# ID: svediakorp-gov1887
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,438
# sentences: 1,307
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lagutskottets Betänkandets, pgi
djuriska begär alstrade, att förföra oskulden,
och hvilka följder äro för det allmänna
vådligare, än de, som härflyta från
sedeförflerfvet, hvilket, upplösande alla.enskilda
band inom samhället, äfven upplöser
det hela? Sedan Utskottet likväl
sålunda sökt ådagalägga, att uti omförmälde
förbrytelse icke ligger någonting vanhederlig^,
yttrar dock Utskottet sig tro,
”att Läroverket, genom väckelse af sann
hederskänsla ” skall kunna förebygga ifrågavarande
sedeförderf, Jag misstror någon
alfvarl i g mening häruti lika högt, som jag
Ogillar den materiella ledning Utskottet
yill gifva åt den felande qvinnans ånger,
att bringa henne till att affordra Lägersmannen
anständigt underhåll, om hon deraf
är i behof,
Utskottet anför såsom talande emot
Motionen, att den svårighet dessutom uppstår
för bevisningen i lägersmål, att Domaren
oftast måste använda värjemålsed,
hvaremot man under denna Riksdag så
mycket ifrat, Är det då svårt att inse,
att just genom Förslagets antagande, beyisningeu
skidle underlättas, då det icke
längre blefve påbudet att dölja, icke förbjudet
att efterfråga hafvande qvinnas tillstånd
och belägenhet; — och då äfven
jag varit bland dem, som ifrat för ett
sparsammare användande af värjemålsed ,
följer också deraf, att jag instämmer i
983 Lagutskottets Betänkanäen.
det påstående, att 1778 års Bref måtte
upphäfvas, TJt Supra,
Ex Protocollo,
Joli. Jac. Kleman,
N:o 155,
Ankom den 1 September iBaS.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskotts
Betänkande i anledning af
Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående offentlighet
vid Ståndens öj v er lägg n i nga r.
Till Lag- samt Allmänna Besvärsoelr
EkonomiUtskottets handläggning hafva
samtlige RiksStånden behagat remittera
Kongl. Majrts nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, af den 16 Maji detta år*
så lydande:
(Re irstan Sami. -jrdra Band.)
Denna Nådiga Skrifvelse ärafHögloff.
Ridderskapet och Adeln öfverlemnad, med
anmodan till LagUt skotet att uppgöra ett
Lagutskottets Betänkande»; gg3
fullständigt förslag, så väl till cn Lag för
ordningens bibehållande bland de fremmande
åhörare, hvilka kunna komma att
Öfverläggringarne bevista , sorn tili bestämmandet
af de ansvar, hvarmed öfverträdelser
deraf bora beläggas, samt till Ekono~
iniUtskottet ali, författa de Reglementariske
föreskrifter, söm för offentlighetens verkställighet
blifva nödige, och sorn ej mindre
med Lagstiftningar i allmänhet, än
hvarje medborgares rätt böra vara öfverensstämmande.
Högv. PresteStåndet har
bifogat ett Transsumt af dess Protocoll,
innefattande den särskilda mening Ståndets
Ledamot Herr Professor Fröberg afgifvit^
nemligen att Ståndet borde, i likhet*med
hvad de öfrige RiksStånden hvar för sig
redan afgjort, besluta > om publicitet vid
dess ofverläggningar skall ega ruin eller
icke, heldst som ett Utskott blott kail yttra
sig i allmänhet om publicitet vore
nyttig, men icke afgöra huru PresteStåndet
finner densamma, och hvad Ståndet
för sin enskilda del önskar. I Herr Professorns
tanka tillhör det Ståndet enskildt
att afgöra Qvcestio An, så mycket mer,
sorn, då Kongl. Maj:t häriskjutit frågan till
Ständerne, Hans Majit i och med detsamma
öfverlemnat den till hvarje Stånds
enskilda betraktelse och öfverläggning.
Vällofl. BorgareStåndet, som redan
förut beslutit offentlighet vid sina sammanträden,
har icke allenast remitterat den
Kådiga Skrifvelse!!, jemte en afskrift af de
984 Lagutskotteti E tHtikandttt.
Reglementariska föreskrifter, sorn Ståndet
i afseende på offentlighet vid deSs sammanträde
faststäldt, utan äfven en afHerr
Hagander derstädes, nied stöd af Riksdagsordningens
56 §. väckt motion: ciit offentlighet
må egä rinn 'vid samtlige Riksståndens
sammanträden och öfverläggniligar.
Detta allt med hvad Haiidlingarne i
öfrigt innehålla och dermed sammanhang
eger, har hös Utskotten till pröfning förekommmit,
hvarvid Ekonomi-Utskottet
för sin del trott sig höra anföra : ätt orri
Utskottet ansåg sig ega ätt håde bestämma
sin åsigt af den ifrågavarande offentlighetens
nytta, och föreslå hvad till dess
tillbörliga ordnande hörer, skulle Utskottet
med tillfredsställelse Omfatta tillfället*
att i ett sammanhang gifva åt ämnet deri
utveckling * sorn i dess tänka bäst kiindé
befordra ett sådant ändamål; men då hvarje
underordnad beredning i första hand
bör tillse, att stadgade förmer varda iakttagne,
så att ärenderne icke förekomma
till pröfning i arnian väg, än den Sorn
Hagarne anvisa ; så har Utskottet först
bordt göra sig reda för égenskapen af ifrågavarande
mål, såsom Grundlags-förändring,
allmänt inål, eller enskildt Ståiidsärende,
äfvensom för dea ordning, i hvilken
frågornC om så val sjelfva offentligheten,
som om de derföre erforderliga
reglementariska stadganden, och om straffbestämmelseriie
för dessas öfversträdandej
böra i enä eller andra fallet behandlas*
LagUtskotteis Bctankandcn, 985
Det har härvid förekommit Utskottet,
huruledes allt, som Står i sammanhang nied
representationen oéh Riksens Ständers 6fverläggningar,
samt ordningen dervid, Litgjordt
föremål antingen för bestämmelser
i Regeringsformen och Riksdagsordningen ,
eller ock, efter hvad 12 och 45 §; §. af
Riksdagsordningen anvisa, för sådane, särskildta
StåndsÖrdningär, hvilka RiksStåndeii,
i afseende på deras olika Organisation
blifvit lemnadö rättighet, att hvar
för sig upprätta, likväl i öfverensstämmelse
med GrUndLagem I händelse ärendet
ar af förstnämnde egenskap , erfordras ConstitutionsUtskölletS
förberedande åtgärd,
samt Konungens och älla fyra Ståndens
beslut, för förändring eller tillägg i redan
varande bestämmelser, hvaremot vidtagandet
af sådane förändringar i StåndsOrdningarne
eller de amilen, som dertill
kunna hänföras, ankommer inom hvarje
RiksStånd på enskild både förberedande
och beslutande åtgärd, utail att derföre
Ovilkorligen utesluta deras samråd till beredande
af likstämmighet i äsigter Och föranstalta
udell*
Till ettdera af nämnde förhållanden
tror Ekonomiutskottet det nu ifrågavarande
böra hänföras; ty att ett ärende,
hvars behandling eller afgörande, i mer
eller mindre mån, inverkar på Ordningen
vid Ståndens Sammankomster, på Representationens
omgifning, och sålunda indirecte
på Representationen, skulle böra be
-
gg6 LagVtskottets Bttankandcri,
traktas annorlunda, än ur någondera äf of»
vannämnde synpuncter, eller behandlas»
enligt 87, och 88 och sista Momentet af
89 §. §. Reger ingsFormen, Och sålunda
bestämmas af Konungens och trenne Stånds
beslut, äfven till det fjerdes efterrättelse,
kan Utskottet icke finna i någon måtto in»
stämmande med ett, af GrundLagens anda
och mening vägledt omdöme, men e»
bvad nu frågan anses vara en förändring
eller tillägg i Constitutionen, eller i Rid»
darhusOrdningen och Öfrige enskilde StåndsOrdningar,
lärer den ingalunda kunna räknas
bland de ärender, som enligt RegeringsFoimens
53:dje och RiksdagsOrdningens
34 §•» tillhöra EkonomiUtskottets
handläggning, så vida, hvad sistnämnde
§. innehåller, om grunderne för allmänna
Inrättningar, tydligen innebär, att dermed
afses sådane, som angå allmänna hushållningen
och förvaltningen i Landet,
samt hvad samma §:s sista Moment innehåller,
angående rättigheter för Riksens
Ständer, att till Ekonomiutskottet eller
annat Utskott hänvisa ärenden, som till
visst Utskott ej kunna hänföras, icke eller
synes på förevarande ämne tillämpligt,
enär detsamma, så vidt det anses innefatta
fråga om förändring eller tillägg i
GrundLagen bestämt tillhöra ConstitutionsUtskottet,
och om det åter endast inne»
bär förändring i och tillägg i StåndsOrd»
ningarne, lika bestämdt tillkommer Ståndens
-
Lagutskottet! Betänkanden. 537
dens enskilda Utskotts handläggning, åtminstone
intilldess RiksStånden förklarat,
att de gemensamt vilja härom fatta heslut,
och låta afgörande! ankomma på heslutet
af Ståndens pluralitet. Äfven det reglementariska
som fiörer till ämnet hör antingen,
derest frågan anses innehålla ett
Constitutionelt stadgande, destoheldre inflyta
i Riksdagsordningen, som denna författning
i allmänhet är Reglementarisk,
eller i motsatt fall, och derest frågan finnes
vara af inflytande, endast på de särskilde
StåndsOrdningarne, ingå i desse,
hvilka äfven äro Reglementariske Stadganden,
ehuru enskilde för Stånden, och det
desto heldre, som i sådant fall det Stånd
sorn. beslutar offentlighet, äfven måste ega
bestämma, huru vidsträckt och med hvad
vilkor den må ega rum.
Hvad åter angår den Lag, som skulle
blifva nödig till förekommande af öfverträdelser
utaf de Stadganden, under vilkor
hvaraf offentligheten kunde blifva medgifven,
i frågan om hvilken Ekonomiutskottet
anser det egentligen tillhöra LagUtskottet
att sig utlåta; så finner Ekonomiutskottet
för sin del, att derest ärendet
anses af egenskap att föranleda tillägg i
Grundlagarne, äfven sådane straffbestämmelser
borde deri inflyta, i likhet med.
dem, som redan innefattas i 110 och iii
§. §. af RegeringsFormen, samt ny.de y8:de
LagUtskottets Betänkanden. 63
9S8 Lagutskottets Betånkanien.
j§. §. af Riksdagsordningen. Skulle det
åter tillkomma RiksStånden hvar för sig,
att angående offentligheten vid öfverläggjiingarne,
såsom om tillagg vid StåndsOrdningarne
besluta, anser väl Ekonomiutskottet,
att Straffbestämmelserne för öfverträdelser
af de med en sådan tillåtelse förenade
Reglementariske Stedganden, borde
i den för Criminela Lagstiftningen i allmänhet
föreskrifne ordning tillkomma,
Reldst de äro af verkan, ej allenast på
Ståndens medlemmar, utan ock på allmänheten
; men då en sådan Lagstiftning först
då kunde komma i fråga, när, efter fattadt
beslut angående offentlighet hos något af
RiksStånden, förslag till Lagbestämmelserne
blifvit afgifvet, tror Ekonomiutskottet att
frågan jemnväl i denna del så mycket mindre
nu kan blifva föremål för Utskottets
handläggning, som, för att föreslå Straffhestämmelserne,
först erfordras kännedom,
huru vidsträckt, och under villkor af hvilka
Reglementariske stadganden offentligheten
blifvit medgifven.
Jemte det Ekonomiutskottet på sådane
grunder anser något linfvudsakligt utlåtande
angående så väl nyttan och lämpligheten
af offentlighet vid RiksStåndens
öfverläggningar, som de derom nödige Reglementariske
Stadganden sig icke tillkomma,
derest icke Riksens Ständer anse ärendet
i egenskap af sådan allmän fråga hvarom
trenne Stånds af Konungen godkände
'beslöt länder alla Stånden till efterrättel
-
Lagutskottets BetHnkanden. 989
se, hvilket Ekonomiutskottet likväl på ofvanupptagne
skäl helt och hållet afstyrker,
finnér Utskottet, ehuru Öfvertygadt, att offentligheten,
ehvad den af samtlige RiksStå
11 den eller någon bland dem beslutas,
utan svårighet skall genom lämpliga Straffbestämmelser
kunna tryggas, mot det möjliga
äfventyr öfverträdelse!’ kunna medföra,
likväl i sin ordning, att derom afgifva
något förslag, förr än af RiksStånden
varder beslutadt om de annorlunda, än
antingen hvar för sig, eller ock i den för
Grundlagsförändringar stadgade ordning
antaga en sådan offentlighet, samt hvilka
villkor , förbehåll och undantag de i sådant
fall dervid fästa.
Lagutskottet åter får för sin del yttra,
att då vid granskning af 33 §. i Riksdagsordningen,
sorn utstakar omfånget af
LagUtskottets göromål och gränsen derför,
Utskottet icke kan filina det tillhöra Utskottet,
att utlåta sig, hvarken huruvida
offentlighet vid RiksStåndens öfverläggningar
böra ega rum, eller om sättet huru
dermed hör tillgå, hvilka ämnen icke i
någon mån kunna anses ega gemenskap
med allmän Civil- Criminal- eller KyrkoLag,
och vid det förhållandet att Ekonomiutskottet
icke eller ansett sig böra hvarken
yttra sig i sjelfva frågan, om öfverläggningarnes
offentlighet eller för densamma
uppgöra förslag till Reglemente,
det icke torde vara möjligt* att Lagutskottet
på förhand yttrar sig öfver de Straff
-
ggo Lagutskottet: Bttånkanden.
bestämmelser, som böra stadgas för förbrytelser
emot en ännu ieke bestämd eller
ens af Utskott Riksens Högloft. Ständer
föreslagen ordning, anser Lagutskottet sig
för närvarande icke kunna vidare tillgöra
än att detta förhållande vördsamligen anmäla.
Dock hemställes detta, tillika med tvänne
Ledamöters särskilda yttranden, Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning vörd**
samligen. Stockholm den 19 Augusti 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lag- saint
Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskott
den 30 Julli 1823.
S. D. — — — — — — —
Herr Huldberg anförde särskildt: ”då fråga
om Publiciteten först väcktes och behandlades
i BorgareStåndet, var jag bland dem,
som trodde och till Protocollet yttrade
min tro, att denna fråga vore af så enskild
beskaffenhet, att den af hvarje Stånd
särskildt för sig kunde beslutas. Jag trodde
att denna fråga blott afsåg ett oeconomiskt
Contract emellan Ståndet och de
Åhörare, hvilka Ståndet lemna inträde.
Då nn Kongl. Maj;t, genom Dess Nådiga
svar på BorgareStåndets underdåniga anmälan
örn beslutet, rörande Publiciteten
LagUtskotttts Betänkandet!. 591
ganska bestämdt resonerat sig till afslag å
detta beslut, genom de rut*gällande Grundlagar
—• så måste jag nödvändigt, i enlighet
med Kongl. Maj:ts Nådiga förklarande,
anse frågan vara af Constitutionel beskaffenhet.
Jag får således reservera mig emot
upptagande af denna fråga i Ekonomiutskottet.
Min stadgade och fulla öfvertygelse
är, att frågan om Publicitet vid RiksSlåndens
öfverläggningar, antingen är af
Constitutionel beskaffenhet eller af rent af
enskildt för hvarje Stånd. Jag styrkes så
mycket mera i denna öfvertygelse, sorn
Kongl. Majrts Nådiga svar å RorgareStåndets
anmälan, tydligen ger tillkänna, att örn
ej alla Fyra Stånden bifalla frågan, den
lärer komma att förfalla,”
Herr Borgmästaren Cederborg vl trade:
"Ehuru discussionerne om publiciteten
eller Allmänhetens tillträde till RiksStåndens
öfverläggningar tillräckligt hafva
utredt detta ämne och en hvar dérom säkert
stadgat sin öfvertygelse, anser jag mig
böra begagna detta tillfälle att redovisa
för mina åsigter i detta afseende, och får
således åberopa mitt yttrande, då frågan
härom först väcktes i Vallöf!. RorgareStåndet,
så lydande:
Äfven jag inser och värderar nyttan
af den offentlighet i Allmänna öfverläggningar,
som blifvit föreslagen; ty derigenom
skall den allmänna saken, sanning
och rätt, segra öfver småaktigheten, per
-
99* Lagutskottets Bcttinkandcn,
sonligheten och Ståndsintresset samt hos
Representanten efterhand utbilda den moderation
i sinnet, hvarutom man icke domer
rätt och den i uttrycket, hvarutom
man ej talar värdigt. Jag tillstyrker alltså
bifall åt den väckta Motionen,, om Allmänhetens
tillträde till våra öfverläggningar,
så ■vida en lika tillåtelse af de ofrige
Respective RiksStånden medgifves
utom hvilken likstämmighet syftemålet
skulle förfelas och Allmänhetens billiga
väntan allt för mycket bedragas. Det är
bekant, att BorgareStåndet sedermera tillåtit
Allmänheten att öfvervara Ståndets
öfverläggningar, enligt ett til den ändan
upprattadt Reglemente, och vid frågan om
ärendets öfverlemnande till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, var jag af Minoritetens tanka,
att en sådan underställning, om icke
oundgänglig, likväl var en skälig gärd af
undersåtlig vördnad, hvarjemte jag föreställde
mig, ett säkrare bistånd af sjelfva
ide^n skulle föranledas af Kongl. Maj:ts
Nådiga Sanctior. Det hinder, som sedermera
mött för verkställigheten af Ståndets
beslut är allmänt kändt af Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse till ofvannämnde Riksstånd,
Vid föredragningen af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till samtlige Respective
RiksStånden yttrade jag, på sätt Protoeollet
närmare utvisar, att denna Nådiga Skrifvelse
mindre innefattar en proposition, om
Publicitetens antagande, än endast en un
-
La g UtsksttetsBetankandtn. 993
derrättelse att Kongl. Maj:t icke hade i afseende
på sjelfva Saken att någonting anmärka,
så vida Rikets Ständer sig derom
förena och densamma i behörig ordning
behandlas, samt att detförefallit mig, som
den ifrågavarande Nådiga Skrifvelsen icke
borde föranleda till Remiss innan de öfrige
Respective RiksStånden, i likhet med
hvad BorgareStåndet redan gjort, antaga
Publicitet vid öfverläggningarne och upprätta
dét Reglemente, som i anledning deraf
blir nödvändigt, hvarförutan jag icke
ansåg något Utskott kunna med detta ärende
taga befattning. Men om, som ock inträffade,
Pluraliteten skulle finna att Remiss
ovilkorligen borde meddelas, ansåg
jag densamma böra ske till Högloft. ConstitutionsUtskottet,
emedan hufvudfrågån,
med anledning af den Kongl. Skrifvelsen,
synes angå ett förtydligande eller tillägg
till hvad Riksdagsordningen föreskrifter,
angående den hittills öfliga Publicitet medelst
Protocollers tryckning.
Hvad jag sålunda anfört visar så väl
min åsigt af sjelfva saken, som i afseende
på formaliteten och i grund af den sistnämnde
anser jag Högloft. Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkononmiUtskotten
icke kunna med detta ärende sig befatta,
såsom öfverskridande den af Grundlagen
för dessa Utskott bestämde gräns. *
I sammanhang härmed får jag åberopa
min förut afgifne Reservation i afseende
på Herr Rosenblads Motion, om Lags
LngUtskottets Betänkande.
stiftande för förbrytelser af Allmänheten
under Riksens Ständers plena, eller då de
å RiksSalen sammankallas. Att desse Anmärkningar
må i Protocollet antecknas och
medfölja Betänkandet, derom får ilig härmed
anhålla.” Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joli. Jac. Kleman.
N:o 156.
Ankom den i September i8a3.
Uti/ta ide, i ani edving af åter remiss
af Utskottets Betänkande N:o 42,
öfver Herr Bernhard Rosenblads
Ki e nior ia /, om stiftande af en Lag
i afseende på förbrytelser begångne
af åhörare inom Riks St andem Plena
och Plena Plenorum.
•\ /
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
Vällofl. BorgareStåndet hafva återremitterat
LagUtskottets ifrågavarande Betänkande
med anmodan till Utskottet att, i sammanhang
med Kongl. Maj:ts den 23 sistl.
Maji till Lag- samt Allmänna Besvärs-och
LnzUtskotets Betänknnd(tt. 9g?
EkonomiUtskotten remitterade Nådiga Skrifvelse,
rörande offentlighet vid IliksS tå lidens
öfverläggningar, företaga ärendet till
förnyad handläggning; men som Lag-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
öfver Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga
Skrifvelse uti gemensamt Betänkande, under
denna dag, sig utlåtit, hvarvid någon
anledning till ändring i LagUtskottets förut
afgifne ofvannämnde Betänkande öfver
Herr Rosenblads motion, icke förekommit
samt någon särskild anmärkning icke föranledt
återremissen; får, under åberopande
af hvad sålunda redan blifvit yttradt,
Lagutskottet samma dess Betänkande Riksens
Högloft. Ständers ytterligare granskning
vördsam ligen underställa. Stockholm
den 12 Augusti i8a3.
N:o 157.
Ankom den 1 Septemb. i8a3.
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 77,
öfver Kongl. Majits Nådiga Proposition,
angående förändring i 1 Cap.
1 och 10 §. §. Rättegångs Balken.
Sedan LagUtskottets ifrågavarande Betänkande,
i anledning af gjorde anmärk
-
ggö LagUtskottets Betänkandett,
ningar blifvit af Höglofl. Ridderskapet ocb
Adeln samt Högv. PresleStåndet återremitterat,
har Lagutskottet till förnyad pröfning
företagit Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående nämndemäns tillsättande
genom val, samt dervid inhemlat, att
de hos förbemälte 2:ne RiksStänd af åt'
skillige dess Ledamöter i anledning af Utskottets
förra Utlåtande afgifne yttranden
åsyfta dels, att icke endast Bönder, utan
jemväl andra å Landet bosatte Ståndspersoner,
böra få deltaga uti Nämndemannaval,
dels ock kunna till Nämndemän väljas,
såsom skäl hvartill hufvudsakligen blifvit
anfördt: alt gamla Nämnden ursprungligen
delat den vanliga naturen af våra
gamla Domstolar, att vara en Jury; att
Juryn bör utgöras af den anklagades vederlikar;
att derföre orsaken hvarföre endast
bönder fått väljas varit den, att hvarje
Stånd fordom hade sina särskilde fora ;
men att förhållandet nu vore olika; att
med bönder lörstås i i Gap. i §. RättegångsBalken
alla de, som ej voro antingen
Frälsemän, Köpstadsfolk eller Clerker och
att, då den Glass som nu kallas Ståndspersoner,
fordom icke existerade, desse således
nu icke böra uteslutas, emedan de ej
höra till något af de andre Stånden; samt
att nyttan skulle vara betydlig, om bland
bela Nämnden i en HäradsRätt fanns någon,
som vore öfver de andra i bildning,
upplysning och erfarenhet; hvarförutan
blifvit anmärkt, af Herr Ehrenborg Gas
-
LagUtsfiottets Betdnkanden. 997
per, alt du Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
innehåller, att vid Nämndemans afgång,
val hör ske i de Socknar för hvilka
ledigheten inträffat, men sådant förutsätter
hvarje Härads eller Tingslags indelning
i vissa Nämndemans-Districter; så
hade föreskrift bordt meddelas gå väl örn
en sådan indelning, sorn angående nu varande
Nämndemäns fördelning på samma
Districter, så att när 11 agön af deni afgår
man må veta för hvilket Dislrict ledigheten
skall anses vara inträffad, samt tydligen
bestämmas, om rättigheten att välja
Nämndemän skall tillkomma endast de bönder
som ega hemman eller äfven dem,
sorn endast innehafva heminan under nyttjande
rätt, heldst uttrycken uti den föreslagne
redactionen af 1 §. 1 Cap. Rätteg.-  Balk. Bosatte Bönder och häfver hem~
man gifver anledning lill tvätydighet; att
LagCommitteöns förslag i 2 Gap. 3 §. Rätten.
Balk. att Nämndemän skola vara redli
Ö
>
ge och förståndige män, sorn i Domsagan
bo, och hemman under egande eller nyttjande
rätt innehafva, finnes vara vida mer
bestämdt; och att så vida Nämnden tills
vidare skall utgöras endast af Bönder, och
Ledamöter deraf inväljas från alla, eller
åtminstone de fleste Socknar, det vore angeläget,
att äfven hemmansbrukare blifva
valberättigade och valbare, heldst i många
Socknar på vissa Orter i Riket endast
finnes Frälsegods, sorn egas af Adel och
Ståndspersoner; af Herr von Hartmans
-
998 Lagutskottet! Bttånkanden,
dorff, att både Domaren och Menigheten
bör få deltaga i valet; Domaren, emedan
Nämnden med honom skall afgöra målet,
och folket emedan det skall dömas i frågor
som röra dess yrke och lefnadssätt;
att Domaren bör kunna hafva något inflytande
på valet, på det ej jemte honom
må kunna i Rätten sältas personer, sorn
han ogillar; hvilken rättighet för Domaren
i den lägsta Instantien kunde jemnföras
med Konungens i den högsta, att ej
om gifvas af män, sorn sakna Ilans förtroende,
och har hos Högv. PresteStåndet
fråga äfven blifvit väckt, om behofvet af
en reglering imellan Socknarne inom hvarje
Domsaga i afseende på antalet af de
Nämndemän hvarje Socken bör välja , emedan
ej sällan händer att uti flere Socknar
finnes ingen, men åter uti andre Socknar
flere Nämndemän,
Af hvad sålunda blifvit anfördt finnes,
att sedan samtlige RiksStånden till
Lagutskottet remitterat Kongl, Maj:ts förberörde
Nådiga proposition., utan att dervid
då egt rum de förslag till förändringar
i närvarande organisation af HäradsRätterne,
eller ordning för Nämndemäns
tillsättande, hvilka nu i form af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande förekommit,
så har likväl, i anledning af desse,
Betänkandet blifvit återremitteradt; men
då inom de Stånd, der dessa Motioner af
ålskillige Ledamöter blifvit väckte, andre
Ståndens Ledamöter deremot anfört gäl
-
LagUtsliottits Bttånhanden, gg9
lande skäl, hvilkas införande här blott
skulle innefatta ett återupprepande; så anser
Utskottet sig hufvudsakligen endast
höra yttra, att egentliga anledningen och
ändamålet med forändringen i i Cap. t
§. RättegångsBalken blott varit, och efter
Utskottets tanka endast hort vara, att afhjelpa
de olägenheter, sorni sednare tider
derigenom uppstått, att Allmogen börjat
anse Nämndemanna-befattningen, i anseende
till flere thy åtföljande skyldigheter,
besvärlig, och icke velat densamma godvilligt
sig åtaga, hvadan bestämda stadgauden
om sättet och ordningen för valen,
samt skyldigheten, att under vissa år
i Nämnden qvarstanna, funnit nödige; utan
att man i förtid åsyftat en förändring i
UnderRättens eller Nämndens organisation,
som, efter Utskottets tanka, på ett mindre
tjenligt sätt skolat ingripa i hvad det
nya Lagförslaget härom i ett sammanhang
framställt. Utskottet anser sig sålunda
hafva tillräckligen besvarat de anmärkningar,
som äro utom sjelfva det förslag,
hvarom Betänkandet handlar, och förblifver
hufvudsakligen vid sitt förra yttrande,
utan att kunna godkänna de skäl Herr von
Hartmansdorff anfört för den, Utskottets
Betänkande vidfogade särskilda mening, att
Domhafvariden icke borde uteslutas från
allt inflytande eller del i Nämndeman1,
valet.
Men då, i anledning af Herr Ehrenborgs
anmärkning vid de i Kongl. Maj:ts
icoo lagutskottet; Betånlitinden.
Nådiga Proposition nyttjade uttryck Bosatte
Bönder och sorn hafva Hemman,
ordalagen skolat undergå eli förändring till
vinnande af mera bestämd tydlighet, och
ofver l äggningar i anledning deraf uppstå tt,
liar Utskottet stannat i arne alternativer,
hvarvid Ridderskapet och Adeln , samt BorgareStåndets
Ledamöter, i enlighet med
hvad hittills varit brukligt, samt då på
vissa Orter jorden till större del eges af
Adel och Ståndspersoner, samt till och
med hela Församlingar finnas , der ingen
Bonde sjelf eger det hemman han bebor,
föreslagit att, till förekommande af all
misstydning, det tillägg finge ega rum vid
4 Mom. i omförmälde §., att: sd väl de
Bönder, hvilka innehafva Hemman under
jryttjande, som egande rätt, äro behörige
att deltaga i valet och kunna till Nämndeman
väljas och ege hvar Bonde lira
röst j ehvad han större eller mindre hemman
häfver etc. Hvaremot Preste- och
BondeStåndens Ledamöter, med afseende
på det oberoende, som för Nämndemännen
i egenskap af Domare vore nödigt, ansett
att i de berörde §. nyttjade uttryck af Bosatt
och hafva hemman borde förändras
till bofast och eger hemman samt 4 Morn.
få följande lydelse: Endast de Bönder, som
hafva hemman under egande rätt, äro behörige
att deltaga i valet och kunna till
Nämndemän väljas, och ege hvar Monde
lika röst, ehvad iian större eller mindre
Hemman eger etc.
Lagutskottets Betinkanden. löör
Slutligen liar Utskottet, i anledning af
anmärkt nödvändighet, att hvarje Härad
horde i vissa NämndemansDistricter indelas,
trott sig böra tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det i sammanhang
med påbjudandet af den nu föreslågne
Lagförändringen, Kongl. Maj:t äfven täcktes
förordna, att Tings- och HäradsRätterne
böra hvar för sig, sedan Tingslagets
eller Häradets Invånare blifvit hörde, och
med afseende på hvad af dem kan varda
andraget, så regleras, att skyldigheten för
visse Socknar eller delar af Tingslaget eller
Häradet att utse Nämndemän, blifver
bestämd; dock utan att någon föreskrift
härom komme att i sjelfva Lagförslaget
inflyta. Hvilket allt till Riksens Högloll.
Ständers beprofvande öfverlemnas. Stockholm
den i5 Augusti 1823.
N:o 158.
Ankom den 1 Sept 1823.
Betänkande, i anledning af flere gjorde
motioner, rörande Utmätning
och försäljning af fast egendom,
vi. m.
1002 LnpJtskotttts Bitänknndm.
I detta ämne hafva följande Motioner
blifvit till Lagutskottet remitterade, nemligen
:
Af Högloft. "Ridderskåpet och Adeln,
Herr P. Lagerhjelins Memorial, deruti
yrkas, att aå List egendom tages i mät
för skuld, bör auction derå genast kungöras,
samt en Månad, högst sex Veckor
efter utlysningen ovillkorligt för sig gå,
till hvad pris, som erhållas kan, utan afseende
på det i värderingen åsatte värde,
hvilket stadgande, i händelse det bifalles,
torde böra taga sin början Tvänne år efter
det Kongl. Majrt i ämnet fattat Nådigt
beslut: samt den del af Herr Grefve C.
G. Härds, den 21 sistl. Februarii, afgifne
Memorial, som innefattar förslug, att, der
fastighet uppgifves till gäldande af Domfäst
skuld, eller densamma på grund af
inteckning skall utmätas, någon värdering
icke erfordras, utan utmätningen må verkställas
efter uppskattningsvärdet och Auction
förrättas tre månader efter kungörandet,
samt försäljning vid första Auctiolien
ovilkorligen ske, så vida icke fordringsegaren
och närvarande öfrige inteckningshafvare
medgifva anställandet af ny
Auction, hvilken, 0111 den blifver af nöden,
skall hållas en Månad efter kungörandet;
äfvensom
Lagutskottets Betänkande»* 1003
äfvensom då lös egendom är utmätt» densamma
må vid första Äuctionen försäljas,
derest icke fordringsegaren sjelf äskar By tt
»utrop* hvarjemte Motionäiren vill, att i
hegge fallen minst en Månads anstånd med
betalningen skall lemnäs köpare.
Af Högv. PresteStåndeb.
Herr Biskopen Doctor af Winguedlis
Mefnorial, deruti anmärkes-, att den snäbIra
farten vid iitbekömmande af *én pi
skuldsedel grundad fordran, Och shäökgångén
vid utsökandet af i 11 tecknad fordran
äro hUfvudorsäker livärföré Capital er
blifvit ryckte ifrån produetive NäringaVne j
till afhjeipande hvaraf Herr Biskopen af
anförde skäl föreslår’, att med ändring af
Kongl. Förordningen den 19 Maji iy56,
förklaringen den 22 Februarii 1770 samt
visse delar af Förordningen den '28 Junit
.1798', Uiå stadgas; ätt ingen Cäutiohist får
lagsöka*, utan att Lagsökning föregått hos
Imfvndgäldenären; och det visat sig» att
tillgång till betalning hos denne icke finnes
för hela eller en del af fordringen,
dock att Cautionisten får reservations-vis
knifvas och qvarstad beviljas å dess lösa-,
eller inteckning i dess Fasta egéndorn för
liela summan ; att med antagande hufvudsakligen
af LagCömmitteens förslag i 3
LagUtskottets B el änkan den, 64
loo 4 LtgUtskottttt Betånkandtti•
Cap. HandelsBalken, må föreskrifvas, att
med bibehållande af Borgenärs i 4 Cap.
12 §• UtsökningsBalken stadgade rätt,
enär flere förbundit sig betala en för alla
och alla för en för fulla gälden, att söka
betalning hos hvilkendera lian helds t vill,
bor, i fråga om deras rättighet emot hvarandra,
en af dem ej ega att hos hvar af
de öfrige utsöka mera än dess del efter
hufvudtalet, der ej brist hos någondera
yppas, i hvilket fall den mellan alla de
öfriga skall lika fördelas; atti det fall Borgenär
låtit en af de Gäldenarer, som åtagit
sig ansvarighet för fulla gälden, sitt
namn under Skuldehrefvet utplåna, eller
eljest från sådan ansvarighet qvitt blifva,
Borgenär ej skulle ega rätt, att af hvar af
de öfrige Gäldenärerne fordra mera än dess
del efter hufvudtalet; att ingen skuldsedel
må ställas till Inlieliafvaren, och att, vid
öfverlåtelse af Skuldebref, som är stäldt
till viss man eller ordres, dell persons
namn bör utsättas till hvilken sådan öfverlåtelse
sker, på det Gäldenären må känna
sin fordringsegare och med honom före
ett plötsligt kraf, kunna öfverenskomma;
att den senfärdiga värderingen å i
mät tagen intecknad fastighet afskaffas,
och taxeringsvärdet af PröfningsCommittéen
gilladt i stället antages; att om Fastigheten
ej å första auctionen säljes för
taxeringsvärdet, den ovillkorligen skall
säljas vid andra auctionen om någon af
^agVtskotteti Det Mandrill IOO5
deni, sorn hafva utmätnings-resolutiou sådant
askar*
Af Hederi). BondcStåndct.
RiksdagsFullmägtigen Olof Månssons
från Blekinge Län Memorial, innehållande,
att då hvarken uti allmänna Lagen eller
någon sedermera utkommen Författning
finnes något förbud mot utmätt fastighets
försäljning under värderingssumman, på första
eller andra utmätnings-auetionen, men
allmänna praxis antagit detta såsom vöre
det verkligen föreskrifvet; så yrkar Motionairen
ett bestämdt stadgande, sornupphäfver
den allmänna villrådigheten, om
hvad Lag oell Rätt i detta fall år, samt
RikdagsFulhnägtigen jonas Nilssons_»
från Carlstads Län, Memorial, der med flere
af Ståndets Ledamöter sig förenat, och
hvaruti föreslås: 1:0 Att vid utmätning
för skuld af fast egendom, dess af föregående
årets TaxeringsCommittee äsatte Värde
måtte såsom värderingssUmma antagas,
a:o att då värdering således skulle kunna
undvikas, vederbörande Fjerdingsman och
Nämndemän må uppdragas att verkställa
utmätningen, 3:o att itär Gäldenärens fastighet
i värde öfverstiger skulden, endast
så Stor del bör Säljas, som svarar emot
det som skall gäldas, i händelse åbo å
återstoden kan vara besuten, 4:o Att
uLmätt egendom ej må säljas under värde
-
ioq6 LagUtskottets Betånkandtnl
ringssumman förr an tvenne Auctioner äro
hällne» hvarmed ej får utdragas öfver ett
år; men att Pantegaren å tredje Auctionen
må egå att för nämnde summa låta
inslå egendomen för sin räkning; äfvensom
enahanda rätt må vara honom öppen å de
tvänne föregående Auctionerne, om Gäldeiraren
det medgifver; 5:o att på lika sätt
hör förfaras, när intecknad t Capital eiler
Ränta derföre ntsökes, eller Borgenärer
Sälja ConcursMassas fastighet; desse sednare
dock obetaget att dessförinnan och
sedan en Auction är hållen, sälja Fastigheten
bäst de gitta, med vilkor likväl, att
i Liqvid godtgöra Gäldenaren skillnaden,
i händelse den för yttras under värderingsSumman;
6:0 Att då egendom ej eller å
tredje Auction kunnat försäljas till värderingssumman',
den ä eli tvenne Månader
derefter ytterligare anstäld Auction, bör
till hvad pris heldst föryttras, med skjddighet
för Gäldenaren att af annan egendom
fylla bristell, i fall sådant sig yppar,
7:0 Att det hädanefter som hittills må vara
Gäldenaren öppet, att välja A 11ctronsstället
; 8:0 Att ExecutionsBetjentes arfvoden
matte nedsättas och de undfå betalning
för alla sina förrättningar vid, en
utmätning, allenast såsom för ett mål,
Och 9:0 ätt förandradt stadgande angående
rättigheten att bysätta Gäldenär måtte
meddelas.
AAd granskning af dessa Memorialer
och de skäl, som för de tillstyrkte stad
-
lag Utskottets Betänk,inden1.
ganderne blifvit anförde laar Utskottet
funnit Motionairerne egentligen åsyfta, att
genom förbättrade ExecutionsFörfattningar,
bereda mera förtroende man och man e-i
mellan uti allmänna rörelsen, och att i
synnerhet fästa detta förtroende vid den
Säkerhet Gäidenärs fastighet erbjuder fordringsegaren.
De fleste af bemälde Motionairer
hafva instämt i det yttrande, att
Jordegare och Näringsidkare skola befinna
sig i största penningeförlägenhet, och att
det skall vara svårare för dem än andra
Medborgare-classer, att erhålla lån, och flere
hafva förment, att den långsamhet, sorn,
enligt ExecutionsFörfattningarne eger rum
vid Fastighets utmätning och försäljning i
betydlig mån härtill bidrager; hvarjemte
Herr Biskoppen af Wingårdh trott sig lin-,
na en ytterligare orsak för denna olägenhet
i tillåtelsen, att utfärda Skuldebref till
Innehafvare!!, samt den vidsträckta rättighet
fordringsägare på grund af dessa, dels
kan utöfva emot Gäldenärer, dels ock har
sig förbehållen emot Löftesmän, hvilka
borgat såsom för egen skuld; hvaremot
RiksdagsFullmägtigen Jonas Nilsson, med
uppmärksamheten fästad mera på nu varande
förlägenhet och medlen att för ögonblicket
hämma dess skadliga verkningar,
än på sättet, att för framtiden undanrödja
anledning dertill, föreslagit stadganden,
som skulle försvåra Borgenärs rätt, att
Utbekomma sin fordran genom utmätning
och försäljning af Gäidenärs fasta egendom,
jooS LagUtshottets Betänkande»,
Om, efter Utskottets öfvertygelse, det.
A ena sidan bor medgifvas, att svårighet
till Låns erhållande mot Fastighetspant, i
betydlig man härleder sig derifrån, att
Borgenär då betalning å förfallodag litell
lifver, icke utan omväg och längre tids
utdrägt, kan ur sådan pant i utmätnings»
väg åtkomma sin fordran, och Fordrings»
egares anspråk på nödig rättelse härutinnan
med skäl påkallar Lagstiftarens uppmärksamhet,
lära, A den andra, rättvisa
och billighet emot Gäldenäien fordra, alt
bans fasta Egendom, ofta af betydligt värde,
icke underkastas enahanda utmätnings»
oell försäljningsvillkor sorn de obetydligaste
Lösörepersedlar, utan att så beskaffade
formaliteter dervid iagttagas, hvarigenom
både närmare och mera aflägsna Speculan»
ter underrättas om Egendomens beskaffenhet
och den blifvande försäljningen, samt
genom den salunda beredde täflan flere
köpare emellan, Gäldenärens allt för stora
förlust, utan förnärmande af Fordrings,
egarens rätt, förekommes.
Med desse Asigter, och då Taxeringsvärdet
endast har afseende på Fastigheters
relativa förhållande till hvarandra för bestämmandet
af den Bevillning, som från
hvarje Landsort, till fyllande af Statens
större eller mindre behof bör utgå, och berörde
värdering, både uti princip och
verkställighet, icke erbjuder enahanda tillförlitlighet,
som den, hvilken hittills i
Utmätnings ärender blifvit iagttagen, såsom
grundad på allmänna Lagbestämmel
-
Lagutskottett BetHnkandenJ 1009
ser, finner Utskottet sig icke kunna tillstyrka
någon förändring i hvad redan är
stadgadt både om tiden för Auctionens utlysande
och värdering å i mät tagen fastighet,
helst, enligt hvad Utskottet antagit,
samma värdering iqke blott afser en
värde-Summas bestämmande, utan äfven
en säkrare vägledning för Speculanters
omdöme genom Egendomens beskrifning
tili beskaffenhet, förmoner och Utskylder,
än som för mera aflägse boende kan vinnas,
antingen genom audre personer, efter
obestämd beräkning, meddelte upplysningar,
eller en på stället hastigt och ofta
blott ytligt inhämtad kännedom; Men Utskottet
tror deremot, att Borgenärs och
Gäldenärs inbördes förhållande i afseende
på ett skyndsamt tillfredställande af den
förres fordrings anspråk, och den sednares
ovilkorlig^ betalnings skydighet, torde
blifva till ömsesidig fördel och säkerhet
närmare bestämdt, genom de föreskrifter,
angående fast Egendoms utmätning
och försäljning, Utskottet nu går att föreslå.
Dervid har det icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet: Att , ehuru Kongl.
Förordningen den 27 April 1810 föreskrifver,
att värdering å Fastighet skall vid
sjelfva Utmätnings tillfället af Förrättningsjnannen
verkställas, saknas likväl stadgande
derom, att Auction genast derefter
och utan afseende på den nya värdering,
sorn kan komma i fråga, bör utlysas,
folo LagUtsfottets Betänkandenl
livilket likväl utan förnärmande af Gäldepärens
rätt och med besparande af lids*,
■utdrägt bör kunna ske,, enär den tid af
fre Månader från utmätnings till Ane trons,
dagen räknad, Utskottet här ofvan, på
upptagne skjäl ansett böra bibehållas.*
lemnäs tillräckligt rådrum för Domaren*
att värderingen så tidigt verkställa, att
Jnstrumentet deröfver före Au.ctionen kan,
Gätdenären, tillställas: Att oaktadt hvarken,
1734 Ars Lag eller någon sedermera ut--,
lommen författning lägger något hinder i
vägen för en utmätt Fastighets försäljning
■vid första Ane t ion en* ehuru det derå gjorde
anbud icke uppgår till värdering,s-sum-,
anan; det likväl i de fleste Orter, såsom
gällande praxis är antagit, att Försäljning
under värderingssumman icke. anses böra
ega rum, förr än Egendomen minst å tven-.
ne Auetioner blifvit förgäfves för samma
Summa utbjuden: Att fördröjande med
försäljningen i detta fäll* intill tredje Ane-,
tonen förorsakar onödig tids utdrägt och.
oskäligt uppehåll af Fördiings-egarens betalnings
rätt, men att en ovilkorlig föreskrift
om utmätt fastighets försäljning vid
första Auctions-tillfället, utan afseende i
beloppet af derå gjorde anbud, icke billigt
lärer kunna förenas med en öfve »klagad
a.lfmänn förlägenhet och en deraf
Uppkommen , af erfarenheten vitsordad
brist på täflan, emellan vederhäftige köpare;
hvarföre ock Utskottet, för sin del,
ansett en medelväg böra sökas, sorn för
-
LagJJtsJiottets Bct&nkanicn. leii
likar de ömsesidiga anspråken; och ändteligen:
att sedan Allmänheten, genom kungörelser
till första Auctionen på sätt Utskottet
här förut tillstyrkt, blifvit derom
underrättad, att Egendomen är under Försäljning
samt Spekulanter derunder haft
tillfälle, att både af värderings Instrumentet
och genom andre utvägar förskaffa sig
nödig kännedom om Egendomens beskaffenhet,
och bereda sig till dess inköp, efter
Utskottets tanka en vida korrtare tid för
andra Auetionens hållande kan utsättas,
enär dermed endast bör åsyftas nödigt
rådrum för Auctions-dagens kungörande,
men Författniugarne derom likväl icke
innehålla något stadgande.
På grund hvaraf och till undanrödjande
af de olägenheter vid utmätning
och försäljning af fast Egendom, hvartill
ofvan anmärkte bristande eller obestämde
föreskrifter föranleda, får Utskottet till
Riksens Högloft. Ständers antagande vördsamt
föreslå, att genom allmän författning
måtte stadgas:
1:0 Enär fast Egendom blifvit utmätt,
och i den ordning Kongl. Förordningen
den 27 April 181 o stadgar, af Utmätnings
mannen beskrifven, samt Gälden
är en yttrat sig om försäljningsstället,
skulle uppå anmälan af den ExecutionsBetjent,
som förrättningen verkställt, kungörelse
till Auction genast i vanlig ordning
af Konungens Befallningshafvande
Utfärdas, utan hinder deraf, att Gäldenär
io 12 LngUtskotttts Bttnnkanien,
sökt ny värdering, på sätt ofvanberörde
Kongl. Förordning utstakar,
2:0 Domaren åligge, att då ny värdering
af honom äskas, företaga densamma
så tidigt, att Gäldenären vid Auctionen
ka 11 vara försedd med Instrumentet deröfver.
Är Domaren af andre Ämbets göromål
hindrad att värderingen så skyndsamt
verkställa, meddele han Gäldenären
derom genast sin till vederbörande IlofRätt
stälde anmälan, på det Gäldenären,
med bifogande deraf, må om annor Dom»
mares Förordnande i samma HofRätt kunna
göra ansökan,
3;o Bjudes å första Auctionen Värderings
Summan eller derutöfver, rrarde
Egendomen försåld, utan afseende på det
större eller mindre antal närvarande Speculanter.
Sker å färsta Auctionen ingen
försäljning, skall ny Auction hållas Sex
Veckor derefter , hvarom Auctions för»
rättaren genast bör på stället meddela underrättelse,
äfvensom honom åligger, att
0111 kungörelser till denna andra Auction
på ofvanförmäldte sätt föranstalta så tidigt,
att de samma kunna i Länets Kyrkor varda
uppläste minst Fjorton dagar för Auclionsdagen.
Blifva flera Auctioner nödige,
förhålles med tiden och deras kungörande
på enahanda sätt.
4:q Vid andra Auctionen skall, med
iackttagande af föreskriften i 5 Cap. 4 §•
Utsöknings Balken, att utrop ej må ske
då allenast få äro tillstädes, Fastigheten
Lagutskottett Betånkanåen,
ovilkorligen försäljas till elen mestbjudande,
ehvad hans bud är till beloppet större
eller mindre, så vida ej Gäldenären
och samtlige fordringsägarne annorlunda
åsämjas. I afseende på tredje och följande
Auctionev vare Lag samma.
Alt utmätt Lös Egendom bär vid första
Auctions tillfället afyttras utan afseende
å högre eller lägre anbud, enär Speculanter
dervid komma tillstädes, och att
flere hemman eller lägenheter , än som
svara mot gäldeu eller för densamma blifvit
intecknade, icke böra gå i mät,, derest
de icke utgöra en sammanslagen Egendom
som ej kan styckas, är i Utskottets tanka
en gifven följd af derom redan i Lag och
Författningar gällande föreskrifter, äfvensom
med tillämpning af hvad förut är anfördt
och tillstyrkt, Utskottet hvarken kan
godkänna de af RiksdagsFullmägtigen Jonas
Kilsson föreslagne åtgärder, hvarigenom
utmätnings försäljning af fast Egendom
skulle försvåras och få en långsammare
gång, eller skäligen tillstyrka bifall
till Herr Grefve Hårds förslag om förlängning
af betalningstiden för köpare af Gäldeuärs
å Utmätnings Auction försålde Egendarm
från fjorton dagar till En Månad,
så vida det åsyftade ändamålet, en skyndsammare
realisering af Gäldenär» tillgångar
för godtgörande af Borgenärs kraf,
såmedelst ytterligare skulle motverkas, utan
att för en omtänksam och redbar köpare
vara af synnerlig vigt, eller för en o
-
Lagutskottets Betänkaniittt.
säker och mindre vederhäftig bereda stor-*
re utväg till KöpeSnmmans upplåning,
hvartill hägge i öfrigt under Anslagstiden
äga nödigt rådrum.
Enär "Utmätningen af' Gäldbunden»
Mans Fastighet, tillhör Kronobetjeningen
såsom tjenstepligt ooh Beskrifning och
Värdering å Egendomen äfven vid Utmätnings
-.tillfället bör verkställas, hvilken
förrättning, då den skall tjena håde till
fullständig vägledning för köpare och rättelse
vid derpå följande ytterligare Ämbets-åtgärder,
och följakteligen påfordrar
större sakkännedom, än som hos Nämnde-,
och Fjerdingsman i Allmänhet kan påräknas,
samt Krono betje ningens tillkommande
daatractamente och resekostnads er
O
, ,
sättning, i och för dessa förrättningar, t
jemförelse med Varupriser och öfrige förhållanden,
icke lärer tåla någon nedsättning
till beloppet, ooh redan utfärdade
Författningar innefatta både nödig oell bestämd
cmitroll, emot missbruk vid beräkningen
af slika arfvoden, anser Utskottet
RiksdagsFullmägtigen Jonas Nilssons äfven
härom i dess Motion gjorde framställningar,
icke förtjena afseende.
Beträffande slutligen Herr Biskopen af
Wingårdhs yrkande, dels om antagande hufvudsakligen
af LagCommitteens Förslag i
3 Gap. HandelsBalken, rörande så väl Fördringsegares
rättighet emot Borgenär, som
desse senare» ansvarighet för skulden sins»
emellan, dels ock oin förbud emot utfär
-
LngXJtskotttts Eetrinkfimlcti, I015
dan de af Skuldebref sill Iiineliafvaren, och
endossering af förskrifniiigar ställde till
Viss man eller Ordres, annorledes un ge*
norn Utsättande af den Persons namn, till
hvilken Öfverlåtelse!! sker; Så ock dä be»
rörde Lagförslag står i sammanhang med,
beli förutsätter flere andra af Cornmitteen
föreslagne ändringar i medborgerliga Hults*
förhållanden, jemte en förändrad Hätte»
gångsordning, hvarigenom Borgenärs rättigheter
i annan väg äro afsedde; oell eli
rättvis tillämpning af nu gällande Lagar
■Vidberörde Rättsfrågor, hufvudsakligen.lern*
ilar enahanda resultat med dem Herr Biskopen
åsyftat, utom då Borgen är ingången
såsom för egeii Skuld, i hvilket
fall Börg esmäinlen under den tid halis Borgen
är gällande, frivilligt satt sig i alldeles
enahanda beroende och Förhållande
till Fordringsegaren, sorn Gäldenären sjelf,
Fördenskull, enar ytterligare nied Utskottets
Öfvertygelse instämmer, att hvarje Lag,
sorn åsyftar inskränkning i Medborgares
fria användande af deras Credit, på Sätt
dem tjenligast synes, för vinnande af åsyftade
ändamål, icke stödjer sig på Rättsgrund,
eller Vid tillämphingeii torde af Allmänna
Opinionen gillas, och denna Credit då
den egenteligen grundar sig å personligt
förtroende, bor Upprätthållas genom den
Strängare påföljd för missbruk deraf, gom
de af Herr Biskoppeit åberopade Författningar
innehålla, anser Utskottet sig sakna
gällande skäi till antagande af de för»
IOIS LagUtskottets Bctätikandtn.
änrlrade Lagstadganden, hvilka Herr Biskopen
på ofvanfÖrmälte sätt föreslagit.
Rörande försäljning af ConcoursiViasSaS
fasta Egendom, samt rättighet att Gäldenär
bysätta, har Utskottet meddelat yttrande
i sammanhang med de öfrige i desse
ämnen afgifne och till Utskottets handläggning
ö (Verlein nade Motioner. Detta
tillika med någre Ledamöters skiljagtiga
yttranden öfverlemnas dock vördsamligeit
till Riksens Högloft. Ständers pröfning.
Stockholm den 16 Augusti 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Håg loft. Stånders Lagutskott
den 8 Julii 1823.
S. D, Justerades Betänkandet rörande
flere Motioner örn utmätning och försäljning
af fast Egendom; Hvarvid Ledamöterne
af Bondeståndet anmärkte, att de
med bifall till Herr Grefve Hårds Memorial,
ansågo En Månads betalningstid böra
beviljas vid fastighets försäljning på Utmätnings
Auction. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
LagUtskottett Retånkanden, 10x7
JN:o x5cp
Ankom cL 1 Sept* 1823*
Betänkande ofver väckt fråga om befrielse
för Rikets Ständers Bank ifran
skyldigheten att t Concurser
och Års-procla?na bevake sine etnot
Lös pant ägande fordringar.
Sedan Bankens FiscalsÅmbete uti Memorial
af den 22 sistlidne Julii fästat
Höglofl. BancoUtskottets uppmärksamhet
på angelägenheten af en Lagförklaring,
hvarigenom Banken kunde blifva bestämdt
befriad från skyldighet, att i Concoursers
ÅrS-proclama, bevaka sine emot Lös pant
ägande fordringar, i annat fall, än då Banken
ansåge panten otillräcklig och för bristen
ville hålla sig till Låntagarens person
och öfriga Egendom, samt BalicoUtskottet
med öfverlemnande af detta Memorial till
Riksens Höglofl, Ständer, uti skrifvelse
den 24 1 samma månad, ansett eii bestämd
förklaring Öfver nu gällande Författningar
i denna del vara af behofvet påkallad,
salut derföre tillstyrkt att Lagutskottet
måtte få sig uppdraget, att, på grund af
Evad uti Memorialet blifvit^ anfördt och
hemstäldt,, till Rikets Ständer inkomma
med dess Förslag och Utlåtande; Så hade
ej mindre Banco FiscalsÄmbetets Memorial
rois Lagutskottets BetHnkanderii'
än BancoUtskottets Skrifvelse blifvit af
samtelige Respecktive RiksStåiideri till LagUtskottets
åtgärd öfveriehinade.
