# ID: svediakorp-gov1885
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,220
# sentences: 1,474
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lagljtskotttts BctHnkanditi. 601
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkoDomiUtskottens gemensamma handläggning
har Hederv. BondeStåndet remitterat
ett Memorial af RiksdagsFullmagtigen Nila
Håkansson från Christianstads Län, deri yrkas
nödvändigheten af en Lag, sorn för de Indeldte
CavaileriRegementernes Ofver- och
UnderBeläl stadgar påföljd af tjenstens förlust
j falldetra Befäl tager ringaste bafattniog
med anskaffande af Rustningshästar, heldst
uppenbart skall vara hvilka olägenheter för
de rustande mäste uppkomma i händelse
Befälet icke afhållen sig från en dylik be*
fattning, då hästarces godkännande ankommer
på detta Befäl, och således ett afgjordt
tillfälle till egennytta skall erbjuda sig vid
emottagandet af sådane hästar, som en Befälhafvare
sjelf upphandlat och till Rusthållare
försålt, då lågt pris vid upphandlingen
blir Befälhafvarens intresse, och en
enfalldig Rusthållare, som emottager hästen,
sällan förstår annan värderingsgrund
vid sitt inköp, än hästens godkännande,
hvarpå Befälhafvare kan utöfva så mycket
inflytande.
Vid pröfningeu af detta ärende hafva
Utskotten inhemtat, att Allmogen redan
vid 1755 års Riksdag i underdånighet anhållit,
det OfEcerarne vid Cavallen- och
D ragonRegementerne vid ansvar mätte förbjudas
derefter befatta sig med någon upphandling
af Rustningshästar och deras tillsättande,
så att Rusthållame utan hinder af
tiågon, eho det vara kunde, hnge besörja
éoa Lagutskottet! Betänkande».
derom; var öfver Kongl. Majit i nådig Resolution
på allmogens Besvär af den o.g
November 1756, jemförd med nådiga Resolutionen
på KrigsBeläiets allmänna Besvär
den xi Januarii 1757, förklarat, det Kong!.
Brefvet till samtlige Ltndshöfdingarne af
den 15 Ftbruarii 1720, angående de Rusthållare,
som visa sig tröga au anskaffa svarsgode
hästar, tydligen fÖre->krifver att, di
hästen varit vacant i 3 å 4 månader, c*ch
landshöfdingen derefter förelagt Rusthållaren
Sex veckors tid, men han ändå icke
sjelf skaffat en annan i stället, då bör han
tåla, det Officeraren tillsätter en af Öfversten
interimsvis gillad hast, ,och derföre utsöker
sin skäliga betalning; kunnande Kongl,
Majit härutinnan icke tillåta någon foiäarlring,
emedan detta är det båsta oah enda
sätt att förmå den trfige fullgöra sin skyldighet;
och som Officerarne icke vidare,
hvarken någon tid hatt eller hafva frihet att
tillsätta någon häst, utan med Rusthållarnes
samtycke och efter öfverenskommelse!!
med dem, och således Rusthållarne , i alla
andra fall, i stöd af förra Resolutioner,
verkligen redan ega den frihet de då begärt,
att utan hinder och intrång, sjelfve upphandla
och tillsätta sine rustningshåstar; så
funqe Kongl. Majit icke anledning och skäl,
att betaga Officerarne den frihet, som alla
undersåtare ega, att uppköpa en eller flere
rustningshåstar» om och enär Rusthållare,
lorn ega lika frihet med Officerarne, funno
Lagutskottets Bctänkanden. 603
deras rakning alt dermed förse sig af och
igenom dem.
Vid ett sådant förhållande, och då en
god ordning ovillkorligen fordrar, att någon
föreskrift finnes, sorn lemnar Befälet rättighet
att anskaffa rustningshä-t, då den
rustande en längre tid undeilåtit att fullgö»
ra denna dess skyldighet , samt någon inskränkning
för Officerare mer än fQr andre
personer i dea hvarje fri medborgare tillkommande
rätt, att träffa ömsesidigt frivillige
öfverenskommelse^ vare sig om iustniogshåstar
eller annat, icke lärtvisligen
bör ega rum, finna Utskotten förderas del,
beskaffenheten af Befälets befattning med
anskaffande af ruslningshåstar, redan vara
i gällande Fö fattning så bestämd, att någon
vidare föreskrift i detta afseende icke
synes vara af nöden, Pedta hemställes dock
vördsamligen Riksens Hoglofl. Ständers vi.
dare piöfning. Stockholm den 31 Junit
I8S3,
N:o 117.
Ankom d, 14 Julii 1823.
Utlåtande, i anledning af Åt er-remiss:
af Ut skot t et s\ Betänkande N:o 4r,
angående yrkad skärpning af Lagar-,
lie rörande tjenstledighet för Domare.
Höglofi. Ridderskapet och Adeln har
till Lagutskottet återremitterat förberörde
604 LagUtskotttts Bet (inkan iett'.
Betänkande i anledning af följande dervid
gjorde anmärkningar:
1:0 Af Herr Casper Ehrenborg, som
yäl förenat sig med Lagutskottet deruti „
att, i fråga om DomareÄmbetens förvaltning
sf deras rätte Innehafvare, utan biträde
af Vicarier vid andre tillfallen, än då
verkeliga förfall dertill föranleda, det icke
är nya Författningar, utan de redan gifvnes
efterlefnad som erfordras; men då det missbruk
hvaröfver i motianerne klagas, åtminstone
i medlersta delen »f Riket inträt»
fat, att icke allenast Domare, utan att styrka
sådane förfall som Författningarne föreskrifva,
såsom vilkor för tjenstledighet, ofta
fått begagna sig af Vicarier, utan ock om*
byte
nät ske, så att ofta fyra till fem sårskilde
Vicarier varit inom loppet af ett år förordnade,
att uti en och samma Domsaga förrätta
ordinarie Ting, Urtima Ting och an-i
dre sårskilde förrättningar; så har Herr
Ehrenborg, af detta jemte flere andragne
skål, anlett en underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t böra framstållas, om upplifvande
af gällande Författningar i detta ämne
och om HolRitternes tillhållande, alt
dem efterlefva, och till controll härå föreslagit,
att HofRätterne för hvarje under
dem lydande Domsaga borda föra en Förteckning
eller Tabell, hvarå Tingsterminerjpe
antecknades och derjemte anmärktes när
och på hvilka skäl Domaren erhållit ledighet
från förrättande af Ordinarie Ting, elle?
LagUtskotttts BttAnkandeit. 6o$
larskilde Förrättningar, samt åt hvilka Viesner
sådant i stället blifvit uppdraget; hvilka
fortekningar skulle insåndas vid hvarje
ars slut till Justitia? Cancelleren och Justitia
Om budsm ann en att granskas, hvarefter desse
Ämbetsmän, hvar i sine Beiättelser, egda
anmäla huru förhållandet härmed befunnits,
2:o Af Herr August von Hastmansdor.
1T,
och ansett så mycket mera nödigt, att Lagutskottet
utfinner och föreslår någon verksam
åtgärd till afhjelpande af de brister inom
AmbetsmannaCorpsen , hvilka ega rum
genom en mängd ijenstledigheter och tillförordnade,
som HofRätterne sjelfce ofta
till en del bestå ef adjungerade Ledamöter,
som Konungens Högste Ombudsman, hvilken
skall tillse att Lagskipningen ordentligen
handhafves, sjelf är tillförordnad, och
sorn de, hvilka hos Kongl. Majit föredraga
JustidaeÄrenden, eller Revi ionsSecreterarne,
merändels äfven äro tillförordnade.
3:0 Af Herr E. G, Gyllenheim , som,
med anförande af åiskillige erindringar e»
mot Herr Ehrenborgs förslag, såsom den
säkraste utvägen till de anmä kte olägenheternas
afhjelpande i stället tillstyrkt, att
irnderdånig hemställan ho3 Kongl. Majit
kunde sk#, att, på satt i Wärmeland och
flerestädes, med anledning af Kongl. Förordningen
den to Bpril 18 ro, eger rum,
IIofRätterne finge i hvarje Domsaga för året
förordna en beständig så kallad BrottmålsDomare,
hvilken sålunda binder sig närma»
6o5
Lagutskottets Betänkanåen,
re vid Orten , förvärfvar sig den kännedom
om local och folket, som kan erfordras,
Samt vinner en jemn öfoiog i de egenskaper,
som ugöra vilikoren för dess bestämmelse*
och hvarigenom Hofrätten, då Ordinarie
Domarens förfall berättigar d*nne
till ledighet, icke, såsom nu, kommer att
Vära x stor förlägenhet, lör att finna någon
soln, med full tillförlit, mognad, insigter
och stadga, kan till Vicarius i så vigtig
Embetsfoivältning utses och användas; och
4:0 Af Herr Grefve Axel von Rosen,
som instämt med Herr Ehrenborg och yttratt
den önskan , att Häradshöfdingarne vid
de tillfållen, då tjenstledighet för dem ar
af nöden, må på förslag endast uppföra så»
dane personer, som äto ett sådant v ig tigt
foiöoende fullkomligen värdige, och som
kunna anses compstente att blifva Ordinarie
Hiradshöfdingar.
I anledning af desse anmärkningar, hvilka
hos Utskottet i öfvervägande kommit,
får Utskottet, med bufvtids.akligt åberopande
af dess Betärkanden, endast tillägga, att
nar Uti nU gällande Fölfattningar bestämde
föreskrifter finnas ej mindre att tjenstledighet
ej må UndeiDomare beviljas, utan så vida
sådane laglige förfall styrkas, hvilka till
tjenstledighet berättiga, än äfven ätt HofRätterne,
vid ViCariecs tillförordnande, icke
Skola binda sigvid Under Domarens förslag,
Utan göra ett noga urval af den person,
som till DemartÄsnbatets bestridande tua
Byttjas, samt, efter hvad Utskottet tror sig
IngUtsktttets B et dykand e». 607
känna , desse föreskrifter af HofRätterne i
möjligaste måtto iagttagas, Utskottet hvarken
in«er behofvet af en tillstyrkan hos
Kongl. Majit, att de ni gällande Författningar
i detta ämne måtte uppgifvas, eller
finner den föreslagna controllen å HolRätterne
genom förteckningars uppräUande och
årliga insändande till JustitiasCäncelleren och
Justitieombudsmannen öfver UnderDomare
beviljad tjenstledighet, vara lämplig att
vidtaga.
Utskottet, som i anledning äf Herr
Gyllenheims förslag angående ständigeBrottrn
åis Domares tillförordnande i hvarje Domsaga,
får åberopa dess öfver särskildte Motioner
i detta ämne, gemensamt med Högiofl.
StatsUtslsottet, före detta afgifne Betänkande,
får i öfrigt tillkännagifva, att
Utskottets nu ifrågavarande Beiånkande, enligt
ankomne ProtoöollsUidrag, blifvit af
de trenne öfriga Resptctive RiksStånden bifallit;
hvarigenom frågan, jemlikt 69 §. i
Riksdagsordningen år afgjord. Slockholm
den 8:de julii 1825.
N:o 11 g.
Ankom d. 14 julii 1823.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
loj LtgUtskottets Bettinktmdtn,
44, angående ändring i 30 Gip. Rättegångs
Balken.
Emot LagUtskottets under den 5 sist.
April afgifne Betänkanden, hvarigenom
Utskottet i anledning af flere remitterade
Memorialer, tillstyrkt den ändring uti 30
Cap. R-itteg.Balken, att Revisionsskillings
nedsättande, dä man vill s ika att Konungen
må pröfva HofRätts Dom eller Utslag; hädanefter
borde upphöra, samt tiden för missnöjes
anmälande emot HofRätts Dom eller
Utslag, som i Hufvudsaken fallit, forökaS
irån åtta till tjugu dagar; men deremot
ansett sig icke kunna bifalla den tillika ifrågaställde
befrielse för klagande Parter
att lösa de så kallade Revisionshandlingar»
ne, hvilka af HolRåtten till Kongl. Majit
insändas; hafva särskilde anmärkningar
hos Vällofi. BorgareStåndet af flere dess
Ledamöter blifvit gjorda, hvilka hufvudsakligen
innehålla: atti händelse Revisions»
skillingen blefve afskaffad, skulle högsta
Domstolen alltför mycket öfverhopas med
Rätteg ängar: att det skall vara inconseqvent,
att vill Ja upphäfva Revisions skillin
gen, som utgör en del af HofRättens
Ledamöters inkomster, men bibehålla lösen
för Revisions-Handlingar och Protocoller,
hvilka tillkommer HofRättens betjening*
samt att tiden för missnöjes anmälande e*
mot HofRätts Dom eller Utslag böra förlängas,
icke endast till tjugo dagar, utah
åtin in*
LagUtrkottett Betthikandett, dog
åtminstone till fullt en månad från den
dag Dom eller Utslag gafs, så vida afse»
ende skall göras på möjligheten för Pär»
ten, att sjelf få del af Domen eller Utslå*
get innan fatalietiden förlidit; och bär hö«
Hederv. BondeStåcdet RiksdagsFuiimågtigen
Nils Håkansson från KronobergsLän
anmärkt , att avskaffandet af Revisionsskilling
dels skulle föranleda ett utvidgadt Rättegångssystem,
dels icke skall vara af behofvet
påkalladt. heldst Revisionsskillingen,
derest Kongl. Maj:t ändrar HofRåttsDom,
måste återbäras, och den på skäl och anledningar
ändrings sökande således år tryggad
om sin upprättelse; samt att når ReVisionsbandlingarne
nu mera i Original från
HoiRitterne tili Kongl. Majit insändas, det
icke skall kunna förklaras på annat sått än
såsom Vidunderligt att man under namn
af lösen måste ofta betala en vidlyftig Act,
deri ej ett enda ark skrifves eller af Hofr
Rytterne i minsta mån tillgöres, med i å
200 R:dr; uti hvilket Niis Håkansson yt»
trade BondeStandet i allmänhet instämt.
Ehuru Utskottets ifrågavarande Betänkande,
enligt ankomne ProtocoiIsUtdrag,
blifvit af Höglofl Ridderskapet och Adeln,
Samt Högv. PresteStåndet alslaget, anser
Utskottet sig likväl tillhöra att besvara de
deremot förekomne ofvanberörde anmärkningar.
.
Hvad således först angår frågan au
-
LagUtskotteti Betänkande. 39
6xo Lagutskottets Betånkandtnl
gående Revisionsskillingens afokaffande, sä
kan Utskottet så mycket mindre finna, att
de för Utskottets tillstyrkande i detta afseende
i Betänkandet upptagne skäl genom
anmärkningarne blifvit vederlagde, som dels
stadgandet uti go:de Cap. t6 §. RåttegångsBalken,
att Konungen eger döma den till
ansvar, sorn emot bättre vett och klara
skjäl drager en Sak under Konungens
pröfning, dels ock den nu föreslagne förändring
af 21 Cap. RåttegångsBalken, sä
att den slutligen tappande ovillkorligen
skall gälda sitt vederparts Rättegångskostnad
och skadestånd, efter Utskottets oföråndrade
öfvertygelse, innefatta mera både
lämplige och verkande correctiver emot
Sakers obehöriga fullföljd hos Konungen,
än bibehållandet af Revisionsskillingen,
samt, i öfrigt, det obilligt betungande
uti densammas anskaffande och
nedsättning, för att vinna rättigheten att
draga Saken under Konungens pröfning,
icke minskas deraf att det nedsatte beloppet,
i händelse HofRåttens Dom ogillas,
får återlyftas.
Utskottet kan ej eller medgifva det någon
inconsequence ligger i det förhållande,
att Utskottet ansett skyldigheten att lösa
Revisionshandlingarne böra fortfara, oagtadt
Utskottet tillsyrkt Revisionsskillingens
afskafiände, emedan lösen för Protocoilej?
och Handlingar utgör en vid alla Domsto
|ar för vederbörande anslagen och påräknad
LagUtskottets Bétankandenl fitz
löneinkomst, hvilken hvad Revisionshandlingarne
angår, för HofRättsBetjeningen så
mycket mindra borde indragas derföre, att
Revisionsskilling©» afskaffades, som Revisionshandiingarne
i alia fall skola till Konungen
insändas, och HofRätts Botjeningens
befattning dervid blifver oförändrad.
Utskottet, som i öfrigt snser den föreslagne
förändrade tiden till tjugo dagar
för missnöjes anmälande emot HofRätts
Dom lemna tillräckligt rådrum för Parter
att deras besvärsrättighet förvara, samt
att någon ytterligare utsträckning af denna
tid icke erfordras, éfverlemnar härmed
desse frågor til! Vailofl. Borgare- och Heder
v. BondeStåfidens ytterligare pröfning»
Stockholm den 8 Julli 1823,
N:o sig»
Ankom dea 14 Julis 1823,"
Betänkande, ofver Herr August von
Frankens Memorial, angående Jordegares
rättighet till Arrendators afhysande
når AnendeContract ej upp*
fylles.
Då, oagtadt uti ett ingånget ArrendeContract
Arrendator frivilligt medgifvit,
att tili afflyttning utan laglig åtgärd genast
(lia LngUtshotiets Betnkandeti.
vara förbunden, om Contractet af honom
ej uppfylles, nu gällande Författningar likväl
utstaka, att härtill först ej allenast skall
erhållas Konungens Befaliningshafvandeä
Utslag, utan ock att Arrendatorn har trettio
dagars besvärstid i HofRätten, under
hvilken tid, jemte den HofRätten vidare
behöfver till Utslagets stadfästande, ej sällan
händer att en Arrendator, äfven utan
agtning för qvarstad, förskingrar både sine
lösören och de Inventarier han af Jordegaren
emottagit, och, för att fullkomna Jordegaren^
förlust, söker afträdes förmån; så
har Herr August von Franken , uti ett till
Höglofl. Ridderskapet och 'Adeln ingifvet
Memorial, föreslagit den ändring uti 9
Cap. 1 §. UtsökningsBaiken, att då ofvanberörde
vilkor uti ArrendeContract är inryckt,
och Arrendator eller Landtbo sine
åligganden ej iagttager, jordegaren måtte
berättigas att genast erhålla närmaste KronoBetjenings
åtgärd till Arrendatorns afhysande,
hvarefter denne finge sin talan emot
Jordegaren vid laga Domstol utföra; eller,
om detta förslag ej funnes antagligt att
åtminstone Konungens Befallningshafvandes
Utslag hädanefter måtte genast kunna sättas
i verkställighet, utan afvagtan på HolRättens
stadfästelse i händelse af anförde Besvär*
Detta till Lagutskottet remitterade Memorial
har Utskottet Öfvervågat; och emedan,
om ån, uti Contract emellan Jordegare
och Arrendator, denne sednare underkastat
sig äfventyret, att, så vida Con»
Lagutskottets Betdnkaniien. 613
tractsforbindelserne icke uppfyllas, vara till
afflyttning utan laglig åtgärd genast iörpligtad,
frågan huruvida Arrendatorn, genom
eftersatte skyldigheter, ådragit sig en
sadan påföljd, likväl alltid, i händelse af Arrendatorns
nekande, blifver af den t vistiga
beskaffenhet, att den i laglig ordning
utredas och pröfvas bör; alltså och enär
den Jordegare, hvilken uti Contract med
Arrendator betingar ett så beskaffadt vilkor,
icke mera än en annan, som vid laga
i ardag låtit bero, kan vara berättigad att
få Arrendatorn afhyst, innan denne först
haft tillfälle att deröfver blifva hörd och,
genom laga Utslag, dertill blifvit förpligtad,
samt den allmänna rättighet för hvarje
missnöjd Part, att å den tid och i den
ordning Lag föreskrifver klaga öfver Konungens
Befallningshafvandes eller Domarens
Utslag, icke mera uti frågor af denna
beskaffenhet,, än uti andre mål bör någon
betagas, eller verkställighet följa å Utslag,
som icke laga kraft vunnit; ty finner
Utskottet sig icke kunna å motionen
tillstyrka bifall.
Detta heinstålles dock vördsamt Riksens
Höglofl. Ständers, vidare pröfning.
Stockholm den Side Julii 1823.
6ij Lagutskottets Eetånkandtn,
N:o 120.
Ankom d. 19 Julli 1823»
il st amande, öfver BondeSt åndets ViceTalmans
Jon Jonsson fran Bie•
hinge, samt Vilks äagsViUlvicigt igen
Johannes Larssons; frän Jönköpings
Lim Memorialeri angående föreslagen
, ändring i 9 Cap. Vt so k n i ng s B a i k e n
och 25 Cap. RåttegångsBalken.
Hederv. BondeScåndet har till LagUtskottets
åtgärd remitterat: 1:0 Ett Memorial
af RiksdagsFuiimägtigen från Blekinge,
Vice Talemannen jon Jonsson, som
anmärkt, dels de olågenheter hvilka skola
följa af den uti 25 Cap. Rätteg.Balken
hvarje part medgifna rättighet, att uti Civile
mål, af hvad beskaffenhet som beläst,
erlägga vad emot Harads- och KämnersRätternes
Beslut; hvarigenom det står
hvar och en Gäldenär öppet, att under nära
ett års tid efter dit HåradsRätts Beslut
i skuldfordringsmål fallit, kunna förskaffa
sig anstånd nied en hosx honom utsökt erkänd
skuld, sedan han förut förstått, att
genom hvarjehanda invändningar under flere
Ting uppehålla saken- vid HåradsRätten
innan hufvudsakligt beslut kunnat meddelas,
samt ehuru i afseende på KåmnersRätterne,
eller RådhusRatterne, der KaninersRatter
ej finnas, förhållandet mot Härads
-
Lagutskottet! Betänkande*. 615
Rätter ne är olika, en Gäldenär äfven der
har medel att uppehålla Lagsökningens fortgång;
dels ock den olikhet som vid Skuldfordringars
utsökande företer sig vid HåradsRätten
och hos Konungens Befallningshafvande
deruti, att öfver Konungens Befallningshafvandes
Utslag, skola besvär anföras
inom en månad efter det Utslaget blifvit
meddeldt, men sökanden det oaktadt
eger Utmätnings- och lyftningsrätt, då saken
ej går öfver 100 R:dr, eller dess värde,
hvilket ej vid HäradsRätt eger rumj
i anledning hvaraf, och då enhet i lagstiftningen
och lika billighet af Lagen, emot
alla, åro enda vilkoren för dess användbarhet
, liksom allmänna Crediten för ingen
del vinner, genom lamhet och tidsutdrägt
i Executions-verket, samt förändring uti
nu gällande föreskrifter, så vidt de afse
ofvananmärkte förhållanden skall vara nödvändig,
jon Jonsson föreslagit, följande tillägg
till 9 Cap,' UtsökningsBalken och 25
Cap. Rätteg.Balken: ”Uti Skuldfordringsmål,
der den ifrågavarande Skulden blifvit
af Förklaranden eller Svaranden erkänd,
vare honom val tillåtit, att uti Beslutet
göka ändring, på sått redan stadgadt år,
dock ege sökanden eller Käranden öppet,
att för den erkände, och af en Rätt till
betalning fastställde fordringen genast njuta
utmätning, och densamma emot full Borgen
lyfta. 2:0 Ett Memorial af RiksdagsFuilmågtigen
Johannes Larsson från Jönköpings
Lån, som föreslagit enahanda stad
-
fii6 lagutskottets Betan kunden.
gande, med (Jen skillnad, ett han ansett
verkställighet å Utslag i Sknidfordringsmål,
oigtadt deremot vädjas eller Besvär anföras,
böra ega rum , icke allenast då den fordrade
s unaman blifvit erkänd, utan äfven när
dea grunda? sig på klart Skuldebref eller
obestridt AuctionsProtocall, och således
Contumacia: Dom gifves, i händelse Svaranden
är frånvarande,
Hvad sålunda blifvit föreslagit har Lagutskottet
tifvervägt; mert enär det ankommer
på en fordringsegares eget val, att,
för utbekommandet af klara och ostridiga
fordringar, antingen söka Konungens Befall»
ningsbafvandes Executionshandräckniog, eller
sitt betalningspåstående vid Domstol utföra,
och honom sålunda är obetaget, att, derest
han icke vill underkasta sig den för Dom*
stolarne gällande Rättegångsordning, begagna
dea skyndsammare utväg, att blifva förhulpen
sill sin rätt, sorn i Executiv väg
kan vinnas; alltså och då Utskottet icke
finner något verkligt behof föranleda dea
partiel» förändring i nu gällande Rättegångs»
Ordning, som den föreslagne verkställigheten
i första Domstolens Utslag i skuldfordringsmål,
der krafvel blifvit af Gäldenär
erkäodt, oagtadt Utslaget ej vunnit laga
kraft, skulle . medföra , kan Utskottet till
rootionerne i denna del icke tillstyrka bifall.
Deremot och då verkställighet af KonungensBefallningshafvanäes
Utslag i Utmätningsmål,
redan enligt Lag eger rum, ej
mindre i de fall då Gäldenär uteblifva med
LagUcskattets Betänkanden. 617
förklaring, och trådskovis blifvit betalningsskyldigheten
ålagd, än afven uti alla frågor
oui qvarstad å Gäldenärs Egendom samt då
trafven grunda sig på löpande förskrifoingar,
fastån skyldigheten att ställa Borgen,
i förstnämnde fallet för lyftningen af det
inmätta godset, satnt uti Qvarstadsfrågor
för kostnad och skada, sökanden åligger,
hvarföre Utskottet jemväl anser enahanda
verkställighet böra meddelas, då Konungens
Befallningshafvandes Utslag grunda sig å
Gäldenärs ovillkorliga erkännande af skulden;
alltså tillstyrker Utskottet, att genom
allmin Förfsttning må stadgas, att ther Gäldenär
utan allt jäf eller invändning hos
Kon ungens Befallningshafvande skriftligen eller
mundtligen erkänt skuldea s må den
Sökande, ehvad fQrklaranden vill anföra
Besvär ellar icke, genast å Konungens Befallningshafvandes
Utslag erhållaUtmätnings*
verkställighet och vara berättigad att det
utmätta godset lyfta, emot af Konungens
Befallningshafvande godkänd borgen; dock
varder detta» jemte några Ledamöters särskildta
mening, till Riksens Högloft. Ständers
vidare pröfning vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den 8 Julii 1825.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Stånders Lagutskott
den 31 Maji 1823.
S. D. Föredrogos åter RiksdagsFulImägtigarne
Jon Jonssons och Johannes Lars
-
6i8 Lagutskottets Betänkandets,
sons från Hederv, BondeStåndet remitterade,
på bordet hvilanda Mamorialer, angående
yrkad verkställighet å Konungens Befallningshafvandes
och i:ste Domstolens
Utslag i erkända Skuldfardringsmål, oagtade
Besvär öfver Utslagen anföras.
Herr Borgmästaren Arvidsson yttrades
’’Jon Jostsson har yrkat, alt uti Skuldfordringsmål,
der den ifrågavarande skulden
blifvit af Förklaranden elier Svaranden erkänd,
sjcall Sdkanden eller käranden ega
att för dea erkända och af en Auctoritet
till betalning fastställda fordringen njuta utmätning
, och samma fordran emot full borgen
lyfta, oansedt deta tappande å högre
ort söker ändring i Beslutet, hvilket må
vara honom obetaget, på sätt förut är stadgadt.
Och Johannes Larsson har föreslagit
enahanda förändring i afseende på de skuld»
fordrigsmåi, sorn af HåradsRätterne handläggas;
då Svaranden antingen sjelf erkänner
t eiler också då han, i grund af klart
Skuldebref eller obestridt AuctionsProtocoll
varder contumaciter dömd, att utgifva någon
skuld.
Eget erkännande å en Svarande parts
sida, är uti alla rättsfrågor den tillförlitligaste
grund för Lagens tillämpning mot honom;
ty då förfaller all fråga om bevisnings
anbringande å kärandens sida , liksom
alla betänkligheter då försvinna, de der, i
anseende till rigtigheten af de emot Svaranden
anförde skäl, ofta uppkomna hos den Lagskipande
myndigheten. Då nu denna myr.-
LegXJukottets Betånkandeti.' 619
dighets beslut tillkommit i grund af och i
öfverenskommelse med Gäldenärs egna erkännande,
finner jag det vara lika oförenligt
med förnuftig slutledning, som stridande
mot ändamåismässig Lagstiftning, att
Gäldenär, genom besväis anförande eller
vads erläggande i afseende på ett sådant
beslut, skall kunna vidare undanhålla Borgenären
denna rätt, den Gäldenär redan
offentligen medgifvifc och hvaraf klarligen
följer, ett inga anledningar, vid slikt förhållande,
kunna å Gäl dmäns sida ega rum
till ändrings sökande, så vida han icke tror
sig hafva skäl att klaga antingen ofver nekadt
betalningsanstånd eller för hög rättegångskostnads
ersättning, hvilka begge omständigheter
äro , i jemförelse med sjelfva
skulden, af så ringa mehn för Gäldenäreu,
att de icke skälingen böra verka till uppehåll
i Beslutets verkställighet, heldst klagan
i förra omständigheten äfven nu, enligt
Kongl. Förordningen den cg Junii 1798
§. 6, icke får af HofRälterne upptagas till
pröfning, i afseende på Konungens Befallningshaf
vandes Utslag uti ifrågavarande mål.
Härvid kan vål erinras att om verkställigheten,
på sätt äskadt blifvit, tillätes af
irsta lastsntiens beslut, rörande erkända
skulder, ett slikt stadgande skulle lått kunna
betagas dess verkan, emedan Gåldenären
derföre blott behöfde neka skulden, ehuru
full bevisning för öfrigt å Kärandens sida
förebragtes; men emedan ett sådant nekande
mot klar sanning enligt 4. Gap. 2 §. Ufc
-
620 Lagutskottets Bet'ankanden>
sokn.Balken utgör ett bro»t, sora Domaren
äfven efter gällande Lag bär att bestraffa,
synes deri ligga tillräckligt correctiv mot
det föreslagna stadgandets illuderande i detta
hänseende.
Lika förfarande, sorn jag hår ofvan sökt
ådagalägga böra ega rum i afseende på verkställigheten
af i;sta Instantiens Utslag, i erkända
skuldfordringsmål, synes mig böra
införas i afseende på de skulder, Gäld en ärer,
oansedt deras underlåtenhet att i laglig
ordning genmäla karemålen, af förste
Domstolen i Stad och å Landet dömes ut-,
gifva , ty eljest skulle en Gäldenär, genom
åsidosättande af en laglig skyldighet, dea
nemligen att svara å stamningen på föreskrifven
tid, bereda sig en fördel, sorn i
motsatt fall ej kunde erhållas.
I stöd af allt detta, äfvensom med hänsigt
derå, att Gäldenärs säkerhet för det
han i Högre Rätt kan återvinna af hvad
Konungens Befallningshafvande eller första
Domstol å Land och i Stad honom ådörnt,
synes vara fullkomligen tryggad , då Fordringsegaren
för lyftningen ställer borgen,
bifaller jag motionerne och tillstyrker följaktligen
cn Förordning ef innehall: ,5att
uti Skuldfordringsmål hos UnderDomstol
eller Konungens Befallningshafvande, der
skulden är erkänd, Gäldenären väl må vara
tillåtet att uti beslutet söka ändring på sått
i Lag och Författningar redan är stadgadt,
men afct Fordringsegaren dock eger genast
njuta utmätning för den fastställda fordrin
-
LagVtskottets Bttånkanden, G21
gen och det utmatta godset emot borgen
lyfta; äfvensom att enahanda utmätningsoch
lyftningsrått tillkommer Borgenär, då
Gäldenär tredskovis blifvit ålagd betala
den ifrågasatte skulden , grundad på klart
Skuldebref eller obestridt AuctionsProtoColl.
Genom en sådan förordning blifva
också undanröjde de stötande olikheter,
Som nu ega rum i afseende på fordringars
utsökande hos Konungens Befallningshafvande
och Första Domstol, i thy, att i fle*
re händelser följer utmätning å Konungens
Befallnirigshafvandes Utslag, utan afseende
på besvär, men deremot kan utmätning i c»
fee erhållas på förste Domstolens beslut,
ehuru fordringarna på begge stållena visas
lika ostridige.5*
Härmed förenade sig Herr Borgmästaren
Cederborg och Ledamöterne af Hederv.
BondeSsåndet; hvaremot Utskottets öfrige
Ledamöter stsdnade i det beslut som Betänkandet
N;o 150 utvisar. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh, Jac, Kleman,
N:o 121.
Ankom dea 19 Julix 1825.
Betänkande, öfver Herr Friherre P.
E. Skjöldebrands Memorial, angåen
-
622 Lagutskottets Betänkanden'.
de yrkad befrielse från By sättning
för Löftesman som ingått proprieborgen,
så tånge sjelf ve GäldenåVen
år inom Riket tillgänglig.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
till -Lagutskottet remitterat ett Memorial
af Herr Friherre P. E. Skjöldebrand, deruti
föreslås den lsgföråcdring, att aldrig
någon må för sin proprie borgen kunna
bysättas, så länge sjelfve Gäidenären är in*
om Riket tillgänglig. Såsom anledning till
denna mation har Herr Friherrea anfört
dea inom Nyköpings Lån inträffade händelse,
attén Sen, som af en nära 70-årig Fader
förskaffa t sig dess proprie-borgen på en
Skuldsedel, utan att vid förfallotiden af sin
Lön såsom Tjensteman, af sine nära och
förmögna anhöriga eller medelst andre utvägar
förskaffa medel till SkuldSedlens in*
friande, tillåtit att Fadren blef lagsökt, och,
i brist of tillgångar, i Nyköpings SiottsHåck*
te bysatt, samt i mer än 2:ne är derstädes
qvarhållea. Herr Fri herren har ansett dea
Lag barbarisk, som tillstädjer ett sådant
förfarande, och att, enar det redan är en
stor ansvarighet då dea sorn gifvet sin borgen
kan förlora hela sia fasta och lösa E*
gendom, innan Gäldenarens tillgångar tillgripas,
han icke bör äfven förlora sin personliga
frihet, då ännu rätta Gäidenären
går fri.
Detta har Lagutskottet öfvervågat; och
som den Löftesman, hvilken åtager sig an*
Lagutskottets Bctänkattden. 623
nea mans skuld som sin egen, derigenom
frivilligt underkastar sig enahanda betalningsskyldighet
oell lika påföljder i händelse
betalning vid förfallotiden ej fullgöres,
som Galdenären sjelf, samt det vore
stridande, ej mindre emot ändamålet med
så beskaffad borgen än begreppet derom,
att betaga fordringsegare rättigheten att emot
löftesmannen begagna enahanda af Lagen
gillade tvångsmedel, som Gäldenaién vors
underkastad; alltså anser Utskottet sjg icke
kunna dea föreslagna Lagförändringen till
bifall understödja; hvilket dock till Riksens
Högloft. Ständers pröfning öfverlemnas.
Stockholm den g Juiii 1323.
N:o 122.
Ankom d. 19 Julii 1823,’
Betänkande ofver tvänne Memorialer
af RiksdagsFullt/iågtigen Herr C. G.
Arvidsson, angående yrkad ändring
dels uti Kongl. Brefvet den 6 Maji
1767 i afseende på skyldigheten för
Sökanden uti Utsökningsmål hos Konungens
Befallningshafvande, att anmäla
når scidane Mål genom j förlikning
eller annorledes förfallits dels
624 Lagutskottets Bctankanden.
uti Kongl. Tior ov dvingen den 51 Juli
i 131 >, så vidt den innehåller, att
vitén vid förklaringars infordrande
uti förenämnde Mål skola förklarande
Parter föreläggas.
Uti till Vallofl. EorgareSiåndet ingifvet
Memoria!, som till LagUrskottets handläggning
blifvit remitteradt, har RiksdagfFullmägsigen
Herr C, G. Arvidson andragit, att
Kong], Brefvet den 6 Maji 1767, sorn stadgar,
stt Executionsmål, hvilka hos Konungens
Befallningshafvande göras anhängige,
icke må genom ena eller andra Partens
förvållande uppehållas, utan att Sökanden
är skyldig, att, då dess ansökning genom
förening eller på annat sätt förfallit, gifva
sådant Konungens Befallningshafvande tillkänna,
så att Målet må afskrifvas, samt att
Konungens Befallningshafvande eger, så ofta
nödigt finnes, genom publikation, vid vita
antyda vederbörande, att deras skyldighet!
detta afseende iakttaga, lemnat rum för dea
tillämpning, att Konungens Befallningshafvande,
stundom vid hvarje halfårs slut, mea
merendels vid hvarje, helårs utgång, genom
allmän Kung'»reisei Länet antydt dem, hvilkas
förut ingifne ansökningar blifvit till
Communicaiiou med vederparter utställde,
att inom viss tid, vid ett efter Konungens
Befallningshafvändes godtfinnande utsatt
penningevite, anmäla huruvida Ansökningarna
skulle anses fötfaline, hvarefter de
Sökander,
LagVtskottets Betänkande*, 625
Sökänder, som Underlåtit göra en sådan anmälan,
blifvit sakfällde till det stadgade
vitet, och deras mål afskrifne, antingen ge»
nast eller ock efter någon ytterligare af Konungens
Befallningshafvande utsatt tid* och
Sorn härigenom inträffat, att mångfalldige
Medborgare, hvilka, efter det deras ansökningar,
i föreskrifvet förklaiingsSndamål, biff»
Vit tued motparterne communicerade, på
ett eller annat sätt fått förnöjelse* mast*
Utan medvetenhet af eget förvållande, vidkännas
och erlägga vitén för det de icke
Sanrttält målen till afskrifning, heldst sjukdom
eller andra förfall kunnat hindra dem,
att i Kyrkan afhöra Kungörelsen, samt Communications
BeSolUiionerce icke härom innehållit
någon föreskrift, och åndauiålet med
stadgandet uti Kongl. Brefvet den 6 Maji
1^767 icke kan vara annat, än att vidmagt*
hälla dan ordning i gnromålen vid Linds*
Caccellierne, att vid hvarje års slut kan inheöitas,
hvilka mål såsom oafgjotde böra
balänceras eiler observeras till ytterligare
handläggning det följande året, hvilket åo*
damål lika fullständigt skall kunna vinnas,
utan att någon Part behöfver pliktfällas eller
besvaras, allenast en viss iid bestämmes*
inom hvilken Sökander böra bos Konungens»
Befallningshafvande anmäla örn något laga
hinder mött för Malens fullföljande * så vida
de icke skola afskrifvas ; så Isar Herr
Arvidsson, enår i öfrigt böter i afseende p|
LagUtskottets Betankanden* 40
626 LagVtshttts Betänkandert.
Rättegångs formaliteter icke bora ega rum
i andre fall, än då Lagskipniugens behöriga
gång sådant fordrar, föreslagit, att ofvan
åberopade Kongl. Bref måtte upphäfvas
och i stället en allmän Förordning utfärdas,
af innehåll, att den sorn icke inom
tre eller fyra månader från den dag Konungens
Befallningshafvande utställt hans ansökning
till vederpartens förklaring, fullföljer
målet, eller hös Konungens Befallningshafvande
anmäler lagligt förfall eller
förhinder derföre, skall anses såsom hade
han ansökningen öfvergifvit och Målet alltså
afskrifva®; Konungens Befallningshafvande
dock obetaget, att i händelse förfallet
godkännes, efter omständigheterne meddela
den Sökande ytterligare tid för Målets
fullföljande, efter hvilken tids förlopp Målet,
så vida det ej blifvit fullföljt, skall af-;
skrifvas.
Uti ett särskildt, äfven till Lagutskottet
remitteradt Memorial, har Herr Arvidsson
vidare anmärkt olåmpligheten deraf,
att, uti Skuldfordringsmål hos Konungens
Befallningshafvande, förklarande Parten, i
enlighet med Kongl. Förordningen den gr
Julii I8t5» förelägga* både vid vite och
förlust af rättigheten att varda hörd, att
inom. viss tid med förklaring inkomma, och,
om denna tid försummas, icke allenast
blifver betalningsskyldigheten ålagd, på de
skäl Sökanden företer, utan äfven fälld till
vitet. Ändamålet med Lagsökningen, nemligen
att förmå en tredskande Gäldenär till
LngUtskottcts Beinnkandettl 6&7
betalning; har Herr Arvidsson ansett lika
fullkomligt vinnas, om Gäldenär ålägges svara
å ansökningen, blott vid förlust af rättigheten
att vidare hörss; utan att med detta
äfventyr äfven förenas ett vite, samt
uppå desse med flere anförde skäl, hemställt,
om icked en ändring uti Kongl. Förordningen
den 31 Julii i3i5vore lämplig,
att påföljden för uteblifvande förklaring uti
skuldfordringsmål, som hos Konungens Befallningshafvande
göres anhängige, inskränfees
till förlust af rättigheten att der varda
hörd, och vitet alltså försvinner.
Desse Memorialer hafva hos Utskottet
kommit i öfvervägande' och hvad först angår
det föreslagna förändrade stadgandet i
afseende på Sökande Parters skyldighet, att
hos Konungens Befallningshafvande till afskrifning
anmäla eller behörigen fullfölja
derstädes anhängige gjorde Utsökningsmål 5
så emedan det med Kongl. Brefvet den 6
Pdaji 1767 afsedde ändemål, att Konungens
Befallningshafvande må blifva i tillfälle känna
hvilka hos dem anhängige gjorde och
tili förklaring eller påminnelser utställde
Lagsokningsmål genom sedermera inträffad
liqvid eller annorledes förfallit, och hvilka
deremot fordra Konungens Befalfningshafvandes
slutliga handläggning, på sätt Herr
Arvidsson föreslagit fullkomligen vinnes^
utan att Sökande Parter behöfva blottställas
för vitespåföljder eller att de i öfrigt genom
Målens afskrifning något äfventyra i deras
rätt, enär afskrifningen endast medför
6ag LagViskottet! Betånkandeii.
påföljden, att Lagsökningen för den gångeii
förfaller, och följagtligen icke hindrar Sö~
handen att sin talan genom ny Lagsökning
fullfölja; ty finner Lagutskottet skäligt, att
i så måtto tillstyrka bifall till Motionen*
att Utskottet föreslår, att med upphäfvande
af Kongl. Brefvet den 6 Maji 1767, genom,
allmän Författning må stadgas: att ther icke
Sökande hos Konungens Befallningshafvande
inom sex månader från den dag hans
ansökning till vederpartens förklaring blifvit
utställd, fullföljer målet eller hos Konungens
Befallningshafvande anmäler och
styrker laga förfall eller hinder derföre,
skall Målet anses såsom förfallet och afskrifvas;
Konungens Befallningshafvande
dock obetaget att, ther förfall af Sökanden
i rätter tid styrkes* ytterligare tid för Målets
fullföljd efter omständigheterne före
%g»V
. 4
Beträffande vidare den föreslagne ändringen
i Kongl. Förordningen den 51 julii
I8t5; så enär påföljden för förklarande
Farter hos Konungens Befallningshafvande,
att blifva forlustige rättigheten att vidare
varda hörde i händelse de med förklaringar
inom förelagd tid uteblifva, ensamt innefattar
ett tillräckligt Correctiv emot Lagsökningsmåls
obehöriga uppehåll genom förklaranders
förvållande, samt den särskilda
vitespåföljden följagtligen synes vara så
mycket mera öfverflödig och olämplig, som*
enligt 6 §, uti Kongl. Förordningen den 28
Junii 1798a HoiRätterne uti Skuldfordrings
-
Lagutskottets Betånkanden. 629
?nSl, 80m från Konungens BefallningshafVande
dit inkomma, vid förklaringars infordrande
ega endast förelägga förlust af
rättigheten att vidare varda hörd; alltså
finner Utskottet för godt i så måtto tillstyrka
bifall afven afdenna Motion, att 1 och
2 §. §. uti 2 Cap. UtsökningsBalken, sednare
sådan den genom Kongl. Förordningen
den 31 Julii 1815 blifvit ändrad, må erhålla
följande förundrade lydelse;
* §•
Hos Konungens Befallningshafvande md
man föreställa sitt ärende muntliga eller genom
en korrt skrift; och lägge Konungens
Befallningshafvande then, som sökes viss dag
fåre att therd svara. Ej mage sedan flere
skrifter vexlas A ther Konungens Befallningshafvande
ej finner nådigt att fordra vidare
upplysning 1 Saken,
2 g.
Ställer ej den som sökes den fordrande
tillfreds, inom förelagd tid, eller möter med
svar, njute den Sökande sin rätt efter de
skål han uppf er. Å r den som uteblef dermed
missnöjd och menar sig vara får när skedtj
staude honom fritt} sedan den som vunnit
honom Utslaget kungjordt j att visa sina
skäl i HofRätten inom den tid„ som i 9 Cap.
1 sägs j och der Saken återvinna; dock
gånge utmätningen ej\ dess mindre får sig*
6~o Lagutskottet! Betänkanden,
och varde godset i taka hander satt , det
den- fordrande mot full borgen lyfta må.
Detta hemställes dock värdsamligen
Riksens Högloft, Ständers vidare pröfning*
Stockholm den 8:de Julii 1825.
N:o 22J.
Ankom d. 29 Julli 182g?
Betänkande ofver Herr Grefve J. H.
Gyllenborgs Memorial, angående yrkad
företrädes rätt för Jordegare till
betalning af Brukares lösa egendom.
Uti ett till Högloft. Ridderskapet och
Adeln ingifvet, derifrån till Lagutskottet
remitteradt Memorial, har Herr Grefve Joh.
H. Gyllenborg framställt nedvändighen af
någon Författnings vidtagande, som betryggar
Jordegare för förlusten i afseende på
de oundvikliga förskotter de ofta mäste
lemna sina LandtBönder, till förekommande
af Hemmanens ödesmål; och har Herr
Grefven i sådant afseende föreslagit, att
Kreatur, nemligen Oxar, Kor och Hästar,
samt Åker- och Körredskap som höra till
bedrifvande af ett Hemmans bruk, må anses
vara från Hemmanet så oskiljagtige, att
de icke få utmätas och försäljas utan Jordegaren
s bifall, och i saknad deraf, utmät
-
Lagutskottet? Betänkande. 631
ningen vara ogild, samt att Jordegaren,
då Hemmanet af åbo innehafves, må till
godtgörande af sine förskotter till åboen,
uti denna egendom njuta förmånsrätt; mea
alt om detta förslag icke gillas, åtminstone
så beskaffade öfverenskommelse!' Husbönder
och Landtbönder emellan kunde lagligen
träffas, som meddelade husbönder en sådan
företrädesrätt, och betryggade för andre
utmatningar hvad till hemmanets skjötsel
hörde, enär öfverenkommelsen blifvit i
BäradsRåttens Protocoll intagen och behörigen
kungjord.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit
anfördt, har Lagutskottet vål insett,
att förhållandet emellan Jordegare och
LandtBönder är af den beskaffenhet, att
LandtBondes obestånd ofta medförer känbar
förlust för Jordegaren, och att Jordegaren,
till undvikande af denna förlust, under,
stundom måste åt Landtbonden lemna företråckningar,
aom ofta endast öka Jordega*
rens lidande; men Utskottet har tillika för
sin del funnit, att emot de af Motionairen, till
afhjelpande af denna olägenhet, föreslagne
stadganden flere betänkligheter förefinnas.
Dessa stadganden åsyfta att, till betryggande
af Jordegarens fordran hos Landtbonde,
dennes redbaraste lösa egendom icke må
för annan haas skuld användas, eller ehuru
egendomen under hans vård och begagnande
förblefve, laga aftal derom icke skulle
kunna med någon kraft och verkan afslu»
tas. I förra fallet, eller då fråga är om Ut
-
6j2
T.ngVtskottcts Bctnnkanden.
matning, tror Utskottet afseende böra hafvas
deta, att de fordringar, hvilka efter
IVIotiocairens förslag, kornato att stå efter
deni Jordegaren, genom gtfne förskottet
erhållit, ofta kunde vara äldre, än de sednare
eller tillkommne antingen i och för
Landtbonden? behof vid hemmanets skötande
eller till hans underhåll; och Uiskottet
anser det lagbud sakna ali rättsgrund, vid
hvars tillämpande sådane till betalning redan
fastställde fordringar skulle förlora ali
rätt, endast för att bereda utväg till gäldande
af Landbondens då ännu innestående*
skuld till Jordegaren. Härtill torde äfven
det skäl kunna läggas, dels att Jordegare sällan
lärer sakna tillfälle att bedöma huruvida
han i anseende till Landtbonden» gäldbundna
tillstånd eller mindre ordentliga
hushållning, kan, genom lemnadt understöd
ådraga sig förlust, samt dels, att om ,
på sådant sätt, äfventyr vore förenadt med
de fftrskotter Landtbonde till hemmanets
bedrifvande behöfver, och hvarförutan han
icke kan detsamma vederbörligen sköta,
Jordegarene förut haft den utväg öppen, att
i ArrendeContractet förbehålla sådane vilkor,
som vid denna händelse, gifva honom
rätt till Landtbonden» skiljande från Arrendet.
I afseende åter på frågan om hinder
för ifrågavarande egendoms försäljning, förekomma
de omständigheter: att ehuru Lagen
i allmänhet måste skydda hvarje på
god tro emellan sjelfrådande personer slu
-
Lagutskottets Betånknndcn. 633
tadt aftal, samma Lag likväl skulle efter
Motiona irens furslag medgifva, att den handel
sorn utan minsta anledning a köparens
sida till tvifvelsmål om Landtbondes egande
ratt till den lösegendom, han hos sig
hade och dagligen brukade, derom slötes,
skulle upphäfva*, för att gifva kraft åt den
förmånsrätt Jordegaren förvärfvat genom förstråckningar,
om hvilka icke någon annan
än han och Landtbonden kan hafva kännedom:
samt att ett sådant förhållande äfven
skulle ega rum, då någon lernnat Landtbonde
undsättning, i förlitande på en af Lagen
godkänd säkerhet derföre, uti den lösörepant
han erhållit, heldst, det föreslagna
stadgandet nödvändigt måste afse äfven den
händelse, att egendomen kan genom pantsåttning
afhåndas, om detsamma icke skulle
blifva ofullständigt och sakna den dermed
åsyftade verkan.
Pä sådant sätt skulle allmänna grundsatser,
på hvilka mångfalldiga rättsförhållanden
äro byggde rubbas, till någon del
samt osäkerhet beredas,
Utskottet kan i öfrigt icke gilla, att i
enahanda ändamål, sorn här ofvan blifvit
föreslaget, öfverenkommelse må emellan
Landthönder och Jordegare träffas och vara
förbindande då de vid HäradsRätterne blifvit
uti Protocollet införde, enar derigenom
skulle beredas möjlighet till svekfulla aftal
för att skydda Landtbondes egendom från
hans Borgenärer* tillgripande.
På desse aförde grunder anser Utskog
634 Lagutskottets Betänktwdtn,
tet sig ej kunna tillstyrka bifall å Herr
Grefve Gyllenborgs ifrågavarande motion;
hvilket dock till Riksens Högloft. Ständers
vidare bepröfvande vördsamligen öfverlem»
nas. Stockholm den 8 Julii 1825.
N:o 124.
Ankom den 50 Julii I823»,
Riksens Ho glo fl. Ständers BevillningsLag-
samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotts Betänkande, olver
det af Comniitterade till utarbetande
af plan för en förbättrad Fattigvård
underdånigst inlemnade förslag,
till en allman stadga för Fattigvården
i Riket och Tiggeri ers hämmande
, femte någre RiksdagsFullmågtiges
i samma ämne ingifne särskildt
e Memorialer.
En Författning, som bestämmer rättigheter
och skyldigheter emellan de fattige
och de försörjande samt emellan desse sistnämnde
inbördes, och sorn förenar kraftiga
anstallter till Tiggeriers förekommande med
de verkligt nödlidandes tillräckliga bergning,
har länge varit lika nödig som allmänt
efterlängtad. Sednare tiders erfaren*
Lagutskottets Betänkande til 635
het har bevittnat och andra Länders exem*
pel besannat, huru misstag i detta hänseende
medfört de vådligaste följder, ej blott
för det egentliga ändamålet: de fattiges försörjning
och tyngdens jenina fördelning,
utan fastmera på nationens och särdeles de
lägre folkclasaernes lynne och moralitet,
samt danandet af det uppväxande slägtets
arbetshåg och näringsförmåga.
Riksens Höglofl. Ständer, som ansett
d8 i detta ämne utkomne Författningar tarfva
en närmare öfversigt och allmännare
granskning, innan någre grunder för en bättre
ordning deruti kunna uppfattas, och
kraftigare utvägar för verkställigheter vidtagas
, hafva, genom skrifvelse den 24 November
1809, hos Kongl. Majst i underdånighet
anhållit: det en Committé måtte i
nåder utses till ofördröjlig undersöknings örn
alla särskilda Fattiginrättningar i Riket ^
med fästad uppmärksamhet derå ^ huruvida
någre enskilde hushållsanstalter hade Tiggeriets
åkande tillföljd. Sedan denna Committé
inhemtat alla erforderliga upplysningar
och underrättelser, borde den, med
Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, vid näst infallande
Lagtima Riksdag, till Riksens Höglofl.
