# ID: svediakorp-gov1886
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,274
# sentences: 1,344
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll,
Innehållande de Handlingar-,
hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
♦ 7
såsom
• ■
Konungens’ Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar.
samt
Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
182?-
Sjunde Samlingen.
Lag-Utskottets Betänkanden.
2:dra Bandet,
STOCKHOL RI,
Tryckt hos Elmén och Granberg, J.P, Lindks Enka,
F, B. Nestius, Z, Haggström, A. E. Ortman,
samt å Ecks tei/iska och Martjuardska
Boktryckerierne, 1823 och 1824.
BIHANG
Till
Samtliga Riks-Ståndens
Protocoll,
Sjunde Samlingen
innehållande
Lag-Utskottets Betånkanden,
Anärå Bandet*
STOCKHOLM, 1825.
Tryckt i Ecksteisska Boktryckeris*
LagUtskottets Betånkanden*
N:o i26.
Ankom dL 2q julli 1823.
betänkande i anledning af väckte frågor
, dels om öfverseende och förbättring
af KyrkoLagen och Kongl.
förordningen den n Februani 16S7,
angående Rättegången i DomCapitleitj
dels om bestämmande af viss
tid för den offentliga Gudstjenstens
början öfver hela Riket > älla tider
på åreto
T
JL ill LagUtskottnts handläggning hafva
blifvit remitterade: i;o Från Vällofl. BorgateStåndet
ett Memorial al RiksdagsFulImägtigen
Herr Chrish Beckman, Som andragll
huruledes 1686 ars KyrkoLag, tned dertill
hörande Förordning om Rättegången i DomCapitlen
af den 11 Februarii 1687, dels
genom åtskilliga tid efter annan utkomne
Författningar blifvit väsendtligen åndrade,
dels ock af tiderces ombytta skick» i vissa
delar såsom t. ex. Bannlysningen kommit
LagUtskottets Betätikauden. 44
6g6 LagUtskotnts Betthikanden.
med ett tyst begifvande otur Bruk; att
flere Capital äro genom den nya Kyrko»
Handboken redan upphäfne, andre ämnen
uti allmänna Lagen upptagne, samt att
ehuru en förbättrad KyrkoÖrdnicg, redan
vid allmänna Lagens utgifvande 1754, var
så säkert förutsedd, att den deruti åberopas,
och Förslag dertill genom förordnad
Committé jemväl 1736 på trycket utkom»
mit, arbetet likväl dermed afstannat; a£
hvilka anledningar Herr Beckman alltså hemställt:
att Riksén Ständer vid detta Riksmöte
måtte foga någon anstallt, hvarigenom
KyrkoOrdningen i sammanhang med
den nya Civil- och CriminalLagen samt RättegångsOrdnicgen,
må blifva omarbetad och
förbättrad, samt att det Juridiska och Ad»
ministrativa uti KyrkoFörfaitningen vederbörligen
åtskiljes, och i synnerhet det sednare
ställes pä en enklare och bättre fot
än för närvarande; i anledning af hvilket
Memorial Herr Bagge till Yållofl. BorgareStåndets
Protocoll yttrat, att ett förslag till
ny KyrkoLag redan lårer vara af någon
Committé utarbetadt, hvilket genom vederbörande
borde infordras, och
2:0 Från HÖgv. PresteStåndet ett Memorial
af Herr Theologia-Lectoren Doctor
Hultin, deruti af anförde skål dels föreslås,
att den offentliga Gudstjensten alla tider pä
året kunde tjenligast börjas kl. 10, på de$
en värdig likstämmighet i Rikets Kyrkor
till dea högste Gudens dyrkan och lof måtte
rgda, dels yrkas att KyrkoLagen och
Lagutskottet* Betänkandet, 687
Förordningen ora Rättegången i DomCapitlen
måtte revideras och förbättras, samt de
flere rättelser , hvilka tid efter annan blifvit
gjorde vid visse Capitel och §. §. deruti,
hvilka icke äro annat än tillfälliga
förklaringar Och tillägg, genom ny Redaelion
tili något helt och Systematiskt sammanhang
uppfattas; och hafva med Remissen
af detta Memorial blifvit till Utskottet
öfverlemnade de deraf föranledd® hos Högv,
PresteStåndet af flere dess Ledamöter afgifne
yttranden, hvilka fuafvudsakiigen hafva
till föremål, dels att ådagalägga aödvändigheten
af en förbättrad Kyrkoordning,
dels att anvisa de allmänna grunder, hvarifrån
denna förbättring borde utgå; hvarförutan
följande förslag blifvit framställda,
af Herr Prosten Hallström, som , jemte det
han utvecklat sina tankar, angående Kyrkotuckten
och dervid yttrat, alt den måste
utöfvas af Församlingens äldste, af ett KyrkoRad,
i öfrigt yrkat: att KyrkoRåden inom
Församliagarne må beifra hvarje constatersd
vanart och osedlighet, genom anmaningar
till förbättring i lefverne och
Christendom kunskap , (örelagde vitén, sådana
föreställningar och bsstiafTningar, som
väcka blygsel ooh derigenom besinning, samt
geuom den lastbares förvisande efter föregångne
yarningsgrader till närmaste Correctionshus,
hvilken sistnämnde åtgärd i närvarande
tid kunde anses såsom Kyrkans stora
Bann, hvaremot ett mindre Bann kunde ega
rum, bestående i temporair sfskiljning från
6SS LfgVt skot tets Ettänkanden,
Sacramentet och visaa andra förmånerj och
skulle den, som vid verldslig Domstol blifvit
sakfälld för Brott och afstraffad, vid
återkomsten till hemorten särskildt ställas
under KyrkoRådets uppsigt och behandling,
för att ledas till känsla och begrepp
om det immoraliska i sin handling, samt
till en upprigtig ånger och förbättring, efter
hvilken förberedelse, Kyrkopligten , soot
aldrig borde ske der brottet är begånget.
Utan der Brottslingen har sin Bostad, kunde
förrättas inför KyrkoRådet, hvarest intet
missljud af nyfikenhet och stoj störde den
Botfärdiges känsla; men om åter den afstraffade
Brottslingen vöre en lös person,
borde han till Correctionshus afföras,, der
Presterskap med KyrkoRåd egde, att likaledes
besörja bans moraliska upplysning och
förbättring, derefter han sedan Kyrksopligten
blifvit undergången, skulle åter erhålla
friheten, hvarjemte Kyrkotukten i allmänhet
borde sträcka sig till de olycklige,
som befinna sig på Fästningar och C.orrectionshus,
der Presterskapets åtgärder borde
bestå mindre i egentlige Predikningar
ån muntlig undervisning och Catechetik,
Af Herr Kongl, ÖfverHofPredikanten Doctor
Hedrén? att sedan de fleste till DomCapitlen
förr hörande ärenden nu mera rätteligen
såsom blott Juridiske blifvit dragne
under de vanliga Domstolarne, der åtminstone
alla slags ransakningar och vittnesförhör
verkställas, BättegångsOrdningen för
Consistoriela göromål bör erhålla både arn
Lagutskottet: Bctånkandctt. 689
nät namn och annan form: att äfven i de
högst sällsynta fall, der Consistorierne nu
ega döma, DomsRätten må öfverlemnas åt
Statens Domaremagt» hvilken derigenom
skulle erhålla mera enhet och sammanhang,
likasom Consistorierne derigenom bragtes
till den för dessa Autoriteter mest låmpliga
form, den Collegiala: att då Ledamöterne
i desse Collegier, genom deras Ämbeten
såsom Lärare, åligga Samhällets omaste och
vigtigaste pligter; torde äfven från deras
Collegiala befattningar skiljas allt som onödigtvis
upptager deras åt sä dyra värf egnade
tiel, som i maDgä delar saknar allt förhållande
till dessa värf, och dessutom i
Administratif väg både bättare och beqvåmligare
låter verkställa sig, samt Constorierne
hädanefter såsom Collegiala Autoriteter
endast sysselsätta sig med 1:0 alla Scholastiska,
Gymnastiska och Akademiska ärendet-,
rörande Läroverkens upprätthållande
och ungdomens fortgående* bildning, hvilken
omvårdnad vore både den angelägnaste
och värdigaste för desse Collegier , och 21o
Alla Pastorella ärender, rörande Religionens
och Kyrkans vård, tillsättande af skicklige
och värdige Lärare, samt tillsyn öfver deras
tjenstgöring; att allt hvad i desse
ärender är blott Administratift, icke borde
besvära ett Collegium, aom eger för sin
tid dyrbare sysselsättningar, titan det administratifva
öfverlemnas åt Biskopen under
vanligt Ämbetsmanna ansvar, hvarigenom
ärendernes säkra , ordentliga och skynd
-
690 Lagutskottet s Ett änkan Jent
samina gång icke skulle äfventyr; men
Collegiales deremot ega för sina vigtigare
åligganden mångå timar och många bekymmer
besparde; och om derjemte det Juridiska
förvistes till sin rätta plats, skulle
både det Collegiala och det Administratifva
i Gonsistoriernes göromål bringas till behörigt
samrrianhang och conseqvens.
Herr Professoren Doctor Franzén har
med anmärkande af StockstrafFets olämplighet,
så vidt KyrkoRådet eger detsamma
åféigga för de flere under Kyrkotukten hörande
öfverträdelser, uppå flere anförde skäl
ansett rättast vara, att KyrkoRådet såsom
skiljilt från verldslig Rätt, ej sträckte sia
befattning längre, än att på särskildte personer
offentligen tillämpa det förmanande,
varnande och bestraffande ord, som från
Predikstolen i allmänhet förkunnas, sedan
det förut af Läraren blifvit enskildt och i
tysthet, men förgäfves lagdt på de Brottsliges
hjertan; men örn KyrkoRådet skall
fortfara att utöfva en straffande magt, har
Herr Doctorn trott både den Strafflag och
den Rättegångsordning som dervid skola
följas, behöfva tydligen beståmmas, vid
hvilken Lagstiftning Herr Doctorn likväl
önskat, att ej någon inflytelse måtte ega
rum af den esprit, sorn tyckes blifva rådande
i närvarande tid, att i samma mån,
sorn mildhet och skonsamhet emot brottslingar
vid verldslig Rätt både yrkas och
utöfvas, en allt större och med käppen i
handen sig yttrande stränghet, fordras af
LngUtsAottets BetåtikanUcnl 691
Religionens Lärare, oförenlig ine fl deras
egentliga kall' och Herr Professoren Doctor
Lundblad har framställt den önskan , att
KyrkoLagen af år 1686 måtte bibehållas
oförändrad, der behofvet icke desto tydli*
gare påkallar förändring, samt att i sednare
händelsen man ej måste låta sig hänföras
af tidens benägenhet att, om ej helt och
hållet förkasta, dock i nya former åtminstone
omstöpa allt gammalt, utan med lugn
och vishet öfverväga huruvida en ofta högt
beprisad tidsanda eller opinion ännu hunnit
sätta sig till något visst och pålitligt;
och har Herr Professoren i öfrigt ansett bestämmandet
deraf, huruvida Assessorerne
jemte Biskopen eller Ordföranden böra
handlägga alla DomCapitlets göromål, hädanefter
såsom hittills skedt, böra få bero
på det ömsesidiga förtroendet emellan Ordföranden
och Assessorerne.
Lagutskottet, som i anledning ef Herr
Bagges ofvananmårkte yttrande sökt och erhållit
den upplysning, att något förslag till
ny KyrkoLag icke i sednare tider blifvit af
någon dertill utsedd Committé utarbetadt,
har tagit i öfvervägande hvad de remitterade
motionerne innehålla, och instämmer med
Motionairerne deruti, att en Revision af
KyrkoLagen och de sedermera utkomne författningar,
hvilka densamma i visse delar
ändra och förklara, är af hehofvet påkallad j
men då de af Motionairerne härutinnan
föreslagne förändringar skulle, om de antoges,
verka till betydliga motsvarande för
-
égz Lagutskottets Betänkanden,
ändringar i allmänna Lagen, hvilka Utskotet
anser nu icke böra partielt vidtaga.?,
enär dröjsmålet dermed intill dess förändringarna
kunna ske i sammanhang med
antagandet af den nya Lagen i det hela,
icke synes medföra uågon synnerligen menlig
verkan, hvaremot enhet i Lagstiftningen
skulle vinnas, om både Allmänna Lagen
och KyrkoLagen, i ett sammanhang, utarbetades,
eldst all Lagstiftning b >r utgå
från lika grunder; så finner Utskottet sig i
denna fråga ej kunna annat tillgöra an tillstyrka
Riksens H glofl Ständer, att uti underdånig
skrifvelse framställa den anhållan
att Kongl, Maj:ts sammanhang med granskningen
af allmänna Lagen, eller sedan densamma
af Kongl, Lag Committéen blifvit
fulländad, i nåder täcktes förordna om uppgörande
af förslag till en förbättrad Kyrko*
Lag, på det så väl Civil- och Criminal,
som KvrkoLagen må i ett sammanhang komma
under Rikgens Siänders pröfning.
Hvad åter Rättegångs ordningen vid.
D omGapitlen angår och de förändringar
som deri blifvit föreslagne; så jemte det
Utskottet tillsyrker, att anhållan om granskning
äfven af denna del af KyrkoLagstiftningen
måtte innefattas i den underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj;t, som här ofvan
blifvit föreslagen, får Utskottet yttra dea
tankan, att med afgörandet af frågan huruvida
all Domsrätt bör Consijtorierne fråntagas
och om vissa ärender såsom blott
Administratifva böra åt Biskopens enskiltda
LtiglJtskottets Eetdnkanden. fg5
afgörande öfverlemnas, torde brira anstå tills
den i sammanhang med Kyrkof.agens granskning
i det hela framdeles kan komma under
pröfning,
Vidkommande dernest Herr Lectoren
Doctor Hultins förslag till det stadgande,
att allmänna Gudstjensten öfver hela
Riket måtte alla tider på året vid en och
samma timma taga sin början. Så anser Utskottet
dels de emellan Stads- och Landskyrkorne
förefallande dupplicationer, dels
ock olika localförhållande inom landtförjamlingarne,
i anseende till längre och kortare
väg till kyrkan, och församlingarnas
mer och mindre vidsträckthet, lägga flera
svårigheter i vägen för antagandet af detta
förslag; utan tror Utskottet sig deremot böra
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, till
den underdåniga anhållan hos Kongl, Majrt,
att Utan hinder af hvad KyrkoLagan och
Särskildta författningar i detta ämne föreskrifva,
det må blifva färsamlingarne tillåtit,
att med deras Kyrkoherdar öfverenskomma
om den tid för allmänna GudstjenStens
början, som för hvarje ort efter loCala
omständigheter kan finnas mest tienlig
och lämplig^ dock att sådane överenskommelser
icke blifva gällande till efterrättelser
förr, ån de af vederbörande Consistorier
blifvit pröfvade och faststälde; äfvensom i
händelse stridigheter inom församlingarne i
dylika frågor sig yppa, desamma till ConStstoriernes
afgörande böra öfverlemnas.
Dock varder detta vördsamligen hem*
6g4 LagUtskottets Letänkanicn,
ställdt Riksens Höglofl. Ständers vidale
pröfning, med tillkäncagifvande att Utskottet,
öfver den af Herr Prosten hallström
föreslagne förändring i afseende på kyrko,
pligten, kommer att utlåta sig i ett sam.
mamhang med de flere till Utskottet remitterade
motioner, angående föreslagna ändringar
i BrottmålsLagstiftningen. Stockholm
den 8 Joli» 1823.
N:o 127.
Ankom den a9 Julii I823.
Betänkande ofver R i k s dags Fu llmag tigen
Herr P. Winbladhy Memorial,
angående bestämdt stadgande, dels
huruvida Löftesman bör erhålla särskild
nppsagelse, nar Gäldenär uti
Skuldebrefvet förbihåttit viss uppsågelsetid,
dels och huruvida Revers
Innehafvares försummelse, att bevaka
sin fordran i Galdenärs Concurs,
må medföra befrielse för Löftesmannen
från betalningsansvar.
Uti ett till Vällofl. RorgareSråndet ingifvit
Memorial, har RiksdagsFullmägtigeu
för Stockholms Stad, Herr P. Winbladh andragit,
huruledes, i ändamål att vinna tid
För beredande af utvägar till återbetalning
Lagutskottets BetånkaHthn, 695
af erhållne Lån, Låntagare ofta betinga sig
uppsägning, med villkor att skulden å viss
termin derefter skall anses till betalning
förfallen; men då annan eller andre personers
löftesmanna ansvarighet såsom för
egen skuld blifvit å skuldebrefvet teckr.adj
har en af Lagen oupplöst fråga uppstått, huruvida
den uppsägning som sker emot Utgifvaren
eger verkan emot Löftesmannenä
eller om denne Sednare bor njuta särskild
uppsägning; hvarom olika meningar uppstatt,
i det en del ansett uppsägningen mot
Gäldenåren göra tillfyllest, på dsn grund,
att den som tecknar borgen såsom för egen
skuld, sätter sig i alla afseenden i lika förbindelse
som Reversutgifvaren; att, med
antagande af särskilda uppsägningar, olika
förfallotider för en och samma Revers skulle
inträffa, samt att, då, enligt 1798 års
Förordning , prcesciiptiostiden för en Löftesmäns
ansvar räknas till tolf månader från
Reversens förfallodag, påföljden af detta
stadgande skulle försvinna, om ej den, genom
uppsägningen mot utgifvaren, bestämda
förfallotid finge anses så^om en termi.
nus a quo för Löftesmännens betalningsskyldighet
; men åter — de, som äro af motsatt
mening åberopa, att om en Cautionist
sätter sig i lika förbindelse med Hufvud.
Gäldenåren, bör ban ock njuta till godo
den sednares rättigheter och således jemväl
den, att blifva uppsagd; att det synes
vara en hårdhet om Cautionisten skall tvingas
till prompt betalning uppå en för ho
-
696 LagXJtskoitets BetHnknndeti.
nom okänd uppsägning i atti få vidt batt ej
vill vidkännas denna olägenhet, kan han ej
ellet* begagna förmånen af prxscriptionsberäkDlng
från Gäldenäréns uppsägning!
samt att den sjelfstridighet i förhållandet
ej sällan kan uppkomma, att när Revers*
Innehafvaren dröjer med penningarnes ut*
kräfvande hos Gäldenåren, utöfver sex månader
från uppsägningen, och derefter vänder
sig mot löftesmannen, hvilken år tvungen
att den förfallna skulden genast betala}
så saknar den sednare emot utgifvaren den
regre s och skvndsamrna handräckning, solli
för den infriade Cautionea bör honörn tillkomma.
Herr Winbladh har vidare fram*
ställt dea ej sällan förekommande fråga,
huruvida en Reversfnnébafvares underlåten*
het, att i utgifvarens CorcUrs bevaka fordringen,
enär den antingen ej är förfallen
till utsökning före Proclatnan , eller, otti
afven förfallen, likväl ej utsökt hos Löftesmannen,
berättigar den sednare till befrielse
från sitt ansvar, hvilket man destoheldre
ansett råttvist, som LöftesffianDett
icke eger i sine händer de fordringshaedlingar
uppå hvilka han skulle knnna grunda
en gällande bevakning; men hvaremot,
å andra sidan, åberopas ReversInnehafvarenS
rätt att hålla sig till hvilkendera lian vill,
antingen HufvudGäldenåren eller Löftesman*»
nen; och har Herr Winbladh ansett det vara
af vigt, i afseende pä säkerhet i låns trensactionec,
att en stadgad lagskipning i deal
Lagutskottets Betänkande», 697
honom omftfrmälde ämnen må beredas och
all tvekan undanrödjas.
Lagutskottet, till hvars åtgärd detta
Memorial blifvit remitteradt får nu deröfver
sig utlåta:
lo Cap. 9 §. HandelsBalben, som bestämmer
allmänna grunden för ansvarigheten
af proprieborgen, tillåter Borgenär, att,
efter eget godtfinnande, söka antingen Gäldenåren
ellef Lftftesmannen för hela sin fordran.
Då Gäldenär och Löftesman alltså
stå uti enahanda ansvarighet till Borgenären
, och denne emot dem har lika rättighet,
följer äfven deraf, att han emot dem
bägge står uti lika skyldighet; hvarföre och
då Borgenär åligger, när han vill hos Gäldenär
utkräfva betalning för ett på uppsägningstid
ståldt skuldebref, att derom bevisligen
tillsäga; Gäldenåren och sedan afbida
den uppsägningstid sorn blifvit förbehållen,
Löftesmannen afven måste vara berättigad,
att, innan han till betalning kan
tvingas, erhålla särskild uppsägning och
tillgodo njuta lika betalningstid som Gäldenären
sig betingat, heldst hans ansvarighet
i motsatt fall blefve mera utsträckt än Gäldenärens;
och som det icke kan förenas med
rättsgrund, och] dessutom vore menligt för
allmänna creditförhållandet, att en Löftes,
man blottstäldes för öfverrumpling af Lagsökning,
hvilket ofta kunde hända, då han
ej egde kunskap om skuldens förfallotid,
s| anser Utskottet med Lagens mening öfverensstämmande:
att den der såsom för
6g8 Lagutskottets BetHnkandett,
egen skuld borgat för ett pi betalning efter
viss uppsägningstid släldt skuldebref, bör
af Borgenär erhålla särskild uppsägning och
derefter åtnjuta det anstånd Gäldenär sig
betingat, innan Borgenärs fordrings anspråk
mot Löftesmannen blir gällande j och som
hvarken allmänna Lagen eller särskildte
Författningar härom innehålla något så tyd»
ligt och bestämdt stadgande, att ju olika
meningar hos Domare och Executorer kunna
uppstå, så tillstyrker Utskottet, att en
med Utskottets nu yttrade åsigt öfverensstämmande
Lagförklaring må utfärdas.
Af ofvananförde lika förhållande, uti
rättigheter och skyldigheter emellan Borgenär
och Löftesman, som borgat såsom för
egen skuld, anser Utskottet äfven tydeligea
följa, att Borgenärs underlåtenhet, att i
Gäldenärs Concurs bevaka sitt kraf lika litet
verkar tiil Löfresmannens befrielse från
betalningsansvarighet, som Gåldenären kunde
undgå att betala, der Borgenär underlåt
att i Löftesmannens Concurs göra sin rätt
emot denne sednare gällande; men, beträffande
den Borgen, hvilken icke blifvit tecknad
såsom för egenskuld, så emedan Löftesmäns
ansvarighet, vid detta förhållande,
icke är annan, än att uppfylla hvad Gäldenär
åligger, endast i den mån han det sjelf
ej kan åstadkomma, hvaraf följeratt enär
Gäldenärs betalningsskyldighet, genom borgenärs
försummelse, att bevaka fordringen
i hana concurs, upphör Löftesmannens förbindelse
-
Lagutskottet: Betånkanden. 6gg
bindelse jemväl måste förfalla; ty anser
Lagutskottet Borgenär i detta fall ovillkorligen
åligga, att sin rätt i Gåldenärs Concours
bevaka, så vida han viii hafva talan emot
Löftesmannen oppen; men då Lag och Författningar
härtill så tydeligen föranleda , att
olika tillämpning icke b >r kunna ega rum,
anser Utskottet någon Lagförklaring härutinnan
icke behöfveiig.
Detta hemstålles dock vördsamligen
Riksens Höglofl. Ständers vidare profning.
Stockholm den 8 Julii »823.
N:o 128.
Ankom den cg Julii 182g.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
7 5, angående förändring i straffet
för Hållkarl, sorn fordrar drickspengar
eller med ovett bemöter Resande.
H< gv. PresteStåndet har genom ProtocollsUidrag,
den 14 rasti. Junii, återremit.
terat LagUtskottefs ofvannämnda Betänkande
, fför den del Utskottet deruti förklarat,
att skäl icke vore frtr handen till ändring
uti det straff, tor Hållkarl, som med ovett
ofredar resande, hvilket i sednare monten
Lagidis
kottets Betånkanden. 45
7®o LngUtskottetsBetdnknnden.
tet af 14 $ i Kongl. Förklaringen den 11
December 1766 bestämmes till 10 pär Spö
för första, 16 par Spö för andra samt arbete
vid Smidja å Fästning för 3:dje gången
sadan förbrytelse ntöfvas; deremot fle«
re af Ståndets Ledamöter anmärkt, att det
icke vore någon jemförelse emellan brott
och straff, att Hållkarl för ett enda ovilligt
ord skall vara förfallen till Spö; att Spöstraffet,
så«om olämpligt, och för hela lifstiden
medförande förderf och varära, bör afskaffa,
och Hållkarls ofvannämnde förbrytelse
få försonas med penningar eller vid
bristande tillgång, med tjensiens förlust eller
ock andre Correctiver utfinnas.
Lagutskottet, som anser sig uti Betänkandet
tillräckligen hafva ådagalagt nödvändigheten,
att bibehålla det stränga ansvar,
som å Hållkarls ifrågavarande förbrytelse
redan år stadgadt, så vida den resande
skall kunna påräkna det skydd emot
oförrätter, som Lagen bör åt honom lemna;
och som eger den öfvertygelse, att sirafFets
stränghet egenteligen verkat dertill, att förbrytelser
af denna art högst sällan inträffat,
finner destomindre skäl att förändra dess
förra yttrande , som Utskottets Betänkande
redan blifvit, enligt ankomne PmtocollsUtdrag,
af de öfrige trenne RiksStåaden
bifallit;vid hvilket förhållande frågan torde
finnas vara afgjord. Stockholm den sa
Julii 1823.
LngUtskotttts Bctänknniien. 701
N;o 129.
Ankom d. 29 Julii J823.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N-.o
7 6 , öfver f ove slagne Stadganden angående
Testamentens bevittnande och
bevakning.
Emot LagUiskottets ifrågavarande under
den 9 nasti. Maji argifne Betänkande
Bar hos Häglof]. Bidders<apet och Adein
blifvit anmärkt, af Herr Casper Ehrenborg,
att ehuru han vöre fullkomligen ense med
Utskottet derom, att, då enligt 17 Cap, Io
§. Rä'tegångsBalken så qvinna som man är
vittne-bör, det äfven är enligt med denna
och de i öfrigt i berörde Capitel lagde grnr.»
der. att qvinnor och alla de, som äro behörige
ali vittna, godkännas såsom Testarnentsvittnen
, Herr Ehrenborg derföre icke
kunde ingå på Utskottets mening , att, under
benämningen Gode fvlän, som ordalydelsen
af 16 Cap. i § , ÄrfdsBalken innehåller,
kunna förstås qvinnor och omyndige.
Denna benämning haV Herr Ehrenborg ansett
förutsatta ej allenast personer af mankönet,
utan ock män ai känd redlighet och
trovärdighet; men att, på samma grund
som Utskottet anfelt qvinnor och omyndige
kunna antagas som laggilde Testamems*
vittnen, skulle de afven Kunna enligt 04
Cnp. 2 §. Kälteg.Balk. af Domstolarne upp
-
702 LagUtskottets Betänkanden.
dragas granskning af stridiga rakningar, eller
utses till förvaltare i Concurser eller till biträdande
vid Enskiften, allt enligt de derom
gällande särskilta stadgandea, i hvilka benämningar
Gode Män, i samma bemärkelse,
som nti 16 Cap x ÄrfdaBalk. förekommer;
att Lagen icke afsigtslöst lagt en särskild
vigt pä Testamentsvittnens kända trovärdighet,
derföre att de icke sällan kunna
aflida, innan Edelig bestyrkelse af deras
vittnesmål inför Domstol kommer i fråga;
och att i följe deraf undanrödjandet af detta
Lagbad stöde i sammanhang med bestämmelserne,
huru, i sådane fall, de der föranledt
till ganska många tvister, Testamentens
gilltighet må fulltygas. Ett val lyckadt
förslag dertill har Herr Ehrenborg ansett
io Cap. ÄrfdaBalk. af nya Lagförslaget
innehålla; men att, om det samma ej annorlunda
än i sammanhang med öfrige dalarne
af allmänna Lagen finnes lämpligt att
antaga, hvilket dock utan olägenhet kunde
ske, endast med förändring af en anvisning
i 17 §. till ett Lagrum i JordaBalken , så
borde likväl icke, genom godkännande af
LegUtskoltets utlåtande, en tydning gifvas
åt det nu gällande Lagbudet nemligen 16
Cap. 1 §. ÄrfdaBalk., som med dess ordalydelse
vöre oförenlig, och äfven i andre
afseenden förvillande; uti hvilka anmärkningar
Herr Abraham af Malmborg instämt:
men Herr Lars Herrman Gyllenhaal har
ansett sig böra upplysa, att den principen,
det qvinnor jemväl kunna bevittna Testa
-
Lagutskottets Betånhndén, 70$
mentariske afhandlingar länge varit af Domstolarne
antagne, och under loppet af innevarande
år blifvit uti ett särskildt mai af
Konungens Högste Domstol ytterligare sanctionerade.
Desse anmärkn|3ngar, pl grund hvaraf
Betänkandet blifvit till Lagutskottet återremitteradt,
har Utskottet icke funnit föranleda
ändring uti hvad Utskottet redan
yttrat angående hvarje enligt 17 Cap. 10 §.
Råtteg.Balk. vittnesgild persons behörighet,
att älven vittna om Testamenten, dervid annat
bestyrkande icke är i fråga, ån huruvida
Testamentet är gjordt med sundt och
fullt förstånd och af fri vilja J och som Betänkandet
i öfrigt, enligt ankomne ProtocollsUtdrag
redan blifvit af de öfrige 3:00
RiksStånden i så väl denna som öfrige delar
godkändt, så torde någon vidare åtgärd
Utskottet icke tillhöra. Stookholm den 22
Julii 1823.
N:o 130.
Ankom d. 29 Julii 1823.
Betänkande i anledning dels af Herr
M. Bagges Memorial\ om behörig
Domstol för upptagande af åtal emot
Hof'Ratter, Collegier, Nedre JustiticeRevisionen,
allmänna (trendernes
-04 Lagutskottet! Betankanden,
Beredning, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Allmänna Magazins
Directionen ; dels ock RikdagsLullrnägtigen
J. Lön gli ergs Memorial
angående Ämbets- och Tjenstemannens
i Nedre Revisionen subordinerande
wider Konungens Högste
Domstol.
Till Lagutskottet har från Vällofl. BorgareStåodet
blifvit remitteradt ett Memorial
af Herr Bagge, deti han yrkar, att en
§. i 30 Cap. Räiteg Balk. bör införas, som
lörklarar Konungens Högsta Domstol för
behörigt Forum att upptaga och efter grunderne
i 9 Cap. 5 §. UtsokningsBalken samt
1 Cap. 12 §, i förut åberopade Balk, afdöma
alla de åtal som kunna anställas för
Ämbetsfel, begångrie af Ledamöter i Allmänna
Årendernas Beredning, HofRätteme
och Collegierne samt RevisionsSecreterame;
och har Herr Bagge ansett detta stadgande
så mycket mera nödigt, sorn de fleste af
berörde Ämbetsman ej kunna utan laga ransakning
och dom från deras innehafda Ämbeten
och tjenster skiljas, och att det i alla
fall icke borde saknas, då för Konungens
StatsRåd, Högste Domstol, Befallningshafvande
och Domare, Domstol redan vore
förordnad. Herr Bagge anser vidare att
Konungens Befallningshafvandes värdighet
fordrar, att tilltal emot honom bör inför
Högsta Domstolen och ej HofRätten an
-
Lagutskottets Bttånkanden. 705
ställas, samt slutligen, att det borde vara
hvar och en öppet att med eller utan allmänt
biträde, i enskilda eller allmänna
frågor, utföra Ämbetsåtal emot förenämde
och andra Ämbets- och Tjenstemän.
I denna motion har RiksdagsFulImägtigen
Johan Longberg från Gefleborgs Län
i så måtto instämt, sorn han i ett till Hederv.
B mdeStåndet ingifvet och till Lagutskottet
öfverlemnadt Memorial påstått,
att det vore med god ordning förenligt,
att Ämbets- och Tjenstemännen i Nedra Justitireftevisionen
subordinerade under Högsta
Domstolen; hvarföre äfven han yrkat;
stadgande derom, så mycket behöfligare efter
hans tanka, som det eljest skulle kanna
hända, att Konungens Högsta Domstol
kunde få förgäfves sammanträda huru ofta
som heldst, utan att kunna befalla en uteblifven
Föredragande inställa sig, att förrätta
sin tjenst; och slutligen har Herr Bagge,
såsom fortsättning af hans ofvanupptagne
Memorial särskildt motionerat den begäran,
att Lagutskottet äfven skulle meddela
utlåtande, hvarest allmänna MagazinsDirectionens
Ledamöter kunde och borde
för Ämbetsfel tilltalas?
Vid besvarandet af hvad sålunda blifvit
anfördt, får Utskottet först anmärka,
att Utskottet redan uti Betänkandet N:o 43
yttrat sig öfver den af Herr Bagge här ofvan
omförmälde fria åklagare-rått, aå att
något vidare utlåtande härom för närvarande
icke lärer vara af nöden J och får Uu
706 LagUt skot tets Bcttinkanden,
skottet derjemte yttra, att, dä en allmän
förändring af Styrelseverkens Organisation
nu är föremål för Riksens Ständers särslnld»
ta Utskotts öfverläggningsr, och dervid
oundvikligen måsta afhandias om RevisionsSecreterarnesam;
justiticeFördelningen af Konungens
Cancelli böra som hittills förblifva
under JustitireCancellerens förmanskap eller
under något annat förflyttas, så torde Lagutskottet
icke med denna fråga böra sig befatta.
Vidare tror Lagutskottet att, då Kongl.
Majrts Befallningshafvande, efter allmän Lag»
och RevisionsSecreterarne, enligt 1Ö09 års
CanceiliOrdning, böra för Ämbetsfel tilltalas,
de förre inför HofRätt och de sednare
inför CancelliRätt; och laga Domstol saledel
för åtal emot desse Ämbetsmän finnes,
utan att nödvändigheten af någon förändring
härutinnan blifvit visad, saknar Utskottet
all anledning att tillstyrka bifall till hvad
Motionairen i dessa delar föreslagit.
Hvad åter angår de för (ifrigt af Herr Bagge
omnämnde Ämbetsverk, nemligen HofRåtterne,
Collegierne, Allmänna Beredningen
och MagazmsDirectionen, så instämmer
Utskottet med Herr Bagge deri, att något
bestämdt stadgande icke finnes, vid hvad
Domstol desse ÄmbetsverksLedamöter kunna
för fel i tjenste» till ansvar ställas; och
dä detta således utgör en brist i Lagstiftningen,
anser Utskottet den samma böra fastställas,
hvarvid, med bifall till Herr Bagges
förslag, Utskottet får tillstyrka, att genom
Lag må stadgas, att åtal för Ämbetsfel emot
Lagutskottett BetånkanAen,
Ledamot i HofRätt, något af Rikets Collegier
och Allmänna Beredningen håra uti
Hogsta Domstolen, såsom laga Domstol,
upptagas och pröfvas; hvaremot och då, å
ena silian, Utskottet saknar anledning, att
anse MagszinsDirectionen för ett verk af
lika värdighet som Rikets Collegier, samt, å
den andra MagazinsDirectionens förvaltning
sträcker sig ej blott till uppbörd och redovisning,
utan ock till andre Ämbetsåtgärder,
hvilka ej med uppbörden stå uti omedelbart
sammanhang, Utskottet tillstyrker,
att Revisionen af Directionens räkenskaper
och pröfning af de deraf uppkommande
anmärkningar må tillhöra KammarRätten,
men åter de tjenstefel, hvilka uti Directionens
öfriga Ämbetsförvaltning kunna inträf.
fa, tillhöra HofRatts upptagande och profning.
Detta hemställes dock vördsamligen
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den 22 Julii I823.
Nio 131.
Ankom d. 29 Julii 1823.
Utlåtande i anledning af Åter-remiss
af Utskottets Betänkande N\o 43»
angående rättighet för en hvar, att,
7C8 Lagutskottets Betänkanden.
utan behof af Allman Åklagare, utföra
talan emot Domare för Ambetsfel.
Detta Betänkande har, enligt ankomne
ProtooolIsUtdrag af den la och 15 sistl.
Maji, blifvit ifrån 2 ne af Respective Riksstånd
en till Lagutskottet återrnmitteradt
till fidje af deremot gjorde anmäkningarj
In 07/i Vallo fl. BorgareStcmdet.
Af Herrar Bagge och Huldberg, hvilka
båda instämma deruti, att då det teka
torde gifvas någon och långt mindre någre
händelser, som föranledt det stadgande uti
Kongl. Förklaringen, den 25 Martii l8<>7»
hvarigenom en Part blifvit förvägradt,j att
sjelf utföra talan emot Domare för brott
och Ämbetsfel, samt hinder för nämnde
Författnings upphäfvande således icke kan
vara kändt; insågo de ej hvatfore icke ifrågavarande
rättighet både borde och kunde
i hela sin vild bifallas. Och har Herr
Bagge, enär efter hans förmenande, den
tidpunct ej vara irme då folket kunde återtaga
en rättighet, som det händelsevis
blifvit frånkäodt, och hvaribland med skäl
kunde räknas friheten, att utan förmyndareinseende
få utföra talan emot en Domare,
som sig förorättat, med förbigående af anmärkning
mot Betänkandet i hvad det afeer
Lagutskottets Betånkandcn. 7C9
gmndernes bestånd uti åberoptide Kongl.
Förklaring, yikat, att, dä det sulima inneholle,
det en klagande Part icke vöre förment,
att ej allenast följa målet, då klagan
blifvit upptagen, utan äfven ovillkorligen
beiäitigjfl att, jemte Actor Publicus, af.
gifva slutpåstående, och Herr Bagge ej hade
sig bekant, att någon fått begagna en
slik förmån eller att något Lagrum eller
Förordning tilldelade den klagande en sådan
rättighet, samma rättighet matte tili
utfärdande Författning blifva allmänneligen
kungjord; samt, då ifrågavarande Författning
icke afsåga andre än UndeiDomare,
men Herr Bagge hoppades att Forum vid
denna Riksdag måtte blifva bes arndt, hvarest
RivisionsSecreterare och Ledamöter i
Pikets HofRätter och Collegier kunde för
tjenstefel tilltalas, hemställt, om icke för
likhetens vinnande i Lagskipningen , ofvanberörde
Förklaring borde erhålla följande
redaction: ''Hvarje enskild Part, som förmenar
sig vara föroråttad af UnderDomare,
eger att anmäla sådant i HofRatten, hvarunder
Domaren lyder eller hos JustitiaGancelleren
eller RiketsStänders Justitieombudsman,
hvilka myndigheter det tillkommer,
i händelse, det som anmäles synes
vara sådant att det förtjenar ansvar, oln
det i bevis ledes , att öfverlemna saken till
utförande af vederbörande AdvocatFiskalsÄmbete,
hvarefter och sedan den anklagade
blifvit hörd och fått sig förklara olver
klagoskriften, jemte dervid fogade hand
-
710 LngUtskottet! BetHnkanden,
lingar samt Actors i anledning deraf gjorda
anmärkningar, HofRätten har att, pröfva
huruvida undersökning bör anställas vid
någon Domstol i Landsorten, uti klagandens
och AdvocatFiscalens elier tillförordnad
Actors närvaro, för att få rälta förhållandet
utredt. Skulle HofRätten derefter finna,
att målet icke fean på skriftvexlingen eller
den skedde undersökningen afgöra?», bör UnderDomaren
stämmas, att personligen inställa
sig till svaromål inför HofRätten,
för att vidare ransakning undergå. Sedan
så är iagttaget och Parterne å ömse sidor
fått begagna all möjlig bevisningsrätt, öfverlemnas
handlingarne till AdvocatFiscalsÄmbetet,
hvilket meddelar slutpåstående
eller utlåtande, hvarefter alltsammans öfversändes
vill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som har att inom föreskrifven tid
infordra klagandens yttrande, hvilket jemte
berörde handlingar sedermera fillställes den
tilltalade, som eger att, äfven inom förelagd
tid, förklara sig öfver hvad så val
AdvocatFiscalsÄmbetet, som klaganden mot
honom yrkat. Anser åter HofRätten eller
JustitieeCancelleren klagandens anmälan emot
Dommen icke vara af den egenskap, att
den sistnämnde derföre kan åläggas ansvar,
i fall nämnde anmälan beledsagas med bevis
eller bevisning erbjudes, är honom obetaget
att deröfver anföra den klagan hos
Kongk Majit, hvartill han kan finna sig
befogad. Ett lika stadgande eller rättegångsordning
galler äfven för de fel, sorn
LagUttkottets Betdnkanden. 711
kunna anmälas motRevisionsSecreteraresamt
Ledamöter uti Allmänna MagszinsDirectionen,
Kongl. Majrts och Rikets HofRätter
samt Coliegier , jemte Kongl. Majtts Befallningshafvande,
endast med den förändring,
att uti dessa fall utöfvar Kongl. Majit,
enem sin Högste Domstol, den rätt, som
HofRät'en förut är tillagd i afseende på
UnderDamare|och åligger detJustitiaeCancel*
leren eller Justitieombudsmannen att talan
härutinnan sjelfva utföra. Blifvande Justitia?-  Cancelleren Kongl. Maj:t, men dess Högste
D omstol och Riksens Ständers justitieombudsman
de sistnämnde ansvarige, om något
underlåtes, som på deras Ämbeten ankomma
kan. Utom den skadeersättning,
som klaganden kan blifva tillerkänd, bör
han tillgodo njuta målsegande andelen i alla
de böter, som ådömus; äfvensom ersättning
af den tilltalade för hafde kostnader,, efter
afgifvande räkning,3’
”Ej skall det vara någon enskild Part
tillåtet, att tilltala någon UnderDomare,
RevisionsSecreterare, Kongl. Majrt Befallningshafvande
eller Ledamot uti Allmänna
MagazinsDirectionen, Kongl. Maj:ts och
Rikets HofRätter samt Coliegier för fel eller
brost i Ämbetet, i annan ordning än nu
föreskrifven är. Med åtal emot Kongl.
Maj:ts Högste Domstols Ledamöter, förfares
på sått särskildt stadgadt är,”
712 LagUtskottets Betänkandett.
/
Inom Hedervärda BondeStändet.
Af Ri!c:sdag*Fullm§gtigen Anders Danielson,
som anmärkt, att om en klagande
Part skulle vara obet3j;et, att hos hogsta
dömande Irstantien få befogenheten af sin
klagan profvad, gagnade det honom föga,
i fall denna klagan likväl mäste ogillas för
brist på skal och bevis, hvilka utan laga
rättegång ej stå att anskaffa, och utan hvilka
den ho: s'a dömande Ingtautien ej kan
mera uträtta än dt-n lägsta. * Anders Danielsson
asi<er der'öre denna svårighet ej
annorlunda konra afhjelpa*, än att Domstol
arn- så väl i de hogsta som lägsta instantierne
göra sig lili en allman regel, att
bifalla hvarje åtal, som söfees, emedan de
aldrig kunna veta om icke de största skäl
till åtal verkligen finnas, då den minsta
bevis ii g kunnat före åtal framläggas; uti
hvilken anmärkning flere af BondeStåndets
Ledamöter sig förenat.
Detta allt tillika med hvad emot Herrar
Bagges och Huldbergs yttranden samt
den förres förslag blifvit hos Väilofl. BorgareSiåndet,
af flere dess Ledamöter, erinradt,
har Lagöukottet i öfvervägande tagit;
Ctsk ottet kan icke frångå den öfvertygelse,
attén obegränsad frihet för hvar man ,
att genom uttagande stämning befordra Domaren
till ansvar i och för dess Ämbetsutöfring,
icke kan stå tillsammans med DomareÄmbetets
värdighet, enär denna frihet
Lag UtskottctsBtttinktinAtn. 713
säkerligen skulle missbrukas tierban, att
Domarens tid upptnges af rättegångar med
enskilde Parter och Brottslingar, oftast utan
befogenhet anstälde, och utan att Domaren
hos hvarje klagande funne utväg till den
upprättelse, som på ett obefogadt åsal borde
följa. Dylika missbruk hafva otvifvelagligt
foranledt stadgandet uti 40 puncten
af Kongl Förklaringen den <25 Mattii 1807 j
att ingen enskild Part må vara tillåtet, att
taga stämning å någon Domare för att tilltala
honom för fel eller brott i Ämbetet;
och då berörde Kongl. Fö; k läring tillika
anvisar dpn s m förmenar sig vara af
Domaren i Ämbetet oförrättad, att anmäla
sia klagan, antingen hos HolRätten,
hvarunder Domaren lyder, eller hos
JusiitiffiCanceileren, hvilka äro pligtige att
dervid lemna laglig åtgärd och förhjelpa
den klagande till upprättelse, samt utvägen
särskildt är honom öppen , att vända
sig till Riksens Ständers Justitieombudsman,
som eger tillräcklig magt att upptaga
enskilde Parters klagomål mot Domare och
meddela det biträde, sorn till sådan talans
utförande sökes och kan vara af nöden; så
kan Utskottet icke snnat finna, än att all
tillständig frihet sålunda är klagande Parten
förvarad; och då den pröfning, hvilken
HofRätten eller JustitiseCancelleren tillkommer
, huruvida en emot Domare anmäld
klagan är af den egenskap, att Domaren b >r
ställas under tilltal, egentligen afser att
urskilja om den öfverklagade Ämbetsfelag
-
714 Lagutskottets Betdnkanden.
tigbeten är af den beskaffenhet, att om »len
bevises, ansvar derå bör följa, men icke
förutsätter att alla de skäl och bevis, hvilka
till klagomålets bestyrkande åberopas,
skola vid dess anmälande ovillkorligen vara
ait tillgå, hvaraf följer, att en klagan
icke bor kunna ogillas i brist af sådane bevis,
som kunna vara af den beskaffenhet,
att de först undeT en formlig rättegång kunna
åstadkommas; så torde hvad Anders Danielsson
i detta afseende anmärkt, af sig sjelf
förfalla. , »
Herr Btgge bar i anlodning af Utskottets
yttrande i Betänkandet, att det icke
är någon Part betaget, hvars klagan blifvit
till utförande af Actor öfverlemnad, att
sjelf följa målet och jemte Actor afgifva
slutpåstående, anmärkt, att då en sådan rättighet
icke genom någon Lag blifvit den
enskildte Parten lermiad, eller Herr Bagge
har sig bekant, att någon fått begagna en
sådan förmån, det vore nödvändigt, att
Parters så beskaffade rättighet blefve genom
allmän Föifattning kungjord. Utskottet kan
icke inse behofvet af något särskildt stadgande
i detta afseende, enär det instämmer
med allmän Lagprincip, att hvarje anklagare
år berättigad leda i bevis sin angifvelse
och denna rättighet icke eller är betagen
uti mål, sorn af Publik Actor utföras;
hvarförutan , efter hvad Utskottet har sig
bekart, uti Actioner emot så väl Domare
sorn andre Ämbetsmän, den enskilde Partén,
Lag UtskottetsBctHnkatidett. yiy
ten, hvars angifvelse grundlagt åtalet, alltid
lemnäs tillfälle, att bada begagna ali tillgänglig
bevisning och för egen del afgifva
påståenden om ansvar och ersättning. Herr
Bagges förslag, att målsegande andelen i
Böter, sorn Domare åd -mas, matte den enskildte
Barren tillerkännas, finner Utskottet
så mycket mindre anledning att tillstyrka,
som denne, i händelse han genom Domarens
förvållande blifvit försatt i lidande,
alltid b5r tilläggas ersättning både derföre
och för hafde kostnader; och då i öfrigt
den ordning vid behandlingen af klagomål
emot Domare, som med den af Herr Bagge
föresiagne Redaction af 4o:de puocten uti
Kongl, förklaringen dtn 23 Murbi >7
åsyltas, tibom eu följd af samma förklaring
vanligen af så val HofRätterne som JustiiiaeCanceileren
och Justitieombudsmannen iagttages;
så finner Utskottet någre ytterligare
föreskrifter härutinnan icke erfordras.
Då Utskottet pä nu anf >rde och de uti
Betänkandet i i frigt upptagne grunder, icke
finner anledning ef de gjorde anmärkning
garre, att förändra sitt förra yttrande eller
att tillstyrka ett sådant lag&tadgande, som
Herr Bagge föreslagit; så får med anmälan„
att Betänkandet, enligt ankomne ProtöcollsUsdrag,
blifvit af Högloft, Bidderskapet och
Adeln samt Högv. PresteStsndet bifallit.
Utskottet vördsamligen öfverlemna detsamma
till ytterligare pröfning. Stockholm dea
17 Julii 1825.
Lagutskottet! Betänkande». 46
716 LagUtskottets Betänkandeti>
‘N:o 132.
f Ankom d. 29 Julii 1823*
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N.o
78, i fy äga örn Utmätte Fastigheters
försäljande endast i uppslag.
Sedan Utskottet, genom förenämnde den
23 nästlidoe Maji afgifne Betäckande, ansett
sig icke bösa tillstyrka upphäfvande af hvad
Författningarne stadga angående nttiiätt fastighets
försäljande genom tipp- och AblagJ
men deremot på det detta försäljningsrätt
måtte för Allmänheten göras än mera fatt*
ligt, trott sig böra föreslå ett sådant stadgande:
att enär vid UtmätningsAuction å
fastighet, UppslagsSumman , 1 brist af flere
öfverbud blifvit faststäid, AhlagsSumman
bör tilläggas och sammaotagäie Summan derefter
Afslagsvis utropas, tills någon bjuder
Mitt, eller densamma nedgått till det förut
i Uppslag fastståide beloppet; äfvensom
Utskottet ansett, att i <1 et fall, då få val
Gäldenär Som Borgenärer och alls de, hvil»
kas rå*t kan vara i fråga, enhälligt öfverenskomms,
att u'mätt fastighet endast i
Uppslag må försälja», sådant då, utan hinder
af hvad i allmänhet är stadgadt må
vara tillåtet; så har vid föredragning af EU*
tänkandet hos Höglofl. Ridderskapet och
Adelö deremot blifvit anmärkt, af Herr
LtigUtskotttts Bctänkandtn. 717
Hjerta, Gustaf: att han, som till alja delar
förenade sig med Herr Arvidssons, hos
Utskottet, gjorde Reservation, icke kan annat
än finna underligt att man fortfar med
Auctionssättet i Upp- och Afslag, hvilket,
då Allmänheten ännu icke sedan 174U hun*
nit dermed blifva rätt bekant, blott lärer
tjena att förvilla, samt att Auctionssättet
endast genom Uppslag synes vara enklare
och medföra samma ändamål. Herr Ehrenborg,
Casper, har yttrat, att af skälen för
och emot ifrågavarande försäljningssätt,
han val lika med Lagutskottet finner de
förre öfvervägande; men då Utskottet i de
härom nu gåilande stadganden föreslagit
åt-kiliige efter Herr Ehrenborgs tanka väl
beräknade modificationer, har Herr Ehrenborg
trott sig böra hemställa, om icke en
föreskrift i sammanhang dermed vore nödig
för det fall att elne eller flere bjudare på
en gång ropa Mitt; i hvilket afseende Föreslås,
att i sådsmt fall Auciionen dem emelian
borde i Uppslag fortsättas och högsta
budet afgöra köpet; deremot utropet
i Uppslag vid början af Auctionen kunde
aldeles undvikas, och början genast ske
med Utrop i Afslag efter någon viss fastställd
grund, t, ex. att den Summa, som
Utgjorde frenne gånger fastighetens uppskattade
varde, först utropades och småningom
minskades till någon utropade ordet JlJitt*
Herr Grrfve Spens, Garl Guslaf, har med
hufvudtakiigt instämmande uti Herr Ehrenborgs
yttrande, ansett lämpligast, örn, då
?IS Lagutskottets BetHnkandett, ’
Auction i Uppslag alldeles undveks, första
afslagssnmman finge bestämmas af Gäldenären:
att Taxeringsvärdet vore en olämplig
grund, men bättre passande om Gäldenären
finge yttra sig då hans fatt derpå be»
ror, hvaraf någon olägenhet ej ekall kun»
uppstå; och Herr Friherre Cederström, Jacob,
har yttrat den mening, att uppslags Summan
bör bestämmas genom fritt utrop öfver
hvarannan; men att samma förhållande
ej bör vara med AfslagsSumman, på det
sammansättningar må förekommas; samt i
öfrigt lika med Herr Ehrenborg ansett föreskrift
nödig, huru förhållas skall då flere
på en gång ropa Mitt.
Utskottet, som, i följd af Höglofl,
Ridderskapets och Adelns ÅterRemiss å Betänkandet,
nu får besvara desse anmärk»
ningar, anser dem icke föranleda någon ändring
uti hvad Utskottet för bibehållandet
af det stadgade försåljningssättet i Upp. och
Afslag redan yttrat, och för att göra detta
försäljningssått för allmänheten än mera
fattligt, i öfrigt föreslagit; hvarvid så mycket
heldre torde få bero, som de öfriga
3:00 RiksStånden enligt ankomne ProtocollsUtdrag
redan bifallit Betänkandet; men
då vid Upp- och AfslagsAuctioners förrättande
den händelse kan inträffa, att under
utropen i Afslag, 2tne eller flere Bjudare
kunna på en gång säga Mitt, samt något
allmänt stadgande, Utskottet vetterligt, icke
finnes, huru i sådant fall förhållas börj
sa tror Utskottet sig, enär fråga härom
Lagutskottets Betänkaitdenl 719
nu blifvit väckt, böra med antagande af
Herr Ehrenborgs Förslag, samt i enlighet
med hvad nti 4:80 punciea af Kongl, Re*
solutionen, elen 50 April 16891 särskildt blifvit
i afseende på Banco Auctionér stadgadt,
tillstyrka det tillagg uti det af Utskottet
redan föreslagne stadgande: att, ther vid
Fastighets Auction uti Upp- och Afslag
hända skulle, att stine eller flere Bjudare
på en gång ropa Mitt, då bör Auctionen
derefter endast desse Bjudare emellan i Upp*
slag fortsättas, och då blifvande högsta Bu*
det med klubbslag fastställas.
Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsameligen hemställes.
Stockholm den 23 Julii 1833.
N:o 133.
Ankom den 29 Julii 1823»
Riksens”Högloft.' Ständers Lag- saint
Allmänna Besvärs- och EkonoviiUtskotts
Betänkande öfver RiksdagsFullmögtigarne
Carl Henricsson Bergmans
och Pehr Ericssons Memorialer,
angående yrkad frihet till svedjande
å SkatteHemmans egor, samt
begagnande af Mastetråd och Ekar,
Uti särskildte till Hederv. BondeStåndet
ingifne Memorialer hafva RiksdagsFull*
72a
LngUtskott etsBctånkanden.
mägtigarne Carl Henricsson Bergman fran
Gefleborgs Län samt Pehr Ericsson från
Kronobergs Län yrkat, den förre: att då
ibland de lemningar från förflutna tidehvarfa
inskränktare begrepp, som blifvit förvarade
nästan öfverallt i ByggningaBalken af nu
gällande Lag, förbuden emot svedjande,
samt ett fritt begagnande af Masteträd och
Ekar, utgöra enstaka och skadliga stadgan,
den, som utan att det hela ramlar, kunna
undanrödjas, böra de genom utfärdande
Författning upphäfvas. Molionairen, sam
ansett desse förbud afskafFade, genom Kongl,
Förordningen den ax Februarii 1789* niea
åter upplifvade i 1805 års Skogsordning,
har i afseende på inskränkningen uti rättigheten
att svedja, vidare andragit, att den
skall hindra odlingsföretag och stänga ut.
vågarne till erhållande af sommarbete för
kreaturen , samt såmedelst medföra menlig
verkan för Jordbrukaren i de Skogrike Provincerne;
hvaruti RiksdagsFullmägtigen Pehr
Bengtsson från Hallands Län jemväl instämt
j samt den sednare eller Pehr Ericsson:
att 53 §■ uti Kongl. Förordningen om
Skogarne i Riket, den x Augusti 1805, hvarigenom
svedjande å Sandmo samt bergagtig
och stenbunden mark, utom Åker, Äng
och rätte Beteshagar, i allmänhet blifvit
förbudit, måtte upphäfvas, och Skattejordsegare
tilläggas lika frihet till begagnande
af deras utmark, som Frelsehemmans Åboer
är vorden förunnad; heldst berörde stad.
gande skall vara mindre lämpligt i afseende
s LogUtskottets Bttånkanåen. jzi
på en del orter, hvilket förhållande skall
inträffa åtminstone med Sunnerbo Hårad
af Kronobergs Lån, der öppna åkerrymden
äc rings, och utmarken, ehuru till
största delen bestående endast af Sandmo
och stenbunden jord, måste till fyllnad i
åker begagnas och genom svedjande så vidt
möjligt ar, göras bördig; och har RiksdagsFullmägtigen
Eric Broberg från Södermanlands
Län uti detta Memorial instäradt,
samt RiksdagsFullmägtigen Anders Larsson
Från Elfsborgs Län dervid anmärkt, att
Frelsehemmans-egare förr egt rätt, att svedja
å deras egor, mea att nu mera vore sådant
i allmänhet icke tillåtet.
