# ID: svediakorp-gov1889
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 80,283
# sentences: 2,334
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
Till
Samtliga Riks-Ståndens
Protocoll.
4' *
Sjunde Samlingen,
innehållande
Lag-Utskottets Betånkandeg.
Tredje Bundet,
STOCKHOLM, 1824.
Tryckt i Ecksteinska Tryckeriet»
LagUtskottets Betänkande^
N:o 200.
Ankom den 19 Oct* 1823.
Riksens Högloft. Ständers LagUtskotts
Utlåtande öfver anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 119 öfver
Herr August von Frankens Memorial,
angående Jordegares rättighet
till Arrendators af hy sande, när
Arrende Contractet ej upp fy lies.
n
X-^e anmärkningar j på grond hvaraf detta
Betänkande blifvit återremitteradt af
Högloft. Ridderskapet och Adeln innefattas
uti följande vid föredragningen deraf afgifne
yttranden: Af Herr von Franken, August
att då uti Skuldfordrings mål, der Skuldebrefvet
är klart och ostridigt, Konungens
Befallningshafvande® Utslag enligt 2 §» 4
Cap. Utsök,Balken genast skall gå i verk*
ståtlighet; så bör enligt hvad Herr voll
Franken genom Motion äskat, när ett ArtendeContract
tydligen utstakar Arrendatorns
Lagutskottet! Betänkandea.
2
LagUtskotts Bttankanden.
afflyttning om han ej sitt Arrende utgör,
och han derefter inför Konungens Befall,
ningshafvande erkänner, att han häruti brus*
tit, Konungens BefallningshafVandes Utslag
öfver denna skuldfordran, som i följd af
sfeuldenärs eget erkännande blifver klar och
ostridig, lika lått och med samma skäl gå
i verkställighet, helst erfarenheten visat,
att det just är under besvärs tiden och den
derpå följande Advocaturs-tid, som Arrendatorer
ej allenast förstöra de Inventarier
de emottagit, utan äfven, under vissheten
att förr eller sednare blifva afhyste, vanhöfda
jorden, som sedan behöfver många års
noggran skötsel, för att åter repa sig; och
har Herr von Frankea med ytterligare er.
inran, att här endast är fråga om så klara
och tydliga mål, att Konungens Befallningshafvande
dömt på Skuldenärens eget erkännande,
yttrat den önskan, att antingen
motionen måtte tillstyrkas eller att Utskottet
ville uppgifva något skål hvarpå afstyrkandet
sig grundar, samt att Utskottet vid
nästa öfverläggning härom blefve mera nog.
räknadt än förut, då Utskottet, hvad Herr
von Frankens motion angår, vill afstyrka
afhysande af opålitlig Landtbonde, och på
samma gång uti ett Betänkande öfver Herr
Grefve Gyllenborgs motion om företrädes
rätt till grödan yttrat: att jordegaren förut
haft den utväg öppen atti ArrendeContractet
förbehålla sådane vilkor sora vid denna
händelse gifva honom rått till LandtBondes
skiljande från Arrendet. Af Herr
LagUtskotttts Betånhandtn,
5
Tham, Wolrath: att om Jordegare i Arrende
Contract förbehållit sig, att i fall Arrendatorn
brister i Contractets fullgörande,
han utan fardag! tillgodonjutande genast
bör från hemmanet afflytta, så måste det»
ta vara ett förbehåll som bryter Lag, hvaraf
äfven anses följa, att Kongl. Majus Befallningshafvande
bör lemna handräckning
till Arrendatorens skiljande från hemmanet
enär ordentligen blifvit styrkt, att han ej
fullgjort Contractet; att Konungens Befallningshafvande
bör ega samma rätt här som
uti skuldfordringsmål, att skilja det stridiga
från det ostridiga, och att en annan sak år
om Jordegaren icke kan styrka att Arrendatorn
brustit i Arrende villkorens uppfyllande,
då målet icke tillhör Konungens
Befallningshafvande, utan måste af Domstol
behandlas; men om åter Jordegaren lagligen
bevisat att ArrendeContractet icke är
af Arrendatoren fullgjordt, och bos Konungens
Befallningshafvande begärt hans skiljande
från hemmanet, borde afflyttning ovilkorligen
följa. Af Herr Friherre Ridderstolpe, Fredric:
att, tilt förekommande at nu öfligt gäckeri mot
den regelo att förord bryter lag, borde Lagarne
tillhålla Arrendatorerne att viligt undergå den
afhysning som de undarkastatsig i fall af brott
emot Contractet, men då desse Contractsbrott
böra vara otvifvelaktigt bevisade, har
Herr FriherrenföreBlagit, att en Gompromissa
Rätt må afgöra, huruvida Contractsbrott
skett, hvarefter och då detta sålunda blifvit
bestyrkt, det må vara Jordegarens rätt
8 LagVuhtttts BttHukandtn.
att *e Arrendatoren genom Konungens Bei
faliningshafvandes försorg afhyst. Af Herr
Ehrenborg, Cassper: att då Utskottet i ett
annat utlåtande föreslagit, att då skuldfordran
inför Konungens Befallningshafvande
erkännes, dess utslag må genast gå i verkställighet
, tyckes det ock följa af analogien,
att då Arrendator sökes för bristande
Arrende, med påstående att han utan fardags
tillgodonjutande skall afflytta enligt Contractets
ordalydelse, och Arrendatorn hos
Konungens Befallningshafvande medgifver
Jordegarens fordran, Konungens Befallningshafvande
bör kunna genast meddela handräckning
till Arrendatorns afhysande utan
att besvärstiden af bidas; dock borde den
Jordegare, som äskar sådan handräckning,
ställa Borgen för kostnad och skada, för
den händelsen att Konungens Befallningshafvandes
utslag ogillas; Herr Friherre
Wrangel, Henning har till alla delar förenat
sig med Herrar von Franken och Tham J
Herr Grejven von Schwerin f: B: har funnit
det icke vara aldeles olämpligt, att betrakta
en Arrendator såsom utgifvare af en
skuldsedel. Den sednare bar blott förbindelse
att betala den utfästade Summan, men
Arrendatorn har på Egendomen nedlagt arbete
och möjligen äfven sitt Capital, hvarföre
Herr Grefven trott, att den Compromias.
rätt, Friherre Ridderstolpe föreslagit
i arrende frågor, vore ganska tjenlig; och
Herr von Heijne har ansett, att om det »
vilkor rid arrende fästes, att Arrendatorn»
Lagutskottets Betänknndtttl J»
skall när Contractet bry tes, genasf från
Hemmannet afflytta, detta villkor bör hafva
afseende mindre på arrende beloppet än
vådan för jorden och husen, och att det
derföre vore ganska riktigt, att Arrendatorn
vid Contracts brott, genom Konungens
Befallningshafvandes åtgärd, vräkes från
hemmanet, utan att der bibehållas under
besvärstiden, hvarunder hemmanet skulle
ytterligare miss vårdas*
Lagutskottet, som vid öfvervägande
af hvad sålunda blifvit anmärkt, dels ansett
förslaget att Compromiss-rätt skulle afgöra
uppkommande tvister huruvida Arrendator
genom Contractsbrott gjort sig skyldig tili
afflyttning, icke vara antagligt, enär emot
egenskapen af Compromiss-rätt strider, att
densamma skulle kunna ega rum i annat
fall än då parterne å båda sidor skjutit
thet, som tvist är om, under Gode Mäns
afgörande, och utfäst sig att åtnöjas med
theras slut, dels ock i öfrigt funnit anmärkBingarne
icke föranleda någon ändring i
Utskottets redan afgifne, samt af de öfrige
5tne BiksStånden enligt ankomne Protocolls
Utdrag bifallne Utlåtande, får alltså, med
tillkännagivande häraf, och med åberopande
af hvad Utskottet till besvarande af Herr
von Frankens särskilda anmärkning, att ett
yttrande uti nu ifrågavarande Betänkande
skulle stå i motsägelse med ett annat uti
Betänkande N:o 125, ofver Herr Grefve
Gyllenborgs motion, uti Utlåtande af denna
dsg öfver anmärkningar vid eistnjimnde
8 Lagutskottets Betänkandets.
Betänkande yttrat, å nyo öfverlemna denna
fråga tili Höglofl. Ridderskapets och
Adeina pröfning. Stockholm den 15 Oct,
>823*
N:o 201.
Ankom d. 19 Oct. 1823.
Utlåtande i frågan om förbud för
Ledarnöter i HofRätt att sig emellan
bytsi lottade ?/iål, i anledning af
de utaf Respective RiksStånden i
denna fråga fattade skiljaktige beslut.
Sedan, enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
Respective RiksStånden vid pröfning
af LagUtskottets under N:o ilo afgifne
Utlåtande i anledning af anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 32, öfver väckt
fråga om förbud för Ledamöter uti HofRätt,
att sig emellan byta lottade mål, stannat
uti skiljaktige beslut, har Lagutskottet till
följe af 73 §. i Riksdags Ordningen bordt
tillse, huruvida någon sammanjemkning af
de olika meningarne kunde ega rum, för
att med förslag öfver en sådan jemkning till
Riksens Höglofl. Ständer inkomma.
Dervid har Utskottet inhämtat, att
Utskottets förberörde Utlåtande, haral Ha
-
LagUtskottets Betå".kanden.
9
derv. RondeStåndet, som förut bifallit
Betänkandet, den 5 Julii blifvit lagdt till
Handlingarna , men deremot blifvit fnrkastadt
af Vållofl. BorgareStåndet, som under
den ir i samma månad': beslutit, att uti
27 Cap. 9 § RäitegångsBalk. borde föreslås
ett sådant tillagg, att Ledamot i HofRätt
ej må ega att till annan Ledamot utbyta
mål, som genom lottning den förres rotul
tillfallit, Högv. PresteStåniet har, genom
beslut af den 12 sistl. Julii, med bifall till
nyssberörde mening, ansett lottnings principen
böra vid sjelfva föreslåendet af en
Adjungerad Ledamot stållas i verksamhet,
på det sätt, att HolRåtten bland 3:ne per.
söner genom lottning valde den, som hos
Konungen borde till Adjunction i underdånighet
anmähs; hvaremot Höglofl. Ridderskåpet
00I1 Adeln samma dag sig utlåtit,
att Riksens Ständer borde hos Kongl. Maj:t
med anmälan, huru som upplyst vöre, att
stadgandet uti 27 Cap. 9 $. Rätteg Balken
om lagvadde sakers lottning emellan Hof
Rätts Ledamöter, icke tillämpas, idet fall
då Adjungerad Ledamot i HofRätt inträder,
men att denna Ledamot, utom lottning får
till föredragning emottaga målen efter den
hvars plats han intager, i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit täcktes å detta
förhållande, hvaröfver Riksens Ständer icke
funnit sig böra omedelbarligen föreslå
något stadgande, som möjligen kunde genom
försvårande af antagne Arbets Methoder,
leda till hinder för målens skyndsam
-
io Lagutskottets Betitiknndtn,
ma föredragning och handläggning, i Nåder
fästa umppmärksamhet; samt åt ämnet lemna
den åtgärd, hvarigenom den åsyftade
rättelsen låttast och säkrast, åstadkommes.
Vid detta förhållande befinnes att
Hedervärda BondeStåndet bestämdt afslagit
Motionen, samt att Högloft. Ridderskapet
och Adeln icke eller bifallit densamma, titan
endast ansett, att Kongl* Majcts uppmärksamhet
borde å detta ämne påkallas;
hvaremot Vällofl. BorgareStåndet till en
del och Högv. PresteStåndet i allo bifallit
motionen. Då således endast 2:ne Stånd
fattat beslat till bifall af motionen lärer
densamma böra anses afslagen, men som
gme Riksstånd åt det af Motionairen framställde
ämne lemnat uppmärksamhet, och
ett af dem, nemligen Högloft. Ridderskapet
och Adeln, genom sitt beslut förklarat, att
det borde hos Kongl. Maj:t i afseende på
nödig rättelse enmålas, anser Utskottet sig
böra vördsamt föreslå, att Riksens Högloft.
Ständer jemkningsvis förena sig om den
af Ridderskapet och Adeln beslutade, här
ofvan upptagne skrifvelse till Kongl. Maj:t,
såsom nu mera den enda utväg att förena
3:ne Stånds önskan om rättelse i det motionerade
ämnet* Stockholm den 13 oGt»
1825.
LagUtskotttts Bet dukande». ] 11
N:o 202.
Ankom den a8 Oct. 1823.
'Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
Betänkande, i anledning
af väckt motion om rättighet, att
obehindradt få uppföra Väder-Tullqvarnar.
Uti ett från Hederv. BondeStåndet remitteradt
Memorial, har Pher Knutsson
från Malmöhus Län, med fästadt afseende å
Skånska slättbygdens i sednare tider förökade
cultur, Folkmängd och Spannemåls-consumtion,
hvaraf ofta skall, i anseende till de
gamla odal Tullqramarnes otillräcklighet
uppkomma mäldetrång, föreslagit, att en
Väder-Tullqvarn må få uppföras i hvarje
Socken, der någon sådan förut icke finnes,
och belägenheten så utsökas, att qvarnen i
möjligaste måtto bygges nära lands- eller
annan farväg, på det den alla tider om året
kan för en hvar blifva tillgänglig, hvarefter
skattläggning skulle verkställas och intet
klander, på sätt hittils varit öfligt, ega rum;
och hafva Göran gönsson från Christianstads
samt Petter Pehrsson från Calmars Län
deruti instämt.
12 LagUtskotttts Betänknndcn.
Utskotten hafva tagit detta ämne i
öfvervägsnde; mén, utom iiet, att fri anlagning
af Tullqvarnar i hvarje socken skulle
medföra en af behofvet icke påkallad rubning
ut» gällande författningar; så hafva genom
redan afgifne B^tänkanden, Ekonomi»
Utskottet serskildt tillstyrkt rättighet för
egare af Yattecqvarnar, hvilkas drift genom
Vattenminskning upphört, att i stället få
anlägga Vederqvarnar, samt Stats- Lag- samt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotten
gemensamt föreslagit frihet för en hvar, att
obehindradt få anlägga Husbehobqvarnar,
genom hvilka åtgärder alla farhågor för
brist på utvägar till Spannemåls förmälning
Synas undanröjde; och på dessa förenade
skål kunna Utskotten alltså icke tillstyrka
bifall till Pehr Knuttsons ifrågavarande motion
; hvilket dock allt till Riksens Håglöf!.
Ständers pröfning vördsamt hemställes.
Stockholm den 18 öct. 1825.
N:o 203.
Ankom den fl8 Oct. 1823*
Betänkande, ofver Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Riksens Ständer
angående vidtagande af en yt
-
IagUtskottets Betänknndett. 13
terligare anstalt till förekommande
af Fångars flykt.
Kongl. Mij:t8 ifrågavarande, tinder den
31 sist 1. Julii aflåtne , och af samtlige Respective
RiksStånden till Lagutskottet» åtgärd
remitterade Nådiga Proposition är af
denna lydelse:
( »:sta Sam. a:dra Bandet.)
Efter öfvervägande af denna Kongl.
Majtts Nådiga Proposistion, med hvad de
dervid fogade handlingar i öfrigt innehålla,
får Lagutskottet deröfver sig nu utlära.
Om å ena sidan med skäl kan påstås,
dels att en hvar, sorn genom Lagbrott förverkat
den personliga frihet, som åt hvarje
laglydig Medborgare genom SamhällsLagen
är försäkrad» må skylla sig sjelf får det
äfventyr hvarföre han blottställer sig, om
han genom flykt söker undkomma deras
vaksamhet, hvilka om honom hafva vård;
dels ock att många svårigheter framställa
sig att förekomma långars flykt, om icke
de, som skola dem vårda, blifva berättigade
att vid rymnings försöken hindra verkställigheten
deraf genom våld, äfven å deras
lif, så synes likväl å andra sidan gifvet,
att rättigheten får den ene att uppoffra den
andres lif kan, under ett väl inrättadt Samhälles
tillstånd, endast hårledas från rättigheten
till sjelfF rsvar, hvilket förutsätter
aniall, som icke kan annorledes afvärjas;
14 LagUtskottits Betänkande)!.
och den,' sorn flyende utur fängelset söker
sin frihet, utan att utöfva våld å Väktaren
eller sätta sig till motvärn då han fasttages
kan icke sågas hafva försatt sin väcktare i
tillstånd af nöd, hvarföre han genom sjelf—
försvar hade behof att sig värja. Då det är
Samhällets rätt, att genom inskränkning i
' deras frihet, sätta de Samhällsmedlemmar,
hvilka stört ordningen och friden, utur tillfälle
att vidare blifva skadlige. Så måste
det äfven vara Samhällets skyldighet, att
till befordrande af detta ändamål, använda
sådane medel, att de af dess medlemmar,
hvika förverkat deras frihet å ena sidan ej
vederfaras hårdare behandling än som är
från denna belägenhet oskiljaktig, och å den
andra, må betagas tillfället att tillfredsställa
deras naturliga begär och behof att återvinna
denna frihet, så vida de icke försökte
våld, då sådant finge med våld
styras.
Öfverlåtandet i allmänhet af rättigheten
af fångars lif åt deras vårdare, tror Utskottet
dessutom vara vådligt i sin tillåmpning.
Bland dem hvilka förverkat sin frihet och
finnas förvarade inom samma Fängelsemurar,
kunna ej sällan finnas sådane, som redan
äro dömde för gröfre missgerningar,
andre, hvilka hållas der för hvarjehanda
mindre förbrytelser, somlige åter, hvilka
häcktsde på misstankar, likväl i sjelfva verket
kunna vara oskyldige, och slutligen
sådane, hvilka äro insatte å Arbetsinrättningar
och Correctionshus, för hvilka återgång
Lagutskottets Betdnkanden. 15
gen till Samhälls-lifvet velat beredas mindre
genom straff, än genom deråt moraliska
förbättring. Alla dessa äro underkastade
tillsyn och vård att ej kunna rymma.
Antingen skulle nu deras vårdare, utan undantag,
ega rättighet öfver deras lif, i hvilket
fall, den som i sjelfva verket icke hade
begått något brott, men ej kunde öfvervinna
det naturliga begäret att söka friheten,
skulle falla ett offer för dödshugget
af dess vårdare, hvilken i förlitande på
detta afgörande sätt att hindra den undkomnas
flykt, till äfventyra underlåtit den
vaksamhet, hvarigenom försöket till flykt
annorledes kunnat förekommas, eller ock
skulle det vara fångvårdaren föreskrifvit,
att noga urskilja om den flyende hörde
till Classerne af större eller mindre förbrytare,
ett åliggande, hvilket icke stöde i
Fångvårdarens förmåga att kunna uppfylla.
De olycklige, hvilka bebo fängelsecne, böra
likväl, så långe de lefva, njuta skydd
af Lagen, och den omsorg Lagstiftaren
sträcker, jemväl till dessa, fastän genom
brott eller förbrytelser mer eller mindre
fallne, är en gärd åt menskligheten och en
väckelse till upphöjdare begrepp om menniskolif,
hvarvid det värde anses böra fästas
, att det utan mensklighetens egen förnedring
ej må förspillas.
På grund af alla dessa Betänkligheter,
och då Utskottet i öfrigt förmodar, att om
fångvården handhafves i öfverensstämmelse
med de nu gällande allmänna föreskrifter,
16 Lagutskottets Betänkande»,
bevakningen tillika lämpas efter behofvet,
och de, som hafva »ård om fångarne, försättas
i tillfälle, act, i de fall, då desse försöka
våld, eller sätta sig till motvärn, möta
våld med våld, andre utomordentlige
anstalter till förekommande af fångars rymning
ej skola vara af nöden, anser Utskottet
sig icke kunnat tillstyrka bifall å den Kongl,
Propositionen. Hvilket dock tillika med
Dågre Ledamöters serskilda mening, till
Riksens Högloll. Ständers vidare pröfning
vördsamligen hemställes. Stockholm d. si
Oct. 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Stånders Lagutskott
den 13 Öct. 1823.
S. D. Föredrogs Kongl. Majrts af
Samtlige RiksStånden remitterade Nådiga
Proposition af den 31 sistl. Julii, angående
vidtagande af en ytterligare anstallt till förekommande
af fångars flykt.
Utskottets fleste Ledamöter ansågo sig
icke böra tillstyrka bifall af denna Nådiga
Proposition, pä de uti Betänkandet N:o 203
upptagne skål; Hvaremot Herr Grefven och
Ordföranden yttrade denna särskilda mening
Under de öfyerläggningar, som i anled
bing af
LagVtihottits Betänkande», lf
denna Kongl. Proposition inom Utskottet
förefallit, har det icke'undgått min upp.
märksamhet af hvad granlaga beskaffenhet
den föreslagne Lagen är, Om, å ena sidan,
nödvändigheten påfordrar dess antagande,
såsom i vista fall enda sättet, att freda
samhället från ytterligare tilltag af brottslingar,
vådliga för allmän och enskild säkerhet,
måste åter å den all möjlig varsamhet
iakttagas vid stiftande af en Lag,
som lemnar den ena Medborgaren rätt, att
emot den andra ansvarsfritt nyttja ett så
mordiskt vapen, som skjutgevär. Jag anser
derföre 3'.ne omständigheter böra vara för
handen, innan försök att rymma må kunna
medföra äfventyret, att blifva skuten, nemligen
att den rymmande år en för allmänna
säkerheten vådlig person: att hans afsigt
att rymma är uppenbar, och att de, sorn
om honom hafva vakt åro urståndsätta, att
på annat sätt förekomma hans flykt. Den
ena af desse omständigheter är i den Kongl.
Propositionen utmärkt genom stadgandet,
att skjutandet ej får ega rum förr än Arrestanten
2:ne gånger blifvit anropad, och ändå
icke afstår från försöket att rymma.
De 2:ne andra här ofvan upptagne vilkoren
torde tåla något närmare utredande.
Jag känner riktigheten af den princip
att ej någon må straffas för det hau söker
förskafFa sig friheten. Det är således ej 1
egenskap af straff, som en Lagstiftning kan
LagUtskytts Betänkandefl. %
LagUtskotttts BetHnkanden. ijj
gilla skjutning efter rymmare, utan såsom
en för allmänna säkerheten nödig anstalt,
att afhålla vissa farliga personer från
möjligheten, att våldföra enskildta säkerheten;
men för att rättfärdiga ett så våldsamt
försigtighets mått, mäste Arrestanten
också verkligen vara inför Lagen öfvertygad
om brott och lastbart lefverne af
den art, att dess fortsättande vore för
allmän och enskild säkerhet vådlig. Personer
döuide för mord, rån och förnyade
Stölder synas höra till denna dass.
Om skjutande skall Vara enda sättet,
att afhålla en Arrestant från rymmning,
måste några hinder för hans flykt icke
finnas*. Inom en fästnings eller ett häktes
murar bör således å en Arrestant icke
kunna lossas skott, under föregifvande
att han årnnat rymma. Han år ännu icke
i frihet, och sista med'et emot hans frigörande
från Arresten bör således ej tillgripas.
Enahanda år förhållandet med en
Arrestant, som vål är på väg att rymma,
men icke kunnat gjort sig ledig från sina
fjättrar.
Med hänseende till de åskter jag sålunda
anfört, får jag vördsamt föreslå
bifall till den Kongl. Propositionen i så.
måtto, att genom Lag må stadgas.
Den sorn för mord, rån samt andra eller
flere gånger itererade stölder blifvit dömd,
skall, om han sedermera är å fästning eller
Corrections hus, insatt, eller annars bUfyer,
häktad, och derefter försöker > att bo*
Lag Utskottets BetHnkanden.
gifva sig på flykten vara, underkastad ä£-  ventyret, att den eller de, sorn hafva honom
under sin vård må skjuta å honom*
Denna rättighet vidtager likväl icke förr*
än Arrestanten är kommen utom fästningens
eller Arrestens murar , och från fängsel
är fri, eller i fall han år under forslande
å väg stadd, innan han gjort sig ledig från
Sitt fängsel och derefter begifver sig på
flykten , samt 1 alla håndelserne icke förr
ån, om han efter 2:ne förnyade anrop derifrån
ej afstår* Skottet bör i möjligaste
måtto rigtas ät sådane delar af kiöppen*
att fången deraf-ej skadas till iifvet, meri
om så Sker, eiler fåhgen klagar, ätt Lag*
Stridig behandling genom skjutandet honom
öfvergätt, skall undersökning om händelsen
af behörig Domstol verkställas. Finhes
då att vaktkarl eller fångförare i oträngd
måtto skottet aflossat, straffes efter allmän
Lag. Detta stadgande gäller så väl för
Militaire Poster, sool för Fångvaktare och
fångförare. Börande det på Kongl* MajrtS
Befallningshafvande i Länen samt Commendanterne
å Fästningarne ankomma att underrätta
ej mindre Fångarne om innehållet
af denna Lag, än äfven Vakter, Fångförare
och fångvaktare för hvarje särskild
händelse, om hvilka af de dem anförtrodde
Personer äro Underkastade den i denna
Lag utsatte påföljd; till hvilken ända Kongl,
Majits Befallningshafvande, och andre som
förpassningar utgifva, tydligen deri böra
Utsätta, hvilka af fångarne åro underkasta*
so LagVtskotttts Betånkandtni
dé påföljden, att blifva skutne, i händelse
de vilja rymma, äfvensom enahanda underrättelse
bör af Commendanterne meddelas
Poster och Fångvaktare inom Fästningarne.
Med Herr Grefven och Ordföranden
förenade sig RiksdagsFullmåktigarne Pehr
Andersson och Borje Borjesson. Ut Supra
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
N:o åo\.
Ankom den 28 Oct. 1823.
Betänkande, i anledning af Herr J. af
Ekenstams Memorial om för tydli'
ga?ide af Kongl. Förordningen den
13 Junii 1800, om städsel och lego
af Jord på landet i vissa uppgifna
omständigheter.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
till Lagutskottet remitterat ett af Herr
U- af Ekenstam ingifvit, så lydande Memorial
:
LagVtskotttts Betänkande*. *1
”Olika meningar vid Domstolarne i
afseende på innehållet af Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning den 13 Junii 1800, rörande
städsel och lego af jord på landet,
framställa nödvändigheten» att i underdå»
nighet hos Kongl. Maj:t anhålla om en förändrad
redaction af samma Förordning,
hvarigenom nedan stående Sex frågor, utan
vidare underställning, kunde blifva besvarade,
med bibehållande af förordningens
mening och ändamål.
1:0 Kan Arrendator af LandsEgen.
dom, vid ombyte af egare, emot sin vilja
skiljas från Besittnings rätten, i händelse
han försummat inteckna sitt Arrende.
Contract, ej allenast i det fället när Creditorer
mellankomma, utan äfven vid en
till utseendet frivillig försäljning ?
2:do Kan förordningens syfte möjligen
äfven sträcka sig till JernBruk?
3:0 1 händelse Arrendator genom nyssnåmnde
uraktlåtenhet bör förlora sin Arrenderättighet,
så vål uti ena som andra
fallet af dei första frågan framställde Alternativer.
skall då säljaren som med Arrendator
Contraherat, vara skyldig att hålla honom
skadeslös för de menliga följder, hvilka
aiidrig kunnat inträffa, utan Arrendators
egen försummelse?
4 0 l händelse Arrendator förlorat sin
genom förordningen åsyftade rätt utan eget
förvållande, kå att ArrendeContractet verkeligen
varit vederbörligen intecknat, men
genom en, med förmånsrätt försedd, Cri.
\
7~*gUtsköttets BétankandeH.
ditors Executiva kraf till sin verkan upp*
hört; bör ej Arrendator då af sin Contra*
hent ega rätt till det skadestånd, sorn hani
åtminstone uti förra händelsen, synes hafva
förverkat.
50 Förutsättande nu, att en sådan
händelse möjligen kan ega runi, och den
skulla anses böra gäldas i*det förhållande,
Sorn om Kongl, Förordningen den 13 junii
I800 alldrig funnits, det vill säga, med
rättighet till ersättning för bevis/ig skada^
skall den endast bestå uti nedlagde kostnader,
eller kan man djt hänföra en Probabilitets
beräkning af möjlig vinst, genotn
händelser, som aldrig inträffat?
6:0 Hvem skall nu gaida den förutsatta
bevisliga skadan, antingen köpare elfer
säljare, då den sednare i kralt af hvad
nämnde Förordning förmår, till Arrendators
bibehållande endast trott sig vid handeln
behöfva anmäla ArrendeContractets
tillvaro, och med anledning deraf, endast
Upplåtit till Köparen sin Egande- rätt) anseende
dessa båda åtgärder tillräckeligen
freda Arrendators Besittningsrätt, utan vidare
behof af ArrendeContractets specificerande.
Egande rättens helgd fordrar, att dessa-
frågor, efter Förordningens genomlåsande,
skola kunna utan villrådighet besvaras.
Böra de föregående få ett negativt
svar, på äro jemväl de sednare sjelfmant
upplöste,
Qrsakerne, som föranledt olika me
-
LngVtskotuts Betånkandcti.
pin gar om syftningen af denna Kongl- Förordnig
åro:
a.) Att på ett stålle uttryckligen och
ovilkorligen i densamma stadgas, att ArrendeContracten
, soln annars äro Lagligen
jngångne tebe måge brytas: strax derefter
anbefalles väl ArrendeContractets intecknande,
men ej såsom vilkor för dess bestånd
utan i synbart ändamål, att under
gamla Lagens gällande bokstaf hämta stöd
emot intrång
ende, möjligen tillkomme Egarens Creditorer.
Af denna anledning har man velat
förmoda, att Arrendator ej kan rubbas af
någon annan, än af en verklig Creditor,
som eger förmånsrätt, men ej genom inträffad
vanlig köpe-afhandling, eller någon
annan händelse. Emellertid finnas de,
Sorn velat anse ArrendeContractets intecknande
såsom ett vilkor för dess bestånd:
en åsigt som synes fullkomligen s rida emot
det ovillkorliga budet, att rättmätigt
ingängne ArrendeContr oeter icke måge b> ytas;
ty i annat fall skulle Förordningen
Sagt, att rättmätigt ingånghe och vederbörligen
intechiade ArrendeContracter icke måge
brytas. (
b ) Ehuru samma Kongl, Förordning
ej mindre uti ingressen, än motiverandet,
tydligen ådagalägger, att enda afseendet
varit på Jordbruket, och ingalunda på
Bergshandteringen , hvilken näringsgren ej
en gång till namnet uti Förordningen inflyter;
så har man dock trott sig finna
*4 Lagutskotttts BethtknndeH.
anledning att Jernbruk bor innefattas under
»atma Cathegorie, af orsak, att dess be*
drifvande fordrar jord pä landets en åsigt,
Boul troligen lärer sakna all grund.
c) Vid alla de tillfällen, då Förordningens
kraft och verkan kommer att upphöra
genom försummelse af ArrendeContractets
intecknande, synes vara klart, att
Arrendator sjelfmant afklädt sig alla förmå*
ner, som skulle uppstå genom Contractets
bestånd, och således åfvea vara oberättigad
till ersättning för samma förmåners uteblifvande.
Man har dessutom ansett ett
intecknadt, genom köp upphäfvet, ArrendeContract
om jord på Landet, under samma
synpunct som ett HyresContract i Sta*
den, upphåfvit genom ombyte af Husegare,
Denna jemförelse synes träffande»
sedan Kongl. Förordningen den t; Junii
lgoo, som utstakar enda skilnaden i företräde
dem emellan, blifvit beröfvad all
krsft och verkan genom Arredator eget
förvållande: då nu ej någon Hyresman,
med stöd af allmän Lag, kunnat till vålla
sig ersättning af Husegaren, för mistningen
af ett HyresContract, som genom köp
blifvit brutet, om än en sådan mistning
varit för hyresmannen en verklig förlust, i
anseende till förändrade tiders inflytelse^
så synes deraf följa samma obehörighet
till ersättning för Arrendator på landet,
i samma stund hans ArrendeContract
ej eges »torre anspråk, än Hyresmannen»,
InyUt skottets Bttänkanden'. ZS
d.) Andre hafva deremot ansett Arrendator,
i stöd af allmänna Lagen vara
berättigad till bevislig skada, ej mindre vid
de tillfällen , då nämnde Kongl. Förordning
blir overksam genom en Creditors förmånsrätt,
än då Arrendator genom egen försummelse
sjelf vållat möjligheten, att af en ny
egare blifva utträngd. Någon skillnad i
Arrendators rättigheter vid jemförelse af
dessa båda förhållanden tyckes likväl synbart
böra finnas,
e) Vid bestämmandet af meningen
med bevislig skada har framställt sig 2:ne
de mest stridiga åsigter: någre anse nedlagde
kostnader endast kunna medföra en skada,
aom kan blifva bevislig, och att i allmänhet
ingen händelse lagligen han kallas
bevislig, innan den verkligen inträffat, den
må vara huru sannolike som heldst af mö;,
ligbeten bestämd. Andre åter vilja bestämma
bevislig skada i förhållande till möjlig
vinst. Från en sådan Probabilitet» beräkning,
der möjligheten är insatt i sanningens
stalie, äro de största misstag oskiljaktiga.
Man kan af lika Rudimaterier godtyckligt
forma resultatet, ej allenast till Millioner
olika grader af vinst, utan äfven till lika
många grader af verklig förlust: mer och
mindre omtanka och drift ; stone eller
mindre tillgång på förlag; helsa eller sjukdom;
lycka eller olycka vid detaillernes
tillfälliga utveckling, oberoende af de in
tellectuella
eller Pbysiska krafterne, såsom
55 Lagutskottets Betänkanden.
tillfällig välgång vid Productionens afsättning,
med afseende på ett rigtigt bedömmande
af tiden och orten för dess utbjudande till
salo; samma förhållande vid Rudimaterie^
uppköp; inträffande Concurser, Boskapgsjukor,
Eldsvådor; medfå ord; millioner
tillfälligheter, omöjliga att ens uppräkna,
ega lika votering^räit vid bestämmandet af
det möjliga resultatet,
I anledning häraf, får jag vördsamt
hemställa till Bidderskapet och Adeln, om ej
Lagutskottet, genom bestämda $var på dea.
sa frågor, bör lägga nödig grund för den
ändring i Redactionen af nämnde Kongl,
Förordning, som Ståndet kan finna för godt
att sedermera i underdånig önskan framställa.
Om Remiss till nämnde Utskott
får jag detföre vördsamligen anhålla. Stockholm
den s6 Februarii 18*3.
af Ekenstam.
Med anledning af denna Motion, hvar»
innehåll på det hela synes höra mera till
Lagskipningens, ån Lagstiftningens område,
får Utskottet anföra: Att Kongl. Förord
ningen
den 13 Junii ifioo, angående städsel
och lego åfjord pålandet, afser, enligt
Utskottets tanka, 2:ne Hufvudsakliga ändamål:
Det ena, att, genom ändring i all
männa
Lagensstadsande i i6Cap. t gjorda.
Balken: att köp bryter Legostämma, betrygga
ingångae Arrende tilia! mot af Jordegare
Lagutskottets Betänkanden, S7
möjligen tillställande försäljning af en till
Ar ren da tor upplåten fast Egendom; ochdet andra,
att bereda Arrendator tillfälle att försäkra
sin rätt emot Jordegaren Borgenärer.
I f rstnåmde afseendet synes det klart,
att frivillig för säljning, hvarom Mntionairen
talat, ingalunda kan fråptvinga Arrendatorn
dess Arrende-rätt, ehvad densamma inteckpats
eller icke. Att annorlunda tyda lagen
vore att handla emot Lagens anda och bestämda
stadganden; Att ingångne Arrendeaftal
icke vinge brytas. Vid betraktande af
1754 ®rs Lagstiftning, i hvad densamma
rörer Fastighetsköp, visar det sig nogsamt,
huru som Lagstiftaren velat gynna detta
framför vissa andra aftal; då deremot uti
den ifrågavarande Föt fattningen af år 1800,
Lagstiftaren tagit en belt annan väg, utgående
nemligen från Synpuncten af deD StadsEkonomiska
fördel, som kan beredas genom
stadgad garantie för ArrendeContracters
bestånd,
I sednare afseendet åter, eller hvad an.
går Arrendators rätt i förhållande till Jordegarens
Borgenärer, är det ock klart, att
Arrendator, derest han underlåtit Contractets
intecknande, får skylla sig sjelf, då,
för Jordegarens skulder, Egendomen försäljes,
och Arrende-rättigheten såmedelst
sättes på spel,
Det synes väl Utskottet» som borde
dessa åsigter lätt hämtade utur sjelfva Författningens
ordalydelse, kunna vägleda Domaren
vid pröfningen af de i förstnämnde
28 Lflg Utskottttt B et duk andin.
äfseendet förekommande frågor, utan all förklaring
å Lagstiftningens sida; men enär
Utskottet, ej mindre ef sjelfva Motionen,
än ock sf någre under Utskottets öfverlågning
uppgiftie händelser, inhämtat, huruledes
en i sig sjelf tydlig Lag kan blifva
föiemål för olika tydnings sätt, i så måtto,
Sorn en del Domare ansett ett ingånget
Arrende aftal ovilkorligen böra intecknas,
för att gälla emot Jordegarens m jligen vidtagande
försäljning af en på Arrende upplåtne
Egendom ; så lar Utskottet, till förekommande
af slik misstydning, vördsamt
tillstyrka utfårdandet af den Förklaring öfver
Kongl. Förordningen, den 13 Junii
1800, angående städsel och lego af jord på
landet: Att den deruti jöreskrifne Inteckjjings-åtgärd
endast af ser Arrendators förhållande
till Jordegarens Borgenären, och att
följaktligen underlåtandet dera} i annat afseende
icke inverkar på af talet emellan Arrendator
och Jordegare.
Utskottet anser det jemväl vara en tydlig
följd af 15 §, i 16 Cap. Jord.Ballcen i den
delen oförändrade stadgande, att i de fall
då Arrendatoriakttagit hvad ofvan åberopad»
Kongl. Förordning föreskrifter, men, i
den händelse Vederbörande Intecknicgshafvare
göra derss rått till betalning utur Egendomen
gällande, nödgas Arrendet frånträda,
Arrendatorn bör af Jordegaren njuta
ersättning för bevislig skada, som utan haas
eget förvållande salunda kan hafva tillkommit,
och Utskottet Raner i denna del nå«
Lagutskottets Betånkandtn. 39
gon förklaring icke af nöden. Icke eller
kan Utskottet annat fiona, än att orden
”bevislig skada” ej mindre uti nu anförda,
ån de flere Lagrum der de förekomma, äro
till deras råtta mening så bestämdt framställde,
att de icke rimligen kunna tydas
derhän, att afse de af Motionairen si
kallade Probabihtets beräkningar på maj hg
vinst, eller att ersättningen skulle efter
dem bestämmas. Det år dessutom gifvit,
att, i detta som andra fall, bestämmandet
af Arrendators större eller mindre ersättningorätt
ankommer på olika oinståndigheter
och förhållanden, hvilka för alla möjliga
fall, icke kunna af Lagstiftaren föreses
eller utstakas, utan följaktligen måste öfverlemnas
till Domarens pröfning, hvilken
hvad ”bevislig skada'* angår,naturligtvis måste
häaiöras till redan timade, men ingalunda
tili framtida händelser, såsom de der uti
intet fall kunna med visshet och tillförlitlighet,
beräknas; hvaraf ock synes klart Lija
, att en uteblifven trolig vinst, under
Arrende år, hvilka icke inträffat , icke
rimligen kan blifva föremål för en ersätt,
ning, under rubrik af bevislig skada™i
finnande alltså Utskottet i dessa fall någon
Lagförklaring icke erforderlig.
Hvad ytterst angår frågan, huruvida
oftannämnde Författning äfven må kunna
sträckas till Jernbruk; så anser Utskottet
sig endast behöfva förklara.; att hela Författningens
syfte synes angå hvad man egentligen
kallar ^Jordbruk”; och ett Jern-;
30 Lagutskottets Betänkande».
Brufc, enligt ekonomiska Lagstiftningens
esprit och vanlig praxis, äro ansedde tillhöra
en annan Class af näringar; hvilket förhållan*
de naturligtvis icke hindrar, att* då Jern»
Bruk finnas med egentlig JordbniksEgendom
förenade, afven de förra må blifva
föremål för ingående Arrende aftal.
Dock hemstålles detta allt Riksens
Höglofl. Ständers vidare pröfning vördsam»
ligen. Stockholm d. 21 Oct. 1823,
N:o 205,
Ankom den cg ÖCt.
Betänkande Öfver Herr Angust von
Hartmansdorff? Memorial innefattande
förslag om hvad vid Lagförklaringens
utfärdande bör iaktta»
gas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln hat
till Lagutskottet remitterat en af Herr Au*
gust von Hartmansdorff väckt motion* der*
uti* med hämtad anledning deraf, att Kyrkolagens
stadgande i 16 Cap. 6 §. att ma»
kar* som blifvit skiljde vid verdslig råit*
LegUtskottets Betänkanden. 3*
skola personligen inställa sig vid DomCapitlet
till skiljobrefs erhållande , genom
Kongl. Circulairet den 12 November I812*
är vordet åndradt, utan att denna Lagförändring
eller, Lagförklaring blifvit af Riksens
Stander pröfvad elier godkänd, på sått
87 och 88 §• §• Regeringsformen föresk ifva
, föreslå^; att till förekommande fir
framtiden af de menliga och vådliga händelser*
att Allmänna Lagen varder förändrad
utan Riksens Sländers medgifvande under
flere på följande Riksdagar, samt utan
att deras Justitise Ombudsman , eller Allmänheten
som skall iakttaga denna förändring
, vet att den eger rum, Riksens Ständer
ville hos Kongl. Maj.'t i underdånighet
anhålla, att ingen Lagförklaring må utfärdas,
utan att Allmänheten derom medelst
offentelig Kungörelse underrättas; samt att
inga Lagförklaringar måtte beslutas, utan att
Riksens Ständers Justitise Ombudsmans utlåtande
deröfver varder infordrat, till stöd
för hvilken Motion Herr Von Hartmansdorff
vidare anfört, att lika som Justitia?
Car.Cslleren genom sin plats i StatsRådet*
då Justitise ärender der föredragas, år i tillfälle
att yttra sig öfver förekommande Lagförklaringar,
så synes åfven Justitise Ombudsmannen
böra ega tillfälle dertill, så
mycket mera, som honom i 18 5 af dess
Instruction är ålagdt, för Riksens Ständer
tillkännagifva, om han finner någon Lagförklaring
vara olämplig, eller under namn
af förklaring ny Lagstiftad, samt att, om
ga Lagutskottet! Bttånkanien.
han får se orsakerne till Lagförklaring från
dess ursprung, så varder han desto bättre
i stånd, att deröfver fälla ett rigtigt omdöme
i sina framställningar till Riksens
Ständer, och följaktligen , att gifva en de»
sto grundligare ledning åt deras beslut.
Vid öfvervägande af hvad denna Motion
innehåller, anser Utskottet sig först
böra erindra, att då 87 och 88 § §• i Regeringsformen
bestämt, af hvilka Ämbetsmän
Konungen bör vid ny Lags stiftande eller
förklaringars utfärdande öfver den redan
gällande, taga råd, synes det icke vara Riksens
Höglofl. Ständer tillståndigt att i annan
än för grundlags förändringar stadgad
ordning, söka att härutinnan vinna någon
ändring. På denna grund och då Kongl.
Majit är oförhindrad, att der *å nådigt anses,
uti Lagfrågor inhämta äfven Riksens
Ständers Justitias Ombudsmans utlåtande,
på sätt med LagCommittéen hittills lärer
hafva tillgått ; så synes det Utskottet, som
borde Herr von Hartmansdorff.t motion i
denna del lemnäs utan afseende.
Beträffande åter Herr von Hartmansdorjfs
förslag till framställande af en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t derom,
att hädanefter ingen Lagförklaring måtte
utfärdas , utan litt Allmänheten derom
medelst offentelig Kungörelse underrättas '
så tror Utskottet att äfven detta förslag
icke bör vinna afseende. Det är nemligen
gifvit, att hvarje ny Lag och hvarje Lagförklaring
-
Lag Utskottets Bet Lukander!.
inaste offenteligen kungöras, innan den anses
vara gällande; och i enlighet dermed
hafva äfven så vidt Utskottet är bekant, alia
sedan antagandet af 1809 års Regerings»
Foim af Konungen efter Högsta Domstolens
hörande utfärdade författningar, om ändring
eller förklaring af Allmän Lag, blifvit offenteligen
kuegorde. Uraktlåtenhet härutinnan
synes således icke pakella någon på«
minnelse å Riksens Siänders sida om allmänna
Författningars Kungörande, hälst om
Herr von Hartmansdorff med sin Motion i
detta afseende skulle åsyfta ett förhindrande,
att Lagföråndringar i annan än läglig
ordning målte tillkomma, Correctivet häremot
mindre lärer ligga uti det offentliga
kungörandet af en sådan författning, än uti
dan noga Controll, ConstitutionsUtskottet,
vid hvarje Riksdag kan utöfva uppå de af
Regeiingen sedaD sista Riksdag vidtagne åtgärder,
och uti den af Riksens Ständer tillsatte
Justitia: Ombudsman oafbruina uppmärksamhet,
på gällande och inga andra
Lagars användande i Lagskipningen,
Detta hemstlllea dock vördsamligea
Riksens Högloft. Ständers Vidare pröfning,
Stockholm d. 21 Oct. 1823.
Jlagutskott* BetfinktirJtn* §
34 UiVtskttttts Betinkanden,
N:o 205.
Ankom d. 7 Nov. 1823.
Bethnltande ofver Högloft. BancoUtskottets
Memorial, angående förklaring
öfver 17 Cap. 8 §• Hand.Balken
i afseende på. skuld till Kronan
för Uppbörd.
Till Lagutskottet» handläggning hafva
samtelige Respective RiksSiånden remitterat
ett under den 8 sisth Sept. från Riksens
Höglofl. Ständers BancoUtskott aflåtet Me.
moiial, deruti tillkånnagifves, att under
Ben, uppå görd frams’ållni> g, af BancoStyreisen,
vid innevarande Riksdag företagiie
granskning af de Författningar och Instructioner,
som utstaka dels hvad allmänheten
i afseende på insättningar i Backens Cassör
har att iakttaga, och dels Cassa Commissariens
och Casseurernes åligganden, för att
tillvägabringa sådane nödige förändringar uti
desse stadganden, i följd hvaraf så vål Banken
Som Allmänheten möjligast må betryggas
för vådor och äfventyr, BancoUtskottet
äfven fästat dess uppmärksamhet på nödvändigheten
af så beskaffad förklaring öfver
17 Cap. 8 § Hand.Balken hvarigenom det
klefve bestämdt stadgadt: Att Banken eger
Lagutskottett Betänkanden. 3g
tillgodonjuta enahanda Förmånsrätt hos sins
Uppbördsman och Betjente, sorn genom
nyssbsrörde §. år Kronan tillerkänd hälst
Bankens rå t och förmån i frågor af dylik
beskaffenhet hittils aldeles berott af Domarens
olika åsigter. BmcoUtskottet har ansett
det vara utan tvifvel, att meningen med
ordet Kronan i forén,imnde §. varit att uttrycka
detsamma som Staten eller det Allni
Ann a , och att då Banken ostridigt utgör
en af statens eller det allmännas vigtigaste
tillhörigheter, garanterad och förvaltad af
Na’i >nen genom dess Representanter Riksens
Höglofl. Ständer, rättvisan och behörigheten
af ofvan föreslagne hittils saknade stadgande,
destomer bora vara utan all fråga,
Sorn flere andre Inrättningar, hvilka ej kunna
jemföras med Banken, hvarken till grundläggning,
styrelse-omfattning eller föremål,
tid efter annan blifvit tillagde en dylik
förmånsrätt, hvaribland exempelvis blifvit
nämnde åtskillige Sockne-Magaziner
Då
vid pröfning af hvad BancoUtskottet
sålunda anfört, Lagutskottet funnit, å
ena sidan, att någon un gällande Lag icke
tillägger Riksens Stånders Bank den förmån*
rätt BancoUiskottet nti yrkat, och å den
andra, att af samma skäl, sorn en sådan rätt
redan finnes vara Kronan och Frälseman
för uppbörd tillagd , bör deo äfven Banken
såsom ett staten tillhörande verk , tillkomma,
anser Utskottet 6ig altså böra tilstyrka
Riksens Högfl. Ständer, att med bifall till
BancuUtskotteta ifrågavarande hemställan*
LtgUtsktttm Beitinktndtn,
genom allmän Författning ma ste«5gas
Riksens Ständers Bank eger, i afseende på
de af sine Ämbets- och Tjenste man, som
Bankens medel under uppbörd hafva, att
vid inträffande uppbördsbrist för densamma
njuta enahanda förmånsrätt nti Uppbördsmannens
tillgångar, som Kronan i allmänhet
hos dess Uppbördsman år, eller kan
blifva tillagd.”
Detta hemställes dock Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsamligen.
Stoekdolm den 25 Oct. 1825,
N:o 207.
Ankom den 7 Nov. 1825.
Utlåtande i anledning af anmärkningar
‘vid Utskottets Betänkande N:o 127
angående Borgenärs skyldighet. att,
jemte Gäldenär äfven uppsäga Löftesman,
och huruvida försummelse
att bevaka fordran i Gäldenärs Concurs,
må medföra befrielse för Löftesman
från betalnings ansvar.
Vid föredragning hos Höglofl. Ridderskåpet
oeh Adeln af LagUtskottets före»
LégViskittttt Bttinkåndén,
nämnde Betänkande, har vid sednare delen
deraf, samt Utskottets yttrande: att af det
lika foahåilande som eger rum, uti rättig-!
heter och skyldigheter emellan Borgenär
och Löftesman, hvilken borgat såsom för
egen skufd, tydligen skulle följa, att Borgenärs
underlåtenhet att i Gåldenärs Concurs
bevaka sitt kraf, lika litet verkar till
Löftesmäns befrielse från betalnings ansvar,
sorn Gäldenär kunde undgå att betala, der
Borgenär underlät, att i löftesmäns Concurs
göra sin rätt emot denne sednare gällande,
blifvit af nu mera aflidne Herr Ehrenborg
Casper, anmärkt; att förhållandet likväl, synes
vara i så måtto olika, att Gäldenär aldrig
kan söka regress bos Löftesman, men väl
denne hos Gäldenär; att denna rättighet
kunde för Löftesman gå förlorad, oni Borgenär
underlät att ut»öka sin fordran så tidigt,
att den förre kunde bevaka sin ersättning
i Gåldenårs Concursj och då Lagsrna
om Caution å ena sidan måste afse. Borgenärs
säkerhet, hvartill fordras, att Löftesman
år underkastad lika ansvarighet sorn
Gäldenär , men p andre sidan bereda utväg
för Gäldenär att kunna erhålla Borgen, men
detta försvåras, om Borgenär ej har samma
skyldighet att iakttaga emot Löftesman
sorn mot Gäldenär; så har stadgandet ansetts
vara riktigt uti 20 §, 7 Gap. Hand.
Balken af nya Lagförslaget, som lyder sålunda:”
afstår Gäldenär sin Egendom till
Borgenär, och eger någon hos honom fordran,
derföre annan man borgat så^om för
LngUtskttttts BetHnkanden.
egen skuld, håfve sådan Borgenår förlorat
dess talan emot Borgesmannen, der, han ei
sin fordran i Gäldenärens bo bevakat, eller
och den hos Borgesmannen utsökt, om den
förfallen varit, eller tillställt honom bevittnad
afskrift af Gäldenärens Skuldebref och
BorgesSkiifteo, ett dera så tidigt före inställelsedagen,
att Borgesmannen kunnat sin
rätt emot Gäldecåren bevaka.” Härigenom
vöre Borgenärs rätt att halla sig till löftesmanoen
förvarad. Men också tillfället för
denne 8tt hålla sig skadeslös hos Gäidenären,
hvarföre Herr Ehrenborg hemställt om
icke Betänkandet borde återremitteras, då
Utskottet torde fästa mera afseende å delta
Lagförslag, samt för öfrigt erinrat, a:t i afseende
på frågan huruvida en B rrgenär som
försummat bevaka i Gäldenärs Concurs må
ega öppet att vända sin talan emot Löftesmannen,
äro meningame tvärt emot hvad
Utskottet anfört mycket delade bos Executorerne;
och har i anledning af hvad sålunda
vordet anmärkt, deruti Herr Ribbing
Arvid, instämt Betänkandet blifvit till Utskottet
återremitteradt.
Då detta Betänkande blifvit af de öfrige
grue Riks Stånden bifallet, och Utskottet
för sin del fårblifver vid sitt förra Utlåtande
i ämnet, torde något vidare yttrande
öfver de gjorde anmårkningarne icke erJordras,
Stockholm den 25 Öct 1823.
LngUtskttttts BetänkanitH, jp
N:o 209,
Ankom den 31 Ocf 1823
"Riksens Högloft. Ständers Bevillnings-,
Lag samt allmänna Besvärs och
EkonomiUtskotts förnyade Utlåtande
öfver det af Committerade till utarbetande
af plan för en förbättrad
fattigvård underdånigst inlemnade
förslag tillen allmän stadga för fattigvården
i Riket och tiggeriers
hämmande femte flere härmed sammanhang
egande ämnen.
Det Betänkande Utskotten tillförene 1
desse ärender afgifvit har af samtelige Rika
Stånden blifvit återremitteradt, beledsagat
af ganska vidlyftiga och mångsidiga anmärkningar,
hvilka än ytterligare bevisat huru
svårt, om ej omöjligt, det vill vara, att i
ämnen af så allmän beskaffenhet, men
hvaruti så många enskilda åsigter och intre
sen tillika ingå, förena länte-åtten samt
deraf bilda ett sammanhä igande helt, hvarmed
en hvar skall finna sig |lillfredståld
och belåten.
Då Utskotten ansett sig icke böra upptaga
Riksens Högloft. Ständers dyrbara tid
LtgUtsfottets Bttönkonie».
ned anförande af alla särskilda anmärkningar,
hvilka dessutom äro i hvarje af de
Resp. Ståndens protocoller upptecknade och
följackteligen tillräckligt kånde; har deraf
uppstått en nödvändighet, att bringa dem
under vissa gemensamma synpunkter, hvari
de fleste, ehuru uti olika RikeStånd fremföråe,
sins emellan öfverensstämma* De
kunna beqvämligen uppfattas uti ?:ne Clas»
ser: den första innehållande allmänna betänkligheter
vid ali slags fattigvård, såsom
positiv lag betragtad, och framställande d8
svårigheter, hvilka anses oskiljaktiga ifråa
sättet, att densamma i sådan egenskap stadga
och fullgöra. Den andra, innehållande
gjorda anmärkningar vid det afgifna förslagetr
samt deruti åstundade tillägg, ändringar
och förbättringar, Ehuru, det egentligen
tillhör Utskotten, att i sednare hänseendet,
enligt Kongl. Majrts nådiga Cornxnunication
och RiksStåndens, derpå grundadé
remisser, sitt Utlåtande afgifva, hafva
Utskotten likväl ansett sig icke med
tystnad böra förbigå de i förra hänseendet
framst älda åsigter, då Riks Stånden sjelfva
behagat dem upptaga och återremittera.
Det heir först och allmännast blifvit an*,
fördt j att alfa fattigordningar vöre vide/iga
att de endast ökade tiggeriet och gdfve ett
sJags rättighet dt den late till de beqväm'*
läghet er han sjelf icke gittat förtjena —
att barmhärtighet vöre en Cbnstehg, men
ej samhdlsp/ikt, hvilken, emot sin natur icke
kordt ofverfiyttas utur hjertat och på poppe*.
LngUeihottets Bctänknnie*. 41
rit; samt att således fattigvården alldrig bör
blifva föremål för beskrifva! lag, utan öfver/emnås
dt hvarjes fria behag, att efter
samvetets plikt fullgöra.
De Herrar och Män, som framställt
dessa inkast emot en allmän fattigvårdsordning
och deraf beroende tvångspligt till dess
fullgörande, synas icke hafva lemnat full
uppmärksamhet på naturen af allt slaga
Samhällsfördrag. Detta stöder sig på uppoffring
af vissa naturliga rättigheter, för att
vinna säkerhet till erhållande af andra,
hvilka man högre värderar. Det gifves ej
en enda af samhällets dyrbaraste rättigheter,
som icke uti en motsvarande skyldighet,
hvilken genom borgerliga lagens åtgärd kan
Utkräfvas, har sin förnämsta hållning. Sjelfva
egande rätten stödd på så många olika
6lags uppoffringar utgör härpå det säkraste
bevis.
De fdrmoner man vill vinna genom
fattigordningar, äro klart och tydeligen,
att vår inre känsla, icke skall lida och våra
utvärtes sinnen icke såras af den uslea
anblick, dess bettlande och kringstrykande,
samt förnemligast, att kunna urskilja den
verkligt nödlidande ifrån den lastbare och
lättingen , hvarigenom man endast kan med
framgång arbeta till vinnande af samhällets,
stora ändamåls: menskliga eländets förminskande
och hela slägtets utvecklande för ett
högre ljus. Erfarenheten har nogsamt bevisat
att dessa förmåner ej kunna vinnas,
fctan deremot svarande bemödande Och upp
-
42
LngUt skot tets Retånkanden.
cffringar, hvarpå Spanien, Italien med fle*
ra Europas södra Nationer, hvilka utan all
åtgärd öfverlemna! saken åt sitt naturliga
skick, äro ett talande bevis. Man har uti
de afgifne anmärkningar anfört Englands
exempel, såsom häremot stridande, men,
obeiåknad den vedergällning, som redan
uti RiksStånden harvid år annförd , att neni.
ligen England uti låttheten, att emot en
mindre aflöning få arbetare för sina talrika
näringar och fabriker, njuter full ersättning
för sina uppoffringar till fattigvården så
om ej Utskotten destomera bedraga sig,
ligger orsaken till Englands förnyade fattig,
försörjning ffirnemligast deruti, att upöSlgt,
corrections anstalter och Potice forfattningar
i hänseende till de fattige, icke framgått i
fothållande till utgifterna hvarigenom all
fattigvård skall förfela sitt hufvudsaklig»
ändamål.
Sedd utur en sådan synpunkt skall
fattigvården kunna öfvergå ifrån den naturliga
medlidsamhetskåoslan, och det Christ*
liga sinnets frivilliga utgjutande till en camhällspligt,
som uti ett visst, till sina medborgare
gifvet förhållande och underkastadt
vissa lagar, skall genom de uti samhälls
fördraget förvarande medel kunna utkräfvas.
Det afsedda syftemålet-' förekommande
af de fattiges kringstr\tande o h af moralitetens
aftagande hos de lägre fo kclass r*
na, kan icke på arnut sätt uppnås, ty den
fattiges rättar ovilkorlig, att tigga, då h n
ej annorledes kan uppehålla iifvet. Det
Lagutskottets Bttänkanim,
43
gifves ändå härutöfver för Religions * sinnet
och det frivilliga välgörandet ett tillräckligen
vidsträckt lält, hvarpå barmhertigheten
utan tvång kan utöfvas. Utskogen väga
äfven i detia fall åberopa erfarenheten,
an’ingen denna sköna känsla, äfven utan
tvångspligten , visar sig starkare inom vålt
Fosterland, der. hvarest lagar och öfverenskommelse!'
åro träffade till da rödlidandes hufvudsakeliga
undsättning, eller där, hvarest
saken är iemnad till fullkomligt godtycke
och örat år invant vid den behöfvandes
nödrop.
Vidare och under medgifvande deraf,
att fattigvården uti samhällets närvarande
skick vore en tvångsplikt, har blifvit pastådt
att den hädanefter, som hitintills lior ofverlemnäs
åt hvarje Församling, att afgöra och
efter fritt val ombestyra. Utskotten fä här.
vid et inia, att uti hagan om såttet tor fattigvårdens
bestridande, äfvensom dertill erforderlige
medels utgörande, Committerad8
först, och sedermera Utskotten ännu tydligare
och allestädes ända till mångordighet
yrkat socfenarnes fullkomliga frihet. Men
Utskotten kunna icke fatta, att en plikt gifves,
hvartill lagen förbinder, utan att samma
lag tillika bestämmer, huru denna pligt
i brist af godvillig öfverenskommelse eller
egen åtgärd skall fnllgöras; ty först då inträder
Lagen uti sin förbindande kraft, och
hvarken behöfver eller får i annat fall anlita».
Den hvars skyldighet det är att vårda
Lagen, saknar i annat fall all grund för
44 Lagutskottets Betånkanien.
dess tillämpning. Det år troligt, att bristande
uppmärksamhet härpå föranledt de
fleste stridigheter, då man ifrån begynnelsen
af denna saks behandling, vant sig vid,
att arne de villkorliga föreskrifterce i minsta
måtto hinderliga för hvarje Sockens fria
öfverenskommelse samt localiserande fattigförsörjnings-anstalter.
Beträffande åter de öfrige Lagbuden,
hvilka upptaga Policen och ordningen Socköarne
emellan, så äro de ett villkor för
all slags tänkbar individuell fattigvård; och
hafva följaktligen sitt rätta rum uti en
allmänt utfärdad och för alla gällande författning,
den må antingen särskildt, såsom
Utskotten i sitt förra Betänkande tillstyrkt
eller i samband med fattigvården
utfärdas. Sådane äro, att hvarje Socken
skall föda sina fattiga — att de icke fa
kringstryka på andras gebit — till hvilken
Socken en fattig hörer, i hvad ordning härom
uppkomna tvister skola slitas och full*
följas med flere, som uti sakens naturliga
beskaffenhet, ega sin upprinnelse. De hafva
från århundraden tillbaka funnits i våra
Jagar, de finnas der ännu och skola finnas
så länge samhället eger sitt närvarande
skick. Committéen har derföre icke föreslagit
eller Utskotten tillstyrkt något nytt,
Utan endast upptagit de förut uti åtskilige
tid efter annan härom utgifne författ.
singar, spridde föreskrifter, sökt efter bästa
förmåga dem ordna och slutligen sammanfatta
uti en enda Lag, hvilket, så vidt
I agUtskmets Betänkande».
Utskottet kunnat inse var egenteliga föremålet
för Comnaittéens befattning.
Destomera oväntadt var det ytterligare
framställdta påståendet, att Utskotten
bordt tillstyrka a)slag å Covimitterades hela
förslag i allt hvad som rörer det reglementaris
ka samt öfverlemnande af Po/iceStadgarne
till Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande
att utan något Riksens Ständers derom
afgifne Utlåtande förordna.
Sedan Riksens Ständer, på sätt Utskottens
förra Betänkande utförligare upptager,
redan år I809 uti underdånig skrifvelse inför
thronen yttrat, att de ansågo alla, rörande
fattigvården utkomne författningar
tarfva en närmare öfversigt och allmännare
granskning innan några grunder för en
bättre ordning deruti kunde uppfattas och
till verkställigheten lämpas; sedan flere
underdåniga skrifvelser blifvit under påföljande
Riksdagar i samma ämne afgifne;
sedan uti dem alla, blifvit anhållet, att
Kongl. Maj:t i Nåder behagade vidtaga
tjenlige åtgärder till ärendets utredning;
sedan Kongl. Maj:t, med anledning deraf,
härtill behagat förordna en särskild Committé,
som härvid begsgnat alla möjliga
hjelpredor cch inhemtat alla i ämnet nödiga
upplysningar; — sedan denna Committé
till utsatt tid, som var nästinfaliande
Lagtima Riksdag, inkommit med ett utarbeiadt
förslag; — sedan sluteligen Kongl,
Maj:t behagat deröfver infordra Ståndernas
Utlåtande samt Remiss derifrån, utan nä
-
LagUtskottets Betänketiden,
gon slags inskränkning eller förklaring blifö
vit Utskotten meddelad, och sedan desse
sitt Betänkande afgifvit; —- så kunde man
icke vanta den oförmodade sakens vändning,
att ingen författning behöfves eller
ens bör till lifgifvande komma i fråga.
Utskotten kunna icke tillstyrka bifall till
denna framställning, utan anse Riksens
Ständer förbundne, att efter ordalydelsen
i Kongl. Majlis Nådiga Remiss, böra sitt
underdåniga Utlåtande öfver det communicerade
förslaget afgifva. Det må vara, att
omständigheter finnas,, hvilka pa olika tider
och uti lika förhållanden kunna föranleda
Riksens Ständers olika åsigter uti en och
samma sak; men utan fara för en tydlig
incor,sequecce, lärer väl detta ej kunna
lämpas till förevarande ämne och 1 allmänhet
icke till sådane, hvilka ega ett gifvet
och alltid lika förhållande till samhällets
ofö, ändrade fordringar. Icke eller hafva
några omständigheter, sedan detta ärende
våcktes, inträffat hvilka föranleda en ombytt
behandling. Man har väl invändt,
att för 14 år sedan, då detta förslag först
framställdes, Samhället befatta sig i ett slags
sjukdoms tillstånd då allt det gamla ansågs
böra såsom odugligt för andr as eller af skaffas
och att dessutom en sådan författning
då möjligtvis kunde vara af behefvet påkalladj
men icke så nu enär fattigordningar
nästan öfver allt äro inrättade.
Det första skälet må lemnäs i sitt värde,
och huru vidt dess bevisningakraft kan
LagUtskottetr B a dukar. den.
47
stiäcka sig, utan att försvaga den öfriga
Lagstiftcingan och de åtgärder, hvilka,
sedan denna märkvärdiga period blifvit
vidtegne; men i senare hänseendet hafva
Urskotten svårt, att förlika det minskade
behofvet af förbåttrade anstalter i fattigvården
med den få allmänt öfverklagade
samt af Riksens Ständer sjelfve vitsordade
nöden och förlägenheten uti allmänna rörelsen,
som visserligen synas fordra en jemn
fördelning af alla samhällets tyngder. Om
berömvärda fattigförsörjning* anstalter flere*
stådes äro inrättade, så gifves äfven mångå
Ställen, der de ännu saknas och hvarest,
om man skall tro ryktet, kännedomen af
den allmänna författning, som i detta ärende
så allmänt blifvit begärd med en slags
otålighet afbidas. B träffande Policeförfattuingarna,
så böra U-skotten erinra, att
den framlagde stadgan, enligt Riksén Stäudersegen
underdånigaanhållan, icke blott afser
fattigvården, utan äfven tiggeriers förekommande,
såsom det angelägnaste Ehuru sådane
författningars utfärdande är Konungens
ensak, synes väl ingenting mera vara i sin
Ordning, än att Riksens Ständer sig ötver
dem utlåta, enär de af Kongl. Maj:t dertill
blifvit i Nåder uppfordrade.
Slnteligen har äfven blifvit anmärkt,
att det ålegat Utskotten genom en annan
granskningsmetod, afgifva ett kortare och
mera bestämdt förslagän det som Commtiterade
framstålt. Till svar härå må endast
aniöras Kongl. Msj;ts Nådiga Remiss
48 LagVtskottttt Betdnkandtä,
af det underdånigst föredragna ärendet, så
lydande:
"Innan Kongl. Majit, ingar uti någon
granskning oth profning af ifrågavarande
förslag i vill Kongl. Majit j, vied anledning
af Riksens Ständers vid 1809 och tgie bens
Riksdagar gjorde underdåniga anhållan i
blåder hafva till Rikets nu församlade Ständer
öjverlemnat det af tillförordnade Cornmitterade
uti förevarande afseende utarbetade
förslag j jemte dervid fogade underdåniga
Betänkande > för att deröfver till Kongl.
Majit med underdånigt yttrande inkommaf
Om vid ett sådant förhållande, det varit
Utskotten tillständigt, att ingå i någon annan
pröfning än af det uppgifna förslaget,
och än mindre, atti detsammas ställe fram*
lägga något eget, lära Riksens Ständer
sjelfva, efter innehållet af deras till Utskottet
aflåtne Remisser, säkrast bedomina.
Det andra slaget af anmärkningar eller
de, som äro gjorde vid sjelfva förslaget
och deruti yrka annu flere, än de i Utskottens
förra Betänkande tillstyrkte ändringar,
hafva Utskotten ansett sig böra till
Riksens Ständers lättare öfversigt och bedömmande
sammanföra samt efter ordningen
af den föreslagne Stadgans artiklar och
§§:r upptaga.
Första Artikeln.
Vid i §. är anmärkt: att Beskrifningen
på Fattigvårdens föremål och inrättning
-
LagUtskottttf Betänkanden. 4g
ning är onödig j emedan sjelfva ordet nogsamt
gifver saken tillkänna. Ehuru Utskotten
icke finna någon särdeles vigt ligga
å denna anmärkning, jemte flere sådane,
hvilka endast röra uppställningen af
Committerades förslag, som Utskotten icke
ansett tillhöra dess egentliga granskning;
samt det följaktligen kan vara likgiltigt,
antingen sådane ställen bibehållas eller
icke; synes dock den tadlade meningen
böra förblifva orubbad, såsom ej mindre
en tjenlig ingress till allmän stadga för
fattigvården i Riket, än öfverensstämmande
med den öfliga stilen uti alla härom
förut utkomna författningar. Men deremot
med gillande af den anmärkningen, att de
orden: med arbete förse dem, för hvilka sådant
bristerstå uti motsägelse med tillstyrkandet
j, att ifrån den positiva fattigvården
utesluta fullt arbetsföre fattige; finna Utskotten,
att desse ord böra utur paragrafen
borttagas.
Vid e:dra §:n} att en gemensam fattigvård
icke bör vara flera Pastorat förvägrad
och att Konungens Nådiga stadfästelse
härpå icke synes behöflig. Härvid finna
Utskotten flera skäl vara anförde, som verka
till ändrig uti det förra utlåtandet.