Till grund för den gjorde framställningen
liar Råneo FiscalsÄmbetet änfördt*
att ehuru af 17 Gap-. HandelsBalken synes
följa, att den sorn liar lös pant i bänder,
måste lika med andre Borgenärer bevaka
sin fordran, borde likväl Innehafvare!! af
dylik pant i allmänhet destoheirö vara
befriad från en slik skyldighet, derest hail
icke, i ovisshet öm panteii ktmde förslå till
hans fulla förnöjande, genom bevakningen
ville hålla sin talan öppen emot Gäldeiiären,
och bereda sig rättighet att för bristen
dela ConcoursMassans öfrige tillgångar*
som pantén, genom öfverlemnande! till
panttagareii, redan innan Concursens början,
blifvit skiljd från Gäldenärens Bo*
så att dennes egande rätt, ehuru den icke
alldeles upphört, likväl icke blifver gällande
förr än Panthafvaren blifvit förnöjd
för dess lemnade penningeförstärkning jemte
ränta, om sådan är betingad; Ått något
äfventyr eller olägenhet af ett sådant allmänt
stadgande icke skall kunna uppkomma,
då GäldénärenS eller ConcoursMassans
rätt att lösa panten, för hvad den blifvit
utsatt till, inom den tid och på de vilkor,
som vid Pantsätningen blifvit betingade
Och Lagen i allmänhet bestämmer,
valder i sin fulla kraft och verkan bibehållen,
derest Gäldenären eller hans rätts
Innehafvare
Lagutskottet! Bitånlandtit* 10ig
»tulle finna förmånligare att lösa panten
än att låta panthafvaren behålla den emot
sin fordran; Men huru än frågan härom i
Allmänhet må anses, stall, hvad Banken
särskildt beträffar, bevakning af dess fordringar
för lån å Lösörepanter, särdeles
Guld och Silfver, merendels vara lika omöjlig
att verkställa , sorn den i sjelfva
verket skall synas öfverflödig och utan ändamål,
enär vid Pantsättning af Guld och
Silfver pantsättaren väl uppgifver ett namn,
stundom endast Initial-Bokstäfver, som antecknas
i Bankens Böcker, egenteligen. i
afsigt att förekomma, att panten icke må
lösas af obehörig person, .men LäneBankens
Tjenstemän icke kunna känna alla dem,
som inlemna panter till beläning, och följakteligen
icke eller conlrollera, om de
uppgifva sine rätta namn, och månge
Låntagare äfven nyttja fremmande personer
till Pantsättningens ombesörjande, hvilket
desto lättare kan ske och destomindre
af Banken förhindras, som förskrifniugar
för lån å dylik) säkerhet icke afgifvas,
hvarförutan Pantsedlarna, såsom stälde till
Innehafvaren, icke sällan af Låntagaren
föryttras till tredje Man; vid hvilket förhållande
Banken icke kan känna rätta Gäldenären,
och således ej eller af dc i Allmänna
Tidningarne införde underrättelser ora
Proclama erhålla någon upplysning, huruvida
desamma röra Bankens rätt; Och
La^Utskottets JBetänkänden. 6!>
loao LngUtskolms Rctånimdcn.
sorn Innehafvare af löspant icl<e eller har
samma ovilkorliga rättighet * att undfå
särskild kallelse, som i ii och 3i §. §. af
2 Cap. CöncursLagen är Intecknings hafvare
förvarad, skall Banken ipke vara x
tillfälle, att bevaka depå Guld och Silfver
utgifne lån, utan i den sällsynta händelse
att ConcursDomaren meddelar Banken särskild
underrättelse om inställelsedagen, med
bestämd uppgift på pantsedlens nummer
och innehåll samt i hvars namn lånet är
xipptaget; Men då af stadgandet i Sp puneten
al i668. års Banco Ordning den slutföljd
bor kunna dragas, att panten icke i
något fall kan af Egaren eller pantsedlens
innehafvare återfordras, förr an lånet med
dess intresse blifvit till LäiieBaiiken inbetaldt,
och flere författningar, samt deribland
sednast Kongl. Kungörelsen den 2g
Sept. 1818 förmå, att de Guld och Silfver
panter, för hvilka de undfångne lånen ej
inom Ett års förlopp omsättas, hemfalla
till Banken, samt någon tvifvel om desse
panters tillräcklighet till Bankens skadeslöshållande
ej kan ega ruin, så skall bevakning
af dylika lån, äfven der den är
möjlig, icke erfordras, enär pantegaren eller
dess rätts Innehafvare icke synas med
framgång kunna påstå att, i anseende till
försummad bevakning, utan lösen återfå
panten. Ehuru ett så beskaffadt anspråk,
FiscalsÄmbetet velerligt, icke någonsin emot.
Banken blifvit vackt, skall likväl en enskild
panthafrare, för underlåten bevakning i
Ln^V t skottets Betatikaiii}étté töåt
pantegarens Conetius, blifvit dömd att återställa
panten utan lösen» och sorn kännedomen
derom tilläfventyrs skulle kunna
föranleda till lika beskaffade påståenden emot
Banken, sorn, om de icke medförde någon
annan olägenhet, åtminstone ådroge Banken
kostsamma och vidlyftiga rättegångar,
bar FisealsÄmbetet ansett den förestagne
Lagförklaringen blifva nödig, och derjemte
anmärkt, att då Banken någon gång är i
tillfälle att bevaka ett emot pant af Guld
eller Silfver upptaget lån, kunna bevakningskostnaderne
stundom uppgå till lika
Belopp som LåneCapitalet och komma nästan
alltid att stå uti ett högst olämpligt
Förhållande till pantens värde, hvarigenom
antingen låntagaren eller dess rätts innehafvare,
i fall panten inom behörig lid
loses och förenämnde kostnader dervid ersättas
eller ock Banken, derest panten i
motsatt händelse till densamma hemfaller,
blifva lidande. Hvad åter angår Lån pä
LäneBaneoGapitäler och Silfver Sedlar ,
hvilka antecknas på de af LäneBanken utgifne
Obligationer, sorn derefter återställas
egaren, har FisealsÄmbetet ansett bevakningen
deraf blifva lika omöjlig och
mera öfverflödig än af Lån på Guld Och
Silfver, samt att hvad slutligen beträffar
lån pä Jern och andra exportabla elfecter,
det väl är lättare för Banken att låta dem
bevaka, emedan de utgöra ett ringare antal,
och Låntagaren alltid aflemnar sin
förskrifning; men i afseende på hvad som
losa LagUttktttets Bttänknndtn,
blifvit anfördt i frågan om bevakning i allmänhet
af fordringar mot löspant, har
FicalsÄmbetet trott, att den för Banken
föreslagne befrielse från bevaknings-skyldigheten,
äfven bör utsträckas till detta
slags lån.
Vid öfvervägande af hvad Banco FiealsÄmbetet
sålunda andragit och hemställt,
har Lagutskottet för sin del ansett, att då
Borgenärer i allmänhet, ehvad säkerhet de
än för sine fordringar innehafva, åligger
att i den ordning ConcoursLagen föreskrifYer,
uti Gäldenärs Concurs göra deras rätt
till betalning gällande, så vida de vilja en
sådan rätt tillgodonjuta, något skäl att
för Rikets Ständers Bank tillstyrka undantag
från denna allmänna skyldighet destomindre
förekommer, hvad de fordringar emot
löspant angå, för hvilka vid lånens utlemnande
Banken af låntagarne emottagit ordentliga
Skuldförbindelser, som Banken i
desse fall icke saknar kännedom, om låntagarens
namn och hemvist, och följakteligen,
om än, vid dess inträffande Concurs,
Banken icke skulle såsom fordringsegare
uppgifvas, och på denna grund komma att
sakna särskildt kallelse, Banken likväl är
i tillfälle att af kungörelserna i Allmänna
Tidningarne inhemta den kännedom , om
inställelsedagen, som för bevakningen är
nödig.
Hvad deremot vidkommer sådane Bankens
fordringar emot löspant, för hvilka
fknldsedlar icke af låntagarne aflemna»,
Lag Utskottets Betånhandettl
utan endast så beskaffad anteckning sker i Bankens
Böcker, att vid lånets inbetalning panten
icke må till obehörig person utleninas;
Så enär BancoOrdningen godkenner detta
Utlånings^sätt oell tillåter, att pantsedlarne
ställas på Inneliafvaren, samt det således
för Banken är aldeles omöjligt, att
kunna den verkliga Låntagaren eller Pantegarein,
beldst pantsättningeil ofta sk er genom
tredje mans försorg, och Pantsedlarne
ej sällan man och man emellan öfverlåtas,
anser Utskottet, att för så beskaffade
utlåningar kan någon skyldighet för
Banken, att desamma vid inträffande Concours
bevaka, så mycket mindre uppstå,
som Banken i detta fall egentligen är Gäldenär
och ensam afgifvit skuldförbindelse;
men då det är en verklig omöjlighet för
Banken, att bevaka en fordran hos en Gäldenär,
den Banken icke känner, och BancoFiscalsÄmbetet
jemväl medgifvit, att påstående
om en sådan bevakningsskyldighet
alldrig emot Banken skett, tror Utskottet
det vara öfverflödigt, att genom ett
särskildt stadgande befria Banken från en
bevakning, sorn icke genom någon lag är
Banken ålagd, som alldrig blifvit Banken
affordrad, och som det icke stått i Bankens
magt att någonsin fullgöra; och på dessa
skäl afstyrker Utskottet den af Banco
Utskottet begärte Lagförklaring; Hvilket
dock Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
vördsamligen hemställes. Stockholm
den 26 Augusti 1823»
1024 IflgVt skot tets Betånknnden,
N:o 160,
Ankom den 5 Sept. idad
'Riksens' Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts
Utlåtande, i anledning af
yrkad rättighet för "Norrlands Allmoge
, att i Stockholm få sälja sive
Victualievaror och Fegel i Bodar,
Uti ett från hedervärda Bonde Ståndet
till Lag samt Ekonomi Utskottens gemensamma
behandling remitteradt Memorial,
har RiksdagsFullmägtigen Carl Henric
Bergman, från Gefleborgs Län, efter
framställning af de olägenheter, som skola
tillskyndas Norrlands Allmoge derigenom,
att den nödgas å öppet torg utbjuda
och försälja sine varor af lin, väfnader;
Fågel, Renkött m. m. hvilka varor i en
oblid väderlek ofta förskämmas, yrkat,
att nämnde Allmoge måtte berättigas, att
få i Bodar försälja sine till Stockholm
införande så beskaffade varor i lika små
partier, sorn på torgen; hvarmed samtelige
Fidlmägtige från Rikets Norra Provincer
s’g förenat; Äfvensom Johan Bengtsson
från VesterNorrland dervid tillagt, att Allmogen,
som är underkastad visitation vid
Tullen, och derstädes vid inträffande regn
-
Lagutskottet! Betdnkanden. loij
.Väder ofta blottstäld för skada å deras finare
väfnader och andre varor, åtminstone
borde, under det visitationen förehafves
eller afbidas, kunna uti säkert skjul
eller förvaringsrum få vistas; hvilka byggnader
alltså borde, efter hans tanka, på
Statens bekostnad uppföras.
Vid öfvervägande af detta ämne hafva
Utskotten inhemtat, att den tvångslag,
enligt hvilken Norrländniugen måste på
Öppet torg försälja sine varor, tillkommit
genom Kongl. Comtnerce Collegii Kungörelse
den 31 Maji 1790 och Öfverståthållare
Ämbetets Kungörelse den 29 Dec. 181 a
samt att desse stadganden grunda sig dels
på Victualie Handels Societetens klagan öfver
intrång i deras rättigheter, dels på
Stockholms Stads Magistrats anmälan, att
Staden skall hafva förloradt i inkomster
genom det oskick, som börjat taga öfverhand,
att Lantmannen icke körde till Torget
med sine varor,
Utskotten kunna icke inse, huru det
kan mindre leda till Victualie Handels Societetens
förfång, att Lantmannen säljer sine
varor på torget, under bär himmel, än
om lian föryttrar dem i en för tillfället
uppförd bod invid torget; och någon fara
för minskning i Stadens inkomster genom
ett sådant försäljnings-sätt visar sig icke
eller för Utskotten, enär controllen på
Vågpenningarnes erläggande derigenom icke
i ringaste målto försvåras, emedan Landtmånnen,
ehvad hans varor säljas i bod
102$ T.ngUt skottets Betankanden.
eller öppet på torget, måste till sin säkerhet
förse sig med vågsedel eller bevis, att
afgiften till Staden är erlagd,
Då härtill kommer, att Norrländska
Städernes Handlande ega att i hodar försälja,
hvad de af victualie varor hit medföra,
och då samma skäl, sorn föranledt denna
frihet för Städernes innevånare i Norrland
med lika rättvisa och billighet mäste tala
för landets; så anse Utskotten sig ega fullkomlig
anledning tillstyrka Riksens Högloft,
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t med
upphäfvande af ofvannämnde föreskrifter,
1 Nåder tillåta Norrländska Allmogen, att
i bodar vid allmänna ställen i Stockholm
få sine hithörande väfnader, fågel, vildt
och victualie varor försälja till lika små
partier, som på torgen.
Hvad deremot beträffar Johan Bengtssons
Förslag, att Byggnader på Statens
bekostnad borde uppföras, hvarest Allmogens
varor under påstående visitation vid tullen
kunde förvaras, så får Norrländska
Allmogen i detta afseende t icke vidkännas
större olägenheter, än hvar och en är underkastad,
sorn till Staden inför varor; och
Utskotten finna derföre icke skäl, att tillstyrka
bifall till berörde motion. Stockholm
den. 2Q Augusti i8a3.
Lagutskottet: Bettinktiniien,' 1027
N:o 161
Ankom den 5 September 1823.
."Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonovuUtskotts
utlåtande, i avledning af
väckt motion, 0?//, Fabriks Gesällers
ställande under Tjenstehjons stad-
g an.
Till Lag och Ekonomi Utskottens gemensamma
pröfning har Vällofl. BorgareStåndet
remitterat: 1:0 Ett Memorial af
Herr Ekelund, som yrkar: att klädes Fabriks-Gesäller
måtte hädanefter blifva stal—
de under allmänna Tjenstehjons stadgan,
med bibehållande likväl af det i Kongl.
Hallordningen stadgande vilkor, att de
innan afflyttningen skola betala sin skuld
till Fabriksidkaren samt vid uppsägningstiden
för uppfyllandet deraf ställa antaglig
borgen;’"’ och 2:0 ett anförande af Herr
Lenning, hvilken föreslagit, att enahanda
stadgande måtte för alla till Fabrikerna
hörande Arbetare vidtagas.
Då denna Motion till någon del åsyftar
ändring i 5 §. 6 Art. af Kongl. Maj:ts
förnyade Hallordning, den 2 April 1770,
anse Utskotten sig här böra ordagrant intaga
samma §: Den år af följande lydelse:
102S La^Utskottets BetHnknndeit,
”Likasom mästare kunna ombyta Gesäller,
så ega ock Gesäller ombyta Mästare. Är
viss lid, som ej må.sträckas öfver sex år,
aftald, förblifve dervid. Är ej viss tid
betingad, vare uppsägning en månad för-*
ut. Står Gesäll i skuld, vare då skyldig
den först afarbeta, så framt, ej annorlunda
åsämjes,”
Få olägenheter lära så allmänt och
med så mycket skäl vara öfverklagade,
sorn den Gesäller i allmänhet hittills lern*
}tade frihet att kringvandra; och Utskotten
hafva derföre, i frågan om Näringsfribeten
tillstyrkt, att Handtverks Gesäller
böra, med vissa iakttagelser, ställas under
TjenstehjonsStadgan. Då nu den lika beskaffade
frihet, som FabriksGesällerne åtnjuta,
mäste medföra ändå svårare följder
och verkningar, i samma mån, sorn .Fabri
kcrne dels äro fria för hvar och en att
idka och således draga till sig flera arbetare,
dels och erfodra clyrare Rndimaterier,
hvilkas förskämning i brist af arbetare
alltså blir känbar; så får Utskotten,! i
likhet med hvad de i afseende på Handtverks
Gesäller förut tillstyrkt, och med
den utsträckning af Herr Ekelunds motion
sorn Herr Lenning yrkat, föreslå, att med
alla Fabriks Gesällers och arbetares antagande,
afflyttning, förbindelser emot
Idkarnc, motsvarande rättigheter och ansvarighet,
derest de icke förse sig med laga
försvar och sysselsättning, skall, så vidt
icke annorlunda förbehålles genom, sär
-
lagutskottet! Bettinkanden. 1029
skildte Contracter, de der i sådant tall
Linda till efterrättelse, förhållas efter Tjenstehj
oirs stadgaii, likväl med de undantag,
att de må städslas på halft år, - alt uppsägningstiden
å ömsesidor bestämmes till
arne månader före flyttningstiden och att
de ej i tjeuslen användas till annat arbete,
än hvartill de blifvit antagne;
Med den nu föreslagne inskränkning,
i Fabriks arbetares uppsägnings oell affiytningsrättighel
kunna Utskotten dock ingalunda
förena det vilkor, som Hallordningen
i afseende pä Gesällers skyldighet att
före afftyttniligen afarbeta sin skuld lill
mästare föreskrifver, än mindre det af
Herr Ekelund föreslagne tillägg dertill:
att Gesäll vid uppsägningstiden skall för
uppfyllandet af sin skuld ställa antaglig
borgen. Ofvan intagne §: af Hallordningen
visar klart, att den Gesällerne lemnade
rättighet, att hvarje månad kunna afflytta
varit motvägd af skyldigheten att först
afarbeta deras skuld; ock då denna frihet
blifvit dem betagen, kan det med billighet
icke förenas, att endast bibehålla den dem
ålaggde skyldigheten. Men utom det, att
Utskotten icke finna stöd af Lag eller rättsgrunder
till en ovillkorlig föreskrift för
Gäldenär, att ställa borgen för sin skuld,
kunna Utskotten icke förbise, huru sora
Fabriksidkare, genom ett dyligt stadgande
möjligen skulle kunna i en beständig servitude
bibehålla skuldsatte Arbetare, då
det på honom ankom att godkänna elier
LagUcskottetf Betånknnden,
förkasta den borgen, de ställde; Och på
desse grunder, samt då öfrige förhållanden
• emellan idkare och deras arbetare
komma alt bestämmas efter Tjenstehjon»
stadgan, anse Utskotten någon särskild
fördel icke hädanefter böra idkarne, vid
utbekommande af deras fordringar, hos arbetarne
tillkomma. Stockholm den ac> Au*
gusti iSaS,
JNT:o 162,
Ankom den 5 Sept. 1828,
Riksens Hoglaft. Ständers Lag saint
Allmänna Besvärs och Ekonomi Utskotts
Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottens
afgifne Betänkande N:o 83, om yrkade
utvägar att förekomma lösey
men arbetsföre personers kringstrykande
och bettlande.
Vällofl. Borgare Ståndet har, genom
Protocolls Utdrag af den a5 nästlidne
Junii, till Utskottens förnyade handläggning
återlemna! ofvannämnda Betänkande, på
grund af dervid gjorde anmärkningar af
Herr Cederborg, sorn anfördt: Att miss
-
Lagutskottets Et tänkande n. 1031
bruk med utfärdande af pass visserligen böra
!Örekonni!as, men att äfven de föreskrifter,
hvilka Utskotten i sådant afseende föreslagit,
syntes vara af en för den medborgerliga
friheten vådlig beskaffenhet, emedan
en fattig person mången gång kan
behöfva resa i enskilde angelägenheter,
men, med tillämpning af nämnde föreskrifter,
det skulle kunna bero af en kittslig
Tjensteman, att derifrån hindra honom;
hvarförutan Herr Cederborg erindrat,
att, ehuru, äfven han väckt Motion, om åtgärder
att förekomma lösdrifvares kringstyrkande;
Utskotten likväl icke i nämnde
Betänkande upptagit och besvarat densamma;
Af Herr Limnelius, sora yttradt,
att långt ifrån att lika med Utskotten
yrka uppbyggande af Arbets-och Corrections
hus i hvarje län, skulle Herr Limnelius
heldre önskat, att något sådant alldrig
funnits till, ty ju flere arbetshus,
som tillskapas, desto flera blifva föremålen
för dylika inrättningar, hvarest lösdrifvare
hafva större fördelar, än de kunna
på annat sätt skaffa sig sjelfva, och åtminstone
borde ej andre än brottslingar
derstädes insättas: af Herr Montan, som förmenat,
att Utskotten bort föreslå ansvar
för den Tjensteman, som utfärdar pass åt
obehörige personer, hvartill Utskotten skola
egt desto större skäl, som de sjelfve
medgifvit de många missbruk, hvilka i
detta hänseende egt rum ; och yrkar Herr
Pontan derföre, att, utom straff bör äfven
iqo<x LagUtsftottet t Bet folk anden.
ersa ttn i 11 gs-sk vidi gliet stadgas för ali deit
kostnad och skada, som passhafvaren förorsakar
de orter, uti hvilkällan kringstryker.
Hvad sålunda blifvit aiifördt hafva
Utskotten till pröfning forehaft; Och hvad
först angår den gjorda anmärkningen, att'
de föreskrifter, hvilka Utskotten föreslagit,
skulle vara af en för den nied borgerliga
friheten vådlig beskaffenhet, emedan en
fattig person mången gång kunde behöfva
resa i enskilda angelägenheter, niell med
tillämpning af nämnde föreskrifter, det skulle
kunna bero af en kittslig tjensteman,
att derifrån hindra honom, hvilken anmärkning
lärer åsyfta hvad som blifvit föreslagit
i a:dra pU lie te 11 af Utskottens Betänkande,
att nemligen då den Sökande befinnes
ega hustru eller barn, sorn ärö i
behof af hans Vård, pass icke förr bör honom
meddelas, än uppgift blifvit leornad,
och någon slags säkerhet stahl, huru desse
under frånvaron vårdas, utan att falla
fattigvården till last, så få Utskotten härvid
upplysa, att detta tillstyrkande härleder
sig ifrån den osed, som ej sällan eger
rum, att personer af arbetande classen
Öfvergifva hustrur och barn, utan att sedermera
återkomma, eller i minsta mån
vårda sig om deras utkomst och bärgning,
anseende ett sådant afiaasnande para det
O t .
beqvämligaste medel, att befria sig ifrån
skyldigheter, hvilka dem såsom make och
fader åligga. Ett sådant egenvilligt för
-
Lagutskottet! Bétatihnadrtt. i&33
närmande af de lieligaste förbindelser bor
ostridigt af Lagarne, så vidt möjligt är
fö re korn vilas, och Utskotten hafva icke funnit
någon lämpligare utväg» än den Utskotten
i detta hänseende föreslagit Policetnagten
bör för allt uppfylla sitt ändamål,
icke förlamas genom att för långt utsträcktaföreskrifter
fördess verksamhet, hvilka
i allt fall måste blifva ofullständiga;
och örn äfven denna magts handhafvare
någon gång skulle missbruka det förtroende
till deras urskiljning och oväld som
lagarne förutsätta, så eger den förolämpade
att å vederbörlig ort deruti söka rättelse,
hvilken ej lärer uteblifva då hans
klagan finnes befogad,
I afseende på den gjorda anmärkningen
deremot, att Utskotten skola tillstyrkt
arbets och Correctiönshus i Jivarje län, då
det vore bättre att sådane icke finnas till,
få Utskotten förklara, att de endast i förbigående
vitsordat nyttan af sådane Inrättningar,
utan att likväl yttra något direct
tillstyrkande derom; Oell Utskotten kunna
icke heller frångå sin mening, om samma
anstalters nödvändighet och fördelar, då
de äro ändamåls enligt inrättade: en tanka,
som erfarenheten i Öfrigt tillräckligt
besannat» genom de alltformånga exemplen
af lösdrifvare, hvilka under ett sysloiöst
kringstrykande, i saknad af försvar och
arbete, som äfven vanan vid lättja gjort
för dem förhatligt, stört den allmänna säkerheten
och begått förnyade brott, hvil
-
10-34 LagUtskottets Bet änkan Jen',
ka det är Samhällets pligt att söka förekomma
, men hvilket åter ej lämpligare
än genom Correctionshus synes kunna verkställas,
der tvånget till arbete och ett ordentligt
lefnadssätt, sluteligen öfvergår till
vana, af hvilken, understödd af förbättrade
tänkesätt, man omsider bör kunna hoppas
att åt Samhället återgifva en nyttig medlem,
i stället för en fruktansvärd och skadlig.
Vidkommande åter hvad erindradt
blifvit, att Utskotten bordt föreslå ansvar
för den Tjensteman, som utfärdar pass åt
obehörige personer, samt att ersättningsskyldighet
borde stadgas för all den kostnad
och skada, som passhafvarén förorsakar
de orter uti hvilka han kringstryker;
så få Utskotten upplysa, att, genom i3 §.
uti Kongl. Maj:ts Nådiga påbud af den i4
Augusti 1812. om-Resandes skyldighet, att
med behörigt pass vara försedde, samt
hvad dervid bör iaktagas, redan är,vordet
stadgadt, att försummelse och öfverlåtenhet
af underbörande Ämbets och Tjenstemän,
att handhafva ofvannämnde Författning
anses såsom annat tjenstefel. Detta
stadgande anse Utskotten lämpligast motsvara
den uraktlåtenhet hvarom här är fråga,
hvadan något ytterligare ansvar enligt
Utskottens tanka icke är af nöden; heldst
den ersättningå-skyldighet, som blifvit föreslagen,
dels blifve ganska svår att bestämma,
dels skulle kunna ådraga pass
g
ifvar en
LagUtskottttt BttHnkandeit, 1035-
gifvaren de svåraste följder, vida Öfverstigande
storleken och beskaffenhet af hans
förseelse, och således icke står i öfverensstämmelse
med de sanna grunderne för all
strafflag.
Beträffande slutligen Herr Cederborgs
anmärkning, att den Motion, han i detta
ämne väckt icke blifvit upptagen och besvarad,
så få Utskotten härvid upplysa,
att då Herr Cederborgs Memorial hufvudsakligen
rörer frågan, om förekommande af
Glas- Porcellains och Smideshandlares obehöriga
kringstrykande , men endast i förbigående
omnämner olägenheterne af sådane
fångars kringvandrande, som från
Fästningarne Lösgifvas, hafva Utskotten
ansett detta Memorial lämpligast böra hänföras
tili de flere Motioner, som i förstnämnde
ämne blifvit gjorde, hvadan äfven
detsamma uti Ekonomiutskottet den
19 nästlidne Augusti deröfver afgifne Betänkande
blifvit upptaget och besvarat. I
öfrigt få Utskotten tillkännagifva, att nu
ifrågavarande Betänkande blifvit af Högloft.
Bidderskapet och Adeln, Högv. PresteStåndet,
samt Hederv. BondeStåndet bifallet,
af sistnämnde Stånd likväl med undantag
af den del, som har sammanhang med
allmänna Fattigvården. Hvilket dock till
Riksens Höglofl. Ständers pröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 2g Augusti
1823.
J^agUtskottels Betänkanderir 66
IcigS LagVtskottets Btthnkanåéni
H.‘o i63.
Antom d. 5 Sept 1823.
"Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, angående yrkad
ändring uti Kongl. Brefvet den
14 April 1791, samt Kongl. Förordningen
om Landtmät er i et i Riket
den ia Augusti 1783, i hvad
rörer föreskriften om skiftens antal
vid Storskiftes föråttningar.
Uti ett från Hedervärda BondeSlåndet,
den tredje sislledne Martii, tili Lagutskottet
remitteradt Memorial af Riksdags
Fullmägtigen Carl Hendricsson Bergman,
från Gefleborgs Län, anföres: Att, enligt
ofvannämnda Kongl. Bref böra, enär Storskiftes
Förrättningar uppvisas bos HäradsRätterne,
desse noga jéfterse, huruvida skiftens
antal, med Landtmäteri Författningar-?
ne instämma, samt i annat fall, derest förordningens
innehåll i denna del icke funnes
vara rätteligen iakttagen, änskönt tvist
ej yppas, ingen fastställelse derå meddela,
utan den skedda delningen endast tjena
Vederbörande till efterrättelse, så länge de
enhälligt dermed utnöjas, men x Kongl,
LagUtskott ett slet inbunden. 103*7
Förordningen, om Landtmäteriet i Riket,
skall likväl enligt Riksdagsmannens tanka,
en oell annan ändring vara högst nödig,
enär uti de Norra or terne finnas åtskilliga
från hvarandra spridda så kallade upprödjningar,
eller vattensjuka ängar, sorn i anseende
till deras sämre .beskaffenhet, omöjligen
förmenas kunna, efter vanlig gradering,
tilldelas en jordegare.
Då hvarje Granne inom byen nödgas
deraf taga sina vissa lotter, hvarigenom ofta
inträffar, att någon inom Bylaget, måste
erhålla flere skift än författningarne tillåta
samt af sådan orsak under stundom skall
hända, att Domaren vägrar lemna den äskade
stadfästelsen, hemställes, att, om ock
Föreskriften, angående skiftens antal, någon
gång skulle i ofvanomförmälte måtto
Öfverskridas, sådant ej bor hindra HäradsRätten
att fastställa en delning, hvarmed
alla Vederbörande förklaradt sig nöjde.
Uti detta Memorial har Johan Longberg instämd
t, med tillägg, att å alla de orter af
Rikets Norra Pro vincet, der föreskriften i
Storskiftes Stadgan om skiftens antal, titan
jordegares uppenbara skada och förderf
icke kan följas, sådane egodelningar, sorn
hittills varit vanlige och grunda sig på
locala omständigheter, bora få verkställas,
och fastställelse „ derå icke vägras, när
jordegarne med den gjorda delningen nöjde,
sådant yrka, helast i annat fall den
tilltagande odlingsfliten skulle qväfvas och
den idoge Iordbrukarcn förlora nyttan af
1033 LagUtskottett Retänkanåen.
flere års mödor och besvär; uti hvilken
tanka åtskillige af Ståndets Ledamöter sig
förenadt.
Jdvad sålunda blifvit anfördt, hafva
Utskotten till pröfning förehaft; Och ehuru
Utskotten ansett sig ej kanna oinskränkt
tillstyrka det förslag RiksdagsFullmiigtigen.
Bergman uppgifvit': att Häradsrätt ej hurde
vara hindräd, att fastställa en storskiftes
delning) hvarmed alla Vederbörande
förklaradt sig nöjde, om ock föreskriften
om skiftens antal någon gång skulle ÖfverskridaS)
enär ett sådant Förslag synes
Utskotten icke öfverensstämma med Enskiftés
Författningens anda och den dermed
åsyftade redighet och enhet i skiftläggningen,
hafva Utskotten likväl till förekommande
af dé öfvérklagade olägenheterne
och af de förluster) som genom ifrågavarande
stadgande kail för Enskilde jordegare
uppkomma) ansett lämpligt föreslå)
att hvad 2 Mom. 4 §• samt 3 Mom. 5 §.
af Kongl. MajrtS Nådiga Förordning , om
En skiften af den 2 Februarii 1807 stadga)
angående delningen af så beskaffad Mark)
som den ifrågavarande) äfven må lämpas
till Storskiften, så att dervid forst bor ur*
skiljas hvilka ägor 1 sämfälligheteii af åker)
äng ut-och betesmarker äro af den odlingsbara
beskaffenhet, att de såsom till åker
och äng eller så kalladt Circulations bruk
tjenlige, kunna i storskiflesdelningen intagas
och hvilka deremot befinnas i det ofruktbara
tillstånd, att de oaktadt vederlag,
LagViskottett Bet Åttkanten, *039
icke böra emot inegor beräknas eller utdelas,
såsom bergig och mycket stenbunden
mark, sträf och mager sandmo, måssar,
kärr och sidländta madängar, för hvilka
affall felas, med flere sådane ofruktbara
ställen, dock att dessa icke tilltagas större
än nödvändigheten fordrar och så afrösas,
att ingen stridighet om gränsorne framdeles
må uppkomma ; samt att desse således
afskiljde sämre egor derefter måge särskildt
fördelas, dock att hvart hemmans andel
deraf, om möjligt är, förenas med dess
erhållna lott, eller lägges så nära derintill,
som omständigheter ne medgifva. Och
få Utskotten på grund häraf vördsamt hemställa,
att Riksens Höglofi. Ständer ville
Iros Kongl. Maj:st i underdånighet anhålla,
om utfärdandet af ett tillägg uti StorskiftesFörfattningarne,
i likhet med de af Utskotten
här ofvan föreslagne grunder. Hvilket
dock till Riksens Höglofi. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 29 Augusti 1823,
JNT:o 164-
Ankom den 5 Sept. 1823,
Riksens Höglofi. Ständers Lag samt
Allmänna Besvärs och Ekonomi Ut
-
ie>4® LegVt skot tets BetHnkattäe».
skotts Utlåtande, i anledning af
yrkad förändring uti EnskiftesFörordningen,
i hvad den angår, huru
med föregången Stor skif'tes delningförhållas
bör, då enskifte begäres.
Hederv. Bon de Staude t tiar,, genom ProtocollsUtdrag
af d^n 2.8- sist?.. Februarii
till Utskottens förenade åtgärd ö fverlemna t
ett Memorial a f Riks da gsFu 11 m ägt i’ge u Anders
Hansson, från Upsala Län, deruti anmärkes:-
att ehuru stadgandet uti KonglMajis
Nådiga EnskiftesFörardaing den x
Februarii 1807, att föregående Storskiftes
eller andre egodelningar ej äro- h,inderligeför
verkställandet af ett begärt Enskifte
och befrämja utbrytning af egor från samfällighet
i en by, för att derigenom bereda
en fördelaktigare odling af jorden ,, skall
det likväl ej alltid svara emot detta åsyftade
ändamål, utan ofta tjena den ränkfulle
till förevändning, då han antingen
vill tillfoga sina grannar kostnaden af en
ny egodelning, eiler ock egennyttigt åtkomma
deras egor, sorn genom flit och
omtanka blifvit betydligt bättre hafna de*
än lians egna.,' Till förekommande af dylika
missbruk föreslår RiksdagsFullmägtigen
den förändring i nu gällande EnskiftsFörordning:
att en föregående Laglig Storskiftesdelning
ej må brytas elier förändras
af ett begärt Enskifte, så vida förstnämnde
delning finnes, vara så beskaffad, att
hvarje delegare i eu samfällighet dervid
F Lagutskottets Betänkande») 104?
undfått i Åker endast ett skifte i hvarje
årgång, samt hans öfrige tillhörigheter af
Äng, Betesmark och Skog blifvit samlade
på ett för hvarje del deraf lämpligt ställe,
och hvarigenom den så mycket uppmuntrade
utbrytningen af egor redan synes
hafva vunnit fullbordan; och har RiksdagsFullmägtigen
Erik Paulsson, från Elfsborgs
Län, härmed sig förenat.
Med kännedom af den vesentliga båtnad,
som redan verkstälde Enskiften medfört,
i afseende på Jordbrukets förkofran
och jordens förbättrade häfd, hafva Utskotten
ansett sig icke böra tillstyrka något,
sorn i minsta mån kunde lägga hinder
i vägen för Enskiftesförrättningars laglikmätiga
verkställighet, och då nu väckte
motio'n åsyfter en rubbning uti den i EnskiftesFörfattningar
stadgade grund, att den
delegare i Byelag, som åstundar att få sina egori
Enskifte utbrutne och i ett sammanhang
afskilde, skall dertill ega vitsord, utan att
några förut gjorde aftal eller faststälde delningar
måga i vägen ligga, finna Utskotten
så mycket mindre anledning, att ofvannämnde
förslag understödja, som Enskifte,
i det fall Motionairen uppgifvit,
synes med större lätthet kunna ske, då
egaren förut blifvit genom Storskifte sammandragne;
Hvilket dock till Riksens Höglo
fl. Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 39 Augusti 1820.
104& LagUtskotttts Bftiinkanicn,
i
N:o 165
Ankom den 5 September 182.3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- saint
Allmänna Besvärs- och Ekon omi Utskotts
utlät ande , i anledning af
väckt fråga, att, vid en blifvande
ny Domstols organisation, förlikningsåtgärderne
mätte skiljas ifrån Domstolarne
och uppdragas åt särskilde
Nämnder.
Uti Remiss af den 12 sistlidne månad
liar Högloft. Ridderskapet och Adeln till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
gemensamma behandling remitterat
ett anförande af Herr von Hartmansdorff
„ August, deruti lian, efter en
allmän framställning af sin åsigt rörande
FörlikningsNämnders organisation och beskaffenhet,
samt deras redan visade nytta
i grannriket Norrige, hemställer, att Riksens
Höglofl. Ständer måtte, genom underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit, uttrycka
deras önskan, att vid den nj^a Domstolsorganisationen
särdeles afseende måtte fästas
vid förliknings-åtgärdernes skiljande
ifrån Domstolarne och uppdragande åt särskilde
Nämnder, samt att om Kongl. Majit
skulle med Riksens Högloft. Ständer in
-
Lagutskottet* BetånkanLen, 1043
stämma uti en lika åsigt af ämnet, LagCommitteen
måtte erhålla uppdrag att i enlighet
dermed uppgöra förslag1.
Efter behörigt öfvervägande af hvad
salunda blifvit hemstäldt och dermed sammanhang
eger, fa Utskotten vördsamt anföra,
att Utskotten, som erkänna de vigtiga
fördelarne af Municipal-inrättningar i
allmänhet, hvarigenom folket sjelft kommer
i närmare tillfälle att deltaga i afgörandet
i egne angelägenheter, äfven finna
hvad Herr von Hartmansdoff föreslagit, i
afseende på Förl ikni ngsNänander* vara för-.
tjent af mycken uppmärksamhet; men då
hvarken Utskotten eller Riksens Högloft.
Ständer torde vara i tillfälle, att, i sakens
nuvarande skick och innan frågan omförändring
i Domstols-organisationen till pröfning
förekommit, taga Herr von Hartmansdorfts
förslag i särskildt öfvervägande och
sig deröfver bestämdt utlåta, så hafva Utskotten
ansett sig höra tillstyrka Riksens
Högloft. Ständer, att till Kongl. Majit i
underdånig Skrifvelse öfverlemna detta Herr
von Hartmansdorffs Memorial, med underdånig
anhållan, att det måtte i nåder meddelas
LagCommitteen, hvilken å hans framställda
Förslag icke lärer underlåta att göra
det afseende, som detsamma må kunna
förtjena.
Dock underställes detta vördsammeligen
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning.
Stockholm den 29 Augusti 1823.
1^44 Lagö t shott et s Bethknmlen.
N:o 166.
Antom elen 5 Sept. i8a3
M '.sens Häglofl. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonoviiUtskotts
utlåtande, i avledning af gjorde
amnkrkningnr vid Utskottens Betänkande
angående Byggnads skyldigheten
vid Kyrkoherdebostaden.
Detta Betänkande har blifvit återremitterad
t frän Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Hedervärda BondeStändet, på
grund af de anmärkningar, som innom
desse Stånd dervid blifvit gjorda, och hvilka
innefatta:
1:0 Att Utskotten ansedt öfverflödigt
lemna någon åtgärd till förtydligande eiler
närmare bestämmande af föreskrifterne
i 2 §. af 26 Gapitlet ByggningaBalken
angående Presternes skyldighet att underhålla
hasen å deras boställen, hvadan det
yrkas, alt en förklaring af denna § borde
utfärdas, som bestämmer huru långt Prostens
skyldighet att reparera och underhålla
må sträcka sig, äfven som när Sockneraäns
skyldighet att Bygga och bättra skall
cg a rum, i hvilket afseende förslagsvis
hemställes, att bresten alltid borde reparera,
och att församlingens åtgärd ej skulle
vidtaga förr än byggnaden vöre till Reparation
oduglig, och derföre borde nybyggas.
LagUtskattetf Betänkande«. 1045
2:0 Att då Utskotten icke ansett sig
kunna tillstyrka ett allmänt upphäfvande
af skyldigheten att bygga och underhålla
Tionde lada., enär det förändrade sättet
för Pastoraliernes utgörande icke grundar
sig på allmän Lag utan på särskildte ingångue
Gontracter, hvilka endast på viss
tid kunna afslutas, efter hvilken tids förlopp
det kan vara vederbörande obetaget,
att i Stöd af Lag och privilegier yrka tiondens
erläggande i skaft, då ladan åter
blir behöflig, så borde dock hos Kongl.
Maj:t underdånig anhållan göras, om utfärdande
af den nådiga förklaring att där
Gontracter om Pastoraliernes utgörande i
Spannemål äro för visse år uppgjorde eller
framdeles uppgöras, församlingarne må,
så länge Contracterne gälla, vara befriade
från skyldigheten att underhålla Tiondelada,
och berättigade att densamma efter
godtfinnande disponera.
Utskotten hafva tagit detta i noggrannt
Öfvervägande , och få derefter vördsamt
anföra: att hvad första puncten heträffar,
eller Parter nes skyldighet att underhålla
sina Prestebohl, så och ali den stund 2
§. 26 Gap. ByggningaBalken tydeligen bestämmer:
att bresten är skyldig hälla husen
vid magt med egen kostnad, utom när
de af ålder och bruk och ej af Pt estens vanryckt
förfalla, då Sockne männen skola them
bygga och bättra på therns kostnad, synes i
Utskottens tanka ej mindre beskaffenheten
af Pvestens underhälls skyldighet, än grän
-
I04-1’ Lagutskottett Betdnhanden.
sen dit den sträcker sig, samt der Socknemännens
vidtaga vara tillräckligen angifven
och bestämd; och om, såsom an-?,
märkt blifvit, Församlingar stundom blifvit
ålagde en obehörig uliderhå
het, emedan Domaren ansett husen icke
hafva förfallit genom Prästens vanryckt,
Så lärer sådant icke kunna med skäl anses
såsom en följd af ett obestämdt eller felagtigt
uttryck af Lagstiftarens mening, hvilken
i detta afseende synes tydlig och klar,
utan fast heldre böra ti Ilsk lif vas Lagskiparens
felagtiga tillämpning deraf, i fidi
förhållanctet verkligen varit annorlunda.
Utskotten finna sig derjemte af dessa
anmärkningar föranledde, att begagna detta
tillfälle, för att erinra om vådan deraf
atti allmänna sta.dgandeu alltför noga vilja
bestämma och upptaga alla förekommande
speciella händelser och fall,, hvarigenom
Lagen går miste om sin väsenteliga
egenskap af allmännelighet. • På sådant
sätt skulle förenämnde Lagrum om Byggnads-skylldigheter
å Pr estebohl i sjelfva verket
obehörigen förändras_, och komma att
innefatta annat än hvad dermed verkeligen
åsyftas, öm den förklaring deraf, som nu
blifvit yrkad, biföJUes, att nemligen församlingens
åtgärd dervid ej i något fall
skulle vidtaga, förr än byggnaden vore lill
Reparajion oduglig, emedan Pastor icke då
egde att påräkna församlingens biträde i
händelse att vådeld, åska, eller annan oafvärjbar
naturhändelse till större eller min
-
ImUtsknttflf Betrinknndtn. 1047
dre del förstörde boställsbyggnaden, hvilket
biträde nu likväl är honom i Lagen
tydligen tillerkändt.
På dessa skäl kunna Utskotten icke
tillstyrka någon förändring i denna del
af Betänkandet. Och förmoda Utskotten
att de lin Öfverklagåde ölägenheterne skola
till betydlig del förekommas, om, såsom
Utskotten hemStäldtj Huse Sy ner å Prestebohl
komma att ordentligen hvart tredje år
hållas.
Övad dernäst angå? det väckte påståendet
om utfärdande af en nådig förklaring,
soin frikänner från byggnad och
underhåll af tionde lada under den tid
Convéntiöneit om Pastoraliernes utgörande
gälla, så syhes Väl eldigt Utskottens
ianka det följa af sig sjelft att vederbörande
må vara befriade från en sådan byggnad
i de fall och under den tid då ändamålet
för densamma icke eger rum, likväl
och på det olika begrepp och tydningar
i detta afseende icke må föranleda
tvistigheter» föranlåtes Utskotten vördsamt
tillstyrka Riksens Högloft. Ständer att i
underdånighet anhålla det Kongl. Maj:t
täcktes i utfärdande kungörelse i Nåder förklara
ått i de församlingar der öfverenskommelser
om Presträttigheternes utgörande
redan ega rum och inged del af tionden
levereras i skaftet samt något om
tionde lada icke blifvit bestämdt, äfvensom
på de ställen der sådana öfverenskommelse!'
framdeles kunna afslutas må Försam
-
1048 LflglJtikottas Betänkande».
lingsboerne under den tid Conrentionen
lacker, vara befriade från skyldigheten att
bygga eller underhålla tionde lada, samt
berättigade att densamma efter godtfinnande
disponera.
Dock underställes detta Riksens Höglofl.
Ständers egen upplysta profning jemte vördsam
anmälan, det Betänkandet blifvit godkändt
af Högv. Preste-och Vällofl. BorgareStåndet.
Stockholm den 29 Augusti
i8a3.
N:o 1G7.
Ankom d. 5 Sept. t8a3.
Riksens Höglofl. Ständers Lag samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 73, angående rättighet
till grustägt å andras egor för
under hållande af allmänna vä garn e,
samt sättet och ordningen till samma
rättighets bestämmande och be
a
gagnande.
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
Yälofl. BorgareStåndet hafva till Utskottens
förnyade handläggning åtterremilteradt ofvannämnde
Betänkande, hvaremot följande
anmärkningar blifvit gjorde: hos först
-
LngUt slottets Bet wianden» i°49
nämde RiksStåtid, af Herr Riben, Carl
Wilhelm,' som förmenat menniskor i allmänhet
ej vara så ogena, att den af Utskotten
föreslagne lagen hehöfves, då man
gerna upplåter sina sandgropar åt vägl ullnings-skyldige,
i hopp att i sin tour njuta
samma välvilja af en annan; och i öfrigt
trott, att resultatet af Utskottens förslag
skulle blifva endast tvister och processer,
som dessförutan aldrig hade kommit
i fråga.
Af Herr Tham, Wollrath> som vid
medgifver, att en undersökning, genom.
Kongl. Mäj:ts Befallningshafvande kunde
vara behöflig och nyttig, men blott på
vissa ställen, då den deremot i många
Landsorter vore alldeles onödig, hvarförutan,
att ovilkorligen påbjuda och föreskrifva,
det regleringar skulle ske hvart
Femte år, vore, enligt Herr Thams tanka,
att påkalla en Rättegång i stort, som i fall
målet skulle fortsättas till KammarCoMegium,
troligen vore oafgjord vid nästa Forn
års reglering, hvadan Herr Tham trott,
att ofvannämnde regleringar icke ovillkorligen
på alla ställen borde ega rum, utan
att det på Kongl. Majrts Befallningshafvande
borde bero, att, i anledning af sig yppande
tvister, vidtaga nödige anstalter.
Hos Vällofl. BorgareStåndet.
Af Herr St åhle_, som, med instämmande
uti de flere Ledamöters särskilde tan
-
105o Lagutskottets Betänkande».
ka hvilken uti ProtocollsUtdrag åtföljde
Betänkandet: att nemligen Utskottens förslag
angående reglering af Grustägts rättigheten
emellan väghållnings-skyldige och
jordegare, dels icke borde tillämpas inom
andre Härader eiler orter, än der en sådan
reglering' af. menigheten eller enskilde
hos vederbörande påkallas, dels ock att
denna reglering icke ovillkorligen må ske
hvart Femte år, äfven fästadt uppmärksamheten
på den omständighet, att sandtägtsgrafvar
finnas, så väl för landet å Städernes
jord, sorn. och tvärtom för Städerne
på Landets jord, och att det icke vore
föreskrifvet huru med sådane borde förhållas;
samt af
Herr Hjertström, som åberopat sin förut
yttrade särskilde tanka, att nemligen den
föreslagne undersökningen och regleringen
om Grustägtsrattigheten borde ega rum endast
då, när den påkalla af en menighet
eller tvistande parter, lieldst det eljest lätteligen
kunda hända, att en kitslig Kronobetjent,
ehuru de väghållningsskyldige och
Egarne till marken, der gruset hemtas,
sins emellan voro ense om grustägten, togo
sig anledning, förorsaka dem flere olägenheter
genom klander å grusets beskaffenhet
m. m. så framt det blefve en ovilkorlig
föreskrift, att regleringen skulle
hvart Femte år verkställas, eller förordnandet
derom ensamt bero på Konungens
Befallnmgshafvandes godtfinnande.
Vid
f agUiskbii/ts 1'ctänknnleii. lejt
Vid gf ansinii ageli äf dessa anmärkningar
* hafva Utskotten väl ansett sig å ena
sidan, böra afse» att de loö.ala förhålla n^
deiii sorn p;\ vissa örter kunna gora de t
fråga varande regleringariie öfverflödige >
eller mindre ändainålsenlige» inäga komma
i beräkning, men också, å andra sidan,
att eii allmän angelägenhet, sådan som den
ifrågavarande, aldrig må blifva beroende
allenast af enskildt godtfinnande; och finha
sig Utskotten af desse ahledningar böra
tillstyrka deli förändring i äfsseende på
de i förra Utlåtandet föreslagne regien ilga
r , att de samme icke måge företagas å
andra orter eller oftarég än Konungens
Befallningshafvande, antingen uppå enskild
fego-lotts-ägares begäran, hvilken ej må
Vägras, eller ock> i och för Vägla g ningens
behöriga besörjande i allmänhet, finna nödigt
derom förordna, då de, i beg.gé fallen,
icke eller måga verkställas inom större
districter än bchofvet fordrar: att någon
rubbning af inom Fem år verkställde
så beskaffade regleringar , likväl icke i något
fall inå ega rum; samt att, då antingen
något Härad begagnat grustägt å Stadsjord,
eller någon Stad åtnjutit sådan förmån,
inom angränsande Ifä radsområde, en
sådan förmån bör komma i beräkning, i
förra fallet vid regleringen i Staden, och
i det Senare, vid regleringen inom Häradet,
samt vederbörande kallas, att i detta
LagiJtskottets Betmkanåen. 67
lös* LagVtshottets Eetfinktifiden.
afseende bevaka sin rätt, eller, om slik
kallelse underlåtes, ega öppen talan angående
samma rätt, äfven i det fall, att den
vid regleringen icke skulle behörigen iagttagas.
Hvilket allt underställes Riksens
Högloft. Ständers pröfning, med anmälan,
att Utskottens förra Betänkande blifvit bifallet
af Högv. PresteStåndet och Hederv.
BondeStåndet. Stockholm den 2g Augusti
1823.
N:o 168.
Ankom d. 5 Sept. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts
Utlåtande i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens Betänkande
angående yrkad ändring uti
Kongl. Förordningen den 11 Julii
1803 om Räntegifvares och Räntetagares
ömsesidiga rättigheter och
[.skyldigheter.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkoliomiUtskottens
Betänkande IN:o p3 , har af
Högloft. Piidderskapet och Adeln blifvit återremitteradt,
till följe af Herr Printzenskölds
dervid gjorde anmärkningar, hvilka innefatta
att, genom af Utskotten begånget
c I.ftnVtskottets Betankaudtn. *053
misstag, det icke skall blifvit besvaradt,-  som med motionen åsyftadts, hvadan Herr
Printzensköld yrkar af Utskotten få ytterligare
bestämdt:
1:0 Inom hvad tid, då Tiondetagaren
eller Tiondegifvare» icke är inom Häradet
boende, vederbörande Tjensteman
åligger, att om den bos honom skedde uppsägelsen
underrätta Tionde t agaren;
2:0 Det ansvar, hvartill han gör sig
förfallen i händelse sådant af honom försummas.
Men Herr Printzensköld anser
det icke hafva tillkommit Utskotten att
framställa något förslag till ett förändradt
förhållande mellan Tiondegifvare och Tiondetagare,
så att den ene af de förre icke
skulle få njuta samma uppsägningstid, som
den andre.
■
Utan att ingå i något utlåtande till
besvarande, huruvida Utskotten misstagit
sig örn motionens mening, få Utskotten å
sin sida, till ådagaläggande att anmärknings-Författaren
icke rätt fattat Betänkandet,
vördsamt upplysa, att de af honom
saknade omständigheter redan äro i detsamma
tydligen upptagne. Det är nemligen
hvad första punkten beträffar, föreslagit
och hemstäldt, alt all uppsägning
skall ske före Thomredag.
Hvad återigen angår bestämmande af
ansvaret för vederbörande Tjensteman, sorn
försummar inom rätter tid underrätta Räntetagaren,
om Räntegifvares uppsägning,
så lärer yäl först och främst inses, att det»
LtgVtskotttts Besinkandta.
ta skall bestå uti vederbörändcs skyldig*
het, att godtgöra hvad som genom hans
försummelse förloras, samt derjemte alt ett
sådant ansvar hittills nästan aldrig kunnat
komma i fråga, emedan ingen tid varit
föreskrifven, hvarinom uppsägelsen hos
Kronofogde eller Regementsskrifvare borde
ske, hvaraf följden varit att då anmodan
om denna uppsägning skett så nära intill
Thomsedagen, att Räntetagaren inom samina
tid icke kunnat träffas, ansvaret folden
uteblefne underrättelsen af sig sjelf
förfallit. Utskotten hafva, derföre emot
hvad anmärknings-Författaren förmenat,
ansett det vara behofvet påkalladt, att bestämma
en viss tid före Thomaedag hvarinom
anmodan till Kronofogde eller Regementsskrifvaré
om uppsägning hos Räntetagaren
bör vara gjord. Någon rubbning
i likheten al Räntegifvares rättigheter och
förmåner, uppkommer härigenom desto
mindre, som det står hvarje Räntegifvare
öppet att sjelf besörja uppsägning hos Räntetagare,
hvaremot det Synes billigt, att
om han vill begagna Tjenstemans biträde,
denna Tjensteman äfven medgifves möjlighet
att kunna fullgöra uppdraget.
Då detta Betänkande dessutom blifvit
giltadt, ej allenast af Vällofl. Borgare-och
Hederv. BondeStånden, utan äfven af llögv.
PresteStåndet, hvarest sjelfva frågan är
Vackt, så torde äfven deraf hemtas stöd
för den öfvertygelse, att Utskotten icke
misstagit sig om motionens syftning och
Lagutskottett EetHnkandett. toss
afsigt, Hvilket Utskotten likmätigt RiksdagsOrdningens
56 §. skolat Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till svar vördsamt
meddela. Stockholm den 39 Augusti i8a3,
N:o 169
Ankom den 5 September i8a3.
Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonoviiUtskotts
Utlåtande , i anledning af
gjord anmåkrning vid Utskottens
Betänkande angående våckt fråga
om förhud för befälet vid de indeldte
CavalleriRegementerne, att an~
skaffa och insätta Rustningshästar.
Utskottens afgifne Betänkande i detta
ämne N:o 116 har blifvit återremitteradt
af Hederv, BondeStändet till följe afderstädes
gjordt påstående,]att Utskotten borde upptaga
och besvara den frågan, huruvida Cavalleriebefälets
hapdel med remonthästar kan afbjelpas
genom ovilkorligt förbud, så att
allt tillfälle till egennyttig beräkning vid
hästarnes emottagande eller kasserande må
kunna från denna sida förebyggas.
Till följe häraf få Utskotten vördsam
LngUtsfottets Betdnkandtn'.
anföra, att då Betänkandet innefattar eif
Bestämdt svar på denna fråga, och nu någre
nya skäl icke blifvit uppgifne, som
skulle föranleda till förändring deri, kunna
Utskotten icke annat än förblifva vid
sin förut afgifhe mening, som redan vunnit
3:ne Stånds bifall. Hvilket Hederv.
Bondeståndet härmed till vördsamt svav
meddelas. Stockholm den 29 Augusti
H 82 3,
N:o 170»
Ankom den 14 Sept. iSsc*.
Utlcitande, i anledning af anviärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
105, angående skyldighet för Gäldenär
att sin skald med Arbete aftjena
m. m.
LagUtskottets ifrågavarande onder den
'21 sistl. Junii afgifne Betänkande, sorn
vid föredragning hos IJögv. PresteStåndet,
den 2 Julii enligt ankommet ProtocollsUtdrag,
blifvit afslaget, roen af Hederv.
