# ID: svediakorp-gov1884
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,948
# sentences: 1,589
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lagutskott et i Betävkandeit. 30I
lust, om ån flere tusende en vinning; att
nya grunder för bevillningens utgående icka
eller böra någonsin uppgöras eller antagas,
och att sjelfva näringsfriheten svårligen skall,
utan ingrepp i eganderätten, kunna utsträckas
till ett obestämdt antal personer.
Men beklagligen skola, så vidt jag det förstår,
Riksens Höglofl. Ständer redan vid detta
Riksmöte hafva, efter dessa begrepp,
kränkt samma heliga eganderått, då de,
med bifall till Allmänna Besvärs- och EkonomiU
tskottets aflåtne Betänkande, frånkånnt
Pappersbruksegare den likaledes pa
urgammal häfd och Författning grundade
rättighet, att från hvarje hemman utkräfva
ett visst qvantum lumpor.
Skulle dessa mina anmärkningar hafva
förmått väcka någon tvekan, om eganderättens
helgd, må, såsom ett gällande skäl till
afstyrkande af motioneD, åberopas, så synas
de dock törhända mer rigtade mot det nyttjade
uttrycket, än vederlägga sjelfva saken,
jag skall derföre vidare utveckla i ämnet
mina åsigter , hvilka kortliden att såga, gå
derpå ut, att beståndet af vundna fri- och
rättigheter helt och hållet beror af det sätt
och de vilkor, hvaruppå de blifvitöfverlåtne.
Friheter och förmåner, de må för öfrigt
röra ting eller personer, kunna nemligen
upplåtas, dels på evärdelig tid och
således aldrig rubbas, dels på en viss
bestämd tid efter hvars förlopp de rätteligen
upphöra, dels ock på en obestämd
tid , i hvilket fall högsta magten synes hafya
förbehållit sig den rätt, att efter behag
gö'2 LagUtskotttts Betänkande!!.
och för godefinnande indraga dem, ehuru
denna magt kari derjemte hafva särskildt
försäkrat den priviligierade, att icke utan
sitt eget begifvande, blifva desse friheter
förlustig. Men en sådan försäkran finnes
icke vara gifven på Bruks och Qvarnars
ifrågavarande frihet» den jag anser helt
och hållet förtjena namn af behaglig tids
förläning.
Friheter och förmåner beviljas vidare
af olika anledningar, dels i grund af någon
en gång för alia gjord prestation., i förhållande
af hvilken, då vanligen bestämmes icke
blott frihetens beskaffenhet, utan ock huru
länge den må tillgodonjutas, dels ock emot
vissa ärligt utgående prce stationer, och
åtnjutas, sa länge dessa praestationer utgå;
dels åndtligen af blotta gunst och nåd, i
hvilket fal! de utan tvifvel upphöra, enär
gunsten och håden tryter. Bruks och Qvarnars
ifrågavarande frihet anser jag vara i
alla hänseenden under sistnämnde predicament.
Om någon rätt till denna frihet kan
derföre icke, enligt mittbegrepp, vara fråga.
Ty icke lärer rättvisans och billighetens
Lag förmå, att en ynnest, sorn i fordna
dagar blifvit leornad, måhända efter dåvarande
behof, måhända ock uppå mindre
välbetänkta grunder, bör beständigt fortfara
derföre, att de en gång blifvit förunnade.
Deremot år det visserligen sant, ait
en förlust skulle genom denna föreslagna
förändring drabba Bruks- och Qvarnegare.
Lagutskottets Betänkanden.
Och detta är i sig sjelf det enda och sanna
försvar, sorn för berörde frihets fortfarande
kan förebringas. Men då det redan blifvit
af inånga, vid nu påstående Riksdag, erkändt,
att de flere förmåner, sorn äro Posthemman
tillerkände, kunna deni fråntagas,
enär Lagstiftande inagten för godt finner
att på annat sått besluta om Postföringen,
utan afseende derpå, om ett eller annat
Posthemman möjligen kunde genom denna
förändring blifva i mer eller mindre
man lidande, och, efter förlusten af sine
hittills åtnjutne friheter, falla i värde; så
skulle jag, i öfverensstämmelse härmed,
tro att förlusten af en enda frihet för Bruk
och Qvarnar icke borde tagas i för hög
beräkning, käldst densamma väl icke så
särdeles inverkat på Bergverkens, af andra
omständigheter, vida sner beroende saluvärde.
Strängt att tala , torde ock hvarken
köpare eller säljare hafva bort i sine
beräkningar upptaga förmåner, på hvilka
de aldrig erhållit fasta och försäkran. För
öfrigt år å en annan sida icke att förbise
det verkliga lidande, som drabbat och drabbar
Landtbruket genom en förökad vägbyggnadsskyldighet,
i följe af Bruks och
Qvarnars anläggning eller vidgade rörelse.
Men framför allt annat måste härvid betragtas
hvad en sund rättvisa brafver, och i
denna hänsigt kan jag ej undgå att anmärka
en dubbel orättvisa i denna fribets beviljande,
deraf 1:0 Bergshandteringen tillgodonjuteren
förmån, framforsa väl Stadsman
-
304 Lagutskottets Betänkanden.
narörelsen sorn Landtbruket; 2:0 Sveriges
förnämsta näringsgren betungas genom en
annan närings förvållande. Det är på dessa
sammanlagrie skål, som jag i förevarande
strid emellan det allmänna och enskilda
intresset trott ilet förra böra såsom
segrande behålla platsen.
I anseende till den befrielse från allmänna
vägbyggnadsskyldigheten, som jag
hemställt måtte tillerkännas en del öboer,
är blifvit erinrade, att flere större öar hafva
inom sine egna områden betydligare vägar
att underhålla, och derföre icke tyngas
af vidare vägbyggnadsskyldighet. Men
i hvad sammanhang denna erinran står med
mitt Memorial är svårt att inse, då de
öar, derå Lands- eller Häradsvägar finnas,
hafva alla, så vidt jag vet, Gottland allena
undantaget, genom Färja eiler Bro corn*
munication med fasta Landet, men Memorialet
uttryckligen icke nåmner andra öboer
ån de, sorn åro i saknad af utfartsväg. Den
pröfning, sorn vidare omnämnes vara åt Konungens
Befallningshafvande i detta ärende
uppdragen, har jag trott icke sträcka sig
längre än till granskning af förrättade vägdelningar,
men icke innebära den stora magt,
att kunna frikalla någon från deltagande i
allmänna vägbyggnadsskyldigheten. Skulle
åter ett sådant stadgande förefinna?, som
på ett eller annat sått kunde verka till ofvanberörde
öboers befrielse från oftanåmnde
tunga, så skulle jag tro, att den undersökning.
Lagutskottet: BctHtikandtn, 30J
sökning , sorn i tby fall måste föregå, lärnpeligare
hölles af Domhafvanden vid allmänt
Häradsting än af Landshöfdingen, som ofta
är aflägset boende, derest det icke kun»
de vara tillnckJigt, att sanna förhållandet
utröntes vid allman Sockenstämma, der
Socknemännen, såsom sjelfve väglottsega.
re, visst icke, utan gåliande skål, skulle medgifva
en sådan befrielse.
Yrkandet att vågrödjningsskyldigheten
må bestämmas efter hemmansvärde och
icke efter hemmantal, stödjer sig på den
grundsats, att alla böra, hvar och en efter
förmåga, draga de allmänna bérdorne.
Hemmanen hafva, genom begagnandet af
olika odlingstillfållen, särdeles i sednare tider,
allt mer divergerat i productions-förmåga,
och deraf beroende varde. Skillnaden
härutinnan var onekligen för ett halft
sekel tillbaka vida mindre: och ursprungligen
innebar ett lika hemmantal en lika
förmåga af skatt. Denna princip följes annu
vid skeende skattläggningar; och Lag*
stiftarens mening kan derföre så mycket
mindre misskännas i dess Stadgande om
vägdelning efter hemmantal. Han bar tydligen
dermed åstyitat, att vägbyggnads-skyldighetens
gemensamma tunga skulle af hemmanen
dragas efter deras relativa förmåga.
Men galler nu detta, har Lagstiftaren verkligen
haft för afsigt, att jemt på jordbruket
fördela denna börda; så hemställer
jag, om icke i tidens fortgång Lagstiftaren
Lagutskottet! Betänkanden, ao
306 LngUtskottets Betånkanden.
är och mäste kånna sig förbunden att skydda
och bevara, icke den döda bokstafven
utan den inre rättsgrunden, den lefvande
anden, hvilken allena förmår i Statskroppen
sprida halsa och kraft. Jag är ^åtminstone
af sådan tanke, och då denna rättsgrund
svårligen skulle kunna i den gamla
formen upplefva, har jag icke funnit något
för närvarande mer tjenligt och enkelt
sätt, än det jag föreslagit, för att återkalla
den flydda anden. Att eganderätten icke
kan sågas blifva häraf förnärmad, tror jag
inig hafva ofvanföre antydt, och den år
1790 utkomne Kongl. Förordning, om vägrödjning
efter förmedladt hemmantal, torde
härtörutan kunna tjena till ett bevis*
huru man tillförene betragtadt saken. För
användningen af föreslagne vägdelningsgrund
möta icke eller några svårigheter^
då det ovedersägligen år ganska lått, att*
efter föregångan taxering af både hemman
och vägar, finna huru må hg a ainar väg belöpa
sig på hvarje ett hundrade Riksdaler
o. s. v. Allt mehn af den årliga, men visst
mindre betydliga förändring i hemmans-uppskattningförekommes
om vågdelningen sker
periodiskt hvart j:te, io:de eller 2o:de år,
hvaremot vinsten af denna periodiska förändring
icke blir ringa i de gifna och ritt
verkeligen saknade fördelarne af ett tidtals
återkommande correctiv på det felaktiga och
en oafbruten fortgång till det rätta. I allmänhet
skulle jag tro det vara mindre med
en sund rättvisa förenligt, att för evärdeli*
LagVtskottets Betåtiknndenl
ga tider fixera andelen i de medborgerliga
gemensamma bordorne. Likasom allt annat,
undergår Statskroppen år från år betydliga
förändringar, och deraf beståmmeé
Sä väl de olika allmänna behofven, som ock
de särskilda delarnes kraft och förmåga*
Den frihet jag vidare trott kunna åt
Församlingarne lemnäs, att hvar för sig
bestämma, hvilka vågar skola såsom allmänna
anses, och i denna egenskap på samfäld
bekostnad underhållas, finner Höglofl.
Utskottens Beredning vara så mycket mindre
att tillstyrka, sorn i thy fall kunde>
genom bristande enhet i Socknarnes särskildta
Beslut, lått hända, att en väg blefve
i den ena Socknen underhållen, men 1
den andra lemnad olagad, att förfalla. Jag
bekänner det jag ingenstädes inom vårt
land förmodar den tredska, ogenhet och
bristande upplysning, att pluraliteten af en
Sockens fastighetsegare skulle undandraga
sig att underhålla de för samfundslifvet no.
dige befundne och med Gåstgifvaregårdai4
Försedde vägar; och hvad mindre comrnuUicationsvågar
beträffar , lärer icke eller nu
den ena Sockens beslut inverka på den
andras. Mig synes lör öfrigt, som hade
den angifne olågenheten, derest densamma
Verkligen %mre att befara vid gränsen af
hvarje Socken* likaledes bordt, i grund af
Häradernes särskildta beslut, redan inträffa
på gränsen af hvarje Härad , der en i det
ena antaget och underhållen Häradsväg in»
löper i ett annat Härad. Men då jag få
-
308 lagutskottets Betnkanden,
reslagit, att hela väghållningens oeconomi
borde tiil Socknarnes särskildta bestyrande
öfverlåtas, har jag dermed åsyftat, dels att
den olägenhet måtte afhjelpa.*;, som nu icke
uteblifver, den nemligen, att ett hemman,
genom sitt deltagande både i den allmänna
väghållningsskyldigheten inom Häradet, och
den enskilda inom Socknen, bekommer på
tvånne särskilda håll våglotter, dels ock
att ett billigt biträde vid Byevägarnes underhållande
måtte småningom mera beredas'.
Med denna anledning instämmer jag äfven
i Herr Lagman Danckwardts yttrande, att
afseende borde med rätta göras på den enskilda
vågbyggnadsskyldighet, som tillkommer
hvarje hemman j men jag inser icke
huru denna reglering skall kunna till vågabringas
, utan i sammanhang med en ny
vågdelning inom Socknen eller Districtet.
Slutligen iår jag vördsamt anmärka,
att Högloft. Utskottens sammansatta Beredning
icke till besvarande upptagit en punct
i Memorialet, som vål nära sammantränger
med den jag nyss vidrört, men dock
är derifrån afskild, jag har nemligen yrkat,
att fördelningen af allmänna vågarne
ej borde ske Härads- utan Socknevis; på
det ingen väglottsegare skulle, i och genom
väglottens betydligare aflägsenhet, få en ö«
kad och aldrig uppskattad tunga. Sanningen
att sägå känner jag, för den särskilda tiiliämpningen
af Lagens aiimänna bud om
vägbyggnads skyldighet efter hemmantalet,
intet bestämdt stadgande, och har hört,
Lagutskottets BetHtiktitiäett,
att somligstädes skola allmänna vägarna Sockenvis
underhållas, ehuru praxis i andra
trakter icke är sådan. Det torde likvisst
förtjena afseende, att åboen af en mindre
hemmansdel nödgas, för att köra några lass
sand på sitt vägstycke färdas 3 å 4 mil
fram och tillbaka, och att Innehafvare af
större Gårdsbruk kunna, för att å deras
aflägse våglott laga en utskärning eller annan
mindre bristfällighet, sorn ett störtregn ej
sällan förorsakar i backiga trakter, få uppoffra
en hel, ofta en rätt dyrbar dag under
skördetiden. I sanning fruktar jag att
allmänna vågarnes flor blir genom en sådan
vågdelning nog dyrköpt för landets eget.
Mig förekommer det härvid, som vore de
för lagens fulla gällande kraft utstakade
sårkildta områden nog villkorligt bestämde
efter grånsorne af hvarje Härad. Lagen
bjuder att alle å landet, som hemman ega
eller bruka, skola våg rödja efter hetiifmantalet.
I grund häraf borde alla hemman af
enahanda Mantal, ehvar som helst inom
Sveriges landamåren belägne 5 hafva lika
stora vågiotter att underhålla. Meri införandet
af en sådan likhet har man funnit
skola leda till en högst känbar orättvisa,
och derför velat, att ingen skulle, utom länets
område, deltaga i allmänna vågbyggnads-skyldigheten.
Man har redan vidare
fortgått och stadgat, att icke eller utom Häradets
gråns någon må af denna tunga besväras.
Hvarföre stadnar man här och icke
gör, då samma anledningar åro för handen,
J.agVtskott et i Bctånhandtn^
än ytterligare ett tredje steg, hvarigenom
ingen skulls drifva® utom Socknens gräns
att underhålla fremmande, sällan af väg*»
lottsegaren sjelf befarna vägar, och de fördelar
tillskyndas alla i gemen , som nu åtnjutas
förnämligast af dem, som bo nära
Häradets gränser. Lagen synes dock äska,
att afseende göres på det naturliga läget, då
det i ByggningaBalkens 25 Cap. 8 § heter:
Hvar skall sitt skifte få , som det ior allom
lägligast faller.
Dessa ära mina tankar i ämnet, och
litt de icke afvika fran billighet och rättvisa,
är ännu i denna stund min öfvertygelse.
Om Staten till sitt väsende är ett
rättstillstånd, så utbildas Staten till frickt
lif endast i den mån, som de i densamma
inbegripna mångfaldiga förhållanden utbildas
till rättsenlighet, och Medborgaren kart
icke eller på andra villkor ernå tillfredsställelse
af sitt kall att deltaga i den allmänna
Lagstiftningen , än om han förmår medverka
dertill, att i Statslifvets former bättre ut*
trycke® det hvarje enskildhet lika omfattande
rätta, hvilket år och förblifver ytterst,
beståndande.
RiksdngsFullmägtigen Strindlund : Om
den fråga, som i anledning af väckt och till
Utskottet remitterad motion, angående skyldigheten
för egare af Bruk, Qvarnar och
andra dylika inrättningar, att deltaga i väghållnings-skyldäghet,
anhåller jag att få särskildt
yttra mina tankar.
Det lärer vara ostridigt, att vägarne
lagutskottets Retånkanden, 311
mest begagnas för körslor till och ifrån
Bergverken, hvilka således af deras underhållande
i farbart stånd hafva största fördelen.
loke dessmindre åro de från ali skyldighet
i detta afseende befriade, och Allmogen
måste ensamt derföre ansvara. Då
Bruksegaren dessutom eger rätt af KronoBetjeningen
fordra och erhålla handräckning
till vägens iståndfättande, inträffar ofta , att
han, som sjelf ej har någon olägenhet af
detta onus, af kitslighet eller för sin stora
beqvämlighet utöfver behofvet, betungar de
väghållnirigsskyldige, Å de mera tätt bebodde
orter, är våghållningsbesväret icke
på långt när så tryckande, och Bruksegarnes
befrielse derifrån icke af så stor bety.
denhet, som i Rikets norra Provinser, der
landet är glest bebygdt, huru vidt från
hvarandra skilde, samt hvarje Åbos vägstycke
följaktligen så mycket längre och
vidsträcktare. Dem är allt biträde, som i
detta afseende kunde vinnas, af högt värde.
Man invänder vål, att ifrågavarande
Lägenheter, genom åtskilliga Författningar,
äro befriade från väghållning; att de hafva
privilegium till Jordbrukarnas betungande,
samt att ingen utväg finnes, till deras skadeslöshållande
för förluster af denna fördel;
men med allt skäl frågar jag, huru
länge skola orättvisa Skråförfattningar och
privilegier gälla. Är då denne Medborgarens
rått mera helig än den andras, på hvars bekostnad
den tillgodonjutes? Åtminstone har
icke samma ömtålighet egt rum i fråga om
Lagutskottets Betänkande»,
cikadt besvär och onera, hvilka tid efter
elter amian blifvit Jordbruket pålagde. Derföre
bär icks ens någon ersättning kommit
i fråga.
Hvad beträffar Qvarnar och andra sidane
mindre Lägenheter och Inrättningar,
hvilka sällan utgöra särskilda Lägenheter,
utan åro underlydande hemman, samt äro
i dess skattläggning eller dess vården inbegripne,
så finner jag billigt, att desse hädanefter,
såsom hittills, få njuta befrielse
från väghållnings-skyldigheten | men jag tror
åter, att Bruken, på de af mig redan anförde
skäl, bora åläggas deri deltaga i förhållande
till deras godhet och beskaffenhet.
Ej många åldrar tillförene, då allmogen
nedsatte sig i de mest aflägsna trakter,
för att der anlägga Jordbruk, och i följe
deraf, i många år tillbragt sin tid i hungersnöd
och nakenhet, då afundas ej någon
Jern verksegare, att göra honom sällskap
eller underhjelpa derus uselhet; men
då, genom mödosamma företag,man tänkte
sig hafva beredt en tarflig utkomst, då har
alltid nya utvägar uppkommit, som hafva
försatt Jordbrukaren på samma punct, som
de förut hafva stått. Jag frågar och medger,
att det är Jordbrukarns afskiljda del,
att ej uppnå hvad man kallar välmåga, mea
är det ej deras del att njuta rättvisa och
lättelse når några onera lända till förtryck.
Så förhåller det sig med väghållningsskyl*
dighet, der Jernverk äro anlagde och fort
-
Lagutskottets BetHnkanden. 313
får så länge ej de sistnämde i denna tunga
deltaga.
Skulle, mot förmodan, HÖglofl. Utskotten
afslå den väckta motionen, får jag mot
ett sådsnt beslut anmäla min reservation,
samt anhålla att detta anförande då må åtfölja
det Betänkande som till Ständerne afgår.
H. Strindlund.
Herr Ehrenborg, Casper: den grundsats
synes naturlig, att den, som begagnar
en väg, bör äfven deltaga i dess underhållande.
Denna grund år, i afseende på de
mindre vågarne, också följd, ej mindre i
allmänna Lagen och sedermera utkomne
Författningar, än äfven i LagCommittéens
förslag till stadgande i detta ämne. Hvad de
större vägarne beträffa, kan ett sådant deltagande
i våghållningsskyidigheten icke å6tadkommas,
på annat sätt, än att vågarne
ställas på entreprenad, då både Jordegaren och
den Resande mäste betala till deras underhåll,
såsom i flere andra länder sker; mea ehuru
den lyckliga framgången af Ångbåtar och
Forvagnar ger anledning att hoppas , det,
äfven i Sverige, väghållningsbssväret skall
mera allmänt och billigt kunna fördelas
genom entreprenader, så tror jag dock att
detta ändamål för närvarande icke kan till»
vägabringas, och intilldess anser jag de
grunder böra följas, hvaruppå våra nugällande
föreskrifter i denna del äro byggde»
314. T.agUtskottets BctHnkanden,
och får jag af dessa skäl tillstyrka bifall till
ifrågavarande Betänkande.
Herr Danekwardt: lag förenar mig med
Högloflige Utskottens Beredning om Betänkandet
så vgi rörande de Håradsvis indeldta
vägarne, sorn grunderne för deltagandet i
vägrödjningsskyldighet i allmänhet 5 men jag
har en annan tanka i fråga om hvarje Sockens
enskilda vägar till hemmanens utfarter
till hvarandra och allmänna vägarne,
och derom äro stadgander så mycket nödigare,
som de nu gållandö lemna anledningar
till beständiga tvister och godtyckliga
beslut. Kongl. Resolutionen den 8 Januari*
I735 föreskrifver, att de så kallade Byevägar
endast skola underhållas af dem, som
sig deraf betjena, så att Landet dermed icke
vidare för en eller annan beqvämlighet
skull bör besväras., Nu förekomma beständigt
frågor huruvidt detta nyttjande bör räknas.
En By ligger från allmänna Lands- Häradgeller
Socknevågen, och har en enskildt utfartsvåg
— en annan By bortom denna, och
åter en tredje längre bort. Begge de sistnämde
hafva antingen redan öppnat vägar
tillden förstnämnde, eller kunna öppna dem,
och begagna sig derefter af förliggande Byens
från början enskilda väg. Skall nu andra
Byn i ordningen, jemte sin väg till första
Byn, taga del i den sistnämndes, hvilken
icke mera kan anses såsom den Byens
enskilda väg, samt till hvad helopp, och
bör den bortom begge liggande Byn, utom
$in väg till de andra, hjelpa först angrän
-
LflgVtskottets Betånkanden. 315
aande Byn på sitt stycke, och sedan den
yttersta, som genom tillfälliga händelser,
mindre Åboar och olikhet i rörelse ofta be»
gagnar dess, ursprungligt enskilda vä g, vida
mindre än de begge öfrige, och huru skall
detta de bortomiiggande Byarnes deltagande
mätas ? Ett annat hemman, långt aflägset från
allmänna vägen, bryter sin utfartsväg utan
minsta deltagande, och utmed samma våg
Uppstår en rörelse, ett malmstreck upptäckes,
eller ett verk inrättas, och både hela Socnenj
samt angränsande Utsockne hemmansegare
betjena sig, i anledning deraf, utaf vågen,
sorn derför fordrar kostsamma re underhåll.
Huru skall nu, vid fråga om deltagande,
Författningen tillämpas? dessa fä
exempel åro anförde; men händelser af
mångfaldigare tvetydighet inträffa, och skola
aldrig kunna med billighet och rättvisa
afgöras, tå långe man ej utgår från den
princip, att från hvarje ursprunglig tomt till
skattlagdt hemman utfartsväg må kunna fordras,
med rättighet till samfäldt deltagande
i brytning och underhåll af ett visst district,
inom hvilket samhället har sina
vanligaste förrättningar, derest localen derför
icke lägger så stora hinder af berg, sjöar
och mossar, att försfca anläggaren må anses
hafva uppgifvit allt anspråk på utfärtsväg
äfven för framtiden. Vid vårt Landa
första bebyggande saknade hemmansegaren,
liksom de fleste nybyggare i sednare tider,
fördelen att bo vid en uppbruten och allmänt
underhållen yäg. Vägar af denna he-;
2iö LagXJtskottets Eetiinkandtn'.
skafFenheÉ hafva från början till stor del
varit enskilde vägar, som derefter blifvit
grannars och sedan allmänhetens. Hvarje
hemman har således ursprungligen egt skyldighet
att bryta och underhålla sin enskilda
väg, och den lindring i framtida underhållet,
som sådaue hemman vunnit, hvilkas
enskilda vågar ingått i allman vägdelning,
måste rättvisligen utbytas mot skyldigheten,
att biträda andra hemman, sora,
till följe af den allmänna väghållningsskyldigheten
, deltaga i väghållning för de förstnämnde.
Denna grundsats är också uttryckt
i 8 §• 25 Capitlet ByggningaBalken,
som ålägger alla hemman på landet, att
rödja vägar, som vill säga att rödja vägar
för hvarandra; och det är efter min tanka,
endast misstydning af den Resolution, som
Ridderskapet och Adeln, efter Lagens antagande,
den 8 Januarii 1735, sig utverkat,
som föranledt de ofta inträffande Domslut,
hvarigenom hemmansegare förnekas biträde
af Socknemän till utfartsvägs brytande
och underhållande; ty samma Resolution
undantager väl Byvägar, hvarmed bör förstås
sådane, som för en Byes enskilda beqvämlighet
till qvarnstållen, aflägsna ängar ,
torp, skogar, eller torfmossar m. m. kunna
vara upptagne, och af hvilka endast Byemännen
sig betjena; men den nämner ej
Byes utfartsvåg till allmän yäg. Det finnes
också mångå Socknar, som godvilligt erkännt
rigtigheten af en sådan vågdelning
inom Socknen, att hvarje hemmans utfarts
-
LagUtskotttts Betånkatiaen. 317
väg dervid borde beräknas, och tillämpningen
h.äraf utfaller låttare och billigare än
man vid första öfvervägandet skulle förmoda.
Det är icke gifvit, att hvarje enstaka
hemman eller Byes utfartsväg.bör liksom den
allmänna Socknevagen, beräknas hvarken
till bredd eller grusning. Ett aflägset hemman
har anspråk på en uppröjd, stenfri
väg, så att åkdonet icke förderfvas; men
endast de vågar, hvilka mera befaras, behöfva
starkare grusning och större bredd. Vägsrne
jemföras efter detta förhållande med
hvarannan, och taxeringen, huru svår den
må anses, är i allt fall ojemnförligt lättare,
än att taxera, vid jordskifte, den magraste
marken emot den bördigaste. Denna
Socknevagdelning gor ingen förändring i
den allmänna Lands- och Härads-vågdelningea,
utan endast i sådant underhållande,'
deri Socknemännen gemensamt deltagit.
Härifrån skiljes aflägse hemman — mera närboende
till vägen taga deras andelar och
de förra börja att råkna deras belopp från
sina tomter, hvarefter närmaste grannen stöter
till dem. Beqvämligheten vinnes för hela
samhället, och d§t aflägse hemmanet, lagligen
indeladt på allmänna Lands- och Häradsvägen
, på grund af åboens behof att
dem nyttja, tillby ter sig det arbetsbiträde,
som det orättvisligen utan motsvarighet,
lemnar grannar och allmänheten. Uppstå
nya behof af vägar, antingen för hemmanens
utfart, eller någon ny gemensam rörelse
för Socknen, så jemkas delningen och
3T8 Lagutskottets Bctänkandcn.
alla tvister inskränkas till fråga om läget
för nya vägar. Då syner af Församlingens
utsedde godeman årligen anställas, och hvarje
Socltnebo är berättigad att kära, när han
finnér ogild väg eller bro, på sätt Lagen i
25 Cap. 15 §, ByggningaBalken} medgifverj
förfaller den anmärkning, som kan fram»
ställas, om svårigheten att jemna ansvarigheten
emellan de vägskyldige. Grunden»
hvarefter ders ena vägens bättre tillstånd, ån
den andras, bör mäta*, är upptagen i vägdelningsproiocollet.
och Socknemännen lära
så mycket mindre eftergifva hvarandra något
i hvad den allmänna ordtnngen föreskrifva,
som det ej finnes så aflägse hem*
man, att deras vägar icke ömsesidigt nyttjas
af en menighet i det nära förhållande sins
emellan, som SoCkneboer, och hvilka icke
Presten, KronoBetjeningen ©Iler Domaren
för sine förrättningar begagnar»
På grund af hvad jag ofvan anfört, tillstyrker
jag på det sätt bifall å Herr Prosten
Hallströms förslag, rörande de vägar*
hvilka icke ingått i den allmänna Landsoch
Håradsvägsdelningen att 1:0 alla de
vägar inom en Socken, hvilka icke, antingen
på detta sätt, eller af Utsockne hemmansegare,
enligt åtagande eller Dom, underhållas
och utgöras eller yrkas såsom utfartä
från skattlagde och verkliga hemmans ursprungliga
tomter, böra, enär sådant af någon
hemmansegare yrkas, emellan samtlige
hemmanen inom Socknen fördelas, hvarvid
hvarje våg bestämmes till den bredd från
LngUtskottets ÉHånkaniefi31g
tre till sex alnar* sota anses böra underhållas,
och grusningen beräknas i mån af
hvarje vägs nier eller mindre begagnande,
så att taxeringen derefter må behörigen rättas
och hvarje hemmans uppskattade vågbelopp
med billighet kunna uttagas å hvilken
väg som heldst, der laget sådant baqvämligast
anvi«ar.
2:0 Härifrån undantages alla sådana
vägar, hvilka för enskildt behof finnas nödige
inom By- till Följe af der inträffade
skiften och utflyttningar, hvilka efter samma
grunder fördelas på hela Byn; vågar, hvartill
behofvet uppkommer genom hemmansklyfEingar,
hvilkas underhållande tillhör det
hemman, eller den hemmanslott, hvaraf
klyfningen verkstålles, äfvensom alla de
vägar, de der afvika från utfartsvägarne,
och deras cotamunicationer, samt endast
leda till Qvarnar eller ändra verk j desse
vägar underhållas af verbets egare,
3:0 Ifrån Socknevägdelningen uteslutessådsne
hemman, hvilka för oöfvervinner*
liga eller högst betydliga hinder af berg,
sjöar eller mossar, må anses oberättigade
att för sig yrka infartsväg; dock att desse
hemman bibehållas vid vägs underhållande
emellan Pastoratets Kyrkor, i händelse en
sådan skyldighet, hemmanen ålegat, före den
nya delningen.
4:0 Derest, vare sig för eller efter
skedd indelning, utfartsväg yrkas för hemman,
som förut icke egt bruten väg, åligger
det hela Socknen, efter förmedlade hem
-
320 LagUtskottttsBetdnktitidtn
mantalet, att dervid gemensamt med hemmansegaren
biträda, hvarefter, i redan gjord
Socknevägdelning, jemkningen emellan de
underhåll sskyldige verkstålles, och den nya
•vågen x deiningen upptages.
5:0 Iden händelse hemmansegare , för
ömsesidig beqvämlighet, önska att utbyta under
hälls-sky Idig heten å Socknevägarne emot
andre hemmans vägstycken å alimännaLandseller
Häradsvägen, må sådant byte icke å
KronoBetjeningens sida kunna bestridas, utan
skriftliga aftaiet härom, på längre eller
kortare tid uppgjordt, gälla till efterlefnad
för ansvarighet, sedan det till FogdeContoirat
blifvit ingifvit.
6:0 Särskild öfverenskommelse om vågunderhållningen
, vintertiden, å Socknevägarne,
må tillåtas och dervid bestämmas
hvilka uifartSvägar böra, till minskning i
den allmänna väghållningen, uteslutas antingen
på grund af deras mindre begagnande,
genleder öfver kärr och sjöar eller ständigt
öppne haline allmänna skogsvägar de
der af visse hemman kunna begagnas.
7:0 Det bör vara församlingen fritt,
att antingen genom egne ordningsmän tillse
och vaka öfver vägarnes årliga underhållande,
eller ock att derom anlita KronoBetjeningen.
Hvarje Sockcebo eger derjemte,
att, likmätigt stadgandet i 25 Cop, 15 §.
ByggningaBalken, kåra mot den som har
ogild väg.
8;o
LagUtikottets Betänkande)!. 32!
8:0 Alla tvister om Socknevägar upp»
taga9 vid HäradsRätten, dit delningsförrätt»
ringen ingifves och i Rättens Protocoll införes.
Fi agor rörande läge af ny väg öfver
eller intill oafviitrad skog eller Kronäng
mark, samt dess bekostande, böra likväl/efter
hållen undersökning, till Kongl. Majus
Befallningshafvande hånskjutas, i anseende
till det inflytande läget för sådane vägar
kunde ega på framtida nybyggen , det Stats,
bidrag, som derföre må beviljasj och det
undantag från de ofvan tillstyrkte grunder,
som i mera obebodde delar af de Norra
Provincerna synes böra ega ium, och för
hvilka bestämda stadganden icke kunna
meddelas.’'
I afseende på Bruks och Qvamars skyldighet,
att deltaga i väghåiiningsbe9väret,
voro meningarne inom Utskottet delade, hvarför
votering anstäldes, som så utföll att
pluraliteten af Piidderskapet och Adeln samt
BorgareStåndets Ledamöter voterade enrot)
men Preste- och BondeStåndets Ledamöter
för skyldigheten för Biuk och Ovarnar att
deltaga i väghållningen.
I händelse sednare alternativet akulla
gillas, ansågo Utskotten Bruks och Qvar»
nars väghållningsskyldighet böra bestämmas
efter dylika Lägenheters rösträttighet vid
Prestval; hvaremot dock reserverade sig
H errar Danckwardt, Björkenstam och Linning
samt Herr Professor Bexell.
LagUtskotUts Betänkandea. 21
334 Lagutskottet: Betänkandeti,
Efter de beslut Utskotten sålunda fattat,
skulle Betänkandet ånyo redigeras och,
jemte ProtocollsUtdrag, innefattande ofvan
intagne särskildte yttranden, till RiksStån»
den afgå. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman
N:o 72.
Ankom d. 4. Junii 1823,
Riksens Högloft. Ständers Lag- sami
Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskotts
Betänkande öfver RiksdagsFullmägtigen
Anders Anderssons
frän Calmare Län Memorial, angående
Byevägars anläggning och underhållande.
Genom Remiss, den 3 innevarande må»
nåd, har Hederv. BondeStåndet till Lag. samt
Allmänna Besvärs* och Ekonomiutskotten
jjfverlemnat ett af RiksdagsFullmägtigeu
Anders Andersson ingifvet Memorial, deruti
yrkas, att mera bestämde Stadganden,
än som innefattas uti 4 och 35 Cap. ByggningaBalken
och Kongl. Resolutiocerne uppå
Ridderskapets och Adelns samt allmogens
Besvär, måtte meddelas i afseende på
Byevägars anläggning och underhållande,
heldst af dessa Fötfattningar vanligen skall
Lagutskottets Betänkande#* $23
gora» den tillämpning, att en åbo, öfver
hvilkens egor en By- eller infartsväg löper,
måste* om han deraf begagnar sig, ansvara
för dess underhållande i hela sträcknin»
gen genom hans egor; hvaraf den obillighet
uppstode, att af flere åboer, som draga
lika nytta af ea våg, den ene finge underhålla
mångdubbelt större sträcka, än de
andie, och det derföre, att vågen ti 11 större
delen blifvit anlagd å hans egor. Med
afseende häiå har Anders Andersson ■, såsom
en billigare grund för våghåll ning? skyldigheten
, föreslagit, att alla åbcer, som af ea
Byeväg sig begagna, borde, efter deras egande
Hemmantal, uti dess underhållande deltaga
, utan afseende derå, att vågen kurtde
till större eller mindre del framlöpa öfver
någon åbos egor, dock med sådsn , å vederbörlig
Domares ompiöfning öfve! leornad
jemnkning, att, derest någon af Byemäneen
hade betydligt mindre gagn sf vägen är. de
öfrige, han i mån deraf matte få vidkännas
lindring i väghållningsbesväret.
Hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Utskotten
i öfvervägande tagit; men enär ef
den i Kongl. Resolutionen uppå Ridderekapets
och Adelns Besvär, den a Januaiii 1735,
meddeldta bestämda föreskrift, att Byevägas:
skola underhållas endast af dem, som sig
deraf betjena, icke rimligen bör kunna göras
den tillämpning, sorn, enligt Anders
Anderssons uppgift, skall hafva egt rum,
och deruti i sådant fall rättelse, genom klagan
k vederbörlig ort, kunnat vinnas, samt
324 Utskottets Betänkande»,
efter Utskottets omdöme, icke hemmanta»
let, utan den större eller mindre del af
vägen, som Byemännen begagna, bör ligga
tili grund för beräkningen af deras delta*
gande i våghållningsskyldigheten; så anser
Utskottet sig icke kunna med förord beledsaga
Anders Anderssons ifrågavarande motion,
eller tillstyrka någon ändring uti hvad, rö»
rande detta ämne, redan är vordet stadgadt;
hvilket dock, tillika med en Ledamots särskildta
yttrande, Riksens Höglofl. Ständers
egen upplysta pröfning vördsamt understa!,
les. Stockholm den 10 Maji 1025.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts
Plenum den io Maji 1823.
§* 3*
S. D. Upplästes följande på bordet
hvilanda förslag till Betånkanden , nemligen:
1:0 Angående Byevägars anläggning och underhållande;
hvaremot Herr Lagman Danckwardt
sig reserverade, under åberopande
af hvad Herr Lagmannen, angående Byevägars
underhållande, yttrat, i'anledning af
Herr Prosten Hallströms Memorial om yrkad
förändring i skyldigheten, att underhålla
allmänna vagarne; hvaröfver Utskotten
afgifyit särskildt Betänkande under N:o 71;
Lagutskotttts Betänkandet!. gaj
dervid berörde särskildta yttrande finnes bi.
fogadt. Ut Supra.
In fidem.
Joh. Jac. Kleman.
N:o 73.
Ankom den 4 Junii 1823.
Riksens Högloft- Ständers Lag-samt Allmänna
Besvärs och EkonomiUtskotts
Utlåtande, angående rättigheten till
Grustägt å andras egor, Jör underhållandet
af allmänna vägarne samt
sättet och ordningen till samma rättighets
beståTiimande och begagnande ?
Genom ProtocoIlsUtdrag af den 6 sistl.
Februarii har Hederv. BondeStåndet till
Lag- samt Allmänna Besvärs och Ekonomi*
Utskotten re*mitterat ett Memorial af Riks*
dagsFullmägtigen Gustaf Larsson, från Stock*
holms Län, hvaruti öfverklagas, att sedan,
till fördel för Jordegare, väglottsegares rätt,
att, å de förres inegor, hemta väglagnings-åmnen
af sandock grus, blifvit genom Kongl.
Brefvet afden2J November 1822 inskränkt
de sistnämnde eller väghållarne, blifvit ge»
nom Jordegarnes bestridande, samt af dem
utverkade förbud emot grushemtning, så
frånstängde all tillgång dertill, att våghål»
larne, så vida ansvar för försummad yäg»
325 LngUiskottits Eetånknniat.
lagning skola undvikas, måst genom köp
förskaffa sig de dertill nödige materialier;
hvadan yrkas, att berörde Kongl. Bref måtte
varda upphafvet, och Lagens stadgande
i 25 Cs p. 12 §. ByggningaBalken till sin
fulla kraft åter upplifvadt, utan annan tilläggning
och förklaring, än att odalåker ej
mätte få i och för vägfyllnad?ämnecs anskaffande
uppgräfva*, vid påföljd som för
annan åverkan; hvarförutan föreslås, att
enahanda rätt till grustägt, som i afseende
på landsvägarne tillkommer väglottsegame,
måtte tilläggas dem, sora hafva andra vågar,
till och med större byvägar att un«
derhålla.
I likhet härmed, har Rik«dagsFulImägtigen
Anders Nilsson från Öjtergöthland ,
uti ett Memorial, som Hederv. BondeSiåndet
under den x dennes till Lagutskottet
remitterat, yrkat upphäfvande af de vitén
och förbud mot grustägt till väghållning ,
hvilka uppå anmälanden af Jordegare blifvit
af HäradsRätterne utfärdade; hvarförutan
bemåldte RiksStånd till Ekonomiutskottet
särskildt ttfverlemnat ett Memorial
af RiksdagsFullmågtigen Anders Nilsson, som
öfverklagar, att på åtskilliga ställen i Skåre,
särdeles på slättbygden, der tjenligt grus
till vägfyllning endast skall finnas vid sjöstranden,
de Jordegare, hvilkas egor gränsa
derintill, skola förmena väglottsegame
att grus derstädes afhemta, på den grund
att någon väg icke finnes till stranden;
hvadan Riksdagsmannen hemställer, att väg
-
Lagutskottets BetiStikartaeH. 337
hållningsskyldige må förklaras berättigade,
att, utan något hinder, afhemta vägfyllnadsiimnen
vid sjöstranden.
Utskotten hafva sfvervägat detta ärende,
vigtigt och granlaga, i den mån det
ä ena sidan rörer eganderåtfen» och å den
andra möjligheten att fullgöra ett i Lag
och särskilde Författningar stadgadt samt af
Policemsgten vanligtvis med sorgfällighet
och noggranhet handhaft åliggande. Utskotten
hafva dervid trott sig finna, att om ,
genom Kongl. Brefvet den 25 November
1802, Jordegare I ena sidan blifvit skyddade
mot allt lidande i detta afseende, dymedelst
att icke någon grustägt å inegor,
åkergärden, ångar och hagar tillåtits med
mindre egarries hörande och Domarens pröfning
föregått, hafva deremot de våghål!»
»ingsskyldige, då de för hvarje sådant särskildt
fall måst föra och stundom genom
flere inetantier fullfölja rättegång, i hvilken
det icke sällan inträffat, att hinder för
pröfningen af deras påståenden varit i förväg
lagde, genom af Domstolarne, utan
väghållarnes hörande, utfärdade Vites-förbud,
blifvit underkastade mera omgång,
kostnad och besvär, ån någon skäligen bör
vidkännas i de fall, då icke någon enskild
fördel eller ceconomisk förkofran, utan endast
utväg för fullgörande af ett allmänt
onus sökes och åsyftas. I sådane fall, och
då möjligheten dertill icke kan på förhand
antagas såsom gifven, synes samma Lagstiftande
magt, som bestämmer åliggandet,
328
LagUtskottcts Bttnknttdett.
äfven böra vara omtänkt a<t bereda möjligheten
för dess fullgörande, på ett sätt
som undanrödjer behofvét för medborgare,
att, i och för en allmän sak, med hvaran,
nan enskildt tvista. På denna grund, och då
den ordning ock enhet i denna angelägenhet,
som genom particieila upplåtelser, af.
tal, förbud och förordnanden angående grus*
tägten förfelas, skulle vinnas, om afseende
härpå, såsom i Skjutsnings- Vägdelnings- Snöskottnings-
och andra dylika Oeconomie. och
Politie-årender, allmänna regleringar upprät.
tades, få Utskotten hemställa till Riksens
Höglofl, Ständer, om det icke vore lämpeligt,
att hos Kongl Majit i underdånighet
föreslå: att KronoBetjeningen borde genast,
efter härom utfärdande Författning, och sedermera
hvart femte år, upprätta särskildt
för hvarje Härad, eller Tingslag, ett allmänt
förslag, upptagande å ena sidan alla de LandsHärads-
och öfrige allmänna eller årlig syn
Underkastade vägarne i Häradet eller Tingslaget,
med utsättande af hvarje Hemmans
särskilda lott deraf, och, å den andra, de
grushemtningsställen, hvarifrån tjenlig vägfyllnad
till hvarje sådan lott skulle tagas:
att dessa förslag borde, sedan de om hö»ten
blifvit upprättade, före årets slut kungöra*
i alla Kyrkor inom Häradet eller Tingslaget,
med kallelse till så väl Jordegare som
väglottsegare, hvilkas rått derunder berodde,
att vid näst påföljande VinterTing deröfver
höras: att Häradsrätten vid berörde
Ting, egde besörja om ett sådant hörande
Lagutskottet! Bctänknnden, 32g
samt efter det i ett sammanhang, förhållandet
sålunda blifvit undersökt, samt både
jord- och väglotts-egare fått tillfälle att sig
uilåia , bestämma så val rättigheten till grustägt
för en hvar väglottsegare, som till hvad
belopp ersättning derföre, i de fall, då antingen
sjelfva grustägten eller vägsbegagnande
till dess alhemtoing kunde förorsaka
Jordegaren någon a'saknad eller olägenhet.
borde honom tillkomma: att missnöje
med HåradsRätts Beslut i sådane mål finge
i vanlig Domstolsväg fullföljas, men likväl
tvänne Domstolars sammanstämmande
Beslut derom gå i verkställighet:, att då något
Härad eller någon Stad af ålder egt eller
behöfver begagna grustägt inom annat Härads
område samma grustägt bör upptagas och
beräknas i Regleringen f r sistnämnde Härad:
att befattningen med desse Regleringar
borde af KronoBet jeningen, utan betalning,
bestridas, och rattegångsförmånerne vid Domstolarne
i sådane mai likaledes kostnadsfritt
åtnjutas; att stadgandet härom borde sträckas
till grustägten, så väl å inegor som
utmark vid bestammandet af rättigheten dertill
och vilkoren för samma rättighets utöfning,
icke markens benämning och primitiva
egenskap, utan nu varande beskaffenhet
samt nytta eller umbärlighet för
egaren, synes böra afses: och ändteligen,
att det måtta få bero, dels på Konungens
Befallningshafvande,! de Län, hvarest, i anseende
till allmännare tillgång på vågfyllnadsämnen,
svårigheter och stridigheter af
330 Lagutskottets Betdnkattdett^
ofvanrämnde beskaffenhet sig icke yppat,
att tills vidare innehålla med slika regleringar
för sine i nåder anförtrodda Län , dels
på Magistra'erne i Städerne, att vid enahanda
förhållande och derest allmänna och
gemensamma grushemtringsgiållen lör Staden
finnas, låta dervid förblifva, men i annat
fall borde, efter samma grunder, sorn
för Landet blifvit förtslagne, jordegaineä
och väglottsegarnes inom Staden ömsesidiga
tä ligheter och åligganden af RådstufvuRätten
i ett sammanhang utredas och bestämmas,
samt fiågor derom, der så befogenhet
finnes, derifrån hos HofRätlen fullföljas;
hvilket dock,jemte ProtocollsUtdrag,
innefattande ett särskildt yttrande i ämnet,
Riksens Höglofi. Ständers upplysta pröfning
vördsamt underställes. Stockholm den lo
Maji 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Hö glo fl. Ständers Lag- saint
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott
den 10 Maji 1823.
S. D. Upplåstes följande på bordet
hvilande Betånkanden, nemligen: — —
4:0 Angående rättigheten till Grustägt
ä andras egor för under hållande af allmänna
vågarne, samt sättet och ordningen till samma
rättighets bestämmande och begagnande.
Emot detta förslag lill Betan kande , som
af Utskotten antogs, inlemnade Herr Danckwardt
följande skriftliga Reservation:
Lagutskottet! Betänknndett. 331
”Jag skiljer mig från pluralitetens meS
ning, så vidt de föreslagne regleringar om
grustägt ovillkorligen skola ske hvsrt femte
år.
Der tvister 9ig allmänt yppa emellan
Jordegare och väghållningsskyldige må utvägar
kunna vidtaga», och jag medgifver, att
Härader och hela Lån finnas, der sådane tvister
af naturliga orsaker uppkomma. Men
jag känner åter hela Landsträckor, der Renligt
fyllnadsämne öfverallt erbjuder sig,
och de få vitesförbud, hvilka der blifvit
sökte och meddelade, lara icke skäligen kunna
öfverklagas. Det vöre olämpligt att
ådraga desse orter besvär och tidspillan både
vid Undersökningar och Domstolen, och
förslaget torde derföre icke böra tillåmpas
inom andre Härader eller Orter, än der
amiogen Menigheten eller enskilde, i anseende
till de i Motionen anförde skäl och
vid uppkommande tvist, en sådan åtgärd
hos vederbörande påkalla.’’
Häruti instämde Herr Professor Bexell
samt Herrar Hjertström, Cederborg och Norström;
och skulle Protocoll Utdrag häröfver
medfölja Betänkandet till Respektive
RiksStånden. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac, Kleman.
23* Lagutskottets Bctttnkandttt.
N:o 74.
Ankom <3. 4 Junii 1823,
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- oc/j EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af
vackt fråga om jemkning i SeglationsOrdningen,
till jörman för Rikets
mindre Sjöstäder.
Vällofl. BorgareStåndet har till LagSamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotten
remitterat ett Memorial af Riksdag,
<Ful!mägtigeo, för Christianstad , Herr J.
Cronius, deru'i acföres: att, genom 2 Art.
I $. i SeglationsOrdningen samt Kongl.
Majtts nådiga Kungörelse den 22 December
löt 8» är i allmäuhet stadgadt, att handel
på Utrikes Orter samt varors införande derifrån
åter till Sverige icke är tillåtet uti
öppna båtar eller mindre däckade Fartyg,
under femton Lästers drägtighet j uti hvil.
ket stadgande Kongl. Majit, genom nådig
Kungörelse den 14 Junii if>22 , funnit skäligt
göra den förändring, alt alla till för.
tultning tillåtne varor må med fartyg, under
femton Läster, under föreskrifven controll,
lills vidare från Danske hamnar till
Sverige införas; men hvilken förmån hufvudsakligen
kan begagnas af Städerne Malmö,
Landskrona och Helsingborg, hvilka
uppå Dannemark underhålla handel med
båtar och smärre däckade Fartyg; hvaremot
LngUtskotttts Bcttinhandtn,
333
Chris';lanstad , som saknar sådan haran, som
är gagnbar för större Fartyg, varit nödsakad
att för detta localhinder inskränka sig
till begagnande endast af smärre Fartyg, under
femton Läster, hvilkas utrikes resor
vanligen varit stålide på Preussiska och Ryska
hamnar vid Östersjön, men högst sällan
till Danska Öarne, och således af SeglationsQrdningens
ofvan åberopade stadgande
fält vidkännas en högst känbar inskränkning
i sin handel, till förlust icke blott för de
Handlande inom Staden, men afven för hela
Orten deromkring, enär de fleste nödvän»
dighets-artiklar, hvilka från Utrikes ort till
consumtion i Riket införas, nu måste från
de Städer, hvilka med privilegierade Fartyg
af större Lästetal äro försedde, afhemtas
och dervid passera andra och tredje handen
innan .desamma, till betydligt ökadt
pris, kunna consumenterne tillhandahållas.
Till förekommande af denna käcbara olägenhet
och då hvarje Svensk Medborgare,
emot utgörande af lika förbindelser, bör vara
i åtnjutande af enahanda skydd till sine
i naturlig och borgerlig Lag grundade rättigheter,
samt då det icke kan vara billigt,
att en Stad, som genom naturhändelser förlorat
en fordom god hamn och derigenom
möjligheten att af större Fartyg sig begagna,
skall erfara nya missöden genom inskränkning
i de handelsförmåner densamma,
såsom Stapelstad tillkommer, har Herr
Cronius anhållit, att Riksens Ständer, efter
pröfning af ofvananförde omständigheter*
334 LagUtskotttts Betänkande».
ville till Kongl. Maj:ts nådiga bifall feresia
en sådan jemkning och modification af SeglationsOrdningen,
att Staden Christianstad
må tillåtas, att med sine egande däckade
Fartvg , under femton Lister, lian hamnar
vid Östersjön, i retour-laddning införa alla
till införsel och förtullning i Riket, efter
gällande Föi fa> tningar, tillåt ne varor , dock
utan rättighet, att sådane varor på Nederlag
upplägga; oell har Cronius, uti ett särskildt
Memorial, ansett den för ChiistianStad
sålunda bpgärde förmån böra blifva
gemensam för Rikets alla HandelsSläder,
hvilka med Christianstad befinnas uti lika
belägenhet, att ega Fartyg under 15 Läster,
samt dess gjorde förslag böra såsom princip-fråga
betragtas, med hänsigt till Städernes
allmänna behof af en mera utsträckt
handelsf: ihet.
Enligt Yällofl, BorgareStåndets, med
förenämnde Memorisler följagtige Proto»
colhUtdrag, för den 04. och stö sistlidne
Febru-arii, hafva RiksdagsFullmägtigarne,
Herrar Hemberg och Fornander med Motionen
sig förenat, till vinnande af enahanda
fördel för Ystad och Calmar, med tillägg
af den sednare, att flere små Städer
hafva många fartyg om femton lästers drägtighet
och derunder, samt skulle till största
delen utestängas från möjligheten att
införa vi^se varor från Utrikes Ort, om ej
desse mindre Fartyg finge dertill begagnas;
att den öfverklagade Författningen redan
fört mången i olycka; och att i Calmar ny
-
I
Lagutskottet! BetHnkandcni 335
ligen handt, det en person, af okunnighet,
uti ett sådant mindre Fartyg infört ett obetydligt
qvantum vin Irån Utrikes Ort, och
att anmärkning deremot blifvit gjord, med
påstående om Fartygets förlust och Femhundrade
Riksdalers böter.
Vid öfvervägande häraf, och då motionen
åsyftar ändring uti SeglationsOrdningen,
som år en Reglementarisk Författning,
beroende af de allmänna grunder,
hvilka, i afseende på en utvidgad handelsfrihet,
af Kongl. Maj:t och Riksens Ständer
kunna vidtagas, hafva Utskotten ansett
sig icke böra ingå i den partiela pröfning,
som nu blifvit yrkad , utan trott det böra
till Kongl. Majtt öfverlemnas, att vidtaga
de ändring*r och rättelser i reglementarisk
väg, hvilka af förändrade handelsförhållanden
kunna följa j hvarföre Utskotten för
motionen icke kunna tillstyrka bifall.
Dock öfverlemnas detta, vördsammeligen
till Riksens Högloft, Ständers vidare
pröfning. Stockholm dea 14. Maji 1823.
N:o 75.
Ankom den 11 Junii 1823.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Eric Brobergs Memorial,
angående förändring i straffet
får Hållkarl, som fordrar dricks
-
335 LagUtskotttt! Betätiknnden.
penningar eller med otidighet bemöter
Resande.
Uti Memorial, som af Hederv. BorideStåndet
biivit ti l Lagutskottet remit
teradt, har RiksdagsFulbnä>tigen Eric
Broberg, från Södermanlands Län, yrkat,
att, med npphåtvande dels af Kongl. Förklaringen
den ii December 1766, i hvad
den angar stadgadt spöstraff för Hållkarl ,
som antingen fordrar drickspenningar af
Resande, eller deni med ovett ofredar,
dels af Kongl. Brefvet den 31 Miji 1763
och den 12 januarii 1776, hvarigenom
Domsrätt i dessa Mål blifvit åt Kongl.
Majit? Befallningshafvande öfverlemnad ,
Hållkarl måtte varda belagd med låmpelige
böter, rår han fordrar drickspenningar af
Resande, och att hans förbrytelse att dem
med otidighet bemöta borde ligga i tvåböter
emot hvad La;en för dylik förseelse
eljest stadgar; hvarjemte Broberg öfverIemnat
åt LigUtskottet att föreslå de sträf?,
som för andra och tredje resan förnyad
enahanda brottslighet borde ega rum; men
i alla hlndelser har lian ansett dessa mål
böra upptagas och pröfvas af vederbörlig
Domstol och icke af Kongl. Majrts Befallningshafvande.
— Såsom skäl för hvad
salunda blifvit yrkadt, har Motionairen vidare
anfört, att nämnde Författningar stå i
uppenbar stridighet med våra tiders grundsatser
i afseende på Medborgares rättigheter,
LagutskottetS Eetänkandeit. 337
ter, Som icke medgifva att Lagen bereder
en del medlemmar af Samhället trygghet
och beqvämlighet gerem att underkasta andra
ett despotiskt Lagbuds onaturliga stränghet;
att ehuru det väl icke varit Lagstiftarens
mening, att belägga en i häftiga or»
daglag framställd begäran om drickspenningar
eller en eljest visserligen tadelvärd
sturskhet med lika ansvar, som ett svårt
Urbota brott, medgåfvo likväl uttrycken i
1766 års förklaring intet afseende å omStändigheter;
att denna Författning om den ,
såsom Motionairen trodde, ej tillämpades
efter hela dess stränghet, vore ett medel
för godtycklig och våldsam behandling; att
hållkarlen, som för en i moraliskt afseende
föga svår förbrytelse, dömes till ett
hardt och vanårande straff, vöre betagen
den vigtiga medborgerliga rättigheten att
inför Domstol få försvara sig och klaga öfver
det emot honom fällde Beslut, enär,
efter Motionairens förmenande, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes, utan föregången
formlig ransakning, meddeldte Utslag,
deremot appell ej vore tillåten, genast
skulle gå i verkställighet.
Då Lagutskottet till granskning företagit
detta Memorial, har val, vid betragtande
af ordalydelsen uti 14 §. af Kongl.
