# ID: svediakorp-gov1890
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 62,640
# sentences: 1,892
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocollj
Innehållande de Handlingar,
Hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar,
samt
Riks - Ståndens Protocolls - Utdrag
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
1823.
Åttonde Samlingen.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande.
I:sta Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Elmén och Granberg, J. P. Lindks Enka,
F. B. Nestius, Z. EL (eggström, A. E. Ortman,
samt å Ecksteinska och Martjuardska
Boktryckcriernc, 1823 och 1824.
BIHANG ^
till samtliga
Riks-Ståndens Protocoll
vid Lagtima Riksdageu i Stockholm
1825.
,9
Åttonde Samlingen,
<£mreh ilian de Allmänna Besvärs- och Ekonomi''
Utskottets Betänkanden.
®tx»o3o®oo O
— »^BaaoSMooewooooootowaixMeiwooeo w-v
STOCKHOLM, 1823,
hos Zacharias Haeggströ m.
N:r i.
Årtkoiri den ii Febr. igaj;
Vördsamt MémoHat,
atigäende föiökad Betjening.
feeäari Allmänna Besvärs» öfch Ekonomiutskottet,
till vinnande af erforderlig skyndsamhet
i behandlingen af dert mängd olikartade
Mål, som till Utskottets åtgärd remitteras;
inom sig, i likhet ined hvad vid
föregående Riksdägär ékett; utValt Trenhé
BeredningstHvisioner; till Målens Utarbetande;
innan de till Utskottets slutliga oöipröfvande
förekomma; öch Utskottet på
Sådah grund; enligt hvad RiksdagsOrdningens
24 §• medgifvet; antagit Trennef Catiéellister;
hvilka; hvar och eli uti sin Division,
komma att, i egenskap af Notarier^
tjenstgötaj så får Utskottet hös de Respe»
Ctive RiksStånden Vördsatnligeh anhålla; att^
då dessa Notariers trägna befattning ické
inedgifver dem någon tids Upptagande med
tenskrifning; Utskottet mätte tillåtas; Utöfver
hvad Riksdagsordningen föfeskrifvér,-  äntaga Fyra Cancellister med deremot svarande
arfvode, hvilka ega att SeCreterareri
öch Notarierna i renskrifningsgöromåleö
// Eesv. och Ekon. utsk. Betllnkanden.
tillhanda gå. Stockholm den 2 Februari
1823.
P& Högh Ridd erska pet på Högt). Presleoch
Adelns vägnar, Ståndets Vägnar,
Akv.ArviDs.posse. C. F. a f W i n g å r ö.
På P allo fl. Borgare' På Hedervärda BondeStåndets
vägnar, St&ndets vägnar,
And. Fredin. Nils Mansson*
A. Fryxel,
N:r 2.
Ankom den 20 Febr. 1323»
Vördsamt Memorial,
Svar å BorgareStåndets Aterremiss af föregående.
Genom Protocolls Utdrag af den 10
uti innevarande månad, har Vällofl. Bor»
gareStåndet till Biksens Högl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott återremitterat
Utskottets, i Memorial a£ den 2
dennes, gjorde hemställan att få antaga, utöfver
hvad Riksdagsordningen föreskrifver,
fyra Cancellister, med deremot svarande ari
-
Rasv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
vode; hvarjemte Vällofl. Ståndet behagat
lenina Utskottet del af de anmärkningar,
som Herrar Falkman, Cederborg och Egge,
med flere, deremot framställt, samt de
upplysningar, som Herrar Lenning, Huldberg
och Ekelund, med flere, i afseende
på Utskottets motiver till ifrågavarande
hemställan, afgifvit.
Till vördsamt svar å denna ätarremiss,
får Utskottet anmäla, att Memorialet af de
5*.ne öfriga Respective RiksStånden blifvit
ovillkorligen bifallet, så att någon ytterligare
öfverläggning i detta ärende icke lärer
ega rum. Att Cancellisternas tjenst icke
påkallas, förrän behofvet fordrar, och att
de icke heller förut kunna njuta något arfvode,
ansåg Utskottet ej kunna sättas i fråga,
hvarföre det äfven efter ordalydelsen
följt enahanda, af Riksens Högloflige Ständer,
vid förra Riksdagar, utan anmärkning
bifallne, hemställan. Stockholm den 18
Februari 1823.
N:r 3.
Ankom den 20 Febr.
Vördsamt Memorial,
Om Handlingars meddelande.
os Riksens Högloflige Ständer har Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet an
-
g Besy. och Ekon. Vtsk. Betänkanden,
sptt sig böra anmäla den omgäng och svårighet,
som vid de remitterade målens qfprdrojeliga
behandling deraf möter, att,
enär någon Handling remitteras till 2:ne
eller flere Utskott, densamma endast insändes
till det i Riksdagsordningen förstnämnde
IJtskott, och de öfriga endast genom
f?rotocolls Utdrag underrättas om tillvarelse?}
af en sådan Remiss, hvarigenom de
således ärq i saknad af sjelfva föremålet
för sina åtgärder, ehuru arbets-ordningen
qch sakens beskaffenhet ofta fordra, att
måle! särskildt skärskådas och behandlas i
ffet ena Utskottet, innan det till gemensam
öfverläggning med något annat föredrages.
Denna svårighet är särdeles märkbar Uti
Allmänna Besvärs, och Ekonomiutskottet,
såsom det, hvilket, med undantag af E^pedifionsUtskottet,
sist namnes och således
aldrig får någon direqt del af gemensamt
emitterade Handlingar
Hå
Riksdagsordningen uti 52 §, bestämmer,
att af (illa. Memorial, hvilka
fira af den egenskap, att de till något af
Riksens Högloflige Ständers, Utskott bura
remitteras, skola fyra Exeinplar till Ståa*
det ingifvas, hvaraf ett till Utskgttet aflemnäs;
Så får Ekonomiutskottet vördsamt
hemställa, otn icke, då* ett mål till flera
Utskott remitteras, Respective Ståndens
(fäncellier mätte åläggas, att till hvardera af
d^sss? Utskott alltid aflemna ett tryckt eller
!
flesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 7
skriket Exemplar ef den Handling, hvars
remiss åberopas; hvilken åtgärd Utskottet
äfven torde få vänta i afseende på de re*
dan remitterade, men oinsända Handlingar.
Till lättnad härutinnan, kunna Cancellierne
sinsemellan säkrast öfverenskomma om den
ordning, hvarefter en sådan Expedition kan
verkställas, så att ej mer än ett Exemplar
af h varje Handling behöfver till hvarje af
de i Remissen gemensamma Utskott afskrifvas.
Ståckholm den 18 Februari i883<
N:r 4,
Ankom den 28 Febr, i822ji
Re&änkande, rörande väckt fråga om anläggande
af cn väg på allmän bekostnad
imellan Öfver Torneå och Kengis.
G"enom
denna månad har Högloft. Riddersfeapet
och Adeln till Utskottet remitterat ett anförande
af Herr Montgommerie, Gustaft
som, under framkallande af uppmärksamhet
ä de förmonliga resultat, som de under en
sednare tid gjorda försök till befolkning och
odling af vissa delar af Norrbottens Län
medfört, föreslagit, att, medelst anläggning
af en väg på Statens bekostnad öfver den
landsträcka af Tio mil, som är belägen imellan
Öfver Torneå och Kengis, vacka en
Q Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Jifligare industri derstädes och under en
ökad folkmängd öppna tillfälle för Staten
att till godo göra sig de fördelar, som en
tacksam jordmon, stora skogar, rika malmberg,
samt till sågverk och andra inrättningar
tjenlige strömmar skola erbjuda, men
hvilkas begagnande hittills blifvit nekadt
genom bristande anna*n eommunication än
den högst farliga å Torneå Eif, som finnes
uppfylld med flere brådstörtande forssar
och vattenfall; och hav Herr Monbgorniaerie
uppgifvit kostnaden för den i fråga varande
vägbyggnaden till omkring Etthundrade
Tusende Riksdaler Banco.
Da Utskottet till pröfning förehaft denna
fråga, har Utskottet icke varit i tillfälle
att bedömma, hvilka större eller mindre
local-hinder må kunna möta den föreslagne
väg-anläggningen: och Utskottet har
icke heller ansett nödigt att i denna omständighet
söka förskaffa sig någon kännedom,
då Utskottet af flere skäl funnit det
gjorda förslaget icke förtjena det afseende,
sorn Herr Montgornmerie dervid yelat fästa.
Dessa skäl går Utskottet nu att redovisa,
och får således äran nämna: dels att,
då den projecterade vägen| imellan Öfver
Torneå och Kengis, hvars sträckning skulle
blifva längs Sverges nu egande gräns
mot Ryska Riket, korn me att genomlöpa
en Landsträcka, som är bebodd af endast
några hur.drade nienniskor, hvilka tillika
Best. och Ekon. Vtik. Betänkanden. 9 <
aro så ojemnt spridde, alt stallen af flere
mil i omkrets framvisa en fullkomlig brist
på Innevånare, Utskottet ansett den ekonomiska
fördelen af en sådan vägs tillvarelse
icke kunna blifva af någon särdeles
vigt för Staten, samt derjemte ali möjlighet
saknas för Innevånarne, att, äfven i
händelse af vägens anläggande på allmän
bekostnad, kunna sedermera sjelfva densamma
underhålla: och dels att, enär Rikets
sydligare orter, efter hvad Utskottet, vid
afgifvande af utlåtande öfver den af Kongl.
Maj;t föreslagna nya Författning, rörande
Vattenverk, förbehåller sig att närmare visa,
erbjuda de mest lofvande tillfällen att
genom Odlingar öka Statens productiva förmåga,
Utskottet trott, att Statens omtanka
och hjelpsamhet mera borde rigtas It detta
håll, der förut öppnade communicationer,
säkra utvägar till afsättning och erforderlig
tillgång på arbetsstyrka förena sig
att lemna all den säkerhet för framgången
och båtnaden af slika odlings-företag, sorn
möjligen kan fordras, än åt sådana trakter,
hvarest, såsom fallet är imellan Kengis och
Öfver-Torneå, ett hårdt Klimat och en
just icke gifmild natur laggt betydliga svårigheter
i vägen för så väl jordens cultivering
som andra näringars förmånliga bedrifvande.
Utskottet medgifver likväl gerna, att
der särdeles gagnande tillfällen i de Noria
■Lo. BesV> Q(h TSJiah. Utxk, ftetanknintlen*
Orterna visa sig till Landets förbättrande
och beredande af bättre näringsutvägar
för dess Innevånare, Staten icke, bör ansa
såsom en för sig fremmande förbindelse,
att söka underlätta deras begagnande, helst
om det med Statens allmänna förmon instämmer;
och Utskottet troi äfven, att Riksens
Ständer redan gifvit ett tillräckligt
bevis af denna öfvertygelse, genom de frikostiga
anslag, som blifvit bevilljade tiH
Strömrensningars verkställande och lättade
transporters öppnande i de narra orterna*
—- En Committé har för detta ändamål
af Kongl. Maj:t blifvit tillförordnad och i
flere år fortsatt sina arbeten: Och, då Utskottet
å ena sidan , med fullt förtroende
till denna Committés upplysning, nit och
omtanka, hyser den säkra förhoppning, att
dess uppmärksamhet skall fästa sig vid alla,
sådana ställen, som företrädesvis böra ihogkommas,
och der Committén med framgång
kan verka, anser Utskottet å den andra
Riksens Ständer icke böra, genom partiella
föreskrifter eller anvisningar, bryta
sammanhanget i den plan, Committén utan
tvifvel för sin verksamhet uppgjort.
Sluteligen har Utskottet icke bordt
lemna obemäldt, att vid den undersökning
på stället, sorn, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
förordnande den 13 Maj 1817, af
dertill utsedde Committerade, samma år
blifvit företagen, till utrönande af möjlig
-
lich Ekan* Utsk, Bclci>\k(inäett, 41
Jreten att i Norrbotten och dess Lappmar*
ker med fördel inrätta en Bergslag, den nu
Väckta frågan om anläggande af en väg
från Kengis utmed Torneå Eif till Haparanda
äfven förekommit till skärskådande;
men att Gompiitterade af de skäl, Utskottet ofvanföre
åberopat, och med afseende på det
tillfälle, sorn derigenom lurnde komma att
gifvas till smyghandel med Innevånarne
på andra sidan Riksgränsen, afstyrkt så väl
förslaget till denna vägs inrättande, som
att genom åtgärders vidtagande lätta och
förbättra farten å Torneå Eif.
t följd af hvad Utskottet således haft
äran anföra, och då Utskottet funnit den
föreslagna väganläggningen mellan Öfver
Torneå och Kengis i verkställighet hvarken
lämpelrg eller för det allmänna medförande
någon båtnad, får Utskottet vördsammeligen
tillstyrka afslag å Herr Mantgoiiimeries
gjorda motion; hvilket dock
fliksens Höglofl, Ständers eget ompröfvanda
tmderställes. Stockholm den 25 Fehr. 1825,
N;r 5-
Ankom den ,4 IVJars iQ23-
betänkande, angående' upphörande af den
anstalt, att i Officiella Tidningen inf öra
Kungörelser, 0111 ledige Kyrkovaktaretjenst
er.
32 Besv- och Ekon. fjtsk. Betänkandciu
Uti Protocolls Utdrag af den 17 nästlidrje
Februari, har Hederv. RondeStåndet tili
Utskottet remitterat ett Memorial af Riksdags
Fullmägtigen Petter Jonsson från Skaraborgs
Län, deruti föreslås, att, som knappt
någon Församling eller åtminstone Pastorat
skall finnas, sorn icke eger en afskedad
Krigsman att tillgå för Kyrkovaktare
tjensters tillsättande, och den högst
obetydliga lönen svårligen kati locka någon
annan än Fattighjon från aflägsnare orter,
Kungörelsers införande i Officiella Tidningen
måtte hädanefter, såsom varande utan,
ändamål, upphöra. Deruti Riksdagsmannen
Johan Andersson från nämnde Län äfvenledes
instämt.
Hvad sålunda blifvit hemstäldt, har
Utskottet i öfvervägande tagit. Och, som
tillsättandet af Kyrkovaktare beställningar
synes egenteligen böra betraktas såsom en
Församlingens enskilda angelägenhet, till
bestridande hvaraf tjenlige personer sällan
lära saknas inom Församlingarna, äfven med
iakttagande af hvad Författningarne, tili
förmån för afskedade soldater, i detta hänseende,
stadga-, Alltså, och vid betraktande
deraf, att Kungörelsers införande i Officiella
Tidningen, oberäknadt att personer utom
församlingen högst sällan lära begagna s*g
af det tillfälle tili ansökning, som derigenom
för deni beredes, ofta borttager ruta
-
Besv. ock Ekon. Utsk. BcXahkanäeii. 15
Srtet för vida angelägnare och vigtigare
kungörelser, hvilkas allmängö,rande derigenom
fördröjes, linner Utskottet desto heldre
anledning vördsamltgen tillstyrka, att
införandet i Officiella Tidningen af Kungörelser
rörande Kyrkovaktare ledigheter
hädanefter må upphöra, som ett sådant
kungörande icke eger rum vid tillsättandet
af de flesta mindre tjänster5 Hvilket dock
till Riksens Höglofl. Ständers eget godtfinnande
vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 8 Mars 1825.
N:r 6.
Ankom elen 14 Mars 1323.
Betänkande, angående tidens förlängande
för de allmänna utskyldernas erläggande.
a
V-Jenom Hederv. BondeStåndets Protocolls
Utdrag af den 17 nästlidne Februari,
har till Utskottets handläggning blifvit öfverlemnadt
ett Memorial af Riksdags Fullmägtigen
Nils Nilsson från Bohus Län,
deruti anföres, att, uti en lid, då penningetillgångarne
allt mer och mer upphöra och
Landtmanna varor stundom icke skola kunna
föryttras för hvad pris sorn helst, skall det
vara nästan omöjligt för Landtmannen, att,
i4 Besil, och Ekon. Utsk. Betänkahden.
på bestämtia tider utgöra sina iitskyldei3
till Kronan och Staten; hvarvid skall hända,
att igenom en brådstörtande ittdrifning
af skatterna det känbaraste lidande tillskyndas
de skattskyldige; Och hemställer Riksdagsmannen»
att, till förekommande häraf»
tiden för de Allmänna Utskyldernas ihdrifVande
hädanefter måtte förlängas» åtminstone
till Maj månads utgång» enär vid
Skärgårdarne i synnerhet fiskvaror och andra
förnödenheter» äfvensom Landtmannä
varor» då alltid betala sig vida bättre än
tinder vintern.
Ehtiru Utskottet å ena sidan inser billigheten
deraf, att, vid Skatternas indrifvande,
alseende, så mycket som möjligt» göres på
de omständigheter» som dervid kunna bidraga
till lättnad för de skattskyldige, och
äfven medgifver, att Landtmannaproducter
merendels betalas till högsta pris vid vårtiden,
samt att således uppbördens framflyttande
till denna tid ostridigt skulle
i ekonomiskt hänseende vara fördelaktigt
för de skattskyldige i allmänhet: ett förhållande»
som dock icke, på sätt Nils
Nilsson anfört, särskildt inträffar med Bohus
Läns Skärgård, enär fisket, som derstädes
utgör ett hufvtldsakligt näringsfång»
vanligen är slutadt i September månad, då
således största penningtillgången borde der
inträffa, så har det likväl å andra sidan
ej undfallit Utskottet, huru många olägeli*
BeSV» och Ekon. Utsk. Betänkanden* 15
beter skulle möta, i händelse tiden för
skatternas indrifvande framflyttades till
Maj månads slut, eller ännu längre fram
på året; Och torde det göra tillfyllest, att
dervid endast fästa uppmärksamheten på
nödvändigheten för Staten, att pä nu bestämda
tider kunna påräkna inkomsterna
för förflutna året, och hvilka ändock ej
förr än inom slutet af Maj månad hunnit
att inflyta; samt på den rubbning i nu
fastställda telminer, ej mindre för skattskrifningen,
än äfven för uppbördens indrifvande,
dess nedsättning å behörig ort samt sluteJiga
redovisning, som deraf måste blifva en
ovillkorlig följd. Det är af sådan orsak,
sorn Utskottet anser sig icke ega anledning
att tillstyrka bifall å den gjorda Motionen
om tidens förlängande till de Allmänna
Utskylderna6 indrifvande.
Dock borde, enligt Utskottets tanka,
någon utmätning för utskylder icke ega
rum före den i Mars, och ingen försäljning,
af hvad i sådant afseende blifvit utmätt,
pågå, innan kungörelse derom blifvit gjord,
minst åtta dagar förut. — Hvilket till
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 8
Mars 1825.
l6 Be sv. ock Ekon. Utsk. Betanhnnden.
N:r 7,
Antom elen 19 Mars 1823.
3betänkande, angående yrkad befrielse för
en del af LindeBergslag ifrån skyldigheten
att uteslutande afyttra dess
Kohl tillverkning till fVedevågs JSLanufacturverk.
I^iksdags Fullmägtigen för Lindes Bergs»
lag, Eric Nilsson Cederborg, har genom
ifrån Hederv. BondeStåndet, den 17 nästlidne
Februari, till Utskottet remitteradt
Memorial, å hemmansegarnes vägnar i
den del af Lindes Bergslag, sorn kallas
Bonde-Fjerding, bestående, liksom Edvalla
och Näsby Socknar i Fellingsbro Härad,
hufvudsakligen af sjelfegande Kronoskatte
hemmansegare, hvilkas hufvudsakliga nä*
ringsfång är Spannemåls produetion, men
som ock å sina skogar idka kohlning, yrkat
upphäfvandet af den skyldighet, bemälde
Hemmansegare ålegat redan ifrån äldre
tider tillbaka, då Wedevågs Manufacturverk
var ett Kronans Bruk, att ovillkorligen till
nämnde Manufacturverk emot betalning
afyttra deras kohl-tillverkning; hvarvid Riksdagsmannen
frluteligen tillägger, att, ehuru
dessa hemmansegare icke bestrida Wedevågs
Bruksegare, som nu mera skola helt
och hållet nedlaggt den finare Mauufacturtillverkningen,
hvarpå privilegierne lära vara
Besv. och. Ekon. Utsk. Betankandtn.
grundade, rättigheten att topa deras kohl»
tillverkningar, anse de likväl den ovillkorliga
skyldigheten, att endast dit få afyttra
sina produeter, såsom ett icke rättvist eller
i något afseende billigt intrång uti deras
lagliga egande rätt.
Utskottet har, i afseende på förevarande
ämne, förskaffat sig de upplysningar,
som Utskottet för pröfningen deraf ansett
nödige, och dervid inhemtat, att redan vid
1809 års Riksdag fråga om den öfverklagade
skyldigheten varit väckt, samt att
Kongl. Maj;ts och Rikets Bergs-Collegium
uti dess den 7 November nyssnämnde år
meddeldte underdåniga Utlåtande anmält: Att,
genom de för Wedevåg? Bruk utfärdade
privilegier, Näsby och Ervalla Socknemän
(hvilka i Memorialet omnämnas) icke äro
förbundne, att till Brukets behof aflemna
något visst årligt quantum Kohl, utan endast
att derstädes afyttra hvad de finna sin
fördel vid att tillverka, till det pris, som i
orten är gängse, samt att Socknemännen, i
händelse de derom med Bruksegaren icke
kunna åsämjas, på sätt 75 §. uti Resolutionen
på Allmogens besvär af den 21 Januari
1748 föreskrifver, ega att vända sig
till Bergmästare*Ämbetet i Orten, hvilket
det åligger, att så jemka kohlpriset dem
och Manufacturverket emellan, att Bruket
å ena sidan må ega bestånd, och, å andra
Bihang till RiksSt. Prot. 1323, Q:de Sami. JSsr 2,
f.
——
.1 -• /
j8 Sntp. och Ekon. Utsh. Betankanden•
sidan, socknemännen må hållas skadeslcse}
i anledning hvaraf någon klagan icke heller
sedermera försports. Kongl. Bergs Collegium
har ock dä ansett det vara af högsta
vigt, att Wedevågs Brak dädanefter skulle
få til! godo ninia en Rättighet, hvilken
vid Verkets upplåtande blifvit detsamma
utryckeligen tiliaggd, och hvarom Bruks**
egarne äfven genom Resolutionen den 4
November 1756 blifvit försäkrade, hvadan
Collegium också den gjorda Ansökningen
afstyrkt, såsom ledande till intrång uti
Verkets privilegier; Och har Kongl. Majit»
genom Dess Nådiga Resolution af den 19
Februari 1810» icke heller densamma bifallit.
Efter framställningen af hvad sålunda
blifvit tillgjordt i en fråga» som till den
förevarande står uti ett nära förhållande»
får Utskottet nu, i afseende på den gjorda
Motionen, yttra, att Utskottet finner densamma
icke upplysa, i hvad mon Wedevågs
Bruksegare nediaggt den delen af det
derstädes privilegierade smide, hvarpå den
inom Lindes Bondefjerding privilegierade
kohlhandels-rättigheten haft afseende; och
det skulle synas, att, äfven om så verkeligen
sig förhölle, och således grunden för
den ifrågavarande rättighetens tillvarelse
vore rubbad, också sjelfva rättigheten aE
sådan anledning borde upphöra. Men, då
nedläggningen af Bruksrörelsen, i anseende
Besv. och Ekon. Utsk. Beteinkanden. ,9
till de belöpande utsfcylderna, ingalunda
utan tillstånd lärer hafva skett, förmodar
Utskottet det blifva lätt för Klagänderne,
att inför_ vedetbörande Auctoriteter söka
tillämpning af hvad priviJegierne kunna
innehålla, angående kohlhandelsrättigheten,
samt att Klaganderne på den vägen kunna
vinna en bestämd rättelse i ämnet, utan att
Riksens Ständer behöfva i önskningsväg detsamma
vidröra, hvartill Motionen ej heller
bibringat Utskottet en sådan hjelpreda a£
upplysning om sakens sammanhang i det
hela, att något hufvudsakelägt tillgörande
härvid lärer kunna förväntas. Hvilket dock
till Rik sens Höglofl. Ständers pröfning vördsamt
öfverlemnas, Stokholm den 13 Mars
»82g.
N:r 8.
Ankom den 19 Mars 1323.
Betänkande, i anledning af väckt [råget
vin ändring i Kongl. KatnriiarCollegii Cir
culaire
aj den 31 Juli 1805, i de delar,
som angå FrälseBond,es befrielse från
skyldigheten alt tourvis bestrida fjer
dingsmans
befattningen.
rp
A ill detta Utskotts handläggning har Hederv.
BondeStåndet remitterat ett Memorial
af Anders Larsson från Jönköpings Län,
20 Etsv. och Ekon• tJtsk. Eetankandsn•
deruti han yrkar: att, sora fjerdingsmans-»
förrättningen är ett Onus, hvilket utan undantag
bör tillhöra hvarje heraman, så bör
Frälsebonden ej mer än Kron oskat tebon den
derifrån vara befriad, helst han nu mer
deltager i rila öfriga, hemmanen åliggande,
Önera. Det skall i synnerhet vara Frälsebonden,
som, dels genom sina många processer,
dervid Utslagslösen som oftast får utmätas,
dels genom bristande Utskylder, förorsakar
Fjerdingsmannen det mesta besväret, åtminstone
i den ort, der Anders Larsson är boende
5 hvarföre han säger sig af sina hemmavarande
Committenter hafva fått uppdrag
framföra deras önskan: att Kongl. Brefvet,
den 5 Juni 1805 och Kongl. KammarCollegii
derpå grundade Circulair af den
31 Juli samma år, måtte förändras i de
delar, som angå frälse-bondens uteslutande
ifrån att tour-vis deltaga i den besvärliga
Fjerdingsmans-förrättningen, som nu ensamt
åligger Krono- och Krono-sfeattebonden.
Häruti hafva instämt: RiksdagsFuIlmägtige
från Upsala, Stockholms och Södermanlands
Län, jemte flere andra; hvaribland Jöran
Persson från Östergöthland, som af sina
hemmavarande Committenter haft uppdrag
vacka Motion i samma ämne.
i Efter pröfning af hvad i detta Memorial
förekommit, får Utskottet anföra: att
Utskottet, lika med Memorialets författare,
anse Fjerdingsmans-befattningen vara ett Or
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. £1
hus , sora utan undantag bord8 tillhöra
hvarje hemman; Äfvensom önskeligt vors,
att en 6ådan sammanjemkning af Rättigheter
och Skyldigheter kunde ega ruta, att
all jord blefve lika beskattad, hvarigenom
alla slags undantagsrättigheter komma att
upphöra. Men, innan en sådan, ömsesidigt
medgifven, sammanjemkning blifvit öfverenskommen
och veikställd, lärer hvarje
förändring, minskning eller förlust af en
särskildt förunnad förmon eller rättighet,
som grundar sig på Lagar och ännu oupp*
hafna privilegier, icke kunna betraktas till
sina följder för den enskilds, annorlunda
än såsom ett förnärmande af egande rätten
och såsom ingripande i helgden deraf. Det
är afsådan anledning,Utskottet, som inhemtat,
att Frälset från ålder varit befriadt från
deltagande i Fjerdingsmanstjenstens bestridande,
hvilken befrielse genom flere Kongl.
Resolutioner blifvit bekräftad, icke kan tillstyrka
Bifali till hvad Anders Larsson yrkat,
nemligen: att Frälsehemmans åboer må
anses skyldige, att i utöfningen af Fjerdingsmanstjensten
deltaga, då den af Allmogen
tourvis förrättas. Dock varder detta Riksens
Hoglofl. Ständers egen upplysta pröfning
härmedelst vördsamt understäldt. Stockholm
den 13 Mars 1823.
gs EesVt och Ekon, Utsk. Betänkanden•
N:r g.
Ankom den 20 M rs 1023»
Betänkande, rörande vackt fråga om utvidgad
frihet till Väder-mjölq^ arnars
\f.p-pbyggande, nied rättighet att derå
maia för tull, saint upphörande af den
omgång, sorn efter nu gällande Författningar
fordras, för vinnande af tillstånd
till anläggande af Tull mj ölq v a r n ar i
allmänhet,
Uti afgifvet Memorial, sorn Hederv. Ron*
deStåndet, genom Protocolls Utdrag af dea
12 sjstlidne Februari, till Utskottet remitterat,
har Riksdags Fullmägtigen från Malmöhus
fiän Daviel Basmuss,on andragit: att,
$om genom de i hans hemort skedda enskiftningar
och den deraf föranledda jordens
allmännare odling, inträffar, att vattentillgången
för de med vattendrift inrättade
mindre mjölqvarnar, eller så kallada
gväsqvarnar, antingen i betydlig mon minskats,
eller ock genom vattnets aftedande
åt andra håll alldeles upphört, så att, till
stor förlust för Innehafvarne och skada
för örtens mäldsökande Innevånare, desse
Qvarnars drifvande mäste inställas; det syntes
en billig omtanka om begges rätt fordra,
att, der omförmäldte förhållanden ega
rum, Qvarnegare må till godo njuta den
förmon, att, efter förutgången behörig undersökning,
få i stället för den, lör honom
Rew. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 23
onyttig gjorda, Vattenqvarn, uppbygga en
Väderqvarn, samt derå vinna skattläggning,
hvarförutan DavidRasmussonsitskildl hemställt,
att, då någon, som önskar anlägga
Mjölqvarn för tulltägt, förmår bevisa, att
verkeligt mäldetrång i orten, eller svårighet
för dess Innevånare att få sin spannemäl
vid de förut befmtelige qvarnarne
förmålen, finnes* och Härads SyneRätten,
som det tillkommer att förhållandet härmed
undersöka, af sådan anledning gillar
hans begäran, han, utan någon omgång,
må ega rätt*"att qvarnen uppföra och efter
skedd skattläggning begagna.
Utskottet, som till öfverläggning förehaft
dessa ämnen, har dervid funnit: att, då
den af David Rasmusson föreslagna rättighet
till anläggande af väöermjölqvarnar,
i stället för qvarnar med vattudrift, hvilkas
bruk, i följd af inträffad vattenminskning,
upphört, icke kan vara beroende af den
omständighet, eller andra qvarnegares lagliga
rätt att betjena en viss ort med förmälning
af Spannemål, som vid nya tullqvarnars
inrättande efter gällande stadgar
iakttages, helst någon verklig inskränkning
i denna rätt derigenom icke eger rum; och
förslaget dessutom åsyftar att på en gång
bereda en fördel för egaren, som sättes i
stånd att bota en förlust, sorn utan hans
förvållande tillkommit; för Staten, som å’
terfår den ränta, hvilken al den till högag
-
24 Besvt och Ekon. £7iJÅ, Betänkande/!.
»ande inställda 'Vattenqvarnen billigtvis
synes icke vidare böra utgå' och för den
kringliggande orten, sorn återvinner ett
tillfälle att med lätthet erhålla sin spanmemal
förmålen; Sä anser Utskottet sig ega
anledning tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t framföra den
Underdåniga ansökan, att genom en allmän
Författning tillåtelse måtte lemnäs Egare
af sådan Vattenmjölqvaro, hvars drift, gemom
minskad eller alldeles försvunnen
vattentillgång, blifvit inställd, att i stället
få, inom samma ort, uppföra en Vädermjölqvarn
och dervid begagna sin förra
rätt till idkande af spannemåls förmälning,
emot tull tägt; dock att han förut bör härom
anmäla sig hos Konungens Befallningshafvande
i Länet, sorn, derest den för qvarjiens
uppbyggande utsedde plats icke är
närmare än Etthundrade Femtio alnar från
allmän väg belägen, hvarom Konungens
Befallningshafvande genom Kronobetjeningen
bör låta undersöka, eger att behörig
Tillstånds-Resolution meddela, utan hinder
af andra Qvarnegares jäf emot den äskade
förändringen, och utan andra villkor, än
att den, gamla qvarnen åsatte ränta, så vida
en sådan egt rum, öfverflyttas på den
nya, och att storleken af qvarnstenarna
vid den sistnämnda förblifver densamma,
som vid den förra lagligen blifvit begagnad.
Besv. och Ekon» Vtik. Betånkanden. 2-5
Beträffande åter David Rasmussons
väckte Motion om förändring i den ordning,
som genom nu gällande Författningar
är föreskrifven för pröfningen af ansökningarom
rättighet till nya O varnars anläggande;
Så finnér Utskottet, att, så länge ekonomiska
mai i allmänhet tillhöra Konungens Befallningshafvandes
befattning och afgörande,
skäl icke är för handen, att föreslå ett olika
förfarande vid behandlingen af frågor
af ofvannämnda beskaffenhet; hvarföre Utskottet
ock tillstyrker afslag å David Rasmussons
förberörda motion.
Dock varder detta Riksens Höglo!!.
Ständers egen pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 13 Mars 1823
N:r 10.
Ankom den 20 Mars 1823.
Utlåtande, rörande väckt fråga om upp•
häfvande af Stadgandet i Kongl Kammar-
och CommerceCollegiernes Kungörelse
den g Februari, 1821, att, då Norskt
Lakegods utur andra hand styckevis försäljes,
vigten deraf bör i kärlet inbrännas.
T
JL detta ämne har Vällofl. BorgareStåndet
till Utskottet behagat remittera ett af Herr
2 6 Besv. och Ekon* Ulsli. Betänk anden,
E. V, Montan, ingifvet Memorial, deruti,
han hemställt, om icke, enär Förberörd»
stadgande endast kunde ega tillämpning i
afseende på Sill, som i Norska tunnor in*
föras, och des9as undermålighet i jetnförelse
mot Svenska tunnor vore både tillräckligt
synbar och nu mera allmänt känd, den,
påbjudna inbränningen af vigten skulle kunna
anses öfverflödig och således böra upp»,
höra, desto heldre, sorn den deraf förorsakade
kostnad och besvär alltid mäste kamma
att höja priset på en vara, sorn för Svenska
allmänheten utgör en af dess hufvudsakligaste
förnödenhets artiklar.
Under öfverläggningen om detta ärende
har Utskottet blifvit bibragt den upplysning,
att, ehuru Norrska tunnor med
Sill och annat Lakegods i allmänhet understiga
de Svenska i rymd, betydlig skiljaktighet
i detta fall likväl ofta skall visa
sig; Och, som behofvet af det om vigtens
inbrännande å Norrska Lakegods-tunn or meddeldte
stadgande, hvilket från berörde förhållande
otvifvelaktig! heintar sin grund,
derigenom ock tillräckeligen ådagalägges,
samt Utskottet i öfrigt anser nämnde stadgande
vara i full öfverensstämmelse med
påbudet om Svepska Kött- och Fiske tunnors
justerande och krönande, innan någon
försäljning deraf får ske, och åsyfta enahanda
säkerhet för köpare, som genom
sistbemäidte förordnande blifvit beredd; så
Besv. och Ekon, TJtsk. BetXnkanden, 27
finnér Utskottet sig icke ega gilltig anledning,
att tillstyrka upphäfvande af Kongl.
Kammar- och GommerceGolIegiernas, i grund
af Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning, genom
allmän Kungörelse den g Febr, 1821 rneddeidte
ofvanberörde stadgande; hvarföre ock
Utskottet till afslag får anmäla Herr Martinns
derom gjorda Motion; hvilket dock
Kiksens Högloll, Ständers egen pröfning
vördsamt underställes, — En Ledamots yttrade
särskilda tanka bifogas. Stockholm
den 13 Mars .1823,
Ankom den 24 Mars 1823,
Iranssumt af Vrotocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott vid Riksdagen i Stockholm
den 13 Mars 1823,
S, D. Herr Lenning yttrade: Frågan
gäller indragning och upphörande af en
onyttig ansedd Författning, och, dä man
säkert på goda skäl klagar, att Sverige är
öfverlastadt med Författningar, anser jag
för en stor fördel, om några ej nödiga kunna
upphöra, för att lemna rum åt de nya,
som nödvändigheten påkallar. Jag delar
Motionärens tanka och önskar deröfver få
tillägga följande mina skäl:
Den öfverklagade Förordningen begärdes
och tillkom i följd af på en gång ha
-
28 Besv. och Ekon. Utsk. Betänknnäen.
elig och oväntadt ymnig tillförsel af Norrsk
Sill till Sverge, sedan Svenska Sillfisket så
godt som upphört, och denna vara blifvit
en sällsamhet. Denna oväntade Silltillförsel
medförde för tillfället brist på Svenska
lagliga Lakekärl, hvaruti den Norrska Sillen
kunde ompackas, sorr\ städse hitföres
i betydligt mindre kärl än de Svenska.
Sill-tillförseln är nu deremot så vanlig, att
den förut varande tillfälliga bristen på laglige
kärl ej bör ega rum, hvarföre jag tror
Allmänheten bättre belåten, att hädanefter
i mindre partier än tunnor endast tillhanda
hålles lakegods i sådana kärl, som
enligt äldre Författningar lagliga äro, dock
»å, att hela tunnor Lakegods, som från
Norrige eller andra Landar inkomma, måtte
få cfyttras oompackade och skyldigheten
att derå inbränna vigten upphöra.
För i fråga varande Författnings upphörande,
hemtar jag äfven skäl deraf, att
den endast sträcker sig till Norrska Silltunnor
och andra fastager med Saltvaror,
då deremot äfven ifrån andra orter hit i
landet införes Lakegods, hvaribland mä
nämnas Sill ifrån Jutland och Holstein i
lika små kärl, sorn ifrån Norige, utan att
någon Författning i afseende derpå ansetts
a£ nöden.
Den omnämnda Författningen är tro»
ligen ingenstädes mer än en gång uppläst,
föga bänd och aa mindra efterlefvad, hvar»
Besv. och Ehon. Utsh. Betänkanden. 69
emot det sjelfsvåld blifvit gängse, att, sedan
ingen rymd på fjerdingsm» är foreskrifven,
innehålla de på en del orter endast
8 kannor, och, om vigtinbränningen på:
Lakegods-käril äfven kunde med största
noggrannhet verkställas, sä medförer den,
efter min tanke, ingen controll, helst en
mängd Lake, följakteligen ej vara, vid försäljningen
kunde gifva kärlet ett genom
den inbrända vigten förmodadt, men ej
verkligt värde, och snarare föranledande
misstag än säkerhet.
Enligt Protocollet.
A. Fryxell.
N:o 11.
Ankom den 20 Mars lgaj,
Betänkande, angående Gästgifv erler s anläggning
och Gästgifv ares tillsättande.
t^ti ett Memorial, hvilket den 28 sistlicfne
Februarii blifvit till Utskottet remitteradt,
har RiksdagsFulImägtigen, från Elfsborgs
län, Eric Algren anfört, att, genom
Stadgandet uti 1734 års Gästgifveri Ordning,
det skall vara nästan öfverlemnadt
åt Landshöfdingarne, att efter godtycke
anlägga Gästgifvar«»gårdar, inom de dem
jo Besv, och Elion. Vtsls. Betänkanden*
anförtrodde Län, hvarigenom skall hända,
att till Gästgifvaregåldar lägenheter utses,
med hvilka ingen eller åtminstone ringa
jord är förenad, samt att till Gästgifvare
ofta antagas fattiga och ohemedlade perso»
nér, hvilka sakna tillgäng och förmåga,
att underhålla GäStgifverirörelsen, hvarigenom
Resande blottställas att lida brist på
hvad de till uppehälle under resan hafva
af nöden. Af sådan orsak föreslår Riksdagsmannen,
att till Gästgifvare, så vidt
görligt är, endast antagas persöner, som
ega så stor hemmansdel, att de äro derå
besutne, samt att Församlingarne finge ho»
Landshöfdingen föreslå dem, hvilka de
ansågo mest skicklige och passande härtill.
Utskottet har till pröfning förehaft detta
ärende.
Och, som ii § uti Kongl. Maj:ts GastgifvareOrdning
af år 1734 uttryckeligen
stadgas, att, då ny Gästgifvaregård anläggas
bör, eger Landshöfdingen, att sedan alla
Vederbörande deröfver blifvit först hörde,
samt HäradsRätten med Utlåtande inkommit,
utse någon tjenlig lägenhet dertill, så
är härigenom för Innevånarne i den ort,
der Gästgifveriet kommer att anläggas,
tillfälle öppet lemnadt att föreslå sådana
Lägenheter, der Gästgifvaren kan vara besuten,
hvarvid Kongl. Majits Befallnings,
hafvande ej lärer uraktlåta, att fästa behörigt
afseende å de upplysningar och tillstyr
-
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänk anden. 31
banden, som på sådant satt honom meddelas.
Öeh, då i samma § ytterligare ålägges
Landshöfdingen» att draga försorg, det alla
Gästgifverier blifva försedde med beskedlige
och duglige Gästgifvare, hvilkas åligganden
i afseende på de Resandes behof
och beqvämlighet uti ro § uttryckligen
bestämmes, anser Utskottet hvad redan i
förenämnde hänseende sålunda finnes stadgadt,
med förutsättande af ett noga iakttagande
deraf, innefatta tillräcktliga föreskrifter
till förekommande af de olägenheter,
som uti det remitterade Memorialet öfverklagas.
Hvilket dock till Riksens Höglofl»
Ständers eget godtfinnande vördsamt öfverlämnäs.
Stockholm den 15 Mars 1823.
—-COOo3)OCXX>——
N:o iö.
Ankom den 24 Mars 1823*
Betänkande, i anledning af väckt [råga
om ett nogare iakttagande af Kongl.
Brefvet den 23 September i74fb angående
pracstanda till Bruken af Aboerne å
de hemman, hvilka Bruksidkare till skatte
inläst.
Riksdagsmannen från Wadsbo Härad a£
Skaraborgs Län, Lars Andersson, har, gen
-
gz Be.tv. och Ekon. Utsk. Betänkanden«
om Jes9 från Hederv. BondeStåndet till
Utskottet remitterade Memorial, framställt
de menliga förhållanden, som derigenom
skola uppkommit, att Bruksegare, hvilka till
Skatte inlöst Krono Lägenheter, icke velat
inskränka sina fordringar på tjenstbarhet,
endast till hemansräntans förvandling i dagsverken,
utan sökt ej mindre utkräfva arbetsskyldigheter,
vida utöfver de i Jordeboken
bestämda, än äfven på Aboerne å dessa
Lägenheter tillämpa den behandling, hvar»
med egne Landtbönder, både i anseende till
obestämda tjenstbarheter, samt uppsägning,
vid bristande fullgörande, få åtnöjasj Och
har, till upplysning i förevarande fråga,
blifvit anfördt samt åberopadt hvad Kongl.
Brefvet till Kammar- och BergsGollegierna
af den 2g September 1747* angående, huru
långt prasätanda till Bruken böra sträcka sig
af Aboerna på de hemman, hvilka Bruksidkare
till Skatte inlöst, derom innehåller: att
Kronans skattskyldige egendom icke må
efter godtycke graveras, och att det skulle
bidraga till Landtbrukets skada och undergång
, örn åboerne a nämnde hemman öfvermåttan
betungades5 med anledning hvaraf
yrkas, att, då det är Lagstiftande Magtens
åliggande, att trygga det Allmännas
angelägenheter mot intrånget af enskildt
godtycke, det ock nu måtte blifva förklaradt,
att alla Gontracter, upprättade mellan
Bruksegare och lagliga Åboer å de för Bru«
Bcsv. och Ekon.
l-cns räkning till Skatte löste kronohemman,
icke måga, då dle strida emot de i merbeäörde
Kongl. Bref stadgade grunder, ligga
i vägen för den återgång till samma grunders
noggranna tillämpning, som krono ä»
hoerne eller vederbörande Auctoriteter kunna
finna sig befogade att påyrka.
Utskottet, som förehaft detta ärende till
pröfning, får dervid först anmärka, att, om
Motionens föremål skulla vara. att söka
rubbning uti, till äfventyrs, redan afslutade
Controcter emellan Bruksegare och deras
tili Skatte löste hemmans Åboer, sådant hvarken
på denna väg borde behandlas, eller
kunna undgå att möta den betänklighet,
som måste uppstå, enär tillämpningen ville
afse ryggandet af frivilligt gjorda öfverenskommelse^
Men Utskottet kan ej heller
inse, att Bruksegares rätt, till nu ifrågavarande
Contracters uppgörande, får sträckas
utöfver hvad åberopade 1747 äts Kongl.
Bref innehåller, hälst det samma äfven
särskildt utstakar de förmoner, Bruksegaren,
tillkomma, utom den kolning, körslor och '
dagsverken, hvaruti Jordeboks- och Marin
talsräntan förvandlas, och om hvilka utskylders
bestämmande och värde-beräkning
ej heller saknas föreskrifter, i händelse frivillig
öfverenskommelse ej vöre att träffa.
Det förefaller Utskottet, som skulle en
bristande kännedom af hvad författning
Bihang till RiksSt. Fröt, §tde Sami, IV;r g.
34 Besv. osh Ekon. Utsk. Betänkande.
garne innehålla, vara orsaken till den afvikelse
ifrån deras föreskrifter, sorn syneS
hafva föranledt Riksdagsmotionen, och Utskottet
anser sig, utan att, i anseende till
hvad anfördt blifvit, kunna ingå i tillstyrkande
om upplösning af redan gjorda öfverenskomtnelser,
eller uti den granskning,
hvartill dessa inför vederbörande Auctoriteter
möjligen kunde föranleda, dock icke
sakna anledning till den vördsamma hemställan,
det Riksens Höglofl. Ständer ville
hos Kongl. Maj:t anmäla en underdånig
önskan derom, att, hvad af Kongl. Brefvet
den 25 September 1747 synes hafva kommit
i förgätenhet, måtte till Contrahenters
ytterligare erinran blifva upplifvadt genom
årligen skeende uppläsning å predikstolarne
i alla orter, der Bruksrörelse linnes, och
der sådane förhållanden som de, hvilka
nu blifvit öfverklagade, annars skulle kunna
inträffa; Hvilket dock till Riksens Höglofl.
Ständers eget godtfinnande vördsamt
•öfverlämnäs. Stockholm den 18 Mars 1823»
Besv. och Ekon, Utsk. BetSnhanden. 35
Nro 13.
Ankpm den 24 Mars 1823-
Betänkande, rörande väckt fråga om upphäfvande
af föreskrifter, att af Allmogen
utfärdade Kungörelser om Auctioner
och andra Hushålls angelo genheter
böra af vederbörande KronoBetjent
puckrifvas, innan de från Fredikstolarne
uppläsas,
renom Protocolls Utdrag, den 6:te sist.
]idne månad, har Hederv. BondeStåndet
till detta Utskotts åtgärd remitterat: t:mo
ett af Riksdagsfullmägtigerne från Elfsborgs
Län Olof Jonasson, Eric Paulsson och Johan
Svensson ingifvet Memorial, deruti de
anföra: att det Stadgande, enligt hvilket
alla af Allmogen utfärdade Kungörelser,
angående Auctioner och andra förrättningar,
hvarvid folksamlingar ega rum, förut böra
af ortens KronoBetjening påtecknas, visserligen
är välgrundadt; men att det likväl
gifver anledning till åtskilliga missbruk
och förorsakar hufvudsakligen den olägenhet,
att, då KronoBetjeningen är aflägse boende,
sådana påskrifter ej kunna erhållas i
behörig tid, och dessutom ett odrägligt besvär
de sökande tillskyndas, ofta utan att
uppnå ändamålet; Af hvilka orsaker de sett
sig föranlåtne, att, så vida berörde Stadgan
-
50 Bett). och Ekorn UtsJi. Bctänkanden,
de icke kan helt och hållet upphäfva?, ilen
åtgärd måtte vidtagas, att inom Socknarna
boende välkände personer erhålla Kongl.
Maj:ts Befallningsbafvandes uppdrag, att å ifrågavarande
Kungörelser teckna bifall till
deras uppläsande, lik visst under lika ansvar
för dessa, sorn annars i thy fall är Krono»
Betjeningen föreskrifvet. Till Hed er.v.
BondeStåndets Protocoll har Riksdagsfullmägtigen
Anders Joachimsson anfört: det
han anser en slik anmälan hos KronoBetje»
ningen desto umbärligare, som, i fall någon
oordentlighet vid tillfället eger rum, Förrå
ttningsm an nen icke lärer underlåta derom
göra vederbörlig anmälan; och har häruti
det Hederv. Ståndet nästan enhälligt
instämt; 2:o Ett Memorial af Anders Mattesson,
deri han, under åberopande af nyssnämnde
skäl, yrkar, att hvar och en, sorn
blefve ombetrodd hålla Auctioner och medlen
derför uppbära, må ega rättighet Kungörelse
derom utfärda och uppläsa låta, utan
att derföre behöfva Länsmans bifall eller
påtecknande.
Utskottet har vid pröfning af detta å'-'
rende inhemtat: att Kongl. Maj:ts Nådiga
Circulaire af den 12 Augusti 1812 till samtelige
Consistorierne och Konungens Befallningshafvande
tydeligen innehåller: ”att
Kongl. Maj:t, i anledning af förekomna
Missbruk vid enskilda Kungörelsers offentliga
uppläsande i Kyrkorna, funnit skäligt
Besv. och Ekon. Utik. Betänkandcn. 57
Stadga och förordna, alt alla Kungörelser
om Auctioner och om Uppbördsstämmor i
anledning af desse Auctioner, om sammanskott,
hvilka icke i laglig väg blifvit beslutne,
samt sådane Kungörelser, som kunna
leda till f.dksamlingar, ej böra frän
Predikstolarne uppläsas, utan att vara försedde
med KronoBetjents påskrift, hvarföre
någon betalning icke får fordras eller erläggas,
och hvilken påskrift, när densamma
skulle meddelas af Fjerdingsmän eller deras
vederlikar, icke såsom gällande bör
anses.
Då det icke torde kunna nekas, att
allmogen tillskyndas olägenhet genom det
besvär, den tidsspillan och må hända äfven
kostnad, hvartill skyldigheten, att »förskaffa
KronoBetjents påskrift, kan föranleda, i
synnerhet i de orter, der han är aflägse
boende, så har Utskottet trott sig, till afhjelpande
deraf, böra tillstyrka Riksens
Högh Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om en sådan förändring
i nyss åberopade Nådiga Stadgande,
att för utfärdandet af Kungörelser om Auctioner,
om Uppbörds stämmor i anledning
af Auctioner, samt örn Boupptekningar, vederbörande
KronoBetjents påskrift derå icke
må anses behöflig, utan ali skyldighet i
detta afseende inskränkas derhän, att ett
exemplar af en sådan Kungörelse bör afleranas,
sä tidigt som möjligt, och sist åtta da
-
g8 Beiv. och^Ekon. Utsk. Betänkanden.
gar innan förrättningen*hålles, till Fjerdingsmannen,
hvilken det vid ansvar skall äligga,
att dera lemna KronoBetjenten del; börande
å det dupplett Exemplar af samma Kungörelse,
som till vederbörande Pastor aflemnäs,
för att a Predikstolen uppläsas, behörigen
vara styrkt, att ett lika lydande
blifvit inom föreskrifven tid Fjerdingsman,
nen tillstå lat. Dock varder detta Riksens
Högh Ständers pröfning vördsamt undergtäldt.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Betänkande
om Lump samlings-skyldighetens upphäfvande,
samt om förändrade anstalter
till Lumpors anskaffande för Pappersbrukens
behof.
ti detta ämne hafva till Utskottet blifvit
remitterade:
N;r 14,
Antom den 24 Mars r823«
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen.
Från Wäll o fl. Borgareståndet:
Ett Memorial af Herr Montan, som
föreslagit, att Kongl Förordningen af den
31 Januari 1738, om skyldigheten att leverera
Lumpor vid faststäldt vite och mot
då för tiden stadgadt, men sedermera icke
förändradt, pris, måtte upphäfvas, och allmogen
således helt och hållet befrias från
denna skyldighet.
Häremot hafva till Ståndets Protocoll
anfört:
Herr Ekelund: att upphäfvandet af den i
fråga varande Förordningen vöre alldeles
att verka till Pappersbrukens undergång,
och att betaga många fattiga tillfället till
förtjenst.
Herr Westin'. Att betalningen för Lumporna
borde ökas.
Herr Lenning: Att Leveranteuren bör
komma i tillfälle att sjelf bestämma sitt
pris.
Herr Hambraus: Att, om Lump>le*
vereringen ej vore föreskrifven, som en
skyldighet, så underläts säkerligen hopsamlandet
af denna för Pappersbrukens behof
oumbärliga vara; men genom det stad»
gade vitet sättes man i nödvändighet att
samla hvad eljest kastades ä sido.
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
Från Hederv. BondeStåndei.