Det kan synas betänkligt att med alla sådana
communerna8 enskilda angelägenheter besvära
Hogsta Makten och sådant innebär för
dem sjelfva ett tvång vid desse angelägenheters
reglering. Ofta kan ock inträffa,
LagUtskotts Betankanden. 4
9b LagUtskottets Btiånh&nden.
LagVtskottett Bttinkanden. 5i
att flere Pa^torater uti siri belägenhet jemte
andra gemensamma omständigheter hafva
skål, att särdeles i städerna sammanslå
sin fattigvård. Utskotten tillstyrka derföre
att med utes utande af Konungens
stadf åt else samt tiilägg a( flere Pastoratj,
§:n bH ver sä lydande:
”Fattigvården skall besörjas, antingen
särskildt inom hvarje Socken, elier ock
gemensamt för flere Socknar eller Pastorater,
enär de sig derom vilja förena,
Samt i sadan händelse, hvardera genom
beslut på allmän Socknestämina, dertill
bifaller.” Härigenom försvinner äfven behofvet
af det paståoda förtydligandet, att
der en Stad består af flere Stads och LandsFörsamlingar,
ehuru under olika Pastorer
de ju kunna sig uti en fattigvård förena.
Vid 3 §:n att Pastor i För sata lingen
ej bör vara berättigad till ajve*styrelsen.
Hail kan ofta vara sjuk s gammal och till
en sådan omsorg mindre skicklig. Men Utskotten
kunna ej anse detta inkast grundat
i sakens natur. All fattigvård har sin
första upprinnelse i barmhertighet och
christelig pligt, hvarföre äfven den Arab tsuian,
som har sig dessa pligters uppmuntran
anförtrodd, samt bäst år i tillfälle, att
inom sin Församling känna de nöd idande,
äfven bör i forsta rummet hafva uppsigt
och bestyr om deras värd. Inträffar den
händelse, som anmärkaren åberopar, gäller
den likaså vål i andra, Församlingens
skötsel och styrelse, tillhörande omstän
-
digheter, i hvilket fall Lagen ålägger OomCspitlet,
att en skicklig Prestman tili Pastors
biträde eller i hans ställe förordna.
Hvad åter särskildt vidkommer Städerna.
hvarest ofta flere Pastorater finnas
uti en fattigvård förenade, och der en
större samt för Pastor till en del ofta
okind folkmängd framkallar ett olika förhållande,
så aro uti tillägget för samma §.
särskilda överenskommelser föreslagne,
att sä väl hvad styrelsen, som organisationen
betraffar till efterrättelse gälla. Men
uti detta tillägg bör, enligt hvad ofvanföre
är anfördt, i stället för af Konungen
fastställde införas: vederbörligen fastställde
reglementenhvilket bör allestädes uti de
följande Artiklar der fastställelse kommer
i fråga iakttagas. Utskotten tro det böra
öfverlemnas åt Socknarnes eget bedömmande
livad slags sanCtion de gjöfdä öfverenskommelse^
med hänseende till deras
innehåll och bindande kraft behöfva,
antingen Kongl. Maj ts eller Dess Befallningsharvandes,
hvilka båda det må vata
rättighet,, ej pligt; att efter fritt val begära,
gällande för öfrigt härvid, hvad
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af d. a6
Februarii 1817, angående SockneStämmor
och KyrkoRåd till efterrättelse stadgar.
. .
Andra Artikeln.
Vid det uti 1 §:n gjorda uppräknande
af olika slags fattiga och deras indelning
52 Lag Utskottet! Bttåukandctt.
uti vissa Glassér, hafva flere anmärkare?
fästat sin uppmärksamhet. Man har ansett
en sådan Classification dels mindre nödig dels
framkallande förökade anspråk på fattigvård
hos s åd ane personerj som deraf i hänseende till
sitt eget förvållande och fortfarande lättja icke
äro fårtjente. Utskotten kunna icke inse
denna våda, men finna deremot den före.
slagne indelningen, under lemnat afseende
på den olika vård och behandling, sorn
dessa olika slag af fattige behöfva, vara
ganska naturlig; såsom dels ledande till
ordning, dels anvisande det enda möjliga
sätt, att med erforderlig redighet kunna
utarbeta de följande Artiklar och §§:r>
hvilka till någon slags indelning af de fat*
tige måste hånföras. Att barn under
iy år och vanföre derutöfver äro ett
föremål för fattigvården, lärer väl af ingen
såttas i fråga. Och enar den tredje
Classen på sätt den förut är till inskränkning
af Utskotten föreslagen, blifvit öfverlemnad
åt fattigstyrelsens egen pröfning;
så synes all grundad anledning till farhåga
för häraf ökade anspråk vara i denna del
undanröjd.
Man har äfven anmårkt, att om alla
behöfvande barn under ij år skulle tillhöra
fattigvårdenj klefve bidragen för tunga och
nödvändighet uppkomme, att bygga ett barnhus
i hvarje Församling. Men det lärer
väl icke undfalla någon, att barnens vård
är styrelsernas första angelägenhet, ty på
densammas ändamålsenliga behandling be«
LogUtskottits Betånhanden, 53
ror den kommande generationens moralitet
och arbetsförmåga. Det är ingen nöd»
vändighet ej heller uti stadgan påbudet, att
härtill alltid erfordras barnhus, Tvertom
finnas desse nästan aldrig tjenlige annorstädes,
än i större ståder, hvarest äfven
en större mängd af barn gör deras användande
till en viss tid oumbärligt.
Emot det förnyade påstående, att
fullt arbetsföre, men tillfälle att få arbete
saknande personerj skulle intagas uti fattigvården
j få Utskotten åberopa skålen uti
sitt förut afgifne Betänkande, hvilka af
inga grundligare motskäl finnas vederlagde.
Tredje Artikeln.
1 §. Härvid är anmårkt, att oäkta
barns vård i den Församling dit modern vid.
framfödandet hårtj strider emot bandet
mellan föräldrar och barn, Utskotten finna
icke, huru sådant skall kunna förekommas
vid allt slags vårdande af barn, dem föråldrarne
ej på något sätt magta, att hos
sig sjelfva underhålla. I vidrigt fall kommer
deras åtskiljande icke i fråga. Då
laglig och af Socknen icke förvägrad Mantalsskrifning
antages till grund för fattigvården,
lära de oäkta barn, som äro i
behof af underhill och uppfostran icke
kunna hånföras till någon lämpligare försörjningsg^und.
De fleste anmärkningar, åro anförde
emot denna Artikels 2, 3 och 4 §:r, rö.
$4 LtgUtsktttets Betänkande*,
rande inflyttningar samt emot rättigheten,
att uti en Socken få mantalskrifvås eller
tillåta andra på sitt ansvar der intagas,
D esse frågor äro afven af högst granlaga
beskaffenhet. A ena sidan bör man förekomma
allt slags obehörigt tvång på hvarje
menniskas f» ia val af medel, sitt och ställe,
att redeligen fö tjena sitt bröd, äfvensom
på Jordbrukares och F^briis.sIdkareS
rått, att hvar som helst söka sådane arbetare,
hvarmed de finna sig belåtne.
Derjemte bör ock afses otjenli-heten af
alla hinder för slägtingar och välgörare,
att* ehuru knappa der3S tillgångar kunna
vara, likväl efter förmåga dela dem med
en behöfvande like, sorn måhända icke
eger annan tillflykt, A andra sidan åter
hafva Församlingarne rått, att vid inflyttningar
afse sin pligt till fattigvård i den
händelse personen skulle framdeles falla
dem till last. Att hår finna medelvägen
och uppfylla allas fordringar, år svårt,
hvilket säkrast bevises af de gjorda anmårkningarnes
stridighet sins emellan. Utskotten
tillstyrka derföre, att enligt deras
förut afgifne Utlåtande, förblifva vid 1788
års Kongl. Bref, utan att ingå i flere specialueter,
hvilka blott inleda i nya svårigheter,
samt inbördes korssa hvarandra.
I samma afseende tillstyrkes äfven, att
med förändring i denna del af förra Betänkandet
till borttagande underdånigt anmäla
hela 3 §m, som lemnar rättighet,
att emot visst ansvar eller inteckning uti
LagUtskoutts Betänkande». 55
fast egendom intaga sådane personer, hvilka
Församlingen annars eger, enligt ofvan
citerade Konunga Bref, att inflyttning vägra.
Derigenom försvinner äfven den 6 te
§:n samt behofvet af alla rättelser, ämdringar
och jemkningar, som 1 dessa invecklade
§§. äro yrkade och nämnde Konunga
Bref, hvars ordalydelse i stadgan intagen
blifver i allo det enda rättesnöret.
I sammanhang härmed har blifvit anmärkt,
att antagande efter fritt behag af
så kallade StatTorpare medför de storsta
olågenheter för fattigvården j hvarföre det
genom Lagen bör för ekommas eller åtminstone
underkastas vissa band och Jörvat ingsmåct.
Ehuru Utskotten hafva sig bekant,
att orter gifvas, särdeles der flet e större
egendomar äro belägne, hvarest häruti
ötvas mycket missbruk och följden b'i'ver
för fattigvården ganska tung; så kunna
de likväl ej tillstyrka, att uti sjelfva stadgan
något härom föreskrifves. Detta skulle
leda till inskränkning af hvarje Jordegares
fria ratt, att bruka och sköta sin egendom,
enär dertill väljas friska och fullt arbetsföra
menniskor, hafvandes Socknen alltid
i vidrigt fall sin rätt förbehåhen, att inflyttningsrättigheten
prölva. Det påstående,
att allestädes der StatTorpare finnas
Socknen bör vara fri från skyldighetenatt
sjelf försörja sina fattiga lärer ej behöfva
någon vederläggning.
36 Låg Utskottets Betänkande».
Fjerde Artikeln.
Ibland fattigvårdens vanliga inkomster
äro uti i §. ? mom. uppräknade frivillige
afgifter vid åtskilige tillfallen. Härvid år
anmärkt, att af dessa åro blott afgifterne
vid barndop och bröllop förut genom Lag
stadgade, med påstående, att äfven de öfriga
borde uti någon författning intagas.
Häremot behÖfver blott erinras, att ordet
frivillig utesluter hvarje tvångslag och i
den förra egenskapen äro de just nu i sjelfva
stadgan införde. Men, med anledning häraf
tillstyrka Utskotten, att i afseende på
sättet för denna uppbörd, Kongl. Brefvet
af d. 4 April 1753, som handlar om dess
besörjande vid Bröllop och Barndop, äfven
må lämpas till de öfrige här uppräknade
afgifter. Det synes ock lämpeligt, att i
stället för ordet Dödsfall nyttja Begrafning
garj der sådan afgift förut varit brukelig.
Endast dessa förutsätta vid vissa tillfällen
någon större folksamling, som genom sammanskott
härtill vill och kan bidraga. De
förra kunna ofta vara af den sorgeliga
följd, att oberäknadt f:dels procenten, sotn
af Summa Inventarii i Lag är påbuden,
understöd till Sterbhuset, snarare än afgift,
kommer i fråga.
Fattigvårdens arfsrätt till fattiges ef.
terlemnade egendom, enär deras underhåll
blifvit slägtingar och arfvingar ordenteligen
hembudet samt de under njutande af
full fattigvård aflidit, har äjven blifvit
Lagutskottets Betdnkar.den. 5j
klandrad, såsom innebärande orättvisa, och nägon
gäng ledande till omyndige barns lidande.
Men Utskotten kunna icke förese ett sådant
fall, der ärlighet och sanning styrt
uppgifterna. Och der detta icke skett må
den Laga påfoijden vara ett förtjent straff
S2mt förblifva ett motiv, att ej i otid besvära
fattigvården, hvilket Utskotten uti
deras förra Betänkande så utförligt sökt
ådagalägga, att de icke anse sig något ytterligare
härutinnan behöfva anföra.
Med afseende på den nya §. Utskotten
föreslagit i stället för den 6:te och 7:de uti
Committerades firslag, bestämmande de
grunder, sorn böra följas, när fattigvårdens
vanliga inkomster icke äro tillräcklige, eller
när frivillige öfverenskommelser icke kunna
träffas om sättet, att fylla denna brist,
hafva åter ganska många stridiga åsigter
sig utvecklat. Att förena dessa lärer blifva
lika omöjligt, som förut i andra dylika
fall är uppgifvet. Utskotten få derlöre
blott hänvisa till den afsigt, som ligger
till grund för detta stadgande och så många
gånger blifvit upprepad, att nemligen:
7;Lagen måste stadga någon norm, för afgifterna,
der hvarest' alldeles ingen frivillig
öfverenskommelse kan träffas.5’ Att den
liär föreslagne icke är den enda, synes af
de i §:n uttryckligen tillagde ord: Dä ej
annan liimpe/igare och allmänt godkänd grund
flnneSj som tydeligen anvisa, att andra
grunder både gifvas och äro tillåtna. Men
Utskotten kunna lika litet nu, sorn vid af
-
53 Lag Utskottets Eetånkanden.
gifvande af sitt förra Utlåtande fatta , hvarken,
att någon billigare och mera allmänt
gällande grund finnes, der tvist uppstår,
än hvarjes egande förmögenhet och inkomst,
tili kommen på hvad sätt som helst,
eller att iu Domaren behöfver någon i Lag
gifven föreskrift, huru en sådan tvist skall
slitas, om Ämbetsmanna godtycko eller
er. lika skadelig villrådighet och efter slumpen
förändrade Domskäl skola förekommas.
Detta förhållande må ingalunda sammanblandas
med Nationens Bevillning, Ett är
att efcer beskattande magtens allmänna beslut
å'ägga en viss och permanerad utgift,
som utan alla slags undantag eller
mellankommande särskilda öfverenskommelser
utgår. Detta kallas Bevillning.
Ett annat är enskilda personer eller menigheters
contracter, att vissa öfverenskomna
utgifter skola efter Bevillnings*
grund utgå, eller Lagens stadgande, att
vid uppkommen tvist denna då efter samma
grund må af dömmas. Det var just af
sådan anledning, sorn Utskotten icke ansågo
sjelfva afgifter», utan blott anvisning
flir Domaren, böra i stadgan upptagas.
Att detta förhållande är enligt med Utskottens
beslut, hvilket en anmärkare hos
Höglofi. Ridderskapet och Adeln, elium
Sjelf Ledamot af BevillningsUtskottet satt
i ftå;a, synes så väl af sakens sammanhang,
som af den uti alia Tre Utskotten
Särskildt tecknade justering å det sfgångn®
B ä kandets bokstaflige innehåll, hvilket
LngUtshottets Ettänknr.den, 59
beslut Utskotten på anförde skäl icke helJer
t u anse sig för någon del kunna
underkänna.
Vid samma §. äro flere ann Urkningar
anförde, i afseende på detaillerna
i:o Att blott behållen inkomst bör skatta
till fattigvården. Om härmed menas
den absoluta brlålning, som årligen kan
afsäctas, så skulle efter Tabellernas arvi-'-  ning bög^t få hushåll i hela Sverige era
i ågon förbii delse till dr fattiges underhåll
och en sådan förmögenhet beroende af
hvarje persons lefnadssätt, kan ej underkastas
t ågort slags calcul. Metias åter
den behållning, som uppkommer sedan
skatter och utskylder Samt egendomars
brukningskostnad m. m. äro afdragne, så
lärer väl detta ej säkrare kunna utrönas
än eftrr btlopptt af bevillningen, som efter
sådan grund urgår.
2:o Att rättigheten till afgift ernat utgörande
uti lifsmedel och in natura till
intet göras genom denna beskattningsmet/jod.
Utskotten kunna så mycket mindre finna
rigtigheren af denna slutföljd, som den
föregående ^:te §:n tydeligen bjuder: ”Det
vare Församlingarne obetaget, att hädanefter
som hittills genom SädesMagaziner
och tillskott af matvaror bidraga till den
fattigvård dem åligger.’’ Ingenting n å väl
ock vara lättare, än att efrer Marker äng,
eller på annat öfverenskommet sätt i värde
beräkna de tillskott, sorn ju natura ut
-
LagUtsktttets Betänkande».
3:0 Att vid uppkommen tvistj som of
Kongl. Majits Befallningshafvande afdömes,
Pastors företrädesvis tiUagde rost vid bestämmandet
of totala beloppet må försvinna.
Utsträckningeo af detta företräde och i hvad
mening det varit yrkadt, inhemtas lätt af
de tillagde orden ”så vidt skälen till Pastors
förslag äro behörigen uppgifoe och
utredde,” hvaraf klarligen synes» att pröfningen
är alltid Konungens Befallningshafvande
förbehållen. Likväl medgifva Utskotten,
att § n i denna del kan emottaga
större tydlighet och föreslå derföre, att
den må slutas med de orden ^bestämma
då Konungens Befallningshafvande uppå
Pastors anmälan, huru- dermed skall förhållas
samt det öfriga utur §:n bortgå.
Att i stället för Pastors anmälan, bör för
Städernas räkning stå, ”Pastors eller vederbörande
Magistrats anmälan,” är rätteligen
anmärkt, och bor vid sluteliga redactionen
observeras, hvarigenom dea anmärkning
äfven försvinner, att afgifterne böra olika
för Stad och Land bestämmas.
4:0 Att icke Konungens Befallningsm
hafvande, utan Biskopp ock Consistorium
vore den Auctoritet, hvartill dessa tvisters
afgörande borde hänskjutas. Utan att ingå
i den vidsträcktare åsigt, hvartill denna
anmärkning, i afseende på kyrkans och de
verldslige auetoriteternas gränslinier f öranleder,
få Utskotten endast erinra, att uti
förut åberopade Nådiga Förordning af dea
£6 Febr. 18x7 9, redan är stadgadt, att
LagVtskottits BetHnbanden, 61
desse mål skola af Konungens Befallningshafvande
upptagas och afdömmas. Någon
förändring härutinnan, lärer ock så mycket
mindre floras tjenlig, som DomCapitlen
icke ega rättighet, att stadga vite, icke
hafva befattning med Provincens öfrige
Policemål samt icke äro executive Domstolar,
hvilket allt synes vara oundgängligt
vid dessa måls afdömmande.
5:0 Att enär uselhet och fattigdom till
stor del befordras genom brdnvins supande,
det vore lämpe ligt, att belägga hvarje hanna
tillverkad t bränvin med en viss afgift, såsom
fond för de fattiges underhåll. Om äfven
prxmisserne i detta anförande skulle
till någon del medgifvas, så beror sjelfva
afgiftens utgörande på fria överenskommelser
och kan såsom annars varande positiv
bevillning uti Lagen icke stadgas.
6: o Att då en allmän stadga för fattigvården
i Riket nu utfärdas jemte grunderna
för afgifternas beräknande, Coopvardie
Skeppare och Sjöman måga befrias /rbz
den afgift, som genom Kongl. Förordningen
af den 5 Julli ign blifvit dem ålagd. Men
detta yrkande hafva Utskotten till pröfning
icke kunnat upptaga, då ämnet hvarken är
vidrört uti Committerades förslag, hvaröfver
det egenteligen ålåg Utskotten, att
Utlåtande afgifva, eller någon särskild motion
derom i rätter tid blifvit väckt. Den
linnes blott uti reservationerna samt uti
en Ledamots med anledning af återremissen
gjorde enskildta anförande, som af Stån
-
6a LagUtskottcts Betänkandeti.
det icke blifvit särskildt remitteradt. Sid*
teligen är i anledning af denna Artikel an.
märkt, att Socknar gifvashvilka i mis *
växt är äro allJe'es oförmögne, att föda sira
fattiga j emedan dertill tillräckliga afgift er j
hvarken kunna ä/äggas eller utgå. Sådant
är förhållandet uti en del gränseprovincer
och särdeles uti Dalarneder /lilnio gen har
stor svårighetj att försörja sig sjelf och än
störreatt kunna åtaga sig andras försörjning.
Med fullt erkännande af denna i
erfarenheten grundade uppgift, måste Utskotten
likväl erinra, att detta är ett ämne
af enskildt s/agj hvars behandling ej kan
finna sitt rum uti en allmän fattigordning
och följakteligen icke der upptagas. Vårt
lands visa och välgörande styrelse lärer icke
underlåta, att till mildrande af dessa tillfälliga
och locala olyckor, vid hvarje särskildt
derom skeende anmälan, vidtaga de
Utvågar, som med omständigheterna och
för hand varande, eller genom de öfrige
p/v^vincernas sammanskott blifvande tillgivar
kunna förenäs.
Femte Artikeln.
Med afseende å flere vid 2 §:n gjorde
grundade anmärkningar, att den här anbragta
beskrifning på hvad med Tiggeri förstås
samt anförandet af de flet a säi tj hvarpå
det kan utöfvar liro mindre nödige ; tillstyrka
Utskotten, att denna §, må botttagas.
Lagutskottets Betänkandet!. 63
Emot ti §:n som handlar om värfvade
Soldaters permittera g hafva mänga inkast
blifvit framställde, så val u i de utförliga
reservationerna, hvilka åtföljde Ut.
sköttens förra Betänkande, som uti de vid
återremissen bifogade anföranden. Man har
påstått full rättighet för Soldatenatt i
likhet med hvarje annan medborgare j utan
några särskilta band, begagna hvar sorn
helst sin lagligt unäfångna permission j intill
dess han j densamma på något sätt förverkat.
— Ytterligare har man anfort,
oförenligheten aj det föreslagna stadgandet
med våra värfvade Regementers beskaffenhet
och författningarj hvilkas förändring eller
ombytta behandling skulle för Staten medföra
den betydligaste kostnad. Sist bar man
trott denna föreskrift innehålla sä många
formaliteter och omgångar att den till
verkställigheten knappt vore tänkbar. Utskotten
medgifva viglen af dessa skäl och
hafva redan förut i all sin vidd de samma
skärskådat. Men i betraktande af de allmänt
kända och öfverklagade olågenheter,
som Bi salåns, Sjömäns och vårfvade Soldaters
obegränsade permittering medföra;
så hafva Uirkqtten, lika med Committerade,
ej funnit någOD annan än den föreslagne
utvägen, att göra denna permittering
mest oskadlig, samt kunna icke eller nu
finna någon bättre att föreslå. Kongl. Maj;t,
till hvars Nådiga god finnande och Höga
beslut, Utskotten lili-tyrkt, att saken i -  underdånighet öfverlemnas, lärer icke un
-
64 LagUtskottets Betänkandcit,
derlåta, att i detta fall göra det Nådiga afseende
å Riksens Ständers underdåniga önskan,
som Statens interesse och öfriga hithörande
omständigheter kunna medgifva.
Med anledning af samma §. har äfven
blifvit yrkadt, att de Städer, som innehafva
Garnizoner böra befrias fran deras samt
Enkors och Barns underhåll efter afskedet.
Ehuru visserligen en förökad tyngd i fattigvården
drabbar förenämnde ställen, kunna
Utskotten likväl icke tillstyrka bifall till
anmärkningen. Någorstädes skola dessa
behöfvande upptagas och vårdas, hvilket
tjenligast synes ske der, hvarest deras arbetsförmåga
varit begagnad och hvarest allmänna
stadgan med afseende å skattskrifning
fäster deras hemvist. Födelsebygden
får merendels vidkännas sin dryga del af
der qvarlemnade hustrur och barn.
Sjette Artikeln.
Hvad gom blifvit anfördt om hela denna
Artikels öfverflödighethar redan till
största delen blifvit lörsvarat vid de allmänna
anmärkningarnes upptagande. Den
kan minst af alla uteslutas, såsom innefattande
den juridiska behandlingen af de till
fattigvården hörande ärender, samt om Rättegången
i tiggerimål. Likväl finna Utskotten
grundeliga anmärkningar blifvit gjorde
vid 5 § , rörande de fattiges rätt att processa
och klagomål anföra öfver fattigstyrelsernas
beslut. Då denna rättighet å den
lag Utskottets BetHtikandeal 65
ena sidan icke bör dem rent af förvägras,
bör iGke eller å den andra en otidig lust,
till besvärs uppgörande, underhållas genom,
lättheten att få dem, utan egen åtgärd och
möda, fullföljde. Utskotten tillstyrka derföre,
att allt slags för fattigstyrelserttå i
Lag påbudet biträde, till klagoskrifters författande
och förskaffande, må utur 6tadgaa
borttagas och stycket slutas med orden:
‘'laga kraft.” Man bör ej skäligen befara,
att fattigstyrelserna, ehuru genom Lagena
bokstaf dertill icke ovillkorligt förbundne*
underlåta detta biträde, enär mera ömr
mande omständigheter dertill uppfordra.
Det har vid samma §. blifvit ytterligare
erinrat, att då Utskotten velat förtydliga
Committéens förslag till forum i fattigvårds
och tiggerimål, Socknarne emellan,
samt dervid tillstyrkt, att den Konungens
Befallningshafvande i hvars Län
svarande Socknen är belägen, må upptaga
och afgöra målet, hafva de misstagit sig
i hänseende till den händelse då en och sam*
ma Socken varit belägen i flere Län. Utskotten
kunna icke erkänna detta misstag,
Den sednare händelsen är hvarken af Cornmitterade
åsyftad, eller af Utskotten upptagen.
Analogien är i detta fall gifven,
och skulle dertill erfordras särskildt Lag,
så tillstyrka Utskotten, att Kongl. Majtta
Befallningshafvande i det Län, hvarest den
svarande Socknens Kyrka är belägen, mi
anses för laga forum.
LagUtskottets Betänkandets.
5
66 Lagutskottet: Betänkandet!.
Utom desse således anförde och efter
det granskade forslagets ledning besvarade
anmärkningar, hafva ganska manga än ytterligare
blifvit gjorde, dem Utskotten, af
redan anförde skäl, anse sig icke behöfva
särskildt upptaga, eller böra dermed öka en
redan åtvtmgen vidlyftighet. Dels åro de
af mindre hufvudsaklig beskaffenhet, deld
kunna de tillräckeligen upplysas af det förut
gifne Betänkandet, som Utskotten få
åberopa och till Riksens Stånders bifall
ånyo anmäla i alla de delar, hvilka bär
ofyanföre till ändring icke. äro föreslagce.
Likväl tro Utskotten sig slutligen icke
ined tystnad böra förbigå det påstående,
att då Utskotten anmält sig hajva funnit
åtskillig^ anmärkningar s som kunnat göras
vid sjelfva det af gifne förslagets språk och
redaction, det ålegat Utskotten uppgifva de
ställen som en sådan anmälan föranled t.
Det torde ej vara omöjligt, att besvara
denna uppfordran, ehuru Utskotten tillförene
antört orsaken, hvarföre de icke ansett
sig böra ingå uti sådaiie mindre detailler,
och tillika flerestädes betygat sitt
utmärkta bifall till det värdiga sätt, hvar*
på Cornmitiéen .svarat emot Kongl. Majus
Nådiga förtroende. Men då detta påstående
blifvit gjordt af Riksdagsman, som tillika
varit Committéens Ledamot, under
erinran, att det alltid är lättare klandras
ån att sjelf uppgöra något båttre i finna
Utskotten sig endast böra fästa uppmärksamheten
på det ändamål, sorn genom
Lagutskottett Betånkandétt. 67
denna påminnelse varit åsyftadt, nemligen!
erhållande af all möjlig enkelhet, korthet
och bestämdhet, på det Lagens föreskrifter
må utan svårighet kunna fattas af deh
ringare och minst upplysta folkclässen, för
hvilken den äfven är utfärdad. Uti arbeten
af denna art kunna brister, äfven hoå
den båsta författare, lätt insmyga sigj hvilket
i förevarande fall ytterligare bekräftas
af de uti Resp. Stånden gjorda anmärkningar,
som nästan alla öfverensstämma latt
den fordran: att den föreslagna stadgaa
skall ännu vidare Förenklas. Utskotten anse
detta vara både möjligt och verkställbar,
men Få tillika förnya sin vördsamma
tillstyrkan, att Riksens Högloft. Ständer»
med öfverlemnande af denna omsorg åt
den blifvande sluteliga redactionen, nu»
Utan vidare tids utdrägt, underdånigst framställa
förslaget och derutöfver anstäldå
granskning, till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och Höga beslut.
Och får Bevillningsutskottet nu likasom
vid förra Betänkandets afgifvande*
vördsamligen förklara, att sedan de sammansätta
Utskotten afgjort, det ingen afgift
kommer i egenskap af Allmän Bevillning
till fattigvården att utgöras, har Utskottet
ej eller för sin del ansett sig tillkomma^
att deltaga i hvad för öfrigt föreslaget är*
Flere Ledamöters särskildta Ut låtan dell
varda vördsamt bifogade. Stockholm deft
65 October 1823*
6g LvgUtskottets BetånknndcH.
Utdrag af Protocollet hållet uti Riksens
Högloft. Stånders Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
förenade Plenum den o.i
Oct. 1823.
S. D. Sedan Utskogen justerat deras
förnyade Utlåtande, öfver Committerades
förslag till en allmän Stadga för fattigvården
i Riket och tiggeriers hämmande, inlemnades^följandefskrifrliga
anförande:
Af Herr Ribbing A., Visserligen hafva
Utskotten borttagit en stor del af de Lagbestämmelser,
angående fattigvården, som
Utskottens förra Betånkanden innehåller,
men mångå stå ändå qvar, emot hvilka jag
förut vågat yttra mina betänkligbeter. Utskotten
hafva dessutom denna gång yppat
grundsatser, i hvilka jag ingalunda kan instämma,
såsom ”att de Förmåner man ville
vinna genom fattigordningar äro klart och
tydligen, att vår inre känsla icke skall lida
af våra utvärtes sinnen, icke såras af den
usles anblick.*’ Värdet af den barmhertig,
het) som sker i ändamål, att aflägsna allt
hvad som kan orsaka obehagliga intryck,
är verkligen icke stort, och detta öppna
tillkännagivande af Utskotten befriar mig
från all vilyftighet härutinnan. Vidare anföres,
”att de Lagar Utskotten föreslagit
äro nödvändiga villkor för all individuell
fattigvård,’* ehuru jag tror, att ingen bokstaf
kan upptaga alla de medel och utvä*
LagUtskotttts Betåukaniett.
gar den enskilda välgörenheten begagnar
för sine, visserligen lika ädla, som de uti
fattigvårdsstadgan beskrifne.
I hufvudsaken tror jag, att Utskotten
bordt tillstyrka Riksens Höglofl, Ständer,
att i underdånighet inför Kongl. Majit tillkännagifva,
att sedan Kongl, Majit, genom
öfverlemnande af Committerades Betackande
och förlag till en förbättrad fattigvård,
i Nåder uppfyllt Riksens Ständers underdåniga
begäran härutinnan, hafva Riksens
Ständer af Committerades undersökningar
ichemtat, att fattigvården inom Riket, allt
efter olika sedvanor, local och tillgångar,
på mångfalldigt olika sätt besörjes, vid
hvilket förhållande Riksens Stander funnit,
att en allmän fattigvårdsstadga för hela
Riket ovilkorligen skulle medföra rubbning
i den nu rådande ordningen, och, till
någon del, ingripa i den rätt och pligt Allmänheten
hittills haft, att sjelfve vårda
och besörja sine fattiges underhåll. Riksens
Ständer hafva, på grund häraf, och
med underdånig erkänsla för Kongl. Majna
Nådiga omsorg, att, genom den föregångne
undersökningen, sätta Riksens Stander
i tillfälle att med sakkännedom bedömma
ett ärende, der misstag äro af så vådliga
följder, ansett att någre andre författningar
angående den allmänna fattigvården,
än de nu gällande, för närvärande icke
borde utfärdas; men trott sig böra i underdånighet
anhålla, om det förordnande, att
mantalsskrifning af personer inom en för
-
70 Lagutskottet! Bet'Ankanien%
gamling ej skalle kunna ske utan försam*
lingens vetskap, sa att personer icke in.
Stnöges, som sedan kunde falla församlin.
gen till last, samt att åtgärder vidtoges,
hvarigenom det öfverklagade mindre goda
inflytande af permittering från visse vårf.
vade Qorpser i Götheborg och Carlskrona
ifhjelptes.
Man torde häremot anföra, att Ut.
skotten föreslagit, att den nya författnin.
gen om fattigvård icke skulle ovillkorligen
ttntagas, utan forst när godvillig öfverenskommelse
saknades, inträda; men just ett
fådant villkor utgör ett indirect; men gan.
eka ofelbart medel, att åt den nya författ.
ningen bereda allmänt gällande kraft; ty
då Löntagare, Tjenstemän och Tjenstehjon
nu skulle till fattigförsörjningen lemna contanta
bidrag, må man väl icke föreställa
sig, att jordbrukaren länge skulle åtnöja?
ett ensam draga bördan och mera än hans
vägran i denna del fordrades icke, förr än
underhåll 'af våra fattigförsörjningsanstalter
pkade Bevillningen och allmänna utskylderne,
i stället att hittills en måttlig andel af
jordens afkastning varit tillräcklig för de
fattiges uppehälle.”
Uti detta Utlåtande instämde RiksdagsFullmägtige
Oloj Håkansson och Anders
/Mattsson.
Af Herr Lenning: ”Uti det nu afgifne
ytterligare Betänkande, om grunderne för
CQ allmän fattigvårdsstadga, baner jag mig
Lagutskottet! Betänk anden. yl
ef skiljaktig tanka i några delar sorn jag
anhåller närmare få utveckla.
Den emot förra Betänkandet af flere Le»
damöter inom Respective RiksStånden gjorde
anmärkning, att författningen hänförer
allt för stort antal menniskor till föremål för
fattigförsörjning, då deribland äfven räknas
barn under 15 år och arhetsföre söm ej
förmå skaffa sig arbete, anser äfven jag af
Störta vigt; och då i detta förnyade Betänkande
intet afseende derå blifvit gjordt, förklarar
jag mig ogilla detta framhärdande,
samt att den nu yttrade försäkran, det f»ttigvårdspligten
ej kan komma att öfvers
skrida förmågan, hos mig ej förmått skingra
ifrågavarande Betänklighet. Mig förefaller
det naturligast att förr ån ökade
skyldigheter åläggas bör förmågan att dem
utgöra vara känd; men här bestämmes
skyldigheten och förmågan anses absolut,
som deremot ingalunda öfverensstämmer
med den i allmänhet förde klagan öfver
och säkert äfven tillvaranda förlägenheten.
Med den omfattning man vill gifva fattigförsörjningen,
skola säkert manga, på de
flesta Samhällen äfven med det christligaste
och nitfullaste deltagande för nödställda
likar, ändock sakna tillgångar att motsvara
de förökade fordringarne, hvaremot arbetsamhet
och egen omtanka hos desse
nya föremål för fattigförsörjningen ännu
mer än hittills 6kola aflågsnas, då de funne
sig ega den lagliga rätt tili försörjning
?om nu föreslås.
jft LagUtå*ttcti BttinhnJen,
Ett stadgande anser jag deremot
saknas i den föreslagne författningen,
det nemligen; att tillgång till arbete och
sysselsättning skulle utgöra förnämsta
och, med få undantag, det enda biträde åt
fattige med arbetsförmåga, hvarigenom flit,
sparsamhet och ordentlighet snarare skulle
lifvas och utveckla sig, än hvad genom de
vanliga bidragen i penningar och matvaror
Sitadkommes."
Af RiksdagsFullmägtigen Strindlundt
*’I anledning af det Betänkande Högloft.
Utskotten hafva uppsatt får jag ytterligare
vid förslaget till en allmän stadga för fat»
tigvården i Riket göra följande korta erinlingar:
Då
Utskotten i 2 Art. 1 §. bestämt
tjlders beräkning af 13 år, såsom en skiljepunct
emellan de sorn skola njuta fattigvård
och de sorn skulle derifrån skiljas,
kan jag för min del ej gilla sådant utan
deremot Lagligen protestera, och med ogillande
af all bestämd classification i någon
bestämd författning, då jag i dess ställe
föreslår, att hvar och en fattigvårdsanstalt,
utan att vara beroende af författning,
bör bestämdt sjelf utnämna de sorn,
vid dess fattigvårdsinrättning skola njuta
understöd.
Den skillnad sorn a Art. 2 §. gör ejnellan
föräldrar, sorn i någon mån besörja
sina barns uppfostran och dem, som alia
icke förmå att dertill bidraga, då de förre
tillerkännas en ovillkorlig rättighet, att bär
-
LagUtskotttts Betänkandtn. 73
nen hos sig behålla, men de sednare alideles
en villkorlig, derest den lämplig finnes,
år för mitt omdöme högst obillig och
origtig. Jag tror, att hvar heldst fattigvården
sträcker sig till barn, fattigvårdsstyrelsen
bör tillse, alt barnen lämpligen
uppfostra».
Utskottens gjorda tillagg till 3 Art.
I §. af det innehåll, att oäkta barn skola
njuta fattigvård i den Socken, dit modern
vid deras framfödande hort, kan jag ej
godkänna, utan anser bäst vara, att oäkta
barn ej annorlunda än äkta njuta den församlings
fattigvård, till hvilken modern
hörer, då fattigvården påkallas, och att
den i Kongl, Kungörelsen d. 5 Dec. 1788
Föisamlingarne medgifna rått, att sjelfve
pröfva, huruvida ett mindre arbetsfört
tjenstehjon bör få sig der nedsätta må utsträckas
till de qvinspersoner som medföra
oäkta barn.
Hvad i 4 Art. rörer grunderna för fattigförsörjningens
bestridande, nödgas jag
helt och hållet protestera emot dessa, såsom
skiljde från all rättsprincip, dä det
säges, att allmänna Bevillningsgrunden skall
ligga till grund för fattigvårdens utgörande.
Så snart godvillig öfverenskommelse ej träffas
skall den omnämnde grunden tjena till rättelse,
ty då kan ingen annan grund komma att
gälla, än den föreslagne, af det skäl, att få
Socknar finnas, der icke en man finnes, »om
icke vill nöja sig med den grund Socknen
föreslår. Vid ett sådant förhållande förklarar
-
7$ l.ng Utskottets Betdnkandett,
man envälde hos hvarje vanartig Sam*
fundsmedlem, sorn blott för att motsäga
en Allmänhet, ej ser sitt eget båsta, utan
är nöjd att göra en onödig uppoffring för
att vara befallande öfver sine Socknemän.
6 Art. 8 §, innehåller, att särskilde
överenskommelser, som inom Församling
garne tråffas, rörande fattigvården, skola
Underställas Konungens Befallningshafvan^
de i Länet och Consistorium i Stiftet för
att af dem granskas oqh stadfästas. Detta
frånkånner Socknestämmobeslut den Laga
förbindande kraft, som Kongl. Förordningen
den 26 Fehr. 1817 dem tillagt. Jag
hade trott att innan man förkastar någon
anstalt, som verkligen på många orter till
och med de fleste varit klanderfri skulle
man föreslå någon ting båttrej men det
ser så ut som många skulle tro, att fattiga
blifva försörjde med några på papperet
Utförda tomma ord, och vidlyftiga omvägar.
Men i sjelfva verket förhåller det sig icke så,
ty fattigvården år en helig pligt, som at'
hvarje redlig Svensk iakttagas och ömt bevakas
bör, samt allra bäst och lättast utgöres
efter de föreskrifter, sorn Pastor i
hvarje Församling och öfrige Socknemännen'öfverenskomma
inom sig sjelfva. Ingen
följer lättare någon Lag, än den han
sjelf stiftar. Jag hade mycket att omtala
och anmärka i detta ämne, meri som jag
hoppas, att Riksens Höglofl. Ständer omfatta
denna fråga med ömhet, så fär jag
gigt yttra min önskan,, att Lagen för fat»
LagUtskottéts BetHnknnden, 7.5
tigförsörjningen ej blir så stadgad, att
derigenom motverkas ändamålet af alla
barmhertighetsverk.”
Herr Norström åberopade sin vid Utskottens
firra Betänkande i detta ämne
afgifne reservation, för att hafva tillfallet
öppet till dess vidare fullföljande under
Öfverläggningarne inom Ståndet. Uti samma
anmälan instämde äfven Herr Lagerm
Strand, Ut supra,
Ex Protocollo,
A. Fryxell
N?o 208,
Ankom <3. 7 Nav. 1823,
Betänkande ofver Herr C. G. R. von
Hauswolff.s Memorial, angående
uteslutande af alla andre mål, än
de, sorn angå eganderätp till Jast
Egendom eller ock Egoskillnad eller
delning af Jord eller annan Fastighet,
Jrån det renskrifne Exemplar
af UnderRätts allmänna SakProtocoll,
som till ÖfverRätt bor insändas,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
till Lagutskottet remitterat ett Memorial
7® LagUt skottets Betänkanden.
af Herr C. G. von Hauswolff, deruti yrkas,
att i enlighet med LagCommittéens förslag,
uti 9 Cap. 16 §. Nya RåttegångsBalken,
UnderRått hädanefter måtte befrias,
att från dess Allmänna SakProtocoll
och Dombok utskrifva och till ÖfverRätt
insända andre Mål än de, sorn angå Egande
rätt till FastEgendom eller ock Egoskilnad,
eller delning af Jord eller annan
Fastighet, samt att tiden för desse Protocollers
insändande måtte förlängas till påföljande
årets utgång; och har Motionairen,
till stöd för detta yrkande, hufvudsakligen
anfört: Att alla andre Mål ärt de ofvannämnde,
hvarken för samtid eller efterverld
äro af något Interesse, och dessutom de
vigtigare deribland antingen underställ»
ringsvis elier i Vade- och Besvärsväg till
OfverRätten inkomne och således finnas
i deras Protocoller vidare förvarade; att
genom folkökning, hemmans klyfning,
särskildte förhållanden i ättledning deraf,
fattigdom, bristande tillgång på sysslosättning
och hvarjehanda särskilde tillfålligheter,
Rättegångar, tvister och göromål vid
Domstolarne årligen mer och mer tilltagit;
att i åtskillige i synnerhet aflägsne Landsorter
svårighet möter för UnderDomare,
att erhålla erforderligt antal af pålitelige
biträden, utom hvilka Domaren sjelf är
utur stånd satt att, hvad utskrifning angår,
fullgöra inom stadgad tid hvad Lagen
likväl utan undantag honom ålägger; att
mångå mål och ärender äro af dea sär
-
LagUtskottets Betänkandeu, 77
skildta beskaffenhet, att det icke medförer
den ringaste nytta att, utom det Protoboll,
som finnes på stället, hvarest målen förevarit,
renskrifne exemplar ofta in dupplo
skola cfversändas till och förvaras uti högre
Autoriteters Archiver, hvilket ändamålslöst
endast betungar UnderDomarne,
hvilka ensamt sakna på Stat aflönte biträden,
dem de af egne medel måste löna och
underhålla, jemte det att OfverRätternes
Archiver fyllas med för efterverlden mindre
gagnelige handlingar; varande tillika
hemstäldt, att, i händelse det föreslagne
Lagstadgandet bifalles, detsamma må gälla
till efterlefnad ej mindre hädanefter, än ock
för den framfarne tid, hvarunder Domböcker
hittills icke till behörigt ställe blifvit
öf versände.
Denna Motion har Lagutskottet tagit
i öfvervägande, och får deröfver afgifva
följande Utlåtande:
Andamålet med Renovation och insändande
till HofRätt af Domböcker och
Protocoller är, att de nödige upplysningar,
som finnas i Domstolarnes Handlin*
gar ej må kunna, genom en enda olyckshändelse,
gå förlorade, utan förvarade på
c:ne stållen, i händelse de på det ena förstöras,
ofelbart må vara på det andra att
tillgå. Detta ändamål är obestrideligen af
ganska stor nytta, och 6tadgandet örn Renovation
bör således visserligen bibehållas
i afseende på alla de handl ngar, hvars
förvarande kan i framtiden gifva en annars
78 Lagutskottets Betänkande».
saknad nödig upplysning. Af denna bé*
skaffenhet år Utslaget och jemväl Protocollet
i Civila tvister i allmänhet. Sjelfva
ordalydelsen af aflagde vittnesmål ellet
företedde handlingar, hvilken detta Protocol!
utvisar, innehåller ofta upplysningar
af vigt i en framtid för mångens Egande*
rått, och hvilka upplysningar blotta Utslaget
icke angifver, eller åtminstone ej
med nödig utförlighet omtalar. Utskottet,
som anser detta förhållandet inträffa på de
fleste tvistemål, kan således icke biträda
den del af Herr von Hauswolff's motion,
enligt hvilken renoverandet af Protpcollerne
uti en del Civila mål hädanefter skulle
inställas; men med Brottmål åter är,
enligt Utskottets 'tanka, förhållandet annorlunda.
Namnet pä den tilltalade, Brottet,
hvarföre han varit till ansvar stäld,
uppgift huru han blifvit friad eller fald,
samt i sednare fallet till hvad ansvar, ära
de enda upplysningar, som någonsin utut
en Ransakning kunna behöfva inhemtas,
och dem måste rtian finna uti sjelfva Utslaget,
i synnerhet om framför detsamma
vid renoverandet tecknas en kort uppgift
på parternes namn och den förbrytelse»
hvarom fråga år. Utskottet trot således,
att ransakningarne i Brottmål kunna utan
olägenhet från de renoverade exemplaren
af Domböckerna uteslutas, hvarigenom
mycket onödigt pappersödande skulle und*
vikas och de massor af papper icke obetydeiigen
minskas, som i egenskap af re*
LagUtshoitets Betänkandett. 79
Hoverade Domböcker årligen till Rikets
HofRätter ingå,
På grund båraf tillstyrker Utskottet
alltså endast i så måtto bifall tili motionen,
att genom allmän författning må stadgas:
att vid utskrifningen af det exemplar af
UnderRätts Allmänna SakProtocoll och
Dombok, som enligt Allmänna Lagen skail
till vederbörande HofRätt insändas, må
uteslutas, jemte Ransakningar och Utslag
i understäldce Mål, hvarom särskildt år
stadgadt, jemväl Undersökningen uti alla
andra Brottmål; dock böra Utslagen i desse
Mål jemte en kort rubrique för hvarje,
alltid utskrifvas.
Beträffande åter tiden, inom hvirell
renskrifven Dombok b >r från UnderRntt
Vara till HofRätt insänd; så finner Utskottet
icke skål, att tillstyrka någon förändring
i hvad Lagen derom stadgar, heldst
den till Michaelsdagen det påföljande året
nu bestämde tid, synes för fullgörandet sf
detta åliggande vara tillräckelig; äfvensom
Utskottet icke eller anser ofvan föreslagne
författning böra tilläggas någon retroactiv
verkan, om dermed vill förstås, att densamma
borde tillämpas i afseende på de
Domb eker, f r hvilkas ir.letnnande uti
renskrifne exemplar till vederbörande HofRätter,
den i Lag föreskrifne tid vid författningens
kungörande redan vore försuten;
hvaremot Utskottet anser det ligga
i sakens natur, att författningens tillämpning
genast efter dess kungörande vidtaget
£0 LngUtskttttts BttHnkandeit.
i fråga om de Domböcker, hvilka då anea
icke bordt vara till HofRätten insände.
Detta hemställes dock vördsammeligen
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning»
Stockholm den 25 October i833»
N:o aio.
Ankom den 7 Nov. 1833»
"Riksens Höglofl. Ständers Lag samt
Allmänna Besvärs och EkonomiVtskotts
Utlåtande: angående yrkad
förändring i nu gällande Brandstads*>
föreningar i Landet.
Uti Memorial af Herr Grefve Gyllenborg
J. H.j som till LagUtskottets enskilda
åtgärd blifvit af Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln remitteradt, hemställes,
att, sedan, till följd af Riksens Ständers
vid sijtl. Riksdag lemnade bifall, till en då
vackt motion, att de Brandstodsskyldige,
sora, för någon del af deras byggnader,
ville i Allmänna Brandförsäkringsverket
ingå, skulle förklaras berättigade, att skilja
sig ifrån de Brandstodslnrättningar sota
34 Csp.
LagVtskotttts BttHnkandeit.
81
214 Cap. 5 §. ByggningaBalk. föreskrifter*
denna Lagens allmänna föreskrift lärer blifvit
upphäfven, och Brandstodslorättningen
upphört, att såsom en barmhertighetsanstalt
anses, om icke vid ett sådant förhållande
den numera villkorliga tvångslagen, som
innefattas i denna föreskrift, äfven måtte
upphåfvas. Till denna hemställan hemtar
Herr Grefven anledning deraf, att sedan
nämnde tvångslag icke synes något annat*
än ett förmynderskap, att alla på Landet
skola på ett eller annat sätt ega ersättningsanspråk
för brandskador, hvilken föreskrift
syntes vara olämplig och icke böra inne*
bära vidsträcktare förbindelser för Hem*
mansbrukare än för Husegare i Städerne,
hvilka icke af författningarne äro ovillkorligen
ålagde deras hus brandförsäkra, hvarförutan,
vid närvarande förhållande, de
qvarblifvande i Brandstodsföreningen komma,
att utöfver behörig proportion, mera
än förut, med Brandstodsersättningar be*
tungas, då desse qvarblifvande måste erlägga
hvad de bordt utgifva, hvilka Brand*
stodsföreningen frångått, och hvilket, synnerligen
i mindre Härader, kan blifva ganska
betungande. Med afseende härå före*
slås! Att hvar och en Hemmansegare äfven
må vara berättigad, att, utan villkor och
förbindelse, att ingå i Allmänna Brandförsäkringsverket,
skilja sig från Allmänna
Brandstodsföreningen, med tillkänngifvande
deram hos Landshöfdingen eller Härads*
Lagutskott et i Betänkanden. §
82 LagUtskottets Betånkanäen.
Rätten; men att till betryggande af större
kosnader än fornt, borda de qvarblifvande
i Brandstodsföreningen icke komma att erlägga
Brandstod i annat förhållande, än till
det hemmantal hvari de förut deltagit; så
att om t. ex., i ett Härad af 40 Mantal,
20 frångått Bandstodsföreningen, hvarje
Mantal af de återstående 20 blott erlade
en ^otdel af förut på Häradet belöpande
ersättning, och hvarvid äfven borde tilläggas,
att de som erhållit brandskadeersättning,
icke blefvo berättigade, att skilja sig
ifrån den mattning, der de en sådan förmån
tillgodonjutit, åtminstone icke förr,
än de i Brandstod utgifvit det belopp, som
kan svara emot samma förmån.
Sedan Lagutskottet funnit nödigt, att
gemensamt med Ekonomiutskottet företaga
denna fråga till öfverläggning, har densamma
hos Utskotten förevarit; och som
härvid förekommer, att, i händelse, på
sätt bär föreslaget blifvit, rättigheten, att
skilja sig från Brandstodslaget, skulle utsträckas,
ej allenast till de Hemmansegare,
som uti Allmänna Brandförsäkringsverket
försäkrat sine åbyggnader, utan till de
återstående delegarne, en sådan tillåtelse
slutligen kunde leda till upplösning af en
Inrättning, hvars välgörande verkningar en
lång tids erfarenhet ådagalagt, och som
grundar sig på allmänna Lagens stadgande
uti 5 §. 24 Cap. ByggningaBalk.; alltså och
då ögonblickets fördel, att undgå en kanske
ofta känbar utgift, skulle kunna förleda de
Lag Utskottets Betänkandetu 83
Hemmansegare hvilkas knappa tillgångar
hindrade dem ifrån att i Allmänna Brandförsäkringsverket
ingå; att utan afseende
på de vådor, hvilka kunna dem i framtiden
drabba, frångå Brandstodslaget, hvarigenom
skulle kunna inträffa, att, vid timad
vådeld, hela Byar råfeade i ödesmål,
genom Invånarnes oförmåga, att, på egen
bekostnad, och utan fremmande biträde*
åter uppbygga de afbrände husen eller anskaffa
förlorade, och, för jordens skötsel,
nödige Inventarier; hafva Utskotten på dessa
skäl, ansett betänkligt tillstyrka bifall
å den gjorda Motionen; heldst Utskotten
ega den öfvertygelse, att de öfverklagade
olägenheterne skulle kunna undvikas, medelst
de förminskade Brandstodslagens förening
med andra Brandstodslag, antingen inom
eller utom Häradet, hvarigenom* enär
flere medlemmar deruti komma att deltaga,
ersättningarna vid timade eldsvådor*
för hvarje delegare kunde återföras i sitt
förra mindre känbara skick; och hvartill
kommer, att gällande författningar, enligt
Utskottens omdöme, icke lägga hinder i
vågen för Brandstodslag, att inom sig uppgöra
de grunder för Brandstodsersättningarnes
utgörande, hvilka de, vid förändrade
förhållanden, kunna anse för sig lämpligast
och minst betungande. Hvilket dock
allt, tillika med en Ledamots särskildta mening
till Riksens Höglofl. Ständers egert
pröfning vördsamt öfverlämnäs. Stockholn!
den 18 October 1823.
84 LagUtskottets Betänkanden.
Utdrag af Protocollet hållet uti Riksens
Högloft. Stånders Lag sa?nt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotts
Plenum den 18 Octob. 1823.
S. D. — — — — — —
Herr Ribbing yttrade: "Då Utskotten,
efter min tanka, Jemnat detta mål i lika
outredt skick, som de detsamma emottaga,
så att obestämdheten qvarstår, till
hvad belopp delegare i Brandstodslag
skola lemna bidra till brandskadade, vid
de tillfallen då Brandstodslaget blifvit brutet,
genom visse delegare? afgång till det
Allmänna Brandförsäkringsverket, så får
jag deremot reservera mig, och i stället
föreslå, att sedan hemman frångått Brandstodsförening,
det må vara de öfrige medlemmarne
inom Brandstodslaget öppet, att
antingen qvarstå i föreningen, sådan som
den är ingången, så att hvar och en erlägger
så stor andel, som på honom belupit,
i händelse intet hemman frångått
föreningen, och skulle detta förhållande afven
ega rum, når ingen sammankomst
eller öfverenskommelse vore gjord, efter
det hemman afgått; eller ock egde Brandstodslaget,
efter godtfinnande å nyo göra
öfverenskommelse sins emellan, eller söka
förening med andra Brandstodslag. Ut
supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman,
LagUtskottets Betänkanden, 85
N:o 211.
Ankom den 7 Nov. 1823.
Riksens Högloft. Stånders Lag sa?nt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
väckt motion om ändring i gällande
föreskrifter t angående vården och
förvaltningen af Kyrkornes Fastigheter
och medel samt granskningen
af redogörelserne derföre.
Ledamoten af Vållofl. BorgareStandet
Herr Cronius, J. H. har, uti Memorial,
som till detta Stånd blifvit ingifvet och
derifrån till Lagutskottet remitteradt, velat
fåsta Riksens Höglofl. Stånders uppmärksamhet
deruppå, att, genom 6:te §.
i Kongl. Förordn. om Socknestämmor och
Kyrkoråd, af den 26 Febr. 1817, finnes
j allmänhet stadgadt, huru som till föremål
för Socknestämmas handläggning bland
annat hörer Kyrkovärdars utnämnande
samt granskning af Råkensk3perne för
Kyrkans medel och deras användande,
hvarjemte i 7:de §. föreskrifves att, derest
vid votering rösterne lika utfalla, den mening
bör blifva gällande, som af Ordföran/
den bifalles, så att Ordföranden eller Pastor
i Församlingen icke eger mer ån en
röst och i sistnämnde händelse votum decisivum;
roen enär samma §:s sista ino
-
86 LngUt sket tets Betdnkanden.
anent tillika innehåller, att, i afseende å
Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Hal.
lands, samt Götheborgs och Bohus Län,
den, under den 12 April 1815 för dessa
Låns Kyrkoförvaltning utfärdade Kongl.
Instruction bör tjena till efterrättelse, och
denna Instruction i if:de puncten 1 och
2 Mom. föreskrifver, det Pastor i För.
samlingen eger att uppgöra förslag till Kyrkovårdar
samt vid val till dessa beställningar
beräkna sin röst allena till en tredjedel
emot Församlingen, hvartill kommer
att i i8:de puncten stadgas, det årliga Redogörelsen
för Kyrkans medel och tillhörigheter
bör till LandsContoiret insändas,
för att åtfölja Landsboken till Kongl. KaramarCollegium,
utan att Församlingens rätt,
att samma Räkenskap, genom utsedde
Ombud, derförinnan granska, på något
ställe finnes omnåmnd eller medgifven,
synes, i Herr Cronii tanka, billigheten
fordra, att denna olikhet i rättigheter, särskilde
Rikets Provinser emellan, undanrödjes,
samt att Församlingarne inom
Malmohus, Christianstads, Blekinge, Hallands
samt Götheborgs oc BohusLän förhjelpas
till enahanda inflytande uppå ifrågavarande
ärender, som genom 1817 års
Kongl. Förordning redan blifvit Rikets öfrige
Innevånare medgifvet, och det så
mycket heldre, som, då en Församlings
Ledamöter måste bidraga till Kyrkans
byggnad och underhållande, den närmaste
rätt att undersöka, huruvida de härföre
LagUtskottéts Betänknndett; 87
beviljade anslag för afsedde ändamål behörigen
anvånändas, äfven bör med förstnämnde
skyldighet oskiljaktigt vara förenad.
Af sådan anledning har Herr Croniusj
till rättelse härutinnan föreslagit:
1:0 Att minst 4 och icke öfver 8 bofaste
och väl kände män inom hvarje
Stads Församling måtte genom val, vid
Allmän Socknestämma, deri alle till Prestval
berättigade Ledamöter af Församlingen
böra ega rått att deltaga, få utses,
att, gemensamt med Pastor, vårda Kyrkans
medel och bevaka dess angelägenheter,
under det i 1815 och 1817 års Kongl,
Författningar redan stadgade ansvar.
2:0 Att Församlingarne må ega, vid
Allmän Socknestämma hvarje år, genom
val utse tvlnne Ledamöter, som, i egenskap
af Revisorer, granska den af Pastor
och Kyrkoråd uppgjorda Räkenskap för
Kyrkans medel och öfrige tillbörigheter,
innan densamma varder till LandsContoiret
insänd.
3:0 Att de anmärkningar, som af
desse Revisorer kunna väckas, och hvilka
sist trenne veckor efter det Räkenskaperne
fått emottagas, böra vara i skrift uppsatte,
måge i Allmän Socknestämma Församlingen
föredragas och derstädes afgåras;
hvarefter den elfer de, som med beslutet
icke åtnöjas, böra anvisas, att, inom
den, i g §. 1 mom. af 1817 års Kongl.
Förordning, utsatte tid, sine besvär, efter
Lagutskottets Betänkanden.
ämnets föranledande, inför Consistorium
eller Konungens Befallningshafvande anföra.
4:0 Att Pastor i Församlingen, då de
i förestående puncter omförmäla angelägenheter
till handläggning i Allmän Socknestämma
förekomma, icke må egå ett
Större inflytande på de sammas afgörande,
än det honom, i egenskap af Ordförande,
i alla andra frågor, tillkommer, eller votum
decisivum, då rösterne lika utfallit.
Genom anförande till Ståndets Protocoll
har Herr Bagge förenat sig med Herr
Cronius och tillika föreslagit, att det må
blifva Församlingarne tillåtet, i stället för
Kyrkovärdar, tillsätta särskilda Sysslomån,
när Kyrkornes tillgångar äro så betydliga
att denna åtgärd behöfves.
Delta ärende som af Lagutskottet
blifvit Ekonomiutskottet meddeladf, hafva
Utskotten funnit vara af den egenskap
att böra gemensamt behandlas.
Vid betraktandet af de anmärkte olikheterne
i rättigheter särskilde Rikets Provinser
emellan, hafva Utskotten bordt
göra redo för de förhållanden hvilka för
dessa olikheter ligga till grund, och, i mån
af dessa grunders gilltighet och bestånd,
för sin del, äfven afgöra frågan om bestånd
eller upphörande af den skillnad sorn
blifvit öfverklagad.
Först förekommer hurusom Presterskapet
i Malmöhus, Christianstads, Blekinge,
Hallands samt Götheborgs och
BobusLän ega ett större inflytande på val
Lagutskottet! Betänkande». 89
af Kyrkovärdar än Prosterskapet i Rikets
öfriga Provinser, enär, utom rättigheten
att dem Föreslå, Pastor, då de skola väljas,
beräknar sin röst till en tredjedel emot
Församlingen, då deremot i det öfriga
Sverige Pastorerne ä Landet blott ega en
råst med afgörande rått, när rösterne äro
lika; men som grunden hartcre, angifven
vid sjelfva stadgandet 1 181S års Instruction,
beflnnes vara det större ansvar och
besvär, som förstnämnde Presterskap åligger.
i anseende till cfvertagandet af de,
pa Ständernes begäran, år 1811 indragna
Kyrkclnspectorernes befattning med räkenskaper
och förvaltning af en i förenämnde
Lån mera betydlig Kyrkans egendom,
hvilken befattning göres Presterskapet
mer elier mindre lätt, i mån af mer
eller mindre t renligt biträde af Kyrkovårdare;
så finna Utskotten icke skal att
föreslå någon minskning i Pastorernes deltagande
vahätt af Kyrkovärdar: Något
särskildt stadgande för Städerne om styrelsen
och förvaltningen af Kyrkans'tillhörigbeter
inom förrberörde Provinser finnes
icke, utan gäller för dem hvad i allmänhet
i 23 §. af Presterskapets Privilegier
och Kongl. Förordn. om Socknestämmor
och Kyrkoråd af den 26 Febr.
181/ 15 §• sista mom. är förordnadt.
Hvad dernäst angår den särskilda
tillsyn ofver Kyrkoräkenskaperne inom
Skåne, Halland, Blekinge, Götheborgs och
BobusLän, som, genom Kongl. Instructio
-
9° LagUtskotttts Betänkanden.
nen af den 12 April 1815 är påbuden, att
nemligen årlig räkning öfver Kyrkans mede!,
af Pastor och Kyrkovårdar underskrifven,
skall till HaradsProsten aflemnas,
och derefter af honom till LandsContoiret
insändas, för att sedan åtfölja Landsboken
till KanimarCollegium, allt i ändamål, att
på hvardera stället granskas och skärskådas,
så hafva Utskotten ansett, att, ehuru
betydliga Kyrkans tillhörigheter inom
förrberorde Provinser än må vara, revisionen
och controllen deraf dock bör ensamt
anförtros åt Församlingarne sjelfve i
likhet med hvad Församlingarne inom öfriga
delar, af Riket tillkommer, då härigenom
för allmänna Ämbetsverk vinnes minskning
af göromål, hvilkas ordentliga bestridande
är Församlingens egen nytta
och således åt dess egen omsorg säkrast
synes kunna öfverlemnas. Men för att
vinna en stadgad ordning med Kyrkoråkenskapernes
granskning ej mindre inom
oftanämnde Landskap, ån Rikets öfriga
delar, få Utskotten, såsom tillägg till den
underdåniga framställning, angående vissa
stadganden i Kongl. Förordningen af den
26 Febr. 1817, om Sockneståmmor och
Kyrkoråd, Riksens Högloft. Ständer redan
beslutit, vördsamt föreslå: att Församlingarne
i Riket vid allmän Socknestämma
hvarje år utvälja tvätme högst fyra Ledamöter,
hvilka, i egenskap af Revisorer,
skola granska de af Pastor och KyrkoVärdarne
uppgjorde räkenskaper för Kyr«
Bug Utskottets Betänkanden, 9*
kans medel och öfrige tillhörigheter; och
borde, i händelse af bifall till hvad Utskotten
sålunda föreslagit, jemnväi i underdånighet
hos Kongl. Majit anhållas, om
upphafvande af hvad Kongl. Maj:ts Nådiga
Instruction af 12 April 18U, angående
ofvanomf örmälde särskildta Revision af
Kyrkoråkenskaperne stadgar.
Bsträffånda slutligen det yrkade uppläsandet
i Socknestämma af Revisorers anmärkningar
och deras fullföljd samt förbehållet,
att Pastor icke måtte ega ett
större inflytande på dessa frågors afgörande,
än honom i egenskp af Ordförande
tillkommer, äfvensom hvad Herr Bagge
yrkat, om särskilde Sysslomans tillsättande
i stället för Kyrkovårdar, när Kyrkans
tillgångar åro så betydliga, att denna utväg
behöfves; så anse Utskotten de för
Församlingarne sålunda åsyftade rättigheter
naturligen följa af hvad som redan år
stadgadt och nu blifvit föreslaget, samt
något särskildt Utlåtande deröfver icke
erfordras.
Dock hemställes detta Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning tillika med någre
Ledamöters särskildta yttranden. Stockholm
den 18 October 1823.
92 Utskéttets Btiänkandcn.
Utdrag af Frotocollet hållet uti Riksens
Hå glo fl. Ständers Lag■ saint
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Plenum den 18 Oct. 1823.
S. D, Till öfverläggning företogs förslaget
till Utlåtande i anledning af vackt
Motion, örn ändring i gällande föreskrifter,
angående vården och förvaltningen af Kyrkornes
fastigheter och medel, samt gransk,
ningen af redogörelserrie derföre.
Herr Ribbing begärde ordet och uppläste
ett så lydande anf »rande:
”Jag ans^r det icke förenligt med den
försigtighet, som vid öfvergång från en
allmän ordning tid en annan alltid bör
iakttagas, att man borttager allt inseende
af LandsContoiren och Rikets Kammarverk
öfver de särdeles betydlige Kyrkoräkenskaperne,
inom Skåne, Halland, Blekinge,
Götheborgs och BohusLän, och för
hvilkas upprättande ända intill igu särskilde
tjenstemän, eller så kallads KyrkoInspectorer
voro anstälde. Jag vill derföre
icke betaga Församlingarne det ringaste
af all den granskningsrätt som de
kunna önska, men i anseende till deras
ovana att den utöfva och kanske äfven
någon gång beroende af en enda person
inom Församlingen, tror jag att Utskotten,
utan att sträcka sitt förslag utöfver
hvad Motionären begärt, nu till en början
bort föreslå; Att Kyrkoräkeuskaperne
IagUcskottets Betiiiiknnden. g3
trenne veckor förr än de tili LandsContoiren
böra ingå, skola öfverlemnas till Församlingen,
som det tillkommer, att genom
valde Revisorer, inom sistnämnde tid, desamma
granska, dervid göra anmärkningar,
och i den ordning Kongl. Förordningen
om Socknestämmor och Kyrkoråd, af
den 26 Febr. 1817» utstakar, utföra de
besvär, hvartill de kunna finna sig befogade;
dock bör alltid den allmänna
granskning af Räkenskaperne, som LandsContoiret,
enligt Kongl. Insfruction af den
12 April 18'5 åligger, föregå det Konungens
Befallningshafvandes Beslut i amner,
som kan varda påkalladt.
För att rätt bedomina detta ämne
torde local kännedom af de Provinser vara
nödig, om hvilka här är fråga, deras olika
inrättningar samt folkets seder och lynne.
Begreppen härom föranleda til! helt andra
slutföljder, än den blotta kännedomen om
andra delar af Riket kan åstadkomma.’’
Häruti instämde Ordföranden, Herr
Grefve Wachtmeister_, samt Herr Biskopen
Doctor af Wingård den sistnämnde
med tillägg, att som Särskildta Utskottet
i dess afgifne förslag till StyrelseVerkens
förändrade Organisation, äfven meddelat
yttrande öfver ComrounalStyrelsen och
Revisionen af Kyrkornes räkenskaper, ansåg
Herr Biskopen icke lämpeligt, innan
samma förslag blifvit hos RiksStånden
pröfvadt, nu på förhand föreslå en partiel
g4 Lagutskottets Betånkandtn,
förändring af hvad Författningarne i denna
del stadga.
Herr Prosten Grevillius begärde, att
Herr Doctor Roimbecksj vid öfverläggningarce
i den samfälta Beredningen, afgifva
särskildta yttrande i ämnet raade uppläsas*
hvartil Utskotten lemnade bifall; och var
samma yttrande af följande innehåll:
”linan man ingår i pröfningen af Motionärens
särskildt framstäide Propostitoner,
torde vara nödigt, att lemna ett allmänt
begrepp om de af honom åberopadö
Kongl. Maj:ts Nådiga Författningar, så väl
af den 27 Febr. 1817» angående Socknestämmor
och Kyrkoråd, som af dea 12
April 18*0» rörande vården och förvaltningen
af Kyrkornes tillhörigheter i
Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Hallands,
Götheborgs ock BohusLäa. Den
förre är allmän och tillämplig för hela
Riket, utom i de puncter, der den uttryckligen
åberopar den sistnämnde. Men hvad
angår Kyrkoråds tillsättande i Städeme,
hvarom nu egentligen är fråga, lemnar den
derom allmän föreskrift, utan inskränkning
för något särskildt Län i Riket. Detta
skall i det följande närmare utvecklas;
men man har ansett nödigt, att sådant pä
förhand anmärka, då Motionären utgått
från den icke grundade princip, att vid
fråga om val till Kyrkoråd, rättigheterna
skulle för MalmöhusLän vara mera inskränk*
te, än för de öfrige Provincer. Sådant år
icke förhållandet, och kan icke vara det.
LagUtskottets Betänkatiden. 25
Kongl. Majis Nådiga Instruction af den
12 April 1815 rörer särskildt de der uppräknade
Lån, som i afseende på LandtKyrkornes
Ekonomi äro af helt annan beskaffenhet,
än uti de öfrige delar af Riket,
och tillkom sedan Kyrkolnspectors sysslorne
i dessa orter blefvo iudragne. Dereemot
äro desse Syssloman, hvad argår
Skånska Städerne, bibehållne, och stå under
Kyrkorådens närmaste inseende. Sistnämnde
Kongl, Författning meddelar alldeles
ingen föreskrift om Kyrkoråd, och
hörer således icke till närvarande fråga.