Ständer afgifva en ordentlig plan till
Fattigvården i Riket, för att tjena till rättelse
vid de Författningar, som sedermera
kunde för hvarje särskildt ställe eller i allmänhet
finnas lämplige. Uti underdånige
skrifvelser af den ifi Januarii och 24 April
18 to, hafva Riksens Höglofl. Ständer sedarme
-
636 LagUtskottets B etan k unden.
ra föreslagit åtskillige , dels ändringar och tillägg
i Kongl. Kungörelsen af den 5 Decera-,
ber 1788. angående gränsorne emellan Församlingarne
uii underhållsskyldigheten, dels
andre stadganden otti Fattigvården i allmänhet
} med lika underdånig anhållan , att Författningarne
emot tiggerier mätte skärpas
och på det altvarsammaste handhafvas.
Med anledning af alla dessa Riksens
Höglofl. Ständers såmedelst gjorde underdåniga
framställningar, har Kongl. Maj:t
under den 14 Junii I810,den begärda Committéen
i nåder förordnat. Efter inhändi»
gande af de under åren ign till och med.
I820, ifrån Kongl. Majus Befallningshafvande
uti alla Län och Consistorieme i alla
Stift på anmodan af lemnade upplysningar
samt efter noga verkstäld pröfning af alla
till detta vjgtiga ämne hörande handlingar,
som Committéen sökt att fullständigt sig
förskaffa, har Committéen, under den 4 Junti
1821, till Kongl. Maj;t underdånigst
afgifvit sitt Betänkande, om Fattigvården i
Riket, jemte förslag till en allmän Stadga
för denna vård och för tiggeriets hämmande.
JDessa handlingar har Kongl. Majit under
den *9 sistlidne Januatii behagat i nåder öfverlemna
till Riksens Höglofl. Ständer, för
att deröfver med underdånigt utlåtande inkomma.
Till stadgande sf sin egen öfvertygelse
gåsom grunden för sitt afgifvande utlåtande,
har Committéen undersökt: 1:0 huru
fattigdomen i Riket tillkommit och utvid
-
Lagutskottetf Retdnkanden, 637
gat sig; 2:0 hvilka åtgärder Styrelsen lid
efter annan vidtagit till de fattiges vårdande
och tiggeriets hämmande; samt 3:0 det
sätt, hvarå fattigvården för det närvarande
uti Rikets olika Landskaper, Städer och
Socknar olika besörjes. Då Utskottet icke
anse sig böra upptaga Riksens Höglofl. Ständers
tid och uppmärksamhet med detaillerne
af desse anföranden, få Utskotten i denina
del hänvisa till Cömmittéens utförliga
Betäckande) hvilket finnes för det afhandlade
ämnet ganska upplysande, och är, såsom
af trycket utgifvet, allmänt kändt.
Dock synes i korthet böra upptagas de hufvudsakligaste
omständigheter, hvilka kunna
vågleda Riksens Höglofl. Ständers omdöme
uti hnfvudsaken och derjemte redovisa Comiliittéens
åsigter vid ledningen a£ sitt arbete»
Det var en tid, nar Sverige icke egde
hägre fattige, utan då, uti gide århundradet,
det första Testamente skedde till de
fattiges förmån, mäste man söka dem uti
fremmande Landar. Våra förfäders enkla
seder, härdade lefnad, stränga begrepp om
heder Samt obegränsande frihet att söka och
linna sitt underhåll, gjorde fattigdomen okänd
eller åtminstone lätt att afböja. Den
af ålder eller sjukdom vanföre, vårdades
af sin slägt, som räknade allt slags fremmande
understöd sig till vanära.
Fattigdomens egentliga grundläggning
<538 Lagutskottets Betdnkatiaetil
synes således kunna räknas från Catholcis»
mens införande samt en orätt tolkning af
Christendomens välgörande Läror, och genom
begrepp om goda verk och gerningat
såsom endast bestämde uti allmosor, I syn»
nerhet bragtes dessa skadliga viilosatser,
likasom i system ifrån Konung Eric den heliges
tid, då Landet uppfyldes med onyttige
lättingar och kringvandrande tiggare,
hvilka allt sedermera icke kunnat utrotas.
Under en tid då sjelfvillig fattigdom ansågs
såsom en förtjenst, skulle idogheten qväfvas,
landtbruk och näringar försummas,
samt folkets hela sätt att tänka och vara
undfå en förvänd rigtning.
Ända intill sextonde seklet eller Konnung
Gustaf I:s tid tillväxte lättjan och
fattigdomen, utan att några verksamma åtgärder
blefve deremot vidtagce. Inemot
nämnde århundrade öfvergick, sorn vanligt
händer, den öfverdrifna gifmildheten tillen
slags liknöjdhet, stundom gränsande till
obarmhertighet för de verkligen fattige, sju.
ke och nödlidande. Allt sedan Reformationen
hafva styrelsens åtgärder hufvudsakligen
varit rigtade derhän, att genom tvångslagar
bereda de fattiges bärgning, befordra
uppbyggande af fattighus m. m. samt genom
Lag stadga skyldigheterne för tiggares vårdande
och underhåll.
Ibland orsaker, som i sednare tider
dels allmänt, dels på särskilda orter i mer
eller mindre mån bidragit till fattighopens
förökande, anser Commitiéen, med ledning
Lagutskottet: Betdnkandett. 639
af de från Länen och Stiften samlade och
sins emellan jemförde uppgifter, kunna egentligen
och allmännast råkras: en illa vårdad
uppfostran; en tilltagande yppighet, hvar*
af föräldrar och husbönder lemnat barn och
tjenstefolk skadliga efterd.ömen; ett omättligt
bruk af brännvin; en för vida utsträckt
hemmansklyfning; upplåtande af vissa så
kallade undantag till föräldrar, barn och
tjenares underhåll J ett gränslöst ökande af
Backstufvor utan jordegor, hvaraf uti ett
enda Pastorat år i8t5) de i sådana stufvor
boende personers antal uppgick till fjerdadelen
af hela folkmängden; ett tätare ombyte
af åboer på Frelsehemman och Torp,
åstadkommet, genom Jordegarens illa beräknade
egennytta; krig och fältsjukor, hvilka
efterlemnat en mängd enkor och faderina
barn; allmogens utvandringar på vissa
orter, med försummande af eget jordbruk;
förlusten af sillfisket för Rikets västra pro*
vincer: kriget med Ryssland, och sednare
årens svåra missväxter för de norre, samt
slutligen och i allmänhet näringstvång, att
icke hvar och en fått begagna de medel
dess flit och industri© kunnat påfinna tili
sin bärgning.
Redan i Rikets äldsta Lagar finnes vål
ett ochann at stadgande, som kan lämpas på
Fattigvården, och särdeles under fclkunga*
ätten, samt vid unionstiden, påbud för sys
-
640
LagUtskottets Retånkandetl.
slolöst folk att träda i tjenst; men de forsta
kände Författningar, hvarigenom tiggeri
inskränkes, än Westerås Ordinantie
af 1527, och stadgan derom uti RegeringsFormen
år 1528» hvarö'ver sedermera,
under loppet af Konung Gustat I:s regering,
Utkommo flere Rescripteroch förklaringar;
men ej förr ån år 1647» utfärdades
den forsta allmänna Kongl. Stadgad, som
bjuder huru förhållas skall med tiggare och
fattige, hvilka rätt allmosa behöfva, saint
i motsatt förhållande med lättingar och landstrykare,
Denna stadga har hufvudsakligen
lågt grunden,till alla Sednare i samma
amne Utkomne författningar. Ar 16^0
blef den första Barnhu Inrättning stadgad
och samma år fattigbössor allmänt påbudne.
Genom 1686 års KyrkoLag biefvo
Presterskapets och församlingarnes pligter
och rättigheter i hänseende till de fattige
nogare bestämde; genom 1688 års Kongl.
Resolution, Gardisters, Båtsmans och Soldaters
bettlande förbudet; 1698 blef det
första Arbets- Rasp- och Spinnhus inråttadt;
samma år Jtdels procenten af ali qvarlåtenskap
påbuden ‘ Kongl. Brefvet af år
1757 Stadgar: att alla Fattighus böra lika
med Hospitaler ega ovillkorlig rätt till all
den qvarlåtenskap, som finnes efter sådana
fattige, hvilka icke njutit sine slägtingarS
hjelp och understöd-; af år 1763, att
Innevånarne i hvarje församling skola viss
dag om året samlas för att rådgöra oell
fastställa
LagUtskottets Betnnkanden.' 641
fastställa antalet af blifvande underhållstagare
; samt slutligen till hvilken församling
ett fattighjon rätteligen hör, Kongl. Kungörelsen
af år 1788. som år den senast utfärdade
och nu gällande allmänna Fattigordning,
sedermera upplyst och förklarad
genom flere Kongl. Bref samt Lego» och
VarfmngsStadgarne,
t afseende på den 3:dje puncten hafva
Val Committerade önskat, att kunna, efter
hvad Riksens Stander begärt, uppgifva de
fattiges antal i Riket, så väl i förhållands
till någon viss tidpunct, som efter ett medeltal
af Tio år; men det har, i brist af
säkra, samtidiga och bestämda uppgifter,
befunnits omöjligt, och att kånna detta
belopp vid 1809 års slut, eller för de näst
derförut förflutne Tio åren, hvarpå Riksens
Ständer egentligen syftat, eiler ock
endast i somlige orter vid någon sednare
tidpunct, skulle, efter Committerades tanka,
vara föga upplysande, enär förhållandet
sedermera på olika localer troligtvis
ganska märkbart förändrat sig. Samma
olika resultater inträffa med fattigstufvorne,
med de deruti intagne personers antal,
med fattigcassornes belopp och storleken
af de årligen tillskjutne bidrag. Men angående
sättet och medlen till de fattiges för
-
LagVtskottits Betänkanderik 4r
642 LagOt sköt tits Betänkande».
sörjande, samt grunderna för de bidrag församlingarnas
Ledairöter dertill gifva, lemtar
Committéen nogare bestämda uppgifter,
hvilka sprida mycket ljus Öfver be.
handlingen i särskilda Landsorter af detta
ärende, men hvilka äro för vidlyftiga att
här upptagss, utan böra uti ett sammanhang
läsas och jemnföras.
Sedan Committéen således uppgjordt de
historiska och erfarenhetens grunder, på
hvilka en förbättrad fattigvård borde uppbyggas,
har den aflemnat sitt förslag till
allmän stadga, och indelat den uti Sex Artiklar;
Den första: Om Fattigvårdens föremål;
Den andra: om de Fattiges . Nödlidandes
och behöfvandes Indelning samt huru de
lira vårdas och understödjas; Den tredje;
om grunderne hvarejter det\ skall bestämmas
till hvilken menighet hvarje särskild fattigs m.
m. vårdande och understödjande hörer; Den
fjerde: Om Fattigvårdens inkomster och de
tillskott hvarigenom För sam Ungar nes invånare
böra bidraga till sådan Fattigvård, som
någon menighet åligger\ Den femte: Ont
hämmande af 7 i g gener och sysslolöst kringstrykande
j samt om ansvar för andre förseelser
af denij som njuta fattigvård; och
den sjette: Om den närmare styrelsen öfver
Fattigvården inom hvarje meninghet och behandlingen
af de dertill hörande år ender
samt om Rättegången i Fattigvården och
7 iggerimål.
Vid hvarje Artikel har Committéen uti
sitt särskildta Betänkande redovist de åsig
-
LagUtskottcts Bet Mandén. 64 3
ter, hvarefter Artikeln blifvit uppfattad och
bearbetad, samt de skäl och motiver, hvilka
dervid egt rum.
Sedan Utskotten af alla Committéens
framställningar och åtföljande handlingar
samt derjemte ett fullständigt utarbetadt
förslag, af en bland Utskottens egne Ledamöter,
tagit en noga kännedom, anse de
sig säkrast fullgöra sitt åliggande, och till
beredande af Riksens Höglofl. Ständers pröfning
enklast förfara, då de följa den föreslagne,
Stadgans lydelse och dervid uppgifva
de anmärkningar, tillägg eller förändringar,
hvilka Utskotten tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att till Kongl. Maj:ts nådiga
godtfinnande i underdånighet hemställa.
Utskotten få härvid vördsamt hänvisa
till det uti Bihanget till Riksens Höglofl.
Ständers Protocoller vid innevarande Riksdag
usta Delen pag, 126 aftryckte exemplar,
under tillkännagifvande, att alla citationer
i enlighet dermed äro åberopade,
då deras förändring äfvensom förslagets oms
skrifning varit utan allt ändamål innan Riksens
Höglofl, Ständer tagit de föreslagne ändringar
i skärskådande och deröfver stadgat
sitt omdöme.
Art, /.
§. 2 synes således böra förändras: Fat*
t igv årdal skall besörjas antingen särskildt
644 LagUtskottets BetAnknnden.
inom hvarje Socken eller ock gemensamt joy
flere Socknar inom samma Gäll eller Pastarat
j enår de vilja sig derom jorena samt,
i sådan händelse hvardera , genom beslut
■på allmän Sockenstämma, dertill bifalla;
och derefter tilläggas: Der Stad och Land
äro uti en Sockenj ege de att hvar jör sig
om Fattigvården besörja, sd vida de icke
annorledes öfverenskomma. Ej måga flere
Gäll eller Pastorat sig om en Fattigvård
förenautan att Konungen > på deras ansökningj
gifver der lof till, och då förordnar
huru med Styrelsen och det Regie menta»,
riska förhållas skall.
§. g. Vid slutet tillägges: Dér särskildta
Reglementen redan äro eller framdeles
blifva inrättade och af Konungen faststälde
j der komma de , i afseende på Styrelsen
och organisationen vidtagne föreskrifter
dtt till efterrättelse gälla.
Såsom skäl till dessa tillägg och forändringar
få Utskotten anmärka.
i:o Att ordet Församling härstädes
innebär något tvätydighet och betyder ej
alltid det samma som Socken; men att Gäll
eller Pastorat, ehuru ömsom brukade, åro
till sin betydelse allmänt kånöe, hvilken
anmärkning gäller vid alla ställen i förslaget,
hvarest församling i detta hänseende
nyttjas;
2:0 Ått gemensamma Stads- och LandsFörsamlingar
böra i afseende på olika folkmängd,
näringsgrenar och locaier ega full
frihet till fattigvårdens förening eller åtskil
-
lagutskottet* Betånkandén, 64$
jande, lärer icke tarfva något bevis, såsom
af erfarenheten tillräckligen intygadt;
3:0 Utan Konungens särskildta tillstånd
synes väl icke Fattigvården böra förenas
uti Socknar af särskildta Pastorater, i
hänseende till Styrelsens möjliga förblandning,
och
4:0 Så nödvändigt det är, att i allmänhet
och der ej nådigt tillstånd till undantag
mellankommer, uppdraga Fattigvårdens
öfverstyrelse åt Församlingens Pastor,
så stridande mot det åsyftade ändamålet
synes det skola blifva, om uti Städer, eller
på andra af särskildte förhållanden utmärkte
orter, de redan faststålde Reglementen,
hvarigenom Landshöfdingen, Borgmästaren
eller någon annan allmänt förtroende egan«
gande person såsom Ordförande har Öfverstyrelsen
, skulle rubbas; eller ock sådana
öfverenskommelse^' för framtiden till
ingående vägras, enär de af högsta magten
sanctioneras. De lyckliga verkningar, sorn
genom sådane Reglementen blifvit framkallade
uti Stockholm, Götheborg och flere
större Städer, bevisa tillräckligen denna
frihets nödvändighet. Utskotten instämma
för öfrigt fullkomligen uti Committéens afgifne
förklaring öfver första Artikeln, att
nemligen den endast ansett sig böra tillstyrka
en Stadga med aUmiinna grunder och fö-,
reskrifter, efter hvilka sättet för fattigvården,
likasom hitintills skett, må särskildt
inom hvarje Församling uppgöras och h©^
»örjas,
645 LagUtskottets Bttänkanden.
Art II. •
Ibland de fattige, nödlidande och be*
höfvaode, hvilka, i saknad af egne tillräcklige
tillgångar för sin bärgning, äro föremål
för fattigvården» räknar Committéen
Personer ofver xf ar hvilka ega full arbetsförmåga
och kunna genom sitt arbete försårja
sig3 men derpå sakna tillgång. Utskotten
kunna icke dela denna åsigt. Det synes
böra öfverlemnas åt hvarje församlings enskilda
omtanka,, om den i mån af tillgångar
och sig dertill yppande tillfallen f vill
förskaffa desse personer arbete, på det de
ej i förtid måtte falla fattigvården tili last
med fördubblad tyngd och troligen med
minskad moralitet eller åtminstone med förlorad
arbetsdrift. Men att såsom pligt införa
det uti en allmän Stadga, om de fattiges vård
anse Utskotten betänkligt, och kunna dertill
utur flere skäl icke styrka. Det kunde
lätt framkalla en motsatt verkan samt
befordra lattja och overksamhet, då fullt
arbetsföre personer, derföre att de anta en
fattigvårds skyldighet att förse dem med
arbete och underhåll, uragtlåta egen flit
och industri, Äro de omgifne af manga
barn, så äro desse, icke de sjelfve, som
af Polisen bäst tillhållas att sig med egen
omtanka försörja, värdiga föremål för fattigvården.
Dessutom äro flerestädes, särdeles
uti större Församlingar, ®n sådan åtgärd
icke verkställbar.
Lagutskottet; Betånknndtn, 647
Någon specification uti tredje momen*
tffc af mindre arbetsföre personer, äfvensom
af de olyckor, hvilka förvållat deras behof
af fattigvård, synes icke eller vara af
nöden; utan i dess ställe att blott i all.
manna ordalag och med full latitud för Styreisen
anföra dem, hvilka, utan barn och
vanföre, kunna blifva föremål för ett periodiskt
understöd,
I följd af dessa slutsatser tillstyrka der.
före Utskotten , att vid de fattiges indelning,
det andra momentet utgår, samt endast de
gine återstående momenter på nedanstående
sätt redigerade, antagas, såsom utmärkande
föremålen för försörjning af fattigvården.
De böra ock då nämnas i den ordning,
som angifver vårdens vigt och företräde,
nemligen i;o barn under 15 dr, antingen fader-
och. moderlösa j eller hvilkas föräldrar
alldeles icke eller blott till någon del förmå
att dem försörja och uppfostra.
2;o Personer öfver ij år, hvilka genom
obotliga kropps eller sinnessjukdomar vanförhet
eller ålderdom äro till arbete alldeles
oförmögen j samt
3:0 Personer öfver iy århvilka af
deni j, som hafva sig fattigvården i Socknen
eller Pastoratet anförtrodd j prof vas i anseende
till inträffade och särskildte olyckor
vara i behof af mer eller mindre understöd
för längre eller kortare tid. Skulle Riksens
Högloft. Ständer vilja i underdånighet hemställa
och Kongl. Majit i nåder täckas bifalla
denna framställning, så blifyer en följd:
648 l/igUnhottetsBetAnk/itidcu.
att slcijs §. i denna Artikel samt att i ali™
mänhet aliade ställen, sorti hafva afseende
på fullt arbetsföre personer, tillika med
krigstjenst och sådant mer, hvilket endast
på dessa kunna lämpas, komma att utur
Stadgan försvinna.
Vid Redactionen af 2 §. bör isgttagas,
att tillsynen huruvida barnen kunna inrymmas
uti något Barnhus, eller bispringas af
allmänna medel, icke blifvit ålagd såsom
ovilkorlig pligt, utan öfverlaten åt styrelsens
fria Val, att, till besparande af Fattig*
vårdens medel, vidtaga, enär och hvarest
denna utväg lämpligen kan ega rum.
Uti 4 och 5 5, §. synes orden för al*
^rar och barn böra utgå, samt Fattigvårdsstyrelsen
blott tillse, huruvida de nödstälde
eller behöfvande hafva siägtingar, son*
kunna och vilja fylla deras behof. Då föräldrar
både efter naturlig och uppenbarad Lag
äro ovilkorligen förbundne, att vårda och
uppfostrasina barn, hvilket äfven torde genom
ett uttryckligt stadgande uti denna Författning
böra ytterligare bestämmas, så bör
ock barnens pligt, att lika ovillkorligen
vårda och underhålla sina föräldrar aldrig
sättas i fråga , utan lagligen kunna utkräfvas,
så vida och i den män, som barnen
hafva dnrtill erforderliga tillgångar. Vid
4 §. bör särskildt anmärkas, att, i händelse
Utskotten vinna bifall till sina förut
gjorde framställningar, orden mindre ar*
bitsfure fattige, barnsbörd, m. m. böra borttagas
oeh §. redigeras i enlighet med hvad
LagUtskottets Betdnktinaen. 64g
förut om gtdje momentets fattige blifvit anför
rit , så att samma undstätlning bibehållas.
Vid uppfattande af allmänna grunderna
för 2:de Artikeln, bar Commitséen uti
sitt Betänkande redovist de orsaker, hvarföre
den ej, i likhet med förra författningar
upptagit' det ovilkorliga åliggandet för hvarje
församling eller Socken att nied fattighus
vara försedd , eller i allmänhet föreslå uppbyggandet
af Arbetshus inom hvarje fattigvård.
Utskotten kunna icke annat än gilla
de anförde skälen. Det tillhör en allmän
Stadga, att bestämma fattigvårdens allmänna
akyldigheter, icke sättet för deras uppfyllande.
Uppbyggande och underhållande
af Fattig- och Arbetshus samt deras förseende
med Föreståndare och inventarier medföra
betydliga kostnader, och deras nytta
eller verkan på hälsa och lynnet, i afseende
på den oftast sammanträngda folkmängden
och svåra tillsynen är dessutom ganska
problematisk. Det synes således vara af
ingen vigt, om Fattig- och Arbetshus finKas
eller ej, då Fattigvården ändock ordentligen
besörjes , och att de kunna umbäras,
derpå hafva flere Församlingar gifvit
berömvärda bevis. På vissa localer och
särdeles i Städerne torde vården på annat
sätt ej kunna bestridas , hvarföre sådana
byggnaders uppförande bör öfverlämnäs åt
bsdömmandet af dea enskilda omtanken.
650 Lagutskottets Betttnkanien,
Art. lil.
§. i. Då det stadgas, att den fattige
anse* tora till den Församling, der han sist
varit mantalsskrifven, synes dervid bora
bero och den ti Hägde meningen: eller i
Irist deraf lov dt enligt B evillnings Förordningen
vara mantalsskrifven, böra utgå.
Ett dylikt stadgande skulle, enligt Utskottens
tanka, endast medföra långa undersökningar,
vacklande Domsgrunder och ständiga
tvister, hvartill äfven kommer, att de
fruktade oiägenheterne synas vara reciproca,
då hvad en Församling någon gång tyckes
förlora vid ett tillfälle, den lått kan återvinna
vid ett annat j men Riksens Höglofl.
Ständer tillstyrkas hos Kongl. Majit underdånigst
hemställa: att ingen utan vid ordinarie
och allmän mantalsskrifning må skattskrifves,
eller i annat och oundvikligt fall
först sedan Församlingen deröfver hörd blifvit,
på det ej någon, utan dess vetskap och
tillfälle till anmärkningars afgifvande, må
kunna der insmygas.
Då barn rättvisligen tillhöra den För.
samlings Fattigvård, hvarest föräldrarne sådan
njuta, eller dertill vid påkommande
behof hafva rättighet, så böra orden: hos
hvilka, de vistats utgå; ty barnet kan finnas
kringstrykande å annor ort, hvilket icke
föräldrar aaken. Vid §:ns slut bör tilläggas:
Lag samina vare, om oägt a barn_,
dem Föräldrar ne ef magta underhålla. Sådant
Lagutskottet! BetHnkanden. 651
barn Kjuta Fattigvård i den Sockenj dit niodorn
vid deras framjödande hört.
Den 2 §:en , innehållande föreskrifterna
angående inflyttningar ifrån en Socken till
en annan, anse Utskotten vara mångtydenhet
och flere olägenheter underkastad, samt
tillstyrka derföre, att den borttages, och i
dess ställe införes efter ordalydelsen hvad
Kongl. Förordningen af den 5 December
17Ö8, uti detta ämne stadgar, såsom mera
öfverensstämmande med Socknarnes billiga
rättigheter, att förse sig emot missbrukade
inflyttningar och en derigenom förtyngd
fattigvård.
Uti 4 §., då frågan är om den olagligt
inflyttades hemsändande, bör tilläggas: så
vidt ej den elier de ifrågavarande personer sjelf •
ve ega tillgång, att sitt njutna underhåll
och kostnaderne för sin återfärd bestrida,
hvilket förhållande någon gång kan inträffa
och först böra undersökas
Den 5 §. innehållande skyldigheten för
husbönder, att bestrida Fattigvården för Tjenstehjon,
fastighetsegare för Landtbönder,
Torpare eller annao arbetare, och Rote eller
Rusthåll för Soldat, Båtsman eller Ryttare,
enär desse ifrån sitt trettionde år eller
efter andra bestämningar varit uti de förres
tjenst, anse Utskotten böra utgå. Så gifvet
det är, att sådane förbindelsers uppfyllande
efter tillfälle och möjlighet är en
Christiiig pligt och af ingen välsinnad underlåtes,
så betänkeligt skulle det blifva
att såsom Lag stadga, hvad som bör vara
dj2 J.ogVtskottcts Bethnkandtn.
af fri välvilja, och hvilket dessutom sf så
mångfaldigt olikartade samt ingen säker
beräkning underkastade omständigheter bestämmes.
En sådan tvångspligt skulle lätteligen
motverka det sökta ändamålet; att
befodra lugna oell långvariga tjenster på
ett och samma ställe. En god Husbonde
uppfyller visserligen af sig sjelf denna pligt,
men en mindre nogräknad skulle af de befarade
följderne lätteligen kunna taga sig
anledning till ett tätare ombyte af tjenstefolk
och underhafvande, eller åtminstone
att skilja sig ifrån dem vid annalkande år
och aftagande arbetsförmåga. Utskotten an*
se följagtligen på. detta ställe någon dylik
föreskrift icke böra ega rum, såsom tillräckligen
bestämd genom TjenstehjonsStadgan,
uti de fall, som hit kunna lämpas.
Art. IV.
Vid stadgandet om grunderne för utgående
af de medel, hvilka, tillkomne genom
årlig taxering,
stadgas böra tilläggas: Sä vidt ej annan öfverenskommelse
redan är träffad, eller framdeles
enhälligt sker och derå vunnen eller vinnes
Kongl. Majit Nådiga stadfästelse. Skäl
till denna såmedelst på allmän öfverenskommelse
alltid yrkade frihet hafva Utskotten
ofvanföre flerestädes uppgifvit.
5:dje och 4 §$:ne innehålla Fattigvårdens,
rätt riil den vårdades egendom, sam t efter dess
LngJJtskottets Betänkande6y3
död till dess qvarlåtenskap. Committéen har,
uti sitt Betänkande häröfver, utgått ifrån
den synpunkt, att fattigvården uti intet
fall får på den fattigas eller dess slägtingars
bekostnad tillegna sig någon vinst utöfver
full ersättning tf hvad som är utgifvet.
Utskotten kunna icke instämma uti
denna åsigt. Enår någon anmäler sig till
åtnjutande af full fattigvård samt bevisligt
varit i sådan hänsigt förut erbjuden åt sine
närmaste Slägtingar och dervid intet svek
eller missbruk blifvit föröfvadt, så är klart,
ett han icke kan ega mer, än högst till
dess underhåll och skötsel förslår. Befinnes
annorlunda, bör sjelfva lagen innehålla
Correctiver, att allt hvad han eger eller framdeles
kan undfå tillhör Fattigcassan, hvilket
och bör bli ett möjligt motiv för anhörige,
att icke i otid besvära Fattigvården.
Ett annat förhållande åter visar sig , när haa
vill derur utgå, som naturligtvis aldrig b ir
förvägras, och hvartill han uär som heldst
efter eget godtycke bör ega rättighet. Haa
inträder då genast uti disposition af allt
hvad han eger, emot full ersättning af hvad
till dess vård och underhåll blifvit påkostadt,
sedan han uti Fattigvård kom.
Utskotten tillstyrker derföre desse aine
§, §, borttagande och att i deras ställe upptages
blott en, som angifver Fattigvårdens
disposition af allt hvad ett uti fjerde Classen
intaget fattighjon eger, af allmänna underhållsmedel
uppbär, eller som framdeles
kan det samma tillfalla, jemte full och en
-
6^4 Lagutskottett Betänkande»,
sam arfsrätt vid dess död till all dess qvarlåtenskap
i löst oöh fast, med undantag af
ofvannämnde lall, då han frivilligt samt med
faststäld ersättningsskyldighet vill sig ifrån
Fattigvården skilja.
Samma rättighet ege äfven dén, som
Fattigvårdens rätt utöfvar.
Vid 6 och 7 §. §. som bestämma de
grunder, hvarefter genom särskild Taxering
sådana sammanskott böra utgå , som kunna
erfordras alt fylla bristen uti de vanliga och
här förut uppräknade fattigvårdens inkomster,
få Utskotten, i enlighet med hvad
ofvanföre vid ingressen till denna Artikel
blifvit tillkånnagifvet, anmärka: att det
icke synes lämpligt utfärda någon allmänt
gällande föreskrift, om Sättet hvarpå Socknarne
bdra bestrida kostnaden till de fattiges
försökande. Grunden till all Fattigvård
är Okristlig barmhertighet, hvilken
yäl genom Samhällsfördraget kan i hänseende
till dess absoluta utkräfvande förvandlas
uti medborgerlig tvångspligt till förekommande
af de ännu vådligare följder,
hvilka för samhällets bestånd möjligen skulle
kunnä uppkomma, genom en alldeles
försummad fattigvård. Men så mycket snarare
bör sättet och medlen vara frivillige,
beroende på hvarje Sockens egen öfverenskommelse,
och ej förr blifva ett föremål för
laglig åtgärd än då fria öfve rems k om ruelser
saknas, i hvilket fall laga authoritet, som
här är Konungens Befallningshafvande, bör,
efter gifna grunder, bestämma huru härmed
LagVtskottets Bttånkanden655
förhållas skall. Utskotten tillstyrka derföre
de nu nämnde §. § borttagande, och att
i deras ställe införes en så lydande;
"Racka ej de i denna Art. nu. uppräknade
inkomster till Fattigvårdens behof, dii
skall en hvar i män af råd och lägenhet eller
egande inkomst, ehvad den genom lånj
egendom _> rörelse eller arbetsförmåga förvärf,
vas j inom den Socken _> Stad eller försörjnings
skyldt ge samhälle _> der han är mantalsskrifven
j eller egendom eller inkomst eger.
bidraga till utgörande af det erforderliga beloppet.
Vid allmän Socknestämma bestämmer
dess fördelning och sättet till dess uppbörd
, hvarvid i förs t nämn de afseende j der ej
annan lämpligare och allmän godkänd grund
finnes i enhvar s ut sky Ider till Kronan vare sig
personliga eller f ör egendom j län och rörelse j
måga i sadan egenskap antagas. Blifva ej
de försörjningsskyldige ense om det belopp
som skall utgå j eller om fördelnings- och
uppbördssätt j be st amme dä Honungens Befallningshafvande
j uppå Pastors anmälan,
huru dermed skall för hällas , hvarvid Pastors
förslag j sä vidt skälen derföre är o behörigen
uppgifne och utredde, bör i afseende pä telnia
beloppet j samt ofvannämnde grund af
åliggande bevillning, i afseende pä fördelningen
j lända till efterrättelse."
Den 8 $>• lörblifver ändå, blott med
andrad citation uti sitt nu varande skick,
enar det slltid bör blifva Socknarne obetaget
att om uppbörden, emot viss veder»
Ö56 LagUtsköttéis Bitrinktwdetu
gällning, anlita vederbörande Ämbetsmän,
om de sig dertill befogade finna.
Art. V.
Da tili 2 uttryckes, hvad med Tig»
geri förstås , så år klart att anmålandet uti
Tidningarne af allmän eller enskildas nöd
vid särdeles ömande tillfällen härunder ic*
ke inbegripes. Ingens ära blifver häraf sårad,
ingen besväras utöfver sin fria vilja,
och det är ett sätt att framkalla hjelp och
lindring, der, hvarest ortens fattigvård ej
mågtar eller kan anses tillräcklig till eödens
afhjelpande.
3, 4 och 5 §. §. innehålla det straff,
som kringstrykande och tiggande personer
sig ådraga, de åtgärder som böra vidtagas
till deras gripande, och bestämningen af
de personer eller auctoriteter, sorn böra ersätta
kostnaden för deras underhåll och
hemforsling, då sådant kommer i fråga.
Af hvad Utskotten ofvanföre tillstyrkt,
att alla fullt arbetsföre personer skulle utur
den i Lag bestämda fattigvården komma
att utgå, foijer klart, att om detta antages,
alla i dessa §. §. på sådane personer
lämplige föreskrifter, såsom tillhörande allmänna
Lagen, blifva utur denna författning
uteslutne.
För öfrigt får Utskotten härvid anmärka;
iso
-
LagUtskottus Betanknnden.
ilo Att elen kringstrykande öller olofligt
tiggande, som någorstädes njuter eiler
bordt njuta fattigvård, bör, till undvikande
ef kostnad och omgång, öfverlemnas åt
närmaste KronoBetjent elier Magistrat, som,
då tiggarens hemvist är kändt, directe och
utan omväg, honom dit fortskalfar, men
först i vidrigt fall till Konungens Befallningshafvande
forsander, hvilket sätt att
förfara i hela denna Artikel, vid likartado
händelser bör införas. Korangens Befallningshafvande
låter hemforsla honom, om
dess hemvist kan utrönas, eller i vidtigt
fall, förfar efter allmän Lag.
2to Det synes nog, ett TafethusstrafF
blott en gång fördubblas ifrån en till högst
tre månader första gången, sann ifrån 2 till
högst 6 månader andra gången, och framgent
enär någon, som njuter fattigvård , förbryter
sig emot dervid lagligen antagne
Stadgar; börandes det efter Utskottens tänka
, bero på Kongl, Majus Befallningshafvande,
efter gjord åklagan af fattigsty»
relsen, som bäst känner den feiagtiges lynne
och förhållande, huru lång tid af maximum
och minimum, han för hvarje gång
bör denna correciion underkastas.
5:0 Den för sista classens fattige uti
§. 5 föreslsgne åtgärd, att såsom bsstraff»
ning tili hälften förminska fattighjonets dagportion
af kost, kunna Utskotten ingalunda
finna lämplig. Ett fattighjon bör efter sa
-
LqgUt skot tits Betänkandtn* 42
658 LagUtskottets Betänkandett,
l<ens natur, och för att ej motverka dea
rätta afsigten med ali Fattigvård, icke nju.
ta större förplägning ån hvad tili dess nödtorftiga
uppehälle ovilkorligen fordras Detta
låter sig följagtligen, utan att ingå på
en slags tortur, utur våra Lagars esprit alldeles
utesluten, icke förminskas. Sålunda
synes med dessa slags fattige ingen annan
bestraffning kunna användas, än varningar
och tilltal, samt att de på sin vistelseort
uti hembyggden hållas till det arbete de
kunna åstadkomma, och för öfrigt deras
vidare utvandring i möjligaste måtto förekommes.
Uti 7 §. bör vid husbonde eller vårdare
tilläggas, att den motvillige må be.
handlas efter TjenstehjonsStadgan, och der
ej detta hjelper, då till Konungens Befallningshafvande
öfverlemnas, att vidtaga de
Correctionsmedel, som föregående §. §. utstaka.
Vid 9 §. anmärkes: att till förekommande
af minderårige barns kringstrykande,
hvilket egentligen synes ankomma på föräldrars
eller vårdares bristande uppseende,
till förtigande af deras kanske ofta nog in.
trhfFande tvång eller uppmuntran dertill,
synes någon lämplig bot för barnens k ringvall
dr in g kunna desse ålåggas, första gången
24 sk. , andra gången 32 sk. och hvarje
förnyad gång t R:dr, hvilka böter, jemte
kostnaden för barnets underhåll och herriforsling,
komma, i brist af tillgång, uti
arbete att förvandla?.
Lagutskottet* Betånknnden;
10 g., innehållande föreslagne åtgärder
emot Skeppsbesättningars kringstrykande,
synes kunna utgå. Sådane Utgöra icke något
i Kronans tjenst commenderadt manskap,
i hvilket fall Befälhafvare alltid medföljer,
utan äro att anse i likhet med andre enskilde
resande, i fall de färdas för egen eller
deras räkning sorn dem förhyrt. Ont
de för öfrigt med tiggande eller kringstrykande
besvära, så sker det aldrig i massa,
Utan hvar och en för sig, då de åro underkastade
de Författningar, som i allmänhet
äro föreskrifné för missbruk af pasö.
Vid li 5. år intet annat att anmärkt,
än att de För Soldaters permittering vid
värfvade Regerttenterne gifne föreskrifter
torde uti verkställigheten linna någon svårighet,
vid vissa Corpser, efter deras nu gällande
Författningar. Dessa kunna dock genom
Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande och
höga beslut härefter lampas, hvilken Underdåniga
önskan Riksens Höglofl, Ständer
tillstyrkas, att till Kongl. Mapts nådiga behjertande
öfverlemna.
Det straff af fängelse , sorn är föreslä*
get för en kringstrykande permitterad Soldat,
hvilken med tiggeri besvärar, tyckes
iifren kunna bortgå, då han i detta och alla
andra fall äro KrigsArtiklarne och sine ordres
undergifven.
Vid 12 §. erinras, att, i händelse af
bifall till de ofvan föreslsgne böter för föräldrar,
som icke förekomma sine barns
6öo LagUtskottets Betänkande»'.
kringstrykande, äfven föreskriften uti denna
§. sättes uti öfverensstämmelse.
Hvad Committéen uti 13 §. föreslår p
att de allmoser hvilka med tiggeri insamlas J
skola alltid när tiggaren gjort sig tili ansvar
förtjent j tilljalla Fattigcassan i det
District hvarest tiggeriet upptäckes, afstyrka
Utskotten med full öfvertygelse. En
sådan undersökning är obehaglig och desa
verkställighet nästan omöjlig.
Uti 14 §., som bestämmer Krono- Politie-
och StadsBetjenters ansvar och pligter,
bör tilläggas deras åliggande, att lemna biträde,
när det af någon enskild tillen tig.
gares gripande påkallas.
Med anledning af 5 Artikelns allmänna
innehåll få Utskotten tillstyrka;
i;o Att fängelsestraff icke annorstädes
användas, än der, hvarest Arbets- och Correctionshus
icke finnas.
2:0 Att alla böter, der penningetillgång
ej finnes, förvandlas uti arbete, enligt
de uti Kongl. Förklaringen den 23 Marti*
l8o7i faststälds grunder, samt uti fängelse
endast i det fall, då icke arbete kan anvisas.
g:o Att ersättning för en kringstrykande
persons underhåll och återforslingskostnad
alltid först affordras honom sjelf
eller dess efter lag förbundne vårdare, så
vidt tillgång gifves. Dernäst, och om det
är en som njuter eller bordt njuta Fattigvård,
den Socken eller Församling, hvilken
denna vård åligger eller åligga bordt, emot
ZtgUtskottctf Betånknnién, 66 X
åtnjutande af den ersättning genom arbete,
som den brottslige formar uträtta, Emellertid
skola allmänna fångskjutsmedlen i
alla dessa fall kunna af KronoBetjeningen
förskottsvis användas, på det aldrig nödige
medel vid de gifne föreskriftsrnc-s verkställighet
må saknas,.
1 ..
Art. VI
Vid detina del af Committerades förslag,
såsom hufvudsakligen inuehållande den
närmare styrelsen öfver fattigvården samt
Rättegångsordningen dervid, kunna Utskotten
icke hafva annat än några mindre anmärkningar
att framställa, med undantag af
följande mening uti 2 §. ”Alla hitintills stadgade
Reglementen och öfver ens kommelser, angående
Fattigvården y af Kongl. Maj:t i nåder
stad fästade eller icke y. galle hädanefter
ej mindre , än de är o med denna Stadga och
de deruti utstakade grunder fårenlige. Det
symes vara af högsta vigt, att detta yttrande
ur Författningen bortgår. Då , enligt hvad
Utskotten ofvanföre haft tillfälle att framställa,
redan stadgade FattigOrdningar och
Reglementer, på flere orter, visat den förmonligaste
verkan, folket dervid befinner
sig väl, och vanan vid föreskrifternes verkställande
vunnit tillbörlig stadga, der skulle
alla slags förändringar oftare medföra olägenheter
ån fördelar, enär öfverenskomruelser
blifvit enhälligt träffade samt Kongl,
LagUtskottets Betänkandett,
Majlis hoga Stadfästelse underdånigst hemst
alde , på sätt denna förut anvisar.
Tiden af ett år sorn t §. utstakar, inom
hvilken ingen må undandraga sig förtroendet
att vara Ledamot uti FattigDirectionen,
synes vara nog liten. Man kan
på en så kott tidrymd knappast lära kanna
föremålen och deras behandling. Utskotten
tillstyrka derföre 2 år, hvarför innan ingen
ttti sig detta uppdrag afsäga,
Oen beräkning vid skeende omröstningar
på Soc.knestämma , sorn i 5 §. yrkas,
nemligen efter grund af hvad en hvar förra
gret till de fattige sammanskjutit, finna
U i skotten mycket invecklad och svår, samt,
ledande till omgång vid beslutens, fattande.
De tillstyrka fö!jagtligen, att dermed på
Landet må endast förhållas efter Kongl.
Förordningen af den 26 Februarii I8l7a
samt i staden derefter och hvad i öfrigt om
Qeconomiemål stadgadt är.
Sista perioden af 4. (j. synes icke behöfvas,
d| hvad som här om Stockholma
Fattigvårdsstyrelse erinras, äfven gäller om
Götheborgs och flere andre Ståder. En sådan
särskild uppgift skulle kunna leda till missförstånd,
om öfriga orters lika med Stockholms
egande rättighet att frivillige öfvererjskommelser
träffa och högsta magtens,
sanction underställa, samt ännu, mer der
detta redan skett.
Då fråga uti 5 §., är om insändande på
Fattigvårdens bekostnad af någon klagandes
besvär till Konungens Befallningshafvande^
Lagutskottets Betänkanden. 663
bör tij 1 omgångs undvikande Styrelsens förklaring
alltid medfölja. Dan meningen som
besrämmer, hvilka andra mål, härrörande
af denna Stadga, Konungens Befallningshafvande,
. eger att upp»aga, synes kunna utgå
j och vid frågan om tvister emellan församlingar
af olika Län, bör saken upptagas
af Konungens Befallningshafvande i det Län,
deri den svarande Församlingen är belägen,
hvilket är mera bestämdt, än den tilltalade
hufvudpersonens eller tiggarens vistelseort,
som Gommittéen föreslagit.
Uti 7 §„ som uppgifver ordningen för
underdåniga besvärs anförande öfver Konungens
Befallnicgshafvandes Utslag, synas
falalietiderne för besvärens ingifvande, så
väl här som uti VärfningsStadgan och flere
analoga Författningar, böra sins imellan bättre
jemnkas , med ett nogare afseende på
ortens verkliga afstånd, så att de som äro
lika långt belägne från hufvudstaden få begagna
en lika lång fatalieiid, under bibehållande
af den för jnnevånarne på Gothland
genom Kongl. Brefvet af den 8 December
»748, tillagde rättighet, att derstädes
inom halfva besvärsiiden få ingifva sina
klagomål tili Konungens Befallningshafvande,
hvilken ansvaret åligger för deras fori>
skafFande inom laga tid. Med anledning af
hvad som förut blifvit an förd t, år klart,
att när ett exemplar af Konungens Befallningshafvandes
Utslag är påbudet, att till
Fattigvårdens kännedom uti någon Församling
ölverlemaas, bör det icke heta, till
664- Lagutskottets Betänkande».
Kyrkoherden i Får ramUngen * utan till Ordjoranden
i FattigDirectio-nen, sora understundom
kan vara en annan person.
Sedan Utskotten i ofvanberörde måtto
framstlldt de tillägg, uteslutanden, eller
förändringar uti Committéerades. förslag till
allmän Stadga för Fattigvården i Riket; sorn
de ansett sig vördsamt böra tillstyrka Riksens
Högloft. Ständer att Kongl. Majtts
höga profning och nådiga bifall underdå»igst
hemställa, böra Uukotten anmäla > att
de funnit förslaget innehålla åtskillige Stadganden
rörande allmänna PoliceFörfattningar,
hvilka icke egentligen tillhöra Fattigvården.
Likväl hafva Utskotten icke trott
sig böra öka vidlyftigheten af detta Betänkande,
med uppgift af sådane stadganden,
utan få ytterligare tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer, alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla , det alla dylika föreskrifter,
hvilka afse allman Felice, måtte ifrån
FattigvårdsStadgan skiljas, och blifva föremål
för en särskild i detta hänseende utkommande
Författning. Utskotten hafva
väl likaledes funnit åtskilliga anmärkningar
kunna göra3 vid sjelfva språket och redactionen,
särdeles i afseende på större enkelhet,
korthet och bestämdare uttryck,
hvilka icke voro någon tvåtydighet underkastade];
men de hafva icke ansett lämpligt,
att dermed upptaga tiden, då KoDgl. Majit
LagUtskottets Betänkandett. C65
icke lärer underlåta, att vid verkställigheten
af dess höga beslut, anbefalla och i
nåder besörja om alla de billiga fordringars
uppfyllande, som i detta hänseende kunna
framställas, enär fråga blifver om utfärdandet
af en författning, som i synnerhet tjenar
till efterrättelse för den enfaldigare och
mindre upplysta delen af nationen.
Hvad slutligen beträffar Committerades
underdåniga Betänkande efver de medel
till fattigdomens förekommande, hvilka,
utom dem, som genom denna Stadga blifvit
direct lagde uti Fattigvårdens händer,
äfven indirect kunna gifvas, och må hända
äro de kraftigaste; så förena Utskotten sig
med Committerade uti den öfvertygelse, att
sådane medels anförande och utredande,
hvilka ega ett tydligt sammanhang med nästan
alla Oeconomiska Författningar uti Riket,
skulle hafva fort Committéen vida utöfver
gränsorna för sin befattning. En vårdad
uppfostran för de lägre folkclasserne,
ej blott till läsnings och kunskapsförmåga
utan last mer till förvärfvande af härdighet
och arbetsvana, kraftiga uppmuntringar och
understöd för all slags flit, danandet af en
allman opinion om företrädet af arbetsamhet,
sparsamhet och hushållning framför
lättja, utsväfningar och fåfänga utgifter,
framkallad genom en kraftig medverkan af
Religionens rätt tolkade föreskrifter, hederns
lagar och väl ordnade PoliceFörfattningar;
en utvidgad näringsfrihet, så vidt den med
bibehållande af allmän samhällsordning kan
(65
LugUishottetsBctänknnden,
förenäs} inrättningen af Sparbankar, hvilka
redan visat en så lycklig verkan på den
arbetande cLssens lynne både bär och i
främmande Länder; ökade och ucderhjelp*
t'a odlingar, samt slutligen nybyggens inrättning
i den mängd ouppodlad jord, som
Ifiket eger, nästan i alla och särdeles uti de
norra Provinserne. Allt detta framvisar
de medel till fattigdomens förekommande
och tiggeries hämmande, hvilka en vis Konung
och upplysta Ständer icke lära under,
låta att hvar på sitt ställe upptaga , skärskåda
och uti ett sammanhängande skick
bringa, till möjligaste uppnående af Samhållsta
ändamål: enskildt och allmänt val.
Särskildt hafva i detta ärende blifvit
till Utskottens handläggning remitterade;
Ifrån Högloft. Ridder skåpet och Adeln..
1J0 Memorial ef Herr von Hartmans•
dorff, hvaruti, i afseende på formen för
den blifvande Stadgan, erinras, att genom
Kongl, Förordningen den 26 Februarii 18X7,,
angående Sockenstämmor och KyrkoRåd,
desse sednare skola befatta sig med bandhafvande
af allmän ordning och sedlighet,
hvarföre Memorialets författare anser
mindre lämpligt, att tillskapa en ny
myndighet inom Socknarne särskildt fött
Lagutskottet! Betånkandcn, C6j
Fatligvårdsärender * då de kunna och böra
så lätt förenas med den förra suctoriteten ,
tii) f; irenklande af Styrelsemethoden uti alla
glags Communalinråttningar,
Ifrån Vällofl. BorgareStändet.
■'c;o Af Herr Leffler, anmärkningar vid
det af Kong!. Maj:t i nåder meddelade förslag
till Reglemente för en allmän faltigviud,
uppfattade efter ordningen af de föreslagne
Art. och §. §.
3:0 Af Herr Lhinger, med hvilken
Herr Bjuhr sig förenat, hvaruti väckes uppmärksamheten
derå, att ehuru Arbets- och
Corrections inrättningar i sednare tider allt
mer och mer vunnit förtroende och blifvit
i Riket införde, man likväl icke eger någon
officiel kännedom, huruvida de uppfyllt
eller ej det med dem åsyftade goda
ändamål; hvarföre till Vållcfl Ståndet hemställes,
om icke en fullständig berättelse derom
kunde infordras.
Hvad den första motionen beträffar, anse
Utskotten der icke behöfva någon annan
förklaring, än att, efter Committéens uppgifne
förslag, det är fritt för hvarje församling,
att till Fattigvårdens styrelse utse KyrkoRådet,
eller ock uti FattigDirectionen invälja
så många dess Ledamöter , hvartill den
eger förtroende. Men att lägga band på
den härvid nödiga frihet och förbjuda att
förbigå KyrkoRådets Ledamöter, heldst des
-
6C8 Lagutskottets Bettinktindtn.
se ofta utgöras af äldre och för Fattigvar»*
den mindre tjenlige personer, kunna Utskotten
icke tillstyrka, utur de många skål,
som, ofvanföre utförligt upptagne, här ej
behöfva upprepas.
Herr Lefffers upplysande anmärkningar
hafva Utskotten begagnat allestädes, hvarest
desse inståmt med Utskottens öfvertygelse.
Men att, som vid slutet föreslås,
låta den nya Författningen hufvudsakligen
hvila till nästkommande Riksdag , samt emellertid
göra de inlemnade handlingar af allmänheten
kände, anse Utskotten af behofvet
ingalunda påkallas. Det synes vara tid
att promulgera en Stadga af så stor vigt
och allmänt inflytande, på hvars utarbetande
redan varit använda 15 år, sedan Riksens
Högtofl. Ständers underdåniga önskan i detta
ärende först frainståldes.
Beträffande den af Herr Ehinger yrkade
officiella kännedom af Arbets- och Correctionslnrättningarnes
tillstånd uti Riket,
så anse Urskotten en sådan kunna medföra
nytta och sprida ytterligare ljus öfver dessa
anstalters locala användbarhet’ hvarföre
Riksens Höglofl, Ständer tillstyrkas, hos
Kongl. Majit underdånigst anhålla att, i likhet
med hvad sorn ett elier annat ställe
redan skett, sådano berättelser må i nåder
från alla dylika inrättningar infordras r samt
uti ett sammanhang, jemte uppgifter om
deras verkningar tili det afsedde ändamålet
för allmänhetens ögon framläggas.
Slutligen anser sig Bevillningsutskottet
LagUtskottets Bttdnkauden. 66g
fdt sin del böra Riksens Högloft. Ständer
vördsamligen vid handen gifva, det Utskottet
icke i någon annan omständighet deltagit
i Höglofl. Lag- och Ekonomiutskottens
éfverläggningar, än i frågan om någon per.
sonal elier förmögenhetsafgift till fattigvårdens
bestridande, bör, enligt Bevillnings.
grunden, utgå, hvilket BevillningsUtskottet
i förening med Lag- och Allmänna Besvärs-
samt EkonomiUtskotten afstyrkt.
Dock varder allt hvad Utskotten således
anfört, jemte flere Ledamöters särskildta
anföranden, till Riksens Höglofl. Ständers
vidare ompröfning vördsamt öfyerlemnadt.
Stockholm den 8 Julii I823.
Utdrag af Fröt o collet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers BevillningsLag-
samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott den 2 o Juni i 1823.
S. D. Upplästes förslag till Betänkande
öfver Committerades förslag till allmän
stadga för Fattigvården i Riket, jemte
någre Riksdagsmäns särskildte i samma ämne
ingifne Memal ial, härvid anförde:
Grefve Rosin3 A.: ”Då jag uti sammansatte
Lag- och Ekonomiutskotts Beredningen,
med öfverlåggningen om projectet
till stadga för Fattigvården, reserverat mig
emot 11 5. i 5 Art. rörande värfvade Soldaters
permittering, anser jag mig nu böra
6;°
LngUcskottets BetAnkandett,
närmare Utveckla de skål, pl hvilka mitt
omdöme grundas. Jag ksn ej finna annat,
än alt bero;de §. är icke blott högst illiberal
utan äfven skadlig, så i ceconomiskt sota
financielt afseende, samt slutligen till Ut*
förandet nästan overkställbar.
