# ID: svediakorp-gov1883
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,342
# sentences: 1,607
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Samtliga Riks-Ståndens
Protocoll *
Sjunde Samlingen
innehållande
Log-Urskottets Betänkanden,
/. ÄT'
-lil
STOCKHOLM,
Eckstein ska Boktryckeriet, i823t
LagUtskottets Betänkanden.
N;0 I.
Betänkande öfver Riksdagsmannen får
Uddevalla Stad, Herr M. Bagges
Memorial, angående föreslagen ändring
uti 5 och 7 ?§. af 24 Capitlet
Rättegångs - Balken, så vidt de
stadga böter för försummad inställelse
af Parter till af hör ande af Utslag
och Dom , eller för underlåtande
att sådane Expeditioner utlösa.
IL ti Memorial, som Vällofl. BorgareStåndet
den lo dennes till Lagutskottet
remitterat, har Riksdagsfullmäktige!! förUddevalla
Stad, Herr M. Bagge , föreslagit upphäfVande
af de, uti 24 Cap. 5 och 7 §§.
RättegångsBalken , stadgade böter för Parter,
hvilka antingen äro fiånvarande enär
Utslag och Domar vid Under- eller Ö.verdomstolar
afsägas eller utgifva», eller ock
försumma att inom stadgad tid utlösa de
dem tillhörige Expeditioner. — Herr Bagge
har ansett föreskriften uti 5 §. att Parter
böra , antingen sjelfve eller genom ombud,
vid bötespåföljd , vara tillstädes vid
Doms afkunnande, öfverflödig, då det må
-
LagUtskottets Betänkandett,
ste bero på en Part, att sjelf profva om
hans närvaro är nödig eller icke ; och, till
grund för upphäfvaiulet af böter för försummad
Expeditionslösen, enligt så väl 5
som 7 §§,, har Herr Bagge anfört: att enär
stadgandet härom , igenom sista ExpeditionsTaxan,
förlorat all kraft och verkan hvad
Härads- och LagmansRätten angå , helst deri
förordnadt blifvit, att alla Expeditioner
bö ra hållas Parter tillhanda nära Tingsstället
under loppet af 14. dagar från den dag
Tinget aflystes, hvarefter Domaren egar afsända
de då outlöste till Kronofogden, hvilken
bör den åtecknade lösen hos vederbörande,
vid felande godvillig betalning, ge|
rom utmätning uttaga och för Domaren
skyndsamt redovisa, så synes detsamma helt
och hållet kunna upphäfvas, så väl tor Underdomstolar,
som HofRätten, i synnerhet
som dermed ej uträttas annat, än att många
personer, som genom fattigdom sakna
tillgång att utlösa en Expedition och att
utgifva derföre ådömde böter, måste afsitta
de sednare uti fängelse, hvilket är betungande
för Staten, både genom traktamentet
och den ej obetydliga kostnad ,
som åtgår för dylika personers införande tili
ett från hemorten oftast 20 å 50 mil beläget
Länshäkte; att, genom den åtgärd,
som hittills varit iakttagen, att hvarje Expedition,
som ej inom föreskrifven tid blif»
vit i HofRätten utlöst, afsändts till Konungens
Befallningshafvande, som fogat anstalt
om lösens indrifyande, vederbörande
LttgUtskottits Betänkande»,
5
Tjenstemän ega fullkomlig säkerhet att utfå
sin rätt, utan betungande med särskilta
böter, sa framt tillgång ej saknas; att, om
för bristande tillgång, Lagens bud icke
blifvit efterföljd t, det vore hardt att, stundom
i en kall årstid , först föras till ett aflägse
beläget Länshäkte och sedermera der
tillbringa några dagar för det man ej haft
tillgång utlösa en Expedition, om hvars tillvaro
kännedom stundom saknats; samt att,
enligt hvad Herr Bagge haft tillfälle in.
hämta, Kongl. Majus Cancelli och i Stockholm
varande Collegier, utan att belägga
med böter, uppdraga åt Konungens Befallningshafvande
alt tillställa vederbörande
deras Utslag emot lösen; äfvensom Kongl.
Svea HofRätt låtit Lagens förberörde stadgande
hvila.
Denna Herr Bagges motion har Lagutskottet
behörigen öfverväga! och, lika
med Herr Bagge, ansett; att, om en Part
icke finnerför sig nödigt,^att, efter erhållen
kallelse eller skedt anslag i den ordning
24 Capitlet 5 §. RättegångsBalkeu föreskrifver,
komma tillstädes å den dag Utslag
eller Dom afkunnas eller utgifves, hvilket
ensamt bör få ankomma pä hans egen
mer eller mindre omsorg, att vårda sin
derunder beroende rätt, särskilt bötesansvar
för uteblifvandet icke bör äga rum;
och då, enligt hvad Utskottet har sig kunnigt,
hvarken Kongl. Svea HofRätt eller
de fleste Underdomstolar med böter belägga
försummad Expeditionslösen, utan be
-
6
LagUiskoitets Betdnkandett.
gagna den utväg, som för ändamålet synes
varaden lämpligaste, att genom Körningens
Befallningshafvande och UoderExecutorernes
handräckning få lösen genom utmätning
indrifven, hvarigenom vederbörande Expeditionshafvar.
des rätt är bevarad , och dea
medellöse Parten fredad från det oskyldiga
lidande, som icke sällan egt rum, att, vid
bristande tillgång till böter för det han icke
mäktat utlösa en Expedition, bringas i häkte»
hvarvid Kongl. Maj:t och Kronan får
vidkännas kostnaden tili fåogskjuts och traktamente,
elier, om han flyttat hemvist innan
böterne hinna utfordras och detta på
förra stället icke är kändt, blottställas för
lika skymf med förbrytaren att allmänneligen
i Riket efterlysas; så har Utskottet,
med tillika fästad uppmärksamhet på nödvändigheten
af enhet uti Lagskipningen,
trott sig böra antaga den föreslagne ändringen
uti 5 och 7 §5 af 24. Capitlet RättegåugsBalken,
så att de derutinnan stadgade
böter vid HofRätter och Underdomstolar för
Parter, hvilka icke inställa sig till Utslags
eller Doms afhörande eller emottagande,
eller försumma att sådane Expeditioner,
ehvad de blifvit utbegårde eller eljest bordt
uttagas, i rätter tid utlösa, hädanefter böra
upphöra; hvarom författning till allmänt
kungörande torde utfärdas; hvilket dock
Rikets Högloflige Ständers vidare pröfning
vördsamt hemställes,
Genom Protocolls-utdrag får Utskottet
Lagutskottets BttHnkanåenl
7
bifoga en Ledamots särskilte tanka. Stockholm
den 13 Februari 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 25 Februarii 1823.
S. D. föredrogs:
Det af Herr M, Bagge i BorgareStåndet
afgifne och derifrån till Lagutskottet
remitterade Memorial, angående afskaffande
af de uti 24. Cap. 5 och 7 §5- RättegångsBalken
stadgade böter för uteblifvande
från Domstolarna vid Dorn® och Utslags
afkunnande, samt försummad utlösen af
Expeditioner j hvilket RJemorial af LagUtskottet
bifölls, på satt dess Betänkande
onder N:o r utvisar.
Härifrån var likväl Hr Häradshöfdingen
Ribbing skiljaktig och yttrade;
”Det är en antagen Lagprincip, att en
Domstols Beslut bör vinna lika stor offentlighet,
som den föregående rättegången och
ransakningen. I de Rätter, der sakerneskriftligen
och genom Fullmäktige utföras, är
offentligheten mindre, men större deremot
vid de allmänna HäradsTingen, hvarest i
menighetens närvaro hvar och en sjelf utförer
sin talan; här bör ock den oskyldige,
den fredligt sinnade, i folksamlingens närvaro
njuta rättvisans hägn, den brottslige
och vrångvise sjelf uppbära nesan af sina
handlingars ogillande. Jag anser derföre
att de rättsökande böra vara tillstädes vid
Domarnes afkunnande eller vid den i Gö»
s
LagUtskottets Beiiinkandcn,
fjia Rike så kallade Domslösen och att,
hvad HåradsEå.tterne angar, böterne för ute»
blifvande böra qvarstå.’’
”Då ett direkt emottagande af de vid
TingsRåtten ingifne och derifrån utgående
handlingar icke lemnar rum för de olägen»
heter att papper förkomma och boitslarf*
vas, sorn ofta f5rspörjes när Akterne gå
genom tredje man, och då både den en*
skiftes och Domarens säkerhet är förenad i
föreskriften för Domaren, att vid Tinget ut*
gifva och för Parton, att utlösa Dom5
Siå bör detta stadgande, som leder till ord*
ning och skick, blifva oförändradt och i
sednare afseendet ensidigt ej upphäfvas.”
”Hvad slutligen angår befaradt lidande
för medellösa Parter, som försumma att
lösa öina handlingar, så emedan desse gratis
skola utlemnas och ingen bättre kan
känna personers förmögenhet, än just Domaren
i orten, tror jag att detta lidande
icke är att befara vid HäradsRätterne, för
hvars expeditioners försummade lösen få
exempel af fängelsestraff lära gifvas.”
^tgai års ExpeditionsTaxa har icke
npphäfvit något stadgande i ofvanberörd©
af 2,4 Gapitlet PåättegåcgsBalken, och
på enahanda grunder sorn jag ansett att 5
§. hör blifva oförändrad i hvad den rörer
inställelse och lösen vid HäradsRätten , tillStyrker
jag äfven att både 5 och 7 §($• blifva
det i hvad de röra samma fråga vid KärnnärsRätt
och RådstufvuRätt, der Kämcärs*.
Rätt ej är,”
Lagutskottets Betänkande». 9
”1 öfrigt delar jag Utskottets mening.’’
Ut Supra.
Ex Protocollo
jfoh, Jac. Kleman,
N:o 2.
Betänkande i anledning af Herr Pro*
sten Jacob Hagbergs Memorial ani
närmare bestämmande af den tid,
inom hvilken hinder för lysning och
hgtenshap bör anmälas och styrkas.
Af stadgandet nti Kongl. Majus Kådiga
Bref den 26 Oktober 1791: att deri
som ägtenskap bygga vili, men om sin hinderslöshet
icke kan, enligt 15 Capitlet ig
§. KyrkoLagen , uppte tillförlåtliga och säkra
bevis , må sitt förehafvande uti Inrikes
Tidningen kungöra med anvisning hos hvil*
kan Prest den sig anmäla bör, som det
tilltänkta ägtenskapet hindra vill, inom en
tid af tre till sex månader för den, som
icke utom Riket vistats; har Herr Prosten
Jacob Hagberg , uti till Högv. FresteStåndet
ingifyit och derifrån till Lagutskottet
remitteradt Memorial ansett villrådighet,
vid tillämpningen, hos Presten
uppkomma , huruvida med lysning och vigsel
bör fördröjas sex eller endast tre månader
från kungörandet; och då annoncerne
i berörde afseende vanligen endast innehålla,
att den som ägtenskapet vill hindra,
bör anmäla sig inom den tid författa
io Lagutskottets BetHnkandeit,
ningame föreskrifva, samt Presten skall vara
blottställd för obehagliga Rättegångar
och deraf följande mer eller mindre ansvarighet,
ehvad han efter tre månaders förlopp
viger, och jäf emot ägtenskapet sedermera
anmåles, med påstående, att sjette månadens
utgång bordt afvaktas, eller vigsel
vagras innan sex månader förflutit, i hvilket
sednare fall beskyllning kan uppkomma,
att en rättighet blifvit sökanden förnekad,
som Lagen medgifvit; så har Herr
Prosten hemställt, att någon ovilkorligt bestämd
tid måtte fastställas, inom hvilken
bin der för lysning och vigsel böra anmälas
och styrkas, på det all tvekan om Lagens
rätta tillämpning må upphöra,
Vid öfvervägande häraf har val LagUtskottet
funnit, att enär ändamålet med
den uti Kongl. Brefvet den 26 Oktober
1791 föreskrifne tid af tre till sex månader,
ofelbart varit att på Prestens egen
pröfning borde ankomma, att vid förefallande
frågor om lysning till ägtenskap för
personer, hvilka icke förmå styrka deras
hinderslöshet i den ordning 15 Capitlet 19
$. KyrkoLagen föreskrifver , i män af olika
omständigheter och aflagsenheten af den
persons förra vistelseort, hvars hinderslöshet
skall utrönas, och hvarom Presten då
har tillfälle inhämta tillförlitlig kännedom ,
lämpa och bestämma den tid af minst tre
och högst sex månaderj inom hvilken, efter
kungörandet uti Inrikes Tidningarne,
jäf emot det tilltänkta ägtenskapet bör an
-
Lag Utskottets Betånkantlen,
ii
malas och styrkas , Presten jemväl från ansvarighet
måste vara frikaUad, då, efter
förloppet af den längre eller kortare kungörelsetid
han pröfvat nödig, utan att jäf
undertiden blifvit anmäldt och styrkt, han
låter det tilli ån kta ägtenskapet genom lysning
och vigsel fullborda; men dä Lag.
bud, så vidt möjligt är, böra vara bestämde,
på det olika begrepp vid tillämpningen
och deraf härflytande Rättegångar må förekommas,
samt Utskottet tillika ansett:
att enär hinderslöshet till ägtenskap för
person, som icke utom Riket vistats, måste
genom kungörelse i Tidningarne utrönas,
trenne månaders tid för jäfs anmälande
från den dag kungörelsen första gången
finnes införd, bör vara tillräcklig, på
hvilken ort inom Riket Sökanden än må
hafva sig förut uppehållit; så har Utskottet
trott sig ega anledning till Riksens Hoglofl,
Stånders vidare pröfning vördsamt föreslå,
att, genom utfärdande författning, den rättelse
uti Kongl. Brefvet den 26 October
179X må förordnas; att man eller qvinna,
som ägtenskap bygga vill, och icke utom
Riket vistats, men ej, i enlighet med 15
Capitlet 19 §. KyrkoLagen, förmår sin hinderslöshet
styrka, må anses hafva ett sådant
åliggande fullgjort, då Sökanden uti
Inrikes Tidningarne trenne gånger kungjort
sitt förehafvande med alla dertill hörande
omständigheter och anvisning hos hvilken
Prest, med uppgift af addressen till honom,
dea sig anmäla bör, sorn det tilltänkta
12 LtigUtskottets Eetänkondeu.
ågtenskapet hindra vill, samt trenne månader,
hvilken tid uti kungörelsen alltid
bör bestämdt uppgifvas, derefter förflutit
från den dag kungörandet första gången
blifvit i Tidningarne infördt, utan att jäf
emot det tilltänkta ägtenskapet blifvit behörigen
anmäldt.
En ledamots särskilta tanka innefattas
uti härhos bifogade ProtocollsUtdrag. Stockholm
den 15 Februari 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 25 Februari 1823.
S. D. föredrogs:
Prosten Hagbergs af Högv. Prestestän*
det till Lagutskottet hänskjutne Memorial
, deruti yrkas ett närmare bestämmande
af den tid, inom hvilken hinder
för lysning och ågtenskap böra anmälas och
styrkas; hvaröfver Utskottet, efter öfverläggning
i ämnet, beslöt det yttrande , som
innefattas uti Betänkandet N:o 2.
Härvid yttrade dock Herr Häradshöfdingen
Bibbing följande särskilta mening:
Enligt 1686 års KyrkoLag ålåg det
Presterskapst såsom en samvetspligt, och
vid äfventyr af lagligt tilltal, att förekomma
ägtenskap, hvarå klander sedan kunde
ega rum. Om än detta stadgande, å ena sidan
för Presten innebar, ej mindre en obeståmd
och äfventyrlig pligt, ån ett tillfälle
för sjelftagen myndighet, så borda
LagutskottetS Betdukanden.
*3
det å andra sidan befria Församlingen från
lättsinniga och otillbörliga giftermål. Imellertid
frikallades Prästerskapet från denna
ansvariga pröfning, genom Kongl. Brefvet
den 26 Oktober 1791 ) sora bestämde tiden
till lysning från 5 till 6 månader efter kungörandet
i Tidningarne för inomlands och
lill ett år för dem, som utomlands boende
varit, hvarförinnan klander borae anföras
emot äktenskap , som ej ansågs hinderslöst
kunna för sig gå. Godtycket är tili racki i»
gen inskränkt genom denna författning,
hvars efterföljd icke kan gifva anledning
till den för Presterskapet befarade inveckling
i Rättegång; och skulle någon orättvist
klandra hvad en Ämbetsman efter bästa
viijj lagligen gör och låter, så kan slikt
icke förekommas.
Ytterligare bestämdhet hårutinran , yrkad
i afseende på inom landet boende
Contrahenter, leder väl för Presten till den
beqväma sorglöshet, sorn , efter bokstafven
uppfyllda föreskrifter kan medföra; men icke
tilld en slags vård om Församlingen, som vidtager,
der bokstafven upphörer och för hvars
skull PrestAmbetet egentligen ärinråttadt.
De äro (ör väl tsånde för att behöfva
upprepas desse skäl , som någon gång böra
verka skyndsamhet vid vigsel, någon gång
dröjsmål för väckte misstankars och anledningars
tillförlitligare utrönande, För min del
anser jag derföre alldeles olämpligt, att i
förevarande ämne vidare binda Presten vid
en mechanisk ledning; men om imellertid
14 LngUtskottets BetAnkanden.
så skulle ske, och viss sid bestämmes, synes
mig valet af den kortas?e icke vara
riktigt, så mycket mindre, som den icke
står i konseqvens med de presCi iptions-tider
Lagen i andra fall utstakar, t. ex. concoursmål
är tiden för bevakandet af en fordran
sex månader, hvilket förhållande sist
fyra månader förut bör i Tidningarne kungö*
ras. Anspråket på en make är åtminstone
lika vigtigt, som det å en penningesumraa.
Dessutom då man bestämt tiden till
ett år, hvarinom anspråk borde göras å
person , som vistats utrikes , tyckes mig tre
månader vara otillräcklige för dem, hvilka
vistats inom vårt vidsträckta land, som har
orter, afiägsnare från hvarandra ån flere utrikes
orter åro derifrån belägne.
Jag tillstyrker således att 1791 års Kongl.
Bref får blifva oförändradt och Presterskapet
åläggas att i annoncen rörande hinderslöshet
till ägtenskap uttryckligen tillkännagifva
, att derest grundadt klander icke sker
inom tre månader, så eger vederbörande
Prestman rättighet låta lysning och vigsel
för sig gå, men att han är ovilkorligen förbunden
dertill om ett halft år, allt räknadt
från kungörelsens första införande, förbigått
, utan att laga hinder för ågtenskapet
blifvit yppadt. Ut Supra.
Ex Protocollo
Joli, Jat. Kleman.
Lagutskottets Bttiinkondcn, 15
N:o 5.
Betänkande i anledning af Herr Prosten
vi. m. Doktor Palms Memorial,
angående Förmyndares frikallande
från skyldigheten att hvarje tredje
år tillöka Myndlingens arfs-kapital
med den derå ander tiden upplupne
räntan.
Genom Remiss af den 1 i denna månad
, har Högvördige PiesteStåndet till
Lagutskottet öfverlemnat ett Memorial,
hvaruti Herr Prosten och Theologie DoCtorn
Palm anfört, huruledes af allmänna
Lagens stadgande uti 25 Cap. 1 §. ÄifdaBalken:
’’Att Förmyndare skall författa rigtig
räkning öfver thet han under händer
häfver, så att han vid hvart års slut för
närmaste Fränder må kunna redogöra om
så fordras, och derest de det ej begära , änthå
Vara skyldig att tillställa dem hvart tredje
år en sluten räkning, med the bevis
som then tillhöra, att de den öfverse måge;”
den slutföljd uppstått, att Myndlingens
primitiva ärfda kapital hvart tredje
år bör förökas med den undar loppet af
denna tid upplupna ränta , och Förmyndaren
således ansvara för Myndlingens ränta
a ett större kapital än denne sednare från
början egt. Ehuru det icke vore Herr Prosten
obekant, att, enligt 9 Cap. 7 §. RättegångsBalken,
Skuldebref, med långifvares
och låntagares samtycke må förnya* och
15 LagUt skottets BetXnkmden.
ränta läggas till hufvudstol, utan att sådanÉ
räknas för ocker, äfvensom att Förmyndare
ansvarar Myndling endast feni procent, och
att den vedergällning som kan fordras a£
en Förmyndare, hvilken val och troligen
sitt förmynderskap förestått, blifvit genom
Kongl. Förordningen den 7 Mars 166g, §.
40 , bestämd till sotde penningen af årsräntorne,
har Herr Prosten likväl ansett
med billighet öfverensstämmande, att en Förmyndare
endast bör stå i den förbindelse
i afseende på redovisnings-skyldigheten ,
att han med fem procent ansvarar Myndlingens
primitiva kontanta ärfda kapitalt
och denina öfvertygelse har Herr Prosten
hämtat från det skål: att förmynderskapet,
så rättvist af Lagen förordnad!, ogH ofta
så väsendtligen nödvändigt i afseende pä
uppfostringen, medförer för dea af Dom*
stolen utsedde personen, om just icke alltid,
oftast omsorger och mödor, som in»
gslunda kunna ersättas genom lagens nu
varande stadgande, i synnerhet i en tidpunkt
sådan som denne, då en Förmyndare
icke sällan är bragt till den ytterliga
kollision med sig sjelf, att hellre skrinlägga
sin Myndlings ärfda kapital med uppoffring
af ränta af sin egen kassa, än att utsätta
samma kapital med risk, att antingen icke
återfå det, eller med svårighet, chikan
och förlust, af hvilken orsak äfven fler falldige
gånger skall handt, att personer, kände
för redlighet och berömvärd omtanka
LagUtskottets Betånknnden.
17
pl möjligheten att med isgttagande af Lagens
föreskrift, i eu framlid återbära det
Sorn blifvit dem till vårdande anförtrodt,
undandragit sig allt förmynderskap, endast;
i anseende till deri nu gällande rånteberåkrTVngen,
hvilken, åtminstone under den i
sednare åren inträffade penninge ■ förlägen»
beten, medfött ert ostridig förlust får Förmyndaren
, då han icke erhållit eller kunnat
påräkna ränteinbetalningen, och likväl
varit A;yldig för hvart Tredje år anse den
för eti Capital, sem med ränta af honom
skall ansvaras.
ViS öfvervägande häraf, och enär ds
olägenheter, verkande till Förmyndarens enskildra
förlust. Herr Prosten Doctor Palm
ansett deraf uppkomma, att, under närvarande
peuningidörlägenhet, svårigheter skola
möta, dels ait få myndlingens ArfsCapital
mot fullkomlig säkerhet förräntadt dels
att vid bestämd tid kunna påräkna inbetalning
af derå upplupen ränta; efter Utskottets
tanka så mycket mindre torde förtjena
afseende, som, enligt de uti e2 och 2g
Gap. ÄrfdaBalkeo, till Förmyndares efterrättelse
lemnade föreskrifter, det icke är
förmyndare betagit, att vid tillfällen, då i
och för Förmyndarevården hinder eller betänkligheter
af hvad beskaffenhet sorn helst;
inträffa, anmäla förhållandet hos OfverFörmyndaren,
som då icke underlåter meddela
sådan föreskrift, hvarefter Förmyndaren
må hafva sig att rätta; så finner Ut*
Lagutskottet! Betänkanden. 2
jSj Lagutskottets BetXnkandetti
skottek inga skäl hafva förekommit, att
understödja Herr Prosten Palms motion,
eller tillstyrka en Lag, som skulle frikalla
Förmyndaren från skyldigheten, att i möjligaste
måtto förkofra myndlingens om hander
hafvande Egendom, och tillskynda Förmyndaren
en obehörig vinst på myndlingens
bekostnad.
Detta hemstålles dock vördsamt Riksens
Högloft. Ständers vidare skärskådande,
Stockholm den igide Februarii i82J|*
t
N:o 4- s
Betänkande, i anledning af f rik Larssom
från Södermanland * Memorial
om ändring uti 4 Cap. c §. Jord,-B.
och Kongl. Förordningen den 15
Junii 1800, angående hembud, dd
Frälse- SkatteHemman utom börd
försäljas.
Hederv. BondeStåndet bar genom
ProtocoilsUtdrag den 6 i denna månad,
till Lagutskottet öfverlemnat ett Memorial
af RiksdagsFulhnågtigen från Oppunda
och Willåttinge Härader Erik Larsson, hvarmed
öfrige Fullmågtige från Södermanland
och Erik Andersson från Westerås Län sig
förenat, om upphåfvande af den i 4 Cap.
5 §. JordaBalken och Kongl. Förordningen
den 13 Junii 1800 stadgade hembjudningsskyldighet
till Råntetagaren, då Frälsa;
SkatteHemman utom Börd försäljas.
JagXJt skatten B ettinhattzhff, fgj
Utom de flere olågenheter för Jord®
bruket, som detta stadgande skall föranleda,
dem Erik Larsson ansett öfverflödigt*
uppräkna} bar han i synnerhet velat fasta,
uppmärksamheten på den stridighet det»
samma skall innefatta emot nu gällande
Oeconomiska Lagar och Hushållsprinciper►
helst desse särdeles göra afseende på besutenhet
oph omtankan i allmänhet är rigtad pä.
medlen att förekomma alltför vida stråckt®
hemman&iklyfningar; hvaremot den, som i
ett Byelag ^ger en liten Hemmans-lott uti
ett Skatte FrälseHemman, och till Säljarea
icke eger börd,, skall i afseende på möjligheten
att genom köp blifva besuten, bero
af en enskild Frälseräntetagares godtfinnande;
och då Kongl, Maj:t i Nåder insett
menligheten häraf, så väl för den fria
egande rätten, sorn för landets odling oell
välstånd, samt derföre genom Kongl*
Förordningen den 27 Februarii 1789 af"
skaffat hembjudnings-skyldigheten då Krono
SkatteHemman utom Börd försäljas, har
Erik Larsson förmodat, att samtelige
RiksStåndens Resp. Ledamöter, ledde af
ett sådant exempel och tänkesätt, icke skola
af enskildte fördelar hindras från ett
billigt afseende på Landets allmänna Intresse,
såsom förenadt med den af Erik Larsson
fåreslagne Lagförändringen.
Hvad sålunda andragit blifvit, har
Lagutskottet behörigen skärskådat; och
sorn Frälse råtts-egaren verkeltgen innehafver
en rättighet uti SkatteHemmanet
20 LagUtskottets Betånkanden,
utöfver räntan, enär han för sig bibehållit
dispositionsrätten af bärande träd, och tillsynen
deröfver, att öfrige Skogen i alimarhet
icke vanvårdas och förstöres, samt denna
åt Frålserättsegaren uti 4 Cap. 5 §.
JordaBalk. förvarade, och genom Kongl.
Förordn. den 15 Junii 1800 ytterligare försäkrade
rättighet, synes hafva till grund
den afseuda möjligheten att omsider åter
förena räntan med sjelfva jorden,joch således
consolidera Hemmanet5 alltså har
Utskottet icke funnit skål styrki till bifall
af den Lagförändring Erik Larsson föreslagit;
hvilket dock, med bifogande af Ledainöternes
af Hedervärda BondeStåndet skiljaktiga
tanka, till Riksens Höglofl, Ständers
vidare pröfning öfverlemnas. Stockholm
den 25 Februarii 1823.
Utdrag af Frotocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott
den 25 Februarii 1823.
S. D. Då till handläggning åter företogs
Riksdagsfullmägtigen från Södermanlands
Län Erik Larssons från Hedervärda
BondeStåndet remitterade och den ig:de
dennes pä bordet lagde Memorial, angående
upphäfvande af Stadganderne uti 4 Cap.
5 §. JordaBaiken och Kongl. Förordningen
den 13 Junii 1800 om hembuds-skyldighet
tili rånte-egaren vid försäljning, utom börd,
af Frälseskattejord; uppläste RiksdagsFulh
Lagutskottets Ectdnkanden. 21
mägtigen Borje Börjesson ett så lydande
yttrande:
Bland de anmärkningar jag i Höglofl.
Utskottet hört göras mot Erik Larssons
Memorial, angående afskaffande af hembjudnings-skyidigheten
då Frälseskattejord
utom börd såljes, är en, som går derpå
ut, att nämnde förslag icke kan bifallas
utan att ,i och med detsamma all annan
bördsrätt skulle afskaffas.
Jag har ansett mig föranlåten härvid
anmårka, att stadgandet om börd jför slägtskap
alldeles icke hvilar på samma grunder
Sorn förordnandet angående hembud dä Frälseskattejord
utom börd säljer, och att således
det förra gerna kan förblifva orubbadt,
ehuru det sednare upphåfves. Den grundsats,
hvarifrån man vid 6tadgandet om slågtskapsbörd
utgått, har, ehuru icke rätt förenlig
med närvarande tiders friare åsigter,
i det hela blifvit bibehållen. Hvad deremot
hembuds-skyldigheten, uti ifrågavarande fäll,
beträffar, så har grunden för densamma
blifvit alldeles undergråfd genom den, af
Erik Larsson åberopade, Kongl. Förordningen
den 27:de Februarii 1789; ty då
Kronan eftergifvit dess rätt tiil hembud, då
Kronoskattejord utom börd såljes, har derigenom
blifvit erkändt, att en sådan rättighet
icke med Landets väl och en god
Lagstiftning öfverensståmmer. Men frälseränta
år ju icke annat, än räntan af ett
Kronoskattehemman, som från Kronan
kommit i enskild mans hand} och dermed
22 LagVtskottcts Bitånknmha,
måste således samma förhållande onedeligen
åga rum. Vidkommande hörd genom
JNabo- och Viderboenderätt, tillhör den en»
däst Ståderne; och derom kan, i detta ämne,
ingen fråga uppstå. Jag vågar således
hoppas att, f<5r bifall till Erik Larssons motion
, den i ofvanberörde måtto gjprde invändning
icke förorsakar något hinder.
Stockholm den 25 Eebruarii 1*23.
B. Börjesson.
Hvarmed förenade sig Utskottets öfrige
Ledamöter al BondeStåndet. Ut So»
jpra.
Ex Protocollo
Joh, Jac, tilman.
Nio
Betänkande i anledning af Lars Fehr£-  sons frän Westnianland Memoria/
angående Afgärda Bys rätt till Skifte
i Skog och Mark.
RiksdsgsFulImägtigen Lars Pehrsson
från Westmanlands Län, har uti Memorial,
som Hederv. BondeStåndet till Lagutskottet
remitterat, andragit: huruledes
Kongl. Förordningen den 10 April 18x0,
som, med upphäfvande af stadgandet i igtde
Cap. 4 §. ByggningaBalken, tillåter afgärda
By att söka och erhålla Skifte i Skog
och Utmark med så val Bolby som andre
LngUtshottits Bttänkanåeri. b,5
Hemman, ehuru studd på en sund princip,
likväl vid tillämpningen, på sine ställen,
åtminstone i Lars Pehrssons hemort,
föranledt till orättvisa emot Bolbys egare,
derigenom, att ingenstädes i Lagen skall
vara bestämdt, huru mycket, eller hvad
af Afgärdes Bys område bor räknas till
inågor elier såsom Utmark anses; hvaraf
handt, att sedan Afgärda By, på den med
Bolby gemensamma Skogen eller Utmarken
inkråktadt och inbågnadt en betydlig
del, harden sökt och vunnit delning,
hvarvid allt det inhägnade fått räknas
såsom Inågor, så att Afgärda Byn, utan
afräkning derföre, bekommit fulla hälften
emot Bolby, utaf det oinkräktade Skogsöda
UtmarksOmrådet. Att sådant icke kan
instämma med Lagens mening, har Lars
Pehrsson ansett vara klart, emedan eljest
kunde hända att Bolby, inom hvars Egovålde
finnes en afgärda By, slutligen vid
delningen komme i fullkomlig brist på Skog
och Utmark; hvarföre Lars Pehrsson fö*
reslagit en sådan förklaring öfver 4 §. uti
ig;de Cap. ByggningaBalken, hvarigenom
må stadgas: att vid delning af Skog och
Utmark, Bolby och afgärda By emellan,
för den sednare må beräknas all den Skog
och Utmark densamma förut inhägnat, äfven
om Odlingar till Inegor derå blifvit
verkställdeJ dock så, att vid ego taxeringen
desse ej anses annorlunda ån efter
det skick de egde före inhägnandet, och
24 LngUtskottcts Betänkanden.
det ej kan utrönas, uppskattas i likhet nied
den kringliggande markens beskaffenhet.
Vid pröfning af hvad Lars Pehrsson
i förberörde måtto föreslagit, har Lagutskottet
ansett afgärda Bys rättigheter mot
Bolby vara uti icjide Cap. 2 § ByggningaBaLen
så tydeligen bestämds , och genom
stadgandet, att afgärda By ej må a! Bolbys
Skog och Mark iner intaga , ån thet
han inom gard och vård eiler visse råmärken
af ålder haft, så begränsade, att enär,
med anledning af Kongl Förordningen den
10 Äpril 1810. afgärda By söker erhålla
Skifte i Skog och Utmark med Bolby, frågan
om det egoväide, hvilket såsom Inegor
bör afgärda By beräknas, så mycket mindre
kan vara tvifvelsmål underkastad, som
i händelse obehörige infcräktningar af den
med Bolby förut gemensamma Skogen och
Utmarken skulle hafva inträffat, bevisningsskyldigheten
derom uppå serskildt utförande
ankommer; och af sådane skål, samt
då den af Lars Pehrsson uppgifna olägenhet
för Bolby, endast kunnat tillkomma
genom uppenbar förtydning af bestämd
gällande Lag, uti hvilken förtydning ändring
i laglig väg kunnat sökas, och vid
hvarje sådan än ytterligare inträffande händelse
bör kunna erhållas, finnér Lagutskottet
icke något behof påkalla den af Lars
Pehrsson ifrågastälide Lagförklaring; hvilket
likväl till Riksens Hoglofl. Ständers vidare
pröfning öfverlämnäs. Stockholm den
4 Mars 1823.
Lagutskottets Betänkanden, 25
N:o 6.
Betänkande ofver den af Herr J. H. von
Strokirch f öreslagne ändring uti 2p.tc
Cap. 5 §. RättegångsBalken, att Under
Domstolar s Utslag i Mål, rörande
¥ ånge spillning och Hustjufnad,
icke böra Öfver Domarens pröfning
understallas.
Till LagUtskottec har Håglöf]. Ridderskapet
och Adeln remitterat ett af Herr
J. H. von Strokirch ingifvit sä lydande;
Memorial.
Till vinnande af en säkrare och efter
tidens anda mera lämpad Lagskipning, är
val <"n ny LagBok under beredning, och
skulle det således kunna synas vara en
umbärlig handläggning, att partielt föreslå
förändringar uti vår ännu gällande Lag;
men då förstnämnde vidlyftiga och granlaga
arbete troligen ej kan inom kortare tid
bringas till fullkomlighet och efterlefnad,
så skulle det, efter min tanka, medföra
mycken nytta, om, under tiden undanrödjas
de anledningar, hvilka Lagen nu gifver
till onödigt uppehåll och mera omgång
ån nödvändigheten synes påkalla, och häribland
räknar jag:
Det betydliga antal mindre vigtiga
mål, som 25 Cap. 5 §. RåttegångsBalken
upptager, och hvilka öfverflödigt uoder
-
26 I.ägUtskotttts Betanhmden„
ställas Hof- och Öfversätters pröfning, såsom
isynnerhet.
1:0 Bångspillning, enär den ej är a?
svårare egenskap, som uimärker Fångens
värjande, eller uppsåtlig befordran på flykten,
då svårare bestraffning kan komma att
följa.
2:0 Hustjufnader, ehuru desse förbrytares
bestraffning ej öfverstiger den högsta
kroppsplikt, som vanlige med och utan
Inbrott begågne Tjufcader, i allmänhet
åtföljer. Då nu mera så beskaffade förbrytelser
i märklig mon ökats, hvarigenom
göromåien tilltagit ej mindre för Under.
Domarne, genom Eansakningarnes utskrifvande
och försändande lill ÖfverRåtterne,
an för desse, att till Ransaknicgarnesgranskinng
använda en tid , som ökade Rättegångar
och UndersökningsProtocoller i Brottmål
af gröfre beskaffenhet, synes odelad
behöfva; så anser jag denna af Lagen bestämda
Uadersökningspligt, så mycket hellre
böra försvinna, som Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 och Kongl. Brefvet
den 25:te Januarii I815 redan uteslutit flere
Brottmål från Underställnings-egenska*
pen. Såsom ytterligare stöd för denna min
vördsamma hemställan, anser jag mig böra
jemväl tillägga, att sådane sakfäilde, hvilka
kunna finna sig belåtne med det af UnderRättea
dem adorn de straff, få deruti vidkännas
en tillökning, oberäknad af Lagstiftaren,
stt de oftast inemot Trenne Månader
måste iuaeslutas uti fängelse, under a£«
Lagutskottet! Eetånkanien.
27
bidan pä ÖfverRättens beslut, och emellertid
beredas de tillfälle , att sällskapa med
andre Förbrytare, hvilka, under en längre
fort vandring pä Lastens bana, hunnit förvärfva
ökade insigter till meddelande och
uppmuntran för yngre stallbröder af en
fortsatt efterföljd.
Jag öfverlemnar dessa mina vördsamme
Anmärkningar till Högloft, Ridderskapet
och Adelns vidare ompröfvande, sedan
Riksens Ständers Lagutskott deraf erhållit
del, och med sitt Utlåtande inkommit*
Stockholm den 10 Februarii 1823.
J. H. von Strokirch.
Detta Memorial har Utskottet till öfvervägande
förebaft; och öå ej mindre i afseende
på Fångspillning eller då, enligt ig:de
Cap. 3 §. MissgernicgsBalken, Vaktkarl af
försummelse eller vangömmo släpper Fånge
lös; än äfven i hänseende till hustjuf»
Bader, straffen dels äro i Lag och Författningar
tydligen bestämda, dels icke öfverstiga
högsta kroppsplikt, den UnderDomaren,
i flere andre fall eger ådömma , utan
att behöfva underställa dess Utslag Öfver»
Domarens vidare pröfning, samt det i öfrigt
är ej mindre KronoÅklagsren öd den
tilltalade öppet lemnadt, att, i händelse a£
missnöje, i vanlig besvårsväg underkasta
förste Domstolens Utslag OfverDomarens
vidare pröfning; så har Utskottet, så väl
ä stöd häraf, som de flere af Herr von
28 Lagutskottets Bctankandett.
Strokirch andragne skäl, ansett sig böra,
med antagande af dess gjorde hemställning,
tillstyrka: att, genom utfärdande allmän
Författning, den, enligt 25:18 Cäp. 5 §,
RättegångsBalken, UaderDomstolarnes hittills
åliggande skyldighet, att underställa
deras Utslag, uti Fångespillnings- och HustjufnadsMål,
OfverDomarens pröfning , innan
Utslagen få gå i fullbordan, förklaras
hädanefter böra upphöra j hvilket dock, up.
på Riksens Högloflige Ständers vidare pröfning
ankommer. Stockholm den 4:de Mars
J823.
N;o 7.
Betänkande ofver den af Herr J. H.
von Strokirch väckta fråga angående
befrielse för Rådmän och Kämnärer
att deltaga uti c ansvaret för
försummelse att till OfverDomaren
insända Rådstufvu- och KämnärsRåttens
Domböcker och Protocoller.
H err J. H. von Strokirch har uti ett
till Högloft. Ridderskapet och Adeln in gifvet
Memorial anfört: att det första anspråk
på all Lagstiftning måste nödvändigt blifva
gällande nemligen : att alla föreskrifter äro
inom den lydandes förmåga att kunna dem
uppfylla. Huruvida denna grund blifvit
iakttagen uti 5 Cap. 2 §., 6 Gap. 6 §. och
7 Cap. 3 §. Rätteg.Balken, jemförde med
allmän praxis och Kongl. Förklaringen den
Lagutskottets Betdnkantlen.
29
afr.åe Februarii 1777, som ålägga Rådmän
och Kämnärer att deltaga uti ansvaret för
försummelse af Domböckers- och Lagfartsmed
flere Protocollers och Ransakningars
insändande till öfverRätterne, skall synas
något tvifvelagtigt och torde hånda ljusligen
obilligt, sedan anledningen till den tydning,
som velat hämtas af 32 Gap. 3 §. Råtteg.
Balken helt och hållit försvunnit genom
Kongl. Förordningen angående ändring uti
allmänna Lagens stadgande i åtskilliga rum
af den 20 Januarii 1779. Då man undantager
ifrågavarande Råtters Ledamöter uti
Rikets större Siäder, der de utgöras af fullkomligen
upplyste män, hvilkas kunskaper,
enligt erfarenheten , kunnat till och
nied lysa vid utöfningen af högre värf, så
skall det vara allmänt kändt, att Magistraterna
uti de mindre Städer, der ock en mindre
rörelse förekommer, med en aflöning
af några få Riksdaler, ej möjeligen kunna
förses med sådane Ledamöter, hvilka haft
tillfälle att bereda sig till någon kunskap,
hörande till detta yrke, utan måste de såsom
en Borgerlig pligt åtaga sig en befattning,
hvilken för ingen del varit förenlig
med deras medborgerliga förhållande i andra
afseenden ; men sådant oansedt mäste de
umgälda den försummelse, som Ordföranden
och Protocollisten, der sådan finnes antagen
, kunna förorsaka, utan att de ega
hvarken kunskap härom eller en verksam
förmåga att den undanrödja. Herr von
Strokirch har derföre ansett en förändring
Lng Vt skott et s Retanltnndex.
häruti påkellas både utaf rättvisan och bil»
ligheten och således ansvaret för ifrågavarande
försummelser, ensamt böra drabba
Ordföranden jemte MagistratsSecreteraren
och Notarien, på de ställen der sådane fin*
oas; och på det icke dylika dagsböter må
uppnå en gränslös höjd, borde de afstadna
3!ne månader från den dag försummelsen
inträffat, derförinnan vederbörande Fiscaler
ega tillfälle att Få bristen anmäld hos Öf«
verRätt, sorn då ej lärer underlåta att ingå
uti någon allvarsam författning, hvarigenom
ändamålet uppfylles; hvilken sednare omständighet
äfven torde böra lämpas till UnderDomstolar
i allmänhet, Consistorierne
häruti jemväl inbegripne.
Lagutskottet, sorn, i följd af Häglof],
Ridderskapets och Adelns remiss, detta Memorial
till pröfning förehaft, får nu deröfver
aflemna följande Utlåtande.
Då Rådstufvu- och KåmnärsRätter utgöra
Collegiala Domstolar, der så väl Ledamöter,
som Ordförander , uti alla till DoinareEmbetet
hörande delar, enligt allmänna
Lagen , hafva ansvaret för deras åtgärder
gemensamt; och då Ledamöterne äfven dela
lika rättighet med Ordföranderne att tillse,
det underlydande MagistratsSecreterare
och Notarier, der sådane finnas» fullgöra
dem åliggande skyldigheter, samt att dem
vid inträffande försummelser till ansvar befordra,
så har Utskottet För sin del icke
funnit lämpeligt understödja Herr von Strokirchs
förslag till partiel befrielse för Råd
-
Lagutskottets BctÄnkanden. gtf
enan och Kämnärer frän de påföljder, hvil*
ka för försummadt insändande sf Domböcker,
Itansakr,ingar och Protocoiler uti Lag
och Författningar äro stadgade; men deremot
har Utskottet med Herr Von Strokirch
delat lika öfvertygelse om nödvändigheten,
att till någon viss tid inskränka beräkningen
af de Dagsböter som UnderDomstolafme
i allmänhet för försummelse vid särskild»
te Protocollers insändande till O.verDomstolarne
kunna sig ådraga, på dst icke sådane
Böter genom fördröjdt åtal af vederbörande
Fiscaler, må uppgå till en öfverdrifven
höjd, Utskottet, som ansett
en sådan tid lämpligast kunna fastställas
till Tre Månader från den dsg försummelsen
inträffat, hvarinom den bör kunna
hinna att hos ÖfverDomstolen till laga påföljd
anmälas, föreslår derföre, att en sådan
allmän Författning må utfärdas, hvarigenom
stadgas: att i alla de fall, der genom
Lag och Författningar UnderDomstolar
i allmänhet äro, vid påföljd af Dagsböter
ålagde, att inom viss tid till OfverDomstol
insända sine Protocoiler, bör vid hädanefter
inträffande försummelser, beräkningen
af sådane Dagsböter upphöra, när
Tre Månader förflutit från den dag, då
Protocollerne sist bordt vara till ÖfverDomstol
insända, ehvad försummelsen inom
berörde tid blifvit till åtal anmäld eller
icke.
Detta hetnställes dock Riksens Hög
-
Ir.gUtskottets Betänkande».
lofl. Ständers vidare bepröfvande. Stockholm
den 4. Mars »823.
N:o 8.
Betänkande i anledning af Herr P.
Winbladhs Memorial om uppbäf--  vande af Nedre och Öfre BorgRättevne,
saint upphörande af Riks Marskalks
- Ämbetets befattning med
Sku id 10 rarings Mål.
Lagutskottet har tili Öfvervägande förehaft
ett från Våliofl. BorgareStåndet remitterat,
af Herr P. Winbladh ingifvet så
lydande:
Memorial:
Dat lärer finnas vara en sanning, som
till dess verklighet ej fordrar bevisning,
att en betydelig förmån för dea rättsökande
vinnes, ju mera de Instantier han vid
utförande af en tvist har att genomvandra,
för att deruti ernå ett ändteligt slut, förminskas,
och Domstolsinrättningen åter föres
till dess ursprungliga enkelhet. Da
skillnader, som fordom söndrade Medlemmarna
af vissa Stånd och Corporationer från
menige man, hafva ock nu mera förlorat
sin betydelse.
På grund af dessa förhållanden, har
jemväl den Commité, hvilken fått sig uppdragit
au öfverse Rikets nu gällande Lag,
och
Lagutskott as Betänkandets, 53
öch att uppgöra förslag till en ny och förbättrad,
uti dess nyligen från trycket ut*
gifne, och till allmän granskning lemnade
förslag till RättegångsBaik, ibland annat
antagit npphäfvande af den mängd särskild,
te Domstolar , som för närvarande finnes.
Då likväl längre tid lärer Förlida, innan
berörde förslag hunnit blifva iden ordning,
att de efter föregången pröfning kunna
ef Kongl. Majrts och Rikets Ständer,
såsom I\iket3 allmänt gällande, Lag antagas,
och dessfö;innan någon väsentelig
rubbning uti nu varande LagskipningsSysteme,
icke lärer, i anseende till de flere
omständigheter och svårigheter, hvilka dervid
torde uppstå, kunna tillväg3bringas;
har jag dock, ledd af förenämnde åsigter,
trott mig (inna, att ibland de nu varande
särskilde Domstolar, Nedre och Öfre BorgRätterne
är o af dtn beskaffenhet, att de
skulle kunna upphöra, utan att derigenom
någon ändring uti den Rättegångsordning,
som uti Rikets nu gällande Lag är stadgad,
lomme alt erfordras; och jag kan icke inte,
att de för det närvarande under bemälte
Domstolar sorterande Ämbets- och Tjenstemän,
samt andre personer, deraf till*
skyndas något lidande, om de uti de dem
rörande Rättegångsmål, samt i afseende å
Boupptecknings- och ArfskiftesFörrättningar,
komma att lyda, antingen i följd af deras
Stånd, under HofRåtten, eller under de
vnnliga StadsDomstolarne, Jag förmodar
LagUtskottets Betänkandet}. 3
Lagutskottets Betdnkandett,
ock, att något hinder ej bör bunna förås
finnas, att ju RiksMarskalksÄmbetets befattning
med de Skuldfordringsmål, sorn
röra de personer, hvilka tillhörs Kongl.
Majtts HofStat eller i öfrigt dertill räknas,
må lika lått kunna upphöra, som den enahanda
befattning, hvilken förut jemväl tillhörde
hvarje ChefsÄmbete vid GarnizonsRegementerne
ansetts böra förfalla, och alla
executionsmål inom Stockholms Stad,
beqvämligen kunna af ÖfverStå?hål!areÄmbetet
skötas. Jag hemställer alltså i ödmjukhet,
att omförmlldte förändringar må
genast vidtagas.
P. Winbladh.
Lagutskottet, som funnit den af Herr
Winbladh gjorde motion, ega oskiljaktigt
sammanhang med den fråga, om förändring
af Råttegångssättet i allmänhet, som utgör
ett af föremålen för den> tili öfverseende
och förbättring af Rikets Civil- och CriminalLag,
samt förslags uppgörande till dess
förbättring, förordnade Committés omfattning,
har, enär det nya Lagförslaget ännu
icke kunnat fullbordas, eller under nu varande
Riksdag blifvit till Riksens Höglofl.
Ständers pröfning öfverlemnadt, ansett så
mycket mindre låmpelägt, att nu på förhand
ingå Uti pröfning af Herr Winbladhs
förslag till en partiel förändring härutinnan,
som ett snarare vidtagande af de förändringar
dermed åsyftas, icke synas påkallas
af något oumgängeligt behof»
LngUtskottits Ret Mandén.
35
Utskottet, som likväl önskat, atfc detta
kinder icke nu legat i vägen för dess åtgärd,
anser sig således ej konna för närvarande
till Riksens Högloft. Stander hemställa biTall
af Herr Winbladhs ifrågavarande mo<
tion» Stockholm den 4 Mars i 8-5-
N:o 9.
Ankom d. aa Mars 1823.
‘Betänkande öfver Herr Contractsprost
en, Doctor Stenhammars Memorial,
om åtcnipplifvande af den i
16 Capitlet 6 § Kyrkohagen befintliga
föreskrift, att äkta makar,
som skola skiljas, böra personligen
inställa sig i DomCapitlet.
Uti ett från Hogv. PresteStåndet lill
Lagutskottet rernilteradt Memorial, har
Herr Gon t ra ct 5 Pr ost en, Doctor Stenhammar
anfort, huruledes af ordalydelsen i KyrkoLagens
16 Gap. 6 §. tydeligen synes följa, att
ägta makar, som skola skiljas, böra personligen
vara tillstädes i DomCapitlet; men
att Kongl. Majit likväl genom Nådig skrifvelse
till samteiige Consistorierne i Riket
af den I2:te November 181 2 , fri kai I a t dem
derifrån; och ehuru Pierr Doctorn icke ville
undersöka på hvad grund denna ändring
skett eller otn föreskriften uti §7 och 88
Sfi. af RegeringsFormen blifvit dervid behörigen
iagttagen, har Herr Doctorn anmärkt,
att skonsamheten i detta fall synes mindre
36 LsgVt skot tets Bctänkanien.
vål betänkt och medförer, andra skadeliga
följder att förtiga, afven det onda, hvarpå
exempel icke längesedan gifvits inom den
Församling Herr Doctorn förestår, att nemligen
ägta makar undfått skiljobref, änskönt
de under Bättegångstiden aflat barn med
hvarannan och då mera hvarken ville eller
borde , enligt Lag, blifva åtskiljde.
Sedan Lagutskottet inhämtat kännedom
af Kongl. Majus Circuiaire till Consistorierne
af den 12 November 1812, hvarigenom
makar, hvilkas ägtenökap blifvit af
Domstol upplöst, åro vordne befriade från
skyldigheten att personligen inställa sig i
DomCapitlet till Skiljobrefs erhållande, och
Utskottet, vid genomseende af de till de
sedermera förflutne Riksmöten hörande handlingar,
funnit, det någon uppmärksamhet
då icke blifvit fästad, hvarken af Riksens
Höglofl. Ständer eller deras Justitieombudsman,
vid ifrågavarande Circuiaire; har
Utskottet icke ansett sig tillständig, att,
med anledning endast af det tvifvelsmål
Doctor Stenhammar synes hysa om lagligheten
af ciet sätt, hvarpå berörde förändring
tillkommit, härutinnan uti någon vidare
pröfning ingå.
Beträffande åter sjelfva motionen t eller
frågan, huruvida af Domstol skiljde makar
bora, till skiljobrefs emottagande, personligen
infinna sig i DomCapitlet; så enär
detta emottagande och DomCapitlets åtgärd
dervid nu mera endast äro formaliteter,
hvaraf så mycket mindre kan yäntas de
LsgUtskottets BctanhnndeH, 31J
skiijde makarnes återförenande genom föreställningar,
eller förmodas den goda verken
, att denna inställelse skall afskräcka
oeniga makar från skillnads sökande, sorn,
i förra hänseendet, allt hvad DomCapitlet
och Presterskapet redan tillgjort innan skillnad
inför verldslig Auctoritet fatt sökas,
varit utan verkan, och, i det sednare,
skill nadens meddelande af den' verldsliga
Auctoriteten, redan förutsätter så många
högtidliga förberedande åtgärder, 8tt frugtan
för den aflägsna sluteliga inställelsen
för DomCapitlet ej rimligen kan förmodas
medföra någon utmärkt afskråc!:ande verkan
‘ alltså och då uppfyllandet af den ifrågavarande
formaliteten således endast
medförer kostnad och besvär , utan väsendtlig
nytta, samt hårtill kommer, att densamma
icke i alla händelser kan uppfyllas,
såsom då den ena makan är vansinnig eller
rymd; anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka
bifall af Doctor Stenhammars i detta
ämne väckte motion.
Dock varder detta, tillika med dea
särskildta mening någre af Utskottets Ledamöter
yttrat, till Riksens Höglofl. Ständers
vidare skärskådande vördsammeligen öfverlemnadt.
Stockholm den 4:de Mars 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott
den 4 Mars 1823.
S. D. Föredrogs åter Herr ContractsProsten
Doctor Stenhammars den 13 sisth
33
JjtgXJtskottcts Fetanh anden.
Februarii på Bordet lagde Memorial om
ålerupplilvandet af KyrkoLagens föreskrift
i 16 Cap. 6 §. rörande skyldighet för ma»,
kar, som skola tiUdtlas skiljebref, att for
sådant ändamål personligen i DomCaphlet
sig inställa s dervid Herr Öfver HolPredikanten
Doctor Lilljenyvalldh uppläste följande
skriftligen författade yttrande;
,’Då Hogiofl. Utskottet, vid anförandet
af Kongl. Majit» Nådiga Bref till sarntelige
Consistorierne, dsteradt den 12 November
1812, som suspenderat verkan af
KyrlcoLagens förordnande 1 t6 Gap. 6 §,
om äkta makars inställelse i DomCspitlet,
när deras äktenskap mäste upplösas, ej har
någon anledning att utlåta sig öfver de s
tillkomst, hvars tvetydighet Herr Doctor
Stenhammar i det remitterade Memorialet
endast i förbigående nämner, inskränker
ock jag mig blott derhän, att på det ömmaste
och alfvarligaste tillstyrka, att hvad;
KyrkoLagen häruti före-krifver må i sin
fulla kraft varda bibehållet. Att äktenskapets
högtidlighet och helgi för Samhällsordningen
är af yttersta vigt, och att sale-,
des allt, som kan försvaga och nedsätta den,
bön undanrödjas, allt, sorn kan vi d ra a g thålla
och stärka den, befråmjas, derom
vantar jag mig bland Högloft. Utskottets
upplyste Herrar Ledamöter inga skiljaktiga
tankar. I befordringsmedlea ,dertill märker
jag deremot desto större stridighet,.
Jag tror för min ringa del, att ju mera
man eftergifver i de stadgars kraf, hvari
-
Lag Utskotteets Betänkande». 59
genom våra fromma och kloka förfäder sökte
vinna elt så värdigt och välgörande ändamål,
desto vissare underhåller och utreder
man ock den i sednare tider så bedröfligt
tilltagande lättsinnigheten vid äktenskaps
ingående, och den ofta af de uslaste småsaker,
ofta af brottsliga och vanhedrande
anledningar väckte benägenheten, att åter
upplösa det. Mer än någonsin skall denna
olycka beredas, om man, förgätande samvetets
och uppenbarelsens förenade försäkran:
att Äktenskapet 'dr af Gud sjelf stiffädt,
anser de åtgärder, hvarigenom religiositet
och Christendom påminna äkta makar
om oryggligheten af deras förbund, såsom
öfverflödiga ceremonier. Bland dessa
åtgärder räknar jag, likasom vigseln, hvarigenom
äktenskapet under böner och förmaningar
knytes, äfven , då en olycklig nödvändighet
den påkallar, dess upplösning
inför DomCapitlet, der det allvarliga och
rörande i sjelfva uppträdet, jemte de öma
varningar och erinringar der gifvas, ofta
icke utan önskad framgång verka på hjerta
och sinnen, och efter behof meddela hugsvalelse
eller bestraffning, om ej till ändring
af hvad redan skett, åtminstone
till någon ledning och rättelse för framtiden.