Beträffande åter Kongl. Förordningen
den 26 Febr. 1817» om Socknestämmor och
Kyrkoråd, innefattar den i dessa ämnen
alla nödiga föreskrifter, och utan undantag
för någon Stad i Riket bjuder i 11 §.,
att Kyrkoråds Ledemöter i Ståderne tillsättes
på lika sätt, som dervarande Kyrkovårdar,
derom Presterskapets Privilegier
den 16 October 1725 §. 23 stadgar, att de
skola utväljas och tillsättas med Kyrkoherdens
och Magistratens vettskap och öfverenskommande.
Häruti råder således en
fullkomlig enhet för Städeme i hela Riket.
Då 6 §. bjuder, att till Socknestämma bö*-  rer Kyrkovårdars utnämnande, (hvaraf Motionären
uti ingressen velat sluta, att detsamma
gäller om Kyrkoråd) har detta så
mycket vissare endast afseende på LandtKyrkorne,
som den 11 specielt och bestämt
uttrycker, huru och på hvad sått
Kyrkoråds Ledamöter i Ståderne antagas.
96 LagVtskottits Betånkandcn.
I.AgVttkottttt Betankandtn.
Hyad särskildt beträffar Landskrona, sotsi taffers utsättande för besvär i dessa ämnen»
i detta fall icke innehafver något särskildt Huru och på hvad sätt KyrkoräkenskaperPrivilegium,
har noed tillämpning af den* £ ne må öfverses och granskas, antingen genom
na allmänna Författning, Kongl. Maj:t ge» Revisorer eller samtlige Församlingen» Lenom
Utslag af den 14. November J821 j damöter är en omständighet, hvarom hvar»
förklarat ait Kyrkoråds Ledamöter derstä- je Församling eger att sjelf öfverenskom»
des, böra tillsättas på fält Presterskapets . ma och besluta. Kongl. KyrkoLagens 24.
Privilegier och Kongl» Förordningen dea Cap. 8 §• °ch Presterskapets Privilegier
27 Febr. 1817 föreskrifver. I följd häraf §. 23 föreskrifva dessa räkenskapers upplåkan
hvad angår lista puncten af Motionä- sande och erkännande å Socknestämma,
rens hemställan, om val till Kyrkoråds Le» och da Kongl. Resolutionen den 10 Sep»
damoter å samtlige Församlingens Invånare tember 1743 stadgar för Kyrkorne i Skåne,
vid Allmän Socknestämma få mycket min- Halland, Blekingen och BohusLän, att
dre bifall tillsjvrkas, som dea strider mol Församlingen eger, att i den händelse nå»
den för hela Riket utfärdade, — på Prester- gon olaga disposition skulle med Kyrkor»
skåpets Privilegier grundade Författning —> nes medel var* gjord, sådant hos Lands»
allmänna praxis, — och särskildt Kongl» t höfdingen i Orten till rättande andraga,
Majrts Utslag» Hvad deremot vidkommet har hvarje Församlings Ledamot öppet att
antalet af desse Ledamöter, är det för Sfcä* när som heldst undfå del af Kyrkornes rådarne
icke inskränkt genom någon Författ* kenskaper, sorn å Landet förvaras hos
ning, och beböfves således derom ingen Kyrkoherden, och i Städerne af ifråga»
anmälan ske, heldst II §. af ifrågavarande varande Proviccer hos de derstädes tjenst*
Författning, så väl för Stad* som Landt- • görande Kyrkolnspectorer. Dertill korn»
Församlingar medgifver åtta personers an* mer» att dagen till räkenskaperces afslutagande,
hvilket ock sistnämnde Kongl» tande pålyses fran Predikstolen, då hvar
Maj:t3 Nådiga Utslag för Landskrona god* • ocff af Församlingens Invånare, som
känner. - önskar att deraf taga kännedom, eger att
I 2:dra och gldje puncterne har Mo* s'g infinna. För öfrigt undergå de seder»
tionären yrkat val af Revisorer å Allmän mera en revision först i LandsContoiret
Socknestämma till Kyrkoiakenskapernea , ocl* derefter i Kongl. 'KamimrRåtten.
granskning, samt bestämd tid för denna Dä Motionären i 4:de puncten yrkat,
slags revision, densammas öfverlemnande 4 att Pastor i Församlingen skulle vid öfvertill
pröfning i Allmän Socknestämma, fa» | läggningar i desse ämnen å Socknestämma
taffers Lagutskottets Betänkandau 7
I.ngUrskottets Betånkandett.
icke ega större inflytande, au det houont
i egenskap af Ordförande tillkommer, lärer
hen förmodligen icke sjelf våntat, att någou
åtgärd härmed skulle tagas. Så väl
Ordförande sorn Ledamöter hafva sine i
foifattningarne bestämds rättigheter. Att
å någondera sidan inskränka eiler utvidga
dem, dertill förekommer efter min tanka ingea
anledning. Om någondera öfverträder
den gräns desse Författningar bestämt, får den
éller de, som dermed finna sig missnöjde
anföra å vederbörlig Ort och ställe besvär,
i händelse de finna sig derill befogade.”
Häruti instämde Herr Prosten Gre~
tilitus och Professor Bexell. *
Herr Lenning yttrade: ”Med den del
af Betänkandet, sorn föreslår fortfarande af
den Författning, enligt hvilken Kyrkoherdar
i vissa af Rikets Södra Provincer skola ega
en tredjedel af rösträttigheten vid val af
Kyrkovårdar; kan jag ej förena mig; men
instämmer deremot i Motionärens tanka,
ätt en lika rätt måtte Hemmansegare i berörde
Provincer förunnas, sorn öfrige Rikets
Innevånare åtnjuta, eller ett fritt val
så af denna, som andre förtroende befattningar
inom Församlingatne, och att PaStorerne
endast må ega votum decisivumj
och kan jag af det uppgifna skälet för detta
olika förhållande, att de Södre Orternes
Kyrkor i allmänhet skola ega mer egendom
ån öfrige Rikets Kyrkor, ej hemta
någon anledning till frånträdande af mitt
du yttrade tanka,
Lagutskottets Bet åttkanten. gg
Härmed förenade sig Herr Nors trönk
Ht supra.
Ex Protocollo,
Joli* Jacob Kleman.
Nio ai ä.
Anköm d. 7 Nov. iöäjj*
Utlåtande öfver anmärkningar vid Ut*
skottets Betänkande Nio 152. angående
f öreslagne ändringar i ConcursLagen
af den 18 Julit 1818*
Dettå Betänkande har af samtelige Réfepective
RiksStånden blifvit till Utskottet
aterremitteradt i anledning af följande deremot
gjorde anmärkningar:
iio Att då ett af LagCoinmittéen utarbetad!
förslag till ny ConctmLag vid
sist!. Riksdag blifvit af LagUtskottet granäkadt
och derefter med någre förändringar
af Riksens Ständer antaget, synes något
stort behof att å nyo omarbeta denna Lag
ej ega ram, ofch att om ej dess vigtigare
omständigheter påkalla förbättring, det vöre
båttre att låta Lagen förblifva orubbad*
ån att nu företaga förändringar* idot katt*
a oo LtgViikotutt Bttånknndtn.
ske nästa Riksdag åter finnas felaktige oell
fordra nya rättelser, heldst de förändringar
Utskottet föreslagit icke synas vara af sär»
delea vigt.
2:0 Att stadgandet i 10 §. 4 Cap. ConcursLagen
, att Cessionantens halfva lön
skall utan undantag afstås till Vicarien, är
dels stridigt emot förut gifne och gäilande
författningar, »åsom t. ex. SchoIxOrdningen,
hvilken innehåller, att ej mera än en
fjerdedel af lönen må frångå Ordinarie
Tjenstemannen eller för dess Vicarie anordnas,
dels ock oanvändbart i anseende
till en del tjensters beskaffenhet, för hvilka
Yicarier ej kunna elier fä tillsättas, såsom
de högste Ämbe'*en inom PresteStåndet,
och nästän alia inom MilitärStåodat,
^samt att den största orättvisa tillfogas Creyéitorerne,
hvilka, då Vicarien skulle hafva
halfva lönen, och ej elier allt underhåll
kunde beröfvas den olycklige Tjenstsmannen,
icke skulle af öfverskotfcet finna
någon tillgång för derali förnöjande5 och
har i sammanhang härmed blifvit yrkadt,
att det må bero på vederbörande Auctoritets
pröfning huruvida Ämbetsmannen, som
ar tinder Concurs, bör afhålla sig från Ämbetsutöfning,
emedan det ej vore med
billighet öfverensstämmande att stadgandet
härom genast tillämpades, äfven i de fall
då Gäldenärs obestånd härrör från Eldsvåda
eller annan olycka af dylik beskaffenhet,
eller från Cautioner för nära anhörige,
hvilkas omständigheter voro väl kände
LngVubttttt Bttdnkandtti. ror
då Caution ingicks; hvarföre följande förändrade
Redaction af 10 §. 4 Cap. blifvit
föreslagen: ”Häfver Gäldenär Tjenst i Riket
då må han intilldess Dom öfver honom
fallit, Tjensten ej förrätta i hvad den rörer
Allmänna Medels och Räkenskapers handhafvande.
Med Vicaries tillsättande och
aflöning förfares, som för olika Ämbeten
och Tjenster finnes dels i allmänhet, dela
särskildt i Lag och Författningar stadgadt."
3:0 Att den förändring Utskottet föreslagit
af fatalietimman för inställelse vid
HäradsRatt uti Concursmål till kl. 12 på
dagen i stallet för kl. 7 på aftonen, skulle
föranleda flere olågenheter; att enär den
nu bestämde Bättegångstimans slut kl. 7
utgör blott yttersta tiden för bevakningen,
icke hinder möter att utropen kunna ske
tidigare, såsom kl. 4, 5 eller 6, i likhet
med hvad i HofRåtterne vanligen iakttages,
att upprop hålles kl. 11 ehuru fatalietiman
år kl. 12; att kl. 7 utgör aftonens
början och kan således ofta mera lått urskiljas
än middagstiden, hvilken vora svårare
att bestämma å Landet an i Sfäderne;
och då Parter af ålder varit vane att fatalietiden
vid HäradsRått beräknas till kl. 7
pä aftonen, samt HäradsRätten under påstående
Ting vanligen har sammanträde både
för- och eftermiddagarne, så skall icke
något skäl »örefionss, hvarföre uti Concursmål
olika fatalietimma skulle bestämmas
emot den som för alle andre Rättegångsmål
är gällande.
|02 LagUtskottcts Betänkande»,
4:0 Att Lagutskottet ansett sig icke
kanna föreslå någon ändring i 7 Cap. 4
©hura erfarenheten uti en Med betydlig
rättegång upplyst oro de obehagliga tvister,
aom kunna uppstå äfven emelian föräldrar
Och barn i anledning af det i berörde Lagrum
befintelige stadgande, och det synea
vara emot princip, att en enskild Sterbhusdelegare
f der Bouppteckningen visar betydlig
behållning, skall ega tillfälle att,
genom ett fingeradt Boskillnads anspråk,
•ätta Sterbhuset i Concurstillstånd, och
derigenom, dels för en tid undanhålla Borgeaärerne
deras betalningsratt, dels kunna
ruinera de öfrige Sterbhusdelegare©* Credit
och välstånd; och då de Sterbhusdelegare,
hvilka icke vilja underkasta sig Concursen
derigenom stanna i betalningsskyldighet för
hela Sterbhusets skuld, utan att, få använda
den någon gång kanske reelaste tillgång,
sorn den andre Sterhusdelegaren under
en orimlig eller ogrundad Boskillnads©Iler
Surrogarspretention söker undanskifta
och emot Bjrg®u fått rätt att lyfta; så
har detta ansetts genom en Lagförklaring
åtminstone på sådant sått brira och kunna
förekommas; att de Sterbhusdelegare, hvilka
egendomen ej afträda vilja, icke böra
kunna åläggas betalningsskyldighet för skulderne
till större belopp, än deras arfslott
i Sterbhuset, och att den andel skulder sorn
belöper på den urarfva eller Boskillnads•ökande,
bör af fordringsegaren uti Con*
cursen bevakas, och ej kunna de andre af»
Lagutskottet: Betänkande». 105
fordras; äfvensom att, om någon eger sntecknad
fordran för förlag uti den egendom,
hvilken en Sterbhusdelegare under
Boskilinadsrätt begär undänskifta, sådane
Fordringar äfven böra i Concursen bevakas,
och till betalning ådömmas de öfrige
Sterbhusdelegarne.
5:0 Att ehuru Utskottet godkänt den
Lagtolkning, att en Hustru, som vid Mannens
Concurs afstått sin del i samfälda
Boet, icke derigenom bör anses befriad att
deltaga i Boets skuld med hvad från hennes
sida efter Concursen till samfäldta Boet
ingår, så länge ägtenskapet ej är upplöst,
Utskottet ej ansett någon förklaring häröfver
behöfvas- men då dgt icke skall
vara för Lagutskottet okändt, att Domare
oftast befria Hustrun från deltagande i gälden
med hvad hop ärfva och förvärfva kan,
öch det således finnes, att Lagen af Domare
är orätt förstådd och tillämpad, så
har ytterligare yrkets, att en mera bestämd
förklaring häröfver uti ConcursLagen införes,
så att denna misstydning kan före.
komnias, och Lagens tillämpning bringas
till enbet och likstämmighet vid alla Domstolar.
6:0 Ätt, enär den uti 7 Cap. 8 $•
skillnadssökande medgifne lätt till lyftning
af den egendom sökanden påstår sig enskildt
tillhöra, lennar rum för, mångå missbruk,
ledande deihän, att Hustrun sedan
Mannen sökt Cessionsförmån» genast i stod
al Boskillnads aDsptåk kommer i dispoaf
-
io4 Lagutskottet! 'Betinkaniat.
(ion af Boets betydligaste tillgångar, hvari-,
genom öfrige Borgenärer förmås att heldre
än de afbida slutet af en långsam rättegång,
åtnöja sig med hälften eller mindre
af deras fordringar, ehutu Boet vid en ordentelig
Utredning kunnat förslå till betalning,
så borda sådant forefeommas, genom
hustruns förpligtande, att bevisa sin yrkade
rättighet till Boskillnad, förr ån hoa
egde lyfta något utur Boet.
7:0 Att då ConcursMassas fördel onefceligen
baredes i samma mån arfvodeskostuaden
ar ringare för en än för flere Curatorer,
och det icke lärer vara obekant, att
särdeles i Götheborg, ConcursMassor finnas,
hvilkas utredning beror på 7 eller 8 andre
dylika mål, sedan dea ena Sysslomannen
efter den andre sjelf råkat i Cessmnstillstånd,
så synes det billigt, att i alla ConcursMassor
må ankomma på Borgenärerna
sjelfva huruvida de åslunda en eller flere
Syssloman, äfvensom att, derest, ej alla
Borgenärer äro vid valet närvarande, den
utsedde Sysslomannen bör för Boets förvaltning
ställa Borgen, eller ock genom
Gravationsbevis styrka, att han eger gäldfri
Fastighet; hvarjemte Sysslomapna - befattningen
alltid borde åtföljas af förmyndare
ansvar; och har i öfrigt ConcursMassas förskingring
under Sysslomans vård, anset(3
säkrast förekomma.?, om desse ålades att insätta
Massans mede! uti Banken, då Concursen
är anhängig i Stockholm, men eljest
yiti LandtPvä-nteri eller hos vederbörande
Lagutskottet! Betnnkattden. io5
Magistrat; vid hvilket sistnämnde förslag
blifvit erinradt, att en sådan skyldighet äfven
hittills Sysslomän ålegat, men att underlåtande
deraf lemnat rum för den förlust
Creditorer ofta fått vidkännas derigerom,
att Mas?ans influtne medel icke varit
i behåll, då utdelbing skolat ske.
ft:o Att som gg och 29 §§. 5 Cap. i så
måtto icke synas vara Synonyma, att i den
sednare §. stadgas, d t vid HåradsRätt Dom
i Goncursmål bör afkunna» å nästa Ting;
men i dea föregående, att måiet bör vid
Bådstbfvu och Hofftätt ofördröjligen ef~
görss, ehuru skäl ej förefinna?, hvarföre
icke Lagen bör bestämma en viss tid, inom.
hvilken CoicursDom bör afkunnas lika väl
för Rådstufva- och Holft'tt, som för en
LandsDomstcl; så har följande tillägg vid
28 §- blifvit tillstyrkt; '”och sist inom Sex
månader Liga Dom deruti afkunna?, såvida
Laga hinder ei möta,” samt
9:0 Att Utskottet ej skull fästat nog
Uppmärksamhet vid uti H rr Professor
Bext'lis Motion framståildé "betänkligheter
emot nu gällande formulär för Borgerärs.
eder; att genom detta formulär Förmyndare,
Bevakare af Allmänna Verks fordringar
med flere, måsta vara satte i stor förlägenhet;
att Utskottet i synnerhet bordt behjerta
de måaga MenEder hvar!»!! den
edsliga förpiigttlsen i afseende på Bevill»ingsäfdraget
ofelbart skall föranleda;
samt att formuläi et borde omarbetas, så att
lidea klefve enkel och begriplig, samt in
-
LagUtskott ts Betnnknnden.
gen tvingas att svärja hvarken på mer eller
mindre, än till hans sak hörer.
Då i följd af hvad sålunda emot Be*
tänkandet blifvit anmärkt, det nu åligger
Utskottet att förnyadt Utlåtande afgifva,
anser Utskottet sig i anledning af första
anmärkningspunctea endast höra yttra, att
ehuru granskning och omarbetning af ConcursLagen
i hela dess vidd af tyänne Motionärer
varit ifråga ställd, Utskottet likväl
inskränkt dess åtgärd derhän, att meddela
utlåtande öfver de ändringar, förklaringar
eller tillägg uti samma Lag, hvilka be?
stämdt blifvit yrkade, dem Utkottet endast
tillstyrkt, så vidt de efter Utskottets öfvertygelse
funnits vara af behofvet på*
kallade.
Den ändring, sorn genom Motionerna
blifvit yrkad uti io §. 4. Cap. Concurs»
UageD, och hvaröfver Utskottet i Betänkandet
sig yttrat, har endast afsett det
ovillkorliga stadgandet uti 2 mom. af
samma §., att den tjensten i Gäldenlrs
s alle förestår skall njuta halfva lönen.
Först vid återremissen af B-tånkandet har
fråga hos Högvördige PresteStåndet blifvit
vackt, att äfven 1 morn., sorn stadgar, att
om Gäldenär häfver tjenst i Riket, han ej
må, intill dess Drmmen ofver honom fallit,
tjensten förrätta, måste i så måtto ändras,
att Gäldenär, intilldess Dom fallit,
ej må f ina ta tjensten i hvad den rörer
Allmänna Me'els och Räkenskapers fö{.
Vakning.
r ' \ \ -
Lagutskottet! Betiinktinden, 107
Vid pröfning af sistberörde nya Motion
har Utskottet ansett det icke vara förenligt
med Statens värdighet och det anseende
Ambetsmäo böra ega, att Ämbeten
och Tjenster förrättas af personer, som
blifvit skiljde från förvaltningen af egne
angelägenheter, fqrr än de genom Dommarens
pröfning vunnit stadfästelse derå, att
svek och vårdslöshet ej vållat det lidande
pörn borgenärerna kan öfvergå; och då
Gäldenär, som firmår åstadkomma bevisning
derom, icke kan äfventyra ett längre
Uppehåll med den slutliga pröfaingen af
bans förhållande, enär 32 Cep. ConcursLtgen
medgifver, att frågan om afträiesformån
må särskildt genom Dom afgöras,
finner Utskottet, att någon ändring icke
bör ega rum i det ovilkorliga förordnandet
om Gålbunden Ämbets och Tjenslemans
afhållande från Tjensten, intilldess
Dom öfver honom fallit. Hvad åter angår
anmärkningarne i frågan om afsättande af
Gäldenär» halfva lön till den som Tjensten
i hans ställe förrättat; så har Utskottet,
åberopande de uti Betänkandet upptagne
skål väl ansett stadgandet derom böra qvarstå;
men tillika trott den modificatioi»
lämpligen kunna ega rum, som innefatta»
uti följande stadgande, hvilket Utskottet
föreslår matte såsom tillägg till 10 §. 4 Cap.
antagas; Dock ege vederbörande Auctoritet\
jorn yicarien förordnaratt uppå anmälan
(if Sysslomannen pröfva och bestämmaj huruvida
Vicarien med mindre än halfva /o*
108 Ing l/f skaftet s Betånknnien.
nen kan vara belåten och till hvad belopp
den i sådant fall af honom uppbäras vid
Uti
de öfrige, med ConcursLagen gemenskap
egande uti Betänkandet afhandlade
frågor, hvarå anmärkningaarne hafva
afseende, har Utskottet, som trott sig
finna ar.märkningarne tillräckligen vederlagde
genom de uti Betänkandet anförde
skäl, ansett sig icke i någon del kunna
förändra dess redan afgifne utlåtande.
Utskottet har ej eller i anseende till
de förnyade anmärkningarne om olämpligbeten
af nu gällande formulär för Borge.
närsEden, funnit slcål att hufvudsakligen
förändra dess i detta amne meddelade yttrande.
Utskottet kan icke finna att denna
Ed i allt hvad den rörer bestyrkandet
af en anmälande fordrans laglighet, innefattar
hvarken cfverflödige eller förvillande
förpligtelse!', utan tror deremot, att eden»
efter dess nuvarande uppställning, lämpad
efter de olika förhållanden, hvaruti Borgenärer
kunna sig befinna, tillika verkar derhän,
att bevakning mången gång underlåtes
af diktade, eller genom ockrande
tillkomne fordringar, hvilka sålunda stå i
strid med de Edsförpligtelse!-, som skola
afgifvas; och då enda möjliga utvägen att
vinna tillförlitlig visshet derom, att Gäldenär
verkeiigen, i de fall EÖrfattningarne
bestämma, fått till goda njuta Bevillningsafdrag
ä räntan, efter Utskottets tanka är,
att Borgenär sin uppgift derom edeligen
bekräftar, iiddst erfarenheten visat, huru
-
UgUtskottets Bnånkandert. 109
ledes Galdenärer, för att få behålla Lån
ofca qvitterat Bevillningsafdraget, utan
att detsamma i sjelfva verket dem till godo
kommit; så finnér Utskottet icke anledning
tillstyrka uteslutande af den uti BorgenärsEden
innefattade förpligtelse härom; men \
föreslår deremot, att genom Allmän Författning,
Borgenär, som ieke vill eller kan
fullgöra ifrågavarande Edslörpiigtelsen, må
berättigas, att vid BorgenärsEdens aftåggande
denna förpligtelse utesluta, under
påföljd likväl, att derest, den anmälde fordran
är af den beskaffenhet att Bevillningsafdrag
å räntan bordt Gäldenär till godo
komma, detsamma, ehvad det sf Gäldenär
år qvitteradt eller icke, ovilkorligen skall
för hela den tid det bordt ega rum, Gäldenären
eller ConcursMassan vid slutliga
utdelningen af de bevakade och faställde
fordringarne godtgöras.
Härmed öfverlemnar Utskottet alltså
å nyo vördsamligen Betänkandet med de
nu fåreslagne rättelser till Riksens Högloft.
Ständers vidare pröfning, med bifogande
af tvånne Ledamöters särskildte yttranden.
Stockholm den 25 October 1823.
Utdrag af Protocol/et, hållet uti Riksens
Högloft- Ständers Lagutskott
den 21 October 1823-  S. D. Till justering upplästes Utlåtandet
i anledning af återremissen af Be
-
110 J.^Utskotta t Het Mandén.
tänkandet N:ö 152 otti ändring i 1818 ård
ConcursLag; hvarvid Herr Ribbing åberopade
sitt förut i detta ämne afgifne yttrande;
och Herr .Borgmästaren Hagander
anförde: ”Jag har icke deltagit i Utskottets
först afgifna Betänkande* öch anser inig
icke kunna biträda de nu beslutade tillägg
och förändringar* åberopande de motiver,
hvilka finnas anförda uti LagUtskottetS
vid 1818 års Riksdag om ifrågavarande
ämnen afgifna Betänkande.” Ut supra.
Éx Prorocolio
Joh. Jac. Kleman.
N:o 013.
Atokoih den 7 Nov. I8l3<
Utlåtande, i anledning af återreniiss
af Utskottets Betänkande N;.o 155,
öfver åtskilligt af Fiskals Å?nbetet
i Rikets Ständers Bank väckte samt
af BankoUtskottet hos Riksens Ständer
anmälde frågor om ändring och
undantag i Allmänna Lagar och Författningar»
för betryggande af BankoVerkets
säkerhet.
Hedervärda BondeStåndet, som under
den 1 siiti. Sept. återremitterat Lag*
i.agUtskötttts Bet linh niidtri.
iiv
Utskottets Betänkande Nio 152, angående
föreslagne ändringar i ConcUrsLagen af år
1818. har vid föredragning af nu ifrågavarande
Betänkande N:o 153, ansett detsamma
ega så nära gemenskap med det
förra, att det* i afseende på visse förekomne
stadganden, icke kunde oberoende
deraf afgörasj hvarföre BondeStåndet, under
åberopande af samma skal, hvarå åter*
remissen af Betänkandet N:o 1^2 sig grundar,
äfven funnit skäligt återförvisa Betänkandet
N:o 153 till förnyad handläggning.
Sedan LagUtskottet uti afgifvet Utlåtande
N:o 212 öfver de emot Betänkandet
N:o 152 inom samtlige RiksStånden
gjorde anmärkningar, på anförde skäl ansett
sig böra Vid berörde Betänkande oförändradt
förblifva, samt emot nu ifrågavarande
Betänkande icke något blifvit anmärkt,
som fordrar särskildt Ut åtande; så
får Utskottet endast med åberopande af
förenämnde Utlåtande å nyo öfverlemna
Betänkandet till Hederv. BondeStåndets
pröfning, med tillkännagifvande, att detsamma
af de öfrige trenne RiksStånden,
enligt ankomne ProtocollsUtdrag, blifvit
bifallet, Stockholm den 25 Octob. 1823.
H2 LngUtsktttets Btttinknndtn,
N:o 214.
Ankom den Jr Nov. 1823*
Utlåtande ofver anmärkningen vid Utskottets
Betänkande N:o 186 om ändring
af 16 Cap 8 §• HandelsBalk.,
rörande inrättande af FörmyndareKammare
i alla Rikets Provinser
och förslag till en förändrad HypotheksLag
vi. m.
Förenämnde Betänkande, hvilket vid
föredragning hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Hedervårda BondeStåndet blifvit
bifallet, år deremot blifvit återremitierädt
tf Högvördiga Prrstéäiåndet och af
Vållcfl. BorgareS åndet, i anledning af följande
deremot gjorde anmäskoingar:
Hos Högvördige PresteSståndet.
Af Herr Biskopen Doctor af Wingård*
sorn dels yttrat, att det varit öcskansvärdt,
att högst få och endast af nödvändighet
påkallade Lagförändriogar vid denna Riks»
dag företagits, då en snart fullbordad Allmän
Lag kommer af nästa Ständer att i
sitt sammanhang profves, jemts det Herr
Biskoppen sökt ådagslägga menligheien af
ostadighet och lättrörd ombyilighet i Lagstiftningen;
dels ock anfört, att Utskottet
väl såvida hyllat denea grundsats, sorn Utskottet
-
LagUtskottett Betånkanden, ii3
sköttet, af ömmande skäl, i ordningen bland
förmånsrätter bibehållit Barnaarf vid sitt
rum, men att, ehuru lika starka moraliska
skäl ej kunna anföras för Kronans, Kyrkors
och fromma Stiftelsers förmånsrätt, det
likväl ej lärer kunna nekas att har förefinnes
ett bättre Privilegium Causia* ån In*
teckning kan ega, samt att Styrelse och
Ständer, såsom vårdare af Statens rätt och
Presterskapet, särskildt genom sitt Sysslo»
manskap vid Kyrkors och de fattiges Cassör»
förbundet till Tutel för dessa, alldeles icke
böra medgifva uppoffrande äf denna för*
månsrätt för en förmodad vidgad Credit.
Herr Doctor Hedrén har förklarat att åfven
han, af de skäl Harr Biskop Wingård anfört,
skulle afstyrka alla partielle Lagförsndringar
i förevarande frågor, om icke
Bankens säkerhet här påkallade ett särskilde
afseende för dess betryggande mot möjliga
förluster, hädanefter så mycket nödvändi»
gare, som Riksens Ständer så frikostigt utvidgat
FastighetsLånefonden. Man har trott
sig kunna bereda Banken denna Säkerhet
genom de betyg som fordrats, att nemligen
Låntagare vore fri från Förmynderskap
samt förvaltning af Publike eller andre förmånsrätt
egande medel, men exempel hafva
visat, att Banken detta oaktadt icke
varit nog tryggad, utan måst ingå i ConCourser
och vidkännas verklig förlust, hvilket
ock föranledt de af Riksens Ständers
Bankoutskott härutinnan gjorde framställ*
LagUtshottets Betänketiden. 8
114 I-ttgUtskotttts Betänketiden.
ningar. De skäl hvilka blifvit anförde för
Kronans, Kyrkors och Fattiginrättningars
medel, ehuru 'de visserligen förtjena af.
seende, har Herr Doctorn likväl trott
vara af mindre vitt och betydenhet än de
sorn röra Barnarfs förmånsrätt, emedan de
förra alltid ega tillfälle att betrygga sin säkerhet;
men i sednare fallet Pupillers hela
timliga väl ofca ligger i en enda persons
hander, och Lagen bör i detta fall skydda
den värnlöse. Herr Doctorn har ansett
Barnarf, efter nu gällande Författningar
vara de Jure intecknade i Förmyndarens
egendom, och att det endast återstår, att
de blifva det di Facto och som det af Utskottet
tillstyrkta förslag skulle komma
att medfara mycken svårighet och ett
oändeligt skrifveri; så har Herr Doctorn
tillstyrkt den epkla utväg, att, med erkännande
af B/ärnaarfs förmånsrätt, i Inteckningshandlingarne
införes, om egendomen
dessutan är med några andra skulder
graverad. Med detta yttrande har Herr
Domprosten Wijkman sig förenat och tillagt:
Att Banken är i ett annat förhållande
än både Kronan och Publika Cassorsdelegare;
att Kronan utser sjelf sine upp*
bördsmån som dessutom stå under Landshöfdingarnes
uppsigt, samt med förbindelse
till redogörelse inför dem, och Publike
Cassadelegare kunna efterse Förvaltarne
deraf samt sjelfve controllera och bevaka
sin säkerhet; iner» Banken deremot har
icke annat än panten att hålla sig till och
IagUtskottett Betänkande». . n5
då underslef dervid kan ske, är den, så
framt ej sådant förekommes, i belägenhet
att kunna förlora genom okände innestående
Barnarf, framför den såkrast ansedde
Inteckning, hvilket äfven någon gång skett,
då Låntagaren, oaktadt uppvisande af betyg,
om frihet från att innehafva Barnarf,
ifrån den Domstol hvarunder han lyder
dock efteråt befunnits vid långt derifrån
varande Domstol häfta för sådant och sorn
Varit i hans vistelse ort okändt; på hvilka
grunder Herr Domprosten tillstyrkt, att
någon Författning till Bankens betryggande
i denna del måtte vidtagas; o.ch hafva
vid sist anförde yttranden erinringar af
Herr Biskopen aj Wingård blifvit gjorde,
hvilka åter af Herr Domprosten Wijkman
och Herr Doctor Hedren blifvit besvarade.
Hos Vallofl. BorgareStåndet har Herr
Monthan anfört; Att då han för sin del
icke kunde bifalla Utskottets Betänkande»
så förenade han sig i allo med hvad Herr
Grefve Wachtmeister och Herr Borgmästaren
Hagander uti afgifne Reservationer
deremot anfört, och lika med dem, yrkade
den förändring i t7 Cap. HandelsBalk.
att hela 8 §. flyttas emellan II och
14 §§.; men i händelse sådan ändring icke
kunde bifallas, har Herr jonthan ansett
sig emot den af Utskottet föreslagne Lagförändring,
såsom tillägg till scrCap. ÄrfdaBalk.
till rättelse anmärka: att förslaget
det en Förmyndare ej får tyfta omyndigs
penningarj innan anmälan derom skett vid
n6 Lagutskottets Betånkanden.
den Rått derunder han lyder, och att, derest
den, som till Förmyndare för or dundes, ej
inom samma. Rätts Domsaga bor, Förmynderska
pet ej får tillträdas, innan förordnad
det blifvit kungjordt den Rätt, hvarunder
han lyder och i dess Protocoll tecknadt, vid
verkställigheten icke allenast kan förorsaka
den omyndige stor skada, utan ock på
flera sätt illuderas; att detta Lagstadgande
tyckes förutsatta, att man i allmänhet vore
angelägen att emottaga Förmynderskap för
att få lyfta omyndiges medel; men då förhållandet
just år tvertom och Dojnstolarne
ofta nödgas ålägga både skylda, och,
dä de ej finnes, oskylde personer Förmynderskap,
och dessa således, kanske
med uppsåt att Förmynderskapet undvika,
kunna uraktlåta att om Förmynderskapet
kungöra den Domstol, derunder de lyda,
så blifva de omyndiges medel under tiden
ofruktbare liggande och ingen finnes, sorn
kan dem emottaga, och som för deras säkerhet
under tiden vakar. Icke sällan kan
det vara af största vigt, att omyndiges
egendom genast bör af Förmyndare emottagas
och vårdas, och på de stallen der
blott ett eller två Ting ärligen hållas och
således en längre tid åtgår, innan åtgärden
kan en annan Domstol kungöras och
i dess Protocoll antecknas, kan detta uppehåll
för den omyndige föranleda den
största skada och förlust; och ett annat
förhållande kan äfven inträffa om någon
person för att åtkomma omyndiges
Lagutskottets BetHnkandett. 117
penningar och IteckningsLån tillika, låter
på flere ställen sig mantalsskrifva och
för Förmynderskapets emottagande uppgifver
sig vara boende på ett ställe, der
han ingen eller obetydlig fastighet eger,
hvarigenom hans Förmyndare befattning
blir okänd för den Domstol, der han eger
den fastighet som han låter inteckna, och
der han älven såsom mantalsskrifven eger
rätt, att Förmyndarebevis utfå, samt på
sådant sätt kan dölja sin Förmyndare befattning
och bedraga Inteckningshafvareti.
Med Herr Monthan hafva flere Vällofl.
BorgareStåndets Ledamöter sig förenat,
hvarjemte Herr Norceus ansett den ifrågaställde
förmånsrätten för Barnarf icke nödvändig,
utan tvertom meniig för den enskilde
Crediten, samt trott det vara slägtförhållanden
och förtroende till personens
redlighet, mera än säkerheten, som Skola
grundlägga valet af Förmyndare.
Bland de skäl, sorn emot Utskottets
Betänkande anförde blifvit, äro inga andra
än dem Utskottet förut tagit i öfvervägande;
och hvad angår den af Herr Monthan
anförde betänklighet, att en person kunde
låta mantalsskrifva sig på flere ställen, så,'
utom det att egna fördelen motverkar en
åtgärd, hvarigenom man åtager sig att betala
fördubblade utskylder, bör man i allmänhet
icke sluta till det rätta från missbruk,
mot hvilka det dessutom tillhörer
vederbörande Ämbetsman att vaka, och
hvad det anförda särskildt angår, lärer det
n8 L«gUtskottett B'länknndett.
sakna föga grund i motsvarande exempel
af verkliga händelser.
Utskottet måste således oförändradt
förblifva vid beslutén i dess förra Betänkande;
men för att undanrödja all den tidsutdrägt
med Förmyndares tillträde af sin
befattning, sorn möjligen kunde orsakas
af föregående anmälan hos Domstolen,
hvarunder Förmyndaren lyder, har Utskottet
ansett, att denna anmälan borde få
ske hos Domaren, under de tider då Domstolen
icke år tillsammans, och följande
ändring i Redaction af de föreslagne §§.
i 20 Cap. ÅrfdaBalk, ega ruin;
*’a §• Faller egendom omyndigt barn
till medan föräldrar lefva, och skall godset
af dem förvaltas, då må en sådan förvaltning
af dem ej förr tillträdas, än anmälan
derom skett hos Domaren eller den Rätt,
hvarunder de lyda, och varde sådant i
Rättens ProtocoJl tecknadt; har sådan anteckning
skett af Rittens Ordförande, då
Ratten icke varit tillsammans, varde det.
vid nästa sammanträde thlkännagifvet.”
’’to eller sista År den, sorn till
Förmyndare förordnas, ej inom samma
Rätts Domsaga boende, då varde Förmyndareförordnandet
genom Ordförandes t
Rätten försorg, genast öfversändt till Domaren,
under hvars Dom värjo den förordnade
lyder, för att i denna Rätts Protocoll
tecknas på sått i 2 §. säges och Förmyndaren
derefter tillställas.’’
Lagutskottett Betänkandett. H9
Med den sålunda föresfagne rättelse,
samt med tillkännagifvande, att de af Utskottets
Ledamöter, hvilka förut varit af
skiljaktig mening, äfven nu dervid förblifvit,
lår Utskottet alltjså å nyo öfverlemna
Betänkandet till Riksens Högloft. Stånders
pröfning. Stockholm den 30 Octob. 1823.
N:o 215,.
Ankom den 7 Nov. J823.
Riksens Högloft. Ständers Lag samt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotts
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
Anders Henricssons
Memorial, angående af skaffande af
Bergs Tings Rätter och BergmästareAfn
beten..
RjksdagsFullmåktigen från Stora
KopparbergsLån Anders Henricsson har
uti ett till Hedervärda BondeStåndet ingifvet
Memorial yrkat,= att BergsTings«
Rätter och BergmästareÅmbeten måtte afskaffas
och de förres göromål öfverlemnas
till BäradsRätterne samt Bergmästarnes
administrativa befattning, om möjligt försvinna,
, eller i annat fall öfverflyttas på
Bergscollegium; och har såsom skäl för
detta yrkande biifvit anfördt, att nytta'ri
af BergsTingsRåtterne länge sedan försvunnit
i fall den någonsin funnits, men
deras skadlighet står qvar och år ganska
120 Lagutskottets Eitdnkandeit,
känbar: att afla de saker sorn vid denna
Domstol afgöras kunna likaså väl handteras
vid HäradsRätterne, då man icke behöfde
vänta öfver ett beit år på Bergs*
Tinget för att få sin sak upptagen, och
man fick dömmas at Domare som egde
mera vidsträckt erfarenhet genom deras
jemnare och mångsidigare arbete; att genom
Bergmästarnes afskaflande, Bergs*
Lagen befrias från en mångd påbud och
uppfinningar sorn desse Åmbstsmän hafva
makt att utfärda, och hvilkas utfärdande
stundom synes härröra från ingenting an*
nät än att de hafva makt dertill; att så
långe Bergscollegium qvarblifver, detsamma
icke lärer underlåta att i denna våg
använda sin verksamhet i afseende på
dessa påbud eller så kallade Ekonomiska
författningar, hvilkas behof icke kan vara
mera brådskande, ån att de tids nog kun*
na af Bergscollegium utfärdas; samt att
många instantier för klagomål öfver påbud
och författningar, som menigheter måste
lyda, säkert icke äro förmonlige.
Sedan detta Memorial först blifvit reraitteradt
till Riksens Böglofl. Ständers
Särskildta Utskott, men bemåldte Utskott
ansett sig dermed icke böra taga befattning
har Hedervärda BondeStåndet genom
Protocolls Utdrag den H sist!. Junii öfverlemnat
detsamma till LacUtskottets åtgärd,
uti hvilken Remiss Vallöf]. BorgareStåndet
enligt Protocolls Utdrag den 25 Juoii sig
tören at.
LagUtskotttts Bctärikanden, 12.1
Då i följd häraf Anders Hcnricssons
Memorial hos Lagutskottet till handläggning
förekommit, har Utskottet ansett sig
endast tillkomma att meddela utlåtande öfver
frågan erm BérgsTingsRätternes afskaffande,
i pröfning hvaraf Lagutskottet
alltså ingått, men deremot funnit frågan
om afskaffande eller öfverflyttande på annan
myndighet af Bergmästarnes administrativa
befattning vara af den beskaffenhet,
att den af Allmänna Besvärs och
Ekonomiutskottet borde behandlas; och
Sedan beinäldte Utskott uppå LagUtskottets
anmodan dess yttrande i detta ämne
meddelat, få Utskotten nu uti gemensamt
Betänkande hvar för sig besvara de genom
Motionen väckte frågor.
Lagutskottet har för sin del funnit,
att då BergsTingsRåtterne i följd af deras
organisation, icke kunna uppfylla Parters
billiga anspråk, att skyndsamt och utan
betungande omkostnader få förekommande
ärender afgjorde, helst deras Domstolar
endast en gång om året sammanträda
och omfatta vidsträckta districter,
ifrån hvars aflägsnare orter, Parter
inåsce göra långa resor till Tingsstället,
Samt derjemte förekommer, att de fleste
af de till BergsTingsRätternes upptagande
hörande mål, äro af enahanda beskaffenhet
med dem som af HäradsRätterne behandlas,
och att i frågor der vettenskaplig
upplysning erfordras för Beslutets fattande,
sådan ej mindre af HäradsRätterne
;122; Lagutskottet! Betdnkanden.
än på satt nu sker i lika beskafFide mål,
sorn af högre instantier pröfva», må genom
vederbörandes, undersökning och utlåtande
ichemtas, då HäiadsRätterne likaså
vål i desse som andre dera tillhörande ämnen,
hvilkas bedömmande grundar sig på
vettenskapliga undersökningar höra anses
lika behöriga att fatta rättmätiga Domslut,
som Högste Domstolen, den der i sista instantien
för närvarande pröfvar frågor an-,
hän g ige vid BergsTingsRätt, och genom,
hvilken förändring den förmån bland andre
skulle vinnas, att de många tvister om,
Domstols behörighet, som emellan Bergs-,
TingsRätter och andre Domstolar förekomma
och ofta fullföljas till ÖfverRätterne
kommo att undvikas; så, och. i händelse,
Kongl. Maj:t med afseende ä hvad Särskilta
Utskottet uti Betänkandet angående Regleringen
af Rikets Ämbeten och Tjenster
tillstyrkt, samt det yttrande Riksens Ständer
deröfver meddela, i Nåder skulle finna
för godt, att på HofRåtterna öfverflytta,
BergsCollegii Domsrätt, borde i sammanhang
dermed TingsRäitörne indragas, och
deras Domare befattning på HäradsRätterne
öfverföras; i följd hvaraf Lagutskottet
anser sig böra .tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer att åt Kongl. Majit uppdraga rättighet
att i nämnde fall, en sådan förändring
vidtaga, samt att efter locala förhållanden
och i öfrigt förekommande omstän-,
digheter, emellan vederbörande Härad»'
Rätter Bergslagarna indela.
LagUtikotttts'Betdukanden. 125
Beträffande åter förslaget om afskaffande
eller öfverflyttande på annan myndighet
af Bergmästarnes administrativa Arnbetsbefattning,
får Ekonomiutskottet yttra:
att då Utskottet eger kännedom derom,
dels att sf LsgCommit!éen i f irening
med Commitiéerne till en förändrad Organisation
af Rikets Styrelseverk, samt till
samlande och öfverseende af de Ekonomiske
Föifattningarne, ett förslag rörande de
JudicielaMålecs skiljande från de Administrativa
blifvit till Kongl, Maj;ts Nådiga
pröfning öfverlemnadt, dels att Committéen
till Organiseringen af Rikets Styrelseverk
afgifvit ett förslag i detta ämne, som för
närvarande är under Riksens Stånders
granskning, dels ock att Kongl. Maj:t
ibland annat, genom Nådig Skrifvelse den
28 December 1822 förordnat visse Coramitterade
att efter granskning och jemförelse
af nu gällande Författningar rörande
Bergväsendet uppgifva förslag till rätteUar
och förbättringar i desamma; så har Utskottet,
som anser alla dessa ämnen stå
i ett så nära sammanhang med hvarandra,
att ett partielt bedömmande af vissa
särskilda delar deraf, skulle upphäfva den
enhet i åsigter, som är ett hufvudsakligt
villkor för frågans ändamålsenliga utredande
i hela dess vidd, ansett betänkligt, att
genom ett för tidigt yttrande tillstyrka någon
Riksens Höglofl. Ständers åtgärd i anledning
af nu ifrågavarande del af Motiopen,
heldst det icke undfallit Utskottets
124 Lagutskottet* Betånknttdeit.
uppmärksamhet att under närvarande för.
hållanden flera svårigheter yppa sig att
skilja Bergmästare ifrån befattningar, som
dels i vissa fall oumgångeligen fordra kännedom
af Bereshandteiingen, dels understundom
påkalla skyndsamma åtgärder,
hvilkas färdröjande icke utan största skada
för Bergväsendet skulle kunna ega rum.
Hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamligen öfverlemnas,
Stockholm den 30 October 1825.
N:o 216,
Ankom d. 10 Nov. 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Lag samt
Allmänna Besvärs och EkonoiniUtskotts
ytterligare Utlåtande i frågan
om Näringsfriheten, samt dermed
gemenskap egande ämnen.
Det allmänna interesse, som icke kunnat
undgå att fästa sig vid en fråga af så
vigtigt inflytande på Rikets Ekonomiska
tillstånd, som den om en vidsträcktare fri.
het i utöfning af Handel och Handtverk,
bär inom samtelige Respective RiksStånden
föranledt till en utförlig granskning af förenade
Utskottens linder N:o 125 afgifue Betänkande,
rörande Näringsfriheten, samt
framkallat åtskillige, vidlyftigt utvecklade,
anmärkningar, hvilka föranledt ärendets
återremitterande till Utskotten.
Lågt)t skottets Betnnknttdeii. i 5
Vid en allmän öfversigt af de hos
RiksStånden förefallne öfverläggningar i
amnet, har det visat sig för Utskotten,
att, ehuru man å ena sidan icke helt och
hållet upph rt att med constitutionel helgd
vilja omgifva de, om utöfning af Handel
och Handtverk nu gällande, stadganden ,
och deruti uppsöka ett hinder emot ali
rubbning af desamma, samt å den andra
icke eller alldeles öfvergifvit den tanke,
att fastställandet af visse villkor för inträde
i Näringarna skulle vara både öfverflödigt
och olämpligt, enär en af inga band
tillbakahållen, eiler inskränkt frihet att
deruti ingå, redan före detta skall hafva
blifvit medgifven och bekräftad, har antalet
af dem, som förfäktat desse bägge
ytterliga meningar, likväl vida öfvervägta
af deras, som antingen uttryckeligen, ellet
genom rigtande af anmärkningar blott e*
mot de af Utskotten föreslagne Reglementariske
stadganden, godkänt de åsigter,
hvilka Utskotten, efter pröfning af de ifrågavarande
motsatta påståenderne» lagt till
grund för sin åtgärd med målet, samt stt,
änskönt flere af de anmärkningar, som
blifvit ställde emot de af Utskotten uppgjorde
Handels och HandtverkeriReglemen,
ten, bära stämpeln af fortsatta fordringar
på antingen alltför vidsträckt frihet, eller
bibehållande af det tvång och beroende,
Sorn Näringarne och deras Idkare genom
de gamla Författningarne i denna väg blifvit
underkastade, pluraliteten likväl synts
LagUttkoittts Betankandtn.
gilla Utskottens bemödande, att, genom
förestående af en medelväg emellan desse
stridige fordringer, förlika de skiljda mteressena
och, under lemnat afseende på
den närvarande tidens kraf, dock icke
åsidosätta uppmärksamhet på de menliga
följderne af en alltför stark brytning.
Bägge desse omständigheter hafva synts
Utskotten vigtige, och af den sednare
hafva Utskotten trott sig böra hemta
bestämd ledning för sitt förhållande, då
Utskotten nu gå att till ny pröfning företaga
målet.
Vid besvarandet af de gjorde acmärkningarne
böra Utskotten först upptaga de,
som äro af en mera allmän beskaffenhet,
eller röra hufvudprinciperne för de af Utskotten
föres-agne Handels och HandtverksReglementen;
och framställer sig dervid
i främsta rummet den åter väckte frågan,
huruvida de Författningar, som blifvit utfärdade
tili rättelse för dem, hvilka i lära
på Handel eller Handtverk vilja blifva antagne
och desse Handteringar sedermera
utöfva, eller SkråOrdningen den 27 Junii
1720 samt HandeliOrdniDgen den 19 December
1734 må kunna anses innefatta
privilegier för BorgareStåndet, och om de
i sådan egenskap, blifvit, genom 114 §.
af nu gällande Regeringsform emot ali
rubbning försäkrade. På flere anförde akäl,
hemtade från sättet af SkråFörfattningarnes
tillkomst, från" naturen af de deruti intagne
föreskrifter, samt från BorgareStåndeta
Lagutskottets Betånhanden, 127
vid i8ta års Riksdag uttryckta mening om
deras egenskap, hafva Utskotten, i sitt
förra Betänkande förklarat sig icke kunna
dela ofvannämnde tanke, utan ansett SkråForfartningarn*
endast utgöra Ekonomiska
stadganden. dem det berodde af Kongl.
Majrt att efter behag ändra eller-upphäfva.
1 denna öfvertygelse hafva Ut-kotten äu
ytterligare blifvit styrkte, då Utskotten vid
närmare forskning, jemväl inhemtat, att
ej mindre SkråOrdningen, än HandelsOrdningen,
blifvit, i den ordning, som genom
4 §. af då gällande 1720 års Regeringsform
för behandlingen af Lagfrågor funnits stadgad,
. af Riksens Ständer granskade, samt
genom io:de puncten i 1720 års och I4:de
punCten af -I759 års RiksdagsBaslut bekräftade,
att gälla med kraft och verkan
af allmän Lag; och torde, vid detta förhållande,
samt enår närmare uppmärksamhet
fästes vid det olika sätt för Privilegiers
meddelande, som genom 49 §. i nyssnämnde
Regeringsform, jemnförd med J2:t6
puncten i 1720 års Konungaförsäkran blifvit
föreskrifvet, allt tvifvelsmål vara undanröjdt
derom, att SkraFörfattningarne icke
kunna ega privilegii natur.
Att detta oaktadt, BorgareStåndets
concesfiion vid 1809 års Riksdag, kunnat,
så«om en Ledamot inora Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt tvänne Ledamöter
inom Hedervärda BondeSiåndet förment,
omfatta en eftergift af de villkor, som för
do trä df Handel och Handtverk blifvit
1-3 Lngth skot tets Betin kändt*,
fastställde, samt tillvägabringa en fullkotti*
lig och obegränsad Näringsfrihet, äro Utskotten
nu, lika litet som förut i tillfälle
att inse. Utskotten föreställa sig nemligen
att uteslutande rättigheter, friheter och
förmåner för ett helt RiksStånd ieke kuru
na gifvas, utan under privilegii helgd*
samt att, i följd af den allmänt antagne
sats, att man icke kan bortgifva, hvad
man icke eger, endast sådane kunna blifva
föremål för ett RiksStånds coccessionj
och, med tillämpning häraf på förevarande
fråga, lärer det således vara klart, att
BorgareStåndet genom sin ofvaonämnde
concession icke kunnat bereda någon ändring
i SkråFörfattningarne, emedan efter
Grundlagen det måste tillkomma Kongl*
Maj:t alt rörande dem, likasom i andra
hushållsmål, antingen ensam, eller gemensamt
med Riksens Ständer, förordna och
besluta.
Den anmärkning, som blifvit gjord deremot,
att Utskotten, ehuru under erkännande
dertf att Städerna äro privilegierade på
Näringarne, föreslagit rättighet till Handtverkeriers
idkande pä Landet, samt tillökning
i det förut tiliåtne antalet af Gerningsmän,
hvarigenom BorgareStåndets privilegier
ansetts blifva förra; made, torde bast
besvaras genom åberopande af hvad Utskotten
härom pag. 22 till och med pag. 26
i det tryckta Betänkandet anfört, med den
tillagde erinran, att Kongl. Försäkringen
dea
LagUtskotttts BttHnkanditi.
åen 23 Februarii 1789* *om härvid fan®
nits böra tjena till efterrättelse* i 2 §. endast
fordrar, såsom villkor för drifvande!
af Borgerlig handel och rörelse, att Burskap
derå vunnits, samt att afgifter derföre
erläggas till Kronan och Staden, hvilka
båda villkor Utskotten ock förutsatt för
åtnjutande af den föreslagne rättigheten,
och än vidare här nedanföre vilja bestäm®
ma, till fullkomlig likhet med det förhållande,
som eger rum för i Stad bosatte Borgare*
Om, å ena sidan, det utan tvifvel icke skulle
kunna instämma m6d Borgerskapets egen
fördel att uppdraga en sträng skillnad emel*
lan Landt, och Stadsmanna Näringar* heldst
Borgerskapet då skulle upphöra att med
Landtmannen dela jordbruksnäringen, lä®
rer det å den andra ock böra inses, att
Städerne snarare skola vinna vid tillåtelsea
till burskapsegande Handtverkares bosättning
på Landet* än genom Handtverks®
riernes inskränkning inom Städerne* emedan
de i sådant fall kunna ega visshet att
i sina handteringar ej, såsom förut skett, tillskyndas
intrång af personer, hvilka icke eg«l
förbindelser till Städerne att uppfylla. Visserligen
skola Handtverkeriernes utöfning
på Landet bereda Allmogen i aflägsna trakter
större beqvämlighet att åtkomma sina
förnödenheter; men härpå hafva Unköttea
likväl haft mindre afseende, än på det tillfälle,
som derigenom skulle öppnas till
vissa Näringars förkofran och förmonligartf
LagUtskottets Betänkanden. 9
i3o LagVtskottets Betänkande»;
bedrifvande, hvarifrån Näringsidkarna* egen
fördel måste vara oskiljaktig- I fråga åter
om bestämmandet af Gemingamånnens antal,
hafva Utskotten utgått från den synpunkt,
att, enår genom Kongl. Brefvet den
33 Junii j8<>2> en utväg blifvit beredd till
tillökning i de allmänt tillåtne Sockenhandtverkare,
det vore bättre att bestämdt
reglera deras antal, med hänsigt till de
yrken, deruti Landtmannen kan behöfva
ett mera jemnt och på närmare håll tillgängligt
biträde,L än att, genom bibehållande
af den fordna inskränkningen, gifva
en fortsatt anledning till sökande och beviljande
af undantag, hvilka i all Lagstiftning
böra, så vidt möjligt är, förekommas.
Genom vidlyftiga framställningar har
man sökt visa, att SkråFörfattningarne,
ehuru måhända i behof af en och annan
ändring, icke skola förorsaka något hinder
och tvång för Näringarne, samt att medgifvandet
af en större frihet till inträde
deruti skulle, långt ifrån att ega något
förmånligt inflytande på konstflitens utveckling
och arbetsförmågans rigtande till
större verksamhet, leda till sjelfsvåld och
Handtverkeriernes förfall, sarpt med detsamma
befordra BorgareStåndets sluteliga
upplösning. Med den aktning för andras
meningar Utskotten ålagt sig, hafva Utskotten
å nyo uppmärksamt granskat dessa
förut gjorda framställningar, men deraf ej
kunnat finna skål att frångå sin förut yt.
träde öfvertygelse, grundad på en nog
-
Lagutskottets Betänkanderl. l3l
grann undersökning af alla härvid förekommande
omständigheter. Gerna medgifva
Utskotten, att en direct öfvergång från det
nu rådande tvåcgssystemet till en från alla
band lossad frihet i utöfning af Handel och
Handtverk, i Städer och på Landet, kunnat,
åtminstone i dess början, blifva menlig
för Näringarne och deras nuvaranda
Idkare; men då Utskotten genom bestämda
föreskrifter sökt förekomma, att personer
utan skicklighet i sitt yrke samt utan
stadga och ordentlighet i sitt uppförande
må i Näringarne inlåtas, torde de förutsedda
följderne af en förändrad ordning
för inträde i Handel och Handtverk befinnas
sakna verklig grund. Att, såsom någre
Ledamöter yrkat, bibehålla hufvudgrunderne
i SkråFörfattningarne och endast
reformera en del af de deruti förekommande
speciela stadganden, vöre utan tvifvel
detsamma, som att yttterligare garantera
Skrå-lnrättningarne; och något särskildt yt»
frände öfver detta påstående torde således
icke behöfvas.
Af en Ledamot inom Högvördige
PresteStåndet här den tanke blifvit yttrad,
att Utskotten, med inskränkning till uppfattande
af hufvudgrunderne för Näringsfriheten,
bordt förbigå alla Reglementariska
stadganden, samt, att i öfrigt till Kongl,
Maj:t bordt öfverlemnas, att ordna Näringsfriheten
inom Biket, i enlighet med det
förhållande, hvarefter Handelsfriheten på
Utrikes Orter kommer att bestämmas* I
ioz Lag Utskottets Bttänkandeti
förra afseendet tro Utskotten sig endast
böra nämna, att, då Kongl. Majit uti Oess
aflåtne Nådiga Skrifvelse af den 19 sistl.
Februarii, öfverlemnat frågan om Näringsfriheten
i hela dess vidd till Riksens Ständers
pröfning, och, i sådant ändamål, till
Riksens Ständers yttrande jämväl, hänskjuta
de af i Nåder tillförordnade Committerade
författade underdåniga förslag till
OrdningsStadgsr för Handel och Handtverk,
Utskotten, efter erhållen Remiss
deraf, ovillkorligen bordt vara förbundne
att sträcka sitt Utlåtande äfven till de Reglementariska
delarne af frågan. I sednare
afseendet åter låra Riksens H glofl. Ständer
finna, att, ehuru samband icke bör
saknas emellan Näringsfriheten och Handelsfriheten,
den förra likväl icke kan eller
bör vara underordnad den sednare, utan
att förhållandet miste vara alldeles tvärtom.
Antagandet af en motsatt princip
skulle göra Näringssystemet till ett ständigt
mål för omvexlingar, och, i stället
för den säkerhet, man söker bereda
åt Nåringarne, åstadkomma ett vacklande,
lika skadligt för sjelfva Näringarnes bibehållande
och trefnad, som för deras Idkares
bestånd.
öfver Herr Grefve C. H. Fosses afgifne
förslag till rättigheten att idka slöjder,
hvilket tvänne Ledamöter af Höglofl.
Ridderskapet och Adebi ansett böra komma
i närmare öfvervägande hos Utskotten,
såsom egande företräde framför det af Ut
-
Lag Utskottets Betänkandtnl loé
skotten foreslagne HandtverksReglemente,
hafva Utskotten, med uppgift af dess hufvudsakliga
innehåll och syftning, förut
meddelat sitt omdöme och dervid tillika
anfört de skäl, hvarföre Utskotten icke
kunnat lemna samma förslag det afseende,
som det må handa förtjent, derest det kunnat
lämpas till de inom Riket existerande
samhällsförhållanden. Sjelfva denna förklaring
förutsätter, att Utskotten icke, så.
som förment blifvit, underlåtit taga nödig
kännedom af förslaget; och endast denna
erinran anse Utskotten nödig att, såsom
svar å den uti ifrågavarande afseende gjorde
framställning, anföra, enär Utskotten i
hufvudsaken icke funnit skäl att ändra sin
förut uttryckte öfvertygelse.
Att Utskotten, såsom villkor för inträde
i Handel och Handtverk samt Burskaps
erhållande derå, föreslagit, att den
sökande borde Vara af Christna trosbekännelsen,
har ansetts stridande emot den genom
Regeringsformen försäkrade Religionsfrihet;
och har särskildt blifvit yrkadt, dels
att bestämd frihet måtte förunnas Judar att
ingå i Näringarne i allmänhet, dels att
samma frihet villkorligtvis, eller såvida
Kongl. Majit dertill skulle lemna särskildt
tillstånd, måtte medgifvas äfven andre Religionsbekännare,
som ej äro af Christna
Läran. Hvad nu förstnämnde omständighet
beståffar, hafva Utskotten af 16 §.
Regeringfformen, der det heter ”att Konungen
bör ingene samvete tvinga låta, utan
*54
LagUtskotttts Betänkandets.
skydda hvar och en vid en fri utöfning sf
sin Religion’’ icke kunnat draga den slutsats,
att genom den tiliåtne Religionsfriheten
vägen blifvit öppnad för hvilken trosförvandt,
som hälst, att deltaga i borgerliga
yrken; hvarjemte, och då de förut anförde
skålen till blott Christne Religicnsbekånnares
inlåtande bland Rikets Borgerskap,
äfven vid närmare öfvervägande, synta
Utskotten lika vigtiga, sorn de i början förekommit
Utskotten, Utskotten anse sig
icke kunna afvika från sitt i denna del redan
meddeldte yttrande; åberopande Utskotten
för öfrigt, i afseende på Judarne, det
aärskildta Betänkande, Ekonomiutskottet un,
der denna Riksdag af^ifvit, rörande valkaren
för Borgarerätts meddelande åt nämnde
trosföi vandler.
Då frågan om en allmännare Näringsfrihet
redan vid 1809 års Riksdag
vackt, och vid flere af de påföljande utgjort
föremål för Riksens Ständers öfverläggning^,
samt Kongl. Majtt tillika år
i8s* låtit genorn tryck allmängöra åtsbil-?
lige denna fråga rörande Handlingar, har
Utan tvifvel för den tänkande Allmänheten
hvarken tid eller tillfälle saknats till närmare
begrundande af ämnet och stadgandet
af en säkér opinion derom; hvadan Utskotten
anse det vara utan allt ändamål,
?tt, såsom en Ledamot af Valloll. BorgareStåndet
föreslagit, bereda eit än längre up.
skof, sorn säkerligen, lika litet som förut,
skulle till hvarandra parma de söndrade
LagUtskotttts Bttåukanden, 135
tänkesätt, som i denna fråga visat sig, och
endast, genom et farenheten af det nya NäringsSystemets
verkningar och följder, kunna
erhålla en förändrad rigtning.
Utskotten , som nu meddelt Utlåtande
öfver de mera allmänna anmärkningarne,
öfvergå till granskning af de speciela erinringar,
som blifvit gjorde emot de, af Utskotten
projecterade, Författningar för ut*
cfningar af bandel och handtverk, samt
Gerningsman» antagande å Landet; anse sig
dervid höra desto häldre undvika att uptaga
åtskilliga mindre betydlige reflexioner,
som af Utskotten i förra Betänkandet redan
besvarade, icke komma att föranleda
Utskotten till ändring af de stadganden,
hvaremot desamma blifvit rigtade, som,
utom den besvärliga vidlyftighet häraf skulle
förorsakas, Utskotten blott skulle komma
att uprepa sina förra yttranden.
De framställde anmärkningarne röra:
1:0 Handtverks-Ordningen
Första Flrtikeln.
» 5*
Af flere Ledamöter, hufvudsakligan innom
Vällofl- BorgareStåndet, hafva erinringar
blifvit gjorde emot de i denna §. före.
slagne HandtverksSocieteter , hvilka ansetts
icke blifva i tillfälle, att med samma framgång
vårdaordningen inom Handtverkerierne
och bereda desses förkofran, som de nu va.
136 Lagutskottets Betänkandets,
rande Embeten eller Skrän, hvarjemte bilf*
rit yrkadt, att, änskönt sådane Societeter
skalle komma att organiseras , Handtverks*
Ämbetena likväl mitte bibehållas, med någon
inskränkning i sine functioner, ellea
åtminstone hvarje Ämbete fortfarande ega
en utsedd Ålderman, att inom Ämbetet handt
hafva skick och ordning; äfvensom att, der*
est Ämbetena skola aldeles uphöra , ett för*
ordnande måtte meddelas, huru med styrelsen
och förvaltningen af deras Cassör,
samt de inom Ämbetena förut skedde Debiteringar
och Taxeringar till allmänna ut*
Vylder m. m. bör förhållas.
De skäl, hvarmed Utskotten, i Inledningen
till HandtverksOrdningens i:sta
Art., ömgifvit sitt Förslag om Handtverks*
Societeters organiserande, till emottagande
och utöfning af den befattning, som SkråÄmbetena
förut tillhört, hafva Utskotten
icke funnit försvagade genom hvad deremot
PU blifvit anfördt; Och då för öfrigt med
Utskottens antagne princip, att i allo söka
befria Handtverkerierne från det skråtvång
och merendels skadliga förmynderskap, som
genom de gamla Föcfattningarne blifvit in*
fördt, icke är förenligt, att SkråÄmbetena
och det förmanskap, som af deras Ålderman
Utöfvats, längre skola fortfara, samt bibehållandet
af så väl de förre, som det sedvare,
måste blifva lika öfverflödigt, enär
enligt Förslaget, vården om Handtverkerierlits
alla angelägenheter skola af Societeterne
^sörjas, sorn olämpligt, c} en anledning
lagUtskottets Betänkanden, \oj
derigenom kunde komma att gifvas till ingripande
i Societeternas befattning och förlamande
af desses verkningskraft} så anse
Utskotten äfven yrkandet om Handtverks*
Ämbetenas, eller deras Åldermans bibehållande
icke böra föranleda till något afseende.
I fråga åter, huru med vården af Ämbetenas
Cassör framdeles bör förhållas, lärer
det vara tilltäckligt att åberopa Utskottens
förut meddeldte yttrande, att något hin.
der för ingående af enskilde föreningar emellan
Idkarne af hvarje yrke icke kan möta:
Och beträffande slutligen framtida sättet
för verkställande af de inom Ämbetena förut
skedde debiteringar och taxeringar, m,
m,, hvarmed likväl endast HandtverksÄmbetena
i Stockholm lära vara besvärade, så
torde ett bestämmande härom , hvilket i
den gamla SkråOrdningen icke eller igengenfinnes,
ej tillhöra en Ordning för Handtverkeriernes
utöfning, utan snarare och rättast
böra ftnna sin plats i UpbardsFörfatt.
uingarne.
2 §•
Till bemötande af de anmärkningar,
som blifvit gjorde derom, att svårighet skall
mota HandtverksSoeieteternes indelning i
Divisioner, enär antalet af Ledamöter i de
sistnämnde blifvit faststäldt till likhet med
det, hvaraf Societeterne böra bsstå, samt
att, då 9 personer blifvit ansedde göra tillfyllest
för hvarje Societet, det icke gerna
blifver möjligt aft deruti representera alla
i58 Lag Utskottas Betänkandets,
yrken, hvilket likväl förmenta vara nöel.
vändigt; få Utskotten endast meddela de
uplysningar, att Utskotten icke vidare be«
stämt antalet af Societeternes Ledamöter,
än att det bär utgörs minst 9, hvaraf miste
följa, att det, i min af behof, kan ökaa
till så stor personal, som hålst, samt att
för öfrigt, genom 7 §. i denna Art. en utväg
blifvit öppnad för Societeterne, att, då
angelägenheten det fordrar, till uplysning
eller biträde tillkalla sådane Handtverkslikare,
som förut bland deras Ledamöter
icke finnas.
Med en rigtigt ordnad Municipal.
Inrättning, hvars egenskap HandtverksSocieteterne
i flere fall komma att innebära,
kan det icke instämma, att, såsom en Ledamot
af Högloft. Ridderskapet och Adela
föreslagit, i nämnde Societeter lemna in.
rymme för personer, hvilka icke ega något
omedelbart interesse i deras angelägenheter;
Och, ehuru det eljest utan tvifvel kunde
för Handtverkeriernes utbildning och fullkomnande
blifva af förmonlig verkan , om, i
öfverläggningen om deras bästa, Technolo*
ger och andre, för bepröfvad insigt i slöjdenäringarne,
samt nit för deras upphjelpande
och förkofaan kände Mån deltogo, kunna
Utskotten likväl af ofvannämnde skäl
till Förslaget icke tillstyrka bifall,
Då Utskotten ansett, att, vid de tillfällen,
då Societeterne komma att fördela sig
på Divisioner, de sistnämnde böra saromantättas
al Idkare af olika handtverk, hafva
LagUtskotttts Betänkandets, l5g
Utskotten synbarligen haft för ändamål att
förekomma återupplifvandet af SkråÄmbetena:
Och i Utskottens plan kan det således
icke ligga, att med sitt förord understödja
ett, af flere Ledamöter inom Vällofl.
UorgareStåndet gjordt Förslag, alt till Uedarn
>ter i Societeternes f rdelningar företrädesvis
mätte utses Idkare af lika, eller
med hvarandra närslågtade yrken,
Deremot tro Utskotten sig böra med
uppmärksamhet omfatta den, af en Ledamot
inom samma Stånd gjorde, anmärkning,
att det vöre lämpligare till efterföljd
vid val af HandtverksSocieteternes Ledamöter'
stadga den föreskrift, som iakttages
vid val af Stadens äldste, eller att låta omröstningen
ske per Capita, ån att begagna
det valsätt, sorn, vid utseende df Städer,
nes Ämbets- och Tjenstemän, följes och
eger skattsystemet till grund, samt att årlig
lottning emellan Ledamöterne i Societeterne,
till bestämmande af dem, Som derifrån
borde utgå, skulle alltför gerna kunna
undvaras, och resultatet med mindre
orngåeg ändock vinnas, om lottning endast
egde rum emellan dem, som första gången
inträda i Societeterne, till afgörande af det*
ordning, i hvilken hvardera -Å dem borde
»föåda, och utgåendet ur Societeterne sedermera
bestämdes efter den tour, i hvilken
hvar och en inkommit.
Med anledning häraf föreslå Utskotten ,
flit de tvenne sista perioderne i uttaMom.
140 LagUtskotttts
af denna §. må erhålla följande förändtade
Eedaction:
- v?
Lika som vid val af Stadens Äldste_»
förrättas omröstningen per Capita sa vidt
ej Borger skåpet om annat förhållande enhälligt
åsämjes. Sif Societeten utgår årligen
en tredjedel på det sätt ^ att de som första
gängen inträda deruti sig emellan lotta om
ordningen får af gaen det hvarefter härvid
följes den tour, i hvilken hvar och en inkommit.