Det mäste väl vara hvarje Svensk tid*
dersåtes obestridliga rättighet, att, när han
är välfräjdad och arbetsför, lå söka sin ut*
komst på de orter; der han tror sig finna
tillfälle att använda sin arbetsförmåga, till
beredande af sin egen och de sinas bärgning
samt till det allmännas gagn. Detta prac*
tiseras uti tillämpningen för utvandrande
Dalkarlar, F/yksdalingar, Vingåkersboer,
Vestgöthar, med mångfalldigt flere. Bör
denna rättighet då vara bland Svenske män
ensamt förnekad, åt den Svenske värfvade
krigaren? och hvarföre? jo, bör den svegs
invändningen, att han vanligen är öfversittare,
stundom liderlig, m. m.
Man synes då vid förslagen uppgöran*
de hafva förbigått betänka den stora skill*
nåd, som är emellan våra värfvade Soldater
nu och för 20 år sedan, och huru noggranna
de formaliteter äro, som föregå
innan permission åt en sådan meddelas.
Jag kånner förhållandet, i förenämnde
afseende, vid Götha Artillerie, och förmodar
att det år eller bör vara lika med öfrige
värfvade Regementerne.
Artilleristen permitteras vanligen till
uppgifven Socken, inom visst Härad och
Län, med föreskrift i passet, att han skall
LngVtskottets Betänkandett* 671
gå dit den allmänna genaste vägen. Jrmte
passet föijer Prestbevis om karlens (fVåjd och
läkarebevis derom, att han icke år med
smittosam sjukdom behäftad. Derjemte underrättas
Landshöfdingen , om den ort dit
karlen permitteras, på det KronoBetjenia.
gen må blifva i tillfälle att göra sig underrättad
om dess uppförande, och om något
dervid är att påminna underrätta Regementschefen.
Då karlen till tjenstgöring återkommer,
skall han dessutom vara försedd
med Betyg från Pastorn i den Församling
der han uppehållit sig, derom, huru hans
uppförande varit. Ar Betyget mindre godt,
får karlen antingen afsked, eller qvarhålles
under strängare uppsigt.,
Jag vill -nu fråga, är då icke en under
sådana villkor förpassad Soldat lika fiskad
elig för allmänna säkerheten; lika berättigad
att med välvilja emotiagas, inom
den trakt dit han förpassas, som någon annan
person ?
I öfrigt är att anmärka, att om en sådan
permitterad Soldat endast är skicklig
till vanligt gårdsarbete, lärer det ändå blifva
nog svårt för honom , att hos en och
samma person få 10 månaders jemn sysselsättning.
Ar karlen handtverkare, så är det
ej möjligt, att han kan få hela tiden arbete
på samma ställe, och icke bör man
då, för Fattigvårdens iagttag&nde, billigen
kunna begära, att en sådan permitterad karl
skulle nedlägga sitt handtverk , för att kun
-
672 Lagutskottet! Betänkande».
na få en mera Reglementarisk vistelse på
etc och samma ställe.
Det är besynnerligt, att når de värf.
vade JRegementernes personal utgjordes,
kanske till hälften, af vanfräjdade personer,
dä desse endast med käppen, ej, såsom
nu, af hederskänslan, tvingades till
sine pligters uppfyllande, då klagades icke
öfver dessa illa kände och ofta högst vanartige
personers vandring i Landet. Men
nu, då värfningen sker med urval, och då
knektarne vid vanhedrande brott bortköras,
vill man inskränka den vårfvade Soldatens
rättigheter inom så trånga gränsor, att endast
Lösdrifvare och missdådare kunna med
honom komma i jemnförelse.’ Synnerligen,
detta synes mig vara så illiberalt tänkt, att
det står i en ren contradiction med tidens
anda och billighetens grunder.
Sedan jag i korthet nu sökt framställa
orättvisan af det tvång man vili pålägga
värtvade Soldater, torde mig tillåtas
äfven nämna da menliga följder deraf skulle
uppkomma.
Om permitterade karlar icke finge permission
utan under förbindelse, att vistas
på ett och samma ställe, skulle ingen per»
mission gagnas, utan gemenskapen förblef
då heldre inom garniZonsorten. Då nu för
det antal af 15 man på hvarje Compagnie,
Sorn, med undantag af execitie tiden skola
vara permitterade för kronans räkning,
icke bestås någon aflöning för de 10 mä-.
naderne
LagUsskottets Betdnkandeni 673
månaderna af året, så skulle det ju erfordras
nytt Statsanslag af medel, för att kunna
aflöna de förut permitterade, och hvilket
anslag belöper sig, efter medföljande
calcul, till en summa stor 19,266 R:dr 5a
sk. Banco.
De karlar, som mest begagna permission
åt Landet, hafva vanligen sina hustrut
öch barn der. Så är åtminstone förhållan.
det i afseende på Götha Artillerie. Skulls
nu en sådan karl betagas rättigheten att med
arbete förväsf/a dem och sig uppehälle,
för beredande hvaraf fordras, att han får
lemna sitt arbete åt den eller de, som bast
behöfva och bäst betala honom derföre; så
skulle deraf uppkomma, antingen att han,
vid Capitulationens slut, oaktadt full tjenstbarhet,
tog afsked, för att återvinna dea
medborgerliga friheten, som varit honom beröfvad,
eller och, att han till Garnizons»
Orten förde med sig Hustru och Barn , hvarigenom
fattigpersonalen der skulle ansenligen
ökas, i hvilket fall Staten fick anslå
medel till dess underhållande; likasom det
ock är påtagligt, att det ifrågavarande tvånget
skulle förorsaka värfningspenningarnes
fördubbling och upphäfvande af alla Regejmenterna
PassevölanceContracter ■— ett förhållande,
som åbragte Staten en stor förlust,
hvilken åter genom nytt anslag skulle
fyllas. På ofvan anförde skäl vågar jag
lios Högloft. Utskotten anhålla, om återre
-
JLagUtskottets Betiinkanån, 43
LagUtskottets Betänkanien,
miss af Betänkandet till sammansatta Beredningen
för detta mål, eller i fall sådant
skulle afslås, att denna min reservation får
till Bespective BiksStånden åtfölja Betänkandet.
Uppgift å tillökfc kostnad för Kongl.
Götha ArtilleiieRegemente, i händelse hela
dess nummerstyrka skulle göra tjenst året
i genom.
Gage för 24oman, 504 dagaråg sk. I2,l6oRd.
Beklådnadspenningar d:o d:o 2 sk. 3,040
Tillökning i VårfoingsPassevolancer
för hela styrkan, 976 man,
i anseende till försvårad Värfning,
minst å 4 R:dr 8 sk. per
man om året . . . 4,066: 32^
Summa Rtdr B:co 19,066: 32»
Anmärkning. Service i Cassern måste
då bestås hvart 4:de år, i stället För att
det nu utgår med hvar 6:te, hvilken kostnad
endast drabbar Götheborgs stad.
Uti detta utlåtande instämde Friherre
Cederström, Herr Bruncrona och Herr von
Torne. Friherre Cederström så mycket heldre,
som den föieslagne rättigheten att
permittera Soldater, skulle förr eller sednare
föranleda till upplösning af de värfvade
Regementerne., oberäknadt att den ej är
förenlig med ordning och skick: Herr von
Törne: af skal, att man bör vid denna Stadga,
så väl som i alla frågor utgå ifrån grunden
för all Lagstiftning och sålunda tillse,
att alla må njuta lika rättigheter; i följd
LagUtskottets Betånkandcn.
månaderna af året, så skulle det ju erfordras
nytt Statsanslag af medel, för att kunna
aflöna de förut permitterade, och hvilket
anslag belöper sig, efter medföljande
calcul, till en summa stor 19,266 R:dr 52
sk, Banco,
De karlar, som mest begagna permission
åt Landet, hafva vanligen sina hustrur
Och barn der. Så är åtminstone förhållandet
i afseende på Götha Artillerie. Skulle
nu en sådan karl betagas rättigheten att med
arbete förvaif/a dem och sig uppehälle,
för beredande hvaraf fordras, att han får
lemna sitt arbete åt den eller de, som bast
behöfva och bäst betala honom derföre; så
skulle deraf uppkomma, antingen att han,
vid Capitulationens slut, oaktadt full tjenstbarhet,
tog afsked, för att återvinna den
medborgerliga friheten, som varit honom beröfvad,
eller och, att han till GarnizonsOrten
förde med sig Hustru och Barn , hvarigenom
fattigpersonalen der skulle ansenligen
ökas, i hvilket fall Staten fick anslå
medel till dess underhållande; likasom det
ock är påtagligt, att det ifrågavarande tvånget
skulle förorsaka värfningspenningarnes
fördubbling och upphäfvande af alla Regementerna
PassevölanceContracter — ett förhållande,
som åbragte Staten en stor förlust,
hvilken åter genom nytt anslag skulle
fyllas. På ofvan anförde skäl vågar jag
hos Högloft. Utskotten anhålla, om återre
-
LagUt skotta s Betänkandat. 43
Lagutskottet! Betänkanden.
miss af Betänkandet till sammansatta Beredningen
för detta mål, eller i fall sådant
skulle afslås, att denna min reservation får
till Respective RiksStånden åtfölja Betänkandet.
Uppgift å tillokt kostnad för Kongl.
Götha ArtillerieRegemente, i händelse hela
dess nummerstyrka skulle göra tjenst året
i genom.
Gage för filman, 504 dagaräg sk. i2,l6oRd.
Beklådnadspenningar d:o d:o 2 sk. 3,040
Tillökning i VårfningsPassevolancer
för hela styrkan, 976 man,
1 anseende till försvårad Värfning,
minst å 4 R:dr 8 sk. per
man om året . . . 4,066: szt
Summa R:dr B:co 19,266: 32»
Anmärkning. Service i Cassera måste
då bestås hvart 4:de ir, i stället för att
det nu utgår med hvar 6:te, hvilken kostnad
endast drabbar Götheborgs stad.
Uti detta utlåtande instämde Friherre
Cederström, Herr Bruncrona och Herr von
Torne. Friherre Cederström så mycket heldre,
som den föreslagne rättigheten att
permittera Soldater, skulle förr eller sednare
föranleda till upplösning af de värfvade
Regementerne, oberäknad! att den ej är
förenlig med ordning och skick: Herr von
Törne: af skäl, att man borvid denna Stadga,
så väl som i alla frågor utgå ifrån grunden
för all Lagstiftning och sålunda tillse,
att alla må njuta lika rättigheter; i följd
Lagutskottet* Betånkandiit, 675
hvaraf den permitterade Soldaten, icke mini
dre än WestgÖther och Fryksdalingar, med
flere, må betagas frihet, att hvar som heldst
söka arbete och förtjenst.
Herr Norström \ I den tro att specifikt
och bestämdt utsätta de förhållanden ovilkorligen
berättiga till fattigförsörjning, föranleder
sill uppmaning för den lättjefulle,
dryckesbenägne, lösagtige och för sin framtid
mindre eftertänksamme, uppgöra pretentioner
att komma i åtnjutande deraf,
finner jag ingen nödvändighet eller nytta,
så omständeligen utsätta, hvilka Fattigvården
nödvändigt bör taga under sitt beskydd
och bispringande, samt att såmedelst liksom
lägga vapen i hånderna på den samsta
samhållsclassen, till yrkande i laglig väg
af sådane rättigheter, den icke borde annorlunda
anse än som välvilja och tacksamt
emottaga, i stället att fordra det såsom en
anbefald Församlingens skyldighet. Jag tycker
mig liksom förese, huru den ene och
andre skall, så vidt ske kan, afpassa sin
lefnadsställning och uppgifva sitt tillstånd
så, att det skall inträffa med någon af de
qvaliteter berättiga till Fattigförsörjning,
Sannt är att Fattigvården, under kännedom
af och medvetandet om origtig uppgift,
eller sjelfvålandet till behöfvande belägenheten
, visserligen kan neka dess intagande;
men då en Författning ovilkorligen
stadgar, att den så och så beskaffade skall
försörjas, följer sjelfmant, att klagomål eger
rum. och huru lätt är icke fös den fatfi»
676 I.agUtskottets Betnnhandtn,
ge, under åberopande af ömhet och barmhertighet,
kostnadsfritt klaga, och ofta svårt
för Styrelsen meddela andra egen kännedom
och öfvertygelse.
Det nekas icke, att en noga undersökning
om den hjelpsökandes lefnadsförhåilande
och omständigheter, utmärker mindre
benägenhet vilja gifva och undsätta,
jemväl att FatsigStvrelsen någon gång kan
misstaga sig, ja äfven någon gång visa
ovilja och obenägenhet, utan skäl och orsak,
men fastän det icke låter set ömsint
och känslofullt, som nu för tiden så högt
omtalas, tror jsg i det hela bättre vara något
kali än för varm, i afseende på gjf*
mildhet och ömhetskänsla, heldst erfarenheten
styrker, att för mycken ovald frikostighet
otvifvelagtigt ökar hjelpsökande antalet,
och skall framliden upplysa om vår
nu varande enkla förordning, att hvarje
Stad och Församling bör låta sig vårda om
samt försörja sina fattige och nödlidande,
är mindre ärndamålsenlig, än den mycket
omständliga nu år i fråga , om ej mindre
åldern och rättigheten till, än äfven sät«>
tet att utöfva Fattigförsörjningen.
icke eller kan jag förlika mig med föreslagna
directa stadgande, om vis och sätt
huru en Fattigförsörjning skall, i afseende
på hvarderas ålder och beskaffenhet sig förhålla.
Jag vill att sådant, utan alla föreskrifter,
skall ankomma på sjelfva Styrel*
sen , då jag förutsätter, att dertill äro valde
redlige och välkände män, som icke lä
-
Lagutskottetf Betankandétl, 675
hvaraf elen permitterade Soldaten, icke mia»
dre än Westgöther och Fryksdalingar, med
flere, må betagas frihet, att hvar som heldst
söka arbete och förtjenst.
Herr Norström; 1 den tro att specifikt
och bestämdt utsätta de förhållanden ovilkorligen
berättiga till fattigförsörjning, föranleder
sill uppmaning för den lättjefulle,
dryckesbenägne , lösagtige och för sin framtid
mindre eftertänksamme, uppgöra pretentioner
att komma i åtnjutande deraf,
finner jag ingen nödvändighet eller nytta,
så omständeligen utsätta, hvilka Fattigvården
nödvändigt bör taga under sitt beskydd
och bispringande, samt att såmedelst liksom
lägga yapen i händerna på den sämsta
samhållsclassen, till yrkande i laglig väg
af sådane rättigheter, den icke borde annorlunda
anse än som välvilja och tacksamt
emottaga, i stället afct fordra det såsom en
anbefald Församlingens skyldighet. Jag tycker
mig liksom förese , huru den ene och
andre skall, så vidt ske kan, afpassa sin
lefnadsställning och uppgifva sitt tillstånd
så, att det skall inträffa med någon af de
qvaliteter berättiga till Fattigförsörjning,
Sannt är att Fattigvården, under kännedom
af och medvetandet om origtig uppgift,
eller sjelfvålandet till behöfvande belägenheten
, visserligen kan neka dess intagande;
men då en Författning ovilkorligen
stadgar, att den så och så beskaffade skall
försörjas, följer sjelfmant, att klagomål eger
rum, och huru lätt är icke för den fatti
-
6y5 LagUtskottits Betänkandet}, 1
ge, under åberopande af ömhet och barmhertighet,
kostnadsfritt klaga, och ofta svårS
för Styrelsen meddela andra egen kännedom
och öfvertygelse.
Det nekas icke, att ea noga undersökning
om dea hjelp sökan dea lefnadsförhållande
och omständigheter, utmärker mindre
benägenhet vilja gifva och undsätta *
jemväl att FaUigS.tyrelsen någon gang kant
misstaga sig, ja äfven någon gång visa
ovilja och obenägenhet, utan skäl och orsak
, mea fastän det icke later så ömsint
och känslofullt, sorn n.u för tiden så högj:
omtalas, tror jag i det hela bättre vara något
kall än för varm, i afseende på gifmildhet
och ömhetskänsla, heldst erfarenheten
styrker, att för mycken ovald frikostighet
otvifveJagtigt ökar hjelpsökande antalet,
och skall framtiden upplysa om vår
nu varande enkla förordning, att hvarje
Stad och Församling bör låta sig vårda oi»
samt försörja sina fattige och nödlidande^
är mindre amdamålsenlig, än den mycket
omständliga nu år i fråga, om ej mindre
åldern och rättigheten till, än äfven sättet
att utöfva Fattigförsörjningen.
Icke eller kan jag förlika mig med föreslagna
directa stadgande, om vis och sätt
huru en Fattigförsörjning skall, i afseende
på hvarderas ålder och beskaffenhet sig förhålls,
Jag vill att sådant, utan alla föreskrifter,
skall ankomma på sjelfva Styrelsen
, då jag förutsätter, att dertill äro valdo
redlige qch välkände män, som icke lä
-
Lagutskottets Betänkande»., 677
ra underlåta att, efter omständigheterne,
på bästa sätt hushålla både för den skyldige
oell berättigade till Fattigförsörjningen,
saint att först och främst söka de allmänna
utvägar och biträden kunna förefinnas, innan
de betunga sina Committenter med någon
anns de kunna hvälfva på någon allmän
inrättning.
Det är dessa reflexioner, som stadgat
mitt bestridande af alla de speciella föreskrifter
Betänkandet innehåller om rättigheten
komma under Fattigförsörjningen , samt
Styrelsens förvaltningssätt dervid, hvartill
jag trott mig hafva ytterligare anledning,
af den orsak, att hvarje Styrelses omfång
är så ganska olika till personal och förmögenhet,
derefter förvaltningssättet nödvändigt
måste rättas, ty uti ett större och möra
förmöget Fattigförsörjnings-district, med
förmåga att kunna hafva FattigSehoIa: och
Arbetshus, jemte hvad mera till en sådan
vidsträcktare inrättning fordras, skall hushållningen
nödvändigt vara helt annorlunda,
ån uti en liten Stad eller Församling, som
icke har förmåga att uppbygga Fattighus,
ån mindre att för några få fattige inråtta
en hushållning, hvilkens förvaltande skulle
ådraga ytterligare kostnad, hvadan min oförgripliga
mening är, att i dessa fall, utom
ella tvångslagar, stadgandet icke behöfde
vara bestämdt, än att hvarje Församling,
Stad eller Socken bör underhålla sine fattige
och nödlidande, med ansvar för underlåtenhet
deraf f så att de icke hafva or«
IagUtskottets Betnknnden.
sak andre med tiggande beskära, hvilket
borde d-n fattige ovilkorligen förbjudas, då
jag icke kan föreställa mig en så litet behjertande
Styrelse, att den skulle lemna en
verkligt behöfvande utan allt biträde.
Deremot kan jag icke vara af deras
tanka, som anse något stadgande om sättet
att bidraga till Fattigförsörjning icke nö>
digt, utan att det skulle få ankomma på
en hvars ömsinte behjertande och deraf väntande
gifmildhet, utan finnér det mest be»
höfligt, och har icke mot Betänkandet i
den delen, blott med det uttryckliga vilkor,
så framt derom ej på annat sätt kan
öfvereaskommas, ty godvillig förening, hurö
som heldst, allenast tjenande till ändamålet,
måste utesluta all tvångsbefattning,
som blott och endast i nödfall bör ega rum.”
Härmed förenade sig Herr Lager strand.
Herr Länning: ”Betänkandet rörande
Fattigvården, 5 Gap. 1X §. föreslår: att innan
Soldat af väifvadl Regemente till någon
ort permittera*, b>r utrönt vara, att ban
å det ställe dit han vill sig begifva kan erhålla
bärgning och sysselsättning. Ett sådant
stadgande anser jag högst nödigt, om
Landet ej hädanefter som hittills skall öfvermåttan
besväras med kringvandrande permitterade
Soldater; men deremot tror jag
ej att ChefsÄmbeteterna skulle ovillkorligen
åläggas skriftväxla med Konungens Befallningshafvande,
för att utröna, hvar permitterad
Soldat kunde blifva emottagen,
nian bör detta åliggande ej förr vidtaga,
LagUi skot tets Betänkande». 677
ra underlåta att, efter omständigheterne,
på bästa sätt hushålla både för den skyldige
och berättigade till Fattigförsörjningen,
samt att först och främst söka de allmänna
utvägar och biträden kunna förefinnas, innan
de betunga sina Committenter med någon
anns de kunna hvälfva på någon allmän
inrättning.
Det är dessa reflexioner, som stadgat
mitt bestridande af alla de speciella föreskrifter
Betänkandet innehåller om rättigheten
komma under Fattigförsörjningen , samt
Styrelsens förvaltningssätt dervid, hvartill
jag trott mig hafva ytterligare anledning,
af den orsak, att hvarje Styrelses omfång
är så ganska olika till peisonal och förmögenhet,
derefter förvaltningssättet nödvändigt
måste rättas, ty uti ett större och mera
förmöget Fattigförsörjnings-district, med
förmåga att kunna hafva FattigSchols och
Arbetshus, jemte hvad mera till en sådan
vidsträcktare inrättning fordras, skall hushållningen
nödvändigt vara helt annorlunda,
ån uti en liten Stad eller Församling, som
icke har förmåga att uppbygga Fattighus,
ån mindre att för några få fattige inråtta
en hushållning, hvilkens förvaltande skulle
ådraga ytterligare kostnad, hvadan min oförgripliga
mening är, att i dessa fall, utom
ella tvångslagar, stadgandet icke behcifde
vara bestämdt, än att hvarje Församling,
Stad eller Socken bör underhålla sine fattige
och nödlidande, med ansvar för underlåtenher
deraf, så att de icke hafva or
-
CjS LagUtslottets Betnkandctt.
sak andre med tiggande besvara, hvilket
borde den fattige ovilkorligen förbjudas, då
jag icke kan föreställa mig en så litet behjertande
Styrelse, att den skulle lemna en
verkligt behöfvande utan allt biträde.
Deremot fean jag icke vara af deras
tanka, som anse något stadgande om sättet
att bidraga till Fattigförsörjning icke nö«
digt, utan att det skulle fä ankomma på
en hvars örminfe behjertande och deraf väntande
gifmildhet, utan finner det mest be»
höfligt, och har icke mot Betänkandet i
den deleD, blott med det uttryckliga vilkor,
så framt derom ej på annat sätt kar»
öfverenskomma», ty godvillig förening, hurö
som heidst, allenast tjenande till ändamålet,
måste utesluta all tvångsbefattning,
som blott och endast i nödfall bör ega rum.**
Härmed förenade sig Herr Lagerstrand.
Herr Lanningr ”Betänkandet rörande
Fattigvården, 5 Cap. 11 §. föreslår: att innan
Soldat af värfvadt Regemente till någon
ort permittera», b'r utrönt vara, att batt
å det ställe dit han vill sig begifva kan erhålla
bärgning och sysselsättning. Ett sådant
stadgande anser jag högst nödigt, om
Landet ej hädanefter som hittills skall öfvermåttan
besväras med kringvandrande permitterade
Soldater} men deremot tror jag
ej att ChefsÄmbeteterna skulle ovillkorligen
åläggas 'skriftväxla med Konungens Befallningshafvande
, för att utröna, hvar permitterad
Soldat kunde blifva emottagen,
clan bör delta åliggande ej förr vidtaga*
LngVt skottets Betänkande». 67g
an den som permitteras ej pa annat sått
kunnat nöjagtigt styrka sitt tillfälle, blifva
emottagen och bärgad der, dit han vill sig
begifva.
Prosten Hallström: Vid 3 Art. 3 §. får
jag anmärka, att den It Fastighetsegare tillerkände
ovilkorlig» rättighet, att i Socknen
intaga Fattige, enär de vid sine Hemman
fästa fattigvårdspligten, framställer sig
för mitt omdöme såsom högst betänklig.
Oberäknad så väl svårigheten att kunna
för framliden bestämma fattiges underhållskostnad,
som ock den påföljd, att egaren
afen ringa hemmansdel, hvarå han icke ens
sjelf utan annat gårdsbruk är besuten , skulle
vara i tillfälle att i Församlingarne indraga
hela Colonier af fattighjon, skulle
detta Stadgande ovedersägligen leda till
intrång i Inteckcingshafvandes rätt och ådraga
Fattigvårdsstyrelsen de mest invecklade
och obehagliga rättegångar. Det upphäfver
dessutom i hufvudsaklig måtto Kongl, Förordningen
af den 5 December 1788, hvilken
jag anser böra förblifva i sin fulla kraft,
enligt med hvad i föregående §. redan är
stadgadt.
Jag kan icke eller gilla 5 Art, 6 §.,
så vida af den följer, att den fattiga skall
vara berättigad, att i formlig besvärsväg
tvista sig till Församlingens välvilja och understöd.
En sådan tillåtelse strider alldeles
emot det begrepp jag hyser om Fattigförsörjningen,
och skulle särdeles bidraga att
förvandla den samma till ett tryckande ok.
6So Lagutskottets Betänhanden>
Huru vill dessutom Konungens Befallnings»
hafvande pröfva den klagandes verkliga behof,
då han må.;te hemta alla upplysningar
ifrån motparten eller Församlingen. Mig synes
det i sjelfva verket, som vore den fattiges
öde ganska väl trygadt, enår det samma
icke beror af enskilde mans godtycke,
utan af den omgifvande Församlingens sam*
mahståmmiga beslut. Ty omöjligen kan
jag hos en hel menighet tänka mig någon
allmän ovilja emot den uTe och cödgtälde:
och skulle äfven å SockenuämmoUtslaget
blifva vidrigt} så eger ju hvilken Ledamot
som heldst, att i den fattiges stad anföra
klagan.
I nära sammanhang med sistnämnde
Stadgande star 6 Att. 5 som förmår,
att åt den Fattige, som vill anföra klagan
öfver vägrad fattigdel, biträde skall lemnäs
med besvärens uppsättande, och kostnaderne
bestiidas af FattigCassans medel.
Jag kan icke eller bifalla denna af
hvilken jag föreser rätt svåra följder; ty
hvilken skulle icke, om fattigdel blifvit honom
vägrad, vara färdig att deröfver anfö*
ra klagan, enär ban deraf ingenting förlorar,
icke ens drager ringaste tunga? utan
tvifvel skola derföre, derest detta stadgande
bifalles, en hel ny art af Besvärsmål
uppkomma, hvilka, så vida ej Konungens
Befallningshafvande skola anses mer infallibla
i denna än andra åtgärder, låra till högre
instantier böra fortgå; hvaraf följden
vidare
LngUtskottcts Betånlanden, 6g j
vidare skall blifva, att ÖfverDomstolarne
än mer öfverhopas af inkommande mål och
FattigCassornes mesta tillgångar försvinna i
Rättegångs omkostnader.
Med Herr Prosten Hallstrom förenade
sig Herrar Prostar Hagberg och Kjellander
samt Herr Hjertström, och Hederv. BondeStåndets
Sam t el igé Ledamöter uti dess reservation
emot Fastighetsegares absoluta rätt,
att emot Inteckning få emottaga dem som
äro, eller snart kunna blifva föremål för
fattigvården.
Med Herr Prosten Hallström instämde
ock hufvudsakligen Herrar Ribbing och Ce
Herr
Huldberg; Jag reserverar mig emot
Utskottens förslag, att genom uttryckligt
stadgande yrka Barns reciproka pligt tili
sina fattigs och behöfvande iöräldrars vård,
såsom jag anser detta icke någonsin uti ett
christeligt samhälle böra såsom ovisshet un*
derkastadt sättas i fråga.
H err Huldt: I fråga om Fatcigvårdsafgiftens
bestämmande, hvilken nu mera icke
kommer af Hoglofl. Bevillningsutskottet att
behandlas, utbeder jag mig få fästa Höglofl.
Utskottens uppmärksamhet dervid, att
uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af
den 5 Julii 18H» äro CoopvardieSkeppara
och Sjöfolk ålagde att, vid påmönstringar
uppå Sjömanshusen, erlägga fattigvårdsafgift;
tnen som de förstnämnde debiteras för den
-
Lagutskottets Betänkanden. 43 f
Lagutskottets Betänkande!!.
na afgift hvarje år uti sina ContributionsSedlar,
med g sk. på Riksdalern af 2 Art.
Bevillning, så täcktes Héglofl, Utskottena
rättvist finna, det CoopvardieSkeppare ifrån
ofvannämnda afgift uppå Sjömanshusen böra
blifva befriade. Hvad åter Sjöfolket vidkommer,
så får jag vördsamt hemställa till
Höglofl. Utskottens bepröfvande om icke
Sjöfolket såsom bland den fattigare Classen ,
bunde befrias från denna afgift, på den
grund att Kongl. Maj:ts nådiga Reglemente
af aen go Martii 1748, 5 Art. 1 §. frikänner
Sjöfolk ifrån alla ötskylder och pålagor till
Kronan.
Ex Protocollo,
A♦ Fryxell:
Här intages Betänkandet N:o 35 (Å*fc>
1—Y1I. a—f.) om Näringsfriheten,
N:o 12J.
Ankom den 2J Julii >823*
Riksens Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs* och EkonomiUtskotts Utlåtande
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, jemte åtskillige enskilde
Motioner, i frågan om Näringsfriheten
, samt om förslag till nya Handels-
och Handtv erker i-Re glan euten*
T^ill Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
handläggning hafva Riksens
Höglofl. Ständer öfverlemnat Kongl. Majrts Nådiga
skrifvelse af den 19 sisth Februarii, deruti
förklaras, att, ehuru Kongl. Maj:t, i likhet med
hvad trenné af RiksStånden, vid sårskildte tillfällen
, yttrat, fimnit den för Rikets allmänna
hushållning vigtiga frågan, om en vidsträcktare
frihet i utöfning af handel och handtverk, vara
af oeconomisk beskaffenhet, och följaktligen be
LagUtskottets
Betänkanden. I
2 Lagutskottets Betänkatiden,
roende endast af Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och afgörande, Kongl. Maj:t icke velat derom
besluta, utan efter föregången öfverläggning med
Riksens Ständer. Kongl. Maj:t hade nemligen
insett nödvändigheten , att med varsamhet anstål-<
la förändringen af ett hushålls-systeme, som under
en längre tids tillämpning grundlagt flera
enskildla och allmänna förhållanden och gifvit
bestämd rigtning åt capital- och arbets-förmågan:
att vid öfvergången till en af omständigheterna
påkallad friare utveckling af industriella krafter,
ej åsidosätta omsorgen för ordning och
konstflitens fullkomnande : att vid fördelningen
af borgerliga skyldigheter göra skäligt afseende
på den inskränkning i lagligen tillkomna förmåner
, som en utvidgad täflan kan för nuvarande
medlemmar af vissa corporationer förorsaka
, samt att, så vidt möjligt år, söka bereda
allmänt gagn med undvikande af enskilda för-*
luster och olägenheter. Med dessa åsigler hade
Kongl. Maj:t, med tillämpning af Regeringsformens
89 §., i nåder för godt funnit till Riksens
Ständer öfverlemna , att frågan om Näringsfriheten,
i likhet med hvad angående lagfrågor
år stadgadt, gemensamt med Kongl. Maj:t afgöra;
i hvilket afseende Kongl. Maj:t till Riksens
Ständers pröfning tillika hänskjutit de af
en i nåder tillförordnad Committé författade underdåniga
förslag till Handtverkeri - och Ilan
-
Lag Utskottets Betänkanden. g
dels - Reglementen , samt till en författning ani
gående Gerningsmän å landet.
I sammanhang härmed hafva Utskotten ansett
sig bära upptaga följande Motioner, hvilka
dels till Lag- och Ekonomi - Utskotten gemensamt,
dels särskildt till sistnämnde Utskott blifvit
remitterade.
Frän Högloft. Ridderskapet och Adeln.
1:0 Friherre Cedersträms, Jacob, Memorial,
hvaruti, under utvecklande af grunderna
för Friherrens mening, att någre privilegier icke
lägga hinder i vågen får en allmännare Näringsfrihet,
yrkas rättighet för hvem som heldst, i
Stad eller på landet, att idka hvilket tillåtet
Handtverk han behagar, endast han anmäler sig
hos vederbårande autoritet och erlägger behöriga
utskylder.
2:0 Framlidne Grefve Posses, Carl Henric,'
Memorial, med anmärkningar vid Committerades
förslag till Handtverks-Reglementet, samt
med uppgift af vissa grunder för en blifvande
Nårings-frihet; dervid Herr Grefven, som emot
herårde färslag hufvudsakligen anmärkt, att
Skrå - Ämbetena och den till vissa år bestämda
lärotiden utan ändamål blifvit bibehållne, i egenskap
af sådana grunder uppgifvit, att hvar
och en person af bägge kånen horde_ vara tillåtet,
utan inskränkning af Skråtvång eller låro
-
4 LagUtskattets 'Bttånknndtn,
år, idka hvilket eller hvilka yrken som heldst ,
emot behöriga ntskylders erläggande, men att
Styrelsen deremot borde ega rått tillse, att icke
någon, utan styrkd skicklighet, idkade ett yrke,
genom hvars felaktiga utöfning allmänheten kunde
blifva lidande; varandes i anledning af nämnde
Memorial, yttranden afgifne, ej mindre af
Herr von Hartmansdorff, August, som dervid
lemnat upplysning, huru de af Grefve Posse uppgifne
grunder blifvit vid den nyligen i Baden
vidtagne förändrade Nårings-författningen tillämpade
, ån af Herr af Klintberg, Carl, till besvarande
af de utaf Grefve Posse , mot Committerades
ofvannåmnde förslag, gjorde anmärkningar;
och har åter Grefve Posse lemnat genmäle
å Herr Klintbergs berörde anförande, och dervid
aflemnat ett förslag till en lag för rättigheten
att idka slöjder.
3:o Friherre Wrangels, Henning, Memorial
, med förslag till ett Industri-Reglemente ;
varandes grunderne derföre hufvudsakligen likståramige
med de af Friherre Cederström och
Grefve Posse uppgifne, att nemligen en hvar, i
stad eller på landet, skulle, mot erläggande af
behöriga utskylder, och i mån af visad skicklighet,
få idka det eller de yrken, han för sig
funne tjenligast ; hvarförutan Friherre Wrangel
föreslagit inrättningen af Fabriks- och Slöjdeexpositioner,
samt dermed förenade magaauner ,
LagUtskottrts Retånkanien. y
Jer tilverkningar kunde få insättas ej mindre
lill beseende af allmånhetcn ån lill afsalu, äfvensom
stämpling af alla tillverkningar, och inrättning
afiåndustri-scliolor > der både theoretisk
och praktisk undervisning i de för handtverkeriernes
och slåjdernas idkande nådiga kunskapsgrenar
skulle meddelas; varandes berårde frams
fällning bitrådd uti ett anförande af Friherre
Toll, Gustaf Philip,
4:o Herr Thams, Wollraht, Memorial, angående
en allmän Närings-frihet och Skråforfattningarnes
upphäfvande ; varandes, i anledning
häraf, ytttranden afgifne af flere Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, bland hvilka någre
ansett Skråforfattningarne böra upphåfvas, men
andre åter funnit deras modifierande elter nuvarande
tids forhållanden vara lämpligaste utvägen
för en varsam öfvergång från hittills varande
skråtvång till den påyrkade Närings-friheten;
i sammanhang hvarmed åtskillige talare sokt utreda,
det något hinder derföre icke moter af
gällande privilegier.
5:o Grefve Hårds, Carl Gustaf, Memorial,
hvaruti, likasom i de ofvannåmde , yrkas frihet
till alla Näringars idkande i stad eller på landet,
emot behåriga afgifters erläggaude.
6:0 Herr Lagerhjelms, Pehr, Memorial,
hvaruti yrkas, att alla band å handtverkerierna
och inhemska handeln, utöfver hvad ordningen
6 LagUtskotteis Betänkanden.
och konstflitens utbildning fordrar,"måtte undanrödjas.
7:0 och 8:0 Tvånne anföranden af Herr
Hammarsköld, Lorenzo, och Herr Liljestråle,
Gustaf, hvaruti yrkas att Skrå-inrättningen, såsom
egande nara samband med många af våra
äldre institutioner och deribland med BorgareStåndets
nuvarande organisation, förmåner och
näringar, vål måtte modifieras, men icke hastigt
eller utan hänsigt till nämde förhållanden,
förändras.
Från Vällojl. Borgare-Ståndet.
9:0, 10:0, 11:0, 12:0 Herrar Limnelii, Nilsi
Lefflers, E. M. , Winbladhs, P., och Montans,’
E. W., hvar för sig skriftligen gjorde anmärkningar
vid Committerades meranåmde förslag
till handtverkeri-reglemente; innehållande samma
anmärkningar hufvudsakligasti- att de så
kallade Skrå- eller Handtverks-åmbetena, såAane
de, enligt förslaget, skulle komma att
äfven hädanefter finnas, vöre utan ändamål
och nytta, då en hvar idkare blifvit lemnadt
öppet att deruti ingå eller icke, och^då
ämbetena blifvit undandragen all pröfning,
hvilken blifvit’ öfverflyttad på Magistraterne,
äfven för sådane mindre betydliga fall, i hvilka
den icke utan olägenhet för både nämnde
autoriteter och idkarne kan bestridas : att
Lag Utskottets Betänkanden. ^
den minskning i påräknad inkomst och arbets-J
förtjenst , som Burskapsegande handtverkare
skulle komma att lida genom den större frihet
som blifvit föreslagen, ej mindre i afseende på
inträde i handtverk , ån medelst dess idkande å
landet och af qvinspersoner samt ändteligen i
afseende på sammanblandning af flere handtverk
, handtverkeri-varors fria försäljning och
handtverkares begagnande i andre städer ån der
de åro bosatte, icke står i rigtigt förhållande
till de kostnader och besvär, idkarne fått vidkännas
för vinnande af innshafvande mästerskap,
till de, uti olika städer, till olika belopp
uppgående, men merendels dryga utskylder, de
i och för sine näringar få utgöra, och till de
vidsträckta åligganden, hvilka så vål emot lärlingar
som emot allmänheten, blifvit, till en
del vid betydliga böter och vitén, dem, enligt
förslaget, tillförbundne: och att de deruti på intet
sått blifvit skyddade emot intrång af sådane,
till handtverks idkande alldeles obehörige
personer, som man hittills benämnt för fuskare,
men hvilka numera ej äro underkastade den
slags fiscalisation, som förr varit vanlig och
tillåten,
13:0 Herr Lefilers, E. M., Memorial, angående
inrättande af handtverks-societeter i stå—
derne, i och för inseendet öfver handtverkerierne
samt vården om deras förkofran, samt för pröf-1
5 Lagutskottets Betänkanden.
ningen af sådane mål, sorn hos Handtverks-Ämbetena
blifva tvistiga,
i4:o Herr Cronii, J., Memorial, angående
er ny reglementarisk författning i afseende på
vilkoren för handels och handtverks idkande »
hvilken, derest låroår och skråföreningar skulle
upphora, i stället borde, i egenskap af sådane
vilkor, föreskrifva styrkd skicklighet samt
utgörande af alla borgerliga onera, 25 års ålder
, förbud mot sammanblandning af flere
bandteringar, förbud för Ämbets- och Tjenstemän
att med handel och näringar sig befatta,
samt för landtmån att idka försäljning
af andra ån landtmannaproducter.
i£:o Herr Hambrsei, O., Memorial, med anmärkningar
vid Friherre Cederströms ofvannåmde
anförande och med yrkande , att någon vidsträcktare
frihet, ån den som redan eger rum i
afseende på handtverkerier och näringar, icke
skulle leda till deras och idkarnes fördel och
således ej bör medgifvas, '
16:0 Herr Bjuhrs, H., Memorial, angående
föreslaget förbud deremot, att burskap beviljas
personer, som i annan stad eller å annan ort idka
sin rörelse, hvilken, så vål som Nårings-idkarnns
bostad, Motionären förmenar böra förblifva der,
hvarest burskapet erhållits.
17:0 HerrWinbladhs, P., Memorial, angående
någon allmän och kraftig anstalt till före*;
kommande
I.agUtskottet! Betänkande». g
lommande af det intrång, Handtverks-Åmbetena,
särdeles i Stockholm, lida af sådane personer,
som idka deras yrken ulan att dertill ega
behörigt tillstånd eller derföre erlägga utskylder.
17:0 Herr Lennings, G., Memorial, hvaruti
föreslås att bland andra vilkor för inträdet i
Borgerliga yrken äfven borde_ stadgas det, att
Borgaren vid anstäldt förhör visade sig ega erforderlig
kunskap i Rikets Grundlagar.
18:0 Herr Lundmans, C. F., Memorial, angående
förbud emot Commissions-bandels idkande
för Bruk eiler Fabriker, åtminstone i
Uppstäderne , annorlunda ån under vilkor af
Borgarerått, hvilken äfven med alla andra näringar
i Ståderne, såsom Apothek, Bokhandel,
Boktryckeri m. fl., efter Motionairens förmenande)
borde vara förenad.
Från Hederi). BondeStåndet.
19:0 Magnus Janssons, från Kronobergs Lån,
Memorial, angående fri handel med alla Landtmanna-produeter,
så att de, vid hvilka tider af
året som heldst, måga få till Städerne infåras.
20:0 Anders Berndssons, från Bohus Lån,
Memorial, angående fri försäljning af färskt kott
i Götheborg vid alla tider på året; deruti Bonr
LagUt$kott.ets Betänkanden.\ I§
I© Lagutskottet t BttlitktindtH.
deStåndet, i afseende på dylik försäljning i Städerne
i allmänhet, instämt.
21:0 Nils Nilssons, från Calmare Lån, Memorial,
angående fri handel under alla tider på
året och med alla slags Landtmannavaror emel-»
Jan Smålands och olands invånare.
22:0 Johan Jac. Rutbergs, från Norrbottens
Län, Memorial, angående införandet af en allmän
näringsfrihet såsom, följd af hvad Rutberg
formenar vara redan år 1810, i sammanhang
med då öfverenskomne ändringar och jämkningar
i RiksStåndens Privilegier , heslutadt.
2å:o Johannes Michaelssons, från Upland,
Memorial, med yrkande att alla Skrå-lagar, såsom
varande enskilda hushållsförordningar, stridande
emot den allmänna hushållningen , måtte
helt och hållet upphåfvas, och, enligt 1810 års
Riksdagsbeslut, fullkomlig frihet i nåringarne
stadgas.
24to Olof Håkanssons, från Elfsborgs Län,
Memorial, angående Näringsfrihetens införande
och Skråförfattningarnes upphåfvande, såsom
en följd af hvad genom Kongl. Kungörelsen den
6 April 1810 blifvit förordnadt,
Oaktadt Utskotten, till undvikande af en
besvärlig vidlöftighet, sammandragit innehållet
af de särskilde Motionera©, genom anförande endast
af det hufradsakliga deraf, undfaller doat
jcke Riksens Högloft, Ständers uppmärksamhet
LagUtthottets Bttånkandtn. k
att de åtgå frän tvånne väsendtligen olika syn-*
puncter: en tiel nemligen från grundsatsen af
den naturliga rått, som synes tillkomma en hvar
medborgare, att, till sin och de sinas bärgning
och förkofran, använda förvårfvad arbetsförmåga
och skicklighet, hvilken endast genom ett
sådant fritt användande kan erhålla ett värde,
jemförlig! med annan egendom; en grundsats,
6om, gynnad af tidsandan, den der fordrar allas
likhet inför lagen, med utrymme för tillta-»
gande verksamhetsbegår och näringsflit, och endast
för stora allmänna syftemål, men aldrig, till
befordrande af enskilde personers och corporationers
fördelar, medgifver inskränkning i eller
uppoffring af naturliga rättigheter, anses hemta
ytterligare styrka från de beslut, som vid den
medborgerliga frihetens grundläggning fattades,
angående obehindradt tillträde till, borgerliga
yrken, samt af erfarenheten, att Skråtvånget mindre
ofta varit ett stöd för desse yrken,_ån ett
hinder för deras förkofran: en del åter från å-a
sigten af ett slags Contract med Staten, eller emellan
de särskilde Samhällsclasser, som utgöra
dess beståndsdelar, genom hvilket, innefaltadt
i äldre författningar och genom de sednare
icke ovilkorligen eller i allo undanröjdt, man
ansett ej allenast förhållandet emellan Landt-!
och Stadsmanna-nåringar vara bestämdt till öm-i
sssidigt biträde, men utan rättighet till någon*
12 1 LtigUtskottets Bctånknnieit.
dera sidans intrång, utan ock nuvarande näringsidkare,
emot de vilkor de får inträdet i
nåringarne och för burskapet till deras idkande
sig underkastat, tryggade dervid, utan medtäflan
af andre, än dem, sorn enahanda vilkor
fullgjort eller fullgöra. Då de lörre åberopa de
naturliga råttigheterne , stödja sig de senare . på
den inskränkning deri, som samhällsfördragen
skola medfört. Begge utgå från grundsatsen af
ett fritt och oqvaldt begagnande af hvad
man eger; men de förre anse i sådan egenskap
den naturliga eller förvärfvade arbetsförmågan,
de sednare åter det skyddsbref, som i Statens
namn blifvit gifvet å cn, i visst afseende, uteslutande
rått till en nårings-idkande.
Ehuru stridiga dessa åsigter ån synas och
åro, och ehuru ofta de ån, på sått föregående
Riksdagars Historia vitsordar, föranledt till en
oförenlighet, som endast tiden och billigheten
synes kunna jemna och afhjelpa, bör man dock,
i Utskottets tanka, icke misskänna den ömsesidigt
agtningsvårda syftningen. Det ligger hemligen
i sakens natur, att författningar och ordningar
af ifrågavarande egenskap, hvilkas gagn
eller skada endast nåringsidkame kunnat praciiskt
och i sammanhang, om ock någon gång
ensidigt, bedöma, men andre deremot endast
efter theoretiske åsigter, eller tillfällig erfarenhet,
uppfatta, skola af de förre mera anses så
-
Lagllt skottets Eetänkattdett. 13
som hufvudsak, af de sednare ^iera såsom en
umbärlig eller lätt ersättelig länk i kedjan af
%råndrade samhällsförhållanden: och att den
utom kretsen af näringsidkare ställde Medborgarens,
till fri utveckling af krafter och häfvande
af alla hinderliga tvångsbaud, syftande åsigter,
5kola, ehuru i grunden rättsenliga och med
Jidsandan instämmande de ock må vara, likväl,
den mån de leda till kullstörtande eller rubbning
af en åldrig Samhällsbyggnad, sorn långe
varit och ännu ej fullt upphört att vara Stat 1
Staten, förefalla fremmande och vidriga äfven
färden redlige Handtverksmannen, somegnatsitt
lifs verksamhet åt denna byggnad, som känner
sig för gammal för de nya lärorna, och, som i
egenskap af erfarenhet kan åberopa sitt medvetande
att den hittills gällande ordningen varit
honom lika nyttig vid utbildningen af hans egen
skicklighet, som vid den ledning han sedermera
gifvit åt andras sysselsättning och konstflit.
Utskotten, som af desse forhållanden hemtat
okade anledningar att de gjorde ömsesidige
framstållningarne med all tillbörlig grannlagenhet
öfverväga, hafva dervid forst bordt utreda
för sitt omdöme, om de så kallade Skråinråttningarne
åro, i egenskap af något BorgareStåndets
privilegium, bekräftade, och om de i sådan
egenskap blifvit genom 1810 års concessioner undanröjde
och en fullkomlig näringsfrihet då re
-
14 Lagutskottets Betdnkanden.
dan besluten. T förra fallet vore en öfverlägga
ning i ämnet, utom nämnde Stånds medgifvande,
obehörig och utan ändamål; i det sednare
vore den åter icke behöflig, heldst vid ett slikt
förhållande, på sått någre af Molionairerne bland
Hederv. BondeStåndet förment, endast skulle
erfordras verkställighet å hvad redan blifvit
beslutat.
Harvid förekommer, att Skrå-inrättningar--  ne, om hvilkas häfvande eller förändring nu år
fråga, icke blifvit i egenskap af Privilegier ut-i
färdade, utan tillkommit genom Kongl. Kesolu-,
tioner och Förklaringar, lill en del föranledde
af Ståndernes hemställningar: att de icke egenteligen
angå någre förmåner för Nåringsidkarne,'
utan fastmera ordningen för inträdet i Nåringarne
och för tillsynen öfver deras drift och
förkofran: att de vid sådant förevetande lika litet
kunna anses innefatta Privilegier för BorgareStåndet,
som PrestStåndets privilegier innefattas
i de författningar, hvilka handla om Theo-»
logiska Specimina, eller i Kyrkolagen och öfriga
stadganden, som bestämma ordningen för
Preste-Åmbe'ets utöfning : samt att Borgare
Ståndet,
i enlighet härmed, uti en vid 1812 års
Riksdag till Kongl. Maj:t ingifven underdånig
Skrift, angående meningen af Ståndets, den 18
October 1809, gjorde Concession, förklarat sig
anse SkråOrdningen och de utfärdade Handels
-
Lag Utskottets Betiitikandm, ig
Reglementen såsom rörande Nufringarne, icke
personernej icke såsom något Privilegium för
Ståndet, utan såsom en rättelse för alla, de der
i Handel och Näringar ingå, samt ändteligen såsom
reglementariska stadganden, dem det beror
af Kongl. Maj.t ensam att förändra eller upphäfva.
År det nu, enligt BorgarcStåndets egen sålunda
yttrade mening, deri vid särskildte tillfällen
flere af de öfrige Stånden och jemväl nu
åtskilliga af de Riksdagsmän, som påyrkat allmän
Näringsfrihet, instämt, gifvet att nu gällande
Handtverks- och Handels-Reglementen icke
utgjort något Privilegium; så lärer ock vara
lika ostridigt, att de icke kunnat utgöra något
föremål för BorgareStåndets concession. Ordalydelsen
af denna: ”att idkande af all Borgerlig
''Näring, emot åtagande af deremot svarande
”Borgerlig lunga , skulle blifva en rättighet för
,’alla Medborgareclasser,” — innebår ock, att
frågan varit om en rättighet för Medborgare i
allmänhet, att ingå i Näringarne, och i följe deraf
i BorgareSiåndet, men icke om sjelfva den
ordning, som vid inträdet i Näringen och under
dess utöfning borde iagttagas. Om ock concessionen,
sålunda upplöst till sin egentliga mening
, den nemligen om lika rättighet för alla
Medborgareclasser, att idka Borgerlig Näring, befinnes
vaxa af nog ringa värde, så vida en slik
16 Lagutskottets Retankanden.
rättighet icke genom gällande författning förut
var någon Medborgareclass förmenad, år dock
troligare att härvid föreiupit en lika irring, som
i frågan om en, af ett annat Stånd då jemväl
eftergifven men redan förut uudanröjd och upphörd
rättighet, än att BorgareStåndet verkeligen
kunnat eftergifva samt MedStånden och Kongl.
Maj:t i sådan egenskap godkänna hvad Ståndet
icke egde, utan af Kongl. Majus Nådiga Förordnande
berodde.
Ledde af desse åsigter, hafva Utskotten kommit
till samma Resultat, som hufvudsakeligen
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse framställt: att
meranåmnde Pveglementen icke utgöra något
Stånds Privilegium: att de således icke under
något Stånds concessioner kunnat anses inbegripne:
att de följakteligen ännu åro att anse
såsom bestående och oförändrade : och att, då
de icke utgöra Civil Lag, utan ceconomiske författningar,
deras upphäfvande eller förändring
berott af Kongl. Maju, derest icke Kongl. Maj:t
sjelf i nåder funnit för godt, att låta Riksens
Ständer i afgörande! deraf deltaga.
Då det dernäst lärer tillhöra Utskotten att
yttra sig, huruvida de för sin del anse, att,
med upphäfvande af merberörde Författningar,
en allmän Handels- och Näringsfrihet må ega
rum, företer sig frågan derom för Utskotten under
-
f.ngtitikattets ÉatånÅanäeH, ij
de? Btna synpunkter, nemligen 1:0 om Handelsfriheten
med hänsigt till utländska handeln ,
exporten och importen samt det dermed sammanhängande
Tullsystemet; 2:0 om Näringsfriheten
inom städerne, eller med hvad vilkor inträde
i handel och handtverk, derstädes må vara
tillåtet: och 5:o huruvida skillnaden imellan,
landtmanna - och stadsmanna-näringar skall undanrödjas
och en fika frihet till Handels och
Handtverks idkande på landet, sorn i ståderno,
ega rum,
Den slags Handels- eller Närings-frihet, sorn
afser öfvergången från de, utländska handeln
inskränkande, proliibitiva författningar, till ett
mera liberalt system, lärer icke för närvarandes
utgöra föremål för Utskottens handläggning, så
vidt den inskränker sig inom yttrande öfver de
i Kongl. Maj-.ts nådiga Skrifvelse framställda
ämnen. Af de enskilda Motioner, som dermed
hafva sammanhang, röra väl Friherre Wrangel?
och Herr Tbams äfven Utrikes handeln och Tullverket;
men Utskotten, sorn nu upptagit endast
de delar deraf, de der i förstnämnde ämne ingå,
få Öfver de senare, i samråd med Bevilltoings-
Utskottet, dit berörde Memorialer äfven
blifvit remitterade, afgifva särskildt utlåtande.