En så verkställd upplösning af äktenskapet
utgör den mest kraftfullt varnande
förklaring på vår Gudomlige Frälsares
egna ord: af begynnelsen var det icke stf.
Pen uttrycker pä ett så talande sätt hvarje
rättsinnig Christens smärta öfver det brut
-
(js LagVtskottets Eei/inkaiidctt.
na heliga förbundet, och åtankan deraf
kan icke annat än hos hvarje maka nied.
icke alideies förhärdade känslor räcka den
innerligaste önskan att aldrig nödgas göra
ett så beklagligt steg, och den allvarligaste
föresätta att sorgfälligt undvika allt, som
möjligt dertill kunde föranleda. Jag har
blott i allmänhet framställt min åsigt af
detta vigtiga ämne gcIi endast deraf gifvit
ett ofullständigt utkast. Det vore mig
icke svårt, så klar och öfvertygande dea
genom en nära trettiårig erfarenhet för mig
är, att vidlöftigt i alla dess detailler utreda
den, och äa mota de invändningar som
deremot kunna göras. Men för dem, som
dela min känsla, hvaruppå lika mycket ,
om ej mera än på raisonnement, härvid
beror, vöre denna vidlyftighet öfverflödig,
och för andra frugtlös.”
Deruti instämde ej mindre öfrige Ledamöterne
af PresteSiåndet, ån Herr Hä»
radsHofdingen Ribbing, Hvaremot Utskot.
tets öfrige Ledamöter tillstyrkte afslag å
Herr Doctor Stenhammars motion på de
uti Betänkandet N:o 9 upptagne skål. Ut
Supra,
Ex Protocollo
Joln, Jac, Kleman„
LagUtikottets Betänkande». 41
N:o xo.
Ankom d. 22 Mars 1825,
Vördsa?nt Memorial!
Vid föredragning a£ RiksdagsFullmägtigen
Anders Sandstens från Jönköpings
Län till Hederv. BondeStåndet ingifne, och
derifrån genom ProtocolLUtdrag den 26
sistlidne Februarii till Lagutskottet remitterade
Memorial, cm upphörande af de uti
Kongl. Förordningen den 4. Maji 1778 stadgade
Fem R:drs Böter för llusthållare, som
underlåter, att inom Trenne Månader från
tillträdandet af en Rusthållsdel, erlägga
den fastställde afgiften till Wadstena KrigsmanshusCassa,
har Lagutskottet ansett berörde
Memorial åsyfta ändring uti en Oeco»
nomisk författning och deri stadgade reglementariska
föreskrifter; hvaröfver, såsom
utom den uti 53 §. Riksdagsordningen bestämda
gräns för Utskottets befattning, det
icke lärer tillhöra Utskottet att uti pröfning
ingå; i hvilken öfvertygelse Lagutskottet
alltså härmed får Memorialet till
det Hederv. BondeStåndet vördsammeligen
återsända. Stockholm den 7 Marä 1823»
42 T.ngUtskottets B i zink anden.
N:o ii.
Ankom d. 22 Mars 1323»
Betänkande i anledning af Herr Kongl«,
Öfver Ho fPredikanten Doctor Lilljenvoalldbs
Memorial avgående upphäfvande
af förbudet uti 13 Cap*
2 §. Kyrkohagen, Kyrko Mu
siks
begagnande under Fastelags-,
tiden.
Till Lagutskottet har Hög v. PresteStlftdet
genom ProtoeolbUtdrag den io,
sistl. Februarii remitterat ett af Herr Kongl.
Öfver HofPredikanten m. m. Doctor Lilljenwslldh
ingifvit så lydande Memorial:
^KyrkoLsgen bjuder i 13 Gap. 2 §»
Ifrån Last dags Söndag intill Påskedagen in-,
vehålles nied ali 'musik. Af Kyrkomusikens
skick, då denna Lag utgafs, åtminstone ännu
i vårt Fädernesland, torde den tillräckligt
för denna tiden rättvisas och dess ändamål,
en mera stilla och rörande andagt, må
hända ej hafva varit förfelad. Nu åter äro
omständigheterna i mångå afseenden förändrade;
Musikkonsten har sedan gjort stora,
framsteg, och särdeles den andeliga, genom
skickliga och värdiga mästare uppnått en
sann och ädel bestämmelse. Der denne ihogkommes
och iagttages, är det en verkelig förlust
för känslan, för uppbyggeisen, för andagten,
att vid Kyrkosången sakna Accompagnementet
af Orgorna; och då man känner de
Öma, intagande melodier, som tillhöra vä
-
Ing Utskottets Betänkanden.
43
ra Orsta PassionsPsalmer, måste man finna
denna förlust än större. Mera sammanhängande
med andra var ook ännu den plågseden
, att under Fastlagen upphöra med
all musik i Kyrkorne, så länge den ej eller
annorstädes var tillåten; roen då sednare
tiders lättare seder ända till dymmeiveckans
böljan medgifva Spectakler och Concerter
och Piqueniquer, då på sjelfva Långfredagen
en Concert for ett välgörande ändamål
med allmänt bifall och flere* religieusa
tillfredsställelse redan i manga år varit
anställd, huru vill man då försvara, att den
allmänna Guds<je.»:sten beröfvas en lyftning
och ett behag, som de, hvilka ega sinne
deiföre, anse af ett så stort värde. Ett af
de väsentligaste ändamålen med Orgors bruk,
är ju dessutom Kyrkosångens styrande,
gona ån mera visar sin nödvändighet vid de
flere nya och obekanta Choralmelodier vi
nu ega. I Fastlagen är detta ej hiort lika
nödvändigt som alllid, titan ock af större
behöflighet PalmSöndagen och Långfredagen,
som vanligen utmärkas af en talrikare
samling åhörare, framför allt i de Kyrkor,
der Ungdomen på dessa dagar gör sin första
Nattvardsgång.
Det år på alla dessa grunder jag tror
mig kunna stödja mitt ödmjukaste förslag,
om den ändring ef ifrågavarande Lagens
rum, hvarigenom Orgornss nyttjande, afven
under Fastlagstiden må tillåtas. Jag
snser öfverflödigt att härvid nämna något
om Qrgorcas bruk i Adveal&t och på Bo
-
44 -LagUiskottets BetHnkanden.
nedagsrne, emedan det genom ingen Lag
någonsin varit förbudit, och på mångå ställen
åtminstone under Adventstiden och fjerde
Bönedagen begsgnadcj och jag förmodar,
att om mitt förslag vinner vederbörligt
bifall, Orgorna äfven få höras vid de
sorgliga tillfällen, då ett dödsfall inom det
Kongl. Huset inträffat, helst som Musik
alltid blifvit uppförd i den Kyrka, der den
höga BegrafningsActen blifvit förrättad.”
Lagutskottet, som tagit detta Memorial
uti öfvervägande, har dervid, uppå de
af Herr Ofver HofPredikar.ten Doctor Lill»
jenwalldh andragne skäl, dem Utskottet till
alla delgr godkändt, ansett sig böra tillstyrka
den toreslagne förändringen uti 13 Cap,
Q §. KyrkoLagen, så att genom utfärdande
allmän Författning må stadgas, att den vanliga
KyrkoIVIusiken äfven under Fastelagstiden
må fortfara, hvilket till Riksén? Högloft.
Ständers vidare pröfning öfverlemna?.
Stockholm den 7tda Mars 1823.
N:o 12.
Ankom d. 22 Mars 1823,
Betänkande öfver Herr Ekstrands Memorial,
angående upphörande af Stadgandet
uti 4\de Cap. o. §. JordaBalken
om handsträckning vid Fastighetsköp
i Staden.
Herr Ekstrand har uti ingifvet samt af
Vällofl. BorgareStåndet till Lagutskottet
jpemitterat Memorial, yrkat} att Lagens
LagXJt shot tets Bctanknndc'u
45
Stadgande uti 4:de Cap. a §. JordaBalken,
att handsträckning skall gifvas innan FasteBref
å Egendom i Staden får utfärdas, matte
upphöra, af da skäl, att hinder deriges*
nom ofta möter för verkställigheten af Lagens
föreskrift, att Fasta å Lagfaren Egendom
alltid skall tagas, enär Säljarne ofta äro
boende på aflägse Ort och icke personligen
infinna sig vid handsträckningen, samt försumma,
altför sig ställa Fullmägtig 3 hvarförutan
handstråcitningen är blott en formalitet,
utan allt ändamål och lika umbärlig i Stad
som ä Landet, der den aldrig funnits påbuden;
äfvensom föreskriften för Stad och
Land år lika, att Köpeskillingen skall i
KöpeBrefvet vara qvitterad , hvarigenom säkerhet
vinnes att den blifvit betald, ianan
köpet dömmes fast; och har Herr Bagge,
enligt det från Vällofl. BorgartStåndet ankomne
ProtocolisUtdrng, ansett handsträck*
ningen vara desto mindre nödvändig, sora Kö*
peSkillingen, enligt Kongl. Förordningen dea
28:dejunii 1798, icke utan särskild Inteckning
har förmånsrätt, sedan Laga Stånd åkommir.
Detta har Lagutskottet behörigen öfverväga!
och som den i 4:de Cap. 2 §,
JordaBalken, rörande handsträckning meddelade
föreskrift är öfverflödig» enår Säljarens
rätt och säkerhet, i afseende på bestämde
KöpeSkillingen , genom gällande Lag
och Författningar, nu mera finnes bevarad;
alltså och uppå de af Herr Ekstrand i öfrigt
anförde skäl, har LagUiskotlet ansett
sig böra tillstyrka den förändring uti nyss
-
46 LagUtskottets BeiänkaYtdett.
nämnde Lagens ruin, att Stadgandet det
Säljaren sjelf eiler genom Fuiimägrig, inför
Rätten skal! göra handsträckning och
tillstå Köpeskillingen betald vara innan
FasteBref må utgifvas i Staden, hedane?»
ter bör upphöra; hvarom allmän Författning
torde utfärdas; hvilket dock Riksens
Höglofl Ständers vidare pröfning vördsammeligen
hemstäiles. Stockholm den to;de
Mars 1823.
N;o 13,
Ankom d. 22 Mars 1 8's5.
Betänkande, rörande RiksdagsVullin ägtigen
Gustaf Larssons från Stockholms
Lån Memorial, angående förändring
af tiden får Sorn ma r Tingens
förrättande.
Genom remiss från Hederv. Bonde»
Ståndet har LagUtskotett emottagit Ri SdagsFullmägtigen
Gustaf Larssons från
Stockholms Län Memorial, hvaruti han
yrkat att tiden för SommarTingens förrättande
måtte så förändras, att de hädanefter
må hallas emellan den 15 Maji och
lf Julii hvarje år. Till grund för detta
yrkande» har Gustaf Larsson anfört, att
den korta tiden af allenast en månad, emellan
Vinter och SommarTingen skall
ofta medföra den storsta olägenhet helst,
om uti en instämd Sak till ett i slutet af
Mars månad utsatt VinterTing, Domaren
Lagutskottets Eetånkanden.
Skulle förordna, att en person, hvilken
Utom Domsagan vore boende, borde höras,
denna i anseende till SominarTingets
inträffande innan medlet af Maji månad,
icke kunde instämmas förr ån till det derefter
blifvande HosteTinget, hvarigenom
Partens rätt uti e:t mål som vore högst
Vigtigt och fordrade ett skyndsamt afgörande,
skulle alldeles åfventyras; samt att
tiden , inom hvilken Höst- och VinterTingen
skola förrättas , dessutom är bestämd
från Två och En half till Tre månader,
men för SommarTingen till omkring en
och en half månad, hvaraf hinder att en
Domare, som eger flera från hvarandra
långt aflågsne TingsStällen , ej utan svårighet
kan medhinna SommarTinget afsluta,
1 synnerhet då alla. Expeditioner innan afresan
från Tingsstället skola till Parterne
Utlemna».
Lagutskottet, som vid öfvervägande
häraf ansett: att vida betydligare olägenheter
ån de, af Gustaf Larsson till stöd för
motionen, uppgilne. skulle föranledas genom
SommarTingsTerminernes framflyttande
till emellan den i^:de Maji och if:de
Julii, helst Tingen då kommo att infalla
under den för Allmogen brådaste Slotteroch
Hö Bergningstiden , har på sådan grund
icke kunnat antaga den af Gustaf Larsson
föreslagne förändring, utan funnit lämpligast,
att i afseende på tiden för SommarTingens
förrättande, bör förblifva vid hvad:
2 Cap. i §. RättegångsBalken derom före
-
48 Lagutskottet! Betänkandett,
skrifver; hvilket dock på Riksens Håglöf!-
Ständers i vidare profning ankommer.
Stockholm den io;de Mars 1823.
N:o 14.
Ankom <1. 22 Mars 1823.
Betänkande angående Jonas Gråbergs
och Daniel Nordqvists från Carlstads
Län Memorial om Domares
skiljande från befattning med värdering
å Fastighet, som pantevis
Lägfares.
Uti ett till Hederv. BondeStåndet ingifvet,
till Lagutskottet remitteradt Memorial,
hafva RiksdagsFullmägtigarne Jonas
Gråberg och Daniel Nordqvist från
Carlstads Län anfört, huruledes det lör
Allmogen uti Elfvedahls och Frycksdahls
Härader skall vara betungande, att värderingar
å fastigheter, sam för Lån blifvit
pantsatte och lagfarne, förrättas af Häradshöfdingen
i Orten jemte Landsman och
tvänne Nämndemän, vid hviike värderingar,
som uti berörde fattiga Ort ofta inträffa
, Häradshöfdingens resekostnad, som
af den gä!ds!<yldigc måste ersättas, uppgår
tili femton atjugoRjdrj hvarföre Gråberg
och Nordqvist yrkat, att dylike värderingar
hädanefter måtte förrättas utaf
tvänne Nämndemän , som af HäradsRåtten
förordnas; att Värderingslnstrumenterne
derefter,
LagUtskottets Betänkande»,
49
derefter, pä en dertill uti Häradets kyrkor
kungjord dag, vid HaradsRättens SommarTiug
ingifvas, att granskas i så väl
Borgenärens, som Gåldenårens närvaro,
innan vidare Lagfart beviljas, då den, sorn
åt Värderingen ej nöjes, genast bör gifva
sitt missnöje tillkänna, för att erhålla ny
Värdering, om han dertill eger fog, hvilken
värdering da borde af Domhafvanden och
Nämnd under Tinget förrättas, på det
panteiagfarten vid samma Ting måtte gå i
verkställighet.
Då ifrågavarande Memorial har afseende
på sådan värdering, som, enligt 6 Cap. i
§. UtsökningsBalken, bör å Landet af Häradshöfding
med tvånne Gode Män förrättas
å jord, hvarmed enligt 9 Cap. JordaBalken,
pantevis lagfares; så har LagUtskottet,
vid öfvervägande deraf, funnit»
att enär sådan värdering bestämmer det
värde, för hvilket fastigheten frångår egaren,
denna förrättning år af så vigtigt inflytande
på Gåldenårens och Fordringsegarens
rätt, att verkställigheten deraf icke
låmpeligen kan uppdragas ensamt åt tvänne
Nämndemän; hvarföre ock Lagutskottet
ansett, att vid stadgandet uti 6 Cap. 1 §.
UtsökningsBalken bör förblifva.
Dett3 hemställes vördsamt Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning. Stockholm
den 10 Martii 1823.
Lagutskottet* Betänkanden. 4
go Lagutskottets Betänkandeti;
N:o If.
Ankom den 23 Mars I823.
Vördsamt Memorial!
Ibland de flere förändringar > så val
uti Allmänna Lagens stadganden uti åtskilige
rum, som särskildte författningar, hvilka
RiksdagsFuIlmågtigen C. F. Berg yrkat
uti ett till Hederv. BondeStåndet ingifvet
och till Lagutskottet under den ^:te
dennes remitteradt Memorial, har fråga
afven blifvit våckt, om afskaffande af den
pligt, 12 sk. Banco, som år stadgad för
den, som icke vid andra uppbördsmötet sig
infinner och anmäler sin oförmögenhet att
utskylderne erlägga; men då denna fråga
står i sammanhang med de i öfrigt för
KronoUppbördens indrifvande vidtagne re»
glementariska föreskrifter, och således efter
LagUtskottets tanka, icke lärer kunna
hänföras till de ämnen, hvilka enligt 33
§. Riksdagsordningen tillhöra detta Utskotts
befattning; så har Utskottet, sorn
så fort medhinnas kan, åmnar till pröfning
företaga de öfrige uti Bergs Memorial framställde
ämnen och deröfver meddela dess
utlåtande, ansett sig i denna del icke kunna
något vidare tillgöra, ån att detta förhållande
hos Hederv, BondeStåndet vördsammeligen
anmäla. Stockholm den io:de
Martti 1823.
LagUtsknttets B et link andem 51
N:o 16,
Ankom 3. 23 Mars 1803»
Betänkande, i anledning af Herr J. A.
Broms’$ Memorial, örn befrielse får
Parter frän skyldigheten, att, genom
ombud, hos Kongl. Majit, ÖfverRätter
och Collegier ingifva och till
communication uttaga sine Skrifter
och Besvär.
Herr j. A. Broms liar, uti Memorial,
Sorn Våilofl. BorgareStåndet under den gite
dennes till Lagutskottet remitterat, andragit,
huruledes, vid ändrings sökande I
Konungens Befäl Iningshafvandes och UnderDomstolarnes
Beslut, Provincernes Innevånare
erfara en icke obetydlig olägenhet
och kostnad då de nästan oundvikligt
nödsakas, att, genom ombud, bos Kongl.
Maj:t, OfverRåtter och Collegier ingifva
och till communication uttaga sine Skrifter
och Besvär; hvilket nödtvång i synnerhet
år bekymmerfullt och ofta ledande
till fullkomlig förlust för menigheten, för
mindre bemedlade personer och sådane,
sorn i Stockholm, Jönköping och Christiansstad
sakna bekantskaper, ty, jemte det
ombudet måste särskildt betalas, åfventyrar
den åndringssökande att antingen erhålla
ingen fuilmägtig, eiler ock möjligtvis
en mindre pålitelig, och blottställes således
i begge lallen, att oskyldigtvis frånkånnas
fatalier och med dem, hnfvudsaken, ehn
-
g2 LagUtskottéts Betänkitideft.
ru rättvis den må vara. Då ändamålet af
Rättegång, så väl i egenteliga Rättsfrågor,
som i oeconomiska mål, bör vara icke
blott ärendets afgörande, men ock dess
skyndsamma afgörande, och detta ändamål
bör ernås, utan andra hinder eller kostnader,
än som för Parternes egen trygghet
och sakens utförande äro alldeles oumgängiige,
har Herr Broms alltså föreslagit
följande ändring i nu gällande Lag och Författningar
angående Måls fullföljd i högre
Instantier:
1:0 Att till det LandshöfdingeAmbete
eller till Ordföranden i den UnderDomstol,
uti hvars Beslut sökes rättelse, må
missnöjde Parten ega rättighet att, emot
Bevis, inom i Lag utsatt tid, som, hvad
vädjade mål angår, torde kunna förkortas,
ingifva sine till Kongl. Majit, ÖfverRät*
terne eller Collegierne ställde Libeller eller
Besvärsskrilter, allt efter sakens beskaffenhet.
2:0 Att forstbemälte Auctoriteter,
inom viss föreskrifven tid och vid visst
förelagdt vite, infordra vederbörandes förklaringar;
och
3:0 Att all förberedande Skriftvexling
utföres hos desse samme Auctoriteter,
hvilka derefter skyndsamt öfversända handlingarne
till deras bestämmelseort. Likasom
hitintills varit öfligt, borde det åligga
Parterne att ombesörja CommunicationsResolutionens
delgifvande, så framt icke
lämpligare kunde stadgas, det hvarje Part
LtigVtskottets BstAnknnden. 53
egde hos Konungens Befallningshafvande
eller UnderDomstol, hos hvilken öfverklagadt
Utslag eller motvädjad Dom fallit,
tiil besvarande uttaga vederpartens
skrift, och sådant dagen efter fatalie-tidens
slut, vid äfventyr att eljest vara sin talan
förlustig; och dä Besvär öfver Konungens
Befallningshafvandes Utslag, så våi i Enskiftes
som i Brännvinsmål, få, enligt Författningarne,
ingifvas på LandsCaticellierne,
hvarifrån de comtnuoiceras och , sedan
skriftvexlingarne åro fulländade, öfversändas
till Kongl. Majit och Kongl HofRåtten;
har Herr Broms ansett, att med
alla öfriga mål, som dragas från lägre till
högre lestander, kunde på enahanda sått
förfaras , utan hinder af LandUnderDomstofarnes
nu varande organisation, helst de
från dem vädjande eller besvärande kunde
hos Konungens Befallningshafvande ingifva
sine till OfverRätterne ställde Libelier och
Bes vårsskrifter, och LandsSecreterarne,
genom lämpelig communicationsiösen, erhålla
vedergällning för deras härigenom 6-  kade möda.
I afseende på hvad Herr Broms salunda
föreslagit, har Lagutskottet hos sig
Stadgat den öfvertygelse: att de af Herr
Broms uppgifne AmbetsVerk desto mindre
böra åläggas den föreslagne befattningen
med enskilde Parters Besvärs- och Vadetalan,
som de dermed förknippade göromål
skulle för dessa Ämbetsverk medföra
en sysselsättning, lika främmande för de
-
Lag Utskottets Betånkanäen«
ras ogenteliga, redan vidt omfattande katr»
sorn möjeligen ledande till oreda och osäkerhet
uti frågor, vigtige för enskilde medborgares
rått) för hvars bevakande vid behörige
Ämbetsverk och Domstolar särskildt
ombud i allt fall måste anlitas; och något
Skål, verkande tili ändring af denna öfvertygelse,
bar Lagutskottet ieke funnit uti
anmärkte förhål landet med Enskifte®, Fylleri
och Brännvitisförsäijningsiiväi, helst*
hvad de förstnämnde beträffa, deras allmänna
vigt skäligen påkallat förändrade
former för behandlingen, och de sistnämnde
åter blifvit ansedde att ega det nära inflytande
på allmän ordning och sedlighet,
att, i afseende på dem, en afvikelse från
vanliga Rättegångsordningen likaledes funnits
skälig och lämpeJig.
K dessa skäl har Utskottet ansett sig
böra tillstyrka afslag å i tråg av aranda motion;
doek öfverlämnäs detta vördsammeligen
till Riksens Högloflige Ständers vidare
bedröfvande. Stockholm den. 13 Martil
iSas
-
IS: o 17.
Ankom <3. 25 Mars
Memorial om arfvode för en C ancellist.
Lagutskottet har vid dess första sammanträde
deu 31 sistlidue Januarii i lik
-
LagUtskottets Eetdiikanden.
stämmighet med 24 §. i Riksdagsordningen
, endast kunnat antaga en Secreterare
oell en Cancellist; men sedan det nu visat
sig till hvad betydligt antal remisserne
till Utskottet denne Riksdag uppgår, har
Utskottet funnit, att den redan antagne
Betjeningen icke kan medhinna göromålen,
helst Cancellisten nästan ensamt är
sysselsatt med Protocollets förande, och
får Utskottet af denna anledning vördsammeligen
till Riksens Höglofl. Ständer hemställa,
om det icke må vara Utskottet tillåtet,
att antaga ytterligare en Cancellist,
och att arfvode för densamma må från
denna dag få beräknas. Stockholm den 13
Martii 1823.
Njo 18.
Ankom d. 23 Mars 1823.
Vördsamt Memorial!
Pastor Primarii Herr Doctor J. O.
Wallins Memorial, hvaruti hemställes, att
Terminen för Civile Ämbetsmäns Afskeds
erhållande med ratt att bibehålla sine Löneförmåner
oafkortade, måtte nedsättas
ifrån 70 till 67 årsålder, då, efter vid pass
40 års tjenstgöring, lagligt Läkare-betyg
styrker deras sjukliga eller försvagade helsotillstånd
, har, enligt ProtocollsUtdrag af
den 12 nästlidne Februarii, utaf Hög v.
PresteStåndet blifvit till gemensam behand
-
55
LngUtskottcts Betänkande».
ling af Stats* och Lagutskottet remitterädt;
men vid föredragning af berörde Memorial
har Lagutskottet ansett detsamma
innefatta ett ämne, hvarmed, vid jemnförelse
af 33 §. uti Riksdagsordningen, det
icke lärer tillhöra Lagutskottet att taga be*
fattning; och Utskottet får således Herr
Doctor Wallins Memorial härmed till Högv.
PresteStändet vördsammeligen återlemna.
Stockholm den 18 Martii »823.
N:o 19.
Ankom d. 29 Mars 1325.
Betänkande i anledning af Riksdags¥
lillu fegt i gen Anders Anderssons från
Calmare Län Memorial, angående
afvittringsbevis för -eft er lefv ande
Maka, i händelse af nytt Gifteu
mål.
Hederv. BondeStåndet har till Lagutskottet
remitterat ett af RiksdagsFullmägtigen
Anders Andersson från Cal mare Län
ingifvet Memorial, deruti han ansett hindren
i afseende på Afvittringsskyldigheten
för Enka eller Enkling, som vill »räda i
annat gifte, icke vara fullkomligen undanröjde
genom Kongl, Förklaringen den 15
Junii 1818 öfver 12 Cap GiftermålsBalken
, helst, ehuru nu mera endast Bouppteckning
efter den aflidne makan, samt
LngUtskotteets Betånkanden.
57
Arfskifte, underskrifva af samtlige Sterbhusdelegarne,
eller deras Bevis att delning
af qvariåtenskapen skedd är, behöfver i
nämnde afseende förete», samt om tvist
uppkommer, borgen ställas för hvad som
omtvistas, detta stadgande likväl skall medföra
olägenheter, då antingen arfvingarne
äro okände eller aflägse boende, hvarigenom
Commurdcation ofta blir omöjlig,
eller ock Testamente är upprdttadt till den
efterlefvande Makans fördel, i hvilket fall
Arfskifte icke är af nöden; hvarför Anders
Andersson föreslagit en sådan ytterligare
förklaring: att Prest må ega förrätta vigsel,
då för honom uppvises Bouppteckning
efter den aflidne Makan, samt endera
Testamente, som i behörig ordning blifvit
bevakadt och Medarfvingarne communiceradt,
eller ock bevis derom, att Sterbhusdelegarne
erhållit laglig kallelse till
arfskifte» öfvervarande, jemte det vid samma
skifte förde Protocoll, utan behof af
Arfvingarnes underskrift derå,
Lagutskottet harvid öfverläggning härom
icke funnit skäl, af hvad Anders Andersson
anfört, att tillstyrka någon förändring
uti Kongl. Förklaringen den ij Junii Igi8,
hvarigenom tydelige och för ändamålet tillråcklige
föreskrifter blifvit lemnade, om hvad
Enkling eller Enka , som vill träda i nytt gifte
, har, att till bestyrkande af skedd Afvittring
efter förra makan, iakttaga; hvilket dock
till Riksens Höglofl. Ständers vidare pröf*
58 LngVtskottets Betänkande».
ning vördsammeligen öfverlemna?. Stockholm
dea 18 Mariii 1825.
N:o 20.
Ankom d. 29 Mars 1825.
Betänkande ofver Contractsprost en
Doctor Stenhammars Memorial, rörande
tjenlige Författningars vidtagande
emot allmänna förbrytare.
Till Lagutskottet har Högv. PresteStåa.
det, under dea 5 i denna månad, remitterat
ett af Herr ContractsProsten m, m. Doctor
Stenhammar ingifvit, så lydande Memorial:
,JDet är ej utan bedröfvelse hvarje Religionens
och Fäderneslandets vän gjort dea
anmärkning, att under framfarna år, brotten
tilltagit i ofantlig mängd, icke blott i
de nedrigare Folkclasserne , utan äfven bland
de mera bildade. Ingen tid var så utmärkt
af allmänna tillgrepp, svek, oredor och
bedrägerier, som den vi senast öfverlefvat,
för att börja med DiscontDirectionen i Malmö
och sedan påminna oss allt hvad som handt
i Götheborgs, Linköpings, Nyköpings, Carlstads,
Skaraborgs och kanske annullera Län,
der Tjenstemän, som egt befattning med
Spannemåls. eller PenningeUppbord, blif.
vit actionerade, och mer och mer förvundne
till oredligt och brottsligt förhållande.
Tillgrepp» och BalanceMåi voro väl fordomdags
icke eller okände, men de yoro
LagUtskottets Betnnhnndcn. 59
sällsynte, och eler de inträffade var Processen
åtminstone korrt, då undersökning
och utredning nu medtaga flere år och ingifva,
genom tidsutdrägten, så mycket större
vågsamhet. Jag tror det skulle ej vara
öfverflödigt, både för att hos den enskildte
minska frestelserna till försnillning, och
att förekomma allmänna förluster för Riket,
dels att äldre hit hörande Författningar
öfversågos, dels att nya vidtogos, sä
att om också ansvarigheten icke skärptes,
åtminstone controllen blefve enkel, och rättegångssåttet
vid dessa tillfällen påskyndadt
med all den fart, som rättvisan någonsin
medgifver, på det hvarken å ena sidan den
oskyldige eller blott i ringa grad felaktige
må i arresten försmågta, och under tiden
förlora allt, hvad som annu för honom kan
vara öfrigt af medborgerlig existence, ej
eller å den andra, förbrytaren binna gråna
under Lagens overksamhet, uppnå kanhän.
da sitt naturliga lifsmål, eller vinna tillfälle
att annorledes undkomma onäpst, till uppmuntran
för andra öfverträdare.
I sammanhang härmed ville jag ock
gerna göra både Rikets Höglofl. Ständer
och deras Lagutskott uppmärksamme på
ett annat slag allmänna förbrytare, och för
hvilka jag rädes, att knappt något namn,
än mindre ett straff finnes stadgadt i Svenska
Nationens urgamla Lag. I Rom kallades
de Delatores, i vårt Sprik hafva de intet
rum fått, och jag vet ej, huru deskulle
utmärkas, om jag ej får begagna det
6o Lagutskottets Betänkandets,
fremmande ordet Alamrist. Tvänne högsS
märkvärdiga Rättegångar upplysa tillräckligt
hvad Folk jag menar härmed, sådana
nemligen, som af oförstånd, öfverilning,
lycksökeri och mångå andra än sämre afsigter,
icke allenast förnedra sig sjelfva med
föregifvea kunskap om upproriska stämplingar,
utan befläcka med sådana hopspunna
dikter hela Nationen , sprida oro till alla
samfuadsclasser, vända Regeringens uppmärksamhet
från värdiga föremål och ingjuta
misstankans förgift i hvarje öppet och
lättrörligt hjerta, alltifrån Konungens Borg,
in i den mest förtroliga umgängskrets.
Omöjligt är att beräkna summan ä£
allt d et onda, som denna Sect af lågtån kta
själar åstadkommit i verlden; mea de
okloka, förhastade, våldsamma steg, som
Historien på goda grunder förebrår de från
skådeplatsen redan bortgångna Styrelser,
månne de ej oftast härledt sig från inflytelser
af dessa personer, hvilka sjelfva utan
förtjenst, bemöda sig framför allt, att göra
hvar och en annan misstänkt, tillskapa
mången gång himmelskriande brott af ett
enda obetänksamt eller illa valdt uttryck,
och ega i sjelfva verket ingen annan utväg
att visa sin oumbärlighet och göra sig gällande
ån genom de faror de uppställa, icke
ens efter sin inbillning, utan efter sina
©nskildta egennyttiga beräkningar. Jag vet,
det är icke möjligt, att upptäcka och fö'*
rebygga alla de dolda anläggningarna a£
dessa föraktliga varelser} men när de nä
-
LagUtshotttts Betänknndcn.
6i
gon gång allt för uppenbarligen begå ett
omisskänneligt brott emot både Samhället
och dess högsta Vårdare, då förtjänte de att,
genom något lämpligt Correcsiv, åtminstone
sättas ur stånd att vidare skeda; och till
utfinnande och stadgande deraf ber jeg s’t
detta mitt anförande må med de öfrige
RiksStånden communiceras och till Hög*
lofL Lagutskottet varda häuvist,
M- Stenhammar.
Hvad Herr Doctor Stenhammar sålunda
andragit, har Lagutskottet öfvervägat;
och hyad angar förra delen af Memorialet,
eller den af Doctorn föreslagne granskning
af de Författningar, som hafva afseende på
Åmbetsmäns ansvarighet för förskingring af
allmänna medel, samt nya Författningars
vidtagande, hvarigenom, om icke ansvaret
skärptes, controllen åtminstone blefve enkel
och rättegångssättet förkorrtadt; så emedan
Herr Doctorn hvarken bestämdt uppgifvit, i
hvad delar allmänna Lagen, eller de Författningar,
hvilka å förbrytelser af denna art hafva
afseende, anses tarfva förbättring, ej eller
något förslag dertill framställt; har Lagutskottet
ansett sig icke vara i tillfälle, att
öfver Doctorns motion i denna del något
vidare mlåtande meddela.
Vidkommande åter sednare delen af
Memorialet, har Utskottet icke funnit någon
ny Lag, i anledning deraf vara af nöden,
enär 6 Caj, 5 §. Missg.Balk., sådan
62 Lagutskottets Ba&nkanieH.
den genom Kongl. Förordningen den 20
Januarii 1779 blifvit förändrad, samt 4 g.
uti 60 Cap. samma Balk, efter Utskottets
tanka stadga bestämt ansvar för brott af
den beskaffenhet, som blifvit ifrågastälid.
Dock hemställes detta Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning. Stockholm den
I8:de Martii 1805.
N:o 21.
Ankom d. 29 Mars 1823.
'Betänkande i anledning af Riksdags*
Fullmågtigen Johan Jacob Rutbergs
Memorial, om stadgande af lika ansvar
för ut pr &ng(ing af falska sedlar,
ställde antingen på. Banken eller
RiksgåldsContoiren.
RiksdagsFulImägtigen Johan Jacob Rut-»
berg har, uti ett från Hederv. BondeStåndet
till Lagutskottet remitteradt Memorial,
fästat uppmärksamheten derpå, att fastän»
genom Kongl. Kungörelsen den 8*de Julii
1818» belöning för upptäckten af eftera*
pare eller förfalskare utaf Bankens eller
RiksgåldsContoirets Sedlar, eller af dem,
hvilka de efterapade eller förfalskade Sed»
larne utprångla!, blifvit fastställde till lika
belopp antingen upptåckterne rörde Banco»
eller RiksgäldsVerken, den skiljagtighet likväl
i afseende på bestraffningen af sjelfva
LagUishotttts Rctånkanden.
63
brotten, ännu eger rum, att, enligt Kongl.
Förordningen den 10 December 1741 5. 1,
den som utprånglar en förändrad eller eftergjord
BancoSedel, som han vet vara falsk
samt emottsger derföre penningar eller varor,
skall vara ärelös, stå två timmar i
halsjern vid en påle utanför Bancohuset,
samt derefter straffas med fyratio par spö
och sedan arbeta tre eller flere år vid någon
Kronans Fästning eller Smedja, samt
att den, som låter bruka sig att utprångla
en sådan Sedel, som han vet vara falsk,
men bedrägeriet varder yppadt innan någon
derigenom blifvit skadad, skall ändock vara
ärelös och stå en timme vid en påle i
halsjern utanför Bancohuset, samt sedan
slita trettio par spd elier sitta tjugofyra dagar
i häkte vid vatten och bröd ; hvaremot,
vid bestraffningens bestämmande för verkställd
eller försökt utprångling af veterligen
falska RiksgäldsSedlar, i saknad af särskild
Författning, som stadgar högre ansvar,
7 Cap. 2 §. MissgerningsBalken blifvit
tillämpad, lydande: ’5PrångIar någon
ut det mynt han vet falskt vara, ändå att
han till myntningen ej rädt eller hulpit,
fylle skadan och plikta med fängelse vid
vatten och bröd, eller med spö eller ris,
eftersom bedrägeriet är till*” hvilken olikhet
i bestraffning af likartade brott Rutberg
alltså yrkat måtte upphöra , samt genom
allmän Författning stadgas samma ansvar
för utprångling af falska Sadlar ehvad
64 Lagutskottets Betatikanrlen.
de äro stållde på Banken eller Riksgälds»
Contoiret.
Lagutskottet har tagit detta Memorial
i öfvervägande; och då Utskottet, i anledning
deraf, icke eger yttra' äig öfver lämpligheten
af den, genom Kongl. Förordningen
den io:de December 174.1 , för utprångling
af Bankens Sedlar stadgade bestraffning,
titan måste inskränka sitt Utlåtande
tillfrågan, huruvida icke lika bestraffning
bör ega rum för mptängling, vare sig af
Bankens eliar Rik“gäidsContoirets Sedlar; sä
ock, emedan genom Kongl. Förordningen dea
5 Junii I792, lika ansvar blifvit stadgadt för
den som eftergör eller förfalskar RiksgäldsContoirets
Sadlar, med hvad för enahanda
förbrytelser i afseende pä Bankens Sedlar
eger rum, har Utkottet ansett skillnad i
straffet för utprånglingen af desse Verks
eftergjorde eller förfaLknde Sedlar icke bora
förefinnas; hvarföre ock då bestämd Lag
saknas huru utprånglare af falska RiksgäldsContoirets
Sedlar böra straffas, Utskottet,
till vinnande af enhet i Lagstiftningen rörande
enahanda brott, trott sig böra till
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
föreslå: att samma ansvar, som uti Kongl,
Förordningen den 10 December 1741, §. 1,
är faststäldt för utprångling af eftergjorde
eller förfalskade BancoSedlar, må genom
utfärdande F örfattning, stadgas för utprångling
af RiksgäldsContoirets eftergjorde eller
förfal
-
Lag Utskotttts RttHnknndett,
förfalskade Sedlar. Stockholm den I8:de
Martn 1825.
N:o 22.
Ankom d. 29 Mars 1823.
Betänkande i anledning af Herr M.
Bagges Memoria/, om tipphäfvande
af de Författningar, sorn afse att
förekomma öfverflöd och kostnader
vid Begrafningar.
RiksdagsFulhnägtigen för Uddevalla
Stad, Herr M. Bagge, har uti till Vålofl.
BorgareStandet ingifvet Memorial hemställt,
att sedan de Författningar, som afse att förekomma
öfverflodiga och kostsamma begrafningar,
nu mera förlorat ali kraft, i
anseende dertill, att saJlan något åtal för
öfverträdelser deraf anställes, det kunde
berörde författningar helt och hållet upphäftras.
Detta till Lagutskottet remitterade Memorial,
har hos Utskottet till öfvervägande
förekommit^ och som de emot kostsamma
Begrafningar, uti KyrkoLsgen eller sår.
skilde fö;fattningar meddelade Stadganden,
blifvit vidtagne i ändamål att förekomma
misshushållning hos enskildte medborgare,
och således, om än lämpelige för en förfluten
tid, nu mera ej mindre till deras
LdgUtskottets Betänkanden. $
65 Lagutskottets Betånkandem
grund, äa äfven i afseende på den inskränka
ning de göra i hvars och ens rättighet att,
efter behag, använda välfången egendom, äro
oförenlige med närvarande tiders fordringar 5
alltså och dl härtill kommer, att den allmänna
böjelse för öfverdrifvet kostsamma
begrafningar , som föranledt dessa stadganden,
i sednare tider märkeligen aftagit; har
Lagutskottet ansett sig böra, i anledning af
Herr Bagges motion, tillstyrka utfärdandet
af en författning, som upphäfver hvad uti
ofvanberörde Lag-rum och dermed gemenskap
egande förordningar blifvit emot kostsamma
begrafningar stadgadt; hvilket dock
till Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
vördsammeligen öfveriemnas. Stockholm
den 18 Martii 1^23.
N:o 23.
Ankom d. 4 April 182^
Betänkande, angående RiksdagsFidlmhgtigen
Johan Myrins, från Elfsborgs
Lein, Memorial om bestämdare Ansvar
sLag får slagsmål med doldt tillhygge
af nycklar, dosor, knifvar m, m.
Uti Memorial, som Hederv. BondeStåndet
till Lagutskottet remitterat, har
RiksdagsFulhnägtigen Johan Myrin, från
Elfsborgs Län, hemställt, att bestämd AnsvarsLag
måtte stadgas för dem, som vid
IjigUtskottets Betänkanden, ff
oljud celi slagsmål nyttja doldt tillhygge af
nycklar, dosor, knifvar och mera dylikt £
till gcund för hvilken hemställan Myrin
andragit: att då 8 g. af 25 Cap. MissgerningsBalken
stadgar Tjugo Dalers böter för
den sorn, oträngd, i vredesmode, drager
knif eller svärd , spänner bössa eller reser
annat vapen mot annan, ändå att skada derigenom
ej sker; men detta Dagrum ej alltid
fean tillämpas vid de af Myrin uppgifne
händelser, hvilka skola förtjena desto
mera afseende, som begagnandet af sådana
dolde tillhyggen alltid medföra större svårighet
för den ofredade att värja, och hos
den brottslige utvisar mera öfverläggning,
samt inbunden elakhet, än då han af öfverilning
emot annan blottar vapen; så har
Myrin ansett bestämd AnsyarsLag härutinnan
vara nödvändig, och att den brottslige,
då han ej eger bötestillgång, i stället
bör hållas tili arbete, å viss tid, på närmaste
Fästning.
Vid öfvervägande hlraf och som det
uti 8 §• af 25 Cap. MissgerningsBalken stadgade
särskildte bötesansvar för den, som,
oträngd, i vredesmod, drager knif eller
svärd, spänner bössa eller reser annat vapen
emot annan, ändå att skada derigenom ej
sker, har sin grund uti möjligheten, att,
genom sådane vapens ovarsamma behandling
, lif kan spillas eller eljest svårare skada
inträffa , utan att minsta uppsåt att skada
göra varit för handen; men ett olika
förhållande inträffar med de af Myrin upp
-
68 LngUtskottets Betiinknndeit,
gifne tillhyggen, hvilka, utan särskild han.
daverkan, icke kunna medföra någon skada,
och för hvilkas begagnande något sär.
skildt ansvar således icke är lämpligt utöfver
den påföljd, som allmänna Lagen bestämmer
för de mer eller mindre svåra åkommor,
hvilka med dem kunna tillskyn.
das j alltså har Lagutskottet icke funnit
skäl, att för sin del tillstyrka bifall af motionen;
hvilket dock till Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsammeligen
hemställes. Stockholm den igMartii 1823.
N:o 24.
Ankom d. 4 April 1823.
Betänkande, i anledning af Herr Borgmästaren
Arvidssons Memorial, ovi
rättighet får Under Domare, att enär
någon Lag eller Förordning,
anses tarfva förbättring, derom hos
Riksens Ständers Justitice Ombudsman
göra anmälan, för att genom
dess Ämbetsåtgärd den nödige förklaringen
erhålla.
Herr Borgmästaren Arvidsson har uti
Memorial, som Väilofl. BorgareStåndet till
Lagutskottet remitterat, andragit: huruledes
icke sällan klagas öfver Lagars och Författningars
olika tillämpning af Domstolarne;
att sådant väl stundom föranledes af
LngUtskotttti Betänkande»> Cj
Domames olika äsigter och omdömes förmåga;
men också af Lagarnes otydlighet:
att, vid ny Lags stadgande, Lagstiftaren icke
möjeligen kan förutse eller beräkna alla
de händelser, hvilka sedermera uti tillämpningen
kunna ingå : att, enär det otydliga och
tvätydiga säkrast upptäckes af Domaren, sorn
skall handhafva Lagen, det äfven är nödigt,
att han vid slika upptäckter sättes i stånd att
verka till snar förklaring öfver Lagens rätta
mening, så väl för rättvisans jemna befordrande,
som till eget fredande i rån ansvar
och förebråelser; men att, efter hittills
vidtagen ordning, vägen till sådan förkla.
rings utverkande är nog otillgänglig, i synnerhet
för UnderDomaren, heldst förfrågningar
från honom ej blifva på högre ort
besvarade; att ehuru otydlig den Författning
kan vara, hvarefter skall dömas, UnderDomaren
likväl måste fatta sitt Domslut,
och om det sedermera passerar högre
Instantierne igenom och sluteligen blifve»
helt och hållet håfvet eller föräodradt, derom
icke erhåller underrättelse till egen ledning
vid andra förekommande mål af samma
beskaffenhet, samt att dessutom Kongl.
Maj;ts Kådiga Förklaringar öfver en otydlig
Lag, följa sällan förr än skil jagtig tillämpning
från flere håll hunnit der blifva känd
till dess skadliga verkningar, hvar emedlertid
månge parter kunnat få lida till deras rätt
och flere Domare blifvit oförtjent tadlade.
Af desse sammanlaggde anledningar har
Herr Arvidsson hemställt: att hvarje Do
-
7u ' LngVt skottets Eeianknndeit.
mare må berättigas, att, då han finner någon
Lag och Förordning vara af den beskaffenhet
, att förklaring deröfver i någon
delar nödig, han, utan att likväl i afvagtan
derpå innehålla med något Domslut 9
må sådant, med sine skäl dertill, skrifteligen
anmäla hos Riksens Ständers Justitia Ombudsman,
hvilken bör, om han finner den
sökte förklaringen behöflig, derom göra underdånig
framställning hos Kongl. Majit^
men i motsatt fall, förvara skriften till
påföljande Riksdag, och då, i sammanhang
med sin Ämbetsberättelse, framlägga den
för Ständerne, till den upplysning de om
förhållandet vilja taga.
Vid öfverläggningen härom, har Lagutskottet
ansett det icke vara UnderDomare
betaget, att till Riksens Stånders Justitieombudsman
inkomma med anmälanden,
om afhjelpande af möjeliga brister i
Lagstiftningen,' eller om Förklaring af Lagar
och Författningar i de delar, desse genom
otydlighet kunna föranleda olika tillämpning
vid särskilde Domstolar} och då
Utskottet tillika funnit med grunderna uti
14., 15, 16 och 20 §. §. af nu gäSlande
Instruction för Justitieombudsmannen öfverensstämmande,
att Justitieombudsmannen,
vid så beskaffade anmälanden, fästar dess
Ämbetsåtgärd, i mån af frågornas olika
beskaffenhet, antingen genom framställning
hos Riksens Ständer, om angelägenheten af
en fullkomligare Lagstiftning, eller ock genom
underdånig hemställning hos Kongl,
Lagutskottets Betänkande». 71
IVTajrt, då Lagförklaring af Konungen fean
meddelas; har Utskottet trott något sär->
skildt stadgande i anledning af Herr Arvidssons
Memorial, icke af behofvet påkallas,
eller något vidare för Utskottet i denna
fråga vara att tillgöra; hvilket dock Riksens
Höglofl. Ständers vidare pröfning vördsammeligen
hemstålles. Stockholm den 24
Martii 1823.
N:o 16.
Ankom d. 17 April 1823.
Betänkande i anledning af Herr Friherre
Christer Po sses Memorialatt
alla, så val af allmänna Lagen föranledde
Edgångar, som andre uti
särskilde Författningar föreskrifne
Edsformulairer må varda granskade
och rattade uti de delar, der felagtigheter
kunna forefinnas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
till LagUrskottet remitterat ett af Herr Friherre
Christer Posse afgify.et så lydandes
Memorial!
Jag önskar att få fasta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
Edgångars vigt i allmänhet, deras aftagande
helgd, och orsakerna dertill.
Dessa orsaker ligga dels i sjelfva E»
M r>
i *
Lagutskottets Bctänkandett.
demas innehåll, dels i deras nötning ge.
norn öfverflödigt och ofta vårdslöst användande,
samt ändteligen i det ringa strafF
Lagen för MenEd utstakar.
I de bildade classerne år StudentEden
den, som fdrst kommer i fråga. Denna Ed
påböds år 1655, är författad på Latin och
ålägger lydnad för Akademiens stadgar,
hvilka, utom myckel annat, föreskrifva skyldighet
att inställa sig vid begrafningar, dit
man kallas, att efter Lag och i rättan tid
betala sina skulder, att icke göra onödiga
kostnader, städse bivista Gudstjensten, ej
dröja på Källaren öfver klockan nio om aftonen,
icke lossa skott o. 8. v. Hvilken
Student har någonsin hållit allt detta? Emedlertid
den som lofvar utan uppsåt att hålla f
föraktar sitt löfte, och det föraktade löftet
bekräftas vid Gud och allt heligt, med afsägelse
af Allmagtens Nåd och evig välfärd.
Så börjar ynglingen sin bana, med
en MenEd , och framgent fortfar han likaledes,
för hvarje ny grad vid Akademien ,
vid hvarje befordran, ja, vid blotta inträdet
i ett Verk. Han är icke allenast Ed.
brytare ostraffadt, utan han måste aflägga
dessa Eder för att vinna befordran. Eller,
hvad vittna dessa brutna löften, att icke
uppenbara de rådslag Rätten inom lyckta
dörrar håller , desse afsvurna, men begångna
olagligheter vid Prestval.
Flere exempel kunde anföras J men da
nämnde torde tillräckligen vitsorda behof,
vet af en förändring.
LagUtskotteis Betänkande»,
73
För att fä en rigtig kännedom om alla
dessa slags förpligtelser, blir det nödvändigt,
att Lagutskottet, från vederbörande
Collegier, Ämbets- och Tjenstemän, Skrän
m. fl. Autoriteter genast infordrar alla nu
brukliga Edgångs-formulairer, vid hvilkas
insändande, vederbörande borde ega att utlåta
sig huruvida Eden antingen kunde alldeles
försvinna, eller undergå någon förändring;
och torde vid den derefter af LagUtskottet
företagande granskningen antagas
såsom regel, att, uti EdgångsFormulairen,
främmande språk undvikas, och att ingen
ålägges svärja på sådant, hvarom han icke
rimligen kan ega kunskap.
De i Lagen beskrifna Eder, såsom Vittnes-,
Värjemåls-, Bördes-, Urtjufva-, Vita-,
Vrångs-, Våda-, Boupptecknings-, Fattigdoms-,
och Concours Ederne m. fl, fordra äfven
sträng granskning, så i afseende på deras innehåll,
som sältet för deras afläggande.
VittnesEdens idkeliga upprepande vid
de allmänna HäradsTingen, gör, att den
jnvande Domaren sluteligen, utan själsnärvaro,
mechaniskt förestafvar dessa ordformer,
under det ofta en mängd vittnen
eftersäga dessa ljud , eller kanske stundom
endast göra några rörelser med läpparne.
Och hvem, om än med bästa vilja, kan
höra eller märka detta under det allmänna
sorlet.
Domaren 6kall undersöka om vittnet
har god fräjd, och när så sker, verkställes
det oftast, genom en till bifall framställd
74 LagUtskottcts Betlnkanierh
fråga, som af Nämnden eller någon annaa
i Tingssalen bejakas, hvarefter vittnet år
färdigt att med tu finger belägga en Lag»
bok eller Lagsamling, ty Bibeln ser mae
sällan på Dombordet.
Domaren är ålagd, att ej allenast var»
na, utan jemväl noga undervisa vittnet.
Detta sker gemenligen så, att sedan Ed är
gången, Domaren yttrar, att vittnet noga
skall påminna sig Edens vigt och värde,
Och dermed är undervisning och förmaning
ali.
Om än man nu ursiigtar Domaren , som
tröttnar vid detta myckna enahanda , så får
man likväl icke dervid stanna. I tvistemål
och mindre Brottmål anser vår Lag gifven
Ed, så gild som gången, eiler att vittnesmål
får ske utan Ed. Genom ett sorgfälligt
användande af denna tillåtelse kan största
delen af VittnesEden undvikas; hvilket
förhållande jag känner vara a£ erfarenheten
bestyrkt.
Jag vågar öfverlemna till Ridderska»
pets och Adelns bepröfvande, om icke fölg
jande föreskrifter skulle vara användbara.
Sedan Vittnets fräjd på ett mera be»
stäm dt sätt, till exempel, genom Prestbevis
vore ut rond eller vitsordad ef trovärdig
man, hvilkens namn i Protocollet skulle
intagas, och varnande undervisning mot
falskt vittnesbörd blifvit meddelad, efter
ett gifvet forraulaire, som väl kunde utsträckas
, men ej utan ansvar inskränkas £
så skulle vittnet utan Ed afgifva sia berita
Lagutskottets Eetänkattiien.
75
telse — funnes Edgången derefter nödig linge
den ske. Mera än två gångor om dagen
borde icke vittneseden få förestafvas, nemligen
vid för- och eftermiddags-sessiocernes
slut, då alla de, med hvilkas obesvuroa
berättelser, parterne icke ville eller finge
åtnöjas, på en gång ‘ skulle Ed fästa, och
om det fordrades, rätta sina vittnesmål.
Härvid borde vittnen med tu finger å den
Heliga Skrift, hvar i sin ordning, särskildt
efterstafva den upplästa strophen ur Edsformulairet.
Skulle vittnen vara så många,
att två omgångar för Edens aftagande blefvo
otillräckliga, kunde Domaren omstafva
Eden så ofta behof vet fordrade.
Vår nu gällande Lag, gör ingen skillnad
i bestraffningen för falskt vittnesbörd,
gom blifvit besvuret eller icke besvuret;
men denna bestraffning bestående af 15 Rd.
16 sk. böter, och att icke mer vata vittnesbar,
borde ökas med ärans förlust.
VärjemålsEd, och de flere dermed beslägtade
Eder, borde högst sällan, om möjligt
vöre, aldrig tillåtas, Man har afskaffat
pinliga förhör och sträckbänkar, men icke
själstorturen.
Man tyckes förgäta eller illa beräkna
den våda, som är å färde, när en till hälften
förvunnen, ettdera skall afstå från yrkande
fördelar, och| blygas öfver orättfärdig
sak, eller med bibehållande af gods och
anseende afsäga sig Guds hjelp till Lif och
Själ. Mig synes att detta brott, sä vida
7& LngUtskottets BttKnkandtnl
möjligheten af dess begående skall qvarstå,
borde äfven med fästningsarbete umgälla*.
Om MenEdaren år brottslig, så är ej eller
LagStiftaren utan förebråelse, om han
fordrar Eder, som ej kunna hållas, eller
med ovarsamhet behandlar Edgångssåttet.
Mine Herrar! dessa frågor äro af hogsta
vigt, ty hvartill tjena dessa fina bestämmelser
mellan rätt och orätt, dessa noga
afvägningac mellan brott och straff, när
sjelfva grunden, hvarpå Domslutet hvilar,
är falsk och osäker.
Jag anhåller ödmjukast, att desea motioner
måtte med den skyndsamhet behandlas,
att de vid denna Riksdag kunna afgö.
ras, och torde detta Memorial till Lagutskottet
blifva remitleradt.
Christer Tosse.
Vid den öfverläggning, som i anledning
af detta Memorial inom Utskottet egt
rum , har Utskottet ansett några andre Edsformulairer
ej böra komma under dess
granskning, än de, som uti allmän Civiloch
Criminal- samt Kyrkolag , med till dessa
Lagar hörande särskilde författningar
finnas föreskrifne; hvarföre ock, under förmodan,
att granskningen af alla de Eder,
som för öfrigt kunna anses vara åsyftade uti
Memorialet, ligger utom gränsen af den befattning,
som enligt 33 (j. Riksdagsordningen,
Lagutskottet tillkommet, Utskottet i
LngUtskottits Betdnkanden.
afseende på dem, anser sig icke hafva vidare
yttrande att meddela.