De lediga rummen fyllas genom nytt
valj som på lika sätt an st alle s; och vare
det de väljande obetaget j, att dervid de afgående
åter invälja.
3* S*
I anledning af gjorde anmärkningar vid
denna §,, hafva Utskotten endast funnit den
ändring böra ega rum, att, då någon i 6
års tid innehaft befattning såsom Ledamot
i HandtverksSocietet, rättighet bör vara
honom öppen, att detta förtroende sig afsäga,
i händelse det genom ytterligare val
Skulle honom tilldelasj och i följd häraf,
hemställa Utskotten , att sista perioden af
§. må sålunda förändras:
Den sorn i 6 år efter hvarandra sådan
befattning innehaft ege ock rätt sig densamma
afsäga derest han genom ytterligare
val skulle dertill kallas; Och välje vederbörande
annan i hans ställe.
LagVtskottett Betänkande», 141
4 §•
Vid stadgandet i denna <$. är anmärkt»
att en Magistratsperson syntes böra vara
närvarande vid alla Societeternes samman*
träden, och der föra Ordet; men af det skäl.
Utskotten ofvantill anfdrdt, rörande nödvändigheten
att freda Societeterne från ali
inblandning af i deras angelägenheter ej di*
rect interesaerade personer, samt då dessutom
äfven härvid lärer böra komma i betraktande,
att Magistraterne i flere delar
kunna komma att granska Societeternes åtgärder,
hvilket måste förutsätta, att de icke
i förväg böra kunna utöfva något inflytande
på desamma, anse Utskotten någon ändring
i 4 $. icke vara nödig.
5* §•
Då Utskotten ej kunna finna det tillhörande
närvarande Författning, att bestämma
stället för HandtverksSocieteternes sammanträden
, hafva Utskotten icke, så om yrkad
t blifvit, trott sig här kunna intaga ett
stadgande om Societeternes rätt, att vid saknad
af eget Ämbetshos begagna Städernas
Badhus för sina Sessioner. Något hinder
för ett sådant begagnande anse Utskotten
för öfrigt icke vara att vänta å Magistra*
ternes sida, så vida tjenlig lägenhet dertill
finnes; och derest denna åter icke finnes»
lärer allt anspråk i förevarande afseende af
»ig Sjelf förfalla,
1^2 Lagutskottets Rståtikanden.
6 §.
Enär Utskotten, efter hvad ock an*
jnärkt blifvit, funnit början af denna §. vara
mindre tydligt uppfattad och ett till omening
ledande fel vid tryckningen deraf
begånget* hafva Utskotten ansett sig böra
rätta detta genom följande, nu föreslagnq,
nya Redaction:
Societetens Ordförande anmärke hvarje
sammankomst hos Stadens Borgmästares hvil
ken ege fritt tillträde till Societeténs öfverläggningar
och meddele förordnande åt den
af Stadens Tjenstemän som Societeten dertill
utser i att Protocoll j öfver allt hvad
dervid förekommer * fora. Af detta etc.
1 anledning af den erinran, som blifvit
gjord derom , att slutet af förevarande
som stadgar rättigheten till Utdrags erhållande
ur Societeternes Minnesböcker, måtte
erhålla en förändrad lydelse, till likhet
med den föreskrift, som 2 §. 4. Mern*
TryckfrihetsLagen innehåller» så att hvar
och en måtte ega rätt i Societeternes ArChiv
afskrifva eller låta afskrifva der befintelige
Handlingar, få Utskotten förklara,
att, såvida denna, genom en konstitutionel
Författning försäkrade, frihet äfven bör tillämpas
på HandtvérksSocieteternes Handlingar,
lärer densamma lika litet minskas,
genom ett saknadt åberopande i närvarande
Stadga af TryckfrihetsLagenS ofvannämnda
föreskrift, som iagttagandet häraf kan gör*
denna frihet mera bestämd och säker; Och
IngUtskottets BethnkandtH.
då för öfrigt, hvad §. i förberörde afseende
innefattar, egenteligen eger hänsigt till
bestämmandet af den lösen, sorn för ifrågavarande
Utdrag bör utgöras* torde ock
det äskade tillägget finnas aldeles öfverflödigt.
Andra Artikeln*
1 %.
Då mera bestämdhet ansetts vinnas*
om ordet Federbörande i fjerde raden af
det tryckta Betänkandet förändrades till
HandtverksMäStare, hafva Utskotten bordt
meddela den upplysning, att dermed äfven
afsesFöräldrar och Målsmän* hvarföre denna
anmärkning torde böra föi falla.
2 §.
Vid granskningen af denna §. hafva
åtskilige, till en del sins emellan stridige,
yttranden blifvit afgifne. Det har sålunda
blifvit ifrlgastäldt: om icke Contrakters
upprättande i allmänhet kunde anses mindre
nödigt; om föreskrifter derom icke borde
gälla mera såsom undantag* än såsom
Regel j om Utskotten icke bordt vid samma
föreskrift bifoga ett Formulair, enligt
hvilket Contrakter skulle anses vara afslutade
emellan Mästare och Lärlingar* i de
fall då sådane ej formligen blifvit uppgjorde
; om, i de mindre St*derne, det icke kun
-
l44 LagXJtskottets Betänkande»,
de göra tillfyllest att Mästaren och Lat**'
lingen inför Magistraten mundteligen anmälde
den dem emellan slutade öfverenskommelse;
om, vid de tillfällen, då klagomål
af Lärling anföres öfver Mästares underlåtenhet,
att emot honom uppfylla jngångne
förbindelser, Lärlingens säkerhet
icke fordrar vidtagandet af mera allvarsamma
mesurer emot Mästaren, än förordnandet
af blott tillsyn Öfver Måstarens fortsätta
förhållande; om det icke vore lämpligare
att bibehålla den gamla föreskriften om
vissa läroår, än att låta detta beroafsårskildte
Contrakter, i synnerhet då fråga vore om
dem, sorn Vid myndige år ingå i Låra,
och hvilka, derest ett maximum för lärotiden
icke funnes stadgad, möjligen, genom
tvingande omständigheter af torftighet
och nödställd belägenhet, skulle kunna
förmås att låta för hela lifstiden Inskrifva
sig såsom Lärlingar; om icke föraldra-rätråtten
öfver fattige barn, som i Lära blifvit
upptagne, borde upphöra, enär de uppnått
i§ års ålder, så vida de då blifvit för
Gesäller förklarade; samt om icke blott uttryckligt
förbehåll derom i det upprättade
Contraktet borde berättiga Larling att undandraga
sig biträde vid göromål utom det
yrke, hvartill han egentligen egnat sig,
enär han, vid påkommande behof, derom
af Mästare blifvit tillsagd.
Dessa anföranden hafva Utskotten noga
öfvervägat, men deraf ej kunnat hemta
skit
LagUtskottett Betdnkanien. i45
skäl till någon eå beskaffad förändring af
§., som dermed blifvit åsyftad; hvaremot
Utskotten, i anledning af en inom desamma
gjord erinran, att tillräcklig säkerhet
och rättelse icke kunde vinnas, derest
Contrakterne emellan Mästare och Lärlingar,
blefve, sedan de till HandtverksSocietetens
Ordförande aflemnats, hos denne
qvarstannande, funnit nödigt föreslå, att, i
fortsättning af den mening, som slutar med
orden: och Lär lingen deraf icke vidare förbunden',
må tilläggas denna föreskrift: bårande
Ordföranden vid Societetens näst inträffande
sammankomst samma Handling af»
lemna, att i Societetens förvar qvarblifva.
3 §•
De härvid gjorde anmärkningar, hvar»
igenom åsyftats: frikallelse för Enka eller
Sterbhus att vid Lärlings öfverlåtande åt annor
Mästare , behöfva dertill söka hans eller
hans Målsmans bifall, befrielse för Societeten
från skyldigheten att firskaffä Lärling hos
afliden Mästare, hvars Sterbhus kommit
på obestånd, inträde bos annan Mästare, i
det fall Lärlingen eger Föräldrar eller Målsman
, samt ett närmare bestämmande af det
förhållande, som bör iakttagas i anseende
till Lärling, hvars Mästare kommit i den
belägenhet, att ej kunna fullgöra sina föf
-
LagUtskottets Betänkanden, io
t.ag Ut sko tius Betänkande*.
bindelser till den förre, hafva Utskotten ej
kunnat lemna annan uppmärksamhet, än
att, med anledning af den sist anmärkte om*
Ständigheten,Utskotten ansett början af sista
perioden i denna §. böra, i stället för dess
förra lydelse, sålunda uttryckas t
Kommet Mästare eller Jess Sterbhus pa
obestånd t så att förbindelsen å deras sida ej
kan fullgöras > vände sig fällingen m. m*
4 §•
Då Utskotten icke kunuat förena sig
i en Ledamots yttrade tanka, att bestäinmelserne
i denna §. skulle vara aldeles öfverflödige,
och ej eller kunna instämma i
den mening» att härstädes borde intagas,
ett stadgande, hvarigenom de, sorn, före
utfärdandet af den föreslagne HandtverksOrdningen,
i Lära på handtverk ingått,
samt genom upprättade Contra kter förbehållit
sig att före 18 års ålder blifva till
Gesäller antagne, måtte förklaras berättigade
till åtnjutande af denna förmån, ett
stadgande destomindre nödigt, sorn något
tvifvelsmål icke kan Uppstå derom, att ju,
för bedömandet af alla före Författningens
kungörande grundlagäe förhållanden, bör
förfaras efter den förut gällande OrdningsStadgan;
så anse Utskotten nu ifrågavarande
§. böra, sådan den i Förslaget fin*
nes intagen, bibehållas,
LagUtskottets Betänkandeh.
Tre dje Ar ti k eln.
i §•
Såsom svar å de anmätkningar, hvilka
blifvit rigtade emot afskaffandet af viss
lärotid för deni, som söka att tili Gesäller
blifva antagne, åberopa Utskotten de vid
3 Art. anförde motiver; Och då Utskotten
under förnyad pröfning förehafdt det, enligt
Ledamöternes af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
Beslut, förut alternativt framställde
förslag, att Yngling, som visat sig ega
synnerliga anlag för något visst yrke och
derjemte gjort sig känd för stadga och
pålitlighet i uppförande, måtte vid 16 års
ålder blifva för Gesäll förklarad, hafva Utskotten
nu mera ansett sig böra rösta för
samma Förslags bibehållande.
Till förekommande af väld och mannamån
vid pröfningen af det prof, Lärling
före Gesällblifvandet åligger visa af förvärfvad
insigt och skicklighet i sitt yrke,
har det blifvit tillstyrkt, att rättighet måtte
vara honom lemnad att tillkalla fyra opartiske
Min, att med Societeten deltaga
i granskningen af Gesällprofvet och, i fråga
om dess godkännande eller förkastande,
utöfva rösträttighet; men af redan tväune
gånger förut åberopadt skäl, att Handtverks
-
i48 LngUt shott et s Betänkande».
Societeterne såsom Municipallnrättningar
böra vara befriade från allt främmande inflytande,
kunna Utskotten lika litet härtill,
sorn till det äfven gjorde förslaget, att enahanda
rätt måtte förunnas den Mästerskapssökande,
då prof a£ honom aflågges, föreslå
bifall.
Oaktadt de många erinringar, sorn blifvit
gjorde emot Gesällernas ställande under
Tjenstehjonsstadga!! samt städslande på
Viss tid, hafva Utskotten likväl icke till
någon hufvudsaklig del kunnat afvika från
den mening, som grundlagt Stadgarne i
förevarande §. Det har emellertid hos Utskotten
kommit i billigt öfvervägande att,
om med bibehållande af den för Tjenstehjon
gällande flyttningstiden den 24 October,
den andra flyttningsterminen fastställdes
till 6 månader derefter, eller d. 24 April,
skulle må håndasvårighet kunna mota för Gesäller
att påräkna jemn sysslosättning och
tjenst, särdeles i vissa yrken. Otvifvelagtigt
lärer det vara, attén Mästare, hvars handtering
icke är af den särskilda beskaffenhet, att
den med större liflighet kan bedrifvas under
Vintermånaderne, är måst angelägen
om biträde under den årstid, då han, i anseende
till längre dagar samt besparing af
utgifter tijl ljus och ved, kan af detta biträde
draga den största fördel; och i samma
mån, som det vid ett sådant förhållande
alltid blefve lättare för Gesållerne att
LogUtskottets Betdnhandin, i 4g
erhålla tjenst under terminen emellan den
24 April och den 24 October, skulle bemödandet
för vinnandet af arbetstillfälle
under den andra delen af året för mången
Gesäll försvåras, om icke aldeles miss*
lyckas. Det är med afseende härpå, sorn
Utskotten med sitt gillande emottagit ett
inom Utskotten väckt förslag, att flyttningstiderne
för Gesäller måtte utsättas till
den 1 Januarii och den 1 Julii, hvarigenom
i hvardera terminen komme att infalla i det
närmaste lika mycket af den ljusare årstiden
; varande efter Utskottens tanka några
olägenheter af en sådan förändring icke till
forväntande.
En annan omständighet har icke mindre
bordt tillvinna sig Utskottens uppmärksamhet.
Genom Gesällernes städslande och
afflyttning å bestämde terminer , hafva Utskotten
icke åsyftat att betaga Gesäller
tillfället att, till ernående af större skicklighet
och färdighet i sitt yrke, få besöka
flere Verkstäder, äfven på aflägsnare håll;
Och ehuru Utskotten dymedelst sökt förekomma
de så ofta öfver klagade, stundom
utan annat ändamål, än att tillfredsställa en
inrotad böjelse för lättja, företagne Gesällvandriugarne,
har Utskottens mening således
likväl icke varit att lägga något bestämdt
hinder i vägen för Gesäller atc förflytta
sig från en ort till annan. Utskotten
hafva emellertid nu mera icke kunnat undgå
att finna, det flere svårigheter kunna
möta en Gesäll, särdeles om han önskar
J50 l.aglJtskottets Bttdnkanden.
komma till ett på längre afstånd från hans
vistelseort beläget stalie, att genom brefvexling
bereda sig tilllälle till erhållande af
tjenst derstädes; och i sådant fall, samt då
han äfven någon gång torde hafva misslyckats
att å den ort, der han uppehåller
sig, förskaffa sig sysslosättning och försvar,
sedan han sin förra tjenst öfvergifvit,
lärer någon viss inskränkt tid skäligen
böra lämnas honom att företaga sig resor
i ändamål af tjenstsökande.
Med anledning af desse nu fåreslagne
ändringar, anse Utskotten 3 §. böra erhålla
följande nya redaction:
Med Gesällers antagande , förbindelser
emot sina Mästare motsvarande rättighet
ter, samt ansvarighet, derest de icke förse
sig med laga försvar och sysslosättning *
skalig så vida icke annorlunda förbehålles genom
särskildte Contrakter, de der, i sådant
fallj lända till efterrättelse , förhållas efter
TjenstehjonsStadgan; dock med de undantag:
att de måga städs las på halft år; att tiden
till afflyttning och inträde i tjenst blifver
den 1 Januarii öch den t Ju/ii; att de ej
måga i tjensten användas till annat arbetej,
än det Handtverk , hvarå de Gesällbref erhållit/
att någon husaga d Gesäll ej må ega
rum, utan påföljden för hans felaktighet
eller försummelse bestämmas , efter Handt-,
verksSocietetens bepröfvande , genom förlust
af större eller mindre del af lönen, efter
omständigheter ne , eller j i hJindelse af fortfarande
vårdslöshetj genom hans skiljande ur
ttgUsskottiti Bitiukanicn. »5i
tjensten, samt att uppsägningstiden ä ömse
sidor bestämmes till 2:ne månader före flyttningstiden.
Ej måge Contrakterne föranleda
till undantag från Gesälls skyldighet att sig
med laga försvar förse; men derest Gesäll,
före aflyttningen från en innehafd tjenst bevisligen
icke förmått sig annan tjenst förskaffa
, ege han dertill en Månads råderum
från a flyttningsdagen , samt vare jemväl be*
råttigad, att derunder resor företaga. Medan
Gesäll i Mäst ates tjenst stadd år, vare
det honom förbudet, att, utom dennes tillstånd,
för egen räkning förfärdiga arbete ät
någon annan.
Då Utskotten pa detta sätt velat öppna
ett tillfälle för idoge och om sin förkofran
mone Gesäller i allmänhet, att besöka
andre Orter, der de kunna hoppas ernå
en mera utbildad kännedom i sitt yrke^
och vinna en större skicklighet, torde den
af en Ledamot inom Höglofl. Rodderskapet
ocb Adeln föreslagne Gesållernes fördelning
i Ciasser, hvaraf den högre, under
namn af Konstförvandter, ensam skulle tillåtas
kringvandra, icke böra blifva något
föremål för öfverläggning.
4 §•
Då flere Ledamöter ansett, och Utskotten
nu mera äfven funnit, hvad i förra
delen af denna §. blifvit stadgadt, vore
destomindre behöfligt, som något, i strid
dermed befinteligt» förbud förut icke existerat,
samt Utikotteu tillika trott före
-
»52 Lagutskottets Betänkandets.
skriften ori skyldighet för Gesäller att arbeta
tillsamman med en å Mästares Verkstad
antagen Legokarl eller Qvinsperson
blifva aldeles öfverflödig, så vida Gesäller
stållas under Tjenstehjons Stadgan och derigenom
underkastas en ovilkorlig förbindelse
till lydnad emot sine Mästare; tillstyrka
Utskotten härmed att §. med dess.
innehåll må ur Föifattningarne aldeles utgå*
Fje rde Artikeln■.
i §•
Äfven härvid åberopa Utskotten, i e«
genskap af yttrande öfver de anmärkningar,
hvilka hafva tili föremål bibehållandet
sf skyldighet för den, sorn söker till Mästare
blifva antagen, att hafva på Mästares
Verkstad lärt och såsom Gesäll arbitafe,
den af Utskotten antagne och bär förut
jemväl följde grundsats, att endast styrkt
skicklighet oqh ådagalagd stadga böra be.
rättiga till inträde uti och utöfning af
bandtverk.
I afseende på den erforderliga åldern,
hos Mästerskapsökande, hvarom så många
stridiga yttranden blifvit afgifne, hafva
Utskotten, beslutit att förblifva vid hvad
derom i §. innefattas, med det af Högvördige
PresteStåfldets och Vallöf]. BorgareSiåndets
Ledamöter inom Utskotten förut
alternativt yrkade tiillgg; hvaruti till vinnande
af tu mera bestämdhet, Utskotten,
LagUtskottets Betänhandett. i5i
funnit emellan orden Gesäll och arbetet böra
införas orden på Mästares Verkstad; Och få
Utskotten härvid tillika i anledning af en
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjord
anmärkning, förklara , att då Ut korten i
ett visst fall ansett den Mäster?kapssökaode
böra innehafva 24 års alder, U-skotten,
genom det en sådan blifvit betagen tillfället
att vid tippnådde 25 år kunna utöfva representationsrätt
inom BorgareStåndet, likväl
icke tro sig hafva trädt GrundLagen för
nära, enär denna icke ovilkorligen fordrar
undanrödjande i förväg af alla band, sam
kunna hindra ett fritt begagnande af denna
rätt vid den af GrundLagen medgifne ålder,
emedan detta skulle förutsätta, alt Biskopsoch
KyrkoherdeÅmbetana äfven kunde al
personer vid 25 år få innehafvas.
Hvad beträffar yrkandet, att den borgen,
som blifvit föreslagen att af den Burskapvinnande
presteras för de 6 första årens
utskylder till Kronan och Staden, borde
omfatta endast 1 eller högst arne år, få
Utskotten meddela den upplysning, att i fråga
särskildt om de Staden tillkommande utskylder
stadgandet derom långt ifrån att
vara nytt, enligt 5 Cap. 1 §. HandehBalken
alltid förut varit iakttaget, samt att
Utskotten för öfrigt icke funnit några skäl
föranleda till förändring af hvad Utskotten
1 förevarande afseende föreslagit,
2 §.
Hvarken med god ordning, eller det an
-
i54 LagVtskottits Bttånhandtn.
seende personer böra ega, hvilka åtgöra
Ledamöter af ett representerande Riksstånd,
hafva Utskotten kunnat förena en
modification i vilkoren af nykterhet och
god frejd hos den, åt hvilken Mästerskap
och burskap må meddelas; men då, emot
meningen af hvad Utskotten genom denna
§ velat uttrycka, rörande det hinder för
Mästerskaps meddelande, sorn inom ett år
begånget och lagligen fulltygadt drycken-,
skapshrott bör medförajmöjligen den tolkning
af §. skulle kunna göras, att den felaktige
derigenom för alltid blifvit utestängd
från rättigheten att såsom sjelfständig likare
inträda i ett borgerligt yrke, hafva Utskotten
funnit ett förtydligande af samma Q. vara
nödigt; hvarjemte och då Utskotten ansett
sig ega skäl gilla den anmärkning, som
blifvit gjord derom, att den, emot hvilken
hinder af den beskaffenhet, som i §.
omnämnas, möta för Mästerskaps vinnande,
icke borde, på sätt medgifvet blifvit, ega
rätt att med egna händer till sin bärgning
idka det handtverk, hatt lärt, heldst otvifvelaktigt
flere missbruk deraf skulle kunna
uppkomma, utan vara skyldig, att antingen
fortfarande såsom Gesäl! arbeta, eller
på annat sått sig ärligen försörja, Utskotten
af sådant skäl velat tillstyrka, att den
mening i §., som härom handlar, må derifrån
uteslutas; hvarigenom ock erinringen
deremot, att io §. derstädes blifvit orätt
citerad, i stället för 9 af sig sjelf förfaller.
LagVtskottits BttHnkanden, 155
Följande redaction af a §. föreslås derföre
:
Då, på sätt föregående §. omför mäler,
god fräjd samt nyckt&rhet äfven utgöra vilkor
för Mästerskaps vinnande , må Invar ken
den, som b/ifvit dömd förlustig rättigheten
att väljasj eller deltaga i val till förrättningar
j sorn förutsätta medborgerligt förtroende,
kunna till Mästare antagas, ej eller den,
som begått lagligen fulltygadt dryckenskapsbrott,
inom 1 är derefter Mästerskap tilldelas,
3 §*
Ehuru Utskotten i I §. antagit det af
Högvördige PresteStåndets och Yällofl. BorgareSiåndets
Ledamöter inom Utskotten förut
alternativt föreslagne tillägg dervid, och
något hinder deraf således icke möter för
denna §., bibehållande, hafva Utskotten likväl,
enär, genom det ytterligare förtydligande
Utskotten gifvit åt berörde §., medelst
tillsättande af orden: på Mästares Verkstad,
redan blifvit uttryckt, hvad uti nu ifrågavarande
3 §. innefatta*, ansett densamma,
.såsom öfverflödig, kunna aldeles utgå ; hvaraf
följer att en ny numerering af de efterkommande
§• §. bör ega rum, så att 4 §.
blifver den 3 i ordningen, 5 (j. den 4:00
och så vidare: dock anse Utskotten sig, under
upptagandet af anmärkningarna, bora,
till förekommande af irring, begagna den
förra nummerordningen,
Lagutskottets Betätikandcn.
5 §•
Såsom en följd af Utskottens beslut om
antagande af Preste- och BorgareStåndens
föreslagne tillägg vid i hafva Utskotten
anseit sig icke kunna tillstyrka bifall till
Ridderskapet och Adelns samt BondeStåndets
aliernativ vid denna utan föreslå
godkännandet af den motsatta meningen,
siden den i den egenteliga redactionen af
finnes intagen; Och år det en följd häraf,
att Utskotten funnit sig icke kunna fästa
något afseende å Förslaget, att Mästerskap
ej före 27 års ålder borde tilldelas
någon, som icke på Måstares verkstad lära
och såsom Gesäll längre eller kortare tid
arbetat.
6 §.
Någon anledning till förändring af den
här föreskrifne ordning för anmälan om Mä.
sterskaps vinnande, jemte hvad om Måstareprof
finnes stadgadt, hafva Utskotten icke
kunnat hemta af de andraganden, som blifvit
gjorde, till stöd för yrkandet om bibehållande
af de gamla föreskrifterna i desse
delar; äfvensom Utskotten ej eller funnit
de erinringar förtjena afseende, 8tt stadgandet
örn lö6en för Mä^tarebref bordt tillhöra
ExpeditionsTaxan, samt att denna lösen
i alla fall bordt bestämmas till olika
belopp, i mån af Stidernes classification.
7 §•
Då, enligt 6 §., HandtverksSocieteten
tillkommer att protva, om, i afseende på
LagUtskotttts Betänkande11. if>7
en Mssterskapsökandes behörighet att få å«
dagalägga färdighet i sin slöjd , något hinder
må förekomma, har tvekan vppats,
huruvida någon särskild pröfningsrätt af
möjliga hinder för Burskap» meddelande,
borde, såsom i denna §. blifvit föreskrifvet,
kunna vara behöflig och af Magistraten
få utöfvas; I anledning hvaraf Utskotten
få upplysa, att föremålen för den, förenämnde
begge Auctorileter tillhörande,
pröfning äro i så måtto olika, som då Societeten
endast eger att undersöka, om den
Sökande innehar den för Mästerskaps vinnande
föreskrifne ålder, samt, i det fall,
der det tarfvas, tilibragt tillräcklig tid såsom
Gesäll på Mästares Verkstad , tillkommer
deremot Magistraten att tillse, om han
i afseende på nyktert uppförande och frejdad
vandel tn. m. finnes så qvalificerad, att
han till Borgare kan antagas.
Till svar å den erinran, som blifvit
gjord derom, att Utskotten bordt bestämma,
om, och hvilka afgifter, en BurskapSÖkamie
Mästare bör, då hans ansökning
bifalles, till Magistraten erlägga, få Utskotten
endast hänvisa till nu gällande Expeditions-Tnxs,
såsom innefattande tillräcklig
bestämmelse derom; Och beträffande åter
den anmärkning, alt vid slutet af §.
bordt tillägg as uttncket ’’emot de i hvarje
Stad jastställde ajgijter Jur Burskap” hvarmed
förmodeligen afsetts de, som till Stadens
Cassa ingå, så tro Utskotten detta icke
vara af något behof påkalladt.
Lagutskottett Betänkanden.
Häremot och dä Utskotten, efter derom
af en bland dess Ledamöter väckt fråga,
fästat närmare uppmärksamhet på de
följder, som saknaden af ett stadgande, inom
hvilken tid, den, hvars ansökning om
burskap blifvit bifallen, bör fullgöra de
deraf följande förbindelser, samt inträda i
utöfningen af den handtering, hvarföre han
blifvit inskrifven, kan medföra, hafva Utskotten
trott sig böra, till förekommande
deraf, föreslå följande föreskrift, att i särskild
mening, intagas vid slutet af 7 §.
Den som Burskap sökt och vunnit, åUgge
det ovilkorligen 3 och vid påföljd att,
i annat fall hafva Burskaps-rättigheten förverkat
j att inom ett år från den dag Burskaps
Resolutionen jör honom blifvit utfärdade
fullgöra hvad honom deruti blifvit förelagdt3
eller eljest såsom en följd af det vundne Bur.
skåpet kan tillhöra att iakttaga3 samt tillika
inträda i utöfningen af den handtering,
hvarå han Burskap erhållit.
9 §•
Af en Ledamot har väl blifvit yrfcadt,
att, då en Handtverkare för begånget brott
varder dömd förlustig sitt innehafvande Burskap,
honom ej må tillåtas att med egna
händer fortsätta sitt handtverk, utan han
vara förbunden att antingen till Gesall återgå,
eller söka annan sysselsättning, som
xnedför laga försvar; tnen vid betraktande
af den svårighet, sorn altid måste mota en
vanfrejdad person, att hos andra blifva i
ItfUtskottets BitXnktindert. ig<j
tjenst anställd, och då det dessutom kunde
hända att en sådan egde betydlig famiile
att försörja, hvartill arbete hos främmande
icke skulle kunna lämna tillräcklig» Utvägar,
hafva Utskotten trott den honom medgifne
frihet att nära sig med sin handtering
icke böra honom förvägras, dock hafva
Utskotten, i anledning af en annan anmärkning,
ansett billigheten fordra, att han
för den tillåtne Näringsfriheten bör till den
Stad, hvarest han vistas, eller hvarunder
han eljest hörer, något contribuera; i följd
hvaraf Utskotten tillstyrka, att vid slutet
af §. efter orden: dock må honom ej förmenas
att3 tilläggas uttrycket: emot skälige
■afgifter till Staden.
lo §.
Ehuru man sökt visa, att skyldigheten
till nya Burskapsafgifters erläggande, då den
som afsagt sig Burskap, detsamma återtager,
skulle innefatta en obillighet, och ehuYu
det äfven blifvit yrkadt, att vid ett sådant
fall, undersökning om bibehållen skielighet,
välförhållande samt oförsvagad drift
att sköta en förut öfvergifven handtering,
borde föregå, hafva Utskotten icke fannit
skäl att något i denna §. ändra eller tillägga.
11
Emot de många anmärkningar' som,
särdeles inom BorgareStåndet, blifvit härvid
gjorde, åberopa Utskotten endast de utförligt
utvecklade motiver , aom grundlagt Ut
-
lfo LagUtskostets Betänkanden,
skottens öfvertygelse, att bibehållandet af
hvad derigenom blifvit föreslå get skall för
Allmänheten medföra en stor Låtsad, utan
stt tillskynda Närings-Idkare någon egentelig
förlust och skada.
12 §.
Då Utskotten redan i början af sitt
Utlåtande yttrat sig öfver det ämne, som
denna §. angar, och deruti bestämt sitt omdöme
till fördel för vissa Handtverkeriers
idkande på Lindet, torde Utskotten endast
behöfva hänföra sig dertill, och således
undgå att yttra vidare så väl öfver påståendet
om
sen att drifva borgerliga yrken på landet,
som öfver yrkandet om utsträckning af den»
na tillåtelse till alla slags handtverk. Frågan
om vidden af de förbindelser till Staden,
Sorn en på landet bosatt Handtverkare
rätteligen bör ega, har emellertid åter
kommit i närmare öfvervägande hos Utskotten,
och dåUtskotten härvid icke kunnat underlåta
att taga i betraktande, att en sådan Handtverkare,
derest valet vorehonomfritt, alltid häldre
skulle, emot befrielse frin de flere personliga
skyldigheter, sorn Borgare i Stad åligga,
eftergifva anspråket på de mindre betydelige
förmåner och prerogativer» sorn,
utom uäringsrättigheten, skulle honom i
egenskap af Medlem af BorgareStåndet kunna
tillkomma, an, genom tillgodonjutandet
af de senare, ikläda sig ansvarigheten af da
förre,
Lagutskottets Betänkanden. 161
förre* hvarigenom således Städernes Borgerskap,
som dymedelst i sin mån skulle blifva
mera besvärade, otvifvelaktig! komma
att lida, hafva Utskotten, i stället för hvad
derom i §. förekommer , funnit sig böra
föreslå följande förändrade stadgande i
4:de period. En hvar å Landet sålunda
bosatt Mästare vare förbunden, att emot
frihet till deltagande i val och alla öfrige
rättigheter, sorn Städernes Borgerskap tillhöra
och med Burskap i allmänhet förenade
äro, likväl med vilkor, att utan särskildt
kallelse , sjelfmant vid dylika frågors fårehafvande
sig inställa, i allo uppfylla de med
Burskap och Borgarerätt åtföljande förbin*
dets er utan undantag; dock att hvad personliga
skyldigheter angar, honom må vara öppet
att antingen sjelf desamma fullgöra, eller
ock emot befrielse derifrån, erlägga till
Stadens Cassa en viss Contingent , efter af
Borgerskapet uppgjord Taxa, sorn ef Magistraten
profves, 1 öfrigt etc.
13 §•
Vid ytterligare granskning af de skäl,
som vid första öfverläggningen om den ifrågaställde
rättigheten till Handtverksförläggande,
med åtföljande förmon för Förläggaren
att derå "kunna erhålla burskap,
blifvit af tvenne Stånds Ledamöter inom
Utskotten deremot anförde, och nu vid Sterremissen
jämväl åberopade, hafva Utskotten
ansett sig böra öfvergifva det BiternaLagdt
skottets Betänkanden. 11
162 LagUtskotttts Betankanden.
tivt framställde Förslaget om berörde rättighets
auctoriserande genom den nu ifrågavarande
Författningen ; Och då Utskotten
således tillstyrka, att 13 §. må ur samma
Författning utgå, uppkommer derigenom en
ytterligare rubbning i nummerbeteckningeä
ä de efterföljande ($, §. af 4 Art.
H §•
Med gillande äf den anmärkning, sorn
blifvit gjord emot stadgandet, att Enka efter
Mästare må, likasom i 15 §. blifvit vid
enahanda fall tillåtit Enka, eller ogift Qvinna*
hvilka sjelfve förskaffat sig burskap å handtverk,
vid ingående i gifte bortsätta sin handtea.
ring, äfven om Mannen icke tillhör samma
yrke och burskap? rått derå vill söka, föreslå
Utskotten, att innehållet af sista meningen
i §. må sålunda ställas:
1 räder hon i annat gifte > vare henne
förbudet att med handteringens idkande Didare
fortfara.
15 §•
För bibehållande af Enkors och ogifta
kvinnors rätt att ingå i handtverk, enär*
de dertill visa säg ega skicklighet och i öfrigt
fullgöra, hvad uti 5. föreskrifveS, tro
Utskotten de i motiverne härföre anförde
skäl vara tillräckligt talande; äfvensom be*
stänimelserne i §. rörande det vitsord, sorn
erfordras till bestyrkande deraf, att det prof,
en sådan person företer å sin skicklighet i
Höjden, blifvit tF henne sjelf föifärdigadf j
Lagutskottets Betänkandet!; l63
feämt den garantie, sorn, genom vilkoret
äf Förmyndares ansvarighet, kommer att
beredas för uppfyllandet tf de förbindelser,
sorn i handtverk deltagande omyndig Qvinna
kan idgå, torde anses emot alla missbruk
och olägenheter fullkomligt tillfyllestgörande.
Vidkommande yrkandet, ätt ogift Qvini
ha må, sedan hon tiädt i gifte, icke fä det
handtverk, hvarå hon erhållit burskap, fortsätta,
så lärer härvid böra ihågkommasi
ätt enär rättigheten till håndiverkets drifvande
blifvit af henne sjelf förvärfvad, billigheten
icke kan medgifva förlusten deraf,
blott derföre att bon i agtenskap ingår;
kunnande för öfrigt destomindre higot äfventyr
af Afhandlingars ingående med sådan
person inträffa, isom, utom det att föreskrifvet
är, det Mannen jämväl skall ansvara
för de förbindelseri hans Hustru kati
iafsluta, Kongl. Förordningen den 28 Junii
1798 i 5 §• berättigar Borgenär att söka bysättning
å Hustru* som efter särskildt tillhand
idkar köpenskap eller annan loflig
Näring.
Samma rättighet till handtverks drifvande
efter ingåoget gifte, som blifvit ogift
Qvinna tillåten, lärer utan tvifvel, videna*
banda törhållande, böra Enka medgifvasj
hvarföre, och sedan den allmänna frihet för
Enka i förevarande afseende, som genooi
14 §. varit henne försäkrad, numera blifvit
borttagen, den särskilda, hvarom här
iir fråga, torde i denna §. böra uttryckelig
164 LagUtsktttets Bettinkanden.)
gen bestämmas genom följande förändring
i tydelsen af §:s tredje period.
Enka eller ogift Qjvinna, som undfått
tillstånd att för egen räkning idka någon
handtering, må derest hon i gifte trädericke
förvägras att äfven sedermera med Mannens
samtycke och under deras gemensamma ansvarighet
samma näring fortsätta, enär de
etc.
16 och 17 §. §.
Samma anmärkningar som förut blifvit
gjorde vid desse §. §. och af Utskotten besvarade
i motiverne till 4 Art., hafva vid
Iterremissen å nyo blifvit framställde; men
då Utskotten icke kunnat förändra de åsigter
, som vägledt Utskotten vid deras föreslående,
lära Utskotten icke behöfva härom
ingå i vidare yttrande.
18 §.
Härvid är anmärkt, dels att om inträde
i Timmermans, och Murare handtverkeri»
utöfning såsom Mästare medgåfves,
utan anspråk på större skicklighet hos den
Sökande, än som erfordras för en Gesäll i
desse yrken, hvilket ansetts följa af Utskottens
Förslag, enär af den sistnämnde skäligen
bör kunna fordras, att han förstår verkställandet
af en väsendtlig byggnadsdel, så
vida derunder äfven kan förstås en Vindskappa
eller Takstol, skulle otvifvelaktigt
all förkofran i desse handtverk hämmas och
Allmänheten blifva lidande, enär vid hvar
-
LagUtskottett Betånkanden, i65
je nybyggnad eller reparation biträde af en
Architect eller Mecbanicus, jämte Mur* och
Timmermä tare, skulle erfordras; dels att
Architecter och Mechanici, som vunnit
Mästerskap icke borde få utöfva detsamma,
sä länge de ega inseende öfver publike
byggnader, eller utöfva Controli öfver Räkenskaperne
dervid, och dels att Architecter
och Mechanici, som hålla Lärlingar och
Gesäller, borde vara Ovilkorligen förbundne
att söka Mästerskap och Burskap.
Någon grundad anledning till farhåga
för byggnadskonstens förfall genom upphörda
fordringar på theoretisk insigt i Architecturen
hos dem, sorn enskildt till Timmermästare
eller Murmästare vilja blifva
antagne, tro Utskotten sig emellertid icke
hafva gifvit, då Utskotten tvärtom sökt uppmuntra
till förvärfvande af en större skicklighet
deruti genom den föreslagne, för Idkarne
utan tvifvel förmånliga och för Allmänheten
äfven båtande rättigheten, att, då
de kunna ådagalägga en sådan, få hos sig
förena ofvannämnde bägge yrken. Också
lärer erfarenheten, åtminstone i de smärre
Städerne, visa att Timmermästares och Murmästares
insigter sällan ligga utom gränsen
af det practiska i handteringen, och i sådant
fall, kan Förslaget icke sägas stadga
annat, än hvad som nu i verkligheten eger
rum.
Den andra af de vid §. gjorde anmärkningar,
hvartill anledningen blifvit hemtad
från ett enskildt, af Anmärkaren uppgifvit,
l66 Lagutskottett B et årtionden.
missbruk, anse Utskotten icke kunna blifva
föremål för en bestämmelse i förevarande
Författning J och hvad den tredje angår,
hafva Utskotten icke kunnat finna något
skäl till förändring af hvad §. i motsats deraf
innehåller,
19 §•
För oförändradt bibehållande af denna
hvaremot åtskilige Talare framstäldt erinringar,
och ibland hvilka en åtyftat ådagaläggandet
af obilligheten af särskildt undantag
för Stockholm, i afseende pä sättet
till Bagerihandteringens utöfning, få Utskotten,
likasom ofta förut, åberopa sine i
förra Betänkandet anförde motiver, jämte
hvad af i Nåder tillförordnade Committé,
rade, uti deras vid Förslagen till Handels-,
och Handtverks-Qrdning bifogade underdåniga
skrifvelse, blifvit rörsnde förenämndQ
tpeciela omständighet yttradt,
Femte Artikeln\
a §.
Då, såsom en Ledamot sökt visa, ut-s
trycket i denna : och icke kunna till gnet*,
het och beskaffenhet genast viå eniottagqndet
bedömas utan tvifvel skulle föranleda
till ett olika förfarande af Mästare, allt
efter som hvar och en af dem kunde deraf
göra en mer eller mindre vidsträckt tjliåtppning,
hvilket åter komme att beip, 3?
l^agUtskotttts Betnnknnden, 1S7
det särskildta begrepp, som sjelfva uttrycket
kunde hos honom alstra, samt det således
vore att befara att, med bibehållande af en
$å obestämd term, många tvistigheter skulle
kunna uppstå, hafva Utskotten, till förebyggande
deraf, härmed velat föreslå, att
nämnde uttryck må ur §. utgå och början
af densamma erhålla följande lydelse:
Handtverksarbeten och tillverkningar
sorn äro aj den beskaffenhet A att de utan skada
eller vanprydnad kunna, stämplas , skola etc.
Yidare hafva Utskotten, på grund af
gjorde anmärkningar om olämplighetea af
varans confjscatjon för en så ringa förseelse,
sorn underiåtet stämplande af densamma,
hvarföre de utsatte böterne ansett» vara mer
än tillräcklige, funnit sig böra tillstvrka,
att berörde, måhända nog stränga, påföljd
må försvinna och de bestämde böterne af
(5 R:dr 52 sk. innefatta hela ansvarigheten
för underiåtet iakttagande af hvad om varors
stämpling blifvit förordnadt; hvadan uttrycket:
skola vid varans confiscation och 6
R’-dr 32 sk. boterA torde förändras till: skola
vid Sex Riksdaler 52 sk. böter.
Då det blifvit ansedt mindre nödigt att
på landet bosatt Handtverkare skall, utom
till HandtverksSocieteten och Magistraten
i den Stad, hvarunder han lvder, äfven till
Konungens Befallningshafvande uppgifva den
stämpel eller marke, som hao till betecknande
af sine tillverkningar ämnar gagna,
fg Utskotten till upplysning meddela, att
LagUtskottcts Betänkande».
sådant after tillfälle för KronoBetjeningen,
som under Konungens Befallningshafvande
är lydande, att vinna kännedom om stärn*
pelns beskaffenhet, till rättelse vid förekommande
frågor.
3* 9*
NSgon modification i de häruti föreskrifne
ansyarspåföljder hafva Utskotten,
med afseende på nödvändigheten att ställa
consumeater i säkerhet mot bedräglig eller
vårdslös behandling af Handtverkare, icke
funnit skäl att, såsom yrkadt blifvit, tillstyrka
; likasom Utskotten å andra sidan icke
ansett skäl föreiinnas till förlängande af den
tid, inom hvilken åtal emot Mästare, som
sig felaktigt förhållit, må ega rum.
Den origtighet, sorn förelupit, genom
åberopande härstädes af 4. Art. 10 §. i stället
för samma Artikels 9 §., hvilken senare
likväl nu sedan 3 §, blifvit föreslagen
att försvinna, bör blifva 8 §•> varder härmed
till rättelse anmärkt.
4 §•
Med lämnadt afseende till den erinran,
som blifvit gjord derom, att då svårighet
ofta kan möta Handtverkaren att 1
förhand bestämma så väl åtgången af rudi.
materier, som vidden af det besvär, bearbetningen
kan medföra, hälst om ett arbete
af ny eller ovanlig uppfinning beställes,
det, i sådan händelse, vore nog hårdt att
ålägga Handtverkaren genast vid beställ
-
Lag Utskottets Betänkande«, 169
ringen uppgifva det pris, hvarföre han
skulle vilja lemna arbetet färdigt, samt enär
Utskotten tillika låtit hos sig i öfvervägande
komma, att någon olägenhet för
den, som betingar en vara, icke kan uppstå
deraf, att Handtverkaren vägrar på förhand
bestämma betalningen eller arbetslönen,
emedan den förre, så vida han icke
vill låta det bero på framdeles afgörande,
eger att vända sig lill annor Idkare, hafva
Utskotten trott, att, med undantag af hvad
som angar den Magistraten tillkommande
pröfning, då Idkare och Beställare icke kunna
om priset å arbete förenas, bestämmelserne
i denna §■ rätteligen borde försvinna *
hvarefter § endast skulle komma att omfatta
ett sålunda uttryckt innehåll:
tf
Ar a färdig handtverksvarahvartill
antingen läkaren _, eller den varan beställt
anskaffat ar b et s ämnen j visst pris ej betingodt
och åsämjas ej Idkare och Beställare
otn betalningen derföre _, ege Magistraten j
efter deras och HandtverksSocietetens hårande
j att bestämma j till hvad belopp, den skäligen
må utgå.
6. §.
Emot denna som rätteligeu bör, lika
med de tvenne efterföljande, undergå
ny numerering och betecknas med numret
näst framföre, emedan i följd af felaktig numerering
någon paragraf med numret 5 i
denna Artikel icke förefinnes, har blifvit
anmärkt, att det syntea innefatta ett obe
-
170 LngUtskottets Betdnkandtn.
hörigt tvång, att ålägga en Handtverkare
emot sin vilja åtaga sig Arbete för Kronans
räkning och dervid ej ens medgifva honom
att sjelf bestämma priset å sine tillverkningar
eller sitt arbets biträde; men som ett
dylikt åliggande för Handtverkare altid existerat,
och äfven finnes stadgadt i den gemla
SkråOrdnirigen; så anse Utskotten denng
anmärkning icke förtjena afseende.
7 §»
I anledning af åtskilliga vid denna §.
gjorde erinringar, få Utskotten förklara;
att Utskotten anse det ingalunda öfverensstämmande
hvarken med tidslynnet eller
den större säkerhet, sorn i ett constitutios
nelt Land hör finnas, att upplifva den genom
Regeringens visa föranstaltande redan
afskaffade bönhasjagten och hlisvisjtationer
till upptäckande af obehöfiges intrång i
handtverkerierne; att, hvad uttrycket: tigande
Vederbörande Fisca/er, hvilkas både
rättighet och pligt det är etc, 3 beträffar,
Utskotten ej kunna förena sig i föreställningen
om ölverflödighetea af ordet ratu
tighetemedan derigenom synes tiilkäcnagifvas
en frihet för Fiscaler att vägra sitt
biträde, då det till beslag af förmente oJofi
lige handfverkeyivaror äskås, —- en frihet.
Sorn då tvekan om d^ras rätta egenskap
hos dem uppstår, icke synes bora vara dem
betagen, så vida, vid beslagets möjliga ogillande,
BasJagaren, enligt hvad här jämväl
blifvit stadgam, är underkastad ansvar; att
LtigUtskottets Bet dukanden. 171
Utskotten deremot finna, det, i fall den
anhållne varan eller arbetsämpet dertill är
annor Man tillhörig, densamma icke skäligen
bör kunna dömmas förbruten, utan ansvarspåföljden
för den obehörige läkaren i
stället ökas genom utgifvande af en emot
dess värde svarande ersättning; samt att Utskotten
jämväl inse behofvet af ett närmare
bestämmande derom, afl den befattning,
sorn i §. blifvit tillagd Piscalor, obehindradt
må. kunna utöfvas äfven af KronoBetjeringen;
Och lärer i följd af desse nu nödige
firndne ändringar och tillägg, nedannämnde
mening i 7 §, böra stål las sålunda:
Kommande i ada desse fall- de tillverkade
eller under förarbetning befintelige varorne
att jämväl vara fö*brutne ^ den händelse
dock undantagen att desamma eller arbet sämnet
dertill skulle finnas annor Man tillhörige\
dä i stället den brottslige kommer att utgifva
deras fulla värde- Så val Landtb och
StadsFucalerj som KronoBetjente i allmän,
het; hvilkas både rättighet etc.
I öfrigt och då det sätt som blifvit
faststäldt till de i denna $. stadgade böters
beräkning för itererade förbrytelser icke å
något annat gtälle i denna Författning blifvit
iakttaget J och böterne dymedelst skulle
kunna komma att stundom stiga till ett
nog betydligt belopp, tillstyrka Utskotten,
att med böternes utgörande för förnyade förfirytelser
må förhållas på lika sätt aom i ^
§ denna Artikel är föreskrifvet, samt att
båledes uttrycket hvilka böter sedermera, får;
172 Lagutskottets Betänknnden,
hvarje pang fördub/at_, ma förändras till
hvilka böter sedermera hvarje gäng med ett
lika belopp förökas.
Sjette Artikeln.
i§.
Då en Ledamot inom Hederv. BondeStåndet
förment bestämmelserne i denna
och 5 §. §. rörande forum för handläggningen
af de deri omnämnde mål i första Instantien,
samt de Embetsställen, dit de, i
händelse af fullföljd klagan, böra vidare
gå, vara beroende af Resultatet af Riksens
Ständers öfverläggningar, i anledning af Särskilda
Utskottets Förslag, angående organi.
sationen af StyrelseVerken i Riket, tro Utskotten
sig böra framföra den erinran, att,
i händelse Riksens Ständer skulle bifalla det
i ämnet af nämnde Utskott redan afgifne
Betänkande, skall, efter den upplysning,
Utskotten härom sökt vinna, Utskottens project
uti ifrågavarande afseende dermed finnas
fullkomligen instämmande.
Af en Ledamot är fordran gjord på en
föreskrift i denna §., hvarigenom till undanrödjande
af all tvekan om rättigheten i
detta fall, borde bestämmas att Mästare eller
Gesäll, som finner sig missnöjd med
HandtverksSocietetens yttrande och beslut
rörande Examina vid sökt Gesäll-eller Mästerskap,
måtte ega frihet att deröfver få i
Lagutskottets Betnnkandcn. 17a
4
vederbörlig ordning klaga; men som en sådan
rättighet genom 5 §. i denna Artikel år gifven
och bestämd , kan något behof af dess
fastställande på detta ställe icke förefinnas.
3 §•
I anledning af de anmärkningar, som
vid denna §. blifvit gjorde, kefva Utskotten
endast funnit nödigt att föreslå den förändring
deruti, att HandtverksSocieteten
Cassa må af Societeten ensam förvaltas, dock
emot årlig redovisnings aflämnande till Magistraten
; hvaraf skulle följa att 5. erhölle
följande derefter lämpade redaction!
Af de efter denna Författning utgående
böter tillfalla den ena hälften Åklagaren,
eller Måls egar en och den andra en fondj
som HandtverksSocieteten eger samla och använda
j dels till Societetens nödige utgifter
och dels till understöd för gamle af sig komne
Handtverkare och Gesällersamt för aflidne
Handtverkares och Gesällers fattige
Enkor och Barn; Vare dock Societeten skyldig
ätt för förvaltningen deraf vid hvarje
års början inför Magistraten visa redo och
räkning.
I öfrigt och då flere Ledamöter inom
Vällofl. BorgareStåndet sökt fästa uppmärksamhet
på svårigheten, om ej omöjligheten,
för HandtverksSocieterne att med de tillfälliga,
alltid ringa, inkomster, som andelen
i fallande böter kan lämna, bestrida Societeterres
flerfaldige oundviklige utgifter,
hälst om föremålen för dem blifva af den
174 LagUtskoticts Betdnkandttt.
ampla beskrffenhet, som i §. stadg2s; 1
anseende hvartill blifvit Föreslagit, att andre
utvägar, såsom genom årliga tillskott
af Sitntelige Handtvérfcsidkare hl. m. bordé
påtänkas till bebe f/ens Fyllande* få Utskotten
åberopa sitt förut meddeldte yttrandflj
att det icke kan vara Borgérskapet betaget
att sins emellan ingå hvilka Föreningar och
öfverenskommelse!, sdiii hälst, då gtdjé
Mans rätt blott iöke derigenom störes.
2:0 Förordningen angående Gerning}-  j/iåns antagande på Landet.
M
Bland
de allmänna änmärkningarng
hafva Utskotten redan till besvarande upptagit
de emot tillökning i det förut tillätne
antalet af Gerningsmän gjorde erinringar;
Och då Utskotten tillika yttrat sig vilja utgå
från den grundsats, att Landtmannen
borde tillåtas betjena sig af Socknehaodtverkare
i alla de, men ock endast de, yrken,
hvari antingen ett ständigt, eller pä närmare
håll tillgängligt biträde vore För ho*
nom af nöden, är det en följd häraf, attj
om Utskotten å ena sidan anse sig icke kun.
na understödja yrkandet otn frihet till an*
tagande sf Gerningsmän, i hvilket handtverk
som hälst, böra Utskotten å den an=
dra äter icke nu söka motverka utsträckningen
af lamma frihet^ utöfver hvad Utsköt*
LngUiskottelt Betånkanden. iy5
ten i denna del förut föreslagit, éerest för
Utskotten blifvit ådagalagdt, att jemte de
i denna 5. upiäknade Gerningsmän andre
finnas, i afseende på hvilka ofvannämnda
förhållande äfven inträffor; I detta afseende
är uppgifvet, att Svarfvare, Målare, Repslagare
och Sotare jämväl skulle, för Landtmannens
ofta inträffande behof af handräckning
från deras sida, å Landet erfordras.
Hvad Idkarue af de 2:ne sistnämnde yrkena
beträffar, äro Utskotten likväl icke af
saloma tanke» i afseende på Sötarne särskildt,
af det skäl, att Allmogen vanligen
kjeif besörjer de göromål, sorn denna handtering
tillhöra; men vidkommande åter
Svarfvare och Målare, hvarå äfven för närvarande
nästan öfver allt å Ländet finne*
tillgång, kunna Utskotten ej annat än instämma
i vitsordandet af Landtmannens behof
af Idkare i desse handtverk; hvarföre
ock Utskotten hemställa att så beskaffade
Gerningsmän mä å Landet få bosätta sig och
med arbete tillhandagå Allmogen.
Vid denna §. har eljest den reflexion
ock förekommit, huruledes genom obestämdheten
af ordet flere Socknar, tillfälle
skulle kunna öppnas för en Gerningsman,
ätt utöfva sitt handtverk icke blott inom en
hel Pro vines j utan ock ännu vidsträcktare;
Och som Utskotten icke kunnat undgå att
Inse, att missbruk af GerningsmänS Näringsfrihet
på detta sätt skulle uppkomma, hafva
Utskotten funnit sig böra för det irna
jy6 Lagutskottets Betänkanden.
märkte uttrycket föreslå mera bestämda
ordalag.
I förenämnde tvenne afseenden är det
derföre, som Utskotten tillstyr ka att bör»
jan af i §. må gifvas en sålunda förändrad
lydelse:
Landtman skall vara medgifvet att antingen
Sockne- eller Häradsvis j eller gemensamt
/år flere Socknar inom ett och samma
Häradj till Handtverkare eller Gerningsman
antaga etc. samt att vid slutet af §. må
tilläggas orden; Svarfvare och Målare_, då
ock ordet samt framföre Kruk- och Kakelugnsmakare
bör borttagas.
2 §.
Flere anmärkningar hafva blifvit gjorde
i afseende på sättet till Gerningsmäng
antagande och constituerande, innefattande,
dels att någon anledning icke vore för handen
till förändring af den förut föreskrifne
ordningen härföre, enligt hvilken det
varit lämnadt till HäradsRätterne, att, efter
Sockne- eller Häradsmäns hörande, utlåta
sig öfver Gerningsmäna ansökning om
rättighet till Handtverksidkande inom en
viss ort, innan Gerningsbref för dem af
Konungens Befallningshafvande utfärdades,
dels att Konungens Befallningshafvandes anlitande
om Fullmagts utfärdande för antagne
Sockne Handtverkare skulle innefatta en
obehöflig mesur, samt att det vöre tillräckligt,
att Socknemännen sjelfve med förord
-
LagUtskottett Betänkande*,
ordnande eller antagningsbevis försage Gärningsmännen;
men då hvad förra omständigheten
beträffar, det skäligen synes böra
få bero af Sjcknemännen sjelfve att bestämma
behofvet af de biträden i handtverk,
Sorn för deni kunna vara nödige och Härads.
Räiternes inblandande i rent af ekonomiska
frågor dessutom lärer vara mindre lämpligt,
samt, i afseende på senare frågan, det
torde böra komma i betraktande, att för
tillsynen deröfver, att inga andre, än behörigen
auctoriserade personer få å landet
med Handtverk sig befatta, äfvensom för
controllen å Gerningsf rens rigtiga utgörande
af dem, som dertill äro förbundne, nödigt
är att Konungens Befallningshafvande,
och genom honom underlydande Krono,
betjente, må ega kännedom om de i hvarje
ort bfcfiotelige Gerningsmän, dertill skyldigheten
för desse att föiSe sig med Konungens
Befallningshafvandes Fullmagt bereder
det säkraste tillfället; så anse Utskotten
i förenämnde delar sig icke kunna förändra,
hvad nu ifiågavarande §. derom innehåller’
hvaremot, med gillande af dea
anmärkning, som blifvit gjord om mindre
tydlighet uti det härstädes intagne förbud
för Gerningsmän till antagande af Gesäller
och Lärlingar, som vid ordentligt handt,
verk arbetat, Utskotten, jemte förklarande,
att afsigten dermed varit att lägga hinder
i vägen för Gerningsmän att betjena sig af
sådana personer, som i lära ho9 Mästare
LagUtskottets Betånkandstt. 12
iy8 LagUtskottitt BetHnkattitn,
blifvit inskrifne, eller på dess Verkstad så»
som Gesäller någon tid sin handtering idkat,
funnit sig böra föreslå det förtydligande
deraf, som Utskotten anse kunna vinnas
genom bottagande af ordet jörut; Och
torde åfven tillförekommande af missljud,
genom användandet af ett och samma verbum
på flere ställen i nära fortsättning efter
hvarandra i uttrycket: att till slikt biträde
antaga sistnämnde ord kunna utby*
tas emot: betjena sig af.
3 §-
Af skäl, sorn Utskotten här ofvanföre
vid 2 §. anfördt, kunna Utskotten ej tillstyrka
bifall å den häruti föreslagne förändring
i sättet till Gerningsmåns af»kedande,
nemligen att härvid skulle göra tillfyllest,
att afskedstagandet anmäldes till
Socknestämmo.Protocollet, med aflåmnande
tillika af Gerningsmannens erhällne an*
tagningsbevis, soin i den händelse annor
person till Gerningsman i den afgångnes
ställe åstundades, kunde till Konungens
Befallningshafvande insändas.
4 §•
Det af en Ledamot gjorde Förslag,
att beloppet af Gerningsören måtte bestämmas,
i förhållande till det antal Tjenare elier
Arbetare, hvarmed Gärningsmannen
bedrifver sitt yrke, kunna Utskotten för
sin del icke såsom giltigt antaga.
LagUtskotttts BttdnhandiU, 179
5 §•
Då i 1 §. blifvit medgifvet att flere
Socknar till och med ett helt Härad, få
förena sig om begagnandet af en och samma
Gerningsman, torde tillräckligen vara
sörj dt derföre, att Landtmannen icke må
sakna biträde äfven af sådane Gerningsmän,
hvilka icke kunna hafva tillräcklig sysselsättning
inom en enskild Socken och således
icke behöfva för hvarje Socken antagas*
Att såsom yrkadt blifvit, tillåta SockneHandtverkare
hvar som hålst å landet utöfva
sin handtering, synes ej öfverensstämmande
med god ordning och skulle dessutom
aldeles förändra begreppet om SockneHandtverkare.
För en sådan tillåtelse lärer
ock icke eller någon grund kunna hämtas
derifrån, att Handtverkare i en Stad
blifvit berättigade att för andre Städers Innevånare
åstadkomma tillverkningar och
äfven i annan Stad, ån der de äro bosatte,
betjena med arbete, emedan i sådan
händelse skulle, emot hvad Utskotten ansett
böra medgifvas, samma Näringsfrihet,
sorn i Staderne eger rum, på landet införas
och den återstående gränseskillnaden
emellan Landt- och Stadsmannna Näringar
nästan tillintetgöras.
Någon anledning till förbud för Landthiån
att antaga flere Girningsmän för hvarje
Socken, derest de med en enda icke
kunna vara belåtne, anse Utskotten icke
genom den nu ifrågavarande Författningett
i8o I.tilJt skottets Bet ärik anden.
vara gifven; Och ett närmare bestämmande
af rättigheten i detta fall lärer ock icke
eller erfordras.
Att, enligt hvad en Ledamot påstådt,
förmena Gerningsman att förarbeta egna
rååmnen, skui 1 e, i Utskottens tanka, vara
ganska olämpligt neli vilie, i afseende på
vissa yrken, ungefärligen såga detsamma,
som att förbjuda deras Idkare å landet bosätta
sig. Någon controll å iakttagandet
deraf skulle dessutom icke vara möjlig.
6 §.
Denna §., såsom ej innehållande annat,
än hvad som, grundadt i naturlig rättighet,
kan fattas och förstås utan biträde
af någon Lag, har en Ledamot ansett böra
aldeles utgå; hvaremot en annan äskat
ett bestämmande af enahanda rätt för Stadsbo,
som deruti blifvit Landtman försäkrad.
Emellan bägge desse meningar hafva Utskotten
trott sig böra gå, och föreslå derföre
att ordet Landtman må ur § utgå,
hvarigenom friheten att af tjenstefolk och
underhafvande låta förfärdiga det arbete da
förstå förrätta; biifver lika öppen för Städernas,
sorn för Landets Innevånare.
7 §•
I afseende på den i denna §. Landtmannen
medgifne slöjde. och afsättningsfrihet,
hafva flere anmärkningar blifvit gjorde,
syftande dels på inskränkning i Allmogens
rätt att åstadkomma tillverkuingar af
LngUtskottttt Betänkanden. lgi
andre Metaller än jern och stål, samt att i
Städerne få försälja färskt kött, bröd och
dricka med den erinran tillika, att i §. bordt
bestämdt uppräknas de öfrige Artiklar;
hvartill slöjde- och afsättningsfriheten må
sträcka sig, dels påen ytterligare utsträckning
häraf, eller åtminstone ett förtydligande,
hvarigenom den rättighet, Landtmannen
förut egt att drifva handel med
sina grannar, mätte uttryckligen bekräftas.
Desse anmärkningar hafva Utskotten
noga öfvervägat, men deraf ej kunnat hemta
skäl att tillstyrka andre förändringar i
§., än i afseende på ett mera tydligt bestämmande
om fortfarandet af Landtmannens
hittills innehafda frihet att å Landet,
äfven utom Marknader, dock icke genom
kringfarande, föryttra sine produeter, samt
rörande tenns uteslutande bland Allmogens
lofgifne tillverkningar, såsom lika med guld
och silfver underkastadt controllering; genom
hvilka förändringar behof likväl uppkommer
af en ny redaction till en viss del
af § , vid hvars föreslående Utskotten, så
vidt det angår förstnämnde omständighet,
ansett sig böra följa det project, som Full*
mågtigi-n af Hedervärda BandeStåndet Anm
ders Andersfon dertill uppgifvit; Och skulle
således nedannämnde mening komma att
på följande sätt uttryckas:
Parande dem obetaget att slika deras
egna produeter och tillverkningar till Stader
införa samt i hamnar och i Torg vid alla
så Marknads som andre tillfällen till salu
18a LagUtskotttti Betänktinden.
hålla* och järnvä! vid Marknader i ianaet
samt hemma t aeras hus och under väg till
och ifrån Städer och Marknader föryttra;
dock att under berörde tillåtelse icke inbegripes
guld, silfver och tenn, vid hvilkas för ar betande
särskilde föreskrifter ega rum.
Flere Ledamöter af Vållofl. BorgareStåndet
hafva sökt göra gällande den tanka,
att derest färskt kött, bröd och dricka
finge af Landttnannen till Städerne fritt införas
och der föryttras, borde Städerne i
sin mån befrias från vidare betungande med
den så kallade Salu-accisen, hvilken till utgörande
är fördelad emellan Slagteri- Bageri-
och Bryggeri-Näringarne; men häröfver
hafva Utskotten ej annat yttrande att
meddela, än att frågan hvarken tillhör förevarande
ämne, eller är af den beskaffenhet,
att den under Utskottens handläggning
komma kau,
8 §*
Då Kongl. Kungörelsen den 31 Augusti
1815, angående en fri Victualiehandel,
berättigar Landttnannen, att äfven t
Städer få upplägga spannem»! och Victua|jer,
hafva Utskotten, med gillande af en
härom gjord påminnelse, funnit sig böra
föreslå, att uttrycket i denna upplag
deraf d Landet må förändras till; Upplag
deraf i Städerne och å Landet.
LtgUtskottat Bctink*nil»n.
3:0 Handels- Ordningen*
Första Artikeln.
1 g.
Likasom vid 4 Art. 7 §. HandtverksOrdningen
hafva Utskotten funnit ett stadgande
här böra intagas, angående skyldighet
för den, som vunnit rätt att idka handel,
att inom ett år efter dertill erhållet
tillstånd, inträda i utöfning af rörelsen samt
fullgöra de af Burskapsrättigheten följande
förbindelser; i hvilket ändamål föreslås,
att uti särskildt moment följande tillägg
må vid 1 §. intagas:
Den som Burskap ä handel erhållit, åligge
det ovilkorligen * och vid påföljd att i
annat fall hafva Burskapsrättigheten förverkat
* att inom ett år från den dag, Bur skaps
Resolutionen för honom blifvit utfärdad,
fullgöra hvad honom deruti blifvit förelagdt,
eller eljest såsom en följd af det vunne burskapet
kan tillhöra att iakttaga. Vare han
ock förbunden att inom samma tid och vid
enahanda äfventyr sin handelsrörelse påbörja.
2 §.
I motiverne till denna §. hafva Utskotten
fullständigt utvecklat skälen, hvarföre
Utskotten ansett vilkoren af genomgångne
läroår för vinnande af inträde i handel, såsom
sjelfständig Idkare, böra afskaffas, samt
ea ålder af 25 år i allmänhet erfordras för
erhållandet af Burskap derå; Och då Ut
-
*g4 LagUtsktttcts Betdnkandcn.
skotten, af hvad häremot blifvit anfördt,
icke funnit samma skäl vederlagde, hänföra
Utskotten sig nu dertill, tued åberopande
tillika af det yttrande, Utskotten vid
besvarandet af anmärkningarne emot 4 Art.
1 §. HandtverksOrdnirigen afgifvit, rörande
den stridighet i afseende på den föreskrifne
åldren, sorn skulle finnas emellan
Stadgandet härom, och hvad GrundLagen
rörande åldren för Representanter innehåller;
äfvensom Utskotten ifråga om hvad
Sorn jim väl här blifvit erinradt emot den
påbudne borgen för utgörandet af 6 års utskylder
till Staden och Kronan, hänvisa till
Sitt å samma ställe förekommande Utlåtande
derom.
Då, jemte den allmänna anmärkning,
att skicklighet i ett yrke af den practiska
beskaffenhet, som handeln, icke genom anstäld
examen med tillförlitlighet skulle kunna
utrönas, den särskilda blifvit gjord, att
vetenskapligt förhör med den Sökande syntes
vara mindre lämpligt i afseende pä dem,
sorn i Uppstäder vi!ja nedsätta sig såsom
Handlande» få Utskotten erinra, att om
detta har afseende på undersökning om den
Sökandes insigt i Fäderneslandets Historia
och Statskunskap, anmärkningen desto häldre
lärer sakna grund, som kännedom deraf
endast kan räknas till allmänna medborgerliga
kunskaper, och att, om uttrycket
ater syftar på förhöret i de kunskapsgrenar,
som för handelsyrket ligga till grund,
fefcruijder äfven inbegripas färdighet i räis
-
LtgUtskottmlBctinkanitn.
nande, insigt i bokföring, med meta, som
icke kan anses höra till de egentliga vetenskaperna.
Hvad åter ansar frågan, att
practisk skicklighet icke skulle genom examen
kunna ådagaläggas och utröna1!, så
äro val Utskotten icke i tillfälle* att inlåta
tig i något närmare yttrande härom, enär
fordringarne i detta afseende ännu icke blifvit
bestämda, men tro emellertid, att om,
såsom sig bor, en sådan examen icke inskränkes
till blott munteligf förhör, utan
får för ändamål att afven pröfva den Sökandes
färdighet och vana vid handläggningen
af de göromål, som egentligen ingå i
i det practiska af yrket, resultatet bär kunna
blifva tillfredsställande.
Sluteligen har blifvit yrkadt, att så vål
Filosofie Magistrar, hvilka genom ed måste
förpligta sig, att efter vunnen Magistergrad
ej vidare låta examinera sig, som
Sfven söner af Förmän för större Handelshus,
hvilka, ej i tillfälle att genomgå den
erforderlige examen, likväl vilja genom antagen
säker person fortsätta en äldre firmas
handelsrörelse, hvilket alltid ansetts
yara förmånligt för handeln och crediten,
måtte undantagas från skyldigheten att underkastas
förhör, då burskap å handel af
dem sökes; Och få Utskotten i afseende
på de förre nämna, att, då den omförmälde
edeliga förpliktelsen icke kaa hafva afseende
på deras förbindande att vägra undergående
af examen i andre vetenskaper,
«n de, hvaruti de då redan blifvit förhörde,
j86 I.ngUtskotttts Bctinkanicn.
densamma icke eller bör ligga dem i vägen
för genomgående af förhör i de kunskapsgrenar,
som handeln egenteligen angå och
hvaruti ådagaläggandet af insigt ej erfor*
dras såsom ett Academiskt specimen, hvaremot
någon fordran pi styrkandet af kunskap
i de vetenskapsdelar, deruti de förut
blifvit examinerade icke lärer af dem yrkas,
samt, i afseende på de senares undantagande
från examens skyldighet anmärka,
att medgifvandet deraf skulle innefatta
en afvikelse från den antagne grundsatsen,
att styrkt skicklighet i yrket måste
utgöra ett vilkor för vinnande af rättighet
till handels idkande; af hvilka skäl
Utskotten ock icke kunna tillstyrka bifall
till hvad i ofvannåmnde måtto föreslaget
blifvit.
3 §•
Då Utskotten icke ansett skillnaden af
Kön böra föranleda till förändring af den
antagne grundsatsen, att skicklighet och insigt
i yrket bör vara rätta grunden till vinnande
af Burskap å borgerlig Näring, hafva
Utskotten, oaktadt de emot Qvinnors,
genom denna § fastställde, handelsrättighet
gjorde erinringar, icke funnit skäl att
frångå, hvad Utskotten derigenom föreslagit,
men ock icke eller, enär styrkandet
af en sådan insigt, utgör det motsatta vilkoret
för tillgodonjutandet af ofvannämnda
förmån, kunnat gilla yrkandet derom, att
Qvinuor, som söka burskap å handel måtte
L/igUtskottits Bttåukandea, 187
från skyldigheten att undergå examen fritagas.