Lag. och Ekonomiutskotten, till hvilkas
gemensamma handläggning desse Memorialer
blifvit remitterade, hafva vid öfvervägande
af hvad deri blifvit anfördt, och
granskning af de i desse ämnen ^utkomne
Författningar, funnit å ena sidan, att Ridderskapet
och Adelns Privilegier tillagt Frelsehemmansegare
fri dispositionsrätt öfver
deras Hemmans In- och Utegor, samt att
genom Kongl. Förordningen den 21 Februcrii
1789» enahanda rättighet blifvit förunnad
KronoSkattehemmansegare, med undantag
af de för Kronans behof tjenlige
Eke* Böke- och Ma^teträd, hvarmed efter
förra Författningar borde fdrfaras, och åter
å den andra, att Kongl. Förordningen om
Skogarne i Riket, den 1 Augusti 1805 uti
55 i allmänhet och utan afseende å Jordens
natur förbudit allt svadjande å Sand
-
723 ' LagUtskottets Betänkande».
nio, samt hergagsig och stenbunden mark,
belägen utom Åker och Äng och råtte beteshagar,
vid derföre i 56 §. stadgad påföljd
af Böter och grödans förlust j men
Utskottens Ledamöter hafva i frågan huruvida
den nu yrkade friheten till svedjande
måtte jordegare medgifvas, varit af
ski 1 jagtiga tankars och som vid anställd
votering ölne Stånd stannat emot Två, så
få Utskotten såsom Aiternativer framställa
de dervid uppkomne särskilde meningar,
Forsta Alternativet♦
Jemte det Utskotten anse sistberörde
stadganden oförenliga med egande rättens
fordringar, och den i öfverensstämmelse
dermed, genom äldre och sednare Författningar
Frälse- och Skattehemmansägare försäkrade
fria Dispositionsrätt öfver sine hemman,
tro Utskotten desamma icke vara stödde
på säkra och välberäknade grunder, ledande
till det åsyftade ändamålet, en förbättrad
Skogshushållning. Den vinnes, efter
Utskottens omdöme, icke genom inskränkning
i egares rätt, att sköta och handhafva
sin Jord på sätt honom ; lämpligast
synes , hvaraf snarare menliga följder uppstå
, enär tvång i detta som andra afseenden,
qväfver omtankan och lagger band på
verksamheten; men då deremot Jordegares
egen fördel uppmanar, att iagttaga en hus
-
Lagutskottet* Betankatiden. 723
hållning, som medför verklig och varagtig
nytta, och en sådan enskild vinning alltid
bast befordrar det allmännas fördel, tro Ut*
skotten, alt ett omtänksamt vårdande och
klokt användande af Skogarne,säkrare skall
vinnas genom åt Jordegare öfverlemnad
fri disposition af deras egendom, och de
missbruk af denna frihet, som någoD gång
kunna ega rum, ett och annat hemman till
skada , äro efter Utskottens omdöme af min»
dre menligt inflytande för det allmänna,
än det förmynderskap Staten tillvällat sig
öfver Jordegare. Utskotten tillstyrka derföre,
att Riksens Ständer måtte hos Kongl,
Majit i underdånighet anhålla, att med upphåfvande
af den i i8o§ års Skogsordning
intagne Artikel, om svedjande i allt hvad
densamma kan låmpa3 å Frelse» och Skattehemmans
egare, de må varda bibehållne
vid den genom Kidderskapets och Adelns
Privilegier samt Kongl. Förordningen dea
21 Februarii 1789 dem förunnade fria dispositionsrätt
öfver deras Hemmans In- och
Utegor, samt Skog och Mark,]
Andra Alternativet.
Utskotten gilla, att Staten icke må tillvälla
sig förmynderskap öfver dea enskilde
Jordegaren; men ett förbud emöt förstörande
företag i den allmänna hushållningen
är helt annat, än föreskrifter om sattet huru
bör hushållas. De sednare voro visser
-
724 LngUtskottets Betänkandctt,
ligen olämplige om de egde rum; men det
förra, eller ett generelt förbud, anse Utskotten,
särdeles i frågor af denna beskaffenhet,
sä mycket heldre tillhöra Lagstiftande
magten att utfärda, sorn samhällets
bestånd, huft/udsaklig^n hvilande på jordens
bibehållna alstringsförmåga, icke kan
förenas meö obegränsad frihet till svedjande,
hvarigenom ej blott Skogen, men sjelfva
jorden afven för efterkommande förstöres.
På desse skål, och då 33 §. i 1805
års SkogsOrdning medgifver all den rättighet
till Skog och Mark, som utan våda
för Landet och det allmänna, skäligen bör
Jordegaren tillkomma , kunna Utskotten icke
tillstyrka bifall till den för Frälse och Skattehemmansegare
yrkade fria dispositionsrätt
öfver deras hemmans In- och Utegor, samt
Skog och Mark, utan anse Utskotten, att
härutinnan bör förblifva vid hvad I805 årJ
SkogsOrdning foreskrifver,
Beträffande åter den ifrågastähde rättigheten
till begagnande af de pä Skattehemmansegor
växande Masteträd och Ekar,
så enär I805 års SkogsOrdning icke annorlunda
inskränkt Skattemåns disposition öfver
Master och Spiror eller så kallade Storverksträd,
ån att de ej må fällas utan föregången
hembjudning till Kongl. Maj;t och
Kronan, sorn efter öfverenskommelse med
Jordegaren bör erlägga betalning för träden,
om de för Kronans behof åstundas, och
Jordegaren i annat fall får använda dem för
egen räkning, derest de till full mognad
Lagutskottett Bttånkanden, 725
kommit' så och då bibehållandet af denna
Kronan, vid upplåtandet af dess Jord till
Skatte, fötbehållne och genom aldre och
nyare Forfattningar förvarade rättighet, är
af särdeles vigt för Kronans Skeppsbyggerier3
och ett val beräknadt användande af
dessa träd jemväl är af nöden, för att åt
enskilde bereda tillgång på Skeppsvirke,
deraf ett ökadt behof snart borde inträffa i
följd af den utvidgade Communication inom
Landet, som, genom löretagne Canalanläggningar
nu är nära att vinna fullbordan, hafva
Utskotten ansett sig icke böra tillstyrka
underdånig hemställan, om ändring uti hvad
i detta ämne på förberörde sätt är vordet
stadgadt} och vilja Utskotten särskildt meddela
yttranden angående vården och dispositionen
af Ekeskogen, i sammanhang med
de flere Motioner i detta ämne, som till
Utskotten blifvit remitterade; hvilket allt
till Riksens Hö&lofl. Ståcders vidare pröf.
ring vördsamligen hemsiälles; hvarvid Utskotten
slutligen få anmäla, att RiksdagsFullmägtigen
Bergmans Memorial, jemväl
varit till Höglofl. StatsUtskottet remitteradt;
men att bemäldte Utskott, af de skäl bilagde
ProtocollsUtdrag upptager, ansett sig
icke böra uti Utskottens nu afgifna yttrande
deltaga. Stockholm den 23 Julii 1823.
726 Lagö t skott et i Betankmden.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Stånders Statsutskott
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
den % i Junii 1823.
S. D. Genom Utdrag af Protocollet,
hållet hos Riksens Höglofl. Ständers Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott
den 10 sistl. Maji, hade StatsUtr
skottet erhållit del af hvad som hos bemäldte
Utskott förekommit vid gemensam
pröfning af de vid innevarande Riksdag väck»
te frågor, om upphåfvande af f irbudet emot
svedjande å sandmo samt bergagtig och
, stenbunden Mark, äfvensom angående hemmansegares
fria dispositionsrätt öfver Ekar
och Masteträd. Men 6om StatsUtskottet
vid uppläsandet af detta ProtocollsUtdFag,
inhemtade, att frågan, endast i hvad den
angeck nämnde dispositions-rätt, kunde anses
tillhöra detta Utskotts pröfning, hvarom
åter, efter FrotocollsUtdragets föranledande,
särskildt utlåtande framdeles komma
att af Ekonomiutskottet meddelas, till följe
af de flere i detta ämne väckte motioner
j så ansåg StatsUtskottet sig, vid sådant
förhållande, nu icke hafva någotfatt.i detta
ämne yttra; utan skulle handlingarne med
förbemäldte Utskott vänligen åter commun!»
ceras. Som ofvan.
Ex Protocollo,
W. Karström»
Vidimeras
Joli, Jac» Kleman.
Lagutskottets Betänhmdén, 727
N:o 134.
_ Ankom d. 7 Augusti 1823.'
Vt leif ande i "anledning af Ät er-remiss
af Utskottets Betänkande N:o 4$»
öfver Herr Grefve Joh. Henning
Gyllenborgs Memorial, innefattande
åtskillige före slagne Lagförändringar
till minskande af kostnader och besvär
för Rättsökande vid Rättegångars
utförande.
Vid föredragning hos Höglofl. Ridder?
skåpet och Adeln af LagUtskottets ifrågavarande
, under den 10 sisth April afgifne,
Betänkande, hafva anmärkningar deremot
blifvit gjorde af Herr Grefve Joh. Henning
Gyllenborg, i anledning hvaraf Betänkandet
blifvit till Utskottet återremitteradt.
Desse anmärkningar h vafva till föremål
att visa, att Utskottet, efter Herr Grefvens
förmenande, så stympadt upptagit Motionens
ämnen och Motiver, att deraf icke kan
hämtas fullständig upplysning, om dess beskaffenhet
och åsyftande. Då Herr Grefven
framställt föremålet ffir dess Motion
vara beredande äf enhets principer vid alla
högre och lägre Ämbets Verkt i förening med
trygghet får rättsökande till bevarande af
Fatalier, och rådrum att hinna få kännedom
om en Dom eller Utslag j innan de voro för*
pligtade att deri söka ändrings att delfåen
-
7^8S 4 LagUtskottets BetHnkanden,
det af Dom ellez Utslag i stallet för /inslag
skulle, genom ett allmänt stadgande ^
blifva tiden ihan hvilken Fatalier borde
beräknas j samt att således då delfåendet bestämmer
Fat alie tiden hos Landshöfdingen och
Hammar Colle ginm, det ock måtte lå bestämma
Fatdlietiden i Under Rätt erne och
HojRätten j hade Herr Grefven förmodat,
att Utskottet skulle derom gjort en framställning,
och de>öfver meddelat ett Motiveradt
yttrande» hvarföre icke samma Fatalie*beräkning
vöre lämplig i Rättsfrågor i
lika Instantier i Administrativ väg, sorn i
den Judiciela eller vid Domstolarne. Herr
Grefven anmärker vidare; att dess Motioner
dels äro i vissa afseenden obesvarade, dela
en annan tydning deiåt gifven, än med ordalydelsen
synes vara förenlig: att Utskottets
hänvisning till ilCap. 1$ Rättegångs*
Balken icke besvaiar yrkandet, att kärande
Part kunde vid UnderDomstol saklöst vara
frånvarande under rättegångens loppj att
Utskottet gått alldeles förbi yrkandet, i afseende
på föreskrifven inställelse vid vitén
i 27 Cap. t och 2 §. RättegångsBalken,
samt icke besvarat Kerr Giefvens hufvudsakliga
y rkande, att delfående men icke anslag
skulle blifva grund för Fat alte beräkningen
till ändrings sökande i HofRätts Dom
och Utslag; men deremot ansett, att Herr
Grefven yrket upphörande af RevisionsSkillingen,
hvarom likväl uti motionen icke bestämdt
blifvit yttradt; och då det syntes
ligga i öppen dag, att man icke kan tvin»
LiigUtskottets Betånkanden, ’ 729
ga en i KammarCollegium vinnande Parl,
att meddela den tappande bevis öfver tiden
då han af Utslaget del fått, skulle det äfven
ligga i 6akens natur, att man icke lagligen
kan fordra en omöjlighet, hvilket uti
Motionen närmare är utveckladt, utan atl
deremot föreskrifvas vinnande Parten åliggandet,
att för sin egen säkerhet meddela
ett sådant bevig, eller en i officiel viig med--  delad påskrift å Utslaget, hvilken dag tappande
Paiten tili Fatalieberåkniug deraf del
erhållit.
Utskottet tror sig i anledning häraf höta
erinra» att ehuru vid anförandet i Betänkandet
af innehållet af Herr Grefve Gyllenborgs
Motion, Utskottet till undvikande
af vidlyftighet icke upptagit alla de af Herr
Grefven för dess yrkanden framställde Motiver,
likväl ej mindre det hufvudsakiiga
syftemål med Motionen, som Herr Grefven
Uti anmärkniogame ytterligare Upprepat,
deruti tydligen blifvit anfördt, än äfven
yrkandet att delfående men icke anslag',-orde
blifva grunden för Fatalieberäkning till
ändrings sökande så väl i UnderRätternes ,
sorn HofRätts Dom och Utslag, blifvit upptaget
och besvaradt, enär Betänkandet tydeligen
innefattar afslag till en sådan förändring
uii den vid UnderDomstolarné nu
gällande Rättegång-Ordning , jemte skälen
dertill, och i afseende på HofRatterne hänvisar
till det särskildta Betänkande Utskottet
afgiiYit, i frågan om RevisionsSkiilingS
"3o LaglJtskottets Betänkandetii
afsksiFande och förändrad »id till missnöjeä
anmälande emot HofRätts Dom.
Utskottet, som medgifver, att Motio»
nen icke innefattar något så bestämdt yrkande,
angående RevisionsSkiilingens upphörande,
som Ueciten till Utskottets Betänkande
Föranleder, ehuru af Herr Grefven»
framställning, att vid Besvärs anförande öf“
Ver HafRätternes Utslag, ej mindre beräkningen
af fatalietid, än de klaganden i öfrigt
åliggande förbindelser borde ställas i
likhet med hvad vid Besvärs anförande öfver
KammarCollegi Utslag är gällande, Utskottet
trott sig kunna härleda en sådan
slutföljd, anser sig dermed af Motionen icke
hafva egt anledning ingå uti pröfning,
huruvida en kärande Part må vid Under»
Domstolarne saklöst vara frånvarande under
Rättegångens lopp, heldst motionen endast
åsyftat befrielse för svarande Parten från inställelse
vid Domstol personligen, eller genom
Fullmägtig, sedan vid lörsta uppropet
stämning jemte skriftligt eller muntligt yttrande,
till besvarande deraf, blifvit afgifven;
och då i sammanhang med hvad Herr
Grefven anfört angående olämpligheten af
nu gällande Fatalietid för missnöjes anmälande
emot HofRåtts Utslag eller Dom, Herr
Grefven endast i förbigående anmärkt, att
till sådane mindre nödige anslag skulle kunna
hånföras, föreskrifterna vid vitén för
svarande Parter, i 27 Cap. 1 och 2 §. §,
RättegångsBaiken, utan att någon ändring
uti
Lagutskottet* Rettinkanden,
73l
uti detta Lagrum blifvit yrkad, har Utskottet
ej eller bordt uti en sådan pröfning
ingå.
I frågan åter om ändring uti den Hagander
öiver KammarCollegii Utslag åliggande
skyldighet» sit vid Besväret foga Bevis
om dagen då de af Utslaget erhållit del,
får Utskottet åberopa dess afgifae Betänkande,
och, sedan Anmärkningarna sålunda
blifvit besvarade, sluteiigen tillkännagifva,
atl Betänkandet, enligt ankomne ProtocoilsUtdtag,
ledan blifvit af de Sine öfrige Respective
RiksStänden bifallit. Stockholm
den 25 julik iö*3-
N:o 135.
Ankom d. 7 Augusti 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
N:o 31, angående yrkad rättighet ,för
Sy sköne harn, samt med hvarannan
på sidan i svågerlag varande personer
, att ingå ågtcnskap, utan att
be höj va söka Konn?: gens tillstånd.
Lagutskottet.1» berörde, under den 14
nasti. April algime Betänkande har blifvit
LagBtskottets Betänkandeti, 47
732 Lagutskottets Betänkandett.
återremittera dt af Höglofl. Riddersfeapet
och Adeln, samt Hög v. PresteStåndet;
och de anmärkningar hvilka dertill föranledt
hafva blifvit framställde*
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
1:0 Al Herr Casper Ehrenborg, som
roed fästad uppmärksamhet på Herr Arvid
Ribbings i denna fråga hos Utskottet
yttrade skiljagtiga mening, ansett såsom
hinder för antagandet af den föreslagna
förändringen af 3 §♦ 2 Cap. GiftermålsBalken
, att denna §. står i oskiljagtigt sammanhang
roed stadganden i CriminalLagen
och äfven med CivilLagen och Rättegångsordningen.
I förra afseendet har Herr
Ehrenborg anfört, det i MissgärningsBalken
bestämde drygare ansvar för Lägersmål
emelian Syskonebarn, som äfven borde
upphäfvas; att förhållandet är enahanda
med de högre Böter för hor, eller af
husbonde med Tjenstehjon som är hans
Syskonebarn; och i sednare afseendet att
då 1 §. 13 Cap. RättegångsBalken, angående
jäf emot Domare, stadgar, att Domaren
år jäfvig, om han är med endera
parten i den skyldskap eller svågerskap,
deri ågtenskap ej byggas må, hvarunder
ock dess Syskonebarn i skyldskap förstås,
detta Lagrum jemväl fordrade en ändring;
att 7 §. 17 Cap. samma Balk, rörande jäf
emot vittnen borde undergå samma ändring
, äfvensom 6 Cap. JordaBalken , samt
1748 års Kongl. Förordning, om KronoRusthåll,
sorn utsträcker Bördesråtten till
Lagutskottets Bctinkanden.
Syskonebarn ; torde fordra en härefter lämpad
jemkning , dä de ostridigt ega sin grund
i samma familleförhåIlande, som föranledt
stadgandet i 3 2 Cap. GiftermålsBalken;
och har Herr Ehrenborg yttrat den öfvertygelse,
att enar under ett beit sekel man
varit nödsakad söka Konungens tillstånd till
Giftermål emellan Syskonebarn, det nu icke
kan vara af vigt, att genom en partiel
Lagåndring söka förebygga den i förberörde
fall hittills brukliga och icke öfverIdagade
omgången, för den tid af j eller
10 år, inom hvilken den Allmänna Lagförändringen
förmodas kunna tiilvägabringas.
2:0 Af Herr Lars Herman Gyllenkaal,
sorn förenat sig med Herr Ehrenborgs
yttrande och tillagt, att den lösen
som betalas för alla Resolutioner, angående
giftermål emellan Syskonebarn, ar såsom
Lön anslagen åt en del af Tjenstemännen
inom JustitiaeRevisions Expeditionen, hvilka
ej hafva någon motsvarande inkomst
att påräkna; och cin denna löneinkomst,
nu skulle beröfvas dem, miste man ovilkorligen
vara betänkt på någon ersättning
för hvad de sålunda förlora; att denna lösen
hittills uppgått till iooo R:ar Banco
årligen, sorn fördelad pa någre få personer,*
icke blir obetydlig, och icke bör eiler kan
utan motsvarande indemnisation försvinna.
3:0 Af Herr August von Hartmansdorff,
sorn andragit, att det ursprungliga
samband sorn förenar menniskor, eller Slågtskapen
bör af Lagen njuta skydd; att La
-
J34 LagUtskottets Betänkandet!,
gen också varit så noggrann att iagttag*
desse fordringar, så val i anseende till jäf,
som andra inbördes förhållanden emellan
Slägtingar; att skäl icke linnes att förringa
styrkan eller omfattningen af det ursprungliga
sambandet genom en större frihet till
ingående af de föreningar emellan olika
kön, hvilka tycket knyter; att om Syskönebarn
obehindradt skulle få äkta hvarandra,
borde de hållas lika fremmande för
hvarandra, mill obeslågtade personer för
öfrigt, men att ett sådant aflågsnande af
famillernes medlemmar, strider mot sakens
natur, och kan icke vara nyttig för samhället,
då Slägtingar af olika kön inom
denna grad, ofta behöfva tillita hvarandras
hjelp eller bistånd, och under närvarande
omständigheter opåtalt kunna göra det;
och då det hittills varit tillåtet för Syslconebarn,
att med Konungens nådiga tillstånd
ingå äktenskap, så finnes icke svårt hinder
deremot, som påkallar ifrågavarande
Lagförändring; men att det just år behof*
vet att i sådane fall söka Konungens lof,
gom ålägger Syskonebarn, att i de förtroligare
förhållanden Slägtskapen dem emellan
alstra, uppföra sig så, att de blifva den
Kongl, tillåtelsen vårdiga och kunna hop.
pas dess erhållande; hvarföre Herr von
Hartmansdorff afstyrkt upphäfvandet af en
stadga, som på en gång vidmagthåller slägt,
skapsförbindelsen och akyddar sedligheten,
utan att hindra äktenskaps ingående.
LagUtskottets Betdnkatidett, ygg
Hos Hågv, PresteStändet.
i:o Af Herr Professoren Doctor Thym
selius, sorn uppå de skäl, hvilka innefatta3
uti Herr Arviel Ribbings, vid Utskottets Betänkande
fogade, särskildte yttrande, anser
Utskottet icke hafva bort tillstyrka giftermål
emellan Syskonebarn, heldst de omvägar
och kostnaderä som blifvit antagne såsom
motiver för detta tillstyrkande, kunna
undvikas genom det stadgande, att Syskonebarn
inom allmogen och de fattigare Folkclasserne,
hvilka vilja äktenskap med hvarandra
bygga, må, genom vederbörande Prästerskap
, insända deras till Kongl. Majit
stälde underdåniga ansökningar till DomCjpitlen,
hvilka derefter skulle desamma
till Kongl. Majit i underdånighet insända,
på sått som redan inom Hernösands Stift
skall vara öfligt; hvarmed flere Stånds Ledamöter
sig förenat.
3:0 Af Herr Prosten Linderoth, som
anmärkt, att tillåtelse för Syskonebarn, att,
utan Konungens tillstånd, Giftermål ingå,
ägtenskap skulle medföra en betydlig minskning
uti Kongl. Jusrjti$RevisioesExpedition8
inkomster af Expeditionslösen, och hvilken
minskning till äfventyrs i framtiden skulle
fordra nya Statsanslag.
3:0 Af Herr Prosten Ostberg, som
ensett det skäl för Utskottets' tillstyrkande,
som hemlats af de ägtenskapssökandes Besvär
och kostnader , icke vara gällande, dels
73^ LagUtskoteets fietänknutlen.
derföre att giftermål emellan Syskonebarn
af ringare Folkclassen sällan ingås, dels ock
att de merendels grundas på ceconomisk©
considerationer, hvarigenom de inom SlagteD
vilja behålla någon från förfådren lemnåd
fastighet ödslad , eller ock genom ökad
förmögenhet å ömse sidor, öka dess vigt
och anseende.
4',o Af Herr Prosten Forssander, sons
förenat sig med Herr Professoren Doctor
Thyselius, att Syskonebarn utom Konungens
tillstånd icke må ingå ägtecskap med hvarandra;
men deremot ej funnit skäl tillstyr,
ka befrielse från lösen för Kongl. Majz.ts.
nådiga Resolutioner, heldst Sökande af allmogen
njuta den förmån tillgodo, att från
ChartgeSigillataa afgiften vid dylika ansökningar
vara förskonade.
I anledning af desse särskilda anmärkningar,
har Utskottet åter till pröfning företagit
frågan om befrielse för Syskonebarn,
att vid tilltänkt äktenskap dertill söka Konungens
tillstånd, och får Utskottet dervid
yttra den öfvertygelse, att den framståld©
vådan för sedligheten, i händelse detta hin»
der för sådane äktenskap undanröjes, icke
är att befara. Möjligheten att med hvarandra
ingå giftermål, blefve derefter för
Syskonebarn ej närmare, än den förut varit,
ty allmänheten är vand dervid, att tillstånd
till ågtenskap i dessa fall aldrig nekas
af Konungen, äfven om lagrande mellankommit.
Syskonebarns förhållande till
hvarandra är dessutom icke af den be«kaf
-
Lagutskottet! BttånkanAeit. 737
fenhet, att sedlighetens bibehållande fordrar
i afseende på dem särskildte försigtighetsmått-
Deras slägtskap ger ingen anledning
till en ständigare sammanvaro, och
Syskonebain äro, åtminstone hvad den arbetande
classen angår, icke i annat förhållande
till hvarandra, än sins emellan aldeles
obeslågtade personer. I öfiigt tror
Utskottet, att någon menlig följd vid Slågtets
fortplantning, icke i allmänhet kan
anses uppkomma genom Giftermål emellan
Syskonebaru, om än en och annan särskild
händelse skulle kunna gifva anledning till
denna förmodan. På dessa skäl, och di
Utskottet icke kan föreställa sig, attén Lagförändring,
om den i öfrigt anses nödig,
bör afslås för det att Tjenstemåns Löneinkomster
derigenom kunna minskas, anser
Utskottet sig böra förblifva vid sin uti Betänkandet
yttrade mening, att giftermål
emellan Syskonebarn bör, utan att Konungen
gifver lof dertill, vara tillåtet5 äfvensom
Utskottet icke kan finna att antagandet
af hvad Utskottet sålunda föreslagit kan
medföra någon rubbning i hvad Lagen angående
jåf och börd stadgar.
Hvad åter angår Herr Ehrenborgs framställning,
att det i 58 Cap, MissgerningsBalken
bestämde drygare ansvar för Lagersmal
med Syskonebarn; äfvensom de stadgade
högre Böierne för hor, och för Lägersmål
emellan husbonde och Tjenstehjon, som äc
hans Syskonebarn, borde i händelse af bifall
till den nu föreslagne Lagförändringen,
738
Lflg Vt shott ets B ctåti/tondcn.
försvinna; så emedan en sidan Lagföränöring
synes vasa påkallad af det ombytte
förhållande hvari Syskonebarn hädanefter
skulle komma att befinna sig till hvarandra,
och af det mildare lynne i StraffLaga
rne, som upplysningen medfört, föreslår
Utskottet att 58 Cap, M issgerniogsBslken
må erhålla följande förändrade Redaction,
"Lägrar man sitt Syskanehsrn eller then
som förr egt hans eller hennes Syskonebarn
till ägta, eller eljest håfdat häfver, Böta
som för LönskaLäge,’’ Hvarigenom det hö.
gre ansvaret för hor och för Lägersmål
emellan Husbonde och tjenstehjon, som år
hans Syskonebarn, äfven af sig sjelf försvinner.
Härmed öfverlämnäs denna fråga ytterligare
vördsamligen till Riksens Högloft.
Ständers pröfning, med bifogande af Etne
Ledamöters särskilda meningar, och med
den endast upplysningsvis meddelde uppgift,
att den af Utskottet nu föreslagne Lag*
förändring, blifvit vid 1809 års Riksdag af
Riksens Höglofl. Ständer beslutad , samt af
Högsta Domstolens och StatsRådets samtlige
Ledamöter, med undantag af en enda,
tillstyrkt, ehuru i brist på Kongl. Majita
Sanction, frågan om Lagföräodringen dervid
afstanna!. Stockholm den 25 Julii 1823.
LagUtskottets Bettlnknnden,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Stånders Lagutskott
den 23 Julli 1823.
S, O. Til! justering upplästes Utlåtandet,
i anledning af återremiss af Utskottets
Betänkande N:o 51, angående rottig,
het för Syskonebarn, att ingå äktenskap
Utan att dertill söka Konungens tillstånd.
Härvid anmärkte Herr Borgmästaren
Cederborg, att han ansåg någon åodring af
58 C p MissgerningsBalken icke böra ega
rum, heldst detta Lagrum står val tillsamman
med Syskoaebarns rätt, att med
hvarannan ingå äglenskap, utan att dertill
begära Kongl. Maj:ts tillstånd,
Herr Häradshöfdingen Bibbing afgaf
följande skriftliga reservation:
”Jag har redan en gång anfördt de
skäl hvarföre jag icke kunnat instämma i
LagUtskottets Betänkande , att Syskonebarn
skola, lika sorn oskvlde, ega rätt ingå äktenskap,
utan att begära särskildt tillstånd.
Utskottet har nu ytterligare gjort samma
framställning, och jag skulle icke för andra
gången sätta mig deremot, om ej Utskottet
ån mera i samma rigtning utsträckt
si:t Betänkande, att upphäfva det 8tadgade
straflet för begången okyskhet emellan Syskontbarn,
hvartill likväl ingen väckt motion;
och då Utskottet jemväl upplyst huru Kongl.
Ma;:is Högsta Domstol och StatsRåd redan
j8io tillstyrkt silka Lagförändringar, ehuru
Kongl. Majus Sanction derå brustit, tor*
740 Lagutskottets Betänkande»•
de skälen hvarföre denna Sanction uteblef
äfven förtjena uppmärksamhet, de inhemtas
bäst af Kongl, Majlis eget yttrande i
ämnet.”
”Hans Kongl. Maj:t täcktes i nåder sig
yttra, att då Lagstiftaren forbudit giftermål
i vissa fall af skyldskap, hade, utan tvifvel
dess afsigt dermed förnämligast varit den,
att genom en sålunda underhållen eller beredd
allmän opinion, om dessa ägtenskaps
otillåtlighet, förekomma den osedlighet oell
de oordningar hvartill ett närmare och förtroligare
umgänge emellan personer af bäg.
ge könen kilade, utan detta band, gifva anledning.
I Sverige likasom i andra Protestantiska
Land hade ägtenskapsförbuden tid
efter annan blifvit inskränkte och deras
fordna stränghet mildrad, då samhällets nytta
det fordrat och tidehvarfvets upplysning
det tillåtit. Men de eftergifne Lagarnes
allmänna grund hade dock alltid dervid
sorgfälligt blifvit bevarade. Sålunda hada
allmänna Lagen af år I754 anledning
att ägtenskap emellan Syskonebarn kunde
tiilåtas, men fäst dervid det vilkor, att
Konungen skulle gifva lof dertill, samt bibehållit
en skiljnad i bestrafFningarne för
Lägersmål emellan Syskonebarn med den
angelägne omsorgen, att vårda åldriga tänkesätt,
sorn befrämjade sedligheten hos de
unga personer, hvilka i många familier,
särdeles ibland allmogen, lefde med Syskons
förtrolighet tillsammans. Då Lagens
stadgande i denna delen icke medfört nå*
LngUtskotttts Betarikaniitn. 741
gra olägenheter, som kunde jemföras med
{öljderna af den minsta rubbning i ett sådant
allmänt moralist tänkesätt 5 då ibland
dessa följder ej blott borde räknas det
verkliga sedefördärvet, utan äfven det tvång,
som för Syskonebarns sammanlefnad ofelbart
skulle uppkomma, om de ansågos lika
som oskylde, och de hinder som, i följd
deraf, anständigheten och misstroendet ofta
skulle lägga för Slägtingars välgörenhet
emot bröders eller systrars behöfvande barn;
då den omständigheten, att speciela tillstånd
till ägtenskap vanligen icke vägrades
Syskonbarn, ej kunde medföra samma verkan
på allmänna opinionen, sorn en högtidlig
Lagförändring, hvilken gjorde ägtenskap
emellan desse Slägtingar lika ovilkorligen
lofliga och strafFet för osedlighet dem
emellan lika lindrigt, som om ingen skyldskap
dem förbunde; då dylika tillåtelser
icke kunde sökas utan att de sökande företedde
Bevis, om deras ordentliga uppförande,
vid hvilka förhållande sedligheten ännu
mera, genom denna anstalt, befästades, och
då en gällande Lag, afpassad efter ett Folks
oförändrade husliga relationer och verkande
på dess moraliska tänkesätt icke borde,
Utan dertill påkallande högst vigtiga anledningar,
ändras; så fann Hans Kongl. Majit af
dessa och de flere skäl, som Justi'ti$Rådet von
Strokirch anfört, i nåder godt att bifalla
dess underdåniga yttrande, i likhet hvarmed
Hans Kongl. Majit täcktes förordna.’*
”Jag behöfyer ingenting tillägga, viss,
742 Lagutskottets Betänkandett.
att den som vill pröfva och behålla det
goda, skall i dessa tänkesätt icke sakna led*
ning för sitt omdöme; må det blott tillåtas
mig den reflexion, att om man merendels
haft skäl, att vara nöjd med en emellan
Syskons barn sällan bruten anständighet,
skall med Bedrifvande! af Lagens värn
lör denna sedekänsla, lättsinnet snart inkräckta
äfven denna qvarlefva afen fordom
mera allmän renhet i seder, och hvad man
borttog låter sig icke lika lätt återuppbygga.
De som påstått att upph örandet et en
inkomst, eller den af lösen lör Kongl. Maj;ts
Resolutioner i lörberörde ansöknings ärenden
varit egentliga hindret för Lagförändringen,
måste val, af det föregående, finna
sig vederiagde.’1 Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman,
N: o 136.
Ankom d. 7 Augusti 1823.
Betänkande i anledning af väckte frågor
om förändringar uti Brottmåls
Lagstiftningen.
Rörande detta ämne hafva följmde Me.
morialer blifvit till LagUtskottets handläggning
remitterade, nemligen;
Lflg Utskottets Bet ån kalldén.
743
Ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln.
j:o Ett Memorial af Herr Friherre
P\ E, Skjöldebrand som Föreslår, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att antingen igenom underhandling
med de Regeringar, som hafva
Deportations ställen eller på hvad säll Kongl.
Magt finner tjenligast och minst kostsamt,
deportation matte tillåtas af alla nu s Fästringarne
befintliga, till lifstids fängelse dömde
Brottslingar och alla, Rom händanefter
för grofva Brott af Rån eller Mord , eller
itererade Stölder dertill blifva dömde' och
tror Herr Friherren den möjliga invändning
häremot, att den till lifstidsfästning redan
en gång dömde Brottslingen icke lagligen
hör kunna ålåggas en ny straffdom, Deportationen
så mycket mindre förtjena afseende,
som utom det, att den till Lifstidsfästning
dömde vsldsverkarén, bör kunna
anses, sorn en från samhället utesluten medborgare,
och att Konung och Ständer böra
ega rätt, att från ett lifstids förvaringsrum,
förflytta honom till ett annat ännu säkrare;
Deportationen icke är en ny straffdom
utan snarare etfc slags nåd eller mildring,
heldst uti Englands och Hollands Deportatiönsplatscr
desse missdådare erhålla pa
nytt friheten att utkomma, arbeta, och om
de vilja förbättra sig, att åser i ett annat
samhälle der deras förre brott äro okände
kunna uppkomma till ett välstånd, sota
744
'/.vigUtskottets Betänkandtii.
inom Svenska Fästningsmurarne skulle blifva
dem omöjligt.
2:0 Af Herr Gripenstedt: som anmärker,
dels den högst skadliga och ofta
vidtagne proceduren , att i ett och samma
fängelse Förvara flere både äldre och nyare
spitsbofvar, dels och de omvägar som tagas
med redan förivundne tjufvar, då uppå deras
uppgifter om å andra otter begångne
Brott de måste forslas till ytterligare rån*
sakningar och derunder finna tillfällen att
komma på flygten, hvarigenom allmänheten
försättes i osäkerhet och oro för sådane
våldsverkares tilltagsenhet’ och då samhällglagarne
måste ega till föremål befrämjande
af allmänt lugn, hemfrid och säkerhet,
har Herr Gripenstedt framstäldt nödvändigheten,
att antingen genom en klok
och säker förbättring afhjelpa det ofullständiga
uti nu gällande BrottmålsLagar, eller
också vidtaga en ny Lagstiftning i de mål
som så helt och hållet röra den allmänna
valford en.
5:0 Ett ytterligare Memorial af Herr
Gripenstedt, hvaruti under anmärkande deraf,
att Domstolarnes Ptotocoller innehålla
ständige exempel, att Brottslingar återkalla
den bekännelse om brottslighet, hvilken de
förut gjordt i vittnens närvaro eiler inför
Anctoriteter, samt, att det afseende som
fästes vid sådan återkallelse ofta bereder
den brottsliges frigifvsnde, ställande under
framtiden, samt insättande på bekännelse,
hvilka åtgärder hafva ett menligt inflytan*
LflgVtskotnts BctHnkttndtn.
745
ile på folkets moralitet, personlig säkerhet
och egande rätt, föreslås.
a~) Att 17 Gap. 57 §. Rätteg.Balken
måtte få följande lydelse: ”Varder någon i
Brottmål bunden till saker med klara skäl
och fulla bevis, ändå, att han ej kan förmås
till bekännelse, ther galle ej hans nekande;
och vare jemväl ogilld återkallelse eiler,
förnekande af bekännelse, Sorn dan tilltalade
gjort inför ojäfvige personer, inför domstol
eller annan Ämbets myndighet, derest
icke den tilltalade med minst halftskåi kan
styrka, att han till bekännelsen blifvit tvungen
eller lockad. Ej må domaren eller Konungens
Befallningshafvande låta någon till
bekännelse pinas och plågas: gör det någon
plikte som saken är till. I grofva Brottmål
må Domaren försöka med svårare fängelse,
a’, få sanningen i ljuset ther bindande
liknelser och omssändigheter äro
emot den, som anklagad är: förfara dock
dermed varsammeiiga.
b) Att enär stadgandet, 17 Cap. 7 §.
RåttegångsBilken, att eget husfolk och enskilde
tjenare, då de i tjensten äro, ej må
vittna utan så är, att groft Brott inom huset
skedt, och andre ej hafva när varit, skall
tillintetgöra möjligheten af bevisningen om
tjufnad, det matte eget husfolk och tjenare,
så väl faos målsegaren som den tilltalade,
tillåtas vittna i tjufnadsmäl, cm de för öfrigt
äro ojäfvige.
CSom bevisningen emot tjufvar och
andre missgerningsman betydligen skall
LngUtskottets Bctänkanden.
svåra; deraf, att vitnen emot Kongl. Brefvet
den 24 April 1754. icke få omtala hvad
emellan fyra ögon förefallit; men den moraliska
skyldigheten måste slå last, a»t man
är p'igtig upplocka brott, oagtadt man emeliau
fyra ögon fått veta det, .sä yrkas
att nämnde Kongl. Bref måtte till all verkan
upphåfvas,
d) Att då bland ordsakerne till tidsutdrägt
med Broltmålsransakningarne äro
Brottslingars falska uppgifter, om brott begångne
på andra orter, dit de af sådan anledning
föras, ffir att Undergå ransakning
till kostnad för Kronan, Domarens gäckande
och Protocollerces fyllande; detta Brott
Sorn Lagen ej omnämner, måtte utan afräkning
på den kroppsplikt, hvartill den
tilltalade för öfrigt vöre förfallen, stralfas
tued spö eller ris, allt efter lögnens beskaffenhet
och längden af dea derigenom
förorsakade transpoiten , hvilken j mte Do.
marearfvodet, der sådant egde rum borde
af den tilltalande ersättas, om han dertill
egde tillgång.
4:0 Af Hery A. W. Peresvetoff Mcyath>som
med anledning af Herr G,ipenstedts
Memorial och åberopande deri af Englands
lagar, anmärkt desse Lagars både otullsään.
dighet och stora felagtighet samt olämpligheter
att den till efterdöme antaga, hvilket
Herr Morath ömständeligen sökt utreda,
och med anförde exempel ådagalägga;
mer deremot instämt uti Herr Friherre
Skölde
-
Lagutskottets Betånkandcni 747
Sköldebrands förslag , angående Lifstidsfångars
Deportation, hvarvid likväl, då politiska
förbrytelser äro, eller icke äro moraliska
Brott allt efter deras särskildta beskaffenhet,
Herr Morath ansett Statens värdighet
fordra, att för sådane brott dömde
personer ej ställas under en fremmande
magta uppsigt, eller förblandas med uppenbara
missdådare och derföre tillstyrkt det
tillägg uti Friherre Sköldebrands motion,
att Deportation ej må sträcka sig till personer
som för politiske eller så kallade Stats»
Brott till äfventyra i lifstidsfäcgelse hålla0.
5:0 Af Herr Wollrath Thelm> som
vid Friherre Sköldebrand® och Herr Gripirstedte
Memorialer tillagdt: att för all
männa
säkerheten icke allenast år nödigt,
att fängelserna bättre inrättas och der förvarade
brottsliogarne classificeras samt att
alla gröfre brottslingar, af hvilka ingen förbättring
kan väntas, blifva skilde från samhället,
ulan ock lika oumgängeligt, att
rättegångssåttet, vid Brottmåls ransakningar
undergår en fullkomlig förändring; hvarföre
Herr Tham föreslagit den förändring
i BrottmålsLagskipningen, att hvarje ransakning
öfver en till arrest skyldig känd
brottsling, ifrån dea stund han fängslad rasta
lies för Domstolen, aldrig må uppskjutas
utan ovilkorligen bör af Domaren innan
ihan reser från stället, genom slutligt Utslag
vara tilländaförd, och Domaren följ
-
Lagutskottets Betänkande». 4g
748 LngUtskottets Betånkanden.
ägteligen ega alla nödige medel, att inkalla
vitnen, att hemta den, som ej genast utan
laga förfall sig på kallelse inställer samt att
anskaffa alla Bevis sorn kunna bidraga till
målets utredande; hvarigenom den brottslige
skulle betagas tillfälle till rymningSförsök,
och att med andra likasinnade befästa
sig i lasten, samt öfverlägga om båsta
sättet att fräckt neka för brottet, samt
den oskyldigt anklagade och häcktade undgå
ett långvarigt fängelse, som ensamt för
den redlige medborgaren är ett svårt straff,
samt skyndsamt kunna erhålla den upprättelse
Lagarne honom tillägga; och har
Herr Tham slutligen ansett det vara högst
nödvändigt, att Konungens Befallningshafvande
berättigas, att genom tjenlig husaga
i ordning hålla illgärningsmån,
6:0 Af Herr Casper Ehrenborgh som
af anförde skål tillstyrkt.
a) Att till underlättandet af bevisningen
i Tjufnadsmål, det måtte tillåtas Måls*
eganden, hos hvilken tjufnaden skedt, eller
hans husfolk, att såvål i det fall som
49 Cap, Missg.B. bestämmer, som i andre
fall, då den för tjufnad tilltalade, år med
halft skål besvärad; men i anseende till
vanfräjd ej kan anförtros Vårjemåls Ed få,
då målseganden eller husfolket förmenar
sig ega kännedom, om förhållandet vid Tjufnaden,
fylla bevisningen med egen Edgång;
på lika sätt, som 24 Cap. 3 och 7 § §.
af Lagförslaget till RättegångsBalken 1 af
-
Lagutskottett Betånkanden,
Seende p" RättegångsOrdningen i tvistemål
Innehåller.
b) Att till förekommande af fångars
onödiga forsling, ej allenast föreskri ten i
io Cap. 21 § R. B. att Missgerningsman,
som föröfvat flera brott, skall för dem aila
dömas der det timat, som grofvast är,
måtte så förändras, att dom får honom öfvergå
vid den S3omstoi der sista ransakningen
hålles, utan ock visst lämpeligt
straffstadgas för den Brottsling eller Arrestant
söm åtsger sig annans Brött eiler,
för att blifva forslad till annan ort, pådik*
tar sig sådane, sorn han icke begått.
c) Att de Böter, sorn för första gången
Stöld ådömas, alltid måtte förvandlas,
icke till Spö, utan till Vatten och Bröd,
eller till arbete och i förening dermed, ej
allenast den oviikoriiga föreskriften om
kroppsstraff för vässa qu3iificerade stölder
förfalla, utan ock den för första gå ogen Stöld
straffade efter någon viss tid till exempel
2:ne års visadt förbåttradt förhållande, åter
inträda i alla medboi gerida rättigheter.
ti) Att den uppenbara kyrkoplikten
må i dess nu varande skick och såsom
straff betragtad , afskaffas, enär af verkställande
magten icke beror, att den sam
ma i sådan egenslcap till verkställighet befordras;
men att deremot en hvar förbrytare,
Sorn efter hittills gällande Lagbestämmelser
skolat undergå uppenbar Kyrkoplikt,
bör, då han ställes på fri fot, infinna
sig hos sin Själasörjare, och dervid sö«
750 Lagutskottet sBctaaknndett.
ka inhemta sådan kunskap i Christenäo*
men, att Pastor på grund deraf, och vid
visad förbättrad vandel kan åter intaga honom
i Församlingens gemenskap, på ett sätt;
ledande icke till skymf utan upprättelse;
och intill dess Delinquenten sådant fullgjördt,
borde han förblifva under en när-;
mare uppsigt af Policen, så att Pass eller
Prest.Bevis icke linge honom lemnäs till
vandring åt annan ort; visitation hos honom
sådan, som 52 Cap. 2 §. Missg.Balk*
föreskrifver, när som heldst vara tillåten
och Husbonde eller Mästare, som honom i
tjenst eller arbete antagit, vara vid visst stadgad
Bot skyldig, att hos KronoBetjeningen
tillkännagifva , om och när samma tjenst
eller arbete medelst flyttning, eller, afyikande
upphörde.
I afseende åter på de deliquenter, sons
efter utståndet kroppsstraff, torsändas till
Fästning, eller annat arbete för lifstid, och
således förblifva under dervarande Presterskap.
* Själavård, borde göra tillfyllest, att
underrättelse om deras Brott och straff
kungöres i de församlingar der Brotten blifvit
bégångne.
e) Att Konungens Befallningshafvande
må ega rättighet, att då arrestanterne i
Länshäckten i ett eller annat afseende visa
vanart eller okynne eller åsidosatta den
derstädes stadgade ordning, låta näpsa dem
med måttelig husaga utan sammanhang med
eller afräkning å den bestraffning hvartill
Lag Utskottets Bttånkanden} 731
He i öfrigt kunna lagligen gjordt sig skyl»
dige.
/) Att en för stöld afstrafFad person
ej ma ega antaga årstjenst hos någon, som
för enahanda eller svårare brott är dömd
eller tilltalad, eller som derföre efter undergången
ransakning, icke derifrån blifvit
tillagd fullkomlig befrielse.
g) Att de, sorn för mord, rån eller
tjufnader hädanefter blifva tili lifstidsfåstning
dömde; måtte, på sätt Herr Friherre
Sköldebrand föreslagit, till annan verldsdel
Deporteras, och ett lika förhållande
ega rum i afseende på alla dem, som hittills
blifvit dertill förpliktade, sä vida de
sjelfva dertill lemna sitt begifvande, eller
ock Kronan antingen kan anvisa dem arbete
i egen Colonie, eller och vid deras
öfverlemnande, till fremmande magt förbehålla
sådane villkor, att de ej få vidkännas
strängare straff än dem blifvit ådömt.
h) Att till ytterligare befordrandet
deraf att utrymmet i Länsfängelserna må
blifva tillräckligt, och fångarne kunna från
hvarandra åtskiljas, alla Böter och vitén,
till hvilkas erläggande de sakfällde sakna
tillgång måge, vid alla de tillfällen då de
de icke, efter nu varande Lagbestämmelse,
i Spöstraff1 förvandlas, och så vidt Fästnings-
Canal- eller Väganläggning, eller annat
för allmän räkning företagit arbete finnas
att tillgå inom det Län; der den sak.
fälde är boende eller vistande, aftjenas
med arbete efter de i Kongl. Förklaringen
7^1 Lagutskottets Bctänkanden,
dee cj Martis 1807 och Kongl. Kungörelsen
den 24 Augusti 1813 i afseende på vissa
slags Böter redan bestämda grunder.
Och har Herr Ehrenborg ansett, afcfc
om och när sådane arbeten, äfven tili befordrande
af liflighet i rörelsen, mera allmänt
blifva att tillgå, skall det derigenom
öppnade tillfallet till sysselsättning för näxingslöse
personer, afven i sin mån bidraga
att minska de dittills så talnka förbrytelseme
mot Egendoms-såkerheten, samt slutligen
hemställt, om icke Bikets Ständer
skulle hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, det LagCommit'éen mätte, genom
förstärkning af Arbetande Ledamöter eller
de nu varande» befrielse från andra tjenste»
göromål, sättas i tillfälle att inom 1824
års slut utgifva förslagen till Missgärningsoch
StrafTBalkarne, samt att Kongl. Maj:t
om desse och de redan utkomne förslagens
allmännare spridande täcktes i nåder foga
sådan anstallt, att de måtte blifva allmänneligen
kände före nä ta Riksmöte, och dea
nya så väl Tvistemåls- sorn BrottmålsLagen
och Bättegåugsordningen, då kunna
Riksens Ständer, till pröfning och antagande
föreläggas.
Härjemte har Lagutskottet fått emottaga
de särskildte yttranden innefattande
anmärkningar vid Herr Friherre Sköldebrands
och Herr Gripenstedt» motioner,
hvilka hos Högloft. Ridderskapet och Adela
blifvit af Herr Friherre Casper Wilhelm
Ehrenborg, Herr Grefve Carl Löfwenhjelm,
Lagutskottet! Bctänkanden. 753
Herr Friherre Magnus Björnstjerna, Hére
Grefve Cari Henric Posse samt Herr Friherre
Carl Hendric Ankarsvärd afgifne, til*
lika med eit anförande af Herr Grefve Claes
Cronstedt, som har till föremål att visa, att
S atens kostnad i afseende på lifstidsfångars
deportation , icke för hvar och en bör
kunna öfverstiga fyra gångor, hvad en sådan
långe årligen kostar i underhill.
7:0 Ett Memorial af Herr Friherre
jk. F, Rehbinder., som icke allenast förenar
sig med Herr Thams yrkande, att Konungens
Befallningshafvande må ega rättighet,
att, med måttlig och efter beskaffenheten
lämpad aga af prygel, hålla oregerlige och
fräcke fångar inom deras skyldiga gräns,
utan äfven önskar att en sådan rättighet
blifvit utsträckt till Domaren, hvilken under
ransakningen får af gröfre Brottslingar
uppbära det mest oförskämda ovett; och
har Herr Ludvig Sjernstam i anledning af
detta Memorial skrjfteligen hos Höglofl.
Ridderskapet och Adela sig yttrat, samt ansett
berörde förslag icke vara antagligt.
8:0 Af Herr C. G, Gyllenheim, som
föreslår:
rz) Att ej någon innan föregången
ransakning, och Dom må håktas, utan för
andra resan qualificerad eller svårare stöld,
jjtdje gången enkel tjufnad, samt för Rån,
Mord eller annan sak som å lif går; dock
att i de fall då Lagen stadgar personlig inställelse
vid hemtnings påföjd, men den anklagade
icke hörsammar kallelsen eller upp^
Lag Utskottess Betäukandcn.
såfcligcn från Rätten sig undanhåller, Dom»
maren eger förordna att en sådan person
må gripaa och italias i tjenligt förvar eller
fängelse.
Att straff, med Sp<5 eller Ris såsom
dödande all hederskänsla och värdighet
hos den brottslige hädanefter ej må användas,
ej eller fängelse vid Vatten och
Bröd bibehållas, såsom icke svarande emot
sitt ändamål, enär vid verkställigheten deraf,
utan Controll eller offentlighet kan gifvas
utrymme, antingen åt underslef eller
omensklighetj och i stället användas de &£
andre Nationer redan antagne Straff Surogater,
såsom Cachot eller mörkt ensligt fängelse
och Correctionshus, samt för gröfre
Missdådare Fästningsarbete, åtminstone så
långe och intill dess utväg kan yppas till
Colonie eller deportationsplats, åt desse
sistnämndeJ att förvandling af EnsaksBöter
och vitén, eller sådan Penningeplikt, som
under lika paralel år hänförd, kunde, efter
anmälan hos domstolen eller undersökning
om bristande tillgångar, fastställas till
arbete efter Markegingspris vid Kyrkog
Publique Byggnader, Vägrödjning, Strömrensning,
eller andra dylika allmänna företag
i Socken eller Häradet, och förvandling
af alla andre Böter från en till och med 60
daler bestämmas i mörkt häkte, efter lika
beräkningsgrund, som med fängelse vid vatten
och Bröd* Böter från 60 till 80 Daler,
äfvensom Urbotabrott, der Lagen ej utsatt
högre kroppsplikt än 10 par Spö eller 8
Lagutskottets fieiånkanilen. 755
pär Tiis umgällas med ett halft års Corre«
cuoasarbete, och så vidare i lika proportion,
elter hvilket förhållande fästningstiden skulle
i motsvarighet af det förut stadgade kropps,
straffet för gröfre Brottslingar, jämväl okas;
hvarvid det vöre högst magtpåiiggande, att
de straffskyldige både å Correctionshus och
Fästningar hållas till jämn sysslosättning och
undfå en fjerdedel eller en femtedel af arbetsförtjensten
för att lämnas dem till undsättning
då de lösgifvas; i hvilket afseende
inrättande af Klädes- och BuldansFabriquer
anses vara lämpligast, eller, der lägenheten
ej sådant medgifver, af Skräddare- och
Skomakare-verkstäder, samt handsmidjor för
tillverkande af sådane persedlar som kunna
begagnas för Arméens beklädnad och
Flottornes behof.
c) Att ej mindre Kyrkoplikt ån Stockstraff
för alltid må upphöra och inställas,
heldst den brottslige, på sådant sätt bränmark
t, snarare dermed kommer till förhärdelse
ån till förbättring samt deremot i de
händelser der »ådane Botoffer äro påbjudne,
förbrytaren vid vite åläggas att inom 14
dagar efter beslutet dermed infinna sig hos
Pastor i Församlingen till tjenlig förmanings
erhållande, och deröfver emottaga hans Bevis,
samt endast då den brottslige försändes
till fästningsarbete tillkånnagifvande derom
ske frän predikstolen.
d~) Att genom Författning särskildt
ansvar stadgas för den tilltalade, som med
fräckhet och uppenbart gäckeri af Lagen,
755 Lagutskottets Betänkandett.
digtar lögner till Domarens förvillande och
onödig utdrägt med ransakningen , gom förolämpar
med ord eller gerning Domaren,
verkställande magten, eller vaktbetjent, och
gom, uti fängelse eller under strafftiden
uppviglar andra till oskick, laglöshet och
oordning eller sjelf dermed varder befunnen;
för hvilka öfverträdelser, der ej lifsstraff
är i fråga, Prygelstraff bäst torde
kunna tillämpas, i likhet med Kongl. Circulairet
den 26 November 1812, dock aldrig
utan vederbörlig undersökning och
laga kraftvunnit beslut, samt ej annorlunda
än offentligen inom Fänge eller Correctionsgården
sättas i fullbordan ; hvaremot det
borde vara Domaren ålagdt, att enär talande
skäl för någon första gängen anklagad,
genom dennes upprigtighet och synbare
ånger sig företedde, anmäla och föreslå bos
ÖfverRätfcen, som tillkomme Leuterationsrått,
minskning i det af Lagen utstakade
straff; äfvensom att, då någon på arbetshus
insatt person visade mårkelig förbättring,
och hans välkände anhörige, eller
vederhäftig man inginge borgen för hans
goda uppförande på visse år, Commendanten,
likasom hittills skedt skulle ega göra
underdånig hemställan hos Kongl. Majit,
att den ådömde Correctionstiden måtte af
nåd förkortas.
Ldvarjemte Herr Gyllenbeim hemståldt
om icke Lagutskottet, som med dess nu
varande Ledamöter icke möjeligen kunde
LagUtskottets Betånlnndtn.
medhinna grankningen af det redan utkomne
förslaget till CiviiLagen, mätte i sådant
af-eende iörstärkas med en Deputation, som
kunde fortfara äfven efter Riksdagen, och
så ltnge eller intill dess samma göromål
vore fulländadt, och dels om icke, sedan
lagverket i Norrige nu skall vara under
omarbetning, begge Rikenas vederbörande
Committerade kunde genom HofCancelleren
eller Regeringen till sine allmänna åsigter
och Resultater med hvarannan sältas i inbördes
beröring och meddelande, för att,
så vidt lämpligen ske kan, befrämja enhet
och öfverensstämmelse emellan a:ne Brodrafolk.
Från Hög-v, PresteStåndct.
g:o Af Herr Prosten Doctor Frykstedt,
som med fästad uppmärksamhet på
möjligheten af en tidigare förbättring hos en
brottsling än just då han är dömd, utstått
sitt straff och skall undgå kyrkoplikt, föreslår
, att den som bitr befunnen med
snatteri eller med stöld första gången icke,
utan i händelse han enständigt nekar till
gärningen, skulle dragas in för rätta, 8amt
utsättas för all den skymf och nesa detta
behandlingssätt medförer, hvilken i ångrens
och botfärdighetens ställe, som varit första
känslan vid brottets npptäckt, ingifver
vildhet och förbistring i sinuet och derjem
-
75Ö LigUtskottets Betånhdndetté
det förtviflade besiat att medelst nekande
till gärningen, söka värja sig, mot den hårda
medfart, ett ögonblicks svaghet att icke
emotstå frestelsen, ådragit honom; att den ,
som första gången, merendels i ungdomsåren
förråder denna vanart, om hans brott
då anmäles för KyrkoRådet, der ingen fick
vara tillstädes utom Målsegaren, skulle der
lätt kunna förmås till bekännelse, och att
en alfvarlig föreställning af Ordföranden, om
den gudomliga lagens bud i samvetet och
uppenbarelsen, skulle göra det intryck pä
den brottslige, att han fattade det fasta beslut
att aldrig mera begå gerningen ; dock
vore det endast i den händelse den brottslige
frivilligt bekände, och vöre hugad,
att genast återställa egaren det han tagit;
som han skulle slippa med en afbön på
Stället, och med skyldigheten att medelst då
utstakadt arbete, om han icke annorlunda
förmådde, godtgöra egaren hvad han af det
stulna förskingrat; hvaröfver Protocoll skulle
föras uti en särskild Bok och i händelse
den brottslige andra gången begick samma
gärning, meddelas Domaren eller Kronoåklagaren,
för att bevisa hans andra gången
föröfvade stöld.
lo:o Aj Herr Prosten Hagler g, sorn
yrkat, att Författningarne rörande uppenbar
Kyrkoplikts verkställande, må erhålla mera
bestämdhet, ån de nu ega, och således
varda föreskrifvet, dels huruvida vederbörande
Presterskap bör behörigen undervisa
brottslingar innan de undergå uppenbar kyr?