Beträffande dernäst de uti ofvan nämnde
Lagar och Författningar omnämnde Eder,
hafva väl en del af dem blifvit u*i Memorialet
uppräknade, med tillägg att de fordra
sträng granskning, så i afseende på deras
innehåll, som sättet för deras afläggande;
hvarjemte särskildt blifvit anmärkt,
den förmente olämpligheten af Edsförplig.
telserne, att icke uppenbara de rådslag Rätten
inom lyckta dörrar håller, och att icke
begå olagligheter vid Prestval j men då,
denna framställning icke innefattar bestämdt
förslag till förändring af ett eller flere uppgifne
Lagrum, utan synes åsyfta, att LagUtskottet
skulle på egen hand företaga granskningen
af en hel väsentlig del af Lagstiftningen,
för att deruti föreslå ändring och
tillägg; hvilket icke med Stadgandet i 33
§. Riksdagsordningen öfverensstämmer, har
Utskottet ansett motionen i denna del, såsom
endast innefattande anmärkning om en
förment brist i Lagstiftningen, men ej förslag
till afhjelpande deraf, icke kunna till
vidare profning upptagas,
I afseende nu på förslaget, att VittnesEden
ej borde mer än en, högst arne gångor,
hvarje Rättegångsdag få vid HäradsRåtten
förestafva», och att alla de, som på en
och samma dag skulle aflägga Vittnesmål,
borde vid det ena eller andra af dessa tillfällen
gå densamma, Anner Utskottet, att
utom det svårighet skulle uppstå, att då
78
Lagutskottets Betånkandenl
tiden fot* en sådan allman Edgång inträffade
få alla vittnen på en gång samlade, genom
ett sådant sått för Edens afläggande,
det stora ändamålet, sorn år den högtidliga
Edens inflytande på vittnets berättelse,
skulle alldeles förfelas, då vittnet, i stället,
att på sätt nu sker, afgifva sin berättelse,
med tanken ännu uppfylld af de förbindelser
Eden innefattar, och af den varning för
MenEd Domaren honom meddelat, skulle
aflägga den flere timmar efter eiler före
Eden, hvilka bagge händelser efter Motionairens
förslag kunna inträffa, och i förra
fallet, efter det en mängd andre ämnen
varit föremål för hans tankar och borttagit
hugkomsten af den vigtiga förbindelse
han åtagit sig, samt i det sednare, utan att
helgden af en redan affaggd Ed med dess
högtidlighet, verkade på vittnets sinne.
På dessa skäl, och då förslaget i denna
del, om ej alldeles overkställbar, åtminstone
skulle verka mångfalldiga hinder i
årendernes behöriga och skyndsamma gång,
afstvrker Utskottet bifall, jemväl till denna
del af motionen; äfvensom Utskottet icke
anser andra föreskrifter ån de nu gällande,
i afseende på utrönande af vittnens fräjd
och framställande till dem af varning för
MenEd vara af nöden, enär de för ändamålet
äro tillräckliga, om de med nit och
samvetsgrannhet handhafvas.
Hvad vidare angar den skärpning, som
blifvit yrkad i straffet för falskt vittnesbörd,*
så enär allmänna Lagen, för detta brott,
LtigUtskottsts Betäitkattdett.
79
tlfom böter utstakar påföljden att icke vidare
vara vittnesbar, och denna påföljd i
anseende till den vanheder den innefattar,
efter Utskottets tanka, nara kan jemföras
med ärans förlust, har Utskottet icke funnit
anledning , att den härutinnan foreslagne
Lagföråndring för sin dei bifalla.
Beträffande åter yrkandet, att VärjemålsEd,
och de flere dermed beslågtade
Eder, borde högst sällan, och om möjligt
vore, aldrig tillåtas; så emedan allmänna
Lagen stadgar, att VärjernålsEd endast må
åläggas i nödfall och då sanning ej annorledes
utletas kan, anser Utskottet Lagen
i detta fall hafva gifvit den bestämda
ledning för Domaren, som LagStiftaren
förmår meddela,
Sluteligen och vidkommande den påföljd
af fästningsarbete, som ansetts böra
stadgas, utöfver det ansvar 17 Gap. 19
§. Rätteg,Balken för MenEd i allmänhet
bestämmer; så bar Utskottet ansett det nu
gällande stadgandet vara mera öfvensstämmände
med gradationerne i StraffLagarne i
allmänhet, ån det af Herr Friherre Posse
uppgifne förslag, och kan pä sådan grund
icke eller i denna del tillstyrka bifall af
motionen.
Detta allt, tillika med några Utskottets
Ledamöters skiljaktiga meningar, hemställes
dock vördsamiigen Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning. Stockholm den
34 Martii 1823,
8o Lagutskottets Betånkandtn,
Utdrag af Protocoll, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
deii 24 Martil 1823.
S. D. Föredrogs Herr Friherre Christer
Posses af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln remitterade, den 20 dennes på bordet
lagde Memorial, deruti yrkas, att alla
så val af allmänna Lagen föranledde Edgångar,
som andre uti sårskilde Författningar
föreskrifne Edsformulairer må af
Lagutskottet varda granskade och råttade
uti de delar, der felaktigheter kunna förefinnas.
Då nu denna motion kom under öfverläggning
, voro Utskottets fleste Ledamöter
af den tanke, att endast de Edgångar,
som finnas föreskrifne uti allmänna
Lagen, KyrkoLagen och SjöLagen, samt
dermed sammanhang egande Författningar
tillhörde Utskottets granskning; och då
Herr Friherre Posse icke afgifvit något
förslag till ändring uti desse Edsformulairer
eller anmärkt de felaktigheter uti dem,
som Herr Friherrn önskade fa rattade, så
ansågo dessa Ledamöter Utskottets åtgärd
böra inskränkas ti 1 yttran, derörande hvad
som borde iakttagas vid vittnesedens afläggande,
samt angående ansvaret för falskt
vittnesbörd oeh MenEd, uti hvilka ämnen
Herr Friherrn sine åsigter bestämdt meddelat.
Herr
Lagutskottets Bctånkanden,
81
Herr Häradshöfdingen Ribbing Uppläste
följande, skrltteligen författade anförande
:
Jag anser att Lagutskottet icke kari
från sig skilja någon väsendtlig del af Baron
Posses motion* utan att iakttaga deri
derföre i 44 §. Riksdagsordningen föreskrifne
tid.
Om än flere af de Eder motionen upptager
icke kunna hånföras till Civil , Criminal-
eller KyrkoLag, kunna de likväl inne.
begripas under hvad Riksdagsordningen
kallar: jå såd ane ämnen väckta frågor,
oell hvilka, enligt samma Författnings 33
oSs tillhöra. Formen för edsförbindelsers
afläggande, bör icke vara mera ån en,
fast ämnena för dess tillämpning åro flerfaldige.
Bevakandet af formens lagenlighet
tillhörer Lagutskottet —- ämnet kan föranleda
till annat Urskotts biträde på sätt
43 § Riksdagsordningen medgifver. Nu
må den ena eden anses tillhöra allman
Lag, och dess förändring såsom Lagförslag
framställas, den andra vara reglementarisk
, och dess förändring, såsom önskhingsmäl,
framföras; för båda fordras slutelUen
Kongl. Maj:ts bifall. Och således
hade, efter min tanka, bela motionen kunnat
och bordt i ett sammanhang upptagasj
något hinder derföre anser jag icke elier
hafva legat deruti, att motionairen icke utfört
ett särskildt detailleradt för hvarje
Edsformulaire. Sådant är möjligt endast
Lagutskottets Betänk anden, 6
g2 Lagutskottets Bttanktindtn'.
ela man innehar sjelfva EdsFormylairen,
sorn böra ändras; och Utskottet, men ej
motionairen, är för det närvarande i tillfälle
att dem anskaffa. Motionairen har
derföre genast begärt, att Utskottet skulle
med möjligaste skyndsamhet infordra formulairerne,
hvarefter det först skulle blifvit
möjligt att bestämma de ändringar, som
böra ega rum. Då Motionairen emedlertid
föreslagit en allmän Lag för Eder, den
nemligen i att man icke borde åläggas svärja
på det, hvarom man saknade kunskap, och
att främmande språk skulle uteslutas; så
synes utarbetandet och tillämpningen af
denna allmänna Lagprincip just vara en befattning,
hvartill Utskottet, enligt 33 §.
Riksdagsordningen, är bestämdt, och för
min del skulle jag icke anse mig behöfva
Motionairens . ytterligare biträde dervid.
Sedan jag således utsagt min mening, om
origtigheten af Utskottets hufvudsakiiga
åtgärd att jfrånskilja sig en större del af
motionen och vägrandet att infordra EdsFormuIairen
, nödgas jag ytterligare reservera
mig mot hvarje särskildt beslut, {ivari
Utskottet derefter stadnat. Afven i de
fall, då bestämda förändringar föreslagits i
Eder, dem Utskottet ansett sig tillhöra,
har all åtgärd uteblifvit, såsom i DomareEden,
der man svär att hemliga hålla
rådslag inom lyckta dörrar, ehuru GrundLagen
ålägger OmröstningsProtocollernes
utgifvande till hvem som det begär. Lagpommittéen
har äfven uteslutit denna strof
LagUtskotttts Bctånkandeii. 83
Utur Eden* Motionairens förslag till etfc
föråndradt sätt för vittnena afförande, är
verkeligen på sätt lian uppgifvit, pröfvadt
och godt funnet: vid ett allmänt HäradsTing,
som under flere veckor fortvarade,
afgåfvos, med få undantag, vittnesmålen
utan Ed; endast en allvarlig varning från
Domaren föregick Vittnenas berättelse,
oell Parterne ansågo säilan Edens biläggande
nödigt. De Eder, som gingos, vunno
derigenom i högtidlighet, och edgångarne
spildes icke onödigtvis, som ofta är hän«
delsen, äfven derigenom att Vittnen, hvilkas
jäfvighet man först under sjelfva Vittnesberåttelsen
erfar, förut måst gå Eden»
Att jag icke blir varse de omöjligheter oell
den ©verkställbarhet, sorn för Lagutskottet
sig framståldt, torde mig ursäktas, efter
jag vet att intetdera i verkligheten finnes.
I frågan om tillåtelse för vanfräjdade
personer att vittna, åberopar sig Lagutskottet
på Domarens samvetsgrannhet; jag
åter tror, att både Domare och Rättsökande
åro bäst belåtne, att icke sakna laglige
föreskrifter, der de, utan att utestänga
samvetsgrannhetens inflytande, hvilket här
är händelsen, kunna och böra ega rum,
och jag anser lämpeligt, att i Protocollet
intages den persons namn, på hvars intyg
om god frägd ett Vittnes afförande beror.
Jag delar fullkomligen Motionairens
tanka, om afskaffande eller inskränktare bruk
afvärjetnåls och öfrige likartade Eder, och
till stod för denne mening, får jag fram*
84 7dgUtskottets Betänknndctt,
ställa en närmare utveckling af förslaget i
denna del.
49 Capitlet 2 §. MissgerningsBalken fö.
reskrifver UrtjufvaEd. Stöld synes mig vära
ett brott af den beskaffenhet, att edgång
i slikt mål ej borde vara den anklagade tillåten,
så mycket mindre som, i händelse
af framdeles yppade anledningar, bevisningen
derigenom är försvårad.
24 Cap. 2 §.§ BygguingaBalken inne*
håller följande stadgande: ’’Vet man ej huru
eld är kommen lös; vite då med sjelf
sins vådaed, att det ej af hans vangömo eller
vållande skedt är.” Tillämpningen af
denna ed, om den skulle bibehållas, borde
bero på Domarens pröfning af förekommande
omständigheter, hvilka endast kunna
bestämma huruvida en person möjligen kan
veta huru eld kommit lös eller icke.
VrångaEd i 14 Cap. 9 §. och den i gr
Cap* o §• Rättegångsbalken beskrifne ed
aro, efter min tanka, fullkomligen olämplige;
ty hvilken Part anser icke sin egen
sak vare rättvis och de skäl han anförer vigtiga,
och sällan lärer en tappande, som
söker ändiing i högre Rätt, kunna besvärja
att han icke söker uppehålla vederparten
i sin Rätt. LagCommittéen har uteslutit dea
förra Eden hel och hållen och det anmärkta
orimmeliga i den sednare.
FattigdumsEd, föreskrifven i 30 Cap.
6 §. BättegångsBalken , för Revisionssökande,
synes också mindre tjenlig för ändamålet,
hvilket säkrare skulle vinnas genom någon
Lag Utskottets Betänkande«,
85
slags taxering af Domaren eller Konungens
Befallningshafvande, i likhet med andra
vederhäftighetsbevis, hvilka af dem utfärdas.
VärjemålsEd 1 Lägersmål och horsbrott
kunde äfven gå bort, om deri i dessa mål
af Domaren tämmeligen allmänt antagna
knappare bevisning blefve af Lagen godkänd,
då, genom detta förfarande, grundadt
i naturen af slike mål, ett bland de
mest allmänna och vådliga missbruk af Edgång
skulle försvinna.
Denna, visst icke fullständiga, framställning
af motionens användbarhet torde
åtminstone visa , att förslaget varit förtjent
af en annan behandling, än den Utskottet
meddelat.
Partiel Lagförändring borde visserligen
undvikas; men den allmänna Lagförändringen
år ännu så aflägse, att tiden derföre
icke ens kan bestämmas, och emedlertid
fortfara de menliga verkningarne af edgångars
missbruk, till skada för Nationens inora!
ité och enskildes rätt.
Om återremi8s af LagUfskottets Betänkande
skulle ske, är skyndsamhet dervid
visserligen af nöden, för att nu mera kunna
medhinna både EdsFormulairens infordrande
och granskning. Det sednare anser likväl
icke jag för ett så vidlyftigt arbete, att icke
Lagutskottet, på egen hand , det skulle kunna
företaga , blott vi af Riksens Höglofl,
Ständer erhålla bestämdt föreläggande att
eådant är vår skyldighet.
Lagutskottets Betänkandets,
Harr Lagmannen Danckwardt åter trodde,
att då Herr Friherre Posse, ehuru han
icke afgifvit något bestämdt förslag till än»
öring uti nu gällande EdsFormulairer, likväl,
genom allmänna omdömen i ämnet,
utmärkt visse omständigheter, som vid en
ny fleöaction af EdfFormulairen borde iakt*«
tagas, skulle en på sådant sätt gjord framställning
af olämpligheten utaf Lagarne om
Edgång, föranleda till pröfning af Memorialet,
så vidt detsamma hade afseende på
de uti allmänna Lagen, KyrkoLagen och
SjöLagen stadgade EdsFormnlairer; och ansåg
Herr Danckwardt någon annan rättelse
häruti icke vara af noden, än att, enär det
ku mera är hvar och en öppet, att, emot
lösen, ifrån Domstoiarne utbekomma och
genom tryck allmängöra RättegångsHandlingar
och deribland äfven Domstolarnes
OmröstningsProtocoller, den uti DomareEden
intagne förpligtelse att icke, sedan
Dom är afsagd, uppenbara dem som till
Rätta gå eller- andre de rådslag, sorn Rätten
inora lyckta dörrar håller, matté, såsom
ändamålslös, från berörde EdsFormulair
uteslutas.
Herr Prosten Doctor Rönbeck, Herr
Borgmästaren Gederborg och RiksdagsFulIjnägtigen
Änders Larsson deremot yttrade,
det de ansågo Herr Friherre Fosses anmärkningar
emot Preste- och DomareEderne påkalla
Utskottets granskning af Memorialet
i desse omständigheter J -hyarempt bemäld^
Lagutskottet! Betänkandettj 87 !
Ledamöter i öfrigt biträdde den mening
Utskottets fleste Ledamöter yttrat.
Som nu, i följd af Pluralitetens yttrande,
Utskottet endast borde ingå i granskning
af de omständigheter, som böra iakttagas
vid VittnesEdens afläggande, samt rörande
ansvaret för falskt Vittnesbörd och
MenEd, beslöt Utskottet det utlåtande, som
innefattas i Betänkandet N:o 25.
Härifrån var RiksdagsFullmägtigen Anders
Larsson i så måtto skiljaktig, att han
ansåg1 bestraffningen för falskt vittnesmål
böra ökas med ärans förlust. Ut supra.
Ex Protocollo
Joh. Jac. Kleman.
N:o 26.
Ankom d. 17 April 1823,
Betänkande öfver BiksdagsFnllmagtigen
Johan Olsson Långbergs Memorial,
angående ändring uti 3 och
4 §§. i 2,1 Capitlet RättegångsBalken.
Till Lagutskottet har Hederv. Bondel
Ståndet remitterat ett Memorial af KiksdagsFullmägtigen
Johan Oisson Longberg,
deruti han andrager, huruledes uti RättegångsBalken
år införd en grundsats, som
gör Parters rätt beroende af Domstolars
misstag, genom <|eo så kallade qvittniugen
88
T,agVt skottets Betänkande»,
af E&penser. För vederläggning af denna
besynnerliga Lagstiftning vore, efter Longberg
s tanke, tillräckligt erinra, att en Part,
görn orättvist förlorat hosén Domstol, icke
derigenom förtjent att åa ytterligare lida
för de misstag Domaren begått, hvilket likväl
sker då Lagen föreskrifver, att desi, sorn
tappat i Underhalt och sedan får Domen i
OlverRätt åndrad, icke njuter någon ersätt*
ning för sine utgifter. Om en sådan Lagstiftning
skulle kunna försvaras, måste,
efter Longbergs tanke, antagas, att en högre
fVätts Dom icke gilves för att meddela
rättelse i begångne misstag, utan endast
för att låta det ankomma på slump, hvem
forn sluteligen skall få rätt, erkänna den
§ne Domaren så god sorn den andre, och
låta kostnaden af denna ödets lek drabba
den som varit lika blottställd på möjligheten
att komma lill korrta på det sista afgörande
kastet; men vill man åter stifta
Lag, för att befrämja rättvisa, bor eftersiq.
»as, att den Domstol, som är tillförlitelig
nog att afgöra hufvudsaken, för att stifta
rätt, äfven med upphäfvandet af en annan
Domstols mening , annu lättare är tillförlitelig
nog att bevilja den lidande ersättning
fdr hvad saken kostat honom, genom vederpartens
förvållande eller den andre Domstolens
misstag; och för den sluteligen tappande
Parten bör det på intet sätt kallas
flårdt eller obilligt, att han ej skördar någon
frugt af hvad han med orättvisa vun»it,
hyilket blott gör hopom förgigtigare,
Lagutskottets Betänkandctt.
och minskar lättsinnigheten i Rättegångars
tillställande, samt bidrager till det önskade
ändamålet att minska tvisternes mängd,
hvaraf Domstolarne nu besväras. På desse
grunder har Longberg föreslagit, att af 3
och 4. §5. i 2» Cap. RåttegångsBalken endast
må bibehållas början af den 3:rlje och slutet
af den 4:de, så lydande: ”Then Saken
tappar gälde sin Vederdeloman thet alltåter,
som han trängd varit therå kosta; äro i
Raken åtskillige käromål och vinna eller
tappa Parterne theri ömsom, tå stånd© hvar
sin skada j” — men allt det öfriga i desse
borde försvinna.
Vid öfvervägande häraf har LagUtskottet
till alla delar godkänt de grunder, som
uti motionen blifvit anförde och funnit förändringen
af den nu gällande Lagen, i det
af Longberg åsyftade ändamål» vara af nödvändigheten
påkallad, såsom ledande til det
rättvisa slut pä Rättegångar i allmänhet,
att den som saken vinner och således måste
anses hafva lidit förfång af sin Vederpart,
blifver skadeslös för detta förfång; hvarjemte,
genom antagande af de grunder Longberg
föreslagit, den förmån, enligt Utskottets
tanka, vinnes, att hågen för Rättegångar
troligen kommer att betydligen förminskas;
men som detta ändamål icke fullkomligen
kan vinnas endast genom den af Longberg
föreslagne förkorrtning af 3 och 4.
§5 i 21 Cap. RåttegångsBalken, har LagUtskottet
ansett sig böra till Riksens Höglofl,
Ständer hemställa, om icke LagComif*
f;o Lagutskottets Betänkande».
téens förslag i fråga om Rättegångskostnad
och skadestånd, såsom hvilande på de grunder
Longberg anfördt och Lagutskottet för
sin del nu gillar, mätte, med en obetydlig
förändring i Redactionen, blifva såsom Lag
antaget; och kommer, i händelse af bifall
härtill, 21 Gap. RättegångsBalken att hä*
danefter lyda som föijer;
§. i.
Hvad den, som saken vinner, trängd
varit att å Rättegången kosta, skall den,
sorn tappar, gälda honom åter. Ej må någon
från den bostnads-ersåttning befrias,
utom i de fall, som £2,3 och 4 §§. säges.
§. 2.
Har någon vunnit derigenom, att han
Värjemål?- eller FyllnadsEd gått; då vare
Vederparten ej skyldig, att hans kostnad
gälda. Samma Lag vare der någon vunnit
befrielse för thy att Ed honom ej anförtros
kunnat, då han eljest pligtig varit att den
aflägga.
§• 3-
Nu kunna Parterna ömsom vinna och
tappa; profves vinst och förlust i det närmaste
jemnlik vara , stånde hvar sin kostnad.
Vinner den ene betydligen mer än
den andre, gånge ersättning ut till honom,
som mest vunnit, dock med minskning efter
som skäligt pröfvas, i mon af hvad han
i Saken förlorat.
Lagutskottet! Bttankarlie», 91
§. 4.
Har Svaranden , vid Rättegångens början
eller sedan, medgifvit hvad Käranden
sluteligen vunnit, och har denne ändock Saken
uppehållit, då skall han ej ersättning
njuta leir den kostnad, som efteråt använd
blifvit; utan vare han pligtig att gaida Svaranden
den kostnad åter, som, genom Sakeqs
uppehåll, den sednare ådragen är,
9' 5-
Ehvad Räkning ingifven är eller ej,
pröfve Rätten till hvad belopp den kostnad
skäligen uppgått, som Farten använda
måst på resor och hvad mera lör Rättegång
gens utförande nödigt varit,
9. 6.
Är Urtima Ting i Saken hållet, vare
dock den, som Saken tappar, ej skyldig att
Större kostnad gälda, än som åtgå skolat,
om Saken vid Lagtima Ting behandlad varit.
$• 7‘
Finnes den som hufvudsaken vinner
hafva särskildt lidit, vare sig af det förfång
Vederparten i sjelfva Saken honom tillskyndat,
eller deraf ett denne hans rätt oskaligen
uppehållit, eller genom qvarstad eller
förskingringsförbud, hvarmed hans egendom
belagd varit, eller derigenom att Dom i
verkställighet gått, innan den laga kraft
yunnit, eller pä annat dylikt sätt, då skall
92
Lagutskottets Betänkanden.
den som tappar dommas att skadestånd gifva
efter hvad Gode Män bestämma.
Dock öfverlemnas detta vördsammeligen
till Riksens Högloft. Stånders vidare pröfning.
. Stockholm den 5 April 1823.
N:o 27.
Ankom d. 22 April 1823.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägtigarne
Nils Insulins och J,
J. Rutbergs Memorialer, dels om
antagande af LagComitéens Förslag
till RåttegångsBalk, dels om offentlighet
vid Domstolar och R olis Kamrar
i Städerna.
Med framställning deraf: stt ehuru
den för utarbetande af Förslag till ny Civil
och CriminalLag förordnade Committé
icke på längre tid torde medhinna fullborda
detta vigtiga arbete, nödvändigheten likväl
synes påkalla en tidigare förändring af
denna gamla RättegångsBalken med deruti
införde Rättegångsordning, som icke skall
vara förenlig med närvarande tids fordringar
j har RiksdagsFullmägtigen Nils Insulin,
uti till Hederv. BondeSiåadet ingifvit
Memorial, yrkat, att åtminstone LagCom.
mittéens utkomne Förslag till ny Rättegångsbalk,
genast må komma under så skyndsam
granskning, att summa Balk, vid nu
-
LngUtskottets Eetånkanden.
93
varande Riksdag må bunna antagas och varda
påbuden till efterlefnad från och med
1824 års början J och har Insulin uti berörde
Memorial tillika föreslagit, att, uti
Brottmål, alla undersökningar och förhör,
vid Under Domst olar och PoliceKammrar uti
Städerne måge hållas för öppna dörrar, liks
som hos HåradsRätter och Domstolar
på Landet helst ingen Lag eller Författning
gifves, som tillåter en KämnärsRätt tillsluta
sina dörrar, under det förhör med Parterr:
e föregå; ock enar, genom Kongl. Förordningen
den 15 Februarii 1776, fullmägtigs
begagnande inför Stockholms PoliceKatnmare
är förbudet, det skall för Parters
säkerhet vara nödigt, att förhören äfven der
ske för öppna dörrar; hvilken sednare motion
RiksdagsFullmgtigen J. j. Rutberg genom
särskildt Memorial utvidgat derhän;
att uti RättegångsBalken må införas stadganden
, som föreskrifva ofientlighet i alia
Domstolar, från och med Konungens Högsta
Domstol tili och med alla UnderRätfer,
så att vid alla tillfällen, då Parter erhålla
företräde, en hvar må stå fritt, att från
anviste platser i Domstolens sammanträdes*
rum, afhöra hvad som talas och svaras,
samt af vittnen berättas.
D esse till Lagutskottet remitterade Memorialer
hafva hos Utskottet till öfvervägande
förekommit; och beträffande först den
af RiksdagfFullmägtigen Insulin väckte fråga
, om skyndsam granskning och antagning
af LagCommittéens förslag tili ny Rätte*
94 LagUtstiOttéts B et ankanå eii.
gångsBalk; deremot den anmärkning inföf
Hederv. BondeStåndet, enligt derom med»
deldt ProtocollsUtdrag, blifvit af Riksdags»
Fullmägtigen Anders Danielsson frajnstäldt,
stt det vore mindre lämpligt, att af Lag”
förslaget antaga en enda Balk på förhand,
innan förslaget i sitt öafbrutna sammanhang
blefve färdigt, hvaruti flere Ståndets Ledamöter
instämt; så emedan en hufvudsakelig
del af förslaget till nya Lagstiftningen ännu
återstår, enär CrirninalLagen och dertill
hörande Rättegångsordning icke hunnit af
LsgGommittcen utarbetas, samt denna Rättegångsordning
i många afseenden kommer
att stå i sammanhang med den uti tvistemål
redan föreslagne; hvaraf följer, att
granskningen af den sednare icke bör företagas,
innan den på en gång äfvert kan omfatta
RättegångsOrdningen i Brottmål; alltså
och då förslaget till nya RäftegängsBalken
så nyligen utkommit, att det icke hunnit
undergå den allmänna granskning, som
bör föregå dess pröfning af Riksens Höglofl.
Ständer; men Utskottet förmodar, att hvad
ef LagFörslaget återstår så tidigt kan hinna
utarbetas, att hela förslaget till nya Lagstiftningen
vid nästa Riksdag må kunna i
ett sammanhang komma under Riksens Högloflige
Stånders pröfning; har Utskottet ansett
det vara både för tidigt, och mindre
lämpligt, att nu företaga den granskning af
förslaget till nya RåttegångsBalken , som
Insulin yrkat f hvadan Utskottet till motionen
i denna del icke kan tillstyrka bifall.
Lagutskottet! Betänkanden.
95
Då likväl Utskottet häraf icke funnit
sig hindraat, att ingå uti sådana partiele,
antingen tillägg eller förändringar uti gamla
RättegångsBalken, hvarom motioner blifvit
väckte och tili Utskottet remitterade,
hvilkas snarare vidtagande af omsiändigheterne
påkallas, utan att leda till hufvudsaklig
rubbning i Rih tegan gf Ord ningen i
det hela, har Utskottet granskat Nils Insulins
och j. J, Rutbergs hvar för sig väckta
motioner om offentlighet vid aila Underoch
ÖfverDqmstolar samt PoliceKamrar x
Städerne.
Dervid har Utskottet, med antagande
af dea grundsatts, set tillfälle för hvarje
Medborgare bör vara öppet att sjelf inhem*
ta kännedom om Lagskipningens gång, hvarigenom
aktningen för Lagarne och förtroendet
tili DomareMagten måste ökas och
befästas, ansett offentlighet vid Domstolar
utan undantag destohellre böra tillåtas, som,
hvad UnderDomstolarne angar, Rittegången
derstädes, efter urgammal sed, hållits för
öppna dörrar; och, då i samma mån en
rättegång fortgår och, ju högre den fullföljes,
den påkallar större uppmärksamhet,
»ågot skäl icke eller förekommer, hvarföre
icke samma offentlighet äfven skulle ega
rum vid de högre Domstolarne, så ofta
Parter och Vittnen der muntligen höras.
Utskottet, som anser enahanda offentlighet
bö ra ega rum vid PcrliceKammare i de
fall, då sådane mål der förehafyas, i hvilka
PoliceKatömaren eger Domsrätt, har der
-
96 Lagutskottets Betdnkandeit.
före trott sig böra tillstyrka att, genom
utfärdande allmän Författning, må, i likhet
med hvad 3, 4. och 5 §§. uti 7 Cap. af
Förslaget till nya RättegåugsBalken inne-*
hålla, följande stadganden meddelas.
”Vid alla UnderRätter samt vid PoliceKamrar
då sådane mål der förehafva», i
hvilka PoliceKammaren eger domsrätt, skall
rättegång för öppna dörrar hållas ; och vare
förthy, så läDge det ske kan, ulan trängsel
för dem, som till Piätten höra, eller
med sakerne hafva att skaffa, ej någon förment,
att inne vara, medan Rätten sitter*
der ej Rätten nödigt finner, att öfverläggning
till beslut inom lyckta dörrar hålla*
Så skola ock, vid andre Råtter, alla muntliga
förhör med Parter eller Vittnen för
Öppna dörrar hållas.5'
”Hvar som Rättegång åhöra vill, skall
sig tyst och anständigt skicka. Gör någon
annorlunda; varde först varnad, rättar han
sig ej deraf, då må han från rummet afvisas*
pligte ock för oljud och varn vördnad
mot Rätten, efter Lsg.”
”Den, som i Rätten förer ordet, ege,
till ordningens bibehållande, nödige föreskrifter
gifva, utan att med de öfrige, som
i Rätten sitta, derom öfverlägga, Hvad
han i thy fall bjuder, varde genast åslydt;
och svare han sedan för åtgärd sin, som
för annaa Ämbetsutöfniog, om deröfver1
klagas/’
Detta
lagutskottet: Betänkande».
97
Detta hemstålles dock, tillika med en
Ledamots särskilda tanka, vördsammeligen
Riksens Höglofl, Ständers vidare pröfning.
Stockholm den 5 April 1825.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Håglofl. Ständers Lagutskott
den 5 April 1823.
S. D. Furedrogos RiksdagsFulImägtigarne
Nils Insulins och J, J. Rutbergs tili
Utskottet remitterade Memorialer, dels om
antagande af LagCommittéens förslag tili
RättegångsBalk, dels om offentlighet vid
Domstolar och PoliceKamrar i Städerne;
hvarvid Herr Häradshöfdingen Ribbing uppläste
följande skrifteligen författade yttrande:
”Att bland de flere nya förslag i vår
Rättegångsordning, det af en utvidgad offentlighet
vid Öfversätter just skulle vara så
särdeles vigtigt, att dermed icke kunde anstå,
intilldess den nya ordningen i det hela
tilläfventyrs blefve antagen , är icke förenligt
med mina åsigter, De inskränka sig
till det bedömande: att då, enligt 27 Cap»
7 §. RättegångsBalken, offentlighet i gröfre
brottmål och sådane,_ som äro af allmännare
intresse, eger rum i OfverRätterne, så innehar
man redan egentligen hvad man söker,
ty fördelen af, att i högre Rätt, der sakerne
i sitt sammanhang skriftligen förekomma,
få afhöra ett derifrån abstraheradt elle*:
LagUtskottets Betänkande11, 7
98
Lagutskottet! Betånkanden,
lösryckt mundtligt eller vittnesförhör, måste
för alla andra , ån dem det angår, vara
liten eller ingen. I den härom väckta motionen
finner jag således intet å färde vara,
som den begärdte uppmärksamheten
förtjenar.” Hvaremot Utskottets öfrige
Ledamöter förenade sig i det utlåtande, sorn
innefattas i Betänkandet N:o 27. Ut supra.
Ex Protocollo. '
Joh Jac. Kleman.
N:o 28-
Ankom d. 22 April 1823.
Betänkande, i anledning af Herr Pro‘
jessoren J. P. Fröbergs Memorial
om förslag till en förbättrad Rättegångs
Or aning.
Högvordige PresteStåndet har till LagUtskottet
remitterat ett Memorial af Herr
Professoren J. P. Fröberg, deruti föreslås:
att Lagutskottet måtte inkomma med förslag,
till afhjelpande af den tryckande och
oerhörda långsamheten i visse Rättegångar,
beroende till det mesta af den latitud,
som, efter Herr Professorns egne ord , skall
vara lenmad åt Advocateriets förslagna
konstgrepp, samt afgifva detta förslag, utan
något afsedt sammanhang med LagCommitténs
mogna, men så mycket mera betänkta
och derigenom äfven långsammare
Lagutskottett Betiitskattden, 99
utarbetning af en ny Rättegångsordning,
på det att den närvarande generationen
måtte åtminstone få se ett sint på sådane,
för Nationen och Medborgares känsla , så
högst vidrige, vidiyftige och ovanligt behandlade
processer, hvilka börjat i mångens
ungdom, men hvilkas ändtiiga afgörande
man, under de närvarande formernes
tröga, nötta och derföre så ofta återfallande
skrufgång,, knappast sorn döende
Gubbe kan vänta sig upplefva.
Detta Memorial liar Lagutskottet till
granskning företagit; men da detsamma afser
fullkomlig förändring af hela nu gällande
Rättegångsordning, och Utskottet, i
anledning af särskildt väckt motion, om antagande
af LagCommittéens förslag till ny
RåttegångsBalk, uti till Riksens Högiofl.
Ständer redan afgifvet Betänkande, under
N:o 27. ansett sig icke kunna vid nu varande
Riksdag företaga granskning af RåttegångsOrdningen,
i hela sin vidd; så har
Utskottet, på de uti nämnde Betänkande
upptagne skål, dem Utskottet afven nu
åberopar, ansett sig hindradt, att ingå uti
den granskning Herr Professor Fröberg
ifrågastållt; hvilket dock till Riksens Höglofl.
Ständers vidare bepröfvande vörd.
sammeligen hemställes, Stockholm den 10
April 1823.
iOa LtgUt skottets Betinkandcn.
N:o 29.
Ankom d. 22 April 1825*
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägtigarne
Eric Pehrssons, /rån
Gefleborgs Lany och Herr J. H.
Ekstrands Memorialer, angående dels
ändring, dels förklaring af 12, Cap*
a §. RättegängsBalken.
Till Lagutskottet hafva blifvit remitterade,
från Hederv. BondeStåndet, ett Memorial
af RiksdagsFulImågtigen Eric Pehrsson
från Gefleborgs Lån, hvaruti, under
anmärkande deraf, att de uti 12 Cap. 2 §.
RättegångsBaiken stadgade böter, af En
Daler, vid Härads- och KämnårsRätt, och
i Lagmans, och RådstufvuRätt, Två daler
för Parts uteblifvande, då han af Rätten
ropas fram att kära eller svara, skola för
ändamålet vara otillräcklige, enar Parter,
hvilka åsyfta tidsutdrägt med Rättegångar,
icke göra afseende på desse Böters obetydlighet,
hemstålles, att desse Böter, hvad
HäradsRätter angå, måtte till dubbelt belopp
för uteblifvande, så kärande som svarande
Parter, fastställas; samt från Vällofl.
BorgareStåndet, ett Memorial af Herr J;
H. Ekstrand, hvaruti föreslås den förklaring
af 2 Mom. uti ofvan åberopade §., att
Stadgandet af dubbla böter för kärande eller
svarande, som ej kommer tillstädes innan
Tingets slut, afven måtte blifva g ål?
Lagutskottets Betankandeu, ioi
lande för Part» som vid StadsRätt icke
sig inställer innan Råttegångstimmans slut,
hvarom tydelig och bestämd föreskrift nu
saknas.
Lagutskottet har ansett det icke vara
Uppropsböternes större eller mindre belopp,
som skall förmå Parter till inställelse
att kära och svara, då lagligen ståmdt
är, utan hufvud.sakligast den i tvistemål,
med det förfallolösa uteblifvandet, förenade
påföljd för kåranden , att gälda den tillstådeekomne
Svarandens Rättegångskostnad,
och för denne sednare, att dess uteblifvande
icke uppehåller sakens afgörande på de
skäl käranden företer.
Genom Lagens bestämda stadgande härutinnan
är således utvägen, både för den ene
och andre Parten, betagen, att genom uteblifvande
bereda uppehåll i Vederpartens rått,
och då det följakteligen icke leder till något
ändamål, att enligt Eric Pehrssons förslag,
fördubbla de uti 12 Cap. 2 §. RättegångsBalken
stadgade Uppropsböter, har
Utskottet icke funnit skal, att för detta
förslag tillstyrka bifall.
Deremot har Utskottet, i anledning af
Herr Ekstrands motion, funnit, att ehuru
med stadgandet uti 2 Mom. af nyssnämnde
§. ’’kommer hvarken Kärande eller isvarande
innan Tingets slut, Bote dubbelt," LagStiftaren
tillika af sett enahanda tillökning i
Böterne för Part, som vid StadsDomstolarne
sig icke infinner, inom Rättegångstimmans
slut, helst berörde Moment eger san>
loa Lagutskottets Betänk,viden.
manhang med det föregående, hvaruti så
väl Landt- som StadsDomstolarDe äro uttryckligen
nämnde, detta Lagbud likväl icke
innefattar den tydlighet och bestämdhet,
att ju olika tillämpning deta! vid StadsDomstolarne
kan ega rum; hvarför Utskottet,
till befordrande *f enhet i LagSkipr.in»
gen, trott sig böra föreslå, att genom utfärdande
förklaring öfver 12 Gap. 2 §. RåttegångsBalken,
Andia Momentet må erhålla
denna lydelse:
''Kommer hvarken Kärande eller Svarande,
å Landet, innan 7 ingets slut, eller i Stad,
innan Rättegångstimman ute är, bote hvarthera
dubbelt.'*
Detta hemställes dock Riksens Höglo!].
Ständers vidare pröfning vördsammeligen.
Stockholm den 10 April 1823.
N:o 30,
Ankom d. 25 April 1823.
Betänkande, i anledning af RiksdagsVulin
Lagti gen, för Stockholms Stad,
Herr Johan Westins Memorial, angående
HuseSyner å Öfver OfficersBoställen,
RiksdagsFullmågtigen för Stockholms
Stad, Herr Johan Westin, har u«i Memorial,
som Vallöf]. BorgareStåndet till Lagutskottet
remitterat, hemstäldt att Kongl.,, Huse?
Lagutskottets Eetdnkandeti. 153
Syns Författningarne afåren 1752 och 1770,
sorn ålägga Häradshöfdingarne, hvar i sin
Ort, att förrätta Af- och Tillträdea HuseSyner
å ÖfverOffjcersBoställen, matte i så
måtto, förändras, att denna för Domaren
alltid lönlösa och tidödande befattning, blefve
en RegementsAuditeurerne åliggande skyldighet,
helst desse sistnämnde, innan de
till denna Syssla befordras, i alla fall böra
innehafva alla de kunskaper, som erfordras
för en slik förrättning; emedan de, enligt
ofvanniimnde Kongl. Författningar, åro förpligtade
och berättigade, att, i samma ord»
ning och, efter samma föreskrifter, som
för Syner å ÖfverRefälets Boställen blifvit
letnnade, sådane å Underofficerare* Boställen
med Domaremyndighet verkställa j
hvartill Herr Westin ansett äfven såsom
skäl böra komma, att då ofvannämnde förrättningar,
så väl å öfver- sorn UnderBefälsBoställen,
med Regementets Oeconomie ega
en nära gemenskap, hvarmed vål Auditeuren,
men ej Landets Domare tyckes ega
befattning, så skall detta värf, att reglera
om MilitiaeBoställenasj framtida vidmagthålJande,
snarare åligga en Regementets medlem,
än Örtens Domare, som dessutom vid
de tider, då desse Syner böra förrättas, vanligtvis
äro sysslosatte med andra deras Ämbete
närmare förenade värf, såsom vanlige
SommarTing, HåradsSyrter, Urtima Ting
och dy like, af föregångne rättegångar uppkomne
befattningar, som fordra en mera
bestämd tolkning af Lsgen, ån en Huse
-
304 Lagö'tskottets Betänkande»,
Syn, sorti oftast blott upptager ett facit efver
befunna och sammanräknade bristfällen
J men likväl borttager en för egentlige
Domare-göromålen mycket kringskuren och
angelägnare tid.
Detta Memorial, med hvad Herrar
Bagge, Hegardt, Hjertström och Ullberg, i
anledning deraf, uti Vällofl. BorgareStåadet
yttrat, har Lagutskottet i öfvervägande tagit,
och som den Domsrättighet , hvilken
vid Af- och Tillträdes HuseSyner å
OfverOfficersBoställen , uti förekommande
tvistige frågar eger rum, är af enahanda
beskaffenhet, med andre rättsfrågor, och
au mera, genom de fleste Boställens utarrenderande
på längre tider, angår personer
utom Regementet, hvilkas rättigheter, icke
mindre i dessa än andre fall, synas böra af
vederbörande Domare pröfvas j alltså och
enär hinder och uppehåll för ifrågavarande
Syners förrättande i föreskrifven tid, kunde
inträffa, om denna befattning RegementsAuditenren
uppdrogs, vid sådane tillfällen,
då han med Regementet vore i Rikets tjenst
commenderad till annor ort och långe bortovistandej
har Utskottet icke funnit skäl
att bifalla motionen , eller tillstyrka någon
förändring nti hvad Kongl* Husesyns och
BostäUsOidningen, den 15:deSeptember 175a
och Kongl. Förklaringen deröfver, den aj
Januarii 1770 i detta fall föreskrifva; hvilket
dock tillika med en Ledamots särskildta
tankaj Riksens Höglofl. Ständers vidare
Lagutskottets Betänkandett. 105
pröfning’ vördsamligen hemställes. Stockhulm
den I4:de April 1823.
Utdrag af Protocollet hållet hot Riksens
Högloft. St cinders LagUtskott
den 14 April 1823.
S. D. Föredrogs Herr Johan Westins
af Vällofl. BorgareStåndet remitterade Memorial,
angående HuseSyners hållande å
Öfver OfficersBostållen.
Denna motion blef af Utskottets fleste
Ledamöter afslagen, på sätt Betänkandet
N:o 30 utvisar; men Herr Borgmästaren
Hjertström förklarade det han , på de af
honom i Vållofl. BorgareStåndet anförde skäl,
ansåg densamma böra tillstyrkas, helst förhållandet
icke kan vara annorlunda med
Syner å Officers- än UnderOfficersBoställen,
hvilka senare förråttas af Regements- ellef
Mönsterskrifvare. Ut supra.
Ex Protocollo
Joln, Jac, Kleman.
N:o 31.
Ankom d. 25 April 1823,
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmågtigen
Anders Larssons, från
Elfsborgs Län, Memorial om rättighet
för Syskonebarn > samt med hvar-.
io6 Lagutskottet! Betänkande».
annan på sidan i Svågerlag varande
Personer, att ingå ägt en skap,
utan att behöfva söka Konungens
tillstånd.
Rik«dsgsFulImägtigen Anders Larsson
ifrån Elfsborgs Län, har, uti till Hederv.
BondéStåndet ingifvet Memorial, andragit;
stt en del af de stadgaoden, uti nu gällande
Lag, som icke skola vara förenlige med
nu varande tids upplysning, blifvit förändrade;
andre åter endast mildrade; af hvilket
sednare slag Anders Larsson ansett vara,
förbudet uti 5 §. af 2 Gap. GiftermålsBalken,
emot Giftermål'emellan dem som äro
i Svågerlag å sidorna , hvilket sedermera genom
Kongl, Förordningen den 10 April 1810,
blifvit ändradt till likhet med stadgandet
i 3 §. af samma Cap. angående Giftermål
med Syskonebarn, i thy alt man i begge
desse fall måste söka och erhålla Konungens
Nådiga tillstånd till ägtenskapets fullbordan;
mea då ett sådant tillstånd sällan
eller aldrig nekas af Högsta magma , utan
desto vigtigare skäl, och detta medförer
en omgång och kostnad, som icke synes
nödvändig; så har Anders Larsson yrkat
fullkomligt upphäfvande af ifrågavarande
stadganden, samt att ågtemkap i förenämnde
Skyldskaps och Svågerskapsl leder må
varda lofgifvet, utan behof af särskildt Nådigt
tillstånd.
Detta Memorial har blifvit remitteradt
till Lagutskottet, som detsamma till prof
-
LagUtskottets Betänktuidenl 107
ning förebaft; och vidkommande först frågan
, huruvida det vilkor af Konungens Nådiga
tillstånd, som för Giftermåls ingående
emellan Syskonebarn, uti 3 §. af 2 Cap.
GiftermålsBalken är föreskrifvet, må kunna
upphöra; så emedan Konungen, till de om
sådane Giftermål gjorde underdåniga ansökningar,
alltid lemnat sitt Nådiga bifall, och
allmänheten derigenom redan vunnit öfvertygelse
om deras tillåtlighet; vid hvilket
förhållande, tillståndssökandet hos Konungen
endast bereder omväg och onödige kostnader;
så har Utskottet, med bifall till motionen
i denna del, ansett sig böra tillstyrka,
att genom utfärdande författning, g §,
uti 2 Cap. GiftermålsBalken må helt och
hållet upphäfvas, och Giftermål emellan
Syskonebarn hädanefter varda tillåtet.
Hvad åter angar de genom Svågerskap
å sidorne beslägtade personer, emellan hvil.
ka, enligt hvad Kongl, Förordningen den
10 April i Q 10, med ändring uti 5 §. af 2
Cap. GiftermålsBalken föreskrifver, Giftermål
ej eller får ingås, utan att Konungen
gifver ther lofjtillj så enar förhållandet emellan
den ena Makan och den andras Syskon,
lemnar rum för ett mera förtroligt
umgänge, och en ovillkorlig tillåtelse till
ägtenskap i detta Svågerlag * således icke
kan stå tillsamman med den nödiga omsorgen
för sedlighetens bevarande; har Utskottet
funnit betänkeligt tillstyrka motionen,
om det för dispence i sådane fall stadgade
yilkor af Konungens tillåtelse.
108 Lagutskottets BaXnktindett.
Detta varder dock, tillika med en Ledamots
särskilda tacka, till Riksens Höglofl.
Ständers vidare profning vördsammeligen
öfverlemnadt. Stockholm den 14. April
1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft, Ständers Lagutskott
den 14 April 1523.
S, D. Föredrogs RiksdagsFulImägtigen
Anders Larssons, från Elfsborgs Län,
till Lagutskottet remiiterade Memorial, om
rättighet för Syskonebarn, samt med^ hvarannan
pä sidan i Svågerlag varande personer,
att ingå ågtenskap, utan att behöfva
söka Konungens tillstånd j dervid Utskottets
Ledamöter förenade sig om det Utlåtande,
som innefattas uti Betänkandet N:o 31;
hvaremot Herr Häradshöfdingen Ribbing
yttrade: ”Jag kan icke dela den öfvertygelse,
att giftermål emellan Syskonebarn
bör till alla delar anses lika som ett annat
ägtenskap, och lika obehindradt och fritt
kunna ingås.’’
Det förtroligare umgänge, som emellan
syskons barn eger rum, såsom en följd
af det förhållande, hvaruti Föräldrarne stå
till hvarannan, har behof af det stadgande:
”att utan Konungen gifver ther lof till»
må Syskonebarn ej taga hvarannan till ägta.”
De båda könens ömsesidiga böjelse för hvarannan
återhålles mellan Syskonebarn, ehuru
Lagutskottets Betdiiktinden. ioj
i aflågsnare grad af samma slägtförhållanden
, som ega rum emellan Syskon, och om
hvilka sjelfva anletsdragen och andre yttre
likheter ofta erindra den der möjligen skulle
förgäta dem. Denna tygel af naturen synes,
såsom vigtig och god, icke böra salena
sitt stöd uti yttre Lag.
Dessa äro de grunder, som förmodligen
föranledt de i Lag stadgade hinder för äg.
tenskap emellan Syskonebarn. Erfarenheten
torde visa, att dessa ej varit onyttige.
Ehuru jag gerna medgifver att skiljagtiga
begrepp, allt efter hvars och ens särskilda
omgifvelse, kunna hafva uppstått, så tror
jag mig likväl icke fela i det bedömande,
att i allmänhet en lycklig sammanlefnad
mera blifvit befordrad genom ägtenskap emellan
oskylde, än emellan dem, sorn redan
förut varit genom blodsband förenade.
De ämnet upplysande exempel, hvilka man
tror sig ega af vissa familjer, der omsorgen
för yttre välstånd sammanfört slägtingar till
hvarandras makar, (efter hvad man påstår,
till skada för efterkommandes själs-förmö»
genheter) äro allmänt kände och behöfva
derföre icke af mig upprepas.
Sluteligen får jag anmärka, att grundsatsen,
det förening emellan Syskonebarn
ej vore loflig, år uttryckt, ej mindre i stadgandet,
om underdånig ansökning till bifall
derför, än äfven i ett dertill särskildt
egnadt Capitel i MissgerningsBaiken , om
Lägersmål emellan Syskonebarn. De högre
Straffbestämmelser , som detta Capitel inne
-
no Lagutskottets Betånkanden.
håller hafva blifvit obemärkte och skulle,
således oförändrade qvarstå, så att oagtadt
ågtenskap voro Syskonebarn lika lofligt, som
andra, komme de att umgälla kitslig beblandelse,
med ett mångdubbladt högre
ansvar. — Ett missförhållande, som
jag ej kan gilla. Jag afstyrker sålunda den
föreslagne Lagförändringen.5’ Ut supra.
Ex Protocolio.
Jo b. Jac. Kleiiian.
N:o 32.
Ankom den 25 April 1823.
Betänkande ofver Herr Israel af Ekenstams
Memorial, om förbud får Ledamöter
i Boj Råt t, att sig emellan
byta Lottade mål.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, har
genom ProtocollsUtdrag den 5 sistlidne
Martii, till Lagutskottet, remitterat ett Memorial
af Herr I. af Ekenstam , deruti yrkas
att Lagutskottet måtte föreslå någon sådan
åtgärd, hvarigenom rättsökande Parter
vid Hofftätierne hädanefter må betagas möjligheten
att kunna, genom utbyte af Referent,
bereda sig en mera gynsam Domare
och föredragande, hvilken med ensidige åsigter
och ändamål, kan i betydelig mån
ega en partisk inflytelse, tvärt emot den
LngUtskottetsBetdnkanden. m
med lottningen åsyftade verkan; hvarjemte
Utskottet fått del af de dels skrifleliga dels
munteliga anmärkningar Herr L. H. Gyllenhaal
och Herr Friherre Casper W. Ehrenborg
emot berörde Memorial afgifvit, tillika
med Herr af Ekenstsms deraf föranledda
sluteliga yttrande, deruti han närmare
förklarar ändamålet méä motionen endast
vara, att för framtiden göra en tillfällighet
omöjlig, som nu skall vara möjlig, utan
ringaste afseende på föiflutne händelser,
och således äfven utan all tillvitelse eller
personlig inblandning; samt anser hvad sorn
nu år möjligt, tillräckligen uttrycka sig genom
det förhållande, att, sedan den Scrupulösaste
lottning är verkställd, ingen Contradiciion
skall häfta vid den omständighet ,
att Referenten, eller de genom lottningLestärnde
Domare, kunna godtyckligt genast
derefter förvexlas emot andra.
Lagutskottet har tagit denna motion ,
med de dervid gjorda anmärkningar uti öfvervägande;
och som Lagen uti 27 Cap, 9
§. Rätteg.Balken uttryckligen bjuder, att
då Skriftvexlingen uti de saker, som till
HofRått lagvadda eller instämda äro, blifvit
slutad, HofRåtten då utdelar dem till thess
Ledamöter efter lott; hvaraf följer, dels att
utbyte Ledamöter emellan af redan lottade
mål, icke är tillåtet; dels ock , att i händelse
vid lottning något mål skulle tillfalla
en Ledamot, sorn befunnes jäfvig att sig
dermed befatta, annan Referent icke annorledes
äu genom lottning bör utses; alltså
H2 Lagutskottets Betänkan/lett".
i
och enär genom Lagens salunda bestämda
föreskrift, det ändamål, hvilket med motionen
åsyftats, redan är uppfyldt, har Utekottet
ansett något ytterligare stadgande
härutinnan, icke af behofvet påkallas; hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsammeligen hemställes.
Stockholm den 5 April 1823.
N:o 33.
Ankom d. 25 April 1823.
Betänkande, i anledning af Riks dag sFullmäktigen
Anders Joachimssons
från ÖstergöthlandMemorial, angående
påskyndande af LagCommittéens
arbete och granskning deraf.,
RiksdagfFullmägtigen Anders Joachimsson;
från ÖsterGöthiand, har uti Memorial,
som Hederv. Bondc-Ståndet till Lagutskottet
remitterat, och hvarmed RiksdagsFullmägtige
Anders Danielsson, Erik Broberg
med flere af bemälde Stånds Ledamöter sig
förenat, hemställt, det måtte af Riksens
Höglofl. Stander underdånig påminnelse hos
Kongl. Maj:t göras, om påskyndande af LagCommittéens
återstående arbete samt granskning
deraf hos Konungens Högsta Domstolj
till grund för hvilken hemställning Anders
Joachimsson anfört, att ehuru LagCommit
téen
-
Lagutskottett Betänkandett.
113
téen jemväl för allmänheten framlagt rått nyttiga
arbeten, hvilka kunna blifva tjenliga
för ändamålet, den del af arbetet, som skulle
innefatta förslag tili BrottmålsLagar, likväl,
efter nära 14 års förlopp, annu återstår
, och kommit att försummas genom tillfälligheten
af Ledamöters anställande, hvilka
icke skola uppfyllt Committéens och
allmänhetens fordringar, samt att det är af
vigt för hvarje Medborgare, att med möjligaste
första erhålla förbättrade Lagar.
Lagutskottet, som funnit behofvet af
en förbättrad Lagstiftning ytterligare vitsordas
af de mångfaldiga, under nu varande
Riksmöte, från Resp. RiksStånden, till Utekottets
handläggning remitterade motioner,
angående dels ändring, dels upphäfvande af
nu gällande Författningar, hvaribland åtskilliga
motioner funnits af den beskaffenhet,
att, fastän deras ändamål synts
af forändrade omständigheter påkallas, Utskottet
likväl, i anseende till det samband
de egt med grundprinciperna uti nu gäl»t
lande Lag, och den rubbning deri skulle
föranledas, ansett sig hindradt, uti partiel
pröfning deraf ingå, förr än nya Lagförslaget
i ett sammanhang, kan komma under Riksens
Höglofl. Ständers pröfning, har af sådane
anledningar, och då förslaget till Brottmåls
Lagstiftningen ännu återstår, trott sig
höra, med bifall till motionen, vördsam»
ligen föreslå: att Riksens Höglofl. Ständer
Lagutskottet! Betänkande», g
H4 Utskottets Bctänkandett.
uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majtt
ville anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
nödige mått och steg till påskyndande
af LagCommittéens återstående arbete, så
att hela förslaget till ny Civil- och Criminal-Lag,
så tidigt måtte fullbordas och från
Trycket utgifvas, att, efter föregången granskning
uti Konungens Högste Domstol, det
vid nästa Lagtima Riksdag må uti ett sammanhang
komma under Riksens Hoglofl.
Ständers pröfning. Stockholm den 14. April
1803.
N:o 34.,
Ankom d. 25 April 1823,
Betänkande, i anledning af Herr Domprosten
Doctor M. Lamérs Memorial,
angående förrymd makas rättighet
att ingå nytt gifte.
Uti Memorial, som Högvördige PresteStåndet
till Lagutskottet remitterat, har
Herr DomProsten Doctor Lamér an dragit,
hurusom den mer och mer tilltagande lättsinnigheten
vid äktenskapsskilnader, i synnerhet
visar sig , då oenige eller med hvarandra
inbördes mindre väl belåtne ägta makar
sins emellan i hemlighet öfverenskomma,
att den ene af dem, under förbehåll
af giftorättens bibehållande uti gemensamsamnu
Boet, bortrymmer, eller kanske al-J
LagVtskotiets iBctinkanåtrt. lif
.lenast på nog nära afstånd undangömmer
sig, för att, sedan efterlysning skett och
skiljobref, ä grund af Domarens Utslag,
blifvit utfardadt, få hvar för sig eftet behag
träda uti annat gifte, som sedermera i
samma ordning skulle kunna upplösas, —-  Por att hämma detta onda, 6asom stridande
både mot Christi Lära, sund Moral och äfven
emot sann Politik, har Herr Domprosten
föreslagit, såsom det kraftigaste me*
del, ett Lagförbud för den förrymde eller
Undangömde makan, att fa träda Uti nytt
gifte förr än, likasom vid horsbrott, den
öfvergifne makan vore död eller gift eller
Konungen dertill gifvit sin Nådiga tillå*
teise.
Lagutskottet har, vid öfvervägande äf
hvad Herr DomProsten Lamér i berörde
måtto föreslagit, funnit den påföljd 15 Cp.