Frågan om Närings-friheten inom Siåderne,
eller huruvida nuvarande Skråordningar och B.eLngUt
skottets Betänkanden. II
18 Lagutskottets Betdnkundcn.
glementen skola upphäfvas eller förändras, utgör,
i följe af meranämnde nådiga Skrifvelse, ett
desto hufvudsakligare föremål för Utskottens
handläggning. Utskotten hafva hår ofvan antydt
sin öfvertygelse, otn de skiljaktiga åsigter, från
hvilket detta ämne kan ses och äfven blifvit betraktad
t. Att det gifvits tider, då Skråföreningarne
och de till deras befästande vidtagne anstalter
varit för Handtverkerierne lika nyttiga
till trygghet mot yttre våld och intrång, som
lill inre sammanhållning: att Skrån och Gillen
varit för Handtverkerierna och Nåringarne , åtminstone
i deras barndoms-tillstånd, hvad schöler
och högre Undervisningsverk varit för den
egenteligen vetenskapliga bildningen: att, såsom
Herr von Hartmansdorff hos Ridderskapet och
Adeln anfört, det varit ur skötet af dessa slöjde-
och närings- corporationer, som det tredje
Ståndet utgått, genom hvars motvigt mot de öfrige,
den grundlagliga friheten blifvit stadgad
och bestämd — man kan tillägga, sedan den,
under ett långt tidehvarf af motsatt rigtning, bibehållits
förvarad inom hägnet af den borgfred,
hvarifrån Feodalismens våld , ömsom genom tappert
motvärn, ömsom genom andra uppoffringar,
undanhölls; detta allt kan den billige granskaren,
vid en blick på förflutna tiders häfder,
icke förneka; men alt, för den nytta en inrättning
under ett tidehvarf medfört, bibehålla den
LagUcskottets Betänkanden, 13
i ett annat, af helt annan anda och betydelse,
år icke värdigt Statsmannens urskiljning och
omtanka. Det tillhör honom tvärtom att tillse
det ingen inrättning, sedan anledningen tilldess
tillkomst bortfallit, må qvarstå såsom en från
Statsbyggnadens ordnade hela afskild ruin, som
genom sitt förfall forringar sitt fordna vårde'och
sedan den genom sitt väsende upphört att gagna,
alltid genom den qvarstående formen år för utvecklingen
af nya samhällsförhållanden i sin
mån hinderlig.
Tiden, då Skråinrättningarne tillkommo
Var en tid af godtycke å ena, beroende och undanhållen
upplysning å andra sidan. Den tid ,
i hvilken fråga blifvit väckt om deras upphåfvande,
utmärker sig af lagbunden frihet och af
sträfvande till allmän medborgerlig hildning
Något Skrå behofves icke mera till Handtverkeriernes
forsvar och betryggande 3 ty landsfreden
har gjort borgfreden umbärlig eller i sig inbegripen,
och en hvar år säker under lagen. Något
Skrå behofves icke eller för vårdande a
Handtverkeriernes framsteg och ofverflyttning a
insigterne på efterkommande; ty dessa framsteg
och insigter blifva, genom vetenskapernas deråt
lånade ljus, genom bildningens allt mer tilltagande
allmännelighet och allsidighet, samt genom
verldshandeln och den litterära communicationen,
så spridda och allmångjorda, att Handtverks-insigternes
förlorande, i brist af deras
iq Lag Vtikotteti Betank/wdett,
fortplantan de genom Skrån, lika litet låter tån^
ka sig, sorn jordens ödesmål i brist af såvkilda
wndervisnings-anstalter för landtbruket. Rågot
Skrå behofves icke eller för att, åt BorgareStåndats
politiska tillvarelse, gifva någon fasthet j
ty åfven i detta afseende innefatta de constitutionella
beståm melserna en säkerhet, sorn genom
en enskild förening lika litet kan Skås sora förringas.
Rågot Skrå behofves ömkligen icke, för
att underlätta intrådet i Nåringarnej ty samma
utväg dertill år i alla fall oppen, och ån flera
erbjuda sig, endast tillstånd och tilfcfålle gifves
att begagna dem ; och SkråinråttDingea erbjuder
dessutom den intrådande Rårings-idkaren inga
andra fördelar, ån som öfvervågas af honom å~
lagde utgifter, eller, genom de icke utan skål
öfverklagade Gesållsvandringarne, föranleda till
landets betungande. Det vore således endast
för att profva de i handtverksyrken inträdande»
skicklighet, som Skräinråttningen skulle vara
nådig ; och om denna profning på annan auloritet
åfverflyttas , samt en viss ålder derjemte
förutsattes såsom vilkor för erforderlig stadga,
synas- Skråinrättningarne åfven i detta afseende
så mycket håldre kunna nmbåras, som berörde
pröfnings bibehållande hos dem skulle kunna
leda till en med tidsandan och verklig råttsenJighet
icke öfverensstämmande ensidighet.
©m, förutan dess» allmänna grunder, Ut»
Lagutskottets BttHnkatiden. * i
»kotten skulle tarfva något stöd af erfarenhet för
sin öfvertygelse, om möjligheten och lämpeligheten
af Skråinråttningarnes upplösning, behöfyer
det icke hemtas frän andra Länder ; det finnes
på nära håll i Fabriksanlåggningarne, hvilka,
utan att vara något Skråtvång underkastade
eller medföra något slags monopolium för sine
innehafvare, likväl, vida mera ån de egenteiige
Handlverkerierne, tilltagit i förkofran, oagladt
de otvifvelagtigt fordra större både förlag och
arbetsdrift; att förtiga exemplet a£ dc flere Ståder,
som i sednare tider blifvit anlagde, utan
alt vara Skråinrätlningar underkastade, och utan
att någon olägenhet för deras rörelse och Näringar
deraf förmårkts hafva uppkommit.
Utskotten hafva, af alla dessa anledningar j
ansett, att den.' SkråAmbeten hittills tillagde
myndighet kan umbäras, och, jemte deras nuvarande
organisation, bör upphåfvas, samt att
det ordnande af Näringarne inom Ståderne ,
som ändock kan blifva behöflig!, bär innefattas
i nya, efter nuvarande tidsförhållanden lämpade
Handtverkeri- och HandelsReglementen, utgående
från de hufvudgrunder, att stadgad ålder
och bepröfvad skicklighet utgöra egentliga
vilkoren för inträdet bland Stådernes sjelfslåndigc
Näringsidkare, och att en utväg till slikt
inträde derföre bör öppnas äfven för dem, sora
iek# genomgått de hittills vanlige lårogradernef
22 LngUtskattets Betdnhndeti,
Af icke alldeles enahanda beskaffenhet har
frågan, huruvida gråusorne emellan Landt- och
Stadsmanna-lNäringar skulle upphora, samt de
sistnämnde, eller Handel och Handtverk, äfven
på Landet få idkas , förekommit Utskotten» En
sådan frihet har i flere af de gjorde Molionerne,
och jemväl vid föregående Riksdagar, blifvit
påyrkad, och den naturliga rättigheten, att
hvar som heldst obehindrad använda egande
skicklighet och arbetsförmåga , samt efter eget
val bestämma sättet till sitt årliga försörjande,
till grund derföre åberopad. Utskotten hafva
likväl bordt ihågkomma , att fråga här icke år
att ordna en ny Stats och dess medlemmars förhållanden
efter råttsenliga grundsatser; utan att
efter tidens kraf reformera äldre institutioner,
i afseende på hvilka det år nödigt alt tillse ,
huruvida något contract ligger till grund för
det nuvarande förhållandet; ty en med stod af
Samhållscantract på god tro forvårfvad rätt,
måste vara lika helig, som den naturliga år,
intill dess den genom Samhållseontract afsåges.
Utskotten hafva förut yttrat sin öfvertygelse, att
Skrå- och Handelsordningarne, det år de Författningar,
som bestämma såttet till inträde i
Nåringarne och till deras idkande inom Ståder»e,
innefatta, icke Privilegier, utan Reglementariska
Stadganden, som efter förändrade omständigheter
kunna åndras eller upphåfvas; mea
LngUtskotttts Betänkanden. 2g
IJlskotten kunna icke hysa enahanda tanka i afseende
på de forfattningar, som bestämma Slä—
dernes uteslutande rätt till idkande af vissa Näringar.
Ståderne, emellan hvilkas och Landtmannens
yrken allt ifrån aldre tider skillnad
blifvit gjord, åro ostridigt privilegierade på desse
Näringar och vid samma rättighet tryggade;
genom Kongl. Försäkringen den 20 Februarii
1789, hvilken vid 1809 års Regementsförändring
och genom de deraf härledde nya constitulionella
förhållanden icke kan anses undanröjd,
utan tvärtom genom Regerir.gsFormens né §,
bekräftad, samt icke eller blifvit rubbad genom
ofvannämnda concessioner, de der endast bestämma
en allmän rättighet till inträde i Borgerliga
Näringar, det år, till Näringar i Stådertie,
sä vida begreppet af Stad alltid varit förenadt
med begreppet af Borgare. Sjelfva Borgerskapets
organisation, såsom Utgörande en del
af representationen, synes icka heller stå tillsamman
med en fullkomlig sammanblandning af
Landt- och Stadsmanna-Näringar, emedan en
oinskränkt tillåtelse för Näringsidkare att fa
drifva Handel och Handtverk på Landet, med
lika utskylder till Staten , som de i Stad bosatte,
men med befrielse från dem, som desse i
och för Stådernes särskilde administration måste
utgöra, möjligen och icke osannolikt skulle
leda till en upplösning af de Städer, som icke
2'i LagViskottets B et dukande fh
ega Sjöfart eller något eljest gynnande lage»
samt derigenom och genom utflyttningar från
Slåderne till Landet betvdcligen minska antalet
af det egentliga Borgerskapet, så vida de å Landet
bosatte Nåringsidkarne lossades från alla
förbindelser till Slåderne och upphörde att i
egenskap af Borgare anses. Utskotten anse således,
att en fullkomlig frihet att jemväl å Lan
\
det,
oberoende af Städerne , idka alla de Näringar,
hvilka elter häfd och Författningar hittills
varit såsom Stadsmanna-Näringar ansedde, icke
kan annorlunda ån i sammanhang med en nu
icke ifrågavarande förändring i grunderne för
BorgareStåndets representation samt för Stådernes
styrelse och dess aflöning, ega rum. Detta
utesluter dock hvarken ett närmare bestämmande
af gränsen emellan Landt- och Stadsmanna
nåringarne, eller sådane rnodificationtr i de derom
hittills gällande Författningar, som till Landets
och Städernas ömsesidiga fördel kunna ega
rum. Utskotten hafva nemligen trott sig finna,
att Landtmannen, allt ifrån äldre tider tillbaka,
egt rättighet att å Landet få antagne sådane
Handtverkare, hvilkas biträde ofta år honom
nödigt, och stundom behöfligt att skyndesamt
erhålla: att vid bestämmande af desse såkallade
Gerningsmåns antal, genom Kongl. Brefvet den
23 Junii 1802, anledning blifvit gifven till tillökning
-
1/igViskottett Iittånhanden. 25
Piening deruti, i den mån sårskilde omständigheter
dertill föranledde : att allmänna lagens
stadgande i 4 Cap. 5 §. Handels-Balken innebär,
det inhemska råämnen skulle få i handtverkshus
å landet förarbetas: att, genom den
allmänna inskränkning i Handtverkeriers förläggande
på landet, som, sådant oaktadt, egt rum,
binder yppats att i detta afseende begagna de för
vissa Handtverkerier ijenliga lågenheter, som å
landet funnits men i slåderne saknats : att, om
det å ena sidan år af nytta jemväl för landet,
det äfven de mindre ståderne bibehållas såsom
föreningspuneter för afsättning och uppköp,
Ståderne å andra sidan icke skulle förlora dervid,
om sådane Handtverk, till hvilka tjenlige
lågenheter eller hugade idkare ej finnas inom
deras område, blefvo drifne på Landet, så vida
nemligen idkarne genom utskylders erläggande
bidx-ogo till upprätthållande af styrelsen och
förvaltningen i närmaste Stad , under hvilken de
såsom Borgare ansågos höra: och ändteligen att
då syftningen till en fri utveckling af krafter
och verksamhet och till missnöje med alla ceco-!
nomiska tvångsband, långe i verkställigheten föranledi
till en fördragsamhet med obehöriges intrång
i Nåringarne, genom hvilken Ståderne och
deras Näringsidkare varit blottställde för mycken
medtäflan, utan att i samma mån underslöd
Lagt]t
skottets JBetänkanden. II £
26 LigUtskotttts BttÅnkandéii,
jas med några bidrag af utskylder, det synes
mest förenligt med Stådernes fördel, att delta
oregelbundna förhållande, mot hvilket, såsom
af tidslynnet understödt, man förgåfves i längden
bjuder Författningarnes värn, ordnas på
ett sått, som gör en hvar Näringsidkare, i mån
af sin rörelse, lika skattskyldig, samt såmedelst
tillskyndar Städ erne inkomster, och som, då det
således underlättar tillfället för en hvar att lagligen
förvärfva rättighet till Näringars idkande,
undanrödjer all betänklighet att från intrång
deri afhålla dem, hvilka icke begagnat ett sådant
tillfälle, utan, genom Nåringarnes idkande
utan anmälan eller tillstånd, förnärma både de
skattskyldige Näringsidkarne och Staten.
Utskotten, som, hvad Handeln angår, an-,
sett den redan lemnade tillåtelsen för Landtmannen
till fri Spannemåls- och Victualie-handel
samt afsättning af egen och grannars afvel
och slöjder göra tillfyllest, heldst om dertill
kommer ett bestämdt förklarande, att under
nämnde frihet förstås alla Landtmanna-Producter
och tillverkningar, så att deras föryttring i
Städer eller på marknader icke må af någre specielle
deremot stridande Författningar hindras,'
samt för sin del icke trott någon Handel med
köpmanna - varor vara å Landet behöflig, eller
»ytlig, hafva, hvad Handtverkerierne angar, dels
ansett ett närmare bestämmande af Gerning*-
LagVtsliOttets Eetlinkandett', if
mån på Landet böra på ofvannåmnde grande?
ega ram, för att derefter utesluta bebofvet af
tillfållige tillökningar eller undantag, dels oak,
tned bibehållande skillnaden emellan Landt- och
Stadsmanna-Näringar samt af Borgareråtten, såsom
vilkor för de sednares idkande, trott en utvåg
bora öppnas att, under sådant vilkor, jemväl på
Landet få idka dem, då tjenligc lågenlreter sig
dertill erbjuda, dels ändteligen, sedan ej mindre
inträdet i Nåringarne blifvit undeidåttadt,'
ån ett ökadt tillfälle till deras idkande jemväl å
Landet beredt, ansett en strafflag blifva nödig
för dem, som, försummande att förskaffa sig
sådane rättigheter, ingripa i dem, hvilka andre
lagligen förvärfvat.
Då detta ämnes behandling, i likhet med lagfrågor,
ålagt Utskotten förbindelsen, attidetaille
utarbeta de stadgande», för hvilka hufvudgrunderne
nu blifvit föreslagne, erkänna Utskotten
med tacksamhet den ledning, som dervid erhållits
af de utaf Kongl. Majit Nådigst förordnade
Committerades förslag, deraf ej allenast uppställningen,
utan ock i många fall åsigterne och
de deraf härledde föreskrifterne, blifvit begagnade
i de förslag till förordning om Handtverkerierne,
till författning om Gerningsmåns antagande
på Landet och till Handelsordning, som
Utskotten nu få till Riksens Högh Ständer öfverlemna,
och i afseende hvarå det nu torde
sS LagUtskottett Betänkande»,
rara i sin ordning att redovisa anledningarne sä
Val till afvikelserna från Committerades förslag,
som till det afseende', Utskotten ansett sig böra
göra eller icke göra å enskilde Motioner i
åmnet.
Härvid förekommer:
1:0 Förordningen om Handtv erker ierne.
Vid den af Committerade föreslagne ingressen
till denna Författning åro anmärkningar
gjorde af Herrar Winbladh och Leffler. Då uti
denna egentligen skola antydas anledningarne,
hvarföre en ny Författning i åmnet ansetts behöflig
, och Utskotten derom hår ofvan tillkännagifva
sina åsigter, anse Utskotten så mycket
heldre öfverflödigt, att något särskildt förslag 1
afseende på samma redaction upprätta, som, i
händelse berörde åsigter af Riksens Ständer gillas
, och derjemte vinna Kongl. Maj:ts nådiga
bifall , Kongl. Majit lärer täckas i enlighet dermed
besörja rcdactionen, som jemväl torde komma
att innefatta, det denna Förordning år en
följd af Kongl. Majits och Ständerncs samman-;
stämmande beslut.
I. Artikeln af Committerades förslag, angår
handtverks-ämbetens sammansättning och sammankomster.
Lika med de flere Riksdagsmän,
som vid denna artikel gjort anmärkningar, hafva
Utskotten trott sig finna , att genom handtverks
- ämbetens bibehållande på sått i denna
LagUtskottits Betankandeti. 2g
artikel blifvit föreslaget, skulle en del af den
fordna skråformen blifva qvarstående utan någon
egentelig betydelse eller function, och sålunda
ej kunna hafva annan följd, än att genom
näringsidkares', ehuru icke tvungna, dock af författningen
föranledda och troligen derigenom bibehållna
deltagande i dessa föreningar onödigtvis
upptaga deras lid och öka deras utgifter^
Utskotten hafva visserligen funnit det vara ohetaget
för så vål näringsidkare, som alla andra
medborgare, att sinsemellan ingå föreningar i
hvad ändamål som heldst, så snart icke Statens
eller enskild medborgares rått derigenom för
nära trådes; men Utskotten hafva derföre icke
ansett föreningar, utan något bestämdt ändamål,
böra blifva föremål för Författningarnes föreskrifter
och anvisningar. Deremot har det förekommit
Utskotten, att om å ena sidan den myndighet
och pröfningsrått, som lnilat hos Handtverkeriernes
Skrä-ämbeten , stundom kunnat föranleda
till en nog ensidig utöfning deraf, om
någon gång desse Åmbeten mera afsett egen
fördel af utesluten medtäflan, ån den allmänna
af handtverkeriernes förkofran, skulle deremot
en öfverflyttning af ämbetenas befattning
på Städernes Magistrater, med rättighet och åliggande
för desse, att i första hand taga befattning
med handtverkeriernes alla angelägenheter,
icke allenast för mycket upptaga desse ximbets
-
5q Lagutskottets Betänkan/len'..
verks åt inånga andra vigtiga göromål egnad®
lid, utan ock stundom förefalla fremmande för
Magistrats-personernes insigter och erfarenhet,'
Pet är detta omedelbara beroende af Magistraterne,
sorn flere af de Pdksdagsmän utaf Vållofl'1
BorgareStåndet, hvilka vid förslaget gjort anmärkningar,
funnit så vidrigt och utmärkande
så ringa förtroende till nåringsidkarnes egen in»
sigt, omtanka och rättsinnighet; och åfven Ut-»
skotten förefaller, som vore det i en tid, då
man ofta, och ej utan anledning, påyrkar ali
osconomiska angelägenheter bast af enskilde mu»
nieipal-inrättningar ordnas och besörjas, mindra
Jåmpeligt att åt en ÅmhetsAutoritel uppdraga
närmaste vården af handtverkeriernes så beskaf»
fade, hittills af särskilde Gillen besörjde ange»
lågenheter. Utskotten hafva härvid trott sig fin-v
na en medelväg, genom antagande af det huf»
vudsakliga i Herr Lofflers. förslag, om inrättning
af HandtverkeriSocieteter. Då desse, samman»
satte af olika näringars idkare, bland andre be-»
fattningar äfven pröfva deras skicklighet, somt
i nåringarne söka inträde, vinnes derigenom å
ena sidan fördelen att denna pröfning år anför»
trodd åt sakkunnige, och å den andra undvikes
den ensidighet, som, efter hvad ofvanberörds
år , vore att befara genom pröfningens öfverlem»ande
endast åt idkarne af den näring, hvari
inträde söktes, Nåringarncs idkande på ett sätt*
£rtgUtskottets Betanknnden, 5r
Sorn ledde till ömsesidig och allmän förkofran,
Liefve ock såmedelst föremål för en mera sam-;
Snanhållen omtanka.
Utskotten hafva på sådan grund , och med.
stöd af deras förut yttrade mening om lämpeligheten
af Skrå-inråttningarnes upplösning, i stål*
let uti denna Artikel föreslagit, huru ofvannämnde
HandtverksSocieteter skulle organiseras. I
sammanhang dermed hafva ock Utskotten trott
sig åt Friherre Wrangels motion, angående en
särskild anstalt lill slöjders exposition och för*
säljning, höra lemna det afseende, dess ostridigt
goda syftning förtjenar, då Utskotten föreslagit
en uppmaning eller anvisning till berörde
Societeter, att om sådane inrättningar besörja»
Derutöfver lärer Lagstiftningens åtgärd till deras
befrämjande icke kunna sträckas, så vidt ej
biträde skulle anslås af allmänna medel; och
fett tillstyrkande häraf, om det ock lage inom
gränsen för Utskottens befattning, skulle Utskotten
anse bétånkeligt, då det i allmänhet visa*
tig vara så föga ändamålsenligt, att inblanda Sta^
ten i cecönomiska anstalter , samt nuvarande tids
Sigtning tili industri och sjelfverksamhet synes
löfva, att, om endast tvåhgsbanden lossas och
ett för rörelsens liflighet oeh nåringarnes för*
kofran gynnande Statshushållnings-syslem i allmänhet
iagttages, af egen kraft framgå till det
snål, man åsyftar att vinna; åberopande Utskot
-
52 LngUtshottétt Betänknnätn.
ten, 5 afseende på Friherre Wrangels derjemte
gjorde framställning om indusiri-scholor, det
utlåtande, som Stats- och EkonomiUtskotten i
anledning af åtskilige andre i detta ämne gjorde
motioner särskildt afgifva.
II. Artikeln om Lärlingar.
Utskotten, som icke i något fall trott sig
bora, för beräkningen af materiel vinst» lemna
utrymme åt möjliga, om ock osannolika, moraliska
forhållanden , samt ansett egenskapen af
näringsidkare, för så vida den åroskiljagtig från
egenskapen af Borgare, jemväl hora innebära behörighet
till representation eller deltagande i
val till Representanter, hafva på sådan grund
föreslagit den förändring; denna Artikels i §.
att endast Christne Trosförvandter skola vara
berättigade att ingå i de handtverk, om hvilka*
idkande denna Artikel handlar.
Då Utskotten i allmänhet antagit den grundsats,
att bepröfvad skicklighet bör utgöra enda
och råtta grunden för fortkomst inom nåringarne
» octi i sammanhang dermed ansett med frie
medborgares rått att sins imellan träffa aftal,
mest öfverensstämmande att så vål lärotid, som
öfrige förhållanden emellan Mästare och Lärlingar
genom contracter bestämmas, hafva Utskot»
ten vid 2 §. uteslutit föreskriften om samma tids
bestämmande till vissa år. Efter dessa åsigter
äro
LngUtskottets Betänkande». 35
Sro ock föreskrifterne i denna Art. öfrige §. §,
lämpade, oell, efter Utskottens tanka förenklade;
men stadgandet, vid hvilken ålder Lärlingar
måga till Gesäller antagas, halva Utskotten
ansett lämpcligast kunna förekomma i 5 Art.
som handlar om Gesäller.
I anledning af de uti EorgareStåndet gjorde
anmärkningar hafva Utskotten ansett en viss
pröfvotid vara nödig, innan Lärlingen anses som
antagen oell såsom sådan hos Vederbörande anmåles.
För de fall , då något Contract emellan
Mästare och Lärlingar icke år uppråttädt, hafva
Utskotten ansett förhållandet dem emellan
böra vara enahanda med det, som emellan Husbonde
och Tjenstehjon eger rum, hvaraf äfven
skulle, i de fall då Mästaren upptagit ett värnlöst
barn under dess spädare ålder, följa den
vidsträcktare rätt till dess biträde, som Fosterföräldrar
i allmänhet enligt Tjenstehjons-stadgan
tillkommer.
Den i första Art. föreslagne förändring, i
följe af hvilken den, enligt Committerades förslag,
Magistralerne tillkommande befattning i
vissa fall skulle på HandtverksSocieteterne öfverflyitas,
år jemväl i denna och nästföljande Artiklar
tillämpad.
LagUtskottets Betänkatiden. lil
§*é LagUtskoims Betänkande?!,
lil Artikeln om Gesäller.
I följe af den ofta yttrade grundsatsen» atif
antaga skicklighet och stadga såsom råtta hc-i
Ståmmelsegrunderne får fortkomsten i Näringarne,
hafva Utskotten ansett en hvar, som upp-'
nått 18 års ålder och visar sig ega behörig
skicklighet och god frågd, håra vara berättigad
ratt till Gesäll antagas; men huruvida eftergift
■vid sårskildte tillfällen må ega rum i afseende
på åldern, hafva meningarne varit delade, så
•vida 2tnc Stånd ansett 16 år göra tillfyllest, i
de fall då sällsynta anlag och fårdighetsprof
jemte stadga ådagaläggas, och 2:ne åter ansett
det hora vid förstnämnde ålder ovilkorligen förblifva.
De forre hafva afsett de olika anlag och
det olika bemödande till deras utveckling, som
bos ynglingar ofta röjes: de sednare åter hafva
trott, att om sådant inträffar med skickligheten,
fordras dock en mera framskriden ålder för
den stadga och pålitlighet i uppförande,' som
;Gesällskapets större frihet bör förutsätta.
Genom undanrödjande af stadgandet om ett
bestämdt antal läroår, förfaller äfven den af
Committerade uti denna Art, 1 §. föreslagne
föreskrift för Mästare, att hos Vederbörande
anmäla, då lärlingen uthållit sina läroår; utan
blifver det tvärtom den sistnämndes ensak , att,
då han anser sig hafva förvårfvat erforderlig
Lagutskottets Bet iinkan deni 55
skicklighet, och tiden upphört för det Contraet,'
han, i egenskap af Lärling, kan hafva med någon
Mästare afslutat, anmäla sig till Gesållbrefs
erhållande.
Vid det i 5 §. föreslagne åläggande för Gesäll,
att å Verkstad arbeta tillsamman med antagne
Legokarlar eller Qvinspersoner, hafva
Utskotten endast, i anledning af en hos BorgarcStåndet
gjord anmärkning, och till bibehållande
af det anseende för Borgerliga yrken,
hvarförutan redbare och insigtsfull idkare deraf
cj kunna påräknas, förutsatt såsom vilkor,
att nämnde Legokarlar eller Qvinspersoner skola
vara välfrågdade.
I afseende på de prof, hvilka, vid inträdet
i Gesällclassen, så väl som i öfrigt efter dcnns
författning, skola aflåggas , hafva Utskotten ansett
af hufvudsaklig vigt, det de, som granska'
desse prof, göra sig förvissade, det Amne-sven^
ren egt och eger förmåga att dem fullgöra}
derom en föreskrift sålunda blifvit föreslagen,'
att i denna Artikel intagas.
Bland de mest öfverklagade olägenheter af
nuvarande Handtverks - författningar, har varit
den större frihet Gesållerne åtnjutit, dels till
kringvandringar , dem de stundom långe och
sysslolöst fortsatt, under skål eller förevändning,
att arbete ej kunnat erhållas, dels till
mindre ordentlig lefnad under vistanSet ho#
36 LagUtsltottets BetänkanÅin,
Måstarne, troligen härledd derifrån, att de. i
händelse af desses missnöje, haft en lått utväg,
att på annat håll söka arbetsförtjenst, eller åtminstone
icke, i saknad deraf, varit underkastade
lika arbetstvång och påföljder, som andre
sysslolöse personer. Utskotten hafva trott sig
enklast och lättast förekomma desse olägenheter,
genom en föreslagen föreskrift, att iörhållanderne
emellan Mästare och Gesäller komma
att bestämmas elter deri Tjenstehjonsstadga, sorn
gäller för enahanda förhållanden emellan Husbönder
och Tjenande i allmänhet, då ej genom
sårskildte arbetsbeting andre vilkor blifvit cfverenskomne.
Man har trott sig sålunda på en
gång ernå hvad ordningen i allmänhet och enskildt
inom Handtverkerierne påkallar. Men för
att icke, hvad man å en annan sida befarat,
härigenom föranleda till en slags servitude, som
vid inträdet i Nåringarne, särdeles för de mera
bildade och vid arbetstvånget mindre vane Medborgareclasserne,
skulle blifva motbjudande,
har man ej allenast lemnat rättighet, att, genom
sårskildte beling eller contraeter göra undantag
och modificationer från den allmänna regeln,
sådane likväl, att ingen derigenom får fritaga
sig från den, alla åliggande pligten till sysselsättning
och försörjning, eller hvad man hittills
kallat, att ega lagligt försvar, utan ock inskränkt
Gesällens arbetsbiträde, der ej enskild?
LagUiskottets Betthtkanden. 57
te afta] annorlunda träffas, till handläggning
vid det yrke, i och för hvilket han blifvit antagen,
samt åndtligen , från husagan fritagit
Gesållerne, och i stallet föreslagit andre låmpelige
ansvars påföljder. Tiderne för flyttning
och uppsägning, har man ock sökt att så bestämma,
som man efter Handtverksyrkenas beskaffenhet
och becjvåmlighet ansett lämpligt.
IV. Artikeln om Mästare etc.
Äfven under öfverlåggningen om förslaget
till denna Art., hafva Utskotten ansett sig böra,
utan afvikelse, följa sin antagne grundsats,
att styrkd skicklighet bör utgöra ett vilkor för
intrade i INäringarne, och derföre uteslutit den
del af 1 §., enligt hvilken, i vissa fall, Mästerskap
skulle, utom aflagdt Måstareprof kunna
vinnas. Deremot hafva i frågorne, så väl huruvida,
enligt nämnde §., vissa Gesällår skulle
erfordras för Mästerskapets vinnande, eller en
mera framskriden ålder, i annat fall utgöra vilkor,
som, huruvida den, hvilken icke varit Lärling
och Gesäll, må, vid uppnådd myndighets
ålder, eller, först vid äldre år, hvilka dock
från de i 5 §. bestämde 27, ansetts kunna nedsättas
till 24, efter aflagdt Måstareprof, tillåtas
för egen räkning idka Borgerlig handtering, meningarne
varit delade, på sått förslaget lill
38 LagJJt skott its Betänknnden;
Handtverksordningen utvisar. Tvånne Stånd haf-i
Va härvid åberopat samma, ofta anförde, skål,
att endast skickligheten, huru den ock må vara
förvärfvad, bör utgöra vilkor för intrade och
fortkomst i Näringarne, sorn legat till grund för
Lä roarens afskaffande, och derjemte en hvar
Medborgares naturliga rättighet till sjelfständig
utveckling af sin arbetsförmåga från och med
samma tid, då han råder sig och gods sitt sjelf;
tvånne andre Stånd hafva deremot ansett, att
egcnskaperne af Lärlingar och Gesäller, dera
man i förslaget bibehållit, skulle förlora all
mening och betydelse, om icke, i frågan om
konstfliten, så val, som om den vetenskapliga
bildningen , fåstades något afseende å den tid
och ordning, under hvilken skickligheten vunnits:
att, om något företräde icke förunnades
dem, som underkastat sig det ofta påkostande,
men kanske lika ofta nyttiga arbetstvånget,skulle
de fleste genom sidovågar söka undvika det t
och att Handtverksidkarne derigenom , efter all
sannolikhet skulle få vidkännas en brist på biträde,
hvaraf älven Näringarne skulle lida.
Vid rcdactionen af i §., har kommit i öfvervägande
, huruvida de, som söka inträde i
Borgerliga Näringar, borde, på sätt en Ledamot
af Vållofl. BorgareStåndet föreslagit, bland
andre praestanda äfven undergå förhör i Rikets
Grundlagar; men, ehuru sådane kunskaper skå^
Log Utskottets Betfiinkandett. 09
ligen kunde fordras hos Medlemmar af ett Riksstånd,
hafva likväl, dadé icke i allmänhet utgöra
något sådant vilkor för Kepresentantens
behörighet, hvars officiella ådagaläggande i förväg
är honom älagdt, Utskotten funnit betänkligt
, att något stadgande härom för närvarande
föreslå.
De bestämmelser 2 §. innehåller, hafva Utskotten
ansett enklare och med samma åsyftade
fordel till liderlighets förekommande bland Gesållclassen,
kunna hänföras dertill, att ingen,
sorn under loppet af sistförflutne året varit dömd
för fylleri, och ingen, som blifvit dömd förlustig
medborgerligt förtroende, eller eljest år
vanfrågdad, må meddelas burskap och dermed
förenad rått till Handtverks idkande. Det synes
dock billigt, att en sådan, då han aflågger
behörigt prof af kunskap och skicklighet, lemnäs
den rått, att med egne händer försörja sig
af Handtverket, som, längre fram i författningen,
blifvit lemnad Mästare, de der vunnit
burskap, men detsamma genom dylike förhållanden
sedermera förverka.
Bibehållandet af 5 §. beror deraf , huruvida
det ena eller andra af ofvannåmnde alternativer
antages.
8 §. hafva Utskotten uteslutit, då de ansett
de kunskaper, hvilka, enligt 1 §. erfordras, vara
för en Borgare så oumgäpglige, samt tillfål
-
4o LngUtskottets Betiinkatiden,
let till deras inhemtande så allmänt beredt, att
undantag från stadgandet derom ej erfordras.
Vid 11 §. hafva Utskotten ansett nödigt tillägga
, att Mästare, som uppsagt burskap och
sig derom å nyo anmäler, skall, vid dess beviljande
, å nyo erlägga dermed förenade afgifter.
De anmärkningar , som vid 12 §. blifvit
gjorde af åtskillige värde Ledamöter af Vållofl.
BorgareStåndet, liafva icke undfallit Utskottens
uppmärksamhet. De, som framställt desse anmärkningar,
hafva nemligen ansett förslaget i
denna §. stridande emot ordningen i Handiverkerierne,
och ledande dertill, att en och
samme Näringsidkare skulle kunna slå under sig
flere Handtverk. Utskotten hafva deremot ansett
förslaget instämmande med den skäliga frihet,
man åsyftar att i Nåringarne bereda, och
med det oberoende, en Handtverkare först då
kan anses ega, når han får i alla delar tillverka
eller låta tillverka de arbeten, hvilkas förfärdigande
tillhör bans yrke , utan att i vissa
delar deraf nödgas anlita andre Näringsidkares
biträde. Derigenom vinnes ock för allmänheten
den stora fördel, att den Handtverkare, af hvilken
ett arbete beställes, icke i frågan om priset
å och beskaffenheten af vissa delar deraf,
eller tiden till dess fullbordande, kan hänvisa
till
Lagutskottet! Bttiinkandtn. 4t
till andre Handtverkare, hvarigenom den beställande
ofta kunnat vara, antingen blottställd
för osäkerhet och godtycklig behandling, eller
ock nödsakad, att i och för ett och samma arbete
, med flere särskilde Handtverkare underhandla.
På dessa skål, och då i öfrigt nödige
correctiver emot missbruk, af den, 1 denna §.
Handtverkare lemnade rättighet, icke saknas, enår
betydelige böter blifvit för samma missbruk
föreslagne, hafva Utskotten icke dragit i betänkande,
att för sin del tillstyrka §:s antagande.
l3 §. år egenteligen den> hvarigenom en
frihet till Sladsmanna-Nåringars idkandeå Landet,
som förut icke egt rum, blifvit medgifven»
Anmärkningar deremot äro ock, af flere BorgareStåndets
värde Ledamöter, så vål inom
Ståndet, som i Utskotten, framställde. Utskotten
hafva förut utsagt sin öfvertygelse, att en
upplösning, af den skillnad, som hittills varit
emellan Landtmanna- och Sladsmanna-Näringar—
ne, icke slår tillsammannan med Stådernes nuvarande
inrättning och Borgerskapets rättigheter;
men då, för den tillåtelse att idka vissa
Stadsmanna-Näringar å Landet, som, enligt
denna §. skulle få ega rum , Burskap och Borgerliga
utskylders erläggande till Ståderne blifvit
förutsatte såsom vilkor: då det förut saknade
tillfälle, som derigenom blifvit beredt till
LagUtskottets Betänkande?!. IIl£
4s Lagutskottets Betdnkandtn.
begagnande af vissa lågenheter och naturförmåner,
hvilka, stundom åro å Landet tillgänglige,
men deremot i Ståderne saknas, ostridigt mäste
påNäringarnes utveckling och förkofran hafva ett
ffjrdelagiigt inflytande: då det för ingen del ar
troligt, att, i de fall, då lika förmånlige lågenheter
till en Närings idkande erbjuda sig, i Stad
och på Landet, Näringsidkaren väljer det sednare,
och såmedelst fråntråder det alltid lättare
tillfälle till afsättning, samt till ali slags, för
Näringen behöflig, communicatJon, som Staden
vanligen erbjuder: och, då Ståderne i allmänhet,
förutsatt, att de hysa skicklige och idoge
Näringsidkare, skola hafva mindre olägenhet af
den, härigenom beredde, för allmänheten gag-.
neliga täflan i Näringarne, ån gagnäf de bidrag
till utskylder och onera, hvilka, genom den föreslagne
tillåtelsen, vinnas , men hvaraf de fleste
eljest skulle uteblifva; så hafva Utskotten funnit
sig böra tillstyrka denna §:s antagande, med
uteslutande af hvad deri upptages, angående
hinder för tillåtelsen, i de fall , då anledning
derigenom kunde gifvas till införsel af fremmande
förbudne varor, så vida Utskotten, dels ansett
ett slikt undantag ofta kunna föranleda en
nog godtycklig pröfning, dels trott förekommandet
af lurendråjeri och tullförsnillning, så hufvudsakligen
bero af andre omständigheter, att
t
Lagutskottets EetHnkandetti 45
ifrågavarande forhållanden derå icke kunna egai
annat an ett högst ringa inflytande.
I afseende på denna Art. i4 §., sådan den,
af Committerade blifvit föreslagen, hafva meningarne
, på sått Utskottens förslag utvisar, varit
delade, då tvånne Stånd ej allenast ansett §.’
höra qvarstå, utan ock, tillägg göras om rättighet
för Förläggare, att erhålla och bibehålla
Borgarerått, så långe han håller godkänd Mästare
å verkstad, men tvånne Stånd deremot
funnit, så vål §., som berörde tillägg, böra utgå.
De förre hafva afsett, att Capitalerne, såmedelst
skulle dragas till Nåringarne, och des-'
ses förkofran i samma mån beredas. De sednare
hafva åter, i afseende på inteckning i Handtverkeriernes
effecter, befarat, att de lån, som
deremot kunde erhållas, icke skulle vara af belopp
alt lemna betydeligt understöd, enär effecterne
vanligen äro af ringa värde, samt att en
Handtverkare ofta skulle blottställas deiigenom,
att det, hvarmed han idkar sin Näring, och,'
som nu efter Lag sist utmåtes för skuldfordran,
skulle i sådant fall derföre först tillgripas ; äfvensom
sistnämnde tvånne Stånd förment, att,
då man i allmänhet antagit skicklighet, såsom
vilkor för inträde i Nåringarne, vore det i en
tid, då man till dem önskar bereda en öfvergång
från de så kallade tärande classerne, föga
conseqvent och ändamålsenligt, att inrymma den
44 LagUtskottets Betänkandets.
förläggande Capitalisten, i de rättigheter, sorn
ensamt borde vara den forvärfvade insigten och
arbetsförmågan förunnade, samt såmedelst försätta
den sednares innehafvare i ett ofta tjenstskyldig!
och af den förre beroende tillstånd.
Emot 16 §. hafva vål anmärkningar blifvit
gjorde, af dem, sorn ansett den, Enkor och andre
personer af Qvinnkönet tillagde rätt, att sig
med Handtverk försörja, vara nog vidsträckt
och kunna blifva förnärmande för Handtverkeriernes
egentelige idkare. Utskotten hafva likväl
för sin del trott samma rättighets medgifvande,
påkalladt af en billig omtanka för de
Samhällsmedlemmars försörjning och utkomst,
hvilka, meråndels vanlottade och utan annan
tillgång ån den forvärfvade, vanligen till något
mindre lönande yrke inskränkta arbetsförmågan,
sakna det förlag och den grad af verksamhet,
som ett befaradt intrång i de egentlige Handtverkerierne
skulle förutsätta. Denna §:s sista
Moment, angående befrielse för Qvinnor, som
idka Handtverk , från afgift till SkråAmbetenas
Cassör, hafva Utskotten ansett kunna utgå, på
grund at sitt förut anförde och motiverade beslut
om samma Ämbetens upplösning.
Vid 17 och 18 §. §. åro anmärkningar gjorde
i Vållofl. BorgareStåndet, af Herrar Limnelius
och Leffler, som ansett, att, då hvarje Borgares
utskylder till Kronan och Staden, bestämd
Lag Utskottets Betänkande». 45
inas efter den rättighet och det tillfälle han anses
ega till afsättning eller arbetsförtjenst, inom
den Stad, hvaraf han är Medlem, skulle det
Vara en orättvisa, om han deri finge vidkännas
intrång af andre Städers Näringsidkare, som hafva
lindrigare utskylder att erlägga, och derföre
kunna lemna sina varor till bättre pris, hvilket
ock kunde leda till vissa Städers, synnerligen de
störres, upplösning. Utskotten hafva åter trott
de fördelar, som Allmänheten otvifvclagtigt okall
vinna, genom en allmännare täflan, och genom
en mera spridd tillgång å alla slags Handlverkerivaror,
som med detsamma skall sprida den
större insigt och skicklighet i Handtverkens idkande,
hvilken, på vissa ställen tidigare, på andra
åter sednare, vinnes , öfverväga de befarade
olågenhelerne, hvilka till en stor del förfalla,
då man besinnar, att afgifterne till Kronan kunna
och böra minskas, jemväl medelst Städernes
nedsättning från högre till lägre class, i samma
mån, som rörelsen på något ställe blifver af en
eller annan anledning mindre indrägtig, samt
deremot ökas i den mån densamma å annat ställe
tilltager, att afgifter till Ståderne åro till
sitt totalbelopp beräknade efter behofvet för
Städernes styrelse och administration, och således
icke ovilkorligen uppgå till högre belopp i
de Städer, der en större rörelse och Närings
förkofran varit påräknad, ån i de öfrige, ehu
-
46 LngVt skottets Bctånknnittt.
ru visserligen Naringarnes mer eller mindre för-*
delagtighet {jent till måttstock vid afgiflerncs
fördelning, emellan en och samma Stads Näringsidkare
inbördes, och ändteligen, att om, i
de större Städerne, sistnämnde bidrag och utskylder
skulle vara af mera betydenhet, ån i de
mindre, ega deremot de större Stådernes Näringsidkare,
vanligtvis med större förlag, ett
tillfälle att deraf draga fördel, sorn, gynnadt af
desse Staders lage och befolkning, visserligen
icke kan, utom i ganska sällsynta fall, af antingen
oskälig stegring å deras, eller öfvervägande
skicklighet å kringboende Näringsidkares sid»>
genom desse sistnämndes mellankomst betagas
eller förringas,
ig §. hafva Utskotten funnit Jämpeligt förändra
på det sått, att Murare- oell Timmermans-handtverket
må kunna, till Allmänhetens
ostridiga båtnad, förenas hos en och samma
Person, hvilken, såsom i sådant fall fullständig
Byggmästare, bör ega de insigter i ritningars
och desseiners upprättande, sorn denna §. omförmåler,
hvilka åter icke skulle fordras föor
dem, som endast anmäla sig till idkande af endera
bland desse afdeJningar utaf Byggnadskonsten.
De anmärkningar, som vid 20 §. blifvit
gjorde derom, att för inträde i Bryggeri-, Slagteri-
och Bakeri-Nåringarne skulle erfordras 1S-*
Lagutskottet: Betiinhanden. ^7
rotk!, oell Måstareprofs aflåggande) hafva Utskotten
för sin del icke ansett förtjena afseende, då
desse Näringar, såsom ingående i den vanliga inre
hushållningen, åro allmänt kände oell utöfvade,
utan hafva Utskotten förmodat ett stadgande,
att samma Näringars idkande alltid i
Stad skall vara med burskap förenadt, gora för
ändamålet tillfyllest.
21 §:s stadganden har Utskotten låmpeligast
ansett kunna hänföras till den Artikel, som i
allmänhet handlar om forum i dessa mål.
V. Artikeln.
De i denna Art. af Committéen föreslagna
stadganden, hafva Utskotten funnit grundade på
en billig reciprocilé emellan Handtverksidkare
och de personer, som dem anlita, och derföre
hufvudsakligen bibehållit. På det den i 2 §.
föreslagne stämpling icke må, lill onödig tidspillan,
utsträckas till sådane arbeten och till—
verkningar, hvilka lill godhet och beskaffenhet
genast vid emottagande! kunna bedömmas, och, i
afseende på hvilka slämplingen således icke synes
erforderlig, hafva Utskotten, från stadgandet
derom, föreslagit undantag för sådane arbeten.
5 §., der Handtverkare år ålagd att tillverka
arbeten af de rudimaterier, som honom
48 Lagutskottets Betänkanden.
lemnäs, hafva Utskotten ansett stridande emot
principen af den frihet i Näringar, som deras
idkare, lika med allmänheten, bora åtnjuta, och
icke eller påkallad af Landtmannens behof, då
han, enligt den nu jemväl foreslagne fårfattningen
om Handtverkerierne på Landet, år obetagen,
att samma rudimaterier sjelf, eller genom
underhafvande, förädla, så vål till eget behof,
som till afsättning. Genom ett stadgande, att,
i do fall, då visst pris får Handtverksarbete icke
år betingad t, Magistraten, efter HandtverksSocietetens
hörande, skall ega att detsamma bestämma,
hafva Utskotten velat förekomma Handtverkarens
blottställande får det ansvar,'hvilket
efter 5 §., sådan den af Committerade blifvit
föreslagen, skulle nog godtyckligt eller efter obeståmde
grunder, kunna honom åläggas, i de
fall, då han ansåges hafva tagit för arbetet mera,
ån det skäligen varit vårdt, 6 §. af Committerades
förslag, hafva Utskotten ansett, i hvad
den rörrum för de i denna Art. omförmåldte ärender,
låmpeligen kunna uppställas vid Ares
slut, samt i afseende på förordnandet om de
särskilde personer, som, rörande HandtverkeriVarors
beskaffenhet, skulle sig utlåta, förfalla
genom HandtverkeriSocietetens tillvarelse. De i
? §. af Committerades förslag, foreslagne ålågganden
och ansvars påföljder för Handtverkare,
hafva
LsgUnkottfts Bttdnkaudemi 4g
-hafva Utskotten icke ansett kunna billigen egt
rum, utan motsvarande påföljder för dem, *om
af Handtverkare beställa arbete, och detsamma
icke å öfvcrenskommen tid afhemta och betala}
och då olägenheterne af tvångsband och föresk
riller i sednare fallet ansetts öfverväga de för»
delar, som derigenom i förra afseendct kunde
beredas, samt taflan och industri i Handtverkerierne,
sannolikt skall, om fritt utrymme deråt
lemnäs, göra öfverflödige sådane föreskrifter,
hvilkas tillämpning i alla fall, icke Utah mycken
svårighet och omgång kan påkallas, hafva Utskotten
ansett denna §. böra utgå; äfvensom Utskotten,
vid det i derpålöljande §. förekommande
stadgandet, om Handtverkares skyldighet
att arbeta för Kronans räkning, ansett nödigt att
bestämdt uttrycka, det betalning efter gångbart
pris borde derföre komma honom till godo. —
Ändteligen hafva ock Utskotten trott sig i denna
Art. låmpeligen kunna införa del stadgande,
som redan här ofvan blifvit taotiveradt, om
Handtverksidkares rätt, att. emot de åligganden,
som de både vid inträdet i desse yrken och under
deras utöfning sig underkastat, skyddas mot
intrång af Personer, som icke fullgjort , hvad.
för inträde i och utöfning af handtverken sålunda
erfordras; i hvilken mening 8 §. af Uösj
sköttens redaciion blifvit föreslagen.
LagUtskottets Bctänhanden. IV
£o LegUtskottnt Betdnknndem !
VI. Artikeln.
I Committerades förslå:; hafva Utskotten an-«
fcett helt och hållet kunna utgå, i följe af tiel
förut föreslagna stadgandet, om Gesållernes ställande
under Tjenstehjonsstadgan , hvilken Författning
således skulle på Gesållernes skyldighet,
alt förse sig med laga försvar och sysselsättning,
samt på alla förhållanden emellan
dem och Måstarne, utom i de uti III. Art. ut«<
tryekeligsn undantagne fall, blifva lillumpcllg.
VII. Artikeln.
1 Committerades förslag, hvilken efter deri
nästföregåendes uteslutande blifvit den 6:te i de*
af Utskotten upprättade, hafva Utskotten endast
så vida förändrat, som de, då Collegierncs upplösning
eller förändring blifvit så mycket ifrå—;
gasatt, trott sig böra utesluta CommerceColIegium
från antalet af de instanlier, genom hvilka
mål af ifrågavarande egenskap skulle fullföljas,
och i stället föreslagit Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att vara instantie emellan Magistraten
och Kongl. Majrt, såsom i andre Stådernes
oeconomie- och politie-mål, och hvarigenom tillfället
att söka rättelse för Parterne, underlättas
medelst Åmbetsstållets nårbelågenhet. Då sådana
böter , som efter denna Författning konna
Lag Utskottas BetHnkanien, 51
komma i fråga attådömmas, hittills vanligen utgjort
en inkomst för Handtverkeriernes enskilde
Cassör och Stiftelser, hafva Utskotten ansett sig
hora föreslå, den dermed närmast enliga disposition
för framtiden, heldst på ett och annat
ställe sårskilde inrättningar, till understöd för
riandtverksclasscn, torde hafva af sådane fonder,
jemte enskild tc > sammanskott, tillkommit,
och hädanefter så mycket mindre synas böra
undandragas dc inkomster, de hittills åtnjutit,
som äfven den allmänna fattigvården genom sliko
inrättningar, i sin mån underlättas. Något
vidare hinder eller svårighet för fullföljden af
besvär i desse mål, hvilka till det mesta kunna
anses af mera civil ån criminel egenskap, hafva
Utskotten ej trott höra ega rum, ån att, lika
med i mål af förstnämnde beskaffenhet, tvånno
Domstolars sammanstämmande beslut skall gå i
verkställighet.
Genom hvad, i §. af denna, samt 7 §. sfi
den, utaf Utskotten föreslagne, nästföregående
Artikeln innehålla, hafva Utskotten ansett 5 §.'
af nu ifrågavarande Artikel kunna utgå.
2:0 Förordningen angående Gernings4
mäns antagande på Landet.
Utskotten hafva för sin del funnit den frihet,
Landtmanncn al ålder åtnjutit, att på nära
** LagUukettttt Beidnknndt»,
häll cga tillgång på sådane Handtverkare, hviU
kas biträde år oumgångcligast och ofta skyndesamt
erfordras, uti förslaget till denna författning
bibehållen och utvidgad, så vidt, utan för
kånhart intrång i de egenteliga Stadsmanna-Piåringarne,
kunnat ega rum. Utskotten hafva dock
ansett denna Författning, för att i ämnet blifva
fullständig, böra innehålla; bestämmelser, angå^
ende denna Handtverkcriråtts inskränkning inom
det område, för hvilket Gerningsmannen blifvit
antagen; angående Gerningsmåns rått till antagande
af biträden, och huru gränsen för denna
rättighet, i hvarje särskildt fall skall utstakas,
samt angående en hvar Landttnans behörighet
att låta af Tjenstehjon och underhafvande åt sig
förfärdiga det arbete, de förstå förrätta; äfvensom
Utskotten ansett Linne-, Bomulls- och Ylleväfvare,
skäligen kunna uteslutas från antalet
*f Socknehandtverkare, enär desse tillverkningar
.utgöra föremål, dels för Hemslöjder, dels för
Fabrikstillverkningar, hvartill, enligt redan gällande
författningar, en hvar år obetagen.