Förklaringen den 11 December 1766: ”Till
kroppstrafi' med sex par spö vare hållkarl
förfallen, som af Resande fordrat dricks»
penningar,” Utskottet trott sig finna, att
La gött kott it t Betänkande}!, »2
338
LttgVtskottets BctHnkandett.
detta stadgande ej afser den händelse, nät*
hållkarl pä höfligt sått framställer och, ef*
ter erhållet afslag , icke vidare yttrar begäran
om drickspenningar; men ehuru, med
afseende derpå, att hållkarl är en för den
Resandes biträde tillsatt person, och å svårigheten
för den sednare, då han under resan
oftast befinner sig på en för honom
fremmande Ort, att kunna finna sådan rättelse
uti hållkarlens otillbörliga förhållande,
att hans fortkomst derigenom icke hindras,
de förgripelser, hvartill hållkarl emot
den Resande gör sig skyldig, i allmänhet
måste med strängare ansvar beläggas, ån
det de, derest nämnde omständigheter ej
egt rum, bordt ådraga, anser Utskottet likväl
ofvanomformålte straff för hållkarl, om
han såsom en rättighet påyrkar eller annorledes
olåmpeiigen begär drickspenningar,
vara allt för strängt, då denna förseelse,
för sig sjelf betragtad, ej är af egenteligen
brottslig beskaffenhet, och icke kan
för den resande vara menlig, enar särskildt
ansvar finnes uti 1734 ®rs K°ngl- Gäst»
gifveriOrdning och åberopade Kongl. Förklaring,
stadgadt, om hållkarl efter behag
långsamt uppehåller eller med ovett honom
ofredar, och desse händelsers förekommande
således icke behöfver med berörde
straff bestämmelse åsyftas. I anledning häraf
och då, efter Utskottets tanka, den omständighet
att en obillig strafflag, i anseende
till denna dess beskaffenhet, af Do>-  tuaren icke tillämpas, destomindre kan min*
LägXJtskottets Betänkande®,
339
&Va nödvändigheten af dess upphäfvande,
Som hvarje Lag måste vara byggd på rättsenliga
grunder, och endast, då högsta nödvändigheten
sådant påkallar, får från dem
afvika, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka
si att det för nri ifrågavarande förseelse
utsatte straff af Sex pär spö varder
afskaffadt och att i stället hofer med penningar
må derföre stadgas, hvilka böter
torde böra bestämmas till Sex R:dr,' såsom,
efter laglig förvändlingsgrund, svarande
emot nyssberörde spöstraff, samt att,
Vid bristande tillgång hos den sakfällde,
böterne finge till fängelse vid vatten och
bröd förvandlas.
Deremot anser Utskottet Hållkarl* för*
Iiållande, då han med ovett en Resande
ofredar, icke kunna med lika mildhet bedömas.
Denna förbrytelse år både till
Sin grund och möjliga följder af mera straffvård
beskaffenhet, enär den utmärker öfverdåd
eller ondska, och kan, om den ej
genom ett stadgadt strängt ansvar förekommes,
leda till sådane utbrott å Hållkarlens
sida, hvilka göra ingrepp i det skydd den
Resande måste för sin person kunna af
Lagen påräkna* Utskottet här derföre
icke funnit skål vara för handen till ändring
af det i sednare Momentet af 14
§. i Kongl. Förklaringen den ii December
1766 å berörde förbrytelse stadgade
straff af Tio pär Spö, då den första gången
löröfyas, sexton pär för andra gången,
34» Lag Utskoittts Betånkanden.
samt arbete vid smedja å fästning om Hållkarl
tredje gången gör sig dertill skyldig.
Hvad sluteligen angar frågan om forum,
der åtal uti desse Mål bör anhångigt
göras; så emedan Hållkarls ifrågavarande
förgripelser hafva ett nära inflytande på
ordningens bibehållande vid Gåstgifverierne,
hvaröfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ega inseende, samt, af berörde
skäl, äfven fordra skyndsam beifran
och rättelse ; ty och då dessutom lärer lunna
antagas, att de ganska sällan äro at det
invecklade förhållande, att, till sanningens
utletande, vidlyftig undersökning erfordras,
men, i sådan händelse, hinder icke är för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att vid
vederbörlig Domstol låta ransakning anställa;
har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka
ändring uti hvad Kongl. Brefven den
31 Maji 1763 och den 12 Januarii 1776
innehålla, angående Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
pröfningsrätt uti omförmåldte
Mål; hvarjemte, i anledning af de misstag
Motionairen gjort vid sine uppgifter i
denne del af motionen, Utskottet trott sig
böra erinra, att Lagens allmänna föreskrift
om bevisning, i fall den brottsliges eget
erkännande saknas, äfven gälla för de mål,
uti hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger dömma, samt att 8 §• af förstnämnde
Kongl. Bref innehåller, det Besvär
öfver Kongl. Majrts Befallningshafvandes
Utslag få i HolRätten anföras, i hvilken
Lagutskottets Betänkandets.
händelse Utslag, som, stadgar kroppsplikt,
förut ej går i verkställighet.
Detta, tillika med några Ledamöters
särskilda mening, varder till Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsammeligen
öfverlemriadt. Stockholm den g:de
Maji 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglo fl. Ständers Lagutskott
den 24 April 1S23.
S. D. Föredrogs RiksdagsFullmägtigen
Eric Brobergs, från Södermanlands Lån,
af Hederv. BondeStåndet remitterade Memorial,
angående förändring i straffet för
Hållkarl, som fordrar drickspenningar eljer
med otidighet bemöter Resande j i anledning
hvaraf Utskottet beslöt det utlåtande,
som innefattas i Betänkandet N:o 7g.
Harvid yttrade Herr Grefven och Ordföranden
följande skil jagtiga mening:
Jag är ense med Utskottets öfrige Ledamöter
i fråga 0111 Konungens Befallningshafvandes
Domsrätt ofver Hålikarlars förbrytelser
emot Resande, spöstraffets upphörande
för Hållkarl, som af Resande fordrar
drickspenninger, samt de för denna
förbrytelse af Utskottet föreslagne böter
och förvandlingen deraf; men då vigten
för det allmänna, att åt den Resande bereda
en obehindrad framfart, i förening med
det beroende, hvari den Resande i och för
LagUtskottets Betnnhanäetsi
fortkomsten från GåstgiTvaregården, star
hos Hålikarlen, efter min tanka, äro örsakerne,
hvarföre Hållkarls förbrytelse emot
Resande bör hårdare straffas ån vanligt,
och hvarföre ett från det vänliga afvikande,
skyndsammare Rättegångssätt i dylika
frågor med rätta är föreskrifvet, inser jag
icke hvarföre spöstraffet skulle qvarstå för
Hållkarl, sorn ofredar Resande med ovett,,
sedan Utskottet föreslagit, att det måtte försvinna
för Hållkarl» som fordrar drickspenningar,
det vill säga, som med pockande
begär detn. Denria sednare förbrytelse
anser jag vara åtminstone lika angelägen
att förekomma, som den förra, och att
således, då spöstraff för drickspenningars
fordrande anses böra upphöra, det äfven
bör försvinna för den andra förbrytelsen.
Derföre och då likväl den Resandes förhållande
till Hållkarlen, samt vården om ordning
på Gäsgifvaregårdarne fordrar, att
Hållkarl, som ofredar den Resande med
ovett, bör allvarligen nåpsas, tillstyrker
jag för min del, att, med afskaffande af
spöstraffet i detta fall, enahanda ansvar ma
stadgas för denna förbrytelse, sorn det Utskottet
föreslagit för Hållkarl, som af Resande
fordrar drickspenningar.
Uti detta yttrande instämde Herr
Borgmästaren Cederborg; hvaremot Herr
Häradshöfdingen Ribbing reserverade sig
emot Utskottets Betänkande, och ansåg,
pä de af Lagutskottet vid förra Riksdagen
anförde skål, att vid nu gällande stadgan*
jLdgUtskottets EetånhnndefC 343
3en borde förblifva, heldre ån att antaga
Ö«n föresiagne ändringen. Ut Supra.
Ex Protocolio, i
Joll. Jac. Kleman.
N:o 76.
Ankom den 11 Junii 1823.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmågtigen
Lars Lidmans, från
Östergöthland, Memorial, angående
föresiagne stadganden i afseende på
Testamentens bevittnande och bevakning.
Hederv. BondeStåndet bar, genom ProtocollsUtdrag
af den ix sistiidne Martu,
till Lagutskottet öfverlemnat ett Memorial
af RiksdagsFullmågtigen, från Östergöthland,
Lars Lidman, deruti Föreslås, att,
då hittills, Testamentens bestånd i hänseende
till deras bevittnande och bevakning
berott på Domarens pröfning, hädanefter
må stadgas:
1:0 Att Testamenten, hvilka Motionairen
anser böra ega trovärdighet utan
Rättegångs anställande , icke få bevittnas af
andre än Gode män, emedan 16 Cap 1 §.
ArfdaBalken, i likhet med hvad Lagen stadgar
vid alle andre juridiska solenniteter.
344
LagUtskotttts Betänkande»,.
eäriant bestämdt föreskrifver, samt att föl»
jegieligen Qvinnor, omyndige Pdanspersoner,
och andre, som enligt 17 Cap. Rätteg..
Balk. anses vittnesgilde i vanlige Rättegångs»
mål, likväl ej må såsom Gade Män, tili
Testamentsvittnen antagas.
2:o Att då Domsluten funnits olika i
frågor om Testamentens bestånd, hvilka varit
bevittnade af personer, de der före Testator
sflidit, utan att ffcrut vid Domstol
hafva edeligen bekräftadt deras intygande,
samt tvistens utgång sålunda berott, likasom
på ett Lotteri, fastän af Lagens Bud 5
^vittne 2tne Gode Män at thet Testamente
tå var gjordt etc,” skall följa, att lagen fordrat
vittnens edeliga intygande vid Domstol,
hvilket skall vara detsamma sorn att vittna,
heldst underskrift å en attest, efter Lag icke
gäller, utan att vara med Ed bekräftad;
det matte alltså ett Testamente icke få gälla,
sorn före bevakningen ej §r inför Domstol
af sine Gode Män, edeligen bestyrkt.
3:0 Att då lagen uti 18 Cap. GiftermBalk.
stadgar; det hvar sorn något Testamente
fått häfver, skall uppvisa det inför
Domaren och ingifva en rigtig afskrift, som
atfvingarne tillställas skall; så bör Testarnenisiagare,
antingen sjelf eller genom befullmågtigadt
ombud sig infinna , och således
tydeligen tillkännagifva sia vilja att begagna
Testamentet; att Protocoli öfver Te.
stamentsbevakning bör tydeligen upptaga,
hvilken Testamentstagare, som bevakningen
iegttagit, och försummelse att dervid in
-
LagVtskottets Bethnkandett.
345
Jemna afskrift af Testamentet, medföra påföljd
att Testamentet ogillas, som hade det
icke varit uppvisat, heldst arfvingarne icke
kunna vara belåtne med en af okände per»
söner bevittnad afskrift, som ej passerat
Domarens ögon, ej af honom kunnat till
rigtigheten controlleras, eller till CommuEication
påteckaas.
4:0 Att den som, inom Natt och år,
sedan han genom Domaren fått kunskap
om Testamente, underlåter detsamma klandra
, bör icke allenast förlora all vidare rätt
dertill, utan ock, jemlikt 15 Cap. ÄrfdaBalken
all ratt till arf, i fall Testamentet
genom en annan Asfvinges anställde klan.
der blifver ogildt förklaradt, samt att, när
lagen utan undantag förklarat ett Testamente
för ogildt, detsamma icke till någon
del må gälla, utan att tillfalla den som
klandrat, och sålunda ensamt bevakat sia
arfsrätt, emedan eljest Lagen skulle motsäga
sig sjelf, alldeles obestyrkt och obevakade
Testamenten ändå till någon del
blifva gällande, och Lagens stadgande om
arfvejord, mången eår,g kunna eiuderas,
samt sådan jord gå från slägten, utan all
Utväg för slägtinge att ens i Börd få lösa
arfsandelar, hvartill klandiingsrätten blifvit
antingen eftergifven eller försuten.
Hvad sålunda är vordet scfördt, har Lagutskottet
tagit i öfvervägande; och hvad först
angar frågan huruvida, med anledning af
16 Cap. 1 §, ÄrfdaBalk., som innehåller att
2:ne Gode Män skola bevittna Testamen
-
lagutskottets Betnttandtn',-'
te, Qvinna och Omyndig böra anses obe«
hörige, attona Testamente vittna; så emedan
med det på åtskilliga stallen i Lagen nyttja»
de ordet man, förstås både man och qvinna,
och 17 Cap. Ratteg.Balk. angående laga
Bevis , utan inskränkning berättigar qvinna,
ej mindre än man, och, omyndig efter
uppnådd 15 års ålder, att vittna i frågor
af vida större vigt ån Testamenten; ty
och då till Testamentens bevittnande icke erfordras
andra egenskaper än vanlig minnesoch
omdömesförmåga, har Lagutskottet icke
funnit skäl, att tillstyrka den föreslag»e
lagförklaring, hvarigenom Qvinna eller
Omyndig skulle förklaras obehörige attona
Testamenten vittna.
Att, efter hvad vidare blifvit föreslaget,
Testamenten, för att blifva gällande,
skulle i Testators lifstid inför Domstol af
vittnen edeligen styrkas, har Utskottet ansett
strida emot den en och hvar lernnade
frihet att, före sin död, utan andras
vetskap, förordna om sin egendom, hvilket
förordnande dessutom, intill Testators död,
är underkastadt ändring och återkallelse}
hvaremot och i den händelse ettdera eller
begge Testamentsvittnen , döde före Testa»
mentsgifvaren, och således innan de öfver
bevittnandet kunna höras, den i 10 Cap. 7
§. ÄtfdaBalk. af nya Förslaget meddeldte föreskrift
om Testators skyldighet, att andre
Testamentsvittnen anskaffa, vål synts Utskottet
iämpelig; men torde, efter Utskottets
tanka icke förr än i ett sammanhang med
Lagutskottet! Betänkanden.
347
hvad berörde Lagförslag , angående Testamenten
ytterligare stadgar» böra antagas.
Att den afskrift af Testamente, som
arfvingarne skall tillställas, förut bör vara
för Domaren uppvist, äfvensom påföljden,
derest vid Testamentsbevakning, bestyrkt
afskrift icke tillika till Domstolen ingifves,
är redan i ig Cap. I §. ÅrfdaBalk. föreskrifva;
hvarföre något ytterligare stadgande
derom icke synes nödigt; och hvad sluteligea
angår den händelse, då ej alla arfvingar
klandra Testamente, den af dem, som
anställt klandret, ther thet gillas, derigenom
skulle tillfalla jemväl sine medarfvas
rätt, och Testamentet i hela sin vidd upphäfvas;
så anser Lagutskottet, att arfvinge
icke bör »kunna genom klander bereda sig
sörre rätt i den testamenterade Egendomen, ån
han efter Testator bordt ärfva, heldst Lagen
uti 18 Cap. 4. §. Ärfda.Balk. tillåter medarfva,
att samtycka Testamente, hvilket i
sådant fall ,ej får af fjermare arfvinge klandras,
hvadan och då arfvinges laga lösningsrätt
till borrtgifven Ärfd eller Bördköpt
Jord, härigenom honom icke betages, Utskottet
ansett sig icke kunna de föreslagna
Lagföråndringarne med något förord beledsaga;
hvilket dock Riksens Högloft. Ständers
vidare pröfning vördsammeligen hemställes,
Stockholm den 9 Maji 1823,
248 Lagutskottet; Bttinkandtn.
N:o 77.
Ankom den 11 Junii 1823.
Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj-.ts Nådiga proposition angående
förändring i 1 Cap. 1 och 10 §, §.
Rättegångs Balken,
Samteiige Respective RiksStåndén hafva
till Lagutskottet remitterat en så lydande
Kongl. Majrts nådiga Propositions
(Se irsta Samlingen.)
Hvarjemte Lagutskottet fått emottaga
de uti Kongl. Maj:ts StatsRåd, samt Högste
Domstolen i ämnet haline Protocoller.
I sammanhang med denna Kongl. Majrts
nådiga proposition, har Utskottet äfven ansett
lämpligt upptaga till pröfning RiksdagsFuilmägtigen
Eric Johanssons, från Vest
er Nors land, af Hederv. BondeStåndet hit
remitterade förslag; att Ledamöterna i HäradsNämnden,
hädanefter må väljas för hvarje
Socken uti allman Sockenstämma, på lika
sätt som vid val af Electorer till Riksdagamanna-va!
förfares.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition i frågan
om val ef Nämndemän, ansar Lagutskottet
vara stödd på den rättvisa gruodsatts,
att, då Nämnden utgör folkets del i
Lagskipning©!), äfven på dess fria val bör
ankomma, att Nämndemän tillsätta, utan
att HäradsRitten sig dermed må befatta, i
andra, äa de uti Kongl. Maj;ts nådiga pro
-
Lagutskottets Betanktndcn. 34g
position anmärkte fall, då antingen ffåga
uppstår om den persons behörighet, som
blifvit vald, eller ock klagan fores, att vid
valet oordenteligen tillgått; i öfrigt och då
detta val beror på personligt förtroende,
anser Utskottet, i enlighet med hvad Kongl.
Ma j:ts nådiga proposition innehåller, personligheten
äfven böra blifva rä ia grunden
för röstberäkningen emellan de valbara,
hvadan Utskottet ej kan tillstyrka att hemmantalet,
på sätt Eric Johansson föreslagit,
dervid kommer i fråga
Andra delea af Kong!. Maj:ts nådiga
proposition,,rörande Extra INämndemåns tillkallande,
då behof deraf inträffar, anser
Utskottet jemväl uppfylla ändamålet, att
vid sådane tillfallen undanrödja hinder och
omgångar.
Utskottet tillstyrker alltså vördsammeligen
Riksens Höglofl. Ständer att antaga
det af Kongl. Maj:t i nåder gjorde förslag,
till en förändrad lydelse af i och 10 (j.
uti I Cap. Rätteg.Balk.; dock ankommer
detta på Riksens Höglofl. Ständers vidare
pröfning. En Ledamots särskildta yttrande
bifogas. Stockholm den 24 Maji 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet bos Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott den
24 Maji 1823.
S. D. Justerades LagUiskottets Betänkande
tilo 77, i anledning af Kongl. Majtta
350 Lagutskottet: Bctånkandctt.
Kådiga Proposition, om en förändrad redaction
af i och Io 5 §. i Cap Rättegångs*
Balken, hvarvid Herr Häradshöfdingen Ribbing
upplåste följande skiljaktiga yttrande.
■”Häradshöfding har förr ensam till*
satt Nämnd och folket hafva ej haft del
deruti. Då Nämnden likväl ej ensamt ut«
gör Domarens biträde vid ransaknicgar, värderingar
och dylika tillfallen, utan jemväl,
i egenskap af Domare, är folkets del i Lagskipniagen,
tyckes billigheten fordra, att
äfven folket får deltaga i Nämndemansval;
men likasom det möjligen tillförne någon
gång kunnat hända, att Häradshöfd inge, med
obegränsad räst att kalla Nämndeman, dervid
mera afsett att denne varit ödmjuk och
eftergifven, än sjelftänkande och samvetsgrann,
likaså val skulle allt framgent kunna
handa, att en församling, med rätt att bestämdt
nämna den man, sora skulle sitta I,
Batteri, dervid mera afsåg Lagklokhet och
skicklighet i konsten att processa, än fredsam
redlighet. Till atfc förekomma missbruk,
ej allenast de som händt, utan äfven
de som kunna hända, torde icke finnas något
bättre än inskränkning af så val Domarens
som folkets inrådan i detta fall5
det sker efter miu tanka bäst då af g:ne a
Socknen föreslagna, Katten utser en till
Nämndeman. Ut Supra.
Ex ProtocoIIo,
Joh, Juc\ Kleman.
Lagil t slott ett Betänktinden. 35J
N:o 28.
Ankom d. II Junii 1823*
Betänkande, i anledning af RiksdagsFulhnågtigen
Olof Månssons,från Blekinge,
Memorial, om utmätte Fastigheters
försäljande endast i Uppslag.
BiksdagsFulImägtigen Oiof Månsson,
från Blekinge Län, bar, uti ett af Hederv.
BondeStåndet till Lagutskottet remitterade
Memorial, yrkat den ändring uti hvad Kongl.
Förordningen den 17 Februarii 1748 och
dea 4. Martil 1752 stadga rörande Fast Egendems
utmätning och försäljning , Ett dy*
like Utmätnings A uctioner endast matte förråttas
uti Uppslag. Stadgandet uti berörde
Författningar, att utmätt fastighet skall försäljas
uti Upp-och Afslag, har Mofionsiren
förment sakna all grund af nytta och rimlighet
, enär det skall utesluta Auctionens egentliga
ändamål, taflan och försäljning till
högsta pris, och detta försäljningssått, svårligen
begripligt för den enfaldige, ofta skall
bedraga den mest erfarne, utan att annu
hafva medfört ringaste nytta, om icke vid
de tillfällen, då köparen genom auetionssättet
blifvit narrad att betala vida öfver hvad
hans vid anbudets görande, trott sig erbjuda.
Lagutskottet, som tagit detta Memorial
uti öfvervägande, kan icke dela de
Isigter RiksdagsFullmägtigen Olof Månsson
deruti framställt. Utskottet anser ändamå
-
352
LagUtskottets Betihikandett,
let att, vid försäljning af utmätt fastighet,
få densamma till hogsta möjliga pris försåld,
till ej mindre Gäldenårens ån Borgenärens
fördel säkrast ernås, genom det stadgade
försälja ingfsättet genom upp- och afslag,
enar, vid detta försåljningssätt, den
ena speculanten icke kan utröna hvad summa
den andre föresatt sig att bjuda, och således
heldre betalar Egendomens rätta värde,
ån under afbidan på sfslsgssummans
ytterligare nedsättning, äfventyrar, att en
annan bjudare kommer honom i förväg;
och då skälig anledning så mycket mindre
förekommer till de olägenheter, hvilka, af
svårigheten att begripa detta försäljniogssätt
velat hårledas, som vid hvarje sådant
auctionstilifälle, det, enligt Författningarne,
åligger Auci ion »Förrätta ren, att före utropet
meddela noga och tydelig upplysning
om såttet och rätta förloppet vid Fastighetsförsäljning
genom tipp- och afslag; ty
finner Lagutskottet icke skäl att tillstyrka
det med motionen afsedde upphåfvande af
detta föisäljningssätt; men på detsamma må
göras för allmänheten än mera färdigt, har
Ursköttet trott sig böra föreslå ett sådant
stadgande: att, enär vid UtmätningsAuctioa
å Fastighet, UppslagsSumman, i brist at flere
öfverbud, blifvit fastställd, bör afsiagssumman
tilläggas och sammantsgoe summan
derefter afslagsvis utropas tills någon
bjuder mitt, eller densamma nedgått till
det förut i uppslag fastställde beloppet j
äfvensom
La^Utikottttt Bttånkandcn.
353
äfvensom Utskottet ansett, att i det fall,
då så väl Gäldenär som samtlige Borgenärer,
och alla de, hvilkas rätt ken vara i
fråga, enhälligt öfverenskomma, att utmätt
Fastighet endast i Uppslag må försäljas, sådant
då, utan hinder af hvad i allmänhet
ar stadgadt, må vara tillåtet.
Detta, tillika med någre Ledamöters
särskildta mening, hemställes dock vörd*
samligen Riksens Höglofl. Ständers vidare
piölning. Stockholm den 28 Maji 1823-
Utdrag af Protocollct, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott den
28 Maji 1823.
S. D. Vid justering af LagUtskotfets
Betänkande N:o 78, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Olof Månssons, från Blekingen,
Memorial, om utmätt Fastighetsförsåljning
endast i uppslag, uppläste Herr Borgmästaren
Arvidsson följande särskildta yttrandet
’’Det är verkligen anmärkningsvärd! och
tyckes mig böra behjerta», att försäljningssättet
genom Upp- och Afslag, ehuru redan
år 1748 stadgadt, och således gammalt nog,
ringa hunnit blifva kändt och begripligt af
menige man. Jag har verkligen flerårig
erfarenhet, deraf, att så val i Staden som
å Landet, då Fastighet skolat utmätningsvis
borta nelion eras, Auctionistea ej utaa
Lagö t skott it s Retiinkanden. 23
354 tdgUtskotttts Betänkande«.
synnerlig m8da, kunnat göra betydelsen af
Upp- och Afslag begripligt för de fleste
Speculanter; och merendels har iian likväl,
vid hvarje fällning i afslagssummari, måst
särskildt nämna huru mycket den, sammanlagd
med uppslagsbeloppet, utgjordt. Jag
bar också erfarenhet deraf, att mångå genom
detta auctionssätt blifvit, utan att förstå
det, förledde att betala mera ån både
de åmnat och egendomen varit vård, samt
att tvister om sådane inrop uppkommit och
ofta länge drif vits, till ej mindre Köpares
och Säljares och äfven Fordringsägares,
för hvars skull Fastigheten blifvit såld, känbara
förlust. Jag finner icke eller någon
rimlig grund for ifrågavarande auctionsfätt.
Andamålet med Auction reåste vara, altför
Egendomen få så hög betalning, som möj«.
ligt är i förhållande till dess värde. Detta
ändamål synes mig fullkomligen vinnas genom
uppslaget eller högsta anbudet. Bju»
daren kan då, lika fort sorn anbuden göras,
uppfatta huru mycket han bjudit och följden
af hans täflan med en annan Speculant;
men deremot, då afslaget pågår, kan han
icke göra sig minsta begrepp om huruvida
någon annan med honom söker vidare täfla j
äfvensom Uppslagssumman merendels vida
mindre förut uppdrifves, emedan Speculanterae
nogsamt föreställa sig, att sådant icke
tjenar dem till något. Då fördenskull Fastigheters
försäljning fean ske med lika om
icke med större fördel för egaren, utan bibehållande
af det inkrånglade bjudningssät
-
lagVtskotttts EttdtikandeH,
tet af Upp- och Afslag, drager jag ej i betänkande
att bifalla motionen, och det så
mycket mindre, som LagCommitteen icke
eller i sitt förslag bibehållit dét.3’
Härmed förenade sig RiksdagsFullmågtigarne
Pehr Andersson, Anders Larsson
och Börje Börjesson. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Jok, Jac* Kleman*
N:o 79.
Ankom den 11 Junii 1823.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFulhnagtigen
Nils Pehr Ssons, från
Malmöhus Lån, Memorial om vättighet
för Fordringsägare att sjelfve
välja Ut matnings mån*
Rik sdagsFuIlmägt igen för Malmöhus
Län, Nils Pehrsson, har, uti ett till Hederv.
BomieStåndet ingifvet, till Lagutskottet
remitteradt Memorial, andragit: att ehuru
KronoBefallningsmännen äro ålagde, att
senast inom trenne Månader, räknade från
den dag de till verkställighet emottagit
Utslag, till fordringsegaren redovisa utsökte
fordringen, så vida tillgång icke saknats,
eller laga hinder för verkställigheten tnött,
skall KronoBetjeuingen likväl icke sakna
356 LngUtskotttts Bttfitikanien,
utvägar, att, i flere ir, under hvarjehanda
förevändningar, innehålla betydliga penningesummor,
i synnerhet för dea enfaldigare
delen af fordringsegare, till dessas stora
skada och förlust; af hvilken anledning
Nils Pehrsson anhållit, att den eller de fordringsegare,
som hädanefter finna sig föranlåtne
hos Konungens Befallningshafvande
eller Domstolen i Orten anhålla om handräckning
till utbekommande af fordringar ,
må ega, att uti Ansökningen föreslå någon
för skicklighet känd person, som i Utslaget
borde blifva uppdragen, i brist af godvillig
betalning, hos Gäldenären uttaga dea
utsökte fordringen, om han sig sådant åtaga
ville} men, i annor händelse, skulle,
efter vanligheten, KronoBefallningsmannen
åläggas verkställigheten.
Detta Memorial, hvarmed RiksdagsFullmågtigen
Pehr Jönsson, från Christianstads
Län, sig förenat, har Lagutskottet öfvervägat
tillika med de af RiksdagsFullmägtigarne
Nils Håkansson, från Christianstads,
och Nils Håhansson, från Kronoberg*
Län, till Hederv. BondeStåndets Protocoll
gjorde anmärkningar, och dervid funnit,
att, enligt gällande ExecutionsStadgar, åligger
det Kronofogdarne å Landet, hvar i sitt
Fögderi, att ej allenast besörja utmätningars
verkställande och redovisande med ali
erforderlig skyndsamhet, utan äfven dervid,
förfara så, att Gåldenärs rätt ej för nära
trädes, och detta allt vid äfventyr, dels af
ökade-ersättning, dels särskild ansvarighet
LagUtikottct: Betänkande», 35j
för tjenstefel, om något i desse <Jeras åligganden
åsidosattes, hvarjemte det likaledes
vid ansvar tillhör dem, att öfver Utmåtningsärendernes
behandling föra Diarier och
dem qvartaliter insända till Konungens Befallningshafvande
, som, vid granskning deraf,
hafva att tillse, huruvida Kronofogdarne
deras skyldigheter fullgjort; och år det
hvarje Utmätningssökande tillåtet, att, när
som heldst, undfå del af desse Diarier, i hvad
de angå hans ärende, hvarefter han har
sig öppet, att, om han finner sig vara i sin
ratt förnärmad, genom Utmätningsmannens
förhållande, å vederbörlig Ort söka rättelse.
Härigenom anser Utskottet alla de säkerhets-
och försigtighetsmått vara vidtagne,
som skäligen kunna fordras i anseende
till utmätningars behöriga säkerhet och behandling;
och som all den noggranhet, hvartill
Kronofogdarne i ofvanberörde måtto äro
förpligtade, ingalunda står i allmänhet att
påräkna hos en enskild person , heldst följderna
af ett lagstridigt förfarande å hans
sida icke kunna blifva för honom så äfventyrlige,
sorn, i thy fall, för Tjenstemannen;
äfvensom mycken oreda skulle
uppkomma, der flere Utmätningsman, af
hvarandra oberoende, finge särskildte upp.
drag mot en och samma person, hvilken
händelse ofta kunde inträffa, om Utmätningssökande
finge sjelfve välja UtmätnicgsmänJ
alltså har Utskottet icke ansett sig kunna
motionen till bifall understödja; hvilket
dock till Riksens II glofl, Ständers vida
-
• 558 lagö t skottets Betfak/indetu
re profning vördsammeligen öfverlemnas,
Stockholm dea 24. Maji 1825,
N:o 80.
Ankom dea n Junii 1823.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullniågtigen
Herr C. F« Lundmans
Memorial, om skyldighet för Konungens
Befallningshafvande, ge
7207/2
Promotorialer befordra enskildes
Lags öknings är enden, då. Gäldenär er71
e vistas i andra Län.
Vällofl. BorgareStåndet har till Lagutskottet
remitterat ett Memorial af BiksdagsFullmägugea
från Linköping, Herr C.
F. Lundman, deruti anföres, hurusom från
äldre tider det varit brukligt, att Ansökningar
om handräckning till utbekommande
af fordringar hos personer, boende i andra
Lån , inlem näts till Land sköfd in gen i det Lin,
hvaruti den fordrande haft sitt hemvist,
hvarpå de med Promotorial afskickats till
den Landshöfding, inom hvars Län den sorn
gökes varit bosatt, och der sådane mål ordentligen
behandlats, och penningarne slutligen
öfversändts till den Landshöfdinge,
hvarifrån Promotorialet algått; men att nu
mera inträffat, det vederbörande ansett sig
LtfiUtskottfts EttltnkanJta,
icke pligtig® mottaga och handlägga dylika
ärenden, då de icke af den sökande sjelf
eller Laga ombud utförts, samt att den, 1
i Cap. cj och 3 Cap. 7 §. UtsökningsBalken
Landshöfdingarne ålagde skyldighet att
räcka hvarandra banden, icke skulle kunna
till dylike händelser lämpas; och emedan
det olika tilJämpningssättet och förfarandet
härutinnan vid särskildte Execu ti onss tällén
skall ådagalägga bshofvet af en förklaring,
eller ett bestämdt stadgande, som tryggas
mot det äfventyr, för hvilket man , genom
de olika åsigterne, för det närvarande är
blottställd, samt för dem, som hafva vidsträckta
affairer, det skulle vara högst betungande,
att vid hvarje Landshöfdingeaäte
hafva särskildt Ombud för bevakande af
Utsökningsäreuden, och något nyttigt ändamål
dermed icke kan vinnas; enär Gäldenärens
rätt ej kan vara annan, i detta
fall, ån vissheten att han blifvit sökt af rätt
Man eller hans Ombud, hvilket vinnes derförutan,
då Promotorialet icke kan expedieras,
utan att det begäres af Sakegaren och
hans behörige Ombud; så, enär i öfrigt <7
3 C;ip. UtsökaingsBalken, i fråga om utmätning
å Domar, sorn lyda å flere, stadgar
att Konungens Befallningshafvande bör
gifva bref sitt, att den, som t annat Höfdingedöme
bor eiler gods häfver, må der
gå Ida , hvaraf anses följa, att den ene Landi»
höfdingen ej eller i andre fall skulle kunna
vägra handräckning på den andres Pro»
metoria!, har Herr Lundman yrkat, att,
36a I.ngVtskottcts Ii<tänkanden.
genom bestämd Lag, Konungens samtlige
Befallningshafvande ma åläggas att upptaga
och handlägga sädane Ansökningar, som med
Promotorial till dem från andra Lsndshöfdingar
ankomma, så att penningarne må af
den fordrande fä lyftas ho» den Landshöfdinge,
som Promotorialet utfärdat.
Detta har Lagutskottet öfvervägat, och
får nu afgifva följande Utlåtande:
Opartiskhet, eller ett af person och sak
oberoende handlingssätt, är ostridigt ett af
de hufvudsakligaste vilkoren för Ämbetsmannens
anseende och bestämmelse. Det
är i öfrigt af så graniaga art, att det, så vida
ändamålet fullkomligen skall vinnas , måsfe
icke allenast hos Ämbetsmannen verkligen
vara till, utan afven i möjligaste måtto
vara fridlyst från all slags misstänka hos dem,
med hvilka Ämbetsmannen , i och för sitt
kall, får något att göra; och Lagen synes
derföre, i 15 Cap. 1 §. Bätteg.Balken, hafva
förklarat Domare jäfvig att handlägga
Sak, hvari han förut varit Fullmägtig. Samma
jäf, sorn gälla f r Domare, gälla äfven
i afseende på Konungens Befallningshafvande.
Den sednare är fullkomligen jäfvig att handlägga
ett Mål, deri han förut varit fullmägtig,
och han skulle blifva det i dubbelt
afseende, om han på en gång uppträderatt
verka både såsom Ombud och Ämbetsman,
ett förhållande, som påtagligen inträffar,
då han, i anledning af ett Promotorial,
skall besörja Målets handläggning, Ansök
-
Lagutskottets Betänkande*.
ningens communicerande och penningarnes
indrifning.
Lagutskottet har, med desse åsigter,
funnit det vara lika oförenligt med Konungens
Befallningshafvandes värdighet och
bestämmelse , som stridande mot den ovald»
hvilken i all Lagskipning högst noga böc
iagttagas , att tillstyrka antagandet al en sådan
Författning, som Motionairen föreslagit;
hvilket docic Riksens Högloft. Ständers
vidare pröfning vördsammeligen hem>tälles.
Stockholm den 24 Maji 1823.
Nio 81.
Ankom d. Ii Junii 1823,
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägtigarne
Nils Håkanssons, frän
Kronobergs■ och Nils Håkanssons,
jrån Christianstads Län, Memorialer
, angående minskadt antal Nämnd
vid sä val Lagtima som Urtima Ting.
Från Hederv. RondeStåndet hafva till
Lagutskottet blifvit remitterade aine Memorialer,
det ena af RikdagsFullmägtigen
Nils Håkansson, från Kronobergs Län, deruti
yrkas, att, enär uti Rådstufvu- och Hof.
Rått, fem Ledamöter utgöra domfort antal,
ett lika förhållande måtte ega rum vid
Härads- och LagmansRatter, så att i desse
36a Lagutskottets Betnkandetu
Domstolar må dömas, då fyra i Nämnden
sitta, h eiris t Nämndemännen under Ransakningar
och Domslut, ej äro att anse annorlunda
än såsom vittnen , samt de i och för
detta biträde, icke kunna påräkna några inkomster,
hvarföre ock hvar och en Bomle
söker undslippa detta besvär; och det andra
af RiksdagsFullmågtigen Nils Håkansson,
från Christianstads .Län, sorn, med åberopande
af det för Nämndemännen betungande
Besvär, att inställa sig vid de emellan
Lagtima Tingen inträffande mångfaldiga Urtima
Ting, utan alf vedergällning för resekostnad
och tidsspillan, ansett någon lindring
deruti böra medgifvas på det sätt, att
ett mindre antal Nämndemän förklarades
tillräckligt, att vid Urtima Ting utgöra domfört
antal, derest icke medel kunna utfinnas,
att, på allmän kostnad, ersätta Nämndemännens
resor och Tractainenten vid desse
Ting,
Vid öfvervägande af hvad sålunde blifvit
föreslagit, halva Lagötskottets Ledamöter
varit ense, att Rätten ej kunde anses
domför med blott Fyra Bisittare i Nämnden
; men huruvida antalet borde förblifva
vid det i Lagen till minst Sju bestämda,
eller ytterligare till fem nedsättas, hafva
meningarne varit delade.
Ledam Herne af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hög v. PresteSfåndet hafva
ansett: att enär Nämndens bestämmelse vore,
utom Domare-kallet, att vara tillförlitlige
vittnen om hvad vid Rätten förelöper,
LagUtskottm Betdnkandtitl 363
och att, genom deras kännedom om Orten,
folket och sederne, meddela de upplysningar,
hvilka för manga frågors behöriga utredande
åro alldeles oumgångliga, såsom
t. ex. angående Släktskapsförhållanden, SterbhusUtredningsr,
Förmyndares tillsättande,
personers vederhäftighet m. m., så borde 9
om icke hvarje, åtminstone do fleste Socknar,
hafva sin Nämndeman, som vid Rätten
när vore, hvadan någon minskning uti
det antal af Sju Nämndemän, sorn enligt
25 Gap. 1 §• Rätteg.Balk. minst fordras för
att utgöra domfört antal, och hvilket åf.
ven i det nva lagförslaget är bibehållet,
icke kunde lillstyi kas.
Deremot hafva Vällofl. BorgareStåndets
och Hederv. BondeStåndets Ledamöter på
det sätt bifallit hvad Motionaiierne hemStäldt,
att de, med afseende på den lindring,
som skulle beredas HåradsNämnden,
om ett färre antal vid ej mindre Lagtima
än Urtima Ting, finge anses domfört, och
tillfälle dem sålunda bereddes, att tjänstgöringen
sig emellan fördela, trott sig böra
tillstyrka den ändring usi 23 Gap, 1 g. Rätteg.-  BaiU. att i Härads- och LagmansRätt hädanefter
må dömas , ther fem i Nämnden äro.
Desse Alternativer får Lagutskottet
alltså till Riksens Höglofl. .Ständers vidare
pröfning och afgörande vördsamligen öfverlemna.
Stockholm dea 24 Maji 1023.
364 Lagutskottets Retänkandtn.
N:o 82.
Ankom d. 11 Junii 1823.
Betänkande, /' anledning af RiksdagsFullmagtigen
Fehr Pehrssons från
Blekingen Memorial om Lagfor kiaring,
rörande Löftesmäns rättighet
att uppsäga Borgen.
Sora olika omdömen skola egt rum,
huruvida Löftesman må ega rättighet upp»
sSga Borgen , och genom uppsägefsen vinna
befrielse från det ansvar han sig iklådt,
då han i Borgen trädde, samt denna fråga
skall vara af stor vigt för allmänna crediten
; så har RiksdagsFullmägtigen Pehr Pehrsson,
från Blekinge Län, uti Memorial, sorn
Hederv. BondeStåndet till Lagutskottet remitterat,
yrkat, att Lagfor klaring i denna
omständighet måtte meddelas.
Vid Memorialets uppläsande i Hederv.
BondeStåndet, har, enligt derom m edd eld t
ProtocollsUtdrag , BiksdagsFullmågtigen Auders
Danielsson anmärkt, att uppsägelsen af
Borgen icke kan, såsom emot ändamålet
med all Borgen, ega rum, med mindie Löftesmanoen
genast utbetalar den summa eller
uppfyller den förbindelse, hvarföre han
garanterat, heldst iklädande af betabiingsansvarighet
för annans skuld eljest helt och
hållet skulle upphöra, hvilket icke kunde
annat än medföra elak verkan på Handel och
rörelse j hvarjemte RiksdagsFullmägiigeu
LngUtskottets Betiinhndcn. 365
Johan Longberg tillagt, att allmänna crediten
derigenom skulle än vidare störas.
Vid öfvervägande häraf och då, utom
i det fall 10 Cap. 10 §. HandelsBalk. omförmäler,
ingen Lag gifves, sorn berättigar
Löftesman, att, genom egen uppsågelse af
ingången Borgen, blifva densamma qvitt;
har Lagutskottet ansett anledning icke förelinnas
att den af Pehr Pehrsson sökte Lagförklaring
tillstyrka; hvilket dock Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning vördsammeligen
hemställes. Stockholm den 28tde
Maji 1823.
N:o 83.'
Ankom den 16 Junii I823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, olver yrkade utvägar
att förekomma låsa men arbetsföre
personers kringstrykande och
betalande i skydd af de Pass, sorn
i ett eller annat lagligt hänseende,
samt i stöd af gällande Författningar,
kunnat blijva för dem utfärdade-,
I detta ärende hafva till Lag- samt
Allmänna Besvärs, och EkonomiUtskottea
gemensamt blifvit remitteradt:
Ifrån Vällofl. BorgareStändet.
1:0 Memorial af Herr Leffter, E. M.,
80m angifver ett oskick, hvilket särdeles i
§66 LtigTJtskotttts BetAnkanden.
Götheborg, efter afetannande af der fordom
starka Handelsrörelser, eger rum, att då
de sm ledige arbetare för en längre tid erhålla
Pass, att ä annor ort s')ki sin bärgning,
hvilket ock merendels elem lyckas,
de på helt eller halft år ej låta höra af sig,
utan emedlertid lemna sina hustrur med
flere små barn, att sitta hemma och falla
Fattigvården till last, utan att erhålla någon
eller åtminstone tillräcklig del af Mannens
förtjenst, som må hända uti liderlighet
och utsväfningar fortares. Under förmodan
att detta, äfven å andra orter inträffar,
föreslås, att hädanefter intet Pass må
för en längre tids bortovaro lemnäs till Arbetskarlar
eller deras vederlikar, som hafva
hustru och små barn, med mindre de antingen
taga dem med sig till ilen ort der
de gå att albeta, eller ock förevisa ett ordentligt
Contract, hvaruti jemte liden och
vilkoren utsattes huru stor del af den betingade
arbetslönen, pa vecka eller månad, bör
till Hustruns och Barnens underhill lemnäs,
på det sätt och med de f.irvaringsmått,
sorn i Motionen ytterligare bestämmes.
Ifrån Hedero. BondeStändet.
2:o Af RiksdagsFulImägligen från Elfsborgs
Län , Olof Jonasson , som yrkar någon
å'gärds vidtagande emot försvarslöse
personers kringstrykande, hvilka till större
delen för brott eiler liderligt uppförande
Lagutskottets Betånkanåett, 367
afskedade utur Kongl. Majrts och Kronaas
tjenst, erhålla tillstånd och förpassning, att
å obestämd ort inom Lånen söka sig bärgning,
hvarföre det förslag uppgifves, att
sådace personer antingen böra qvarstanna på •
den ort, hvarest de sednast vistats, eller ock
vara pligtige med behörige intyg styrka,
att de i tjenst hos någon viss person eller
något bestämdt Handtverk blifvit annorstädes
antagne innan de dit erhålla förpassning.
Särskildt hafva lill Ekonomiutskottet
blifvit remitterade:
Ifrån Högloft. Ridder skåpet och Adeln.
5:0 Memorial af Gr. Gyllenborg, Joh.
Henning, som åberopar de deref uppkommande
svårigheter, att hvarken destinationsstället
, vägen eller tiden utsättas uti de
pasj, som utfärdas för sådane aibetsföre personer,
hvilka på aflägsnare orter söka sig
arbetsförtjenst, eiler uppgifva annan orsak
för sin ditresa. Herr Grefven föreslår derföre,
att i alia Pas3, som utfärdas lör gående
personer, bör bestämdt utsättas orten,
dit den förpassade vill färdas, vägen, som
han utan afvikelse bör följa, och tiden,
som han på resan får använda, beräknad
efter minst två mil om dagen, hvarjemte
anses nyttigt, om förteckningar upprättades
af de Auctoriteter, som förpassningar meddela,
upptagande deras innehåll, kunnandes se
-
368 Lagutskottets Betänkande».
dermera lätteligen genom den siste påskriften
utrönas, huruvida föreskrifterne blifvit
vederbörligen iagttagne.
Ifrån Hogv. PresteStåndet.
4:0 Memorial af ContractsProsten
Herr Doctor Svedelius, som, efter att hafva
visat den landsplåga och den våda för
sederne, hvilken uppkommer afen mångd
arbetsföre, men sysslolöse personers kringvandring,
framståller, att dessa vandringsmän
egentligen utgöras af 3:ne Glassér:
Gesäller, Sjömän och utstrukne samt ifrån
de värfvade Regementcrne permitterade
Soldater. Vidare härleder Förf. dessa missbruk
hufvudsakligen ifrån de vandrandeS
okynne, samt en öfverböfvan utvidgad förpassningsfrihet.
Det förra bevises af den
otidighet, hvarmed de merendels emottaga
allt slags anbud af arbete, det sednare af
deras pocisande på Passets innehåll, som
utgör deras hvardagsspråk. Såsom medel
emot dessa oredor föreslås: 1:0 Hvad Gesäller
angår, att de såttas under TjenstebjottsStadgan,
med ålagd förbindelse till
bestämdt ArbetsContract, minst på halft
är. 2:0 Att Skeppredare förpligtas lemna
sine Sjoman, under den tid de åro i land,
arbetsförtjenst och underhåll, samt för det
3:0 att Soldater, under sin permissionstid,
ålades försörja sig med arbete, inom den
Station
LagUtskottrts Betänkande)].
069
Station, dit de egentligen höra, heldst de
större Ståcferna erbjuda både förmånligare
och ymnigare tillfällen till arbetsförtjenst,
ån någorstädes på Landet. Slutligen yrkas
en nogrannare pröfning och strängare försigtighets
iagttagande vid meddelande af
Pass, under de anvisningar, som Memorialet
utförligare upptager.
Med Doctor Svedelius hafva flere af
Högv. PresteStåndets Herrar Ledamöter
sig förenat, under tillägg af:
Domprosten Doct. Wijkman: att GeSåilers
arbetstid vål minst borde vara 6
Månader, men på det ej en Mästare må
kunna blifva af alla påen gång öfvergifven,
börjas på hvad tid sorn held11 och slutas
efter en månads , uppsägning.
Af ContractsProsten Anjou: atti dess
Hemort, en mängd af Finnar, förpassade
till Stockholm , öka oredan.
Af Prosten Linderot: att Tatare och
Ziguenare betydligen förstora det öfverklagade
onda.
Af Comminister Flodin: att till den
nu anfötda hop af sådane med Pass kringstrykande
personer, kommer ett annat
slag, hvars attesterande, under Herr Corn*
ministerns tjenstetid, förorsakat honom mycket
bryderi, nemligen: Handtverkarlår
lingar
och Tjenstehjon, hvilka, såsom utur
tjensten Viåkte, blifva hvad man kallar
Stadsförviste eller dömde att tåga till sin
hemort, utan att kunna förete Husbondens
LagUtskottets Betänk andin. 24
370 Lagutskottet: BetHnkändett.
betyg om godkändt uppförande} hvarjemte
våckes Högv. Ståndets uppmärksamhet
derå, atfc, då LegoStadgan förbjuder flyttning
till annat Län för ett icke godkåndt
Tjenstehjon, det icke destomindre händer,
att ett sådant vinner tjenst utom Länet,
samt derpå kan uppte städja och beting;
i hvilket fall bestämdare föreskrifter, ände
nuvarande, synas vara af nöden.
Häruti hafva ÖfverHofPredikanterne,
Doctorerne Hedrén och Lilljenwaildh samt
PastorPrimarius Wallin instämt.
Af Herr Prosten Östberg: att, tillförekommande
af Gesällers kringvandring,
Mästare, då de från annan ort sådane förskrifva,
bora åläggas förse dem med respenningar
och nödigt underhåll, samt atfc
uti Passet destineringsorten bör bestämdt
uppgifvas, under ansvar för Gesällen, atfc
som lösdrifvare anses, om han ifrån den
utstakade vågen afviker.
Af Herr Prosten Grevillius: atfc en
annan dass af kringstrykare, hittills lemnad
oanmärkt, är ej mindre märkvärdig;
nemligen Qvinnor och Barn, hvilka särdeles
ifrån gemenskapen vid de varfvade Regeuienfcerne,
af vederbörande Auctoriteter
förpassas till landsbyggdens härjning och
plåga, heldstde, i skydd af sin förpassning,
sorn ofta är ställd, icke på kort tid, utan
på år, icke till bestämd ort utan till flere
Län, sammanskocka sig och utöfva sina
ilibragder, hvadan ett förbud till sådane
LngUtskottets Betnnknndetti 371
personers förpassande, af nödvändigheten
högst påkaUas, samt slutligen
Af Prosten Herr Doctor Palm, att
alla åtgärder, sorn kunna vidtagas till förekommande
af detta tilltagande onda, blifva
fruktlösa så länge allmänna Arbets- och
Correctionshus saknas, der alla dessa förstörare
af samhålislugnet kunna hållas under
strängt arbete och bevakning; hvarföre
föreslås, att genom en allmän Contribufcion
öfver hela riket bidraga till upprättande
af en större sadan anstalt i hvarje
Län, skolandes några skillingars afgift af
hvarje mantalsskrifven Person , i det närmaste
och sned någon uppoffring af Statens
allmänna medel, kunna grundlägga dessa ifrågavarande
inrättningar.
Ifrån lie eler vår da RonäeSt faldet. ■
5:0 Af Riksdagsmännen från Carlstads
Lån , Olof Nilsson , Jonas Gråberg
och Olof Olsson, som anmärka bristen uti
de af Öfverståthållare- och Landshöfdinge*
Ämbetena utfärdade Pass, att nemligen
förpassningsstållet val utsattes, men icke
vägen som dit bör tagas, hvarigenom det
b lifver svårt och nästan omöjligt att controilera
vandringen. Till förekommande
häraf, yrkas, i likhet med hvad Grefve
Gyllenborg förut andragit, den föreskrift,
att uti Passet alltid bestämdt utsattes, hvil
-
372 Lagutskottets Betänkandcit,
ken väg innehafvaren bör taga och hvilka
Städer han bör passera» äfvensom hvad
ansvar honom åligger oin han annan väg
färdas; sist
6:0 Af RiksdagsFulImägtigen från
Christianstads Län» Nils Håkansson, sorn
framställer de mångfaldiga olägenheter, hvilka
härflyta af bruket, att permittera gemenskapen
vid vårfvade Regementen; och
då all slags sådan permission icke anses
kunna lämpligen förbjudas , uppgifver såsom
botemedel Verkstäders och Fabrikers
anläggande i Garnizons-orterne, der Soldaten
eller Båtsmannen då kunde, under
Befälets tillsyn, sysselsättas till gagn för
sig sjelf och stor förmån för Landsorten,
som derigenom undginge hans vådliga besök.
Skulle åter oförmodade hinder möta
vid verkställigheten af detta förslag, så borde
det åläggas allt Befäl, sorn permitterar,
att, innan Pass någon permitterad meddelas,
densamma först bör kunna framvisa
ett betyg, Styrkt af Presterskapet eller
Kronofogden i den ort, dit han ville begifva
sig, att han der eger taga näringsfång, eiler
någon anhörig, som ansvarar hans
bärgning.
Om Utskotten behöft några nya grunder
för sin öfvertygelse, att nu gällande
Författningar, om meddelande af Pass åt
arbetsföre, men för närvarande sysslolöse
personer, hvilka af en eller annan orsak
måste färdas till aflägsna orter, tarfva ett
närmare öfverseende och nogare tillämpning
Lagutskottets Betänkandeti, 573
til! nu varande folkmängd och näringars
förändrade skick 5 så skulle dessa grunder
blifvit vundna genom ofvan anförde talrika
motioner: allt hvad uti dem uppgifves är
af erfarenheten så besannadt, att något
tvifvelsmål om de för sedligheten och allmänna
säkerheten vådliga följder, som af
dessa Författningars missbruk uppkomma,
icke bör ega rum. Det lärer ock blifva förgäfves
att uppgöra och erhålla en mot ändamålet
svarande och val beräknad Fattigvård
, innan alla Författningar, rörande vandrande
personers förpassning, såttas i fullkomlig
öfverensstämmelse med de för Fattigvården
yrkade grundsattser. Församlingarnes
innevånare finna sig ofta mera
besvärade af en ejler annan sådan , liksom
privilegierad tiggare, än af deras egna nödlidandes
vård, hvarföre det bör synas mindre
underligt, om de kallna för alla sine i
detta afseende åtagne förbindelser, då äfven
med det noggrannaste iagttagande af
dessa, de icke kunna befrias ifrån det vådligaste
och mest besvärande af allt tiggeri.
Men 0111 en hvar troligen instämmer uti
Öfvertygelsen om nödvändigheten, att förekomma
detta allt mer och mer öfverhandtagande
onda, så låra likväl botemedlen deremot
icke vara så lätta att uppfinna. Når på ena
sidan missbruken böra motarbetas, och tillfällen
dertill i möjligaste måtto förhindras,
måste man å den andra noga tillse, att
icke den naturliga näringsfriheten, som består
i en orubbad rättighet, att genom ar
-
374
LagVtskotiets Betänkan/Un,
bete och industri söka sin bärgning, enär
och hvar sorn heldst den erbjudes, iriå iida;
hvarigenom sjelfva grunderna för medborgelig
trefnad och sjelfbestånd ryckas
utur sitt sammanhang.
Då en sadan nödvändig medelväg icke
tillåter några allmänna och oviikorligt gällande
föreskrifter, hvilka merendels bero
på locaia förhållanden, sorn uti hvarje
särskildt fäll böra urskiljas, så föreställa sig
Utskotten, att de öfverkiagade olägenheter
förnämligast kunna hjelpas, genom uppdragande
af mera bestämda både rättigheter
och piigter åt de Ämbetsmän och Aucfco»
riteter, hvilka det tillhör att utfärda Passen»
Riksens Höglofl. Ständer tillstyrkas derföre,
hos Kongl. Maj:t framställa den underdåniga
önskan, att följande åligganden
måtte i nåder föreskrifvas alla, hvilka hafva
sig uppdraget att gällande Pass meddela.
t:o iNoga efterfråga det ändamål, hvarföre
Passet sökes, och dels genom sökanden
sjelf, dels genom andre, sorn kunna
känna Personen och dess omständigheter,
använda allt bemödande att, efter görligheten,
utforska huruvida det uppgifna skälet
till Passets ernående är grundadt.
2:0 Befinnes den sökande ega Hustru
eller Barn, som äro i behof af hansvärd,
,då icke förr meddela Passet, än uppgift
blifvit lemriad och någon slags säkerhet
ställd, huru dessa under frånvaron skola
vårdas, utan att falla Fattigvården
till last.
Lagutskottet* BeiAnkanäeit. 375
3:0 Enär Qvinnor ocb Barn, särdeles
åt vär fvade Soldater och Båtsmän , antingen
tillika med Mannen eller särskildt
förpassas, hvarvid al! möjlig urskiljning bör
användas, då tillse, om de komma ifrån nå*
gon ort, som år misstänkt för venerisk
smitta, eller andra omständigheter kunna
förevara, som gifva grundad anledning till
någon sadans befarande, och i dessa fall
icke lemna Pass förr än Sundhetsbevis blifvit
af vederbörlig Läkare meddeladt, i enlighet
med hvad Kongl. Brefvet af den 10
Julii 1812, till förekommande af Veneriska
smittans utbredande, i allmänhet föreskrifter.
4:0 Om icke alla nu uppgifna omständigheter,
hvilkas pröfning vare den
Ämbetsmans ensak, hos hvilken Passet
begärts, finnas uti vederbörlig ordning; bör
det vara hans ovilkorliga både pligt och
rättighet, att det sökta Passet förneka eller
dess meddelande uppskjuta, intilldess
nödig säkerhet blifvit vunnen om fordrin*
gernes uppfyllande.
5:0 När Pass meddelas till längre
bort belägne orter, böra de allmänna ställen
och större Städer, hvilka skola genomfaras,
uti Passet utsättas, samt alltid genaste
och raka vägen bestämmas; blifvandes
Passets innehafvare, som lösdrifvare att
anse, om han, utan mellankommande lag*
lig orsak, sig utom denna väg befinner.
Genom dessa framställningar, om hvilka
Utskotten å nyo, enligt hvad Betan
-
376
Lag Utskottets Betänkande»,
kandets tissel acgifver, få eriodra, att da
endast angå Pass för sådane Personer , hos
hvilka Passens missbruk rimligen kan sättas
i fråga, anse Utskotten sig hafva hufvudsakligen
upptagit och besvarat de i detta
ämne inkomne motioner\ men tror sig
dessutom böra tillstyrka Riksens Hdglofl,
Ständers underdåniga hemssällan, om den
önskade förändringen uti LegoStadgan: att,
enär ett icke godkändt eller med fullständig
Orlofssedel försedt Tjenstehjon, funnit medel
till erhållande af tjenst, eller för dess
bärgning tilliäcklige utvägar uti ett annat
Län , och derpå kan uppte giltiga bevis,
Pa ss för en sådan , då icke må kunna förvägras.