1:0 Memorial af Carl Svensson från
Jönköpings Län, hvaruti han öfverklagat
antagandet af så många Lumpsamlare, merendels
af last foll; och lättingar, hvilka
kringfara orten och genom tjufbands sammansättande
förorsaka allmän osäkerhet;
hvarjemte han trott tjenligast vara, att åt
någon gammal Krigsman eller Kyrkovaktare
inom hvarje Socken öfverlemna insamlandet,
som, genom kungörelse från Predikstolarna,
allmogen meddelades; Och, efter skedd insamling,
kunde Lumporna af Bruksegarna
sjelfva afhemtas, hvarigenom allmogen befriades
ifrån de kringstrykande många Lumpsamlare,
som endast söka tillfälle att bedraga
folket.
Af Olof Månsson från Blekinge Län,
hvilken, likasom Carl Svensson, klagar öfver
de mångå Lumpsamlarne och föreslår
det Stadgande, att Kongl, Maj:ts Befallningshafvande
måtte blifva berättigade och
jemväl skyldige, att bestämma antalet af
de kringvandrande Lumpsamlare,hvarjePap •
persbruk må kunna skydda, och att desse ej
må ega rätt att till lumpsamling kringstryka
utom gränsen af det Län, hvari Bruket
är beläget, dock att nämnde Bruksegare
härigenom ej betages rättighet, att, i hvad
Län de behaga, hafva ett eller ilere_ upp
-
Re sv. och Ekon. Utsk. Betänkanden 4*
handlingsställen, sora stola förestås af på
hvarje ställe bofast person.
5:0 Af Nils Håkansson från Christianstads
Län, som yrkar det Stadgande, att
inga andra lingö till Lumpsamlare antagas,
än sådane, som hade Kyrkoherdens och
KyrkoRådets i den Församling, der de hafva
sitt hemvist, betyg, att de äro välfräjdade
och ej blifva allmogen till last och tunga
genom sin kringvandring, eller ock att
hvarje Församling, efter förut uppläst Kungörelse,
samlade sin Lump på ett ställe
inom Socken, der Bruksegaren kunda låta
hemta och betala den till hvar och en som
levererade; Och hade Johan Longberg
instämt i detta sednare förslag, eller att
Lumpor skulle få aflemnss å visst ställe
inom hvarje Socken.
Till denna frågas fullständiga utredande,
får Utskottet upplysa: att densamma
vid flere föregående Riksdagar varit väckt,
och att Riksens Höglofl. Ständer, vid den
sednast förflutna, hos Kongl. Mai:t i underdånighet
hemställt, det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte anbefallas noga
tillse: att allmogen icke besväras med ett
öfverflödigt antal af Lumpsamlare, samt
att ej lemna pass till några andra, som
anmäla sig i sådan egenskap, än dem, hvilka
äro försedde med bevis från Fresterskapet
i otten om god fräjd.
42 Besv. och Elon. Utsk. Betänlandcn.
Sedan Kong!. Majit häröfver infordrat
Deas och Rikets CommerceOollegii underdåniga
Utlåtande, har Kongl. Maj: t uti Nådigt
Circulaire af den Decemb. 1819 anbefallt
D ess Befallningshafvande i Länen:
att noga iakttaga, hvad Riksens Höglofl.
Ständer i berörda måtto underdånigst hemställt,
och Kongl. Majit i enlighet dermed
i Nåder funnit lämpeligt förordna.
Då likväl, sedan denna tid, flere år
förlupit, och samma olägenheter af Lumpsamlares
kringstrykande ännu öfverklagas,
synas i Utskottets tanka grundade anledningar
förekomma till den förmodan, att
de åtgärder, som blifvit vidtagne, icke gjort
tillfyllest för det ändamål, hvilket dermed
varit åsyftadt.
Utskottet kan ej heller förneka den
öfvertygelse, att Lumpsamlings-skyldigheten
är en högst besvärlig tunga för allmänheten
och i flere afseenden ingripande i egande
rätten, enär allmänheten genom gällande
Författningar är ovillkorligen pligtig,
att vid vite samla och tillhandahålla en
viss quantitet Lumpor i förhållande till
hushållets storlek, för ett ganska lågt pris,
hvarigenom allmänheten, utom andra dermed
förenade olägenheter, betages det billiga
anspråk, att med större fördel få använda
sin vara på annat sätt, eller till egna
behof.
«
Betv, och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 43
Kongl: Förordningen af den 31 Januari
1738 om Lumpors samlande för Pappersverken,
och CommerceCollegii på Kongl.
Mapts Nådiga Befallning utfärdade Kungörelse
af den 11 Februari 1757 om upphörande
af de Pappersbruken förut tillaggde
Districter för Lump samlin gen, som innefatta
dessa föreskrifter, synas derföre i
Utskottets tanka så litet öfverensstämmande
tued närvarande tids syftning, åsigter och
förhållanden, att Utskottet icke kan annat
än tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, att
I109 Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om dessa Författningars upphäfvande; och
allmänheten såmedelst befrias från skyldigheten
att samla Lumpor.
Vid öfvervägande å andra sidan af
den angelägenhet: att Pappersbruken icke
må komma i saknad af erforderliga rudi»
materier — en angelägenhet, som ingen
patriotiskt sinnad medborgare lärer med
liknöjdhet förbise — får Utskottet anföra,
att, långt ifrån det Lumpsamlings-skyldighetens
upphörande skall förorsaka brist
på Lumpor, förmodar Utskottet Lumpors
samlande vida bättre uppmuntras derigenom,
att allmänheten sättes i tillfälle att
få denna vara tillräckligen betald, än ge»
nom förpliktelsen att för ett ganska ringa,
eller intet pris, hålla den tillhanda för vissa,
till besvär fallande, Personer. Utskottet ap
-
44 Besv> och Ekon. Vtik. Betänkan den.
ser således i fråga varande angelägenhet
bäst befordras derigenom, att Pappersbruksegare,
i afgifvande Kungörelser, eller på
hvad annat sätt de åstunda, uppgifva och
bestämma det pris, hvarföre de villja hopa
Lumpor, samt att, till ömsesidig lättnad i
Lumphandeln för Säljare så val som för
Köpare, Lumpsamlare må få antagas, som
hunna hringresa och afhemta de förråd af
Lumpor, hvilka till föryttring blifvit insamlade.
Likväl, och på det sådana olägenheter,
som hittills blifvit öfvertrlagade,
icke hädanefter må ega rum, finner Utskottet
sig böra tillstyrka Riksens Höglofl,
Ständer, att hos Kongl. Majit i underdå»ighet
föreslå följande inskränkningar i afseende
på Lumpsamlares antagande och
kringresande, nemi.
1:0 Ingen Lumpsamlare må, i denna egenskap,
öfverträda gränsen af det Län, hvarinom
han är boende, elier pass erhållit.
2:o Egare af Pappersbruk bör inför Konungens
Befallningshafvande i Länet bestämma,
huru mänga Lumpsamlare han för
Verkets drift och bestånd anser erforderliga,
med särskild uppgift, huru många a£
dem han inom hvarje Län önskar antaga.
3:0 Det bör åligga Pappersbruksegare, sorn
antagit Lumpsamlare, utom det Län der
Bruket är beläget, att Sjelf besörja träns
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betankanäen. 45
porten af, utom Lånegränsen, insamlade
Lumpor.
4:0 På det nödig Controll ma vinnas, alt
det för hvarje Bruk bestämde antal Lumpsamlare
icke obehörigea öfverskrida?, bör
Brukets Egare, då han antager Lumpsamlare
utom Länet, behörigen styrka, så val
det antal af Lumpsamlare, hvartill han är
berättigad, som äfven, huru många af dem
redan i andra Län blifvit antagne.
5:0 Ingen må erhålla pass att samla Lumpor,
som icke kunnat förete bevis frän
vederbörande Presterskap om god fräjd.
6:0 Till Lumpsamlare böra företrädesvis
antagas mindre arbetsföre personer, och
sådana, som äro utur stånd att på annat
sätt skaffa sig uppehälle.
7:0 Det vare Lumpsamlare strängeligen
förbjudet, att i sådan egenskap kringresa
med qvinnor och barn.
Hvad Utskottet sålunda anfört och
tillstyrkt, jemte flere Ledamöters särskilda
meningar i ämnet, underställes härmedelst
vördsamt Fdksens Höglofl. Ständers egen
upplystare ompröfning. Stockholm den 18
Mars 1823.
46 Best), och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Transsumt af Protocollet, hullet uti Riksens
Uögloflige Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskott viel Riksdagen i
Stockholm den 18'de Mars 1825.
S. D. Friherre Cederström yttrade:
Da, enligt min tanka, Utskottets Betänkande
icke afhjelper de nied Lumpors samlande
öfverklagade olägenheter, och icke heller
på ett med ändamålet enligt sätt uppmuntrar
Lumpsamlingen till gemensam fördel
för Allmänheten och Pappersbruksegare, så
får jag vördsamt föreslå den förändring,
att, i stället för tillåtelsen, att genom kringstrykande
Personer samla Lumpor, Pappersbruk
lemnades rättighet, att, då de sig dertill
anmälte, få öfver hela Riket kungjorda
de priser, de erbjuda för Lumpor efter vigt
och olika beskaffenhet, samt levererade
på bestämda ställen: att samlingen, som, i
Landsorterna, bäst Sockenvis bedrifves, bör,
i afseende på sättet och tiden, genom öfvereuskornmelser
inom socknarna bestämmas,
och slutligen, att Allmänheten skulle erhålla
den rättighet, att, genom Konungens
Befallningshafvandes försorg, Pappersbruksegare
eHer deras Commissionairer, i händelse
sådane inom Länen finnas, blifva underrättade
om gjord insamling af Lumpor,
till så väl quantitet som qualitet.
Genom denna enkla utväg synes mig
så väl Lumpsamlingen till allmän nytta
Besv. och Ekon. XJtsk. Betankanäen, 47
bättre befordras, som ock Pappersbrukens
interesse befrämjas.
Härutinnan instämde Grefve Rosen,
Herr Rappe och Riksdagsfnllmägtigen från
Malmöhus Län Nils Månsson, den sistnämnde
med tillägg, att, om någon viss välkänd
man, till hvilken Allmänheten hade förtroende,
inom hvarje district utseddes att insamla
Lumporna, skulle derigenom saken
vida lättare besörjas, än genom de nu
kringresande och fördärflige Lumpsamlare,
hvarpå Riksdagsfullmägtigen anförde talande
bevis. Uti detta utlåtande förenade sig
Hederv. Bondeståndets samtliga Ledamöter.
Herr Robson ansåg den utväg till Lumpors
erhållande, som uppkommer genom
hvad Friherre Cederström och Riksdagsman,
nen Nils Månsson föreslagit, vara tjenligast;
nemligen att Pappersbruksegare årligen kungöra
sina pris, samt Socknar eller Härader
inom sig utse någon viss välfräjdad man,
hvilken har rättighet att der kringvandra,
för att afsluta handel och sammanföra de
Lumpor, hvilka frivilligt, och till den betalning,
som af de säljande medgifves, kunnat
erhållas, och hvars egen fördel derefter
blifver förbunden med att underrätta den
högstbjudande Pappersbruksegaren, om hvad
cpiantum Lumpor linnes till afhämtning för
det pris han sjelf erbjudit, och hvilket,
ehuru förmodligen det ena året varierande
t
48 Ees», och Ekon. Utsk. Betänkande!!.
emot andra, i anledning af tillgång Och
afsättning, bättre än ett annat skulle blifva
en tjenlig uppmaning både till Lumpors
samlande och deras afyttring — emedan
allmänheten då kunde tillskyndas en fördel,
som den troligen nu saknar under tvångs»
lagen, att samla och sälja, utan att veta,
hvad varan är värd. Herr Lenning yttrade:
”Sedan allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
stadnat vid det beslut: att
hittills gällande vite för underlåten Lamp*
leverering bör upphöra, tyckas de i denna
del å allmänhetens sjda öfverklagada olägenheter
vara undanröjde, då dertill korn»
mer stadgandet af nödiga försigtighetsmått
vid antagande af Lumpsamlare. Jag önskar
i ändamål, att, om det föreslagne stadgande
blifver antaget, att vite nemligen upphörer,
Allmänheten med detsamma icke dess mindre
mätte uppmuntras, att, ehuru utan ansvar,
fortfara med samling och leverering af
Lumpor. Dernäst tyckes mig Pappersbrukens
rätt och billiga skydd fordra, att, un»
der iakttagande af de villkor, som för Lumpsamlare
pröfvas nödige, Egare till dylika
verk måtte få frihet vidtaga de lofliga
medel till insamling af Lumpor, som de
finna för ändamålet tjenligt, och hvartill
jag räknar, att behörige Lumpsamlare måtte
med uppköp af Lumpor få kringr^sa, och
att desse samlare sinsemellan måtte få tafla
om priset, då den, som betalade bäst, alltid
Besv. och Ekon. TJtsk. Betllnkanden. 4g
stalie göra betydligaste insamlingen. Otn
efter några värde Ledamöters förslag kringresandes
insamling skulle vägras, blefve
säkert Pappersbruken i afsaknad al Lumpor,
ty det är för väl kändt, att nationens lynne
ej är aktsamhet om småsaker, och, utan
påminnelse af insamlare, skulle förvarandet
och levereringen af Lumpor snart upphöra,
ty i de så kallade bättre husen, der lina
Lumpor borde fås, förmodar jag den minsta,
kanske ingen, insamling kan påräknas. Lika
litet tror jag det möjligt, att obesedt bestämma
sådana priser, för oftast blandade
Lumpsorter, som på en gång förvarade Leveranteurens
och Köparens rättigheter och
skyldigheter.
Enligt Erotocollet
A. Fryxell.
N:o 15.
Ankom den 27 Mars ig23.
Betänkande i anledning af vackt fråga
om sättet att reglera Marknadstiderne,
Tni detta Utskotts åtgärd har VällofL
BorgareStåndet remitterat:
1:0 Ett Memorial af Herr Lindqvist, deruti
han anförer: att, ehuru, på gifven an»
Bihang till RiksSt, Prot. 1823, Q-de Sami. N;r 4,
50 Best), och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
ledning af Högvördige PresteStåndet tinder
sistförflutne Riksdag, blifvit stadgadt, det
marknader i Städer och på Landat icke
få hållas dagen före eller dagen näst efter
Högtids- eller Helgedag, hafva de likväl i
Almanackorna blifvit utsatte särdeles på
måndagar, hvilket skall medfört en stor
olägenhet för de Trafiquerande, derigenom,
att, då någre Länestyrelser, till följe af
den gifna föreskriften, till annor dsg omlyste
de uti Almanackan på så beskaffade
dagar utsatte Mai knadsTerminer, men andre v
Länestyrelser deremot låtit vid den i Almanackan
bestämda tiden bero, sä hafva
somlige tnarknads-besökande, som bodt af,
lägsne från Marknadsorten och icke erhållit
kunskap om omly9ningen, infunnit sig
på den dag, som uti Almanackan blifvit
utsatt, andre åter på den genom Konungens
Befallningshafvandes omlysning bestämde
tid, hvaraf följt, att Städernes Marknadsbesökande
Borgerskap kommit i saknad
af en påräknad afsättning af deras varor
och tillverkningar, enär Marknaden, vid
deras ankomst, antingen redan passerat, eller
till annan dag blifvit utsatt. Till förekommande
af dessa olägenheter, hemställer
Herr Lindqvist, att Magistraterna, efter
Borgerskapets hörande, måtte få föreslå
Marknads Terminerne, så väl i Städerne,
samt dertill lydande Köpingar, som på
Landet, och, med öfverlemnande af de
Be sv, och Ekon. Utsk. Betänkanden, 51
föréslagne MarknadsTerminerne till Konungens
Befallningshafvande, derå begära
Kongl. Vetenskaps Akademiens sanction ,
hvarefter desse Terminer, sålunda låmpade
efter de Marknadsbesökandes beqvämlig,
het, kunde i Almanackoine till Vederbörandes
underrättelse utsättas. — I denna
mening har Herr Ekelund instämt, under
anförande, att afven i Öftergöthland de öf.
verklagade olägenheterna ofta inträffat.
2:o Ett Memorial af Herr Möller, sorn ariser*
att, till förekommande af de allmänt
Öfverklagade felaktigheterna vid Markna,
dernas utsättande i Almanackorna, och hvaruti
rättelse hittills förgäfves varit sökt, nödigt
blifvér, att denna angelägenhet icke, såsom
hittills skett, helt och hållet öfverlemna*
ät Kongl. Vetenskaps Akademiens godtfinnande.
*“• Rikets Ständer borde, efter hans
tanka, sjelfva bestämma tiderna för de årliga
Marknadernas hållande öfver hela Riket,
samt sedermera hos Kongl. Maj:t i
Underdånighet anhålla om Kådig föreskrift
för Kongl. Vetenskaps Akademien, att, vid
Marknadernas utsättande i Almanackorna,
Doga iakttaga de af Rikets Ständer derföre
föreslfigne dagar, Utan rättighet för Kongl.
Akademien att deruti göra någon ändring
oftare, än då Marknadsdagen inträffade pl
en Helgedag, eller dagarne näst före och
efter densamma, då marknadsdagen borda
Hyttas till någon lämplig dag i följande
5ö Besv. och Ekon. ITtsk. Betankanclen.
vecka, halst Onsdagen. Herr Möller har,'
i afseende på Marknadstidernas utsättande,
, hemställt: 1:0 Att Marknaderna i allmänhet
utsättas på Onsdagarne, hvarvid hinder af
Helgedag vanligen icke inträffa, älven för
de Marknader, som påstå i tvänne dagar,
eller för den Kreatursmarknad, som på
somliga ställen hålles dagen före den rätta
Marknaden. 2:0 Att då Marknads-orterne
äro belägne så nära hvarandra, att de van»
ligen af samma personer besökas, Marknader
på desse orter icke måtte utsättas pä
samma dagar, utan en nödig intervall dem
emellan lemnäs j och 3:0 Att, äfven med
afseende på Marknadssökandes förmån, icke
fiäre än högst fyra marknader måtte inom
en månad utsättas uti en och samma pro=>
vins. — Efter dessa grunder, har han upprättat
ett Förslag, till utsättande af tiden
för Marknaders hållande i Malmöhus och
Christianstads Län, hvilket till Utskottet:
jemväl blifvit öfverlemnadt, jemte de anmärkningar,
som dervid blifvit gjorde af
Herrar Ståhle, Ekelund, Bjuhr och Bök«
man.
3:0 Ett Memorial af Herr Hammar, deruti
han framställt ett förslag till MarknadsTerminernas
utsättande, med fästadt afse»
ende å Staden Halmstad.
Utskottet, scm tagit i öfvervägande,
hvad i ofvanberörde måtto blifvit anfördt,
får vördsamt upplysa, att Kongl. Majus
Be tv. och Ekon. IJtik. B stänk anden. 53
Nådiga Resolution på Prestorskapets Besvär
den ia Januari 1757 stadgar i 1 :
*’att inga sådana marknader, som endast en
dag pasta, måge få begynnas hvarken dagen
före eller efter någon Sön- eller stor
Helgedag: hvilket vederbörande vid MarknadsTerminernes
utsättande så uti Almanackan
som Publicationer derom hafva att
iakttaga; Och sedan, vid sistförflutne Riksdag,
inom Högv. PresteStåndet fråga blifvit
väckt derom, att detta stadgande kommit
i förgätenhet och icke alltid efterlefdes,
så hade Rikets då församlade Ständer,
med fästadt afseende derå, att Sabbaten bör
hållas i tillbörlig helgd, hvilket ändamål
tydligenär åsyftadt i den stillhet, som nyss
före och under Sabbatsdagen bör råda, hos
Kongl Majit i Underdånig skrifvelse hemställt,
att nämnde Resolution måtte i denna
del till full kraft och verkan upplifvas,
samt vederbörande, som besör/er de årliga
Almanackornes ingifvande, i Nåder anbefallas
iakttaga, det icke någon marknad,
som allenast en dag påstår, må deruti utsättas,
att dagen före, eller dagen efter någon
Söndag eller Helgedag taga sin början.
— Kongl. Majit, som öfver denna skrifvelse
behagat infordra dess och Rikets
Commerce Collegii underdåniga utlåtande
och deraf inhämtat, att, efter hvad Vetenskaps
Akademiens Astronom, sorn besörjsr
Almanackornes utgifvande, inför Collegii
54 Besv. och Ekon. Utsk. Betnnkanden,
Protocoll yttrat, han alltid vid Marknads
Terminers införande, sökt med noggrannhet
iakttaga ofvanåberopade stadgande, hvarföre
ock, enär Terminen för någon Marknadi
efter datum infallit på Lördag eiler Måndag,
densamma vanligen blifvit utsatt antingen
på Fredtagen eller Tisdagen, äfvensom
Terminer för sådana Marknader, hvilka
inträffat föro eller efter annan Helgedag
än Söndag, undergått förändring, har, i
Nådig skrifvelse af den 5 Maj 1819, gifvit
bemälte G illegitim tillkänna, att Kongl.
Majit funnit någon annan åtgärd i anledning
af .Riksens Ständers förr berörde Underdåniga
hemställan icke erfordras, än
att Commerce Gollegium i Nåder anbefalles
genom Circulairebref förständiga Kongl,
Majus Befallningshafvande, att, om någon
gång af misstag skulle hända, det en Marknad,
sam påstår endast en dag, komme att
i Almanackorne utsättas dagen före eller
efter en Söndag eller Helgedag, Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande ega att, med afseende
å öfrige MarknadsTerminer inom
Länet, och nästgränsande Län, bestämma
en annan lämpelig dag för samma marknads
hållande, likväl så nära den förra
Terminen som möjligt, samt ej allenast
utfärda Kungörelse, sednast en månad förr
än marknaden inträffar, utan ock om öjen
vidl.agne åtgärdeu lemna Commerce Collegium
underrättelse; Och har denna Kongl,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 55
Mnjits Nådiga Föreskrift genom Commer»
ce Collega Circulaire af den 7 Juni 1819,
blifvit Konungens samtelige Befallningshafvande
i Länen vederbörligen meddelad.
Hvad åter angår sådana Marknader,
som racka flere dagar, så hafva Rikets Högl.
Ständer icke hos Kongl. Majit framburit
någon underdånig önskan om förändring i tiden
för deras utsättande, äfvensom Kongl.
Majit icke funnit skäl bifalla Dess Befallningshafvandes
i Skaraborgs Län gjorda
underdåniga hemställan om Nådig tillåtelse,
att, då en sådan Marknad blifvit utsatt, att
börjas på Måndag, få bestämma en annan
lämpelig dag för Marknadens hållande,
i likhet med hvad som i Nåder blifvit
föreskrifvet om marknader, sqm påstå endast
en dag,
Efter denna framställning af hvad som,
rörande ifrågavarande ämne, finnes tillgjordt,
får Utskottet anföra, att den olikhet i föreskrifter,
som i afseende på MarknadsTerminers
reglering eger rum, synes i Utskottets
tanka medföra verkliga olägenheter.
Ändamålet, att Sabbatens helgd mätta
bibehåll as okränkt och ostörd, synes icke
i hufvudsakelig måtto uppnåddt genom föreskriften,
att visse marknader, nemligen
sädane, som räcka endast en dag, icke fä
hållas näst före eller näst elter Sön- eller
Helgedag, så länge samma föreskrift icke
sträcker sig till alla, utan de fleste mark*
efi Besv. och Ekon. Viik. Betänkanden.
»ader, eller de, som påstå flere dagar, ännu
ptsättas i synnerhet på Måndagar, Härtill
hommer äfven, att skilnaden i dessa före-,
skrifter lätt föranleder till misstag och
förvillelse, så väl vid Terminernas utsättande
i Alroanackorne, som äfven, då Konun*
gens Befallningshafvande behöfva, till rät*
telse och förändring, omlysa origtigt utsatta
Marknads-Termir.er, Utskottet åberopar,
Itvad Herr Lindqvist i detta afseende ö£-  verklagat, och Utskottet har derjemte inhämtat,
att äfven detta års Almanack gifven
anledning till misstag, genom uppgift af
origtig MarknadsTermin. För att förekomma
sådana olägenheter, och för att erhålla
likstämmighet och enkelhet i föreskrifterne
om Marknadstidernes utsättande, anser Utskottet
sig böra tillstyrka, det Riksens
Höglofl. Ständer framföra den Underdåniga
önskan hos Kongl. Majit, att ingen Marknad,
eflvad han räcker en eller flere dagar,
ina få utsättas att börja pä Måndag eller
näst efter Helgedag, och att ingen Marknåd,
soia påstår endast en dag, må få hållas
på Lördag eller näst före Helgedag5 samt
att Kongl. CommerceCollegium, som, till
följe af Kongl. Majits INiådiga Bref den u,
Januari 1788, haft sig Marknadstidernas
reglering uppdragen, måtte anmodas, att
ined erforderlig skyndsamhet och med fästadt
afseende på den föreslagna förändringen,
företaga en ny reglering af MarknadsTer*
Resv, och Ekon. Utsk. Rcta>\kanden. f 57
minerne och deraf lenina VetenskapsAka.
dem ien del, samt oaflåtligen tillse, att de
Balunda bestämde MarknaasTerminerne hä»
danefter blifva af vederbörande, som derom
besörjer, med större noggrannhet, än hittills
skett, i Almanackorne utsatte.
Dock varder detta till Riksens Höglofl.
Ständers eget godtfinnande vördsamt öfver.
Jemnadt. Stockholm den 18 Mars 1825.
>
N:r 16.
Ankom den 27 Mars J82g.
Betänkande, i anledning af gjord hemställan
0111 Ön Tjörns befrielse ifrån Krono
skjutsning.
I^iksdagsFullmägtigen Eric Svensson från
Bohus Län har, uti ett, genom Hederv.
Bondeståndets ProtocollsUtdrag af den 2Ö:te
nästlidne Februari till Utskottet remitteradt,
Memorial, på Innevånarnes å ön Tjörns
vägnar, framställt den svårighet, som för
dem möter, att utgöra Kronoskjuts, enär
samma ö är belägen på fullt en half mils
afstånd ifrån fasta Landet, och anhåller på
sådan grund, att Innevånarne ä ön Tjörn
måtte, så vidt möjligt, ifrån Kronoskjutsaingsbesväret
befrias; Villjande de likväl icke
58 Besv och Ebon. Utsk, Betänkanden.
undandraga sig detsamma, då nöden sådant
påkallar elier krig utbrister.
Utskottet, som eger sig bekant, att ö«
Tjörns innevånare blott sällan, vid större
Kronotranrporter, och då tillgång å hästar
på fasta Landet saknats, blifvit kallade till
utgörande af Kronoskjuts, anser sig i anseende
till nödvändigheten, att, då omständigheter
ovillkorligen så fordra, kunna påräkna
alla möjliga utvägar till cotjimenderingars
eller Kronotransporters fortskafFande,
icke kunna tillstyrka för dessa Oboer en
bestämd befrielse ifrån Skjutsningsskyldighetens
utgörande; Och, med förutsättande,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hädanefter
som hittills, icke lärer underlåta,
att, med billigt afseende å ön Tjörns längre
afstånd ifrån fasta Landet och den olägenhet,
som för de skjutsande härigenom måste
uppkomma, så mycket som möjligt förskona
dem ifrån det öfverklagade skjutsningsbe*
sväret, finnér Utskottet sig icke kunna tillstyrka
någon Riksens Ständers åtgärd i
förenämnde hänseende. Hvilket dock till
Riksens Högloflige Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlämnäs. Stockholm den 24
Mars 1825.
BesVi cch Ekon, I tsk, Betänkanjen, 59
N:r 17.
Ankom den 27 Mars 1323.
Betänkande, angående skyldighet för Postmästare,
att emot ersättning hålla Post•
bok med Landtb oer.
Genom ProtocollsUtdrag af den 6:te sistlidne
Mars, har Hederv. BondeStåndet
till Utskottet rentitterat ett Memorial af
Riksdagsfullmägtigen C. F, Berg från Bohus
Län, deruti anföres, att ibland de olägenheter,
en Landtbo ofta får vidkännas,
genom ett, flere mil aflägset, boningsställe
från närmaste Stad, skall Postgången i närvarande
skick vara en af de vigtigaste, enär
en Postmästare icke är skyldig, att med
Landtbo, som ej är Ämbetsman, upprätta
någon Postbok, och han icke heller eger
rättighet fordra, att Postbönderne skola
medtaga någon lösväska; På grund hvaraf,
och då en Landtbo, eller Jordbrukare, ofta
kan hafva lika angelägna bref att hemta
och afsända, som de, hvilka afgå till KronoFogde
och Länsman, samt, i händelse
han eger tillgång, alt hålla årets tidningar,
kan draga lika mycken nytta deraf, sorn
mången Ämbetsman, hvilket icke bör bero
af Postmästares godtfinnande och taxering,
Riksdagsmannen, med ytterligare afseende
å den kostnad och förlust af dagsverken,
i 60 Iiesv. och Ekon. (Jtsk. Betänkanden.
sorn tillskyndas en Landtbo, hvilken måste
föra en jemn brefvexling och har sitt
Landtställe 5 å 6 mil från närmaste stad,
derigenom, att han i förenämnde ändamål
nödgas afsända en exprés öfver 20 mil i
hvarje vecka, föreslår, att Postmästare i $täderne
må åläggas, att emot ett visst arfvode
hålla ordentlig Postbok med alla de inora
orten boende Landtboer, som af denna förmon
vill ja sig begagna, äfvensom att Postförare,
emot en bestämd afgift för året,
böra vara skyldige, att medtaga Landtboernes
Lösväskor, i likhet med hvad å flere
orter är brukligt.
Utskottet har haft detta ärende undeE
öfverläggning; Och då, enligt Utskottets
tanka, Törmönen af en lättad Communication,
som genom Postinrättningen .åsyftas, bör,
så mycket som möjligt, sträcka sig till alla
de af Rikets Innevånare, som deraf ega behof;
så har Utskottet med billigt afseende
å de hinder deremot, som uti ofvan upptagne
Memorial blifvit anmärkte, ansett sig
ega afledning vördsamt tillstyrka, att Riksens
Höglofl. Ständer ville hos Kongl. Majrt
framföra den underdåniga önskan, att Postmästare,
så väl i städerne som på landet,
hädanefter matte förklaras skyldige, att mot
ersättning hålla Postbok med alla de inom
orten boende Landtboer, som villja sig
deraf begagna, och att Postförare derjemte
åläggas, emot betalning emottaga och å der
-
llelv. ock Ekon, Utik. Betänkanrlen, tfn
till vid Postvägen bestämda ställen aflemna
de lösväskor, som dem i sådant hänseende
tunna anförtros, samt att, till förekommande
af den öfverdrifna vedergällning, som af någon
Postmästare eller Postbonde möjligen kunde
yrkas, Kongl. Maj.t efter Öfver-PostDireeteurens
samt öfrige vederbörandes hörande,
täcktes i Nåder bestämma de grunder,
hvarefter en sådan vedergällning bör utgöras.
Hvilket dock till Riksens Högloft
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemna».
Stockholm den 24 Mars 1823.
N:r 18.
Ankom den 29 Mars i82J|.
Vördsamt Memorial.
TJ nder den 24 nti innevarande månad hafva till
Rikets Högl. Ständers Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskott inkommit 2:ne Utdrag af
Protocollen, hällne uti Högv. PresteStåndet
den 24 föregående Febr. och 19 Mars, hvaruti
Resp. Ståndet till Utskottet remitterat 2:ne
Memorial af Herr Prosten Sundius, det förra:
om de förökade af gifter, som enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning af d. 23 Jan.
1811 skola utgå till Vadstena KrigsmanshusCassan,
och Amiralitets KrigsmansCassan,
men ej till någon del kommit
den sistnämnde till godo, och det sed
-
62 Besv• och Ekon• Utsk. Betdnkänden»
»are innehallande några rättelser vid de
förut lemnade uppgifter.
Efter Memorialens Föredragning liar
Utskottet jemnfört deras innehåll med de
ämnen, hvilka* såsom utgörande föremålen
för Utskottets verksamhet, finnas bestämde
uti 54 § af Kongl. Majrts och Riksens Ständers
fastställde Riksdagsordning; men, då
de remitterade Memorialen endast vidröra
utgörande af förut stadgade afgifter och
yrka dessas användande till vissa, uti lageö
redan fastställda, ändamål; hvilket allt icke
lämpligen eller med någon Analogie af
Grundlagen kan till något af de ofvannämnde
ämnen hänföras, så får Utskottet enligt
Riksdagsordningens 44 § dessa Memorial,
såsom ej tillhörande dess befattning, vörd»
sammeligen återlemna. Stockholm d. 26
Mars 1823.
N:o 15.
Ankom den 29 Mars 1823,
Betänkande, angående åläggande för Frätsehemman,
att lika med andra hemman
deltaga i Krono-, Häll- och ReserveskjutSi
U"ti ett från Hederv. BondeStåndet till
Utskottet genom FrotocollsUtdrag af den
Bern, och Ekon. tjuk. Betänkandén. 63
3;dje i denne månad remitteradt Memorial
af RiksdagsFuJlmägtigen Oloj Carlsson från
Ostergötlands Län, bar bemälde Riksdagsman,
med fästadt afseende å Skjutsningsbesvärets
tyngd, ansett någon annan utväg
till lättnad för den betryckta Krono- och
Skatte.Allmogen, som ensam besväras af
Kronoskjuts, icke nu mer ega rum, än att
äfven Frälsehemmansägare deruti deltaga;
Och, ehuru Riksdagsmannen erkänner, att
ett nytt betungande såmedelst tillskyndas
Jordegare, hvilka derigenom kunna påstå
sig lida intrång i en dyrare förvärfvad egande
Rätt, så ser Riksdagsmannen sig likväl
nödsakad, enär en mera gynnad Medborgare
i Samhället icke bör ega rätt undandraga
sig den minskning i sina fördelar,
som för Fäderneslandet är nödvändig, under
ett allmänt, på annat sätt ohjelpligt, betryck,
föreslå, att alla Frälsehemman, utan åtskilnad,
må förklaras skyldige till lika deltagande
med andre hemman, så val i Kronoskjuts,
som Håll- och Reserveskjuts, både
i Fredstid och under Krig.'
Hvad sålunda blifvit yrkadt, har Utskottet
till pröfning förehaft; — Och, som
Frälsehemmans befrielse från skjutsningsbesväret
är en dem uti Författningarne
tiilaggd förmon, som genom samtelige RiksStåndens
i Kongl. Kungörelsen den 6 April
1810 innefattade Concessioner blifvit ytterligare
bekräftad; och nämnde förmon ingått
64 Btsv» och Elion. Utsk. Betdnkanden.
uti Frälsehemmans värde, hvilka, med be*
räkning deraf, blifvit ärfde och förvärfdej
Alltså, och då, i öfrigt, BondeStåndet eget
lika rätt med öfrige SamhällsClasser, att en
sådan egendom, som den i fråga varande»
besitta, anser Utskottet sig icke ega anledning,
att å ifrågavarande Motion tillstyrka
ett bifall, hvarigenom egande rätten i sä
betydlig mon skulle förnärmas, hälst dä
man icke lärer vara i tillfälle, att för mistningen
af samma förmon anvisa vederbörande
någon ersättning. Hvilket dock till Riksens
Högloft. Ständers eget godtfinnande vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 24 Mars 1823»
N:o 20.
Ankom den 2g Mars i823<
Betänkande, i anledning af yrkade förändringar
uti nu gällande författningar,
rörande Kr ono‘Skjut sen.
H ederv. BondeStåndet har, genom Protos
collsUtdrag af den i, 3 och 5 i denna månad,
till Utskottet remitterat följande Memorial
i detta ämne, nemligen:
1:0 Af RiksdagsFullmägtigen från Christianstads
Län, Fehr Jönsson, som fäster uppmärksamheten
pä det missbruk, hvilket vid
Best), ock Ekon. JJtsk. Betunkanden. 6,5
Kronoskjutaningar skall sga rum, att åå,
genom försummelser med uppbudniug vid
något ombyte, brist på hästar yppas, da
skjutsande, sorn dit med feronoskjmsen an»
ländt, nödgas fortsätta resan till nästa
ombyte; Och, då Riksdagsmannen ej kunnat
i Författningarne igenfinna något bestämdt
förbud emot ett sådant missbruk, samt desse
icke heller bestämma någon viss våglängd,
såsom den högsta, hvilken de skjutsande
äro skyldige att färdas, föreslår Riksdagsmannen,
att ihgen kronoskjutssk vidig mä
fövpligtas skjutsa längre väg an 2 Mil, hvarjemte
Krorobetjeningen borde tillse, det skjutsen
vid hvarje ombyte är i vigtig ordning, så att
de skjutsande icke nödgas med sitt betungan»
de umgälla Kronobetjeningens försummelse.
2:0 Af RiksdagsFullmägtigen Hans Michelsson
från Gefleborgs Län, hvilken, till ordningens
bibehållande vid Kronoskjutser,
hemställer: att Kronobetjeningen borde å»
läggas vid sådane tillfällen uppställa defc
uppkallade Hästeantalet i den ordning, som
med den skjutsskyldiges tour vore förenlig,
•utan att medföljande Refäl eller manskap
deribland utvälja, hvilka dem
5:0 Af RiksdagsFullmägtige Ölöf Nilsson
och Olof Olsson från Carlsstads Län; uti
hvilket Memorial öfverklaga?, att, ehuru
Kongl. Majus sednast utfärdade Nådiga
Bihang till RiksSt, Brot, 1823- SamL N:r 5.
egde, att
le.
66 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkan jeHi
Författning skall föreskrifva, att de, sotti
till kronoskjuts äro bådade, ej äro pligtige,
att utan ersättning vänta längre äö
fyra timmar, ifrån den tid, de enligt
kallelse böra sig å skjutsstationen in*
linna, så skall likväl ofta handt, att de
skjutsande icke allenast beordrats, att efter
flere timmar före den till skjutsningen be»
stämda tiden sig på stället infinna, utan
äfven nödgats vänta bela eller halfva dygnet,
innan afresan skett; Hvadan yrkas, att
någon allvarlig åtgärd hos Kongl. Maj:t
måtte föreslås till förekommande af detta
missbruk, samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ålades hålla hand deröfver, det
Kronobetjeningen, på dess ansvar, tillsåg,
att de skjutsande, vid sådana tillfällen, få
tillgodonjuta de dem i Författningarne tillaggde
rättigheter och förmoner, samt i sådant
ändamål, för hvarje gång särskildt,
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inberätta
tiden, då de kronoskjutsande enligt
ordres sig inställt, äfvensom den, då kronoskjutsen
afgått.
4:o Af RiksdagsfuIImägtigcn från Gefleborgs
Län, Cart Henriksson Bergman, som anmärker,
att icke sällan händer, det orter,
som äro belägne på 8 å lo Mils afstånd
från det ställe, der en kronoskjuts skall
emottagas, vid oftare påkommande sådana
skjutser, kallas att deri deltaga, lika med
dem, som bo nära intill ombytes-stället,
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 6y
hvarvid, då de förre färdas so å 24 Mil
för fram- och återresan, behöfva de sednare
endast fara 6 a 8 Mil, nied samina skiljaktighet
i tid; Och föreslås på sådan grund,
att Riksens Ständer hos Kongl. Majit i
Underdånighet anhöilé, det Landshofdingariie
måtte i Nåder anbefallas, i vederbörlig
ordning sammankalla Fullmägtigej för att
ined dem öfverlägga om grunderne för en
iay reglering af kfonoskjiitséh, och i enlighet
dermed iitarbeta en i detta ämne för
hvarje Län särskildt gällande Författning.
Hvad uti öfvaniipptagne Memorial
sålunda anföres, har Utskottet till öfvervä.
gande föréhaftj Och hvad först angår det
gjorda yrkandet, att någon viss våglängd
borde bestämmas, hvarutöfver de kronoékjiitsäiide
icke skulle vara skyldige att fortskaffa
kfönotranspörtér; så har Utskottet,
iiied afseende å de olika förhållanden, som
å särskilde orter visa sig, ej mindre i afseende
på afståndet emellan skjutshållen,
och tillgång pså hästar jemte andra omständigheter,
hvilka härvid mäste komma i
betraktande, val ansett sig ej kunna tillstyrka
utfärdandet af en sådan allmän föreskrift
i detta hänseende, som motionen
åsyftar; men, då den öfverklagade olägenheten
visserligén är för de kronoskjutsandé
håde betungande och med billighet oförenlig,
enär en annan persons försummelse
hätvid faller en oskyldig till last,- har tfé
-
6Q Eew. oih. Ekon. Utsk. Eetahkmiclen.
sköttel, till förekommande deraf, trott sig
böra föreslå, att, då en kronoskjutsande
framkommit till den station, dit han, enligt
kallelse bordt skjutsa, han då icke skall
kunna nödgas att vidare fortskaffa Cornmenderingen
eller kronotransporten, så framt
han icke sjelf villigt, enligt träffande öfver»
enskommelse, vill sådant sig åtaga emot
ersättning, som bör honom godtgöras af
den kronoskjutsskyldige, hvilken försummat
att kallelsen åtlyda.
Hvad dernäst rörer Riksdagsmannen
Hans Michelssons hemställan, att kronobe»
tjeningen bör bestämma den ordning, i
hvilken de kronaskjutsande böra vid skjutsningen
begagnas, så eger Utskottet sig bekant,
att, enligt de af Kongl, Maj:ts Befall»
jiingshafvande härom meddelte föreskrifter,
Kronobetjeningen åligger så förfara, som i
Memorialet föreslås; Och, då de derstädes
öfverklagade olägenheter således endast härflyta
ifrån missbruk, hvaröfver, den dertill
anser sig befogad, eger att i behörig ordning
anmäla klagomål, så anser Utskottet
icke lämpeligt, att i sådant hänseende föreslå
något allmänt stadgande, hälst denna
fråga, enligt Utskottets tanka, innefattar ett
ordningsmål, hvilket tillkommer Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att hvar i sitt
Län reglera.
Beträffande åter den af RiksdagsFnllEöägtige
Olof Nilsson och Olof Olsson förd®
Bein. och Ekon. Utsk. Eetänhandcn,
klagan, att kronoskjutsande ofta kallas flwa
timmar före den till skjutsningen bestämda
tiden, samt derefter nödgas uppehålla sig
hela dygnet, för att afbida kronotransportens
ankomst, utan att de dervid få tillgodonjuta
den i författningarna dem tillaggde ersättning;
så får Utskottet härvid upplysa, att,
enligt Kongl. Brefvet af den 31 Juli 1812,
äro kronoskjutsande ålagde, att, utan ersättning,
vänta 8 timmar, hvarefter de för
4 påföljande timmar erhålla 4 sk. i timman
uti väntningspenningar för hvarje häst; egande
de, om Transporten icke, efter sålunda
förflutne Tolf timmar, ännu ankommit,
att utan ansvar hemresa. Då således bestämda
föreskrifter i detta hänseende redan
finnas, hvarigenom de kronoskjutsandes
rättigheter synas vara behörigen tryggade,,
har Utskottet, med afseende å kronans Rätt
samt de betydliga förluster, som genom en
utsträckning af dessa rättigheter kunde henne
förorsakas, särdeles i de fall, då, genom
oförutsedda händelser, ett längre uppehåll
under en längre transport kunde uppkomma,
icke ansett sig böra föreslå någon förändring
uti hvad ofvanberörde Författning
härom stadgar; Men, enär nu vanligen så
tillgår, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i det Län, hvarifrån Kronotransporten
afgår, bestämmer Marcherouten derföre ända
till Transportens destinationsort, hvilken
Marcheroute ofördröjeligen meddelas öfriga
7P B(Sv. och Ekon. Utsk. Betiinkqnd?U
-
Landshqfdjngar i de Län, hvarigenom trana?
porten kommer att gå, och, enligt hva4
ptskottet eger sig bekant, denna åtgärd
understundom förorsakat, att, då transporten
i början af sjn färd blifvit uppehållen genom
större Snöfall eller andra oförutsedde
hinder, har detta, i synnerhet då fråga
varit otti längre afstånd, förorsakat kännbara
olägenheter för kronoskjuts*skyldige,
sorn härom icke kunnat underrättas, utan
å förut bestämda tider måst förgäfves afbida
transporten; så har Utskottet funnit
sig böra Vördsamt tillstyrka, att Kongl,
Maj:ts Refallnjngshafvande i det Län, hvarifrån
Trupp eller Kronotransport skall afgå,
endast upprättar Marcheroute för tåget
genom dess Län, men dervid skyndsamme*
ligen underlättar Landshöfdingen i nästa
Ian, hvarigenom Commenderingen eller
transporten kommer att gå, om dess ankomst
tili första stationen inocn sistnämnde Län,
för att derstädes foga enahanda anstalter,
pcb att sedermera på lika sätt fortfares den
öfriga vägen till bestämd ort; Och får Utskottet,
på sådan grund, vördsamt hemställa,
att Höglo!}. Riksens Ständer ville hos Kongl.
Majit framföra en Underdånig anhållan, att
Kongl. Maja, i likhet med hvad Utskottet
nu t detta hänseende föreslagit, täcktes i
i Nåder derom meddela Kongl. Majas Be.
fallningshafvande nödige föreskrifter; förmenande
Utskottet, att den olägenhet och
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden 71
tidspillan, som nu öfverklagas, skall således
i betydlig nion förekommas.
Hvad sluteligen vidkommer den af
Riksdagsmannen Carl Henriksson Bergman
yrkade jemkning uti Kronoskjutsningsbesväret,
så anser Utskottet något allmänt
stadgande härom icke kunna lämpeligen
uppgöras och tror Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bäst vara i tillfälle, att härom
efter ömstäqdigheterne, och med iakttagande
af all möjlig billighet och rättvisa,
förordna; och anser Utskottet dermed förenligt,
att de på längre afstånd boende
kronoskjutsskyldige på ett lämpligt sätt bidraga
till utgörande af det skjutsningsbesvär,
som de närmare större farvägar bosatte vida
oftare få vidkännas: Hvarvid Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i öfrigt ej lära
underlåta att göra behörigt afseende på da
betungande omständigheter, som i Memorialet
omnämnas.
Dock varder detta till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 24 Mars 1823.
•ä^ooooO O O OOOOQ "Cg?
72 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanäen•
N:o 21.
Ankom den i April »8S3-  Betänkande, i anledning af väckt fråga
om en Frimarknad vid Svanesund.
■tlederv. BondeStandet har, genom ProtocollsUtdrag
af den 5 i denna månad, till
Utskottet remitterat ett Memorial af RiksdagsFullmägdgen
från Bohus Län Anders
Berndtsson, hvilken, å Innevånarnes uti
Orousts Härader af Götheborgs och Bohus
Lån vägnar, hemställer, att dem måtte
tillåtas årligen hålla e» Frimarknad å Strandplatsen
Svanesund, belägen i Ostra Häradet;
Och anföres såsom skäl härföi-e, att
Orousts Härader egenteligen utgöras af en
större och (lare små Öar, på olika afstånd
ifrån fasta landet; Att dessa Öar äro belägne
omkring G mil från Götheborg och
4 »ni! från Uddevalla, de enda ställen, der
afsättning af deras producter skall vara
att påräkna: samt sluteligen att, då maa
ej alltid kan förese de oftast oöfvervinnerliga
hinder, hvilka möta de på Öar boende*
såsom stormar, vattenflöden, isgång m, m.,
Utan att räkna den tidsspillan, hvarigenom
hemsysslor försummas, resor till aflägsna
orter för varors afsättning och andras återköpande,
tycktes det, enligt Riksdagsmans
»ens tanka, vara förenligt med billighet
Besv, och Ekon. Utsk. Betänhanden. 75
och den näringsfrihet, hvarje Svensk under*
såte bor åtnjuta, att ofvannämnde önskan
bifalles, hälst i en tid, dä penningen tyc»
hes nästan försvunnen och Landtmannen
så godt som nödsakad utbyta sin vara emot
en annan för honom oumbärlig; hvilket
mycket kunde för nämnde Härader lättas,
i händelse den nu väckte Motionen vunne
bifall.
Utskottet, som medgifver, att Oroustä
Härader måste genom deras läge vara blottställde
för betydliga hinder uti deras Gom»
munication med fasta Landet, förmodar
att den nu föreslagne Marknaden skulle åtminstone
till en del afhjelpa de olägenheter,
som härigenom möta afsättningen a£
ortens producter och anskaffandet af för
de samma oumbärliga varor; hvadan Utskottet,
med afseende i öfrigt å de flera i
Memorialet anförde skäl, anser sig ega an.
ledning vördsamt tillstyrka, det Höglofl.
Riksens Ständer ville hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att, sedan undersökning
å stället genom Kongl. Majtts Befallningshafvande
föregått, samt vederbörande
blifvit hörde, Kongl. Majit då, så framt ej
några väsendtliga hinder deremot skulle
förekomma, täcktes i Nador tillåta, att en
marknad linge årligen hållas å Strandplatsen
Svanesund uti Orousts Östra Härad af
Götheborgs och Bohus Län. Hvilket dock
till Riksens Höglofl, Ständers egen pröfning
74 Besy. och Ekon. Utsk, Bftänkonden.
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 26}
Mars 1825,
N:r 22,
Ankom den 1 April I823«
Utlåtande, angående väckt fråga om utvidgad
rättighet till begagnande aj'
Strandväg.
Uti afgifvet och afVällofl. BoygareStandet
till Utskottet remitteradt Memorial, har
Herr Erik Lagerstrand anmärkt, horn sorn
i Rikets Norra provinser, och jemväl till
en del i de södra, Jordegare stundom haf.
Va Fiskevatten i Sjöar, till hvilkas stränder
de icke ega någon rätt, äfvensom inne i
landet Hemman finnas, hvilkas egare icke
annorlunda än genom sjötransport kunna
afsätta sina Producter, utan att likväl fiaf*
va frihet att besöka de ställen, der de kunna
inlasta sina varor; hvarföre, och, som
Herr Lagerstrand ansett denna inskränkning,
i rättigheten till Sjösträndernas begagHände,
utgöra ett obehörigt hinder för en
fri communication och äfven kunna ega
ett menligt inflytande på segelfarten, i så
matto, sorn Godsegare hindras att å det
Ställe, der sådant med största förmon och
beqvämlighet later göra sig, landsätta sitt
Efiv. pch Ekon. Utsk. Betönkanåen. 75
gods, Herr Lagerstrand, under den tillika
yttrade tanka, att Godsegaren? rätt i detta
fall rnåste vara l<ka helig sorti Jordegarens,
föreslagit ett sådant stadgande, hvarigenom
det blefve en hvar tillåtet, att till och ifrån
Sjö taga sig väg öfver den derintill belägne
strand; hvilket stadgande Herr Lagerstrand
förment vafa till sin grund alldeles
likartadt med det om rätt till utfartsväg
Hemman imellan.
Utskottet, sorn till pröfning förehaft
den väckte Mqtionen, får i anledning deraf
upplysa, dels att, ehuru, efter hvad Utskottet
{ror, dep häudelse torde vara mera
sällsynt, att en Delegare uti ilsket i en
sjö är med sipå egor fränstängd sjön, allmänna
Dagen likväl i 18 Gap. 3 §. ByggUingaBalken
lemnat anledning, att försäkra
pn sådan Delegare om obehindradt tillfälle,
att af sin fiskerätt få sig begagna, till godon)
utandet af hvilken förmqn, i händelse
den af Strandegare bestndes, således endast
fordras, att anlita vederbörande Äm>
hetsmyndighet, och deja att, då så väl vid
hafvet, som vid de större segejhara sjöar,
hamnar och lastageplatsen till hvilka fgrbara
vägar leda, öfver allt finnas, ingen svårighet
för Landtmannen bör möta, att bereda
sig utväg till sjötransport för sina
producter.
Att, såsom Herr Lagerstrand föreslagit,
förklara hvar och en berättigad att
70 Besil, och Ekon. XJtik. Betänkanden.
till och ifrån sjö taga sig väg öfvar den
derintill belägne strand, vore för öfrigt,
efter Utskottets tanka, att upphäfva dea
rättighet, hvar man eger till fred å sina
egor, och med det samma grundlägga ett
sjelfsvåld af ganska äfventyrlig beskaffenhet^
Och att , i händelse Herr Lagerstrands,
framställning äfven skulle syfta derhän, att
medgifva en allmän frihet till varors lös*
sande på hvilket stalie å Sjökusten, som
hälst, torde detta utan tvifvel också vara
ganska betänkligt för de många olägenhe»
ter, som deraf skulle kunna uppkomma.