Ea annan anmärkning hafva Utskotten
deremot funnit förtjena afseende, den nemligen,
att, ehuru i Handtverks-Ordringen
blifvit stadgadt, att ogift Qvinna, som vill
j handtverk ingå, bör hafva uppnått en ålder
af 50 år, skulle, enär en sådan Qvinna,
för vinnande af handelsrättighet, endast
vore underkastad de vilkor, sorni 2 §. denna
Artikel blifvit bestämde, vid 25 ärs ålder
henne kunna tillåtas att handelsrörelse
drifva, sä vida hon dessförinnan blifvit för
myndig förklarad; Och som Utskotten med
deras i förra Betänkandet yttrade öfvertygelse,
att stadga och pålitlighet framför allt
böra sökas hos dem, sqiu egna sig åt handeln,
hvadan ock fordran på en mera framskriden
ålder hos Handlande, än hos Handtverkare,
blifvit gjord, icke funnit, ett sådant
förhållande kunna instämma; så tillstyrka
Utskotten, att samma ålder, som af
ogift Qvinna bör egas, da rättighet till handtverks
bedrifvande må henne lämnas, bör af
henne inoehafvas, då hon å bandel söker
burskap; hvarföre ock efter ordet förklara*
de torde i §. böra tilläggas; och uppnått en
ålder af 30 år.
I öfrigt och på enahanda grund, som
i 4. Art. 15 §. Handtverks-Ordningen blifvit
följd för bestämmandet af Ovinnas rättighet,
att, dä hon sjelf förvärfvat sig tillåtelse
till bedrifvande af ett handtverk, få
med detsamma fortfara äfven sedan hon
i3S Lagutskottett Baånkaudtn:
trädt i gifte» hafva Utskotten ansett en liba
rättighet här bora fastställas för Qvinna,
aom å handel vunnit burskap; af hvilken
anledning Utskotten föreslå följande tillägg
till 3 §•
Träder Enka eller (innan Qvinna, som
tidst and till handels idkande vunnit, i gif te,
md det henne ej vägras att äfven sederinera,
med Mannens samtycke och under deras
gemensamma ansvarighet handeln fortsätta,
enär de en sådan sin föresatts hos HandelsSocieteten
och Magistraten tillkännagifva/
dock md , utan att särshildte af Magistraten
prof vade skäl dertill föranleda , en sådan frihet
ej ega runi, dä fråga är om ägt enskap
med någon, sorn i annan borgerlig Näring
sjelf ingått*
4 §•
Utskotten, sorn nu mera insett olämpligheten
deraf, att mera för Utländning, än
inlänsk Man, lägga hinder i vägen till BurBkaps
uppsägande, hafva dock trott sig hira
föreslå, att derest burskapet inom 6 år
efter dess erhållande af honom afträde?,
han likväl bör svara till aila arens titskylderEfter
denna förändrade mening borde
i Utskottens tanke 4 §. sålunda uttryckas:
Utländning, som här i Riket burskap
vunnit och vill detsamma uppsäga, å/igge,
så vida han ej dessförinnan 1 6 år Borgare
varit och borgerliga ut sky t der vidkänts, att
med utgörandet deraf för den återstående tiden
fortfara.
Lag Utskottets Betänkande. 189
7 §•
Då genom 1 §. i denna Artikel hvar
och en, emot fullgörande af de vilkor, som
125. stadgas, blifvit förklarad berättigad
till vinnande af Burskap å handel, och uti
denna §. inga nya eller förändrade bestämmelser
för Handtverkare eller Skeppare,
som vilja drifva handelsrörelse, finnas intagne,
hafva Utskotten ansett densamma,
såsom till innehållet redan i 1 §. innefattad,
vara öfverflödig och således böra aldeles
utgå; hvarigenom ock aila öfrige anmärkningar
emot §. förfalla J Och blifver eu
följd af dess uteslutande att de påföljande
§. i i:sta Artikeln komma att hvar för
sig till nästa nummer framföre uppflyttas.
9 §
Härvid är yrkadl det tillagg: att Handlande,
som råkat komma på obestånd och
icke vidare förmår sina borgerliga utskylder
utgöra, bör förklaras förlustig sin burskapsrättighet
och intill 50 års ålder vara
skyldig, att sig med laga försvar eller tjenst
hos andre förse; dock att, enär han sina
Borgenärer förnöjt och gittar prestera borgen
för nya 6 års utskylder, honom åter
må meddelas burskap emot erläggande af
vanliga burskapsafgifter.
I anledning af hvad sålunda blifvit föreslaget,
få Utskotten förklara: att, utan
behof ef något uttryckligt stadgande derom,
det lärer vara gifvet, att, då Borgare icke
190 Lagutskottets Betingande*,
mera förroår sina borgerliga skyldigheter
fullgöra, han från utöiningen af sin Borga*
rerätt bor vara skiljd ' att genom sånkildte
Författningar redan är bestämdt) att hvar
och en sam icke kan försvara sig sjelf,
bor, så vida han ej för lösdrifvare skall
anses, söka skydd hos annan; att förbud
för Handlande, som kommit pä obestånd,
att fortsätta sin handelsrörelse, innan han
sina Borgenärer förnöjt, destomindre synes
lämpligt, som detta ofta skulle motverka
möjligheten för honom att afbörda
sig sina skulder och för Borgenärerna att
erhålla betalning; samt att, hvad beträffat
vilkoret af ny borgens ställande för 6 åra
utskylder till Kronan och Staden, då sådan
Handlande vill sin handtering åter drifva,
det äfvenväl lärer vara klart, utan att särskild
föreskrift derom erfordras, att, der.
est hans förra Borgarerätt då redan upp*
hört, han vid en slik händelse bör sammi
vilkor fullgöra; i följd af hvilket allt det
bestyrkte tillägget vid 9 §. torde finnas aldeles
öfverflödigt.
to §.
Då Utskotten, äfven i afseende pl
Handtverkare! Enka, sora träder i gifte
med person, hvilken sjelf icke är be*
rättigad att idka den handtering, Enkan efter
sin förra Man fortsatt, stadgadt, att rörelsen
af henne bör öfvergifva!, och i öfrigt
icke för någon särskild orsak, af hvad
beskaffenhet, sou; hälst, anse sig böra uf
-
IagUtikttttts Betlinkanden, 191
vika från den ofta åberopade grundsatsen,
att endast styrkt skicklighet, i förening med
iakttagandet ti öfrige föreskrifne vilkor,
kunna berättiga till deltagande i utöfning
af borgerliga yrken, lära Utskotten icke behöfva
anföra vidare såsom skäl dertill, att
Utskotten icke knuna lämna afseende till
någotdera af de tvenne Förtlag , att antingen
Enka efter Handlande, hvilken fullföljt
sin aflidne Mans handelsrörelse må, äfven
efter ingånget ägtensksp med någon, som
icke är qvalificerad att för egen del bandet
idka, fä med bandleringen fortfara, eller
ock Mannen utan omgång och skyldighet
till särskildta iakttaganden å handel vinna
Burskap, så vida han det åstundan
II §.
Då erfarenheten i andra Länder nogsamt
visat nyttan deraf, att personer, som
icke egenteligen tillhört handelsyrket och
ej velat eller kunnat såsom ordentlige Bolagsmän
i handel ingå, fått genom i densamma
instuckne penningar deruti deltaga,
hvarigenom mångå Capitaler blifvit i handeln
indragne och en större liflighet åt densamma
beredd, hafva Utskotten, af de emot
Förslaget i denna §. gjorde påminnelser,
syftande dels på dess fullkomliga ogillande,
dels på förkastande af tiliåtelsen för
Ämbets- och Tjenstemän att i förlagshandel
deltaga , icke kunnat föianledas till föreslående
af annan ändring deruti, än att från
rättigheten att förlägga bandel må uteelutaä
192 JagVidotiitj Betänkande».
sådsne Ämbets- och Tjenstemän, sorn hafva
Uppbörd, Tullbetjente i allmänhet, samt
allmänna Åklagare, hvartill åter skälet igenfinnes,
dels i den våda för tillgrepp af allmänna
medel, som af denna rättighets be»
gagnande skulle kunna uppstå , dels i den
icke aldeles ogrundade farhåga, att i den
strid, sorn derigenom komme att öppna9
emellan det ecskildta interesset och Ämbatspligtea
, denna senare möjligen kunde komma
att tystna för det förras fordringar.
Likväl hsfva Utskotten, i anledning af
en annan entusrkning, funnit början af
så*om mindre tydlig och gifvande ett obestämdt
begrepp, taifva någon rättelse; i
hvilket afseende föreslås eo sådan redaction:
Vlil någor: vied förlag deltaga i handelj
ege en sådan För läggare då jorhållandet med
behörigt Contrakt styrkes . samt så vidt handeln
förestås af sådan person, som i anseende
ttU insigter och i öfrigt vore behörig att
den lår egen rakning idka att å handel erhålla
burskap och detsamma bibehålla_, så länge
Förlags-Contraktet räcker och berörde vilkor
fullgores: Och vare denna rättighet ej eller
förment Ämbets- och Tjenstemän, härifrån
dock undant agne de, som hafva bppbörd om
händer, Tulibetjente i allmänhet j samt allmänna
Åklagare,
Andra Artikeln.
» %.
1 afseende på dea af en Ledamot in^
om
Lagutskottett Betänkande»; 190
om Höglofl. Ridderskapet och Adeln, samt
en Ledamot inom Högvördige PresteStåndet
gjorde anmärkning, att uppfyllandet af
de vilkor, särdeles hvad examen angår,
sorn i 1. Art. 2 §. blifvit föreskrifne, icke
utan rubbning i Adeliga Privilegierne, skulle
kunna en Medlem af förstnämnde Ständ,
som i utöfning af handel v-ille ingå, åläggas,
få Utskotten endast åberopa, hvad i
motiverne till denna Artikel blifvit anfördt;
Och beträffande erinringen deremot, att
hvar och en blifvit medgifvet, att äfven tili
Utländsk ort .inlasta och försälja egna produeter;
så torde härvid böra komma i öfvervägande,
att någon egentlig handelsrörelse
derigenom icke utöfvas, utan endast
ett tillfälle blifvit beredt lill fri afsättning
af hvad man sjelf förmår åstadkomma, hvilket,
med förutsättning af en någorlunda vidgad
Näringsfrihet, icke synes böra vara någon
förment. — Att deremot, såsom å en
annan sida yrkadt blifvit, utsträcka berörde
frihet till rättigheten för en hvar att få försända
äfven andras alster, eller Landets produeter
i allmänhet, till utländsk, så väl
som inländsk ort, skulle utan tvifvel för
hardt ingripa i Stadsmanna Näringen och
lärer således icke hafva något skäl för sig
till bifall.
I anledning af en inom Utskotten väckt
erinran, att icke alla Tullkamrar äro berättigade
förpassa varor till utrikes platser*
hafva Utskotten i den genom förevarande §.
LagUtskottets Betänkandtn• 13
194 L*gUtsi»titts Bitilnktnitn.
meddeldte föreskrift, att den som till utländsk
ort vill försända egne producter bör
vid närmaste Tullkammare klarera, funnit
den rättelse nödig, att ordet närmaste förändras
till l/t hör ig.
• §• /
De flere härvid gjorde påminnelser hafva
förmått Utskotten föreslå följande nya
bestämmelser deruti, nemligen: att Enka
eller Qvinna, sorn, på sätt §. omnämner,
vill, utan att söka burskap, utöfva rättighet
till försäljning af sitt köns egna tillverkningar,
bör dertill förut förskaffa sig
vederbörandes tillstånd; att hon för denna
rättighet bör till Staden erlägga viss Contingent;
samt att då fråga är om sådan ogift
Qvinna, hvilken icke af Kongl. Majit
blifvit förklarad myndig, den sökte rättigheten
icke må henne lämnas, så vida, enligt
hvad i HandtverksQrdningens 4 Art.
15 §. stadgas, såsom vilkor för utöfningen
af handtverk, bon icke erhållit sin Förmyndares
samtycke dertill; Och synes under
iakttagande af desse omständigheter, $.
således böra på följande sätt uttryckas:
Enkor i allmänhet och sådane ogifta personer
af Qvinnokånet. som uppnätt en ålder
af 30 år samt ega bevis om god frejd, skall
det vara obetagets att efter anmälan derom
hos vederbörande Magistrat och dertill erhållet
tillståndj på satt 5 Art. 1 §. i denna
Stadga får mår j idka för säljning af sådane
varor, som af nämnde kön åstadkommas, emot
LagVtskotttts Bit&nkanden, 1§5
skålige af gifter derföre till Staden i dock att
enär fråga är om ogift Qvinna, sorn icke af
Kongl. Maj\t bitf vit i Nåder förklarad för
myndig j ett sådant tillstånd icke må henne
meddelas j med mindre hon ej visarj-att hon
är biträdd af Förmyndare eller annan vederhäftig
person j som åtager sig ansvaret för
de skyldigheter och förbindelser hvaruti, hon
i och i or r örelsen j kan sig inkåta.
Tredje Artikeln»
2 §.
Till besvarande af den anmärkning, »örn
blifvit gjord derom, att, då i Handtverks- '
Ordningen blifvit stadgadt, att HandtverkaSocieteten
bör bestå af 9 Ledamöter, skall,
med iakttagande af samma antal Ledamöter
vid de tillfällen, Handels- och HaodtverksSocieteterne,
efter hvad i denna §.
blifvit tillåtet, förena sig till en gemensam
BorgareSocietet, föreskriften om likhet
i antalet af Ledamöterjderuti af så väl
Handlande, som Handtverkare icke kunna
uppfyllas, få Utskotten göra enahanda erinran,
som här förut, i anledning af påminnelserna
vid 1 Art. s §. Handtverksordningen
blifvit meddelad, eller att något hinder
af stadgandet å sistnämnde ställe ioke
gifvas för tillökning af Ledamöternes antal
utöfver 9, hvarigenom ock all svårighet är
borttagen, att i BorgareSocieteterne åstad
-
196 LegUt skottets R et ink unden.
komma lika numerair af Handlande Handt»
verkare.
Hvad ater beträffar den anmärkning,
hvarigenom åsyftats att visa, det, i uttrycket:
skota lika många utses af Handlande „
som af Handtverkare Borger skåpet och tvärtom_,
sistnämnde ord icke skall ega någon
bestämd eller särskild mening, samt följ.
akteiigen bör uteslutas; så anse Utskotten
rigtigheten af denna erinran, samt föreslå
derföre, att de tvenne orden! och tvärtom
må ur §. utgå.
Det torde vara öfverflödigt att närmare
utveckla skälen, hvarföre Utskotten i
HandtverksOrdningen föreslagit, att Borgmästaren,
i egenskap af högste Representant
af Stadens Ordningsmagt, bör om Societetens
sammanträden i förhand meddelas
underrättelse samt till ders cfverläggningar
ega fritt tillträde; och då enahanda skäl
till iakttagande häraf i afseende på HaodelsSocieteten
lära mota, samt några olägenheter
derigenom icke eller synas kunna
uppkomma, tro Utskotten sig sakna all
anledning att till bifall anmäla en Ledamots
yrkande, att bestämdt undantag frän hvad
i förenämnde afseende genom HandtverksOrdningen
blifvit föreskrifvet, men ej i denna
§. uttryckeligea till efterrättelse stadgadt,
måtte ske.
S §•
Då Utskotten icke klart kunna fatta
och inse att den, till bestämmande nf Han
-
LagUttkottets Betänkande*. 197
delsSocietetens verkningskrets härstädes meddelde
anvisning på HandelsOrdningens 5
Art. skulle, såsom en Ledamot förment,
kunna gifva Societeten anledning att utsträcka
sin befattning utöfver de rätta gränsorne
derföre, samt tillvälla sig ett ordentligt
förmynderskap öfver handeln, hafva
Utskotten icke eller funnit aagot behof af
denna anvisnings uteslutande ur förevarande
§
3* S
Den
härvid framställde eniaran, att då
Handlandes och HandtverkareS förenande i
en gemensam Societet förutsätter en mindre
Stad med få burskapsegacde och mindre
göromål, föreskriften att om sammanträdens
hållande borde gälla, hval HandtverksOrdningen
stadgar, hafva Utskotten
icke funnit vara af den vigt, att anledning
till ändring i §. deraf skulle kunna gifvas.
4. §.
För att åt denna gifva den större tydlighet,
som några Ledamöter ansett densamma
tarfva, föreslå Utskotten, att början
deraf må uttryckas sålunda:
Allmänna Handels. Ordningen af den 79
December 1734 vare härigenom till sin kraft
och verkan hel och hällen upphdfven; äfvensorn
de för vissa Städer och Handelssocietet
ter utfärdade Reglementen nti allt hvad som
strider emot denna Författning f och icke dr
igg LågUttketttts Bttknkanitn.
genom särskilde St Aders Privilegier firbehål•
let. Derest någon etc.
Fjerde Artikeln.
* §•
Sä väl emot Förslaget med Contrakters
upprättande emellan Handlande och dem
de till biträde i sin handel antaga, aom emot
det föreskrifoe uppvisandet af de sam»
ma inför Magistraten, hafva flere påmin»
nelser blifvit gjorde; men endast i fråga om
sistnämnde omständighet hafva Utskotten
kunnat gilla de framställde anmärkningar»
ne, samt i följd deraf blott funnit sig böra
tillstyrka den förändring, att med Contrakfternes
företeende bör förfaras på lika sätt,
som i 2 Art. 2 §. HandtverksOrdningen
blifvit stadgadt, i afseende på Contrakter
emellan Handtverks Mästare och deras
Larlingar.
Af denna förändring skulle det blifva
en följd, att senare perioden i danna §. gåfyes
en sådan lydelse:
Detta Contrakt bör, sist inom 14 da,
gar derefter, vid 3 R:dr 16 sk. vite j jämte
den särskilda påföljd 3 att den till biträde i
handeln antagne i annat fall anses deraf icke
vidare förbunden 3 af Handlanden i styrkt afskrift
tillställas HandelsSocietetens Ordförande
j hvilken åhgge att vid Societet ens nästinträffande
sammankomst den emottagne hand
-
Lagutskottets Betänkande*. igg
lingen aflämna j för att i Societet ens förvar
qvarblifva', varande, i händelse Contrakt et
sedermera af någondera Contrahenten brytes3
den andre Contrahenten öppet att låta detsamma
vidare fortfara, eller och alldeles
förfalla.
a §•
För bibehållande af hvad denna $. stadgar,
i afseende på Handlandes förhållande
emot sine underhafvande Betjente och öfrige
till biträde i handeln antagne personer,
bar det ansetts böra utgöra vilkor, att en
lika föreskrift för HandtverksMästare intages
i HandtverksOrdningen, samt att uti
en särskild §. fastställes ofvannämnda personers
åligganden emot sine Husbönder.
Hvad förstnämnde omständighet beträffar,
hafva Utskotten likväl ansett iakttagandet
deraf, desto mera öfverflödigt, som enär,
enligt HandtverksOrdningen, Gesäller, sä
väl som Handtverks-Lärlingar, komma att
ställas under Tjenstehjon8*Stadgan och ikläda
sig de förbindelser, Tjenstehjon i allmänhet
äro underkastade, den otvungna
följden häraf måste vara, att deras Mästare
emot dem böra iakttaga de skyldigheter,
som eftsr Tjenstehjons-Stadgan Husbönder
tillkomma; men i afseende åter pä senare
frågan hafva Utskotten, med fästad uppmärksamhet
jämväl derå, att öfverskriften
å 4:de Artikeln synes föranleda ett bestämmande
om HandelsBetjenters förhållande
emot sine FörmäD, funnit sig böra gilla
SCO Lagutskottets Bet dukandet!.
den härpå syftande anmärkning, samt före
ela derföre att under en särskild §. med oidningsnumret
3, må ii föras ett sålunda redigeradt
stadgande:
I lika måtto tillhör det Handels Heijer.-,
ter eller de, sorn i tjenst å handel liro anm
tagne j att emot sine För nian iakttaga höflighet
och anständighet med hörsamhet efterkomma
deras befallningar j samt t alla ina
göromål visa flit och ordentlighet..
Femte Artikeln.
I, §,
Då Utskotten ansett sig icke ega skäl
att tillstyrka någon förändring i fältet »ill
burskaps sökande å handel, hvarvid Het förhållande,
som förut egt rum, blifvit föreslaget
till iakttagande, hafva Utskotten blott
för att bringa slutet af denna §. till likstämmighet
med 2 Art. a §. i denna Författning,
bort föreslå en sådan ny redaction
af sista meningen, hvarigenom den
skulle komma att få följande lydelse;
De personer af Qvinnokönet sorn endast
vilja idka handel med samma köns tillverkningar
tillkännagifva sådant hos Magistraten
j samt erhålie genast dess tillstånd
dertill j så vida något sådant hindersorn i
2 Art. 2. §. omnAmnes j derföre icke möter:
anmäle och denna sin föresats hos HandelsSocieteten
vid dess nästa sammankomst.
LagUt skottets Btidukiiitiien. 201
4 §•
Då, såsom en Ledamot anmärkt af innehållet
i detina §. den emot eger,teliga meningen
stridande slutsats Vknllé kunna dragas,
att blott de, stum idka 'handt! för egen
läkning, vört, då faJs och flärd i handel
begås, underkastade ansvar enligt de härom
gäljande allmänna stadganden, atse
Utskotten en förändring i början af §. vara
nödig, samt kunna med vinnande af ändamålet
åstadkommas genom borttagande af
sjelfva uttrycket; den som handel får egen
räkning idkar och tillsättande af ordet någon
efter ordet Biträdes, hvarmed §. begynnes.
5 §.
På lika sätt, som redan vid 5 Art. 7
§. HandtverksOrdningen skett, föreslå Utskotten,
att uttrycket: hvilka böter sedan
för hvarje gång fördubblas må förändras till:
hvilka böter sedermera hvarje gång ökes med
ett lika belopp,
6 §.
Jämte hänvisning till Utskottens meddeldte
yttrande öfver de vid 6 Art. 3
HandtverksOrdningen gjorde och vid denna
§. förnyade anmärkningar, anse Utskotten
enahanda förändring, som i förstnämnde
§. blifvit föreslagen, i afseende på vården
och förvaltningen af HandtverksSocietetens
Gassa, böra ät bestämmelserne i förevarande
§., så vidt den angår dispositionen
af HacdelsSocietetens Gassa, beredas; hvar
-
202 LagVtskottttt BttAnkanden.
i
före, fiia ordet fond i 4:de raden af det
tryckta Retänkandet meningen torde komma
att lyda sålunda: sorn Hande/s Societeten
eger samla och använda tili Societetens »ödige
utgiftersamt understöd för etc. samt
följande tillägg införas vid slutet af §.
Vare dock Sotieten skyldig att för förm
valt ningen deraf j vid hvarje års början iji•
för Magistraten visa redo och räkning,
Di, utom ofvan upptagne anmärkningar,
särskilde frågor, under öfverläggning
gen, i anledning af Utskottens i förevarande
mål afgifne Betänkande, inom Yällofl.
BorgareStådet blifvit väckte, dem Utskotten
funnit antingen icke ega någon direct
gemenskap med det i Betänkandet afhandlade
ämne, eller ock icke kunna hänföra*
Under de i Förslagen lill Handels* och HandtverkeriReglementen
förekommande §.
så få Utskotten nu till särskildt yttrande
upptaga desse frågor.
Af förstnämnde egenskap anse Utskotten
härvid tvifvelaktigt vara den af Herrar
Leffler och Bagge gjorde framställning om
aiskafFande af förbudet för Gesäller att fort.
hjelpa sig med Gästgifvarskjuts under deras
resor emellan Städerna till sökande af
arbete, samt det af Herr Lagerstrand gjorde
yrkande om vidtagandet af åtgärd till
rättelse i Kongl. CommerceCollegii efter
förmenande origtigt» förfarande ett directe
i»gUt skottet t BitänkanJtit. 70>
upptaga och afgöra Ansökningar af de under
HallRätterne lydande Gesäller om rät.
tighet att idka Nä ingar; Och sorn berörde
frågor hvarken inom den foreskrjfne Motionstiden
blifvit väckte, eller nu särskildt
af Yällofl. BorgareStåndet till Utskotten
remitterade, hvilket, derest de kunnat anses
vara föranledde af ett redan upptaget
ärende, otvifvelaktig! bordt ske; så anse
Utskotten sig icke tillständig!, att i något
hufvudsaklig: Utlåtande deröfver ingå.
I anledning af Herr Ehingers anmärkning
om behofvet af ett stadgande, med
deruti bestämdt ansvar för så väl Handtverkare,
hvilhen underlåter att vid bestämd
tid hafva tingadt arbete färdigt, som Be*
ställare hvilken försummar att vid samma
tid arbetet afhemta och betala, få Utskotten
åberopa de skäl, sone pagina 49 i det
tryckta Betänkandet blifvit af Utskotten
ar förde, såsom orsak dertill, att ett sådant
stadgande ansetts icke böra i HandtverkeriReglementet
upgtagas, och dem Utskotten
ännu tro vara kraftiga nog för orubbadt
bibehållande af Utskottens i detta ämne redan
yttrade tankar,
Sluteligen och dä hvarken 1 Handtverks
eller HandelsOrdningen någon ting
blifvit faststäldt, huru med pröfningen af
ansökningar om burskap till idkande af
Coopvardie sjöfart såsom Skeppare bör förhållas,
är den gifne följden deraf, at£ i afseende
härå kommer att förfaras efter redan
gällande atadganden, utan att ena, té«
204 Lagutskottets Betdnkanien.
sorn Herr Montan förment, detta lärer behöfva
omnämna* i någon af berörde Ordningar,
som ej med denna fråga kunna egt
gemenskap.
Det lärer icke undgå Riksens Höglofl.
Ståders uppmärksamhet, att Utskotten vid
besvarandet af återremissen i detta grannlaga
och vidtomfattande ämne, icke gifvit
all den utveckling åt sina omdömen om
de emot Betänkandet framställde anmärkningar,
som deras Författare skäligen kunnat
fordra, och Utskotten äfvenväl sjelfve
önskat deråt bereda * men fruktan att derigenom
än mera öka ett redan nog vidlyftigt
arbete, i förening med den insedda nödvändigheten,
att icke genom ett längre
dröjsmål med afgifvandet af detta Utlåtande,
föranleda uppskof i frågans afgörande
till närmare Riksdagens slut, hvarigenom
mahanda tillräcklig tid till mogen öfverläggning
i ämnet skulle komma att saknas,
hafva måit bestämma Utskotten för den in.
skränkning, som af dem blifvit iakttagen;
Och öfverlämna Uiskotten nu vördsamt ärendet
ytterligare till Riksens Höglofl. Ständers
egen upplysta profning, med bifogande
af någre Ledamöters yttrade särskilde
tankar.
Stockholm den s8 Octcber 1823.
JagUtsltotttts B et <inh andin*
20Ö
N:o 217.
Ank cm den 7 Nov, 1823.
Vördsamt Memorial!
Ho» Riksens Höglofl. Stäuder anser Lagutskottet
sig böra anmäla, det Utskottet
icke kunnat med dess ordinarie Betjening
ombesörja alla till Ut*kottets C.inzli hörande
göromål den Canzlist Utskottet vid
Riksdagens början antagit har tjenstgjort såsom
Notarius i Utskottet och dess med snöre
Utskott sammansatte Beredningar. Utskrift
af Betänkanden och Memorialer har
egenteligen ålegat den sedermera i slutet af
sistlidne Mars månad med Riksens Höglofl.
Ständers bifall tillsatte Canzlist; men då
Expeditionerne ej vidare i tryckte exemplar
kunnat till RiksStånden »Aemnäs, har
det blifvit omöjligt för eo Canzlist att medhinna
utskrifning af 5 till 6 eyemplar utaf
alla Expeditioner, deraf en del varit särdeles
vidlyftige. Utskottet har derföre sett
»ig nödsakadt att gagna biträde »f 2:ne och
Stundom 3:ne extra ordinarie Canzlister;
öfvensom , det oagtadt, någre Expeditioner
måst utlemnas till uiskrifc mot betalning,
nämnde extra Canzlister hafva allt ifrån
Riksdagens början och i synnerhet ifrån
Msrtii månads slut oafbrutet varit och äro
ännu med träget arbete sysselsatte; Och då
aofi Lagutskottet! Bttdnkandtn,
det icke vore billigt att begära detta utan
all slags vedergällning, får Utskottet hos
Riksens Högloft. Ständer vördsamt anhålla,
att ett Canzlistarfvode måite såsom Skrif*
varehjelp Utskottet beviljas ifrån den i:ste
sistlidne April till fördelning emellan bemälde
extra ordinarie Canzlister samt be*
stridande af utgifterna för hvad emot be*
telning blifvit skrifver.
Till upplysning får Utskottet jämväl
meddela, att LagUtskottets afgifne Betan*
handen vid innevarande Riksdag redan opp*
gå till nära dubbelt antal emot den föregående
Riksdagens, då Utskottet erhöll 300
Riksdaler Banco till extra skrifvarhjelp,
hvilken åter nu icke kommer i fråga, ihan*
delse Riksens Högloflige Ständer bifalla denna
hemställan
Stockholm den 30 öctober 1825,
N:o fl 18.
Ankom d. 7 Nov. 1823.
Riksens Högloft. Stånders Lag saint
Allviånna Besvärs och Ekonomi Utskotts
Förslag till jemkning emellan
de af RiksStånden fattade beslut öfver
frågan om den af Kongl. Majit
i Nåder proponeradc Författning
LagUttkotttts Betänkattdtn. 307
om utrifning eller ändring af vattenverk,
som genom uppdämning
skada gjord eller hindra dess odling.
Sedan Utskotten under den 29 sisth
Maji afgifvit Betänkande i detta ämne samt
uti särskildt Utlåtande af 5:te påföljande September
besvarat de anmärkniogar , som emot
det förra Betänkandet blifvit framstälde, har
vid slutfig pröfning af målet Höglofl. Rid*
derskapet och Adeln, Vällofl. BorgareStån*
det samt Hedervärda BondeStändet, beslu*
tat antagandet af ifrågavarande Lag, men
Högvördige PrästeStändet afslagit frågan i
hela dess vidd.
Då sålunda genom 3 Stånds beslut
blifvit afgjordt, att i frågavarande Lag skall
utfärdas, och frågan derom således ej na
mer kan förfalla, men dessa 3:ne Riks*
Stånd, hvar för sig vid det pröfvade För»
slaget beslutat skiljaktiga förändringar, så
beror det nu på huruvida de respective
RiksStånden sig derom förena, i annor händelse,
måste skiljaktigheterne jemlikt 73 §.
i Riksdagsordningen af de till 30 af hvarje
Stind förstärkta sammansatta Utskotten,
6iuteligen afgöras.
Höglcfl. Ridderskapet och Adeln har
beslutat en redactionsräitelse i I §. af orden
den uppdämde jorden till uttrycket den
genom uppdämning lidande jorden och då
denna fötäc.diing i Förslaget endast utgör
en rättelse af en felaktig redaction, förmo*
2c8 Lagutskottet: Betdnknndtn]
da Utskotten, att de respective RiksStänden
om denna förändring sig fpr.ens.
ValloU. BoagaieStåndet har beslutat,
att b':ind de Vattenverk j hvilka utgöra föremål
för ifrågavarande Författning icke skola
inbegripas sådane som liro nödvändigt
jår bedrifvande af Bruk- och Bergverk samt
får större Fabriks- och Manufactur-anlåggtiingar
med hvad[dertill hörerj ej eller skånne
skattlagdt Sågverk och Mjölqvarnar som
ejler Domarens beprnf vandi äro oumbärlige
för vissa orters behof.
Hedervärda BoudeStåndet bar besdut-Jt:
r:o Att från skyldighet att afstå Vattenverk
emot ersättning bör undantagas större
Bruk eller Fabriks-anläggningar. 2:0 Att
den tillökning j som blifvit föreslagen till
grund för lösningsråttten utöfver Vattenver.
hets värde, bör nedsättas från \o till 2j procent;
och 3:0 Att de gode Män j som komma
att biträda vid värdens bestämmande,
böra af Jord- och Vattenverks-egare sjelfve
utväljas.
Utskotten få vördsamt föreslå såsom
jemkning emellan de af Vallöf!. BorgareStåndet
och Hedervärda BondeStån !et fattade
beslut, att de respective RiksStänden
ville förena sig derom alt undantaga från
Författningens tillämpning större Bruk och
Bergverk samt större Fabriks-anläggningar.
Att Hedervärda BondeStåndetl^ Ville frånträda
sitt beslut om nedsättning från 50 till
»5 procent af den genom Lag.Förslaget be*
stämda
LlagUtskottcts Eciänkanden.
209
stämda ersättningsrättigheten utöfver Verkets
värde eller att Högvördige PresteStåndet
ville med Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vällofl. BorgareStåndet sig i
denna del förenaJ samt att Hedervärda
BondeStåndet ville frånträda sitt beslut rörande
sättet att utse gode Män* eller Högvördige
PresteSiåndet sig med Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. BorgareStåndet
förena, eller ock samteligö de öfngo
Stånden med BondeStåndet i detta afseendé
instämma; trien i det fall de respectiva
RiksStånden skulle hvar för sig förblifva
vid sina förut fattade beslut, få Utskotten
föreslå följande vöierings-proposiiioner för
de till Hämd, på sått 73 §. Riksdags-Ord»
ningen föreskrifver, förstärkta Utskotten,
nemligen:
1:0 Den söm bifaller Utskottens Förslag
till Författning om utrifvande eller
ändring af vattenverk, som genom uppdämning
skada jord eller hindra dess odling,
voterar fjfa > den det ej vill voterar
Nej.
Vinner Nej
kommer att genom särskild vorering utrönas,
om Vällofl. BorgareSiåndets eller Hedervärda
RondeStåridets beslutade undantag
från tillämpningea af Författningen på
vissa slags Vattenverk actages. Om vid
denna votering Ja — propositionen biifver
bifallen, förfaller all vidare votering; men
LagUtskoitets Betänkanden. 14.
ai© latgUt skottets Bttdnkandcn.
i motsatt fall kommer att röstas öfver nedanstående
propositioner.
2:0 Den som befaller, att bland de Vattenverk,
hvilka utgoraföremåi for den ifrågavarande
Författningen icke skola inbegripas
sådane som de äro nödvändig© för bedrifvande
af Bruk och Bergverk samt för större
Fabriks- och Manufactur anläggningar med.
. hvad dertill hörer, ej ellar säd.ne »Kattlag.
de Sågverk och Mjölqvarnar, sorn efter Domarens
bepröfvande äro oumbärlige förvissa
orters behof, voterar Ja j den det ej
vill voterar Nej.
Vinner Nej
kommer från skyldigheten att afstå Vattenverk
emot ersättning endast att undantagas
större Bruks- eller Fabriksanläggningar.
3:0 Den som bifaller, ett lösnings*
summan för ett utdömt Vattenverk bestämmes
till 50 procent utöfver väidet, voterar
Ja, den det ej vill voterar Nej.
Vinner Nej
bestämmas lösningsskillingen utöfver värdet
till 35 procent; och
4.50 Den som bifaller, att gode Männen,
hvilka komma att bitiälavid värdens
bestämmande, utses på sätt Utskotten'föreslagit,
voterar Ja j den det ej vill voterar
Nej.
Vinner Nej
kommer deise gode Män, att af Jord- och
Vatteaverksegare sjelfva utyäljas. Detta allt
Lag Uiskottett Betånkandett. 21 i
undarställa Utskotten Riksens Höglofl. Ständers
pröfning.
Stockholm den 4 November I8ä5<
N:o 210.
Ankom den 12 Noir. 1823b
Utlåtande ofver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N-.o 154, angående
föres lagné ändring uti Kongl.
Brefvet den 17 October 1778, rörande
Barnamord.
Detta Betänkande har blifvit återremitterad!
af Högi. Ridderskapet och Adeln,
samt Högv. PrästeStåndet, i anledning af
följande vid föredragningen deraf afgifne
yttranden.
Hos förstnämnde RiksStånd af Herr
Hartmansdorffj August j som icke velat antaga
den j Betänkandet yttrade mening, att
nu gällande Författning om Barnamord i
allmänhet vore rigtig, men deremot trott,
att den tanka en Utskottets Ledamot uti
Representationerne framstält vore vida
bättre, emedan den går derpå ut, att det
förbud, som hindrar anhörige och Husbönder
att underrätta sig om en Ogift hafvande
2is LagUtskatttts Bttinkaadta.
Q vinnas tillstånd, innan Barnafödseln är
förhanden, mätte afhäfvas, och sälunda
förekomma?, att icke, såsom nu, biygselns
starkaste verkan uppskjutes till födelsestunden
, hvarigenom fostret snarare uppoffras.
; Herr von Hartmansdorff hav yttrat,
sig vara öfvertygad, att om den förändring'
vidtages som denna Ledamot föreslagit,
skulle månget lif, som eljest af våldsam
hand förkorrtas, varda räddadt; och denna
Ledamots anmärkningar icke syntes vara
af Utskottet tagné i det betraktande, sorn
vederbordt, saint Utskottet, utan att fästa
sig vid dem, egentligen hållit sig till de
Motioner, som inom PrestéStåndet blifvit
gjorde, har Herr von Hartmansdorff hem*
hemstäldt, om icke Betänkandet borde återremitteras.
Hos Högv. Prå-steStåndet har Herr
Doctor Palm yttrat: Att Doctorn hörde med
glädje i början af Riksdagen frågan om förändring
elier upphåfvande af Kongl. Brefvet
den 17 October 1778 rörande Barnamord
motioneras, i den vissa förhoppning,
att Lagutskottet skulle göra sig den mödan,
att utreda detta vigtiga ämne med
mera sorgfällighet, än det skedde vid förra
Riksdagen, då samma fråga af Herr
Doctorn motionerades 5 men att Herr Doctorn
med ledsnad och oro funne af det
nu afgifne Betänkandet, att Utskottet icke
allenast ingenting hufvudsakligt dervid tillgjordt,
utan tvertom till försvar för o tuktslasten
yttrat, att den ej alstras af låga af
-
Lag Utskotttts Betäahmdtn.
sigter, eller är till sina följder störande
Samhällets frid och säkerhet, då likväl
efter Herr Doctorns tanka, ingen afsigt
kali vara mera mera gudlös, än den att förföra
oskulden, och inga följder för det allmänna
mera vådliga ån de sorn härleda sig
från det allmänna sedeförderf, i hvilkefc
våra tiders väilustingar ligga nedsänkte;
att bland de beprisade följder af 1778 års
Författning som Betänkandet omtalar, räknar
minskning af barnamord, utan att man
gifvit akt på de tillförlitlige upplysningar
som genom Herr OfverHofPredikanten
Doctor Hedren blifvit gifne om det rysliga
antal af oäkta barn, som årligen genom
vanskötsel indirecte mördas, eller att lästa
uppmärksamhet dervid, att utaf 693
barn i stora Barnhuset 1821» icke mindre
ån ett antal af 221 afleda innan de hun«
dit ett halft års ålder; Att den oförväntade
erinran Utskottet lemnat LäroÅmbetet
om dess pligt, att, genom en Sorgfällig vård
om ungdomens uppfostran och väckelse
till sann hederskänsla, förebygga det öfverklagade
sedeförderlvet, torde, lindrigast
sagdt, vara mer än öfverflödig och förtjente
en särskild anmärkning, om Herr
Doctorn kunde föreställa sig, att Utskottet
dermed haft något allvar, samt att den yrkade
förändringen i afseende på våra nu
gädande strafflagar vore nödvändig såsom
säkraste och Sivart sagdt enda botemedlet
emot tidens tilltagande lättsinnighet och
sedeförderf. Jemte det Hemw Doctorerne
2l4 Lagutskottett Betnnknnden.
Rönbeck och Hedrén instämt uti Doctor
Palms berörde yttrande, har den sednare
särskildt anmärkt, att Utskottet icke skall
fastat behörig uppmärksamhet vid de upplysningar
om barnamord, som Herr Doptorn
sist!. Riksdags j denna fråga afgifvit;
att, om detta skett, eller ännu, i anledning
af återremiss, skulle ske, Utsl'Pttet
icke så lått och bestämdt skali afgöra, om
verkligen antalet af barnamord genom 1778
års Författning blifvit minskaat eller ökadt;
att just denna Författning varit följd
af mångdubbelt ökadt antal oäkta barn , och
att dessa dö bort till mera än hälften under
första lefnadsåret, en dödlighet mer gn
hälften öfverstigande dödligheten ibland akta
barn, skall, enligt Tabellerr.e, vara alldeles
obestridligt, och man har således i
stället för att mjnska barnamorden, dem
nemligen, som afdömas vid Domstolarne,
tvärtom på ett grufligt sätt förökat deras antal,
genom den omenskliga missvårdnad desse
olyckliga Varelser mäste utfärda; att efter
det ifrågavarande Författning utkom, de
födda barnens antal varit nästan lika stort
sorn förut, åtminstone icke större, men de
oäktas deremot 4 till 5 gånger fördubbladt;
hvaraf tydligen skall följa, att Författningen
hufvudsakligen haft ingen annan verkan
ån minskning, af äktenskap; att Utskottet
icke lemnat någon uppmärksamhet
åt desse många hemliga j enskilde nåsten
Vander lögda Mödrars händer dagligen förpfyade
barnamord, utan endast åberppat
LagUttkottets Bttdnkantttv, &i5
den minskning, som visat sig i dem sorn
vid Domstolarne blifvit åklagade, då likväl
en af FiscalsÄmbetet i Kongl. Svea
HofRätt afgifven förtekning för åren 1770,
1771 och 1772 före Författningens tillvarelse,
samt åren 1786, 1797, 1807 och
iglö efter dess utlårdande, ådagalägger,
att lagförda barnamörderskor, under de 3
första åren utgjordt antal af 29 och under
de 4 sista åren ett antal af 59 ; att Utskottet,
uti den af Herr Doctorn Hedtén
framställde Motion, funnit en hel annan
syftning, än den verkligen innehåller, då
Utskottet trott upphäfvandet af 1778 års
Författning förnämligast yrkas derföre, att
de okände föräldrarne, hälst Mödrarne,
måtte blifva befordrade till ansvar och straff;
hvaremot Herr Doctorn yrkat och fortfar
att yrka äktenskapets upphöjning öker alla
slags öfriga Samhälis-betingningar, enär
hvilka accorder som hälst kunna uppgöras,
på denna heliga anstalts bekostnad, skola
endast leda till Samhällets skada och slägtets
förfall; att det icke längre kan fördöljas
på hvflken grund den olyckliga Författningen
hvilar, nemligen på äktenskapets
fullkomliga likgiltighet, att den läctsinniga
tiden har skyndat att så förstå och tillämpa
den; och att, om ej Religionen egde starkare
makt ån Lagen, så borde vål äktenskap
småningom aldeles upphöra i ett Land,
der man anser dess ohelgande icke ens böra
Vara tillgängligt för Religions-Lärarens
förmaningar, der man gjorde anstalter, att
2i6 Lagutskottets BctHnkanden,
undangömma Fader från Moder, Föräldrar
irån Barn, Syskon från Syskon, Förfå*
der från efterkommande, der man gjordt
allt, för att utplåna den sköna genom ak*
tenskapet helgade caracteren af menniskans
animaia lif; att så snart Lagen medUfvit
något enda vilkor, att kunna vara Fader
pcb Moder, utan att vara Makar, så må*
ste, om idéen conseqvent genomföres,, äktenskapet
även blifva ett ovilkorlig ting;
och att det så blifvit ansedt, skall visas
af så väl'nu ifrågavarande, som flere andra
i de sednare åren utur samma rot uppväxte
Författningar. På dessa, med flere
anförde grunder, har Herr Dccrorn, som,
ibland de många obetänkta stadgar, hvilka
nedsatt äktenskapets värde och helgd, ansett
1778 års Författning vara den forsta
till åldern och mahanda grunden till dem
alla, ytterligare yrkat dess upphäfvande*
icke för att derigenom draga de vilseförda
i dagen till Dom och straff, hvarom det
yttre Samhället må förordna 5 men för att
återgifva åt Kyrkans Lärare en rättighet
eller rättare en pligt, som tillhört deras
Ämbete* den att, om möjligt, återskänka
åt en olycklig Moder dess Maka, åt det
oskyldiga barnet dess Föräldrar, och åt de
förvillade, bättringens, försoningens och
hoppets lugn, åtminstone för att befria LärpÅmbetet
från det ovärdiga, det för Christia
Lärare förnedrande, att i Kyrkans an*
tekningar förvara ett Slägte hvars ursprung
^ch sjägtledningar äro en hemlighet för den&
LagUtskottets B et linh anden. 317
sjelfve, för deras Lärare och ej sällan för
deras egna Föraldrar. Med Herrar Doctorerne
Palm och Hedren har Herr Doctor
Lundblad till alla delar sig förenat.
LagUiskottet får till svar å desse an*
märkningar anföra, att Utskottat icke underlåtit
öfverväga de skål, som en dess
Ledamot Herr Ribbing, framstält f ir sitt
bemödande af ifrågavarande ämne; men
Utskottet, hvars åsigter varit rakt motsat*
ta dem hemälde Ledamot yttrat, har trott,
det Betänkandet endast borde innehålla
jemte en öfversigt af ämnet, deskål, hvar*
på Utskottets öfvertygelse och tillstyrkande
grundade sig, och såmedelst innefatta
en iudirect vederläggning af det motsatta
omdömet, utan att göra denna vederlägg*
ning till hufvudföremål lör ett Utlåtande, sorn
det ålegat Utskottet att afgilva öfver de
till dess handläggning remitterade Motionerne.
Utskottet har ej heller försummat,
att inhemta kännedom af det yttrande Herr
Doctor Hedren vid förra Riksdagen i denna
fråga afgifvit; men deremot tillstår Ut*
skottet gerna, att det bland mördade oäkta
barn ej räknat dem, hvilka genom
Vanskötsel bortgått. Om ock det må kunna
för säkert antagas, att Barnhusen icke
åro nog ändamålsenligt inrättade, eller att
missbruk och vårdslöshet vid gifne stadgandeus
Verkställande och efterlåtenhet
samt bristande tillsyn å Styresmäns sida
ega rum; så har Utikottet, till hvars befattning
det ej hörer att undersöka Barm*
113 Lagutskottets Betinkauden.
hertighetsstiftelsernes tillstånd och föreslå
förbättringar deruti, Icke ansett sig böra
såsom mord benämna följderne af en ofullkomlig
inrättning eller en felaktig administration,
dermed Samhället afsett ett högst
välgörande ändamål, som ej får glömmas
ellei- åsido ättas , så fänge vården om värnlösas
val anses helig. I afseende åter på de Barnamord,
hvilka utgöra föremål för BrottmålsLagens
behandling och dem Lagsiiftaren
genom 1778 års Författning velat före-»
komma, eller då Modren, döf för naturens
och moderskånslans röst, och brottslig mot
religionens och borgerliga Lagens bud,
sjelf mördar det foster hon framfödt, får
Utskottet, såsom en säkrare beräknings*
grund, än uppgiften från en enda af Rikets
HofRätter, meddela den upplysning Utskottet
från RegistratorsContoiret af Kongl.
Maj;ts Justitiae-Expedition inhemtat, nemligen,
att föiöfvade barnamord, i Sverige
och Finnland utgjordt under åren 1775,
1776 och 1777 ett antal af 41 och åren
1805, 1806 och 1807, 20, samt att antalet
under sistforflutne 3*.ne år X820, 1821
och 1822 i Sverige uppgått till 20; och häraf
har Utskottet hemtat anledning till den
öfvertygelse Utskottet yttrat och ännu hyser
; att Kongl, Brefvet den 17 October
1778 hart välgörande följder. Utskottet
tror det ligga i oppen dag, att denna Författning
räddat många menniskolif, mångå
Mödrars samvetslugn och eviga val samt
i betydlig mån sparat Samhället åsynen af
LagUtskottets Bet dukander!. 219
det mäst onaturliga brott, och såsom gag*
neliga Medborgarinnor bibehållit Qvinnor,
hvilka annars, en gång öfveriemnade åt
nesa och förakt, för Samhället gått förlorede.
I utbyte mot det goda, som ifrågavarande
Författning, efter Ursköttets tanka,
medför, skulle, genom dess afskaffände,
beredas till ä’le, att i möjligaste måtto upptäcka
hvarje olofligt håfdande, i ändamål,
Sorn Herr Doctor Thyselius uppgifvit, att
Spara Församlingarne särd och kostnad för
oäkta barns underhåll och uppfostran , samt,
enligt Herr Doctor Håfvet,sa si tat ämnet,
för att åt Lä.oÅmbetet lämna fritt utrymme,
alt efter pligt och samvete befordra
lvdnaden för Guds bud, hvarmed Herr
Doctorn, på sätt han, vid granskning af
Utskottets återremitterade Betänkande, vidare
ann ärkt, afsett befordrandet af äktenskap
emelian oäkta barns föräldrar på det
ej någon mate vara Fader eller Moder,
utan att vara Makar och äktenskapet återvinna
sin tillbörliga helgd, samt sedligheten
såmedelst befrämjas. I afseende
på Herr Doctor Tbyselli åsigt har Utskottet
ej något att tillägga dess återremitterade
Betänkande. VidKommande åter de
anmärkningar Herr Doctor Hedrén framstäldt,
får Utskottet erinra, att 1778 års
Författning ej gör någon ändring uti Allmänna
Lagens föreskrift om Lägersmans
Skyldighet, att ckta häfdad Qvinna, när
bä idan de t .skett under äktenskapslöfte; att
320 LagUtskottets Betåttknitdcn,
i annat fall äktenskap ej kan såsom skyldighet
honom åläggas; att samma hinder,
som möta för laglig bevisning för lägermål
inträffa i fördubblad mån, när fråga är ätt
tillika öfvertyga Lägersmannen om gifvet
äktenskapslöfte J au derf re LägerSmannerts
godvilliga medgifvande nä-tan alltid erfordras,
för att emelian honom och den häfdade
Qvinnan knyta äkteriskapsbandet; att
i der detta medgifvande eller å ömsesidig
pligtkänsla, HeUgionens och Naturens röst,
vana och Ekonomiska förhållanden medgifva
personer, sorn haft oloflig beblandelse,
alt hvarannan äkta, Presterskapets cch
Domarens mellankomst är öfverflödig; att
deremot, om icke Mannens medgifvande
framkallas af tillgifvenhet för Q/innan och
Faderskänsla för det barn, hvaråt han gifvit
lifvet, eller han saknarutväg att försörja
dem , ett af vederbörande Presterskaps förmaningar
eller Domares beslut tilivägabragdt
äktenskap emellan så beskaffade Contrahenter
både i moraliskt ööh Siaös-ekonomiskt afseende
tor le blifva menligare; än det afsteg
från sedligheten, som tillåter Ovinnan att
~ v.
obemärkt framföda sitt barn , utan att namngifva
Fadren, åtminstone befarar Utskottet,
att, om det någon gång skulle lyckas IleligionsLäraren,
att tillvägabringa en lycklig förening,
torde hans välmenta nit likaså ofta
knyta äktenskapsband, dem han, sedan de
beredt Makars och Barns timeliga olycka,
åter måste upplösa; och i de fleste fall
skulle forskningar efter förseelser af denna
Lagutskottet* Bttånkandétt, 221
beskaffenhet, endast leda derhän, att Qvinnan,
för hvilken det ej mera vore tillåtet
att dölja sitt hafvande tillstånd, blottställdes
för vanära och lagligt tilltal, hvilket
åter Utskottet, efter hvad i det återremitterade
Betänkandet blifvit yttradt, anser
vara ett mindre lämpligt botemedel mot
sedeförderf af ifrågavarande beskaffenhet.
Utskottet, som följaktligen fortfar att
anse 1778 års Författning högst gagnelig
och aldeles icke föranledande det cfverkla*
gade sedeförderfvet samt derjemte tror, att
dess yttrande angående naturen af detta sedeförderf
och sättet att detssmma förebygga
betraktadt i ett sammanhang med hvad
Betänkandet i öfrigt innehåller och de Motioner
som derföre legat till grund, långt
ifrån, att hafva bordt gifva Herr Doctor
Palm anledning till de tillvitelser han
gjordt Utskottet, böra, såsom sanna och
till ämnet lämplige godkännas, få derföre,
efter att nu hafva besvarat hvad emot Betänkavdet
blifvit anmärkt, detsamma cförändradt
till Riksens Högloft. Ständers pröfning
öfverlemna, dervid Utskottst såsom ytterligare
stöd för dess yttrade i fvertygelse
åberopar de skäl, sorn blifvit anförde i 3
§. af Kongl. Resolutionen den 20 November
1786, uppå Presterskapets Allmänna
Besvär.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva,
att Betänkandet, enligt ankomne Protocolls*
Utdrag blifvit af Vällofl. Borgare- och He«
222 Lagutskottet! Bctånkanden.
dervärda BondeStåaden bifallet; Och bifogas
en Ledamots särskilda mening.
Stockholm den 4 November l823*
Utdrag af Protocollei hållet hos Rik*
sens Häglof. Ständers Lagutskott
den 4 November 1823 -
Herr Häradshöfdingen Ribbing yttrade:
Det tillkommer nu Riksens Höglofl*
Ständer att bedöma hvilkens mening varit
den rätta, den Utskottet försvarat, eller
den iag vågat ftamSiälla* men rätt kan
det aldrig hafva varit att med klyf ighetens
bevisning möta, då oskulden och värnlösheten
påkallat ömhet och behjertande,
När emedlertid för Utskottet blifvit framlagdt
det förhållande, som Tabellverket visar,
att efter I778 års Fcfattnings utfärdande
hvart 14 barn födes oäkta, i stället
för förut hvart 33Jije och, att af dessa
Faderlöse vida öfver gtdjedelen under deras
lista lefnadsår med döden afgår; så talar
Utskottet andast om Barnhuset i Stockholm
, der Mortaliteten beklageligfD är ännu
större, huru som inrättningen borde göras
ändamåUenligare; om underlåtenheten
af gifna stadgandens verkställande och bristande
tillsyn å Styresmännens sida m. m.,
Lagutskottet! Betdnkaridcit. 223
likasom stadg3nden och Directioner kunde
ersätta moderlig vård och likasom eländet
vore hulpet dermed, att Mortaliteten blott å
härvarande Barnhus minskades. Utskottet
anser 177a års Författning såsom mycket
rigtig böra bibehållas. Utskottet har här likväl
icke kunnat vederlägga att Författningens
i;a Punkt rakt upphäfver och tillintetgör
Allmänna Lagens stadgande!) om blodsbandets
kränkning, äktenskaps och slägtsksps
jäf m. m.; att i
2:dra Punkten otukt undantages från de
laster emot hvilka Presterskapet i allmänhet
eger att använda de medel, dem Ämbetet
och Kyrkan tillkommer; att
3:dje, 4:de och 5:te Punkterne innehålla
för liderliga Qvinnor och deras oäkta
barn särsk i 1 d te ganska öfverflödige skyddsbref
och påbud, att Domare och Presterskap
icke få emot deni uppföra sig kittslig
t eller Ämbetet ovärdigt; att i
6;te och 7tde Punkterne, Föräldrar,
Husfäder m. fl. förbjudas att störa eller efterfråga
Qvinna, som å ökänd ort vill framföda
foster, ehuru en annan gällande Författning
ålägger dem att vid äfventyr, att
anses qelaktige i mordgerning upptäcka
hennes belägenhet och hindra henne från
att söka enslighet vid födseln; att
8:de Puokten kungör ett Kongl, löfte
till oäkta barnaföderskor, att åt deras afkomma
skall byggas Barnhus, emedan de
uti sine foster ega ett talande bevis pä sm
224" LngUtskottcts Beiänknndén*
förbrytelse, sorn jämväl kan vara hinderligt
för deras äktenskap; att sluteligen i
9:de Punkten gifves en befallaing till
Prestersfeapet, att från Predikstolarne göta
allvarsamma föreställningar emot barnamord
, så o‘ta Forfattuingen om barnamord
uppläses, ehuru någon Författning
härom icke är bland dem, som från Pre*
dikstolarne skola oltare kungöras.
Det är denna rad af lagstridiga och
skadliga orimligheter, hvaraf bela den sålunda
genomgå igne Författningen är en sammanhängande
kedja; det år denna som LagUtskottet
försvarar, och till fortfarande recommenderar.
Jag vill till öfverflöd icke
vidare anföra eller omtala de onyttiga och
tnot all sedekänsla vidrige grund satser, h var*
på denna Författning hvilar och de ömmande
omständigheter, som högt påkalla en
förändring härutinnan. Nog sf om det rent
af Lagstridiga klart är ådagalagdt.
I afseende på Utskottets uppgift att
barnamorden de 5 åren räst före 1778 vörö
4.1 och sedan 20, får jag hänvisa till
Tabeflerne som innehålla att detta antal
blott i Sverige de 3 sista åren, som der
upptages, varit 281 oberäknadt de barnamord,
som skett hemliga och i enslighet
der nu ingen efterfrågan får ske.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer åt det
anförde lämna en uppmärksamhet, sem jag
icke saknat anledning att af Utskottet begära,
så torde Kongl, Brefvet den 17 Octo
ber
-
Lagutskottets Bctänkandtn. toS
feer 1778 varda upphäfvet och derigenom
till Föraldrar, Husfäder och Presterskap å*
terlemnas de rättigheter som för dem utgöra
nödvändiga vilkor, att kunna vaka öfver
sedlighet och ordning i Samhället, äfven
dervid icke förbiseende det ändamål j
att en mängd oäkta barn, hvars fäder kabske
hade god tillgång att föda dem ! fall man
fått efterfråga hvilka de varit, icke matté
falla Församlingarnes Fattig Inrättningar tilt
last, hvilket nu gemenligen är förhållandet;
tit Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Klemans
: .
N:o 220;
Ankom den 12 Nov. 1823;
Riksens Högloft. Ständers . Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
gjorda Anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 184 i angående
utfärdande af en Författning, sorti
bestämmer ordningen för jast ställe L
LagUtskottets Betänkande/n i£
S2& LagUtskottets BetånkandtH.
se och ändrings sökande i afseende pH
af Landtmätare verkstälde Gärdes»
gärds delningar.
Hedervärda BondeStåndet har genoul
Protocolls Utdrag den go:de nästlidne September
till Utskottens förnyade handlägg»
»ing återremitterat ofvannämnde Betänkan*
de, med de dervid gjorde anmärkningar*
Att Utskotten väl föreslagit , att Härads»
Rätt skall vara rätter Domstol» att med»
dela fastställelse å gärdesgårdsdelningar och
pröfva tvister derom; men att icke någon
bestämd föreskrift blifvit uppgifven, inom
hvilken tid Förrättniogsmannen eller vederbörande
jordegare böra uppte sådane del»
ningsförrättningar till fastställelse, eller då
de skola anses Daga kraftvundne; äfvensom
tid och sätt, som af den missnöjde bör iakttagas,
för klanders anmälande i dylika fällt
eamt att Kongl: Majus Befallningshafvande
lämpeligare borde pröfva tvister om gärdesgårdsdelningar,
än HäradsRätt: hvarförutan
hemstäldt blifvit, huru förhållas bör, då
stängseldelning blifvit förrättad antingen inom
Byelag, sorti förut undergått Storskifte,
hvilket blifvit vederbörligen faststäldt, eller
t Råskillnad emellan Byar, samt hvarest
och inom hvilken tid då en sådan delning
bör uppvisas till fastställelse, och hvad den
missnöjde har att iakttaga, om han emot
förrättningen skall ega talan öppen.
Utskotten hafva vid afgifvande af sitt
Betänkande tillstyrkt, au ofvannämnda frå*
Lag Utjkotttts BetånkandtH.
gor böra af HäradsRätt i orten upptagas
ooh pröfvas i den ordning, som får dylika
frågor är bestämd; och då föreskrifter härom
icke saknas i någon af de delar, som
anmärkte blifvit, hvarom ibland annat 8l
§. Uti 1783 års Författning, om Landtmäteriet
i Riket, lemnar upplysning, hafva Utskotten
ansett öfverflödigt att närmare desamma
upprepa.
Hvad åter angår den gjorda Invändningen,
att Kongl. Majna Befallningshafvande
lämpligare tillkom, att pröfva tvister
om Gärdesgårdsdelningar» än Härads
Rätt, så är detta stridande både emot Stad*
gandet i Allmänna Lagen och i särskilda
Författningar, hvaribland Kongl. Majus Nådiga
Stängsel-Förordning den 9 Februarii
I802 alltid antager såsom princip, att åt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnade
åtgärder, som honom i egenskap af Executor
tillkomma, men hänskjoter till Domarens
pröfning de tvistigheter, som i an^
ledning af Gärdesgårdsdelningar kunna Hemmansinnehafvare
emellan uppkomma; och
som dessa, enligt Utskottens omdöme äro
af den natur, att de tydligen böra till Rättsfrågor
hänföras, kan Utskottet icke finna
någon anledning att frångå sitt härom förut
meddeldle Utlåtande, hvilket af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, Högv. Preste*
Ståndet samt Vallöf!. BorgareStåndet blifvit
utan anmärkning bifallet.
Stockholm den 4 November 18*3*
228
LagVt skottets Retänkanditt.
N:o ssi.
* Ankom den 12 Nov, 1823*
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande i anledning af gjorda
Anmärkningar vid Utskottens af
gifne Bestänkande N:o 163, angående
ändring uti Kongl. Brefvet den
13 April 1791 samt Förordningen
om Landtmäteriet i Riket den 12
Augusti 178?, t hvad rör er föreskriften
om Skiftens antal vid Storskiftesförrättningar.
Hedervärda BondeStåndet har genom
ProtocollsUtdrag den 18 nasti. September
återremitterat ofvannämnda Betänkande på
grund af dervid gjorde anmärkningar: Att
det ifrågavarande Förslaget icke på sått Utskotten
yttrat* voré stridande emot Enskiftes-Förordningens
anda, enar denna icke
innebår något som har inflytande på Storskiftes
förråttningarnes beskaffenhet; samt
att Utskotten kommit att förbigå frågan*
huru och af hvilka personer den föreslagna
aftösningen skall verkställas, enar EnskifteS
Stadgan öfverlemna!* detta åt gode Män*
Ulen sådane icke skola finnas vid Storskiften*
Till besvarande häraf få Utskotten anföra,
att om redighet och enhet vid skiftlåggningen
utgöra våsendtliga föremål för
en vål utförd Enskiftes-förråttning, så måsta
det var? stridande émot Enskiftes-Förordnin'1
I agUt skottets Betänkandeti.
gens anda, att utsträcka skiftens antal så
långt, att ofvanoåmnde ändamål derigenom
motarbetas eller förfelas; hvadan Utskotten
äfven, med fåstadt afseende å denna omständighet,
velat på annat sätt söka på de
ställen, der Enskifte icke kunnat tillvägabringa*,
i möjligaate måtto förekomma de
olägenheter, som i Motionen öfverklagas
och Utskotten hafva ansett tillämpningen
af föreskrifterne uti Enskiftes-Förordningens
4 och 5 § till ifrågavarande fall lämpligast
bereda hvad sålunda blifvit åsyfcadt.
Den ovisshet som skall möta i afseende på
verkställigheten af den derstädes förekommande
afrösning, hafva Utskotten vid afgifvande
af sitt Förslag icke delat, enär,
oaktadt hvad blifvit anmärkt, det gode
Män icke skola finnas vid Storskiften, 1783
års Kongl. Förordning om Landtmäteriet i
Riket, som i 74 och 79 §. §. tydligen omnämner
gode Mäns tillkallande vid åtskilliga
tillfällen då Storskifte pågår; Och då
således något hinder icke möter, att i fråga
om afrösnicgar vid Storskiften, förfara
på samma sätt som då de vid Enskiften förekomma,
hafva Utskotten ansett någon
särskild föreskrift härom icke vara af nöden
, hvilken tanka Utskotten anse aig så
mycket mindre böra frångå , som deras först
afgifne Betänkande blifvit af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Högvördige PresteSiåndet
samt Vällofl. BorgareStåndet antaget
och gilladt.
Stockholm den 4 November 1825*
35o LtgUtskottets Betånhndin,
N:o 222 af LagUtskottets Betänkande,
innehållande Förfrågan om ett Vållofl.
BorgareSiåndets beslut rörande N:o 120»
om för sslagen ändring i 9 Cap. UtsökyingsBalken
ete. har aldrig kommit ExpeditionsUtskottet
tillhanda, hvadan Betänkandets
Rubrik äfven felas i Utskottets
Diarium. Likaledes saknas detta Betänkande
i Riddarhusets Archiv , i anledning
hvaraf man sett sig nödsakad att Öfverhoppa
denna Nummer.
Nio C23..
Ankom d. 23 Nov. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag samt
Allmänna Besvärs och Ekonomiutskotts
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens afgifne
Betänkande N:o 174 angående
yrkadt utvidgande af de så kallade
Privilegia Exclusiva.
Håglofl. Ridderskspet oeh Adeln samt
Valloflige BorgsreStåndet hafva till Utskottens
förnyade handläggning återremitterat
ofvannämnde Betänkande, sorn af de öfrige
arne RiksStånden blifvit bifallet; varande
deremot anförde följande anmärkningar : Att
rubriken å Utskottens Betänkande, såsom,
icke utmärka, det ifrågavarande Privilegia
excjusiva endast angå nya uppfinningar*
LagVtskoittts Bttänhindin, 231
kan, genom användandet af orden uteslutande
Privilegier , hvarvid man vant sig att
fästa förhatligt begrepp, bereda motvilja
för en sak, som förtjenar ett allmänt deltagande;
hvarförutan och då Kongl. Förordningen,
afgående uteslutande privilegier,
ovilkorligen kräfver en förändring, så vida
man vill att den skall vara bygd på samma
liberala grund, som Näringsfriheten,
och ega en åsyftad inflytelse på Näringarne,
hemställes:
Att enär den ene Medborgaren kan erhålla
ett patent på en ny Uppfinning, då
den andre Medborgaren under samma förhållande
kan gå miste om ett sådant Patent,
i händelse CommerceCollegium ej
skulle finna detsamma lämpe ligt ^ och detta
sednare ord uti Förordningen skall upphäfva
all säkerhet och ali jemnlikhet Medborgare
emellan, ordet lämpe ligt måtte ur meningen
utgå.
Att då Staten lemnat en person Patent
på vissa år, för upptäckande af sin konst,
borde Uppfinnaren under denna tid oafkortadt
få begagna sin uppfinning på sätt han
bäst förtnär och för sig tjenligast finnér,
men icke, i händelse han ej är i stånd att
sätta sin uppfinning i verkställighet så ha«
stigt honom ålägges, dömmes förlustig den
honom tillagde förmån: hvadan således hela
3 §. i nämnde Författning borde komma
att utgå; och har i öfrigt blifvit yrkadt,
att Herr Ekenstams först efgifne Motion i
defta Imnemåtte antagas såsom endast ya
-
23?
LigUtskottcts Betänkanden.
rande grundad på fria äsigter af de inre
Nåringarne och åsyftande att freda en Upp.
Rånare för godtycklig behandling.
I anledning af hvad sålunda blifvit an»
märkt och då Utskotten, efter meddelandet
af sitt först afgifne Betänkande i detta
amne, inhemtat sådane upplysningar, aom
|ör Utskotten yi&at nyttan och nödvändigheten
af vissa förändringar uti yjongl. Maits
Nådiga Förordning af den 28 APr*l ,8I9
angående hvad iakttagas bör vid förekommande
frågor om Privilegia Exclusiva för
nya i Riket förut okända Sfqjdelnrättcingar,
Konster eller väsendtligt konstförbättringar,
hafva Utskotten, efter ytterligare pröfning
af denna fråga, trott sig böra vördsammeligen
föreslå:
l:o Att enär opinionen lätteligen kun.
de missledas, genom det mindre fördelaktiga
begrepp den under en längre tid vant
sig fästa vid benämningen af Privilegia exclusiva
, Förordningens rubrik hädanefter
kunde blifva: Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
angående hvad iakttagas bor vid
förekommande frågor om Patenter iller frihetsår
för nya i Riket förut okända Sköjde
Inrättningarj Konster eller väsendtliga konstför
bättringar; samt att äfven inuti För fattningen
benämningen Privilegia Exclusiva
grunde utbytas emot ordet Patent, såsom vakande
mera lämpeligt och äfven i Sverige
iplräckeligeii kändt.
e:o Att det i 1 §. af ofvanberörde N^-  &P Förordning förekommande stadgande
LagUiskottett Betinkanden. 253
af vederb&randes hörande jborde utgå, heldst,
enligt hvad Utskotten ega sig bekant, frågans
afgörande understundom blifvit fördröjd
i flere års tid emedan vederbörande
ej kunnat förmås att med sine förklaringar
dessförinnan inkomma, genom hvilket dröjsmål
uppfinningen ofta kan gå helt och hållet
fprlorad eljer åtminstone betydlig förlust
tillskyndas Uppfinnaren, hvadan, till
befordrande af nödig skyndsamhet, GommerceCollegium
äfvenledes borde åläggas,
att inom I månad efter det ansökningen
blifvit dit ingifven, underdånigst utlåtande
deröfver afgifva; och då samma §. jemväl
föreskrifver, att Privilegii Innehafvaren
bör 3:ne gånger 1 Stoakholme Post- och
Inrikes Tidning kungöra innehållet af sitt
pndfåagne Privilegium, hvarvid den som
anser sig vara genom samma Privilegium
fprnärtnad, år öppet, att inom gjne månanader
ifrån sista kungörandet sådant skriftligen
hos CommerceCollegium anmäla,
sorn anmärknfngen pröfvar och deröfver meddelar
Utlåtande, synes Utskotten andre
Uppfinnares rätt vara härigenom tillräckeligen
bevarad.— I öfrigt få Utskotten, i sammanhang
härmed ytterligare föreslå den
förändrig rf meranämnde §., att den CorntnerceCollegium
eller vederbörande Ämbetsverk
tillkommande rätt att pröfva huruvida
Collegium anser det Privilegium, som
sökes, lämpeligt må äfvenledes försvinna, enär
Collegium hufvudsakeligen synes böra
\jllkomma
234 LagUtskotttts Betänkande»,
uppgifna Slöjd Inrättningen, Konsten efter
koD6tf5rbättringen är, Collegium vetterin
gen, förut i Riket känd oob utöfvad.