Utskotten, som ansett, att i sammanhang med
Landtmannens, af ålder åtnjutne slöjdefrihet»
so>m i sista Momentet af denna författning omförmåles,
äfven dess lika naturliga och i äldre
författningar grundlagde, samt i de sednare allt
Iner och mer utvecklade frihet till Handel med
sjne JProducter, lämpeligen kan och bör bcstånf’
LagUtslottcts Betdnkandett. 55
*nas, har, i enlighet dermed, föreslagit RedaclioJien
al nämnde Moment, mert funnit mindre
låmpeligt, alt, pä sätt Committerade föreslagit,
dervid specificera vissa rudimqterier, och derefter
gära undantag för andra, utan funnit det gåra
tillfyllest att bestämma, det under nämnde
frihet skall begripas alla sädana produeter och
tillverkningar, som Landtmän sjelfve kunna äStadkomma,
med undantag endast af guld och
silfver, vid hvilkas forarbetande särskilde föreskrifter
ega ruin. Genom detta stadgande torde
ock de Motioner anses nöjaktigt befvaradc, uti
hvilka yrkas en obehindrad rått, alt, vid hvilka
årstider som hcldst, få lill Slåderne införa alla
slags Land tmanna-produeter.
S;o HatidelsOrdningen.
I. Artikeln.
Utskotten, som redan förut, på hår ofvan
anförde skål, antagit, att Nåringsidkande Borgare,
böra vara af Christelig trosbekännelse, hafva,
i enlighet dermed , förändrat stadgandet i
denna Art:s i §,
Vid granskningen af 2 §., hafva Utskotten,'
de der redan förut antagit skicklighet och stadga,
såsom de egenteliga vilkoren för Näringars
idkande, till egen och andras fördel, ansett
5i LngU:skottus Betfaiktinåtn,
dem, äfven i afseende på Handeln, så myckel
mindre böra ökas genom förbehåll och föreskrifter
om läroår, som tillfållen gifvas och ytterligare
kunna blifva beredde, att dessförutan
erhålla undervisning, dels i sjelfva handeln, delss
j de kunskaper, som närmast ingå i detta yrke
och vägleda dess utöfning; hvadan Utskotten, i
stället för läroåren, föreslagit ett fullständigt,
samt, efter Iiandelsyrkets olika töremål och omfång,
på olika ställen afpassadt förhör, i de för
yrkets utöfning nödige kunskapsdelar; Christendomen
och vissa allmänna medborgerliga kunskaper,
åro ock, för inträde i Handel, som i
Handtverk, nödige ansedde. Då stadga i uppförande
och pålitlighet i afhandlingar, år af så
mycken vigt för ett yrke, som icke med framgång
kan idkas utan förtroende, hvars svikandet
ater så ofta bcredt Medborgares ofärd, hafva
Utskotten ansett en ålder af s5 år, utom i vissa
särskildt undantagne fall, erfordras för Burskaps
vinnande å Handel. — I följe af hvad Utskotten
ansett, rörande upphåfvande af stadgandet
om Läroåren, åro de §. §. i Committerades
förslag, enligt hvilka, undantag från nämndö
stadgande i vissa fall varit medgifven , dels uteslutne,
dels efter de af Utskotten antagne hufvud-a
grunder rättade.
I anledning af 5 §., hal’ inom Utskotten bilf-*
yit föreslaget, att utländning, som vunnit Bur^
LngUtskottets Bttänknnden, 53
skap, icke under Sex ars lid må ega uppsåga
det, hvarigenom skulle förekommas, det utlåndningar
, vid tillfållen af fördelagtige Handelsconjuncturer
hår i landel, hastigt samla förmögenhet,
och nied denna vinst, ofta undandragen
ej allenast Landets Näringsidkare, utan ock dess
rörelsekapital, genast derefter återflytta till andre
Lånder. Tvånne Stånd hafva i sammansatta
Utskotten gillat denna åsigt och antagit det
föreslagnc Stadgandet; tvånne åter hafva förka-.
Stat det, anseende, att det i de flesta fall skulle kunna
eluderas, och, om det möjligen kunde gåras
gällande, blifva för utlåndningar afskråckandé från
bosättningar hår i Landet, och med detsamma
inskränka de fårdelar, som Riket ofta skördat af
deras industri, samt både bär samlade och hit—
förde förmögenhet, afven i de fall, då de vid
första inflyttningen ej velat bestämma sig för
ett längre qvarblifvande, hvartill inan vanligen
först, efter närmare bekantskap med Landet och
dess invånare, fattar bestämd håg och föresats.
"Vid 9 §. hafva Utskotten icke funnit något
skål, att befria dem, som vilja utöfva Vinskänks-
och Kåilarmäslareyrket, mera ån andre;
näringsidkare, från skyldigheten att styrka sig
cga den, i sådant afseende erforderliga skicklighet.
56 I/igV: i kottets Eetånkanden.
Vid granskningen af 11 §., hafva Utskottet!
funnit Handtverkare och Skeppare icke böra*
för inträdet i Handel, underkastas andre vilkor,
ån de allmänt gällande, medelst fulltygande af
er fO r d e r 1 i g skicklighet.
Vid 12 hafva Utskotten ansett enahanda
förbehåll böra ega rutil, sorn i Handtverksordningen
blifvit föreslaget, angående Burskaps-afgifternes
erläggande af den* som uppsagt Burskap,
men sig dertill å nyo anmäler.
Vid ii §. hafva Utskotten ej allenast ansett
rättigheten för Handlandes Enka, att fortsätta
Mannens rörelse, böra bestämmas närmast i en-!
ligliet, ined hvad IV. Art. i5 och 16 §.
Handtverksord ningen, i afseende på Handlverkares
Enka, bestämmer, utan öck, med afseende
å den längre lid, som utredningen af ett större
Handelshus, ofta under brefvexling och liqvider
på aflågsne Utrikes orter, erfordrar, och livart
under Handelsrörelsens fortgång icke utan kännbara
följder kan hastigt afbrytas, föreslagit en
utsträckning af det stadgande, angående samma
rörelses fortsättning , som berörde §. inne-:
håller.
Sednare Momentet af denna §., har Beredningen
ansett blifva öfverflödigt, genom det i
stället föreslagne tillståndet för Förläggare i
allmänhet, att vinna Burskap å Handel, enär
de
TågVtskvtmt BetSahandtth 5%
Se iäta densamma förestås nf en person, sorni
styrkt sig ega behörig skicklighet i yrket 5 ett
stadgande, hvarigenom Utskotten förmodat minga,
får närvarande icke productiva’ Capitaler,
kunna draga* till Hatideln och; industriella
företag»
//. Artikeln.
Om Handelsrörelse som utan rättighet
och förbindelse till Burskap kan,
få utöfvas.
Vid den Kedaction, som i 1 §. af denna
Artikel blifvit föreslagen, torde invändas, alf
Utskotten tillstyrkt en, på Ridderskapet och Adeln
ensamt ankommande eftergift, af ett Desi
Privilegium. Utskotten hafva likväl endast föreslagit
ett förklarande, att den allmänna friheten,
till inträde i Handelsyrket, i sig inbegriper
den enskilda, som hittills Varit Ridderskapet och
Adeln förunnad, och, i afseende å hvilken det
visserligen lika litet lärer instämma med Ståndets
mening, sorn med dess fördel och anseende,
»tt låta den af andre, Sn Personer af stadga och
skicklighet, begagnas. Likaså förfaller, genom
$en i denna §. föreslagne rättighet för en hyar,,
LagXJiskottets Jktänkandeiu IVf
SS LfigUtskottets Bttnnknnden.
att reda i Skepp, samt till in- eller utländsk ort
inlasta egne Producter, den särskilda så beskaffade
rättighet, som hittills varit Adeln förunnad.
Hvad i 2 §. blifvit af Committerade föreslaget,
att, nämligen försäljning af Snus och Tobak
samt Glas och Porcellaine, icke skulle få af
vanlige Burskapsegande, Handlande eller Arbetsföre
Personer, besörjas, hafva Utskotten ansett
innefatta en inskränkning i Näringsfriheten, den
Utskotten icke trott sig böra tillstyrka, lieldst
Fattigförsörjningen, hvars underlättande de i berörde
§. föreslagne stadganden afse, utgör en
angelägenhet, som inom Församlingar och mindre
Samhällen, bör efter särskilde omständigheter
regleras, men icke med nu förevarande ämne
sammanblandas; hvadan Utskotten ur sitt
Förslag till Redaction uteslutit bela denna §.
Vid 5 §. hafva Utskotten, till förekommande
af godtycklig tydning och intrång i den,
med Burskap förenade Handelsrörelsen, ansett
den, Enkor och andra ogifta personer, af Qvinnkönet,
utom förbindelse till Burskap, lemnade
Handelsrättighet, böra inskränkas till sådane varor
och tillverkningar, som af nämnde Personer
sjelfva åstadkommas : i enlighet hvarmed
Utskotten föreslagit Redactionen af irsta Momentet
i denna §. ; och hafva Utskotten ansett
de öfrige Momenterne kunna utgå, då Qvinus
-
LagVtskotttts R cVdnkandeni
personer, som blifvit myndige förklarade, ga-«
nom Utskottens förslag i I. Art., i allmänhet åro
tillagde rättighet, att i Handelsyrket ingå.
III. Artikeln.
Då Utskotten, hufvudsakligen af enahanda
skål, som, i afseende på Handtverkerierne blifvit
åberopade, ansett nödigt, att åt HandelsSocietelerne
uppdrages en bestämd befattning, synnerligen
i afseende på granskningen, af de i yrket
intrådandes skicklighet, hafva ock Utskotten
funnit stadgandet, om HandelsSocieteters inrättning
i alla Städer, böra blifva ovilkorligt, med
iagttagande likväl af, hvad HandtverksOrdningen
innehåller, att samma föreningar måga i de niindre
Städerna kunna, med HandtverksSocieteterne,
till gemensamma BorgareSocieteter förenas.
Af hvad Comtnitterades förslag till a §. in4
nehåller, skulle kunna synas tvätydigt, buruvi-i
da HandelsOrdnirigen af den 19 December 1754,
är i ailo, eller endast i vissa delar, upphåfven.
Då det förra otvifvelagtigt lärer vara meningen
med en förnyad HandelsOrdning , hafva Utskotten,
i enlighet dermed , förändrat Redactionen ;
äfvensom, i öfverensstämmelse med hvad förut
blifvit antaget, rörande CommerceCollegii uteslutande
bland de instantier, hvilka pröfningen
af ifrågavarande ämnen skulle tillhöra, Utskotten
60 TagUtdottet: BctHnkaitHnC
föreslagit, att, i de fall,'då å särskilde Handels^
Reglementen åstundas fastställelse, underdånig
anmälan derom bör ske lios Kongl. Maj:t, hvilket
i alla fall synes vara låmpeligt, så vidt de
innehålla några modiiicationer i dea allmänna
Handels Ordningen.
IV. Artikeln.
Med Utskottens förut antagne och motiverade
grundsats, att icke antaga någre läroår, såsom
vilkor för inträde i Handel, har ej kunnat
förenas, att godkänna dc i denna Artikel föreslagne
bestämmelser; hvadan Utskotten, som amsell
förbålianderne, emellan Handlande oell deJ
ras Lärlingar eller HandelsBetjenter, lämpeligast
kunna genom dem, emellan upprättade och af
Vederbörande Autoritet handliafde , Contractej?
bestämmas , föreslagit en ny Redaction af denna
Artikel, så till rubrik, som innehåll.
V. Artikeln.
Om sättet att söka rättighet till Handels
idkandej och om Laga Domstol i förekommande
mälj med mera som till
följe af denna Författning bör tjena
till efterrättelse.
De förändringar, som i denna Artikel blif-*
flit foreslagne, åro, i afseende på de hufvudsak^
lagUukottits Betdnkandett, Bc
ligen enahanda förändringarne i Handtverksord-*
ningen, redan motiverade. De bestå egenteligen
i öfverflyttning på HandelsSocieleten , af en del
utaf den befattning, sorn eljest skolat Magistraten
tillkomma: uti instantiernes bestämmande
för teconomie- och politie ärenderne, rörande
Handeln , i likhet med hvad , i afseende på
Ilandtverkeriernes dylika årendcr blifvit föreslaget:
i en ansvars-bestämmelse för dem, som,
utan att i behörig ordning hafva förvårfvat rättighet
till Handelsyrket, göra intrång i samma
rättighet: och, i ett stadgande om de, enligt
denna Författning utgående böters fördelning,
likstämmigt med det, som vid Författningen, angående
Handtverkerierne, blifvit föreslaget och
Euotiveradt. ,
Utskotten, som sålunda, efter upptagande af
hvad till deras yttrande blifvit framståldt, först
anfört sina allmänna åsigter af ämnet, och sedermera,
under jemnförelse emellan de, af Utskotten
upprättade och nu följaktige förslager, med det,
eorn legat till hufvudsaklig grund för Utskottens
handläggning, andragit Moliverna till de förra,
åro icke oberedda på de olika omdömen , som
en utarbetning af denna beskaffenhet skall blifya
underkastad j omdömen , hvilka , i ett si
6j ZagUtskottéts BetAnkanitn.'
grannlaga, och från olika synpuncter betraktadt
åmne, icke kunde uteblifva, om ock Utskotten
kunnat åt denna utarbetning gifva den grad af
fulländning, som nu hvarken tid eller förmåga
medgifvit. Yid ett billigt bedommande af Utskottens
handläggning, torde dock afses det syftemål,
Utskotten från början af ärendets handläggning
för sig framställt, och sedermera oaflåtligen
sökt följa, att nemligen heldre genom
en billig bemedling förlika, än genom för långt
utsträckta stridiga anspråk, förlänga de tvistig—
heter i förevarande åmne, hvilka, vid föregående
Riksdagar förehafde, genom motsatte åsigter
inom RiksStånden, förblifvit oafgjorde utan annat
Resultat, ån söndrade tänkesätt och fortfarande
oreda, medelst föråldrade författningar å
ena, samt jemna undantag eller afvikelser derifrån
å andra sidan. Med nämnde åsigter hafva
Utskotten icke heller kunnat, åt de af enskilde
Motionairer gjorde^ ehuru eljest förtjenstfull
förslag, lemna allt det afseende, som vid deras
framställning kan hafva varit påråknadt, så vida
de antingen afsett en lika, och på enahandasått
ordnad frihet till borgerliga Näringars utöfning
i Stad och på Landet, eller ock, beståndet af
nuvarande Skråförfatlningars, om icke hela innehåll,
dock hufvudsakliga anda och syftning.
Det år emellan desse stridige meningar, som
Utskotten sökt en medelväg, genom bibehålla»-
Lagutskottet! Betänkandtn. 65
fle af skillnaden emellan Landt- och Stadsmanna
Näringar, såsom ett vilkor får Städernes och
BorgareStåndets inrättning, men genom undanrodjande
af alla, numera onödiga hinder för
dem, som i Stadsmanna-Näringarne vilja ingå,
åfvensom a f alla de, Landtmannens frihet inskränkande
prohibitiva forfattningar, som icke
af nämnde skillnad ovilkorligen påkallas. Det
mä, efter Utskottens tanka, vara en kommande
tids pröfning förbehållet, att, vägledd af erfarenheten,
om de, genom nu förcslagne forändringar
utvecklade nya förhållanden, afgöra, om äfven
de gränsor och former, som man nu ansett
nödige, att för Näringarnes idkande bibehålla,
ma kunna umbäras och lemna rum för en ännu
vidsträcktare Näringsfrihet; och vid en sådan
pröfning, som synes stå i nära sammanhang med
grunderne och sättet för Näringsidkarnes deltagande
i Lagstiftningen, kunna flere af de förslag,
hvilkas uppställning, lill grund för ett alldeles
nytt Nåringssystem, icke i det hela funnits
förenlig med den, af Utskotten antagne»
plan, blifva en lika nyttig ledning, som Utskotten
nu deraf hemtat, så val vid bestämmande
af sitt omdöme om de allmänna grunderne,
som i flere af desse ämnens detailler. Bland
desse förslag anse sig Utskotten särskildt böra
nämna framledne Grefve C. H. Posses, hvilket,
med undanröjd skillnad emellan Landt- och
<54 tagljt&ottets Betiinkattfoit.
Stadsmanna-Näringar,' och antagande af styrkel
skicklighet, såsom enda grunden och vilkoret
för Näringars idkande, förutsätter en viss grad
deraf för rättigheten, alt med egna händer idka
ett Handtverk, cn högre för dess idkande, såsom
Handtverkare med biträde af Gesäller, och
en ännu högre för dess idkande, såsom Fabrikant.
I fråga om Nåringarnes forsta ordnande i
ett nydanadt Samhälle, oberoende af äldre för-*
fattningar, rättigheter och vanor, hade visserligen
detta förslag förtjent den största uppmärksamhet;
men på förr uppgifne grunder, och då
dessutom, genom ett sådant förslags antagande,
den hittills medgifne friheten till inträde i FabriksNåringen,
under hvilken frihet denna Näring
vunnit ansenlig förkofran, skulle nästan i
samma mån försvåras, som inträdet i öfrige Näringarna
underlättades, hafva Utskotten icke trot?
sig ål nämnde förslag böra lemna det bifall, deä
eljest i många afseenden förtjent.
Då Utskotten, i anledning af meranSmnde
Committés förslag, så väl i allmänhet bestämt
sitt omdöme, under hvilka vilkor Borgerliga
Näringar måga i Städerne, samt, i vissa fall*
jemväl å Landet, idkas, som ock i öfrigt söki
närmare uppdraga skillnaden emellan Landt- och
StadsmannaNåringarne, i förening med ett uttryckligt
bestämmande af Landtmannens frihet
tfU
LngUtskottets ftetdnknndttu 65
till föryttrande af sine producter oell tillverkningar
» torde något särskildt yttrande,' hvarken
ofver Herrar Bjuhrs, Cronii och Lundttians anfötandell,
i fråga otti Handelsrättighetens ordnande
inom Ståderne, eller ofver flere Ledamoters
af BondeStåndet, Memorialer, rörande upphåfvande
af alla inskränkningar i ofVannäninde frihet,
icke Vara behofveligt.
Uti eri af de gjorde Motionerne är fSresläget,
att, i följe af de förändringar, soln, angående
Näringsfriheten kommo att beslutas, en ny
fledaction af 5 och 4 Gap. HandelsBalken, måtte
besorjas. Genott! hvad Utskotten föreslagit,
åro de allmänna grunder, som nämnde Lagrum
innehålla, icke hufvudsakeligen rubbade; och i
alla fall torde, då de Forfattningar, som litt
blifvit foreslagne, innefatta, om de utfärdas, ett
Upphafvande af alla äldre deremot stridande,
någon annan slags Lagförändring, i afseende derå,
så mycket mindre vara nödig, som, vid en snart
förestående ny Bedaction af allmänna Lagen, alla
egenteligen oeconomiska stadganden, och deribland
de ifrågavarande, troligen komma att
derifrån helt och hållet uteslutas, samt Lagstiftningen
derom, att sålunda endast innefattas i de
särskilde Författningar, sorn Kongl. Maj:t. i anledning
af det underdåniga svar, som Riksens
JjctgUtskoitets Betänka/iden, V
66 LagUn kottets Betänkande».
Höglofl. Ständer låra till Kongl. Maj:t i ämnet
aflåta, torde täckas i Nåder utfärda.
Och. varder detta allt, så vål som någre Ledamöters
särskildt yttrade meningar; Riksens
Höglofl. Ständers pröfning, vördsammast un-4
dsrståldt.
'Förslag till Förordning, angående Handt»
verkerierne i Riket.
J. Artikeln.
Om HandtverksSocieteters inrättning och
befattningar.
§• i.
I stället för de, särskildt för hvarje Handt-2
verk, hittills varande Skrå-Åmbeten, skola hädanefter,
i alla Städer, HandtverksSocieteter inråttas,
för att yttra sig öfver deras skicklighet,
som till inträde i Handtverkerierne sig anmäla,'
samt i öfrigt bevaka Handtverkeriernes rått och
söka befordra, hvad till deras förkofran kan bidraga.
I mindre Städer måga desse Societeter;
efter Magistratens förslag och Konungens Befallningshafvandes
godkännande, förenas med de
Handels-Societeter, hvarom i Handels- Ordningen
förmäles.
lagutskottets BetHnkanåtn, $y
§. 2;
HandtverksSocieteten skall bestå, i mån af
Stådernes eller Districternes storlek och antalet
af deras Näringsidkare,, af minst 9 personer,
hvilket antal i öfrigt, af handtverkande Borgarne
sjelfve bestämmes. Societeten våljes, af
handtverkande Borgerskapet inför Magistraten;
bland de mest skickelige och ansedde, samt, så
vida ske kan, af alla, eller olika Handtverksclasser.
Med valet tillgår på lika sått och efter enahanda
grunder, som vid val till Stadens Ämbets-
och Tjenstemän, så vidt ej Borgerskapet,
om annat förhållande, enhälligt åsåmjes. Af
Societeten utgår årligen en tredjedel, efter lott-;
ning, hvarefter nytt val, till fyllande af de ledige
rummen, på lika sått anslålles; de våljan-*
de obetaget, att de utlottade dervid åter invälja.
Lottningen och det deraf följande valet
verkstålles inför Magistraten; äfvensom, vid detta
årliga val, tvänne eller flere Suppleanter böra
utses, för att intaga de rum, hvilka, under
loppet af året, genom Ledamöters frånfälle eller
eljest inträffande bortgång, kunna blifva ledige.
I de större Ståderne måga Societeterne
fördela sig på Divisioner, hvilkas Ledamöter el
må understiga det i denna §. bestämde antal»
samt utses bland idkare af olika Handtverk; och
ankommer på Magistraten, i samråd med Handt
-
6(1 LagUtskottsts Betlinknndett,
verksSocieteten att bestämma, i hvilka delar Sopietetens
befattning må!, påsådane Divisioner af*
verlåtas.
§. 5.
Ålder öfver Sextio år, eller ståndig sjuklighet,
vare gällande förfall från emottagande af
befattning, såsom Ledamot af Societeten. Den ,
sorn i jo års tid sådan befattning innehaft, ege
ock rått alt sig densamma afsåga , om han ock
dessförinnan icke skulle hafva genom lottning
afgått; och vålje "Vederbörande annan i hans
Ställe,
§. 4.
Societeten vålje, i början af hvarje år, med
tdutna sedlar, en af sine Ledamöter, att vid årets
sammankomster föra ordet, äfvensom en vipe
Ordförande. Ej måga de — sålunda valde,
undandraga sig detta fortroende. Åro de begge
hindrade, att någon sammankomst bevista,
vålje då Societeten särskild Ordförande för den
-sammankomsten.
§• 5<
I de ändamål, IL, lil. och IV. Art. omförd
måla, bör Societeten sammanträda, minst en gång
i hvarje månad, varandes Societeten dessutom
ej allenast berättigad, att dessemellan hålla sam*
LngVtskottets Betänf<nnden6g
Jnankomster till öfverläggning om ärender, hvilka
antingen till dess utlåtande blifvit af vederbörande
Ämbetsverk remitterade, eller eljest
kunna till nytta för handtverkande Borgerskapet,
eller till förekommande af dess förfång, genom
Societetens försorg beredas; utan ock pligtig,
att sådane sammanträden , då de af Magistraten
i desse eller andre afseenden åskas,
skyndésamt företaga; och må Societeten vara
omtänkt, så vål, huruvida genom exposition vid
någon viss tid af året, och ådertill utsedt tjenligt
rum, af de yppersta bland Stadens Handtverksarbeten,
derest lågenhet dertill erbjuder
sig, och enskild åtgärd icke i lika afseende vidtages,
Stadens Borgerskaps konstflit må kunna
göras känd och värderad, samt afsåttningen i
mån deraf, befordras, som att, der omständigheterne
så medgifva, med nämnde inrättning
förena anstalt till försäljning af arbeten och
tillverkningar, de der antingen blifvit, såsom
Måstareprof förfärdigade, eller eljest i nämnde
ändamål kunna till Societeten inlemnas.
§. 6.
Societetens Ordförande, anmåle hvarje sam-»
mankomst, hos Stadens Borgmästare, hvilken ege
fritt tillträde till Societetens öfverlåggningar,
och förordne den, af Stadens Tjenstemän,
ål hvilken Societeten leninar sitt lörtroende, Pro
-
70 Lagutskottet! BttHnkanderi'.
tocoll öfver allt hvad dervid förekommer? Af
detta Protocoll eller Minnesbok, må utdrag ej
vågras någon, som sig derom anmåler, emot lö-i
Sen, likasom för Magistraternes Protocoll.
§• 7-
I de fall, då Societeterne kunna behöfva upplysning
eller bitrlde af sådane Handtverksidkare,
som bland dess Ledamöter icke finnas, ege
Societeterne att dem tillkalla, och vare de plig-<
tige, att på den kallelse, i sådant afseende tillstådeskomma,
och det åskade biträdet meddela.
II. Artikeln.
Om Lärlingar.
§• i.
En hvar, infödd eller fremmande, af hvad
Stånd, Härkomst eller Christelig Trosbekännelse,
som heldst, skall vara berättigad, att, då öfverenskommelse
derom, med Vederbörande träffas,
ingå i Handtverk, och, i den ordning, som
uti denna Författning föreskrifves, vinna Burskap
till sin handterings idkande, för egen råk-i
ning, egande likväl Vederbörande, att, enär till
följe häraf, frågor om utlåndningar förekomma,
LagUtskottits Betänkande», 71
1 öfrigt ställa sig till efterrättelse de förordnan-s
den, som, rörande tillstånd för fremmande i allmänhet,
att i Riket inkomma, redan åro, eller
framdeles kunna blifva, vidtagne. Angående Judar,
gäller hvad om dem redan år, eller framdeles
kan varda stadgadt.
§. 2;
Då Lärling af Mästare antages, bör med honom,
eller, om han år omyndig, med hans
Laglige Målsman, upprättas Contract, som noggrann!
upptager lärotid och öfrige vilkor. Mästaren,
som dock vare berättigad, att dessförinnan,
högst tre månader, hafva Lärlingen på prof,
vare pligtig, att inom fjorton dagar efter Contractets
upprättande, till Ordföranden i HandtverksSocieteten
aflemna en styrkd afskriftaf Contractet,
vid Tre Riksdalers 16 Sk. vite, och den
påföljd, att detsamma eljest anses, såsom å Mästarens
sida brutet, och Lärlingen deraf icke vidare
förbunden. Förmenar sedermera Mästaren
eller Lärlingen, att Contractet å andra sidan icke
blifvit nöjagtigt uppfyldt; pröfve det Magi*
stråten, och ege, om så åstundas , samt förutan
Lagligt skadestånd, i öfrigt, Mästare att blifva
skild vid Lärling, som ej uppfyllt hvad honom
ålegat, samt Lärling, att blifva endtledigad från
Mästare, som icke uppfyllt, hyad på honom am
72 LngUtskottets Betänkande»,
kommit att fullgöra; eller ock, om lian vilHqvat4^
blifva, att erhålla behörig tillsyn derå, att Må-*
staren sitt åliggande fullgör. Upptager Mästare
i Låra fattige barn, de der icke hafva Målsmän,
sorn om tid och vilkor kunna Contracl upprätta
; ege ofver dem föräldrarätt, till dess de uppnått
myndige år, dock med rättighet, för den
sålunda upptagne, att vid 18 års ålder blifva fot*
Gesäll förklarad, om han visar sig ega erforderlig
skicklighet. Öfver Lärlingarne ege Mästaren
lagligt Husbondevälde, så vidt ej annorlunda år
i Contracterne förbehållet; dock att han, icke
utom uttryckligt medgifvande i samma Conlracter,
må begagna dem till andre göromål, ån de
Handtverket tillhörande.
$• 3*
Dör Mästare, medan Lärling i hans bröd
år, ege Lärlingen hålla sig till Enkan eller
Sterbhuset, om fullgörande af hvad han sig af
Mästaren betingat; likasom Enkan eller S-terb^*
huset, å sin sida är obetaget, att, under sådane
vilkor, samt med Lårlingens eller dess Målsmans
begifvande, å annor Mästare öfverlåta rättigheten
till Lärlingens biträde, Kommer Sterb-»
huset på obestånd, så att förbindelsen å dess
sida ej kan fullgöras ; vändo sig Lärlingen eller
hans
Ltglhskotttu Bttdnk/iaden.' ?5
hans Målsman till HandtverksSocieteten, sorti _
S»6r söka skalla honom inträde hos annan Mästare,
i det redan idkade, eller, i brist deraf, i
'annat handtverks
, > t
S-fe
Da den betingade Lärotiden 15per till ända.
Innan Lårlingen uppnått den ålder, vid hvilken
han, efter hvad i nästföljande Artikel sågs, ka®
Blifva lill Gesall antagen, vare honom obetaget,
att om Lårans fortsättande, under återstående»
tiden, med samme eller annor Mästare öfverens-'
komma, eller samma tid till inhemtande af ant»
dra njttiga kunskaper, använda;
III. Artikeln.
Om Gesäller.
§• i*
iån hvar välfräjdad person* som uppnått tS
års ålder, och, antingen genom Låra, hos Mästare,
på sått nästföregående Art. omfcrmålee,
eller genom undervisning vid Handtverks- och
Slöjdeschcla, eller på annat sätt vunnit den skicklighet
i något Handtverk, alt han, vid deraf, inför
Vederbörande HandtverksSocietet aflåggande
LagUtskottets Betänkanden.. Tf
yi Lagutskottet! Betiinkanden.
prof, visar sig ega, jemte goda anlag för det yr2
ke lian valt, en vunnen färdighet vid utöfningen
deraf, varde för Gesäll förklarad , och utförde
Societeten för honom Gesållbref, utan annan
kostnad, ån ståmpladt papper och En Riksdaler
Banco i losen. (Tillägg, tillstyrkt af Adeln och
BondeStåndet: för den, som visar sig ega synnerliga
anlag för något visst yrke, och derjemte
gjort sig känd för stadga och pålitlighet i uppförande,
må, under fullgörande af ofvannämnda
vilkor, för öfrigt, undantag ega rum, från hvad
hår ofvan blifvit, i afseende på åldern, stadgadt,
så att han, vid fyllda 16 år, och så vida han
till H. H. Nattvard blifvit admittcrad, må, till
Gesäll antagas.)
S-a.'
Vid de prof af skicklighet, hvilka, enligt
föregående §., och i öfrigt enligt denna Författning,
böra, inför Vederbörande HandtverksSocietet
aflåggas, åligger Societeten, att icke låta bero,
vid ett, utaf Sökanden företedt arbete, utan
äfven, affordra honom tillförlitelige bevis af
känd Mästare derom, att arbetet blifvit, under
dess tillsyn, af Sökanden förfårdigadt, samt der-,
förutan, ej mindre genom förhör, i det yrke lian
lärt, ån genom den behandling af dervid förekommande
verktyg och rudimaterier, som han,
LagXJtskottits Betänhandtn. y5
inför Societeten bor åstadkomma, göra sig för■vissad
om hans insigt och håndighet, hörande**
sådane prof och förhör offenteligen anstållas, å
tid och ställe, som förut på låmpeligt sått kungöres.
§. 3.
Med Gesällers antagande, aflyttning, förbindelser
emot sine Mästare, motsvarande rättigheter
samt ansvarighet, derest de icke förse sig
med laga försvar och sysselsättning, skall , så
vidt icke annorlunda förbehålles genom särskilde
Contracter, de der i sådant fall, lånda till
efterrättelse, förhållas efter TjenstebjonsStadgan,
dock med de undantag, alt de måga stådslas på
halft år, att de ej måga i Tjensten användas till
annat arbete, ån det Handtverk, hvarå de Gesållbref
erhållit, att, någon husaga å Gesäll ej
må ega rum, utan påföljden för hans felagtighet
och försummelse bestämmes , efter HandtverksSocietetens
bepröfvande, genom förlust af större
eller mindre del af Lönen, efter omståndigheterne,
eller, i händelse af fortfarande vårdslöshet,
genom hans skiljande ur tjensten,samtatt uppsägningstiden
å ömse sidor bestämmes lill tvänne
månader före flyttningsliden. Ej måga Contracterne
föranleda till undantag från Gesälls
skyldighet, att sig med laga försvar och syssel
-
f 76 iagUtskosttts BnSttkanJtn,
slitning förse. Icke heller må Gesäll, medan
ian i Mästares tjenst år stadd, utom dennes tillstånd,
får egen räkning förfärdiga arbete åt når*
gon annaa-,
§. *
Vill Mästare i sitt arbete antaga Legokarlas
eller personer af Qviunoknnet, ege han dertill
obehindrad rättighet, och vare desse, under dea
. tid de hos Mästare arbeta, i samma ansvarighet,,
som andre Lagstadde Tjenstehjon. Ej må Gesäll
vägra, att arbeta tillsamman med' en, å Mästareverkstad
antagen, Legokarl eller Qvinnsperson,
så vida Legokarlen eller Qvinnspersonea år af
god frågd,
IV. Artikeln.
Gm Mästerskaps vinnande } å Handtverk j
samt om Handtverksidkares rättigheter
j vid utaf ningen af deras Handter
ingar.
§• t.
Får att vinna Mästerskap, eller erhålla tillstånd
att upprätta egon verkstad, fordras 1 allmänhet,
att den Sökande aflagt nöjagtigt prof al
Lagutskottet! Betänknnien. 77
kunskap och färdighet i Handtverkef, egcrbehörigt
Prestehevis om god Christendomskunskap,
samt tillika vid forhår, som anstålles af Stadens
HandtverksSocictet, med biträde af Vederbörande
Schollårare, om Societeten honom derom anmodar,
visar att han kan skrifva läslig stil, forslar
räkna Qvatuor Species i enkla Tal, och, för
öfrigt gjort sig känd för nykterhet och god
frägd; hvarförutan han bor ställa borgen forde
6 forsta årens utskylder till Kronan och Staden.
Hvar och en Gesäll, emot hvars ansökning i afseende
härå, något hinder ej möter, och, som
eger bevis af de Mästare, hos hvilka lian arbetat,
att han i Handtverket varit pålitelig och oförtruten,
vare berättigad, att blifva för Mästare
förklarad vid fyllda 21 år (tillägg, ytkndt af Preste-
och BorgareStåndet'. så framt han i 5:ne år
såsom Gesäll arbetat, samt utan beräkning af
längre eller kortare Gesäll tid, enär Sökanden
uppnått en ålder af 24 år.) De, som söka Mästerskap,
till idkande af Guldsmedsbandtverket,
åro i öfrigt förbundne, att, på sått CommerceCollegii
Kungörelse den i4 December 1762 föreskrifter,
förut undergå sådan examen, som ådagalägger
deras kunskap i de ädla metallernas
handterande.
§■
Då| pä sått nästföregående §. omförmåler;
pykterhet och god frågd utgör ett af vilkor*»
78 Lagutskottets Berätikandéit.
för Mästerskaps vinnande, må icke någon, som
inom ett år begått lagligen fulltygadt dryckenskapsbrott,
ej heller någon, som blifvit dömd
förlustig rättigheten» att väljas eller deltaga i
val lill förrättningar, som förutsätta medborgerligt
förtroende, till Mästare antagas; dock ege
en sådan person, då han styrker sin skicklighet
till Handtverket, den rättighet till dess
idkande med egna händer, som hår nedanföre i
10 §. sågs,
(D«nna J. forfaller, om de af Adeln och BondeStSirt
det vid i och 5 §. §. f£resligne Alternativer antagas.)
S- 5.
Antager Gesäll tjenst hos andre ån Mästare
eller idkare, och för Husbondens räkning sitt
Handtverk utöfvar, må en, på detta sått använd
arbetstid, honom icke, såsom Gesällår, tillgodo
beräknas; dock år honom obetaget, att på sått
5 §. i denna Art. föreskrifva, Mästerskap vinna,
§• 4.
Då utländsk Gesäll, om Mästerskap sig anmäler,
skall dervid iagttagas, hvad, i anseende
till frågor om Burskaps vinnande i allmänhet är
uti 1 §. af denna Art.^fåreskritvet.
JagUtskottits Bttankandm. 79
§. 5.
Derest någon inländsk eller utländsk man,
utan att hafva, på Mästares verkstad lärt, eller
såsom Gesäll arbetat, förvärfvat sig skicklighet i
något Handtverk, må det honom ej formenas,
att, efter gjord ansökning, vinna Mästerskap, enär
han uppfyllt en ålder af minst 24 *) år, samt
aflagt godkändt prof af insigt och färdighet i
Slöjden, och för öfrigt kan, till följe af denna
Art:s 1 §., pröfvas behörig, att upprätta egen
Verkstad.
§• 6.
Alla ansökningar om Mästerskaps vinnande,
skola ingifvas till HandtverksSocieteten, som,
derest i afseende på den Sökandes behörighet,
att få ådagalägga sin färdighet i slöjden, något
himler ej förekommer, eger, att ej allenast förordna
om beskaffenheten af det Mästareprof,
hvilket Sökanden bör aflägga, och den tillsyn,
som vid profvets verkställande skall hållas, utan
ock, att det förfärdigade stycket granska och
pröfva; iagttagande dervid, hvad III Art. 2 §.
hår ofvan föreskrifver. Sökanden skall vara
skyldig, att det honom förelagda stycket på ojafvig
Mästares verkstad förfärdiga; dock bör
*) Alternativ, yrkadt af Ridderskapet och Adeln, samt
BondeStindet; 11 dr.
So Lagutskottets Bttånkanien.
dertill den verkstad Utses, som MästerskapsSotanden
finner för sig mest beqvämlig, så vidt
lian med dess egare derom öfverenskommer. Ej
må någon besväras med, att fullgöra snarare och
kostsammare Mästareprof. ån, som oundgångeligen
behofves, till utrönande af hans insigt och
färdighet i det Handtverk, till hvars idkande
Isan sig anmäler. Mästarebrefven, för hvilkas
utom siänspladt papper, erlägges en losen af Två
Riksdaler, utfärdas af Socieleterne, med Protocollsforandens
contrasignation; och, åligger nämnde
Socieleter, så väl som Magistraterne, att Hålla
allvarsam band deröfver, att Sökande hrr Mästerskapets
vinnande, ej måga, under hvad förevändning
som heldst, med någon särskild utgift
eller kostnad betungas, j
§• 7*
Sedan den Sökande sålunda blifvit för Mästare
erkänd, anmåle han sig hos Magistraten,
sorn, der lagliga hinder ej mota, meddelar ho-J
nom Burskap, och låter honom aflägga Borgarecd
; varandes honom derefter, men ej förr, tillåtet,
att sin Handtering får egen räkning utöfva.’
$. 8.
Åstundar någon, från utrikes ort inkommen,
Mästare vinna Burskap tili idkande af sin hand-4
tering *
I.agUtskotttts BetHnknndtn. 61
tering, bör en slik frihet honom ej vågras, enär
han, uti den ordning, som i denna författning
föreskrifves, ådagalägger sin skicklighet i Slöjden,
och kan förete bevis om god frågd.
§• 9-
Blifver Handtverkaregdömd och straffad för
brott, som medför vanfrägd, eller undergår han
nesligt kroppsstraff, håfve han förverkat sitt Burskap
och vare från Borgerskapet utesluten , äfvensom
han icke vidare eger inträde i HandtverksSocieteten,
eller rätt att dertill välja; dock
må honom ej förmenas, att med egna händer
idka Handtverket, för att dermed söka sin försörjning.
§• io.'
Mästare, som uppsagt sitt Burskap, vare oj
betaget, att detsamma åter tillträda, då han hos
HandtverksSocieteten och Magistraten sig derom
anmäler, och vanlige Burskapsafgifter erlågger.
§. II.
Hen, som erhållit Burskap, på någon sådan
Handaslöjd, hvars föremål det år att deltaga i
tillverkningen af arbeten, hvilka, för att blifva
fullfårdiga, fordra andra Handtverkeri-idkares
LagUtskottets Betänkanden. VI
8a LagUtskottets Ettånktindt»,
handläggning, vare berättigad , att, enär han'»
derom hos Magistraten anmäler, få slika arbeten
under egen tillsyn och på egen bekostnad
fullborda, samt att till ett sådant verks bedrifvande,
antaga och sig betjena af gesäller, som £
dylika sårskildle handteringar åro tillärde; dock
må honom, vid vite af 16 K:dr 5a sk, vara förbjudet,
att begagna sig af slike personers biträde
till andra ån de arbeten, som vid bans egen
inrättning förfärdigas, och hvilkas åstadkommande
till någon bufvudsakelig". del beror af den
handtering, som han, efter vunnet mästerskap
sjelf utöfvar. Bryter han flere gånger emot detta
förbud, böle andra gången trettiotre R:dr 16
sk. och tredje gången, femtio Btdr samt sedermera
för hvarje gång dubbelt eller etthundrade
H:dr. Idkare af sådarte handtverk må äfven va-i
ra fritt, att sig förena om en gemensam inrättning
för att dylika arbeten och tillverkningar
förfärdiga och fullkomna; egande de gesäller,
hvilka vid slike inrättningar under en idkare*
enskilda eller flere mästares gemensamma tillsyn
i tjenst antagas, att till godo njuta enahanda
rättigheter med gesäller i allmänhet, sorn å mästares
verkstäder arbeta,
§• *2;
Handtverk och slöjder, som antingen åro
jtgenteiigen grundade på förädling af inhemska
Lagutskottets Betänkande»! 85
rå - ämnen , eller fordra vidsträckt utrymme .
beqväm tillgång på vatten, betydliga förråd af
ved och brännkol, eller andra dylika förnödenheter
, måga på landet, äfven utom stådernes
grund och område, få idkas. Rättigheten till
handtverkeriens idkande på landet, skall likväl
alltid vara förenad med burskap i närmaste stad;
och må, i fall ej sökanden redan innehafver
mästerskap å det handtverk, sorn han å landet
vill utöfva, en sådan frihet ej knuna förvärfvas,
annorlunda ån i den ordning , sorn för mästerskaps
vinnande i allmänhet år löreskrifven.
Enär antingen någon söker burskap i stad för
att å landet drifva handtverk, eller Mästare,
hvilken i stad redan vunnit Borgaretått, åslundar
att till landet flytta sin verkstad, bor ansökningen
pröfvas af Magistraten, samt, i händelse
af missnöje med dess beslut, hos Kongl.1
Maj:ts befallningshafvande, och sluteligen genom
underdånige besvär hos Kongl, Maj:t, fullföljas.
En hvar å landet sålunda bosatt Mästare
vare det fritt och öppet, att antingen deltaga i
val och alla öfrige rättigheter, som stådernes
Borgerskap tillhora och med burskap i allmänhet
åro förenade, likväl med vilkor, att utan
särskild kallelse, sjelfmant vid dylika frågors
förehafvande sig inställa, eller ock, att utan ett
sliks deltagande endast såsom Borgare i staden
handtverket å landet utöfva, hvilket bor af ho
-
84 LagUtskotttts Bethnktindtn.
oom bestämdt uppgifvas, då han om tillstånd
till verkstadens upprättande sig anmäler; varande
han i förra fallet pligtig att uppfylla alla med
burskap och borgarerätt åtföljande förbindelser
utan undantag, men i det senare icke underkastad
andre skyldigheter i anseende till staden,
än utgörandet af de utskylder till samma stad,
som honom, i egenskap af Borgare, kunna påföras.
I öfrigt skall honom vara tillåtet, att
med lika rättighet och under enahanda vilkor,
som i afseende på Mästare och Borgare i allmänhet
äro uti denna författning stadgade, lärlingar
in- och utskrifva, samt vid handtverkets
bedrifvande sig begagna af gesäller och andre
arbetare af bägge könen.
Det förordnande som denna §. innehåller^
må ej kunna lämpas på de socken-handtverkare
och gerningsmän, som till landtmåns betjenande
få skyddas och vid hvilkas antagande Vår
under denna dag i detta ämne utfärdade särskilda
nådiga författning kommer att tjena till efterrättelse.
* ~
S- 13.
Vill någor förlägga handtverk i Stråder eller
på Landet, må han, i likhet med hvad uti
5 x\rt. 5 §. af Hallordningen, under den 2 April
1770 år i anseende till manufactur-inrätt
-
Lagutskottets Betinkanden. 85
ringar förord nåd tnjuta säkerhet i verkets rudimaterier,
redskap och effecter, enär forslaget
år lagligen intecknadt vid RådstufvuRåtten i den
den stad, der idkaren burskap vunnit. Dylike
inteckningar hora, om de skola anses gällande,
fornyas inom den tid, som i allmänna Lagen
år föreskrifven. Den, vare sig å landet eller i
stad, som med handtverkare, hvilken vunnit
måstenskap eller kan aflägga måstareprof, afslujar
Contract om förlag till idkande af rörelse’
vare ock, om lian så åslundar, berättigad att
vinna bnrskap, hvilket, enär ett sådant förhållande
styrkes, skall honom beviljas, utan skyldighet
att aflägga måstareprof; dock att dels förläggarens
Borgarerått upphörer når han ej längre
håller mästare, dels en sådan Borgarerått icke
får beviljas någon i tjenst varande Ämbets- eller
Tjensteman.
(Denna §. hafva Preste- och BorgareStinden ansett
böra utgS. hvilket således alternativ föreslås),
§•
Enka efter Mästare ege frihet, att, så långe
hon i Enkostånd förblifver, fortsätta mannens
handtering antingen med biträde af Verkgesäll,
eller ock under egen tillsyn, så framt hon i
detta senare fall kan, sSsom i nästföljande i5
§. stadgas, visa prof af förvärf vad egen erfaren
-
86 Lagutskottet: Betänkandent
het i slöjden. Fortsattes verkstaden genom antagen
Verkgesäll, vare benne tillåtet, att, på
sått uti 2 och 5 Art. forordnas, antaga lårogossar,
hvilka, sedan de, efter upphunnen behörig
ålder och visad, skicklighet, blifvit för
Gesåller iorklarade, ega att njuta samma rättigheter
med dem , som hos Mästare arbetat. Tråder
hon i annat gifte och- vill med handteringens
idkande fortfara, galle i sådant fall hvad
i afseende på dylika frågor hår nedanför i i5
§. föreskrifves,
§• *5-
Enkor i allmänhet och sådana ogifta per-»
söner, af qvinnokSnet, som uppnått en ålder
af 5o år, skola vara berättigade att ingå i utöfning
af handtverk, enär den sökande, med vittnesbörd
om god frågd, hos HandtderksSocieteten
och Magistraten sig anmäler och hos den
förstnämnde uppvisar försvarligt prof af insigt
iAden handtering, sora boa åstundär idka, hvältet
profstycke af Societeten pröfvas och vid
hvars verkställande annan tillsyn ej tarfvas, ån
att den, sora dermed sig anmäler, kan tillförlitligen
styrka, att hon detsamma förfärdigats
'År den sökande ej Enka, åligger henne förete
bevis, att hon antingen år af Kongl. Maj:t i nåder
förklarad för myndig, eller ock biträdd af
/
LngVtskottets Eetänkandtn. 87
förmyndare eller annan vederhäftig person, sorn
åtager sig ansvaret för de skyldigheter och förbindelser,
hvaruti hon i och för rörelsen sig
inlåter. I fall den qvinna , hvilken såsom ogift
undfått tillstånd att för egen rakning idka någon
handtering, tråder i gifte, må det henne
ej vågras, att äfven sedermera, med mannens
samtycke och under deras gemensamma ansvarighet,
samma näring fortsätta, enär de cn sådan
sin föresats hos handtverksSoeieteten och
Magistraten tillkännagifva; dock må, utan alt
särskilde af Magistraten pröfvade skål dertill
föranleda, en sådan frihet ej ega rum, då fråga
år om ågtenskap med någon, som i egenskap
af idkare, betjent, gesäll eller arbetare, i borgerlig
näring sjelf ingått. Hvar och en person
af qvinnokönet, sorn med behörigt tillstånd idkar
något handtverk, skall det vara medgifvet,
att till biträde dervid antaga och sig betjena af
%
de arbetare utaf nämnde kön, som hon till nå-a
ringens bedrifvande kan hafva af nöden.
§• 16.
Handtverksarbete , som inom Riket åstad-*
kommes, år i både tillverkarens och köpmannens
band , att anse som lofliga handelsvaror,
med hvilka köpenskap drifvas må; i följe hvaraf
det skall vara burskaps-egande handtverkare
88 IagUtskotttts Bet/lnkntiden,
obetaget , att utan binder'och omgång få i hvad
stad som heldst inom Riket så i som utom marknader
i öppna salubodar eller vid hamnar och
på torg samt åfven vid piarknader å landet i
parti och minut, likväl ej genom kringvandrandrande
personer, så framt de ej dertill vunnit
särskildt tillstånd, föryttra egna tillverkningar;
äfvensom handlande skola ega frihet, att slika
inhemska handtverksarbeten uppköpa och dem
till salu hålla, utan afseende på den inrikes ort»
hvarifrån de kommit; och må den idkare , som,
efter vunnet burskap i stad , drifver handtverk
på landet, vara berättigad att sine egne tillverkningar
åfyen på stället försälja utan att författningarne
angående förbud emot landthandel
skola dervid ligga i vågen.
§• 17*
Tillitas handtverkare, att i annan stad eller
ort, ån der han år bosatt, verkställa sådana
arbeten som måste förfärdigas eller fullkomnas
på det ställe der de skola nyttjas och användas,
må honom ej vägras, att i hvad stad och på
hvad ort som heldst inom riket# genom egne arbetare
slika tillverkningar företaga och fullborda.
§• *8.
För vinnande af Mästerskap, särskildt å
Murmästare — och serskildt å Timmerman*-
handtverketj
Lagutskottet! Betänk,inden, 89
bandtverket, skall endast erfordras erfarenhet i
det practiska af Handtverket, så att den, hvilken
, genom nöjagtigt prof och verkställande af
någon väsendtlig byggnadsdel, visat sig ega kan*
nedom af hvad ettdera yrket tillhörer, må derå
vinna Mästerskap; men får Mästerskaps erhållande
å begge desse förenade yrken, eller såsom
Byggmästare, hvilket ock skall vara tillåtet,
fordras, jemte berårde practiska bändighet, nåjagtig
och bepröfvad skicklighet i ritningars och
desseiners upprättande, samt byggnaders uppförande
derefter.
Arcbilecter och Mechanici, såsom mera bei
roende af insigt i vetenskaper och fria konster»
äro icke underkastade åliggandet, att söka Mästerskap
och Burskap, men obetagne att det erhålla,
då de i foreskrifven ordning sig dertill anmäla,
och sin skicklighet och behörighet styrka.'
§■ 19-
Får att erhålla tillstånd till idkande af Bryggeri-,
Slagteri- och BakeriNäringarne, må, såsom
vilkor ej fordras att hafva varit Lärling och Gesäll,
eller att aflägga Mästareprof; dock skall
den, som med brygd, slagt eller brod, såsom
Stadsbo, Handel idkar, ovilkorligen i egenskap
af Bryggare, Slagtare eller Bakare, hos Magistra
LagUtskottets
Betänkanden. VI £
t,o LigUishottits Bcttinkanden.
len söka och erhålla Burskap; och komsner, i
afseende på utöfningen afBakcriNåringen i Stocka
holm, att förhållas i enlighet med de förord»,
nanden, som i detta ämne hittills varit siler hå«
danefter kunna blifva vidtagna.
V. Artikeln.
Om Mästares och läkares skyldigheter sami
fredande från obehörigt intrång.
§• i.
Mästare och idkare ansvare för de arbeten;
och tillverkningar, som å deras verkstäder förfärdigas
eiler af dem till salu hållas.
§• 3.
Handtvcrksarbclen och tillverkningar, sorn
åro af den beskaffenhet, att dé kunna stämplas,
och icke kunna till godhet och beskaffenhet, genast
vid einottagandet bedömas, skola, vid ansvar
af varans confiscaiion och Sex Riksdalers
52 Sk. böter, af tillverkaren förses med stämpel
eller märke, som utvisar hans namn och
stället, der de blifvit förfärdigade, och skall
det, vid enahanda plikt, åligga den idkare, som
I Stad utöfvar sin Handtering, att samma stämpel
eller mådte uppgifva hos HandlverksSocie
-
Lagutskottets Betänkande»'. gil
telen och Magistraten derstädes, samt den Mä-3
stare, hvars verkstad dvifves å Landet, att enahanda
uppgift aflemna, håde hos nämnde Autoriteter
i den Stad, under hvilken han, såsom
Borgare lyder, och hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Lånet. De Mästare, sorn redan
upprättat egna veikståder, cga, att inom Irenne
månader efter denna författnings kungörande
förenämnde uppgifter aflemna, och de, som derefter
erhålla egen arbetsfrihet, samma skyldighet
fullgöra genast, innan de ingå i utöfning af
sina Hand tei ingar.
§. ö.
Handtverkare, som till salu utlemnar felagtigt
eller odugligt arbete, ersåtte skadan och böte
Sex Bd. 52 Sk., hvilka höter förökas med ett
lika belopp, hvarje gång han med sådan förseelse
å nyo betrådes. Förderfvar eller försämrar
han något, som till förarbetande eller omlagning
honom ombetros, vare han förfallen till enahanda
bot, behälle ock det forskåmda och lemne
den genom förskåmningen lidande, jemngod vara
i stället för den emottagne, eller dass fulla
.värde i penningar, jemte ersättning för resor
och tidsspillan. Dock må talan härå ej ega rum,
efter längre tids förlopp, ån högst en månad
från den tillverkade varans aflemnande. Säljer*
förpantar eller bortgifver Handtverkare, honom
Lagutskottet: Eetånkandén.
ombelrodt gods, eller begår han fals och flärd,
»träffes efter allmän Lag och vare Burskap förlustig,
endast med sådan rättighet till Handtverkets
fortfarande idkande, som IV. Art. 10 §«
föreskri fver,
§* 4.