Såsom en följd af hvad Utskottet sålunda
andragit, anser sig Utskottet icke
kunna tillstyrka bifall å Herr Lager strands
Motion; Hvilket dock Riksens Högh Ständers
egen pröfning vördsamt underställe^
Stockholm den 26 Mars 1825,
N:o 23.
Ankom cfc I April 1323;
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående behof vet
af en Fond till understöd för jordbrukare,
som genom frost eller hagclskada
förlora växande gröda.
Beiv. och Ekon. JJtik. Betänkanden. 77
^-^ti Nådig Proposition af den 25 sist!.
Januari, har Kongl. Majit behagat tillkännagifva,
att jordbrukare, hvilkas vexanda
gröda skadats eller förderfvats af timada
naturhändelser, tid efter annan i Underdånighet
anhållit om särskildta understöd utöfver
de under varande förhållanden föga
båtande förmoner, som Författningarne i
sådana fall medgifva; Och att Kongl Majit,
som funnit dylika biträden ej kunna, i anseende
till bristande tillgångar, af allmänna
medel bevilljas, häraf emellertid hämtat anledning
att vända Riksens Ständers uppmärksamhet
på bahofvet och nyttan af anstalters
vidtagande till att genom frivilliga,
för hvar och en föga kännbara, bidrag
bereda utväg, helst särskildt inom hvarje
län, till understöd för de uti inrättningen
deltagande jordbrukare, som förmedelst hagel,
frost, vattufiöde och andra ej förutsedda
och ej afvärjbara olyckshändelser lida
skada eller förlust på lofvade skördar.
Sedan denna fråga af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Vällofl. BorgareStåndet,
samt Hederv. BondeStåndet blifvit till detta
Utskotts åtgärd remitterad, får Utskottet
nu dess utlåtande vördsamligen afgifva.
Utskottet, som med djup vördnad af
denna Nådiga Proposition erfarit ett förnyadt
vedermäle af Kongl. Majits Landsfaderliga
omtanka för dess trögna; under
-
78 Be sv. och Ekon* Utsk. Betänkanäen.
sätare, finner lika med Kongl. Maj:t dé
förmoner, sorrl allmänna författningarna
medgifva, då inissvext inträffar, ellar icke afvärjbara
Naturhändelser skada eller förstorp
vexande gröda, vara föga båtande; saint att
behofvet påkallar vidtagande af anstalten
för att vid sådana tillfällen kunna bereda
den lidande Jordbrukaren en lämplig ersättning.
Till befrämjande af detta nyttiga
ändamål tror Utskottet sorn begagnar
den visa ledning, Nådiga propositionen gifver,
sig böra vördsamt tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer; att i Underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t behagade anbefalla!
samtelige dess Befallningshafvande; till att
hvar i sitt län uppmana Allmänheten, att;
med fästad uppmärksamhet pä nyttan af
ett sådant ändamål genom frivilliga bidrag;
och på det sätt som i hvarje landsort mä
vara tjenligast, bereda anstalter Och inrättningar,
hvarigenom den deri deltagande
Jordbrukaren tnå erhålla något slags skadeersättning
vid inträffande olyckor af förenämnde
beskaffenhet; Likväl, och i händelse
en hél eller flere provinser skulla
hemsökas af sådana olyckor; anser Utskottet
allmännare tillskott vara nödige och föreslår
derföre det tillägg i Riksens Höglofl.
Ständers underdåniga anhållan, att Kongl.-  Maj:t i sådant fall täcktes i Nåder föranstalta
om allmänna Collecters påbjudande;
samt Stamböckers utfärdande, eller om ait*
Beit;, och Ekon. Utsk. Betånkanden. 79
érå åtgärder, hvarigenom Kongl. Maj:t i
sin vishet kan pröfva det åsyftade ända»
målet bäst befordras.
Dock hemställes detta vördsamligen
Riksens Högloft. Ständers eget upplysta bedröfvande.
Stockholm den 26 Mars 1823.
N;r 241
Ankom den l April 1823.
Betänkande, öfver Prosten Doctor Matth.
Stenhammars väckte Motion, angående
den äfventyrliga hastigheten vid de så
kallade Kungsskjutsernå.
Xm Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
har Högv. PresteStåndet behagat
remittera ett Memorial af Herr Prosten,
Doctor M■ Stenhammar, innefattande, jemte
framställning af den hastighet, hvarmed,
emot Hans Maj:t Konungens egen Nådiga
villja och afsigt, men i följe af förra tiders
inrotade missbruk, Hans Maj:ts och Dess
Suites resor genom landet vanligen verkställas,
till olägenhet för Landtmannen, hvars
hästar såmedelst ofta skadas eller förderfVas,
och framför allt till äfventyr för da
Höga resandes egne personer, förslag till
förekommande häraf, såmedelst, att dels
Landshöfdingarne, de der vid sådana tillfällen
åka främst, förpliktades att aldrig
fara fortare än en mil pi timman, hvilken,
föreskrift de öfrige vagnarne äfven borda
iakttaga, dels onödigt medfölje af inom or»
terne uppvaktande högre Ämbetsmän af
Militaire- och Ecclesiastique Staterne, till
lindring i skjutsningstungan, borde inskränkas.
Utskottet, som öfverväga! detta anförande,
har, med all skyldig omtanka för
Landtmannens rätt och fördel, hvilken af
hans hästkreaturs mer eller mindre fogliga
behandling vid skjutsfärder i desto betydligare
mon beror, scm de ofta utgöra hans
redbaraste lösegendom, likväl så mycket
mindre ansett lämpligt eller sig tillständigt.
att föreslå någon åtgärd, hvarigenom Hans
Majit Konungen eller andra Kongl, personer
skulle betagas den hvarje enskild resande
tillkommande rätt, att under ansvarighet
för följdsrne, derest de för desi
skjutsande blifva menlig», färdas fram utan
annat slags hinder eller bestämning för
fortkomsten, än allmänna författningarna
innebära, som Utskottet hyser den fullkomligaste
tillförsigt, att Kongl. Majit ej allenast
vid bestämmande af den större eller
mindre skyndsamheten i sina resor, i Nåder
lärer afse, hvad den skjutsande Landtmannens
bästa och sjelfva menskligheten pä
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. Qi
kallar, så vidt med resornas angelägenhet
och Kongl. Majtts af Regeringsärenderna
upptagna tid star att förena, utan ock att
den onödigtvis hårda medfart af de skjutsandes
hästkreatur, som genom någras af
suiten förvållande skulle ^kunna inträffa,
skall, så vida den af Målseganderne eller
vederbörande Ämbetsmän i underdånighet
anmäles, lika säkert som andra afvikelser
från lag och ordning, fästa Kongl. Majus
Nådiga uppmärksamhet, till vinnande af behörig
rättelse; äfvensom Utskottet anser
betänkligt, att söka betaga de Ämbetsmän i
orterne, sorn under Kong). Majus resor,
med eller utan föranledande af ovillkorlig
skyldighet, uppvakta Hans Maju, och hvilkas
medfölje det beror af Kongl. Majus eget
Nådiga godtfinnande, att antingen begagna
eller aflägsna, den rättighet till erhållande
af skjuts, som tillkommer en hvar
resande, utan behof att för den skjutsskyldige
göra reda för beskaffenheten af det
ärende, i hvilket han färdas.
Då Utskottet sålunda icke ansett sig
kunna eller böra tillstyrka de at Herr Doctor
Stenhammar föreslagna åtgärder, har
Utskottet likväl, angeläget derom, att icke
någon skjutsskyldig må i och för ifrågavarande
skjutsningar vidkännas något lidande,
utan motsvarande rättighet tili skyndsam
ersättning, och med kännedom deraf, att.
Bihang till RiksSt. Prot, i$23, Q:de Sami. N:r 6.
{]2 Best)* och Ekon. Ut sk, Betänkanäeh•
vid de tillfällen då hästar under Kungs»
skjutser antingen stupat eller blifvit i större
eller mindre man skadade, mycken omgång
och tidsutdrägt icke sällan egt rum, innan
den derföre uppskattade ersättningen efter
bref växling emellan Kongl. Maj:ts BefalK
isingshafvande samt Ämbetsverken i Stock*
holm kommit vederbörande tillhanda, skolat
föreslå Riksens Höglo!!. Ständer, alt
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla^
det mätte vid sådana händelser, hvilka icke
alltid kunna undvikas, ehuru man tillförsel
sig, att de genom Kongl. Maj:ts visa och
Nådiga omvårdnad måtte sä sällan som
möjligt inträffa, det stupade eller förderf»
vade hästkreaturets egare lemnäs rättighet,
att efter det ersättningen genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvaudes försorg blifvit
i behörig ordning uppskattad, få samma
ersättningsbelopp af Landtränteriet ofördröjligen
sig förskjutet, hvarefter det af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle å
vederbörlig ort till ersättning uppgifvas';
hvilket dock, jemte en Ledamots särskildta
yttrande, Riksens Högloft. Ständers pröfning
Vördsammast underställes. Stockholm deä
§4 Mars 1823.
\
; ■ ■—OOOOdOOOq—■ eir-n
Resv, och Ekon. Utsk. Betänkanden. {fä
Transsumt af Trotocollet, hållet i. Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott den 24 Mars 1825.
Herr Prosten Hallström anförde: ”Som
jag redan yttrat, finner jag Höglofl. Ut»
skottets Betänkande öfver Herr Doctor Stenhammars
Motion, öm deri äfventyrligä hastigheten
vid den så kallade Ktingsskjutsen,
i flere hänseenden ofullständigt, och kan
icke för mirt del deruti instämma; Motionäi*
ren har i sitt Memorial uttryckligen yrkat
'en Revision af LandshöfdirigelnstrucLion,
Ulen Höglofl. Utskottet icke med ett enda
ord sig häröfver utlåtit. Ämnet synes inig
dock icke främmande för Utskottets behandling;
Ochj hade än så varit, borde åtminstone
anmälan derom hafva skett i vänlig
Åter-remiss. Icke heller kan jag till
detta tysta förbigående nnna något skäl i
RiksdagsOrdningfens 51 §. Tillsynen, att
detta stadgande iakttages* tillkommer icke
Utskotten utan Ståbdeä och deias Taleman.
Dessutom förbjuder berörde § alldeles icke,
att i samma Memorial upptaga likartade mål,
sorn höra under ett och samma Utskotts
handläggning, och såsom likartade anser
jag helt och hållet de väckta frågorne öm
fett nytt bestämdt åliggande för Konungens
Befallningshafvande, och en Revision af alla
deas äldre, i grund af gällande Författnin
-
04 Besv, och Ehen. (Jtsh. BetanhanHen.
gar, för handen varande åligganden. I alla
fall håller jag så före, att Utskottet bordt
framlägga skälet, hvarföre det icke funnit
för godt, att öfver denna punct i Mernorialet
något yttrande afgifva.
Höglofl. Utskottet förklarar vidare, ”att
det anser mindre lämpligt elier sig tillstå'ndigt,
att föreslå någon åtgärd, hvarigenom
Hans Majit Konungen eller andra Kongl.
Personer skulle betagas den hvarje enskild
resande tillkommande rätt, att färdas fram
utan annat slags hinder eller bestämning
af fortkomsten, än allmänna Författningarna
innebära.” Hvilken skulle icke både enskildt
och högljudt instämma i dessa underdåniga
känslor af vördnad och undersåtliga
pligter? — Men icke är genom denna
declaration af allmänna, af ingen Svensk
man jäfvade, tänkesätt något i Memorialet
besvaradt. Memorialet åsyftar alldeles icke
någon inskränkning af Kongl. Majrts höga
rätt, utan fastmer i motsatt mening en relaxation
af Kongl. Maj:ts egen Nådiga Förordning
af den 28 Juni 1809 angående några
omständigheter, som böra iakttagas vid
Krono-, Kungs- och Gästgifvarskjuts, och
föreslår, i afseende på den i 8:de Momentet
af nyssnämnde Förordning utsatte
körningstid, ett särskildt undantag eller
Privilegium för de Herrar, som vid Kongl.
Maj.-ts resor hafva den nåden, att vara
Hans Majit följaktige: hvilket särskildta Pri
-
Besv. och Ekon. Utsk, Betänkandeni 85
vilegium, såsom Iämpadt efter billighetens
kraf i detta speciella fall, kunde till efter»
lefnad vara desto mera förbindande. Men
öfver detta Förslag är icke något utlåtande
afgifvet.
Slutligen anser Höglofl. Utskottet betänkligt,
att söka betaga de Ämbetsmän i
orterne, som under Kongl. Maj:ts resar,
med eller utan föranledande af ovillkorlig
skyldighet, uppvakta Hans Maj:t, den rättighet
till erhållande af skjuts, som tillkommer
en hvar Resande. Här talar således
Utskottet om den, för hvar och en Resande
till begagnande anställde, skjuts, eller om
Gästgifvarskjuts; men i Memorialet är,
utan missförstånd, tydligen fråga om Kungsskjuts,
eller huru vida hästar kunna för berörde
Ämbetsmän uppbådas, under benämning
af Kungsskjuts, samt de sig deraf begagna.
Och häröfver har icke heller Höglofl.
Utskottet gifvit sina tankar tillkänna.
Min enskilda tanka i hufvudsaken är
oförgripligen denna, att det för Konungens
Majestät ingalunda är förnärmande, om de
Herrar, som vid Konungens resor åtfölja
Hans Maj.-t, äro och finna sig, i anseende
till skyndsamheten af sin framfart, ställde
under en tjenligen modifierad lags bestämda
föreskrifter. Lagen, såsom ett uttryck
af Konungens och Folkets villia, har jemväl
sitt Majestät, som kräfver hyllnings
och, då en allmän lag förefinnes, tror jag,
gö Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanden<
att densamma icke fean i några fall uppenbarligen
suspenderas, titan den högst be*
tänkliga våda, att icke allenast denna lag,
utan och öfrige Kongl, bud lida till sin
helgd och till sitt anseende, Rådligare synes
mig derföre, att efter safeens beskaffenhet
vidtaga en passande modification; och
en sådan finner jag Motionairen hafva föreslagit,
då det efter Memorialets omisskänneliga
syftning skulla för alla dem, som
utgöra Hans Maj:t Konungens eller andre
Kongl. Personers suite, varda tillåtet, att,
på en timmas tid öfverfara samma vägsträcka,
som andra Svenska Medborgare icke
under en och en half timma kunna lagligen
tillryggalägga.”
Ut Supra,
Betänkande, i frågnn om sättet till utgå*
rande af den till Upsala Akademi an•
slagne sanik annan Kronotionde spänne*
inål, sorn ännu. icke genom Tionde sätt*
ningar blifvit till beloppet bestämd.
Enligt Protocollet.
A. Fryxell,
N:r 25
Ankom elen j April >323,
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnknnden. Qy
Ofnom Protocolls Utdrag af den 3 den*
nes, har Hederv. BondéStåndet till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet remitterat
ett Memorial af Riksdags Full.
mägtigen Gustaf Persson från Stockholmslän,
hvaruti föreslås, att, som den till Up.
sala Akademi donerade Kronotionde, af
Skeptuna, Närtuna och Husby Långhundra
Härader i Stockholms Län, icke blifvit
genom ordentlig Tiondesättning bestämd,
utan mäst antingen efter enskildte, tid efter
annan, med Akademien upprättade Contracter,
eller ock efter räkning utgöras, hvil»
ket gifvit anledning till åtskillige stridigheter,
vid pröfningen hvaraf, efter hvad
Riksdags Fullmägtigen med a:ne af honom
företedde Kongl. Ma;:ts Nådiga Utslag,
sökt ådagalägga, ömsom stadgandet i 1638
års Tiondeordning, angående skylräkning,
och ömsom föreskriften i 1688 års Härads,
fogde Instruction, angående Proftröskning,
skall tillämpats, det måtte alltså, till förekommande
af all osäkerhet härutinnan, ej
allenast sistnämnde Författning, hvilken, såsom
endast innelattande ett Tjenstemanna
Reglemente, Riksdags Fullmägtigen förment
icke kunna rubba de Stadganden, hvarigenom
Tiondegifvare» och Tiondetagnres rättigheter
Och åligganden förut blifvit bestämde,
förklaras utan all kraft och verkan
i frägur härom, utan ock ett förslag
88 BesVé och Rhon. Utsk. Betänkanden.
till beständig Tiondesättning, så väl för de
ofvannämnde, sorn andra Hemman, kvilkaa
Kronotionde annu ej blifvit till beloppet
bestämd, föreläggas Ständerna och af dem
fastställas, för att sedermera blifva enda
grunden för Kronotiondens utgörande; i
anledning af hvilken Motion, Riksdags Fullmägtigen
Johan Longberg erinrat, att ett
lika förhållande jemväl eger rum i åtskilliga
andra orter.
Utskottet, som öfvarvägat hvad sålunda
blifvit anfördt, har hvarken ansett sig tillständigt,
att ingå i något omdöme angående
de redan i laglig väg pröfvade tvister,
hvilk as handläggning och utgång blifvit
såsom anledning till Motionen åberopad,
eller lämpligt, att föreslå upphäfvande a£
det stadgande, angående Tiondens bestämmande
genom Proftröskning, som Härads»
FogdeHnstructionen af den 9 October innehåller,
enär samma Författning, allt ifrån
dess utfärdande, i detta afseende tjent till
efterrättelse och uti sednare Författningar
upplifvad, jemväl tilämpats i afseende på
grunder»© för de genom åtskillig® Kongl.
Resolutioner beviljade och påbjudne ständige
Tiondesättningar; Men då Tiondebeloppets
årliga bestämmande, genom Skyl»
räkning och Proftröskning, föranleder både
till omgång och besvär för Tiondetagare
och Tiondegifvare, och jemväl, pä sätt erfarenheten
visat, till mänga och obehagliga
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 89
tvistigheter, anser sig Utskottet ega anled*
ning, tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det måtte, sedan, till förekommande
af nämnde olägenheter, ständige Tiondesättningar
nu mera på de flesta ställen egt
rum, och, genom sednare Författningar,
en utväg blifvit Landtmannen beredd, att
få äfven den del af Tionden, som till
Presterskapet utgöres, jämte öfrige Presterättigheterne,
för längre tid till oföränderligt
belopp stadgad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i de Län, der sådana
ständige Tiondesättningar ännu ej för sig
gått, Nådigst anbefallas, att, derest godvillig
öfverenskommelse, angående Tiondens
utgörande till visst årligt belopp, icke
skulle kunna, uppå skeende framställning,
emellan vederbörande beredas, då
låta, i den ordning Kongl. Brefven den
27 Augusti 1727 och den 11 November
1756, med flere, angående de hittills
skedde Tiondesättningarne utfärdade
Författningar föreskrifva, dertill upprätta
förslag, samt öfverlemna detsamma, jemte
vederbörandes deröfver afgifne yttranden,
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, på hvilken
det skulle ankomma, att, i mån af de
mer ellet mindre säkra och ostridiga grunder,
som för Tiondens beräkning i hvarje
fall kunna sig förete, fastställa förslaget,
antingen ttll evärdelig efterlefnad, eller ock
po Besv. och Ekon. Utsk. TSctätihayden.
för någon viss längre tid, hvarefter tioijden,
till det såmedelst bestämda belopp,
årligen skulle utgöras, pä det sätt, sorn genom
allmänna författningar hittills blifvit
eller hädanefter kar? varda, angående Afrads-
och Kronotionde spannemålens utgörande,
forslande eller lösande, förordnad!;;
hvilket dock allt Riksens Höglofl. Ständers,
pröfning vördsammast underställes» Stocky
holm den 26 Alars 1825.
26.
Ankom den I April 1823.
Utlåtande, rörande Herr ContractsFrosten
Doctor Leffler» väckte, och af Högv,
FresteStåndet till Utskottet remitterade
Motion ont särskilde Markegängars bestämmande
för Öfre och Nedre Dalarne.
Efter en allmän reflexion örn olämpligheten
af den tid, sorn för årliga AJarkegångssättningen
nu finnes hestämd, och särskildt
gjord anmärkning, om den stora olikhet,
som under de sednare åren inom Stora
Kopparbergs Län egt mm mellan Alarkegångsvärdet
å spannemål och priset derå i
enskilt handel, hvilket sednare, äfven under
de tider af året, då spannemålen plägar
Eesv. och Elion. Utsk, Betänkanden. 91
vara dyrast, skolat betydligt understigit det
förra, har Herr ContractsProsten Doctor
Leijler anfört: att, då inom berörde Län,
såsom både ett af de vidsträcktaste i Riket
och till frugtbarhet ganska olika ä skiljda
håll, en märkbar skiljaktighet i priset å
spannemål måste finnas, ofta pppgående
från tre ända till fern Rd. tpnnan, och detta
förhållande, vid tillvarelsen af en gemensam
Markegång för hela Länet, stundom
skall föranleda, att en Löntagare i Nedre
Dalarne, som för den spannemål, han in natura
uppbär, erlägger bevillning efter värdet
derå, enligt Markpgången får vidkännas
denna utgift med ett högre belopp, än
han vid spannemålens försäljning kan derföre
erhålla; så har Herr ContractsProsten
trott sig häraf böra hämta anledning föreslå,
att, i likhet med hvad som redan i
andra Län skall blifvit antaget, tvänne särskildte
Markegångar för Stora Kopparbergs
Dän hädanefter mätte bestämmas, hvaraf
den ena borde omfatta Socknarne nedanföre
och omkring Falun, samt den andra de
Socknar, som ligga ofvanföre.
Utskottet, som, med inskränkning till
det ämne, hvilket utgör egentliga företnälet
för den väckta Motio-nen, nu går att
yttra sig öfver Herr ContractsProsten Doctor
Lefflers framställning, anser sig dervid
böra förklara: att Utskottet visserligen medgifver,
det priserne å spannemål i särskilde
92 Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
delar inom Stora Kopparbergs Län ofta
äro ganska olika, samt att LänsMarkegången
å denna artikel, i följd deraf, icke
ä alla ställen kan blifva instämmande med
spannemålens rätta värde i handel; Men,
dä förhållandet i förra afseendet är gemensamt
för flere af de Norra Länen, och
alla Rikets Län utan undantag inom sig ega
mer och mindre skiljaktiga spannemålspriser;
då, äfven i den händelse särskilde
Markegångar för Öfre och Nedre Dalarne
fastställdes, den dermed åsyftade fördel
blott till en del skulle kunna vinnas, i anseende
till den olikhet i spannemålsvärdet,
som äfven Socknarne emellan eger rum;
samt då upprättandet af flere Markegångar
för samma Län oundvikligen måste föranleda
till ett ökadt besvär, om ej förvirring
och oreda vid debitering, uppbörd och
granskning af redogörelser för ränte- och tionde
spannemål, som med'penningar löses;
så finner Utskottet sig desto mindre kunna
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer vidtagandet
af någon åtgärd för beredande a£
hifall till Herr ContractsProsten Doctor
Lefflers ofvannämnda förslag, som å ena
sidan Utskottet icke kunnat undgå att taga
i betraktande, att, då LänsMarkegången utgör
ett medium af de olika priserna i hvarje
Härad och Siad inom Länet, samma
skillnad, sorn finnes i sädespriset emellan
de orter, der spannemålen är dyrast och
Besv. och Ekon, ZJtsk. Betänkanden. 93
hvarest åen för lindrigaste betalning erhålles,
icke kan ega rum emellan Markegångsvärdet
och det för hvarje ort gångbara, och
å den andra Utskottet, vid sådant förevetande,
icke, utan öfverdrift i föreställning,
kunnat antaga möjligheten deraf, att med
de grunder, som för Allmänna Reviilnin»
gens utgörande nu äro fastställda, bevillningsafdrag,
för på lön indela och efter
Markegången uppskattad spannemål, skulle,
såsom Herr ContractsProsten Doctor Leffler
uppgifvit, kunna å något ställe uppgå till,
än mindre öfverstiga, det i handel gällande
värdet å spannemålen.
Slutligen har Utskottet skolat nämna,
att, ehuru Utskottet har sig bekant, att för
särskilde delar af Christianstads Län särskilte
Markegångar årligen upprättas, Utskottet
likväl icke ansett sig häraf böra
hämta skäl, att för ifrågavarande fall ändra
en öfvertygelse, den Utskottet trott ega
Försvar af gilltige grunder; Och, då Utskottet
således till afslag får anmäla Herr
ContractsProsten Doctor Lefflers Motion,
underställer Utskottet dock vördsamligen
Riksens Högloft. Ständers pröfning sitt nu
afgifna utlåtande.
Stockholm den 26 Mars 1823.
94 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande^.
N:r 27.
Anköm dea 1 April 1823*
Betänkande, i anledning af gjord hemstat•
lan, att, då en förändring uti någon ekonomisk
författning; af inflytande på Naringarne,
kan finnas nödig, verkställig,-  heten eler a j ej måtte allt för mycket
påskyndas.
Vall ofl. BörgarStiiidet har genom ProtocollsUtdrag
af den 1 i denna månad till
Utskottet ietnitterat ett Memorial af Herr
G. R. Prytz, deruti Herr Prytz yttrar i
Att en ibland grundsatserna för den eko»
nomiska Lagstiftningen är äfven den, att
så vidt möjligt är undvika hastiga Ombyten
af System i Nationalhiishåilningferi, fenär
gerioin täta öinvexlingar i detta fall
näringsidkarenj söm gruhdat sina beräkningar
på beståndet af gällande författningar,
nödvändigt niåste försättas i kännbart
lidande och sliiteligeu förlora all hog för
företag af vidsträcktare omfattning, och
för hvilkas fullbordan längre tid erfordras:
Ått, ehuru de häringsidkande Classerne i
Sverige med tacksamhet mäste erkänna
Regeringens omsorgsfulla bemödande, att, efter
yttersta förmåga, från dem afvärja förluster
af ifrågavarande beskaffenhet, hafva likväl
dylika förluster, äfven här i Jandet, så mycket
mindre alldeles kunnat undvikas, sorn eri
stadigvarande oföränderlighet i ett lands
Besv. ock Ekon. Utsk. BetänkanAen, 95
'ekonomiska författningar vore helt och hål.
let oförenlig med det sträfvande till utbildning
och fullkomlighet i industrielt
afseende, som bör utmärka hyfsade Natioherj
men, då förändringar i nämnde Författningar
sålunda omöjligen kunna helt och
fjället undvikas, anser Herr Trytz det utgöra
ett vigtigt föremål för Styrelsens omsorg,
att dylika förändringar, hvilka aldrig
böra vidtagas, utan att verkeligen vara
af behofvet påkallade, må göras så litet
skadliga sorn möjligt för Näringsidkaren,
och hemställer af sådan anledning, att,
dä omständigheterne oundgängligen fordra
återkallelse eller förändring utaf någon
ekonomisk Författning af inflytande på
Näringarne, verkställigheten af en sådan
återkallelse eller ändring må fördröjas åtminstone
så lång tid efter dess kungörande,
att en Handlande eller annan Näringsidkare,
som på den återkallade ellef ändrade
Författningen grundat vidsträcktare
företag, kan ega rådrum, att dem utföra
och afsluta, utan att vara blottställd, att,
genom de nya föreskrifternas alltför skyndsamma
fullbordan, oskyldigt förlora sin 6-  gendom och ofta hela sin välfärd*
Uti detta Memorial hafva Herrar Lén*
ning, Pahn, Eckhoff och flere af Vällofl.
iBorgareStändets Ledamöter instämt, Herr
Eckhoff med tillägg, att vid utfärdande af
författningar, sorn hafva till föremål in
-
(j6 Besv. och Ekon» Ut sk. Betänkanden.
skränkningar i gällande Införselsfriheter,
eller förhöjning i förut stadgade Tullafgifter,
å tillåtna varor, en viss tid, lämpad
efter aflastningsortornes aflägsenhet, må bestämmas,
efter hvilken sådaue Författningar
först inträda i sin kraft och verkan.
Herr Hagander har velat fästa Utskottets
uppmärksamhet på angelägenheten deraf,
att denna fråga behandlas med alfvar
och kraft, samt att hos Kongl. Maj:t en
underdånig anhållan göres, att det system,
som vidtages i afseende på Näringarne, ej
må till deras skada allt för hastigt förändras;
Och Herr Leffler har önskat, att vid förändring
af HandtverksFörfattningarne enahanda
fördel måtte afses, som den Herr
Prytz i allmänhet föreslagit.
Utskottet, som till pröfning förebaft
detta mål, delar med Memorialets Författare
den öfvertygelse, att ofta förändrade principer
vid stiftande af ekonomiska Lagar
medföra ett menligt inflytande på Näringarne,
samt att detta ännu mera ökas genom
en hastig och oförutsedd verkställighet
deraf. Enligt Utskottets tanka bör högsta
syftemålet för ali ekonomisk Lagstiftning
vara, att bereda för Näringsidkaren lämpliga
utvägar, att på det för Staten och honom
sjelf mest fördelaktiga sätt utöfva sin
Industrie. Allt, som i ett eller annat afseende
motverkar detta syftemål, bör derföre,
såsom skadligt för en friare utveckling af
Eesv. och ILkon. Utsk. Betänkanden. 97
Näringsfliten, så mycket som möjiigt undvikas.
Ibland dessa hinder torde äfven
den öfverklagade hastiga verkställigheten
af ekonomiska Författningar böra räknas,
hvilken i synnerhet måste ofördelaktigt
verka på handelsspeculationen, enär denna,
sorn i anseende till sin natur ej kan undgå
att, ehuru med största försigtighet uppgjord,
blottställas för oberäkneliga förluster,
är igenom en sådan åtgärd motarbetad på
ett sätt, 60m måste afskräcka ifrån alla
visträcktare företag. Ett skadligt aftynande
uti handel och rörelse, och följaktligen äfven
uti öfriga Näringsgrenar, som med
hvarandra alltid ega ett afgjordt, ehuru
ater eller mindre direct, samband, måste således
häraf blifva en oundviklig följd.
Det är af sådan anledning och uppå
de flere skäl, som i Memorialet finnas upptagne,
som Utskottet trott sig böra vördsamligen
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Maj:t framföra den
underdåniga önskan, att Kongl. Maj:t, som
lättast är i tillfälle att fästa en Nådig
uppmärksamhet på alla de särskilda omständigheter,
som härvid böra komma i
beräkning, täcktes, vid utfärdandet af ekonomiska
Författningar i allmänhet, bestämma
tiden till verkställigheten deraf så långt
efter utfärdandet, att Näringsidkaren, i möjligaste
måtto, skyddas ifrån de förluster,
Bihang till RiksSt. Prot. 1823, Q’.de Sami. N:r 7.
Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanderi.
sorn genom en alltför hastigt vidtagandé
verkan deraf konna honom drabba. Dock
varder detta till Riksens Höglofl. Ständers
eget godtfinnande vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den 26 Mars I&25.
N:r 2tp
Aiikoiii den i April 1823^
Betänkande, angående anläggande af en
Köping uti Fryksände Socken af t*erm*
lands Län»
Uti ett af Hederv. BondeStåttdet, genom
ProtocollsUtdrag af den 6:te nästiidne Mars,
till Utskottet reinitteradt Memorial af RiksdagsFullmägtige
J. Gråberg samt Daniel
Nordqvist irån Carlstads Län, hafva bemälte
RiksdagsFulimägtige anfört, att Mfvedahls
och Fryksdals Härader icke hafva
andra Köp Städer, hvarifrån de kunna hemta
sina förnödenheter, än Carlstad, Christinehamn
och Philipstad, till hvilka städer
en del Innevånare, som bo på ett afstånd
af 16, 20, å 24 mil, icke kunna medtaga
de varor, hvilka de i hemörten ega till afsalu,
utan måste afyttra dem för underpris,
till utgörande af deras skatter och anskaf*
Benu och Ekon. Utsk. Betänkanden.
famie af nödige behof; Hvadan anhålles,
att en Köping finge anläggas uti Fryksände
Socken, vid sjön Frykens öfversta ända;
Och framställes såsom skäl för denna
hemställan: att till sistnämnde ställe kunna
med lätthet och lindrig kostnad fraktas, på
dertill inrättade stora båtar, allahanda köpmanna-varor,
såsom återlast för det i sjöns
nedra eller Södra ända levererade Stångjern,
Plankor och Bräder, Smör, Ost, Tjära,
Näfver, Fogel in. m.; Att samma Sjö
innehåller 8 mil öppen segelled, hvarå
varor kunna hemtas ifrån de kring sjön
Wenern belägne städer, och derifrån fraktas
till sjön Fryken, om en Canal anlades
emellan Clara Elf och sjön Wisten, hvilket,
i anseende till det korta afståndet samt den
jemna och af sandmo bestående marken,
icke borde blifva kostsamt, att i allt fall
det endast är 2:ne mil efter Landsvägen
emellan Carlstad och Sjön Fryken, samt öfver
näset ej mera än omkring En mil till
Nors Elfven, derifrån sjöfarten är öppen till
alla städer vid Wenern, samt slutligen, att
den föreslagne Köpingen skulle medföra
synnerliga fördelar för dem, sorn äro boende
i de Norra tracterne af Wermland,
jemte Westdalarne och en del af Norrige,
ifrån hvilka orter farbara landsvägar redan
skola vara anlaggde.
Utskottet har, vid pröfningen af den
väckta Motionen, funnit, att flere talande
ioo Best), och Ekon. Utsk. Eetcinknncleri.
stal visa sig för anläggandet af en Köping
vid det i Memorialet föreslagna ställe, bland
hvilka Utskottet hufvudsakligast får nämna:
dess läge vid en betydlig sjö och andra
vattendrag, hvarifrån Communication, utan
särdeles svårighet, synes kunna beredas till
Sjön Wenern och deromkring belägne
8täder; en vidsträckt omgifvande tract med
stora Skogar och lofvande utvägar för näringsfliten;
grannskapet med Norrige och
aflägsenheten ifrän andra Köpingar eller
Städer, hvartill kommer svårigheten för ortens
Innevånare, att vid närvarande förhållanden
anskafFa sina nödvändighetsvaror,
samt att på ett förmånligt sätt afyttra Landets
producter; Och har Utskottet, på dessa
grunder, med förutsättande deraf, att ifrågavarande
anstalt skulle sprida lif och rörelse
i en föga befolkad och uppodlad tract,
och väcka omtankan till nyttiga företag,
trott sig böra vördsamligen tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Majit
i Underdånighet hemställa, det Kongl. Majit,
efter å stället verkställd undersökning samt
vederbörandes hörande, täcktes lemna Nådigt
bifall till anläggande af en Köping å
något lämpligt ställe vid Norra andan af
sjön Fryken, med samma förmåner, som
dem Kongl. Majit genom Dess Nådiga
Skrifvelse den 27 Februari 1811 förut meddelat
Arwika Köping i Wermland. — Dock
varder detta, jemte 2:ne Ledamöters sär
-
Besv. och Ekon. Vtik. Betiinkanden. 101
skildta, till Protocoliet afgifna, utlåtanden,
till Riksens Höglo 11. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnadt. Stockholm d. 26
Mars 1825. k
Transsumt af Protocoliet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers allmänna Besvärsoch
JLkonomiUtskott den 26 Mars 1823.
S. D. — RiksdagsFuIlmägtigen Gråberg
anförde: Såsom tillägg och ytterligare upplysning
vid min med Heres i Hederv. BondeStåndet
gjorda Motion om förmån af en
Canals anläggande emellan den 8 mil långa
Sjön Fryken och Clara Elf, får jag
uppgifva följande Förteckning, på de effecter,
som årligen passera landvågen öfver
Frykstad, omkring 5000 famnars längd.
Efterföljande Bruk: löfstaholm, Gårdsjö,
Dömle, Qvarntorp, Björke, Antonström,
Ohleby, Bada, Wågsjöforss, Christineforss,
Thonsby, Yållsforss, Stöpa, Kymsberg, Tresko,
Fredras, Skarped, Rotneholro och Rotnedal,
hafva, sammanräknadt, ett ärligt smide
af 12,000 hvarföre i forlön betalas
Rd. — — — — 3250
Efterföljande Sågverk:
Bada, Åstabyholm, Vägsjöfors*,,
Skarped, Gundtan, utom nya an*
J02 Eesv. och Ekon! Utsk. BetänkancLen.
å 56 sk.
å 18 sk.
a 24 sk.
a 1 Rd.
5.000
750
3.ooq
8.000
läggningar,tillverka årligen
omkring
4.000 Tolfter plank
Q,ooo D:o Bräder
6.000 — Sågblockar
8.000 st, Bjelkar
RG:s Rd. 18,000
Utom förutnämnde effecter, transporteras
denna väg: tjära, näfver, smör, talg, skeppsvirke
af aila slag m. 111. ned till Carlstad;
och derifrån åter upp: spannemål, sill, salt,
kalk och andra förnödenbetsvaror, hvars
forlön efter all sannolikhet uppgår till 25
prC, af förutnämnde Rd, 18,000 — men
hvilka jag nu här ej upptager, utan be
räknar
Capitalet, sorn efter 6 pr.C. kunde
användas till Canalbyggnad och utgör Bd,
500.000 RG:s, — Då likväl den föreslagna
anläggningen ej kan kosta halfva Summan,
synes tydligen och klart, hvilken oändelig
fördel Dånet och Innevånarn® skulle hafva
af denna Canal, och hvarigenom fliten och
Industrien skulle tilltaga blapd detta idoga
folk. Då' de korta vintrar i sednare ar
försvårat körslorna för Bruks- och Bergshandteriogen,
derigenom, att brist på körare
uppkommit, kunde de personer, sorn
sysselsätta sig med öfverfraktande af förutnämnde
effecter, användas nyttigare till
Bruksrörelsens lättnad.
Be sv. och Ekon. JJtsk. Betäukanden. 103
Då Fryksdalens Innevånare sysselsätta
sig nied allehanda slöjder och oaktadt den
besvärliga Transporten afyttra till aflägsna
orter hvarjehanda Slöjde-Fabricater, skulle
dessa betydligen utvidgas, om till allmän
båtnad Transporten blefve lättad genom den
föreslagna Canalen.
Herr Lundman yttrade: Då jag före.
nät mig med Ekonomiutskottets andra afdelning
i ffågan om sjelfva anläggningen
af en Köping vid Fryksände, såsom lör
handel och rörelse tjenlig local, är jag likväl
i cå måtto skiljaktig, att jag intet tror
mig för samma nya Köping böra tillstyrka
så vidsträckta rättigheter och privilegier,
sorn de, hvilka blifvit i Nåder förunnade
åt Köpingen Arvika.
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
den 27 Februari lön, och Kongl. CominerceCollegii
den 22 April samma år utfärdade
Kungörelse, ega icke allenast Sven
skar och Utläpdningar af alla ChrjsteHga
Trosbekännelser, utan afven judar, så framt
de förut erhållit skyddsbref, eller oc blott
visa sig ega ett Capital af 2,000 Rd. Speede,
tillstånd att Losätta sig i Arvika och der,
utan tvång af C porationer, Skrän och
Gillen, idka hvarje loflig näring, utan att
ens behöfva ådagalägga förvärfvad skicklighet
i något borgerligt' yrke, — Vådorna,
men ej nyttan af sä beskaffade privilegier,
tror jag nng inse, och Konungens
104 'Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanäen.
Befallningshafvandes uti Vermlands Ian sist»
lidne år till Kongl. Majit afgifna Fem-års*
Berättelse, författad med sällsynt sakkännedom
och noggrannhet, styrker mig i öfvertygelsen
om så beskaffade Privilegiers
orenlighet; ty samma märkvärdiga Berättelse,
som ger de fullständigaste begrepp
om, så väl Stadsmanna, som Landtmanna
näringamés tillstånd och förkofran i Vermland,
nämner icke ett enda ord örn Arvika
oller den för några år sedan med lika vidsträckta
privilegier försedda Köpingen Töksmark,
— ^egge mäste följaktligen, förfelande
deras bestämmelser, väl vara tillhåll
för en större eller mindre hop menniskor,
men icke igenom utvecklad Industrie haft
någon nyttig inflytelse på Länets ekonomiej
ty annars hade sådant ofelbart blifvit åtminstone
omnämdtj men, att samma Köpingars
Innevånare, såsom bestående af personer
utan grundelig kännedom i något
borgerligt yrke, torde i stället hufvudsakligen
befatta sig med dea olofliga Gränshandel
med Norrige, som Konungens Befallningshafvande
i Berättelsen förklarar vara
åtminstone vintertiden omöjlig att förekomma,
på en gränssträcka af mer än 30
Mil, är, i det minsta sagdt, ganska troligtj
i synnerhet, om ibland dem linnas Judar,
hvilkas teridence, att lurendreja och öfversvämma
Riket med fremmande Luxe Ar»
ticlar, är allt för väl känd, och icke ett
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 105
gång kunnat inskränkas, igenom dien förr
iakttagne försigtigheten, att icke tillåta de»
ras bosättning, annat än i Rikets största
städer, der den närmaste uppsigt och Controll
öfver dem kunnat påräknas.
För min del tror jag således böra tillstyrka;
1:0
Att ingen Jude måtte vara tillåtet
att bosatta sig i Köpingen Fryksände, emedan
sådant skulle ofelbart, såsom en kräfta,
förstöra all loflig och nyttig Industrie på
stället, och deremot förvandla Köpingen
till ett Stamhåll för Ocker och Lurendrägeri.
2:o Att ingen måtte tillåtas bosätta
sig uti ifrågavarande nya Köping och der
idka Handel eller Handtverk, som icke
förut ordentligen lärt det borgerliga yrke,
hvarmed han i Köpingen vill sig försörja;
emedan bosättningen annars komme
att bestå af okunnige Fuskare och lättsinnige
lycksökare, som, i stället att gagna,
snart blefve en börda för orten; samt —
5:0 Att nämnde nya Köpings Handlande
och Handtverkare måtte såsom Borgare
sortera under nästgränsande Stads
Borgerskap, hvarigenom dem öppnas tillfälle,
att efter behof få tillärde Betjenter,
Gesäller och Lärlingar, för bedrifvandet af
deras borgerliga näringar; och, när sålunda
med tiden Köpingen vunnit så märkbar
stadga och förkofran, att ortens och Kö
-
lod Besv, och Ekan. Utsi, Betänk anden.
pingens Innevånare deraf finna anledning
att söka Stadsprivilegier för densamma, kan
ju sådant da, på godkände skal, dem bevi11
jas5 hvarförutan alltsammans snart tord§
förfalla.
Enligt Piotocollet
A, Fryxell.
N;r 29,
Ankom den 1 April »823-
Betänkande, angående Regleringen af den
till Lunds AkademiStat anslagne Spanemål.
Uti Memorial af RiksdagsFullmägtigen från
Malmöhus Län, David Rasmundsson, hvilket,
genom plederv. BondeStåridets ProtocollaUtdrag
af den 17 och 24 i denna månad,
blifvit till Utskottet remitteradt, klagar
bemälts Riksdagsman deröfver, att, enligt
den reglering, som för närvarande eger
rum, af den till Lunds AkademiStat och
Presteruas Löner anslagne Spannmål, skall
Lönirigsgifvaren vara nödsakad, att densamma
leverera på 5 ä 4 särskildta stallen^
Be sv. osh Ekon. Vtsk. Betänkanäen. 107
hvarvid skall hända, att, som Löningsgifvaren
ej kan få något fullt lass till alla
dessa ställen, han måste derföre utgöra dubbel
skjuts om icke mer, hvilket tillskyndar
honom ett kännbart lidande, utan att
bereda någon vinst för Löningstagarne, hvadan
föreslås, att en ny reglering häraf måtte
blifva verkställd, på det sätt, att hvarje
Socken blefve anslagen att på ett enda
ställe aflemna sin LöningsSpannmål.
Sorn Utskottet, vid handläggningen af
denna fråga, inhemtat, att Kongl. Majrts
samtelige Befallningshafvande, genom Kongl.
Brefvet af den 22 Juli 1805, samt Kongl.
Krigs- och KammarCollegiernes derpå grundade
Circulaire af den Zj. November samma
är, blifvit anbefallte, att hvar i sitt Län
uppgöra förslag till den lämpeligaste reglering
af Tionde-anslagens utgörande, hvilka
Förslag till större delen nu mera inkommit;
så har Utskottet, då denna reglering
ibland annat afsett, att igenom enhet i indelningen
förekomma just de olägenheter,
som i motionen öfverklagas, ansett sig så
mycket mindre ega skäl, att i anledning
deraf tillstyrka någon särskild åtgärd, som
alla Tiondegifvare blifvit eller blifva öfver
Förslaget till indelningen hörde och dervid
ega föreslå de utbyten och jemkninger,
hvilka till deras ömsesidiga beqvämlighet,
och utan Bäntetagarnes förfång, kunna ega
ruin. Stockholm den 26 Mars^rösg.
log Besi». ock Ekon. Utsk. Beiänkanden,
N:r 50.
Ankom den 1 April ig23.
Betänkande, angående yrkadt förbud f ör
Bergmästare, att utfärda Ekonomiska
Författningar.
^Jenom ProtocollsUtdrag aE elen 3 uti innevarande
månad, har Hederv. BondeStåndet,
till Utskottets handläggning, öfverlemnat
ett Memorial af RiksdagsFnllmägtigen från
Vesterås Lån, Lars Pehrsson, som fäster
uppmärksamheten på den skadliga rättighet,
sorn skall vara BergmästareÄmbetet lemnad,
att utfärda Ekonomiska Lagar och Stad»
ganden, hvilka i flere afseenden lägga band
på Bergs-allmogen, och dels hindrar densamma,
att med nit drifva sin handtering,
dels ålägger den nya, kostsamma och oförsökta
uppfinningar, och detta allt vid höga
vitén för öfverträdaren; I anledning hvaraf
yrkas, att, till förekommande a£ ett sådant
missbruk, BergmästareÄmbetet hädanefter
helt och hållet måtte betagas den oinskränkta
rättighet, det hittills skall egt, att efter
godtfinnande uppgöra dylika, för BergsAlImogen
betungande, Författningar, desto heldre,
som de äldre allmänt antagne BergsFörfattningarne
äro både tillräck lige och
för Bergslagen passande, och deruti en ändring,
så vida den kuade anses nödig, stuf*
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 109
le af Bergscollegium, efter Bergslagens hörande,
lämpligare l<unna verkställas, än genom
Bergmästares lagstiftningsmagt.
Utskottet har vid denna frågas behandling
funnit, att, då Bergmästares rätt,
att meddela reglementariska förekrifter rörande
Grufvebrytningen och sådana mål,
som Bergshushållningen tillhöra, ingalunda
kunna utsträckas utöfver hvad Författning
garne i dylika fall föreskrifva, lärer en sådan
rätt till ekonomiska lagars utfärdande,
som i Memorialet åsyftas eller öfverklagas,
icke heller kunna annorlunda betraktas, der
de ega rum, än såsom missbruk, hvilka,
när de beifras, njuta all den rättelse, saken
fordrar, hvadan Utskottet anser någon åtgärd
vid detta ärende, i sitt nu varande
skick, icke erfordras, emedan hvar och en,
som genom någon Bergmästares Ämbets-utöfning
anser sig förnärmad, ej saknar tillfälle,
att, i det felaktiga deraf, erhålla nödig
rättelse; hvilket dock Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 26 Mars 1823.
r
110 Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkande» t
N:o 51.
Ankom den 1 April i823-
ZJtlåtande, avgående öfi>erklagad underlåtenhet
af sådana skyldigheters fullgörande,
sota Innehafvare af Bergsmanshemman
åligga.
Uti ett från Hederv. BondeStåndet re*
mitteradt Memorial» har Anders Hindrickson
från Stora Kopparbergs Län anmält»
det åtskilliga olägenheter derigenom uppkommit,
att Bruksegare^ som inköpt Bergsmanshemman,
sedermera inskränkt sig till
att deltaga i hyttans värmning, men för
öfrigt afverkat kolen vid sine andra hyttor
eller hamrar, och derigenom icke allenast
minskat och söndrat det hyttelag, hvartill
hemmanet varit indeldt, så att blåsningen
för qvarvarande Jordbrukare svårligen
kunnat löna sig, utan ock Kongl. Majus
och Kronans Tionde Tackjern såmedelst
äfven blifvit minskadt. — Med anledning
Bäraf är äfven nu föreslaget, att hvarje ny
inköpare af Bergsmanshemman, af hvad
stånd han vära må, borde förpligtas till
Tackjerns tillverkningens vidmagthållande,
så att, efter den förutgående hyttevärmningsn,
under blåsningens fortsättande, de på
Bergsmanshemmanets skog tillverkade kol
behörigen användas.
Tdesv. och Ekon. Utsk. Retdnkanden. lii
I anledning af hvad i detta amne sålédes
framstäldt blifvit, anser Riksens Ständers
allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott
sig böra följande erinra: — Rikets Högloft.
Ständer hafva vid 1810 års Riksdag förklarat
hvarje Svensk 'roan berättigad, att förvärfva
och besitta fast Egendom och Jord
inom Svea Rike af hvad natur som helst,
och att njuta densamma tillhörande förmåner,
emot uppfyllande af dermed förknippade
och redan fastställda eller framdeles
åtagande skyldigheter, i kraft hvaraf BondeStåndet
upplåtit den exclusiva besittningsrätten
af Bergsmanshemman, likväl utan
rubbning i jordens natur, så länge ej annan
privilegierad jord undergått någon
sådan förändring, som kunde försätta dem
i lika tillstånd med Skattehemman; Och,
enär således detta, genom Kungörelsen d.
6 April 1810 meddeldte, stadgande uttryckligen
förmår, att den upplåtne besittningsrätten
ej annorledes, än med bibehållande
af jordens natur, blifvit medgifven, så anser
Utskottet derigenom äfven vara upplyst,
att Innehafvare af Bergsmanshemman ingalunda
kunna påräkna befrielse från de
skyldigheter, hvilka sjelfva hemmanens natur
och förmåner dem tillförbinda, så att
de ännu härom gällande allmänna Författningars
tillämpning må i sådane fall ega
rum, der icke af särskildta privilegier och
locala förhållanden undantag kunna göras,
112 Besil, o eli Ekon. Utsk. Eetänkanclen.
och hvilket, der sådant olagligen inträffar,
ej kan sakna rättelse, om klagomål i ve*
derbörlig väg deröfver anmälas; — hvadan
det ock synes Utskottet, som vöre den redan
gällande Lagen tillräcklig för motande
af alla missbruk, om, efter hvad Motionen
föranleder, sådane på ett eller annat
ställe kunde förefinnas, och under hvilken
åsigt Utskottet ej finner något vidare yttrande
vid detta tillfälle nu erfordras.
Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers e»
gen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 26 Mars 1823,
N:r 32.
Ankom den 4 April
Vördsamt Memorial.
U"ti ProtocollsUtdrag af d. 26 sistl. Fehr.»
som Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
d. 6 påföljande Mars inhändiga!,
har Högv. PresteStåndet till Utskottets gemensamt
med StatsUtskottets Utlåtande remitterat
Herr Prosten Doctor Stenhammars
Memorial om indragning, till besparing
uti RihsStaten, af Tjenster och Ämbeten,
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 113
Sedermera, och innan saken uti Utskottet
blifvit till öfverläggning företagen, har in.
träffat, att Riksens Höglofl. Ständer funnit
för godt, till dessa ärenders behandling, tillsätta
ett särskildt Utskott, hvarmed ofvannämnde
remitterade Motion eger ett tydligt
sammanhang. Uti ett sådant sakens skick,
får Utskottet, till följe af RiksdagsOrdningens
44 §> detta Memorial, såsom ej tillhö*
rande dess närvarande befattning, vördsamt
återlemna, under tillkännagifvande, att detta
ej förr kunnat ske, emedan särskildta
Utskottet endast för få dagar sedan kommit
i verksamhet, och således den tid af
åtta dagar, hvilka Riksdagsordningen i detta
fall föreskrifver, ännu icke förflutit.
Stockholm d. 2 April 1825.
N:o 33.
Ankom den 5 April >825-
Betänkande i anledning af yrkad lindring
i Kronobr ef bärings-skyldigheten.
T ill Utskottets handläggning hafva följande
Memorialer i detta ämne blifvit remitterade,
nemligen:
Bihang till RiksSt. Fröt. 1(323, Q.de Sami. N;r 8,
»»4 Bety. och Ekon. TJtsk. Betänkande»•
Ifvan Högloft. Ridder skåpet och Adeln.