3:0 Att föreskriften i 3 §., det, vid utfärdandet
gf uteslutande Privilegium, lonebafvaren
deraf skall föreläggas en viss etter
omständigheterna lämpad tid, inom
hvilken han, vid förlust af den honom förunde
rättighet, bor finnas i full utöfning
af sin nya slåjd, konst elier konstförbättring,
ml på sådant sätt förändras: att Patent
Innehafvarea ej må kunna förklaras
förlustig sia ofvannämnda rättighet så vida
han inom 5:00 år ifrån Patentets datum befinnes
i full utöfning af sin uppfinningj
hvarvid på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
borde bero, att, efter vederbörande ÄmbetsVerks
hörande, bestämma huruvida, vid
särskildt® sig företeende omständigheter,
samma prasmriptionstid kunde i någon mån
förlängas. Genom ett sådant förändrande
Stadgande hafva Utskotten trott, det Patent
Innehafvarens skäliga rätt att, vid inträdande
hinder, bibehållas vid utöfningen af ain
uppfinning, skulle blifva bevarad, så vidt
densamma står att förena med Samhällets
billiga anspråk; att ej genom ett allt för
långt uppskof med Uppfinningens verkställighet
en längre tid gå miste om fördelar,
som genom någon annan persons enahanda
upptäckt kunnat detsamma i annat fall på
samma väg beredas.
Och torde Riksens Högloft. Stander, i
händelse af bifall till hvad Utskotten eålua
-
LagV t skottets Eetinknnden, 255
da föreslagit, hos Kongl. Maj:t 1 underdånighet
hemställa örn ändring och rättelse
af 1919 års Kong!, Förorening; i likhet
med hvad derom ofvan blifvit anfördt och
yttradt hvilket dock Riksens Högloft. Ständers
egen pr; fnlng vördsammeligen underhålles.
Stockholm den 4 Nov, i823«
N:o 224.
Ankom den 12 Nov. 1823.
"Betänkande öfver åtskilige af Riksens1
Högloft. Ständers Särskilta Utskott
före slagne Lagförändringar.
Vid föredragning inför Riksens Högloft.
Ständer af Särskildta Utskottets, underdenna
Riksdag, afgifne Betänkande i fråga om
Reglering af Rikets Styrelse.Verk, och i
sammanhang dermed angående Rättsfrågors
skiljande från Styrelse.Verken, har nämnde
Betänkande blifvit af alla fyra RiksStånden
till Lagutskottet remitterat i afseende
på de derutinnan fprekominande Lagfrågor.
236 LtigUrskottets Betånkanden.
Då dd Utskottet till följe af dessa re*
misser skolat till pröfning företaga detta
ämne, hvilket af Särskildta Utskottet blifvit
så fullständigt afhandladt, att LagUtskottets
yttrande deröfver synes behöfligt
endast till följe af ovilkorliga stadgandet i
RegeriogsFormeo, att Lagutskottet skall
öfver alla förekommande frågor höras, får
Utskottet yttra, att om Råttsfrågorne på
sått Särskildta Utskottet tillstyrkt, skola från
de administrativa Verken skiljas, blifver der.
af en nödvändig följd, att den hittills stadgade
RättegångsOrdningen i dessa frågor
måtte förändras* Och som hvad härutinnan
af Särskildta Utskottet blifvit föreslaget» Synes
Utskottet lämpligt, får Utskottet vördsamt
tillstyrka, att i händelse Riksens Högloflige
Ständer godkänna det af Särskildta
Utskottet gjorda Förslag, till Rättfrågors
skiljande från administrativa Verken, de af
nämnde Utskott föreslagne Lagföi ändringar
äfven måtte antagas, och att följaktligen
följande Lagrum hädanefter måtte få en sådan
lydelse;
27 Cnp. 9§. Byggni>2ga Balken. Nu nöjes
man ej åt HäradsRäitens slut i defsa
Må’; ful Iföl je hos Domaren sin klagan, som
; RättegångsBalken om laga vad sägs:
2t, Qip. 8 §. samma Balk. Delta
tillag? Menar någon, att vid förrättad vägdelning
honom för när skedt; söke di ändring
deri genom instämning till behörig
Domstol» som i RättegägsBalken sagt är,
Lagutskottets Betänkande«, 237
20 Cnp. 26 §. RättegångsBalken. Tvista
Kronohemman ett eller flere om jord eller
eller Byaskillnad, lagge dem HäradsRätt
emellan: Gränsar till desse Allmänning, vare
Lag samma: Och förordne Konungens
Befallningshafvande någon som å Ämbetets
vägnar när är» då Kronan del i saken häfver.
Döme ock HäradsRätt om åverkan å
Kronojord.
Detta hemställes dock vördsamligéii
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning»
Stockholm den 30 Oct. 1823»
N;o 2a$.
Ankom den is Nov. 1823»
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o ao$,
öfver Herr A. von Hartmansdorffs
Memorial, innefattande Förslag om
hvad vid Lagf örklar ingars utfärdande
bör iakttagas*
Detta Betänkande har blifvit återremitterat
af Höglofl Ridderskapet och Adeln
på grund af Herr von Hartmansdorjfs dervid
gjorde anmärkning, att Lagutskottet ej
bordt anse öfverflödigt föreslå, att Lagför
-
s5j? Lagutskotttts BaAnkantltn.
ändringar, Sorn tima emellan Riksdagarna,
skola offenteligen kungöras , helsdt den händelse
inträffat, att er> Lagförklaring af den
12 November 1812, angående förbindelse
för äkta Makar, alt personligen infinna sig
vid DomCapitlen då äktenskapsskillnad skall
liga rum, icke annarltlnda blifvit kuDgjord
än genom Circulait till Consistorierne, hvar»
igenom de Heste icke vetat att den funnita
förr än nu, då fråga blifvit väckt*om dess
upphäfvande, hvilket exempel skall ådagalägga
behofvet af den åtgärd Herr von
Hartmansdorff föreslagit, hvarmed för ingen
del åsyftats inskränkning i rättigheten
att göra Lagförklaringar, utan blott att ed
hvar måtte komma i tillfälle att känna dem
sedan de skedt; och har Herr veu Hart*
mansdorff vidare yttrat, att på det vederbörande
Ämbetsmäns möjliga underlåtenhet,
att lämna Riksens Ständers Justitia? Ombudsman
del af utkommande Lagförklaringar,
måtte förekommas, vore det som Herr Volt
Hartmansdorff tillstyrkt, att, innan Lag»
förklaringarna beslutas, Justitia Ombuds»
mannens Utlåtande öfver dem måtte infordras,
emedan man då, vid deras pröfning,
otvifvelaktig! skall märka, om Justitia? Om»,
budsmannens Utlåtande saknas, och inför»
fordra det; och enär den redan gällande
föreskriften, att Justitia? Ombudsmannen skall
underrättas om skeende Lagförklaringar står
införd i 18 5* af hans lnstruction, sorn icke
är någon Grundlag, samt det nu föreslagna
stadgandet syntes äfven kunna der införas,
LngUtskotttlt BetÅukanitti. ajg
behofves för denna orsaks skull icke någon
Grundlagsändring, utan blott en Remiss
till ConstitutionsUtskottet, sorn behandlar
frågan om Justitise Ombudsmannens
Instruction.
Vid besvarande af hvad sålunda blifvit
anmärkt får Utskottet yttra, att de gjorde
anmärkcingarne icke gifvit Utskottet anledning,
att förändra dess förra Betänkande
, vid hvilket, såsom af de öfrige 3:ne
Stånden bifallet, torde få bero; hvilket
dock Riksens Högl. Ständers vidare pröfning
vördsammeligen hemstålles.
Stockholm den ro Nov. 1823,
Tredje Bandets sednare
Afdelning.
N:o 226;
Ankom den 19 Nov. i823«
Riksens Högloft. St linders LagUtskotts
Utlåtande öfver anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 1S7, öfver
Kongl. Ma:jts Nådiga Proposition
angående upphhfvande af 8 §.
1 Cap. UtsökningsBalken samt ändring
af Q. §. 1 45 Cap. MtssgéBalken
och öjverskriften till samma
Capitel och Balk.
Vid föredragning hos Högv. PresteStåndet
af LagUtskottets ifrågavarande Betänkande,
kar Herr Biskopen Wingård deremot
anfört: att Herr Biskopen af Utskottet
icke kunnat öfvertvgas, att våra liit
-
Tredje Bandets sednare Af deln. 1
2 LagUnkottet! Betänkande».
tills varande lagar följt origtig princip *
då de stadgat lindrigare bestraffning för
Uppbördsman, som, efter gjordt tillgrepp
af allmänna eller enskildes medel, kan
göra rätt för sig, och för den, som brister
i sin betalningsskyldighet. Alt åter
gradera straffen, icke efter uppsåtets ådagalagde
större eller mindre brottslighet,
och geriiingens menligare följder, men efter
den försnillade Penningesummans belopp,
bär Herr Biskopen trott vara en lägre
grundsats, än den ogillade i 1734 års
Lag, samt med visshet antagit, att ett 0-  förvilladt omdöme icke sätter i samma kategori
den, som på kortare tid använder
omhänderhafda medel, dem han af snart
inflytande'eller väntade tillgångar kan ersätta,
men dessförinnan öfverrumplas af
chikanen eller förmaiis-fjäsket, som finnér
och bestraffar Cassabristen, och den, som
tillgriper och förtärer hvad han hvarken
ämnar eiler någonsin kan godtgöra. Den
förre är ofta eii braf karl, som af hjelpsamhet
forts till en mindre afvikelse, hvil
t
|
keil han, lemnad åt sig sjelf, kali rätta;
den andre åter en skälm, som far med fals
oell flärd. Att nu bestraffa begge-lika på
så sätt, att, äfvensom den sednare, deli
förre icke allenast mister förtroendet att
vara tjensteman i denna väg, hvilket han
må hända kan anses håfva förverkat, men
ock förklaras ovärdig att i Rikets tjenst
vidare nyttjas, och straff as med fängelse
och tjenligt arbete frän 1 till 16 år, an
-
LngUtskottets Betänkandets. g
Set Hetr Biskopen vara lindrigt sagdt, Öfverdrifvet
och nog starkt hära prägeln af
en ConjunctursLag , den värsta af allt hvad
Lag kan kallas. Hade denna Lag varit
gällande och plötsligen ahvändts det sista
Decennium , skulle mången tjensteman, som
nu eger och förljenar förtroende, inom
fängelsets murar fått sucka öfver eii obetänksam
hårdhet af Lagstiftningen, Det
kan ej vara ett Lagstadgandes afsigt, att
göra flere brottslingar än dem, som efter
Sakeus natur det ärö, mén det föreslagna
Skulle såsom sådane stämpla dem, vid hvilka
ingen moralisk skymf häftar, beli det
kan ej heller vara dess syfte, att under
liand gäckaS och öfverträdas, hvilken följd
likväl skulle inträffa, då den föreslagne
öhitäiikäamlielen icke kan hirtdräs, att, med
de medel som ligga obegagnade för hand,
göra en coup, eller den välvillige hjelpSamheteii
afliållas, att på ett sannolikt försök
rädda en vän, utan eget sannolikt äfventyr.
Man känner ej menniskan eller
tiden, örn man väntar sig motsatsen, och
den gifpa följden af förslaget hlefve, att
färigelserné skola fyllas af endast skenbart
brottslige, eller Ämbetsrummen hysa hemliga
och derföre demoraliserade lagbrytare.
I anledning af detta aiiförande, deruti
Herr Éiskopen kjällenberg, Herrar Doctorerne
Wallin och Franzen, Professoren
Agardh, Prosten Linderoth med flere
Högv. PresteStåndets Ledamöter instämt*
Laglltskottets Betdnkantien.
har Betänkandet blifvit till Utskottet åter*
remitterad t.
Då Utskottet icke i anledning af de
gjorde anmärkningarne anser sig böra frånträda
dess afgifne tillstyrkande i detta ämne,
och det" af Högv. PresteStåndet återremitterade
Betänkandet blifvit af de öfrige
RiksStånden bifallet, torde något an*
nät yttrande öfver åter remissen icke er*
fordras. Stockholm den io Nov. i8a3.
N:o 227.
Ankom den ig Nov. 182&
Betänkande 1ned Förslag till jemkning
i Riksens Ständers Beslut, angående
Rådmäns och Kämnerers befrielse
frän ansvar vid underlätet insändande
af K åmners- eller RådstufvuRätts
Domböcker och Frotocoller
7)1. 7)1♦
De hos hvarje af RiksStånden fattade
Beslut i denna fråga äro följande:
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln:
Att med bifall till Betänkandet i de
Städer, der Borgmästaren eller Kämners*
LagUt skotets
Praeses tillika är MagistratsSecreterare eller
KämnersRättsNotarie, Rådmän och Kämnärer
må befrias från allt deltagande uti
det ifrågavarande ansvaret, och att allt
beräknande af dagaböter utöfver tre må*
naders tid må upphöra,
Hos Högv. PrestePtändet:
Att Rådmän och Kämnerer i alla Städer
borde från allt ansvar i detta fall befrias,
och deremot MagistratsSecreteraren
eller KämnersRättsNotarien gemensamt med.
Borgmästaren eller KämnersPrasses derutinnan
ansvara. I fråga om dagaböternes
beräknande har PresteStåndet, lika med
Ridderskapet och Adeln, gillat Betänkandet.
Hos Vällojl. BorgareStåndet:
Ätt Kämnerer i allmänhet och Rådmän
i alla de Städer, der ej stadgadt blifvit,
att arne eller flere skola vara Litterate,
befrias från allt deltagande uti ifrågavarande
dagaböter, så vida de icke deltaga
i något beslut, eller vidtaga någon sådan
åtgärd, hvarigenom Ordföranden sättes
utur tillfälle eller hindras, att antingen
sjelf eller genom Rättens Betjente fullgöra
hvad Rätten i afseende på Domböckernes
och Protocollernes utskrifvande och
6 Lagutskottet! Betänkande n.
afsändande åligger, hvarjemte BorgareSlåndet
stadgat, att beräkningen af da ga bön
ter för underlätet insändande af Lagfarts,,
Intecknings-., Äktenskapsförords- och FörmyndareProtocoller
mätte upphöra Sex veckor
från den dag desse Protocoller bordt
vara ljil HofRätteii insände; hvarefter den
försumlige borde genom förelagd lid och
yiten eller andre lagliga utvägar tillhållas,
att sin pligt fullgöra.
v *
Ilos Ilederv. B onde Ståndet:
Att Ståndet till alla delar instämde i
BorgareStåndets nyss omförmäldte Beslut.
Vid fråga om sammanjemkning af desse
Beslut till ett helt, fortfe Riksens Högloft.
Ständer filina, att dg alla fyra RiksS
tåliden önskat inskränkning i den, enligt
nu gällande Lag obegränsade tiden för dagahöters
beräknande i de fall, hvarom nu
är fråga; men två Ständ stannat emot två
i frågan om bestämmandet af denna inskränktare
beräkning, utgör den meningen
pluralitet, som minst förkortat tiden, enär
de arne RiksStånd, som ytterligare velat
inskränka den, i och med detsamma naturligtvis
bifallit den mindre inskränkningen;
och torde således RiksStåndens beslut
i fråga om tiden för ifråggställde dagaböters
beräknande vara, att detta beräknande
bör upphöra sedan tre månader förflutit
från den dag Protocollerne bordt varsi
till HofRätlen insände,
LogUtskottets Bttånkanden.
7
I fråga om Rådmäns och Kämnerers
befrielse från deltagande i dessa dagaböters
.utgörande, befinnes, att Borgare- och
BondeStånden sammanstämt uti ett beslut,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt
PresteSlåndet stannat uti särskildta från
hvarandra och de 2:ne öfrige Ståndens beslut
alldeles skiljaktige meningar; men som
PresteStåndet genom sitt beslut, att ali ansvarighet
för Rådmän och Kämnerer hädanefter
i alla händelser skall upphöra,
måste, sedan denna mening ej vunnit pluralitet
inom RiksStånden, anses hafva bifallit
Borgare- och BondeStåndens enahanda,
dock med några inskränkningar, vidtagne
beslut, om icke den af Borgare-och
BondeStånden i denna fråga yttrade mening
bör såsom Riksens Ständers beslut
anses,
Beträffande slutligen frågan, hvem ansvaret
för försummadt insändande af Domböcker
och Protocoller skall drabba i de
händelser, då nu Rådmän och Kämnerer
blifvit derifrån frikände; så befinnes, att
Högv. PresteStåndet stadgat, att Ordföranden
borde med Protocollsföranden gemensamt
i ansvaret deltaga; men att de tvenne
öfrige Stånden i denna fråga icke meddelat
något bestämdt yttrande. Då nu likväl
Högv, PresteStåndet på förenämnde sätt
bestämdt i denna fråga yttrat sig, samt
Vällofl. Borgare- och Hederv. BondeStånden,
hvars beslut påkallat ett stadgande
härom, utan att detsamma afgifva, huf
-
g Lagutskottets Betdnkandett.
vudsakligen gillat motionen, hvari detsamma
blifvit yrkadt, som PresteStåndet antagit,
torde PresteStåndets beslut i denna
fråga få såsom Riksens Ständers beslut antagas.
Stockholm den io No v. iSaS.
N:o 228?.
Ankom den 20 No v. i8a3.
Vördsamt Memorial!;
Då Heder v- BondeStåndet deri iq:da
yiästlidne September till pröfning förehaft
LagUtskottets under N:o 180 meddeldte
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
~vid Utskottets Betänkande N:o 96, angåen-,
de yrkad ändring uti Kongl. Förprdningarne
den 24 Augusti 1813» emot fylleri
och dryckenskap, samt den 20 December
181S i hvad angår laga Domstol för åtal
emot oloflig brännvins-minutering, har Hederv.
Ståndet, sorn förut bifallit Utskottets
först afgifne Betänkande, enligt meddeldt
ProtocollsUtdrag, lågt Utskottets sednare
Utlåtande till Handlingarne, utan att meddela
yttrande, huruvida Ståndet bifallit
filer afslagit den af nu mera aflidne Hery
LagUtskottets Bcttinkandta. 9
Ehrenborg, Casper_, väckte, i Utlåtandet
tillstyrkte, men i det föregående Betänkandet
icke iirågaställde Lagförklaring, att
nemligen det enkla eller primitiva ansvaret
för oloflig bränn vins-minuter ing bör i
de fall, då iterationsans var ej kan ega rum,
ålägga», förbrytaren särskildt för hvarje gång
öfverträdelsen sker; och liar Utskottet alltså
ansett sig böra vördsamt begära Heder v.
Ståndets bestämda yttrande, huruvida denna
lagförklaring af Hederv, Ståndet antages
eller afslås. Stockholm den i5 November
1823.
N:o 229,
Ankom d. 20 No v. 1823,
Vördsamt Memorial!
Sedan Vällofl. BorgareSlåndet, genom
ProtocollsUtdrag af den 12 dennes, anmodat
Lagutskottet att ofördröjligen till Ståndet
inkomma med svar på återremissen af
Utskottets Betänkanden N’o 61 och i3o,
rörande, det förra, ändringar i ExpeditionsTaxan
, och det sednare bestämmande
aflaga Domstol fö,v ^tal emot Rikets Colle
-
jp Lagutskottets Betänkandet»,
gier med {lere ÄmbetsVerk, får Utskottet
-vördsamt anföra, att då svar på ett eller
flere Stånds återremiss icke kan beslutas
förr än alia Stånden öfver Betänkandet sig
yttrat, och något ProtocollsUtdrag med
underrättelse om Ridderskapets och Adelns
beslut ö^ver ifrågaställdte Betänkanden icke
till Utskottet ankommit, torde Vällofl. Ståndet
finna, att Utskottet hvarken hittills
varit, eller ännu är i tillfälle att yttra sig
öfver återretnissen uti de ifrågavarande tvänne
Målen; och bör Utskottet härvid upplysa,
att, enligt leornad uppgift från Riddarhusets
Canzli, de ifrågavarande tvänne
Betänkanderne, enligt Ridderskapets och
Adelns beslut, äro på bordet livilande, i
afvagtan på afgörandet af Särskildta Utskottets
Betänkande, hvilket blifvit ansedt
dermed ega gemenskap. Stockholm den i5
November i8a3.
N;o a3o.
Ankom d, 19 Nov, i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskotts
Utlåtande öfver anmärkning
, Lagutskottet t Betänkanden, II
gar vid Utskottens Betänkande N:o.
148, angående Sjö Lagens öj ver se ende
VI. Vi.
Vällpfl. BorgareStåndet har återremitterat
detta Betänkande, i anledning af följande
dervid gjorde anmärkningar: af Herr
Huldt: Att Utskotten skola förbigått att
yttra sig öfver den dej af dess Motion,
sorn angår förekommandet af de missbruk
med Svenska SjöDocmnenter, hvilka föröfva
s genom det sådape tilldelas Skeppare
af fremmande Nationer, som ofta endast
för ett slikt ändamål förskaffa sig Borgarerätt
i Svenska Sjöstäder, men sedermera
öfvergifva Riket och, med begagnande af
dessa Documenter, tillskynda Svenska Sjör
farten betydliga förluster; dermed Herrar
Wallströmj Lefler och ljundgren sig förenat;
af Herr Ullberg: att det vöre nödvändigt,
att ett sammandrag göres af SjöLagen
och alla dit hörande eller -dermed
gemenskap egande Författningar, hvilka
tjena Skeppare till efterrättelse, emedan
desse nu hafva alltför mångå och vidlyftiga
Författningar att genomläsa för att
kunna inhemta hvad de i och för deras
yrke behöfva att känna, och ett Sammandrag
af närnnde beskaffenhet ej eger det
Samband med utarbetningen af allmänna
Lagarne, att icke den till SjöRagens öfverseende
och förbättrande förordnade Committé
skulle kunna, utan hinder af den
allmänna Lagstiftningens långsammare fram»
Ii Lagutskottet! BttHnkandcn.
skridande, preliininariter uppgöra ett dylikt
sammandrag till vedex'börandes tjenst;
och har Herr Ekhoff ., med uppgift ont en
nyligen inträffad händelse, att ett fartyg
inkommit till CapVerdsÖarne med Sven-,
ska SkeppsDocumenter, under lika namn
och förande lika slags varor med ett annat
skepp, nu liggande i Brasilien, Herr
Ekhoffs Handelshus tillhörigt, sökt ådagalägga
nödvändigheten af kraftiga mått och
steg till sådane misshruks förekommande,
som, efter Herr Ekhoffs tanka, häst skulle
ske, om vederbörande Consuler erhöllo alf-,
varsamma föreskrifter att dertill använda
sin ämbetsåtgärd, och alt handhafvandet
af desse föreskrifter sedermera befordrades.
Utskotten, som till vederläggning af
Herr Huhlts anmärkning, att Utskotten
skola förbigått att meddela yttrande öfver
den del af dess Motion, som angår förekommande
af uppgifne missbruk med Svenska
SjöDocumenter, anse sig endast böra
åberopa Betänkandet, hvilket innehåller bestämdt
Utlåtande öfver det till dylika missbruks
afhjelpande af Herr Huldt uppgifne
förslag, att en CommerceCollegium underordnad
ständig Committé måtte förordnas
för beredande af sådane Mål, som angå
Rikets Tillverkningar, Handel och Sjöfart,
innan de tilt afgörande hos Commerce-,
Collegiura förekomma, få, i anledning af
hvad Herr Ullberg yttrat, angående nöd-,
vändigheten att ett sammandrag uppgöres
pf Sjöhagen och alla dit hörande eller der-.
I.a%Utskotttts Bttiinkanden. 13
toied gemenskap egande Författningar till
Skeppares efterrättelse, förklara, att enär detta
ämne utgör en nu väckt Motion, som icke
förut varit ifrågaställd eller i behörig ordning
blifvit till Utskotten remitterad, Uu
skotten anse sig icke böra i pröfning deraf
ingå; och då Utskotten i öfrigt af anmärkningarne
icke funnit skäl att förändra
deras förra Utlåtande, hvilket jemväl af
de trenne öfrige RiksStånden, enligt ankomne
ProtocollsUtdrag* blifvit bifallet;
så få Utskotten å nyo vördsammeligen hemställa
detsamma till Välloll. BorgareStåndets
pröfning. Stockholm den i5 November
1823.
R:o 231.
Änkom d. 19 Nov. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och Ekonomi Ut•
skotts Betänkande med förslag till
jemkning af Riksens Ständers skiljagtiga
Beslut i jr ägan om upp häfvande
af Kongl. Förordningen den
7 December 1787, angående lifsstraff
jör obehörige omaömeri öfver
14 LagUtskottets Betdnkandtn.
y -
de af Kongl. Majit vidtagne Förjattningar.
De hos hvarje af RiksStånden fattade
heslut i denna fråga äro följande:
Hos Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
Att då ifrågavarande Kongl. Förordning
icke till sille grunder och innehåll
ar öfverensstämmande med nu varande
Grundlagar, underdånig anmälan borde af
Riksens Ständer göras hos Kongl. Majrt der^
om, att berörde. Förordning ieke vidare
rnå af vederbörande Domare åberopas eliel1
tillämpas;
Hos Högv. PresteStåndet:
Att, på sätt Utskotten uti deras afgifiie
Utlåtanden Ntris ga,och 183, tillstyrkt j
underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t
borde ske om iipphäfvande af Kongl. Förordningen
den 7 December 1787, heldst
densamma, ehuru åtminstone till sin prin*
cip redan håfven, uti en lill allmän efterrättelse
utfärdad Lagsamling finnes införd;
titan att dess formliga afskaffande blifvit
yrkadt elier verkstäldt;
Hos Väll afl. BorgareStåndet:
Att enär Kongl. Förordningen den- 7
December 1787 redan blifvit genom en af
Lagutskottett Betänkan/hn. 15
Konung och Ständer fastställd Grundlag;
TryckfrihetsFörordningen, till sin kraft och
verkan dödad, borde hos Kongl. Majrt göras
underdånig framställning, det Kådig
.Kungörelse om ett sådant förhållande må
utfärdas; samt
Hos Hederv. BondeStändet:
Att Ståndet instämde uti BorgareStån*
dets nyss omförmäldte Beslut.
Då, efter hvad Utskotten förmoda,
den enda skiljagtigheten emellan desse Beslut,
i synnerhet emellan dem, som af
. Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Yällofl.
BorgareStåndet celi HederV. BondeStåndet
blifvit vidtägne, består Uti ordställningen,
icke uti den derigenom uttryckte
mening, få Utskotten, till sammanjemkaiide
af desse Beslut, vördsamt föreslå
Riksens Höglofl, Ständer, att uti den
beslutade underdåniga Skrifvelsen anhålla:
att då Kongl. Förordningen den 7 December
1787, angående lifsstraff för obehöriga
omdömen öfver de åf Kongl. Majrt vidtagne
Författningar, icke till sine grunder
ocb innehåll är öfverensstämmande med
Rikets nu- gällande Grundlagar, och följagtligen
är att anse såsom genom Grundlagarne
uppliäfven, Kungörelse derom till
allmän kännedom och efterrättelse må var*
da utfärdad, med förklarande, att denna
Författning ej vidare får tillämpas.
i6 LitgUtikottets Betdnkandm.
Dock varder detta jemkningsförslag
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
vördsammeligen liemstäldt. Stockholm den
x5 November 1823.
;« ■
N:o aåa.
Ankom d. 19 Nov. i8a3i
TUbsein Högloft. Standert Lag- samt
Allmänna Besvärs- och BkonömiUinskotts
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N:o 133, angående yrkad frihet
till svedjande å Skattehemmans•
egor, samt begagnande af Mästetråd
och Ekar.
Sedan Utskotten, genom förenämnde
Betänkande, uti frågan angående frihet till
Svedjande å Skattehemmansegör, till Piksens
Höglofl. Ständers pröfning framställt
följande alternativer i Det första: att Riksens
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, med upphäfvande
af den i i8o5 års Skogsordning intagne
Artikel om svedjande i allt hvad densamma
-
I.og Utskottets EetHnktindett.
samma kan lämpas å Frälse- och Skatte-*,
hemmansegare, de må varda bibehållne vid
den genom Ridderskapets och Adelns privilegier
samt Kongl. Förordningen den 21
Februarii 1789 dem förunnade fria dispositionsrätt
öfver deras hemmans in- och
utegor samt skog och mark; och det andra:
att, med afslagå den för Frälse- och Skattehemmansegare
yrkade fria dispositionsrätt
öfver deras hemmans in- och utegor samt
skog och mark, måtte förblifva vid hvad
-i8o5 års Skogsordning föreskrifver; så hafva,
enligt ankomne ProtocollsUtdrag, Hederv.
BondeStåndet bifallit det första, samt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln och Vällofl.
BorgareSlåndet antagit det andra af
berörde alternativer; men hos Högv. PresteStåndet
hafva anmärkningar blifvit gjorde,
på grund hvaraf Betänkandet i denna
del blifvit af nämnde RiksStånd till Utskottet
återremitteradt.
Dessa anmärkningar innefatta egenteligen:
att en och samma Skogsförfattning
icke bör vara allmänt gällande öfver hela
Riket, emedan hvad som kan vara förden
ena Provinsen skadeligt, är deremot af
nytta för den andra, och Landskapens 0-  likhet till local, liushållssätt och öfrige förhållanden
fordrar särskildt afseende: att i
de norra Orterna rättigheten att svedja är
af högsta vigt för Allmogen, som annars
snart skulle se sin betesmark öfvervext med
Tredje Bandets sednare Afdeln.
t8 Lag Ut shott as Bnankandett,
skog och derigenom lida i sin boskapsskötsel:
att det vore föga lämpeligt och
rättvist att förbjuda allt svedjande i Bergslags-orter,
hvilkas innevånare äro förbundne
att till Bruken aflemna kol: att svedjandet
äfven i vissa trakter af de södra orterne
kan vara oskadligt och bidragande
till Landthushållningens förkofran , samt
att förbudet i förenämnde orter icke skulle
kunna efterlefvas, utan allenast hafva den
påföljd att Allmogen utprejades och obehörige
inkomster tillflöto KronoBetjeningen;
och har, i anledning häraf, återremissen
blifvit af Högv. PresteStåndet beslutad,
med den önskan, att Utskotten ville
bestämma en skillnad emellan skogrikare
och mindre skogbevexta orter, så att
icke någon generel Författning föresloges
för alla Provinser.
I anledning af hvad sålunda vid Betänkandet
blifvit anmärkt, få Utskotten yttra :
att sedan tvenne af RiksStånden bifallit det
uti Betänkandet framställde andra alternativ,
och derigenom alltså är gifvet, att något allmänt
tillstånd till svedjande icke, på sätt
Motionairerne yrkat, nu mera kan komma
i fråga, anse Utskotten sig ej uti någon
ytterligare pröfning af detta ämne böra ingå,
heldst de vid sakens återremitterande
gjorda anmärkningar icke afse ett sådant
bifall till Motionerne; men deremot och
då inom Riket finnas sådana skogrika, bergiga
och för odling i allmänhet otjenliga
orter, der syedjande, utan skadligt skogs
-
LsgUtsk«:tfts BesånkandeH, Ig
ödande, kan ske, och der detsamma ingår
bland en klok hushållnings beräkningar,
anse Utskotten, vid detta förhållande samt
enär det torde vara Riksens Ständer omöjligt,
att med den noggrannhet sorn vederbör
bestämma å hvilka orter ett sådant
svedjande borde tillåtas, sig böra vördsamt
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer till den
underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t, att
Kongl. Ma:jt täcktes låta undersöka,huruvida
icke inom Riket orter finnas, der en vidsträcktare
rätt till svedjande, än den i8o5 års Skogsordning
medgifver, vore nödig, samt att
Kongl. Majit sedermera, efter omständigheterna
läcktes härom förordna.
Dock hemställes detta Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsammeligen,
Stockholm den i5 November i8a3.
Nio 233.
Ankom d. 19 Nov.
Betänkande ofver Herr O. Hamhrai
Memorial, angående yrkad ändring
i 1 Art. 4 §. af Kongl. Hallordning
en den 9. April 1770.
Uti Memorial, som afVällofl. Borgareståndet
blifvit till LagUtskottets åtgärd re
-
20 LagUtskottets Betänkande».
mitteradt, liar RiksdagsFullmägtigen Herr
O. Hambrceus andragit, att, enligt 1770
års Kongl. Hallordning, Borgmästare eger,
att äfven vara Ordförande i HallRätt, enär
Rån dertill af Fabriksarbetare väljes; men
som vid ansökning om Burskap i någon af
de näringsgrenar, som lyda under HallRätt,
det enligt HallOrdningens 5 Art. 8
§. åligger densamma, att, af Magistraten
dertill uppdragen, höra Borgerskapet af
samma slöjd och pröfva om den sökande
eger erforderlig skicklighet; hvarefter, i
händelse af missnöje, besvär skola hos Magistraten
anföras, samt det synes vara lika
litet passande i moraliskt hänseende, som
stridande mot Rättegångsordning i allmänmänhet,
att Borgmästare, såsom Ordförande
i begge dessa,Instantier, deltager i de
särskildta beslut, af hvilka det sednare
skall antingen fastställa eller ogilla det
förra; så har Herr Hambrceus till ej mindre
förekommande af ensidigt inflytande,
än befordrande af förkortad proeedure i
ansökningsvägen, ansett sig böra föreslå
sådan ändring i ofvanåberopade Hallordning,
hvarigenom vid ansökningar om Burskap
i näringsgrenar, sorn lyda under HallRätt,
hvarest Stadens Borgmästare är Ordförande,
Magistraten ålägges infordra vederbörandes
förklaring och utlåtande, samt
till Måls afhjelpande i så måtto förena sig
med HallRätten, att, jemte Borgmästaren,
eller, i händelse af förfall, den hans ställe
företräder, tvänne af Magistratens o«h tvän
-
LagUt skottets %B et änkaniin. 21
ne af HallRättens Ledamöter gemensamt
Eröfva Sökandens behörighet och skickliget,
hvarefter, i fall af dess antagande,
HallRätten meddelar behörigt Mästarebref;
men i händelse af någons missnöje, sådant
anmäles hos Magistraten eller Ordföranden
inom åtta dagar, och besvären fullföljas i
vanlig ordning hos Kongl. CommerceCollegium;
i sammanhang hvarmed blifvit föreslaget,
att, i alla de hänseenden, der
Magistrat och HallRätt icke äro förenade,
de samma må, i likhet med hvad om Rådstufvu-
och KämnersRätter vedan stadgadt
är, anses varaDomföre, när tre i Magistraten
eller HallRätten sitta.
Vid pröfning af denna Motion, har
Lagutskottet icke kunnat finna de af Motionairen
anmärkte omständigheter påkalla
den föreslagne ändringen i hvad Kongl.
HallOrdningen den 2 April 1770 stadgar,
i afseende på behandlingen af ansökningar
om Mästerskap i näringsgrenar, hvilka lyda
under HallRätt. Enligt nämnde Kongl.
HallQrdnings 1 Art. 4 §•> flör väl uti de
Städer, med undantag af Stockholm, der
HallRätter äro eller blifva inrättade, antingen
Borgmästaren eller någon af Stadens
Rådmän, som af Fabriksidkare väljes, i
HallRätten presidera, äfvensom, enligt g
Art. 5 §• , Besvär öfver HallRätts Dom och
Utslag i Oeconomi-mål skola hos Borgmästare
och Råd fullföljas; men, enligt i3
Cap. i §„ Rätteg.Balk., är Domare jäfvig
uti sak, den flan förut i sådan egenskap
2» LpgUt skottets Betänkande*,
i annan Rätt handlagt, och Borgmästaren
eger således icke att uti Magistraten taga
befattning med mål, hvilka onder hans
Ordförande i HallRätt blifvit afdöuule; och
häraf uppkommer ej eller något hinder för
Magistratens öfrige Ledamöter, ther de,
utom Borgmästaren, äro Dornföre, att, un-,
der den äldstes Ordförande, de från Hall-?
Rätten fullföljde mål, med den skyndsamhet,
som vederbör, handlägga, På dessa
grunder och enär de olägenheter Motionairen
föreställt sig af Borgmästarens Ordförande-befattning
i HallRätt, efter Utskottets
tanka, icke kunna ega rum, anser Utskottet
sig icke böra Motionen i denna del
till bifall understödja.
I afseende på yrkandet, att Magistrat
måtte anses domför med 3;ne Ledamöter,
får Utskottet yttra: att enär Magistrat består
af samma Ordförande och Ledamöter
sorn RådstqfvuRätt, och således, fastäu under
denna skiljagtiga henämuiug, i anseende
till dess administrativa befattning med
Städernes Oeconomi- och Politie-ärender,
likväl utgör en och samma Auctoritet; så
anser Utskottet häraf tydeligen följa, att
då, enligt Kongl, Förordningen den i5
Junii 1818, denna Auctoritet, såsom RådstufvuRätt,
uti alla Judicielle mål, äfven
dem, som röra Medborgares lif, är domför,
ther tre i Rätten sitta, detta stadgande
äfven är gällande i anseende till de mindre
vigliga ärender, hvilka tillhöra denna
Auctoritets befattning, såsom Magistrat}
LogUtskottcts Bttånkandeit. 23
men då, Utskottet veterligen, någon annan
tillämpning af förenämnde Kongl. Förordning
icke egt rum, finner Utskottet något
särskildt stadgande härom icke erfordras.
Beträffande åter HallRätterne, hvilka,
enligt HallOrdningen, jemte Ordföranden,
böra bestå af fyra Ledamöter, deraf 2:11»
Handlande och arne Fabriksidkare; så emedan
de vid desse Rätter förekommande
mål äro af den beskaffenhet, att sakkännedom
uti särskilda näringsgrenar hos Ledamöterne
bör finnas, samt Utskottet för
sin del och så vida HallRätterne framgent
komma att bibehållas, icke finner någon
inskränkning uti det nu bestämde antal Ledamöter,
såsom medförande rubbning uti
HallRätternes nuvarande organisation, lämpelig,
anser Utskottet sig icke böra tillstyrka
bifall å Motionairens förslag, att
HallRätt måtte anses domför, när tre i densamma
sitta.
Dock hemställes detta Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsammeligen»
Stockholm den 10 November i8a3.
*4 L*gUtik$titti BttHrtknn/itK.
N:o 334,
*
Ankom d. 1 g Nov. i8a3.
Betänkande öfver Herr Mich. von Ho.
henhausens Motion 0111 tillägg uti
Ansvarighets Lagen för fullmägtige
uti Riksens Ständers RiksgäldsContoir,
med afseende å utbetalningar
af mindre Creditivet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
genom ProtocollsUtdrag den 23 sistl. October
till Lagutskottet remitterat en af Herr
M. von Hohenhausen väckt motion: att, sedan
utbetalningen af det mindre Creditivet,
på sätt Regeringsformens 63 §. fastställer,
blifvit anvisad uppå Riksens Ständers
RiksgäldsContoir, uti AnsvarighetsLagen
för Fullmägtige uti RiksgäldsContoiret
äfven måtte införas det Lagstadgande, som,
med afseende på denna utbetalning finnes
uti 2 §. 1 Mom. af AnsvarighetsLngen för
JFullmägtige i Banken; dock har Motionairen
ansett detta Lagstadgande i AnsvarighetsLagen
för BankoFullmägtige höra qvarstå,
emedan Riksens Ständer möjligen vid
kommande Riksdagar kunde finna för godt,
att åter på Banken anvisa det mindre Creditivet.
Vid öfvervägande häraf, har LagUt
-
LtigUtskottets Bttankandcn. S-5
skottet, lika med Motionairen, funnit nödvändigheten
deraf, att sedan utbetalningen
af det mindre Creditivet blifvit anvisad på
Riksens Ständers RiksgäldsContoir, Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret, i afseende på
utbetalningen deraf, i öfverensstämmelse
med 63 §. RegeringsFormen, ställas under
ansvarighet, samt att, hvad 2 §. 1 Mom.
af AnsvarighetsLagen för Fullmägtige i Banken
i sådant afseende innehåller, jemväl
bör blifva gäljande för Fullmägtige i RiksgäldsContoiret,
så länge det mindre Creditivet
på RiksgäldsContoiret är anvisadt;
och Utskottet tillstyrker alltså vördsamligen,
att, genom utfärdande Författning,
må, såsom tillägg uti AnsvarighetsLagen
för Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, stadgas.
”Utbetala Fullmägtige den i 63 §. af RegeringsFormen
omnämnde mindre Summa,
antingen hel och hållen eller till större
eller mindre del, innan Konungen för dem
förklarat, att han de äskade medeln oundvikligen
har af nöden, antingen till Rikets
försvar, eller till andra högst vigtiga och
angelägna ändamål, samt innan de derjemte
undfått del af hela StatsRådets deröfver
inhemtade tankar, vore den eller de,
som till beslutet bidragit, förlustige så väl
Riksens Ständers som annat allmänt medborgerligt
förtroende.”
Detta hemställes dock vördsammeligen
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den i5 November i8a3.
26 LagUtskottets Betånkanden.
N;o 235.
Ankom d. 19 Nov. i8a3,
Betänkande ofver 5 §. i 4 Art, af den
vid nuvarande Riksdag fåre slagne
B evillningsFor fattning, om skydd
får Taxeringsmån.
Hederv. BondeStåndet, som i allt öfrigt
godkänt den af Högloft. BevillningsUtskottet
föreslagne BevillningsFörfattning,
har, enligt ankommet ProtocollsUtdrag för
den 27 sisth October, ansett sig icke böra
till afgörande upptaga den sista eller 5 §.
i 4 Art. af nämnde Författning, om skydd
för Taxeringsman, förutan LagUtskottets
börande, samt derföre beslutit, det skulle
förslaget i berörde del till Lagutskottet
remitteras; lydande den projecterade paragrafen
sålunda;
§. 5.
Om skydd för Taxeringsmån.
”Ledamöter af Berednings-, Taxeringsocb
PröfningsCommitté njuta i och för deras
befattning samma säkerhet och hägn,
som i RegeringsFormen och Riksdagsordningen
är åt Riksdagsmän försäkrad.'*
Lagutskott"s Bttiinkandtn, 37
Lagutskottet bar alltså till pröfning
företagit det Lagförslag berörde §. af BevillningsFörfallningen
innefattar 5 och emedan
Taxeringsman rätteligen äro att anse
såsom Riksens Ständers Deputerade, hvilka
ega icke endast att verkställa bestämda
föreskrifter, utan oek, att med Riksens Ständers
magt och myndighet afgöra och besluta
uti frågor, der eudast den enskilda
kännedomen och öfvertygelsen om Medborgares
olika ställning och förhållanden
måste ligga till grund för pröfuingen, följer,
enligt Utskottets tanka, deraf, att
Taxeringsman i och för utöfningen af deras
kall böra tillgodonjuta enahanda hägn
och säkerhet, sorn uti 111 §. RegeringsFormen
och 77 §• Riksdagsordningen är
åt Riksdagsmän försäkrad; men då all ny
Lag eller Lagförändring bör gemensamt af
Konung och Ständer beslutas, och den nu
ifrågavarande således icke lämpeligen lärer
kunna inflyta i BeviliningsFörordningen,
hvilken icke till Kongl. Majlis pröfning
hemställes, så anser Utskottet sig böra föreslå,
att ifrågavarande Lagstadgande må
genom särskild Författning meddelas.
Dock hemställes detta, tillika med någre
Ledamöters särskilda mening Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsammeligen,
Stockholm den i5 November
182 3,
*3 Lagutskottet* Betänkanden.
Utdrag a} Protocollet, hållet uti Riksens
Hö glo fl. Stånders Lagutskott
den ii Nov. 1823.
S. D. — — __
Herr Grefven och Ordföranden var af
skiljagtig tanka och yttrade ;
"lii §. af RegeringsFormen stadgar,
att den som med ord eller gerning ofredar
Riksdagsman, skall anses hafva brutit Edsöre.
Enligt BevillningsUtskottets förslag
skulle således de, som ofreda Taxeringsman,
såsom Edsörehrytare anses. Ett sådant
stadgande kan jag för min del icke
gilla. Enligt de uti vår nu gällande Lag
antagne principer, är ej edsöre brutet, om
ej uppsåt att hämnas varit för handen, och
om detsamma ej så vida gått i fullbordan,
att åkomma deraf följt. Edsörebrottet ligger
ensamt i det uppsåt, hvari gerningen
är begången, samt i sättet för dess utförande,
och ansvaret såsom för brutet edsöre
bör således, enligt denna princip, aldrig
kunna stadgas såsom en ovilkorlig påföljd
för hvarje ofredande af en person,
som bekläder ett kall, hvars innehafvare
Lagstiftarne ansett böra med särskild helgd
omgifvas. På dessa skäl, hvilka jag icke
anser förringade derigenom, att i RegeringsFormen
och Riksdagsordningen, med
afvikandq från denna princip, allt ofre
-
LagUtskottets Betänkandtn. *9
dande af Riksdagsman blifvit såsom edsörebrolt
ansett, kan jag för min del ej tillstyrka
antagande af det utaf Bevillningsutskottet
härutinnan gjorde Lagförslag;—•
men då jag likväl med BevillningsUtskottet
delar den öfvert}rgelse, att Taxeringsmän
böra i och för deras befattning njuta
synnerligt hägn, anser jag detta ändamål
lämpligast vinnas dermed, att deras ofredande
i befattningen belägges med samma
ansvar som för enahanda förbrytelse emot
Domare och Ämbetsmän i 18 Cap. 8 §.
Missg.Balk. finnes stadgadt. Denna §., sådan
den genom Kongl. Förordningen den
20 Januari 1779 blifvit förändrad, lyder
sålunda: ”Hvar som bär hugg och slag å
någon Domare eller annan Konungens Ämbetsman,
then ther med Konungens Fullmagt
försedd, eller med honom i lika värdighet
är, i Ämbetsärender, eller hämnas
therföre å honom; håfve förverkat lif sitt;
dräper lian honom, miste ock förut högra
hand. Höter eller undsäger någor honom,
eller gifver honom smädeliga ord, bote
Femtio Daler, eller mera, till Etthundrade
Daler, som brottet är lill, och gore afbön.
Gå the ord å heder och ära, bote
dubbelt och miste äran. Then ej orkar
böta, stralfes med fängelse vid vatten och
bröd, eller med spö eller ris. Sker tliet
ej för Ämbetets skull, plikte som Lag eljest
förmår.”
Genom skyldigheten att afgifva offentliga
yttranden i ämnen, som ofta på
30 Lag tit skottets Betänkande».
det närmaste röra andre Medborgares Lästa,
äro Taxeringsman till dessa i ett förhållande,
som närmast är att likna vid det
som af Domares och andre Ämbetsmäns
befattningar uppkommer. Ansvaret för bådas
ofredande i utöfningen af deras kall,
synes också böra vara lika.
I följd häraf och då all ny Lag eller
Lagförändring bör gemensamt af Konung
och Ständer beslutas, och den nu ifrågavarande
således icke lämpligen lärer
kunna inflyta i BevillningsFörordningen,
hvilken icke till Kongl. Maj.‘ts pröfning
hemställes, tillstyrker jag, att genom särskild
Författning må stadgas:
”Att ofredande af Ledamot i Berednings»,
Taxerings- eller PröfningsCommitté
anses efter 18 Cap. 8 §. Missg.Balken,
jemfördt med Kongl. Förordningen den 20
Januari 1779.”
Härmed förenade sig Herr Borgmästaren
Hjertström samt RiksdagsFullmägtigarne
Pehr Bengtsson och Börje Börjesson.
TJt Supra.
Ex Protocollo.
Joh. Jacob Kleman,
LagVt skotets Betänkande», 31
N:o a36.
Ankom den 19 Nov. 1023.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotts
Betänkande öfver Herr J. af
Ekcnstams Memorial angående sättet
att bereda utväg till sysselsatt•
ning för häktade och by satte personer.
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet oell
Adeln ingifvet Memorial, liar Herr Israel
af Ekenstam föreslagit: att arrestanter borde
användas till framförande af så väl
Boxeringsbåtar, som af sådane Transportfartyg
för varor och passagerare, hvilka
hafva behof af en bestämd hastighet, hvarvid
en mycket enkel mekanik skall kunna
förmånligt begagnas genom trampning inom
slutne rum; och har Motionairen uppgifvit
såsom förmånliga resultater häraf,
att genom sysslosättning i sjöluften, arrestanternes
kroppar bibehållas i helso-till»
stånd: att den ringa ansträngen och beskaffenheten
deraf vore lämpelig för alla,
för män och qvinnor, unga och gamla, eller
för alla, som kunde gå: att användandet
af den nu i fängelserna begrafna phy
-
32 LagUtskottIts Bettinkanrttn.
siska kraften, vöre en ej ringa Nationalvinst:
att sammanföringen med bättre menniskor
skulle i sin man medföra en välgörande
inflytelse: att Transport-inrättningen
skulle bära sig sjelf, utan andra bidrag
af Staten, än förskotter, som återgå
inom bestämda tider: att större delen af
den ved bespardes, som eljest skulle åtgå
till ångfartygen : alt fångvården blefve ulomordentligen
lättad och försäkrad, enär
arrestanterne kunde om bord på ett fartyg
slutas inom galler under sjelfva transporten,
och vexlande deltaga i forslingsbesväret:
att det härigenom blefve lättare
än någonsin att sammanföra arrestanter i
förhållande till deras moraliska beskaffenhet,
hvarvid omtankan för bysatte Gäldenärer
äfven kunde tillfredsställas, samt
ändtligen: att fångskjutsen derigenom skulle
betydligen lindras; hvarjemte Motionairen
tillbjudit sig, att emot erhållande af
nödigt förskott mot säkerhet, på egen risque
förfärdiga ifrågavarande Transport-inrättning;
deremot Herr P. A. Reutersvärdy
som anmärkt, att fångarnes användande
till boxering, ej skulle blifva mycket olikt
Galerslafvarnes , deras bevakning svår, och
de resandes tillstånd obehagligt, om ej
vådligt, väl medgifvit fördelen af fångarnes
sysselsättning med nyttigt arbete, men
ansett detta böra ske inom fängelsets murar
, hvarvid en nyligen uppfunnen mekanisk
inrättning kallad rörlig vändnings
plan
-
LagVtskottas BctSnkanäeH. 33
plan förmenas lämpligen kunna användas,
såsom till Qvarnar, Spikhamrar, öfverskäreri
och SpinnMachiner, Stampverk m. m.
Och bär Herr G. Montgommeri erinrat emot
Herr Ekenstams Förslag, att de personer,
som voro för skuld bysatte ej matte komma,
att vid Transportinrättningen användas,
Herr af Ekenstams förberörde Memorial,
med de deraf föranledde jrttranden,
hafva ensamt blifvit till Lagutskottet remitterade,
men sedan Lagutskottet ansett
frågan af den beskaffenhet , att den borde
i förening med Allmänna Besvärs* och EkonomiUtskottet
behandlas, har densamma
hos Utskotten till öfvervägande förekommit,
som förenat sig uti följande
yttrande:
Utskotten, som funnit, att en förbättrad
fångvård lunge varit af behofvet påkallad,
hvarföre den äfven utgjort ett föremål
för Kongl. Maj:ts flerfalöiga Nådiga
omsorger, hafva alltför väl insett vigten af
en lämplig sysselsättning fÖrfångarne, såsom
verkande ej mindre på deras moraliska
förbättring, än på deras helsotillstånd,
men med denna åsigt af ämnet tro Utskotten
likväl, att den största sorgfällighet borde
iakttagas, att det åsyftade ändamålet
icke förfelades eller motarbetades genom
användande af mindre lämplige medel,
hvarvid Statens oeconOmiska fördelar eller
Tredje Bandets sednare Af deln. i
34 lagUtskottets Retdnhandtn.
besparingar icke i första rummet fingo nfses,
utan möjligheten att genom väl afpassade
anstalter återgifva åt Samhället
nyttiga medlemmar, i stället för betungande
och skadlige, samt i öfrigt, att det bingarne
ålagde arbete ej verkade ofördelagtigt
på deras kropps och själs förmögenheter.
Huruvida det af Herr Ekenstam meddeldte
förslag uppfyller dessa hufvudsakliga
vilkor eller icke, kunna val Utskotten,
i brist af nödig beskrifning och ritningar,
ej bestämdt förklara; men det förefaller
Utskotten, att ett sådant’ trampverk, som
föreslagit blifvit, medförande ett enformigt,
föga afbrutet arbete inom galler, der fången,
ett föremål för den allmänna nyfikenheten
måste förlora sista, lemningen af
blygsel, utan hvilken ingen moralisk förbättring
kan ega rum, och hvilket arbete,
betager arbetaren all sjelfständig kraftutveckling,
samt derigenom liksom förvandlar
honom till ett mekaniskt verktyg, skall
medföra ett menligt inflytande , så väl på
hans lynne som på hans kroppskrafter och
på samma gång öka det honom ådömde
straff öfver den gräns, som af Lagstiftaren
blifvit åsyftad. Då likväl Utskotten hafva
sig bekant, att en dylik inrättning med
den ifrågavarande, blifvit med fördel begagnad
inom fängelserne i England, tro
Utskotten att densamma skulle på försök
kunna användas såsom Corrections-medel
inom arresterna för de fångar, hvilka genom
uppstudsighet och ett elakt uppfö
-
Lagutskottets Betdnkanåc*. g5
irande gjort sig förtjente af aga, och ur
denna synpunkt betraktad, förtjena en närmare
uppmärksamhet, hvilken icke eller
lärer uteblifva, om frågan, med dervid nödige
upplysningar å vederbörligt ställe anmäles;
mein enär Utskotten dels helt och
hållet sakna Sådane upplysningar, dels icke
äro i tillfälle företaga den undersökning
härom, som, enligt Utskottens omdöme,
ovilkorligen borde föregå ett hufvudsakligt
yttrande i ämnet, anse Utskotten, i frågans
närvarande skick, sig icke kunna i
anledning af de gjorde Motion erne tillstyrka
någon Riksens Höglofl. Ständers åtgärd.
Utskotten ega i öfrigt den säkra öfvertyg
geise, att då Kongl. Majrt äfven vid detta
Riksmöte fästat sin Nådiga uppmärksamhet
på en förbättrad fångvård, hvaröfver
jemväl underdånigt förslag blifvit af särskilde
Commilterade utarbetadt, Kongl;
Majrt äfven framdeles fortfar, att; så vidt
Omständigheterna medgifva, med samma
Nådiga behjertande omfattå detta vigtiga
ämne, hvaraf den nu väckte frågan om
fångarnes lämpliga sysselsättning utgör eri
väsendtlig del, och således icke kan blifva
förbisedd.
Dock hemställes detta Riksens Högloft:
Ständers egen pröfning vördsammeligen:
Stockholm den i5 November i823;
*4 Utlktttett RttXnkaniat.
N:o 237.
Ankom d. 30 Nov. 1833,
Riksens Högloft. Ständers Lag- saint
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 179 > rörande väckt
fråga om npphäfvande af L andshöfdingarnes
domsrätt i Enskiftes-mål.
Höglofl. Piidderskapet och Adeln, Vällofl.
BorgareStåndet, samt Hedcrv. BondeStåndet
hafva till Utskottens förnyade handläggning
återremitterat ofvaunämnde Betänkande,
hvilket deremot af Högv. PresteStåndet
blifvit afslaget. De anmärkningar
och anföranden, sora i afseende på
samma Betänkande blifvit framställde, kunna
hufvudsakligen hänföras till följande:
Att ändamålet med EgodelningsRätters inrättande
, eller att Skiftesmålen må blifva
med skyndsamhet och med minsta möjliga
kostnad behandlade af Domare, som, jemte
Lagkunskap ega nödig kännedom i Landthushållningen,
icke skulle vinnas genom
Utskottens förslag, det Ordföranden i EgodelningsRätten
utnämndes för ett visst district,
och jemte Ledamöterne i Rätten,
under åtnjutande af Tractamente och rese
-
LngUtskottcts Betänknndm. 37
kostnad, sammanträdde på stället, antingen
saken fordrade besigtning eller ej, enär
desse kostnader, då districtet vore större,
skulle möjligen blifva så betydliga , att sådant
på Skiftesverkets fortgång kunde hafva
skadlig inflytelse: att en sådan person,
som Utskotten föreslagit, till Ordförande i
Rätten,^svårligen skulle vara allestädes att
tillgå, eller vilja en sådan befattning sig
åtaga: att det icke syntes lämpligt, att den
ena Domstolen pröfvade ett verkstäldt skifte,
och den andra sedermera derå meddelade
fastställelse, hvarvid äfvenledes,
enär HäradsRätten bör utlåta sig, om skiftet
är så beskaffadt, att det, enligt Författningarne,
må kunna vinna fastställelse,
tvänne. Domstolar, i händelse af ändrings
sökande häruti, komme att i första instancen
handlägga likartade mål, hvilka sedermera
på olika sätt finge fullföljas. Till
förekommande af dessa olägenheter föreslås
:
Att ordinarie Domaren j orten, eller
den HofRätten, i händelse af hans förfall,
till EgodelningsDomare förordnar, må vara
Ordförande i EgodelningsRätten.
Att EgodelningsRättens öfrige Ledamöter
till ett antal af 2 eller 4 personer,
utan afseende på stånd, väljas inom Häradet,
ibland sådane män,, som i Landthushållningen
äro kunnige.
Att denna Domstol, hvars beslut genom
de fleste rösterne bestämdes,, sammanträder
en gång hvarje ordinarie Ting,
38 Lagutskottets B et rink tt Uden.
$ den dag Domaren utsätter, för att hands
lägga, och, om sig göra later, utan syri
på stället afgöra alla anmäldte Skiftesärena
der, och dermed gemenskap egande frågor,
såsom angående skiftesplanen, delningsgrunden
, egornes taxering, uifly tt—
ning, ersättning för afsLådde uppodlade
egor, stängsel skiftestagarne emellan, vatr
tenafledningar ifrån sådane trakter, hvilka
såsom odlingsbar jord blifvit utdelde, rå-r
gångstvister m. fl. vid delningsförrättningarne
uppkommande stridigheter, sorn på
dess fortgång och ändamålsenliga verkställighet
kunna hafva inflytelse, hvilka alla
frågor i stadgad ordnipg skulle göras anhängig*
Att
Rättens Ordförande eller Ledamö-!
ter vid desse sammanträden icke skulle af
Parterne åtnjuta tractamente eller Rese-, -  kostnad; men om saken till syn på stället
utsattes, och hvilken då ofördröjeligen efter
afslutadt Ting borde hållas, skulle med
nämnde arfvodens erläggande, hvilka enligt
Taxa borde utgå, efter Lag förhållas.
Alt om någon delegare, emellan de
ordinarie Tingen begär EgodelningsRätters
sammanträde för handläggning af ett anmäldt
Skiftesärende, Domaren derom skyndsammeligen
bör föranstalta; då med kostnaden
dervid förhålles på samma sätt, Lagen
rörande särskild te Ting stadgar, derest
ej, för sakens afgörande, syn på stället vo-,
^e behöflig, och hvilket på Domarens pröfning
beror, i hvilken händelse kostnaden^
LagVtskottms Brtänkandttt. 39
såsom i föregående punct sagdt är, utgöres.
Att för Målens behandling vid EgodelningsRätten,
den i Lag vid HäradsRäbten
stadgade Rättegångsordning må iakttagas;
dock så att äreriderne icke finge uppehållas
genom invändningar i Rättegången,
hvilka deremot borde på en gång med
hufvudsaken hos Kongl. Maj:t i Dess Högsta
Domstol fullföljas.
Att EgodelningsRältens Ordförande och
Ledamöter böra för tjensteförseelser dömmas
i HofRält, dit EgodelningsRättens
Dombok, inom den tid och vid det angvar,
Lagen rörande HäradsRätts Dombok
Stadgar, bör insändas.
Härförutan har blifvit erindradt: att
jru gällande Stadganden rörande Enskiften,
icke böra ändras, enär de hittills medfört
verkelig 113'tta, och några verkeliga
olägenheter deraf icke kunnat anföras, samt
att således Domsrätten i sådane Mål borde
hos Kongl. Majrts Befallningshafvande bibehållas;
hvaremot å andra sidan, HäradsRätt
blifvit ansedd vara den enda rätta
Domstol, att upptaga och afgöra EnskiftesMål,
lika så väl som andra Jordatvister
och eganderättsfrågor; dervid någre ansett
besvär öfver sådane frågor böra directe i
HofRätt fullföljas, men andre förmenat desamma
lämpligast kunna igenom alla nu
varande instancer fullföljas.
Hvad sålunda blifvit anmärkt och föreslaget,
hafva Utskotten lill pröfning fö
-
40 LagUtskottets Bitank anden.
reliaft; oeh få nu i anledning deraf anföra,
att då Utskotten, vid angifvande af
sitt Betänkande tillstyrkte, att Domscätten
i EnskiftesMål skulle skiljas ifrån Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande och öfverlemnas
till EgodelningsRättcr, underläto Utskotten
icke att förut nied hvarandra jemföra
de olägenheter och fördelar, sorn, å
håda sidor, sig visade; men då Utskotten
dervid utgingo ifrån den grundsats, att
eganderättens helgd horde, såsom ett af
Samhällsfördragets hufvudsakligaste vilkor,
i första rummet alses, och att derefter fördelen
af den oeconomiska anstalten först
finge komma i beräkning, så funno Utskotteu,
att EnskiftesMål, der samma eganderätt
hvarje ögonblick måste komma i
fråga, i anseende till sin natur, af sig
sjeifve classificerade sig under rubriken
rättsfrågor, oeh att de således borde af
Domaren handläggas pcb pröfvas. Hvarje
sammanblandning af den judiciellä och
dell administrativa magten, och af de ärender
som dithora, borde, enligt Utskottens
omdöme, så mycket som möjligt i en
väl organiserad Stat undvikas, lieldst då
gränsorne voro så tydligen bestämda som
i förevarande fall; och afskiljandet af dessa
olikartade ärender har derföre äfven utgjort
en väsendtlig förberedande åtgärd,
vid utarbetandet af de förslag, som nyligen
blifvit afgifne till StyrelseVerkens förbättrade
organisation. Dessa vigtiga skäl
hade redan' Varit tillräcklige, för att be
-
LngUtshouets Be:Urik,maen. 4*
stämma Utskottens öfvertygelse rörande ifrågavarande
omständighet; men äfven härförutan
tillkommer, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i anseende till sina många
och flerfaldiga göromål, ofta äro hindrade
att sjeifve bivista de Syner, hvilka
understundom äro alldeles oundviklige för
en säker pröfning af Enskiftes-förrättningarae,
och hvarvid omkostnaderne, om ock
Landshöfdingarnes öfrige göromål tilläto
deras närvaro, skulle, synnerligen i händelse
af Enskiftets aflägsenhet ifrån Residenset,
blifva ganska betydliga. Det följde
således i ordningen för Utskotten, att
föreslå en Auctoritét, åt hvilken EnskiftesMålcns
handläggning kunde, i Kongl.
Majrts Befallningshafvandés ställe, lämpeligen
öfverlemnas, och att bestämma den
Rättegångsordning, som dervid borde följas;
och då Lag- och Ekonomiutskottens ,
vid sistförflutne Riksmöte, häröfver afgifne
förslag icke allenast syntes hufvudsakligen
uppfylla det -åsyftade, ändamålet, utan äfven
vid samma Riksmöte vunnit Riksens
Ständert bifall, tvekade Utskotten icke att
tillstyrka dess antagande.
Sedan Utskotten sålunda redovist för
grunderna till deras förut afgifne Betänkande,
få Utskotten förklara, att de förblifva
vid tillstyrkandet, det EnskiftesSrendernns
behandling bör åt särskilt tillförordnade
EgodelningsRättcr uppdragas;
meli i afseende på dessa Domstolars -organisation,
beskaffenheten af de ärender,
4* Lagutskottets Betänkandet!.
sorn dera böra tillhöra, och den Rättegångsordning,
som inom dem hör iagttagas
, gå Utskotten nu att yttra sig, i synnerhet
i anledning af de anmärkningar,
en Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Herr Danckwardt, Magnus.,
på sätt ofvan är upptaget, i dessa delar,
gjort.
En af de hufvudsakeliga ändringar i
förra Betänkandet, som Herr Danckwardt
föreslagit, är den, att alla Skiftesärender,
således frågor örn ej mindre Enskifte än
Storskifte, med allt hvad dermed eger gemenskap,
skulle af EgodelningsRätt ‘behandlas.
Utskotten gilla fullkomligt denna
framställning, såsom ledande till enhet
i behandlingen af dylika frågor, och så-!
som ett närmande till den i Utskottens
tanka nyttiga Författning, att Stadgnrne
om Enskifte och Storskifte sammanfördes
till eu enda allmän SkiftesFörordning. I
så måtto äro Utskotten likväl af skiljagtig
tanka med Herr Danckwardtj att Utskotten
icke tro, det Rättegångstvister böra
tillhöra EgodelningsRätfens bepröfvande.
Sådane tvister äro rent af Rättsfrågor; några
oeconomiska principer böra ej ligga
lill grund för deras pröfning, och ett avvikande
i dessa ämnen från den för tvister
i allmänhet vanliga Rättegångsordningen
är således icke af någon allmän oeconomisk
angelägenhet påkallad.
Herr Danckwardts förslag, alt Ego(ielningsRältens
Ledamöter hvar för sig
LagUtshotttts E-eninkanden. 43
skola ega lika rösträttighet med Ordföranden,
synes Utskotten också förtjena uppmärksamhet.
Uli skiftes frågor, hvilka till
siu natur äro af delad eeconoinisk och juridisk
beskaffenhet, fordras hos Domaren
ej mindre oeconomiska än juridiska insigter.
De förstnämnde äro onekeligen de
lnifvudsakligasle, och vid sådant förhållande,
synas de Ledamöter, som skola anses
egentligen besitta de oeconomiska insigterne
i ämnet, böra ega åtminstone lika rösträttighet
hvar för sig, sorn Ordföranden,
hvilken vakar deröfver, att juridiska former
ej blifva åsidosatte. För öfrigt står
Herr Danckwardts förslag i denna del i
öfverensstämmelse med den princip, som
fordrar, att oeconamiskt sakkunnige män
och ej ensamt Jurister, böra vara Domare
i den Rätt, som behandlar egodelningsfrågor.
Om Domhnfvanden i HäradsRätt, på
sätt Herr Danckwardt föreslagit, derjemte
blifver Ordförande i EgodelningsRätt, upphörer
dermed den fruktan man hyst, att i
brist på nödige Löne-anslag, nämnde Ordförande-beställningar
ej skulle kunna med
värdige personer besättas.
På dessa skäl, och då Utskotten icke
torde behöfva vitsorda nyttan deraf, att
EgodelningsRätlens Ledamöter blifva valde
af iunevånarne i den ort, hvarest de
skola utöfva deras kall: ej eller att Besvär
öfver EgodelningsRätts Beslut a 11 föres omedelbarligen
hos Kongl. Mnj:t, med (leie
44 * LuglJtskotttts Bit inbunden.
reglementariska stadganden, som bär ne.
dan'skola upptagas, få Utskotten, med ändring
i deras förra Betänkande i detta ämne,
och med hufvudsakligt instämmande i
de af Herr Danckwardt uppgifne grunder,
vördsamt tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer
till den underdåniga anhållan hos Kongl.
Majrt, att i den LandtmäteriFörordning,
hvilken, enligt Kongl. Majrts vid Riksdagens
början lill Riksens Ständer afgifna
Nådiga Berättelse, är under utarbetning,
mätte, i afseende på de Domstolar, som
med Skiftes-ärenderne komma att sig befatta,
stadgas följande:
1:0 Alla frågor om delning af jord,
så i Enskifte som Storskifte, med alla dermed
gemenskap egande ämnen , såsom angående
planläggningen, delningsgrunden,
egörnes taxering, utflyttning, ersättning
för afstådde uppodlade egor, stängsel skiftestagare
emellan, och vattenafledningar ifrån
sådane trakter, hvilka såsom odlingsbar
jord blifvit utdelde, skola upptagas
af EgodelningsRätt, såsom förste Domstol.
2:0 Dorah afvaliden- i BäradsRätt är
Ordförande i EgodelningsRätten.
3:o Till Ledamöter väljas inom hvarje
Härad inför HäradsRätten derstädes, genom
SockenDeputerade, utan afseende på
stånd, sex i Landthushållningen kunnige
och inom Häradet bofaste Män, hvarvid
rösterne efter hemmantalet beräknas; dock
vare Rätten Domför, då, utom Ordföranden,
tre i Rätlön sitta, och må ej jlera
LagUtskotttts BttnnknndtH> 45
ån sistnämnde antal tillkallas, då Syn på
stället ske skall.
4:o Vid besluten eger hvarje af Ledamöterne
lika röst med Ordföranden, dock
blifver hans mening, i händelse af lika
röster, gällande.
5:o EgodelningsRätten sammanträder
en gång vid hvarje ordinarie HäradsTing,
å den dag Domhafvanden utsätter, för att
handlägga och afgöra alla på dess åtgärd
beroende Mål, hvilka utan Syn på stället
kuuna afgÖras.