Andra föreskrifter skulle förvärra
saken, förhindra alla tillfällen att ådagalägga
ett förbåttradt uppförande, och öppet
strida emot sednare tiders fria Författnin.
gar, att bereda sig loflig bärgning hvar som
heldsr. Ett annat förhållande inträder, d|
man icke kan uppgifva någon sådan utsigt,
i hvilket fall Pass icke må meddelas, för
att uti ett annat Län, utan skydd och lagligt
försvar, under kririgvandricg, söka sig
tjenst eller uppehälle.
Vidkommande de gjorde motioner om
Gesällers behandling och deras ställande under
TjenstehjonsStadgan, så komma Utskotten,
att deröfver tillika med de, angående
Näringsfriheten och SkråFörfattningarnes
öfverseende, under händer varande öfverläggningar,
sitt utlåtande uti ett samman»
Lagutskottet: Betdnkartdcn.’ 377
hang afgifva, äfvensom Utskotten, uti hvad
Sora blifvit anfördt och yrksdt, rörande
uppehållsmedel för permiuerade Soldater
jemte flere hår icke upptagne omständigheter,
få åberopa sitt Betänkande ofver förslaget
sill en allmän stadga för Fattigvården
uii Riket.
Beträffande slutligen Herr Doctor Palms
framställning, att genom viss afgift af hvarje
Mantalsskrifven person bereda utvägar
till uppbyggande af e?t större Arbets- och
CorrecUonshu9 i hvarje Län, såsom högst
nödvändigt till förekommande af lösdrifveri
och Passens missbruk; så finnes val detta
vara godt och kunna blifva mycket bidragande
till det sökta ändamålet. Utskotten
hafva sig äfven bekant, att särskildte
Motioner i detta hänseende blifvit gjorde
och lära på annan väg komma lill Riksens
Häglof!. Ständers pröfning' äfvensom det
år kändt, att på flere ställen treskillingsafgiften
till veneriska smittans förekommande,
blifvit, der den befinnes öfverskjuta
behofvet, föreslagen att användas till andra
för Länets allmänna behof gagneliga
inrättningar, dit visserligen Corrections- och
Arbetshus kunna hänföras. Men då detta är ett
ärende, som tillhörer Höglofl. Bevillningsutskottets
upptagande, så anse sig Utskotten
icke kunna eller böra deröfver något särskildt
utlåtande afgifva, hvilket dock, jemte allt
hvad i öfrigt blifvit anfördt, Riksens Höglofl.
Stånders ytterligare pröfning void
-
378 Lagutskottets Betänkande».
samt usuierställes. Stockholm dea 26 Maji
1823.
N;o 84.
Ankom d. 18 Junii 1823+
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Anders Daniels sons från
Elfsborgs Län, Memorial, angående
LagmansRätternes upphörande.
Hederv. BocdeStåndet har tiil Lagutskottet
remitterat ett Memorial af ftiksdagsFulimägtigen,
från Elfsborgs Lån, Anders
Danielsson, dermed de fleste af nämnde
Stånds Ledamöter sig förenat, deruti an»
föres : stt ibland nödiga förbättringer uti
nu varande Rättegångsordning isgen skall
linnas, hvars verkan är vigtigare och mera
vidsträckt, äa om Lagmans Rytterne afskaffades,
och att icke något med mera lätthet
skall kunna genomdrifvas, i fall man icke
tillskapar flere svårigheter, än dem, sorn
uppkomma från föregifne rubbningar i det
hela, hvilka hår icke skola komma i fråga.
Dssto pistagiigara och känbarare anse Ma*
tionaireu ds olägenheter vara, sorn desse
Domstolars, tillvarelse förorsaka. Uti Sverige
skall knappast någon Bonde finnas, som
icke anmärkt, och ofta med eget lidande
erfarit, huru illa belåten man är med den
oformliga tidsutdrägt, som förmenas vara
LagUtskottets Betåtikandsn.
379
enda frukten af
med en Rättegång. Större Lagkunskap skail
icke vara att, förvänta hos en Lagman, än
hö3 en Häradshöfding, destomindre då Lagmännen
endast en kort tid på året syssSoSättes
med sine ÄmbetsgÖromål, och sakna
tillfälle att förvärfva nödig erfarenhet vid
deras behandling; och om tillika skulle
hända, att till Lagman förntdnas sådane Personer,
som icke, under långvarig utöfning
fif DomareÄmbetet, förut inhemtat nödig
erfarenhet, så skall det blifva mera tydligt,
hvad man må hafva att förvänta under namn
af hö gre Rätts pröfning, vid en Domstol, der
Ordföranden är den enda Lagfarne Ledamoten,
och den ende, som är i tillfälle att
taga verklig kännedom om ärendsrae , emedan
dessa handteras skriftligen, och endast
uti Handlingarne kunna granskas, hvarvid
Nämndemännen aldrig äro tillstädes. För
att iå sin sak pröfvad af en sådan Kält, anger
Motionairgn den lycklig, som slipper med
uppehåll af blott ett år eller något mindre;
men att deremot ej sällan skall handa, att
saken uppskjutes en elier flere gånger, eller
utställes till Lagmans-besigtning, då man
ofta, utan fog till klagan, måste nöja sig
med Två eller Tre års utdrägt, utan aa»
nan ersättning, är. den som ligger i fördelen
att hafva erhållit LagmacsRättens Dom,
rigtig eiler origtig, men högst sällan så
respecierad , att saken dervid stannar; och
som all den Lagförändring, hvilken, för att
afhjelpa denna oreda, skall finnas behöflig,
S8o T.agVt skottets [i et zink midén,
endast vöre att nr LagBoken borttaga alla
ös stallen, som om LagmaosRätt handla,
samt att i stället införa enahanda föreskrifter
om sakers vädjande från HåradsRått,
som nu om dylikt vädjande från LagmansRätt
finnes, så har en sådan Lagförändring
blifvit föreslagen , hvarvid, till vederläggande
af de betänkligheter, som mot detta
Förslags antagande kunde möta, dels deraf
att HofRätterna kunde blifva med för mycket
arbete betungade, dels i anseende till
svårigheteD att ersätta de Syner, som Lag'
mansRätterne nu hålla i JordeTvister oell
HuseSynSMäl, Motionairen vidare anmärkt
i förra fallet, att då Vade Pen niaga rne blefvo
lika höga vid HåradsRått, som de nu
äro vid LagmansRått, och Härads Rättens Dom
borde fullgöras på enahanda sätt, som nu
om LagmansPtäus Dom år stadgadt, sa skulle
HofRätterne, genom LagmansRätternes
afskafFande, icke komma att betydligen mara
besväras än som nu sker; samt, i senare
fallet, att Syner i Jordatvister icke behöfva
ersättas, då HäradsRätt dervid förut lagt
hand, och att HuseSyner å La.ndshöfdinge
Residenser kunna lika val af Härads - som
af LagmancRätt verkställas; hvaremot då
HofRåtten funne, att annan undersökning
uti Jordatvister borde ske på stället, än den
HäradsRättea hållit, med en sådan undersökning,
i händelse icke HärodsRätten, i
följd af återförvisning, sjelf kan fullgöra
hvad som brister, kunde på det sätt tillgå,
att HofRätten förordnar en tf sine Leda»
LagUtskottets Betänkanden, 38I
mäter, att, med UthäradsNåmnd, på sätt
om LagmaosRätter nu är föreskrifvet, anställa
den nödiga undersökningen på stället,
samt derefter till HofRåtten inlemna
det öfver Förrättningen förde Protocoll;hvar*
efter HofRätten borde, på grund af denna
undersökning, döma.
Då i anledning häraf, Lagutskottet till
afgörande företagit frågan om LagmansRåtternes
indragning, har dervid först de skäl
bort öfvervågas, sorn Motionairen anfört,
hufvudsakligen innefattande, att obehörigt
dröjsmål och uppehåll för Parter i deras
rått, skall vara enda frukten af LagmansRätternas
tillvarelse, då ej sällan händer,
att Mål en eller flere gånger uppskjutas,
och LagmansRätternes Domslut, högst sällan
skola vara så re^pe uerade, au saken
dervid stannar. Utskottet har sig deremot
bekant, att Upp*kofsDomar vid LagmansRätterne
äro mindre allmänna, och at: största
delen af dit vädjade Mål äfven der stanna
; och anser Utskottet orsaken till det
uppehåll, sem icke utan skäl öfverklagas,
igenfinnas i det stadgande, att LagmansTing
blott en gång om året hållas, om ändring
hvari, fråga likväl nu icke blifvit vackt.
De rättegångar, som, vädjade till LagtnansRätterne,
der afslutas, skulle, eitel*
desse Rätters indragning till betydlig del
fullföljas i HofRätterne, och der sloka gö*
romålen, att inrättning af flere divisioner
blefve nödvändig. I samma mån, >otn målen
i HofRätterne ökades, komme äfven an
-
382
LagUtskottcts Betättkandttf.
talet af de derifrån fullföljde att stiga, o eli
följaktligen Högsta Domstolen, såsom redan
fullt sysselsatt, att, med tillökning i personalen
, fördelas i tvänne divisioner, för
att medhinna afgöra öfver,skottet af dit inkommande
mål, hvarmed enhet i högsta
Lagskipande magtens tolkning af Landels
Lagar, skulle till mer eiler mindra del ga
förlorad. Nya Statsanslag lili desse Ämbeten
bch Tjenster skulle erfordras, och Lagmän
nernes ordinarie Löner dertill utgöra
ett högst obetydligt bidrag.
Fördelen att få Rättegångsmål i andra
löstanden pröfvade af HoffYätfc i stallet för
Lagmans Rått, om ani andra afseende») slör.,
vore, i och för tidens vinnande mindre,
emedan arbetssättet, derstädes är i alio vid»
lyftigare, än vid LagmansRätt; och rättegångskostnad
en blefve i HofRätten större,
så i anseende till ExpeditionsLösen, som
målens utförande genom Fullmägtig, då deremot
vid LagmansRätten Parten kan bevaka
sin ratt, salingen i egen person eller
genom den från orten utsedde Nämndemannen.
Flere skal och omständigheter hade här
kunnat upptagas* mea som detta ämne vid
föregångne Riksmöten ined dea utförlighet
blifvit utredt, sst det framför andra torde
vara kindt, får Utskottet slutligen anföra,
att då LsgmansRätternes indragning stås: i
uära sammanhang med Förslaget till dea
nya Lagen, och derföre bör bero på denna
Lags godkännande; så anser Utskottet nå
-
LaWt skottets EctUnkanden.
383
gon rubbning , gencm LagmansRätternes sfskaffande
icke för- det närvarande böra ske;
dock varder detta, tillika med flere Ledamöters
särskilda mening, Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsammeligen uuderstäldt.
Stockholm den 13 Maji 1^25.
Utdrag af Frotocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott den
13 Maji 182.3.
S« D. Föredrogs: RiksdagsFullmägtigen
Anders Danielssons, från Elfsborgs Lån, cf
Hederv. BondeStåudet remitterade Memorial,
angående indragning af LagmansRätterne;
hvaröfver beslöts det Utlåtande, sorn
innefattas i Betänkandet N:o 84-
Herr Borgmästaren Arfvidsson afgaf
följande, från plureliteteus mening skiljagtiga
yttrande:
Få Inrättningar låre hafva funnits i vårt
kåra Fädernesland, hvilkas onytta varit så
allmänt insedd, och hvilkas
vit föremål för så allmän önskan, sorn Lag.
mansRåtterne; men då jag nu, min pligt
och öfvertygelse likmätigt, sålunda yttrat
mig, må ingen föreställa sig, att jsg hvarken
åsyftar eller har anledning träda för
nära det anseende och den agtr.ing de värdige
Ämbetsmän, hvilka innehafva Lagmansbeställnicgarne,
lika allmänt, som väl förtjent,
ega; utan är det allenast sjelfva saken,
384
LngUtskottets Eetnknnien.
skiljd från alla personliga förhållanden, som
föranledt mitt yttrade omdöme härutinnan,
och hvilket jag äfven skall söka redovisa.
Lagen fördrar af alla Domare, från och
med Häradshöfdingen till och med Justitia:*
Rådet, lika kunskaper och skicklighet; ty
intet fel kan, efter Lagen, ursägtas hos deri
ene men icke hoä den andre; och den större
fullkomlighet i Lagskipningen, som Lagen
åsyftat med OfverRätterne, är icke eller
beräknad på något kunskap^företräde hos en
Ö iver Rätts Ledamot framför en Underdomare,
utan på sjelfva sammanläggningen af
flere lika lagkunnige Mäns insigter och om*
domen till ett enda resultat. Någon högre
grad af insigter och skicklighet hos Lagmannen,
än hos Häradshöfdingen kan således
ej fordras; hvarföre och dä Risitrarne,
elier Nämnden, i HäradsRätt och i LsgmansRätt
äro lika både till antal och kunskapsqvalitet,
man icke bör eller kan vänta
sig ett lagmä' sigsre beslut ifrån en LagmansRätt,
ån från en HäradsRätt. Denna
blott efter Lagens anda och mening dragna
slutledning blir också, då man låter
erfarenheten tala, alldeles oemotsägelig; ty
hvem, med minsta anspråk på någon kännedom
om allmänna förhåilanderne i Landet,
lärer kunna påstå, att Häradshöfdingarne
åro mindre Lagkucnige än Lagmännen;
eller att de förre äro mindre ofelbare i sine
Åmbetsåtgärder, äa de sednare. Att
eu en LagmansRätt skall pröfva en Harads
Rätts
-
LngUtskottets Betånkanden. 335
Rätts åtgärder, är följagteligen liba åndamålbldst,
som stridande mot sjelfva begreppet
om qvaliteten hos en Domstol, hvilken
bör pröfva en annans Domslut»
Vänder man åter uppmärksamheten på
fåljderne af LagmansRätlernes tillvarelse,
så finner man genast skefheter i Lagstiftningen,
af sadan vidunderlighet, att en hvar,
som icke är för mycket fjettrad af fördomar
eller enskilda intressen i frågan , måste stanna
i verklig förundran , att de icke redan
för längre tid sedan blifvit afskafFade.
Uti alla brottmål å Landet, och deribland
de vigtigaste i mensklighaten, de nemligen
i som angå Medborgares lif, ära och
timeliga välfärd, duner HåradsRätt, och
dess beslut får direcie gå tili HofRätten;
men uti alla tvistemål, några få blott undantagen
, måste HäradsRätts Dom, huru
obetydlig frågan är, dragas under LagmansRätten,
så vida man vill söka ändring deri.
Of
och förr än LagmansRätten dömt i frågan,
får densamma ej underkastas HofRättens
granskning. Vid betragtande häraf, och dä
brottmålen naturligtvis fordra lika noggrann,
om icke noggrannare undersökning och behandling,
som tvistemålen, synes mig intet,
hvarken på förnuft eller rättsbegrepp
grundsdt skäl ligga uti denna skiljagtighet
i vår Rättegångsordning; och besinnar man
tillika harvid den långa tidsutdrägt, söm
genom LagmansRätternes enda Ordinarie
Sammanträde, om året, förorsakas uti RätteLdgUtskottets
Betänkande?!. a 5
$g6 Lagutskottets Bttånkanien.
gångars afgörande; hurusom en med Ha»
radsRätts Domslut missnöjd Part måste
Vänta ofta 6tt helt år, och till och med något
längre innan Saken hos LagmansRätten
förekommer, hurusom en tappande Part ofta
drifver uppenbaraste gäckeri med Lagen,
dymedelst att han, oansedt den vinnandes
rätt är på det fullkomligaste satt bevisad,
till och med genom den tappandes egna
medgifvande, erlägger Vad mot HäradsRättens
Utslag, och följagtligen för uppoffringen
af 12 sk., uppehåller den vinnaades
ratt hela året igenom; och ändteligen hurusom
den vinnande, genom slikt uppehåll,
blottställas för förluster, i thy att den tappandes
tillgångar emedlertid kunna förskingras
eller af andra hans Creditorer medtagas,
så vågar jag påstå, att uti allt detta
förete sig påtagliga skefheter i Lagstiftningen,
hvilka icke allenast afvika från Lagens
ändamål, utan äfven motverka detsamma,
så att de med allt skäl kunna kallas
vidunder, heldst de både bordt och kunnat
®f Lagstiftaren inses.
Frågan huruvida någon eftertänklig
svårighet möter för LagmansRätternas anskaffande,
torde nu böra vidröras och besvaras;
hvadan jag får förklara, att jag icke
finner någon betänklighet härvid förete sig,
hvarken i afseende på verkställigheten eller
i anseende till följderne. Alla föreskrifter,
som, i följd af denna förändring, erfordras,
kunna gifvas genom uppdragning af fem
eller sex rader; ty dessa föreskrifter behof
-
Lagt) t skot teti Badak,nidén.
ssr
Va endast innefatta: ijo att från HäradsPsätt
vädjes med Tolf skillingar i alla tvistemål
till HolRätt, och för öfrigt isgUages eler*
vid hvad nu är stadgadt angående Måls fullföljande
från LagmansRätt, endast med uteslutarde
af Lagens föreskrift om Lagmans»
Rätts Doms fullgörande. 2:0 Att HofRätten
må, då, i dit vädjade Mål, någon ytterligare
Syn ejler Besigtning, än den. Harads»
Rått verlmälöt, erfordras, låta, genom en
dess Ledamot, heldst Referenten i Saken,
göra en sådan Syn eller Besigtning, med,
biträde ef vederbörande Nämnd i Orten j
och gro att Äf- och TillträdesSyner å Lands»
Jiöfdiogeboställen, som nu tillhöra Lagmännen
att verkställa, skola hädanefter förrättas
af Håradshöfdingaroe. — Icke elier kan
någon förökning i HofFiätternes göromål,
sorn fort} enar afseende, blifva en följd af
LsgmansRätternea upphörande; ty ingen
Part, vid närvarande förhållanden, som har
en Sak af någon betydenhet och tror sig
deri vara till sia rätt förnärmad, åtnöjer
sig med en LsgmansRäus Dom, utan försöker
vidare sin lycka i HofRättenJ och är
Saken af mindre vigt, så ligger uti de kostnader,
som Målets fullföljande i HofRätten
förorsakar, ett tillräckligt motmedel för
en sådan Saks dragande dit utan behörig
anledning; men om man än antoge, att goEomålen
i HofRätterne skulle, genom ifrågavarande
förändrings verkställighet, tå tilltaga,
att någon förstärkning i dess Ledamö»
Sers antal klefve af nöden, gå måste den ut«
388 lagutskottet* BitHnkandett.
gift, som Staten för någre nya HofRätts*
Ledamöters aflönande, finge vidkännas, ingalunda
kunna i värde uppgå mot den betydliga
besparing, som Statens Innevånare
komma tillgodo, genom undvikandet af de
kostnader, besvär och olägenheter, hvilka
Målens handläggning vid LagmansRatterne
förorsaka dem. Och dessutom skulle indragningen
af Lagmännens nu af Statsverket
utgående löner, i den mån Lagmännen
antingen befordrades till andra Ämbeten,
eller afledo, gifva Staten ersättning för ds
nya HofRättsLedamöternes aflönande.
Jag bifaller alltså motionen och tillstyrker,
att LagmansRätterne genast må
afskaffas.
Jag föreställer mig, att en och annan
väl erkänner rigtigheten af hvad så väl jag,
som Motionenten raisonerat mot LagmansRätternes
bibehållande, men dock tror, att
med den föreslagna förändringen bör inne.
hållas, tills den kan skei sammanhang med
nya LagVerkets antagande; men som mån.
ga år säkerligen ännu återstå innan detta
Verk kan blifva gällande, torde det ej anses
otjenligt, att för dens räkning, som tänker
på nyss anförde sätt, här upprepa den
gamla förträffliga regeln: Det goda, som
som kan göras i dag bör ej uppskjutas till
morgondagen.
Arvidsson.
Lagutskottets Betånkanitn, 33g
Häruti instämde Herr Borgmästaren
Cederborg samt Ledamöterne af Hederv.
BondeSlåndet. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joln. Jac. Kleman.
N:o 85-  Ankom den 18 Junii 1823.
Betänkande,, i anledning af Riks dags -  Fullmägtigen Anders Danielssons,
från Elfsborgs [Län, Memorial, om
förändrad organisation af HäradsRätterne.
RiksdagsFullmägtigen Anders Danielsson,
från Elfsborgs Lån, har, uti Memorial,
som Hedera. BondeStåndet till Lagutskottet
remitterat, yrkat, att Kongl. LagCommittéens
förslag1 till förändrad organisation
af HåradsRätterne, innefattadt uti 2 Gap.
af första Delen till nya RåttegångsBalken,
måtta , utan uppskof, till verkställighet antagas,
heldat derigenom de anledninger skola
försvinna, hvilka man nu eger eller föregifver
till inskränkande af HåradsRätternes
Domsrätt och åtskilliga måls hänvisande
till Landshöfdingarnes PoliceFörfattning,
hvari likväl Domarens åtgärd anses vara
för rättvisan alldeles oumbärlig.
Lagutskottet har, vid öfvervägande häraf,
ansett LagCommittéens ifrågavarande för
-
39® LtgUtskottets Betmkanicn,
slag fä sammanhänga med hvad LagCommittéen
i öfrigt, angående Domstolarnes föråndrade
organisation och en förnyad Rättegångsordning
föreslagit, ett någon partiel
pröfning, hvad HäredsTingens ständigt»
blifvande angår, efter Utskottets tanka icke
bör ega rum förr än nya LagFörslaget i
hela sin vidd kao komma under Rikets
Ständers granskning; och, på sådan grund,
bär lagutskottet icke kunnat RiksdegsFullraägtigen
Anders Danielssons Förslag med
»ågot förord beledsaga; hvilket dock Riksens
HÖglofl, Ständers vidare pröfning vördsammeligen
hemslälles. Stockholm den 24
Maji I82£.
N:o Bo*
Ankom dea 18 Jani! 182 •>>
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmagtigen
Pehr Pehrs sons, jr ån
Blekinge, Memorial, om befrielse för
sökande Parter uti SkuldfordringsMål
hos Konungens B efallnifigs hafvande,
att ?ned Förklar anden c om?nunicera
de i desse Mål meddelande
Utslag.
Uti Memorial, som Hederv. BondeStåndet
till Lagutskottet remitterat, har
RiksdagsFullmägtigen Pehr Pehrsson, från
Lagutskottet: Betinknndcnl 391
Blekinge Län, anclragit hurusom vanliga
tillämpningen af 2 Cap. 1 g. UtsökningsBalken,
att en sökande hos Konungens
Befallningshafvande i SkuidfordringsMål ,
enar Gäldenär underlåter afgifva förklaring
olver Fordringsegarens honom en gång corn»
municerade Ansökning, och således ohörd
betalnings-skyldigheten ådömes, likväl skall
å nyo kungöra Förklaranden Konungens Befallningshafvandes
Utslag, innan han derå
får söka och erhålla utmätning, medför
mångfaldige olägenheter, särdeles derigenom,
att då en Person vet sig vara lagsökt
för en betydlig Skuldsumma, fqgstår han,
efter första communication, hålla sig undan
från sin hemort, så att Fordiingsegaren under
lång tid ej kommer i tillfälle, {Ut lemna
honom del af beslutet och således måste
invänta loppet af flere Månader, innan
han kan eihålla utmätning. Pehr Pehrsson
har vidare anmärkt den olikhet, som befinrtes
emellan detta Stadgande samt föreskriften
i 12 Gap. 4 och 5 §. §. RättegångsBalken,
i enlighet hvarmed en Fordringsegare,
som vid HäradsRätten fått Gäldenä*
ren Tredskovis ådömd betalning, så framt
Utslaget icke motvädjes, eger att genast
derefter njuta utmätning och fordringen
emot full borgen lyfta, utan behof af någon
föregående communication j och som ett lika
förhåll anda anses böra ega rum uti Skuldfordringsmål,
hvilka hos Konungens Befallningshafvande
göras anhängige ; så har Fehr Pehrs*
393
Lagutskottets Betfinknniett,
son föreslagit: att sedan Gäldenär en gång
erhållit del al första Ansökningen, bör han,
äfven om han uteblifVer med svaromål,
vara skyldig, att sjelf göra sig underrättad
om beslutet, samt Sökanden, utan vidare
comrhunication, ega rätt lill utmätning af
fordringen; förklarandet; emedlertid obeta*
git, att i behörig ordning söka återvinning,
antingen uti HofRätten, inom den redan bestämde
Besvärs tiden, räknad från utmätningsdagen,
eller ock vid det i Häradet närmast
derefter infallande Ting.
Detta har Lagutskottet öfvervågat; och
enär, med undantag af Stockholm, Konungens
öfrige Befäl Inioghafvandes Utslag icke
utfårdas efter föregånget anslag, eller å någon
viss Parterne förut kungjord dag, på
sått eljest, vid Domstolarne i allmänhet
tillgår, samt Parter hos Konungens Befallningshafvande
således ej åro i tillfälle, att
vid Utslagens meddelande vara tillstädes,
så vida de icke antingen sjelfve eller genom
ombud, skulle, under det Målet vore anhängig!,
uppehålla sig der, hvilket skulle
blifva lika onödigt som kostsamt; ty finner
Lagutskottet Lagens Stadganden i 2 Cap. 2
§, och 9 Cap. i §. UtsökningsBalken, att
sökanden, som vunnit, skall, då Gäldenären
ej varit tillstädes vid Utslagets meddelande,
derom kungöra Gäldenären, lika rättsenlige,
sora billige, heldst sökandea äfven
efter sistnämnde Lagrum, får råkna sin besvärstid
från Utslagets annammande hos
Konungens Befallningshafvande, i händelse
Lagutskottets Betänkanden. 393
det fallit honom emot, samt Sökanden, i
händelse Gäldenär häller sig undan, eger
att, på sått 5 $ 2 Cap. UtsökningsBaikea
innehåller, genom anslag å hans dörr, honom
Utslaget kungöra5 och emedan för
öfrigt inga skäl sig förete, sorn föranleda
till någon utsträckning i den verkställighet,
som efter Lag och Författningar bör följa
å Konungens Befallningshafvande® Utslag uti
ifrågavarande Mål; anser Ut-kottet sig icke
kunna den föreslagce Lagförändringen tillstyrka,
Detta hemstålles dock vördsamligen
Riksens Högloft. Stånders vidare pröfning.
Stockholm den 28 Maji 1823.
N:o
Ankom den 18 Junii 1823.
Utlåtande i anledning af Äter-remiss
af Utskottets Betänkande N:o 4,
angående Hembud, då Frälse SkatteHemman
utom bord f örsäljas.
Hederv. BondeStåndet har till Lagutskottet
åter-remitterst det Betänkande, Utskotta
under den 25 sistlidne Februarii afgifvit,
deruti Utskottet ansett sig icke kun.
na tillstyrka det af RiksdagsFullmågtigen
Eric Larsson, från Södermanland, yrkade upp
-
394 LngUtskottets Betänkande».
hafvande af stadgandet uti 4 Gap. 5 §. Jor»
daBalken och Kongl. Förordningen den 13
Juni! i^oo, angående Hembud, då FrälseSkatteHemman
utom Börd försäljas; hvar*
vid Eric Larsson anmärkt, att, sedan besittningsrätten
en gång blifvit afhänd, det vöre
med billighet närmast öfverensstämmande,
att innehafvaren deraf deröfver borde
ega en fri desposition, och ränte-egaren säledes
icke vara berättigad att framför någon
annan lösa till sig Hemmanet; att denne
sednare för räntan alltid eger sin fullkomliga
säkerhet i Jorden, deruti han alltid
har förmånsrätt till betalning; och att,
då det icke är fråga att beröfva honom någon
egentelig fördel eiler förminska någon
af de FrälseBätts-egaren fäibehållae inkomster,
något synnerligt värde icke borde fästas
vid bibehållandet af nästan endast en
formalitet, som är af obstydlig nytta för rån»
tetag3ren, men deremot högst betungande
för k. paren af ett Frälse SkaUeHemman;
och jemts det BondeStåndets allmänna röst
häruti instämdt, har RiksdagsFullmägtigen
Andeis Danielsson tillagt, att den tid nu
vore förhanden, då Jordegare, utan hinder
af ett tvång, hvars menliga följder länge
varit ofverklagade, borde ega rättighet att,
till vinnande af den möjligen största fördel,
fritt få försälja sia Frälse Skatta-jord till
hvem som heidst, enär sådant synes instämma
med den princip Lagstiftaren följt, då
förbudet a;t, utom Bord, försälja Krono
-
Lag U t skottets Ectnnkattden. 395
Skatte Jord, utan föregånget Hembud till
Kongl. Majit och Kronan, upphåfdes,
Uiskottet, som icke kunnat finna, att
hvad i berörde måtto blifvit andraget, leder
till förändring af de grunder, hvarå
dess i ämnet afgifne Betänkande sig stödjer,
får, jemte anmälan deraf, tillika vördsamt
tillkännagifva, att, enligt till Utskottet ankomne
ProtocoIlsUtdrag , Höglo fl. Ridder»
skåpet och Adeln, Högv. PresteStåndet och
Vallöf]. BorgareSiåndet bifallit Utskottets
ifrågavarande Betänkande, och att Utskottet
således anser sig icke tillhöra, att någon
vidare åtgärd i afseende derå vidtaga.
Utskottets Ledamöter af Hederv. BondeStåndet
åberopa deras i denna fråga förut yttrade
särkilda mening. Stockholm den 4
Junii 1823.
N:o 88-
«
Ankom d. 18 Junii 1823*
Utlåtande, i anledning af Ät er-r emis s
af' Utskottets Betänkande N:o 6,
angående ändring uti 25 Cap. 5 §.
Råttegångs Balken.
Sedan i anledning af vackt motion af
Herr J. H. von Strokirch, Lagutskottet
genom Betänkande, den 4 nästlidne Martii,
till Riksens Höglofl. Ständers bifall hemstäldt
deu ändring uti 25 Cap. 5 RättegångsBalken,
att mål, rörande Fångspilining,
396 Lagutskottets Betänkanden,
och hustjufnad hädanefter icke b ira under»
ställas Ofeer Domaren s vidare pröfning innan
UaderRätfcernas Utslag få gå i verkställigheti
så har vid föredragning hos Höglo!!.
Ridderskapet och Adeln, den anmärkning
deremot, af Herr Casper Ehrenborg, blifvit
gjord, att ehuru , emot de grunder Lagutskottet
till stöd för dess förslag antagit,
egentligen icke vora annat att erinra, än att
det ofta är grannlaga nog att bestämma hvad
som är hustjufnad eller icke, syntes likväl,
enär alia partiele Lag-föräadringar borde
undvikas, då ec allmän Lagförändring eller
helt ny Lag förestår, den ifrågavarande
jemkningen af Lagens föreskrift i 25 Cap. 5
§. Rättegångsbalken icke för närvarande böra
vidtagas, åtminstone ej förr än en granskning
af och jemförelse emellan alla underställningsmål
föregått; i anledning af hvilken
anmärkning Betänkandet blifvit tili Utskottet
åter-remmitieradt.
Vid pröfningen af Herr von Strokirch»
ifrågavarande motion, har vål icke undfallit
Utskottets uppmärksamhet, att af de u i
25 Cap. 5 §, Rätteg.Balken uppräknade mål,
uti hvilka UnderDomiren skall underställa
sine Utslag, OfverDomarens vidare pröfning
, äfven flere än de nu ifrågavarande
torde finnas af dea beskaffenhet, att underställ
ningsegenska pen borde upphöra; men
Utskottet har ansett sin åtgärd icke böra
öfverskrida den gräns, som genom motionen
varit bestämd.
Utskottet har i öfrigt, vid tillstyrkande
lagUtskotttts Betänkande». 397
sf i ifrågavarande partiella Lag-förändring
afsett, dels att förekomma häcklade personers
lidande genom ett längre qvarhållande
i håckte, under afvaktan af ÖfverDomarens
pröfning, ecår de medUnderDomarensUtslag
åtnöjas, samt den derigenom för Kronan
ökade kostnad till deras underhåll; dels öck,
att i någon mån minska HofRätternes dessutom
nog öfverbopande göromål; och då
Utskottet sålunda besvarat, hvad emot Betänkandet
blifvit anmärkt, får Utskottet tillika
vördsamt tillkännagifva, att, enligt ankomne
ProtocollsUtdrag, Betänkandet af
de öfrige 3;ne RiksStånden blifvit bifallet.
Stockholm den 4 Junii 1823.
N:o 89-
Ankom d. 18 Junii 1823.
Utlåtande i anledning af Ater-remiss
af Utskottets Betänkande N:o 20,
rörande tjenliga Författningar mot
allmänna förbrytare.
Sedan, i anledning af Herr Prosten
Doctor Stenhammars, tili Lagutskottet, remitterade
Memorial, angående bland annat
tjenliga författningars vidtagande emot allmänna
förbrytare, Utskottet uti afgifvet Betänkande
under den 18 sisth Martil förklarat:
alt enar Herr Döctorn hvarken bestämdt
398 LagUt skottets Betänkandeit.
uppgifvit i hvad delar allmänna Lagen eller
cie Författningar, hvilka hafva afseende
å de af Herr Doctorn uppgifne händelser,
då Ämbetsmän förskingra allmänna medel,
tarfva förbättring, eller något förslag dertill
framståldt, Utskottet ansåg sig icke
vara i tillfälle att efver motionen i denna
dsl något vidare utlåtande meddela ; så har,
vid föredragning af delta Betänkande hos
Högv. PresteStåndet, Herr Doctor Stenhammar
deremot anmärkt, att på enahanda
grander, sona Utskottet deri antagit, skulle
hvarje Utskott efter behag kunna försätta
sig i den fullkomligaste overksamhet;
men att, så snart den enskilde Riksdags»
mannen uppgifvit bristen och behofvet,
skall det tillhöra Utskottet att pröfva, bestrida
hans uppgift, eller medgifva den och
föreslå hjelp; och har Herr Doctorn vidare
framstålt den fråga, om icke, när eu MagazinsFörvaltare
kan förskingra öfver looo
tunnor Spannmål, utan att balancen röjes
f>rr än något för sent; när på ett ställe
LaadsSecreterarsn bryter Åmbetsbrefven och
stoppar pencingarne till sig, när på ett annat
han tillegnar sig Discontlåner, och låter
Pantén gå under klubban för Medel, som
Jordegaren aldrig fått; när publik Ämbetsman
skackrar med utrikes Saltpetter, missbrukar
namn för sin vinningslystnad; när
Kronans utgifter dessutom för rättegångar
och undersökningar i så beskaffade Mål uppgå
på ett ställe till 10,000, på andra till 6
å 8000 R;dr, sådana händelser och allmäna
Lagutskottets Betånkanden. 399
Ba förlaster böra förebyggas* och om det
icke förtjenar eftersinnas huru en enklare
Controll, eller en okad ansvarighet skulle
kunna leda dertill; och bar af dessa anledningar
Betänkandet blifvit till Utskottet
åter-remitteradt.
Ehuru Herr Doctor Stenhammars berörde
anmärkningar något närmare ån Utskottet
af motionen kunnat inhemta, för»
tydliga beskaffenheten af de förbrytelser*
hvarå Herr Doctorn med motionen haft afseende,
kan Lagutskottet likväl icke undgå
anmärka, att äfven uti hvad Herr Doctorn
nu andragit, Utskottet saknar den bestämda
ledning för dess åtgärd, som Utskottet
enligt 53 §. i Riksdagsordningen egt
anledning vänta ; och som Utskottets Betänkande
i öfrigt, enligt ankomne Protocolls»
Utdrag, blifvit af da öfrige 3:ne Respeclive
RiksStänden bifallet* torde någon vidare åtgärd
för Utskottet icke återstå, än att detta
till förnyad pröfning vördsamt anmäla.
Stockholm den 4 Junii 1823.
N:o 90.
Ankom den 18 Junii 1823.
Betänkande, i anledning af väckte frågor
om Förliknings Domstolars inrättande.
Uti detta ämne hafva följande motio»
Ber blifvit gjorde och till Lagutskottet re
-
400 Lagutskottet: Betånkanden.
mitterade, nemligen hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln af Herr Carl Wickman
Tigersköld, hos Våftofl. BorgareStåndet af
Herr S. M. T. Cederborg och Herr A. J.
Hiessleiter samt hos Hederv. BondeStåndet,
af RiksdagsFullmägtigen Lars Ericsson
från Gefleborgs Lån; Herr Tigersköld har
yrkat inrättning af FörlikningsDcmstolar,
såsom enda verksamma medlet emot alia
de öfverklagade olågenheter, som uppkomma
dels genom en tilltagande myckenhet
af rättegångar cch dels genom lagskipningens
långsamhet så väl i civila tvister sorn
brottmål. Dessa olägenheter kunna, enligt
Motionairens åsigt, icke afhjelpas genom
ett ökadt antal Domstolar; men enär det
Onda tili en stor del lär vara föranledt dercf,
a t den lägre Folkclassen saknar rigtiga
begrepp om hvad som år förnärmande,
och derföre af Sakdrifvare lätt öfvertalas
att tillställa rättegångar och reconventionspåståenden
uti frågor af föga betydenhet;
och FörlikningsDomstolar, jemte det de
bereda tillfälle för de vanliga Domstolarne,
att med skyndsamhet afgöra vigtigare mål,
skola uppväcka en ädlare ärelystnad än den
att vinna rättegångar, nemligen den, att
förekomma sådane, återföra fördragsamhet
och försonlighet Medborgare emellan och
uppmuntra de välsinnade att, genom sann
Medborglig dygd bereda sig det anseende
och det inflytande, som FredsDomarkailet
fordrar; så anser Herr Tigersköld vidtagandet
-
Lagutskottets Betänkandet!.
gandet af den föreslagne åtgärden lämpligast
kunna åstadkomma skyndsamhet! Lagskipningen
och minskning af rättegångarnes
antal, samt följagtligen afven af Civila
AmbetstnannaCorpsen och dess r.u ö£-  verhopade göromål, heldst nationen genom
goda LocalStyrelser, deruti den sjelf deltager,
kan i ålit, som rör local förhållanden
styra sig sjelf. Såsom ytterligare skål för
motionen har Herr Tigersköld anfört den,
af förteckningen på de af FörlikningsDom.
stolarne i Norrige, under loppet afår i82ij
handlagde Mål heratade, uppgift, att af
35,594 sådane Mål, hafva 21,979 eller mera
ån j blifvit bilagde, och af de öfrige \
åro endast 2,256 till Domstol instämde.
Af Herr Cederborg år yttradt, att då förhållandet
vid den af Kongl. Maj:t inrättade
nya HofRätt öfver Skåne och Blekinge
lärerrvara lika med det vid flere af de äldre
OfverRåttarne, nemligen, att, oagtadt
vederbörandes nit och drift, mängden af rättegångar
icke medgifver det snara afgörande,
som är förenligt med de klagandes
rättmätiga anspråk; så och enär Motionairen
icke kan instämma med dem, hvilka
anse den öfverklagade olägenheten bäst kunna
alhjelpas genom ännu flere Domstolars
inrättande, hvilket ock skulle motverka den
af Nationen iänge yrkade reform af ÅmbetsVerken
och rättegångsformernes förenklande,
har Motionairen föreställit sig
såsom särdeles vigtigt, att begagna en ut«
LagUt$kottits Betänkandet!. *6
LagUtskottets Betnkandcn.
väg, sorn, då den afhjelpte olägenheten i
förra hånseendet, låttade de åsyftade förbåttringarne
i det senare; i anledning hvaraf
Herr Cederborg, med fästad uppmärksamhet
på Lagstiftningens alltför mycket
försummade moraliska syftemål, att förekomma
rättegångar, hemställer om icke de
stora förmåner, som tillskyndats våra
GrannRiken, Danmark och Norrige, genom
der inrättade FörlikningsRätter, tillräckligen
tala för nyttan af denna välgörande
Inrättnings införande i Sverige. För att
ådagalägga den förvånande minskning af
rättegångar, som genom FörliisningsVerket
blifvit befrämjad, har Herr Cederborg bifogat
afskrift af de i Danmark och Norrige
i detta ämne officielt kungjorde uppgifter,
om förhållandet ifrån år i8*5 tili cch med
Ig2i. Varandes antalet af handlagde, förfikte
Och till Domstol instämde mål i Norrige
under sistnämnde år lika med hvad
Herr Tigersköld uppgifvit; äfvensom enahanda
proportion i det närmaste förefinnes
under de föregående åren; och då det icke
kan undfalla någon menniskovåns uppmärksamhet
och lifliga deltagande, hvilka högst
vigtiga följder i moraliskt och medborgerligt
hänseende härflyta af stiftad fred och
och enighet mellan Medborgare, samt derigenom
att Lagarne för den fattige göras
verksamme, utan behof af de ofta invecklade
och alltid kostsamma rättegångsform
merna, har Herr Cederborg ansett sig icke
behöfva göra någon närmare utveckling af
LagUtskottets BetÅnkandeit. 403
ämnet, utan trott, att saken skall tala för
sig sjelf, saint att de svårigheter, sorn möta
vid verkställigheten, skola besegras af
det upplysta nitet och den kraftfulla viljan.
Herr HieSleiters Memorial innehaller
hufvudsakligen den tillstyrkan , attEörlikningsDomstolar
må inråttas, såsom ett
botemedel emot den tilltagande mängden af
rättegångar och långsamheten i Lagskip.
ningen, samt ?tt Lagutskottet må uppdragas,
att utarbeta ett fullständigt förslag
till desse Domstolars organisation. Af
RiksdagsFuilmågtigen Lars Ericsson år anfördt,
att då han, emot förmodan, uti LagCommyttéens
förslag till Råttegång-B ilk,
Saknat tillstyrkan af FörlikhingsR Uters antagande,
och det, efter MotknairenS omdöme,
icke vöre tjenligt, att thy förutan
indraga LagmansRötcerne och inråtta pertnanente
HäfadsRätter; så och|e nedan en
moralisk förbättring i Allmogens tänkesätt
samt i och med detsamma mindre håg för
rättegångar skulle beredas, om redlige Bönder
kunde blifva förordnade till Ordföranrier
eller Bisittare uti CompromissRätter,
föreslår Lars Ericsson. att FörlikningsDomstolar
må varda inrättade ; hvarjemte
han uppgjort förslag till deras organisation.
LigUtskottet har tagit i öfvervägande
så vål innehållet af desse motioner , som
de yttranden Riksens Höglofl. Ständer vid
föregående Riksdagar meddelat, i anledning
af då väckte frågor i samma ämne;
och med godkännande af de grunder, sorn
404 LngUtskottéts B et in kanel ett.
dervid blifvit anförde emot införande af
FörlikningsDomstolar, har Lagutskottet
ansett sig böra fästa Riksens Höglofl. Ständers
uppmärksamhet derå, att 1734 års
Lag och sedermera utkomne Författningar
icke allenast anmanat Parter, att i godo
afsluta tvister, utan äfven anbefallt Domare
att dertill bidraga, med undantag likväl
af gröfre Brottmål, deruti förlikning ej får
ega rum, om annat än Målsegandens andel
i Böter och det skadestånd honom tillkommer;
att erfarenheten och Domstolarnes
handlingar visa att det åsyftade ändamålet:
rättegångars biläggande härigenom i
betydlig mån vinnes, enar ett stort antal
af instämde tvistemål, dels före inställelsen
vid Domstolen och dels genom dess bemedling
i godo uppgöras och förfalla; att
råttegångarnes tilltagande i sednare tider
är en oundviklig följd af ökad folkmängd,
hemmansklyfningar, mera liflighet i begagnandet
af särskilde näringsgrenar, samt
deraf alstrad större varuproduetion och ett
mångdubbladt förhllåande Medborgare emellan;
vid betraktande hvaraf råttegån»
garne icke lära tillvuxit i samma proportion,
som de ökade anledningarne dertill*
FörlikningsDomstolar, inrättade i likhet
med dem, som finnas uti Dannemark och
Norrige skola i stället att minska snarare
öka kostnaderne för rättsökande, hvilka,
utom betalning till så kallade stämnir.gsvittnen,
måste erlägga arfvode till DomStolens
Protocollsförande, Om åter dessa
Lagutskottets Betånkandenl
4<>5
Rätter organiseras, på sätt Motionairerne
afven synas åsyfta, så att hvarken Ledamöter
eiler Protocollsförande eger att gö'
ra anspråk på ersättning för deras möda
antingen af Staten eller Parterne, möter
för Inrättningen i mångdubbiadt mått dec
hinder, att tillgång på skicklige Ledamöter,
hvilka ega vilja och tillfälle att åtaga sig
detta visserligen hedrande dock mödosamma
värf, i flere Socknar skulle komma att
saknas, heldst Lagutskottet icke kan instämma
i den mening, att redlighet och
vanlig omdömesförmåga äro tillräckliga egenskaper
för att bekläda FredsDomarekallet.
För att uppgöra förslag till én billig
förlikning, fordras kännedom om de Lagar
och författningar, som borde ligga till
grund för ett råttvist Domslut i saken;
och Parternes öfverenskommelse bör dessutom
utförligt, bestämdt och tydligt antecknas,
så att icke missförstånd om meningen
må gifva anledning till ny rättegång.
Det förefaller derjemte troligt, att Parter,
som eftergifva påståenden elier godkänna
kraf i följd af en välsinnad men mindre
upplyst FÖrlikningsRåtts anmaning, sjelfve
ej äro hugade att ihärdigt fullfölja rättegång
med hvarandra, och att de således,
om FörlikningsRått ej finnes, skola låta
bero vid det Domslut, som vid första vanliga
Domsrelnstantien meddelas. År fråga
äter om mera invecklade tvister, eller
drifvas de af trätgirige Parter, så lär en
FörlikningsRått af ofvannåmnde beskaffen
-
*joS LagUtskottets Betänkatiden.
bet fruktlöst bjuda till att tillvägabringa
förening; och i sådant fall inträffar mosatsen
af hvad man åsyftat: Rättegångsformer,
tidsutdrägt och fiiStantier ökas.
LagUtsko’t_'t tror äfven, att de i
Dannemark och Norrige mera ändamålsenligt
inrättade, men också med omkostnader
för Parterne förknippade Förliknings*
Domstolar icke medföra den väsendtliga
nytta, sorn ofvan berörde förteckningar synas
utmärka. Det torde kunna antagas
att af de 55,594 mål, som är 1821 skola
blifvit behandlade af FörlikningsRåtterne i
Norrige, och deraf sedermera allenast 2256
äro vordne till Domstolar instämde, ett
betydligt ardal icke kommit i fråga, om ej
FörlikningsRåtterne funnits, och Parter
deraf berntat anledning, att söka genom
föreningar vinna något, sorn icke, medelst
Daglig rättegång, kunnat erhållas, heldst
det såsom vilkor ror förlikningar i de fleste
fall fordras, att Parterne å ömse sidor
eftergifva något ai deras anspråk. Minskningen
af verkliga rättegångars anta! och
särdeles af den delen, som genom fullföljd
till de högre Instantierne medföra största
olägenheten, blir då mindre betydlig.
Af dessa skäl, tror Utskottet, i likhet
med hvad Lagutskottet vid 1809 och
igro, samt 1817 och 1818 arens Riksdagar
yttrat, den fureslagne Inrättningen,
emot hvars verkställighet flere svårigheter
och olägenpeter skulle uppstå , hvarken vara
af behofvet påkallad, eller medföra nå»
LngUtskotttts BetHnkanden« 407
gon allmän verklig nytta; hvarföre Utskottet
ej eller anser sig böra å ifrågavarande
motioner tillstyrka bifall.
Detta, tillika med en Ledamots särskilda
mening, hemstålles dock vördsammeligen
Riksens Högiofl. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den 4 Junii 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högiofl. Ständers Lagutskott den
4 Junii 1823.
S. D. Till Justering upplästes Betänkandet
N:o 90, i anledning af Herr Cederborgs
m. fl. Memorialer, angående inrättandet
af FörlikningsDomstolar.
Herr Cederborg yttrade härvid:
Som de förmente skäl, hvilka blifvit
anförde till ogillande af den väckte frågan,
om FörlikningsDomstolars inrättande, icke
äro af den beskaffenhet, att de kunna förandra
min öfvertygelse, om nyttan af denna
inrättning; si och då ingen af Högiofl.
LagUtskottets Ledamöter funnit saken förtjena
det ringaste afseende, anser jag det
vara utan ändamål, att meddela närmare
utveckling deraf, och inskränker mig derföre
till att, såsom grund för denna min
reservation, åberopa hvad jag i min motion
derom korteligen anfört. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh, Jac♦ Kleman.
40S Lagutskottets BetHnkandsn.
N:o 91.
Ankom den 25 Junii I823
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af
Herr P. Lagerhjelms Memorial, om
tillämpning af 2$ite Cap. 1 §• Byggninga
Balken på alla får varutransport
nödiga vägar.
Höglofl, Ridderskapet och Adeln har
till Lagutskottet remitterat ett Memorial
af Herr P. Lagerhjelm, hvaruti yrkas ett
laga stadgande af det innehåll: Att Lagens
föreskrift om Landsvägars läggande der de
tarjvas
samt att de egor dertill tagas,
som föreligga, utan att någon det vägra må;
och att den, som mister i Mark, njute derföre
fyllnad: alltsammans innefattadt uti 2j:te
Cap. 1 §, ByggningaBalken, måtte förklaras
gällande, äfven om de vägar, som utan att
vara Landsvägar, ära eller kunna blifva nö»
dige för varutransporter eiler forningar och
fraktningar, samt att, i de stadganden som
röra detta riksgagneliga ämne, varda vidtagne,
afseende måtte göras derå, att platser
för Varu-upplag och Transporter, Magazi»er,
Hamnar, Lastage-platser m. m. fritt
åtkommas medelst nödige och gagnande
vägar; att Segelleder, Båtleder och Flottleder
sammanbindas medelst vågar öfver ds
dem afbrytande eller angränsande Land; och
Lagutskottets Betan landén, 409
sluteligen, att de i desse ändamål nödige
och gagneliga vägsr anläggas, på sätt som
närmast uppfyller ändamålet, som år mångfalid
af trafique, säkerhet, närhet och beqvämlighet.
Vidare har Herr Lagerhjelm,
ansett de förekommande särskilde håndelsernes
allmänna eller mera enskilda beskaffenhet,
begge ofta af stor vigt, böra bestämma
hvilken skall lemna ersättning, samt
ersättningsgrunderne böra stadgas i hänseende
till den genom väganläggning upptagne
markens jordvärde; enär den ej är be»
byggd, och i händelse af åbyggnad, äfven
denna jemte flyttningskostnaden böra komma
i betragtande.
Då enskild Egendoms (Bys) behof och
beqvämlighet gifver rätt till väg för att
åtkomma Vatten, Kyrka, Qvarn, Landsväg
m. m., då millioner Arbetsdagar och Riksdalrar
användas och uppoffras på nya Canaler
och nya vägar, och då den sanning är
onekelig: att möjlighet af, och lätthet i
Corn raun ica tion er mest af allt befordra Näringarnes
lif och rörelse i Landet; har Motionairen
ansett tvekan icke böra uppstå om
rättigheten och gagnet af den åtgärd, som
bevarar eller gör begagnbare de communicitions-utvägar
naturen så ymnigt gifvit Landet,
men som ännu äro för få, och för
mycket beroende af enskildt välbehag för
att vara gagneliga i den mån de kunna och
böra det i ett samhälle, der det enskildta
välbehaget bör vika för vigten af rätt och
gagn, begge bevarade, då full ersättning
410 LagUtskottets Betdnkandett.
betager ali annaa möjlighet till enskildt lidande
än den, sorn beror af eoskildta godtycket,
hvars af lynne m. m. beroende specieia
yttringar, ej mi ega kraft att motverka
Statens ändamål.
På dessa skäl har följande tillägg blifvit
föreslagit till 25 Cap. 1 §. Byggningabalk.
: 5’3amma Lag gälle afven för väg till
Hamn . Lastplats, Varu-nedeilags plats, samt
emellan Segelleder, Båtleder, flotileder^ äfvensom
förväg till alia sädane stallen, der
varors förning kan vara af angelågenhet;”
och har Herr Johan af Wingård uti ett, i
anledning af denna motion, till Höglofl,
Ridderskapet och Adeln ingifvet skriftligt
yttrande, som Bemissen lill Utskottet åtföljdt,
icke allenast i allo förenat sig med
Motionairens åsigter, utan äfven ytterligare
föreslagit följande stadganden; x:o Att på
de ställen af en båtled, der strömdrag kråfver
trälning, trälvägar må få Obehindradt
eber Laga Syn utstakas, och kostnadsfritt
af trafiquerande begagnas, äfvensom koppståndare
få upprättas der de fordras till lättnad
i arbetet; 2:0 att lucka ovilkorligen bör
göras på alla Broar öfver Båtleder vid hädanefter
skeende ombyggnader och reparationer;
och jemte det Herr af Wingård föreslagit
den förändring uti det projecterade
tillägget till Lag-paragrafen, att till slutet,
i stället för: kan vara af angelägenhet sattes
af noden, har Herr af Wingård ansett böra
bestämmas, dels huru med sådane vägars
. - .0
anläggande och indelning skall tillgå, dä de
LagUtskottets Eetånkanden.
411
icke af ålder funnits, men nu finnas för
trafiquerande nödvändige, dels, att aila da
afgifter, sorn Strandegare kunna fordra för
begagnandet af rådane Inrättningar, hvilka
antingen bidraga till trafiquens lättnad, stör»
re säkerhet eller beqämlighet vid varors
vård m. m., må, efter .vederb'irandes hörande
vid Tingen, till följe af utfärdade allmänna
Kungörelser stadgas för viss tid, såsom
till exempel 5 år eller något dylikt.
Lagutskottet, som ansett de sålunda
gjorde förslag innefatta ämnen af ceconomisk
beskaffenhet, har hänskjutit dem till afgörande
i förening med Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet, på hvilken grund ifrågavarande
motioner af Utskotten gemensamt
blifvit till pröfning företagne.
Utskotten hafva dervid, med antagande
af den grundsats, att underlättade corn»
municationer äro kraftige befordringsmedel
för lif och rörelse uti alla näringar, och att
desse vigtige ändamål alltså böra af LagStiftaren
omfattas, och genom tjenlige stadgaaden
befrämjas, samt med fåstadt afseende
på de af Motionairerne i öfrigt anförde
skäl, väl funnit lämpligt, att vid uppkommande
frågor otti anläggande af vägar för
varu upplag och transporter till och ifrån
Magaziner, Hamnar och Lastsge-platser,
eller för Segel- Båt- och Flott-leders sammanbindande,
enskilde Jordegares bestridande,
att afstå den jord, som för sådaDe
väganlåggningar kan blifva behöflig, icke
mera i sådane fall, än eljest då allmänna
^ t<? Lagutskottet! Betåakanäen.
vägar pröfvas nodvändige, ensamt bor kun-*
na i vågen ligga; hvilket Utskotten jemväl
anse böra gälla i fråga om anläggning af
nya Lastage-platser, samt trälvägars utstakande
och Koppståndares upprättande i Båtleder,
der Strömdrag kräfva sådane åtgärder;
men Utskotten hafva deremot ansedt
de vilkor härvid vara oumgänglige, dels att
dylike yäganläggnimgar icke vidtagas eller
förordnas, förr än deras behof och allmänna
nytta blifvit behörigen pröfvad och fastställd
, dels ock, att den enskilde Jord egaren
i sådant fall försäkras om ersättning för da
förluster, hvilka genom minskning uti jordrymd,
eller annorledes kunna uppkomma.
Utskotten hafva derföre trött sig böra
tillstyrka, ej mindre att i g- uti 25:te Csp.
BvggningaBalken, må erhålla följande tilllägg
: ' Samma. Lag galle äfven för väg till
Hamn, Lastageplats, Varu-Neder lägst) lats ,
samt emellan Segelleder, B ät leder och Flott -  leder; äfvensom för väg till alla sådane
ställen ther vägar pröfvas vara jör Varu■»
transporter af allmäna nytta och nödvändighetån
äfven att särskildt må stadgas,
att uti frågor om dylike väganläggningar,
HåradsRättan i orten bör i behörig ordning
i alla vederhörandes närvaro undersöka och
sig utlåta så val om nyttan och behofvet
af väganlaggningen , sorn ock huru i sådant
fall den må ega rum, samt huru och på
hvad sätt enskilde personers förlust af egor,
hus eller andre andre anläggningar, som
till vägen åtgå, eller genom densamma ska
-
Lagutskottets BitänkanJen. 413
flas, ersättas bor; hvarefter HäradsRättens
UndersökningsProtocoll och utlåtande till
Konungens Befallningshafvandes vidare pröfning
insändes, och den med Konungens Be»
failningshafyandes Utslag missnöjde, eger
att hos Kongl. Majit i underdånighet sig
besvära; och torde; i sammanhang härmed,
samt på det farten uti Båt- och Segel-leder
i öfrigt må blifva obehindrad, det stadgande
jemväl, i enlighet med hvad Herr af
Wingård fdreslsgit, varda meddelt, att vid
framdeles skeende ombyggnad eller reparation
af Broar öfver sådane farleder, äfvensom
då ny Bro anlägges, der Bro förut ej
varit. Lucka ovilkorligen skall å Bron
inråttas.
Detta öfverlemna® dock vördsamligen,
till Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den ro:de Maji 1823.
N:o 92.
Ankom d. 25 Junii 1823*
,Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af
vackt fråga, om öfverseende och förbättring
af Rikets Oeconomiskaoch
PoliceFörfattningar, samt om
414 Lagutskottets Bctänkanden,
Landshöfdingavnes vått att utfärda
Vitesförbud m. m.
Röraode dessa ämnen hafva följande
Memoriäler blifvit dels till Utskotlec3 ge*
roensetmma, dels lill deras särskilda hand*
läggning öfveriemaade, nemligen:
Ifrån Högloft. Ridder skåpet och Adeln.