3 !o Ett Memorial af Herr A. v. Wahrendorff-,
som, med afseende derå, att Brefbäringsskyldigbeten
skall för närvarande i
flere orter vars det besvärligaste och mest
tryckande af alla Onera för de Hemmans
Aboer, hvilka dertill äro anslagna, y/kar,
att någon åtgärd måtte vidtagas till lindring
deruti. Herr v. Wahrendorff uppgifver,
såsom anledning till dess framställning, att
under dess egendom Näsby, i Södermanland,
skall finnas ett fjerndels Mantal Frälse,
Kopparhaga, som i 27 år varit betungadt
med Kronobrefbäring från KronoFogde,
Häradsskrifvare, Länsman och JägeriBetjening,
till utgörande hvaraf Aboen
varit nödsakad hålla en särskild dräng och
bäst, som svårligen hunnit mera än fortskaffa
bref, enär oftast trenne bref efter
hvarandra ankommit på en dag, då Aboen
måst färdas tillsammans 9 mil på dygnet;
i följd hvaraf, enligt hällen Dag-journal,
Åboen på nämnde Hemman, år 1821, fortskafTat
287 bref, och i dessa ärenden åkt
eller gått 4°° P** året; Och, ehuru
Brefbäiingsbesväret för samma Hemman
blifvit, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg, jemnkad genom öfverflyttning
på ett annat Hemman, hemtar
Memorialets Författare likväl, ifrån omförmäldte
förhållande, anledning till den
hemställan, att Riksens Höglofl. Ständer
Best), och Ekon. Vtsk. Betänkanden. 115
ville hos Kongl Majit i underdånighet anhålla:
1:0
Att samtlige Kongl, Majits Befallningshafvande
måtte i Nåder anbefallas i möjligaste
matto lindra BrefbäringsHemma*
Bens besvärliga skyldighet.
2:o Att Brefbäringsbesväret ombytes hvart
tredje år på nästgränsande Hemman, i fall
egaren så åslundar, samt att de Hemman,
hvilka i flere påföljande år haft detta besvär,
blifva lika länge derifrån befriade.
3:0 Att vissa dagar i veckan utsättas, såsom
Onsdagar och Lördagar, på hvilka
brefven skola aflemnas och fortskaffas, samt
att de öfrige dagarne äro frie från detta
besvär, utom i högst angelägna fall, såsom
vid inträffande Skogseldar, Kungs- och
Krono-skjutsbjuduingar med mera dylikt.
iy.o Att ingen annan än Kronobetjeningen
får frihet afsända dylika bref, då ärendets
angelägenhet utsättes pä brefvet, jemte
afsändarens namn; samt
6:0 Att JägeriBetjeningen förbjudes begagna
denna Brefbäringsrätt, emedan deras
Bref kunna fortskaflas genom Kronoskogvaktare.
Från Ileäerv. BondeStåndet,
ö:o Memorial af RiksdagsFullmägtigen Johannes
Myrin, frän Elfsborgs Lan, deruti
Riksdagsmannen, efter en kort öfversigt
Ii6 Bcsv. ock Ekon. Utsk. Betank anderi.
af Kronobrefbäringsskyldighetens förmodade
uppkomst, öfvergår till framställningen
af dess betungande beskaffenhet, hvilken i
senare tider mycket skall tilltagit, sedan
LandsCancellierne.KronofogdeContoiren och
KronoLänsmans Skrifstagor blifvit öfverlastade
med göromål, och Brefvexlingen e«
mellan dessa ställen trägnare och lifligare,
då deremot vigten af de, berörde Hemman
tillaggde, friheter förminskats: Hvarförutan
anmärkes, såsom möjligen ett missbruk af
inrättningen, att Kronobrefbärare äfven
belastas med fortskaffandet af Landtmätares
och JägeriBetjeningens Bref, hvarigenom
icke sällan skall hända, att en extra brefbärare
nödsakas att, på en och samma dag,
fortskaffa bref åt särskildte håll, då, i händelse
af försummelse, det utsatta vitet genast
utmätes; Af hvilka anförde omständigheterRiksdagsmannen
vill sluta, att KronoBrefbärarne
för närvarande äro mycket
mera betungade, än ordinarie Postförare,
heldst desse senare hafva sina vissa dagar
och bestämda resor, samt för Extra poster
särskild betalning, jemte ganska vigtiga lindringar
i Hemmanets besvär, då deremot
Extra Brefbärare få vidkännas en till våglängd
och tid obestämd tungaj hemställande
af sådan orsak, att, genom en utfärdande
Författning måtte stadgas: 1:0 Att Kro»ofogdarnes
förslag till indelningen af Extra
BrefbäringsHemman upprättas för hvar
-
Best)' och Ekon. tjuk. Betänkanden. 117
je år, och till Kongl Maj:ts Befallninghafvandes
fastställelse hemställes; 2:0 Hvilka af
Ämbets- och Tjenstemän må af extra brefbäringen
sig betjena; 3:0 Huru deras bref
böra utmärkas och kunna controlleras, såsom
angående Åmbetsärender, och 4:o Att
Extra Brefbärare måtte förunnas rättighet,
att af Statsmedlen, uti Länets LandtRänteri,
vid hvarje års slut, få uppbära betalning
för deras resor, stadgad i likhet med
Ordinarie Fostbönders ersättningar för Extra
Poster och grnndad på ingifven bestyrkt
räkning.
3:0 Memorial af RiksdagsFulImägtige
från Södermanland, Gustaf Gustafsson och
Eric Larsson, hvilka jemväl öfverklaga kronobrefbäringens
i sednare tider tilltagande
besvär, som allt för litet skall godtgöra»
igenom befrielsen från Krono- och Hållskjuts,
heldst dessa åligganden alltid ersättas
genom betalning, dä deremot någon sådan
för Brefbäringen icke eger rum; Hvadan föreslås,
att viss betalning för kronobrefbäringen
måtte anslås af samma Fond, som för kronoskjutsen
och i proportion deremot, så.
sorn till exempel 4 sk. Banco Milen, ehvad
den verkställes med ridande eller gående
bud, eller ock någon viss ärlig betalning,
lämpad efter Brefbärarnes mer eller mindre
besvär, hvilket lätt vid LandshöfdingeÄmbetet
eller HäradsRätterne, i Kronobetje
-
n3 Be sv, och Ekon. Unh, Betänkanden.
ningens närvaro, kunde pröfvas och upp»
göras.
Härmed hafva RiksdagsFullmägtige Eric
Broberg, Pehr Andersson och Olof
Larsson från samma Län sig förenat,
RiksdagsFullmägtigen Anders Danielsson
har anmärkt, att redan vid förra Riksdagen
hade fråga om Kronobrefbäringen
blifvit väckt, då Riksens Ständer hemställt,
att Landshötdingarne, hvar i sitt Län, skulle
efter omständigheterne reglera nämnde
skyldighet, och för densamma bestämma
vissa dagar; men att denna reglering, om
än iakttagen på några ställen, likväl ännu
icke kommit till verkställighet i flere Län,
H varförutan Anders Danielsson medgifvit,
att Kronobrefbäringen, etter dess närvarande
skick, vore ett svårt onus, Som behöfda
hjelp och lindring.
Nils Håkansson och Fehr Ericsson,
från Kronobergs Län, hafva instämt med
Anders Danielsson i hvad angick verkställigheten
af hvad rörande lindring i Brefbäringen
redan blifvit beslutadt; hvaremot
Johan Longberg upplyst, att i Gefleborgs
Län Kronobrefbäringen vore så reglerad,
att någon klagan deröfver ej försports,
4:0 Memorial af RiksdagsFullmägtige från
Götheborgs Län, Lars Olsson, C. F. Berg,
Börje Pehrsson, E. Svensson, Anders Mattsson,
Nils Nilsson och Anders Berndtsson,
hvilka, efter framställningen af hvad Riksens
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandet. 119
Ständer, vid sistlidne Riksdag, rörande denna
fråga tiligjort, samt de i anledning
deraf vidtagne åtgärder, fästa uppmärksamheten
på alla de olägenheter, som nu mera
åtfölja Kronobrefbäringen, och hvilka RiksdagsFullmägtige,
af förut upptagne skäl, anse
vida mera betungande än Kronoskjutsen, i
synnerhet i fredsstider, samt yrka, på sadan
grund, att Kronobrefbäringsskyldige måtte
njuta ersättning, i den mån deras besvär
öfverstiger Kronoskjutsningen, såsom deras
egentliga skyldighet; Men, som en sådan
ersättning i penningar, i händelse den skulle
utgöras af de ifrån nämnde skyldighet
befriade hemman, blefve en ny pålaga, svår
att utgöra och fördela, föreslås, att, som
Kronoskjutsen utgöres af på Stat anslagne
medel, någon ersättning kunde på samma
sätt utgå för hvarje Mil, Kronobref, antingen
med eller utan häst, fortskaffa*, till
förmån för åtminstone de Kronobrefbärare,
hvilka, såsom i Röhus Län, kunna anses, i
jemförelse med de Kronoskjutsskvldige, öfvermåttan
betungade.
Anders Danielsson har, vid förnyad
föredragning af dessa Memorial, förmenat,
att den nu åsyftade jemnkningen i Brefbäringsbesväret
skulle lämpligast vinnas,
genom en allmän underdånig anhållan, om
verkställighet af hvad vid förra Riksdagar
blifvit beslutadt; hvarmed Olof Pehrsson,
från Stockholms Län,^Joh annes Andersson
120 Besv. och Elton. Utsk. Betänkanden.
fran Skaraborgs Län, samt Daniel Nordqvist
från Carlstads Län sig förenat; och
hafva åtskillige af Hederv. Ståndets Ledamöter
upplyst det olika förhållande, som i
olika orter uti förevarande hänseende eger
rum.
5:0 Memorial af RiksdagsFulImägtigen
Peter Johnsson, från Skaraborgs Län, deruti,
med upprepande af hvad redan blifvit
anfördt rörande det betungande, Kronobref»
bäringsskyldigs få utan ersättning vidkännas,
hemställes, att någon motsvarande lindring
i Kronoutskylder eller besvär må Brefbärare
bevilljas, på det sätt, Riksens Höglofl.
Ständer kunna finna lämpligast, hvarförutan
Riksdagsmannen erindrar om nödvändigheten
att förebygga missbruk vid Kronopostens
begagnande, så att de personer,
som dertill äro berättigade, ej må ega, att
efter godtycke afsända sina poster flere
gånger om dagen, utan sådana bref eller
Ordres, sorn icke äro alltför angelägne,
hvarje gång hopsamlas och afgå en eller
högst två gånger i veckan, Kronobetjente
emellan, eller från dem till Kyrkorne.
Vid pröfningen af hvad i ofvan upptagne
Memorialer sålunda blifvit anfördt
och yrkadt, har Utskottet funnit, att, ej
mindre vid 1815, än ock vid 1817 och 1818
årens Riksdagar, Kronobrefbäringens i sednare
tider ökade besvär utgjort ett ämne
för icke ogrundade klagomål, hvilkas an»
Besv. och Ekon. XJtsk. Betankanäen. i2i
ledningar, enligt hvad ofvanföre blifvit
anmärkt, icke sedermera lära förminskats,
samt att Ekonomiutskottet, till hvars handläggning
Målet äfven då blifvit öfverlemnadt,
uti deröfver afgifne och af samtliga
Respective RiksStånden gillade Betankanden
uppgifvit de förslag, som Utskottet ansett
lämpligast till lindring uti de öfverklagade
svårigheterna. Då det nu åligger Utskottet,
att häröfver sig yttra, har Utskottet uti
dessa förnyade klagomål, grundade på verkliga
förhållanden, samt uti Riksens Ständers
vid tvänne Riksdagar framförde gemensamma
underdåniga önskningar till deras
afhjelpande, ansett sig ega en tillräcklig
anledning att, med hufvudsakligt åberopande
af hvad Ekonomiutskottet i förevarande
ämne förut föreslagit, vördsamligen
tillstyrka: Att Kronobrefbäringen icke må
oftare än högst 2:ne gånger i veckan utgöras,
på af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dertill utsättande dagar, och att ingen
till Kronobrefbäring skyldig måtte på
andra dagar eller vid andra tider än de
således bestämda, kunna åläggas att fortskaffa
Bref; så vida ej ärendets vigt och
angelägenhet det oundgängligen kräfver,
såsom vid DurchMarscher, Krono- eller
Kungsskjutsar, Skallgångar, Skogseldar med
mera, i hvilka fall, till förekommande af
missbruk, Brefvets innehåll bör i korthet
och i allmänna ordalag på detsamma an
-
122 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
tecknas: Att de personer, som till Kronob
brefbäring äro berättigade, skall åligga,
hålla noggranna och ordentliga Förteckningar
på Brefvens antal och innehåll, samt
tiden, då de aflemnas, hvilka Förteckningar
borde Qvartaliteter inlemnas tili Kongl.
Majus Befallningshafvande, för att i LandsGancelliet
undergå granskning; samt slutligen
att, med afseende på hvad Utskottet
förut hemställt, i anledning af särskildt vackt
fråga angående Länsmäns skyldighet att påteckna
Kungörelser om Auctioner och Bouppteckningar,
sådana Kungörelser jemväl
må uppå de bestämda Brefbäringsdagarne
till Brefbärarne aflemnas; Och förmodar
Utskottet, att, om Bäksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Majrt framförde en underdånig
önskan, om utfärdande af ett allmänt stadgande
i detta hänseende, i enlighet med da
af Utskottet nu föreslagne grunder, och
Kongl. Maj:t derå ville fästa Nådigt afseende,
så~att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anbefalldes, att hvar i sitt Län uppgöra
dermed enlige regleringar, skulle da
olägenheter, som gifvit anledning tili Motionerne,
förekomma?, OGh Kronobrefbäringan
derefter icke blifva mera betungande,
än att samma onus kunde anses uppvägdt
af de fördelar och rättigheter, som i och för
detsammas utgörande blifvit bevilljade; vid
hvilken jemnkning frågan om särskild ersättning
för Kronobrefbäring desto heldre torde
Eesv, och Ekon, Utsk, Betänkanden. 123
böra förfalla, som, derestdemna ersättning bomme
att utgå till ett belopp, jemförligt medi
hvad Posthemmanen nu åtnjuta, sådant
skulle medföra en ganska betydlig utgift
för Staten; hvaremot flyttning af Brefbäringen
lärer böra ega rum, ej allenast då
Tjenstemäns flyttning, eller nya Ämbetsmäns
elier Ämbetsverks stationerande i en
ort, dertill gifva anledning, utan ock då
ett hemman någon längre tid besörjt Brefbäring,
samt antingen ny skjutsreglering af
andra anledningar inträffar, eller ock Brefbäringsbesväret
finnes hafva varit särdeles
betungande, samt tillfälle gifvas, att, utan
omgång eller uppehåll i Brefhäringen, detsamma
på annat hemman öfverflytta; Anseende
ändtligen Utskottet, dels att Brefbäringstouren
bör upprättas för Brefvens förskaffande
emellan den Ordinarie Kronobetieningen,
nemligen Kronofogdar, Länsmän
och Fjerdingsman, samt andre Tjenstemän
icke begagna Brefbäringen annorlunda, än
att de antingen till nämnde Kronobetjening
eller å Brelbäringshemmanen till förskaffande
med den Ordinarie BrefPosten aflemna
sina Bref, dels att. tungan af Brefbäringen
ytterligare skulle lindras, om KronoLänsmännen,
af hvilka många äro boende utmed
allmänna Postvägarne, erhöllo Fribrefs rättigheter
för sina Bref till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande och vederbörande Kro
-
iE4 Eesv. och Ekon. Vtik. Betänk anden.
noFogde. Hvilket dock till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 2 April 1825.
N:o 34.
Ankom deri g April rS23'
Utlåtande i anledning af väckt fråga om
åtgärders vidtagande att förekomma
stegring i tjenstehjonsloner.
G enom ProtocollsUtdrag af den g dennes,
har Högv. Presteståudet till detta Utskotts
åtgärd remitterat ett Memorial af Herr
Prosten Horster, deruti han anförer: att
bland annat, som trycker Landtmannen och
till en betydlig del Ökar hans förlägenhet,
böra räknas tjenstehjonens nu öfver all höfva
uppsteg rade löner. Utan att påyrka någon
för den tjenande Classen menlig inskränkning
i de fördelar, hvartill de efter den
christeligt medborgerliga lagen äro berättigade,
så synes likväl i hans tanka, då det
kommit derhän, att mången, i valet imellan
Tjenarens och Husbondens fördelar, ej
skulle tveka, att önska sig de förra framför
de sednare, vara tid att försöka en jerak
-
Bero. och Ekon. Utsk. B et ankan den. 125
ning, hvilken, långt ifrån att gifva tjenaren
orsak till klagan, skulle öppna för honom
en säkrare utväg till välstånd och tippmuntra
honom, att, med ökad drift och
trohet, fullgöra sin pligt, i det att hans och
husbondens interresse närmare bomme att
förenas. — Herr Horster föreslår derföre,
att Tjenstedrängens lön borde bestämmas
efter något visst, Drängen och Husbonden
imellan öfverenskommet, utsäde af alla de
sädesslag, hvarmed hemmanets jord besås,
och, sedan tröskningen vore slutad, sam»
afkastningen af hvarje sädesslag uträknad,
så skulle Drängen erhålla sin andel i mån
af det utsäde, honom blifvit lofvadt, samt
ega frihet och rätt att denna sin andel a£
grödan in natura uppbära, eller till husbonden
efter öfverenskommet pris försälja.
Genom ett sådant löningssätt skulle Drängen,
för sin egen lofliga vinning, blifva lika
mån om gårds- och åkerbruket, sorn
husbonden sjelf. — En svårighet synes i
hans tanka möta, huru, med detta löningssätt,
en afllyttande dräng skulle få sin lön
vid flyttningstiden, då säden ännu ligger
otröskad. Men, om icke beloppet genom
proftröskning fean uträknas, eller billig öfverenskommelse
Husbonden och Drängen
imellan träffas, anser han genom utsedde
gode män denna liquid lätt kunna afgöras.
I afseende på Pigornes aflöning har Herr
Horster föreslagit, att den efter samma
126 Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden,
norm skulle beräknas. Sedan dessa, som
förut af Allmogen blifvit lönte med hemma
tillverkade klädespersedlar, nu mera
måste hafva utländska tyger till högtidskläder,
så hafva äfven, med deras fåfänga,
deras anspråk blifvit uppstegrade, hvadan
husbondens läge borde behjertas, och honom
lemnäs laglig rätt, att motsäga tjenstehjonensöfverdrifna
fordringar, som, väckte
och underhållna genom den landsförderfliga
Gårdtarihandeln, aldra säkrast skulle
återföras till billighet, om denna förbjöds,
och om en gång den allmänna rösten blef
hörd, att, hvad som är förbjudet till införsel,
måtte äfven till förbrukning förbjudas.
— Skulle någon, med hälsa och krafter
att tjena, trottsigt undandraga sig dessa
skyldigheter, och välja det oberoende och
makliga lefnadssättet, arbeta för dagslega,
så kan denna oordning icke säkrare före»
kommas, än dermed, att hvar och en arbetsför
dräng eller piga, som ej tagit årstjenst,
skall skatta minst fyrdubbelt emot
ett lagstadt tjenstehjon.
Utskottet har tagit i noga öfvervägande,
hvad sålunda andraget blifvit, och finner,
lika med Memorialets Författare, tjenste!)
jonslöner öfver höfvan uppstegrade,
samt att önskeligt vore: att lämplige åtgärder
kunde påfinnas, hvarigenom desse
löner återfördes till mera öfverensstämmelse
mellan husbondes möjliga villkor och tjen»
Besil» och Ekon, Utsk. Betänkanden»
stelijons på skäl och billighet grundade
anspråk. Man, beträffande hvad Herr Prosten
Horster i detta afseende föreslagit,
det nemligen normen för Tjenstedrängens
lön, med tillerkänd rättighet för Husbonden
att motsäga tjenstehjons i allmänhet
öfverdrifna fordringar, borde bestämmas
efter något visst, drängen och husbonden
emellan, öfverenskommet utsäde, hvaraf han
linge sin andel i afkastninger, om hösten
efter verkställd proftröskning, samt att efter
samma norm tjensteqvinnornes lön borde
beräknas, så synes, i Utskottets tanka,
ett sådant stadgande, som skulle medföra
förpligtelse å tjenstehjonets sida, vara stridande
mot tjenstehjons, lika med hvarje
annan Medborgares, i lagar grundade rättighet,
att, under iakttagande af hvad Författningarne
föreskrifva, med fullkomlig
frihet sjelf bestämma sättet och villkoren
för användande af deras krafter och arbetsförmåga,
hvilken rättighet härigenom skulle
trädas alldeles för nära; Och, då härtill kommer
den olägenhet, att Tjenstehjons aflöning,
vid tillfälle af flyttning, skulle komma
att bero på utsedde mans pröfning,
hvarigenom Tjenstehjonet aldrig förut kunde
veta eller påräkna beloppet deraf med
den säkerhet, som genom nu gällande Contracter,
samt att, i händelsej af missväxt,
eller andré olyckor, som kunna drabba husbonden,
Tjenstehjonet skulle komma att
i£8 Bet», och Ekon. Vtik. Betänkanden.
vidkännas ett oskyldigt lidande, så fean Utskottet,
med fullt erkännande af de olägenheters
verklighet, som föranledt Herr
Prosten Horsters motion, icke finna lämpligt
tillstyrka Piiksens Högloft. Ständer,
att bifalla de åtgärder, som han till dessa
olägenheters afhjelpande föreslagit. Dock
varder detta Riksens Högloft. Ständers egen
pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 2 April 1823.
N:o 35.
Ankom d. g April 1395.
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
oni en Stads anläggande i Kronobergs
Län, och otti rättighet till årliga Frimarknaders
hållande i Wrigistad, Rydaholm
och å Stranclplatsen Stemingesund.
Till Utskottets åtgärd har blifvit retnitteradt,
Frän Vällofl. BorgareStändet,
Genom ProtocolIsUtdrag af den 28 Februari:
Ett Memorial af Herr P. Lindqvist,
som anfört, att han under återupplifvandet
BeSVé och Ekon. Etsk. Betllnkancien, 125
aF en frimarknad i Wrigstad af Vestra Härad
och Jonköpings Län, hvilken tillförene
uti Augusti manad hvarje år blifvit hållen
till afsättning af Landets producter, men i
sednare tider inställd, i alla afseenden förmånlig
för omkiingliggande orter och städer,
då Landtmannen, såsom boende aflägse
från Stad, k o rume i tillfälle afsätta sina producter,
samt den trafiqusrande Borgaren
beredas utväg att afyttra sina tillverkningar.
Från Ilederv. EondeStåndet,
genom ProtocollsUtdrag af d. 26 Februari
och den 3:dje Mars:
Ett Memorial af Anders Sandstén, Anders
Påhlsson m.fl> Fullmägtige från Jönköpings
och Kronobergs Län, som på samma skäl,
som Herr Lindqvist, yrka återupplifvandet
af Wrigstads marknad;
af Eric Svensson från Bohus Län, att Julanda,
Nordre och Orousts Häraders Innevånare,
i Götheborgs och Bohus Län, hafva
länge önskat rättighet till en årlig frimarknad
å Strandplatsen Stenungesund, beläget
på hemmanet, Stenunges egor i förstnämnda
Härad och Narums Socken, men att hittills
deras önskningar i detta afseende icke velat
lyckas. — Vid ett Riksmöte, der alla tecken
synas bebåda upplysningens och den lofliga
frihetens seger öfver fördomarne och det
skadliga näringstvånget, har han derföre trott
sig icke böra underlåta, att ä detta ämna
Bihang till RiksSt. Fröt. 1823, 8:de Sami. N:r 9,
*50 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärk*
samhet för vidtagandet åfelt sådant beslut,
hvarigenom hans hemmavarande Committenters
önskan måtte befrämjas;
af Pehr Ericsson från Kronobergs Län, att,
bland de flere hinder för näringarnes vidare
uppmuntran och tillvext inom nämnde
Län, med skäl torde kunna räknas, att inom
detsamma ej finnas flere städer än Vexiö,
hvarest afsättningen med Jordbrukarens landtmanna
varor är ofördelaktig och för Landsorten
litet gynnande, då endast Stadens
Landtförsamling och de intill staden närmast
belägne Socknar deraf kunna draga någon
liten och obetydlig fördel; Af hvilken anledning
Pehr Ericsson föreslagit: att en
stad måtte inom Sunnerbo Härad blifva anlaggd,
på den plats, för hvilken Konung
Magnus Ladulås redan år 1279 utfärdat
Stadsprivilegfer, nemligen vid Berga kyrka,
som synes dertill af natufen vara anvisad
på den der jemna, rymliga och af Laga å
med sina vattufall genomskurna slättmark.
Pehr Ericsson anför i detta afseende, att,
förutan flere sammanstötande vägar, gåtf
äfven stora landsvägen emellan Stockholm
och Helsingborg förbi Berga, som år beläget
nästan midt emellan Jönköping och sistnämnde
stad, utan att någon stad finnes
dem emellan på denna väg, ehuru Jönköping
och Helsingborg äro vid pass 25 mil
åtskiljde. — Genom en stads anläggande
Besu. och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 131
tåd Berga, som är belägen 7 mil från närmaste
stad Vexiö, och 10 mil från r.ärmåste
Sjöstad Halmstad, skulle jordbruket i
orten blifva uppmuntradt, då afsättning med
Landtmannens varor derigenom befordrades,
och tillfälle för Manufacturieton och Fabriks!
(ika ren bereddes, att genom sia konstflit
förskaffa sig den bärgning, han under*
stundom i brist af arbetsförtjenst nu mäste
sakna;
af Johannes Svensson m. fl. från Jönköpings
Län, att, sedan flere Socknar uti Småland
inom sagde Län till Kongl. Majit
inlemnat underdånig ansökning* att dem
måtte tillåtas, hålla en fri oxmarknad
Vid den så kallade Tjursbacke uti Rydaholms
Församling, och Kongl. Majit i Nåder
öfverlemnat denna Allmogens underdåniga
ansökan till Kongl. Commerce Collégium,
sä hemställer Johannes Svensson,
att hans nu väckte motion, om tillåtelse till
en sådan marknads hällande, mätte såsom
önskningsmål af Riksens Högloft. Ständer
upptagas och hos Kong!. Majit i underdånighet
understödjas. —
Utskottet, sorn utgår trän den allmänna
grundsats, att allt, hvad som kan bidraga
till en lifligare rörelse i den inhemska productionens
afsättning och till en lättad
communication vid varubyten, bör gynnas
och befordras, Anner en stads anläggande i
Kronobergs Län, frimarknadérs hållande i
j32 Besv. och Ekon. Utsk. B et eini an dm.
Wrigstad och Rydaholm af Jönkopings Län
samt å stranöplatsen Stenungssund i Bohus
Län visserligen i detta afseende kunna blifva
af mycken nytta och medföra ett godt ända»
mål; men, då en fullständig pröfning af
dessa frågor förutsätta en undersökning och
en kännedom af sådane speciella och locala
dertill hörande omständigheter, som hvarken
af Utskottet eller Riksens Höglofl. Ständer
torde kunna väntas; så anser Utskottet sig
icke kunna sträcka sin åtgärd längre, än att
vördsamt tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer
att, jemte frambärande af deras allmänna
önskan om befordrandet af sådane anstalter,
hvarigenom en större och lifligare communication
till den inhemska produetionens
förkofran och afsättning och med detsamma
konstflitens tillväxt må kunna vinnas, i
underdånighet öfverlemna till Kongl. Maj:t
att, efter vederbörandes hörande, i sin vishet
pröfva och bestämma: om och huru
vida de genom dessa Motioner åsyftade
ändamål lämpligen arå kunna uppnås. Dock
varder detta Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 2 April 1823,
Sesv, och Ekon, Etsk. Btiänkttnden, 133
N:o 36.
Ankom den 5 April 1823.
Utlåtande, angående lliksdagsFullmägtigen
från Götheborgs oell Bohus Län Carl
Fredrik Bergs väckte och af Hederv.
BondeStåndet till Utskottet remitterade
Motion om åläggande af skyldighet för
Pastorer, att årligen till vederbörande
Lands Contoir och DomCapitel insända
Utdrag af Kyrkoböckerne öfver födde
och döde personer inom Bastoraternc,
D e svårigheter, som, förutredan/iet afskyld»
skaps förhållanden vid Arfskaper och bestämmandet
af åldren vid anteckning till
deltagande i allmänna beväringsskyldighet
ten, stundom mött deraf, att Kyrkoböckerne,
de Källor, hvarifrån underrättelsen
i desse afseenden bordt hemtas, funnits antingen
genom vådeld förstörde, eller af ålder
förderfvade, eller ock, genom oredighet
och otydlighet vid deras upprättande, för
ändamålet ej tillfyllestgörande, hafva fästat
JliksdagsFullmägtigen Bergs uppmärksamhet
på nödvändigheten af ett medel, som,
då det afhulpe förenämnde olägenhet, med
det samma skulle undanrödja anledningen
för de tvister, som deraf hittills hemtat
sitt upphof:, Och i sådant afseende harRiksdagsFullmägtigen
föreslagit, att Presterskap
134 Bein. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
pet måtte anses förbundne till Länens Lands»
Contoir och Stiftens Consistorier vid hvar*
jeårs slut insända, i öfverensstämmelse med
Kyrkoboken upprättade, Förteckningar å alla
under förflutna året inom Församlingar*
ne födde och döde personer, hvilket skulle
hafva till följd, att, i händelse nödige
upplysningar om förhållandet härmed å
ett ställe saknades, de å ett annat utan svårighet
skulle kunna erhållas.
Om Utskottet, vidhedömmandét af Riks*
dagsFulIm äg tigen Bergs gjorde förslag, endast
velat fästa afseende ä den fördel, som
genom dess antagande borde uppkomma
för de fall* då de vid Kyrkorna förvarade
Kyrkoböcker genom vådeld eller annan
olyckshändelse kunna gå förlorade, och
hvilka, efter hvad Utskottet förmodar, utgöra
de enda, sorn, med den vård, hvilken
för dylike handlingar är föreskrifveD, och
med den tillsyn öfver deras noggranna och
tydeliga upprättande, hvilken af vederbörande
Förmän säkerligen icke nnderlåtés,
hunna föranleda saknaden af upplysningar
om ålders och skyldskap? förb" Handen,
skulla Utsko et icke tveka att tillstyrka
bifall till Förslaget: Men, då med största
fog klagan länge blifvit förd deröfver, att
Kyrkoherdarna, tid efter annan, blifvit ålaggde
åtskilige göromål, som, jemte det desamma
merendels varit afvikande från bestämmelsen
af deras Ämbeten, genom sin
Besv. och Elion. Vtik. Betdnkanden. 135
vidlyftighet och det besvär, de förorsakat,
hindrat dem att egna tillräcklig tid åt ut*
öfningen af det vigtiga kall: beredandet af
moralisk och religiös bildning, som egentligen
blifvit dem anförtrodd; Och Utskottet,
vid betraktande häraf, anser hvarje tillökning
i dessa göromål vara lika obillig
till sin grund, då den måste dga Presterskapets
förut nog trägna sysslosättning,
som menlig till sina påföljder, enär uppmärksamheten
på Sjäiavården derigenom
nödvändigt skall inskränkas; Så finner Utskottet
af dessa skäl sig föranlåtet, att till
afslag anmäla RiksdagsFullmägtigeu Bergs
förberörde Motion; Hvilket dock Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamt underställcs.
Stockholm den 2 April 1823*
Betänkande, i anledning af yrkadt tillstånd
för Jiyr kohemmans Aboers, i Skane,
efterlemnade Enkor och barn, att före*
trädesvis till sådane hemman erhålla A'
bo-rätt.
H-ederv. BondeStåudet har, medelst Protocolls
Utdrag af den 6 nästlidne Mara till
Ankom Jen 5 April i8&3,
\
156 Besv. och Ekon-. TJtsk. Betänkanden.
Utskottets handläggning öfverlemnat ett
Memorial af RiksdagsFullmägtigen från Malmöhus
Län Juns Pehrsson. Uti detta Memorial
anmäler Riksdagsmannen, att, ehuru
Kongl. Maj:t genom Resolution af den 29
November 1756 förklarat, att, på det innehafvare
af Kyrkohemman må uppmuntras
till desse hemman.) förbättrade skötsel
och häfd, skola sådana innehafvares Enkor
eller barn, i händelse de så åstunda,
bibehållas vid Kyrkohemmanen, emot erläggande
af half städja, så framt den aflidne
Aboen i lifstiden bevisligen häfdat
Kyrkohemmanet på förmånligaste sätt, och
eu sådan företrädesrätt förunnas Enka eller
barn, äfven i det fall att Enkan trädt 1 nytt
gifte, samt Kongl. Förordningen den 16
Octobsr 1723 jemväl innefattar Nådig försäkran
om flere fördelar för Kyrkohemman»
Aboer, skall Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Malmöhus Län likväl redan,
genom Kungörelse af den x Maj 1797,
hafva stadgat, det borde Kyrkohemman inom
Länet allenast på vissa år under arrende
upplåtas, och derefter å Auction till nytt
arrende utbjudas. Men, som sistnämnde Kungörelse
skall vara rakt stridande emot hvad
Kongl. Maj:t sjelf täckts i Nåder, på sätt
ofvan berördt är, försäkra, och det jemväl
vore en klar följd, att, enär besittnings#
rätten af ett hemman är åtföljd af osä
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 137
kerhet, innehafvare af Kyrkohemman icke
på deras upparbetande och förbättrande använda
den möda och kostnad, som om deras
efterkommande blefve nied säkerhet
och trygghet uti åborätten bibehållne; på
hvilka grunder Riksdagsmannen föreslår
och anhåller, det måtte, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:ts ofvan åberopade
Resolution af den 29 N vember 1756 skall
innehålla, en underdånig hemställan hos
Kongl. Maj:t göras, att Kyrkohemman»
Åboers, uti Skane, Enkor eller barn, enär
deras Män och Fäder befinnas hafva väl
häfdat, odlat och, i anseende till Åbyggnaden,
vidmagthållit Kyrkohemman, måga,
emot billig städja, sorn af Kyrkoherden och
Församlingen i vederbörlig ordning bestämmes,
varda till Äboer å ledige Kyrkohemman
antagna och uti Åborätten bibehållne.
Vid granskningen af hvad sålunda
blifvit anfördt, samt af de äldre Författningar,
hvilka till stöd för Motionen blifvit
åberopade, har Utskottet funnit, att,
om desse å ena sidan försäkrat Åboerne å
Kyrkohemman, samt deras efterlefvande,
om företräde till besittning å sådane hemman,
hafva likväl vilkoren af ärlig afgäld
för hemmanens besittning icke dervid varit
bestämde, hvilket icke heller kunnat ske
utan inskränkning af den rätt, som måsta
anses tillkomma eulivaregareaf jord, varesig
*38 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
enskild man eller allmän inrättning, att der*
af draga den högsta tnöjliga afkomst, utan
att framlida bestämmandet deraf beror af
Landtboer, hvilkas AboningsRätt, ehvad
den varat längre eller kortare tid, till sin
början icke egt annan grund, än jordegares
upplåtelse, och följakteligen endast efter
berörde grund bör mätas; Och» då den
Aboerne förunnade förmån sålunda ej kan
hafva afsett något annat, än en förmånsrätt
för dem och deras efterlefvande, att
vid hemmansbruken varda bibehållne, så
vida ds derföre ville utgöra samma afrad
eller Arrende, som af andre eljest kunnat
erhållas, samt Utskottet vunnit underrättelse,
det Kongl. Maj:t, på desse grunder,
genom Nådigt bref af den 15 Mars
1820, i afseende på Kyrkohemman i Halland
förordnat, att, vid ny utarrendering
af samma hemman, tiden för arrendet skulle
bestämmas till Trettio år, samt den förre
Aboen, hans Enka och Arfvingar i rätt
nedstigande led ega-options-rätt, att öfvertaga
det vid Auctionen gjorde högsta
arrende-anbudet, då de sådant inom en
månads tid efter Auctionen tillkännagifva;
Så och enär härigenom synes vara förvarad
dels Jordägande Kyrkans rätt till högsta
möjliga afkomst af hemmanet, dels förmånen
för Uandtboen, att, utan behof att
vid ArrendeAuctionen täfla i( anbud med
andra Speculanter och såmedelst uppstegra
Besv. och Ekon. (Jtsk. Betiinkanden, 139
arrendet, bibehålla besittningen af den jord»
hvarå han eller hans förfäder under sådan
förhoppning nedlaggt arbete och kostnad,
får Utskottet tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i Underdånighet
anhålla, det måtte enahanda författning,
som, på sätt ofvanberördt är, redan
gäller angående Arrenden å Kyrkohemtnanen
i Halland, blifva vidtagen äfven
rörande Kyrkohemmanen i Skåne, till förekommande
eller afhjelpande af alla om
utarrenderingen deraf uppkommande tvistigheter;
Hvilket dock allt till Riksens
Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt
pfv er lem nas.
Stockholm den 2 April 1825.
N:o 38.
Ankom den 9 April 1823.
Betänkande, i anledning af vackt fråga
ont upphäfva)ide af Kongl. CommerceCollegii
Kungörelse, angående stämpling
ä Husväfnader, soia till salu utbjudas,
Utskottet har uti Remiss af den 7 denne»
fått emottaga,
l4° Eesv. och Ekon. [Jtsh. Betcinkanden.
Från Hederv. BondeStåndet,
ett Memorial af Carl Hindrickson Bergman,
£rån Gefleborgs Län, så lydande: Till åtlydnad
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
den ic Marc 1818, har Kongl. CommerceCollegium,
genom Kungörelse af den 31
Mars samma år, stadgat: ”att hvar och en,
som åstundar försäkra sig emot Conflscationsanspråk
å husväfnader, hvilka, tillverkade
å Landet, äro ämnade till salu i
Städerne eller vid Marknader på Landet,
må ege, att Söndagarne, efter Gudstjenstens
slut, uppvisa slika väfnader, hvilka, sedan
genom grannars vittnesbörd med visshet
utrönt blifvit, att desamma äro i Socknen
förfärdigade, böra förses med en af Kyrkoherden
och Kyrkovärdarne, eller, i händelse
Kyrkoherden är hindrad, a£ de sednare,
jemte Kronobetjenten i orten, undertecknad
Attest, som innehåller tillverkarens namn och
hemvist samt styckets bredd och längd; kommande
attesten att fästas vid ändan a£ stycket,
samt genomdragningen af Attesten och
stycket, att förvaras under Kyrkoherdens
eller Kronobetjentes Sigill, och böra mängden
af väfnader, som årligen på nämnde
sätt afstämplas, dagen dä stämplingen verkställes,
samt tillverkarens namn, upptecknas
i en särskild bok, hvilken med noggrannhet
vårdas”; Ändamfilet med denna Förordning
skall utan tvifvel vara, att förekomma
handel med lurendrejade varor; men, längfc
Éesn. osli Ekon. tltsk. Betånkanden. i^i
ifrån att uppfylla lietta syftemål, lagger
den endast nya och olideliga band på den
husliga industrien hos Svenska Allmogen,
försvårar afsättningen af dess produetioner
genom invecklade omvägar och underkastar
producenterna sjelfva ständige chicaner och
lidanden, sorn, oaktadt ali försigtighet ä
allmogens sida, icke stå att undvika. Regeringen
lärer sjelf hafva insett detta, ty
5:ne månader efter redan nämnde GömmetceCollegii
Skrifvelse täcktes Hans Majit
Konungen genom Nådigt bref af den 50
Juni 1819, uppå förekomne anledningar,
befalla JustitieCancelleren tillse, att de under
honom lydande Fiscal er med varsamhet
förfara, i afseende på Allmogens ostämplade
väfnader, så att de icke utan stark
anledning till underslef varda anhållne."
Och såsom följd häraf utfärdades äfven
JustitieCancellerens Circulaiie i detta ämne
den 19 Juli 1819. Kongl. CommerceCoHegii
Förordning Fortfar emellertid i all sin kraft,
så vidt den låter verkställa sig; men, då
detta endast kan ske i vissa få delar, och
stadgandet i det hela alltid blifver overkställbart
och såsom sådant i de flesta fallen
icke efterlefvadt, så kunna följderna
deraf icke blifva annat än högst menliga,
och detta så mycket mer, som den, hvilken
afsätter de hemma tillverkade varorne, alltid
ligger i händerne på beslagaren, hvilken
efter godtycko confiscerar eller icke coh
-
i42 Eesv. och Ekon. Utsfc. Betänkande/ii
fiscerar alldeles lika beskaffade tillverkniri-f
gar. — Förordningen säger, att, sedan
genom grannars vittnesbörd med visshet
utrönt blifvit, att desamma äro i Socknen
förfärdigade, böra de förses med en attest,
som innehållar styokets längd och bredd.
Härvid frågas: huru skola grannarne med
visshet känna, att väfnaderne äro i Socken
förfärdigade? Skola alla Socknebper vara
Spioner på hvarandra? Beror det icke af
dem, att, af ovillja, egennytta eller andra
motiver, neka det erforderliga vittnesbördet?
Och huru skola då attester kunna utfärdas?
H vartill skall utsättandet af styckets bredd
och längd tjena, och hvad Controll kan
väl derigenom vinnas? Är det icke tillåtet
att sälja mindre än hela stycket? Då detta
väl icke yrkas, så inser ju hvar och en
lätt, att väfnadens längd minskas vid hvaije
aln, seni särskildt afyttras, och att attestens
innehåll icke tjenar till efterrättelse längre
än knappt första timman efter dess utfärdande.
Ofta innehåller en sådan väfnad om 50
alnar flera olika randningar och mönster, ja
till och med tygslag, och då det väl icke
kan åläggas en köpare, att med sitt val
just stadna vid den delen af stycket, som
utgör slutet deraf, utan hans tycke möjligen
kan falla på den, vid hvilken attesten är
fästad, eller på någon annan del, der nedom,
så måste antingen ingen handel ega
rum, eller ock det återstående stycket af
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanäen. 14g
trafnaden sakna attesten och följaktligen
hvarje ögonblick vara underkastadt Gonfiscation.
Kan man väl dessutom med skäl
fordra, elier med sannolikhet vänta, att ett
fattigt, men flitigt Inhyseshjon, som, under
da få stunder det kunnat hafva fria från gröfre
hushållsgöromål, kunnat tillverka några alnar
väf, ett par strumpor, vantar eller dylikt,
skulle med uppoffring af sin tid, dess
enda Capital, söka grannars vittnesbörd om
tillverkningen och anlita den ofta långt
borta boende Kyrkoherden, Kyrkovärden,
eller Kronobetjenten om en attest, som siuteligen
skall skänka det rättigheten, att,
utan fara att för sin flit straffaä såsom lurendrejare,
få för sitt lifs bärgning afyttra
hvad det med sina egna händer förfärdigat?
Hvad jag nit anfört, torde vara tillräckligt,
för att hos hvar och en, som ej är böjd
att utsträcka prohibitifsystemet ända till
sjelfva luftens inandande, som, i förbigående
sagdt, snart nog i verkligheten kan anses
såsom förbjudet eller åtminstone belagdt
med ganska dryg tull, genom de hinder
man uppstaplat för villkoren af en fri Respiration,
stadga öfvertygelsen om halten
af CommerceColIegii ifrågavarande Förordning.
För min del anser jag den vara lika
overkställbar, som skadlig och i rak strid
med den uppmuntran och lättnad, Allmogen
med, så stor rätt har att fordra för afyt
-
a44 hesv. och Ehon. Utsh. Eetänknnden.
trandet utaf productionerne af sina binäringar.
”
Till Hederv. BondeStåndets Protocoll
bär blifvit anfördt, att detta Memorial vunnit
Ståndets odelade bifall; hvarjemte särskildt
blifvit tillagdt af Anders Joachimsson
från Östergöthland, att erfarenheten i hans
hemort redan öfvertygat om olämpligheten
af denna författning; samt af Johan Longberg,
att de öfverklagade olägenheterna i
synnerhet äro besvärande i Helsingland, der
tusendtals stycken skola stämplas.
Utskottet, som gör sig förvissadt, det
Riksens Höglofh Ständer dela Utskottets
öfvertygelse om den allmänna angelägenheten
deraf, att den inhemska konstflitens
uppmuntran och tillväxt gynnas och befordras,
men att deremot allt, hvad som i dessa
afseenden kan verka till en motsatt inflytelse,
bör förekommas och afhjelpas, får
vördsamt anföra, att Utskottet, i följd af
desse grundsatser, anser det öfverklagade
stadgandet om husväfnaders stämpling icke
böra fortfara, såsom i Utskottets tanka medförande
en menlig verkan. Hos nationen
har en lycklig böjelse blifvit vackt, att genom
inhemska tillverkningar göra sig oberoende
af de utländska. Inom fäderneslandet
finnas redan hemväfnader af utmärkt
godhet, och, som denna konstflit är i fortfarande
tillväxt på många ställen, hvaribland
företrädesvis må nämnas flere af Ri
-
Betv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
bets Norra provincer, och Småland, Vestergötland,
Vermland samt sjelfva hufvud*
staden, så är man föranlåten till de mest
tillfredsställande förhoppningar i detta afseende,
men det torde vara ostridigt, att
denna folkets sinnesstämning icke skall befordras,
utan tvärtom motverkas genom åtgärder,
hvarigenom tillverkaren ålägges ett
ledsamt tvång, eller, der han underlåter
att underkasta sig sådant, blottställes för
följderna af nog besvärliga undersökningar.
Har ej den arbetssamma Husmodern iakttagit,
att efter inhemtadt vittnesbörd af sine
grannar, det hennes egen väfnad är inom
Socken tillverkad, förskaffa sig vederbörande
Pastors och Kyrkovärdars, eller, i
vissa fall, Kronobetjents attest uppå bredden
och längden deraf, samt möjligen äfven
i den händelse hon iakttagit detta, så skall
hon äfventyra, att, vid utbjudandet af denna
vara till salu, beröfvas hela frugten af sin
Icönsiflit och sitt arbete; men äfven under
förutsättning, att hon icke mister sin tillverkning,
så synes likväl blotta beroendet
af dessa omständigheter redan vara ett obilligt
tvång.
Väl har det icke undfallit Utskottet,
att författningen lemnar tillverkaren obetaget,
att på annat sätt, om han det kan, behörigen
styrka, att varan blifvit af honom
tillverkad; men han är i alla fall blottställd,
Bihang till RiksSt. Prot, 1823, Q,de Sami. Nir jo.
146 Besv. och Ekon. Utah. Betänkande)*.
för tvång, då han hindras i utöfningen alden
honom tillkommande rätt att få afyttra
sin vara när han behagar.
Utskottet kan derföre icke annat än»
pade skal som anförde blifvit, och Memorialets
författare sndragit, vördsamt tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att hos Kongl.
Maj:t i Underdånighet anhålla, om upphäfvande
af detta stadgande, såsom otjenligt
till sina föreskrifter och menligt verkande
till sina följder. Dock varder detta, jemte
en Ledamots särskildta utlåtande, till Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den 2 April 1823.
Transsumt af Frotocollet, hållet i Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskott den 2 April 1823*
S. D. — — — — — — —
Herr Hisleiter anfördes med erkännande
af det obehagliga och bindande tvång,
som Allmogen blifvit ålagdt, derigenom,
att hvarje stycke väfnad af dess egna tillverkning
måste på ett eller annat sätt stämplas
eller i afseende på ktll^rkningsorten
af flere vederbörande veriflceras, innan försäljning
deraf må ega rum, kan jag ändå
Besv. och Ekon. Utik. Betankanåtn. 147
icke frångå, att berörde stämpling är i flere
fall ganska nyttig, lill och med nödvändig.
Afsigten dermed är att förekomma,
det Vestgöthar och andra Handlande
icke skola, under namn af Husväfnader, i
Riket kringföra och föryttra hvarjehanda
Utländska tillverkningar. Då erfarenheten
visat, att sådane underslef alltför ofta egt
rum, oaktadt den controli* sorn synes innefattad
i den anbefallta stämplingec, är
det alldeles afgjordt, att, om deDsamma
upphäfves, missbruken skola än mera OförSynt
föröfvas, hvarigenom i synnerhet allmogen
blir lidande, emedan dess tillverkade
varor icke äro så begärliga sorn Utlänningens
och följaktligen blifva osålde liggande,
då utländskt kram med största lätthet kan
i rörelsen Utbjudas, sedan icke mera någon
stämpling^contfoll försvårar detta utbjudande.
Min tanke, den jag enskilt vågar till
Riksens Höglofl. Ständers oinpröfvande vördaamligen
hemställa, är fördenskull: att allmogen
och enskilde tillverkare i allmänhet
väl må befrias från skyldigheten att
låta stämpla elier låta attestera sine hemma
tillverkade husväfnader och således fritt
och obehindradt desamma på hvad sätt sora
hälst föryttra; men att hvarje köpman, som
1 öppen bod försäljer sådane varor, och
hvarje Vestgöthe eller annan Handlande,
gom desamma ifrån en ort till en annan
i48 f och Elton. Utsk. Betankändett.
kringför, i afsigt att elem föryttra, må ålä ggas,
att dessförinnan, vid ansvar, såsom
för lurendr6jeri, besörja, det alla slika vavor
af vederbörande Stads Auctoritet varda
behörigen stämplade til! bevis af deras
inom landet verkställda tillverkande. —
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
N:r 39.
Ankom den 9 April I823.
Utlåtande, angående föreslagen ändring i
den för Stockholms Stad gällande Hamn«
ordning af den 28 April 1823.
■Från Hederv. BondeStändet har den 5
sistlidne Mars till Utskottet blifvit remit»
teradi ett Memorial, af RiksdagsFuIImägtigen
Erik Mörtberg, från Norrbottens Län,
som anmärkt: att då i 6 §. af Stockholms
Stads Hamnordning blifvit stadgadt: att
större varuposter, som böra passera Vågarne
eller Packhuset, eller Victualier, som å bron
böra undergå packning, icke, utan särskildt
af ÖfverStåthållarEmbetet meddeladt tillstånd,
få å bron utöfver fyra dagar qvar
-
Besv. och Ekon, Utsh. Betänkande». 149 1
ligga, ganska mycken olägenhet häraf skal!
uppkomma för Norrländska Invånare, som
sjövägen till Stockholm med varor anlända,
i det de, för att ej öfverskrida den
tillåtne tiden för varornes uppläggning, ofta
nödgas till vanpris försälja sina hitförda
producter; Och har Mörtberg fördenskull
yrkat i fråga varande Författnings upphäfvande.
Ehuru det af Mörtberg således väckte
påstående skulle kunna synas angå ändring
af hela HamnOrdningen, tror Utskottet
dock, att, enär den anmärkning, sorn
föregått detta påstående, endast är rigtad
emot 6 §. deraf, Utskottets utlåtande bör
inskränkas inom hvad i sistnämnde afseende
blifvit anfördt; Och får Utskottet i följd
häraf meddela det yttrande: att, då, såsom
början af berörde §. utvisar, den klandrade
föreskriften blifvit gifven i ändamål att
förekomma trängsel på de till lossning
och lastning upplåtne broar, samt egenmägtiga
tilltag att begagna dem till verkliga
upplagsställen, och denna föreskrift således
afser iakttagandet af nödvändig ordning
och undanrödjandet af hinder, då
flere fartyg efter hvarandra anlägga till
lossning, samt, från denna synpunct betraktad,
långt ifrån att innefatta ett obehörigt
tvgng, är ledande tili en verklig förmån
för alla, som hafva varor att lossa; Så,
Och enar för särskilde händelser, som kun»
Best). °th Ekon. Utsk. Betei nkancSen.
pa fordra lossade varors längre qvarlig*
gande å lossningsstället, än som i allmänhet
blifvit medgifvet , utväg är genom
sjelfva den i fråga varande §:n öppnad att,
på anmälan hos Kongl. Öfverståthållare
Ämbetet, dertill kunna erhålla tillåtelse, anser
Utskottet ingen anledning vara för handen
till ändring af det anmärkte stadgandet
i 6 §. af Hamnordningen för Stockholma
Stad den 23 April 1822; hvarföre ock Utskottet
tillstyrker afslag å Erik Mörtbergs
derom gjorde Motion; Dock varder detta
Utlåtande Riksens Höglofl. Ständers egen
ppplysta pröfning vördsamt understäldt,
Stockholm den 5 April 1823.