ö §. 1 Morn. GiftermålsBalken bestämmer,
för den som äktenskapet genom hor brutit,
destomindre skäligen böra egä ruut, i anseende
till den maka, hvilken, derigenom
att den egenvillig! öfVergifvit den andre ,
föranledt äktenskapets Upplösning, som ena*
handa straffbestämmelse såmedelst skulle
antagas för brott af helt olika beskaffenhet;
hvarföre och då, Vid noggrannt iakttagande
af hvad, enligt Lag och författningar
Domaren åligger, når äktenskapsskillnad
för egenvilligt ÖfvergifVande sökes, utvägen
för akta makar, att genom sådane öfverenskommelser,
som Herr DomProsten Lamér
bmförmält, kunna bereda äktenskapsskill*
II6 LagUtshttets Betänkandctt,
nåd , torde i möjligaste måtto förebyggas;
Utskottet ansett sig icke ega anledning att
tillstyrka bifall af motionen.
Delta bermtålles vördsammeligen Rik*
sens Bögloflige Ständers vidare pröfning,
Slockholm den 12 April 1823.
N:o 35.
Arkom d. 25 April 1823!
Betänkande, i anledning af Herr Prosten
Magister Johan Wijkman Caspersons
Memorial om Förklaring
af 9 §. uti Kongl. Förorda, den 5
Juni i 1739, angående Prestval.
Herr Prosten Magister Johan Wijkman
Casperson har uti , till Högvördige Presteståndet,
ingifvet Memorial andragit, att ehuru
9 §. uti Kongl. Förordningen den 5
Junii 1739, angående Prestval, endast lern»
nar egare af Bruk eller Mas-Ugn rösträttighet,
hvarvid hvarje Flärd och Mas.Ugn skall
beräknas lika med helt Hemman, samt 2ne
Kniphamrar skola räknas lika med en Stång*
jern shärd, skall likväl någon gång handt
att äfven Spikhammar, fastän uti omförmäldte
valförordning ej uppräknade, blifvit enahanda
rösträtt tiilagde som Kniphamrar, då
likväl den skillnad, som linnes uppdragen
emellan Spik- och Kniphamrar, så väl i anseende
till nyttan och sältet, hvarpå da
Lagutskottets Betånkanicn, *17
vid B ergshandteringen användas, som deras
olika storlek, år märkbar, och Spikhammare
dessutom är ett verk eller inrättning,
som är vida skiljdt från Bruk 5 i anledning
hvaraf och till förekommande af den oreda,
som genoin åberopande af ett farligt
praejudicat, vid tillämpning af Prestvals Förordningar,
möjligtvis kunde uppkomma ,
Herr Prosten föreslagit, att bestämdt måtte
stadgas, att Spikhammare i enlighet med
Kongl. Förordn. d. 5 Junii 17.39, rösträttighet
vid Prestval ej kunna tillerkännas.
Detta till Lagutskottet remitterade Me.
rnorial har Utskottet öfvervägatj och som
uti 9:de §. af förenämnde Kongl* Förordning,
der rösträttighet vid Prestval tillerfcännes
Bruk eller MasUgn och Kniphamrar,
Spikhammare icke ens åro nämnde,
hvaraf följer att denna rättighet icke blifvit
de sednare, hvilka dessutom såsom Manufactur-inrättningar
åro af helt olika beskaffenhet,
tillagd5 så har Utskottet ansett
Stadgandet härutinnan vara så tydligt och
bestämdt, att Förklaring deröfver, såsom
icke af behofvet påkallad, ej kunnat af Utekottet
tillstyrkas.
Dock varder detta till Riksens Höglofl.
Ständers vidare granskning vördsamligen
hemstäldt. Stockholm den 12 April 1823
S18 LngVtskutUts Rctdiikandeni
N:o 36,
Ankom d. 7 Maji 1823,
Betänkande, i anledning af sår skilde
Memorialer af Riksdags Fullmägti -  g ar ne H. Strindlund, A Danielsson
och Nils Insulin, 07// upphäfvande
af de Författningar, hindra
Sakegares fria val af Rättegångs
Ombud.
Från Hedervärd* BoDdeStåndet, hafva
till {Lagutskottet blifvit remitterade trenne
$ärskilde Memorialer, RilssdagsFullmägtigarne
H. Strindlund från Ångermanland ,
Anders Danielsson från Elfsborgs Län och
Nils Insulin från Stockholms Lån, hvilka
gemensamt åsyfta upphäfvande af de För*
fattningar, hvilka hindra Sakegares fria val
af KättegångsQmbudj till grund hvarföre,
hufvudsakligast blifvit fraoistäldt; att, d|
det är hvar och en Part. obetaget, att sjelf
vid Domstol utföra 6in Sak, så godt han
förmår, bör han äfven ega rätt sätta i sitt
ställe den Person, till hvilken han har
fortroende, utan att vid valet vara bunden
af annat, än att den, som till Fullmägjtig
förordnas, är en oberyktad val kand Pen*
son: att Föreskriften uti Kongl, Förordning
garne den 10 Martil 1749 * och 9 Martii 17 50,
samt. Kongl, Brefvet den 27 Maji 1801, om
visse fullgjorde Akademiske Specimina af
dest! som skulle ega föra andras talan, e_«
Lagutskottets Betänkande»; 119
Jiurn hemtad från omsorgen, att enfaldige
Parter icke blefvo förledde till oskälige rättegångar,
eller deras rätt, genom Sakernas
olämpliga utförande och vanvårdande, ginge
förlorad , likväl, så vidt deri ligger ett
Förmynderskap för Parter, skall innefatta
en Lagstiftningsgrund, som ej kan efter
rättsbegrepp gillas, hvarförutan denna föreskrift,
med förfelande af ändamålet, skall boredt
flere olägenheter för Parter, särdeles i
Orter, der Speciminerade Rättegångsombud
svårligen kunna erhållas, och andre af Domstolarne
icke godkännas. På dessa grunder
har alltså blifvit yrkadt, af Strindlund:
att för dem, som skola få såsom Fullmägtige
begagnas, endast må gälla Stadgandet i
irsta Momentet af 2 $, 15 Cap, RättegångsBalken:
att the skola vara oberyktade, ärlige,
redlige och förståndige Män, och alla
andra föreskrifter upphäfvas; af Anders Danielsson:
attalia stadganden, som hindra
en Sakegares fria val af det Ombud, ban
vill anlita, må utur Lagarne försvinna och
Domstolarne förlora all rätt, ej mindre att
vägra tillåtelse för någon, att inför Råtta
föra andras talan , än äfven att för vanvördeligt
skrifsätt emot Domstolen eller VederParten,
eller inblandande i saken af hvad
dertill ej rätteligen hörer, dömma någon
förlustig rättigheten att, såsom Fullmägtig,
gagnas, samt af Insulin, att det måtte stå
hvarje Part fritt, att, vid Domstolar få sig
till biträde i rättegång antaga den han hyser
förtroende för, med rättighet för en sådan,
126 LngVtskottéts Betåtiktinieru
att FuIImägtigskapet antaga; dock att dervid
iakttagea hvad 15 Gap. 2 §, Rättegångs»
Balken i moraliskt afseende fordrar hos
Fullmägtig; äfvensom att sådant icke må
göra någon inskränkning uti Lagens och
sårskilde Författningars föreskrifter, att skilja
ett oskickligt Ombud från ett illa utfört
Fullmägtigskap, samt fråndömma dét rättigheten
att föra andras talan inför Rätta.
Hvad sålunda blifvit yrkadt, har LagUtskottet
öfverväga!' och sorn Kongl. Brefvet
den 27 Maji i8oi,vid föreskriften: alfi
ej någon utom KronoBetjent å Landet, som
ej Uppbörd eger, samt Lands- och StadsFiscaler
ina till Fullmägtig låta sig bruka,
sorn icke efter fullgjorde Akademiska Speer»
mina, på sått Kongl. Förordningen den ic:de
Martil »749, jemförd med Kongl. Förordningen
den 9 Martn 1750 och Kongl. Brefvet
den 9 April 1788 bjuda, af Rätten, der Saken
d rifves , lof dertill fått, uttryckligen
tillagt de orden t med undantag af de händelser
15. Gap. 2 f. RättegångsBalken särskildt
utstakar; och det således vid detta
förhållande icke genom nämnde Bref blifvit
någon betaget, att till Fullmägtig bruka
sin skyldeman, eller then i hans tjenst är,
eller han eljest häfver förtroende till, utan
att andre vilkor dervid äro fästade, än att
Ombuden skola vara oberyktade, årlige, redlige
och förståndige Män, och ingen till
Fullmägtigskap må /lUimrmeliga brukas,
som af Rätten, der Saken drifves, ej godkänd
är och lof dertill fått; alltså och enar
LngUtskottetsBetänkanrleit. izi
ali den frihet för rättsökande parter i valet
af rättegångs-ombud, som Lagutskottet anser
vara skälig och med god ordning förenlig,
redan är uti Lag och Författningar
medgifven, anser Utskottet någon -förändring
uti hvad härom för närvarande stadgadt finnes,
icke erfordras; men då Utskottet har
sig bekant, att vid åtskiliige Domstolar, den
i Utskottets tanka origtiga tillämpning af
Författningarne i denna del egt rum, att
endast KronoBetjenter, Lands- och StadsFiscsler
och de som aflagt Akademiska Specimina,
blifvit ansedde berättigade att föra
andras talan; så har Utskottet trott sig ega
anledning, till Riksens Höglofl. Ständer
hemställa, att, i öfverensstämmelse med
den af Utskottet i förberörde måtto antagne
tydning af 15 Cap. 2 g. RättegångsBalken
och Kongl. Brefvet den 27 Maji t8.2i, en
Förklaring må blifva utfärdad, med til 1-  kännagifvande, att, genom 1801 års Bref,
någon ändring af 15 Cap. 2 §. RättegångsBalken,
eller någon inskränkning i de Stadganden,
som deri finnas, angående rättigheten
, att föra andras talan,ficke blifvit
meddelad.
I afseende åter på Anders Danielssons
särskildta yrkande, att Domstolarne må förlora
all rätt, ej mindre att vägra tillåtelse
för någon, att inför Rätta föra andras talan,
än äfven att för vanvördeligt akrifsätt eller
inblandande af hvad till saken icke hörer,
dömma någon förlustig rättigheten, att såsom
Fullmägtig gagnas; så enär det ovill
-
122 LagUtskottets Betänkandett.
korligen mäste tillhöra Domaren, att pröf««
va huruvida ett Rättegångsombud eger de
egenskaper Lagen föreskrifver, och att, i
motsatt fall, skilja Fullmägtigen från saken,
samt härtill kommer» i afseende på hvad
Anders Danielsson vidare anfört, att den,
enligt Utskottets tanka , icke kan kallas skickligt
och förståndigt Ombud, som i saken
inblandar hvad dertill ej rätteligen hörer,
och, på ett oförståndigt och oredigt sått
sin hufvudmans talan utförer J äfvensom med
Domstolens värdighet ej kan förenas , att
en person , sorn brukar vanvördeliga ord eller
åthäfvor mot Domare och Parter, vidar©
får såsom Ombud begagnas j alltså har Utskottet
icke funnit skäl att Anders Daniel**
sons Motion i denna del bifalla.
Dock hem&tälles detta tillika med en
Ledamots särskilda tanka, vördsamligen
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning,.
Stockholm den 8, April 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft, Ständers Lagutskott
den 8 April 1823..
S, D. Föredrogos de af Hederv. Bon--.
deStåndet till LagUtskottets granskning remitterade,
den 4 och 13 sistlidne Martii,
på bordet lagde, Memorialer af Riksdags*
fullmågtigarne H. Strindlund , från Ångermanland,
Anders Danielsson, från Elfsborgs
Lån och Nils Insulin från Stockholms Lån ,
L/igUtskctttts Betiinhandcn. 123
©rn upphäfvande af de Lngar och Författningar,
hvarigenom Sakegares fria val af
Rättegångsombud inskränkes; hvarvid Utskottet
stannade i det utlåtande, som innefattas
uti Betänkandet N:o 36.
Herr Borgmästaren Hagander var derifrån
skiljaktig och yttrade: 5,Vid jemfö
relse
af 1734 års Lagstiftning, angående Rättegångsombud
, med den, som uti åtskilige
författningar sedermera tillkommit, har
jag för min del, funnit den förra, sådan
den uti 15 Cap. RättegångsBalkeu uttryckts,
ega ett utmärkt företräde,”
”Uti berörde Lagrum stadgas helt enkelt;
Att man får begagna säsosti Ombud
hvar och en , sorn ä.r oberyktadärlig, redlig
och förståndig ; och att den fullmägtig t
sorn jörledt någon till oskälig rättegång, eller
mot bättre vetande drifvit orättfärdig
sak m. m. skall straffas med böter elter fän-,
geise och förlust af rättigheten att fora andras
talan, Uti dessa enkla stadganden har
jag trott mig finna en värdig omtanka
för så väl Lagarnes helgd sorn enskild
mans rätt, och en ädel hyllning af den hos
en hvar naturliga önskan» att uti bevakandet
af sina angelägenheter , biträdas af den
person, för hvilken man hyser aktning och
förtroende. Lagstiftaren insåg nogsamt, att
denna önskan borde inför lagen gälla såsom
rättighet; och då han, å ena sidan, fordrade
ärlighet, redlighet och förståndighet,
såsom oeftergiflige egenskaper hos RåttegångsOmbudet,
och å den andra sidan lade
124 Lagutskottets Betinhmieii.
uti Domarens hand magten, att afvisa eli
hvar, som saknade dessa egenskaper, och
att straffa den, som missbrukade sitt Ombudsmannaskap
’ så uppfylldes derigenom,
efter min tanka, Samhällsordningens fordringar
i afseende på så väl Lagarnes värdighet,
Domstolens anseende, enskilde Parters
rätt och ett fritt användande af goda
medborgerliga egenskaper.
Så har jag, för min del, betraktat det
ifrågavarande Lagrum ; och jag står fast vid
den öfvertygehen, att det utgör en fullständig
och tillfyllestgörande Lagstiftning,
och att de författningar, hvilka detsamma
förändrat elier förklarat, äro obehöflige,
ändamålslöse, ja äfven orättvise.
Nu har Utskottets pluralitet ansett sig
böra tillstyrka utfärdandet af en förklaring
öfver dessa författningar. Jag kan icke instämma
uti denna åsigt, och då det måste
antagas såsom obestridligt, att all lagstiftning
bör vara eckel, att den följaktligen icke
eller bör intrasslas uti en mängcl onödiga och
till en del arbiträra stadganden, och att lika
straff icke böra bestämmas för olika brotta
så synes mig Utskottets åsigt hafva tvänno
hufvudsakliga fel, det ena: att derigenom
uti Lagstiftningen qvarhållits ett aggregat
af invecklade, onödiga stadganden, hvilka
såsom sådane bordt utplånas; och det andra
: att den med dessa författningars qvarhallande,
jemväl bibehållit såsom Lag ea
uppenbar orättvisa: ty omöjligen kan det
finnas rättvisa i ett Lagstadgande, som för
-
LngUtshottets Eetånlandett. 125
klarart att den som skrifver vanvördeliga
mot Domaren eller Parter och inblandar
uti skrifter hvad till saken ej hörer, skall
straffas lika med den, som mot bättre vetande
drifver orättfärdig sak,”
”På grund af det nu anFcirda, tillstyrker
jag, för min del, med anledning af Riksdagsfullmägtigarne
Anders Danielssons och
Strindlunds Motioner, att alla de författningar,
som ändra elier förklara allmänna
Lagens stadgsnden om Rättegångsombud,
må upphäfvas, och berörde sfadganden dymedelst
återfå deras fulla, oförtydda verksamhet.
” Ut supra.
Ex Protocollo.
Joli Jac. Kleman.
N:o 37.
Ankom den 7 Maji I823.
Betänkande, i anledning af Herr Fr o■
sten Magister Jacob Hagbergs Memordal,
angående närmare bestämmande
i hvad fall FrovincialMedici
Besigtningar är o nödvändi ge, vid
uppkommande tvifvelsmål, huruvida
död person vådeligen omkommit eller
icke.
Då uti LandtFörsamlingar gemenligen
liander, att, vid fråga om drunknad, eller
genom annan vådlig händelse omkom
-
12(3 Lagutskottet! BetänkandeH.
reen persons begrafning, KronoBetjeningéft
icke håller någon undersökning för att ethalia
nödige upplysningar, Utan genast pä
Pastors tillkännagifvande af dödsfallet, anmäler
milet hos Domaren; hvilken åter*
äfven utan all föregående undersökning, på*
kallar ProvincialMedicus, ofta aflägset boende,
hvarigenom mångå gånger onödigä
utgifter af Statsmedlen åstadkommas; har
Herr Prosten Magister jacob Hagberg , uti
Memorial, som Högv, PresteStåndet till Lagutskottet
remitterat, hemställt, att på det
Presten måtte befrias från en Villrådighet*
hvaruti han alltid skall stadna, så långe icke
Lagen bestämdt säger, hvilken, antingen
Domaren, Kronobetjeningen eller Presten
år skyldig anställa forsla undersökningen,
om det är tvijvelaktigt eller icke, att den
döde af våda omkommit, bestämd föreskrift
härutinnan måtte meddelas, tili hvilken
ända Herr Prosten föreslagit, att antingen
Kronobetjeningen eller KyrkoRådet, i Kro*
nobetjenlngenS närvaro, kUnde den första
Unders ökningen verkställa, och endast i det
fall sådane omständigheter förekommo, sörli
väckte minsta misstanka att den döde icke
af våda omkommit, påkalla Domaren» och
provincialMedici åtgärder.
Denna Motion har Lagutskottet öfvervägat;
och som stadgandet uti 2 8 Cap, 6
MissgerningsBalken ; ’’Thår tvifvelagtigt äf
om then döde af sot eller handaverkan döden
fått, läte Domaren eller Konungens
Befallningshafvande den dödas kropp syna*
LagUtskottets Eetinkanien.
12?
Innan (len begrafven varder;” förutsätter,
att tvifvelsmålet om dödssättet skall vara
Utrönt och anmält; men föreskrift saknas,
hvilken denna föregående åtgärd rätteligen
åligga bör; alltså och på det villrådighet
härutinnan och ett ofta onödigt uppehåll
tued den dödas begrafning måförekommas,
har Utskottet ansett sig i så måtto böra
tillstyrka bifall af Motionen, att, genom
utfärdande Författning, må stadgas: att enär,
utan vetterlig föregången sjukdom, någon
finnes ligga död, närmaste Kronobetjent skall
vara pligtig genast, vid härom erhållen
kunskap, i närvaro af tvänne tillkallade trovärdige
män, undersöka om den döde, af
egen eller andras handaverkan omkommit,
samt då minsta anledning dertill finnes,
förhållandet skyndsammeligen inberätta till
Konungens Befallningshafvande eller Domaren
, som då, efter omständigheterne, för.
ordnar, huruvida besigtning af ProvincialMedicus
och undersökning vid Domstol må
finnas nödig eller icke, innan den döda begrafvas
må,
Detta hemstålles dock till Riksens Högloft.
Ständers pröfning vördsammeligen»
Stockholm den 10 April 1823.
128 I>g Utskottets Betänkandet!,
N:o 3S
Ankom
den 7 Maji 1825.
Betänkande i anledning af Herr Grefve
H. Wacktmeisters saint Herr
Frosten Fors sanders Memorialer, om
för an dr ad t satt för Författningars
uppläsande i Kyrkorne.
Till Lagutskottet hafva blifvit remitterade,
dels från Högloft. Ridderskapet och
Adeln, ett Memorial af Grefve H. Wachtmeister,
dels från Hög v. PresteStåndet,
ett Memorial af Herr Prosten Forssander,
begge åsyftande förändring uti det hittills
brukeliga sätt, att uti Kyrkorne kungöra
allmänna Påbud och Forfattningar.
Herr Grefve Wachtmeister har , med
framställande deraf, att ett förbåttradt
sått för publicerandet af allmänna Påbud
vid flere Riksmöten varit ett af föremålen
för Riksens Ständers öfverlåggningar och
att, efter Herr Grefvens tanka, endast
svårigheten att uppfinna ett sådant båttre
sätt men icke bristande öfvertygelse hos
Riksens Ständer om olämpligheten af
Kungörelsers upplåsande å Predikstolen och
ofullständigheten af ett sådant kungörande
, föranledt att någon förändring
häruti icke vunnits , trott sig böra ytterligare
framställa denna fråga till öfverläggning,
och till sådan ända föreslagit;
1:0
Lagutskottet* Eetånkandeil, 129
1:0 att al! uppläsning på Predikstolen af
Författningar och Kungörelser, af hvad slag
de vara må, hädanefter må upphöra, och
å Predikstolen endast tillkännagifvas , hvil»
ka så beskaffade handlingar til! Församlingen
ankommit; 2:0 att, efter Gudstjenstens
slut, Klockaren eller en Fjerdingsman må
på gången i kyrkan ugpläsa de ankomne
Förlattningarne och Kungörelserne; och
3:0 att desse, hvaraf ett exemplar skall till
hvarje Kyrka eller Capell afsåndas, sedermera
böra på något lämpeligt ställe inom
Församlingen städse vara att tillgå för dem,
som önska att dem genomläsa; och skulle
till de mindre detaljerne af detta stadgande
jemväl höra , att en förteckning på de
sålunda kungjorde Påbuden skulle på nämnde
ställe alltid finnas, och att det vore dens
skyldighet, soin dertill blifvit utsedd, att,
f6r bibehållandet af ordning , inhäfta dessa
handlingar sä fort de ankomma ; och Herr
Prosten Forssander har andragit, huruledes,
genom allmänna Författningars och
Kungörelsers uppläsande å Predikstolen, innan
Gudstjenstens slut, densamma ofta och
i synnerhet i de större Landtförsamlingar
mer ån en timme öfver den vanliga tiden
uppehälles: att denna afvikelse från den offentliga
Gudstjenstens syftning ofördelaktigt
verkar på det till helig andakt stämda
sinnet, hvilket är lätt att inse af hvarje
from Christen, som önskar, att inom
helgedomen, skiljd från alla timmeliga om«
Lagötskottets Betänkanden. 9
130
LagUtskottets Betånknmhn,
Sorger, sysselsätta sig med högre och vigtigare
betraktelser , äo de , sorn hafva hvardagslifvets
händelser tili föremål, samt att
med odelad uppmärksamhet, af ordet väckt
och lifvad, af bönen underhållen, få vid
Nattvardsbordet begå sin heligaste Religionshandling:
att ibland de flere Nattvardsgäster,
som i de större Församlingar till
två ä trehundrade personer Hg infinna, åro
många Mödrar, hvilka boende två mil och
derutöfver från kyrkan icke utan farhåga
åro borta från deras hemmavarande späda
barn , månge gamle och bräcklige, sorn
frukta, att, under de korrtare dagar, icke
medhinna, att samma dag från kyrkan tili
deras hemvist återkomma; och dessa skola
imellertid se sig föranlåtne, med oro
och under afhörande afsådane ämnen, sorn
dem oftast icke angå, afbida Gudstjenstens
slut; af hvilka förenade anledningar Herr
Prosten Forssander föreslagit: att, med
undantag af Konungens eller Dess tillförordnade
Regerings Nådiga Stadgar och Kungörelser,
hvilka alltid borde eftef Predikan
och före Gudstjenstens slut frän Predikstolen
upplåsas, så att ett troget Folk, som
vid Gudstjensten i sina böner innesluter
en huld och af Gud tillförordnad Öfverhet,
må äfven der med undersåtlig vördnad få
emottaga och höra sin Landsfaderliga Öfverhets
visa Påbud och Författningar, alia
andra Kungörelser, som icke hafva någon
religiös syftning eller särskildt angå kyrkans
oeconomie och hvad till kyrkodisciplin
LngUrskottets Bttänkandeiii j31
nen hörer, ina efter Gudstjenstens slut
från Predikstolen eller på gången i kyrkan
upplåsas; hvarigenom den förmån vunnes,
ätt Kungörelserne bättre hördes och fattades
, än då en del af åhörarne under uppläsningen
utgå ur kyrkan och såmedelst
förorsaka , att hvad af Presten upplåses> endast
otydeligen kan höras; och har Herr
Professoren Bexell med denna Motion sig
afven förenat*
Lagutskottet, Sorn i anledning af hvad
sålunda blifvit framståldt, tagit kännedom
om det Betänkande Riksens Högloft. Ständers
Lagutskott vid 1817 års Riksdag,
den 17 December Samma år, afgifvit uti
då vackt enahanda fråga, om ett förändradt
Satt för allmänna Författningars kungörande,
har, med instämmande i de äfigter*
hvilka uti berörde Betänkande blifvit anförde
och dem Utskottet, till undvikande
af vidlyftighet, trott sig nu icke böra åter
Upprepa, jemväl stadnat uti det beslut samina
Utskott fattat; i öfverensstämmelse
hvarmed Utskottet alltså får föreslå, att
den ändring uti hvad 2 Cap. 5 §. Kyrko*
Ordningen» angående Författningars uppläsande
i kyrkorne, föresktifver, må meddelas:
att, med undantag af sådané kungöranden,
som hafva en bestämd religiös
syftning, och med hvilka på iika sättsom
hitintills skall förfaras, alla »frige ankomna
Författningar, Beslut och Underrättelser,
komma, når Gudstjensten är fulländad, att
äf Presten från Predikstolen kungöras; dock
132 Lagutskottets Bctänkanden.
att, efter Predikan och sedan Bönerne äro
läste, menigheten bör af Presten underrättas,
att den, till åhörande af sistnämnde
författningar, — bör i kyrkan, sedan
Gudstjensten är slutad, qvarstadna.
Hvad åter angår de af Herr Grefve
Wachtmeister särskildt föreslagna föreskrifter,
i afseende på ankomne Författningars
vårdande efter kungörandet och tillgänglighet
för dem, som önska att dem genomläsa;
så enär, genom Kongl. Brefvet den
32 Junii 1747, Kongl. CanceliiPresidentsÅmbetets
Kungörelse den 26 November
1807 och 11 §, uti Kongl. Resolutionen
på Allmogens Besvär den 10 September
1743, är föreskrifvet, dels att Landshöfdingarne
skola foga anstalt, att de dem
tillsände Exemplar af Kongl. Förordningar
så tillräckligen utdelas, att hvarje Kyrka
kan förses med Ett Exemplar, som derstädes
blifver qvarliggande; dels att Presten
skall dem registrera, sammanbinda
och förvara , samt till efterträdaren i Syslan
aflemna, så att de alltid må vara på
stället att tillgå; hvarigenom ändamålet med
motionen i denna del redan är uppfyldt;
så har Utskottet ansett något vidare utlåtande
härutinnan icke erfordras.
Detta tillika med Ledamöternes af
Hederv. BondeStåndet särskilda tanka, hemstålles
dock vördsammeligen Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning. Stockholm
den 14 April 1823.
Lagutskottets Betänkandeit. 133
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. St cinders Lagutskott
den 14 April 1823.
S. D. Föredrogos Herr Grefve H.
Wachtmeister af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln remitterade Memorial, angående förändradt
sätt för allmänna Författningars
kungörandej samt Herr Prosten Forssander
i samma ämne afgifne Memorial, hvilket
HögV. PresteStåndet remitterat.
Öfver desse Memorialer beslöt Utskottet
det utlåtande, som innefattas i Betänkandet
N:o 38; hvaremot Ledamöterne
af Hederv. BondeStåndet sig reserverade,
med förklarande, det de icke ansågo annat
sätt för Författningarnes kungörande, än
det hitintills brukliga , erfordas. Ut supra.
Ex Protocollo
Joh. Jac. Kleman.
N:o 39.
Ankom d. 7 Maji 182g*
Betänkande, i anledning af RiksdagsFulhnågtigarne
Anders Hanssons och
Eric Janssons, från Upsala Lån,
Memorialer, angående ändring uti
nide Cap. 2 §. RåttegångsBalken
och 2 §. uti Kongl. Förordningen
den 28 Junii 1798»
134 LngUtskottets Betnkanden.,
Uti Memorial, som Hederv. Bonde»
Ståndet till Lagutskottet remitterat, hafva
RiksdagsFullmägtigarne för Upsala Län Anders
Hansson och Eric Jansson anfort huruledes
den rättighet 17 Gap. 2 § Rättegångsbalken,
jemförd med Kongl. Förord-s
ningen den 28 Junii 1793) lemnar Handlande,
att beediga handelsbok, dåden finnes
vara ordentligen förd och vederparten ej
kan visa fel deruti, icke skall öfverensstämma
med den Käranden i Lag ålagde skyldighet,
att sitt käromål bevisa, dels ock
kunna föranleda till menliga följder, emedan
den händelse icke vqre omöjlig, att
den sorn eger rättighet, att låta fena och
beediga Böcker, k linde påföra sina medborgare
varor dem de aldrig erhållit, och ge-i
noni rättigheten, att med ed styrka påfdriogens
rigtighet, tillvinna sig en orättmätig
betalning; till förekommande hvaraf, Änders
Hansson och Erik Jansson hemstäldt,
om icke rättighet, att beediga en såsom Bevis
åberopad HandelsBok, först måtte vidtaga,
då skrifte liga Reqvisitioner eller Motbok
med dep, af hvilken betalning för varor
fordras, kan uppvisas.
Detta har Lagutskottet öfvervågat; och
då det uti 17 Cap 2 $ RättegångsBalken,
jemförd med Kongl. Förordningen dan 2g
Junii 1798, godkände Bevisnixigssätt, i afseende
pa Handlandens fordringar för u^orgade
varor, om afvikande från de former
Lagen i allmänhet för bevisning stadget,
icke saknar en gällande grund, s» yäl
Lagutskottets Betänkanden. 135
uti den hos de Handlande påräknade noggranhet
och redlighet, af hvilkas iakttagande,
deras credit och Borgerliga anseende
bero, sorn ock uti underlättandet af handel
och vandel medborgare emellan; och
då icke eller någon köpare är betaget, att,
der han anser sin rätt och säkerhet sådant
påkalla, med den Handlande ingå aftal om
Motboks erhållande, eller, för anställande
liqvid, grundlägga vilkoret af skriftliga reqvisitioners
uppvisande; så har Utskottet,
med äfven fäsiadt afseende på den i Lag
Handlande åiagde skyldighet, att vid hvarje
års slut, till tälla Gäldenären räkning öfver
utborgade varor; hvaremot klander inom
viss tid eger anställas, desto mindre
funnit skäl att tillstyrka bifall åt den uti
motionen föreslagne ändring uti allmänna
Lagens ofvanberörde Stadgande, som densamma
tvifvelsutan skulle medföra hvarjehanda
hinder och uppehåll uti dagliga han.
gelsrörelsen, och, enär enahanda bevis»ingssätt
blifvit uti Kongl. Förordningen
den i5:de October 1810 stadgadt för varutillverkare
och förädlare, hvars rättighet,
att beediga sina böcker, såsom icke genom
motionen ifrågastålld, nu icke eller lärer
kunna komma under pröfning, Utskottet
nogsamt insett olämpligheten deraf, att det
särskildta bevisningssättet för desse skulle
blifva gällande; men deremot för de Handlande
upphåfvas; dock varder detta tillika
med 2:ne Ledamöters särskilda mening, till
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
LngUtskottets Betänkande»,
vördsammeligen hemstäldt. Stockolm den
*o April 1825.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 10 April 1S23.
S, D. Föredrogs RiksdagsFulImågtigen
Anders Hanssons, från Upsala Lån, af Heöerv.
BordeStåndet remitterade, den 4 sist*
letine Martii på Bordet lagde Memorial, deruti
yrkas den ändring i 17:86 Gap* 2
RättegångsBalken, att Handlandes rättighet,
att med ed besanna förd Bok, först
bör ega rum nar skriftliga reqvisitioner elfer
Motbok, med den som sökes, kunna företes
och krafvel bestyrkas.
Herr Lagmannen Dankwardt och Herr
H äradshöfdingen Ribbing yttrade, att de,
med anledning af ifrågavarande motion, och
uppå de af LagCommittécn vid 1 Gap. 28
och 29 §§. af dess förslag till HandelsBalk
anförde motiver , tillstyrkte, att 2 §• i 17
Gap. RättegångsBalken måtte varda i likhet
med nämnde §§• ändrad} hvarmed RiksdagaFullmägtigarne
Pehr Andersson och Anders
Larsson sig förenade.
Utskottets öfrige Ledamöter deremot
ansågo sig, på de uti Betänkandet N:o 39,
upptagne skål, icke böra tillstyrka ändring
uti hvad nu gällande Lag och Författningar
härom stadga; dock trodde Herr Borgmästaren
Hjertström och RiksdagsFullmägti
-
LagUtskottets Betdnlanden. 137
garne Nils Håkansson och Börje Börjesson
det tillägg uti i7:de Cap. 2 §. RättegångsBalken
böra ega rum, att Handlande, som
med Ed viii besanna Bok, deruti bör hafva
gjort anteckning i det fall annor person
an den hvarå råkningen lyder, uttagit de
borgade varor, hvarom frågan vore. Ut
Supra,
Ex Protocollo.
Joh. Jac. Kleman,
N:o 40.
Ankom d. 7 Maji 1823.
Betänkande, i anledning af Herr Lectorn
och Theologiee Doct örn Häggblads
Memorial, angående bestämmande
af viss grund för Fastighetsvärde
vid Bouppteckningar, hvarefter
f.dcls Fattig-proQenten må beräknas.
Uti till Högv. PresteStåndet ingifvet
Memorial har Herr Lectorn och Theologi®
Doctorn Häggblad andragit, huruledes allmänna
Lagens Stadgande angående erläggande
af En åttondedels proCent till de
Fattige af Egendomsvärdet vid Bouppteckningar
icke sällan till de Fattiges förfång
illuueras derigenom, att Fastigheter vid
Bouppteckningar antingen nedsättas ända
138 Lagutskottets Betänkande».
till Tiondedelen af deras varde, eller ock
alldeles undanhållas, hvilket sednare isyn*
nerhet skall ega rum, då Bönder afträda
sina Hemman till Arfvingar, och för mena
sig icke vara förbundne, att, medan de äneu
lefva, hålla Bouppteckning öfver sin
Egendom, och, när deras död inträffar,
samma hemman kan vara i tredje eller Sjerde
mans ego; på grund hvaraf och då Domaren
icke är vid ansvar ålagd att i d enrig
del vaka öfver Lagens efterlefnad, utan endast
tillser, att de fattiges ?sndel är godtgjord
för de Bouppteckningar hvilka till
Rätten ingifvas; men icke huru dessa Bouppteckningar
äro förrättade, och ännu mindre
om de åro, försummade, Herr Doctora
alltså, för att vinna ändamålet med Lagens
stadgande i förberörde afseende föreslagit:
att det fastighetsvärde, som vid nästföregående
Taxering blifvit samma Fastighet
åsatt, vid Bouppteckning uppföres; att Domaren
öfver verkställigheten deraf vakar
samt att Arfvinge, som af Fader i defg
lifstid emottagit fastighet, sådan Fastighet
till Bouppteckning anmäler, allt vid ansvar
af böter till församlingens FattigCassa, i
händelse af försummelse; och har Herr Prosten
Doctor Frykstedt harvid anmärkt, att
det med Memorialet efsedda ändamålet skulle
vinnas, om Kron fogdar och Länsman anbefalldes
att noggrannt vaka öfver rigtigheten
af fastighets värdering vid Bouppteckningar.
Vid den öfverläggning till utlåtande,
LtigUtskottets Betånkandcn, 139
sorn, i anledning af detta till Lagutskottet
remhterade Memorial, hos Utskottet förevarit
, hafva skiljaktiga meningar sig yppat
i frågan, huruvida viss grund borde be?
gtåmmas för upptagande af fastighetsvärde
vid Bouppteckningar, i det en del Utskottets
Ledamöter icke funnit lämpligt härutinnan
meddela särskild föreskrift; utan
finsett att, i afseende på så väl lös som
fast fLpendomsvärdering yjci sådane tillfällen,
Lag och Författningar, och de grunder
i öfrigt, som i hvarje ort hittills varit
följde, borde tjena till efterrättelse; hvaremot
äter andre Ledamöter antagit: att då
1818 års CbartxSigillatffiFörordniQg fiireskrjfver,
att Testamenten å fast Egendom,
hvilka till bevakande vid Domstol uppvisas,
böra charteras efter det varde, hvartill
vid sista BevillningsTaxering, fastigheten
blifvit uppskattad, samma grund äfveD hörde
blifva gällande vid Bouppteckningsvärdet.
Vid den votering, som i följd häraf
blifvit anställd, hafva af Höglofl. Ridderderskapets
och Adelns Ledamöter, 2:ne
bifallit den förra och 2:ne den sednare af
dessa meningar; hvarmed ett lika förhållande
inträffat hos Vällofl. BorgareStåndets
Ledamöter * hvaremot Ledamåterne af Högv.
PresteStåodet ansett, med anledning af 1818
års ChartieSigillatseFörordning, fastighet vid
Bouppteckning böra upptagas till det värde
densamma vid sista BevillningsTaxering
blifvit åsatt; men åter pluraliteten af He»
140 Lagutskottets Betänkanden,
clery. BondeStåndet ansett böra förblifva
vid hvad Lag och Författningar, så väl angående
värdering vid Bouppteckningar, sorn
Domarens åliggande vid deras ingifvande
till Domstolen, innehålla, och att någon
vidare föreskrift i desse delar icke vore
nödig.
Då således Ledsmöterne af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, samt Vallöf!. BorgareStåndet
i denna fråga blifvit inactive,
och de öfrige 2tne Stånden stadnat hvar
emot annat i olika meningar, har Utskottet
beslutit, att dessa skulle såsom alternativer
till Riksens Higlofl. Ständers vidadare
pröfning anmälas, med tillkännagifvande,
att ehuru Högv. PresteStåndets Ledamöter
bifallit motionen i denna del, de
likväl icke funnit lämpeligt, att, i afseende
på Domarens åliggande vid Bouppteckningars
emottagande, tillstyrka andre föreskrifter,
än de som nu äro gällande.
Hvad åter angår yrkandet, att arfvinge,
som af Fader i dess lifstid emottagit
Fastighet, måtte förpligtas, att sådan fastighet
till Bouppteckning uppgifva; så har Utskottet
destomera saknat anledning, att ett
sådant stadgande tillstyrka, som det icke
är Föraldrar betaget, att under deras lifstid
till barnen lagligen öfverlåta deras fasta Egendoro,
samt vid Bouppteckning icke kan
komma i fråga till upptagande annat, än
hvad den afledne vid dödstimman egt och
till delning atfyingarne emellan efterlemnat.
Lagutskottets Betdnkanden. 141
Detta hemställes dock vördsamligen
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den 14 April 1823.
N:o 41.
Ankom d. 7 Maji 1823.
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmågtigarne
Gåran Pehrssons,från
Östergöthland, samt Herr Jacob Linströms
och Herr M. Bagges Memorialer,
angående Skärpning af hagarne
rörande tjenstledighet för Homare.
Uti särskildte, dels från Hederv. Bonde-Ståndet,
dels från Vällofl. BorgareStåndet
lill Lagutskottet remitterade Memorialer
, hafva RiksdagsFullmägtigarne Gäran
Pehrsson, från Östergöthland, Herr Jacob
Lindström för Stockholms Stad , samt Herr
M. Bagge för Uddevalla, yrkat Skärpning
uti de rörande tjenstledighet för Domare nu
gällande Författningar. Göran Pehrsson har
framställt dels olägenheten får Parter att
med fördubblad kostnad nödgas söka deras
lagliga rätt hos Ofver Do maren, hvilket
oftare inträffat, då HäradsTisgens förrättande
blifvit anförtrodt unge och oerfarne Extra
Domare; dels att kännedomen af folkets
lynne och moraliska beskaffenhet i orten,
142 Lag Utskottets Betänkandeti.
är en oundgänglig egenskap hos Domarens
hvilken likväl icke kan ernås, så länge de
täta ombyten af Extra Domare få ega rum,
som nu i många Domsagor akall inträffa;
i anledning hvaraf Görän Pehrsson yrkat:
att då tjenstledighet beviljas Häradshöfding,
och någon till åren mera stadgad samt för
erfarenhet och kunskaper känd utan, éj är
i hans ställe att tillgå, den sorn förordnas,
bör minst hafva tjenstgjört Tvanné år uti
någon af HofRätterne, andra rättegångsverk,
elier bos någon Häradshöfdinge * eller
ock förordnas på Ordinarie Domarens
ansvar; hvarjemte det alltid borde i förordnandet
utsättas, huru stört arfvode tillförordnade
Domaren skulle åtnjuta. Herr
Lindström har, af enahanda anledningar
föreslagit: att derest någon Domare for egefi
nöje, beqvämlighet, eller sine afLiters bedrifvande,
får ledighet på längre eller kortare
tid, det nlå ovilkorligen föreskrifva®,
att den person som förordnas, skall under
tiden uppbära den permitterades lön och
Sportlar, samt ätt enahanda förhållande bor*
de ega rum emellan den, som för tjenstefel
från ijensten afhålles och hans Vicarius; och
Herr Bägge har tillagt det yidsande, att dett
Semestra HofRätterne hvarje år begagna, fråst
den 15 Junii till den 15 Öctober, matté
försvinna, såsom ledande till hinder i arén*
dernes gäng, och ÄmbetsmannaCorpseng
förökande.
Hvad sålunda blifvit yrkadt, har Lag.
Dtskottet behörigen öfveryägat j och då ena
La^UtskottttsBetånkanden. 143
ligt Kongl. Brefven den 11 Februarii 1774
och 19 Junii 1792 tjenstledighet icke får
beviljas UnderDomare, derest han icke kan
visa och styrka sådane förfall, som enligt
12 Gap r §. RÄttegångsBalken befria lagligen
stämd Part från inställelse vid Domstol,
samt hvad Kol Rättens Ledamöter angar,
det enligt Kongl. Förordningen den rj:de
Februarii 1763 tillkommer Konungen att
pröfva, huruvida de må njuta tjenstledighet,
då fråga är om längre tid än 14 dagar;
hvarvid PerrrissionsSökanden åligger,
att visa giltiga skål, dem HofRätten godkänto
er och anSer tillräckelige, innan ansökningen
lemnäs till Konungen; så har Lagutskottet
ansett någon skärpning uti de,
angående tjenstledighet för Domare nu gällande
författningar icke skäligen kanna ega
rtim; likasom i afseende på hvad Herr Bagge
särskildt yrkat, angående afskafFande af
den Semestre HofRätterne åtnjuta , Utskottet
vid betragtande deraf, att, när en Division
af HofRätten, äfven under Sommarmånsderne
år i oafbruten verksamhet, Ledamöterne
icke få begagna längre ledighet
ån som blifvit förunnad de fleste Civile och
Militaire ÄtnbetsmannaCorpser, uti hvilka
ett gemensamt arbetssätt eger riim, ansett
någon inskränkning häruti, så mycket mindre
böra tillstyrkas, sorn dssse Ämbetsmäns
trägna och oafbrutca tjenstgöring under dö
Tre Fjerdedelarne af året, synes fordra någon
ledighet, utom hvilken, hälsa och arbetskraft
ej i längden kunna bestå.
144 LagUtskotttts Betånknnien.
Genom Kongl. Förordningen den I5*.de
Februarii 1762» och Kongl. Brefvet den 5
Junii 1752) är stadgadt, att når Häradshöfd
ing eller Lagman visar sådane förfall,
att någon tids tjenstledighet ej med skål
förvägras kan, bör HofRätten, utan att binda
sig vid den person, Häradshöfding eller
Lagman föreslår, göra ett noga urval, af
den, som till Domaresysslans bestridande
förordnas; och då af berörde stadgande följer,
att HofRätten, till DomareÄmbetets
förrättande icke eger förordna någon, om
hvars skicklighet HofRätten ej är genom
egen kännedom förvissad* anser Utskottet
mera säkerhet derigenom vara rättsökande
förvarad, ån om, på sätt Göran Pehrsson
föreslagit, Tvånne ars tjenstgöring uti något
Rättegångsverk eller hos Häradshöfding,
blefve vilkor för rättigheten att kunna till
Domare förordnas, hälst ynglingar, efter
hvad erfarenheten visar, mycket olika begagna
och använda, särdeles de första åren
eber inträdet på Ämbetsmannabanan, samt
med olika naturgåfvor och arbetshåg, vinna
olika förkofran.
Göran Pehrssons förslag: ett Extra Domare
kunde förordnas pä Ordinarie Domarens
ansvar för den förres åtgärder, har
Utskottet destomindre kunnat understtid ja,
som Extra Domaren derigenom skulle ställas
uti ett med DomareÄmbetets värdighet
icke förenligt beroende af Ordinarie Domaren,
och ansyaret för en felaktig åtgärd, då
icke
La g UtskottetsBetänkatiden.
icke komma att träffa den felande Domaren,
utan en annan, som deri icke deltagit.
Hvad sluteligen angar Göran Pehrssons
och Herr Linströms yrkande, att arfvodet
för den person, som till Extra Domare förordnas,
måtte uti förordnandet beståmmasj
så är särskildt Stadgadt huru med Domares
lön bör förhållas, da han antingen i och
för ConcoUrs, ej får sjelf förrätta sin tjenst*
eller för tjenstefel, är på längre eller kortare
tid suspenderad; och enär Domare*
hvilken antingen på begäran erhållit Permission,
eller i ofvannåmnde fall, afhålles
från Utöfningen af sitt Ämbete, icke är i
tillfälle att sjelf föreskrifva den vedergälla
ning, sorn den tjenstförrättande Ämbetsman^
nen bör åtnjuta, emedan det på HofftåtteU
beror, att förordna Vicarier och att bestäm*
ma deras aflöning, samt de aftal, hvilka
emellan Domare och Vicarier tilläfventyrs
träffas, ej genom någon Lag kunna förefeommas;
så har Utskottet ansett föreskrift
härom* uti förordnande^ för Extra Domare
vara i förra fallet öfverflödig, och i det
sednare utan ändamål, Och följagteligen ej
funnit skäl, att något särskildt stadgande
härom tillstyrka,
Dock hemstälies detta vördsamligeu
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning,
Stockholm den 19 April 1823.
LdgUtskottets Betankandett, lö
f
N:o 42.
Ankom den 7 Maji 1823;
Betänkande i anledning af Herr Bern*
hard Rosenblads Memorial, angående
en Lag, i afseende på förbrytelser,
be gangne af åhörare inom RiksStåndens
Plena eller Riksens Ständers
Plena Plenomm.
Genom ProtocollsUtdr agd en 3 innevarandemånad,
har Höglofl. Ridderskapefc
och Adeln till Lagutskottet remitterat ett
af Herr Bernhard Rosenblad ingifvet, så lydande
Memorial:
”Redan har ett RifcsStånd stadgat offentlighet
vid sina sammankomster och framdeles
kunna de öfriga följa detta BorgareStåndets,
efter min öfvertygelse, hedrande
efterdöme. Jag delar visserligen icke den
farhågan, att oordningar genom offentlighetens
införande blefvo sannolika. Dertill
år både det förflutna och det närvarande
mig en för säker borgen J men jag tror,
att en Lagstiftnings omsorg afven bör sträcka
sig inom möjligheternas gräns. Jag tror
också, alt Ilo och m §§. Regeringsformen
och den dem upprepande 77 9» Riksdagsordningen
ej omfatta sådane mindre förbrytelser
eller snarare förseelser, hvilka till
en del endast, genom offentlighetens införande,
blifva möjliga och hvilkas beifran
NationalRepresentationens ära och säkerhet
fordra. Det är äfven mia öfvertygelse, att
\LagUtskottm
Riksens Ständers värdighet brafver en ändrad
Rättegångsordning för afdömandet a£
sila vid deras eiler ett enskildt RiksStånds
Flena, af fremmande personer begångna förbrytelser.
Med ledning af hvad jag nu anfört,'
får jag vördsammeligen föreslå, att LagUtskottet
matte, i öfverensstämmelse med
55 §• Riksdagsordningen, uppdragas utarbeta,
för att sedermera, enligt 87 g. RegeringsFormen,
till antagande anmälas, ett
Lag, rörande förbrytelser under Riksens Ständers
Plena Plenomm eller ett RiksStånds
Plenum, begångne af ej till Riksens Ständer
teller detta RiksStånd hörande personer.
Såsom några grand-ideer till denna Lag,
torde jag få uppgifva:
1:0 Att den, som vid dessa tillfällen
tillät sig oljud eller något buller, straffandes
med kortare eller längre Fängelse.
2;o Att ett strängare Fängelsestraff
ålades den, som ej genast åtlydde en, å
Riksens Ständers eller ett RiksStånds vägbar,
lemnad befallning.
3:0 Att den, sorn med våld satte sig
emot verkställigheten af en sådan befallning,
eller utfor i förolämpande utlåtelsec
emot Riksens Ständer, ett RiksStånd eller
enskild Riksdagsman, eller våldförde någon
af desse, bestraffades i enlighet med 110
och 111 §§. Regeringsformen samt 77
Riksdagsordningen.
4:0 Att Forum för afdömandet af de
under denna Lag hörande förbrytelser, tdef
148 Lagutskottets Bet dukande».'
Riksens Ständer, om de linder Plenum Plenorum
blifvit begångne, samt eljest det
JJiksStånd, under hvars Plenum de föröfvats.
I förra fallet torde Actionen böra
utföras genom Justitieombudsmannen, i
det senare, genom Ståndets Fiscal, eller om
en sådan ej finnes, af särskild utaf Justitieombudsmannen
förordnad Actor.
fio Att, då samtlige Stånden formerade
Domstol, de sammanträdde på RiksSalen,
der röålet, inför dem samlade utagerades,
tilen afgåfvo sina röster Ståndsvis;
då trenne Stånds öfverensstämmande vota
fordrades, för ätt fälla den åklagade.
6so Att då ett 1 and utgjorde Domstol,
målet utfördes inför detta Stånd , i dess
vanliga SessionsRum, och att då dubbel
pluralitet fordrades för den anklagades fallande.
Den vördnadsbjudande åsynen af ett
RiksStånd eller alla fyra, döm ma ti de icke
Majoriteten öfver Minoriteten — iöke ett
politiskt parti öfver motsatta åsigtets för*
svarare — utan höjde öfver ovidrörde enskilda
passioner, dömmande förbrytelser, begångne
emot NationalRepresentationen , såsom
sådan, och ej såsom en samling af enskilda,
tror jag skulle, en gång framställd,
djupt i Folkets minne inprägla aktning för
sine Lagstiftares Sessioner och förekomma
behofvet af förnyade upprepanden.”
Detta har Lagutskottet i öfvervägande
tagit; men enär Vallöf!. BorgareStåndet, som
toedgifvit * att åhörare få vid Ståndets öfver
-
Lagutskottet! Betånkanden. 149
läggningar vara tillstädes, icke begärt att
någon allmän Lag måtte antagas, med ut*
sättande af straff för de förbrytelser, emot
fastställd ordning, som af nämnde åhörare
kunna inom Ståndet begås och de öfriga
RiktStånden ännu icke medgifvit åhörares
inträde under öfverlåggningarne; anser LagUtskottet
för det närvarande icke lämpligt,
att, i anledning af Herr Rosenblads Memorial
någon så beskaffad Lag föreslå.
Beträffande åter förebrytelser, begångne
i Riksens Ständers Flena Plenorum; så anser
Utskottet erfarenheten, från förflutne
tider, tillförlitligen ådagalägga, att de Stadgauden
GrundLagarne meddela till fredande
af Enskilde Riksdagsmän och bevarande
af friheten i Riksens Ständers öfverläggningar
och beslut, i förening med påbuden
Borgfred inom Konungens Slott, der Plena
Plenorum å RiksSalen hållas, äro tillräckliga
för det af Herr Rosenblad åsyftade ändamål,
hvadan Utskottet ej ellet? i detta
hänseende tror sig böra tillstyrka antagande
af något nytt eller utvidgadt Lagförslag;
hvilket, tillika med tväntje Ledamöters särskilda
mening till Riksens Höglofl. Ständers
pröfning vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 2^j.de April 1823,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott,
den 24 April 1823.
S. D. Föredrogs Herr Bernhard Ro
-
i SÖ LtigUtskottets Betänkandets,
isenblads af Höglofl. Ridderskap©! och Adelö
remitterade Memorial, deruti yrkas, att
Lagutskottet måtte utarbeta en -Lag, i afseende
på förbrytelser, begångne inom RiksStåndens
Plena eller Riksens Ständers Plena
Plenorum , af personer, som ej tillhöra Riksens
Ständer eller detta RiksStånd. 1 anledning
hvaraf Utskottet tillstyrkte det ytt»
rande, sorn innefattas uti Betänkandet Nro 42»
Härifrån var Herr Häradshöfdingen
Ribbing skiljaktig och yttrade;
”norde §. Regeringsformen bestämmer
pafcljderne för den eller de, som våldföra
Riksens Ständer, deras Utskott eller någon
enskild Riksdagsman, eller störa friheten i
deras ofverläggningar och Beslut, och nästföljande
1 utte stadgar ansvar för dea,
som under påstående Riksdag, med ord eller
gerningar, Riksdagsman ofredar y och e~
medan Herr Rosenblads, motion i 3:dj©
puneten innehåller en föreslagen tillämpning
af desse 0. vid bestämda tillfällen £
då Riksens Ständer eller deras medlemmar
ofreda3 med ord eller gerningar osh i d©
öfrige puncterne af motionen, dels föreslås
strafY för mindre brott af samma natur, dels
huru Riksens Ständer borde, efter vissa bestämda
reglor, för omröstningen in Flen©
eller Pleno Flenorum, domsrätt utöfva, så
måste desse förslag anses åsyfta tillägg vid
och förklaring af Grundlagarne, hvilka ämnen
äro för LagUtskottsls befattning frem
-
LngUtskottets Bttätikanäenl ij(
mande och derföre, meo voto, icke kunnat
upptaga?.’’
Uti hvilket yttrande Herr Borgmästaren
Cederborg jemyäl instämde. Ut Supra.
Ex Prolocollo
Joh, Jac, Kleman.
N:o 43.
Ankom d. 7 Maji 1823*
'Betänkande, i anledning af RiksdagsFulbnagtigarne
Anders Danielssons
och Herr M. Bagges Memorialer,
angående rättighet får enhvar, att,
utan behof af allman åklagare, utföra
talan emot Domare får Ämbets
fel.
RiksdagsFulImägtigen Anders Danielsson,
från Elfsborgs Lån, häruti Memorial,
hvarmed Fullmägtigen Pehr Bengtsson, från
Halland, sig förenat, och hvilket Hederv.
BondeStåndet till Lagutskottet remitterat,
anmärkt, hurusom den Lag, som förbjuder
enskilde klagande, att sjelfve föra talan emot
Domare, dem de finna sig befogade att
för Ämbetsfel anklaga, icke skall leda till
befrämjande af rättvisa och Domstolarnes
tillhållande att uppfylla sina skyldigheter,
samt till sin verkan blifvit ännu sämre,
då bruket börjat tillämpa denna Lag afven
158 Lagutskottets Betnkanden.
till andre Embetsman än Domare. Anders
Danielssin har förment det vara uppenbart,
att en fullkomlig ansvatsf.ihet på detta sätt
kan tillvägabringas, i fall den allmänna
Åklagaremagten regeras af tillräckelig våld,
för att icke lyssna till medborgares rättmätiga
klagan , och att H jfitqtternös åliggande ,
att inblanda sig i denna magts befattning,
och föreskrifva åtal, skall vara en oformlighet,
sorn gör dessa Domstolar i sjelfva
verket jifvige vid behandlingen af sadcjne
mål, hvarå de anbefallt åtalet. För alt
göra denna, efter Anders Danielssons tanka,
olämpliga Lag öfverflödig, och bijnga
hela utöfningen af Åklagaremagten uti behörigt
skick, faar han alltså föreslagit den
utväg; att låta hvar man föra sin egen sak
och till och med samhällets sak, eller, att
anställa och fullfölja hvilken talan sam
helst, hvari den klagande antingen sjelf
eger någon rätt att bevaka, eller ock kan
visa sådant fef eller brott vara begånget,
sorn är qnderksatadt allmänt åtal; hvarigenom
HofRätterne kunde befrias från dea i
$:de Gap- t 5- Rättegångsbalken oph flere
Författningar dem ålagde uppsigt och vård
att i de Domstolar, som under dem höra,
rätt skipås efter Lag och dess rätta för*
stånd; och att allmänna åklagare då äfven
borde, efter JustitiffiCancellerens och Stäadernes
JnstmasOmbudsinang eller Konungens
befalloingshafvandes förordnanden, vara
skyldige a*t föra talan, samt i öfrigt uppfylla
sina Ämbeiapligter U‘SU undantag; äf-t
LngUtskottets Betänkande», 153
vensom de i alla mål, der Enskilt man
förer talan öfver Brott och Ämbetsfel, som
$ det Allmännas vagnar kunna beifras, borde
erhålla underrättelse om det anställda
åtalet, för att kunna deri deltaga, när de dertill
firm» sig befogade, samt att Domstolarne
då likasom nu borde vara skyldiga att åfven
sjelfkrafdt lemna allmänna Åklagare underrättelse
j om de brott och anledningar
till allmän talan, som under Råttegångsärender,
behandling yppas, utan att hkvål
befallning till Itai hurde af någon Domstol
gifvas.