Lagutskottets Bttinkanden. 759
koplikt» hvilket i Kyrkohandboken valpa»
bjudes, men likväl ej står att förena med
Kongl. Brefvet den 24 September 1817,
som stadgar, att uppskof i verkställandet
af ådömd Kyrkoplikt icke får ega rum för
bristande Christendomskunskap, dels på
hvad sätt K/rkoplikten skall verkställas,
huruvida brottslingen bör stå, sitta eller
knäböja å pliktpallen, derom Författningarna
ej eller skola lemna bestämd underrättelse.
11:0 Af Herr Prosten Almgren, sorn
tillstyrker dels, att Domstolarne borde lemna
vederbörande FånghusPredikant underrättelse
när någon arrestant blifvit dömd
att undergå uppenbar Kyrkoplikt, derefter
bemälde Predikant skulle under loppet af
fatalietideD , dageiigen anställa religiösa sam»
tal med brottslingen och om hans sinnesförfattning
meddela bevis till den Prest,
som sedermera komme att verkställa Kyrkoplikten,
och hvilken ytterligare, samt
med hämtad anledning af nämnde bevis,
kort, men ömt och kraftigt borde förmana
brottslingen innan han inställes i Kyrkan
för att undergå Kyrkoplikten; dels att föreslagen
förändring borde ske uti det i Kyrkohandboken
intagne formulair för Kyrkopliktens
meddelande, samt att brottslingen,
om han med nej besvarade den till honom
af Presten framstälde fråga, borde undergå
det i Författningarne stadgade straff och
derefter ytterligare undervisas och varnasj
niea att han, om han vidare, andra och
760 Lagutskottets Betänkanden.
tredje gången svarade nej borde behandlas^
såsom en affälling från den heliga Gudaläran
, på sått KyrkoCrdningen i Cap. 2 §.
stadgar.
12:0 Af Herr Biskopen Doctor Alm.
qvistj hvilken af anförde skål tillstyrkt,
att Kyrkopbkten, så vidt åen består uti
brottslingens framställande till sin egen
skam och andras varnagel inför Församlingen
(derest denna tillökning i det redan
undergångna straffet annu aktas nödig) må
genast och första söndagen, efter bestrsffniogen
verkställas; men att deremot den
andra delen af Kyrkopbkten, som är ett
benificium, nemligen intagandet i Församlingen
och tillåtelsen, att annamma nattvarden
ej bör ega rum, förr ån vederbörande
Prestman funnit brottslingen ega den
upplysning och Christiina sinnesförfattning,
som för en verkelig Christen år nödvändig*,
och uti detta yttrande hafva flere af
Bögv. PresteSiåndets Ledamöter inssåmt;
äfvensom Herr Comministern Flodin förklarat
sig icke finna formulairet för offentlig
Kyrkoplikt passande för enskildt skrift
och aflösning, det åter Herr Prosten Anjou
förmenat, under medgifvande likväl att ändringar,
hvar till omständigheterna kunde
föranleda borde iaktegas.
Frän Vållofl. BorgareStåndet.
T2:0 Af Herr B. Santesson > som föreslår
att VitesBöter af dea arbetsföre må
Lag UtskottetsBetänkande». 761
försonas med arbete; och den orkeslöäe, och
utan all tillgång varande, hos hvilken Staten
synes hafva förlorat sin rått, att något
utbekomma, icke beläggas med neslige och
pinlige straff, hvilka både förstöra hans öfriga
lilla kraft, och synas oforenlige med
den mensklighet, som utmärker hyfsade
nationer.
Trän Hederv. BondcStändet.
14:0 Åf RiksdagsFulImägtigen Carl
Henriksson Bergman från Gefleborgs Län,
som efter framställande af behofvet, att
straffen för stölder skärpas, yrkar opphäfvande
af Spå- och Ris straffen såsom icke
afskräckande, af Wattin- och Brödstraffet,
såsom hälsan förstörande, och onaturligt,
af Pennin ge Böter hvilka icke skola Con igera
hvarken de- förmögne ej eiler dem,
sorn inge penningar ega, till hvilken chss
de egenteligen så kallade tjufvarne höra,
af fängelse utan arbete, som icke anses för
något straff, samt af uppenbara Kyrkoplikt
ten j hvilken såsom en Schavott i Gudahus
ej borde få rum; samt föreslår i stället
ä) att om skilnad i ansvaret för snatteri
och stöld skall bibehållas åtminstone
snatteri andra resan må anses för stöld, samt
högsta beloppet af vårdet för skafferi tio
daler Siifvermynt rättas efter förändrade
myntvärdet till vissa lod Silfver, af denan
-
762 Lagutskottets Btt'dnkanåtnl
het Controllen fordrar b): att straffet för
snatteri blefve Ett års arbete vid allmänt
Arbetshus, c') För första Resan stöld Stockstraff
och arbete vid Kronans häkte under
loppet af ett år. d) Att om snatteri vare
förofvadt med inbrott, ansvaret bör ökas
med Stockstraff och för inbrottsstöld med
skampåle e') för andra resan stöld, den
brottslige straffas med skampåle och g års
arbete i Kronans häkte, sa^it för 4:de resan
med skampåle och FästningsArbete för all
sin tid^ y) att för allt snatteri och tjufnad,
den brottslige tillika bör undergå hemlig
skrift, och om tillgång finnes, det snattade
eller stulna eller dess värde fullt återställas,
samt g) att straffen för hus och nidiDgs
stölder samt andre Tjufcader af svårare
beskaffenhet borde ökas med arbete i
halsjern på längre eller kortare tid.
15:0 Af RiksdagsFullmägtigen från
Wartofta och Frökinda Härader Anders.
son j som yrkat, att 5 §. uti 4.0 Cap, och
8 §• 4» Cap. MissgerningsBalken uti 1734
års Lag måtte efter sin ordalydelse återvinna
fullkomlig laga kraft: samt i följd
deraf, den del af Kongl. Förordningen den
so Januarii 1779, som mildrar, och ändrar
de uti nämnde §. §. stadgade straff varda
upphäfven; att till befordrandet af skyndsam
ransakning och Dom öfver en Tjuf, det må
anses innefatta nog Bevis, då ett trovärdigt
vittne edeligen intygar den tilltalades Brott,
och detta vitnes uppgifter öfverensstämma
med
LxgUtskottetf RetänkattdeH, 764
sned Målsegandens, eller ock andra anledningar
öka vittnets på Ed afgifne Berättelse
j ett tiar Tjuf vid gripandet erkannec
Brottet i vederbörandes närvaro, han sedermera
ej må ega, att inför Domaren sådan
bekännelse återkalla, utan bör på den
redan gjorde bekännelsen fällas till ansvar,
om den af öfrige omständigheter styrkes.
16:0 Af RikedagsFuilmägtigen Nil.S
Hakansson från Kronobergs Lån , som föreelsgit:
att Kong!. Förklaringen den 2o:de
Januarii 1779, * afseende på 4O Cap. 2 §.
Missg.Bilk. måtte upphafvas, så, att vid
sistnämnde Lagrum oförändradt förblifver;
att 10 Cap. ax §. Råtteg.Balkea ändras, så
att Tjuf, så 6nart han å ett ställe år ont,
Brottet öfvertygad, bör genast dömas och
strsffag utan afseende derå, om han Uppgifver
sig hafva Stölder a andra örter föröfva!,
samt att för (tredje resan Stöld, riste
Mom. s ö ef 40 Cap. Missg.Balk. måtte
tillämpas; hvarjemte Nils Håkansson anmärkt,
alt de lindrige Böter ef endast 6
Iltdr 52 sk. hvilka åläggas dem , som handla
varor af misstänkte och okände personer,
mer än ofta gifvit anledning till Tjuf vara
och deras anhängares befrielse från straff.
17:0 Af KiksdagsFullmägtigen Nih
Pehrsson fran Malmöhus Län, som förslagit
de stadganden, att den, som stjäl andra
gången skall utöfver det straff Lagen
för sådana brott bestämmer, arbeta, uti nä
-
Lagutskottet t Betänk/indin, 49
Lagutskottets Betånkanden.
gon Kronans Fästning eller annat häkte,
minst 3 år; att den som stjäl g:dje resan
bör, om det stulnas värde uppgår till 8
Rjdr 16 sk. Banco, utan afseeode på kön,
varda hängd; men om värdet understiger
detta belopp, dömas till arbete uti något
kronans häkte får lifstiden; hvarjemte Nils
Perhsson instämt uti den af Nils Håkansson,
från Kronobergs Län, fareslagne ändring
Uti lo Cap. a t §• Rätteg.Balken.
18:0 Af RiksdagsFulImågiigarne Péhr
Andersson > Olof Larssosi j Eric Larsson ,
Eric Broberg och G. Gustafsson frän Södermanland,
hvilka yrkat, att Spöstraff helt
och hållet måtte afskaffas, heldst erfarenheten
visat, att sällan någon deraf förbättras,
samt ingen vili antaga den i sin tjenst,
som lidit detta resliga straff; att den, som
första gången begår inbrottsstöld således borde
få bota med penningar och Kyrkoplikt,
eller i brist af Böter på viss tid arbeta på
Kronans häkte, och den, som dermed e|
rättas eller 6in lefnad förbättrar från samhället
få skiljas, att han icke på något sått
kan återkomma, för hvilket ändamål Rikets
Ständer borde bos Kongl. Maj:t anhålla,
att genom underhandling med de regeringar,
som hafva Deportationsställen eller på
hvad annat sätt Kongl, Majit tjenligast och
minst kostsamt finner, afskaffa alla i Fästningarne
f >r lifstid dömde grofva Brottslingar,
och således sådane, som för rån
och andre grofve Brott blifvit till döded
dömde och benådade, samt dem, som hädan
-
LagVtshottets Bttånkanden, '63
efter hega andra resan inbrottsstöld, Rån
eller Mord, hvilken kostnad förmenas icke
blifve drygare än den Riket nu måst vidkännas
till fångarnes underhall och bevakning.
19:0 Af RiksdagsFulImägtiVen från
Götheborgs och Bohus Län C. F. Berg,
Som af arförde skäl föreslagit den ändring
liti allmänna Lagen, att Lifsarbete på Fästning
må följa på §:dje resan föröfvad Stöld,
heidst en så långt kommen förbrytare icke
aflägger sin vanart, och det kan vara detsamma,
att uppskjuta lifstidsfängelset till
den fjerde Stölden , som att hänföra det till
den ötde, I2:te eller eo:de; men då Kronans
Fästningar med antagande af denna
Lagförändring, skulle uppfyllas^ med Tjuf.
var af hvilkas tvungna arbete deras under»
1 ållskostnad icke kunde ersättas, och det
för Kronan skulle blifva ännu mera betungande,
att för dem anlägga en fristad eller
deportations• anstalt, så föreslås, att alla
Brottslingar, aom äro Borgeligt döde måtte,
likasom i andra Stater stundom skedt, bortläninas,
till de Nationer, som vilja begagna
dem till arbete i sine Collonier, eller
annorstädes , då det icke skulle fela att skepp
alla år från Rikets hamnar skulle afhemta
aådane, utan någon kostnad för Landet,
20:0 Af RiksdagsFullmågtigen /bider!
Pålson, från Jönkopings Län, sorn i allo förenat
sig med Nils Håkansson från Kronobergs
Län, med tillägg, att antalet a£ de vålds
-
7§S LagVtskottits Eetnnkändm. '
verkarej som nu hota icke allenast egande
rätten, utan äfven personliga säkerheten,
skulle betydligen förminskas, om all permittering
från Värfvade Regementen finge
upphöra.
a 1:0 RiksdagsFullmägtige Jonas Håkansson
och Nils Nilsson från C-almare Län,
hvilka ansett nu gällande straffbestämmelse
för Stöld, icke befordra ändamålet; att
skärpning i straffen är nödvändig, samt att
frihetens förlustår enda medlet, att så vidt
möjligt är förekomma detta Brott; äfven
som de anmärkt olämpligheten deraf, attén
för stöld saker ansedd person, som ej eger
någon tillgång, uppå egna, diktade berättelser,
att hafva föröfva! lika brott å andra
Orter, förvisas från den ena Domstolen till
den andra och derunder ej endast förordsakar
Staten onödiga kostnader, utan och
ofta banar sig väg till flyckt och undviker
allt straff.
a£>:o RiksdagsFullmägtigen 'Jacob
Ericsson från örebro Län, har ansett frihetens
förlust vara den påföljd, sorn Brottslingen
mest fruktar, och att denna borda
ega rum för andra resan stöld ; men att sdan
snstallt afven bör vidtagas, som kau
verka till den brottsliges förbättring; hvartill
vål fordras betydliga anslag till inrättande
af etforderiiga Correctionshus; dock
förmodar Jacob Ericsson hvarje medborgare
vara benägen, att för detta nyttiga an^
damål lemna det bidrag han förmår.
33:0 RifodagsFullmägtigen Eric Pers*
LngVtskottits BetånlmdtH. £67
son från Norra Helsingland, har anmärkt
olämpligheten af Johan Anderssons, från
Skaraborgs Län, förslag, att en tilltalad Tjuf
må på ett vittnes, med Målseganden* uppgift
öfverensstämmande utsaga till saken bindas,
samt yrkat, att 29 och 53 §. §., 17 Cap.
Råtteg.Balken må bibehållas och efterlefvas;
dermed RiksdagsFullmågtigarne J.Longberg
och Nils Månsson från Malmöhus
Län sig förenat.
24:0 RiksdagsFullmågtigarne Anders
Joachimsson, Anders Andersson * A. F.
Pehrsson, Anders Nilsson, Lars Lidman,
Måns Danielsson, Jöns Isacsson, Olof Carlsson
och Olof Olofsson ifrån Östergöthland,
hvilka jemte det de förenat sig med de
Ledamöter inom Ståndet hvilka yrkat skärpning
i ansvaret för stöld, tillika anmärkt,
att ehuru ådel afsigten är med det i Wadstena
inrättade Arbets- och Correctionshus,
att återföra de fallne till dygdige och nyttige
medlemmar i samhället; 6a synes likväl
detta ändamål vara förfelat, genom deras
blandning med sådane ihärdige och il*
listige hofvar, som möjligen aldrig kunna
förbättras, och derigenom att sjelfva inrättningen
och locajen icke är af sådan beskaffenhet,
att rymmande kan förekommas;
i anseende hvartill föreslås, att de i Wadstena
varande arbetsfångar hvilka begått
stöld eller andra nesliga brott, måtte förås
till någon af Rikets Fästningar, der de säkrare
kunna vårdas, samt att sådane, som
försökt att rymma |från detta Correctiona
-
LiigUt skot tets BetänkandeM.
hus, genast efter ertappandet äfven matte
sfi iras till Fästning.
25:0 RiksdagsFuUmägtigen Carl Bergman
har hemstäldt, om icke, då en tjut i
2:ne vittnens närvaro frivilligen erkänner
Brot<et; sådant erkännande borde ttll hans
fällande gälla, likasom bekännelsen ii för
rätta, utan att afseende må göras på en
sådan Brottslings uppgift, att hafva med
lockande eller trugande , blifvit till bekännelse
tvungen.
26:0 RiksdagsFuUmägtigen Carl Svensson
från Jönköpings Lån, har anmärkt den
olägenhet, som tillskyndats landet genom
de talrika permi terade Krigsmän och Sjöfolk,
som under 6 å 8 månaders tjenstledighet
vid de värfvade Begementerne i Ri»
kets Södra Provinser, under tiden tigga,
preija och Stjäla; och har Carl Svensson
förment med visshet kunna antagas, att de
TjufoadsBrott, som årligen ske, förfifvas två
tredjedelar af desse folkclasser och deras
anhang; dermed Pehr Ericsson från Kronoborgs
Län sig förenat, hvaremot Nils Månsson
från Malmöhus Län med flere Ståndets
Ledamöter, ansett permitteringen af Kronans
manskap vara för landet mera nyttig
än skadelig; och har ändteligen.
27:0 RiksdagsFullmägtigen Petter
Pehrsson, från Calmare Län, under åberopande
at Kongl. Brefvet den 2 Martii 1748
och Kongl, förordningen den 29 Jnlii 13*2,
angående Domares åliggande att utforska
förhållandet med de Brott, tilltalade upp
-
Lagutskottets Betankandcn769
gifva sig hafva begått å andra orter innan
de till ransakning derföre försändas, föreslagit,
att domaren i alla de fall, som 1748
års Kongl. Bref upptager må ega , att afsluta
T)ufnadsmål utan förfrågan hosÖfverDomaren
eller förvisning till andre Domstolar; dock
att, på det denna utsträckte rättighet ej
måtte missbrukas» alla sådana Utslag borde
till OiverRäitens pröfning hemställas.
Ehuru ofvanupptagne Motioner, och
yttranden innefatta till en del motsatte åsigter
och förslag har dock Lagutskottet ansett
sig böra deröfver, i ett sammanhang,
meddela Utlåtande, heldst de afse, ett och
samma hufvudföremål: förändringar och
rättelser0 u i de nu gällande Criminallagar,
i afseende dels på de deruti upptagne strafFbestämmelsers
skärpande eller mildrande
dels och rättegångssättet och formerna för
bevisningen uti Brottmål, häktade personers
behandling inom fångelserne, jemte flere
dermed gemenskap egande frågor.
Vid öfvervägande af desse vigtige och
granlaga ämnen, h r väl Utskottet å ena
sidan bordt lemna all uppmärksamhet, åt
en lika allmän sorn grundad klagan, öfver
den under sednast förflulne tidrymd tilltagande
mängd och grofhet af brott särdeles
mot egendomsrätten: ett förhållande,
som i förening med fängelsernas nu varande
beskaffenhet högt påkallar Lagstiftande
magtens åtgärder till förändring och förbättring,
af så väl desse sednare, som och sjelfva
BrottmålsLagen; men och å andra aidan,
7 7o
LagViskouetsBctiuktinden.
insett vsgten oell nödvändigheten deraf, att
(leena förändring sorn bor tiilvägabringas
med hänseende till närvarande tidehvarfs
och släktes charecter och samhäUsförhållan*
den, må sträcka sig till det hels a? BrottmålsLagen,
och ej blott till vissa mindre
delar deraf, på det enhet i grundsatserna
för Lagstiftningen och ett organiskt samband
emellan alla dess särskilde stadgandea
må s8gtt8gas och vårdas.
Huru olika de orssker än kunna anses
och vara, hvilka vållat den öfverklagade
mångden och grofhetea af Brott, torda
de dock igenfinnas uti sednare tiders
ceconomiska förhållanden och beskaffenheten
af Landets PoliceLagar; men förnämligast
uti bristen på tjenliga uppfostringsanstalter
för den lägre och fattigare classen
af medborgare, uti sjelfva strafflagens egna
»atur, och beskaffenheten af de allmänna
fängelserna. Utom de af menniskans yttra
förhållanden verkade retelse!' till Lagarnes
öfverträdande, gifvas ock andie uti hennes
inre väsende, i hennes begär och sinlighet,
hvilka eD sorgfällig uppfostran bör motarbeta»
pä det samhällsordningen må kunna
påräkna sitt stöd, ej blott af LagenS
obevekliga stränghet, utan ock af medborgarens
egna tänkesätt. Den nu gällande
ÖtraffLsgen har, såsom en värd Ledamot
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln ganska
rigtigt anmärkt ''sjelf- alstrat nya Brott1’\
emedan straffen,dä de bränmärkt förbrytaren
'med en outplånlig vanära, och hos honom
Lagutskottets EttånkanAen. 771
tiodal all känsla af heder jemväl aflägsnat
möjligheten af haas återföranda till sans
och laglydnad. Lika angeläget det är, att
uti BrottmålsLagstiftningen lemna behörigt
afseende åt känslan och värdet af ett obefläckadt
namn, lika obestridligt lärer få
anses, att för den, som blifvit beröfvad e»
gen och andras agtning inga Lagar och inga
straff äro tillräckligo, att från brott afhålla.
— Uti fängelserna hafva fångar sammanhopats,
utan afseende på deras större
eller mindre brottslighet, emedan det trånga
utrymmet ej medgifvit deras classification;
och den elakhet, som utmärkt grofva
och förhärdade Brottslingar, har smittat
äfven dem, hvilka ditkommit med ett mera
oförderfvadt sinne, så att, hvad i början
utgjordt föremål för deras skräck ock afsky,
omsider blifvit vana och behof.
Utskottet, som med denna framställning
sökt antyda behofvet af en Reform
uti BrottmålsLagstiftningen och af en förbättrad
fångvård, kan icke föreställa sig,
att ett verksamt medel, mot det öfverklagads
onda, Står att vinna uti skärpningen af
de nu gållande straffbestämmelser. Dessas
beskaffenhet och följder, har Utskottet här
ofvanföre sökt visa; och Lagskipningens Historia
vittnar, att stadgade dödsstraff för
Tjufnader, långt ifrån att dem i allmänhet
förekomma, fastmera blifvit orsaker till
än gröfre förbrytelser, emedan StraffLagens
egen grymhet liksom meddelat sig åt brotten
j i följd hvaraf Utskottet anser sig ega
Lagutskottets Betänkanden.
fulla skål, att den föreslagne skärpningen
afstyrka. Nu hafva vål i motsatt hänseende
åtskilige Motionairer, med yrkadt afsksfFande
af Spöstraffet för Tjufnadsbrott i
allmänhet och af ilen ofFentliga Kyrkoplikteo
, i stället föreslagit användandet af fängelsestraff,
aibete å fästning och tuckthus
m. m. 5 men ehuru Utskottet delar enahande
öfvertygelse med Motionairerne, om otjen.
ligheten af, så väl SpöstrafFet som den uppenbara
Kyrkoplikten, vid hvilken sednare såsom
urartad från dess ursprungliga form,
opinionen äfven fåstat begreppet af straff:
måste det likväl finnas betänkligt, att förändra
eller upphäfva de nu varande straff*
bestämmelser, utan visshet att andre tjenlige
å ändamålet motsvarande kunna i stället
stadgas och användas, emedan, om än
tid och omständigheter gjordt för Utskottet
möjligt, att utarbeta förslag till slika
strafFbestämmelser i enlighet med de af
flere Motionairer yttrade åsigter, användandet
deraf måst möta betydlige svårigheter
U'i fängelsernas och de allmänna Arbets»
och Tukthusens nu varande beskaffenhet,
såsom troligen icke medgifvande tillämpningen
af en i uppgifna hån6eendet förändrad
StraffLag; och då det för öfrigt torde
böra öfvervägas, att en brådstörtad öfvergång
från ett till ett annat Straffäystem»
innan allmänna tänkesättet hunnit att deröfver
sig yttra, ofelbart skulle leda till
vådliga följder för samhälletj så kan Ut
-
Logi]t skottets Betånknnåen, 773
skottet icke eller tillstyrka bifall till de
uti förenämnde afseenden gjorde fftrjlag.
Etter framställningen af dessa allmänna
å^igter, går Utskottet, att meddela yttrande
öfver åtskillige MotionaireiS särskilde
förslag, de der icke kunna arnes af berörde
framställning besvarade.
Fi'>r sådant ändamål åligger det Utskottet,
att yttra sig angående rättsenligheten
af det (ramstglde förslaget, att brottslingar,
hvilka för itererade stölder eller
andra grofva brott redan blifvit eller framdeles
blifva till lif-.tidsfä tuicg dömde, må
varda till annan verldsdel deporterade I
förra fallet, eller hvad dem angår, som redan
dels till någon del undergått det strsff
dem blifvit ådömdt, dels ock genom laga
kraft vunnet beslut fatt detta straff besiämdt,
anser Utskottet det icke vara med rättvisa
fÖrenligt, att, utan deras medgifvande, vidtaga
någon förändring uti den stadgade be.
strafFningen. Beträffande åter dera, som
hädanefter begå Brott, för hvilka Lagen
Utsatt strafF, af Fästningsarbete på lifstid;
så emedan det ostridigt är Statens rätt, att
ifrån samhället utesluta dem, hvilka genom
grofva eller förnyade Brott, stört allmän
frid och säkerhet, och såmedelst förverkat
förmånen att tillgodo njuta samhällets fördelar,
och denna Statens rätt, icke vid alla
tillfällen kan stadna vid, att dem ifrån samhällets
område utskjuta, eller landsförvisa,
utan det stundom är nödigt, att lörskafFa
samhället tillräcklig säkerhet, att den för
-
774 Lagutskottets Betänkandett.
sfeutne icke vidare återkomma, tillstyrker
Utskottet r:o Riksens Höglofl. Ständer öfverlemnande
till Kongl. Majit, att hädanefter
med någon Christan Magt öfverenskomma,
huru med möjligaste säkerhet och
fördel för det allmänna ofvannåmnde brottslingar
må till densamma såsom arbetsfångar
för lifstiden öfverlämnäs.
2:0 Vidare anser Utskottet sig böra
på det sätt tillstyrka antagandet af Herr
Ehrenborgs förslag, om Vitens och Böters
förvandlande i arbete, att i alla de fall,
der Brott, efter nu gällande Lagar fean genom
vites eller penningeböter iörsonas , och
den plikifälde saknar tillgång, de samma
må med arbete för allmän eller enskild
räkning aftjenas, på satt och efter de grunder
Kongl. Förklaringen den 25 Martii 1807
och Kongl. Förordningen den 24 Augusti
1815 utstaka.
3:0 I frågan huruvida den, som blifvit
för stöld straffad bör få antaga tjenst
hos en annan parson, som undergått bestraffning
för enahanda c Iler ån gröfre Brott,
får Utskottet till följe af skedd votering,
framställa följande alternativer:
Det förra: Då det förslagne stadgandet
dels förutsätter, att en brottsling ej kan
bättra sig och dels leder till inskränkning
i den naturliga rättigheten, att använda sin
arbetskraft, der en hvar för sig tjenligast
finner, och således från denna synpunct be.
traktadt, skulls utgöra en ökad strafTpå»
Lag UtskottctsBetänkandin.
följd, utöfver hvad Lagen stadgar, ian Ut.
skottet till förslaget icke tillstyrka bifall.
Det andra: Enar föremålet, för all Lag
bör vara att skydda eiler förbättra, och för
det förra uppstår större binder, genom flere
vanartade personers sammansättning, samt,
det sednare åtminstone icke lärer vinnas för
den tjenare, som sjelf böjd för otrohet, i
sin husbonde deraf eger ett efterdöme; så
vågar Utskottet, ledt af de vådliga följder
erfarenheten i detta afseende ådagalagdt, tillstyrka
ett stadgande, att en lagförd och
straffad Tjuf ej måtte få antaga tjenst hos
en sådan eller gröfre brottsling.
4:0 I afseende på de förslag, som blifvit
gjorde med afsigt, att åt Domaren och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppdraga,
att cxtrajudicialiter bestraffa uppstudsige
och vanartige brottslingar, är Utskottet af
den öfvertygelse, att fångar måste liba med
andre medlemmar i samhället vara underkastade
Disiplin och följagtligen äfven ansvar,
då den brytes, för att afhålla? från
den måogd förbrytelser de kunna företaga
sig, i medvetandet deraf, att det straff hvartill
de enligt Lag gjordt sig skyldige, icka
kan af deras ostyriga förhållande försvåras,
och detta bestraffningssätt, bör äfven efter
Utskottets tanka ega rum, på det att det
svårare fängelse må kunna undvikas, som
annars ofta vore nödigt, för att hålla en
ostyrig fånge i ordning; men dä klagan öfver
en så beskaffad bestraffning ej kan ega
tum, förr an den redan undergått straffet!
LngVt skottets Betänkanden.
måste missbruken med denna bestraffnings*
rått i möjligaste måtto forekommas, och
således hvarken VaktBetjeningen, på egit
bevåg, få utölva denna bestraffningsrätt,
elier densamma få användas i enrum.
Utskottet föreslår således, att i öfverensstämmelse
med det af ÖfverStå thålJareÅmbetet,
den iOctober 180},med Kongl.
Maj:ts tillstånd utfärdade Reglemente för
Smedjegårdshäcktet samt Kongl. CirculaireBrefven
den 12 Februarii igog och den
22 Februarii t&2i. måtte genom allmänt
gillande Lag stadgas:
”Att då för Brott häcktad p?rson, i
fängelse inför Domstol eller Kongl. Maj:tS
Befallningshafvande visar uppstudsighet och
af varningar ej låter sig rätta, må han af
Domstolen, Konungens Befallningshafvande,
Cornmendanten, eller i fall ej någon af
dessa Auctoriteter år på stallet att tillgå,
af närmaste KronoBetjcnt förklaras skyldig
till lämplig husaga; hvilket beslut genast
må gå i verkställighet; dock böra dervid
alltid tvenne ojäfvige personer vara såsom
vittnen till st ides ock kommer den, som
bestraffningen ådömt eller verkställa låtit,
att stå i ansvar, om densamma i oträngdt
mål blifvit tillämpad, eller med onödig stränghet
Verkställd.”
Någon annan bestraffning än den Sorn
enligt nu gållandeLag kan till impas för dem,
Som påtaga sig andras eller diktade Brott, anser
Utskottet sig icke böra tillstyrka ; och en
ytterligare stränghet i detta laii skulle icke
LngUtskotttts Betänkandtn, 777
Stå att förena dermed, att en brottsling,
sorn under ransakning rymmer lemnäs utan
straff för detta försök, att undgå lag*
lig påföljd; 5:0 hvaremot Utskottet finnér
hvarken, mot billighet eller nu gällande
Författningar stridande, att den kostnad
som tillskyndas Staten, genom fångars forslande
från en till annan ort, i följd af deras
oSanna uppgifter, böra af dem ersättas,
och vid bristande, tillgång förvandlas till
arbete» efter de grunder sorn hår förut
blifvit åberopade, i händelse icke medelös
brottsling thy förutan är dömd till tvångsarbete
för lifstiden, då fråga om ersättningens
förvandling, af sig sjelf förfaller; och
tillstyrker Utskottet således, att allmän
Författning härom måtte utfårdas.
Angående rättegångs- och bevisnigssättet
i Brottmål, hafva åtskilige motioner
blifvit gjorde, hvilka hufvudsakligen
åsyfta; att tillvägabringa skyndsamhet vid
Brottmåls afgörande; och ehuru detta visserligen
är af högsta vigt, kan likväl Utskottet
icke gilla, de af en del Motionafrer
föreslagne utvägar till ändamålets vinnande*
Så och vid betraktande af H irads*
Rätternes nu varande organisation och ntl
gällande RättegångsFormer, anser Utskottet
Herr Thams förslag, att en Brottmålsransakning
bör å ett Ting och innan Domaren
lemnar Tingstället, afslutas, icke
verkställbar. Aflägse boende vittnens inkallande,
anskaffande af Bevis, om deras
fräjd, infordrande af handlingar från andra
7?8 LtgUt skot tets BetHnknnden,
Domstolar, och den anklagades motbevisning,
sorn alitid måste lemnäs öppen och
fri, fordra ofta flere veckors uppskof; och
ett åläggande för Domaren att intill målets
slut vid Tingstället qvarstanna skulle,
utan nytta, endast öka dröjsmålet med
andra årender, och inom andre Härader i
Dotnsagan befordra det uppskof med rånsakningar,
sotn man genom detta stadgan*
de söker undvika.
Ått skyndsamhet beredes på bekostnad
af bevisningens fullständighet, elier enligt
en del Motionairers förslag, att bevisning
i Brottmål må anses fulländad geom
ett vittnes intyg: at med ändring af 7
och 34 §. §. i 17 Gap. Rätteg.Balken densamma,
när den anklagade år med halft
skål besvärad, må kunna fyllas med intygande
af Måiseganden eller hans Tjenstehjon,
och att med upphäfvartde af Kongl.
Brefvet, den. 24 Augusti 1754, vittnen böra
omtala hvad för dem vid samtal emellan
4 ögon blifvit yppadt, finnér Utskottet
desto mindre skal att tillstyrka, sorn
den grundsats måste gälia, att al! bevisning
bör vara noggran och fullständig, i
synnerhet uti brottmål, der medborgares lif,
heder och välfärd oftast åro i fråga; hvarförutan
en oformlighet uti Lagstiftningen
skulle uppstå derigenom, att olika bevisningssätt
stadgades för brottmål och Civila
rättegångar; och hvad särskildt angår 1754
års Kongl, Bref, acser Utskottet detsamma
-
Lag Utskottett Eetänkandett.
779
ma vara föranledt, af den rigtiga grundsats,
att förtroendet Man och Man imellan, gifvet
och emottaget i förlitande på redlighet
bör af Lagstiftaren vårdas.
Det har icke kunnat undfaHa Utskottets
uppmärksamhet, att på sått flere Mo<
tionairer anmärkt, månge olägenheter uppkomma
deraf, att Brottslingar, dels i ändamål,
att varda slutligen dömde af den
Rätt, derunder de det grofsta Brottet föröfvat,
och dels i följd af osanna uppgifter
om föröfyade Brott å andre orter, måsté
forslas Från en till annan Domstol. Utskottet
har val i fråga, om ansvaret för så béiskaffade
bekännelser, genom föreslagen erIsåttningS
skyldighet, Sökt anvisa ett Cortetiv
häremot j Men då detsamma ej kari
vara verkande emot de gröfre Brottslingar*
äf hvilka Samhället har mest att frukta*
finnér Utskottet dock att ytterligare åtgärd
i detta, hånseende bör vidtagas. Sorti mest
lämpligt för åndamåiét tror Utskottet vaira,
att undanrödja den må hända hufvudisakliga
anledningen till osanna Uppgifter
hemligen. Hoppet att aflägsna en föreståeride
bestraffning och att under forslingen
Få tillfälle att rymma. Detta har val en del
Motiönärer afsedt, i det de yrkat ändring
beli upphåfvande af 10 Cap. 21 § Rätteg.,
talken, samt Kongl. Förordningarne deri
S Martii 1748 och den 29 julii igi». samt
hieddelatide af dsn föreskrift* att Utslag
hagUtrkotUts Betänkande fr. £3
7Ro tagUtskottets Bitrinkanatni
öfver en anklagad borde af hvarje Dom*
stol der han lagföres, meddelas och verk*
stadighet befodras utan afseende å hans
uppgifter, om å annor ort föröfvadt brott,
deröfver sedermera särskildt ssuile ransa*
kas och dömas; men då med antagande af
detta sistnämnde förslag, att ökadt straff
skulle komma att drabba en brottsling, sorn
på flere orter begått mindre stölder, derigesom
att han ej i ena bot, eller på en
gång, får undergå bestraffning och en sådan
Lagstiftning, utom det att den ej år
ined rättvisa förenlig, skulla motverka upptäckten
och erkännandet af verkligen begångne
Brott; så kan Utskottet, icke gilla
detta förslag i hela dess vidd, utan får
med stöd af hår ofvan anförde skäl i stället
tillstyrka, att genom utfärdade allmän
författning måtte stadgas:
5,Yppar sig antingen genom egen bekännelse
eiler annorlunda, att person, som
för Mord, Rån, Stöld eller annat groft
Brott blifvit å fästning eller allmän Arbetsinrättning
på längre eller kortare tid
insatt, innan han dömd blef, begått annat
brott,- för hvilket han ännu ej undergått
Ransakning, må han ej till sådan ransaknings
undergående utlemnas, i annor händelse,
än så vida efter i vanlig ordning inhemtad
underrättelse, om brottets verklighet,
Måls-eganden det fordrar, eller ock
det befinnes, att den brottsliges fållande
för samma brott skulle för honom medföra
förhbjdt ansvar, eller troligt är, att rån
-
LégUtshottets Betänkande751
sakningen skulle medföra upptäckt af andre
i brottet mojeligén invecklade personer,
hvilket allt med undantag af dea händelse
då Måls - eganden fordrar ransakning
och då desi följaktligen ovilkorligen bör egä
ruin, må bero på bepröivande af Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande i den ort der
Brottet är begånget"
55År någon af Domstol till högsta kroppsplikt
saker ansedd, och yppar sig under
ransakningen, att hän utom Domsagan elier
Länet begått annat brott, hvarföre hart
ännu ej undergått tilltal, skola upplysningar
om brottets verklighet och beskaffenhet
jemte Mäls-egandens yttrande i vanlig ordning
infordras, och åligger det domarenj
Sorn sednast dömt, att derefter bestämma,
huruvida vidare ransakning må företagas,
eller om den brottslige bör till det straff'
hvartill han redan blifvit dömd, genast befordras,
Ej må ransakning örn det yppade
brottet företagas, utan så år, att Målseganden
det fordrar eller högre ansvar derå
skulle följa ärt det hvartill redan dömt blifvit,
elier annan Domstol yrkar den brottsliges
inställande, eller och anledning år, att
rnedbrottslirigar finnas, soth,genom ransaka
ningen kunna upptäckas. Ofver förnekad
ransakning må ej den brottslige sjelf anföra
BesVår.”
"Den, som för olika Brott vid flera
Domstolar undergått ransakning, må slutligen
dömas af den Rått der han sist lag
-
Laglhikottcts Bttdnkandett.
föret, utan afseende å Brottens mer eller
mindre grofva beskaffenhet.’’
Af 17 Cap. 56 §. Rätteg.Balfr. lår
ostridigt följa, att då saken ej å Lif går,
en inför Domstol gjord bekännelie bör gälla
emot en anklagad , oansedt han densamma
sedermera återkallar, hvadan Utskottet
anser något stadgande härom icke erf ordras;
men då i frågan huruvida bekännelse utom.
Domstol bör blifva gällande , meningar,
he varit delade och vid skedd omrö-tning
alternativet uppkommit får Utskottet dem
framställa?
Det första: Utskottet tror, att allt orkan
nande af Brott bör, för att blifva gål*
lande, ske inför Domstolen, som år i till.
fälle att urskilja och pröfva alla dithörande
omständigheter. Ett stadgande , alt bekännelse
gjord utom Domstolen inför 2:né
ojäfvige män, äfven skulle galla emot den
anklagade, kunde medföra den vådliga följd,
att denna dömdes saker på en bekännelse,
sorn genom hotelser blifvit honom aftvingad
; och kän således Utskottet ej tillstyrka
bifall å hvad i detta hänseende är vordet
yrkadl.
Det Andra: Utskottet anser, ätt bekännelse,
då den är gjord i s:ne ojäfvige vittnens
närvaro, må enär den af andre bindande
omständigheter tillika styrkes, och
den. tilltalande ej med halft skäl förmår
vita( att bekännelsen genom hot eller trug
blifvit honom aftvungen, anses lika gällan.
de, sorn om den inför Domstol skedt och så»
IngUtskotttts Betänkande». y8j
Jedes ej' sedermera kunna återkallas; och
tillstyrker Utskottet alltså, att stadganda
härom må genom allmän författning titfärdas,
Hvad ytterligare angår Herr Gyllen*
beims förslag, att ingen må häktas innan
ransakning och Dom föregått, utan för an*
dre resan stöld med flere uppgifna förbry*
feiser, så finner Utskottet något särskildt
stadgande i denna del , sä mycket mindra
erforderligt, som nu gällande Lag och För-i
fattningar tydligt utmärka när häktande hör
ega rum, och efter Utskottets omdöme,
ett nödvändigt och billigt afseende blifvit
å ena sidan på allmänna säkerhetens tryggande
emot våldsverkaren, och å den an*
dra på medborgarens säkerhet till person»
lig frihet, för hvars olagliga beröfvande strängt
ansvar är vordet stadgadt; afven sorn Ut»
skottet ej anser lämpligt, att genom Uag
föreskrifva, att den sorn begått sold, efter
viss tid och visad förbättring skall åter inträda
i alla medborgerliga rättigheter, enär
det ensamt beror af honom sjelf, att genom
förbättrad vandel och redlighet i handlingssättet
återvinna medborgares förtroende och
god fräjd, sorn hans brottsliga förhållande
fierofvat honom, och hvilka fördelar icke
genom lagbud kunna tilldelas.
Under åberopande af hvad om Kyrko»
pliktens totala upphörande här ofvan är
yttradt, får Utskottet i, afseende på förän»
dradt sätt f>r dess verkställande tillägga;
Det hestyrkes af daglig» erfarenheten*
?84 Lagutskottet: Bet'Åttkanten,
att den uppenbara Kyrkoplikten gör djupt;
intryck på brottslingens sinne, ofta visan
bäti mera farhåga för da sjålskänslor j den
medför, ån det kroppsliga lidande, soia med
Spöstraffet honom ölvergår ; äfven torde det
Vara i sin ordning, att en grof brottsling af
FVeligionsLäratan i Församlingens närvaro.
firehålleS, sia idvert
liga budén och {ormanäs till en Christlig
lefnad j, Eijsotn enda vilkoret för rättighet
Stt åtnjuta Församlingens gemenskap; mea
då Kyrkoplikten icke lä.r kunna uppskjutas
till dess den brottslige visat prof på förbättring
, och för afbeöjandet af hans Brott
i. Församlingen, genast efter det han undergått
stral!, möter ofta det hinder, att haa
är af deon a bestraffning förbittrad, hvaraf
ej sällan, och särdeles under sednast förjQutne
tid inträffat, att brottslingen sådant
vägrat och mäst genom ytterligare kroppsstraff
dertill tvingas, hvilket uppväckt lika
stor om ej större förargelse, än sjelfva
brottet; så och emedan Kyrkoplikten icke
b,ör anses för någon egentlig bestraffning
utan endast såsom en moralisk väckelse till
bättring,, föreslår Utskottet, till undaaröd-.
jande sf förenämnde olägenheter, att, med.
ändring af det i Kyrkohandboken föreskrifpe
formulair, den uppenbara Kyrkoplikten
må inskränkas till ett ailvariigt förhållande
of Brottslingens förbrytelse, förmaning
tjll dygdig lefnad och tillsägelse att, under
förhoppning derom, haa i Forsamlingena,
gemenskap nu åter upptages. I följd hvar
-
L/igUtskottets Betiinkanden!
7SJ
af Brottslingen bör vid HögmassoGndstjen.'
stens början inställa i Kyrkan och få plats
i Pliktpallen, der han under Gudstjenstea
förblifver sittande, samt efter dess slut fram»
fores till Bresten, för att, liggande på knä,
erhålla ofvan,nämde föreställning» hvarmed
Kyrkoplikten skulle vara slutad.
Om detta förslag vinner Riksens HögloH.
Ständers bifall, torde uti skrifvelsea
härom till Kongl, Majit underdånig anhållan
böra göras, att en med ofvanupptagne
grunder enlig förändring af det vanliga for»
inulairet i Handboken vid Kyrkopiikts un**
dergåendo måtte utarbetas och påbjudas.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva,
att det under denna dag meddelt särskildt
Betänkande, angående påskyndande och
granskning af LagCJommittéens arbete; ett
Lsg- samt Allmänna Besvärs- och EkonoipiUtskotten
gemensamt ärna yttra sig rö*
rande organisationen af Wadstena Allmänna
Arbetshus Inrättning, samt att Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet redan
afgifvit utlåtande, angående dit Remittera»
de motioner, om upphörande af permittering
vid de vårfvade Regcmenfcerne, hvarigenom
här ofvannåmnde Memorialer i detta
ämne äro vordne besvarade.
Detta allt, tillika med några Ledamöters
uti bifogade ProtocolbUidrag upptagne sårskildte
meningar, ofverlemnas vördsamligea
till Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning,
Stockholm den 21 Juiii i^ag.
78^1 ^åg&tsfottétsBttAtikitndett.
\Jtdrag
sens Ständers Lagutskott den 17 Ju-,
lii 1823..
S. D. Vidare föredrogos de flere till
gUtskotteis handläggning remitterade, på;
bordat hvilanda Motioner, angående yrkade
förändringar och rättelser viri nu gällande
CriminalLagar, i afseende dels på de
deruti upptagne straffbestämmelsers skär»,
pande eller mildrande,dels ock Rättegångsaältet
och formerna för bevisningen i brottmål,
häktade personers behandling inom
fängelserne, jemte flere dermed gemenskap,
fgaude frågor.
Uti de fleste af Motionerne föranledde
frågor förenade sig Utskottets Ledar»ö/er
9m de Beslut, sora uti det särskildt författade
Betänkandet N:o 136 innefattas; hvaremot
i frågan, att den som för Stöld är
Straffad, icke må antaga tjenst hos en antia
n person, sorn undergått Straff för detta
filer giöfre Brott, meningarne voro skiljagtige,
i det Herr Borgmästaren Hjertström,
Ibedamöterne af l-ogv- PresteStåndet, Heri;.
Häradshöfdingen Silfverstråle samt Herr
Grefven och Ordföranden ansågo eit sådant
stadgande icke böra tillstyrkas; men åtef
Ledemöterne af Hederv. BondeStåndet, Herr
Lagman von Hauswolff och Herr Häradshofding
Ribbing funno, att er år föremålet
för all Lag bir vara ett skydda eller förbättra,
och för det förra uppstår större Ilinda
genom flere vanartade personel s samt
lagUtskottett Btiinkanden. 787
^ansättning, samt det sednare åtminstone
icke lårer vinnas för den tjenare, sorn sjelf
böjd till otrohet, i sin Husbonde deral eger
ett efterdöme; så borde, med hänsigt till de
vådliga följder erfarenheten i detta afseende
ådagalagdt, det stadgande tillstyrkas, att
en lagford och strafFad Tjuf ej matte få antaga
tjenst hos en sådan eller grö/re brottslig.
Herr Borgmästaren Cederborg var väl
af den tanka, att Lagutskottet icke borda
ingå i pröfning af denna motion, som åsyftade
en reglementarisk föreskrift, hvilken
egde sammanhang med LegehjonsStadgan;
men sedan Utskottet ansett sig tillhöra , att
Öfver den väckta frågan sig utlåta, förklarade
Herr Borgmästaren, att han instämde i
den mening Ledamöterne af BondeStåndet,
fderr Lagman von Hausvolff och Herr Häradshöfding
Ribbing hår ofvan yttrat.
Då vid detta förhållande, Ledamöterne
af Yällofl. BrrgareStåndet och Högloft.
Ridderskapet och Adeln i denna fråga blifr
vit inactive samt de öfrige tvänce Stånden
stadnat Uti stridiga meningar J så skulle desse
såsom alternativer uti Betänkandet upptagas.
I afseende derpå huruvida bekännelse
af Brott utom Domstol bör blifva gällande,
yttrades äfven delade meniogar. Herr Grefven
och Ordföranden, Herr Häradshöfdingen
Ribbing, Herr Prosten Doctor Fornander
och Herrar Borgmästarne Cederborg
t>ch Hjertström trodde, att allt erkännande,
788 LagUtskottets BetdnkandctC
af Brott bör, för att blifva gällande, sisa inför
Domstolen, som är i tillfälle att urW
skilja och pröfva alla dithörande omständigheter.
Ett stadgande att bekännelse gjord
utom Domstolen inför tjånne ojäfvige rofin,
äfven skulle gälla emot en anklagad, kunde
medföra den vådeliga följd, att deen©
domdes saker på en bekännelse, som genom
hotelser blifvit honom aftvingad ; och
kunde således desse Ledamöter icke tillstyrka
bifall å hvad i detta hänseende är vordet
yrkan
Herr Lagman von Hauswolff, öfriga
Ledamöterce af Hög v. PresteStåndet, och
alla Ledamöterne af P>ondeStånde£ ansågo
deremot, att bekännelse, då. den är gjord
i fcvänne ojäfvige vittnens närvaro, må, enär
den af andre bindande omständigheter
tillika styrkes, och den tilltalade ej med,
halft skäl förmår visa, att bekännelsen genom
hot eller trug blifvit honom sftvungen,
anses lika gällande, som om den inför
Domstol skedt, och således ej sedermera
kunna återkallas; hvarom allmän Författning
borda, utfärdas; och sorn afven s
denna fråga tvänne Stånd stadnät emot två,
så skulle de olika meningarne såsom allernativer
uti Betänkandet upptagas,
I öfrigt yttr-adea följande från plörali.
tetens beslut skiljagtige meaingsrs
r:o S frågan om sådane Brottslingars
Deportation till fremmande magters Colonier,
som hädanefter för itererade Stölder
elier endre grofva Brott göra sig till liiti*
LagVtskottéti Retdnkantiéttf 789
tidsfastnings-arbete förfallna, af Herr Gref.
ven och Ordföranden saint Herr Borgnia*
staren Hjertström:
5’i\tt ehuru det ostridig!: Sr Statens rät.
tighet, att fiån samhället utesluta dem,
hvilka genom grofva eiler iterersde Brott
stör allman fiii och säkerhet, och såme.
deist 'förverkat förmäten att tillgodonjuta
samhaiiets fördelar, måste dock denna det
allmännas rättighet stanna vid en sådan åtgärd
och icke sträcka sig utom Staten eller
derhän , alt bestämma det Land eller dea
verldsdel der dess forsk jute e medlem, under
fremmande Religion och Lagar, sksll
tillbringa sin öfriga lefnad, och beröfvad
sin frihet, till tvångsarbete användas: att
»är Staten uppsäger Samhällsfördraget med
en brottslig medlem och stöter honom från
sig, bör denna vara fri och ega att sjelf
ingå nytt fördrag med det samhälle honom
godt synes. Det inkast sorn härvid kan
göras, och af Motionairen äfven är antydt,
nemligen att Regeringen skulle kunna af
den magt, som emottagear Svenske förbrytare,
utverka löfte öm deras behandling i enlighet
med Sveriges Lagar, förekomma icke
särdeles väl grundad?, ty någon säkerhet för
ett sådant löftes uppfyllande lär ej stå att
erhålla, om ej Svenske Ämbetsmän och Domare
medfölja samt styra och värda de Deporterade,
och vägen till klagomåls anförande
i högsta Instactien hår i Riket jemväl
för dem voro öppen, hvilket åter icke
kan förenas med en fremmande magts Co
-
790 £agUtikot(ttt Bettinkandm.
lonie. I annat fall vinnes ej garantie för
Jpftet och den förfördelades klagan skulle
svårligen kunna framtränga till den Regering,
sorn det åligger vaka öfver aftalets
helgd. Af dessa skäl och då följagtfigen,
efter Herr Grefvens och Ordförandens, samt
Herr Borgmästaren Hjertströms omdöme,
Deportation till en annan Magts Colonier
ej voro med rättsgrunder förenlig, ansågo,
de aig böra densamma afstyrka.”
Herr Borgmästaren Cederborg ansåg
äfven deri föreslagna Deportationen böra
Ogillas, såsom overkställbar i anseende lill
de» dermed förenade dryga kostnaden, enligt
den upplysning sorn derom vunnits af
Disscussionei i detta ämne hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, och yttrade, att
denna straffbestämmelsen skulle sakna ali
verkan, så väl på den brottslinges förbättring,
som i afseende på varnande exempel
för andre: För mången olycklig skulle dets
ta straff framställa sig som ett fördelagtigt
fnbud, som endast genom ett groft brott
kunde begagnas, och äfventyrare*! skulle
deruti finna enda utvägen att tillfridställ^
gin önskan, att rflägsna sig från Fäderneslandet.
Rå detta sätt skulle Lagen, i stället
för att motväga frestelsen tift brott, \
många fall öka den.
2:0 1 afseende på det förslag som,
blifvit gjordt, att åt Domaren och Konungens
Befallningshafvande måtte uppdraga^
att Extra Iudicialiter bestraffa uppstudsige
och vanartige Brottslingar, voro Herr Gref*
La g Ut skottet sBetänkandtn. 791
iren och Ordföranden , Herr Häradshöfdin.
gen Ribbing och Herr Lagmannen von
Hauswolff från Utskottets pluralitet i så
måtto skAjagtlge, att en sådan bestrsffiing
icke bör få användäs å andre fångar ån detri,
som för vanfråjdande Brott redan äro dömdei
Herr Borgmästaren Bjertström ansåg
sig icke kunua tillstyrka, att Extra Judiciel
bestraffning må i något fall ega rum,
emedan, ehuru det b'ir förmodas, att rättigheten
att den använda, icke skulle af
Domare och Ämbetsmän missbrukas, Lagstiftaren
dock ej bör vika ftån den grundsats,
att all bestaffning bör ske efter bestämda
Lagar, så att godtycklig åtgärd der.
vid förebygges, samt föreskrifter uti Lag
öch särskildte Författningar dessutom redan
äro meddelte, söm kraftigt skydda Ämbetsmän
och Domare i utöfningen tf deras
kall, bereda lydnad för deras bud, och
möjlighet, att utan godtycklige åtgärder upprätthålla
ordning och skick.
Herr Borgntästar Cederborg yttrade:
’’Den fräckhet och öfverdåd, som ofta utmärker
gröfre Brottslingar, gör det enligt
min öfvertygelse till en nödvändighet, att
icke afskaffa en genom Kongl. Brefven den
12 Februarii 1808 och den 22 Februarii
1821 tiil ordnings bibehållande i fängelserna
tillåtne Extrajudiciella bestraffnning ;
men på det missbruk må förekommas och
den som anser sig utan skål sålunda agad,
må kunna söka Laglig upprättelse, anser
jag denna bestraffning icke böra ega rum»
792 LagUtskottets Betiinkattdeii.
innan den Åuctorstei sorn öfverinsesadefc
vid fängelset tillkommer, antecknadt orsaken
i Protocoliet, och verksiälligheted
bör ske i tvänne vittnena närvaro. Afskaf*
landet af denna rättighet, aom erjer näston
likhet med den Husaga som Lagen tilläter
att begagna emot ett Tjenstehjon, skulle
göra missdådare allt iner och mer oöändige
och tillintetgöra ali disciplin i fängel*
sercej då deremot blotta tillvarelsen deraf
utgör étt Correciiv emot ds excesser, hvilka
eljest skola taga öfverhand, och hvilka
redan betydligen tilltagit sedan man satt
denna rättighet i fråga och likasom velag
tillägga de^ brottslige större rättigheter äa
den fredlige och räuskafFne medborgaren.5’
3:0 Uti det af Utskottet föreslagna
stadgande: att i alla de fall der Brott efter
nu gållsnde Lagar kan genom vitén eller
Penr.iogeBöter försonas och dea pliktfäide
saknar tillgång, de samma må med
arbete för allmän eller enskild räkning af.
t jenas, på satt och efter de grunder, Kongl.
Förklaringen den 25 Manii 1807 och Keogh
Förordningen den 24. Augusti Ig 13 utstaka,
ansåg Herr Grefven och Ordföranden undantag
böra göras för TjufyaBöter, dera
Herr Grefven och Ordföranden fann böra
efter nu gällande Lag, älven hädanefter
förvandlas , heldst i motsatt fall den vä*
sendtliga och enligt hvad förut är nämndt
således nu icke lämpliga förändring i BrotttaälsLagstiftKingeu
skulle föraaledss, s£9
Lagutskottet! Betänkan/lett, $><53
Stöld finge med arbete för dagspenning hes
enskild man, nmgällas.
Herr Borgmästaren Hjertström kunde
icke tillstyrka någon vidare förvandling af
Böter till Arbete» ån sorn redan enligt Lag
och Författningar eger rum.
4:0 Ansåg Herr Borgmästaren Ceder*
borg Lagens stadgande i 17 Cap. 7 §, Rätteg.
Balk., att eget Husfolk och enskilde Tje*
oare må vittna, da groft Brott inom Huset
skedt och andre ej hafva når varit» böra få
den visträcktare tillämpning, att dessa jern»
vål m3, i saknad af andre vittnen, edeligen
höras, då Stöld antingen genom inbrott eller
med våpriad hand skedt bos Husbonden,
5:0 1 frågan om förändradt sätt för
uppenbara Kyrkopliktens undergående, åberopade
Herr Borgmästaren Cederborg dess
vid 1818 års Riksdag i lika ämne yttrads
tanka, och uppå då anförde skäl, äfven
nu ansåg uppenbara Kyrkoplikten helt och
hållet böra afskaffaS; ineu i händelse den
kommer att äsa vidare bibehållas, var Herr
Borgmästaren ense med det af Utskottets
öfrige Ledamöter beslutade utlåtande.