N;r 40,
Ankom elen 9 April 18 2,^:
Vördsamt Memorial.
rf
-t ill Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskott har Hederv,
BondeStåndet den 7 sistlidne Mars remitterat
ett af RiksdagsFullmägtigen från
Ualmare Län Peter Persson den 3 i sampia
månad ingifvet Memorial, deruti före*
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 151
slas, att, som från en de! Läns Lazaretter
esomoftast för venerisk sjukdom intagne
personer afpolletteras, försedde med LaZ,
arettLäkarens sundhetsbetyg, utan att likväl
vara befriade från sjukdomen, sorn, endast
qväfd, efter få veckors förlopp åter
utbrutit och nödgat de smittade, att å nyo
besöka Lazarettet, det måtte alltså Lazaretts-
och Curbuslnrättningarne ställas under
ett mera strängt och vaksamt inseende,
Samt vid besigtningar å derå utgående curerade
personer en större noggrannhet iakttagas,
sä att de högst skadliga påföljder för
sa väl de smittade, som Allmänheten, hvilka
hittills af försummelse och efterlåtenhet
i Läkarevården egt rum, måtte för
framtiden kunna undvikas.
Enligt 34 $. i Kongl. Majrts ©eh Riksens
Ständers fastställde Riksdagsordning
den 10 Februari 1810, tillkommer det väl
Utskottet, att, i anledning af i RiksStånden
väckte frågor, anmärka brister i de Allmän,
na Hushållningsanstalterne och förändringar
deruti föreslå, samt upptaga alla hos Riksens
Ständer uppkomna frågor, om förändring,
förklaring och upphäfvande af La
gar och Författningar, som Rikets allmänna
Hushållning röra; om sådane nya La*
gars stiftande och om grunderna för allmänna
inrättningar af alla slag, ehvad de
röra uppfostrings- och undervisningsYerken,
Allmänna Fattigvården, Landthushållningen,
Besv• och Ekon» Utsk. Betankanden*
Bergverken m. m-; men, som den af Peter
Perssen väckte Motion ingalunda atfser förbättring
i Lazaretts- och Curhusanstallerne,
eller förändring i de derom utkomne
stadgar och författningar, utan endast har
till föremal en noggrannare tillsyn af vederbörande
öfver fullgörandet af LazarettLäfearnes
försummade åligganden, i afseende
på botandet af veneriske sjuke, samt de
vid afpollettering skeende besigtningar; Så,
och enär Motionen följaktligen angår klander
af desse Ämbetsmäns förhållande vid
utöfningen af deras tjenstebefattning, i
hvilket ämne Riksens Ständer, mot 90
§. Regeringsformen , icke någon åtgärd tillhörer,
anser Utskottet densamma icke vara
af egenskap, att kunna komma hvarken under
Utskottets eller Riksens Ständers öfverläggning;
hvilket yttrande likväl Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
underställes.
Stockholm den 5 April 1825.
Besv. och Ekon. Utsk. Beliinkanden. 153
N:o 41.
Ankom den § April 1823»
Utlåtande, rörande yrkadt förbud för Länsmän,
att taga befattning med andra
Auctioner, än sådane, det å Tjenstens
vägnar åligger dem förrätta.
Ledamoten af Vällofl. BorgareStåndet Herr
P. H. Huldberg, sorn, uti ett från bemälte
RifcsStånd till Utskottet remitteradt Memorial,
framställt ofvannämnda yrkande, har,
såsom skäl till Länsmäns uteslutande från
förrättandet af Auctioner för enskildes räkning,
anfört: att, då Auctionistens, likasom
Säljarens fördel beror derpå, att det, som
säljes, måtte betalas så högt ske kan, och
att för samma ändamål varans bristfällig,
heter mitte så litet som möjligt kunna upptäckas,
någon säkerhet för iakttagandet af
Författningarnas föreskrift, om tiden då
Auctioner böra slutas, samt förekommandet
af fylleri och dryckenskap vid sådane tillfällen,
icke kan finnas, enär den person,
som borde vaka deröfver, sjelf är interesserad
i öfverträdelserna: att private Auctioners
verkställande genom Länsmän i så
måtto är ofördelaktig för kronan, som de,
angelägne att först indrifva Auctionsmedlen
för de af dem förrättade Auctioner, nödgas
Besv. och Ekon. ijtsk. Betänkanden.
visa skonsamhet och lenina anstånd vid
Kronoutskyldernes uppbärande: att, då Kronobetjeningen
eger befattning med Auctioner,
det stundom inträffar, att fordringar
för Auctioqer blifva hos Allmogen utmätte,
utan att vara i laglig ordning fastställde,
hvarigenom den förlorar den vigtiga rättigheten,
att förut sölca3, höras och förklaras
skyldig att betala: samt att, så länge Länsmän
ega rätt, att emottaga uppdrag till
Auctionerä hållande, Lönnkrögeriet aldrig
verksamt skall kunna motarbetas, emedan
klokheten och fruktan, att se sig sjelf
angifven för lagstridigt förfarande vid Au*
ctioner, måste tvinga Länsmannen, att of*
verse med den brottsliga Lönnkrögaren.
Efter det Utskottet öfvervägat detta
ämne, får Utskottet förklara; att, då det i
fråga ställde förbudet för Länsmän, att för
enskilde personers räkning förrätta Auctioner,
skulle rubba den rättighet, allmogen,
i kraft af Kongl. Resolutionerna på dess
Besvär af den 17 December 1734 och den
9 December 1766, eger att till Auctioners
verkställande utse och antaga de personer,
till hvilka de hafva förtroende, och vid
hvilken rättighet Utskottet anser Allmogen
böra utan någon förändring bibehållas, linner
Utskottet sig häraf hindradt, att med
tillstyrkande af bifall, så vida anledning eljest
visade sig dertill, understödja den i
ofvannämnda afseende väckte Motion,
Best), och Ekon, ZJtik, B elci tikanden. 155
1 öfrigt bar Utskottet, rådfrågande sin
egen erfarenhet, icke kunnat finna, att skäl
till allmän klagan öfver olägenheterne deraf,
att Länsmän, lika med andre, ega rätt för»
rätta privata Auetioner, förelinne9. Att några
af de uppgifne olägenheterna kunna
inträffa genom Auctioners verkställande af
Länsmän, vill Utskottet visserligen icke
bestrida; men Utskottets tanka är likväl,
att de hvarken skola blifva allmänna, eller
medföra någon särdeles våda, då Länsmän,
lika med andra Tjenstemän, äro underkastade
ControJl af både Förman och Allmänheten,
samt således icke kunna undgå beifran
för sina förbrytelser.
Utskottet, som, i följd af hvad anfördt
är, till afslag får anmäla Herr Huldbergs
Motion, underställer likväl vördsamligen
fliksens Högloft. Ständers pröfning sitt nu
gfgifna Utlåtande,
Stockholm den 5 April 1823.
N;o 42.
Ankom <3, 9 April 1823.
Utlåtande, rörande väckt fråga om behof
af Krigsårticlarnes omarbetning och förbättrande.
f T56 Ben). neli Ekon. Utsk. Betcinkanden.
Uti ett tiil Hederv. BondeStåndet den 3
sistlidna Mars ingiftet och derifrån till
Utskottet remitterad* Memorial, har Banco
Fulimägtigen Anders Danielsson anfört: att,
stdan Kongl. Majit uti lö § af dess den
27 Qctober 1812 utfärdade Nådiga Kiingöreise,
angående utskrifningssättet och inrättningen
af allmänna Beväringsmanskapet,
förklarat sig i Nåder vara sinnad, att, i afseende
på krigsarticiarne, hvilka Beväringsmanskapet
under en activ tjenstgöring är
underkastadt, vidtaga de ändringar och jemkningar,
som med tidehvarfvets lynne samt
en nödig krigsdisciplin vore förenlige; så
har Kongl. Majit, med henstad anledning
jemväl af Riksens Ständers i underdånighet
framställde önskningar, under den 26 November
samma år, väl utfärdat ett CircuJaireBref,
som fritager den unga Medborgaren,
hvilken gripit till vapen för sitt
fosterland, från en godtycklig behandling,
från lättsinniga bestraffningar och ett skymfligt
bemötande; men, som kroppsstraff likväl
blifvit bibehållne äfven för förseelser af
ringare beskaffenhet, och vid dess åläggande,
likasom vid andra extrajudicieila bestraffningar,
för mycken magt lemnad vederbörande
Befälhafvare, har Anders Danielsson
föreslagit,att, så framt krigslagarne ej kunda
auses såsom Crimiuallagar, Riksens Högloft.
Stander måtte förena sig om framförandes;
Be sv. och Ekon. Ut sk. Betänkan/len. 157
af clan underdåniga anhållan hos Kongl.
Majit, att nya krigsarticlar måtte utarbetas
med hänseende tili beskaffenheten af de
krigare, som ära underkastade dem, och
med unaanrödjands af sådana bestraffningssätt
för Beväringsmanskapet, som innefatta
slafvisk tuktan; Och bar Hederv. BondeStåndet,
vid ärendets föredragning till remiss,
i Anders Danielssons förslag allmänt instämt,
enligt hvad det deröfver med del te
ProtocollsUtdrag innehåller.
I anledning häraf får Utskottet upplysa,
alt Kongl. Maj:t nyligen förordnat en
Committé, hvilken äfven trädti verksamhet,
för att utarbeta förslag till nya krigslagar;
Och, som således är att vänta, att Kongl.
Majit, som genom de under den 26 November
1812 vxötegne ändringar i krigsarticlarne,
synnerligen hvad bestraffningssättet
för militaire förbrytelser beträffar, redan
gått tili mötes de önskningar, hemtade från
tidehvarfvets fordran, som härom yttrat sig,
äfven ytterligare skall bifalla de förbättringar
i krigslagarne, som Kongl. Majit i detta
på dess egen höga pröfning beroende ämne
kan anse erfordras; så anser Utskottet, vid
sådant förhållande det vara liba öfverflödigt
som olämpligt, att härom besvära Kongl.
Majit med önskningar eller föreställningar;
hvarföre ock Utskottet tror den af Anders
Danielsson väckte motion icke böra föranleda
till någon åtgärd å Riksens Högiofl,
158 BeSV. och Ekon. Utsk. Betänkanäcn.
Ständers sida; hvilket dock Riksens Högloft
Ständers egen pröfning vördsamt under»
Ställes.
Stockholm den 5 -April 1823*
N;o 45-
AnKom den g April 1825.
betänkande, i anledning af väckte frågört
om tillökte frimarknader för Skenninge
och Grenna Häder.
Uti särskildta till Utskottet remitteradé
Memorial, hafva, inom Högloil. Ridderskapet
och Adeln* Herr H. Gyllensvahn, samt
inom Vallofl. BorgateStåndet, Herrar G.
Hjertström och S, M. Tt Cederborg föreslagit,
de 2:ne förstnämde: att Grenna stad,
hvars flere års-marknader, vid en för omkring
20 år tillbaka företagen marknadsreglering,
blifvit inskränkte till 2:ne, sorn
nu i Maj och October månader ega rum,
måtte berättigas till en frimarknads hållande
äfven i medlet af Februari månad, samt
den sistnämnde, att, då Kongl. Maj:t, genom
meddeld och i Afskrift föreviste Resolution
fieii). och Ekon, Utsk. Betänkanden. 159
ti elen 5 October 1731, förunnat Skenninge
stad en årlig marknad å den 16 Februari,
tnen denna i sednare tider blifvit indragen,
staden måtte återvinna rättigheten till den
namma, såsom varande af särdeles vigt för
dess Borgerskap; Och är, i afseende på en
tillökt frimarknad för Grenna, utom andra
skäl, anfördt, dels att ds tvänce öfrige städerne
i Jönköpings Län, nemligen Jönköping
och Ekesjö, ega den förra fem, och
den sednare tre års-tnarknader, och dels
att, sedan den vigtigaste delen af Götha
Canal redaa blifvit fullbordad, och derigenom
för Grenna stad utsigt öppnad till
en framtida lönande spannmålshandel, en
ytterligare frimarknad derstädes skulle äfven
i detta afseende blifva af förmonlig
verkan för staden och den omkringliggande
Landsbygden.
I en tid, då pnoduetionen af spannmål
och andra Landtmannavaror i så betydlig
mon ökats, anser Utskottet hvarje utväg,
som kan befordra en förmonligare afsättning
deraf, böra med omsorg uppsökas och
begagnas. Att marknader, hvilkas ändamål
är, att öppna tillfälle för ett lättare varuutbyte
och en lifligare handel, härtill ganska
mycket bidraga, torde i allmänhet lika
litet kunna ställas i fråga, som det bör vara
underkastadt tvifvel, att behofvet att ega
detta tillfälle i synnerhet visar sig i da
orter, der Landtmannen, i anseende till
16o Besv. och Ekon. Utsk. Ectähkanäen.
grannskapet af näringslöse städler, nödgas
att på längre håll söka en afsättning för
sina varor, som han icke i jemn ordning
ban i dessa städer vinna, och att sådane
ståder, då marknader der hållas, äfven sjelfva
draga fördel genom befordradt utbyte
och försäljning af köpmanna- och handtverkeri-varor,
samt således ernå ett medel
till trefnad och välstånd, torde också vara
ganska säkert.
I följd häraf, och då, hvad Utskottet
ofvanföre anfört, inträffar på städerne Skenninge
och Grenna, samt den kringliggande
sädesrika landsbyggden, anser Utskottet sig
ega skäl tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majit i Nåder til.
låta, att, utom de, berörde städer nu medgifne,
frimarknader, sådane årligen måtta
få hållas i Skenninge och i Grenna, i medlet
af Februari månad. Dock varder detta
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt understäldt.
\ '
Stockholm den 5 April 1823.
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 161
N:r 44.
Ankom den 9 April 1823.
Utlåtande, rörande yrkad skyldighet för
KronoBetjeningen, att utan ersättning
förskaffa Konungens BefäUningshnf v andes
fastställelse å vederbörligen fattade
Socknestämmo beslut och dem till verkställighet
befordra.
M,a remiss från Hederv. BondeStåndet
laar Utskottet fått emottaga ett dit ingifvet
&å lydande Memorial:
Församlingarnas öfverenskommelse och
beslut vid Socknestämmor, angående Kyrko»
byggnad och andra allmänt nödiga och nyttiga
företag inom Socknen, böra väl icke
anses vara enskildta ärender och såsom sådana
i afseende å verkställigheten behandlas.
Likvisst mäste stadfästelsen å desse
beslut och hvarje executiv åtgärd, som
i anledning deraf erfordras, i enskild väg,
eller genom Commissionair hos Konungens
Befallningshafvande, sökas. Härigenom uppkomma
åtskilliga hinder för beslutens verkställande
och en skyndsam fortgång för de
arbeten, som äro i fråga.
Till unåanrödjande af desse olägenheter,
torde det stadgande vara nödigt, alt ofvannämnda
SocknestämmoBeslut, hviika angå
en orts eller Församlings allmänna ärenåer
och i afseende derå stadgade vitén,
Bihang till RiksSt. Trot. 1823, gide Sami. N:rii.
l6z Best), och Ekorn Utsk. Betankanden.
må genom KronoBetjeningens försorg, utan
ersättning, tiJl stadfästelse hos Konungens
Befallningshafvande företes, samt att KronoFogdarne
åläggas, att, uppå af Pastor ske»
ende reqvisition, grundad på Sccknestämmo-beslut,
af tredskande byggnadsskyldige
uttaga ersättning för bristande dagsverken
och Materialier, i förhållande till ortens
Markegångspris.
Jag anhåller, att detta Memorial måtte
till vederbörligt Utskott remitteras. Stockholm
den 3 Mars 1823.
Anders Andersson,
RiksåagsFullmägtlg från Calmare Läll.
Till upplysning i ämnet anser Utskottet
nödigt ordagrannt anföra innehållet af
10. §. i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning,
angående Sosknestämmor och KyrkoRåd, den
26 Februari 1817, så lydande:
jk ''Fordra omständigheterne skyndsam
verkställighet af SocknestämmoBeslut, må
sådant ej hindras deraf, att detsamma ännu
icke vunnit laga kraft, derest icke så
är, att ändringssökandet derigenom blefve
onyttigt, eller ock Konungens Befallningshafvande,
eller Consistorium, som det tillkommer,
att pröfva Socknestämmobeslut,
skulle finna skäl att verkställigheten inställa.
I öfrigt åligger det hvar och en atfc
iakttaga och fullgöra, hvad genom laga
kraft vunnet, eller efter besvär behörigea
faststäldt, SockneBesIut blifvit afgjordt;; Bä?
Besv. och Ekon. JTtsk. Betankanclen. 163
randes KronoBetjeningen, närhet erfordras,
på Pastors begäran lemna handräckning till
beslutens verkställande, deröfver Konungens
Befallningshafvande hand håller,”
Då nu häraf är uppenbart, så väl att
Anders Andersson misstagit sig i begreppet
om ett ovillkorligt behof af Socknestämmo-besluts
fastställande af Konungens Befallningshafvande,
hälst det i allmänhet
blifvit medgifvet, att, äfven före utgången
af tiden till ändrings sökande i sådane beslut,
få dem till verkställighet befordrade,
som ock, att den af Anders Andersson i
fråga ställde skyldighet för KronoBetjeningen,
att om verkställigheten af SocknestämmoBeslut
besörja, redan linnes stadgad; så
anser Utskottet, under lemnad hänvisning
till den anförde §:n i Kongl. Förordningen,
den 26 Februari 1817, sig icke behöfva något
vidare utlåtande öfver Anders Anderssons
Motion meddela. Dock varder Utskottets
yttrande Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 5 April 1823.
i64 Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden;
N:o 45-
Antora den u April 1823.
Utlåtande, angående väckt fråga derom,
att deltagandet i allmänna byggnaders
å landet uppf ärande och underhäll måtte
beräknas efter Hemmanens, vid årliga
BevillningS‘Taxeringarne, åsatte värde.
I^iksdagsFulImägtigen fran Örebro Län,
Olof Andersson, som, uti ett från Hederv.
BondeStåndet den 5 i denna månad till
Utskottet remitteradt Memorial, föreslagit
ofvannämnde grund för Allmänna byggnadsskyldigheters
å landet utgörande, har till
stöd derför anfört, att oförmedlade hemmantalet,
som hittills blifvit följdtvid deltagandet
i Kyrko-, Prestegårds- och Tingshus
byggnaders uppförande och underhäll,
samt allmänna broars upprättande, aldrig
lemnat rum för afseende å Hemmanens med
lika mantal ofta egande betydliga skiljaktigheter
i naturliga förmåner och afkastning,
hvarigenom stundom för egaren af ett mindre
väl lottadt hemman en lika tunga uppkommit,
som för den, hvilken innehaft ett
hemman af dubbelt större godhet} förmodande
Olof Andersson, att genom antagande
af Hemmanens Bevillningsvärde, såsom
Norm för allmänna byggnadsskyldigheters
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanäen. 165
fördelning, den öfverklagade olikheten deremot
skulle jernnäs till ett rättvist förhållande
hemmanen emellan.
Vid noggrannt öfvervägande af ämnet,
har Utskottet icke funnit något enda verkligt
skäl tala till fördel för Olof Anderssons
förslag, men väl många framställa sig
för ådagaläggande af dess förkastlighet;
Och, ehuru i en fråga, som till sitt värde
och sina följder af hvar och en så lätt kan
genomskådas, Utskottet anser sig icke behöfva
framlägga någon vidlyftig bevisning
för rigtigbeten af sin mening, får Utskottet
dock såsom svar å motionen anföra, hvad
Utskottet anser härmed böra komma i hufvudsakligt
betraktande. —
Det är långt ifrån Utskottets tanka,
att påstå, det den nu gällande grunden, för
deltagandet i allmänna byggnadsskyldigheter,
uppfyller sitt ändamål, att befordra ea
lättvis fördelning af denna tunga hemman
imellan. Tvärtom är Utskottet tillräckligt
öfvertygadt, att, i anseende till mindre noggrannhet
vid de skedde skattläggningarna
och de sedan denna tid skedde förändringar
i hemmanens naturliga förmåner, en
sådan olikhet mellan hemman af lika mantal
finnes, som på en gång rättfärdigar
hlagan öfver ojemn beskattning och väcker
tillönskan, att en annan mera rättvis grund
härföre måtte utfinnas. Men, månne denna
grund kan hemtas från hemmanens vid be
-
j66 Besv- ach Ekan- Utski Betänkan den*
villningstaxeringen uppskattade värde? Utskottet
tror det icke; och egentliga skälet
dertill är, att detta värde, enligt erfarenhetens
ojäfviga vittnesbörd, är en lika osäker
måttstock, som hemmantalet, för bedömmande
aE hemmans jemnförliga godhet. —
Men icke nog, att Bevillningsvärdet,
såsom beskattningsgrund, i den inskränktare
mening, hvarom här är fråga, icke eger
något företräde framför den nu gällande;
den saknar äfven de fördelar, som denne
sednare medför.
Bland desse räknar Utskottet först dess
©föränderlighet; ty, såsom stödjande sig pä
oförmedlade Hemmantalet, kan den icke
vara underkastad någon rubbning; hvaremot
detta ofta måste inträffa med Bevil!-  ningsvärdet, såsom beroende af en hvarje
år förnyad pröfning af dess mer eller mindre
öfverensstämmelse med rätta förhållandet,
och den af en sådan pröfning möjligen
följande nedsättning eller förhöjning
deraf för särskilda hemman; Och, att en o*
föränderlig grund för fördelningen af allmänna
bygnadsskyldigheter innefattar en
verklig förmån, torde icke af någon kunna
ifrägaställas; Särdeles om afseende fästes
på sådane, som årligen till visst belopp utgå,
och hvilka nu blott en gång behöfva
fördelas, för att sedermera alltjemnt varn
gällande.
Best), och Ekon. Utsh. Betänk anden. l6j
Ehuru Utskottet icke viii bestrida möjligheten
af en noggrann uträkning efter
Bevillningsvärdet af hvarje hemmans deltagande
i allmänna byggnadsskyldigheter,
linner Utskottet dock en slik uträkning
nödvändigt skola vara förenad med största
besvär vid dess upprättande och genom
dess invecklade beskaffenhet försvåra Controllen
öfver dess rigtighet. — Ett sådant
förhållande kan deremot icke inträffa, då
hemmantalet tages till efterrättelse, ty enkelheten
af methoden, en af de förnämsta
egenskaper, som en god beskattningsgrund
måste ega, utesluter dessa svårigheter; Och
detta anser Utskottet utgöra den andra huf»
vudsakliga fördelen af hemmantalsberäkningen,
i jemförelse mot BevillningsvärdetB
vid fördelningen af ifrågavarande onera.
Ilvad Utskottet nu anfört, och till
hvilket ännu skulle kunna läggas, dels att
hemmantalets förkastande såsom grund för
deltagandet i allmänna byggnaders uppförande
och underhåll icke synes lämpligt,
så vida ej en annan norm för utgörandet af
de flera onera, såsom vägrödjning, skjutsning
tn. nt., hvilka efter hemmantalet utgå,
tillika kunde införas; Och dels att bevillningsvärdets
fastställande, till efterrättelse
vid utgörandet af allmänna onera, skulle leda
till den mindre rättvisa följd, att en
person, tom med afseende på ett hemmans
större godhet, i jemförelse mot andra hem
-
l6Q Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandet!.
man af liba mantal, derföre erlaggt en
högre köpeskilling, ej fingetillgodo njuta den
fördel af mindre deltagande i berörde onera,
som ingått i beräkning vid köpeskillingens
bestämmande, torde vara mer än tillräckligt,
att ådagalägga rigtigheten af Utskottets
öfvertygelse, om otjenligheten och obilligheten
deraf, att i förhållande till hemmanens
äsatte bevillningsvärde dem emellan
fördela allmänna byggnadsskyldigheter; och,
i grund af denna öfvertygelse, får Utskottet
till afalag anmäla RiksdagsFuIlmägtigen
Olof Anderssons derom väckta motion;
hvilket dock, jemte flera Ledamöters särskildta
utlåtanden, Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt underställes.
Slockholm den 5 April 1825.
Jranssumt af Protocollet, hållet i Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskott den 5 April 1823.
Herr Prosten Hallström anförde: De
tankar, hvilka jag redan införf Höglofl. Utskottet
munteligen anfört, i den af RiksdagsFulImägtigen
frän Örebro Län, Olof
Eesv. och Ekon. "Otsk. Eetänkanden.
[Andersson, väckta fråga om Allmänna Byggnadsskyldigheters
utgörande efter hemmanens,
vid årliga Taxeringarne, åsatte värde,
anhåller jag måtte mig tillåtas skrifteligen
afgifva, på det de, jemte Utskottets aflåtne
Betänkande, må underställas Riksens Höglofl.
Ständers upplysta bepröfvande.
Höglofl. Utskottet har, med erkännande,
att den i Lag och Författningar stadgade
grund, för hemmans deltagande i allmänna
byggnader, mindre uppfyller rättvisans
och billighetens fordringar, och att
en förändring derutinnan visserligen vore
önskelig, likvisst funnit det af Riksdagsmannen
Olof Andersson uppgifna förslag, om
berörde byggnadsskyldighets utgörande efter
hemmansvärdet, i allmänhet af inga
bindande skäl understöddi och särdeles derföre
otjenligt,' att hemmansvärdet skall
lemna en lika osäker måttstock, som hemmantalet,
och är dessutom föränderligt, samt
att beräkningen derefter blifver i hög grad
svår och invecklad.
I sig sjelf torde dock hemmanens värde
vara den enda och rätta norm för alla
de praestanda, som af jord utgå; och, om
detta värde icke ännu kunnat till full rättsenlighet
fixeras, så gifver detta factum likvisst
egentligen ingen rätt, att förkasta den
uppgifna bestämningsgrunden, utan hänvisar
allenast på mensklighetens långa omgång
till sanning, äfven i jordiska för
-
170 Beiv• och Ekon. Utik. Betänkande/t,
hållanden. Pden jemväl på det sätt, hem*
mansvärdet för närvarande bestämmes och
är bestämdt, vågar jag påstå, att det samma
lemnar en vida pålitligare måttstock
än hemmantalet, och dermed höja min
röst till försvar för vår tids edsvurne
Berednings-, Pröfnings- och TaxeringsCommittéer
mot den svåra tillvitelsen, att i
senast skedde hemmans-uppskattning icm
ke mer rättsförhållande skulle ega rum,
än som ännu finnes qvar i den åldrige
skattläggning, hvilken, oförmärkt rubbad
till sine behörige proportioner, numera
svigtar under 2ne seklers tyngd. Jag gör
härvid allenast ett undantag af de hemman,
som, inom 3:ne år försålda, uppskattas,
icke i likhet med angränsande egendomar,
utan efter sin åsatte Köpeskilling,
och hvarigenom ett missförhållande verkligen
uppkommer, som dock lätt vore,
genom en föreskrift i författningen, att afhjelpa.
— För öfrigt bör anmärkas, att, om
än någon betydligare olikhet skulle i detta
hänseende uti olika Län förefinnas, frågan
dock här, efter de gränsor, sorn sjelfva
Memorialets innehåll utstakar, icke sträc*
ker sig vidare än till samma Socken, högst
samma Härad: äfvensom att den ojemnhet,
som inom detta område möjligen kan ega
rum i hemmanstaxeringen, årligen underkastas
granskning och justering. Denna
föränderlighet, som angtfne Norm skulle
Bcsv- och Ekon. Utsk• Betänkanden, 171
medföra, i hemmanens deltagande i allmänna
byggnader, kan derföre icke rätteligen anses
vara en brist, då den fast mer är en
ständig approximation till det rätta. Den
må icke heller ogillas, såsom menlig, enär
inga vissa byggnadsskyldigheter, sä vidt jag
vet, böra årligen utgöras inom Socken eller
Härad, Tvärtom är denna föränderlighet
desto mer passande och behörig, som
byggnadsskyldigheten är sjelf till sin tyngd
föränderlig. I den män landet uppodlas
och befolkas, det vill hufvudsakligen säga,
som de med egor rikligare försedde hemman
tilltaga i productions-förmägajocb deraf
beroende värde, erfordras rymligare kyrkor,
och har man gemenligen för sed att
uppföra kostsammare Tingshus och Prestegårdar:
på somliga orter har äfven den
ökade populationen verkat klyfning af Lagsagor
och Pastorater, och sålunda gjort
nödvändigt att uppbygga flere kyrkor,
Tingshus och Prestegårdar. Betänke man
då, att i alla dessa fall de svagare hemman,
i följd af de bättre lottade hemmans
tillvext, blifvit i sjelfva verket mer onererade.
Hvad användningen åter beträffar, medför
den föreslagne bestämningsgrunden af
allmänna byggnadsskyldigheter inga särdeles
svårigheter, hvilka icke redan, efter
den nu varande, äro för ihanden. Så lätt
det rnä synas och enkelt, att fördela de ä
-
172 Besv, och Ekon. XJtsk. Betänkanäen,
liggande allmänna byggnadsskyldigheter efter
hemmantalet, så svår blir likvisst denna
uträkning derigenom, att hemman icke
sällan äro »önderklufna i stna delar, som
af det Hela utgöra helt invecklade och
ganska varierande bråk. — Söker man,
vid en byggnads företagande, sträng rättvisa,
måste alla de till slag, beskaffenhet
och dimensioner särskildta materialier
till ett visst värde uppskattas, för att kunna
inbördes jemnföras: och har man sålunda
hunnit till Totalsumman, blir det icke
svårt att fördela densamma efter hemmansvärdet,
och att sedermera förvandla den
andel, som tillkommer hvarje hemman, i
motsvarande materialier, efter det förut fastställda
pris. Denna uträkning är, efter min
tanka, så lätt uppgjord, att den, ibland alla da
besvär, som åtfölja Kyrko-, Tingshus- och Prestegårdsbyggnad,
är att anse, snart sagdt, som
det ringaste.
Vidare är anmärkt, att en förändring
i byggnadsskyldigheternas utgörande skulle
leda till orättvisa och en art kränkning
af egande rätten, då hemman, i följd af
den mindre tunga da draga, naturligen
stigit i pris och derefter blifvit af enskifte
inköpte. — lag är långt ifrån att neka,
att genom den "förändri ng, som blifvit föreslagen,
en slags förlust skulle tillfogas
innehafvare af bättre hemman, men jag anser
Lagstiftaren böra hafva sitt ögnamärke
lästadt förnämligast på sakens rättvisa grund,
Besv. och Ekon. TJtsJc. Betattkanden. 173
och mindre afse enskildes transactioner,
till hvilka hans uppmärksamhet icke en
gång alltid kan sträcka sig. Lagstiftaren
har en gång sagt, att vissa onera skola efter
hemmantalet utgöras , men hvad är
hemmantalet, annat än jordens förmåga af
en viss skatt, hvaraf åter just dess värdo
bestämmes? Principen, som sökes eller föreslås,
är således redan och ursprungligen
af Lagstiftaren hyllad, fastän den nu bortskymmes
under täckelset af ett felaktigt
uttryck. Jag frågar: skall nu antingen denna
princip uppofFras och den • orätta
tillämpningen bibehållas? eller skall det
origtiga i tillämpningen afskafFas, och
Principen hållas i helgd? Kongl. Maj:t hyllar
sjelf i Nåder denna urgamla rättsprincip,
enär, med utbyte af hemman lill och ifrån
Kronan, Kongl. Maj:t bjuder, att desamma
skola undergå ny skattläggning och refning,
hvarigenom desse hemman, som sins.
emelian äro befunne jemngoda, dock relatift
till andra hemman varda mer betungade.
Vill deremot den Lagstiftande magten
heldre, än att skydda och följa rättvisans
princip, skydda den enskilde för möjliga
förluster, så skall denna magt i sträng
consequence slutligen komma derhän, att
icke kunna förändra någon enda ekonomisk
Författning. Genom en sådan förändring
blifver alltid någon enskild mer eller mindre
lidande. Men ett iner eller mindre
174 Beiv. och Ekon. Utsk. Betänkande/ti
gör i detta hänseende alldeles detsamma.
Ty emellan rätt och orätt finnas ovedersägligen
inga nuancer. Utan orättvisa skulle
således icke en gång i tou gällande stängsel
Förordning någon ändring kunna göras,
hvarigenom en hemmansdel möjligen belomme
några famnar Gärdesgård mer att
Underhålla än tillförene. Utan orättvisa
skulle icke till Post- eller Gästgifveri-skjuts
något hemman kunna anslås, emedan dess
innehafvare möjligen bunde, oaktadt den
skjutslega han erhåller, finna sig af denna nya
tunga lidande, och hvaruppå de talrika i
thy mål anförda Besvär hos Kougl- Kam»
tnarCoilegium nogsamt bära vittne. Sjelfva
den allmänt önskade jemkningen i Extra
Roteringen vore icke att företaga, enie»
dari det visserligen skall hända, alt hemman,
som vid Roteringens uppsättande blifvit
bättre lottade och sedermera gått i arfskifte
eller köp, nu åter blefve mera betungade.
— Och frågan om en allmännare
näringsfrihet, huru skulle väl den ändtligen
efter dessa grunder besvaras?
Men, är det i alla dessa fall för omdömet
stadgadt och gifvet, att det enskildta
måste vika för det allmänna och rättsenliga,
så hör ock onekligen i närvarande fråga
samma maxime göras gällande. Till
följe häraf, och då jag finner den hittills
stadgade grund för allmänna byggnadsskyldigheters
utgörande till sin ursprungliga
Best), och Ekon.
syltning vara noga öfverensstämmande med
den nu föreslagna, men denne genom sitt
sakenligare uttryck bättre tillfredsställa billighetens
kraf, bidraga tiil en jemnare fördelning
af ifrågavarande tunga, och derjemte
emot tidens oaflåtliga inverkningar
innebära sitt eget Correctiv, så kan jag, i
den öfvertygelse, att, om det för lag9kipningen
är en pligt, att följa lagens bokstaf,
det dock måste vara iagstiftningens sak,
att i bräckliga formerne uppsöka den flydde
andan och i allmänhet framlägga i sina
bud det rätta, såsom det enda varaktigt
beståndande, ej annat än vördsammast tillstyrka
flen väckta mation, eller att hvarje
hemman må efter dess åsatte värde i allmänna
byggnader deltaga.
Man har ytterst, mindre emot sjelfva
saken än dess närvarande inskränkning, invandt,
att det ej särdeles skulle löna mödan
göra någon förändring i byggnadsskyldigheternas
utgörande, då likvisst så många
andra onera återstå, hvilka efter hemmantalet
skola utgå. Jag vill ej säga, att detta
inkast nog liknar ett tyst begifvande,
men otvifvelaktigt synes det mig, att icke
detta inkast kan väcka den minsta betänklighet.
Menniskan fortskrider, i alla hänseenden,
långsamt allenast till fullkomlighetens
mål. Sådan är hennes lott, och, om
hon skulle försmå, att borttaga en brist
derföre, att hon, icke förmår på en gång
BeWé ock Ekon. Utsk. Betänkande»;
afhjelpa alla, hvad skulle väl blifva deri
yttersta följden? Eller kunna väl Riksens
Höglofl. Ständer af sina trägnaste hernö,
danden och i sitt djerfvaste hopp förvänta
något mera, än att minska en eller annan
af de olägenheter, som trycka, och att småningom
framgå till ett bättra Rättstillstånd.
Man har ock sagt, att en jemn fördelning
af alla jordbrukets onera skulle säkrast
en gång för alla tillvägabringas på det sätt»
att de bättre lottade hemman erhölle ve*
derbörlig lösen för de förmåner, som de
borde försaka. Jag dröjer gerna vid hoppfulla
lofvande utsigter: — men är det väl
möjligt, att till något allmänt pris uppskatta
dessa förmåner, som icke allenast
för särskildta hemman äro högst olika, utan
äfven derjemte måste mätas efter vevederbörande
Socknars och Häraders större
eller mindre gemensamma bördor, och derigenom
framställa sig i snart >sagdt oräkneliga
skiftningar? Är det vidare tänkbart»
att, om äfven en eller annan hemmansegare
skulle mäkta och villja genom en bestämd
lösen befria sig fran en del af de bördor,
han Enner tryckande, alla de, som inom
Socknen och Häradet innehafva svagare
hemman, skulle på en gång vara färdige
prestera en slik lösen, och att likaledes
alla de, som besitta bättre lottade hemman,
skulle vid samma tid vara böjde, att emottaga
denna erbjudna lösen — utan hvilken
Bes v. och Ehon. Utsh. Betankanden. 177
synnerliga öfverensstämmelse Förslaget icke
lärer kunna verkställas.
Bördornes jemna fördelning är en angelägenhet
af största vigt} Af den beror, ej
i ringa mån, folkets trefnad och landets
Bor. Bördornes ojemna fördelning är deremot
ett frö, som icke vissnar, till elände,
afund och klagan. Fornverldens, och äfven
sednare tidens, historia gifver oss i detta
ämne en bedröflig varning. Och skulle,
såsom jag sökt visa, lagens anda, hvilken
allt klarare framställer sig, ju mer nian ser
till saken och icke håller sig vid blotta
namnet, ursprungligen hafva åsyftat en
jemn fördelning af jordbrukets onera, med
undantag allenast af de friheter, som särskilde
och egentligen personella privilegier
innehålla, så torde den lagstiftande magten
linna skäl vara för handen, att bereda en
återgång till det ursprungligen åsyftade
rätta, men tillika billigt, att denna återgång
sker småningom och stilla: att man
således icke å ena sidan må med ett språng
hasta tili målet, men å den andra ej heller
tveka, att göra det första steget: att man
rätteligen begynner med det lilla och partiella,
för att slutligen, under ett långsamt
framskridande, komma till det stora hela.
Skyr man oupphörligen detta första steg,
så bekänner jag, att jag anser allt hopp
Bihang till RiksSt, Trot, 1823, 8'.de Sami. IS:r 12.
178 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
böra uppgifvas på en jemnare fördelning
af jordbrukets tunga och besvär.”
Uti detta yttrande instämde Herr Profiten
Hagberg och Herr Huldberg.
Éx Protocollo
A. FryxelU
N:r 4€>•
Ankom den 5 April 1823
Utlåtande, rörande vackt fråga, otti bestämmandet
af rättigheten till upphemtning
å Sjöstränderne af Hafstång.
I detta ämne har Utskottet från Hederv.
BondeStåndet emottagit särskildt» Memorial
af:
Fehr Bengtsson från Hallands Län har,
under yttrad förmodan, att rättigheten till
upphemtning och begagnande af den hafstång,
som ur öppna hafvet uppkastas å
Sjöstränderne, icke vore genom någon Lag
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande n.
bestämd, hvarigenom tvistigheter i afseende
på nyttjorätten kunna uppstå emellan dem,
hvilkas egor tillstöta stränderne, och de på
afstånd derifrån boende hemmansegare, föreslagit,
att* då hafstången, som utgör ett
förmånligt gödningsämne, lika litet borde
kunna anses såsom en uteslutande tillhörighet
för dem, å hvilkas område den uppflyter,
sont detta eger rttm i anseende till strandvrak
och annat gods, som å stränderne uppkastas,
genom en särskild författning måtte
bestämmas, att hvar och en, som af ålder egt
rättighet, att från sjökusten hemta den uppdrifne
hafstång, dervid bör bibehållas, hälst,
såsom Pehr Bengtsson förmodat, denna förmon
inom Halland blifvit afsedd vid Hemmanens
skattläggning; och
Peter Andersson från scnhmä Län,
goda Jemväl förment Strandegsre icke ensamme
tillkomma rättigheten till begagnande
af från hafvet uppflytande hafstång, och
derföre yrkat, att hvar och en måtte tillåtas,
att alla tider af året på Sockne- eller Byallmänning,
samt utmark, der betet icke
kan skadas, äfvensom vintertiden, å vägar,
få afhemta i fråga varande gödningsämne,
med vilkor blott att afhålla sig från utöfvandet
af ohägn, och att deltaga i underhållet
af de för godsets hemtning nödiga vägar
från sjöstranden. —
Af de yttranden, som, vid ärendets föredragning
till Remiss, inom det Hederv,
i8o Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen»
Ståndet i öfrigt blifvit meddeldte, har Utskottet
äfven erhållit del, samt deraf inhemta?:
att f. cl. Talemannen och Riddaren
Lars Olsson ansett rättigheten till begagnande
af hafstång böra, såsom efter hans
tanka förut vanligen tillgått, vara förbehållen
ensam ät strandegaren, emedan, om
hvar och en skulle deraf få göra afhemtning,
ohägn och åverkan å deras egor,
hvarest tången uppflutit, icke skulle kunna
undvikas: att Nils Månsson från Malmöhus
Län deremot trott, att, då det under namn
af Hafstång bekanta sjögräs å vissa kuster
till stort öfverflöd samlas, det borde vara
för den, som sådant åstundade, tillåtet, att
deraf få sig begagna, så framt det utan andras
förfång kunde skej samt att Johan
Longberg frän Gefleborgs Län åter hållit
före, att en jordegare aldrig kunde vara
förpligtad, att öfver sina egor hålla väg åt
dem, som skulle villja afhemta hafstång,
och att ett stadgande, hvarigenom en sådan
skyldighet bestämdes, vore ett uppenbart
ingrepp i egande rätten.
Hvad således blifvit anfördt och deremot
påmindt, har Utskottet i behörigt öfvervägande
tagi*t$ och ehuru, Utskottet veterligt,
icke något särskildt stadgande finnes
för bestämmandet af dispositionsrätten öfver
den hafstång, som på sjöstränderne uppkastas}
Likväl, och då, enligt 48 Cap. 2 §
Besu, och Ekon, Utsk. Betänkanden, igi
MissgerningsBalken, hvarjehanda fynd, hvartill
egare ej finnes, tillhör jordegaren ensam,
så vida han detsamma sjelf hittat: då,
i stöd af 12 Cap. 4 § JordaBalken, Flottholme
tillfaller den, som den vid sitt land
fäster: då för öfrigt med naturlig rättvisa
instämmer, att den, som å sina egor drager
en last, såsom fallet är, då hafstång å
odlade egor uppflyter, äfven deraf får hemta
den möjliga fördelen; och, då slutligen,
med undantag af särskildt bestämde händelser,
ingen kan vara förbunden att ä sina egor
hålla väg för andre; så anser Utskottet
det böra vara stäldt utom all fråga, att i
allmänhet endast strandegaren må hafva
rätt till upphemtning och begagnande a£
den hafstång, som å Sjöstranden uppdrifves.
Om emedlertid, genom lagligen slutad
och fastställd öfverenskommelse, eller af
behörig ämbetsmyndighetmeddeldtlaga kraftvunnet
beslut, eller på hvilket annat lagligt
sätt som hälst, egaren af något från sjöstranden
aflägset hemman blifvit förklarad
berättigad, att å andras egor hemta hafstång,
anser Utskottet sådant vara ett särskildt
fall, der hvar och en, med begagnande
af de medel, som allmänna lagen anvisar,
kan göra sin rätt gällande, utan att sådant
genom en speciel Författning kan eller
bör bestämmas.
I afseende pa hvad Peter Andersson
anfört, lär Utskottet förklara, att rättighe
-
lQ2 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
ten till disposition af den hafstång, som
uppflyter å Sockne- eller By-allmänning,
eller oskiftad utmark, mäste vara lika med
dan, som ligger till grund för sådane lägenheters
begagnande i andra afseenden,
och att således någon utsträckning deraf
till förmån för dem, som i marken ej ega
del, icke bör, emot hfrad Utskottet ofvanföre
yttrat, kunna ega rum.
Oå Utskottet i följd häraf icke kunnat
gilla hvad Pehr Bengtsson och Peter Andersson
föreslagit, får Utskottet till afslag
anmäla den af dem väckte motion; dock
varder sådant till Riksens Höglofl. Ständers
egen närmare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm d. 5 April 1823,
N;r
Ankom den 11 April 1823,
Betänkande, angående väckt fråga om fastställandet
af en viss byggnadsordning
för Städerna.
U"ti ett till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Frotocoll afgifvet anförande har
Besv. och Ekon. Ucsk. Betänkanden. 183
Heir Wolrath Tham erinrat: att, då, genom
de stora eldsvådor, somöfvergått Norrköping
och Borås, förluster tillskyndats icke blott
de brandskadade och deras Borgenärer, utan
ock Allmänna Brandförsäkringsverket och
sjelfva Staten, af hvilken man fordrat lind»
ring i den från dessa Städer utgående be»
villniug, omtankan i följd deraf borde rigtas
till stadgande af en sådan byggnadsordning
för städerne i allmänhet, som, i möjligaste
måtto, kunde förekomma dylika förödelser,
som de ofvannärnnde, utan att lägga
andra hinder i vägen för Medborgares rättigheter
att sjelfve disponera sin egendom,
än som vore nödvändige för bevarandet af
så väl grannarnes förmögenhet, som upprätthållandet
af det allmännas bästa.
Med anledning häraf, och då Herr
Tham, å ena sidan, ansett det vara mindre
lämpligt föreskrifva, att, såsom för Stockholm,
Götheborg och Uddevalla skall vara
stadgadt, husbyggnad i Rikets samtelige städer
finge verkställas endast af sten, men
å den andra trott erfarenheten derom, att
höga trädhus vid uppkommande eldsvådor
gifva näring åt elden och sprida dén vidt
omkring, böra föranleda till skyldighet för
den, som vill uppföra hus af flera våningar,
att dervid begagna sådane materialier, som
bäst emotstå eldens åverkan, har Herr Tham
föreslagil.
184 Be*v- och Ekon, Utsk. Betänkanden.
j;o Att innevånarne uti alla städer, der stenhusbyggnader
icke redan äro utslutande fö.
reskrifne, måga förbjudas hädanefter bygga
högre trädhus, än af en våning med en takresning,
hvilken i intet fall bör få öfverskrida
halfva husets bredd.
S2:o Att tvä våningars hus kunna få byggas
af tegel korssvirke, såsom i en del Skånska
städer, med eller utan revetering af Tegel,
samt med lika föreskrift i afseende på
takresningen, men att alla hus aF denna höjd
likväl hälst böra vara 2f sten uppförda.
3:0 Att alla hus af mer än 2;ne våningar
eller med högre takresning, än förut nämndt
är, ovilkorligen böra af sten eller tegel uppsättas
och med brandmurar samt tegellagda
tråssboltnar förses,
4:o Att inga nya hus hädanefter få brandförsäkras,
hvarvid det ofvantill föreskrifne
byggnadssätt icke blifvit iagttaget, samt att
begagnandet af tak af halm, näfver och torf,
spån, bräder eller andra brännbara ämnen
bör ovilkorligen inom städerna förbjudas,
5:0 Att inom stadens staket icke böra linnas
eiler få uppbyggas Lador eller Logar
för inbergning af skuren säd eller upplag af
halm, eller gjuterier och andra verkstäder,
hyartill fordras ugnar, deraf olyckor kunna
förorsakas; och,
6:0 Att alla upplag af trädvaror, Tjära,
Beck, med flere sådana eldfängda articlar,
böra flyttas tillräckligt långt utom städerna.
Besv. och Ekon. Tjuk. Betankandcn. 185
Antagandet af dessa stadgar, med tillämpning
på särskildte local-förhållanden,
skulle, efter hvad Herr Tham sluteligen
yttrat, lemna en hoppfull anledning, att
Svenska Städerne hädanefter mer än hittills
blefvo förskonade för eldens våldsamma
härjningar, samt att enskild och allmän
förmögenhet bättre skyddades, och allmänna
hjelpsamheten mindre ofta behöfde anlitas
samt således med mera kraft kunde
biträda vid de olyckor, dem mensklig omsorg
och försigtighet ej kunde förebygga.
I allmänhet har Utskottet ansett, att,
med undantag aF de händelser, då en ny
Stad anlägges, eller då Staten består vissa
förmåner vid nybyggnader af hus, den offentliga
styrelsen icke kan eller bör annorlunda
befatta sig med föreskrifter, rörande
byggnadssättet i Städerne, än som
kan ega afseende på förekommandet af
uppenbara vådor; och att i öfrigt det på
Städernas egne innevånare bör få bero, att,
gemensamt med sine egne styrelser och
under förbehåll af Konungens Befallningsbafvandes
sanction, inom sig stadga den
byggnadsordning, som de för sig kunna anse
nödig eller nyttig, eller, derest öfverenskommelse
härom icke linnes upprättad,
att vid byggnaders uppsättande endast behöfva
rådfråga sina vilkor och sina behof.
Med tillämpning af denna öfvertygelse,
tror Utskottet Riksens Högloft. Ständer
T86 Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden.
icke ega anledning vidtaga något steg, soto
skulle kunna syfta på införandet af sådana
allmänna och ovillkorliga stadganden,
som Herr Tham i i:sta, 2:dra och 3dje
puncterne af sitt Förslag uppgifvit, eller
att trädhus i Städerne borde få uppföras
endast af en vånings höjd, som ej öfverstege
husets halfva bredd: Att Tvåvåningshus borde
uppsättas antingen af korsvirke, inmuradt
med tegel, eller af stenmur och med iakttagande
af enahanda höjd för takresningen,
sam ofvanför® finnes nämndtj samt att hus
af flere än 2 våningar ovilkorligen skulle
af sten eller tegel byggas och med brandmurar
samt tegellaggda trossbottnar förses.
— Qm å ena sidan kan antagas, att icke
alltid yppighet, utan behof af utrymme,
hvilket stundom på en inskränkt Tomt
icka kan vinnas, i husets större längd och
bredd, samt jemväl afseendet på besparing
af grund, tak och takresning föranleda till
uppförandet af hus med flere våningar,
och, å den andre, det torde vara -utan tvifvel,
att Invånarne, åtminstone i de smärre
Städerne, sällan äro så förmögne, att de kunna
åstadkomma de mer kännbara kostnader,
hvilka åtfölja uppbyggandet af hus af sten
eller korsvirke med tegel, så förmodar Utskottet,
att häruti ligger ett skäl, till ådagaläggande^
äfven af olämpligheten att i
allmänhet före;krifva nämnde vilkor för
husbyggnad i Städerna,
Be sv. och Ekon. Utsk. Betänkanden• 187
I anledning af hvad i Fjerde puncten
blifvit i fråga stäldt, eller att inga hus af annat
byggnadssätt eller annan beskaffenhet, än sorn
j de förstnämnde puncterna blifvit föreslagne,
måtte antagas till försäkring emot brandskada;
så får Utskottet upplysa, att Allmänna
Brandförsäkrings Inrättningen är ett enskildt
verk, i hvars styrelsegrunder och stadgade
vilkor för bevilljandet af försäkring
emot brandskada Riksens Ständer hvarken
medelbarligen eller omedelbarligen kunna
tillvägabringa någon förändring,
Vid priifningen af hvad Herr Tham i 5:ta
puncten andragit, har Utskottet funnit, att,
då större delen af Städerne i Riket är försedd
med betydlig Jordegendom, och dessa Städerslnnevånare
för närvarande äro lika mycket
Jordbrukare, som Idkare af egenteliga
Stadsmanna näringar, det i allmänhet torde
vara svårt att förbjuda sådane Städer att
inom sina Staket få uppföra Lador och
Logar till förvarande af säd och foder; och,
beträffande yrkandet, att Gjuterier och an*
dra Inrättningar, hvartill fordras ugnar, icke
heller inom Städerne böra finnas; Så får Utskottet
anmärka, att de för sådane Inrättningars
drifvande nödige hjelpemedel, såsom
vattenfall m. m., ofta inom Städerne
äro tillgänglige, då de deremot icke kunna
anträffas uti deras grannskap. Att förbjuda
sådane redan befinteliga Inrättningars begagnande
eller anläggandet af nya, der lä
-
188 Besv. och Ekon. Utsi. Betänkanäen.
genhet dertill finnes, vore efter Utskottets
tanka, att verksamt motarbeta den för Riket
vigtiga bruks* och fabriksrörelsens utvidgande
och förkofran; och, då man ville
undanrödja vissa olägenheter, skulle man
således må hända skapa ett ondt af vida svårare
bekaffenhet, än det man sökte undvika.
Att deremot, såsom 6jte puncten af
Herr Thams förslag innehåller, hindra storrå
upplag i Städerne af trädvaror, Tjära, Beck
och andra brännbara ämnen, tror Utskottet
vara både angeläget och. instämmande med
den rättighet, Styrelsen eger, att vidtaga utvägar
till förekommande af uppenbara vådor,
®ch Utskottet hemställer derföre, att
Riksens Höglofl. Ständer måga hos Kongl.
Maj:t i Underdånighet anhålla om utfärdandet
af en Författning, hvarigenom måtte
föreskrifvas, att sådane articlar, då de i
större mängd samlas, böra,sså vidt möjligt
är, uppläggas, antingen å en från bebyggde
ställen tillräckligt aflägsen och för sådant
ändamål af Magistraten särskildt envist plats
inom staden, eller ock, hvarest tillfälle dertill
saknas, utom staden på visst afstånd
derifrån.