I:o Ett Memorial af Herr Cederschjöld ,
P. G., sorn faster uppmärksamheten på de
brister, hvilka röjas uti nu gällande Lagar
och Författnii/ger, och hvilka buster Herr
Cederschjöld hänförer till; brist på upphäfvaacie
då de blifvit föråldrade och olämplige
för tidens upplysning, lynne och ofri*
ge fordringar; brist på måsta i antal; brist
på plan i syftning och billighet i medel 5
brist på öfverensstämmelse sins emellan,
samt sluteligen brist på laglighet i tillkomst;
»å«om exempel på föråldrade Lagar
anförer Herr Cederschjöld Kyrkolagen, förbud
emot öfverfladsvaror m, m., hvilka
Herr Cederschjöld anser längesedan hafva
bort upphöra, äfvensom alla de, hvilka,
tillkomne under ett annat Regeringssätt, finnas
till sia natur stridande emot Grundlagens
anda, såsom Kungörelsen af den 7 December
1788» sorn stadgar Lifsstraff för dem,
hvilka fälla vrånga eller obehöriga omdömen
öfve? de af Kongl, Majit vidtagne För*
fattningar; att våra Författningar äro alltför
Lagutskottets Betdnktinden. 41g
talrika, förraenar Memorialets Författare visa
sig vid första ögonkastet på de Förordningar,
Bref, Stadgar, Kungörelser, Circulairer,
m. m. som årligen utkomma; och
då desse till en stor del lagga band på den
enskilda näringsfliten, störa den personliga
säkerheten , samt påkalla ofantliga skaror
af Ämbetsmän, yrkas, att större delen af
de så kallade OeConomiske- och PoliceFörfattningar
tillintetgöres eller åtminstone förenklas;
och erinrar Herr Cederschjöld härvid
äfven om den mängd ProvicceLagar, som
Lanöihöfdingarne tillskapat, och hvilkas
skiljagtighet i olika Län, medföra mångfaldiga
olägenheter. Såsom bevis på bristfällighet
en i Lagar nes plan och syftning, åberopas
större delea af Oeconotniska Hagarne,
och ibland andra förbudet af den 50 November
£820, emot bildandet of Tal fningsSällskaper,
hvars upphäfvande Herr Cederschjöld
föreslår, såsom innehållande en alltför
stor inskränkning i den ädlaste af alla
menskliga rättigheter, nemligen den att genom
samtal upplysa sig sjelf och andra. Lagarnes
brister i anseende till medel får ändamålets
vinnande röja sig, enligt Herr Ce*
derschjolds tanka, nogsamt t. ex af LurendräjeriFörordningen,
samt åtskilige PoliceFörfattningar,
såsom, att den på svag is
drunknade förmenes en Cdristelig begrafning,
att den, som utkastar sopor eller annan
orenlighet, eller gräfver sand på vissa
fridlysta ställen, måste derföre, i bftst af
tillgäng till böter, stå flere timmar i hals
-
416 Lagutskottets Betänkande«.
jern; hvilka Författningar förmenas äfven
ådagalägga, att Lagar ne ej alltid öfverensstämma
i afseende på straffens gradationer.
Sitt ändteligen Lagarne ej alltid i Laglig
väg tillkommit anser Herr Cederschjöld bevisas
deraf, att PoliceLagstiftningens område
blifvit så ofantligen utsiråckt, ehuru den
för Grundlagen är obekant annorlunda än
såsom allmän Civil och CriminalLag, i hvilken
egenskap den ej kunde stiftas hvarken
af Landahöfdingarne i Länet eller af ÖiverStåthåilaren
eller ena af Kongl. Majit, utan
gemensamt med Riksens Ständer ; hvadan
Herr Cederschjöld håller före att de allmänna
PoliceFörffittningar, som Kongl, Majit
kan emellan Riksdagarrse blifva nödsakad
att låta vidtaga, och hvilka derföre närmast
kunna jemföras med Lagförklaringar, icke
borde gälla längre än till nästa Riksdag,
dä det skulle ankomma på Riksens Ständer
att Författningen fastställa eller ogilla. Och
har Herr Cederschjöld uti ett ytterligare
anförande till Högloft. Ridderskapet och Adelns
Protocoll, den 5 nästlidne Martii,
hemställt om upphäfvande äfven af de Författningar,
hvilka inskränka friheten för de
lägre FolkClasserne, att genom dans och
lekstugor siska en oskyldig förströelse.
I anledning af detta anförande hafva
Friherre L. Boye och Herr Carl Trafvenfelt
sig yttrat, med bestridande af Herr Cederschjölds
Förslag, såsom ledande till oordcingal-,
till öfverdrifvet bruk af brännvin,
samt till smak för fylleri. sto
LigVtskottett Bet änkan*)s, 4J7
2:0 Memorial af Herr Aug. von Hart*
mansdorff, som deruti anmärker såsom ea
af de största brister i vår RegeringsForm,
att icke Svenska Folket, såsom det Norrska,
deltager med Konungen i den Oeconomiska
Lagstiftningen ; men då detta icke
utan en förändring i Grudlagen kan afhjelpa»,
hemställer Herr Hartmansdorff nu, alt
de mest i ögonen fallande brister, uti den
Oeconomiska Lagstiftningen, iönskningsväg
måtte anmälas till nödig rättelse; Herr
Hartmansdorff anmärker ibland sådaae förmente
felagtiga eller origtigt tillkomne Författningar;
KrigsArtiklarne och VärfningsStadgan
, såsom vådlige för personliga säkerheten
; de godtyckliga ofta förändrade NäringsFörfattningar,
såsom i hög grad menliga
för industriens och Näringarnes förkofran;
öfverdriften i straffbestämmelser,
som uti Förordningen emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning samt SeglationsOrdningen
den 12 Februarii 1820, finnas stadgade;
till Rätternas olämpliga organisation,
hvilkas flesta Ledamöter, bestående utaf
TullBetjente, som ega vissa andelarjraf confiscerade
varor, icke kunna ega den oväld
och det oberoende, som bör utmärka Do>
mareÄmbeiet, och som dessutom, utan studier
eller undergåagne Examina , ofta blifvit
från hvarjehanda heterogena yrken insluckne
ibland TnliBetjeoingea, och med
detsamma ibland Rikets Domars: Folics
-
LagUtskottits B et änka# litti. *7
4*8 LtgUtskotttti Betänktwien.
Stadganflen, som för ringa förseelser inne*
fatta vanhedrande och öfverdrifva straff;
Stadgan om afvittringar och Skattläggning
gen i Jemtland den 8 December 1820, den
förhöjde ExpeditionsTaxan af den 15 Maji
1821, Kongl. Brefvet af den 18 Augusti >819,
om Skjutslegscs ökande: Författningarce
angående Vägare- Mätare- och Bro-pennin*
gar; a § af Stadgandet uti Kongl. KammarRättens
lostruction den 2» Junii »8H, att
i händelse en anmårkningsfråga skulle angå
något Kongl. Maj:ts och Rikets Collegium,
eller något annat Publikt Verk, med
lika värdighet, eller någon deras Ledamot,
eller ock. någon sådan högra Tjensteman,
som för sin Tjenstebefattning är endast Kongl.
Maj:t redoskyldig, KammaiRättens åtgärd
icke må sträcka sig längre, än att, sedan
vederbörande fått del af Anmärkningen och
deröfver sig yttrat, samt för öfrigt nödige
upplysningar inhemtade, till Kongl. Majit
i underdånighet insända handlingarne jemte
eget utlåtande i ämnet. ”Herr Hartmansdorff
inskränker sig likväl^för det närvarande,
till följande hufvudsakliga yrkanden:
a) Att TullRätterne måtte upphåfvas
och de dit hörande mål sedermera vid allmänna
Domstolarne upptagas*
b) Att de öfverdrifvet stränga Strafflagarne
för PoliceFörseelser och TullFörbrytelser
måtte göras rimligare och mildare;
samt
r) Att KammarRätten måtte, genom
uteslutande af det anförde Stadgandet i a
Lagutskottets Betinkanden,
0. ef dess Instruction, hädanefter blifva lika
obehindrad, att till laga kraft och verkan
fullföljs anmärkningar emot högre som hit»
tills emot lägre Redogörare, för allmän*
na medel.
Och har Herr Grefve J. H. Gyllenborg,
i anledning af detta Memorial^ särskildt till
Ridderskapet och Adels Protocoll sig yttrat:
lill Lagutskottets särskildta
hand lagning.
3:0 Memorial af Herr C. Anton Gyllenram.
Herr Gyllenram anmärker deruti
olåmpligheten af vissa stadganden uti Kongl,
Förordningen mot fylleri och dryckenskap,
af den 24. Augusti 1813, samt ÖfverStåt»
hållareÄmbetets Kungörelse den 4 Julii 1817,
med förbud emot gästning å Näringsställen,
utom vissa timmar på dagen; och yttrar
i afseende på sistnämnde Författnings
otjenlighet: att consumtionen af Brännvin de
sednare åren derigenom icke förminskats;
att då det förr för lärdes på flere tider om
dagen, men nu deremot på en gång, inom
den kortare tid, som Författningen stadgar,
arbetarne oftast skall taga en fördubblad
förtäring, och derigenom blottställas för böter,
fängelse och kroppstrafF; samt att,
utom desse och flere uppräknade olägenheter,
Näringsldkarne äfven blottställas för
mångfalldiga förluster, genom Lagbrott som
de svårligen kunna förekomma; hvadan Her*
^so LcgUtskotuti Ettänkandtn,
Gyllenram hemställer, att ej mindre ofvannämnde
Kungörelse, jemte alla deraf härrörande
Författningar i detta ämne, ån ock
det för fylleri stadgade ansvar af stockstraff
m. m. måtte upphäfvas.
4:0 Memorial af Herr Grefve Job.
Hen, GyyllenborgJ deruti, med afseende på
den större trygghet, som Hemmansbrukare
skulle ega, om en högre Ämbetsmyodighet
vöre x tillfälle att pröfva de Kungörelser och
Stadganden, sorn Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande
i Länen utfärda, hemställer att
alla sådane Kungörelser och äfven allmänna
föreskrifter, som till Läns-innevånares
åtlydnad utgå, borde hvarje månad till JustitceCanct-lleren
och JustitceOmbudsmannens
granskning öfverlemnasj i sammanhang hvarmed
Herr Grefven föreslagit, att aila föreskrifter,
som, till åtlydnad ifrån KronoBetjeningen
utgå, böra vara af Kongl. Majrta
Befallningshafvande gillade, och afven under
dess ansvar emanera ; samt alla Kungörelser
och föreskrifter till åtlydnad för Länens
innevånare, ordentligen förvaras i Kyrkomon
till Controll af LänStyrelsens påbud.
Ifrån Vallo fl. BorgareStåndet.
Till Ekonomiutskottets särskildta åtgärd.
j:o Memorial af Herr B. Santesson j
deruti, med fästade afseende ä nödvändigheten
deraf, att de särskilde ordningar och
LagUtskotttt: Betlinkandtw; 421
PollceFörfattcingar, som af Kongl. Majit*
Befallningshafvande i olika Län utfärdas,
särdeles sådane som angå flere an Lånets
innevånare, och skola efterlefvas der, äfven
af öfrige dit kommande Svenska undersåtare
och fremmande, blifva 1 möjligaste
måtto sins emellan öfverensstämmande, hvilket
ej hittills iagttagits, enär icke allenast
olikheter utan ock understundom fullkomliga
stridigheter skola funnits uti Oeconomiska
Författningar i ena Länet, emot dem
som i andra Län blifvit påbudce, hemstålles,
att Ekonomiutskottet måtte inkomma
med Förslag, huru öfverensstämmelse uti
sådane Författningar skulle, utan hinder uti
sakernas administrativa gång, beredas och
bibehållas; och föreslår Herr Santesson i
detta ändamål, att närmaste Läns Styrelser
med hvarandra communicerade deras hvar
för sitt Lån utgifne Författningar, samt 2,
3 å 4 Läns Styrelser sedan förenade sig om,
att en gång hvarje eller hvartannat år, vid
öfverenskommande sammanträden, öfverse
och så nära som möjligt förena, hvad som
vöre skiljsgtigt, hvilket ännu närmare skulle
kunna jemkas då Landshöfdingarne nästan
allmänt vidRiksdagarne sammanträffade.
Till LagUt skottets särskildta
handläggning.
6:0 Memorial af Herr W. J. Bagge,
som deruti anförer, att, enär SjöTuIlsRätterae,
med undantag af Stockholm ooh Gö
-
LngUtskottets Betånknnden,
theborg, utgöras af TullFörvaltarén, Controlleuren
samt tvänne Rådmän, hvilka i
de fleste Stapelstäder äro illiterate, det torde
vara förlåtligt, om en Part mi stror en
dylik Domstols förmåga, att kunna bedöm»
ma de mål, sorn af densamma handläggas;
heldst då han dessutom kan ega anledning
förmoda, att någon af Domstolens Ledamöter
kunna vara indirecte intresserade af
hans fällande; hvadan Herr Bagge hemställer,
om icke alla de Mål, som tillhöra SjöTullsRätt
att upptaga, hädanefter b ira behandlas
af RådstufvuRått samt att GränseTullRätts
I Landet befattning uppdrogs åt
HäradsRätt,
Ifrån Hederv. BondeStändet.
Till LagUtskottets enskildta åtgärd.
7:0 Memorial af RiksdagsFullmägtigen
AndersDanielsson. Efter framställning af u*
möjligheten att känna alla i Sverige gällande
Lagar och Författningar, särdeles dem,
«om i Länen af Kongl. Majtts Befallningshafvande
utlärdas, upplyser Riksdagsmannen,
med flere exempel, olikheten af de Stadgar
och påbud, som i särskildta Län ega
rum; och då en oberäknelig oreda skall upp.
komma genom stadgandet i Kongl. Brefvet
den 14 December 1781, att de uti Oeconomie-
och Folitie.mål af Konungens Befallningshafvande,
i stöd af Lag och Kongl.
Lagutskottets Bttåttkanden.
Förordningar, utsatte och behörigen kungjorde
vitén, icke få af Domare eftergifvas,
har Anders Danielsson ansett det nödigt, att
Lagstiftningen behjertar en sådan oreda och
afhjelper hela denna godtyckliga magt ,
hvarigenom Domstolarne blifva subordinerande
under Kongl. Maj:ta Befallningshafvande,
och personer dömas i första Instancen
efter en Lag, som i andra Instancen
med retroactiv verkan upphäfves; på grund
hvaraf Riksdagsmannen yrkar, att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes och alla underordnade
Myndigheters Lagstiftningsmagt,
vare sig påbjudande af vitén, eller åläggande
af skylldigheter, eller utfärdande af förbud
, i hvad ämne som heldst, måtte helt
och hållet afskaflhs.
Vid granskning och jemförelse af ofvanupptagne
Memorialer och anföranden ,
hafva Utskotten funnit desamma hufvudsakligen
innefatta följande Förslag och yrkanden:
1:0 Att PoliceFörfattningarne icke må
af Kongl. Maj:t utan gemensamt med Riksén
Ständer stadgas, sarnt att de, hvilka
Kongl. Maj:t kunde anse nödigt vidtaga,
icke borde gälla längre ån till nästa Riksdag,
dä det skulle ankomma på Riksens
Ständer, alt en sådan Författning fastställa
eller ogilla.
2:0 Att föråldrade Stadgar borde un*
danrödjas, Oeconomiske- och PolbieFörfattringar
öfverses, förbättras och till en del
upphäfvas, samt Lsgarnes bristfällighet i
plan, lyftning och inbördes öfverensstäm
-
4ft-i LagUtikottns Betänkande»,
melse, i anseende till straffans gradationer,
i möjligaste måtto afhjelpas.
5:0 Att särskildt afseende härvid borde
fästas på Kongl. Kungörelsen af den 7
December I787, som stadgar lifsstraff för
den sorn faller vrånga elier obehöriga omdömen
öfver do af Kongl. Majit vidtagne
Författningar, de strafflagar, sorn emot Lurendäjeri
och Tullförsnillning äro stadgade;
Förbudet af den 30 November 1820, emot
bildande af TnlareSällskaper; Kongl. Förordningen
emot fylleri och dryckenskap sf dea
14. Augusti 1813* särdeles ar.svaret af Stockstraff;
ÖfverStåtbållareÄ.mbetets Kungörelse
af den 4 Julli med förbud emot gäst
ning
å Näringsställen, utom vissa timmar
om dagen j Författningen emot en pä svag is
drunknadsChristeliga begrafning; Stadgandet
af halsjern för sopors utkastande och 6andhemming
på förbudna ställen; samt att dessa
Stadganden mätte till ea del alldeles upphäfvas,
till en del lämpligen mildras.
4:0 Att TuliRätterne matts afskaffas,
samt sådnne Mål, hvilka af dem blifvit handlagde,
till de Ordinarie Domstolarne förvisas.
5:0 Att KammarRätten må förklaras
lika obehindrad att, till laga kraft och verkan
fullfölja anmärkningar emot högre, som
hittills emot lägre Redogörare för allmänna
medel.
6:0 Att Kongl. Maj:ts Befallningshaf-i
vandes hittills begagnade rättighet, att gerom
Påbud och stadgade Vitén ingripa i
Lagstiftningen, matte upphäfvas eller im
LagUtskotttts Eetdnkandm, 425
skråckås, samt, i sednare fallet, de Stadgar
och Vites-förbud, sorn i särskildta Län hittills
blifvit utfärdade och hädanefter kunde komma
att utfärdas, öfverse* lör att bringas till
likstämmighet sins emellan; att alla sådane
af Kongl. Majus Befallningshafvande utfar--/
dadé Stadganden må till JustitixCaccellerens
och JustitixOmbudsmanneos granskning insändas:
alla Kungörelser och föreskrifter till
åtlydnad af Länets Ir.nevånare i Kyrkorne
förvaras, samt KroncRetjeniogen icke ega
meddela andra föreskrifter, än dem, som
af Laiulshöfdicgarne blifvit gillade, och för
hvilka desse borde ansvara, samt sluleligen,
att de af Kongl. M3j:ts Befallningshafvande
stadgade Förbud emot Lekstugor
malte upphåfvas.
Hvad sålunda här ofvan blifvit anfördt
hafva Utskotten ansett nödigt att till gemensam
pröfning upptaga ech besvara; och
livad först angår den väckta frågan om rättigheten
för Kongl. Maj:t att utfärda Policc»
Föi fattningar, samt att dessa icke utan
Riksens Ständers fastställelse skulle förblifva
gällande, så finna Utskotten detta yr.
hände, som åsyftar ett närmare bestämmande
af den Kongl. Maj:t uti 87 och 89 §■ §.
Regering,sFoimen tillsgde Lagstiftsningsrnagt
, och således en lörklaring af Grundlagens
mening och ordalydelse, innefatta ett
ämne, hvaröfver det icke tillkommer Utskotten
att sig yttra; men hvilket, jemlikt
53 81 och 83 §• §* RegeringsFormen, tydligen
tillhörer ConotitutionsUtskottet* hand
-
426 LagUtskotiets Bctänknnden.
läggning, då fråga derom i behörig ordning
blifvit vackt och fullföljd $ hvadan Utskotten
anse sig icke kunna något ytterligare
utlåtande deröfver meddela.
Beträffande åter Forslaget om Lagarnes,
särdeles de Oeconomiska och PoliceFöifattningarnes
öfverseende och förbättring, få
Utskotten härvid'förklara, att då, jenom
Kongl. LagCommittérns försorg, förslag till
en ny allmän Lag redan blifvit i flere väsendttige
delar utarbetsdt och genom trycket
alimäntgjordt, samt de af Kongl. Maj:t
i nåder förordnad Corn mi t terade till samlande
och öfverseende af Rikets Oeconomiska Författningar
till större delen slutat sirie arbeten ,
hvilka äfven , tiil följd af Kongl. Maj:ts nådiga
Beslut, arn under Trycket, derigenom en
Systematisk framställning blifvit beredd af
alla sådane Författningar och Stadgar, hvilka
hittills endast uti flerfalldige Samlingar
och Archiver funnits spridde, hvarf irutan
särskildte Committerade blifvit i nåder utsedde,
för att, sedan en allmän öfversigt af
den Osconomiska Lagstiftningen sålunda
blifvit vunnen, detuti föreslå nödige rättelser
och föi bättringar j anse Utskol ten , med
afseende på dessa, i anledning af förre Riksens
Ständers underdåniga önskningar, redan
vidtagne åtgärder, något ytterligare,
hvad den allmänna Lagen samt de O-Cunomiska
Författningarne angår, icke vara att
tillgöra, innan sig visar, om några och
hvilka förändringar må kunna komma aft
deruti vidtagai, så väl i följd af sistnämn
-
L/igUtskottets Betänkandcn. 427
de rådiga Förordnande, som med afseende
å Committéans till regleringen af Rike'8
Styrelseverk afgifne Förslag, rörande de
Administrativa Verkens Organisation , hvilket
för närvarande är under granskning hos
Riksens Höglofl. Ständer, uti deras Särsk i Id—
te Utskott; men då Politie Förfatlningame,
så vidt Utskottet ega sig bekant, ic e undergått
någon sådan granskning, som i afseende
på föiutråmnde Stadgar blifvit veikställd,
förmena Utskotten att densamma
skulle vara af väsendtlig nytta, och få derföre
vördsamligen tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer, att hos Kongl. Majtt framföra en
underdånig anhållan, så väl derom, sorn
att Kongl. Maj;t läcktes dervid i nåder afse,
att PolitieFörfaltningsrne bragtes i närmaste
möjliga öfverensstämmelse med Grundlagens
jemt gäll inde CriminalLagars anda;
att vanårande och Urbota straff för förseelser
emot förstnämnde Författningar mätte,
så vidt möjligt, undvikas , såsom i ordningsmål
icke lämplige, och ofta leda till en
skadlig förblandning af Police-våsendet med.
CriminalLagens bestämmelser och tillämpning;
samt att vid förvandling af alla i PoliceFörfättningar
stadgade böter, desamma
kotnmo att anses lika med Vites-böter.
Vidkommande dernäst de särskildta Föfattningar,
hvilkas upphäfvande blifvit yrkadt,
så finnes desse, dels till större delen
röra PoliceFörbrytelser, dels vara af sådan
beskaffenhet, att de påkalla en snar förändring;
och då Utskotten, med antagande af
423
LsgUtskotttts Ettnktinden.
de grundsatser, att hvarje Strafflag, likasom
all annaa Lag, icke b r på något sätt s;å
i strid med opinionen, eller tidens och en
högre upplysnings fordringar, samt stt sträf-1
fet bör lämpas efter brottets storlek och
vigten af det SamhällsFördrag, som blifvit
öfverträdt, funnit Kongl. Förordningen den
den 7:de December 1787» innefattande lifsstraff
för obehörigt omdömen öfver de af
Kongl. Maj:t vidtagr.e Författningar, Kungdrelserne
med ansvar af halsjern för sopor3
utkastande och sandhemtning å otillätce
ställen, samt vägrad begrafning för den å
svag is drunknade, ibland hvilka Påbud Utskotten
likväl ense Förordningen af den 7
December 17O7, genom TryckfrihetsLagen
åtminstone till sin princip håfven, vara i
ett eller annat hänseende stridande emot
ofvannämnda grunder, hafva Utskotten af
sådan orsak trott sig böra tillstyrka Riksens
Högloft. Ständer, att hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla , det, med upphåfvande
af ovannämnde Författningar, andre
med rättsgrunder närmare öfverensstämmande
blefve tor de fall i hvilke de skulle
pröfvas nödige och lagligen kunde ega rum,
i deras ställe påbudne. Om den invändning
härvid skulle kunna göras, att dessa Stadgar
sällan eller aldrig tillämpas, innefattar
detta, enligt Utskottens tanka, så mycket
mindre skäl för underlåtandet af deras upphäfvande,
som just denna uteblefne tillämpoiDg
både ådagalägger ett tyst medgifvande
hos Lagskipande magtan ef dera» olämplig»
LegXJtskottsti Bttånk<tndeai jj.33
het, och på samma gång undergräfver Lagatnes
helgd och anseende, hvilket beror
lika mycket på deras rätts enlighet, sorn
på deras säkra och oafbruten verkställighet.
I afseende på frågan om upphäfvande af
Stockstraff för fylleribrott, får Utskotten
åberopa det Utlåtande, som Lagutskottet,
den 31 i denna måöad, rörande denna omständighet
afgifvit, i anledning af flere dit
remitterade Memorialer, angående yrkad
förändring uti Kong!. Förordningen den 24.
Augusti x813 emot fylleri och dryckenskap
m. m., i hvilket utlåtande Ekonomiutskottet
i denna del inståmdt; och betiäffande
Förbudet emot gästning å Näringsställen,
Utom å vissa tider på dagen , så kommer
Ekonomiutskottet, till hvars särskilda handläggning
denna fråga egentligen synes höra,
att, i anledning 'af ett rörande detta amne
till sistnämnde Utskott öfverlemnadt Memorial,
deröfver uti afgifvande Betänkande
sig utlåta; hvarförutan och då, i af eende
på gällande straffbestämmelser emot Lurendiäjeri
och Tullförsnillning, Lagutskottet
åligger, att häröfver meddela utlåtande, i
sammanhang med den nådiga Proposition,
som Kongl. Maj:t i detta ämne till Riksens
Idöglofl. Stånders pröfning öfverlemna?, torde
något hufvudsakligt yttrande derom nu
icke erfordras. Af de 1 fttdje puncten uppräknade
Författningar återstår sålrdes endast
för Utskotten att yttra sig öfver Förbudet
af den 50 November 1820 emot blidandet
af TalareSällskaperj och då enligt ordaly
-
43° LugUtskottets Betånkandtn,
delsen uti 85 RegeringsFormen: hvarje
Svensk man eger rättighet, att, utan några
af den offentliga magt en i förväg lagde hinder
skriftligen meddela sina tankar, att sedermera
endast inför Laglig Domstol kunna
tilltalas för deras innehåll, och att icke i
annat falt derföre kunna straffas , än om det»
ta innehåll strider emot tydlig Lag, gifven
att bevara allmänt lugn, utan att återhålla
allmän upplysning , tro Utskotten det rätigbeten
att muntligen, under enahanda yilkor
yttra sitte tankar, så nära öfverensstämmer
med Grundlagens anda uti nämnde §. , att
något förbud deremot icke bur ega rum. Det
har icke elier undfallit Uiskottens uppmärksamhet,
att ett TalareSäilsksp kan medföra
väsentliga fördelar, genom meddelande af
ömsesidiga upplysningar, genom bildandet
af denna Samfundsanda, som då den utgår
ifrån ett varmt nit för Fäderneslandets sanna
bästa utgör grundvalen för dess bestånd,
samt slutligen genom en utvecklad färdighet
att sannt och bestämdt uttrycka sina tankar.
Den offentlighet, som dessutom år förenad
med begreppet om ett Sällskap, synes äfven
derifrån böra utesluta olofliga afsigter oell
hemliga stämplingar, enär de som förehafva
sådant heldst sky all offentlighet och
deremot söka mörkret, såsom ett hufvud*
sakligt vilkor tor befrämjandet af deras syftemål.
På dessa grunder får Utskotten
hemställa> att Riksens Höglofl Ständer vill©
hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla
om upphåfvande af ofvannämnde Förbud af
LagUtskottett Bttånkandtn, 431
den co November 1820, så vid# detsamma
skulle kunna anses innefatta hinder emot
bildandet af ifrågavarande TalareSällskaper.
Det i 4!de punkten upptagne Förslag
angående TullRätternes upphäfvande anse
Utskotten så mycket mera förtjena uppmärksamhet,
som deras närvarande organisation
af personer, hvilka understundom ega föga
eller ingen Lagkunskap, och hvarken förmåga
att bedöma ofta ganska invecklade
mål, eller urskiljning, att dervid råttvist
tillämpa de flerfaldiga Författningar, som
röra Tullväsendet, utan att nämna de många
tillfällen, då, vid närvarande föhållanden,
Ledamöternes redlighet, genom egen
fördel, sättas på prof, icke synes svara emot
de fordringar, som man skäligen bör
kunna göra sig af en Domstol, der Medborgares
egendom och välfärd i så betyd,
lig mån är ifrågasatt; hvadan Utskotten få
vördsamligen hemställa, att Riksens Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det, med upphäfvande af ifrågavarande
TullRätter, de mål, som hittills blifvit af
dem handlagda, må hädanefter, så vida
GränseTullarne komma att fortfara, till pröf.
ning och afgörande upptagas, antingen af
RådstufvuRått i Städerne, eller af närmaste
HåradsRatt på Landet; allt eftersom Kongl.
Maj:t kunde finna för godt, att härom, efter
sig företeende locala omständigheter,
förordna.
Hvad betråffar den väckta motion, om
KammarRättens Revisorers rättighet att full
-
4^3 LtgUi skottets Bctåukonle*.
följa anmärkningar, sä väl emot högre som
lägre Redogörare af Allmänna medel, förmena
Utskotten, att både allmän och enskild
säkerhet bust skulle ngttagas i detta
hänseende, örn sådane anmärkningar, som
angå något Kongl. Maj:rs och Rikets Co!»
legium, elier annat Publikt Verk med lika
värdighet, eiler någon deras Ledamot, eller
ock sådan högre Ämbetsman; som lör
sin befattning är endast Kongl. Majit redo
skyldig, i stället för att, såsom nu år stadgadt,
KammarRåttens åtgärd år inskränkt
dertill, att, sedan vederbörande fått de! af
anmärkningen och deröfver sig yttrat, samt
för öfrigt nödige upplysningar blifvit inhämtade,
till Kongl. Maj;t i underdånighet
insända handlingarne jemte eget utlåtande
i målet; samma handlingar och utlåtande
öfverlemnädes tili Högsta Domstolens pröfning
3 hvadan Utskottet anse sig böra tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att härom
göra en underdånig hemställan.
I afseende på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
ifrågasatte rått att utfärda
Vitesförbud i sådane mål, Sorn röra ordningens
bibehållanden inom Länen, hafva Utskottet
funnit, att rättigheten till utfärdande
af sådane Påbud blifvit, med mer och
mindre bestämd anledning af Lag och Författningar,
nog vidsträckt och utan sainmanstämmelse
emellan sårskildte Läns Styrelser
begagnad, och derföre ansett en närmare
bestäinnig derom desto nödigare, som»
då
LagUtskottets Betdnhndén, 433
då endast en inskränkt de! af Lagstiftande
inagten år åt Regeringen uppdragen, en
obestämd och godtycklig än mindre bör
tillkomma underlydande Auctoriteter; hvadan
Utskotten få vördsamt hemställa, att
Riksens Håglöf]. Ständer hos Kongl. Majit
framföra den underdåniga önskan, det Kong!.
Maj:t täcktes i nåder anbefalla Dess samtlige
Befallningshafvande, att till Kongl.
Majit i underdånighet insända alla hittills
utfärdade VitesFörbud, som icke varit föranledde
af någon särskild persons eller menighets
tredska, eiler tillkommit enligt Städers
och Socknars inför Magistrater eiler
vid Sockenstämmor fattade beslut, utan äro
allmänna för hela Lån, samt att Kongl,
Majit derefter täcktes låta granska dem,
tillse 0111 och till hvad del de böra fortfara
eller upphäfvas, samt i förstnämnde fall
deri befordra möjligaste likstämmighet, och
heldst, derest local-omständigheter ej annorlunda
föranleda, låta dem i allmänna
Författningar sammanföras; hvarförutan
Konungens Befallningshafvande, i de fall
då de framdeles funne allmänna VitesFörbud
nödige till ordnings och sedlighets bibehållande,
borde derom göra underdånig anmälan
hos Kongl. Majit och afvagta dess
nådiga yttrande, derest ej i någon händelse,
angelägenheten skulle fordra en hastig
åtgärd, i hvilket fall Kongl. Majits Befallningshafvande
borde ega genast utfärda
LagUtskottets Betänkande», 28
434- Lagutskottett Baänkanden.
Vites-förbudet, och detsamma blifva gällande,
intilldess Kongl. Maj:t sig derom
yttrat, i anledning af den anmälan Kongl.
Majrt Befallningshafvande, vid vitets bestämmande,
egde derom i underdånighet göra;
förmenande Utskotten att då såmedelst
den nu ifrågavarande Lagstiftande magten
hufvudsakligen stannar i Konungens hand,
icke allenast den åsyftade enheten uti Påbuden
skulle vinnas, utan ock missbruk i
möjligaste måtto förekommas; och hvad
särskildt beträffar det öfverklagade Förbudet
emot Lekstugor, så ehuru Utskotten
anse Allmogen icke böra betagas de tilllållen
till oskyldiga nöjen, som för detsamma
kunna yppas, tro Utskotten likväl,
att, jemlikt de i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning
angående Sockenstämmor och KyrkoRåd
af den 26 Februarii 1817* stadgade
grunder för ordningen inom Försandingarne,
det närmast bör tillkomma Fäder och
Husbönder inom hvarje Socken, hvilka
uppsigten öfver deras barn och tjenare närmast
tillhörer, att om Lekstugors inrättande
meddela de föreskrifter, hvilka de kunna
finna lämpligast, heldst det beror af
Kongl. Majrts Befallningshafvande att fastställa
eller icke det i sådant fall stadgade
Vites-förbud; men om likväl några förbud
emot Lekstugor för närvarande skulle fö*
refmnas, hviika icke genom Sockenstämmobeslut
tillkommit, anse Utskotten desamma
böra upphöra, hvarom Riksens Höglofl,
LagUiskottets Betänkandiru
-
435
Ständer torde hos Kongl. Majit vilja göra
underdånig framställning.
I anledning af det gjorda yrkandet,
att KronoBecjente icke må ega att, utom
Landshöfdinges föreskrift, meddela några
Påbud, få Utskotten erinra, att KronoBet)ente
endast ega att verkställa Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes förordnanden,
samt att någon rättighet, att sjelfve meddela
föreskrifter til! efterlefnad, annorlunda
än pa grund af gällande Författningar,
icke är dem tillagd; hvadan, örn sådant inträffat
, det år ett missbruk, som, i behörig
ordning öfverklagadt, icke lärer sakna
nödig rättelse; förmenande Utskotten således
denna omständighet icke påkalla någon
Riksens Högloff. Ständers åtgärd; hvilket
äfven torde vara förhållandet med den
väckta frågan, om förvarandet i Kyrkorne
af alla Kungörelser och föreskrifter, till
åtlydnad för hvarje Läns innevånare, enär
ofvannämnda Kongl. Förordning om Sockenstämmor
och KyrkcRåd äfvensom äldre
E^örfattningar redan derom meddelat nödige
föreskrifter. Hvilket allt, jemte några
Ledamöters särskilda meningar till Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlennäs. Stockholm den 29:de Maji
1823-
Vidväg af Protocollet, hållet hos Riksens
Båglofl. Ständers Lag- samt
Lagutskottets Betänkaitdstt.
Alhniimm Besvärs- och Ekonomim
Utskotts Plenum den 10 Maji 182.3.
S. D. Upplästes Lig" samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotténs sammansatta
Berednings förslag till Betänkande,
i anledning af väckte frågor, om öfverseende
och förbättring af Rikets Oeco»
nomiska och PolitieFörfattningar, samt om
Landshöfditigarnes rätt att utfärda Vitesförbud
m. m.
Under öfverlaggnirtgen hårom yttrade:
Herr Dune kivar dt: att han reserverade
sig mot det af Utskottens pluralitet i
första momentet afgifne yttrande, och ansåg
sig oförhindrad att utlåta sig rörande
den af Herr Cederschjöld våckta frågan ora
inskränkning i Konungens utöfvade rättighet,
att, under form af PoIiceFörfattningar,
stadga hårda ansvar för öfverträdelse!*,
enar 34 §. Riksdagsordningen uttryckeligen
inom allmänna husbållsmåi in.
skrånkte de ämnen, hvilka utgjorde föremål
för Kongl. Maj;ts Lagstiftningsmagt,
och det, efter Pierr Danckwardts tanka,
icke tillkomme Utskotten, att frän sig till
ConstitutionsUtskottets bedömande hån-i
visa frågor, för hvilkas pröfning tillräcklig
ledning icke saknades i den §. af Riksdagsordningen,
som bestämde Ekonomiutskottets
befattning; och när det, i Herr
Danckwardts tanka, vöre klart, och under
allmänna Hushållnings- eller OeconotnieMål,
så vidt de hade afseende på en
-
LngTJtskottets F. et rink anden, 437
skilde Medborgare, på sin höjd kunde innefattas-
hushållning med dess Oeconomiska
välfärd, deraf anledning till stadgande
af mindre bötesansvar kunde hemtas, men
kroppsliga och nesliga straff ensamt vore
föremål för den allmänna CriminalLagstiftningen,
så funne han icke betänkligt att
tillstyrka Rikets Ständer till den underdåniga
anhållan hos Kongl. Majit, atc Författningar
hädanefter icke må, utan deras
hörande , utfärdas , de der åsyfta urbota ansvar
eller höga Penningeböter med förvandling
efter andra grunder, ån för Vitesbot
i Lag och Författningar år stadgadt; hvarjemte
Herr Danckwardt, i afseende på redactionen
af den punct i Betänkandet, som
angår Kongl. Förordningen den 7 December
1787, anmälde den särskilda tanka,
att Utskotten bordt förklara samma Förordning
vara genom Regementsförändringen
till al! kraft och verkan förfallen, i
stället för den i Betänkandet nyttjade terme:
igenom TryckfrihetsLagen åtminstone till
sin princip håfven.’’
Herr Ribbing: att då han, såsom Ledamot
af Lagutskottet, för sin del tillstyrkt
upphåfvandet af 1787 års Kongl.
Förordning, i anledning afen Kongl. Maj:ts
nådiga proposition, om ändring af 5 Cap.
1 §. Missg.Balken, reserverade han sig
emot hvad Betänkandet i den puncten innehélle.
Friherre Cederström: Att han hade intet
emot det föreslagna upphåfvandet af
438 Lagutskottet! BttånkanAen.
1787 års Förordning, men ansåg Utskotten
böra i dess ställe tillstyrka något surrogati
äfvensom Herr Frihem!, i anseende
till de af Utskotten nyttjade motiver för
deras tillstyrkan om upphåfvande af 1820
ars Förbud emot TalareSällskaper, teserverade
den särskilda tanka, dels att Utskotten
olämpligen åberopat 86 §. i RegeringsFormen,
dels ock att Utskotten, emot
föreskriften i 83 § derstädes, icke bordt
tillåta sig ingå i någon förklaring af Grundlagen,
än mindre deråt gifva någon slags
tydning, som icke af Grundlagens bokstafliga
lydelse kan hemtas.
Uti denna reservation instämde Herr
Grefve Rosen.
Sedan discussionen var slutad, blef
förslaget till Betänkande, efter derom framställd
proposition, bifallet, utom hvad angick
redactionen af de puncter, som rörde
Stockstraff', Näringsställen och Konungens
Befallningsh af van des rätt att utfärda Vitesförbud
; oell skulle i afseende på stockstraffen
åberopas hvad Lagutskottet derom, i
ett särskildt Betänkande, deri Ekonomiutskottet
instämde, redan yttrat, samt, i
stallet för Utlåtandet rörande förbud emot
gästning å Näringsställen allenast nämnas,
att Ekonomiutskottet ville i deri delen och
i sammanhang med andre i simma amne
till Ekonomiutskottet remitterade Memorial,
afgifva särskildt yttrande.
Hvad beträffa de af Konungens Befallningshafvande
utfärdade Vites-förbud, så
LngUtskotttts Bttånkanden. 4J9
framställdes följande proposition: ”anse
Utskotten Rikets Ständer böra tillstyrkas,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte infordras alla hittills utfärdade
vites-förbud, som icke varit föranledde
af någon särskild parsons eller
menighets tredska, eller tillkommit
enligt Städers och Socknars inför Magistrater
eller vid Socknestämmor fattade
beslut, utan åro allmänna för hela Lån,
samt att Kongl. Maj:t derefter täcktes låta
granska dem, tillse om och till hvad del
de böra fortfara eller uppbäfvas, samt, i
förstnämnde fall, deri befordra möjligaste
likstämmighet, och beläst, derest iocal-omständigheter
ej annorlunda föranleda, låta
dem i allmänna Författningar sammanföras.*’
Denna proposition blef enhälligt bifallen;
men då fråga uppstod, huruvida de
af Konungens Befallningshafvande framdeles
utfärdande vites-förbud borde, för att
vara gällande, utom i vissa fall, underställas
Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, begärdes
och anställdes votering, i enlighet
med en så lydande proposition: 'T)en som
anser Konungens Befallningshafvande i de
fall, då de, till ordnings och sedlighets bibehållande,
framdeles finna allmänna vitesförbud
nödige, böra derom göra underdånig
anmälan hos Kongl. Majit och afvagta
dess nådiga yttrande, derest ej i någon
händelse angelägenheten skulle fordra en
hastig åtgärd, i hvilket fall Konungens Be
-
44^ Lagutskottet: Betånkandett.
fallaingshafvande egde genast utfärda vites-»
förbudet och detsamma blefve gällande intill
dess Kongl. Majit sig derom yttrat, i anledning
af den anmälan Konungens Befallningshafvande,
vid vitets bestämmande, egde
derom i underdånighet göra; skrifver
Ja; dan det ej viii, skrifver Nej; vinner
Nej, anses Kongl. Maj:ts föregående fastställelse
icke erfordras för vitets gällande.”
Och utföll voteringen så, att Bondeståndet
förblef inactift och pluraliteten , af
de öfrige Ståndens Ledamöter röstade Ja.
Härvid reserverade sig Friherre Cederström,
som förmente, att intet sådant fall
kunde uppstå, der angelägenheten fordrade,
att ett af Konungens Befallningshafvande ut»
fårdadt vite borde gälla, innan det af Kongl.
Majit blifvit faststäldt, heldst alla sådana
vitén Konungens Befallningshafvande stadga,
kunna hänföras till dem, som föranledas
antingen af någon enskild persons eller
menighets tredska, elier af Städers och
Socknars beslut, hvilka vitén, efter hvad
Utskotten ofvan antagit, icke höra till det
slag af allmänna vitén, hvilket bör KongL
Maj:ts nådiga sanction underställas.
I enlighet med hvad Utskotten sålunda
beslutit, skulle Betänkandet i förevarande
åmn8 å nyo redigeras och, jemte de af
»agre Ledamöter yttrade särskilda tankar,
till RiksStånden afgå. Ut Supra.
Ex^Protocollo,
Joh, Jac, Klanan,
Lagutskottets BitHnkanden, 441
N:o 93.
Ankom d. 25 Jani» 1823.
Riksens Hög loji. Ständers Lag-samt Allmanna
Besvärs och EkonomiUtslwtts
Betänkande, angående yrkad ändring
uti Kongl■ Förordningen den 22 julii
1803 om Tionde- och Räntegifvare
samt eg ares örns esia ige rättigheter
och skyldigheter.
H3gv. PresteStåndet har till Dag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
handläggning remitterat ett Memorial af
Herr Prosten Doctor Svedelius, deruti yr*
kas: att Kongl. Förordningen den 22 Julii
1803, som i åtskillige fall, icke så noga
som sig borde, skall bestimma Tionde och
Räntegilvares samt Tagares ömsesidiga rät*
tigheter och Skyldigheter, matte erhålla
följande ändringar, och tillägg:
1:0 Att feiden för den i 2 §. omnämnde
tillsägelse om Tiondes leverering in
natura, bör utsattas till fåre Thomtedag, i
stället för vid Thomssdag.
2:0 Att då samma §. föreskrifver, det
en sådan tillsägelse, när Räntetagaren bor
utom Häradet, kan ske hos Kronofogden
eller Regementsskrifvaren, hvilka vid ansvar
böra derom kungöra Eåntetagaren;
men hvarken detta ansvar finnes bestämdt,
eller tiden derföre utsatt, alltså måtte stadgas:
Att tillsägelsen hos desse Tjenstemän
Lagutskottets Betänkandtn.
lör ike så tidigt, att de måtte kunna, innan
Thomee, dag, sådant Tion de-1 a gar en kungöra,
vid ansvar att i annat fall ersätta den kostnad
och skada, som genom försummelser häraf
möjligen kan uppkomma.
,3:0 Att, när FösUttnicgen icke bestämmer
buru förhållas bor, då Tiondegif»
vare eller Tagare, ehuru om levereriogen
in natura behörigen tillsagde, underlåta,
de förre, att å utsatt tid leverera sin Tiondeparty
och de sednare, stt utfärda forsedlar,
den försumlige borde för pligt es , at.t,
efter skäligt och i orten gångbart prisgifva
eller taga lösen j hvilket af Konungens
Befallningshafvande borde bestämmas.
4:0 Att Författningen, som äfven är
obestämd i afseende pl tiden, då lösen af
Spannemål skall erläggas, måtte erhålla följande
tillägg: Att då hvarken å Tiondeta»
garens- eller Gifvarent sida någon tillsägelse
om levering in natura skett f öre Thomee dag,
och således losen efter Markegång, med förhöjning
af den stadgade for lönen, skall af den
företagas, och af dens ednar e gifvas, bör sådan
lösen erläggas genast efter årets början,
så snart derom af 'Tionde»eller Ränte-tagaren
tillsäges.
Utskotten hafva tagit detta uti öfvervägande,
och då, hvad första puncten angår,
uttrycket i Författningen vid Thomee,
dag, icke bestämdt tillkännagifver antingen
tillsägelse bör ovilkorligen ske fåre eller
efter nämnde dag; så hafva Utskotten, liba
med Motionairen, trott sig böra tillstyrka,
Lagutskottets Betånkanden. 443
ett, genom utfärdande förklaring, detta uttryck
förändras till: före Thomee äng,
Bsträffande dernäst hvad sorn blifvit
yrkat om bestämmandet af viss tid, hvar.
inom tillsägelse bör ske hos Kronofogden
eiler RegementsSkrifvaren i de fall, då
Råntstagaren bor utom Häradet; så hafva
Utskotten jemväl funnit en bestämdare föreskrift
härutinnan vara nödig, och ansett
den samma lämpligen kunna ske genom följande
förändring uti 2 §. af ifrågavarande
nåliga Förordning: Tillsägelsen hos Jesse
Tjenstemän bör ske 14 dagar före Thomeedag,
på det de ma. kunna förenämnde dag
Tionde'tagaren sådant kungöra, vid påföljd
att, i annat Jall, någon uppsägning icke an»
ses vara gjord; hvilken förändring Utskotten
alltså få tillstyrka.
Hvad tredje puncten angar, eller huru
förhållas bör, då Tionde-gifvare och
Tionde-tagare, ehuru om leyereringen iu
natura vederbörligen tillsagde, underlåta å
någondera sidan, att å utsatt tid fullgöra
deras ömsesidiga åligganden , hafva Utskotten
ansett särskildt föreskrift hårom öfverflödig,
enär den förfördelade eger att vända
sig å ort som vederbör, för att förmå
den försumlige att fullgöra hvad honom
ålegat.
I afseende på hvad Herr Doctor Svedelius
slutligen föreslagit, att, då lösen
efter Markegång eger rum, sådan lösen borde
erläggas genast efter årets början, så
snart derom af Tionde- och Ränle-tagaren
LngUtskottets Bctänkauden,
tillsäges, få Utskotten endast åberopa hvad
Ekonomiutskottet särskildt, i anledning a£
ilerfaldige till dess handläggning remitterade
Motioner om förändring i skyldigheten
att utgöra A (Vads- och Krono-tiondeSpannemålen,
samt andra på hemmanen indelte
Räntor anfört, uti det Betänkande, som
igenfinnes under N:o 58 i åttonde Samlingen
af Bihaogea till RiksStåndens Protocöller
för denna Riksdag.
Dock hemstålles detta vördsamligen
Riksens Höglofl. Ståuders vidare pröfning,
Stockholm den 28 Maji 1823.
N:o 94.
Ankom den 25 Junii 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af de
utaf Riks dagsEulhmgt igen Bengt
Nilsson > frem Örebro Lån, nied flere
gjorde förslag i afseende på byggnadsskyldigheten
vid KyrkoherdeBoställen.
Till Dag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottens gemensamma behandling,
har Hederv. BondeStåndet remitteras
2:ne dit ingifae Memorialer, nemligen, dels
LngUtskittits Bctankandcnl 445
dels af RifesdagsFulImågtigen från Glanshammar
och Fellingsbro Härader af Orebro
Län , Bengt Nilsson, deruti han yttrat att
lian hoppas , det Högv. PresteStåndet i allmänhet
lärer gå sine Sockneboers önskning
gar till mötes, att med beredvillighet åtaga
sig både nybyggnads och underhållsskyldigheten
vid KyrkoherdeBoställea; och
dels af Olof Jansson, RiksdagsFullmägtig från
Elfsborgs Län, som yrkat:
1:0 Att sedan Kyrkoherden fått Boställshusen
sig lagligen tilhynte, han bör,
utan Socknemännens deltagande, dem underhålla.
2:0 Att, till controll, måtte förordnas,
det besigtning å desse Boställen skulle
hvart tredje år, utaf Länsmännen, med biträde
äf ejne Nämndemän, förrättas5 och
borde ett exemplar af Instrumentet öfver
denna Besigtning tillställas Kyrkovärden,
för att tjena till rättelse, huruvida Pastor
sin underhållsskyldighet fullgjort.
3:0 Att då, bland delius, som Socknemännen
åligger bygga, äfven förekomma
en så kallad Tionde-lada med ajne golf och
en loge midtuti; men denna byggnad vore
alldeles öfverflödig i alla Församlingar, der
Socknemän nea, till följe af upprättade Contracter
om tiondens utgörande, r,u mera
icke lemna sin tionde i skaft, utan i skap.
pa , så borde sådane Församlingar frikännas
från tiondeladas uppbyggande och underhållande,
samt dem medgifvas rättig
-
Lag Ut slottets Betänkande»,
het att densamma, efter eget åsamjande, disponera.
Hvarförutan fiån Hederv. BondeSundet
blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
ensamt remitterade särskilde
Memorialer af RiksdagfFulImägtigarne
Frost Lars Andersson fran Stora Kopparbergs
Lån, Ei 10 Pehrsson och Johan Svensson
från Elfsborgs Lån; samt Olof Wickström
från Norrbottens Län, hvilka Memorialer,
såsom innefattande alldeles enahanda
motioner med dera hår ofvan blifvit anförde,
Utskotten ansett böra, i sammanhang
med den till gemensam handläggning remitterade
frågan, till besvarande upptagas.
Och hafva, vid pröfning af hvad sålunda
är vordet andraget, Utskotten funnit,
att då den, enligt 26 Cap, 2 RyggningaBalken,
Sockcemännen tillhörande skyldighet
att bygga nödige hus ä Prestegård, grundar
sig på de löneförmåner, som blifvit det
Högv. PresteStåndet förunnade och äio i
dess privilegier inedgifne, någon ändring
härutinnan, hvarom Bengt Nilsson väckt
fråga, icke kunde tillstyrkas; äfvensom Utskotten
ansett Lagens nyss åberopade rum
så tydligt bestämma Kyrkoherdens åliggande,
att ”med egen kostnad halla husen vid
magt,” det någon ytterligare föreskrift i
detta afseende, enligt Utskottens tanka,
vore öfverflödig.
Beträffande dernäst yrkandet angående
förordnande om Boställshusens besigtning;,
så är det vål redan, uti 24 Cap, jg Kyr
-
LagVtskottets IietAnkanden,
feolflgen föreskrifvet, det: Oeconomiske Besigtningar
å KyrkoherdeBohl skola af vederbörande
Prostar förrättas, i närvaro af
Socknemän och någon KronoBetjent, som
Landshöfdingen dertill förordnar, så att de
till hus, åker och äng varda vederbörligen
skötte; men som det icke finnes bestämdt
stadgadt, huru ofta sådane besigtningar böra
ske, och af de nu gjorde Motioner sytt
es, sorn nämnde föreskrift icke på alla
ställen blifvit lika noggrant till efterlefnad
iagttagen, hafva Utskotten trott sig böra,
såsom ledande till ett godt ändamål, vördsamt
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majt behagade föreskrifva, att
Oeconomiska Besigtningar å KyrkoherdeBohl
måtte, i likhet med hvad stadgadt är,
i afseende på tider för sådane Besigtningar
å andre Boställen, hvart tredje år vederbörligen
förrättas.
Hvad slutligen angår den yrkade befrielsen
från skyldigheten att bygga och
underhålla Tionde-lada; så har det väl icke
kunnat undfalla Utskotten, att behofvet
af en sådan byggnad upphört på de
ställen, der den så kallade skafttionde!! blifvit
förvandlad att utgöras i Spannemål,
samt att således Församlingarnes skyldighet,
att uppföra en sadan lada, på desse ställen
äfven borde upphöra; men enär det förändrade
sättet för Pastoraliernes utgörande icke
grundar sig på allmän Lag, utan på
särskilde ingångne öfverenskommelser och
443
LagUtskottets Estnkanden. i
Contracter, hvilka endast på viss tid hunna
afslutas, efter hvilken tids förlopp det kan
vara vederbörande obetaget, att, i stöd af
I_,ag och Privilegier, yrka tiondens erläggande
i skaft, dä ladan återigen blir
behöflig; så hafva Utskotten ansett sig icke
bora tillstyrka ett allmänt upphåfvande af
skyldigheten, i afseende på denna byggnad,
utan att det fast heldre matte bero dervid,
att Socknemånnen, vid träffande Contracter
om Pastoraliernas utgörande, må med.
vederbörande Pastor öfverenskomma om frihet
från byggandet och underhållandet af
en sådan lada, under den tid densamma, i
följd af slutade Contracter, icke erfordras
till Skaft-tiondens förvarande.
Detta varder dock till Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den 2 Junii 1825.
N:o 95.
Ankom den 05 Junii 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekon omildtskotts
Betänkande i anledning af
gjorde förslag, dels i afseende på
grunderna för hemmans skyldighet att
deltaga i Kyrko- och Prestegärdshygenad,
samt dels att sådane Kr o»
noheten
Lagutskottets Betånkandtn. 449
nobeten eller andre Kronans odisponerade
lägenheter, son t uti Extra
Roterivgen ingått, borde få vidkännas
berörde skyldighet och utgörandet
af Kyrkotionde.
Från Hederv BondeStåndet härtill Lag.
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
gemensamma behandling blifvit remitterat
ett Memorial af Riksdag^Fullmägtigen
Anders P. Pehrsson från Östergöthland,
deruti han andragit: att sedan, medelst
Kongl. Brefvet den 4:de Maji 1759,
blifvit stadgadt, det skyldigheten för hemman
till deltagande i Kyrko- och Prestegårdsbyggcad
skall räknas och bestämmas
efter deras oförmedlade hemmantal, hvaremot
allmänna Lagen endast föreskrifvit,
att den borda utgöras efter Hemmans- och
Gårdatal; så har, genom antagande af förstberörde
grund, byggnadsskyldigheten blifvit
ganska obilligt fördelad , enär hemman»
som för sin svaghet fått tillgodonjuta förmedling
från ett högre mantal till ett lägre,
dock i förhållande af det högre Mantalet
måst bygga Kyrko- och Prestegård ; i
anseende hvartill Anders Pehrsson hemställt,
det om förmäl de byggnads-skyldighet hädanefter
måtte utgöras endast efter förmedladt
hemmantal; hvarförutan Hederv. BondeSiån»
det särskildt tili Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet remitterat ett Memorial
Lag Utskottets Betänkanden. 29
LagUtskottets Bet inbunden.
af RiksdagsFullmägtigen från Malmöhus Län
Anders Nilsson, sorn yrkat, att, der Kronobetet)
eller andre sådsne Kronans odisponerade
lågenheter, hvilka blifvit bebyggde,
äro af den storlek, att de ansetts böra I
Extra Roteringen taga del, desamma måtte,
efter det hemmantal, som, vid Roteringsbesvärets
fördelande på dem, de funnits
motsvara, ilåggas deltagande i Kyrko* och
Prestegårds byggande och underhållande,
samt, efter enahanda grund, få vidkännas
utgörande af Kyrkotionde!), såsom för berörde
ändamål anslagen och påräknad.
Desse motioner hafva Utskotten ansett
med hvarannan ega den gemenskap, att de
borde i ett sammanhang bedömmas, hvarföre
Utskotten dem begge till pröfning företagit
j — och hvad först beträffar frågaa
om bestämmande af oförmedladt mantal, såsom
grund för hemmans deltagande i Kyrko-
och Prestegårdsbyggnad, så hafva Utskotten
funnit, å ena sidan, att Kongl,
Maj:fc den 28 September 1663 sålunda resolverat:
”Kongl. Majit häller för otjenligt
ätt åboerne, som bo p/å sine Hemman och af
Kronan och Adeln njuta jör medling, vilja
af sig sjeljve förmedla sine vanliga pennin*,
geräntor, och mäste sädant af Länds höjdin»
gen remedieras, så att Bönderne, oagtadt
hvad förmedling ske kan, icke dess mindre
till Pre sten sin vanliga rättighet, samt till
Kyrkan och Prestegården sin laga byggnad
ovägerligen och oafkortadt prestera och ut»
göra; hvilket stadgande vid mångfaldige
Lagutskottets Bctänkandeit,
tillfällen, och senast genom Kongl. Brefvet
den 4:de Maji 1759, blifvit ibekräftadt;
hvaremot, å andra sidan, medelst Kongl.