Herr Häradshöfdingen Ribbing yttradel
9,Vid betragtande deraf, au inom Församlingen
ej sällan handt, ast en person, sora
skolat der undergå Kyrkoplikt, hvarken bekant
sitt Brott, betygat ånger eller velat
lofva bättring, hvarigenom hela den för
hans upptagande i Församlingen påbegyota
ceremonien afstadnat, och i stället att medföra
uppbyggelse, slutat med förargelse, sä
794 Lagutskottets Betnnkandeti.
har jag, lika med Häglof). Utskottet funnit
nödvändigheten, att från frågor och svar
till ett enkelt tilltal förändra forhiulairet i
Kyrkohandboken? men ingalunda har jag
trott, att man härvid borde stadna, och att
denna högtidliga aCt af eri syndares återupptagande
i Församlingen, hvars goda verkningar
äfven Utskottet vitsordat, skulle förvandlas
uti en blott föreställning eller skrä*
pa. Dat är uppmaningen till Församlingen,
ätt jemte trogen förbön, vara vittoé
till den fallne syndarens ånger, sorn skall
Uppröra hjerta och sinne till allvarsamma
betragtelser. — Och uteslutar man detta,
så tager man bort kärnan och lemnar blott
skalet qvar. Kan det vara förenligt thed
Christna Kyrkans värdighet och en Lärareä
pligt, att till en grof syndare, som tilläfvertyrs
tillkånnagifvit blott illska oöh för-s
bittring, yttra: att, under förhoppning på
din öygdtga lefnad framgent, upptages dtl
bil åter i Församlingens gemenskap Utah
allt vilkor, hvarken som förr af eri högtidligt
tillkännagifven ånger, eller, sorn nii
kunde ske, en hos Presten enskildt yttrad
Sorg och böjelse till förbättring. jag har
trott, att man af Kyrkoplikten ej bordé
blott låta den yttre peuitensen träda i dagen
och sedan så godt Sorn lemna det rä«
ligieusa derhän; jag har trott j att det ickö
kunde skada, att den Christna Församlingen^
feå hädanefter som det hittills skett, uppmanades
till förbön för eh fallen Syndare, Soth i
För»
Ls*lJisV6ttcts Bethi hilden, 795
Församlingen skulle åter upptagas. Jag bar
föreslagit att, efter den öfverståndra plikten.
detta någon gang i Församlingen
skulle ske och slutligen att vedeibörande
pse-tman, borde, på ett lämpligt sått, f*ån
P/ edikostolen gifva tillkänna , när den brottslige
vore så Föi bättrad, att bars åter kunda
i Församlingens gemenskap upptagas. Härigenom
vore intet af de fordna Christliga
bruken åsidosatt och ändamålet med det
förändrade sättet för Kyrkoplikt®*» vunnet.
Hvad som ru är föreslaget strider, efter
min öfvertygelse, rakt emot grunderne i
vår Christna låra. Kyrkolagen och den antagna
Kyrkohandboken. Och det är lindet
af.-igt atfe förekomma sådane stadgnndeas,
som jas» ödmjukligen yttrar denna Reservation
Sltutligen
förbehöll Herr Borgmästaren
Cederborg, att antingen till detta ProtOGoll
eller i Vallöf]. BorgareSiåndet närmare
få utveckla sina asigter, så val i afseende
på sina Reservationer , som angående
BromnålsLsgstiftningen i allmänhet.
Och skulle de sålunda yttrade särskilta
meningar, genom utdrag af Profocollet,
Betänkandet till Riksens Höglo fl-, Ständer
medfölja. Ut Supra,
Ex Protocollo,
Jo/j. Jac, Kleman,
LagVitfcotfett Betatåandin. Jt
796 lugViskottets B(t'(in1nindtn.
Utdrag af Protocollet, hållet hor Riksens
Högloft. Stånders Lagutskott
den ai Julii 1823.
S. D. Följande utlåtanden blefvo till
justering uppläste, nemligen; •—> —• •—*
5:o Angående åtskilliga Memorialer
om ändringar uti nu gällande BrotlmålsLag.
•—< Hvarvid Herr Borgmästaren Hagander
inlemnade följande skriftliga Reservation
:
JJEhuru jag af göromål uti andra Utskott,
under en längre tid varit liindradl
och ännu hindras att öfvervara Höglofh
Utskottets sammanträden, och således icke
eller deltagit uti slutliga behandlingen åf
de föreslagna förandringarne uti CriminalLagen;
så anser jag mig likväl, enär jag
deltagit uti Högloft. Utskottets praelimmära
öfverläggningar derom böra anmäla mill
reservation mot de vidtagne besluten angående
deportations-straffet, den extrajudiciella
bestraffnings-rätten och giltigheten
af bekännelse gjord utom Domstolen —*
i afseende på hvilket allt jag desto heldre
instämmer uti minoritetens yttrade mening
och vissa Ledamöters deremot framstälda
reservationer, som både den förra och dessa
senare äro af enahanda innehåll med
ett inom Utskottet till öfverläggning förehafdt
utkast till betänkande, hvars upptagna
skäl och motiver jag, för min del,
då ansåg 111ig böra godkänna.”
Lagutskottets BetHnkancleti: 797
”Den af Utskottets pluralitet tillstyrkte
DeportationsLagen torde> vid närmare
granskning, finnas besvärad af t vänne höfvudsakliga
fel, det ena: att den strider
mot iättsgrUndsattser; och det andra: att
den troligen icke står att verkställa. Det
förra har Utskottets minoritet bevisat, och
det sednare kan inhämtas af de diseiissioiier
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln*
hvilka föregingo Remissen till LagUtskots
teti Till dessa kati ock läggas* att de
principer* hvilka gälla för Hollands De*
porlalionsSystem* ingalunda lära medgifva
antagandet af erbuden leverering af
Svenska missdådare. —. Huruvida det skulle
kunna lyckas att till England bor flå tä
deni, bérör naturligtvis af politiska underhandlingar*
och resultatet af dessa torde
vara svårt att på förhand bestämma.’'’
”1 öfrigt torde kUUila anmärkas- att
det ingalunda är genom dylika nödfallslagar*'
ätt jäg så hiå uttrycka mig * sorn
man förmår hämma brottens tilltagande
grofhet och mängd, eller förvissa sig* att
allmän ordning och säkerhet skola i helgd
hållas* Det liar blifvit Snart sagdt éii maine
i sednare, tider, att, mot menskliglietens
förvillelser, vilja använda endast straff-lagär;
och allmänna police-magten har närä
uttömt sig i föreskrifter och reglementen*
utan att man likväl deraf försport någon
Särdeles helsosam verkan. Brotten hafva
icke destomindre tilltagit, och de mångå
straff- och police-lagarne framstå i ali sirt
798 lé% Utskottet i BetHiikandeft.
vanmakt Af detta förhållande ledes man
lätt till den tankan, att icke straffen ensamt
kunna motverka retelsen till Lagarnes
öfverträdande, och att, i hredd med
alfvarliga och vördnadsbjudande lagar, hör
ställas en alfvarlig omsorg för slägtets uppfostran,
samt att, just genom den, man
måste gripa det onda vid roten. Staten
är nemligen till, icke hlott för att straffa
öfverträdelse!' af lagarne, utan ock såsom
en bildnings-anstalt för menskligheten.
Att bringa Statens verksamhet i sednare afseendet
till fullt lif, torde mera löna mödan
, än användandet af vissa tillfallighelslagar,
hvilka, såsom grundade på en ögonblicklig
opinion, icke lofva någon särdeles
varaktighet, och gemenligen stå eller
falla med den lösa grund, på hvilken de
blifvit byggda.0
°Jag anhåller att denna min reservation
må åtfölja Betänkandet till Resp. RiksS
tånden. ”
Ex Protoeollo ,
Joh. Jac. Kleman.
Ankom d. 7 Aug. i8a3»
Betänkande ofver Herr Angust Grönhagens
Memorial, angående åt skilltge
förestagne Lagfor än dr in gar.
HöglofL Ridder skåpet och Adeln bär
LegTJt skottets BttinkanJets, 795
till Lagutskottet remitterat ett Memorial
af Herr August Grönhagen, deruti andrages,
att senare tids händelser lemnat ojäfaktiga
prof, att medborgares säkerhet till
personlig frihet och egendom ligger i Domar
e-mag tens händer och beror på deras
godtycko; och att Domstolarnes sätt att, i
anseende till tidsutdrägt med rättegångars
undersökning och afgörande handla , väckt
mycken uppmärksamhet, hvarpå såsom exempel
an föra s Vermdömålel och Hållska Rättegången;
hvarföre, och till befordrande af
en med grundlagen mera förenlig lagskipning,
Herr Grönhagen auser oundvikligt,
att någre högst nödige ändringar, och tillägg
i allmänna Lagen böra vidtagas, intilldess
LagGommitte'en tillfullo densamma
hunnit utarbeta och Rikets Ständer den
antagit och fastställt, för hvilket ändamål
föreslås:
1:0 Att 7 §. 20 Cap. Missg.Balk. må
förändras och erhålla följande lydelse:
Eho det vara ma, Domare, Executliver,
Ämbets- eller Tjenstemän eller annor,
sorn genom arrestering beröjvar någon, hvilken
till brott ej förvunnen är, dess personliga
fri/jet , eller utan uppenbar missgerning,
ther han må gripas och häckt as före, eller
halfva bevis om för öfva dt brott; straffes
med Etthundrade Riksdaler böter, tu års
arrest å fästning jemte tjenst ens förlust,
och er sätte den lidande för hvarje dag han
oskyldigt häktad hållits med Sexton Riksdaler
52 sk. Hålles någon häktad längre
goa LnfUt skottets Bettinknnåett,
tid än Lag och derpå grundad Dom ut st ahar±
yr/re för dem, eho etet vara ma^ sorn dertill
tsarit vällande, Lag samma;■ dock icke inbegripandes
den tid någon under Rättegången
i urbota mål häktad varit.
2:0 Att 8 §. i samma Cap. må erhål-»
la denna lydelse: Eho det vara må j, som
med pinande, antingen genom plågsam arrest^
eller på annat sätt söker tvinga någon till
bekännelse i någon sak, bote Tvåhundrade
Riksdaler till den lidande _, miste ämbetet eller
tjenst sin och sitte två år i fängelse å
Fästning ; har såramål dertill kommit * piikte
derföre sä' skildt Etthundrade Riksdaler ^
sorn äfven den lidande t ti'faller. Hvar som
emot dessa nämnde 7 och 8 §’• §’•, sig. får bryter
j skallx utan afseende: till personen, genast
vid Rättegångens början härom+ t häkte
träda, till förekommande af rymning och
straffets undgående.
Och horde vid denna förändrade Re-,
daction tillämpningen af <) Gap. 5 §, TJt-.
sök.Ralk. och 1 Cap, 12 §. Rätteg.Balk. i
hvad som rörer ofvannämnde brott, allde-*
les försvinna,
3:o Att HäradsRätternas organisation,
i följande måtto förändras och förbättras:
att HäradsRätterne höra utgöras af en i
Lagkunskap skicklig och examinerad person,
sorn må kallas Häradshöfding elier
Justiliärie jemte 8 ä 12 Ledamöter, sorn
af alla besutne män inom Tingslaget förhvarje
år väljas; att yid sådan© val utses,
kloka och upplyste män af hvad stånd son\
LngUtskottett B etdnknndtn. 801
heldst, till hvilka Tingslaget har mesta
förtroendet; att desse Ledamöter höra i
besluten ega hvar sin röst; Häradshöfdingen
eller Justitiarien, likasom vid IlrigsRätterne,
vara ansvarig att Lagen rätt tolkas
och tillämpas , hvarföre han ock i besluten
bör ega två röster; att en sådan
Väl organiserad Nämnd bör vid usta och
a:dra Rättegångsdagarne af hvarje Ting endast
befatta sig med att söka genom förlikning
förmå Parterne frän Rättegång afstå,
hvaraf följden ovilkorligen skulle blifva
en betydlig minskning af de rättegångsmål,
sorn vid HäradsRätterne blifvit anbängige,
samt att inga särskildta FörlikningsDomstolar
behöfde tillsättas vid UnderRätterne;
och har Herr Grönhagen ansett
KämnersRätterne böra på samma sätt
organiseras, samt, i följd häraf, i och 3
§. §. i i Cap. Rätteg.Balk. förändras.
4:o Att alla urbota mål böra, till
undvikande af tids-utdrägt, genom personlig
inställelse mundtligen inför Domstolarlie
utageras, så vida den klagande Partén
sådant äskar fHögsta Domstolen derifrån
undantagen); Parterna likväl obetaget, att
äfven i sådane fall sina förklaringar och
anmärkningar skrifteligen författa och uppläsa
eller uppläsa låta, samt att alta sådane
mål böra hädanefter vid strängt ansvar af
tjenstens förlust vara vid alta Instantier
till slut afgjorde inom Sex månader efter
den tid de till Domarens handläggning
inkommit, så vida brotten blifvit begång
-
goa LagUtikottets EetHnkatidrn.
ne Tolf mil från tillhörande HofRätt, och
inom Nio högst i o månader, om afståndet
från HofRätt Jängre är.
5:o Att alla Domstolars och PoiiceSessioner
höra för öppna dörrar hållas,
så alt al 1 män!ielen eller hvem sorn heldst
eger att desamma öfvervara och afhöra;
hvarigenom väld, mannamån, oqvädinsord
samt ali misstanka om Protocollernas vigtighet
försvinna,
6:0 Att om Konungens Befallningshafvandes
Betjente, så väl i Hofvudstaden
soin i Landsorterne, under deras tjensteutÖfning
öfverträda undfå ng ne ordres, och
såmedelst af sjelfmjndighet företaga en förtidig
eller annan arrestering, sorn ej med
orderne öfverensstämmande är, eller på
god tycho störa lius- och hemfriden, eller
ock på ett ellar annat sätt olagligheter utöfva,
hör den lidande eller förolämpade
ega rättighet, att utan omsvep af anmälan
derom hos deras förmän, och i afvagtande
af dessas utlåtanden, dem , för sådane brottsligheter
genast vid vederbörlig UnderDomstol
lill laga ansvar instämma,
7:0 Att enär Domare åligger tolka och
tillämpa Lagen efter dess hokstafliga föreskrift
samt derefter döma, men ej efter
eget godtycke, och, då sådane mål förekomma,
som i Lagen ej så tydeligen utsatte
äro huru med dem förhållas hör,
Domaren likväl skall efter bästa förstånd,
samvete och förnufts-skäl rättvisligen döma;
alla Domar, som af Högsta Domstolen
LagVtshotits Betänkande, goj
lipphäfvas, alltså böra anses såsom orätt
dömde, och i följd deraf, så väl Domare
som DivisionsLedamöler, hvilka sådaue
Domar eller Utslag utfärdat, icke kunna
eiler böra undgå, att af Högsta Domstolen
lill ansvar och straff derföre fällas, på det
sätt, att för mål af betydligare vigt straffas
med tjenstens förlust, de mindre betydliga
med suspension på 3 å 6 månader,
och de minst betydliga med böter från a5
till ioo Riksdaler för hvarje Domare eller
DivisionsLedamot, som ej emot ett orätt
beslut eller en orätt dom sig reserverat;
lifs-saker härifrån undantagne, med hvilka
bör förhållas som i allmänna Lagen är
stadgadt.
Hvad först angar den af Herr Grönhagen
i i:sta och aldra puncterne af Memorialet
yrkade förhöjning af det ansvar
7 och 8 §. §. af 20 Cap. Missg.Balk. utstaka;
så anser Lagutskottet någon förändring
härutinnan hvarken af behofvet påkallas
att nu partielt vidtagas eller lämpligen
böra komma i fråga förr, än i sammanhang
med den nya BrottmålsLagstiftningen
i det hela, lieldst de, enligt desse
§., jemförde med 1779 års Förordning,
nu gällande straffbestämmelser äro lämpade
efter de för andra brott i Lagen antagne
gradationer i straffen, och härtill kommer
att den, som enligt desse §. §. gör
sig till ansvar skyldig, ej mera än den,
som annars gör annor man skada, kan
undgå att gifva den lidande skälig upprät
-
804 Lagutskottet! Betånkanden,
telse, så att något nytt stadgande liärom
nu icke erfordras.
Yid fråga sedermera, om icke ofvan*,
nämnde Lagrum, med den förändring i
Redactionen, som Herr Grönhagen, på sätt
ofvan är nämndt, föreslagit, horde lämpas
å Domare, Executorer samt Ämbets- och
Tjenstemän, och följaktligen ali tillämp*
liing af 9 Can. 5 §, UtsöURalk, och i Cap,
12 §. Rätteg.Balk, i hvad dylika brott rö*
rer, alldeles försvinna; så ehuru Utskottet
redan, på sätt ofvan blifvit aufördt, an->
sett någon förhöjning af det ansvar desse
§. §. utsätta, nu icke partielt höra vidta*,
gas, lärer Utskottet dock höra yttra sig,
huruvida dessa §. §. äro lämplige, då de
uppräknade förbry telserne, på sätt Herr
Grönhagen omnämnt, i Helisten utöfvas.
Dervid tror Utskottet, alt om någon Äm-.
hetsman, vare sig Domare eller Executor,
skulle medelst pinande till bekännelse gö*
ra sig till ansvar skyldig, kunde icke nå*
got mindre ansvar, än det i 8 §. utsatte,
på honom lämpas, och följaktligen hans
tjenstebefattning icke lända honom till
mildring i bestraffningen. Hans för bry tel*
se innefattade då en åtgärd, som ej i nå*
gon händelse af Lagen tillätes, och der
följaktligen ett origtigt begrepp om Lagens
rätta mening aldrig kunde tjena till ur-,
sägt,. Med olaga arrestering åter förhåller
det sig annorlunda. Då en Domstol prof*
yar en person så öfverfygad om brott,
hvarför han gripas bör, eller så besvärad
lagutskottet! BethnknnAen. 805
ined anledningar , att hafva desamma begått,
att Domstolen förklarar honom böra
i häkte träda, fullgör Domstolen en ovilkorlig
tjenstpligt, och de, sorn i Domstolen
sitta , mätte således ej för ett sådant
beslut kunna ansvara annorlunda, än efter
1 Cap. ia §. Rätteg. ikil k. eller såsom
för annan Dom. Enahanda tror Utskottet
förhållandet vara med Konungens Befallningshafvande,
då brottsligas arrestering
är en af deras tjenstepligter och de för
sina åtgärder i allmänhet äro, enligt 9
Gap. b §• UtsöbRalk,, stahle i samma ansvar
sorn Domare,
Hvad åter Krono? och Stadsbetjente
samt deras vederlikar angår, anser Utskottet
Kongl. Brefvet elen 13 November 1807
vara bestämdt deri, att de för så beskaffade
förbrytelser, sorn de nu ifrågavarande,
skola anses efter 30 Gap. 7 §. Missg.-  Balk, med den fördubbling af hötes-ansvaret,
sorn i 18 Cap, 9 §. samma Balk för
förbrytelser i tjensten i allmänhet är stadgadt
5 och tror Utskottet, att om någon
Domare utom Domstolen eller 1 rågen Landshöfding
utom tjenstförrättande La/idsSeerclerarens
eller LandsKamcrerarens medverkan,
anbefalla en arrestering, mäste
denna Ämbetsman vara underkastad ansvar,
enligt ofvan,nämnde 1807 års Bref, så vida
nemligen lians befallning derom blifvit gifven
till personer, som äro honora i tjensten
Ivdnad skyldige, och åtgärden för öfrigt
är på sällan ort, att den såsom eii af ho
-
goö LagUtskotttts Betänkatiden.
nora vidingen Ämbetsmanna-åtgärd kan
anses.
På ofvanupptagne skäl, och då den
tolkning af Lagen, som Utskottet nu antydt,
enligt Utskottets tanka, följer af dess
ordalydelse, anser Utskottet sig, i anledning
af hvad Herr Grönhagen i desse delar
anfört, icke böra tillstyrka hvarken någon
lagförändring eller lagförklaring.
Utskottet, som i fråga oni Nämndemäns
tillsättande genom val, får åberopa
dess under N:o 77 till Riksens Högloft.
Ständer afgifne Betänkande, anser vidare
förslaget, att hvarje Nämndeman borde vid
HäradsRätterne ega en, och Häradshöfdingen
blott t vänne röster 1 besluten, icke
vara antagligt, eller någon förändring i
den Nämnden nu tillkommande Collectiva
rösträttighet böra ega rum, enär bos Nämndemän
icke kan väntas någon egentlig lagkunskap
eiler förmåga att med samma lätthet
urskilja, och med samma öfvade omdöme
pröfva tvistiga och invecklade rättsförhållanden,
som man har skäl att fordra
bos Lagkloke Domare, och en sådan förändring
följaktligen icke kan stå tillsammans
med HäradsRätternes nuvarande organisation;
äfvensom Utskottet anser mindre
lämpligt, att Nämndemännen de arne
första dagarne af hvarje Ting endast skulle befatta
sig med att förmå Parter till förlikning,
heldst hinder och uppehåll både för Domare
och Parter deraf skulle föranledas,
och ändamålet ändå ej närmare vinnas, än
LegUtskottets T>ttanh(tndtn, go7
om Domaren under malens behandling iagtager
den i Lag föreskrifne pligt att råda
ooh styrka till förlikning.
Detta sednare anser Utskottet äfven
Vara gällande i afseende på KämnersRätterne;
och enär Kongl. Majit uppå Riksens
Ständers underdåniga hemställan, genom
Förordningen den i5 Junii 1818 meddelat
den ändring i T §. af a3 Gap. Rätteg.-  Balk., att uti KämnersRätt måge Tre döma,
och erfarenheten visat, att någon olägenhet
häraf icke inträffat, eller behofvet
i öfrigt föranleder något förändradt stadgande
huru Ledamöter i KämnersRätt höra
förordnas; så anser Utskottet att vid nu
gällande Lag i dessa afseenden hör förblifva.
Herr Grönhagen har vidare föreslagit
åtskilliga tillägg till allmänna Lagen, såsom,
efter hans förmenande, nödvändige
för vinnande af en förbättrad Lagskipning;
och får Utskottet, till svar å det, som angår
offentlighet vid Domstolar och PoliceSessioner,
åberopa dess i delta ämne under
N:o 37 afgifne Betänkande; men de
öfriga tilläggen anser Utskottet, på sätt
här nedan kömmer att utredas, dels icke
hehöflige, dels vara af den beskaffenhet
att deras antagande ej hör tillstyrkas.
I afseende på skyldigheten för Svarande
Part i urbota brottmål, att hos första
Domstolen personligen sig inställa , är
tillräckligt stadgande redan af Lagen gifvet,
då, enligt 10 §. uti n Gap, Rätteg,.~,
£og LogUtskoiiett Betånkandcn.
Bälki, den, som i brottmål kurer lill, de
fall undantagne, der, uti särskilda Författningar,
annorlunda är stadgadt; iir skyldig
att på Rättens bud genast till svars
komma vid äfventyr att annars varda hém=
tad; hvarförutan det ej är HofRätteh obetagit,
att om den tilltalades ytterliga hörande
derstädes påstås och pröfvas nödigt,
begära Lans insändande» Utskottet känner
icke eller något af gällande Lag och Författningar
föranledt hinder emot tilltal i
.vanlig ordning å Konungens BefallniitgsliafvändeS
Betjente, sorn, titan stod af erhållne
ordres, obehörigen, af sjelftagen
myndighet, någon arrestera eller annars
störa hus Och hemfrid, saint utöfva olagligheter.
Således lärer afven anledning
saknas till någre ytterligare Stadgandeil
härOm.
Beträffande derefter Motionairens yr=
tande, att urbota Brottmål hädanefter skulle
vid alla Instantier vara slutligen afgjorde
inom viss uppgifven tid, lämpad efter
det ställes längre eller kortare afstånd i—
från HofRätteii, der brottet blifvit begånget;
så emedan under en brottmåls-ransakning
ofta inträffar, att aflägse boende'
eller på resor stadde persöner matte höras;
att särskild undersökning blir nödig
i följd af den tilltalades uppgifter, om
sitt vistande å annan ort den tid brottet
föröfvades: och att nya anledningar till
efterforskningar och upplysningars sökande
flera gånger kunna förekomma, hvilken
LagVtshottets BttAnkanden. Rog
sistnämnde omständighet, utan någon försummelse
hos första Domaren, kan ega
rum sedan målet är under ÖfverRättens
granskning, och föranleda dess återförvisning
till UnderDomstöleil; ty och sora
Domarens öfrige ämbetsgöromål, hvilka ej
eller få eftersättas, icke alltid tillåta, att
Uteslutande sysselsätta sig meden sådan ransakning,
samt flera svårare brottmål äfven
kunna mader en och samma tid fordra hans
handläggning; hvartill äfven kommer, att,
i följde af hvad nu är stadgadt, så lång
tid för brottmåls afgörande vanligen icke
åtgår, som den, hvilken, enligt Motionairens
förslag, blefve dertill medgifven ; alltså
har Utskottet ansett något stadgande i
afseende på tiden för Brottmåls afdömande
icke kunna eller böra meddelas, än de sorn
innefattas Uti nu gällande föreskrifter, angående
Brottmåls skyndsamma behandling
i allmänhet samt ränsakningars företagande
öfver häktade personer inom viss föreskrifven
tid,
0 • '- < ...
Då Motionairen slutligen hemställt,
att den Domare , hvars Dom eller Utslag
blifvit af Högsta Domstolen upphäfne, skulle
vära till ansvar förfallen, har han väl
icke härifrån uttryckligen undantagit den
händelse, om upplysningar, sorn sedermera
tillkommit, eller nya skäl, hvilka förr
ej varit kände, legat till grund för upphäfvandet;
men Utskottet har såsom så olämpligt
ansett det påstående att, ,vid detta
förhållande, Domaren icke vore urskul
-
Legl)tskdt:e:s Be sink unden,
dacl, alt Utskottet ej bordt antaga, sora
skulle Motionairen hafva detsamma uti be-*
rörde hemställan innefattat; hvarföre också,
vid det utlåtande nu kommer att afgifvas
öfver denna del af Motionen, en sådan
åsigt icke ingår uti bedömandet deraf.
Om alla de tvistämnen, hvilka Domarens
pröfning underkastas, vore af den beskaffenhet,
att gifna Lagar kunde till dera.
bestämdt hänföras, och den ändring Dora
vid hogsta Lagskipande raagtens granskning
underginge följaktligen borde anses bevisa,
att Domen blifvit origtigt fälld af vårdslöshet
eller oförstånd; så skulle Utskottet icke
finna någon betänklighet vid att tillstyrka
Motionairens förslag; men livar och en
som tager kännedom om rättegångsärendei*
i allmänhet finnér, att minsta antalet äi*
af nyssnämnde beskaffenhet Många tvister
uppstå, uti hvilka de mest invecklade
rättsfrågor måste upplösas, på hvilka olika
Lagrum, efter olika åsigter, kunna tillämpas;
och flere mål, som, i anseende till
det enahanda ämne de omfatta, synas böra
på samma -ätt bedömas, kunna likväl
genom mångfaldiga omständigheter och förhållanden
i betydlig mån vara skiljaktige,
och icke utan obillighet lika bfgÖras. Den
Lag skulle således blifva högst orättvis,
som förutsatte, att om sådane mål endast
ett omdöme kunde och borde ega rum,
och derföre med ansvar beläde den Domare
, hvars åsigt af saken icke öfverens*tålh
-
J.n^Vtihntttts Betänkandcn. gir
do med Högsta Domstolens, oell torde dea
erinran härvid icke vara olämplig, att så
länge någon gräns icke finnes för mensklig»
förståndets utbildande, kan den, sora
i öfrigt ådagalägger kunskaper och skicklighet,
icke till last förås, om han någon
gång förgäfves söker den ledning till del
rätta, hvilken för en ännu högre upplysning
än hans, står att finna.
Utskottet anser i följd af detta allt
något annat stadgande uti ifrågavarande
ämne icke böra gifvas, än det som redan
finnes i afseende å påföljden, då origtig
Dora af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd
Hilles.
Sedan Utskottet sålunda yttrat sina
tankar öfver hvad Motionairen framställt,
får Utskottet tillstyrka, att, med undantag
af de delar af Motionen, hvarom särskildt
utlåtande, på sätt här ofvan blifvit
aufördt, förut är vordet meddeldt, densamma
må i allo afslås; hvilket dock till
Riksens HÖglofl. Ständers vidare pröfning
vördsamligen Öfverlemnas. Stockholm den
a3 Julii i8a3.
Nra *38.
Ankom d. 7 Aug. i8»3.
Betänkande, dels i anledning af Herrar
C. Ehrenborgs och E. G. Gyl
Lu
tz Utskott el s Betänkanden. 52
81* LagVtskottcts Betdnkatidtttt
lenheims Memorialer, angående påskyndande
af LagCommitténs arbete
och granskning dera*, dels i anledning
af Hoglaft. Ridderskapet och
Adelns, Hagvar dige PresteStåndets
och Hedervärda Bondeståndets återremiss
af LagUtskottets Betänkande
under N:o 33, rörande RiksdagsFulltmgtigen
Anders Joachimsson$
från Östergöthland Memorial i samma
ämne4
Uti Herrai’ Ehrenborgs och G yl lenheims
af Högloft. Ridderskapet och Adelil
till Lagutskottet remitterade Memorialer'
hemställes, hland annat, hvarom Utlåtande
särskildt kommer att meddelas, af Herr
Ehrenborg, att Riksens Ständer må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
LagCommitteen måtte genom förstärkning
af arhetande Ledamöter, eller de nu varandes
befrielse från andra tjenstegöromål,
sättas i tillfälle, att inom 1824 års slut
utgifva förslagen till Missgerning^- och
StraffBalkerne, samt att Kongl. Maj:t om
dessa och de redan utkomna Förslagens
allmännare spridande täcktes foga sådan
anstalt, att de kunde blifva allmänneligen
kände före nästa Riksmöte och den liya så
väl Tvistemåls- som Brottmåls-Lagen och
Rättegångs-Ordningen då varda Riksens
Ständer till pröfning och antagande förelagd
; och af Herr Gyllenheim, att om ock
LågUtskoitits Betankanden, g 15
förslaget till en ny BrottmålsLag kunde
blifva fullbordadt innan nästa års slut, lär
dock, i fall detsamma i föreskrifven ordning
skall undergå granskning, en nödig
reform icke kunna förväntas inom loppet
af 10 år eller anie Lagtima Riksdagar, så
framt icke Riksens Ständer gifva uppdrag
åt några sina Medlemmar att dermed vidtaga
en förberedande eller intermediair behandling;
för hvilket ändamål Herr Gyl»
lenheim föreslår, dels att Lagutskottet,
sorn med dess nu varande antal Ledamöter
omöjligen lärer kunna medhinna granskningen
af det redan utkomna förslaget till
Givil Lag, må i sådant afseende förstärkas
med en Deputation, som kunde fortfara
äfven efter Riksdagen och så länge eller
intill dess samma göromål vore fulländadt,
dels ock, att, sedan Lagverket i Norrige
r.u jemväl skall vara under omarbetning
bägge Rikenas vederbörande Committera»
de kunde genom HofC alic eller sE m b e tet eller
Regeringeii till sina allmänna åsigter
och resultater med hvarandra sättas i inbördes
beröring och meddelande, för att
så vidt lämpligt ske kan befrämja enhet
och öfverensstämmelse i Lagstiftningen emellan
de tvänne Brödrafolken. -
Vid återremitterandet af LägUtskottets
Betänkande angående RiksdugsFulb»
mägtigen Änders Joachimssöns Memorial,
har blifvit yttradt* hos Högloft. Ridder*»
skåpet och Adeln af Herr C. Ehrenborg,
att han önskat, det Lagutskottet i sam»
814 LagUtskottitt Betånhtinden.
manhang med denna Motion meddeldt yttrande
öfver förenämnde 2:ne från Ridderskapet
och Adeln remitterade Memorialer;
att Högste Domstolen icke lär medhinna,
att §. för §. granska nya Lagförslaget
och derjemte besörja sina öfriga göromål;
att, om det låter förena sig med
de Constitutionella formerne, kunde en
Committé utnämnas till hälften af Konungen
och andra hälften af Riksens Ständer,
för att denna granskning emellan Riksdagarne
företaga och resultatet deraf för Ständerne
vid nästa Riksdag framlägga; att det
vore önskligt, att de nya LagBalkarnes
närmare kännedom af allmänheten blefve
befordrad på något syfteseniigare sätt, än
som nu sker genom deras öfverlemnande
endast till Domare och Auctoriteter; samt
att ibland de underdåniga önskningar i
ämnet, som Riksens Ständer kunde komma
att till Kongl. Majrt framställa, måtte
uttryckas den, att den delen af Ekonomiska
Lagstiftningen, som ej är inbegripen
uti Förslaget till CivilLagen måtte blifva
särskildt redigerad och tryckt, samt vid
nästa Riksdag till Ständernes pröfning
framlagd; uti hvilket yttrande Herr E. G.
Gyllenheim till alla delar instämt, med
tillägg: att Utskottets Betänkande saknar
en consequent synpunkt, i så måtto, sorn
Utskottet redan föreslagit flere Lag förändringar,
och åtskillige Motioner ännu påkalla
dess handläggning; att en intermediair
förbättring af i och 5 Cap. Straff
-
LngUtshottetf-Bttånknndeit;
Balken nu är af nöden; att den föreslagne
underdåniga hemställan i flere afseenden
var otjenlig; att enligt 87 §. RegeringsFormen
Högste Domstolens yttrande
ej bordt på förhand begäras; att del, för
tillvägabringande afen förberedande granskning,
skulle vara lämpligare att infordra
utlåtanden och påminnelser af en del uppgifne
Ämbetsmän: af Herr A. von Hart~
manndorff, att han bestrider en Commitr
tes nedsättande lill förberedande granskning
af Lagverket, men gillar Herr Gyllenheims
förslag om beröring emellan Sveriges
och Norriges LagCommitte'er; hvarjemte
Herr von Hartmansdorff tror att ett
påskyndande af LagCommitleens göromål
svårligen låter sig göra så vida Committeen
ej hittills försummat sig, heldst ett
Lagstiftningsarbete är ett tankans verk,
som ej på befallning eller genom Ökadt
antal Ledamöter kan pådrifvas till att blifva
färdigt på bestämd tid: af Herr Fri~
herre C, H. Ankarsvärd och Herr G.
Hjerta, att de understödja förslaget om en
granskande Committes nedsättande, men
afstyrka att förbindelse skulle öppnas emellan
Sveriges och Norriges LagCommilteer;
Friherre Ankarsvärd ur det skäl, att
Sveriges Ständer ej ingått i någon pröfning
af de grunder LagCommitte^n här
följt, och att således, innan desamma både
i Sverige och Norrige blifvit preliminariter
afgjorde, och då de ännu å ena
eller andra stället kunna förkastas, den
8?6
'Lagutskottet: Bstankondm.
föreslagne förbindelsen är utan ändamål,
och Herr Hjerta, af den anledning,, att
en sådan förbindelse redan genom tryckfriheten
är tillvägabringad, och att dessa
Länder medelst en sammanblandning af
deras olika författningar skulle, i stället
att tillskyndas fördelar af ömsesidig erfarenhet,
dela missöden af gemensamma misstag;
hvarjemte Herr Hjerta anmärkt, att
Utskottets yttrande, att Lagverket vid nä~
sta Lastinia Riksdag matte komma under
Riksens Ständers granskning, borde ändras
så, att orden: nästa Riksdag i stället användes
; och af Herr Grefve F. B. von
Schwerin, att då Lag-Coramitteen kan anses
vara skiljd i två delar, i arbetande
och granskande Ledamöter, och ibland de
sednare äro trenne af Högsta Domstolens
Ledamöter samt Riksens Ständers Justitia?
Ombudsman; syntes det Herr Grefven sora.
ändamålet med den ifråga stål Ide granskande
Committeen vöre vunnet, om Riksens
Ständer sjelfve föreslogo någre personer,
att med de redan granskande och af
Kongl. Majit förordnade Ledamöter, inom
LagCommitteen i deras arbete deltaga::
hos Högv. PrestS landet af Herr Professor
Fröberg, att lian ansåg såsom tjenlig t
medel till Lagarbetets påskyndande, att
de till vederbörande anslagne arfvode»
till hälften nedsättas; af Herr Prosten
Doctor Stenhammar, att Committeens arbeten
icke borde ställas på obestämd tid,
hvaraf lätt kunde hända, att ett eljest der
-
LngVtskottcts B et fink walen, g
före lämpligt arfvode förvandlas till lifs—
tids-pension ; al Herr Prosten Doctor Svedelius
att den af Utskottet till nästa Lagtima
Riksdag föreslagne obestärn la termin,
i stället borde bestämmas till nästa Riksdag.
Hos Hederv. BondeStåndet af Johan
Longberg, att han icke kunde inse möjligheten
för Högsta Domstolen att, utan
åsidosättande af dess öfriga mångfaldiga
göromål, granska hvarje §. i den nya
Lagen med den tillbörliga uppmärksamhet
ärendets vigt kräfver, och att man derföre
borde vara betänkt på någon utväg,
hvarigenom rättvisans skipande i högsta
Instantien icke uppehölles i sin oafbrutna
gång, utan att derföre åsidosätta GrundLagens
föreskrift, att Högsta Domstolens
utlåtande öfver Lagförslag inhemta.
Då Herrar Ehrenborgs och Gyllenlieims
ofvanupptagne Memorialer hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln blifvit åberopade
vid åter-remissen af Betänkandet
öfver RiksdagsFullmägtigen Anders Joachimssons
Memorial och de gjorde anmärkningarne
samt deraf föranledde öfverläggningar
mera hafva afseende på förstnämnde
anie Memorialer, än det, som i följd
af Betänkandet, utgjort föremål för Ridderskapet
och Adelns pröfning, anser Utskottet
till redighets vinnande lämpligt, att i
sammanhang meddela utlåtande öfver så
väl Herrar Ehrenborgs och Gyllenheims
Motioner, som nämnde åter-remiss.
213
LafcUtstottcTS BetSnltnndtn,
Beträffande alltså berörde arne Memoriaier
och deraf först Herr Gyllenheiins
hemställan, alt en Deputation af Riksens
Ständer matte få uppdrag att mellan Riksdigarne
granska Förslaget till nya Lågverket
samt att beröring emellan Sveriges
och iN orri ges LagCommitteer borde till vägabringas;
så anser Utskottet sig icke kunna
tillstyrka någon annan granskning af
Committerades Lagförslag, än som med
27 §• Riksdagsordningen och 87 §. RegéringsForinen
öfverensstämmer, samt alt
all gagnelig och ändamålsenlig beröting emellan
de förenade Rikenas LagCommitteer
redan finnes, då deras Lagförslager
och Motiverue dertill från trycket utgifae,
äro för Committerade att tillgå; hvarjemte
Utskottet tror sig böra yttra den öfvertygelse
, att en likstämmighet i bägge Rikenas
Lagförslag skulle vara utan ändamål,
då de icke hos Sveriges Ständer och Norriges
StorThing undergått pröfning och således
osäkert är i hvad mån de i endera
eller bägge Riksförsamlingarne kunna blifva
gillade eller förändrade» och menlig,
om, för enhet i Lagstiftningen, Ländernes
olika ldeal-förhållanden och på urgamla
sedvanor grundade begrepp skulle lemnäs
ur sigte.
Vidkommande derefter Herr Ehreiiborgs
Memorial, så enär ett Lagstiftningsforslag
icke är af det slags arbete för
hvars fullbordande viss månad eller dag
inom en inskränktare tidrymd kan be*täm
-
LagVtsbotiets Bctånkandtn, 819
mas och Utskottet icke har sig bekant,
att LagCommitteen är i behof af flere arbetande
Ledamöter, men deremot tror sig
känna, att de nuvarande Medlemmarnes
tid ej är af andra ämbetsgöromål upptagen;
anser Utskottet sig böra, under åberopande
af de skäl, som blifvit anförde
uti dess åter-remitterade Betänkande öfver
Anders Joachimssons Memorial, tillstyrka
det Riksens Höglofl. Ständer må uti underdånig
Skrifvelse lill Kongl. Maj:t anhålla
0111 vidtagande af nödige mått och
steg till påskyndande af LagCommitteens
arbete, så att hela förslaget till ny
Civil- och CiiminalLag så tidigt måtte
fullbordas, från trycket utgifvas och all—
mängöras, att detsamma, i den ordning
27 §. Riksdagsordningen och 87 §. RegeringsFormen
bestämma, må, så vida möjligheten
det medgifver, kunna i ett sammanhang
komma under Riksens Ständers
pröfning vid nästa Riksdag.
Hvad sedermera angår de vid återremissen
gjorde och af föregående Utlåtande
icke besvarade anmärkningar, får Utskottet
yttra: att då Betänkandet öfver
Anders Joachimssons Memorial afgafs, hade
Utskottet icke tagit annan kännedom
af Herrar Ehrenborgs och Gyllenheiins
Meiuorialer, hvaruti, bland föreslägne ändringar
uti nu gällande BfottmålsLag, förevarande
ämne finnes inblandadt, än som
erfordrats för att tillse huruvida dessa Memorialer
tillhörde Utskottets befattning;
g2o Lagutskottets Betänkande»,
att, på sätt förut är nämnt, Utskottet icke
trott och icke eller nu tror sig böra tillstyrka
någon annan granskning af Lagförslaget.
än i enlighet nied Grundlagens föreskrift,
att under sådan egenskap ej kunna
hänföras de föreslagne sätten att genom
Comitterade eller Riksens Ständers Deputerade
eller visse utsedde Domare emellan
Riksdagarne företaga Lagverkets öfverseende;
att det icke tillhör Utskottets bedömande,
huruvida, med ändring af GrundLagarnes
föreskrift, någon dylik ntväg må
kunna begagnas, såsom motsvarande Högsta
Domstolens eller ett i läglig ordning
organiseradt LagUtskotts granskning; att
det förefallit Lagutskottet Constitutionsenligt,
att önska Lagverkets så tidiga utarbetning
att Högsta Domstolens yttrande
deröfver kunde afgifvas innan Kongl. Maj:t
till Riksens Ständer öfverlemnar frågan,
lieldst förenämnde §. §* af Riksdagsordningen
och Regeringsformen föreskrifva
en sådan behandling; att för öfrigt Utskottet
icke tror sig böra vidkännas någon beskyllning
för inconsequence derföre , att
Utskottet ogillat all rubbning i grundprinciperne
af nu gällande Lag, men likväl
tillstyrkt partiella ändringar deri, häldst
Utskottet, vid sitt förhållande i detta fall,
varit ledt af den öfvestygelse, att ändring
ej barde göras i sådane stadganden, som
stå i samband med andra rättsbegrepp och
förhållanden, hvilka icke kunna öfverskådas
och till sina verkningar beräknas an
-
Lag Utskottets Fet/lnknniien.
norlunda, än i sammanhang med Lagstiftningen,
i helt betraktad, men att häraf
icke borde möta hinder för mindre väsendtiige,
af behofvel påkallade rättelser i
visse, så till sägande isolerade, eller för
sig sjelf bestående delar af Lagverket, derigenom
enhet och samband i det hela ej
Störes; samt slutligen, att Utskottet förmodar,
det Ilögv. PrésteStåndet i händelse
detsamma skulle fästa vidare afseende
å Herrar Professoren Fröbergs och Doctor
Stenhammars anmärkningar om nedsättning
uti de LagCommitteens arbetande Ledamöter
anslagne arfvorlen och rörande arbetssättet
för Commiltcen i allmänhet, fogar
anstalt om remiss å desse anmärkningar
till något Utskott, som det kan tillkomma
att meddela yttrande öfver dessa
fiägor, hvilket icke med Lagutskottet lärer
inträffa.
Sist tillhör det Lagutskottet att yttra
sig öfver Herr Ehrenborgs uti anmärkningarne
vid åter-remissen gjorde hemställan
om underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t, att den delen af Ekonomiska Lagstiftningen,
som ej är inbegripen uti förslaget
till CivilLagen mätte blifva särskild
redigerad och tryckt, samt vid nästa Riksdag
till Ständernes pröfning framlagd. Dervid
har Utskottet af Kongl. Majrt vid Riksdagens
början till Riksens Höglofl. Ständer
afgifna Berättelse inhemtat, att en
Committé allt framgent kommer att fortgå
med utarbetande af Förslag till ändring
jj22 LagVtskotttts B'taillandin.
oell förbättring af de till Administrationen
hörande Författningar; och som den omarbetning
af Ekonomiska Lagstiftningen,
som Herr Ehrenborg afsett, sålunda redan
är af Kongl. Maj:t anbefalld, samt
Riksens Mö g loll. Ständer, efter hvad Utskottet
förmodar, icke lärer vilja till Kongl.
Maj:t framställa anhållan om deltagande i
en pröfning, som icke kan tillkomma Riksens
Ständer i annat fall, än om Kongl.
Majt, med anledning af 89 §. i RegeringsFormen
sådant påfordrar; alltså anser Utskottet
sig icke kunna Herr Ehrenborgs
anhållan till bifall framställa; hvilket dock
allt till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 21 Julii 1823.
N:o 139.
Ankom den 7 Augusti 1823.
Betänkande iYver RiksdagsFullmhgtigen
från Norrbottens Lån Joban
Jocob Rutbergs Memorial, angående
förändring 1 StraffLagarne.
Uti ett af Ilederv. BondeStåndet till
Lagutskottet remitteradt Memorial, har
RiksdagFullmägtigen för Norrbottens Län
Johan Jacob Rutberg andragit, att ehuru
LagUtskottcts Betänkande»,
Sveriges Lagar innehålla stränga förbud
emot Torturen, qvarstår likväl uti allmänna
Lagen ännu en afskyvärd lemning deraf
genom stadgandet uti 17 Cay. 87 §.
Rätteg.Balk.: alt i grofva Brottmål Domaren
må försöka med svårare fängelse få
sanningen i ljuset; ther bindande liknelser
och omständigheter linnas emot den
som anklagad är; och som annat, än missbruk
af den Domaren sålunda lemnade
rättighet icke skall kunna väntas, så länge
lagen derom bibehålies, så har Rutberg,
på flere anförda skäl, yrkat afskaffande af
detta Lagstadgande samt i sammanhang
dermed och under åberopande deraf; att
alla förbud emot pinande till bekännelse
skola vara fruktlöse, om ej den mäst bestämda
dag och den fullkomligaste offentlighet
lillbakahålla våldets hand, yrkat att
uti StraffBalkens 1 Gap. må införas en paragraf
af denna lydelse:
”Hvar som i häckte sättes, vare under
Konungens Befällningshafvandes vård;
och må ej något våld eller annan handåverkan
honom Öfvergå, än som för hans
häcklande och förvarande nödig är. Varder
han af Fångvaktare eller annan med
bugg och slag öfverfallen, straffes så som
i 20 Cap. 7 §. Rätteg.Balk. säges om den,
hvilken någon oskyldig gripa låter. Nu
sker våldet med Fångvaktares vettskap;
varde då ansedd såsom hade han det sjelfföröfvat.
Är han genom försummelse dertill
824 LagUtshottets Betänkande#.
vållande, straffas efter omständigheterna
och vare sin tjenst förlustig.”
”Ingen må besöka denhäektade, utnii
i Fångvaktarens närvaro. Fångvaktaren
medhafve alltid två vittnesgilde personer,
så snart han i Fängelset inträder; och må
ej någon förmenas, att med den häcktade
i Fångvaktares närvaro samtala.”
Vidare har Rutberg anfört, att då t
Lagen föreskrifter skola saknas, sorn på en
gång befrämja brottsliges häcklande och
icke gynna ett strafflöst godtycke emot den
oskyldige samt denna brist gifvit före vän*
ning åt försök, att förfäckla det mest haglösa
våld, såsom enda utvägen , att icke lemna
brottslingar på fri fot, har Rutberg ansett
delilia brist böra afhjelpa» och i sådant
afseende föreslagit, att nedannämnde 2:ne
lagrum måtte bringas till följande lydelse:
StraffBalken 1 Cap. 2 <$*. '‘Dråpare
och andre grofve Missgerningsman skola
genast å färsk gerning gripas, i häckte sättas
och inom Tre veckor för rätta ställas.
Ej må borgen tagas der saken går å lif,
eller kropp, då man med penningar ej böta
må. Den, sorn å Konungens vägnar
brottet åtala bör, ege ock i annat fall än
å färsk gerning låta å sitt ansvar den ali»
gifile gripas Fordrar enskild angifvare,
att det ske må, och är denne icke bofast
man; vare då skyldig alt träda i häckte;
och varde sedan gripandet å hans ansvar
verkstäldt. Angifvare, som sålunda i häckte
gått må ej förr lösgifvas, än Domaren
LngXJtskottets Ecttinkandert. g2g
finnér anklagelsen så styrkt, att den angifne
på Rättens ansvar qvarhållas må. Eljest
sitte angifvaren i häckte, till dess i
saken dömdt varder; och gange med ansvaret
för gripandet som i Missg.Balken
sagdt är.”
”Är man af en Domstol från häckte
frikänd; vare genast lösgifveu; och må han
ej för samma brott kunna å nyo inmanas,
än högre Rätt sådant bifallit.”
”Mi'ssgerningsBalken 20 Cap. 7
Varder någon för brott gripen och i häckte
förd, och kan han om hrottet ej Öfvertygas,
då skall den, som honom gripit
eller hans gripande äskat, såsom i 1 Cap.
2 §. Straffbalk, sägs, straffas med Ett års
fängelse; med eller utan arbete efter omständigheterna
; Plikte ock dertill Ett Hundrade
Daler till treskiftes. Orkar han ej
höta; arbete derutöfver i fyra månader.
Tager man annan med våld utur eget eller
annans hus, eller afgato, väg eller annorstädes,
och förer hort emot hans vilja
i fängelse eller lill annan ort; vare Lag
samma, ändå, att han ingen annan skada
gjorde.”
Vidare har Motionairen fästat uppmärksamheten
på nödvändigheten af SlraffLagarnes
förbättring; och att all möjlighet
dertill grundar sig på en förbättrad fängelseinrättning.
Han har ansett att, utan
lifvets förlust, intet annat kroppsstraff hör
finnas än fängelse, hvarmed, lämoadt efter
brottens art och grolhet, aila de brott bor»
S 6 LagUtskottets Betänkanden.
de straffas som Lagarne nu belägga med
kroppsstraff, vare sig såsom urbota eller
genom förvandling af Penningeböter, samt
efter en fullständig utveckling afsiueåsigter
i detta ämne och med åberopande af
det exempel Amerika framställer, hvars
fängelse-inrättningar i så betydlig man skola
verkat till brottens aftagande i antal
och grofhet och till brottslingars förbättring,
slutligen önskat den åtgärd af Lagstiftande
magten, som innefattas uti följande af
Rutberg föreslagne förordnanden:
”En Strafflag skall till den efter Tre
år först infallande Riksdag vara utarbetad,
hvari alla kroppsstraff, utan lifvets förlust
utsättas i fängelse af svårare eller lindrigare
beskaffenhet, men utan bojor eller
kroppsplågor.”
”Denna Lag skall äfven innehålla' föreskrifter
om sättet att befrämja de straffades
förbättring genom deras tillhållande
till arbete under en mild och sträng tillsyn,
utan användande af annan bestraffning
derunder än af samma fängelse, hvarmed
de ådÖmde straffen verkställas.”
”Ett fängelse för verkställande af sådane
straff, skall inom hvarje HofRätts
område till samma tid vara inrättadt, forsed
t med nödige rum för de enslige fängelser,
hvari straffen för gröfre brott komma
att bestå, och med verkstäder för flere
slags handarbeten hvartill de straffade under
förbättringstiden skola hållas.”
”Till
-
Lagutskottet: Bctånkandeii. 5527
‘'Tillfälle skall lemnäs åt en livar, att
inom ett år från Lagens utfärdande tillskjuta
bidrag till kostnaden för inrättandet
af detta fängelse» Arbetet derpå må
genast börjas; och Konungen skall ega att
genom upptagande af étt Statslån till liögst
500,000 R;dr Banco samt begagnande af
livad sålunda tillskjutes bestrida omkostnaden»
Till räntans betalande för detta
lån, samt afbetalningar på hufvudstoien
skall, så snart Inrättningens begagnande
tager sin början användas återstoden af
det anslag på RiksStaten, som för fångars
underhåll nu finnes uppfordt, sedan de
fångar blifvit deraf försörjde, som äro vanföre
sjuklige eller bräcklige oell sålunda till
arbete oförmögne.”
”1 ett oell samma rom af häktet skola
aldrig fångar af olika kön få bo eller
arbeta. För öfrigt skall Lagen föreskrifva
en sådan inrättning af fängelserummen oell
verkstäderna, alt fån gar ne, efter graden af
brottslighet oell skiljagtigbet i lynnen, kunna
fördelat; och de särskilda afdelningar*
ne från gemenskap med hvarandra afliållas.
Bruket af starka drycker skall alldeles
förbjudas, så att ingen sådan dryck
någonsin får inom fängelset finnas.”
"Lagen skall utstaka fångars skyldighet
att med deras arbete godtgöra omkostnaden
för deras häktande och Underhåll i
fängelset» De skola alltid qvarliållas, till
LagUtskettets Betänkatiden\ §3
828
Lagutskottett Betänkanden.
dess sådant är fullgjordt, och ännu längre
när deras förbättring det fordrar. I intet
fall må de förr ställas på fri fot, än fängelsets
uppsyningsman vitsordat deras goda
uppförande.”
”Desse uppsyningsman skola vara valde
af Stadens Äldste, der Fängelset är beläget.
De skola vara Tolf till antalet och
en af dem hvarje dag besöka fängelset,
underrätta sig om dess tillstånd, och genast
för öfrige Uppsyningsmännen anmäla
hvad fel han kan hafva blifvit varse. Desse
Uppsyningsman hafva ingen Lön eller
vedergällning, och må icke undandraga
sig att, efter Stadens Äldstes val, beställningen
emottaga. Fängelsets räkenskaper
Öfver inkomst och utgift, vare äfven under
deras vård; och redovise de för Konungen
hvarje år de medel som de under
händer hafva.”
”Undervisning i läsning och Salighetsläran
skall inom häktet föranstaltas.
Ingen må derifrån lösgifvas, som icke känner
denna lära, eller eger den färdighet
att läsa Svenska språke£att han genom
läsning kan förskaffa sig kunskaper.”
■”Lagen skall ock stadga hvilka utvägar
böra vidtagas, att vid lÖsgifvandet förskaffa
tillfälle till nyttig verksamhet åt sådane
fångar, som äro medellöse och icke
lunna härom sjelfve draga försorg. Ingen
må förr sättas i frihet, än utvägar för dess
försörjande genom nyttigt arbete ärö uppgifne»
och skola Uppsyningsmännen dra
-
Lng Vt skottets Bet änknndtn. g 29
'ga försorg att hail vid lösgifvandet till
sådant arbete sättes.”
Detta Memorial, som i anseende till
sin vidlyftighet här icke kunnat utförligare
upptagas; men sorn lill hela sin vidd är
intaget i Hederv. BondeStåndets Protocoll
för den’12 sistI. Martii, har Lagutskottet
till pröfning företagit, hvarvid Utskottet
icke kunnat dela ftlotionairens åsigt, att
det svårare fängelse, hvilket Domaren enligt
37 §. af 17 Gap. Rätteg.Balk. eger 1
grofva Brottmål använda, för att, der bindande
liknelser och omständigheter finnas
emöt den anklagade, få sanningen i ljuset,
bör anseS såsom en qvarlemning af den
fordna torturen. Då Lagen vid ansvar förbjuder
, att någon må piilaS eller plågas
till bekännelse, och alla pinorum, der pinliga
förhör kunna anställas, genom Kongl.
Brefvet den 27 Augusti 1772, blifvit afSkaflåde;
så kan det uti öfvannämnde Lagrum
tillåtne svårare fängelse, efter Utskottets
taiika, icke bestå uti annat; än att
den anklagade, somoagtadt bindande liknelser
och omständigheter till brottslighet■,
likväl fortfar uti fräckt nekande, må genom
ensligt fängelse och genom afskiljande
från gemenskap med andre personer,
och sålunda betagen utvägar till förströ*
else, öfverlemnas till fullkomligt eftersinnande
äf sin missgerning , och tili de verk*
ilingar till erkännande Och ånger, som hans
egna samvetsförebråelser icke sällan åstad*
kornilla j och då härunder något särskildt
83° Lagutskottet! Eetänkandtn.
kroppsligt lidande icke får honom tillfogas,
kan Utskottet icke inse något gällande
skäl, hvarföre, genom upphäfvande af
Lagens stadgande i detta fall, det enda
lämpliga medel Domaren eger att använda
emot en förhärdad Brottsling till sanningens
uppdagande skulle borttagas. Utskottet
kan således icke tillstyrka bifall å den
förändring i 17 Gap. 37 §. Rätteg.Balk.,
som af Rutberg blifvit yrkad.
I afseende åter på de försigtighetsmått
emot fångars misshandlande i arresten,
som Rutberg föreslagit^ bör Utskottet
fästa Riksens■Höglofl. Ständers uppmärksamhet
på de till omöjlighet nära gränsande
svårigheter för en Fångvaktare, att
hvarje gång haus tjenstgöring påkallar
hans besök i arresten, dervid medhafva
s:ne vittnes -gilde personer hvars ständiga
tillstädes varö dessutom icke kunde aflöpa
utan kostnad. Utskottet kan med
hänseende till denna betänklighet icke tillstyrka
ett sådant stadgande; äfvensom Utskottet
förmodar, att någre andre föreskrifter,
än de nu gällande, icke.äro af
noden i afseende på fångars samtal med
fremmande personer. I fråga om det straff
Rutberg föreslagit för fångars ofredande i
arresterne, åberopar Utskottet det yttrande,
Utskottet uti Betänkanderne N:o i36
och N:o i3j i allmänhet afgifvit, angående
olämpligheten af en partiel skärpning af
straffbestämmelser i allmänhet, hvarvid
Utskottet bör erinra, att betydligt ansvar
Lagutskottets Betånlanden. 831
för den af vakten, som fänge ofredar, är
stadgadt uti 6 Gap. 14 §• af KrigsArtiklarne,
och alt Reglementet för fån gar ne i
Smedjegårdshäktet och Kongl. Brefvet den
12 November 1807, äfven utsätter ansvar
för Vaktkarl, utom militairen, som på enahanda
sätt förgår sig; och någre bestämdare
stadganden härom synas Utskottat
icke vara af nöden.