Från Vällofl. BorgareStåndet har äfven
blifvit till LagUtskpttet reuiitteradt ett Memorial
af RiksdagsFullmägtigen för Uddevalla
Stad Herr M, Ragge, hvaruti likaledes
yrkas rättighet för en hvar, att, utan
behof af allmän Åklagare, utföra talan emot
Pomare för Ämbetsfel; och hafva alltså
begge desse motioner på en gång till pröfping
hos Utskottet förekommit; hvarvid Utskottet
inhemtat, att ehuru, Kongl. Förklajringen
den 23:dje Marni 1807 föreskrifver,
det ingen enskild Part må vara tillåtit, att
taga Stämning å Domaren, och dymedelst
grundlägga åtal emot honom för begångne
fel eller brott under Ämbetets Utöfningj
är likväl öppen rätt lemnad hvarje Part, att
anmäla Domarens förseelse och sitt lidande
hos den HofRätt, hvarunder Domaren lyder,
eller hos JustitiaeCancelleren, hvilka
gro lika pligtige som berättigade, att åt en
piik anmal..n lemna allt lagligt afseende,
154 Lagutskottets Betdnkandetti
och förhjelpa dén klagande till upprättelse
och ersättning; äfvensom denne, i händelse
Hofrätten elier JustitiseCancelleren, enligt
hans omdöme, icke fästa tillbörlig uppmärksamhet
vid hans anmälan, har lika
öppen rätt, att framföra sin klagan och
skålen dertill för Konungen uti Högsta
Domstolen,* hvartill kommer, att Grundlagen,
till betryggande af Medborgares ratt*
i hvad den beror af Domares eller andre
Ämbetsmäns behandling, förordnat jfustitiaeOmbudsmannaÄmbetet,
till hvars verkningskrets
hörer, att vaka öfver Lagarnes
efterlefnad, att förhjelpa enskilde Farter
till upprättebe och ersättning, då orätt och
skada dem tillskyndats af Ämbetsmän, och
att befordra den felaktige eller brottslige
till laga näpst.
Då således å ena sidan hvarje Medborgare,
genom Grundlagen och gällande Författningar,
på förenämnde sätt är boredt
ett värn mot möjelig orättvisa och betryck
af Domare, och en billig ntvåg, att af dera
erhålla upprättelse och ersättning, helst det
icke är den klagande betaget, att hos högsta
dömande Instantien få befogenheten af
sin klagan pröfvad, och alt dessutom, då
målet till utförande af Actor blifvit öfverlemnadt,
särskildt afgifva ansvars och ersattnings-påståenden
emot Domaren; synes det:
åter å den andra vara billigt, att Domaren
fredas från de åtal, som af kitslige Partsi:
elier Brottslingar kunna utan fog samt oftast
utan möjlighet för Domaren till upp;
LagUtslmttts Bettinkandett. 13g
rättelse, anställas, och hvilka otvifvelaktig!
skulle blifva en följd af en obegränsad frihet
för hvar man, att genom antagande
Stämning befordra Domaren till ansvar.
På dessa grunder har Utskottet alltså
ansett sig icke böra tillstyrka bifall af motionen;
hvilket dock Riksens Högloft. Stånders
vidare pröfning vördsammeligen hem*
Ställes. Stockholm den 5 April IÖ23.
N:o 44,’
Ankom d. 13 Maji 1823^
Betänkande angående de, uti särskildte
, till Högloft. Ridder skåpet och Adeln
och Hedervärda B onde St ände t
ingifne Memorialer, väckte frågor om
ändring uti 30 Capitlet RättegångsBalken.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
har Herr Ernst von Vegesach, uti ingifvet
Memorial, yrkat, att Lagens stadgande uti
30 Capitlet 1 §. RättegångsBälken , om skyldighet
för den, som vill söka att Konungen
må öfverse och pröfva HofRätts Utslag eller
Dom, 8om i hufvudsaken fallit, att i HofRåtten
nedsätta Tuhundrade Daler eller sä
mycket i guld eller silfver som deremot
svarar, mätte, såsom ledande till den råfctsökandes
oskäliga betungande, och då det
I
z5ö LagUtskottets Betdnknnden.
hvarken med billighet eller naturlig Lag
kai. vara öfverensstämmande, att man erlägger
eller betalar en viss summa penningar
för att få klaga, inför Konungen eilet:
H gsta Domstolen öfver en kanske of a orättvis
Dom, belt, och hållet upphöra; —
äfvensom, u.i särskildte till fiederv. B>nrieStåndet
ingtine Memoualer, Riksdags.
Fuilmägtige 01 f Månsson, fiån Blekinge
Lån, Nils Hå*ans8on, Lån Kronobergs Län
och C. F. Berg, från Götheborgs- oqh Bohus
Län, dels gemensamt yrkat, att tiden
for missnöjes anmälande emot FJofRätts Utslag
eller Dom, och Revisions-skillings ned*
sättande, mätte utsträckas ifrån Sjunde till
Trettionde dagen ifrån det Utslag eljer Dom
föll; dels ock Nils Håkansson särskildt,
att Revisionssökanden måtte, utan lösen, åteifå
de handlingar han Besvären till H°fRätten
bilagt, siborn, i UnderRåtterne utlöste,
honom och icke HofHätten tillhörige.
Förrberörde Memorialer äro till LagUtskottet
remitterade, som alltså företagit
pröfning af hvad uti desamma blifvit anförd
t , och nu får först utlåta sig i frågan
om Bevistons skiilingens afskzffande.
Rättigheten att få sin talan pröfvad af
högsta Domaremagten mäste, efter all rättsgrund
vara lika öppen för hvarje rättsökande,
Lagen bör derföre vjd denna rättighet
icke binda sådane villkor, som, ehuru för
den mera förmögne Parten lättare att uppfylla,
likväl for den mindre bemedlade blifva
betungade i den måo de i högsta måtto
Lagutskottets Betänkanden. 157
försvara, och såmedelst äfven kunna afskära
möjligheten för honom, att af besvärsrättigheten
tig begagna. Stadgandet att tögen
må söka Konungen, att få HofRätts Utslag
eller Dom pröfvad, utan att i HofRätten
förut nedsätta Revisions-skilling, —
hvarifrån undantag ej eger rum för någon,
sorn i löst och fast gods, som för gäld ej
häftar, eger Etthundradesextiosex R:drs 32
sk. tillgång, leder ofelbart till sådane följder;
och fastän HofRätt icke eger behålla
Revisions-skilling i annat fall, än då Konungen
fastställer HofRätts Dom, finnes likväl
icke något skäl hvarföre den sluteligen tappande
Parten skall, ehuru Domaren af Staten
njutér eller åtminstone bör njuta tillräcklig
lön för det han samvetsgrann! förrättar
sitt Ämbete, derutöfver lemna Domaren vedergällning
för det han gifvit en Dom , som
blifvit gillad.
På desse grunder och då Konungen,
énligt 30 Gap. 16 § RättegångsBalken, eger
att dömitta den till ansvar, som emot bättre
vett och klara skäl dräger en sak under
Konungens pröfning, samt Utskottet, i anledning
af inoul Hedervärda BondeStåndet
väckt motion, uti särskildt Betänkande, till
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
föreslagit sådane förändringar uti 21 Cap.
RättegångsBalken, angående Rättegångskostnad
och skadestånd, att den som sluteligen
tappar Saken icke kan undgå att godtgöra
sin vinnande vederparts Rättegångskostnad,
hvarigenom, efter Utskottets tanka, Råtte
-
158 UgUtskottets Betänkande».
gångars obefogade fullföljd rättare skall hämmas,
än genom Revisions-skillings erläggande,
innan ännu är afgjordt om den klagande
har orått eller icke; har Utskottet, med
bifall till motionen, ansett sig böra tillstyrka:
att stadgandet i 30 Cap. 1 §. RättegångsBalken,
om Revisions-skillings nedsättande
af den, som vill i HofRätts Utslag
eller Dom söka ändring, må upphäfvas.
Enär härigenom frågan 0111 förändrad
tid för Revisions-skillings nedsättning förfaller,
återstår att pröfva Ola Månssons,
Nils Håkanssons och C. F. Bergs yrkande,
angående tiden för missnöjes anmälande
emot HofRätts Utslag eller dom; och sorn
Utskottet funnit, att den tid af Sju dagar,
sorn 30 Cap. 1 §. RåttegångsBaiken i detta
afseende bestämmer, icke iernnar tillfälle
för de från HofRättan aflägse boende Parter,
att efter inhemtad kännedom om Domens
innehåll, besinna sig huruvida de vilja
Besvär fullfölja eller icke, utom det att
de genom denna korta tid kunna äfventyra
att gå deras besvärsrättighet förlustigej
så har Utskottet ansett tiden för missnöjes
anmälande,emot HofRätts Dom, skäligen
böra förlängas till Tjugo dagar från den
dag Dom fälls, samma dag oräknad.
Hvad sluteligen angår Nils Håkanssons
särskilda motion, att, vid ändrings sökande
i HofRätts Dom, den klagande utan
lösen må återfå sine till PIofRåtten ingifne
förut vid UnderDomstolarne utlöste Handlingar;
hvilken motion Nils Håkansson in?
Lagutskottets Betanlandeti. 159
för Utskottet förklarat rätteligen åsyfta befrielse
från all lösen för de så kallade Revisionshandlingarne,
hvilka af HofRätten till
Kongl. Maj:t insändas; så ehuru enligt Kongl.
Brefvet den 31 Januarii 1777, vid Revisionssökande
, Acten nu mera icke afskrifVes
, utan i Original till Kongl. Maj:t insändes,
oell det således vid första påseendet
visar sig, som borde lösen icke ega rum
för handlingar, sorn af Parterne blifvit inlemnade
och hvaraf någon afskrifning nu
®j ligg51' HofRättsBetjeningen till last; likväl
och då denna lösen, ehvad den så eller
annorlunda må benämnas, utgör en
anslagen och påräknad löneinkomst för nämnde
Betjening; och Parter ej mera i HofRätt,
ån vid andre Domstolar böra befrias
från skyldigheten att lösa Protocolier och
handlingar, på sätt Lag och Författningar
föreskrifva, har Utskottet icke funnit lärnpeligt
Nils Håkanssons yrkande i denna del
bifalla.
Da nu, till följe af det tillstyrkande
Utskottet afgifvit, om Revisions-skillingens
upphörande och förändrad tid för anmälande
af missnöje emot HofRätts Dom, Utskottet
åligger att föreslå de deraf nödige
blifne förändringar i 30 Cap. RättegångsBalken,
har Utskottet ansett Vederpartens
hörande öfver RevisionsAnsökningen och
sedermera öfver de fullgjorde prestanda
böra bibehållas såsom en underrättelse, att
ändringssöfeande kommer att ega rum, och
på det vederparten må emot Sakens dra
-
l6o LagUtskottets Eetänknndeti,
gande under Kongl. Maj:ts pröfning kunna
göra de anmärkningar, hvartill han kan finna
sig befogad* Vidare har Utskottet för*
sin del trott, att oförmögenheten att utgifva
lösen för HolRåttens Protocoller och
Handlingarne, icke, i händelse Revisionsskillingen
upphörer, borde, såsom hitintills,
genom fattigdoms-ed bestyrkas, utan
behörigt intyg härom i detta fall, såsom
vid all annan fråga om befrielse från utgifvande
af lösen för Domstolars Protocoller
och Utslag, vara tillfyllest; och att,
sedan Utskottet här ofvan föreslagit förlängning
till tjugonde dagen af tiden för
missnöjes anmälande mot HofRätts Donij
och den tid af en månad från den dag Revt*
sions-sökandet blifvit beviljadt, som, enligt
Kongl Förordningen deri 24 April 1754*
medgifves den tappande Parten, att i HofRätten
insätta lösen och ståmpladt papper
för HofRåttens Protocoller, således kunde*
åtminstone hvad Svea HofRätt angår, komma
så nära inpå tiden för inställelsen hoS
Kongl. Majst, att utskrifningen af Protocol
lerne icke derförinnan medhunnos, har Utskottet,
med fästadt afseende på det längre
rådrum den tappande, enligt Utskottets
förslag, vunne att bereda sig till ReVisionssökandet,
förmodat att lösen för så vål
Protocoller som handlingar och stämplade
papper dertill borde inom fjortonde dagen
från den,då RevisionsAnsökning senast skolat
vara inlemnad, kunna i Hofrätten insättas*
-
LagVtskottets Betdnkanden. 161
såttas, vid den påföljd af talans förlust, i
händelse af underlåtenhet, som uti ofvannämnde
1754 års Förordning omnämnes.
I följe.af desse åsigter får Utskottet
Riksens Höglofl S änder föreslå följande
förändringar i 30 Cap. RättegångsBalken,
hvarvid t , 6 och 7 §. §. komma att få följande
lydelse:
1 $.
Hvar som söka vill, att Konungen ml
pröfva HofRåtts Dom eller Utslag, som i
hufvudsaken fallit, gifve thet skriftligen
tillkänna i HofRätten, innan klockan 12 ä
Tjugonde dagen, then oräknad då Utslaget
föll. Sedan Vederdeloman år theröfver
hörd, gifve HofRätten svar huru thet
tillätas må. Ej må thet vägras.
6 $.
Sager någon att han så fattig är, att
han ej kan fullgöra hvad i 3 §. föreskrifvet
är, styrke thet med bevis af Presterskapet,
Domaren eller KronoBetjeningen
i then ort han eger sitt hemvist; och ställe
för thet som dömdt år full borgen, i tby
fall som sagdt år, så ock för kostnad och
skada. Förmår han thet ej, sätte borgen
för sig sjelf eller träde i fängelse till Sakens
siut. Then som Vakten underhålla
kan, må sitta hemma i hus sitt.
Lagutskottet* Betänkandets. 11
i 62 Lagutskottets Betänkande», j
7 $•
Then i 3 §. stadgade lösen eller, i fall
then ej kan fullgöras, fattigdomsbevis^,
bör till HofRätten vara ingifven inom fjortonde
dagen från den då RevisionsAnsökningen
senast, enligt hvad i 1 §. sågs,
bordt vara ingifven, och detta vid förlust
af vidare talan i Saken. Allt hvad i öfrigt
i thessa fall är stadgadt, varde i HofRätten
fullgjordt inom then tid, att Parterne skola
stalla sig hos Konungen in; brister något
theri, må saken ej till Konungen komma,
utan stånde vid HofRättens Doni.
Ar allt rätteligen fullgjordt &c.: — hvarefter
det öfriga af §:n bibehålles oföråndradt,
och kommer 17 §. att alldeles försvinna.
Detta allt varder dock , tillika med någre
Utskottets Ledamöters, enligt bifogade
ProtocollsUtdrag, skiljagtiga mening till
Riksens Högiofl. Stånders vidare granskning
och bepröfvande vördsammeligen henaståJdt.
Stockholm den 5 April 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högiofl. Ständers Lagutskott
den 5 April 1823.
S. D. Föredrogs å nyo Herr Ernst
von Vegesachs, jemte RiksdagsFuIlmägtigarnes
af Hederv, BondeStåndet Ola Månssons,
från Blekinge, Nils Håkansous, från
lagutskottets Betänkande», 163
Kronobergs Län och C. F. Bergs till Lagutskottet
remitterade Memorialer: angående
föreslagne ändringar i gctde Cap. Rät*
tegångsBalken; hvarvid Utskottet fattade det
Beslut, som Betänkandet N:o 44 utvisar.
Herr Borgmästaren Arvidsson och
Herr Häradshöfdingen Ribbing upplåste häremot
deras, skrifteligen författade, så lydande
meningar:
Herr Borgmästaren Arvidsson: ’’Den
vise Stiftaren af 1734 års Lag har, utan
tvifvel, stadgat RevisionsSkillingen dels för
att motverka det en Part skulle uti ihärdig
fortsättning af egennytta, hat eller
elakhet, undanhålla sin vederdeloman den
upprättelse, som merendels efter flerårig
rättegång ändteligen blifvit denne sednare
tillerkänd af HofRåtten , hvilken såsom sammansatt
af flere och endast lagfarne Män,
bör anses nästan ofelbar i Lagens rigtiga
skipande; dels ock till förekommande
deraf, att ej Kongl. Maj:t eiler Dess Högsta
Domstol skulle öfverhopas med tvister,
onödigtvis och utan befogenhet dragne under
Dess åtgärd.
Revisions-skillingens tillvaro synes mig
också icke förfela desse, till upprinnelsen
lika ädla, som i sine följder välgörande, syftemål;
ty erfarenheten vittnar, att den nara
nittioåriga tid ofvannämnde Lag varit
gällande, en mängd Rättegångar stannat
vid HofRätternes Domslut just derföre,
att tappande Parter, hvilka ej inom sig varit
ölvertygade, att hafva rättvisan på sin
IÖ4 Lagutskottets Betänkanden,
sida, icke velat äfventyra forlusten af Revisions-skilling,
för att få framlägga sine
saker under Konungens skärskådande; och
det år äfven kändt, att Högsta Domstolen
medhunnit, att utan förstärkning af Extra
Ledamöter, med erforderlig skyndsamhet
afgöra de mål, som från Hof Rätterne dit
inkommit.
Enär ej allenastden medellöse, utan äfven
den, hvilken saknar det i so:de Cap. 6 $.
Rättegångs Balken bestämda förmogenhetsbelopp.
aro frikallade från Revisions-skillings
insättande, och Parter, som dertill åro
skyldiga, återfå densamma så vida Kongl.
Majit i någon del ändrar eller rättar HofRatten8
Dom; finner jag ingen olägenhet,
som förtjenar afseende, ligga uti Revisionsskillingens
bibehållande, helst den, som
utan befogenhet besvärat Kongl. Maj:t med
sin saks pröfning och såmedelst jemväl en
längre tid obehörigen uppehållit sin Vederpart
i dess rätts utfående, tyckes mig böra,
såsom en billig näpst för detta sitt otillständiga
förhållande, plikta med Revisionsskillingens
förlust.
Deremot, om Revisions-skillingen afskaffas,
tror jag att deraf skola, jemte det
att ett lättare sätt derigenom beredes till
Rättegångars förlängande och Parters ofta
dermed förenade lidande, tvånne för Staten
betungande följder snart nog komma att
rönäs. Den första vore att emedan de Revisions-skillingar,
hvilka i anseende till Kon-^
ungens fastställelse å HolRltternes Domslut,
LagUtskottets Betänkande«. I6y
tillfalla HofRättsLedamöterne, utgöra en icke
obetydlig del i desses Löneförmåner,
kunde Staten icke billigtvis undgå att gifva
dem en motsvarande ersättning eller tillökning,
i deras nu af Statsverket utgående
löner; och den andra följden blefve den, att
så många saker skulle dragas under Kongl.
Maj:ts pröfning, att Högsta Domstolen med
dess nu varande och hittills tillräckliga arbetsstyrka
ej medhunne afgöra dem , utan
snart ett fördubbladt antal Ledamöter blifva
af nöden, hvilka måste förses med nya löner
af Statens medel. På sådant sätt, enär
hvarje Medborgare måste contribuera till
Statens utgifter samt obestridligt är, det en
stor del Rättegångar endast äro alster af
egennytta, afvund och envishet, skulle den
af redlighet, sämja och Mennisko-kärlek styrde
innebyggaren komma att vidkännas, en
förökad beskattning för denS skull, som
afklädt sig desse för Samhällets trefnad så
våsenteliga egenskaper; hvilket förhållande
förefaller mig så mycket mindre med Rättsgrund
öfverensstämmande, som, efter min
Öfvertygelse, den som med sine tvistigheter
och krånglerier syslosätter DommareMagten
, bör åtminstone i någorlunda lika
man bidraga till Dess aflönande”.
Jng kan såledas icke tillstyrka bifall aE
Revisions-skillingens afskafFande. Men i öfrige
frågorne delar jag LagUtskottets mening.”
Herr Häradshöfdingen Ribbing'. ”Dä jsg
klart inser, att genom Revisions-skillingens
borttagande Högste Domstolens göromål
i66 Lagutskottet s Betänkande*.
fckulle till minst dubbelt ökas , men Högsta
Domstolen i-edan är fullt sysselsatt, så
anser jag för orimligt att fördubbla goromålen
, utan att i samma man öka de arbetande
tjenstemännena antal. Då man
öfverhopa* ett verk, komma ämnena antingen
oberedda derifrån eller gå en del väl
och ardenfceligen igenom, medan ett större
antal ligga alldeles ovidrörde. Klokheten
bjuder att beräkna följderne innan man besluter
verkställighet afen princip e, om den
än vors aldrig så god. Huruvida den verkeligen
är god blir en annan fråga. LagCommittéen
har val å ena sidan borttagit föafskriften
om dess nedsättande, föremålets
fullföljd men å ilen andra föreskrifvifc erläggande,
af 50 till i fyO R:dr i Silfver för
den, som i Högsta Domstolen fulföljde sak
utan fog. Lagutskottet synes hafva omfattat
det förra utan att betrakta det sednare
och styckevis behandladt en partiel förändring.
Jag anser att vid den närvarande RättegångsOrdningen
bör få förblifva intilldess
en ny i hela sin vidd antages.’*
Uti hvad Herr Häradshöfdingen Ribbing
nu yttradt förenade sig HiksdagsFullmågti»
gen Nila Håkanoson.. Ut Supra
Ex Protocoilo.
Jo/j. Jac. Klemm
LngUtshtttts BetHnkandcn. 16?
N:o 45,
Ankom d. 13 Maji 1823.
Betänkande öfver Herr Grefve J. H.
Gyllenborgs Memorial, angående åtskillige
föreslagne Lagfor ändringar,
till minskande af kostnader och besvär
för Rättsökande vid rättegångars
utförande.
Herr Grefve J. H. Gyllenborg har uti
ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ingifvet, till Lagutskottet remitteradt Memorial,
med andragande deraf, att det bör
vara LagStiftarens åliggande, att, så vidt
möjligt är, inskränka kostnader och besvär
för rättsökande vid rättegångars utförande,
med hänsigt till olika förhållanden, äfvensom
att undanrödja de svårigheter och hinder,
som för desammas behöriga fullföljande uppstå,
föreslagit följande ändringar uti den nu
gällande Rättegångsordningen:
1:0 Att uti Stämningar bör påståendet
fullständigt innefattas.
2:0 Alt föreskrifterne till personlig
inställelse eller Fullmägtigs ställande vid
Domstolarne borde undergå en sådan granskning,
att uti de fleste fall, inställelse för
svarande Parter, personligen eller genom Fullmägtige,
kunde undvikas, och Parterne vid
HåradsRätterne vara berättigade, att efter
af Svaranden vid uppropet afgifven Stämning,
och skrifteligt eller muntligt ytt
-
Lag Utskottets Betänkandeit,
rande till besvarande deraf, kunna, utan
ansvar, vara fria Tinget frånvarande, med
förbindelse likväl, att om HäradsRåtteo, i
afseende på vittnesmål eiler nödige upplysningar,
ansåg bägge Parternes närvaro nödig,
för svarande Partén, att. på HäradsRåttens
kallelse ock på kärandens förskjutande
kostnad sig inställa.
5:0 Ati tiden för vads erläggande emot
och besvär öfver HäradsRätis och UagmaasRättsDomar,
samt för anmälan i HofRätt,
att få hos Kongl. Majrt söka ändring i
HofRätts Dom och Utslag, måtte förändras'
och den vinnande Parten i alla iostantier
vara pligtig, på lämpligt sått, lemna v ed erparten
del af meddeldse beslut, samt Fatalietiden
till vadepenningars erläggande och
ändrings sökande, bsräknas ifrån detta delfående
ock icke blifva mycket inskränkt; äfvensom,
att, i anseende till tidsutdrägfen , förhöjde
vadepenningar kunde i LandiRänteriet
i Provinsen insättas, samt bevis, att
denna insättning i föreskrifven tid skedt ,
bifogas de till nästa instantien ingifvande
handlingar.
4:0 Att den kortare lid, sorn i 25 Cap.
RättegångsBslken ar föreskrifven för ändrings
sökande hos HofRätten, mätte beräknas från
delfåendet af Dom eiler Utslag, men icke
från dagarne af dessas utfärdande.
5:0 Att stadgandet uti 3o:de Cap. 1
§. RättegångsBalken, om nedsättning af så
kallad Revisions skilling, då man vill söka
Log Utskottets Betånkanilen.
169
att Konungen må Hofrätts Dom öfverse,
måtte försvinna.
6:0 Att tidei* för Besvärs anförande
öfver Landshöfdingarnes Utslag i Enskiftesmål,
måtte beräknas från den dag Parterne
få del af Utslaget och
7:0 Att skyldigheten, som åligger den,
som öfver KammarCollegii Utslag vill hos
K onungen söka ändring, att vid besvären
bilägga bevis, när han af Utslaget erhållit
del, matte upphöra, och den vinnande Parten
vara skyldig visa när Utslaget blifvit
vederparten kucgjordt och tillståIrlt.
Detta allt bar Lagutskottet till pröfning
förehaft; och sedan Utskottet i frågaa
om förändrad tid för missnöjes anmälande
emot Hofrätts Utslag eller Dom samt Revision?-skillingens
afskafFande, redan i anledning
af särskildte i samma ämnen väckte
motioner, Betänkande till Riksens Höglofl.
Ständer afgifvit, får Utskottet nu meddela
Utlåtande öfver de Lagförändringar,
Herr Grefve Gyllenborg i öfrigt föreslagit.
Dervid har Utskottet, i anledning af
I och 2 puncterna i Memorialet, ansett an*
dre Stadganden, än dem nu gällande Lag
redan innefattar, destomindre erfordras, sam
II Cap. 1 §, RättegångsBalken tydligen innehåller.
att uti skriftlig stämning, jemte
andre dervid föreskrifne omständigheter, böe
nämnas saken; samt det icke eller är någon i
tvistemål svarande Part betaget, att skrifteligen
afgifva sitt svaromål och jemväl afsäga
sig rättigheten att vidare varda i målet
Lag Utskottets Ectankanden.
hord, och således undvika personlig inställelse,
vid andre tillfällen än dem Motionairen
sjelf afsett, eller då Domaren i och
för vittnesmål eller nödige upplysningar,
finner begge Parternes närvaro nödvändig;
men att i sådane fall, Svarandens inställelse
skulle ske på Kärandens förskjutande
kostnad, har Utskottet icke funnit skäl tillstyrka,
då sådant skulle leda till Kärandens
betungande, och Svaranden, i händelse han
från kåromålet frikallas, i alla fall tillägges
ersättning för sitt Rättegångsbesvär.
Då det måste vara så väl kärande som
svarande Parters åliggande, hvilka vid Härads-
och DagmansRätter, der Utslag och
Domar afkunnas , hafva Rättegångsmål anhängige,
att sine rättigheter hvar för sig
iakttaga och bevaka, hvarvid de hafva att
ställa sig kallelser och anslag till efterrättelse.
Så har Utskottet saknat anledning,
både att tillstyrka förändring i den faststälde
tiden för vads erläggande mot Häradsoch
LagmansRätts Domar, och att anse
Käranden förpligtad lemna Vederparten ,
hvilken ofta kunde vara från honom aflägse
boende, del af Utslag eller Dom; i hvilket
fall besvärstiden skulle beräknas från
detta delfående; men hvarigenom både
Ökade kostnader och besvär för kärande Parten
och tidsutdrägt skulle uppkomma.
Härmed förfaller således äfven frågan
om rättighet för svaranden, att nedsätta vadepenningar
i närmaste LandtRänteri; och
beträffande förslaget att vadepenningarne
LnglJtskoitets Betarikandettl 171
borde öka», bar Utskottet ansett detsamma,
såsom stridande emot de grunder, hvilka
Utskottet antagit för dess tillstyrkande af
Revisionsskiilingens afskafFande, icke kunna
bifallas.
Enligt Kongl, EnskiftesStadgan, åligger
det Konungens Befallningshafvande att skyndsamligen,
genom KronoBetjeningen låta kungöra
och tillställa vederbörande de uti Enskiftes-frågor
meddeldte Utslag; och som
vid detta förhållande, den tid af Sextio dagar
från Utslagets Dato, som är bestämd för
underdånige Besvärs ingifvande till LandsCancelliet,
synes lemna tillräckligt utrym,
me för klagande Farter, att iakttaga deras
besvärs rättighet om ock ätta eller på sin
höjd fjorton dagar från den dag Utslag gafs,
skulle förlida, innan Utslaget medhinner
kungöras; så har Utskottet icke eller funnit
skål, att någon- förändrad besvärstid i
desse mål tillstyrka.
Sluteligeri och då föreskriften, att vid
besvärs anförande öfver KammarCollegii Utslag,
den klagande skall bifoga bevis om
dagen, då Utslaget blifvit honom tillståldt,
har sin grund deruti, att, i händelse KonglMajit
icke skulle finna skäl, att öfver Besvären
infordra vederbörandes förklaring,
Kongl. Maj:t genast ml inhemta, huruvida
den klagande iagttagit råtter Besvärstidf
och således vara i tillfälle, att Besvären
utan vederpartens hörande, afgöraJ har Ut-’
skottet jemväl ansett, vid detta Stadgande
böra förblifva, och att klagande Partera
172
Lagutskottets Betänkandett.
viel besvärs anförande öfver KammarColIegii
Utslag, böra stalla sig till efterrättelse, så
väl denna, som de öfrige föreskrifter, hvilka
uti Besvärs-hänvisningen meddelas.
Detta allt hémställes dock vördsammeligen
Riksens Håglöf], Ständers vidare bepröfvande.
Stockholm den 10 April 1823.
N;o 46.
Ankom d. 13 Maji 1823*
Betänkande, i anledning af Herr Prosten
Hagbergs Memorial, om upp ti fvande
af Kongl. Senatens Bref den
23 November 1708.
Högv. PresteStåndet har till Lagutskottet
remitterat ett Memorial af Herr
Prosten Hagberg, hvaruti yrkas återupplifvande
af Senatens Bref den 23 November
17081 sorn stadgar:
,JIngeri Kyrkoherde, som bos vederbörande
angifver de brott och förargelser,
hvilka i dess anförtrodda Församling kunna
förelöpa, bör såsom Actor framdragas
får verldslig Rätt och stånda den brottslige
till ansvar, —- utan vederbörande KronoBetjente
böra vara rätte åklagare, samt noga
underrätta sig om saken, och, så vida
gerningen är uppenbar, eller med giltiga
sk-äl .bevislig göras kan, densamma för vederbörlig
Domstol till slut belord ra/*
Lag UtskottetsBetånkanaen. 173
Herr Prosten har ansett detta stadgande
af större vigt än mången må hända, vid
en flygtig tanke derpå, föreställer sig: —
alf om detsamma upphäfves skola mångå anledningar,
att brott blifvit begångne, lemnäs
oundersökte, och lasterna derigenom
likasom uppmuntras och allt mer tilltaga i
samma man, som de blifva obeifrade och
med stillatigande förbises; äfvensom den
mest nitiske ReligionsLärare skulle uturståndsättas
att befordra ordning och sedlighet
inom sin anförtrodde Församling, om
han nödgades uppträda såsom anklagare,
eller, sedan han hos KronoBetjeningen oordningen
eller brottet angifvit, inför Domstol
Stämdes och ålades bevisnings-skyldighet '
och då exempel att sådant verkeligen skett,
likväl icke torde saknas, skall orsaken dertill
icke vara någon annan, än att ofvannämnda
författning nu mera är okänd eller
kommit i glömska.
Hvad Herr Prosten sålunda anfört har
Lagutskottet behörigen öfvervågat; och finner,
att det så vål genom KyrkoLagen, sorn
flere sedermera utkomne Författningar blifvit
Presterskapet ålagdt, att vaka öfver ordning
och sedlighet inom Församlingarne,
samt att, till beifrande vid Domstol, hos
KronoBetjeningen anmäla sådane förbrytelser,
som ej endast genom varningar eller
näpst inför KyrkoRädet kunna försonas; och
då det, i anledning af en sådan anmälan,
endast åligger KronoBetjeningen, att om be.
»kaifenheten af den sålunda hos dem aa»
*74 Lagutskottet! Bttånkandetu
gifne förbrytelsen göra sig underrättad, utan
alt de ovilkorligen äro skyldige att förbrytelsen
åtala, så vida de ej finna skål och
bevis för handen, följer ock häraf, att en
KronoBetjent, på hvars fria bedömande
det berott, att förbrytelsen åtala, eller lemna
Prestens anmälan derom utan afseende^
icke fean, genom uppgift att Presten varit
angifvare, vid Domstolen freda sig från re*
conventions-ansvar för ohemult tilltal,
eller, på sådan grund, yrka, att Presten
skall tillstädeskomma och sin angifvelse i
bevis ledaj men ehuru Lagutskottet, på
desse skäl, fullkomligt instämmer med Herr
Prosten Hagberg, iden tolkning af 1703 års
Bref, som han uti motionerv-framställt, anser
likväl Lagutskottet sig icke ega anledning
tillstyrka återupplifvande af detta påbud,
enär, Lagutskottet veterligen, något
annat förfarande än det deruti föreskrifna
vid Domstolarne i allmänhet icke eger rum ;
hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständer*
vidare pröfning vördsammeligen öfverlemnas.
Stockholm den 14 April 1825.
N:o 47.
Ankom den «§ Maji 1825*
Betänkande, i anledning af Herr Frosten
Hagbergs Memorial, angående
, skyldighet för Härads foöfdingar jie, att}
Lag Ut ikottets Betänkande»,
*75
vid hvarje Tings sint, meddela Presterskåpet
HäradsRattens Beslut, angående
deni, sorn för begångne förbrytelser
blifvit tilltalade och sak fållide
eller under framtiden ställde,
jemte SaköresLangds Extracter öfver
de Kyrkan och de Fattige tilldömde
Böter.
Herr Prosten Hagberg har, uti ingifvet
Memorial till Högv. PresteStåndet, yrkat
den förändring uti Kongl. Kungörelsen
den 28 Martii 1811, hvarigenom KronoBetjente
och LandsFiscaler blifvit ålagdt, att,
efter hvarje Ting, lemna Presterskapet behörig
del af HäradsRattens beslut, angående
alla dem, som, för brott, blifvit sakfällde,
eller under framtiden ställde, tili rättelse
för de Betyg, som af Presterskapet utfärdas,
att, i stället för KronoBetjente och
LandsFiscaler, en sådan skyldighet måtte
Häradshöfdingarne åläggas. Pierr Prosten
har ansett Lagstiftarens, med berörde stadgande,
åsyftade ändamål icke på annat sått
kunna vinnas, helst för Herr Prosten, under
dess tjecitetid såsom Pastor, icke skall
lyckats att få en enda dylik uppgift, utan
skall KronoBetjeningen, till urskuldande
åberopat, dels omöjligheten, att, vid Tinget
göra sådane anteckningar, dels ock, att
de icke hafva tillgång till DoruBöckerne, för
att af dem göra Utdrag ; dock vore det af
vigt för Läraren att känna sine åhörares
Lagutskottets Betänkandet!,
Moralitet, enär han, på sin ÄmbetsEd, skall
utfärda Bevis om Personers fregd, hvilka
Bevis icke sällan af HäradsRåtten infordrasj
i sammanhang hvarmed Herr Prosten äfven
fjreslagit, att, i enlighet med hvad Kongl.
Instructionen den ic:te April 1815 > för
Malmöhus, Christianstads, Blekings, Hallands
samt Götheborgs och Bohus Län särskildt
stadgar, afven tor Rikets öfrige Län,
måtte iakttagas, att å de bilter, som Kyrkorne,
vid HäradsRätten , blifva tilldömde,
Kyrkoherden undfår Håradshöfdingens un.
derskrefne SaköresLångd, som äfven borde
innefatta de Böter, Fattigcassan tillfalla,
och hvilken SaköresLångd Häradshöfdingen,
utan uppehåll och betalning, efter slutadt
Ting, genom KronoFogden eller vid Tinget
närvarande KronoBeijent skulle aflemna,
eller ock, i fall inga Sakören för året blifvit
Kyrkan eller de Fattige tilldömde, Häradshöfdingen
derom vid Tingets slut meddela
Bevis; hvarförutan det för Pastor skall
vara omöjligt, att bevaka Kyrko- och Fat.
tigCassornas rätt* och har detta Memorial,
tillika med de yttrander, Herr Professor
Lundblad, Herr Doctor Leffler, Herr Prosten
Almgren, Herr Professor Fröberg och
Herr Biskop Faxe, i anledning deraf afgifvit,
blifvit till Lagutskottet remitteradt.
Vid den öfverläggning Lagutskottet, i
anledning häraf förehaft, har Utskottet, i afseende
pä förra delen af Herr Prosten Hagbergs
motion, insett nödvändigheten deraf,
Alt,
LagUtskottets Bet Ankan den.
*77
att vederbörande Kyrkoherdar, dels till råt»
telse för de FräjdeBetyg, hvilka af dem utfärdas
, dels, i hänseende tili den vård, dem
i allmänhet åligger om Sedligheten inom För.
samlingarné , erhålla kännedom oni de brött,
för hvilka deras åhörare, vid Domstölarré,
tilltal as och dömas; och då detta ändamål,
efter Utskottets tanka, icke tillräckligen befordras,
genom den uti Kongl. Kungörelsen
den 28 de Martii lön, KronoBetjente och
LandäFiscaler gilne föreskrift, alt, vid hvarje
Tings slut lemna Presterskapet behörig
del af HåradsBättens beslöt, angående deria*
hvilka blifvit för brott fällde, eller under
framtiden ställde, helst icke allenast upplysningarna
i denna väg blifva ofullständige,
fenäf Under Tingen Brottmål förekomma,
hvilka, Utan allmänna Åklagares biträde af
enskildte Målsegander utföras , och om hvib
ka KronoBetjente och LandsFiscalef således
ofta kunna sakna kännedom, utan äfven tillsy
nen huruvida Vederbörande fullgöra derks
åliggande härutinnan, försvåras derigenom,
att ett sådant åliggande är på flere Personer
fördeladt* så har, med tillika fäStadt
afseende på angelägenheten deraf, att
enär Personer blifva för brott dömde å
annan Ort* än der deras hemvist är beläget,
Presterskapet i den Församling, hvartill de
höra, må derom erhålla kännedom, Utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att, med ändring
af Kongl. Kungörelsen den 28 Martii
1811, genom utfärdande Författning, må stadgas:
Att det hädanefter skall åligga Donia*
LagUtskottets Betänkanden. 12
178
Lagutskottets Betänkande»,
ren, vid hvarje Tings slut, meddela KronoFogden
fullständig Förteckning på alla dem,
hvilka under Tinget blifvit för brott dömds
eller under framtiden ställde; hvarefter KronoFogden
skyndsammeligen bör tillställa Ve»
derbörande Kyrkoherdar Utdrag af berörda
Förteckning och särskildt, i afseende på dömde
Personer från annan ort, insända dylika
Utdrag till Konungens Befallningshafvande,
för att, genom dess försorg, komma Prestera
kape t i de dömdes hemort tillhanda;
hvilket senare Lagutskottet anser afven böra
af UnderDomstolarne i Städerne iakttagas.
Hvad åter angår det stadgande, som blifvit
föreslagit,på det Prestersfespet må kunna
iakttaga Kyrko- och FattigCassornas rätt, i
afseende på deras andel uti Böter; så enär
Häradshöfdingsrue äro vid ansvar ålsgde s
genom Kongl. Brefvet den Febr. 5;te I8t7»
att tidigt, efter hvarje Tings slut, aflemna
SaköresLängd till Kronofogden, sorn har sig
viss tid föreskrifven för Böternes indrifvande
och redovisande, hvilken redovisning äfven
åligger honom, attj inför LandsContoiret,
afgifva, och, genom Kongl. Resolutionen
på Presterskapets besvär den 23 September
1741, attj vid hvarje års slut, lemna
Gonsistorierne del af SaköresLängden i afseende
på Kyrkors och FattigCassors Botes»
andelar, har Utskottet, då sålunda å ena
sidan någon osäkerhet eller obehörig tidsutdrägt
för Kyrkorne och FattigCassorne,
att komma i åtnjutande af deras rätt, icke
bör vara att befara, och å den andra, Pre»
Lagutskottet! Betånkanden.
*79
sterskapefc, genom Consfstorierne erhålla kännedom
om beloppet af de Medel, sorn skola
redovisas, ansett sig sakna anledning att
å motionen i denna del tillstyrka bifall.
Detta éfverlemnas dock vördsamligen
till Riksens Höglofl. Ständers vidare profning.
Stockholm den ig.-de April 1323. ;
N:o 48.
Ankom d. 21 Maji 1823,
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj-.ts
Nådiga skrifvelse till Riksens Stan•
der 0111 ändring uti 5 Cap. 1 §, MissgerniiigsBalken.
Till Riksens Höglofl. Ständer har Kongl,
Maj:t täckts aflåta följande Nådiga skrif®
velse:
Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer
angående en förändring i 5 Cap.
i §• MissgärningsBalken | gifven
Stockholms Slott den 5 Martil 1825.
Oagtadtden tillförordnade Lag-Commttténs
arbeten blifvit med all verksamhet och
nit utförde, har likväl förslaget till den nya
Lag-Roken, som, i anseende till sia vigt,
xner än något annat fordrar en mogen öfverläggning
, grundad, så val på theorinus
upplysningar, som de beräkningar erfaren*
180 Lag VtskottitsBetänkandeti,
heten bjuder, icke kunnat understallas Riksens
Ständers granskning vid innevarande
Riksmöte. Då sjelfva CriminalLagen ännu
icke hunnit författas, har Kongl. Majit trott
sig bora i förväg kalla Riksens Ständers uppmärksamhet
på nödvändigheten, att, vid
bestämdt sådane brotts bestraffning, som i 5
Cap. 1 §. MisgerningsBalken i nu gällande
Lag finnas upptagne, följa mildare åsigter,
än de förra Lagstiftarne.
Ledd af sitt hjertås ingifvelse oöh af ett
rättvist förtroende till Folkets tillgifvenhet
och kärlek; vill Kongl. Majit, för att sätta
ofvanåberopade Lagrum i öfverensstämmelse
med grundsatserne för en mildare Lagstiftning,
härmedelst uppmana Rikets Ständer,
att till Kongl. Majit inkomma med underdånigt
förslag , till en förändring af 1 $.
5 Cap. MisgerningsBalken, hvarigenom, jemte
vissa bestraffningsgraders upprättande, det
nu stadgade dödsstraffet i detta fall må alldeles
uphäfvas.
Kongl, Majit hade, i kraft af 87 §. r
Regeringsformen, kunnat till Riksens Ständer
låta öfverlemna ett formeligt förslag, rörande
detta ämne; men då frågan angår helgden
af dess Konungavärdighet och Majestät,
har Konungen heldre velat yttra den ön.
skan, att Rikets Ständer sjelfva måtte afgifva
det i sådant afseende nödiga förslag.
Kongl. Majit är öfvertygad, att Rikets
Ständer, i denna dess nu tillkännagifne önskan,
skola finna en ny borgen beredd fö*
LagUtskottets Bitänkatidtn.
de fassa band, som förena Kongl. Maj:t med
ett ädelt och troget Folk.
De vid behandlingen af detta ämne i
Högsta Domstolen och StatsRådet förde Protocoll
bifogas; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
välbevågen.
CARL JOHAN.
M. M, Rosbeck.
Denna nådiga Skrifvelse, samt de uti
Hagsta Domstolen och i Kongl, Maj:ts StatsRåd
hällne, detta ämne rörande Protocoll,
hafva af samtlige Resp. RiksStånden, genom
ProtocollsUtdrag, blifvit till Lagutskottet
remitterade; hvarjemte Lagutskottet fått
emottaga de yttranden i ämnet, hvilka inför
Höglofl Ridderskapet och Adeln af Herr
Grefve F. B. von Schwerin, Herr Grefve
A. G. Mörner och Herr P. G. Cederschjöld,
samt uti Vällofl. BorgareStåndet af Herr
M. Baggö blifvit afgifne; hvaraf Utskottet
inhemtat, att Herr Grefve Schwerin framställt
de betänkligheter vid behandlingen af
den proposition Kongl, Maj:ts Nådiga Skrifvelse
innefattar, att densamma innehåller
en yttrad önskan, att Rikets Siänder måtte
till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till
ändring uti I §. af 5 Gap. MissgerningsBalken,
men icke något nytt Lagförslag; att
en Remiss till Lagutskottet skulle förutsätta
rättighet hos detta Utskott, att väcka
xga Lag Vt skottets Betdnkanden.
frågor lill afgörande i Ståndens Plena , eller
att framställa förslag, en rättighet, som
endast skall Constitutions- och BancoUtskotten
tillkomma, samt att, vid jemförelse af
55 §. Riksdagsordningen, Lagutskottet icke
synes kunna lemna annan åtgärd, än att
utreda det närvarande förhållandet med ifrågavarande
Lagrum och yttra sig, huruvida
en ändring synes Utskottet behöflig j
i anledning hvaraf Herr Grefven ansett den
enda åtgärd, hvilken ifrån Riksens Stånders
sida kunde lemnäs, vara den, att i underdånighet
för Kongl. Majit anmäla, att hinder
mött för uppfyllandet af Kongl. Majus Nådiga
önskan ; hvaremot Herr (»refve Mörner
anmärkt: att då Kongl. Majus Nådiga
Skrifvelse innefattar icke blott en önskan
om ändring uti ifrågavarande Lagrum, utan
ock en tillika bestämdt uttryckt begäran,
att detsamma måtte förmildras; så skall
deri ligga en tillräcklig grund för frågans
behandlande; och dl det är blott om gradationerne,
som Kongl, Majit icke velat ingå
uti en närmare utveckling, men dessa
k irna a af Lagutskottet föreslås, har Herr
Grefven ansett något hinder icke möta för
Lagutskottet, att, med anledning af deu
Nådiga Skrifvelsen , handla efter enahanda
grunder, som uti andra fall der ändringar
i $§,. af allmänna Lagen åro i fråga.
Herr Cederschjöld här med andragande:
att hvarje BrottmålsLag består af 2:na
sårskilde delar, nemligen Brottets• uppgift
och sjelfva Straffet, samt med öfver lettman.-
LagUtskottttsBttänkanaen. 183
de åt mera Lagkloke, huruvida det uti i
§. 5 Gap. MissgerningsBalken bestämda straff
år Iämpadt efter Brottets beskaffenhet, uppgifvit
det förslag, till ändring i den delen
af §:o, som innefattat uppgiften på brottet,
att i stället för den gamla bestämmelsen af
brottet: ”Hvar som lastliga talar eller skrifver
något emot Konungen eller Drottningen,
eller den, som till efterträdare i Regementet
förordnad år” etc., bör antagas:
,,Den som lastliga talar eller skrifver något
emot Konungens Person, eller enskildta
gerningar, eller emot Drottningens eller
Thronföljarens” etc. På detta sätt har Herr
Cederschjöld velat utmärka, att det år Konungens
enskildta lif och lefverne, men ingalunda
Kongl. Majt:ts Regerings-åt gärder och
Författningar , som skola fridlysas för klandret,
och jemväl ansett sig hafva förtydligat
det äldre stadgandet och deruti klart uttryckt
Regeringsformens ande, samt satt detta
Lagrum i närmaste öfverensstämmelse med
det motsvarande 4 mom. i 3 §. af TryckfrihetsFörordningen
, hvarest förbjudes det
slags lasteligt yttrande, om den Regerande
Konungens Höga Person eller gerningar,
elier dess Gemål Drottningen, eller Rikets
bestämda Thronföljare; och Herr Bagge har
af anförde skäl ansett straffbestämmelsen
uti 1 §. 5 Cap. MissgemingsBalken desto
hellre böra bibehållas, som Konungen, genom
Kongl. Brefvet den 25 Sept. 1777 och
25 Regeringsformen har ett öppet fält
att låta brott af sådan beskaffenhet röna den
i84 LngUtskottets BctHnkanden.
skonsamhet, som öfverensstämmer med dess
mildhet och den' åsigt, Iran hvilken haa bedömer
dylika Lagstridi^heter,
Lagutskottet, som noga granskat hvad
ej mindre Kongl, Majlts Nådiga Skrifvelse
ån de deraf föranledde, ofvananmärkte ytt»
randen innehålla, går nu att deröfver sig
Utlåta
Det tillhör Lagutskottet, att upptaga
väckte frågor i Ståndens Plena oqh de Konungens
Propositioner, hvilka till Utskottet
remitteras. I anseende till de förra, bör
Lagutskottet anses utgöra ett urval af L<*g-*
kunnige man inom RiksStånden, hvilka,
i mångå fall, med mera sakkännedom än
den enskilde Miliona en, kunna, i grund
af anmärke brister, uppgifva och utarbeta
förslag till ändringar i Lagen; men måste,
i afseende pä de lagförändringar, hvilka KonUngen,
efter Dess Dogsta Domstols och
StatsRådets hörande, föreslår, endast kunna
betragtas så, såsom en beredning för
RiksStåndens bifall eller afslag, enar 87 §, t
Regeringsformen föreskrifver, att Rikets,
Ständer böra , efter LagUtdrottets infordrade
utlåtande, öfver Konungens Propositioner
rörande Lagfrågor, besluta, och sedan
Öfverlemna Konungen deras svar uppå Riks-;
Salen, om de bifa! 1 it Propositionen,, men
skrifteligen genom Talemannen, om de densamma
afsiagit.
Enar nu den Nådiga Skrifvelssen icke
innefattar ett sådant förslag, som genom
antagande af RiksStåndeii Kunnat till L,ag
Lagutskottets Betänknndeit. 185
förvandlas, utan i omvändt förhållande ågyftar
ett Ständernas förslag till Konungens
bifall eiler pröfning, torde Remissen
till LaglJ;skottet icke böra anses såsom en
ovilkorlig följd af stadgandet i 44 §. Riksdagsordningen;
men då samtelige RiksStånden
en sådan Remiss bifallit, och flere deras
Ledamöter tagit sig anledning af den
Nådiga Skrifvelsen, att till Lagutskottet*
pröfning öfrerlemna deras enskildta förslag
och meningar, lärer Lagutskottet icke böra
undandraga sig, att ingå i pröfning af det
lagstadgande , hvari den Nådiga Skrifvelsen
har afseende; och anser Utskottet sig härigenom
hafva besvarat de af Herr Grefva
Schwerin, hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln gjorde och Remissen bifogade anmärkningar.
En Ledamot, Herr Bagge, har på anförde
skäl ansett något mildare bestraffningssätt,
ån det f Cap. I § MissgerningsBalken
för deri omnämnde brott bestämmer,
icke böra ega rum J likväl finner Utskottet
för sin del, att detta slags brott
kan ega så olika gradation, att, i många
fall, dödsstraffet vore i strid med den i öfrigt
gällande Lagstiftningen; men att dess
upphäfvande deremot, för fle svåraste fall,
eller sådane förolämpanden, hvilka, under
hot och bitterhet yttras inför sjelfva Majestätet,
eller direct angå detsamma och innefatta
de egenskaper, som i 5 Cap. 1
MissgerningsBalken omförmälas, icke öfverfnsstämde
med andra bestraffningar i La*
Jgö Lagutskottet! Betänkande
gen, hvaribland må anföras, att, enligt 18
Cap. 8 §)• MissgerningsBalken minsta våld
å Ämbetsman i tjensten straffas med lifvets
förlust, och rygtens utspridande i argt uppsåt,
sorn röra medborgares ära, efter omständigheterna,
med det ansvar, som kommer
dödsstraffet närmast, eller landsflygt;
hvilken bestraffning jemväl, enligt TryckfrihetsFö
rörd ningen eger rum för smådelser
emot fremmande Öfverhet, framför hvi lk en
det likväl synes, sorn borde Landet3 Egen
vara af Lagen helgad. Vid betraktande häraf,
och då denna jemförlighet icke bör af
Lagstiftaren förbises, samt den Nådiga Skritvelsen,
ehuru åsyftande gradatiorser i bestraffningen,
likväl har dödsstraffets afskaffande
till hufvudföremål; anser Lagutskottet
sig, af de betänkligheter, som möta för
bifall till Kongl. Majits Nådiga Proposition
i denna del, afven vara hindradt, att tillstyrka
lindring för de mindre förbrytelser,
söm kunna under ansvarighet inför det ifrågavarande
Lagstället hänföras; i anseende
till hvilka det correctif eger rum, att Kongl.
Maj:t har öppet, dels att anbefalla anställande
af åtal, enligt Kongl. Brefvet den 25
Sept. 1777, dels också att, genom mildring,
af nåd ersätta det ofullständiga i Lagstiftningen.
Sedan Lagutskottet således trott sig
sakna skäl att, med anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse tillstyrka förändring
i LagParagrafen, synes det Utskottet
icke lämpligt, att, på grund af en enskild
Lagutskottets Betänkanden. 187
Motionärs, Herr Cederschjölds, i följd af
den Kongl. Skrifvelsen uppgjorde förslag,
dervid bereda ett förtydligande, hvartill,
gå vidt Utskottet har sig bekant, någon
olikhet i Lagskipningen icke torde gifva anledning;
utan tillstyrker Utskottet, att 5
Cap. 1 §. Missgärnings Balken må oförändrad
bibehållas, till dess MissgärningsBalken i
hela dess vidd, må varda öfversedd och
förbättrad.
Dock varder detta, tillika med en Ledamots
särskilda mening, Riksens Högloft,
Ständers vidare pröfning, vördsamligen hemståldt.
Stockholm den 14 April 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens
Höglo fl. Ständers Lagutskott
den 14 April 1823.
S. D. Föredrogs Kongl. Majtts af samtlige
Resp. RiksStåöden till Lagutskottet remitterade
Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer af den 5 sistlidne Martii om ändring
uti 5 Cap, 1 5, MissgerningsBalken.
Herr Häradshöfding Ribbing yttrade:
Sedan Kongl. Majit, med den rätt 87
Regeringsformen Konungen tillägger, i
nåder meddelat Riksens Ständer den, från
dem samteligen hit remitterade, Proposition
om mildring i straffet för lasteligt tal emot
Konung, Drottning eller Thronföljare, och
äfven finnes, att en Ledamot af Ridderskapet
och Adeln, Herr Cederschjöld, föreslå
-
*98 LngUiskottets Betdnkanden.
git huru ändring, efter hans tanka, borde
ske, så anser jag för min del, att Lagutskottet,
i grund af 33 och 56 §§. RiksdagsOrdnin
en, åligger att detta ärende upptaga
och utarbeta.
Vid jemförelse af 1812 års TryckfrihetsFörordning
och allmänna Lagen finnes
en betydlig skillnad i fråga om yttranderätten.