BondeStåndet den 5, i sistnämnde månad
Bifallet, har af Högloft. Ridderskapet och
Adeln saint VälloH. BorgareStåndet Blifvit
LagVtskottiti Bttånkandétt. *057
till Utskottet återremitteradt; och de an*
märkningar hvilka dertill föranledt hafva
blifvit framställde:
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
af Herr Ehrenborg Casper, som ansett flere
grannlaga ämnen ingå uti frågan om Gäldenärs
Arbets-skyldighet; att vid bestämmandet
af denna skyldighet äfven måste afgöras
med hvad slags arbete han skall aftjena
sin skuld, hvilken efter hvar och ens förmåga
mäste vara olika, emedan det vore
lika svårt för en Tjensteman att med gröfre
arbete, som omöjligt för en Landtman
att med skrifvande åstadkomma sin skulds
afbetalande; Att, örn en Gäldenär är gift
och har famille, hans förbindelse att med
arbete underhålla den bör gå i bredd med
eller framföre skyldigheten, att på så sätt
afbörda sin gäld; likasom billigheten påkallar,
att Legostämma eller LandtboContract
icke genom sådane arbets-skyldigheter
brytes; att om ett stadgande rörande
skulds aftjenande med arbete skall ega
rum, så bör det likväl icke göras till föremål
för Exeeutorns pröfning, heldst, så i afseende
på skuldens tillkomst som sättet och
tiden att aftjena den, så många grannlaga
omständigheter ingå i pröfningen, att det
bör tillkomma Domaren att härom bestämma;
att Utskottets förslag åtminstone bordt
inskränka sig till lösa personer utan famille,
på samma sätt som 1807 års Förklaring
om böters aftjenande med arbete,
samt att enär det åberopas, att man underka
-
?.og?T iJigVtikoftHs Tletilnkanden,
star sig ett lika tvång genom Bysättning,
det, i händelse B y s ä t tn i ngs S t u d g a 11 d e t är i
Behof af åtskilliga modifikalioner, vare
lämpligare att vidtaga elern, än att infora
en ny origtighet. I afseende på Utskottets
i Betänkandet meddeldle utlåtande öfver
B. i k sdagsFu11 mä g l i gen Joli a n nes A11 d er s s 011 s
förslag, att sådane pantförskrifningar elley
afhandlingar, hvarigenom Gäldenärer till
rätta Borgenärers förfång, sill Egendom till
andre personer öfverlåta, måtte genom Lag
förklaras ogillde, har Herr Ehrenborg vi-,
dare anmärkt, att ehuru särskilde omstän-»
digheter i särskildte fall kunna vara af den
beskaffenhet, att tvistande om förmånsrätt
icke kail undvikas, vore dock ett stadgan-,
de nödigt och nyttigt att sorn pantförskrifi»
ningen endast lemna förmånsrätt när pan„
ten i handom höfves, så bör ej Exeoutorn
se sig hindrad af Pantförskrifni ngar uU
af Gäldenärs Egendom, då den finnes qv-ar*
varande i hans bo; äfvensom, då någon
säljer sin lösegendom , men köparen qvar»
lemnar den hos Säljaren såsQm ett deposG
tum, borde sådant; ske i vittnens närvaro,
hvilka vid yppande fråga kunde intyga
köpets verklighet, när och med hvad vi G
kor det skett; hvilket skulle i någon mån
styrka den allmänna Crediten, heldst Borgenärer
nu ofta blifva bedragne derigenom,
att penningar lemnats åt personer,
som synts hafva rikt Lösörebo, men hvilket
vid blifvande utmätning befunnits jemte
kreatur, växande gröda m. m. redan va
-
Ldg Utskottets BttifakantiCtf, 1059
fa St andre personer sali It eller pantförskrifvet,
Herr Friherre Boije, Ludvig, har,
i frågan örn Gälclenärs arbetsskyldighet,
instumdt uti Herr Ehrenborgs mening och
tillagt, alt då Borgenär utfordrat sist sin
rätt till arbete hos Gäldenären, bör lian
dock icke ega rätt att efter godtycke behålla
eller släppa Gäldenären, för att hans
arbete sedermera åter utfordra, hvilket vore
en vexation , titan yara förpligtad
att arbetet i en fortsättning uttaga vid
påföljd af rättighetens förlust; och Herr
Grefve Löwenhjelm, Carl, har yttrat, att
det främsta af de tvifvel, som hos Herr
Grefven uppstått om nyttan af den före,?
slagna Lagen om Galdenärs arbetsskylclig*
het, är, att den icke synes tillämplig lör
pila Glassér af Medborgare, hvilket bör
vara grunden för all Lag, utan mera synes
rigtad emot den lägre eller arbetande
Classen, samt att cn sådan Lag lätt kan
leda till vexationer som icke kunna förer
lommas, äfven till andra missbruk, enär
någon, sorn vore skyldig en större summa
och derföre fruktade bysättning, kunde hos
någon vän ingå en sinnulerad skuld, för
hvilken lian blefyg tvingad till arbete, ela
Borgenären ginge i mistning af sin rättighet,
emedan Bysättning icke kunde ega
yum då en skuld med arbete afijenades.
Hos Yällofl. BorgareStåndet hafva flere
Ledamöter, under åberopande af de
skäl, hvilka innefattas uti Herr Arfvidsons
yid Utskoftets Betänkande bifogade gårr
io6o Lagutskottet! BttHnkantieif,
skild ta yttrande, ansett någon rättighet för
Borgenär att, utom de i Lagen Stadgade
särskildta fall, tvinga Gäldenär till afarbetande
af sin skuld, icke böra ega rum;
hvarjemte Herr Hagander anmärkt den olika
ställning, hvaruti olika Gäldenärer
befinna sig i afseende på förmågan och
vanan att förrätta arbete, samt att det
ligger i sakens natur, att någon fullkomligen
rättvis princip svårligen i denna fråga
skulle kunne etableras; Och Herr Monthan
bar tillagt, att olika meningar varit
tillämpade, dels om ArbetsDomars åläggande,
dels huruvida en BysättningsDom
kunde verkställas på en person, som efter
arbetsdom vore under en annan Borgenärs
disposition, och att härvid det missbruk
skett, att Gäldenärer, hvilka varit dömde
till Bysättning, för att fria sig derifrån,
öfverenskommit på lindriga vilkor med
någon enskild Borgenär som å dem tagit
ArbetsDom, och sedan tillåtit dem att under
försvar att vara i tjenst, njuta fullkomlig
frihet, och sålunda trotsa de öfrige
Borgenärernes ofta rättvisa harm och billiga
anspråk, att genom Bysättning dels
straffa Gäldenären dels åtkomma undansnillade
tillgångar; hvaremot Herr Cederborg,
under åberopande af dess Reservation
hos Utskottet, med flere Ledamöter
ansett arbetstvång för ringare skulder vara
vida lämpligare än Bysättning och att
således skulder till mindre belopp, eller
så vida de icke öfverstiga 5o R:dr böra,
Lagutskottets Betänianden, 1061
Vid bristande tillgång, genom arbete aftjenas.
LagUtsbottet, som, i anledning afförrberörde
anmärkningar, till förnyad pröfning
företagit de frågor, som varit föremål
för det återremitterade Betänkandet,
får nu , hvad först angår det af Herr Ehrenborg
föreslagna Lagstadgande, i ändamål,
att betaga Gäldenärer utvägen att, genom
tillställde Pantförskrifningar eller köp, Lill
verkliga Borgenärers förfång, från Utmätning
skydda sin Egendom, yttra, att enär
Lagen icke tillägger fordringsegare emot
lös pant förmånsrätt, utan så vida Panten
i handom hafves, deraf, utan behof af
särskildt Lagstadgande, efter Utskottets tanka,
följer, att pantförskrifven Egendom,
hvilken, då Gäldenär för annan Domfäst
skuld Utmätning undergå skall, uti Gäldenärs
bo finnes qvarlemnad, icke bör
från utmätning undantagas.
Enär åter vid ulmätningstillfälle fråga
uppstår, antingen att allt, eller någon del
af hvad i Gäldenärs bo finnes, förut blifvit
till annan man försåldt, fastän köparen
detsamma såsom depositum hos Säljaren
qvarlemnat; så måste i detta fall köpets
verklighet och vilkoren dervid, så
vida köparens företrädesrätt till Egendomen
skall blifva gällande, behörigen styrkas;
och har Köparen försummat, att genom
vittnens tillkallande vid köpet , bereda
sig möjligheten för en sådan bevisning;
så torde den påföljd vara gifven, att ali
io&£ Jn^Ut skot tets BetHnknniien.
verkön af det föregifna köpet, till hinder
för Utmätningen, förfaller,
På desse ytterligare grunder förblif*
ver Utskottet vid dess yttrande i Bettin*
det, att någre särskildte stadganden Lill de
ifrågasatte missbrukens luimmande, hvarken
erfordras, eller lämpligen kunna vid*
tagas.
I frågan dernäst örn Gäldenärs skyl*
dighet, att, vid bristande tillgång, sin skuld
med arbete aftjena, har Utskottet af hvad
emot lämpligheten af detta tvångsmedel
blifvit an fö reit, icke trott sig finna skäl,
att frånträda den öfvertygelse, att delsam*
ina är vida tjeniigare än bysättningstvånget.
I)et skulle otvifvelaktig!, särdeles, för
Medlerninarne af den arbetande folkclassen,
sorn merendels behöfva förskotter af deras
husbönder, men för återbetalningen icke
kunna erbjuda annan säkerhet än deras
arbetsförmåga, och emot hvilka, an vän*
dande af Bvsättning ofta vore utan ända*
mål, öppna lättare Credittillfällen, i den
män försträckningsgifvame blifva försök*
rade att genom Gätdenärens arbete blifva
skadeslöse; och örn än arbetstvånget icke
alltid nied fördel för Borgenären kunde
användas emot Gäldenärer af öfrige lblkclasserne,
torde någon betänklighet vid
dess antagande i allmänhet destomindre af
denna anledning uppstå, som, enär By*
sättningstvånget i alla fall blefve bibehållet,
det ankommer på Borgenären» att välja
hvilkendera af dessa utvägar han kan fm*
La^Utskoittts Betättknriåeti. 1065
na för ändamålet tjenligast; hvarmed anmärkningen,
att arbelsskyldigheten endast
bordt tillämpas på löst Folk* jemväl torde
anses besvarad.
Då Utskottet föreslaget, att det arbete,
hvartill Gäldenär skulle hållas, borde
vara sådant sorn kunde å-tadKonimar och
vara lämpligt, tror Utskottet sig tillräckligen
hafva antydt, att arbete som vore
oförenligt med Gäidenärs lefnädsvrke eller
för honom kunde blifva overkställbar!, icke
skulle komma i fråga ; dock torde det närmare
förtydligande af denna Utskottets åsigt
böra tillstyrkas, att arbetet bor vara tyenligt
och sådant sorn skäligen kan Gäldenär
affot dras
I anledning af Herr Grefve Löfwclili
jelin s yttrande, har Utskottet jemväl fästat
uppmärksamheten derå, huruvida, då
en Borgenär förut fått Gäldenär förpliktad
till arbete, annan Borgenär må vara berättigad
att få Gäldenär bysatt, oaktadt
å-rbets-skyldigheten för förra Borgenären ännu
icke upphört; men då, i delilia fråga
Ledamöterne af Högloft. Itidderskapet och
Adeln samt Högv. PresteStåndet, såsom
enda möjliga medlet att förekomma ensidiga
öfverenskommelse!’ aine personer emellaii
till tredje maris förfång, ansett deli
Borgenär , som å Gäldenär erhållit Bysatt*
iiiiigsUtslag vara berättigad att derå erhålla
verkställighet, utan hinder deraf, ont
Gäldenär hos annan Borgenär förut skulla
vara till arbete inställd; hvaremot Leda»
icö4 LitgVtskotttts Bet/inkandetli
möterne af Vällofl. Borgare- och Heder.
BondeStånden ansett Borgenärs rätt tili.
Gäldenärs person böra blifva lika gällande,
antingen arbets-skyldighet eller Bysättning
blifvit Gäldenären ådömd, samt att följaktligen
Gäldenär, som först blifvit dömd
till arbete, icke bör kunna för annan Borgenärs
räkning bysättas, innan den Borgenär,
som förut arbetsdom vunnit, antingen
blifvit för sin fordran genom arbetet
förnöjd, eller ock anspråket på Gäldenärs
arbete frånträdt, samt i denna fråga
Tvänne Stånd således stadnatemot tvenne, så
varda de olika rneningarne, såsom alternativer,
till Riksens Högloft. Ständers vidare
pröfning framställde.
Då Lagen icke stadgar skyldighet för
Borgenär att under Gäldenärs bysättning
draga försorg för Gäldenärs Hustrus och barns
underhåll, så finnér Utskottet en sådan
skyldighet ej eller böra åläggas Borgenär,
sorn för Gäldenär hos sig i arbete instäld;
Och kan Utskottet slutligen icke inse något
hinder med mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
äfvenså väl som Domaren,
må vara behörig att pröfva Borgenärs
påstående att för Domfäst skuld få Gäldenär,
i brist af annan tillgång, till arbets-skyldigliet
förpligtad.
Under åberopande i öfrigt af Utskottets
Betänkande, samt med bifogande af
några Ledamöters särskildta yttranden ,
hemställes dock allt detta Riksens Högloft.
Ständers vidare pröfning. Stockholm den
zG Augusti 1823.
LnglJtskotttts Betänkanden. I0G5
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den ip Augusti 1823.
S. D. Till svar u de anmärkningar,
som föranledt åtterremissen af Utskottets
Betänkande N;o io3, angående Gäldenärs
förpliktande, att sin skuld med arbete aftjena;
förenade sig nu Utskottets fleste
Ledamöter om det yttrande som innefattar
uti Utlåtandet N:o 170.
Herr Grefven och Ordföranden deremot
åberopade dess Betänkandet föl jakti—
ga särskildta yttrande; äfvensom Herrar
Hagander, Cederborg och Hjertström förnyade
deras förut, dels då Utskottets Betänkande
beslöts, dels då detsamma af Väl]ofl.
BorgareStåndet återremitterades, afgifne
yttranden. Herr Ribbing uppläste ett
så lydande skriftligt anförande:
På grund af dels hvad Utskottet anfördt,
dels livad särskildte RiksStåndens
Ledamöter anmärkt, men sorn bär till motiver
sammanstäldt möjligen skulle anses
såsom en otjenlig vidlyftighet, anser jag
att en mildring i den för Gäldenär nog
vidsträckt föreslagne skyldighet att med
arbete aftjena sin skuld borde ega rum genom
följande så lydande tillägg vid 3 §
16 Cap. HandeljBalken:
”Ilar Gäldenär som saknar tillgång till
sin gälds betalande, för den Skuld som
sökes icke vunnit befrielse eller bar sådane
olyckor som i föregående § upptagne
ioö6 LagVtskotfti B/tånkandtn.
{limas i cl; o öfvergått Gäldenär sedan lian
sig i skuld satt och betalning utföst* vara
skyldig att t alla de fall der bysaltniiig
för gäld äger rum densamma hos Borgenäs
ren eller å aiivist ställe i orten afljena med
tjenligt arbete och sådant söm med dess
yrke och förra lefnadssätt är förenligt, dock
pr öfve domaren om för särskildta omständigheter
, såsom sjukdom eller ålder*
befrielse derifrån måega rum. Har Gäldenär
hustru och barn sohl understöd tarfva*
gånge af hans arbetsförtjenst så mycket,
sorn till (lerås nödtorft öundgängeligen fois.
dras, dock icke öfver två tredjedelar deraf.
Hvarje dagsverke beräknas Gäldenär till
godo efter tharkegångspris, inen blott ett
halft deraf om inåt på stället eihålleS. Ar
arbete sådant sorn tinder vanlige dagsverken
ej hänföras kän, vare beräknadt efter
i orten gångbart pris* och må äfven dera
vid skäligt afdrag för erhållen föda ega
rinn. Äro flere Borgenärer, som på eli
gång af Gäldenär yrka arbete, skilje Domaren
deni emellan och bafve deli fö rea
träde till arbete, söm till betalning företräde
eger-. Till Gäldeiiärs person bafve
den alltid företräde som bysättning yrkar
framför den, sorn arbete påstår. Och då
det förra kan af Konungens Befallningshafvande
åläggas; må till det sednare alldrig
döminus utan efter Domarens bepröfVande.
”
t händelse denna redaction komme att
antagas*
LagUtskottcts Betänkande». to6f
borde äfven öfverskriften å i 6 Cap. Han*
delsBalken erhålla följande lydelse: ”Huru.
■Gäldenär må gods sitt till dess Borgenärer
på en gång afstå» saint huru gäld må med
arbete aftjenas; så oek om them sorn för
,'gäld rymma.”
Jag förutser-, att mångeni första ögonblicket
skall finna obilligt, att elen som
yrkar Gäldemärs insättande i by sättnings*
bäck te skäll hafva företräde framför den»
sorn medelst arbete vill lemna Gäldenär
tillfälle, att sin skuld aftjena; men detta
stadgande är nödvändigt till att förekomma
det bedrägliga förfarande, att för en
fingerad skuld erhålla en Arbetsdom, sorn
möjligen knnde utsträckas till bela lifstiden
och såmedelst undan Borgenärerne
draga Gäldenärs persön Och Pehr Bengtsson
reserverade sig jemväl emot det beslutade
Utlåtandet samt ansåg Arbetsskyl*
dighet för Gäldenär luke böra ega rum*
Utsuperå,
lÉx Protocollöj
Joh. Jac. Klemm,
.iiåi jirjirjfA
i,ngUtslottets Betänkande* §g
io68 Lagutskottets Baånkanden.
N:o 171 i
Ankom den 14 Sept. i823i
Betänkande i anledning af flere gjorde
Motioner angående, dels af skaffande,
dels inskränkning af Borgenärers Bysättningsrått
för skuld, den Gäldenär
en ej mäktar godtgöra.
Höglofl. Ridderskapet ooh Adeln har
till Lagutskottet remitterat: 1:0 Herr L.
Hammarskölds Meihorial* deruti yrkas afskaffande
af det stadgande som bjuder, att
Gäldskyldig, hvilken ej förmår att betala,
må af Borgenär berofvas sin frihfet och bysättas,
beldst detta stadgande är till sin
grund orättvist, till sin verkan obilligt,
till sine följder förderfligt, för Borgenärer
af intet gagn, men för Staten högst betungande;
Vid utvecklingen af detta ämne
liar Herr Hammarsköld, bland annat yttrat:
att låntagaren i sjelfva Verket ingått
Contract med långifvaren om återbetalning*
å viss utsatt tid, af en förskjuten summa
med ränta derå, att då Contract ej gifver
rättighet till annat än det hvarå det lyder,
kan revers ej lemna fördringsegäre rätt till
annat än penningar, eller deras värde, eller,
der sådant ej finnes, till betalning
genom behållningen af låntagarens arbete,
allt after arten af det han förstår och kan
åstadkomma ; att häcklande endast bör ega
LagUtskottets Betänkandcn. 1059
runi för brott; att de-, sorn begagna sig af
Bysättningsrätten, äro till största delen
Procentare-, hvilka; efter att hafva gifvit
valuta knapt till två tredjedelar för en
skuldsedel, söka, 'genom detta tvångsmedel;
utprässå eil ytterligare bckrande vinst af
hög ränta; att bysättning ej bidrager till
Utkräfvändé af betalning kos en oförmögen
Gäldenär, enär det än mera urståiidsätter
honom, att genott! omtanka och arbete go*
ra rätt för sig, samt tillskyndar Borgenären
och Staten kostnad i och med detsamma
galdenären bringas i förderf; att bysättning,
såsom medel i fordringsegarens
hand, att tillfredsssälla sill harm och hämd
lystnad, innefattat en obillig grymhet;
att i denna tid af allmän förlägenhet är
lättare att uttala äii efterlefva deii regelil;
att man bör akta sig för procentare oell
betala sin skuld å förfallodagen; att den
ilf Herr Hammarsköld föreslagne Lagförändringen
ej borde hafva retroactiv verkan
teller sträcka sig till redan Utgifne skuldförbindelser
:
2:0 Herr G. Grönhn^em Memorial
deruti, bland annat, hvaröfver särskildt
Betänkande redan är meddelt, tillstyrkeS;
att enär bysättning är eli obillig bestraffning,
då låntagaren af oförsedde händelser
kommit på obestånd och aldrig med uppsåt
velat försumma sin skulds gäldande;
och anledning följaktligen icke är, att genom
bysattning kunna framlocka dolda
skatter; bör Domaren i executiva mål liaf
-
Iö?o Lagutskottett Bttänkanden'.
va magt, att från hysättning beskydda dell,
som, enligt all sannolikhet, hvarken uppsåtligen
velat skada sine Borgenärer eller
har undangömde tillgångar: 3:o Den del
af Herr Grefve Hårds, den 2/ sisth Februnr
ii afgifne Memorial, deruti yttras: ”9:0
Hvad bysättlrfxig—angår är jag långt ifrån
att tillstyrka dess afskaffande. Der personlig
säkerhet är gifven måste den kunna
ntkräfvas och hysättning är ett nödvändigt
correctiv emot bedräglige speculationer.
Att vilja ersätta detta genom ett stadgande,
om oförmögen och tredskande gäldenärs
arbets-skyklighet vore förgäfves, och dessutom
skulle derigenom ett slags lifegenskap
kunna beredas, som bör undvikas.
Gäldenärs arbets-skyldighet är också mig
vetterligen blott medgifven i ett enda fall,
som HandelsBalken i 16 Gap. 3 §. bestämmer.
Jag anser tvärtom lämpligt, alt stadgandet
om Utslags verkställande, sorn dömmer
till bysättning, utan afseende på besvär,
hvilket stadgande icke alltid efterlefves
, blifver upplifvadt.’'
Yid öfverläggning hos Ridderskapet
och Adeln, i anledning af Herr Hammarskölds
Memorial, har bemäkle Motionair
vidare utvecklat ämnet samt förklarat, att
han icke åsyftat upphäfvande af bysättnings
rätten uti vexel mål, enär egenskapen
af Handelsförhållande fordrar och alltid
egt hårdare yttre tvångsmedel, än de
som förr blifvit använde och böra användas
i andra executiya mål eller i fråga om
Lagutskottets BttHnkanaett» X071
Utsökning af fordran grundad på revers»
li varom Herr Hammarskölds Memorial
handlade , hvarjemte Motionairen öfverlemnat
åt Lagutskottet att reglera rättigheten
till låntagarens arbete och vinsten
deraf, så, att den ene medborgaren ej göres
till den andres slaf, och Långifvaren
försäkras om en successiv betalning. Herr
Grefve C. A Löfwenhjelm bar, såsom medelväg,
att tillfredställa rättvisan och undvika
barbari, hemstäldt, örn icke bysättnings
rätten kunde inskränkas till en viss
tid af år, nog lång, att betaga den lättsinnige
och oredlige, som vill tillskansa sig
andras egodelar, all nytta af en dylik uträkning,
och nog korrt, för att icke förvandla
en sådan bestraffning till lifstids—
straff, eller betaga den olyckliga allt hopp
att återfå en frihet, som han icke gjort
sig skyldig att förlora; hvarjemte Herr
Grefven förklarat sig icke kunna godkänna
Herr Hammarskölds förslag, alt den skyldige
skulle med arbete bos fordringsägare
11 aftjena sin skuld, heldst ett sådant
stadgande skulle medföra flere olägenheter,
och förnärma andre fordringsegares
lika billiga anspråk* Herr Casper Ehrenborit
har trott sig finna följande betänkligheter
emot Herr Hammarskölds förslag,
nemligen: att man i närvarande tid
heldre bör söka genom kraftiga bestämda
och till Borgenärs snara godtgörande ledande
författningar stärcka, än genom sådanes
undanrödjande försvaga Allmänna
I(i\rUtsk»ttets Bethnknnicn,
Crediten och försvåra penninge tran sa c ti o*,
ner; att när Gäklenärev dagligen genom
fingerade köp, pantförskrifningar eller andre
a {'handlingar söka att undanhålla sin
egendom från utmätning, lär emot desse
försök enda och vanligen verkande Cornéer
ti vet varg bysätlning; att Herr Hammarr
skölds princip ej är förenlig med rättsr
begrepp, emedan den, som brutit sift löfte
att återställa en annans låntagne till-,
börighet, och sorn ej har löst eller fast
eller lön att betala med, eller kan öfverenskomma
med Borgenären om hans godtr
görande med sådant arbete, sorn denn^
kan begagna och Gäldenären förmår utgöra
, mäste anses närmast i likhet med en
lös person, förfallen aft träda i häckte;
hvarförutan det beror på den bysatte, att,
genom sitt försättande i Cessions tillstånd
påkalla Domarens pröfning, huruvida han
må anses berättigad, att från detta häckte
entledigas; och instämde Herr Ehrenborg
för öfrigt uti hvad Herr Grefve Löfvenhjelm
yttrat derom, att häcktandet ej borde
räcka öfver en viss, tid, eller ock ett
vidsträcktare utrymme lemnäs för Domarens
pröfning, än det ConcoursLagen nu
medgifver; Men Herr Ehrenborg bär likväl
trott sådane modificatjoner ej vara af
den angelägenhet, att icke med deras vidtagande
kan anstå tills den nya Lagen utfärdas;
då de lämpligast kunna ske i sammanhang
med, och behörigt förhållande
till öfrige Lagbestämmelser,
LtigUtskottets Betänkandett.
Herr IVollrath Tham har erinrat, att
det af Herr Hammarsköld omnämnde procenteri
ej skall vara kändt i Landsorterne,
ehuru penninge förlägenheten der är tryckande
och skulle blifva det än mer om
hysättnings Lagen upphäfdes: att oredlig
Gäldenär ofta genom densamma blifvit förmådd,
att betala sin skuld, dertill ej tillgång,
men redlig vilja felats; och har Herr
Tham för öfrigt förenat sig med Herr
Ehrenborg.
Herr A. von Franeken, har instämt uti
Herr Thams yttrande, med. tillägg, att uti
en tid, då allmänt klagas öfver brist på
credit är Herr Hammaskölds förslag ej
tjenligt och särdeles menligt för den, som
vid låns upptagande ej har annan säkerhet
att lämna än sin person.
Hederv, BondeStåndet har jemväl till
Lagutskottet remitterat ett Memorial, af
R i k dag s Fullin äg t ig e n Jonas Nilsson jrån
Carlstads Län, deruti, bland annat hvarom
här ej är fråga, yrkas, att det må åligga
Borgenär sorn söker Bysättning antingen
å Cessionant, hvilken ej blifvit fälld
till ansvar föjr svekfullt förfarande, eller å
annan Gäldenär, som ej har någon synbar
tillgång, att dervid uppgifva de skäl, som
föranleda ansökningen, då det tillkommer
vederbörande i målet dömande myndighet,
att, i händelse bysättning beviljas, ålägga
sökanden bestå sådan, efter omständigheterne
lämpad, underhållskostnad, som 1 einnar
nödtorftigt uppehälle, och att derjem
-
I07-# LbgXhskotms Bet&nkmckti,
%e draga försorg för den bysattes bushåll»
så att detsamma ej faller Staten till last.
Efter företagen granskning af hvad så-»
lunda blifvit tillstyrkt och yttradt; tror
Utskottet sig först böra. fästa Riksens Hög»
lofl. Ständers, uppmärksamhet derå» att By»
Sättning, icke- är stadgad såsom ett straff’
för den Gäldenär,, sorn ej gitter betala sin
skuld, utan allenast, är ett af Lagen med»
gifvit tvångsmedel, att förmå honom full»
göra en sådan skyldighet; att hel gden. af
ingångne- förbindelser fördrar det deras,
uppfyllande skall kunna genom, tillräcklig
gen verkande tvångsmedel utkräfvas; ock
att, då en relativt till andra värden ringa
summa, i anseende till fordringsegarens;
vilkor och behof att utfå hvad han athor»
gat, för honom kan vara af storsta bety»
denhet samt skyldigheten alt uppfylla för»
Lind,elser är lika ovilkorlig, ehvad för ernå»
let för dem är större eller mindre värde,,
lärer skäl icke finnas, hvarföre cj lika kraf»
tiga tvångsmedel må tillåtas så väl i ena.
sorn andra fallet,, eller att efter förbindel»
sens föremål mäta det tvång som för dessi
utkräfvaude får användas»
Hvad derefter angår beskaffenheten af'
de tvångsmedel, sorn emot tredskande el»
ler försumlige Gäldenärer må anses lamp»
lige och tillräckligen verkande; så har väl
Utskottet uti dess Betänkande N:o t o3, ecb
det denna dag i anledning af återremiss
deraf beslutade Utlåtande angående Gäl»
denars skyldighet att med arbete aftjena
Lagutskottets Betänkanicn, 1075
shi skuld, tillstyrkt, att Borgenär, vid
Brist af contant betalning, på detta sätt
jnå varda förnöjd, när han det äskar; och
Utskottet har dermed i synnerhet haft för
afsigt, att bereda Medborgare af den arbe-,
tande Classen, som stundom sakna alla
tillgångar, hvaraf Borgenärer kunna göra
sig betalte, och emot hvilka Bysättmng
således ej med någon fördel kan användas,
ett tillfälle, alt genom en i Lagen bestämd
underpant af deras arbetsförmåga, erhålla
efter deras behof afpassade mindre Låne«
biträden, dem de annars ofta förgäfves,
skulle söka; men ingalunda har Utskottet
ansett detta tvångsmedel ensamt vara till»
räckligt emot en tredskande eller försumlig
Gäldenär. — Tvertom har, enligt ena Alter-»
na ti vet uti Utskottets berörde Utlåtande, det
ansetts nödigt att lemna Bysättningsutslag
företräde framför arhetsdom, för att så medelst
tillvägabringa ett Correetiv emot svekfulla
öfverenskommelse!’ emellan Gäldenär
ren å ena, och en diktad eller verklig
Borgenär å andra sidan, hvarigenom den,
förre, under förevänuing, att aftjena skuld
hos den sednare, kunde undandraga sig
eller åtminstone aflägsna all påföljd af
ouppfylda förbindelser hos andra Borgenärer.
Under åberopande af den åsigt, som
sålunda legat till grund för Utskottets ofvanbcrörde
Utlåtande, får Utskottet i anledning
af den vidsträcktare omfattning
förevarande Memorialer ega, vidare yttrat
1076 LagUtskottett Betänkandett.
att då Gäldenären pfta salina physisk ai>,
betsfor inäga, och den intellectuelia ej lär
kunna genom lagbud för Borgenärer göras
användbar, blefve emot sådane Gäldenärer
arbetstvång icke tjenligt, likasom det vöre
föga lämpligt i fråga om en större skuld,
derå, under en hel mansålder, endast en
ringa del skulle kunna aftjenäsj och frånvaran
af andre tvångsmedel, skulle efter
Utskottets orndöme, säkert öka det allmänt
öfverklagade misstroendet man och man
emellan, och Gäldenärcrs förslagenhet att,
genom hvarjehanda svekfulla öfverenskommelser
och tillställningar, antingen helt
och hållet eller för någon tid undandraga
sine tillgångar Bprgenärens derå egande
rättmätiga anspråk, hvaremot kraftiga och
till snar betalning ledande ExecutionsFörfattningar
samt farhågan för By-sättning
ansetts för de enda verkande medlen. En
öfverdrifven omtanke, att. skydda Gäldenären
skulle således i betydlig mån inskränka
om ej alldeles tillstänga utvägarne
till Lånebiträdä? för dem, hvilka ej
ega annat än personligt ansvar att erbjuda,
eller uti hvilkas pliysiska arbetsförmåga
säkerhet allenast för ett mindre belopp är
att påräkna, och stundom helt och hållet
saknas,
När härvid jemn väl tage% i betrapk tande,
att Gäldenären genom låps upptagande
sjelf ikiädt sig Bysältnings påföljd, i fall
lian å förfall otiden ej kan infria sin förbindelsei
eller anvisa tillgångar för sådant
Lagutskottet* Eetånkanden. 1077
ändamål, och han, i händelse olyckor vållat
hans obestånd, emot fordrindsegares
obilliga harm eller hämdlystnad kan, genom
sitt försättande i Cessionsti llstånd,
påkalla Domarens pröfning, huruvida han
må ur J3y sä t tn i ngs-liii ck te t entledigas; anser
Utskottet, då hvarken Motionärerne uppgifvit
eller Utskottet tilltror sig kunna föreslå
något annat nog verkande tvångsmedel
emot tredskande, vårdslöse och bedräglige
Gäldenärer, Lagens stadgande om Bysättning
icke höra upphäfvas; äfvensom,
då ändamålet med Bysättning: Gäldenärs
förmående att betala sin skuld , fort-,
får intill dess han förnöjt sin fordringsegare
samt det ej lär ligga ipom gränsen
af Domares och Executorers Ämbetsbefattning
att bedöma till hvad mål yrkad bysättning
kan Inda, eller om anledning är,
ntf undangömde tillgångar derigenom kunna
framtvingas; Utskottet icke finner skäl
att tillstyrka bifall å de gjorde förslagen,
att viss tid borde bestämmas, utöfver hvil-?
ken Gäldenär ej skulle få hållas i bysättnings-liäckte,
samt att en vidsträcktare
pröfning än nu är medgifven , om och när
detta tvångsmedel skulle ege rum, borde
åt Domaren öfverlemnas, lieldst, i förra
afseendet, någon rättvis och billig grund
för en sådan tids bestämmande ej lärer finnas,
då samma tidlängd skulle verka mycket
olika i män af Gäldenä^ens medborgerliga
förhållanden och moraliska bildning,
samt, i det sednare, enskild känne
-
io78 Lagutskottet: Betdnkanden.
dom eller Öfvertygelse om Gäldenärens hederskänsla
merendels skulle utgöra enda
grunden för afslag eller bifall till yrkad
Bysättning, Ej eiler anser Utskottet det
vara med rättsbegrepp förenligt, att en.
Borgenär, som redan är lidande derigenom,
att han icke kan utbekomma sin fordran,.
Jemn väl måste vidkännas skyldighet, att underhålla
Gäldenärens Hustru och Barn, under
det denne, i afsigt att förmås betala
sin skuld, hålles bysatt, eller att underhälls-kostnaden
för Gäldenärcn sjelf skall
vara o b os t ärad och få bero af Domarens
eller Executorns pröfning af förekommande
omständigheter.
Slutligen får Utskottet, i anledning af
Herr Grefve Hårds Memorial, yttra , det
Utskottet anser ett upplifvande af stadgandet
om BysättningsTJtslags verkställandeutan
hinder af anförde Besvär, icke varn
af behofvet påkalhadt; hvilket dock till Riksén
Högloft. Ständers vidare pröfning vördsam
ligen öfvcrlemnas,. Stockholm den
Augusti i,S23.
LagUtjkettets Betänkande», J079
N:o 173.
Antom den i4 Sept. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs• EkonomiUtskotts
Betänkande ofver flere remitterade
Memorialer, angående yrkad
skärpning i ansvaret för Skogsäverkände.
Dels till Lag samt Allmänna Besvärs
oell EkonomiUtskotten gemensamt, dels
till LagUtskottet enskildt hafva följande
Memoriaier blifvit remitterade;
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln,
1:0 Af Herr Gripenstedt Jacob, som
fästat uppmärksamheten på den högst magt*
påliggande del af Statshusålhungen> som
angår skogarnes vård och den husållning
som med en nu mera så dyrbar egendom
är vedertagen, till obotelig skada för framtiden
och för efterkommande, samt ibland
andre föreslagne utvägar till Skogarnes fredande
och besparande för framtiden, deröfver
Utskotten särskildt, i anledning af
Kongl. Maj:tS Nådiga proposition, angåenea.
de
logo Lagutskottets Btthnkanden,
re i sammanhang dermed remitterade enskilde
Motioner, komma att sig utlåta, yrkat,
att Lagen mot Skogsåverkan måtte
skärpas och ätt stöld å den olästa Egendomen:
Skogen, mätte bestraffas i likhet
med ihbrötts stöld.
siö Af Herr Friherre Cronstedt C. F.
som andragit, att dagliga erfarenheten redan
öfver ty ga t deni sorn ännu ega Skog i
ätt denna deräs egendom är mindre än
någon annan skyddad, genom nu varande
författningar, och ätt, om ej Åverkan är
desto större och betydligare * aiises den
icke amiörlunda än att den får försonas
med en plikt, så obetydlig, att den ofta
iéke utgör en tredjedel af hvad förbrytaren
erhåller, då lian säljerd éh stulna skogén;
I anledning hvaraf Herr Friherren
ansett eii förhöjning i straffet för skogsåverkan
desto nödvändigare-, som den mindre
hyfsade delen äf nationen börjar att
anse alla skogar såsom ett communé Bo®
num, hvaröfver män kan disponera efter
godtvnko.
3:o Af Friherre Ridderstolpe, Fredric,
sorn föreslagit: att Skogsåverkan må anses
lika med stöld i och såsöiii skäl härtill anfört,
att tillgripande af älinaiis säd på deri
Åker, som endast behoft ett år till dess
alstrande* Sträffas strängaré än nidingsverket
af den, som fördärfvär en park; äfvensom
Herr Friherren åberopat svårigheten
att bevaka skogem
Lagutskottet! Fetrtnkandett. 1081
Frän Hederv. Bonde Ståndet.
4:o Ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen
Niis Pehtsson\från Malmöhus Län,
sora väl ansett Skogsåverkan vara ett af
lagen alltför lindrigt bestraffat Brött, och
att knappast något skäl synes vara, att
skonsammare behandla uppsåtliga fÖrgrijpelser
emot egande rätt till Skog äh annan
egendom; mén likväl; enär de vanärahde
straffen för tjufnad äro äf den beskaffenhet,
att deras tillämpning icke lior
utsträckas till flere händelser än dem, för
hvilka de redan älö stadgade, endast föreslagit,
ätt åverkan på enskild skog må
beläggas ined lika stora Böter 3 söm Kongl.
SkogsOrdningén stadgar för åverkan å Kronans
Parker, Gehäg och Djurgårdar, lieldst
skäl éj skall finnas, hvarföre enskild egendom
skall vara mindre fredad, och tillgrepp
deiraf straffas endast med fjerdedelen
af det ansvar, sorn för tillgrepp af Statens
Egendom eger rum; uti hvilket förslag
ålskillige af BondeStåndets Ledamöter
instämdt, med särskildt tillägg afRiksdagsFullmägtigen
Nils Månsson, att a ii s varet
för oloflig Skogsåverkan å annan perj
sonS egor bör skärpas; ineii att det iéke
är billigt, attén Jordegare, kohl å egne egor
nedfäller ett östämpladt träd af i6'$ki värde
och derunder, skall vidkännas en lika
svår bötespåföljd; hvadan Nils Månsson
Lagutskottet! Bes&nkanden,
ansett, alt i sednare afseendet l>ör förblifva
vid brad SkogsOrdningen föreskrifver.
Sedan Lagutskottet anmodat Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet, att uti
pl-öfningen af förenämnde med hvarannan
sammanhang egande Memorialer med Lagutskottet
deltaga, hafva Utskotten gemensamt
handlagt desamma och får nu deröfver
afgifva följande Utlåtande,
Utskotten hafva väl fästat uppmärksamheten
dervid, att om fordna tiders större
tillgång på skog gifvit anledning, att anse
den närmast i likhet med ett commune
Bonum, samt tillgreppet deraf mera såsom
ett slags okynne, än någon verklig förlust
för egaren, hvilket i synnerhet inträffat
med KronoSkogarne, ehvad man betragtat
dem såsom ingens tillhörighet, eller såsom
en samfällighet för Landet, synes likväl i
närvarande tid Skogstillgångarnes värde
och oumbärlighet för deras egare och för
Landet, svårigheten att dem bevaka, och
den hog, som en förestående försäljning af
Ki •önans Parker troligen skall, innan denna
åtgärd hinner utföras, allstra hos dem
af de närboende, som icke tro sig blifva
i tillfälle att till någon del deraf, genom
köp förvärfva egande rätt, gemensamt påkalla
ett lika skydd emot tillgrepp af Skog,
som emot andre kränkningar af egande
rätten, derom ett lagbud skulle mera äil
hittills vinna stöd af opinionen, i samma
mån som Statens dispositionsrätt b lefv o
från
t
Lagutskottets BttänhttJéri; 1083
Från menighetens egande rätt i afseende pS
Allmähningarne, och Statens egande rätt
från meningheternes förmenta eller verkliga
nyttjande rätt, i afseende på Parkerne
så afskiljd och afvittrad, att alla dessa rättigheter
till hvar och en Skogsmark förenades,
antingen hos Staten eller den enskilde
och fråga således icke mera kunde
blifva, om den sistnämndes ansvarighet för
åverkan å Skogsmark, dertill han egde
någon slags egande eller nyttjande rätt;
inen då i närvarande stund, tillgrepp af
Skog desto mindre allmänt kan jemföras
med tillgrepp af annan egendom, som bevislig
åverkan på många ställen lemnäs
utan allt tilltal, dels i anseende till Egarens
öfverflödiga Skogstillgång och Skogens
ringa värde, dels också genom JägeriBetjeningens
efterlåtenhet; hvaremot det knappast
gifves någon annan egendom eller
tillhörighet, den icke hvar och en egare
Sr omtänksam att freda från andras tillgrepp,
och aLt, förlorad, efterspana; så
torde tiden finnu icke vara inne, att såsom
stöld utmärka och bestraffa en gerning,
som af anförde orsaker synes åtminstone
på många orter sakna ej mindre de vid
Stöld, allmänna egenskaper, att den föröfvas
oagtadt egarens eller vårdarens bemödande
att varan för tillgreppet akta,
till den förres skada och stundom olycka,
utan jemväl är oåtföljd af den vanära, sorn.
Lagutskottet! Betänkandets. 6g
io84 LagUtsJioUtit BctAnkatiden.
‘opinionen fäster vid Handlingar, å hvil*
lien Lagstiftaren gjort afseende, genom
stadgande af vanärande straff.
Denne sednare omständighet torde ef-*
ter Utskottens tanka, mera än någon annan
böra förtjena uppmärksamhet. Har
Opinionen redan fästat vanära vid brottet;
då har lagstiftaren anledning att derföre
tillämpa vanärande straff; men att genom
Straffbestämmelser charaéterisera brott kan
icke lyckas; hvaremot då erfarenheten visar
, att vanärande besträffningär förhärda
förbrytaren, liksom förblandningen med
gröfre brottslingar förderfvar i grund deii
mindre felande * det synes uppenbart, att
åverkare bestraffade såsom aiidrö tjufvarp
och med dem liäcktade, vore ett steg när*
mare frestelsen* att äfven tillgripa annai!
Egendom och för att skydda deii ofta lim*
bärliga någon gäng alldeles öfverflödiga,
äftfetityrade mali större våda för den ö*
umbärliga och nödvändiga* Fängélseriie
skulle ännu mera blifva otillräcklige för
förbrytare så vida Lagen efterlefdes, ty
straffet förmådde icke återhålla gernirtgeii
elier Stämpla den såsom stöld, åtminstone
i den ort, der Egaren låter nästan utan
allt ändamål sin öfverflödiga skog på fältet
uppbrännas eller förruttna*
Den olikhet i frestelse, hvartill olika
local föranleder* är äfven, i Utskottets tan*
ika, ett föremål för begrundande. Behof*
verne på kläder och föda, de ursäktligaste
bevekelsegrunder till Stöld, och de all*
LägVtskotiett BtiänJcnndtH. toj?5
Ynaririästé* der ickö vattärteii iiirötat äig}
inträffa Och kosta hästån lika öfver allt.
Med Skogstjufnad skulle likväl härida; att
i Sa nitria märi behöfvet vore stört; och frestelsen
således förlåtligare; i sahriha mån öka=
des bes traffningen gertrina varans dyrhet* Deria
hä anmärkning aiiföres för att visa, att
BrottmålsLagstiftiiingen måste betragtaS från
flérfaldi gare Syriprincter ärt Motiöriäirérrié
Syiies hafva sig föreställt; att det aldra»
Jrriirtst bör blifva förfemål för ert partiel
lagstiftning, att till brott triol allmän sä=
kerliet förvartdla; hvad dert riu gällaride
egentligen anser sohl förseelser mot enskilda,
och att det äiiirie hvarå iippniärk'säniliéteri
blifvit Väökt; torde kötririiä ätt
iUgörä ett af de Svåraäté för deri Gohirriit=
t ees forskriirigar Och jeirinförfelsér, sbrii hav
sig deri hya BrotthiålsLagstiftnirigen xippdragein
Utskotten anse sig derföre af of»
van anförde anledningar; icke böra ti 11=
styrka bifall af Hörr Griperistedts och Hörr
Friherre flidderstölpes förslag; riiört ériär
Skogsåverkan, ehvad deri föröfvas å fena
Skildes eller Kronans Skögsriiärkj i änse=
fende till bröttets lika ilatrir bör Värå lika
triVsVar underkastad liar Lagutskottet nied
bifall till Nils Pehrssoris förslag diisett Sig
böra tillstyrka deli ändring uti 63 §; af
t8oS års Körigl: Skogsordning; att i stället
för det; ätt åverkan å Allmänning elier
ähnailä enskilde egol- äf Ek; Bok; Appel;
Ösel; Maäteträd, Mastspiror eller Storverks»
träd; ehvad någon sådäne träd faller; sy»
Xo86 T ayl] t skottets Betdnkanden'.
ner, bläder, skadar eller förderfva!’, hittills
varit belagd med hälften af de uti 6a
för dylik åverkan å Kronans Parker,
Gehäg och Djurgårdar stadgade böter, samt
annan åverkan å Allmänning eller å andras
enskilde egor endast till fjerdedelen af
hvad 62 §. i ty fall i afseende på Kronans
Parker, Gehäg och Djurgårdar stadgar, Bötesansvaret
hädanefter i bägge fallen måtte
blifva lika med hvad 62 §. utsätter.
Utskotten, som önskat det sådan åtgärd
nu kunna vidtagas hvarigenom egande
rätten till skog blifvit i den positiva
Lagstiftningen tillerkänd enahanda helgd
och trygghet, som annan egande rätt af
likartad beskaffenhet, hafva dock icke utöfver
ofvanberörde tillstyrkande trott sig
böra sträcka deras åtgärd i delta fall i anseende
till de betänkligheter emot ett strängare
straff för skogs åverkan, som här ofvan
blifvit anförde; dock förmoda Utskotten,
att det emot Skogsåverkan stadgade
ansvar skall blifva mera verksamt och många
ändamålslösa och för Staten kostsamma
bestraffningar med häckte undvikas, om
det af Lagutskottet, i Betänkandet N:o i36,
gjorde förslag, om alla böters förvandlande
till arbete, vid bristande tillgång, vinner
bifall.
Slutligen och då {Utskotten befara,
att KronoSkogarne under den lid, som för
verkställigheten af en skeende upplåtelse
eller afvittring deraf åtgår, skola blifva
underkastade sköiling af dem, som befara
Lagutskottet t Btttinkanden. 1087
att derefter inskränkas i förmåner, dem de
jned eller utan laglig rätt å samma Skogar
åtnjutit, anse Utskotten sig böra tillstyrka,
det ville Piiksens Höglofl. Ständer, med
detsamma de hos Kongl. Maj:t göra hemställan
, om den nu föreslagne förändring af
vissa §. §. i Förordningen om Skogarne i
Riket, äfven till Kongl. Maj:t öfverlemna,
att i de fall särskilda locala omständigheter
sådant påfordra, stadga, förutan det
allmänna Laga ansvaret, särskildte vitén för
åverkan å berörde Skogar, under den tid
nämnde förrättning påstår och intill densamma
blifvit behörigen stadfästad; hvilket
dock till Riksens Häglof!. Ständers egen
pröfning vördsamligen öfverlemnas. Slockholm
den 29 Augusti 1823.
N:o
Ankom d. 29 Sept. 1823.
Utlåtande i anldening af Ater-Remiss
af Utskottets Betänkande N:o
7, angående Befrielse för Rådmän och
Kämnärer, att deltaga uti ansvar et för
frösummelse, att till öfver Domaren
j«g§ Lagutskottet! B(tånkatitlftt.
insända Rådstnfvit- och Kaniner sRäU
fers, Donibocker och Rrotocoller
vi. m.
Sedan Lagutskottet uti äfgifvet Betänkande,
af den 4 sistlidne Martti, i anledning
af flen' .1. ib von Strokirchs Motion,
på anförde grunder, ansett sig icke kunna
rinderstödja Herr von Strokirchs förslag,,
att Rådman och Kämnäter barde befria*
flått de påföljder, hvilka för försimnnadt
jnsändande af Iiomböcker Rapsakningar och
protoeoller till vederbörande HofRätter, litt
Lag och Författningar äro. stadgade;
men deremot f i 1 Is ty rk t det stadgande,, att,
talla de fall, der genom Lag och Författa
ringar, tinder^ Domstolar i allmänhet äro,
Yid påföljd af dagaböter ålagde, att inom.
Tiss tid till ÖfveiDomstol insända sine
protokollet’, beräkningen af sådane dagaböter
borde upphöra, när fre månader förflutit
från den dag, då protocolleriie sist
bordt vara till ÖfverDornstol insände, ebvad
försummelsen blifvit till åtal inom
berörde tid anmäld eller icke; Så Rar i
anledning af vid föredragningen af* detta
Betänkande, Ros Högloft, Ridderskapet och
Adelil, bfögv. Preste- och Yällofl, RorgareSlånden
förekomne Anmärkningar , detsamma
af desse 3:ne RiksStånd blifvit till
Lagutskottet åter remitteradl,
Rerörde Anmärkningar äro gjorde, lio*
Högloft. Ridderskapet och Adelil af Herr
Grefve Arvid Posse, sorn väl niedgifvit att
LagUtshotttts Bttånliandcu, lo£9
Rådstufvu och KämnersRätter äro af Collén
gial natur i anseende till LedamöterneS
rösträttighet, men ansett elem beträffande
Organisationen, mera jemnförlige med Härads
och LagmansRätter, enär det är allmänna
förtroendet, sorn å begge ställena
gör Medborgaren till Ämbetsman; och då
man har lika litet skäl att af en Handtverkare
förvänta tillräcklig Juridisk kun
.skap sorn afen Bonde, samt denne sednare,
i egenskap af Nämndeman, icke har
något sig åliggande ansvar för Domarens
försummelse i sådane fall som det ifrågavarande
; så liar Herr Grefven icke kunnat
annat finna, än att förhållandet uti de
emot Härads och LagmansRätterne svarande
Instantier, nemligen Kämners och RådstufvuRätterne,
bör i detta fall vara ena-,
handa.
Hos Högv. PresteStåndet, har Herr
Prosten Doctor Forssell ansett det vära
så mycket mindre lämpligt, att Rådmän
och Kämnärer skola deltaga uti ansvaret
för Borgmästarens eller MagistratsSecreleraréns.
försummelse ined Domböckers och
protocollers insändande, som Rådmän och
Kämnärer åtminstone i de mindre Städerne
någon gång torde hafva ganska svårt
att å dylika acters insändande i rätter tid
hafva nödig CoiUroll; deruti Doctorerne
Svedelius och Sven Almqvist, Prosten
Almgren samt Pastor Primarius Doctor
'Wallin instämdt; och Herr Professoren
Doctor Thyselius har anfördi: att då det
iqjö Lagutskottets Bet ånknnåeit'.
åcke är Städernes borgare medgifvet afsäga
sig det dera genom Rådmansvalet visade
förtroende, eller tillskyndade besvär;
då Rådmans Lönen i de mindre Städerne
uppgår blott till 5 och i de minsta endast
till 3 och en tredjedels R:dr Banco; oell
då Ledamöterne i Stadens Collegiala Styrelse
föga mer kunde anses i stånd att
förekomma Borgmästarens, än Nämndemän
Häradshöfdingens försummelse att Domböcker
i behörig tid insända, vöre det så
mycket ©billigare, att låta dem deltaga i
ansvaret för peningeböterne, sorn de dymedelst
för en annans försummelse skulle på
ett år kunna förlora flere års län; Hvarjemte
Herr Prosten Lindrot emot det af
Utskottet föreslagne stadgande, att beräkningen
af Dagaböter icke borde sträckas
öfver tre månader, anmärkt, att så vida
detta stadgande äfven bade afseende på
ransakningar i understäldte Brottmål, eftergift
i ansvaret i detta fäll icke står att
förena med det skydd, som en tilltalad
och häcktad person bör åtnjuta; och att upphörandet
af Dagaböter å hvad tidpunet som
heldst dessutom synes varaen otidig mildhet,
heldst Böterne snarare borde vara i tilltagande
efter de qo dagarne, så framt ej
den försumlige Domaren efter den tiliandalupne
Botes tiden har af Lagen sig ålagdt
ett högre ansvar och straff, genom
hvars stränghet böterne försvinna,
Hos Vallöf!. Bor gareStåndet, har Herr
Bagge vid delat LagUtskottcts åsigterp ro
-
Lagutskottets Betättkanden. 1091
rande Bagaböters upphörande efter en viss
tids förlopp, för underlåtenhet att till Öfver
Domstolar insända Lagfarts- Intecknings-,
Ägtenskapsförords- och FörmyndareProtocoller;
men i afseende på tiden
för deras upphörande trott en längre tid
vara nödvändig för Härads- än StutsRäMerri
c , emedan ÖfverDomstolcn ej med visshet
kan känna, när en Häradshöfding slutat
sina ting; men hvilken tid likväl icke
borde öfverstiga arne månader för Iläradsllätt,
och i afseende på Kämners- och
RådstufvuRätt, kunna inskränkas till en
månad, lieldst när Dagaböterne upphöra
lämpelig tid oell vitén i deras ställe måste
bestämmas, för att förmå den försumlige
att fullgöra sin plikt; och har Herr Bagge
ansett ett lika stadgande böra sträcka
sig till alla de Berättelser och Handlingar
hvilka Magistraterne hafva sig förelagdt att
på bestämde tider insända till ComraerceCollegium
och Konungens Befallningshafvande;
men hvad de Dagaböter angår,
som äro stadgade för underlåtenhet, att
inom föreskrifven tid till ÖfverDomstol
insända protocoller uti understälde brottmål;
så enär desse äro ttllfällige, samt
möjeligen kunde inträffa, att vida längre
tid än 3:ne månader försvinner innan vederbörande
kunna få kunskap om ett slikt
måls tillvaro, har Herr Bagge, med afseende
på det skydd, hvarje Brottsling, som
är beröfvad sin frihet, eger att fordra af
Staten, icke kunnat piedgifya, att det fö?
Lagutskottet! BetHnfiiindcn,
reslagne stadgandet må sträcka sig till
$ rott måls prptocoller, utan yrkat, att de,
för så beskaffad försummelse stadgade bo*
ter, böra födubblas, samt belt ocb hållet
tillfalla den tilltalade, såsom ersättning
om Brottet varit af den beskaffenhet, att
lian under tiden mast sitta i fängelse;
peli vidkommande sluteligen Rådmäns och
Kämner^rs befrielse att deltaga uti förenämnde
Böter och sådane, sorn åläggas
för försummelse att insända Domböcker, så
har Herr Bagge, med åberopande af de skäl
Motionairen anfört, hemstäldt att lians
förslag måtte antagas åtminstone för
närer i allmänhet, samt Rådmän i 3:dje
4:de och 5:te Glassens Städer, så vida cle
ej vidtaga något beslut, hvarigenom Ordföranden
sättes ur tillfälle, att antingen
tillhålla underhafvande, eller ock sjelf full-,,
göra sine pligter.
Med sednast: delen af Herr Bagges yttrande
hafva flere Yällofl. BorgareStåndets
Ledamöter sig förenat*, under yrkande af
Rådmäns och Kämnere rs fullkomliga befrielse
från deltagande uti ifrågavarande Böter,
och derföre, såsom ytterligare skäl
hufvudsakligen anfört: att i lägre Cl asser-,
nes Städer sällan eller aldrig finnes Littera
te-Rådmim: att när ffäradsNämpden är
fri från ansvar i förevarande fall, derföre,
att den ej kan controllerä huruvida Domliafvanden
uppfyller sitt åliggande och denna
coutroll är lika omöjlig för Ledamöter
uti StadsRättcrne, böra äfven desse sednare
La^Vtskottett Betdnknnden, 1093
tillgodonjuta en lilsa befrielse: att Domböckers,
ProtocollefS oell Ransakrringars utskrifvande
ej kati af mer äii en besörjas,
samt att det vöre högst obilligt, att med
ansvar för försummelser dermed belasta
Ledamötenie, hvilka i helt andra afseenden
fått säte och slämma i Rätten,
Lagtftskottet Ha1’ i följd af desse an»
märkningar till ytterligare pröfning förer,
tagit Herr von, Strokirehs Motion; och om
än liämnärsr och RådstufvuRätter i Städer-,
ne, så vida kunna vara jemförlige med
Häradsr och LagmansRätterne å Landet,
att Ledamöternes, tillsättande hufvudsakli-.
gen beror på allmänna förtroendet, före-,
ter sig likväl emellan desse Domstolar en
märklig skillnad, icke blott i afseende på
Ledamöternes större och mindre inflytelse
på besluten i allmänhet, utan oek röranden
tjenstpligt, hvarom fråga är, heldst
Ordföranden i de sednare ensam ansvarar
för Protpcollers och Domböckers för fatta 11-,
de, utskrifning och insändande till Öfverg
Domstol inom föreskrifven tid, då vid de
förre åter, enligt deras ursprungliga Organisation,
för detta ändamål är anstäld en
särskild Tjensteman, Magistrats Secreterare
eller Notarius, sorn i sin, Tjenstbefatlning
härmed, icke omedelbart står under Ordförandens
enskilda, utan hans jemte Ledamöternes
gemensamma lydnad och inseende
% hvarförutan desse Ledamöter i flere
Städer mäste vara Lagfarire män, hvilka
I0Q4 Lagutskottets Betänkande^
äfven, hvad angår Rådmän i Hufvudstaden,
af Konungen utnämnas.
På desse skäl och då tillsyn öfver
Protocollers utskrifning och insändande till
ÖfverDomstol på viss bestämd tid, med skäl
hör räknas till de Ämbetsbefattningar, hvilka
hos Ledamot i StadsBomstol fordra minsta
sakkännedom, och större eller mindre
Löne vilkor' lika litet få verka till eftergift
i Tjenstemäns skyldigheter, som det i allmänhet
torde medgifvas, att i omvändt
förhållande förmånlige Löneinkomster skulle
nedsättas i mån Tjensteutöfningen kunde vara
mera beqväm eller fordra mindre ansträngning,
anser Utskottet de framställe
anmärkningarne icke föranleda, till någon
hufvudsaklig ändring i Utskottets förra Betänkande;
men somUtskottet fästat dess uppmärksamhet
vid det förhållande, att i åtskilige,
särdeles mindre Städer, Borgmästare
och Ordförande i KämnersRätter;
jemte egne Tjenstebefattningar, tili vinnande
af förbättrade Löne vilkor, äfven öfvertagit
och bestrida de MagistratsSecreteraren
och Notarien tillhörige göromål, och
såmedelst hafva ställt sig i olika förhållande
till Domstolens öfrige Ledamöter,
hvilka derigenom icke äro uti enahanda
oberoende tillfälle, att utöfva nödig tillsyn
öfver Protocollers och Domböckers författande,
utskrifning och afsändande; alltså
får Utskottet vördsamt föreslå, att genom,
allmän Författning må stadgas: att i alla
Lagutskottets Bet fink anden, Iog;J
de Städer, der MagistratsSecreterare och
NotariegÖromålen vid Rådstufvu- ochKämhersRätterne
tillika Bestridas af Borgmästaren
och KämnersRättens Ordförande,
desse sistnämnde Tjenstemän ensamt höra
ansvara för försummelse, att inom föreskrifven
tid till ÖfverDomstol insända Protocoller
och Domböcker, och Ledamöter i
desse Domstolar således från en slik ansvarsskyldighet
frikännas.