Till den förändrade Rcdaclion af, Gap.
2 §. StrafEBalken som Motionairen föreslagit,
anser Utskottet sig ej böra tillstyrka
bifall. Utom sista Momentet deraf, är allt
det öfriga endast ett sammanförande af
hvad nu gällande Författningar, angående
brottsliges häktande förmå och detta är
redan så kändt, att någon Lagförklaring
till ytterligare kungörande deraf nu icke
synes Utskottet af nöden. Det ovilkorliga
stadgande uter, som sista Momentet innefattar,
skulle betaga dem, hvars anklagelse
vid första Domstolen blefve ogillad, en
betydlig del af den förmån han genom
ändringssökanden hos högre Rätt kunde
vinna, nemligen säkerhet å den anklagades
person; men lika så origtigt det stadgande
sålunda å ena sidan vöre, att en anklagad
ovillkorligen bör lösgifvas då han
af första Domstolen blifver frikänd, lika
så orättvist vore det åter å den andra,
0111 aldrig en af förste Domstol frikänd,
skulle få frigifvas förr än de besvär blifvit
af högre Rätt pröfvade, som öfver befrielse-utslaget
kunnagblifvit anförde.^ Ut
-
§ 3 3. Lng Utskottets Betacka tiden.
skottet tror det vara bäst att den prof-,
ningsrätt, som i dylika frågor alltid an-,
sclts tillkomma Domstolen, hädanefter o-,
förändrad mätte bibehållas, och att Dom-,
stolen fökfAgtligen må ega fria bänder, att,
efter Utsfogets afkunnande pröfva, om den
anklagade bör sättas på fri fot, eller om
de emot den brottslige förekomne omstän-,
digheter, i förening med den säkerhet för
den framtida reconvention, som angifvaren
kan ställa, må kunna föranleda den
angi flies qvarhållande i häkte, intill dess,
ÖfVerDo mst o 1 en derom binner yttra sig,
I följd af hvad Utskottet sålunda yt-,
frat, torde något utlåtande öfver den före-,
slagna förändringen af 20 Cap. 7 §, Missg.-.
Balk, icke eller erfordras, emedan Motioliairen
dermed troligen icke afse 11 annat,
än förtydligande af hvad Lagen redan stad-,
gar; men skulle åter Motionairen dervid
Raft för ändamål någon verklig förändring
af detta Lagrum, får Utskottet endast till
besvarande deraf åberopa, hvad Utskottet,
i Betänkandet N:o i3y, angående förän-,
dringen i detta Lagrum redan yttrat.
Hvad slutligen angår den del af Rut-,
bergs motion, hvari lian föreslår en Lag,
som, med undantag af dödsstraff, skulle,
afskaffa allt annat kroppsstraff än fän-.
gelse;: så: har Rutberg, om Utskottet rät-,
teligen fattat hans mening, dermed afsett,
icke att få denna Lag nu genast antagen,
utan att få densamma till sin princip af'
Riksens Höglofl. Ständer gillad, och att
Lag Utskottets BctHnkan/im, gjj
till Kongl. Maj:t i underdånighet må öfverlemnas,
att genom LagCommittéen föranstalta
om utarbetande till nästa Riksdag
af en fullständig Lag i ämnet, och
att för öfrigt vidtaga de anstalter, som för
möjligheten af de nja straffens hringande
till verkställighet erfordras. Ur denna synpunct
går nu Utskottet, att besvara denna
del af Motionen.
Med Motionairen delar Utskottet fullkomligen
den öfvertygelse, att våra straff
för närvarande icke i ringaste mån åsyfta
den brottsliges återförande till Laglydnad
och sedlighet utan tvärtom i deras beskaffenhet
innebära uppmaning till hans
förhärdande på brottslighetens bana.
Att detta fordrar rättelse, liar Utskottet
redan i särskildt Betänkande medgifvit,
och Utskottet kan icke draga i tvifvelsmål
att ju LagCommittéen uti förslaget till nya
CriminalLagen tillstyrker ett,Straff-system,
mera lämpadt efter den nuvarande tidens
upplysning och fordringar, än det förra;
men då Riksens Högloft. Ständer i likhet
med de beslut, sorn: vid i8i5 års Riksdag
togos, icke lära vilja ingå i någon sådan
förberedande åtgärd, sorn deh nu föreslagne,
eller partiel t besluta om oryggligt antagande
af grunden för en del af nya Lagstiftningen
och låta utarbetandet af den
fullständiga Lagen bero på en sednare åtgärd,
anser Lagutskottet sig icke böra afgifva
något annat yttrande, i anledning af
Rutbergs motion i denna del, än att till
834 Lagutskottets BetHnkanden;
Riksens? Höglofl, Ständer öfverlemna, om
icke densanima, såsom trädande LagCommitteens
arbeten i förväg, för närvarande
bär utan vidare afseende lemnäs.
Detta allt tillika med en Ledamots
särskildta mening, hvarom ProtocollsUtdrag
bifogas, hemställes dock vördsamligen
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning.
Stockholm dexi 3i julii 1823,
Utdrag af Protccollet, hållet' hor Riksens
Högloft. Stånders Lagutskott
den 31 Julli 1823.
S. D. Justerades Betänkandet öfver
RiksdagsFullmägtigen J. J. Rutbergs , från
Norrbottens Län, Memorial, angående yrkad
förändring i StrafFLagarne.
Herr von Hauswolff yttrade härvid*
att då erfarenheten visade,, att häktande
ofta egde rum för mindre förbrytelser, såsom
Snatteri» der annan urbota påföljd än
enskildt skrift och aflösning ej kommer i
fråga; så ansåg Herr von Hauswolff sig böra
tillstyrka det Riksens Höglofl. Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att vederbörande må genom nådiga
CirculaireBref förständigas, att ställa
sig i Gap. 2 §. StraffBalk. till noga efterlefnad,
så att arrestering ej må ske utan
för gröfre Brott. Hvilket yttrande skulle
Lagutskottet! BetHnknnden. 835
Betänkandet till Riksens Högloft. Ständer
åtfölja, , Ut^Supra,
Ex Protocollo],
Joh. Jac. Kleman.
N:o 140.
Ankom d. 11 Ang. i8a3.
Utlåtande, i anledning af anmävkninvingar
lid Utkottets Betänkande
N:o i frågan om Löftesmäns
rättighet att uppsäga Borgen.
Vid föredragning hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln af LagUtskottets, under
den 28 nästlidne Maji afgifne Betänkande,
öfver RiksdagsFullmägtigen Pehr Pelirssons
från Blekinge Län Memorial, deruti
Lagförklaring blifvit yrkad, huruvida Löftesman
må ega rättighet uppsäga Borgen
och, genom uppsägelsen, vinna befrielse
från det ansvar han sig iklädt, då han i
Borgen trädde; hvilken Lagförklaring Utskottet
icke funnit anledning tillstyrka,
enär, utom i det fall 10 Gap. 10 §. Handelsbalk.
omförmäler, ingen Lag gifves,
som berättigar Löftesman, att genom egen
uppsägelse af ingången Borgen blifva densamma
qvitt, har Herr Grefve Spens, Carl
Gustaf, med gillande af Utskottets åsigt i
83S LaqUtsktttets BetHnknndcn.
afseende på Motionens afstyrkande i den
form den varit framstäld, anmärkt, att denna
Motion innefattar ett ämne, som vore
för vig tigt att lemna utan uppmärksamhet;
att den Credilform sorn innefattas
i Borgens-skrifter ännu icke synes
fullkomligt bestämd, så länge alla former
för Borgens uppsägning, återfordrande och
möjligen fullkomliga upphäfvande, å ena
eller andra sidan icke äro afgjordt gifne i
Lagen ; att ett i närvarande tid så vigtigt
Creditförhållande, sorn NamnCrediten, hade
förtjent en vidlyftigare framställning
inför Riksens ständer, hvilken varit så
mycket lättare, sorn uti LagCommitteens
förslag till HandelsBalk finnes ett belt Capitel
om Borgen, med livars antagande
både den nu anmärkte svårigheten och
många andra kunde förebyggas; på hvilka,,
med flere anförda skäl, Herr Grefven hemstäldt,
om icke det vore tjenligt, att föreslå
7 Cap. i den nya IlandelsBalken efter
LagCommitteens förslag till Riksens Ständers
pröfning; hvarmed Herr Hjerta, Gustaf,
sig förenat, med begäran, att Utskottet
måtte yttra sig, om det icke vore
tjenligt, att för sådane skuldsedlar, sorn
äro ställda på viss tid, det måtte vara tillåtet
att uppsäga sin Borgen, åtminstone
en viss tid efter deras förfallande, på det
man icke i hela <) år må blifva skyldig
att ansvara för en Borgen, som gifvits på
ett år; dervid Herr Grefve Spens åter erinrat,
att fullständigt stadgande härom fin
-
LagUtskattets Betanhnndett. 837
nes i det till antagande föreslagne 7 Cap.
af HandelsBalken uti nya Lagförslaget;
och liar, i anledning af hvad sålunda vordet
anmärkt, Betänkandet blifvit till Utskottet
åter-re initierad t.
Vid öfvervägande af hvad sålunda
Blifvit arifördt Bär Lagutskottet ansett,
att någre sådane omständigheter icke förekommit,
hvilka kunna föranleda till annat
yttrande öfver den af RiksdagsFullmägtigen
Pehr Pehrsson genom Motionen begärte
Lagförklaring, än det Utskottet redan
afgifvit, vid hvilket, såsom af de öfrige
3:ne Resp. RiksStånden, enligt ankomne
ProtocollsUtdrag, bifallet, torde fö
bero. Och, i afseende på det nu framstälde
Förslaget, om antagande af 7 Cap. i
LagCommitteens förslag till ny Handelsbalk,
förmodar Utskottet, att samma skäl,
sorn ansetts gällande, att afslå de flere under
denna Riksdag väckte Motioner, hvars
antagande skulle rubbat grunderna för vår
nuvarande Lagstiftning, äfven bör nu åberopas,
och alt Utskottet på sådan grund
bör till Riksens Högloft. Ständer hemställa,
om det icke vore mindre lämpligt, att
jin ingå uti partiel pröfning till antagande
af Capitlet om Borgen, innan alla de förändrade
stadganden, hvilka dermed ega
gemenskap, kunna på en gång lill gransk-,
ning förekomma.
Dock öfverlämnäs detta, tillika med
2::ne Ledamöters särskilda meningar, till
838 Lagutskottet! Besånkanden,
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den 3i Julii i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Ständers Lagutskott följande
dagar år 1823.
Den z5te Julii.
S. D. Föredrogs Högloft. Ridderskapets
och Adelns åter-remiss af Utskottets
Betänkande under N:o 82, rörande föreslagen
Lagförklaring, om Löftesmäns rättighet
att uppsäga Borgen; i anledning hvaraf
Utskottet beslöt det svar Utlåtandet N:o
i4o innehåller.
Herr Grefven och Ordföranden anmälte
härvid, att ehuru han, som icke
deltagit uti Utskottets ifrågavarande Betänkande,
var af den tanka, alt Borgen
borde få uppsägas, i den ordning LagCommitteen
föreslagit, så och enär Herr Grefven
likväl ansåg en partielt i detta fall
vidtagen Lagförändring ej böra ega rum,
samt dertill kom, att frenne Stånd gillat
Utskottets Betänkande, och de Ledamöter
i Utskottet, hvilka deruti deltagit, icke
funnit sig ega skäl, att göra någon ändring
uti deras förra yttrande, instämde Herr
Grefven uti det nu beslutade utlåtande.
Herr Silfverstråle instämde till alla
delar uti della yttrande.
Lagutskottets Betdnlandcn,
839
Den 3i Julii.
S. D. Justerades Utskottets Utlåtande
i anledning af åter-remissen af Betänkandet
N:o 82, angående Löftesmäns rättighet
att uppsäga Borgen.
Herr von Hauswolff yttrade härvid
det han, som icke deltagit uti Utskottets
ifrågavarande Betänkande, ansåg den nya
vid åter-remissen af Herr Grefve Spens
och Herr Hjerta väckte Motion böra till
pröfning upptagas , det Herr von Hauswolff
för sin del äfven gjorde; och tillstyrkte
Herr von Hauswolff, uppå de af bemälde
Motionairer andragne skäl, samt med anledning
af LagCommittcens anförde motiver,
det dess Förslag uti 7 Gap. HandebBalken
må varda såsom Lag i ämnet antagit.
Härmed förenade sig RiksdagsFullmägtigen
Pehr Bengtsson från Hallands Län.
Ut Supra.
Ex Protocollo ,
Joh. Jac. Kleman.
N:o 141 •
' Ankom den ti Aug. 1823j
‘Betänkande ofver Kongl Majits Nådiga
Proposition till Riksens Högloft,
Stander, angående förklaring öft
840 Lagutskottet! Betänkandett.
ver 5 §. uti 25 CVip. Råtteg,Balken
oc/j 4 §. ?//■/ 3 Cpp. Missg. Balken.
Kongl. Maj:ts högstberörde under deti
c) sistledne Maji till Riksens Högloft; Ställ*
dér aflåtne Nådiga Proposition, hvilken af
samtlige RiksStåndeii blifvit till Lagutskottet
remitterad är af följande lydelse:
(Se t:sta Samlingen II. sid; 20 oell följ.)
Lagutskottet har öfverväga! hvad
Kongl. Maj:t sålunda i Nåder föreslagit,
saint de uti frågavarande ämnen uti Högsta
Domstolen och Kongl. Majrts StatsRåd
förde, och jemte den Kongl Propositionen
till Utskottet ofveriemnade Protocoller innehålla;
och som Utskottet, uppå de af
Högsta Domstolen anförde skäl, anser deii
af Kongl. Majit i öfverensstämmelse med
Högsta Domstolens yttrande antagne mening
om Lagens rätta förstånd och tillämpning
vara med Lagens grund öfverensstämmande
; så tillstyrker Utskottet bifall å
Kongl. Majrts Proposition, så att genom
utfärdande förklaring öfver 5 §. uti 25 Cap.
Rätteg.Balk. och 4 §• uti 3 Cap. Missg.-  Balk. må stadgas, dels att mål rörande
den förbrytelse-, att någon kommer drucken
i kyrka eller gör der oljud och förargelse
icke hör HofRätts pröfning underställas
, dels ock att för dylika förbrytelser,
begångna å Helgedag, utom det i Lag
för förbrytelsen stadgade ansvar, Sabbats*
bl'otts-böter jemväl böra tillämpas; hvil*
Lagutskottet t Retdnkanden. 841
ket dock tillika rndd 3:ne Ledamöters uti
bifogade ProtocöllsTJtdrag upptagne särskilda
mening Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsamligen underställes.
Stockholm den 7 Augusti i8a3.
Utdrag af Vrotocollet s hållet hos Riksens
Höglofl. Stånders LagUtkott
den 7 Augusti 1825.
S. D. Justerades följande Betänkan
den:
-
4:to Angående Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om förklaring af Gap. 5 §.
Rätteg.Balk. och 3 Cap. \ §. MissgBalk.
Herr Grefven och Ordföranden samt
Herrar Ribbing och Hjertström vöro af
skiljaktig mening i fråga om särskilte Sabbatsbrotts-böters
åläggande, då någon af
ifrågavarande förbrytelser begås å Söneller
Helgedag, och yttrade, att då Lagen
bestämmer ett särskilt svårare ansvar för
förbrytelser, begångne under Gudstjent,
utan att dervid föreskrifva, det den för
Sabbatsbrott i annat Lagrum stadgade påföljd
äfven bör ådömas, när samma förbrytelser
ske å Sön- eller Helgedag, följde
deraf desto heldre att Lagstiftarens mening
icke varit, det särskilte Sabbatsbrottsböter
i dessa fall borde ega rum, soln
Gudstjenst å Sön- eller Helgedag icke bor
843 Lagutskottets Bettinkanden,
hållas mera i helnel, än förrättningar af
enahanda beskaffenhet å SÖcknedagar; för
hvilket omdöme jemväl tillkom det skäl,
att då, enligt Kongl. Brefvet deli 17 Augusti
1738, och Kongl. Förordningen d. 2/^
Aug. 1813 den som i kyrka är drucken
samt derunder gör oljud och åstadkommer
förargelse, icke allenast skall böta a5 Daler
för hvardera förbrytelsen, utan äfven
bor åläggas särskilte Böter för FylleriBrottet;
så skulle med antagande af den
föreslagne Lagtolkningen, straffbestämmelserne
för dessa brott a:ne gånger undergå
skärpning i och för tiden och stället der
brotten föröfvas; och af dessa skäl, ansågo
bemälte Ledamöter sig icke böra tillstyrka
bifall till den i detta ämne förcslagne
Lagförklaring, Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joli. Jac. Kleman.
K: o 142.
Ankom den 11 Aug. 1813.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 34,
angående förrymd Makas rättighet
att träda i nytt gifte.
Hö glo fl. Piidnerskapet och Adeln, samt
Högy»
Lagutskottet! Betinkandcnl 843
Högv. PresteStåndet, hafva till Lagutskottet
åter-remitterat Utskottets, under den 12
nästlidne April, afgifne Betänkande öfver
Herr DomProsten Doctor M. Lamers Memorial,
angående förrymd Makas rättighet
att ingå nytt gifte, och de anmärkningar,
hvilka till åter-remissen föranledt,
har Utskottet funnit vara framstälde hos
Ilögloll. Ridderskapet och Adeln af
1:0 Herr Casper Ehrenborg, som egentligen
reserverat sig emot skälen i Betänkandet
på den grund, att äfven Kongl.
Brefvet den f\ Februarii 1818, som stadgar
skyldighet för Domare, att innan den
i 3 Cap. 4 §• GiflermålsBalken omförmälte
lysning beviljas, af Presterskapet och
andre vederbörande göra sig underrättad
om förhållandet, icke sällan kan förfela
sitt ändamål, då desse vederbörande i de
fleste fall derom sakna så fullständig kännedom
, som för officielle besked och meddelanden
bör ligga till grund, samt att,
om man anser ett ägtenskap för något heligare
än Landbo- eller andre Contracter,
som genom ömsesidigt begifvande kunna
liäfvas, det icke vore ur vägen, att vara
omtänkt på något bättre och alfvarligare
Correctif emot ifrågavarande till lättsinnighet
och osedlighet ledande missbruk;
men då partiele Lagförändringar i allmänhet
äro vådlige och otjenlige samt den
redbaidiet och stadga i lynne och tänkesätt,
som ännu lyckligtvis utmärker större
LagUtskottets Betänkanden* 54
844 Lagutskottet: Betänkandetf.
delen af Nationen, synes försäkra emot en
hastigt och allmänt öfverhandtagande illusion
af hagarne, har Herr Ehrenborg ansett
deras nödiga förbättring uti ifrågavarande
afseende lämpligast kunna ske i sammanhang
med nya Lagverkets antagande
och granskning, samt Utskottets Betänkande
derföre bifallas, så vidt det afser, att
den af Herr DomProsten Doctor Lamer
föreslagne förändringen icke för närvarande
bor ega rum.
2:0 Af Herr Arvid Ribbing, som med
tillkännagifvande att han deltagit i LagUtskottets
Betänkande, som ogillar det af
Herr DomProsten Doctor Lamer föreslagne
Correctiv emot ägtenskapsskillnad för egenvilligt
Öfvergifvande, på den grund,
att Herr Ribbing trott sig se ett bättre,
som heldre helt och hållet utestänger missbruken,
än sätter straffet till deras vaktare,
vidare andragit, att de öfverklagade
missbruken härleda sig från Lagens misstydning,
hvilken i så måtto egt rum, att
då lysning till upplösning af ägtenskap är
tillåten endast i den händelse, att den,
som öfvergifvit sin maka, rest utrikes , har
man sträckt tillämpningen så vida, att eliär
ena Makan blott begifvit sig i nästa
Härad eller Län, man förfarit så, som hade
den afvikne lemnat Riket, i uppsåt att
ej mera återkomma, samt att missbruken
hafva gått så långt, att den efterlyste ofta
sjelf sutit i kyrkan och hört på burn
det blifvit honom förelagdt, att vid afven
-
LaglJtskottets Betänkande)!. 54-
tyr af ägtenskapets upplösande, inställa sig
lios den hemmavarande Makan inom natt
och år> och när detta förflutit, har Domaren
dömt till skillnad. Makar, som tröttnat
vid hvarandra eller önskat ombyte,
hafva aldrig lättare kunnat vinna sin önskan,
och alla hinder af varningsgrader,
böter, skillnad på viss tid, m. in., sohl
Lagstiftare af särskilde tider, sednast af år
i8ro, lågt emot lättsinnigheten, har man
på denna genväg undvikit; Klagan öfver
missbruken har uppstått, hvarföre Kongl.
Majit i Nådigt Bref den \ Februarii 18 18,
forördnat, att så vidt möjligt vore, Domaren
skulle göra sig underrättad oin deri
äfviknes vistelseort, men missbruken skola,
efter Herr Ribbiilgs taiika, ej förekom*
ihas förr, än inan återgår till deri rätta
Lagtolkningen, att icke förr än man lägligt
eftersökt den förrymde inom Landetj
får antagas , att han rest utrikes; och då,
Oaktadt stadgandet i 16 Gap. 8 §. Kyrko*
Lageh: ”Men öfvergifva' någon sin Makå
Och biifver dock ejvar i Riket, mäste
den verfds/iga Domaren göra sitt Ämbete
och skaffa tlen öfvergifva rätt," i följe
hvaraf Herr Ribbing ansett den bortreste
Makän icke böra skonas ifrån att allmänneligen
efterlysas, häktas och hemförpasSas,
Domaren likväl , efter gammal vana*
utfärdat lysning och derefter Skiljo-dom,
titan annan grund i Lagen, än den ringa
anledning, som ett i i3 Gap. \ §. GifterlÄålsBalken
origtigt skiljetecken kan gifva*
846 Lagutskott rts Bttlnkanden,
liar Ilerl’ Ribbing till Lagens återställande
i sin ursprungliga lieägd, föreslagit följande
stadganden :
1:0 En öfvergifven maka eger klaga'
lios Församlingens Pastor.
2:0 Pastor åligger, derest lian icKe
på annat sätt kan få kunskap om den förrymde,
genom Ämbets-skrifvelse till Presterskapet
i Häradet och angränsande Socknar
begära Bevis, som vid ordinarie Socknestämmor
skola utfärdas, om den afvikne
i orten varit synlig eller ej, och om någon
kunskap om honom eller hans vistelse
förefinnes.
3:o När sålunda blifvit styrkt, att den
afvikne icke på minst ett halft år vistats
i orten, och anledning saknas att utröna
hans vistelseort, eger Pastor lios Konungens
Befallningshafvande reqvirera allmän
efterlysning öfver liela Riket efter den förrymde,
som vid ertappandet bör bäktas
och liemförpassas.
/po Först efter det ett halft år förflutit
från denna allmänna efterlysning, utan
att den förrymde inom Riket kunnat tillra
ttafås, må antagas, att lian öfvergifvit och
förlupit andra Makan och farit utrikes i
det uppsåt, att ej mera komma åter, hvarefter
förfares på sätt i3 Gap. t\ §. GiftermålsBalken
stadgar.
I öfrigt liar Herr Ribbing ansett det
förslås af sig sjelft, att om kunskap erliålles
före den allmänna efterlysningen,
Jivar den efterspanade Makan inom Län
-
LagUtskottts BetHnkandctt. 847
det finnes, densamma då genom tjenlige
medel bör föras till hemorten och underlastas
vanlig kyrko-disciplin; äfvensom
att kostnaderne för lysning, hemtning m.
m. böra af den förrymde makans enskilda
lott i Boet ersättas så långt tillgångarne
räcka.
Hos Högv. PresteStåndet har 3:o Herr
DomProsten Doctor Lamer anmärkt såsom
oväntadt, att Utskottet ansett förbrytelser
ägta Makar emellan genom Hor och genom
egenvillig!; öfvergifvande vara af så olika
art och beskaffenhet, att de med lika straff
ej kunnat beläggas, samt att, då Utskottet
ej velat tillstyrka det af Herr Doctoren
föreslagne strängare Corrcctiv emot ett
tilltagande ondt, Utskottet både kunnat
och bordt föreslå något annat i stället,
som varit mera lämpligt och passande efter
tidens lynne, såsom att då lysningar
efter förlupne ägta Makar nu ske genom
Domaren, allenast inom det Härad der den
förlupne haft sitt hemvist, skulle desse i stället
ske genom Konungens Befallningshafvande
öfver helaLänet, på sätt som sedvanligt
är efter andre förlupne personer, hvarjemte
en annonce uti allmänna Tidningarne,
jemte ett strängt vite för den, som
hyser och undandöljer den förlupne, skulle
hafva sin goda verkan, och har 4:o
Herr Prosten Forssander tillagt, att då
det ofta händer, att förrymd Maka, under
den tid efterlysningarne i Häradet fortgå,
hcgifver sig till närmast belägne LäU eUee
§43 LaglJ t skot tets Bctänliandtn.
H ärad att sig imellertid undandölja, så
bör, enär den ena Makan af ondska oell
illvilja den andra öfvergifver, den öfver-»
gifne begära offentlig stämning å den afvikne,
icke blott bos Domaren i orten,
utan ock hos Landshöfdingen, som fogar
anstalt om den förrymde Makans efterlys-,
ning, så val i sitt eget, som nästgränsande
Län, med förelagd tid, inom hvilken den
bör antingen bos den öfvergifne Makan sig
inställa, eller ock gifva sitt vistande till*
känna,
I anledning af' hvad sålunda blifvit
anfördt, hvilket hos Utskottet kommit i
Öfvervägande, får Utskottet yttra, att, enär
Utskottet icke kunnat antaga det af Herr
DomProsten Doctor Lamer bestämdt före-,
slagne stadgande till förekommande af de
missbruk, hvilka vid ägtenskäps-skillnads
sökande och beviljande lör egen vi Iligt, öf-*
vergifvande skola ega rum, bär Utskottet
destomindre egt anledning föreslå något an-,
nät Correetiv emot nämnde missbruk , sorn
Utskottet ansett ett noggrannt iakttagande af'
hvad, enligt Lag och Författningar, Do-,
maren i så da ne fall åligger, göra tillfyllest
5 men då nu dels de af Herr Ribbing
dels de inom Högv. PresteStåndet gjorde
anmärkningar , innehålla sådan© ytterligare
förslag, hvilka af Motionen är o. förän-,
ledde, anser Utskottet sig tillhöra att der-.
Öfver sig utlåta.
Till förekommande af de missbruk,
hvilka möjligen kunnat bos Domstolarne
Lagutskottets Betänkande», 849
$ig tilldraga, vid handhafvandet af ansökningar
om ägteiiskaps-skillnad för egenvilligt
öfvergifvande i så måtto, att den ena
Makan begifvit sig till föga aflägsen ort
inom Riket, låtit sig efterlysas, oell genast
efter det till skillnad blifvit dömt, sig åtev
inställt och om Skiljobrefs utfärdande
anhållit, har, genom Kongl. Brefvet till
JIofRätterne den \ Februarii 1818, blifvit
förklarat, att enär 4 §• i *3 Cap. Gifter™
målsBalken tydligen förmår, det en för*
rymd Makas efterlysning i sådant afseende
blott eger rum, när man ej vet livar lian
sig uppehåller, och då förlöpandet skedt
af ondska och motvilja till den, qvarlemmule
Makan, i uppsåt att ej mera blifva
och bo med densamma, lieldst om en af
Makarne på annat sätt sig från den andra
skiljer, 14 Cap. 2 §. innehölle på hvad
sätt då förhållas bör, så vöre med Lagens
rätta mening öfverensstämmande, att lys-,
liing efter förstherörde §. ej hör af Domaren
beviljas, utan att lian förut genom
Presterskapets och andre vederhörandes hörande,
som kunna nödige upplysningar
meddela, erhållit säkerhet, att den tilltalte
verkligen förlupit sin maka, samt, så
vidt möjligt är, undersökt, om någon känner
densammas vistelseort, orsakerna till
hans frånvaro, och begge Makarnas förra
sammanlefnad; örn noggrannt iakttagande
hvaraf vederbörande Domstolar genom HofRätternes
CirculairBref blifvit erinrade.
8SÖ LngUtskottets Eetånkanätn.
Utskottet, som icke kan antaga deri
aF Herr Ribbing yttrade mening, sorn skulle
lysning efter förrymd Maka med pä—
följd af ägtenskapets upplösning, i händelse
denna inom natt och år sig icke instälde,
icke Lagligen egarum, utom i det
fall, då utrönt vore, att den frånvarande
farit utrikes, hvilken tydning Utskottet
anser stridande, både emot ordalydelsen i
4 §• 13 Cap. GiftermålsBalken, och förklaringen
uti ofvananförde Kongl. Bref,
ej eller kan gilla det förslag, att den förrymde
Makan borde vid ertappandet häktas
och med tjenlig» medel hos den öfvergifne
Makan inställas, hvilken påföljd icke
vöre lämplig till förbrytelsen, kan för öfrigt
icke annat finna, än att vid iakttagandet
af de föreskrifter Kongl. Brefvet
den 4 Februarii 181S innefattar, det ändamål,
som med de nu föreslagne ytterligare
stadganden blifvit afsett, nemligen
tillförlitlig upplysning, att den bortreste
Makan verkligen af ondska den andra öfvergifvit,
i afsigt att ieke mera blifva och
jbo tillsamman, samt att dess vistande är
lielt och hållet okändt, innan lysning af
Domaren må utfärdas, fullkomligen bör
kunna vinnas, och att följaktligen några
vidare föreskrifter i detta afseende icke erfordras;
äfvensom Utskottet anser det uppå
Domarens pröfning, i anledning af den
föregående undersökningen innan lysning
får beviljas, böra ankomma, att efter omständigheterne
förordna huru vidsträckt lys
-
Lagutskottets Betänkandet!. 351
liingen kungöras bör, samt, i liäudelse allmän
efterlysning öfver hela Riket pröfvas
nödig, dertill begära Konungens Befaliningshafvand.
es
Då Utskottet på dessa grunder hvarken
finnér skäl att förändra dess förra Utlåtande,
eller att tillstyrka bifall å de. uti
anmärkningarne innefattade ytterligare förslag,
får Utskottet vördsamligen öfverlemna
'frågan till förnyad pröfning, med tillkännagifvande,
att Betänkandet blifvit af
Vällofl. BorgareStråndet och Hederv. B011-  deStåndet, enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
bifallet.
Tvänne Ledamöters särskilda mening
innefattas uti bifogade ProtocollsUtdrag.
Stockholm den 7 Augusti i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 5 Junii 1823.
S. D. Företogs till ytterligare handläggning
följande Utskottets afgifne, men
utaf Resp. RiksStånden åter-remitterade
Betänkanden jemte de emot dem gjorde anmärkningar,
nemligen:
Betänkandet N:o 34- Angående förrymd
Makas rättighet att ingå nytt gifte. —• Åter-remitteradt
af Höglofl. Ridderskapet och
Adelil samt Högv. PresteStåndeL
852 La^Utskottets B et rink and ett.
Utskottet för klef vid livad i Betänkandet
blifvit yttradt; men Herr Prosten Doctor
Rönbeck och Herr Borgmästaren Cederborg
ansågo likväl, för sin del, det
tillägg till 1818 års Författning böra tillstyrkas,
att när offentlig stämning efter
förrymd maka utfärdas, borde densamma,
genom kungörelser, öfver bela Riket eller
åtminstone Länet communiceras. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joli. Jac• Kleman.
143.
Ankom den, 19 Augusti iSad..
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
39, angående yrkad andr ing i 17
Cap. 2 § Rät t eg Balken och Kongl.
Förordningen den 28 Junii 1798.
Sedan uti afgifvet Betänkande, under
den 10 nasti. April, Lagutskottet på anförde
skäl ansett sig, icke kunna tillstyrka
bifall tili den af RiksdagsJTullmägtigarne
Anders Hansson och Erik Jansson, från
Upsala Län, förestagne ändring uti 17 Gap.
3 §. Rätteg.ipalk. jemnförd med Kongl. Förordningen,
den 28 Junii >798, alt den,
Handlande medgifne rättighet, att med
Lagutskottets Betänkanden, 353
Ed styrka rigtigheten af dess förde lian,
delsbok oell deraf dragne räkningar öfver
utborgade varor, endast mätte ega rinn,
då skriftlige reqvisitioner eller motbok med
den af hvilken betalning för varor fordras
kan uppvisas; så har detta Betänkande blifvit
af Höglofl. Ridderskapet oell Adeln,
Höffv. Prestestånd et och Meder v. BondeStåndet
till Utskottet åtcr-remitteradt, i
anledning af anmärkningar, dem Utskottet
funnit vara framstälde
Ilos Höglofl, Ridderskapet och Adeln,
af Herr Casper Ehrenborg, sorn icke kunnat
finna hvarföre ej Utskottet antagit den
redaction sorn Kongl. LagCommiltcen uti
1 Gap. 28, 29, 3o och 3i §. §. af nya
HandelsBalken föreslagit rörande Bevis-,
ningsSättet för Handlandes på uthorgningsböcker
grundade fordringar, enär genom
detta förslag, hvaruti den allmänna grundsa
tts är följd, att med Ed skall man svara
men ej kära, tillräckligen blifvit sörjdt
lör den Handlandes säkerhet, då honom
tir lemnad rättighet, att hålla motbok med
Gäldenären. Med åberopande i öfrigt, af
LagCommittcens motiver, har Herr Eli renborg
vidape anmärkt, att, oagtadt en Handlandes
redlighet, varor ofta kunna icttagas
på räkning af personer, hvilka derom ej
eihållit uppdrag, och att den stridighet
befinnes emellan 17 Gap. 2 §. Rätteg.Balk.
och Kongl. Förordningen den 28 Junii
1798, att föreskriften i denna sednare, det
yäkning hvarje år skall utskrifvas och lill-»
8^4 Lagutskottets Betankanden',
ställas Gäldenären, hvilken eger rätt att
densamma inom Sex månader klandra, synes
antingen hafva upphäfvit rättigheten
att genom Edgång fästa fordringen, eller
gjort dess Begagnande öfverflödigt; docknär
ej uttryckligt upphäfvande af 17 Cap.
2 §. Rätteg.Balk. finnes uti 1798 års Förordning,
utan båda äro åberopade uti 181 o
års Förklaring, angående den varutillveriare
och förädlare tillerkände enahanda
rätt, har man i allmänhet ansett 17 Cap,
2 §. Rätteg.Balk. ännu vara gällande, hvilken
mening äfven LagCommitte^n antagit;
men Herr Ehrenborg har ansett stadgandet
uti 1 §. af 179S års Förordning hafva
afseende på pröfningen hos Executorn;
oell det andra stadgandet på pröfningen
hos Domaren, samt att denna tvätydigliet
bör undanrödjas genom dessa stadgandens
bringande till enstämmighet, hvilket, efter
Herr Ehrenborgs tanka, bäst skulle
kunna ske, på det sätt LagCommitteen föreslagit.
Hos Högv. PresteStåndet har Herr
Biskopen Doctor Wingård funnit Lagens
stadgande uti 17 Cap. 2 §. Rätteg.Balk.
vara för allmänna säkerheten högst vådligt
och derföre böra ju förr dess heldre afskaffas.
Såsom skäl hvarföre Herr Doctorn
anfört, att förtroende till en persons
redlighet är en moralisk öfvertygelse,
men icke någon juridisk säkerhet, att det
är emot Lagprincip att med Ed kunna
kära, hvilket äfven strider einor 3o:deDQ><
LdgUtskottiti Eetdnknniltit. 855
mareRegeln; att om än på HandelsContoirer
föras ordentliga böcker under hvarjehanda
Controll, anteckningar öfver borgade
varor i Saluboden likväl ofta göras
af en öfvermaga-gosse i en kladd, och en
så beskalfad anteckning kan icke hafva något
vitsord, hvarförutan man icke kan vara
försäkrad, att då räkningen blifvit betald,
utstrykning skett i HandelsBoken;
att ett otroget tjenstehjon kan borga varor
å husbondens räkning, dem han, utan alt
de kommit honom till godoj måste betala,
samt att, då någon för reda penningar köpt
varor och antingen ansett sig icke behöfva
qvitto, eller detsamma förlorat, kan
en anteckning i HandelsBoken, om den
beedigas, likväl göra honom till den Handlandes
Gäldenär, och har Herr ^Biskopen
till förekommande af dessa stora vådor för
köparen, hvilka icke uppvägas af beqvämligheten
i nu varande handels vanor, yrkat,
att den åt beedigad Handelsbok gifna fulla
bevisningsrätt måtte upphäfvas, och i stället
LagCommitteens förslag 0111 Motbok
såsom Lag antagas, deruti flere af PresteStåndets
Ledamöter instämdt; hvaremot
Herr Professor Thyselius förment det vara
af högsta vigt för de Handlande, att
deras böcker med ali möjlig noggranliet
föras, samt gemensamt med Herr Professor
Fröberg väl medgifvit, att nu varande
Författningar kunna medföra sina olägenheter,
men likväl ansett det föreslagne
stadgandet, angående motbok, vara hin
-
856 Lagutskottets BeiUnhaitJcn.
der ligt för Handelsrröelseii, samt lägga ytterligare
band på den enskilda crediten;
hvarförutan det för Allmogen voro omöjligt
att sig af Motbok begagna. Herr Doctor
Fellenius åter liar yttrat, att om , jemte
motböcker, skriftliga betalningsförbindelser
för i mindre partier borgade varor
kunna användas, såsom det äfven allmänt
brukas, så må de Handlande Umbära eii
Edgångsrättighet Som så litet och sällan
begagnas, hvars afskalFande Herr Doeton!
alltså destoheldre tillstyrkt sorn densamma,
såsom sårande moraliteten, icke utan
klara och vigtiga anledningar bör vara mera
tillåtlig för den eira MedbörgareClasSen
an för dell andra. Herr Frosten Doctor
Stenhammar har ansett» att icke något så
undergräfver allmogens bestånd, som en
af detta folk gemenligen ovarsamt begagnad
Credit; att, om det händer Ståndspersonen
att blifva kräfd för Liqvideradé
varor, sådant är mera att befrukta för den
oerfarne bonden, som icke kail anteckna
sig något till minnes och förgäter då lätt
både hvad han bandlat, när oell till hvad
pris, och att» örn Credit-tillfäilet för honom
försvåras, sådant vöre att förekomma
bans oförrättande och anföra honom till
mera ordning i lefnadssättet; och har slut*
ligen Herr Prosten Arbman tillagt, att likasom
den vid Bruken trafiq lieran de allmogen
alltid häfver sin Motbok, det äfven
kunde låta sig göra, att allmogen lllifver
motbok med de Handlande.
Ln^Utskottits Betånkanden.
Hos Heder v. BondeStåndet har RiksdagsFullmägtigen
Anders Danielsson vrkat,
att, uppå de af LagCommittceU anförde
tnotivqr till dess förslag, i fråga om ny HandelsBalk
, sådan Lagförändring, som med
denna Balks i Cap* 28 och 29 §. §. åsyftas,
måtte antagas, dermed flere Ståndets
Ledamöter sig förenat.
Detta allt har Utskottet i öfvervägande
tagit; och soln Utskottet afanmäfkningarne
icke funnit anledning att frångå dess
fattade öfvertygelse derom, att ett stadgande,
som ovillkorligen ålade Handlande,
att hålla Motbok med dem som varor på
borgen uttaga, och vid försummelser deraf,
betoge den Handlande rättigheten , att
Edeligen styrka utborgningarnes rigtighet,
skulle medföra betydeliga hinder och uppehåll
i dagliga handelrorelsen; att, så
Och uppå de llere i Utskottets Betänkande
upptagne skäl, dem Utskottet ytterligare
får åberopa, och hvarvid Utskottet jemväl
tror sig böra fästa uppmärksamheten derå,
att, enligt 17 Gap. 2 §. Rätteg.Balk., rättigheten
för Handlande att med Ed fästa
dess Handelsbok och deraf dragne räkningar,
icke ovilkorligen är honom medgifven,
utan förfaller, när den som sökes
gitter visa fel deri, eller att allt ej rätteliga
upptecknadt är, eller ock andre omständigheter
sorn boken eller personen misstänkte
göra, genom hvilken Gäklenären
lemnade bevisni ngsförmån , dess säkerhet
synes vara vårdad, så vidt uppå Lagstif»
853 LagUtskottcts Betätiknnåett.
tarén ankommer, kan Utskottet icke fordra
dess redan afgifne, samt af Vällofl.
BorgaraStåndet, enligt ankommet ProtocollsUldrag,
godkände. Utlåtande, hvilket
alltså till de öfrige Resp. RiksStåndens ytterligare
pröfning vördsamligen öfverlemnas,
med tillkännagivande, att en Ledamot
åberopat dess i denna fråga förut yttrade
och Betänkandet bifogade särskilda
mening. Stockholm den 7 Augusti 1823,
N:o 144*
Ankom d. 19 Åug. i8.23»
Utlåtande ofver Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N-.o 80 , angående
yrkad skyldighet för Konungens
Befallningshafvande, att genom Promotorialer
befordra enskildas Lagsöknings-är
ender , då Gäldenärerne
vistas i andra Lån.
Sedan Lagutskottet, genom ifrågavarande
den nästl. Maji afgifne Betänkande,
ansett sig icke kunna tillstyrka bifall
å RiksdagsFullmägtigen för Linköpings Stad
Herr C. F. Lundmans Motion, att Konungens
samtlige Befallningshafvande genom
bestämd
LntlJtskottet* Betdnknnden, 559
bestämd Lag måtte åläggas att upptaga och
handlägga sådane ansökningar, som med
Promotorial till dem från andre Landsbo fdingar
ankomma, så att penningarne må
äf den fordrande få lyftas hos den Landshöfding*
som Promotorialet utfärdat; så
har vid föredragning af detta Betänkande
blifvit anmärkt:
Hos Tiöglofl. Ridderskapet och Adeln
af Herr Ehrenborgh Casper: att hail icke
kunde instämma med Lagutskottet deri*
att befattningen med Promötorialer skulle
leda till åsidosättande af Konungens Befallniilgshafvandes
oväld och anseende, eliär
det måste vara något helt annat, att
pröfva giltigheten af eil fordran, eller att
lemna handräckning till eli Comnuinication*
och handhafva, det en genom Utslag
faststäld fordran varder behörigen indrifven;
att de sednare åtgärderne kunna så
mycket mindre föranleda till någon jäfvighet
vid dell förra, eller till något anseende
af vald* som det i allmänhet åligger
Ko 11 ilngens Befallningshafvande* att* i
anledning af till dem inkommande UtmätiltitgsDiarier,
tillse, att Domar och Lxecua
törialer i behörig ordning befordras tili
verkställighet, utan att Landshöfdingarnö
för denna Cöntrollerande åtgärd någonsin
blifvit ansedde för de enskilde Borgenäreimes
Commissionärer* samt att det icke
Synes lämpligt* i en tid, då bland andre
. LdgUtskottets Betänkandert.\ 55
828 Lagutskottet! Betänkandets'.
åtgärder till Creditens återställande, äfven
åsyftas sådane, genom hvilka Långifvare
matte påräkna att, utan svårighet och tidsutdrägt,
återbekomma sina försträckningar,
upphäfva en utväg dertill, hvilken åtminstone
vid de fleste LandshöfdingeÄmbeten
hittills begagnad, i synnerhet varit afvigt
för sådane Borgenärer, de der å aflägse
orter måst göra fordrings-anspråk anhängige.
Emedlertid, och då Konungens Befallningshafvandes
af många allmänna och
vigtiga Ämbetsgöromål upptagne tid, kunde
behöfva ledighet från den Promotorialjnålen
tillhörande särskilde uppmärksamhet,
såsom egentligen åsyftande enskild
nytta , har Herr Ehrenborg ansett ett stadgande
behöfligt, som dels till enhet sammanförde
hvad i detta ämne blifvit olika
practiseradt, dels ock, med bibehållen lätthet
för Borgenärer, att, å fremmande ort,
äfven utan tillgång på kändt Ombud, få
Lagsöknings» render utförde, befriade Konungens
Befallningshafvande från omsorgen,
att följa dem med lika oafbruten uppmärksamhet,
som allmänna Ärender; och dä ett sådant
stadgande blifvit af LagCommittehn föreslagit
i 3 Cap' 7 §. UtsökningsBalken i
nya Lagförslaget, så lydande; "Borgenär,
sorn vill lagsöka Gäldenär i annat Län,
må gifva in Lagsökningshandlingarne till
Konungens Befallningshafvande i det -Län
der Borgenär vistas, och sände han deni
till Konungens Befallningshafvande i det
andra Länet. Sedan förordno den Be
-
Lag UtskottetsBetättkändttt', g6r
fallin ngshafvande skicklig och säker man,
att målet å Borgenärs vägnar för skäligt
arfvode bevaka och utföra;” så har Herr
Ehrenborg anhållit , att Lagutskottet ge»
liom åter-remiss måtte få tillfälle yttra sig,
om icke de olika åsigterne skulle, genom
antagande af nämnde förslag, kunna förenas.
Herr Hjerta har tillagt den önskan;
ätt Lagutskottet måtte tydligen utreda huruvida
7 §. i 3 Gap. UtsökitingsBalken är
förändrad , emedan det händér , att Landshöfdingar
i somlige Län vägra att befordra
ifrågavarande • mål. Om detta stadgande
i allmänna Lagen verkligen är suspenderadt;
så anser Herr Hjerta det likväl
böra fortfara, till dess den nya Lagen
bl ifver antagen och tills det genom regleringen
af <le Administrativa Verken blifver
afgjordt; om Laridshöfdingarnes Domsrätt
skall fortfara; men om det ej är hvilandé,
så hade Utskottet icke bordt vägra
en sådan förklaring, som den Motionairen
begärt; och Herr Friherre Cederström;
Jacöhj har yttrat: att det ifrågavarande
ämnet vore äf stort intresse i afseende på
den enskilda Creditén, samt att, om den
skall stärkas, så mäste utvägarne lättas för
fordringars utbekommande; emédail allt
sorn härvid försvårar, liar ett menligt inflytande;
i anledning, hvaraf Herr Frihorren
lika litet ansett sig kunna instämma
med förslaget till den nyå Lagen, soni
ined Lagutskottet; men då det tillhör
Konungens Befallningshafvande; såsom Eve
-
862 La^Utskettttt Betlinknnien.
cutor, att lemna handräckning, och det ej är
lämpligt, att på ett Promotorial lemna
Uppdraget åt ett enskilt Ombud, sam möjligen
icke med erforderlig drift och redlighet
fylcle sitt kall eller ock förskingrade
medlen, hvilket icke borde hända, om
saken drifves genom ett Ämbetsverk; så
ehuru desse Promolorialer äro ganska besvärliga
för Landshöfdingarne och medföra
en särskild ansvarsskyldighet, i händelse
sådane medel skulle förskingras; har Herr
Friherren ansett det vara nödvändigt, att
bibehålla rättigheten , att, då man ej har
enskilde kände Ombud, få vända sig till
närmaste Konungens Befallningshafvande
för att få sina saker genom Promotorial
anmälde till något annat ställe, utan annan
kostnad, än Charta och Postporto,
PapperS-lÖsen och tillställelser.
Hos Yällofl. BorgareStåndet hafva jemväl
af flere dess Ledamöter anmärkningar
blifvit gjorda, af hufvudsakligen lika innehåll
med de hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln framställde; hvarjemte Herr
Bagge ansett den omständigheten, att lösen
för Promotorialer alltid funnits och
ännu finnes i ExpeditionsTaxan stadgad,
bevisa Lagstiftarens mening, att Promotorial
i enskilda mål skulle ega rum, samt,
i anledning af hvad som blifvit yttradt
om Konungens Befallningshafvandes ansvarighet
i och för PromotorialMålen, yrkat,
att den af honom vid Riksdagens hörr
Lagutskottets Bttdnkaniiett. fcoj
jan väckte motion, att Kongl. Maj:t och
Kronan bör hålla enskilde personer skadeslöse
för de medel, som af Kronans
Tjenstemän försnillas, måtte behandlas i
sammanhang med förevarande fråga.
Vid besvarandet af dessa anmärkningar,
i anledning hvaraf Betänkandet blifvit
afHöglofl. Itidderskapet och Adeln samt
Vällofl. BorgareStåndet åter - remi tteradt,
får Utskottet först i afseende på Herr Bagges
sistberörde yrkande förklara, att Utskottet
icke för sin del kan anse den af
honom väckte motion angående Kronans
ansvarighet för medel, enskilde personer
tillhörige, som af Kronans Uppbörds- eller
Tjenstemän förskingras, ega oskiljaktigt
sammanhang med den fråga, som varit
föremålet för Utskottets nu åter-remitterade
Betänkande, samt att Utskottet så
väl på denna grund, som då förstnämnde
Motion, enligt Vällofl. BorgareStåndets Remiss,
kommer att af Stats- och LagUtskotten
gemensamt handläggas, icke kan åt
Herr Bagges berörde yrkande lemna afseende.
Utskottet anser sig i öfrigt hafva uti
Betänkandet ådagalagt så gällande skäl
hvarföre Utskottet icke kunnat tillstyrka
antagandet af en Författning, som ålade
Konungens Befallningshafvande att genom
Promotorialer befordra eller i sådan väg
handlägga enskildes Lagsoknings-ärender,
att Utskottet, i anledning af anmärkniu
-
864 Lagutskottet! Betänkande^,
garne, tror sig endast böra bestämdt yttra
hvad af Betänkandet äfven följer, eller
att någon så beskaffad skyldighet för Konungens
Befallningshafvande icke kan härledas,
hvarken från stadgandet uti i Gap.
g §. UtsökningsBalken, att den. ena Konungens
Befallningshafvande skall räcka den
andra handen, hvilket icke lärer kunna
på enskildes angelägenheter tillämpas, eller
från 3, Gap. 7 §. samma Balk, sorn,,
endast i fråga om Doms fullbördan, förordnar,
att Konungens Befallningshafvande
skall gifva Bref sitt, att then sorn i annat
Höfdingedöme bor eller gods häfver, må
ther gälda; och enär Utskottet, af enahanda
skäl, sorn i Betänkandet äro upptagne,
icke eller kan tillstyrka antagandet af 7 §.
uti 3 Gap, UtsökningsBalken af nya Dagförslaget,
heldst ett åläggande för Konungens
Befallningshafvande att förordna skickligt
och säkert Ombud till bevakande af å
annan ort vistande Borgenärs angelägenheter
skulle kunna, i händelse Ombudet missbrukade
förtroendet, antingen genom försummelse
eller genom användande till egen
nytta af Borgenärs medel, gifva Borgenär
anledning, att i ersättnings väg vända sig
emot Konungens Befallningshafvande, sorn
Ombudet förordnat, hvarigenom Konungens
Befallningshafvande uti tvister med
enskilde skulle inblandas; så finner Utskottet
ingen anledning att förändra dess
förra af Högv. PresteStåndet och liederv..
La^Utskottets BctHnkattden. ggy
BondeStåndet bifallne yttrande; hvilket
vördsamligen åberopas oell till ytterligare
pröfning öfverlemnas. Stockholm den 7
Augusti 1823.
N:o i45.
Ankom d. 1g Aug. i8a3v
Utlåtande i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betankande N:o 84,
öfver vackt motion, om LagmansRätternes
af skaff ande.
De åter-remisser af ifrågavarande Betänkande,
hvilka Lagutskottet fått emottaga
från Högloft. Ridderskapet och Adeln,
Vällofl. BorgareStåndet och Ilederv. BondeStåndet
hafva blifvit föranledde af följande
anmärkningar:
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
af flere dess Ledamöter: Att den motion,
sorn gifvit anledning till Betänkandet öfverensstämmer
så väl med den allmänna
Opinionen som med sanna förhållandet; att
Utskottets skäl till afslag å motionen icke
skola vara tillräckliga, och det enda deribland
af vigt, att LagCommitteen uti dess
framtida förslag arnar afskaffa Lagman.sRätterne;
men att då en sådan nyttig sak
äfven bör komma närvarande generation
866
Lagutskottet! Betänkandet!,
till godo. Lagutskottet dertill kordt uppgöra
förslag, så mycket heldre, sorn det.
yore ovisst, när den nya Lagen kunde
komma att antagas; att olägenheterne af
ökade mål i HofRätterne icke blefVe större
nu, än då detta förslag framdeles a lita
ges 5 att desse olägenheter icke ära så
skadlige, sorn de, att Rättegångar genom
Lagmans-Rätternes bibehållande förlängas,
emedan de sednare sammanträda blott en
gång o,m året, men HofRätterne äro, perjnanente;
att LagmansRätterne ej kvinna
göra större anspråk på anseende än Härads
Rä lierne, emedan begge blott bestå af
en Lagfaren Domare jemte Nämnden, deremot
i HofRätterne äro flere Lagfarne Män,
sorn samfäldt pröfva sakerne, hvilket, gifvermera
sannolikhet för en högre upplysning
och en rättvisare Dom; hvarjemte
Herr Munck af Rosenschjöld föreslagit,
att i händelse LagmansRätterne nu icke
skulle afskaffas, de åtminstone arne gånger
om året mätte sammanträda ; hvaremot;
åter andre Högloft, Ridderskapets och Adelns
Ledamöter uppå de i Betänkandet
upptagne och flere andragne skäl, ansett.
La gm ans Rä t ter lies bibehållande nödvändigt,
så länge nuvarande Rättegångsförmer gynna
Rättegångars tilltagande.
Hos Vältofl, BorgareSlåndet har Herr
Bagge lika med Utskottet funnit betänkligt
för närvarande afskaffa LagmansRätterne
, men ansett de olägenheter rättsökande
Hartel' få vidkännas af deras tillvarelse,
LagUtskottets Betånknnrlen, 867
Jeunna i någon mån afhjelpas, om, i stället
för ett, åtminstone arne LagmansTing
årligen hållas; och Herr Ekelund har med
lmfvudsakligt åberopande af Herr Arvidssons
vid Utskottets Betänkande bifogade
Särskilda mening, ansett LagmansRätten
såsom en ingalunda gagnelig, men tvertom
skadelig mellanlänk emellan HäradsRättoch
Ilo (Rätt derföre, att den vanligen
med ett helt år och ofta derutöfver, okar
tidsutdrägten för den rättsökande, samt
att medelst LagmansAmbetenas indragande
efter band, och vid Lagmännens bortgång
eller befordran till andra tjenster,
så Stor besparing i deras Löner kan vinnas,
att derigenom erhålles medel till IlofRätternes
förstärkande; uti hvilket yttrande
flere Vällofl. RorgareStåndets Ledamöter
instämt, med tillägg af Herr Bjuhr,
att de nu lediga LagmansÄ mbeten emedlertid
icke böra tillsättas,
Hos Hederv. BondeStåndet har RiksdagsFullmägtigen
Anders Danielsson från
Elfsborgs Län, uti skriftligt anförande,
hvarmed Ståndet i allmänhet sig förenat,
andragit, alt, ehuru UppskofsDomar vid
LagmansRätter äro mindre allmänna och
Största delen af ditvädjade mål äfven der
stadna, äro likväl uppskof vid LagmansTing
för ingen del sällsynte; att alla de
mål, som vid LagmansRätterne stadna, skulle
äfven så väl stadna vid IläradsRätten,
i fall Anders Danielssons förslag antoges x
att Domen skulle fullgöras innan saken
868 LagVtskottets Eesänkandeu,
derifrån finge komma till HofRätten, o c lr
att mål, hvari rättvis Dom vid HäradsRätt
gifvits, ofta fullföljas vid Lagmans-.
Plätt utan hopp om ändring, endast för
att vinna anstånd med verkställigheten,
och då ett sådant mål råkar att orätt behandlas
af LagmansRätten, det endast derföre
måste fullföljas i HofRätten, dit det
i annat fall aldrig skulle hafva kommit..
Anders Danielsson har i öfrigt ansett LagmansTings
hållande flere gånger om året,
för att få LagmansRätterne bibehållna, endast
medföra fördelen af mångå Instantier
och vidlyftiga Rättegångar, hvilket han
långt mera. fruktar, än den tillökning i
göromål, hvarmed Utskottet befarat att se
HofRätterne öfverhopade; att denna Utskottets
fruktan skall vara lika litet rimlig,
som den slutföljd Utskottet deraf dragit,
att i samma mån målen hos HofRätten
ökades, skulle äfven antalet af de derifrån
fullföljde komma att stiga; att det
icke skall finnas tänkbart, huru HofRättens
Domar skulle komma att njuta mindre
förtroende derföre, att sakerne icke
förut genomvandrat så många UnderDomstolar,
samt att den stora vinsten af tid
för rättsökande, i händelse deras mål finge
i andra Instanlien pröfvas af PIofRätt i
stället för af LagmansRätt, består, icke
deruti att HofRätten arbetar fortare, utan
deruti, att målen dels vida snarare komina
under IiofRättens handläggning, och
dels stadna vid första Instantien i stället
Lagutskottets Betfinkatiden. 869
litt nu fullföljas till elen andra; att Utskottet
icke gifvit något skäl till sin metning
om sammanhanget emellan LagmansItätternes
indragning,och förslaget tillden
nya Lagen; att alla de skäl Utskottet nyttjat
till förkastande af Motionen, skola vara
hvarken mer eller mindre giltiga, då
samma ämne kommer att pröfvas i nya
Lagen, än de nu varit; och ändtligen, att
om det är sannt, att LagmansRätterne,
såsom aldeles o.nyttige och skadlige höra
försvinna; så skall det icke vara för bittida
att 1111 afskaffa dem, emedan de aldrig
bordt finnas, så snart HofRätter varit
införde.