Maj:ts Bref till Kongl. KammarCollegium.
den 21 October 1736, blifvit stadgadt: att,
då förmedlade hemman äro underkastade
lika tunga och besvär af Prestegårds- och
Kyrkobyggnaden, som tillförene, innan de
till mindre Mantal blefvo förmedlade, så
borde de ock vid Prestvalen njuta lika vota
och röster etter Mantalen, sådanc sorn.
desse förr varit. — Vid detta förhållande
och emedan förmedlade hemmans ifrågakomne
skyldighet således utgöres efter
enahanda grund, som gäller för deras deremot
svarande rättighet att deltaga i Prest®
val och andra Kyrkan rörande angelägen®
heter, hvilken grund Utskotten anse billig,
hvartill äfven kommer, att, vid alla egodelningar,
utmark tilldelas sådane hemmaa
efter deras oförmedlade Mantal, samt de
derigenom erhålla egor motsvarande deras
större byggnadsskyldighet; ty finna Utskotten
skål ej vara att tillstyrka den af Rik?-  dagsFullmågtigen Anders Pehrsson föreslagna
förändring.
Vidkommande sedermera yrkandet att
deltaga i Kyrko- och Prestegårdsbyggnad
måtte ålåggas Kronabeten och andre sådane
Kronans odisponerade lagenheter; så ehuru,
enligt allmänna Lagen, alla som i
Socken bo skola Kyrka bygga och uppehålla,
hvarvid byggnadsvirke, körsslor och
annan kostnad utgöres efter hemmantal, och
LngUtskottéts Betinkandett.
dagsverken efter matlagen; likväl och då
nämnde lägenheter, som med dagsverken
bidraga till Kyrkobyggnad, icke äro skattlagde
och dessutom äro betagne rättigheten
att rösta vid Prestval eller deltaga i frågor
om andra Kyrkan rörande angelägenheter;
så hafva Utskotten ansett det ej vara skäligt
att tillförbinda dem någon drygare byggnadsskyldighet,
än den de, på sätt nyssbarördt
är, redan få vidkännas.
Detta örverlemnas vördsammeligen till
Riksens Höglofl. Ständers vidare bepröfvande.
Stockholm den 2 Junii I823.
N:o §6.
Ankom den 25 Junii 1823-
Betänkande, i anledning af flere till
Utskottets handläggning remitterade
Memorialer, angående yrkad ändring
uti Kongl, Förordningarne den 9.4
Augusti iS 13 emot fylleri och dryckenskap
, samt den 20ide December
1815, i hvad denne sednare angår
laga Domstol för åtal emot oloflig
brännvins för säljning,
I fråga om forändringar uti Kongl. Förordningarne
den 24 Augusti 1813 och den
ao December 18*5» dels i anseende till
Lagutskottets Bttinkanden, 453
rättegångssättet uti dryckenskaps och brännvinsförsäljningsmål,
dels i afseende på straff»
bestämmelserne för förstnämnde förbrytelser,
hafva följande Memorialer från Hederv.
BondeStåndet samt Vällofl. BorgareStåndet
blifvit till Lagutskottet remitterade
nemligen;
Angående Rättegångssättet.
1:0 Af RiksdagsFullmågtigen Anders
Danielsson från Elfsborgs Län, hvarmed flere
BondeStåndets Ledam oter sig förenat,
deruti yrkas: att domsrätten uti Mål, rörande
dryckenskap och oloflig brännvinsminutering,
bör öfverflyttas från Konungens
Befallningshafvande till HäradsRåtterne ; till
stöd för hvilket yrkande Anders Danielsson
anfört, att, genom LandshöfdingeResidencens
afstånd från flere orter i Länen, da
tilltalade medelst tjugo, trettio till och med
fyratio mils resor för inställelse vid LandsCancellie-förhörs
få, om de anses skyldige,
vidkännas kostnader, hvilka mångdubbla
deras ansvar, och, om de åter frikännas,
likväl ofta blifva blottställde för ett
lidande, derföre föga ersättning är att påräkna:
att en tilltalad häraf ofta förledes erbjuda
Åklagaren i förlikning en högre summa
än böternas belopp, och denne sednare,
att antingen af medlidande åsidosätta sin
Ämbetspligt, eller, om han är mindre sam*
vetsgranB, lockas att göra^ogrundade be
-
454 LaglJtskottets Betänkandcn,
skyllningar, hvarifrån en fredlig Bonde heldre
löser sig, med kånbar uppoffring, äa
reser lång väg till LandsCancellie-förhör,
derifrån han, äfven befriad från åtalet,
återvänder med fläck på sin Charakter, emedan
Utslag der ej afkucnas offentligen, såsom
vid HäradsRätterne, hvarest grannar
och bekanta kunna vara vittnen till hans
frikännelse och Åklagarens ofog, utan måste
i förra fallet uppvisa Utslaget för hvar
och en, i hvar3 ögon han villa vara rättfärdigad
, samt att ändteligen en hvar bör,
i brottmål likasom i tvistemål, dömas
af den Domstol, hvarunder han lyder, om
ej högsta nödfall fordrar större skyndsamhet,
hvilket icke derigenom skall inträffa,
att någon supit sig full eller oloffigen utminuterat
brännvin,
2:0 Af RiksdagsFuIImägtigarne Nils
Nilsson och Jonas Håkansson, från Calmars
Län, hvilka, med andragande att tilltalade,
för att undvika långa resor , ofta gånger
skriftligen erkänna sig brottslige och böta,
fastän de äro oskyldige , samt att Vittnen
merändels blifva lidande då de få resa en
lång våg, och den om dryckenskapsförbryteisen
öfvertygade icke mägtar lemna någon
ersättning, gjort enahanda yrkanden
med Anders Danielsson, dermed Ståndets
Heste Ledamöter sig förenat.
3:0 Af RiksdagsFuilmägtigarne Johannes
Andersson och Petter Johnsson, från
Skaraborgs Län, hvilka likväl endast i afseende
på äryckenskapsmål, under åbero^
Lagutskottet! Eettlnkanden.' 455
pande af rättigheten att varda dömd af behörig
Domstol, och det betungande i de
långväga resorne till LandsCaccelliet, in»
stämdt uti enahanda yrkande.
4:0 Af RiksdagsFullmägtigarne Anders
Berndtsson, Eric Svensson och Anders Mattisson
från Bohus Län, hvilka påstått att
endast den, emot hvilken det kan göras bevisligt,
att han förtärt så mycket rusgifvande
drycker, att han derigenom felar på
tal, ragglar eller gör oljud, eller är fullkomligt
urståndsatt att sig sjelf sköta, bör
anses öfverlastad och derföre sakfållas, samt
att en Åklagare alltid bör nämna angifvaren,
heldst sorg, uppbragt sinnesförfattning,
och andre tillfälligheter ofta förorsaka sådan
sinnesstämning, sorn nara liknar öfverlastadt
tillstånd, och angifvaren , såsom okänd,
ofta kan begagnas till Vittne, då han
likväl, vid bristande bevisning* bör gifva
reconvention.
5:0 Af RiksdagsFullmägtigen, för Lidköping,
Herr C. G. Arvidsson, som yrkat
det tillägg uti Kongl. Förordningen den 24
Augusti 1813: att ingen med halft skäl,
eller bindande omständigheter och liknelser
till fylleri besvärad person må åläggas
att med ed sig värja, utan bör den, som i
eådant fall ej erkänner, förklaras icke kunna
åt Saken fallas; såsom skäl hvartill blifvit
anfördt: att den som går ed bör hafva egt
fullt bruk s£ sina sinnen, så att han rigtigt
vet och fattat det förhållande, hvars
beskaffenhet lian genom edgången skall be;
456 LtigUtskottets Betänkanden.
trafta, hvilket ej inträffar med en person,
som skall bedamma sitt eget tillstånd un*
der det han varit rusig.
Angående ansvaret för dryckenskapsforbrytelser.
1:0 Af RiksdagsFullmågtigarne Johannes
Andersson och Petter Johnsson, som
yrkat att böter för dryckenskap icke i något
fall böra öfverstiga Tre R:dr 16 sk.,
samt att stockstraff och påföljd af tvångsarbete
måtte alldeles försvinna.
2:0 Af RiksdagsFullmägtigen Olof
Månsson, från Blekinge, sorn ansett nu varande
bestraffningssätt för dryckenskap icke
stå i rigtigt förhållande till förbrytelsens att
det icke skall vara brott att dricka mera
än man tål: att Stockstraffat och förlusten
af Medborgerligt förtroende barmar sig till
likhet med det, som drabbar utprånglare af
falska sedlar, samt att tvångsarbetet för fjerde
resans dryckenskap är en påföljd, som
icke ens träffar den som stjäl andra gången,
så vida denne har så kalladt försvar;
i anledning hvaraf Olof Månsson yrkat anskaffande
af Stockstraff och tvångsarbete för
fylleriförbrytelser, samt föreslagit följande
bötesberäkning: första resan Tre R:dr 16
sk., andra Sex R:dr 52 sk., tredje Tretton
R:dr 16 sk., fjerde Tretton R:dr 16 sk. bater
och förlust af Medborgerligt förtroen
-
Lagutskottet* Retånkanden,
457
de, samt femte, sjette och påföljande resor
hvarje gång Tjugosex R:dr 32 sk.; böterna
alltid, vid bristande tillgång, förvandlade
till (ängel se vid vatten och bröd.
3*,o Af RiksdagsFullmägtigen, för Strömstad
, Herr J Hegardt, som på det skäl,
att fylleri, ehuru bland inrotade oseder af
svår art, väl förtjenar alfvarsam näpst, men
ej vanärande bestraffning, beläst allmänt
föragt, utan Legens åtgärd, drabbar den,
som dagligen är öfveriastad, yrkat, att det
för fjerde resan fylleri bestämda Stockstraff,
jemte förlust af Medborgerligt förtroende,
samt arbete å Corrections- eller Spinnhus
för femte och sjette resorne och hvarje gång
derutöfver, matte upphöra och endast penningeböter
för iteration af sådane brott stadgas
, såsom Sexton R:dr 32 sk. för fjerde,
Tjugo R;dr för femte och Tjugofem födr
för sjette och öfrige gånger, hvilka böter,
i brist af tillgång, borde förvandlas tili fängelse
vid vatten och bröd,
4:0 Af RiksdagsFullmägtigen Eric Pålsson
, från Elfsborgs Län , som yrkat, att om
någon, i muntert lag eller bland vänner,
skulle förtära starka drycker till öfverflöd,
utan att under sitt rusiga tillstånd ofreda
någon eller göra oljud, sådant ej må vara
åtal underkastadt, heldst Förordningens syftemål,
efter Eric Pålssons tanke, varit, att
hämma en tilltagande last, men ej att tillskynda
straff å en fredlig Medborgare, sorn
dricker för mycket på ett bröllopp eller
vid andra sådane tillfällen.
458 Lagutskottets Eetankanäcn'.
Lagutskottet, som till noga granskning
förehaft hvad sålunda blifvit yrkadt,
ansar att anledningen till det stadgande uti
Kongl. Förordningarne den 24 Augusti 1815
och den 20 December 1815, hvarigenom
domsrätten uti Mål angående dryckenskap
och oloflig brännvinsminutering å Landet,
som, enligt förut gällande Lag, tillhört
Domaren, blifvit pä Kongl. Maj:ts Befall,
ningshafvande öfverflyttad, har varit,en dea
tiden tilltagande böjelse för kroglefnad och
deraf alstrad osedlighet, som ansetts lämpligast
kunna hämmas genom antagande af
ett för ofvanbarörde Mål förändradt Rättegångssätt,
hvarmedelst förbrytelserne kunde
mera skyndsamt åtalas och straffas.
Om, å ena sidan, kan anses för gifvet,
att kroglefnadens tilltagande varit till
en del föranledt af de stränga Författningarna
emot brännvinsbränning, som försatte jordbrukaren
flere månader af året i saknad af
brännvin af eget förlag för sig och sitt tjenstefolk,
då mången, som ej hade tillfälle
att köpa tvärme kannor på en gäng, valde
den för ögonblicket mindre dyra utvåg,
att på krogställen förskaffa sig hvad han
önskade, och der han förtärde mera, åa
om han i sitt hus haft egen tillgång derpå;
så lärer deremot, å andra sidan , kunna medgifvas,
att kroglefnad och fylleribrott i allmänhet
altagit, och att en af orsakerna dertill
torde snarare igenfinnas uti sednare tids
förändrade Författningar, i afseendepä bränn-,
vinstillverköiag, äa uti det förändrade Rät
-
Lagutskottets Betänkande?!. 459
tegangssättet för de ifrågavarande Målen;
och allmänna säkerheten torde i alla fall
icke äfventyra genom ett några månader
fördröjt åtal af dryckenskaps- elier brannvinsförsåljnings-förbrytelser,
så att desse Mål,
af sådane anledningar kunna fordra skyndsammare
behandling, än andre brottmål,
som af allmänna åklagare böra till Lagtima
HäradsTingen instämmas.
Emot bibehållandet af Konungens Be*
fallcingshafvandes domsrätt i dessa, om ic.
ke till sin natur, dock i anseende till straffbestämmelserne1,
af brottmålsegenskap varande
frågor, förekommer vidare olägenheten
a£ de långväga resor den tilltalade ofta
måste göra för inställelsen till Cancelli-förbören,
och hvilka resor, uti de vidsträcktare
Länen ån mera betungande, öka i betydlig
mån hans straff; på grund hvaraf och
då ea hvar uti brottmål bör dömmas af dea
Domstol, inom hvars Domvärjo förbrytelsen
är begången, Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att, med upphafvacde af 1 x och 12
<Jj. uti Kongl. Förordningen den 24 Augusti
1813. samt 12 §. uti 5 Art. af Kongl.
Förordningen den 20 December 1815» “>å
stadgas: att mål, rörande dryckenskap samt
oloflig brännvinsminutering, lika med andre
brottmål å Landet, skola vid HäradsRätterne
upptagas och pröfvas, samt, i händelse
af missnöje, i vanlig besvärs väg fullföljas
1 ÖfverRättJ i likhet hvarmed äfven
13 §. uti förstnämnde Förordning korn»
tue ött ändras, hvarjemte och på det ett
460 Lagutskottets Betdnkandett.
längre uppskof med fylleri- och brännvinsminuteringsmå!
må förekommas, Utskottet
anser att slika mål älven må, vid tillfälle af
inträffande Urtima Ting, åtalas och aldummas'
dock att allmänna Åklagaren, innan
stämning ågår, derom bör hos Domaren
göra anmälan.
Hvad vidare angår den föreslagna närmare
bestämning på de kännetecken, som
utmärka ett öfverlastadt tillstånd, anser
Utskottet att den, som i i af t8l5 års
Förordning igenfinnes, motsvarar andarnalet
och svårligen lärer kunna till sin förbättring
ändras; likasom Utskottet anser
mindre lämpligt det förslag , att ålägga Åklagare
nämna angifvare, enär han sjelf
kommer att ansvara för ett ohemult eller
ogrundadt åtal.
Beträffande åter den af Herr Borgmästaren
Arvidsson väckte fråga , om olämpligheten
att ålägga värjemålsed uti dryckenskapsmål;
så enär straff endast bör ega rum
för den, hvars åtbörder och orediga sinnesförfattning
synbarligen utmärkt att han
varit drucken, och den person, sorn med
ed skulle fria sig från tillmålet om ett sä
beskaffadt tillstånd, redan innan värjemålseden
kan komma i fråga , är med halfva skäl
förvunnen, att vid det åtalade tillfället icke
hafva egt den rediga föreställning om sin
belägenhet, att han derom med tillförlitlig
visshet bor kunna göra redo; så har,
med bifall till motionen, Utskottet ansett
sig böra tillstyrka det stadgande: att enär,
Lagutskottets Betdnkatiden. 461
Uti dryckenskapsmål, den tilltalade icke med
lulla skäl blifvit öfvertygad, han ej må till
värjemålsed dömmas, utan förklaras icke
kunna åt Saken fällas.
I anledning af de flere i Motiorerne om
ändring i straffbestammelserne för iterörade
dryckenskapsförbrytelser, bar Utskottet väl
ansett ett omättligt bruk af starka drycker
vara brottsligt, då det strider emot den ord.
ning, som inom samhällen bör råda, och
emot sedlighet, samt åstadkommer förargelse;
men att denna förbrytelse skiljer sig
från andra brott deruti, att något uppsåt
att skada aller förnärma andre, ej derföre
ligger till grund' hvarföre och då vanhedrande
straff endast böra följa I brott, alstrade
af låga afsigter, Utskottet funnit stockstraffet,
äfvensom påföljden att dömmas förlustig
Medborgerligt förtroende, icke vara
lämplige bestraffningar för fylleribrott; men
deremot har Utskottet icke funnit skäl att
tillstyrka upphäfvande af det för femte och
sjette resorne fylleri stadgade allmänna arbete
, såsom det enda återstående lämpliga
correctiv emot ett ihärdigt fortfarande i
dryckenskapslasten.
Utskottet tillstyrker derföre: att, genom
utfärdande Författning, 2 §. uti Kongl.
Förordningen den 24 Augusti 18»3 i så
måtto ändras, att Stockstraffet och förlusten
af Medborgerligt förtroende för fjerde
resan dryckenskap helt och hållet försvinna
; men att någon annan ändring mi de
4S2 LagUtskottets Betänkanden.
Bil gällande straffbestämmelserne icke , pä
grund af motionerne, för öfrigt mätte ske.
Slutligen och angående Eric Pålssons
yrkande, alt dan som i så kalladt muntert
lag eller bland vänner, af starka drycker
sig öfverlastar, borde vara fri från tilltal ;
så enär dryckenskap, enligt LagUtskottets
£ anka, lika litet vid ofvannämnda tillfälle»
som i allmänhet annars kan från ansvar undantagas,
har Utskottet icke ansett lämpligt
att någon skillnad i ansvaret, i de af
Eric Pålsson uppgifnefall, bör komma i fråga.
Detta allt, tillika med någre Ledamöters
särskilda meningar, hemställes dock
vördsammeligen Rikets Höglofl. Ständers
vidare pröfning. Stockholm den 51 Maji
1825.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft, Ständers Lagutskott den
19 April 1825.
S. D. Föredrogos de flere till Lagutskottet
remitterade Memorialer, angåend3
yrkade ändringar uti Förordningarna den
24 Augusti 1815 och den 20 December
igi5 , så väl i afseende på Råuegångssättet
uti fyllerimål och frågor om oloflig bråanvinsförsäljtiing
å Landet, som ock beträffande
ansvaret för förstnämnde förbrytelse.
Utskottets fleste Ledamöter yttrade, af
skäl, som i Betänkandet skulle upptagas,
LagUtskottets Betånlaitdin, 463
dea mening: att åtal emot förbrytelser af
ofVannämnde art borde af HäradsRätterne
upptagas och profvas: att någen ändring i
I §. af 1813 års Förordning icke vore af
nöden : att värjemålsed i fyllerimål ej bor»
de åläggas; att något särskildt stadgande,
hvarigenom Åklagare åiägges namngifva angi
tvären af fylleribrott, ej erfordrades, samt
att stockstraff, jemte förlust af medborgerligt
förtroende, såsom en vanärande bestraffning,
borde afskafFas; hvaremot skiljagtighet
förmärktes i så måtto, att Herr
Borgmästaren Cederborg samt Ledamöterne
af Hederv. RondeStåndet ansågo påföljden
af tvångsarbete å Arbetsinrättning och Spinnhus
jemväl böra försvinna, och i det stället
böter till Tjugo Riksdalers belopp stadgas
för den , som femte resan och flere gånger
varder om fylleri öfvertygad; då åter andre
Ledamöter ansågo 2 af I8T5 ärs Förordning
ej böra undergå vidare förändring
än att stockstrsfFet derifrån uteslöts; och
Herr Prosten Doctor Leffler yttrade:
För min enskilda del önskade jag gerna,
att alla permingeböter för fylleri måtta
upphöra. Den som på denna last är begifven
^kadar icke blott sig sjelf. En oskyldig
hustru och uppväxande barn blifva genom
mannens liderlighet, slösagtighet och
lättja utarmade och lida brist på det, som
till lifvets uppehälle är det nödvändigaste.
Kommer ock det dertill att mannen, en eller
flere gånger, med penningeböter skall
umgälla sitt brott, så gå dessa ur gemen
-
464 Lagutskottets Betänkande!!,
smnt bo, och hustrun må genom sin omtanka
och arbetsamhet sträfva så mycket
bon kan emot armodet, hon skall deraf
nedtryckas. Hon lemnar barnen utan all
eftersyn att genom betiande uppehålla sitt
lif, hvilka dervid inö‘vas i lättja och allahanda
odygder, och blifva skadliga medlemmar
i samfundet. På sådan grund anser
jag penningeböter för fylleri icke allenast
olämplige, utan helt och hållet förderflige.
Brott och straff böra svara mot
hvarandra, och det sednare bör aldrig falla
på den oskyldige. Skam och lidande böra
träffa den felagtige, och i sådant afseende
håller jag före, att den, som efter en eller
annan gång i KyrkoRåd för fylleri blifvit
tilltalad och varnad och icke later deraf
råtta sig, bör beliggas med stockstraff,
och om han sedan likafullt med samma
last beträdes, dömmas till fängelse vid vatten
och bröd efter sig företeende omständigheter,
elfer ock på längre eller kortara
tid hållas till arbete vid någon fästning.
Olof Ch. Leffler.
Herr Prosten Doctor Fornander biträdde
samma mening, med undantag deraf,
att Herr Prosten ansåg stocksta afl'och
arbete å fästning icke böra ega rum lör
fylleribrott.
Sedan
LagUtskottets Bttankandtm 465
Sedan Herrar Lagmannen Björkenstam,
Borgmästaren Hagander och Prosten
Leffler bortgått, samt Herr Borgmästaren
Arvidsson begärt votering med slutna sedlar,
framställde Herr Grefven ecb Ordlöranden
följande proposition:
Deri som anser 2 §. af Förordningen
den 24 Augusti 1813 böra bibehållas utan
annan förändring, än att det deruti stad*
gade stockstraff’ samt förlusten af medborgerligt
förtroende försvinner skrifver ja.
Den äter, Som förmenar, att påföljd af
allmänt arbete ä Arbetsinrättning och Spinnhus
jemväl bör afskaffäs, och vill att i det
stille Tjugo R drs böter må bestämmas
för den, som femte resan och oitare med
fylleri varder beträdd, skrifver Nej.
Det anmärkes, att Herr Häradshöfdingen
Ribbing, under åberopande af dess
hår nedanföre antecknade särskilda mening,
undandrog sig att uti omröstningen deltaga.
Vid voteringssedlarnes upptagande funnos
af Hederv. BondeStåndet 4 Nej, af
Vällofl. BorgareSråndet 2 ja och r Nej,
af Högv. PresteStåndet 2 Ja, samt af
Hög!off. Ridderskapet och Adein 2 Ja; och
skulle således Utskottet? tillstyrkande uppsättas
i likhet med de Ledamöters mening,
hvilka sknifvit Ja.
Herr Häradshöfdingen Ribbing afgaf
följande skriftligen författade yttrande f
ämnet:
Lagutskottet s Betltnkandm, §0
466 Lagutskottets Betänkande».
De skål, hvarföre man ansett brannvinsminuterings
och fyllerimål böra skiljas
från Domstolarnes befattning och tillhöra
Konungens Befallningshafvande, bestå egentligen
deruti, att d esse ärenden , såsom
af Ordnings- och Polistnåls natur, måtte,
utan tidsutdrägt, behandlas och straff genast
följa på brott, för att med eftertryck kunna
verka förbättring.
För min del anser jag äfven vara af
vigt, att misstag icke ske i frågan om den
tilltalade första gången eller för förnyadt
brott dömmes och straffas, emedan skillnaden
i straffet går från lindrige penninge»
böter till urbota ansvar eller förlust af Medborgerligt
förtroende och fästning. Sådane
misstag kunna icke undvikas, derest
icke samma Auctoritet får oafbrutet handhafva
ordningen och Dom&Rätten i dessa
Mål. En UnderDomares tjenstebefattning
afbrytes ofta af tillförordnade Domares,
deremot utgöres LandshöfdingeAmbetet af
flere Ämbetsmän, hvilka icke så ofta ombytas.
Om personer, som för flere resor
fylleri blifvit sakfällde, flytta i annan Domsaga,
åro icke deras brott der bekanta; hvaremot
Konungens Befallningshaf vandesDomsrätt
i hela Länet lemnar mindre tillfälle
att dölja förbrytelserne. Och i de orter,
der blott ett ting om året hålles, skulle ju
omöjligen en drinkare för alla rus under
hela året, ej mer än en gång kunna pligtfållas.
Förstod han derjemte att, genom
uteblifvande eller invändningar, vinna upp
-
Lagutskottet: Betdnkandeit, 467
skof, kunde flere år förbigå utan ansvar
äfven för första resan fylleri; och desse
orter skulle då blifva lagiöshetens och Jastens
friståder. Konungens Befallningshafvande
är deremot permanent; och då få
år förflutit sedan man från UnderDomstolarne
till Konungens Befallningshafvande
flyttade desse ärenden, —skulle en ny rubbning
åt motsatt håll vara lika inconseqvent,
som, elter hvad jag nu sökt ådagalägga,
skadlig. Den åtgärd tror jag likväl bör vidtagas,
att KronoBetjeningen, af UnderDoinaren
derom underrättad, ålågges till Konungens
Befallningshafvande insända förteckningar
på de personer, som blifvit dömde
för fylleri af UnderRätterne i de fall, der
åtal vid desse Domstolar eger rum.
Jag afstyrker för min del mildring i
ansvaret för fylleri, i synnerhet då fråga
är om afskaffande af straff, sorn hvarken
beröfva en tilltalad hans ofta nog ringa tillgångar,
eller betaga honom möjligheten
att förtjena sig och de sina födan. Ett beständigt
vacklande i frågan om strafFbestämningen
för fylleri, hårleder sig troligen
från den öfvertygelsen, att fylleri icke år
något brott, emedan man dermed ingen
förorättar. Detta var åtminstone icke Soions,
då han , lika med Israeliternes Lagstiftare,
för fylleri utsatte dödsstraff!
jag anser all afvikelse från det rätta
brottslig och i sin mån straffbar. Den som
genom sitt eget öfveriastande af starka
drycker försätter sig i ett tillstånd af van
-
4®8 LagVtskotttt Betänktindttt.
vett, hvarigenom han äfventyra!* sin egen
och de sinas välfärd, eller varder vådlig
för andras säkerhet, bör visserligen, genom
Lagens mellankomst, derifrån af hållas
och straffas, om han till en sådan kreaturlighet
sänker sig.
Jag förkastar dessa råttsfaror, sorn icJta
göra tillbörligt afseende på menniskans
moraliska värde, utan blott hålla sig tili
hennes kroppsliga angelägenheter. Desse
principer, conseqvent utförde, skola icke
förfela att småningom upplösa samhället.
Vid sista Riksdag afslogo Lagutskottet
och Riksens Höglofl. Stander afl föres'agen
ändring i Brännvins- och FylleriFörfattningarna,
så i afseende på Rättegångssätt,
som straffbeståmning; och för
min del tillstyrker jag att desse Författningar
äfven nu ml förblifva oförändrade.
Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joli. Jac* Kleman»
N:o 97.
Ankom den 25 Junii I823.
Utlåtande, i anledning af Åt er-reiniss
af Utskottets Betänkande N:o g,
i frägd om upphäfvande af Öfreoch
Nedre BorgRätterne, samt Riks
-
lagVtskottttt Betånkanitn, 46#
Marskalks Ämbetets befattning med
Skuldfor dr ingsrnåL
Vid LagUtskottets under den 4 sist!.
Martii afgifne Betänkande, hvarigenom Ut.
skottet ansett sig icke för närvarande kunna
tillstyrka bifall af Herr P. Winbladhs
Memoria! om upphåfvande af Öfre- och
Nedre BorgRåf terne , samt upphörande af
RiksMarskalksÄmbetefs befattning med
Skuldfordringsmål, hafva följande anmärkningar
blifvit gjorde, hvilka föranledt återrerniss
af samina Betänkande, nemligen hos
Val!ofl. BorgareStandet af Herr Winbladh,
sotn ansett den af Utskottet åberopade
omständighet, att LagCommittéen , som har
sig uppdraget att utarbeta förslag till en
ny Civil, och CriminalLag, ej ännu hunnit
detsamma fullborda , så att det vid denna
Riksdag kunnat till Riksens Högloft,
Ständers granskning framställas, så mycket
mindre bordt utgöra ett gällande skäl
för Utskottet, att icke ingå uti hufvudsak,
lig pröfning af motionen, sorn denna omständighet
skulle i siikt fall äfven hindra
Utskottets befattning med andre, dels i
RiksStånden väckte, dels genom Kongl.
Mij:ts nådiga propositioner, till Riksens
Ständer framställde förslag till lagföråndringar:
att genom öfverflyttande på de van.
liga Domstolar och Executionsställen af de
rättegångs och executiva Mål, hvilka nu
behandlas af BorgRåtterne och RiksMarakalksÅmbettt,
icke den minsta ändring
^70 Lagutskottets BetänkanJen,
uti nu gällande Lag, erfordras; hvaremot
törmänen af etfc förenkladt rättegångssätt»
och obehöflige Domscolars indragning skail
vara erkänd, och behofvet att så skyndsamt
som ske kan för detta ändamål vidtaga
nödige åtgärder, icke kunna bestridas;
hvarvid Herr Ullberg tillagt, att det hade
varit för Lagutskottet lika lätt, att nu föreslå
upphåfvandet af BorgRätterne och
af RiksMarskalksÅmbetets befattning med
Skuldfordringsmål, som Utskottet vid en
föregående Riksdag, äfven under LagCommittéens
tillvarelse, föreslagit och Ständer»
ne bifallit AccisRätternes indragning; att
de stora olägenheter Fora privilegiata medföra,
skola vara allmänt kånde, samt att
det icke är att förvänta, att det nya Lagverket
snart kan förekomma till slutlig
handläggning; och hos Hederv. BondeStåndet
af RiksdagsFullmägtigen Johan Longberg,
som emot Utskottets åtgård anfört
enahanda anmärkningar, som hos Vällofl.
BorgareStåndet förekommit, dermed flere
BondeStåndets Ledamöter sig förenat.
Harvid får Lagutskottet förklara, att,
ehvad tydning än må kunna gifvas åt Utskottets
ifrågavarande Betänkande, har
Utskottet dervid ingalunda trott sig yttra
den mening, att ej någon fråga om förändring
i nu varande rättegångssätt borde
upptagas, annorlunda ån i sammanhang
med den förändring i rättegångssättet i allmänhet,
som väsendtligen måste ingå i det
pu för handen varande utarbetandet af en
Lagutskottet: B et änkan den. 471
ny Civil- och CriminalLag. Utskottet har
endast velat gifva Herr Winbladh det svar
å sin motion, att, enligt Utskottets tanka,
vöre den af honom föreslagne indragning
af Öfre och Nedre BorgRåtterne samt RiksMarskalksÄmbetets
befattning med Skuldfordringstnål,
icke af något så oumgängeligt
behof påkallad, att densamma borde, annorlunda
än i sammanhang med den allmänna
förändringen i Rättegångssättet, vidtagas.
Med detta förklarande förblifver Utskottet
vid sitt afstyrkande å Herr Winbladhs
motion; och får dervid lemna vid
handen, att Utskottets Betänkande redan
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln» samt
Högv. PresteStåndec blifvit bifallet. Stock;
holm den 4 Junii 1823.
N:o 98-
Ankom d. 25 Juna 1823.
Utlåtande, i anledning af återre?niss
af Utskottets Betänkande, N:o a,
07/1 tiden, ino?n hvilken hinder för
lysning och Ägtenskap böra anmalas
och styrkas.
Genom ProtocoIlsUtdrag af den 21
och 25 sisth Martii hafva Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Högv. PresteStåndet
till Lagutskottet, i anledning af gjorde
473 Lagutskottets Betdnkandin,
anmärkningar, återremitterat det af Utskottet
under den 13 föregående Februarii afgifne
Belänkande , i anledning af Herr Prosten
Jacob Hagbergs Memorial om närmare
bestämmande af den tid, inora hvilken
hinder för lysning och ägtenskap böra anmilas
och styrkas; hvarigenom Utskottet
tillstyrkt den rättelse uti Kongl. Brefvet den
flö October 1791: att man eller qvinna, som
ägtenskap bygga vill, och icke utom Riket
vistatt, man ej, i enlighet med 15 Cap. 19
§. KyrkoLagen, formår sin hinderslöshet
styrka, må anses hafva ett sådant åliggande
fullgjort, då Sökanden uti Inrikes TidEingarne
3:ne gånger kungjort sitt förehafvande
med alla dertill hörande omständigheter,
och anvisning hos hvilken Prest, med
uppgift af adressen till honom, den sig anmäla
bör, som det tilltänkta ägienskapet
hindra vili, samt gjne månader, hvilken
tid uti kungörelsen alltid borde bestämdt
uppgifvas, derefter förflutit från den dag
kungörandet första gången blifvit i Tidningen
infördt, utan att jäf emot det tilltänkta
ägtenskapet blifvit behörigen anmäldt.
Emot delta tillstyrkande har bl.fvit anmärkt,
inom Höglofl. Bidderskapet ooh Adela
, af Herr Grefve F. B, von Schwerin,
att syftemålet med Kongl. Brefvet den <t6;ta
October 1791, ofelbart och egentligen varit
en prrescriptionstid af 6 Månader, med
rättighet för Presterskapet att förkorta denea
tid till 3 Månader, om ena Contrahenteas
vistelseort skulle vara så cara belägen
LagUtskotttts B et .inkan Jen, 473
flen Församling der han tänker ingå ågten*kap,
att en prEescriptior.stid af 3 Månader
kan synas Pastor tillräcklig, eller om anledningar
skulle Finnas, som göra sannolikt
för Pastor, att klander å lysning icke är
att befara , och kungörelsen i Tidr.ingarne
således blott är en formalitet, som tryggar
Pastor emot tilltal: ett 3 månaders pia:.criptioD3lid
är för kort, om till exempel uti
Skåne eller Halland, någon skulle begära
lysning, som är född eller långe vistats i
de Norra Orterne: att det merendels år träa
desse och fordom ifrån Finland, som personer
vid dylika tillfällen hafva svårt att
flocumentera sig; att Pastor är säker för
tilltal, antingen lian föreskrifvit 3 eller 6
månaders prresciptionstid, men att mången
gång dea iörre torde synss honom för kort;
ssmt inom Högv, PresteSiåndet, af Herr
Professoren Doctor Thyselius samt Prostarne
Forssander och Grape: att den föreslagna
liden af 3 månader vore i flera , på olika
omständigheter och örternes aflägsenhet
beroende, fall allt för knapp och inskränkt,
och således borde till Sex månader förlängas;
af Herr Prosten Sundius, samt Professoren
Doctor Forssell: att Kongl. Brefvet
den 25 October 1791 måtte bibehållas oförändradt,
med deruti lemnad latitud för bestämmandet
af tiden från Tre till Sex månader,
dock så att i kungörelsen i allmänna
Tidningarne vid hvarje fall tydeligen
bör utsättas och bestämmas, inom hvilken
tid den klandrande har att sig anmäla.
474 Lagutskottets BetHnkandett.
Till svar haia, får Utskottet yttra, att
Utskottet med den tillstyrkta förändringen
i Kongl. Brefvet den 26 October 179I, afsett
hvad Motionairen äfven hufvudsakligen
åsyftat, att genom ett mera bestämdt stadgande,
Presterskapet måtte befrias från att
pröfva i hvad mån kortare eller längre tid
för hinders anmälande och styrkande emot
lysning och ågtecskap, vid hvarje särskildt
fall erfordras, hvilken pröfning måste vara
så mycket mera obehaglig, sorn endast Prestens
omdöme och nit för saken, utan ledning
af bestämda föreskrifter, ofta emot de
ägtenskapssökandes ifngaste önskningar, fördröje
vigseln, då Presten med mindre samvetsgrannhet
kunnat, utan att fela emot
Lag, påskynda den. Utskottet har för öfrigt
af de framstälde anmärkningarne destomindre
funnit anledning att afvika fråu
sin förut fattade öfvertygelse, att längre
prsscriptionstid än Tre månader från sista
kungörandet i Tidningarne, icke kan vara
nödig, som, enär härmed endast afses
utrönande af hinderslöshet för person,
som icke utom Riket vistats, nödigt utrymme
till klanders anmälande emot tilltänkta
ägtenskapet, icke bör saknas för någon,
som inom Riket är i belägenhet att
läsa allmänna Tidningarne, samt hvad Finland
angår, såsom nu mera skiljdt fråu
Sverige, den längre tid af ett år, som Kongl.
Brefvet den 26 October 1791 stadgar, för
hinderslöshets bestyrkande af den, som utrikes
vistats, måste tillämpas.
La^Utskottets Betänkanden. 475
Detta 5fVer!emna9 dock vördsamligen
till Riksens Höglofl, Ständers vidare prof.
ning, med tillännagifvande, att Utskottets
Betänkande, enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
blifvit af Vällofl. Borgare- och Hederv.
BondeStånden bifallet. Och får Utskottet
härjemte bifoga a:ne Ledamöters
särskilda mening. Stockholm den 4 Junit
1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hot Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott den
4:de Junii 1823.
S. D. Sedan Utskottets afgifne Betänkande,
N:o 2, i anledning af Herr Prosten Jacob
Hagbergs Memorial, om bestämmande af den
tid, inom hvilken hinder för lysning och
ägtenskap böra anmälas och styrkas, blifvit
återremitterat, så föredrogos nu, tillbesvarande,
de deremot gjorde anmärkningar,
hvaröfver Utskottets fleste Ledamöter be»
slöto Utlåtandet N:o 98. Herr Häradshöfdingen
Ribbing åberopade härvid sin redan
yttrade mening, och Herr Borgmästaren
Cederborg förklarade, det han ansåge den
af Utskottet i ofvanomförmälte afseende föreslagne
tid böra förläDgas till fyra månader.
Ut Supra,
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
475 LagCt skott it s Bctånktinien.
N:o 99.
Ankom den 25 Junii 1823*
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, N:o
q.6, angående yrkad ändring uti 21
Cap. 3 och 4 §. §. RättegångsBalken.
Höglofl. Rilderskapet och Alein, samt
Hogv. Pi esterStåndel haka till LagUiskottet
återremitterat Utskottets, under den 5:10
sistlidne April, afgifne Betänkande, i anledning
af RiksdagsFullmägtigen Johan Olsson
Longbergs Memorial, angående yrkad ändring
uti 3 oell 4 §. §. af 21 Cap, Rättegång^-Baiken.
De anmärkningar, hvilka till återrettlisserne
föranledt, hafva blifvit gjorde
Hos Höglofl. Ilidderskapet och Adeln,
af Herr Grefve C. G. Edårdh, som ansett
det uti 1 af den nya Redaction af 21 Cap.
Rätteg.Balken , som LsgUtskottet föreslagit,
innefattade allmanna stadgande fdr vidsträckt,
och de i följande 2 och 3 §. §.
me/lgifae unda 1 tag, dels icke nog bestämde,
dels icke på fullkomlig rättvisa grundade.
Herr Grefven, som medgifvit rigtigheten
af den grundsats, att der Edgång,
i följd af half bevisning, kommet i fråga,
der b:>r icke kostnads - ersättning ega rum,
har likväl ansett denna grundsatis äfven böra
tillämpas idet fall, der, enligt nu gällan
-
LngUtskottets Bttänkanden, 477
de Lag, qvittning af Rättegångskostnaden
är tillåten, då en sak finnes hafva varit så
mörk och tvifvelagtig, att man till Rätte»
gång skålig orsak halt. StadgBndet uti förslagets
5 §. anses vara mindre val grnndadt,
och tillämpningen deraf i många fall gar»
ska aibitrair, då icke alltid värdet af det
omtvistade kan uppskattas i penningar, och
sins emellin jemloras, fåsom om, uti tvist
om egande rätt till en Joidrymd, käranden
vinr.er egande-rätten, men svaranden, som
i genstämniog yikat betesrättighet, viccer
bilall till sitt påseende; hvaiföre det anses
rigtigare, att den sorn vinner i hufvudsaken,
lår ersättning för sine kostnader , om ån han
förlorar i en kanske till värdet betydligare
bi sak, heldsf, der flere käromål efter en
stämning utföras, de miste med hvarandra
ega något sammanhang och således något
kunna anses för hufvudsak» och det öfriga
såbom deraf härflytande.
Vid 4 §, anmärkes, att dess innehåll
icke skall vara nog bestämdt. Dess tillämpning
skulle komma i fråga, når en kärande
part vid första Instantien vunnit hvad svaranden
medgifvit, men mindre än han sjelf
yrkat, vid högre Domstol vinner allt hvad
han påstått; men svaranden i tredje Instantien
får förste Domstolens beslut faststäldt;
och då skulle, efter Lagförslaget, käranden
godtgöra
6enare vid de etne sista Domstolarne tillskyn.
dats, hvilket icke vore öfverensstämmande
med rättvisa, utan borde käranden få cio
478 Lagutskottets Betänkanden,
kostnad vid första instantien ersatt, och dea
öfrige qvittas. — Hvad som'i 21 Gap. Rätteg.
lialken af nu gällande Lag kunnat anses
felagtigt och gifvit anledning till rättvisans
eluderande, har Herr Grefven vidare
ansett vara 4 §. deraf' men att hvad som
oftast forts Lagen till last, varit ett hos
Domstolar nog allmänt vedertaget bruk, att
efter behag jä’mka Rättegångskostnad erne.
Herr Grefven tror derföre Lagen i detta
hänseende bäst uppfylla rättvisans fordringar,
om deni allmänhet stadgade, att den,
som slutligen vinner i hufvudsviken skall njuta
ersättning för de kostnader han oumgängeligen
derföre måste använda; samt medgåfve
undantag, der saken varit mörk eller
tvifvelagtig; och har Herr Grefven slutliden,
vål ansett skadestånd för den särskildt
lidande böra ega rum efter samma grund,
som för kostnads-ersättning blifver gällande;
men att skadeståndet bör bestämmas af
Domaren, antingen i sammanhang med sjelfva
saken, eller efter särskildt utförande,
och bestämmandet grundas på särskildt bevisning;
hvarvid gode Mäns omdöme må
tjena till rättelse, men icke i sig sjelf utgöra
ett bindande beslut.
Högv. PresteStåndet åter har beslutat
återremiss af Betänkandet, på den grund,
att då upphörande af all värjemålsed vore
föremål för Riksens Ständers pröfning, ansåg
Ståndet, med afseende å hvad i 2 §. af
nu varande Lagförslag blifvit angående sådan
ed föreslagit, sig icke kunna ingå i
LagUtskotttts Betånkanden, 479
pröfning af Betänkandet, förr än i sammanhang
med LagUtskottets Betänkande i fråga
om alla så väl i allmänna Lagen, som
särskildte författningar föreskrifne Eders öfverseende
och granskning, hvilket förut, i
anledning af anmärkningar, blifvit till Utskottet
åter-remitterat.
Vid besvarandet af de anmärkningar
Grefve Hårdhs anförande innefattar, får LagUtskottet
tillkännagifva, att enär undantag
frän skyldigheten att gälda Rättegångskostnad,
icke bör ega rum derföre, att den tappande
kan anses hafva saknat säker kunskap,
huru hans sak efter lag bordt bedömmas,
eller att hos särskildte Instanlier och Domare
olika begrepp derom uppstått, samt
lika litet som den anklagade i Brottmål
njuter eftergift i det ansvar eller skadestånd,
hvartill han i högre Rätt förklaras skyldig,
för det att han vid lägre Rätt kan vara befriad,
lika litet bör ock i ett tvistemål den
tappande parten förskonas från de rättmätiga
följderne af sluteliga Domen, ehvad han
förut vunnit eller icke J så har Utskottet icke
kunnat antaga någon undskyllan för den
tappande deraf, att saken varit mörk och
tvifvelagtig i förhållande till Lagen, i annat
fall än då bevisningen finnes så tvifvelagtig,
att sakens utgång på värjemåls-eller
fyllnadsed bör ankomma, och resultatet
deraf sålunda ytterst öfverlemnas åt partens
eget samvete, i hvilken händelse 2 §. i förslaget
jemväl befriar den tappande frän Rättegångskostnads
gäldande.
4'o LngUtskottets Bet/inkanden.
Vid det uti 3 §. föreslagne stadgande,
att Rättegångskostnad äfven bör ega furn,
när parterne ömsom vima och tappa, i
det förhållande som vinsten öfverstiger förlusten,
har blifvit a> markt, att ett sådant
stadgande vore mindre val grundadt , och att
tillämpningen i många fall blefve atbitrsir.
När (ördelarne af Rättegången ä ömsa
sidor kunna pröfva* lika, bör väl icke kostnadsersättning
å någondera sidan komma i
fråga ; men Urskottet har ansett det icke
förenligt med billighet ellar rättvisa, att om
den ene parten vinner betydligt mera än.
den andre, han icke i samma mån skulle fa
sina kostnader ersatte. Beräkningen oell
jemföreisen af fördelarne å ömse sidor tror
Utskottet icke blifva svår för Domaren att
verkställa; och någon mera bestämd föreskrift
till Domarens efterrättelse i radana
fall, an den förslaget innefattar, har Utskottet
funnit icke lämpligen kunna meddelas.
Hvad i afseende på förslagets /p.de
blifvit anmärkt, har icke förändrat Utsko -  tets öfvertygelse att, om käranden vid Rättegångssiut
ej vunnit mera än svaranden vid
Bä'tegångens början, eller sedan medgifvit
käranden, då ej bör njuta ersättning för den
kostnad, som efteråt använd blifvit; äfvensom
och enär Domaren, på sätt 7 §. innehåller,
förklarat vinnande Parten berättigad,
Ett, jemte kostnadsersättning, erhålla särskildt
skadestånd af sin vederpart, men att
detta ej kan af Rätten lill beloppet stadgas,
Utskottet
LagUisltottttt LetAnkandm,
Utskottet anser s5 mycket mindre betänkligt,
att bestämmandet deraf till Gode Män
öfverlemnas, som omständigheterna ej sällan
äro sådane, att skadan ej kan, genom
formlig bevisning, uppdagas, utan belt och
ballet måste mätas efter dens eller deras
personliga omdömen, åt hvilken eller hvilka
pröfoingen deraf är öfverlemnad, i hvilka
fall hvarje annan oväldig och förståndig
man ä'r lika tillförlitlig Domare, sorn Ledamoten
i en Rätt.
På desse grunder kan Utskottet icke, i
någon af de anmärkte delar, förändra dess
redan afgifne Betänkande; hvilket alissa till
Riksens Högk il. Stånders ytterligare pröfning
vördsamligen öfverlemnas, med det
yttrande, i anledning af Högv. PresteStåndets
åter-remiss, att om, emot Utskottets
förmodan, genom Lag skulla blifva stadgadt,
att ali värjemåls ed hädanefter komma
att upphöra, förfaller älven af sig sjelf
och utan behof af Lagförändring eller förkla
ring, den qvittning af Rättegångskostnader,
som Utskottet föreslagit i de fall dä
en sak genom värjemål» ed blifver afgjord®
Stockholm den »6 Jucii 18S5-
Lä-gLii> fattet t Betänkande»*' gi
Lagutskottets BetHnkandett.
N:o ioo.
Ankom d. 25 Junii 182^
Utlåtande, i anledning af amnhrknin■>
gar vid Utskottets Betänkande N:o
40, öfver Herr Lector en Doctor
Håggblads Memorial, angående bestämmande
af viss grund för Fastighetsvärde
vid Bouppteckningart
hvarefter
beräknas.
Vidi föredragning af Utskottets berör*
d.e, under den 14 sistlidne April, sfgifns
Betänkande bos Böglofh Ridderskapet och
Adeln har deremot blifvit anmärkt:
Af Herr Wollrath Tham: att det upp*
skattoingsvärde en del af Utskottet antagit,
skall vara ganska olämpligt, så länge det
beror på MinimiTabellen, hvilken är tillkommen
för att hålla Egendomsvärdet vid
gen höjd, sorn fordras för Beviläningens utförande,
utan afseende på rätta värdet; att
denna grund, skulle icke allenast i förevarande
fall medföra origtiga afgifter, utan
äfven verka på de öfriga afgifter, sorn erläggas
af Sterbhus: att det är så mycket
örigtigare att uppdrifva Inventarii-summan,
eom Fattig.parocenten ej erlägges af den behållna
summan, utan af den förra, samt till
och med dåj närmaste anhörige gjordt sig
Urarfva, och tillgången ej räcker att betala
Borgenärerne, desse i alla fall skola betala
LagUtskottett BetAnkanden. 4g3
full Fattig'procent; hvarföre och sa vida
någon annan värderings-method begagnas, än
den vid Bouppteckningar nu bruklige, genom
värderingsman , Herr Tham ansett en
sådan först böra vara gifven, som är val
grundad, och icke öfverstiger rätta värdet.
Af Herr Abraham af Malmborg i att
Fastighets*värde vid Bouppteckningar bör,
enligt nu gillande Författning, upptagas
sådant det vid sista BevillntngsTaxertng b!if-’
vit den till Bouppteckning uppgifne Fastigheten
åsatt, samt att det år Domaren ålagt
att vid Bouppteckningars uppvisande tillse,
det berörde föreskrift blifvit iägttagen*
Af Herr August von HaetmansdorfT;
Att, då nu varande Bevillningsutskott troligen
uppgifver billiga Taxer ings-grund er
för fast Egendom, något skål ej finnes, hvarföre
ej ifrågavarande afgifter skulle erläggas
efter Hsrtimansvärdet: att, om det å ena
aidan är origtigt att åläggs någon betala
tuera än som vederbör efter hans Egendoms
råtta värde; så bör man åter å andra sidan
tillse, att Fattigförsörjningen icke går i
mistning af de inkomster, sorn för dess behof
blifvit påräknade och artslagne; hvarföre
någon jämkning ansetts nödig.
Af Herr Lars Herman Gyllenhaal: att
da Chartte Sigillatee Förordningen föreskrifver,
att u;i Boupptecknings Instrumenter
förrattuingsmäonen skola vid ansvar utföra
SterbhusFasögheten till det värde, söra vid
näst förutgångne BevillningsTaxering blifvit
samma Fastigheter åsatt, och hvilket värde
434 LagVtskotttts Bceånktindtn.
sedermera tages till grund får bestämmandet
af den ChartaSigillata, sora till Bouppteckningen
erfordras} så blifver ock deraf
en följd, att den i Lsg föreslcrifne Fattigprocenten
måste beräknas efter samma , uti
Bouppteckningen utförde, värde; deruti Herr
Gyllenhaal ansett Lagutskottet desto mindre
kunna göra någon förändring, som detta
stadgande finnes infördt i en förordning,
sora leder sin upprinnelse från Bevillningsutskottet.
Då Utskottets Betänkande till Riksens
Högloft. Ständers pröfning framstäldt tvåane
Alternativer, det ena: att, i afseende på
så väl lös som fast Egendomsvärdering vid
Bouppteckningar, Lag och Författningar och
de grunder i öfrigt, som i hvarje ort hittills
varit följde, borde tjena tiil efterrättelse;
och det andre: att, i anledning a£
1818 års ChartEeSigillatxFörordning, Fastigheter
vid Bouppteckningar böra upptagas
till det vid sista BeviilningsTaxering påförde
värde, samt de gjorde anmärkningsrne
hvar för sig synas öfverensstämma med ettdera
af desse Alternativer, hvaraf det första
, enligt ankomne ProtocollsUtdrag af den
5:te sistlidne Maji redan blifvit af Högv.
Preste- Välofl. Borgare- och Hederv. BoadeStånden
bifallit; så anser Utskottet sig
endast böra, med tilliiännagifvande häraf,
till Högloft. Ridderskapet och Adeln öfverlemna,
att, i anledning af Utskottets Betänkande,
dess Beslut i denna fråga vidtaga.
Stokholm dea 16 Junii 1823,
LagUukotttti BttinknnA<nl 48*
N:o ior.
Ankom den 35 Junii 1823.
Utlåtande, i anledning af Ät er-remiss
af Utskottets Betänkande N:o 47»
angående yrkad skyldighet för Härads
Häfd 11 gar ne, att, vid hvarje
Tings slut, meddela fresterskaget
HäradsRåttens beslut angående deni,
soni för begångne förbrytelser blifvit
tilltalade och sakfållde, eller under
framtiden ställde, jemte Saköres-
Långds-Extracter öfver de Kyrkan
och de Fattige tilldömde Böter.
Hederv. BondeStåndet har åter-remitterat
Uiskoitets ifrågavarande Betänkande,
sedan deremot blifvit anmärkt, af Vice Talmannen
John Johnsson, att Häradshöfding
garnes göromål i allmänhet, och särdeles
i de vidsträcktare Domsagorne, tid efter
annan så ansenligen ökats, att de icke utan
den största ansträngning kunna medhinnas:
att det innefattar en obillighet, att med nya
föreskrifter öka tyngden af desse Ämbetsmäns
redan nog mödosamma och ansvariga
kall ; att ehuru nyttan och nödvändigheten
drraf, att vederbörande Presterskap erhålla
uppgift på de inom hvarje Pastorat boende
personer, sorn för brott blifvit dömde, icke
kan motsågas, skall likväl detta ändamål
vinnas genom iagttagande af Kongl. Kungörelsen
den 23 Mar t ii töll» och Domarens
486
Leglhskottets Bttnkandtn.
pligt bör anses uppfylld, då han vid hvarje
Tings slut till Kronofogden i Orten afiemaar
Saköreslängd, soot på vanligt sätt
upptager beskaffenheten af den dömde personens
brott och strafF; hvarefter Fogdens
skyldighet bör vidtaga, att ofördröjeligen
deraf lemna vederbörande Presterskap behörig
del ; äfvensom RiksdagsFullmägtigen
Anders Danielsson ansett Utskottets förslag
olämpligt, särdeles som, om det antoges,
D o m a t e Ä. m b etet på visst satt skulle besväras
med en Executiv åtgärd.
Hvad sålunda emot Utskottets Betänkan,
de är vordet anmärkt* anser Utskottet icke
vederlägga de uti Betänkandet upptagne skål,
för den af Utskottet tillstyrkte förändring
Uti Kongl. Kungörelsen den 28 Martil 18H,
utan får Uiskottet endast åberopa Betänkandet,
och derjemte tillkännagifva, att detsamma,
enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
blifvit af- H iglofl, Ridderskapet och A lein,
H>gv. Preste* och Vällofl. BorgareStändeo
bifallit, Stockholm den 16 Junii 1823,
N:o 102.
Ankom den 4 Julii 1823,
Riksens Högloft.' Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonoviiUtskotts
Betänkande i anledning af
LngUtskottets BetHnkandett. 487
Kongl. Maj:ts- nådiga ' Proposition
till Riksens Ständer, om antagande
af en Författning, angående förändring
eller ut dammande af Vattenverk
, sorn genom uppdämning skada
jord eller hindra aess odling. .
Samtlige Respective RiksSrånden hafva
till Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
gemensamma Utlåtande remitterat
Kongl. Maj;ts ofvanberörde nådiga
Proposition, af den j8 sistledne Januarii, så
lydande.
(Se i:sta Samligen sid. 219—224).
Jemte Remissen af denna Kongl. Majita
nådiga Proposition, med det dervid bi lagda
LagFörslag, hafva förenade Utskotten
fått emottaga de anföranden till Protocollet,
som, vid föredragningen deraf, blifvit
afgifne;
Inom Vällofl. Ror gar eSt ande t, af:
Herr C. Beckman, hvilken, under medgifvande
af den obestridliga sats, att Jordbrukets
förkofran hufvudsakligast bereder
en Stats bestånd, likväl ansett Fabriquer,
Bruk och andra inrättningar till rudimateriers
förädlande, genom verkningarne deraf
till fyllande af inhemskt behof anskaffade
af export-articlar, samt öppnande
af tillfälle för Landtmannen till af«
4SS LagUtskCitts Betänkandek,
sättning af sin öfverflödiga spannemål och
andra pr.oductcr, vara dertill i betydlig mån
bidragande, och derföre, enär jordbruket
tinder de sednare åren runnit ea utan ali
jemnförelae större tillväxt, än Fabriqtier
och dylika Inrättningar, trott den största
varsamhet i behandlingen af ämnet böra
iagttagas, på det dea i naclér föredagna
Författningen, ehuru i mångå afsöenden nyttig,
icke mätte blifva ett medel att för
nära träda deras rätt, som anlagt dyrbara
Verk för vattendrift, och hvilka, utan att
den förlust, som, genom en af förändringar
sig härledande förminskad rörelse, kunde
i framtiden inträffa, tillika blefve till
ersättning beräknad, svårligen skulle kunna
anses till fullo godtgjorde genom betalning
af ändrings eller flyttningskostnaden | och hat
Herr Beckman i Öfrigt dels förmodat, att
den föresiagne Författningen icke kunde hafva
för syftemål att öppna vägen för rubbning
af sådane lagligen ingångne och fastställda
Contracter, hvarigenom jordegare,
emot betingad ersättning, förbundit, sig att
af Vattenverk tåla uppdämning å sin jord,
dels föreslagit, att dä fråga om förändring
eller borttsgande af Vattenverk för Bruk
och Fabriquer varder väckt, och syn eller
besigtning, i anledning af Författningens
stadgande, kommer att ega rum, irenne
sakkunnige, redlige och opartiske män, å
så val Vattenverksegarens, som Jordegarens
sida böra öfvervara Förrättningen, samt att
de Ämbetsmän, hvilka det tillkommer att
Lagutskottett Betänkande*. 489
verkställa de vid sådana tillfällen nödige
matningar, afvägningar m. m. skola vid
strängaste ansvar vara förbundne, att handla
utan mannamån, och medhafva sadant
folk till sin betjening, som i yrket ega
kännedom; hafvande Herr M. L. Ekelund
med Herr Beckman sig förenat; och
Herr O. hambraus, som synes egentligen
balva velat lästa uppmärksamhet dels
dervid, att då, genom aftappning af sjö,
ett förut varande Vattenverk göres onyttigt
och ersättning derföre således måste lemras,
ej allenast Verkets byggnader med tillhörigheter,
utan ock dess årliga afkastning
böra komma i beräkning till godtgöiande,
dels dervid att förlusten af vissa Vattenverk
och i synnerhet af Skattemjölqvarnar , icke
blott tsäfFar egaren, utan ock dem, som af
sådane inrättningar på annat sätt dragit fördel,
men hvilka, efter desses förstöring,
måhända endast på längre håll kunna bereda
sig ett lika tillfälle för afhjelpande af
sina behof, särdeles hved förmälning af
spannmål angar; samt
Inom Hedervärda BondeStändct af:
Nils Insulin från Stockholms Län, som
yttrat sig finna en del af de i Eagprojectet
stadgade vilkor för utöfningea al den derigenom
medgifne tvåagsi åtten, vara af den
beskaffenhet, att ändringen eller utrifningen
490 LagUtskottets BetHnkandett,
af ett skadligt Vattenverk blifvit utöfver
all billighet försvårade, om icke helt och
hållit i verkställigheten tillintetgjorde;
hvarföre, och som de olägenheter, hvilka
Jordegare hittills fått vidkännas af Vattenverk
genom uppdämning a sin jord, efter
all sannolikhet äfven hädanefter måste komma
att fortfara, Insulin föreslagit ett sådant
tillägg i Författningens att då jordegaren
icke förmår genom ersättning till Vattenverksegare
befria sig från den last han
genom uppdämning lider, eller öfverenskommelse
om vilkoren härvid emellan Jordegaren
och Vattemverksegaren icke i godo
kan uppgöras, det skadliga Vattenverket väl
må förblifva orubbadi, men emot förbindelse
å Vattenverksegarens sida, att lemna den
af uppdämningen förfördelade Jordegaren
rättighet till mäld eller brädsågning vid
Verket utan betalning, efter förhållandet
af den större eller mindre skada Jordegaren
af Verket tillskyndas* och enligt den uppskattning
deröfver, sorn af Parternes valde
Gode Män bestämmes; hvarjemte Insulin,
i sammanhang härmed, tillstyrkt den ändring
uti allmänna Lagens stadgande, i 30
Gap. 6 §. ByggningaBalken, samt Kongl.