Hvad åter angår den af Utskottet föreslagne
inskränkning i tiden till tre månader
för beräknandet af Dagaböter i de
fall sådane för underlätet insändande af
TJnderDomstolarnes Protocoller till ÖfverRätterne,
enligt Lag och Författningar ega
rum; så har Utskottet, som härvid egentligen
haft afseende på Intecknings- LagfartsÄgtenskaps-Förorcls-
och FörmyndareProtocoller,
funnit, att enär vederbörande
HofRätter icke alltid kunna vara i tillfälle
att känna när Ransakningar i Brottmål af
Underställniilgsegenskap, hvilka oftast vid
Urtima Ting förekomma, blifva fulländade
och med Utslag afgjorde, förr än den samma
i underställningsväg till HofRätterne
inkomma, samt Domarens försummelse att
dylika Ransakningshandlingar inom föreskrifven
tid insända, ökar de anklagades
lidande genom ett långvarigare häckte, det
vere mindre lämpligt, att, i afseende på
så beskaffad försummelse, beräknandet af
Dagaböterne upphörde vid bestämd tid;
hvadan Utskottet tillstyrker, att vid nu gäl
-
iog6 Lagutskottets BetHnkanien.
landa Stadgande i detta fall oförändrad!
må Förblifva; hieii i öfrigt liar Utskottet
hvarken funnit skäl att förändra hvad Utskottet;
angående tiden för Da gä boters be=
räknande föreslagit, eller dervid göra någon
skillnad emellan Stad»'- och Ländt»
Domstolarne, enär vederbörande Tjenstemän
inoiii HofRättérhé, så Väl af uppgifna
T i 11 gsT crtii i ner, SOiii de Biariér Härads»
böfdingarne äro pligligé Vid liVarje Tings»
slut insända; hvad HäradsRätterné be traf»
fat; "éga erforderlig ledning för uppmärk»
Sambétén derå, att Brotocolleriie fr ån des»
se Domstolar inom behörig tid blifva in»
Sände; hvarförutan Utskottet icke trott sig
tillhöra ingå uti pröfning äf Herr Bagges
tillika gjorde framställning, att det före»
Siagniå stadgatldet mätte sträcka Sig till al»
la de berättelser öcdi handlingar, hvilka
Magistraterne hafva sig förelagd t att på be=
stämde tider till CohimerceCollegiuni och
Konungens Befallningshafvande insända;
heldst sä beskaffade föreskrifter grunda sig
på Oeconom i ske Lagar och föreskrifter, och
detta. yrkande således innefattar en ny Mo»
tiöii, söm; då den icke blifvit irtöm rätter
tid väckt, nu meta emot 58 §. Riksdags»
Ordningen icke får till granskning Upptagas»
Med de i förberörde måtto tillstyrkte
rättelser, får Utskottet alltså å hy o v ord»
sandigen öfverlemna dess förra Betänka il»
de till Riksens Högloft. Ständers pröfning»
Stockholm den 26 Augusti 1823»
Lagutskottets BetMknndtn, 1097
Näö i ^4»
Ånkohi den i4 Sept. i823:
Riksens Högloft. Ständers Lag- sänd
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
yrkädt iitvidgande af de så kallade
Frivi leg i a excllisivä.
Höglofl. Puticierskapet och Adeln Ilar
till Utskottens gemensamma handläggning
fremittérat ett Memorial i detta ämne af
Herr af Ekenstam Israel* sörli deVtiti an»
förer: att i nara sammanhang med den
önskade näringsfriheten .står rättigheten till
Uteslutande Privilegier på nja uppfinningar,
enär denna rättighet utgör eil betyds
lig driffjäder tili näringarUes fortkomst
och säkerligen förmenas blifva ifrigare å*
beröpäd* i samina ihån, sorn häringsffibes
ten ieinnaf fitryinihe för den enskilda
ömtäilkatl Och färdigheten; hvadan tidernas
förändrade skick Syntes påkalla åtskilliga
förändringar uti Kongl. Majlis Nådiga för»
Ordning af deli 28 April 1819* rörande
exclusivä privilegier för nya, i Riket tillförene
okända Slöjcle-inrättningar., Kona
ster eller Väsertdtligä köiistförbättnngai'»
Hö ändamål, som har Vid böra åsyftas 8tö
enligt Herr Ekenstams tahkai
1098 LagUtskottits BttfinkanAém
1:0 Att väclsa industrien genom uppfinningsgåfvans
ägg an (le samt att så snart
som möjligt inom Landet naturalisera fremmande
Nationers uppfinningar och erfarenhet.
Detta anses, på anförde skäl, bäst
vinnas genom meddelande af uteslutande
previlegier på nya uppfinningar, ej allenast
på sådane. som äro erkändt goda,
utan äfven för dem, som till utseende ej
hafva det ringaste värde, endast de äro
nya och förmenas correctivet ligga i afsätningen.
a:o Att, med bibehållande af den
föregående principen, bevara hvarje enskild
Medborgares, rätt emot intrång i utöfningen
af sina natursförmögenheter, hvilket
ändamål förmenas bäst vinnas genom
samma medel, eller att genast lemna ett
sådant privilegium åt hvarje anmäld förbättring
af en gjord uppfinning, den må
vara huru ringa till utseendet som lieldst,
endast den är verkligt ny; hvarvid correctivet
äfvenledes anses ligga i afsättning
gen.
3:o Att bevaka helgden af den intellectuella
egande rätten. Detta kan, enligt
Motionairens tanka, ej förenas med
nu varande praxis vid granskningen af
inkommande ansökningar i detta ämne,
enär uppfinnaren är nödsakad, att fullkomligen
upptäcka sin konst för en otalig
här af så kallade Federbörande, innan han
erhållit någon säkerhet* För beviljandet
LngHfjkoitets Betånhmtden. I097
äf ett hegardt uteslutande privilegium skulle
derföre endast behöfva utrönas* om uppfinningen
här i landet är förut känd Och
Utöfvad, hvilken forskning alltid herde kun-*
ira låta sig göra inom uppfinningens rubrik*
sorn för detta ändamål alltid borde
tillräekeligen specifieraSi En uppfinnare
boiale derföre bestämdt försäkras om den
fördel, sorn honom genom Förordningen,
hör tillkomma* samt att ej allenast fixera
fen minimi-txd för Sådane privilegiers åtnjutande*
utan äfven bestämma eii viss
kort tid, inom hvilken ansökningen skulle
vara bifallen eller äfslageii; hvarvid
hufvudsakeligt afseende borde göras på
Uppfinningens härkomst * antingen den vore
Svensk eller endast första Copian af eii
utländsk*
Den verkan som åsyftas med 3 mom, af
nämnde Kongl Förordning* synes Herr af
Ekenstam ej eller nu kunna förenäs med
dell åt uppfinnaren ämnade fördel oell säkerhet,
enär genom bibehållande äf Samma
moulent det missbruk skulle kulma förefalla
, att en Svensk man hlfefve emot sin
vilja skiljd ifrån sådan sin väifångna egendom,
då fattigdom ej tillät honom, att
sköta densamma med sådan drift Som an»
dra, med användande af större förlager
o tvifvelaktigt skulle kunna göra.
Om inan möjeligen skulle anse ett
Uteslutande privilegium, som obegagnadt
LdgVtskottets Uettinkandéi Jö
1098 LagUtskottets Bettinkanden',
undanhålles allmänheten, ej böra få bibehålla
sin rätt längre än den utstakade
Minimitiden för ett sådant åtnjutande; vore
denna inskränkning likväl, ehuru en
medelväg, enligt hvad Motionairen förmodade,
ingenstädes utomlands antagen, cmedan
man ansett som ett våld, att, med
hotelse att återtaga hvad man gifvit, tvinga
uppfinnaren att sätta sin invention i
verkställighet på en tid då den icke lönar
sig.
I likhet med dessa grunder föreslår
Herr af Ekenstam sluteligen en underdånig
anhållan, om sådane ändringar uti
ifrågavarande Nådiga förordning, som förmenas
nödige för att böja egenheten i våra
administrativa former, och bifogar ett
allegat, innefattande en uppställning af det
förändrade utseende, som Kongl. Förordningen
den 28 April 1819 skulle erhålla,
i följd af ofvanupptagne erinringar.
Utskotten, sorn tagit detta ärende under
öfvervägande, hafva dervid inhemtat,
att redan vid 1809, 1815 och 1818 årens
Riksdagar fråga blifvit väckt, örn inskränkning
uti exclusiva privilegier, samt att
Kongl. Maj:t, till följd al Riksens Ständers
vid alla dessa Riksmöten upprepade underdåniga
Önskningar, utfärdat Förordningen
rörande detta ämne af den 28 April 1819.
Att vid ett sådant förhållande och vid en
tidepunct, då en allmännare friare utöfning
af Medborgares krafter påyrkas, utan
hinder af enskildtes eller Corporationers
LagUtskottets Betånhnnden. Ic9g
uteslutande företräden, och utan förnärmande
af någons rätt, tillstyrka en sådan
utvidgning' af exclusiva privilegiers meddelande
som Motionen åsyftar, vöre, enligt
Utskottens tanka, att alltför mycket frånträda
de grundsatser, som länge med skäl
blifvit yrkade, och hvilka äfven i Utskottens
meddelade Betänkande, rörande en
allmännare näringsfrihet, blifvit närmare
utvecklade. Utskotten medgifva, att då en
person styrkt sig vara uppfinnare af någon
ny inrättning eller arbetsproduet eller
dervid upptäckt någon förbättring, han
derföre, såsom i denna del utmärkande sig
till samhällets nytta, framföre dess andra
medlemmar, äfven derföre bör företrädesvis
erhålla ersättning och belöning,
hvilken, med minsta directe kostnad för
Staten synes lämpligast kunna meddelas, genom
en uteslutande rättighet till begagnande
af hans uppfinning, så länge till
dess denna ersättning kan anses skäligen
fullgjord; men då Utskotten, vid granskningen
af de grunder, som uti ofvannämnde
nu gällande författning blifvit stadgade,
funnit desamma, i likhet med de i
Frankrike gällande Brevetter och Englands
Patenter, motsvara det åsyftade ändamålet:
konstflitens uppmuntran , utan förnärmande
af andras fria arbetsförmåga, hafva Utskotten
ansett betänkligt, att tillstyrka bifall
å det af Herr af Ekenstam uppgifne
förslag, lieldst Utskotten frukta, att ett så
vidt utsträckt beviljande af exclusiva Pri»
i loo La^Utskottets Betänkandeti.
vilegier, skulle omsider göra de fleste handtverk
och inrättningar,, åtminstone i särskilda
delar, privilegierade i vissa personers
händerj och dessutom gifva dessa en
välkommen anledning, alt genom andras
invecklande i, flerfaldiga rättegångar rörande
beskaffenheten och tydningen af deras
uppfinning eller förbättring, söka Utvidga
sin uteslutande rätt på ett sätt, som kunde
blifva för andre Näringsidkare i hög grad
förnärmande; hvadan Utskotten ansett sig
icke kunna, i anledning af förevarande motion,
tillstyrka någon Riksens Höglofl. Ständers
åtgärd; hvilket dock allt till deras
egen pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 29 Augusti i8a3.
N:o 170*
Ankom den i5 Sept. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag samt
Allmanna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande) öfver gjord anmärkning
vid Uttkottcns Betänkande,
i anledning af väckte förslag
dels i afseende på grunden för hemmans
skyldighet, att deltaga i kyrko
och FrcstegäråsByggnad, samt
LagUtskotttts Petänkantiett. Iioi
dels att scidane Kronobeten eller andre
dylike Kronans odisponerade
Lägenheter, sorn uti Extra Rote.
ringen ingått borde få vidkännas berörde
skyldighet och utgörandet af
KyrkoTionde.
Vid föredragning uti Ilederv, Bonde,
Ståndet, af Lag- samt Allmänna Besvärs
neli Ekonomi Utskottens Betänkande N:o
<)5, har detsamma blifvit återremitteradt, i
anledning af det yrkande som blifvit af
llere Ledamöter inom detta Stånd giordt,
att nämligen Kronobetet) eller andre Kro«
nans odispanerade lägenheter hvilka, i
Utskottens tanka , ej annorlunda än efter
matlag med dagsverken böra deltaga i Kyrkobyggnad,
på den grund att de sakna rät*
lighet, att rösta vid Presteval eller i frågor
om andre Kyrkan rörande angelägenheter,
måtte åläggas att, alldenstund de vid Extra
Rotering blifvit jemförde till visst hemmantal,
efter samma grund bidraga till Kyrkobyggnad,
emot det de skulle komma i
åtnjutande af rösträtt vid Presteval,
Då Utskotten nu gå att häröfver sig
utlåta, få Utskotten vördsamt emira, att,
enär hvad sålunda blifvit yrkadt, icke innefattar
någon anmärkning emot gill tigheten
af den grund sorn Utskotten uppgifvit,
för ifrågavarande lägenheters befrielse från
den större byggnadsskyldigheten, utan snarare
ett förslag, hvars pröfning dock icke
tillhör denna fråga, alt nemligen sådane
U02 /.dgUtskottets Besånhanden,
-lägenheter, i följd af denna grund, mätte
åläggas den större byggnads-skyldigheten,
emot det de berättigas att rösta vil Prestval,
så sakna Utskotten ali anledning att
förändra sin i Betänkandet afgifne mening,
hvilken dessutom af 3:ne Stånd blifvit godkänd;
och skulle detta till svar Heder v,
BondeStåndet vördsamt meddelas. Stockholm
den zc) Augusti i8a3.
N:o 176.
Ankom d. i5 Sept. 1823.
'Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, angående yrkad t
åläggande för Landtmätare, att, vid
vite, inom viss tid fullgöra de dem
zippdragne Enskiftes-fårrättningar.
RiksdagsFullmägtigen från Elfsborgs
Län, Olof Jonsson, har uti ett från Hederv.
BondeStåndet till Utskottens gemensamma
åtgärd remitteradt Memorial, deruti
Anders Nilsson från Malmöhus Län instämt,
fästat uppmärksamheten derpå, att den allmänna
förlägenhet, som jordbrukande Classen
af Rikets Invånare öfverklagat, ej al
-
Lagutskottet* Bet&nkandén, X103
lenast skall blifva för densamma mångdubblad,
utan äfven för Staten menlig,
genom det långa uppehållet vid verkställigheten
af Enskiften, hvilka Landtmätare
i vissa orter förmenas hafva egenmägtigt
tillskansat sig, och hvilket troligen vore
förorsakadt genom den mängd Enskiftesförrättningar
de sig åtaga. För jordbrukaren
vore delina tidsutdrägt menlig, emedan
lian, sedan sammanträdet varit, kan
hända iqke på 4 ä 5 år derefter visste
hvarest lian med säkerhet skulle utköra sin
gödsel, för att skörda nyttan deraf, utan
nödgas förrätta utsädet i ogödslad jord;
för Staten vore den menlig af orsak, alt jordbrukaren,
som icke bestämdt kände de
jordstycken honom kunde tilldelas, icke
eller kunde åt jorden lemna sådan skötsel,
som den ovilkorligen fordrade, hvarigenom
Hemman slutligen skulle komma i Skattevrak
och Staten derigenom blifva i mistning
af påräknade inkomster; på dessa
skäl föreslår Riksdagsmannen, att, då en
Cornmissions- eller EnskiftesLandsmätare
emottager någon Enskiftesdelning, lian hör
densamma, vid förelagdt strängt vite, fullgöra
inom ett halft år efter sedan han remiss
derom erhållit och sammankomst hållit,
hvarvid ingen protest uppstått, och/då
lian andra gången återkommer, vara förpligtad,
att, innan han från stället afreser,
hafva utstakat husplaner, m. m. samt tilldelt
hvar och en hvad på dess skifte tillkommer;
allt likväl inom nämnde tid, på
JI04 LagVtskottets Betänkande,
der Jordbrukaren må erhålla kännedom af
hvad honom tillhörer, och kunna sådant
bruka till eget gagn och bästa,
Vid pröfningen af ofvanupptagne mo,
tion, hafva Utskotten ansett de menliga
följder, sorn genom fördröjd verkställighet
af Enskiftes-förrättningar tillskyndas ej min®
dre enskilde jordegare än äfven jordbruket
i allmänhet, förtjena den största uppmärk®
samhet och då Utskotten nu, med anledning
af motionen, fästat ett särskildt afseende
på anledningar till det öfverklagade.
dröjsmålet, sorn ifrån Förrättuingsmännens.
uraktlåtne eller ensidige åtgärder kunnat
härflyta, hafva Utskotten, till förekomman®
de deraf, funnit lämpligt föreslå: Ått då
en ansökning om Enskifte blifvit hos ve®
derbörande Kongl, Maj:ts Befällningshaf-.
vande i behörig ordning gjord, hör Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande ega att, sedan
dagen då ansökningen ingafs blifvit i Di®
arium antecknad, derå meddela skyndsam
j-enriss tdl vederbörande Landtmätare, hvil®
ken det då åligger, att den begärda En®
skiftes=förrättningen till verkställighet fö®
yefaga, i den ordning, hail remissen der®
om, enligt Diarium, emottagit, så vida icke
särskilde omständigheter dervid skulle mö®
ta, såsom närbelägenheten af tvänne byars
egor, hvarå Enskifte äskås, och hvilket icke
utan större olägenhet och omgång kunde
uppskjutas eller afhrytas, då sådant likväl
bör Kongl. Majrts Befallningshafvandes prof®
ning underställas, eller ock Kongl, Majrts,
LagUtskottets Betånknnden, 1105
befallningshafvande skulle finna någon E11-  skiftsdelning ovilkorligen fordra en skyndsammare
handläggning; men skulle deremot
Landtmätare, som en sådan remiss erhåller,
icke tilltro sig, att inom åtta månader
derefter, den begärda E n s k i f t e s fö r r ä 11 -  ningen företaga, hör han sådant ofördröjligen
anmäla hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som då eger tillse, att någon annan
skicklig Förrättningsman kan i den
förres ställe förordnas, att så fort sig göra
Jåter det ifrågavarande Enskiftet till verkställighet
befordra,
Utskotten, som vördsamt tillstyrka
Riksens Högloft Ständer, att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställa, om utfärdandet
af en Författning, i likhet medofvanupptagne
grunder, förmoda, att denna,
i förening nied Kongl, Majrts Befallningshafvandes
åliggande att tillse, det Enskiftes-förrättningar
med behörig skyndsamhet
liandhafvas, skall i betydlig nrån afhjelpa
den öfverklagade långsamheten vid Enskiften,
hvilken likväl, i anseende till desse
jirenders natur, och de flere prasliminaira
frågor, sorn ofta innan Enskiftets fortgång
måste i behörig ordning afgöras, understundom
icke utan en längre tidsutdrägt
kunna fullbordas, ehvad ordning och ansvar
än må stadgas för deras afgörande.
Utskotten hafva slutligen ansett det icke
vara ur vägen, att vid detta tillfälle framföra
sin öfvertygelse, att en af de väsendtlige
orsakerne till Enskiftesförrätlningarnes
iio6 Lagutskottet! Betfirikanden.
närvarande långsamma gång bör sökas uti
den brist på skicklige Lantdmätare, som i
många Landsorter förefinnes, och hvilken
icke, då fråga derom blifvit väckt, genom
härvarande General-Landtraäteri-Contoirs
försorg, lärer kunnat afhjelpas; en brist,
hvilken måste ega ett så mycket mera ofördelagligt
inflytande på jordbruket i allmänhet,
som, enligt Utskottens erfarenhet,
ej en gång avvägningar, som så ofta förekomma
och äro af så mycken vigt, kunnat
på flere orter af vederbörande tillförlitligt
verkställas. Utskotten ega likväl den förhoppning,
att, sedan de Landtmätare åliggande
examina blifvit, på sätt vid närvarande
Riksmöte är vordet föreslaget och
tillstyrkt, på ett mera ändamålsenligt sätt
bestämde, samt utsträckte tili en säkrare
och vetenskapligare kännedom af deras
yrke, skall nu sistnämnde olägenhet småningom
af sig sjelf upphöra, särdeles då
Landtmäterict, under en driftig och kunnig
Chef, upphöjes till den rang af vigtiga
och allmänt nyttiga inrättningar , som
den enligt sin natur hör ega, och derigenom
blir ett af de kraftigaste medel till
jordbrukets trefnad och förkofran; hvilket
dock till Riksens Höglofi. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 3.9 Augusti i8a3.
LagUtskottets Eettinkanden, 1107
N:o 177.
Ankom cl. i5 Sept. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- saint
Alhnhnna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
väckt fråga, om lämplige medel till
ett allmännare spridande af Rikets
Grundlagar och andre Författningar.
Vällofl BorgareStåndet har till LagUtskottets
handläggning remitterat ett Memorial
af Herr J. U. Winberg., som deruti anförer:
att clct genom officiella utgifvandet
utaf Samling af Forfattningar, hvilka ändra
eller förklara både den allmänna och
Kyrkohagen, blifvit factist medgifvet, att
en gällande vLag icke kunde anses genom
ett blott kungörande från Predikstolarne vara
tillräckligen offentliggjord, och då dels
sjelfva Rikets Grundlagar icke, enligt hvad
Motionairen hade sig bekant, genom någon
särskild anstallt blifvit till Allmänhetens,
utom JlufvudStaden, kännedom befordrade,
dels en mängd Stadganden, instruetioner
och föreskrifter för särskilde
Ämbetsmän och verk lära finnas, som icke
genom annan väg . än det nyssnämnda
uppläsandet blifvit för en större allmän
-
Uo8 LpgUtskottets Betänkan den.
het hände, än. för de personer, hvilkas
Ämbetsbefältning de egentligen röra, oak-.
tadt sådana stadgande!! alltid, ehuru iner
eller mindre, angå tredje mans rätt, i det
de bestämma sältet hvarpå Medborgare af
Ämbetsmän eller Ämhetscorpser må behand-.
las, föreslås på sådan grund; att ej allenast
af Rikets samtlige Grundlagar en Autarise*
råd upplaga göres och samma eller dylika anstalter
träffas för deras lättare utspridande
Sorn för de små Allmanaqkotne blifvit vid-,
J,agne, utan ock att ansta!It fogas om en
Authentik Samling af de Kongl. Stadgar,
Instruotioner och Reglementer för särskilde
Ämbetsmän och Corpser, sorn, enligt
planen, för de egentliga LagSamlingarne,
icke derstädes kunnat finna rum, men likväl
äro af ett Allmännare intresse.
Häruti hafva åtkillige af Vällofl. Bor-.
gareStåndets Ledamöter sig förenat, med
tillägg, dels, att äfven alla om Tullverket
gällande författningar mätte samlas och
utgifvas från trycket, dels uttrycklig före-,
skrift stadgas för vederbörande Akademi*
ske Lärare, att, s;jsom ämnen för offenteliga
föreläsningar, äfven upptaga Rikets
constitutionella Lagar, samt att kännedo-.
men härom må blifva ett föremål för alla
anställande publika Elamina,
I anledning af hvad sålunda blifvit,
hemstäldt, få Utskotten, med tillkänuagifyande,
att dels Lag och Allmänna Besvärs
och Ekonomi Utskotten gemensamt, i frå*
gan om öfverseende af de oeconomiska
Lagutskottets Bttänkanden. I109
FÖrfattnillgarne, dels Stats- och Ekonomi
Utskotten, uti den iZ nasti. Juli i afgifvet
Betänkande, i anledning af väckt motion
om utgifvandet af en så kallad Medborgerlig
CathecheS, redan yttrat sina tankar uti
förevarande ämne, litt endast åberopa samma
yttranden! att ehuru Utskotten ahsägo
en allmännare kännedom om Rikets lagar
och statistiska förhållanden vara af väsendtlig
nytta och utgöra ett värdigt föremål
för ett bildat Samhälles bemödanden; likväl
oell då Utskotten härvid erinrat sig,
att ej mindre en ny Civil och CriminalLag
är under utarbetande, samt att Rikets
oeconomiska Författningar blifvit samlade,
för att, i ett Sammanhang framstälde, undergå
nödig granskning, än äfven att ett
nytt förslag blifvit afgifvet till de Administrativa
verkens förändrade Organisation
samt den egentliga Lagskipningens skiljande
från de Administrativa ärenderne, så
finna Utskotten, med afseende på de förändringar
som i förenämnde hänseenden
kunna komma att ega rum, och då utgifvandet
af förenämnde InstrUctioner och
Författningar, vid ett sådant förhållande,
skulle medföra eli föga varaktig nytta, och
i en framtid äfven möjligen blifva mera
förvillande än gagneligt, tidpuncten för ett
sådant ut-gifvande ännu icke vara inne; och
hvad särskildt angår Rikets Grundlagar, så
erkänna Utskotten visserligen hyttan af
en allmännare kännedom deraf; men då
äfven desse vid hvarje Riksdag åro förän
-
ii io LagVtshottets Rttdnkandftt!
elling underkastade, oell dessutom finnas
att tillgå vid hvarje Kyrka samt hos hvarje
Domare i Riket, hvarigenom tillfälle
att deraf taga nödig kännedom ej fattas
dem, som sådant åstunda, anse Utskotten
sig icke eller kunna tillstyrka utgifvandet
af desse Lagar på allmän bekostnad, enär
Statsverket derigenom skulle få vidkännas
betydlige kostnader, utan att någon ersättning
vöre att derföre förvänta; och tro
Utskotten sig härvid böra tillägga, att sedan
en allmännare önskan nu mera vore
yttrad för Grundlagarnes ytterligare lifgifvande
och allmängöra lide, lärer den enskilda
industrien, som bättre torde kunna
beräkna och använda de oeconomiska fördelarne
härvid, äfvensom sorgfälligare bereda
Samlingens kringspridande oell afsättning,
än då företaget sker på allmän bekostnad,
icke uraktlåta att begagna den
förmån, som härigenom synes vara att påräkna,
och hvarigenom det med motionen
åsyftade ändamål lämpligast skulle vinnas.
Hvarförutan Utskotten, i afseende på den
gjorda hemställan, att Grundlagarne borde
af vederbörande Akademiska Lärare föreläsas
, samt kännedomen härom blifva ett
föremål för alla offentliga Examina, få upplysa,
att Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
uti dess afgifne Betänkande, i anledning
af föreslagen ändring uti Examina
för inträde i Civila Ämbetsverk, redan tillstyrkt
hvad sålunda blifvit föreslaget, hvilken
tanka äfven Lagutskottet i detta hän
-
Lagutskottets Betänkandett. un
seende delar. Dock varder detta allt till
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
vördsamt öfverlemnadt. Stockholm den 29
Augusti 1823.
N:o 178.
Ankom den i5 Sept. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens gemensamt
afgifne Betänkande N:o 102,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Riksens Ständer,
om antagande af en författning angående
förändring eller utdömmande
af Vattenverk, som genom uppdämning
skadar jord eller hindrar dess
odling.
Vid föredragning af Utskottens ofvannämnde
betänkande, hafva samtlige Respective
RiksStånden, på grund af dervid
gjorde anmärkningar, behagat till Utskottens
förnyade handläggning återförvisa ärendet
; i anledning hvaraf Utskotten efter
Ii 12 LngUtskottets Betänkande».
noggrann pröfning af alla anförda omständigheter,
nu få meddela följande ytterligare
utlåtande i ämnet*
Af erfarenheten inom Utskotten sjelfve
, förutsågo Utskotten redan vid frågans
första förehafvande* att flere betänkligheter
skulle uppställas emöt antagandet af ert
Författning, byggd på sådatie grunder* oell
med så märkbart inflytande på enskildes
intressen, sorn de närvarande* Detta föranledde
Utskotten ätt i förväg till granskning
och utredande upptaga allt hväd Utskotten
ansågö* med något sken af grundlighet,
kunna emot författningen och den derigenom
stadgade tvångs Hatten anföras*
och genom framläggande af resultaten af
delilia pröfning, mer än tillräckligt för Utskottens
egen Öfvertygelse* att af de förutsedde
betänk ligheteriie några verklige
hinder icke borde möta för Författningens
godkännande* trodde Utskotten sig kunna
undanrödja alla anledningar till farhåga för
vådliga följder af Författningens tillvaro*
Det liar emellertid visat sig* att genom
hvad redan af Utskotten änfördt blifvit*
Utskotten icke lyckats att allmänt utbreda
deras ofvannämde öfvertygelse i och Utskotten
anse derföre såsom en skyldighet *
att, ehuru utan hopp oni seger öfver de i
strid med Utskottens yttrade omdöme, af
någre Ledamöter* särdeles inom tvämie af
RiksStånden fattade enskilde meningar ,
gifva en närmare utveckling åt skälen för
detta omdöme* Tvenne
Lagutskottet! Betänlandén, 1113
Tvänne inom "Vallofl. BorgareStåndef
framstälde, för Utskotten oväntade invänningar
böra likväl först af Utskotten vidröras.
Det hal' nemligen blifvit ifrågastäldt,
icke blott om de olägenheter, som förmodats
uppkomma, medelst Författningens
tillämpning, skulle genom den häraf förväntade
fördel kunna uppvägas, utan ock
örn det tillfälle, sorn Författningen komma
att gifva tili Lauds-cullurens upphjelpaude
vore, i oell för sig sjelf, af någon nytta
för landet»
Der inga skill finnas, kan icke gerna
någon vederläggning ega rum och en sådan
synes således icke erfordras för omstörtandet
af en sats, hvilken, såsom den sistnämnde,
stödjer sig på förutsättningen om.
nyttan, för ett land att ega vidsträckta
ouppodlade Ivärr-trakter. Den höga grad
af befolkning och cultur, hvartill det fordom
med stora skogar och moras uppfylde
Tyskland och det sumpiga Holland, på
en motsatt väg hunnit, bevisar åtminstone
ingen ting, till fördel för en sådan sats;
och hvad den yttrade fruktan för öfverproduetion
af Spannmål, igenom upptagande
af de i Riket befintelige odlingsbara
Landsträckor, beträffar, så lärer deraf addri
g någon skada kunna tillskyndas landet
så länge Spannemål på andra orter kan afsättas.
Det torde dessutom och böra iliugkomnias,
att jorden alstrar äfven andra
LagUtshttits Bettmkmdm* 7*1
Ii 14 LagUtskotttts Betånknndtn,
producter, hvaraf Riket är i behof och
att, så snart Spannemåls productionen icke,
med fortfarande förmån låter utvidga
sig, omtankan hos Jordbrukaren nödvändigt
skall rigtas på frambringandet af andra
alster.
I frågan om begagnandet af rättigheten
för en jordegare att få till sig lösa
Vatten-verk, icke skulle kunna medföra
olägenheter, öfvervägande fördelen af de
jordodlingar som på sådant sätt kunde beredas,
har man yttrat, att ett menligt inflytande
på Berg-verks rörelsen, skulle
kunna uppstå derest lösningsrätten äfven
sträckås till betydeligare bruk, och att genom
sådane Bruks deraf följande nedläggning,
minskning i utlorslen af Rikets Hufvudsakligaste
Export-Artikel, skulle komma
att inträffa. Att med de vilkor, som
i författningen äro stadgade för lösningsrätten,
de befarade händeiserne icke skola
ofta ega runi och lösningsrätten egenteligen
endast komma att göras gällande i
anseende till mindre betydliga vatten-verk,
tror Utskotten med full visshet: men äfven
i motsatt fall kunna Utskotten icke
inse möjligheten af någon verklig förlust
för Staten, emedan i och med det samma
begagnade lösnings anspråk förorsakade
inskränkning i Bruks driften, en i värde
öfverstigande acqvisition af jord måste
gjöras, hvaraf åter tillfälle skulle hem ta s
till ökad produetion äfven af victualier och
andre Landtmanna varor, som Riket nU
Ln^Vtskotitti B/itinktindtH. 1115
till betydliga qvaiititeter Utifrån måste in*
förskrifva, men sorn eli gång inom vårt
eget land bragte till motsvarighet af in»
byggaimeS behof* skola liafva den verkan
att betydligen lätta Handelsvågen* Att
Haildehls förmånlighet för ett land* be»
Stätames icke blott af eil större tillg äng på
E\port*artiklar utan och af ett mindre be»
liof af importvaror, innebär eli så allmänt
känd och så påtagligeii rigtig satts* ätt det
nästan vöre öfverflödigt att här åberopa
deli*
Enligt hvad Utskottens förra Betan»
kände visar* hafva Utskotten* såsom grund
för öfverlemnande åt jordegare af rättighe»
ten att mot lämplig ersättning befria sig
från uppdämning af Vattenverk å sin jord*
Och i sådant afseende fördra skädlige Vat»
ten=vérks ändring eller rifning* antagit* att
enskildt fördel borde vika för befordrandet
äf en större allmän nytta* och att i de fall
der denna kunde hindras eller uppehållas
af deii enskilda egande rätten* lielgdeil af
demia sistnämnda borde upphora*
Rigtigheten af denna grundsats hav
dock af någre Stånds Ledamöter blifvit
bestridd: Och då detta rörer första vilko»
ret för antagande af den i frågavarande
tvårtgsrätteii, tillhör det Utskotten, attnär»
mare redovisa berörde sin åsigt. Enligt
Utskottens tanka finnas uti samhället inga
absoluta rättigheter. Såsom grundade i*
Och försäkrade genom samhällscontractet
utö de, som af Medborgare utöfvas* blott
ir 16 LagUtshottets BetAnktindcn.
conventionela, oeh då vilkoret för deraä
åtnjutande är, att de, jemte den nytta de
gifva åt sine innehafvare, skola bereda
samhällets gemensamma bästa, kunna och
böra de försvinna eller inskränkas, så
snart de motverka sitt ändamål. I följd
häraf måste och eganderätten , ehuru
näst personliga säkerheten det dyrbaraste
Medborgaren eger, kunna modifieras': ty
hvad skulle eljest de omvexlingar principerne
för Lagstifningen i denna del undergått,
äfven under de tider och hos de folkslag,
hvarest begreppen om rätt varit fullt
utbildade, bevisa annat än ett af Högsta
Magten utöfvat våld?
Att vår egen Lagstiftning jämnväl företer
exempel af tillvägabragte rubbningar
i eganderätten, hafva Utskotten ock fornt
omnämt och bland dessa exempel hufvudsakligen
anfört: författningarne om enskiften
och storskiften; men då desse författningar
blifvit betraktade endast fran den
fördelagtiga sidan, och Lagen om tvångs
rätten emot vatten-verksegare åter sedd från
en synpunct, der blott det obehagliga eller
motbjudande af densamma visat sigj,
hafva en del Ledamöter trott sig icke kunnat
finna någon jemnfÖrelse emellandet tvång
som i begge ega rum: förmenande att genom
tillämpningen af berörde författningar,
icke något verkligt ingrepp i eganderätten
beredes, utan endast ett utbyte af egor
till ömsesidig fördel åstadkommas. En sådan
tanka kunna icke Utskotten delas, och
LagUtshottets Betdnkandeti. 1117
äro Utskotten fullt öfvertyga de, att, ifråga
särdeles om énskiften det tvång jordegaren
underkastas, stundom kan blifva vida
våldsammare och till sina följder förderfligare,
än som någonsin genom den nu
ifrågavarande lagen kan till vägabringas.
Att se sig nödgad att nedrifva den boning,
der man varit född och uppfödd, och njutit
alla lifvets beqvämliglieter, att öfvergifva
en trakt, vid hvilken man af tycke
och vana blifvit fästad, och att åt en annan
afträda den jord, som man under största
ansträngning af möda och arbete samt
med betydlig kostnad uppodlat och förbättrat,
för att å en aflägsen ödeplats åt
sig uppsätta en ny bostad, hvartill man
kan hända saknar tillräcklig förmåga, och
söka sin ersättning för den förlorade jorden
å en stenbunden mark, den man af
ålder och bristande krafter hindras att uppbruka,
innefattar utan tvifvel det hårdaste
tvång och försätter jordegaren i en ställning,
derifrån lian skulle anse sig mera
än lycklig att vinna befrielse, genom upplåtande
af sin egendom emot blott full ersättning
af dess värde. Desse olägenheter,
vida öfvervägande det obehag, en vattenverksegare
igenom tvunget afstående af sitt
verk kan tillskyndas, har Stadgan om Enskifte
i följe med sig: men vare det likväl
långt från Utskotten att deraf vilja
hemta skäl till klander af en Författning,
som redan beredt och skall fortfara att
jng lagUtskotters Betiinknndett,
bereda en vidsträckt allmän nytta för
Landet,
Till det redan åberopade beviset om
inskränkningar i egande rätten , sorn genom
■våra Lagar blifvit helgade, få Utskotten
för att icke hafva eftersatt något medel
till mildrande af det motbjudande i den
fores!agne Lagen, nu lägga exemplen af
hördsrälten, rättigheten för en större Lott*
egare i ett Hemman, att tillösa sig en min*
dre Lottegares del, samt de rättigheter som
genom BergsFÖrfattningarne blifvit Lillaggde
en hvar sorn vill bearbeta uppfumie me*
tallstreck, att nemligen utan ersättning åt
Jordegaren, då denne sjelf icke vill i en
anläggning af denna art och kostnadenm
dertill deltaga, få upptaga sådane å an*
dräs egor och af Jordegaren erhålla nödigt
Utrymme till byggnader och förvarings*
rum, samt att jämnväl till Bruksdriftens be-!
främjande få, derest han icke sjelf eger
tillgång dertill, till sig lösa damfäste , ström*
fall och ByggningsstäHe; förgäfves må man
härvid åberopa, att denna bruksidkare
förundta frihet, sorn obestridligen ledt till
den svåraste kränkning af egande rätten,
varit föranledd af nödvändigheten, att un*
der en tid, då mindre håg visade sig för
Bruksrörelsens utvidgning, uppmuntra den*
na näringsgren; ty är principen om egan*
de rättens helgd orubblig, så få inga dy*
lika afseendeu gälla, och är den åter det
loke, så finnas ej något skäl, att undan*
draga, den förut sällan gynnade Moder*
LaglJtskottets Betänkanden. Ilig
jiäringen, jordbruket, förmåner, deni man
bered t åt dess yngre anförvant. Bergsbruken.
En betraktelse inbjuder sig härvid ock,
nemligen om jordegaren, då han å sin jord,
lider uppdämning af vatten värk, icke af
yattenverksegaren tillskyndas intrång i sin
egande rätt till jorden. Antages rigtigheten
af denna tanka, som ock svårligen lär
kunna jäfvas, så upplöser sig frågan, om
skyldigheten för Jordegaren att, fortfarande
tåla uppdämningen, eller för vattenverksegaren
genom rifning eller ändring af
sitt verk, bäfva densamma, i en strid om
företrädet emellan den ömsesidiga egande
rätten; och då förutsatt, att egande rätten
till jorden är äldst, blifver det ingen tvifvel
underkastadt, hvilkendera af dem. som
efter rätts grund hör vika,
Yådorne, som man förutsett af en åt
jordegare upplåten rättighet, att få till sig
lösa skadliga vattenverk, kunna i Utskottens
tanka, hvarken blifva så stora, som
inan under en högt uppdrifven fruktan föreställt
sig dem, eller ems i de fleste fall,
der bruk af denna rättighet göres, till ringaste
del inträffa.
Utskotten hafva redan i det föregående
undanröjt farhågan för de förluster,
genom inskränkning i Bruksrörelsen och
nedsättning i Rikets Metalliska export, som
förmodats skola uppkomma af begagnad
lösningsrätt till vattenverk, på hvilka Bruk
blifvit grundade; och då Utskotten tillika
li*o ' LngVtskotlets BeibiknnHen.
yttrat den öfvertygelse, att lösningsrätten
hufvudsakligen och egentligast skall korn-,
nia, att sträcka sig till mindre betydliga
vattenverk, hafva Utskotten med det samma
förklarat, att de olägenheter af bristande
arbetsförtjenst och saknad afsättning åt
producter, som genom tvungen nedläggning
af ett större Bruk eller Manufacturverk ansetts
kunna uppstå, för de dervid sysselsatte
arbetare och den omgifvande orten,
mindre vore att befara. Det torde för öfrigt
icke vara aldeles oerhört, att Bruk oeh
Manufacturer förut blifvit nediagde, och
den utväg arbetarne dervid i sådan händelse
begagnadt, att å annat ställe söka
utöfning af sin slöjd eller förbyta densamma
mot annat näringsfång,, samt den förändrade
rigtning invånarnes i ortens industri
och förhållanden då äfven tagit,
böra vid enahanda fäll hädanefter, derest
de igenom tillämpning af den -föreslagne
författning komma, att egarum, vara oppne
för omtankan, utan att någon allmän
våda skall inträffa. Hvad särskildt beträffar
den yttrade fruktan, att genom rifiiingen
af för en viss ort oundgänglige vattenmjölqvarnar,
innevånare skulle kunna sättas
i största förlägenhet, i afseende på tillfället
till förmälning af sin Spannmål; så
tro Utskotten denna fruktan vara mindre
grundad, enär så beskaffade mechaniska
verk, sorn qvarnar kunna dr ifvås genom
andra medel än vatten, och utväg således
icke bör saknas att genom en annan in»
Lagutskottets Eetänkandett, 1121
rättning ersätta förlusten afen förstörd vatten
qvarn; på icke få orter i Riket och ännu flere
utom detsamma sker Spannmåls förmälning
endast med tillhjelp af Väderc) varnar och
den sednare tider tillhörande uppfinningen af
Ångmachiner till åstadkommande af drifkraft,
är för de flesta Mechaniska inrättningar
lika användbar, som fördelaktig.
Det skäl till ådagaläggande af den
föreslagne tvångsrättens öfverflödighet, sorn
man velat hemta från förutsättningen derom,
att hvar och en vattenverksegare,
skall frivilligt afstå sitt verk; då honom derföra
erbjudcs en Summa hvarmed han skäligen
kan vara nöjd, kunna Utskotten icke
såsom tillfyllest görande antaga; enär
en tämmeligen allmän erfarenhet talar emot
den beredvillighet han i detta fall
suponeradt hos Vattenverksegare. Flere bevis
härpå skulle af Utskotten kunna anföras,
men Utskotten inskränka sig till åberopande
af endast eLt, hvarom Kongl. Maj:ts till Rikets
nu församlade Ständer afgifna Nådiga
Berättelse, om hvad sig i Rikets Styrelse
tilldragit sedan sista Riksdag, lemmar närmare
upplysning.
Det t ingår icke i samhällets ändamål
att stadna på den punct, der det erhållit
sin första utveckling. Det måste, för att
uppfylla sin bestämmelse, tillväxa och
fortskrida i utbredandet icke blott af upplysning
utan och af medborgarnes, igenom
det närmaste samband med samhället
i det hela förenade Välstånd, hvarifrån
återbegagnandet och förbättrandet af lan
-
1123 LagUtskottets Betfaknnden.
dets naturliga fördelar gro oskiljagtige, Möta
dervid några hinder, hvilkas häfvande
icke rubba sammhällets grundsatser, och
som således icke ega inflytande på dess
bestånd, mäste de undanrödjas; och om
Lagstiftningen icke eger mod att taga detta
steg, utan låter uppehålla sig af små
betänkligheter och för en närvarande ringa
förmån uppoffrar en vida större, men
lika lätt beräknad vinst i framtiden, då
uppfyller den blott ofullkomligt sin pligt
att söka främja landets bästa.
Utskotten hafva 1111, icke blott, på
Sätt en Ledamot inom Vällofl. BorgareStålidet
fordrat, närmare utredt, huruvida Lagen
om tvångsrätten ejnot Vattenverksegare
är byggd på giltiga rätts grunder, utan
ock sökt visa, att antagandet af denna Lag
till principen lika med flere förut i andre
ämnen gällande, är för samhället af största
vigt, Af hvad Utskotten i berörde afseenden
anfört följer otvunget, att Utskotten
, bibehållande sin redan yttrade af
Riksens Ständer vid 1812 års Riksdag antagne,
af Kongl Maj:t i dess Nådiga proposition
godkände och af pluraliteten af
de upplyste män sorn utgöra LagCommiteen
gillade, öfvertygelse, förblifva vid
sitt förra tillstyrkande, att i frågavarande
af Kongl. Majjt i Nåder föreslagne författning
matte af Riksens Högloft. Ständer
godkännas, med de förändringar Utskotten
dels redan hemstäldt, dels ytterligare efter
granskning af cle emot detailleriie gjorde
Lagutskottett Betänkande».. II23
piimärkningar här nedanföre få projectera,
för att derefter öfver liela Riket såsom allmän
Lag gälla; i och hvarmed Utskotten
anse allt behof försvinna af särksildt jrttrande
öfver de af en de! Stånds Ledamöter
gjorde förslag, om författningens antagande
och tillämpande endast för de orter
der looala omständigheter kunde göra densamma
oundgängelig, oni större och vigtigare
Vatte 11-verks undantagande från lösnings
anspråk af Jordegarn samt om öfyerlemnandet
till Kongl, Maj:t i hvarje särskildt
fall der bruk af tvångsrätten emot
en enskild Vattenegare skulle vilja} göras,
alt afgöra om något allmänt gagn derigenom
skulle kunna till vägabringas, och om
på sådan grund tvångsrätten borde kunna
få utöfvas,
Det yrkande, som under Discusionerne,
i anledning af Utskottets afgifne Betänkande,
blifvit af en och annan Stånds Ledamot
framstält derom, att i det fall prilla
pipen om tvångsrätten korinne att antagas,
verkan deraf borde vara reciprqqve och
gälla till förmån äfven såväl för Vattenverksegaren
sojn jordegaren, fordra nu i
prdningen Utskottens besvarande; och an=
se Utskotten att ehvad med den sålunda
Vattenverksegare förbehållne jätt må hafva
åsyftats, rättigheten för honom till inlösen
af Vattendränkt jord, för hvars odling,
anspråk på rifning eller ändring af
bans verk möjligen skulle kunna göras eller
ock rättigheten för Vattenverksegare att
II24 Lagutskottets Betnnkanden,
Leveda sig åtkomst till cn annans jord, för
att derigenom från ett ofvanliggande Vattendrag
leda vatten till sitt verk eller begagna
densamma till andre med Verket
gemenskap egande föremål, frågan i intetdera
fallet kan tillhöra eller ingå uti bestämmelserna
af den föreslagna Författningen,
hvars syftning, utryckt genom förfatningens
Rubrik är, att till jordbrukets
förkofran, lemna jordegare som af Vattenverk
och deraf förordsakad uppdämninglida
men å sin jord eller hindras från företagandet
af nyttig odling, ett medel i
liänderne, att befria sig från denna last.
Det projeeterade stadgandet eger deremot
ett annat alldeles stridigt syftemål, och
om det i författningen vunne inrymme,
skulle man få se det nog besynnerliga exempel
af en lag, innehållande föreskrifter,
som verkade i motsatta rigtningar till motsatta
ändamål; och torde detta vara nog
för att visa att Utskotten hvarken kunna
eller behöfva inlåta sig uti vidare yttrande
i detta ämne,.
De speciella anmärkningar, som i saken
blifvet gjorde gå Utskotten nu att till
granskning företaga efter den ordning, som
paragraferne i författningen, dit de kunna
anses höra, förekomma, i anledning hvaraf
Utskotten således först få yttra sig rörande
ändringen derom, att sådane förut ingångna
oell Lagligen faststälde contracter,
hvarigenom jordegare förbundit sig att e«
mot hetjngad ersättning af Vattenverk tå
-
Lagutskottet! Betiinkandett. 1x25
ta uppdämning å sin jord, borde, utan
hinder af den el jest allmänt gällande tvångsrätten,
bibehållas i sin kraft.
Val hafva Utskotten i sitt förra Betänkande,
der denna fråga äfven blifvit
ventilerad, ansett att då Författningen, såsom
grundad på förut i den allmänna Lagstiftningen
ej antagne principer k om me att
införa ett nytt rättsförhållande, i afseende
på frågor om skyldighet tili rifning, flyttning
eller ändring af skadligt vattenverky
det med dess natur vore öfverensstämmande,
att genom densamma all verkan genom
äldre ingångne förbindelser och aftal borde
upphora; men då nu hos Utskotten i
närmare öfvervägande kommit: att vid de
händelser, då anläggningen af vattenverk
blifvit grundad på sådané Contracter, tillämpningen
af tvångsrätteil i hela dess
stränghet skulle innefatta en hård obillighet:
att derest de Contracter, som efter
författningens promulgerande och således
under kännedom örn de nya rättsförhållanderne
uti ifrågavarande afseende blifvit
ingångne _, äfven vore underkastade uppliäfvande,
en med allmänna Lagens stadgande
0111 verkan af förord i andra fall
oförenlig grundsatts skulle för dylika frågor
komma att iagttagas; samt att för öfrigt
bibehållandet af Contracternes helgd,
med tillika utsatt lämplig gräns för deras
fortfarande icke kan komma att motverka
Författningens syftemål, utan blott för någon
tid uppehålla begagnandet af den der
-
i j2,6 Lagutskottets BetHnkaniién,
igenom medgifna tvångsrätten; så hafvä
Utskotten ansett sig böra i så måtto från-»
gå sitt förra yttrande, som Utskotten ml
få föreslå följande tillägg till Författningens
i att vid slutet delaf införas'
Ej må dock i i dit fall Jordegare^ emot
betingad ersättning fot bundit sig att af Vattenvetk
tåla uppdämning å sitt jord, påstående
derom kulina väckas tinder den tid sant
för den ingångné dfverénskonlnieisens bistånd
blifvit utsatt j eller om éil sådan tid icke finnes
bestämd, så länge jördeii hva>å uppdäm»
ningar sker, ät i den persons handt som öfverenskommelsen
med egaren af Vattenverket
slutat. Åro åter flere delegare i dell
uptdåmda jorden och hafva de éj afla i öfverenskommelsen
ingått, ege densamma ej
någon förbindande kraft till hinder får den
Jordegare i ofvannåmnde måtto till agde rätt.
I anledning af anmärkningarne emot
Utskottens förslag, att den i 3 och 4 § §
af Författningen Yatteirverksegare tillerkände
ersättning, då bart nödgas afstå eller
förändra sitt verk eller och i stället att
emottaga skadestånd för verkets rubbning
frivilligt Upplåter detsamma åt jordegaren,
måtte utgå och beräknas med femtio procent
utöfver värdet af verket eller dess
försämring och enahanda förhöjning i betalningen
tillkomma den, som, efter hvad
i 15 § stadgas, tvingas att afträda, för öppnandet
af Vattenledning, nödig jord, få
Utskotten förklara, det Utskotten, ej miskärtnande
vigten af de skäl, som häremot
LngUtskottett Bethnkanden. I127
blifvit anförde, likväl af än mer gällande
orsaker, funnit sig icke kunna frångå sitt
i berörde afseende förutgifne tillstyrkande.
Visserligen skall utsigten till den större
vinst, som i laglig väg kail Utkräfvas, då
bruk af tvångsrätten vill göras, än soln
genom vänlige öfverenskommelser är att
vänta, kunna blifva en orsak till förhindrande
af enskilda bemedlingar emellan
vattenvärksegare oell jordegare, om afträdandet
af vattenverk eller företagande af
förändringar dermed till beredandet afodlingstillfällen;
äfvensom det utan tvifvel
skall tyckas obilligt, att idet fall, då vattenverksegareii,
efter tillvägabragt eller
blott besluten förändring af dess verk , finner
sin räkning vid att afstå det samma
till Jordegaren, må, genom ett sådant frivilligt
afträde och då lian i verkligheten
synes öfverflytta tvånget på Jordegaren,
kunna åt sig förskaffa en särskildt utöfver
hvad lian förlorar vida sträckt förmån ; men
utom det att i sistnämnde händelser afsägelsen
af egande rätten till vattenverket
icke är så alldeles frivillig, enär den föranledes
af föregående åtgärder, hvilka lill
en del upphäfva denna egande rätt och
störa innehafvaren i sin fria besittning,
torde i öfrigt härvid böra komma i öfvervägande
nödvändigheten af så väl ett correctif
emot allt otidigt och utan gällande
orsaker användt begagnande af tvångsrätten,
som ett medel att försäkra vattenverksegaren
mot den förlust, som genom en
1128 LagUtskottets EttatikandétU
möjligen för låg värdering af Vattenverket
eller skadan af dess förändring' eljest skulle
kunna uppkomma. Enahanda skäl jemtö
obehaget af tvånget, framställa sig äfven
för en tillökning å värdet, då jord till vattenlednings
verställande behöfver afträdas»
Med anledning af ett till Utskottens
utlåtande liänskjutet yrkande, det Författningen
borde upptaga: att om flere Jordegare
vöre lidande af ett Vattenverk, ds
väl egde att derom gemensamt föra talan,
men att likväl icke någon borde emot sin
vilja kunna förpligtas, att i en slik rättegång'
deltaga, hade Utskotten i sitt förra
Betänkande, med bestämd syftning att utreda
frågan, huruvida, då flere Jordegare
finnas i en Vattendränkt odlingslägenhet, de,
utan att samfällt hafva medverkat till rifning,
eller ändring af ott för samma lägenhets
begagnande hinderlig! Vattenverk,
borde vara förbundne att gemensamt bestå
kostnaderne dertill, förklarat sig anse ett
uttryckligt stadgande af ofvannämude beskaffenhet
destomera vara öfverflödigt, som
med allmänna rättsbegrepp vore öfverensstämmande,
att ingen borde, äfven då hans
fördel vore uppenbar, kunna åläggas, att
emot sin vilja utföra och bevaka sin rätt,
och denna grundsats dessutom alldeles icke
blifvit motsagd i den föreslagne Författningen;
hvarjemte Utskotten, med tillämpning
häraf alternatift föreslagit, att
vid öfverflyttning af ränta från rifvet eller
försämradt
LegUtskutets Bitånkanien. 11*9
försam rädt Vattenverk till den jord för hvars
båtnad ändringen af verket skett, endast
de Jordegare borde komma i fråga att densamma
dela, hvilka i Vattenverkets lösen
eller ersättningen för dess försämring deltagit»
Såväl
berörde grundsats, som den
deraf dragne slutföljd hafva utgiordt föremål
för anmärkningar af flere Stånds Ledamöter,
hvarföre det bort tillhöra Utskotten,
att ingå i närmare pröfning af de
härmed gemenskap egande frågor; och då
Utskotten dervid trott sig icke böra förändra
sin mening derom, att något tvång
icke bör finnas för en Jordegare till deltagande
i de kostnader, som kunna föranledas
af en annan Jordegares väckte anspråk
på rifning eller förändring af ett
Vattenverk, hafva Utskotten, inseende einedlertid
att genom en och annan delegares,
i en gemensam odlings-lägenhet, vägran
af ett slikt deltagande, hinder ofta skulle
kunna uppstå för nyttiggörandet af större
odlingsbara tracter ansett sig böra undersöka,
om icke någon annan utväg kunde
påfinnas, sorn, med aflägsiiande af ofvannämnde
tvång, likväl undanröjde berörde
hinder. Denna utväg hafva Utskotten ock
trott sig upptäcka i det stadgande som Utskotten
nu tillstyrka, att, såsom ett ordentligen
redigeradt tillägg intagas, vid slutet af
Författningens 4 §• I^ed följande lydelse:
BagUtskottets Betänkande*
72
lijo I.ngUtsktttets BttknkanåcH.
Godtgörande af hvad enligt denna och
3 §. §. korn nina att Vattenverisegare gäldas
j varde jördeladt å den jord samfäldt j
som genom Vattenverks rifning eller ändring
tillskyndas båtnad; och vare den delegare
sorn i kostnaden dertill icke vill deltaga *
både berättigad och skyldig att för sin andel
i jorden af öfrige Delegare emottaga lösen
efter som den > med afseende på jordens värde
i dess vattendränkta tillstånd, af matis*
man bestämd varder.