6:0 Är Syn af nöden, förordne Rätten
derom genast, och hålle den ofördröjeligen
efter slutadt Ting, eller så fort
årstiden det medgifver. Äskar någon EgodelningsRättens
sammanträde emellan de
ordinarie Tingen, må sådant ej vägras,
utan varde sammanträdet, genom Ordförandens
försorg, ofördröjeligen utsatt.
7:0 I afseende på Måls anhängiggÖrande
och behandling vid EgodelningsRätt, gälle
samma ordning, som för Enskiftes-ärendernas
behandling hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hittills varit stadgad.
Besvär öfver Rättens Beslut anföras hos
Kongl. Maj:t i Dess JustitiaeRevisions Expedition,
och Besvär öfver invändningar i
Rättegången må ej annorlunda, än med
liufvudsaken fullföljas.
8:0 För sådane sammanträden, hvilka
hållas vid ordinarie Tingen niute EgodelningsRättens
Ordförande och Ledamöter
ingen ersättning af Parterne. Men då
46 LngUtskottets Betänkandet!.
Syn på stället måste ske, håfve Ordförande
och Ledamöter rätt, att, såsom vid HäradsSyneRätt,
uppbära dag-tractamente och
ersättning för resekostnad; och vid de urtima
sammanträden, hvarom här ofvan i
6:te punclen är nämnd t j gälle hvad om
resekostnad och dag-tractamente vid urtima
HäradsTing sagdt är.
9:0 För Protocoll och Utslag ege Ordföranden
uppbära lösen till lika belopp,
som för HäradsRätt finnes stadgadt.
10:0 EgodelningsRättens Ordförande
och Ledamöter stånde för tjenstefel till ansvar
inför HofRätt, dit äfven EgodelningsRättens
Dombok bor, inom den lid och
vid det ansvar för IläradsRätts Dombok
stadgadt finnes, insändas.
Hvilket dock allt till Riksens HöglofL
Ständers egen piöfning vördsamt öfverlemnasi
Stockholm den i5 November j823j
Nio ijåfb
Ankom d; 22 Nov; i823;
t
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och EkonomiXJtskotts
förnyade Utlåta lide, rötande
LagUtskottts BeiHnkettdtii. 47
frågan om offentlighet vid RiksStåndens
öfver läggningar. .
Sedan Lag- samt Allmänna Besvärsocli
EkonomiUtskotten uti afgifvet gemensamt
Betänkande N:o i35, anfört de grunder
och skäl, i stöd af hvilka Utskotten
ansett sig icke kunna till hufvudsaklig pröfning
upplaga och behandla dell från alla
4 RiksStånden, till följe af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse af den 16 sisth Maji, remitterade
frågan om offentlighet vid RiksSlåndens
öfverläggningar, hafva Riksens
Höglofl. Ständer öfver denna. Utskottens
åtgärd behagat meddela* deras beslut, genom
följande ProtocollsUtdrag, nemligen:
v.o jFrån Höglofl. Ridder sk. och Adeln-,
Sorn, under åberopande af dess den 2.3
sisth Maji meddelade Remiss, funnit för
godt återförvisa målet till Utskotten, med
förständigande att, i följd af nyssnämnde
Remiss, samt hvad Riksdagsordningen uti
33 och sista Momentet af 34 §• stadgar,
ofördröjligen med Utlåtande i hufvudsakeii
till RiksStånden inkomma.
2:0 Från Högv. PresteStåndeti
Hvilket, enär inom detsamma några
frågor uti detta ämne icke varit väckte,
48. - LagUtshottits Betånkanien,
ej ansett af nöden vara, att om sjelfva sa»
len något besluta, halclst Ståndet, som 1
den Kongl. Skrifvelsen igenkänner ett förnyadt
bevis af Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg
för Grundlagarnes helgd, icke finner
densamma innefatta någon Proposition, utan
endast ett Nådigt tillkännagifvaiide,
att, i händelse Riksens Ständer skulle Öfverenskomma
om publicitet vid deras öfverläggningar,
Kongl. Maj:t emot sjelfva
saken icke bär något att invända, utan vill
blott, att den Lag, sorn till ordningens
bibehållande i sådant fall ovilkorligen bör
upprättas, skall Kongl. Maj:ts pröfning och
bifall underställas, i. följd hvaraf Ståndet
lagt Utskottens Betänkande till Handlin»
gnriie,
y.o Från Vällofi. B or gare Ståndet i
Sorn, under åberopande af dess deil
27 sisth Maji meddelade Remiss och förnyande
af den Utskotten då tillika gifne
underrättelse, att Ståndet redan förut beslutit
offentlighet vid sina sammanträden,
på vilkor som de af Ståndet fastställde och
jemväl till Utskotten öfverlernnade reglementariska
föreskrifter innehålla, funnit för
godt återförvisa målet till Utskotten, med
förständigande till dem att, i följd af den
erhållna Remissen, samt hvad Riksdagsordningen
uti dess 34 och sista Morh ente t
af
Lagutskottet! BetHtikanätn. 49
af dess 34.‘de §. stadgar och förmår, ofördröjligen
inkomma med Utlåtande i hufvudsaken
och förslag till de stadganden,
som i afseende på offentlighet vid RiksStåndens
öfverläggningar kunna erfordras.
4:0 Frän Hederv. BondeStåndet:
Med tillkänliagifvande, alt, som Ståndet
redan den 21 sisth Febr. förklarat publicitet
vid Ståndets Sessioner denna Riksdag
icke ega runi, och nu finnér betänkligt
att, i fråga om en föreskrift, den der
icke förr, än vid nästa Riksdag skulle till
verkställighet kunna befordras, lägga något
band på kommande Ständers rättighet att
i ämnet vidtaga den åtgärd, som då kan
finnas lämplig, har Ståndet ansett sig, för
det närvarande icke kunna ofvannämnde
redan tagne baslut frånträda, vid hvilket
förhållande den hos Utskotten förekomne
fråga om deras mer eller mindre behörighet
att ärendet handlägga, således försvinner.
Vid profning af hvad sålunda blifvit
tillgjordt och beslutadt, har hos Ekonomiutskottet
i Öfvervägande kommit: att 2:ne
Stånd, nemligen Höglofl. Riclderskapet och
Adeln samt Vällofh BorgareStåndet ogillat
Betänkandet och återförvisat Målet, med
förständigande till Utskotten att i liufvud
-
Tredje Bandets sednare Afdeln. 4
50 Lagutskottets BetAuknnden.
saken sig ullåta; hvaremot de arne öfrige
RiksStånden vid Utskottens åtgärd låtit bero,
enär Högv, PresteStåndet lagt Belänkandet
till Handlingarne, och Hederv. BondeStåndet
ansett frågan i närvarande skick
kunna förfalla; och alldenstund, med tillämpning
till detta fall, RiksdagsOrdningens
44 §• uttryckligen föreskrifver, ”att
om de fleste Riks Ständ icke är o ense under
hvilket Utskott de anse ett sålunda återlemnadt
Mål höra, eller om 2 Ständ
stadna emot 2 ^ ConstitutionsUtskottet bör
afgöra hvarthän Målet skall förvisas
finnér Ekonomiutskottet, med fästadt afseende
på angelägenheten och vigten deraf,
att stadgade former varde iakttagne, så
att ärenderne icke förekomma till pröfning
i annan väg, än den som Lagarne anvisa,
sig för sin del icke kunna, i sakens nuvarande
skick, upptaga denna fråga; hvadan
Utskottet får vördsamt anmäla detta
förhållande hos Riksens Höglo!!. Ständer,
hvilka det lärer tillkomma, i följd deraf
vidtaga den åtgärd med delta Mål, som ,
Riksens Högloft. Ständer pröfva med Grundlagen
enlig.
Lagutskottet finner sig för sin del
höra fästa Riksens Högloft. Ständers uppmärksamhet
„ att då dess Utlåtande i detta
ämne endast bör innefatta förslag till Straffbestämmelser
för öfvérlrädelser. af det Reglemente,
som vid offentlighetens utöfning
borde följas, men något förslag till ett så
beskaffadt för RiksStånden gemensamt He
-
lag Läjfconrtj Bttånkanae>\ 51
glemente ännu icke blifvit uppgjordt, är
Utskottet ej mera nu, än förra gången, då
detta ärende hos Utskotten förevarit, i dlfälle
att något hufvudsakligt Utlåtande afgifva.
Hvad Utskotten sålunda, hvar för sig
andragit, underställes härmedelst vördsamt
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning.
Stockholm den 21 November 1823.
N:o 23g.
Ankom den 22 Nov. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande öfver RiksdagsFulhnngtigarne
fran Östergöthland,
Anders Joachn/issons, Anders Anderssons,
A. F. Pehrsson, Anders
Nilssons, Lars Lidmans, Måns Danielssons
, Jåns Isacssons, Olof Carlssons
och Olof Olofssons Memorialer,
angående Arbets- och Correct
i anslin åt t ningen : Wadstena.
Uti ett till Hederv. BondcStåndet ingifvet,
till Lagutskottet remitteradt Me
-
52 LågVtskatttts Betifnkandot.
morial, hafva ofvannärnnde RiksdagsFullmägtige
andragit, att ehuru ädel afsigten
är med det uti Wadstena Stad inrättade
Corrections- eller förbättringshus, att återföra
de fallne till dygdige och nyttige
Medlemmar för Samhället, så synes likväl
detta ändamål vara förfeladt genom deras
blandning med sådane ihärdige och illistige
hofvar, sorn möjligen aldrig kunna förbättras,
och derigenom att oaktadt all möjlig
vaksamhet vid deras vård, deras säkra
frånvarande pä det stället, efter hvad erfarenheten
visat, icke kunnat vinnas, utan
ej sällan flere eller färre fått tillfälle att
rymma och förnyat sine vanartige yrken,
samt satt hela orten i fara och bekymmer,
af hvilka anledningar den önskan blifvit
framställd, att sådane som begått tjufnadseller
andre neslige brott icke vidare blefvo
försände till detta ställe, emedan sjelfva
inrättningen och localen der icke skall
vara af sådan beskaffenhet, att rymmande
kan förekommas, utan att de fördes på någon
af Rikets, fästningar, der deras förvarande
vore mera möjligt. Äfvensom att
sådane som försökt att rymma från denna
förbättringsanstalt, genast efter ertappandet
också fördes på fästning; ochharRiksdagsFullmäktigen
Olof Carlsson uti ett sedermera
ingifvet Memorial, som till Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
blifvit remitteradt, såsom tillägg
till förstnämnde Memorial, föreslagit att
hos Kongl. Maj:t underdånig anhållan gö
-
LagUtskottets Bttänkandtn• 53
res om ett sådant Reglemente för Wadstena
Correctionslnrättning, att dehsamma
icke måtte komma att förvandlas till ett
förvaringsställe för oförbätterlige, förhärdade
hofvar, hvilkas rätta plats synes vara
Rikets fästningar, emedan icke på andra
ställen deras afhållande från rymning
är möjligt, heldst östergöthland i annat
fall skall vara att beklaga framför alla andra
Landsorter, emedan ingenstädes utom
der finnes en mängd brottslingar från fremmande
Orter hopsamlad, utan nödig trygghet
mot tillfällen till rymning.
Med instämmande i de åsigter, sojn.
grundlagt framställningen i detta ämne,
hafva Utskotten funnit sig ega anledning
att erkänna behofvet af en förändrad organisation
af Wadstena Correctionslnrättning;
hvadan Utskotten tillstyrka, det Riksens
Högloft. Ständer genom underdånig Skrifvelse
hos Kongl. Majit anhålla, att sådane
åtgärder och förbättringar med nämnde
Correctionslnrättning måtte vidtagas, hvarigenom
densamma måtte på ett mera tillfredsställande
sätt kunna uppfylla det dermed
åsyftade ändamål, hvilket, enligt Utskottens
tanka, säkrast skall inträffa, om
dervid till föresyn tages de i andra Länder,
särdeles i Norra Amerika, varande Inrättningar
af samma slag. Stockholm den
21 November 1823.
54
Lagutskottet: Betånkanden.
N:o 240,
Ankom d. 22 Nov, 1823.
. Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N.o
203, ofver Kongl Maj-.ts Nådiga
Broposition angående vidtagande af
ytterligare anstalt till förekommande
af fångars flygt.
Då Utskottets berörde Betänkande blifvit
föredraget hos Högv. PresteStåndet hafva
följande anmärkningar deremot blifvit
afgifne: af Herr Doctor Thyselius', att han
ansåg Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
böra bifallas med de af Utskottets Ordförande
föreslagne inskränkningar, deruti
Herrar Professorerne Fröberg och Bexell
samt Prosten Hasselroth instämt, med tillägg
att den mildhetsprincip, hvarefter brottslingar
nu behandlas, är i flere afseenden skadelig,
och kan äfven leda till våda för allmän
och enskild säkerhet; och har, i anledning
af den anmärkning en Ledamot inom det
Högv. Ståndet gjort om vådan att, på sätt
de föregående Ta larne åsyfta, åt en fångvaktare
lemna rättigheten att skjuta på en
fånge, Herr Professor Fröberg erinrat,' att
ehuru missbruk i detta, som andra fall
kunna ega rum, trodde Herr Professorn
La^Utskottets Betänk anden.
55
dock, alt de högst sällan skulle inträffa,
äfvensom han hoppades, det rättigheten
att skjuta på en missgerningsman, som söker
taga flygten, icke ofta skall komma att
anväudas, enär blotta kännedomen att denna
rättighet är vaktkarl och fångvaktare
lemnad, skall afhålla från rymningsförsök,
och Herr Professorn i alla fall vore öfvertygad,
att missbruken hädanefter icke
skola vara mera att befara än hitintills,
då de som nu hafva uppsigt öfver fångtransporter
äro beväpnade åtminstone med
sabel, och man ej eger exempel, att desse
vapen blifvit använde; hvaruti Herr Prosten
Anjou instämt, med tillägg att den
rättighet, hvarom fråga nu är, ehuru icke
i Lagen bestämdt uttryckt, dock måtte ega
rum, emedan FångGevaldigernes vapen annars
skulle vara utan allt ändamål. —•
Herr Doctor Thyselius har ytterligare andragit:
att-då man besinnar, å ena sidan,
alla de restrictioner, som i detta fall blifvit
föreslagne, och , å den andra, det skydd,
som allmänna och enskilda säkerheten fordrar
emot missgerningsmäns ytterligare öfverdåd
och våldsamheter, trodde Herr Doctorn,
att det af Utskottets Ordförande föreslagne
stadgande borde bifallas; dermed
Herrar Doctorerne Svedelius och Stenhammar
sig förenat, under yttrad öfvertygelse,
att allmänna säkerheten icke borde äfventvras
för ett eller annat möjligt missbruk;
och har, i .anledning af denna discussion,
Betänkandet blifvit återremitleradt
56 Lagutskottets Betänkande»,
med. den generela anmärkning, att Kongl.
Majrts Nådiga Proposition måtte antagas,
på sätt Utskottets Ordförande föreslagit.
Lagutskottet, som icke funnit de gjorde
qnmärkningarne på något sätt förändra
de grunder, hvarifrån Utskottet vid affattandet
af det återremitterade Betänkandet
utgått, har sålunda ansett sig böra vid
Betänkandet förblifva, destohellre som detsamma
af de öfrige Irenne RiksStånden
blifvit bifallet, hvarigenom frågan redan
lärer vara afgjord; dock får Utskottet anmäla,
att de Ledamöter af Utskottet, hvilka
vid Betänkandets afgifvande yttrat särskild
mening, dervid nu äfven förblifva.
Stockholm den i5 November i8a3.
N:o 2&i.
Ankom d. 3o Nov. 1823.
V 7-,
Utlåtande ofver Riks dagsFullmägt igen
Borje Pehr ssons , från Bohus Län,
Memorial, angående yrkande att förmedlade
Hemmantalet må ligga till
grund för alla Heimnan åtföljande
Skatter och Onera.
Uti till Hederv. BondeStåndet ingifvet
Memorial, som lill Lagutskottet blif
-
LagUtskotttts Bctänhanden. 57
vit remitteradt, har RiksdagsFullmägtigen
Börje Pehrsson, från Bohus Län andragit:
att ehuru minskning i utskylder och allmänna
Besvär äro de egentliga fördelar,
hvilka genom förmedling borde tillkomma
ett Hemman, ocb de Hemman inom Wette
och Tanums Härader, hvilka blifvit förmedlade,
jemväl fått tillgodonjuta motsvarande
afkortning af Jordeboksräntor och
öfrig till Staten utgående beskattning, måste
de dock ännu efter oförmedlade Hemmantalet
underhålla allmänna vägarne ,
Prestgårds-, Kyrko- samt Tingshusbyggnader.
I afteende på väghållningen stadgar
väl Kongl. Brefvet den 22 September
1790, att förmedlade Hemman vid vägdelningar
skola njuta deras förmedling till
godo; men någon sådan delning har inom
ofvannämnde ort, ehuru för flere år sedan
påbörjad, ännu icke blifvit verkställd; hvaremot
byggnadsskyldigheten bör, enligt ännu
gällande Författningar, fullgöras efter
oförmedlade Hemmantalet, emedan ellika
grund för fördelningen af skogs- och utmarksegor
är stadgad. Denna förmodade
öfverensstämmelse emellan skyldigheter och
motsvarande fördelar, synes väl Motionairen
vara billig; men då det inträffar såsom
inom Wette och Tanums Härader, att
utmarken är nästan alldeles skogslös och
största arealen utgöres af bergsträckor, vid
hvilket förhållande fördelen blir nästan
ingen, men besvären destomer tryckande;
så har Börje Pehrsson ansett sig skyldig
58 LagUtskottets BetHnkandtn.
föreslå, det böra förmedlade Hemman hädanefter
få, i afseende å alla Hemman åtföljande
skatter och onera, njuta deras förmedling
till godo, och endast/h förhållande
dertill, uti desammas utgörande deltaga;
dock med bibehållande af lika rätt
till del af utmarksegor, som hittills.
I anledning af denna Motion får Utskottet
upplysa, att Riksdagsmannen An~
ders Pehrsson , från östergöthland , äfven
under denna Riksdag väckt Motion derom,
att Kyrko- och Prestgårdsbyggnad borde
efter förmedlade Hemmantalet få utgöras.
Å denna Motion hafva Lag- samt Allmänna
Besvärs och EkonomiUtskotten uti Betänkandet
N:o g5 tillstyrkt afslag, egentligen
på den grund, att då Hemman efter
oförmedlade Hemmantalet deltaga i Prestval
och andre Kyrkan rörande angelägenheter,
borde äfven deras motsvarande skyldigheter
i afseende på Kyrko- och Prestgårdsbyggnad,
efter enahanda grund utgå.
Sedan nu detta Betänkande blifvit af Riksens
Höglofl. Ständer bifallet, torde i afseende
på den del af nu ifrågavarande motion,
som rörer Kyrko- och Prestgårdshyggnad,
något annat yttrande icke erfordras,
än att, med åberopande af Utskottets
förra yttrande i ämnet, Riksens Ständer
tillstyrkas att Motionen i denna del
afslå; äfvensom Motionairens klagan deröfver,
att Invånarne inom Wette och Tanums
Härader i Bohus Län, i anseende till
uteblifven vägdclning, ej fått njuta förde
-
LagVt skoi, tets Bttäuk.inrttn. 59
len af förmedlade Hemmantal till godo,
icke lärer förtjena afseende.
Beti ältande slutligen Motionairens yrkande,
att Tingshusbyggnads-skyldigheten
måtte efter förmedlade Hemmantalet få utgöras;
så finnes, Utskottet vetterligen, icke
något stadgande, hvarigenom en sådan
förmån redan är förmedlade Hemman tillagd.
5a §, af Kongl. Resolutionen på Allmogens
Besvär den 17 December 1734
stadgar väl, att de afgiftcr, som sked t efter
Hemmantalen och derefter blifvit jernkade
skola utgå efter förmedlingen, utom
knecktehållet och vägdelningar, som förblifva
efter gamla oförmedlade Hemmantalet;
men då med de afgifter, som sålunda
omnämnas, endast kan afses Hemmans
allmänna utskylder och besvär, hvarunder
hvarje Hemmans enskilda skyldighet, att
bvggå Tingshus, icke lärer kunna inbegripas,
torde ofvanåberopade Kongl. Resolution
icke kunna tolkas derhän , att Tingshusbyggnads-skyldigheten
bör efter förmedlade
Hemmantalet utgöras; hvarföre och då
Kyrko- samt Prestgårdsbyggnad utan afseende
på förmedlingen, utgöras efter 0-  förmedlade Hemmantalet, och något skäl
så mycket mindre finnes hvarföre Tingsluisbyggnads-skvldigheten
skulle efter andre
grunder utgå, som sådant icke kunde
ske utan att en del Hemmansegare skulle
genom förmedlingen hafva blifvit tillskyndade
av förmån på andre Jordegares bekostnad
; så anser Utskottet sig ej eller å
60 LagUtskottets Betänkanden.
Motionen i denna del böra tillstyrka bifall;
hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsammeligen hemställes.
Stockholm den 26 No v. 1823.
N:o 242.
Ankom d. 3o Nov. i8a3.
Utlåtande, i anledning af Riksens Stånders
skiljaktiga beslnt i frågan om
behörigheten att deltaga i Nävmdernansval
och att kunna till Nåmnde?nän
väljas,
I enlighet med det af LagTJtskottet afgifne
tillstyrkande uti Betänkandet N:o 77
och uti dess Utlåtande N:o 157, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar,
hafva samtlige RiksStånden antagit Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, angående förändring
i 1 Gap. 1 §. Rätteg.Balk. och derjemte
heslutit en underdånig Skrifvelse till
Kongl. Majit, angående bestämmande af
visse districter, inom hvilka hvarje Nämndeman
skall utses; men i frågan om behörigheten
att deltaga i Nämndemannavalet
och att kunna tili ^Nämndeman väljas, haf
-
LagUtskottets Betänkandet:. ’ 61
va Höglofl. Ridderskap et och Adeln samt
Högv. PresteStåndet yttrat: att de Bönder,
hvilka innehafva Hemman, så väl under
nyttjande- som egande-rätt må vara
behörige att deltaga i valet och kunna till
Nämndemän väljas; hvaremot Yällofl. BorgareStåndet
och Hederv. BondeStåndet förklarat;
att endast de Bönder, som hafva
Hemman under egande rätt äro behörige
att deltaga i val och kunna väljas till
Nämndemän.
Nu som Riksens Ständers Expeditionsutskott
anmält sig vara af desse skiljaktige
beslut hindradt, att uppsätta Riksens
Ständers svar på Kongl. Majits ofvanberörde
Nådiga Proposition, har Lagutskottet
bordt förhållandet härmed hos Riksens
Höglofl. Ständer anmäla och dervid för
egen del yttra: att, då uti den Kongl.
Phopositionen, hvilken blifvit af Riksens
Ständer bifallen, någon ändring icke blifvit
föreslagen i Lagens stadgande , att
Nämndemän skola utses af Bönder, som i
Häradet bo, och i fråga om förklaring af
rätta meningen med delta uttryck 2:ne
Stånd stadnat emot 2, anser Utskottet, att
vid Lagens stadgande i denna del oförändradt
bör förblifva, och den ifrågaställde
Lagförklaringen således förfalla; hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers vidare
pröfning vördsammeligen hemställes. Stockholm
den 26 November 1823. '
62
LagUiskottets Betänkan/len.
N:o 243.
Ankom d. 3o Nov. 1823,
Ytterligare Utlåtande i frågan om föreslagen
ändring i 24 §. af Kongl.
Förordningen den 13 Juiii 1818, angående
Inteckning i fast Egendom,
Då LagUtskottets den 26 sistledne
September, under. N:o 18G Lit. C, afgifne
Utlåtande öfver anmärkningar vid Utskottets
förut afgifne Betänkande, angående föreslaget
tillägg till 24 §. af Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818, angående
Inteckning i fast Egendom , hos Resp. RiksStånden
till pröfning förekommit, hafva,
enligt Utskottet meddeldte ProtocollsUtdrag,
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högv.
Preståndet samma Utlåtande gillat, likväl
med antagande af den redactionsforändring
Herr Bibbingdrvid, uti dess Utlåtandet
bifogade reservation föreslagit, i enlighet
hvarmed ifrågavarande §. skulle erhålla
följande lydelse:
"”Den som å offentlig Auction inropat
utmätt elier för ConcoursMassas räkning
såld fastighet och bevisligen i Ränteriet
eiler Bänken nedsatt fulla köpeskillingen,
samt jemväl inför Rätten styrker, att Auctionsfön
ättniogen vunnit laga kraft, el
-
LngUtskottets Bctånkanden.
63
ler, klandrad, genom kraftvunnet Utslag
fastställd blifvit, vare berättigad att erhålla
alla i Egendomen befintlige Inteckningar
dödade. Varder Inteckning sålunda
dödad, utan att Inteckningshandling i
hufvudskrift företes, låte Domaren, på Sökandens
bekostnad, så fort ske kan, sådant
i allmänna Tidningarne trenne gånger
kungöra, en månad emellan hvarje
gång. Häfver köparen annorlunda, eller
genom öfvertagande af skuld, köpeskillingen
erlagt, och vill hafva dödade Inteckningar,
för hvars betalning köpeskillingen
varit otillräcklig, anmäle sig bos
Rätten eller dess Ordförande, med Gravationsbevis
och vederbörande LiqvidatinonsFörrättares
intyg i hvad mån köpesumman
till gäldande af de uti fastigheten
intecknade och förmånsrätt egande fordringar
varit tillräcklig, och vederbörande
fordringsegare fördelad blifvit; och låte
Domaren genom anslag å Rättens dörr
och kungörelse, såsom ofvan är sagdt, trenne
gånger i allmänna Tidningarne kalla
och förelägga de Inteckningshafvare, som
antingen alldeles intet, eller endast till
någon del fått sine inteckningar utur köpeskillingen
guldne, att, i Stad inom en
månad ifrån den dag kungörelsen i Tidningarne
sisla gången finnes införd, och,
å Landet, vid det allmänna Ting, som
först infaller efter en månad från sista kungörelsedagen,
hos Domstolen anmäla, huruvida
emot deras Inteckningars dödande
64 LagUtshottets Bettltikandctt.
något är att påminna; hvarefter Rätten,
ehvad. Inteckningshafvare då begagna rättigheten
att varda hörde eller icke, och jemväl
utan hinder deraf, att Originallnteckningsliandlingarne
icke uppvisas, angående Inteckningarnes
dödande eger att sig utlåta.”
”Då intecknadt skuldebref för vederbörande
Domare, Liqvidations- eller Försäljningsman
företes i ändamål att då eller
framdeles bevakas eller erhålla betalning,
äfvensom då verklig afbetalning sker, varde
anteckning derom alltid verkställd på
sätt, att densamma från Inteckningshandlingen,
så vidt möjligt är, ej skiljas eller
borttagas kan.”
Vällofl. Borgare- och Hederv. BondcStånden
hafva likaledes gillat Utskottets
Lagförslag, dock' med någon ändring uti
redactionen, så att, enligt desse tvenne
RiksStånds Beslut, det föreslagna Lagstadgandet
skulle erhålla följande lydelse: Köpare
till fastighet, hvilken antingen å utinätningsAuction
eller Concours af Borgenärer
genom offentligt utrop såld är, och
hvaruti Inteckningar finnas, till hvilkas
gäldande köpesumman icke förslår, ege att,
så snart Auctionsförrättningen vunnit laga
kraft eller, i händelse af klander, fastställd
blifvit samt köpesumman är inbetald,
att derom af vederbörande Executor
eller Syssloman erhålla bevis. —• Köparen
anmäle sig med detta jemte Gravationsbevis
hos Domstolens Ordförande i den ort,
der
LagUt skotets Btt/iiikanjlen',
der fastigheten är belägen, och Ordföranden
ege, att genom anslag å Rättens dörr
och kungörelse, hvilken genom köparens
försorg bör trenne gånger införas i allmänna
Tidningarne, kalla och förelägga
de Inteckningshafvare, som antingen alldeles
intet eller endast till någon del fått
sine inteckningar utur köpeskillingen guldne,
att, i Stad, inom en månad från den
dag kungörelsen i Tidningarne sista gången
finnes införd, och å Landet, vid det
Ting, som först infaller sedan en månad
från sista kungörelsedagen förflutit, hos
Domstolen anmäla, huruvida emot deras
inteckningars dödande kan vara något att
påminna; åliggande Domaren, ehvad inteckningshafvarne
då begagna rättigheten
att varda hörde eller icke, och jemn väl utan
hinder deraf, att Original In teckningshandlingarne
icke uppvisas, angående in»
teckningarnes dödande sig utlåta.
Den väsendtliga skillnaden emellan
dessa Beslut består deri: t:o att då Vällofl.
BorgareStåndet och Hederv. BondeStåndet
ansett kallelse å Inteckningsliafvar»
ne i alla händelser böra föregå dödandet
af de inteckningar, hvarom nu är fråga,
har Höglofl. Ridderskapet och Adeln, samt
Högv. PresteStåndet deremot från detta
allmänna stadgande gjort undantag för den
händelse, då hela köpeskillingen varder i
LandtRänteriet eller Banken nedsatt, och
Tredje Bandets sednare Af dehn 5
66 Lagutskottet! Betänkande».
bevis derom inför Domstolen företes. 3:0
Att Höglofl. Ridderskapet och Adelil samt
Högv. PresteStåndet ålagt köparen» att vid
sill anmälan hos Rätten eller dess Ordfö»
rande, i afseende på Inteckiimgarnes dödande»
Vara försedd med gravationsbevis
och vederbörande Liqvidationsförrättares
intyg i hvad mån köpesummail till gäldande
af de Uti fastigheten intecknade och
förmånsrätt egande fordringar vai‘it till-»
Täckelig och vederbörande fordringsegare
emellan fördelad blifvit; hvaremot de tvänne
öfriga Stånden utur deras Beslut uteslutit
delilla föreskrift; och 3io, att Hög»
loll. Ridderskapet och Adeln samt Högv.
PresteStåndet föreskrifvit, att då inteckiiadt
skuldebref till bevakning, afbetaliiings er»
hållande eller annars för Domare, Liqvidations*
eller Försäljningsman uppvises,
skall derå ske anteckning öfver uppvisan»
det, hvilket åter de tvänne andra Stånden
icke funnit nödigt föreskrifva»
Då» vid detta förhållande, RiksStån*
dens Beslut endast skilja sig deri, att
Höglofl. Ridderskapet och Adelil samt Högv.
PresteStåndet beslutat irenne särskildte til»
lägg utöfver hvad de för Öfrigt gemensamt
med de öfrige RiksStånden antagit, anser
Utskottet, såsom eii ovilkorlig följd af 73
§» i Riksdagsordningen» att desse tillägg»
såsom endast af tvänne Stånd bifallne, bö»
ra utur det för öfrigt beslutade lagstad»
gandet försvinna, och torde alltså den af
Borgare* och BondeStåuden antague Re»
LagUtskotitts Betänkande». 67
d nelion fa såsom RiksStåndens Beslut ian*
ses. Stockholm den 26 November i 823; ■.
N:o
Ånkom di 3o Nov. 1823;
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid (JtSkottets Betänkande tild
23 $, angående skydd för Taxeringsmän.
Detta feetänkåndé har blifvit återré*
hiittei’adt äf Vällöfl. BörgareStändet, i an*
ledning äf Herr lillbergs dervid gjorde aii*
märkning» deri hägre Ståndets Ledamöter
instämt» att han icke kumle gilla Utskot*
tets Förslag, det Ledamöter af Berednings-»
taxerings* och PröfningsCommitte, Skola
iijutå i Och för dehlia deras befattning
Samma Säkerhet och hägn, sorn i Rege*
ringsForméil beli Riksdagsordningen är' åt
Riksdagsman försäkrad, men att hail der*
emot instämde Uti Utskottets Ordförandes
Särskilda tahka» det allt Ofredande emot
dem bör aiises lika med förbrytelse emot
Domare och Ämbetsmän Orter 18 Gap. B
§, Missg.Balken» jemförd med Kongl. För*
(8 LagVtskottets Bttinktmiett.
ordningen den ao Jan. 1779; men då Utskottet
af berörde anmärkning icke funnit
skäl förändraAet redan afgifne Lagförslaget,
och detsamma dessutom, enligt ankomne
ProtocpllsUtdrag, blifvit af de öfrige 3tne
RiksStånden bifallet, hvarmed frågan är
afgjord, så anser Utskottet sig endast hofa
sådant vördsammeligen tillkännagifva.
Stockholm den 36 November 1823.
N:o 34
Ankom d. 6 Dec. 1823,
Betänkande angående af Högloft- BancoUtskottet
föreslagen nödig åtgärd
till betryggande af Bankens och enskildes
säkerhet i afseende på de Assignat
i oner, son/ komma att utfärdas
från vestra och sodra LäneContoiren.
Samtlige ReSp. RiksStånden hafva till
Lagutskottet remitterat Höglofl. BancoUtskotts
under den 3o sisth October till Riksens
Ständer aflåtne Memorial, deruti, såsom
en följd af nämnde Utskotts senast
V- f ' >'
LagUtskottui Betänkande^. 69
afgifne förslag, att den hufvudsakligare penningrörelsen
vid LäneContoiren skulle komma
att bestridas genom Assignering på
Banken, BancoUtskottet ansett det vara af
hufvudsaklig vigt, att möjligast söka betrygga
Banken och Allmänheten mot den
våda och förlust, som genom dylika löpande
Assignationers efterapning eller förfalskning
kunde blifva att befara, för hvilket
ändamål BancoUtskottet hemställt, om
icke genom en af Kongl. Maj:t uppå Riksens
Ständers underdåniga framställning
utfärdande allmän Författning må stadgas:
att enahanda ansvar skall åtfölja de bedrägerier,
hvilka kunna blifva föröfvade
medelst efterapning och förfalskning af LåneContoirens
Assignationer på Banken jemte
dylika origtige Assignationers utprångling,
samt likaledes enahanda belöning för
upptäckaren af slik brottslighet, vara förbehållen,
som i afseende på Bankens och
RiksgäldsContoirets Sedlar i ena eller andra
händelsen eger rum.
Hvad först angår den af BankoUtskottet
sålunda föreslagna StrafTLag, så enär,
enligt det al Riksens Ständer fattade beslut
, ifrågavarande Assignationer komma
att utgifvas, icke en på hela beloppet af
hvarje låntagen summa, utan i vissa förut
faststälda valeurer, och utan bestämd tid
för deras uppvisande till inlösen i Banken,
hvaraf blifver en följd, att de såsom andra
Bankens sedlar komma att circulera i
allmänna rörelsen, alltså anser LagUtskoU
7q lagUtskottets BetäukandtH,
lika med hvad BapcoUtskottet yttrat,
det varg af särdeles vigt, att Allmänheten
betryggas emot den våda, sorn genom des-,
sa Assignationers efterapning och förfalskriing
kan uppkomma, och tillstyrker allt-.
$å ,, att genom allmän Lag måtte stadgas:
”Den som efterapar eller förfalskar en
af Bankens södra eller vestra LåneContoir
på Banken utgifven, Assignation,, eller till
efterapningen elter förfalskningen råder eller
hjelper, eller och beträdes med utprångling
af sådan Assignation den han,
vet falsk vara,, straffes lika m-ed hvad förefterapning,
förfalskning och ulpråugling
af Banco- och RiksgäldsSedlar stadgadt är.”'
Beträffande åter föi-slaget att lika ffe--  löning för upptäckandet af förhlskare el-,
ler efterapare af nu ifrågavarande Assignat
tioner skulle utsättas, sam vedan är stadgadt
i afseende på Bianco- och RiksgäldsSedlar
j så ehuru detta förslag icke egentligen
tillhörer LagUtskottets pröfning, har
Utskottet likväl, till besparande af den onödiga
omgång återleinnandet deraf obesvarad!
skulle medföra, och då BancoUtskottet,
till hvars befattning denna håga
rätteligen tolde höra, förslaget framställt,
trott sig böra ingå i pröfning äfven af denna
del af Remissen ; och sora det tvifvelsutan
komme, att uti icke ringa mån bidraga
till upptäckt af efterapare och förfalskare
af de ifrågavarande Assignationerne,
0,m en belöning för denna upptäckten ul$$ttes,
tillstyrker Lagutskottet, att, i iiki
LagUtskottits Bttånkanden.
het med hvad BancoUtskottet föreslagit,
Riksens Ständer måtte stadga, att den som
upptäcker forfalskare, efterapare eller utprånglare
af Assignation utgifven på Banken
af dess vestra eller södra LåneContoir,
eller i mer eller mindre mån hillder den
angifne till gerningen, njute belöning efter
de grunder, sorn angående dylik upptäckt
i afseende på Banko- och RiksgäldsSedlar
genom Kongl, Kungörelsen den 8 Julii
1818 stadgad är; och torde Riksens Ständer,
genom underdånig Skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes genom allmän Kungörelse
låta detta stadgande komma till
Allmänhetens kunskap. Dock hemställes
detta vördsammeligen till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning. Stockholm den 5
December i8a3.
2^6,
Ankom d, 7 Dec, 1823,
Betänkande öjver Herr Rosenblads,
Bernhard, Motion angäende ändring
i 9 Cap. 2 §. Handels Balken*
Högloft, Ridderskapet och Adeln hav,
under den 29 nästlidne JXovember, till
72 Lagutskottets Betänkande».
LagTJtskottets Åtgärd remitterat ett af Herr
Rosenblad 1 Bernhard, ingifvet Memorial,
deruti, med hemtad anledning deraf, att
Herrar Stråhles och Lagerhjtitus Motioner
om den ändring i Q Cap. 2 §. HandelsBalken,
att hädanefter all liqvid om skuldförbindelser
i Svenska Bancosedlar skulle
ske efter Cours, blifvit afslagne, och att
Riksens Ständer vid innevarande Riksmöte
för godt funnit besluta, att icke för det
närvarande återsätta Banken i den ställning,
att dess utgifne sedlar, hvilka utgöra
Rikets lagligen gångbara mynt, kunna
återfå ett fast värde och derigenom åter
blifva en säker norm för enskilde liqvider,
föreslås en förändring uti 9 Cap. 2 §. IlandelsBalken,
som Motionairen tror tidsbehofven
oumgängeligen påkalla; i hvilket
afseende vidare andrages: att bland Statseeconomiens
förnämsta åligganden är att
sätta enskilde Samhällets Medlemmar i tillstånd
att kunna ingå ömsesidiga förpligtelse!’
mot hvarandra och att gifva kraft
och säkerhet åt uppfyllandet af sådane förbindelser,
hvarigenom både egande rätt >
detta dyrbara föremål för Statens beskydd,
tryggas, och den Credit, det förtroende enskilde
emellan befästes, sorn utgör ett onmgängeligt
vilkor för all industriel tillväxt
och för ali nationel förkofran j att
vår Lag också upptagit flere Balkar, som
innefatta föreskrifter till försäkrande af enskilde
förbindelsers noggranna uppfyllande,
och alt sålunda stadgar ifrågavarande §. af
LagUtskotiets Betänkande». 73
p Cap. IlandelsBalken, att thet sorn försträckt
är skall å dag förelagdan till Borgenären
eller hans Ombudsman, eller till
den hans rätt innehafver i samma slag
jemngodt och till fullo återgäldas; men att
detta Lagens visa stadgande likväl, genom
händelser, af 1734 års Lagstiftare icke förutsedde,
blifvit tillintetgjordt eller åtminstone
underknstadt tvätydighet. Man kunde
nemligen icke förutse, att det i Riket
lagligen gångbara myntet skulle, genom
vidlagne åtgärder, underkastas en vackling
i värde, som kunde under loppet af 11
å 12 år, och till och med under vida korrtare
tid, till mindre än hälften förminska,
eller till mer än dubbelt- förhöja verkliga
beloppet af en förskrifven summa, hvilket
olyckliga förhållande också hos många
Långifvare och Låntagare alstrat omtankan
att genom ställandet af förbindelser
å låntagne summor i ett annat mynt,
mindre underkastadt vackling i värde, trygga
hvarandra mot förluster; men vid de
tillfällen, då, för liqviden af sådane förbindelser,
Lagen måst påkallas, skall stundom
inträffa, att de orden i denna §.:
Thet som försträckt är skall i samma slag
återgäldas verkat hos högsta afgörande Auctoriteten
det Domslut, att ett lån, försträckt
i Svenska Bancosedlar, men hvarå
skuldsedlen blifvit ställd i Svenskt Silfver
eller annat mynt, kunde liqvideras i Bancosedlar
, efter den Cours då lånet lemnadey,
ej efter den då det återgäldades, hvar
-
I agUtskttttti Betlinknnden.
igenom hela ändamålet af en sådan förskrifydugs
ordalydelse, den att mot oförtjente
förluster trygga sin egendom, gått
förlorad. Härmed och då älven å en annan
sida ordet jemn godt möjligen kunde
föranleda den tydning, att alla förbindel-,
ser äfven i Svenska Bancosedlar borde å-,
tergäldas i saulina slag jem,ngodt _, det vill
säga efter ett lika välde, har Motipnairen
sökt visa nödvändigheten att ordalydelsen
uti ifrågavarande §. ändras i så måtto, att
de hinder undainödjas, som nu försvåra
för enskilde möjligheten att, efter frivillig
laglig öfverenskommelse, ställa sina förbin-»
delser i den myntsort, till hvilken de ega
största förtroende, derigenom oberäknadt
rättvisan af ett sådant stadgande, mycket
af den oro skulle upphöra, sorn nu hos
inånga finnes af farhåga, att de vid denna
Riksdag fattade flnanciela beslut» i stälr.
let för att stadga myntets värde, skola gö-?
ra det än mera vacklande, samt möjlighet
beredas, att Auntia emot en sådan vack»»
ling försäkra fordringar och något upphjelpa
den enskilda Credit, öfver hvars
förfall man med så mycket skäl klagar;
och i händelse framtiden skulle kommä att
visa farhågan hafva varit ogrundad, hlefve
förhållandet med de summor, som genom
enskildt öfverenskommelse förskrifvas
i annat mynt än Bancosedlar, enahanda,
då de dock aldrig kunna komma alt liqvideras
med högre belopp, än hvarå för-»
Skrifningen lyder, del vill säga hvad §om
7 agUtskontts Bts4nknnden< 75
verkligen blifvit försträckt. På dessa grun-,
der har Herr Rosenblad föreslågit, att 9
Cap, 2 §, IlandelsBalken må erhålla följande
redaction : ’’Thet som försträckt är,
skall, å dag förelagdan, till Borgenären
eller hans Ombudsman, elley till den hans
rätt innehafver, i samma slag förbindelsen
stadgar, och på sätt den föreskrifver, till
iullo återgäldas/*
Denna Motion har Lagutskottet tagit
Uti öfvervägande, hvarvid Utskottet trott
sig finna, alt genom stadgandet pti 2 §,
of 9 Cap. IlandelsBalken: ”Tfict som för
sträckt
är, skall, å dag förelagdan, till
Borgenären, elier hans Ombudsman, eller
till den hans rätt innehafver, i samma slagx
jemn godt och till fullo återgäldas f Lagstiftaren,
utan att förnärma Borgenärs rätt *
enär denna skäligen icke lärer kunna sträcka
sig längre än att, på sätt i d^tta Lagrum
bestämmes, återbekomma hvad försträckt
blifvit, velat åt Gäldenär bereda
utväg, att undgå påföljden af den möjeliga,
ehuru lagstridiga händelse, att Borgenär
låte förskrifva sig betalning utöfver
den af honom lemnade valuta, så vida bevisning
oni eft sådant förhållande å Gäldeiiärs
sida kan lillyägabringas; men detta
rättsenliga ändamål skulle, efter Utskottets
tanka, Irnit och hållet förfelas, om,
efter hvad Motionairen föreslagit, försträckningen
ovilkorligen skulle återgäldas i samma
slag förbindelsen stadgar, och rättigheten
i och med detsamma blefve Qälde-s
76 Lagutskottets Betänkanritn,
jrär betagen , att styrka, om lian förmådde,
att förbindelsen blifvit ställd för högre
valuta, än försträckningen utgjort, heldst
Domaren i sådant fall endast egde tillämpa
förbindelsens ordalydelse. På denna
grund och då Utskottet för sin del finner
ifrågavarande Lagrum, sådant de nu lyder,
utan behof al förtydligande eller förklaring
i möjeligaste måtto bevara Borgenärs
och Gäldenärs ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter, samt dertill kommer, ej mindre
att, med tillämpning af den regel, att
förord bryter Lag, de ömsesidiga öfverenskommelser
kunna ingås, som förbindelses
gifvare och tagare för sig nyttigast finna
, än äfven att de olägenheter Motionairen
befarat, icke genom den föreslagna
Lagförändringen komme att förebyggas,
anser Utskottet sig icke ega skäl, att tillstyrka
bifall å Motionen; hvilket dock Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsammeligen
hemställes. Stockholm den 5
December 1823.
N:o 247-
Ankom d. 7 Dec. 1823.
"Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
, Allmänna Besvärs- och EkonomiUt
V
-
Lagutskottett BctänkaMäen. 77
skotts Ulåtande öfver anmärkningar
vid Betänkandet N-.o a 1 r, oni ändring
i nu gällande föreskrifter angående
förvaltningen af Kyrkornes
Räkenskaper m. m.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
hafva till pröfning företagit
de anmärkningar, som hos Ilöglofl.
Ridderskapet och Adeln blifvit gjorde vid
föredragningen af Utskottens ifrån Bemälte
RiksStånd återremitterade Betänkande
N:o 211, om ändring i nu gällande föreskrifter,
angående förvaltningen af Kyrkornes
Räkenskaper m. m.
Dessa anmärkningar åsyfta hufvudsakligen
att den af Utskotten tillstyrkta förändring
af sältet för KyrkoRäkenskapernes
granskning i Malmöhus, Christianstads,
Blekinge, Hallands samt Götheborgs och
Bohus Län, hvilkas granskning till Församlingarne
sjelfve blifvit öfverlåten, skall
vara olämpelig. Långt ifrån att KammarRättens
befattning i afseende på Revision
af KyrkoRäkenskaperne inom nämnde Län
borde upphöra, hade Utskotten heldre bordt
tillstyrka, att föreskriften om denna befattning
måtte utsträckas till KyrkoRäkenskaperne
i de öfriga Länen. Derjemte
yrkas, att Utskotten ville fästa mera afseende
på hvad först i Motionen hemställes,
nemligen alt Presterskapet uti förstnämnde
Landskap icke mätte, genom be
-
78 fo% UtsHttett BetJnkahdeU.
räknande af sin röst till eli tredjedel möt
Församlingen» ega elt större inflytande på
val till Kyrko värdar, än Presterskapet i
Rikets öfrige Provinr.er, utan i delta afseende
ett lika förhållande öfver hela Riket
bestämmas.
Ffler behörigt öfvervägande af hvad
Sålunda blifvit anmärkt» fa Utskotten först*
i afseende på frågan oiii öfvérlålande till
Försaihlingaine af KvrkoRäkenskapemeS
granskning» yttra* att, utom de skäl, soth
Betänkandet innefattar, torde böra komma
i betraktande, hurusom» rJå . i synnerhet
Vid delina Riksdag ändamålet af Munic!*
palFÖrvaltningai- eller folkets deltagande i
deras egne angelägenheter, blifvit särdeles
yrkadt och erkähdt» det icke vöre väl of*
verensstämmande med förutsättningen af
Rådane förvaltningars nytta, om mait ej
skulle anse dem kunna tillämpas Och böra
ega rum i afseende på eii graiiskningsåt*
gärd, som just synes böra varä éh För*
samlingens enskilda angelägenhet.
Härtill kommer ännu det ytterligare
skäl, att då Riksens Högloft. Ständer vid
l8of) års Riksdag» i enlighet med Skånska
Presterskapets hemställan * biföllo» att Hyr*
kolnspectorstjensterne skulle indragas oell
gÖrornålen, i likhet med livad Öfverallt i
Riket brukligt är, uppdragas åt Försam*
lingariies Pastorer och Kyrkövärdar, sked*
dedetta under förutsättning Och förbehåll»
att Räkenskaperne af dem skulle föras och
Sedermera» enligt gällande Författningar»
Lagutskottets Beiänkandih,
vid Wallborgsmässo Socknestiiiumå af För*
samliiigarne granskas, hvarom allt EkonoiniUtskottets
vid nämnde Riksdag afgifne
beli af samtlige RiksStånden bifallne Betänkande
lemnar underrättelse* och svnes
det häraf följa , att någon annan oell större
ansvarsskyldighet i afseende på förvaltningen
af Kvrkörnes medel icke bör kun
t
*' • r*
ha åläggas Presterskapet i oftanäitmde Provincer,
än hvad Skånska Presterskapet vid
hyssnämnde Riksdag sig åtagit.
Beträffande dernäst yrkandet, att PreSterkapet
i de Så kallade
skäperne icke måtte utöfva ett större inflytande
i afseende på val till Kyrkovätdar,
ali annorstädes t så hafva väl Utskotten,
å ena sidan insett lämpligheten deraf,
att enahanda förhållande och lika föreskrifter
i detta afseende vöro gällande
öfver hela Riket; inell som, å den andra,
1 betraktande kommit» att Kyrkovärdariie
icke äro att aiise såsom de der skola controllera»
Utan endast biträda Pastor i afseende
pä förvaltningen af Kyrkornes medel
Och Räkenskapernes Uppgörande» och
det östridigt skall bereda Pastor mera lätthet»
då lian till biträde för sig ar berättigad
att föreslå personer, som ega hans
Förtroende, tio Utskotten Författningarnes
föreskrift i delilia anmärkte omständighet
böla förblifva gällande*
Till följe af hvad nu ahfördt blifvit,
hafva Utskotten ansett de gjordé anmärkhingarne
icke föranleda till någon ändring
go LagVtskottets T> et inkan/lett.
i det återremitterade Betänkandet» hvilket
är af HÖgv. Preslåndet afslaget, samt af
Vällofl. BorgareStåirdet och Ilederv. BondeStåndet
bifallet. Stockholm den 5 December
i8a3.
N:o a48.
Ankom d. 7 Deo. 1023.
Riksens Högloft. Stånders Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUt*
skotts Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utkottcns Betänkande N:o 193,
angående fast Egendoms försäljning
geuom Lotteri.
Detta Betänkande har från samtlige
RiksStånden blifvit återremitterat och under
de vidloftiga Öfverläggningar, som föränledt
återremisserne, hafva flerfaldiga yttranden
både för och emot detsamma blifvit
afgifne. De emot Betänkandet gjorde
anmärkningar äro i korthet följandet
Eli del Ledamöter inom RiksStånden
hafva,
LagUnköitets BetänktindtH. 8r
hafva, med godkännande af den Lagförklaring
Utskotten tillsty^rkt, likväl yrkat
återremiss på det Utskottens yttrande, angående
skadligheten af den föreslagne Lotteri-anstalten
måtte utgå, i hvilket afseende
blifvit anmärkt: att Utskotten, utan att
ingå i pröfning af den föreslagne Lagens
mer eller mindre oecoiiömiska nytta, endast
bordt yttra sig öfver deii förklaring
af Allmänna Lagen, som i följd deraf kunde
anses nödig; att dylika Inrättningar,
som den nu föreslagne Lotteri-anstalten, i
flera år funnits och ännu finnas i andra
Länder, utan någon befunnen olägenhet
deraf: att saken under närvarande conjunctur
vore nyttig, ej allenast genom den
lättade utväg Fastighetsegare såmedelst vun110,
att få afyttra sina egendomar, utan äfven
derföre, att en gäldbunden mans Borgenärer
derigenom ofta kunde komma att
få en annars saknad tillgång till deras fordringars
utbekommande: att, huru än Lotteri-spelet
må slå ut, det allmänna derpå
ej kan göra någon förlust, enär, i alla händelser,
jorden stadnar qvar: att ett förbud
emot försäljning af Fastighet genom
Lotteri vore en inskränkning i hvarje Medborgares
fria dispositionsrätt af sin egendom:
att, så länge NummerLotteriet blifver
beståndande, EgendomsLotterier, såsom
icke af skadligare egenskap, äfven böra
tillåtas; och slutligen, att det vore vig
-
Treilje Bandets sednare Afdeln. 6
8 i Lag Utskottets Betänkanden.
tigt genom en fullständig Författning stad»
ga huru med Fastighelsförsäljning å Lotteri
bör tillgå, på det för framtiden måtte
förekommas de missbruk och underslef,
som under loppet af de sednare åren inträffat
, vid en så beskaffad försäljning af
Fastigheter inom Sverige.
Andre Ledamöter åter hafva gillat de
betänkligheter Utskotten yttrat emot Lotteri-inrättningens
ceconomiska nytta; men
i öfrigt anmärkt, att, då sjelfva saken blifvit
såsom skadlig ansedd, hade Utskotten
icke bordt söka att befrämja densamma genom
föreslående af en Lagförklaring i ämnet.
Äfven bar det blifvit yttradt, att Utskotten
orätt ansett hufvudfrågan eller Lotteriinrättningens
införande för ett ceConomiskt
ärende, utan att det ålegat Utskotten,
att behandla densamma såsom Lagfråga,
dels, såsom somlige påstått, emedan
den, öfverlemnad till Riksens Ständers pröfning,
på grund af 89 §. i RegeringsFormen,
bordt såsom sådane behandlas, Och dels,
på sätt andre åter förment, emedan Författningen
derom ovilkorligen innefattade
en Lagförändring genom godkännande af
ett i Lagen förut okändt Laga fång. Slutligen
har jemväl den anmärkning blifvit
gjord, att Utskotten bordt föreslå åtgärder
till förhindrande af utländska Lottsedlars
försäljning inom Sverige, och i sådant ändamål,
bland annat, äfven annoncers införande
derom i Tidningarne.
Vid besvarande af dessa anmärkning
Lagutskottets Besinkanden, 83
gar, anhålla Utskotten först att få fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet derpå, att
uti den Kongl. Propositionen , hvarom nu
är fråga, bestämdt blifvit förklarad;, att
Kongl. Majrt anser de Författningar, hvilka
för närvarande förbjuda Fastighets försäljning
å Lotteri kunna af Kongl. Maj:t i
oeconornisk Väg, förändras eller upphäfvas,
men att då Kongl, Majit å andra sidan
funnit, att tillåtelse till en sådan försäljning
1 verkställigheten innefattade Omständigheter,
som föranledde till förklaring eller
förändring af allmänna Lägens Stadganden
om sättet och vilkoren för dylik,
egendoms öfverlåtande och deribland förnämligast
angående köpesummans bestämmande
och uppkommande frågor om Bördsöch
lösningsrätt, ville Kongl. Maj:t till
Biksens Ständer 1 Nåder öfverlemna det
Uppgjorda förslaget till Författning i ämnet,
—. Sådalie äro Ordalagen i den Kongl.
Propositionen ■, och då högsta verkställande
Magteii sålunda bestämdt förklarat sig
Vara oförhindrad > att i oeconornisk väg förändra
eller upphäfva de Författningar, sora
för närvarande förbjuda Fastighets försäljning
å Lotteri, hafva Utskotten förmodat,
att om än Riksens Ständer skulle, lika med
Utskotten, anse en tillåtelse i nämnde afseende
medföra skadliga följder, vore likväl
enda sättet att motverka densamma*
att hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
om Riksens Ständers åsigt af det
fikadlige deri, utan att likväl sådant bor
-
84 Lagutskottets Eetnnknndtn.
de förhindra den nu ifrågavarande Lagförklaringens
bifallande af Riksens Ständer,
lieldst ett enkelt afslag å den Kongl. Propositionen
icke förhindrade Kongl. Maj:t,
att, det oaktadt, utfärda Lagen och endast
föranledde dertill, att Domstolarne, i saknad
af den Lagförklaring Utskotten föreslagit,
skulle vid uppkommande frågor befinna
sig utan den grund af Lag för bedömandet
deraf, som Kongl. Majit nu
velat förskaffa dem, och att Riksens Ständer
vid ett annat Riksmöte troligen skulle
finna sig befogade, att, till afhjelpande af
de uppkomne oredorne, medgifva den Lagförklaring,
som de nu icke velat meddela.
Med stöd af dessa åsigter och då Utskotten,
utom den Kongl. Propositionen,
äfven haft att besvara en enskild motion,
hvilken, genom yrkandet om FastighetsLotteriers
införande i Riket, påkallat Utskottens
bedömande af den oeconomiska
nyttan eller skadligheten deraf, förblifva
Utskotten, oaktadt de gjorde anmärkningarne,
vid sin öfvertygelse, att Utskotten
uti det ifrågavarande Betänkandet iakttagit
den ordning för ärendets behandling,
som vederbordt.
Till vederläggning af allt hvad som
blifvit anmärkt emot Utskottens yttrande,
angående skadligheten af ett FastighetsLotteri,
få Utskotten endast åberopa sitt
förra Bstänkande och de flere yttranden,
som till försvar för den nu ifrågavarande
delen af Betänkandet blifvit inom Riks
-
lag Utskotttts Btttinkandtn, 85
Stånden afgifne, hvarvid Utskotten likväl
anhålla, att få tillägga att, om än LotteriInrättningen
skulle synas påkallad af en
nu förevarande mindre lycklig conjunctur
för Fastighetsegare, torde sådant likväl ej
vara ett redbart skäl för denna inrättnings
införande, enär, oaktadt conjuncturen är
föränderlig, FastighetsLotteriet likväl skulle,
utan beroende af en sådan förändring,
genom en allmän Författning för ständigt
antagas,
I följd af hvad sålunda nu blifvit anfördt,
få Utskotten förklara, att de icke
kunna frånträda eller förändra något af
hvad de i förra Betänkandet tillstyrkt, utan
varder detsamma nu till Riksens Ständers
förnyade pröfning vördsammeligen
hemstäldt, med det yttrande i anledning
af hvad, på sätt ofvan är nämdt, blifvit
anmärkt om förbud mot utländska Lottsedlars
försäljande i Sverige och kungörelsers
införande derom i Tidniugarne, att
då någon motion härom icke blifvit väckt
och till Utskotten remitteradt, hafva Utskotten
icke ansett sig böra deröfver afgifva
något Utlåtande; och bifogas någre
Ledamöters reservation, Stockholm den 5
December i8a3,
Utdrag af Frotocollet, hållet uti Riksens
Högloft, Stånders Lag- samt
86 Lagutskottets BetHnkanden.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUt'«
skotts Plenum den 5 Dec. 1823.
Herr Ribbing Arvid, yttrade: ”Re
servation
kunde visst vara öfverflödig, då
hvar och en, som inom sitt Stånd vakar
öfver GrundLagarnes iakttagande, nog lärer
finna, att detta Betänkande icke är så-,
dant, att derå kan göras proposition,”1
’’Det är icke. allenast Lagfrågor, sorn
skola såsom Lagfrågor behandlas, utan äfven
de, hvilka Rikets, allmänna Styrelse
röra (89 §. Reg.Form,) och hvarje oecojiomiskt
mål (35 §. Riksd-Ordn.), som Konungen
vill med Riksens Ständer gemensamt
afgöra, Förernålet för Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Riksens Ständer
mäste hänföras till ettdera af dessa ämnen;
Riksens Ständer hafva derföre remitterat
den Nådiga Propositionen ensamt till Lagutskottet;
men att nu detta Utskott förenat
sig med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
och behandlat ärendet såsom
önskningsmål måste vara i rak strid
med GrundLagen: och Riksens Ständer lära
äfven af 60 §. Riksdagsordningen finna
sig alldeles förhindrade, att till Kongl.
Majit ingå med ett sådant svar som Utskotten
föreslagit, korteligen innehållande:
att, om Kongl, Majit vidtager en Författning,
sorn Riksens Ständer icke önska, så
bifalla Riksens Ständer, att en för denna
händelse lämpad Lag utfärdas,”
LogUtskottets Bttånkanden. 37
”Då här nu dessutom är fråga om ett
hittills inom Fäderneslandet nytt och således
okändt sätt att förvärfva jord, eller
om ett af vår allmänna CivilLags hufvudstycken,
kalladt Laga fång,, så lärer icke
ytterligare behöfva motiveras grunderne
för min. förmodan, att Utskottens Betänkande
är uti en Grundlagsvidrig form-”'
”Införande af Lottspel å Fastigheter
skulle reta tili en vinningslystnad utan arbete,
och i samma mån motverka den idoghet
bland Samhällets medlemmar, sorn
utgör ett nödvändigt vilkor för det helas
trefnad och förkofran. Detta sätt att afyttra
Fastigheter medförer dessutom flera
dryga kostnader, såsom Ämbetsmäns aflönan.
de,
ster, extra omkostnader, Postporto, tryckning
af Listor och sedlar, hvarom allt man
kan öfvertyga sig genom jemnförelse af sådane
slags utgifter för det nu varande så
kallade Genuesiska NummerLotteriet,”
”Ingen gräns är för en Fastighetsegare
att sätta så högt pris på sina Lotter som
heldst, så att "möjligen, nät’ lian sålt hälften
deraf, lian kan hafva, egendomen betald,
och derefter spelar lian med allmänheten
, utan risk för sig om vinst af en
egendom, sorn lian redam fått betald, och
som det ej är otroligt, att lian vinner, enär
han. sjelf har de flesta Lottsedlarne.
För min del skulle jag således våga tillstyrka
Riksens Högloft Ständer, att, med
erkännande af Kongl. Maj:ts Nådiga tän«_
88 Lagutskottets Betänkande»,
kesät,t, som velat höra Riksens Ständer of?
ver ett ämne, hvilket möjligen kunnat innebära
medel, att hjelpa deras belägenhet,
som, med kännedom af en rådande allmän
förlägenhet, att kunna afyttra Fastigheter,
hos Kongl. Majit gjort underdåniga ansökningar,
att få begagna försaljningssätt genom
Lotteri, Riksens Ständer likväl för
deras del förklara, det de, nied afseende
på ctfvananförde, så i moraliskt sorn aeconomiskt
afseende, vigtiga betänkligheter,
icke kunnat bifalla den Kongl. Propositionen.
”
Härmed förenade sig Herr Lagerstrand
och RiksdagsFullmägtigen Börje Börjesson ;
och Herr Winbladh anförde: "Efter att
hafva genomläst hvad hos samtlige RiksStånden
mot och med i ämnet blifvit an-,
fördt, har min från början fattade öfver*
tygelse vunnit ny styrka, att hufvudfrågan:
huruvida större fasta egendomars försäljning
här, som i andra länder, må genom
inhemsk Lottning få lättas och understödjas?
är helt och hållet af ceconomisk
natur och, jemnlikt 89 §. af RegeringsFormen,
tillhör Konungamagtens enskildta
beslut och Förordnande , såsom sjelfva
Propositionen äfven gifver vid handen,
då Konungen endast för den beröring ärendet
i visst fall synes hafva med allmänna
Lagens stadganden om Bördsrälten,
äskat Riksens Ständers samtycke till Bördeskillingens
reglerande genom laga värdering
vid de tillfällen Lösningstalan af
Lagutskottets Bttänkandtu.
89
Skyldeman skall anställas, till ärfd Fastig*
hets återvinnande, sorn på föieslagne nya
sättet varit försåld."
! I öfverensstämmelse dermed hafva ock
Riksens Ständers Remisser, så väl å Konungens
Proposition, sorn den förut af en*
skild Riksdagsman inom BondeStåndet väck-,
te motion, ensamt varit stälde till Lag*
Utskottet, sorn, efter mitt omdöme, rätte*
ligen tillstyrkt bifall af Propositionen i den
enda omständighet, hvarom Ständernas öf*
verläggning varit påkallad, rörande Lag*
frågan, eller Bördeskillingens fastställande
genom värdering; men deremot icke haft
gi 1 Lige skäl att vid sakens behandling i
något afseende anlita Allmänna Besvärs*
och EkonomiUtskottets biträde.”
"Om Riksens Ständer emellertid, af
detta vidtagne steg, nu skulle föranledas
att äfven i hufvudfrågan yttra någon önskan,
så tror jag den böra inskränkas till
underdånig anhållan, om snar verkställig*
het af' ifrågavarande Lottningslnrättning,
såsom ett, under nuvarande omständigheter,
både nyttigt och nödvändigt lindrings*
medel emot den förlägenhet, som af all*
manna orsaker uppkommit och fortfar, att
i alla Provinser vara rådande vid försäljning
af större fast Egendom.”
”Genom sådan reglering skulle de 0-  ordningar och missbruk genast upphöra,
som icke utan skäl öfverklagas, så länge
till hvars och ens sjelfrådiga förfarande
handlöst öfverlemnas, att med Lottsedlars,
9° Lagutskottets Betänkande».
Utmånglande för inhemske och utländske
Lotteriers räkning handla så oordentligt
och vårdslöstj sorn nian sjelf hehagar, utan
att någon garantie påtänkes till deras
säkerhet, som, under allmänt kungjorde
vilkor, på god tro, inlåta sig i så beskaffade
Fastighets-köp.”
”Att detta oskick ofördröjeligen. måtte
hämmas, är af högsta nödvändighet och
kan nu mera icke ske på annat sätt, än
att liela Lottnings-anstallen ställes under
inseende och styrelse af något Ämbetsverk ,
som göres ansvarigt för allt hvad till verkställigheten
hörer; hvarefter farhåga för
Våda och menliga påföljder af den före-,
slagne förbättringen i Jordköpens blotta
Contracts-former icke allenast vore ogrundad,
utan ock alldeles orimlig. Ifär är icke
fråga om något nytt Laga fångs tillskapande,
utan endast om modificafion och
förbättrad inrättning i handlingssättet vid
köp och salu af större fast Egendom , soin
på vanliga sättet icke mer står att för-,
yttra.
Med minsta erfarenhet och kännedom
huru nu. för tiden tillgår vid frivillig eller
tvungen fastighetsAuction, kan ingen
betvifla hvarken bristen eller olägenheterlie
af de i ämnet nu gällande Författningar,
eller oskadligheten, och obestridliga
gagnet al nya Förslaget.
Säljaren, hans Inteckningshafvare och
andre Borgenärer, hvilka missbjudas, långt
under Egendomens erkända skäliga värde,,
LagUtskotets Betänknndctt. 91
skulle genom Lottförsäljningen sannolikt
vinna ett sammanskott af köpeskilling, sorn
någorlunda svarade deremot, utan att någon
som, i egenskap af Köpare, inlät sig
uti detta slags handel, derföre beliöfde utgifva
mer, än lian sjelfmant, och utan
kännbar skada, derpå kunde uppoffra; och
flere skulle derigenom, på allmänt kungjorde
och i förväg gillade vilkor, kunna
fritt medverka till ett gemensamt åsyfladt
godt ändamål, dervid alla hade orsak att
vara nöjde och belåtne; och den vård,
Styrelsen tog om verkstfillighetssättet, utestängde
ali fruktan för oordning och bedrägeri,
”
I betraktande häraf och hvad flere
värda Ledamöter inom RiksSlånden och
förenade Utskotten för öfrigt behagat erinra,
hemställer jag vördsammeligen, om
icke sådan jemnkning och förändring uti
förenade Utskottens förra Betänkande mätte
ske att, med f örbigående af de emot
nya försäljningssättet förut yttrade betänkligheter
„ bifall i stället kunde tillstyrkas
å Konungens Nådiga Proposition,
ined vilkorj att Bördeskil/ingens belopp,
forn och enär någon sådan till försåld
(irfvejords återlösen , ' behöfver nedsättas)
enligt LagUtskottets derom enskildt vidtagjie
beslut „ bör genom laga värdering få
bestämmas. Ut Supra.
Ex Protocollo.
Joli. Jacob Kleman
<?2 LngUtskotuts Betdnkanden.
N:o 249,
Ankom d. 7 Dec. 1823,
Vordsarnt Memorial!
I fråga om en allmän Stadga för Fat»
tigvärden i Riket, har Högloft. Ridderskapet
och Adeln afslagit. Utskottens Förslag
i detta ämne, med tillägg, att Riksens
Ständer borde hos Kongl, Maj:t i under»
dånighet tillkännagifva, att sedan Kongl.
Maj:t, genom öfverlemnande vid denna
Riksdag af Committerades Betänkande och
Förslag till en förbättrad Fattigvård, 1
INåder uppfyllt Riksens Ständers underdåniga
begäran härutinnan, och Riksens Ständer
af Committerades undersökning inhemtat,
att Fattigvården inom Riket allt efter
olika sedvanor, local och tillgångar,
på mångfaldigt olika sätt besörjes; vid
hvilket förhållande Riksens Ständer funnit,
att en allmän FattigvårdsStadga för
hela Riket ovilkorligen skulle åstadkomma
rubbning i den nu rådande ordning, ocb
till någon del ingripa i den rätt och pligt,
Allmänheten hitintills baft, att sjelfve vårda
och besörja sine fattiges underhåll,
Riksens Ständer alltså, på grund häraf,
och med underdånig erkänsla för Kongl.
Maj:ts Nådiga ijånsorg, att genom den fö».
LagUtskofttts Betänkande*. 93
regångne undersökningen sätta Riksens Stäm*
der i tillfälle, att med sakkännedom bedöma
ett ärende, der misstag äro af så
Vådliga följder, ansett någre andre Författningar,
angående den allmänna Fattigvården
, än de nu gällande, för närvarande
icke böra utfärdas.
Högv. PresteStåndet har gillat och antagit
Utskottens Förslag, med följande förändringar,
nemligen: 1:0 Vid 2 Art. 2 §.:
”att enär det allmänna ombesörjer, med
mer eller mindre bekostnad, fattige barns
uppfostran, vare det dess rätt och förbindelse.