Då beställning göres af Handtverksvaror och
tillverkningar, att förfärdigas af arbetsåmnen, tillhörande
antingen idkaren, eller den, som varan
betingar, skall, om den sednare sådant yrkar,
idkaren vara vid vite af Sex Rd. 52 Sk, förbunden,
att bestämdt tippgifya det pris, hvartill han
vill den färdiga varan leverera. Träffas derom
öfverenskommelse dem emellan, vare densamma
å ömse sidor gällande. År ej visst pris betingadt.
och åsämjas de ej om betalningen; bestämtne
Magistraten, efter deras och HandtverksSocietetens
hörande, till hvad belopp den skäligen
må utgå.
§■ 6.
Handtverkare vare ovilkorligen pligtig atfe
arbeta för Kongl, Majrts och Kronans räkning
enär derom tiilsäges, emot betalning efter de i
orten gångbara priser. Dock böra Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande och Magistraterne vid sådana
tillfällen tillse, det ett sådant arbetsåliggan
-
LagUtskotttts Betrinknr.den. gS
de så fördelas emellan flere idkare, att icke någon
deraf ofver håfvan hetungas.
§• 7-
Emot desse förbindelser vare burskaps-egande
handtverkare skyddad från allt obehörigt
intrång i sitt handtverk. Den, som utan att, enligt
denna förordning och den i sammanhang
härmed nu utgående särskildta författningen , angående
Gerningsmän, dertill vare berättigad f
samt utan att i följe deraf behörige utskylder erlägga
, idkar handtverk, eller den som öfverläder
den rått till handtverks, idkande, honom
enligt samma författningar tillkommer, bote första
gången tio R:dr , hvilka böter sedermera för
hvarje gång fördubblas; varandes i alla desse
fall de tillverkade eller till förarbetning emottagne
varorne jemväl förbrutne; egandes vederbörande
fiscaler , hvilkas både rättighet och pligt
det år att vaka öfver handhafvandet af Handtverksidkarnes
och allmänhetens ömsesidiga rättigheter,
att å sådane tillverkningar göra beslag,
dock utan att husvisitation i slikt ändamål må
vara tillåten. Varder beslaget ogilladt, bote beslagaren
fulla värdet af den i beslag tagne varan
, som dessutom oskadd eller jemngod bör
kostnadsfritt återställas.
9$ LagUtskottéts Bitånkanåttt;
§. 8.
Tilltal emot Handtverkare för alla ! denna
Art. omformålde förseelser oell försummelser anStålles
Los siådernes Magistrater, hvilka, jemte
parternes hörande, böra i alla dc fall, dä om
Varans eller tillverkningens beskaffenhet fråga
uppstår, inhemta vederbörande HandtverksSocietets
utlåtande, imjan beslut fattas.
VI. Artikeln,
Om hvad för öfrigt i följe af denna författning
bör iakttagds och angående
sättet att söka ändring i meddeldta
Utslag.
Oeconomie- oell politie-årender, som rörs
idkare samt gesäller, lärlingar och andra under
handtverkerierne lydande arbetare, äfvensom alla
mål, hvilka endast efter denna författning
skola pröfvas, med det i 2 §. bestämda undantag,
skola, i de fall då de ieke efter här ofvan
upptagne stadganden handläggas af HandtverksSocieteterne,
tillböra i första instantien, njen eljest
i andra, Magistraternes, celi, i händelse ai
missnöje med deras beslut, Kongl. Mapts Be-t
Lagutskottets Eetdnkandett. q5
fallningshafvandes åtgärd; åliggandes alla dessa
Autoriteter, att, i frågor så vål emellan Mästare
samt deras Gesäller och Lärlingar, som emellan
de forre och dem, som betingat arbete,
lemna så skyndesam handräckning, att ordningen
inom bandtverkcrierne, lill så väl deras idkares,
som allmänhetens fördel, varder behöri- .
gen handhafd.
§. 2.'
Tilltal för förbrytelser emot hvad i 5 Art,’
7 §. stadgas, upptages vid den Domstol, vare
sig i stad eller å landet, inom hvars jurisdiction
beslaget skett eller den obehörige tillverkaren
blifvit med arbetet ertappad.
§• 3.
Af de efter denna författning utgående hofer
tillfälle den ena hälften åklagaren eller
målscgaren, och den andre en fond, som Magistraten
i hvarje stad eger samla och i samråd
med HandtverksSocieteten använda, dels till Soejetetens
nödige utgifter och dels till understöd
för gamle, af sig komne handverkarc och gesäller,
samt för aflidne handtverkares och gesälJers
fattiga enkor och barn.
§• 4-
Saknas, tillgång till gäldande af de i denna
författning stadgade böter, varde de förvandla
-
g6 LngUtskottets Btiänkandtn.
«3e på sätt i allmänna Lagen och sårskilde Författningar
nu år eller hädanefter kan varda, angående
vites böter, forordnadt. Alagd skade-ersättning
varde, i brist af tillgång, med arbete
aftjenad.
§• 5.
Besvär öfver HandtverksSocietets beslut maga
anföras hos vederbörande Magistrat, före kl.
12 å åttonde dagen efter delaktigheten, hvilken
Societeten vare skyldig att, jemte berörde hänvisning,
emot lösen skrifteligen lemna. Öfver
Magistratens beslut få besvär anföras hos Konungens
Befallningshafvande, före kl. 12 å fjortonde
dagen efter delaktigheten. Den med Konungens
Befallningshafvandes beslut missnöjde ,
ege, att före kl. 12 å fyraliofemte dagen efter
deraf erhållen del, anföra underdåniga besvär
hos Kongl. Maj:t i dess Handels- och FinanceExpedition.
Tvånne Autoriteters sammanstämmande
beslut böra, såsom vilkor för talans vidare
fullföljd, fullgöras, så vidt klaganden ej
visar sig vara dertill oförmögen.
I Stockholm utöfvas, i afseende på ofvannämnda
ceconomie- och politie-årender, Magistratens
åtgärd af vederbörande under Magistraten
lydande Collegier, och Kongl. Maj:ts Be«
iallningshafvandcs af öfverStåthållaren.
I
TjigUtslottets Bettinkanden. 97
I hvarje utslag skall, utan behof af missnöjes
anmälan, tid och ort för besvårens anförande
utsättas;
Förslag till Förordning om de handtverk ,
sam utom burskap fä å landet idkas ;
så ock om den Latldtmahnen förunnade
handels- och slöjde-friket.
§• i,
Landtman skall vara biédgifvet, att antingen
socknevis, eller gemensamt för flere Socknar,
till Handtverkare eller Gerningsmän antaga
skraddare, skomakare, smeder, glasmästare*
murare, trägårdsmästare, sadelmakare, garfvare,
snickare, hjulmakare, tunnbindare, timmermästare
, samt kruk- och kakelugnsmakare.
Desse handtverkare antagas af Soeknefnåniien,
och blifva, når Sockenståmmo-protocoll
derom hos Konungens Befallningshafvande företes,
fårsedde med dess förordnande eller gertoingsbref,
hvaruti äfven efter Socknelnånnens
LagUtskottets Betänkandeti■. YII
gS tagXJtskottets BetAnkanäen'.
förslag samt förekommande omständigheter bör
bestämmas, om' och till huru stort antal ger-<
ningsman behöfver och eger försvara tjenstehjon
till biträde i handtverket; dock vare gernings-'
man förbudet, att till slikt biträde antaga gesäller
och lärlingar, som i sådan egenskap förut
blifvit hos handtverkande borgare antagne,
§• 3.
Uppå anmälan antingen af Socknemånnen
elier af Gerningsmannen, hvilken sistnämndes
dock bör vara förut anmäld vid Sockenstämma,
utfärdas för honom af Konungens Befallnings^
hafvande afsked, derest ej Contract emellan ho^
nom och Socknemånnen annorlunda föranleder,
§• 4.
Alla ofvannåmnde Gerningsmän komma' atf
erlägga Gerningsören till det belopp, som nä
år eller framdeles kan varda stadgadt.
§• 5.
Gerningsman må ej idka sitt handtverk till
biträde åt någon utom den Socken eller districl,1
för hvilket han år antagen. Sker det, vare lian
underkastad lika ansvar med dem, som idka bor-*
gerlig handtverksnäriwg utan att deri hafva vunnit
behörigt inträde.
LngUtskottets Bet&nknnAttt'. gg
S- 6.
En hvar Landtman vare obetagen, att af
tjenstefolk eller underhafvande låta åt sig för-*
färdiga det arbete, de förstå förrätta.
§• 7*
Till förekommande af allt tvifvelsmål om
gränsen och vilkoren för den allmogen af ålder
tillåtna och genom flera författningar bekräftade
egna slöjde- och afsåttningsfrihet ,
förklaras härmed att under nämnde frihet
skall begripas alla sådana producter och tillverkningar,
som landtmån af egen jord eller
ladugård eller af egne rå-åmnen kunna åstadkomma;
varande dem obelaget att slika deras
egna producter och tillverkningar till städer införa,
samt vid hamnar och på torg till salu
hålla och jemväl vid marknader på landet föryttra;
dock att under berörde tillåtelse icke in-’
begripes guld och silfver, vid hvilkas förarbetande
särskilde föreskrifter ega rum.
§• 8.
Ci -" * «•
Angående vidsträcktare rått till handel med
Spannemål och victualier, i följe hvaraf äfven
uppköp och upplag deraf å landet må ega rum
samt om handtverkeri-nåringars idkande å landet,
under vilkor af burskap i stådernc, år
särskildt stadgadt.
100 Lagutskottet! Betånkandtn.
Förslag till förnyad HandelsOrdning.
I. Artikeln.
Om sättet att förvärfva Burskap på Handel,
§• i.
En hvar , infödd eller fremmande, af hvad
Stånd, härkomst eller Clhristelig troslära sorn
heldst, skall vara berättigad, att ingå i handel
och i den ordning, som i denna författning föreskrifves,
derå vinna burskap, hvarvid likvål,
hvad utlåndningar angår, vederbörande ega att
i öfrigt ställa sig lill efterrättelse de särskilda
förordnanden, sorn rörande frågan om tillstånd
för fremmande i allmänhet, att i Riket inkomma
, redan åro eller framdeles kunna blifva
■vidtagna,
§• 3,
För att erhålla burskap å handel, erfordras
att hafva fyllt ^5 års ålder: alt ega tillförlite-»
lige vitsord om stadga samt god Christendomskunskap
och frågd : att ställa säker och godkänd
borgen för de sex första årens utskylder till
Kronan och Staden: och att vid förhör, sorn
anslälles af stadens Handelssocietet, med biträde
af vederbörande ScholLårare, om så åskas,
visa sig ega, jemte försvarlig insigt i Fådernes-s
LagUrskottets Betänkanden. 101
landets Historia och Stats-kunskap, grundelige
insigtcr i så val de kunskapsgrenar, hvilka för
handelsyrket ligga till grund , som i det practiska
af dess utöfning. Fordringarne i sistnämnde
afseende blifva, uppå vederbörandes
förslag och efter sakkunniges hörande , af Kongl.
Maj:t i Nåder beståmde genom utfårdande Keglementen
, särskildt för Stapelståderne och sår--  skildt får Uppståderne,
I afseende på den , såsom vilkor för inträde
i handels-yrket, föreskrifne åldern, må Magistraten,
efter HandelsSoeieteteris hörande, bevilja
undantag, då utmärkta insigter och synnerlig
bepröfvad stadga dertill föranleda; dock
att ingen må till Handlande antagas förr ån han
vppnått myndige år.
S- 5«
Enkor äfvensom personer af qvinnkönet,
de der blifvit myndige förklarade, ege, under
hår ofvan stadgade vilkor, enahanda rättighet
att vinna burskap å handel, som män.
§• 4.
Utländning, tom här i Riket vunnit burskap ii
Handel, ege ej tätt, att inom en tid af sex år, det,
samina uppsäga.
(Enligt Adelns och PresteStåndets yttrade mening,
skulle detta stadgande rara oliinipcligt och $. således utgå),
102 Lagutskottets Betänkandets,
§• 5.
F5r Källarmästare ock vinskånkar, kommer1
ått gälla, hvad i allmänhet för vinnande af Burskap
på Handel år stadgadt.
§• 6-
För de af Judiska nationen, som hädanefter
vilja ingå i Handel, gålle cj mindre cle i denna
Författning föreskrifna allmänna vilkor, ån
hvad, angående deras Handelsrättighets inskränkning
till vissa Städer, samt i öfrigt år eller kan
varda särskildt forordnadt.
§■ 7*
Handtverkare må, i den ordning denna Stad-,
ga i denna Årt:s 2 §. föreskrifver, ega frihet att
ombyta Burskap, för att Handel drifva. Enahanda
frihet vare äfven medgifven Skeppare,'
som år Borgare,
§• 8.
Handlande, som uppsagt sitt Burskap, vare
obetagen, att detsamma åter tillträda, då han
hos Magistraten sig derom anmäler, och erlågger
vanlige Burskapsafgifter.,
lagutskottets Betänkandeti. 10^
§• 9-
Blifver Handlande dömd och straffad för
brott, som medför vanfrägd, eller undergår han
nesligt kroppsstraff, håfve han förverkat sitt
Burskap och vare från Borgerskapet utesluten.
§■ Johnita
efter Handlande vare obetagen, att
Handelsrörelsen’ fortsätta. Träder hon i gifte
med någon, som för egen del ej är berättigad, -  att samma Handel idka, vare bon förpligtad, att,
sex månader efter det hon vigd år, Handeln öfvergifva.
Efter Handlandes eller Enkas död,
må Handelsrörelsen ett år för Sterbhusdelegares
räkning drifvas, och skall äfven nämnde tid,
med högst tvånne år, kunna ytterligare forlångas,
om Magistraten, sedan Vederbörande blifvit
hörde, finner särskilda skål dertill föranleda.’
§. 11.
Vill någon förlägga Handlande, ege en så-1
dan Förläggare, då förhållandet med behörigt
Contract styrkes, samt så vidt Handeln föreslås
af sådan person, som i anseende till insigter och
i öfrigt vore behörig, att den för egen räkning
idka, att å Handel erhålla Burskap och detsamma
bibehålla, så långe FörlagsContractet råcJ
jo4 LagUtshottets Bctänkandcti
Iter och berörde vilkor fullgöres: och vare denna
rättighet jemväl Ämbets- och Tjenstemän obetagen.
II. Artikeln.
Oni Handelsrörelse j som utan rättighet peli
förbindelse till Burskap kari få
utöfvas.
$. i.
Söm det, enligt 1. Art. i, 2 Och B § §. af
denna HandelsOrdning, hädanefter blifver en
hvar obetaget, att idka Handel, enär han visar
Sig ega den, i sådant afseende erforderliga skicklighet,
och utgör de, för slik rörelse belöpande
iitskylder; så forfaller ock, hvad angående Frälsemans
samt vissa Ämbets- och Tjenstemäns rättighet
till Handels idkande före detta varit
Stadgadh
Så vare ock rättigheten att reda i Skepp,
Öch till in- eller utländsk ort inlasta och försälja
egne produeter, hädanefter en hvar obetagen,
Under vilkor, att, i sistnämnde fall, vid
närmaste Tullkammare elarera, på sätt deroiit
gällande stadgar förmå, och att i öfrigt iagttaga,
hvad Seglationsordningen foreskrifver.
§•
LngUtskottet: Betänknnden, io5
§• 2.
Enkor i allmänhet och sådana ogifta personer
af Qvinnkönet, som uppnått en ålder af
5o år, och ega bevis om god frågd, skall det
vara obetaget, alt idka försäljning af sådana varor
och tillverkningar, som af nämnde kän åstadkommas4
III.
Artikeln.
Om Handels Societeten.
§• i.
I hvarje Stad skola de Handlande antingen
förena sig till en Handelssocietet, eller utse visse
af sine Medlemmar, att i sådan egenskap ega
den befattning, denna HandelsOrdning Societet
ten tillägger. I större Städer måga, om Veder-,
börande så för godt finna, sådane Societeter in-<
råttas särskildt för hvarje dass af Handlande
Borgerskapet. I de mindre Ståderne åter, måga
de med HandtverksSocieteterne förenas till gemensamma
BorgareSocieteter , på sått HandtverksOrdningen
föreskrifver. I de fall, då särskild
Handelssocietet inråttas, må antalet af dem,
som deri utgöra Medlemmar/ bero af de-Handlandes
eget godtfinnande; men då gemensam
LagUtsknttrts Bet änka uden. VII t
io5 LngUt skattets fSetänhtintltn. ■
BorgareSoeietet utses, skall, nied lagttagande af
hvad HandtverksOrdningen om Ledamöternes antal
innehåller, lika manga utses af Handlande,
forn af Handtvcrkande Borgerskapet, och tvärtom.
— Angående val lill IlandelsSocietelcn och
undantag från skyldigheten att deruti ingå, gåije
ock. så vida Societeten genom val utses, livad
i HandtverksOrdningen, i afseende på HandtverksSocieteterne
stadgas, äfvensom ovilkorligen,
hvad densamma innehåller, angående Ordförande
och Protocollsföring vid Socieletens sammanträden.
§• 2.
HandelsSocictcten ege, jemte befattning med
granskning af deras skicklighet, som i Ilandelsyrket
vilja inträda, enligt denna Forfattnings 5
Art., jemväl i öfrigt att iagttaga och bevaka,
hvad till Handelns förkofran och fördel lånda
kan ; åliggandes IlandelsSocieteten , att till vederbörande
Autoritetcr afgifva de ytranden, som
af densamma åskas, angående åmneu, som angå
Handeln.
t
§. 5.
HandelsSocietcten sammanträde, i det ändamål
V. Art. utvisar, minst en gång i Qvarta»
LagUtskottcts Betänk,inden. 107
let, oell dessemellan så ofta angelägenheterna
det fordra. År HandelsSocietetfen med HandtverksSocietet
forenad, gålle då, angående Societetens
sammantråden, hvad i HandtverksOrdningen
sågs. ,
§. 4.
Allmänna HandelsOrdningen af den 19 December
1754, vare härigenom till sin kraft och
verkan upphäfven; likaledes i allt hvad som
strider emot denna Författning, och icke år genom
särskilde Städers Privilegier förbehållet,
de Reglementen, som för vissa Städer och HandelsSocieteter
åro utfärdade. Derest någon HandchSocient
skulle åslunda, att, i afseende på
ordningen och ceconomicn inom Societeten, blifva
försedd med särskildt Reglemente, må densamma
med förslag dertill inkomma till Magistraten,
uppå hvars skeende och af eget utlåtande
beledsagade anmälan, Konungens Befallningshafvande,
efter granskning af Reglementet, anmäler
detsamma lill Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse.
io8 I.ngUtskottets Bttänktwticn.
IV. Artikeln.
Om inskrifning i Handel, samt om Handlandes
och Handelsbetjent.ers ömsesidiga
förhållanden.
§• i.
Då Handlande vill någon till biträde i sin
rörelse antaga, åligge det honom, att med en sådan
person, om han år myndig, eller i annat
fall med hans lagliga Målsman, upprätta skrifte -  ligt Contract, så vål om Tjenstetiden, som öfrige
vilkoren, dem emellan. Detta Contract bör,
för att vara gällande, ofördröjligen eller sist inom
i4 dagar derefter, af Handlanden uppvisas
inför Magistraten, som, sedan rigligheten deraf
blifvit erkänd, derom påtecknar bevis; hvarefter
Contractet skall tjena till ömsesidig efterlefnad
, med rättighet, i händelse det å endera
sidan brytes, för andra Contrahenten, att låta
detsamma vidare fortfara eller ock alldeles
förfalla.
§• 3.'
Handlanden åligger, att föregå sine Handelsbetjenter,
eller dem han till biträde i sin
tjenst antagit, med goda efterdömen af guds
-
La^Utskottets Betänkandets. 109
fruktan, laglydnad och ordentlighet i seder och
uppförande, samt dem uppmuntra, att sina pligter
i dessa afseenden ej åsidosätta.
V- Artikeln.
Om sättet att söka rättighet till Handels
idkandej och om Laga Domstol i förekommande
mål, med mera, sorn, till
följe af denna Författning, bör tjena
till ef ter rättelse.
'§• i
Då
någon vill erhålla tillstånd till idkande
af sådan Handel, som ej utan Burskap får
ega rum, anmåle han sig hos HandelsSocieteten;
hvarefter, och sedan hans skicklighet blifvit,
i den ordning I. Art. föreskrifver, utrönt
och styrkd, BurskapsSökanden eger anmäla sig
hos Magistraten, som, derest icke något i öfrigt
emot hans behörighet förekommer, honom Burskap
å Handel meddelar. De personer af qvinnkönet,
som endast vilja idka Handel med egna
tillverkningar, tillkånnagifve sådant hos Magistraten,
samt vid HandelsSocietetens nästa sammankomst.
no Lagutskottets Betånkandert.
Tvister, sorn kunna förekomma emellan
Handlande samt deras Lärlingar oell Beljenter,
samt åro af den beskaffenhet, att de efter IV.
Art. bora pröfvas, skola jemväl af Magistrat upptagas
och afgöras.
§. 2.
De mål och ärenden, som, till följe af denna
Författning, i allmänhet höra till Magistratens
åtgärd, skola i Stockholm af HandclsCollegium
, såsom forsta instantien, upptagas och
pi öfvas.
§• 5.
Öfver Magistratens eller IlandelsCoIlegii Beslut,
få B esvår anföras inom klockan Tolf å
fjortonde dagen efter delagtigheten, i Lmdsorterne
hos Lindshofdiugarne , och i Stockholm
lios ÖfverStåthållaren. Den , med ÖfverStätliåliarens
eller Landshöfdingens Utslag missnöjde,
ege, att fåre klockan 12 å fyraliofemte dagen,
efter deraf erhållen del, underdåniga Besvär
anföra hos Kongl. Maj:t i Dess Handelsoch
FiuanceExpedition ; dock gånge tvånne sammanstämmande
Utslag i verkställighet; och bör
å hvarje Utslag, utan behof af missnöjes anmälan,
tecknas tid och ort för Besvärs anförande.
Lagutskottet! Bet tillhandla. m
§• 4.
Beträdes den, som Fländel för egen räkning
idkar, att till salu felagtig eller förfalskad vara
utbjuda, eller i sin Näring pä annat sätt lägst) idigt
sig förbäller, slånde lian det ansvar, sorn allmänna
Lagen oell särskilde forfattningar föreskrifva,
och ai>komme målet på vedet bodig Domstols
profning.
§. 5.
Eli o, som idkar sådan Fländel, som icke annorlunda,
ån i förening med Burskap må ega
rum, utan att liafva Burskap i behörig ordning
sökt och vunnit, bafve förbrutit varan, och böje
forsta gången Tretton Riksdaler 16 Sk. B:co,
hvilka böter sedan för hvarje gång fördubblas.
§• 6. .
Åf dc, efter denna författning utgående böter,
äfvensom de, enligt 5 §. förbrutne Varors
värde, tillfälle ena hälften Åklagaren eller Målsegaren,
och' den andra en fond, sorn under Magistratens
och FlandelsSocietetens gemensamma
vård bör samlas och förvaltas lili IlandelsSocielelens
nödige utgifter, och till understöd för af
sig komne Flandlande och Flandelsbetjenter, eller
aflidne Handlandes och Handelsbetjcntcrs
Enkor och barn. I brist af tillgång till böter
-
xi2 Lagutskottets Retänkandett.
ne, förhålles med deras förvandling i likhet med
vitesböters.
§• 7-
Vederbörande Fiscaler åligger, att i hvad på
deras åtgärd ankommer, handhafva verkställigheten
af denna författning; varandes de berättigade,
att i de uti 5 §. omförmäldte fall, gora
beslag, så vidt likväl sådane kunna ske utan behof
af husvisitationer. Varder beslaget ogilladt,
böte beslagaren fulla värdet af den i beslag tagne
varan, hvilken dessutom oskadd eller jemngod,
bör kostnadsfritt återställas.
Stockholm den 18 Julii 1823.
Joli, Jac. Kleman.
Utdrag af Protocollet, hållet hos 'Riksens
Högloft. Ständers Lag■ samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi•
Utskotts Plenum dm 6 Majt 1823.
S. D.  — Irierr Cederborg yttrade: Om
aagot Näringstvång verkeiigen funnes, så skulle
jag icke ett enda ögonblick tveka, att med mia
tost medverka täll upphäfvande deraf, men då jag
vet, att hvarje person sorn det åstundan, eger att#
emot de vilkor, hvilka, i gällande Författningar
äro bestämde, utöfva Borgerliga yrken, då enligt
hvad BorgareStåndets Protocoll den 17 Julii i8'i5>
närmare utvisar, så val Spannemåls- som Victuai
JieKsndeln är fri, då landet har rättighet att antaga
alla behofliga Socken- Bruks och SåteriKandtverkare,
och att Landtmannen eger ej allenast för
eget behof fabricera hvad som behofves, utan ock
klanderfritt till Städetne afyttra sina tillverknin-»
gar; då Fabriker utan hinder kunna på landet am>
låggas, då hvarje Svensk man eger rättighet, att
reda i skepp, och Ridderskapet och Adeln sår*
LagUlskottets Belänkanden. A*
IT. Lagutskottet! Betänkandeu.
skildt, att exportera sine egne effecter, och dess*
utom att såsom ContingentBorgare idka Grosshan*
del, och då hårtill kommer, att HallRåtterne eller
Magistraterne ega att, utan hinder af SkråFörfattcingar,
tillåta dem, hvilka dertill sig anmäla, utöf.
va sina Handtverk, kan jag omöjligen inse hvaruti
det så mycket öfverklagade näringstvånget
egenteligen består. Då man således med detta
förhatliga namn, endast utmärker den ordning,
som föreskrifves i nu gällande Författningar, såsom
en nödvändig befästning, inom hvilken hvar medborgare
måste vara fredad för ått kunna njuta
medborglighetetis skydd och öfva desspligter»
då man, genom Handelns och Handtvetkeriernas
öfverflyttande på landet, och genom afvikelse ifrån
den allmänna rättsprincip, att utöfvandet af lika rät*
tigheter fordrar motsvarande lika åliggander, sy.
nes vilja upphäfva hufvudgrunderna för Stadsmanna
eller Borgerliga Näringarne, så skulle jag icke
blott fela mot mina Committenters billiga anspråk ,
ån mot min egen öfvertygelse, om jag icke reserverade
mig ifrån allt deltagande i de föreslagne
bufvtidgrunderna för den blifvande Näringsfriheten.
Om man icke på förhand beslutit, att upphäfva
allt gammalt endast derföre, att det är garni
malt, eller antaga allt nytt, endast derföre, att
det är nytt, 'om man deremot oväldigt jemför ofullkomligheten
och olägenheterna, hvilka åro och
ty värr måste vara oskiijagtiga ifrån så väl det ena,
I.ngUtskottets Betdnkandeti, nr.
gom andra, så tror jag att besvarandet af dea
frågan, om de nu föreslagne stadgander äro mera
grundade på billighet och bättre befordrande
ordning ån de förra, icke år så lått besvarad, sorn
man förmodar. Vid en sådan pröfning, har åtminstone
för min inskränkta fattningsförmåga, ingen
annan slutföljd kunnat hemtas, än den, att
behofvet icke påkallar någon afvikelse från det
väsendtliga i nu gällande Skråordning, som enligt
min öfvertygelse, icke bör upphåfvas för de missbruk
eller den oråtta tillämpning som öfverklagas,
hvilka genom modificationer kunna förekommas,
Utan rubbning af det hufvudsakliga.
Herr Nordström förenade sig med Herr Cederborg.
Herr Lagerstrand: Sedan jag i egenskap af
Ledamot i Riksens Ständers af Lag, och EkonomiUtskotten
sammansatte Beredning, under öfver,
läggningarne om Näringsfrihets-frågan , ansett mig
böra reservera mig mot åtskilliga af de beslut,
hvarutinnan Beredningen stadnadej anhåller jag nu
vördsammeligen, att få något närmare utveckla
grunderna för dessa mina reservationer,
i:o Då Beredningen, vid företagen pröfning
af visse Committerades, under den 6 Maji igiö, afgifne
project till en ny HandtverksOrdning, och
i §. deraf, stadnat i det beslut, att alla SkråÅmbeten
borde upphäfvas, och i det ställe HandtverksSocieteter
inrättas | har jag vål, på sätt Froto
-
ifä. lagutskottets Betänkandem
gollefc innehåller*;, medgifvit, att sådane Societeten
jr»å ega rum, men att de icke borde tilläggas dea
vidsträckta verkningskrets, som tillkommer en of^
verstyrelse öfver allt hvad Handtverkerier beteri
En så beskaffad Societets medlemmar, särdeles i
Stockholm och de större Suiderne, skulle fa en
sådan mängd olikartade sysselsättningar, att någon
tid för deras egne yrkens skötande ingalunda blefve
öfrig. Min tanka år för den skull den: att så»'
dané Handtverk, sorn hade någon likhet eller gemenskap
med hvarandra, borde i en Societet förenäs,
och således flere HandtverksSocieteter bildas
inom hvarje Stad, som egde något antal olika
Handtverksmästare, och bör det efter min tanka
bero på hvarje Stads Magisirat och Borgerskap,
,att sjelfve organisera en eller flere Societeterj
allt som de finna lämpligast.
Om derföre t. ex. Guldsmeder, Jouvelerare,
Guldslagare, Förgyllare etc. uti en Societet förenades
, finner hvar och en att deras åligganden,
vid pröfvande af anmälde personers arbets-skieklig*
het, blefve helt olika emot en Societet, som kunde
vara sammansatt af Timmerman, Murmästare,
Kaklugnsmakare och Plåtslagare elier af Vagnmakare,
Smeder, Sadelmakare och Målare. Derigenom
förekommes alltså det olämpliga förhållande,
att personer nödgas sitta bort sin tid, med ett
onyttigt skärskådande och bedömmande af arbeten,
Lagutskottet: Betankanden. v.
Som de till halt och sammansättning icke förstode
att vårdera.
2.:o Uti 4 Art. 12 §. af Herrar Committerades
ofvanberörde Project stadgas, att den som erhållit
Burskap på någon handaslöjd, hvars föremål
det är att deltaga i tillverkningar af arbeten , hvilka,
för att blifva fall-färdiga, fordra andra Handtverksidkares
handläggning, må anses berättigade
att till sådane arbetens fullkomnande, till arbete
hos sig använda Gesäller och Lärlingar af andra
Handtverk än hans eget. Till denna §. lemnade
jemväl Beredningen dess bifall, hvaruti jag likväl för
ingen del kan instämma; emedan derigenom en
Handtverkare med penningstyrka eller god förlags,
man, tvärtemot principer af allt ordentligt Randtverksvåsende,
skulle slå under sig flere fiandtverk
och förvandla sin verkstad till en Fabrik, hvarigenom
både Staten och Staden skulle förlora; ty
det är ej möjligt, ehuru råttvist, att kunna beskatta
en man, som sammanfattar 4 å 6 siirskildte Handtverk
så högt, som om desse voro fördelade på 4
å 6 särskilde personer , och den mindre bemedlade
' skulle derigenom komma på det obestånd, att han
ej kunde utgöra sina utskylder, utan komme då
snart att öka antalet af den förut nog talrika fat.
tig-corpsen. Om deremot flere Mästare, hvilkas
särskilde tillverkningar erfordras, för att åstadkomma
ett fullkomligt helt, skulle vilja förena sig om
en gemensam inrättning, på ett och samma ställe,
VI. Lagutskottets Betänkandet!,
till sådane arbetens fullbordande, finner jag deremot
ingenting att invända, och håller jemväl för,,
att en så beskaffad frihet icke bör längre utsträckas.
3:0 I anledning af 13 $. förenämnde Art, som
tillägger utom Städerne boende Handtverkare rättighet
att idka Handtverk, hålla verkstäder m. m,
alldeles lika med de inom Städerne bosatte; får
jag i detta fall vördsammeligen föreslå, att någon
mera bindande föreskrift härvid måtte stadgas.
Min tanka är fördenskull den, att så vida en utom
Stad boende Handtverkare skall åtnjuta alla de
Burskapet åtföljande rättigheter, skall han ovilkorligen
vara förpligtad, att uti den Stad, der han
Burskap vunnit, deltaga uti alla möjliga onera och
preestationer som Borgare-råtten åtfölja, lika med
de inom Staden boende; gerna må sådane skyldigheter,
som med penningar kunna Staden godtgö>
ras efter Debetsedel, med Contant få gäldas och
sådane personliga förrättningar, hvilka genom om*
bud kunna skötas, jemväl på en Landtborgares väg*
nar af en Stadsbo få utgöras, men att denna Stadsbo,
bör ovilkorligen vara Borgare och fri man 5
icke någon lejd tjenare.
Så vida Stådernes bestånd, och icke dess undergång
år föremålet för de blifvande HandtverksFörfattningarne,
anser jag det vara af yttersta vigt,
att icke någon måtte, med sken af vidgade förde,
lar och minskade skyldigheter, lockas att öfvergifva
det samhälle, till hvars båtnad han icke blott
LngVtskottets Éitiinkanden. vit*
som Nåringsidkande, utan som Medborgare i allmänhet
är förpligtad att bidraga,
4:0 Den uti *4 §. a£ meränåmde Art. stadgade
rättighet till Handtverks-förläggande, anser
jag ganska betänkligt, att genom något särskildt
sanctionerande uppmuntra. Det kan i alla fall icke
förmenas någon , att låna eller försträcka penningar
åt en Handtverkare, Som genom stadga och
skicklighet tillvunnit sig credit och förtroende,
men icke behöfver Lagstiftningen ingå uti sådane
enskildte förhållanden, som alltid bör pl frivillig
öfverenskommelse få bero. Jag instämmer således
helt och hållit uti Herr Winbladfas härvid gjorde
erindringar, och vågar i öfrigt till Högloft. Utskottets
bedömmande hemställa, om icke den af
Committerade föreslagne rättighet för långifvare,
att taga förlags-inteckningar uti rudimaterier, redskap
och effecter, år helt och hållet olämplig, samt
om icke en sådan anstalt sluteligen skulle göra
en stor del af BorgareStåndet skattskyldige Under
den mera bemedlade medborgsclassen. Minst af
allt, kan jag likväl med Herr Hjertström instämma
Uti det, i min tanka högst olämpliga stadgan*
de, att Borgareråtten skulle medfölja en • HandtVerks-förläggare.
Ty om Capitalister skulle ega rättighet att för
sina penningar vinna Burskap, kunde man taga för
afgjordt, att den som har lärt ett Handtverk och ej
vöre bemedlad, måste underkasta sig det oblida
vilt. Lagutskottets Bctänknnäcnl
fide, att bortsälja sina, genom lärotid och Gesäl!»'
år forvärfvade kunskaper, friheter och arbets*
skicklighet, till den mera bemedlade medborgaren g
som antingen genom rik härkomst, eller annan oförutsedd
och oförvållad lycka, har kommit i tillfälle
att kcpa en rättighet som han ej velat, eller kun-J
nät förvärfva sig. Så vida Burskap någonsin me»
ra bör anses som en förmån, vunnen genom ar*
bete, ordentlighet, eller förtroende af medborgares
ber denna rättighet tillkomma den som utöfvar ett
Handtverk, icke den som förlägger det, det vill
säga derutaf draga profiten.
5*0 Da det är en gifven sak, att allmånbe*
tens ratti mångå afseenden, beror på utöfvandet af
Bryggares, Slagtares och Bagares Näringar; kan
jag omöjligen inse hvarföre hädanefter mer än
hittills, desse Näringsidkare skola ifrån Mästerskaps
afläggande befrias, såsom Beredningen i
anledning af ofvannåmde Art. 20 g, i Committé*
rades förslag beslutat. Det matte väl i alla tider,
för folkets helsa och underhåll, vara lika angeläget,
att det med goda, färska och vål tillredda fö.
doåmnen förses; och någon eftergift af Författnin*
garnes kraf i detta fall, kan jag för mia del omöjligen
medgifva.
6:0 Hvad deremot beträffar den nya Författningen
om Gerningsmäns antagande på Landet,
är jag val i det hela af samma tanka i detta ämne
som
LxgUtskottits Bttånkandett. ix.
sorn Herrar Committerade; likväl med den skillnad/
att ordentlige Handtverkare på Garfverie, Kruk- och
Kakelugnsmakeri, icke må såsom Gerningsmän få
på Landet anses och bosåttas, utan att sådan®
Handtverkare, ora de uti Städerna vilja sina Handtverk
drifva, böra underkastas de skyldigheter, sona
hår ofvan för Landtborgare äro föreslagne. För
öfrigt lårer den noggrannaste uppsigt deröfver böra
ega rum, att en antagen Gerningsman icke må
för någon person, utom den Socken eller district*
hvartill han är antagen, få något arbete förrätta
eller emottaga.
7:0 Slutligen och hvad Allmogens rättighet
till försäljning af egna handarbeten beträffar , måste
den efter min öfvertygelse ovillkorligen Stföl»
jas af skyldigheten att förse varorna med vederbör»
lig Controll eller Stämpel, innan de till salu ut*
bjudas, så vida man vill förekomma tusentals underslef
och Lurendrejar-företag, hvilka i vidrigt
fall otvifvelagtigt skulle försökas} och bör ej
allmogens rättighet till försäljning af egen production
sträckås derhän, att få försälja färskt kött,
dricka och bröd i Städerne, så vida Slagtare, Ba_
gare och Bryggare hädanefter skola kunna ansea
och taxeras som Borgare; utan bör, efter min tanka,
i händelse sådant beviljas, Salu-acciceu, sora
hittills varit fördelad på desse 3'.ne Näringsidkare,
blifva förlagd på allmogen, hvilken kommer att
Lagutskottet* Betänkanden. A|.
*, Lagutskottet! Bttankonien,
borttaga dessa Näringsgrenar. Och får jag i öfrigt
vördsamligen anhålla, att detta mitt anförande
måtte få åtfölja Beredningens Betänkande i detta
ämne, till Riksens Höglofl. Ständer. Stockholm
den 6 Maji 1823.
Herr Lundman: Då Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens sammansatte Beredning,
uti dess Utlåtande, rörando hufvudgrunderne
för en blifvande Näringsfrihet, långt från att,
efter hvad jag vågade hoppas, med bibehållande af de
hittills gällande Grundförfattningar för Handeln och
Handtverkerierne hår i Riket, ogilla den omstöpning
och nyskapning, som Herrar Committerade,
uti deras upprättade och för Rikets Ständer af
Kongl. Maj:t i nåder framlagde förslag till förordningar
i dessa vigtiga ämnen föreslagit, tvärtom,
lyssnande till nyhets-begärets mest excentriska
ideer, gått vida längre, och alldeles förkastat,
så väl den så kallade SkråOrdningen, hvilken nu
i hundrade år varit gällande, som äfven Förordningen
af den 19 December 1734, angående Rikets
Handelj önskade jag, som trott och tror,
att nämnde, genom tid och erfarenhet helgd vunna
Författningar, åro till sina grund-ideer nyttiga, och,
för ordnings vinnande, nödvändiga att bibehålla,
ega den förmåga i tankars uppsättning och fram.
»fållning, som, till fullkomlig utveckling af mina
»tridiga åsigter , skulle erfordras ; men, beröfvad
denna lyckliga lott, måste jag afstå från detta vårf*
Lagutskottets Betänkande», xr.
och inskränker mig derföre, ander medvetande af
min ofullkomlighet, till följande anmärkningar:
Såsom jag nämnt, instämmer det med min öfvertygelse,
att den hittills gällande ordning för
Handtverkerierne, (om det lika öfverflödiga sora
förhatliga ordet Skrä borttages eller utbytes emot
ordet Ämbete, äfven som ordet Ämbetsman, bortbytes
emot det vida lämpligare ordet Handtverksman)
, år mångfaldigt bättre, tydligare, samt med
det allmännas fördel och säkerhet förenligare, ån
allt hvad, så väl Herrar Committerade, sorn sammansatta
Beredningen föreslagit.
Min första anhållan är derföre, att Höglqfl.
Utskottet täcktes låta sig föreläsas sarpma gamla
ordning för Handtverkeriema, samt dervid moget
öfverväga, om den icke befordrar all möjlig ordning,
och förbjuder samt utsätter böter och straff
för alla de oordningar och öfverträdelser, som man
nu så högljudt öfverklagar.
Härigenom torde lått upplysas, att nämde o«
ordningar icke kunna, med något sken af rätt
och billighet, läggas sjelfva Författningen till last,
utan tvärtom äro följder af uraktlåten verkställighet
af Föi fattningens föreskrifter, samt egenteligen
deras fel, sorn lamt eller origtigt handhafva
och tillämpa densamma.
De rättelser åter, eller förändringar i merberörde
Författning, som hufvudsakligen tarfva», Sro efter
min tanka upptagne och t^ed redighetfraaiställde.
xii, LagUtskotiets Betänkan/lett.
n
uti Skräddare-, Skomakare-, Sockerbagare- och HattmakareÅldermännens
hos Kongl. Majit i underdånighet
anförde besvär den 12 April 10215 hvilka
besvär jag således nu får åberopa, med undantag
allenast af förslaget om Gesällers antagande på
helt eller halft år.
Vid sistnämde förslag tröter den märkbara
olägenhet, att öm någon hos en Handtverksmästa.
re beställer eller betingar ett arbete, som bör
vara färdigt inom någon bestämd tid af fem, sex å
åtta veckor, och till samma arbetes förfärdigande
på den bestämda tiden, behöfdes fem å sex Gesäller,
men Handtverksmästare!! icke hade mera
än en Gesäll, han då vore tvungen, emot sin vilja,
I
att afsäga sig arbetet af den orsak, att han icke
kunde få Gesäller. Den åter, som ännu hade den
styrka, att, i hopp om mycket arbete och beställningar,
derföre antaga många Gesäller, och sådant
sloge honom felt, skulle nödsakas att låta
sina Gesäller den ena tiden af halft eller helt år,
mera bereda hans förlust och undergång , än de
den förra kunnat bereda hans förtjenst och uppkomst;
att nu bereda ett sådant tvång, vore ju
högst skadligt, och alldraminst passande i samma
tid, då man så mycket talar om frihet. Det fördehgtigaste
för Handtverkeriernes uppkomst och
dess arbetens fullkomlighet år, att Mästaren alltid
är i tillfälle att förskaffa sig Gesäller i den mån
ban hat arbete, samt entlediga dem då ban icke
LagVakottets Betänkande»• xiii.
kan sysselsätta dem, eller då Gesällen finnes icke
hafva det handlag, drift eller skicklighet, som det
arbete fordrar, hvilket skall göras, och som ofta
händer. En Gesäll kan (i de flesta Handtverk) ,
hafva bättre handlag, mera drift och skicklighet i
det finare, och mindre i det gröfre, som allt likväl
hörer till ett och samma styckes förfärdigande ,
och en annan tvärtom, ehuru ingendera kan casseras
eller sägas icke förstå sitt arbete. I det som
Gesällen bäst och fortast kan göra , der sysselsättes
han; der förtjenar han mest, antingen ban betalas
för sitt arbete för stycket, eller njuter veckolön.
Derigenom vinner arbetet, färdigt betraktadt,
den möjligen mesta fullkomlighet, och möjligaste
lindriga pris; och således medförer detta
ej allenast nytta för Mästaren och Gesällen, utan
äfven för köparen af arbetet.
Då Gesållerne onekligen tillhöra Handtverkerierne,
och Handtverksmästare utgöra en ganska
stor del af Borgerskapet, så torde det icke vara
otillbörligt, att fästa Höglofl. Utskottens uppmärksamhet
dervid, att det språk, som föres emot
Handtverksgesåller, att de kringstryka och besvära
med tiggerier, och således skola vara samhället
till mehn och förfång, icke är så verkligt och
behörigt, som det fritt talas och skrifves. Jag
medgifver, att det torde hafva handt och händer,
att Gesäller, af gammal fördom och okunnighet,
trott sig hafva rättighet att vid Prestgårdar få en
xtv. LagUtskottets Betånkandeti.
måldd, såsom fattige resande, om de det behöfde,
och att denna origtiga tro och fördom hos dem
torde vara grundad derpå, att de hört, man efter
man, talas om, att Högv. Presteståndet skall i
forntiden blifvit tillagdt vederlag af Spannemäl, till
ersättning för sådane behof, utan att göra sig underrättad
om sanningen deraf, men sådant missbruk
kan ju afhjelpas med en Kungörelse, som ej
allenast förbjuder dessa besök , utan äfven utsätter
straff derföre. Gesäller behöfva icke tigga under
deras resor, såvida man icke tager för afgjordt, att
Handtverkerierna skulle blifva så utarmade, att de
icke kunna göra hvad de nu göra, som består
deri, att en resande Gesäll, som passerar genom
Stad, då han der icke kunnat erhålla arbete, får
derstädes fritt nattläger och mat, tills han gårifrån
Staden, samt derjemte så mycket täre-penningar ,
.sorn han sparsamt och ordentligt kan hjelpa sig
med till nästa Stad. Detta brukas i alla Städer,
men att Gesällen faller mera i ögonen på allmänna
landsvägen, ån folk i allmänhet, kommer dels
deraf, att han alltid år till fots, emedan den Författning
ännu icke är uppbäfven, som förbjuder
honom att få taga Gästgifvarskjuts, och dels der.
af, att Gesällers arbete minskas , som synes derigenom,
att i många Städer kunna nu mera icke
så många Gesäller få arbete som förr, hvarom åtskilige
Herrar Landshöfdingars femårs Berättelser
vittna, fastän deremot deras antal snarare ökas
LagUtskottets Betin landen, xr.
5n minskas; och ehuru förhatlige de råkat att blifva
a så har man icke kunnat uppgifva någre särdeles
brott vara af dem begångne. som gjort dem
af sådant förtjente, Till förekommande af sjelfsvålds
utöfning af Lärogossar och Gesäller, samt
att kunna erhålla Mästare med nödig skicklighet
till husbondevålde och befrämjande af ordning
till sin egen, sina underhafvandes och hela Ämbetets
fördel, si väl som i utöfningen af sitt och
sina Gesällers arbete; får jag, såsom tillägg i en blifvande
Handtverksordning, föreslå, att Mästaresöner
icke böra anses beböfva mindre lärotid, än en annan
fattlig yngling, att Lärogossen må vål Mästarens
årender förrätta, ehuru desamma icke tillhöra
Handtverket, men ingalunda sträckas så långt, att
Lärlingens tid att låra Handtverket derigenom
försummas; han må ock någon gång, när det är
nödigt, gå Gesällernas ärender, roen icke utan
Mästarens vettskap och bifall, och iagttages här
detsamma, som vid fönättandet af Mästarens egna
årender. Mästaren skall vål, sedan föreställningar
och varningar förut blifvit nyttjade mot sjelfsvåld,
gensträfvighet och olydnad, ega rått att utöfva
en tjenlig och måttlig husaga å lårlingen,
dock icke vid sådant tillfälle, då han sjelf kunde
vara af dryckenskap eller för mycken vrede besvärad,
men Gesållerne böra icke ega någon rätt
att Gossen slå eller straffa. Förfördelar Lårogossen
Gesällen med ovett eller något annat, bör
xvr, LagVtshottttS Betänkande».
Mästaren sådant näpsa, då han derom är underrättad.
Mästaren skall åligga, att ordentligt anteckna
den d3g, som Gesällen förspilt genom spatseserande,
då han till arbetes förrättande varit nödJ
vändig, eller genom fylleri, oljud, slagsmål eller
bortovaro om nåtterne, eller andra oordentlighetec
gjort sig af tilltal förtjent, hvarom Åmbetet bör
underråttas, på det Gesällen der må tilltalas och
efter omständigheterne näpsas och varnas, första
gången. Sådane fel, hvarmed Gesällen är beträdd
en gång, och hvarföre han icke vid Domstol blifvit
tilltalad, skola alltid sanningsfullt af Mästaren
antecknas åbakgida, på det afsked eller pass, som
Gesällen erhåller, när han flyttar, hvarföre afskedsbeviset
alltid bör vara skrifvit heldst på helt, men
minst på halft ark; skulle åter Gesällen med fylleri
eller olofligt spatserande andra gången eller
flere beträdas, skall det åligga Mästaren, att hvar.
je gång det hös Domaren anmäla, på det att lagligt
åtal och straff derå må följa. Försummar
Mästaren ett sådant anmälande, skall han böta lika
mycket, som Gesällen skolat böta för fylleri
första gången. Försummar Mästaren att anteck*
na å afsked^-beviset de fel, som omnåmde åro,
och hvarföre Gesällen vid Åmbetet blifvit varnad
eller näpst, bote Mästaren derföre hälften så
mycket till Åmbets-Iådan, som i förra fallet för
försummad anmälan bos Domaren. Enka, sorn
drifver
x lagt LJskottets Betänkande», xvii.
drifver Verkstad, bör alltid vända sig till Ålder*
mannen, då hon har något att anföra om sitt folks
öordningar; och bör det åligga Åldermannen, atti
Enkans och Gesällens närvaro göra de anteckningar,
som allenast vid Ämbetet böra åtalas; äfvenaom
han bör hos Domaren anmäla hvad som dit
hörer, och besörja om de anteckningar som på
äfskedsbeviset böra påtecknas, i fall Gesällen
gjort sig dertill förtjent. Åldermannens försummelse
bäraf medför lika ansvar, som ofvan för
slik försummelse af Mältare ar nämnt, så vidt han
af Enkan om händelserne blifvit underrättad» År
Åldermannen sjuk eller borta, åligger Bisittaren
att Enkan i dessa årender biträda, och, näst Bisitta;
en, äldsta Mästaren i Ämbetet» Vid Döm!
Stolen bör finnas en bok , inrättad med alphabet,
endast till anteckning af de Gesällers namn, sorn
blifva lagförde för sådane brott, som icke göra
dem ovärdige att kunna blifva Mästare och Borgare.
Vid Gesällens namn tecknas §. med dess
hummer i Domboken, samt årtalet och datum då
Gesällen blifvit lagförd. Då Gesäll vill flytta från
Stad till annan, skall intet afskedsbevis vara gällande,
eller Gesäll i annan Stad kunna derpå antagas
i arbete, om det icke år uppvist och påteckbadt
af Domaren i den Stad, hvarifrån han flyttat.
Häraf följer att Gesäll bör, när han kommer
till Stad ock stadnar qvar i arbetet, anmäla sig hos
LagUtskottels Betänkanden. B.
xviii.' Lagutskottets Betänkande».
Domaren, för att få sitt namn antecknadt i ofvannämnda
Bok, äfvensom när ban kom till Staden,
ocb detta vid vite i R;dr 32 sk., om det icke
sker inom åtta dagar.
När nu Gesäll fått afskedsbevis från MästareJ
är latt för Domaren att, i ofvanämnde Bok, se
om någon anteckning finnes vid Gesällens namn,
atr ban varit lagförd; finnes det icke, så tecknas
genast på baksidan af afskedsbeviset — uppvisa vid
- - • med årtal ocb datum; men gifver nämnde
Bok anvisning på Domboken, då efterses der hvarföre
har blifvit lagförd, och huru mycket och på
hvad satt han plikta!; hvilket i korthet påtecknas
beviset å baksidan, jemte årtal, datum samt Domarens
namn. I båda dessa fall, skall Gesällen
betala åtta skillingar för Demarens påteckning å
beviset, såsom kostnads ersättning för Boken , som
torde böra heta, Antecknings Journal får Gesäller.
Når Gesäll vill blifva Mästare och vinna Bur-*
skap, skall han, jemte sin Ansökning, bifoga af.
skedsbevisen för hela siri Gesälltid, tillika med sitt
GeSällBref. Befinnes han då under sin Gesälltid
hafva varit liderlig, ofta sysslolös eiler mycket
ostadig; så kan han icke blifva Mästare eller vin-;
na Burskap den gången j utan bör då af Magistraten
erinras om de egenskaper, som äro nödvändige
och icke böra saknas hos någon husfader, så
vät för dess eget hus bestånd och trefnad, sorn
för den inflytelse Husbondens goda exempel bör
Lagutskottets Betdnkandén, xrxi
hafva pä dess underhafvande, och vänligen tillsågas
att, efier förbättrad vandel, vara välkommen
otti i ä 2 års förlopp, allt sorn Magistraten kan
pröfva, efter omständigheterna skäligt; dock må.
ste mesta afseendet göras på de 2jne sista Gesällåren.