Genom detta föreslagne stadgande uteslutas
behofvet af särskildt yttrande öfver
det af en Ledamot inom Hederv. BondeStåndet
väckte påstående, att enär egaren
, af ett Vattenverk, hvars rifning eller ändring
ifrågaställas, tillika är lottegare i den
jord till hvars förmån sådant fordras, han
för sin andel i jorden hör vidkännas afdrag
å den honom enligt Författningen
tillkommande ersättning; äfvensom af Utskottens
gjorde förslag foijer att Utskotten
nu mera frångå den, enligt hvad ofvantill
nämnt är, allternatift tillstyrkte förändradeRedactionen
af Författningens i3 §. samt
anse densamma höra bibehållas sådan som
den, i det af Kongl, Maj:t i nåder aflemnade
Lagförslag finnas intagen.
En Ledamot inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln har erinrat, att Utskottet
underlåtit meddela föreskrift, huru borde
förhållas med sådane Vattenverk, som utan
att vara särskildt skatt!agda, med vist åsatt
Öretal, ingått i något Hemmans öretal, el
-
Ja^VtskottetK r,ttånk*nden> 3t i 3i
ler ined andre ord utgöra en integrerande
del af ett Heraman ock till visst belopp,
Svara för dess ränta; och får Utskottet herå
till Upplysning meddela.- att Författningen
icke är tvåtydig i det afseende, att ju äfven
dylika Vattenverk aro underkastade
tvångslagen: att genom dennes tillämpning
på deni, Piacaterne emot skattskyldig jords
förminskning icke i verkligheten kunna anses
blifva öfverträdde, emedan vid sådane
Verks utrifning den del af Hemmallens ränta
och öfrige onera, som på dera kan belöpa,
förflyttas från Hemmanen på den jord,
för hvars båtnad rifningen blifvit verkstäld
att uti 5 §. af Författningarne, sådan
deli af Utskotten blifvit projecterad
anvisning icke saknas för sättet till värderande
af alla slags Vattenverk: Samt att i
l3 §. föreskrift finnes, huru iagttagas bör
vid räntans och andre skyldigheters öfverflyttning
från löfvet eller försämradt Vattenverk»
till den jord, som bör den samma
draga.
De olägenheter och det lidande» sorn
möjligen kunde tillskyndas en Fordrings*
egare, hvilken genom inteckning vunnit
panträtt i ett vattenverk, i händelse detta
utan hans vettskap och förutstäld säkerhet
för hans fordran finge förstöras eller till
minskning i dess värde förändras, hafva
efter derom gjord erinran, fästat Utskottens
uppmärksamhet på nödvändigheten af
ett medel, hvarigenom Inteckningshufvare
må emot dylika vådor kunna försäkras;
ii3* Lagutskottet: Betänkande».
oell af sådan anledning hemställa Utskotten
derföre, att då en Jordegare söker att
få ett för odling hinderligt Vattenverk,
rifvet eller ändradt, och dagen till företagande
af den i sådan händelse föreskrifne
undersökning blifvit af Landtmätaren utsatt,
Jordegare må åligga att derom underrätta
dem, som i Vattenverket kunna
ega Inteckning, enligt den upplysning Jordegaren
för detta ändamål bör af vederbörande
Domare sig förskaffa. Genom detta
iagttagande sättes Inteckningshafvaren fullkomligen
i tillfälle att bevaka sin rätt och
kunna för dess förvarande vidtaga nödiga
åtgärder; men då han en gång erhållit en
slik underrättelse, synes det ock böra ligga
å hans egen vårdnad, att utan särskildte
påminnelser följa fortgången af målet och
Jordegaren således icke, der saken sedermera
till Domstolen instämmes, besväras
med vidare notificationer till honom.
Om Utskottets nu gjorde hemställan af
Riksens Höglofl. Ständer bifalles, bör såsom
en följd deraf 3:dje Momentet i Författninge*
6 §. erhålla de dermed förändra Redaction:
Landtmätaren tillhör det. att skyndsamjnettgén
utsätta dag tilljörrättningens verkställande
, lämpande den samme så att detta
endast må ske, då märken är bar och undersSkning
tillförlitligen låter gora sig samt
att derom skriftligen, emot bevis, så väl
sökanden, sorn Vattenverksegareu så ock allmänt
ombud, då det erjordras, tillkännagifva.
Sökanden varder sedermera skyldig, "att
LagUtikottets SetnukaniieHt' iijj
efter det han, genom levis frän Domaren i
orten, erhållit upplysning om dem j som i
Vattenverket kanna ega inteckningar, de samma
om Författningen underrättas antingen
genom särskildte Kungörelser sä vida deras
vistande är kunnigt eller genom tillkännagivande
i allmänna Tidningarne j som tre
gänger, och sista gängen minst en manad
före förrättningenj införas, pä det de, der
sädant af dem nödigt anses, må vid förrättningen
kunna komma tillstädes och sin rätt
bevaka; skolande i berörde ändamål kallelsen
till förrättningen, Parter ne sä långt förut
meddelas, att, jemte iagttagande af den
tid j som i u Cap. Råttegängs Balken om
Stämning före skrif ven är, sökanden mä ega
tillräckligt rådrum, att ofvannåmnde föreskrift
fullgöra och bevis derom till företeende
vid förrättningen sig förskaffa; läte ock
Landtmätaren ä Predikstolen i den eller de
Socknar der Vattenverket är beläget förrättningen
kungöra sist fjorton dagar innan
den företages.
Emot Utskottens förslag, att till deltagande
i den 7 §. omnämnde förrättning
Konungens Befallningshafvande horde utse
tvänne Gode Män, att med Parternes egne
Gode Män och den tillförordnade Landtmätaren
öfverlägga och besluta, har af en
Ledamot inom Hederv. BondeStåndet den
mening blifvit uppstäld, att det horde vara
Parternes rätt att, i en dem enskildt
rörande sak, sjelfve utse sine Skiljesmän,
samt att genom inflytelsen af frcmmand*
1134 LngUtskottets BeiUnkaniitn,
erganer, Författningens afsigter kunde blifra
både motverkade och erhålla eu allt
för stor utsträckning, i den mån som Konungens
Befallningshafvande å olika ställen
kunde mer och mindre gynna principerne
för tvångsrätten; äfvensom af en annan
Ledamot inom samma Stånd den lankan
blifvit yttrad, att adjungerandet af
andre Gode Män först då borde komma i
fråga , när det af pär tern es egne Gode Män
gemensamt med Landtmätaren afgifne Utlåtande
icke af Parterne godkändes; men
då de skäl sam Utskotten för sitt förslag
anfört härigenom icke blifvit vederlagd©
och hvarken den farhåga man röjdt för en
emot Författningens anda stridande rigtning,
sorn genom mellankomsten af Gode
Män, dem Konungens Befallningshafvande
utsett kunde gifvas åt begagnandet af den
i Författningen stadgade tvångsrätt, synes
ega någon giltig grund, enär Landlmätarens
och Gode Mannens Utlåtande icke
innefattar ett Domslut, hvari ändring ej
kan sökas, ej eller förordnandet af ifrågavarande
Gode Män, först vid den händelse,
att parterne ej åtnöjas med det beslut,
som af Landtmätaren och de af dem
sjelfva valde Gode Män meddelas, är förenligt
med den i Utskottens Betänkande
uttryckta afsigten med deras, anlitande,
nemligen, att åt undersökningen, hvari ofta
tredje mans obevakade rätt ingår, bereda
ali möjlig fullständighet och noggrannhet;
så finna Utskotten på dessa nu til
-
LagUtskoticts Betänkande».' H35
lagde skäl sig icke kunna öfvergifva det
gjorde men klandrade förslaget.
Att Utskotten ieke yttrat sig, huru
förhållas borde, till förekommande deraf,
att, vid rifning eller ändring af ett Vattenverk,
nedanför liggande Verk eller Jord
icke måtte af öfversvämning besväras och
skadas, och hvilket såsom en ofullsländigliet
i ämnets behandling af Utskotten anmärkts,
har efter hvad Utskotten nu får
upplysa, varit en följd deraf, att denna
händelse redan blifvit förutsedd oell nödige
föreskrifter i afseende derå meddelle i
Lagförslagets 7 och 12 §. §. I denna sistnämnde
torde likväl tili vinnande af mera
bestämdhet i uttrycket näst före ordet
ändring i i.’sta Momentet kunna tillsättas
ordet rifning.
För tillstyrkandet att en viss tid måtte
stadgas för fullföljd lill Domstolen af en
genom Landtmätare och Gode Män beredd
fråga, hvaruti antingen Jordegaren eller
Vattenverksegafen förklarat sig missnöjd
med undersökningsmännens utlåtande, hafva
Utskotten anfört så giltiga skäl, att Utskotten,
icke kunna förändra sin yttrade
mening. Uttrycket för den gången, som Utskotten
för motiverandet af sitt tillstyrkande
begagnat, men ej i den föreslagne Redactionsförändringen
af 8 §. intagit, påkallar,
i följd af yppad ovisshet om dess
betydelse endast den förklaring, att öfverskridandet
af fatalietiden, af Utskotten aiv
getts böra leda till den följd, att frågan i
1135 LagUtskottets Eetdnkauden.
dess då varande skick borde vara alldeles
förfallen och såsom ej väckt att betrakta;
att derest den å nyo ville upptagas, densamma
åter borde börjas i den ordning
Författningen föreskrifver, samt att förty
den redan skedde undersökningen och värderingen
icke kunde ega någon förbindande
kraft, utan att desse åtgärder borde på
nytt föregå.
Med afseende på den större säkerhet,
som skulle vinnas, derest, vid det fall, då
saken till Domstolen fullföljes, och Jordegaren
enligt q §. är skyldig, att nedsätta
de penningar, hvartill Landtmätaren och
Gode Män skattat Vattenverkets värde, dess
försämring, eller egarens förlust under dess
upphörda drift, denna nedsättning finge
ske i LandtRänteriet, har af en Ledamot
blifvit yrkad den förändring i berörde
att föreskriften om medlens deposition i
Rätten måtte försvinna och Jordegaren i
stället vara förbunden vid Rätten blott
uppvisa int}rg, att han i LandtRänteriet,
fullgjort nedsättningen; men sorn emellan
det Jordegaren i ofvannämnde måtto ålagde
pracstandum och nedsättning af berörde
skilling fullkomlig likhet finnes, och i afseende
på det förra olika stadgandet emot
hvad örn den sednare gäller således icke
synas böra kunna komma i fråga, samt 5
Cap, 10 och 11 §. §. JordaBalken, jemförde
med Kongl. Förordningen den 7 Augusti
1766, dessutom genom den Parterne
kemnade lyftniugsrätt anvisar ett säkert
LagUtskottett Bnänkandtrt. 1137
medel att förebygga äfventyret af sådaue
penningars möjliga förskingring; så anse
Utskotten sig sakna skäl att med sitt förord
understödja ofvannämnde föreslagne
stadgande.
Såsom ett förment kraftigt correctif
emot all ändamålslöst begagnande å jordegares
sida af tvångsrätten emot Vattenverksegare,
har blifvit tillstyrkt, att då
en Jordegare vill utföra påstående om rifning
af ett Vattenverk, till beredande af
jordodling, borgen förut af lionom borde
ställas för odlingens behöriga verkställighet.
Ett sådant iagttagande , anse Utskotten
likväl destomera öfverflödigt, som
säkerheten derföre att odlingen ej af Jordegaren
skall underlåtas, redan ligger iden
gifna och genom undersökningen bekräftade
vinsten af odlingens företagande, iden
dryga löseskillingen för Vattenverket, som
endast genom fördelen af odlingen kan
jordegaren återgäldas, i de nya skyldigheter
som från Vattenverket öfverflytlas
på jorden och hvilkas uppfyllande fordrar
motsvarande förmåner, såvida han ej vill
undergräfva sitt beståud; samt slutligen i
det genom Författningens 10 §. stadgade
förbud för honom att åter upptaga Vattenverket,
sedan det efler dom blifvit utrifvet;
och kunna Utskotten derföre, och enär
alltför vidt utsträckta och i fullgörandet
med svårigheter förenade föreskrifter
för Jordegare, skulle motverka författnin
-
i 3! LagUtskottets BetHnkanden,
gens syftemål, icke lill godkännande anmäla
terörde förslag.
I anledning af den fruktan, som blifvit
yttrad för omöjligheten att från alla
slag af Vattenverk, såsom Exempelvis,
Jernbruk, hvaraf tionde och Ilammarskattsjern
i utskylder till Staten utgöras, öfverflytta
räntan på den sådane persedlar ej
producerande jorden, få Utskotten, ehuru
blott upplysningsvis, enär verkställigheten
af hvad i detta fall genom författningens
13 §. finnes förordnadt; tillhör den Administrativa
Magten, meddela, att i För
fatlningarne om skattläggningar icke saknas
föreskrifter rörande förvandlingen af
ränta, från ett till ett annat slag af persedlar;
hvaremot den i sammanhang med
berörde fråga gjorde anmärkning, om svårigheten
jemnväl att på ett rättvist sätt kunna
å jorden fördela den af ett Jernbruk
utgående Bevillning, hvilken rättad efter
verkets större eller mindre förmånlighet
under olika gynnande conjuncturer, ofta
kan betydligen variera, icke torde fordra
det ringaste besvarande, enär det innefattar
ett missförstånd, att ett rifvet Vattenverks
Bevillning skall, lika med räntan
och andra ständige skyldigheter öfverflyltas
på jorden, till hvars fördel rifningen
skett.
Yrkandet derom, att Utskotten äfven,
bordt uppgifva ett förslag till utväg för
Jordegare att befria sig från uppdämning,
aå den af Ållmänne Inrättningar, såsom
LitgUtskottets Tietänktinäen. H39
eanaler, anlagde Slussar m, m. förorsakas,
hafva Utskotten ansett fordra den upplysning,
att Författningen efter det begrepp
Utskotten fattat om dess syftning och omfång,
i sina föreskrifter gäller alla Vattenverk
utan undantag', som å annors jord
åstadkomma uppdämning; hvaraf torde visa
sig att ett särskildt stadgande icke erfordras,
Hvad slutligen deträfFar de tvänne
framställe frågor, om behofvet af vissa föreskrifter
lill förekommande deraf, att vid
nya Vattenverks anläggning anledningar
till uppdämning, å annans jord icke må
gifvas, samt om fastställande af rättighet
för Jordegare att, då han å sina egor tillskyndas
uppdämning af Vattenverk utöfver
hvad ingångne öfverenskommelser och verkens
privilegier medgifva, för den deraf timande
skada vinna högre ersättning af Vattenverksegaren,
än som med tillämpning af
nu gällande Författningar står att erhålla,
så anse Utskotten samma frågor innefatta
ämnen, hvilka med dem som i den föreslagna
Författningen afhandlas, icke ega
en sådan gemenskap, att utlåtande deröfver
nu kan meddelas.
Utskotten som sålunda yttrat sig öfver
de emot Utskottens förra Betänkande
i saken gjorda anmärkningar, öfverlemna
nu åter frågan tili Riksens Höglofl. Ständers
upplysta pröfning och afgörande;
jned bifogande af de särskildte tankar,
i'4° LagUtskottets Bctånkandett.
som af någre Ledamöter blifvit i ämnet
afgifne. Stockholm d. 5 Sept. 1823.
Utdrag af Protocol/et, hållet i Riksens
Högloft. Stånders Lag samt
Allmänna Besvärs och EkonomieUtskotts
gemensamma Pleno den 6
Sept. 1823*
S. D. Upplästes Utskottens samfälda
Berednings afgifne Förslag till Utlåtande
öfver de hos samtelige Respective RiksStånden
gjorde anmärkningar vid Utskottens
afgifne Betänkande N:o i36, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, om antagande af en
Författning angående förändring eller utdömande
af Vattenverk, som genom uppdämning
skada jord eller hindra dess odling;
Och Klef samma förslag af Utskotten
utan förändring antaget.
Herr Gyllensvahn, Herr Prosten Hagberg
j Herr Professoren Bexell samt Herrar
Hies teifer Lagerstrand och Huldberg
förklarade sig icke kunna dela Utskottens
nu ytterligare i Utlåtandet uttryckta tanka
, om nyttan och behofvet af den af
Kongl Majrt i Nå de v föreslagne Författning,
hvars antagande de tvärtom ansågo
vara i iner än ett afseende vådligt;
och anhöllo de att få denna sin mening
LagUtskottetsBttnnkainien, 1141
till Protocollet reserverad samt följaktig
Utlåtandet till de Respective RiksStånden.
Herr nf Robson anförde: att han icke
kunde instämma i de principer som ligga
till grund för Höglofl. Utskottens Betänkande
samt den utveckling, som i anledning
af skedd återremis, åt densamma nu
Blifvit gifne, och sådant destomindre, sorn
Utskotten låtit föra sig ända derhän, att
såsom ringa betänkligheter anse de ingrepp
i eganderätt, hvilka genom Vattenlagens
tillämpning eller rättighet till tillämpning
uppkommit eller erbjuda sig, äfvensom
Utskottens nit för undanrödjande af olägenheterne
af Vattendammars utrifvande,
framställt Eld och Luft machiners användande
bland surrogaterne, utan att anmärka
huru inskränkt detta användande L>]ifver
, genom nödvändigheten af bränsle för
deras drifvande. Utskotten hafva ock likasom
velat antaga alla uppdämningar
olagligen tillkomna, men förhållandet,
då det undersökes lärer visa, att dessa rättigheter
till uppdämningar för det messta
grunda sig på forntida upplåtelser, på delagtighet
i eganderätt, och på betingade afgifters
erläggande, ehuru dessa rätta sig
efter uppskattningar, relativa till den tid,
då trakter, som genom vattnets mångåriga
medverkan nu prunka med lofvande stränder,
icke voro annat än odugliga kärr
och moras. Utskotten skola förgäfves söka
Författningar, som genom tvång sätta Vattenverks
anläggningar i besittning af dom
-
H42 LngUtskottets Betänkande».
fasten oell byggnads platser, eller sorn
gifva Bruksanläggare rättighet till upp-eller
afdämning. Men Utskotten hafva icke
desto mindre velat antaga, att sedan allt
detta genom laglig Öfverenskommelse blifvit
en Egendoms tillhörighet, en alldeles
motsatt tvångslag torde finnas1, hvarigenom,
ett sådant laga fång skulle kunna hemfalla
en peilningestark granne. Utskotten
hafva väl uppgifvit att sådant allt borde
Utan det allmännas skada, kunna ske, derigenom
att den ena skatten förvandlades
i en motsvarande annan; men Utskotten
hafva icke anmärkt, att tredje mans förnärmande
kan i förening nied det allmän»
lias, utan all ersättning inträffa, såsom
t. ex. om en JernGrufvä (hvilken alldrig
betalar tionde af malmen) mister sin för
Vatten och malmuppfordring nödiga uppdämning,
och derigenom skulle råka i ödesmål.
Icke kunna bär Mätismanna ordom
sträcka sig längre än till Grufegarens ersättning,
beräknad i förhållande till dess
revenue: men köpare till malmen, hvad
anspråk på ersättning kunna de väl göra?
—. De hafva ingen rättighet att förbinda
Grufvcegaren att hålla sig den tillhanda,
och kunna således intet dela af den ersätning
honom tillfaller men deras näring
faller dock, i brist på rudimaterier, —*
Taekjernsblåsningcn minskas, och i förhållande
till den äfven Kronans tionde,
Vid Pehrsbergs Grufvor i Vermland är nyligen
en så stor Vattenledning fullbordad,
LagVtskottets Betdnkatidcn. 1143
att Grufegarens vinst anim länge måste
uppgå, till dryga omkostnaders godtgörande,
— Om mätismanna ordom i dessa
förhållanden der kunde inträda, så skulle
beräknings grunden för skadans ersättning
alldrig kunna bli så stor, sorn skadan,
hvilken äfven utsträcker sig till dem, sorn
ärligen förädla omkring 60,000 Skeppund
af malmen, och icke äro Grufvans delegare,
utan frie köpare af densamma, och sorn
ingalunda skulle, under Näringens utgrening,
kunna nila med penningar surrogeras
för hvad de mistat i Rudimaterie^
— Än mer, uti Brukshushållningen skulle
nästan ingen enskild reglering kunna ega
rum. Den sorn köpte en masugn för att
ställa sin tillverkning på eget Tackjern,
kunde ju mista hvad han köpt. — Den
som såll t den kunde ej hemula hvad lian
med sådan vansklighet fÖrytträh — Jag
frågar: är man icke på väg att ställa sig
i tusendetals oredor, — och är det icke
obegripligt, att i en tid, då man så mycket
talar 0111 att realisera mynt, man äfven
på detta sätt skrifver om att annihilera
egande rätt?’*
Herr Linning yttrade:’* Emot det nu
afgifne ytterligare Betänkande rörande lösningsrätt
till Vattenverk, som förhindra
odling af jord, anhåller jag få anmäla mili
reservation. De i Premissen upptagne ytterligare
skäl, för nyttan af den föreslagne
Lagen, hafva hos mig ej kunnat verka den
bevisning de åsyfta, Den rubbning i egarn»
II44 Lagutskottet! Bttllnknndcn.
de rätten, som denna Lag skulle medföra,
anser jag vådligare oell mera stridande mot
rättsgrunder, än att kunna af något annat
motiv uppvägas; men om jag äfven skulle
eftergifva något i detta påstående, så fortfar
Lagen icke destomindre att för mig
förete en högst problematisk StatsOeconomisk
nytta, ty ehuru förslaget för lösningsrätt
till Vattenverk innefattar, att den jord
man vill odla, hör lemna dubbel afkastning
emot det Vattenverk, som måste afträdas,
är likväl intet villkor dervid fästadt,
att en sålunda möjlig ansedd odling
verkligen tillvägabringa», och således ingen
positiv nytta bestämd att motsvara den
gifna förlusten af Vattenverkets rifning.’'’
”Derföre, att man i Tyskland och Holland
funnit skäl att odla både Mässar och
Skogstracter, emedan en der tilltagande
Folkmängd i annat fall saknat vistelseorter
och sysselsättning, der, hvarest en bördig
jordmån och ett mildare Climat lofvade
och lemnade odlaren rika skördar,
anser jag med de stridiga förhållanden,
som i Sverige förfinnas, slika foretag minst
af nödvändigheten påkallade.”
”Befarad öfverproduction är deremot
intet motiv för mig att afstyrka den föreslagna
nya odlingsutvagen. Jag anser skördarne
deremot användbara till ännu mer
än menniskors föda; men tror ej, lika med
hvad Betänkandet tyckes utvisa , att Spannmålsafsättningen
på fremmande, d. v. s. på
utrikes
T.ag XJtskottits BetHnkaudeni
■utrikes orter, Lör utgöra något föremål för
jordens odlare i vårt land. Ätt förtiga de
företag i denna del, som lemnat de mest
ofördelagtiga resultater, lärer man böra
mindra-, att den hufvudsakligä omständig-»
beten, sädens nödiga torkning> sohr bör
föregå dess förvarande en längre tid, på
få örter i vårt land vunnit nödigt afseende,
eller blifvit till verkställighet befordrad!.'*
”Den anvisning, som i Betänkandet
lemnäs, att om nya odlingar skulle förstö»
ra nödige Vattenverk, kunde de med Ång'-  machiner ersättas, är mig högst motbjudande.
Ått i vårt med Vattendrag så rikt
begåfvade Land A en eller annan ort göra
dem onyttiga, och i stället till bellofvens
afhjelpande nödgas använda kostsamma oell
farliga Ångmaehiner, är en tanke, den jag
vågar hoppas alldeles icke vinner antagelse-.
”För att vara så kort, sorn möjligt»
Får jag slutligen anmäla mitt ogillande af
Betänkandet i det hela, och emot dalarne
särskildt anmärka, att jag anser behof af
vissa föreskrifter till förekommande deraf*
att vid nya Vattenverks anläggning anledning
till uppdämning å annans jord icke må gifvas;
att om den föreslagna Lagen skulle
antagas anser jag endast mindre Vattenverk
böra få lösas, och att ett maximum i
Värde derå bör bestämmas; att det äfven
i sådant fall bör medgifvas reciprocitet för
Yattenverksegaren till lika lösningsrätt af
Lagutskott et i B et änkan den. 7Z
i 14S LagVtsiotttts RttAnkandftti
Jord, som den Jordegare kan beviljas i
afseende på Vattenverk , heldst en absolut
nytta endast af jordodlingar af mig ej kail
medgifvas; och slutligen, alt förslaget ej
undanrödjer Statens möjliga förlust af de
flere afgifter, olika Vattenverk Lex. Jern»
bruk utgöra, heldst vid öfverflyttningeil
deraf på den odelbara jorden, ifrågavarande
inrättningars föränderliga förhållande ej kan
föresesi
”Jag anhåller att denna min reserva»
tion måtte få Betänkandet åtfölja/’
Härmed förenade sig Herr Borgmästaren
Norström.
Herr von Hauswolff ansåg för sin del,
att från tillämpning af den antagna tvångsrätten,
undantag bordt göras för vigtigare
Vattenverk, samt att den Vattenverksega»
^re tillagda ersättning utöfver värdet af ett
rifvet Vattenverk eller dess genom förändring
inträffade försämring icke bordt be»
stämmas till högre belopp än 25 plbcent;
i hvilken sistnämnde omständighet Herr
von Törne sig förenade, under åberopande
af dess härom yttrade och förra Betänkan»
det bifogade särskilda tanka;
Slutligen refererade sig Herr Bibbing
till sin samma Betänkande följaktiga reservation,
och trbdde i följd deraf, att vid
värderingen af Vattenverk och ersättning
derföre till egaren, borde ingå i beräkning
den förlust, som den upphörda driften af
Vattenverket kan tillskynda de dermed
förenade Hemman.
L«ii)tskotteis BtltinkatidWh 1*47
Och skulle »le sålunda yttrade sär»
Skilda meningurne_» på begäran medfölja Utlåtandet
till RiksStånden. Ut Suprai
Ex Protocollo ,
Joh. "J-ne. Kleman*
N:o 179.
Ånkom d-, i5 Sept.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna besvärs- och EkonovuUtskotts
Betänkande, i anledning af
vackt fråga om apphäfvandet af
Laud skäf bingarne s [domsrätt i Enskiftes
mål.
Oenom Prötoeöls Utdrag af den 26
iiästlidne Februarii har Heder v. BondeStåndet
lill Utskottens gemensamma handläggning
öfVerlemnadt, ett memorial uti
förenämnde amile* af Riksdags FuHmägtigen
frän Elfsborgs Län, Anders Danielsson»
sorn» efter framställning af ölätnpliglieten
deraf att Landshöfdingarne Utöfva i
frågavarande domsrätt, yttrarAtt döma
I i4S LugVtskottta Rtsänkanden.
i Enskiftes mål ar alltid att dÖmma; och
mera behof ver här icke komma i betraktande»
Om vi kunna dömmas utan Domstolar,
så böra dessa afskaffas; lnen behöfva
vi dem, så måste vi begagna dem äfven
i de minst vigtiga tvister, och framför
allt i tvister af så mycken vigt, som
Enskiftes målen. Sällan är någon jordatvist
af så stort inflytande, som frågan om
hvarje lotts beqvämaste läge och bäst vårdade
fördelar vid skiftande af ett vidsträckt
byelag. Mången Jordegare kan genom
en sådan förrättning för alltid bringas
på obestånd, och ett större ingrepp i
hans rätt låter icke tänka sig, än att sådant
skulle kunna Öfvergå honom utan att
han får inför domstol försvara sig. ' Den
invändning, att den klagande får försvara
sig inför Konungens Högsta Domstol, anser
Motionairen ingen ting annat bevisa,
än att Lagstiftaren sjelf insett och vitsordat,
huru stridande emot all rätt och ordning
det var att någonsin skilja Domaremakten
från befattning med ärender, som
dock ändteligen mäste bero af Domaremaktens
beslut. Det nu klandrade förhållande
bevisar, enligt Anders Danielssons tanke
att man i detta mål nyttjat Domaremaktens
arm, men icke dess öga; ty Konungens
Högsta Domstol måste, i dessa ärender,
se genom Konungens Befallningshafvande
i stället att den borde såsom Öfver
Domstol se genom de under sig anställde
Domstolar, och det vöre just i ämnen af
LugUttkottett TSetanlnnien, *145)
lika art med det nu ifrågavarande, Sora
Domarens öga minst kunde ersättas genom
någon annan upplysning, liäldst att betrackta
och dämma på stället vöre en utväg,
som i jordatvister alltid varit våra
Domstolar förbehållen, och som i alla andra
jordatvister än Enskiftes mål ännu
begagnas, utan att kunna ersättas genom
rapporter och omdömen af någre utskickade
gode män: på desse grunder och, då
en anstalt hvars egenteliga förtjenst var
ämnad alt bestå i skyndsamhet, men derigenom
i stället endast vunnits en tidsutdrägt,
som vore mer än tillräcklig för en
rättegång i laga ordning utförd vid Domstolarne,
yrkas att Landshöfdingarne må
skiljas från Domsrätten i enskiftes mål och
denna Domsrätt åt de Lagliga Domstolarné
öfverlämnäs; och hafva flere af Hederv.
BondeStåndets Ledamöter härmed sig förenat.
Vid pröfningen af denna fråga hafva
Utskotten inhemtat, att den samma äfven
vid sistförllutne Riksmöte utgjort ett föremål
för Lag samt Allmänna Besvärs och
oekonomi Utskottens gemensamma handläggning,
och som Utskotten efter inhemlad
kännedom om då afgifne förslag i anledning
hvaraf någon åtgärd sedermera
icke följt, funnit det samma, med undantag
af hvad angående Ordförandens tillsättande
blifvit deruti ylrat, öfverensstämmer
med Utskottens tanka anse Utskotten
sig nu böra, med åberopande deraf, till
-
jlfq LagUtskottcti Bstänkanden.
styrka Riksens Högloft, Ständer att alla
tvister som i afseende pä enskiften kunna
uppstå, hädanefter må upptagas och afgö»
ras af särskilde inrättade ägodelnings Räta
ter* hvilka på det sätt horde organiseras,
att uti hvarje lämpligt district, genom val
uppfördes på förslag till ordförande, tren-.
ne skickliga och Lagfärne personer, af
hvilka en, efter skeende underdånig an-,
målan, af Kongl. Maj ;ts i Nåder dertill
förordnas, hvilken sedermera, med tillkal*
lade och valde Ledamöter i Rätten af i
Landt-husållningen kunnige män utafhvad
Medborgare klass sorn heldst, skulle, under
åtnjutande af dagtractamente samt skjuts
till och ifrån förrättnings stället, företaga
och, antingen efter förrättad syn på stället
eller Utan en sådan ^ om den samma
funnes icke kunna erfordras, behandla oell
afdöma berörde frågor, hvilka derefter i
vanlig ordning och inom den tid, somför
hvarje ort är lämpelig, komma att af deli
missnöjde , genom underdåniga besvär hos
Kongl, Majit fullföljas; men att i öfrigt
fastställelse!! af de Chartor, hvilka öfver
förenämnde Landtmätare förrättningar upprättas
j må, antingen något klander emot
förrättningen ej uppstår, eller i händelse
af uppkommen tvist sedan densamma blifvit
genom slutelig Dom afgjord, meddelas
af vederbörande HäradsRätter; och torde
Riksens Högloft, Ständer i händelse af hi»
fall till detta förslag, låta en underdånig
skrifvelse i likhet härmed till Kongl, Majit
LagUtshotttts Bttånkanden. 1151
afgå, jemte underdånig anhållan att Kongl
Maj:t täcktes låta i den författning, som i
ämnet komme att utfärdas, närmare bestämma
fqrhållanderne så väl i afseende
på Landtmätarens åtgärder, som ock vid
den föreslagne ägodelnings-rättens behandling
af de till den sammas pröfning dragne
tvister.
Utskotten få sluteligen tillägga, att de
ej sakna kännedom derom, det Särskildta
Utskottet, vid dess behandling af frågan,
om organiseringen af Rikets Ämbeten och
tjenster föreslagit^ att enskiftes mål böra
af Ordinarie Domstolarne handläggas; men
då detta förslag enligt Utskottens tanka
vid närvarande Rättegångs ordning, och
intill dess Domstolarne kunna blifva permamente
skulle medföra en för Enskiftes
målens behandling, menlig tid* utdrägt
hafva Utskogen ansett betänkligt att detsamma
antaga, och trott ofvan upptagne
tillstyrkande för det närvarande, närmast
befordra det åsyftade ändamålet. Hvilket
dock till Riksens Högloft. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas, med bifogande
af a:ne Ledamöters särskildle yttrande
i ämnet. Stockholm den 6 September
i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rik•
sens Högloft. Ständers Lag• samt
jjj£f2 LagUts kottetsBetåttkanten..
Allmänna Besvärs- och EkonomiUinskotts
gemensamma Fleno den #
September 1S2?.
S, D. Sedan Utskogenefter skedet
Uppläs.liinggodkändt deras sa ra fal Ide Be-*
rednings afgifne förslag tiLl Betänkande
| anledning af vackt fråga om upphäfvan-*
de af Landshöfdingarnes domsrätt i En,-  skiftesmål, yttrade Herr von Hauswolff:
att lian icke kunde dela Utskottens, tanka,
att särsk Udde Domstolar borde organiseras
för handläggningen af enskiftes frågor, u,
tan ansåg slike mål, lika. med dein, sorn
angå Storskiften , höra af HäradsRätterne
upptagas, och afgöras; dock att, vad hä*.
ti från borde fullföljas icke vid Lagmans-*-  Rätten, utan såsom i en del fall reden
stadgadt är, directe i IlofRätten; i hvilken
från betänkandet skiljaktige mening Börje
Borjesson från Hallands Län äfven instäm-*,
de; och skulle densamma på begäran uti
Protocolls Utdrag bifogas Betänkandet till
de Respective Riks Stånden, Ut Supra,.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman»,
LagUtskotttts BttänkandfH, 1153
N;q 180,
Ankom den 18 Sept. 1823,
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o
96, angående yrkad ändring uti
Kongl. Pbr ordningar ne den 24 Augusti
1813 emot fylleri och dryckenskap
, samt den 20 December
1815 i hvad denne sednare angår
laga Domstol för åtal emot oloflig
B rånvins fö r säljning.
Högloft. Ridderskapet och Adeln ,
Högv. PresteStåndet och Vällöfl. BorgareStåndet
hafva till Lagutskottet åtcr-remitteradt
det af Utskottet den 31 sist Helne
Maji afgifne, och vid skedd föredragning
i Hederv. BondeStåndet bifallne Betänkande
, öfver de flere till Utskottet remitterade
Motioner, angående dels upphörande af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande? Domsrätt
uti mål rörande dryckenskap och oloflig
Bränvinsförsäljningi och att dessa mål
i likhet med andre Brottmål mätte af
Domstolarne få upptagas och pvöfvas; dels
ock åtskillige föreslagne ändringar uti de
för dryckenskap nu gällande Straffbestämmelser.
?l54 LagVlskotttti Eetankandett.
De anmärkningar hvilka vid herörde
Betänkande bifyit gjorde, samt till del-s
sammas återremitterande föranjedt, inne-*
fatta i afseende på Utskottets tillstyrkande
att ifrågavarande mål hädanefter borde å
landet vid Häradsrätter ne upptagas och
pröfvas oell i vanlig Besvärsväg i Öfvers
Rätt fullföljas, samt att sådana mål äfven
kunde vid tillfälle af inträffande urtima
ting åtalas ooh afdömmas, följande hufvud-,
sakliga andraganden: att om man erkänner
att Police maktens åliggande mäste gå ut
derpå att förekomma brott, mäste man
medgifva Länstyrelserne tillåtelsen att beifra
fylleriet, sorn oftast är första ordsaken
till brotten; att om fylleri och bran-.
vins försäljnings mål skola vid Domstolarne
utredas och afdömas, fordras alltid en
så långtid till beifran, att försoning skulle
kunna hinna sökas med åklagaren, och
om detta ej sker, tidsutdrägten göra en
sådan beifran till en stor -Jel ändamålslös
och omöjlig; att det icke är någon
svårighet för den anklagade atf vid Härads
Rätten bereda uppskof och utdraga målet
från Ting till Ting» i hvilket fall Böterne
sluteligen utgöra ett vida mindre belopp
än BeviUningen, om Brännvins minuteringen
varit loflig, och mindre än vinsten
i fall den qlofliga kroghållningen under
tiden förtsättes, i synnerhet då mod tillämpning
af Kongl Förklaringen den 23
Mars 1807 påföljd för itererade förbrytelser
i denna väg, anses icke ega rum för?
Lagutskottets Bttånkanden. i155
fin den tilltalade både blifvit dönnj, och
Utstått det förra straffet; samt att, då Utskottet
anset allmänna säkerheten icke äfventyra
genom ett någre månader fördröjt
åtal af ifrågavarande förbrytelser, skall ingen
anledningen finnas hvarföre de mera
än andré Brottmål skulle vid Urtima Ting
handläggas, emedan med samma skäl alla
måls upptagande vid inträffande Urtima
Ting borde tillåtas och TingsRätterne således
de facto göras permamente, hvarom
frågan likväl borde anstå tills, LagCommite'ens
förslag till ny Rättegångsordning
kommer under granskning,
I frågan åter om de för fylleri förbrytelser
nn gällande straff-bestämmelser
hafva åsigterne innom Respective Riks
Stånden varit olika. En del Ledamöter
hafva yttrat sig emot ali förändring uti de
straff-bestämmelser Kongl, Förordningen
den a4 Augusti 1813 innehåller, och ansett
ali mildring deri böra anstå, tills
man i förbättrade uppföstrings anstalter
peli allmännare moralisk bildning hos menigheten
viniier det stöd för sedligheten,
hvarigenom StraffLagens Värn mot osedlighetens
utbrott blifver mera umbärligt, andra
hafva deremot yrkat afskaffande af
Fenninge Böter, Stockstraff och arbete vid
allmän arbets Inrättning samt användande
i stället af fängelse straff, någre, att endast
Stackstraffet för fjerde resan dryckenskap
måtte afskaffas; andre åter att annan
påföljd å första resan föröfvad dryckenskap
Ii5) La^Utskottets Betänkanicn.
ej mitte ega ruin än varning inför Kyrko
Rådet, men vid iteration fängelse vid vakten
och bröd ådömas; jämväl bar blifvit
yrkad t, att öfverlastande inom enskildt
lius icke borde bestraffas, utan då offentligheten
medfördt allmän förargelse eller
brott under dryckenskap utöfvats ; att minsta
straffet bör drabba den sorn på vägar,
gator eller vid allmänna sammankomster
är öfverlastad, ett högre den som under
rusigt tillstånd åstadkommer förargelse under
Gudstjenst, och det högsta den, som
i ett sådant tillstånd begår brott: att
straffets skärpande för förnyad! fylleri vore
Utan ändamål, emedan den sorn bär agtning
för opinionen later af sjelfva åtalet
rätta sig, men den som det icke liar, ej
rättas hvarken af Böter eller Stockstraff;
alt det vore lämpeligare att den sorn af
fylleri gör vana blefve af Presterskapet
inför KyrkoRad eller Socknes!,åmma. varnad;
att förvandling af böter lill fängelse
vid vatten och bröd vöre obillig; och ännu
hårdare det stadgande att hvem sorn
häldst kan emot Böternes erläggande förskaffa
sig rättigheten till arbete af en för
fylleri dömd person, derigenom denne
dömes till en temporair Lifegenskap; och
har en Ledamot bos Vidioff. BorgareStåndet
med yttrande att Böter vöre ett olämpeligt
straff för Drinkaren, emedan de icke
träffa honom ensam, utan äfven bans olyekliga
Hustru och Barn, föreslagit, att
hvar och en af högre eller lägre stånd,
LagUt sket tets Bet änkand*tt' 1 *57
sorn andra resan eller oftare beträdes med
fylleri, Lör få en Dosis TartarUs emeticus,
hvilken evomations dryck kunde gifvas
honom vid Högvakt i Stad, och vid
Tingsplats på Landet; hvilken kur vore
enkel meli säker.
I anledning af hvad Utskottet i Betänkandet
yttrat i afseende på den ifrågaställa
de skyldighet för Actor att i fyllerimål
uppgifva angifvaren, har blifvit anmärkt,
att det vore en slags inqvisiton om icke
denna skyldighet Actor ålåge; att angifvet
sen sker merendels emellan fyra Ögon
och den tilltalade kali Väl känna, att angifvaren
har ondt uppsåt emot honom,
men kali omöjligen styrka att han genom
angifvelse grundlagdt åtalet, och är således
utur stånd satt att emot honom anföra
bevisligt jiif, om han till vittne framställ
es; hvarföre det yrkats, att Actor, enär
den tilltalade påslår någon af de åberopade
vittnen vara angifvaren, bör
antingen visa att han sjelf varit i tillfälle
att afveta den åtalade förbrytelsen, eller ock
namngifva angifvaren; och har i öfrigt 1
egenskap af ny Motion det förslag blifvit
af Herr Ehrenborg Casper, frarnstäldt, att
det enkla eller primitiva ansvaret för 0-  loflig Bränvins-minutering må drabba förbrytaren
för hvarje gång författningen ölVerträdes,
samt endast påföljden för iterationen
bestämmas efter de i 1807 års Kongl
Förklaring fastställde grunder:
Detta allt med hvad deremot blifvit
I• 58 LngUtskottett Beiånkandeti.
inom respective RiksStånden af åtskilligé
Ledamöter erinrädt» har hos Lagutskottet
till förnyad t öfvervägande kommit, utan
att Utskottet dervid fUnnit skäl att från*
träda dess tillstyrkande i Betänkandet, att
DomsRätten uti Dryckenskaps och Bran*
vins fÖrsäljning.s*mål måtte från Kongl.
Majrts Befallningshafvande skiljas och utergå
tili de vänlige Domstol arne | och för*
blifver Utskottet äfven vid den redan yttrade
öfvertygelse att Stockstraffet för fjer*
de resail Dryckenskap, såsom olämpligt l
förhållande iill förbrytelsen, bör afskaffas;
men enär den* hvilken Uti Dryckenskaps*
lasten i oaktadt ti’en ne föregångne bestraffa
hiiigar ihärdigt fortfar, i sjelfva verket förlora
t medborgares agtning och förtroende*
och det följaktligen torde vara lämpligt att
denna påföljd äfven genom Lägen uttryckas;
så får Utskottet med ändring af dess
förra Utlåtande tillstyrka, att stadgandet
om förlust af medborgerligt förtroende
för Fjerde resan fylleri må qvar sta; hvar*
fernot de flere olika, och emot hvarannan
stridige förslag , hvilka i afseende på
stratfbestäirimelserhe för Dryckenskap blif*
vit framställde» icke kunnat föranleda tili*
Styrkande af någon annan förändring, än
den medelst Stockstraffets Upphörande»
Vedan foreslagnfe»
Utskottet får äfvert, med åberopande
af skälen i dess förra Betänkande» dervid
förblifva i frågan om åklagares skyldighet
att upptäcka angifvare, enär det dessutom
Lagutskotteti Bettinkanden.
alltid är Domarens åliggande att Utfråga
de jäf, som emot vittnen kunna förekomma;
hvaribland äfven det att vara ängifvaren.
Hvad slutligen angår Herr Ehrett.
borgs Inotion, att det enkla, eller primitiva
ansvaret för oloflig Bränvins-minUtering
må drabba förbrytaren för hvarje gång
Författningen öfverträdes, samt endast påföljden
för itei*erationen bestämmas efter de
uti Kongl, förklaringen deii a3 Martii 1807
fastställde grunder; så enar Stadgandet uti
nionde piincten af nämnde Kongl, förkla-*
ring, att i alla de händelser, då Lagen
föreskrifver tillökning i straff för den, sorn
annan eller flere gånger beträdes med brott
och missgerningar, deil svårare bestraffning,
sorn bör följa å förnyad brottslighet,
ej kan ega rum innan det Straff blifvit till
alla delar fullbordadt, hvartill förbrytåreii
var dömd för den missgerning lian förut
UtÖfvat, tydligen har afseende å det högre
ansvaret för iteration, hvaraf följer hvad
Herr Ehrenborg yrkat, att det enkla ellet*
primitiva ansvaret för oloflig Bränvins*mihutering,
bör i de fall då iterations»ansvar
ej kan ega rum , åläggas förbrytaren
särskildt för hvarje gång öfverträdelse skei*;
får Utskottet, som har sig bekant, att olika
lagtolkning härutinnan egt rum, tillstyrka
underdånig anhållan hos Kongl»
Majit, attén Lagförklaring, i öfverensstämmelse
härmed, måtte utfärdas.
nöd Lagutskottets Betänkande»,
Härmed får Utskottet å nyo vördsam*
ligen öfverlemna ifrågavarande ämnen till
Riksens Högloft. Ständers vidare bepröf*
vande, nied Bifogande af någre Ledamöters
skiljagtiga yttranden. Stockholm den 4
September i8a3.
Utdrag af ProtoCollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 4 September 182?.
S. D. UpplästeS oell justerades Ut*
låtandet i anledning af Anmärkningar vid
Betänkandet N;o g6, angående Laga Dom*
stol för upptagandet af Bränvins-minute*
rings* och Dryckenskaps*mål, samt ändring
uti de för Dryckenskap nu gällande Straff*
bestämmelser; hvarvid Herr Borgmästaren
Hagander, sorn icke öfver vari t öfverlägga
niiigarne till Utlåtande förklarade, att han
för sin del i allo förhlifver vid Betan*
kaiidet.
Herr Borgmästaren Arvedsson yttrade*
det är en lika allmänt känd som obestridlig
sanning, att ibland den stora skara af
melmiskor, hvilka För hegångne brott utstått
nesliga straff, sällan någon öfvergifvit la*
stens bana och åter blifvit en nyttig medlem
i samhället. Det är också icke mindi*
-
LagUtskottéts Eetfinkandett. tifil
dre underkastadt Let,vi flan, att egentliga orsaken
till denna beklagliga framhurdelse å
de brottsliges sida, ligger uti deras uteslutande
från hederligt Folks omgänge, från
dess Förtroende oell Från Medborglighet ellet
de vanliga Sandia! is fÖrmånerne. Vid
Lagars stiftande bör fördenskull sorgfälligt
tillses, att så vidt möjligt är och med
brotts ursprungliga art kan förenäs, sådane
straffbestämmelser undvikas, hvarigenom
den vilseförda, den felande eller brottslige
Samhallsinnevånareh betages tillfälle att,
under villkor af förbättring i moralitet och
förhållande, blifva fullkomligen försonad
med de Öfrige och återvinna sin medborg*
läghet. Men ett sådant förfarande, som
jag nu yttrat böra följas uti Lagstiftningen,
finnér jag icke nog vara iagttaget af
Högloft. Lagutskottet, då dess Pluraritet tillstyrkt
bibehållandet af den för 4;de resan
fylleri stadgade påföljd, nemligen förlust
af medborgerligt förtroende ; hvarföre jag i
denna del fö raul åtes skilja mig från LagUtskottets
mening.
Utskottet har viii borttagit det med
fjerde resan fylleri förut förenade Stockstraff,
ett i opinionen nu mera nesligt ansvar;
endast förstörande den felandes hederskänsla,
utan att verka till bans föibättring;
men härigenom är endast lill hälften
gjordt hvad sorn borde göras, enär
Utskottet likväl, tvärt emot dess förra Be
-
Lagutskottets Betänkande»
74
II63 Lagutskottet! Betankanden,
tänkande, bibehållit påföljden af medborga
ligt förtroendes förlust, hvilken är ännu
skadligare än Stockstraffet, emedan, genom
den samma, betages den felande allt hopp
att någonsin återvinna hvad han i sin
medborglighet en gång förlorat, och följagtligen
bereder lios honom en ständig liknöjdhet
för bemödandet att öfvergifva en
vanart, eller rättare en omåttlighet, hvartill
hafi blifvit hänförd blott af obetänksamhet,
men ej af elakt hjerta eller afsigt
att skada sin nästa. Dessutom dä den,
som förgått sig med fylleri, derigenom ej
kan sägas hafva missbrukat något allmänt
förtroende, synes det mig vara stridande
mot sann rättsgrund att han skall för alltid
skiljas derifrån.
Jag förblifver alltså vid Utskottets
förrä betänkande i förevarande fråga, och
tillstyrker, att 4;de resan fylleri förseelse
endast bor bestraffas med böter till det
belopp, som i 1813 års förordning är bestämdt.
”
Herr Häradshöfdingen Ribbing anförde t
■”Sedan Utskottet nu återtagit den i dess
fÖrrä Betänkande föreslagne ändring, att
borttaga förlust af medborgerligt för troende
för 4;de resail fylleri och i fråga örn straffbestämmelserneS
förändring, endast yrkat
upphäfvande af StockstralTet för Dryckenskap
4;de gången, Synes deraf att de nya
Lagförslag, som göras ej alltid utgå från en
stabelprincip, utan att åsigterne af samma
sak äfven hos samma personer vid olika
Lagutskottet! Bétäukandeti, i 163
t ill (ailén aro olika. Skadan af en jerat
rörlig ombytlighet i Lagstiftning liar jag
förut sökt ådagalägga. Det återstår för
mig nu blott att anhålla det Riksens Hög-*
lofl. Ständer ville fästa sin Uppmärksamhet
på en omständighet, sora Utskottet lem nät
Utan afseende, den nemligen som Herr
Ehrenborg framstäldt: att Örn förbrytelser
emot Författningarne 0111 Brännvins-minuterilig
skulle af allmänna Domstolar Upptagas
vore det icke någon konst att bereda
Uppskof och Utdraga målet från Ting
till Ting, så att slutligen böterne utgjorde
ett vida mindre belopp än Bevil[ningen
öm Bränvins-minuteringen varit loflig, och
mindre än vinsten i fall den olollige kroghållningen
under tiden blifvit fortsatt.
Då det således synes icke rätt mycket
löna sig att begära en Lagforändring för
att för 4:de resan fylleri borttaga Stockstraffet
> qvarstående i våra Lagar för så
mångå andra mindre förbrytelser, och ombyte
af Domstol i dessa mål vore af en
direct skadlighet, så vågar jag förnya min
redan en gång gjorde ödmjuka reservation,
att Författningarne om fylleri och Bränn»
vinsförsäljning mätte få blifva oförändrade,
och endast den nödica förklaringen
■i i ... O
angående iteratiöns-ansvaret, som Utskottet
föreslagit, ega rum.” Ut Supra.
Ex Proiocollo ,
Joh. Jacob Kleman.
1164 L«il)tskotttts Bctånhviden,
Jfco i8i.
Ankom d. 18 Sept. 1823*
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
122, angående yrkad ändring dels
uti Kongl. Brefvet den 6 Maji 1767
i afseende på skyldigheten för Sökanden
uti Utsåknings mål hos Konungens
Befallningshafvande, att
anmäla når sådane mål genom förlikning
eller annorledes förfallit,
dels uti Kongl. Förordningen den
31 Julii 1815 j så vidt den innehåller
, att vitén vid förklaringars infordrande
uti förenämnde mål skola
förklarande Parter föreläggas.
Vid föredragning af Utskottets ofvannämnde
Betänkande hos Höglofl. Ridderskapet
o;ch Adeln har Herr Ehrenborg,
Casper yttrat, att emot det af Utskottets
föreslagne undanrödjande af Kongl. Brefvet
den 6 Maji 1767, så vidt det angår
vitets upphäfvande, vore så mycket mindre
att erinra, som det i flere Län icke
lärer blifvit så tillämpat; men då Utskottet
föreslagit, att målen skulle, då de blifvit
utställde till Cornniunication, efter sex
\
lagUtskottttt B et Mandén, ItSj
månader afskrifva», derest inom samma tid
förklaring icke inkom, eller Sökanden företedde
Communications bevis, så kunde
sådant innebära, att afskrifning ej finge
ega rum, då målet yore utstäldt till påminnelser
eller annan Prasleminair åtgärd,
och icke fullföljdes; hvarföre Herr Ehrenborg
trott alt ett annat uttryck bör viljas,
såsom t. ex. innan sex månader från den
dag då Communications Resolution eller
annan åtgärd, hvarigenom förordnas om
någondera Partens eller annan Mans hörande
i målet blifvit af Konungens Befallningshafvande
meddelad, hvad åter angår
att Böterne skulle upphäfvas för utehlifvet
förklarande i Skuldfordrings mål, och att
ej annat äfventyr derå skulle följa, än
målets pröfning på för handen varande
skäl; så enär följden anses blifva, att alla
Gäldenärer, som vidkändes sin skuld, aldrig
afgåfve förklaring, för att undvika
besväret och kostnaden till stämpladt papper,
samt möjligen vinna någon tidsutdrägt
och Konungens Befallningshafvande altså
blefve nödsakad, att vid målets början så
fullständigt anteckna saken, att den på
grund af denna anteckning kunde afgöras,
hälst om ock nya Handlingar vid slutpåståendet
företes, ingen säkerhet gifves derföre,
att de äro desamma som vid första
ansökningen företeddes; så har Herr Ehrenborg
ansett att antingen det gamla vitet
hör qvarstå tills allmänna Lagförändriugen
inträffar, eller ock Parten hör åläggas att
Jl66 LagUtsksttetS Betltnhindett.
inlemna ansökningen in duplo, då det ena
exemplaret kan qvarstanna såsom grund
för profningen i fall förklaringen ej inkommer
i rigtig tid, i hvilket sistnämde fall
det vöre lämpligt att antaga LagCommitte'ens
förslag till 2 Gap, 3 och 4 §• §• UtsökningsBalken.
Desse anmärkningar, i följd hvaraf Betänkandet
blifvit af Högloft, Ridderskapet
och Adeln återremitteradt, hafva hos Lagutskottet
kommit i öfvervägande; men då
Utskottet, i afseende på sökande Parters
skyldighet, att fullfölja sine hos Kongl,
Majrts Befallningshafvande anhängige gjorde
Lagsökningsmål, ansett något mera vidsträckt
stadgan !e icke erfordras än det Utskottet
föreslagit; äfvensom Utskottet trott,
att om än upphörandet af vitesföreläggande
vid förklaringars infordrande i sådane
mål skulle föranleda, att förklaringsskyk
diglieten mera allmänt underlåtes, då Gälclenärerne
finna krafven ostridiga, sökanderne
likväl destomindre höra vidkännas
det ökade besvär, sorn med ansökningarnes
ingifvande in Duplo klefve förenadt, sorn
anteckningen i LandsCancelliets Diario vid
ansökningens ingifvande hör, i afseende
på summan som utsöks, och handlingen
hvarå krafvet grundas, innefatta den upplysning
för bedömandet, huruvida sökandens
slutpåstående, i det fall förklaring
uteblifver och de cornmunicerade handlingarne
således icke återställas, afviker från
hvad i första ansökningen blifvit yrkadt,
LngUtskottets Betänkande*'. 1167
samt förklaranden, i händelse han, efter
erhållen del af Utslaget, förmenar sig hafva
för när skedt, har utvägen öppen, att
visa sina skäl i HofRätten och i sådant
afseende begagna de med honom Commujiicerade
Lagsökningshandlingarne; alltså
och då i öfrigt Utskottets Betänkande enligt
ankommne PyotocollsUtdrag blifvit af
de öfrige trenne Respective RiksStånden
bifallet, har Utskottet ansett sig böra dervid
oförändradt förblifva; hvilket dock till
Högloft. Ridderskapets och Adelns ytterligare
pröfning vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den i5 September 1823,
fs;o 182,
Ankom den 19 Sept. 1823.
Utlåtande i anledning af Anmärkningar
vid Utskottets Betänkande Nio i<zr,
angående yrkad befrielse från Bysättning
får Löftesman, som ingått
ProprieBorgen, så långe sjelfva G åldenären
är inom Riket tillgängelig.
Ifrågavarande Betänkande, som blifvit
återremiiteradt af Högloft Ridderskapet och
il6g LegUtslottets Betänkande!}.