Slutligen och ehuru Utskottet, efter
hvad ofvanföre är yttradt, icke kunnat antaga
billigheten eller lämpligheten deraf,
att genom ett ovilkorlig! påbud infora de
öfriga af Herr Tham föreslagna stadgandets,
Besv- och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 189
har Utskottet likväl ansett sjelfva ämnet,
hvarpå desse stadganden hafva afseende,
höra föranleda Utskottet till en framställning
hos Riksens Högloft. Ständer, af hvars
bifallande Utskottet hoppas, att, å ett och
annat ställe, åtminstone några af de orsaker,
som underlätta eldens härjningar, sko.
la undanrödias. — Utskottet föreslår derföre,
att Riksens Ständer, i förening med den
underdåniga anhållen, hvars framförande
Utskottet redan tillstyrkt, inför Kongl. Majit*
thron nedlägga den underdåniga önskan:att
Kongl. Majit täcktes genom dess Befallningshafvande
föreställa städernas Innevånare nödvändigheten
och fördelen af att inom sig
Fastställa sådane Byggnads- och BrandOrdningar,
att vid uppkommande eldsvådor
eldens utbredande och verkningar må i
möjligaste måtto förebyggas och inskränkas,
och hvartill torde höra: att, i de städer,
hvarest tillfälle dertill gifves, och sådant
utan allt för betydlig skillnad i kostnaden
låter göra rig, hus och byggnader
uppföras af maUrialier, hvilka icke äro
blottställde för aitändning: att, der trädhus,
i anseende till det lindrigare priset deri,
eller saknaden af bättre materialier, icke
kunna undvikas, byggnadssättet efter möjligheten
inrättas så, att vådor deraf icke
må vara att befria: att tak af halm, näfver
och torf, spån, bräder och andra lätt antändbar
ämnen, särdeles vid nybyggnader
J^o Best. och Ekon. Vuk. Betinkanden.
ieke må tillåtas, utan i det' stället gagnad
tak af tegel, chiffer och plåtar: att, hvarest
tillfälle dertill gifves, lador utom städerne
uppföras till förvarande af större quantiteter
af otröskad säd och foder; samt att inrättningar,
som hädanefter anläggas af deri
art, att de medföra större våda för utbrott
af eld, anvisas plats utom städerne, så vida
derstädes lika gynnande läglighet som inom
städerne för dem förefinnes. Utskottet
kan härvid icke glömma, att en vis Regerings
Nådiga afsigter, tillkännagifne för
Folket, sällan förfelat det dermed åsyftade
ändamål, och Utskottet drager häraf deri
tillfredsställande slutföljd, ätt en Nådig uppmaning
till städernas Innevånare af den
beskaffenhet, Utskottet föreslagit, skall medföra
en förmånlig verkan, särdeles om Kongl.
Maj:t dermed täcktes förena det Nådiga
förklarande, att de städer, som icke ingå
på upprättandet af tjenlige byggnads- och
brandordningar, vid uppkommande eldsvådor,
ej må kunna påräkna något allmänt
understöd, såsom förut blifvit stadgadt, i
anseende till kyrkor, hrilka, utan att vara
brandförsäkrade, afbrima. Dock varder
detta allt Riksens Höglid. Ständers egen
upplysta pröfning vördsant undersläldt.
Stockholm den 5 Åjril 1823.
Besv. och Ekon. Utsk. Betftnlianden. l£i
N:o 48.
Ankom d. II April 1823.
Betänkande, rörande vacht fråga derom,
att Lands-Fiscal er icke annorlunda, än
efter föregången ransakning och genom
laga Dom, mätte kunna från sina tjenster
skiljas, eller ock desse Tjenstemän
komma att alldeles upphöra.
tinder den 3:dje i sistvikne Månad har Hederv.
BondeStåndet till Utskottet remitterat
ett af RiksdagsFttllmägtigen från Jönköpings
Län Anders Sandsten afgifvet så
lydande Memorial.
”Justitie Cancellerens rättighet att, utan
Lagå Dom, kunna skilja LandsFiscaler från
deras sysslor finner jag vara högst olämplig;
hvarföre jag får ödmjukast föreslå, att detta
måtte upphäfvas, och LandsFiscaler, likasom
andre tjenstemän, efter laga ransakning
och Dom afskttas, eller ock att dessa Tjenster
alldeles upphöra; Ty hvad flit och skicklighet
vill man vänta af Tjenstemän, som
ständigt sväfva emellan hopp och fruktan?
Hvad tänkesätt vill man begära af en lika
lätt afklädd som påklädd Tjensteman? Och
under hvilka åsigter förvaltar han sin tjenst?
Kunna medborgare räkna på rättvisa af dylika
allmänna åklagare? Blifva icke mer
den svages förseelser föremålet för på sä
192 Eesv. och Ekon, Utsk. Rctunkanäen,
osäker fot stående tjenstemans åtal, då de
deremot icke våga observera eller angripa
den mägtige brottslingen? Stockholm den
26 Februari 1823.”
A. Sandsten.
Efter pröfning af detta ärende, får Utskottet
förklara: att, då LandsFiscaler, som
icke innehafva lön på stat, å sina tjenster
endast erhålla Justitie Cancellersämbetets
Constitutorial, och således blott äro att
anse såsom förordnade, deraf synes böra
följa rättigheten för nämnde Ämbete, att,
när skäl dertill äro, kunna dem från sina
befattningar entlediga. — Origtig är imellertid
den föreställningen, om den hos någon
skulle hafva vunnit inrymme, att Justitie
Cancelleren vid EandsFiscalers afsättande
endast behöfver rådfråga sitt godtfinnande,
ty i 6 §. af Kongl. Majus Nådiga
Instruction för JustitieCancelleren den 5
Augusti 1809 är stadgadt; att han endast mä
utöfva rättigheten till afsättning, då han
finner någon dertill hafva gjort sig skyldig,
hvilket sistnämnde ord tydeligen utmärker,
att fel måste vara begånget af den,
som kan underkastas en sådan påföljd; —•
Och synes i annat fall den lidande, icke
mer vid detta än andra tillfällen, vara
betagen rättigheten, att i ett sålunda till.
kommet lagstridigt beslut i vederbörlig ordning
söka ändring och rättelse; kunnande
Besv. och Ekon. Vt sk, Betänkanden.
Utskottet således, i följd af hvad anfordt är>
icke till bifall anmäla den del af Sandstens
motion, som åsyftar, att landsfiscaierne, endast
efter föregången ransakning och genom
Laga Dom, skulle kunna från sina
tjenster skiljas.
Vidkommande åter Sandstens yrkande,
att, derest Landsfiscaierne icke kunna försättas
i lika förhållande med andra Tjenstemän,
vid frågan om deras endtledigande*
Landsfiscalstjensterne mätte alldeles upphöra;
Så finner Utskottet, att, ehuru dessa
tjenster icke, i allmänhet, lära kunna ställas
under indragning, sådant likväl utan olägenhet
torde låta göra sig i de Län, der Kronobetjeningen
icke har vidsträcktare districter,
än att den, utan försummande af sina
öfriga göromål, kan medhinna utföra alla
åtal för förbrytelser, som på allmän åklagares
åtgärd bero; Och, då Utskottet för
öfrigt eger den öfvertygelse, att bibehållandet
af Tjenstemän utan lön icke är väl
beräknadt, såsom ledande till prejningar
och förtryck, tillstyrker Utskottet, att Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit i
Underdånighet anhålla, att Landsfiscalstjensterne
i sådane Län, vid nu varande Innehafvarnes
afgång, afskaffas.
Riksens Högloll. Ståndets egen upplysta
pröfning varder detta Utlåtande, jemte
flere Ledamöters i ämnet särskildt yttrade
-Bihang tili RiksSt. Proc. jgag, tl;de Sami, N:r *3.
Besvi ock Ekon. Utsk. Betänkanclen.
tankar, emedlertid vördsamt understäldt»
Stockholm den 5 April 1825.
Utdrag af Probocolleb, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs• och
EkonorniUbskott den 5 April 1825.
S. D. Herr Prosten C. E. Hallström an»
Förde:
Med den aktning för de olika tankar*
som blifvit yttrade öfver den af Riksdags»
Fullmägtigen från Jönköpings Län Anders
Sandsten väckta Motion, att LandsFiscaler
ej böra kunna afsältas utan ransakning och
dom, känner jag mig dock af min enskilda
öfvertygelse föranlåten, att med Motionai»
ren instämma i berörde yrkande. De skäl,
som blifvit anförde mot den föreslagna förändringen,
stödja sig ytterst på den grund,
att Landsfiscaler hafva ingen lön på Stat
och undfå allenast Constitutorial. Dessa
facta kan jag ingalunda bestrida, men, långt
ifrån att deraf vill ja draga någon slutföljd till
afslag å den väckte Motionen, finner jag
allenast, att berörde uppefter ge anledning
att densamma understödja; det synes mig
nemligen vara en brist uti regleringen af
Ämbetsmanna vilkoren, att en Ordinarie
Tjensteman saknar all Ordinarie lön, och
Besv. och Ekon, l/tsk. Betänkanden,
en nog gifven motsägelse, att en tjenst,
som anses oundgänglig, tillsättes allenast
medelst Constitutorial. Erkännes sanningen
häraf, torda man icke heller tveka att
erkänna det vara mindre rigtigt, att, i följd
af en förevarande brist, göra den förut
vanlottade Ämbetsmannen annil mera vanlottad,
eller att, i stöd af en rådande oformlighet,
förneka honom den rätt, han såsom
Svensk Medborgare synes böra tillgo.
donjuta, och det prerogativ framför enskilde
tjenare, hvarpå han, såsom statens tjenare,
eger att göra anspråk.
Såsom Svensk Medborgare bör, sä vidt
jag förstår vår lagbundna frihet, ingen kunna,
utan föregången laga undersökning och
dom, af enskild man skiljas från sitt innehafvande
goda* derest icke detta, såsom varande
en annans tillhörighet, bör, i grund
äf ingången förbindelse, vid någon viss beramad
tid till egaren eller disponenten öfverlåtas.
Men statens tjenst tillhör ingen
annan än den henne i laga ordning bekommit
j och en Tjensteman i allmänhet måsta
desto mer anse sin innehafvando syssla såsom
sitt goda, sorn han ej sällan deraf förväntar
sin och sin familjs hela framtida
bergning. Då han derföre ostrajffligen inför
Lagen och sitt samvete förvaltar den
syssla, honom blifvitanförtrodd, är det hardt*
ött han möjligen genom en enskild mans
godtycke skulle kunna blifva densamma
19<J Besv. och Ekon. VtsTc. Retanhanctsn,
förlustig. — Ännu mer, ela förlusten af Ämbete
och tjenst i allmänhet är allenast en
följd af uppenbara bevista ämbetsfsl och
förbrytelser, är det sårande för den, hos
hvarje friboren man naturliga hederskänsla,
att en eller annan Tjensteman skulle kunna
utom ransakning och dom stämplas till
likhet med lagförvunne förbrytare.
Såsom statens och det allmännas tjenare,
masts Ämbetsmannen hafva i fullgörandet
af sitt kalls pligter den frihet och
sjelfständighet, som gör honom oberoende
af alla enskildta förhållanden och ställer
honom allenast under Lagen. Utan Lagens
skydd i och för utöfningen af sitt ämbete,
skall han missledas genom enskildta afseenden
och considerationer: skall han sakna
den sanna upphöjelsen i tänkesätt, det rätta
nitet uti handling. Han skall drifvas till
sina förrättningar, antingen af fruktan eller
af lycksökeri, eller af egennytta. Han skall
förgäta staten och det allmänna, derföre att
staten och det allmänna förgätit honom: I
stället för att trygga sig vid lagens beskydd,
skall han söka Förmannens gunst: han skall,
ifrån statens tjensteman, varda förvandlad
till den enskilde mannens tjenare.
Det är af dessa mina tankar, hvilka
jag trott mig inför Höglofl. Utskottet mindre
behöfva utveckla än antyda, sorn jag
finner mig förbunden, att med Motionairen
instämma i den önskan, att Landsfiscaler
Eesv. och Ekon. JJtik. Betänkanden. 197
icke må utan ransakning och dom kunna
afsättas. JustitieCancelleren, öfvethopad aE
vigtiga göromål och aflägset boende, kan
icke med egna ögon pröfva Landsfiscalernas
förhållanden. Må vederbörlig domstol göra
det, och en skyndsam och sträng rättvisa
skydda för missbruk af tjensten samt bestraffa
försummelsen.
Huruvida Landsfiscalstjensterne måga
kunna indragas eller icke ■— denna fråga
tilltror jag mig icke kunna bedöma och
tror den äfven tjenligast kunna hänskjutas
till det tillsatta särskildta Utskottets behandling.
Herr Ehrenborg: Utskottets Betänkande
innehåller tvänne momenter. Det första
upptager frågan om sättet för Landsfiscalers
afsättande och tillstyrker, att den, hädanefter
som hittills, må bero på Justitie
Cancellerens godtfinnande, utan ransakning
och laga dom, såsom desse Tjenstemän icke
ega någon fullmagt, utan blott Constitutorial.
Deruti förenar jag mig desto
heldre, som endast der, hvarest odugligheten
eller Ämbetsfelen kunna bevisas, såsom
i domaresysslor och flere andra dylika befattningar,
innehaf varén må vara lagen ensamt
underkastad. Men der, hvarest] sjelfva o
-
inQ Be.) v. och Ekon. Utsk. Betänkandet!.
verksamheten eller försummelsen är odugligh
et, sorn, ehuru nästan omöjlig att lag->
ligen bevisa, likväl gör innehafvaren för
tjenstens utöfning oskicklig, der är det godt
och för det allmännas väl oundgängligt,
att han titan omgång kan ifrån tjensten
skiljas.
Hvad åter sednare momentet beträffar,
eller det tillstyrkta afskafFandet af Landsfxscalstjensterne,
kan jag deruti ingalunda
instämma. Dessa befattningar aro af större
vigt, än att de kunna åt den vanliga
Krpi^obetjeningen öfveylemnas, hvilken är
öfverhopad af så mångå andra göromål,
och dessutom icke alltid kan anses ega tillräcklig
kunskap eller tillfällen till upplysningars
ernående genom resor utom sitt
district, vid bevakande af kronans rätt och
andra åligganden, hvilka egentligen ära
Dandsfiscalerne uppdragne. Jag anser således
dessa sysslor icke allenast böra förblifva.
Utan äfven, om möjligt ar, förses med nödtorftige
löner, samt tillsättas med sådana
män, hvilka undergått vederbörliga prof
och blifvit i laga ordning för sådana tjenstår
documenterade. Beträffande åter det så
mycket öfverklagade prejeri af dessa Ämbetsmän,
så bör det förekommas, genom
Jagarnes handhafvande och bestämda förer(
skrifter, samt följaktligen en nödvändig
syssla icke försvinna för dess möjliga missbruk,
då detta på annat sätt kan lagligen
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 199
förebyggas. — Uti delta yttrande instämde
Grefie Rosen, Biskop Wingård, Professor
Bexell och Herr Hegardt.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
N:r 49.
Ankom den *1 April 1823.
Vördsamt Memorial.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonouiiUtskott har under den
5:te uti innevarande månad emottagit ett
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Bidderskapet och Adeln, den i:ta sistlidne
Mars, hvaruti till Stats- och Ekonomiutskottet
gemensamt remitteras Friherre Ankarsvärds,
Carl Hindric, den 24 förutgående
Februari, ingifne Memorial: om indragning
af Ministerplatser vid främmande
Plof, utom i Petersburg och London, samt
Diplomatiske Ärendenas besörjande i öfrigt
af Charges dt affaires och Consuler.
200 Best). och Ekon. Utsk. Betänkandeti.
Efter föredragning och uppläsning af
detta Memorial har Utskottet jemfört dess
innehåll med RiksdagsOrdningens 34 §, som
bestämmer halten och beskaffenheten af de ämnen,
hvilka tillhöra Allmänna Besvärs* och
Ekonomiutskottets befattning. Men, då det
remitterade Memorialet icke innehåller något
af dessa ämnen, så får Utskottet, enligt
P,ik sdags Ordningens 44 §> detta Memorial,
såsom dess handledning ej tillhörande, vördsamt
återställa, jemte bifogande af flere Le*
tfamöters särskildt afgiftie yttranden,.
Stockholm d. 8 April 1823.
Irr.nssumb af Frotocollet, hållet uti Hilt-,
sens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EhonomiUtskotb den 5 April 1823,
S. D. Herr Professor Bexell anförde:
”Jag har uppmärksamt genomläst Friherre
Ankarsvärds ifrågavarande Memorial.
För min fattning framstår det såsom en ifrån
början till slut fortsatt anmärltning öfver
hristen i allmänna hushållningen. Jag anser
det i följd häraf constitutionelt tillhöra
FkonomiUtskottets behandling, och reser
-
Besv. och EliQiu UtsJc. Betänkanden. &o\
vevar jag mig för beslutet af dess remiss till
annat Utskott.
Herr af Robson hemställde, om icke
Friherre Ankarsvärds Memorial, enär det
samma vore af sä stor omfattning, samt till
detta Utskotterhållitremiss, borde till någon
af Utskottets afdelningar öfverlemnas, för ererhållande
af förberedande granskning, innan
frågan om målets upptagande eller återremitterande
in pleno förekommer, och förmodade,
att sådant inom förskrifven tid skulle
kunna medhinnas.
Uti detta yttrande förenade sig Herr
Prosten Hallström, Herr Huldberg och He»
derv. BopdeStåndets samtlige Ledamöter.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
. «%»»» ■W»
N:r 50.
Ankom deu 11 April 1823-  Vördsamt Memorial.
Sedan Riksens Högloft: Ständer nu behagat
utvälja ett särskildt Utskott och till dess ät
-
fio2 Besv. och Ekon, Utsk« Betänkanden.
gärd öfverlemna! de yttranden och förslag, af
i Nåder förordnade Committerade blifvit afgifne
till styrelseverkens förändrade organisation,
så har Allmänna Besvärs* och Ekonomiutskottet
trott sig böra vördsamt fästa
Vällofl. BargarStåndets uppmärksamhet der«
på, att Herr Hiesleiters från detta Stånd
till Lag- och EkonoviiUtskottens gemensamma
handläggning, under d. 25 sistl. Febr.,
remitterade Memorial, om upphäfvande af
Stockholms Hall• och ManufacturRätts jucliciella
och administrativa Myndighet öfver
Stadens Fabriker, innefattar ett ämne, sorn
med den allmänna frågan om förändrad reglering
af den inre Administrationen eger ett
nära sammanhang, och äfven, enligt hvad
Utskottet fått sig bekant, blifvit upptaget
af de i Nåder Committerade till förslags
uppgörande i detta afseende, hvilka ock deröfver
sig utlåtit.
Hvadan, och alldenstund således Herr
lleisleiters motion lärer höra till föremålen
för det nu i verksamhet komne särskildta
Utskottets åtgärder, Ekonomiutskottet till
Vällofl. BorgareStåndets egen upplyste om*
^pröfning vördsamt hemställer: att det remitterade
Memorialet finge Vällofl. BorgareStåndet
återställas af Ekonomiutskottet, för
att i stället till särskildte Utskottet öfverlämnäs.
Slockholm den 8 April 1823.
Besv- och Ekon. JJtsk. Betänkandm. £03
N:o 51.
Ankom den 16 April 1323.
Betänkande, angående Riksdagsfullmägtigen
Olof Larssons Motion om närmare bestämmande
af Fjerdingsmans skyldigheter
m. m.
G"enom ProtocoIlsUtdrag af den 3 i sistl.
Månad, som d. 13 i samma Månad kommit
Utskottet tillhanda, har Hederv. BondeStåndet
till detta Utskotts handläggning remitterat
RiksdagsFullmägtigen från Södermanlands
Län, Olof Larssons Memorial, deruti
han yrkar, dels att alla hemman utan
ttndantag horda deltaga i Fjerdingsman^
anskaffande oeh aflöning, dels att bestämde
föreskrifter å Fjerdingsmans skyldigheter
måtte utfärdas till förekommande deraf, att
Fjerdingsman öfverhopas med sädane göromål,
som till deras befattning icke rätteligen
höra, eller af dem kunna med pålitlighet
fullgöras,
Då Utskottet, rörande den förra af
dessa frågor, redan afgifvit utlåtande, i an*
ledning af RiksdagsFullmägtigen Anders
Anderssons Memorial, angående FrälseBondes
skyldighet att tourvis bestrida Fjerdingsmans
befattningen, sä får Utskottet, tili besvarande
af den nu sedermera inkomna re
-
2C>4 Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanden.
miss å Olof Larssons motion, i samma ämne,
detta utlåtande (som igenfinnes under
N:o 8 i 8:de Delen af Bihangen till RiksStåndens
Protocoll vid denna Riksdag )
vördsamt åberopa.
H vad särskildt angår frågan om Fjerdingsmans
öfverhopande med sådane göromål,
som dem icke rätteligen tillhöra, föranlåtes
Utskottet anföra: att Utskottet visserligen
inser, det Fjerdingsmans skyldigheter,
såsom alldeles obestämda, erhållit
nog mycken utsträckning; men, då Utskottet
icke är i tillfälle att uppgöra och bestämma,
hvad Fjerdingsmansbefattningen egentligen
bör tillkomma eller icke, har
Utskottet trott sig böra i detta afseende inskränka
sin åtgärd derhän, att vördsamt
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes
anbefalla sina Befallningshafvande, att upprätta
förslag till Instructioner för Fjerdingsman;
hvilka Instructioner, sedan vederbörlig
pröfning föregått, till vinnande af den
likstämmighet och enhet dem emellan, sorn
localförhållanden kunna medgifva, må till
behörig efterrättelse utfärdas. Dock underställes
detta Riksens Höglofl. Ständers
egen upplysta pröfning.
Stockholm den 12 April 1823;.
Eesv. och Ekon. Utsk. BetiinkanAen. 205
N:o 52.
Ankom <3. 16 April 1323.
Betänkande, i anledning af vacht fråga,
rörande skyldigheten, att in natura leverera
hö och halm till Kongl. Elof stallet
i Stockholm.
Från Hederv. BondeStåndet liar detta Utskott,
genom ProtocollsUtdrag af den 17
sistl. Febr. emoltagit ett Memorial af Erih
Hansson jemte öfrige RiksdagsFullmägtige
från Stockholms Län, deruti yrkas: att hemmansinnehafvare
i nämnde Län måtte befrias
från det besvärliga åliggandet, att på
ett afstånd af 8, 10, 12 å 14 mil från hufvudstaden
forsla sina hö- och halmräntor
till Kongl. Hofstallet i Stockholm, och att
dem måtte förunnas, att, i likhet med hvad.
tillförene skett, samma räntepersedlar med
penningar, efter markegångspris, få erlägga.
Till upplysning, rörande denna fråga,
får Utskottet vördsamt meddela: att, i anledning
af de underdåniga besvär, som åtskilliga
hemmansegare och bönder uti Wäddö
och Häfverö Socknar af Stockholms län
anfört deröfver, att dem förmenats deras
ströpersedlar, hädanefter sorn hittills, med
penningar efter markegång årligen utgöra,
liar Kongl. Maj:t under den 6 November
sistl. är i Nådigt Bref till Kongl. Kammar
-
206 Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden•
Colleginm behagat förklara, att, enär Krönans
bibehållne hö- och halmränta i allmänhet,
i Stockholms län, ifrån äldre tider
varit anslaget till utfodring vid Kongl.
Hofstallet och dit levererats in Natura,
hvilket grundat sig på Kronans rätt, så väl
att erhålla räntepersedlarné, i den mån kronan
deraf varit i behof, som ock att inom
lagsagan få dem transporterade, dit de erfordrats,
så hade Kongl. Maj:t ansett klaganderne
från en slik leveteringsskyldighet, i
afseende på deras kronan behållna ströpersedlar,
dä Sadant för kronans behof påfordra
, och hvilket, hvad räntehalm angår,
nu inträffat, icke kunna befrias; dock att
det må ankomma på Hofstallet och dem
sjelfve att bestämma, antingen dessa persedlar
böra levereras in natura eller lösas
efter det pris, Hofstallet uppger och räntegilvarne
godkänna.
Vid ett sådant förhållande finner Utskottet
val hemmansinnehafvarne i Stockholms
län ostridigt åligga, att till anvist
ställe inom lagsagan forsla och utgöra den
på deras hemman indelda hö- och halmräntan,
enär den samma är kronan itumsdiate
behållen; men, alldenstund räntegifvarne
härigenom erfara en dubbel tunga,
nemligen ej mindre af sjelfva forslingsbesväret
än sjelfva räntans utgörande,föranlåtes
Utskottet vördsamt tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att i underdånighet an®
Bcsvi och Ekon. Vtsk. Betcinkanäen. 207
hålla, det Kongl. Maj:t, som i allmänhet
behagat afse vederbörandes lättnad och, beqvämlighet
vid utgörandet af de kroman
immediate behållna räntor, täcktes lemna
aflägse boende räntegifvare inom Stockholms
län Nådig tillåtelse, att sina ströpersedlar
till Kongl, hofstallet efter markegångspria
få lösa, och dessa räntegifvare såmedelst
befrias från skyldigheten, att i Stockholm
leverera hö och halm in natura, i andra
fall än då hofstallets behof af dessa persedlar
sådant ovägerligen påkallar. Dock
varder detta Riksens Höglofl. Ständers egert
pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm d. 12 April 1825.
N:r 53.
Ankom den 16 April 1323.
Betänkande, angående förbättrad reglering
af Postgången.
Vällofl. BorgareStåndet har, genom ProtocollsUtdrag
af den 1 nasti. Mars, till Utskottets
handläggning remitterat ett Me
-
£08 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanåen.
moria! i detta ämne af Herr J. U. Vinberga
som anförer, att, ehuru han redan vid förra
Riksdagen framställt behofvet af en förbättrad
reglering af Postgången i vissa södra
delar af Riket, samt Riksens Ständer, i
anledning deraf, framfört den underdåniga
önskan, att Kong!. Maj:t täcktes å denna
sak fästa det Nådiga afseende, sora den
kunde förtjena, hade dock alla Corresponderande
i södra delen af riket måst de för*
Jflutne fem åren än vidare vidkännas alla
de uppgifna olägenheterne af Posternas uppehåll,
och hvilket, om ej alltid kännbart
och medförande förlust för innevånarne i
Christianstad, Sölf vitsborg, Carlshamn, Carlskrona,
Calmare och Westervik, dock ofta
varit för dem oroande; hvadan Herr Winberg
än ytterligare framställer det stora be,
hofvet af en skyndsammare Postgång, i allmänhet
för ankommande och afgående Poster
i Skåne, Blekinge och Calmare Län,
eller åtminstone att med afsändandet af den
inrikes Post, som ifrån Helsingborg afgår
till ofvannämnde städer, måtte några få
timmar fördröjas, hvarigenom den kunde på
samma gång medföra de vanliga, Måndagsoch
Fredagseftermiddagarne dit ankommande,
Tyska och Danska Poster, hvilka för närvarande,
såsom ej afsände med särskildt
Postbud, alltid skola blifva öfverliggande på
Postcontoiret alternativt nära 3 å 4. dygn;
hvarefter de sändas med den näst afgående
Be sv. och Ekon. Utsk, Betänkandén.
Inrikes Posten; förmenande Herr Winberg,
att ett sådant långvarigt uppehåll, som lätt
kunde afhjelpa», måste åtminstone för alla
på utrikes orter correspönderande, samt för
handtverk och SkeppsRedare i nämnde städer,
vara af menligt inflytande, och någon
gång tillskynda förluster, som kunnat undvikas.
Med Herr Winberg hafva Herrar Cronius,
Danielsson, Hemberg och Egge sig
förenat, den sistnämnde med tillägg, att
Postgångens skyndsamhet kunde betydligen
befordras derigenom, att Postilloner alltid
medföljde, heldst erfarenheten åtminstone
hittills deraf visat den bästa verkan.
Herr Eckhoff har önskat någon åtgärd
till afhjelpande af de olägenheter, sorn de
Norra orterne ofta skola få vidkännas genom
Posternas långsamma gång och särdeles
utländska Posternas öfverliggande i Stockholm.
Deruti Herrar Bjuhr, Hambraeus
och flere instämt; hvarefter Herr Westin
anmärkt, att det skulle mycket bidraga till
Posternas skyndsamhet, om det blefve PostContoiren
älagdt, att vid Posternas ankomst
alltid hafva väskorne färdige att aflemnas.
Som Utskottet, ej mindre af hvad ofvan
blifvit anfördt, än ock af egen erfarenhet,
funnit de klagomål, hvilka länge blifvit
yttrade öfver Posternas långsamma gång
å åtskilliga orter af riket, icke sakna j^pand,
Bihang till RiksSt, Prot. 1823, Sami. JS;r 14.
£io Bcsv. och Ekon. TJtsk. BetHnkandert.
har, med afseende å de menliga verkningar,
som en långsam och obestämd Postgång
medförer på handel och rörelse, icke allenast
genom uppehåll uti affairers afslutande,
hvilka olta kunna vara af den natur, att
ett sådant dröjsmål förorsakar kännbara förluster,
eller åtminstone är mycket oroande,
utan ock derigenom, att den afskräcker både
den Inländska och Utländska affairsmannen
ifrån ytterligare speculationer på sådane
orter, Utskottet af sådan orsak ansett
sig ega skälig anledning, förnya sitt vid
sistlidne Riksdag yttrade vördsamma tillstyrkande,
att Riksens Höglofl. Ständer villa
hos Kongl. Maj:t framföra en underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t, efter ÖfverPostDirecteurens
samt öfrige vederbörandes hörande
öfver lämpligaste sättet till förekommande
af nu öfverklagade olägenheter, täcktes
i detta hänseende vidtaga de åtgärder,
som omständigheterna kunna påkalla; Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers e*
gen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 14 April 1823.
Eesv. och Ekon- Utsk. Bgtänkanäen. £11
N:r 54.
Ankom den 16 April 1323,
Betänkande, i anledning af väckt fråga,
angående ständiga Tiondesättningar för
de Räntegifvare och Räntetagare, emel•
lan hvilka någon öfverenskommelse i det•
ta hänseende ej kunnat träffas.
G"enom ProtocollsUtdrag af den 19 nästlidne
Mars har Hederv. BondeStåndet till
Utskottet remitterat ett Memorial af Biks>
dagsFullmägtigen från Upsala Län Eric
Jansson, som deruti öfverklagar, att, enär
någon ständig tiondesättning icke annu
kunnat tillvägabringas emellan en del tiondegifvare
i Upsala och Stockholms Län,
hvilka med sin kronotionde till åtskilliga personer
och allmänna verkarö anslagne,utande
förre beständigt skola utsättas förde sednares
ofta nog öfverdrifna anspråk, hvilka de alltid
måste förnöja, om de icke villja utsätta
sig för obehagligheten af sädesräkning,
derigenom skall händt, att deras Tionde
blifvit förökad till 5 å 4 gånger högre belopp,
än de tiondegifvares, hvilka till kronans
Magaziner, Militien, Landstaterne med
flere leverera sin kronotionde, och hvilka,
genom den ständiga tiondesättningen, fria
alla lägenheter varit och äro i framtiden
fi!2 Be sv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
befriade; hemställande Riksdagsmannen på
dessa med flere åberopade skäl, att i de
Socknar, der en ständig tiondesättning ef
ännu kunnat åstadkommas, en sådan snarligen
mätte verkställas, lämpad efter da
skyldigheter, som de Socknar, hvilka en
dylik förmån redan vunnit, blifvit ålaggde,
samt så, att hemmanen på samma ort blifva
efter sin godhet lika betungade.
Som Utskottet, vid granskningen af detta
Memorial, funnit detsamma till alla delar
vara besvaradt genom det Betänkande,
som Utskottet den 26 nästlidne Mars afgif.
vit, i anledning af RiksdagsFuiimägtigen
Gustaf Vehrssons till Utskottet remitterade
Memorial i samma ämne, har Utskottet ansett
sig nu endast böra åberopa sitt i samma
Betänkande gjorde tillstyrkande: att
Riksens Höglofl. Ständer ville hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det måtte
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de Län,
der ständige tiondesättningar ännu ej för
sig gått, Nådigst anbefallas, att, derest godvillig
öfverenskommelse angående Tiondens
Utgörande, till visst årligt belopp, icke skulle
kunna uppå skeende framställning emellan
vederbörande beredas, då låta, i den
ordning Kongl. Brefven den 27 Augusti
1727 och den 11 November 1756, med flere
angående de hittills skedde tiondesättningarne
utfärdade Författningar, föreskrifva,
dertill upprätta förslag, samt öfverlem
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanåen. 21 g
11a detsamma, jemte vederbörandes deröfver
afgifna yttranden, till Kongl. Majrts Nådiga
pröfning, på hvilken det skulle ankomma,
att, i mån af de mer eller mindre säkra
grunder, som för tiondens beräkning i hvarje
fall kunde sig förete, fastställa förslaget
antingen til) evärdelig efterlefnad, eller ock
för någon viss längre tid, hvarefter Tiondsn
till det såmedelst bestämda belopp årligen
skulle utgöras på det sätt, som genom
allmänna Författningar hittills blifvit
eller hädanefter kan varda, angående afradaeller
kronotionde spannmålens utgörande,
forslande eller lösande, förordnadt. Hvilket
dock Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt underställes.
Stockholm den 14 April 1835*
to 55*
Ankom den 18 April 182$.
Betänkande, i anledning af väckt fråga, om
de sä kallade Flanpenningarnes utgörande.
T- ill Utskottet har blifvit remitteradti ;
214 Eeiv. och Ekon. XJtsk. Retiinkanden.
Från Högloft. Ridder skåpet och Acleln,
genom ProtocollsUtdrag af den 5*.te i sistl.
månad, ett anförande af Herr Lilliestråle,
Gustaf, som, med överklagande af den olikhet
i onera, som träffar Stam-Rotar vid
Indeldta Regementerna, emot hvad den sä
kallade hjelp-roten till Soldatens underhåll
och försörjning bidrager, föreslår att, då,
enligt hans förmodan, ingenting till rättel.
se härutinnan blifvit vidgjordt, en anstalt
måtte tagas, så att hjelprotarne med en afpassad
summa, jemkad efter billighet, ersatte
stamrotarne för de svårare tyngder,
de draga; häremot hade Herr Riben, som
utförligen upplyst, att Kongl. Maj;t redan
den 28 Octoher 1817 vidtagit en sådan
reglering, som Herr Lilljestråles motion åsyftar,
hemställt, om icke motionen, vid
ett sådant förhållande, kunde förfalla, hvilten
mening af Friherre Ridderstolpe och
Herr von Qvanten, Carl, blifvit biträdd.
Herr Rotlieb, Axel, har åter anmärkt, att
ännu befinnes mycken olikhet uti den afgift,
som utgår från StröRotarne till StamRoten,
som benämnes med planpenningar
till torpen.
Från Hederiy, BondeStåndet,
Genom dess ProtocollsUtdrag af den
12, 15, 17 och 24 Februari, samt den l
Mars,
Ett Memorial af Johan Svensson, från
Elfsborgs län, som anfört, att en obillighet
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 215
eger rum pä nästan alla ställen, der soldatrotar
äro fördelade i flera hemman, från
hvarandra aflägsne. Den så kallade Stamroten
är utsatt för hvarjehande kostnader
och besvär, dem de aflägsne rotedelar ej
ersätta. Men, som billigheten fordrar, att
rotens alla delar lika betungas i allt, så bör,
i hans tanka, någon anstalt vidtagas för
detta ändamåls vinnande. Utrotarne böra
aläggas att lemna Stamroten billig ersättning,
äfven för mulbete, vedbrand och gärds•
le, hvarmed soldaten förses, — Härvid har
Eric Svensson från Bohus Län upplyst, att
der i länet tjenlig författning i ämnet redan
blifvit vidtagen.
Af Anders Pålsson, från Jönköpings län:
att, ehuru det redan är stadgadt, att Strörotarne
böra till Stamrolarne för soldatatorpen
vid Infanteriregementen erlägga planpenningar,
som i nämnde län utgöras med
| Tunna Blandsäd af hvarje Fjerdedels mantal,
så är likväl denna ersättning så otillräcklig,
att rättelse ovedersägeligen tarfvas;
och har han af sådan anledning föreslagit,
att Strörotarne, i mån af soldatstorpens
mer eller mindre värde, hvilket af goda
män skulle bestämmas, efter hemmantalet
finge godtgöra Stamrotarne, hvilka alltid,
såsom närmast till hands, af soldaten, dess
hustru och barn, i alla fall äro betungade;
uti hvilket förslag fullmägtiga från Krono*
bergs län hafva instämt.
ElS Resv. och Ekon. TJtsk. Retcinkanden.
Till Ståndets FrotocoH har Anders
Joachimsson från Östergöthland anfört, att,
både före och efter knecktecontractens upprättande,
anlades och bebyggdes Soldattorpen
på kronans enskilda mark, som sedermera
iklädt sig skatte natur, dymedelst ate
samma mark, utan särskild skatt, blifvit delad
närgränsande hemman emellan; Och, då
Stamrotarne sålunda vunnit en icke obetydlig
utvidgning af egor, men Utrotarna
deremot, i afseende på läget, icke kunnat
erhålla sådan tillökning uti deras gamla e«
go-områden, så har Anders Joachimsson ansett
någon plangäld obillig, och derjemte
tillaggt, att i Östergöthland en så billig och
så rättvis jemkning rotarne emellan eger
rum, att klagan derstädes å någondera sidan
ej förspörjes.
Deremot hafva Fullmägtige från Carlstads
lån anmärkt, att, inom hela Vermland,
Soldattorpen äro anlaggde på skattejord,
och att således planafgiften någorlunda bör
rättas efter värdet af den Jord, som lill soldattorpet
blifvit anslagen och tagen af de
egor, hvilka höra till Stamroten.
Nils Nilsson, från C almare lant att Strörotarne,
i mån af deras hemmantal och
Båtsman8torpets godhet, måtte till Stamroten
utbetala full ersättning.
Olof Jonsson, från Elfsborgs län, har
hemställt, om icke rotarne böra åläggas,
att, efter mätismannna|ordom, ersätta Stam»
Benj. och Ekon. TJtsk. Betankanden. £17
rolen för den till Soldatetorpet gagnade
jorden, mulbete, vedbrand och gärdsle,
eller ock att viss tid blefve föresferifven,
som soldattorpen skulle vara å Stamrotens
och viss tid å Utrotens jord belägne.
Nils Håkansson, från Kronobergs län:
att planpenningarnes belopp borde grunda
sig på uppskattning, samt att ett utbyte af
lika beräknadt hemmantal, på längre afstånd
beläget, tilldelades närmaste Stamrote och,
så vidt möjligt vore, så jemkades, att ingen
Rote hade sin soldat utom socken boende.
Eric Broberg, från Södermanland, att
Soldat-torpet efter 25 års förlopp linge
Hyttas till Strö-Roten, eller, i annat fall, er»
sättning efter mätismanna-ordom tilldelas
stamroten.
Anders Larsson, från Elfsborgs Län,
som yrkar ändring i Kongl. Krigs- och
KammarCollegii kungörelse, den 14 Januari
1818, i det den befriar Utrotarne från skyldigheten
att deltaga i ersättning för ved,
gärdsle och bete till soldatens kreatur.
Anders Nilsson, från Östergöthland, att
Utrotarne böra ersätta Stamrotarne icke efter
kneckte-contractet utan efter mätismanna
ordom, i förhållande till Torpets godhet.
Till denna frågas behöriga utredande,
får Utskottet vördsamt upplysa, att, i anledning
af hos BondeStåndet väckt fråga,
om ett, efter tiderna mera läinpadt, stadgan
-
Elg Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden.
de, rörande förhöjning af planpenningar,
eller så kallade Hjelp- och Strö-Rotars skyldighet,
att med StamRotarne deltaga uti
anskaffande af torp, mulbete, vedbrand och
gärdselfång för indeldta manskapet, hade Rikets
vid Riksdagen 1812 församlade Ständer
funnit med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att Hjelproten vidkändes ett
mot hemmantalet svarande deltagande uti
alla de förmåners utgörande, berörde manskap
eger rätt att af rotarne fordra, och
fördenskull i detta ämne hos Kongl. Maj:t
gjort underdånig hemställan och sin önskan
framställt; i enlighet hvarmed Kongl,
Majrt, under den 13 October 1812, anbefallt
dess Befallningshafvande uti de län, der Indeldte
Infanteriregementer äro förlaggde, att
söka befordra frivilliga överenskommelser
emellan Stam* och Hjelprotarne, om förberörde
förmåners utgörande efter ortens förhållande
och coutrakter, så att ersättningen
till Stamroten måtte utsättas i spannmål och
andra varor, med Nådig föreskrift tillika, att,
derest icke frivilliga överenskommelser kunde
träffas, Konungens Befallningshafvande
skulle ega att, efter vid vederbörlig domstol
föregången undersökning, sådane ersättningar
Stam- och Hjelprotarne emellan bestämma.
Men, som sedermera, vid Riksdagen
3815, hos Rikets Höglofl. Ständer ett närmare
bestämmande af de afgifter, Hjelprotarne,
vid Indeldte regementerne, borde betala
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 219
till StamRotarne, eller Planpenningarnes
jemkning till ett efter närvarande tids va*
rupris lämpadt belopp, blifvit föreslaget: sä
hade Rikets Höglofl. Ständer uti till Kongl.
Maj:t, den 16 Maj 1815, inkommen underdånig
skrifvelse, i afseende på jordlegans
förvandling och ersättningarnes bestämmande,
funnit endast Indelningsverket och
Kneckte-Contracten böra tjena till grund,
och ersättningen böia ej fastställas i annat
än spannmål eliev motsvarande penningar
efter länets markegång, så att, i de orter,
der kneckte-contracterne berättiga Stamrotarne
till någon vedergällning af hjelpro*
tarne, denna ersättning måtte utgå till
samma belopp, som knecktecontracten och
Indelningsverket utstaka, förvandladt i sä
mycket spannmål, hälften Råg och hälften
Korn, som efter det årets markegång, då
hvarje regementes kneckte-contract efter Indelningsverket
upprättades, belöper emot
de i contractet utsatta penningar, och med
iagttagande, att de Stamrotar, hvilka enligt
Indelningsverket äro förklarade skyldige,
att utan ersättning af hjelp-rotarne bestå de
soldaten tillerkände förmåner, de Rotar,
hvilkas torp vid fastställde Stor- eller Enskiften
blifvit utbrutne och planlaggde på
sådan gemensam mark, hvilken förut tillhört
både Stam* och hjelprotarne, samt i
allmänhet Stamrotar, hvilka något ständigt
vederlag erhållit, vore till ali ersättnings*
£2o Besv. och Eicon. Utsh. Betähhanien.
åtnjutande oberättigade; äfvensom ali rättighet
till ersättning för den jordrymd, sorn,
tilläfventyrs utöfver hvad kneck te-contr aetea
utsätta, vid Soldatetorpen befunnes, icke
borde ega rum.
Sedan för utfärdandet af den Nådiga
författning i dessa ämnen, hvarom Rikets
Högloft. Ständer i Underdånighet anhållit,
Kongl. Maj:t den 25 Maj 1815 anbefallt
Kongl. Krigs- och KammarCollegierne att
höra Konungens Befallningshafvande, och
sedermera deras underdåniga utlåtande afgifva,
samt dervid, i händelse de af Rikets
Högloft. Ständer sålunda uppgifna grunder
icke vore till hvarje ort lämplige, i underdånighet
föreslå andra till ändamålet tjenlige,
och Kongl. Krigs- och KammarGolle»
gierne, till underdånig följd häraf, den
8 Januari 1817 deras underdåniga utlåtanden
afgifvit, hade Kongl. Maj:t detta ämne
i hela dess vidd i Nådigt öfvervägande
tagit, och Krigs- och KammarCollegierne,
hvad Kongl. Maj:t derutinnan beslutit
och förordnat, under den 28 October
s. å. i Nåder meddelat; jemte Nådig befallning,
att Konungens Befallningshafvande och
samteliga Regementschefer derom förständiga:
till underdånig följd hvaraf Kongl.
Krigs- och KammarCollegierne under den
14 Januari 1818 i detta ämne utfärdat Kungörelse,
hvaraf inhemtas, att då, till följd
af Kongl. Maj:ts uppå Ständernss underdå
-
B(sv. och Ekon. Utsh. Betänkandén. ££i
sniga framställning, den 15 October 1812, utfärdade
Nådiga Circulairebref till Konungens
Befallningshafvande, inom Vesterås och
Örebro Län öfverenskommelse!' redan blifvit
afslutade, om de ersättningar, hvartill
Stamrotar af sina hjelprotar äro berättigade,
för allt hvad de förre i torpjord, mulbete,
gärdesfång och vedbrand a/låta, samt
denna öfverenskommelse för Vestmanlands
regemente, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref af den 4 October 1815, är stadfästad,
och uti Orebro län, vid det, enligt Kongl.
Majtts den 2 Augusti 1814 gifne tillåtelse,
den 4 Januari 1815 hällne sammanträde med
rothållarne, ersättningarnes belopp i spannmål
blifvit öfverenskommet och till utgörande
för framtiden stadgadt, har Kongl.
Majit funnit, hvad angår Vestmanlands och
Nerikes inom dessa län förlaggda regementet,
böra, vid hvad redan tillgjordt är,
förblifva.
Uti Vermlands län, och vid de derstädes
förlaggda Vermlands och en del af Nerikes
regementer innehåller kneckte-contractet
väl icke något bestämdt stadgande om
soldatetorps anläggning, utan endast att
Soldaten antingen skall med uthus och
stuga förses, eller hos Rotebonden pä gården
inrymmas, och derjemte erhålla visst i
spannemål och matvaror årligen; Dock äro
torp med egor dertill sedermera anlaggde,
och, till följd af Nådiga Gil culair-brefvet
222 Bes;;, och Ekon. IJtsk. Betänkan/len.
af den 15 October 181 2, öfverenskommelset
för 5 års tid eller till 1815 års slut träffade
rotehållarne emellan om utrotarnes ersättningsskyldighet
till Stamrotarne. Men,
då ali annan eller så beskaffad grund för
ersättningens bestämmande, sorn Rikets Höglofl.
Ständer i underdånighet tillstyrkt, saknas,
har Kongl. Majit ansett bäst, att, derest
ej redan någon allmän öfverenskommelse
blifvit träffad, och af Konungens Befallningshafvande
i länet gillad. Landshöfdingen må
sammankalla de rotehållare, hvilkas nummer
äro med Soldatetorp och dertill hörande
jord försedde, för att höra dem om ett framtida
bestämmande af den ersättning, delegarne
i Roten böra utgöra till den, å hvars
egor Soldattorpet är anlagdt.
Inom Skaraborgs och Elfsborgs Län
med Dahlsland, och vid de, inom dessa
län inroterade Skaraborgs, Vestgötha-Dahls
och Elfsborgs regementer, utstaka ej kneckte-contracten
något vederlag för Soldattorpet,
emedan det hemman, på hvars egor
detta är anlagdt, vid roteringen mindre andel
är påförd, i följd hvaraf, och med tillämpning,
af Riksens Höglofl. Ständers yttrade
grundsats, någon ersättning åt Stamrotarne
vid dessa 3:ne regementer ej kan
ega rum.
Vidare har Kongl. Majit funnit på enahanda
grund ersättning för jordlega ej
kunna i fråga komma, inom Gefleborgs län
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkandcn. 223
och Helsinge regemente, der inga hjelprotar
äro Stamrotarne anslagne, eller planpenningar
genom kneckte-contractutstakade;
inom Stora Kopparbergs Län och Dahlregementet,
hvarest Soldattorp ej äro an*
laggda ellar hjelprotar linnas, vid Vesterbottens
regemente, inom Vesterbottens och
Norrbottens län, emedan torpen äro upptagne
antingen på Allmänning eller ock på
Rotens samfällda mark, samt vid Jemtlands
regemente, af den grund att, genom det med
orten stadfästade contract, ej flere än endast
en hemmansdel om hvarje Soldat deltager,
och således inga utrotar vid detta regemente
äro befintlige.
Vid Bohus läns regemente och Norra
bataillonen deraf är, genom det den 20
September 1783 stadfästade Contract, utstå*
kadt, huru mycken åker omkring Soldatetorpen
bör finnas, äfvensom stadgadt är,
att den rothållare, å hvars egor torpet är
anlagdt, undfår af med-intere6senterna ersättning
i penningar efter öfverenskommelse
eller behörig undersökning, samt stadfästelse
af Landshöfding och Regementschef. Deremot,
och ehuru något faststäldt knecktecontract,
för den år 1791 från Cavallen till
Infanteri förändrade Bohus lans regementets
Södra bataillon, ej finnes upprättadt, så, enär
Kongl. Majit redan den 24 Februari 1794
förordnat, huru Södra bataillonens soldater
med torp skulle förses, och Landshöfdingen
£E4 Besv. och Ekon. Utsk. Betänknnden.
tillkän-nagifvit, det, till förekommande af
tvister emellan Stam- och utrotar, han den
2i Juni 1807 förordnat Kronfogde med 2
Nämndemän, som efter anmälan och efter
utställd besigtning ä torpen i alla delegarnea
närvaro, på de af Landshöfdingen utstakade
grunder, skulle bestämma utrotarnes ersättning
till Stamrotarne i säd och hö in
natura, eller efter markegångspris, och med
rättighet för den med förrättningen missnöjde,
att inom viss tid hos Landshöfdingen
anföra besvär; hade Kongl. Maj:t ansett
bäst, att för Bohus Läns regementes
begge batailloner, vid hvad om hjelprotarnes
ersättning till Stamroten sålunda förordnadt
är, må förblifva.
I följe häraf har Kongl. Maj:t funnit
den af Riksens Höglofl. Ständer gjorda framställning
om planpenningar endast kunna
ega rum vid Uplands Regemente inom
Stockholms och Upsala län, vid Södermanlands
regemente inom Nyköpings län, vid
första Lifgrenadierregemente! inom Linköpings
län, vid Jönköpings regemente inom
Jönköpings län, vid Kronobergs regemente
inom Kronobergs län, samt vid Calmara
regemente inom Calmare och Kronobergs
län, hvilka sex regementers kneckte-contract
af den 13 Maj och 7 November 1685, d.
26 Februari och 23 November 1686, den
1 Februari 1695 och den 4 November 1725,
finnas öfverensstämma ej allenast deruti, att
Besv. och Ekon, Vak, Betånkanden, 215
lill kneckte-torpet skall, utom husen, finnas
en kåltäppa, ett spannland eiler •§ tunneland
åker, hälften till hvart års utsäde, samt äng
till två sommarlass hö, men i Östergöthland
till la ss hö årligen, utan ock deri, att
det hemman i Roten, på hvars egor kneck.
te«torpet med ofvannämnde lägenheter ligger,
skall af sina Rote-interessenter erhålla
tre daler kopparmynt eller en daler silfvermynt,
samt i Östergöthland sex mark
silfvermynt, om året, i vederlag, likväl med
förbehåll, inom Stockholms, Upsala och
Nyköpings Län, att, så vida det hemman,
der kneckte-stuga är uppbyggd, består af
bättre och märkeliga förmåner, något vederlag
för torpet ej eger rum, och derjemte,
i Nyköpings län, att, om ett helt och
ett halft hemman stå tillsammans i Roten,
det hela icke heller åtnjuter något vederlag.
Vid bestämmandet derföre af planpenningarnes
rätta värde, den tiden de utsattes,
och vid jordlegans hänförande dertill,
hade Kongl. Maj:t, med bifall till Kongl.
Krigs- och KammarColIegiernes derom gjorda
underdåniga hemställan, funnit, att de,
vid indelningen i planpenningar föreskrifne,
tre daler i det närmaste svara mot tio och
f kappar spannmål, och fördenskull i Nåder
förordnat, att, vid nämnde regementer,
planpanningax-, i de händelser, de enligt
kneckte-contracten utgå böra, eller behöriga
Bihang till RiksSt, Trot, 1823, Qide Sami, N:r i§,
226 Best), och Ekon. Utsk. Betankandett.
öfverenskommelser till ett annat förhållande
icke föranleda, skola af hjelp- eller utro»
tärne, samfällt och i män af deras andel i
Koten, till Stamroten erläggas med tio och två
tredjedels kappar säd, hälften rag och hälften
korn, eller med penningar efter markegång*
trien i Östergöthland endast med hälften
deraf eller 5-3- kappar spannmål.