Har han under deras lopp alldeles lefvat oklani
derligt, så böra de föregående årens små-eller ung.
domsfel icke ligga honora till last. Då Mästare
vill gifva Gesäll afsked, eller Gesäll vill hafva afsked
från Mästare, bör om sådant, ömsesidigt en
månad förut tillsägas. Så vidt möjligt är, och
Mästarens rum det medgifver, bör han hafva sina
Gesäller hos sig boende, och vid sitt bord med
nödig spis försörjde; samt i öfrigt med dem anständigt
och värdigt omgås. Om Mästare osky!,
digt förolämpar sin Gesäll, eller honom något
brister, antingen i mat, eller deri betingade arbetseller
veckolönens utbekommande, bör sådant hos
Åldermannen anmälas, som åligger att med biträde
af Ämbetets Ledamöter, skyndsammast Gesällen till
sin rätt på lämpligt sätt förhjelpa; skulle Gesällen
derigenom ej vinna rättelse, bör Gesällen förhållandet
hos Magistraten anmäla, som då Iligger att
honom till rått förhjelpa.
Samma rätt bafve Lårogosse om honom något
brister, som Mästaren år skyldig att besörja
och hvaröfver skäligen klagas kan. Slutligen och
framför allt bör det vara bland Mästares första
pligter, att gifva Lärlingar Christendomskunskap,
XX, LagUtskottets Betänkande^',
och tillhålla dem Gudsfruktan, att icke föregå med;
elaka exempel, såsom långsamt sittande på Nåringsstål
len, eller annat onödigt aflägsnande från
sitt hus och verkstad under arbetstiden $ icke eller
bör han vid sådane tillfällen, då de äro från arbete
ledige, alltid så aflägsna sig från sitt folk, att ömsesidigt
förtroende dem emellan minskas, om han,
vill vara ansedd för en rättskaffens Mästare,, O be.,
markt kan jag icke eller lemna, hvad Herrar Cornmitterades
förslag uti IV Art, 20 §. stadgar, i
anseende till Bryggeri, Slagteri- och Bakeri-Näringarne,
och sammansatta Beredningen godkänt^
eller att, för desammas utöfning, Låro- och Gesall-år
samt Måstareprofs afläggande icke skall erfordras
5 äfvensom sammansatta Beredningens dervid
gjorde tillägg, att en hvar å landet matte fritt;
få idka samma Näringar, utan någon dermed förenad
borgerlig tunga. Detta allt måtte väl vilja,
såga detsamma, som att helt och hållit från S'ä.
de rne bortjaga dessa högst nödvåndige borgerlige
Näringar, samt i och med detsamma beröfva Kr o.
nan den dryga Bevillning och accis, som Städernas
nuvarande tungt beskattade Borgare, Bryggare,
Bakare och Slagtare erlägger j, åtminstone,
k,an jag ej begripa annat.
Om hvad jag nu föreslagit skulle komma att
galla till efterlefnad, jemte hufvudgrunderne i dea
hittills gällande SkråQrdningen, och Siädernes Folke
Betjening samt Fiskaler blefvo befallte atthaf
-
Lagutskottets BétHnkandettxxr.
va tillsyn deröfver, att Gesäller icke finge vistas
på Näringsställen , åtminstone icke någon arbetsdag
; så vågar jag hoppas att man snart nog skul.
le få litet eller intet att anmärka, hvarken mot
Gesäller eller Mästare, Då Mästarens folk åro
satte i nödvändighet att rått och förnuftigt använda
sin tid, derigenom, att det göres till vilkor för
deras bifall att blifva sina egne, sorn hvar och
en nu så gerna önskar, och dessutom tillfället år
dem betaget att onödigt bortslösa sin förtjenst ; så
skall nödvändigt deraf följa, att, hvarken’Gesäl!ens,
eller Mästarens b( hof skall blifva så stort, och
på samma grund Handtverksai beten komma att
säljas till möjligast lindriga pris, utan att behöfva
vara dålige eller förfuskade. Beträffande Handel;
så kan jag för min del ej antaga de principer, som
Högloft. Utskotten täckts finna lämplige för utöfning
af Minuthandeln; såsom att Qvinnor och afskedade
Militairer (förmodeligen afskedade Soldater,
som icke duga att tjena Kronan), skola an-,
ses skicklige och berättigade dertill. Det finnes
mindre Städer, der oseparerad Handel drifves, och
der hittills åtminstone intet hinder mött att kunna
få den separerad, om man det begärt; och hvarest
en Handlande, om han äfven ock år så af sig
kommen, att han ingen rörelse kan drifva, utan
blott bibehåller namnet för att icke blifva utstruken,
likväl betalar 15 R;dr i Bevillning, allenast
efter den Artikeln sorn angår handtering och rörel;
xxii» LngUtskottets Betänkandeu.
ge; samt de åter som drifva rörelse, skatta från
15 R:dr till och med 150 R:dr, endast efternamn,
de Artikel, utom Bevillning för Egendom och de
personela afgifterne, som i proportion derefter betalas
till Staden och de fattige. För sådane Städer
åtminstone, kan den förstärkning, sorn skulle
fås i Handelsrörelsen igenom ofvannämnde personer,
icke vara interessant; och lika litet gagnande
för Kronan, som för säkerhet och ordning i
Handel, emedan Handeln ganska säkert skulle derigenom
blifva förvandlad till mångleri.
Ett vida större antal anmärkningar, än dem
jag na sökt efter min inskränkta förmåga framställa,
kunde visst göras och erfordras, men frngtan
att trötta Vällofl. Utskottets tålamod, befaller
mig att hår satta en gräns för min välmening,
jag slutar således med återupprepandet af mitt
fullkomliga ogillande af sammansatta Beredningens
utlåtande, samt med yrkande att oftanämnde Författningar
för Handtverkerierne och Handeln i Ri.
ket måtte till sina grundprinciper blifva bibebållne
, samt endast i anseende till vissa särskilda stad»
ganden undergå de förändringar och rättelser, sona
kunna pröfvas högst angelägne.
Herr Hiessleiter: Det Betänkande, hvarutinnan
Högloö. Lag-samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi'Uskottens
sammansatta Beredning, uppgifvit de grunder
densamma ämnar följa vid definitiva pröfningen
af Näringsfrihets-frågan j är val i det bela så litet
Lagutskottets Betänkandeti. xxiir.
bestämdt och så föga fullständigt, att svårligen ännu
någon detaljerad granskning deraf, med hänsigt
till åmnets fullkomliga utredande, synes kunna
ega rum. Då jag likväl trodt mig finna flere af
Beredningens hufvud åsigter af målet, afvika ifrån
hvad jag får min del tror vara det råtta, anhåller
jag vordsamligen att dervid få gåra följande an*
märkningar.
1:0 Den ordning Beredningen följdt vid åren-’
dets uppställning och behandlande, vågar jag anse
vara mindre rigtig, och äfven måhända ledan*
de till de mindre förmånliga resultaten af öfver-*
1-äggningarne. Beredningen har nemligen först och
främst granskat för Herrar Committerades
afgifne förslag till förnyad HandtverksOrdning, till
Förordning orr, Gerningsmäns antagande på Län*
det, och till förnyad Handelsordning. Dernäst
vill Beredningen uppsatta och redigera sina egna
förslag till slika reglementariska Författningar, i
§. uppfattade, och sist åmnar Beredningen i öfvervägande
och till besvarande , i enlighet med sina
grundsatser , upptaga de inom RiksStånden väckä
te motioner och ingifna Memorialer, rörande NäJ
ringsfriheten och förberörde Committerades förslag.'
Denna method är troligen icke den rätta föc
ett så vigtigt ärendes behandlande. Om i det
stället Beredningen , efter att forst hafva tagit noga
kännedom af Herrar Committerades Betänkande och
förslag, sedermera ingått i pröfning af Riksdags*;
xxiv. LagXJtskotten fectänkancleH.
motionerna och Memorialerna (om jag ej bedrage?
mig omkring 20 till antalet:) ibland hvilka det af
Gref te Posse till Fogelvik» efter min tanke, isynnerhet
förtjenar uppmärksamhet» så är det mer än
troligt» att Beredningen, genom en sådan analys
af åmnet i hela dess vidd, funnit en rikhaltigare
och bestämdare ledning för sitt eget omdöme»
för att slutligen kunna uppställa sina egna hUfvudgrunder.
Nu ämnar Baredningen icke taga Motionerna
och Memorialerna 1 betraktande, förr ån
hufvudgrUndérna för ärendets behandlande redan
äro gifna, det lärer ungefär med andra ord vilja
säga att taga parternas anförande i öfvervägande»
sedan utslaget redan fallit.
2:0 Den af Beredningen i allmänhet antagna
princip, att minska allt hvad minskas kan. Lärotiden
för Handtvei kerierna, skall i längden, om
den vinner vederbörlig sanction, blifva både för
Staten och H&ndtverkeriertia af de menligaste följder.
Den skall locka oerfarna ynglingar, in uti
entrepriser, som de ej kunna fullfölja, då mari
vål känner huru retande för mångas sinnen den
lätta utsigten att snart blifva sin egen, alltid varit.
Den skall bilda en Näringsdass af slarfvar och
nybörjare, utan erfarenhet oell stadga, som strax
efter 20 år börja egna rörelse, för att långt förr
5n vid 30 vara afsigkomna , och sorn sedermera»
efter att hafva frustrerade allmänheten på arbetet
och
LiigVishontlS Betånhtindttt, xxv.
och det albrunna på utskylderna, antingen förfalla
i utsväfningar, liderlighet och armod, med Fat»
tigförsörjoiogs-anstalterna blott i perspectiv, eller
ock nödgas sluta sned det sorn. en näringsidkare
blott bor till en början göra, nemligen att gifva
sig i andras bröd och tjenst,
3:0 Att föreskrifva Handtverk :Gesållernas
stådslande p° haif-år med penningar och deras sättande
under TjenstebjonsStadgan , år en åtgärd som
ehuru utgången ur den lefvande principen att bi»
behålla ordning och förekomma oordentlighet in»
om Handtver kerierna, likväl vid närmare skärskådande
lärer frönas temligen olämplig. Di den gör
Gesällerna (som måste ega konstfärdighet, arbetsvana
och någon stadga, samt i flere afseCsdemäro
att ansa såsom sjelfståndiga personer) till rent af
drängar, nedsätter den i samma män hela den Nå»
ringsidkande Classen, sorn alla måste borja med
att vara Gesäller, och sorn ifrån denna egenskap
directe förflyttas til! den af Mästare* och med deci
samma till frie Medborgare i samhället och Ledamöter
af ett Lagstiftande och representerande
RiksStånd.
4:0 Att alldeles inga Läro-år behöfva? för
idkandet af Handel, utan att hela Handeisyrkets
tuöfning och detaljer kunna inf,emfas genom läsning
och utvecklas uti en genomgången examen;
år i rsin öfvertygelse ett rent förhastande, sora
La^Utskoltets Betänkanden. B|.
xxvi. Lagutskottets Eetänkanden,
lunde komma att leda till obehagliga följder. Det
lärer knappast finnas en enda Handlande af något
värde och erfarenhet, som icke känner och medgifver,
huru stor skillnaden år emellan en tbeoretisk
kännedom och en practisk vana, samt huru
fullkomligt otillräcklig uti all handel och vandel
denna förra år, då den senare saknas. En Handlandé,
ehuru beläst, skall, om han saknar all vana
vid yrkets utöfning, stanna i beständig ovisshet
om hvad parti han bör taga, samt blottställa sig
för beständiga olägenheter och förluster.
På alla dessa skäl, hvartill utan tvifvel ännu
flere kunde läggas j får jag vördsamligen hemställa ,
om icke hela Betänkandet må varda till Beredningen
återremmitteradt.
Slutligen bör jag hafva åran nämna, att jag
nu yttrat mig icke såsom Fabrikant, utan såsom
Nåringsidkande i allmänhet, med erfarenhet af de
menliga följder, ett succesivt efterskänkande af
Handtverks- och HandelsReglementernas föreskrifter,
om det beständigt får fortgå, slutligen skall
ådraga BorgareStåndet och hela Staten.
I det yrke jag valt för min verkningsförmåga,
Fabriksväsendet, år redan Näringsfriheten till dea
grad obegränsad, att hvar och en som kan skrifva
sitt namn under en ansökning och mågtar lösa ett
ProtocollsUtdrag i CommerceCollegium , blir Fabrikör
hvad dag han vill, i Stad och på Landet,
utan afseende på hurudan person han eljest år: en
1 LaglJtskottets Betånknnden'. xxvii.
anstalt, hvars följder jag, ibland annat, haft tillfälle
i egenskap af Taxeringsman utröna, i anseende
till de beständiga afkortningar och afskrifningar
af Kronoutskylder, som oupphörligen för
Manufacturister och Fabrikanter måste beviljas.
Stockholm den 6 Maj 1323.
Herr Möller: Höglofl. Beredningen säger sig
uti sitt Betänkande åsyfta frihet uti Näringarna,
utan sjelfsvåld. Man har långe talat om införandet
af denna frihet, likasom den hittills icke funnits.
Må då den stiga fram, som kan såga, att
han blifvit vågrad att, på ordentlig våg, ingå uti
Nåringarne. Skicklige Handtverkare, som äro till
och med Adelsmän, skola emedlertid vittna: att
denna frihet verkligen eger rum, och de måga äfven
vittna: om den ordning de under Läro- och Ge-,
säll-åren genomgått, innebår något förtryck: denna
goda ordning, som varit en följd af vår gamla
föragtade SkråFörfattning, har motverkat allt
sjelfsvåld, båttre än någonsin den nya kommer
att göra det: om densamma blifver byggd på de
grunder man derföre nu uppgjordt. Det är endast
förgätenheten och kallsinniga behandlandet utaf
den gamla ordningen, som förorsakat oredor
och gifvit anledning till klagan. En lugn och opartisk
pröfning skall tillerkånna denna ordning
sitt sanna värde, och medgifva att om ock den
yttre beklädnaden, såsom varande 100 år gammal,
behöfver någon förändring, äro dock hufvudprin
-
-XX vin, Lagutskottets Bet Ankan dest,
ciperria af den beskaffenhet, att de endast och allenast
kunna föra till det sSkta ändamålets vinnande,
och att: om man nu öfvergifven dera, skall
troligen snart en kommande tid visa behofvet att
återupptaga dem- Höglo fl. Beredningen klandrar >
att Herrar Committerade synas hafva behållit dessa
principer, och endast ombytt hamn derå. I
vissa delarår förhållandet sådant, ehuru Herrar
Commilterädes förslag i ganska väsendtlig» stycken
afvika derifrån, jag har trott: att det senare#
men icke det förra, vore ett fel af Herrar Committerade»
Höglofl. Beredningen går ännu längre
uti ds t efter min tanka felagtiga. Höglofl. •Beredningen
synes nog litet bry sig om att lemna tillräckligt
afseende till Herrar Committerades förslag,
utan fastmer att i allt bereda en oinskränkt
Näringsfrihet, utan afseende pä de närvarande
Handtverkeriernes lagliga rätt och talan i saken.
Höglofl. Beredningen grundar sina åtgärder på
uppgifter om missbruk i Handtverkerierna, genora
SkråLagen. SkräÅmbeten, origtigbeter, binderj
ecb onödiga kostnader ro. ro. för Näringsidkare,
hvilket onda, allt har skolat härleda sig från dessa
förhatliga inrättningar, och Förordningar, hvilkas
blotta namn ingjuter afsky och vedervilja. Ett sådant
omdöme af en Beredning från arne Riksens Stan*
der^ Utskott öfver Handtverkeriernas närvarande
tillstånd, och de lagars beskaffenhet, som hittills
varit gillande inom detaj matte förutsätta en graaf
Lagöt skottet s Betänkanden. xxrx.
deitg kännedom och alfvarsam pröfning af det enå
och andra, innan omdömet kunnat afgöras. Jag
kan likväl icke medgifva, att denna stränghet i
Ssigter Sr rättvis och billig, mera i detta fall än
andra. Jag tror, och det lärer lätt kunna bevisas,
att det finnes många förhållanden uti vår
sammanlefnad, och många författningar, som lika
strängt bedömda, skulle med samma skäl blifvit
förkastade, om tourén kommit till dem; men
man åtnöjes, och det med mycken rättvisa, att
blott afhjelpa bristerna och det fcfijgtiga uti dem,
men låter det gagneliga hafva sitt varde och stå
qvar. Meningen kan icke vara att behandla nuvarande
BorgareStåndet godtyckligt, och efter enskilda
afsigter. Sådant har detta Stånd aldrig medgifvit,
och skall aldrig medgifva. Om ock den oför»
modeliga händelsen skulle inträffa, att de 3me öfriga
RiksStånden skulle genom förenade beslut uti
underdånighet för Konungen frambära sådane ön,kä
ningar, de der kunna föranleda till det 4tde Ståndets
skada och undergång, skall likväl detta Stånd
tryggt hvila vid sin Konungs vishet och nåd, och,
då det icke vet sig hafva förverkat sin i Grund*
lagarne förvarade rätt, hoppas det, att Konungen,
i hvars hander BorgareStåndet öfverlemnat att efter
tidens kraf förändra de Reglementariska föreskrifterna
af dess rättigheter, lärer i nåde så fullborda
denna vigtiga sak, att icke en vål ringa ansedd
och i dessa dagar nog föragtad del, af dess
xxx. Lagutskottets BetänknnLen,
trogna undersåtare samt tusentals trefne arbetare
med deras familjer , jemte de näringar som de bedrifvit,
gå till undergång.
Man beprisar i våra dagar allt nytt, under
det man förkastar det gamla; men man må se
till, hur man handlar. Det är ganska lätt gjordt
både det ena och det andra, men följderne, i fall
de blifva helt annorlunda än man förmodat, äro
icke så lätt reparerade; må hända att den dag kommer
snart, då det visar sig hvad jemmer och oskyldigt
lidande man härigenom tillfogat dem ,
som blifvit störda i sina träfiiga yrken , tvungna
af fattigdom att öfvergifva sina , med svett och
möda, förvärfvade Egendomar, och förvandlade till
allmos-bjon, utan att kunna bjelpas och utan att fäderneslandet
eller någon enskildt derigenom blifver
bättre belåten. En allvarsam och noga pröfning
af saken torde då först försent inträffa.
Högloft, Beredningen har föreslagit: att de
hittills inom Handtverkerierne bruklige Åmbeten
skulle upphöra, och att i deras ställe skall en BorgareSocietet
upprättas i hvarje Stad], hvilken, efter
Städernas egen beqvämlighet, kunde vara sammansatt
af både Handlande och Handtverkare, eller
åtskild, och en för hvardera classen. Då jag ingenting
har emot inrättandet af en sådan Societet,
hvilken troligen kommer att blifva rätt nyttig, får
jag dock vid förslaget: om Ämbetenas upphäfvande
göra åtskilliga anmärkningar. 1:0 Ett så
-
LngUt skottets Ihtanknnden, xxxi.
dant upphäfvande skall öfverflytta alla de åtgärder
som dessa, hittills inom Handtverkerierna bestridt,
på Societeter, det vill säga: att hvad 30, 40 å 60
särskildta Åmbeten hittills haft att gora vid Lärogossars
in- och utskrifningar, GesällBrefs utfärdande,
ansökningar tiil Mästerprof, deras förläggande
och granskande; Enkors förseende med Verkgesåller;
tvisters uppgörande emellan Gossar, Gesäl,
ler och Mästare; fördelningar Ämbeten och Mästare
emellan af Skatter, andra skyldigheter, Kronans
arbeten m. rn.; detta allt skall efter förslaget
ensamt tillhöra Societeten, hvilken deraf åtminstone,
uti de stora Ståderne, får mer att göra, än
som kan iläggas Medborgare, utan att de derföre
hafva lön eller arfvode. 2:0 Det blifver alltid
högst nödvändigt: att uti hvarje Handtverk finnes
en person, som antingen i anseende till å;en,
eller andra öfverlågsna egenskaper, af fritt val,
inom Ämbetet är och anses för Ålderman, för att
vidmagthålla ordning, kunna gifva nödiga upplysningar
m. m. Min tanka är derföre den: att Åmbeten
borde fotfara hädanefter som hittills, med lika
befattningar. Men att hvar och en , vare sig
Lärgosse, Gesäll eller Mästare, hade frihet: att
directe vånda sig till Societeten om han icke vore
nöjd med Åmbetets åtgärder.
II. Art. Höglofl, afdelningen har föreslagit:
att den uti Herrar Committerades förslag utsatta
tid, af minst 3 år, som en Gosse borde vara i'lä
-
xxxir. LagUtskottets Bctänkamien.
ra, innan han finge blifva Gesäll, icke bör anta*
gas , och således ingen föreskrift i denna del ega
rum. Ehuru detta på visst sätt kan synas vara
rått, tror jag dock: att deraf uppkommer menliga
följder, emedan det gifver anledning dertill: att
en och annan Gosse, för god betalning b!ifver ut»
lård Utan afseende på: om han i allo kan hvad
honom tillkommer, kanske blott efter i å 2 års
Lärotid. Det skulle ock kunna locka ostadiga ynglingar
till tåta ombyten af yrken , utan att vidblifva
något, eller lära något med besked, Herrar
Cornmitterades förslag torde således böra antagas.
Hvad åter angår den ålder, som en yngling
bör hafva uppnått, innan han bör få utläras,
bifaller jag den tanken, a*t han bör vara 18 år.
Ehuru enkelt det synes vara att blifva Gesäll, är
det dock det närmaste steget till Mästare. Ynglingen
börjar nu, .att mera handla på egen hand,
han skall deruti förskaffa sig de erforderliga behofver
för lifvets uppehälle, kanske något rundöligare
än de hittills behöft vara, han skall ansvara
för det arbete honom anförtros, hatt skall gifva
efterdöme för de Lärlingar som äro på samma
verkstad der han arbetar. Allt detta fordrar mera
kropps och själsutveckling, ån man vanligen finner
vid 16 års ålder; och just denna större frihet, han
tror sig sorn Gesåll få, och verkligen får, är fSr
honom dubbelt vådligt, örn ban ännu icke blifvit
tillräckligen stadgad, III, Art,
LngUtskottttt Betänkande^. xxxiii,
bäll. Art. Då fråga blifvit att tillåta en yng*
ling att få blifva Gesall, oagtadt han icke lärt
Kandtverket, blott b:n kati aflägga profj åberopat
jig hvad häremot blifvit anfört af Rerrar Limnelius:
och Leffler, uti deras inlemnade Mcmcuialcr, otU
enhaller om uppläsning deraf» Särskildt får jag rut
anmärka att det icke Sr sagt: att man kan, allt
hvad man bor konna, för det att man kan någon,
del deraf, kanske feemt nog, af ett Handtverk»
Man tnå vara än »3 väl lottad, med anlag för ett
yrke, fordras dock alltid, att lära det. Missbruk,
elmilie annars, äfven af denna anledning, lätt kunt;*
inträffa. Den fordran må derföre icke anses o-.
hillig: »tt hvar och et:, som ingifver sig uti ett
yrke, bör låra derpå. Det år i sanning icke sä
farligt, att, till exempel i lyckligare fall, blott lä»
ra 3:ne år. Man anser visst, annans bevis öfver in*
Lemtad lärdom i alla andra fall nödvändig , hvarföre,
då behandla Handtverkarena så likgiltigt, likasom
det vore så farligt att lira på ett Handtverk, un*
der de åren sorn böra dertill uppoffras. Man bör
besinna, af hvad vigt det blifver för Mästare: a-tt
erhålla fullgoda Gesäller till sitt arbetes utförande,
når man Sr sinnad att ålägga de förra stränga an*
svar för arbetets verkställande, så till tid, sona
sätt, hvilket dock till stor del beror på de senare.
Med billigheten ar det öfverensstämmande, att icke
ensamt göra allting svårt för Mästaren , sorn fic
LagUtskotlets Betänkanden. C»
xxxiv. Lagutskottet: BetHnkanden,
skattdragande Borgare, men deremot allting lätt
för den ännu oerfarne och obepröfvade ynglingen.
Man bör rättvisligen dela skyldigheter och rättigheter
dem emellan.
IV. Art. Höglofl. Beredningen har vid 2
idom. 1 §. 4 Art. stannat nti beslut om 2tne Ållternativer,
som böra föreslås Höglofl. Utskotten.
Jag vågar hoppas, att Höglofl. Utskotten skola
Upplyst inse nödvändigheten af att antaga det aliternativet,
som föreskrifver att den som söker
att blifva Mästare, bör hafva arbetat minst 3 år
som Gesäll. Då det är nödigt: att förekomma
Handtverksmannens nedsjunkning till oduglighet
och vårdslöshet, är det i följe deraf nödvändigt:
att gifva sådane föreskrifter, som icke härtill föranleda;
hvilket jag år öfvertygad det skulle göra:
om man berättigade en yngling att blifva Mästare,
titan att hafva som Gesäll arbetat å en verkstad
minst 3tne år. Fick man redan som utlärd nya
förhållanden, de der fordrade stadga, arbetsamhet
och mogenhet, så blifva dessa förhållanden
som Mästare mångdubbelt vigtigare och ansvarsfullare,
än att man (till ex.) af 1 å 2 års Gesällstid,
kan vara färdig att till egen båtnad, och uppe
fyllandet af samhällets fordran, ikläder sig dera.
Såsom nng och oerfaren, anser man ingen
tid för bittida, att ernå det högsta mål man i sin
våg kan hinna. Såsom erfaren inser man först att
rasa tidsnog kommer uti dessa förhållandeo, sora
Lagutskottets Betiinkandett, xxxv.
åro af sä stor vigt för den återstående trefnaden;
Man borde i sanning icke så mycket påskynda den
otidiga åtrån: att blifva sin egen, den har i våra
tider framfödt många missfoster. Man borde
heldre se till: att de som blifvit och blifva sina
egna, kunna blifva vid sig, och icke allt för snart
blifva uslingar och tiggare. Med sådana åsigter^
kan jag icke heller tillstyrka, att man bör få blifva
Mästare vid zi års ålder. Jag fir fullt tfcrom öfvertygad,
och vet af egen erfarenhet, att man oftast
då ännu icke eger egenskaper som erfordras,
för att styra val för sig sjelf och andra. Jag får
åberopa äfven härvid de anmärkningar, som af Her.
rar Leifler och Limnelius blifvit gjorda, och tror
att 25 år vore den rättaste tiden , emedan : utom
andra skäl, då ock Conscriptions-åren vore förbi :
ehuru det är den mechaniska skickligheten som i
de flesta fall afgör Handtverkaren» större eller
mindre duglighet, finnas dock de ibland dem, hvilka
äfven fordra mera insigter ån man vanligen tror,
och dessutom böra visst äfven Handtverkare ega
skicklighet och stadga uti uppförandet lika soia
Handlande (enl. Högiofl. AfJeln. yttrade), om da
skola rätt gagna allmänheten och sig sjelfva, samt få
den credit de äfven behöfva. Med anledning af 4, 5
och 7 §•§. har Högiofl. Afdeln. gjort ett förslag, sorn
upphäfver nödvändigheten både att hafva lärt, och
arbetat sorn Gesäll på en verkstad för att blifva
Mästare, och det både för inländsk och Utländsk
jcxxvr, LtgUtskotesti BetSithnttienl
mm, enär han fullgjort skicklighet ulf s!6j3ea„’
Danna föreskrift, oas den blifver gällande, skulla
nfan tvifvel leia till stor oordning, och intrång
för da redin varande Handtverkare. Författningen
klefve oc’c pa så statt dubbel, den Slade skyldigheter
för några, sorn dan för andra borttogo,
Hvad skulle ock profvet blifva för en sådan person?
förmodligen icke mindre, ån nära alk hvad
till Handtverket hörde, emedan man kunde hafva
latt en del, men derföre icke en annan, som vore
för Handtverket lika nödig, och huru blifver då
allmänheten dermed belåten?
Frågan år nu: att vidtaga åtgärder, som skola
bättre än förr, leda tilt ordning, men jag befarar
att de föreslagna komma att verka tvärtom. Ännu
värre blifver om Herrar Committerades förslag:
att en, sådan bör hafva uppfyllt 27 år, icke anta.
ges. Det skall lifva mången yngling med stor
inbillning om sig sjelf: att våga på försöket, se»
dan han under en liderlig ungdom, icke vårdat sig
om, att inhemta tillräcklig kännedom i sitt yrke,
och ingenting mindre varit än arbetsam, och såleds
icke närt något hopp: stt blifva sin egen;
Den redbare och arbetsamme Handtverk.mannen»
sorn hunnit sitt mål, under mödan och fliten,
skall, ehuru icke ångrande någondera, med sorg.
se: att man fråntager honom brödet genom fri.
heter, kemnade (äfven åt utlädningar) dem hara
aldrig aliade i sin ungdom. Jag yågar föreslå t §68
ZagUtslsottéts lietånkanién, xxxviii
Ingen må få till Mästare blifva antagen , som icke
ian förete säkra bevis derpå: att han aibetat minst
3tne år sorn Lä-gosse och g:ne år so,m Gesäll å
någon verkstad, samt att han fullgjort behörige
Gesäll- och Mastare.prof. Vid Håglöf!. Rerednin»
gens förslag, till antagande af 12 §•, åberopa! jag
mig de dervid redan gjorda anmäikningar af Herr
Leffler och Limnelius.
Afven vid 13 §. gör jag samma anmärkning
och förenar mig derjemte med Herrar Ledamöter
af RorgarStåndet uti HögloQ. Afdelningen, uti
denna tanka: att Lågan bör först våckas hos Ma.
gistraten , när Handtverkare, som bor-uii en Stad,
vill till Landet flytta. Hvad angår frågan om
Handtverkares skyldigheter, som flytta till Landet,
så 5r det t ätt vist: att de fullgö a alla de onera
som deras vederlikar, hvilka i Staden qvarstanna ^
åligga, då de vilja författa Handtverket på Landet.
De skyldigheter, som böra personligen utgö,
ras, åro af tveggehanda beskaffenhet. 1:0 Sådane,
hvilka kunna fullgöras genom ombud; för dessa
må det ankomma på den afflyttande sjelf, att derom
med annor man accoidera. 2:0 Sådane, som
måste fullgöras under personligt angvar, och vid
hvilkas utöfning man icke får begagna ombud.
För fullgörandet af dessa, hvilka i sin ordning
tillfalla den, åt Landet flyttade Handtverkaren,
bör Magistraten i den Stad, hvartill han hörer,
p;se annor man, och med honom öfverenskomma
xxxviii. LngUtskottets Betånkandett,
om betalningen derföre, mot det han på sitt eget
ansvar fullgör dem, och hvilken betalning, ge-r
noin Magistraten erlägges af den bortflyttade.
Denne senare slipper dock i alla fall lättast, emedan
man merändels väljer, att för sådane göromål,
de der icke tillhöra det egentliga yrket, betala
för sig, då deremot dessa göromål, på sådant sått,
allt för ofra komma att drabba de i Staden qvarvarande
Handtverkare, sedan de genom utflyttningar
åt Landet, blifver förminskade} och blifver
det en ringa tröst: att derföre emellanåt erhålla
Dagön betalning, emedan denna säkerligen icke
kommer att motsvara besväret, tidspillan, och
ansvaret.
Det sista tillägget uti senare alternativet, som
lyder: ”och må på Landet bosatt Mästare emot elerus
heste idande, icke kunna utväljas till Ämbets, och Tjen.
steman inom Staden, eller b e sväras med sådane ht fatt.
ttingar, som fordra personligt deltagandeär efter min
tanka nog t\ärydigt. Man skulle tro, i följe häraf,
att en Mästare i Stad kan tvingas till allting
emot sin vilja, äfven att blifva Ämbets- och
Tjensteman.
Höglofl. Afdelningens mening kan bår icke
vara inom Handtverkerierna , sedan Höglofl. Afdelningen
sagt, att dessa Ämbeten böra upphöra,
Hvad åter angår de befattningar som fordra per*
sonligt deltagande, och tillhöra Handtverkare i
allmänhet, så år förut sagdt, hur med dem skall
LtigVtskottets Betänkanden. xxxix.
förhållas. Ett sådant stadgande på slutet af §,
skulle göra hela denna föreskrift om intet, och
befria till Landet flyttande Mästare från alla andra
skyldigheter 5n dem de, enligt Debetsedlar, böra
Utgöra. Man må betänka hvad fö'jder sådant skall
hafva för Städet ne, och om icke de på det sättet
blifva öde, hvilket i alla fall torde blifva följden
af den nya rättigheten, att deras invånare få flyt ta
till Landet, eller der etablera sig och drifva Bor*
gerliga Näringar.
Höglofl. Beredningen bar vid 14 §. föreslagit
ett tillägg, sorn jag icke rätteligen inser hvartill
det kan gagna, om icke att ändtligen bringa Handt»
verkerierne u>i ett fab-iks-tillstånd. Frågas emedlertid:
skola både Mästare och Förläggare för en
och samma rörelse kunna hafva Burskapsrättighet ?
eller skall endast Förläggaren hafva denna rättighet,
och Mästaren ingen sådan, då han nödgas emottaga
förlag af en annan ? kan han intet förlag få
söka sedan han blifvit Mästare och Borgare, utan
att han sjeif med detsamma upphörer att vara Borgare?
kan en sådan Förläggare, i kraft af sitt en
gång vundna Burskap, förlägga 1 d 20 särskilda
verksråder och näringar på en gång, eller kan han
endast vinna Burskap och förlägga en näring i
sender? allt detta behöfver utredas, och förtydligas,
innan man rätt kan dömma i saken, Ehuro
jag, som sagdt, icke begriper hvartill denna föreskriften
skall gagna, måste jag dock förklara, att
st* LagTJts\ottet; BttHtikanlm.
jag stiger den onådig och åfvei flodig, Samt ältad»
lig för Bandtverkarne. Jag tror får min del, affi
nian sträcker sin omtanka alltför långt, dl roan
äfven vill föreskrifva burn det skall tillgå, när en
Handtverkare blifver h nipen af annor man, Jag
förmodar, att det blifver hvars och ens sak att
sjelf uppröka vilkoren både för gifvandet och
emottagandet af hjelp, och att den na skal! blifva
mycket för-vårad, när man fäster vilkor der»
vid , som hittills varit fremmande och okände. Corn»
mitterades förslag är redan nog strängt, då, enligt
detsamma, en förlagsman skulle hafva rätt sit
Sfven bålla sig till verktyg m. nu. för sin förlag»
hvilket Förfittningarne hittills icke medgifcil, för
att icke beröfva tillfällen för lifsbergning (afven cf»
' ta för en talrik familj'. Det må val vara: att ds
åtgärder man nu vill föreslå, komma (i fall de
blifva gällande) att för Rikets Handtverks-corps
hafva de bedröfliga följder, att de bliFva utfattige
stackare, såsom Handtverkare redan äro det genona
lika anstalter uti Frankrike, Preussen o. fl. st., och
ett: alltsammans kommer att bero å andras förlager.
I den händelsen år omrankan ; berömvä de
men det är icke nog med denna anstalt ensamt,
Jtg tior likväl icke att Landet komroar att deraf
draga fördel. Snart nog torde man i den händelsen
, vid en annan Riksdag, finna ait man icke behandlat
Handvstkenerna lätt» och att man pa
i-itgUtskotnts Bttthikmtlhh -3ft,U
tnåftga hundrade skicklige Handtverkares och de-3
ras familjers bekostnad och undergång, uppbygdt
sig ett system , med hvilket raan blifver mindre
belåten är. med de så mycket klandrade Handtverkare
som nri äro , och slutligen icke kan få något
dugligt arbete gjordt, klin mening är derföre den,
ett det i denna del bör förblifva vid hvad det hittills
varit, så att det må komma an på långifvarne
och jåntagaren att sins emellan öfverenskomma om
Vilkoren, Ktan att någon magt genom föreskrifter
försvårar sidan» enskildas öfverenskommelse, mera
i detta fall, än i alla andra-,
■ Hvad 16 angår, så anhåller jag ödmjukeligen
om uppläsning af de anmärkningar sorn frätt
BorgsreStåndet derom blifvit gjorde.
Sammaledes vid ig
Vid 20 tager jag mig frihetett att äfven &■»
beropa de deremot inom Ståndet gjorda anmärkningar,
och f^r derjemte nu tillägga följandet
»hurti jag icke nekar, att det kan vara rättvist»
billigt och gagneligt att fattiga Enkor och andre
ensamne Fruntimmer, synnerligen af bättre folk»
böra få baka och brygga för andra, om de der.
sned kunna sig försörja, anser jag det deremot
vara orättvist emot de redan vajande Bakare,
Bryggare och Slagtare , att tillåta hvem sora heldst
göra dem intrång, Dessa Handtverk bära och
Utgöra betydliga skatter till Kronan och Stådenäs„
LagUtskotteis Betänkandw. C£.
Jtl». LagVtskottttt B(tUnktinde».
ieke allenast uti de för alla andra vanliga onera,
utan ock extra genom fördelningen på dem af
Salu-accisen som är betydlig. De erfordra större
Utrymme för att bedrifvas i stort, hvarföre mycket
penningar blifvit nerlagde i deras verk och
inrättningar. Att nu helt och hållet upphäfva dem,
(kulle åstadkomma behof af deras skatters fördelning
på andra, emedan de vål icke erlade lika
skatter då man fråntagit dem deras rättigheter.
Men huru en sådan deras skatters fördelning
skulle låta sig göra, då förmodligen allmogen skul*
le vara för sin brödförsäljning fri, förstår jag icke.
Det skulle ruinera de närvarande idkarne och deras
familjer, utan att samhället deraf blefve betjent,
tvärtom mycket säkert skadat. Afven deDna åtgärd
skall man snart nog ångra. De nu varande
Bakare, Slagtare och Bryggare gå under och upphöra;
i deras ställen uppkommer en svärm af sådane
som gifva sig ut för att kunna, och vilja
bedrifva dessa Näringar, men hvarken hafva skick*
lighef, kraft eller förlag dertill. Då får man väl
förnimma om det vid mångå berydligare och ovanligare
tillfällen är likgiltigt att hafva anstalter , pä.
hvilka man kan säkert räkna, för erhållandet af
lifvets första behof, eller om det är nog att lita
på den strödda, svaga och ovissa förmågan att
anskaffa dessa behof, då ingen anser sig skyldig
eller förbunden att svara för dem längre än vinsten
dertill lockar, hvilket dock våra Bakare,
LngXJtskotten BetAnknnAen, stin.
Bryggare och Slagtare nästan hittills mäst gåra»
rått ofta med förlust och uppoffringar. Emedlertid
hafva desse medborgare icke intrådt uti sami
hällsförbundet, med förutseende af ett så plötsligt
upphäfvande af deras Näringar och yrken. De ha fr
va tryggat sig vid helgden af ingångna förbindel-*
ser, hvilka icke blifvit å deras sida brutne, och
hvilka försäkrat dem, att de genom idkandet af
deras Handtverk skulle vinna en framtida bärgning.
Att föreslå undantag för Stockholms Idkare
i dessa Professioner, som skulle bereda dera
större fördelar än deras medbröder i Landsorterne,
innefattar ingen billighet; förhållandet är lika öfverallt.
Alla hafva de fullgjort samma skyldigheter,
emot påräknade rättigheter, och kunna aldrig
förmoda, att då fråga blott år om ändring
uti Reglementariska föreskrifter, deraf skall för*'
anledas upphäfvandet af deras ^medborgeliga råt-'
tigheter, vid hvilka de, enligt Grundlagarne och
Konunga-försäkran, hittills tryggt hvila,
V. A\rt. 5 $. Om tvist uppstår emellan Handtverkare
och den han gjort arbete för, bör efter
min tanka denna tvist först pröfvas af HandtverksSocieteten,
och i den händelse man der icke kunde
uppgöra saken , då hänskjuta den till Magistraten,
VT. Art. Det förslag Höglofl. Beredningen
gifvit, att Gesäller böra såttas under TjenstehjonsStadgan
, kan i flera afseenden vara bra, och åsyf_
tar ett godt ändamål. Men det går likväl icke an
bet i v. LagUtskotttts 'Retankänite».
att bestämdt och utan undantag föreskrifva, ffatnlfk
verksmästare skulle deraf blifva för mycket betungade,
och Gesällerne anse srg pålagda band»
hvilka skulle befordra deras utvandrande till andra
Länder, der de na i alia fall äro mycket välkomne,
sedan Handtverkerierne, genom den så
kallade Näringsfrihetens införande, blifvit förstörde^
Arbetet inträffar högst olika å verkstäderna. Den
ena tiden kan g ä io Gesäller sysselsättas, en annan
kanske blott i ä 2, kanske ingen. Skulle nu ,
i afseende på det någon gång inträffade större arbeten,
en itlästare städja många Gesäller, för hvilka
hnn ej hade beständigt arbete, så blefve hara
ock, i afseende till den okade betydliga kostnaden,
nödsakad, att höja priset å arbetet, till allmänhetens
skada och sitt egit lidande, hvarvid endask
Gesällen vunne, emedan han i lättja kunde påräkna
ett säkert bröd. Skulle han deremot blott antaga
3 å 2 Gesäller, så skulle han icke kunna bedrifva
betydligare arbeten, når de inträffade. Som emedlertid
detta senare väl blefve för honom det siikra
te, och det som medförde minsta vådliga följ-,
der, skulle väl ock de liesta Mästare blott antaga
få Gesäller i tjenst, hvaraf skulle följa , att de öfr
rige, hvilka hittills kunnat gå från den ena verkstaden
till den andra, efter som behofvet påkalla^
det, hädanefter, om en sådan frihet nekades dem ä
bcgåfve sig utrikes, eller antoge annan tjenst*
hvilket skulle förorsaka en brist på Arbetare pel?
lagutskottets Betänlnnden. xx¥.
fcmöjligheten att fårdiggöra arbetet då det behöfdej.'
Dessutom äro ganska många Gesäller gifta, samt
hafva ofta talrika familjer. Sådane kunna icka vara
i Mästarens bus. De äro icke belåtne med att er«
bålla någon del af lönen uti kost, de behöfva allt
j penningar. Skulle nu en Handtverksman förbinda
sig att försäkra dessa om en viss och säker
pr-nninginkomst för halft år i sender, utan att
Veta om han hela denna tid hade något arbete eller
förtjenst; skulle han derigenom lätteligen kuni
na ruineras, och komma i det tillstånd, att han
fick taga brödet från de sina, för att råcka det åt
Gesällens familj. Gesällernes lott har hittills på visst
sått varit båttre än Måstarens. De hafva kunnat
gå från den ena verkstaden till den andra, allt efter
aom arbetet intråffat, och derigenom haft en
jemn och säker förtjenst. De skickligaste bland
dem, sakna icke heller arbete. Det är merändels
de ostadige och liderlige bland dem, som aldrig
trifvas på ett »tälle, utan vandra af och an, samt
bifva på detta sätt besvärlige både för Städer
och Land.
Det är derföre högst nödigt att en hop oskick,
ecm bland dem eger rum, blifva afskaffade och
att de blifva underkastade ansvar inför Polisen
eå de icke fullgöra sina skyldigheter och försumma
sine arbeten; hvilket allt bör närmare beSt.
hnmas uti de ReglemeDtariska föreskrifterne. Mästaren
bör vara förbunden att behålla alla dq
xlvi. LngUtskottets Bet/lnhtmden,
Gesäller han antagit, så lange ban har arbete på
sin verkstad, och icke afskeda först den ena, så
den andra, utan i den händelsen , att de kunna få
arbete på annan verkstad. De antagna Gesällerna
för ett arbete, böra alla arbeta derpå tills det tager
slut. Gesållerne deremot å sin sida , böra icke
få gå frän arbetet utom Mästarens medgifvanvande,
utan ovilkorligt qvarblifva på verkstaden
så länge Mästaren behöfver dem. Samtelige Mästare
uti ett Ämbete böra vara förbundne att någorlunda
beräkna de Gesällers antal, som för bedrifvandet
af deras arbete kan beböfvas, och då
gemensamt ansvara för dem, så att de ej för lösdrifvare
må anses. Åmbetet bör ock, sä vida görligt
är, söka att gifva dem arbete. Åmbetets egen
rätt dock obetagen, att i första rummet sysselsätta
sina Lärogossar. Men på det Gesållerne icke skola
lida för mycket dervid, bör det åligga Åmbetet
att vid Gossars antagande, hafva afseende på huruvida
de förhanden varande Gesållerne åro färre
eller flere, och derefter råtta antalet. Ämbetet
dock obetaget, att uti hvilket fall som heldst antaga
det för hvarje Handtverk nödiga antal Lårgossar,
VII. Art. Vid åtalande af olagligt arbete böra
äfven Städernes Fiskaler hafva sig ålagt samma
skyldigheter , och tillagde samma rättigheter som
Kronans. Utom rättighet till Husvisitation lärer
denna åtalan blifva af föga värde, Dervid är ock:
LagUtskottets Betdnkandett. xlvii.
ingen riskerad, enär den sker af Fiskalen, under
sådant ansvar.
Reglemente för Gerningsmän.
Vid frågan örn Gernirgsmäns antagande åberopas
hvad redan anmärkt blifvit uti de från Ståndet
inlemnade Memorialer. Derjemte anmärkes,
att det vid strängaste ansvar bör vara dessa förbundet
, att insända sine förfärdigade arbeten till
Städerne, för att der försäljas. Skulle en sådan försäljning
i ståderne medgifvas, blefve deras undergång
så mycket mera påskyndad, hvilket dock lärer finnas
menligt, faeldst i en tid, då man yrkar på
nya Städer och Köpingars anläggande, till befordrande
af lifligare afsättning af Landets Producter.
Vid Höglofl. Beredningens Betänkande öfver
HandelsReglementet, gor jag endast den anmärkning
rörande Handtverkare: att jag icke rätt förstår
Höglofl. Beredningens mening med den föreslagna
förändringen uti i Art. ii g., der det beter?
*’Handtverkare md, i den ordning denna stadga fåre-*
skrifver, éga frihet att ombyta Burskap jör att Handel
drifva 5 enahanda frihet etc} häraf kan', efter min
tanka, dragas flera slusatser, Oro meningen är
den, att en sådan ändring från Handtverk till
Handel, kan ske utan afseénde huru länge man
varit HandtverksBorgare, och utan att behöfva
vara underkastad någon examen} då år en större
XLVIII. Lagutskottets BettinkAndcti,
frihet beredd Handtverkare än hittills, emedan desi
nu gallande Författningen föreskrifver, att Handtverkare
skall hafva varit 6 års Borgare innan hail
får blifva Handlande, dock åligger honom efter
samma, ingen skyldighet att aflägga prof tn. mSkulle
åter Höglofl, Beredningens mening, med ds
orden: i den ordning denna Stadga föreskrifter, vara den;
att Handtverkare bora undergå HandelsExamen,
innan han kan ombyta Burskap; så inser jag icka
hvad han dermed erhållit för fördel, framför hvilken
annan som heldst, som icke år Borgare, och
kan i lika ordning erhålla samma fördel. Detta
vore i min tanka snarare att försvåra möjligheten
för en Handtverksman att kunna göra detta ombyte,
emedan troligen en sådan Examen icke
skulle för honom aflöpa lått; utan lägga hinder i
vägen för det sökta ändamålets vinnande. Dermed
vore honom icke betaget en fördel, som han hittills
egt. Jag tror derföre, att det vore rättast
låta förblifva vid hvad det hittills varit, att
Handtverkare kan som 6 års Borgare fä blifva
Handlande.
Herr Winbladh : I anledning af det Betänkande,
angående de hurvudgrunder, som böra läggas
för en mera utvidgad Näringsfrihet, hvarmed Höglofl.
Lag-samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
sammansatta Beredning inkommit, för att i
IJtik-ottens Plenum granskas och bifallas eller ogillas;
-
Lagutskottets Betiinkaiiden, xlix,
tas $ anhåller jag vördsamligen att så vidt Beiänkandet
rörer Handtverkerierna, dervid i korthet få
göra följande anmärkningar:
Att Beredningen, såsom basis för dess prof*
ning, af ämnet anragit Herrar Committerades underdåniga
Förslag till förnyade Ordningar och Reglementen
för Handtverkerier i Städerna och Gerningsmän
på Landet; anser jag för min del så
mycket mera rigtigt, som detta förfarande fullkomligt
öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts, till
Riksens Ständer i ämnet aflåtne nådiga skrifvelse,
och förberörde Project 5 öfrigt, så snart det anses
oundgängligt att utbyta de hittills gällande HandtverksFörfattningarne
emot nya, år rned den sakkännedom
och moderation författadt, att det företer
den bästa ledning för eftertankan.
Redan innan motionstidens tillåndalopande har
jag äfven sökt att, uti ett mera utförligt Memorial,
fästa Högtårade BorgareStåndets uppmärksamhet
uppå meranåmnde Committerades Förslag, samt
dervid framställt de anmärkningar och rättelser»
jag, efter en lång erfarenhet af HandtverksFörfattningarnes
handhafvande, trodde nödvändiga. DetJ
ta mitt Memorial har, jemte de öfrige målet tillhörande
Handlingar, blifvit till den sammansatta
Beredningen öfverlemnadt; och ehuru densamma
, till följd af den ordning Beredningen för målets
behandlande antagit, ännu icke lärer hafva
LagUtskottets JRetänkanden, D,
6» LågVtskattest BttSnknnie»,
hos Beredningen kommit i öfvervägande, våg»t
jag likväl vid detta tillfälle åberopa så vål de
grundsatser jag deruti förklarat, som de mers
speciella uppgifter och förslag, jag, i anledning af
den nya Handtverksordningens §. §., framställt.
I enlighet dermed kan jag således till en början
icke med Beredningen erkänna det tvång, ds
skadliga och för tidslynnets syftning motbjudande
band, de hittills gällande SkråFörfattningarne lagt
på arbetsfliten. Den gamla SkråOi dningcn år visst
icke något non plus ultra af förträfflighet, det
medgifves gerna 5 men att den äfven med sina måhända
egande brister, år en af de klokare ceconosnista
Författningar, som någonsin i vål t fädernesland
utkommit, derom år jag fullkomligen säker,
och deruti skola äfven en dag, må bända, de personer
instämma, hvilka na aldrahäftigast ropa emot
Skrå-tvång och prohibitiva Författningar. Dea
verkliga fliten och redbarheten funno sig ännu aldrig
af SkråOrdningen besväradej under dess IedÄ
ning hafva skicklige, industrieusa och solida Handtverkare
danats och blifvit nyttiga medlemmar i
Statens och under dess jemna, oafbrutna ledning,
■hafva Handtverkerierna i Sverige vunnit den ut-'
bildning och grad af fullkomlighet, hvilken med
skål icke kan de fleste förnekas.
Jag respecterar så mycket sota någon annan
de liberala ideerna och tidsandans tydliga syftning
Sill krossan^g af »lia skadliga eller onyttiga bppd
LtgUtskottets Bttänkanäcn? fcl»
Dti samhållsinrättningen j men må det forlåtas mig,
om jag icke anser, såsom en allmin yttring af tids*
andan, det högljudda klander af SkråOrdningsr och
HandtverksReglementen, som tinder den sistförflut*
na tid, af åtskilliga, blifvit för allmänheten framstlldf.
Det är ru ungefär leo år sedan ett lika
beskaffadt språk fördes vid den Svenska Riksdagen ;
SkråOrdningen var då blott 3 å 4 år gammal, mea
redan hade han fått mägtiga ovänner ibland dem,
som i allmänhet icke voro älskare af någon ord*
ning. Ett starkt parti sökte genomdrifva dess
störtande: detta parti segrade och Frimästarskapen
inrättades. Men ifrån den Riksdag, då dessi
fingo den största möjliga utsträckning, eller dea
af 172.7, hanno ej val fyra år förflyta, förr In
Riksens Ständer, med erfarenhetens dyrköpta låror,
oc.h sedan Handtverkerierna blifvit allt trier och
mer försämrade, funno sig nödsakade, att hos Regeringen
anhålla, om Frimästerskapers upphåfvande
och SkråOrdningens återsärtande i full gällande kraft.
Hvad som en gång håndt, kan än ytterligare
hända; och en af förhastande för vida sträckt eftergifvenhet
för vidt utseende projecter, kan möjligtvis
år 1S23, ådraga det allmänna lika stora
olägenhet! r, som de åtgärder, hvilka år 1723 vid*
togos. Af de Hufvudgrunder, Utskottens Rered*
ning nu uppgifvit, finner jag isynnerhet tvänne .
som böra med mera uppmärksamhet åu de öfriga be»
Jragtas och öfvervågasj nemligen om Handtverks
-
i,n. LagUtskottets Betänkandes.
Ämbetenas afskaffande, och BorgareSocieteters
inrättande i deras ställe, samt om den öfverallt
nedsatta, nästan efterskänkta lärotiden för blifvande
Handtverkslarlingar och Gesäller.