'Adeln samt HögV. Presteståndet, och de
anmärkningar, hvilka dertill föranled t,
hafva Blifvit framstälde hos förstnämnde
RiksStånd af Herr Friherre P. E,
Skjöldebrand, som andragit, att då intet
Land på jorden utom Sverige eger en så
Barbarisk Lag, sorn att den, hvilken af
godhjertenhet, lättrogenhet eller full anledning
till förtroende, på en löpande Skuldsedel
lemnar sin proprieborgen åt en Yän
eller Slägting, kan» enär denna antingen af
slarf eller igenom oförutsedde händelser
sättes ur tillfälle att betala sin Skuld, icke
blott förlora hela sin fasta och lösa Egendom,
innan Gäldenärens tillgångar tillgripas,
utan äfven kan behandlas hårdare än
verklige brottslingar, hvilka efter i å 3
års fästning sättas på fri fot, då en Borgersman
, medan den rätte Gäldenären ännu
åtnjuter sin personliga frihet, kan på
obestämd tid inneslutas i häckte, och då
det skall vara allmänt kändt, att utom den
af Herr Friherren åberopade händelse i
Nyköping, mångfaldiga dylika i Landet
inträffat; så synes Utskottet haft orätt uti
att afstyrka den föreslagne Lag förändringen,
äfvensom Herr Friherren ansett det
skäl icke vara antagligt, hvarå Utskottet
grundat detta afstyrkande, emedan det icke
skall vara rätt att säga, att Lagen ej bör
ändras derföre att bemärkelsen af Proprieborgen
hittills varit sådan, heldst det just
är det felaktiga af denna bemärkelse, sorn
hör ändras; och då en Borgenär bibehåi
-
LngUtskoitets Betänka tiden, 1169
les vid rättigheten att företrädesvis hålla
sig till Borgesmännens fasta och lösa egendom,
samt att i häckte inmana Cautionisten,
hör denna rättighet likväl icke kunna
utöfvas förr, än rätte Gäldenären icke
är tillgänglig inom Riket och således icke
kan, med sin egen personliga frihets förlust,
umgälla den förlust han ådragit sine
Borgenärer, Med detta yttrande har Herr
Tham j Wolrath, sig förenat samt anmärkt,
att Lagen aldrig få verka retroactivt; att
detta skäl äfven skall blifvit af Utskottet
jiämndt, och att, ela man skrifver propriehorgen,
man förskrifver ej blott sin Egendom
utan äfven sin person; men att det
är en annan fråga, om denna Lags upplnifvande
kan verka för de skuldsedlar, som
varit skrifne innan denna Lag utfärdas,
hvilket icke lärer gå an, emedan den då
vöre retroactiv, och att sådant ej hör hindra
att besluta en Lagförändring på det
sätt, att för alla sedlar, som äro ståhle till
viss man eller Ordres, och äro utgifne efter
den nya Lagens promulgerande, man
ej får hålla sig till Cautionistens person så
länge Låntagaren finnes i Riket; och Herr
af Malmborg har med instämmande uti förberörde
yttranden tillagt, att han under
42 års Domarebefattning haft ganska många
tillfällen erfara huruledes nu varande
stadgande om Löftesmäns ansvarighet boredt
en mängd redliga medborgares ofärd
och förstöring., då de, under välvillig enfalld
och okunnighet om rätta betydelsen
H7° ZrtgIJtskottets Ettånkandtn,
af det ansvar de sig åtagit, borgat för sam*
yetslöje Gäldenärer; hvarjemte Herr af
Malmborg förmält sig hafva sett exempel
derpå, att en vanartig och samvetslös Son
blottställt sin no år gamla Moder för det
hårda ödet att dö i Bysättningshäckte, om
icke Herr af Malmborg af Christeligt medlidande
af egne medel lant henne på längre
tid den summa, hvarföre hon af välvilja
oförsigtigt borgat, men icke kunde så
hastigt som fordrades betala eller möjligen
i häcktet förvärfva.
Hos Högv, PresteStåndet liar Herr BL
skopen Doctor Almqvist förklarat sig icke
kunna gilla detta argument Utskottet i fö*
revarande mål anfort, utan tillstyrkt bi*
fall till Motionairens förslag, deruti flere
Ledamöter jemväl instämdt, och har i detta
afseende blifvit yttradt, af Herr Pro«
fessor Bexell, att han lifligt fattar, att alla
Lagstiftningens Garantier för det inbördes
förtroendet Medborgare emellan böra kraftfullt
göras gällande; att man såsom Bor*
gosman bör vid saknade tillgångar hos Skul*
denären ärligt aflemna äfven den yttersta
skärfvel! af sin Egendom, men att dermed
bör vara nog, emedan Borgen ingeoks för
Skulden, pcb den personliga friheten ej
bör äfventyras så länge ännu tvångslagen
af Bysättning kan ega tillämpning på Skuh
denären, samt det, uti Borgensskrifter
$å allmänt brukliga och visserligen ganska
betydningsfuila uttrycket: Borgen såsom för
egen Skuld, skulle i motsatt förhållandejjer*
Lagutskottets Betänkanden, nyt
Mila en alltför vidsträckt tillämpning, om
Borgesmaiinen kunde förlora personlig frihet
och bysättas, under det Skuldenären,
ännu helt obekymrad? om den bepröfvade
vännens olycklige öde, går fri; af Herr
Professor Agardt, att ingen Medborgare
kan efter Samhällsfördraget bortlofva sin
frihet forpenningar, och om han det oagtadt
ingår en dylik förbindelse, kan Staten icke
godkänna den; att de nya Stadgarne om
Bysättning för löpande Sedlar, äro stridande
mot Naturrättens bestämdaste läror,
och äfven okände af den vida visare 1734
års Lagbok; att Bysättning för Gäldenär
kan på något sätt förklaras såsom Straff
för tredska, men att denna förklaring icke
kan ega rum för Borgesmannen; att en Lag
ej kail vara rättvis, som hvarje hederlig
menniska blyges att tillämpa, och sorn således
endast användes till skydd för Procentare;
att då Utskottet tillämpat BysättjiingsLagen
äfven på Borgesman, liar den
blifvit utsträckt vida öfver hvad allmän
känsla af meimiskans medfödda rättigheter
medgifver i eLt flitt Samhälle, hvilken tillämpning
äfven skulle hafva till följd att
fordringsegaren kunde få insätta begge Cautionisterne,
och desse åter den egentlige
Gäldenären, hvarigenom 3 menniskor skulle
kunna förlora det enda sorn ger lifvet värde
, i bl ist af några lumpna Riksdaler; af
Herr Prosten Linderot, att örn det å ena
sidan måste erkännas, att hvarje medborgare
bör i Lagen ega fullkomligt skydd för
1172 Lagutskottet! Betånkanden.
alla bedrägeriets illgrep, och Gäldenären
med tillbörlig stränghet tillhållas, att redligen
uppfylla sine förbindelser, så böra ock
å den andra sidan de försigtighetsmått,
Lagen täger till bevarande af Borgenärs
rätt, ej gå så långt, att för mycket spelrum
lemnäs åt hämnden af chicanen att
krossa ofta oskyldiga offer; att den nu gällande
Lag, hvars bibehållande Utskottet
tillstyrkt, har gifvit och skall gifva öppet
tillfälle till mången ärlig Cäutionisls olycka
och förnedring, emedan den beröfvar
för en obetydlig Skuld Medborgaren i största
hast sin frihet, nedsätter för lifstiden
dess medborgliga existimation, aflägsna!-  genom en falsk hederslag dess förra förbindelser,
och det på ett sätt, som ofta
vägrar honom sjelfförsvar, elier åtminstone
rådrum att med bästa vilja och kanske förmåga
göra rätt för sig; vanligen skall det
Vara sjelfva ExecntionsBetjenten, sorn gör
sig till fordringsegare, och Lagen synes
jost i den blygsel och motvilja, som hindrar
Skuldsedelns lätta innehafvare att
framträda, ega ett kraftigt bevis på sin
immoralitet. Då nu äfven noga bör märkas,
att mångå af dem, sorn sålunda handteras,
ej' äro oredlige män eller lagbrytare,
utan godtrogne vänner, ömsinte slägtingar,
som ingått förbindelser i en lyckligare
tid för en vän, sem sedan upphört
att vara Sol vend, samt det jemnväl händer
att mannen aldrig förr varit kräfd än Sedeln
ur en Pro c en tar es hand vandrar i
Lagutskottets Betdnkanäen. ti75
ExecutionsBetjentens, att efter en slags
Ståndrätt föra rakt till Gäldstugan, och
att friheten och med den en famiiles heder
förloras För någre lumpne Riksdaler,
hvartill kommer det knappa underhållsanslaget
af 4 sk. 8 rst. om dagen; så skall
sådant allt förutsätta en himmelsvid disproportion
emellan Brott och Straff; hvaremot
åtskillige PresteStåndets Ledamöter
på anförde skäl ansett Utskottets Betänkande
höra bifallas.
Hvad sålunda blifvit emot Betänkandet
anmärkt, har Lagutskottet öfvervägat;
och inser nogsamt de till utseende obilliga
följder, som stadgandet om Borgesmans
Bysättning för ProprieBorgen, redan i flere
fall medfört och ännu kan medföra;
men Utskottet tror att en nödig omsorg
om upprätthållande af den enskilda Crediten
fordrar bibehållande af detta Stadgande,
ty det är alldeles onekligt, att en
ProprieBorgen i många fall medforer en Credit,
som en Borgen utan proprie-ansvar
skulle sakna, ehuru utgifven af samma man.
Under nu varande penningeförhåjlande synes
åtminstone fråga mindst böra uppstå om
inskränkande af denna Credit, genom förbjudande
af det medel, hvarigenom densamma
ernås. Det finnes dessutom sätt
att teckna Borgen, utan att ikläda sig Ersättningsansvar,
och på hvars och ens fria
vilja beror det, att begagna det ena eller
det andra af dessa sätt. Tillgripes det,
som jnedforer det strängare ansvaret, för»
1174 LagUtskottiu Betånkandtn,
utsätter detta, att penningar på en annor*
lunda tecknad Borgen icke erhållits; oell
om vid hvarje sådan händelse icke funnes
en Lag, som tillät tecknande af ProprieänsVar,
så vöre ju all elen credit och deraf
följande pehningerörelse om intet, sorn
tillvarelsen af samma Lag nu medförer.
På dessa grunder, och då jemn välbor*
komma i betra k tande, att Långifvare of*
ta utlemna penningar mera i förtroende
till Borgesmannen än till Gäldenären, i
förlitande på dell Säkerhet de nu hafva att
emot den förre kunna använda enahanda
tvångsmedel, sora emot den sednare, Samt det
i Utskottets tanka vore både olämpligt och
emot rättsbegrepp stridande, att så länge
Lagen tillåter en Gäldenär, att för skuld
Satta sin person i ansvar, förbjuda någon
att åtaga sig denna personliga ansvarighet
för annans skuld; finnér Utskottet icke
skäl att förändra dess förra af Väliofh
Borgare och IlederV. BondeStånden, enligt
ankomne ProtöcollsUtdrag, bifallne Utlåtande,
hvilket alltså åberopas och till föriiyad
pröfning vördsammeligen öfverleinnas;
Och får i afseende på det inkast, som i
denna fråga möjligen kail göras, att om än
personligt ansvar för annans Sktlld bör
ega rum, detsamma åtminstone ej bör vidtagas
förr än Gäldenären jemn Vål är bysatt,
Utskottet vördsamt erinra, att denna föreskrift
vöre en inskränkning i det ovillkorliga
ansvaret, och följakteiigen ett tillintet
-
Lagutskottet; Betdakandett. H75
görande af all den credit en ProprieBor-t
gen nu medfören Stockholm d. i 5 Sept*
l823i
N:o iS3,
Ankom d. Sept. 182IR
'Riksens Högloft. Stånders Läg- sami
Allmänna Besvärs- och EkonomiVt
skotts Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottens
afgifne Betänkande, ofver väckte
frågor om öfverseende och förbätringaf
Rikets Ekonomiska och PolitieFörfattningar,
samt om Länds höfding
arnes rätt, att utfärda vit esf årbild
ni. T/L
Högloft. Ridderskapet oell Adelil samt
Vällofl. BorgareStåndet hafva till Utskottens
förnyade handläggning äterlemnat ofvannämnde
Betänkande, hvaremot följande
yttranden och anmärkningar blifvit gjordej
hos förstnämnde RiksStånd: att Utskotteil
ej bordt undandraga sig behandlingen af
deu vigtiga frågan, om PolitieFörfattnin
-
Lag Utskotttts Bitå;.kiindal!
ga nies utfärda 11 de, under förevändning, att
den.tillhörde Conslitutions, Utskottet, Att
PolitieFörfattningar ieke ktinde höra till
grund-lagen vore uppenbart; att de icke
kunde höra till den oecönomiska Lagstiftningens
område syntes tydeligea af 34 §i
Riksdagsordningen, hvarest en Förklaring
förekommer på hvad, Solli bör förstås nied
. ceconomiska mål, nemligen de som röra
Uppfostrings- oall Undérvisnings-verken*
Allmänna Fattigvården, Lalidthushållnin»
gen, Bergverken, m. m, hvaraf man således
borde ilmina, att den oeconomiska
Lagstiftningen icke egentligen kunde sysselsätta
sig med annat, än dell enskilda
arbetsflitens reglementarisk» ledande till
den allmänna välmågans förkofran, Den
enskildes förmögenhet och det allmännas
välstånd vore denna Lagskiftnings yttersta
föremål j h vadan Police-Lagen, h vilken
deremot har till föremål, att förekomma
och upptäcka brott samt oordningar och
allmänna .olyckor, och hvars princip är *
att inskränka den personliga friheten, sfi
att den kan bestå med allmän säkerhet, 0»
möjligen förmenas kunna vara af oecohomisk
natur, och följakteligen icke stiftas
af Kongl. Majit ensam, Det återstod således
icke något annat satt, hvarpå den kunde
stiftas an såsom allmän Civil- och Griminal-Lag,
nemligen af Konung och Ständer
samfäldt, hvilket vore så mycket tydligare,
sorn Police-Lagen i sjelfva verket
ieke voro annat än ett slags CriminialLaj
deraf,
LiigUtshötttis Bttähknndcrti tif?
Dei’åf, att benämningen Police-Lag icke finnes
i RegeringsFormen * hemtas den slut-»
satts * att detta slags Lagar mäste * intill
dess annorlunda bestämdt förordnas, stiftas
på samma sätt, som de lagar* med
hvilka de hafva närmaste förvandtskap,
nemligen allmänna CriminalLagar; men
sorn Kongl. Maj:t borde, emellan Riksdagarne,
kunna få efter nödtorft utfärda PoliceFörfattningar*
så förmenas dessa lämpligast
kunna behandlas såsom Lagförklaringar,
och följakteligen Piiksens Ständers
pröfning vid nästa Riksdag underställas*
Utskottens utlåtande i frågan öm 1787 års
KungaBref ogillas äfven på den grund, att
enär vår nu varande RegeringsFoim icke
erkänner annat stadgande för allmän CriminalLag,
än det sorn blifvit af tre Stånd
besluladt och af Konungen Sanctioneradt}
och detta KönuligaBref förmodas alldrig
blifvit af Riksens Ständer gilladt och som
lag antaget, Riksens Ständer endast borde hos
Kongl. Maj:t tillkännagifva* att det saknar
egenskap af Lag, och följakteligen icke
mera må af någon Domstol åberopasj
heidst ifrågavarande KonungaBrefs tillkomst
skal vara olaglig äfven efter 1772 års*
RegeringsForm, som i 40 § stadgar, att
ingen Lag må af Konungen stiftas, utan
Riksens Ständers samtycke.
Hvarförutan hafva erinringar blifvit
gjorde emot den af Utskotten tillstyrkte
förändring uti 2 § af Kongl. KammarRät
LdgUtskottets
Lettin handen, 75
ii?S LogVtskottets Betänkandeti.
tens instruction, att Kammarrätten » ifra?
ga om anmärkningar.) som angå något Rikets
Cöllegium, eller annat Publikt verk,
mecl lika värdighet» eller också den högre
Ämbetsman, som är endast Kongl. Maj:t
redo skyldig» borde till Högste Domstolens
pröfning insända handlingarne jemte
eget utlåtande i målet. Då en allmän
Domstol, såsom KammarRätten, funnes för afgörande
afredövisningsmål, anses en Col leg ii
Ledamot, eller ett helt Cöllegium så myc-»
ket mindre böra undandragas dess Domsrätt»
sorn Under-betjeningen, ofta inveck?
lad i anmärkningsmålet, der skall dörnas,
hvadan hemställes, att sednare delen af
nämnde §, eller allt hvad sorn rörer ifrågavarande
undantag för Collegier och visse
högre Ämbetsmän mätte utgå, hel dst
någon Ämbetsman förmenas icke finnas»
hvilken endast är Kongl» Maj:t redo skyldig
för allmänna medel; om icke Höfvets
Ätnbetsmän, som af Stats-Contoiret emottaga
det Kongl. Husets anslagssummor,
men hvarom något särskildt stadgande icke
behöfves» såsom icke tillhörande Rikets
Ämbetsverk; hos Vällofl. BorgareStåndet
har blifvit erinradt: att då med Criminal
Lagstiftning måste förstås ali sådan, liva»
ruti förekommer urbota ansvar, eller höga
penningeböter _, med förvandling till
kroppsstraff, så borde så hög ansvarighet
hädanefter icke utan Ständernes hörande
utfördas: att Utskottens förslag, det Högsta
Domstolen skulle taga befattning med
LngUtskottets Betänkanden. ri/9
anmärkningsmål eihot Rikets Collegier och
högre Ämbetsmän vore mindre lämpligt'}
enär icke, i sådane mål > mer ali uti andra
liagon skilnad hör egä rinn emellan högre
och lägre persöner; äfvensom Utskottens
tillstyrkande j, att Kongl. MajitS Befall*
iiingshafvandes vitesförbud höra understå!*
las Kongh Majit, ehuru de merendels an*
gå små lödala omständigheter, inom hvar*
je Län, och ehtirii den missnöjde alltid
har sin rätt till klagan hös HofRätteii öp*
pen, hvilken också ofta skall blifvit be*
gagnad och haft vitenS iipphäfvande till
följd, hvadan hädanefter sorn hittills bor*
de vara Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
öppet, att deni utsätta, utan behof af Ko*
iiungenS Stadfästelse, hvarigenom hufvud*
ändamålet; cti skyndsam verkställighet}
Skulle förfelas.
Hvad sålunda blifvit yttradt och aii*
markt hafva Utskotten till pröfning före*
haft; oell hvad forst angår den gjorde ali*
märkningen} att Utskotten ej bordt tindan*
draga sig behandlingen af frågan, om Po*
iiCeFÖrfatfcningars utfärdande, så få Utskot*
ten dervid anföra} att sorn den härom vack*
ta motion antingen innefattar en anmärk*
ning deröfver, att Kongl. Maj:ts rätt till
utfärdande af PolicéFÖrfattningar blifvit för
långt utsträckt, eller åsyftar en förklaring
eller ett tillägg i RegeringsForinen, soln
närmare bestämmer Kongl. Majlis rätt i
detta hänseende, saint hvad med PoliceFörfatlningar
egentligen bör förstås, hvil*
II So LogVt skottets BetHnkanden,
leii sednare tolkning Herr Cederchjold sjelf
synes vilja gifva den, då lian genom yttrandet:
”att då benämningen PoliceLag
icke finnes i RegeringsFormen, hemtas den
slutsatts, att dessa slags Lagar måste, intill
annorlunda bestämdt förordnas, stiftas
på samma sätt som de Lagar med hvilka
de hafva närmaste förvandtskap,” påtagligen
medgifver behofvet af ett bestämdt
Förordnande eller förklaring öfver denna
otydlighet i GrundLagen; men då i båda
dessa fall frågan, i behörig ordning väckt
och fullföljd, ovillkorligen måste tillböra
ConstitutionsUtskottets handläggning, hvilket
de §. §. af RegeringsFormen, sorn i
Betänkandet blifvit åberopade, jemnförde
med 3g §. Riksdagsordningen tydeligen
ådagalägga, så finna Utskotten icke anled
t
O o O .
ning att frångå en tanka, som stödjer sig
på så säkra grunder.
Beträffande dernäst livad erinradt blifvit,
att Utskotten bordt tillstyrka Riksens
Högloft.' Ständer, att nu endast hos Kongl;
Majit tillkännagifva, att Kongl. Brefvet den
>y:de December 1787, saknar egenskap af
Lag, och följaktligen icke mera må af någon
Domstol åberopas, så hafva Utskotten,
oagtadt de förmenat samma Kongl. Bref
redan vara åtminstone till sin princip hafvet,
likväl ansett lämpligast, att tillstyrka
en Underdånig hemställan, om upphäfvande
af nämnde stadgande, lieldst detsamma i
en till allmän efterrättelse utfärdad Lagsamling
finnes infördt, utan att dess form
-
LagUtskottets Ettankandcn'. 11<5 r
liga afskaflande blifvit yrkadt eller verkstol
dl, och då denna underdåniga anhållan,
enligt livad Utskotten våga förmoda,
sannolikt leder till samma resultat, som
Motionairen åsyftat, ehuru på en annan väg
än den Herr Cederschjöld sedermera föreslagit,
så torde denna anmärkning icke påkalla
någon Utskottens förändrade åtgärd
i denna del.
I afseende på den gjorde anmärkningen.
att Utskotten bordt tillstyrka uteslutandet
af sednare Momentet uti 2 §. af
Kongl. KammarRättens Instruction, i livad
den angår behandlingen af de anmärkningar,
som göras emot Collegier och högre
Ämbetsmän, tro Utskotten sig endast behöfva
åberopa, såsom stöd för sin härom
yttrade mening, att då en sådan princip
i allmänhet är antagen för nu gällande
Rättegångsordning, att högre Ämbetsverk
och Ämbetsmän icke kunna dömas af lägre
eller med dem jemförlige Auctoriteter, så
hafva Utskotten, utan ett partielt frånträdande
af denna grundsats, trott sig kunna
bereda det åsyftade ändamålet derigenom
att, sedan en fullständig undersökning
blifvit i sådane mål hållen af vederbörande
Räkenskapsverkoch denna jemte
dess utlåtande öfverlemnad till Högsta Domstolen,
anmärkningen derefter kommm, att
i sitt sålunda utredda skick uno .ställas
pröfningen af Domaremagtens sista Instance,
der ett upplyst och oväldigt bedömande
skäligen bör kunna förväntas; och Utskot
-
JJ83 LagVes kattetsBetånknndeti.
ten hafva således icke tvekat att föreslå
denna utväg, heldst, om äfven iffågava*
rande princip fordrade den yrkade rättelgen,
synes det dock icke nu vara rätta till-,
fället att den föreslå, då densamma lämpligast
bär pröfvas i sammanhang med frågan,
om Styrelseverkens förändrande organisation,
om de judiciella målens skiljande
från de administrativa, och de Stadganden
som i anledning deraf kunna finnas böra
ega rum.
I anledning af hvad sorn blifvit anfördt
emot Utskottens tillstyrkande, om
Kongl. Majrts Befallningshafvandes åläggande
, att till Kongl. Majrts stadfästelse insända
vitesförbud, att nemligen dessa, såsom
merendels innefattande små loenia omständigheter,
icke erfordrade denna åtgärd,
sorn i öfrigt skulle fördröja deras verkställighet,
få Utskotten åberopa, att dåde
derigenom åsyftat så vigtiga ändamål, sorn
återförandet af den Oecononriska Lagstiftningsmagten
inom dess behöriga gränsor,
en derigenom ökad trygghet för de Landsorter
Ull hvilkas efterrättelse de stadgas,
och en nödig enhet i denna del af Lagstiftningen,
så hafva Utskotten trott ofvannämnde
anmärkningar så mycket; mindre
böra leda till en förändring i Utskottens
härom meddeklte tanka, sorn de vid
en närmare granskning af Utskottens Betänkande,
der def blifvit föreslaget, att
sådane vitesförbud, som blifvit föranledde
af någon särskild persons eller menighets
LagUtskottetsBetHnkandett♦ JI83
tredska, eller tillkommit enligt Städers och
Socknars inför Magistrater eller vid Sockenslämmor
fattade beslut, icke komme
ytt till Kongl. Maj:t i underdånighet insändas,
utan endast sådane som äro allmänna
för hela Län, samt att i öfrigt Kongl.
Majrts Befallningshafvande skulle ega genast
till verkställighet befordra vitesförbndet,
då angelägenheten fordrade en hastig
åtgärd, synas af sig sjelfve förfalla.
Slutligen få IJtskotten tillkännagifva, att
deras först afgifne Betänkande blifvit af
JlÖgv. PresteSlåndet saint Hedgrv. BondeStåndet
bifallet, af förstnämnde RiksStånd
likväl med undantag af 3:clje puncten, rörande
underdånig Skrifvelse till Kongl.
Majli om upphäfvande af förbudet den 3o
November 1820, emot bildande af så kallade
TalareSällskap, hvilken af samma Stånd
blifvit förkastad. Dock varder detta allt
till Riksens Högloft. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnadt. Stockholm
den 17 September 1817.
N:o 184.
Ankom d. 24 Sept. 1823,
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs■ och EkonoviiUt•
?i84 LngVtskdttets Baånknndm,.
skotts Utlåtande, i anledning af
vackt fråga om utfärdande af en förn.
fattning, sorn bestämmer ordningen
för stadfästelse och ändrings-sökande
i afseende på af Landtmätare
verks t ähle Gärdegärds delningar.
Ilederv. BondeStåndet har till La gil tskottets
särskilda handläggning öfver lem*,
lindt ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen.
Petter Pehrson från Cal mare Län, deruti
hemställes, att sorn allmänna Lagen, För-,
fattningarne om. Storskiftesdelningar och
Enskiftcn icke bestämdt utsätta stället, Liden,
och ordningen till erhållande af stadfästelse
och förändrings-sökande i af Landt-,
mätare förrättade delningar på gärdesgår-,
dar inom by, eller mellan särskilda byar,
och hvilka delningar ofta skola ega rum,
utan att Storskiften eller Enskiften på e-,
gornn äro. ifråga, en särskild Författning
mätte i om förmälde hänseende utfärdas.
Sedan Lagutskottet funnit nödigt, att
om denna fråga gemensamt med oeconomi
Utskottet öfverlägga, har densamma tili
pröfning förvarit; och ehuru stadgandet
uti 81 §. af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning,
om Landtmäteriet i Riket, den 1%
Augustii 17S3, 10 §. i Kongl. Majrts Nådiga
Förordning om Enskiften, den 2 Februari!
1S07 samt Kongl. Förordningen dea
9 Februari i 1S02 synes antyda den Rättegångsordning
sorn uti ifrågavarande fall bör:
Lagutskotteti Betin landén, iiE5
följas; likväl och ela ett förtydligande häraf
torde bereda en större säkerhet för
Parter, hvilkas rätt af Stängseldelningen
heror, hafva Utskotten ansett sig höra
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, att hos
Kongl Majrt hemställa om en Förklaring
i detta hänseende, som bestämmer, att då
antingen fastställelse sökes å af Landtmätare
förrättade Stängseldelningar inom hy
eller emellan särskilda byar, eller tvist
derom uppkommer, hör en sådan fråga af
HäradsRätt i orten upptagas och pröfvas
i den ordning, sorn för dylika frågor är
bestämd; hvarvid, i händelse af missnöje,
målet kommer att, på samma sätt som andre
af HäradsRätt afdömde, genom vad
till LngmansRätt och HofRätt samt derefter
genom underdånigt andrings-sokande
hos Kongl. Majrt fullföljas; *—• Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsamligcn öfverlännäs,. Stockholm
den 17 Sept. iSad,
<
N:o i85.
Ankom den it\ Sept. iSaS,
Riksens Högloft. Ständers Lag■ samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUt*
Ii86 Lagutskottets Betänkande«,
skotts Betänkande, angående väckt
fråga om LagfartsBeviljande å
dane lägenheter som blifvit inköpte
för att derå uppföra Mcchaniskajnrättaingar.
Hederv. BondeStåndet har till Lags*.
TJtskottetet remitterat ett Memorial, i detta
ämne af RiksdagsFuUtnägtigen från JeniU
lands Län Andars Martensson, som derpti
anförer: att i ett folkfattig! Land vöre det
onekligen af vigt, att genom Mechaniska
Inrättningar söka i möjligaste måtto ersätta
dea nog allmänna kristen på arbetare;
mea enär, enligt nu gällande Författningar,
det vore för en speculant, som sjelf
icke eger ett sådant hemman, eller på hvars
hemman någon för en Mecka nisk inrättning
tjenlig plats icke finnes, nästan omöjligt,
att verkställa, ett företag i denna väg, äfven
derföre, att om han af en hemmansegare
i sådant ändamål tillhandla! sig en
lägenhet, han icke kan vara säker, det ju
Säljarens arfvingar tvinga honom att, sedan
hail derå uppfört kostsamma byggnader
, till dem afstå alltsammans; föreslås,
till förekommande af denna osäkerhet, att
den som köpt en lägenhet, för att derå
uppföra en Mechanisk inrättning, antingen
till allmänhetens betjenande, eller ock till
eget husbehof, må derå erhålla Lagfart, i
den ordning, sorn Lagen om Lagfart a Fastigheter
i allmänhet föreskrifver.
Lag Ut shott (t s Betdnkanden. 1187
Sedan Lagutskottet funnit nödigt, att
gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
handlägga denna fråga, har
densamma till pröfning förevarit; och som,
genom i5:de §. uti Kongl, EnskiftesFörordningpn
af den 2 Februarii 1807, blifvit enskiftade
hemman tillåtet, att afsöndra en
Tiondedel af Hemmanets utegor, så att äfV
Ten Fyra Tunneland kunna deraf till särskild
te Lägenheter upplåtas, hvilken rät*
tighet Trenne RiksStånd, i anledning af
vid denna Riksdag väckt motion, och up*
på Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
tillstyrkande, hemstäldt matte utsträckas
till Enstaka hemman, oagtadt enskifte derstädes
icke föregått, hvarmedelst tillfälle
redan är beredt att, genom inköp af sådane
smärre hemmans delar, anlägga de i
Motionen omnämnde Inrättningar; menen
längre utsträckning, af en sådan rätt, kun-x
de, enär Inrättningen ofta torde fordra
större utrymme, håde för anläggningen och
nödig communicaLion , med förnärmande af
den grundsatts, som för sådane hemmansklyfniiigar
blifvit antagen, tillskynda hemmanet,
heldst 0111 den blefve anlagd på
dess odalegor, olägenheter och förluster,
sorn möjligen kunde bidraga till dess vanhäfd
och slutliga oförmåga, att behörigen
utgöra sina utskylder; så hafva Utskotten,
på sådan grund, ansett sig icke ega anledning,
att i gtöd af den gjorda Motionen,
tillstyrka någon Riksens Höglofl. Ständers
åtgärd. Hvilket dock till Riksens Höglofl,
ligg LngUt skot tets Betänkande».
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemlias,
Stock volin den 17 September 1828,
3\T.'o 186
Ankom den 10 Oct. 182a.
Betänkande i anledning af 1 :o Banco
Utskottets Memorial, angående de
äfventyr, som för Banken uppstår
af omöjligheten, att få tillförlitligen
upplyst huruvida dess Låntagare,
7//o£ inteckning i fast egendom, dr9
frie från jörmynderskap eller förvaltning
af andre förmånsrätt egande
medel; 2:0 Herr IV. Pereswetoff
Moraths motion, <w/, ändring af
17 C#/?. 8 §■ HändeIsBalken och inrättande
af Förmyndare kammare i
alla Rikets Pr ovine er • och y.o vice
Talmannen Jon Jonssons Memorial
med förslag till en förändrad
Hypoteks Lag m. m.
Samteliga RiksStånden hafva till Lag
Utskottet remitteradt BancoUtskottets of-,
■yannännide under JNT:o /^o den 3i sistlidna
LagUtskottets Betånkandtn. 1189
Julii till Riksens Höglofh Ständer afgifné
Memorial, af innehåll, att då mångfaldige
Domstolar äro behöriga att tillsätta
Förmyndare för omyndige, utan att kunna
inskränka valet allenast till personer
lydande under den Domstolens Jurisdictioii
sorn utfärdar Förmyndare förordnandet,
och Fader dessutom är sine Barns rätte
Förmyndare, utan att dertill behöfva Domstols
förordnande, samt Domstolen ofta
saknar kännedom, huruvida en under dess
jurisdictioii hörande person har om händer
några andra förmånsrätt egande medel;
så kunna de bevis, om frihet från Förmynderskap
och förvaltning af andre medel
af nyssnämnde egenskap, som meddelas,
för Frälsemän af den HofRätt hvarunder
de lyda, och för andre af den Domstol,
som beviljat inteckning för Bankens
räkning, samt, om Lånsökanden är boende
annorstädes, äfven af hans Forum Domicilii,
icke tillräckeligen skydda Banken
för förluster; äfvensom det ej eller vore
verkställbart, att ålägga Länsökanden anskaffa
dylike bevis från alla de Domstolar
i Riket, som ega att tillsätta Förmjuidare;
och enär ändamålet icke ens kunnat ernås,
genom den försäkran en Låntagare, i följd
af G:te puncten uti Kongl Förordningen
den 8 Maji 1709, på heder och ära iskuldebrcfvet
lemnar, att lian ej har Barnaarf
om händer elier häftar för någon annan
skuld af hvad namn den vara må, som kan
lända Banken till förfång i dess inteck
-
1190 LagVtshottets Betänkandtn.
ningsrätt; mea det likväl är af synnerlig
vigt för Banken, att nödige åtgärder vidtagas
till dess betryggande; har BancoUtskottet
efter Bankens FiskalsÄmbetes hörande,
förmoda t, att det åsyftade ändamå*
let skulle bäst, säkrast och med minsta
omgång vinnas, genom en allmän förändring
af 17 Capitlet HändelsBalken, livarigenom
det biefvö stadgadt: Att de för*
dringar j hwilka blifvit i Gäldenärs fasta
Egéndotii behörigen ii. t cknade, böt a utgå med
föi inanrätt utur samma egendom och dest afkastning
framför all annan gäld j än de ut*
skyrdér, som för den intecknade fastigheten
skola erläggas saint till äfvehtyrs obetald
köpeskilling, derest inteckning bilf mit gifven
innan laga stånd aknpifitir. Såsom skal för
fen så beskaffad förändring, anföres vidare
nödvändigheten, att befästa förtroendet
till inteckningar, saint rättvisan och billigheten
af dfen sats, att den Sorti fästat
Sin Säkerhet vid något visst af Låntagarens
egendom vare sig löst eller fast, derutur
bör få njuta sin betalning, hvilket äfven,
efter nu gällande Lag eger ni ra för innehafvare
af löspant tn. lin hvarjemte Bni!-  CoUtsköttet, för den händelse, att ofvannämnda
hemställan ej skulle viniia Riksens
Höglofliga Ständers bifall, trott sig börd
såsom alternativ framställa det förslag, att
genom allmäna Författning måtte stadgas;
att så snart någon persön blifver Utsedd
till Förmyndare af annan Domstol än den
Härads- eiler RådstufvuRätt inom hvars
LngUtskottts Betänknndn.
1191
jiirisdiction lian är mantalsskrifven* det
skall åligga, nämnde Domstol, att derom
underrätta Förmyndarens Forum Donlicilii
med näst afgående post, eller åtminstone
så tidigt, att underrättelsen kan komma
Rätten eller Borialia frandén till hailda sist
inom Trettionde dagen från Förmyndareförordnandets
datum. Rörande alla sådana
underrättelser införas i ett särskildt dertill
inrättadt Registratur, soin i alphabelisk
ordning upptager alla sålunda arirriäldté
eller af Rätten sjelf tillsatte förmyndares
tillnamn, dopnamn^ titel elier yrke, när
samt af hvilken Domstol och för hvilka
omyndiga de blifvit till Förmyndare förordnade.
Att den Domstol eller Domhafvande,
som erhållit en dylik underrättelse
'genast bör lemna besked åt deri Domstol,
som meddelat underrättelsen, eller ä Landet
åt Domhafvande!), orri densammas behöriga
iriregistreraridö, Samt att Form vndarc-forördnandet
ej utlemnäs förr äri ett
sådant besked erhållits; Att då någon utriämries
till uppbördsman, Kyrkö- eller
FaltighusFörståndare eller annan dylik befattning,
anmälan derom hos haris Förum
Domicilii på enahanda sätt och inom lika
tid alltid bör göras af det Ämbetsverk eller
deri Corporation, som utfärdar Fullmakt
eller förordnande på något så beskaffad!
uppdrag. Att den, sorn förrattar
Bouppteckning, i Sterbhus, der Fader, såsom
sine barns Förmyndare till vård och
förvaltning emottager någon deln tillhörig
Iig2 LtigVtskotieti Setånkanden.
egendom , ber sådant till Fadrens Fovuttl
Domicilii för inteckning i ofvanberördö
Register inberätta, och den Domstol, till
hvilken Bouppteckningen i oleinrias, ega att
tillse, det bevis öfver verkställigheten delaf
densamma åtföljer. Kommande uti intet
af ofvannämnde fall förmånsrätten att beräknas
längre, än ifrån den dag inregistreringen
skett hos Domstolen eller Domhafvanaén
i den ort Förmyndaren* Uppbördsmannen
eller Fadren är boende. Alt
för öfrigt, i anseende till möjligt ombyte
af hemvist, de bevis 0111 frihet från Förvaltning
af barnaarf och andra förmånsrätt
egande medel, som en Lånsökande ifrån
Q .... i
sitt Forum Domicilii företer, äfven böra
upplysa huruvida han från uppnådd laga
ålder varit beständigt boende under samma
Domstols jurisdiction, och i annat fall
lika bevis af honom anskaffas, jemnväl från
den eller de andre Demstolar* underh vilha
han haft sitt bo och hemvist, sedan
han uppnådde den ålder, att barnaarf och
allmänna medel kunde honom anförtros,
derest det nemligen icke skulle anses lämpligare
på det liela foga sådan anstallt, att anmälanden
om tillsatte Förmyndare och
Uppbördsman, för hela Riket omedelbart
inskickades till något visst Ämbetsverk inom
Hufvudstaden, till exempel Kongl. Majrts
Nedre JustitiaeRevision, derifrån beviseii
sedermera kunde meddelas utur ett för ändamålet
inrättadt gener el t register; och
borde
Lagutskottets BetAnkatidirt. il95
borde uti en Bå beskafted Författning visä
tid bestämmas, inom hvilken förenämnde
anmälan af redan varande Förmyndare eller
Uppbördsman samt andre personer* hvilka
förvalta omyndigas och publike inrättningars
medel skulle i föreskrifven ordning
ske; men i händelse intetdera af förenämnde
alternativer skulle vinna Riksens Högloft.
Ständers bifall, så liar BancoUtsköttet
förbehållit sig, att få vidare samråda
med Lagutskottet, om de åtgärder, sorn
med hänseende särskildt till BaneoVerket
(och dess betryggande för befarade förlus»
ter i detta fall ej få åsidosättas.
Vid föredragning af detta Memorial
hös Högloft. Ridderskapet och Ädeln, har
Herr Grefve Carl Gustaf Spens yttrat, att
den i första alternativet nyttjade redäction,
der det heter, ■”att inteckningaMe skola utgå
af egendomarne och deras afkastning, är
mycket öfver den sorn blifvit gagnad i dö
ivaline sednaste inteckniiigsförördningarne,
hvarå Herr Grefven velat hista LagUtskottetS
Uppmärksamhet, såsom nästan deii en»
da punct uti sednaste intecknings förord*
ning af dem, Som kunna gifva anledning
till misstag, hvilken ej redan är under
LagUtskottets behandling; Och hos Hederv,
RondeStåndet liar RiksdagsFullmägtigeit
Änders Danielsson yttrat, att han ansåg
BaliCoUtskottels uppgjorde förslag till full*
komnandé af inteckniligs»säkerheten vara
LagUtskotts Betänkandefik ?6
Iig4 Lagutskottets Betiinkandett,
grundligt uttänkte och väl beräknade, men
att han dock icke tvekade att lemna företrädet
åt det första alternativet, hvarigenom
en inteckning blir hvad den efter sakens
natur bör vara och kommer att medföra
en verklig panträtt af närmast samma egenskap,
som innefattas uti pantsättning
af lös egendom. —■ Att ehuru Danielsson
saknade motiverne för inteckningsrättens
utsträckande till företräde äfven framför
de uti 4, 5, 6 och 7 §. §. af 17 Gap.
HandelsBalken omtalte fordringar, som han
i Utskottets förslag tydligt uttryckt, att
äfven desse fordringar skola stå tillbaka
för inteckningsrätten, och han ansåg detta
vara väl grundadt, med undantag likväl
af den i 4 §• omnämnde Boupptecknings
kostnad, LäkareLön, läkedom och föda
under död Gäldenärs sista sjukdom, deras
arfvode, som honom deri skött, så ock
Tjenstelijonslön, för sista året, samt den
i 6 §. omförmäldte afgäld af fast egendom,
dock endast för sista året; deremot ville
Anders Danielsson ytterligare utsträcka inteckningsrätten
äfven till företräde framför
obetalt ointecknad köpeskilling, heldst något
skäl ej lär finnas till en förmån för köpeskilling,
hvarigenom dess intecknande göres
öfverflödigt, så länge lagfarten icke till
ändalupit.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
till LagUtskottets handläggning öfverlemna
t Herr Peresinetoff Moruths åfvan nämnde
Memorial, deruti, af anförde skäl, fö
-
LagUtskotttts Eetåukitndett. Uy?
reslås, att stadgandet i 17 Gap. 8 §. HandclsBalken
och dermed gemenskap egande
föreskrifter, om förmäns rätt i fast egendom
för barnarf, Kyrko och fattighus medel,
samt uppbörd af hvad namn och beskaffenhet
som heldst, må upphäfvas, så
att inteckning i fast egendom i följd deraf
förklaras gällande ehvad egendom eges
af Förmyndare, föreståndare eller uppbördsman,
dock alt detta stadgande ej må upphäfva
hvad i öfrigt om förmånsrätt föreskrifvet
är, eller ega retroactiv verkan i
hänseende till delån mot inteckning, som
hittils blifvit meddelade åt så beskaffade
personer, som ofvannämnde äro, eller meddelas
innom ett år från den dag lagförändringen
genom trycket kommer till allmän
kunskap; samt att uti hvarje Läns hufvudort
eller den stad, der Länsstyrelsen har
sitt säte må organiseras en Förmyndarekammare
för länet, att i föreslagen ordning
öfvertaga, vårda och förvalta alla
omyndige tillhörande arfsmedel. Detta
Memorial som jemväl innefattar nödige
ansedde Reglementariske föreskrifter angående
berörde Förmyndarekamrars organisation
och arbets method, varder, i anseende
till dess vidlyftiga omfattning här ej vidare
intaget, utan åberopas sådant det finnes
tryckt ibland Bilagorne till HÖglofl.
Ridderskapet och Adelns ProloeoJl för den
17 sistlidne Februarii pag. 4* a.
Vid pröfning hos Hedev. BondeStåndet
al’ LagUtskottets, under den 9 sistlidne
1196 LagVtskottets BetHtikandctl,
Maji afgifne Sex särskildta Betänkanden öfver
gjorde Motioner, om ändringar och tillägg
uti Kongl. Förordningen den i3 Julii
1818 > liar vice Talmannen Jon Jonsson
från Blekinge Län, såsom anmärkningar
emot dessa Betänkanden, inlemnat ett
Memorial jemte förslag till förnyade stadganden
om Borgenärers rätt till säkerhet
och betalning . af Gäldeiiärers gods;
dess förvarande genom inteckning och sättet
att ur gäldbunden egendom utbekomma
betalning; och jemte det berörde Betänkanden
blifvit återremitterade har Hetlerv.
BondeStåndet till LagUtskottets handläggning
öfverlemna t ofvannämnde Memorial
och förslag af Jon Jonsson, hvilka då
de i anseende till deras vidlyftighet ej
kunna här fullständigt intagas, åberopas
sådane de finnas tryckte uti Bilagorne till
Hederv. BondeStåndets Protocoll för den
6 och 11 sistlidne Junii; varande dessutom
Jon Jonssons ifrågavarande Lagförslag särskildt
tryckt och här bifogadt.
RiksdagsFullmägtigen Johnn Jacob Ruth*
berg från Norrbottens Län, har vid öfverläggning
i detta ämne inom BondeStåndet
yttrat, att ehuru Jon Jonson benämnt sitt
förslag såsom dess enskilde anmärkningar
vid LagUtskottets Betänkanden, lär detsamma,
då det i sjelfva verket innefattar
förslag till en helt och hållet ny Hypo»
theksLag, vida utsträckt utöfver de gransö?
nu gällande InleckningsLag eger, och ej
LngUtskattets Betiltikanden.' 1197
inkommet före motionstidens slut, icke kunna
komma under profning.
Sedan Utskottet på sätt förut är nämndt,
under den 9 sistlidne Maji, afgifvit Sex särskildte
Betänkanden Öfver gjorde Motioner
om ändringar eller tillägg uti Kongl. Förordningen
om Inteckning, af den 18 Julii
1818, hafva utom andra anmärkningar emot
innehållet af en del af desse Betänkanden
hos Högloft, Ridderskapet och Adeln deremot
i allmänhet blifvit anmärkt, att Utskottet
på samma gång bordt utlåta sig öfver
den af Herr Morath gjorde här ofvan
upptagne motion, om ändring uti InteckningsFörfattningarne,
och att Utskottet dess.
Utom icke bordt partiel t såsom nu skedt,
yttra sig öfver de gjorde Motionerna, utan
medelst framställande af dem alla i ett helt,
betragta dem utur en och samma Systematiska
synpunct, och jemte det denna sistnämnde
anmärkning blifvit äfvenledes hos.
Hederv. BcndeStåndet anförd, har Vice
Talmannen derstädes Jon Jonsson, såsom
innehållande hans särskilde anmärkningar
vid Betänkanderne, inlemna! projeet till
en ny Intecknings, och till en del äfven
ConeoursLagi och hafva Ridderskapet och
Adeln samt BondeStåndet anmodat Lagutskottet,
att i ett sammanhang yttra sig
ofver allt hvad sålunda förekommit,
I)å det således nu tillhör Utskottet
att, till följe af de tv änne sistnämnde,
Ståndens önskan, på en gång utlåta sig,
ej mindre angående BaucoUtskottets, Herr
1198 LagUtskotttts Betänkande».
Moratht och Vice Talemannen Jon jonssons
Memorialer, öfver hvilka något Betänkande
ännu icke blifvit afgifvit, än äfven
öfver de anmärkningar, som vid de redan
afgifne Betänkanderne blifvit uti Stånden
gjorde, torde detta lämpligast kunna ske
på det sätt, att Utskottet efter ytterligare
granskning i ett sammanhang af allt hvad
uti desse ämnen förekommit och dermed
gemenskap eger, uti detta Betänkande yttrar
sig öfver ofvannämnde trenne Memorialer,
samt uti särskilde allegater utlåter
sig rörande de anmärkningar, som vid de
återremitterade Betänkanderne blifvit gjorde.
På detta sätt blifver det Riksens Högloft.
Ständer öppet, att kunna åter-remittera
Betänkandet endast i hvad det angår
BancoUtskottets, Herr Moraths och Jon
Jonssons Memorialer, och att, utan hinder
deraf, särskildt pröfva Utskottets svar
pä Återremisserne eller låta dem blifva på
Bordet hvifande.
I fråga således först derom, att det
blifvit Utskottet till last lagdt att Utskottet
icke uti ett Betänkande och under en
generel åsigt för Riksens Högloft. Ständer
framlagt de vid denna Riksdag om ändring
uti InteckningsLagen gjorde motioner, får
Utskottet endast yttra, att Utskottet hvars
befattning enligt 33 §• i Riksdagsordningen,
ej får sträcka sig utöfver att besvara
hvad i Remitterade Memorialer blifvit föreslagit,
icke funnit någon af de gjorde
motionerne föranleda tili framställning af
Lagutskottet! Betånktinileif. 1159
fen generel öfversigt af InleckningsLagen,
heldst Motionairerne endast yrkat bestämde
förändringar uti lika bestämdt uppgifne §.
§. deraf; och något annat yttrande än svar
huruvida de föreslagne ändringarne äro
med billighet och Lagens anda i öfrigt
förenliga, bar Utskottet icke trott sig böra
afgifva. Nyttan deraf, att dessa partielle
yttranden blifvit uti Betänkandet sammanfattade,
kan Utskottet ej inse. Tvärtom
tror Utskottet att afgörr.ndet lättas och
förenklas, då hvarje fråga uti ett särskildt
Betänkande framställes, utan att sambandet
delarne emellan och deras förhållande
till det hela derigenom lemnäs ur sigte,
hvilket Utskottet ej tror hafva inträffat här,
enär de Åter-Remitterade yttranderne först
äro vordne beslutade efter det alla Motionerne
rörande InteckningsLagen blifvit granskade
samt med hvarandra och Lagens
stadganden i öfrigt jemnförde. Derjemte
får Utskottet upplysa, att anledningen hvarföre
Herr Mor atlas motion icke på en gång
jned de öfrige blifvit besvarad, är den, att
Utskottet, trott sig hafva anledning förvänta
en Kongl, proposition i detta ämne,
hvarom Herr Vloraths motion handlar, och
Utskottet, som ännu tror, att de frågor
hvilka uti de redan afgifna Betänkanderne
blifvit afhandlade, kunna pröfvas och afgöras
oberoende af de beslut, som fattas i
anledning af Herr Moraths motion, har
således ansett sig böra meddela särskildt
yttrande i de ämnen hvarom någon Kongl.
»2oct LagUtskatten Betänkande
proposition förmodades icke vara att förvänta.
Hvad nu först angår den af Riksens
Högloft, Ständers EancoUtskott och Riks-»
dagsFullmägtigen /Jäders Danielssons yrka-»
de förmånsrätt för Inteckningar, framför
de i 4 °°k 6 §, §, af 17 Cap, HandelsHålken
omnämnde fordringar, så anser Ut-,
skottet sig här höra yttra den öfvertygelse,
att ehuru Lagstiftaren bör tillse, det inteckningar,
sorn i behörig ordning blifvit
meddelade icke till intet göras af annan
tyst förmånsrätt, sorn ej är af högt gällande
moraliska skäl föranledd, och om hvars
tillvarelse Långifvare ej kunnat förskaffa
sig underrättelse; så lär likväl omsorgen
om Långifvares säkerhet icke böra hvila
ensamt på Lagstiftaren, och utesluta ali
omtanka hos Inteckningstagaren» som sjelf
bör utforska och bedöma de möjliga inskränkningar
i hans företrädesrätt, hvarom
han är i tillfälle att få kännedom» När
Lagstiftare, och Borgenär sålunda iagttaga,
hvar i sin stad, hvad på dem ankommer,
blir inteckning hvad deli bör vara ? säkerhet
för Långifvare, att återfå hvad han
utborgat; och Utskottet tror att Lagstiftaren
skulle öfverskrida gränsen af sin befattning,
om han ville göra mera» eller
betrygga intecknings-säkerheten derhän,
att intecknad fordran skulle kunna gälla såsom
mynt i hvars hand den lomme; och
för öfrigt då Lagstiftaren på goda moralisk©
skäl» och från Rättsbegrepp hemtade
Lagutskottet^ Betånkanden, I201
grunder åt ofvanbcrörde fordringar lemnat
företräde, har, hvad deremot af BancoUtskaltet
och Anders Danielsson blifvit anfeldt,
icke gifvit Utskottet anledning att
förändra en sådan öfvertygelse.
Dessa en fastighet vidlådande och
mindre betydlige gravationer kunna af långifvare
förutses, och till ett ungefärligt
maximi belopp beräknas; så att långifvare
må skylla sig sjelf, om han, såsom säkerhet
emottager en Inteckning, som ej
kail stå tillsammans med dem- Alldraminst
bör deraf för Banken uppstå osäkerhet,
då de län, den beviljar, alltid emot
första inteckning, altdrig öfverstiga ett, visst,
mindre belopp af fastighetens värde.
Den förmånsrätt, sorn är köpeskilling,
under lagfärtstiden innestående, tillärkänd
ansel’ Utskottet, jemn väl böra oförändrad
bibehållas, ty ehuru det, synes kunna med
skäl häremot invändas, att köpeskilling,
lika med andre fordringar, bör intecknas
för att åtnjuta företrädesrätt, så möter likväl
dervid den olägenhet, att köpare af
Fastighet ofta skulle utestängas från det
lånbiträde han behöfver, just för att liqvidera
köpeskillingen, i händelse för denSammas
säkerhet fastigheter vore med inteckning
belastad; hvaraf följden åter skulle
blifva ett band på handel af fastighet
enär den, sorn behöfde lån, för att afbörda
sig någon del af köpeskillingen, ej
Vågade afsluta ett sådant köp,
Yidkumman.de
1202 LagUtshottett Bttdnknnden'
af Ritsens Höglofl. Ständers BancoUtskotts
och Herr Moraths Motioner, sora rörer föreslagen
ändring uti 17 Gap. HandelsBalken,
i afseende på stadgandet om förmåns
rätt för Kyrkors och Fattig Inrättningars
fordringar hos deras Föreståndare, samt
Kronans och Räntetagares hos Uppbördsman;
så finner Utskottet de af Motionairerne,
i detta hänseende, anförde skäl, vara
i den mån fullständigt utvecklade, att Utskottet,
för sin del, ej drager i Betänkande
att, utan ytterligare upprepande deraf,
åberopa dera såsom stöd för den, äfven af
Utskottet delade, öfvertygelse!!, att den
förmånsrätt framföre Inteckningar, sedermera
beviljade, sora nu gällande Lag tillagt
fordringar af förenämnde beskaffenhet,
har, utan att vara af behofvet eller
nödig omtanka för en fordringsegare påkallad,
medfört misstroende till Inteckningar,
oförenligt med begreppet om den
säkerhet, som uti en pant bör vara förvarad,
oförenligt i och med detsamma med
pantens ändamål, som Inteckning sålunda
ej motsvarar, och sluteligen af en märkbart
skadelig inflytelse på penninge Transactioner
i allmänhet; hvilka, så vidt ske
kan utan förnärmande af rättsgrunder, böra
synnerligen, under nu varande Myntförhållanden,
underlättas och befordras.
Uti den Lagstiftning, som bestämmer
ordningen emellan Borgenärer vid uppkommande
Concours tillstånd, har man
alltid erkändt såsom en ofelbart vigtig
Lagutskottets BetKtikanden. 1203
grundsats, att, racel yttersta sparsamhet
och icke i andra fall, än då synnerliga
omständigheter göra undantag af nöden,
utdela så kallade tysta förmånsrätter. Vid
tillämpning häraf på förevarande fråga lärer
man icke med skäl kunna påstå, nödvändigheten
af ett sådant undantag för ofvannämnde
slags fordringar, då en Kyrkoherde,
som i hvarje Församling förnämligast
tager befattning med styrelsen af
Kyrkors och Fattig Inrättningars angelägenheter,
då Församlingens Ledamöter, hvilkas
yttrande i hvarje särskildt fall äro för
honom att inhemta, då vederbörande authoriteter,
hvilka det åligger att tillse, det
en Uppbördsman praesterar nöjagtig säkerhet
för sin uppbörd, icke äro personer eller
Corporationer i den ställning af oförmåga
till egen omtanka, eller i det behof
utaf Statens förmynderskap att densamma,
genom ett undantag från den allmänna rättsenliga
principen, bör gynna dem med undantagslagar,
ledande, såsom den hvarom
fråga nu är, till oreda medborgare emellan.
Då det icke är länkbart, att Kyrkoherden
och Församlingen, vid valet af de
personer, åt hvilka förestånderskapet för
Kyrkan och Fattiginrättningen anförtros,
åsidosätter nödigt afseende på de blifvande
Föreståndarnes vederhäftighet, hvarom
de, boende inom samma Församling, aldrig
äro i okunnighet, och enär det är lika
litet sannolikt, att en ofördelagtig förändring
i en Föreståndares ceconomiska
1204 LogUtskottets Dttanhnnden.
Ställning skulle för hans grannar förblifva
en hemlighet, anser Utskottet dem städse
vara i tillfälle att, antingen genom ombyte
af Förståndare, eller, om han bibehålles,
genom Inteckning i hans fastighet,
borgen eller annan gällande säkerhet, iagttaga
Cassans bästa, och afböja förlusterne
likasom det allmännas Rätt, vid antagande
af en Uppbördsman, kan äfvenledes genom
Borgen, såsom nu sker, eller genom inteckning,
om han eger fastighet, så fullkomligt
betryggas, att förluster böra förekommas,
Det har dessutom hitintills icke
utgjordt något vilkor för en Uppbördsman?
tillsättande, att ograverad fastighet skulle
af honom egas.
Vid betragtande af dessa nu anförda
skäl, finnér Utskottet sig böra tillstyrka,
att den genom 17 Gap. 8 §. HandelsRalken,
Kyrkors, Fattighus, Kronans eller
Frälsemans fordringar hos Föreståndare och
Uppbördsman, tillagde förmånsrätt framför
inteckningar, må hädanefter afskaffas, i
följd hvaraf den förändring i redactionen
af samma Capitel skulle ega rum , som här
nedanföre kommer att omförmälas, efter
meddelt utlåtande öfver hvad uti de remitterade
motionerne i öfrigt är vordet,
föreslaget.
Beträffande nu dernäst den af Motionairerne,
i sammanhang med föregående
ämne, väckte fråga, att den förmånsrätt
framför inteckningar, som i nyssnämnde
Dagrum tillika är omyndiges Arfsmedel
Lagutskottets Betånkandcn. 1205
förunnad> jemnväl skulle postponeras inteckningar»
ehuru sedermera beviljade; så
kan Utskottet för sin del icke ingå 1 de
åsigter, under åberopande hvaraf Motioiiairerne
ledt sig till det resultat» att en sä
beskaffad lagförändring» såsom med tidens
fordringar och förhållanden i närmaste Öfverensstämmelse»
vore af yttersta vigt.