, att tillse det barn å tjenlig ort uppfostras,
och må följaktligen Fattigvårdsstyrelsen
i ofvanberörde fall, ulan afseende
på den uppfostringshjelp föräldrarne
sjelfve kunna lemna, ega, att efter bästa
pröfning förfara.” 2:0 Vid 3 Art. 1 §.:
.”Att det af Utskotten föreslagne tillägg
skall utgå, och oägta barn berättigas till
Fattigvård inom den Socken, till hvilken
modren hörer, då Fattigvården påkallas.”
3:o ”Att orden: allmänt godkänd grund u ti
den af Utskotten föreslagna nya §. i stället
för 6 och j §. §. i 4 Art. af Committerades
Förslag böra förändras till af pluraliteten
godkänd grund, samt i öfverensstämmelse
dermed, att orden: genom pluralitet
bör införas näst framför ordet: ense,
hvilket i samma §. förekommer/’ 4:o ”Att
för 3, 4 och 5 §. §. af 5 Art. må i allmänhet
stadgas, att Fattighjon , som kringstryker
och med bettlande besvärar, må
94 LagUtskotteis B etan k anden.
fasttagas, och till den Församling återföras,
hvarest det Fattigvård njuter} att
kostnaden härvid ersättes af denna samma
Församling* hvars Fattigvårdsstyrelse må
fega, att med t jeni i ga föreställningar förehålla
den tiggande sin vanart, och i händelse
hon deraf icke rättas, utan vidare
kringstryker, gifva, derest det barn är,
detsamma lämplig aga* men* om det är
äldre person, kunna anmäla hoiiom hos
Konungens Befallningshafvande, soin då,
efter omständigheternes föranledande, må
döma Fattighjonet till en* högst tre månaders
arbete å Tukt- eller Arbetshus, hvilket
straff må kunna Tid förnyad förbrytelse
fördubblas.” 5:o ”Att 6 Och 8 §. §.
af 5 Art., såsom öfverflödige* helt och
hållet bor utgå.” 6:o ”Att ördén i 6
Art. 3 §.: dock skola alla dylika Reglemente/'
och öfverenskommelseC ovilkorligen
underställas ,'böra sålunda förändras: dock
må alla dylika Reglementen och öfverenskommelser
j der sä åstun das , underställasA
Vällofl. BorgareStåndet har beslutat*
ätt den hufvudsakliga pröfningen af detta
mål skulle uppskjutas till nästa Riksdag,
och att Riksens Ständer till svar å Kongl*
Maj:ts Nådiga Remiss bora, med anmälan
härom, i underdånighet anhålla, dpt Corn*
mitterades till utarbetande af plan för en
förbättrad Fattigvård afgifne Betänkande
och Förslag, samt Utskottens ofvannämnda
Utlåtande emellertid särskildt befordras
till trycket, och hållas Allmänheten till
LagtJt skottets Betänkan/len. 95
banda, på det allmänna omdömet öfver
dessa vigtiga och grannlaga ämnen må inom
nästa Riksdag hinna stadga sig, och
kommande Ständer blifva i tillfälle, att
äfven ined ledning deraf, öfver förslaget
sig utlåta.
Hederv. BondeStåndet hår i allo bifallit
Utskottets Betänkande.
Vid ett sådant förhållande, och då
frågan, enligt 3:ne Stånds beslut, bör vid
vienna Riksdag slutligen afgöras* har Utskottet
ansett sig derom böra lemna Vällofl.
BorgareStåndet underrättelse, med
vördsam hemställan, om icke Vällofl. BorgareStåndet
äfven skulle täckas meddela
yttrande i sjelfva saken, hvarigenom Riksens
Högloft. Ständer kommer i tillfälle,
att besvara Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i ämnet.
En Ledamots Reservation bifogas. Stockholm
den 5 December 1823*
Vt drög af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskotts
Plenum den 5 December 1823.
Herr Ribbing_, Arvida reserverade sig
emot Utskottens Beslut och anförde:
”FattigvårdsBetänkandet är af 2 Stånd,
96 LtigUtskttitls Retdnkanden.
Preste- och BondeStånden» antagit» af' 2
Stånd» Adeln och BorgareStåndet, icke antagit,
och som i denna fråga om antaga
eller icke antaga, 2 Stånd således stadna!
mot 2, så är frågan förfallen» ^5 §. Riksdagsordningen
innehåller ordagrannt att,
för att gälla såsom Beslut, 3 Stånds mening
utom Konungens samtycke erfordras»
att ett af dessa 3 saknas» lärer ieke kunna
bestridas.”
Nu säger man väl att Ridderskapet
och Adeln helt och hållet afslagit Betänkandet,
men att BorgareStåndet, med uppskof
till nästa Riksdag, endast för det närvarande
icke antagit detsamma, och att
härpå är stor skillnad; men hvaruti ligger
då denna skillnad? Eller är icke öppet
för det Stånd, sorn afslog, att vid nästa
Riksdag åter upptaga och bifalla,- likasåväl
som för det, hvilket uppsköt, att vid nästa
Riksdag nedlägga eller afslå — och
hafva vi icke alla blott för det närvarande
beslutit? Banden, som sträckas åt nästa
Riksdags Ständer, hinna icke fram.
Efter min tanka ligger i §. Riksdagsordningen
domen i denna fråga redan
afkunnad i följande ord: ”men skulle 2
Stånd stadna emot 2, förfalle frågan och
förblifve vid det, som tillförne stadgadt
varit, utan att samma fråga må Kunna vid
Riksdagen å nyo väckas eller upptagas.”
Och hvad rättighet Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten hafva att
vända
LagUtskottets Betånkanden.
Vanda sig blott till ett Stånd med en hem»»
ställan, som, om den bifalles, kan leda till
att, de andre Stånden oåtsporda, åter upprifva
denna fråga: det allt lemnar jag med
tillförsigt till Vällofl. BorgareStåndets eget
upplysta och Grundlagliga bedömande»”
”Jag har icke mer att tillägga» Deäl*
dre och erfarnare Piiksdagsmän lärer det
icke undfalla den förslagenhet, hvarmed
nyhetsbegäret vetat att gå 2:ne Vägar» söka
framtvinga de projecter, som vid förra
Riksdagar icke haft mer än en väg, på
hvilken de kunnat framgå, och hurti äfven
denna fråga, derest -lion nU icke får
Vara utagerad, genom nya jemnkningsforslag,
propositioner, utvalde Nämnder och
Voteringar, skall, med en tidsödande vidlöftighet,
å nyo söka sin fortkomst.”
Hvilken reservation Uppå begäran Skulle
Utskottens Memorial till Vällofl. Borga*
reStåiidet åtfölja»
Ex Protocollö*
A. Fryxell.
Tredje Bandets sednare Afdela. 7
§3 lågV t skotten B et rink anätti.
N:0 200.
Ankom d. io Dec. i823<
“Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt
Allmanna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, i afseende på
jemnkning i fråga om upphörande af
Landsbofdingarnes Domsrätt i Enskiftes
Mål.
Enligt ankomne ProtocollsUtdrag,Kafva
Resp. RiksStånden i detta ämne stadnat
i följande Beslut:
Höglofl. Ridderskapét och Adeln har
Bifallit Utskottens Betänkande, hvari föreslås,
att Landshöfdingarnes Domsrätt i EnskiftesMål
skulle upphöra, och att desse
mål hädanefter skola af EgodelningsRätter
behandlas.
Högv. PresteStåndet, som afslagit Utskottens
första Betänkande, har förblifvit
vid detta beslut, och ansett någon annan
åtgärd i anledning af det sednare Betänkandet
icke erfordras, än att detsamma lädes
till Handlingärne.
Vällofl. EorgareStåndet har bifallit Utskottens
Betänkande med den enda förändring,
att vid stadgandet i tredje puncten
af Utskottens förslag, att nemligen Ledamöterne
i EgodelningsRätten skola väljas
Lag Utskottets Betnnkandm»
inom hvarje Härad s nämnde Stånd tillagfe
orden: eller Tingslag.
Hederi). BondeStändet hat väl ansett
Konungens Befallningshafvandes Domsrätt
i Enskiftesmål höra upphöra; men i stället
för de af Utskotten föreslagne EgodelningsRätter,
har detta Stånd funnit lämpligast,
att Enskiftesmålen hädanefter handläggas
vid HäradsRätt af Domaren och Ortens
valde Nämnd, samt derifrån, till Rättegångens
förklarande fullföljas directe i
HofRätt och vidare hos Konungens Högsta
Domstol, på sätt i öfrigt för Tvistemål
stadgadt är.
Då således Irenne Stånd 1 så måtto
bifallit Motionen, ätt de ansett Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes Domsrätt i Ertskiftesmål
höta upphöra, lärer denna fråga nu
mera icke kunna förfalla, ehuru det icke
finnes tre Stånds beslut af hvad Domstol
desse mål hädanefter skola handläggas. Enär
vid detta, förhållande jemnkningsförslag
härutinnan bör af Utskotten framställas,
få Utskotten i sådant afseende hemställa,
örn icke Riksens Ständer jemnkningsvis
täcktes förena sig, om det af Höglofl*
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. BeigareStåndet
i detta ämne fattade beslut,
med den Redactionsförändring sistnämnde
Stånd, på sätt ofvan är liämndt, beslutat*
Skulle åter detta jemilkningsförsläg icke
al Riksens Höglofl. Ständer antagas, och
frågan i sådant fall komma att till afgörande
af förstärkt Lag- och EkonomiUt*
loo Lagutskottets Betänkandew.
skott öfverlemnas; få Utskotten, sedan på
sätt ofvan är nämndt, RiksStåndens pluralitet
beslutat, att Konungens Befallningsliafvandes
Domsrätt i Enskiftesmål skall
upphöra, men frågan är oafgjord, vid hvilken
Domstol desse mål i stället skola handläggas,
till grund för omröstningen inom.
förstärkta Utskottet föreslå följande Voteringsproposition
:
Den som bifaller, att, på sätt Utskotten
i Betänkandet föreslagit, samt Högloft.
Ridderskapet och Adeln och Vallöf!. BorgareStåndet
beslutat, alla frågor om delning
af Jord, så i Enskifte som Storskifte,
med alla dermed gemenskap egande ämnen,
hädanefter skola upptagas och behandlas
af EgodelningsRätter, oell derifrån i besvärsväg
hos Kongl. Maj:t i underdånighet
fullföljas, skrifver Ja; den det ej vill,
skrifver Nej.
Vinner Nej, komma Enskiftesmål hädanefter
att handläggas vid HäradsRätt af
Domare och ortens valde Nämnd, samt
derifrån fullföljas directe i HofRätt och
vidare hos Konungens Högste Domstol.
Stockholm den 7 December 1S20.
LagUtskottets Betdnkattdtn. 101
N:o 251.
Ankom d. 18 Dec. 1823.
Riksens Häglof. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande olver anmärkningar
vid Betänkandet N: 0 a 1 o, angående
yrkad förändring i nu gällande Brandstoäsföreningar
å Landet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har
tili Utskotten återremitterat detta Betänkande,
i anledning af Herr August 0)011
Hartmansdorffs dervid gjorde anmärkning,
att sedan, genom deltagande i allmänna
Brandstodslnrättningen, många Egendomar
algått från de af allmänna Imagen stadgade
Brandstodsföreningar, hafva, vid Lagens
tillämpning i detta afseende, frågor uppjstätt
till hvad belopp de återstående oförsäkrade
Hemmanen borde deltaga uti Brandslodsafgifterne,
och att, lill undanrödja lide
af delina ovisshet, Motionen blifvit
gjord; men att Utskotten blott tillstyrkt
att större Brandstodsföreningar måtte bildas,
utan att yttra sig om det belopp,
hvarmed de, sora ej ingått i allmänna
Brandförsäkringsverket, emedlertid skola
deltaga uti de gamla Brandstodsföreningar
-
loa LagUtshottets Betänkande»,
jie, hvarigenom frågan vore lika oafgjord
Sorn förut; och då, till förekommande der-»
af, en af Utskottens Ledamöter föreslagit,
antingen att delaktigheten för dem, sorn
qvarstå i Brandstodsföreningarne, matte
blifva densamma, sorn innan någon deri-»,
från' afsöndrade sig till allmänna Brand-»
försäkringsVerket, hvarigenom ingen ny
tunga lades på hemmanen, utan bidragen
hlefve desamma för de betalande, men
mindre tillräcklig för de brandskada de,,
elfer ock att nya Brandstodsföreniqgar
måtte ingås, och ny fördelning af bidrags-»,
skyldigheten ega rum, hvaraf endera de-,
len syntes böra antagas och, hos Kongl.,
Maj:t anmälas, så har Herr von Hartmansdorff
för sin del tillstyrkt det sednare
alternativet, emedan de ojemnheter tiden,
medfört då skulle kunna afhjelpas.
Utskotten hafva, vid öfvervägande af
hvad sålunda blifvit anmärkt, icke funnit
skäl att förändra deras afgifne Betänkande’,,
vid hvilket, såsom af de öfrige frenne
RiksStånden redan bifallet, torde få bero*
Stockholm den 7 December iSaib
Lagutskottet! Btånhmdtn. 103
N:o nSa.
Ankom d, 18 Dec. i8a3,
Utlåtande ofver anmärkningar vid Betänkandet
N:o 130, angående bebovig
Domstol för upptagande af åtal
mot HofRätter och Collegier med
flere Ämbetsverk.
Detta Betänkande har blifvit återre-’
mitteradt af Yällofl. BorgareStåndet på
grund af dervid gjorde anmärkningar, hvilka
afse, dels att Högsta Domstolen, på sätt
Särskilda Utskottet uti sitt Betänkande om
StyrelseVerkens Organisation föreslagit, borde
blifva det Forum, der RevisionsSecreterare
skulle ställas till ansvar för ämbetsfel,
dels ock, att enär allmänna MagazinsDirectionen
alltid varit ansedd lika med
Rikets Collegier, äfven den, på sätt LagUtskottet
för Collegierne tillstyrkt, borde
i och för sine åtgärder lyda under Högsta
Domstolen.
Vid pröfning af dessa anmärkningar
har Lagutskottet destomindre funnit skäl
förändra hvad Utskottet, i fråga om laga
Domstol, för åtal emot RevisioilsSecretérare
uti Betänkandet yttrat, som enär laga Domstol
för närvarande är bestämd» der desse
LagUtskottets Betänk anden.
Ämbetsmäns fel eller förseelser i tjensten
skola upptagas, nödvändigheten icke nu
Synes påkalla en förändring härutinnan,
Sorn lämpligast torde böra anstå tills den
allmänna regleringen af StyrelseVerkens
Organisation kan komma till verkställighet;
och hvad Allmänna MagazinsBirection an-,
går, anser Utskottet för vederläggning af
anmärkningarne göra tillfyllest att åberopa
de uti Betänkandet upptagne skäl.
I öfrigt får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att Betänkandet, enligt an- -  komne ProtocollsUtdrag, blifvit af Högv,
PresteStåndet och Heder v. BondeStåndet
bifallet, men att Ilöglofl. Ridderskapet och
Adeln detsamma afslagit. Stockholm den
December i8a3.
JftQ 253,
Ankom d, 18 Dec, 1823,
V0 rds arnt Mein 0 v i all
Yällofl. BorgareStåndet har till Dag-,
Samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet!
återremitterat Utskottens Betänkande
Kio 161, angående FabriksGesällers och
Lagutskottets Betänkanden.
Arbetares ställande under Tjenstehjons- ,
Stadgan , samt upphörande af den uti Kongl,
liaHOrdningen Fabriksf^esäller ålagde skyldighet,
alt före afflyttningen sin skuld hos
Mästaren med arbete aftjena,
märkningar, hvilka lill återremissen föranledt,
innefatta hufvudsakligen åberopande
af hvad vid återremissen af Betänkandet
angående Näringsfriheten, blifvit anförd t
emot HandtverksGesällers ställande under
Tjenstehjonsstadga 11, hvilket, i anseende
till FabriksGesäller, skall vara så mycket
olämpligare, som många städer finnas, der
de omöjligen kunna få arbete, och således
ofta nödgas, i hvilken belägenhet Som heldst,
qvarstanna på det ställe, dit de en gång
kommit; hvarjemte det blifvit erinradt,
att emellan Utskottens förslag, att ställa
HandtverksGcsäller under TtjenstehjonsStadgan,
och det enahanda förslag, hvarmed
Utskotten nu i afseende på FabriksGesäller
inkommit, finnes den skillnad,
att de förre blifvit fritagne från husaga,
men icke de sednare, för hvilka den likväl
skall vara lika olämplig; äfvensom och
ehuru uppå en idkares och husbondes eget
bedömande, samt på hans sätt att sköta
sin rörelse, ankommer, att till det mesta
så reglera, att icke hans arbetare åsamka
sig alltför tryckande och hårdliqviderade
skulder, och derigenom ådraga sig den
verkliga servitude, som åtföljer det gäld—-
bundna tillståndet hos hvar och en ärlig
menniska, stadgandet om FabriksGesällers
roS La^Utsktttets Betiitthandtn.
skyldighet alt före afllyttningen sin skuld
med arbete aftjena, ansetts destolieldre böra
qvarstå, sorn det gifves tillfällen, föranledde
af sjukdom eller annan olyckshändelse,
då arbetarens penningebebof nödvändigt
måste öfverstiga hans förtjenst,
och då en husbonde, utan att vara obarmherrtig,
icke kan neka honom ett förskott.
Då skulder således någon gång kunna blifva
ett nödvändigt ondt, borde man äfven
tänka på, att betalningsskyldigheten hålles
i tillbörlig helgd; men en Författning,
sådan som Utskotten föreslagit, skulle för
hvar och en oupplyst och oerfaren synas
en uppmuntran till glömmande af sine förbindelser,
då likväl hvarje lag bör åsyfta
deras uppfyllande.
Utskotten hafva icke kunnat finna, att
desse anmärkningar på något sätt förändra
de grunder, hvarifrån Utskotten vid affattandet
af det återremitterade Betänkandet
utgått; hvarföre Utskotten vid detsamma
desto heldre oförändradt förblifva, som Betänkandet,
enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
blifvit af de öfrige 3tne Resp. RiksStånden
bifallet, hvarmed frågan finnes
vara afgjord. Stockholm den 17 Decera»
ber 1823.
logUtskottcts SetånkauiK*.
N:o d54.
Ankom d. 18 Dee. 1823.
liksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande öfver anmärkningar
vid Betänkandet N:o 74, angående
jemnkning i SeglationsOrdningen till
förmän får Rikets mindre Sjö Städer,
Hederv. BondeStåndet har återremitterat
detta Betänkande, i anledning af dervid
gjorde anmärkning, att enär Utskotten å
ena sidan föreslagit, att till Kongl. Majit
borde öfverlemnas att vidtaga de ändringar
och rättelser i Reglementarisk väg,
hvilka af förändrade handelsförhållanden
kunde följa, men å andra sidan eller till
slut förklarat, att de icke kunde tillstyrka
bifall till Motionen, detta synes innefatta
en Contradiction, och att det derföre vore
tjenligare, att helt enkelt öfverlemna ärendet
till Kongl. Majlts Nådiga godtfinnande,
utan att de sista orden i Betänkandet,
rörande afslag å motionen, nyttjades.
Utskotten hafva icke funnit denna an
1
• TT 1
i C s Lag Utskott ets Betänka nelen.
sköttens förut öfver Motionen redan afgiflie
Betänkande; hvilket dessutom, enligt
ankomne Pro t ocol 1 sUtdrag, är af de öfrige
3:ne Resp. RiksStånden infallet, och hvarigenom
frågan således är afgjord. Stockholm
dea in December 182b.
Ankom d. 20 Dec. 1823.
'Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
A lini än na Besvärs ock EkonomiUtskotts
Utlåtande öfv.r anmärkningar
vid Betänkandet A7:o 6;, angående
dels afskaf ande af all Expeditionslösen
, dels ock nedsättning af
Taxan derå.
Detta Betänkande har blifvit återremitteradt
af Högloft. Riddcrskapet och AdeIn
guidi den anmärkning, alt Ämbetsman,
sorn tredje gången gör sig förfallen lill ansvar
för dragen stil uti Expeditioner, bör,
jemte de redan stadgade böterne, ovilkorligen
vara förfallen till suspension på ett
halft års Lid. Af Hat lajl. BorgareStåndet j
LngUtshottets Besänktintlen. lO)
på grund af följande anmärkningar: Att
enär fråga om förhöjning i lösen för KämnersRätternes
Expeditioner blifvit vid 1815
års Riksdag behandlad, endast af Lagutskottet,
såsom en Lagfråga, och Kongl.
Maj:t i Nåder behagat lemna sin stadfästelse
lillRikets Ständers då fattade Beslut,
så hade någon förändring icke nu bordt
ega rum, vid beredandet af de vid denna
Riksdag väckte frågor af lika egenskap,
eller Ekonomiutskottet bordt med Lagutskottet
deltaga i ärendets behandling: att
LagUtskottét borde inkomma med förslag
till en ny ExpedilionsTaxa, för att derefter
af Riksens Ständer pröfvas och till
Kongl. Majtts Nådiga stadfästelse öfverlennäs,
på sätt och i den ordning 87 §. RegeringsFormen
och 33 §. Riksdagsordningen
stadga; att lösen för Gravationsbevis
i Städerna skall vara alltför obillig, hvilket
vill bevisas dermed, att om en Fabrikslnrättning
är funderad pä Actier, hvilken
är belägen på tio tomter, och hvarje
Actie är värd 100 R:dr, måste egaren till
en dylik Actie, då den utmätes, förlora
33 R:dr 16 sk., sorn åtgår till lösen för
ett dylikt bevis, och då det gifves hus i
Städer, som bortsäljas på UtmatningsAuctioiler
för åtta å tio R:dr, återstår icke
inycket af Köpesumman, då Auctions-omkostnader
och 3 R:dr 16 sk. för Gravationsbeviset
afgå, hvarföre och då minsta
lösen på Landet är 1 R:dr 3a sk. och den
högsta i?. R:dr, skäl ej förefinnes, hvar
-
ilo
Lii^Utskoitets Retättknnäeri.
fört Städerhes Ämbetsmän skola hafva stör*
re fördel än Landels; att i afseende på
den yrkade befrielsen för Parter* att eilägga
lösen för Handlingar, som blifvit
till en Domstol ingifne* det mäste vara
egarens rätt* om lian heldre sjelf vill för*
vara deni, att desamma återtaga, hvarvid
afseende på Ämbetsmännens inkomst icke
bör komma i fråga: att sådane Parter,
som väl icke äro utfattige, men dock ej
ega 166 R:dr 3a sk, B:co, och på sådan
grund äro befriade från Revisions-skillinge
nedsättning, äfven böra befrias från lösen
för Handlingnrne * heldst exempel gifvas»
att denna lösen uppgått till en vida större
summa: att Utskottens omdöme* att en
köpare, som erhållit första uppbudet å någon
fastighet, skall, oaktadt han åter derefter
försäljer densamma, ändock fortsätta
Lagfarten för sin räkning, icke kan gillas,
emedan det vöre orimligt att Lagfara med
hvad man icke eger, hvilken inconsequence
borde undanrödjas: att stafvelsernas antal
å hvarje rad uti Expeditioner som skola
lösas, borde i stället för sju, som Utskottet
föreslagit, fastställas till io, 12, 16
eller 17 : att i afseende på frågan om upphörande
af all Expeditions-lösen, bordt
tagas i öfvervägande, ett vid 1809 års
Riksdag uppgjordt fullständigt utveckladt
förslag, att en viks obetydlig spannmåls*
afgift skulle påläggas hvarje hemman eller
matlag till löfte-inkomst åt Domare på Landet,
i stället för Expeditions-lösen, och
LagtJt skot tit i Bttånkftnäen. lii
att såsom Correctif emot en möjligen befarad
tillökning af Rättegångar, i händelse
Parterne befriades från Josén , stämpel-af*
giften å Expeditionerne kunde ansenligen
förhöjas» hvarigenom äfven Kronan finge
en ökad inkomst till JustitijeStatens aflöning;
samt ai Hederv. BondeStåndet jhvAYest
blifvit yrkadt, alt med upphörande af
all Expeditions-lösen, ersättningen istället
åt vederbörande Tjenstemän måtte beredas
genom stämpelafgift å Expeditionerne, och
att denna afgift, som omedelbart borde få
uppbäras af den Expedierande, icke borde
få bero af Expeditionens vidlyftighet*
utan samma grund följas, som redan är
införd i JustitiasRevisionen, hvilken utan
svårighet kunde på det sätt utsträckas till
alla ÄmbetsVerk, att endast Chartan utejoi’de
hela afgiften för Expeditionens utbekommande,
och tillfölle dels den, som
för närvarande njuter lösen, och dels Statsverket
till ersättning för hvad stämplade
pappers-afgiften nu inbringar; hvarvid, om
vissa procent af stämpelbeloppet ansloges
åt hvardera* och förhållandet i öfrigt blefve
lika, ingen svårighet vid redovisningen
skulle uppkomma; hvarjemte i anledning
af Utskottens yttrande om nödvändigheten
att i Archiverne förvara alla de Handlingar
Parter inlemna, blifvit erinrat, att såjlant
ej blott kan umbäras hos vissa Domstolar,
såsom LagmansRätter, hvilka alltid
återlemna till Parterne deras Handlingar,
Utan ock att den säkerhet och ord
-
112 Lagutskottets Retånkandtni
\
liing, sora skall så ovilkorligen fordra
Handlingarnes förvarande, likväl redan medgifvit
den afprutning, sora skedt i Svea
HofRatt, att ActUarien ej är skyldig an-*
svara för sådane Handlingar, sora äro äldre
än 20 ån
Hvad sålunda emot Utskottens afgifne
Betänkande blifvit anmärkt, hafva Utskotten
tagit uti noga Öfvervägande; och
hvad först angår den inora Högloft. Ridderskapet
och Adeln väckte fråga, om skärpning
i ansvaret för den Ämbetsman, sora
tredje gången förbryter sig emot stadgandet,
att utdragen eller gles stil icke får
nyttjas uti Expeditioner, sora skola lösas;
så befinnes att de för dylik förbrytelse nil
bestämda böter böra åläggas ej med io
R:dr för hvarje gång Domaren LagfÖres,
utan med detta belopp för hvarje felaktig
Expedition, som han befinnes hafva Utfärdat;
och då genom detta stadgande i
förening med den controll, som vederbörande
HofRätter ega alt utöfva på inkommande
Expeditioner, och den rättighet
hvarje enskild part tillkommer att klaga
Öfver en sålunda felaktig Expedition, att
tillräckligt correctif redan synes vara utsatt
för dylika förbrytelser samt detta ansvar
står uti ett lämpligt förhållande tili
de högre böter af 20 R:dr, hvilka uti ExpeditionsTaxan
äro stadgade, i de fall då
antingen lösen icke blifvit rigtigt tecknad
å Expedition, som utlösas bör, eller påskrift
-
Lagutskottets Besånkandén. 113
skrift saknas, att Expeditionen utan lösen
teller afgift lemnäs, finna Utskotten icke
skäl att den härutinnan föreslagne förändring
tillstyrka»
Enär alla de Motioner, hvilka blifvit
väckta angående ändringar uti nu gällande
Expeditions-Taxa, ofelbart bordt påen
gång och i ett sammanhang handläggas,
samt af desse, en del till Lagutskottet enskildt
och en del till Ekonomiutskottet
blifvit remitterade; så tro Utskotten sig
hafva rätteligen förfarit, då de till gemensam
pröfning företagit dessa frågor ,
och anse den häremot gjorda anmärkning
följaktligen böra förfalla»
Utskotten kunna ej teller inse, att, på
Sätt anmärkt blifvit, 'det tillhört Utskotten
att utarbeta Förslag till en ny ExpeditionsTaxa,
enär, med undantag af Herr Professor
Bexells Motion, sorn åsyftat upphörande
af ali Expeditions-löseii, de öfrige
Molioiierne endast afsett partiele förändringar
i nu gällande Taxa, till utlåtande
hvaröfver Utskottens åtgärd således bordt
inskränkas»
Deremot och med godkännande afan-,
märkningen, att den nu stadgade lösen för
Gravationsbevis i Städerne i vissa fall ät
för hög, och lämpligast synes böra? på
Tredje Bandets sednare sifdeln. 8
114 Lagutskottets Betånkandeu,
sätt för Landet redan är stadgadt, gradueras
efter de graverade Lägenheternes olika
beskaffenhet, anse Utskotten sig höra till-,
styrka Riksens Häglof!. Ständer, att uti
deiv underdåninga skrifvelse, som, enligt
hvad Utskotten uti Betänkandet föreslagit,
skulle komma att till Kongl, Maj:t afgå,
med anhållan om öfverseende af Expedit
tionsTaxan, tillika i underdånighet fästa
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på
ofva^heförde omständighet.
Hvad angår yrkandet, att Parter målte
vara berättigade, att utan lösen återbekomma
sine tili Domstolarne ingifne Originalhandlingar;
så enär ingen UnderDomare
är berättigad att behålla Partens Originalhandlingar,
eller att vid deras återlemnande
binda vilkoret af lösens erläggande,
anse Utskotten något stadgande härom icke
behöflig!, och då, i afseende på HofRätterne,
det ankommer på Parten sjelf att
ingifva vidimerade afskrifter af sine handlingar,
och derigenom undgå att till Actuarie»
betala den för vidimation stadgade
afgift, torde äfven härutinnan något stadgande
icke erfordras. Beträffande åter den
yrkade befrielsen från lösen för Revisionshandlingar
i det fall, då nedsättning af
Revisions-skilling ej eger rum; så få Utskotten
åberopa hvad Lagutskottet derom
yttrat uti dess afgifne Betänkande öfver
Lagutskottets Betrinkanaen. 115
de flere väckte motioner, angående RevisiousSkillingens
afskaifande.
Utskotten anse sig i öfrigt, under åberopande
af de uti det återremitterade Betänkandet
anförda skäl, oförändradt böra
förblifva vid sine förra yttranden, dels
angående Lagfartens fortgång genom alla
tre uppbuden, i den händelse att egendom
säljes innan Lagfarten derå för säljaren
blifvit fulländad, dels ock angående bestämmandet
af minst sju stafvelser på hvarje
rad uti Expeditioner, som emot lösgn
utlermias; och vidkommande slutligen det
fortsatta yrkandet, att all Expeditions-löseiv
måtte afskaffas, så emedan detta för
verkställigheten förutsätter antingen nya
Statsanslag till vederbörande Domares och
Ämbetsmäns aflöning, hvarom det icke tillhörer
Utskotten att uti bedömande sig inlåta,
eller ock, i händelse Expeditions-lösen
genom viss stämpel-afgift skulle ersättas,
ett fullständigt förslag, huru denna
stämpel-afgift skulle regleras, så att den,
utan rättsökandes oskäliga betungande, beredde
vederbörande fullkomlig ersättning
för de inkomster, hvilka genom Expediftions-lösens
upphörande gingo förlorade,
för uppgörandet af hvilket förslag åter sådana
upplysningar mäste inhemtas, som
nu icke äro för Utskotten tillgänglige; så
anse Utskotten sig uppå desse och de flere
uti Betänkandet upptagna skäl, bör^
116 Lagutskottets BetånkAndeH.
förblifva vid deras i denna fråga redan af*
gifue yttrande.
Härmed få Utskotten åter vördsammeligen
öfverlemna Betänkandet till förnyad
pröfning, med tillkännagifvande, att detsamma
blifvit af Högv. PresleStåndet bifallet.
Stockholm den 18 December i823<
Register
öfvar
Sjunde Samlingen
af
Samtlige RiksStåndens Protocoll.
A»
A
^ Afvittringsbevis för Enka 5 föreslagen inskränkning
i Stadgandet derom» Afstyrkes.
I. sid. 56-—58»
Allmoge» om rättighet för Norrlands» att
i Stockholm sälja Victualievaror och Fågel
i Bodar» II. s» 1024—1026»
Anhållan, angående underdånig» att dé
förslag Kongl» Majits Befallningshafvande
förmodas hafva afgifvit, rörande Hernmansklyfningar»
må föreläggas Riksens
Ständer» I. s» 215—218»
Ansvar» lika» för utprångling af falska Riksgälds-
som BancoSedlar, med Utskottets
Betänkande öfver Förslaget» I» s, 62—65*
Arbets- och Correctionslnrättningen i Wadstena
» om. III. 2. s. 5i—53»
Arrendators afhysande» om Jordegares rät*
tighet till, när ArrendeContract ej upp«
fylles. I. s. 611—6i3»
Ytterligare Utlåtande. lil. t» s» 1—81
II
Register.
Assignationer, öfver föreslagen åtgärd till
.betryggande af Bankens och Enskildes
säkerhet i afseende på de, sorn komma
ätt utfärdas från vestra och södra LåneContoireiii
III. 2; s. 68—yi i
B.
BancoVerkets säkerhet, om ändring, och
undantag i allmänna Lagar och Författningar
för betryggande af. II. s. 945—«
962.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. uö*
111. ,
<—- —». om befrielse för, från skyldighe
ten
ätt i Concoiirser rm m. bevaka sina
emot lös pant egande fordringar. II. S;
1017 1023;
Ytterligare Utlåtande. II. s. i3oS—-i3ii.
Barnamord, om föreslagen ändring i Kongl;
Brefvet rörande; II. S; 962—972.
Särskild mening; IL s. 972—982.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. 211—222;
Särskild mening. lil. 1. s. 222—.225.
Begrafningar, Förslag till upphäfvande af
Författningarne mot kostnader vid dem.
Betänkande deröfver, s. 65, 66.
BergsTirtgsRätter och BergiiiästareÄmbetet,
om afskaffande af. HL 1. s. 119—124.
BorgRätterneS upphörande. Hr Winbladhs
Förslag derom; I. s; 3ä—34»
Utskottets Utlåtande deröfver. I. 34>3J><
Ytterligare Utlåtande. I. s. 4%—471 <
, , Register. III
Brandstodsföreningar, om yrkad förändring
i nu gällande, å Landet. III. 1. s. 80
—83.
Särskild Mening. III. 1, s, 84-  Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 101,
I 02,
BrottmålsLagstiflningen, pm förändringar
Uti. II. s. 742—785.
Särskilde Meningar, II. s. 786—798,
Ytterligare Utlåtande, II. s. 1872—-i393.
Särskilde Meningar. II. s.^i3g3—-1397.
Bränvinsförsäljning, om laga Domstol för
åtal emot oloflig, Se Fylleri och Dryc*
kenskap,
Byevägars, om anläggning peli underhål-!'
lande, I. s. 322—324*
Särskildt yttrande. I. s. 324*
ByggningaBalken, 26 Cap. 1 §., om än»
dring i. I. s, 221—225.
— —! a5 Gap. 1 §., om tillämpning af
på alla för varu^transport nödiga vägar.
I. s. 4o8—4J3.
Bys, afgärda, rätt till skifte i Skog. I. s.
22—24.
Bysättiiingsrätt för skuld, om dels afskaffande,
dels inskränkande af Borgenärs,
II. s. 1068-T-1078,
Böter för Parter, sorn sig ej till Dom inställa.
Utlåtande om föreslagen ändring
i Stadgandet derom. I. s. 3—6.
Hr Ribbings särskildta yttrande derom.
I. s. 7—9.
—i för Rusthållare, som ej betala af?
IV Register.
gift till Krigsmanshuset. Utskottet kan
ej sig dermed befatta. I. s. 41 •
C.
Cancellist. Utskottets anhållan om antagandet
af en ny. I. s. 54, 55.
,— arfvode, om anslående af ett ytterligare,
till Skrifvarhjelp åt Utskottet,
III. 1. s. io5, 106.
CavalleriRegementerne, om förbud för Öfver-
och UnderBefäl vid de indelade,
att anskaffa Rustnigshästar, I. s. 601 —
6o3.
Ytterligare Utlåtande. II. s. io55, io56,
ConcoursLagen, om föreslagna ändringar
uti. II. s. 906—'939.
Särskilda Meningar. II. s. 939—-943.
Ytterligare Utlåtande. III. 1, s. 99—.
109.
Särskilde Meningar. III. 1. s. 109, 110.
Creditivet, om tillägg i AnsvarighetsLagen
för Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, med.
afseende å utbetalningar af mindre. III,
3, s. i\, 25,
D,
Deportation, om, af alla till lifstidsfängelse
dömde Brottslingar. Se BrottmålsLagstiftningen,
om förändrig uti.
Domare, om tjenstledighet för. Se Skärpning,
Domares skiljande från befattning med Fastighetsvärdering
föreslaget, men afstyrkt,
I, s. 48, 49-
Register. V
Domstol, om behörig, för upptagande af
åtal mot llofRätter, Collegier etc. II. s.
704—707.
Ytterligare Utlåtande. III. 3. s. io3,
104.
Domstolar, förslag till offentlighet vid dem;
tillstyrkes, I. s. 92—97.
Särskild mening. I, s. 97, 98.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 56o—-563.
Särskilde Meningar. I. s. 563.
Drucken, om någon kommer i Kyrka, huru
den må straffas. II. s. 84o, 841 -  Särskilda Meningar. II. s, 841» 842.
Ytterligare Utlåtande, II, s, i3ii, i3ia.
E.
Edgång, Förslag till ändring af Lagen derom
och Utlåtande deröfver, I. s. 71
—79-
Särskilda Meningar dervid. I. s. 80—87.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 872—882.
EnskiftesFörordningen, angående yrkad förändring
i. II. s. io4o, 1401.
Expeditions-lösen, om afskaffande af all,
etc. I. s. 226—>238.
Särskild Mening. I. s. 238, 23g.
Memorial till Vällofl. BorgareStåndet.
III. 2. s. 9, 10.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 108—■
116.
>—• 1—• Sättet, angående, af Kongl. Maj:ts
Nådiga Resolutioner i Besvärsmål. I. s,
202—256.
VI Register.
Ytterligare Utlåtande. II. s. i3i6—i3if).
Expenser, qvittning af, förslag lill dess afskaffande,
med utlåtande deröfver. I. s.
87 Q2.
Ytterligare Utlåtande. I. s. ^6—48 *•
F.
FabriksGesällers ställande , om, under Tjella
stehjonsStadgan. II. s. 1027^-1 o3o.
Ytterligare Utlåtande. lil. 2, s. io4—«
106.
Fastighet, en a Bankens auction försåld.
Se Stadgande, bestämdt.
Fastigheters, om utmätte, försäljande en-;
dast i uppslag. I. s. 351—'353.
Särskilde Meningar. I. s. 353—355,
Ytterligare Utlåtande. II, s. 716—719,
Fastighetsvärde vid Bouppteckningar , an-?
gående bestämmande af fast grund för,
hvarefter |dels Fattig-Procenten må beräknas.
1. s. 137—141 -  Ytterligare Utlåtande, I. s. 482—■484?
Fattigvården, förslag till en allmän stadga
för, i Riket. I. s. 634—669.
Särskilde Meningar, I. s. 669—682.
Ytterligare Utlåtande, III. 1, s. 3g—67.
Särskilde Meningar. III, 1. s. 68—>75.
Memorial till Vällofl. BorgareStåndet, att
det mätte utlåta sig öfver frågan. III. 2.
s, 92—95,
Särskild Mening. III. 2. s. $5—99.
Fordringsegare, om rättighet för, att sjelf*
va yälja Utmätningsman. I. s. 355—35$..
Register.
VII
Fylleri och Dryckenskap* angående yrkad
ändring i Kongl. Förordningen den 24
Aug. 1813, emot etc. I. s. 452—462.
Särskilde Meningar. I. s. 4^2—-468.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1153—-1160.
Särskilde Meningar. II. s. 1160—n63.
Memorial till Hederv. BondeStåndet, i
anledning af dess beslut öfver frågan.
III. 2. s. 8, 9.
Fångars flygt, om vidtagande af ytterligare
anstalter till förekommande af. III.
1. s. 13-— 16.
Särskilde Meningar. III. 1. s. 16—20.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 54—56.
Fångspillniiig * se Utslag.
Författningars uppläsande i Kyrkorne, orti
förändradt sätt för. I. s. 128—i32.
Särskild Mening. I. s. 133.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 564—566.
Särskilda Meningar. I. s. 566—.571.
Författning inot allmänna Förbrytare; förslag
dertill, s. 58—61. Utskottets Utlåtande
deröfver, I. s. 61, 62.
Ytterligare Utlåtande, I. s. 397—39g.
FörlikningsDomstolars inrättande, om. I.
s. 399—407.
Särskild Mening. I. s. 407.
.— åtgärderne* förslag att* måtte skiljas
från Domstolen och uppdragas särskilde
Nämnder. II. s. 1042, io43.
Förinyndares frikallande från pligt att öka
Myndlingars Capital. I. s. i5—18.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 554—
Särskild Mening. I. s. 557* 558.
VIII
Registtt*
FörmyndareKammare, om inrättande af, i
alla Rikets Provincer. Se Låntagare, om
äfventyret för Banken.
G.
Grundlagar, om ett lämpligt medel till ett
allmännare spridande af Rikets. II. s,
1107—-1 in.
Grustägt, om rättigheten till, på andras
egor, för underhållandet af allmänna vägarne.
I. s. 3a5—33o.
Särskild mening. I. s. 33o, 331.
Ytterligare Utlåtande. II. s. to/fS—-io52.
Gäldenär, Betänkande Öfver förslaget att
bysatt, må vara pligtig sin skuld med
arbete aftjena. I. s. 533—-53p.
Särskilde Meningar. I. s. 53p—.544*
Ytterligare Utlåtande. II. s. io56—»io64*
Särskilde Meningar. II. s. io65—1067.
Gärdesgårdsdelningar, om bestämmande af
ordningen för stadfästelse och ändrings
sökande, i afseende på de af Landtmätare
verkstälde. II. s. 1184, 1185.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. 3a6,
22J.
H.
IlallOrdningen, om yrkad ändring af I
Art. 4 §• af Kongl. III. 2. s. 19—.23.
HandelsBalken, angående ändring af 9 Cap.
2 §. III. 2. s. 71-—.76.
HandelsBalken,
R< gistér. ix
HandelsBalken, angående ändring af 17
Cap. 8 §. Se uppbörd.
HandelsOrdning, Förslag till förnyad. I.
N:o 125. s. ioo—-H2.
Handlandes ratt, att sin Handelsbok be»
ediga, om. I. s-. 134—i36,
Särskilda Meningar. I. s. i36.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 852'—'8,58.
Handsträckning vid fastighetsköp må upphöra.
I. s. 44—46*
Handtverkerierlie i Riket, Förslag till Förordning
om. I. N:o 125. s. 66—97.
Handtverk, Förslag till Förordniiig om de,
sorn utom burskap få å landet idkas. I,
N:o 128. s. 97—99.
Hembud, ändring i Stadgandet derom, föreslagen.
I. s. 18—20.
Börje Börjessons särskilda mening derom.
I. s. 2 i , 22.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 393—SgS.
Hemmansklyfuingar, förslag rörande. Sé
Anhållan.
—* —• förslag, att frågor om, må från
LagmansRätt få fullföljas* I. s. 249—*
aSi»
Särskilda meningar. I. s. 351 , 252.
—. — om grunderna för, skyldighet att
deltaga i Kyrko- och Préstegårdsbygg»
nåd, m. m. I. s. 449—-452.
Ytterligare Utlåtande, II. s. i to i, iio2*
Hetnttiänlalet, angående att förmedlade,
må ligga till grund för alla Hemman ät
-
li
X
Rf gist er.
följande Skatter och onera. III. 2. s.
56—60.
HofRätt, om förbud för Ledamöter i, att
sig emellan byta lottade mål. I. s. 110
<—'i 12.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 577—583.
Ännu ytterligare Utlåtande, i afseende
på RiksStåndens skiljagtiga beslut öfver
frågan. III. 1. s. 8—10.
HuseSyner å ÖfverOllicersBoställen, om. I.
s. 102—-jo5.
Särskild mening. I. s. io5.
Hustjufnader. Se Utslag.
HypoteksLag, om en förändrad. Se Låntagare,
om äfventyret för Banken etc.
Hållkarl, angående förändradt straff för 0-  tidig. I. s. 335—34i*
Särskilda meningar. I. s. 341—343.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 699, 700.
Häradshöfdingarne, om skyldighet för, att
vid hvarje Tings slut, meddela Presterskapet
HäradsRätteus Beslut m. m. I.
s. 175—179.
Ytterligare Utlåtande. L s- 485,486.
—< —. — — — — att visa redo för
Häradets andel af Saköresnjedel. I. s.
194—196.
— Rätterne, om förändrad organisation
af I. s. 389, 3go.
J.
Inteckning i fast egendom, om förändring
af 13 §. af Kongl Förordningen den i3
Julii 1818, angående. L s. 256—261.
Registir. XI
Särskild mening. I. s. 261 , 262.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1227—-1234-  Inteckning-i fast egendom, om ändring af
i3 §. i Kongl. Fördningen af den i3
Julii 1818, rörande. I. s. 262—-268.
. Särskild mening. I. s. 268—270.
Ytterligare Utlåtande. II. s. ia35—
1 a53.
Särskild mening. II. s. 1254-  -— —. — af a3 §. i Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818. I. s. 270—>273.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1293, 1294.
.—. — —-af 24 §• i Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818. I. s. 273—280.
Särskilda meningar. I. s. 280, 281.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1255—1267.
Särskilda meningar. II. s. 1268—1274.
Förnyadt Utlåtande. III. 2. s. 62—67.
— — — af 25 §. Kongl. Förordningen
d. i3 Julii 1818, rörande. I. s. 282—
284*
—. —.i jord på Landet, om föreslagen
ändring i Författningen rörande. I. s.
285—288.
Särskild mening. I. s. 288—290.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1275—1286.
Särskilda meningar. II. s. 1286—.1293.
Jordegare, angående yrkad företrädesrätt
för, att njuta betalning af Brukares lösa
egendom. I. s. 63o—634-  Ytterligare Utlåtande. II. s. 1897—-i4o2.
JustitiaeOmbudsmannens Ämbetsberättelse,
granskning af. I. & 545—55a.
Särskild mening. I. s. 553.
Register,
K.
Kronobeten, förslag att, borde vidkännas
skyldigheten att deltaga i Kyrko- och
Prestegårdsbyggnad, Se Hemmans, om
grunderna för, skyldighet etc,
Kungörelsen den 6 April 1810, angående
förklaring af Kongl. Se Åligganden.
Kyrkoherde, angående att ingen, som an-*
gifver inom Församlingenjbegångna brott,
bör såsom Actor framdragas för verlds*
lig Rätt, I. s, 172—»174-  —, -—; boställen, om byggnadsskyldighe-,
ten vid. I. s. 444—448-  Ytterligare Utlåtande. II. s. io44—io48.
i—, Lagen, om öfverseende och förbätt*
rande af, II. s, 685—-694.
?—1 Musik under Fastan. Förslag om
upphäfvande af förbudet deremot. I. s,
42-44<
Utskottets Utlåtande derom. I. s, 44'
— plikt, om förändradt sätt för dess verk-,
ställande. Se RrottmålsLagstiftniugen,
om förändring uti,
Kyrkornas fastigheter och medel, om än*
dring i gällande föreskrifter, angående
vården af, samt granskningen af redo-,
görelserne derför, III. 1, s. 85-91.
Särskilda meningar, lil, 1, s, 92—-99,
Kämnärer, Se Rådmän,
L,
Lag, angående en, för åhörare inom Riks-,
Ståndens Plena eller Riksens Ständers
Plena Plenorum. I. s, i46—14<>
Register. xiii
Särskilde meningar, I. s, 14<)—15j.
LagCommittéen, att, måtte höras öfver
alla Lagförslag. I, s. 197—200.
— Committeens arbete, om påskyndande
af, I, s. 11 2—114,
Ytterligare Utlåtande, II. s. 812—822.
<— farts beviljande, om, å sådana lägenheter,
som blifvit inköpta för att derå uppföra
machaniska inrättningar. II. s. 1186
— ii 88,
*—- Förklaringars utfärdande bör iagttagas,
angående Förslag om hvad vid. III. 1.
s. 3o—33,
Ytterligare Utlåtande, III. 1. s, 237—
289,
fc-' Förändringar, angående åtskilliga föreslagna
till minskande af besvär och kost
O
f
nader för Rättsökande. I. s, 167—172.
Ytterligare Utlåtande. II. s, 727—731
— angående åtskilliga föreslagna till
befordrande af en, med GrundLagen mera
enlig, Lagskipning. II. s, 798—811.
Ytterligare Utlåtande. II, s, 1369—1372.
— angående åtskilliga af Särskildta
Utskottet föreslagna. III. 1. s. 235-—.237.
te— mansRätternas upphörande, angående.
I, s. 378—383,
Särskilda meningar, I. s. 383—388.
Ytterligare Utlåtande. II, s. 865—870.
Särskild mening. II, s. 871.
Landshöfdiugnrnes Domsrätt, om upphäfvande
af, i Enskiftesmål. II. s. 1147—1
1151.
Särskilda meningar. II. s. 1152,
Register.
Ytterligare Ullåtande. III. 2. s. 36—4^-  Förslag till jemnkning af RiksStåndeus
skiljagtiga beslut öfver frågan. III. 2.
s. 98—100.
Landtmätare, angående yrkadt åläggande
för, att vid vite, inom viss tid fullgöra
de dem uppdragna Enskiftesförrältningar.
II. s. 1103—1106.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. 228,
229.
Lifsstraff, om upphäfvande af Förordningen
d. 7 Dec. 1787, angående, för obehöriga
omdömen öfver Kongl. Maj:ts vidtagna
Författningar. Se Oeconomiska
och PoliceFörfattningar.
Lotteri, om fast egendoms försäljning å.
II. s. i3i9—i32Ö.
Särskilda meningar. II. s. i3a6—1343.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 80—85..
Särskilda meningar. III. 2. s. 86—91.
Lysning, bestämmande af tid till hinders
anmälande mot den. I. s. 9—12.
Herr Ribbings särskilda mening derom.
I. s. 12—.14.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 47 —'475-  Särskilda meningar. I. s. 47^-  Låntagare, angående äfventyret, som uppstår
för Banken af möjligheten att få
upplyst huruvida dess, äro frie från
förmynderskap, m. m. II. s. 1188—•
1216.
Särskilda meningar. II. s. 1216—1226.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. 112—
119.
Register. XV
Löftesman, angående bestämdt Stadgande
huruvida, bör erhålla särskild uppsägeise
när Gäldenär förbehållit viss uppsägelse-tid
etc. II. s. 694—'699.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. 36—38.
Löftesmäns rättighet att uppsäga Borgen,
om Lagförklaring rörande. I. s. 364,
365.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 835—838.
Särskilda meningar. II. s. 838, 83g.
— —. befrielse från Bysättning, angående,
så länge Gäldenär är inom Riket. I.
s. 622, 623.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1167.
M.
Makas, angående förrymd, rättighet att ingå
nytt gifte. I. s. n4—116.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 842—>851.
Särskilda meningar. II. s. 85i, 852.
Makars, som skola skiljas, pligt att inställa
sig i DomCapitlet. I. s. 35—'37.
Doct. Lilljewalldhs särskildta mening. I.
s. 38—4°.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 572—577.
Masteträd och Ekar, angående yrkad frihet
till begagnande af. Se svedjande å
Skattehemmansegor.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 16—19.
MissgermngsBalkens 5 Cap. 1 §. om ändring
i. I. s. 179—187.
Särskild mening. I. s. 187'—-190.
— —.4° Cap. 5 §. om ändring i. I.
s. D92—594.
XVI
Register.
Ytterligare Utlåtande. II. s. qoo—903*
MissgerningsBalkens 4° Cap. 3 §. och \2
Cap. om ändring i. L s. 597—'600.
— — 3 Cap. 4 §• * om förklaring ofver»
Se Drucken.
— —. 45 Cap. 2 §., öm ändring af*
samt af öfverskriften till samma Capitel.
Se Uppbördsman.
Mätningssättet af Ilo och Kol, angående»
II. s. S82—884*
N.
Notarier, om lika ansvar för Coiisistorii,
som förskingra allmänna eller enskildta
medel, med hvad Lagen stadgar för Uppbördsmän.
Se Secreterare, Lands»
Nämnd, om minskadt antal, så väl vid
Lagtima som Urtima Ting* 1. s. 361—*
363*
Nämndemäns, om arfvoden för biträde vid
Afvittrings-ocb SkattläggningsFörrättningar.
I. s. 219—-221.
*—• — om upphörande med , skyldighet
att biträda KronoBetjeningen vid allmänna
Syner* I. s. 228—226.
■— — örn extra, tillkallande då behof
inträffar. I. s. 348, 349-  Särskild mening* I. s. 349» 35ö.
Ytterligare Utlåtande. IL s. 998—100i*
Utlåtande med anledning af RiksStåndens
skiljagtiga beslut öfver en del af
frågan* lil. 2. s. 60, 61.
Näringsfriheten,
Register. XVII
Näringsfriheten, Betänkande i frågan om.
I. N:o 128. s. 1—212.
Särskilda meningar. I. N:o 125. s. I—.
LXXXV.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. 124—
204.
O.
Oeconomiska och PoliceFörfattningar, om
öfverseende och förbättring af Rikets, m.
m. I. s. 413—435.
' Särskilda meningar. I. s. 435—44°*
Ytterligare Utlåtande. II. s. 11 5—1183.
Förslag till jemnkning af RiksStåndens
skiljagtiga beslut. III. 2. s. i4—16.
Offentlighet. Se Domstolar.
— — angående, vid Ståndens öfverlägg
ningar.
II. s. 982—990.
Särskilda meningar. II. s. 990—994*
Förnyadt Utlåtande. III. 2. s. 47.—-5r.
P.
Part, söm sig ej i rättan tid infinner. Se
om ändring af Rätteg.Balk. 12 Cap. 2 §.
Parters skyldighet att lia Ombud vid Öf~
verRätterne, föreslagen befrielse derifrån,
afstyrkes. I. s. 5i—54-  Parter uti Skuldfordrings-mål, om befrielse
för sökande, att med Förklavanden
lil
xviii
Register.
communicera de i dessa mål meddelade
Utslag. I. s. 3go—3g3.
Personer, genom Svågerlag med hvarannan
heslägtade, om rättighet till ägtenskap
för. Se Syskonebarn.
—< om sättet att anhålla och tilltala sådana,
som efter begångna förbrytelser i
ett af de förenade Rikena Sverige och
Norrige, afvika till det andra. I. s. igi.
Plena och Plena Plenorum, om en Lag i
afseende på Åhörare vid RiksStåndens.
II. s. 997.-
Plikt för försummadt uppbördsmöte, föreslagen
att afskaffas. Utskottet kan sig
ej dermed befatta. I. s. 5o.
Poliskamrar, offentlighet vid dem. Se Domstolar.
Praescriptionstid, om en förändrad, för
Kronan i afseende på anmärknings-kraf.
I. s. 584-
Prestval, om förklaring af 9 §. i Kongl.
Förordningen angående. I. s. 116, 117.
Privilegia exclusiva, om utvidgande af. II.
1097—-i 100.
Ytterligare Utlåtande. III. 1. s. a3o—.
235.
Promotorialer, om skyldighet för Konungens
Befallningshafvande att genom, befordra
enskildes Lagsöknings-ärenden. I.
s. 358—>361.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 858—865.
ProvincialMedici besigtningar, om närmare
Register. _ XIX
bestämmande när de äro nödvändige. L
s. 125—127.
Ytterligare Utlåtande. I, s. 558—56o.
Q
Qvarnar,
om rättighet, att obehindradt
uppföra Väder-Tull-, III. *1. s. 11, 12.
R,
Redogörare, Kronans. Se Praescriptionstid.
Revisionen, om Ämbetsmäns i nedre, subordinerande
under Konungens Högsta
Domstol. Se Domstol, om behörig.
Revisionsskilling, om upphäfvande af Stadgandet
om. I. s. 155—162.
Särskilda meningar. I. s. 162—.166.
Ytterligare Utlåtande. I. s., 608—611.
Rådmän, ej ansvarige för försummelsen att
insända Domböcker. I. s. 28—32.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1088—.1096.
Förslag till jemnkning i Ståndens olika
beslut. III. 2. s. 4—8.
Räkenskaper, om ändring i nu gällande
föreskrifter angående förvaltningen af
Kyrkornas. II. s.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 77—80.
Räntegifvare. Se Tiondegifvare.
RättegångsBalk., förslag till antagande af
LagCommitteens Project. Se Domstolar,
XX Register.
RättegångsBalk., angående dels ändring, dels
förklaring af 12 Gap. 2 §. I. s. 100 —
102.
— •—. —. — — af 17 Cap. 2 §. Se
Handlande.
■—. — — •— —• af 3o Cap. Se Re
visionsskilling.
—* —- <— —- — af 1 Cap. 1 och 10
§§. Se Nämndemän, extra.
*—■ — — — —. af 25 Cap. 5 §. Se
Utslag.
— *—• — —• •—. af 21 Cap. 3 och 4
§§. Se Expenser.
— — angående förklaring öfver 25 Cap.
5 §. Se Drucken.
•— Ordning, om förslag lill en förbättrad.
I. s. 98, 99.
S.
Sakegares fria val af Rättegångs-ombud,
om upphäfvande af de Författningar,
som hindra. I. s. 118—122.
Särskild mening. I. s. 122—125.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1343—1348-  Särskilda meningar. II. s. i349-  —. Protocoll, om uteslutande af alla andra
mål, än de, sorn angå egande rätt
till fast Egendom m. m., ur det renskrifna
exemplar af UnderRätts allmänna,
som till ÖfverRätt bör insändas. III.
i. s. 75-v8o.
Register. xxi
Secreterare, om bestämmande af lika ansvar
för Lands-, och ConsistoriiNotarier,
som förskingra allmänna eller enskildta
medel, med hvad Lagen stadgar för
Uppbördsman. II. s. i3o3—•1807.
SeglationsOrdniugen, örn jerrmkning i, till
förmån för Rikets mindre Sjöstäder. I.
s. 33a—-335.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 107,
108.
SjöLagens öfverseende, 0111. II. s. 885—•
889.
Ytterligare Utlåtande, lil. 2. s. 11—13.
Skallgång, om, till Rofdjurs utödande. I.
s. 212—215.
Skiftens antal, om, vid Storskiftesförrättningar.
II. s. io36—io3g.
Skogsåverkan, angående yrkad skärpning
i ansvaret för. II. s. 1079—1087.
Skärpning, angående, af Lagarne rörande
tjenstledighet för Domare. I. s. 141—•
i45.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 6o3—607.
Slagsmål med doldt tillhygge, bestämdare
ansvar derför och Utskottets Betänkande
derom. I. s. 6G—68.
Snöplogning, om yrkad förändring i regleringen
af. I. s. 205—209.
Spikhammares, om, rösträttighet. Se Prestval.
Stadgande, angående bestämdt, huru, då
en å Bankens Auction försåld fastighet
inropas af förra egaren, vid liqvidation
bör föhållas. II. s. 890—'896.
XXI Rigitter.
Särskild mening. II. s. 896—900.
StrafFLagarne, angående förändring i. II.
s. 822—837.
Särskild mening. II. s. 834-  Ytterligare Utlåtande. II. s. i36i — 1365.
Särskilda meningar. II. s. 1365—1369.
Städsel och lego, om, af jord på landet i
vissa omständigheter. III. 1. s. 20—3o,
Slängselskyldigheten Byemän emellan, om
föreslagen jemukning i. I. s. 300—2o3.
— — i anledning af yrkad ändring i
författningar rörande, med afseende på
skog och mark. I. s. 2o3.
— — om ny Lagstiftning angående. I.
s. 240—243.
Särskilda meningar. I. s. 243—-249-  Svedjande, angående yrkad frihet till, å
Skaltehemmansegor. II. s. 719—725.
ProtocollsUtdrag från StatsUtskottet. s.
726.
Syskonebarn, om rättighet för, att med
— hvarandra ingå ägtenskap. I. s. 106—■
108.
Särskild mening. I. s. 108—nio.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 701—738.
Särskilda meningar. II- s. 739—742-  Sysselsättning, om utväg alt bereda, för
häktade och bysatte personer. III. 2.
s. 3i—35.
T.
Taxeringsman, Förklaring öfver 5 §. 4 Art,
BevillningsFörordningen, om skydd för,
lil. 2. s. 26, 27.
Register.
XXIII
Särskilda meningar. lil. 2. s. 28—3o.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 67, 68.
Testamentens bevittnande och bevakning,
angående föreslagne Stadganden 1 afseende
på. I. s. 343—347-  Ytterligare Utlåtande. II. s. 701—'703.
Tiden, angående, för bevakning af Mål,
som i HofRätten öfver Skåne och Blekinge
göras anhängige. I. s. 584—5f)i.
Ting, sommar, ändring af tiden till hållande,
föreslagen, men afstyrkt. I. s.
46—48.
Tionde- och Räntegifvares, samt egares
rättigheter och skyldigheter, angående
yrkad ändring i Förordningen om. I.
441—444.
Ytterligare Utlåtande. II. s. io52—io55.
U.
Uppbörd, angående skuld till Kronan för.
III. 1. s. 34—36.
Uppbördsman, om förändrade straffbestämmelser
för, i och för förskingring af allmänna
medel etc, II. s. 1295—*1298.
Särskilda meningar. II. s. 1298—-i3o2.
Ytterligare Utlåtande. III. 2. s. 1—4-  UuderDomares ratt, att genom Justitia?-  Ombudsmannens åtgärd, vinna Förklaring
öfver Lagar och Författningar, föreslagen.
I. s. 68—71.
Utmätning och försäljning, angående, af
egendom. II. 1002—1016.
Särskilda meningar. II. s. 1016,
XXIV
Rsgisttr.
Ytterligare Utlåtande. II. s. i35o—i36o<
Särskilda meningar. II. s. i36o, i36i.
Utslag, Underdomstolars, om Fångspillning,
böra ej underställas ÖfverDomare.
I. s. a5—27.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 3<)5—397.
UtsÖkningsBalken, om upphäfvande af 8
§. i 1 Gap. af. Se Uppbördsman.
UtsökningsBalkens q Gap., om föreslagen
ändring i. I. s. 614—-617.
Särskilde meningar. I. s. G71—621.
. Ytterligare Utlåtande. II. s. <}o3—j)o5.
Utsökningsmål, om yrkad ändring i afseende
på skyldigheten för Sökanden i, att
anmäla när sådana mål förfallit. I. s.
6a3—63o.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 1164—1167.
Utvägar, om yrkade, att förekomma lösa,
men arbetsföra personers kringstrykande
och bettlande i skydd af pass. I. s.
365—378.
Ytterligare Utlåtande. II. s. io3o.
Y.
Vaktkarl, om mildring i straffet för, som
af försummelse släpper fånge lös. I. s.
5c>4—596.
Ytterligare Utlåtande. II. s. i3i2—i3i6.
Vattenmark, om utdämmande af sådana,
som genom uppdämning skada jord. I.
s. 4^7—5i4-
Särskilda
Register.
XXA
Särskilda meningar. I. s. 514—533.
Ytterligare Utlåtande. II.s. i 111'—ii4o.
Särskilda meningar. II. s. n4o—1147-  Förslag till sammanjemnkning af RiksStåndens
skiljagtiga beslut öfver frågan.
III. 1. s. 207—211.
Vitén, om ändring i Stadgandet att, skola
förklarande Parter i Utsökningsmål föreläggas.
Se Utsökningsmål.
Vitesförbud, om Landshöfdingars rätt att
utfärda. Se oeconomiska Författningar.
Vägarnes underhållande, om yrkad förändring
uti skyldigheten till. I. s. 291—.
298.
Särskilda meningar. I. s. 29S—332.
Å.
Åklagare, om rättighet att, utan behof af
allmän, utföra talan mot Domare för ämbetsfel.
I. s. i5i — 155.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 708—715.
Åligganden, angående skyldigheten för Ledamöter
af Adeln och PresteStåndet, att
deltaga i allmänna. I. s. 209—211.
Ä.
Åmbetsfel, Domares. Se Åklagare.
Ämbetsmäns, civile, rätt att erhålla afsked
med bibehållande af lön, föreslagen att
vid 65 år infalla. Utskottet kan ej härmed
sig befatta I, s. 55, 56.
Rättelser.
siri.
i. 39.
] 8*
* 93-
1. 103.
J. 135.
I. 183.
1. 184.
J, 2:4.
J. 242.
*■ *55-  I. 3*8.
I. 4°4-  I- 4i*.
I. 417.
I. 420.
rad, står:
3 utreder
24. vare
18. Fullmgtigen
Sista Lsgen
17. erfordas
24, det
17. anmarke
12. och
7. förekomna
5. förman
7. particiella
34. förhllåande
33. eller andre andre an.
läggningar
7. Grudlagen
l(r. JuscitoeCancelleren
och J ustitoeQmbudsmannens
-
I. 426. 13. förordnad
I. 429. 33. blidattdet
I. 431. 14. föhåliandet
1. 457. to. Legens
I. 474. 15. fördröje
I. 48*. 19. gen
I. — 2(j, parocenten
I. 562. 11. dess
1. 566. 3. föreskriften
I. 568. b. angår
I. 5S0. 5. .tlkas
1. 581. 8. förnädrat
1. 583. 12. Hatten
I. 587. 19. iokommande
I. — 27. proscriptionstid
1. 58S. 21. som
I. 590. iS- veael
I. 599. 31. husborde
I. 608. 29. hvilka
I. 609, 23 , 24. Niis Håkansson
yttrade ,
I. 610. 30. tillsyrkt
I. 619. 12. Glidmåns
I. 640. 3. ån
I- 655. 13. bestämmer
1. 672. 31. execitie
I. N:o 125. 48. 21. rom
J, N:o 125. 69.34- förtroende, Pro
-
las:
utbreder.
vara.
Fuilmågtigen.
Lagen.
erfordras.
allt.
anmärkte.
om.
förekomma,
förmån,
partiella,
förhålla nde.
eller andre anlåggnin.
gar.
Grundlagen.
JustitiaeCancellerens och
JustititeOmbndsmanueos,
förordnade.
bildandet.
förhållandet.
Lagens,
fdrd röjer,
den.
procenten,
desse
föreskrifter,
angå.
tänkas* v
förändrat.
Rätten.
inkommande.
praescriptionstid,
har.
vexel.
husbonde.
hvilken.
Nils Håkanssonsyttrande.
tillstyrkt.
Gäldenårs.
år,
bestämmes.
exercitie.
forum.
förtroende att föra Pro
-
sit/.
690.
692.
694-
703.
746.
763'.
823-
824.
85Ö.
858.
900.
921.
9P.
959-
969.
97°.
974-
999-
1017.
1018.
1034'
rad. star .*
1. äfventyr
26. tillsyrker
16. förbihållit
23. vara
21. Fi ilmögtigarne
32. oiåmpligheteratt den
undgå
24. Kronoborgs
18. dag
27. ock
3. voro
1. fordra
7- 3S
sista han
26. concors
26. anbefalpt
12 våttnesbörd
1. uppfostran} affordra
24. ägta
16. funnit
5. bevake 1
23 penningeförstlrkning
23 , 24. öfverlåtenhet af
underböraiide
las:
äfventyras,
tillstyrker,
förbehållit,
vore.
Fullmägtigarne.
c lämpligheten att dem .
undergå.
Kronobergs.
Lag.
icke.
vore.
förändra.
3°-
hans.
concours.
anbefaldt.
vittnesbörd.
uppfostran affordra.
10-18. I.
1050. 21.
io55- 9-
1059. 26.
1065. 19.
1069. 15.
It 87. sista
1090. 15.
H57. Ii.
1169. Ii,
1176. sista
. 1227. 6.
Conrentioner
påkalla
anmåkning
sinnnlerad
innefattar
tiljfredssålla
frosumraelse
län
inqvisiton
få
CriminialBesänkatide
1229. 15. förstärkte
1285. 10, dels
128S. 23. Fastigheter
13°**
1305;
5.
23.
i3°6. 16.
13*6. 20.
, 13*9. *9.
1343. sista
1367. 11.
■ 1374. 3-  1378. 21.
■ *379* 6.
efter
förmån
ordningen
åt
probala
Balkon
oförskrånkta
all
én
lagdén
funnits.
bevaka.
penningeförstråckning.
underlåtenhet af vederbörande.
Conventioner.
påkallas,
anmärkning,
simulerad,
innefattas.
. tillfredsställa,
försummelse,
lön.
inquisition.
får.
Criminal-.
Betänkande;
försträckte.
del.
Fastigheten,
eller.
förmän.
oordningen,
i.
probabla.
Balken,
oförkrånkta.
allt.
sid, r yd. star :
lil, i. 2. 13, vanhäfda
III, I. 6- 24. olämpligt
lil. 1. 19. sannolik?
lil. X. 42. 7* vedergällning
lil. 1. 4J. 26. plikt
lil. 1. 82. 13. inättning
lil. 1. 89- i- Prosterskapet
lil, 1. 117. 1. Iteckningslån
lil. I. 205, 7. göromål ijen
lil. 1. 207. g. slutlig
lif, i. 208. 8. Boagare
lil. r. 210. 3. befaller
lil, 1. — 6, som de åro
lil. 1. 232. 26. SkäjdeIII.
2. i. 15. kar
lif. 2. 31. 22. anstrången
lil. 2. 53. 12. frånvarande
lil. 2 80. 2. Pre-ståndet
Någre andre mindre bokstafsfel
sjelf lätta.
Itu:
vanhäfda.'
lämpligt,
sannolikt,
vederläggning.
Pligt,
inrättning.
Presterskapet.
Inteckningslån.
göromål. Den.
slutlig.
Borgare,
bifaller,
som åro.
Slöjde-,
fi ar.
ansträngningen,
förvarande.
PresteStåndet.
torde Låsaren benåge