5 Gap. MissgärningsBalken och 28
Cap. RättegångsBalken bestraffa hardt, ej
mindre lasteljgt tal och skrift om Konungen
och om Riksens Råd i och för Ämbetets
skull, än äfven tadel af Konungens
Dom; deremot medgifver TryckfrihetsFörordningen,
i slutet af 2:dra och början af
g;dje rättighet för hvar och en, att i
tryck, gransknings- och reflexions*vis, göra
anmärkningar och påminnelser öfver Hög-,
sta Magtens Beslut, utan att detta får, såsom
tadel eller klander, straffbart anses,
Och då på detta sätt allmänna Lagen för
brottsligt upptager, hvad som i tal och skrift
år lastefigt och tadel, anser GrundLagen i
tryck straffhart endast det, som kan komma
under namn af smädelig! och skändeligtj
enär nu härtill kommer, att obehörigt tal
och skrifvande i vanlig rättegångsväg af
allmänna Domstolar dömes efter denna
strängare Lag, men -förbrytelser emot den
lindrigare TryckfrjhetsLagen icke ens få af
Domstol upptagas till afgörande, förr än
efter pröfning af en, till betydlig del af
den tilltalade sjelf vald Jury, der minst
tvåtredjedelar af rösterne skola förklara ho
-
Lagutskottets Betätikanden, 189
»om skyldig, under iakttagande af den föreskrift
att, ^hellre fria än fälla, alltid me”ra
fästa sin uppmärksamhet på åmnets
”och tackans, än på uttryckets Lagstridig»
”het, på skriftens åsyftning än på framställningssättet;”
så visar sigen uppenbar
orättvisa och missförhållande i vår Lagstiftning,
desto märkeligare, som det måtte
vara ett större brott, att låta trycka, ån
att tala och skrifva , hvad som otillbörligt
anses*
Men sorn en ytterligare utveckling af
hvad jag nu i förbigående anmärkt, ehuru
i närmaste sammanhang med åmnet, likväl
skulle sträcka sig längre , än som med LsgUtskottets
befattning vore förenligt, så måste
jag, för det närvarande inskränka mig,
att, i afseende på det fVsmstäidte förslaget,
till en särskild Lagföråndring yttra: Att
då det i 5 Cap. 1 §, MissgärningsBalken
utsatte dödsstraff för ”hvar som lasteliga
”talar eller skrifver något emot Konungen,
”Drottningen, eller den, som till efterträdare
i Regementet förklarad är,” icke kan
bortgå , utan att derigenom uppkommer ett
missförhållande i Lagstiftningen, som Förnärmar
Konungavärdigheten, då för ringare
brott qvarstå straff, vida hårdare än de,
som följa för Majestätets förolämpande,
och det af Herr Cederschjöld föreslagne uttryck:
Konungens Person i stallet för Konungen
, hvarigenom Regerings- och Styre!»
6e*åtgärderne Konungen, såsom enskild frånskiljas,
vore vådeligt att antaga, förr ån man
190 Lagutskottets Betänkande^.
tillika närmare bestämt betydelsen af och
Straffet försmådeliga och skändeliga yttranden
öfver desse Konungens handlingar, så
anser jag 1 §, i 7 Cap. MissgärningsBalken
böra oförändrad förblifva. Men som
å andra sidan icke nekas kan, att sådsne
omständigheter kunna förekomma, hvilka
påkalla mildring i straff för brott af ifrågavarande
beskaffenhet; ty föreslår jag,
att, med uppbäfvande af Kongl. Maj:ts
Kungörelse och varning emot obehöriga
och vrånga omdömen öfver Kongl. Maj:ts
Författningar, af den 7 December 1787»
följande tillagg vid ofvannåmnde §. antagas:
”Sker det obetänkt och af hastighet eller
”förekomma andra mildrande skäl, såsom
”att det Lagstridiga mera ligger i uttryc5,
ken än i ämnet och i tanken, mera i framställningssättet
än i åsyftningen:” straffes
med fängelse å Fästning från tre till tio
år, efter sorn brottet år till.
Hvaremot LagUtskottets öfrige Ledamöter
beslutade det yttrande som Betänkandet
N:o 48 utvisar. Utsupra
Ex Protocollo.
Joh. Jac. Kleman
LngUtskottets EetSnkanden. 191
N;o 49,
Ankom cl. 21 Maji 1823*
Betänkande, i anledning af Kongl Maf.ts
Kådiga Skrifvelse till Riksens Ständer
, angående Kongl. Förordningen
den r Juni i 1819, om sättet huru
förfaras skall med sådane personers
anhållande och tilltalande, hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade.
Rikena Sverige och Norrige, samt
derefter afvika till det andra.
Genom Nådig Skrifvelse af den 2?
sistledne Februarii, h3r Kongl. Majit behagat
gifva Riksens Ständer tillkänna : att,
sedan Kongl. Majit uti Nådig Proposition
af den 21 Maji 181B till Rikets då församlade
Ständer, afgifvit Förslag till en för
Sverige och Norrige gemensam lag, innefattande
föreskrifter huru förhållas bordt*
med sådane personer, hvilka begå brott i
ett af dessa Riken, samt sedermera begifva
sig till det andra, och Riksens Ständer
uti Skrifvelse af d. 26 derpaföljande Junii,
i underdånighet tillkännagifva, att samma
förslag blifvit af dem antagit, att såsom
gåliande Lag, till framdeles efterrättelse
utfärdas, samt Riksens Stander derefter,
uppå af Kongl. Majit gjord framställning,
att som möjligt vore, att, enär nämnde
Förslag förelädes det i Norrige då församlade
StorTiiing, åtskilige modificationer
192 Lagutskottets Betånkanden.
blefvo af StorTbinget föreslagne; men att
underrättelse derom ej kunde binna att ankomma
under Riksens Ständers sammanvaro.
hvarigenom tillfälle saknades till beredning
af nödige jemkningär emellan både
Rikens Representanter; Kongl. Maj:t måtte
ega, att, efter erhållen del af Norrska StorThingetS
svar, vidtaga de jemkningär, som
Kongl. Maj:t kunde anse nödige, samt författning
i ämnet utfärda, uti underdånig
Skrifvelse af den m Julii samma år, till
Kongl. Majit öfverletnnat, att meddela de
rättelser, hvilka funnos låmpelige för ändamålet,
och ledande till gemensam förmån
för båda Rikenas invånare, Under vilkor i
att författningen vid nästa Riksmöte Riksens
Ständer till ytterligare granskning och
fastställande förelädes; så har Kongl. Majit
den 1 Junii 1819 låtit, i enlighet nied
den för Norrige den 11 förutgängne September
fastställde Lag, Förordning i detta
åmne här i Riket utfärda; och som den-*
samme uti några omständigheter afviker
från det af Riksens Ständer vid j8*8 års
Riksdag gillade Förslag; så ville Kongl*
Majit, med anledning af Riksens Ständers
ofvan åberopade Skrifvelse, nämnde förordning,
som vid den Nådiga Skrifvelsen
var bifogad, tillika med de uti Högsta
Domstolen och StatsRådet förde Protocoll,
vid granskning af det* till berörde förordning
uppgjorde förslag till Riksens Ståndet1
öfverlemna*
Lag
-
LugVtskotttts Betätikanden, igj
Lagutskottet, till hvars utlåtande Kongl.
Maj:ts förberörde Nådiga Skrifvelse med
deri åberopade handlingar, genom Remiss
från samtlige Respective RiksStånden blifvit
öfverlemnad, har vid företagen noga
jemnförelse emellan det af Riksens Ständer
vid 1818 års Riksdag antagne Förslag och
den af Kongl. Maj:t, under I Junii 18 «9, utfärdade
Förordning , samt granskning af de
uti denna sednare förekommande skiijaktigheter
emot förslaget, icke funnit anledning,
att deremot något anma:lia, enär Förord,
ningen endast deti afviker från förslaget,
att vid 2 §. i afseende på en i Sverige varande
medbrottslings skyldighet, att inställa
sig vid den Domstol i Norrige, der hufvudbrottslingen
är under tilltal, stadgandet att
sådant borde ske efter stämning blifvit tillsatt:
och att 6 som i förslaget föreskref,
att en förbrytare, som vid det utlevereringen
äskas, redan vore under tilltal, skulla
före utlevereringen dömas, men straffet ej
verkställas, utan slutligen bestämmas fö*
alla förbrytelserne af det Rikes Domstol,
hvarest det grofsta brottet vore begånget,
i förordningen finnes sålunda förändradt,
att vederbörande Landshöfding i sådan händelse
skall vara berättigad, att uppskjuta
med utlevereringen intilldess Kongl. Maj:t
föreskrifvit, om och når den borde ega rum.
Vid detta förhållande, och då de vid.
tagne förändringarne icke göra någon hufvudsaklig
rubbning i de grunder, hvarpå
Lagutskottets Betänkandetu 13
*94 Ut skotta s Bet finktindert.,
förslaget) sorn Riksens Höglofl. Stander gil.
lat, var bygdt, och de vidtagne rättelserna
varit nödvändig® sill befordrande af enbet i
lagstiftningen och gerner sam förmån för
begge Rikenas invånare, bar Ut-kottet på
sådan grund ansett sig böra till Riksens
Höglofl. Ständer vördsamiigen hemställa,
att ifrågavarande Förordning, af den i ju*
nii 1819» må såsom ständig Lag antagas.
Stockholm den s Maji 1825.
N:o 50,
Ankom d. 27 Maji 1823.'
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullviägtigen
Anders Bernts sons^från Bobus
Län, Memorial, angående åläggande
för Häradshöf din garne, att
•visa redo för Häradets andel af Sak'
tres Me del.
Uti Memorial som från Hpdarv, RondeStåndet
blifvit till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomiUtskotien ofverlemnadt,
har Riksdag.Fullmäktigen Anders Bemtsson,
under tillkännagifvanöe, att de i allmänna
Lagen samt flere särskilda Föifatlnirgar
meddelde föreskrifter, angående redovisning,
^förvarande ocb användande af Häradets andel
Uti SaköresMedeJ, icke blifva allmänt iakttag*
ne, helst uti Anders Berntssons-hemort nå*
goa redogörelse för desse medel, honom
LugUtskottets Eufinhvtdetif, jgg
vetferligt, aldrig egt rum, hem3tällfc ait,
på det medlen mätte till behöriga ändamål
varda använde» och Häradets invånare derom
erhålla kännedom, Häradshövdingarna
Loide, vid verkande vite, åläggas, att till
viVe af Härad-Uierne utsedde Revisorer afgifva
räkning å Häradets andel i S&köresinedlen;
hvilken räkning derefter, åtföljd
af Revi=orernes anmärkningar, skulle till
LandsContoiret insändas.
Rörande detta ämne, som Utskotten
till öfvervägande -förehaft, år, genom Kongl,
Förordningen, den 6 Julii 1720,5 §. af Lands»
liöfdingelnstinotion , den 4 November 175f,
samt Kongl. Brefven , den 18 December 175a
och den 27 Maji IÖOi, stadgat, att Häradshöfdingen
böra å SommsrTingen för Tings»
Allmogen uppläsa och derefter till Landshöfdingen
i Länet insända räkning Öfver
Häradets andel i SaköresMedlen för före»
gående året, hvarvid bifogas bevis af dem,
sorn hafva tig uppdraget, att förvara nycklame
till Härads-kistan , angående det der
i behåll varande belopp, samt att berörde
medel, efter skriftvexling med Landshöfdingen
i Länet och med dess tillåtelse, må
till B äifideis enskilda nytta användas.
Ehuru dessa föreskrifter synas böra göra
tillfyllest, f >r det af Anders Berntsson åsyftade
ändamål; måste dock Utskotten, med
kännedom af förhållandet härutinnan i fle«
re orter, vitsorda Anders ^erntsson» uppgift,
att redovisning för ifrågavarande del
Sq6 LngUiskottéts BetAnkanden.
af SaköresMedel icke allmänt, i behörig; ordning,
lemnäs; och denna olägenhet hafva Utskotten
ansett kunna lämpligast afhjelpas ,
genom en mera bestämd föreskrift till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att vaka öfver
de redan utfärdade författningarnes efterlefnåd.
— Utskotten hemställa derföre, att
Kongl. Mattts Befallningshafvande mätte anbefallas,
att noga tillse, det Haradshöfdingarne,
å utsatt samt i Häraderne behörigen
kungjord dag, under påstående SommarTing,
må för TingsMenigheten upplåsa ordentligen
författad räkning öfver Häradets andel
uti föregående årets SaköresMedel, och densamma
ofördröjligen derefter till vederbörande
LandsContoirs granskning insända, tillika
med de förslag till medlens användande
för Häradets behof och nytta, som Häradsboerne
ega framställa; hvarefter Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande skulle ega, att
ej allenast öfver sådane förslag meddela beslut,
utan ock tillhålla LandsContoiret, att
vid berörde granskning noggrannt tillse, det
icke någre andre utgifter, än de i sådan ordning
beslutade, få af Häradets enskilda lott
i Sakören utgå; hvilket dock till Riksens
Höglofl, Stånders vidare pröfning vördsamligen
öfverlemnas. Stockholm den 26 April
1825.
LngUtskotttts B etankanden. i$y
N:o <jt.
Ankom den 27 Maji 1823*
Riksens1 Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af
väckt fråga, att Kongl. LagCommittåen
måtte håras ■ öjver alla Lagförslag,
samt deraf föreslå Redactiomu.
Hederv. Bondeståndet har, genom ProtocollsUtdrag
af den 2 nåstl. Februarii, till
Utskottens gemensamma handläggning remitterat
ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen
Carl Fredr. Berg ifrån Bohus Lån,
deruti anföres, att en allmän klagan skall
röjas deröfver, det särdeles de oeconomiska
Lagarne äro felaktige, tillkomne liksom
slumpvis, uti inbördes sammanhang, otydlige
och derjemte så mångfaldige , att den
enskilde mannen, hvarken kan förstå dem,
eller skaffa sig en säker kännedom om deras
tillvarelse, en kännedom, som skall saknas
äfven hos Ämbetsmannen. Följderna
häraf skola vara i högsta måtto menlige,
den näimaste och svåraste likväl, att man
fattar ovilja för Lagar, som man ej förstår
, och hvilka mera synas vara en snara
än ett värn. Riksdagsmannen åberopar, såsom
exempel på en sådan ofullkomlig Lag,
Författningen om Mått, Mål och Vigt;
framställer såsom motsatts deraf de förklaringar
, hvilka under första åren efter an
-
ig3 IngUtskottcts Bctänkandeit.
tagandet af 1734 års Lag utkommo, harledanäs
orsaken till de senares godhet, derifrån
att de män, som författat Lagen, ännu
lefde och gåfvo förklaringarne. fried
deste märs bortgång anser frlemoiialels Författare
Lsgstiftnings-vetenskapen i Sverige
hafva utgått, tills nu i si - ta liderne, flere
goda Lagar utkommit, hvaribland Förslaget
till en ny CiviiLag särskildt åberopa?;
af hvilken anledning föreslås, att Riksens
Höglo fl. Ständer ville hos Kongl. Majit framlägga
deras underdåniga önskan, att den
tillförordnade LagCommittéaa matte höras
öfver alla LagFövslag , icke allenast i afseende
på Civil-, Criminal- och KyrkoLag, utan
jemväl öfver dem, som angå O conorolen,
Politien och Krigsväsendet, samt att
nämnde Committé må ega, icke allenast att
yttra sig öfver dylika förslag , i afseende på
deras grunder och öfverensstämmelse med
öfriga Lagstiftningen, utan äfven föreslå Re»
dactionen; och stödjer Riksdagsmannen denna
sin hemställan ytterligare på omöjligheten
för de särskilde Ämbetsverk och Auctoriteter,
hvilka, enligt förmodan, uppgifva
Lagförslagen, att utgå från samma
grundsatt-er, samt förstå ej allenast dtn
särskilda frågan, utan äfven den öfriga Lagstiftningen
, hvilket endast kan fordras »fen
Corporasion, odeladt egnad åt slika värf.
Vid profningen af hvad sålunda blifvit
föreslaget, har hos Utskotten kommit
i öfvervägandej huruledes, då Regeringsformen
ej mindre bestämmer gränsorue för
LagXJtskottns Betånkttndtn. 195
Kongl. Maj;ts och Riksens Stånders hvar för
sig
skiif/er af hvilka Ämbetsmän Kongl. Majit,
vid utfärdande sf allmänna Författningar,
eger inhemta råd och underrättelser, det
icke synes lämpligt, att u!öfver hvad sålunda
finnes stadgadt, och i söran väg än
den i l\egeringsf3imens 87, 80 och 89 §§•
f'reskt itne , anvisa grunderna och sättet liic
utöfning, af den del utaf Lagstiftningen,
som Kongl. Maj:t tillkommer, i hvilketaf*
seende det jemväl torda kunna så mycket
hellre finnas öfverflödigt, att ens till Kongl.
Majit framföra någon önskan, sora den sistfardume
ti lena erfarenhet visat, att Kongl.
Majit, vid Lågor om förändring af allmän
Civ ii- och CriminalLag, eller om sådana
Författningar, sora dermed stå i sammanhang,
uppdragit, dels granskningen, dels
iitatbe’ningen derrfåt LagCommittéen, samt
vid fiäga om Öeconomiska författningar af
storrå omfattni 7, till handläggning; deraf
förordnat särskilde Commiitéer af män med
dertill nödige insigter, hvarigenom den i
Meni »rialet yttrade önskan, i sfseende pi
så val sjelfva grunderne för fdrfattningarne,
sorn vanligen äfven l\e dactionen deraf, redan
kan anses uppfylld, allt efter hvad
hvarje särskildt ärendes beskaffenhet fordrat
och medgifvit. — I öfrigt och då LagConrtuittéen
icke är permanent samt en ovilkorlig
föreskrift, 0111 dess framgent» hörande
öfver alla LagFördsg och befattning med
Lagarses redactioa, skulle kunna foran*
joo Lagutskottett Betänka tiden.
leda till Committésns bibehållande och af»
lönande under längre tid, än för de-s egentliga
göromål erfordrades, ega Utskotten
äfven häruti ett skål) att icke tillstyrka
bifall af den i Memorialet gjorda framställning
; hvilket dock till Riksens Hi glofl.
Ständers eget ompröfvande vördsamt öfverlennäs.
Stockholm den s6 April 1823,
N:o J2.
Ankom den 27 Maji 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonoviiUt•
skotts Betänkande, angående föreslagen
jemkning i Stängselskyldigheten
Bye?nän emellan, då Storskift
te eller Enskifte för sig gatt.
Hederv. BondeStåndet har, genom
FrotocollsUtdrag af den 6 sistlidne Februarii,
till OeconomiUtskottets särskilda handläggning
öfverlemnat ett Memorial af
RiksdagsFullmågtigen Olof Månsson från
Blekiuge Län, deruti, med fästadt afseende
derpå, att icke sällan skall hända,
der antingen laga kraft vunnet Storskifte,
eller ock Enskifte i Byelag blifvit verkståldt,
och allmän Landsväg, Härads- eller
Sockneväg finnes anlagd igenom Byens egor,
att vid fördelningen af egorne, desse komma
att understundom genomstryka endast
Lagutskottet! BctånkanAcn. 201
en af Byemännens egoskifte, hvarigenom
denna , så vida han vill hafva eina å ömse
sidor om vägen tilldelde egor fredade måste
på egen bekostnad uppföra stängsel,
Riksdagsmannen hemställer, att en sådan
förklaring af Kongl. Förordningen den 9
Februarii I802, rörande Stängsel-skyldigheten,
må meddelas, att der allmän Landsväg,
Harads- eller Socknevåg finnes anlagd
öfver Byens inegor, eller odlingsbar utmark,
bör stängsel utmed silke vägar af Byens samfält
upprättas och underhållas, äfven sedan
Stor- och Enskifte derstädes för sig gått j
och har RiksdagsFullmägtigen Eric Pehrsson
från Elfsborgs Lån härvid erinrat, att
den föreslagne rättelsen i StängselStadgan
äfven borde sträcka sig till By- eller Utfarts-vägar
i allmänhet. Hvarförutan Hederv.
BondeStåndet, den 17 i sistnämnde månad
till gemensam åtgärd af Lag- och OeconomiUtskotten
remitterat ett Memorial af RiksdBgsFullmägtigen
från Jönköpings Län, Anders
Påhlsson, som, med instämmande uti
hved ofvan blifvit anfördt, rörande de olågenheter,
hvilka vid Stor- och Ecskiften
skola inträffa, yrkar, att till framtida rättelse
och grund för vederbörande Landtmätare,
det tillägg uti StängselFörordningen
måtte göras, att hvarje hemmansegare, i
mån af hemmantalet, borde deltaga uti ofvannämnde
stängsels uppförande och vidmagthållande
, hvartill så mycket större skäl
förekommer, aom en hemmansegare ofta är
nödsakad genom sina inegor drifva kreatu
-
202
LngUtskottet: Betånknndtn,
ren till bete i bagar och mark , då deremot
en annan åbo, som erhållit bärle in- och
utegor srnimanrljagne, elier ock på ett förmånligare
sä i t lagrie, icke får vidkännas tia
öfvert lagade svår i g betet ne
Ht:
med bar Hiksdagsfullmägtigen Cati
Svenson till alla delar sig förenat.
U skotten, som tagit denna fråga i öfvervägande,
hafva väl insett den olägenhet,
hvilken en jordegare kan få vidkännas, i
de Ull de remitterade Memorialen omförmäla;
men sorn, genom gällande Föifattningar,
rörande hvad vid Storskifte och Enskifte
iakttagas bör, Förråt tningsman nen
och Gode Männen åligger att till-e, det
hvarje hemmansegares sått vid egodelningen
behörigen iakttages, sä att en jordegare
icke dervid får särskildt vidkännas någon olägenhet,
titan en motsvarande oeconombk fördel,
ecb i händelse han sku lie an se sig genom
egodtlningen på ett eller anrat sått förnärmad,
honom är öppet lemna It, att dens i
i behöiig ordning söka rätteie; allna och
vid betraktande ej mindre af den rubbning
ulf redan fastställde Stor- och Enskifien s«mt
dervid tiåffa le öfverenskommelser, som den
föreslagne jemkningen i stängsel, sky Idig h etrn
skulle medföra, än ock af den bstydliga
kostnad, som igenom en ökad stängsel
skulle förorsakas, i synnerhet på sålane
Ställen, der brist på stäng el-ämnen eger
rum, hafva Utskotten funnit så mycket
mindre skäl, att tillstyrka utfärdandet af
ett allmänt stadgande i detta ämne, som
LegUttkottets Bttdnknnde», 203
Utskotten, för sin del, ej inse någon ovilkorlig
nödvändighet al en sadan stängsel å
ömse sidor om vägen; men väl frukta, att
vid inträffande snöfall och yrväder betydliga
hinder skulle genom snösainiingsr i
des-a instängda vägar muta vägfarande; äfVensom
snöskottningsbesväret mäste derigenom
i ansenlig man försväras. Dock varder
detta vördsamligen hemstäldt Rik ens
Högled. Ständers egen pröfning, Stockholm
den 26 April 1823.
N:o 53.
Ankom d. 27 Maji 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag* samt
Allmänna Besvors- och EkovoviiUtskotts
Betänkande, i anledning af
yrkad ändring uti nu gällande Lörjattvingar,
ruvande skyldigheten att
deltaga i Stängsel omkring Skog och
Skogsmark.
Genom ProtocoIIsUtdrag af den 17
nasti. Februarii, har Ilederv. BondeStåndet
till Utskof en remitterat ett af RiksdagsFullmågtigen
från Södermanland, Eric Larsson
, till Hederv. Ståndet ingifvet Memorial,
deruti Riksdagsmannen anmärker skadligheten
deraf, att, då Hemmansegare,
sorn hafva Skogsmarker, med stöd af Kongl*
204 LagUukottets Betdnkandett.
Förordningen, den 9 Februarii 1802, omkring
sådan mark yrka stängsel, är nästbelägne
byalag eller granne skyldig, efter
oförmedladt hemmantal, deruti deltaga ; och
åberopar Riksdagsmannen såsom stöd för
denna sin mening, att Skogarne, som i allmänhet
äro mycket medtagne , dels genom
inträffade stormar, dels genom försäljning
af Skogs effecter, under missväxtår, erfordra
den möjligaste sparsamma hushållning,
helst betydligt deraf ändock åtgår till byggnad,
reparationer, vedbrand och den öfriga
nödiga gårdesgårds stängseln : att utan
afseende på hvad förmån de sjelfva eller
den by, hvars deltagande äskas, deraf ega ,
eller hvad tillgång till stängselvirke skogarne
tillåta, ofta yrkas af nåstbelågne
byalag eller bygranne, att den ostängde
Skogsmarken också skall inhägnas, då den
eller de ega vitsord, som stånga vilja, enär
skillnads.linien , hvarefter stängas skall, år
under 5000 famnar, och då den är derut»
öfver, beror det väl på Domarens pröfning,
om och hvad lindring vid deltagandet erhållas
må, men icke destomindre måste
hägnaden fullbordas, samt slutligen, att då
all till åker tjenlig mark nu mera odlas,
och skogstrakterna således merendels bestå
af sandmo samt berg och stenbunden mark,
hvars stängsel skall vara för vextlighetea
ödande, all den skog desse stenbundna trakter
bära , som minst upptaga en mansålder
till sin återvext, kunde användas till närvarande
ock kommande tiders nödvändiga
LngUtskotteu Ettinkandtn, 2,05
behof, så framt den icke, på den ensidiges
vink, måste användas till stängsel omkring
dess enskilda område; hemställande Riksdagsmannen,
på dessa grunder, att, med ändring
af Kongl. Förordningen elen 9 Februarii
1802 samt Kongl. Kungörelsen den 6
Junii 1820, egare af den, vid skedd eller
skeende delning, hemmanen tillhör ige skog,
utom råtta beteshagar, må från deltagande
i den påbudne stängselskyldigheten varda
frie, så vida ej godvillig förening dem
emellan träffas kan.
Och har RiksdagsFullmägtigen Pehr
Andersson, från Södermanland, härmed sig
förenat.
Utskotten hafva förehaft ofvannämnda
fråga till öfvervägande; och då Utskotten
härvid funnit, att alla nu gällande Författningar,
rörande Stängselskyldigheten, u'gå
ifrån den grundsats, att den eger vitsoid
Som stänga vill, igenom hvilket stadgande
Lagstiftaren velat bereda utvägar för jordbrukaren,
att, oberoende af sin grannes
olika hushållningssätt, kunr a antingen utföra
nyttiga odlingsföretag, eller ock befordra
trädplantering eller en förbättrad skogsvext,
i hvilka båda fall han nödvändigt
måste kunna påräkna, att utan hinder sf
angränsande hemmansegare och med dess
biträde, bereda det hägn, söm är ett hufvudsakligt
vilkor för befrämjandet af hans
abigter; alltså och då tillämpningen af denna
grundaatts jemväl eger rum i afseende
på den stängsel , som i Memorialet omför
-
so6 LngUtskotttts Bctänkanien,
inäies, livars upprättande ofta fean vara
lika nödigt och nyttigt, ehvad man afser
en tryggad betestiilgäng, en underlättad
skogsvård, eller det tillfälle till odlingar,
sotn älven skogsinarkerne ofta erbjuda,
anse Utskotten sig icke ega anledning, att
tillstyrka någon förändring i livad Förordningen
i detta afseende innehåller. Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Stånders egen
pröfning vördsamt öfverlämnäs. Stockholm
den 26 April 1823.
N:o 54.
Ankom d. 27 Maji 1823*
Riksens Högloft. Ständers Lag- somt
Allmänna Besvärs* och Ekonom /Utskotts
Betänkande, i anledning af yrkad
förändring uti Regleringen af
ö n iskot tn/ngs Besvär et, samt ansvar
för uraktlåten SnUplogning.
Hederv. B mdeSråudet härtill Utskottens
handljggi ing remitterat tvänne Me*
mot i iler i detta amne:
r:o A RiksdagsFullmägtigen irran Wester
Norrlands Lån, ffahtin Bengtsson, som
deruti anmärker, att Kongl. Förordningen,
af den 13 September 1790, angående allmänna
vågars underhållande vintertiden,
gemenligen endast tillämpas å stora »11-
LagUtskottitsBadnktinaen. *07
manna Landsvägen , ehuru mindre vä^r,
såsom Harads och Socknevagar samt Byoeh
Kyrko.vägar äro lika angelägna att: begagnas
och att hallas uti får bart stånd j
nied afseende hvarå och då deåboér, hvilka
bo p.i flera mils afstånd ifrän' Linds*
vigen, utom underhal andet af ofvannänmde
mindre vågar, åro skyldige att, i lika
proportion med närmare boende, deltaga i
betalningen till Snöploglaget, ehuru de forre,
för deras mindre, men lika nödige,
vågars plogning , hafva mångdubbelt mera
besvär och kostnad, än ploglag, hvilka
för några hundrade alnars plogning nuta
betalning, föreslår Riksdagsmannen, det
tillägg och den förklaring at 3 §. uti nämnde
Förordning, att plojagets betalning af
Hiradet eller Socknen må hädanefter'å bestämmas,
ej ollenatt efter Landsvägens
längd och beskaffenhet, utan ock efter de
närmare eller fjermare väghållnings skyldiges
besvär af andra mindre vägars underhållande.
Hinner! h*r Riksdagsmannen Lars
Jansson från Westerås Län sig förenat,
hvaremot RiksdagsFullmågti^e Anders Sandsten,
från Jönköpings Lån, Jihan Longbng,
frän Gefleborgs Lut och Erie Påhlsson, från
Elfborgs Lm, livar lör sig förkhrat, v t i
deras hemorter vägdelningar skett, med
hvilka de är o nöjde, och art dt således
icke äska någon förändring i hvad lörlatttiiugarne
härom stadga.
3:0 Af RiisdagsFuiimägtigen, från Cal
-
aos Lagutskottett Bttånkandttu
mare Lån, Anders Andersson, som yrkar,
att enår hvarken Kongl. Förordningen
, den 13 September 1790, angående
allmänna vägarnes underhållande vintertiden
eller någon annan Lag skall utstaka
ansvar för underlåten snöplogning, en bestämd
ansvars-lag måtte i detta hänseende
Stadgas.
Hvad således blifvit anfördt hafva Utskotten
till pröfning förehaft, och då för
all vägdelning, så väl sommar sorn vinter,
den grutid år stadgad, att den enh våghållanden
icke mer än den andra betungas,
hvarmed otvifvelaktig! instämmer,
att alla sådane vägar, som till allmänt
underhållande åro indeldte, böra, i man af
den större eller mindre svårigheten att
deni underhålla, i vågdelningen ingå och beräknas,
utan att likväl en sådan beräkning
kan ega rum för enskilde utlartsvägar från
hemmanen 5 så och enär Kongl. Förordningen,
den 13 September 1790, lemnar de
hemman, hvilka, såsom aflågsne från allmänna
vägarne, icke kunna med arbete
deltaga uti deras underhållande vintertiden,
tillfälle att afbörda detta onus, genom
betalning i contant, hvilken äfven bör utgå
lika af alla de hemman, med hvilka ett sådant
förhållande inträffar j anse Utskotten
någre vidare stadganden i detta ämne, än
de, som i berörde författningar innefattas,
icke behöflige; äfvensom, och enär i afseende
på den väckta frågan om ett bestämdt
-
T»gUtskcttiti BttJnknnJen, *09
stämdt ansvar får uraktlåten snöplogning,
förekommer, att genom Kong!. Brefvet till
samtlige Landshöfdingarlie den 10 Maji
18r? , redan finnes stadgadt, att den, sorn
åsidosätter skyldigheten, att vid inträffande
snöfall förrätta plogning och skottning,
skal! böta tre R:dr 16 sk., så torde någon
ytterligare föreskrift afven i denna del icke
vara af nöden. Hvilket dock Riksens Höglofl.
Stånders egen pröfning vördsamt understalles.
Stockholm den 10 Maji 1823,
N.*o
Antorn den 27 Maji 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs■ och EkonomiUtskotts
Betänkande, avgående yrkad
förklaring af Kongl. Kungörelsen den
6 April 1810, angående skyldighet
ten för Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet att
Jör deras jord, hus, tomter i Ståderne,
deltaga i allmänna åligganden»
Uti Memorial, som under den 5 sist!,
Martii af Vållofl. BorgareStåndet blifvit till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekono»
niiUtskotten remitteradt, har Riksdags*
Fullmågtigen från Söderköping, Herr Borg*
Lagutskottet* B stink anden, 14
210
Lag Utskott<rtt Betnktinden.
mästaren S. M. Th. Cederborg, andragit*.
att ehuru Kongl. Kungörelsen den 6 April
1810, angående de förändringar och jemkningar
uti RiksStåndens innehaivande och
Stadfåstade privilegier, förmåner, rättigheter
och friheter, hvarom RiksStånden sig
emelian öfverenskomma, ibland annat tydligen
stadgar, att BorgareStåndet efiergifvit
den Ståndet, (icke vissa Ståders Borgerskap)
tillkommande Lösningsrätt af Fastigheter
i Stad , eller till Staden hörande
hus och jord. emot förbindelse för egare
af sådane Fastigheter att deltaga uti Skjutsningsbesvär,
Inqvartering, Båtsmanshåll
och öfrige Egendomen åtföljande afgifter,
hafva likväl åtskilige till Städerne inflyttade
Ledamöter af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Högv. PresteStåndet undandragit
sig, att för deras jord, hus och
tomter sådane onera utgöra; äfvensom den
tydning i allmänhet egt rum, att den Stads
Borgerskap, som, med enskildt privilegium,
icke styrkte sig hafva egt ofvanberörde
Lösningsrätt, icke kommit i åtnjutande af
den deremot svarande förmån af deltagande
i allmänna åligganden j i anledning hvaraf
blifvit hemstäldt» om icke en 3ådan, emot
Författningens mening och ändamål stridande
tydning, som invecklat flere Städers
Borgerskap i långvariga, obehagliga och
kostsamma Rättegångar, bör föranleda till
utfärdande af en , med åberopade Kongl.
Kungörelses ordalydelse, instämmande för.
klaring i omförmåidte afseende.
Lag Utskottets Betinkauitn. til
Utskotten, som tagit denna fråga i öfvervägande,
äro väl för egen del öfvertygade:
att då 1B10 års Concessioner af
R. S. ingingos, åsigterne voro allmänna,
och att, i följd deraf, de af Hoglofl. Rid.
derskapet och Adeln samt Högv. PresteStåndet,
emot Vällofl. BorgareSiåndets ef.
tergift af Lösningsrätten till Fastigheter i
Stad, eller till Stad hörande hus och jord,
åtagne motsvarande förbindelser, att försina
hus och tomter i Städerne deltaga i
Skjutsningsbesvär, Inqvartering, Båtsmans,
håll och öfrige Egendomen ålagde afgifter,
haft afseende på alla Rikets Städer, utan
undantag; men då motionen föranleder, att
den häremot stridande tydning af Kongl.
Kungörelsen den 6 April 1810 egt rum,
att de sålunda åtagne förbindelser endast
ansetts gällande i de Ståder, hvilka med
privilegier kunnat styrka, att lösningsråtten
dem förut tillhört; så hafva Utskotten
ansett sig icke tillkomma, att den med mo»
tionen afsedde förklaring öfver rätta förståndet
af Kongl. Kungörelsen den 6 April
I810, meddela, utan att sådant ensamt tillhörer
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
Samt Högv. PresteStåndet, till hvilkas
handläggning och beslut Utskotten alltså
vördsamligen hemställa att denna fråga må
öfveriemnas. Stockholm den 14 Maji i$2j.
31* legVtskotteis Bet
N:o 56.
Ankom den 27 Maji 1823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af
väckt motion om upphäjvande af
Kongl. Stadgan om Jagt och Djurfång
af den 13 April 1808, så vidt
den avgår skallgång till Rofdjurs
ut ödande.
RiksdagsFulimågtigen Eric Larsson
/rån Westerås Län har* uti till Hederv.
BondeStåndet ingifvit, till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet) remitteradt,
Memorial, andragit, huruledes
Allmogen, utom den kostnad, sorn åtgår
till luddring och vakthållning för rofdjurs
r.tödande, uti de fleste orter får vidkännas
ett ytterligare betungande genom de
skallgångar, hvilka två eller tre gånger årligen
anställas , hvarvid hvarje gång omkring
sexhundrade dagsverken användas,
utan att något hufvudsakiigt til 1 ändamålet
uträttas, emedan oftast intet och högst två
å tre rofdjur dödas, hvaremot oordningar
merendels vid dessa tillfällen uppstå bland
den församlade folkmängden;! anledning
hvaraf Evric Larsson föreslagit, att Kongl»
Stadgan om Jagt och Djurfång af den 13
April igod måtte, så vidt den angår Skallgäng
och Rofdjurs utödande, upphåfvas,
Sami tili invånare i hvarje Lin eller Hår
LagUtskotteti Bttinkanien] aij
råd öfverlemnas, att sjelfve öfverenskomi
ma cm de för ändamålet mest tjenlige
medel.
Vid företagen pröfning häraf hafva Utskotten
inhemtat, att Riksens Ständer
under sistförflutne Riksmöte, i anledning
af då väckt enahanda fråga, uti underdånig
Skrifvelse, till Kongl. Maj:t hemställt, att,
med ändring af de uti 3 Art. af JagtStadgan
meddetda föreskrifter, såtten för rof.
djurs utödande mätte få ankomma på da
överenskommelser derom, som, efter !ocala
förhållanden, kunde Härads-eller Sockrtevis
af invånarne träffas eller varda af
Lånens Styrelser dem till öfverläggning
föreställde; dock att samma öfverenskommelser
alltid borde till Kongl. Majrts Bafallningshafvandes
pröfning och fastställelse
Öfverlämnäs; men att Kongl. Maj:t, vid
underdånig föredragning af Riksens Ständers
berörde Skrifvelse deri 2 December
1818, i nåd'r ansett det böra förblifva
vid hvad tillförene i detta ämne vordet
stadgadt.
Ehuru nu Utskotten, i anseende till
de skäl, hvilka till Riksens Ständers ofvanberörde
underdåniga hemställning blifvit
andragne, hufvudsakligen delat lika åsigter,
nemligen; att inrättandet af duls»jagttyg
och uppförande af de hus, hvaruti de
skola förvaras, för Lånens invånare med»
föra kännbar kostnad; att till Jagtplatsers
upphuggning, Jagt-tygens transporterande
och utläggning, bevakningen vid Jagtplat
-
£14 LttgUtskotttrs Bttinkanden.
gen under jagniogstiden» och för skallens
förrättande, ett batydligt antal dagsverken
årligen utgå och förspiilas; att nyttan af
skallen, efter hvad erfarenheten visat, icke
svarat emot detsa olägenheter, samt att i
öfrigt hvar och en jordegare elier åbo, som
åger boskap och kreatur, lärer vara angelägen
att freda sig för den skada och förlust,
som af rofdjur kan tillVkyndaF, hvartill
flere, mindre kostsamma åtgärder, än
de uti 3 Art, af JagtS adgan föreskrifne,
finnas att använd», hafva Utskotten likväl,
i anledning af Kongl Maj:ts ofvanåberopade
Beslut, ansett det icke vara lämpligt,
ytterligare tillstyrka upphäfvande af de uti
förenämnde Artikel meddelde föreskrifterJ
men deremot trott sig ega anledning hemställa,
att Riksens Höglofl, Ständer, uti underdånig
skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla
, att enär u»i någon ort särskild öfverenskommelse
träffas om andre an de uti
5 Art. af lgofl års jsgtStadga föreskriine
åtgärder till skadedjurs utödande, och sådan
öfverenskommelse, hvilken till Kongl.
Majus Nådiga pröfning bor »nmälas, skulle
pr< fVas fullkomligen leda till uppfyllande
af ändamålet på ett för orten* innevånare
mindre betungande och kostsamt sätt, densamma
då mätte , utan hinder af hvad JsgtStadgan
i allmänhet föreskrifver, entagas
och lör den ortens innevånare till efterrättelse
i Nåder fastställas, hvarigenom de
skyldigheter JagtStadgan förut bestämt, för
dem komma att upphöra; men berörde
IngUtskottHs Bitttnknnden, tig
Stadga uti öfrige orter lända till efterråttel
se; hvilket dock till Riksens Högloft.
Ständer vördsamligeD öfverlemnas. Stockholm
den 14 Maji 1823.
N:o ?7.
Ankom den 27 Maji I825.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af
RiksdagsFiillmågtigen Peter Anderssons
Memorial, angående underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, att
de förslag, Kongl. Maj:ts Befallvingshajvande
förmodades hafva afgifvit,
rörande Hemmans-klyfningar t
'mätte Riksens Ständer föreläggas.
Genom ProtocollsUtdrag den xl sistl.
Martu har Hederv. BondeStändet till Lsgsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet!
remitterat ett af RiksdagsFullmåg14
tigen Peter Andersson afgifvit så lydande
Memorial :
”Vid I815 års Riksdag anhdllo Riksens
Ständer i underdånighet hos Kongl»
Majit, att då hemmans-fclyfaing verkställdes,
densamma måtte lämpas efter de för
hvarje Lån förekommande särskilda omständigheter
och forhållanden. Sedan den tiden
siÖ LggUiikotteti Betdr.Jaindfti'
Isar Landshöfdingen i Hallands Lin sammankallat
Länets innevånare genom full»
imgtige från hvarje Socken till vinnande
af upplysning om den jordrymd, som i
mån af jordrymdecs beskaffenhet , erfordras
för en äbo, att derå tarfveligen föda och
kläda sig och hushåll, samt derjemte utgöra
honora åliggande onera. Hvad sedermera,
i föijd häraf, blifvit uti denna vigtiga sak
tillgjort, känner jag icke, men kan icke
förmoda, att den alldeles råkat i glömska.
Jag hemställer derföre till mine Hedervärde
Ståndsbröder , om de icke skulle vilja
till Kongl, Maj:t ingå med underdånig anhållan,
att så väl Landshöfdingens i Hallands
Län förslag, som dem, hvilka öfrige
Landshöfdicgar i ämnet förmodligen afgifvit,
måtte Riksens Ständer föreläggas; på
det något bestämdt resultat deraf måtte vinnas
och da jemkningar dervid göras, som
kunna finnas nödige. Detta tror jag vara
af behofvet påkalladt, sorn i sakens cu varande
skick hemmans-klyfningar verkställas
till den grad, att slutligen ingen åbo blif.
ver besuten, och då han hvarken kan underhålla
da sina eller till Kronan erlägga
sina utskylder, nödgas öfvergifva hus och
hem och blifva rof för det bittraste elinde,
hvars följder åro andras^ besvärande med
tiggeri och brott, samt hemmanens totala
vanhäfd och undergång.’’
Vid detta Memorials uppläsande i Hederv.
BondeSiåndet, har RiksdagsFullmägtigen
Feter Bengtsson, från Hallands Län,
LtigUtshottttt Eetinkaniieit. tif
yttrat, det han ansåg förbud för hemmansegare,
att klyfva deras jord i så många delar
de för sig Hnna nyttigt och omständigheterne
medgifva, vara stridande emot begreppet
om egande rätt, hvadan Peter Anderssons
förslag ogillas.
Ehuru Peter Anderssons Memorial egentligen
endast tillstyrker en underdånig
anhållan hos Kongl. Majit, att Riksens Ständer
måtte föreläggas de förslag, sorn Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förmodas hafva
sfgifvit, rörande gransors bestämmande för
hemmans klyfningar; men Motionären, såsom
skäl för påskyndandet af åtgärders vidtagande
i detta hänseende, åberopst de olägenheter,
som för det närvarande skola
uppkomma genom en för vida sträckt hemmans,
klyfning, samt en annan Ledamot af
det Hedery, BondeSiåndet i anledning häraf
förment, att en inskränkning i detta fall
vore stridande emot begreppet om eganderätt;
anse Utskotten det hår icke vara ur
vägen, att yttra, det Utskotten tro alla
binder för jordens delning mellan flere S*
boer, uti ett föga bebodt och odladt land
vara skadliga, helst en sådan styckning,
hvarigenom egen bostad och nyttig verkningskrets
lemnäs åt flere hushåll, som,
för att vinna bergning å mindre lägenheter,
tvingas att omtänksamt använda alla de fördelar
natur och local erbjuda, säkrast bereder
stigande befolkning, odling och välstånd
; att deremot, Utskotten vetterlig!:,
någon anledning till klagan öfver för yidt
3ig LngUtsknttits Bttånkanden.
sträckte hemmans-klyfningav i allmänhet
icke finnas; samt att, om någon gång ett
hemman skulle så styckas, att en eller annan
åbo ej blefve besuten, rättelse härutinnan
kan vid vederbörlig Domstol erhållas;
i anledning hvaraf Utskotten, sorn åro förvissade,
att desse, jemte flera andra skäl,
emot inskränkning af hemmans-kly fning skola
framställa sig vid granskning af de underrättelser
Kongl. Majit i ämnet täckts infordra,
förmoda, det Kongl. Majit icke torde
finna för godt, att någon författning hårom
utfärda
I öfrigt och då Utskotten erhållit kännedom
derom, att Kongl. Majit, i suled*
ning af Riksens Ständers vid 18x5 års Riksmöte
yttrade önskan infordrat uppgifter
och förslag, rörande detta ämne, af samtlige
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande i Länen
, deröfver KammarCollegium underdånigt
utlåtande afgifvit, och att hagan för
det närvarande beror på Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, ansågo Utskotten sig icke
böra tillstyrka den af Peter Andersson föreslagne
åtgärd ; hvilket dock till Riksens
Höglofl, Siänders vidare pröfning vördsam»
ligen öfveilemnas. Stockholm den 10
Maji I825.
iagUtskotttts Bttänknnien. t ig
N:o 58.
Ankom den 27 Maji 1825.
Riksens Höglofl Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande > i anledning af
RiksdagsFulhnägtigen J. J. Rutbergs,
från Norrbottens Län, Memorial,
rörande Nämndemäns Arfvoden för
biträde vid Afvittrings- och Skattlåggn
i ngsFörrä ttninga r.
Uii Memorial, som Hederv, BondeStåndet
under den 7 sistl. Martil till Lag6amt
Allmänna Besvärs» och EkonomiUt»
skotten remitterat, har RiksdagsFullmägtigen
J. J Rutberg, från Norrbottens Län,
andragit, huruledes, med hemtad grund från
SkattläggningsMethoderne, hvilka äro äldre
än de gällande ReseReglementen och
ExpeditionsTaxor, och följaktligen annu
längre än desse aflägse från vår tids mynt»
värden, Nämndemän, som biträda vid Afvittrings-
och SkaltlåggningsFörrättningar,
anses skyldige att åtnöjas med ett tractamente
af åtta skillingar om dagen, utan
ersättning för skjuts; och som användandet
af Sicattläggnings-methodernas Taxa icke
skall kunna lagligen försvaras emot de allmänna
stadganden, som om Nämndemäns
aflöning för deras tjenstegöromål åro gifne;
men sådant likväl sker, har Rutberg ansett
säkrast vara, att, genom en fullständigare
Lagstiftning, afhjelpa missförståndet, sami
J20 7,ttgöt skottets Betånkttndenl
alltså föreslagit, att Nämndemän för Afvitt#
ringar och Skattläggningar må njuta enahanda
resekostaads-ersätlning och daglractarnente,
som för andre förrättningar, elier
skjuts efter en häst och 24. sk. om dagen.
Utskotten, som vid öfvervägande hår»
af dels iuhemtat, ntt, enligt Kongl, lnstructionen
för AfvittringsRätten i Jemtland,
den 8 Dec. »820, hvarje Ledamot deraf under
förvaltningen åtnjuter en R:dr om dagen,
resekostnaden derunder begripen3 hvilket
tractnmente Koauungens Befallningshafvande
tili dem af allmänna medel anordnar,
dels förmodat, att enahanda aflöning
blifver fastställd för AfvittringsRättens Ledamöter
uti den för Rikets öfrige norra Provinser
förväntande AfvittringsStadga; hafva,
i anledning häraf, och då det arfvode Nämndemän
hittills åtnjutit med 8 sk. B:co orri
dagen för biträde vid Afvittringar och Skattläggningar,
icke kan anses utgöra en , i förhållande
till nu varande penningevärde och
pris på dagsverken svarande ersättning för
deras tidsspillan och besvär vid dylika förrättningar,
ansett skäligt att, med bifall
till motionen, tillstyrka: att genom allmän
Författning Nämndemän förklaras berättigade,
a't för biträde under Afvittrings- och
SkattlåggningsFörrättningar , i likhet med
hvad dem, enligt Firfaltningarne, vid alla
private förrättningar bestås, åtnjuta 24 sk.
Btco om dagen, samt skjuts efter en häst;
hvilket tractamente och skjuts Kongl. Majtts
Befallningshafvande, efter rerificerad rak*
LtgUtskottett BttånkanHen, tat
»ing}, ma ega att af allmänna medel till
dem anordna.
Dock varder detta Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördssmligen hemståldt.
Stockholm den 10 Maji 1823.
N:o 59.
Ankom d. 7a Maji 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUrskotts
Betänkande, i anledning af
RiksdagsFullmågtigenför Rasbo, Bälinge
och Vaxala Härader i Upland,
Eric Janssons Memorial, angående
ändring uti <2.6 Cap. 1 §. Byggninga
Balken.
RiksdagsFulJmägtigen för Rasbo, Bålinge
och Vaxala Härader i Upland , Eric
Jansson har, uti Memorial, hvarmed RiksdagsFullmitgiigen
för Lagunda, Hagunda och
Uleråkers Härader af samma Län, Anders
Ha nsson, sig förenat, hvilket Hederv, BondeStåndct
till Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotfcen remitterat, andragit:
att af Lagens Stadgande uti 26 Cap. r
§. ByggningaBalken, att alla dagsverken,
»om till Kyrkors, med flere i nämnde Lagrum
uppräknade allmänna Byggnaders uppförande
och underhåll erfordras, skola ut
-
212 LttgUtskottft! Bttdnkandtn.
göras af matlagen i Socknen , den största
ojemnhet vid desse skyldigheters utgörande
skall uppkomma; hvarföre och då, efter
Eric Janssons tanka , den, som besitter ett
större antal jord i en Församling, äfven
borde bidraga med flere arbeteo vid allmänna
Byggnaders uppförande och underhåll,
än den mindre jordegaren, emedan skyldigheterne
böra råttas efter formånernes olikhet,
Eric Jansson föreslagit, att de dagsverken,
sorn erfordras till Kyrkors och öf«
rige i 26 Cip. 1 (j. ByggningaBalken uppräknade
Byggnaders upprättande och underhållande
matte utgå i förhållande till hvarje
hemmans storlek och att öfrige i hvarje Socken
befintlige lägenheter böra, vid beräkning
af berörde dagsverksskyldighet, anses lika
med ett åttondedels mantal.
Vid öfvervägande häraf, hafva Utskotten
ansett någon annan, ån den genom 26
Cap. I $. ByggningaBalken fastställde grund,
för dagsverkens utgörande vid nybyggnad
eller underhållande af Kyrka och dertill
hörande i samma uppräknade Byggnader,
nemligen matlagen inom Socknen , så mycket
mindre skäligen böra antagas, sorn,
enär byggnads-och underhålls-skyldigheten,
åligger alia, hvilka inom Socknen bo, denna
skyldighets utgörande, på sätt nu stadgadt
är, säkraro befordrar alla Socknens
invånares deltagande deruti, och följaktligen
en jemnare fördelning dem emellan, än om
hemmantalet såsom grund antoges, helst
den följd häraf skulle uppkomma, att Tor
-
LagUtikottett Betänkande*. 523
pire med flere, utan egande rätt till grun»
den, å Landet bosatte personer , hvilka icke
annorledes än genom dagsverken äro i tillfälle
att uti Byggnads-skyldigheten deltaga
, blefvo från denna skyldighet helt och
hållet befriade; hvilket åter verkade till
Församlingens hemmansegares så mycket
kännbarare betungande , aom de«se särskildt
skola, efter hemmantalen, ansksfFa byggnadsvirke,
utgöra körslor samt alla öfrige kostnader
vid dylika Byggnader; och hafva Utskotten
alltså saknat anledning , att tillstyrka
den med motionen åsyftade Lagförändring;
hvilket dock till Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsamligen hem*
ställes. Stockholm den 10 Maji 1023.
N:o 60.
Ankom d. 27 Maji 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Lag. samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskotts
Betänkande, i anledning af
yrkad befrielse för Nämndemän från
skyldigheten att biträda Krono Betjeningen
vid allmänna Syner och
Bcsigtningar.
Uti ett till Hederv. BondeStåndet ingifvet,
till Lag- samt Allmänna Besvärs* och
EkonomiUtskotteo remitterade Memorial,
824 LagUtikotttts Baänkandtit.
har RifcsdagsFulImågtigen frän Jonköpings
Lån, Johannes Larsson, anmärkt, att om
Domareniagten skall vara sjelfständig, enligt
dess inrättning, sa bör den, så vidt möjligt
är, fredas, från inflytande af verkställande
magten; att denna princip bör vara lika
gällande för alla grader, och följaktligen äfven
för den yttersta, som utgöres af Nämnden,
att organisation af Domstolar å Landet,
förmodeligen haft för afsigt, att genom
Ledamöter af Bönder, få nödige upplysningar
och locala förhållanden, för hvilket
ändamål en längre erfarenhet erfordra*,
än med ungdoms-år kan förenas, men att,
efter nu gällande method, ingen äldre Bonde
skall kunna vara Namndeman, emedia
han i denna egenskap skall stå under Krono-
och Jägeri Betjeningen* befäl att biträda
vid Vägsyner, KneckteTorpSyner, Skogs*
Betigtniogar m, m., allt utan betalning,
samt icke sällan skall hända, att Nämndemän
sålunda ryckas från Domaren midas
Ting och andre förrättningar; hvarföre, till
vinnande af rättelse härutinnan , Johanne*
Larsson föreslagit: att Nämndemän ej böra
stå under något annat Befäl eller lydnad,
an Domarens, hvaremot Fjerdingsman , som
vanligen blott tjena ett år, kunna ensamt
disponeras af Krono- och JägeriBetjeningan,
och om så nödigt anses, nfläggä Värderings*
mansEd för att biträda vid värderingar och
ayneförrittaiogar, hvarigenom den i Johanb
ne* Larssons tanka stora förmån skall vinnas,
Lagutskottet! Bctätikantieit, 225
tias, att Nämndeman kunna längre tid vara
tjenstgörande, och således med större skicklighet
uppfylla sin bestämmelse, samt vinna
större anseende och förtroende, genom
den erfarenhet en lång tjenstetid bereder*
hvarvid RiksdagsFullmägtigea Anders Danielsson
, från Elfsborgs Lån, enligt Hederv.
BondeStåndets ProtocollsUidrag för den 7
sistl. Martii, anmärkt, att Nämndemän vål
borde vara frie från deltagande i sådana
göromål, som af Fjerdingsman kunna uträttas
5 men att, i afseende på DomareÄtnbetets
eller Rättens uppdrag till Syner,
värderingar och dylika förrättningar, det
vore nödigt, att andre icke dem förrätta,
än sådane , till hvilka folket har fullt förtroende»
Hvad
sålunda till Utskottens utlåtande
blifvit öfverlemnadt, hafva Utskotten
öfvervägat; och dä, i afseende på veder*
börandes derunder beroende rätt och säkerhet
, det är af lika vigt, att de vid VägSyner,
KneckteTorpsSyner och SkogsBesigtningar
biträdande, utgöras af män, hvilka ega allmänna
förtroendet i orten, sorn vid alla
andra Syner och förrättningar, der, enligt
Lag och Författningar, Nämndemäns biträde
af sådan anledning erfordras, samt ehuru
de af Johannes Larsson ifrågaställa Syner
och förrättningar af Krono- eller JägeriBetjente
förrättas, de dervid biträdande
Nämndemän, likväl icke kunna anses, ställde
under dessas befäl, enar deras åtgärder ro
Lagutskottets Betänkatiden, 15
2.26 Lif g VtskottttsBetänkandeti,
oberoende af de förres inflytande; så hafva
Utskotten icke funnit skål att tillstyrka
bifall af motionen; hvilket dock till Riksens
Höglofl. Ständers vidare profning vördsamligen
hemställes. Stockholm den 14
Maji 1823.
N:o 6r.
Ankom den 3 Junii I825«
Riksens Höglofl. Ständers Lag- saint
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning af
väckte motioner om af skaffande af
all Expeditions-lösen samt om nedsättning
dels i allmänhet dels i särskilde
delar af nu gällande Taxa a
Expeditionslösen.
Rörande detta ämne hafva följande Memorialer
blifvit till Lagutskottet remitterade
, nemligen af Högv. PresteStåndet, Herr
Professoren Bexells Memorial, af innehåll,
att då rättvisan borde göras lika tillgänglig
för alla medborgare, och Domaremakten
icke vara förskansad inom former och afgifter,
så att en viss förmögenhet fordrades,
för att kunna anlita dess mellankomst,
hvarigenom den fattige och förtryckte, för
hvilkens försvar och upprättelse Lagarna
till eo stor del äro ämnade, skulle i det
LngUt slottets Bet ånk/inaen. 227
närmaste vara utestängd ifrån åtnjutandet
af deras beskydd, samt Staten på annat sätt
borde besörja Domarens aflöning , än genom
den fattiges aflägsnande från hans forum»
hemstäldes, att den, i anseende till en tilltagande
penningebrist, får den fattige Rättsökande
nu mera alldeles odrägliga Expeditions-lösen
mätte betydligt nedsättas eller aldra
helst helt och hållet upphöra • hvarigenom
skulle vinnas både en ymnigare tillgång
p-å rättvisa och en troligen icke obetydlig
papperbesparing. Såsom vederläggning
ef det förmodade inkast, att rättegångarnes
antal härigenom skulle omåttligen
Ökas, har Motionären vidare andragit, att
Expeditions-lösen icke lärer kunna betraktas
såsom en bestraffning för trätlystnaden,
helst den då ej borde drabba äfven den
nödtvungne Rättsökaijden, utan förvandlas
till böter, på det den oskyldige matte få
»juta sin oskuld till godo och den fattige
icke behöfva, för sin fattigdoms skull, endast
vädja till tålamodet och tigande böja
sig under den förmögnares godtyckliga behandling.