Ilär måste man, hvilket Utskottet antager
Såsom en obestridlig princip» fästa
synnerligt afseende, å dens belägenhetj
hvars egendom ar ifråga; och när man då
finnér hans ställning vara sådan, att den
gör honom helt och hållet oförmögen, att
till sin säkerhet vidtaga någre försigtighetsmått»
så måste hos Samhället hvila den
förbindelsen, att genom sina lagar, bereda
den omyndige en garantie, så god den kan
gifvas, emot det äfventyr, som den omyndiges
egendom, under förmyndares förvaltning
kan vara underkastad, ty det låter
icke förena sig med begreppen om nödig
consequence i en Lagstiftning, att den samma
lag, som förordnar, att den omyndiges
egendom skall öfverlemnas åt den myndiges
omvårdnad, skulle vid en sådan ofullständighet
stadna, utan att, i sammanhang
med föreskriften om sättet för förvaltningen
gifva en följande, hvarigenom åtminstone
någon säkerhet vunnes emot de oberäkneliga
följderna af en förmyndares antingen
vårdslöshet eller bedrägeri, följder
af den vådligaste art, ty den värnlöses
I2oS I/ig Utskottets Besdnkandeti,
tiraeliga välfärd och medborgerliga existens
ce kunde derigenom vara förspilde.
Uuder förutsättning af denna Samhällets
ovillkorliga förbindelse emot dess värnlösa
medlemmar, af hvilka det med tiden
kan förvänta erkänsla och medborgerlig
nytta, har Lagstiftaren, vid bestämmande
af sättet för fullgörande af samma förbindelse,
funnit svårigheten, om icke omöjligheten,
att utstaka åtgärder, hvarigenom
Förmyndaren, under utöfningen af sin befattning,
skalle kunna steg för steg så följas,
att möjligheten af allt missbruk med
de honom anförtrodde pupillmcdlen derigenom
uteslöts, hvarförutan af en sådan
strängare tillsyn, om än för någon del verkställbar;
det vare att befara den följd, att
det oberäkneliga besvär, som honom härigenom
tillskyndades, skulle motarbeta, 1
stället att befordra, den omyndiges bästa.
Det är efter Utskottets tanka, under
sådane, väl grundade betänkligheter, sorn
Stiltaren af den Lag, vinn efterlefva, tillgripit
den enda återstående , men också den
•säkraste utvägen, att tillerkänna Barna-arf
och pupillmedel en förmånsrätt, sådan den
uti ifrågavarande Lagrum finnes utmärkt.
Om 1111 sådane omständigheter äro för
handen, som fordrar åsidosättande af denna
Lagstiftnings, princip, hvilken bjuder
ett synnerligare Lagens hägn för den värnlöse,
en princip, adeli sitt ursprung, och
välgörande i sin tillämpning, återstår således
att utreda.
LtigUtskotttts Betänkan/len.
1207
Såsom hufvudsakeligt skäl för Motionens
antagande har blifvit! framstäld den
olägenhet, som, under nu varande förhållande,
vidlåder inteckningar och med detsamma
försvårar nenninge transactioner i
så måtto, som en lånsökande, hvilken tili
pant för begärd penninge försträckning ärbjuder
inteckning i en ograverad fastighet
icke kan åstadkomma bevis om ledighet
från Förmynderskap, hvilket, om det är
äldre, besvärar Egendomen framföre intecknad
skuld.
Utskottet, nogsamt inseende all den
olägenhet, som af en slik brist i Lagstiftningen
är en följd, skulle icke draga i
betänkande att antaga det föreslagne medlet
till rättelse, så framt man varit betänkt
att framställa, elier så vida det vore möjligt
att upptänka en säkerhet, svarande
emot den, som lör de omyndige sålunda
skulle gå förlorad. Och om man än skulle
å ena sidan, medgifva hvad som icke
utan allt skäl anmärkes, alt deras rätt liilintils
varit endast ofullkomligt tryggad,
hvilket likväl grundar sig på den mindre
sannolika förutsättning att en i välstånd
varande Förmyndare, sorn vid befattningens
emottagande, haft fastighet, skulle
den samma sälja, och blott i afsigt att
skada myndlingen, förskingra de Contante
medlen, samt dymedelst förvandla sitt välstånd
i obestånd; så står dock i allt fall,
å den andra sidan, det skälet fast, att man
för det säkerheten hitintills varit endast
1208 Lagutskottets B et Åttkanten.
ofullkomlig, ej bör göra den ännu sämre,
eller alldeles borttaga densamma; äfvensom
och ehuru man kunde förmoda, att
den föreslagne Lagförändringen skulle leda
till en, å den omyndiges bönders och
anhöriges sida ökad omtanka, hvilken icke
då, sorn förr, skulle kunna söfvas i förlitande
på den i Lagen, Utan särskild åtgärd
, förvarade säkerheten, en sådan förmodan,
gällande i alla fall endast för dö
omyndige, som hafva frände!1 och anhörige,
men icke för de otaliga fall, då sådant
förhållande icke inträffar, likväl icke hör
föranleda till en positiv Lagstiftning, dell
der städse bor stödja sig på gifna rättsbegrepp,
stundom också på en, under tiders
längd, samlad erfarenhet, Ulen ingalunda
på blotta Suppositioner, ledande oftast till
misstag, för hvilka Lagstiftaren hör på det
nogaste taga sig till vara.
Med hänsigt till dessa åberopade
grunder, finnér Utskottet sig icke kunna
tillstyrka förändring i ordningen för utta*
gande af omyndiges medel i Föräldrar^
eller Förmyndares gäldbundna ho; men
sorn Utskottet i det föregående med*
gifvit olägenheten af lagens brister i afseende
på giltiga Förmyndare bevis, så anser
Utskottet sig höra hista sin uppmärk*
sammhet på de Alternativer, som uti Bali*
coUtskottets Memorial innefattas, heklst Utskottet
tror den öfverklagade bristen med
antagande af ett ibland dem kunna afhjel»
Lagutskottets Bot Mandin,
»eli det är en närmare utveckling af ett
sådant förslag, sora Utskottet nu företager
sig.
Oin det nemligen, såsom ett tillägg
lill Lagens stadgande i afseende på Förmyndares
tillförordnande, jemn väl föreskrifs,
dels att då Egendom tillfaller omyndigt
Barn, medan både föräldrarne lefva, sådant
skulle bos Rätten anmälas, och anteckning
derom i FörmyndareProtocollet
ske, dels att då den, sora till Förmyndare
förordnas, ej är boende inom den Rätts
område, der förordnandet blifvit meddelt,
han ej må tillträda förraynderskapet förr
än det blifvit kungjordt den rätt, hvarunder
han lyder, och i dess Protocoll tecknadt,
så tror Utskottet ändamålet, så vidt
ske kail, uppfyllt; ty genom det förra af
dessa stadganden, är tillfälle boredt för
Borgenärer, att förskaffa sig visshet om den
tysta gra vathin, hvarmed Föräldrars Egendom
kail vara besvärad, och genom det
sednare, är man säker derom, att förmånsrätten
för myndiges medel, ej häftar vid
någons Egendom, innan anteckning derom
skedt vid den Domstol, hvarunder han lyder.
Man kail således der få en ofelbar
upplysning, hvarigenom den lånsökande
kommer i tillfälle att visa, huruvida han
häftar för något Förmynderskap eller icke.
Har han oftare förändrat hemvist, så blir
väl efterforskningen i samma män besvär
-
Lagutskott ds Betänkande.
77
1210 Ia^Utskottets Betlinkanåin,
Vigare, men ändamålet kan ändock vinnas.
Ilar man åter bott endast på ett ställe, så
är bevisningen derom lätt att åstadkomma,
genom intyg, antingen från vederbörande
presterskap, eller från Häradsskrifvaren i
orten.
I enlighet med hvad Utskottet således
föreslagit, skulle 8 §. i 17 Gap. HandelsBalken
erhålla följande lydelse:
"Sedan taget Barna-arf ut hot Föräldrar
eller Förmyndare. Häfver någon Inteckning
i deråt fasta gods, innan Barnaarf
af Föräldrar emottogs eller innan Förmyndare
denna befattning tillträdde j njute
thd sin Inteckning till godo."
Hvarefter återstoden af nu varande 8
§. skulle emellan 12 och i3 §. §. i samma
Gap. inflyta uti en särskildt §. af detta
innehåll:
"Härefter utgå Kyrkors och Fattighusfordringar
hos ther as Föreståndare, så ock
Skuld till Kronan eller Frälseman för uppbörd.
Hos uppbördsman, som sedan blifvit Föreståndare,
ege Kronan eller Frälseman förmän till
thet som i uppbörden för alla åren brister. Var
han föreståndare förr än han Uppbördsman
blef j hafva Kyrkors• och Fattighus- medel
företräde
Likaledes skulle efter 1 §. i 20 Gap.
ÄrfdeBalken, denna §. tillkomma:
”Faller Egendom omyndigt Barn till
medan föräldrar lefva, och skall godset af
dem förvaltasj då må en sådan förvaltning
af dem ej förr tillträdas, än anmälan derom
Lugi)t skotets Betnnkandctt. 121 i
skedt hot den Rått hvarunder de lyda, och
i dess FörmyndareProtocoll tecknad blifvit.’*
samt viel slutet af samma Cap. följande
§.: ”Ar den sorn till Förmyndare förordnas
ej innom samma Rätts Domsaga boende;
då må han Förmyndersktipet ej tillträda , innan
förordnandet blifvit kungjordt den Rätt j
hvarunder han lyder, och i dess Protocoll
tecknadt.”
Utskottet j sorn vid ett slikt slut an-*
Ser Herr Movat}\s förslag, om FörmyndareKammares
inrättande i hvarje Län, komma
att förfalla, anser sig i nu afgifne Betänkandet
hafva fästat tillbörligt afseende
på de särskildte Ömtåliga förhållanden, hvilka
med förevarande ämne ega gemenskap,
Och tror i öfrigt att man, genom antagande
af Utskottets förslag, kommer närmast
det goda ändamål, Motionalrerne åsyftadt,
utan att med detsamma lemna utur ögnasigte
ett anspråk, så rättmätigt, sorn det
den värnlöse har på skydd och hägn af
Staten och dess Lagar,
Beträffande slutligen Jon Jonsons förslag,
så har väl tvekan hos Utskottet Uppstått,
huruvida detsamma af Riksens Högloft.
Ständer borde kunna till pröfning
upptagas, enär det ej förr än efter Motionstidens
förlopp blifvit afgifvet, och icke torde
kunna anses föranledt af någon förut
gjord Motion; men då Hederv. BqndeStändet
beviljat Remiss å förslaget, utan att
lemna afseende å en inom nämnde Stånd
emot detsamma gjord anmärkning af ena
-
I2iZ L/igUtskottets Bitnnkanden,
handa beskaffenhet med den betänklighet
Utskottet nu yttrat, har Utskottet trott sig
böra afgifva yttrande öfver sjelfva lagförslaget,
likväl endast så vidt detsamma angår
de ämnen, som afhandlas i Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818, om Inteckning
i fast Egendom, samt 17 Cap. HandelsBalken
och de Författningar, hvilka
uti sistnämnde LagRum göra ändringar eller
tillägg, hvarutöfver pröfningen likväl
icke rimligen lärer kunna sträckas.
Detta förslag till en fullständig Hypotheks
lag stadgar i nio särskilda §. §. fördelta
i momenter den rätt en fordran i
allmänhet ger i Gäldenärs Egendom, sättet,
att göra särskild del deraf till underpant
för en viss gifven fordran, och sluteligen
medlen, att utan denna underpant
utbekomma betalning. För Öfrigt är förslaget
till större delen ett sammanförande
och ett utvecklande af hvad redan i dessa
hänseenden genom särskilde författningar
finnes föreskrifvet. En del nya Stadganden
hafva likväl deruti blifvit föreslagne,
och bland dem må först nämnas det att
Inteckning skulle kunna ega rum uti all
Egendom af lösöre-natur, och det jemnväl
under uttryckligt förbehåll, att de intecknade
persedlarne ändå finge förblifva under
Gäldenärens vård, samt att Inteckning
skulle få meddelas i dispositionsrätt af fastighet.
För utvecklingen endast af denna
nya princip angående Hvpotheker, har
Motionairen måst ingå i vidlyftiga detal
-
LagUtjkotttttBetHnkanden» U13
jer,, i ändamål, att söka förekomma de bedrägerier,
som med panter af en föränderlig
beskaffenhet lättligen kunna föröfvas;
men detta vidsträckta InteckningsSystem,
kan Utskottet för sin del icke godkänna.
Utskottet medgifver, att Staten bör för
Medborgare underlätta utvägarne att begagna
Credit, i den största möjliga utsträckning,
så vidt det likväl med bibehållande
af ordning och laglige rättsförhållanden
kan ske. Det synes Utskottet också, som
hade Lagarne redan sörjt härföre, då de
godkänt Inteckning, Införsel, Löspant och
Allmän pantsättning af egendom och personlig
frihet genom Skuldsedel. Utskottet
inser ej nödvändigheten, att nu stadga en
Lag, som, med åsidosättande af de grunder
för panträtt som hittills varit gällande,
att nemligen panträtt i Fast Egendom
förvärfvas genom Inteckning, och i Lös Egendom
endast genom afträdande utur egarens
vård, skulle godkänna enahanda förpantningssätt
för en oföränderlig Egendom, som
för den, hvilken hvad stund som heldsfc
kan förändras eller till intetgöras. Mångfaldige
tvister om förskingrade panter, och
omöjlighet för vederbörande Domare och
Ämbetsmän, att på skedde inteckningarne
hålla behörig ordning,, skulle deraf blifva
en oundviklig följd, så framt icke den
gäckande osäkerhe ten uti Inteckning af lös
Egendom, den egaren efter behag kan afhända
sig, skulle föranleda fordringsegare,
att sällan begagna densaijjma, och torhan
-
J2T4 LagVtskottets Betänkanden,
da inskränka bruket deraf till de fall, då,
genom diktade afhandlingar, Gäldenärs egendom
undandroges fordringsegares rättmätiga
kraf. Och förslaget står i alla händelser
i rak motsatts med den allmänt yttrade,
och på rättsgrund stödde önskan,
att åt Inteckningar bereda all möjlig säkerhet,
Vidare har 9l°n Jonson yrkat, att
Man, Målsman, Giftoman, Förmyndare,
Uppbördsman och Föreståndare af Publike
Cassör, må vid ersättnings och bysättnings
ansvar tillhållas att sjelfva besörja,
det Hustru, Myndling, frånvarande arfvinge
, Staten samt publike Cassör och verk
undfå Inteckningar i deras fastigheter för
de medel bemälde Målsmän för de sednare
om händer hafva, samt att Domare vid
enahanda påföljd och Ämbets ansvar, böra
öfver verkställigheten häraf vaka; men
Utskottet, som anser Mans och Giftomans
Målsmannaskyldigliet vara uti GiftermålsBalken,
och Förmyndares uti Ärfcla Balken
mera ändamålsenligt utstakade, och dessutom
i afseende på beredande af säkerhet
för omyndige, Staten och publike verk,
redan i detta Betänkande haft tillfälle yttra
sin åsigt i detta ämne, finner icke
skäl, att i anledning af Jon Jonssons förberörde
framställningar tillstyrka någon
åtgärd, hvaraf äfven följer, att Utskottet
ej kan gilla den af Motionairen föreslagne
företrädes rätt för Hustrus fordran hos
Mannen, derest den ej blifvit i laglig ord
-
LtgUtskotiets BetHnkandcit. 12ig
liing intecknad. Utskottet anser sig ej eller
med förord böra beledsaga det förslag, att
Intecknings-sökande må ega affordra Gäl*-  denar egande Rättshandlingar och gravations
Bevis, samt låta anställa värdering å hans
Fastighet, och yrka fortsättning af Lagfarten
deråäfvensom Utskottet ej kan inse
något skäl till bifall af den föreslagne ändringen
i sättet, att vid HäradsRätt föra
InteckningsProtocoll, så att det hela året
blefve öppet för intagande deruti af Inteckningsansökningar,
hvaröfver likväl endast
å Ordinarie Ting beslut skulle meddelas.
Såsom alldeles oförenligt med rättsbegrepp,
och förnärmande allmänna säkerheten,
anser Utskottet det i 21 Momentet
6 §. föreslagne stadgandet, om förkorane
Skuldsedlars återupplifvande, icke böra
antagas; och angående Motionairens förslag
i 5 §. 5 Momentet och 6 §. 25 Momentet
åberopar Utskottet dess utlåtande i anledning
af Åter-Remisserna af Betänkanderne
öfver yrkade ändringar uti 12 och 24 §. §.
af nu gällande InteckningsLag.
1 öfrigt utgör Jon Jonssons förslag till
IlypotheksLag, uti de delar hvarom här
kan uppstå fråga, endast en förändrad och
mera vidlyftig Redaction af 17 Cap. HandelsBalken
och deruti genom särskilde Författningar
gjorde ändringar och tillägg, samt
Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818,
utan att i de mindre afvikelser derifrån,
ordningen 1 uppställningen, och uttryckens
tydlighet ega något företräde framför of,
1216 LugUts kattets Ret Ankan A<-h.
vannäronde nu gällande Lagar hvilka Utskottet
alltså anser företrädesvis böra bibehållas
; heldst Riksens Högloft. Ständer
af de under detta Riksmöte i ämnet väckte
motioner ego tillfälle att vidtaga de pärtielle
jemkningar och rättelser sorn erfarenheten
och ftnanciella förhållanden, visa
vara af nöden..
Dock varder detta allt, tillika med
någre Ledamöters särskilde mening Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning vördsamli
gen hemstäldt. Stockholm den 36:
September iBaX
Utdrag af Protokollet, hållet hos Riksens
Högloft, Ständers Lagutskott
den a6 September 18a?.
S. D.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade:
Jag delar fullkomligen den öfvertygelse,
som pluraliteten af Utskottets Ledamöter
i Betänkandet yttrat, angående
tysta förmånsrätters skadliga inflytelse på
den allmänna Crediten och angående det
häraf föranledda behof af en Lag, som
upphäfver den förmånsrätt framför Inteckning,
som genom 17 Gap. 8 §. HandelsBalken
blifvit tillagd Kongl, Maj:t och
Kronan 'samt åtskilliga allmänna Inrättnia
-
Lagutskottets Bttånkatidtn, 1217
jgar för deras Uppbördsmäns och Förvaltares
omhänderhafde medel, men i frågan
om icke den lika beskaffade förmånsrätt
jemnväl bör upphäfvas, som i samma Lagrum
tillerkännes myndling för dess hos Förmyndare
innestående arfsmedel, är jag af
särskild tanka. Jag medgifver gerna , att
det tillstånd hvari omyndige sig befinna,
oförmögne, att sjelfve bevaka deras rätt,
påkallar att Staten genom särskildt gynande
Lagar dertill förhjelper dem; men frågan
är nu, om den skyldiga vården om de
omyndigas bästa fordrar ett för den enskilda
Crediten så skadligt stadgande som
arfvemedels förmånsrätt framför Inteckning,
eller om icke de omyndigas rätt på ett med
allmänt och enskildt väl mera förenligt sätt
bör kunna skyddas. Vid afgörande! af denna
fråga bör först utredas beskaffenheten
af den förmånsrätt arfvemedel i sådant afseende
för närvarande eger. Den är enligt
min tanka, ingalunda ovillkorlig och fullkomligt
betryggande de omyndigas rätt,
utan alltid underkastad Förmyndarens mer
eller mindre redlighet, ty då det är honom
obetaget, att när som heldst föi’Sälja
sin fastighet och densamma endast genom
denna försäljning upphörer, att vara underpant
för arfvemedlen, hafva de omyndige,
uti den förmånsrätt Lagen dem tillerkänt,
icke haft någon bestämd säkerhet.
För öfrigt har egande i allmänhet af Fastighet
eller af visst belopp ograverad fastighet
aldrig aiisetts såsom erforderligt
1218 Lagutskottet! Bctänkanden.
lios en Förmyndare, utan har förtroendet
till sjelfva personens redlighet, skicklighet
och ordning i penningeaffairer varit de
egenskaper Domstolen vid en Förmyndares
lillförornande efterfrågat. På dessa i
korthet framstälde skäl, och då jag i enlighet
med hvad här ofvan blifvit anfördt,
icke anser arfvemedels nu tillerkända förmånsrätt
framför Inteckning vara så betryggande
för de omyndiges rätt, att Statens
skyldiga vård derom hör verka till
förmånsrättens bibehållande eller att fördelen
deraf öfverväger den betydliga olägenhet
för allmänna Crediten, som densamma
medförer och jag jemnväl icke anser de
omyndigas bästa genom någon än mera bestämd
elier vidsträckt förmånsrätt böra befrämjas,
tillstyrker jag, att med bifall till
BancoUtskpltets och Herr Moraths Memorialer,
äfven i denna del, der omyndiges
arfvedel tillagde förmånsrätt framför Inteckning
måtte upphäfvas.
Vid fråga sedermera om den säkerhet,
som bör omyndige beredas till ersättning
för hvad de genom oftanämnde förmånsrätts
upphörande möjligen komma att förlora,
förekommer det förslag Herr Morath
i sådant afseende framstälde, om inrättande
i hvarje Län af en FörmyndareKammare,
hvars skyldighet. det blefve att vårda
de omyndiges arfsmedel och hafva inseende
öfver det sätt hvarpå Förmyndare
förvaltade den fasta egendomen. Den gode
afsigten med detta förslag kan ej miss
-
Lagutskottets Bctänkandtn,
121g
kännås och ej eller den nytta, som genom
dylika väl inrättade FörmyndareKamrnare
skulle de omyndige tillskyndas, om de med
oafbruten redlighet, nit och skicklighet
handhafdes, men svåra betänkligheter cmot
förslagets tillstyrkande uppkomma vid
åtankan af svårigheten, alt i ett föga bebodt
land tillvägabringa en inrättning af
denna beskaifenhet. Länets vidsträckta
område särdeles hvad angå de norra orterne,
skulle ofta göra Comnrunicationen cmellan
Förmyndarne och Kammarne svår
och kostsam särdeles för Allmogen, som,
mindre bevandrad i skrifkonsten och på
månge orter saknande en beqväm och säker
postgång, nödgades ofta göra resor till länets
Residence stad, och såmedelst betydligen
minska myndlingarnes knappa tillgångar,
i stället att nödige aftal, liqvider och
redogörelser nu ske i Förmyndarnes hemvist,
ulan någon kostnad för myndlingarne.
För öfrigt är det svårt att öfvervinna
den frugtaii, att dylika inrättningar icke
alltid blifva försedde med Ledamöter, som
ega de egenskaper här ofvan blifvit uppräknade,
hvarvid jemn väl i betraktande
ingår den vigtiga omständighet, att då en
oredlig Förmyndare bringar endast en eller
några få pupiller i obestånd, skulle oredlighet
hos en Förmyndare Kammares Ledamöter
kunna störta ett helt Läns uppväxande
ungdom i elände. Exemplen ära
dessutom i allmänhet ganska få på myndlingar,
sorn blifvit lidande genom deras
1225 Lagutskottet! Bctänknnilciti
Förmyndares förvållande och om än ett
sådant lidande någon gäng hade inträffat
i fall ej den förmånsrätt funnits, hvars
afskaffande nu blifvit föreslaget, torde likväl
en sådan våda för de omyndige betydligen
förekommas, genom slägtingars omtanka
och tillsyn öfver Förmyndaren ,
hvilken omtanka icke hädanefter, som hittils
kan insöfvas i förlitande på en oinskränkt
förmånsrätt i all Förmyndarens
egendom. Det beror dessutom på Domaren,
såsom ÖfverFörmyndaie och de omyndigas
anhörige, att tillhålla Förmyndaren
gifva Inteckning i sin fasta egendom, i
händelse han hos sig sjelf behåller de omyndigas
ArfsCapital, samt att i annat fall
utlåna det emot dylik säkerhet hos annan
person; och i begge händelserne kommer
en åt Inteckningar beredd större säkerhet
de omyndige till godo samt innebär i sig
sjelf ersättning för hvad de förlorat genom
den föreslagne förändringen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
anser jag mig icke böra tillstyrka hvarken
antagande af Herr Moraths förslag, örn
FörmyndareKammares inrättande eller beredande
af ytterligare säkerhetsmått för betryggande
af de omyndigas rätt, utan föreslår
jag helt enkelt den Lagförändring,
att 8 § i 57 Cap. HandelsBalken nedflyttas
näst efter 12 §. isamma Cap. med den
enda förändring 1 redactionen, att sista
Momentet af §. eller orden: Häfver någon
Inteckning i hans fasta gods fjnnan han For—
Lagutskottet! Betänkanden. lin
myn dar t, Föreståndare eiler Uppbördsman
b!ef, »jute då sin Inteckning till godo." kommer,
såsom genom den föreslagne Lagförklaringen
upphäfvet, att försvinna.
Vid fråga härefter huru snart tillämpningen
af detta nya Lagstadgande borde
vidtaga och huruvida detsamma hör ega
retroactiv verkan på hedöman delaf tvister
emellan Förmyndare, hvilka dertill blifvit
förordnade innan den nu föreslagne Lagen
utkommer, och deras myndlingar. Dervid
förekommer, att ehuru den grundsatsen är
obestridlig, att en Lag, hvarigenom en
förut ägd rättighet inskränkes, icke bör
hafva retroactiv verkan, är likväl förhållandet
i förevarande fall annorlunda, enär,
på sätt ofvan är nämndt, den, arfvemedel
hittills tillerkända förmånsrätt ej medförer
någon ovilkorlig säkerhet för de omyndige
och ovisst är, om icke den nu föreslagne
Lagen tillskyndar de omyndige större säkerhet,
än den redan gällande, genom den
ovillkorliga förmånsrätt omyndiges arfvemedel,
då de emot inteckning utsättas, i
kraft af den nya Lagen skulle erhålla; och
då härtill kommer att oräkneliga oredor
skulle uppstå och Lagens ändamål, återförande
af förtroende till Inteckningarne
åtminstone för längre tid alldeles förfelas,
orri, utan inskränkning till viss tid, Förmyndare
Förordnandet yngre eller äldre
datum skulle bestämma om den tysta förmånsrätten
vidhäftar Förmyndarens egendom
eller icke, tillstyrker, alt, om denna
1222
LaglJtskottets Brtånhnnden.
mening vinner bifall, måtte, utom livad,
ofvan är föreslaget, angående nedflyttning
af 8 §. i 17 Cap. HandelsBalken, och dess
förändrade redaction, derjemte stadgas:
”Denna Författning, som bör kungöras
i alla Kyrkor på en viss af Konungen
bestämd dag, kommer att tjena till efterrättelse
i afseende på frågor om förmånsrätt
hos dem, hvilka efter kungörandet
blifva förordnade till Förmyndare, Uppbördsman
eller Kyrko- och FattighusFöreståndare.
”
”Ett år från Lagens kungörande, vidtager
dess tillämpning i allmänhet; dock
så, att förut uppkomne tvister, sorn röra
personer, hvilka blifvit föro,rdnade till Förmyndare,
Uppbördsman eller Förståndare,
innan denna Lag utkom, afgöra* efter den
förra.”
”De som före denna Lags kungörande
trädt i borgen för Uppbördsman eller Föreståndare
kunna icke åläggas vidsträcktare
ansvar än till det belopp de efter förra
Lagen bordt vidkännas.”
Genom ett sådant stadgande lemnäs
omyndige och deras Flander samt öfrige
tillfälle, att imellertid. vidtaga de försigtighetsmått,
som omständigheterne påkalla,
och torde till stöd för den mening, att
denna Lagen bör hafva retroactiv verkan,
få erinras: att om grunderne för gifto-och
arfsrätt förändrades, kunde tillämpningen
af Lagen derom ej skäligen inskränkas till
dem, som efter dess kungörande hlefvc
LngUt skottets Betänkande». 1223
gifte eller födde, att då den 20-åriga proscriptionstiden
för Skuldsedlar inskränktes
lill 10 år, förklarades, att den sorn icke
inom natt och år, från Förordningens kungörande,
kräfde Nio års gammal fordran,
icke egde någon vidare talan; att då den,
Vexlar i 17 Cap. 14 §• HandelsBalk. tillagde
förmånsrätt ij56 uppliäfdes, stadgades
dervid ej annat, än att detta ej sträckte
sig till de mål, som, redan innan Författningen
derom blcf kungjord, voro vid Domstolarne
anhängige; och att, då iyy3 en
ny förmånsrätt stadgades för dem, sorn
efter Laga kraft vundne Utslag fått lösören
utmätte och under försegling satte,
denna Lag genast geck i verkställighet.”
Herr Borgmästaren Ha^andey förenade
sig med Herr Grefven och Ordföranden,
och anförde dessutom:
”Ofelbart är Sveriges nu gällande HypotheksLag
behäftad med flere brister,
hvilka fordra rättelse; och i detta afseende
förtjenar Herr Mornths Motion all uppmärksamhet.
Uti förevarande fråga lärer
någon särdeles svårighet icke möta upplnifvandet
af den tysta förmånsrätt framför
Inteckning, hvilken Lagen medgifvit uti
Uppbördsmäns och Förvaltares egendom.
Deremot torde mången anse för ett icke
särdeles godt tidens tecken, att man ens
behöft sätta i fråga och i öfrigt finna betänkligt,
att intränga på den garanti, hvarmed
Lagstiftaren omhägnat de omyndigas
rätt. Men här, såsom i mångå andra fall,
1224 LtyUtikitttts BetXnkwdeit.
då fråga uppstår om rubbning uti borgerliga
förhållanden, åt hvilka tiden gifvit
en viss helgd, leder den strid, som vanligen
uppstår emellan olika opinioner, förr
eller sednare till det resultat, som menniskotanken
anser för allmännast godt och
allmännast nyttigt. Så torde det ock i
längden gå med förevarande fråga, hvars
afgörande, på det sätt Motionairen förslagit,
tvifvelsutan skall lättas i den mån en
hvar, efter närmare granskning, hunnit öfvertyga
sig, att den förmånsrätt, sorn nu
blifvit satt i fråga, i sig sjelf är ganska
villkorlig och obestämd, och sålunda ledande
lill föga säkerhet för de omyndige;
villkorlig, emedan den rent af heror af
Förmyndarens personliga egenskaper; och
obestämd, emedan densamma icke blifvit,
i likhet med annan sakrätt, fotad på offentliga
former och åtgärder.
Imedlertid är det gifvet, att, i en tid,
då personliga CreditförhåUanden med svårighet
begagnas, Lagstiftningens omsorg
med högsta skäl påkallas till realcreditens
befästande, på hvilkenvigtiga omständighte
FinanceCommiteen, gemensamt, anser dess
Ledamot, Herr Grefve von Schwerin j särskildt
, redan före detta sökt vända allmänna
uppmärksamheten; men detta kan, enligt
min tanka, icke åstadkommas, utan
att HypotheksLagen bringas till ett syftesenligt
skick; och första steget på banan,
om man vill hinna målet, måste blifva
, det:
LagViskottets BtHnknndtH. 1225
(ået: att undanrödja ofvanförmäldte tysta
förmånsrätter, hvilka, utan att förvara sakrätts
egaren fen ovillkorlig och såmedelst
tillförlitlig säkerhet, aflägsna möjligheten
att tillvägabringa eli vid publicitet bunden,
fullständig SakrättsLag. Andra olägenheten
af nu gällande HypotheksLag Öfverklaga
de af flere motionairer, kunna efterhand
afhjelpas; och de fleste af de i deli delen
fratnstälde förslag synas mig mindre vigtiga
och 1 allmänhet mera afse Långifvares
beqvämlighet som förtjenar mindre uppmärksamhet
an deras rätt och säkerhet,
sorn förtjenar den hel och hållen. Och
ehuru jag hyser dell öfvertygelse, att eil
HypotheksLag, för att vinna all den fullkomlighet
som med menskliga villkor ar
förenlig, bör bearbetas i sin helhet, och
så att alla dess särskilda stadgaiiden bringas
i organiskt samband med hvarandra, så
anser jag likväl ett stort steg till lagens
möjliga fullkomnande taget, om de brister
undanrodjas, hvilka Herr Movaths motion
åsyftar, såsom mest motverkande Lagens
egentliga väsende.
Man liar väl velat förekomma, så vidt
möjligt varit, olägenheterile af sislberörde
tysta förmåns rätt, genom Förslaget angående
bevis om innehafvande Förmynderskap.
Men detta förslag leder in på så
många konstlade åtgärder, föreskrifter och
iagttagelser, att det ofelbart, i likhet med
LagUtskottets Betänkande». 7a
12ä5 Lagutskottet! Bttånkandeiu
alla konstiga förslag, förfelar ändamålet.
Och en hvar skall, vid närmare granskning
af förslaget, finna detsamma i vissa
fall rent af overkställbar^
Slutligen anser jag mig böra erinra j
att det var under Konung Carl XI:s tid
som ifrågavarande förmånsrätt först constituerades.
Den kan väl således sägas redan
vara kommen till åren, men den är
dock yngre än den naturlag, som inom
familjvården sluter de omyndiges rätt;
och jag ser ingen våda uti att låta denna
lag verka, utan biträde af en just för dess
tysthet osäker förmånsrätt”. Uti Herr Grefve
IVachtmeisters yttrande instämde Herrar
Doctorerne Lilljenwalld, Leffler och
Rönbeck. Ut Supra.
Ex Protocollo;
Joh. Jac. Kleman.
Lit. A. N:o 186
Ankom den 10 Oct. 1823.
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
65, öfver Herrar Limnelii och Leff
-
Lagutskottets Betänkandets122?
iers Memorialet om ändring uti
12 § af, Kongl Förordningen den
13 Julii 18 >8, angående Inteckning
i Fast Egendom.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har
återremitterat detta Besannande, på grund,
af följande -dervid gjorde anmärkningar:
sif Herr Gr ej ve Spens, Cart Gustof sorn
under utförligt uppställande af de grunder,
hvarpå enligt Grefvens tanka, läran
om inteckning hvilar, förmält sig ej hafva
att erinra emot intecknande af hus å ofri
grund, så vida genom Lag bestämdt föreski
ifves, att Husets belägenhet på ofri
grund alltid hör uti Intecknings Documenlet
utsättas, dock har Herr Grefven ansett
att om detta antages, borde äfven flere
andra classer af vilkorlig Egendom få på
lika sätt pantsättas såsom t. ex. Arrenderättigheter,
LifstidsContracter med flere,
med iagtagande likväl alltid deraf, att
panttagare» hvarken linge mer eller mindre
rätt hos sig pantsatt, än den pantegården
verkligen egde och kunde öfverlåta,
och att dessa rättigheters beskaffenhet alltid
noga blefve i InteekningsDocumentet
beskrifne. Grefven har alltså föreslagit,
att 1 Mom. af ifrågavarande §. antingen
efter förut godkänd princip måtte få en
kortare så lydande Redaction: ”Ej må Inteckning
beviljas i annan Egendom, lin den
hvartill G aldenar en har full egande rätt:
12*8 Lagutskottets Btsånkanåen,
eller ock må lyda sålunda: SSies Inteckning
i Egendom hvartill Gäldenärens egande
tätt ej år fullkomlig, åliggs Domaren, att
jöre Inteckningens beviljande infordra uppgift
på, och vid beviljandet anföra de vilkor
_, hvaraf denna egande rätt är eiler efter
redan gjorde stadganden kan blifva inskränkt.
Genom denna sednare Redaction,
klefve Inteckning i lius å ofri grund
inclusive med all annan ovilkorlig egendom
medgifven , dock ansåg Grefven
formen för pantsättning af all ovilkorlig
egendom kora* till undvikande af alla misstag,
Vara bestämdt skiljd från den form,
sorn begagnas för déil fullkomliga. Af de
sine föreslagne Redactionerne kar likväl
Grefven företrädesvis tillstyrkt antagandet
af den första, med det yttrande, att örn
det inträffar, sorn en Ledamot af Lagutskottet
i sin reservation anfört, att friköpandet
af lius å ofri grund, aldrig ar Underkastadt
någon särdeles svårighet, så förefinnes
ännu mindre något skäl, att undantaga
denna särskilda art af ofullkomlig
egendom från en allmän regel. Af Herr
Ehrenborg Casper, som ansett att Utskottet
genom den tillstyrkte Lagförklaringen
väsendtligen afvikit från de kåde i Allmänna
Lagen, och ännu bestämdare i 12 §• af
Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818
lagde grunder, hvilka påtagligen innebära,
att för pantförskrifning och inteckning af
fast Egendom fordras ej allenast Besittningsrätt,
ehuru vidsträckt denna ock
LngUtskottets Bet åttkanten. 1229
må vara, utan en sådan egande rätt* sora,
i händelse pantegaren icke fullgöra de vid
pantförskrifningen åtagne åligganden, kan
genom behörig lagfart på Långifvaren öfverflyttas,
hvaremot, efter hvad en Ledamot
af Utskottet, Herr Hjertström, upplyst
ej allenast någon sådan Lagfart å öfrige
Tomter ej skulle ega runi, utan en Långifvare,
ofta okunnig om slike Egendomars
rätta natur och egenskap, någon gång kunna
äfventyra, att den pantförskrifne Fastigheten
genom uteblifven betalning af
Tomtören, återfölle från innehafvaren till
Staden, och någon betalning af den emot
pantförskrifningen förstärkte summa således
ej kunde derutur utsökas; vid hvilket
förhållande och då Inteckning, om den skall
innebära den dermed åsyftade säkerhet,
alltid måste förutsätta något fast, oflyttbart
och orubbligt, hvarutom, utan afseende
på ombyte af egare, och utan behof
för Långifvaren att, vid försträckningen för
sin säkerhet beräkna annat än giltigheten
af sin fordran, värdet af Fastigheten och
beloppet af äldre Inteckningar, betalningen
må kunna utsökas, samt ett motsatt
förhållande skulle föranleda till en olämplig
förbländning af Inteckning i Fast Egendom,
med pant af lös egendom, hvarunder
besittningsrätt alltid inbegripes, och i
hvilken sistnämnde Egendoms flyttbara
egenskap, orsaken ligger hvarföre säkerhet
deri, vid skeende pantförskrifningar, endast
genom sjelfva öfverlemnandet ansetts
I23<3 Lagutskottet! B et finkant! en.
imma gifvas, Herr Ehrenborg alltså med
instämmande uti Herr Hjertström* särskilda
votum, tillstyrkt återremiss af Betänkandet.
Herr Grefve Resen, Axet, har
deremot, med godkännande af den princip
Utskottet antagit, att de å ofri grund i
Städerne Belägne Hus och Byggnader, hvilkas
innehafvare erlägga Tomtöre-afgift, må
kunna intecknas, yttrat den önskan, att
denna grundsats ock må varda tillämpad å
den fasta Egendom, som ligger på Landet
men lyder under Stad, så att i följe häraf
Invånarne i Götheborgs Förstad Majorna,
som är belägen utom den egentliga Staden,
men livais Tomtegare betala grundräntor
till Landshöfdingen, måtte tillgodonjuta
enahanda rätt, att inteckna sine Egendomar,,
som andre Innehafvare af Hus å ofri StadsgrOnd;
hvilket medgifvande vore så mycket
mera nödvändigt, som tidernas skick
försatt mängden af nämnde Invånare i
Gäldbundet tillstånd, så att deras Egendomar
redan äro betydligen intecknade.
Herr Grefve von Schwerin, F. B. har upplyst,
att, under FinaneeCommittéens öfverläggningar,
öfvertygades man om den sanning,
att ingen FinanceReglering är möjlig
med mindre visse våre félagtige IntecknrngsLagar
förändras, såsom beräknade
på varueredit-förhåilandet, eller på handelsförhållandet,
men icke på det förhållande
som nu eger rum, att nemligen det
finnes Capitaler som man önskar förränta
och att säkert placera; att Committeen ansåg
Lagutskottets Betänkan/lett. 123I
sig böra i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t hemställa, att Högsta Domstolen eller
LagCommittéen måtte liöras i dessa
ämnen; och då nu Utskottet i anledning
af återremiss af Betänkandet torde från en
vidsträcktare synpunct betrakta frågan, har
Herr Grefven önskat, att Utskottet ville
hos HofCancelieren göra förfrågan, huruvida
de ämnen, uppå hvilka FinanceCominitteen
sökt fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,
redan blifvit handlagcle; och hafva,
i anledning af ofvanberörde anmärkningar,
erinringar blifvit gjorde dels af Herr
Grefve [Vachtmeister, dels af Herr Arvid
Ribbing*
Af Hederv. BoncleSlåndet har återremiss
blifvit besluten, i anledning af Vice
Talmannen Jon Jonssons ingifne förslag till
en ny HypotheksLag, derutur, såsom till
denna fråga börande, antecknas, attbemälte
Motionär velat utsträcka inteckningen
äfven till Besittningsrätt af Fastighet på
Landet, samt till ali Brandförsäkra!! åbyggnad,
vare sig på fri eller ofri grund.
Såsom svar å berörde anmärkningar,
anser Utskottet sig böra erindra, att i händelse
den af Utskottet föreslagne LagfÖrklaringen
meddelas, skulle deraf blifva en
följd, att inteckning ej fick beviljas i andre
å ofri grund i Städerne belägne hus
och byggnader, än dem hvarifrån egarne
ej kunna skiljas, så länge de betala Tomtören,
och för hvilka vid underlåtandet häraf,
lösen skulle erläggas; vid hvilket för
-
LagVtshottets Bet dukanden,
hållande osäkerhet för I n teok ni ogsha fvare
ej kan uppstå i annat fall än om den ut.
lånte Summan öfvers t iger pantens värde,
och följaktligen den lösen, som för Tomtens
åbyggnad kan belöpa; och osäkerhet
samt förluster af denna art, sorn vid
alla Inteckningar kunna ega rum, stå ej i
Lagstiftarens förmåga att förebygga. Tvifvelsmål
om Tomtens natur och de vilkor,
hvarpå den blifvit Iunehafvaren upplåten,
kan ej eller uppstå, då utom det att Inteckningssökanden
ej lär underlåta att derom
göra sig underrättad, RådstufvuRätterpe
hvilkas Ledamöter ombesörja Städernes.
oeconomiske angelägenheter, och således,
mäste ega tillförlitlig kännedom, om be_.
skaff enheten af de ofrie Städerne förbehällne
Tomterne, meddela de Inteckningar,
som i åbyggnaderne derå sökas.
Nyttan af Herr Grefve Spens förslag
att villkoren för besittningsrätten,, af ifrågavarande
Tomter, borde i Inteckningsbeviset
utsättas, kan Utskottet således ej inse;
men deremot får Utskottet i anledning
af Herr Grefve Rosens anmärkning yttra,
att af den föreslagne Lagförklaringen följer,
det intecknjngsrätt tillkommer äfven,
de utom Städernes område, men under deras
jurisdiotion lydande, å ofri grund af
ofvaunämnde beskaffenhet uppförde Byggnader.
Ett annat förhållande anser Utskottet
inträffa med besittningsrätt af Jord
och egande rätt till Byggnader å annan
mans grund å Landet. Besittningsrätten
Lagutskottets BetSnkanden.
I233
till desse lägenheter, är med undantag af
Krono- och Frälsehemman, hvarå Motionerne
synas icke hafva afseende, alltid begränsad
af viss tid, och ofta beroende på
tolkning af vidlyftiga' och otydligt författade
Contracter, samt på Domarens pröfning
huruvida deruti föreskrifne vilkor blifvit
behörigen fullgjorde, och saknas således
den ständighet och oföränderlighet sora
erfordras, för att gifva säkerhet åt Inteckning.
Utskottet, sora, i följd af hvad nu
blifvit anfördt, tror det Inteckning i hus
och Byggnader å ofrie tomter på Städcrnes
område af den beskaffenhet, som i den
föreslagne Lagförklaringen omnäranes, ganska
väl kan stå tillsamman roed de grunder,
hvarpå begreppet oin Inteckning hvilar;
men sora deremot anser Inteckning i
Besittningsrätt till Jord samt i hus och
Byggnader å annor Mans grund på Landet,
oförenlig med dessa grunder, kan
således icke i någon del frånträda dess uti
det återremitterade Betänkandet yttrade
åsigter, utan tillstyrker att den föreslagne
Lagförklaringen måtte utfärdas, ej mindre
såsom ett förklarande af den mening, sora
rätteligen bort gifvas åt 12 §. i 1818 års
nu gällande Lag, än äfven såsom ett uttryck
af nu varande Ständers vilja, att Lagen
äfven hädanefter skall på enahanda sätt
tydas,
Slutligen och i afseende på Grefve von
Schwerint framställning, att Utskottet mätte
1234 LogVtskotttts Eetlnkanden,
skaffa sig' upplysning, huruvida, med anledning
af FinanceCommitteens yttrande
om nödvändigheten af vissa våra InteckningsLagars
förändring, något härutinnan
blifvit tillgjordt» får Utskottet vördsamt
yttra, alt då, ehvad LagFörslag i dessa
ämnen må hafva blifvit utarbetade eller
icke, Utskottet ej får handlägga annat än
det, som från Riksens 'Ständer blifver till
Utskottet remitteradt, har Utskottet ej ansett
sig, i anledning af Grefve Schwerin*
ofvanbcrörde framställning, böra vidtaga
någon åtgärd; Hvilket dack allt till Riksens
Höglofl. Ständers ytterligare granskning
vördsamligen öfver le maas med ti 11—
kännagifvande» att Utskottets förra Betänkande
blifvit af Hög v. Presteståndet och
Yällofl. BorgareStåndet bifallit. Stockholm;
d, 26 Sept. 1823.
Ut. B, IV:o 186.
Ankom d. 10 Oct. iSaS»
Utlåtande i anledning af Anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 66,
Öfver RiksdagsLulimägtigarne J. J.
Rntbbergs och Herr Nils Limnell Memorialcr,
angående dels ändring uti 13 §af
LtigTJtskottets Betänkande», 123g
Kongl, Kar ordningen den 13 Julii
1818 5 o?fi Inteckning i fast Egendom
dels tillägg till denna Författning*
Detta
Betänkande liar blifvit återremitteradt
af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Vällofl. BorgareStåndet och Heder v,
BondeStåndet, i anledning af dervid gjorde
anmärkningar, hvilka blifvit frammslälde,
hos förstnämnde RiksStånd: af nu mera
framlidne Herr Ehrenborg j Casper, som
andragit, att ibland de hufvudsakliga vilkoren
för en InteckningsLags fullkomlighet,
är att Inteckningstagaren, eller den
som sedermera öfvertager hans rätt, vid
beräkningen af sin säkerhet endast behöfver
afse fordringens giltighet, den intecknade
Fastighetens värde och beloppet af
förut tagne inteckningar, att Lagen bör
trygga honom mot Förmånsrätt i och
för alla sådana gravationer, som icke
af ett , utom Domstolen mcddeladt
Gravations bevis kunna inliemtas, och hos
Domaren bör han ega säkerhet derföre,
att intekning icke beviljas i annan fastighet
än sådan, som Innehafvaren, på
grund af fidi egande rätt, eger pantförskrifva.
Desse med motionerne åsyftade ändamål
skola icke, så vidt på LagUtskottets
åtgärd kunnat ankomma, blifvit befrämjade,
enär, i anledning af Riksdagsmannen
Ruthbergs anmärkning, huruledes många
12^6 Lagutskottets Betånkanden.
Inteckningar blifva utan kraft och verkan
derigenom, att den pantforskrifvande jord-,
egaren kort efter pantförskrifningen öfverlåter
Egendomen St någon annan, hvilken,
så vida han iagttager hvad Författningarne
rörande Lagfart föreskrifva, undandrager
sig ansvarighet för Gravationer, tillkomne
utan hans begifvande, sedan egande
rätten till Egendomen öfvergått till
honom, Utskottet ansett det stadgande,
som innefattas uti i3 §. af Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818, i detta afseende
göra tillfyllest. Nämnde §. skall dock endast
förordna angående Iiiteckningsrätt för
förra egarens skulder, i det fall då nya egaren
försummar att i behörig tid taga uppbud,
men icke, huruvida den Inteckning, som
för sådane skullder kan varda beviljad emellan
den tid då köpet skett, och slutet
af proescriptions tiden för Lagfarten, skall
gälla emot Egendomen i den nya egarens
hand, hvaraf motsatts-en kan slutas af 17
Cap, ia§. Han dels Bal k en, som stadgar att
"ej gifver Inteckning förmånsrätt utan i
fast Egendom, den Gäldenär egde dä Intecningen
skedde", ett stadgande, hvilket, lika
med hela berörde Cap. lärer, enligt 16 §.
af meranämnde förordning få anses gällande
i alla de delar, der undantag derifrån
ej blifvit gjorde. Då likväl en i laglig ordning
sökt och beviljad Inteckning härigenom
skulle kunna förlora all kraft och
verkan, utan att hvarken Inteckningstagaren
är ^tillfälle sådant förese och förekom
-
Lagutskottet* Betdnkanden. 1237
ma, eller Domaren annorlunda, än på
grund af ågången Lagfart, kan, till tryggande
af den förres rätt, utöfva den enligt
Förordningens 12 §. honom tillkommande
profning, huruvida Gäldenär verkeligen
är egare af den pantfÖrskrifna egendomeli
samt ändteligen deli olägenhet
för Köparen, sorn kunde vållas genom sådane
Inteckningars mellankomst, lätt kan
förekommas i de fleste fall genom skyndsam
Lagfart, och i alla, genom innehållning
af köpeskilling till dess uppbud och,
vid samma tillfälle, Gra vallons bevis erhållas,
samt torde böra tålas emot den
större fördelen för Fastighetsegare i allmänhet,
att få Inteckningars gällande kraft
byggd på säkra grunder, har Herr Ehret7-  borg tillstyrkt, det all Inteckning må vara
gällande, sorn, på grund af Jordegares
pantförskrifning , sökes hos vederbörlig
Domstol å den pantförskrifne Egendomen,
innan annor egare deri sokt uppbud och
då elier sedermera bevilljaS.
Af ännu större vigt för Intecknings»
säkerheten har Herr Ehrenborg Casper ansett
hvad Riksdagsmannen Ruthberg och jemväl
Herr Limnelius yrkat, attingen slags rätt till
fastighet i följd af skuldfordran, Testamente,
Arf, Arrende, Fordelundantag, Förläning
m. m. må, utan alt vara intecknad
gälla till förfång för Inteckning. Då Utskottet
härom yttrat sig, att, enar, uppå
Långifvarens egen omtanka och försigtighet
ankommer, att genom Gravalions be
-
1238 Lagutskottets Betånkanden.
vis och åtkomst-handlingar gora sig försäkrad
om Gäldenärs egande rätt till deli
Fastighetspant som erhjudes, oell den säkerhet
den kan medföra, innan lån utlemnas,
hvartill komme, att, vid uppbuds
meddelande, Domaren åligger infordra förra
Fastighetsegarens åtkomsthandlingar,
hvarigenom dess rätt att sälja eller öfverlåta
Fastigheten skall bestyrkas, Utskottet
funnit något nytt stadgande i ämnet icke
vara af behofvet påkalladt, har Herr Ehrenborg
ansett, att Utskottet för ett sådant
omdöme kunnat hemta tillräckligt stöd af
12 §. InteckningsLagen, enligt hvilken Inteckning
ej må beviljas 1 annan Egendom,
än den Gäldenären vetterligen genom Laga
fång förvärfvat, och deraf han egare är,
då Inteckning sökes, så vida nemligen,
man dels kunde förutsätta att säker kännedom
om Egendomarnes natur alltid vore
hos Domaren att tillgå, eller ens alltid
kunde af åtkomsthandlingarnc inhemtas,
dels ock frågan vöre endast om Pantförskrifvarnes
fulla och oinskränkta egande
rätt till de Fastigheter, hvari de lemna Inteckning
och ej tillika om undanrÖdjande
af sudan slags förmånsrätt, som, efter nu
gällande Författningar, stundom kan blifva
för Intecknirtgstagaren menlig, utan att
han, hvarken af Gravations-bevis eller åtkomst-handlingar
kan derom inhemta kännedom
eiler deremot förvara sin rätt; men
frågan angående Intéckningstagarens säkerhet
af Inleckningsgifvarens egande rätt till
Lagutskottets Betänkmdett. 1239
den pantförskrifne egendomen, och om samma
egendoms så beskaffade natur att den
med laglig påföljd må' kunna intecknas,
samt fråga om undanrödjande af sådan förmånsrätt
i Fast Egendom, hvilken, ehuru
icke intecknad, kan leda till den intecknades
eftersättande, hade, efter Herr Ehrenborgs
tanka, bordt särskildt betraktas. X
förra afseendet borde, på sätt ofvanberört
är, Inteckningstagaren kunna trygga sig
vid Domarens pröfning; men Domaren saknar
ofta, eller kan åtminstone icke utan
svårighet erhålla kännedom om Fastighetens
natur; man har flere exempel på Kronohemman,
hvilka, i egenskap af SkatleII
emman blifvit uppbudne, samt lagfart
derå beviljad och med Fastebref bekräftad;
äfvensom inteckningar deri meddelade ,
innan det, efter lång tids förlopp blifvit
upplyst, att samma hemman aldrig blifvit
till Skatte löste, eller rätteligen kunnat
disponeras annorlunda, än efter den Successionsordning,
som för åboer å Kronohemman
särskildt är stadgad; och samina
förhållande har inträffat med FideiCommissegendom.
Om nu ock detta härrört
från mindre sorgfällighet hos Domare, att
ex nobeli officio söka, eller ålägga vederbörande
förskaffa de upplysningar, som i
sådane fall varit erforderiige, men hos Domstolarne
saknats; så synes dock Lagstiftningen
böra vara omtänkt att de, till allmän
och enskild säkerhet, måtte i ett
sammanhang och utan omgång derstädes
T >40
Lagutskottets Bttånkanden,,
blifva att tillgå, hvilket hufvudsakligeit
skulle vinnas, om HäradsSkrifvarne åläg»
gas, att tillställa Häradshöfdingarile full»
ständiga JordboksExtracter, samt vid hvarje
års slut meddela dem uppgifter å de
genom Skatteköp eliev på annat sätt inträffade
förändringar; äfvensom HofRätterne
hos hvilka alla FideiCommissFörfattningar,
såsom innefattande Adelns Testamentariske
Dispositioner, måste vara bevakade och till
finnandes, borde lemna Häradsliöfdingarné
uppgift å de Egendomar, som, under den af
sådane Författningar föranledde inskränktare
dispositionsrätt, innehafvas; och om
Häradshöfdingarne derjemte tillförbindas»
att, i afseende på alla de Fastigheter, som
med full och oinskränkt dispositionsrätt
innehafvas, derå upprätta Förteckningar,
som upptogo egarnes namn, vöre upplysning
deraf vid skeende Intecknings-ansökningar
lätt inhemtad, och de misstag man
i detta afseende velat afböja, antingen förekomne,
eller ock, om de begingos, ledande
till bestämd ansvars- och ersättningsskyldighet
för Domare* Ytterligare har
Herr Ehrenborg ansett Utskottet, af Riks»
dagsFullmägtigen Ruthbergs Förslag, att
ingen slags rätt till Fastighet i följd af
Skuldfordran, utom på grund af Inteckning,
skulle ega rum, hafva egt anledning,
att yttra sig angående 2:ne slags förmånsrätter,
hvilka, ehuru ej bestämde i 17 Cap.
HandelsBalk., hvilket, både efter Rubriken
och _
Z.rtg Vtskottttt Betfakwitn. 1241
och InteckningsLagens föranledande, bor»
de utgöra enda och rätta grunden för Bor»
genärs företräde, likväl äro stadgade, deri
ena genom beskrifveil Lag, och den andra
genom antagen och jemn väl i Konungens
Högsta Domstol följd praxis, nemligen,
dels den förmånsrätt som säljare af fast
Egendom, enligt ti Cap. 2 §. JordaBalk»
i samma Fastighet eger för köpeskillingen,
ända till dess Laga Stånd åkommer köpet,
och således framför den nya egarens Bor»
genärer, hvilka, sedan hall å Fastigheten er»
hållit första uppbudet, låta sin rätt deruti
inteckna, dels den förmånsrätt, som då
Fast Egendom blifvit i mät tagen, blifvit
tillagd dem, för hvilkas fordringar utmät*
ningen skett, framföre sedermera beviljade
Inteckningar, på den grund, att egandé
rätten till Egendomen ansetts hafva genom
förstnämnde åtgärd öfvergått från Gähle»
närén till dess Borgenärer. Begge dessa
slags förmånsrätter synes Herr Ehrenborg
kunna undvaras, eller förknippas med vil»
kor al Inteckning, emedan, i förra fallet,
säljaren synes lika snart kunna vara i till»
fälle att taga Inteckning, sorn köparen att
taga Uppbud, och, i sednare fallet, Bor*
genär, för hvilken utmätningen skett, bör
vara obetaget, att låta dess kraft och Verkan
vid Domstolen inteckna, på Sätt Lag»
Comtnittéens förslag till UtsökniimsBalk. i
. O , . O
4 Cap. 20 och 21 §. §. omförmäler och
LigXJtskotts Betänkandets.