Vidkommande frågan om bestämmande
af ett visst vederlag i spannmål åt Stamroten,
för ät soldaten lemnade gärdselfång*
vedbrand och mulbete för hans kreatur, sä,
enär Riksens Höglofl. Ständers sednare framställning
i detta ämne ej innefattade, att
dessa soldatens förmåner borde ingå i den
af Ständerna äskade föreskrift för jordiegans
förvandling till spannmål, hade Kongl. Maj:t
ansett desto mindre lämpligt, att härutinnan
något förordnande meddela, som i allmänhet
icke endast Stamroten dessa förnödenheter
för soldaten tillsläpper.
Slutligen hade Kongl. Maj:t ej funnit
af nöden, att, pä sätt Riksens Höglofl. Ständer
önskat, något ovillkorligt påbud, att den
jord, soldatetorpen utöfver kueckte-contractet
innehafva, borde utläggas, utfärda, emedan
derigenom en rubbning uti de emellan
Rote och Soldat möjligen träffade öfverenskommelser
eller afhandlingar skulle å->
stadkommas.
Vid ett sådant förhållande, som ntl
anfördt blifvit, finner Utskottet någon annan
Eesv. och Ekon. Vtik. Betankanden. 227
åtgärd, i afseende på denna fråga, icke böra
fega rum, än att vördsamt tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Majit i
Underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes, i de län, der stridighet, om planpenoibgars
utgörande, ännu fean Uppstå, anbefalla
dess Befallningshafvande, att, i likhet
med hvad under den Öetober 1812
blifvit i Nåder föreskrifvet, söka befordra
frivilliga öfverenskomtnelsör emellan Statnoch
Utrotarne, om de i fråga ställde Förmånernas
utgörande efter ortens förhållanden
och contracter m. m., eller, der sådana
ofverenskommelser icke kunna träffas, i Nåder
påbjuda, att, vid soldatens eller Båtsmans
afgång, den jord, torpet utöfver kneck»
te.coutractet innehafver, bör utläggas och
till hemmansägarens disposition återgå, då
all fråga om planpenbingar, utöfver kneclite
contractet, alldeles förfaller, utan rubbning
af de emellan Rote, och Soldat eller Båts»
man möjligen träffade öfverenskommelseri
Hvilket dock, jemte 2:ne ledamöters särskildta
utlåtanden, Riksens Höglofl. Ständer®
egen pröfning vördsamt underställas.
Stockholm den 8 April 1823,
228 Beiv. och Elion. Utlk. Bet anh anden.
Transsumt af Protocollet, hållet i Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs■ och
HkonomiUtsltQtt den 8 April 1825.
S. D. Herr Lenning, anförde:
O
”T
ijka med hvad Betänkandet innehåller, ön*
skar jag, det mätte Riksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Majtt i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes i de län, der Stamoch
StrÖrotar ej kunna om planpenningens
utgörande öfverenskomma, anbefalla dess
Befallningshafvande förelägga Roteinteressenter
inom viss tid söka att vinna dylika frivilliga
öfverenskommelse!-, samt derefter
på en gång upptaga och, efter sig företeende
omständigheter, bedömma de tvister, som ej
kunnat i vänlighet afgöras; men deremot
tror jag det ingalunda tjenligt, att, vid Soldats-
eller Båtsmans afgång, fråntaga torpet
den jord, det utöfver kneckte-contractet kan
innehafva, lika litet som att tillämpa den
i detta ärende utfärdade Kungörelse af den.
14 Januari 1818, helst det förra förfarandet
alltid skulle försvåra möjligheten, att med
minskade torplägenheter få nya Soldater
och Båtsmän i de afgångnes ställe, och tvist
om sålunda frånskilde jordegov alltid kunde
uppkomma, äfvensom den i berörde Kungörelse
bestämde ersättning, efter hvad jag
har mig bekant, i Södermanland och Öster
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. ^229
göthland på Intet sätt motsvarar Stamrotarnes
billiga anspråk på bidrag af Strörotarne.
”
Herr Rappe, Carl, yttrade:
”Utskottets nu upplästa och godkända
Betänkande, i anledning af väckt motion om
Utrotarne3 kraftigare bidrag till Stamrotarne,
vid indeldta Infanteriet, i och för dessa
sednares tunga och besvär, åbragt genom
soldattorpens belägenhet på deras egor, och
den merändels större jordrymd, som blifvit
sådane torp tillslagen, utöfver hvad kneckte»contracterne
föreskrifva, gillar jag i allt,
utom hvad i sista momentet förekommer,
der en framställning synes vara gjord, af
innehåll, att, då soldater afgå från Rotar,
hvilkas torp äro större eller bättre, än som
uti kneckte-contracterna stadgas, hufvudroten
skulle ega rätt, att fråntaga torpet, hvad
det förut för mycket innehaft.
Härvid förekommer, att utrotarne, från
ålder, genom eget arbete, gemensamt med
hufvudrotarne, uppodlat sådane torp till en
större godhet: att utrotarne, genom natura
leverering af hö och halm, årligen bidragit
att göra dessa odlingar frugtbara, allt i
förtröstan derpå, att genom sådane soldatetorpens
till vägabragte godhet, vid ny legning
af soldater, erhålla dem för lindrig
lega och lindriga årliga lönevillkor. — Jag
tror ej, att della utrotarnes väl fotade hopp
hör tillintetgöras, helst dä de i öfrigt er
-
E3Q Best), och Ekon. Etsk. Betänkanden•
Jägga sådane planpenningar, hvarmed hufvudroten
funnit sig belåten.
Denna soldatetorpens uppdrifua godhet
har dessutom mycket bidragit till soldaternes
och RotehålJarnes trefnad och till sta»
tens sanna väl, då kanske 80 å go,000 tunnor
större spannmåls productiqn derigenom
i riket uppkommit.
Nu uppföda soldateyne i arbetsamhet och
flit de flesta Recruter för de regementer,
hvaruti de tjena; det är ej sällsamt, att sa
en äldre soldat hafva 2, 3a 4 söner vid
gin sida i ledet; Och den, som yrkar, att
soldattorpen borde bringas till deras ursprungliga
ringhet af ett halfspannlands
utsäde, den synes obetänkt villja förflytta
dessa flera tooorde idoge, nyttige soldatefamiller
till tiggare» eller missdådareklassen,
säkerligen till skada för rotehållarne, och
till ännu större skada för det Allmänna.
Att dessa mina särskilda tankar i detta
ämne må få åtfölja Högloft. Utskottets Betänkande
till RiksStånden, derom anhåller
|«g vördsamt.’*
Ut Supra.
V'
Ex Brotocollo.
A. Fryxell.
Eesv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 231
N:o 56.
Ankom den 19 April 1823.
Betänkande, angående länipeligaste tiden
till allmänna vägarnes grusning.
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ingifvet Memorial, sorn till Allmänna
Besvärs» och Ekonomiutskottet blifvit retnitteradt,
har Friherre /. F. Rehbinder sökt ådagalägga,
att den, enligt Riksens Ständers,
vid sistförflutne Riksdag, yttrade önskan,
af Kongl. Maj:t Nådigst stadgade tiden
för allmänna väglagningen, nemligen om
våren eller sommaren före den 1 Juli,
icke vore lämpelig, i anseende dertill, att
Landsvägarne vid nämnde tid i allmänhet
äro torra, hvarigenom inträffar, att den anbragte
vägfyllnaden, så vidt den ej består
af jordfritt grus, bortblåser i damm,
samt att äfven de jordegare, hvilkas åkrar
och ängar äro utmed vägarne belägne och
vid den nu föreskrifne väglagningstiden
bära säd och gräs, få å de samma, i och
för väglagningen, vidkännas ofredj hvadan
Friherre Rehbinder föreslagit, att berörde
Stadgande måtte upphäfvas och de faaat
gällande föreskrifterne, angå,
£32 B.esv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
liga grusningens verkställande höstetiden,
åter upplifvas.
Härförutan har Heclerv. BondeStåndet
till Utskottet öfverlemnat ett Memorial af
RiksdagsFullmägtigen, frän Bohus Län, An*
ders Veter Pehrsson, som deruti yttrar:
Att, ehuru det visserligen vore lättare verk*
ställbart, att om Sommaren grusa vägarna
än om höstetiden, hade likväl erfarenheten
visat, alt den allmänna nyttan icke vore
derigenom vunnen, enär det grus, som
om Sommartiden på iandsvägarne blifvit
påfördt, om 8 å 14 dagar blifvit förvandladt
till damm och sluteligen försvunnit
med luften, hvarigenom vägarne blifvit ojemna
och gropiga samt förmodas om några
år blifva obrukbara; hvadan Riksdagsmannen
yrkat, att all grusning hädanefter
må förrättas om hösten, sedan skördetiden
tilländalupit, hvarigenom vägarne skulle
bibehållas jemna och för alltid blifva mera
compacte; samt att allmänna Lagen borde
härvid tjena till grund, men ej Landshöfdingen
Kungörelse, eller en nyckfull Kronobetjents
påbud, att vägarne skulle grusas
ifrån den ena dikeskanten till den andra,
utan afseende om sådant vore nödvändigt
eller icke.
RiksdagsFullmägtigen Nils Månsson,
från Malmöhus Län, Nils Hakansson från
Christianstads Län, Johnn Vongberg, jemte
flere af Ståndets Ledamöter, hafva der
-
Besu. och Ekon, Vtik. Betdnkanden. £33
emot ansett vägarnas iståndsättande lämpligast
kunna ske Sommartiden, som nu är
påbudet; Och Bengt Nilsson från Örebro
Län samt Nils Insulin hafva trott bäst vara,
att grus eller vägfyllning framkördes
om vintern, för att sedermera vid tjenliga
tillfällen efter behof användas.
Vid förnyad föredragning af sistnämnde
Memorial, har RiksdagsFullmägtigen C.
F. Berg, från Bohus Län, uti ingifvet anförande
anmärkt, att han för sin del ej
kunnat inse, hvad fördel väghållare i allmänhet
vunnit dervid, att väghållningen blifvit
inskränkt till Juni månad; Och, då
inånga händelser, såsom skogseldar, byggnadsarbeten,
sjukdomar, förlust af dragare
xn. m. kunna hindra väghållaren, att före
Juli månad verkställa detta arbete, bcrde
han ej stängas ifrån den beqvämlighet, att
på den tid och i den ordning, honom
bäst synes, fullgöra denna tunga skyldighet.
Sedan Riksdagsmannen härefter upprepat
de flere olägenheter, för vägarnas vidmagthållande,
som uti ofvan upptagne Memorialer
blifvit anförde emot grusning om
sommartiden, förklarar han sig val ej vilja
tillstyrka upphäfvande af nu gällande Författning,
om tiden för väglagning och syning,
men tillstyrker likväl deruti den
förändring: Att de väghållare, sorn icke
iståndsatt sina vägar f öre Juli Månad och,
vid den dd skeende vägsynen, förhållandet
834 Besv. och Ekon i Etik, Betänkande»•
anmäla, må, icke förmenas att före den 2/^.
October väglagningen verkställa, hvarjemte
Kronofogde eller Länsman borde vara
skyldig, att å berörde tid utan arfvode
afsyna vägen.
Uti detta Memorial har RiksdagsFulImägtigen
Anden Danielsson förklarat sig
så mycket heldre instämma, som den na
gällande Författning öfverlemnar åt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att efter locala
omständigheter särskildt häröfver förordna.
Utskottet har öfvervägat, hvad sålunda
blifvit anfördt, och dervid af egen kännedom
hemtat stöd och vitsord, af de, i
ofvan upptagne Memorialer, emot nu varande
tiden till väglagningen gjorde anmärkningar.
Erfarenheten har nemligen redan
visat flere menliga verkningar deraf, såsom
att vid berörde tid vägarne i allmänhet äro
torra och goda, hvadan de bristfälligheter
derå, som härröra, antingen från sjelfva
jjordmonen eller anbragte fyllningsämnens
mindre tjenlighet, då icke kunna med full
tillförlitlighet utrönas; Att grusningens verkställande
vid nämnde tid antingen förorsakar,
derest den sker med sand eller andra
ämnen än stengrus, en för vägfarande
besvärlig damning, derunder fyllningen till
stor del försvinner, eller ock, derest gröfre
och bättre fyllmngsämoen aro att tillgå,
gör vägarne tunga att befara; samt att
följden af den senast föreskrifne väglag
-
Eesv. oeh Ekon. Utsk. Betankanden. 235
iilngstiden, således miste blifva, antingen
alt, så vida grusningen verkställes med det
besked, sorn för vägens framtida bestånd,
fasthet och jemnhet erfordras, sistnämnde
olägenhet af ett tungt väglag inträffar just
vid den tid, då det eljest kunde såsom
bäst och lättast påräknas, eller ock, att
vägfyllningen, bedömd endast efter dbt inskränkta
behof deraf, sorn vid sjelfva vägJagningstiden
är synbart, verkställes så sparsamt,
att vägen derigenom årligen försämras.
Med den säkra kännedom, Utskottet
jnhemtat, att sistnämnde förhållande verkligen
redan inträffat i åtskilliga orter, der
Öfverenskommelser, om väglagningens verkställande
vid andra tider än den i allmänhet
stadgade, icke blifvit beredde, anser Utskottet,
ehuru icke utan tvekan och obehag
frånträdande en i detta hushällsärende så
nyligen fattad grundsats, siglikväl.enär talande
skäl förekomma för en förändring, och
återgången till äldre författningars föreskrifter
härom lika litet kan i allmänt eller
enskildt afseende nu vara menlig, som fullföljden
deraf varit, derest den utan afbrott
fått ega rum, böra tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, om upphäfvande af Kongl.
Brefvet den 3o:de Juli 1818, såsom, i anseende
till sin mindre lämplighet, af erfarenheten
vitsordadt, samt om sådant återvpplifvande
§f Kongl. Resolutionen på Rid
-
256 Best), och Ekon. Ut'sk. Betänk unden.
derskapets och Adelns Besvär den 8:de
Juni 1759. §. 6. och Kongl. Brefvet den 13
September 1790, att alla hålor och utskärningar
i vägarne, som under vintertiden
tillkommit, böra om våren, under eller nast
efter källossningen, igenfyllas, men deremot
den egenteliga och på vägarnes framtida
bestånd och fasthet beräknade grusningen
verkställas om hösten, före October månads
utgång. Genom detta förordnande skulla
de hufvudsabliga fördelarne vinnas, att vägarne
blefve synte och bättrade vid de tider,
då brister derå lättast kunde upptäckas, att
de icke genom ymnig påfyllning försämrades
just under och näst före den tid, då,
efter årstid och väderlek, bästa väglaget
eljest inträffar; att, genom fugtigheten ä
vägarne, om var- och hösttiderne, den anbragte
fyllningen, äfven då den innefattade
gröfre ämnen, blandades och sammanpackades
med vägens förra beståndsdelar, till
deras befästande och jemnande, då man
deremot, vid väglagningen sommartiden,
nödgas sorgfälligt bortrensa äfven de minsta
stenar, och jemväl de öfriga fyllningsämnena
icke förr än näst påföljande höst,
till så stor del, som de då äro qvar, med
den gamla vägmassan sammanblandas; samt
att den nu föreslagna väglagningen, hvars
lämplighet en längre tids erfarenhet och
Sveriges i allmänhet goda vägar dessutom
synas hafva bekräftat, såmedelst skulle bi
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betämkanden• 237
behålla och befordra fördelen deraf både
för närvarande och för framtiden.
Då likväl, särdeles i Norra och Södra
delarne af Riket, torde finnas tracler, der
vägarne i October månsd stundom' äro, dels
redan frusna och snöbetäckta, dels så djupa
och uppblöttnade, att. gräsning derå icke
lämpligen eller utan allt för mycken svå*
righet kan verkställas, kunde, efter Utskottets
tanka, samma rättighet till modificationer
och undantag från den allmänt gällande
väglagningstiden, som den nu gällande
Författningen lemnar,äfvenlemnasöppeni afseende
pä den tid, som i anledning af Utskottets
förslag kan för framtiden varda stadgad, och
i förening dermed do öfverenskommelse!*,
som i sådant afseende redan kunna vara
träffade, förblifva orubbade; Äfvensom Utskottet
ändtligen anser, att ingåendet af
sådane öfverenskommelser icke bör, på sätt
Friherre Rehbinder förmenar hafva skett, af
en annan väglottsegares bestridande förbin,
dras, utan, i likhet med öfverläggningar och
beslut i andra dylika ekonomiska ämnen,
på pluraliteten ankomma; hvilket dock allt,
jemte flera ledamöters särskildta utlåtande,
Riksens Höglofl. Ständers närmare ompröfvande
vördsammast underställes.
Stockholm d. 14 April 1823.
£38 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande/i,
Transsumt af Protocollei, hållet i llikseni
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotb den 14 April 1825.
S. D. — — — — — — —
Herr Huldberg anfördei ”1 vårt Iand, der
så stora olikheter i klimat och jordmån
förekomma, acser jag en allmän Författning
om vägarnes lagande, på bestämda tider,
vara alldeles olämplig. Jag tror, att hvarje
Landshöfding borde, efter inhemtad kännedom
dm den för länet lämpligaste tid
härtill* densamma bestämma, med rättighet
för allmänheten, att Öfver hans beslut anföra
besvär å vederbörlig ort, i fall Landshöfdingen
anbefallt någon alldeles olämplig
eller med ortens nytta stridig tid. När
Upphöra de Norra proviricerna? Nät vidtaga
de Södra? Östergöthland och ännu.
mer Småland har mycken likhet med de
Södra, Gestrikland och Upland thed de
Norra. Uå dessa grundet tror jag, att ingen
Riks-väglagnings-staögä bör upprättas,
utan Konungens Befallningshafvande lemnäs
denna rättighet, med Särskildt afseende på
behofvet och nyttan af det län han styr,
och hvilken rättighet ingen anledning gifves
att tro honom missbruka, enär man nödvändigt
måste vara öfvertygad om, att länets
bästa är hvarje hederlig och upplyst
Landshöfding högt om hjertat.”
Mesu. och Ekon, Utsk, Betänkanden. 239
Herr Rappe, Carl, förenade sig härmed
till alla delar.
Herr Norström yttrade: ”Då väglag,
iiingsskyldigheten i och för sig sjelf är ett
verkeligen tungt onus, och det göres, efter
hvad jag tror, tyngre genom utsättande af
precis tid, när den ovillkorligen bör verkställas,
sedan tillfälle dertill kan för den ena
och andra vara olika, och torde hända minst
läglig för andra göromål å den tid, som kunda
blifva utsatt, så kan jag icke undgå yttra mia
tanke vara den, att någon viss tid till grusning
och dikning icke bör utsättas, utan blott stadgas,
på hvilka tider syn bör hållas till efterseende,
huruvida denna skyldighet är behörigen
fullgjord; och, om ändtiigen funnes
nödigt föreskrifva väglagningstiden, inser
jag icke, hvarföre någon ändring skulle föreslås
uti hvad förut är stadgadt, helst, i
enlighet dermed, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ega, hvar i sitt län, efter vederbörandes
hörande, härom förordna, på sätt för
hvarje locals olika förhållande kan finnas
nödigt och nyttigt.”
RiksdagsFullmägtigen från Malmöhus
Ian, Nils Månsson, anförde: Då Höglofl. Utskottet
med mindra fästadt afseende på Riksens
Höglofl. Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit, sistlidne Riksdag, och
det deruti åberopade talande skäl för den
då föreslagna förändringen, af den dertill
gällande tiden för väglagning, nu äter före»
240 Eesvi och Ekon. Utsk. Betänkande»»
slagit upphäfvande aF Kongl. Brefvet den
50 Juni 1818 samt tillstyrkt Riksens Hög»
lofl. Stander, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om upplifvande af Kong!.
Brefvet den 15 September 1790 och såmedelst
ef åberopande egen kännedom, om
skadligheten af väglagningen om våren eller
sommaren, trott éig finna den rätta tiden
för väglagning vara i October månad, ehuru
likväl under medgifvande deraf, att den
ej vore lämplig för Södra och Norra dalarne
af riket; så kan jag, som ej delat
pluralitetens tanka (hvilken pluralitet hade
varit ganska liten, om röstning skett per Capita),
ej underlåta bifoga mina särskilda
tankar i detta ämne, som alldeles öfverens»
stämma med Riksens Höglofl. Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t vid
sistlidne Riksdag, hvilken lyder som följer:
— Af erfarenhet och på flere förekomna
skäl anse Riksens Höglofl. Ständer den
uti Kongl. Brefvet, den 15 September 179&,
angående allmänna vägars underhållande,
utsatte tid för den allmänna sand-och grusningen,
eller ifrån början af October till
den 24 i samma månad, för de flesta orter
icke vara den rättaste och beqvämligaste..
Denna öfvertygelse hemta Riksens Ständer
bland annat af de omständigheter: att, enär
på många tracter 'för väglottsegarne icke
gifves tillgång af det tillväglagningen tjenlig»
slags gröfre grus och sand utan finare
Btsv, och Ekon, (Jtsk, Betankanden. 241
fyllningsämnen mäste användas, de sistnämnde
påkörde höstetiden, då vägen vanligen
är af regn uppblötad, göra den mera
djup oell svår till begagnande; att vägen,
som denna tid icke eger fasthet, nersjunker
på särskilda ställen mer och mindre för de
tyngre lass, som derå framföras, hvarigenom,
uppkomma ojämnheter och gropar, dem
vägelottsegarne måste bättra och fylla på
följande våren, tillika med de under tiden
inträffade utskärningar; att således dubbelt
arbete måste nedläggas vid väglagniDgen så
väl host- som vårtiden, hvilket ännu mera
försvårar väghållningsbesväret; att detta besvär
äfven biifver betungande, genom dett
Vid hösten oftast regnaktiga väderlek och
de korta dagarne, hvarmedelst flere dagsverken
åtgå för arbetet; att, om den allmänna
väglagningen verkställes våren, undvikes
den eljest blifvande nödvändigheten och
det dubbla arbetet, att då åter förbättra den
sedan hösten å väglotterne tillkomne skada,
samtatt vid vårtiden vägen är mera tjenlig till
emottagande af i synnerhet de finare fyllningsämnen,
och dagarnelängre,så att betydligare
arbete hvarje dag kan åstadkommas m.
m. Hvaraf bör med skäl kunna slutas, att den
bästa tiden för väglagning, i de flesta orter
af Riket, är om våren, emedan den eljest ej
af Riksens Ständer kunnat blifvit antagen
för den mest passande, och, hvad beträffat1
Bihang till RiksSt. Prot, jö23i Q'.de Sand. JNir 16»
242 Besv. och Ekon. XJtsh. Betänkanden.
Skåne, så lärer ej kunna nekas, att våreä
är den bästa tiden, ty om sommaren sam*
inantorkar vägen och håller sig derefter så
fort hela vintern, att få utskärningar ega
rum, då deremot, om grusningen sker om
hösten, då vägarne nppblöttnat, blifva de
ännu mer djupa, om ej omöjliga att färdas
om vintertiden. Utskottet har medgifvit,
att, med afseende på de skiljaktiga förhållanden,
som äro i olika orter, ingen författning
kan blifva passande för alla, den
sednast utkomne författningen nämner lika;
och hvarföre skall då den förkastas, då
derigenom ej vunnes annat än den oreda för
alla dem, för hvilka den nu gällande författningen
är gagnelig, att de skulle blifva
nödsakade att söka den förmån hos Konungens
Befallningshafvande, att få laga vägarne
om våren och sommaren?
När härtill kommer, att LagCommittéen,
i 25 Cap. Byggningabalken, åberopar Kongl.
Brefvet den 30 Juni 1818 såsom gällande
lag; skall följaktligen denna del af Nya
Lagen, såsom härigenom upphäfven, föranleda
till ny omarbetning och tryckning,
ehuru något bättre resultat icke derigenom
vunnes.”
Härmed förenade sig Hederv. BondeStåndets
samtliga Ledamöter.
Enligt Protocoilet.
A. Fryxell.
Besv. och Ekon. Ut sk. Betänknndcn, *45
N:r 57.
Ankom den 2i April 1825.
Betänkande, i anledning af vächta frågor,
om lämpligaste tiden för Tjenstehjons
flyttning.
*TiII Utskottets handläggning hafva följande
Memorialer i detta ämne blifvit öfver*
lemnade:
Ifrån Högloft. Riddershapet och Adeln.
i:o Étt Memorial af Friherre J. F. Rehbinder,
deruti, emot nU varande flyttningstid
anmärkes: Att Tjenstehjonets flyttning under
den sednare årstiden, då dagarne åro korta
Och väglaget oftast elakt, medför för Landt*
mannen en olägenhet, som Stadsboen knappt
vet utaf: Att, enär, vid slutet af October månad,
kreaturen på de fleste ställen aro Upptagne
af betet, för att inom hus fodras, man
ej kan vänta någon omtanka af de Tjenstehjon,
hvilka redan vid inbärgningen af fodret,
som de sjelfva ej tänka att uppfodra.
Varit likgilltigä vid dess mer ellet mindre
bättre behandlande, utan Vote det att befara,
att desse, som nu få utfodringen om
hand för 14 dagar, ofta Tre veckor, behandla
delta för landtmannen tå vigtiga ämna
*44 Resi), och Ekon. Utsk.
med en vårdslöshet, sorn måste ega det
skadligaste inflytande på utfodringen föf
hela året; samt svårigheten för en matmo*
der, att vid en tid, då de mesta göromål
inträffa, få emottaga ett nykommet tjenste*
hjon, hvars duglighet af en ofta origtig
Orlofssedel svårligen kan utrönas; På hvilka
grunder Friherren föreslår, att flyttnings*
tiden må förändras till slutet af Juni månad,
da landtmannea icke har några förefallande
g tomål, som ej äro af den beskaffenhet,
att ju alla händer äro dervid vana, och dä
i synnerhet de personer, som komma att
för vintern besörja utfodringen och befordra,
så vidt det i deras magt står, attingen
ting blifver försummadt; hvarförutan denna
flyttningstid äfven borde, »nligt Friherrens
tanka, blifva förmånlig för stadsboen, som
då fick flyttningstiden för det sednare halfva
äret, i början af December.
I anledning af detta Memorial hafva
flere af Ridderskapets och Adelns ledamöter
sig yttrat, hvarvid några instämt uti
Friherre Rehbinders förslag, eller ock hemställt,
att den förra flyttningstiden vid Michaeli
måtte åter antagas, då deremot andre,
på anförde skäl, ansett den nu gällande flytt*
ningstiden böra bibehållas.
£:o Memorial af Herr I. Elgenstjerna, som
anförer, att flyttningstiderns återförande till
Michaeli vore för alla Landtman omkring
Stockholm högst olycklig, enär, oberäknade
Besv, och JEkort. TJtsk. Betänkandcn. *45
alla nyodlingar och sapkmarks hårgning, hvilka
sällan inträffa före Michaeli, potates»
skörden nödvändigt bör vara verkställd inora
medlet af October månad, då merändels
Starka frostnätter tillstöta, hvilket åter icke
kan ske, om flyttningstiden återställes till
Michaeli, då minst 8 dagars dagsverken gå
förlorade; Förmenande Herr jElgenstjerna, att
förmånen af Tjenstehjonens begagnande, under
denna tid och till nämnde ändamål,
skall fullkomligen öfverväga de skäl, som blifvit
anförde för flyttningstiden* förändring,
Hvad åter angick den omständighet, att
Presterskapet ej skall medhinna husförhören
innan mantalsskrifningen, så anser Herr
Elgenstjerna det icke vara nödvändigt, att
dessa förhör slutas, innan mautalsskrifningar*
ne börjas, emedan, om något fel vid desatn»
ma skullebegås, detta ganska lätt kunde rättas,
enär mantalsförteckningarne, enligt Författ*
bingarne, ifrån Häradsskrifvarne återkomma
till Socknarnes granskning och genomseende.;
Af hvilka skäl hemställes, att den nu varan»
de flyttningstiden må varda bibehållen.
5:0 Memorial af Herr Georg af Sillén,,
sorn deruti anförer, att, ehuru den närvarande
flyttningstiden vore bättre än den förra
vid Michaeli, så funnes dock en ännu förmånligare,
den, då tjenstehjonet icke har
»ågot om händer af den gröda, som husbonden
inbärgat for sina kreatur, dä Naturen
liksom gifvit en lättnad i odlarens mö»
Besvr och Elkon. Utsh, Betänkanden.
dor, under det mellanstånd, dä han anföra
trott åt jorden växternas frö, oell då han
skall upphemta sina skördar, och igenom
hvars antagande samma hand, gonj bärgar,
kan hafva oafbruten vård om det bärgade
och dess utdelande, och ändteligen då vä*
garne äyo torra och goda samt sjötransporten
lättare än om hösten. Dessa förmånen
anaer Herr ctf Sillén kunne påräknas, om
flyttningstiden utsattes t. ex. till den }:sta
Juli, sä att tjenstehjonet borde hafva inställt
aig i tjensten den Q:de i samma månad; mea
härvid vöre äfven nödigt, att uppsägnings*
tiden framflyttades till våren, så att sista
uppsägningen utsattes till den i? Maj; för*
menande i öfrigt, att icke något undan*
tag i detta fall för Stockholm borde ega
rum, då någon nytta af tvänne flyttnings*
tider ej skall tillskyndas, hvarken husbon*
de eller tjenare, men denna olikhet dere*
mot förvillar och medför oordningar för
landtmannen,
4:0 Anförande af Friherre C, Hermelin,
deruti, medfästadtafseendeånödvändigheten
attlämpa ekonomiska stadganden efter deolika
förhållanden, sorni afseende på olika provincer
ega rum, hemställes, huruvida ej olika
flyttningstider för tjenstehjon i rikets provincer
må bestämmas, så att den för Norrland,
eller deNorraprovincerna,förblifver vid dea
fordom bestämda tiden eller den 1 Octa*
Besv. och Ekon. Utsk. Betanknnäen. 247
ber, fir dien medlersta delen af riket, den
8 eller 10 October, samt för den södra delen,
den vid sista Riksdag bestätnda 24 OCtober.
5:0 Memorial af Herr J. A. König,
deruti, efter framställning af nödvändigheten,
att vid förändringar och förbättringar noga
undersöka deras nytta, innan de verkställas,
att fästa högsta afseende på jordbruket, såsom
fäderneslandets förnämsta styrka, samt
å de anstalter, på hvilka dess bestånd hvilar,
Memorialets författare fäster uppmärksamheten
på nyttan deraf, att utsätta en
termin för tjenstehjons flyttning, som å den
ena sidan bäst passar för detta yrke och å
den andra icke kan i något afseende vara
ofördelaktig, Sedan vidare blifvit anmärkte
de olägenheter, som emot den nu varande
flyttningstiden förekomma, förnämligast
härledde ifrån det afflyttande tjenstehjonets
befarade vårdslöshet och misshushållning
vid kreaturens utfodring, innan
det nya ankommer, och svårigheten att härvid
i allmänhet ega någon controll, anser
Herr König vara ädagalagdt, att olämpligheten
af den nya flyttningstiden är både
större och allmännare, än den vid Michaeli,
hälst sällan skall inträffa, att vid sistnämnde
tid sä stark köld infaller, åtminstone
i rikets landskaper söder om Gefle,
att jordfrukterna förfrysa eller skadas, om
de några dagar längre qvarlemnas i jordenj
£48 Besy. och Ekon. Ut sk. Betänkanäea.
Hvarförutan, i anseende till städerne, åberopas
svårigheten för dem, som flyttat i*
från ett hus till ett annat, att förlora det tjenstehjon,
de nyss fått känna, och sorn bäst
kan bibehålla den då antagne ordning; att
svårare väderlek och gator gör den nu på*
bjudna flyttningstiden mindre tjenlig än den
förra, hvartill kommer, att, då man merändels
i Octoher måste förse sitt hushåll med
vinterförråd, så väl af ved och matvaror,,
detta mäste verkställas genom det afHyttande
tjenstehjonet, som otta med liknöjdhet
handlar för den husbonde, han kommer att
öfverge, då deremot eti nykommet tjenste-*
hjon vanligen visar sig mest nitiskt och oförtrutet;
Men, oaktadt alla dessa nu anför*
de olägenheter vid den nu varande flytt*
»ingstiden, anser Herr König det likväl lika
svårt att uppgifva, hvilken flyttningstid
på året vore för alla Rikets landsorter och
i alla afseenden tjenligast; förmenande likväl,
att för landet vöre bäst, om den utsattes
litet före midsommaren, eller så, att
tjänstehjonet ovillkorligen skulle hafva till*
(rädt sin nya tjenst den 20 Juni. Såsom
skäl härföre anföres hufvudsakligen: Att
höståkern ej ännu är börjad, men deremot
hela såningen slutad: Att det afflyttande
tjenstehjonet har intet foder att förslösa,
och det tillflyttande ej börjar sin tjenst
med ett svårt arbete i en mörk årstid: Att
friveckan d& är lämpligast^för husbonden,(
Besv■ och Ekon< Utsk. Betankanclen, 249
sorn, i anseende till den vackra väderleken,
kan lättast umbära biträde vid en del sys*
slör; samt att i städerne är lättare för hus*
bondfolket, att under en vacker årstid sjelfva
bestrida alla sysslor under den så kallade
friveckan, eller hafva uppsyn på legofolk,
än om sena hösten; Och föreslås ändteligen,
att, om tvänne flyttningstider skulle
finnas nödige för städerne, medlet af Januari
då kunde utställas såsom den andra
terminen.
Ifrån Högvordige PresteStåndebi
6:0 Memorial af Herr ContractsProsten
Doctor Frykstedt, deruti Herr Doctorn
fäster uppmärksamheten på de olägenheter,
som nuvarande flyttningstid för Tjenstehjon
skall medföra, hvaribland förnämligast anmärkes:
att hela hösten kan anses såsom Ande-tid
för den inre hushållningen, icke mindre
trägen, än skörden för den yttre, och att ett
afbrotti arbetet, under en helvecka, eller mera,
då förorsakar lika kännbara olägenheter,
som i sednare fallet: att svårigheterna af den
nu stadgade flyttningstiden i synnerhet drabba
Presterskapet, hvilket det åligger, att vid
de för Mantalskrifningen, i slutet af November
eller i början eller medio af December,
utsatte Terminer, förete Kyrkoboken
i sådant skick, att den dervid kan tjena
till rättelse; hvilket åliggande Herr Doctorn
gnser omöjligen bunna fullgöras i en stor
£50 Besv. och Ekon. lltsk. Betänkandcn,
Församling, med 5 ä 4 tusende menniskor,
delade i 30 ä 4° husförhörslag, då husfarhören
icke få begynnas förr än i början af
November, 8 å 14 dagar efter nya flyttnings»
tiden, hvilka dagar åtgå till tjenstehjonens
inställande på sina behöriga ställen; och
hvarest Presterskapet, om det ej vill försumma
sin väsendtligaste ämbetspligt, den
att lära och undervisa, jemte andra magt*
påliggande skyldigheter, icke en gång till
Jultiden kan hafva slutat husförhören,- På
hvilka grunder, och med hänseende dessutom
på de olägenheter, som de lång väg
flyttande tjenstehjonen måste vidkännas,
genom mörker, regn och elakt väglag, Herr
Doctorn föreslår Midsommaren, såsom dea
mest lämpliga flyttningstid, då man i hushållsvägen
har minst att gijra, då långväga
flyttningar lättast kunna verkställas, och då
en själasörjare ser framför ^ig en nog tillräcklig
tid, att, när det faller Församlingen
och honom lämpligast, afgöra en så magtpåliggande
del af ämbetet, som de ärliga
husförhören äro; men i anseende till de
svårigheter, hvilka, genom nu föreslagna
ändring, skulle uppstå för Skåne, hemställer
Herr Doctorn, att nu gällande flyttningstid
kunde för sistnämnde län bibehållas; Och
förklarar slutligen, att, om ej dess förslag
skulle antagas, trodde Herr Doctorn det
vara bättre alt återfå den gamla flyttning**
Bcsv• och Ekon. Utsft. Betankanden. 251
tiden vid Michaelismessan, ehuru otjenlig
den än må vara,
Uti detta anförande har Herr Frosten
Doctor Wahlbom till alla delar instämt med
tillägg, såsom ytterligare skäl, att icke säl*
Ian afllyttande tjenstehjon, vid kreaturens
utfodring, misshushålla med en ofta knapp
fodertillgång, för hvilkens snara åtgång de
ej behöfva ansvara, då deremot ett tjenste*
hjon, Gom sjelf biträdt vid grödans inbär*
gande och sjelf utfodrar den, måste vidkännas
ett sådant ansvar, utan att dervid
kunna skjuta skulden på en redan bortflyttad
tjenare; hvarjemte, om Midsommaren
antoges såsom flyttningstid, den för vissa
landsorter vigtiga förmån, att vid Potatessköyden
om hösten ega tillgång på tjenstehjon,
icke skulle lida någon rubbning. Den
anmärkning, som häremot kunde göras, att
nemligen brist på tjenstefolk skulle härigenom
befaras, enär de, förledde af be»
räkningen af den större vinst, som de under
sommaren kunde genom arbete erhålla,
skulle undvika taga årstjenst, anser Herr
Frofessoren ogrundad, hälst tjenstehjonet
snart skall finna, huru mycket de missräkna
sig, sorn tro, att den högre dagspenningen
under sommaren skulle vara tillräcklig
för hela årets behof; hvarförutan förmodas,
att, genom ett allvarligt bandhafvande af
Författningarna otn lösdrifvare, detta befa*
rade onda snart skulle afhjelpas.
Besv. och Ekon. IJtsk, Betänkande^.
Herr ContractsProsten Doctor Sten*
hammar har upprepat de skäl, sorn vid
förra Jliksdagar försnledt till den nu påbjudna
flyttningstiden, och som blifvit anförde
emot Midsommarens olämplighet i
detta hänseende; Och, då Herr Doctorn å
ena sidan medgifvit omöjligheten att i större
Församlingar kunna medhinna alla husförhör
innan mantalsskrifningen, har Herr Doctorn
likväl å den andra sidan trott, att utvägar
icke saknas för Pastor att gifva åt husför»
hörslängderne all nödig fullständighet.
Herr Biskopen Doctor Faxe har upplyst,
att i Skåne Midsommarstiden vore
minst lämplig för tjenstehjons flyttning,
emedan torfskörden vid nämnde tid derstädes
inträffar. Deruti Pierr Professorn
Bexell instämt.
Herr ContractsProsten Anjon har hemställt,
att, i händelse den nu antagne flytt»
ningstiden komme att bibehållas, de stadgade
terminerne för mantalsskrifningen Liefve
framflyttade till December eller Januari
månader; samt att mantalslängdernes justering
i Socknestämma kunde förändras ifrån
början af Mars till slutet af samma månad.
Herr Prosten Hallstrom har yttrat, att,
ehuru han ansåg en förändring i flyttnings»
tiden i allmänhet gagnelig, kunde Herr
Prosten dock likväl ej gilla det förslag, att
husförhören skulle om Sommaren förrättas,
emedan denna årstid vore för allmogen den
Besv, och Ekon, Xjtsk. Betänkanden. 25$
brådaste, och det skulle blifva för densamma
högst kännbart, om den arbetande klassen
skulle nödgas lemna sina för dagen ofta
Vigtiga sysselsättningar, för att inställa sig
Vid husförhören eller bereda sig dertill.
Herr Prosten har dessutom ansett, i närvarande
fråga, afseende böra göraa icke så
tnycket på Presterskapets som fast mer pä
Allmänhetens beqvämlighet och ledighet^
äfvensom att husförhöjren kunde utan ola*
genhet förrättas på den förr vanliga tiden,
slutet af October och början af November,
eller ännu häldre under den påföljande
Vintern.
Herr ContractsProsten Doctor Pahn,
som, i afseende på sommarens olämplighet
för husförhörs hållande, förenat sig med
Prosten Hallström, har för öfrigt ansett deri
sist bestämda flyttningstiden, den 24 Octo*
ber, vara för Skåne den mest tjenliga.
Herr Professorn Doctor Franzén har
trott sig böra föreslå den 1 Mars, såsom den
mest lämpliga flyttningstid, så val i anseende
till allmän beqvämlighet, som tjenstehjonens
förmån, och såsom en allmän
Fardag, då de, som tillträda ett jordbruk,
borde finna det beqvämligt, att äfven ombyta
tjenstefolk.
Herr Prosten Wikblad har förenat sig
med Prosten Anjou, med tillägg, att han
icke tror, ehvad beslut än må fattas," om
Jftyttningstidens förändrande eller bibehåi*
£54 Besv. och Ekon. JJtstc. Betankanåen.
lande, att det bör stå i något ovillkorligt
samband med husförhören, enär dessa kun*
na på ganska olika tider* enligt särskildta
locala förhållanden, Verkställas, och busförhörslängderna,
såsom i Linköpings Stift
sker, justeras till personalen för blifvande
Mantalsskrifningar, derigenom, att hvarje
husfader ålägges vid vite, att på af Pastor
bestämda dagar uppgifva sitt husfolk; men
Herr Prosten anser af större vigt, att Man»
t^Is^krifningen ej förr äö i November täger
sin början.
I denna mening har Herr Prosten Öst.
berg instämt; då Herr ContractsProaten
Linderot deremot förenat sig med Doctor
Frykstedt.
Härförutan har till Utskottet blifvit öf«
verletnnadt ett anförande af Herr Professorn
Doctor Lundblad, som ansett förmånligast,
att Ayttningstiden återfördes tili början
af October månad, då grödans inbärgning
vanligen är till det mesta slutad, samt kreaturen
ännu taga sin föda ute på marken,
och hvarigenom en längre tid kunde vinnas,
att före mantalsskrifningen om hösten förrätta
husförhören.
Häruti hafva flere af Ståndets Leda*
möter instämt.
Från Vällofl. BorgareStåndet.
7:0 Memorial af Herr M. L. Ekelund,
som anser den 24 October i flere afseen
-
Best. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 255
åen mindre lämplig såsom legostämmodag,
enär vid denna tid af året vanligen det
värsta mehnföre inträffar, hvarigenom stor
kostnad och besvär uppstår, isynnerhet för
den, som ifrån aflägsnare orter måste hem*
ta sina tjenstehjon; hvarförutan åberopasden
förut anmärkte olägenheten af det bortflyttande
tjenstehjonets misshushållning med
fodertillgångarne, hvaremot Herr Ekelund
anser dessa olägenheter kunna undvika», om
llyttningstiden utsattes till någon dag i medlet
af Juni månad, vid hvilken årstid Landttoannens
flesta och förnämsta körslor äro
Verkställde, åkerbruket slutadt, tredet merendels
uppkördt, gärdesgårdsstängseln fullbordad,
och då, med ett ord, den största
stillhet råder i landtbrukarnes yrken. Denna
årstid vore således, enligt Herr Ekelunds
tanka, den lämpligaste för tjenste*
hjons till* och afllyttnlngar, helst det bästa
väglag derunder vöre att påräkna, och dessutom
den vigtiga fördelen kund*/ derigenom
beredas, att de tjenstehjon^. srHn skola vårda
och utfodra kreaturen under den hårda
årstiden, sjelfve få deltaga uti inbärgningen
af det foderförråd, som dertill skall användas,
samt derefter inrätta hushållningen dermed.
Flere af Vällofl. BorgareStåndets ledamöter
hafva deremot bestiidt den af Herr
Ekelund föreslagne flyttningstid, såsom alldeles
olämplig, så väl för de Norra orter*
25Ö Besil, och Ekon. Vtsk. Betankanitett.
ne, som För Skane, i anseende till då förefallande
fiske och torfskörd.
Från Hederv. BondeSbåndet.
8:0 Memorial af RiksdagsFullmägtige, från
Carlstads Län Olof Olsson, jonas Nilsson»
Anders Nilsson och Olofsson, hvilka i anledning
af de väckta motionerne om återförande
af tjenstehjons flyttningstid tili den
29:de September, med afseende derå, att
skörden i deras ort sent inträffar och höst*
göromålen i följd deraf utdragas längre
fram på året, än i de sydligare orterne, helt
och hållet bestrida en sidan förändring, med
anhållan, att vid den nu fastställde flyttnings»
tiden må förblifva. Men, om möjligen någon
rubbning deraf skulle påtänkas, anse
bemälde RiksdagsFullmägtige den 2 Januari
vara lämpligast, di både föret till
sjöss och lands p’ägar vara bäst, Landtmannens
angelägnare göromål hvila, samt visthus
och skafferier äro bäst fötseddej Och
skulle mantalsskrifningarne detta oaktadt
kunna bibehällas på samma tider, om blott
de flyttande tjenstehjonen i October öFversände
sina Prestattester till de nya husbön»
derne; hvarefter husförhören kunde lämpligen
i Januari och Februari månader för»
rättas.
RiksdagsFullmägtige Anders Danielsson
och Johan Longberg hafva deremot, enär
flyttningstiden för tjenstehjon redan blifvit.
Piesv. och Ekon. Utsi;. Betänfcanden. S57
efter allmänhetens enstan förändrad, och
det så nyligen, att man knappt haft tid eller
tillfälle, att rigtigt bestämma verkan af
denna förändring, i jemnförelse med fordna
förhållandet, ansett öet vara oförsigtigt, att
åter villja rubba denna ekonomiska författning,
hvars bibehållande i dess närvarande
skick de alltså yrkat.
Uti hvilket yttrande f. d. Talemannen
Lars Olsson samt Ståndet i- allmänhet instämt.
Af de olika åsigter, hvilka sålunda
blifvit framställde, har Utskottet nogsamt
inhemtat, hvad äfven discussionerne i detta
ämne vid förra Riksdagar utvisat, att nemligen
den rubbning i hushållningen, som
tjenste!)jonsflyttningen förorsakar, faller sig,
för olika orter i riket, mer elier mindre oläglig,
allt efter da olika tider, å hvilka
den inträffar, samt att någon Vådan allmänt
gilltig bestämmelse, som kunde leda till
ellas belåtenhet i detta afseende, är så
mycket omöjligare att utfinna, som äfven
inom samma orter skiljaktiga omdömen och
önskningar, allt efter olika lägen och näringsfång,
härom blifvit yttrade; men, då den
närvarande flyttningstiden blifvit, efter föregången
noggrann granskning af alla både
för och emot denna, så väl som öfrige föreslagna
terminer anförda skäl, enligt Rik,
Bihang till RiksSt. Prat. Iö2g, Q:de Sami. N:r 17.
258 Best. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
sens Ständers vid tvänne Riksdagar hos
Kongl. Maj:t derom gjorda underdåniga
hemställningar, till framgen efterrättelse
bestämd: då af de olägenheter, som denna
flyttningstid förmenas förorsaka, den ena,
eller dubbla omgångars af tjenstehjon befattning
med utfodringen af ett och samma
års gröda, synes vara dels af mindre
betydenhet, då utfodringen till så ringa del
i October månad verkstäiles, dels uppvägd
af fördelen att bibehålla tjenstehjonen under
den tid, då de på de flesta orter äro
så val för jordfrugters upptagande och inbärgning,
som för tröskning och höstköriug
behöfliga, samt den andra, eller omöjligheten
för Presterskapet, å vassa orter, at£ förrätta
husförhören emellan tjenstehjonsflytf*
ningen och mantalsskrifningen, synes kunna
afhjelpas, om icke genom en framflyttning
a£ Mantalsskrifningarne, åtminstone genom
en anteckning hos Presterskapet genast efter
flyttningstidens förlopp, af alla till eller
inom Församlingen flyttade personer, af
hvilka de förre dessutom, enligt gällande
Författningar böra, inom 14 dagar efter
inflyttningen, förete sina Prestbevis, och vid
hvilken anteckning Pastor är i tillfälle, att
vinna de upplysningar, som genom hans
försorg, och till controll å husböndernes*
uppgifter, böra vid mantalsskrifningen meddelas:
då erfarenheten af den nu varande
tidens lämplighet för de flesta orter synes
Besa. och Ekon. Utsk. Betänkande», 255
vara skäligen vunnen derigenom, att den
egenteligen jordbrukande classen eller allmogen,
ehuru vanligen mindre böjd för
förändringar i äldre plägseder och ekonomiska
anstalter, likväl dervid i detta afseende
funnit sig så väl, att bibehållande af
aednaste förordnandet om tjenstehjonsflyttningen
temligen allmänt önskas: då samma
förhållande deremot icke kan förmodas inträffa
med någon af de öfriga nu uppgifna
flyttningstiderne, hvilka hvar för sig tyckts
utgöra föremål endast för ett inskränktare
antal Riksdagsmäns önskningar, och af hvilka
tider Midsommaren, ehuru visserligen
för några orter af riket medförande fördelar,
likväl skulle förorsaka desto större och
hufvudsakligare olägenheter för andra tracter,
der angelägna arbeten just vid denna
tid förekomma; och då ändtligen bestämmandet
af särskilda flyttningstider, för olika
orter af riket, skulle lägga hinder i vägen
för den gemenskap emellan medlemmar
af ett och samma samhälle, hvilken, utgörande
ett af Nationalitetens föreningsband
och befordringsmedel, på en gång underlättar
näringsutvägarne för den arbetande
classen och lemnar tillfälle, att hastigt
sprida och från en till annan ort öfverflytta
insigt och arbetsskicklighet i Landtmanna
yrken, i mån af olika orters uti särskildta
yrken gjorde större eller mindre, tidigare
eller senare framsteg; så anser Utskottet sig
s6o Seivt och Ekon. Utsk.. Betånkanden.
icke ega anledning, att tillstyrka förändring
i det förordnande om ilyttningstiden, som
Riksens Ständer sjelfve si nyligen hos
Kongl. Maj:t utverkat; Hvilket dock, jemte
flera Ledamöters särskildta yttrande, till
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 14 April 1823.
Hithörande Transsumt finnes infördt vid slutet af nedan
-
stående N:r pag. 233.
N:o 58.
Ankom den 23 April 1323.
Betänkande, 0111 förändring i skyldigheten
alt utgöra Afrads- och Krono-tionde
spannmålen, samt andre på hemmanen
indelde räntor.
Till detta Utskotts handläggning har blifvit
remitteradt:
Från Fällofl. BorgareStåndet,
Genom Utdrag af dess Protocoll för den 5
sistlidne månad, ett Memorial af Herr
Santesson, hvari yrkas, att en närmare för»
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 261
klaring på afrada gill säd bör gifvas, och
att i detta afseende en viss vigt bör bestämmas,
nemligen 13^ gg: för en tunna
Råg och 12 för Korn. Komma icke
vederbörande öfverens, bör Konungens Befallningshafvande
förordna tvänne Besigtningsman,
vid hvilkas beslut det må förblifva,
och i intet fall bör högre lösen åläggas
än markegångspris, der ej Tiondegifvaren
visat tredska, att fullgöra 6in skyldighet
i rättan tid.
Från Hedera. BondeStåndet,
Genom ProtocollsUtdrag, af den 12,
17, 24 och 28 Februari, samt den g, 5 och
11 i sistlidne månad, Memorial af Carl
Svensson från Jönköpings Läo, som yrkar,
att räntetagaren bör åläggas sjelf emottaga
sin spannemåi, då han bor inom sex mils
afstånd från Tiondegifvarens hemvist, eller
ock vara förbunden taga penningar efter
årets markegång med tillägg af forlön 16 sk.
per tunna; och att, i fall spannmålen skulle
säljas och således uppbäras in Natura,
den bör levereras i närmaste stad inom 6
mil, och slutligen att viss vigt å säden bestämmes.
Arden lättare, bör räntetagaren
få så mycket öfver i målet, som svarar e*
mot bristen i vigten.
D:o af Jonas Gråberg m. fl. från Carlstads
län: att, som sättet, huru med uppsägning
tillgår, ej allenast är för större delen
2Ö2 Besv. och Ekon. TJtsk. Betiinkanden.
af allmogen i Vermland okändt, utan jemväl
för densamma ansenligen försvåradt
genom de underrättelser, den uppvägande
är skyldig inom kort tid Kronofogden meddela
i en ort, der några fögderier innehålla
16 å 20 Mils längd, Konungens Befallningshafvande
må vara skyldig att genast vid
Markegångs Taxans utfärdande, genom
hvarje år förnyad och Markegångs Taxan
vidfogad kungörelse, i likhet som vid Mantalsskrifningarne
sker, lemna, i allt hvad så
till tid som öfriga omständigheter rörande
spanneinålens uppsägning hör, nödig föreskrift
och upplysning, och den skattskyldiges
åliggande endast vara, att hos Konungens
Befallningshafvande sin RänteSpannemål
uppsäga.