Med instämmande uti denna motion,
har Herr Prosten Wikbladjyrkat, att,
i händelse ExpeditionsTaxan bibehålies,
Domaren måtte förpligta® att, i afseende
på sjelfva utskrifningen, noggrannt följa
författningarne, så att icke vidare må inträffa
hvad någon gång skall hafva skett,
tili betydlig tunga för Parter, nemligen att
det som kunde och borde utskrifvas på ett
eller två ark, genom Stilens utdragning
228 Lagutskottet: Bctänkanden,
upptagit ett mångdubbelt arktal. Och af
Vällofl. BorgareStåndet, RiksdagsFullmägtigen
för Uddevalla Stad, Herr M. Bagges
Memorial, deruti hemställesj att då Kongl.
Kungörelsen den 2 i October 1817, förklarat
KämnersRåtterne berättigade, att för derifrån
utgående Expeditioner uppbära lika
lösen, som vid HäradsRätterne, men genom
ExpeditionsTaxan af den 15 Maji 1821,
förstnämnde Råtters lösen kommit att vida
understiga den, som blifvit bestämd för
HäradsRätterne, KämnersRåtterne mätte förklaras
berättigade att uppbära lika hög lösen,
med den, som HäradsRätterne är vorden
tillagd, och att denna rättighet må
sträcka sig till RådstufvuRätterne i de Städer,
der KämnersRätt ej finnes, för de mål,
tom i annat fall borde behandlas vid sistnämnde
Rätt; att lösen för Gravalions-be*»
vis, och bevis, angående innehaft/ande Förmynderskap,
såsom för dryg, måtte nedsättas
till hälften mot hvad nu är bestämdt
och för förstnämnde bevis aldrig öfverstiga
fem R:dr; att deremot lösen för Fastebref
vid RådstufvuRätterne borde uppsättas till
det belopp, som för HäradsRätterne är faststäldtj
och att lösen för Magistraternes Expeditioner,
såsom tarfvande betydlig för-;
höjning, kunde utgå efter följande af Maijonären
föreslagna Taxa, nemligen:
Burbref för Grosshandlande i Stockholm.
och Götheborg - - R;dr 6, 52 sk.
För andre|Handlande och Fabrikörer
- - - • — 5.
LagUtskottets Betankanåcn. 329
För Handtverkare och andre
Borgare ----- — 4.
I första och andra klassens Städer en
tredjedel mindre och i de öfrige Städerne
hälften mot Stockholm. Certificater till
Fribref och Algieriskt Sjöpass och verificationer
å Mäklarebref,samt Folkpass, för hvardera
af dessa Documeater:
För Fartyg tili 25 Läster - - 1.
— 50 D:o - - 1: 24.
— 100 D:o - - 2.
— 150 D;o - - 3.
Deröfver - - - 4.
Dock borde, utan afgift, utlemnas tryckta
formulär till RedareEd ocn Skeppares afgifvande
Specification, och lösen ej tagas för
särskildte bevis öfver aflagd SjömansEd; att,
i händelse SjöTullsRåtterne icke skulle komma
att indragas, lösen dervid måtte beräknas
som vid RådstufvuRätt i Stad der Kärn*
nersRätt ej år. Att, i likhet med hvad för
Härads- och KämnersRåtter blifvit stadgadt,
Parter mätte befrias från skyldigheten, att
vid Rådstufva-, Lagmans- och HofRätter
utlösa Protocoll öfver afstådde mål, och
Svarande ej varda ålagd , att lösa Protocoll,
Utslag och Dom, derest de icke derom göra
anhållan} att, då Motionären skall hafva
erfarit, det en LagmansRätt låtit uti
särskildt Protocoll införa Parters Libeller
och gensvar, hvilka derefter blifvit utskrifne
och Rättsökande tillställde emot lösen,
hvilket förmentes vara stridande emot den
23o LngVt skottets Bet Ankan den.
FiättegåogsOrdcing, som för LagmansRätterne
är vorden stadgad , någon Författning
kunde utfärdas, hvarigenom bemälde Rät«
ter samt andra Ämbetsverk erinras om
obehörigheten häraf, samt handlingars utskrifvande,
då det ej uttryckligen begäres;
och slutligen att den Fart, som, för fattigdom
, befrias från Revisionsskilling* nedsättande,
borde und^å att erlägga lösen för
bevis öfver fullgjorde prestanda för Protocoller
och handlingar samt för Kongl,
Majits Nådiga Dom; i anledning af hvilken
motion Herr Ullberg föreslagit, att, om ny
ExpeditionsTaxa skulle komma att utfärdas,
deruti äfven matte bestämmas lösen för alla
ifrån Kongl Majtts CancelliExpeditioner
Utgående handlingar samt i synnerhet för
Fullmakter å Ämbeten och Tjenster, så väl
af Kongl. Majit utfärdade, som ock för dem,
sorn af allmänna Verk och Ämbetsmän meddelat;
äfvensom Herr Bagge till dess förberörde
Memorial gjort inundtliga tillägg,
atr rättigheten för Svarande och Förklarande
Parter, att icke utlösa Utslag och Domar
jemväl mätte sträcka sig till de beslut,
sorn af Kongl- Majit och Dess Befallningshafvande
meddelas, samt att lösen ej borde
erläggas hvarken för återlemnade handlingar,
når ett mål af öfverRått återförvisas,
eller för de handlingar, som directe
insändas till Kongl. Majit i Revmonsmål,
Härförutan har Högl. Ridderskapetoch Adeln
till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterat ett af Herr Friherre Nils von
Lagutskottett Bttinkanien. 231
Höpken ingifvet Memorial, deruti yttras,
att ehuru Domare och Ämbetsverk , tid efter
annan, blifvit beviljade tillökning uti
dem tillkommande Expeditions lösen, samt
den senast genom ExpeditionsTaxan af deu
15 Maji 1 ö21, i synnerhet till förmån för
Häradshöfdingarne i detta afseende fastställde
förhöjning, hvilken i flera fall och särdeles
ehvad Bouppteckningar angår, skall
vara ganska kännbar, efter Motionärens förmenande
icke varit af behofvet påkallad,
skola likväl flera missbruk föröfvas för att
än vidare öka dessa sportler, såsom, att oaktadt
en köpare, som börjat lagfara med
en inköpt fastighet, åter säljer densamma,
efter det han erhållit ett eller annat uppbud,
måste han likväl fullfölja lagfarten och
utlösa Fastebref, att, med undantag af Härads-
och LagmansRätterne, alla andre Domstolar
icke till Parterne återställa dit ingifne
original-handlingar annorlunda, ån emot
lösen för afskrifter, som i det stället af
Domstolarne förvaras, utan annat ändamål,
ån att öka Betjeningen besvär och sportler
samt fylla archiverne med onödige handlingar;
och till förekommande häraf, samt
för att bereda minskning uti den beskattning,
som sålunda genom mångfaldiga onödiga
sportel-8fgifter skall betunga Rikets innevånare,
har Herr Friherre von Höpken
föreslagit, att Riksens Ständer borde hos
Kongl. Majit i underdånighet enhålla, det
1821 års Expeditions Taxa vidt te närmare
oj ver ses och modereras, och bestämdt jör kia
-
agZ Lagutskottets Betinkanåtn.
ranch meddelas, att enär egendom blifver
tinder lagfarts-tiden d nyo försåld, någon fortfarande
Lagfart och Fastebrefs utfärdande
af Säljaren icke må äskås, samt att alla
Farter må berättigade anses, att i de högre
Jnstantierne återfå sina dit ingifne Originalhandlingar
, utan att behöfva dem emot afskrift
er ut lös a, och andt ligen att någon formule
kan varda fåststäld för den gränslösa
och i alla afseenden kostsamma godtyckliga utdragningen
af bokstaf ver, meningar och titulaturer
m. m. , som endast föröda papper
och ika parternes kostnader.
Dessa dels till Lagutskottet och dels
till Ekonomiutskottet remitterade, men,
efter Utskottens omdöme, till deras gemensamma
behandling hörande motioner,
hafva Utskotten i ett sammanhang öfvervä.
gat och dervid funnit, huruledes af Motionärerna
blifvit föreslagit, att underdånig
anhållan hos KoDgl. Majit borde af Riksens
Ständer göras, dels om afskaffande af all
Expeditions-lösen, dels att nedsättning i allmänhet
måtte göras uti den senast eller år
1821 af Kongl. Majit utfärdade ExpeditionsTaxa,
och dels att ändring af visse deruti
»nmärkte stadgsnden borde ega rum och
ytterligare föreskrifter i ämnet meddelas.
Hvad första frågan eller afskaffande af
all Expeditions-lösen angår; så enär denna
lösen för Domare, Ämbetsverk och Betjeningen
derstädes af ålder utgjort en del,
och, i flere fall, betydligaste delen af deras
inkomster} hvilk# icke kunna dem från
-
IogUtskottets Betänkanden, 233
tagas utan motsvarande ersättning, till anslående
hvaraf, i och för kostnader, sora
vållas af enskildes rättegångar, Staten hvarken
torde vidkännas ovillkorlig pligt eller
för närvarande ega tillgångar, de der icke
ens genom en viss stämpel-afgift å alla Expeditioner
kunde till bestämdt belopp med
säkerhet påräknas och beredas; alltså och
då harvid jemväl tages i betragtande, att
den lösen, som vid Domstolar eger rum,
i de flesta fall bör drabba tappande Part,
hvilken ålägges godtgöra sin vederparts rättegångskostnad,
samt att den, hvars fattigdom
är kand eller behörigen styrkt, njuter
befrielse från lösens erläggande, anse Utskotten
sig icke böra tillstyrka någon åtgärd i
anledning af Herr Professoren Bexelia i denna
del yttrade önskan.
Beträffande dernäst den så väl af bemäldte
Herr Professor, som af Herr Friherre
von Höpken våckte fråga om nedsättning i
allmänhet af nu gällande ExpeditionsTaxa;
så hafva Utskotten trott sig finna, att dessa
motioner endast afse den af Kongl. Maj:t,
genom senast eiler den 15 Maji 1821, utfärdade
ExpeditionsTaxa, egentligen till förmån
för BäradsHöfdingarce fastställde förhöjning
i lösen. Härvid har det ej kunnat
undfalla Utskottens uppmärksamhet, att,
ehuru lösen vid PlåradsRätterne tid efter
annan blifvit ökad, lärer den, i anseende
till förändrsdt myntvärde, nu ej vara högre
än år 1800, då den likväl af Konung
och Stander ansågs otillräcklig; att, innan
234 T.agUtskottets BaHnknndett,
1821 års ExpeditionsTaxa utkom, Faatebref
och påskrift å Bouppteckningar, efter landssed,
i de fleste orter betaides discretionsvis,
då beloppet oftast, efter Domarens anspråk
och i mån af Partens välvilja , bestämdes;
hvaremot nu, sedan en billig lösen är stadgad,
en medelväg emellan hvad förut godtycket
ofta väl högt fordrat och författningarna
nog lågt medgifvit, någon förhöjning
utöfver den faststålde löten ej lärec
sättas i fråga; att, äfven efter det lösen
blifvit ökad, föga inkomst för HåradsHöfdirgarne
är att påräkna af deri egentliga
D omboken; och vid sådant förhållande anse
Utskotten sig ej eller ega anledning, att
tillstyrka någon underdånig hemställan af
Riksens Ständer till Kongl. Maj;t om nedsättning
i allmänhet af HåradsBätternes Expeditions-lösen.
Vid granskning af de särskildte fall, der
ändring eller tillägg uti ExpeditionsTaxan
blifvit i fråga satt, hafva Utskotten trott,
det någon nedsättning i HåradsRätternes lösen
för Gravationsbevis, och bevis angående
innehafvande Förmynderskap desto mindre
vore lämpelig, sorn meddelandet af dessa
magtpåliggande intyg, för hvilkas noggrannhet
HäradsHöfdingen stannar- i vidsträckt
ansvar, erfordrar ett uppmärksamt genomaeende
af flere års ofta vidlyftiga Protocoller.
I afseende åter på den händelse, att
egendom säljes innan laga stånd derå för
säljaren tillkommit, hafva Utskotten funnit,
att då denne har sig ålagdt att styrka siri
LagUtshottets Betdnkandert. £3?
åtkomst till den fastighet han föryttrar, bör
för sådant ändamål Lagfarten för honom
fortgå och han å egendomen taga s:ne Uppbud,
hvilket ock Utskotten ansett öfverensstämma
med råtta meningen af 5 Cap.
I §. JordaBalken; men enär någon vidare
åtgärd i detta hänseende icke lärer erfordras,
hafva Utskotten derjemte ansett det
vara öfverflödigt och endast ledande till
onödig kostnad, att för Såljaren utfärda
Fastebref; äfvenledes b<>ra, efter Utskottens
omdöme, i likhet med hvad för HäradsRätterne
blifvit stadgadt, Parter vid alla Domstolar
och Executorer undgå skyldighet, att
lösa ProtocollsUtdrag öfver mål, som förfalla,
så att någon Domstolens eller Executorns
åtgärd dermed ej erfordras, hvaremot
och då ett stadgande , som befriade
Svarande och Förklarande Parter från åliggandet
att lösa Dom och Utslag i andra fall
än der sådan föreskrift redan är vorden
meddelad, »kulle åstadkomma för mycken
rubbning uti Domstolars och ÄmbelsVerks
på Lag och Författningar grundade löne*
inkomster, Utskotten, under åberopande af
hvad de, angående tappande Parts skyldighet
att ersätta vederpartens rättegångskostnad
, här ofvanföre yttrat, ansett sig icke
kunna med annat förord beledsaga Herr
Bagges härom gjorda framställning, än tillstyrkande,
att då flere Parter föra gemensam
talan, allenast ett exemplar af dom eller
Utslag bör för dem utskrifvas.
Vidare hafva Utskotten, i anledning af
236 Lagutskottets Betdnhanden.
Herr Bagges förslag, afct Parter, som för
fattigdom äro befriade från Revisions-skillings
nedsättande, äfven må njuta förskoning
från ali lösen af Handlingar och
Dom, ansett något vidare stadgande i detta
åm»e, ån Expeditions-Taxan innehåller, angående
dylik befrielse för den, hvars fattigdom
är styrkt eller annars kunnig, icke böra
meddelas; deremot torde, pä sätt Herr
Ullberg föreslagit, beräkningsgrunden för lösen
af alia Ämbeten och Tjenster böra bestämmas,
och, jemte lösen för alla från
Kongl Maj:ts StatsExpeditioner utgående
handlingar i ExpeditionsTaxan införas.
Till förekommande af lösens obehöriga
stegrande genom dragen stil, torde, såsom
tillägg till hvad härom förut är vordet stadgadt,
ett visst antal stafvelser å hvarje råd
kunna bestämmas; i hvilket afseende Utskotten
föreslå att uti Expeditioner, som
emot lösen utlemnas, böra minst Sju stafvelser
beräknas för hvarje råd, men enär,
beträffande Herr Friherre von Höpkens
i öfrigt gjorde anmärkningar, dels att till
Domstolarne ingifne Originalhandlingar icke
annorlunda ån emot lösen för afskrifter
kunna återfås, dels ock att öfverflödig Titulatur
i Expeditioner skall användas, säkerhet
och ordning fordra, att vid Domstolar,
der, enligt antaget arbetssätt, ingifne skrifter
och handlingar ej i Protocollerne afskrifvas,
de i Original eller bestyrkte afskrifter
i Archiverne förvaras, samt något
närmare bestämmande eller inskränkning i
LagUtskottets Betånkamlen. 2,37
afsaende på Titulaturs användande, än Kongl.
Kungörelsen den 2.5 November 1819 innehåller,
ej lärer kunna föreskrifvas, hafva
Utskotten ansett dessa anmärkningar icke
påkalla någon Riksens Siånders vidare uppmärksamhet.
I anledning af Herr Bagges hemställan,
att KämnersR ätt erne matte tilläggas lika
lösen med HäradsRätterne och förhöjning
beviljas uti Magistraternes och SjöTullsRätternes
losen, samt uti lösen för Fastebref
vid RådstufvuRätterne, hafva Utskotten,
vid betraktande deraf, att den genom
1821 års ExpeditionsTaxa beviljade tillökning
i lösen hulvudsakligast afsett Förbättring
uti Häradshöfdingarnes inkomster, trott
sig böra tillstyrka, att Riksens Ständer uti
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, i
sammanhang med de önskningar, hvartill
förenämnde memorialer i öfrigt kunna föranleda,
anhålla om öfverseende af berörde Expeditions
Taxa, dervid Kongl. Majit i Nåder
torde tillse om och i livad mån, det
emellan HäradsRätterne och öfrige Domstolar
samt Ämbetsverk förut varande förhållande
i afseende på Expeditions lösen bör,
genom jemnkning i grunderne för samma
lösens utgörande, varda återstäidt.
Slutligen och hvad angår Herr Bagges
anmärkning emot det Expedilions-sått, som
af en LagmansRätt skall vara nytijadt; så
enär berörde förfarande, så vida Parter, utan
föranledande af egen begäran, blifvit trugade
att lösa afskrift af skriftvexlingen, ia*
238 Lagutskottet! Betänkande».
nefattar ett missbruk, hvaruti rättelse genom
klagan å vederbörlig ort kunnat vinnas,
tro Utskotten denna anmärkning icke
vara af den beskaffenhet, att Riksens Ständer
i anledning deraf böra någon åtgärd
vidtaga.
Detta, tillika med en Ledamots skiljaktiga,
uti bifogade Pi ofocollsUtdrag uptagne
mening, varder till Riksens Högloff Ständers
pröfning vördsamligen öfverlemnadt.
Stock tiolin den 10 Maji 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lag samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Plenum den 14 Maji 1823.
S. D. Emot det utlåtande, Sorn innefattas
uti Utskottens Betänkande, i anledning
af våckte motioner om afskaffande
af all expeditionslösen samt om nedsättning,
dels i allmänhet, dels i serskilde delar af
nu gåilande Taxa å Expeditionslösen, inlemnade
Herr Arvidsson ett så lydande
skrifteligt anförande:
”Enar egande rått, förvärfvad genom
sådane fång, som Lagen gillar, utgör det
väsentligaste vilkoret för Laglatts erhållande,
hälst denna Actus i annor händelse ej
får meddelas, anser jag deraf böra följa,
att dä den egande rätt, i grund hvaraf Lagfart
för någon person blifvit börjad men ej
hunnit fullbordas, ujjphörer, äfven Lagfar
-
LngUtskottets Betånknndett. 239
ten skall i sin fortgång afstadna. Ur detta
skål anser jag den som sållt eller afhåndt
sigen fastighet; antingen innan han derå förskaffat
sig första uppbudet eller ock sedermera
under Lagfartens fortgång, icke rättvisligen
kunna åläggas hvarken att, i förra
händelsen söka Lagfart, eller, i sednare
fallet, låta en sådan för sig fortsättas till
dess slut; i synnerhet som det förekommer
mig lika olämpligt att en fastighet skall
uppbjudas och fastebref derå utfärdas för
en person, hvilken ej är egare dertill, sorn
det synes mig obilligt att en sådan person
skall betungas med de otta nog betydliga
kostnader, dessa formaliteter medföra;
och detta olämpliga, detta obilliga, som jag
föreställt mig, blir ännu märkbarare och
påtagligare när en och samma fastighet på
lika tid uppbjudes för flere köpare och särskildte
Fastebref för dem utfardas, ehuru
blott en enda är egare, hviket ganska ofta
måste inträffa , emedan det lika ofca hander
att en fastighet går i åtskilige köp på
så korrt tid , att de fleste af köparne icke
ens medhinna att under sin ego förskaffa
sig första uppbudet. I öfrigt insthutner
jag i Höglofl. Utskottens menninge’ Ut
Supra,
Ex Prolocollo.
Joh. Jac. Kleman
240
Lagutskottet: Betänkandets,
N:o 62»
Ankom den 4. Junii 1825.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning afRiksdagsFulhnågtige
Pehr Pehrssons, Jöns
Pehr ssons, och Herr ConwierceRädet
B. H. Santessons motioner, i afseende
på ny Lagstiftning, angående
Stängselskyldigheten.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskotten bar Hedervärda Bonde
Ståndet remitterat 2:ne särskilde Memorialer,
hvari Riksdagsmännen Pehr Pehrsson
från Blekinge Lån och jöns Pehrsson från
Malmöhus Lån anhållit; den forre: att sorn
nu gällande StängselFörfattnirigar skola vara
olämplige, men Kongl. LagCommittéens
Förslag på goda skäl grundadt, Utskotten
måtte, med hänsigt till LagCommittéens
Förslag jemte Landets behof, utarbeta en
ny Lag till bestämmande, huru med Stängseln,
Byar och Grannar emellan, hädanefter
skall förfaras; och den sednare eller
Jöns Pehrsson: att 5:te Cap. ByggningaBalken
jemte alla öfriga om hägnads skyldigheten
gifne Stadganden måtte upphäfvas,
och i stället, till efterlefnad antagas
Kongl. LagCommittéens besagde Förslag,
likväl med uteslutande af deruti uppställde
tvisters
La^Utskottets E(trinkanden.
£41
föreskrifter i afseende på ståmningstid och
tvisters profning, såsom sammanhängande
nied LagCommitteens öfriga förslag i RåttegångsBalkert;
varande det första Memorialet
understödt af RiksdagsFullmägtigen
Anders Sandstén; hvilket åter, så välsom
det sednare, blifvit af en annan BondeStåndets
Ledamot, Nils Månsson bestridt, under
förklarande, det han ansåge någon bättre
grund för ifrågavarande skyldighets
fördelning, ån den i Författningarne faststahle,
ej kunna uppfinnas, helst om den
föreslagne förändringen antages, en mindre
hemmansdel då skulle komma att ansvara
till lika betydlig hägnad, som större eller
flere angränsande hemman tillsammans.
Hårförutau är, efter Remiss från Vallöf].
Borgare Ståndet tili Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet särskildt öfverlemnad
en af RiksdagsFullmägtigen från Götheborg,
Herr Commerce Rådet Santesson, väckt
Motion, deri han, under tillkännagifvande,
att bland de förbåttrade Lagar man i landet
skall länge hafva efterlängtat, i följd af
LagCommitéens arbete och förslag, vore en
ny StängselFörfattning, sökt visa, å ena
sidan, att nu gällande Stadganden skola både
i allmänhet och enskildt hänseende va*
ra orättvisa och skadliga deruti, att den åligger
stänga för mera, som för tuera ligger,
Samt att beskaffenheten eller gamla naturen
af egor skall bestämma, hvilkendera grannen
det tillkommer att stänga> men å anLagötskottets
Betänkande?}, 16
lagutskottets Betnkandetl.
dra sidan, att den erikla föreskriften, att
ali stängsel grannar emellan, af hvad beskaffenhet
eller areal marken må, eller till
hvad hemmantal den hörer, skall utgöras
till hälften hvardera, vore ej allenast i verkställigheten
rättvist och redigt, utan skulle
äfven förekomna tvister, leda till ömsesidiga
mest förmånliga öfverenskommelse!' om
Rågångs-sättningar, Enskiften och concentrerande
af egorne för hvarje hemmansdel
samt medföra en allmän och betydlig skogsbesparing;
i grund hvaraf, och i öfrigt under
åberopande af LagCommittéens framlagde
motioner för dess förslag i ämnet, Herr
Commerce - Rådet äskadt, att detsamma
genast måtte blifva till gällande Lag anta.
get; och har allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottet
anmodat Lagutskottet, att
i handläggning af denna motion deltaga.
Hvad sålunda förekommit, hafva Utskotten
tagit i öfvervägande; och emedan
den hufvudgrund för Hägnadsskyldigheten,
som Kongl. LagCommittéen uppställdt, den
nemligen , att hvar som annan med egor
möter, skall i stängseln dem emelian taga
hälften, utan afseende på jordens beskaffenhet,
större rymd eller hemmantal, finnes,
efter Utskottens tanka, ej vara så
lämplig, som vederbör, der mindre Hemmantal
gränsar till ett större eller Byalag,
hvarest enskifte icke pågått, samt de större
hemman och byar, som hittills hunnit
blifva enskiftade, äro, enligt hvad Utskot.
ten hafva sig bekant, vida färre än de öf
-
LogUtskotiets Betånkanden.
rige , hvarest samfällighet i egornes begag*
nande eger runi; ty anse Utskotten den
sökta Lagförändringen icke verkande till
så allmänt rättsenlige och gagnande följder.
att vid närvarande förhållanden» någon
rubbning bör göras i nu gällande Stängselstadganden,
de der genom mångårig tillvarelse
hos de Ae te jordbrukare beredt den
vana i efterlefnaden, och vunnit det förtroende
i afseende på billigheten i deras
grund, att de icke utan synnerliga betänkligheter
kunna häfvas, helst derigenom den
ena Medborgaren skulle tillskyndas en lika
så kännbar kostnad, som den andre vederfores
en opåräknad minskning i åligganden;
hvarföre ock Utskotten tro sig sakna
skälig anledning, att tillstyrka bifall till
förevarande motioner.
Detta yttrande varder dock vördsatviÉ
underståldt Riksens Höglofl. Ständers pröfning
| äfvensom de Ledamöters meningar»
hvilka ej instämt med pluraliteten, i särskildt
ProtocoIlsUtdrag, bifogas. Stockholm
den io Maj 1823.
Utdrag af P toto collet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Lag- sani t
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Plenum den 14 Maji \ 82 3.
S. D. Vid förnyad föredragning af Utskottens
sammansatta Berednings, på börset
hvilanda, förslag till Betänkande i afseende
på en ny Lagstiftning rörande Stång
-
244 Lagutskottets Bctänkanden.
selskyldigheten, inlemnades ett af Herr
Danckwardt, i Beredningen, afgifvet yttrande,
deruti Herr Grefve Wachtmeister instämt,
af följ an de innehåll:
”Så länge landet i allmänhet varit för.
deladt emellan mindre och större samfälligheter,
har Lagens stadgande i 5 Cap. 2
ByggningaBalken , om Hägnadsskyldighec,
mera öfverensslämt med billighet och rättvisa
an nu för tiden, då samfälligheterne börjat
att skiljas mellan de enskildte delegaree
och Byarne att mer och mer förvandlas till
sårskildte gårdar. Likväl har det gällande
stängselsättet, efter hemmantal, äfven i afseende
på råskillnader emellan särskildte byar
vid många tillfällen varit obilligt, såsom
när jordrymden å andra sidan alldeles icke
svarat mot hemmantalet, och deD ena byn
med ganska obetydlig del af sina egor,
gränsat till en annaa bys hufvudsakligasre
egomassa. Dessa förluster eller fördelar hafva
dock delats å ömse sidor af flere grannar
och ett lika öde har derigenom drabbat
delegare inom samma hemman eller by.
Men helt annorlunda förhåller det sig med
hägnaden inom en bys samfällighet. I detta
afseende stadgar 6 §. uti 1802 års Stäng,
selförordning, att grannarne stånga sig emellan
uti skilnadslinierne efter inegornas delningsgrund.
Det beror således helt och
hållet på skifternas utläggning och på beskaffenheten
af deras former äfvensom på
delningsgrueden för lotterne å ömse sidor,
huru stängseldelningen i allmänhet utfaller
LngUtskottits Betånhmaen. 24S
för byelaget, och i detta afseende får jag
vitsorda och åberopa de exempel och uträkningar,
hvilka innefattas uti Bilagorna
till Herr Santessons Memorial. Det är val
ostridigt, att förstnämnde händelsen eller
skifternes former äfven har inflytande på
stängselbeloppet, om man antar den grund
för hägnad, att dela den till hälften emellan
tillstötande grannar, men den medför
alltid mindre olikheter och hvarje hemmansegare
har derigenom en aldrig till grunden
obillig skyldighet, att freda sia jord emot
grannens förfång, i lika förhållande som
• lenne behöfver freda sin -för grannens; då
deremot, efter nu gällande Stängselförordning,
en liten hemmanslott, omgifven helt
och hållet af större egovälden, har snart
sagdt ingen stängselskyldighet. Der en hel
by på en gång undergått Enskifte hafva, till
följe af Enskiftesförordningens medgifvande,
understundom öfverenskommelser blifvit träffade,
hvilka undanröjt da största obilligheterna;
men det ligger oftast i Landtmätarnes
och Gode mäns händer, att medverka till
dessa beslut, hvilka mängden af delegare
icke förmår att bedöma, och hvarom sedan
rättegångar fullföljas. Så uppstå tid efter
annan siängseldelningar stridande emot lagen,
just derföre att Lagen såsom obillig
icke vill af Delegare eller Ämbetsmän tillämpas.
I byar åtar der Enskiftes-utbrytningar
tid efter annan ega rum, visa sig ännu större
svårigheter gencm nu gällande delnings
-
Lag XJtskottetsBetHnkanden,
sätt. För de lotter, hvilka blifvit utbrutne
uppgöres stäogseldelning; men denna masta
åter förändras i alla de linier, hvilka stöta
till Stortkiftesjorder, så snart nya Enskifiesdelningar
uppstå och andre egovålden utlåggas
till Eoskiftfslotterne, och de händelser
kunna inträffa, der enskifiade hemman
tvänne gänger nödgas betala Landtmätare för
Stängseldelningar, och de vid Storskifte förblifvandes
kostnader för samma ändamål förnyas
hvarje gång ny utbrytning eger rum
inora byelsget. Alla des*a oredor, hvilka
i den mån tilltaga, som Skiftesverket fortgår
och landets odling tillväxer, kunna icke
afhjelpas på annat sätt, än genom hägnadsskyldighetens
bestämmande till hälften,
först emellan angiänsande byars och derefter
emellan tillstötande egovålden inom samma
by; då är delningssäitet i de fleste fall det
billigaste och alltid det enklaste,— Det påkallar
ingen Ä mbetsmannaå tgärd, utan kan
af granname sjelfva uppgöras: det förekommer
de snart sagdt oundvikliga rättegångar,
hvilka måste uppstå genom tillämpning
af nu gällande stadgandeo, och verkar
icke litet på sjelfva skiftesfragbrne, enär det
ofta visat sig, att skiftesläggning, vid inträffade
delningar, blifvit föremål för rättegång, hufvudsakligen
för de följder densamma haft
på stängseiskyldigheten, hvilkens uträkning,
efter nu gillande grunder, varit svår att för
delegaroe på fös hand, vid granskningen af
skifterna, uppgöra; men deremot genom del«
ning till hälften genast faller i ögonen.
LagUtskottets Betdnkandtn. 247
På en del af dessa anförde och flere
andre skäl, hvilka j^g jemväl får åberopa ,
har LsgCommittéen uti motiverne till 4 Cap,
af förslaget till ByggningaBalken tillstyrkt
det nya stadgande, angående siångselskyl.
dighet att dela den till hälften: och då, efter
min tanka, någon fiåga aldrig kan uppslå
vid antagandet af den nya Lagen om
förkastande af den hittills godkända princip,
att den eger vitsord som stänga vill,
ehvad svårigheter också under tiden kunna,
pä särskilde orter, genom skogsbrist möta
för hägnads upprättande, helst hågen allt
mer och mer i sednare tider hos Svenska
Jordbrukaren utbildat sig, att känna sig
sjelfständig inom sitt område, och vårt lands
omvexlande beskaffenhet af odlingsbar jord
samt olåndige betesmarker, anvisat folket,
likasom Lagstiftaren, behofvet af gemensamt
biträde för att kunna begagna gemensamma
fördelar, så måste LegCommtttéens förenämnde
tillstyrkande icke ensamt anses såsom en
utveckling af en i tillämpningen billigare
rättsgrund, utan såsom ett förslag till Lag,
den der förr eller sednare, i förening med
civila Lagen, efter all sannolikhet till efterlefnad
fastställes: och det torde icke derföre
böra undfalla uppmärksamheten, att olägenheterne
af den verkan införandet måste
ega på redan förrättade delningar i samma
män öka sig, som med antagandet fördröjes,
skiftesverket under tiden fortgår,
samt hägnader och deras fördelning upprättas.
248 Lagutskottets Betånkttndett.
Defc år af denna ytterligare anledning
jag tror mig böra tillstyrka bifall till Hrr
Santessons och Riksdagsmannen Pehr Pehrsons
motioner, och antagandet af Pag*
Committéns förslag, hvilket, omsrbetadt i
åtskilliga mindre omständigheter, de der
hafva alseende på föreslagne grunder, i andra
Capitlet af samma Balk, efter min tanka
bor, såsom en ny förändrad Stängselförordning,
utfärdas med til Ligg af det stadgande,
att redan verkställde stångseldelningar,
ehvad de blifvit lagligen fastställde eller
icke, måge, på någon delegares begäran,
efter desse nya grunder rättas, och hägnaderne
å nyo indelas, samt hemmansegarne
emottaga, till framtida underhållande, det
nya öfverskottet, utan att vera förbundne till
ersättning af den mera gärdesgård, som, emot
förra delningen, kan på dem belöpa, och af
grannar tillsläppas, i annor händelse, än såvida
hägnader utgöres af för längre tider
beståndande och vid anläggningen kostsamma
stenmurar eller varagtiga jord vallar, för
hvilka ersättning bör, vid skeende gärdesgårds
liqvid, bestämmas, och från det hemman,
som tillträder sådant annat hemmans
öfverskott, ersättas det afträdande, genom
fördelning och utgörande under 10 års tids
af det uppskattade värdet.M
Hr Grefve Posse anförde : ”att enar en
ny civillag är under utarbetande, hade Utskotten,
i afvagtan deraf, enligt Grefven»
tanke, icke bordt för närvarande tillstyrka
någon förändring i nu gällande stängsel
-
Lagutskottets Betdnkandett: 249
författningar, och reserverade Hr Grefven
sig alltså emot ofvannämnda Betänkande,
hvilket [Jtskottens samtlige öfrige Ledamöter
deremot bilöllo, så som det under N:o
62 finnes upptaget. Ut supra.
Ex Protocollo
Joh. Jac. Kleman.
N:o 63.
Ankom den 3 Junii 182J.
Betänkande 3 i anledning af Vice Ta'
lemannen och RiksdagsFullmägtigen
Jon Jonssons, frän Blekingen, Me*
mort al, att frågor om Hemmansklyfningar
och besutenhet, må från
Lagmans Rät t, lika med andre Tvistemålj
i vanlig besvårsväg få fullföljas.
Vice Talemancen uti Hedervärda BondeStåndet
under innevarande Riksmöte ,
RiksdagsFullmägtigen Jon Jonsson, från Blekingen,
har uti ett af nämnde Stånd till
Lagutskottet remitteradt Memorial, yrkatden
ändring uti Kongl. Förordningen den 3o:de
Junii 1747 ocfi Kongl. Förklaringen deröfver
dea 24 Januarii 1751, att frågor, angående
Hemm ar, sk ly feiö gar och besutenhet,
mätte lika med alle andre tvistemål, få uti
vanlig Rättegångsväg, från LagmansRätt fullföljas
uti HofRätt och vidare till Kongl.
2?o Lagutskottets Betånkanden,
Maj:t; då, efter Jon Jonssons tanka, fräsan
huruvida en person må blifva bibehållen
vid en del af den jord, der han är född,
och i hvars förbättrande han deltagit, vöre
af vida starre vigt, ån en tvist om en obetydlig
lägenhet eller ett blott Accessorium
till samma jord; och han, i förra fallet måste
åtnöjas med LagmansRåttens dom; men
i det sednare eger öppet, att draga saken,
om än aldrig så obetydlig, under HofRättens
och Kongl. Majrts Nådiga pröfning,
hvilket olika förhållande, skall innefatta en
orimlighet.
Detta har Lagutskottet tagit i öfvervägande;
och emedan det år en för Lagstiftningen
godkänd grundsats, att hvar och
en Part må ega, att uti Underdomstolarnes
Utslag och Domat , i stadgad ordning hos
OfverDomaren söka ändring och rättelse, och
sin talan jemväl hos Kongl, Majit slutligen
fullfölja, samt något skäl, hvarföre denna
Rättegångsformån skall förnekas Part, som
med Lagmans Hätts dom, i fråga om Hemmansklyfning
å Skattejord, icke åtnöjes, efter
LagUtskottets tanka icke förefinnes, enår
i detta såsom i alla andra fall, der klagan
öfver LagmansRåtts dom eger rum, vinnande
Partén, genom den i Lag stadgade
skyldighet för den klagande, att ställa Borgen
för kostnad och skada, är försäkrad, att
komma i åtnjutande af all den upprättelse
och ersättning, för det lidande honom genom
längre tidsutdrägt med rättegångars afelutande
kan tillskynda’, och hvartill han,
Lagutskottets Betänkanden. 251
i händelse saken obefogadt blifvit fullföljd
och oskäligen uppehållen af Ofver-Domaren,
kan pröfvas berättigad; ty har Lagutskottet
för sin del funnit skäligt, tillstyrka, att med
ändring uti hvad Kongl. Förklaringen den
24 Januarii 1751 i detta afseende föreskrifver,
det stadgande må meddelas : att uti
LagmansRätts Dom uti mål, angående Hemmansklyfning
å Skattejord , hädanefter ändring
må sökas på sätt och i den ordning
7 och 10 §§. u i 2.5 Cap. Rätteg.Bslken
föreskrifver; hvilket dock, tillika med arne
Ledamöters särskilda mening, till Riksens
Högloft. Ssändess vidare pröfning vördssmligen
hemstäiles. Stockholm den 15
Maji J823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 13 Maji 1823.
S, D. Föredrogs: — — —- — —
2:0 Vice Talemannen John Johnssons,
af Hederv. BondeStåndet remitterade Memorial
om upphåfvande af Kongl. Förordningen
den 30 Junii 1747 och Kongl. Förklaringen
den 24 Januarii 175!, angående
Rättegångssättet i frågor om hemmanskRfning,
till hvilken motion Utskottets fleste
Ledamöter tillstyrkte bifall, på sätt Betänkandet
under N;o 63, utvisar; hvaremot
Herr Lagmannen Björkenstam yttrade, att
252 LogUcskottets Bctäuknnden,
då Riksens Höglofl. Ständer, vid snart förestående
pröfning af det nya Lagförslaget,
komma att afgöra huruvida LagmansRätterne
böra bibehållas eller indragas, ansåg
Herr Lagmannen den af Vice Talemannen
John Johnsson nu väckte fråga lämpeligast
böra i sammanhang dermed pröfvas ; och
fann Herr Lagmannen således ej skäl att
för det närvarande tillstyrka någon ändring
uti ofvanberörde, på goda grunder, tillkomne
Författningar.
I detta yttrande instämde Herr Häradshöfdingen
Ribbing. Ut Supra
Ex Protocollo.
Joh. Jac. Kleman
N:o 64.
Ankom den 4 Junii 1823.
Betänkande, i anledning; af Herr Professor
Fröbergs Memorial, angående
Expeditions sattet af Kongl.
Majits Nådiga mResolutioner i Besvärsmål.
Herr Professor Fröberg, har uti ett till
Högv. PresteStåndet ingifvet, till Lagutskottet
remitteradt Memorial, rörande Expeditions8ättet
af Kongl. Majtts Nådiga Resolu
-
Lagutskottet! Betankanäen, 253
tioner, exempelvis anmärkt, huruledes det
blifvit en vana och antagen praxis, inom
Konungens EccIesiastikExpedicion, att icke
underrätta Vederbörande Authoriteter, såsom
Consistorierne om utgången af ett öfverklagadt
mål, som på dem berott, eller till verkställighet
beror, förr ån Parterne anmält
sig till inlösen af de för dem särskildt ut*
skrifne Exemplar af Resolutionen; derigenom
handt, att Consistorierne icke förr än
efter 5 till och med 9 Månader efter Utslagets
Datum, kunnat gå i författning med
målets vidare befordrande till slut: att då
Consistorierne icke på så läng tid kunnat
vidtaga någon åtgärd till ett Förslags corn*
pletterande, både de vid förslaget bundne,
och den derifrån uteslutne, eller derpå möjligen
genom besvären uppförde, förlorat en
dyrbar tid, som kunnat hafva på deras öfriga
befordringsrätt och aspecter menlig inflytelse:
att då en Kongl. Resolution om
ny ansökningstid, som alltid skall räknas
från Resolutionens Dalum, icke kommit
Consistorierne tillhanda förr, än den nya
ansökningstiden redan varit förfluten, enny,
ganska lång tidsutdrägt, förorsakats: att genom
dylikt uppskof med underrättelse om
utgången af mål, som berott på HofRätts
pröfning, äfven handt, att en i Brottmålsväg
anklagad Prestman, halfva till hela året,
sedan han både de Jure och de Facto
blifvit dömd sitt Ämbete förlustig, likafullt
fortfarit i Ämbetets utöfning, och, som ansökning
om Nåd hos Kongl. Majit icke
254 Lagutskottet! Betånkanden.
kunnat honom förvägras, ån ytterligare till
allman förargelse fortsatt att bestrida alla
PresteÄmbetets functioner: samt att nyligen
den besynnerlighet inträfFat, att en
Kyrkoherde, tillsatt genom val, sedan undersökning
och skriftvexling fortgått aine år,
omsider 3tne månader efter det hast blifvit
död och begrafven, förklarats för lagligen
vald Pastor, hvarefter den vanliga Besväi*-  tiden till Kongl. Magt mast afvagtas, utan
att Consistorium ändock om sakens skick
erhållit underrättelse" och har Herr Professoren
med anledning häraf, och på det en
hufvudsaklig brist i Lagskipniugen måtte
afhjelpa», föreslagit att Vederbörande Expeditioner
och Domstolar borde, genast efter
Utslags afkunnande, eller meddelandet af en
Nådig Resolution, derom underrätta Vederbörande
Authoriteter och Consistoriel
Lagutskottet har väl vid öfvervägande
häraf, lika med Motionairen funnit angelägenheten
deraf, att Consistorierne erhålla
tidig och officiel underrättelse , om utgången
af de mål, hvilka antingen af Consistorierne
förut handlagde, i Besvärsvåg hos
Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas, eller
i vanlig Rättegångsväg vid Domstolarr.
e behandlas, och i bägge fallen kunna fordra
Consistoriernes slutliga verkställighetsåtgärd;
men Utekottet har äfven haft tillfälle
inhemta, att nu mera , jemväl uti
Kongl. Majus Ecclesiastik Expedition skall
iagttagas, hvad uti Justitia» och öfrige SiatsExpeditionerne
varit öfligt, att Consistoii
-
I.agVtskottets Bctånkandeti.
255
erne, likasom andre myndigheter lemnäs
del af alla Kongl. Majus Beslut, som föranleda
något iagttagande af desse myndigheter,
så framt detsamma ej innefattar en
Förmån tillagd enskild Part, utan att sådant
rörer s:dje Mans ratt, då den Kongl. Resö- ,
lutionen vanligen föreskrifver, att den stadgade
åtgärden bör vidtagas på Veder börandes
anmälan, hvarförutan hvar och en myndighet,
hvars förklaring eller utlåtande i
något mål af Kongl. Majrt varit infordradt,
erhåller ett Exemplar af Utslaget.
Enär i öfrigt uti frågor vid UnderDomstolarne,
som röra Consistorierne, Consistorii
Ombud alltid äro närvarande, hvilka
vanligen uti förordnanderne hafva sig ålagdt,
att till Consistorierne inberätta förloppet,
ther icke malen äro af den beskaffenhet,
att Protocoller och Utslag ovillkorligen till
Consistorierne skola utskrifvas; samt i händelse
mål i HofRätt fullföljes, Consistorium
eger att antingen sjelf deri deltaga eller begära
AdvocatFiscals-Åmbetets biträde, och i
bägge fallen, äfvensom då thyförutan Consistorii
utlåtande eller HofRättens Utslag
stadgar något, som af Consistorium b'r iagttagas,
Consistorium erhåller del af Utslaget;
så har Lagutskottet för det med motionen
åsyftade ändamål, ansett något vidare icke
erfordras, än om Kongl, Mvj:t skulle tåckas
genom fölfattning, till ovilkorlig efterlefnad
anbefalla Dess Justitia; och StatsExpeditionerden
praxis, som i ofvananförde måtto
redan skall vara vidtagen; hvarom Ut
-
256
Lagutskottets Betånkanden.
skottet alltså tillstyrker, att Riksens Höglofl.
Ständer hoa Kongl. Maj:t uti underdånig
skrifvelse anhålla; dock hemstålles detta
yördsamligen Riksens Höglofl. Stånders vidare
bepröfyande. Stockholm den 9'.de
Maji 1823,
N:o 65.
Ankom d. 3 Junii 1823*
Betänkande, i anledning af Herrar Limnelll
och Lejflers Memorialer, om ändring
uti ta §. af Kongl. För oran.
den 13 Julii 181S, angående Inteckning
i jast Egendom.
Uti särskildta till Vällofl BorgareStåadet
ingifne Memorialer, hafva RiksdagsFullmågtigarr.
e Herrar N. Limnelius och
Erik M. Lefflsr andragit, huruledes Stadgandet
uti 12 5. af Kongl. Förord», angående
Inteckning i fast Egendonp, af den 13
Julii 1818: ”Ej må Inteckning beviljas i
Hus, annan Byggnad och Vattenverk. hvarnied
ständig rätt till grunden ej är förenad/’
så vidt detta stadgande af StadsDornstolarne
och särdeles Stockholms RådstufvuRätt blifvit
tillämpad! på sådane Egendomar i Städerna,
hvilka befinnas å så kallad ofri grund,
skall
LagUtskottm BetånkandeW,
fckell ofördelagtigt verka emot eganderäftesa
och medföra en mångå betydliga olägenheter,
ej mindre för egarne till sådane
fastigheter, snafven för andre, som till dylika
fastighetsegare stä i vissa förhållanden.
Dessa Egendomar, ehuru ständig rätt till
grunden med dem icke är förenad, hafva
likväl alla förflutna tider likasom ali annan
på fri grund belägen fast egendom gått man.
och man emellan uti arf och igenom köp,
hvarmed i laglig väg lagfart skett; och om
än Fastebref! berörda Egendomar icke utfärdats,
utan endast uppbudsbevis blifvit meddelade,
har likväl innehafvarens rått dertill
enseus så tryggad och utan fråga att, slltintill
1818 års Förordning utkom, Inteckning
deri för hans skuld blifvit, utan någon
af egaren till grunden någonsin gjord
anmärkning, meddelad, hålst den ofria grunden
icke kan från Innehafwjren till Staden
återfalla, i annor händelse?^ än om inneliafvsren
försummar inbetalning till Stadens
Gassa af bestämde årliga Tomtöre - afgifter,
hvilken försummelse, om än den någongång
skulle inträffa, icke skall vara att befara,
enar egaren, uti nedlagde betydliga
kostnader å de på Tomterne uppförde Byggnader,
äger ett vigtigt intresse, att genom
inbetalning af den mindre betydliga Tomt.
cre-afgiften, åt sig bevara säkerheten af
Tomtens besittning. Ågarne af sådane fastigheter
skulle i öfrigt, om ifrågavarande
stadgande bibehålies, dels äfventyra uppLagutskottet:
Betänkande». 17
P? LagUtskottets Eetnkanden.
sagelse af förut intecknade Lån, dels vid
inträffande dödsfall blifva stängde från all
utväg, att med penningar, om sådane i Sterb»
huset saknas, skilja från hvarannan Arfvingarne
för hvartheras del i Fastigheten j
äfvensom att, vid infallande behof af penningar
till nödvändiga betydliga reparationer,
kunna, emot Inteckning, dertill förskaffa
sig lån.
På desse med flere anförde skäl har
alltså blifvit yrkadt: af Herr Limnelius, att
den Förklaring och ändiing af 12 §. uti
1818 års Förordning måtte meddelas, ast
Inteckning må kunna gifvas uti Egendomar,
belägne i Stad på ofri grund, samt af Herr
Leffler, att så väl för detta ändamål, som
till afhjelpande af den stora förlägenhet,
som äfven å vissa ställen å Landet skall
genom ifrågavarande §:s lydelse uppkommit,
hela första Mom. deraf måtte alldeles
utgå, eller, om det ej kan bifallas, åtminstone
orden: å Landet deruti tilläggas.
Lagutskottet, till hvars handläggning
dessa Memorialer, deruti de fleste af Vållofl.
BorgareStåndets Ledamöter insiämf, blifvit
remitterade, har, vid granskning deraf,
inhemtat: att Biksens Ständers LagtJfskott,
uti dess vid sistförflutne Riksdag afgifne
Betänkande rörande Förslag till ny Inteckningslag,
uttryckeligen förklarat: att af innehållet
i den föreslagne 12 §., hvaruti Utskottet
egentligen synes hafva afsett Hus,
Vattenverk eller annan Byggnad å Landet,
hvilkas innehafvare icke hafva ständig rätt
LagUtskotttts Betånkandttt. 259
till grunden, hvarå de äro uppförde, den
tankan icke borde kunna föranledas, att Hus
å ofria Tomter i Ståderne ej borde såsom
fast gods anses, då skyldigheten att erlägga
en årlig Tomtöre-afgift för egarne medförer
en så ständig rätt till grunden , att de ej
annorledes kunna ifrån den skiljas, än genom
det lösen för husen till dem betalas.
Detta förklarande har icke allenast Lagutskottet,
uti dess, i anledning af återremiss
af Betänkandet, till Riksens Ständer afgifne
utlåtande, ytterligare upprepat* utan äfven
Riksens Ständer, uti deras med förslaget
till InteckningsLagen, till Kongl. Majit aflåtne
underdåniga Skrifvelse framställ; men
enär detta förklarande icke kommit att inflyta
uti den af Lagutskottet föreslagna samt
af Riksens Ständer antagne Redaction af ta
§., har samma Redaction oförändradt blifvit
bibehållen uti Kongl. Maj:ts sedermera
den 13 Julii 1818 } utfärdade Förordning om
Inteckning i fast Egendom.
Enär nu erfarenheten visat att Författningens
otydlighet i denna del föranledt
elen, emot Lagstiftarens mening, stridande
tillämpning, att StadsDomstol funnits, som
ansett sig böra vägra att meddela Inteckning
uti de på ofria grunder i Städerne uppförde
hus och byggnader, derigenom dessas
innehafvare tillskyndats märklig »kada,
förlust och hinder i egaDderåtten , har LagUtskottet,
med bifall till de i detta ämne
väckte motioner, ansett sig böra föreslå ut•örelandet
af en Förklaring af 1 Morn. i 12
260 JagVt skottets Betänkande*!.
gm af Kongl. Förordningen dea 13 Julii
1318» att det uti detta Moment meddelade
Förbud mot Inteckning i Hus, annan Byggnad
eller VattenVerk, hvarmed ständig rått
till grunden ej är förenad, icke må låmpas
på sådsne å ofri grund i Stademe belägne
Hus och Byggnader, hvars innehafvare för
besittningen af Tomten erlägga en viss årlig
Tomtöl e-afgift, och på grund deraf icke
bunna derifrån skiljas med mindre, att lösen
för Husen till dem betalas.
Sedan Utskottet sålunda tillstyrkt den
förklaring af 12 §. i InteckningsLägen, sorn
Utskottet anser vara med Lagstiftarens mening
öfverensstämmande, återstår för Utskottet,
att yttra sig öfver den del af Herr
Lofflers motion, hvari lian yrkar ait hela
1 Mom. af g:n måtte försvinna, hvarigenom
han åsyftar ait alla Hus, Byggnader
och VattenVerk, så i Staden som på Landet,
å annor mar.s grund, utan undantag
må få intecknas till kraft och verkan äfven
i Tomten, får så lång tid som Besittningsrätten
innehafves.
Ett sådant stadgande skulle, efter Utskottets
tanka, strida mot pegreppet af dan
ständighet och oföränderlighet, som alltid
ansetts utgöra hufvudegenskapen af fast Egendom,
och orsaken, hvarföre dess pant»
sättning kan med full säkerhet ske, endast
genom Inteckning, och utan det öfverlåtande,
som för lös pant år nödigt j vid be»
tragtande hvaraf, och då i händelse hvarje
dea minsta å anaaais grund uppförde Bygr
LagVtskottets BetHnkanäcn, s6t
mad på Landet finge intecknas, det blefva
en omöjlighet, att hålla den reda på meddelade
Inteckningar, forn för utgifvande af
Gravationsbevis är nödigt, anser Utskottet
sig icke kunna tillstyrka bifall till hvad Herr
Leifler i denna del yrkat? hvilket dock tillika
med en Ledamots särskilda mening tili
Riksens Högloft. Siänders vidare bepröfvande
vördsamligen öfverlemnas. Stockholm
den 9:de Maji 1825.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rik'
sens Högloft. St Hider s Lagutskott
den q.3 April 1823.
S. D. Föredrogs Herrar N. Limnelii
och E. M. Leiflers af Vällofl. BorgareStåndet
remitterade, den i3:de sistl. Februarii
på bordet Iagde, Memorialer, angående ändringi
ia:te $. uti Kongl. Förordningen den
ijrde Julii 1818> om Inteckning uti fast
Egendom, tillika med yttrande i ämnet af
flere Vällofl. BorgareStåndets Ledamöter.
Tili dessa motioner tillstyrkte Utskottet
bifall, pä sätt Betänkandet N:o 65 utvisar.
Ifrån detta beslut, var likväl Herr Borgmästaren
Hjertström skiljaktig och yttrade:
att då Städerne kunna återtaga ofrie Tomter,
dä Tomtören icke i behörig ordning
derföre betalas och Fastebref ej få meddelas
å sådane lägenheter; hvaremot det beror
på egaren, att, genom Friskillings erläggande,
förvärfva sig full och ständig egan
-
2Ö2
Lagutskottets Betänkandett.
derått till dylik Tomt; ansåg Herr Borgmästaren
sig icke ega skäl, att tillstyrka
den af Utskottet föreslagne Lagförändring,
deraf den följd skulle uppstå, att Inteckning
kunde beviljas uti Fastighet i Stad,
dermed ständig rätt till grunden ej är förenad
och hvarigenom egare af frie och ofrie
Tomter i detta afseende sattes i lika författning.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
Joh. Jac. Kleman
N:o 6G.
Ankom den 3 Junii 1823.
Betänkandet i anledning af RiksdagsFulin
lågt igcrne J. J. Rutbergs, och
Herr Nils Limnelii Meniorialer, angående
dels lindring uti 13 §. af
Kongl. Förordningen den 13 Julii
1S18, om Inteckning i Jäst Egendom,
dels tillägg till samma författning.
Genom ProtocollsUtdrag af den n sistl.
Martii, har’Hederv. BondeStåndet till Lagutskottet
remitterat ett Memorial af RiksdagsFuIlmägtigeD
från Norrbottens Län J.
J. Rutberg, hvaruti, med hämtad anledning
af Kongl. Förordningen den 13 Julii i8>8,
angående Inteckning i Fast Egendom, Rut
-
Lagutskottets Betänkande»163
berg sökt fästa uppmärksamheten dera, att
om någon upplånar penningar och ntfäster
att derföre lemna Inteckning, men genast
derefter försäljer den Egendom som skulle
intecknas, innan tillfälle ännu varit för
Långifvaren att Inteckning begära, emedan
Ting å Landet eller Rådstufvudag i Staden
ej ännu inträffat, eller ock om den Egendom,
i hvilken vid Lånets upptagande inteckning
lofvas, redan då är, honom ovetande,
af Låntagaren såld, ehuru ingen lagfart
blifvit börjad , och således allt tillfälle
saknas , att af offenteliga handlingar blifva
om försäljningen underrättad, Inteckningen
icke skall kunna vinnas, emedan Egendomen,
hvari den sökes, vid ansökningstiden
upphört att égas af Gäldenären, hvarigenom
Långifvaren blifver bedragen, men köparen
i begge fallen skall vara tryggad emot ali
gravation i Egendomen, så framt han inom
g:ne månader i Staden, eller å nästa Ting
efter Sex Månader å Landet, söker uppbud,
dermed all verkan af den sökte och beviljade
Inteckningen förmenas böra försvinna;
hvilka olågenheter Rutberg ansett kunna afhjelpas
genom stadgande: att all inteckning,
som sökes innan uppbud blifvit begärdt,
skall ega samma verkan, som om Egendomen
ännu icke blifvit såld af den Gäldenär,
hvars skuld är i båga att intecknas;
genom hvilket stadgande köparens rätt icke
skall förnärmas, emedan hans köp, ännu ej
eger offentlighet, sä länge det icke blifvit
uppbudit, samt en icke offentelig handling
254 Lagutskottets BetKnktmåen,
icke ksn verka på tredje maas rätt, iom
derom saknar kännedom.