Förordningen den g September 1755 , att
damlucka, i stället för att uppdragas den
i:ta eller lotde Maji, borde öppnas antingen
i medlet af April eller ock icke förr
än emellan dea t:te och 5:te Junii hvarje
år, derigenom Insulin ansett den skadliga
verkan af nattfrosten på vattendränkta egor,
Lagutskottet* Reräakanden, 491
som vanligen i Maji Månad inträffar, skola
upphöra, emedan ängar, som antingen en
längre tid förut varit befriade från vatten,
eller ock ännu då deraf äro öfversvämma*
de, lättare uthärda inflytelsen af kölden,
ån de sorti först korrt före nattfrosterna
hunnit att entledigas från vatten.
Nils Håkansson från Kronobergs Län,
som ansett betänkligt att antaga en Författning,
hvarigenom rubbning i eganderätten
skulle uppkomma och derföre trott frågan
om ändring eller utrifning af elt Vattenverk
böra få ankomma på Jordegares och
Vattenverksicnehafvares fria och otvungna
öfverenskommelse, samt i Öfrigt hemsräldt,
att i det fall den föreslagoe tvångslagen
likväl skulle varda godkänd, undantag deruti
åtminstone matte göras för sådane Vattenverk,
som kunde anses oundgänglige för
någon viss ort, antingen till spannmåls förmälning,
tågning eller annat behof.
Nils Håkansson frän Christianstads Län,
som dels ariett största uppmärksamhet böra
användas derå, att vid de händelser, då
uppdämning sker å sanka kärr eller ängar,
gom till odling icke äro tjenlige, Författningen
ej måtte gynna eller befordra egennyttiga
försök hos andre Vattenverbsegare,
hvilka skulle kunna tillskyndas en fördel
genom förstöringen af det Vattenverk, som
uppdämningen förorsakar, att, under åberopande
af sistnämnde omständighet, fordra
©U sådant Verks utrifning, dels förment ej
mindre att, i stället för det egendomen,
492 La^Utskottit: Betänkan/ten,
hvarå uppdämning sker, blifvit i den föreslagna
Författningen tagen till grund för
den värdering, som ansetts böra föregå godkännandet
sf jordegares påstående, om ändring
eller rifning af Vattenverk, den förbättring
egendomen genom odling af dea
fördränkta jorden kunde vinna, borde ensam
tjena till rättelse dervid, än ook att
nödvändigheten torde fordra, att Vatten*
verksegaren måtte njuta lika rätt med Jordegaren
, att tillkalla tvänne Gode Män till
deltagande i dö genom Författningen påbjudne
värderingar och undersökningar, så
att antalet af Gode Märi tillhopa komme att
utgöra fyra.
Eric Ni lss 072 Cederborg från Orebro Län,
som, jemte hemställan om icke vid tillämpningen
af den föreslagne Författningen , skäligt
afseende borde hafvas å sådane Vattenverk,
särdeles Mjölqvarnar, somför en bel
LandsOrt kunna vara oumbärlige och i detta
afseende äro af vida mera vigt, än att deras
förstöring kan godtgöras genom betalning
af värdet ät egaren , yttrat dea tanka,
att Föifattningen borde bestämdt upptaga:
alt om flere Jordegare äro ef ett Vattenverk
lidande, de väl ega att gemensamt derom
derom föra talan , men ett dock icke någon
må, emot sin vilja, förpiigtas, att uti en
slik Rättegång deltaga; äfvensom att i sådana
händelser endast den skada må i beräkning
ingå, som biifyit Sökanderne kjelfve
tillskyndad j hvarförutan Cederborg sa
val fordrat, att i Författningen måtte in«
Lagutskottet i BetJnkaniien. 493
nefattas tydelig föreskrift, örn, sedan en
af Jordegare vackt Rättegång om ändring
eller rifning af Vattenverk blifvit afgjord,
en sednare egare af jorden må kunna å nvo
göra samma fråga anhängig, då genom förändrade
omständigheter uppkomnq olika
vården kunna dertill gifva anledning, sorn
ock yrkat, att antalet af Gode Män , hvilka,
jemte den dertill förordnade Landtmätaren,
skola förrätta de i Författningen påbjudne
undersökningar och värderingar , mätte bestämmas
till dubbelt emot hvad den löreslagtie
Författningen utsätter, samt Jordegaren
och Vattenverksegaren således hvardera
få välja 'fyra, deraf likväl hälften borde
uteslutas af Contraparten, samt af de
återstående en af Domstolen utlottas; och
Liar Cederborg sluteligen ansett det icke
vara likgiltigt, att noggrannhet iagttages
Vid valet af Landtmätare till biträde vid
förrättningen, så att afseende hafves på så
väl skicklighet och redlighet, som ömsesidigt
förtroende; och
Anders Nilsson flått Carlstads Län ,
sorn erinrat: att om ett Vattenverk förorsakade
mångdubbelt större skada genom
uppdämning, än hela den fördel egare!) af
Verket kunde hemta af detsamma , syntes
billigheten fordra, att den mindre förmånen
af Verkets tillvarelse borcie vika för
den större, som skulle inträffa genom uppdämningens
häfvande.
Da förenade Utskotten nu gå att i ämnet
afgifva Utlåtande, anse Utskotten sig
^g4 Lagutskotteti Betänkande»,
ega hvarken behof eiler anledning, att fram»
lägga någre bevis om den stora och allmänna
nyttan, Landet ofelbart måste tillskyndas
genom en Författning af så väsendtligt
inflytande pä Jordbrukets förkofran
och utvidgning, som den ifrågavarande,
enar öfvertygelsen härom lätt fattad af
hvar och en med förmåga att inse Landets
behof och fördelar, redan af Riksens Högloft
Ständer blifvit högtidligen tlllkännagifven
genom den underdåniga önskan Riksens
Ständer till Kongl. Maj:t framburit om
Författningens utarbetande, och ingendera
af de vid Lagförslaget gjorde erinringar
funnits åsyfta någon vederläggning deraf.
Men för att i eli ännu klarare dag visa Författningens
vigt, tro Utskotten sig likväl
icke bora underlåta att omnämna, att, enligt
den kännedom Utskotten erhållit af
de från Kongl. Majit Utskotten i nåder
meddelade Berättelser från dess Samtlige
Befallningshafvande, jemte andre authentiqve
handlingar, dem Utskotten enskildt
förskaffat Sig , flere hundrade tusende tunnland
jord inom Riket finnes, hvars culti.
Vering till en stor elei hindras genom anlagde,
ofta nog obetydlige Vattenverk,
sorn derå férordsaka uppdämning,
Ått oagtadt den således obestridligt
Stora nyttan af Författningen, betänkligheter
Vid dess antagande måste uppstå,
är en omedelbar loijd af sjelfva sakeus natur.
Hvarje häftig brytning åstadkommer
fru g tan iör skakning af sjelfva grundvalar
-
LagUt skott rts Betänkande», 495
fte, vacker misstänka om aflägsna följder
och inger oro för beståndet af Inrättning
gar, hvarpå den kan inverka* Men, likasom
man härvid i allmänhet upptäcker en
alltför stor ömtålighet eller en öfverspänd
farhåga, skall, vid granskningen af de betänkligheter,
som emot den föreslagne
tvångsrätten blifvit framställde, befinnas,
att desamma blifvit härledde antingen från
ett allt fpr vida sträckt begrepp om egande
rättens helgd , eller från en mindre val
grundad förutsättning om omöjligheten att,
genom bestämda föreskrifter, förekomma
missbruk af tvångsrätten och enskildes lidande,
eller ock derifrån att afseendet på
mindre betydliga intressen fått gälla mera,
ån det högst vigtiga , som genom Författningen
blifvit åsyftadt.
Det är likväl långt från Utskottens åsigt
att söka förringa agtriingen för egande
rätten, hvilken, i synnerhet i en conStitutionel
Stat, eger att fordra beskydd,
eller att påstå det vara utan vigt, att genom
tvångsråttens Utöfning någongång
mehn torde tillskyndas en viss ort, antingen
derigenom att ett gynnande tillfälle
till spannmåls förmälning kommer att försvinna,
eller dymedelst att en Inrättning,
som åt Orten gifvit lif och rörelse, varder
nedlagd; men då med samhällets ändamål
år förenligt, att, vid strid emellan den enskildes
egande rätt och Statens allmänna
båsta, den förre mäste vika för den sednare,
och i öfrigt enahanda följder, som
495 LngUtskoucts Bettinkandtn.
af tvångsrätten befaras, måste uppkomma,
derest antingen jordegaren genom frivilligt
köp intrader i besittningen af ett för någon
viss Ort vigtigt Vattenverk, och derefter
utrifver detsamma, eller sjelfva egaren
af Verket finnér för godt., att det nedlägga;
så, och under öfvertygelse att missbruk
i detta , äfvenså väl sorn i andra fall
kunna, genom noggranna stadgande!), kämma
s tili den grad, sorn mensidiga klokheten
och förutseendet formar beräkna, anse
Utskotten ofvannåmnde betänkligheter
icke kunna utgöra några verkliga hinder
emot den föresiagne tvångsråttens antagande,
hvilket ock den af Kongl. Maj:t tillförordnande
LagCommittéi uti Motiverne
till 7 Cap. af dess från trycket utgifne förslag
till Byggning?,Bilk, både fullständigt
och grundligt ådagalagt.
I öfrigt och då man röjdt så mycken
räddhåga för den anledning till rubbning i
eganderåtten, sorn af Författningen kommer
att gifvas, har snan synts glömma att
vår Lagstiftning icke förut saknar exempel
härpå, — exempel, dem vi, såsom i
anseende till FÖrfatti.ingarne örn enskilten
och storskiften, lårt att vörda, för den utmärkt
stora nytta Landet d raf tillskyndats,
och hvilka, oagtadt allt det motstånd äf.
ven desse i sin uppkomst funno, nu mera
Säkerligen ingen skulle önska se försvunne.
Det är likväl onekligt, att hvarje kränkning
af égaud e«rätteu innefattar ett obehag- för
det).
LagUtskottets Betänkande». 497
den, som nödgas underkasta sig densamma,
särdeles om han eger någon särskild
affection för hvad man tvingar honom att
afträda eller bringa i ett förändradt skick;
och då denna affection icke alltid år en
följd af nyck, utan stundom försvaras af
Skäl, hvilkas giltighet man icke kan bestrida,
tro Utskotten derföre, att ett sådant
afseende på detta obehag bör göras, som
Utskotten hår nedanföre vilja närmare
förklara.
Under den uppmärksamma granskning
Utskotten egnat at sjelfva Lagförslaget, och
hvarmed Utskotten förenat pröfningen af
de påståenden och hemställande!!, som af
åtskilliga Ledamöter inom Vallöf! BorgareStåndet
och Hederv. BondeStåndet blifvit
gjorde, hafva Utskotten val funnit detsamma
i allmänhet vara bygdt på rigtiga grunder,
i sina föreskrifter bestämdt, i de stadgade
såkerhetsmåtten emot missbruk ändamålsenligt,
samt i öfrigt syftande att försäkra
Vattuverksegare emot alla förluster
af tvångsråttens begagnande; men, med
afseende på den ytterliga noggrannhet, som
i ett så grannlaga ämne mäste iagttagas,
och dä Utskotten ansett sårskilde, i den
föreslagne Författningen ej bemärkte om*,
ständigheter böra vid tillämpningen af tvångsrätten
och behandlingen af härom uppkommande
Rättegångar iagttagas, så vida, å
ena sidan, denna tvångsrätt med någon
LagUtskottets Betänkmden. 33
Lagutskottet: Betänkande»',
billighet skall kunna göras gällande, och;
q den andra, Författningens nyttiga syftemål
icke obehörigen motverkas , hafva Utskotten
funnit sig pligtige, att föreslå åtskilige
ändringar och tillägg i Författningen,
dem Utskotten nu gå att närmare uppgifva.
Utskotten åberopa harvid först hvad
Utskotten ofvantill yttrat, angående det
särkildta afseende Utskotten trott böra fästa
vid det obehag, en Vattenverksegare
får vidkännas genom den kränkning af eganderåtten,
som uppkommer då en jordegare
tvingar honom att antingen , för dess skeende
utrifning, afstå sitt Vattenverk, eller
låta, till dess skada i framtiden, förändra
detsamma; och då Författningen nu endast
innehåller att, i sådane fall, Jordegaren,
bör fullt ersätta Vatten verksegaren värdefea£
Verket eller dess försämring, tillstyrka
Utskotten fördenskull, att, vid desse händelser,
äfvensom då Vattenverksegaren,
heldre ån att emottaga det skadestånd,
hvartill den verkställde förändringen med
hans Verk gör honom berättigad, vill hela
Verket afstå, samt enär, för öppnandeta£
ny vattenledning, jord måste aftrådas, det
må vara dens skyldighet, som häraf söker
draga förmån, att, med förhöjning af half—
tén Utöfver värdet, utgifva den stad-*
gade ersättningen, hvarunder, då fråga är
om lösen a* etfc Vattenverk, äfven dess
inventarier och tillhörighefeer böra i beräkning
ingå, utan att likväl Jordegaren mi
yara förbunden, att dera annorlunda, än
LngUtskottets Betänkandets. 499
efter deras fulla värde, till sig losa; och
syneS äfven från åtnjutandet af berörde
förhöjning till Boställen anslagne Vattenverk,
elier Boställen, hvarifrån jord söndras,
bora vara uteslutne.
Vidare hafva Utskotten ansett sig ega
anledning till erinran vid Författningens
Stadgande, ”att värdet af Vattenverk, som
utrifvas eller lösas skall, eller af den del,
som genom försämring bortgsr, likasom af
den jord, hvilken tillika med Verket bör
inlösas, skall i penningar mätas efter hvad
Egendomar af samma slag inom de sist*
förflutne tjugu åren i Orten gäldt, då de i
högsta pris varit.” — Denna vårderingsgrund,
ehuru med syftemål att stånga vägen
för godtycket, eger likväl det dubbla
fei, att hvarken vara alitia användbar, eller
alltid rättvis; och för att öfvertyga sig
om rigtigheten af denna anmärkning, lärer
man endast behöfva besinna: att det sällan
torde vara möjeligt, att inom en och
samma Ort finna tvänne eller flere Vattenverk
af fullkomlig likhet i godhet och
förmåner: att, äfven derest detta inträffar,
tilläfventyrs icke något sådant Verk varit
linder en tidrymd af tjugu år i köp bortsluta
cl t: att, i följd af de förändringar myntvärdet
under en så lång tid kan vara underkastadt,
jemnförelsen emellan fastighetsvärden
under en förfluten och närvarande
tid kan utfalla med större eller mindre
skiljagtighet, allt efter som den sednare mer
eller mindre afiägsnar sig från den förra:
5oo LngViskotléts Betånhtindeti.
samt att, särdeles vid handel emellan anförvandter,
köpeskillingens belopp icke alltid
är råttadfc och bestämdt efter den försålda
egendomens verkliga värde. Om åter
värdets bestämmande, utan stadgandet af
en sådan föreskrift, öfverlennäs tili de personer,
eller Landtmätaren och Gode Män,
hvilka, efter hvad i Författningen påbjudes,
det i alla fall tillkommer att deröfver
sig utlåta, och desse ega frihet, att, efter
noggrann undersökning och pröfning af Vattenverkets
beskaffenhet, enligt allmänt gällande
grunder för fastigheters värderande,
samma värde uppgöra , förmoda Utskotten
större visshet och säkerhet, än genom iagttagande
af berörde föreskrift i de fall , der
den möjligen låter tillämpa sig, skola vinnas;
hvarföre ock Utskotten föreslå, att
samma föreskrift må ur Författningen utgå.
Med anledning af ofvanberörde anmärkningar
och förslag, hemställa Utskotten
fördenskull, att nedannämnde § i
Författningen måtte förändras och erhålla
följande redaction, nemligen:
5 §•
Jordegare, som, i de Jall 2 §. utsätter,
sin rätt begagna vill, vare skyldig att till
egaren af Vattenverk fullt gälda den jörlust
denne lider, under det Verket ej drif vas kan,
om det skall ändras, eller flyttas eller vattenledning
göras, sa ock värdet af den del i Vattenverket-
, som för framtiden bortgår, med förhöj
-
LngUtskottets Etiinkandeti. g ox
ving af hälf ten derutöfver, om Verket får•
sämras. Astundar Vattenverksegaren att
om Ver hets ändring eller flyttning eller om
Vattenledningen sjelf bestyra, bör Jordegaren
vidkännas kostnaden, efter som den maten
varder ; men vill Vattenverksegaren icke
deruti ingå, vare jordegaren pligtig att
ändringen, flyttningen eller vattenledningen
verkställd. Kommer Vattenverk att alldeles
utrifvås j skall Jordegare betala ful/a värdet
jemte hälften dertill , samt sjelf om rifningen
besörja. Vare dock i dita jallder Vattenverk
tillhör något Boställe, ersättningen bistämd
endast till motsvarighet af värdet.
4 $•
Då Vattenverk ändras eller flyttas,
eller vattenledning göres, såsom i 2 5, sägs,
och egaren heldre vill heta Vattenverket af ståi
än taga den ersättning , hvartill han berättigad
är j vare Jordegaren skyldig j att
Verket , efter den i 3 stadgade beräkningsgrundj
samt dess Inventarier och hvad dertill
i öfrigt hörer j efter fulla värdet, låsa.
Finnes med sådant Vattenverk jord förenad,
derå särskild äbo ef är besuten , då skall jemnväl
samma jord, efter förstnämnde grund,
inlösas. Lag samma vare der jord finnes
till Vattenverk , som alldeles utrijves, derest
egaren ej vill den ford behålla.
5 5-
Värdet af Vattenverk, sorn utrifvas
eller lösas skall, med dess Inventarier och
£02 LngUtskoitets Betänkaniett,
tillhör igheter j. eller af dell del j. som genom
försämring bortgår „ likasom af den jord,,
hvilken> enligt föregående bär inlösas
skall> noggrann undersökning om Ver.
hets beskaffenhet enligt allmänt gällande
grunder för värdering af fastigheter j. i penningar
mätas och utsättas. Men är Vattenverk
af FideiCömmiss-natur j. eller anslaget
till Boställe j. dä skall jemn godt vederlag, i
förra juliet med den tillökning 3 §. bestämmer
j, i annat Verk aj samma slag eller i
jord ställas^ sä framt ej Kongl. Maj:st finner
skäf. att om sättet till vederlagets utgörande
annorlunda vid hvarje tillfälle särskildt$
nåder förordna.,* samt följande moment i
15 <5*
Och vare jemväl en hvar skyldiga ätt
den jordj. som föreligger och nödig är j. d
det ställe der den medför- minsta olägenhet
för egaren j. afträda* mot ersättning enligt
3 § antingen i jord eller penningar > efter
som Domaren1 brist af godvillig öfverenskommelse
^ skäligt pr öfvar; godtgöra äfven
pä enahanda sätt den skada > sorn i öfrigt
kan finnas deraf uppstå. Sedan etc.
Vid granskning af 6 ($• hafva Utskotten,
inseende vigten af de undersökningar,
som vid tillfälle af frågor om tvungen
rifning, ändring eller flyttning af Vat4
tenverk, eller ny vattenlednings öppnande,,
bora föregå pröfaingen af Jordegarens anspråk,
fästat uppmärksamheten derpå, aft
Lagutskottet* Retinknnden, 50j
öå ej alla Landtmätare torde ega tillräck*
lig insigt i sättet till Vattendrags afvägning,
och hvad i fifrigt till sådsne undersökningar
h örer, samt icke eller hvarje årstid kan
vara lämplig för desse undersökningars förrättande,
det torde vara nödigt att, till
förekommande deraf, att dylika förrättningar
ej måge anförtros ovane eller oskicklige
Landtmätare, eller deras verkställande
utsättas å sådan tid, som utsluter möjligheten
af noggrannhet, i desse afseenden till
efterrättelse föreslå bestämda föreskrifter.
Af dessa skäl tillstyrker Utskotten således
, att nedannämnde Momenter af 6
må erhålla en sådan lydelse, nemligen:
i Morn.: Då Jordegare åstundar att begagna
den rätt, som i 5 §. stadgad är j eger
lian hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
gora ansökning, att Landtmätare till undersöknings
förrättande förordnas må. Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande åligger derefter,
att, utan afseende på hvem Jordegare dertill
må hafva föreslagit till förrättningens
företagande ofördröjligen utfärda remiss till
den af Länets Landtmätare, som för skicklighet
och erfarenhet i ett så grannlaga ämne
gjort sig kändj hvilken remiss genom
Kongl. Majits Befallningshajvandes försorg j
skall Landtmätaren tillställas. — Rör er etc.
5 Morn.: Landtmätaren tillhör det att
skyndsamligen utsätta dag till förrättningens
verkställande , med idgtt ägande att psådant endast
må ske j, då marken är bar och under
-
3°4
LagUtskottets Eetnkanden.
s'ökning tillförlitligen låter gora sig; samt
att derom etc.
Under pröfningen af stadgandet i 7 J.,
«tt Jordegare och Vattenverksegare hvardera
ega välja tvänne Gode Män, att med Landtmätare
deltaga i undersökningen och afgifvandet
af Utlåtande, rörande sättet och
vilkoren för bifall af en Jordegares väckte
paataeade om rifning eller ändring af ett
Vattenverk, hafva Utskotten icke förbisett
den stora fördel vid afgörandet af enskildes
tvister, som vinnes derigenom att den
medlande magten är lemnad i personers
händer, hvilka af Parternes eget förtroende
dertill blifvit kallade; men, med särskildt
afseende på ämnets vigt, och då Utskotten
icke kunnat tiilbakahålla den farhåga, att,
i följd af bristande kännedom om de egenskaper,
som hos Gode Män , valde för ifrågavarande
tillfällen, böra finnas, detta förtroende
ofta nog torde falla på personer,
med saknad förmåga att uppfylla sitt kall,
i hvilken händelse antingen Landtmätaren
skulle komma stt utöfva ett större inflytande,
än som vederborde, eller anledning
gifvas till fortsatta stridigheter, hafva Utskotten
trott ett medel böra uppsökas , som,
jemte bibehållande af Jordegarrs och Vattenverksegares
rått att tillkalla Gode Män,
till biträde vid undersökningen och de derpå
följande åtgärder, kunde bereda nödig
säkerhet och noggrannhet vid behandlingen .
af slike frågor. Detta ändamål hafva Ut
-
LngUiskottets Betdnkandcn. 505
skotten ansett kunna vinnas, om Konungens
Befallningshafvande vore berättigad och
pligtig att adjungera Parternes utsedde Gode
Män tvänne för skicklighet och pålitlighet
kånde personer, som företrädesvis
borde tagas af Ledamöterne i Linens hushålls-sällskap;
och Utskotten hafva derföre
icke eller tvekat tillstyrka, att förordnande
härom måtte i Författningen inflyta,
Vid öfvervägande af följande, i 7 §.
jemväl intagne stadgande: ”uteblifver lagligen
kallade Vattenverksegare från denna
förrättning och icke eller för sig ställer ombud
, må sådant icke vålla uppskof i förrättningen”
— hafva Utskotten icke kunnat
undgå att finna, det härigenom blifvit mindre
än billigheten synes fordra, sörjdt för
Vattenverksegarens rätt. Väl hafva Utskotten
erinrat sig, att enahanda påföljd förut
är bestämd för delegare, som, oagtadt erhållen
kallelse, uteblifver från annan Landtmätare
förrättning; men då Utskotten icke
utan skäl ansett det slags förrättning, hvarom
här är fråga, vara af helt skiljagtig bask
allen het , hafva Utskotten ock förment
samma föreskrifter, som i förra fallet äro
gällande, icke till alla delar kunna vara
lämplige vid detta sednare; med föranledande
af hvilken öfvertygelse och i stöd af
hvad ofvanföre än nåmndt, Utskotten föreslå,
att Vattenverksegarens frånvaro vid utsatt
förrättning ovilkorligen bör verka uppskof
deruti, med skyldighet likväl för honom,
såsom dertill vållande, att vidkännas
5°6
LngUt skottet: Betnnltimdtn.
fÖrrättningskosinadsn « samt att först, derest
han vid andra sammanträdet utebiifver, förrättningen
må, utan hinder deraf, i laglig
Ordning fortgå.
Om dessa nu tillstyrkte förändringar
bifallas, böra, i Utskottens tanka, första
och sista Momenterce af 7 g. i följande or«
dalag affattas, nemligen:
1 Morn.; Till den utsatta dagen skola
Jordegare och Vattenverksegare hvardera
kalla tvanne Gode Män, samt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande likaledes utse tvenne
valde bland Ledamöter af Länets hushålls«
sällskap j eller andre för skicklighet och pålitlighet
kände personer , med hvilka Landtmätaren
i delegarnes ömsesidiga närvaro,
skall sammanträdaj och först affatta samt
afväga vattendraget. Derefter etc.
Sista Mosis.: Ut elilif ver lagligen kallad
Vattenverksegarc frän denna förrättning
och icke eller får sig ställer Ombud, varde
han händ skyldig att ersätta all härtill evforderlig
kostnad, mai förrättningen emedlertid
uppskjuten till annan dag , hvartill ny
kallelse ä Vattenverksegaren bör utfärdas
och honom inom den tid , som i 6 §. sägs ,
tillställas. Finnes han äfven då frånvarande
, må förrättningen , utan hinder deraf, i
laglig ordning fortgå. Komma ej eller någre
af honom utsedde Gode Män, då kalle
Landtmätaren t vänne oj äfvige Män af Nämnden,
att, såsom Gode Män, å hans vägnar
förrättningen öfvervara,
Afven vid 8 §. > hafva Utskotten ansett
LngUtskottits Bet/inlnndtn. 507
sig ega skäl till tvänne erinringar: först i
afseende derpå, att någon tid icke finnes
föreskrifva!?, inom hvilken en af Landtmätaren
och Gode Man beredd fråga bör
till Domstolen fullföljas, i händelse antingen
Jordegaren eller Vuttenverksegaren förklarat
sig med Landtmätaren och Gode
Mannens utlåtande missnöjd , och sedermera
rörande det Rättegångssätt vid sådana
frågors dragande under högre Rätts pröfning,
hvartill berörde §. i dess närvarande
Skick kari gifva anledning.
Att lemna Jordegaren en till tiden obegränsad
rättighet, att ernet Vattenverksegaren
vid Domstolen väcka och utföra talan,
skulle, såsom Utskotten mäst finna, försätta
den sistnämnde i en beständig osäkerhet
och hindra honom att gifva sitt Verk de
förbättringar, som omtankan om egen fördel
och inträffande händelser kunde påkalla.
Från denna, med obehag och någon
gång med verklig förlust förbundna ställning,
synes Lagen böra befria Vattenverksegaren
j och detta skulle äfven åstadkomma?,
om, såsom Utskotten nu föreslå, Jordegaren
vöre pligtig, att inom fyra månader
från den dag, Landtmätaren och Gode
Män afgifvit sitt utlåtande, till Domstolen
instämma saken; hvarmed, i händelse
af försummelse, borde förenas den påföljd,
att frågan för den gången eljest vore
förfallen.
Då i förenämnde §. blifvit stadgadt,
att frågor af förevarande beskaffenhet böra.
508 Lagutskottets Betänkanden,
enär de till Domstolen instämmas , ovilkorligen
utsättas till företagande vid syn på stället
, skulle, oagtadt detta endast afser behandlingen
af sådane frågor i första Instantien,
LagmansRätten möjligen deraf kunna hemta
skål, att vid de tillfällen, då pröfningarått
deruti, efter erlagdt vad, tillhör samma
Rätt, äfven dömma till Sytt; hvaraf vidare,
enligt 14. Csp. 5 § JordaBalken och 25 Cap.
lo §. BåttegångsBalken, korn me att följa,
att slike Mal i sista Instantien skulle afgöras
vid RiddareSyneRätt, — en DomstolsInrättning,
hvars anlitande till slitande af
de under dess Domsrätt hörande tvi«ter,
man med skäl ansett fordra större omkostnader,
än som kan förenas med den enskilde
Partens rätt, att, utan allt för dryga
uppoffringar, fa underkasta sin Sak den
yttersta prcfningen. Till förekommande
härsf tro Utskotten det vara nödigt, att i
Författningen be tåmd anvisning gitVes på
Kongl, Förordningen den 2ö:le October 174g,
sora förmår, att endast då tvist är om rågång
eller annan bolstadaskillnad , Lagmanssyn
bör hällas, samt i andre Mål, der LagraansRå»
behfifver på stället inhemta upplysning,
besigtning utvältas och Saken se*
dermera genom vad fullföljas till Hofrätten.
Med förutsättning af bifall till hvad
således af Utskotten blifvit föreslaget, borde
8 §• omarbetas på det fått, att 2 Mom.
erhölle följande förändrade redaction:
Kunna Jordegare och Vattenverksegare
ej åsämjas har Jordegaren att Saken till
LagVtskottets Eetilnkandtn
Jdomstolen instämma sist inom fyra månader
jr än den dagLandtmät aven och Gode Männen
sitt utlåtande afgifvtt_> vid påföljd att
dess af jordegaren dä väckte fråga eljest
anses förfallen. Uti den ect.
Samt att •. id slutet af §. tillädes denna
menius?.
Ar saken j genom vadj kommen under
LagmansRättens profning och finnér Rätten
nådigtj att pä stället inhemta närmare upplysning
j skall dervidj äfvensom i anseende
till Sakens f ullf oljade frän LagmansR ätten j
förfäras pä sätt som j genom Kongl. Förordningen
den 26 Octo lier 1743, stadgadt är.
Af en Ledamot inom Hederv. BondeStåndet
har blifvit yrkat, det i Författningen
borde upptagas, att om flere Jordegare
äro af ett Vattenverk lidande, dem
väl icke må vara betaget, att gemensamt
derom föra talan, dock att icke någon bör
emot sin vilja förpligtas, att i en slik Rättegång
deltaga. Något uttryckligt stadgande
härom hafva Dybotten emedlertid ansett
destomera öfverflödigt, som med allmänna
Rättsbegrepp instämmer, att ingen
kan, alven då bans fördel är uppenbar, åläggas
positif förbindelse att bevaka och
utföra sin rätt, och denna grundsats dessutom
alldeles icke blifvit i den föreslagna
Författningen motsagd J m n vid fråga, om
af samma grundsatts äfven den följd borde
kunna dragas, att en jordegare, gom icke
delat kostaaderne till inlösen af ett Vattenverk,
hvars ändring eller rifning funnits nö
-
5"lo LagUtskotttts BetdnkandtH.
dig till bäfvande af uppdämning, men hlr»'
igenom likväl vunnit förbättring å sin jord*
skulle ega rätt undandraga sig deltagande
i ränta eller andre skyldigheter, som ålegat
det riffa eller försämrade Vattenverket,
hafva meningarne inom Utskotten varit delade,
i det somlige Ledamöter trott, att
då den förmån, som tillskyndats en sådan
Jordegare, blifvit honom utan någon egen
uppoffring beredd, med billighet vore förenligt,
att han åtminstone finge, i förhållande
till sin andel af den från vetten befriade
jorden, vidkännas de från Vattenverket
på samma jord öfverflyttade onera; i
följd hvaraf desse Ledamöter funnit 15 §.
1 den föreslagce Författningen böra bibehållas
till följande oförändrade lydelse:
'^K-ongl. Maj:ts Befallningshafvande eger
tillse, att ränta eller andre allmänna skyldigheter
å Vattenverk, som utrifvas, eller
2 den del deraf, som genom försämring
bortgår, blifva, efter de för skattläggningar
i allmänhet stadgade grunder, i vederbörlig
ordning flyttade på den jord, för hyars
båtnad Verket rifves eller försämras”
Hvaremot åtskilliga andre Ledamöter
ansett, att då genom antagande af hvad såsom
slutsats måste följa af den projecterade
§:ri, en skyldighet skulle komma att
stadgas, hvilken icke synes böra tillhöraden
Jordegare, som genom sin vägran ett dela
kostn .den till Vattenverkets inlösning eller
ersättandet af dess försämring, tycktes hafva
tillkännagifvit, att han icke ämnade el
-
Lagutskottett Betänkandets, 511
ler mägtade begagna förmanerne deraf, och
han i sådant fall skulle, utan motsvarig
nytta för sig, fä vidkännas ett kanske ofta
nog drygt onus; så kunde ej annat än med
rättvisa vara öfverensstämmande, att åt denna
gifva en sadan förändring, hvarigenom
berörde skyldighet blefve borttagen;
i hvilket afseende samma <j. borde redigeras
sålunda:
Kongl. Majst s Befallnhigshafvande eger
tillse , att vänta eller andre allmänna skyldigheter
ä Vattenverk, som utrifva?, eller
ä den del deraf, som genom försämring bortgår,
blifva i vederbörlig ordning flyttade å
den jordf för hvars båtnad egaren sökt att
Verket rifvas eller ändras måtte. Finnes sådan
jord tillhörig feve hemman och lägenheter,
då skola desamma dem emellan fördelas
efter den grund, sorn de i Vatt enverks lösen
eller ersättning för dess försämring tagit del.
Och som, vid anställd votering öfver
deäse sårskilde meningar, två Stånd slädnät
emot två; så få Utskotten, till följd af
RiksdagsOrdningens 59 desamma härmed
såsom clternativer till Riksens Höglofl,
Ständers närmare pröfning och decision
öfverlemna.
Sedan Utskotten nu upptagit de ändringar
och tillägg, Utskotten ansett nödige uti
den i nåder föreslagne och i företa delen
af Bihanget till RiksStåndens Protocol/, för
innevarande Riksdag pag. 225 till och ined
233 särskildt tryckte Författningen, få Utskotten
vördsaialigen tillstyrka, att, med
512 LagUtskottts Betänkande)n.
iakttagande af berörde ändringar och tillägg,
och sedan den alternativa frågan blifvit af
Riksens Höglofl. Ssänder afgjord, samma
Författning må af Riksens Högloft. Ständer,
såsom hädanefter gällande Lag, gillas och
antagas, hvarom Riksens Höglofl. Ständers
beslut lärer böra, i den ordning Regerings»
Formens 87 § föreskrifver, till Kougl. Maj:t
i underdånighet framföras.
Sluteligen och ehurn Utskotten, vid
granskning af Lagförslaget, äfven förebaft
till skärskådande de deraf inom tväone
RiksStånd föranledde anmärkningar och yttranden;
samt jemväl i den mån desamma
ansetts förtjena uppmärksamhet, deråt lemna!
behörigt afseende, hafva Utskotten, för
att dels fullborda redovisningen st sina asigteriåmnet,
dels råtta en förelupen irrirg,
funnit sig pligtige att meddela särskildt utlåtande
i nedannämnde omständigheter.
Härvid framställer sig först den af en
vård Ledamot inom Vällofl. BorgareStåndet
yttrade förmodan, att helgden af sådaneingångne
och lagligen fastställde Contracter,
hvarigenom Jordegare, emot betingad er.
sättning, förbundit sig att af Vattenverk
tåla uppdämning å sin jord, icke skulle
komma att genom den föreslagne Författningen
rubbas eller uppbäfvas, i anledning
hvaraf Utskotten böra förklara: att då samma
Författning, såsom grundad på förut i
den allmänna Lagstiftningen ej antagne principer,
kommer att införa ett nytt rättsförhållande,
Lagutskottet! BetAnkanden.
hållande, i afseende på frågor om skyldighet
till rifning, flyttning eller ändring af
skadligt Vattenverk* Utskotten finna det
med dess natur öfverensstämmande, att genom
densamma all verkan af ingångne äldre
förbindelser och aftal skall upphöra,
Rörande hvad af en Ledamot inom Hederv,
BondeStåndet blifvit yttradt, i afseende
på rättigheten att å nyo väcka en redan
afgjord fråga, om ändring eller utrifning af
Vattenverk, få Utskotten erinra, att, då i
så beskaffad sak, som angår uppdämning i
jord , förhållandet å olika tider kan vara
ganska skiljagtigt, såsom beroende af inträffande
förändringar med dambyggnader,
jemte mera dylikt, Utskotten ansett Författningen
icke böra lägga hinder i vägen för
en Jordegare att anmäla, och för Domaren
att företaga till förnyad pröfning eu
slik fråga, enär förändrade omständigheter
dertill kunna gifva anledning.
Nils Håkanssons från ChristiandstacU
Lin förmenande, att genom Författningen
blifvit stadgadt, det Egendomen, å hvars
egor uppdämning sker, borde hel och hållen
tagas i beräkning vid den värdering,
som ansetts böra föregå godkännandet af
Jordegares påstående, om rifning eller ändring
af Vattenverk, hafva Utskotten funnit
vara ogrundad!, och den öosknn, Som
af honom blifvit framställd, att den förbättring
Egendomen genom odling af den
Lagutskottets Betänkande». 33
‘Lagutskottet* BctHnkanden:
Fördränkta jorden leunda vinna, måtte i
stället ensam tjena till rättelse vid värderingen,
destomera öfverflödig, som detta £
Författningens 2 §. uttryckligen blifvit påbjudet.
Sist få Utskotten anmäla, att då Förslaget
af RiksdagsFulImägtigen Nils Insulin,
det stadgande cm damluckas öppnande
den i eller ro Maji måtte i så måtto förändras,
att tiden dertill blefve bestämd antingen
till medlet af April, eller från den
i:sta till den 5:te Junii, icke eger något
egentligt sammanhang med de ämnen, sorn
det till Utskottens utlåtande remitterade
Lagförslaget omfattar, Utskotten ansett sig
hindrade att nu deröfver yttrande meddela.
Detta allt, jemte flere Ledamöters yttrade
särskilde tankar, i förevarande fråga,
varder Riksens Höglofl. Stånders egen
vidare pröfning vördsamligen understäldt.
Stockholm den 29 Maji I823,
XJtdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott
den %9ide Maji 1S23.
S. D. Föredrogs det af Utskottens gemensamma
Beredning utarbetade Förslag till
Betänkande, i anledning af Kongl. Majus
nådiga Proposition till Rikets Ständer, om
antagande af en Författning, angående för
-
Lagutskottets Bctänkanden.
615
ändring eller utdömande af Vattenverk, som
genom uppdämning skada jord eller hindra
dess uppodling; i sammanhang hvarmed,
uppå derom gjord begäran, upplästes de särskilde
tankar, som i Beredningen blifvit afgifne
af Herr Rappe, Herr Lectorn Magister
Kjellander och Herr Lenning, så lydande:
Herr Rnppe; I anledning af Beredningens
afgifne förslag till Betäckande, får jag
yttra följande:
iso Att, vid förekommande fråga, om
totala upprifvandet af Jernbruk eller andra
betydliga Fabriksanläggningar, afseende torde
böra fästas å det ofta betydliga antal arbetare
vid dessa verk, sorn, tiilärde endast för
den näring de dittills idkat, sannolikt med.
svårighet skulle finna ernploy vid dylika
verk, som det förstörda, och om de det ej
funné, med ännu större svårighet vid ea
högre ålder, skulle kunna förvärfva skicklighet
uti någon annan näringsslojd; hvarförutan,
om det verk, som skulle utrifvas,
är Jernbruk, det torde böra komma i öfvervägande,
att kanske 2 å 5 Socknars omkringboende
allmoge genom Kohlning, Mal sneller
Jernkörslor, haft en urgammal, för
densamma passande, näring, sorn den påen
gång förlorar, om Verket utrifves. Vid fråga
om Mjöl- eller SågQvarnars utrifvacde
torde också grannars verkliga behof af sådanes
oförändrade skick böra skärskådas.
2:0 Tror jag, att då ny Lag i dessa
afseende!» föreslås, den nödvändigt bär upptaga
allt hvad som kommer attjaibehållas
Lagutskottets Bettinkanden.
utaf äldre Författningar i samma ämnen, i
synnerhet det, som, enligt Riksens Höglofl.
Ständers underdåniga önskningar, af
Kongl. Maj:t de senare åren är i nåder förordnadt,
under den 6:te Augusti 1815 och
28 December 1822, samt af Högloft. Kongl.
KammarCollegium uti Circulaire eller Kungörelse
den 24-tde Januarii detta år, allt
syftande att förhindra Svenska jordens vidare
fördränkande, genom påbuden uppmärksamhet
vid nya Vattenverks anläggning.
Jag finner mig så mycket mera förpligtad,
att ödmjukast yrka enhet i dessa ämnens
behandling, vid ifrågavarande nya Lags
stiftande, som, pl enskild motion, att, utan
undersökning, få anlägga Huobehofs., Såg.
och MjölQvarnar, efter blott skedd anmälan
till Häradsftätren , hvilken på afstånd
kan meddela tillstånd dertill, sådant blifvit
tillstyrkt uti den afdelning af Högloft. Ekonomi-
och BesvärsUtskottet, der jag har
den åran vara Medlem, mot hvilken tillstyrkan
jag naturligtvis protesterat, af det
enkla skål» att jag anser det lika så vigtigt,
det underdåniga tillstyrkande till Lagar, i afseende
på ett och samma ämne, på en och
samma tid, ej motsäga hvarandra, som att
de blifvande Lagarne ej göra det. Vid Vatten
eller Vattudrags sänkning anser jag vidare
högst vigtigt, att, innan den beslutes,
noga undersökes, om vättnet i sitt till varande
skick antingen är nyttjadt eller katt
begagnas till ängsvattningar — säkerligen det
minst kostsamma, förmånligaste, sig sjelf
Lagutskottets Bttånkanden. yiy
ameliorerande företag, som till Svenska
Landtbrukets förkofran kunna påhittas. En
vattendrånkt, sidlåndt jordrymd, äfven af
den såmsta beskaffenhet, men hvars bela*
genhet är sådan, att den (genom ofta de
simplaste åtgärder) kan 4a 5 gånger i Maji
och Junii månader öfversilas eller öfversvåmmas
med vatten, är värd 2 å 3 gånger
så mycket, som lika jordrymd af den bästa
beskaffenhet, men hvarå fordras odling,
plöjningar och gödning, om sådes- eller grässkördar
skola kunna frambringas.
Slutligen får jag anföra min öfvertygelse,
att tvister mellen Jord och Vattenverksegare
böra, sedan den föreslagne Juryn
förut yttrat sig, och HäradsRätt derefter
hållit vederbörlig undersökning å stället,
underställas Konungens Befallningshafvande,
och om någon af Parterne med dess
Utslag sig ej nöjer, hänvisas i underdånighet
till Kongl. Maj:t, att af dess Högsta
Domstol definitift afdömas.
Skulle sådane tvister ifrån Juryn dragas
endast den Juridiska vägen, så blefve
deras tillvarelse flerårig, långsam och högst
kostsam till ringa båtnad för saken och det
allmänna.
Att detta mitt särskildta utlåtande ma
få åtfölja Höglofl. Utskottens Betänkande
till Respective RiksStånden, derom anhåller
jag ödmjukast.
Herr Lector Kjellander: Sedan ifrågavarande
Lagförslag blifvit af Konungens
Högsta Domstol nästan enhälligt förkastadt,
5t§ LagUtskottets Betänkande»,
såsom stridande snot eganderätten; sedan
Kongl. Kammar- och BergsCollegierne afven
afstyrkt detsamma och sedan de fleste
Herrar LandshöHingar funnit det, så
val i juridiskt, som StatsOeconomiskt afseende,
antingen rent af skadligt eller åtminstone
ganska betänkligt; så vågar jag
för min del så mycket mindre tillstyrka det,
som jag anser bern ål de Auctoriteters utlåtande
vara ett uttryck af den upplystare
allmänbetens, det vill såga, af Nationens
tanka, och såsom sådant hafva blifvit af
Regeringen infordradt. Då härtill kemmer,
att vid innevarande Riksdag, redan flera
vigtiga och välgrundade anmärkningar blifvit
mot Lagförslaget gjorde, både utaf Borgare-
och BondeStånden, har jag deruti funnit
ett nytt stöd för min öfvertygelse.
Deremot tycker jag mig finna, att, om
icke de hithörande föreskrifter i nu gällande
allmänna Lag äro tillräckliga till athielpande
af den öfverkiagade olägenheten (såsom
dock någre Herrar Lands höfdingar
förmodat) torde, geneta tillägg eller rättelse
af en eller annan §. i ByggningaBalken,
det åsyftade ändamålet lämpligast kunna
vinnas, och då vi redan vete, att en
sådan ändring i berörde Balk blifvit af LagCommittéen
intagen och föreslagen, anser
jag obehörigt, jag vill icke såga förvändt,
att i förhand pröfva en speciel Lag, innan
man ånim pröfvat och antagit den nya
allmänna och hunnit erfara huruvida den
uppfyller det förmenta behofyet, Min tan«
Lagutskottet: Betänkande»'. 519
ka är alltså, att hela detta Lagförslag bör
hvila tills erfarenheten visat om den nya
allmänna Lagen gör i detta afseende tillfyllest.
Skulle resultatet häraf blifva nekande,
anser jag saken mest ändamålsenligt
och mesträtcsenligt kunna hjelpas, antingen
genom frivilliga bemedlingar, hvilka
sällan misslyckas, dä begge Parterne dervid
vinna, (såsom de, äfven enligt Lagförslaget,
böra göra) eller genom någon
speciel författning för de få Lån, hvilka
uppgifvit sig vara i behof af Lagliga Vattenverks
ändring eller utrifning lör jord.
odlings skull. För öfrigt får jag, för att
icke ingå i vidlyftigare deductioner, förnämligast
åberopa, i Juridiskt afseende, hvad
Herr AdvocatFiscalen Staaff yttrat i LagCommittéen,
och i StarsOeconomisfet, det
Betänkande Konungens Befallningshafvande
i Stora Kopparbergs Lån i underdånighet
afgirvit; hvilkas båda åsigter jag i hufvudsaken
delar.
Herr Lenning: LagCommittéens Förslag
i ämnet och Högsta Domstolens utlåtande
deröfver, Kongl. Kammar- och
BergsCollegiernes infordrade förklaringar
och Herrar Landshöfdingars afgifne Berättelser
och Utlåtanden ofver de inom hvarje
Län varande betydligare vattendänrmingar,
som förorsaka skada för jordegare,
hafva hos mig stadgat följande tankar derom.
Inga naturhändelser hafva i allmänhet
ökat vatten.olägenheterne nu mer än förr,
snarare vill man med visshet påstå alla
520 LagUtskottets Betänkandett.
mindre vattens årliga förminskning, hvarigenom
naturen sjeifvilligt tyckes snarare
minska ån öka de öfverklagade olägenheterne.
Herrar Landshöfdingars relationer i
ämnet äro till större delen ej så utförlige
(hvilket man ej eller lärer kunna begära)
att deraf någon jemförelse kan anställas
emellan de olägenheter man vill öfvervinna
och de fördelar deraf möjligen kunna
ernås eller troligen åro att påräkna, Hufvudsumman
af desse Herrars yttranden
fattar jag så; att lösen af Vattenverk till
jordodiingars förökande, högst sällan skulle
kunna af enskilde åstadkommas, utan
att medel af det allmänna skulle behöfva
anlitas och de fleste Herrar Landshötdingar
afstyrka alla bestämda Lagar uti ifrågavarande
amne.
För Gottlands Lin inträffar i denna
del ett hufvudsakligt undantag, der, efter
H err Steffens utförliga undersökningar och
beskrifningar om öns vidlyftiga odelbara
myror, må hända en localförfattning kan
blifva lika nödig som nyttig.
Om lösen för Qvarnar och Sågverk
skulle kunna med billighet stadgas, huru
vöre en allmän Lag användbar, der Manufacturverk
eller vidlyftigare Mechaniska Inrättningars
förstörande komme i fråga. Den.
som användt sin tid, omtanka och förmögenhet
att vinna och för framtiden bereda
Sin bärgning af ett för tillfället lönande Mechaniskt
yrke, huru skulle han, skiljd
derifrån, derföre hållas skadeslös?
LagUtskottets Betanknndtn, 521
Huru skulle det gå med all förkofran,
allt fullkomnande af Vattenverks anläggningar,
som förmodligen icke äro mindre nyttiga
ån andre inrättningar, om deras egande-rätt
blefve så vacklande , att jordegare
kunde,emot en viss lösen, tillintetgöra dem?
Isuru lätt skulle icke en sådan rättighet
kunna, till den fattigares förtryck, begagnas
af den rikare? hvilka tillfallen för afunden
och en vinningslysten granne att
göra och vinna de obilligaste anspråk? otn
Boställen skulle kunna vinna af Vattenverks
rifning, hvilken skulle då betala kostnaderne?
otn Vattendumnjngar rifvas, till
förmån för ofvanboende Jordegare, hur är
det möjligt beräkna de olägenheter, nedanboende,
på ett längre afstånd, kunna lida af
panlina vatten? hvem vet, om de önskade
fördämningarnes rifvande ej möjligen skulle
kunna hereda vattenbrist i torra år för
flere Socknars inbyggare, och slutligen huru
mycken obrukbar jord, som ej år besvärad
af vatten, erbjuder icke Sverige
ännu för den hugade odlaren?
Ej mindre af det anförda, ån ännu mer
af känslan för eganderättens helgd, nödgas
jag helt och hållet afstyrka Lagförslagets
antagande, ölvertygad att den, som
vill betala en egendom efter fullt värde,
och ännu mer med den förhöining Lagförslaget
innehåller, skall i de fleste fall vinna
sin önskan, och vid andra tillfällen tror
jag , att undersökningar och afgörande)), ef.
ter sig företeende omständigheter, blifva
523 LngUtskottéts Bethkanden.
nyttigare än att stadga en Lag, som ihögsS
fä händelser skulle kunna tillämpas. Yttersta
försigtighet vid beviljande af Vattenverks
framtida anläggningar, i afseende på
den skada jordegare deraf kunna lida, önskar
jag dock måtte stadgas.
Sedan, med hufvudsaldigt gillande af
det projecterade Betänkandet, Utskotten i
ämnet fattat sitt Beslut, yttrade sig tili
Protocollet följande Ledamöter.
Herr Lenning: Min öfvertygelse påkallar
min vägran, att deltaga i bifall tili
den föreslagne Vatten vefksLagen, hvarföre
jag tror mig åligga anföra något emot
saken, så i afseende på de anförde motioner,
så val som emot det uppgifna För*
slaget.
Enligt Betänkandet år nyttan af den
föreslagna Lagen lätt fattad af en och hvar,
som har förmåga att inse Landets förde!,
deremot anser jag fördelen deraf ännu högst
problematisk och lärer Iåttfattligheten bestämmas
säkrare sedan Betänkandet fått undergå
Riksens Höglofl. Ständers gemensamma
pröfning.
Ingalunda kan jag, i likhet med hvad
Betänkandet innehåller, anse den föreslagne
Lagen innefatta ett åtnne för strid emellan
enskildes rått och Statens allmänna
bästa. Mig synes frågan egentligen röra
Jordegares eller Vattenverksegares inbörges
bättre rätt. Desse Syskon anser jag
böra lika vårdas af en gemensam Far, Statens
Styrelse, så vida grunden för Med*
LagUtskottets Betdnkanden.'
523
borgerliga sjelfståndigheten ej skall förnärmas.
Antagom Lagen tillämpad, och jag år
viss att Statens deraf ökade intrader skola till
aflägsen framtid uteblifva; men deremot har
jag anledning förmoda, att de Vattenverksskatter,
som skola blifva förflyttade på
till odling synad och värderad, hittills vattendränkt
jord, skola, sedan odiingarne ej
motsvara de lofvande beräkningarne; blifva
tili eftergift anmälda, och vägran till
sådane, på skäl grundade ansökningar, vore
ej att vänta, hvarigenom motsatsen af vinst
för Staten skulle uppkomma. — Vid beredningen
af detta mål hafva en mängd
handlingar varit att tillgå, som mindre tillstyrka
tvångslagens antagande,, än upplysa,
att om vattensänkningar å en del orter
kunde beredas, skulle betydliga jordrymder,
som nu åro af vatten besvarade,
kunna göras odlingsbara; men om Syn oell
problematiska Calculer berättiga till lösning
af Vattenverk, till verkställande af dylika
odlingar, borde då ej säkerhet ställas, att
den sålunda vunne rättighet blefve i utöfning
satt?
Den framställde jemförelsen emellan
tvångsbeskaffenheten i den föreslagne VattenverksLagen
och nu gällande Stor- och
EnskiftesFörfattningen anser jag ej lämplig.
I förra fallet skulle en Vattenverksegarei
emot lösen af penningar, kunna tvingas
att afstå sin egendom och derigenom
finna sin egen och flere famiilers medborgerliga
verksamhet upplöst, heidst skuld
524 Lagutskottets Betånktindtn.
vid dylika tillfallen måste gäldas, hvarefter
foga eller intet kunde öfverblifva, då deremot
en ostörd besittning af den oaftvungne
egendomen satte innehafvaren i tillfälle
fortsätta sitt yrke till egen båtnad och fordringsegares
successiva nöjaktiga godtgörande.
Stor och Enskifte åter år ej annat
än en förflyttning af egor, der alltid
motsvarande vederlag i jord tilldelas för dem
Sorn aftrides, utan rubbning i hemvist eller
näringsfång, ej eller minskande säkerheten
för en långifvare på dylik egendom.
För öfrigt, och då i 77 § af 178} års
LandtmäteriFörordning stadgas: ”Att der
något hemman i Byen innehåller särskilde
lågenheter, som thy af ålder tillydt,
såsom ibland annat qvarnar, böra sådane
vid Storskiften derunder bibehållassä
inses deraf huru Lagstiftningen sökt vid
jordskiften sorgfälligt vårda den enskildes
rätt, der jemförelse af ömsesidig vinst och
förlust icke med lika lårthet kan bestämmas,
sorn i de fall då för jord vederlag
skall i annan jord såttas.
Den i min tanka högst vigtiga anmärkning
torde äfven härvid tillåtas, att om
ifrågavarande Lag antages, skall deraf den
allmänna följd uppstå, att Vattenverk förlora
i deras varde och att de, med ökad
svårighet mot hittills, skola kunna försäljas,
då besiktningen deraf kommer att hvila
på till tid obegränsade pretentioner af
närboende jordegare.
§. 3 i Lagförslaget, med af Utskotten
Lagutskottets Bttankanchn. 525
gjorde tillaga;, innehåller: ”Att Vattenverk,
som på uppgifven grund måste aflätas skall
lösas med Femtio procent ofver fulla värdet;
men tillhörande Inventarier endast
efter derå satt värde, dels emedan det vo»
re anledning tro, att Mechaniske Verks
tillhörigheter skulle blifva lågt värderade då
de ej mera på bestämdt ställe finge an«
Våndas, äfvensom lika anledning förekommer,
att, sedan innehafvare!) blifvit skiljd
ifrån Vattenverket, han på annat ställe sällan
lärer finna tillfälle använda dylika inventarier,
anser jag att ersättningsgrunden
derföre, eller 50 procent öfver värdet, äfven
bör blifva gällande.
§. 4 med Vattenverk, som på sådant
Sätt afstås, skall särskildt i varde ingå cch
beråknas så mycken jord, som ej år tillräcklig
för enskild åbo derå vara besuten.
Deraf följer, att under ett Bruk eller annat
Vattenverk lydande flere eder fårre hemman
kunde Innehafvaren få behålla då han
nödgades afstå det förnämsta eller Vattenverket.