Lagutskottet, sorn i anledning häraf,
till förnyad handläggning företagit frågan
om LagmansRätternes indragning, har af
ofvanberörde anmärkningar icke funnit
skäl att förändra dess i denna fråga redan
afgifne samt af Högv. PresteStåndet, enligt
ankommit ProtocollsUtdrag, bifallne Utlåtande.
Hvad åter angår den nu så väl hos
Högloft. Ridderskapet och Adelil sorn Välloft.
BorgareStåndet väckte nya motion,
att, till minskande af den tidsutdrägt,
med Rättegångar , som LagmansRätternes
tillvarelse skaii. förorsaka, arne LagmansTing
i stället för ett måtte hvarje år hållas;
så finnér väl Utskottet, att den sålunda
föreslagne förändringen skulle, uti
folkrika och tätt bebyggda Lagsagor, der
antalet af de under LagmansRätterne väd
-
870 LagUtskottets Betånkandat.
jade mål är betydligare, medföra deras
snara afgörande, och följaktligen för flera
Provinser vara ganska nyttig, men att i
de vidsträcktare och glest bebyggda Landskap,
der rättsfrågor och tvister Inneyånarne
emellan mera sällan ega runi, LagmansRätternes
sammanträde 2.'ne gånger
om året, utan att bereda någon särdeles
fördel, endast skulle öka Lagmännens kostnader
med flera resor, samt för den vid
LagmansTiugen biträdande Nämnden blifva
betungande,
Utskottet, som vid detta förhållande
saknar anledning, att det föreslagna stadgandet
i allmänhet tillstyrka, tror sig deremot
böra vördsamligen föreslå Riksens
Högloft, Ständer, att till Kongl. Maj:t i
underdånighet öfverlemna , att för de Landsorter,
der LagmansRätternes sammanträde
arne gångor om året pröfvas för Rättegångsä
render nas skyndsammare behandling
nödvändigt, derom efter Dess höga godtfinnande
och förekommande omständigheter
i Nåder förordna.
Detta hemställes dock vördsamligen
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
med tillkäfmagifvande, att de af Utskottets
Ledamöter, hvilka förut i frågan örn
LagmansRätternes indragning varit af särskildt
mening, dervid äfven nu förblifyit;
och bifogas genom ProtoeollsUtdrag
en sedermera tillkommen Ledamots särskildta
yttrande. Stockholm den 12 Augusti
i8a3.
hagVtskottets Betänk/indin. 871
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglo fl. Stånders Lagutskott
den 7 Augusti 1823.
S. D. Till svar å de anmärkningar,
som föranledt åter-remiss af Utskottets Betänkande
Öfver väckt fråga, om LagmansRätternes
upphörande, förenade sig nu Utskottets
fleste Ledamöter om det Utlåtande,
som under N:o i45 innefattas.*
Herr Lagmannen von Hauswolff deremot
yttrade, att lian, lika med allmänna
ros,ten, väl ansåg LagmansRätterne både
onödige, onyttige och högst skadlige,
lieldst Herr Lagmannen icke kunde förena
sig med den princip, att vägen till rättvisan
bör försvåras genom flere Instantier,
eller inse hvarföre flere Domstolar fordras
för behandlingen af Tvistemål än af mål,
som röra Lif, Heder och Åra; men då alla
partiele förändringar, medförande rubbning
uti nu varande Rättegångsordning,
så vidt de icke af behofvet oumgängeligen
påkallas, böra undvikas; så fann Herr von
Hauswolff frågan angående LagmansRätternes
indragning böra hvila, tills nya
Lagförslaget i ett sammanhang kan komma
under Riksens Höglofl. Ständers pröfning,
— Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
873
LtigUtskottets BitHnknndérii
N:o i46.
Ankom den 19 Aug. 1813-.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet?
gemensamma Utlåtande i
anledning af Åtcr-Remiss af LagUtskottets
Betänkande N:o 0.5, angående
af Herr Friherre Christer
Posse väckt fråga, att alla så väl
af allmänna Lagen föranledde Edgångar,
som andre, uti särskildta
Författningar före skrifne Edsformulairer
mä varda granskade, och rättade
uti de delar der f elagtighéter
kunna f örefinnas.
LagUtskottets berörde Betänkande, har
blifvit åter-remitteradt af Högloft. Ridder#
skåpet och Adeln, samt Högv. Prés LeS ta lide
i , i anledning af följande deremot gjor#
de anmärkningar:
Hos Högloft. Ridder skåpet och Ådelni
1:0 Åf Herr Friherre Magnus Björnstjerna,
sorn ansett alla Militaire Edsfor.
mulairer och i synnerhet Regements-CIiefsEden
tarfva förbättring, samt ehuru LagUtskottet
enligt 33 §. i Riksdagsordningen
icke kan befatta sig llied andra Krigs
-
LagUtshottets Betdnkandett; 873
Lagar oell Författningar , rörande krigsväsendet,
än dem sorn ega tillämpning på.
Medborgaren utom KrigsStaten , likväl liemstält,
att Lagutskottet må förena sig med
Ekonomiutskottet, och behandla frågan
såsom ett önskningsmåh
2:0 Af Herr Friherre Christer Posse,
sorn jemte anmärkande deraf, att Lagutskottet
skall varit destomindre berättigad!
att vägra motionens upptagande tili väsendtlig
profning , som Utskottet inom den
tid 44 §• 111 i Riksdagsordningen föréskrifver,
icke frånskiljt sig befattningen dermed,
och ehuru ämnet rätteligen tillhörer
LagUtskottets handläggning, det i alla fall
varit Utskottet öppet, att i och för ärendets
upptagande sammanträda med annat
Utskott, hvars befattning frågan kunnat
anses tillkomma, tillika under åberopande
af Herr Arvid Ribbings hos Lagutskottet
afgifne Särskilda yttrande, fästat uppmärksamheten
derå, att Lagutskottet grundat
sitt ogillande af det föreslagna sättet för
VittnesEdens aftagahde derpå, att enligt
förslaget, vittnet skulle aflägga berättelse
flere timmar efter eller före Eden, hvilka
begge händelser enligt Utskottets förmenande
kunde inträffa, och i förra fallet
efter det en mängd andre ämnen varit föremål
för vittnets tankar och borttagit
hågkomsten af den vigtiga förbindelse vittnet
åtagit sig, samt i det sednare, utan
att helgden af en redan aflagd Ed med
des högtidlighet verkade på vittnets sin
-
g;-4 Lagutskottets Betdnkandert.
ne; ii vilken tydning Herr Frihem! ansett
strida emot Motionens bokstaflig» lydelse,
att vittnet först skulle varnas och berätta,
samt sist edeligen fästa berättelsen; och
3:o Af Herr Nils Wilhelm Stråle #
som med afseende derå, att det torde vara
omöjligt, att under nu varande Riksdag
verkställa alla de ändringar och jémkningar
som i afseende på nu gällande Edsformulairer
kunna finnas nödige, så vida
icke någon felagtighet i den dit hörande
Lagstiftning skulle ega rum, ansett bäst
vara, att i underdånighet anmäla det väckta
förslaget hos Kongl, Maj:t med anhållan,
det Kongl» Majrt täcktes detsamma till
LagCommitteen öfverlemna, samt i öfrigt
trott något hinder för sakens behandling
i det hela, icke böra Uppstå af den omständighet,
att åtskillige af de Edsformulairer,
hvarom fråga kan blifva# icke skulle
kunna hänföras till Allmän Civil- eller
CriminalLag, heldst om Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet jemväl bör yttra sig#
det icke är Lagutskottet betaget# ätt begära
sammanträde med detta Utskott# utait
att Riksens Ständer derom besluta.
Hos Högv, PresteStändet:
i:o Af Herr Prosten Doctor Palm#
Som med den yttrade öfvertygelse# att eii
mängd af de i allmänna Lagen och särskilde
-
Lagutskottets Betånkaftåeii9, 875
siv 11 cl c: Författningar föreskrifne Eder kunlia
och böra afskaffas, samt att icke nå*
got skulle mera bidraga till återupprättande
af Edgångens förlorade helgd , än om
Edgångarne b lefvo färre , och således mera
sällsynta;, yrkat, att Lagutskottet måtte
närmare undersöka detta ämne och bestämma
de Edgångar, hvilka lätteligen kunna
vara borta, utan att på något sätt störa
Lagens helgd eller den medborgerliga
säkerheten, hvartill Herr Doctorn i synnerhet
hänförer VärjemålsEder > som icke
yrkas af Lagen utan i de fall, då halfva
skäl förekomma, men hvilka alltid äro i
samband med sådane bindande omständigheter,
sorn icke kunna lemna den redlige
Domaren i ovisshet om den brottsliges
Straffskyldighet; hvarföre, om någon
gång den händelsen inträffar, att en samvetsöm
Domare skulle blifva villrådig i
sitt beslut, det för hans samvetslugn skulle
blifva mera tillfredställande att heldre
helt och hållit frikänna, än blottställa den
anklagade för den jrttersta af alla olyckor —*
Själavådan af menederi.
aro Åf Herr Professor Bexell, som
anfört, att Sveriges Domare under en lång
följd af år svurit och svärja ännu, att de skola
hålla hemliga Rädslas; inom lyckta dörrar,
ehuru en grundlagsföreskrift redan i i3år
•ålagt dem såsom en pligt att till den
högsta grad af publicitet allmängöra desse
LagUtskottets Retmkanden* §6
876 g Utskottets Betänkande».
inom lyckta dörrar förehafda rådslag, och
att till hvilken som heldst det fordrar utlemna
de der förde omröstnings-protocoll;
att flere edsförpligtelse!' ifrån forntiden
framträda ännu uti lika öfverraskande former,
och att man ej längre har rätt, med
en viss ton af belåtenhet endast tala om
dessa brister i Lagstiftningen: att den väckte
Motionen förtjena! en annan behandling,
än den Utskottet lemnat, och att olägenheterne
af en partiel Lagstiftning icke lemna
Lagstiftaren rätt, att för nödige och af
behofvet med stark röst påkallade Lagförändringar,
invänta den tid, då omsider
hela scalan af misstag steg för steg blifvit
genomgången: och har Herr Professorn tillagt,
att den af Motionairen, Herr Friherre
Posse, gjorde anmärkning, att Bibeln
sällan funnes på Dombordet, utan
de Edgående framkallas, för att belägga
en Lagbok eller en Lagsamling med tu
finger, och derå göra deras edsförpligtelse,
företer ett till så hög grad drifvet gäckeri
med de allvarsammaste ämnen, att
det väl icke längre skäligen borde kunna
undfalla vederbörandes uppmärksamhet.
3:o Af Herr DomProsten Doctor Lamér,
som i anledning af de idkelige edgångar,
som Domare, i grund af nu gällande
Lag, måste tillåta och påkalla, älven
uti ämnen af föga vigt, samt med
yttrad farhåga, att den tid snart är inne,
om icke redan kommen, då mångå fästa
lika så liten vigt och betydenhet vid ed
-
LagUtskottets 'Betänkande».
gängar inför Domstolar, som vid de eder
och svordomar, hvilka af lättsinnighet och
vana inblandas i dagligt samtal, framställt
den önskan, att genom Lag kunde stadgas,
det åtminstone värjemåls-eder mera sällan,
och icke utan vid frågor af större vigt,
blifva af Domstolarne tillåtne.
4:o Af Pastor Primarius Doctor Wallin,
som trott att Lagutskottet bordt fästa
en större uppmärksamhet vid alla de puncter,
som Motionairen framställt, emedan
hvarje punct är ganska vigtig, samt i synnerhet
och på anförda skal, önskat, att
alla värjemåls-eder måtte afskaffas, såsom
icke blott onytlige, men i högsta grad
förderflige.
5:o Af Herr Biskopen Doctor Faxe,
som dels anmärkt, att då uti Motionen
fanns bestämdt uppgifvet hvad som ansetts
nödvändigt att ändra, nemligen hittills
brukliga Edsformulairer, hade det, enligt
33 §. Riksdagsordningen, tillhört Utskottet,
att i pröfning deraf ingå och fullständigt
Utlåtande meddela, och att, om Utskottet
egt anledning att undandraga sig
granskningen af andre Edsformulairer, än.
de som äro intagne i Rikets allmänna Lagar,
Utskottet åtminstone bordt pröfva
dessas beskaffenhet, dels ock, på flere anförde
skäl, förenat sig med Herr Doctor
Wallins yrkande, att värjemåls-eden måtte
helt ^ch hållet upphöra.
878 Lagutskottet: Betänkandets,
6:o AF Herr Prosten Forssell, som
yttrat enahanda åsigter med Herr Biskop
Faxe.
7:0 Af Herr Prosten Östberg, som
på anförde grunder icke kunnat förena sig
med de Ledamöter, som ansett värjemålseden
alldeles böra försvinna ur Lagärne ;
och hvad vittnes-eden angår, ansett det vara
af yttersta vigt, att den som kallas till Domstol
för att vittna, ej måtte tillåtas aflägga
hvarken Ed eller vittnesmål, så framt han
ej är försedd med sin Lärares betyg om
Christendoms-kuKskap och frägd; och
8:0 Af Herr Professoren Doctor Knös,
sorn förenat sig med Herr Biskopen Doctor
Faxe.
Lagutskottet, som efter företagen
granskning af hvad emot Utskottets afgifne
Betänkande blifvit anmärkt, anmodat
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
att öfver det hos Högloft; Ridderskapet
och Adeln af flere Ledamöter framstälde
förslag, att underdånig önskan borde hos
Kongl. Maj:t anmälas om en sådan, af
Kongl. Maj:t till förordnande granskning af
nu föreskrifne Edsformulairer, som Motionairen
afsett, uti gemensamt Utlåtande
med Lagutskottet deltaga, får nu, sedan
sistnämnde Utskotts tanka i detta ämne
blifvit Lagutskottet meddelad, först för
egen del, och derefter, i förening med Besvärs-
och Ekonomiutskottet, afgifva det
yttrande, hvartill återremisserae föranleda.
Lagutskottet! Betånkanäett. 873
LagUtsioltet kan, livad värjemålseden
angar, icke dela de Ledamöters inom
Högv. PresteStåndet öfvertygelse, hvilka
ansett denna Ed höra från Lagstiftningen
helt och hållet uteslutas. Utom den11a
utväg att frambringa sannningen, delden
ej annorledes kan utletas, skulle otvifvelagtigt
många brott blifva outredde
och obestraffade, och uti frågor om Lägersmål
, der detta bevisnings-sätt allmännast
användes, och oftast är det enda tillgängliga,
skulle den lägrade qvinnan betagas
all utväg att af lägersmannen erhålla biträde
tili Barnets underhåll och uppfostran,
s^mt anledningar till Barnamord
deraf uppkomma. Erfarenheten har i öfrigt
fullkomligen ådagalagdt, och att om
än någon gång skälige anledningar förekommit,
att mened genom en fullgjord
värjemåls-ed blifvit begången, de fleste till
värjemåls-ed dömde, efter erhållen Lesinnings-tid
och de föregångne varningar af
Presterskapet, som af Domaren vanligen
föreskrifvas, heldre än att blottställa sig
för mened, erkänna och underkasta sig ansvar
för sina fel; och enär Domaren har
uti Lagen sig förelagdt, att endast uti
nödfall dömma till värjemåls-ed, hvilken
föreskrift Utskottet äfven förmodar iagttäges,
har Utskottet ansett sig icke ega anledning
att tillstyrka den i fråga om värjemåls-eden
åsyftade Lagförändring.
I afseende å hvad i öfrigt emot Betänkandet
blifvit anmärkt, anser LagUt?
Lagutskottets Betänkanden.
skottet detsamma icke föranleda till anpan
vederläggning å dess sida, än åberopande
af de skäl, som innehållas i Betänkandet;
dock får, i anledning af den
anmärkning Friherre Posse gjort derom,
att enligt hans förslag vittnes-eden aldrig
komme att afläggas före vittnesmålets afgifvande,
Lagutskottet härvid yttra, att
om än Utskottet i denna del origtigt fattat
Motionairens mening, och således ett
af de skäl bör förfalla, som Utskottet emot
det förändrade sättet för vittnes-edens afläggande
anfört, äro likväl de öfrige fullt
beståndande, och i Utskottets tanka ti 11-  räcklige grunder för det afstyrkande till
denna del af motionen, som Utskottet afgifvit,
och hvarvid Utskottet äfven nu förblifver.
Vid pröfningen af det hos Högloft.
Ridder skåpet och Adeln framstälde särskiltda
förslag, hafva Lag- samt Allmänna Besvärs-
och EkonorniUtskotten, hvardera
för den del, som deras yttrande bordt tillhöra,
funnit de så väl af allmänna Civil-,
Criminal- och KyrkoLagen föranledde,
som i öfrigt genom Rikets ekonomiska
Författningar till efterrättelse föreskrifne
Edsformulairer, i likhet med hvad äfven
bos Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit
anmärkt, ega flerfaldige brister, hvilka
genom förändrade tider och omständigheter
blifvit ännu mera märkbara, och således
trott dessa Eder påkalla en snar förändring;
men då denna, enligt Utskottens
LnyTJtskotttts Bttånknnden, gg t
omdöme» erfordrar dels tillgång på en fullständig
samling af gällande Edsformulairer,
ibland hvilka en del finnas uti särskilde
locala författningar inom länen stadgade,
och således endast genom vederbörande
auctoriteters biträde kunna erhållas, dels
en noggrann jemförelse sinsemellan, samt
med Rikets Grundlagar och öfrige Författningar:
åtgärder, hvilka Utskotten ansett
sig icke nu vara i tillfälle att med behörig
sorgfällighet vidtaga, förmoda Utskotten
det åsyftade ändamålet vid ett sådant
förhållande icke lämpligare kunna
vinnas, än om Riksens Högloft. Ständer
ville hos Kongl. Maj.t framföra en underdånig
önskan, att Kongl. Maj:t, efter inhemtade
nödiga upplysningar i ämnet,
täcktes i Nåder anbefalla en noggrann
granskning och omarbetning af ifrågavarande
Edsformulairer, med förständigande
till vederbörande, att dervid iagttaga: del
Edsformulairerne blefvo öfverensstämmande
med Grundlagens och gällande Författningars
anda : att icke något deruti föreskrefs,
som låge utom gränsen af den Tjenstemans
befattning, sorn borde Eden aflägga:
samt slutligen, att Edsformulairet
icke stadgade andre åligganden, än deni,
hvilka kunde honom skäligen affordras,
och till hvilka , hvar och en, med fast föresatts
att noggrant iagttaga sina skyldigheter,
kunde förpligta sig, utan farhåga,
att igenom föreskrifter, enligt sin natur
omöjlige att uppfylla, nödgas bryta
88a Lagutskottets Betänkande
ingångne förbindelser, hvilkas helgd endast
genom fordringarnes lemplighet kail
orubbad bibehållas.
Utskotten tillstyrka alltså vördsamligcn
Riksens Höglo!!. Ständer, att underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med Utskottens nu yttrade
åsigter mätte beslutas; hvilket dock till
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
liemställes. Stockholm den 7 Augusti,
Tv:o i/f’7».
Ankom den i<) Aug. 1 Sa 3g
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, öfver RiksdagsEnllmagtigen
Nils Insulins Memorial,
angående Mätnings sätt et af
Hö och Kol.
I anseende till de flere olägenheter,,
Sorn skola uppkomma genom det hittills:
brukliga mätningssätt af Hö, cTå det merendels
på Parm-mätarens godty eko beror,
om Farmen kommer att innehålla flere eller
färre Pund än vara bör, har RiksdagsFullmägtigeu
Kils Insulin, uti till Heder v:,.
Lagutskottets Betänkande», 8^3
BondeStåndet ingifvet Memorial, föreslagit,
att Parmning af Hö belt ocb hållet
afskaffas och att deremot vägning antagest,
till hvilken ända ordentlig våg borde inrättas
vid sådane Hamnar, der handel med
Hö eller leveranser deraf förrättas, samt
icke annat Hö uppvägas, än det som är
Så torrt, att icke vigten genom fugtighet
förökas; och som ingen ordentlig controll
skall ega rum vid Iiol-försäljning, så har
Insulin vidare hemställt, att vid ali handel
om hränne-kol, så väl Säljarens som *
Köparens dervid begagnade säckar böra
vara krönte och deras storlek dervid tydligen
utsatt.
Sedan Lagutskottet ansett denna till
dess enskilda åtgärd remitterade Motion
vara af den beskaffenhet, att Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet borde med
Lagutskottet uti gemensam pröfning deraf
deltaga; så har densamma hos Utskotten
kommit i öfvervägande; och som dervid
inhemtats, att Utskotten, uti deras
gemensamma Betänkande under N:o 88, i
anledning af Kongl. JVIajrt Nådiga Proposition
angående ny Författning om mått,
mål och vigt, ibland annat tillstyrkt, att,
allestädes vid Torg och Hamnar, Pyndare,
hvilket är detsamma som större vågar,
skola, efter den modell LandmäteriContoiret
föreskrifver, nyttjas till uppvägning
of Hö och Halm, samt Allmänna Besvärsoeh
Ekonomiutskottet jemväl, uti afgifyet
8F4
Lagutskottets Betänkanden,
Betänkande N:o 60, i frågan om nödvändigheten
af krönte Kolskrindor och angående
Kolmätare dels erinrat om de härom
redan gällande författningar, dels föreslagit
sådant ytterligare stadgande, som.
till betryggande af Köpares och Säljares
ömsesidiga säkerhet vid försäljning af brännekol
ansetts nödvändigt; så finna Utskotten
sig i anledning af nu ifrågavarande
Memorial icke hafva annat att tillgöra,
än att, med åberopande af hvad sålunda
redan blifvit hos Riksens Höglofh Ständer
föreslaget och hemstäldt, 1111 meddela yttrande
i anledning af Motionairens framstäldte
förslag, att de säckar matte krönas
och mätas, som vid brännekols försäljande
nyttjas; och få Utskotten dervid förklara,
att, då mätning med säckar icke är ett
allmänt försaljnings-sätt, och säckarnes krönande
icke medförer den dermed åsyftade
säkerhet, heldst ett så beskaffad! mått kan
genom tvättning till rymden minskas, utan
att stämpeln, som skulle intyga måttets
vigtighet, derigenom försvinner; så hafva
Utskotten icke ansett sig böra tillstyrka
något stadgande om kolsäckars krönande
och antagande såsom godkändt mått; hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers vidare
pröfning vördsamligen hemställes. Stockholm
den i3 Augusti 1823.
Lagutskottets Betänkanden. §85
N:o i48.
Ankom d. ig Aug. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmanna Besvärs- och Ekonomi- Utskotts
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtisen
Herr C. Huldts Meviorial
om Sjö-Lagens öfverseende
711. 711.
RiksdagsFullmägtigen för Stockholms
Stad, Herr C. Huldt, har uti Memoria],
som från Vällofl. BorgareStåndet blifvit
till Bag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens åtgärd remitteradt, andvagit:
1:0 att Rikets SjöLag behöfver en
nästan fullkomlig omarbetning, för att blifva
mera lämplig till närvarande tids förhållanden;
att dessa besannas af dess ålder
och de stora förändringar, som efter
SjöLagens utgifvande nästan i alla verldsdelar
egt rum; att i synnerhet såsom högst
skadlige förekomma de många omvägar,
hvarmed SjöRätts-mål, efter nu gällande
Författningar, måste behandlas, och att
en förkortad Rättegångsväg alltså blir högst
nödvändig, så vida ej Skeppsredare och
Befraktare alltför betydligt skola förlora;
i anledning hvaraf hemställes, att en Committé
måtte förordnas att härom besörja,
sammansatt af i ämnet sakkunninge personer,
bestående af arne CommerceColle
-
886 LagUtskottets B et (inkandin.
gii Ledamöter, en i Lagfarenheten bevandrad
man, en erfaren SjöMilitaire ,' som tillika
fört HandelsFartyg, anie Grosshandlare,
som varit eller äro Skeppsredare, och cn
Coopvaerdie-Skeppare, desse sednare valde
inom sine egne Societeten 2:0 Att då
Kongl. CommerceCollegium, efter nuvarande
Författningar, ieke med noggranhet kan
förekomma missbruk af Svenska SjöDocumenters
undfående af obehörige Skeppare,
heldst erfarenheten visat, det så dane blifvit
tilldelade Skeppare af fremmande Nationer,
i synnerhet från Pomern, Mecklenburg,
Preussen och Finland, hvilka Skeppare,
sedan de, nästan endast för att erhålla
dessa Documenter, förskaffat sig Borgarerätt
i någon Svensk Sjöstad, och aflagt
Fd att Fartygen varit deras egen tillhörighet,
Öfvergifvit Riket och till fördel
för de Länder, hvarest de haft sine verkliga
hemvist, begagnat Sveriges vänskapliga
förhållande med andra Magter, för
att i fremmande hamnar borttaga de Fragter,
som utan detta missbruk kunnat tillskynda
Fäderneslandet betydlige inkomster,
så böra dessa intrång uti en fri Sjöfart
undanrödjas, hvartill såsom lämpligaste
medlet föreslås tillsättandet af en
Committé", bestående af en Ordförande,
som hör vara Ledamot af Kongl. CommerceCollegium,
aure Bruksegare, en för
Jern- och en för Manufactur-tiliverkningen,
aure Grosshandlare, som äro Skeppsredare
och drifva utländsk handel, aure Fabri
-
LngUtshotttts Betänkande», 887
queurer uti Ylle- och Tygvafnader, samt
2:11c Slöjdc-Idkare, som arbeta Exportabla
Varor, hvilken Committé, under benämning
af BerédningsCommitte, borde få sig
uppdraget sådane Måls beredande, som angå
Rikets Tillverkningar, Handel och Sjöfart,
innan de till afgörande hos CornmerceCollegium
förekomma, och 3:o, att
de Refrlementariske Författningar, som blif
/t
vit
glfne till befordrande af en strängare
Tulllaevakning, nog långt sträckt sig till
förfång för en fri Sjöfart, och för syftemålet
alt befordra elen förra; men tillbetydlig
del undertryckt den sednare, utan
att eftersinna, det begge delarne böra och
kunna bestå med hvarandra. Bland dessa
Författningar anser Motionairen vara Kongl.
SeglationsOrdningen den 1 2 Februari 1820,
i anledning hvaraf så väl Stockholms Stads
Grosshandels- som CoopvaerdieSkeppareSocieteter,
strax efter samma Författnings
kungörande, uti underdånig ansökan till
Kongl. Maj:t framställt sådane förändrindringar,
som Deputerade trott vara lämplige,
hvilken ansökning, vid Memorialet
i afskrift bilagd, Herr Huldt begärt måtte
vid detta Riksmöte tagas uti närmare öfvervägande.
Hvad således blifvit framställt hafva
Utskotten behörigen öfvervägat, samt dervid
i afseende på frågan om. SjöLagens öfverseende
och förbättring inhemta!, dels
att Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers
vid 1815 års Riksdag gjorda under
-
888 LagUtskottett Betånkanden.
dåniga anhållan, att SjöLagen jemte de
rörande Coopvaerdie Sjöfarten utkomne
Författningar måtte varda öfversedde och
förslag till förbättring af desamma författadt,
med nådigt bifall till livad Rikets
Ständer sålunda begärt, förordnat Ledamöter
uti en särskild Committé, hvilka
borde ett sådant arbete företaga och verkställa,
dels ock, att så vidt Committerades
emellan särskilde Ämbetsförrättningar
delade tid kunnat medgifva, Committerade
efter en förberedande granskning af
gamla SjöLagen jemte de dermed gemenskap
egande Författningar, företagit utarbetningen
af Förslag till en ny och förbättrad
SjöLag, det Committerade förklarat
sig ej eller vilja underlåta att så skyndsamt
som möjligt är, och med arbetets
grannlagenhet kan förenas, söka fullborda;
men att, då grunderne för denna gren
af Lagssiftningen måste vara enlige med
de grunder, som följas uti Rikets allmänna
Lagstiftning, och således i frågan om
brott och straff, väsentligen bero af den
under Redaction varande CriminalLagen,
en ny SjöLag icke synes kunna förr än i
sammanhang och på en gång med hela
nya Lagverket förväntas. — Utskotten anse
sig alltså i denna fråga icke hafva vidare
att tillgöra, än att ett sådant förhållande
till Riksens Höglofl. Ständers kännedom
anmäla.
Då Rikets Ständer åt ett Särskildt
Utskott uppdragit att utarbeta Förslag till
l.aglJtskottcts Bttånianden. 88g
en bättre reglering af cle Administrativa
Ämbets- oell Styrelse-Verken samt Rikets
Ämbeten och Tjenster, och den af Motionairen
väckta fråga om tillförordnande af
en CommerceCollegium underordnad ständig
Committé, för beredande af sådane
mål, som angå Rikets tillverkningar, handel
och sjöfart, innan de till afgörande
hos CommerceCollegium förekomma , synes
ega oskiljaktig gemenskap med Särskildta
Utskottets befattning; så få Utskotten till
Riksens Högloft. Ständer hemställa, om icke
Herr Huldts Motion i denna del må
till Särskildte Utskottets handläggning Öfverlemnas;
hvaremot, och då den ifrågastälde
granskningen af SeglationsOrdningen
lempi igast torde böra företagas i sammanhang
med den fråga, angående ändringar
uti Förordningen till förekommande af
Lurendrägeri och Tullförsnillning, som i
anledning af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse
blifvit af samtlige RiksStånden till
Lagutskottet remitterad, Utskotten vilja
framdeles i denna del af Motionen sig vidare
utlåta.
Detta hemställes vördsamligen till Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den i3 Augusti i8a3.
g9o LngUtskotiets BetHnkandcnl
]NT:o 149-
Ankom den 37 Augusti i8a3*
Betänkande öfver det af sanitelige
Resp. RiksStånden till Lagutskottet
Remitterade Håglöf. Banco Ut*
skottets Me?norial af den 5\te sistlidne
Junii, angående bestämdt stadgande,
huru i sådane fall, då en å
Bankens Auction försåld fastighet
inropas af förre egaren, vid liqui*
den bor förhållas.
Uti berörde Memorial liar Hpglofl.
BancoUtskottet anmält, att sedan, i anledning
af under sista Riksdag, af Bankens
FiscalsÄmbete väckt fråga, huruvida en
Banquens Gäldenär må ega att å BancoAuction
inropa en honom sjelf förut tillhörig
Egendom, utan annan skyldighet än
att till Banken inbetala livad å lånet icke
får qvarstå, och styrka, att Egendomen
antingen icke är besvärad med någon annan
Inteckning, eller att de öfrige Inteckningshafvarne
afstått från deras pretention
å penningenedsättning, samt om en
sådan Gäldenär skall vara skyldig att uttaga,
eller berättigad att erhålla Salubref,
i grund af ett så beskaffadt Inrop, Riksens
Ständers Banco- och Lagutskott uti
gemensamt
Lagutskottet' RetdnkanJen, £$t
gemensamt betänkande förklarat, att Utskotten
funnit det Vara nog klart, enligt
Kongl. Förordningarna den 22 Martti 1770,
den 19 Augusti 1789 och den i5 Junii
17O2, det Gäldenär, vid skeende inrop å
Auction af sin dertill af Banken anslagne
o
Egendom icke kunde åtnjuta större förmån
un hvarje annan blifvande Köpare
deraf, och således vöre pligtig fullgöra
allt hvad angående Köpeskillingens betalning,
samt uttagande af Köpebref med det
mera är i författningarne utstakadt; hvarföre
Utskotten ansågo någon förklaring öf
OO
O
ver ofvan omförmälde författningar med
särskildt stadgande härom icke kunna, såsom
varande en. ofelbar följd af de i ämnet
gifne föreskrifter blifva erforderliga;
hvilket Utskottets så beskaffade förklarande
intogs i BancoRcglementet, för att tjena
till rättelse för BancoStyrelsens åtgärder;
så har likväl sedermera inträffat, att uti
en Rättegång emellan Hans Excellcnce
StatsRådet m. m. Herr Grefve Rudolf Cederström,
i egenskap af Förmyndare för
Hr Stallmästaren Frih. Anders Cederström å
ena, samt Banken å andra sidan, angående
ett af den sistnämnde på Bankens Auction
den 9 October 1816 verkstäldt inro
p af en honom förut tillhörig, men för
bristande inbetalning lagligen uppbuden
och försåld fastighet, Kongl. Muj:ts Högsta
Domstol, under hvars pröfning målet slut
-
LagUt skottets- Betänkande?!. ■ 5 7
gp2 Lagutskottets lietånkandett.
ligen kommit, medelst Nådig Dorm deri
26 April 1820 , ansett Bankens på grund
af ofvanåberopade Författningar fullföljde
yrkanden om liq viden m. m. för det ifrågavarande
inropet, enligt hvad orden lyda:
såsom stridande både mot allmänna
begreppet om onödigheten af egne fordring
gars lifgifvande och emot Kongl. Förordningen
den 1g Augusti 178g samt äfven
hvad tillförene varit öjligt > icke kunna
vinna bifall; meri på den grund att
Haris Excellence Herr StatsRådet Grefve
Cederström låtit Kongl. HofRätteus gifne
Dom, hvilken innefattade Köpets återgång
under utstakade vilkor och förbehåll, vinna
laga kraft* pröfvades rättvist, att utan
vidare afseende på de å Bankens sida gjorde
anmärkningar mot HofRätteris behandling
af målet* låta vid dess meddelade Domslut
förblifva; och som Rikets Ständers
Revisorer år 1820 framställt detta förhållande
till BancoUtskottet, dels såsom en
anledning för sådane med Bankens säkerhet
och tredje mans rätt förenlige jemnkningar af
betalningsgrunderne i dylika fall, som till
förekommande af beständige coliisioner
med högsta Domare-magten, härefter kunde
blifva oumgänglig, och dels såsom ett
allmänt bevis på nödvändigheteri att, då
Bankens rätt i en eller annan måtto finnes
beroende af särskilde Dornares olika
Lagtolkning , ej åtnöjas med andre förklaringar*
än sorn genom deras beskaffenhet
öch tillkomst ega full kraft af Lag och eri
Lagutskottets BetAnkaniien. gej
deraf följande osviklig verkan; så har Bäncolltskottet
anhållit, att Rikets Högiofl.
Ständer ville inhemta deras LagUtskotts
utlåtande öfver följande tvänne alternativer:
1:0
Om i enlighet med Banco- och
LagUtsköttens vid sista Riksdag gifne förklarande,
Gäldenär, sorn å Banco-Aiiction
inropar en honom förut tillhörig Egendom,
skall anses pligtig fullgöra allt hvad angående
Köpeskillingens betalning samt uttagande
af Köpebref med det mera, uti
de äldre Författningar finnes föreskrifvet;
för Köpare i allmänhet, eller ock
2:0 Om, utan våda för Banken, hvilken,
såsom säljare, är i ansvar för Köpe- ■
skillings-öfverskottet, tills det hos Konungens
Befallningshafvande blifvit deponeradt,
för att efter dess pröfning blifva vederbörande
tillstäldt, den särskilde rättighet
må kunna tillerkännas förre egaren af
en å BancoAuction försåld fastighet, då
lian densamma sjelf utropat; att vid Auctions-liqviden
använda sine egande-rättsliandlingar,
sålunda nemligen, att de företes
hos Kongl. Maj;t Befallningshafvande,
att liqvidations-rättigheten pröfva; på sätt
sorn i 1789 års ofvanåberopade Författning
är medgifvet deri Köpare, sorn förut varit
innehafvare af inteckningar i fastigheten;
hvarigenom sålunda en bestämd Lag i
desse hänseenden kan blifva stadgad och
Banken för framtiden undvika att öfyei-'
Lit^Utikettets Bethiknndcn.
sådane frågor invecklas i äfventyrlige rättegångar.
Detta Memorial, som af samtlige Resp.
RiksStånden blifvit till Lagutskottet remitteradt,
har Utskottet i öfvervägande
tagit; hvarvid Utskottet inhemtat huruledes
genom Kongl. Förordningen den 19
Augusti 1789 vordet stadgadt och förordnad
t, att, sedan en köpare på Bankens
Auction, inom den i förre Författningar
föreskrifne tid, till Banken contant inbetalt
allt hvad af Bankens fordran icke får
såsom lån qvarstå, Köparen då i den händelse,
att han före Auctionen sjelf eger
intecknad fordran uti den af honom inropade
fasta Egendomen, må uti Köpeskillingens
erläggande njuta minskning för så
stor del, hvartill han med laga kraft vunnet
Utslag af Konungens Befallningshafvande
i det Län der egendomen är belägen
, kan inom. sjuttiondefemte dagen efter
Auctions-ipropet visa sig vara berättigad.
Utskottet har för sin del ansett, att
enahanda liqvidations-förmån , som i förberörde
måtto blifvit den Köpare förunnad,
hvilken före Auctionen uti fastigheten
eger intecknad fordran, desto heldre
bör få tillgodonjuta? af förre fastighetsegaren,
enär han fastigheten å BancoAuetion
inropat, som det håde synes strida
emot billighet och vara utan ändamål, att
' belasta honom med anskalfande och nedsättning
af Auetions-skillingen, till större
Lagutskottet: Betänkandets. 895
del än emot Bankens fordran och öfrige i
Egendomen befintliga gravationer vore svarande,
då han i alla fall, efter det liqviden
af Konungens Befallningshafvande blifvit
pröfvad, är berättigad återlyfta öfverskoltet
af Auctions-skillingen ; och då något
äfventyr för Banken, i afseende på den Banken
åliggande ansvarighet för Köpeskillingsöfverskoltet
tills det hos Konungens Befallningshafvande
blifvit deponeradt för att vederbörande
tillställas icke mera i detta fall,
än då fastigheten af Inteckningshafvarén inropas,
kan inträffa, heldst Auctions-liqviden
i begge händelserne af vederbörande Konungens
Befallningshafvande kommer att
pröfvas, har Lagutskottet, med antagande
för sin del af det andra alternatif Högloll.
BancoUtskottet framställt, trott sig böra
tillstyrka, att genom utfärdande Författning
må stadgas: att Gäldenär, som å
BancoAuction inropar en honom förut tillhörig
Egendom, må vara berättigad, att
vid liqviden använda sine Egande-rättshandlingar
sålunda, att de företes hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att liqvidationen
pröfva och verkställa; på sätt
Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1789
medgifver för Köpare, som förut varit Innehafvare
af Inteckning i fastigheten, då
följaktligen Gäldenär, sedan han erlagt
hvad ej mindre Banken än öfrige Inteckningshafvare
tillkomma, sedermera må från
nedsättning af det öfriga af Auctions-skiK
ii» gen varda belriad.
896 LagUtskotteti Betänkande*!.
I \
Dock hemställes detta, tillika meden
Ledamots särskilda mening, Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsarnligen.
Stockholm den 12 Augusti i8a3.
Utdrag af Protoc-ollet•, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
de?i 12 Augusti 1825.
S. D. — — —■ — — -— — —
Herr Häradshöfdingen Ribbing uppläste
ett skriftligen författadt så lydande
Anförande :
”De till LagUtskottets besvarande gjorde
framställningar innefatta följande:
När Banken ur en Pant taeit hela sin
O
fordran, eger då Banken att nödga förre
egaren, om han sjelf inropat Panten, att
utbetala hvad sorn återstår på KöpeSkillingen
sedan Panthafvare fått allt sitt,
blqtt för att det sålunda uppburna sedan
återlemna: att tvertemot Inteekningshafvares
uttryckliga förklarande, att de vilja
hafva sina fordringar orubbade qvarstående
i den pantsatte egendomen, likväl lyfta
desamme? —■
Om dessa förfrågningar synes mig»
att det icke. borde finnas mer än en tänka,
och att hehofvet af deras besvarande
icke. borde uppstå, sedan ett omdöme blifvit
fällt, så rigtigt och träffandej som
Högste Domstolens, eller, att påståenden
LngUtskotett Betrinkandctt.
vstridande emot Allmänna begreppet om
egne fordringars utgifvande” icke kunde
vinna bifall, och för min del kan jag icke
med Herrar BanoRevisorer inse, att
så beskaffade Domslut gifva skälig anleda
ning till fruktan för beständige Collisioner
med Högsta Domare-magten, och att
Banken med så beskaffade Lagförklaringar
icke borde åtnöjas.
Banco- och LagUtskotten ansågo sisth
Riksdag all förklaring öfverflödig i förevarande
ämnen, nog klart och en gifven
följd af varande stadganden, det Gäldenär,
vid skeende inrop å Auction af sin
dertill i Banken anslagne Egendom, icke
kunde åtnjuta större förmåner, än hvarje
annan blifvande Köpare deraf, och således
fullgöra allt hvad angående Köpeskillings
betalning samt uttagande af Köpebref
med det mera är i Författningarne
utstakadt: ”Men för det att Gäldenär,
sora sjelf inropar sin egendom, ej kan erhålla
större förmåner än andre Köpare,
skall han väl icke eller vidkännas större
olägenheter.” Gäld må mot gäld qvittas,
heter det i 4 Cap. 7 §. UtsökningsBalken;
och sedan en Köpares förra egande-rätt
är gifven, hvilket ingen-synes vara bättre
i tillfälle att känna än Banken, som
med hans egendom pantvis lagfarit, och
sedan vederbörande Intecknings-egares rätt
är lagligen styrkt, ser jag icke huru Banken
kan sätta i fråga, om den skall, mot
egarens eller inteckningshafvarenas vilja,
SgS Lagutskottets Betänkandets,
lyfta deras medel, så mycket mindre, som
ett slikt tilltag af Banken icke kunde aflöpa
ansvars- och ersättningsfritt för det
förfång för Köpare och minskning i ränteafkomst
för Panthafvare, sorn deraf nödvändigt
skulle uppstå. Detta står åtminstone
icke tillsammans med 1789 års Författning,
en af dem, som Utskotten till
Instruction för Banken vid sistlidne Riksdag
åberopat, innehållande till öfverflöd
stadfästelse på en Inteckniugshafvares qvittnings-rätt
å Köpeskillingen för en pant,
som han sjelf inropar. Egande-rätt måtte
.vara så god som panthafvande-rätt.
Med förutsättande, att det är Bankens
Tjenstemäns skyldighet, att vaka öfver ingifne
handlingars och bevisnings giltighet,
anser jag således den föreslagne Författningen
för det första öfverflödig.
Jag tror att man kail gå för långt i
Bestämdhet vid Instructioners afgifvande,
och att, med afseende på den fråga, sorn
nu är vackt, man icke bör betaga Bankens
Styresmän tillfälle af omdöme, medan tillfälle
af skygd skulle lgmnas dem, under
en på allmänna begreppets och tankarnes
område för långt drifven form. — Banken,
under skygd af allmänna Lagen, må
icke, isolerad, tänka sig såsom den der
skall sanctionera Lagen.
För det •andra anser jag den föreslagna
Författningen invecklad och otydlig,
den lyder så: ”Att Gäldenär, som å Ban
eoAuctiou
inropar en honom förut tillhö
-
LagUtshottets Etidnknndcn, 899
rig egendom, må vara berätttgad, att vid
Jiqviden använda sina egande-rättshandlingar
sålunda, att de företes hos Kongl.
Majrts Befallningshafvande, alt 1 i ({v i da lionell
profva och verkställa, på sätt Kongl.
Förordningen den 19 Augusti 1789 medgifver
för Köpare, som förut varit innehafvare
af inteckning i fastigheten; dåföljaktligen
Gäldenär, sedan han erlagt
hvad ej mindre Banken än öfrige Inteckningsliafvare
tillkommer, sedermera må
från nedsättning af det öfriga af Auctionsskillingen
varda befriad.”
Men huru hänger detta tillsammans?
•— Skall då en Köpare likväl vara ovilkorligen
skyldig, att erlägga hvad Inteckningsegare
tillkommer? •—. Skall, enligt med
1789 års Författning, Konungens Befallnmgshafvandes
laga kraftvunna Utslag på
egande-rättshandlingar (yller fasta på fasta)
inför Konungens Befallningshafvande
företes, för aLt af Konungens Befallningshafvande
(ej af Banken) pröfvas.
Emot hvad jag intet förstår måste jagreservera
mig och anser, jemte hvad jag
ofvan anfört, lill svar å de gjorde förfrågningarne,
110g med att Banken ställer
sig Lagar och Författningar till efterrättelse.
—. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
900 LagUtskottcts Betiir,handen,
JN':o i5o.
Anliom d. 37 Aug. i8a3.
Utlåtande öfver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 113, angående
yrkad ändring i 5 §. af 40
Cap. MissgerningsBalken.
Sedan Lagutskottet uti afgifvet Betänkande
under den 3S sistlidne Junii,
på anförde skäl ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall å RiksdagsFullmägtigen Herr
O. Hambraei Memorial, deruti blifvit yrkadt,
dels att stöld till större eller mindre
belopp af frukt ur Trä-, Krydd-,
Humble, Kofve- och Kålgårdar, eller andre
slags inhägnader, mätte beläggas med
det uti 43 Cap. 1 §. Missg.Balk. och Kongl.
Brefvet den i Maji 1745, för stöld å åker
och äng stadgade ansvar af dubbla TjufvaBöter,
dels ock att den, som bryter sig
igenom eller går öfver Plank till en med
sådan hägnad försedd läst Trä- eller Kryddgård,
måtte, ändock han allsintet funnit
eller toge umgälla denna siiv förbrytelse,
om ej med ansvar såsom för inbrott, åtminstone
med Stockstraff , jemte skyldighet,
att derunder hålla i handen en qvist med det
slags frukt, hvaraf han ämnat stjäla; så
har vid föredragning af detta Betänkande
hos Vällofl. BorgareStåndet, Herr Harn-,
braeus anmärkt, att Utskottet syntes icke
Lagutskottet! Betrinknnden. got
Stafva fattat innehållet af dess motion, som
haft till föremål att visa, att det vore enahanda
förbrytelse att stjäla frukt ur
Trägårdar eller andre inhägnader, som alt
stjäla säd, hö eller halm å åker och äng,
och att det vore orimligt, att enahanda
slags förbrytelser skola beläggas med olika
straff; i hvilket afseende Herr Hambraeus
vidare andragit, huruledes ofta händer,
att inom en och samma inhägnad linnes
frukt, ärter eller bönor på den ena
Tegen, och säd på den andra; alt den
som då stjäl af det förra slaget mindre
än en mansbörda eller lass, dömes enligt
4o Cap. 5 §. Missg.Balk. till SnatteriBot
och att undergå enskild skrift; men den
sorn stjäl af det sednare, om ock endast
till 2/\. skillingars värde, ålägges, enligt
43 Cap. i §. samma Balk och Kongl. Brefvet
den 1 Maji dubbla TjufvaBöter
och uppenbar Kyrkoplikt, hvilket icke
skall stå väl tillsammans; samt att hvad
angår det yrkade straffet för den som hr vter
sig igenom eller går öfver plank till
en med hägnad försedd fäst Trä- eller
Krjaldgård i afsigt att stjäla, en bestraffning
för sådant försök icke vöre orimligare,
än de i 4Q Cap. Missg.Balk. stadgade
straff af 9 par spö och 7 par ris för inbrott
i rum eller hus under dylikt uppsåt,
samt den föreslagne straffbestämmelsen
af Stockstraff och att derunder hålla
i handen en qvist af den slags frukt man
902 LngUtskottets Besånkanden,
velat tillegna sig, vore fullt lämplig; oell
hafva Herrar Ståhle, Bägge och Huldberg
förenat sig med Herr Hambraeus i frågan
om stralfet för stöld ur Trägårdar eller
andre inhägnader; i anledning hvaraf Betänkandet
blifvit till Utskottet åter-remitteradt.
LagUfskottett, som funnit dessa anmärkningar
endast innefatta ett återupprepande
af Herr Hambrasi Motion, anser
för vederläggning deraf göra tillfyllest,
att åberopa de uti det åter-remitterade
Betänkandet anförde motiver , hvarigenom,
i Utskottets tanka, tillräckligen blifvit ådagalagdt,
att de af Herr Hambraeus jemförde
förbrytelser äro af helt olika beskaffenhet,
och följaktligen äfven böra olika
bestraffas; och då Betänkandet dessutom,
enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
blifvit af de öfrige trenne Resp. RiksStånden
bifallet; lärer frågan dermed få anses
vara afgjord. Stockholm den ig Augusti
1823.
N:o i5i.
Ankom den 27 Augusti 1823.
Utlåtande ofver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 10,0} an*
Lagutskottets Betänkande», 903
gående föres Ingen ändring uti 9 Cap.
UtsökningsBalken och 25 Cap, Rutteg
Balken.
Vällofl. BorgareStåndet och Hed er v.
BondeStåndejt hafva åter-remilteradt LagIJtskottets
ifrågavarande Betänkande, i anledning
af deremot förekomne anmärkningar,
hvilka egentligen hafva till föremål
att ådagalägga nödvändigheten af det Lagstadgande,
som blifvit föreslagit, men Utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka, att
nemligen utmätnings verkställighet borde följa
å första Domstolens Utslag i Skuldfordringamål,
der krafvet blifvit erkändt, oagtadt
Utslaget ej laga kraft vunnit. I detta
afseende äro hufvudsakligen åberopade
de skäl Utskottets Ledamot Herr Arvidsson
anfört, uti dess vid Utskottets Betänkande
bifogade skrifteliga Reservation; hvarjemte
Herr Nilsson, med hvilken Herrar
Ullberg och Norström sig förenat, anfört
att för den som bor i5 eller 20 mil från
LandshöfdingeÄmbetet, det är ganska svårt
att välja detta forum, och att om han det
icke vill, är han blottställd för äfventyret
att få afbida Excecution ett eller halftannat
år, hvar emedlertid Gäldenären kan
komma på obestånd derigenom, att han
begagnar nu varande Rättegångsordning och
genom vad med 12 sk., drager saken under
LagmansRätten, hvarmed Gäldenären
icke något äfventyrar, samt att detta icke
obetydligt motverkar den enskilda Credi
-
904 Lagutskottet! Bctänkandett.
ten, hvarföre Herr Nilsson begärt, att Utskottet
måtte taga Herr Arfvidssons förslag
under närmare granskning och tillse, om.
icke Betänkandet må kunna ändras i så
måtto, att en ostridig fordran, Som vid
Häradsrätt ådömes, enär den icke uppgår
till högre summa än 9 Cap, UtsökningsBalken
utstakar, må emot Borgen kunna
utmätas, antingen vad erlägges eller ej;
och RiksdagsFullniägtigeil Anders Danielsson
liar andragit, att om, söm han förmodar,
den sats är vigtig att man bör så
mycket möjligt är följa enhet i principer
för Lagstiftningen, så kan han ej finna
hvarföre icke Utskottgt ansett första Domstolens
Utslag, i ett erkändt Skuldfordringsmål,
lika utmätningsgildt som Konungens
Beful 1 liiligshafvandes: att man väl med en
klar och ostridig fordran kan vända sig
till Konungens Befallningshafvande; men
att om afslåudet gör det för sökande lättare,
att anlita Domstolen i Orten, bör
utbekommandet af hans ostridiga fordran
derföre icke bero på en kitslig eller oredlig
Gäldenärs godty eko, att draga saken
under andra Instantien, liéldst om tvänné
fordringsegare med lika beskaffade Skuldsedlar
utgifné af en och samma person,
utsöka deras rätt, den ene hos Konungens
Befallningshafvande och den andre hos
Domaren, kan den sednare, som ej får
slut på Rättegången förr än efter ett års
förlopp, helt och hållet förlora på fordran;
i fall den förre, som genast erhållit verk
-
I.ng UtskottetsBetänknndtn. 90?
ställbart Utslag, till äfventyrs medtagit
ali Gäldehärens tillgång.
livad sålunda blifvit anfördt, bar Lagutskottet
noga öfvervägat; men då emot
förslaget, att enahanda verkställighet borde
följa å första Domstolens Utslag i erkände
Skuldfordiingsmål, med den Utskottet
trott sig ega anledning tillstyrka, i
afseende pä Konungens Befallningshafvandes
i sådane inål meddelande Utslag* det
liufvudsakliga skäl förekommer, att då den
med Konungens Befall ni ngsliaf vandes Utslag
missnöjde, är i tillfälle att genast efter
af Utslaget erhållen del, sin klagan
bos IIofRätten fullfölja, samt i tid söka,
och om skäl dertill visas , erhålla inställning
i den honom ådömde utmätning, den
Gäldenär deremot sorn vid HäradsRätt blifvit
betalningsskyldighet ålagd måste afbida
flere månader, innan vadebesvären kunna
bos LagmansRätten fullföljas och pröfvas,
livar emedlertid utmätning kunde hafva
honom öfvergått, för en fordran, som
till äfventyrs sedermera blefve ogillad, utan
ätt han egt någon utväg öppen att förekomma
det lidande, som i sådant fall för
honom in träffad t, samt härvid jemväl i betragtande
komma bör, att om endast ovillkorligt
erkännande af Skulden skulle grundlägga
Borgenärs rättighet, att å första Domstolens
Utslag, fastän ej laga kraft vunnet,
erhålla verkställighet genom utmätning,
ändamålet med det föreslagne Lagstadgandet,
som vöre att förekomma det
LagUtskottets fiettinkannen,
icle Borgenär genom Gäldenärs vad emot
första Domstolens Utslag, uppehölles i utbekommandet
af en klar och ostridig fordran,
i alia fall skulle förfelas, då Gäldenär,
hvars afsigt endast vore att bereda
sig längre betalningsanstånd, otvifvelagtigt
skalle, med kännedom derom alt minsta
invändning emot krafvets vigtighet verkade
hinder för utslagets verkställighet, omfatta
denna utväg för att vinna på afsigt;
alltså och uppå de uti Utskottets Betänkande
i öfrigt upptagne skäl, har Utskottet
ansett sig böra vid detsamma oförändrad
t förblifva; och får derföre, med t il Jkännagifvande,
att Betänkandet blifvit af
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högv.
PresteStåndet bifallit, å nyo vördsamligen
öfverlemna detsamma till vidare pröfning.
Stockholm den 19 Augusti iSaö.
N:o i52.
Ankom den 1 Septemb. 1823.
Betänkande öfver flere Memorialer, angående
f öreslagne ändringar uti ConcoursLagen
af den 18 Julii 1818-
De Memorialer uti detta ämne, hvilka
till LagUtskottets handläggning blifvit remitterade
äro ingifne:
Hos
LngUtskotttt! Betanknnilen{ ifif
Bos Högloft. Ridder skåpet och Adelni
i':ö Äf Herr Grefve Hård C. G. sorn
med -anmärkande af den stadeliga verkan
Goncoursmassors fördröjde Reaiisering och
långsamma utredning medfört» andragit»
att om någon gång en högre köpeskilling
blifvit följden af en Uppskjuten försäljning,
liar likväl förhållandet oftast varit motsatt»
!och 1 förra fallet merendels vinsten förlorad
genom kostnaden af en långvarigare
Couratel. För oprioterade fordringsegai^e,
■sorn icke få beräkna räntan efter Cessions•dagen,
vore den fördröjde Realiseringen
menlig, emedan den förlorade räntan sällan
ersättes med någon högre dividend på
Gapitalet; och den sorn liar full säkerhet
för både Capital oell Ränta förlorar ändå
i det afseende! ätt ingendera blir för honom
tiilgängelig på flera år; i anledning
hvaraf och då ConcoursLägen väl innefattar
en föreskrift om tillgångarnes försäljande
så snart de blifva ät Creditorerne
öfverlemnade, men detta stadgande sällan
skall efterlefvas i anseende till flerfaldigä
Gonsiderationer, Herr Grefven alltså hemställt»
om icke en Lag vore lämplig, som
förordnade, att endast enhälligt beslut af
Creditorerne finge verka uppehåll med försäljning
af Concoursmassans tillgångar. Herr
Grefven har vidare ansett det yttra en il»
■faugUtskottets fietmkmdeni 56
9°8 Lagutskottet! Bttdnkandett,
la beräknad Lag, som vid Concours medgifver
förmånsrätt för 3 års förfallen obetald
Ränta på intecknadt eller emot annat
hype.tbek utlånt Capital, emedan derigenom
beredes osäkerhet för sednare Inteckningsliafvare
samt andre Creditorer, och
åstadkommes den verkan, att Egendom
aldrig kan belånas till sitt fulla värde.
Den händelse, att en Egendom finnes derutöfver
Intecknad, lärer ej inträffa oftare,
än då Egarens befarande obestånd föranlåter
flere Fordringsegare, att på en gång
söka någon säkerhet, som den likväl icke
medför. Capitalisten sorn vill placera penningar
måste alltid på förut intecknade
Capitaler beräkna minst 3 års ränta, och
ännu mera, då den äfven löper under Coneourstiden,
således oftast 3o procent utöfver
Capitalet, och en Egendom lemnar
efter detta förhållande icke säkerhet för
mer art tre fjerdedelar af dess värde, ofta
mindre; och har Herr Grefven på sådane
grunder föreslagit, att obetald ränta som
ej är genom Lagsökningen infordrad inom
3 månader efter dess förfallodag, icke skulle
ega någon förmånsrätt; genom hvilket
stadgande, en Gäldenär blefve mera uppmärksam,
att icke genom räntans åsamkande
undergräfva sitt bestånd.