D:o af Olof Persson från Stockholms
Län, att, genom en närmare förklaring
öfver 3 §. af 180g års Kongl. Förordning,
kunde i Nåder stadgas, att den deri
lofvade reglering genom ständige tionde
anslag för stater och indelningar, hvarvid
borde tillses, att tiondegifvare blefve fördelte
till närmaste tiondetagare, äfven måtte
tydligen utsträckas till jemkning och utbytes
reglering emellan särskilde län.
D:o af Anders Danielsson, från Elfsborgs
län, att, när räntegifvare och räntetagare
icke annorlunda åsämjas, den förre
må ega utgifva, den sednare fordra räntor
efter markegångspris, så att intet annat sätt
Besv, och Ekon, Utslt. Betänkanden. 263
till desse utskylders afbördande må kunna
å någondera sidan påyrkas.
D:o af Nils Strindlund från Ångermanland:
att räntegifvare derstädes, lika
med hvad för Vesterbotten är medgifvet, i
Kongl. Brefvet den xo December 18x0,
må vinna rättighet att, vid ali tiondelevarering
in Natura, få utgöra afradskornet
af den årsväxt, tiondegifvaren för löningsåret
af eget hemmans bruk bevisligen inskördat,
utan afseende på sädens bättra eller sämre
beskaffenhet hvaruti Johan Bengtson från
Ångermanland, Anders Mårtenson från
Jemtland och Eric Johansson från Medelpad
samt Ståndets allmänna röst instämt. Nils
Strindlund har derjemte yrkat, att räntegifvare
i Vester-Norrland måtte lemnäs rättighet,
att leverera räntepersedlarne (såg*
bräder och lax) in Natura, eller ock att
lösa dem efter gällande markegång, samt
att levereringen af lax och bräder må få
verkställas, ej på en, utan på flere dagar i
Februari månad, enär denna leverering skall
ske dels till sjöss och dels på svåra vägar,
då en dags hinder eller uppehåll icke katt
förekommas, men deremot uteblifvandet på
den bestämda dagen berättigar räntetagaren
till kännbara prässningar.
D:o af Anders Mårtensson från Jemtlands
län, alt vid ali årsväxt, utan åtskilnad,
räntegifvare må vara berättigad utgifva
S$4 Besv. och Ehotii Utsk. Betänkanden.
sitt tionde i sådan säd, som hans jordbruk
afkastat.
D:o af Eric Broberg från Södermanland:
att Hellebo och Rosine häradsboar i
Nyköpings län måtte tillåtas leverera räntespannmålen
till vederbörande, der de bo
inom häradet, eller till Nyköping.
D:o af Olof Wikström frän Norrbottens
län: att allmogen i Norra orterne finge betala
afradsspannmålen med penningar efter
i orten faststäldt niaikegäugsptis, i likhet
sned halfva kronotionde spannmålen, hvaruti
Eric Mörtberg frän samma län instämt.
D:o af C, F. Berg från Bohus län: 1:0
att all afrads-, krono- och vacancespannmål
finge levereras till Mars månads slut hvarje
år. 2:0 att räntegifvaren må ega rättighet
att i det honom närmast belägna Krono»
Magazin leverera all den säd, han till Kongl.
Maj:t och Kronan bör utgöra; g:o Att
skatternes indrifvanda icke får brådstörtas,
utan reststämman hållas i mediet af Mars
månad.
D:o af Per Bengtson från Halland: att
alla slags räntepersedlar finge med penningar
efter markegångspris lösas.
D:o af Johan Svensson och Eric Pålsson
från Elfsborgs län, att afrada- och kronotionde
spannmålen mätte få aflemnas i kronomagazinerne,
der de i orten finnas så
belägne. Häruti hade Eric Bylund instämt.
Besv. och Ekon. 1Jtsk. Betänkandcn. 265
D:o af Lars Andersson från Skaraborgs
län: att afrads gill säd måtte bestämmas till
13 gtt för tågen, och lif gg för kornet.
D:o af Petter Pehrsson från Calmar
län: att tiondegifvarne hädanefter måtte
vara berättigade, att, utan föregående uppsägning
in Natura, aflemna afrads- och kronotionde
spannmål, samt att, då contant
betalning derföre erlägges, uppbördsmöte»
böra hållas i den Socken, der de betalande
bo.
D:o af Carl Henrikson Bergman från
Gefleborgs län: att han, med bifall till Anders
Danielssons förslag, om räntans lösande
efter markegång, i allmänhet likväl för de
provincer i Norrland, der linodling idkas,
yrkar det undantag, att hemmansegare derstädes
i de år, då sädesskörden blifvit tillräcklig,
men linväxten misslyckad, måtte
ega rättighet in Natura leverera sin tionde
i så beskaffad spannmål, som de på egen
jord erhållit.
D:o af Eric Ericsson från Stockholms
län, att, likasom andra räntepersedlar, äfven
de brännkol, som skola utgöras till de
rustande, måtte efter markegången få lösas.
D:o af Conrad Earsson, från Gottlands
Södra Härad: att de på hemmanen indelde
räntepersedlar, bestående af säd, hö och
ved till Biskopen, LandsSecreteraren och
Landskammereiaren m. fl. i Wisby, antingen
mätte få lösas med penningar efter
£.66 Besv. oek Ekon. Utsk. Betänkanden.
markegangspris, eller ock skyldigheten att
dessa persedlar erlägga omvexla äfven med
hemman i Norra Häradet, som nu utgöra
afrads spannmålen, hvaremot Eric Detlofsson
från Gottlands Norra härad erinrat, att
hemmanen i hans ort äro i allmänhet af
sämre beskaffenhet än i landets Södra del;
i följd hvaraf han yrkat, att utgörandet af
kronoutskylderne må förblifva i samma oförändrade
skick som hittills.
Detta ämne, hvaröfver Utskottet nu äJigger
att afgifva betänkande, och hvilket
Utskottet anser förtjent af en särdeles uppmärksamhet,
har redan vid flere Riksdagar
förut varit föremål för Rikets Högloft.
Ständers öfverläggningar och behandlades,
vid den sednast förflutne, äfven af detta
Utskott gemensamt med StatsUtskottet, som
då, under åberopande, att uppgifvandet af
genom ålder helgade rättigheter vore ett
ingrepp i den medborgerliga säkerheten,
ansåg sig hvarken kunna eller böra föreslå
någon förändring uti hvad författningarne,
rörande kronotiondens och afradsspannmålens
utgörande, föreskrifva.
De Motioner, som nu inkommit, innefatta
egenteligen irenne särskildta föremål:
1:0 Förändring i skyldigheten och sättet att
utgöra hronotionden och afrads spannmålen
samt andre på hemman indelde räntor.
2:0 Förändringi föreskrift erne rörande Rån•
tepersedlars uppsägning och aflevererings•
Besv. och Ekon. Utsk. BctänkanSen. 267
tid, samt bestämmandet af spannemål af rads
gilltighet
g:o Lindring i forslingsbesväret.
Efter behörigt öfvervägande af alla
till detta ämnets pröfning hörande omständigheter,
får Utskottet, beträffande den första
frågan, eller yrkad förändring i skyldigheten
och sättet att utgöra Kronotionde
och afrads spannemål, jemte andra på hemmanet
indelde Räntor, vördsamt anföra, att
man visserligen uti hittills gällande författningar
rörande detta ämne, likasom vid föregående
Riksmöten, antagit till grund för
denna prestation en viss jemlikhet i Räntetagarens
och Räntegifvarensrättigheter,enär
dem letnnats enahanda rätt och vitsord, att
få uppsäga spannemålen, eller Räntepersedel
till utgörande in Natura, och de, i brist
af en sådan uppsägning å någondera sidan,
blifvit å ömse sidor lika underkastade den
ovillkorliga Norm, som årliga Markegångssättningen
bestämmer; men erfarenheten torde
hafva ådagalaggt, att denna jemnvigt mera
varit åsyftad i principen, än den i sjelfva
verket är existerande.
Man synes nemligen icke hafva beräknat
den rubbning i den åsyftade jemnvigten,
som till Räntegifvarens lidande förorsakats,
genom den ojemnförligt större svårigheten
för honom att leverera Spannemål in Natura,
då Räntetagaren fordrat, än, för Räntetagare»,
stt mottaga den iu Natura vid de
26Q Besv. och Ekon. Utsh. Betänkandeni
vida färre tillfällen, då räntegifvaren, pl grund
af sin motsvarande optionsrätt, sådant erbjudit.
Det förstnämnde har nemligen vanligtvis
inträffat, dels med Räntegifvare, som å sine
hemman icke kunna producera den slags
spannmål eller Räntepersedel, som skall ut«
göras, eller icke ega något öfverskott deraf
utöfver egen förnödenhet, dels ock i
missväxtår, då antingen sistnämnde förhållande
egt rum, eller ock säden tagit
sådan skada, att den icke kunnat praesteras,
af den fullgoda beskaffenhet, som vid alla
praeätationer måste förutsättas och fordras,
för att icke lemna rum för underslef och
tvister.
Vid sådana tillfällen, har mångenstädes
spannmålen blifvit af räntetagaren uppsagd,
icke med verklig åsyftan att erhålla den
in Natura, utan fast häldre att uppstegra
lösningspriset utöfver markegången. I sådana
vilkor hafva ock ej allenast de räntegifvare,
hvilka af ofvannämnde anledningar
varit urståndsatte, att af egna tillgångar
nöjaktigt fullgöra prsestationen, funnit sig
föranlåtne att ingå, för att undvika svårigheterne
för varans anskaffning och äfventyrligheten
af en granskning, hvilken alltid
blifver sträng, vid de tillfällen, då mau
derigenom tror sig kunna vinna något annat,
eller mera än hvad som erbjudits, utan
andra räntegifvare, hvilka, såsom egare af
små och till mindre be tydlige ruta tebelopp
Besi)i och Ekon,. Dtik. Betilnkanden.
inäelde hemmansdelar, ansett den långväga
forslingen och ofvannämnda äfventyr a£
spannmålens möjliga underkännande mera
betungande, än sjelfva prasstationen, hafva
ock underkastat sig de kännbara vilkoret!
sf sådane, vanligtvis af uppbördsman eller
andra räntetagares ombud bemedlade, träns»
actioner.
Då sådana olägenheter på många ställen
inträffat, hvilket tillräckligen vitsordas
af de många och sammanstämmande motioner,
som i detta ämne inkommit, så har
Utskottet ansett sig böra egna all möjlig
uppmärksamhet åt de förslag och utvägar,
som till olägenheternas afhjelpande blifvit
uppgifnej men får derjemte anföra, att Utskottet,
efter föregången pröfning, icke finner
någon af de åtgärder, som i detta afseende
blifvit föreslagne, uppfylla det allmänna
ändamål, hvilket dermed bör åsyftas.
Hvad särskildt angar BancoFullmägtigen
Anders Danielssons motion: att räntegifvaren
borde ega ovilkorlig rättighet,i förening
med ovilkorlig pligt, att lösa afrads- och
tionde spannmålen efter markegångspris, så,
och ehuru gällande anledningar dertill på
många orter förekommit, torde likväl betänkligt
vara, att sådant ovilkorligen föreslå,
enär andra orter gifvas, der räntegifvare
hafva större svårighet att skaffa penningar
ärt säd, och der räntetagarne icke heller
Zjo Besil, och Ekon. Utsk. Betankanåen.
genom stegrade anspråk försvårat sistnämnde
prtestationssätt.
Vid ett sådant förhållande, och med
fästadt afseende på angelägenheten deraf,
att räntegifvare måtte blifva oberoende af
de öfverklagade stegringarne i lösningspriset,
hvilkas undanrödjande så mycket häldre
bör åsyftas och befordras, som vinsten
deraf vanligen icke tillfaller kronan eller
allmänna inrättningar, elier ens räntetagande
ämbetsmän, utan merendels städner
hos de uppbördsmän eller commissionairer,
för hvilka ockrandet dermed på den
räntegifvande menighetens bekostnad blifvit
en vana och ett yrke, som utom den lagstiftande
magtens mellankomst är svårt, om icke
omöjligt, att i grund afskaffa och förekomma;
Så har Utskottet trott sig, efter mogen
öfverläggning och pröfning af alla härvid
förekommande stridiga interessens vigt och
beskaffenhet, böra vördsamt tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställa: om icke, vid utgörandet
ej blott af kronotionde och afrads
spannmålen utan af alla slags på hemmanen
indel te räntor (med undantag likväl
af dem, som icke hunna in natura utgå),
räntegifvare skäligen kunde lemnäs optionsrätt,
att före Thomaedag hvarje år hos
räntetagaren, eller i de fall, sota 2 § af
Kongl. Förordningen den 22 Juli 1803
bestämmer, hos vederbörande Tjenstemän
Beiv. och Elkon. Utsk. Betänk anden. 271
tillsäga, hvilketclera räntegifvaren vill utgöra,
-praestationen in Natura eller med
penningar efter markegång, hvaremot räntetagaren
skulle ega enahanda optionsrätt
att, derest sådan tillsägelse före Thomae•
dag af räntegifvaren icke skedde, utfordra
räntan, antingen in Natura eller i penningar,
hvilketclera honom godt syntes.
Häremot kan val invändas, att, då
optionsrätten sålunda i första hand lemnäs
Räntegifvaren, men deremot icke Räntetagaren
i andra fall, än då den icke af
den förstnämnda begagnas, jemvigten i rättigheten
dem emellan rubbas; men denna invändning
förfaller i Utskottets tanka, örn
man besinnar, att den svårighet eller omöjlighet,
som Räntegifvaren icke sällan vidkännes,
att af egen production fullgöra prae«
stationen sådan, som Räntetagaren eger rätt
fordraden, skäligen bör uppvägas af företräde
till optionsrätten å den förstnämndes sida.
Deremot anser Utskottet det vara en
särdeles angelägenhet, att, vid markegångens
sättande, någon åtgärd vidtages till
förekommande, att icke någotdera af de stridiga
interessen, som Räntetagare och Räntegifvare
nödvändigt hafva vid markegångens
bestämmande, må erhålla öfvervigt, på det
andras bekostnad, utan att markegången i
möjligaste måtto må blifva upprättad i. öfverensstämmelse
med de gällande priserna.
272 Besv. ock Ekön. Utsk. Betänkande!!.
Det lämpligaste Corectivet i detta af*
seende synes vara, att af Deputerade, som
sätta Markegängen, lika många äro Räntetagare
och lika mångå Räntegifvare. Också
föreskrifver Kongl. Förordningen den 20
September 1815: att stadgandet i 3 § af
1734 års Kongl. Resolution på allmogens
besvär, det hälften af Deputerade vid mar«
kegångssättningen bör vara räntegifvare,
och hälften räntetagare, må upplifvas och
blifva verksteldt å alla ställen, der det, med
iakttagande af de i Kongl. Kungörelsen
den 1 October 1810 i öfrigt bestämda grunder,
sig göra låter; Men, som, enligt sistnämnde
Nådiga Kungörelse, Ridderskapets
och Adelns deputerade väljas af Ståndet
sjelft, bland dess väljbara ledamöter, PresteStåndetsaf
Dom-Capitlet, BorgareStåndets
af Ständernes äldste tonrvis, och BondeStåndets
genom ombud från hvarje socken;
Så följer, att detta stadgande icke gerna
annorlunda än tillfälligtvis kan komma till
någon verkställighet. Utskottet har derföre,
med afseende å den särdeles vigt och
säkerhet, som det miste medföra, att antalet
af räntegifvare och räntetagare blifver
lika, trott sig böra föreslå den åtgärd till
vinnande af detta ändamål, att, sedan protocollerne
öfver val till Deputerade vid
markegångssättningen inkommit, hvilka Protocoll
böra innefatta bestämd och tillförlitlig
uppgift, huruvida de deputerade äro
Besv. och Rhon. Utsi;. Bctankandcn. 273
räntetagare eller räntegifvare, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande bör undersöka, om antalet
af de förra och de sednare är lika,
samt, der det skulle belinnas, att flere, antingen
räntetagare eller räntegifvare, blifvit
invalde, Konungens Befallningshafvande då
må ega att utse och tillkalla så manga räntegifvare,
eller räntetagare, allt efter sam
de förre eller sednare äro öfvertalige, att
jemnvigten blifver återställd.
Sedan således lika många af hvardera
blifvit behörigen constituerade, böra desse
sammanträda till markegång» uppsättande,
då, i händelse af omröstning, denna icke
må, såsom hittills föreskrifvet är, ske Ståndsvis
utan per Capita beräknas»
Det faller af sig sjelft, att RondeStåndet,
vid ett sådant tillfälle, idce må, såsom
hittills skett, ega ett större antal deputerade
närvarande än de öfriga RiksStånden,
hvadan nödigt blifver, att BondeStåndet öfverenskommer
om något lämpligt sätt, att
inom sig utvälja ett lika antal deputerade,
med de öfriga RiksStåndens.
Utskottet anser derjemte, att, då optionsrätten
i första hand räntegifvare» tilldelas,
och han såmedelst befrias från den besvärliga
forselskyldigheten, i andra fall än han
åstundar lemna sin räntespannmål in Natura,
bör, såsom en skälig motvigt till förmån
för räntetagaren, den hittills stadgade
Bihang till RiksSt. Prat. 1P/23, Q-de. Sami. Nir
£74 Besv. och Ekon. Viik. Betankanden.
forlönen af 16 skillingar Banco förrägoeh
korn, samt 12 sk. för bafra, fördubblas,
hvilket Utskottet funnit billigt, äfven i det
afseende, att skjutslegan i allmänhet, sedan
forlönen för spannmåls forslande bestämdes,
lii! ett betydligt belopp blifvit förhöjd.
Äfvensom det svne'8 skäligt, att räntegifvaren
icke må kunna begagna berörde optionsrätt,
i afseende pn någon viss del af räntan,
utan att den bor till liela sitt belopp utgå
antingen in Natnia eller med penningar
(i-hvilket fall likväl enahanda förhållande må
ä ränte taga rens sida iakttagas vid de tillfällen,
då han begagnar optionsrätten), samt att
rantegitvarén, då han utöfvar denna rätt,
tua vara skyldig att inom Januari månads
utgång det påföljande äret, om räntetagare»
sådant äskat, afbörda räntan; men bör i
annat fall, eller då optionsrätten räntetaga»
ren tillfaller, ega rådrum dermed, enligt nu
gällande författningars föreskrift, till den
25 Februari.
Härigenom kommer räntetagare» i til!»
fälle att begagna tiden före sistnämnde för
räntornas utgörande hittills stadgade termin,
för att efter behof och beqvämlighet förvandla
spannmålen i penningar, eller tvärtom;
Och räntegifvare» synes gerna böra
underkasta sig äfven ett sådant ansvar, för
att kunna, efter eget val och särskilda Jonala
omständigheter, *;eif bestämma det lättaste
sättet till räntornas utgörande.
Besv. och Ekon. link. Betankanden, 275
Sedan Utskottet sålunda anfört sin metning
om förändring i Kongl. Förordningen
den 22 Juli 1803, i afseende på skyldigheten
och sättet att utgöra den kronotionde
och afradsspannmål samt öfriga räntepersedlar,
sam blifvit indelningshafvare i allmänhet
och särskilde inrättningar och verk anslagna
och förlänle, får Utskottet nu, f anledning
af RiksdagsFullmägtigen C.F. Bergs
motion, angående leverering till nästa Magazin
af den kronan immediate behållna
spannmål, särskildt tillägga: att förhållandet
med utgörande af kronans behållna spannmål
i så måtto är olika, som rörande densamma
någon bestämd föreskrift om förselakyldigheten
till miltal m. m. icke eger
rum, utan har Kongl. Maj:t behagat tillse,
att räntegifvarnes beqvämlighet, vid dess
leverering, blifvit, så vidt möjligt varit, efter
omständigheterna iakttagen, hvadan äfven
några sådane olägenheter i afseende på for*
selskyldigheten dervid, som för den indelde
räntespannmålen, icke försports; Men, som
det ostridigt skulle medföra mera lättnad
för räntegifvaren, om han äfven vid utgörandet
af detta slags spannmål finge bestämma
valet, att antingen lemna in Natura eller
efter Riksmarkegång, så har Utskottet, utan
att kunna tillstyrka någon lika bestämd Underdånig
önskan i detta afseende, likväl
trott sig böra vördsamt föreslå, det Riksens
Högloft. Ständer till Kongl. Majit* Nådiga
£76 Ees«. och Ekon. Utsk. Eetånkanåen,
pröfning i underdånighet öfverlemna, horn
vida det kunde medgifva?, ett den tillstyrkte
optionsrätten för räntegifvaren vid räntespannmåls
utgörande, till indelningshafvaren
äfven finge utsträckas och till godo
njutas vid utgörandet af den spannmål, som
är Kongl. Maj:t och kronan immediate behållen.
Beträffande dernäst den andra frågan,
jeller förändring i föreskrifterna rörande
räntepersedlars uppsägning och levereringstid,
samt spannmåls afradsgilltighet; så finner
Utskottet sig visserligen bora vördsamt
tillstyrka: att, såsom RiksdagsFnllmägtigen
Gråberg föreslagit, Kongl. Majjts Befallningshafvande
åläggas, genast vid markegångs
utfärdande, genom hvarje år förnyad
och markegångstaxan vidfogad kungörelse,
i likhet som vid mautalsskrifningarne sker,
lemna nödig föreskrift och upplysning, i
allt hvad som angår, så väl tiden sorn öfrige
omständigheter, rörande spannmålens
uppsägning. Men Utskottet kan icke föreslå,
såsom Gråberg yrkat, att uppsägningen
skulle få ske hos Konungens Befallningshafvande,
enär Konungens Befallningshafvande
derigenom komme att besväras med
nya göromål, hvilket deras förut trägne och
öfverhopade befattningar och arbeten icke
medgifva.
Äfven .anser Utskottet bifall böra lemnäs
till den af RiksdagsFullmägtigen Strind
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 277
lund gjorda motion; att räntegifvare i Vester-Norrland
må förunnas den rättighet;
att levereringen af deras räntepersedlar icke
behöfver verTrställas på en, utan flere bestämde
dagar i Februari månad; men, hvad
Herr Santessons med fleres förslag, att afrada
gill säd skulle genom viss vigt å tunnan
bestämmas, angår, så kan Utskottet härom
icke afgifva något utlåtande, innan Utskottet
fattat sin mening, rörande den allmänna
till Utskottets behandling remitterade
frågan, om förändring af mått, mål
och vigt.
Hvad slutligen tredje frågan eller forslingsbesväret
beträffar, så, och då räntegifvarne,
på sätt som Utskottet föreslagit,
lemnäs ett öppet tillfälle, att genom räntans
lösande efter markegång, med stadgad forlön,
undgå detta besvär, i andra fall, än
då de erbjuda prsestationer in Natura, synes
i Utskottets tanka någon^ förändring i
de, angående berörde forsling, gällande författningar
icke vara af nöden, hvarjemte
Utskottet, i afseende på den af flera bland
Hederv. BondeStåndets Ledamöter väckta
fråga, att tiondegifvarne, så vidt möjligt
är, måtte blifva fördelte till närmast belägne
tiondetagare, får vördsamt upplysa,
att Kongl. KammarCoIlegium blifvit s£
Kongl. Majit i Nåder anbefaldt, att inkomma
sned underdånigt förslag till upprättande a£
ständige tionde anslag, deruti en sådan för
-
Besu. ock Elkon. Utsk. Betänkandtn.
delning, i afseende på de orter, der någon
viss tiondesättning blifvit verkställd, i un»
derdånighet uppgifvas; hvadan, och innan
detta förslag kommit under Kongl. Majus
Nådiga pröfning, Utskottet icke anser någon
åtgärd i detta afseende behöfva på förhand
tillstyrkas, utan torde Kongl. Majils Nådiga
beslut i detta ämne böra i underdånighet
afvaktas. Dock varder detta, jemte flera
Ledamöters särskilde meningar i ämnet,
Riksens Höglofl. Ständers egen upplysta om»
pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 12 April 1823.
XJtdrag af Protodollet, hålleti Riksens Hög'
lo/l. Ständers Allmänna Besvärs- och. EkonomiUbs
kott den 12 April 1823.
Herr Frosten Herlitz anförde:
Ehuru jag redan yttrat mina tankar i det»
ta ämne, då det till beredning i afdelningen
förehades, skiljaktige från de Herrar Leda»
möters, hvilka afgifvit förevarande betänkande,
anhåller jag likväl, att till Protocollet
få framlemna mina åsigter af denna
Besv. och Ebon. Betänkande!!. #79
sak för att till RiksStånden nämnde betan*
tande åtfölja.
Till förekommande af det öfverklagade
prejeri, hvaraf Räntegifvare af Räntetagare
besväras och betungas, har man här föreslagit
att öfverlemna de förra rättigheten, att
efter markegången med penningar lösa sina
ränte-persedlar, eiler in natura aflemna
flem, allt efter som det för räntegifvaren
' C .
faller sig lämpligast, och bar man således
velatbetaga räntetagaren en rättighet, grundad
i lagar, särskilda concessioner och privilegier,
och hvilken rättighet åtminstone en
stor del aldrig förverkat. Jag kan ej medgifva
en sådan orättvisa. Alla T;pnste- och
Ämbetsmän, högre och lägre, hafva med
staten ingått Contract att sköta särskilda
statens angelägenheter, mot vilkor, att uppbära,
för deras möda, ett bestämt arfvode, bestående
i penningar, räntepersedlar eller
andra förmåner. Detta contract kan ej
upphäfvas utan gemensamt begifvande, lika
så litet som det är andra tillåtet upphäfva
ingångna förbindelser utan ömsesidigt bifall,
och lika så litet som en husbonde får
fråntaga sina tjenare en mindre eller större
flel af den öfverenskomna lönen. Men just
detta är föreslaget i närvarande betänkande.
En del ämbets- och tjenstemän hafva
fått sig öfverlåtna vissa persedlar, beståf
ende af spannmål, hö, ved, tjära och viciu«li
er. De måste oafkortadt utfå desse sig
B8o JSesv. ock Ekon, Utsk. Betänkanäen.
betingade persedlar. Ett motsatt förhållande
vore i min tanka orättvisa och väld.
Man säger väl, att ingen orätt sker
dem, emedan de få lösen efter markegång,
Detta är ett orätt påstående. Om marbegången
något år varit svarande mot de gångbara
priserna, har den de flesta år varit
vida lägre. Åtminstone har detta merän»
dels varit och är just fallet för det närvarande
i min hemort. Att nu tvinga ränteiagaren,
att för sina räntepersedlar mottaga
lösen efter ett lägre pris, är ju att beröfva
honom en del af de förmåner, han för sin
tjenst sig af staten betingat. Låt ock vara,
att markegången är svarande mot de gångbara
priserna, sä är saken dermed ändå ej
hulpen. Jag känner tjenstemän, som ej ega
flere räntepersedlar sig anslagne, än
som äro behöflige för deras hushåll. Om
de förlora dem, måste de ju nödvändigt
från andra häll skaffa sig dessa förnödenheter,
och detta är förenadt med forslor, kostnader,
besvär och omtanka, hvarigenom deras
belägenhet, förut för mången tryckande,
blir än mera försämrad.
Jag afskyr innerligen det prejeri, hvarmed
räntegifvare sägas betungas af en del
räntetagare; men jag tror ock, att medel
till dess förekommande måtte kunna påfinnas,
utan att göra inkräktning i andras oförverkade
fri* och rättigheter. Den brotts
-
Besv. Qch Ekon. Ut sk, Betänkanden. 28»
lige må straffa» efter lag. Imagen må skydda
den oskyldige.
Af hvad jag sålunda haft äran anföra
tror jeg, att räntetagaren bör bibehållas vid
sin upplåtne rättighet att uppbära sina ränlepersedlar
in Natura, eller sjelf för dem
taga lösen efter öfverenskommelse, allt efter
som han linner för sig vara förmånligast.
Denna min tanka grundar sig pä det contract,
han ingått med staten, vid mottagandet
af sin tjenstebefattning, samt på särskildte
privilegier, dem förut det Högloft.
Utskottet, vid frågan om Pastorernas skyldighet
att underhålla sina ämbetsgårdar,
respecterat.
Häruti instämde Prostarne Herr Horster
och Herr Arbman.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
282 Besv. och Ehon. Utsk.' Bellini anden.
Transsumt, hörande till N:r 57 pag. 260.
Transsumt af Protucollet, hållet uti Riksens
Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskott den 14 April 1825.
Herr af Robson C. M. anmälde sig
vara af den tanken, att det tillägg borde
göras, som saknas uti den sista författningen
om flyttningstiden, nemligen, att densamma
skall utsträckas till Smeder, på det
icke den oreda må fortfara, som för närvarande
derigenom uppkommit, att Smeder
villja hålla sig till 1766 års hammarsmeds,
ordning, hvilken utsätter Michaelsmässan.
Enär Smedsdrängar skola legas utur arbetsclassen,
men flyttningstiden ej är en och
densamma, följer deraf nu den skadan för
Bruksegaren, att man någon tid blifver utan
dessas arbetsbiträden. Dessutom, ju
närmare October månads slut Smedernas
flyttning inträffar, ju lämpligare blifver det
för Brukets räkningar, emedan hvarje nytt
smidesår börjar med den 1 November.
Prosten Herr Lector Kjellander anförde:
att han ansåg Michaeli vara den tjenligaste
flyttningstiden, hvaruti Herr Lundman
äfven instämde.
Ex Protocollo.
A. Fryxell.
Etsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. s85
N:r 59.
Ankom den £3 April 1823.
Utlåtande, angående Krono-Tionde spann*
målens utgörande till Stockholms och
Malmö Barnhus.
7 ill detta Utskott har blifvit remitteradt;
Frän Hederv. BondeStåndet,
Ett Memorial af Nils Pehrsson, frän
Malmöhus Län, deruti anföres: att utgörandet
af den del af Kronans behållne Tionde,
som blifvit anslagen till Stockholms
och Malmö Barnhus, är för allmogen ganska
tryckande; emedan alla de år, dä skörden
varit förmonlig, den icke emottages in Natura,
af den orsak, att det då är förmonligare
derföre taga betalning efter årets mar*
kegångspris, med en derutöfver stadgad förhöjning
af En Riksdaler Banco per Tunna
Råg eller Korn och 32 sk. för en Tunna
Hafre, hvilket under de låga Spannemåls
priserne, som nu några år egt rum, utgjort
ungefärligen 3:djedelen af värdet. De år
åter, då missvext inträffar, eller grödan
varit mindre förmånlig, måste de leverera
in Natura. Ett sådant förhållande har icke
utan skäl väckt missnöje, så mycket mera,sorn
penningebristen ansenligen försvårat dessa
lianders utgörande i penningar; och något
284 Besv. och Ekon. Vtsk. Betänknnden. Z
medel dertill, genom afsättning, har oftast
icke kunnat påräknas.
På sådane skäl yrkar han, att detta sätt
för utgörandet af nämnde Tionde bör försvinna,
och årets Markegångs pris, utan förhöjning,
ovilkorligen tjena till grund för dess
betalande med penningar, då levereringen
in natura icke tiilåtes; men, då Tionden in
Natura skall afbördas, borde det då få ske
på närmaste Krono-Magazin, hvarifrån den
af Kronan bör ytterligare förskaffas till
vederbörlige orter och ställen; härutinnan
hafva Fehr Knutson och Anders Nilsson
från Isie, i Skåne, instämt; äfvensom Nils
Pehrsson genom anförande till Ståndets Protocoll^rättat
en felaktighet isin framställning
i så måtto: att ifrågavarande Tionde icke betalas
efter Markegångs pris med derutöfver
nämnde förhöjning, utanefter det pris, sorn»
genom auction derå, i Malmö och Stockholm
bestämmes.
Till detta ärendets fullständiga utredande
får Utskottet vördsamt upplysa, att det
äfven vid sistlidne Riksdag förekommit, då
Ekonomiutskottet i afgifvet utlåtande anförde:
att uti alla de förordningar och
Kongl, rescripter, hvilka de sednaste 50 åren
blifvit i Nåder utfärdade, rörande skyldigheten,
att i allmänhet utgöra kronobonden,
Stockholms Barnhus alltid varit undantaget,
och Öfverståthåilareämbetet, såsom
disponent af dess tionde spannmål, bi
-
Betv. och Ekon. Utsic. Betilnkanden. 28g
behållet vid dess egande rätt, att, när så
förmånligt finnes, till annor man densamma
öfverlåta^ hvadan spannmålen då bör ovillkorligen
till anviste ställen inom Lagsagan af
tionde gifvaren framföras. Häremot hade väl
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län, under den 19 Augusti 1813,
inkommit med underdånigt förslag till
rättelses vinnande, uti de härmed för länet
åtföljande flera olägenheter, hvarpå Kongl.
Maj:t, sedan Öfverståthåliareämbetet hördt
blifvit, under den 22 påföljande September
i Nåder förklarat: det böra förblifva vid
den af välbemäldte ämbete yrkade fria dispositionsrätt,
af ofta nämnde spannmål,
på sätt instructioner och ordningar tillförene
stadga.
Sedermera hafva Riksens Ständer, vid
1815 års Riksdag, derom väckt enahanda
motion, samt, efter bifallet tillstyrkande af
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
uti underdånig skrifvelse af den 2 Juli samma
år, anhållit, att, så framt icke särdeles
vigtiga omständigheter sådant hindrade,
med förhöjning i priset af ifrågavarande
spannmål måtte få förhållas på lika sätt,
som i anseende till öfriga fromma stiftelser
blifvit genom Kongl. Instructionen för Se*
raphimerordens Gillet, den 28 April 1791,
samt Kongl. KammarCollegii Kungörelse af
den 21 Mars 1815, stadgadt och förordnadr,
hvarigenom det lidande, som, getxom spann
-
2fi6 Eesv. och Ekon.
måls forslande tiondegifvarne förorsakades»
ansågs säkrast kunna afhjelpa*.
Efter det vederbörande häröfver hörde
blifvit, föredrogs åter detta ärende genom
Kongl. Ecclesiastique-Expeditionen, den l
November 1815, då Kongl. Majit fann, att
någon ändring, uti hvad den 22 Septem*
ber 1813 i detta afseende blifvit i Nåder
förordnadt, icke borde ega runi.
Vid ett sådant sakens förhållande, och
då den ej allenast flere gånger tillförene,
utan äfven vid 1815 års Riksdag, inom frenne
års förlopp, blifvit Kongl. Majit i un*
derdånighet föredragen, som äfven häröfver
täckts i Nåder fatta sitt höga beslut, samt
inga omständigheter under tiden inträffat,
hvilka åt densamma kunnat gifva något förändradtskick;
så ansåg Ekonomiutskottet vid
18 • 8 års Riksdag sig icke kunna tillstyrka Riksens
då församlade Ständer, att dermed taga
någon befattning eller Kongl. Majit med
ytterligare förnyad skrifvelse i detta ämne
besvära; hvarjemte Utskottet anförde, attUtskottet
trodde sig icke böra obemäldt lemna,
det den öfverklagade förhöjningen öfver
markegången, af 1 Rd. per tunna å råg och
korn, samt 32 sk, å hafra, icke synes svårare,
än hvad de fleste andra tiondegifvare,
vid anställd och allmänt medgifven jemnförelse,
få vidkännas, enär man beräknar
forselskyldigheten in Natura och det lägre
pris på spannmålen, sorn, i anseende tili
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. £87
höstetidan, vanligast bestämmer länens markegangar.
Utskottet får vördsamt anföra: att, som,
sedan denna tid, saken befinner si» i ali
C»
delea
samina skick, och inga nya omständigheter
tillkommit, saknar Utskottet ali
anledning att ännu ytterligare föreslå hos
Riksens Höglofl. Ständer en Underdånig
hemställan till afhjelpande af den öfverklagade
olägenheten, vid utgörande af Tionden
till Stockholms Barnhus, enär detta
g:ne gånger förut skett, utan att det åsyftade
ändamålet kunnat vinnas; men, hvad deremot
den Malmö Barnhus anslagne tionde spannmål
beträffar, så, och då nigot sådant undantag
för denna spannmåls utgörande, som
för den till Stockholms Barnhus anslagna
tionde, icke i författningarna eger rum, lärer
den öfverklagade svårigheten upphöra,
' om, såsom Utskottet, i afgifvet betänkande:
om förändring i skyldigheten att leverera
Krono och Tionde-Spannemålen m. m. föreslagit,
Tiondegifvarén får njuta options•
i rätt eller berättigas sjelf bestämma, hviU
ketdera han vill lemna, räntan in Natura,
eller i penningar efter markegångspris, med
stadgad forlön; vid hvilket förhållande,
och innan denna fråga blifvit af Riksens
Höglofl. Ständer afgjord, Utskottet nu anser
någon ytterligare åtgärd i afseende på
denna motion icke böra tillstyrkas, Dock
s8ft Besv. och Ekon. thsk. Betänkande»,
varder detta till Riksens Högloft, Ständéra
egen pröfning vördsamt öfverlentnadl.
Ståckholm d. 12 April 1823.
N:r 60.
Ankom den 26 April i8®3*
Betänkande, i frågan om nödvändigheten
af krönte kålskrindor och angående kål»
mätare.
Genom ett från Hederv. BondeStåndet re*
mitteradt Memorial af Eric Larsson, från
Södermanlands län, i hvilket C. Gustaf sson,
E. Broberg, P. Andersson och Olof Larsson
från samma län sig förenat, samt dervid
gjorde tillägg af Riksdagsmännen från
Gestrikland Johan Longberg? Eric Pålsson
från Elfsborgs län, Jonas Gråberg från Carlstads
län, samt Nils Strindlund från Vester».
Norrlands län, är vordet yrkadt: att en be*
stämd författning måtte finnas, som utsätter
kålskrindojrs justering och kröning till
December och början af Januari månad
Besv. mfli Ekon. Etsk. Betnnkanden. 239
inom hvarje Socken ; hvarest Läns- och
Fjerdingsmannen dermed emot ett bestämdt
arFvode borde taga befattning: att då säljare
ej lära undandraga sig mätning med
den vid hvarje Bruk befinteliga Koltunna ,
om köpare sådant åstundar , det också må
vara tillåtet till afsalu föra och leverera
sina Kol äfven i okrönta nya skrindor, intill
dess Kolmätaren , enligt å Predikstolarna
gjordt tillkännagifvanae, hunnit till Socknarna
ankomma, men slutligen ock att Kolmätare
alldeles måtts afskalFas och allmogen
tillåtas forsla 6itt kolförråd uti ryssar
©Iler skrindor af sådan storlek och beskaffenhet,
som den för sig nyttigast finner ,
samt att det endast lär ankomma på Bruksegaren
, tili hvilken varan försäijes , att
låta Kolryssens innehåll undersöka.
Då nu Utskottet i dessa ämnen åligger
, att utlåtande meddela , anser Utskottet
sig till en början böra erinra, att äldre
Författningarne innehålla : att Kolmätare
skola mäta och kröna Stigar och Skrindor,
samt att till den ändan hafva hvar sin
mätstång att mäta dem med, försedde med
ringar på ändarne, uti hvilka kronomärke
skall brändt vara : att Bergsfogdar x bergs»
lagerne, så väl som Länsmännen på landet
skola ock hafva hvar sin mätstång , hvarmed
de ella sådane mitt, som inkomma
med afrädskol eller andia till au säljas }
Bihang till Riksåt, Brot. 1825, Q-de Sand. N;r 19,
Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
pröfva skola, och äro enlige nied hvad Fö*
reskrifvet är: att kronomärket bör inbrännas
i hörnet af kolskrindorne , så åfvan
som nedan, jemväl ock å de, till förekom*
mandeaf utvidgande under brukningen, midt
öfver korgen anbragta tvärträd: att ingen rund*
ning må vara i hörnen mellan öfver- och
under-träden , medelst korgens och tagar*
nes ihopdragande, och att, i de orter,
hvarest ej Kolmätare eller Kol-Uppsyningsmän
äro, skall Hammarsmeds Åldermannen
tillse, det kolmåtten äro såsom förordnadt
blifvit. ^
Under sednare tider hafva ock atskillige
Kongl. Resolutioner utgått, i frågor om kolmåttens
reglerande i vissa orter , såsom i
Westmanland och vid Stora Kopparberget*
ä hvilket sistnämnde ställe så särskilde
omständigheter sig förete , att specielle författningar
i detta hänseende der äro gällande
, äfven som för det närvarande hemställanden
derom skola under Kgl. Maj:ts
Nådiga pröfning vara dragne , hvarefter äfven
den allmänna reglering om kolmåttet,
som uti Kgl- Rescriptet af den 16 Augusti
1806 afses, lärer vara att förvänta. Emedlertid
har dock Kgl. Maj:t redan den 11
Juli 1811 förklarat den vid 1809 års Riksdag
gjorde anhållan , om kolskrindars nyttjande
utan någre föreskrifne dimensioner,
icke kunna bifallas , såsom stridande emot
1770 års författning 5 och dessutom ansett,
Besvt och Ekon, Utsk. Betänkanden.
det stigar af olika form och skapnad, hvilka
icke kunna med en och samma mätstång
pröfvas, skulle leda till mycken ovisshet
i allmän handel melian köpare och
säljare; Och sluteligen har Kgl. Majit, under
den 28 April 1819 , afslagit Riksdagsmannen
Johnn Longberg? redan tillförene
gjorde ansökning om Kolmätare befattningens
afskaffande i Gestrikland.
Utskottet föreställer sig , att egentliga
frågan vid detta tillfälle ar om sädane Kolmått
, hvilka skola begagnas för den vara,
som i handel användes, och att, vid ett slikt
förevetande, kan väl icke Utskottet inse
något skäl , hvarföre de åtgärder skulle
Upphöra* som försäkra köparen om att verkeligen
erhålla fulla beloppet af det koltjvantum
, han mot viss betalning betingat
eller inhandlat.
Ali godtycklig behandling emellan köpare
och säljare Synes vara undanröjd ,
derigenom , att sjelfva Skrindan , Ryssen
eller Stigen, som inrymmer Kolen, genast
ögonskenligen bestämmer allt, hvad som
annars i fråga om det verkliga beloppet
kunde vara tvistigt dem emellan , och en
sådan ordning, som häraf blifver följden,
skulle troligen förgäfves i allmänhet sökas,
derest det öfverlemnades åt enskiJdta interesset
att utan all controll inrätta Kolskrindorna
efter eget godtfinnande , och att vid
hvarje Rruk eller Bergsbruk förrätta upp
-
Besv. och Ekon. Vt sk. Betänkanctcn.
matning med Tunna, skulle ofelbart medföra
en tids utdrägt, hvarmed till äfventyr®
bade köpare och säljare kunde vara illa
belåtne.
Utskottet håller dock före, att en lättnad
för Allmogen i kröningssättet derigenom
borde införas, att, efter orternes olika beskaffenhet
och i de Socknar och Districter,
der Kolhandel drifves , tiil Konungens Befallningshafvande
skulle öfverlemna®, att
kungöra de för kröning af Kolskrindor ,
Ryssar och Stigar lämpeligen utsatte termi.
ner och ställen, samt att, derest Kolmäta.
ren eller Uppsyningsmannen sig då icke infinner
, kröningen finge verkställas af Fjerdingsman,
hvilka, enär Konungens Befallningshafvande
finner dem skicklige , skulle
ega rätt , att äfven för öfrigt Allmogen tillträda
med sådan handläggning, Författningarna
i detta fall bjuda, och vidare att de
skrindor , som af Allmogen blifvit tillverkade
på sådane tider eller ställen, der
kröning ej kunnat erhållas, må utan åtal
få nyttjas, intilldess stämpling kan ske,
och, så vida de hålla de mått och dimensioner
, som genom allmän kungörelse om
Skrindans , Ryssens eller Stigens rymd förut
blifvit tillkännagifvet; anseende sig Utskottet
derjemte böra tillstyrka , att en sådan
författning , som bestämmer Kolmåttets
och Märkstångens beskaffenhet, måtto
allmänneligen kungöras ; men hvilket allt
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 293
till Riksens Högl. Ständers pröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm d. 14 April
1823.
]N:o 61.
Ankom den *6 April »823.
Utlåtande, angående föreslagna förändring
gar i Kongl. Förordningen den 26 Febr.
1817, angående Soknestätmuor och Iiyrko*Råd,
särdeles i hvad angår den Prästerskapet
genom samma Författning
tillagdc myndighet.
tJti ett till Höglofl. Ridderskapet och
Adeln ingifvet Memorial, som från nämnde
Stånd blifvit till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet remitteradt, har Herr
J. Elgenstjerna anmärkt åtskiilige förmente
felaktigheter i Kongl. Förordningen
om Socknestämmor och KyrkoRåd af den
26 Febr. 1817 , hufvudsakeligen bestående
deruti, att prästerskapet derigenom i flere
fall skall blifvit tillagd en myndighet, förenlig
hvarken med desse Embetsman* egent»
liga syfte till religiositetens och sedlighetens
befordrande, eller, i de fall då den
294 Besv. och Ekon, lltsk. Bettinhanden.
godtyckligt utöfva», med andre Medborga»
res lagliga rätt; Varandes såsom bevis här®
på hufvudsakligen anmärkt : Att rättighet
blifvit lemnad åt Pastor, att pröfva behof»
vet af Socknestätnma , att upplösa den, att
justera Protocollet genast eller framdeles ,
och att hos Kronobetjeningen begära verk»
ställjghet af laga kraftvunne Sockenstätnnjo-beslut;
att till öfverläggning vid Sockenstämma
under Pastors ordförande fores
komma äfven sådana ärender, hvaruti han
kan anses jäfvig, såsom angående byggnad
och reparation af Prästegård: Att Pastor,
såsom ordförande i RyrkoRådet, skall blif®
vit tillagd en Domsrätt, hvilken stundom
skall ingripa i den vanliga Ragskipningen,
på ett sätt desto menligare för de enfalldi*
ge bland allmogen , sorn desse, genom
okunnighet om den missnöjdes anmälan ,
som i sådana fall fordras för Fataliernes
förvarande, icke sällan skola försitta dem,
och derigenom komma att vidkännas, bland
annat ansvar , äfven hånliga straff; att
Pastor såsom ordförande i Socknestämma
och KyrkoRåd blifvit i och för denna sin
befattning tagen under lagens skydd, i vida
större mån än ledamöterne ; och att
deremot något ansvar icke blifvit bestämdt
för Pastors egne försummelser eller öfver*
tradelser vid desse författningars tillämpning,
hvarförutan Herr Elgenstjerna ansett
olämpeligt, dels att de, som bruka enskil»
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden. *95
da personers jord, blifvit från rösterättighet
vid Socknestämmor uteslutne , dels att
de medlemmar af Socknarne , som icke
äga rösträttighet, blifvit betagne tillfället
att desse sammankomster och öfverläggnin*
gar öfvervara 5 Hvadan yrkas , att berörde
författning måtte öfverses och förbättras , i
den mån att gränsen mellan Discipline och
verldslig Domaremagt noggrannt bestäm»
des , missbruken förekommos , jämnlikhet
intör lagen toges till grund för ömsesidighet
och likhet i ansvar , samt Prästeståndets
verkningskrets i möjligaste måtto från
verldsliga omsorger afskiljdes.
Utskottet, sorn öfvervägat dessa af Herr
Elgenstjerna med mycken utförlighet utvecklade
tankar , anser visserligen å ena
sidan , lika med hvad i memorialet blifvit
anfördt, att en själasörjares vigtiga kall icke
bör förblandas med policebefaltningar, och
hans tid så litet som möjligt upptagas af
verldsliga göromål , då de icke stå i desto
närmare samband med Läro - Embetets om»
sorg för befordrande af en sann och lefvande
Christendom , såsom grunden för dygd
och sedlighet, samt allraminst af sådane,
hvilkas utöfning på något sätt skulle förringa
eller försvåra verkningarne af hans
bemödanden för ofvannämde hufvudsakliga
syftemål. Likväl skulle Utskottet för sin
del anse , att inrättningen af Sockenstämmor
och KyrkoRåd , långt ifrån att hänfrid
Bav. och IjKoh. IJtsk, Bftänkanded,
ras tili Policeanstalterne, med större skäl
kan räknas tili sådane Co manin al styrelser
eller Municipal inrättningar, på hvilkas
tillvägabiingande i sednare tider ofta och
med skäl blifvit yrkadt, och hvilkas utbildning
i bredd med en allmännare upplysning
allt mer och mer skulle göra Embetstnanna-
och Policemagtens verksamhet
och inflytande tunbärlige. Grunden till
sådane inrättningar behöfver ej hämtas i
efterdömen från andra länder, utan igeniinnes
i åtskilliga bland Sveriges uråldriga
bruk och institutioner , hvilka till vårdande
äfven af mindre samhällens enskilda
angelägenheter , samt både till trygghet för
deras frihet, att derom sjelfve besörja, och
till värn mot sjelfsvåldet uppdragit en
slags patriarchalisk myndighet åt desse
samhällens fäder. På denna grund synes
ock inrättningen af Sockenstämmor och
Kyrkoråd ifrån början hafva tillkommit ,
och den egenskap , af faderlig vårdare för
församlingen, som menigheten vant sig,
att hos en Pastor erkänna och vörda, har,
i förening med beskaffenheten af de ärenden,
som vid desse öfverläggningar förekomma
, och af hvilka flere ingå i hans
egenteliga Embetsbefattning, så mycket häldre
föranledt att åt honom öfverlemna ledningen
af samma öfverläggningar , som
verkställande Embetsman hvarken finnaa
till ett fur detta ändamål tiliräckeligt an
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 297
tal, eller stå till men i gh etern e af deras angelägenheter
i ett liba nära och förtroligt
förhållande. Det har hört till sednare tiders
åsigter och samhällsutbildning, att bestämdare
former skolat gifvas åt inrättningar
i allmänhet, att häfden och vanan skolat iklädas
egenskap af contract, och noggrannare
gränsor för rättigheter och åligganden
uppdragas. Så hafva ock genom ofvanberörde
författning af den 26 Januari 1817
Sockenstämmorne och Kyrkoråden fått sin
organisation och föremålen för sin verksamhet
närmare bestämde, hvilket ostridigt
bidragit att befordra ordning, redighet och
säkerhet i åtskilliga både Ecclesiastiska och
Ekonomiska ärenders handläggning. Då befattningen
dermed och ansvarigheten derför
hufvudsakligen måst uppdragas åt Pastor, synes
ock angelägenheten hafva fordrat, att förse
honom med den för ärendernas ordentliga
gång och handhafvande erforderliga myndigdighet,
hvilken i det hela ej är någon annan,
än den han förut efter uråldrigt bruk
utöfvat, ehuru den först genom författningen
blifvit, i likhet med församlingens anspråk
på Pastors åtgärder i detta afseende,
närmare bestämd. I flera af de uti Memorialet
anmäldte afseenden anser ock Utskottet
betänkligt att föreslå denna myndighets
inskränkning. Att vägra Sockenstämmas
hållande vid de tillfällen, då den icke af
Konungens Befallningshafvande eller Consistorium
är beslutad, samt Pastor Anner
S>9(J Bes'v, och Ekon. (Jtsk. Bekri nitane! en.
ämnet, i och för hvilket Sockenstämma äskås,
icke vara af elen beskaffenhet, att tili*
hora eller fordra Sockenmännens öfverläggning,
synes lika mycket böra vara Pastors
rätt, som att upplösa stämman, då antingen
deärender, i och för hvilka den blifvit
utsatt, blifvit föredragne och bragte till slut,
eller ock något af dem finnes lämpligen kunna
uppskjutas utan förfång för någon enskilds
rätt. Åtminstone äro de oordningar och
olägenheter, som kunde förorsakas af ett
åläggande för Pastor, att ovillkorligen, på
Socknemans eller Kronobetjents requisition,
antingen utsätta eller fullfölja Socknestämma,
äfven i och för en möjligtvis obehörig
öfverläggning, i Utskottets tanka betänkligare,
än omgången för Requirenten, att, derest
Sockenstämma skulle af Pastor utan
skälig anledning vägras, genom klagan å
vederbörlig ort söka och vinna rättelse.
Att Past-or enligt författningen ansvarar för
Protocollets rigtighet, anser Utskottet ingalunda
utesluta vederbörandes rättighet, att
vid justeringen deremot göra anmärkningar,
efter befogenhet, och samma anmärkningar,
derest de lemnäs utan afseende, vidare fullfölja}
och att verkställighet å laga kraft
vunne Socknestämmobeslut må ega rum,
utan behof, att afbida Konungens Befallningshafvandes
eller Consistorii förordnande,
förnärmar, i Utskottets tanka, icke
Socknemännen, enär deras rätt är öppen,