Här förekommer i min tanka, å
ena sidan, en obillighet att för lili vägabringande
af odling ä vattenriränkt mark,
ej mindre Vattenverk än alia tillhörande
lägenheter måste lösas; men åter; hvad
värde eger eller hvad lördel kan det lemna
innehafvaren bibehålla underlydande hemman,
seda!) den förnämsta egendomen, Vattenverket,
gatt honom förlorad? Jag skulle
ensamt härifrån vilja hemta skäl för lagens
olämplighet.
52G LagUtskcttcis Betanhanåtnl
§.13. I frågan om allas som kunde
få mer eller mindre nytta af Vattenverks
rifning, skulle i kostnader och den på jorden
förflyttade skatten deltaga, eller attén
dylik kostnad och skatt endast skulle drabba
den eller deni, som påstående derom
våckte, har efter votering 2 Stånd stannat
emot 2. Dels emedan odling å sådan mark,
som finnes af vatten dränkt, lärer blifva i
mer eller mindre män osäker, dels ock emedan
ingen annan än dea, som eger böjelse
och förmåga sill den föreslagne egovidgningen,
billigen bör dertill kunna tvingas,
anser jag det sednare alternativet af billigheten
högt påkallsdt.
För att ej trötta med vidlyftighet,
afstår jag nu från ytterligare anmärkningar
emot Förslaget; åberopande ej mindre mia
vid beredningen af detta mål afgifne reservation,
än afven hvad i detta amne blifvit
så väl utveckladt i Högsta Domstolen och i
LagCommiuéen, på förra stället af Herr
JustitixRådet Poppius, och på sednare stället
af Herr AdvocatFtskalen Staaff, hvilkas
anföranden finnas i tryckta Protocollerne
öfver LagCommittéens förslag till ByggniagaBalk.
Jag förmodar all annan åtgärd i
denna fråga öfverflödig, än möjligen antagande
af det utaf Herr JustilixRådet Poppius
uppgifna, härjemte vidfogade, förslag
till ytterligare stadgande, på det Vattenverk
ej måtte ohehörigen skada angränsande
joidegor.
Slutligen kan jag ej eller dela Högloft,
Lagutskottet* Betinkandén^ 527
Utskottens tanka, att tillförene ingångna
och nu gällande Contsacter, Vattenverk- och
Jordegare emellan, rörande vattendåmningar
emot betingade vilkor, skola till deras
kraft och verkan uppköra, för att derigenom
i hela sin vidd kunna tillämpa den föyeslagne
Lagen. Detta inom Vallöf]. BorgareStåndet
af Herr Beckman gjorde förbehåll
, anser jag hafva förtjent mera afseende.
För mig kan det ej blifva fattligt huru ett
contract af tvänne grannar, utan tredje mans
förfång ingånget, kan föresla3 Riksens Höglofl.
Ständer till upphäfvande, hvarföre jag
ej eller tror att högsta rnagten, vårdande
allas rättigheter, skall dertill lemna sitt
bifall.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Kongl.
Majlis högsta Domstol den louie
Junii 1815.
Anförande af JustitiatRådet Poppius i
foåga om förändrade stadganden, att förebygga
de olägenheter Vattenverk kunna förorsaka
jordodiingen: l:o Att om egare af
Vattenverk, hvarigenom vatten uppdämmes,
ofvanföre belägen till odling tjenlig jord,
är nöjd att detsamma frånträda, så skulle
ej något hinder för öfverenskommelse, i den
delen uppkomma deraf att Vattenverket vore
FideiCommiss, dock att motsvarande vederlag
anvistes i annat Vattenverk eller
fmoan fast Egendom, samt att den afhand
-
Lagutskottets Betiinkanrittt.
ling, som derom kunde träffas, skulle för
att gälla, i underdånighet anmälas till nådigt
bifall hos Kongl. Majit, i den ordning
Förordningen den g April föreskrift
ver, angående förändring af FideiCommiss
stadganden i allmänhet. 2:0 Om Vattenverk
funnos, vid hvilkas anläggande ej blifvit
vederbörligen undersökt till hvad höjd
och på hvilka årstider vättnet finge uppdämmas,
så skulle det få ankomma på den,
hvars rätt derunder berodde, att föra sin
talan vid laga Domstol, hvilken egde att
med nödigt afseende derå, att Vattenverks*
egaren tillgodonjöt den ratt och de förmåner,
som vid inrättningen blifvit beräknade,
eller hvarföre Verket är skattlagdt, i
öfrigt bestämma Vattenverks- och Jordegarens
ömsesidiga rättighet i omförttiäldte delar,
dock att, i fall någon förändring ansågs
nödig med Dammbyggnaden vid sådane
Vattenverk, hvilka innehades med rätt
af urminnes häfd, kostnaden dertill alltid
borde gäldas af den sökande, samt gto då
fråga uppstår, om anläggande af nytt Vattenverk,
skulle vederbörande, hvilka det
enligt Lag tillkommer, att pröfva i hvad
måtto dylik inrättning må ega rum, åligga
att noga undersöka, ej blott huruvida åker
och äog deraf kunna taga skada, utan
jemväl om ännu ouppodlade egor finnas pa
närmare eller fjermare afstånd, för odlingen,
hvaraf i framtiden Vattenverk kunde
igenom dämning blifva hinderligt, i hvilken
sistnämnde
Lag Otsk of t cts B et Suka ni en.
529
■sistnämnds händelse, den tilltänkta'Vatten»
Verksan läggningen ej borde beviljas, derest
ej ljusligen kunde utrönas, att skadan, sora
genom dämning orsakades, vida öfverväg»
des af fSrdelarae igenom Vattenverkets an»
läggning.
Likbeten med de uti Högloft, LagCom»
mittéens förslag till ByggningaBalk bifoga»
‘de Protokoll, intygar ;
Ii, A. Fagerlund,
'(5ch förenade sig-, uti hvad Herr Lea»
toing anfört, Herrar Cederborg och Norström,
Herr BjörkenstamÄtt han icke kun!de
instämma i Utskottens tillstyrkande af
den ifrågavarande tvångslagen, såsom efter
hans tarka icke i allmänhet verkställ.
bär utan egar derå ttens förnärmande, och
ej mindre Statens än flere Vattenverksegares
betydliga skada och förlust. Han reserverade
sig således, för att i denna fråga fa
inkomma med sitt särskildta utlåtande.
Herr von Töme: Då jag med Höglofl,
Sammansatte Utskotten delar lika öfvertygelse
i frågan om hufvudprincipen för det
au upplästa Betänkandet, och anser detsamma,
äfvensom LagCommittéens förslag, UU
reda nyttan och nödvändigheten deraf att,
i GJCanomiskc fall, der Författningarne tor.
de böra lämpas efter förändrade föremål feit
Industrien, en mindre fördel bär vika föi
La glit skot tits Betänkande, 34
53° Lagutskottets Betänkandett,
en större, och allmänt väl utgöra högsta
Lag, kan jag dermed icke finna någon giltig
grund, derföre att Vattenverksegare skola
erhålla 50 procent öfver den lagliga värderingssumman
, då de afstå Veik, som
förorsaka skadliga vattenuppdämningar. Igenom
detta stadgande förfelas hela det sökta
välgörande ändamålet, når man bevist
angelågenheten, att de flere millioner Tunnland
odlingsbar jord, som ligga fördrånkta
af vatten , genom Vattenverks uppdämningar,
böra befrias från detta hinder, och man
tillika bestämdt en fullkomlig ersättning
efter grunder, som. föranleda till den högsta
värdering, då synes, åtminstone för
mitt begrepp, det vara en stor motsägelse
att derjemte fästa ett vilkor, som icke allenast
är obilligt till sin princip, utan hvarigenom
all verkställighet blir på många
ställen, om icke på alla, omöjlig, och derigenom
skulle föranleda dertill, att den
billige medborgaren , som gerna afsiått sitt
Vattenverk emot rätta värdet, nu, enligt
Lagprincipen, blir uppmanad att äfven preja
Landtmannen.
År 1649 stadgades uti Kongl. BergsPrivilegierne
att om, vid Grufvors anläggande,
”jordeganden skada på åker, äDg,
skog eller andre egor ske skulle» så bör
den honom fullkomligen betald blifva,5’
hvaraf följer att han icke får åberopa sin
äganderätt för att förekomma sjelfva ska«
dan. Skulle man nu gifva den som vill
odla jord lika privilegier med den som
LiigUtskottets Eet dukande». ggi
vill upparbeta Grufvor, ti finge mac gå
ända derhän, att man ålade en Vattenverksegare
icke allenast att mot lösen afstå verket
om ]ord deraf fördränktes, utan ock att
upplåta sjelfva jorden, örn den hörde honom
till och han ej åstnndade att för egen
räkning verkställa odlingen. Nu då det åt
fråga icke om en sådan, utan endast en billig
rättighet för Jordbrukaren, vill man ålägga
en straiTafgift af icke mindre än 50 procent
utöfver rätta värderingssumman, Kan
sådant kallas rättsgrunder för StatsOeconomien?
jag tror det icke, och tviflar att de
billiga fordringar, nationen väntar af sine representanter,
på detta sätt tillfredsställas.
För min de! anser jag, om något mer än
den lagliga värderingssumman skall erläggas
vid lösen af förenämnde verk , att 25 procent
bör blifva det högsta; men principen
ligast är , att äfven denna förhöjning icke
beviljas.
Jag anhåller att min reservation må
få mediölja till Riksens Höglofl. Ständers
Plena.
Med hvad Herr von Törne yttrat förenade
sig Herr Bruncrona, Herr Hjertström,
samt RiksdagsFullmågtige Nils Håkansson,
Olof Håkansson, Börje Börjesson, m. fl.
Herr Ribbing: I frågan om värdering
och ersättnings bestämmande för Vattenverk,
som för uppdämningar äro underkastade
lösen, anser jag Betänkandet antingen
vara obilligt, eller mindre fullständigt»
Det är ej nog att sjelfva Vattenverket och
jg» LugUtskottt: Euitnkandm,
de i Betänkandet nämnde tillhörigheter till
ersättning upptagas och värderas. Under*
lydande hemman hafva ej allenast vardo
för de tjenstbarheter de göra till Vattenverket,
då till exempel Bruksrörelse dervid
är förenad; det kan äfven hafva värde9
såsom utgörande contant skatt till egaren,
om hvilken han går miste i och med detsamma
Bruket bortgår, och detta icke mer
lemnar åboen tillfälle att förtjena och å
Hemmanet subsistera, mycket mindre atfc
utgöra den förr vanliga skatten. Den ena
förlusten år lika kånbar som den andra,
och båda dela lika anspråk på Lagstiftaren?
uppmärksamhet.
Med Herr Ribbing conformerade sig
Herr Friherre Ridderstolpe.
Herr Hjertström: Emot bibehållandet
af stadgandet i 14 §., att Jordegare, som,
till beredande af odlingsbar mark, åstundar
sjö sänka eller uttsppa, Ström eller Å af*
leda, eller derifrån Skyrlar eller Realar gör,
bör, äfven då sådant utan förnärmande a£
annans rätt ske kan, vara pligtig att gifva
det Kongl, Majus Befallningshafvande tillkänna,
föranlåtes jag reservera mig, och får
förklara, det jag anser en sådan anmälan vara
utan ändamål, samt endast ledande till
kostnad och hinder för en Jordbrukare^
som, genom dylika åtgärder, vill förbättra
sin egendom.
Och skulle dessa anföranden såsom in*
gefattande förenämnde Ledamöters reserva*
Lagutskottets Betånlanden, 533
tioner, pl begäran åtfölja Betänkandet till
Respective RiksStånden. Ut Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
N:o 103.
Ankom den 4 Julii I823.'
Betänkande ofver flere Memorialer, innefattande
yrkande, att Gäldenär bör
vara pligtig sin skuld vied arbete
aftjena.
Da i detta ämne till LagUtskottets åtgärd
remitterade Memorialer, hafva blifvit
ingifne hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Herr Friherre Fredric Ridderstolpe , samt
hos Hederv. BondeStåodet af RiksdagsFullmägtige
Nils Nilsson och Jonas Håkansson
från Calmare LånJ J. Gråberg, J. Nilsson,
Anders Nilsson och Olof Olsson från
Carlstads Län; samt Johan Andersson från
Skaraborgs Län.
Herr Friherre Ridderstolpe har, för att
ådagalägga nödvändigheten af ArbetsDomars
återinförande, andragit: att säkerhet om
Valuta för gjorda försträckpingar eger den,
som ser Arbetaren tvingad genom Lagarna
att med arbete, beräknadt till visst pris, gälda
det Lån lian på tro och heder tiliockratt
534 Lagutskottets Betnkanden.
sig; att i ett Land der ArbetsDomar upphöra,
dsr lockas den illvillige att blifva bedragare
, och der berättigas den bedragne att
blifva döf för den fattige Arbetarens bön
om förlag; att då man, så väl med ärfd som
förvärfd Egendom måste gälda ingångna förbindelser,
bör den ursprungliga grundan till
all förkofran, arbetskraften, icke åtnjuta det
Jernbref, som saknad af ArbetsDomen så
oförskyllt tillerkänner honom; och slutit»
gen att, när man eger rätt afkläda sin gäldenär
rocken, synes det obilligt att icke
kunna tvinga honom, att utan sin skada och
till ömsesidig nytta förrätta ett för honom
vanligt arbete, hvarigenom han snart skulle
afbörda sin skuld; i anledning af hvilka
framställningar Friherre Ridderstolpe föreslagit:
att hvarje Fordringsegare må få rättighet
att yrka Gäldenärens arbete, beräknadt
efter Markegångspris, till gäldande af
erkänd eller domfäst skuld, såframt Skuldbeloppet
ej 6fver stiger summan af Femtia
R:dr Banco.
RiksdagsFullmägtige Nils Nilsson och
Jonas Håkansson hafva anfört, att, sedan
genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref till Svea
och Götha HofRätter den iö December 1820,
rättigheten för fordringsegare upphört, att,
vid bristande tillgång hos Gäldenären, få
denne dömd att med arbete sin Skuld aftjena,
inträffar nu den olägenhet, att då en
fordran skall utmätas hos Gäldenär, hvilken
icke eger fast Egendom eller annan
synbar förmögenhet, förstår denne oftast
Lagutskottets BetAnkandenl 535
att tillställa så, att vid undersöknings-tillfället
ingen tillgång hos honom finnes, hvarföre
KronoBetjeningen också meddelar bevis
om sanningen af detta förhållande. Någon
annan utväg återstår då icke för Borgenären,
än att antingen eftergifva sin fordran
eller ock låta bysätta Gäldenären; men
detta sednare medel omfattas i allmänhet
sällan och bland Allmogen nästan aldrig,
emedan hvar och en fruktar att utan gagn
derigenom påbringa sig en ännu större förlust;
och som hvar och en är skyldig att
uppfylla hvarje lagligt tillkommen förbindelse,
hvaraf synes billigt, att då en Gäldenär
ej eger annan tillgång än sin arbetsförmåga,
bör han med denna godtgöra hvad
han ej på annat satt förmår gälda; så yrkas;
att då en gäldenär ej förmår med penningar
eller egendom liqvidera en domfäst
skuld, bör han, uppå fordringsegarens ansökan,
förklaras skyldig att, för den förres
räkning, å anvisande ort, samma skuld med
arbete aftjena, emot sådan afskrifning derå,
som motsvarar den för Dagsverken uti Länets
Msrkegångs-taxa bestämda ersättning,
dock med bibehållande af Bysättningsrätt
för den, som heldre önskar omfatta en sådan
utväg.
BiksdagsFullmägtige från Carlstads Län
hafva i så måtto häruti instämt, som de
ansett att Gäldenär, hvilken saknar annan
tillgång än nödige gångkläder och husgeråds-persedler
, bör vara underkastad skyldigheten,
att ej mindre med arbete aftjena
53^ I.ngUt skos tets BetHnknndtti^.
$l.n; skuld, äa träda i häkte ora Borgenärdet
heldre vill, derest ej styrkas kan, att
Galaenärs obestånd tillkommit utan bans.
eget förvållande; och skulle Gäldenär åtnjuta
i underhåll dagligen , så, vida Fordringsegaren
ej vill lemna honom föda och kläder
i sitt eget hus, Femtio procents forhöj*
ning af det belopp, som i årets Markegångär
utsatt för. ett Dränge.dagsverke, derest Gäl»
denären hade hustru och barn;, msn om han
vore ogift, elier gift utan barn, efter hvad
Msrkegången utsätter, alltid med skyldighet
för Fordiingsegsren, att hysa och herbergera
Gäldenärens person, hustru och bara;,
hvaremot % ora BysättnicgsDom söktes, soat
likväl ej borde meddelas i. andra fall, äcj
,®är Gäldenåren saknar arbetsförmåga, For»
dringsegaren skulle vara skyldig hyss Gäl»
denärs Hustru och Barn, hvilka dä bordo
åtnjuta halfva Mjrfcegånga» dagspenningen,.
och om Gäldenären ej hade Barn eller voro
©gift, med hälften af Markegångs-dagsper.nin»
gen underhålla Gäldenären , och andra half»
ten, jemte 16 sk, Banco dagligen fér Dags»
verket å Skulden afraknas.
BiksdagsFnilmägtigen Johannes Ander?»
aön från Skaraborgs Lån, har på anförde
skäl föreslagit; 1:0 Att sådane pantrörskri.fsingar
och försälpningsskrifterhvilka nivi»,
sa, att en i skuld försatt man, som till en
eller flere personer emot en viss summa:
eller vissa vilkor låtit förskrifva all eller,
en del af sin Egendom, för att derigenom
fcikåanas ifrån utmatning, do Borgenärer till
lagutskottets Betänkande»,
537
?örfåag, hvilka med råtta bardt hafva företräde,
måtte helt och hållet ogillas ech
förkastas, och i det stället genom Lag stadgas,
att de vinna företräde, som genom laga
kraftvunne Domar, eller klara och tydliga
Skuldebref, kunna visa, att de lemnat
full valuta för hvad'de hafva att fordra;
c;o Att ea låntagare, som blifvit så afsigkommen,
att han icke mägtar betala sin
skuld, bör hädanefter ålägga3, att med arbete,
antingen hos Borgenären eller på anvisande
ställe, godtgöra hvad i betalningen
brister, emot afkortning å Skulden efter hvad
Länets fastställde Markegång för ett Karleeller
Dränge-dagsveike föreskrifver; hvarvid
, om han mägtar sjelf bestå sig kost och
öfrige lifsmedel, han må njuta full afkortning;
men då han erhåller förplägcingen
på stället, endast halfva Dagsverket å Skulden
afräknas.
Lagutskottet har ofvervägst hvad i of.
vanberörde måtto är vordet andraget och
yrkadt; och hvad först angår RiksdagsFullrnägtigen
Johannes Anderssons förslag, att
sädane paatförskrifningar eller afhandliogar,
hvarigenom Gäldenårer till rätte Borgenärers
förfång, sin egendom till andre personer
öfverlåta, matte genom lag förklaras
ogilde, och förmånsrätt till Gäldenärs Egendom
tillerkännas dem, som genom laga
fcraftvunne Domar eller klara och tydliga
Skuldebref kunna visa , att da lemnat full
valuta för hvad de hafva att fordra; så emedan
L gea icke gillar pantförskrifning eller
538
Lagutskottets Betdnkanden.
köp, som blifvit uppgjorde till dens förfång,
hvilken vid desse åtgärders vidtagande
egde bättre rätt till det pantförskrifae
eller försålde godset , utan hvar och en, som
på sådant sätt finner sig förnärmad, är obetaget
att sin bättre rätt lagligen styrka, i
hvilken händelse sådane alhandlingar varda
hafna: ty finner Utskottet någre andre Stadgande»,
tili de öfverklagade missbrukens hämmande,
icke kunna vidtagas.
Hvad åter angår, att Gäldenär, vid saknad
tillgång till Skuldens gäldande, bör
förklaras pligtig densamma med arbete aftjena;
så ehuru Utskottet finner den af Kongl.,
Majit den 16 December 1920 i detta ämne
utgifne förklaring vara med lagens rätta
mening öfverensstämmande ; likväl och emedan
lagen redan förpligtar Gäldenär, hvars,
fattigdom tillkommit af slöseri, dobbel,
lättja eller vårdslöshet, att aftjena Galdea
med arbete eller sitta i häkte, ther Borgenärerna
ej annorledes sig nöja låta , samt
ar be t sskyldighet en destoheldre bör till Gäldenärer
i allmänhet utsträckas, i alla de
fall der häkte eger rum, som denna skyldighet,
efter Utskottets tanka, innefattar
ett både i moraliskt hänseende och för allmän
och enskild nytta mera lämpligt tvångsmedel,
än inmanande i häkte, hvarest
Gäldenär, ofta en längre tid qvarhållen,
ej sällan genom det ombytta lefnadssätt
tet skadas till helsan, under det han betager
andre fångar ett för dem ofta saknadt
tillräckligt utrymme , och hvar emedlertid
LagUtskottets Betänkanden• 539
hans skuld alltjemt ökas, i stället att den
i förra fallet skulle minskas; alltså har Utskottet
funnit skäligt i så måtto tillstyrka
bifall af de i detta ämne remitterade Memorialer,
att Utskottet föreslår det stadgande;
att Gäldenär, som saknar tillgång
till sin skulds gäldande, och icke för den
gäld, som sökes, vunnit den afträdesförmån,
hvarom 3 Cap. ConcoursLagen af den 13
Julii tfilS handlar, förklaras pligtig att,
ther Borgenär det äskar, samt Bysättning
ej heldre sökas vill, hos honom eller |
anvist ställe i orten sin Skuld aftjena med
sådant arbete, sorn kan åstadkommas och
lämpligt finnas; hvarvid hvarje dagsverke
beräknas efter i Orten gångbart pris, deraf
ena hälften afråknas på Skulden, och den
andra lemnäs Gäldenären till föda och underhåll;
dock varder detta, tillika med några
Ledamöters särskilda mening, till Riksens
Höglofl. Ständers vidare granskning
vördsamligen öfverlemnadt. Stockholm den
21 Junii 1823,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers LagUtskott,
döljande dagar är 1823.
Den 28 Maji.
S. D. Föredrogos RiksdagsFulImägtigea
från Calmars Län, Nils Nilssons och Jonas
540 LngUtskottets Betänkande».
Håkanssons, från Carlstads Län J. Gråbergs,
Jonas Nilssons, Anders Nilssons och Olof
Olofssons, från Skaraborgs Län Johan Andersson*
af Hederv. BondeSsåndet remitterade
på bordet hpilande Memorialer, om
Gäldenärs förpligtande» att med arbete aftjena
sin Skuld , tillika med Herr Friherre
Fredric Ridderstolpes af Höglofl. Ridder»
skåpet och Adela remitterade Memorial i
samma ämne.
Herr Borgmästaren Arvidsson yttrade t
,;Då Lagen icke gillar någon pantförskrifning
elfer köp, som blifvit upprättadt till
dens förfång, hvilken vid desse åtgärders
vidtagande eger bättre rätt till det pantförskrifna
eller försålda godset, titan hvar och
en, som genom dem finner sig förnärmsd,
är obetaget att sin båttre rätt lagligen styrka,
i hvilken händelse förenämnde afhandlingar
varda hafna 5 anser jag något ytterligare
stadgande i detta hänseende ej
erfordras.’5
"Beträffande andra delen af Johan Anderssons
Förslag och hvari Nils Nilssons
Motion ingår, synes det å ena sidan oförenligt
med rättvisa att en person, hvilken
råkat blifva medellös till sin gälds betalande,
skulle, då skulden vore någorlunda betydlig,
nödgas arbeta flera är och ofta bela
sin lifsiid för Borgenärers godtgörande*
hvilken påföljd för ett förhållande, som ingalunda
hörda till brott, blefve lika svår»
?om det ansvar, hvilket efter Lagens allmänna
streffgruuder bör endast träffa gröf
-
Lagutskottets Betänk and en". 541
re förbrytare, äfvensom, å andra sidan, i
händelse till förekommande af allt sådant
missförhållande, emellan en ouppfylld förbindelse
och' deraf följande ansvarighet, antingen
antages en viss tid, hvarutöfver ar.
bete, oacsett skulden ej hunnit aftjenas,
finge af Gäldenär utkråfvas, eller ock bestämde
mindre Skuldsummor, hvarföre arbete
finge Gäldenär åläggas, skulle ett lika
oformligt missförhållande få rum, i thy att
en Gäldenär, som ej förmådde betala en
mindre, ofta nog obetydlig skuld, skulle
derföre komma att lida enahanda svåra medfart,
som en annan, den der vore mångfaldiga
gånger mera skyldig. Vid betraktande
häraf och då uppmärksamheten vidare fortsattes
till den skillnad, som nödvändigt bör
iagtiagas i förfarandet med Gäldenär, hvilken
af oförutseöde vidrioheter råkat i me
O
dellöshet,
och den som genom liderlighet
Och bediågerier förorsakat sine Borgenärer
större eller mindre förlust, och hvilken,
enligt ConcursLagen, skall strafFas med
arbete, finner jag mig ej ega några antagliga
skål till bifall af Motionentens Förslag
uti förevarande hänseende; härvid torde dock
anmärkas, att det missförhållande, hvarom
jag ofvan ordat, äfven skulle komma att ega
rum i afseende på bysättningen, heldst det
är Borgenär obetaget att, ehvad skulden äs
större eller mindre, hålla Gäldenär bysatt
till dess han fullt betalar, och hvaraf följer
att en Gäldenär för en mindre Skuld
kunde tvingas i bysättning i flere år och
542 LagUtskotttts Betånkandcrt.
till och med under hela sin lifstid j men
denea anmärkning tror jag förfalla , enär
man besinnar, att det mest kraftiga Correctiv
emot en sådan utsträckt byåttningstid
ligger deruti, att Borgenärs kostnad för
den gäldskyldiges underhäll motväger ali
kittslighet, heldst kostnaden ökes i samma
mån, som bysättningstiden fortfar.
Härmed förenade sig Herr Borgmästaren
Hjertström; hvaremot Utskottets öfrige
Ledamöter, i fråga om skyldighet för gäldenär,
att med arbete sin Skuld aftjena, i
så måtto bifollo Motionerne, att uppå de
i Betänkandet upptagne skäl, det stadgande
tillstyrktes, att, ther Borgenär i stället att
yrka bysättning, heldre vill, att Gäldenär
sin Skuld med arbete aftjenar, skall Gäldenär
dertill vara pligtig; men hvad bestämmandet
efter hvilken grund hvarje dagsverke
borde till afdrag å Skulden beräknas,
förmårktes skiljaktighet Utskottens Ledamöter
emellan, hvarföre votering anställdes,
efter denea proposition:
Den, Sorn anser att priset på Dagsverken,
som ske efter ArbetsDomar, bör bestämmas
efter Markegång, svarar Ja, den det
ej vill, svarar Nej; vinner Nej, kommer
det i Orten gångbara pris att blifva beståmnings-gmnden.
Voteringen utföll så , att 2me af Bon«
deS'åndets Ledamöter svarade Ja och :;ne
Nej; c:ne af BorgareStåndets Ledamöter Ja
och en Nej; semt PråsteStåndets och Högllofl.
Ridderskapets och Adelns Ledamöter
Lagutskotteti Betånkatithn. 543
Ne}; och hade således Nej vunnit; i en lig.
het hvarmed Betänkandet skulle författas.
Den 21 Jurin.
S. D. Upplåstes till justerin» Betänkandet
N:o 103, angående flere Motioner om
förpligtande för Gäldenär, att med arbete
aftjena sin Skuld.
Härvid anmälte Herr Grefven och Ordföranden
samt Herr Lagmannen Danckwardt,
att de, som icke öfvervarit Utskottets öfverläggning
i detta ämne, reserverade sig
emot Betänkandet i så måtto, sorn de an.
sågo en till betalning oförmögen Gäldenär
ej böra åläggas att, ehvad hans Skuld år
större eller mindre och grundar sig på en
eller flere skuldsedlar, med arbete aftjena
Större delen af den Skuld, hvari han hos
Fordringsegaren då håftar, än Femtio Riksdaler
Banco; och Herr Borgmästaren Cederborg
yttrade:
Då enligt lag icke något annat allmänt
tvångsmedel för Gäldenär finnes ånBysåttning
och arbeteutom hvad särskildt finnes stadgadt
i afseende på vissa böter och ersättning för
stulet gods, endast bordt åläggas i de fall
16 Cap, 3 §. HandelsBalken föreskrifver, anser
jag den häremot stridande praxis, att,
äfven utan föregången undersökning om
orsaken till Gätdenårens obestånd, ådömma
honom tvångsarbete, hafva påkallat den förklaring,
som innefattas i Kongl. Circulairet
544
LagOtskottets ÉetånhtoiÄeH.'
den 16 December 1820, men som erfaren*
heten visat, att den arbetande FolkciassenS
credit lidit genom upphåfvande af den säkerhet,
som Borgenären hittills påräknat
att få sina fordringar hos denna folkclass
genom arbete godtgiorde, och då arbetstvånget
i afseende på ringare skulder år
vida lämpligare än bysättning, såsom äfven
för arbetaren sjelf förmånligare, tillstyrker
jag för min del att skulder, till mindre belopp
eller såvida de icke öfverstiga 50 R:dr
Banco, må vid bristande tillgång genom
arbete aftjena? på sått förut i allmänhet
varit öfligt, men att utsträcka detta tvångsmedel
till större summor skulle kunna föranleda
ett slags lifegenskap, derigenom'att
en arbetare för hela sin lifstid kunde beröfVas
friheten att välja husbonde och arbete,
då deremot 5 Cap. 10 g. Utsökning,sBalken
innehåller det Correctiv mot Bysattrings
urartande till lifstidstängelse, att Dom*
maren bör pröfva huru Galdenårens obestånd
tillkommit, hvilket synes åsyfta sskens
vidare behandling som concours. Ut
Supra.
Ex Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
N;o 104.
LtigUtskottett Betänkande».
545
N:o 104.
Ankom den 4 Julil 1825.
Betänkande, angående Riksens Stän
ders
JustiticcGinbudsvians ÄmbetsBerättelse
för den sedan sista Riksmöte
förflutna tid.
Till LagUtskottets handläggning hafva
samtlige Respective RUStånden remitterat
de af Riksens Höglofl. Ständers JustitiréOmbudsman,
Comnvendeuren nied Stora
Korset af Kongl. WTsaOrden, Juris
Doctorn Herr Friherre L A. Mannerheim,
dels genom tryck utgångne Berättelser för
åren 1819> 1820, och i8~t> rörande förvaltningen
af det honom anförtrodde Ämbete,
dels ock den enahanda Berättelse för
1322, sorn Herr Friherren och Justitia?*
Ombudsmannen, vid nu påstående Riksmö*
te, den 14 nåstledne Januarii, afgifvit, jemte
di handlingar, hvilka vid desse Berättelser
åro fogade; äfvensom Höglofl, Ridderskapet
och Adeln tillika öfverlemnat de
af åtskilige dess Ledamöter, i anledning af
desse Berättelser afgifne yttranden.
I följd häraf, har Utskottet till granskning
företagit berörde Berättelser, hvarvid
Utskottet ansett sig först böra afskilja da
af deruti innefattade ämnen, hvilka Utskottet
funnit icke kunna hänföras tili dem,
LagUtskottets Betänkanden. 35
546 LagVtskottets Betttknndttt
Som, enligt 33 §, i Riksdagsordningen, tillhöra
Utskottets pröfning och handläggning»
Af denna egenskap har Utskottet ansett
vara Herr Friherrens och JustitiaeOmbundsmannens
anmälandet), dels om det atal
Herr Friherren och Justitieombudsmannen,
i följd af Riksens Höglofl. Ständers
ConstitUtionsUtskotts remiss den 2 April
1818, inför RiksRätt utfört emot Konungens
GeheralAdjutant för Ffottorne, dels
ock de af Herr Friherren och Justitieombudsmannen
förordnade Fiscaliska åtal
emot åtskilige Ämbets- och Tjenstemän
för begångne tjenstefel och den handlägg»
ning desse åtal vunnit; samt de af Herr
Friherren och Justitieombudsmannen vid
dess Berättelser fogade förteckningar, öfver
de Riksens Stånders Beslut, till hvilka
Kongl. Maj:t lemnat dess nådiga Sanction,
samt öfver sådane Riksens Ständers underdånige
Betånkanden, vid nästlidne Riksdag,
som blifvit understälde Kongl. Majrts
vidare nådiga pröfning och afgörande.
Beträffande dernäst de hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, i anledning af
ifrågavarande ÅmbetsBerättelser, utaf Herr
Pehr Gustaf Cederschjöld, Herr Friherre
C. H. Ankarsvärd Samt Herr Grefve F,
B. Von Schwerin afgifne yttranden, hvaraf
den förstnämnde, så vidt det innefattar bestämdt
anmärkte brister uti nu gällande
Lagar och Författningar, redan blifvit genom
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomieUtskottens gemensamma Betan
-
LtftUtskotttts Betånknnden.
hände N:o 92 besvaradt; så enär de sam*
ina, i allt hvad, uti nämnde Betänkande,
icke redan blifvit upptagit, innehålla an*
inärkningar, att åtskil iga ämnen, hvilka,
enligt Riksens Ständers för deras Justitise»
Ombudsman utfärdade Instruktion, iskola
varit föremål för JustitiEeOnbudsmannens
ÅmbetSolnfattning, och till Riksens Ständers
kännedom uti AmbetsBerattelserne
således bordt framställas, blifvit derifrån
helt och hållet uteslutne, och, enligt den
Uti 33 §. af Riksdagsordningen bestämda
gråns för LagUtskottets befattning, Utskottet
icke tillkommer någon granskning af
det sätt, hvarpå Justitieombudsmannen beStridt
sin Ämbetsförvaltning; alltså anser
Utskottet sig icke böra, öfver de gjorde
anmårkningarne något vidare yttrande afgifva.
För Utskottets stgärd återstår således
endast, att, elter föregången granskning,
meddela utlåtande öfver de af Herr Friherien
och Justitieombudsmannen omför*
mälde Lagförklaringar, hvilka sedan sist*
lidne Riksdag blifvit af Kongl, Majit ined*
delte.
Ibland desSa äro upptagne, Kongl,
Förordningen den i junii 1819 •» angående
Sättet huru förfaras skall, med sådane personers
anhållande och tilltalande, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade Rikert
Sverige och Norrige, samt derefter afvika
till det andra 3 och Kongl. Maj:ts nådiga
Bref till Svea ocb Götha HofRåtteraf den
548 LagUiskottéts Bctankandcn.
i6:cle December 1S20, hvarigenom, uppå
JustitiseCancellersÄmbetets hemställan, år
vordet erinrat, att sorn, utom vid de händelser
då i Lag oöh Författningar särskildte
stadganden åro gifne, Lagen i öfrigt
icke medgifver något annat tvångsmedel
för Gäldenär, som saknar tillgång att siri
skuld betala, än besättning, och arbete icke
bör honom ådömas i annat fall, ån då
sådant enligt 16 Cap. HandelsBalken eger
ruin; alltså borde detta af vederbörande iagttagas;
och som Lagutskottet öfver förstnämnde
Kongl. Förordning, i följd af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer
den 27 sist!. Februarii, redan afgilvit
särskilde Betänkande, under N:o 49, samt,
I afseende på Kongl. Brefvet den 16 December
1820, i anledning af under innevarande
Riksdag väckte flere motioner, om
den ändring deri, att Gåldenårer måtte förklaras
pligtige, att deras skuld med arbete
aftjena, när Borgenär det äskar, likaledes
uti särskildt Betänkande, under N;o 103,
sig utlåtit, så får Utskottet endast desse
Betänkanden vördsamt åberopa.
Vidare förekommer: Kongl. Maj:ts nådiga
Bref till Bergscollegium af den 23
Januarii 1818» hvarigenom, uppå bemäite
Collegii underdåniga förfrågan, huruvida
böter för försummadt upprop eiler förfallolöst
uteblifvande från BeresTingen borde
ådömmas, enligt Kongl. Brefvet den 10
November 1693 , till lika belopp med hvad
iör LagmansRåtterne vöre stadgadt, eliev
Lagutskottets EetånkmiUtt. 54g
denna Författning borde anses genom senare
föreskrifter ändrad, och böter åläggas
enligt Lagens stadgande i 12 Cap. 2 §.
RättegångsBälken, lika med hvad för HaradsRåtterne
blifvit utsatt; Kongl. Maj:t i
nåder förklarat, att som de Stadganden,
hvilka enskildt röra BergVerken i Rikets
innefatta ämnen, hvilka icke finnas intagne
i allmänna Lagen och det ifrågavarande Brefvet
af den io:de November 1693, angående
beräkningen af böter, för Parters
uteblifvande från RergsTingsRätter, icke
funnes vara, genom något senare förordnande,
ändradt eber upphäfvet, alltså borde
berörde Bref tjena vederbörande till efterrättelse;
Kongl. Maj:ts nådiga Förklaring,
den 17 December 1818, af 10 Cap. 1 §.
JordaBalken , om den som annars jord,
hus och tomt sålja, skifta eller förpanta
kan; hvarigenom förklaras vara med Lagens
grund och mening instämmande, att enär
i stöd af ofvan åberopade §,; det klander
anföres, att annor mans jord, hus och
tomt blifvit såld, skiftad eller förpantad,
utan rätter egares öppna Bref och Fullmagt
dertill, Domaren, om ock uppbud
med laga stånd mellan kommit, icke är deraf
eller af utfärdad fasta betaget, att efter
Lag och sig företeende omständigheter,
pröfva en dylik talan; då i öfrigt den tid
blifvit iagttagen, Som i Lag och Kongl. Förklaringen
den 14 Maji i8c>5> föreskrifves ;
Kongb Majits nådiga CirculaireBref till Hofocii
ÖfverRätterne den iö:de ^December
Lng Vt (kottet t B stånk anden.
igip, angående verkställighet af Beslut 5.
i brottmål, deruti stadgas: att när en till-,
taiad, efter erhållen del af det angående
honom gifne Utslag , dermed lörklarat sig
röjd, och vid ett sådant förklarande förblifver
samt fråga ej eller eger rum om hö.«
gre ansvar än hvartill dömdt blifvit, möter
ej något hinder lör verkställigheten af
samma utslag deraf, att tiden till ändringssökande
ännu ej förflutit; men att, om den.
tilltalade, innan hesvårstiden tilländagått,
återkallar sitt förklarande, att han med Utslaget
år Höjd, kan det ådomda straffet,
emot den sakfäldes vilja icke verk^tåilas,
uman tiden till besvärs anförande gått tillända,
och laga kraft kommit å Utslaget;
Kongl. Maj:s nådiga CirculaireBref till tiof-,
och OfverRätterne, den 27 Oktober i82Q>.
angående åtskilliga omständigheter i afseende
å böters förvandling i kroppsstraff,
deruti, under åberopande af 20 Gap. 4 § ,
32 Cap. 1 § RUtegångsBalken, ocii 1 Gap,
i §. StrafflBalken, samt Kongl. BreSveu
den 11 Junii 1740, och den 5 Februarii
^768, förklaras: 1:0 Att den IMU Isegande,
medgifne rättighet, att efterskänka siu andel
i böter, som för bristande tillgång lör*
vandlas, ej bör sträcka sig till allmin åklagare;
men då Målsegande, sorn sjelf angifver
och utförer saken vid Damstol har
rättighet att eftergifva eller träffa öfverenskommelse
om sin tredjedel af börerne
och kroppspiigten i sådant fall inskrånkes
till två tredjedelar a£ den, sorn svarar mot.
LagUtskottets Betänknndtn•
hela bötesbeloppet, följer deraf att om
Målseganden har större andel af böterne
och eftergifver den, bör kroppsstraff^ minskas
i samma förhållande, som är emellan
Målsegandens andel af böterne och hela
bötesbeloppet; 2 0 att en sådan minskning
färega rum oagtadt målsegandens bevis om
dess andels godtgörande eller eftergift, icke
före böternes förvandling vid Domstolen,
utan först vid den sakfåldes införpassande
till Lånshäcktet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
företes, då Kongl. Maj:tS
Befallningshafvande i förhållande tili Måisegandens
andel i böterne bestämmer minskningen
i kroppspligten och den till verkställighet
befordrar 3:0 Att vid Dagens Stadgande
om hogsta och lägsta kroppspligt
bör förblif va utan hinder af den ändring sorn
genom Målsegandens eftergift kan tillkomma;
men att, tiar det genom eftergift minskade
straff ej svarar emot jemnt antal af
dagar bör, utan tillämpning af det i 5 Cap.
4 § StraffBffken bestämda dagtal, kroppsStraffet
i förhållande till Målsegandens eftergift
f rminskas, samt i händelse det derefter
icke skulle uppgå till jemt antal af
dagar, beräknas efter den grund, som 5
Cap. I § StrafFBalken, i afseende på förvandlingen
i Spö- och Risstraff, gifver vid
handen; — Kongl, Maj:ts nådiga Bref till
Hof- och Ö verRiitterne den 21 Junii 1820,
angående straffet för 2:dra resan föröfvadt
inbrott , hvarigenom stadgas, att Kongl.
Brefvet den 1 April 1773 och Förklarin
-
552 LagVtskottts Betänkanden,
gea deröfver den 5o:de April 177g, böra
forstås så, att dea som en gång lidit straff
för inbrott, men åter för andra gången i
afsigt ett stjäla, dermed beträde», skall utan
afseende på värdet af det dervid tillgripne,
i 00b för sjelfva inbrottet vara förfallen tili
de i 1775 års Brel utsatte 2tne års arbete,
mannen å någon Kronans Fästning, och qvintan
i Tukthus; —• samt Kongl. Maj:ts nådiga
Kungörelse den gtte December 1821 angående
hvad genom Konvention emellan
Kongl. Majtt samt Ryska Kejsaren dea 17
Januarii samma år blifvit öfverenskomma t,
om brottmålens behandling å iimsesidor om
Riksgränsen.
Som Utskottet funnit att förr berörde
af Kongl. Maj:t meddelte Förklaringar och
vidtagne Stadganden , dels varit föranledda
af utrönta olika fattade begrepp, om Elgens
och Författningarnes behöriga tydning
och tillämpning, dels ock erfordras för ats
bestämma hvad, till fullkomnande af La»
gens föreskrifter, bör iagttagas, samt således
varit nödvändiga till befrämjande at
enhet i Lagskipningen; så har Utskottet
ansett sig böra till Riksens Högloft. Ständer
hemställa, att de såsom Btändig Lag
jnå antagas.
Detta varder dock tillika med ett särskildt
ProtocollsUtdrag innefattande en Ledamots
reservation, till Riksens Högloft.
Stånders vidare pröfning vördsamligen öf*
yerlemnadt. Stockholm den ax Junit 1825.
LagUtskottets Bctiinkanden. 5^3
Utdrag af Protocollct, hållet hos Rik.
w/j' Höglo fl. Ständers Lagutskott
den gide Jann 1825.
S. D. Föredrogs Riksens Högloft, Ständers
JustitiasOrr.budsmans.i af samtlige Riks*
Stånden till Lagutskottet remitterade ÄmbetsBerättelse
för åren 1818, 1819» I820,
1821 och 1822, tillika med de hos Höglofl.
Ridderskapet och Adela af flere dess
Ledamöter gjorde anmärkningar; hvarom
beslöts Betänkandet N:o 104.
Herr Borgmästaren Arfvidsson åberopade
härvid, i afseende på det uti denna
Berättelse omfövmäldte Kongl. Brefvet dea
16 December 1820, angående oförmögne
Gåldenärers befrielse frän skyldighet att,
med arbete sin skuld godtgöra, det särskildta
yttrande Herr Borgmästaren afgifvit vid
redan föregången pröfning af motioner,
som i detta ämne blifvit till Utskottet remitterade.
Ut Supra.
Ex Protocollo),
Joh. Jac. Kleman.
554 Lagutskottet! Bttluikanien,
N:o 105.
Ankom den 4 Julia I823»
Utlåtande, i anledning af Ater-renn ss
af Utskottets Betänkande N:o 5,
angående yrkad befrielse för Förmyndare
^ från skyldigheten att hvart
y.dje år tillöka myndlingens ArfsCapital
med den under tiden upplupne
ränta,
Enär LagUtskottets den 19 sist]. Februani
afgifoe Betänkande, öfver Herr P10-.
sten Doctor Palms Memorial, angående for-,
myndares frikallende Rån skyldigheten^ att
hvart y.åje år tillöka myndlingens ArhCa»
pital med den under tiden upplupne råntSj
blifvit hos Högv. PresteStåndet föredragit}
hafva anmärkningar deremot blifvit gjorde,
som fö anledt till åter remiss deraf, öfver
hvilka anmärkningar U.skottet nu tillhör
«tt sig yttra.
Af det Utdrag af bemälde RiksStånds
vid förberörde tillfälle hällne Protocoll,
sorn blifvit foagUiskottet meddeldt, har Utskottet
inhemta!, att emot hvad Utskottets
ofvannämnde Betänkande innehåller, blifvit
erindiadt, af Herr Prosten Doctor Palm
att, på anförde skål, Förmyndarens förbindelse,
icke bör sträckås längre, an att, då
han genom allmänna Tidningarna styrkt sig
LagUtikottets Betånkandfn. 555
hafva tillbjudit utlåning af omyndiges arf
mot den säkerhet Lagen fordrar, ocu ingen
infunnit sig sorn en sådan säkerhet kan och
viii lemna, han då må vara befriad från
den indirecta men »våra beskattning, attur
egen Cassa räntebeloppet betala; men att,
om delta ej skulle kunna antagas, det borde
vara en rättighet för den medborgliga
friheten , att icke kunna tvingas till eif Förmynderskap,
åtminstone längre än för 5:06 ar,
efter hvilkas förlopp förmyndaren matte,
sedan han med sluten räkning, gjort redo
får sin förvaltning, blifva fiån sitt Fårmyndareansvar
rättvisligen befriad, då han sådant
sjelf ä'kar; med hvilket yttrande Herr
I*rofe sorén Doctor Forsell sig förenat, heldst
ingen känd Lag skall ålägga förmyndaren,
att hvart tredje år lägga råma till Capitalet,
samt ehuru sådan skyldighet å Förmyndarens
sida syntes vara för myndlingarna,
förmånlig, den samma likväl kunde blifva
fpr dem mera skadlig om, med fortfarande,
af en sådan betungande skyldighet, säkre personer,
åtminstone icke för en längre tid vilja
åtaga ög förmynderskap. Hr Bukoppen Doctor
Farte har ansett; att af stadgandet i 1 §. sf
23 Cap. ÄrfdaBalken, att förmyndare hvart
gtdje år skall aflemna sluten räkning, Förmyndarecs
förbindelse icke kan blifva annan,
än upptagande i räkningen af l3glig
ränta; men icke den, att, tvärt emot q
Cap HandelsBalken, öka C.apitalet med en
ränta, sorn till äfventyrs ännu icke år
fluten: att då Utskottets aLlag till moticN
Lagutskott sts Bet Mandén.
sen icke är grundad: på klar Lags béstämda
föreskrift, nödvändigheten fordrat ett
förslag till Lag förändring uti hvad som rä=.
rer Förmyndares förbindelse till räntebexåkniag
för myndlingars Capital, på det
all ovisshet härom må upphöra, och att
dervid tagas i betragtande de hinder sorn
möta den 'mest vaksamma och noggranna
Förmyndare, att i laga tid utbekomma från
Låntagare årliga räntan, och .svårigheten
större nu än torr, att mot full säkerhet'
kunna till förräntande utlåna contanta Ca*
pitaler * och har slutligen Herr Prosten Lia*
derot anmärkt, att, uppå Förmyndare förn
frågningar, huru i sådaue fall förhållas bör,
Domaren j under Lagärnes närvarande, i
detta hänseende mindre bestämda skick,
svårligen skall kunna meddela annat, än det
för Förmyndare obilligt betungande Utslag,
att denne skall för årliga räntan ansvara,
äfven’ i de händelser, dä han icke kunde
densamma bekomma.
Vid besvarandet af desse anmärkningar,
anser Utskottet sig först, i anledning
af Herr Biskopen Doctor Faxes anförande,
böra erinra, att då Motionaireo icke föreslagit
någon Lag i afseende på allt fårråa\
tande af omyndiges ArfsCapitaler, utan endast
yrkat, /itt Förmyndare måtte befrias
från den enligt Motionairens tanka dem.
vidlådande skyldigheten, att hvart Sldje år
lägga den upplupna ranten till hulvudslolen,
har Utskottet icke utöfver detta ämne
bordt sträcka sitt utlåtande.
Lagutskottett Betänkandet1, 557
Vidkommande dernäst, dea af Herr
Doctor Palm nu gjorde motion, om rättig*
het för Förmyndare, att efter det han 5tne
år innehaft ett förmynderskap, få detsamma
sig afsäga; anser Lagutskottet sig böra
densamma afstyrka, på den grund, att godkännandet
af denna nya ursägt från Förmynderskap,
skulle i allmänhet medföra ett tätare
ombyte af Förmyndare, hvilket med .
de omyndiges rätt och bästa icke står att
Förena.
Då de emot Utskottets Betänkande £
öfrigt gjorde anmärkningar, icke innefatta
andre omständigheter än de, som vid Betänkandets
afgifvande, redan hos Utskottet
kommit i öfvervägande, har Utskottet ej
funnit anledning, att deri gora någon ändring,
utan får detsamma åberopa, med
tillkännagifvande att Betänkandet vunnit de
öfrige 3:ne RiksStåndens bifall.
En Ledamots särskildta yttrande innefattas
uti bifogade ProtocollsUtdrag. Stockholm
den 4 Junii 1823.
Utdrag af Frotocollct, hållet hor Riksens
Stånders Lagutskott den 4 Junti
1823.
S. D. Sedap LagUtskottets den jg
sistl, Februarii afgifne Betänkande, öfver
Kerr Prosten Doctor Palms Memorial, om
Förmyndares frikallande från skyldigheten,
£5 3
LägUtskotitts Bet zink änden.
att hvart tredje år tillöka Myndlingens A rf'»
Capital, med den derå under tiden itpplupne
ränta, blifvit af Högv. PresteStåndefj
i följd af derstädes gjorde anmärkningar till
U skottet återremitteradt, så företogos ntl
till öfverläggning berörde anmärkningar, 1
anledning hvaraf iJiskottets fNste Ledamöter
bedöto det svar, sött innefattas Uti Ut»
låtandet Nio 105; hvaremot Herr Borgmä»
staren Arfvidsson anförde , det han ansåg
H err D tctor Palms i Högv. PrästStåndet
gjorde yrkande, sött, bland annat, åter-röniissen
föranledt, att stadgande borde meddelas,
att icke någon ttåtte vara skyldig,
åtaga sig Förmyr,dersksp , för längre tid åa
tre år, icke vara så omedelbarligen föranledt
af Prosten Palms första motion, att detsamma
enligt 56 § af Riksdagsordningen
bordt af Utskottet upptagas. Ut Supra.
lEx Protocollo,
Joh. Jac. Kleman.
Nio 106.
Ankom d. lö julii 1823.
Utlåtande, i anledning af amnårknin■»
gar vid Utskottets Betänkande N:0
37, angående yrkadt når mare be*
stämmande, i hvilka fall provincialMedici
Besigtuingar åro nådvåndige
LagUtskottets Retdiiknndai. 5159
vid uppkommande tvistemål, huruvida
död person väldeligen omkommit
eller icke.
Vid föredragning hos Högloft. Ridderskspet
och Adeln s.f LagUsskottets ifrågavarande,
under den 10 nästlidne April, i
anledning af Herr Prosten Magister jacob
Hagbergs Memorial, afgifne Betänkande,
har Herr Casper Ehrenborg armätkt , om
icke genom den al Utskottet föreslagne Redaction
, nog mycket är lemnadt åt KronoBetjeningers
bedömande, heldst man af
sednare årens erfarenhet funnit, att flere
mord på ganska invecklade Sätt blifvit begångne,
Herr Ehrenborg tror, att i alla
sådana fall, då menniskor floras döde af
okände orsaker , böra Konungens Befallningshafvandes
eller Domarens förordnande af»
Vagtas innan begrafning får ske; att Uskottets
yttrande, det, anmälan bör ske hos
Konungens Befallningshafvande eller Domaren,
år för obestämdt, och att uttryckligen
bör stadgas, det den skall göras till Do»
tnaren, så vida Lagtima Ting är För handen
; men i annat fall till Konungens Befallningshafvande,
hvarefter af dem skall
bestämmas, huruvida Undersökning af Läkare
skall anställas, eller om den döde, den
förutan får begrafva*, hvilket likväl ej bör
ske, derest icke dodssättet finnes Vara de»
Sto påtagligare, emedan erfarenheten visat,
att ganska många mord och förgiftningar,
på sådant sätt, af kunnige Läkare blifvit
g6o LagUtskottets Betänkandenl
upptäckte; och har Betänkandet i anledning
häraf blifvit åter remitterade.
Utskottet, som öfverväga! dessa anmärkningar,
anser dem icke föranleda till
någon ändring i Utskottets afgifr.e Betänkande,
hvilket Utskottet far ytterligare åberopa,
med tillkäcrusgifvande, att detsamma
enligt ankomne ProtocolhUrdrag, blifvit
af Högv. Preste- Vällofl. Borgare- och
Hederv. BondeStåndet bifallet. Stockholm
dea 12 Junii 1825.
N;o 107.
Ankom d. 10 Julii 1823,
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
27, angående yrkadt antagande af
LagCommittéens jorslag till Råttegångs
Balk, samt. om offentlighet vid
Domstolar och PolisKamrar.
LagUtskottets under dea 5 sistlidna
A pryl afgifne Betäckande, öfver RiksdagsFullmägtigarne
Nils Insulins och J. J. Rutbergs
Memorialer, dels antagande af LagCommiitéens
förslag till HältegångsBalk,
dels om offentlighet vid Domstolar och
PolisKamrar i Städerne, har af Högv. Pre»
ste
-
LugUtskottus Retkilntiii», för
SteStåndet och Vällofl. BorgareStåndat blifvit
till Lagutskottet åtorremitteradt, i anledning
af anmärkningar, som emot Utskottets
utlåtande i fråga om offentlighet vid
Domstolar, blifvit framställe, hos Högv,
PresieStåndet, af Herr Biskopen Doctor
Faxa och Herr Professoren Doctor Lundblad,
hvilka på anförde skäl, dels ansett,
att de Brottmål, hvilka Lagen bestämdt
Förklarat, icke böra under Heres än Parter»
Ees öfvervaro vid Domstol behandlas, eller
äro af den beskaffenhet, att de antingen
såra anständigheten, elier, offentligt undersökte,
skulle hafva menligt inflytande
pa sedligheten, icke kunna underkastas dea
föreslagoe offentligheten J dels fästat tipp»
märkssmheten derå, att uti de hos Gonsistoria
Ecclesiastica förekommande agrenskapsmål,
eiler brottmål, de sednare begångne
egentligen i Ämbetet af ds under
Consistoriernes inseende ställde personer
äfvensom uji de Gonsistoria Academica
tillhörande Disciplins mål, en offentlig behandling
hvarken vore nödig eller nyttig;
och har bos Vällofl. BorgareStåndet, Herr
Bagge, gjort enahanda anmärkning, med den
först anförde, samt yrkat, att de mai,
hvilka från offentlighet vid Domstolarna
böra undantagas, måtte uti det af Utskottet
föreslagna Lagstadgande bestämdt utsättas
J äfvensom Herr Ståhle erinrat, att för
Domstolarne i anseende till Glimatets sträng*
LugUtskottits B*t 'änkan ditt, 36
$6t L*gVtik«it»ti Rstånkanivt.
het vissa tider, det blefve högst vådligt,
om , på sått Utskottet föreslagit, de skulla
hålla sina Sessioner för ”öppna dörrar,"
hvarföre han hemståldt, att stadgandet i
stället kunde innefatta: 5’att åhörare måge
hafva fritt tillträde.”
Utskottet får i anledning häraf förklara,
att då Utskottet, hvad UnderRåtterne
angår, icke tillstyrkt annan eller mera vidsträckt
offentlighet vid Rättegångs ärenders
behandling, ån 6om vid dess Domstolar förut
varit tillåtne, Utskottet ansett sig icke
behöfva, att uti det nya Lagför.laget införa
undantag för sådace mål, usi hvilka, i anseende
till deras menliga inflytande på sedligheten
offentlig behandling, enligt särskildta
Författningar, hittills icke fält ega liim;
deruti någon ändring; ej eller af Utskottet
blifvit föreslagen. Utskottet medgifver likväl,
att ett förtydligande af denna Utskottets
åsigt, till förekommande al möjlig villrådighet
vid tillämpningen af det föreslagne
Xjagsfadgandei torde vara gagnelig
Vid hvad i afseende på Consistoria
Acadetnica och Ecclesiastica blifvit anfördt,
får Utskottet anmåika, att de förre, då de
utöfva Domaremagt, icke mera än andra
Rätter böra undantagas från skyJdigheten t
att iagttaga de för Domstolar föreskrifce
former, hvilket Sfven hvad ds sednare angår,
bör anses gällande, utan att likväl den
slutsatts deraf kan dragas, att ett förhör med
2tne oenige makar, eller med en felaktig
Prestman bör inför öppna dörrar hållas,
ksgUiiktmtf BetSnh»niM. $65
énår ingendera af dessa åtgärder «f DomCapitlet
vidtagas i Domareegenskap, utan
endast till varningars meddelande i förra
fallet, och i det sednare till utrönande om
PrestmanneDS förhållande bör till verldslig
Domstol öfverlemna».