Hos Hogv. FresteStåndet.
2:0 Af Herr Prefessor Fröberg, som
%nsett ConccursLagen af den iSifulii 1813
LagUtskottets Bttiinkandtn. 909
viii vafa grundad på ideell örn ingåligrté
förbindelsers och egande rättens oförkränkt
ta helgd och derföre till mångå sine delar
förträfflig; men i afseende på omöjligheten
att handhafva och verkställa dess föreskrift
ter, som erfarenheten redan under loppet
af fem år tillräckligen skall hafva ådaga»
lagdt, har Herr Professoren trott deil behöfva
en Revision till ändring och jemlik»
ning under innevarande Riksmöte, hvilken
granskning Herr Professoreli begärt att
Utskottet måtte anmodas företaga, samt att
till Riksens Högloft. Ständer uppgifva de
Ställen eller föreskrifter, som erfarenheten
eller allmänna omdömet visat vara otjen»
lige, öfverdrefne och i utöfningen overkställbare.
För egen del har Herr Profes»
sorén 1:0 anmärkt olämpligheten af stadgandet
i 10 §. 4 Gap., att en Gäldbunden
Tjensteman skall tills ConcoursDomeii är
fallen, afstå halfva lönen till den sorn tjensten
förrättar oeh sedan af den andra hälften
afsätta så mycket som tarfvas till dess
och dess famills underhåll, heldst om Lönell
vöre hög såsom lo å 12,000 R:dl-, hälften
deraf såsom vicariatsarfvode syntes Va*
ra ert öfverdrifven Gratificatioil till ganska
stort och orättvist förfång för Creditorerne;
mell om Lonell vöre ringa såsom t. e,
4oo R:dr de afsätte 200 R:dr vore en alltför
otillräcklig summa till en må hända
Vidsträckt famills äfvert tarfveligaste bärgning;
2:0 föreslagit att io 5 Cap. borde
så andras, att tiden till inställelse uti
gio LagUtskottets Betänkande»'.
Concourser viel HäradsRätt faststäldes till
klockan 12 på' andra Rältegångsdagen i
stället för kl. 7 eftermiddagen, såsom mindre
lämplig, heldst händelser inträffat då
839 sådane Concourser denne tid skola
företagas, och hvilka alla ej förr än långt
efter midnatten kunnat afgöras, då en del
af Borgenärerne, af sömn och starka drycker
varit så öfverväldigade att de icke en
gång kunnat efterstafva Eden. 3:o Då uti
6 §. 6 Cap. Ränta intill lyftnings och utrednings
da ge 11 endast är faststäld för Pantocli
Inteckningshafvare, men uti 17 Cap.
3, 4, 5, 6 och 7 §. §. IlandelsBalk. flere
fordringar anföras, som framför desse ega
företrädesrätt, eller ock enligt 8 §. stå i
samma Class, och således enligt billigheten
och Lagens Esprit synas böra till samma
tid för sine fordringar njuta Ränta,
men emedlertid inträffat att Kyrkors fordringar
för vinsäd och fromma stiftelsers
medel uti Concourser, väl blifvit tillerkände
företrädesrätt framför Inteckningshafvare;
men deremot frånkände Ränteberäkning
till lyftnings- eller utredningsdagen,
och hvarigenom Kyrkorna för längre tid
nödgas sakna all ränta för sine utestående
fordringar; så har Herr Professoren förestagit,
att 6 §. uti 6 Cap. ConcoursLagen
bör så ändras: att alla de som till och
med 8 §. 17 -Cap. IlandelsBalk. ega företrädesrätt,
njuta Ränta till Lyftnings- och
Utredningsdagen; och 4:o har Herr Professoren
med afseende på Edens afläggare
LaglJtskottéts B et dukande». gil
de, i synnerhet för sådane Publike Cassors
fordringar hvars Administration ur Ambulatorisk
och der den moraliska öfvertygelsen
om fordringens vigtighet således ej
kan vara större hos Administratören än
hos fullmägtigen, nemligen endast efter
Räkenskapernes och Reversens ordalydelse,
föreslagit att denne sednare, heldst i Concours-mål,
som äro anhängige vid Domstolar,
långt hort belägne från Cassans
station, måtte medgifvas rättighet, att
BorgenärsEden gå.
3:o Af Herr Theologie Professoren
Doctor Lundblad, som under åberopande
deraf, att den mängd Concourser, hvilka
i sednare tider stört förtroendet medborgare
emellan, otroligen ökat besväret och
omsorgen, att från förluster försäkra fordringsägare:
att detta i synnerhet erfarits
vid bevakandet af Kyrko- och FattigCassors
fordringar; att det härigenom förorsakade
äfventyr blifver till sine följder oberäkneligt,
i synnerhet då ej sällan den
ena Concoursen griper in i den andra, då
Couratorer i en föregående Concours, sedan
de i flera eller färre år handhaft dess
Massa, sjelfve cedera och påkalla egna utredningsmän,
samt att en och hvar önskar
att icke, såsom någon gång hittills
skedt, förmodligen, all Domares nit och
vaksamhet oagtadt, man måste till och
med 12 år och deröfver förgäfves afbida
ConcoursDomar och ConcoursMassors vederbörliga
utredning, ansett ett dylikt för
-
gil LagUt skot tits Bttmknndtn,
hållande väcka misstänka om obestämdhet
och felaktighet å sjelfva Lagen, och derföre,
utan att föreslå något Gorrectiv häremot
blott hemställt, om icke Concours»
Lagen må anses påkalla någon vid detta
Biksmöte företagen granskning och förbättring,
4;o Af Herr Professoren Bexell, som
vid det för Borgenärer i Concours-mål fö»
reskrifne EdgungsFormuIair anmärkt, att
detta formulair innefattar flere betänkligheter,
hvartill anledningar böra af Lagstiftaren
sorgfälligt undanrödjas, emedan
de aldrig böra, med öfvertygelsens uppoffring
öfverses; i hvilket afseende Herr
Professuren fästat uppmärksamheten derå ,
att alla fördringsegare måste efterstafva?
Att jag för denne fordran fulla pennin»
gar eller deras fulla värde redligen utgifvit
m. m. Äfvensom att JY. JY,, sä
vidt mig kunnigt är j å Räntan fulleligen
fått tillgodonjuta de af honom qviiterade
för oskrifne Bevillnings-afdrag, sä sant
mig Gud hjelpe till lif och själ; att denna
Edsförpligtelse skall fullgöras af Förmyndaren
för sin Myndlings fordran, af
TJppbördsmännen för obetalte Kronoutskylder,
af Cura torn i annan Concours,
med flere i lika predicament; att de uti
Edsformulairet förekommande ord, ”att fordran,
på sätt de ingifne handlingar utvisa,
rigtig är, icke minska utan öka betänklig»
heteroe vid Edens form, enär, efter att;
först genom ingifne handlingar hafva visat,
Lagutskottets EttHnkaniin, qij
att man ej sjelf är fordringsegare, man
sedan måste framträda och med hand &
Bok svärja vid Gud och Hans heliga Evangelium,
att af viig fulla penningar eller
deras fulla värde derföre redeligen äro
utgifne; att den Edgående måste hedyra,
att Gäldenären å Räntan fått tillgodonjuta
Bevillnings-afdragen, ehuru tillfällen
kunna inträffa, då Gäldenären antingen
försummat eller ej förmått, att inbetala
räntan, i hvilket fall afdrag ej kunnat
komma i fråga, äfvensom laglige fordringar
finnas af den natur, att ränta icke ens
kan komma i beräkning; i följd af hvilket
allt Herr Professoren ansett Edsformulairet
vid Concourser böra undergå nödig
förändring och endast innefatta denna
af Herr Professoren föreslagne enklaste
förpligtelse: Jag N. N. svär vid etc.,
att den af mig nu bevakade fordran efter
min samvetsgrannaste öfvertygelse
rigtig är och icke till tredje mans förfång
diktad så sant etc.
Och har Herr Prosten Wijkman Conformerat
sig med Herr Professor Fröberg.
Frän Vållofi. B or gare Ståndet.
5:o Af Herr Borgmästar Monthan,
sorn andragit, att vid Domstolarne ofta
förekommo invecklade frågor, angående Boskillnad
och afträde af död persons Bo,
samt att skiljagtige bedömanden derom
l
LagUtskottéts Betänkandett>
nicola påkalla förtydligande elier för b ätta
ring uti följande delar af ConcoursLagen
nemligen:
(i) Af y Cap. 9. ,ff., sorn stadgar, att,
om Mannen gör Cession och Hustrun å»
stundar Boskillnadeller, som det i i
heter, rättighet att undan skifta enskild
egendom och giftorätt för gäld, derföre
hon förmenar sig ej bora svara, skall lion
sist å inställelsedagen ingifva ansökning
derom; uti hvilket stadgande Mot i 0,11 a iren
ansett deli förklaring nödig, om Hustrun
förverkar rättighet tili enskild egendom*
i fall hon ej vid Mannens Cession söker
Boskillnad, och huruvida således .denna,
ansökning är & hennes sida ovilkorligen
nödvändig, för att freda sådan egendom*
5amt att förklaringen jemväl bör lämpas,
till de i 6 §, Leskrifne BoskiLlnads-till->.
fällen.
by Af y Cap. 3 hvarvid rmmäiv
kes, alt i fall Hustru söker Boskillnad in-,
nan Mannen gjort Cession, bör rättegångs-,
Sättet så förändras, att Borgenärerne ej
kallas förr än uppteckning sk ed t, och, der-,
af visat sig att Boet är i det obestånd*
$om förutsättes såsom vilkor för bevil jän»
det af offentlig stämning.;
c) Att föreskrift saknas huruvida vid'
Boets befundne otillräcklighet att förnöja
Hustruns Boskillnads-anspråk, målet skall
i allo förfalla, eller en särskild Bodelnings»
tvist Makarne emellan få fullföljas,.
lagUtskottets Bet ån landh, gig
dj Att något stadgande icke finnes
bni förfarandet i den händelse, att Mannen
tredskas att uppgifva Boets tillgångar
och gäld, samt att med Ed fästa denna
Uppgift.
ej Att den i 4 §• beskrifne Boskillnads-procedur
icke skall vara lämplig i
det fall, att Bouppteckningen visar öfverskjutande
tillgång, utan att Boskillnacjsmålet
då hör förfalla, i likhet med hvad
3 §• förutsätter; hvarjemte blifvit hemstäldt,
om icke denna §. bör försvinna,
på det de deraf häfflutne, och af erfarenheten
kända vidriga följder, må förekommas.
fj Att tydligare måtte bestämmas,
att en Hustru, som vid Mannens Cession
afstått sin del i det samfälda Boet icke
derigenom befrias, att deltaga i Boets skuld
med hvad från hennes sida efteråt till samfälda
Boet ingår, så länge ägtenskapet ej
iir upplöst.
gj Att närmare må förklaras, hvad
sorn i 8 Cap. 6 §, förstås med rätteligt afträdande
så vidt det rörer Enka,, samt
hj Att den befrielse, som tillägges
Enka , må utsträckas till Hustru, sorn vunnit
laga skillnad i ägtenskapet, och har
ij Herr M. Bagge härvid tillagdt
det förslag, att den i ConcoursLagen Boskillnads-sökande
meclgifne rättighet till
lyftning emot Borgen, må erhålla en viss
Bestämd gräns, ej utsträckt utöfver hvad
enligt ägtenskaps förord kan anses Tara i
916 lagutskottets Betdnkandett,
Boet infördt, samt att det må vara Borgenärer
i Concours-mäl tillåtet, att välja endast
en God Man eller Syssloman, närde
så för godt finna.
6:0 Af Herr Eric Lagerstrand, sora
ansett ConeoursLagen i flere afseenden
tarfva förbättring och att fordringsegares
rätt har i densamma ett otillräckligt skydd
emot Curatorers och Domares godtycken,
enär icke någon bestämd tid finnes utsatt,
inom hvilken ConcoursDom skall utfärdas,
eller något vite för otillbörlig försummelse
i detta afseende, Med anförande af
Hallska Concours-Rättegångens snäcklika
skridande genom en tidrymd af i5 år,
samt att man ansvarslöst vågat fördröja
Dom i Concours-mål 10 å 11 år, under
hvilken tid både Gäldenär och Curatorer
aflidit, har Herr Lagerstrand trott det icke
vara för mycket, att en Domare vid
vite ålades, att inom bestämd tid afgöra
mål, samt att i ConeoursLagen bestämdt
utsättes, inom hvad tid Curatorer skola
redovisa för sin förvaltning, vid ett bestämdt
vite, som efter fiere gånger förnyad
öfverträdelse må fördubblas, på det
de ej må, genom tidsutdrägt, gäcka fordringsegarnes
billiga pretentioner på ett
snart undfående af sine dividender i Måssan;
hvarjemte Herr Lagerstrand anmärkt
olämpligheten af det stadgande, till följd
hvaraf Krono» så väl som andre Uppbördsman
vid åtskillige Verk skola aflägga BorgenärsEden
och således svärja derpå, att
LogUtskottttt Bttånhnnden. 917
Debitorn debiterat rätt, hvilken Ed bl ifver
falsk, om Debitorn påfört för mycket
eller för litet; hvarföre ändring häruti blifvit
yrkad, samt föreslagits såsom lämpligare,
att Debitorn först måste gå Ed, att
han debiterat rätt.
7:0 Af Herr Borgmästaren S. M. T,
Cederborg, som med åberopande äf egen
erfarenhet i Rättegångsväg, om olämpligheten
af det nu gällande formulair för
BorgenärsEd 1 Concourser och då det är
af särdeles vigt, att begreppet om Edens
helgd icke illuderas eller undergräfves derigenom,
att Ordalagen icke få lämpas efter
verkliga förhållandet, samt Domare i
allmänhet icke anse sig berättigade att afvika
ifrån forroulairets ordalydelse, föreslagit,
att vid nya Redactionen deraf, detta
må föreskrifvas, såsom en skyldighet,
samt att, då en så:lan afvikelse derifrån
anses nödvändig eller af den Eds-skyldige
begärfes; anteckning derom må ske i Pro»
tocollet. ,
8:0 Af Herr J. U. Winberg, som
yrkat, att enär BorgenärsEden jemväl innefattar
det edeliga intygande: att Borgenär
låtit Gäldenär tillgodonjuta det Bevillnings-afdrag
å Räntan, som BevillningsFörordningen
utsätter, men fordringar oftast
i Concourser bevakas, der ingen ränta
någonsin varit uppburen eller i fördrings-anspråket
omnämnd, det måtte denna
del af Edsformulairet uteslutas, för
Borgenär, som ej beräknat någon ränta,
9*8 Lagutskottets EetHnkandetti
Hos Hederv. BondeStandet.
cpo Af RiksdagsFullmägtigen' Jonas
Nilsson,, från Carlstads Län, som i sammanhang
med åtskilliga i allmänhet föreslagne
förändrade stadganden, i afseende
på fast Egendoms utmätning värdering och
försäljning, derföre Lagutskottet särskildt
kommer att sig utlåta, .yrkat, att då Borgenärer
vilja sälja till dem afträdd fast
Egendom, de, sedan en Auction derå är
hållen, må ega att på hvad sätt de för
sig lämpligast finna, sådan egendom försälja,
emot skyldighet, att godtgöra Cessionanten
i liqviden vid Concoursmassans
slut och upplösning den summa, hvarföre
Egendomen är i BevillningsTaxering renderad.
Hvad uti Memorialerne sålunda blifvit
anmärkt och föreslagit, har LagUtskot-"
tet tagit i noggrant öfvervägande; och då
Utskottet ansett med stadgandet uti 33 §.
IliksdagsOrdninge-n icke vara öfverensstämmande,
att uppå de af Herrar Professorerne
Fröberg och Doctor Lundblad anförde
obestämde anledningar , ingå uti den
af dem yrkade granskning af ConcoursLagen
i hela dess vidd, hvarmed åsyftats,
att Lagutskottet skulle till Riksens Höglofl.
Ständer uppgifva de ställen eller föreskrifter
i berörde Lag, sorn erfarenheten
eller allmänna omdömet visat vara otjenlige,
öfverdrifne, och i utöfningen o
-
LagUtskotttts Betänkanden. 919
verkställbar; så har Utskottet trott dess
åtgärd böra inskränkas endast till upptagande
och pröfning af de förslag till ändring,
förklaring och tillägg uti vissa delar
af ConcoursLagen, hvilka bestämdt
blifvit framstälde; och hvaröfver Utskottet
nu går att sig utlåta i den ordning,
som Memorialerne föranleda.
Herr Grefve Hårdh har föreslagit de
stadganden, dels att endast enhälligt beslut
af Borgenärerne finge verka uppehåll
med försäljning af Concoursmassas tillgångar
, dels ock att obetald ränta, som
icke är genom lagsökning utfordrad inom
3 månader från dess förfallodag, ej må
tilläggas förmåns-rätt.
Hvad Herr Grefven i förra afseendet
åsyftat, anser Utskottet tydligen följa af
redan tillvarande Lagstadganden, enär 2
Gap. 3 §. ConcoursLagen bjuder, att så
snart Gode Män blifvit utsedde, de genast
skola taga den afträdde egendomen under
förvaltning, och ibland andre åligganden,
jemväl draga försorg om försäljning af varor
och andre lösören, som ej till fastighets
bruk och drift nödige äro, samt hvad
fast Egendom angår, dess försäljning, enligt
18 §. i samma Capitel, ej må emot
någons Vilja, som deri eger inteckning,
efter inställelsedagen längre uppskjutas, än
sorn till kungöréise derom nödig är, hvarvid
Utskottet, i afseende på de oprioriterade
fordringsegarne, få yttra den öfvertygelse,
att deras rätt till yrkande af den
g2.o LagUtskoltitt Betänkande».
fasta Egendomens försäljning måste blifva
inteckningshafvarne underordnad.
Beträffande åter den föreslagiie ändringen
uti 6 Cap. 5 §. i afseende på den
Inteckningshafvare tillagde förmåns-rätt
för tre års ränta, som före Concoursen
upplupit; hvilken förmåns-rätt Inteckningshafvare
jemväl genom 1798 års Concoursstadga
varit tillerkänd; så enär sednare
Inteckningshafvare med kännedom om förhållandet
härutinnan äro i tillfälle att bedöma
den större eller mindre säkerhet,
som kan vinnas genom den inteckning,
som sökes, och det under nuvarande penningeförliållanden
minst synes Utskottet
lämpligt, att genom förkortandet af tiden
för obetald Räntas förmåns-rätt sätta Borgenär
i nödvändighet till en strängare
Gäldenärens behandling, anser Utskottet
sig icke kunna tillstyrka bifall å hvad i
detta afseende blifvit föreslagit.
Stadgandet i 10 §. af 4 Cap., att dell
som tjernsten i Gäldenärs ställe förrättar,
bör njuta halfva lönen, samt af den andra
hälften Gäldenär så mycket tilläggas,
som till hans eget, hans hustrus och oförsörjde
barns mderhåll tarfvas, har Herr
Professor Fröberg anmärkt såSom olämpligt,
emedan, då lönen Vöre betydligare,
Vieariats-arfvodet blefve för högt, och då
lönen vore ringe, underhållet för Gäldenären
och hans familj otillräckligt.
Utskottet kan deremot icke annat finna,
än att denna, i likhet med 16 §. i 4
Lagutskottets Bttånkanden, 921
Mom. af 1789 års ConcoursStadga bibehåline
föreskrift, är rättvis, såsom grundad
på en billig fordran å ena sidan, att
Vicarien emot de förmåner han åtnjuter
skall med nit och drift fullgöra de honom
i tjensten tillhörande, åligganden, och å
den andra, att han skall deremot ega nödig
utkomst af hvad honom är anslaget.
Härmed öfverensstämma ock flere särskilde
Författningar, hvaraf må nämnas KyrkoLagen
uti 17 Cap. 28 §. , Kongl. Brefvet
den 10 Januari 1789 och Kongl. Förordningen
den 3o September 1786. Utskottet
anser jemväl betänkligt att tillstyrka,
undantag för de tillfällige händelser,
alt halfva lonen någon gång kunde utgöra
en större vedergällning, än med den
tjenstförrattandes verkliga förtjenst Öfverensstämde.
Utom det, att svårigheter för
en billig jemnkning alltid uppkommo, hvilka
föranledde till oredor och tvister, lärer
det ock böra tagas i betraktande, att
i de sällsynte fall, då hälften af löntagarens
inkomst utgör mer än han i och för
sin tjenst rätteligen synes förtjena, måste
man tänka sig omsorger och ansvar af någon
större vigt med sysslan förenade, eller
ock att någon särskild representation
dervid eger rum, som fordrar någre betydligare
kostnader, de der likväl icke,
utan att åsidosätta eller förringa Ämbetets
Värdighet, kunna besparas, samt det med
4 Cap, 9 §. öfvereilsstämmer, att beloppet
af underhållet för Gäldenärep och han
g*a LggUtshttet: Betänkandm'.
familj icke beror pu bans större eller mill»
dre lönevilkor.
Hvad deremot angår den af Herr Pro*
fessoren föreslqgire ändring uti i o §.5
Cap. i afseende pä tiden, inom hvilken
Borgenärer å inställelsedag uti Concours»
mål vid KäradsRätt sist skola sig inställa,
att sine fordringar anmäla och bevaka ; så
bar Utskottet, lika med Herr Pro fessoren,
funnit den i detta afseende till rättegångs»
timmans slut klockan 7 på eftermiddagen
bestämde tid vara mindre lämplig, enär
på en och samma dag inställelse kan inträffa
uti flere Concours-mål, och fastän
Domaren icke är hindrad att dem tidigare
på dagen företaga, den olägenhet likväl
uppstår af den Borgenärerne lemnade frihet,
att dröja med inställelsen intill den
tid, då, enligt Kongl. Brefvet den 27 Maji
1801, rättegångs-timman vid HäradsRätt
bör vara slutad, att, enär målens slutliga
beredning ej förr än efter sista uppropet
kän företagas, dertill möjligen så lung tid
erfordras, att HäradsRättens Session inpå
natten måste fortsättas; i anseende hvartill
och då berörde, så väl för Domare
som parter betydlige olägenhet, kan med
antagande af den vid alla öfriga Domstolar
bestämda fatalietimman, nemligen kloc*
kan t2 på dagen, afhjelpas,. Utskottet med
bifall till Motionen i denna del föreslår
följande förändrade Redaction af ifrågava^
LagUtskoitets Betänkandet!, 523
>,Är Saken hos IdäradsRätt anhängig»
då skola Borgenärerne genom anslag och
kungörelser, så stämmas, Som i <) §. sägs»
att sig inställa före klockan 12 på dagen
å andra Piättegångsdagen af det Ting»
Som näst efter sex månader infaller! äske
de fleste Borgenärerne Urtima Ting; varde
det utsatt, att genast efter sex månaders
förlopp hållas,”
T idala; liar Herr Professoren yrkat»
att den rättighet 5 §. i 6 Gap. tillägger
Pant-égare och Litecknirigshafvare, att u»
tur pant eller intecknad fastighet njuta
Ränta intill lyftnings eller utredniiigsdagen»
jemväl matte tillerkännas dem hvilka
enligt 3, 4» 5, Ö, 7 och 8 §.§.17 Cap,
HandelsBalken ega förmånsrätt för sine
fordringar; men då ett helt olika förhållande
inträffar i afseende på sistnämnde
fordringar, hvilka» jemte det att ränta derå
icke är förskrifven» äro af elen beskaffenhet»
att det beror på fordringsegaren att dem
utsöka när hail vill och dess utom då Con»
Cours inträffat» få äfven Under anslagtiden»
efter fullgjord bevakning och så Snart penningar
inflyta, af Massans tillgångar lyftas;
hvaremot innehafvare af så Väl lös»
pant sorn Inteckning i fastighet äro vid
Utsökandet af deras fordringar underkastade
de flere omvägar» hvilka i Lag äro fö»
reskrifne; så finnér Lagutskottet skäl icke
La^Utskottets Betankahden. 5g
gÄ4 LugXJtskottets Éetahknitdm'.
förekomma att Herr Professorns berordé
yrkande till bifall understödja.
Het förslag sota blifvit framstäldt,
ätt i afseende på publike Cassors fordringars
der Administrationen ar Ambulatorisk*
Fullmägtigen ocb ej Administratören borde
fullgöra BorgenärsEden, finner Utskottet
destomindre lämpeligt att tillstyrkas
som administratören måste af Böcker och
Räkenskaper ega en säkrare kännedom om
fordringens vigtighet, än en tillfälligtvis
antagen fullmägtig, sorn erhåller sin kännedom
derom af Administratorn.
Beträffande de af Herr Monthan framställde
frågor ocb dervid först, huruvida
hustru förverkar rättighet till undantag af
sin enskilda Egendom, i fall hon ej viel
mannens Cession söker Boskilnad, och om
enahanda påföljd eger rum för Arfvingar,
som försumma Boskillnadsansökning, så att
de derigenom blifva förpliktade, att betala
all Boets skuld med den Egendom af
enskild natur, sorn den aflidne makan efter
sig lemnat; så anser Lagutskottet densamma
tillräckligen besvaras, genom hänförande
till. innehållet af 7 Cap. 1 §. i
ConcoursLagen, der Boskillnadsansökning
uttryckligen stadgas såsom vilkor för Makas,
och död Makas Arfvinges rätt, att
undanskifta enskild Egendom eller GiftoRätt
i Boet för gäld, hvarföre andra Makan
förmenas ensam i ansvar stå, och
hvaraf det måste blifva en gifven följd,
att sådant midanskiftande ej kan ega rum.
p Lagutskott ett Betänkandeit. 925
så framt ej Boskillnad i föreskrifvén ordning
sökes. Någon närmare förklaring i
denna del, kan således ej varå nödig; men
då Mötionairen ansett, att den af honom
•åsyftade förklaringen bordé uttrycka ett
annat begrepp, än det Lagen framställer
och sålunda ifrågasatt stadgandet till sin
.grund, anser Utskottet sig böra deröfver
meddela yttrande.
Vid ett flycktigt betracktande af ummet
kunde man lätt falla på den tankan,
att der Lagen förklarat någon viss del af
Egendomen för ena Makans enskilda tillhörighet,
och uteslutit den andre från giftorätt
deri, skulle en af Lagen sålunda redan
befästad egande rätt icke tarfva vidare
bevakning, eller kunna utan uttryckligt
bifall öfvergå till annan, saint att i följe
häraf Borgenärerne , så vida de tilltrodde
sig anspråk på betalningen utan Makans
enskilda Egendom, sjelfve borde uppträda
såsom kärande, utan att det tillhörde egaren,
att försvara en ännu icke ifråga satt
rättighet. Till stöd för en motsatt mening
gifves likväl öfvervägande skäl.
Ått Egendomen i ett Bo ar rätteligen
att anse för gemensam, intilldess Domaren,
efter urskiljning af den ena eller andra
Makans rätt, pröfvat, hvad sorn utgör samfälligheten
eller består af enskild Egendom.
Äfven det som efter Lag eller förord tillhör
endera Makan kan, i kraft af särskildt
åtagne ansvarigheter till större eller mindre
del gå i mät för den, andras enskilda
926 LagUtsksttets BetHttknndett.
eller Boets samfälda skuld, och den gäld
som i äktenskapet göres > vidhäftar dessutom
både Makarnes enskilda arfvejord och
Odal fasta å Landet efter det i 11 Gap. 3,
Gifterm.Balken utstakade förhållande»
Om åt endera Makan lemnades rätt, alt
eftér eget godtycko undantaga hvad den
lunde anse sig tillhöra, skulle nästan alltid
en särskild Rättegång deraf föranledas,
som för Boreenärerne beredde osäkerhet
O.
och uppehåll i deras rätt, att efter Boets
beskaflenhet och tillgångar njuta skyndsam
betalning, hvaremot otvifvelagtigt är,
att urskiljningen och pröfriingen i desse
delar lämpligast verkställas i sammanhang
med CoilcoursRättegången der alla, hvilkas
ratt derunder beror, är o på en gång
framkallade att deras anspråk utföra.
För Öfrig må i anledning häraf anmärkas,
att rättigheter i allmänhet kunna
förloras, antingen genom frivilligt niedgifvande
eller genom underlåtenhet af formaliteter,
dem Lagen för allmän ordning
och säkerhet stadgat: att sålunda enligt 11
Cap. 8 §. Giftm.Balken Mannens åtgärd att
utan Hustruns lof och minne sälja hennes
enskilda jord, vinner Laglig kraft, om hon
ej talar derå inom natt och år, samt att,
då det alltid måste bero på den Maka som
har enskild Egendom, att upplåta dem till
betalning af Boets skulder, den presumtion
bör ega rum, i fall Boskillnad ej soles,
att ingendera af Makarne eller deras
arfvingar vill undantaga något från Boet
LngXJiskottets BetHnkanden, 927
eller tror sig kunna skydda någon enskildt
Egendomsrätt. Lagstiftningen i denna del
synes således vara bygd på rigtiga grunder;
och då i 5 Cap. 1 §. ConcoursLagen
förordnas, att vid yppad Concours, hustrun
skall jemte Borgenärerne kallas, oell
i 7 Cap. 2 §., att Rätten hör för henne
förordna God man i fall hon vill söka Boskillnad,
hör hon icke någonsin af okunnighet
blifvä i sin rätt lidande,
Att då endera Makan söker Boskillnad
på sätt i 7 Cap. 3 §. föreskrifves icke blott
andra Malcon, utan ock vetterlig© oc‘h när
vistande Borgenärer skola höras, anser LagUtskottet
utmärka Lagstiftarens omsorg för
tredje mans rätt, och sorn förenar sig med
allmänna Rättegångsordningen, då onekeligen
Borgenärerne äro sökandens vederparter
och deras rätt beror af sa keps behandling.
Af Borgenärens tidigare kallande,
och af dem lemnadt tillfälle att vid
Bouppteckningen närvaraj, är vådan för
mannens Credit icke större, än om de
skulle kallas sedan uppteckningen sket,
emedan Rättegången i alla fall icke kan
undgå att blifva kunnig. Kan mannen
ådagalägga, att hustrun saknat skäl till
Boskilnadsansökningen, så förlorar han intet;
heliunes Mer ställningen annorlunda,
så var det en fördel, att Borgenären fått
tidig kunskap om förhållandet.
Af dessa skäl anser Utskottet den af
Herr Montan föreslagne ändring i Rättegångssättet
icke vara lämplig.
928
Lagutskottet: Lesånktindcn,
Af LagStadgandet i j Gap. 3 §. anser:
Utskottet omedelbart följa, att så snart den,
beedigade uppteckningen visat Boets tillräklighet
att betala skuldep och förnöja
hustruns .Boskil] nadsanspråk, ali vidare åtgärd
med målet bör upphöra; och enär
den särskilda Bodelnings tvist Makarne emellan,
sorn Motionairen befarar icke eger
grund i Lagen, uti hvilken ali annan upplösning
af Makars Bo och Egendomsförhållanden
under fortfarande ägtenskap är
okänd, än den sorn föranledes af de i GonpoursLagen
bestämde Boskillnadsfall; så
anser Utskottet något särskildt stadgande
härom icke erfordras.
Men då inträffa kan att Mannen, för
att uppehålla en vacklande Credit och undgå
att afträda sin Egendom, söker hindra
Boets uppteckning eller neka uppteckningens
beedigande, och då denna motsträfvighet,
skäligen må anses förutsätta öfvertygelse
om Boets obestånd och berno dan-?,
de att densamma dölja, samt lämpligaste,
påföljden då synes blifva, att offentlig
stämning utfördas; så tillstyrker Utskottet-,,
att en sådan påföljd må bestämmas genom,
följande förändrade Redaction af 3 §. uti;
y Gap. GoncoursLagen,
’-Söker endera Makan Boskillnad', enärden
andre Makans Egendom ej afträdd är ;;
höre då Rätten såväl Sökanden och den.
andra Makan, sorn vetterlige och när vistande
Borgenärer, och förordne, att Boyts
tillgångar och Gäld å viss dag upteck
-
LagVtskottétt Iittånkanién, pzg
nas. Sedan skall Bouppteckningen af Mannen
och Hustrun i Borgenärernes närvaro
inför Rätten edeligen fästas. Finnes deraf,
att tillgångarne der Sökanden Boskillnad
vinner, ej förslå till gäldens betalning,
eller vill mannen, då hustru Boskillnad
sökt, Boels tillgångar och gäld ej
uppgifva eller nekar han, att uppteckningen
med ed Rista, varde offentlig stämning
till Mannens, Hustruns och samtlige Borgenärernes
inställande utfärdad, som i 5
Gap. 9 eller io §. §. sägs; och vare emedlertid
Mannen för Lagsökning icke fri,
derest han ej sin egendom till Borgenär
rerne afträder.”
Genom stadgandet uti 4 §• af 7 Cap.
att efterlefvande Maka eller Arfvingar, som
tro sig ega lagligt anspråk, att undanskifta
någon del af Boet, må söka Boskillnad
och erhålla kallelse å Boets Borgenärer,
har Lagen sökt bereda Sterbhusdelegare en
Utväg, att tidigt komma i säker kännedom
om Boets verkliga tillstånd, och att fa deras
förbindelser i afseende på Boets gäld,
utredde och pröfvade. Skulle i särskildte
fall, ett skiljaktigt begrepp om behofvet,
att begagna denna utväg, emellan Sterhlmsdelegarne
yppas; så bör likväl den enes
vägrande ej verka på den andras rätt.
Att de bland Sterbliusdelegarne, sorn hvarken
söka Boskillnad eller egendoms afträde,
och såmedelst utan säkerhet för Borgenärerne,
vilja bibehålla sig i besittning
och förvaltning af deij del i Boet, som
Lagutskottets Betti ninn den.
Sökanden icke fått emot borgen lyfta, blottställa
sig för Borgenärers kraf, är en otmdviklig
påföljd af de sednares rätt, Oin
de derigenom la vidkännas något betalningsansvar,
sora efter skeende pröfning
linnas åligga Boskillnads-sökanden, så ega
de i den af honora faststälde Borgen lika
Säkerhet sora Borgenärerne, Sökandens
rätt att få sin Bäski!lnads-talan upptagen,
kan ej i detta? såsom det i 3 §• beskrifne
fall, bero af den mer eller mindre fördelaktiga
ställning i Boet, sora af Uppteckningen
ådagalägges. Det sistnämde Lagstället
handlar om Makar, ännu lefvande
1 fortfarande ägtenskap och samfäldt Bo.,
hvars upplösning Lagen ej hör tillåta, så
länge ingen våda visar sig för någondera
Makans eller 3:dje Mans rätt. Här åter är
fråga, om delegare i ett genom en persons
dödsfall redan upplöst och tili skifte upplåtet
Bo, hvars förhållanden i afseende dels.
på Arfvingar och Borgenärer, och dels de
förre inbördes skola redas och uppgöras,
ehvad lillgångarne är större eller mindre,
Af de gjorde anmärkningarne vid ConcorsLagens
stadgande i denna , finner
IJtskottet således ingen anledning tili ändring
eller förklaring hafva förekommit,
I afseende på det tydligare bestämmande,
som blifvit yrkadt, alt en Hustru,
sora vid Mannens Cession afstått sin del
i det samfäldte Boet, icke derigenom befrias
alt deltaga i Boels skuld, med hvad
från hennes sida efteråt tili sarafäidté Boet
lrgTJtskotttts Betänkatidin. 531
ingår, så länge ägtenskapet ej är upplöst,
anser Utskottet lika med Motionairen det
vara klart, att så länge ägtenskapet makarne
emellan fortfar, de egendoms-förhållanden
ej kunna upplösas, under hvilka
ägtenskapet blifvit ingånget; allt hvad
sorn efter Lag tillhör samfäldta Boet måste
bibehålla sin egenskap, utan afseende
på tiden när det inflyter, samt att Borgeliärernes
rätt, att hålla sig dertill för Boets
samfäldta gäld icke kan lida någon inskränkning
genom makarnes Cession, heldst
i motsatt fall det skulle hero af Mannen,
att der någon egendom från Hustruns sida
påräknas för Boet, skilja Borgenärerne från
Betalning derutur, genom en tidig afträdes-ansökning,
och att genom detta konstgrepp
förnärma den säkerhet Lagen gifvit
dera, uti Hustruns till Boets samfällighet
upplåtne tillgångar, då lion ej genom förord
förvarat dem från deras anspråk; och
sorn hvad ConcoursLagen i 8 Cap, 6
Stadgar, om framtida befrielse för Eulia, icke
lärer af någon upplyst Domare kunna
$å misstydas, som skulle tillämpning deraf
kunna ega rum lill Befrielse för Hustru>
sorn med mannen lefver i fortfarande ägtenskap
och egendoms samhällighet, samt
för öfrigt Lagen i förevarande ämne eger
ali erforderlig tydlighet, anser Utskottet
något Behof af vidare förklaring icke ega
runi
Anledningen
till yrkandet om närmare
förklaring, hvad som förstås med det
932 LagUtskotttts Bettinhaiitten,
uti 8 Cap. 6 §. för Enkans befrielse från
all linder ägtenskapet tillkommen gäld,,
stadgade vilkor, att hon skall hafva egendomen
rätteligen afirtidt + har Motianaiyen
lippgifVit vara den olika tydning, sorn skall
lemnäs åt detta stadgande, i det en del
ansett det gemensamma Boets afträdande
göra tillfyllest, andre åter förment, att den,
yfterlefVandes enskilde egendom jemväl borde
afträdas , och andre åter, utan att ingå
i undersökning, huruvida egendomen va-,
rit rätteligen afträdd, ansett både Enka
och Hustru berättigad, att ej mindre för
den egendom hon begär från det gemensamma
Boet undanskifta, än afven för den
lion efter vunnen Boskillnad älfver eller
förvar fver njuta befrielse, icke allenast
för Sterbhusets gemensamma skulder, utan
äfven för dem, hon genom underskrift förbundit
sig gemensamt med mannen betala.
Utskottet anser, att Enka, sorn icke
är arfvinge, och således icke kan göra sig
urarfva eller afsäga sig en rättighet, som
ej förut henne tillhört, således icke kan
afträda annat, än sin egendom eller den
hon redan tillförene egt, fastän lion ef
deröfver varit fullt rådande. Huru långt
hennes egendoms afträde heliöfver sträcka
Sig, mäste åter mätas efter gränsen af lien—
lies ansvarighet för skid der ne , hvilken finnes
i allmänna Lagen utstakad, och ej
blifvit förändrad genom denna §. i CoueoursLagen,
som blott innehåller en förklaring,
att Enka, sorn afträtt egendom
Lag Ut skottets B ettinkanättt. 933
rätteligen, det vill säga, till så stor del,
sorn Boets Borgenärer kunna lagligen fordra
af hrad hon då eger, skall för framtiden
vara fri för kraf; men då ett förtydligande
i Lagstadgandet i detta afseende, i anseende
till den olika tillämpning deraf,
sorn kan hafva egt rum, synes vara nödvändig,
föreslår Utskottet, att 6 §. i 8
Cap. ConcoursLagen må erhålla följande
förändrade lydelse:
”Efterlefvande Maka, som egendomen
rätteligen afträdt, vare fri från all gäld ,
hvarföre den andra Makan ensam svara
bordt. Har Enka med enskild egendom
och sin lott i Boet guldit den del af gälden,
som å henne belupit, efter tliy i 11
Cap. GiftermålsBalken skiljs; njute ock hon
för framtiden befrielse ifrån all gäld, sorn
tinder ägfenskapet tillkommit, ändå att hon
och Mannen en för hegge och begge för
en sig till gäldens betalning förskrifvit
hafva. Har hon åsamkat sig gäld i och för
köpenskap eller annan näring, den hon
efter särskildt tillstånd idkat; svare derföre.
”
Vidare är yrkat, att den Enka i för-»,
berörde målto tillaggde befrielse från gäl—
den, äfven må utsträckas till hustrun, som
vunnit laga skillnad i ägtenskapet, och såsom
skäl dertill har blifvit anfördt, att
Lagstiftaren, sorn insett vådan för Hustrun
af beroendet under Mannen och svårigheten
för henne, att neka sitt bifall till afkiandlingar,
hvarigenom hennes egendom.
934 LagVtskattets Betänkande».
förbindes, bär för bennes, på sådant sätt
uppkomne ansvarighet velat sätta en gräns
och fästat den vid Bolagets upplösning;
hvilket motiv ansetts böra gälla lika, elivad
upplösningen sker genom mannens
död, eller genom skillnad i ägténskapet.
Utskottet deremot anser förhållandet
med Enka och frånskiljd Hustru icke vara
fullkomligen enahanda. Om det så antoges,
skulle möjligen kunna inträffa, att
om Hustrun väntade en betydlig förmögenhet,
en ägtenskaps-skillnad tillstäldes
till Borgenärernes förfång, och det torde
jemväl böra anmärkas, att skiljde makar
åter kunna med hvarandra träda i ägtenskap.
Utskottet kan således icke å Motionen
i denna del tillstyrka bifall,
Vid Herr Bagges förslag', att den, i 7
Cap. 8 §• ConcoursLagen samt i likhet med
stadgandet uti 19 §. 4 Mora, af 1798 års
ConcoursStadga, Boskillnads-sökande medgifna
rättighet Lill lyftning af den egendom,
sökande)', påstår sig tillhöra, mätte
inskränkas till hvad enligt ägtenskaps förord
kan vara i Boet infördt, får Utskottet
anmärka, att den Boskillnads-sökandes
rätt ej kan i förtid pröfvas. Rättigheten
till undantag af enskild egendom, vare sig
efter Lag eller efter förord, bero på viddén
af de förbindelser, som åligga Boskillnads-sökanden,
och dessa blifva ej rätteligen
kände, förrän efter Proclama-dagen.
Då Lagen stadgar, att ali samfäld egendom
skall till Borgenärers förvaltning öl
-
LtigUtskottits Betänkanden. 937
verlemnas och lyftning af den, sorn Boskillnads-sökanden
förmenar sig enskildt
tillhöra, ej får ske annorlunda, än emot
godkänd Borgen, synes Lagen hafva tillräckligen
sörjt för Borgenärs säkerhet; och
Utskottet finnér på dessa grunder ej skäl
att härutinnan tillstyrka någon fÖrrndring.
Deremot och då af stadgandet uti 2 Cap,
t §., att Borgenärer, som tillslädeskommit,
skola genast ,inför Rätten utke eller ock sig
emellan välja och för Rätten nämna 2:ne eller
flera Gode Män , Borgenärer ansett sig
betaget, att välja endast en God Man, när
Boet varit af ringare Beskaffenhet, eller
elen valde personen ensam egt nog förtroende,
för att ombesörja förvaltningen;
men Utskottet anser Borgenärerne i berörde
afseende böra ega lika rätt, som i
elen nästföljande § blifvit Rätten tillagd,
att i de fall, sorn der bestämmas, utse en
eller flere; alltså finner Utskottet skäligt
tillstyrka utfärdandet af den förklaring Öfver
2 Cap, 1 §. GoncoursLagen, att der
det afträdde Boet är af ringa beskaffenhet
och Borgenärerne sig förena, att förvaltningen
deraf blott å en God Man anförtro,
sådant må vara tillåtet.
Ått, på sätt Herr Lagerstrand föreslagit,
en viss tid måtte bestämmas, inom
hvilken Concoursmål vid Domstolärne
borde företagas och afgöras, kan Utskottet
icke finna lämpligt. Ett sådant bestämmande
vore mindre möjligt, i anseende
dels till det olika förhållande af målens
935 LagUtskottcts Btitinkandetr,
mer oeh mindre invecklade beskaffenhet
och vidlyftighet, dels skiljagtigheten uti
Domstolanles öfrig'é göromål, hvilka omständigheter
nödvändigt måste göra beräkningsgrunden
för tidens utsättande i hvarje
fall osäker; och då 28 och 29 §. §. i 5
Gap. CöncoursLagéh i öfrigt föreskrifva,
att då skriftvexling i RådstufvuRätt och
HofRätt slutad är, skall saken, så fort ské
kan, föredragas, så att den ofördröjligen
kan till afgörande förekomma, samt att
derest vid HäradsRätt saken icke kan å
första Tinget slutas* utan mäste till nästa
Laga Ting uppskjutas, Dom då gifvas skall*
finner Utskottet, något ytterligare stängande
härutinnan Så mycket mindre nödigt, söht
i händelse sakens afgörande obehörigeii
uppehålles, klagan deröfver kan föras oell
rättelse vinnas å vederbörlig ort.
Herr Lagerstrand har äfven yrkat,
att viss tid och vite måtte bestäinnjas för
Syssloman, att redovisa deras förvaltning*
Samt att vitet måtte fördubblas Vid förnyade
öfvar trädelser; men då ConcöursLagen
uti 2 och ö Gap. i afseende på Gode
Mäns och Sysslomans åligganden med-^
delt, efter Utskottets tanka, tillräckligt:
föreskrifter och rätten tillika eger, att vid
anmälan af Borgenärerne om motvilja eller
försummelse hos Gode Män och Syssloi
män, genom vitén tillhålla dem, att sine
skyldigheter fullgöra; så finnér Utskottet
ej eller skäl att till Motionen i efemia del
tillstyrka bifall} äfvensom Utskottet å Herr
Lagutskottets Betankatulcn. 937
Lagerstrands anmärkning, om förment olämplighet
deraf, att Så väl Krono- sorn
andre Uppbördsman vid åtskilige Verk
skola aflägga Borgenär,sEden > öagtädt de
icke debiterat fordringen icke kan fästa
afseende, enär formulairet till Borgenärs»
Ed är i afseende på det skiljagtigä förhållandet
med Uppbördsman till innehållet
sådant, som det lämpligen kan.blifva.
RiksdagsFullmägtigen Jonas Nilsson
från Carlstads Län, har föreslagit: att då
Borgenärer vilja sälja till dem afträdd fast
egendom, de, sedan en Auction derå är
hållen, må ega, att på hvad sätt de för
sig lämpligast finna, sådan egendom försälja,
emot skyldighet, att förnöja CessiolVanten
i liqviden vid Concours-massans
slut och upplösning, den summa, hvarföre
egendomen är i BevillningsTaxering värderad;
toen då icke ensamt Borgenärernes,
Utan äfven Gäldenärens rätt under försäljningen
beror, anser Utskottet stadgandet
i 18 §. af 1 Cap. ConcoursLagen: att egendom
ej må annorledes, än genom offentligt
utrop, säljas, der ej alla vid sammankomsten
närvarande Borgenärer, så
ock Gäldenären dertill bifalla, böra oför»
ändra dt bibehållas.
Sedan Utskottet sålunda besvarat alla
de förslag, sorn blifvit framstälde till ändring,
förklaring eller tillägg uti Concours»
Lagen, återstår att meddela utlåtande öf»
ver de anmärkningar emot nu gäilandé
Formulair för BorgenärsEden, som Herr
938 Lagutskottets B et ätthand ett.
Professor Bexells, Herr Borgmästaren Ce*
derborgs samt Herr J. U. Winbergs Me*
morialer innefattade betänkligheter, hvar*
till Herr ProfeSsören Bexell ansett Eds*
formulairet gifva anledning, i anseende
till sådane Borgenärer, söm bevaka för*
dringar för Myndlingar, för obetalda Kronoutskylder
eller för andre Coneours-mas*
Sor, tror Utskottet icke förefinnas. Ut*
skottet anser för sin del Edsformulairet
dels Vara för desse Borgenärer lämpad t ef*
ter det olika förhållande, hvaruti de, skilj*
aktigt från andre Borgenärer, sig befinna,
dels ock till innehållet sådant, att ingell
tvekan vid Edens fullgörande bor ega
rum; och finnér Således af denna anmärk*
liing icke skäl , att någon ändring uti Edsformulairet
tillstyrka.
Hvad Herr Proféssorell vidare, tillika
med Herr Winberg, anmärkt emot dell
Edsförpligtelse i allmänhet af Borgenärer*
lie, att Galdenären fått tillgodonjuta Be*
vilhiings-afdrag å Plantan, så anser Utskottet,
att enar ett sådant bestyrkande
icke är lämpligt, i afseende på fordringar,
för hvilka ränta hvarken blifvit föreskrif*
ven, beräknad eller fordrad, detsamma i
dylika fall icke bör ega rum; och Utskottet
tillstyrker således, attén Lagförklaring
i Öfverensstämmelse härmed må utfärdas J
äfvensom Utskottet föreslår, att i händelse
hvad om Gäldenärs rättighet, att vid
liqvid tillgodonjuta Bevillnings-afdrag å
Räntan >
LagVtskottns B<tånkandtn. gjg
Räntan, nu är stadgadt* icke skulle i nu
blifvande BevillningsFörordhing bibehållas,
hvad Edsformulairet till betryggande
äf GäldenärenS rätt i detta afseende innehåller*
må från Formulairet helt och hållet
uteslutas; men att* på sätt Herr Borgmästaren
Cederborg föreslagit* Domaren
måtte blifva tillåtet* att medgifva Borgenären
afvikelse från Edsformulairet, tenär en
Sådan afvikelse finnes nödväildig eller af
den Edskyldige begäres, och densamma i
Protöcöllet antecknas; anser Utskottet sig
icke böra tillstyrka*
Detta allt* tillika med 2ine LedamÖters
särskilda yttranden, hernställeS dock
vördsamligen till Riksens Höglöfh Ständers
vidare bedröfvande. Stockholm deli
iS Augusti i8a3.
'Utdrag af Protöcollet, hållet hös Riksens
Högloft. St anders LagUtskött
den ai Julii 1823.
S. D. Föredrogs de till Lagutskottet
remitterade* förut uppläste och på bordet
lagde, Memorialer, angående föreslagné
ändringar i 1818 års ConcoursLag, äfHerr
Grefve Hårdh, Hr Professoren Fröberg * Hr
Professoren Lundblad, Hr ProfesSorten Bexell*
Herrar Winberg, Cederborg, Lagerstrand*
Bagge och Montan, samt RiksdagsFullmägtigen
Jonas Nilsson* från Carlstads Lalli
La^Utskottets Betänkanden-. 6*
Lag Utskétttts Rtt inkan/}ert.
1 anledning af dessa motioner ibesIöB
Utskottet det yttrande, som innefattas nti
Betänkandet N:o i52, derifrån Herr Hauswolff
och Herrar Doctorerne Leffler och
Fornander voro i så måtto skiljagtige, att
de ansågo vederbörande Auctoritet höra
bestämma det arfvode, som tillkommer den,
hvilken under Concourser förrättar Ämbete
eller tjenst för Gäldenären, i händelse
godvillig öfverenskommelse derom ej kan
träffas; äfvensom Herr Cederborg reserverade
sig i afseende på yttrandet om BorgenärsEden
och åberopande sitt i detta
ämne afgifne Memorial.
Herr Häradshöfding Bibbing yttrade:
”Hufvudsakligen ense med Utskottet,
skilja sig dock mina åsigter i följande omständigheter
:
1:0 I den förändring Utskottet föreslagit,
att yttersta tiden för inställelse i
Concours vid HäradsRätt till fordringars bevakande,
skulle blifva kL 12 på dagen,
i stället för rättegångstimmans slut kl. 7
eftermiddagen,
Om än denna förändring skulle medföra
någon större beqvämlighet för Rätten ,
tror jag likväl, alt Borgenärernas bästa äfven
förtjenar afseende. Det kunde väl sä
synas, som vore den ena Fata lie-timman
lika god, som den andra, och som middagstimman
dertill kunde bestämmas så
väl på landet, som i staden, men förhållandet
är likväl i så måtto olika, som åtminstone
dc fordrings egare, hvilka bo i
LagUtsJiotttts BttAnkandeni 54»
staden; hafva ett lättare tillfälle att def
iagttaga inställelse, hvaremot de rättsökande
på landet, spridde och aflägsne boende,
ofta sakna herberge vid tingsstället»
dit de således å sjelfva Inställelsedagen
måste företaga resan- Vägens längd och
tillfällige hinder göra det ofta omöjligt,
att komma fram till middagstiden, och det
vore hårdt, att derföre se sina fatalier gå
förlorade. Och en förändring af ifrågavarande
lagrum vid denna Riksdag skulle
loran leda till begäran om dess återställande
vid nästa.
2:0 I den foreslagne förändring af 3
i
icke vill uppgifva och beediga sina tillgångar
och skulder, då hustrun sökt boskillnad,
så skall boet genast Concoursmäs*»
sigt behandlas ech Borgenärerne kallas»
Jag tror att 3:dje Cap. utsätter tillräckligt
straff för den Gäldenär, sorn, genom fördöljande
af sitt obestånd, underhåller förtroendet
till sin vederhäftighet. Mannens.nekande
att uppgifva Boets tillstånd förutsätter
det Hustrun mot hans vilja begär
boskillnad. Eger Hustrun likväl den kännedom
af boets tillstånd, att lion kan uppgifva
och edfasta sådane förhållanden,
hvaraf finnes, att tillgångarne äro otillräcklige,
då blir Concours en gifven följd.
Kan holl det icke och Borgenärerne cj heller
lagligen tvinga mannen till ConCours,
så synes deraf, som Hustruns begäran om
Boskillnad vore grundad blott på misstan»
943 Lagutskottetr fietättkandeiii
lear, då ärendet afstatmar och mannens
förhållande rättfärdigas.
3:o Vid omarbetningen af 8 Cap. 6
§. har, som mig synes, handt hvad, som
vanligen händer, då man vill gå förlängt
i Specialiteter, och icke nöjer sig med att
låta Lagen bestämma grunden Paragraphen,
sådan den är, tillägger Enka, *’som egendom
rätteligen afträdt” vissa förmåner.
Förändringen åsyftar ett förtydligande af
orden ”rätteligen afträdt,” men saknar likväl
erforderlig fullständighet och handlar
blott om Enkans enskilda lott i Boet. Sålunda
skulle en Enka, som afstå tt sin enskilda
lott af Boets tillgångar, men bedrägligen
(Icke rätteligen) uppgifvit och aflemnat
Mannens, likväl komma i åtnjutande
af förmåner, sorn hon, enligt nu gällande
Lag, förverkat.
4:o Den förändring man åsyftat i a
Cap. t §. att, i stället för två Gode Män
till Boets förvaltning, Borgenärerne skulle
få välja blott en, synes mig icke tjenlig,
och det skäl man i nästföljande §.
velat hemta derifrån, att Rätten egde förordna
blott en God Man försvinner, då
man af g §:s slut finner , att den förordnacle
icke är ensam, utan skall i förvaltningen
deltaga med närvarande Borgenärer eller
de af dem valde Gode Mänt Dessutom är
det klart, att, om alla Borgenärerna förena
sig att välja blott en god Man, dessa
ega en sådan rättighet, enär förord bryter
Lag. Men om deremot icke ailä Borgenä*
LagUtskotets Bet'änkand<H. 945
yerne äro tillstädes och i tillfälle att korn-»
ma öfverens, så tror jag, att en tillbörlig
omsorg för de frånvarandes rätt kräfver
de Lagstadgande, sorn hindra Boets förvalt-,
ning af en enda person.
På grund af de skäl jag nu anfört af-,
styrker jag antagande af Utskottets Betänbande
i här omförmälde omständigheter;
då ej eller någon förändring i den så ny-,
ligen omarbetade och utgifne ConcoursLagen
k ömme att ega rum; men hvad deremot
det särskildt tryckta edsformulairet
engar får jag anföra:
Det ligger i sakeus natur, att en, för
alla möjliga händelser, bestämd Concours-,
Ed måste vara olämplig, emedan alla fö*
refallande omständigheter icke gerna kun-»,
na förutses, och emedan de ofta äro olika
för hvarje särskild Borgenär, Antingen
kommer hail således, efter det en gång för
alla uppgifna formulairet, att hvarje på
mer än till hans sak hörer, hvilket är ett
missbruk af eder, och mäste förringa dess
anseende, eller undgår han. de förbindel-»
sers afgifvande, sorn med eden åsyftas.
Genom bemödandet att göra edsformulär,
ret tillräckligt svarande mot alla de vigtigasfe
och mest inträffande händelser, har
man nödgas dertill använda långa sammansätta
och hopstaplade meningar, bemängde
med fremmande talesätt. Eden
har dymedelst förlorat sine första egenskaper,
att vara enkel, begriplig och tillfredsställande.
För att kunna göra deli
54| Lagutskottetr EettinkaitdeK.
sådan, oell vinna ändamålet med dess anläggande,
borde borgenär, då lian inför
Domstol inställer sig, i ändamål att bevaka
sin rätt, först varnas för falska uppgifter
och mened, sedan muntligen eller
skriftligen för Domaren uppgifva förhållandet
med sin fordran, ehvad omständigheterue
i nu gällande ConcoursEd äro förutsedda
eller icke, samt slutligen aflägga
eden, inskränkt endast till betygande, vid
Gud och Hans Heliga Evangelium, alt dea
bevakade fordran vore, enligt uppgifterne
Tigtig, så sant honom Gud hjelpe till lif
«ch själ,u Ut^Supra,
Ex Protocollo,
Joh. Jac, Kisman,
i
N:<o i53. .
'Ankam* den t September j823.