Så länge Beredningen icke uppgifvit ett enda
factum eller bevis för dess påståenden om SkråLagames
och SkråÅmbetenas missbruk, deras origtiga
handhafvande, samt de obehöriga kostnader
för Näringsidkarne, desamma förorsakat, och
ej eller annorlunda än genom ett lösligt yttrande,
stämplat dem med den måhända mindre lämpliga
benämningen af tillnamnet förhatliga inrättningar,
anser jag mig, med den noga kännedom jag härom
kunnat förskaffa mig, fullt berättigad att förklara
dessa beskyllningar för helt och hållet ogrundade,
och så länge Beredningen icke på något sätt antydt
sammansättningen eller nyttan af de föreslagne
BorgareSocieteterna, kan jag omöjligen på
detta förslag ingå. Herrar Committerade hafva
jemväl uti deras förslag till form och sammansättning,
bibehållit Handtvei ksÅmbetena, hvilkas stora
nytta för Handtverkerierna jag äfven måste vitsorda,
och hvilkas namn, då ordet Skrä försvinner,
jag icke mera trodde skola blifva för någon förhatligt.
Att denna hufvudgrund således måtte helt
och hållet ogillas, och Beredningen genom återremiss
anmodas, att antingen närmare detaljera och
uppgifva sina åsigter i detta fall, eller ock att, sora
en grundval för Handtverkeriernas bestånd, erkän
-
LngUtskottits Bctanktintten. tili.
na HandtverksÅmbetenas existence, är hvad jag på
det enträgnaste nodgas vordsamligen yrka.
Beredningen har erkåndt nyttan aflärograden
inom Handverkerierne, men alldeles fös kastat ideen
om eri bestämd Lärotid. Det är måhända brist på
upplysning hos mig, som gör, att jag finner det'
närmaste samband emellan dessa saker. Ingen födes
konstnär, det år allmänt erkändt. Det största
snille behöfver icke blott undervisning utan äfven
vana och utöfning af hvarje talang eller konstfär»
dighet som heldst- Aldrig var för den skickligaste
konstnär den tid förlorad han användt såsom
lärjunge: de dyrbara, och för mången så låttsinuigt
förspillda ungdomsåren, kunna icke egnas
åt nyttigare och värdigare föremål, än flitigt arbe.
te under äldres tillsyn} och att för bittida hafva
gått ifrån Mästaren , var i alla tider det samsta en
slöjdidkare kunnat företaga sig.
Jag får alltså vordsamligen anhålla, att denna
af Beredningen lagde hufvudgrund måtte alldeles
förkastas och lärotiden för Handtverkerierna regleras
i enlighet med Herrar Committerades förslag,
hvarmed afven den gamla, så högt öfverklagade
och illiberalt ansedde SkråOrdningen instämmer, då
den medgifver en person, af utmärkt skicklighet och
fallenhet för slöjder, att vid omkring 21 års ålder
blifva Mästare och sin egen , och tror jag mig
ega dertill desto större skäl, som det i dessa tider
är rent af otänkbart, att en yngling före den
-
liv, LagUrskottets BetHnhunåeK»
na ålder stall ega den stadga och den omtanka'»
hvarförutan den konstfärdigaste Handtverkare alltid
skall blifva mindre skicklig att tillse sitt eget
bästa} Och bör, efter min tanka, ingen blifva till
Handtverksgesäll antagen, sorn icke någon tid oVilkorligen
arbetat på ordentlig verkstad.
Hvad i öfrigt beträffar de flere af Beredningen
, för en blifvande HandtverksOrdning, antagne
premisser, förbehåller jag mig att, vid förslagets
närmare skärskådande, få deröfver vörds3mligen yttra
mina tankar, viljande jag nu blott nämns: att
jag icke anser mig böra tillstyrka Landtborgares
och Handtverkares på Landet etablerande} att jag
finner det mindre lämpligt, att ställa Gesäller under
TjenstehjonsStadgan, enär de icke med skäl kunna
såsom Tjenstehjon anses, i följd hvaraf jag icke
tror dem böra med penningar stäJslas, ehuru det
visst kan vara med god ordning öfverensstämmande,
att Gesäller på 3 c-lier 6 månader antagas, samt
att emellan dem och Mästarne alltid en viss uppsägningstid
af t, ex. 2 månader på hvardera sidan
faststålles} att jag ingalunda gillar ifleen om Fö?*
lagsmåns Borgarerätt och deras rättighet till inteckning
i verktyg och rudimaterie? samt att jag
anser högst betänkligt tillåta en fri utöfning af
Bryggeri-, Slagteri, och Bakeri näringar på landet,
emedan en sådan tillåtelse utan tvifvel skall bereda
dessa Näringars undergång i Städerne, särdeles
i Stockholm, hvarigenom hufvudstadens folk?
tugVttkmnt Bttänkandin. tr.
mängd möjligtvis blottstålles för de vådligaste oi
lågenheter.
Herr Lenning: Den princip hvarifrån Bered»
ningen utgått, att ej binda rättigheten till Burskaps
vinnande inom vissa Läroår, utan bero endast på
skicklighet att undergå examen, ehuru liberal den
vid första påseendet synes, skall alltid lemna ett
öppet fält till chicaner, sammansättningar och
processer, och Jemn3 den sökande (så vida han ej
i Handelns alla Brandler eger en afgjord och öfverlägsen
skicklighet) en mera osäker väg att vinns
sin önskan, ån genom stadgade Läroår. Då
ej något Project till Examen är uppgifvet, kan jag
ej yttra mig derom; men innefattar den de verk»
liga kunskap r, en skicklig Handlande bör ega,
fruktar jag, att manga och alltför mångå, som söka
Burskap, ej kunna undergå denna Examen» Beä
står denna Examen åter ut5 de mest generella och
ytliga frägors besvarande, är den utan nytta, och
så mycket olämpligare, som rättigheten till Bur.
skap på Handel endast (utom åldern af 25 år, hvilket
jag gillar) hvihr på denna Examen. Vi kånna
alla nogsamt, huru många Handlande finnas,
både i små och stora Stådc-r, som ej ega snart
sngdt större kunskap i Handeln ån att alla Importvaror
förskrifvas ifrån Köpenhamn, Hamburg eller
Lubeck, och måhända Talg, Lin och Hampa från
Ryssland, och som för öfrigt ega den instinct,
att hvad som kostar ia sk. bör säljas till lö sk.
r. VI. Ing Utskottets Retdnknnden.
Skall Examen Inskränkas derhän, ar det bättre att
den ej existerar. Skall den åter lemna Bevis på en
verklig inhc-mtad Köpmannakunskap, och som ber
förutsätta någon grad af allman bildning, af språk,
kunskap, och af kännedom om andra Nationers
Mynt, Mått, Mål, Producter och behof, lira få
Qvinnspersoner, antingen myndiga eller omyndiga,
befinnas skickliga dertill, äfvensom många, hvilka
både i Bod, och till och med på Contoir framtrampat
sina ungdomsår. Af denna orsak anset
jag Läroåren af vigt, och att vägen till framtida
bärgning ej må vara stängd, äfven för den obildade
och kunskapsklene ynglingen. Jag skulle der*
före föreslå vissa Läroår, g till io, efter hvilkas
genomgående hvar och en vore berättigad att söka
och vinna Burskap, då han, om så lämpligt synes,
kunde undergå den låttare Examen ; menora
någon dessförinnan sökte Burskap, skulle han underkasta
sig den strängaste pröfning af vissa kunskaper
i yrket, hvilket synnerligen vore att recommendera
för Stapelstäder, som åro berättigade att
drifva utrikes Handel, (allt under förutsättande af
god fräjd och oklanderligt uppförande.)
I. Art. 5 §. Så väl för Kronans som Staden*
utskylder bör Borgen såttas för 6 år. Det har redan
länge varit antaget i flere Städer, och har ej
minskat antalet af Burskapssökande,
I, Art,
LtgVtskoitett Éeidnktinden. lvii.
I. Art. ii §. Likasom, efter min tanka, HandelsBetjent
bör 8 till lo år tjena för att vinna
Burskap, så vida han ej underkastar sig den stränga
Examen ; likaså bör Handtverkare och Skeppare
hafva uttjent de 6 år, hvarpå de förut er«
hållit Burskap och ställt Borgen, så vida de ej
visa den större skicklighet, de ega i Mandelia
kunskapen.
I. Art. 12 §. Det gjorda tillägget anser jag
alldeles öfverflödigt, då ingen kan berättigas till
Burskap utan att erlägga vanliga afgifcer 1 och
för sin rörelse.
I. Art. 14 §. Då Enka, berättigad till Handel,
tråder i annat gifte, tillhörer hon sin manä
som bör sörja för hennes bärgning; hennes nSring
bör då upphöra. År hon åter än vidare berättigad
att fortsätta denna rörelse, synes det öfverflödigt att
en gjHje dertill berättigad person skall behöfvas»
för att, i de gifta personernas namn och under de.
ras ansvar, idka den. Ett sådant Contract med
3:Jje penson är ej ovanligt och kan i alla fall ej
gerna undvikas, alltså tolereras j men aldrig bör
ett sådant sammangyttradt Bolag, som ej inger
någon credit, bestämdt tillåtas i en HandelsOrdning,
II. Art. 8 g. Deruti bör i första momentet
ovilkorligen utgå de orden ”smärre Handelsrörelser
och deribland egentligen.” Utom det att man i allmänhet
kan hänföra all Minuthandel, synnerligan
LagUtskottets Betänkanden. D|.
Lvm. Lagutskottets B et Hukan Jens
i små Städer tili smärre Handelsrörelser, är det
just denna, med så mycket skäl öfverklagade oordning,
som ruinerar och upplöser all Minutrörelse,
Den mångd af Qvinnspersoner, som i nästan alla
Ståder besöka hushållen och utbjuda varor, och af
hvilka besök alla Sjöstäder synnerligen åro besvårade,
skulle genom en sådan §. mångdubblas, gifva
anledning till en ordentligt etablerad Rörelse
för hvarje Skeppare, befordra Lurendräjerier och
stölder, då hvarje Qvinnsperson, nästan förvandlad
till en krämerska, med sin portativa Minut- och
SpeceriBod, skulle ega rått att kringsprida alla slags
varor. Må då all annan Minuthandel heldre upp-]
höra5 olyckjig den Handlande som dermed sysselsätter
sig. Deremot är det billigt, att en fri försäljning
af hvad af Fruntimmer inrikes kan till-]
verkas, må tillåtas och af dem sjelfva eller deras
ombud besörjas.
III. Art. Inrättandet af en Handelssocietet
och de generella föreskrifter dervid tarfvas, åro ej
vidlöftigare än att de ganska lämpligen kunna få
rum i sjelfva HandelsOrdningen, äfvensom om
laga Domstol i förekommande mål.
IV. Art. 2 §• Kan ganska lämpligt gå bort,'
så vida ej vissa läroår antagas. Jag kan ej inse
någon slags nytta eller fördel deraf, att Magistrat
ten skall påteckna ett Contract, slutat emellan eh
Husbonde och dess Betjent, då ett sådant Bevis
aldrig behöfver produceras vid Burskapssökandet.’
LågXJi ske tuts BetHnkändtn, iytxi
Hvarföre skulle ej här ett i vanlig laglig form upp*
råttadt Contract, med vittnea försedt, kunna uträtta
detsamma, och skulle Betjenten som ingått med
sin Husbonde ett sådant, utan Magistratens påskrift
försedt, Contract, genom Domaren befrias ifrånt
hvad hedern och allmänna Lagen ålägger honom ?
hvarje Contract, de båda Contrahenterna äro ense
om att upphäfva, och som ej rörer 3tdje persons
rått, kan, utan allt reglementarisk berättigande,
upphäfvasj sålunda hela denna §, såsom öfverflöd
dig utgå.
Några mindre anmärkningar förbigå*: dessa
anser jag varade hufvudsakligaste, hvaruti ändring
i Utskottet bor sökas. De härflyta ej af någon
illiberalitet, blott något nit för ordning, grundadf
pS någon kännedom af ämnet.
Den 10 Maji 1823.
5. D. Justerades det den 6 dennes i Utskot*
tens Plenum förde Protocoll, rörande grunderna
för en blifvande Näringsfrihet", hvarvid Herr Huldberg
inlemnade följande skrifteliga .yttrande:
I enlighet med den anhållan jag vid sessionens
början gjorde, ber jag nu att få till Protocollet
anteckna min reservation emot hela det beslut Ut;
skotten fattadt, rörande Näringsfriheten j hvarjem
-
tx. Lag Utshtttts B <t'Aniand eri,
te jag får äran förklara, att jag alldeles Icke dsW
tagit i något af dem, på följande skål:
Lika med så mångå andra, faar också jag hört
omtalas nödvändigheten af en ändring i de så kallade
SkråFörfattningarne. De så ofta öfveiklagade
olågenheterna af Monopolier och Privilegier, hafva
Ifven ljudit i mina öron, och föranledt, äfven hos
mig, den önskan, att någon utväg kunde uppfinnas,
hvarigenom dessa olägenheter upphöråe. Mtd
begärlighet emotsåg också jag det nya förslaget till
förändring och förbättring af HandtverksStadgan j —-  men min väntan blef alldeles bedragen, och, sedan
jag med uppmärksamhet genomläst det gamla
SkråReglementet, och de nu projecttrade föiändringarne,
nödgas jag, äfven mtd fara att för
mina åsigter ömkas, upprigtigt tillstå att jag anser
de för hundrade år sedan uppställde grunder för
Handtverkerierna, vida nyttigare för Landet, än
de nu projecterade föråndringarne. För att icke
alldeles missförstås, anser jag mig dock böra nämna,
att jag harvid har uttryckligt afseende på det
liela i uppställningen och icke på en hop af det
reglementariska, som gerna tål ändring. Med detta
förutsättande, vill det synas mig, som nästan
alla de olägenheter roan öfver klagade, icke haft
ain grund i Författningen, utan i dennas öfvertradande}
och man har mer än hundra gänger vid
detta Riksmöte sagt, att missbruk icke bör komma
under Ständernas pröfning. Jag föi klarar hög»
LngVtskottets Beiånhanden. :lxi.
tidligt, att jag icke älskar gamla former och att jag
är så liberal sorn trots någon , men jag år icke och
skall aldrig bli någon Ultra.
Utan att på minsta sätt vilja klandra de Herrars
öfvertygelse, som tänka annorlunda, erkänner
jag dock öppet att jag skulle nödgas beskylla mig
för överdrift, om jag delade de af B redningen
fireslagne grunder.
Visserligen klingar ordet Näringsfrihet mycket
■val, och ordet Skråtvång faller i örat som en dissonance;
men om man upplöser dissonancen, så
torde man lätt komma till den harmoniska accorden
af Lagbunden Rättighet och Skyldighet — då deremot
en för vidt utsträckt Näringsfrihet ljuder nästan
lika med sjelfsvåld. Man säger att hvarje menniska
har en naturlig rättighet att få till sitt gagn använda
sina krafter. Så var det ock i medeltiden, och
ingen annan låg under då ån den som inga krafter
hade.
Jag tror att samhållsinrättningen är en balance
emot dessa naturkrafters får fria utöfning.
Jag tror att dessa i ättighetc-r böra vara limiterade,
Och om jag äfven skulle vara böjd att erkänna
principen, ända till dess användande i att upphäfva
Skråinrättningarne, äfven om jag ville medge det
abstract vackra och Thes-enliga i detta användan*
de, så nödgas jag dock alltid bestrida, att denna
theorie hår practiseras —- och det ur det akål, att
jag anser följderna blifva för Staten och den en
-
i-xii, LagUtshottets BttHnhandtn,
•'kilde högst förderfiiga. Man synes baft egentligt
afseende på lättheten för ynglingen att tidigt!
blifva sin egen. Jag tror ej detta ari allmänhet
nyttigt. Våra förfäder hade åtminstone en annaa
tanka, och jag är ännu i denna sak af deras.
Visserligen är det sannt, att vi bil Gubbar förr
än de blefvo det, men deraf slutar jag ej att vi
förr bli män. Man skulle kanske kanna säga att
vår mannaålder är kortare. Deremot har mas
alldeles icke med ömhet betragtadt den åtderstegr.
e. Jag tror att det system, som gör det nödvändigt
för ynglingen att arbeta för gubben, för
att deremot som gubbe i siri ordning betjenas a£
andra , är vida menskligare och samhällsenligare
än ett sådant, som sätter ynglingen i tillfälle att
tidigt få arbeta för egen räkning och sedan på sira
gamla dagar blir lemnatf ät sitt eget arbete ensam,
likasom han i sin ungdom lemnade de gamle4
Man må icke invända, att han genom flit och arbete
kan förvärfva sig en sparpenning, tillräcklig
att lefva af på gamla dagar. Någon lycklig Köpman
kan möjligtvis på få år förvärfva ett capital,
men ibland f-Iandtverkarne finnes ju nu redan högst
få förmögne, och ännu sämre måste det bli efter
detta system. Staten förlorade sina påräknade &•'
komster, och finge emottaga de gamle på Fattigh
busen. Jag förespår att snart nog efter antagande
af detta system, få Ständerna vara betänkte på
att anlägga RiksFattighus, Afven jag är icke
LagUtskottets Bctdnkandtn, r.xiix.
kunnig om att Handtverkare preja och fuska5 men
begge delarne äro blott missbruk sorn kunna lag*
tigen afbjelpas. Jag år icke nog egenkär eller nog
litet underrättad att våga tro mig, genom denna
framställning, kunna afvärja ändring i grunderna för
SkråFörfattningarne j men jag bar ansett mig böra»
för egen tillfredsställelse, öppet aflägga min bekän-j
Belse, Såsom följd af ofvanstående , föreslår jag
vördsammast, att Riksens Höglofl. Ständer hos
Kongl. Majit i underdånighet frambära den ön-'
skan, att SkråRegleméntet af år 1720 varder i dess
grunder bibehållet, och blott afseende göres § dess
reglementariska brister, dem Kongl. Maj:ts vishet
bäst förmår inse, och i hvars händer BorgareStån-’
det också nedlaggt sina underdåniga önskningar i
denna väg.
Äfvensom Herr Cederborg, såsom tillägg till
hvad han den 6 dennes i ämnet skriftligen anfört,
yttrade:
Jemte åberopande af min förut gjorda re*
servation i afseende på de föreslagne bufvudgrunderne
för den så kallade Näringsfriheten, anhåller
jag, att sedan jag af det nu upplåsta Protocollet,
funnit, att endast resultatet af den discussion som
öfver hvarje g. i förslaget egt rum, blifvit upptaget,
få, i denna dagens Protocoll, anteckna den
anmärkning, som jag vid förra tillfället yttrade»
och hvilken jag inför Vällofl. BorgareSråndet ämnar
att närmare utveckla, nemligen: att Höglofl.
ixir, LagUtskotttt: Betåtihanien.
Utskottens Beredning hade, innan den föreslagit
en rubbning af hufvudgrunderna i den nu gällan.
de SkråOrdningen . bordt undersöka huruvida det.
ta kunde förenas med föreskriften i 114 Rege.
ringsformen, samt att jag ingalunda finner denna
anmärkning vederlagd genom det mig lemnade svar,
att 3tne Riks Stånd skola afgjordt, att frågan om
Näringsfriheten 'icke involverar BorgareStåndetS
Privilegier, och att den endast år ett föremål för
den oeconomiska Lagstiftningen, och jag anser mig
vara destomindre belåten med detta svar, som det
icke lärer vara enligt med verkliga förhållandet, och
de handlingar, hvilka blifvit bilagde. Herrar Corn»
jnitterades förslag, af hvilka jag inhemtat, att Högvördige
Preste- samt Vallöf!. BorgareStånden ansett
frågan vara af Privilegii egenskap, och af
Protocollet den 17 Julii 1315, har jag icke funnit
att BorgareStåriclet fiåntradt sin öfvertygelse härom,
men endast upplyst att Ståndets Privilegier
icke å‘ro personlige och att de icke innefatta något
som skadar samhällets trefnad och välstånd, samt
att Ståndet medgifvit, att hvad som genom tider,
nas förändrade skick, kan finnas mindre nyttigt
och lämpligt, i det reglimenteiriska af dessa Privilegier,
må öfverses och förbättras.
Sluteligen bör jag icke underlåta att anmärka,
det, enligt min öfvertygelse, felaktiga i Beredningens
åtgärd, att icke fäste del ringaste afseende å d,®
motioner
LagUtshottets Betänkande», ixv,
motioner i detta ämne, hvilka blifvit ifrån Bof-'
gareStåndet remitterade.
Häruti instämde BorgareStåndets samtlige närvarande
Ledamöter»
Den 18 Julii 1823.
S. D. Föredrogs åter Utskottens sammansat-'
ta Berednings, sedan den 10 dennes, på Bordet
hvilanda förslag till Betänkande 1 frågan, om ett
allmän Näringsfrihet, samt till förnyade Reglementen
angående Handtverkerier och Handeln ; hvarvid
Herr Cederborg yttrade t då Betänkandet rörande
Näringsfriheten nu till sluteligt afgörande fö»
retages; får jag till undvikande af vidiöftighet enJ
dast åberopa, de af mig förut afgifne 2:ne särskildte
Reservationer, i följd hvaraf jag under
discussionen skall anföra de anmärkningar, hvartill
jag kan finna mig föranlåten, och i de fall^
som mine åsigter af ämnet icke af Höglofl. Utskotten
gillas, förbehåller jag mig att närmare utveckla
dem i det RiksStånd, der jag har den
äran att vara Ledamot»
Herrar Lenning, Hiessleiter, Winbladh, Nordström,
Huldberg, Lagerstrand och Bökman åberopade
äfven sine förre Reservationer och förbehöllo,
att sedan sig visat, i hvad mån de under
LagUtskottets Betänkanden. E.
JLXVI, LagUiskottets Betänkanden,
granskningen af4 Beredningens förslag till Betan-'
kande, vinna afseende, derefter få inkomma med
ytterligare skriftliga Reservationer, samt att desse,
jemte de förre, måtte Utskottens Betänkande till
Riksens Höglofl. Ständer åtfölja.
Herr Casper Ehrenborg anförde : I afseende
på de flere alternativer, det nu uppläste och i öfrigt
godkände Utlåtande innehåller, utber jag mig
att till Protocollet få anmäla, det jag, i frågan
om utländnings åliggande, att icke under sex års
tid uppsäga det Burskap , han hår i Riket förvårfvat,
instämdt, uppå de i Betänkandet anförde skål,
med dem, sora ansett ett slikt åläggande hvarken
vara nyttigt eller ändamålsenligtj men att jag deremot,
i afseende på alla de öfrige alternativerne,
likaledes uppå de skål Betänkandet upptager, och
då jag ansett en varsam öfvergång från nuvarande
förhållanden, till en mera vidsträckt Näringsfrihet,
säkrast beforda ändamålet, förenat mig i de meningar,
som af Högvördige PresteStånöets och
Vållofl. BorgareStåndets pluralitet blifvit yttrade.
Åliggandet för Handtverkare, att, vid ansvarig
påföljd, hafva beståldt arbete inom öfverenskommen
tid förfärdigadt, har jag ansett icke böra
utur Författningen utgå, då i afseende på sådane
Näringsidkares öfrige skyldigheter mot allmänheten,
föreskrifter blifvit stadgade, och erfarenheten
visat nämnde åliggande vara bland dera, sora of
-
LagVtskottits Bttänkanden. txvxr.
tast blifvit åsidosatte 5 äfvensom jag trott Lagförslaget
böra innefatta motsvarige och lämpligen afpassade
påföljder för dem, som underlåta att afhemta
och betala bestäldt Handtverksarbete.
I allt öfrigt år jag ense med hvad Betänkan.;
det, på grund af pluralitetens beslut, innehåller.
Med Herr Ehrenborg förenade sig Herr Professor
Bexel; och Herr Arvid Ribbing ansåg Sf.
ven att åliggandet för Handtverkare, att vid ansvar
hafva bestäldt arbete inom öfverensk oramen
tid förfädigadt, bordt i Författningen bibehållas, och
någon påföljd derjemte stadgas för dem , som underlåta
att afhemta och betala bestäldt Handtverksarbete;
men trodde påföljden i sednare fallet icke
Jåmpeligen böra blifva annan, än att ränta borda
erläggas från den dag arbetet bordt vara betalt.
Följande skriftliga Reservationer inlemnades.
1:0 Af Herr G. Lenning: Emedan jag ej i
allo delat lika tankar med Höglofl, Utskottens pluralitet,
i den förevarande så kallade NåringsfrP
hets-frågan, och i Betänkandet äfven förekommer
några alternativer, anser jag mig pligtig afgifva
detta mitt, möjligen begränsade anförande, som
jag anhåller måtte‘få’ till respective Stånden åtfölja.
Vid Han.dtverkeriOrdningen anmårkes t Art.
III. §. i. I fråga om stadgande af 18 eller 16
års ålder för att blifva Gesäll, anser jag; att i de
fleste Raudtverkerier erfordras oumgängeligen 18
års ålder, för att ega nödig kroppsstyrka, för att
t xviii. LagUiskottets Bettin katt/lett.
kunna medhunnit inhemta erforderlig kunskap i
Handteringen j och slutligen ej mindre behöfligt,
till vinnande af nödig stadga i uppförande, för
att anses böra till Gesäll antagas, genast åtföljdt
af en viss sjelfständighet, hvarföre, vid valet af
dessa alternativ, jag anser ig år bör ega ett afgörande
företräde. För Gesällerne sjelfve skulle
denna dispance i ålder visst ej vara till någon nytta,
och Handtverkarne blefve sä'kert illa belåtne med
kroppsklena, litet underbyggde och högst oerfarne
Gesäller vid 16 års ålder.
Art. IV. §• 13. I min tanke trifvas Handtverkerierne
ej Isolerade, deremot flere inom ett
samhälle, bereder tillfälle till val af arbetare och
täflan emellan Idkarne j fördelar af lika nytta för
allmänheten, som för Handtverkarne sjelfva; men
jag skall åfyen begifva mig till instämmande i Förslaget,
att Handtverkerier bunna få idkas på Landet,
med skyldighet att underlyda Städerne, likväl
ej med andra vilkor, än att med en slik rättighet,
den förbindelsen ovilkorligen bör vara förenad,
att de utom Städerne boende Borgarne deltaga
uti och utgöra alla åligganden, i likhet med
HandtverksBorgare, boende inom Städerne, dock
så, att personliga skyldigheternas fullgörande
kunna genom godkände lejde biträden få utgöras,
Efter min öfvertygelse medgifva Städernas bestånd
ej andra vilkor för utflyttning, än de jag
haft äran uppgifva, beläst desse samhällen måste
Lagutskottets Bétiinkanden. rxlx.
vidkännas alltför dryga utgifter till deras Ämbetsmåns
aflöning, allmänna Byggnader, Brandverket,
Skjutshållning, Båtsmans vacance-afgift, på en del
ställen permanent Inqvartering, med flere betungande
afgifter, hvarförutan Städernes Borgerskap måste
utgöra många andra åligganden, hvilkas bestridande
dess medlemmar sig emellan fördela, för att
ej betungas med en ännu större Tjenstemannacorps
aflöning. Det är ju nogsamt bekant, att
Ståderne nu mer än förr bebos af sådane invånare
, sorn litet eller intet deltaga i förenämnde bördor,
hvarföre en möjlig inskränkning i de skyldigheter.
, som åligga Stadernes Borgerskap, billigtvis
lårer böra gå i bredd med inskränkning i medlen
att dem utgöra.
Tvänne Stånd föreslå Burskapsrätt för Förläggare
i Handtverk , hvaruti densamma ej behöfver
ega någon insigt, honom endast åliggande, att å
Verkstaden hålla sådane Mästare, som aflagt prof
af kännedom i Handteringen} men då i stället för
hvad hittills varit stadgadt, att vissa läroår erfordras
för att vinna inträde i Handtverk, föreslås nu
den förändring, att ådagaläggande af skicklighet
och viss ålder, dertill berättigar, förekommer här,
emot detta förslag, genast ett undantag, hvilket,
om det antoges, troligen skulle blifva lika förfördelande
som föranledande till oordning. Förförde'lande,
emedan en person med tillgång till förlag,
Utan använd möda eller egande kännedom i ett
lxx. Lagutskottets Betänkatiden.
Handtverk, finge rättighet detsamma utöfva, sorn
en annan obemedlad, ej utan flere års fortsatta
bemödande kunnat sig förvärfva, och derjemte skulle
den förres förmögenhet kunna menligt motarbeta
utvecklingen af den senares skicklighet. Oordning
skulle denna sort Handtverksförläggare åstadkornma,
då de, obekante med Handteringarne,
ej kunde deltaga i Societeternas förrättningar, och
huru många anledningar kunna icke förutses, då
den representerande Mästaren skiljde sig eller
måste skiljas ifrån Verkstadens förestående, hvarigenom
densamme åter ej finge bedrifvas- Så långe
och intilldess man i annan våg finner det nyttigt,
att till exempel tillsåtta tjenster, utan att
fordra någon kännedom i deras skötande} men
med rättighet att genast stalla Vicarius, till bestridande
af slike befattningar, så tror jag antagandet
af detta Förslag lämpligen bör hvila.
g. 14 och 15. Som stadgar rättighet för EiV
ka eller myndig förklarad ogift Qvinnsperson , att
Handtverk bedrifva, anser jag böra få följande tillägg
och undantag: att dylike Qvinnspersoner åligga,
å deras Verkstäder hålla sådane Verkgesäll
ler, som kunna och böra deltaga i alla de personliga
skyldigheter som Mästare åligga, äfven ock
att desse Qvinnspersoner, då de träda i gifte, ej
kunna innebafvande Handtverk fortsätta, så vida
deras Männer ej ingå i samma Handtering, och
derjemte ådagalägga [prof af nödig insigt, samt
LagUtskotttts Bnänkanden. rxxi.
Öfvertaga det helas bedrifvande. Motsatsen finnér
jag belt stridande emot nu gällande Stadgande;
att mannen är hustruns lagliga målsman.
§. 19. För att vinna tillstånd till Bryggeri-;
Slagteri- och BakeriNåringarnes utöfvande i egenskap
af Borgare, ej skulle erfordras prof af skicklighet,
finner jag ej med god ordning öfverensstämmande,
heldst klagomål nu ej äro sällsamma,
att nödig skicklighet i dessa Handtverk ofta saknas,
hvarföre jag tror att desse Näringsidkare
böra förr, än dem lemnäs inträde i Handtverken,
styrka deras egande insigter deruti. Likasom för
Stockholm och några andra större Ståder, det torde
blifva nödigt göra undantag ifrån det allmänna
stadgandet i denna §., anser jag äfven undantag
för en del SmåStäder böra ega rum, der ingen
Slagtare som Borgare skulle kunna vinna sin bärgning}
men hvarest nu Qvinnspersoner, emot nå-!
gon liten afgift till Staden , utöfva Slagtning, hvarigenom
tillgång på det nödiga födoämnet, kött,
under en ojemn tillförsel ifrån Landet, sådana
Städer beredes, och som de såkert, ej utan stor
olägenhet skulle kunna undvara.
Vid HandelsOrdningen anmärkes:
Art. I, §. 2. Den föreslagne förändring: att
i stället för hittills erforderliga läroår i Handel,
nu mera endast skall erfordras god fräjd och godkänd
skicklighet, hvilken senare skall genom Examen
utrönas, jemte viss ålder, för att deruti vin-J
Lxxir. Lagutskottets Betänkande»,
na inträde, finner jag vida betänkligare än i frigä
om ett lika fritt tillträde i Handtverkerierna. Den
grad af insigt som kommer att bestämmas, fö?
att försvarligt undergå HandelsExamen, anser jag
vida lättare förvärfvas än den grundliga kännedom
af yrket, som till dess behöriga bedrifvande erfordras,
hvarförutan Examen sällan lärer komma
att blifva annat, än hvad den hittills mest varitt
en blott formalitet. Följden blifver troligen, att
ehuru nog många hittills valt detta Näringsfång»
skulle ännu flere hädanefter lockås af det låtta tillträdet
att deruti ingå — deraf följa ännu oftare obestånd
och concourser än hittills, till olycka för*
desse oerfarne och okunnige Köpmän; men i ännu
betydligare mån skada det allmänna förtroendet.
Jag anser derföre nödvändigt , att stadga några
Läroår i Handel, under hvilken tid säkrast
utrönes fördeiarne och olågenbeterne, som dermed
åro förenade,
4» Det alternativa stadgandet om sex årS
Burskapsskyldighet för utländning, anser jag böra
antagas, inseende ej hvarföre utländning i denna
del bör ega en fördel, ej medgifven Svensk man.
xo. Att efter Handlandes eller Enkas död
kunna under utredning få drifva rörelse ända till tre
år, anser jag onödigt och föranledande till oordning.
En sådan utredning bör i de fleste fall
kunna
LagVtskotteti Bttänkandeiu lxxiii.
kanna medhinnas på ett år, och endast någon
gång vid större Grosshandel erfordra högst två år.
§. il. Öm Förläggare i Handel gäller sam*
ma anmärkning, sorn jag förut anfört emot HandtVerksFörläggare,
så mycket mer som det är föreslaget,
att desse äfven kunna få innehafva hvilka
Ämbets- och Tjenstemannabefattning som heldst.
Att ett sådant tillstånd skulle föranleda till de
Största oredor, förefaller mig påtagligt.
Art. IV. g. 2. Stadgar Handlandes skyldigheter
emot sine HandelsBetjenter, och, medgifvande
nyttan deraf, anser jag ett stadgande om HandelsBetjenters
skyldigheter emot deras Husbönder,
ånnu behöfligare afettrumi denna Handelsordning,
2:0 Af Herr A. F. Hiessleiter: Då nu ändtligen
Höglofl. Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten fattat deras ultimata beslut i
frågan om en mera utvidgad Näringsfrihet, och
Utskottens generella Betänkande i detta vigtiga
åmne, till respective RiksStånden kommer att afgå;
anhåller jag vördsarnligen, att vid nämnde Betänkande
och thy åtföljande Project till förnyad
Handtverks- och HandelsOrdnlng, samt Förordning
om Gerningsmäns antagande på Landet, få
afgifva följande anmärkningar, som torde få åtfölja
Betänkandet till RiksStånden.
1:0 Den lätthet, hvarmed nya HandtverksOrdnirgen
tillåter ynglingar att blifva HandtverksLa^Utskottels
Betänkanden. E|.
S-xxlr. LagUtskottits Eetlinkanderti
Gesäller, utan att förut hafva på Verkstad Mffj
anser jag i så måtto, af menlig verkan för Slöjder»
na, att den måste komma att bereda brist på Lår»
gossar, äfvensom den lemnar oerfarne ynglingar
allför tidigt tillfälle att blifva sina egna herrar: en
omständighet, som i allmänhet betraktad, aldrig
varit och aldrig kan bli nyttig för den arbetande
classen, för hvilken det i synnerhet i yngre åren
är angeläget att vänja sig vid lydnad, ordning och
disciplin, så vida de sedermera, då de blifvit sina
egna, skola kunna hos underhafvande bibehålla
dessa egenskaper.
2:0 Någon egentlig fördel för Handtverken,
förer vål icke vara att påräkna derigenom, att
Handtverkare, med åtnjutande Borgare-rått, få bosätta
sig utom Stadernas men att desse derigenom
blifva lidande, sådant komme otvifvelagtigt, snart
att vi3a sig. Men om detta tillstånd att aflägsna
sig ifrån det samfund man vill tillhöra, skall någon
beviljas, måste dervid ovilkorligen, efter min
tanke, fästas det oeftergifliga vilkor, att en Landtborgare
icke befrias eller undandrages ifrån något
enda af de onera, som Borgerlig rörelse åtfölja,
icke ens utgörandet in natura af de personliga pré*
stationerna.
3'.o Den §. i HandtverksOrdningen, som med»
gifm rättigheten för personer utom Borgare-Ståndet,
att blifva Borgare förmedelst tilldelandet af
förlag åt Handtverkare, med rättighet att taga in
-
'Lagutskottet! Eetånkanätnl ixxfj
teckning i deras effecter, rudimaterier och verk-?
tyg, anser jag till den grad olämplig, att jag ej
airnat kan än på det enträgnaste yrka hela denna
paragrafs uteslutande, så mycket mera, som ingen
anledning dertill lårer kunna hemtas, hvarken utur
Kongl. Maj:ts nådiga proposition i åmnet, eller ur
någon af de många i detta fall gjorda motioner,
ej heller ur Herrar Committerades project till förnyad
HandtverksOrdning.
4:0 Emot projectets stadgande om efterskänkande
af all lärotid för Slagtare, Bryggare och Bakare
kan jag icke annat än protesteras jag inser
icke af hvad skäl de råaste och minst kä‘nda personer,
når söm' heldst skola erhålla Burskap på dess
sa rörelser, hvilkas föremål är att bereda och försälja
de angelägnaste födoämnen för alimånheten.
5:0 Den rättighet man vill gifva Gerningsmän
på Landet, att idka snart sagdt alla möjliga
Handtverk, synes vål vara något vida sträckt, men
om den skall kunna dem genom lag tillerkännas,
tror jag åtminstone det blifva angeläget, att derjemte
förordna, det Gerningsmännen ingalunda få
låta antaga och förhyra sig af så kallade Districter
eller större landsträckor, utan att deras verkningskrets
ovilkorligen bör inskränkas inom en, högst
tvånne KyrkSocknar.
6:0 Att medgifva några och 20 års ynglinIingar,
utan erfarenhet eller genomgången lärotid,
blott efter en utstådd Examen och till utse,’
IyvvI, T.agUtskottets Retånhanclen.
endet vunnen stadga, rättigheten att idka hvad
slags Handel som heldst, anser jag snart sagdt sona
en utlagd snara, hvarigenom de lockås i förderfvet,
Att Handelsyrket, lika som allting annat,
fordrar pracrisk öfning, innan det för egen räkning
öfvertages, borde icke vara någon obekant, som
vill befatta sig med en ny Lagstiftning för slöjderna;
och att en redbarhet, en vana och erfarenhet j
sorn ibland 21325 åra-ynglingar icke blifvit mångens
lott, dertill åro alldeles oumbärliga, måtte
väl ingen kunna bestrida, så vida bär icke år frågan
att blindt följa ett relaxerings system, som
prompt måste genomdrifvas, utan ätt, efter lugn
pröfning, föreslå en lag som medförer allmän och
enskild nytta. Dessutom bör roan märka, att ali
Handel, särdeles för nybörjare, år grundad på
credit, och att denna icke erhålles annat ån genom
vunnet förtroende. Och nu vill jag fråga:
hvem skall fatta förtroende för en yngling, som
förut icke lagt hand vid yrket, hvem skall lemna
honom credit, då han såsom prof på sin ordentlighet
, flit och redlighet, icke har annat bevis att
förete ån ett Examensbetyg, Redan länge har
Stockholms Borgerskap rönt menliga följder af
den ovanliga skonsamhet, hvarmed Kongl. CommerceCollegium
toikar Författningar och Reglementen
, till förmån för hvarjehanda personer, som
önskat blifva sina egna och drifva Borgerlige Näringar.
Skall nu denna frihet ånnu ytterligare ufcj
Lagutskottets Betiiniandétt, lxxvii.
sträckas, så år det fruktansvårdt, att största delen
af Borgerskapet snart kommer att bestå af hlafvar
och oerfarne nybegynnare, hvilka, på sätt jag en
gång förut haft äran anmärka, vid omkring 30 år
blifva sina egna, för att långt förr ån vid 30 vara
afsigkorona.
7:0 Den uti HandelsOrdningens 1 Art. 11 §.
medgifna rättighet att förlägga Handlande och derföre
vinna Burskap, anser jag helt och hållet o«
nödig, olämplig, till och med skadlig att bevilja.
8:0 Likaledes kan jag ej finna någon nödvändighet
uti de om inskrifning i både Handtverk och
Handel projecterade skriftliga contract: en omgång
och en formalitet, som icke hittills ansedts behofliga,
och som heldst säkert icke heller hädanefter
erfordras.
3:0 Af Herr P. Winbladh: Då nu ändteligen
den vigtiga frågan om Näringsfriheten så vida hunnit,
att det af Höglofl. Lag- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotten sammansatte Beredning
utarbetade förslag till stadga i detta ämnej
skall uti bemäldte Utskotts Plenum till granskning
företagas, anhåller jag vördsamligen få framställa
följande anmärkningar vid den af Beredningen projecterade
nya HaniverkeriOrdning.
Till en början och jemte det jag vördsammast
åberopar det anförande, jag förut i detta ämne
haft äran aflemna , torde mig tillåtas att nämna ,
det jag tror att espriten af den föreslagne nya
r.xxviii, LngUtskottits Betänkanden.
HandtverksOrdningen icke är fullkomligen sani*
och rigtig, då densammas ändamål skall vara att
genom liberala Författningar lossa de fjättrar, det
så högt öfverklagade Skråtvånget ansetts lägga på
konstfliten. Väl finneg uti Förslaget några vidt
utsträckta eftergifter i de förut stadgade vilkor för
drifvande af Handtverk, hvilka eftergifter jag, för
min del, anser ledande till Handtverkeriernas stör.
sta skada och till förfång för dess idkare; mea
deremot finnes också uti Betänkandet projecterade
flere band af alldeles ny beskaffenhet, som för Näringarne
torde blifva mera tryckande än de gamla.
I afseende å de speciella detaljerna af dea
nya HandtverksOrdningen förekommer följandet
I. Art. I enlighet med hvad jag förut haft
äran anföra, reserverar jag mig jemväl nu emot
all inrättning af HandtverksSocieteter, heldst jag
af Betänkandet icke funnit minsta anledning till
den förmodan, att Societeterna skola blifva af mera
nytta för Slöjderna än de hittills existerande
KandtverksÅmbeten. Med den kännedom, jag såsom
Handtverkare eger, vågar jag försäkra, att
om HandtverksSocieteterna få den organisation och
de åligganden, Förslaget upptager 5 kunna de, åtminstone
hvad de större Städerna i Riket beträffar',
omöjligen medhinna sina göromål, blott på en
sammankomst i månaden. Ledamöterne skola till
och med, efter mia öfvertygelse, blifva så öfver,
hopade af göromål, att de för ingen del kunna få
r LagUtskottets Betänkande^, lxxix:
Öd till sina vanliga yrkens bestridande 5 och troligt
Sr det, att ingen, utom ett absolut tvång, vill
åtaga sig ett sådant Ledamotskap.
På dessa skäl, hvartill kunde läggas ännu flere
, får jag vördsamligen föreslå, att på alla ställen
i Betänkandet, der ordet HandtverksSdcietet
förekommer, i stället måtte införas: det församlade
Ämbetet.
Skulle deremot Höglofl. Utskotten ändå finna
godt att föreslå HandtverksSocieteters inrättandefår
jag äran göra Utskotten uppmärksamme på den
högst vigtiga omständighet, att uti det projecterade
Betänkandet alldeles ingenting år förordnadt,
huru det i slikt fall skall gå med de nu existerande
Skrå. eller HandtverksÅmbetén j och då jsg åtminstone,
för min del, icke vill ega den förebrå,
elsen att hafva åsidosatt anmärkning derom, må
det förlåtas mig, att jag till Höglofl. Utskottens
afgörande i all ödmjukhet framställer följande förfrågningar
:
Om bildandet af HandtverksSocieteter blifver
faststäldt och anbefaldt, huru skola då de eorporationer
betragtas, hvilka, under namn af Ämbeten,
hittills haft vården och inseendet öfver Handt,
verkeiierna? skola de anses alldeles upplösta, eller
skola de i någon mån bibehållas? skall all
disciplin inom hvarje Ämbete upphöra? huru skall
hädanefter tillgå vid Taxeringar, Debiteringar,
Krono»Arbetens fördelande ra, m., hvilket icke
, lxxx, Lagutskottets Betänkandeti,
lärer kunna åläggas Magistraterne att ensamt om-*
besörja? skall Borgerskapets Calssification upphöra
eller förändras? skola Ämbets- och GesällLådorna
tömmas, förskingras, utdelas aller bortskänkas?
skola alla afgifter till desamma försvinna ? skola
de för närvarande stadgade ordningar och bidrag
till sjuke Gesällers skötande, fattige Mästares och
Gesällers begrafningar, samt deras och deras Enkors
underhåll uuder lifstiden upphöra? skola med
ett ord, Ämbetena existera eller icke existera ?
ju mera man betragtar saken, ju angelägnare torde
det blifva att tänka på dessa frågors besvarande
, innan man går att etablera ett helt och hållet
nytt HandtverkeriSystem.
II, Art. Jag inser icke hvartill de nya formaliteterna
vid Lårgossars antagande skola tjena.
Det har i längliga tider ansetts otillräckligt, att
Gossarne inför Ämbetet inskrifvas, hvarigenom
icke eller någon Gosse hittills blifvit narrad ; och
Utan tvifvel ginge det an, att äfven bedanefter följa
samma praxis. Genom granskandet och vidmagthållandet
af den mängd skriftliga Contracter,
som nu äro föreslagne, skulle HandtverksSocieteterna
i de stohre Städerna blifva onödigtvis öfverlastade
med minutieusa sysselsättningar.
Att tillägga en Mästare, sorn upptagit en fattig
Lärgosse, föräldra-rätt öfver honom ända till
dess han blifvit myndig, synes mig vara alldeles
för
Lagutskottets Betånktinilen. ixxxr.
för långt gånget, att denna rättighet bibehållea till
dess Gossen blifvit Gesäll, torde kunna anses
tillräckligt.
III. Art. i §. Om hvilken som heldst får
blifva Gesäll, utan att hafva arbetat på verkstad,
så lärer^det hädanefter blifva svårt, om icke omöjligt,
att få några Lårgossar. Derigenom vänjes
också ynglingarne vid att för bittida blifva sjelfrådande,
och derigenom skola säkerligen uppkomma
dåliga arbetare, hvilka tidigt blifva afsigkomna.
Jag hemställer derföre, att ingen måtte få blifva
Gesäll, som icke vissa öfverenskomna år varit i
låra på ordentlig verkstad.
3 §• Ja5 bär redan längesedan sökt visa det
obehöriga derutaf, att Gesäller såttas under Tjen»
stehjonsStadgan, fastän jag derjemte yrkat, att
Mästaren icke måtte förlora öfver dem sin Hus--  bonde-rått; och jag får För öfrigt nu vördsamligen
förnya min reservation i detta fall. Vid denna
$:s sednare moment, får jag jemväl ytterligare er'
rndra, att det synes blifva omöjligt för en HandtverksSocietet,
att taga kännedom af och bedömma
alla Gesällers större eller mindre försummelse och
felagtighet under deras arbetstid,
IV. Art. i §. Vid denna §. får jag åran förklara,
det jag instämmer uti Högv. PresteStåndets
och Våilofl. BorgareStåndets i denna §:s sista moment
gjorda tillägg, att nemligen den, som vid
LagUtskottets Betänkanden. F,
lxxxii, Lagutskottets EetAnkattaetil
ii år vill blifva Mästare, måste hafva i trenne åe
»rbetat på verkstad såsom Gesäll, samt att den,
som icke tillryggalagt en sådan arbetstid, i egenskap
af Gesäll, måste hafva fyllt 24 år, innan han
kan blifva Mästare.
5 §. Den Handtverkare, som, utan att hafva
på verkstad lärt eller arbetat, vill blifva Mästare,
bor, efter min tanka, grundad på Herrar Committerades
tillstyrkan, hafva fyllt 27 år, och miste
dessutom ovägerligen aflagga Mästare-prof på det
ställe, der han vill etablera sig 4 hvilket prof bor
inför Åmbetet och Magistraten uppvisas.
7 §. För den, som blifvit såsom Laglig Mästare
erkänd , skulle jag tro det inga Lagliga hinder
för Burskaps ernående borde möta. Jag an.
håller fördenskull att dessa ord mått ur §. uteslutas.
8 §. (NB. 9 §. eft. Comm. Försl.) Utländning,
som här i landet vill upprätta HandtverkareVerkstad,
måste nödvändigt, efter min mening, aflägga
nöjagtigt Mästareprof på den ort, der han tänker
etablera sig, utom hvad honom i öfrigt i den»
na §. förelägges.
n §. (NB. 12 eft. Comm. Försl.) Med åberopande
af hvad jag förut härutinnan anfört, får
jag nu äfven fästa Höglofl. Utskottens uppmärksamhet
på det olämpliga i denna §. Om en
Handverkare med penningstyrka, eller god För.
lagsman, får antaga fremmande HandtverksGesäller,
att hemma hos sig förfärdiga de flere slags
LagVtskottett Retånkatiden, lxxxiii.
arbeten) som understundom erfordras för att åstadkomma
ett sammansatt arbete; så skall han snart
slå under sig flere Handtverk, under det han blott
Contribuerar för ett, och förvandlar sin Verkstad
till Fabrik, hvarigenom andra mindre bemedlade
Handtverkare nödvändigt blifva förfördelade.
12 §. (NB. 13 §. eft. Comra. Försl.) I likhet
med hvad jag förut haft åran förklara, måste jag
nu äfven reservera mig emot all tillåtelse för Städernas
Handtverkares etablerande utom Siåderne,
med andra vilkor, än att de underkastas alla de
afgifter, skyldigheter och prestationer, så väl reela
som personela, hvilka åtfölja en Handtverks.rörelse.
Det är i synnerhet de personliga prestationerna,
som ofta åro för en Borgare de besvärliga,
ste. Får en Landtborgare undandraga sig dem ;
skola snart så många flytta utom Stadens staket,
att de inom Staden boende icke förmå uppfylla aili
Borgerskapets åligganden.
13 §• (NB. 14 §. eft. Co mm. För 1.) Anser
jag till sin syftning och beskaffentet, så helt och
hållet obillig och obehörig, att jag ej annat kan
Sn i likhet med hvad de Herrar af Högv. PresteStåndet
samt Vällofl. BorgareStåndet, som varit
Ledamöter i BeredningsUtskottet, föreslagit, på det
alfvarsammaste vördsamligen yrka, att den måtte
hel och hållen utgå, såsom fullkomligen stridande
emot all sund idée om Handtverkerier och Borgelig
rörelse; och får jag i alla fall åran förklara,
lxxxiv. Lagutskottets Betinkanden.
att jag fortfar i min redan gjorde reservation emot
denna §.
13 §. (NB. 16 §. eft. Comm. Försl,) Den som
Stager sig att ansvara får de förbindelser och skyldigbeter,
som en Näringsidkare Qvinnsperson kun'
na åläggas, synes mig äfven böra förbindas att
personligen uppfylla de prestationer, som kunna åt-*
följa det^ Borgeliga Näring, Qvinnspersonen idkar.
16 §. (NB. 17 §. eft. Comm. Försl,) Enligt
tnin öfvertygelse må det icke tillåtas fremmande
att i Stockholm, under någon annan tid ån vid
marknader, hålla öppna Salubodar, heldst Borger»
skåpet derstädes vidkännes större onera ån andrs
Ståders Borgersmån.
17 g. (NB. 13 g. eft. Comm. Försl.) Hvad
denna §. innehåller, finner jag alltför betänkligt
att tillstyrka, utan önskar jag, att densamma, så«
som ledande till mångå missbruk, må utgå,
18 §. (NB. 19 •). efc. Comm. Försl.) Så vida de
i sista Momentet omnämnde Architecter och Mechanici
vilja idka vanlig Borgelig Näring med bi-*
träde af Gesäller eller ordentligen tillärde arbetare,
kan jag icke inse, hvarföre de icke jemväl bö*
ra åläggas att blifva Mästare och begära Burskap.
19 §. (NB. 20 §. eft. Comm. Försl.) Då ingen
ting, i synnerhet uti en stor Stad med talrik folk-*
mängd, år mera angeläget än att få sunda, renlt->
ga och väl ansade födoämnen anskaffade, kan jag
ej annat än protestera emot denna så vidt ders
LagUtskottets Betåtikanden, ixxxv.
frik allar Bagare, Bryggare och Slagtare ifrån allt
hvad lära och undervisning heter. Det är en all«
deles falsk opinion, att till dessa Handteringar alla
insigter äro öfverflödiga, för att vinna Burskap och
blifva sine egne.
6 Art. I följd af hvad jag här ofvan haft äran
namna, Sr min tanka, att de uti 3 §. nämnde bötesandelar
måtte till de vanliga ÅmbetsLådoma ingå.
4:0 Af Herr O. Bökman: I anledning af Höglofl.
Utskottens utlåtande öfver Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse i frågan om Näringsfriheten, samt
om förslag till nya Handels- och HandtverkeriReglementen
, så väl som Gerningsmäns antagande
på Landet, får jag reservera mig emot dessa be.
slut, emedan de till en stor del åsyfta Städernas
och konstflitens förfall, samt betager Handtverkare
i Städerne ali arbetsförmåga och möjlig täflan, i
stället för att befordra konstflitens mera fullkorn*
nande, om sådana utsträckningar af Näringsfriheten
skulle ega rum, som dem, hvilka Höglofl. Utskotten
föreslagit, blir det omöjligt i Städerne hädanefter
kunna väntas något reelt eller ordentligt
skattdragande Borgerskap, för öfrigt får jag, då målet
i
hvad jag dervid har att anmärka.
— — Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
* . .. *
• . ' ' ' ;v