Utskottet, som i afseende på Herr Ståhlea
anmärkning förmodar, att rätta meningen
med uttrycket Öppna dörrar icke höf
kunna förtydas, får med åberopande i öfrigt
af dess förra Betänkande, härmed i anledning
af hvad härom först blifvit yttrsdt,
föreslå följande Redaction af i:sta Momentet
i Lagförslaget.
*’Vid alla UndetRattor, samt vid PolisKamrar
i Städerne, då sådane mål der förehafva»,
i hvilka PolöKamrnare utöfva
Domsrätt, skall rättegång för öppna dörrar
hålla», ther icke, i afseende på visse, ans
andigheten och sedligheten stötande mål,
geöom särskildte Författningar annorlunda
förofdnadt är.’*
Någre Ledamöters särskilda mening,
innefattas uti bifogade ProtocolLOtdrag,
Stockholm den la Juna 1023.
Utdrag af Frotocollet, hållet hos Fiksens
Stånders Lagutskott den 12 Ju.
nit 1825.
S, D* Å. de anmärkningar, hvilka föt*
■nledt ätei-remiss a i Utskottets den 5 sist'
2<j4 l»&Utskatfts BitXnkaadtÉ.
lidne April afgifne Betänkande, angående
offentlighet vid Domstolar och PolisKamrar
i Städeme, förenade sig Utskottets fleste
Ledamöter om det svar, sorn innefattas
i Utlåtandet N:o 107, hvaremot sig reserverade
Herr Borgmästaren Arvidsson samt
RiksdagsFullmägtige Börje Börjesson och
Pehr Bengtsson, hvilka ansågo offentlighet
böra ega rum äfven i Consistoria Academica
och Ecclesiastica. Ut Supra.
Ev ProlocolloJ
Joh. Jac. Kleman,
E*—
%o xog.
Ankom d. 10 Julii 1823*
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
38, angående förändrat sätt för Författningars
uppläsande i Kyrhorne.
Vid LagUtskottets genom afgifvet Betänkande
under den 14 nästlidoe April, i
anledning af Herr Grefve H. Wachtmeister®
Samt Herr Prosten Forssanders Memorialer
framställde förslag, till ett föränd råd t sätt
för Författningars uppläsande i Kyrkorne9
fiar blifvit anmärkt hos Vällofl. Borgare
-
LagUttfotttn Ett inka nilert'. ggg
Stänget, att enär en Lag eller Författning
mäste offentliggöras, och det dertill na bruk»
liga sått fått begagnas från uråldriga tider,
större skål skola behöfvas, att deruti verka
ändring, än dem hvarå motionerne och Lagi
Utskottets Betänkande grunda sig; att af det
nu brukliga sätt får kungörandet, andag,
ten under Gudstjensten icke störes; men att
det är kändt, huru Församlingen knappast
efbidar Predikans slut innan den börjar begifva
sig ur Kyrkan, och om läsningen af
Författningarne uppskjötes till hela Gudstjänstens
slut, komma Församlingen troligen
icke att afhöra många Kungörelser af ganska
stor vigt; att den särskilde tanka BondeStåndets
Ledamöter uti Lagutskottet yttrat,
synes vara ett uttryck af allmänna rösten
, från den del af allmänheten, som ej
på annat sätt än genom uppläsningen i Kyrkorne,
har tillfälle att fä del af Författningarne,
hvadan någon förändring uti nu bruklige
kungörelsesättet ej bör ega rum; samt
hos Hederv. BondeStåndet af UiksdagsFullmågtigen
Ola Carlsson, från Linkopings Läo,
som ansett all förändring af hittills Öflige
sätt för allmänna och enskilde Kungörelsers
offentliggörande, endast verka till oreda,
särdeles hos de mindre upplyste bland
allmogen, sorn äro vane att innan Gudstjenstens
slut, få höra desamma sig föreläsas,
och månge som äro angelägne att bevista
Gudstjensten till slut, skola likväl icke
dröja derefter, di de icke förut känna huruvida
de Kungörelser tom komma att upp
-
g£$ L*gUtsltott«ts Betankan/hn.
Jäsas, ega allmänt interesse, samt såledea
ofta stadna i okunnighet om angelägne
föreskriften j att någon olämplighet icke
skall finnas i det bruk som nu följes, ej
eller att andagten deraf störes, samt att
det varit vida angelägnare att afskaffa d e så
kallade offer, hvilka under Gudst jensten åt
Prest och Klockare, genom hafvar insam*
las, genom hvilket bullrande göromål uppmärksamheten
mycket mera störes under
andagtsstunderne.
Då Betänkandet i följd af desse anmärkningar,
blifvit af Vallöf!. Borgare, och
Hederv. BondeStlnden till Utskottet återremitterat,
får Utskottet nu förklara, att
Utskottet icke funnit anmärkningarna förändra
de skål, hvilka Utskottet antagit för
det tillstyrkte förändrade sältet för Författningars
kungörande i Kyrkoroe, hvarföre
U tskottet får samma Betänkande åberopa,
med vördsamt lillkännagifvaode, att Hoglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högv.
PreSteSiåodet, enligt ankomne PiotocollsUtdrag,
detsamma redan bifallit, hvarjemte
Ledamöternes af Hederv. BondeStåndet äfven
nu yttrade sk i 1 jagt ige meningar uppå begäran,
genom ProtocollsUtdrag bifogas. Stockholm
den 12 Junii 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 5:te Junii 1823.
S. D. Föredrogs lill ytterligare hand»
Lagutskottets Betinkandctt. J67
laggning följande Utskottets efgifne, men
msf respective RiksStånden åter-remitterade
Betänkanden jemte de emot dem gjorde anmärkningar,
nemligen;
Betänkandet N:o 38. Angående föråndradt
sätt för Kungörelsers uppläsande i Kyrkorne.
Åter-remitterat afVällofl. Borgare» och
Hederv. BondeSiånden.
De fleste Utskottets Ledamöter ansågo
sig ej halva nå^ot skal alt göra någon ändring
i hvad Betänkandet innehåller; mea
Nils Håkanssom yttrade sig skrittligan, så»
lunda :
’Om en varmare känsla för Religionen,
och en starkare våckt andagt, vöre ovillkorliga
följder al den genom detta Rikets
Höglofl. Ständers LagUtskotts Betänkande
föreslagne ändring uti 2 Capt. 5 §. Kyrkolagen,
angående Kungörelsers upplåsande
efter slutad Predikan, så skulle detta skäl
vara mägtigare än sjelfva vanan och bruket,
sorn genom århundradens helgd vunnit en
Styrka och ordning, som ej utan stora olä»
genheter kan brytas.’’
”Men om man å eea sidan öfverväger
det samband sorn äro emellan värdsliga pligter
och dem sorn tillhöra en genom Re»
Jigionen utbildad moral, och hur vigtigt
det är för den sednare, att ingen försummelse
i de förra genom en möjligen förfelad
upplysning derom, får ega rum, hvaraf
följer att någon så beskaffad strid emel*
LagUtskittets Betänkandets,
Ian desse ämnen, saf det ena skulle motverka
det andra, ej är tänkbart, så länga
Religionen är, och måsta vara ledsijernaa
för alla åtgärder i lifver5 och å andra si*
dan, att inga Kungörelser i Kyrkorne uppläsas
, som ej angar pligt er mot mig sjelf
eller andre, hvaraf begreppet aldrig lidigare
kan inheratas, än just i det ögonblick
Bran eaiottagit Religionens sanna och upplyftande
påminnelser, hvilka, likasom framtränga
beslutet om åliggande skyldigheter*
och derigenom bidraga till sammar,lefna»
dens fullkomnande, — så skall man lått liana,
att grunderna för denna föreslagna ändring,
ej är så sann, att den uppväger da
dermed förknippade olägenheter, som möjligen
kunna göra medborgare emot sin vilja
försumuiel iga/1
”Jag vill förtiga, hur och hvilka Kungörelser
som angå en religiös syftning, tillåtas
strax efter predikans slut uppläsas \
hur obestämdheten af denna benämning,
han tillåta utsträckningar deraf, ända till
allt som rörer Kyrkans ceconomie, disciplin,
Prästerskapets offer, aflöning och Tionde»
hvilka pligter skulle liksom få eq
ekad vigt och anseende, då de skiljas från
alla andra plister, lika vigtige, lika nödvändige
för allmänna lifvet och vördnaden
för Religionen , utan att ändamålet med en
fortsatt andagt derigenom vunnes. Jag vill
förbigå det ogrundade tvifvelsmål, att en
väckt Religionskänsla, skulle kunna förloaras
genom kupgörandeÉ af hrad mig äa
Lag Vi skottets Betänkande*. 569
nödvändigt att leanna såsom medborgare,
hvilka tvifvelsmål förutsätter den fruktan,
att Gudstjänstens frugter äro ögonblickliga
och kunna f irfe las genom det minsta afbrott,
som lifvets omsorger i alia fall, så
ofta gör nödvändigt. Jag vill endast uppe»
bålla mig vid vigten deraf, att alla medborgare
sättas i tillfälle al t känna åliggande
skyldigheter, så att de ej kunna föra dess
försummelse på okunnighetens räkning, och
vid vägten att störa urgamla sedvanor, dä
inga bättre kunna sältas i stället/’
”1 lörra fallet måste man erindra sig
att så länge Gudstjensten ej är slutad, räder
ännu en ordning och tystnad i Kyr«
korne, som gör uppmärksamheten vid hvad
som läses och kungöres, hvilka åter störas
vid dess slut, al den mängd personer,
hvars intresse med den slutas, och som derföre
då lemnar Kyrkan* mången som ej
kan förutse, hvad inflytande en Kungörelse
möjligen kan hafva på dess väl, följer detta
exempel, och går förlustig af en vigtig
Upplysning, hvaraf förlust och skada båda
for honom och det allmänna uppstår/’
’5På landet der en husfader alfid åtföljes
af sitt husfolk, af hvilka den förre endast
har en mera tvingande skyldighet att kaana
hvad som allmänneligen Kungöres, måste
han, antingen öfverlemna den villiga
kännedom härom och åtfölja sitt folk hem,
eiler och öfverlemna dem till en plågsam
väntan och vintrens köld, alltid mera kän.
bär, då ingen egen kallelse, egen syasel*
570 Lagutskottets BetHnkanien,
rättning, eller hoppet om fortsatt Gudstjenst
fasta uppmärksamheten och aflägsnar ledsnaden;
betraktad ur hvad syopuoct som
heldf-t, så beredes af det nya förslaget ett
ondt, som aldrig ersattes af något godt.
Om antingen Religionen, den allmänna ordmngrn
, och blyg eln a 11 fela emot dem,
eiler begäret att följa andras exempel, tvingar
enom att dröja i Kyrkan till Gud tjenw
stens slut, så tvingas han också deiigenom
att emottaga kännedom om sine åligganden,
hvilket han försummar då dessa vilkor för*
lora sin Uralt.’’
”Den urgamla vanan och plägseden, beli
ifver också att skonas, så vida ej tvingande
omsåniigbeier påkalla dess förändring,
och dä dessa, efter hvad jag tror mig finna,
häri ej förekomma, och jag förutser
alla de oordnjngar, sorn en längre tid sko*
la inträffa, innan en ny ordning kommer
att infiras och stadgas, och att en mängd
människor, liksom Scholgossar, sorn vid
timmans slut lemnar Scholin, komma att
strömma ur Kyrkorne vid Gudstjänsten slut,
och med detsamma nära sin okunnighet om
hvad de böra göra och intet görs , hvilka
oordningar, en lång tid skola medföra vådliga
följder, så stadgas män öfvertygelse och
beslut, att be-trida i det yttersta denea
föreslagna förändring , hvilken icke befordrar,
utan snaiare motverkar Samhilbförbmdelsen,
och icke ökar vördnaden för Religionen,
då den bereder glöm-ka och liknöjdhet
för lifvets pligter och fo3:dringar,,,
LagUtskottttt Bttånkandtn, jyi
Häruti instämde BondeStåndets öfrige
Ledamöter, hvarjemte Börje Borjesson sår»
skildt anförde:
”Derest Häglof]. Utskottet, emot BondeStåndeis
bestridande, vidhåller det beslut
att Kungörels^rne ovillkorligen skola
efter slutad Gudstjenst upplåsas, anser jag
äfven det vara billigt, att å de orter, hvarrst
Pastor erhåller ciFer, bör det äfven i
samma mån framflyttas, så att ofF et emot.
tagas hädanefter, som hittills öfligt varit ,
sedan alla Kungörelserne äro upplåste. —
Jag anser det vara mera 6törande Gudstjen»
stens andagt, att hafva med penninge-liqvi.
der att skafFr. än den hvad afhörat det af
Kuigötelser förorsakar. Jag lår således
anhålla, att detta mitt yttrande måtte, lika
med Nils Håkans-ors anförande, jemte Utskotteis
utlåtande, till Ständerne åtfölja.”
Pehr Andersson förklarade sig instäm»
ma i sist omförmälde tvänne yttranden.
Ut Supra.
Ex Protocollo ,
Joh. Jac, Kleman,
N:o 109.
Ankom d. 10 Julii 1823.
Utlåtande, i anledning af Ater-remiss
af Utskottets Betänkande N:o 9,
angående skyldighet för ägta makar.
57* LagUtskottcts Betnkandsti.
sorn skola skiljas, att personligen
inställa si g'i Consistorium y till skiljobrejs
emottagande.
H >e:Sofi. Riderrskapet och Adelil samt
Högv. PresteStåndet, hafva, i anledning af*
gjoide anmärkningar, återremitterat LagUtskottets
Betänkande af den /j.:de sistlidae
Martii, hvarigenom Utskottet, af anlörde
skål, ansett sig icke kunna tillstyrka bifall
af Herr Prosten Doctor Stenhammars mo«
tion, om å:erupplifvande af den i i6:de
Gap. 6 § KyrkoLagen befintlige föreskrift,
att ägta makar som skola skiljas, böra per.
sonligen vara tillstädes i DomCapitlet, till
Skiljebrefs emottagande.
De anmärkningar hvilka till åter*remis«
sen fiiranledt, äro framställde.
Hos H iglofl. Ridderskapet och Adeln J
sf Herr Arvid Ribbing, Herr Grefve Fr. B.
von Schwerin, same Herr August von HartmansdoifF,
hvilka ansett ägtenskapets upplösning,
då den måste beviljas, böra verk*
ställas på ett lika högtidligt sätt som dets
hvarpå det knytes, samt att åtgärden dervid
af Kyrkans tjenare, år lika erforderlig
i det ena som andra fallet; hvarjemte Herr
Ribbing i anledning af hvad Utskottet i
Beiäflkandet anfört, att ändamålet med de
ägta makarnes personliga inställelse i DomCapitlet
icke i alla håndelser kan vinnas,
samm då den ena makan är vansinnig eller
rymt, yttrat det ingen Lagstiftare lärer
vara taog förmäten att icke vilja afskaffa
LegUtskotttts Betånkmitn. 575
eller icke antaga en Lag på flen grund, att
densamma ej kan tillämpas på flen som år
frånvarande, eller göras begriplig för dea
förnultslöie j emedan Lagen ej skall upphöra
derf re att den ej kan sträcka sig öfver
rättvisans gebiet5 samt Herr Grefve von
Schwerin tillagt, att när omständigheter
dertill föranleda, DomCapiden böra fa på
Forsamlingarnes Presterskap öfverflytta dea
dem ålagde förrättning.
De yttranden, hvilka hos Hngv. FresteStändet
blifvit ef flere dess Ledamöter
afgifne, hafva hufvudsakligen till föremål,
att ådagalägga i hvad mån förevarande fråga
är af vigt och inflytelse på Religion och
seder: att ägtenskapet, såsom af Gud sjelf
stiftad t, icke eller kan af någon annan än
den Höge Stiftaren sjelf upplösas, samt att
då ordets tjenare i Församlingen äro förordnade
att helga förbundets sammanknytning ,
så bor afven dess upplösning icke sakna en
andagt: Att om Bönen, tacksamheten och
välsignelsen vid förra tillfället uppväcka heliga
rörelser både hos Brudpar och narvarande
vittnen, så torde det senare tillfället
ännu mera behöfva Beligionens höjning för
att råda, varna, trösta och försona: att de
förmaningar som gifvas vid inställelsen i
DomCapitlet, kunna vas a af mycken nytta,
vare sig att återförena de skiljde makarne,
eller att väcka en försonlig sinnesstämning,
eller att förordna en öm värd o lii Barnens
att då ägta makar af lättsinnighet eller andre
uträkningar, besluta upplösning af de
-
»74
L/igUrskotttts Bitånkttnim.
ras förbindelse, och endera atager sig eller
begär en brottslighet, som åklagad och ransa
kati' vid verldslig Domstol, medför Utslag
till ägtens'<ap skillnad, hvilket till följd
af samma beslut, mås'e af DornGapitlet verks
alla-, saki ar ofta P esterskapet i Församlingen
kunskap derom f irr ån tn3let är afslutadt,
held-t Pi esterskapet vid dessa skillnader
har ingen åtgärd, och Parterne icke
ära på något sätt förpligtade att emottaga
hvarken erinran eller vsining: att om äa
med oer.Ua eller brottsliga makars inkallande
till Consistorium, för att der erhålla
Skiljebref, sällan vinnes det raan bir önska,
må likväl ägtenskapsikillnad, såsom ett
verkligt ondt, i hvad mån man lagligen
kan, motverkas och försvåras, samt känslan
för helgden af Religionens heliga bud, hos
de felande återväcka? vid ägtenshapets olyckliga
slut, likasom den väcktes vid dess förening
; och har i Öfrigt Herr Kongl. ÖfverHofPredikanten
D ieter Hedrén, fästat uppmät
ksamheten derå, att dä alla af-Konungens
Högsta Domstol emellan Riksdagsrne
utgående LagFörklaringar enligt RegeiingSFormens
88 §•, kunna af Riksens Ständer
pröfvas, gillas eller förkastas; tå bör oaktadt
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till
samtlige Conststorierne i Riket sf den 12
November i8i2, hvarigenom stadgandet i
l6 Cnp. t K yrkoLagen om ägta makats
inställelse i DnmGapitiet för Skiljobrefs
undfående, vordet andrsdt, icke under 2:ne
•edermera iörflutne Riksdagar, blifvit af
LtgUttkotttn RdHnk.iudm. 175
Riksens Ständer till ändring ifrågastäld , sam*
tna Skrifvelse likväl icke derigenom anses
sanctionerad , u’an såsom stridande mot Lagen,
höra upphäfva®; i sammanhang hvarmed
Herr Doctorn framsiäildt angelägenheten
deraf, att Rikets Sfandrrs Jus'ifi£eOmbudsrnan
i sin Berättel e till Riksens
Ständer upptoge, icke allenast alia de Lagförklaricgar
sorn sedan fö-egående Rikslag
blifvit allmänneligen kungjorde, u'an ock
alla, som i Circulaire till OfverDotmtolarne
och DomCapitlen blifvit meddelte, samt
med fullständig utveckling af innehållet för
hvarje, fä-tade Riksén jStänders uppmärksamhet
på deras föthållande till den allmänna
Skagen.
Hvad sålunda blifvit snmärkt har Utskottet
Öfvervägat, och får i anledning deraf
endast yttra, att Utskottet, som före afgifvandet
af sitt Betänkande, tagit i betragtande
allt hvad nu emot detsamma blifvit
anfördt, icke kan Rånga sin öfvertygelse
om rigtigheten af de grunder, som foranledi
Korpi. Brefvet den 12 November igt?,
om upphö ande af msk«rs inställt Isa för
DomCapi let till Skiijobrefs emottagende.
I afseende på Herr Grtfve von ^cl.werms
yttrande, att DomCapitlen kunde, när
särskilde omständigheter dertill föranleda,
på Församlingarnes Presterskap få Öfverflytta
dea i detta fall af Kyrkolagen, DomCapitlen
ålagde förrättning, bör Utskottefc
fä,ta Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
det pä, att besparande för makarne
S76 LagUtskotttts Bttfokanim,
af resor och tidspillan, hvilket troligen
skulle vara ändamålet med denna förrätt-»
rings ölVerflyttands på Presterskapet i För»
samlingen, icke alltid pä det föresiagne
sättet vinnes, enär de skiljde makarne, of*
ta vid det Skiijobrefvet skall meddelas,
hafva sine hemvist usi olika Församlingar;
och beträffande deri af Herr OfverHofPre*
dikanten Doctor Hedrén särskildt gjorda
hemställan; så emedan ig §. uti den In*
struction Riksens Högloft. Stander för de;S
JnstitiaeOmbudsman den 27 Februarii 1810
utfårdadt. bestämdt föreskrifver att vederbörande
i Hogsta Domstolen föredragande
skola opåmint till Justitieombudsmannen
tillställa de förklaringar öfver Lagar sorn
Högsta Domstolen uppå inkomne förfrågningar
at Domare och Ämbetsmän gifvit,
hvilka förklaringar böra af Justitieombudsmannen
samlas och behörigen hos Riksens
Ständer tillkånnagifvas, hvarvid han bör
anmäla, om han finner någon sådan förklaring
vara olämplig, elier under namn af
Förklaring, ny Lag stiftad , alltså och då
från detta allmanna stadgande undantag icke
eger rum, i afseende på någon efcer Högsta
Domstolens hörande, af Konungen utfärdad
Lagförklaring, antingen den genom
»limån Författning eller genom CireulaireB*ef
till särskildte Ämbetsverk, blifvit meddelad
och best undt stadgande i det af Herr
Doctor Hedrén afsedde ändamål således redan
finnes; har Lagutskottet ansett något
ytter
-
Vtsfotith Betånkaildtii, gff
ytterligare förordnande i detta afseende icke
erfodras.
I öfrigt får Utskottet tillkännagifva att
dess Betänkande enligt snkomna ProtocoIIsUtdrag
af den 4 sistl. April» blifvit af Vållpff.
Borgare- och Hederv. BondeStåndeu bifallet.
Stockholm den 16 Junii i8<2j.
H:o no.
Ankom d. 10 Julii 1823.
Utlåtande, i anledning af Åter-remiss
af Utskottets Betankande N:o 32,
öfver Herr Israel af Ekenstams Memorial,
om förbud för Ledamöter i
Hoj Rått, att sig emellan byta lottade
Mål.
Sedan Lagutskottet under den 5 sistlidne
April afgifvit Betänkande öfver Herr
Israel af Ekenstams Memorial, om förbud
för Ledamöter i HofRätt, att sig emellan
byta lottade Mål, bar Lagutskottet fått emottaga
de anmärkningar, sorn föranledt detta
Betänkandes åter-remitterande af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, Högv. PresteStåndet
och Vällofl. BorgareStåndet, oda
hvilka Utskottet funnit vara anförde.
Lagutskottet! Befånkanånn 2?
LtgUtskettets Betänkandett.
1:0 af Herr af Ekenstam, som yttrar
sig uti Betänkandet sakna all behandling af
den sak som varit föremålet för dess motion:
Herr af Ekenstam tror sig hafva tydeligen
så vål skriftligen som muntligen
ådagalagt, att dess egeriteliga syfte angått
upprätthållandet af lottnings principen enär
adjungerad Ledamot inträder; men att icke
ens en sådan benämning, Sorn adjungerad
Ledamot uti Betänkandet finnes; och då
nu mera skål ej torde Vara, att bibehålla
den förmodan att Utskottet sjelfmant skall
föreslå nödige medel till den anbefailte lottnings
principens bestånd, i sammanhang
med den för missbruk ej otillgängelige praxis
Sorn nu begagnas, har Herr af Ekenstam
hemställt, om ej tillkomsten af en adjungerad
Ledamot i HofRätt kunde ske på det
satt, att af 3:ne, som för tillfället skulle
af Presidenten förslagsvis inför HofRätten
uppgifvas, en genom lottning bestämmes
att i vanlig väg inför Kongl. Maj:t föreslås»
I en tid då det mera ån någonsin
kommit i bruk, att låta ordinarie tjenster
förrättas af Substituter för tillfället, har
Herr af Ekenstam ansett det vara klart,
att ovanlige förhållanden skulle derigenom
uppstå, samt sluteligen hemställt om någon
kan finna sig belåten med ett Betänkande
som vore svar på helt andra frågor, än
dem han som motionair framstält.
2:0 Af Herr Georg von Heijne , sorn
lika med Herr af Ekenstam trott sig finna,
att Lagutskottet i Betänkandet icke
LugUtskottets Betänkmtdtn. 579
besvarat den fråga som han framställt hvilken
afsett den händelse, då en Ledamot
afgår från HofRätt, och en annan i hans
stalie förordnas samt angelägenheten att den
adjungerade Ledamoten vid sådane tillfällen
icke tnå få till föredragning upptaga de
mål, som hans företrädare haft på sin Rotul,
utan att altid ny lottning tnå om sådane
mål anställas.
Hos Hågvördige PresteStåndet
1:0 Af Herr Biskopen Doctor Wallenberg,
som jemväl erinrat, att Utskottet
icke fastat afseende på motionens bufyudföretriål,
bibehållandet i hela dess vidd af
den lottning*-princip, sorn af Lagen föreskrifves,
vid måls öfverlemnande tili föredragning
af HolRättens Ledamöter; att
Vidmagtbåilandet af denna princip, år så
mycket angelägnare, som rättsökande parters
säkerhet till en stor del beror pä en
referents opartiskhet; men om det hander
att en Ledamot, sorn fått vissa mål på sin
lott eller Rotul, erhåller förordnande till
någon Function, hvarigenom han för längre
tid från HofRåtten aflägsnas, och en
annan i hans ställe Adjungeras, och denna
Sednare då enligt hvad praxis år, emottager
den förres mål till föredragande; så
skall lottningsprincipen med dess väigöraride
ändamål vai a upphåfven, emedan det
kunde vara tänkbart att, genom tillställning,
den ordinarie Ledamoten aflägsnadesj osli
53g LagUtskotwi BttHnkaadtui
ati en mindre oväldig Adjungerad inträdde,
da någon synnerlig vigtig eller kinkig sak
Vöre i fråga; att mot ett sådant förnärmande
af principen ett correctiv borde påtåkas;
hvartill Herr Doctor och Biskopen
önskatt att Utskottet måtte föreslå tjenlig
utväg; att det vä! icke vore lämpligt, att
alla Ledamöterna å nyo lotta om alla målen
när Adjungerad Ledamot intrader, ej eller
att ny lottning emellan den Adjungerade och
de Ordinarie företages af de mål, som till»
hört den utgångne Ledamotens rotul, emedan
distributionen derigenom blefve ojemn,
men att Lottningsprincipen deremot skulla
kunna ställas i verksamhet vid sjelfva föreslåendet
af en Adjungerad Ledamot på
det sätt, att HofRåtterne bland 3:ne personer
genom lottning bestämde den , sorn borde
i sådan afsigt hos Konungen i underdånighet
anmälas,
2:0 Af Herr Prosten Wickman, som
yttrat sig hafva egen erfarenhet af de olägenheter
för en rättsökande, hvilka uppkomma
deraf, att en igenom lott utsedd
Referent, antingen afsäger sig ett honom
tillhörande mål, eller ock det samma utbyter;
och
3:0 Af Herr Professor Fröberg, som
tillstyrkt, att då erfarenheten visat, det utbyte
af lottade mål, icke sällan egt rum,
förbudet deremot genom en ny författning
bör upplifvas.
Hos Våilofl. BorgareStåndet, af Herdar
Nilsson, Santesson, Bagge, Norström
LngUt skottets BethkaHieul 58*
och Huldberg, hvilka dels ansätt LagUtskottet
icke hafva nöjaktigt besvarat motionen,
dels anmärkt att, då lagen icke bestämt
förbjuder utbyte af lottade mål, ett
sådant stadgande vore nödvändigt.
Det ändamål med motionen som Herr
af Ekenstam nu mera framställt nemligen:
ett förnådrat stadgande, huru förfaras bår,
då Adjunction af Ledamöter i HofRått fiunas
nödig, har efter Utskottets öfvertygelse,
ej stått att inhemta af motionens ordalydelse;
och Utskottet öiverlemnar vörd.
samt till Riksens HögJofl. Ständers eget
bedömande, om en sådan slutföljd möjligen
kunnat ledas från den i motionen
gjorde anhållan, att Lagutskottet genom
reviiss ä Memorialet måtte sattas i tillfälle
att föreslå någon sådan åtgärd , hvarigenom
rättsökande parter i Ho}Rätten må betagas
möjligheten, att kunna genom utbyte af referent
bereda sig en mera gynsam Domare
och föredragande _, hvilken med ensidiga åsigter
och ändamål kan i betydlig mån ega
en partisk inflytelse tvärtemot den med lottningen
åsyftade verkan.
Af denna framställning har Utskottet
saknadt anledning förmoda annat, än att
Herr af Ekenstam med motionen åsyftadt
att förebygga byte af mål HofRättsLedamöter
emellan, och att enskildt part på
detta sått, må kunna vara i tillfälle att genom
en ledamots öfvertalande, att öfvertaga
ett mål, som på hottottj ej blifvit lot
-
582 LngViskottett Bctånkmicu.
tack, bereda sig en annan referent an den
för honom i laglig ordning utsedde.
Så har åtminstone Herr af Ekenstams
mening blifvit fattad af de Ledamöter af
Hoglof]. Ridderskapet och Adeln, hvilka
innan motionen bli vit remitterad , deröfver
yttradt sig; och då Herr af Ekenstam härvid
förklarat, att han först i anledning af
Herr Gyllenhaal yttrande, att Kongl. Maj:t
är den som tillsätter Adjungerade Ledamöter,
kommit att tånka på den händelse,
att om Regeringen någon gång kunde vara
intresserad i utgången af ett vid HofRätten
anhängigt mål, då ej mera beböfdes, ,
än genom nådiga förordnanden för tillfället,
borttaga de ordinarie Ledamöterne och tillsätta
Adjungerade i stället, så visar sig
deraf ännu tydligare, att Utskottet af motionen
icke egt anledning ingå uti pröfning
om sättet huru Adjungerade Ledamöter
tillkomma; äfvensom det för hvar och en
som kånner Stadgandet i 33 §. Riksdagsordningen
lärer vara uppenbart, att det
af Herr af Ekenstam i sistberörde måtto
fällde yttrande icke år ett sådant förslag,
hvaröfver Utskottet egt något yttrande afgifva
; och enar Utskottet följagtligen endast
bordt till besvarande' upptaga frågan
om utbyte Ledamöter emellan af redan
Jottade mål, hvilket utbyte Utskottet, i anledning
af stadgandet^ uti 27 Cap. 2 §. Rättegångsbalken,
ansett icke kunna egarum,
eller någon vidare föreskrift i detta afseende
vara nödig, tror Utskottet sig redan
LngUtsketttts Bttänkandett. 583
hafva fullgjort hvad i anledning af motionen
Utskottet ålegat, samt att de vid Utskottets
Betänkande i detta afseende gjorde
anmärkningar torde finnas mindre befogade.
Vidkommande åter det af Herr af E*
kenstam nu framställde förslag till en nf
ordning för adjungerade Ledamöters tillsättande
i HofRätterne; så enär, med undantag
af det särskildta tillstånd ,'som blifvit
HolRätterne lemnadt att vid hastigt påkommande
behof, till biträde adjungera någon
under lydande Häradshöfding, Borgmästare
eller af HofRåttens egen Betjening,
på en kortare tid af högst 14 dagar, det i
öfrigt, enligt nu gällande Författning beror
på Kongl. Majit allena, att efter af
HofRätter gjorde anmälan, om bebofvet af
Adjungerad Ledamot, densamma eller någon
annan utse och förordna, och det således
icke utan uppenbar mannamån hos
Högsta magten eller hos HofRåtten år
möjligt för någon särskild Part, att sjelf
kunna bereda sig viss Referent, finnér Utskottet
ingen anledning att något förändradt
Stadgande härom tillstyrka.
Utskottet får således, med åberopande
af dess Betänkande, detsamma till ytterligare
pröfning vördsamligen öfverlemna.
Stockholm den 21 Junii 1823.
1/tgVtsktttns BttStihmit»;
N:o iu.
Ankom den io Julii l&2g£
Betänkande y i anledning af Herr Friherre
B. IV. Foch Memorial, angående
joy andr ad preescriptiöns - tid,
för Kronan > i afseende på amnhrktiing&kraf
emot särskilde personer
och Redogörare.
Uti ett till Högloft Ridderskapet och
Ädela ingifvit, till Lagutskottet remitteras
Memorial, har Herr Friherre B. W. Fock
lastat uppmärksam heten derå, huruvida nu.
gällande Författningar, som berättigar Kronan,
att under loppet af io år, anställa kra^
oftast af tvistig beskaffenhet hos sårskilde
personer och redogörare, öfverensstämmer
med det skydd till person och Egendom,
som utgör bufvudsakliga villkoret för ali*
samhällsordning utan undantag, och deC
grundade anspråk dea frie Medborgaren uti
en Constitusionel Stat eger på en lugn och
»åker besittning a i sia redligt föryärfvad©
förmögenhet. Herr Friherren har ansett det
lika vådligt för enskildte säkerheten sorn
stridande mot Kronans värdighet, att, må
hända till kännbart lidande för Enkor och
Barn, tvister, dem ingen kunnat ana, få £
anmärkningsväg väckas i 10 år efter del
Räkenskaperne till Kongl, KammarCollegium
blifvit aflemnsde; på hvilken grund och
i betraktande d*raf, att Räkeeskaperne sko«
LagVt sket tets BetHnkande». 585
la vara i KammerRätten granskade, inom
ett år och en månad, från deras aflemnande,
Herr Friherren föreslagit, att hvarken
emot särskildte personer eller redogörare
och deras Löftesmän, anmärkningskraf finge
väckas sednare än inom högst Fem år
ifrån det Ordinarie KronoRåkenskaperne till
KsmmaiGollegium ingått, samt arne år, sedan
tillfållige Redogörarens räkningar blifvit
till vederbörande verk afgifne, inom hvilka
tider, så väl AdvocalFiscalsRevisionen i KammsrHätten,
som Anmärkningarnes eommunicerande
anses kunna medhinnas, och hvarefter
ansvaret för tilläfventyrs underlåtne anmärkningar
borde drabba dea, som Räkningarne
granskat.
Lagutskottet, som tagit i öfvervägande
hvad i berörde matto blifvit föreslagit, anger
sig först vid det af Herr Friherre Fock
anförde skäl, att Råkenskeparne skola vara
i KammarRätten graoskade inom ett år och
cn månad ifrån deras aflemnande, böra erinra,
att ehuru Kongl. Brefvet den 30 April
1799, och 15 §. uti Kongl. Instructionen
för KammarRätten, den 21 Junii I3»4, innehålla,
att KammarRätiens Revision sContoirs
Anmärkningar böra vara utfärdade inom
Ett år och en månad, sedan räkningen inkommit
till KammarGollegium, eller inom
Ett år, om den directe till KammarRätten
blifvit ingifven, har likväl denna föreskrift
icko någon gemenskap med den för anmärkningstalaus
anställande stadgade Prsscriptionetid,
utan medförer; endast den påföljd
586 LagUtskottets Betdnkanäen.
för både AnmärkniogsFörfattare och ContoirsFörman,
att, om denna tid forsummas,
förlora ObservationsProcenten, hvaremot
sedermera hvar o*h en af Betjeningen inom
Advocat Fiscals eller RevisionsContoiret är
berättigad att i anmärknings väg åtala felaktighet
uii en förut reviderad, eller såsom
sådan anmäld Bakning.
I Öfrigt har Utskottet inhemtat, att,
enligt förut gällande Författningar, vederbörande
var öppet lernnadt, att uti io år
sedan Upphof åsmans Räkningar blifvit granskade
utlärda nya anmärkningar , efter hvilken
tids förlopp, Uppbordsmännen först
voro frikallade fran tilltal och efterräkning;
men att, i anseende till denna obestämda
tideberäkning, Kongl. Maj:t uppå Rikets
Stå nders vid x8IO års Riksdag uqderdåniga
tillstyrkande, genom Kongl. Brefvet den 17
December I82<» förordnat, att pttescriptions*
tiden af 10 år bör emot Kronans Uppbördsman
och Redogörare beräknas ifrån den
dag Räkenskapen tell Kamm av Collegt um inkommit
y men åtal emot särskilde personer
för tillfälliga Redogörelser anställas inom
3 år från den dag notificatton för KammarCollegt
um till Kammar Rätten ankommit att
slik redogörelse blifvit a}gifvens ellerj från
den dag Redogörelsen tilt AammdrRätten in.
lemnäs i fall det sker dit directej eiler, i
händelse Revision skgll besörjas, af särskilde
Committerade, från den dag de efter
Nådigt Rör ordnade Räkenskapen emot tagit;
äfvensom sistnämnde pne-scriplionstid stad
-
LagUtskottets Bttånkanden. 587
gades emot Redogörarne för enskilte Verks
medel, gå vidt de för Uppbörd och Bevill'
ningar m. m, komma att framdeles aflemnas
för att revideras.
Enär således Kongl. Maj:t och Kronan
emot sine Ordinarie Redogörare och Uppbördsman,
med hvilke Redogörare i och
för krig, enligt Kamtnai Collega och KammaiRåttens
den g October I8U5 på nådig
befallning utfärdade Kungörelse blifvit ställde
uti enahanda förhållande, icke eger längre
piEscriptionstid än den som, enligt lag,
är för enskildte personer i allmänhet före*
skrifven, att göra sine kraf och fordringar
gällande, samt i betragtande jemväl korn*
ma bör, att förhåilanderne med Ordinarie
Uppbördsmäns Räkenskaper först kunna med
säkerhet utrönas och controileras af an fre
möjligen flere år sednare iokommande Räkenskaper;
så finner Lagutskottet icke skål
att tillstyrka, den af Herr Friherre Fock
föreslagne inskränkning uti den enligt ofvan
åberopade Författningar emot Kronan*
Ordinarie Uppbördsman och Redogörare
stadgade praescriptionstid af xo år; äfvensom
den emot enskildte Redogörare gällande kortare
proscriptionstid af 3:ne år * ännu mindre
synes tåla någon förminskning; och
enär i öfrigt stadgande af ovillkorligt er«
sätmingsansvar för Revisorer, för underlåtne
anmärkningar, synes Utskottet så mycket
mera olämpligt, som en sådan underlåtenhet
dels kan härröra af olika begrepp om
lätta tillämpningen af Författningar eller
ygg LagVtskottits Eeinkandm.
föreskrifter, dels deraf, att enligt hvad häé
ofvan blifvit anfördt, anledningarne till anmärkningar
först kunna yppas genom andre,
sedermera inkommande Räkenskaper; så saknar
Utskottet jemväl anledning atfc å motionen
i denna del tillstyrka bifall.
Dock hemstålles detta vördsamligen Rikets
B iglofl. Ständers vidare pröfning. Stoclgholm
den s6 Junii 1823.
N:o na.
Ankom d. 10 Julii 1825.
B et fark ande, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Rikets Ständer,
angående tiden för bevakande af
Mål, sorn i HofRätten öfver Skäne
och Blekinge göras anh&ngige eller
derifrån till Kongl. Maj.t i under•
dånighet fullföljas.
Uti nådig proposition af den 21 sistlidne
Martii, som af samtelige Respeetive
RiksStåsden blifvit till Lagutskottet remitterad,
som Kongl. Maj:t gifvit Riksens f~Lglofl.
Stånder tillkänna, att då Kongl. Maj:t,
af de anledningar dess, under den 27 Octoher
1820, utfärdade Kungörelse upptager,
fann sig föranlåten att inrätta och förordna
en särskild HofRätt för Skåne och Bie*
LtgUtskottcts Bet inbunden.
kinge, undföll det icke Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,
att den i allmänna Lagen föreskrifne
tid för fullföljande i Götha HofRätt
af vad och Besvär emot de i nämnde
Landskaper varande UnderDomstolars Beslut,
är längre, än sorn erfordras i afseende
på måls bevakande i en närmare belägen
ÖfverRätt j men som en jemnkning i denna
tid skulle innefattat en lagförändring , hvarom
Kongl. Maj:!: ej, utan i samråd med
Rikets Ständer, egt att besluta, blef i Kun*
görelsen om den nya HofRättens upprättande
föreskrifvet, att, intilldess Kongl. Majit
med Rikets Ständer annorlunda förordnade,
den i Lag och Författningar utsatte tid för
måls bevakande i Götha HofRått, elier handlingars
insändande dit, äfven i anseende till
HofRätten i Christianstad komma att iakttagas.
Vid bestämmande sf den tid, som för
målens fullföljd i HofRålten öfver S åne
och Blekinge, kaD erfordras, har Kongl.
Majit ansett lämpligt, att tiden blefve lika
med den, som finnes stadgad för de Lands
orter, hvilka äro belägna närmast snriil de
förr varande HofRätterne; och Kongl. Maj:t
har således föreslagit till Rikets Ständers
antagande: att 25 Cap. 9 §. RättegångsBalken
och i sammanhang dermed, Kongl.
Förordningen den 19 Julii 1815, måge på
det satt löråndras, att nyssnämnde Lagens
rum, kommer att erhålla följande lydelse:
de saker, sorn genom laga vad gå
till Svea Hofftätt från LsgmansRätt i Uj>
5go Lagutskottets BctHnkanien,
land, Södermanland, Westmanland, Kopparbergs
Län, Nerike och Gestrikland, in«
gifve kärandan sin Inlaga inom klockan i2
å den Fyrationde dager, j den oräknad då
LagmansDomen föll, eller håfve sitt Vad
förloradt. Från LagmansRätt i Wermeland,
Jemtland, Herjedahlen , Medelpad och Ångermanland,
på den Sextionde dagen. Från
LagmansRätt i Westerbotten och ä Gottland,
på den Nittionde dagen. I Götha
HofRätt: från LagmansRätt i Östergöthland,
Calmare Lån, Småland, Skaraborgs och Elsborgs
Län , på Fyrationde dagen : från LagmansRätt
i Halland, Dahl och Bohu;,Län,
på Sextionde dagen. 1 HofRätten öfver
Skåne och Blekinge; från derunder lydande
LagmansRätter, å Fyrationde dagen. I
Vtzel- och SjöRåttsSak, vare lid hälften
kortare att fullfölja Vsd från HäradsRätt i
hvarje Ort, till HofRätten.”
I sammanhang härmed, har Kongl,
Maj:t funnit nödigt att stadga tiden för bevakande
af mål» som från HofRätten i
Christianstad hos Konungen fullföljas; och
dl den tid af 3:ne månader, som för Mål
från Götha HofRä't är bestämd, icke synes
fordra någon tillökning, har Kongl. Maj:t ansett
den nya HofRätten endast böra »åmnäs
u'i 9 §. af 30 Cap. RåttegångsBafken , i följd
hvaraf s, milia $. skulle erhålla följande
Redaction:
”1 de saker, som i Svea HofRätt döm»
, de äro, skola Parterne ställa sig hos Konungen
in, före klockan Tolf, Två måna
-
LagUtskottets Betänkanden. 591
eler derefter; från Götha HofRätt, samt HofRätten
öfver Skåne och Blekinge, Tre månader:
hvar månad til! Trettio dagar räknad,
och ej den dag då Domen föll. Faller
den tid å Helgedag, gånge derom, som
i 25 Cap. 23 sagdt är. lV«xel och Sjö—
RättsSak, vare tiden hälften kortare.”
Detta, jemte hvad de handlingar i amst
et innehålla, dem Kongl. Maj:t låtit vid
propositionen bifoga, har Lagutskottet i
öfvervägande tagit; och som Utskottet dels
funnit den föreslagne tiden för målens fullföljd
i HofRätten öfver Skåne och Blekinge
öfverensstämma med den grund, hvarifrån
Lagens stagande, i afseende på bevakningen
af mål uti Rikets öfrige HofRätter, utgått;
dels ock lika med Kongl. Maj:t ansett den
för måls fullföljande från Götha HolRätt
hos Kongl. Maj:t, stadgade tid af Tre månader,
jemväl i afseende på mål, som från
HofRätten i Christianstad dragas under Konnungens
pröfning, vara tillräcklig; alltså
tillstyrker Utskottet, det må de af Kongl.
Maj:t föreslagne förändringar uti 25 Cap. 9
§. RåttegångsBalken och Kongl. Förordningen
den 19 Julii 18 *5. samt uti 9 §. af
50 Cap. RättegångsRalken, såsom ståndig
Lag antagas.
Dock varder detta Riksens Hcglofl.
Siänders vidare pröfning vordsamligen understäldt.
Stockholm dea 26 Junii 1823.
f§t LagVtskttttn BttSHkanden,
Vj •
N:o ii3«
Ankom d. 10 Julii 1823.
Betänkande, i anledning af RihsdagsFulimågtigen
Herr O. Hambvei Memoria/,
angående yrkad ändring i 5
§. af 40 Gap, MissgerningsBalken.
RtkadagsFullmägtigen Herr O. Hambreus,
har uti Memorial, som Vallöf], BorgareStåndet
till Lagutskottet remitterat,
yrkat den ändring i 5 §. af 40 Cap. MissgerningsBalkea,
att stöld till mindre eller
större belopp af frukt ur Trä* Krydd- Hum*
bie- Böfve- eller Kålgårdar, eller andre
slags inhägnader, i likhet med hvad 45
Cap. i §. nämnde Balk och Kongl. Brefvet
den 1 Maji 1745 stadgar för Stöld å Åker
och äng, måtte beläggas med dubbla tjufvaböter,
samt att den, sorn bryter sig igenom
eller går öfver plank till en med sådan
hisnad försedd läst Ttå- eller Kryddgård,
bör, ändock art han allsiniet finner
eller täger, umgälla detina sin förbrytelse
om ej med ansvar såsom för Inbrott, åtminstone
med Stockstraff, j mte skyldighet
att derunder hålla i handen en qvist med
det slags frukt, hvaraf han ämnat stjäla.
Lagutskottet har tagit detta Memorial
i öfvervägande; och hvad fdrst angar dea
föreslagna skärpningen af straffet för till»
grepp
LagVtskettets ÉetÅn\mdén, fg£
grepp a! frukt ur Trägård , Humlegård, Rof.
vegård eller Kålgård> till likhet med det i
43 Cap. I §. MissgerningsBalkea utsatte ansvar
för tillgrepp Ute å marken; så anser
Lagutskottet dessa förbrytelser ej vara af
så lika beskaffenhet, att enahanda Straff bör
å deta följa. För oförkrär.kte bibehållandet
af en ute å marken växande gröda, har
Egaren ingen annan säkerhet, ån sitt fdrlitande
på heigden af egande rätten. Egarne
åter af de i Herr Hambrei Memorial omma
sunde lägenheter; kunna betrygga deras
egande rätt med sådan stängsel, att tillgrepp
ej utan våld kan derinom göras. Egande»
rätten mäste således af Lagen skyddas i för»
hållande till dén iner eiler mindre möjligheten
för egaren, alt sjelf göra det, och L**
gen har enligt Utskottets tanka rätteligen
uppdragit de olika Strrffbestämmelserne,
då den icke ansett tillgrepp ur Trägård,
Rofgård med de flere lägenheterne vara af
svårare beskaffenhet än annat olofligt till»
grepp, men deremot med strängt ansvar belagt
hvarje den minsta förbrytelse mot eganderätten,
i de fall 43 Csp r §, Missg.Balken
omtalar. — Utskottet tillstyrker således afslag
å motionen i denna del.
På samma sätt afstyrker Utskottet bifall
till sednare delen af motionen på den grund,
dels att, om det deri föreslagne stadgande
antoges, blotta uppsåtet, u'an fullbordad
gerning, kotome att bestraffas; att det nära
Lag Utskottets Betmkandén,
£94 LngVtskotttts Betänkande».
gränsar till omöjlighet, atti någon händelse
få bevist af hvad frugt den tilltalade ämnat
stjäla, och att ansvarslag redan finne*
för den, sorn med våld banar sig väg till
annors tinder lås och nyckel behörigen förevarade
inhägnad.
Detta hemstålles vördsamligen Riksens
Höglofl. Stånders vidare pröfning. Stockholm
den 50 junii 1823*
N:o I14.
Ankom den 10 julii 1823*
Betfoikande i anledning af Herr Friherre
B. IV. Focks Memorial, ovi
mildring i straffet för Vaktkarl,
sorn af försummelse eller vangömmo
släpper Fånge lös.
Uti Memorial# som Högloflige Ridderskapet
och Adeln till Lagutskottet Remitterat:
har Herr Friherre B. W. Fock anmärkt
, huruledes Kongl. Brefvet den 2 November
1786, sorn förklarar att Lagens stadgande
uti 19 Cap. 5 §. MissgerningsBalken
bör sålunda följas, att den Vaktmästare,
Vaktkarl eller öfrige Betjening, hvilken
fångars vård på något sätt anförtrodd år,
som af försummelse eller vangömmo släpper
fånge lös, skulle, jemte tjenstens för
-
Lnf^Unkottits BeiÅnkanden. 59g
lnst, afstraffas med Spö efter beskaffenheten
af försummelsen och den undkomnes
brott, i tillämpningen är strängare ån Lagstiftaren
åsyftadt, heldst inga mildrande
gradationer få ega mm, utan den tilltalte
skall antingen undergå Spöstraff eller befrias,
hvilket sednare icke kan ske om allenast
den minsta försummelse är begången.
Då likväl icke skall kunna motsägas, att
försummelse i pligters utöfning i allmänhet
är af mångfaldigt olika art, och försummad
tillsyn å (ange måste betragtas efter de flere
förhållanden, hvaruti både Vaktaren
och den fängne sig befinner, samt Spöstraff,
fet för Vaktkarlen, anticgeh han får flere
eller färre slag, medförer förlusten af
hans medborgerliga anseende, och försäues?
honom i vida olyckligare .belägenhet äa
den undkomne fången, hvars förbrytelse
ofta nog kan vara af den beskaffenhet,
att den derpå följande bestraffning hvarken
skadar hans hälsa eller medför annan
menlig påföljd; så har Herr Friherre,
enär alla de fall der Lagstiftaren med
skäl och billighet kan skärskåda gerniagen
och bedömma dess följder, icke kunna
betammas, och då graden af all bestraffning
bör vara lämpad efter graden af
Brottet, hemställt, om icke med upphäfVande
af Stadgandet uti 1786 års Kongl.
Bref, Lagens Bud i 19 Gap. 3 g, MissgerningsBslken
mätte till sin kraft och verkan
återställas.
Detta hav Lagutskottet öfvervägat; och
596 LagVtskotttt Betänkanden.
ehuru vid tillämpningar af åberopade Kongl.
Bref, Spöstraff ovilkorligen måste jemte tjenstens
förlust ådömmas den Vakmästare,
Vaktkarl eller öfrige Betjening, som af
försummelse eller vangömmo släpper fånge
lösj likväl och som det är af vigt, att försummelser
af denna beskaffenhet i anseende
till den våda för allmänna säkerheten som
med Missgerningsmäns lössläppande är förenad,
med stränghet bestraffas, samt enär
berörde Kongl. Bref allt hittills , utan att
ändring deri blifvit ifrågastäld, tjena till
efterrättelse, det vore så mycket mindre
lämpligt att deruti nu tillstyrka någon till
mindring i straffet ledande förändring, som
den egentliga fångvården i Riket nu mera
belt och hållet är anförtrodd åt i sådant
afseende antagne och med lön försedde personer;
alltså och då i öfrigt vederbörande
HofRätter aro i tillfälle att utöfva Leuteration
i de fall då särskildte omständigheter
till mildring i straffet föranleda, saknar
Lagutskottet skål att tillstyrka bifall å Motionen;
hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsamligen hemställes.
Stockholm den 30 Junii I823.
LngUtskvttets BetdnkandetC
N:o ii5.
Ankom den 10 Julii 182g;
Betänkande, i anledning af Herr Grefve
N. Snoilskys Memorial, o?n förklaring
af 40 Cap. 3 §. och 4a Cap.
1 §. MissgerningsBolken.
Uti Memorial, som Höglofl. Ridder-:
skåpet och Adeln till Lagutskottet remit»
terat har Herr Grefve N. Snoilsky, såsom
föremål för en Lagförklaring anmärkt s:ne
händelser, der bestraffningens qvantitet icke
skall vara i Lagen nog bestämdt uttryckt,
nemligen: då en Person, hvilken lidit straff
för enkel Tjufnad, sedermera begår Stöld
från husbonde j samt då någon föröfvar sist»
nämnde Brott andra gången; till utredande
hvaraf Herr Grefven vidare anfört: Att 42
Cap. i 5. MissgerningsBalken stadgar: stjäl,
snattar eller uppsåtliga förfar eller undandöljer
Tjenstehjon eller annan Betjent, nå»
got af dess husbondes egendom, det ligge
allt i tvåböte mot annat snatteri och tjufnad.
40 Cap. 5 §. samma Balk: varder Tjuf
för stöld andra gången lagförd, böle fyradubbelt
tjufnadens värde; orkar han ej böta,
plikte med kroppen som sagdt år, och
då ökes straffet med fem par Spö eller fyra
par Ris; och att Kongl. Brefvet den 2o
December 1757, meddeldt i anledning af
underdånig förfrågan om rätta förståndet af
593 LagUtskottets Bepnnkandttt,
4.2, 43 och 46 Cap. MissgerningsBalken in.
cehålier, att då Lagen ansett hustjufnad
svårare än annan tjufnad och stadgat, att den
bör ligga i tväböte emot annaa stöld, cå
konda deraf ej annat följa, äa att när bitterne
voro dubbla, kropp plikten jemväl
borde, för dan sorn ej orkade böla, fördubblas,
mea att, i afseende på den firra händelsen
understundom inträffat, att Domaren
under åberopande af dessa stadganden fällt
dea brottslige att böta åtta gånger tjuf nådens
värde, eller, i brist af böter, att, utom
kroppsplikt, uträknad efter tjufnadens dub*
bia belopp, undergå straffet för iteration*
utgörande fern par Spö, dubbelt med Tia
parj hvaremot andre Domare ansett böterna
för hvad som från Husbonden blifvit
tillgripit, ej kunna bestämmas till mera än
sju gånger, eller 4 för andra resan stöld,
och 3 gånger såsom dubbelt mot enkel
tjufnad första gången, samt att ansvaret föc
Iteration ej kunde fördubblas; och hafva „
rörande andra händelsen, eller straffets utsättande
för den som begått hustjufnad andra
gången, meningarna hos Domarce varit
än mera delade, så att någre, med antagan-»
de af dea grundsats, att den bot Lagen för
iteration af tjufnad bestämdt, icke kunde
genom det tjufnaden jemväl i öfrigt vöre
qväUficerad, undergå någon förändring eller
tillökning, utsatt sjudubbla böter för
berörde förbrytelse och, om dessa ej kunde
erläggas, dubbel kroppsplikt efter si olde
na varde med tillägg af 5 pär spö ellef
LaglJtskettttf Ettdnkandett' ggg
4 pär ris för iteration; andre åter förklarat
de i 5 §. af 40 Cap. MissgerningsBalken
omförmeldt» böter böra fördubblas, men i
händelse af bristande tillgäng, iterationsansvaret
i spö eller ris icke skulle förändras;
andre ansett både krappspligten efter stöldens
välde och iterationstrafFet böra för»
dubbl&s, samt ändtligen någre Domare trott,
att böterna böra blifva dubbla emot för
hustjufnad forsta gången, och således 12
gångor stöldsumman, samt enahanda förvandling
som sist nämndt är böra iagttagas;
i anledning hvaraf Herr Grefve Snoilsky
alltså föreslagit, att bestämdt stadgande
tnå meddelas i afseende på bestraffningens
grunder för ifrågavarande ölne särskildte
händelser, till beredande ef enhet i Lagskipningen,
samt att sådant äfven måtte afse
de uti 4.3 och 46 Cap. MissgerningsBalken
befintlige, med hustjufnad lika bastraf
fade
brott.
Lagutskottet har vid öfvervägande af
hvad sålunda blifvit anfördt och vid jern»
förelse af 40 Cap. 1 och 2 §. samt 42
Cap. 1 §. MissgerningsBalken icke funnit
något tvifvelsmål böra uppstå i afseende på
siraffbeståmmelserne i de begge af Motionairen
uppgifae händelser, lieldst af berörde
Lagstadganden klarligen följer: att den som
förut blifvit straffad för enkel tjufnad, och
sedermera begår stöld från husborde bör
dömas att böta Sju gånger tjufnadens värde,
hvaraf fyra gånger beräknas för andra
resan stöld, och tre gångor i tyäbste mot
lo# Lo^Vishtttet! Bttånkxnden.
annan tjufnad; äfvensom: att den, sam d6-  meä för andra resan hustjufnad, skall i tidc-bste
mot enkel stöld andra resan böta
aila gånger det stulnas varde, samt i begge
händelserna, vid bristande tillgång till böter
afstraffas med spö eller ris, beräknad
efter tjufnadens dubbla värde, med tillökning
af iterationsstraJFet: fem pär spö ellen
fyra pär ris 5 hvilket sednare icke i någotdera
fallet fean fölhöjas.
Lagutskottet anser följagtligen dea
ifrågastäilde Lagförklaring#!! icke vara ti
behqfvet påkallad och således icke böra
tillstyrkas; hvilket dock till Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsamligen
bf^eslemnas, Stockholm dea 30 Junii IgsS*
K:o 116.
Ankom d, 14 Juli! i8s>S^
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts
Betänkande, - i anledning af
RiksdagsFullmågtigen Nils Hållans»
sons jr ån Christianstads Län Memorial,
angående förbud får Öfver
och Underbefäl vid de Indelte Ca•
velleriRegementerne, att anskaffa ock,
insätta rustnings-häst ar.