Betänkande ofver åtskillige af FiscalsÅmbetet
i Rikets. Ständers Bank
väckte och af Högloft. Bankoutskott
tet hos Rikets Ständer anmälde frågor,
ovi ändring och undantag i
allmänna Lagar och Författningar
LagUtskattets B»)iukandtHt 94g
för betryggande af BancoVerkets säkerhet.
Sedan uti skrifvelse lill Rikets Högloll.
Ständer af den 9 sistl. April, deras
BancoUtskott med öfverlemnande af Bankens
FiscalsÄmbetes förenämnde, under den
9 September 1822 afgifne Memorial, ansett
sig icke tillböra, att öfver ämnen af
ofvananförde beskaffenhet, ingå i förberedande
pröfning, utan tillstyrkt, att hvad
BancoFiscalsÄmbetet derutinnan framställt,
måtte blifva remitteradt till Lagutskottet,
med anmodan, att, efter jemnförelse och
granskning af de åberopade Lagrummen,
hos Rikets Ständer föreslå sådane stadganden,
hvarigenom Bankens på förre Författningar
och särskilde Privilegier grundade
säkerhet i möjligaste måtto bibehålies
och förvaras; så hafva BancoUtskottets
berörde Skrifvelse, tillika med BancoFiscalsÄmbetets
Memorial, af samtlige
RiksStånden blifvit till LagUtskottets handläggning
remitterade.
Uti BancoFiscalsÄmbetets Memorial
andrages, att då ingressen till 1818 års
Concoui'sLag innehåller, att Kongl. Maj:t,
jemte Rikets Ständer, funnit godt, att med
upphäfvande af Kongl. Förordningen om
Afträdes- och Förmåns- samt Boskillnadsoch
Urarfva-mål af d. 28 Junii 1798 och de
flere i berörde ämnen utfärdade Författningar
j hvilka ej i 5 Cap. 28 och 43 §. §.
ära Särskildt undantagnc, stadga och för
-
546 LngUtskottnt Bet inbunden.
ordna, på sätt nämnde ConcoiirsLag i det
följande innehåller* men desse §. §. endast
förmå, den förre, att då någon Borgenär
är af sådan lära., att lia» ej gitter aflägga
BorgenäfsEden, på föreskrifvet sätt,, dermed
skall förfaras på sätt särskildt stadgadt är,
och den sednare, att hvad särskildt är för-,
ordnadt om prof ningen af Bankens och
andre allmänna Yei ks medel i Coneourser*
så oek om förfarandet i de Coneourser,
der Borgenärer i Sverige hafva fördringar*
på Ön S:t Barthelemy, eller Borgenärer å
berörde Ö hafva fordringar i Sverige skall
lända till efterrättelse,, saint de undantag
från tillämpningen af ConcoursFörfättnjugarnes
allmänna föreskrifter, som genom
Kongl. Brefven den 26: April 1776 och
den 20, Februari 1799 i vissa fall blifvit
Banken förunnade, således, utom hvad
Bankens Forum angar, icke skola vara uti
nya ConcoursLagcn omnämnde; så vill
det synas angeläget, att, till undanrödjande
af ali tvätydighet, ett bestämdt stade
gande, härutinnan meddelas, heldst, ehu-,
yu, å ena sidan, med hemtad anledning
af 2 planeten i Kongl. Kungörelsen den ad
Januari 1736'* kan påstås, att Banken äf-.
■yen hädanefter b,ö,r tillgodonjuta sine på
Privilegier grundade förmåner, likväl, å
andra sidan* ofvananförde ingress till Con-.
eoursLagen ej utan framgång torde kunna
åberopas såsom stöd för eo motsatt tolkning;
hvarföre blifvit yrkadt, att Con-.
QQursLagens, föreskrifter i allmänhet mått.
Lagutskottets Betånkantieit. 947
te till närmare granskning företagas, på
det i ett sammanhang må kunna hos Rikets
Högloft. Ständer föreslås, i hvilka delar
undantag för Banken må ega rum,
och i hvilka stadganden tillägg eller förändringar
i afseende på Bankens derunder
beroende rätt pröfvas nödige. De ställen
i nya ConcoursRageu, hvilka FiscalsÄmbetet
ansett böra vid en sådan granskning
i synnerhet förtjena uppmärksamhet,
uppgifvas vara:
1:0. 2 Capx 6 ofih 18 Angåen
de
afträdd fast egendoms försäljning; emeda
11 det icke ska,ll vara förenligt med
Bankens rätt och de detta Verk föruivlte
Privilegier, hvarken att försäljningen uppehälles
tills inställelsedagen är förbi, då
den eljest, enligt Författningarne, tidigare
kan för sig gå, eller att en ovilkorlig verkställighet
deraf sedermera må bero af an-,
dre Inteckningshafvare,
2:0 3 Cctp. 20, 21 j 22 och 23
Rörande lyftning för prioriterade fordringar
under ansfags^tiden eller innan Dom
f Coneours-^aken gifven är, samt om Borgens
ställande derföre; hvilka §. §, icke
skola kunna, i anseende till det särskildta
förhållande, som företer sig med Bankens
LösörePanter, i hela sin vidd tillämpas
på Banken; äfvensorn Banken bör genom
étt bestämdt stadgande Frikallas från Bor-,
gens ställande för lyftning i Concourser,
på det frågan derom ej må bero af Syss-,
tomäns eller Medborgenärers godtfinnande^
943 LagVtskottcts Bttånkandtu,
▼arande Banken förut genom Kongl. Brefvet
den 20 November 1766 fritagen från
skyldigheten, att i Rättegångs-mål ställa
Borgen för kostnad och skada,
3:o 5 Cap. to Angående In-»
ställelsedag i Concours-mål å landet; vid
hvilken §. är anmärkt, att då Borgenärer-.
lie, i fall Urtima Ting icke äskas, skola
kallas till andra Rättegångsdagen af det
Ting, som näst efter sex månader infaller,
är rätta inställelsedagen icke hos Banken
känd, förrän Tingsterminerne blifvit
i allmänna Tidningarne införde; men då
dermed understundom dröjes sa länge, att
Tingat redan är börjadt, innan Kungörelsen
derom i Tidningarne influtit; så vore
angeläget, att någon viss tid för Tingsterminernes
kungörande i Tidningarne utsattes,
i liket med hvad 2 Cap. 2 §. Rätteg.
Balk. stadgar, i afseende på publication
derom, inom Häradet, heldst i annat
fall ändamålet med Kongl. Brefvet den 12
Augusti 1760 förfelas, och Banken sättes
ur tillfälle, att å inställelsedagen behörigen
låta iakttaga sin rätt.
4:o g Cap. 11 Beträffande sär
skild
kallelse till Inteckningsliafvare och
vetterlige Borgenärer i allmänhet»
Om afsigten med detta stadgande,
hvad Banken angår, skall kunna behörigen
vinnas, föreslås den ytterligare föreskrift,
att Domaren i kallelsen bestämdt
utsätter beskaffenheten och beloppet af den
fordran, för hvilken Banken blifvit såsom
LågUttkottets Eetänianden, 949
fordringsegare i Concoursen uppgifven,
samt, enär fordringen grundar sig på inteckning,
hvilka fastigheter blifvit för densamma
pantsatte, och, så vidt ske kan,
i hvars namn lånet är upptaget, emedan
det täta ombytet af egare till Bankens
panter och likheten emellan flere låntagares
namn, särdeles bland allmogen, ofta
vålla, antingen att Gäldenären icke igenfinnes
i Bankens Böcker, eller att vederbörande
stadna i villrådighet, hvilken af Bankens
Låntagare med lika namn är den i kallelsen
omnämnde Cessionanten; samt fatalierne
lätt kunna gå förlorade, i följd af
de ofullständiga kallelser Banken nu erhåller,
hvilka sällan innefatta mer, än att
Banken blifvit uppgifven såsom fordringsegare
; hvarjemte yrkas, att Domstolarne må
åläggas draga försorg, alt kallelserna i tid
afsändas, så att de kunna komma Banken till-handa,
åtminstone så långt före inställelsedagen,
som 9 §. utsätter, för sista införandet
deraf i Tidningarne, till förekommande
af de olägenheter, sorn ett sednare
delfående deraf nu medförer.
5:o 5 Cap. 24, 25 och 40 $• §■ Om
tiden för anmärkningars framställande mot
Gäldenären och öfrige Borgenärer, samt
slutliga utförandet och bestyrkandet af
hvar och ens talan, jemte förbud emot begagnandet
i liögre Rätt af andre Bevis än
de, som vid första Domstolen varit företedde,
950 LagUtskotttts Bttinknnden,
Desse §. §, anser FiscalsÄmLetet icke
kunna lämpas på Banken, som, enligt
Kongl. Brefvet dep ij Februari 1742. eger
att, sedan rätte ConcoursDamaren dömt
emellan öfrige Borgenärerne, hos sitt privilegierade
Forum, Svea HofRätt, visa sin
fordrans beskaffenhet, hvarefter HofRätten.
liar att bestämma , hvad rum Banken för
samma fordran bland sine Medborgenärer
njuta bör; hvaraf anses följa, att det är
först hos bemätde IiofRätt, sorn Banken
behöfver fullända sin bevisning,
6:n 5 Gap. 3g Angående Handl
lingarnes insändande till HofRätten, då
yad emot Härads* eller RådstufvuRätts Dont
i Concours-.mål blifvit erlagdt.
Vid denna §\ yrkas det tillägg, att då
pröfningen af Bankens fordran blifvit till
Svea HofRätt öfverlemnad, böra handlin-,
garne eller de delar deraf; som angå nämnde
fordran och de ämnen, hvilka dermed
hafva gemenskap, till HofRätten insändas,
så vida icke saken genom vad blifvit dra-,
gen under annan ÖfverRätt och handlin-»
garne icke kunna skiljas; börande dock, i
sistnämnde fall, ÖfverRätten, sedan den i
saken dömt Acten till Svea HofRätt in-,
skicka,
7:0 6 Gap. 1, Om redovisning för
Boets förvaltning. Den har lern 11 a de före-,
skrift, att om Borgenär vill klandra Syss*
lomäns redovisning, tvisten derom bör
pröfvas af den Rätt, som i saken dömt,
anses böra förklaras sålunda, att, 0111 Barn*.
LagVtskottets Ettånkanden. 951
ken vill anföra klander emot redovisningen,
Svea Hoffiätt bör detsamma upptaga
och afgöra* utan afseende på hvilken Domstol,
som dömt i sjelfva Concours-målet;
och att, då slutet af §. val stadgar* att
om Gäldenär gitter visa , att Boet genom
olaglig förvaltning tagit skada, densamma
skall varda honom godtgjord, men icke bestämmer,
af hvilken Sådan skade-ersättning
skall gäldas, denna mening hör tilläggas:
*’af den eller dem, Som genom vidtagne
åtgärdei’ eller beslut dertill vållande varit,
” på det Banken, Som sällan kan deltaga
i öfverläggningar och beslut, om förvaltningen
af de Concours-massor, deruti
den är fordringsegate, icke oskyldigt må
blifva inblandad i dylika redovisningstvister.
8:0 6 Cap. 3 Om Borgens stäl
lande
för hvad som lyftes innan Domen
vunnit laga kraft, hvarvid åberopas hvad
här ofvan är alifördt, i frågan om Borgen
för lyftning under alislags-tiden,
9:0 6 Cap. 5 Rörande Ränta för
prioriterade fordringar. Härvid är anmärkt,
att, ehuru Kongl. Majrt, genom Nådig
Skrifvelse till IIofRätterne, den 20 Fehr.
iygq, i afseende på stadgandet uti 1798
års ConcoursStadga, att Ränta på intecknad
fordran icke fick tilläggas förmånsrätt
för flere ärt treniie år, eller långifvarert,
för hvad hart derefter för längre tid
af Räntan lät blifva innestående, ega anhan
rätt till betalning, än öprioterade för
-
t
552 LagVtskottets Eitänkaitditt,
dringar tillkom, förklarat det icke vara
nödvändigt bevilja något undantag för Banken
från tillämpningen af ConcoursLageiis
allmänna föreskrift härutinnan, enär en
tid af 3:ne år lemnade Banken tillräckligt
rådrum, om ej att ingifva den förfallna
räntan, åtminstone, att om dess utkräfvande
i laglig ordning åtgärd vidtaga, i
hvilket sednare fall den sådan ränta tillhörande
förmånsrätt icke förlorades, ehvad
medlen derefter förr eller sednare inflöto,
Banken likväl, genom denna Kådiga förklaring,
jemte ordalydelsen i 1798 års.
ConeoursStadgä hittills varit tryggad mot
förluster; men då ofvanberorde Gap, och
§. af ilva ConcoureLagen bestämdt innehåller,
att förmånsrätt till ränta för intecknad
fordran, som före Concoursens
början upplupen är, ej gäller för längre
tid än tre ur, kan Banken icke hädanefter
hoppas att blifva skadeslös i detta hänseende,
så vida icke detta stadgande förändras
i öfverensstämmelse med 1798 års
Författning och den deröfver meddgldte
förklaring, heldst med exempel kan anses,
att, oaktadt all använd uppmärksamhet och
drift af så väl Bankens egne Tjenstemän,
sorn vederbörande Domare, och fastän inga
ovanliga händelser i öfrigt, inträffa,, en
Bankens fordran, för hvilken ränta i rätt
tid uteblifver, icke kan hinna att, genom
pantens försäljning å BancoAuetion, inom
3:ne år från sista nöjaktiga Ränteliqvid indrifvas;
hvaremot, om, under Lagfarten
Lagutskottets Betänkanden. 953
»
eller vid Auctionen, någon tvist eller annat
hinder af hvad beskaffenhet Som heldst
skulle uppkomma, tiden, inom hvilken den
pantsatte egendomen kan blifva försåld,
icke möjligen står att beräkna.
10:0 8 Cap. 6 §. Angående efter
lefvande
Makas ansvar för Boels gäld.
Meningen med stadgandet i denna
§,, att Enka, som egendomen rätteligen
afträdt, njuter befrielse från all gäld, som
under ägtenskapet tillkommit, ändå att hon
och mannen, en för begge och begge för
en, sig . till gäldens betalning förbundit,
anser FiscalsÄmbetet vara, att all den egendorri,
Enkan vid Cessions-timman eger,
bör användas till godtgörande af de skulder,
till hvilkas betalande lion, på anförde
sätt, jemte mannen sig forskrifvit, så
att befrielsen endast alser hennes framtida
ansvar med den egendom hon sedermera
kan ärfva eller förvärfva; men då en motsatt
tolkning skulle för Banken, och särdeles
för BancoDisconten, blifva af ett menligt
inflytande, anses en bestämd förklaring
i detta hänseende nödig.
11:0 g Cap. 6 §. Rörande särskild
underrättelse till Inteckningshafvare och
vetterlige Borgenärer, om utfärdade årsstämningar;
hvarvid åberopas, hvad angående
angelägenheten af fullständiga hal—
lelserj och deras tidiga insändande , här
ofvan blifvit anmärkt.
Vidare har BancoFisealsÄmbetet ärtdragit,
huruledes Kongl. M'aj:t, genom Nå
-
954 Lagutskottets Bctånkanien.
dig Skrifvelse den 11 Dec. 1818, förklarat,
att med de i afseende på Bankens Forum
gällande Författningar öfverensStämmer,
att blott de Banken rörande mål,
hvilka innefatta sådane tvistiga ämnen,
som tillhöra Domarens pröfning, böra af
Kongl. Svea HofRätt upptagas och afdömas;
men att i öfrigt alla frågor i hvilka
angå verkställighet af redan gifne beslut
och hvad i så nfm än hall g dermed yppas,
böra till vederbörande ExecuLorets handläggning
öfverleiiihas , i följd hvaraf Kongl.
Majit ej funnit skäl, att bifalla BancöFull*
mägtigés Underdåniga framställning> att,
enär vid Executif försäljning af eii i Banken
beländ egendom eller disposition af
köpeskillingen för densamma, Bankens rätt
antingen af Gäldeiiären eller Medborgenä*
rer sättes i fråga, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ej mätte ega, alt deröfver
meddela Utslag, utan, med handlingarnes
insändande till Banken, öfverlemna pröfningeh
deraf till Sveä HofRätt; hvaraf
alltså följer, att Bankens rätt i dylika fall
kommer att pröfvas vid ofta aflägsna ExecutionsSäten,
der Banken antingen icke har
något ombud, eller med kanske icke ringa
kostnad nödgas anlita fremmande biträde»
Denna olägenhet anses dock mindre betydlig,
enär Banken alltid eger öppet, att
inom 3o dagar från delfåeiidet besvära sig
öfver Konungens Befallningshafvandes Ut=
Islag) derest det fallit Banken emot; mell
då,
Lag Utskottets Retlin kanders» gg g
då, ej mindre i förenämnde händelser, äii
i andra mål, rörande Banken, sorn af
Kongl- Maj:ts Befälluingshafvandc afgöras,
och hvilka, sedan Lagsökningarnc för OdlingsLån
kommit i gång, ej äro få, besvären
måste fullföljas hos ilen Hofllätt, under
hvars J urisd iction Executorn hörer>
öeh i anseende till den korta tid, söm i
3o Gap. i §. Rätteg.Balken är bestämd för
Hevisions-sökande, det icke skall vara möjligt,
att Banken så tidigt kan erhålla kännedom
, om de beslut HofRätterné, utom
' Stockholm, i sådane Besvärsmål meddela*
ätt BancoStyrelsen kan hinna pröfva om
Revision bör sökas eller ej , hvilken pröfning
likväl i a4 §• af Resolutionen den
Junii 1711 är föreskrifven, enär deruti
stadgas, att Revision ej må sökas, utan
föregången anmälan hos BancoFullmägtige
och Cömmissariatet* saint framställande af
skälen för och emot; alltså och för att undanrödja
det äfventyr af fatalieriies förlust
eller åsidosättande af nyssnämnde Resolution,
genom öfvérlåtande åt AdvocatFiscalerne
i HofRätterne, hvilka der bevaka
Bankens talan, att sjelfve bedöma*
öm Rcvisions-sökande bör ega rum eller
ej, sonl af ofvananförde förhållande blifver
en följd, anser FiscalsÄmbetet böra stad^
gas, att Besvär öfver Executoreriies Utslag
1 mål, som röra Banken, alltid böra fullr
följas hos Bankens privilegierade- Forilmj
LagUtskoltQls Betänkandeh-. Gi
t)56 Lagutskottet! Betänkandett'.
Svea HofRätt, utan afseende under hvilken
HofRätt Executorn eljest hörer eller oek
tiden för RevisionsSökande i de andre
HofRätterne i anseende till Banken förlängas.
Lagutskottet, sorn tagit detta allt uti
Öfvervägande går nu att deröfver sig utlåta.
Då 43 §• i 5 Cap. ConcoursLagen,
som jämväl uti ingressen ttll samma Lag
åberopas, uttryckligen förmår: ”Att hvad
om pröfning af Rikets Ständers Banks
fordringar i Concourser särskildt stadgadt
är, skall i dessa fvll- lända till ejterrättelse
," hvilket förhållande ingalunda, efter
BancoFiscalsÄmbetets förmodan, lärer
kunna anses åsyfta endast bibehållande af
Bankens Forum Privilegiatum, synes Lagen
med nog klarhet, för att utesluta tvekan,
hafva antydt Bankens rätt att i allmänhet
tillgodonjuta så väl dess privilegier,
som hvad för öfrigt med afseende å
särskildte förhållanden blifvit bestämdt i
de Författningar, som röra Bankens fordringar
i Concourser. Under all den tiel
som 1798 års ConcoursStadga var gällande
förspordes ingen tvekan i dessa delar,
änskönt deri saknas specielt förordnande
om undantag för Banken, ännu mindre
må den befaras nu, då Bankens särskildta
rätt genom uttrycklig ExceptionsLag är
förvarad.
Om, i följd häraf, grunden för FiscalsÄmbetets
framställningar, rätteligen må anses
förfalla, sä upphör i och med detsam
-
LngVtskoitets BttAukandtn. 957
ma behofvet af föreslagne tillägg eller förändringar,
så vidt desamma redan äro för
Banken genom särskilde Författningar gällande,
och hvarom alltså Utskottet, efter
Memorialets föranledande, företager undersökning.
De allmänna föreskrifter, om afträdd
Egendoms försäljning och om lyftning eller
betalning för fordringar under anslagstiden
eller innan i saken blifvit dömdt,
som finnas uti 1773 års Förordning och
1798 års Stadga om Concourser, och med
hvilka stadganderne uti 3 Cap. 6, 18, 20,
21, 23 och 23 §. §. af 1818 års ConcoursLag
hufvudsakligen öfverensstämma, kunna,
enligt lydelsen af Kongl. Brefvet den
26 April 1776, ej verka mot Banken, i
den mån deras innehåll står i strid med
Bankens i Privilegier och särskilde Författningar
stadgade rätt, att försälja pantsatt
fast eller lös Egendom, och att derföre
innehålla och uppbära betalning, hvarvid
Borgens ställande destomindre ansetts
kunna komma i fråga, som förut åberopade
Kongl. Bref, under förutsättning, att
Banken kommit till sin betalning, innan
Concourstvisten hunnit blifva afgjord, föreskrifver
att, uppå anmälan derom, pröfningen
af Bankens fordran icke behofver
öfverlemnas till HofRätten i annat fall, än
så vida tvist om bättre rätt sig yppat, eller
till Bankens förnöjande något mera
återstode, hvarom Banken hade att tvista
med audye Borgenärer. Då> vid delta för»
p;g lagUt skot tets BetAnknndett.
hållande» del ej kan förmenas Banken, att
nian Borgen innehålla den betalning» sorn
under anslagstiden inflyter, är det klart, att
rättigheten ej kan vara meia inskränkt» i afseende
på den betalning, som till Banken
ingår, sedan Dom fallit intilldess den vunnit
laga kraft, hvadan något tillägg härom
vid 6 Cap, 3 §. af ConcoursLageii icke
eller kan anses af nöden och hvaraf således
ovillkorligen följer, att Bankens rätt
att få den intecknade Fastigheten försåld
icke beror af öfrige Inteckningshafvares
motsägelse eller Beslut,
Att ConcoursLagens stadgande i 5 Cap.
2S och 4° §•§•> så vidt de angå Skriftvexling
vid UnderRält och bevisningssält
derstädes» icke eger tillämpning i afseende
på Bankens fordringar, och att» om
Banken vill kära till Gode Män eller Sj^sslomän
angående redogörelse för förvaltningen
eller klander deraf, sådant bör ske
hos Svea HofRätt; men icke» på sätt 6
Gap. t i allmänhet föreskrifver» hos
Rätten, som i saken dömt, torde anses klart
följa af 4 §• i RiksclagsBeslutet den 22
September 1668 och Kongl. Brefvet den 17
Februarii 1742» hvarigenom beinälde Tiof»
Rätt bestämmes att vara Bankens Forum.
Bankens företrädesrätt till upplupen
och löpande ränta , äfvensom sättet hurti
denna rättighet bibehålles» äro tillräckligen
bestämde genom Kongl. Brefvet den
20 Februarii 1799; och som denna För»
fattning måste räknas till en bland de sur»
LagUtskottrts Bttånkanden. 959
skilda, hvilka, enligt ConeoursLagens anvisning,
ega full kraft och icke behöfva
annorlunda upplifva»; så kan ej eller aliinanna
stadgandet i 6 Gap. 5 §. af samma
Lag anses emot Banken medföra någon
menlig verkan, eller från sådan synpunct
tarfva rättelse.
Ibland de föreskrifter, hvilka efter
GoncoursLagen gälla gemensamt för Banken
och andre Borgenärer, har FiscalsÄrnbetet
anmält åtskillige till rättelse, så
vidt de uppå Bankens rätt kunna ega inflytelse,
nemligen:
5 Cap. 1.0 Vidkommande Inställelsedag
i ConcoursMål å Landet.
Jemlikt 2 Cap. 2 §. Rätteg.Balk. skall,
om utsatt Tingstermin, 10 veckor förut
kungöras i Häradet. Kongl, Brefvet den
12 Augusti 17(10 föreskrifver, att så snart
Lagmän och Häradshöfdingar utsatt Tingsterminer,
och om utlysandet föranstaltad!:
blifvit, böra de samma Terminer Kongl.
HofRätten genast tillkännagifva^ till införande
i Tidningarne. Om vederbörande
fullgöra hvad dem sålunda blifvit anbefälp
t, får Banken i tillräckligt god tid lära
känna Inställelsedagen. Skulle vederbörande
någon gång uturaktlåta deras skyldighet
härutinnan, så har Banken i alla
fall, både af den erhållna särskilda kallelsen
och af de i Tidningarne införde 3:ne
Proclama Kungörelserne tillräcklig upplysning,
eller åtminstone fullkomlig anledning,
att om InsUUlelsedagen göra tidig
96a Lagutskottets Betänkande»,
efterfrågan,’ varande Banken dessutom oBetaget,
att för destostörre säkerhet insända
Bevakuingshandlingarne tilt Domhafvanden
under anslag&tiden. Utskottet anser
således hehofvet icke föranleda något
sådant särskildt stadgande i afseende på
tiden för Tingsterminernes kungörande i
allmänna Tidningarne, som BancoFiskalsÄmhetet
föreslagit,
I afseende på hvad BaneoFiscalsXmBetet
anmärkt vid 5 Cap. ii §. och 9 Cap.
2 §,, tillstyrker Lagutskottet, som godkänner
de af FiscalsA mhetet andragne skäl,
att genom utfärdande särskild Författning
må stadgas, att i de kallelser, hvilka af
ConcoursDomaren höra utfärdas till vetterlige
Borgenärer, i afseende på Bankens
fordringar hör upptagas den intecknade
Fastighetens namn, Län, Harad och Socken
der den är belägen, jemte primitiva
Beloppet af Bankens inteckning, samt att
kallelsebref till vetterlige fordringsegare så
tidigt höra utfärdas, att de minst en månad
före Inställelsedagen kunna komma
dem tillhanda.
Det tillägg som blifvit föreslagit till
5 Cap 3p §. i afseende på UnderDomares
skyldighet att, då pröfningen af-Bankens
fordran blifvit till Svea HafRätt öfverlemnad,
dit insända handlingarne eller dc delar
deraf som angå Bankens fordran och
de ämnen hvilka dermed ega gemenskap,
anser Utskottet så mjrcket mindre behofligt,
som om någon Domare ej skulle ex
LngUtskottttt BttånlandtH. g5t
analogia begripa att, då han öfverlemnar
pröfningen af Bankens fordran till Hof-*
Rätten, han jemväl bör insända de handlingar
hvarå pröfningen skall grundas, så
är försummelsen dermed afhulpen, att HofRätten
dem infordrar.
Af stadgandet uti 6 Gap. i §. att om
Gäldenär gitter visa, att Boet genom olaglig
förvaltning tagit skada, denna skada
skall honom godtgöras, anser Utskottet
klarligen följa, att skadeersättningen i sådant
fall icke kan drabba andra eller flere
af Borgenärerne, än dem, som olaglig
heten vållat eller deri tagit del, samt att
någon Lagförklaring härutinnan icke kan
vara nödig.
I afseende på anmärkningen vid 8
Cap. 6 §. angående huru vidsträckt befrielse
Enka bör tillgodonjuta för under ägtenskapet
gemensamt med Mannen åsamkad
gäld, enär hon Egendomen rätteligen
afträdt, får Utskottet åberopa hvad uti
särskildt Betänkande under detwtca dag, i
anledning af flere enskildte Motioner rörande
ändringar eller förklaring af ConcoursLagen,
Utskottet i denna frågan yttrat;
och hvad slutligen vidkommer BancoFiscalsÄmbetets
hemställan, att Besvär
öfver Executorers Utslag i mål rörande
Banken alltid borde få hos Svea HofRätt
fullföljas, ehvad HofRätt Executorn eljest
hörer under, eller ock, att tiden för RivisionsSökande
i de andre HofRätterne
kunde, i anseende till Banken, lörlängas;
<562 Lagutskottet; Betthkanden.
så anser Utskottet denna hemställan innefatta
en åsyftad utvidgning af 13apkens förmåner,
, den Lagutskottet så mycket mindre
finner skål tillstyrka, som Banken, i
likhet med andre Parter kail gifva instruktion
i förväg för sitt Ombud om sakens
fullföljande i fall den tappas; hvartill kommer,
att ett Executionsmål icke kan vara
så inyeqkladt, att ju sannolikheten af Resultatet
nså kunna Bedömas.
Detta allt hemställes dock till Riksens
Höglofl. Ständers vidare pröfning vördsamJjigen.
Stockholm den i5 Augusti 1823.,
N:o 154.
Ankom den 1 Septemb. rSafi.
J?ethnkande, angående föreslagen ändring
uti Kongl. Brefvet den 17 October
1778 rörande Barnamord.
Herr Professoren Doctor Tyselius har
uti ett till Högv. PresteStåndet ingifvet
Memorial, med hämtad anledning af det år
från år stigande bekymret öfver slägtels både
moraliska och physiska försämring; öfver
figtenskapets mera sällan knutna, och i
mindre helgd hållna föreningsband; öfver
det ökade antalet af oägta Barn, sorn utan
faderlig omvårdnad, fostrade af en meren-.
I a%Ut skottets Betänkan/len,
dets torftig, ofta nog sedeslös moder, inom
de första lefnadsåren förgås i elände
eller illa artade uppväxa lili egen ofärd
oell samhällets börda; samt då en och
livar, lill den allmänna eller ensi i Ida fat?
tigförsörjningen bidragande Medborgare,
mäste känna sitt lidande af den öfverhandtagande
oordningen, sökt fästa uppmärk?
saniheton på nödvändigheten att vidtaga
botemedel emot detta onda; hvilket Herr
Professoren ansett till betydlig del härledas
från den genom Kongl. Brefvet den
17 Oclober 1778, dels ogift moder lemna?
de frihet att blifva okänd, hvilken frihet
likväl icke på landsbygden och i de smärre
Städer, kan med lika lätthet begagnas
sorn i Hnfvudstaden; dels ock i synnerhet,
det Fadren till ett oäg fa Barn beredde till?
fälle, att okänd undandraga sig uppfyllandet
af sine förbindelser både emot Barn
och Moder.; och sorn Herr Professoren an?
sett den särskilda församling hvars pligt
det är att vårda sig om det värnlösa Barnet,
böra ega rättighet att tillse, huruvida den
hvars förbindelse härtill är ännu större och
mera ovilkorlig , kan och vill göra hvad han
bör, och Samhället, som från ägtenskapets,
helgd hfemtar sin förnämsta styrka mäste
vara berättigadt, att vaka deröfver, och
att tillhålla livar och en, sorn sjelfsvåldigt
xmdergräfver grundvalarne för den allmän-.
11a välfärden, att åtminstone icke öfvergif?
va sine enskilde pligter mot henne, hvars,
ofärd han beredt, och emot den menlösa^
964 LsgUtskottett Bttdnkandtn.
varelse, åt hvilken han, så vida omvårdnad
och uppfostran saknas, med lifvet icke
gaf någon välgerning; så har Herr Professoren
föreslagit: 1:0 Att inom hvarje Församling
Pastor och de som med honom
förestå Fattigfössörjningen, berättigas och
förpligtas, att af hvarje ogift qvinna, som
framfödt barn, så tidigt ske kan, göra sig
underrättade orri hennes utvägar till eget
och Barnets uppehälle samt det sednares
uppfostran, utan Församlingens betungande,
samt att, om hon derom kan gifva
nöjagtig försäkran, vare sig genom egna
tillgångar eller träffad öfverenskommelse
om understöd af Barnets Fader, hon då
och sä länge hon för sig och barn icke
Ö O
begär Församlingens understöd, må tillåtas
förtiga dens namn som henne häfdat;
men hon i annor händelse, vara till uppgift
härom, ovilkorligen förbunden.
2:0 Att Pastor och de hvilka Församlingens
Fattigvård förestå, må ega förekalla
den således uppgifne Lägersmannen,
hvilken, 0111 han sitt fel erkänner,
och utfäster sig att till Mordrens och Barnets
underhåll första året och sedermera
skäligen bidraga, och derå lemnar en af
Fattigvården till säkerheten godkänd förbindelse,
må, efter erhållne alfvarsamma
föreställningar från vidare åtal frikallas;
men om han nekar till gerningen eller vägrar
att till Moderns underhåll och Barnets
uppfostran efter Fattigvårdens pröfning
skäligen bidraga, och hvilket bidrag,
L<t[i UnkottetsBetänkandtn. 96?
billigtvis forhöjdt efter bättre tillgångar,
aldrig må understiga, för det första året,
hälften, och sedan, intilldess barnet kan
umbära uppfostringshjelp, fjerdedelen af
en drängs i Landsorten vanliga årslön,
målet då genast bör öfverlemnas till Kronoåklagaren,
att i laga ordning ofördröjligen
utföras; att om Lägersmannen då
blifver till gerningen förvunnen, bans afgift
bör höjas i den mån Rätten skäligt
pröfvar, och han tillika dömas tili hemlig
Kyrkoplikt; men om Ater den häfdade
qvinnan hefmnes utan all anledning falskeligen
hafva honom beskyllt, elier hon
om skörlefnad kan öfverbevisas , hon första
gången bör af Domaren med ord allvarligen
näpsas, och der hon annan gång
med djdikt okynne beträdes, dömas tili
Arbete vid Spinnhuset.
3;o Att då Lägersmannen ej förmår
för erläggande af underhålls- och uppfostringshjelp
ställa nöjagtig säkerhet, bör
anstallt fogas derom, att af hans årliga
Lön eller arbetsförtjenst innehålles ett emot
den ådömde förbindelsen svarande
belopp, hvilket vid hans afflyttning, tili
annan Församling, uti attesten införes,
samt då han utur Länet flyttar, tillika
genom Ämbetsskrifvelse från Konungens
Refallninnsliafvalide meddelas den Länsstyrelse,
hvarunder han kommer att lyda ;
men flyttning tili obestämd ort honom aldrig
medgifvas.
4:o Att Församlingens skyldighet att
EngUtskottits Betankandin.
sörja för det värn tösa Barnets underhåll
och uppfostran, då först må ega runi, när
fadren icke kail bevisligen upptäckas, med
döden afgått. eller ock blifvi t alldeles ur-*
ståndsatt, att sin pligt uppfylla; äfvensom,
i händelse af Modrens frånfälle, sjukdom
eller oförmåga, att äfven med det af Fa*
dren lemnade bidrag, ansvara för barnets
föda och uppfostran ; och har i samman-*
bang härmed slutligen blifvit bemstäldt,
att det Lagrum, sorn frånkänner ett utom
ägtenskap tillkommit Barn arfsrätt, äfven
efter sin Moder, mätte erhålla en billig
förändring.
Genom ProtocollsUtdrag af den 21
nasti. Februarii har detta Memorial, livar-*
med Herr Professoren Doctor Lundblad
samt Herr Biskopen Doctor Faxe sig för*
enat, blifvit till Lagutskottet remi tteradt,
tillika med ett af Herr Kongl. Öfver Hof*
Predikanten Doctor Hedren dervid gjordt
tillägg, åsyftande Kongl, Förordningens af
den 17 October 1778 fullkomliga upphäf-.
vande, samt stadgande i dess ställe, afsa*
dane föreskrifter, som lemna det Christi i*
ga LäroÄmbetet fritt utrymme, att efter
pligt och samvete befordra lydnaden för
Guds Bud; oell hafva uti berörde tillägg
Herr Biskoppen och Vice Talmannen Fri-*
herre Doctor Mörner, med flere Ståndets
Ledamöter instämt.
Utskottet har tagit i öfvervägande
desse Motioner, tillika med det Betänkan-*
de Lagutskottet vid sisth Fukstlag afgifvif
Lagutskottet^ RetånkanJen» 9' 7
öfver Herr Prosten Palms dä gjorde framställning
af förevarande ämne; och Utskottet,
som till alla delar gillar de grunder,
som i berörde Betänkande blifvit åberopade,
för bibehållande af Kongl. Brefvet
den 17 October 1778» tror sig med
skäl bestämdt kunna yttra den öfvertygelse,
att ehuru nämnde Författning icke
kunnat helt och hållet förekomma BarnaMord,
bar den likväl i betydlig män ledt
till detta dermed åsyftade välgörande ändamål,
hvilket märkbarast finnes vid betraktande
af förhållandet uti de större Städerne
och särdeles hufvlidstadeil, hvarest,
ehuru lättsinnigheten och sedeförderfvet
der stigit till större höjd, än å Landsbygden
och i de mindre Städerne, Barnamord
äro mera sällsynte än förr. Orsaken härtill
igenfinnes ostridigt uti möjligheten för
qvinnan, att inom ett vidsträcktare och
lolkrikare Samhälle lättare kunna tillgodonjuta
deli af Lagstiftaren henne beredde
skonsamhet, att få dölja sitt hafvande tillstånd
, och undgå deli dermed förenade
vanära, utan att föt sådant ändamål
sättas i frestelse att begagna brottsliga
utvägar, då deremot uti ett mindre Samhälle
denna möjlighet försvåras, och an.
ledningen till Barnamord följagtligen i
samma mån mindre verksamt undanrödjes.
Af ransakninganie angående dessa brott
finnes äfven, att hufvudsakliga motivet föl4
968 LagVtskotttts Bctankcinictt,
deras begående ännu merändels är detsamma
man velat genom 1778 års Författning
förekomma, nemligen, farhågan hos cj vi linan
för den nesa, som hennes förseelses
uppdagande inför allmänheten och lagliga
beifrande inför Domstol, medföra; och
emedan Lagen framför allt bör vårda sig
om menniskolifs bevarande, anser Utskottet
hvad nu är anfördt, utgöra tillräcklig
grund för dess omdöme att berörde Författning
varit och ännu är af behofvet påkallad,
och bör såsom välgörande bibehållas.
Men Utskottet tror sig derjemte från
sjelfva naturen af det sedeförderf, hvaremot
med så mycket skäl ifras, hemta
ytterligare stöd för den tankan, att det
hvarken är uti ett omsorgsfullt utspanande
och upptäckande af ifrågavarande förseelse
eller dess bestraffande, som botemedlet
bör sökas. Den alstras merendels af försummad
uppfostran och lättsinnighet, aldrig
af låga afsigter, och är ej tili sina
följder störande allmän frid och säkerhet;
och ehuru det är sanntj att gerningen,
men icke bekännelsen deraf, vanhedrar,
ligger dock äfven i den missledda hagsell!
något godt; i det den vittnar, att den
felande ej är förhärdad, eller liknöjd om
andras agtning. Åtminstone vid första afsteget
från sedlighet, är mannen mest
brottslig och qvinnan förförd; men såsom
följder af hennes förseelse, drabba henne
lidanden i moraliskt, physiskt och ceconomiskt
hänseende, som vida öfverstiga
La^Utskotttts Betdnkandtn. 969
cicil före 1*778 års Författning stadgade
bestraffning och ofra medföra förlust af
hennes timliga välfärd. Dä dessa lidanden
icke förmå hämma sedeförderfvet,
synes det vara af sådan beskaffenhet,
att ej eller någon skärpning i StraffLagen
kan verka till förbättring; och en
sådan skärpning har dessutom det obilliga
emot sig, att den nästan endast drabbar
den genom förseelsens följder redan
nog hardt träffade qvinnan, som sjelf bär
vättnesbörd emot sig, då deremot Lägersmannen,
hvilken det ofta lyckas att blifva
okänd eller åtminstone icke öfverbevisa
undviker ali påföljd för sin förbrytelse.
Dessa omständigheter böra efter Utskottets
omdöme föranleda den öfvertygelse, att
ehuru Lagen cj bör lemna någon förbrytelse
ostraffad, tillhör det dock snarare
Läroverket, att, genom en sorgfällig vård
om ungdomens uppfostran och väckelse till
sann hederskänsla, förebygga det sedeförderf,
hvarom här är fråga.
I afseende åter på den fördel, som,
genom antagande af Motionairernes förslag,
skulle beredas, får Utskottet anmärka: att
den Prest lägrad qvinna anmodar att
meddela henne enskild Skrift och aflösning
är af 1778 års Fårfattning obehindrad
att, sitt kall likmätigt, genom tjenliga
föreställningar söka hos henne uppväcka
ånger öfver det fel hon afbedjer,
och leda denna anger till en skyldig och
Christelig omtanka, att för barnets anstän»
gjo Lagutskottet! Betänkande».
eliga underhåll och uppfostran; affordra
Lii gersma nnen biträde, i fall lion deraf är
i behof. Någöt annat sätt eller tvångsmedel
att förmå henne upptäcka Lägérsmannen,
lär icke kunna användas; ty att
utesluta barnet från det allmännas eller
Församlingens omvårdnad, i ändamål att
aftvinga modren en sådan uppgift, skulld
innefatta en hårdhet och orättvisa emot
barnet, som ej står att förena med dell
omsorg Motionaireil i öfrigt visar för denna
värnlösa varelse; Bevisningen är dessutom
alltid svår i mål af denna beskaffenhet
, der Domaren, som , elliot den tilltalades
nekande, sällan kan fälla honom,
ofta får på nog svaga anledningar ålägga
VärjemålsEd, en utväg, hvars sparsammä
användande Lag och Författningar påbjuda,
och för hvars afskalfande, man under
detta Riksmöte mycket ifra t; och för öfrigt
skola, må hända olägenlielerne af åtal»
anstälde på grund af obevisliga eller falska
uppgifter, dem lägrad qvinna, sorn
vill förtiga rätta förhållandet, kan förmås
att göra, ofta öfverväga fördelarne af eil
sannfärdig och i. bevis ledel angifvelse*
utan att deli, för falska uppgifter föreslagne
bestraffning förmår gifva någon verklig
Upprättelse åt den obehörigt tilltalade. Utskottet
tror följagtligen, å ena sidan, att
Presterskapet, genom ifrågavarande Förfatiiing
icke är förment, att verka för det
äf Motionaireil afsedde goda ändamål, meri
ä den
Lagutskottets Betånkanåenl 971
å den ändra-, att en medgifven vidsträck-»
tave verkningskrets, mera sällan än Mo»
tionairerne föreställt sig skulle, leda till
Laglig upptäckt af oägta Barns Fäder, oell
stundom åstadkomma Betänkliga olägen»
heter-.
Då således, af hvad här ofvan är an»
Jordt, följer, att, efter Utskottets omdöme,
Lagstiftaren, genom upphafvande af Kongl.
Brefvet den 17 October 1778, och antagande
af Herrar Doctorerne Thyselii och
lledreus lagförslager, skulle åsidosätta den
i detta ämne vig tigaste omsorgen, att söka
förekomma Barnamord, utan att likväl
i det stället elis kunna lemna någon
på grundade anledningar stödd förhoppning,
att hämma det öfverklagade sedeförderfvet,
eller i utbyte bereda det allmänna
någon annan fördel , än den ringa oeconomiska
vinningen, att ej behöfva underhålla
och uppfostra några oägta Barn, ät
hvilka Lagen framtvingat fäder; så anser
Utskottet sig böra t ilis lin k a afslag å ifrågavarande
Motioner, i hvad de afse ändring
eller upphafvande uti oftanämnde 1778 års
Kongl. Bref.
Hvad åter angår förslaget att tillägga
oägta barn arfsrätt efter dess moder, finnér
Utskottet att detsamma i händelse det a lita
ges , skulle verka hufvudsaklig rubbning
Uti de grunder, hvarpå Läran om arfsrätt
uti vår nu gällande Lag hvilar; och då
jLagUtskotteU jBetänkundetu 6a
Lagutskottets Bttänkanderi.
följaktligen den framstalde frågan icke synes
böra partielt, eller annorlunda än i
sammanhang med Lagen om Arfsrätt i allmänhet,
behandlas, anser Utskottet sig icke
kunna tillstyrka bifall af den yrkade Lagförändringen
; hvilket dock tillika ined en
Ledamots skiljagtigä yttrande * till Riksens
Högloft. Ständers vidare bepröfvaiide vördsamligen
hemställes* Stockholm dell i5:dö
Augusti i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ståndets Lagutskott
den 15 Augusti 1823.
Herr Häradshöfdingen Ribbing yttrade:
”1 anledning af Professoren Doctor Thyselii
Motion, angående upphäfvande af KongL
Brefvet om Barnamord den 17 Öctober
1778, har jag trott mig böra undersöka de
i detta påbud yttrade grundsatser, deraf
härflytande stadgailden och verkningar,
samt särskildt för hvarje moment bifoga
mine anmärkningar.
I det KongL Brefvet antages, att sorn
orsaker till Barnamord äro först blygsel
och dernäst bekymmer för barnets Underhåll,
så böra dessa orsaker häfvas derigenom
,
1:0 att den ogifta Barnaföderskan icke
behöfver inställa sig hos Fösamlingens
Lagutskottett Btiinkanien.
Pastor till den hemliga Skriftens undergående
, utan hös hvilken Prest sohl heldst,
och att hvarken Présteii i sorn förrättar
Skriftermålet i eller vittnena dervid få, vid
utsatt vite* upptäcka hvem som deli hemliga
skriften tuidergått* liksom det skall
Vara Barnmorska* vid lika påföljd* föthu*
det j att yppa dens naini! * Sohl holl vid
bariisbörden biträdt, hvarföre dehlia i Barnhlorske-edeii
införde skyldighet hädanefter
Skulle komma att uteslutas;
Ähmärkhing: Örsakeii till den öf
Vérklagade
blygseln igenfiniies icke i någon
öfverdrifven stränghet af 1734 års
Lag eller hågra Påbud, Sorn åsyfta skymf
för qviilhaii; och om det är Sanning, att
Sederiies renhet eller förfall utgöra de säkraste
bevisen för Statens äf- eller tilltagande
bestånd och fasthet, och om erfarenheten
visat* att ägtenSkapets vanhelgd
och lättsiniiighéteii alltid gått i bredd ined
Samhällsbandets upplösning; så må inan
ögilla det djerfva tilltag af en Lagstiftare*
Som påbjuder grundsatser, hvilka strida emot
blygsel och naturlig sedekänsla. •—■ I
dé ofvauanfördé Stadganden, som betaga
Församlingen och dess Föreståndare tillfälle
att få kunskap örn oägta barns föräldrar,
ligga frön till de största oördningar.
Huru är det möjligt, att förekomma
beblandelse inom förbjudna leder och iakttaga
andra stadganden i afseende jaå
slägtskaps-förhållanden? Huru kunna de
brott * sorn Lagen med högsta straff af van
-
Lagutskottet! Bethliandnt.
ära belägger, såsom blodskam, hindras eller
upptäckas? Äro dessa konstlade åtgärder,
hvarigenom ett barn betages möjligheten
att lå känna föräldrar och slägt
rättvisans, eller kan med rättsbegrepp förenas,
att Högsta magten begagnar ett barns
menlösa ovetenhets-tillstånd, för att tillintetgöra
dess naturliga rätt att få lära
känna fader och moder ? — Den stroph,
som, enligt det Kongl. Brefvet, skulle ur
BarnmorskeEden uteslutas, fanns icke i
den då gällande, af den i4 Oet. 1777.
3:0 Att utestängande från Församlingens
gemenskap och Sacramentet icke
får ega rum. Ånmärkes: om allt skulle
förbjudas, som icke är tillåtet, så skulle
det aldrig taga ända på Författningar, och
då någon sådan åtgärd, som den ifrågavarande,
icke är Presterskapet särskildt föreskrifven,
bör den icke eller kunna egenmyndigt
vidtagas.
3:o Att ägta barn icke utmärkas genom
dop efter G u ds L jens ten. — Samma
anmärkning eger här rum.
/po Att, vid lysning till ägtenskap,
brottet icke utmärkes med någon särskild
qvinnans benämning. —• Så vidt jag känner,
är icke Prest förbunden, att nyttja
några Epithcter, som utmärka hvarken
mer eller mindre ärlighet.
5:o Att för lägersmål tilltalade, skulle
ega, att, till undvikande af personlig
inställelse, skriftligen erkänna sina brott;
men i händelse den af Domaren ansetts
Lagutskottets Betånkandenl 975
nödig ock vore ålagd, borde han icke blottställa
q vi nnän för så otjenliga, som onödiga
frågor, och skulle ingifne skriftliga
erkännanden och meddelade Utslag i dylika
mål, ej få uppläsas vid Domstolen.
Artmärkes: Genom de stadganden Motionairen
föreslagit, kan en felande, med
erkännande af sitt brott, undvika personlig
inställelse inför rätta, och hvad vidare
angår Domarens förhållande mot den
tilltalade, såsom Part vid Domstolen, så
synes att man bordt föreställa sig, det
Domaren icke i något fall fick, under sin
ämbetsutöfning, uppföra sig kittsligt, och
att man således icke för några särskildta
tillfällen bordt derom gifva föreskrifter;
och slutligen beträffande målens hemlighetsfulla
behandling, lärer dermed icke
löna att fortfara, då Grundlagen medgifva
ett långt vidsträcktare offentliggörande,
eller det genom tryck. Brottet ligger
dessutom i gerningen, ej i erkännandet
och ångern.
6:0 Att föräldrar och husfäder, sorn
af en qvinna, i förtroende, få, veta, att
hon är hafvande, åläggas hålla hennes tillstånd
hemligt och vårda henne, elier örn
de ej vilja eller kunna det, skall hon lemnäs
åt sig sjelf, utan att få tillvitas att
hafva velat dölja sin belägenhet, om hastig
barnsbörd skulle henne påkomma;
och
7:0 Att qvinna, sorn vill å okänd
ort framföda foster, hvarken får störas el
-
976 LagUtskottits Betänkande»,-
ler efterfrågas, emedan det är bättre föy
ett blödigt sinne, att få brottet döljdt, än
upptäckt.
Jag får härvid anmärka, att hvad välviljan,
i afseende på qvinnans vårdande,
icke kan åstadkomma, det befordrar icke
eller något Lagbud, —, Hvad åter beträffar
skyldigheten, att dölja hafvande
q vinnas tillstånd, så är, genom ännu gällande
Författning af deii 12 Julii 1750,
påbjudet, att husbonde, med flere, som
icke Upptäcka hafvande qvinnas belägenhet,
yller sorn icke hindrar henne att söka
enslighet, skola straffas såsom de läkt i-!
ge i det brott, hon möjligen kunde komma
ati begå. — Desse ännu gällande stadganden
stå sålunda i strid med Kongl,
Brefvet 1778,
8:0, Sona qvinnan ”uti sitt foster e-.
ger ett Klaude bevis' på sin förbrytelse,
och sorn jemnväl kan vara hinder för hennes
giftermål, så vill Kongl, Majit i Nå"*
der yara betänkt på medel att afhjelpa
denna olägenhet och inrätta Barnhus m,
p/’ — Erfarenheten visar, att ju mera
harnlius-inrättningen utvidgas, ju otillräckligare
blifva de. Hufvudstadens Barnbördshus
är vidt omfattande, —. TabellCompaissionens,
senaste berättelse innehåller
pck , att under ett jepint ansenligt tilltagande
af oägta Barn i och omkring Hufvudsfaden
, ägtenskapen aftaga, då deremot
i de aflägsnaste provinserne ägtenskapen,
till antalet okas, Man mäste icke hafva
LagUtskotets Betänk/indin. 977
Agon aning om värdet af det Band, som
förenar moder med sitt barn, för att ej
anse det barmhertighetsverk bedröflligt,
.sorn bygges för sönderslitandet af detta
band. Naturens största välgerning kan
icke i penningar skattas, kan icke, det
späda barnet en gång frånröfvad, ersättas
med den frikostigaste uppfostran. Arm och
fattig är den, som aldrig haft föräldrar
och ett hem, bröder och systrar. Intet
moderligt öga vakade, ingen moderlig, o»
efterhärmelig stämma varnade i de år, då
det bäst behöfdes, och ingen skatt af glada
barndomsminnen gifves för en yngling,
sorn, lössliten från det ursprungliga sambandet,
med den öfriga vcrlden har föga
att våga, föga att vinna; ty han eger ingen
anförvandt, sorn delar hans öden, och
lian kan icke en gång sluta sig t*H en maka,
utan fruktan, att hon tilläfventyrs vore
hans blodsfränka, haus köttsliga syster.
,— Olyckliga exempel i detta fall hafva
icke saknats, •—, Sådant är dessa oägta barns
öde, af hvilka här i Hufvudstaden födas
mer än hälften så många som de ägta. De
aflida dock till större delen i deras spädare
ålder. .—. Enligt sista 5 års Sammandraget,
hade årligen afgått vida öfver tredjedelen
af de oägta barnen, och å sjelfva
Stora Barnhuset voro år 1820 af inlemnade
Sexhundrade Nittioåtta barn redan tvåhundrade
tjugoett döde innan, de Uppnått
ett halft års ålder eller något derutöfver.
Deremot är, enligt Tabellerne, afgått
-
g“S Lagutskottet! EaånJtanden.
gen af ägta harn under liela första året»
icke mer än en sjette-, eller sjundedel. »
dag frågar, om harnmorden likväl minskats?
eller anser man den aftaga, derföre att
mångfaldiga menniskalif lång-pinas till
döds, i stället för att lifslråden eljest lia-»
stigare afklippes för några fa. Det gifves
väl icke någon damm, som ej någon gång
öfversvallar, men derföre bör icke ström-,
men obehindradt genomsläppas. Med barnmorden
förhåller det sig dessutom så, att
de trenne åren, sorn föregiiigö 1778, ut--  gjorde antalet både i Sverige och Finland
tillsammans 41 * °rh för de trenne åren
181&, 1819 och 1820 i Sverige ensamt 28.,
Slutligen och för det tpdc, ”anser
Kongl. Majit jemväl nödigt, att, så ofta
förbud emot barnamord å predikstolarna
uppläsas, Presterskap et derefter gör ali-,
.varsamma föreställningar om denna syndens
grofhet.’-* ■—, Detta förordnande är
alldeles kraftlöst, emedan hvarken något
uppläsande a.f förbud emot barnamord,
icke eller framställningar från Predikstol
len i anledning deraf ega ruin.
Här är icke stället att undersöka,
hvilka stora summor, som användas å Sta,-,
tens försök, att blott bär i Ilufyudstadeu
agera en fostermor för oägta harn. Huru
det lyckas ij.r redan visadi. Huru sedligheten
aftaga t, finnes äfven af ofvanåbero,-.
pade Tabellverk, ty då, under de tre åren
före 1778, hvart trettiondetredje barn var
wägla, är det nu hyart fjortonde. —. Men
LagUtskotttts BttHtikanitn. 979
som Lagstiftaren skulle förspilla sin kraft,
om han utgåfve författningar, rakt stridande
emot tidens sed, och dessutom all öfvergång
hör ske med varsamhet, torde,
på sätt Motionairen, Herr Professor Thyselius,
andragit, ingen särskild stränghet
emot mödrarne till de oägta barnen
höra användas, men deremot en skyldig
tillsyn, att fadren icke undandrager
barnet den hjelp, sjelfva naturen honom
ålägger, ej böra åsidosättas. Med upphäfvande
af 1778 års Författning, sorn häremot
lägger hinder, och med bibehållande
af Kongl. Förbudet förhusbönder, anhörige,
husfolk och andre, att dölja hafvande
qvinnas tillstånd, derom uppgift
bör ske af anhörige, husfolk och andre
hos föräldrar eller husbonde, samt af desse
hos Församlingens Pastor, anser jag
det af Professor Thyselius gjorda förslag
innefatta de hufvudsakligaste medel, som
för närvarande kunna af Lagstiftaren vidtagas,
då förslaget dels synes afse, att
blygseln för qvinnan icke liksom hopas
till sjelfva fördslostunden , och vådan deraf
för det späda barnets lif afvärjes, genom
det att hennes belägenhet är förut
känd eller erkänd, dels ook förslaget utgår
från den grundsatts, att barnfadren
bör dela omsorgen för barnets uppfostran
och följaktligen blifva känd för vederbörande,
men kan, emot uppfyllande af nämnde
skyldighet, för allmänheten få blifva
okänd-. —’ Sista Momentet i 3:dje pune ten
980 lagutskott ctsBitdnkandeti.
torde likväl böra utgå och några regie-®
mentariska tillägg eg a rum i den 4:£le;
jneri arfsrätt för oägta barn afstyrker jag
på de skäl LagCommitteen i denna fråga
anfört
Så ser jag för min del saken i det
bela. -—. f)et återstår nu blott att göra
några få anmärkningar vid sjelfva LagUt-,
skottets Betänkande ;
Utskottet har framställt den sats: att
Lagen framförallt bör vårda sig om men-s
liiskolifs bevarande; men jag hemställer, i
anledning af ofvananförde bevisning, om
1778 års Författning, hvars bibehållande
Utskottet tillstyrkt, dertill bidrager eller
intet,
I Utskottets Betänkande anföres, hu-.
yu otjenlig! det vöre,, att skärpa straffet
för qvinnan, liksom derom hade varit frå--  ga i och för lägersmålet, — Äfvenså omtalar
Utskottet den före 1778 års Författa
ning stadgade bestraffning, såsom af nå-,
gon särskild beskaffenhet, ehuru det var
densamma, som efter 1778 existerade, e-,
medan Författningen icke mildrar eller på
ringaste sätt förändrar strafflagarne.
Mig synes, att Utskottet går något
långt i försvar för otukts-lasten, då Ut-.
skottet yttrar, att den aldrig alstras aflå-.
ga afsigter och ej är till sina följder stö,,
rande allmän fred och säkerhet. —. Hvil-,
ben afsigt kan vara lågarö, än den, under
-