12^2 LagXJtskottitt Betänkandets.
hvilket äfven voro instämmande med äldre
Författningar, såsom Kongl. Placatet den
24 Januarii 1684 och Kongl. Brefvet den
1 Fcbruarii 1700', exaligt hvilka Seqvester
till och med för Krono-fordringar icke utan
Inteckning ansågs i Fast Egendom gällande.
Om också i förra fallet Säljaren och
i det sednare Borgenären, som Utmätning
erhållit, genom Lag tillerkändes förmånsrätt
framför de Borgenärer , hvilka vid samma
Ting låto inteckna sine fordringar, en
förmånsrätt, som skäligen synes höra de
förra tillkomma i afseende på fordringarnes
upphof, voro dock de sednare, hvilka
i allt Gravations-bevis som de vid samma
Tings slut egde erhålla, om förhållandet
iibragtes underrättelse, icke blottstälde för
de opåräknade förluster, som nu genom
sådane, för både dem och Domstolarne
okände gravationer ofta kunna inträffa;
och har Herr Ehrenborg slutligen yttrat,
att ehuru han förut tillkännagifvit sin åsigt,
att, då ett nytt Lagverks granskning och
antagande snart förestår, partielle Lagförändringar
böra ske sparsamt och endast i de
fall, då de af synnerlig angelägenhet påkallas,
han likväl anser en sådanangelägenhet
inträffa i afseende på InteckningsLagarne,
hvilkas, så väl som ExecutionsLagarnes
, förbättring i vissa delar,
ostridigt lärer utgöra en af de åtgärder
som för Crcditens återställande och
befästande, så vidt den af Lagstiftande
jnagtens omsorg beror, erfordras.
Lagutskottett Betönknnäin. 1243
Herr Grefve Spens Carl Gustaf har,
uti frågan angående ändring uti i3 §. af
InteckningsFörordningen, med liufvudsakligt
instämmande uti Herr Ehrenborgs yttrade
åsigten, uppå flere andragne skäl,
föreslagit, icke allenast att nämnde § måtte
erhålla följande Redaction.” har nä*
gon Egendom jörvärfvat genom fäng3 hvarå
Lagfart ske bör och kommer_, innan uppbud
sökt är, före egarens Borgenär till Rätten
med skuldbref eller annan handling derföre
Inteckning tilläten är; vare en sådan Inte c krings-ansökan
1 allo lika gällande, som om
köpet icke skett j och sake nya Egaren sin
fångesman", utan äfven att följande tillägg
måtte göras:” Jr Inteckning, sorn sålunda
söktes, af den art, att, genom dess fastställande
i köpevilkor kunna rubbas, ocb är
tiden för uppbuds-sökande efter Lag ännu ej
af köparen försäten; gange köpet äterden
som köparen det påstår, och Säljaren ej
gitter visa, att Intecknings ansökan blifvit
återtagen, eller till öIverensstämmelser med
köpeviikoren förändrad."
Hos Vällofl. BorgareStåndet har Herr
Ullberg anfört: att det icke vore ett ringa
pr 1 vat-intresse, som föranledt ifrågavarande
motioner, enär det gäller om säkerhet
för Medborgares Egendom till oräkneligt
belopp, och frågan är att fylla en lucka
i Lagen, hvarigenom så kallade Lagliga
Bedrägerier skola sanctioneras eller lössläppas,
hvilken fråga förtjent destomera upp
-
1244 fogUtskotiett Betänkande».
Jnärksamhet, som händelser i Lagskipningen
härmed gemenskap egande hvilka
Vackt allmänt uppseende, ej kunnat vara
Utskottets samtlige Ledamöter okände, då
de, emanerade från Högsta DomareMagten,
genom tryck varit offentlig granskning underkastade.
Då man föreställer sig penningeförsträckningar
på god tro, gjorde
emot säkerhet af Inteckning i fast Egendom,
med iagttagande af försigtighetsmått
genom Gravations bevis och andra handlingar,
skall mail med förvåning finna, att
oaktadt Egendomens värde mångdubbelt
öfvergår skuldens belopp, Borgenären ändå
bringas i förlust af hela sin fordran. FideiCommiss
stiftelser på spridda lägenheter
vinna fastställelse och besittas ostördt,
man efter man: om minnet af stiftelsen är
fastadt vid Stamgodset kan det snart utplånas
ur StrÖhemmanens natur. Mindre
varagtlge förfogande)'' om Fastigheters delning,
Besittningsrätt, fördelsnjtitande deraf,
eller andra afhandlingar> hvarigenom
Egendoms värde skingras eller förminskas,
kunna uppgöras af aflägse från Pantegodset
boende personer, och tillvarelser af
sådane dervid fästade vilkor äro för Domaren
i orten antingen aldeles okände, eller
ock genom intagande i Domboken lösligen
angifne. Gravationsbeviset som är
hemtadt från InteckniogsProtoeollet nämner
ej något om dylika vilkor, och uti de
med behäftad Egendom intecknade lån,
förloras. Då Pant i Fastighet hittils varit
Lagutskottets Betänkandcn.
ansedd såsom det mest fördelaktige skyddsmedel
i Fenninge Transactioner, har Herr
Ullbett? idre kunnat föreställa sig något för
det allmänna förtroendet mera rigtigt och
af hehofvet mera påkalladt tillägg uti InteckningsLagen,
än att, utom enkla åtkomslhandlingar,
alla afhandlingar om'fast
Egendom, af hvad beskaffenhet de vara
må, höra i den ort, der Egendomen är
belägen, för Domaren uppvisas, och i
InteckningsProtocollet intagas, samt hvart
tionde år förnyas så vida de laglig verkan
skola medföra. Med Herr Ullberg hafva
Herrar Limré!ut t, Noréus, Bogge och Hombrans
sig förenadt med anmärkande af
Herr Noréus, att han icke kan instämma
med Utskottet i den grundsats, att Långifvaren
må skylla sig sjelf, som sig ej bättre
föreser, emedan Lagen bör noggrannt
bevara hvarje medborgares rätt och när
t. ex, ArrendeContraetcr, som äro afhandlingar
om en mera inskränkt dispositionsrätt,
måste intecknas, för att emot 3:dje
man vara gällande, något skäl ej finnes,
hvarföre ej med afhandlingar om en vidsträcktare
dispositionsrätt, må till alla vederbörandes
säkerhet förfaras på enahanda
sätt. Herr Bogge har såsom ytterligare
skäl tillagt, att enär genom Kongl. Förklaringen
den i4 Maj i8o5, blifvit stadgadt,
att den, sorni 20 ärs tid okland rädt
innehaft fast Egendom, sedermera är från
allt klander fri, det kan inträffa att, efter
denna tids förlopp, Inteckning sökes i egen
-
*246 LagUtiktttets BttdHknndtn.
domen, åtkomsthandlingarne uppgifvas vara
förkomne och Besittningen ändock anses
säker, men icke destomindre att FideiCommiss-bref,
hvilket längre fram upptäckes,
kan göra den meddeldte Inteckningen
utan all verkan.
Hos Hederv. BondeStåndet har RiksdagsFullmägtigen
Ruthberg yttrat, att ehuru
Utskottet tyckes rigtigt hafva uppfattat
hans framställning, om felagtigheten i i3
af 1818 års InteckningsFörördning, Utskottet
lik väl icke uti Beslutet fästat sig vid
denna framställning, utan endast omtalat,
huruledes den köpare som underlåter Lagfara,
måste vidkännas de Inteckningar som
intill Lagfartens början beviljats; att det
icke är detta som Ruthberg nekat eller missförstått,
utan att han endast ställt i fråga
den tid som från köpets afslutande till första
uppbudet förflyter, då ingen försummelse
med Lagfarten egt rum, och anmärkt,
hvad som ej skall kunna motsägas,
att under denna tid , som i Stad lagligen
kan räcka tre månader och på Landet ofta
öfver Sex månader, Skuldsedlar med löfte
om Inteckning kunna af en Säljare utgifvas
och Inteckning äfven för dem beviljas,
utan att likväl blifva gällande så snart genom
Lagfart inom laga tid ådagalägges,
att Gäldenären vid Inteckningens beviljande
ej mer var egare af den intecknade Fastigheten.
Då således Utskottet för ingen
del skall hafva undanröjt grunden till den
Lagförändring Ruthberg yrkat, har han fort
-
Ln^Utskcttttt Betdnlandtti. *247
farit att anse den samma vara af behofvet
verkligen påkallad, och för ett nytt skärskådande
af ämnet, åberopat de i Motionen
anförde skäl. I frågan om InteckningsProtocollernes
utvidgande till alla slag af
Gravationer har Ruthberg jemväl funnit Utskottet
icke hafva i Beslutet rigtigt bedömt
de skäl på hvilka hans förslag hvilar. Då
med iagttagande af alla i Lagen hittills föreskrifna
formaliteter, det icke destomindre
kan hända och äfven händt, att inteckningsegare
gått miste om all säkerhet medelst
framdragande af ett förhemligadt, aldrig
på något sätt lagligen bevakadt Document,
som till intetgör Gäldenärens egan»
de rätt, om hvilken han alltför lätt kunnat
vara äfven sjelf öfvertygad, såsom då han
verkligen innehar Lagfart, Köpebref och
Fasta, hvilka handlingar kunna grunda sig
på hans fångesmans lika beskaffade åtkomst,
hvilken endast inträffat före i8o5 års Lag,
som först påböd uppvisande af Säljarens åtkomsthancliingar
vid hvarje köps uppbjudande,
och alla dessa åtkomster kunna
tillintetgöras genom ett FideiCommissBref,
som kan vara århundraden gammalt, så har
Ruthberg ansett, en större Skarpsinnighet
fordras än sorn fallit på dess lott, för att
kunna undanrödja de härigenom uppkommande
svårigheter och öfvertyga sig, att af
behofvet icke påkallas någon ändring i Lagar,
hvilka lemna rum åt så oberäkneliga
vådor för allmän säkerhet. I alla fall skall
den stora ömhet, hvarmed FideiCommis
-
IagUtskattets Betänkande»,
jerne blifvit skyddade, ej kunnat innebära
skäl till ogillande al' R lethbergs förslag äfven
i den del sora angår gravatianer, om
hvilkas införande bland Inteckningar intet
stadgande finnes; men sora likafullt kunna
hiifva gällande till intecknings-egares förfång,
såsom Undantags- eller FördelsContracter,
hvilka man sa ofta ser påhördas
nya faslighets-egare till utgörande från den
köpte Egendomen, utan att hafva genom
något Gravations-bevis kommit till deras
kunskap, och utan annan utväg till Skadeslöshet,
än den som kunnat i hemulsväg
erhållas; och hav Ruthberg på sådana grunder
förnyat hvad uti Motion blifvit yrkadt.
Efter företagen ytterligare granskning
af de Memorialer, sora legat til! grund för
Utskottets ifrågavarande återremitterade Betänkande,
och med beratad anledning af
deremot gjorde anmärkningar, anser Utskottet
sig böra i så måtto frånträda dess
i förra delen af Betänkandet yttrade mening,
att Utskottet nu hos Riksens Höglofl.
Ständer föreslår, att då, uti Egendom,
hvilken blifvit för värfvad genom fång, derå
Lagfart ske bör, förre egarens Borgenär i
laga ordning söker och erhåller Inteckning,
innan nya egaren å Egendomen sökt Uppbud,
bör sådan Inteckning meddelas och
gälla, med öppen rättighet likväl för nya
egaren, att söka skadestånd af sin Fångesman,
eller att upphäfva det fång, hvarigenom
Egendomen blifvit för värfvad derest
La%Uitkottet< Bttinknnrlen. 1249
den sedermera beviljade Inteckningen föranleder
rubbning i vilkoret! för fanget.
Såsom skål till Utskottets sålanda förändrade
mening får Utskottet anföra., att
det i de flesta fall ej är svårare för dem
sorn förvärfvat Egendomen, att genast derefter
anmäla sig till Uppbuds erhållande,
än för Långifvare, att söka Inteckning,
och att 0111 likväl binder någon gång i detta
afseende för köparen skulle möta, honom
då är obetaget, alt innehålla Köpeskillingen,
intilldess Uppbud inom i Lag
föreskrifven tid tages, och Gravationsbevis
vid samma tillfälle meddelas,
I händelse detta Utskottets yttrande
vinner Riksens Högloft. Ständers bifall,
torde 13 och i3 §. §. af 1818 års InteckniugsFörordning
och 1 2 §. i 17 Cap, IdandelsBalken
böra undergå ändring och erhålla
följande lydelse;
Intecknings Förordning:
12 § Ej må Inteckning beviljas i
Hus, annan byggnad och Vattenverk hvarmed
ständig rätt till grunden ej är förenad;
ej eller må Inteckning beviljas 1 annan
Egendom än den Gäldenärcn vettei ligen
genom Laga fång förvärfvat, och deraf
han egare är, då Inteckning sökes, utom
i det fall hvarom i i3 §, sägs. Är Egendomen
kommen i Gäldenärens hand, genom
fång som Lagfaras bör, vare ej Inteckning
faststäld förr än Uppbud skett.
1250 Lagutskottet Bttdnkandett:
i3 §. ”Kommer, innan Uppbud är
sött af den som förvärfvat Egendom genom
fång, derå Lagfart ske bör, förre egarens
Borgenär med Skuldebref eller annan
handling derföre Inteckning tillåten är;
bafve rätt att den erhålla, och söke köparen
för den intecknade skuldens belopp
skadestånd af sin Fångesman, derest icke,
i händelse genom sålunda meddelad Inteckning,
vilkoren för fånget äro vordne ändrade,
Köparen heldre vill fånget upphäfva
och Egendomen till förra egaren afträda/'
77 Cap. 12 §. Handels Balken.
"Ej gifver Inteckning förmånsrätt utan
i fast Egendom, then Gäldenär egde då
Inteckning söktes, eller therå ny egare ej
sökt Uppbud, i händelse han förvärfvat
Egendomen genom fång som Lagfaras hör;
ej eller then Inteckning som sker sedan
Gäldenärs död, eller thess fattigdom allmänt
kunnig är.”
Beträffande åter sednare delen af ifrågavarande
Betänkande, anser Utskottet den
anmärkte vådan för Långifvare vara mindre
än man föreställt sig, så vida de förskaffa
sig fullständig upplysning om Gäldenärens
åtkomsthandlingar; och under åberopande
af den generala åsigt Utskottet,
uti Betänkandet öfver BancoUtskottet och
Herr Mor atlas Memorialer, yttrat, angående
hvad Domare och sak egare hvar i sin stad
böra iagttaga* får Utskottet anmärka, att
Lagutskottrts Bttiinkanden. 1251
ehuru Domaren ej får meddela Inteckning
i annan grundan hvartill den, som Inteckningar
medgifvet, har full eganderätt; så bör
detta ej utesluta Borgenärens omtanka att
sjelf söka betrygga sin rätt och säkerhet,
och att således icke låta sig nöja med lösa
uppgifter, om egendomens beskaffenhet
utan i alla händelser affordra Gäldenären
hufvud-documentet för hans åtkomst till
jorden , då underslef hör kunna förekommas.
Uti arfskiften står vanligen upptaget
af hvad egenskap den efterlemnade
egendomen är, samt på hvad grund och
med hvad vilkor den tillfallit arfvingarne.
Likaledes anmärkas uti köpebref de
undantags vilkor, hvarmed Hemmanet är
behäftadt, för att emot den nya egaren
eller dess Borgenärer kunna medföra gällande
kraft. Då om härtill kommer att,
enligt redan gällande föreskrift, ArrendeContracten
skola intecknas, för att gälla
emot Borgenärers annars bättre rätt, synes
det Utskottet, att Borgenärer äro i tillfälle
att skaffa sig visshet, om beskaffenheten
af Gäldenärens eganderätt, och Utskottet
anser denna öfvertygelse icke vederlagd
derigenom, att en eller annan fordringsegare
blifvit bedragen derpå, att han
ansett fordrande af egande rättshandlingar
öfverflödigt på den grund, att en fars ende
son borde vara ovillkorlig egare till all
hans qvarlåtenskap, eller också derföre,
att han förlitat sig på Gäldenärens längre
tid oklandrade Besittning af Egendomen,
1252 Lagutskottets BctHnhandeu.
Utskottet anser det för öfrigt icke rara
lämpligt ålägga egaren af FideiCommiss
skyldighet, att deruti låta inteckna FideiCommiss
Förordnandet, och sådan Inteckning
hvart tionde år förnya, vid påföljd
att Inteckning för Borgenärs fordran annars
skulle kunna i FideiCommiss-egendomen
meddelas och vara gällande, heldst
en dylik påföljd ej vore verkande emot
FideiCommiss egare, som för att erhålla
en mera fri disposition af Egendomen,
önskade få FideiCommiss-egenskapen håfven,
hvarigenom tredje mans och ofta omyndige
eller blifvande arfvingars rätt
skulle förnärmas ; och något verkande Correctiv
häremot kan Utskottet icke uppgifva.
Herr Ehrenborgs förslag att HofRätterne,
hvarest alla FideiCommiss Författningar,
såsom innefattande Adelns testamentariske
dispositioner skulle vara till
finnandes, borde deraf lemna vederbörande
Domare del, gör ej tillfyllest, enär
Fideicommissar kunna vara stiftade äfven
af Ofrälse personer, då Förordnanderne
derom, såsom icke till HofRätten ingifne,
blefvo för Domaren okände. I öfrigt bör
Utskottet anmärka, att örn någon långifvare
skulle anse sig behöfva mera säkerhet,
i afseende på fast Egendoms natur, än den
egarens åtkomsthandlingar meddela, anser
Utskottet lämpligare, att sådan Långifvare
sjelf förskaffar sig upplysning genom Jordeboks
Extracter än att, med vidtagande
af den Lagförändring Herr Ehrenborg före
-
LagUtskottts Eetänkandcn. 1253
slagit, för detta ändamål olea Domares och
HäradsSkrifvares redan nog trägna ÄmbetsgÖromål.
I afseende på behofvet af förmånsrätt
för innestående köpeskilling under Lagfartstiden,
bar Utskottet redan yttrat sig
uti dess, denna dag, afgifne Betänkande öfver
BancoTJtskottets Memorialer; och hvad
angår den af Herr Ehrenborg anmärkte
praxis, att åt utmätning af fast Egendom
gifva förmånsrätt framföre sedermera tillkomne
Inteckningar, får Utskottet endast
anmärka, att denna torde hafva en vigtig
grund deri, att, genom sjelfva utmätningen,
egande och dispositions rätten frångått
Gäldenären, åtminstone intilldess den
fordran blifvit godtgjord, hvarföre utmätningen
skett.
Detta allt hemställes dock vÖrdsamligen
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning,
med bifogande af en Ledamots särskildta
yttrande, och med lillkännagifvande,
alt Utskottets Betänkande blifvit af
Högv. PresteStåndet bifallet. Stockholm
d. 26 Sept. 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott
den 26 Sept. 1823■
1254 LagUtthttctt Bttinka tiden.
Iler Borgmästaren Hagander anförde:
Genom i mom. i 12 §' af 1818 års
Intecknings Lag, der det stadgas:
”Ej må inteckning beviljas i annan
Egendom än den Gäldenären veterligen
genom laga fång förvärfvat och deraf lian
egare är, då Inteckning sökes.”
Synes Lagen hafva lemnat bestämd
föreskrift till förekommande af inteckningars
osäkerhet, i afseende på den inskränktare
egande rätt, hvarmed FastEgehdom
kan innehafvas; och hör en Lag icke belastas
med en mängd reglementariska detailler,
hvilka ändock aldrig kunna upptaga
alla möjliga fall.
Som likväl erfarenheten visat, huruledes
det för Domaren kan vara okändt,
om på ett elier annat sätt egande rätten
möjligen blifvit inskränkt, och inteckningshafvarnes
säkerhet derigenom äfventyrat;
så tillstyrker jag, för min del, icke någon
förändring uti lagens ofvananförda bestämda
stadgande, men att genom särskild författning
må förordnas: att all slags rätt
till en Fastighet vare sig i ffi/jd af Testamente,
a>fundantag och förläning in. in.,
med ett ord hvarje rätt till anspråk på Egendomens
värde, aess afkomst eller besittande
icke må gälla tilt förfång för Jnteckningshafwares
ratt, utan att vara behörigen intecknad
med samma formaliteter, som för
gälds intecknande ä>o för oskrifne ; dock anser
jag FideiCommisser derifrån höra undantagas,
heldst det föreslagna stadgandet
LngVt skottet t BttHnkandtn. iay5
lärer till dem finnas mindre lämpligt; äfvensom
detsamma naturligtvis icke kan
verka retroactift, utan endast på de fall,
hvilka efter kungörandet inträffa. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
Lii. C. N:o 186.
Ankom den io Oct. i8a3.
Utlåtande i anledning af AterRemiss
å Utskottets Betänkande N:o 68, angående
föreslagen ändring uti 24
§. af Kongl. Förordningen den 15
Julii 1818, angående Inteckning i
jast Egendom,
Genom nämnde Betänkande har Utskottet
tillstyrkt följande tillägg vid 24 §•
af InteckningsLagen: ”Köpare till Fastighet,
hvilken antingen å utmätnings Auction
eller under Concours af Borgenärer genom
offentligt utrop försåld är, ege, att så
1256 Lagutskottet! Iketår.kanden.
snart Auctions förrättningen vunnit Laga
kraft, eller i händelse af klander, fastställd
blifvit, samt köpesumman är inbetald, af
Auctions förrättaren, så derom, som 1
hvad mån köpesumman till gäldande af
de uti Fastighet intecknade fordrningar,
varit tillräckelig och Inteckningsliafvarne
emellan blifvit fördelad, erhålla bevis.
Köparen anmäle sig med detta, jemte Gra»
Vations Betyg bos Domstolen i den ort der
Fastigheten är belägen, och Domstolen ege,
att genom anslag ä Rättens dörr, och kun»
gÖreise Irenne gånger uti allmänna Tid»
ningarne kalla och förelägga Inteckningshafvarne,
att i Stad inom en månad, och
å Landet vid nästa Ting efter den dag
kungörelsen i Tidningariie sista gången
finnes införd, hos Domstolen anmäla, huruvida
mot Inteckningarnes dödande kail
vara något att påminna} och ehvad Inteckningshafvarne
då begagna rättigheten att
varda hörde eller icke , må Domaren utail
hinder deraf, att originale Intecknings
Handlingarne icke uppvisas, angående Inteckningarnes
dödande sig utlåta;’* Utskottet
har ock i afseende på de förluster,
sorn möjligen kunna vållas enskilde derigenom
, att de på god trö kunna såsom
betalning emottaga skuldsedlar, hvilka, e»
huru forsedde med behörig Domstols betyg,
om deras intecknande i Galdenärs Egendom,
likväl ingen rätt till Egendomen
medföra, yttrat sig, men till nfhjelpande af
denna
Lagutskottets Bettinkatultn. I257
olägenhet* på anförde skäl ansett sig ej
böra med bifall till de i denne dél gjorde
Motioner tillstyrka, hvarken något stadgande
för Domaren, att genom kungörelse
i tidningarhe lemnå allmänheten varning
mot emottagande af redan dödad inteckning
, eller åläggande för Kongl Maj:ts
Befallningshafvande, att å alla Skiddsedlar ■,
Som vid Utmätnings Auction, eller deraf
följande liqvidation företes, teckna, ont
och i hvad mån Innehafvaren blifvit af
Köpeski 1 lingen god tgjord.
Detta Betänkande hat’* enligt ankomne
Protocolls Utdrag från 3:ne af Respec»
tive RiksStånden, blifvit till Utskottet
återremitterad t, till följe af gjorde anmärk*-  hingar:
Inom Högloft. Ridder skåpet och Adeln >
Af nu mera framlidne Herr Ehrenborg>
Casper, som, hvad angår den åtgärd, Utskottet
ansett böra föregå Intecknings dödande,
instämmande i Herr Ribbing* Betänkandet
vidfogade särskildta yttrande, hemställt,
örn en köpare skäligen kan underkastas
en sådan omgång, eller om ej, emot
hans skyldighet att erlägga köpeskilling,
bör svara rättigheten, att ofördröjeligen
komma i så oinskränkt disposition
af den köpte Egendomen, att han när som
lieldst skulle kunna densamma emot full
köpeskilling afyttra, utan någon innehållliing
deraf i och för större Egarens förbinLagutskottets
Betänkande». 80
I2gg Lagutskottet! Lesånkantlen,
delser. Oell då fordringsegande Inteekningsliafvare,
så väl vid Concoursser som
Utmätningar, kallas och ega tillfälle, att
bevaka sin ratt i afseende på alla de åtgärder,
hvarigenom deras Intecknings säkerhet
kan förloras eller förminskas, borde
betänklighet ej hafva uppstått vid de öfverskjutande
Inteckningarnes omedelbara dödande.
— Beträffande åter försigtigliets
måtten emot Intecknings Documenters användande
till beläning, sedan de upphört
att såsom sådane innebära någon säkerhet,
ansåg Herr Ehrenborg Utskottet, i stället
för att förkasta de af honom i sådant ändamål
föreslagne, bort hafva förstärkt dem
med flere, såsom till exempel att alla intecknade
reversser, som i Cone urs bevakas,
borde i original företes, och bevis
derom af Domaren påtecknas; att enahanda
uppvisande och påtecknande borde
ske af Inteckningshafvare vid Liqvidation
af Köpeskillingen för utmätt fastighet och
att särskildt ansvars och efsättnings-skyldighet
borde Utstakas för utprånglande af
ogiltig inteckning, hvarförutan Herr Ehrenborg
anfört, att den af Utskottet föreslagne
proescriptions tid för Inteckningshafvare
att yttra sig angående inteckningarnes
dödande, om eljest principen skall bibehållas,
vore ej mindre för Städerne än
Landet för kort; och
Af Herr Grefve Spens C. G. som,
hvad beträffar försigtigliets måtten emot
Intecknings Documenters obehöriga använ
-
Lagutskottets BetHnkandeu, 1259
dande till beläning samt den af Utskottet
föreslagne ofvanberorde prEtescriptions tid,
hufvudsakligen instämt med Herr Ehrenborg,
med det tillägg i afseende på befordrandet
af de förre» att ett stadgande
derom lämpeligast torde kumla i utsöknings
författningariie införas; hvadan Herr Grefven
anfört, att 0111 till exempel derstädes
blefve stadgadt_> ”att der som pantsättning
till flere personer af samma pant
upplyses vara skedd, Kongl. Majtts Befallningshafvande
må ega, så snart genom
pantens laga försäljning blifvit utrönt, att
panten icke medfört säkerhet för alla dem
sorn uti den innehaft panträtt, förelägga
alla dessa panträtts innehafvare lika tid»
sorn för stämning utsatt linnes, att med
Uppvisande af hufvudskriften styrka, det
förhållandet blifvit å sjelfva hufvudskriften
till undvikande af missbruk antecknadt,”
skulle ändamålet mera.säkert kunna vinnas,
hvarförutan mali då äfven utsträckt
åtgärden till det möjliga fallet af samma
art, då lös egendom blifvit i taka händer
deponerad, och emottagaren förbundit sig
tillhanda hålla dess salu värde för utsatta
fall i första rummet åt en person och öfverskottct
sedermera åt någon annan. Och
har Herr Grefven i öfrigt, till undvikande
af de, efter hans förmenande^ LagUtskottets
ofvanintagne förslag vidlådande
brister» föreslagit ett tillägg af följande
Ivdelse : ”Köpare till fastighet, sorn
efter skedd utmätning, eller under Con
-
I2ÖO Lagutskottet! Ettdnkanden.
cours af Borgenärer* genom offentligt upprop
försåld är, ege att, så snart försäljningen
vunnit laga kraft, förhållandet inför
Domaren i orten anmäla. Styrker han
derjemte, att köpeskillingen, på Sätt derom
föreskrifvet finnes, blifvet erlagd, förklare
Domstolen, det alla i Fastigheten
intecknade fordringar, som ej af Köpe-*
Skillingenkunna och böra utgå, hafva förlorat
ali rätt till anspråk på egendomen, och infö-*
re denna förklaring i Protocollet» Åsämjes
vederbörande, att köpeskilling erlägges
genom af köparen åtaget ansvar för intecknad
skuld, och varder Sådant å handlingens
hufvudskrift bevisligen tecknadt
fortfare inteckningens gällande kraft, se^
dan den i laga ordning blifvit förnyad;
och varder förbindelser i allo ansedd,
som köpalelis egen» Utbetalar köparen,
eller den hos hvilken köpeskillingen nedsatt
är, större eller mindre del deraf till
Innehafvaren af intecknad fordran, utan
att på hufvudskriften varder antecknadt
det egendomen genom offenteligt upprop
lagligen blifvit försåld, fylle all den skada,
som genom missbruk sedermera kail
Uppkomma»'*
Inom Hogv. FresteStåndet
Af Herr Biskopen Doctor Almqwist i
som anfört, att om den Domstol, inför
hvilken Intecknings-egare vid Proclama
dag presenterar och beedigar sin fordran,
ålågo, att å den presenterade intecknade
LagUttkottttsBttftnkandcn. 1261
Reverssen teckna, att densamma derstädes
blifvit behörigen upptedd ock bevakad,
skulle troligen ingen kunna förledas, att
på samma Revers, såsom Hypotheque lemna
mera förskott eller Credit än den förtjenar;
äfvensom, då icke någon en Concursmassa
tillhörande fastighet får borrtauctioneras,
förrän sådant genom allmänna
Tidningarne blifvit Jnteckiiings-egarne behörigen
tillkännagifvet, Herr Biskopen
ansåg desse sednare åtminstone consensu
tacito bifallit det inrop, som skett på den
för dem tillkännagifna Auctionen, hvarvid
det stått dem fritt, att deras rätt och bästa
efter godtycko bevaka; och har Herr Professoren
Bexell, som häruti instämt, ansett
det vara en af sjelfva tiden påkallad garantie
af köpares rätt, att då lian köpeskillingen
till fullo betalt, deremot erhålla
den Fastighet ograverad, som han å allmän
auction köpt.
Herr Biskopen af Wingård, som förenat
sig uti Biskoppen Doctor Almqvistt
ofvanberörde yttrande, har vidare tillagdt,
att ehuru hvarje inteckning, sorn öfverskjuter
inropssumman ipso facto är dödad,
vöre det likväl Önskligt om den, jemte en
sådan påteckning Herr Ehrenborg föreslagit,
jemväl blefve öfverkorsad, på det icke
köparen må blifva störd i sin lagliga besittning
af egendomen. Och har Herr Biskopen
ansett omgången med kallelsen till
Härads- eller StatsRätt nog lång och orsakande
tvister, sorn eljest uteblilyit.
1362 Lagutskottets BetHnkmdett,
Oell liar Herr Professoren Doctor Knås
andragit: att lian väl insåg behofvet der-.
a{, att ett af vederbörande ingifvit full-,
ständigt intyg om Auction ens förlopp lios
Domaren företeddes j åtföljdt af vederbör-,
ligt qvitto å den fördelade köpeskillingen;,
men att lian äfven då trodde Domaren bå-,
de berättigad och pligtig att förklara ali
förr i Egendomen vunnen Inteckning dö-?
dad, och att tillika derom i allmänna
Tidningarne kungöra , emedan, om Domaren
först vid nästa Ting, efter det kungörelsen
blifvit utfärdad , borde utlåta sig om
Inteckningarnes dödande, köparen blott
skulle inledas i Piättegångar å hvars utgång
hans rätt alldeles icke berodde.
Inom Vällofl, BorgareStånäet.
Af Herr Nilsson, som ansett det till-?,
lägg till a4 §• af 1818 års InteckningsFörordning,
Lagutskottet föreslagit, medföra
den olägenhet, att egendom, som säljes i
Concurs eller på UtmätningsAuction icke
kan göras grävationsfri på en längre tid,
lieldst der Ting endast hålles tvänne gån-,
ger om året och ansökning skall ske vid
o O
föregående samt dödandet det påföljande
Tinget, denna åtgärd kan utdraga ett helt
år; och har Herr Baft ge, när Egendom
på nyssberörde sätt försäljes, ansett ett
Qvittence öfver inbetald köpeskilling böra
vara tillräckligt för att få alla Inteekningarne
dödade, emedan det eljest kunde
hända, att Inteckningshafvarne af kitslig
-
Lagutskottets Betänkande».
het lade hinder emot dödandet lill stor
olägenhet för köparen; hvarjemte Herr
Bagge trodde, att om någon åtgärd till
Inteckningshafvarnes instämmande borde
ega rum innan Inteekningarne kunde dödas,
det vore lämpligare, att köparen finge
directe vända sig till Domaren och begära
kallelse å Inteckningshafvarne till nästa
Ting eller till viss Rådstufvu-dag, än
att de omvägar erfordras, hvilka Utskottet
föreslagit; uti hvilket yttrande flere af BorgareStåndets
Ledamöter instämdt med tillägg
af Herr Falkman, att efter Inteckningarnes
dödande Domaren borde på köparens
bekostnad derom införa Kungörelse i
Tidningarne; och af Herr Stahle, att den,
för en å UtmätningsAuction, eller för Concurs-massas
räkning försåld Egendom, influtne
Köpeskilling alltid borde insättas
uti LandtRänteriet, och köparen emot företeende
af Ränteriels Qvittence erhålla
Gravalions-bevis.
Herr Arfvidsson med flere andra af
Ståndets Ledamöter hafva deremot talat för
bifall å Betänkandet, Herr Montan dock
med den anmärkning vid Redactionen af
det nya Stadgandet, att då detsamma föreski'ifver,
att i Staden Inteckningshafvare
höra vid RådstufvuRätten sig anmäla inom
En månad efter den dag annoncen varit
tredje gången uti Tidningarne införd, det
för Landet blott stadgas, att Inteckningshafvaren
bör å nästa Ting derefter sådant
fullgöra; och då det möjligen kunde hän
-
1264 Lagutskottets Betänk andea,
da, att annoncen icke blcfve införd förr
än i å 2 dagar före Tinget derigenom en
Fordringsegare å Landet, boende på af-,
stånd, blefve betagen tillfället att sin rätt
bevaka; så yrkade Herr Montan ett sådant
tillägg uti det föreslagne LagStadgandet
för Landet, ”att Inteckningsbafvaren bör
sig anmäla å det Ting, sorn en månad efter
annoncens införande infaller;*’ och barde
köparen åligga att om införandet af
Domstolens kallelse i Tidningarne sjelf
besörja.
Af Ifederv. BondeStåndet bar delta
Betänkande lika med de öfrige angående
ändringar uti InteckningsLagen blifvit återremitterat
i anledning af vice Talemannen
Jon, Jonssons ingifne förslag lill ny HypotheksLag,
hvaraf här anmärkes, att nämnde
Motionär uti 6 §. 25 Momentet föreslår,
att med dödande af Inteckningar,
kraftlösa hlefne på det sätt, hvarom nu är
fråga, måtte tillgå i det närmaste så, som
Utskottet i dess förra Betänkande föreslagit.
X anledning af desse anmärkningar,
pch på grund deraf meddelte åter Remisser,
har Utskottet åter företagit till
profning de ämnen hvarom dess förra nu
ifrågavarande Betänkande handlar. Utskottet
kan likväl dervid ej frångå den öfvertygelse,
att en billig vård om InteckningsXjafvares
Rätt fordra andrar försigtighetsmått,
innan Inteckningarne utan deras hörande
dödas, än blotta uppvisandet af en
liqvidation Öfver köpeskillingen, ofta un*
LagUtikottots Betin\nnden, lZ6s
derkastad klander, som Domaren icke titan
föregånget utförande efter stämning
är i tillfälle att pröfva. Då således Utskottet
af denna anledning ock då Inteckningshafvarne,
ehuru en gång underrättade
om försäljningen, icke möjeligen under
den längre tid, som kan förflyta emellan
denna underrättelse och uppgörandet af
liqviden om köpeskillingen, kunna oupphörligen
passa på när denna sednare inträffar,
tror sig böra fortfara med tillstyrkandet,
alt kallelse lill Inteckningshafvarne
bör föregå dödandet af de genom de otillräck
lige köpeskillingen förfalne inteckningarne
anser Utskottet sig likväl böra göra trenne
Rättelser i dess förra förslag, nemligen
att kallelsen till Inteckningshafvarne må
af Domstolens ordförande utfärdas: att densamma,
då den afser Inteckningars dödande
vid IläradsRätt, bör vara i Tidningarne
införd sista gången minst En månad
före Tingets början, och slutligen att köparen
bör sjelf om kallelsens kungörande
besörja; och kommer i följd häraf Redactionen
af det föreslagne tillägget i
af InteckningsLagen, alt erhålla följande
lydelse:
'^Köpare till Fastighet, hvilken antingen
å UtmätningsAuction, eller under
Concurs af Borgenärer genom offentligt
utrop såld är, och hvaruti Inteckningar
finnas till hvars gäldande köpesumman
icke förslår, ege, att så snart Auctions
förrättningen vunnit Laga kraft, eller, i
1266 LwUtsktttett BetHnkanärn.
händelse af klander, fastställd blifvit, samt
köpesumman är inbetald, af Auctions förrättningen
vunnit Laga kraft, eller i händelse
af klander, faststäld blifvit, samt
Köpesumman är inbetald, af Auctionsförrättaren
så derom, som i hvad mån köpesumman
till gälldande af de uti fastigheten
intecknade fordringar valdt tillräcklig,
och Inteckningshafvarne emellan blifvit
fördelad, erhålla Bevis. Köparen anmäle
sig med detta , jemte Gravationsbevis
hos Domstolens Ordförande i den ort
der Fastigheten är belägen, och Ordföranden
ege, att genom anslag å Rättens dörr,
och kungörelse, hvilken genom köparens
försorg bör Irenne gånger införas i Allmänna
Tidningarne, kalla och förelägga
de Inteckningshafvare, som antingen alldeles
intet, eller endast till någon del fått
sina inteckningar utur Köpeskillingen guhine,
att i stad, inom en månad från den
dag kungörelsen i Tidningarne sista gången
finnes införd, och å Landet vid det
Ting, som först infaller sedan en månad
från sista kungörelsedagen förflutit, hos
Domstolen anmäla huruvida emot deras
Inteckningars dödande kan vara något att
påminna; egande Domare ehvad Inteckningshafvarne
då begagna rättigheten att
varda hörde eller icke, och jemväl utan
hinder deraf, att original Intecknings Handlingarne
icke uppvisas, angående Inteckningarnes
dödande sig utlåta^’.
I fråga om de föreslagne försigtighels
LagUtshottcts Bttånkandcn. 12G7
måtten emot utprånglande af en sålunda
ogiltig Inteckning, får Utskottet upprepa
dess förra yttrande, att det för närvarande
ej står i Lagstiftarens magt, att fullkomligt
förekomma möjligheten af sådana
missbruk. Då dessutom Inteckningar af
ifrågavarande beskaffenhet, om LagUtskottets
här ofvangjorde förslag vinner bifall,
hädanefter kunna dödas och således komma
att derefter utan Gravations bevisen
försvinna, minskas till någon del möjligheten
af bedrägerier dermed, och Utskottet
anser det icke vara någon obillig fordran,
att den som vill låna ut penningar
på en honom företedd intecknad skuldsedel
, eller annars är i begrepp att densamma
såsom god betalning emottaga, dessförinnan
efterfrågar om Egendomen, sedan
Inteckningen meddeltes, undergått försäljning.
Svaret på denna förfrågan undanrödjer
all möjeligbet att på det nu ifrågavarande
sättet blifva på Inteckningen,
bedragen. Utskottet förblifver alitsa oförändradt
vid dess förra yttrande i detta ämne,
med det förklarande, att då enligt redan gällande
Lag, den som med falska handlingar
tiilnarrar sig penningar, ej kan undgå ansvar
och ersättnings-skyidighet, torde något nytt *
stadgande härom icke vara af nöden; hvilket
dock allt tillika med tvänne Ledamöters
särskildta yttrande, Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsanlligen
hemställes. Stockholm den 26 September
1828.
I?Ö8 Lagutskottet: Betånkandtn.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den %6 September 1823.
Herr Borgmästaren Hagander anförde:
”Den begärde Lagen åsyftar tvänne
ändamål:
1 :o Att bereda rättighet för den,
som å Auctionen köpt en utmätningsvis
eller under Concurs såld Fastighet, att,
efter fullgörandet af hvad honom såsom
köpare åligger, få emottaga Egendomen
Gravationsfri; och
3:0 Att förekomma missbruk af Inteckningar,
hvilka af Auctions-summan ej
blifvit guldne, och hvilkas Innehafvare
således ej anmält sig vid liqviden.
I förra afseendet anser jag någon annan
föreskrift ej behöfvas, än att, då köpebref
och qvitto uppvisas, dödandet af
de för bristande tillgång försvundne Inteckningarne
må utan omgång tillåtas.
Denj sorn vid offentligt utrop köpt,
måste väl anses hafva förvärfvat sig en
ostridig rätt att få egendomen gravationsfri,
i utbyte mot den köpeskilling, som
/han erlägger. Denna rätt skulle förvandlas
till villkorlig, om Lagen Authoriserade
möjligheten af tvister och chicaner från
obetalde fordringsegares sida, eller besvärade
köparen att provocera deni till
Lagutskottets Betänkatiden. 1269
talan. I hvarje anstalt som i sådant ändamål
kunde föreskrifvas, skulle ligga en
förutsättning af köparens möjliga skyldighet,
att vidkännas ett större betalningsansvar,
an hart vid Äiictionen åtagit sig,
och den helgd mali hittils fästadt vid så
kallad Auction och derunder gjorda inrop
Liefve utbytt mot en allmän osäkerhet om
påföljden deraf.
Om någon olaglighet förelupit vid
Auctionen, och densamma, uppå framtida
klander af någon obetald Inteckningshafvare,
skulle återgå, ellef om hans Inteckning
skulle pröfvas ännu vidhäfta egendomen,
så har val genom dödandet hans rätt
kunnat blifva förnärmad. Men i detta,
likasom andra dylika fall, måste väl Domaren
veta utstaka hvilken ersättningen
skall drabba och i hvad väg frågan derom
skall pröfvas. För ett så sällsynt fall
må ej en ExceptionsLag stadgas, Söm rubbar
och tillintetgör den allmänt gällande
regeln om offäntliga Auctiolier.
På ett af Konungens Befallningshafvande
, AuctionsKammare eller Syssloman
i en ConcursMassa utfärdadt Köpebref nekas
alldrig Lagfart. Icke desto mindre
kan någon gång tredje maits rätt vara genom
köpet förnärmad Och rättegång uppstå
om dess häfvande. Skulle väl en lag kunna
godkännas som, för möjligheten deraf,
förbjöde Lagfart, Inteckning m. m. intill
dess provocation skett å alla, hvilkas rätt
127O LagUtskottms Betänkandeti,
i mer eller mindre aflägsna delar kunde
vara under köpet beroende?
Hvad dernäst angår den fordran man
gör sig derpå att Lagen skall förekomma
missbruk af Inteckningar, hvilka såsom sådane
försvunnit genom Utslaget af den
förrättade Auctionen; så ligger det i sakens
natur, att alia föreskrifter i denna väg
skola blifva högst ofullkomliga; ty ofta
känner man ej Innehafvaren af Inteckningen.
Vore hail också känd, huru vill man
framtvinga IuteckningsDocumentet till dödande?
ehvad påföljd man vilie stadga
för tredskande i detta fall, så skulle den
likväl ej verka mot en oredlig Innehafvare,
öm hans afsigt är att bedraga 3:dje man
och han finnér utväg dertill.
Måste då ej Lagstiftaren antaga dell
naturliga omtunkan hos hvar och en, sorn
vill utlåna penningar emot erbuden Inteckning,
att han, genom bevis öfver grayationeii
ända till den dag, då lånet skall
lemnäs, söker göra sig underrättad om Inteckningens
Värde? han erfar då om egendomen
imellertid blifvit försåld och kommit
i annans hand och örn uppå köparens
anmälan Inteckningen blifvit dödad. Åsidosattes
denna omtanka och låter någon
sålunda bedraga sig, så måste han åtnöja
sig med den regress till fångesmannen,
som Lagen stadgar i alla de fall, då någon
genom annans oredlighet blifvit lidande.
Skulle dessa åsigter gillas, så torde
Lagutskottet! Betänkandet!. 1271
redactionen af 24 §• InteckningsLagen sålunda
förändras.
”Då Gäldenär eller Köpare till egen
dom hos Rätten företer Intecknadt skuldebref,
oclr således visat, att skulden är till
fullo betald; varder Inteckningen dödad
och sådant i Skuldebrefvet tecknadt, så
ock i Protocollet skrifvet. Är egendomen
såld efter utmätning eller under Concurs,
vid offentligt utrop, och styrker Köparen
med Köpebref och särskildt qvitto, alt lian
Köpeskillingen erlagt; då må ock de Inteckningar
dödas till hvilkas gäldande tillgång
af Köpeskillingen brustit, ändå att
Skuldcbrefven för Rätten icke uppvisas
k linn a; varde dock, genom Domarens försorg,
derom i allmänna Tidningarne 3:ne
gånger kungjordtd’
Den efter förenämnde åsigten föreslag»
ne enkla redactionen torde af mången anses
innefatta allt för litet; men en allmän
Lag bör ej belastas med en mängd regieinentariska
föreskrifter, hvilka ändock aldrig
kunna upptaga alla möjliga fall. Domarens
verksamhet bör hvarken göras så
automatisk eller så begränsas inom bokstafliga
föreskrifter, att lian ej kan röra
sig derutom, för att i förekommande fall
hemta ledning af det sunda omdömet och
af Lagens stadgandeu i allmänhet, der de
finna tillämpning. Sålunda torde anses
onödigt att i redactionen utmärka, det
AuctionsFörrätlningen bör hafva vunnit
laga kraft, emedan Köpcbrefvet och q v i t
-
1272 LngUts hotiétsUetånkånden.
tencet. arn tillräckliga bevis derpå. Köpebréfvet,
Såsom ett tillräckligt Docnineht
att bereda lagfart, syries äfven böra vara
tillfyllestgörände för att få de genom Anctions-utgången
de facto förävundne inteckningar
jemnväl de jtirö dödade, enär q-villo
tillika företes att Köpeskillingen blifvit
betald. Att utstaka, hvilka böra utgifva
detta qvitto och att det skulle innehålla en
liqvidation, sorn anvisade huru Köpeskil»
lingen vöre använd, torde icke eller böra
anses nödvändigt, emedan, i förra fallet,
Domaren af AuctionsProtocollet, Köpebrefvet
SammanträdesProtocollet i GoilCurs,
eller andra, i särskilde fali, förekommande
handlingar lätteligen inser, huruvida
de, sorn Utgifvit qvittencet, varit behöriga
dertill; och, i sednare fallet det synes vara
begripligt, att dödande af Inteckningen ej
kan ske, innan Domaren fått utredt huru
mycket som skall dödas; och ändteligen
anses ej behöfligt att stadga, hvad som
hittils ej varit i fråga satt, att köpeskilling
kan liqvideras derigenom, att Inteckning
med Inneliafvarens bifall, får qvarstå i
såld Egendom, eller särskildt stadga, att
dödande af en sådan i liqviden beräknad
och således qvarstående Inteckning ej må
ega rum.”
Herr Häradshöfdingen Ribbing', sedan
alla 4. RiksStånden återremitterat detta
Betänkande, på grund af anmärkningar,
hvilka hufvudsakeliga synas öfverensstämma
med
LagUtskottttt BaHnkntldent 1273
det särskildta yttrande jag vågar afgifva»
har jag ansett min skyldighet, att söka
deråt gifva den fullständighet och ordning
i uppställningen, sorn fordras för att å
detsamma göra proposition till antagande
såsom Lagförslag:
(Tillägg vid 24 §• InteckningsLagen:)
•”Den som å offentlig Auction inropat
Utmätt eller för ConcUrsMassans räkning
Såld Fastighet» och bevisligen å Ränteriet
eller i Banken nedsatt fulla Köpeskillingen»
Samt jemnVäl inför Rätten styrker att Au»
CtionsFörrättningen VUnnit Laga kraft» el»
ler, klandrad» genom kraftvunnet Utslag,
fastställd Blifvit; vara berättigad, att er*
hålla alla i egendomen befintliga inteckningar
dödade. Varder Inteckningen sålunda
dödad, utan att Inteckningshandling
i hufvudskxift företes, läte Domaren, på
Sökandens bekostnad, så fort ske kan, sådant
i allmänna Tidningarne 3:ne gånger
kungöra» en månad emellan hvarje gång»
Häfver Köparen annorlunda, eller genom
öfvertagande af skuld, köpeskillingen erlagt
och vill hafva dödande Inteckningar»
för hvars betalning Köpeskillingen varit
otillräcklig, anmäle sig hos Rätten eller
dess ordförande med Gravationsbevis och
vederbörande LiqvidationsFörrättares intyg,
i hvad mån köpesumman, till gäldande
af de uti Fastigheten intecknade och
Lagutskott et $ Betänkande* 81
1274 Lagutskottets Betänkanien'.
förmånsrätt egande fordringar varit, tillräcklig
och vederbörande fordringsegare
emellan fördelad blifvit; och låte Domaren
genom anslag å Rättens dörr, och Kungörelse
såsom ofvan är sagdt, 3:ne gångar
i allmänna Tidningarne, kalla och förelägga
de Inteckningshafvare, som antingen alldeles
intet eller endast till någon del fått
sine Inteckningar utur Köpeskillingen guhine
, att i Stad inom en månad från den
dag Kungörelsen i Tidningarne sista gången
finnes införd, och å Landet vid det allmänna
Ting, som först infaller efter en
månad från sisla Kungörelsedagen hos Domstolen
anmäla huruvida emot deras Inteckningars
dödande något är att påminna;
hvarefter Rätten ehvad Inteckningshafvare
då begagna rättigheten att varda börel e
eller icke, och jemväl utan hinder deraf
att Originallnteckningshandlingarne icke
uppvisas , angående Inteckuingarnes dödande
eger att sig utlåta.”
”Då Intecknadt Skuldebref för vederbörande
Domare, Liqvidations- eiler Försäljningsman
företes, i ändamål, att då
eller framdeles bevakas, eller erhålla betalning,
äfvensom då verkelig afbetalning
sker, varde anteckning derom alltid verkställd
på sätt, att densamma från Intecknings-handlingen,
så vidt möjligt är, ej
skiljas eller borttagas kan. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jacob Kleman.
LagViskottets Betänkande*. I275
Lit. D. N:o 186.
Antom d. 10 Oct. 1823.
Utlåtande i anledning af Anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 70
öfver RiksdagsFullmägtigen Eric
Nilsson Cederborgs Memorial angående
föreslagen ändring uti författningen
om Inteckning i jord ecb
Fa it Egendom ä Landet.
Då Utskottets förenämnde Betänkande
blifvit hos Höglofl. Ridderskapet och Ädela
föredraget har nu mera aflidne Herr Ehrenborg,
Casper dervid anmärkt, att då Lag
Utskottet, som insett vigten af hvad RiksdagsFullmägtigen
Eric Nilsson Cederborg
andragit, angående deli redighet som skulle
vinnas derigenom att flere Hemman eller
Egendomar ické intecknades för ett
och samma Länebelopp annorlunda, än
att hvarje hemman särskildt pantförskrefs
för viss del af berörde belopp, likväl funnit
skäl afstyrka Motionen på den grand,
att Jordegares rätt till fri disposition af
sin Egendom såmedelst skulle inskränkas,
synes det hafva undfallit Utskottet, det
rättigheten att bestämma vilkoren för penninge
försträckningar i allmänhet ansetts
tillkomma Staten; och att, om det är en
1276 LagUt skott etsBetänkanden.
naturlig ratt för en Jordegare att bruka
sin jord. sjelf eller genom någon annan,
oell att sålunda äfven lemna en annan
införsel deri emot försträckningar, afgifter
eller tjenstbarlieter, är deremot hela det
så kallade Hypotheks Systemet en Samhällets
anstalt, icke stridande emot Rättsbegrep,
men icke eller så ovilkorligen härledd
derifrån, att man ju kan tänka sig
ett samhälle utan Intecknings Lag, eller
utan rätt att i fast Egendom lemna säkerhet
på annat sätt, än i lös egendom, det
är genom öfverlåtelse. På sådan grund
anser Herr Ehrenborg en Modification i
nämnde lag lika litet kunna förnärma egande
rätten, som det finnes strida deremot,
att man icke utom öfverlåtelse får
pantförskrifva och låta inteckna lös Egendom
lika med fastighet. Då ändamålet
med InteckningsLagen är att befordra rörelse
och penninge Circulation: att bereda
åt Capitalisten säkerhet för de medel
han utlånar, och åt fastighetsegare!! en utväg
till understöd emot erbjudande af denna
säkerhet i det som utgör hans redbaraste
Egendom, men som han ändå i de
fleste fall undgår att från sig öfverlåta;
så synes frågan i förevarande fall blifva,
om dessa fördelar, genom ett stadgande,
förändradt på sätt Motionären föreslagit,
skulle minskas eller ökas, eller om den
olägenhet, som kunde inträffa derigenom
att en och annan Capitalist, som väl
bedömde hela Massan af en lånsökandes
Lag Ut skottets Bet Hnkandett. 1277
egendom såsom motsvarande en begärd
försträckning, men icke om de särskilde
delarne deraf ägde den Speciela kännedom,
hvarpå ett omdöme om hvarderas
särskildta värde kunde grundas, af sådan
anledning tvekade eller undandrog sig att
lemna försträckningar annorlunda än emot
samfälld inteckning i hela Massan af egendomen,
om denna olägenhet öfverväger
eller understiger den, som erfarenheten
visat hafva inträffat genom Egendomars
eller flere hemmans samfäldta intecknande,
i de fall, då de sedermera antingen hvar
för sig blifvit med Inteckningar graverade
eller ock kommit i särskilde egares händer,
I afseende på förenämnde fall, vore
väl genom Kongl. Förordningen den j3
Julii 1818 i 19 §. bestämdt, att Borgenär
sorn för sin fordran fått inteckning i flere
fastigheter, ej må till minskning af annans
rätt, som å samma tid, eller efter
honom låtit dess fordran inteeknas i endera
fastigheten, njuta ur denna sednare
betalning för mera, än som i de andre fastigheteme
brister; men härigenom skall
likväl ickg vara bestämdt, huru i det fall,
då flere föjr en och samma fordran samfälldt
inteöknade fastigheter sedermera blifva
till särskilde personer försålde, utan
den förstnämnde samfälda Inteckningens
dödande, och samma Fastigheter derefter
gemensamt i mät tagas och försäljas, det
möjligen blifvande öfverskottet af Köpe
-
1278 Lagutskottets Betänkandett.
shillingen shall, med beräkning af denjnleehnade
fordringen till större eller mindre
del å den ena eller andra hemmansdelen
fördelas de särskilde egarne emellan;
hvarförutan föreskriften i ofvannämnda
ig §. kan, så billig den ock synes, i
synnerhet till vårdande af sednare Inteckningshafvares
räLt, dock ganska ofta, åtminstone
för den enfalldige, leda till stort
lidande. Om, hvaraf man haft exempel,
en egare af en större egendom med underlydande
hemman, först låter inteckna
hela EgendomsMassan för en betydlig summa
, derefter säljer några mindre hemmansdelar
till underhafvande eller andre Bönder,
sorn sätta tillit till den förres försäkran,
att Inteckningen ej skall gravera desse
hemmansdelar, samt i alla fall förmoda
att den till obetydligaste delen skulle derpå
hunna belöpa, och ändtligen derefter
pantförskrifva- och låter Inteckna återstoden
af Egendomar för ytterligare betydlige
Summor; så blifver den för de enfalldige
köparne känbara följden, att den
första Inteckningshafvaren tvingas af de
sednare, att utsöka sin fordran af de försålde
hemmansdelarne, tili deras egares ofelbara
undergång, innan någon del af öfrige
Egendomen får tillgripas. I de fall,
då en Inteckningshafvare, sorn har samfälld
Inteckning i flere fastigheter, söker
utmätning, men dessa hvar för sig sedermera
blifvit med särskilde inteckningar
besvärade, synes stadgandet i ofvannänm
-