Hårförutan bär Butberg» såsom en betydlig
brist uti Furordningen om Inteckning»
anmärkt; att Gravattoner ä fast Egendom
kunna gälla, utan att vara intecknade|
att gamla och nya FideiCommissFörfattningar
kunna framdragas när sorn hälst, då
Domstolarna äro nödsakade på dem gora
afseende, når da på sin höjd Varit bevakad®
såsom Testamenten, och det således kati
hända, ett ett FideiCommissBref, förut o»
kändt, framkommer förr eller sednare af
innehåll, att en Egendomsherre med varm
hand till sin ättling öfverlemna* den eller
dea fastigheten under FideiCommiss-vilkor,
och Domstolen icke kan undandraga sig |ait
låta detta Bref galla, emedan det aldrig behöft,
till vinnande af laglig kraft, uppvisa3
och bevakas såsom Testamente, då det icka
haft egenskap deraf; hvaraf följden blifver,'
att Inteckningar, som redan* äro beviljade,
måste stå tillbaka för ett dylikt undanhållet
Document, emedan detsamma bestyrker,
att Gäldenär en, hvars skuld är intecknad,
icke varit fastighetens egare då inteck»
sången söktes. Och då följaktligen trängande
nöd skall påkalla att Lagens ofullständighet
härutinnan sfhjelpes, har Rutberg
vidare föreslagit det stadgande: att
ingen slags rätt till en fastighet, vare sig i
följd ef Skuldfordran, Testamente, Arfs
Arrende» fördel eller så kalladt undantag,
förläning, med ett ord, ingea slags rätt till
Lagutskottet! Betänkande». 263
anspråk på Egendomens värde, dess afkomst
eller besittande, må gälla till förfång sf
Inteckningshafvares rätt, utan att vara behörigen
intecknad med samma formaliteter,
som för gälds intecknande äro föreEkrifne;
dock att de Gravationer, som redan
kunna finnas, af hvad natur som hälst,
icke må genom denna Lag hafva förlorat
någon kraft, så framt deras intecknande
sker, inom viss förelagd tid, hvilken kunde
bestämmas till natt och år från den dag
Lagen kungjordes.
Sedermera har Lagutskottet^ genom
Remiss från Vållofi. BorgareStåndet, fått
emottaga ett Memorial af RiksdagsFullmägiigen
Herr Niis Limnelius; hvaruti, under
enahanda åsigter, som sednare delen af Rutbergs
forberörde Memorial innefattar, yrkas,
att så snart eganderått till fast Egendom,
på ett eller annat sätt inskränkes,
den person, hvars framtida rätt på beståndet
deraf beror, skall inom viss tid, hvartill
föreslås Sex Månader, hos Domstolen £
den Ort, der fastigheten år belägen, uppvisa
afhandlingen £ Original, att uti IntecknitigsProtocollet
antecknas, och hvart xotde
år förnyas, samt att om sådape öfverens»
kommelser trälFas vid Domstolen skall Domaren
opåmind och utan betalning sådant
å InteckningsProtocollet anmärka, eller om
fastigheten år belägen under annan Domstol,
antingen sjelf gifva denne kunskap der»
om, eller ock föreskrifva den part, hvars
fördel af Åihendlingecs bestånd beror, att
266 LngUtskottets Betdiikanden,
genast, och sedan hvart io:de år, göra anmälan
på vederbörligt ställe, vid äfventyr
för den forsummelige att få skylla sig sjelf
för de Gravationer, som under tiden, genom
Domarens ovetenhet, kunde meddelas;
hvilket stadgande likväl icke ansetts
lämpligt i afseende på FideiCommisser, då
en Fideicommissarie, som ville se FideiCommissNaturen
upphöra, funne fördel i
förtigandet, i hvilket fall vitén för uppvisandet
af dylika afhandiingar kunde föreläggas,
och, till Controll, Domare ålåggas,
att inom den i Maji hvarje år, till
Konungens Befallningshafvande inberätta,
om och hvilken åsidosatt sist så beskaffade
åliggande, på det åtalan kunde anställas och
den tredskande genom högre vitén tillhållas
att uppfylla denna skyldighet; och borde,
så i detta som andra fall, ligga på Domarens
ansvar, om han, utan att genomse
InteckningsProtocollerne, beviljade eu Inteckning,
sorn lagligen icke kunde äga rum.
Desse begge Memorialer hafva alltså
hos Lagutskottet till pröfning förekommit;
hvarvid Utskottet, hvad förra delen af RiksdagsFullmägtigén
Rutbergs Memorial angår
inhämtat, att något vidare stadgande än det
som innefattas uti 13 §. af Kongl. Förordningen,
angående Inteckning i fast Egendom
den 13 Julii j 818 icke af behofvet påkallas,
enär af berörde stadgande tydligen
följer: att derest någon, som på ett eller
annat sätt förvärfvat eganderätt till fastighet,
underlåter att densamma medelst upp
-
LngUtskottets Betiinkandett. 2,67
bud och Lagfart hos Domstolen befästa,
Inteckning under tiden kan, för förre egarens
skuld i samma faslighet, meddelas, utan
att dess gällande kraft förminskas deraf,
att vid sedermera sökt uppbud upplyses att
fastigheten, då Inteckningen medgafs eller
beviljades, icke var Gäldenären tillhörig, i
hvilket fall långifvaren således icke, i afseet.
de
tyrar, och sednare Fastighetsegarea får skylla
sig sjelf sorn sig ej bättre föresett, hälst
han till sin säkerhet antingen kan innehålla
Köpeskillingen intill dess uppbud erhållits,
eller ock för hvad han derförinnan betalar,
af såljaren fordra nöjaktig Borgen.
Beträffande åter Rutbergs och Herr Lituneld
gemensamma yrkande: att eganderått
till fastighet, på hvad sätt den än må vara
fdrvärfv.id, eller anspråk på fastighets värde,
dess afkastning eller besittande, icke
må gälla till förfång af Intecknicgshafvares
rätt, utan att vara behörigen intecknad; så
enär uppå Långifvarens egen omtanka och
försigtighet ankomma bör, att genom Gravationsbevis
och åtkomsthandlingar göra
sig försåkrad om Gäldenårs eganderått till
den fastighetspant sorn erbjudes, och den
säkerhet den kan medföra, innan Lån utlemnas;
hvartill kommer, att vid uppbuds
meddelande, Domaren åligger infordra förre
FastighetsEgarens åtkomsthandlingar,
hvarigenom dess rättighet att sälja eller öfverlåta
fastigheten, skall bestyrkas; så har
Utskottet ansett det föreslagne stadgandet
263 Lagutskottets Betåiihanden.
icke vara af behofvet påkaliadt, och således
icke kunnat detsamma tillstyrka.
Detta hemstålles dock vördsamligen
tillika med en Ledamots särskilda mening,
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den 9 Maji 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott
den gide Maji 182,3.
S. D. Till Justering upplästes Betänkandet
N:o 66 rörande RiksdagsFullmägti*
gen J. J. Rutbergs och Herr N. Limnelis
Memorialer om ändring af 13 § i InteckningsLagen,
hvilket Betänkande af Utskottets
fleste Ledamöter godkändes; hvaremot
Herr Grefven och Ordförande förmälde sig
vara af särskild mening och uppläste följande
;
InteckningsLagen, uti 13 §. stadgar,
att i händelse köpare försummar taga Uppbud
inom tre Månader i Staden, och, å
Landet, sist vid det Ting, som infaller näst
elter sex Månader sedan köpet skedde, skall
han vara underkastad den påföljd, att om
då, det yill såga, vid det denne fatalietid
förlupit, eller framdeles, innan Uppbud år
sökt, någon förre egarens Borgenär i behörig
ordning anmäler sig om Inteckning i
fastigheten, skall han den erhålla. Af detta
stadgande följer, enligt min tanka, o»
tvunget och endast såvida köparen iagtu
-
LagUtskotttts B etdnkandcn.
ger den honom föreskrifae tid för Uppbuds
tagande äro de Inteckningar utan kraft, som,
på grund af klara förskrifcingar, deri Inteckning
medgifVen är, och på grund af
den bestämma kännedom om Gäldenårens
eganderätc till Egendomen, som Rätten
trott sig ega, eller annars i laglig ordning
kunna befinnas vara i Egendomen beviljade
emellan den dag, då köpet skedde , och den,
då forsta Uppbudet meridelde*5 men ehuru
denna tolkning otvifvclagtigt henmar rum
för de olägenheter Moöosairen öfverklagat,
anser likväl jag det till deras afhjelpanda
eu gjorde förslaget icke böra antagas, såsom
inskränkande den fria egande- och dispositionsrätt
hvar och en genom ett köp förvärfvar,
oberoende af alla andra Gravatianer,
än deni, sorn redan före köpet vidlådade
Egendomen. — Dessutom hyser jag
den öfvertygelse, attr den sorn, i hopp om
framdeles erhållande loteckning och i förlitande
på Gäldesårens löfte derom, till
denne utlemnar penningar, dervid anförtror
sig endast åt den credit Gäldenären hos honom
eger, och icke, genom utlemnandet
elier ens genom Gäldeaärens, löfte, förvärfva
r någon rättighet, att af Lagen vid dea
sålunda endast utlofvände säkerheten bibehållas
framför andra, som, innan denna säkerhet
blifvit i laglig ordning bsfå^isd, på
af Lagen godkåodt sätt, möjligen kunna hafva
förvärfva! Egendomen. På des-e skäl
tillstyrker jag afslag å Rutbergs Memorial
i denna del.
270 Lagutskottets Eaänknnden.
Herr Häradshöfdingen Ribbing yttrade
att han var ense med Utskottet» meri
trodde att den af Utskottet antagne tolkning
af t3 §. InteckningsLagen, som varit
underkastad olika tydning, borde genom
utfärdande förklaring, komma till alimänketens
kännedom. Ut Supra.
Ex Protoeolio
Joh, jfuc, Kleman.
N:o 67..
Ankom den 3 Junii 1323.
Betänkande, i anledning af Herr G.
Marks von Wurtenberg? Memorial
angående yrkad ändring nti 0.3 § af
Kongl. Förorda, den 13 Julii 18 <8,
om inteckning i fast Egendom.
Uti ett af Högloft. Ridderskapet och
Adeln till Lagutskottet remitterade Memorial,
har Herr G. Marks von Wurtenberg
anmärkt, att föreskriften uti 23 §. af Kongl.
Förordningen den 14 Julii 1818, angående
Inteckning i fast Egendom, skall föranleda
åtskilige olågenheter, så val för den enskilde
medborgaren som för allmänna Cassör
och Privata EmbetsVerk, vid sökande
af Intecknings förnyelse, derigenom
att, då Borgenår har sitt hemvist på annan
ort ån der den Intecknade Fastigheten
LagUtskotttts Betdnhandm.
271
år belägen, Intecknings-handlingen icke får
uppvisas vid annan Domstol, än der InteckningsProtocoll
föras, deruti handlingen
bör intagas. Herr Marks von Wurtenberg
bär ansett den föruc genom 1798 års Concursstadga
Borgenår letnnade rättighet,
att vid någon Domstol i den ort han bodde,
i afseende på Intecknings förnyelse eller
dödande originale skuldförbindelsen uppvisa
och påteckna låta, samt bevis deröfver
ingifva till Domstolen, hvarest Inteckningen
begärdes; hvilket vore så gildt som
om hufvudskriSten der uppteddes, vara lika
förenlig med allman säkerhet, som för
Inteckningsbafvaren mindre kostsam, än
den 1818 års Förordning utvisar; hälst
utom Stockholm ofta fordras flere dagsresor,
kostnad och betydlig tidsspillan, för
att vid RådstufvuRätt eller HäradsTing få
ett skuldebref i förenämnde ändamål påteckliadt
jemte särskildt ProtoeolIsUtdrag deröfver,
samt, hvad Stockholm angår, niotionairen
åberopat egen erfarenhet, att Expeditionerne,
rörande Batikens Inteckningsförnyelser
fordrat en mycket längre tid
hos Stockholms RådhusRätt, än dåsådane
Expeditioner före år 1818 emanerade från
Stadens KämnlrSRått; på grund hvaraf
följande förklaring och redaction af 23 §.
uti 1818 års Kongl. Förordning blifvit föreslagen:
’’Då
Inteckning förnyas skall, uppvise
Borgenär inför Rätten den Intecknade handlingen
i hufvudskrilt och skrifve Domaren
272 LagXJ t skottets Betänkande»,
InteckningSoförnyelsen derå. År Fordringsägares
hemvist utom det Hårad eller den
Stad. der den Egendom ligger, hvari Inteckning
skett, må han inlör någon Domstol
i den ort han bor uppvisa förskrifningen
och påteckna låta; och*' varde om
Intecknings uppvisande till förnyelse, Postposition
, relax eller dödande, Betyg deröfver
af Domaren å Original Handlingen
antecknadt; sedan gifve Borgenär bevis härom
in till den Domstol, som inteckningen
beviljat, inom den tid som i 21 §. sågs,
och vare detta så gildt, sorn om handlingen
der företedd varit.”
Vid granskning häraf, har Lagutskottet
funnit, att stadgandet om införande
uti InteckningsProtccolIet af den Handling,
hvarå Intecknings förnyande sökes, ctvifvelagtigt
haft till föremål att åt så val Borgenärer
som Gåideuårer bereda den ömsesidiga
Controll och säkerhet, sora vinnes
genom Domstolarnes skyldighet, att, inom
korrt förelagd tid tili vederbörande
HofRått insända nämnde, Protocollj och
ehuru genom detta stadgande fordringsägare
äro betagne rättigheter), att i ändamål
af Intecknings förnyande fä .uppvisa
sine OriginalHandlingar inför KåmnårsRått,
vid Urtima TingsRätts sammanträden ellef
annan der InteckningsProtocoil icke föres,
anser likväl Lagutskottet denna inskränkning
uti fritt val af Domstol, och de
olågenheter Motionairen för öfrigt anfört,
icke,
Lagutskottet! Bctänkandin.
icke, vid betragtande 2f ofvannämnde ökade
säkerhet, föranleda till ändring af ifrågavarande
lagsfcadgande, håidst, di Inteckningsförnyelsen
får sökas inom io:de året från
dess meddelande, en omtänksam fordrings»
egare har allt nödigt rådrum att, efter beqvämlighet,
infinna sig vid en sådan Domstol,
som, enligt denna §., kan meddela Bevis
om Intecknings handlingens uppvisande,
å ändamål af Inteckningens förnyelse vid
annan Rätt.
Detta hemställes dock vördsamligea
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning,
Stockholm den 9 Maji 1823.
•N.*o 68*
Aakom 3. g Jami 1823*
Betänkande, i anledning af Herr Ehrenborgs-,
Casper, samt RiksdagsFullmägtigarne
Herrar Winbladhs och
Huldbergs Memorialer, avgående fö*
restagen ändring uti 24 §. af Kongl*
Förordningen, den 13 Julii 1818,
angående Inteckning i jast Egendom,
Uti särskild te, dels till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, af Herr Ehrenborg,
Casper , dels till Vållofl. BorgareStåndet,
af Herrar P. Winbladh och P. U. Huldberg
LagUtskottets Betänkande?!. 18
LagUtskottets Betnnknnäen.
ingifne, till Lagutskottet remitterade Memoräaler,
har uppmärksamhet blifvit fästad
på de olågenheter det stadgande medförer,
att skuldebref skall i hofe tidskrift för Rätten
uppvisas» innan Inteckning får dödas.
En köpare, som inropat en fastighet, då
den antingen efter föregången utmätning »
Executive Auction blifvit försåld, eller efter
af egaren sökt Cession, af Borgenärerna
på enahanda sått för yttrad, bör vå!»
ehvad den saidts under värdet af Inteckningarne
eller icke, hållas Egendomen gravationsfri
tillhanda så fort inropssumman
blifvit betald, håldst tiil följe af sakens na.
tur, klubbeslagefc dödade aila de Inteckningar,
hvilka icke kunde af köpesumman
godtgöras» roen så länge 24 §. uti Kongl,
Förordningen den 13 Julii x818, angående
Inteckning i fast Egendom, är oförändrad
deri, att Inteckning ej får dödas, innan
Original skuldebrefvet år för rätten upp vist,
skall å en sådan Egendom ej kunna erhållas
ett Gravationsbevis, fritt från de sednare
Inteckningarne, häldst dessas Innehafvare»
ehuru de ingen laglig rätt till Egendomen
nu mera ega, likväl hafva deras ratt
qvarstående emot gåldenåren till hans person
och hans öfrige varande eller blifvande
tillgångar» och således icke kunna vara
skyldige att från sig lemna deras innehafvande
intecknade skuldsedlar, elier åro förpligtade
att desamma för Inteckningens
dödande, hos Domstolen uppvisa; hvarjemte
den olägenhet afven häraf uppkom»
LngUtskottets ‘Bctiinkanden.
Fner, att tredje man kan på god tro emottaga
en sadan, de jure, dödad Inteckning,
och jemväl erhålla Gravationsbevis, att In.
teckningen annu år i lull kraft.
Till afhjelpande af dessa olägenheter
bär alltså blifvit föreslaget, af Herr Ehrenborg,
ett sådant tillägg till 24 §. a? Intecknings.
Förordningen: ”Då fast Egendom
Lifver i Concours eller å UtmättiingsAuction
försåildjoch köparen behörigen styrker
att Auctionen vunnit laga kraft, samt att
han köpeskillingen erlagdt, varda alla Inteckningar
i den fastighet dödade, ändock, att
de skulle öfverstiga det belopp, som köpeskillingen
utgör;” samt vidare: ”Att Konungens
Befallningshafvande må åligga, att
å alla skuldsedlar, som vid UtmätningsÄuction,
eller deraf följande Liqvidation
företes , teckna om och i hvad mån Innehafvare!!
blifvit af Köpeskillingen godtgjordj
S3mt att Domaren , då Intecknings dödande
ej sker på grund af infriadt och företedt
skuldebref, bör kungöra sådant i tidningar
tle.
5, —•
Herr Huldberg har föreslagit, att Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande måtte, sedan
Auctionen vunnit laga kraft, till Domaren
aflemna betyg öfver alla de Inteckningar
som förfallit; hvarefter Domaren skulle
ex Nobili Officio döda dem ; och Herr Winbladh
har hemstäldt att Lagutskottet matte
inkomma med det förslag till Lagförändring,
som kan befrämja ändamålet
Desse Memorialer, har Lagutskottet
276 LtigVtskotttm Betänkande)!,
öfvervågat, ochanser för sin del det vara
ostridigt, att en köpare, som å UtmätningsAuction
eller vid offenteligt utrop i
Concours, inropar fastighet, ovillkorligen
år berättigad, att, så fort han inbetalt köpeskillingen
, erhålla Fastigheten Gravationsfri,
hvaraf följer, att hvarje i Egendomen
varande Inteckning, sorn ej genom köpeskillingen
blifver betald, från samma stund
förlorat all vidare Inteckningsrätt i Egendomen.
— LigUtskottet instämmer äfven
med Motionairerna i fråga om de olägenheter,
som de uppgifvit såsom följder af
stadgandet, att skuldsedel ej får dödas, förr
ån den i Original för Domstolen uppvises,
och Lagutskottet anser en del af dessa
olägenheter vara af den vigt, att de påkalla
Riksens Ständers åtgärd till deras
afhjelpande,
Vid öfverläggning om det förslag
Lagutskottet i sådant afseende bordt tillstyrka,
har val Utskottet funnit, att stad™
gandet om skuldsedels uppvisande i hufvudskrift,
vid fråga om Intecknings dödande,
bör i allmänhet bibehållas, såsom nödigt
till förekommande af underslef; men med
afseende å de sårskilde omständigheter, som
uti nu varande fall förekomma, har Utskottet
trott sig kunna, med afvikande från
denna allmänna grundsatts, tillstj/rka, att
vid de af fnotionairerne omförmälde händelser,
de Inteckningar må utan uppvisande
i hufvudskrift dödas, som köparen med
behörigt Ambetsmannabetyg kan 6tyrka baf
-
Lag Utskotttts Bétänkattdeft: 377
va fårfallit derigenom, att Auctionssura*
man understigit beloppet af Inteckningarna}
dock har Utskottet, såsom ett ytterligare
försigtighetsmått emot bedrägeri, trott sig
härvid böra föreslå Kungörelse i Tidniagarne,
med underrättelse att sådan ansökning
skett. På detta sätt anser Utskottet den
stora olägenheten för en köpare, att i vissa
fall ej kunna få bevis, att hans Egendom
är Gravationsfri, ehuru den icke är
med någon, laglig rätt medförande, Inteckning,
besvärad, kunna afhjelpas, utan att
tredje man derigenom förnärmas; men
ehuru Utskottet, lika med motionairerne,
insett de förluster, som möjeligen kan
vållas enskildte derigenom, att de på god
tro kunna såsom god betalning emottaga
skuldsedlar, som, ehuru försedde med behörig
Domstols betyg om deras intecknande
i Gäldenärens Egendom, likväl ingen
rätt till Egendomen medföra, har Utskottet
likväl icke trott sig böra tillstyrka något
stadgande till afbjeipande af denna olägenhet,
enär hvarken det af Herr Ehrenborg
föreslagne eller något annat, Utskottet
vetterligt, sått kan densamma fullkomligen
afhjelpa, utan torde det åt enskilda omtankan
böra öfverlemnas, att genom iagttagande
af nödig försigtighet freda sig för
de förluster, som af en bedragare i detta
fall möjeligen kan tillskyndas; hvarvid Utskottet
tror sig böra nämna, att denna varning
mot emottagande af redan dödad inteckning,
som Herr Ehrenborg ansett böra
Lagutskottets Betänkande?!»
lemnäs allmänheten genom Kungörelse i TidBingarne,
om de Inteckningar, hvilka, såsom
genom Auctionen» utgång förfallne,
sedermera blifvit dödade, lika säkert torde
komma allmänheten tillhanda genom kungörandet
af sjelfva ansökningen om Inteckningens
dödande , på satt Utskottet här of.
van föreslagit. Utskottet tror sig äfven,
vid. Herr Ehrenborgs förslag om åläggande
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att
å alla skuldsedlar, som vid UimätningsAu»
ction, eller deraf följande liqvidation företes,
teckna , om och i hvad må» Innehålvarén
blifvit al köpeskillingen godtgjord,
böra göra dea anmärkning, att jemte det
ett sådant stadgande, alldeles icke verkar till
förekommande af underslef med Inteckningar
i Egendom, hvilken, i följd afConcours,
försaljes, detsamma jemväl, icke ens
i afseende på UtmåtningsAuctioner, uppfyller
det åsyftade ändamålet, enar någon skyldighet
icke finnes för Inteckningshafvaren
i utmätt fastighet föreskrifven > att vid utmåtningsfcillfållet
uppvisa Original-skuldsedlarne,
och en sådan skyldighet vid Liqyidations-tillfället,
så mycket mindre kan med
någon till det åsyftade ändamålet verkande
påföljd för underlåtenheten, ega rum för
samtelige Inteckningshafvare, sorn de, hvilka
genom utgången vid Auction redan blifvit
underrättade, att de af köpeskillingen
ingenting erhålla, hvarken af något hopp
om utdelning lockas att dem uppvisa, elier
kunna med förlust af vidare rätt till betal
-
Lagutskottets Betänkande)!.
ning dertill tvingas, enar de, ehuru deras
Inteckningsrätt är försvunnen, icke destomindre
hafva en med Auctionens utgång
ingen gemenskap egande rätt, att hålla sig
till Gäldenärens öfriga Egendom, och de
dessutom , om de med uppvisandet vilja
tredskas, endast behöfva föregifva, att da
öfverlåta skuldsedlen på annor man.
Pa grund af hvad nu blifvit anfort,
får Utskottet, med anledning af ofvanupptagne
motioner, för Riksens Höglofl. Ständer
föreslå följande tillägg vid 24. §. af lateckningsLagea:
3,
Köpare till fastighet, hvilken antingen
å UtmätningsAuctioa eller under Concours
af Borgenärer genom offenteligt utrop
försåld är, att så snart Auctions-förrättningen
vunnit laga kraft, eller, i händelse
af klander, faststäld blifvit, samt köpesumman
är inbetald, af Auctions.förrättaren så
derom, som i hvad mån köpesumman lill
gäldande af de uti Fastigheten intecknade fordringar,
varit tillräcklig, och Inteckningsliafvarne
emellan blifvit fördelad, erhålla
bevis. Köparen attmäle sig med detta, jern»
te Gravationsbetyg hos Domstolen i den
Ort, der fastigheten är belägen, och Domstolen
ege, att genom anslag å Rättens dörr,
och Kungörelse g:ne gånger uti allmänna
Tidningarne kalla och förelägga Inteekningsbafvarne,
att, i Stad inom en månad, och
å Landet vid nästa Ting, efter den dag kungörelsen
i Tidningarne sidsta gången Finnes
införd, hos Domstolen anmäla, huruvida,
28© LagUtskotms Baåtik/inden.
emot Inteckningarnes dödande, kan vara något
att påminna; osh ehvad Inteckningshafvarne
då begagna rättigheten att varda
hörde eller icke, må Domaren, utan hinder
deraf, att OriginalloteckningsHandlingarne
icke uppvisas., angående Inteckningarnas
dödande, sig utlåta.5’
Detta tillika med s:ne Ledamöters särskilda,
mening hemställes dock RiksensHögloft.
Ständers vidare pröfning vördsaialigen.
Stockholm den 9, Maji 18&5-
Vt drag af Prot&eollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den 2,8 April 182?.
S, Di Föredrogs Herrar C. Ehrenborg*
af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
P. Wiabladhs osh P. U. Huldbergs af Yäk
lofl. RorgareStåndet remitterade, på Bordet
lagde Memorial, om ändring och tillägg
uti 24 Kongl. Förordningen den 1.3 Julii
1818, angående Inteckning i fast Egendom,
i ändamål, så väl att bereda möjlighet fes
en köpare af Fastighet, som blifvit såld å
UtmätningsAaction eller af Borgenärer i
gäldbuudet Bo, att få döda de Inteckningar,
hvilka icke genom köpeskillingen blifva
infriade, som ock ait förekomma de olägenheter,
som kunna uppstå derigenom, att
sådana da jure förfallne, men icke de facto
dödade Inteckningar icke varda, såsom full
kraft egande, ä annaa man transporterade,
Lag JJtsJiotttts Betänkande*;
Efter öfverläggning i ämnet tillstyrkte
Utskottets fleste Ledamöter det yttrande,
sorn innefattas uti Betänkandet N:o 68.
Herr Häradshöfdingen Ribbing deremot
yttrade följande skiljaktiga mening:
*’Sedan intecknad Fastighet blifvit för
Concoursmassas räkning elier eljest utmätningsvis
försåld samt köpeskilling erlagd,
är i och med detsamma alla Inteckningsegares
rätt förflyttad ur Fastigheten i köpeskillingen
; om rätt till hvilken senare, frågor
dem emellan väl kunna uppstå, men
icke om Fastigheten; emedan en Inteckning
ej kan innefatta dubbel säkerhet både i E«
gendomen och dess varde; och när Pant
sålunda uppfyllt sitt ändamål och i Contant
sig realiserat, inser jag icke grund
eller ändamål i, att förelägga Inteckningshafvare
viss tid att bevaka sin rätt i afseende
på någon slags åtgärd med Parten, hvilken
ensamt tillhörer köparen, sedan köpeskilling
derföre blifvit till fullo betald och
qvitteradj deremot kan tidsutdrägt med Intecknings
dödande hafva ganska menliga följder
för köparen, hvilken det ofta är omöjligt
att både handla och betala, om han ej
skyndsamt kan skaffa Inteckning i ograverad
Fastighet. Och emedan bedrägerier så
mycket möjligt år borde förekomma;, och
i sin mån till detta goda ändamål bidrager,
att anteckning om förhållandet sker å
intecknade Skuldsedlar, hvilkas gäldande
berott eller beror på utredning i Concours
eller UtmätningsLiqvidation, hvarigenom
T.agUtskottcts Bctänkanden.
förekommes, att en sådan Inteckning af
tredje man kan anses medföra större säkerhet,
än den verkligen eger; så tillstyrker
jag ej allenast bifall till hvad Herr
Ehrenborgs härom gjorde Lagförslag innehåller,
utan äfven att Konungens Befallningshafvande,
Utrednings- Gode män och
Syssloman i Coucours må åligga, att å
alla skuldsedlar, sorn vid UtmätningsAuction
för gemensam eller massas rälc»
ning, deraf följande Liqvidation eller annan
utredning företes, teckna om och i hvad
man afbetalning skett; samt att Domarey
då Intecknings dödande ej sker på grund af
infiiadt och foretedt Skuldebref, bör kungöra
sådant i allmänna Tidningarne.
I senare delen af detta yttrande instämde
Herr Borgmästaren Cederborg. Ut Supra,
Ex Protocolio.
Joh. Jac. Kleman
N:o 69.
Ankom den 3 Junii 5823,
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmägt
igens för Stockholms Stad
Herr Nils Limm lii Memorial, om
upphåfvande af 25 :te §. uti Kongl,
Förordningen den
angående Inteckning i jast Egendom.
Vällofl, BorgareStåndet har tili Lagutskottet
remitterat ett Memorial af Riks.
LagUtskottcts Betänkande». 333
dagsFull magt igen för Stockholm Herr Nils
Limnelius; hvaruti yrkas, att 25:te uti
Kongl. Förordningen den ljtde Julii lgig,
angående Inteckning i fast Egendom , som
stadgar t ”utan hinder af skedd inteckning må
de jiif Gäldenären sedan går emot den Inteckna
de fordran, pr of vas, der ej Inteckningen
är grundad pä hans eget erkännande infor
Rätta , eller jäfvert förut prijfvade varit”
motte belt och hållet försvinna , håldst
detta stadgande, efter Herr Limnelll förmenande,
skall tillintetgöra ali säkerhet uti
loteckning och tillika vara onödigt, enär
en Domare icke kan och icke får bevilja
Inteckning i annat fall, ån att den antingen
uti Skuldebrefvefc, inför Rätten eller
godkände vittnen, ärmedgifve», Gäldenåren
lemnat en med honom communicerad ansökning
om Inteckning obesvarad , eiler ock,
att efter G;i Iden åren s svar, frågan blifvit af
Domaren pröfvad.
Denna motion har Lagutskottet 6fvervägat,
och ansett ifrågasatte Stadgande
egentligen hafva afseende på de fall, då,
enligt 3 och 7 §. uti ofvanåberopade Kongl.
Förordning, Rätten, antingen utan Gäldenärs
hörande eger bevilja Inteckning, eller
ock fastställer sådan säkerhet, då Gäldenär
uteblifvit med svar å utsatt tid, och Borgenär
styrkt, att Rättens beslut honom rätteligen
kun gjordt varit, och således icke
kunna lämpas till de händelser, då Gälde1
är inför Rätten erkänt giltigheten af en
fordran, hvilket erkännande sedan icke kan
284 Lagutskottets BetHnltandtn*
ryggås, eller dl han emot fordringen anmält
jäf, som redan blifvit pröfvadt och
således icke kan vidare pröfning underkastas
; och som frågan, om en fordrans giltighet
i begge förstnämnde fall, är alldeles
oberoende af lnteckningsrätten och måste
lagligen pröfvas, utan afseende på dea
senare , hvars fortfarande verkan deremot af
en sådan pröfning beror, samt ehuru Gäldenåren
eger besvära sig öfver Inteckning
för en ogiltig fordran, försummelsen deraf
destomindre bör medföra förlust af rättigheten,
att få )åf emot fordringen lagligen
pröfvade, sorn om de fannos lagligen grundade,
lnteckningsrätten förfaller, icke för
någon olaglighet vid dess fastställelse, utan
för sjelfva fordringens ogiltighet; alltså har
Utskottet icke funnit skäl,, att tillstyrka bifall
till motionen, utan ansett stadgandet
uti igsde §. af ifrågavarande Kongl. Förordning,
såsom bygdt på rättsgrund, böra
bibehållas; hvilket dock Riksens Röglofl,
Stånders vidare pröfning vördsammeligen
hemslälles. Stockholm den 9 Maji 1&25*.
N:o 70.
1 Ankom den 3 Junii I82J*
Betänkande, i anledning af RiksdagsFullmågtigen
för Lindes och Ramsbergs
Bergslagers Härad, Erie Nils
-
Lagutskottett Betänkandew.
son Cederborgs Memorial, angående
föreslagen ändring uti Författningen
om Inteckning i jord och fast
Egendom ä Landet.
RiksdagsFullmägtigen fot Lindes och
Ramsbergs Bergslagers Härad, Eric Nilsson
Cederborg, bär uti Memorial, sorn Heder v,
BondeStåndet till Lagutskottet remitterat,
framställt det Förslag till ändring uti Författningarna,
rörande Intecknings beviljande
uti jord och fast Egendom ä Landet; att,
då Inteckning sokea hos en Gäldenär, som
eger flere särskilde Fastigheter, hvilka icke
af ålder utgjort en sammanslagen Egendom,
summan må varda med Fordringsegarens
minne fördelad, och bestämd för huru stor
andel deraf hvarje Egendom kommer att
häfta.
DS dét härigenom bfifver en Låcgifvares
rättighet, att i Skuldebrefvet eller Intecknings
Ansökningen hafvautredt, uti hvilka
Fastigheter han förmodar sig för sin fordran
ega båsta säkerhet, och huru stor andel
han å hvarje ställe anser lämplig , hvarförutan
en sådan , genom Inteckning försäkrad
Fordran icke skall böra belasta på en
gång flere särskilde Egendomar; så har
Gederborg förment det Föreslagne Stadgandet
vara högst gagnesigt, ej mindre för Gåldeaåren,
som då möjligen kan afyttra en
del Egendomar, med bibehållande af återstoden;
ån ock för Fordringsegare, hvilka
derigenom vinna större lätthet att kunna
286 LngUtskottets fictSnkandeft,
utsöka sine Fordringar, utan alt för utbe»
kommande deraf nödgas tvinga en, med
flere Inteckningar besvärad egare af flere
Fastigheter, att på en gång försälja dem
allesammans, hvarigenom Concours ej sällan
blefve en obehaglig följd.
Vid öfvervägande häraf, har det icke
undfallit LagUtskottets uppmärksamhet,
att Inteckning, sorn i flere Fastigheter gemensamt
för ett och samma Lån meddelas,
u an att dervid tillika bestämmes, för huru
stor andel i gålden hvarje Fastighet skall
häfta, medförer flere olägenheter, i synnerhet
i den händelse, att sednare Inteckningar
blifvit i någon af desse Fastigheter meddejade.
Dessa olägenheter träffa ej mindre
Giildenåren, än äfven Fordringsegaren sjelf,
och de personer för öfrigt, som innehafva
de sentidare Inteckningar, enår vid bristan*
de godvillig betalning och Lånets utsökande
i laglig väg, alla Fsstigheterne, utan
afseende på den mer eller mindre tillgång
enderas försäljning kunde lemna, måste på
en gång försäljas, så snart Fordringsegaren
sådant vikar, elier någon af Intecknings™
hafvarne ej under annat vilkor viii medgifva
Lånets fördelande till vi?st belopp på
hvarje af de intecknade FaRlighelerne. Den
olägenhet förekommer äfven , alt, i händelse
Gåldenären, utan att vara lagsökt, skulle
finna med sin fördel förenligt, att försälja
någon af de sålunda graverade Fastigheterne,
kan densamma svårligen ställas köparen
ograverad tillhanda, enär, uppå hvar och
Lnglhskottns Rctånktinacft.
287
en af Inteckningshafvaren ankommer, att
samtycka den < alde Egendomens Ingifvande
från Inteckningen, eiler att göra ett sådant
frig iivande, blott genom sitt bestridande,
omöjligt.
Lagutskottet, sorn tror desse olägen,
heter icke möjligen på annat sätt kunna
fullkomligen förebyggas, ån genom ett stadgande,
som förbjöde Intecknings meddelande
i flere särskilde Fastigheter får en och sam»
ma fordran, har likväl ansett sig icke böra
tillstyrka ett sådant stadgande, enär detsamma
skulle inskränka hvarje enskilds rät»
tighet, att fritt disponera sin Egendom, och
dertill kommer, att rättigheten äfven skulle-
betagas Låntagaren, att, i händelse hana
Fardringsegare funné en honom redan tneddeid
InteCknings-såkerhet icke vara nöjaktig
och på sådan grund återfordrade Lånet, gerom
bifall till ytterligare Inteckning i annan
Fastighet fylla säker heten och betinga
sig bibehållande af Länet; äfvensom det
ifrågavarande stadgandet skulle betaga ea
Långifvare, att en sådan ytterligare säkerhet
sig förskaffa.
Få des e skäl, och då det för närvarande
icke år Låntagare och Fordrings»
egare betaget, att, vid Inteckningens tagande,
efter öfverenskommelse, på hvarje af
de Intecknade Fastigheterne fördela, en viss
del af skulden, afstyrker Utskottet vidare
afseende ä RiksdagsFullmägtigen Cedérborgs
motion; hvilket dock, tillika med en Ledamots
särskilda mening, Riksén* Höglcll.
288 Lagutskottet-: Betanknnden.
Ständers vidare pröfning vördsamligen hemi
ställes. Stockholm dea g:de Maji 1823*
Utdrag af Trot o collet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Lagutskott
den % Maji 1S23.
S. D. Föredrogs och upplästes: — —
2to RiksdagsFullmägtigen för Lindes
och Ramsbergs Bergslagers Härad, Eric Nilsson
Cederborgs, af Hederv. BondeStåndet remitterade
, den astte sistledne Februarii på
Bordet lagde Memorial, angående den yrkade
ändring uti Kongl. Förordningen den
15 Julii J8»8 om Inteckning i fast Egendom;
att, då Inteckning sökes bos en Gäldenär,
som eger flere särskilde fastigheter,
hvilka icke af ålder utgjort en sammanslagen
egendom, summan må varda, med fördringsegarens
minne, fördelad, och bestämd
för huru stort belopp hvarje sådan Egendom
kommer att häfta.
På de skäl , hvilka uti Betänkandet Nto
70 finnes upptagne, ansåg Utskottet sig icke
höra tillstyrka bifall nf denna motion; hvaremot
Herr Häradshöfdingen Ribbing yttrade
denna skiljagtiga mening:
''Vid beviljande ni Inteckning i flere åtskiljde
lägenheter för en summa, anser jag
vars af ganska stor vigt, att hvarje med.
särskildt jordbok.nummer upptagen fastighet
till bestämdt belopp påföres den del sC
hela
Lagutskottets Betånkandtn. j>8p
hela summan hvarföre den häftar. Vid
hvilket bestämmande taxeringsvärdet, antingen
det nuvarande, eller för något visst af
de förflutne åren kunde ligga till grund,
Inteckningstagare och gifvare dock öppet
lemnat , att pä annat sått, som dem godt
syntes, derom reglera. Från sådane separerade
Inteckningar böra likväl undantagas
Egendomar, hvilka, under ett sambruk, innefatta
flere hemman eller lägenheter, utan
att vara med särskildt åbyggnad försedde,
BruksEgendomar j då sjelfva Bruket intecknas,
hvilket icke kan bestå utan de till
kolning och andra tjenstbarheter underlagde
hemman och rättigheter, samt fastighet
med tillhörande vattenverk, domfåste fisken
och andra härligheter, hvartill eganderätten
icke bör vara delad, och således icke
eller separerad Inteckning beviljas. Sedan
desse undantag äro gjorde , inser jag icke
att någon olägenhet kan följa af proportionel
reparation af Inteckningssumman,
hvaremot ganska betydliga fördelar tillskyndas
icke allenast den skuldsatte säljaren,
som behöfver att frånskilja ett med hufvudegendomen
på en gång intecknadt hemman,
och dervid kan till bestämdt belopp
uppgifva dess gravation, utan äfven köparen
, som med visshet kan veta sin skuld
och den afbörda.
Orsaken hvarföre det nu är så svårt
att få lån emot Inteckning i Landtegendom,
är, att, vid bristande betalning, en Inteek
Lagutskottetf
Betänkandea. 19
Lagutskottets Betänkanden,
ningsegare ej ksn göra 6in lagliga ratt gällande
förr än efter en ansenlig tids utdrägt,
hårrörande just från de gemensamma , outredde
Icteckningarne, som orsaka vidlyftiga
RetaxeringsProcesser, värderingar, tvister i
anledning af Pantehafvarens olika intresse
att i klump eller styckevis försälja egendomen,
hvilket förra försäljningssått ofta orsakar
både att köpeskillingen blir mindre
och svårare att indrifva, än då den är delad
på flere händer, och dylika sådane hin»
der. Mig synes att man bör fullfölja deni
Inteckningslagen redan antagne grundsats,
att Inteckning endast får ske för bestämdt
belopp — detta belopp är, på sätt redan
blifvit anfördt, enligt nu varande Författning,
blott så länge bestämdt, som alla de
gemensamt intecknade lägenheterce äro uti
en och samma hand.
För min del anser jag således Riksdagsmannen
Cederborgs förslag för godt och till»
styrker dess antagande.” Ut Supra.
Ex Protocollo.
Joh. Jac. Kleman.
N:o 71,
Ankom den 4 Junii I823.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi Ut
-
lagutskottets Betänkanden»
skotts Betänkande, angående yrkad
förändring uti skyldigheten till vägarnes
underhållande.
Hfigv. PresteStåndet har genom ProtocolUUtdrag,
den X5:de nåstlidne Februarii
till Utskottens gemensamma handläggning
remitterat ett Memorial af Herr Prosten
Hallström, sorn, med fästadt afseende på de
besvär, hvilka genom de allmänna vågarnes
underhållande tillskyndas jordbruket, och
den jemkning, som i detta hänseende borde
ega rum, dervid anmärker; att Bruk och
Qvarnar äro derifrån uttryckligen Intagne,
oaktadt de i så betydlig mån draga fördel
»f en god communication , och genom sin
vidsträckta rörelse göra det särdeles kännbart
för Landtmannen , att hålla vägarne i
farbar! stånd: att, då vägrödjningsskyldighelen,
enligt Herr Prostens tanks, aldrig
borde öfvergå till en indirect pennicgeskatt,
billigheten synes fordra, att de Hemman,
som å tiar äro belägne, hvarifrån ingen farled
leder , ifrån väahållningsbesväret befriades,
hvaremot dem borda tillkomma, att
behörigen vidmagthålla utpiickningen vid
segelleder; att vägrödjningen år en hemmantalet
åtföljande skyldighet, så att ett
Hemman af ringa omfång och afkastning
erhåller lika stor väglott, som ett annat af
mångdubbelt varde, rörelse och afsättning,
hvilket missförhållande Herr Prosten förmenar
kunna afhjelpas genom vägdelningens
förrättande efter hemmansvärdet: att det
292
LagUtskottcts Betnkandeti.
betydliga afstånd, som understundom befinnea
emellan vägalottsegerens hemman,
och det vägstycke honom åligger att underhålla
, ofta i aflägsne Socknar, gör vägrödjningsbesväret
för en sådan Hemmansegare
synnerligen tryckande, särdeles å s önderklufne
hemmansdeler, och i allmänhet vid
de mindre väglagningar, som efter häftiga
regnskurar erfordras i backiga trakter: att
principen för vägarnes underhållande Hä"
radsvis vore i hög grad menlig, både genom
den ojemnhet i bördor, som den förorsakar,
och de hinder, hvilka derigenom
läggas i vägen för oom muni ca t ion ens befordran,
medelst nya vågars anläggande, enari
synnerhet uti södra delen sf Sverige, svårligen
någon ny våg kunde upptagas, hvaraf
ett litet Härad skulle draga våsendtliga fördelar,
men deremot endast några få Socknar
deraf vara intresserade, då de öfrige
ofelbart skulle undandraga sig att deruti deltaga,
och icke erkänna, att densamma hörde
till classen af nödige Häradsvägar; i anledning
af hvilket allt Memorialets Författare
föreslår;
ISO Att Bruk och skattlagde Qvarnar
skola uti vägrödjningsskyldigheten deltaga.
2:0 Att öboer deremot, som sakna all
utfartsvag, skola derifrån befrias.
3:0 Att grunden så val för Hemmans,
som Bruks och Qvarnars deltagande deri)
blifver deras uppskattningsvärde.
4:0 Att det må öfverlåtas åt FörsamHageus
innevånare, att å Sockenstämma af*.
Lagutskottets Eetdnkandeti. 293
göra, hvilka vägar skola såsom allmänna
anses och af dem samfäldt underhållas, samt
att de sålunda fngångne föreningar skola, så
ofta Församlingen det fordrar, och åtmindstone
hvarje tjugonde år justeras, och efter
förekommande anledningar jemkas och
förbättras.
Uti detta yttrande har Herr Frosten
Doctor Fellenius instämt, isynnerhet hvad
angeclt Bruk och Qvarnar, hvilka Herr
Ductorn, för deras egen nytta, förmenat icke
böra vara från vägbyggnadsskyldigheten
befriade.
Härförutan har Hederv, BondeStåndet
till Utskotten öfverlemnat ett Memorial af
RiksdagsFullmägtigen, från Örebro Län,
Bengt Nilsson, som fäster uppmärksamheten
derpå, att Bruksegare, oaktadt de ostridigt ega
de flesta och tyngsta foror att transportera,
icke destomindre äro helt och hållet ifrån
väg- och brobyggnadsskyldigheten befriade,
hvadan Riksdagsmannen, efter framställ»
ningen af de flerfalldiga besvär ocholågent
heter väghållningsskyldige, särdeles i senal
re tider, skola fått vidkännas, hemställer,
att en billig fördelning af vägarne inom
Riket måtte verkställas, dervid icke allenast
jordegare, utan äfven Bruksegare af alla
classer, samt egare af Qvarnar, Sågverk och
andra Verk och Inrättningar, som draga fördel
af vägarne, borde uti underhållskostnaderna
deltaga.
Uti detta Memorial hafva flere af Hederv.
BondeStåndets medlemmar instämt,
294 Lagutskottets BctÅnkanden,
och i anledning dera! meddelat särskildta
yttranden.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget
hafva Utskotten tagit i öfvervägande ;
och hvad först angar det gjorda yrkandet,
att Bruk och Qvarnar, samt andra dylika
Inrättningar, böra deltaga i våghållnings»
skyldigheten, så hafva Utskottens Ledamöter,
i afseende på denna håga, varit af
skiljalitige meningar så att, efter anstäld
votering, tvänne Stånd slädnät emot två,
hvilka särskilda meningar således, enligt
Riksdagsordningen föreskrift, såsom alter»
nativer, hår nedan framställas.
j:o Hafva Höglofl. Ridderskapets och
Adelns samt "Vallöf!. BorgareStåndets Ledamöter
varit af den tanka, att, ehuru, å ena
sidan, skäl skulle kunna hemtas till ett sådant
deltagande, dels ifrån dessa Lägenheters
förmånlighet, som ofta är jemförlig
med Hemmans, dels derifrån, att äfven vä»
garnei och för körslor till och ifrån nämnde
Lägenheter ofta begagnas; förekommer
likväl deremot, ä den andra, att desamma
redan ifrån ålder varit ifrån nämnde skyldighet
befriade, att denna förmån dessutom
är Bruk och Qvarnar uttryckligen försäkrad
genom Kongl. Resolutionen på Allmagens
Besvär, den 2o:de November 1789 och
Kongl. Brefvet den 29 October 1793, samt
att ifrågavarande Lägenheter, igenom en
sådan befrielse, erhållit ett ökadt värde,
hvilket vid arfskiften eller köpe-afhandlingar
(»tvifvelaktigt kommit i beräkning; hvadan
LagUtskotttts Betänkanden. 29J
desse Ledamöter ansågo sig så mycket mindre
böra tillstyrka en rubbning uti samma
friheter, som denna ej utan förnärmande af
eganderätten kan verkställas, innan utvägar
hunnit beredas till lämplig ersättning
för den bortmistade fördelen, hvartill kommer,
att någon varaktig bestämmelsegrund
för Qvarnar, Bruk eller dylika inrättningars
deltagande i vågbållningsbesväret icke står
att vinna, enär desammas fortfarande och
bestånd till en stor del beror af conjuncturen
eller tillfälliga omständigheter, häldst det
icke sällan händer, att en egare, då inrättningen
kommit att förfalla, eller af eldsvåda
eller vattenflod blifvit förstörd, icke
finner någon fördel för sig, att vidare
iståndsätta och drifva densamma.
2:0 Hafva Högv. PresteStåndets och
Hederv. BondeStåndets Ledamöter förenat
sig om den mening: att som eganderätten
icke kunde anses förnärmad genom ifrågavarande
Lägenheters deltagande i vaghållningsbesväret,
enär de friheter, som de i
detta hänseende åtnjuta, ej blifvit dem annorlunda,
än på obestämd tid förunnade;
alltså och då i öfrigt egare af Bruk och
Qvarnar samt andra dylika lägenheter draga
lika stor, om ej större nytta af vågarnes
begagnande, än nu varande väghållningsskyldige,
i anseende till de många tunga
foror och körslor, som i och för berörde
verk anställas, funno samma Ledamöter äfven
häruti en ökad anledning till det tillstyrkande,
att Riksens Höglofl. Ständer ville
296 T.agJJtskottets Betänkanden.
hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa,
att, med upphäfvande af de Författningar,
hvarpå nämnde Lägenheters ifrågaställde
friheter sig grunda, deras egare måtte för.
pligtas , att i vågbållningsbesväret deltaga,
hvarvid deras rösträttighet vid Prestval torde
tjena till grund, för utgörandet af denna
skyldighet.
Beträffande åter visse öboers befrielse
ifrån förenämnde skyldighet, så ega Utskotten
sig bekant, att flere större Öar,
hvilka äro på längre afstånd ifrån fasta landet
belägne, och hafva betydligare vägar
inom sitt eget område att underhålla, icke
äro med någon våghållningsskyldighet på
fasta landet besvärade, då deremot andre,
som åro genom ett mindre farvatten skiljde
ifria närmaste land, och derföre genom
en tätare communication oftare begagna vägarne
på fasta landet, på sådan grund, äfven
i sin mån, billigtvis deltaga i deras underhållande*
och då, vid ett sådant förevetande,
enligt Utskottens tanka, något allmänt
stadgande icke kan i förenämnde hänseende
ega rum, hafva Utskotten, med afstyrkande
till den gjorda motionen äfven i
denna del, ansett någon tjenligare åtgärd
härvid icke kunna vidtagas, än att Kongl.
Majits Befallningshafvande, i likhet med hvad
hittills skett, efter särskild pröfning af olika
locala förhållanden, i möjligaste måtto
lämpa väghållningsbesväret för Öboer efter
de grunder, som med rättvisa och billighet
äro öfverensstämmande.
LngUtskottets Betunkanden. 297
I afseende på den väckta frågan , att
våghällningsskyldigheten icke borde, efter
hemmanstalet, utan efter hemmansvärdet utgöras;
hafva Utskotten tagit i betraktande,
huruledes, då detta värde med hvarje åra
olika taxering är underkastadt förändring,
grunderne för väghållningen skulle å samma
mån undergå rubbning, och derigenom
föranleda ej mindre oreda och ökade svårigheter
vid deras tillämpning, än äfven
ständiga tyister vägalottsegare emellan; och
då härtill kommer, att i afseende på denna
förändring en redan fastställd och beråknad
skyldighet, jemväl torde kunna lämpas ett
sådant förnärmande af eganderätten, som
i frågan om Bruk och Qvarnar ofvanföra
blifvit anmärkt, hafva Utskotten funnit sig
icke böra understödja hvad i denna omständighet
blifvit föreslaget.
Vidkommande slutligen det gjorda förslaget,
att hvarje Försartilings Invånare skulle
å Sockenstämma afgöra, hvilka vägar
borde anses såsom allmänna, och af dem
samfäldt underhållas, så förekommer häremot,
att, i sådant fall, någon enhet i besluten
om vägarnes underhållande svårligen
skulle kunna vinnas, enar vid bedömandet
af en vägs nödvändighet, som går igenom
stora Socknar eller Härader, den ena Socknens
Invånare kunde anse densamma nyttig,
och på sådan grund besluta dess underhållande,
då deremot en annan församling
, med afseende å derigenom vunnen
lättnad i väghållningsbesväret, och den min
-
298 Lagutskottets Betånkandcn,
c!re fördel, de af vägen kunna draga, möjligen
torde finna den öfverflödig, och derföre
helt och hållet försumma eller undandraga
sig dess vidmagthållande, hvaraf skulle
följa, att en och samma väg blefve till
en del hållen i stånd, men till en annan
de! måste förr elier sednare blifva alldeles
obrukbar; och anse Utskotten, af sådan orsak,
sig icke eller kunna hemställa om bifall
till det yrkande, som i detta hänseende
blifvit framstäldt. Då Utskotten i öfrigt anse
de i Kongl, Resolutionen uppå Ridderskapets
och Adelns Besvär, den 8^de Januarii
1735» för vägdelningar stadgade och ännu
gällande grunder, under närvarande förhallanden,
vara de lämpligaste, så väl med afseende
å deras verkställbarhet, som dea
möjligaste likhet i väghållnicgsskyldighetens
utgörande, hafva Utskotten trott sig
icke böra deruti tillstyrka någon förändring.
Hvilket dock, jemte ProtocollsUtdrag, innefattande
flere Ledamöters särskildta yttranden,
till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlämnäs. Stockholm
den 26 Maji 1823.
Utdrag af Protocollct, hållet uti Riksens
Högloft. St cinders Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott
.den 10 Maji 1823.
S. D. Upplästes följande på bordet
hvilanda förslag till Betlnkander, nemligen:
LagUtsliottets Bétriitkandcn. 299
i',o Angående yrkad ändring uti sfeyldigheien
till vägarnes underhållande.
I detta ämne yttrade 'Sig:
Herr Prosten Hullström’. I anledning
af fle flera betänkligheter , sorn inom Högloft.
Utskottens sammansatta Beredning förekommit
emot de af mig föreslagne förändringar
i allmänna vägbyggnadsskyldigheten,
anhåller jag att nu närmare få framlägga
mina åsigter af saken.
Det har icke varit mig obekant, att
Bruk och Ovarnar ifrån äldre tider tillbaka
undgått tungan af vägrödjningsskyldigheten
och jemväl år 1786 blifvit, genom
Kongl. Majrts nådiga Förordning, uttryckligen
derifrån frikallade. Men af denna kännedom
hafva icke inom mig uppstått minsta
betänkligheter vid motionens andragande,
då jag trott det vara ingen förment,
att vid Riksmöte väcka fråga om förändringar
i gällande Författningar och uråldriga
vanor. Mindre hade jag derföre väntat,
att Högloft, Utskottens sammansatta
Beredning skulle, i spetsen för sina motskäl
hafva anbragt ofvanberörde facta , liksom vore
en förändring i hvad under föregående tidehvarf
varit öfligt för närvarande fallicke tillåtelig.
och blotta tankan derpå—en orättvisa,
Eganderättens helgd, som dernäst åberopas,
för att åt Bruk och Qvarnar förvara
den frihet de åtnjuta, är jern vål af mig
aktad, och fjerran från min intention har
det ej mindre varit, att föranleda till minsta
förnärmande af denna heliga rätt. Men
utan tvifvel råder emellan Högloft. Bered
-
LngVtskottets Betankandtn.
»ingens Herrar Ledamöter och mig en skilJagtighet
i begrepp, hvaraf åter härflyter
ett stridigt omdöme. Min tanka är, att eganderätt
icke sträcker sig till annat än hvad
jag verkeligen kan sägas ega, och att, följagtligen
man icke, vid denna frågas afgörande,
ingår pä eganderättens gebiet, som
är och bör vara fridlyst. Jag eger nemligen,
i juridisk mening och egenteligen att
tala , allenast ett ting , som synbart och verkligt
framställer sig i det yttre, såsom en redbarhet.
Friheter och förmåner deremot åro
af en helt annan natur; de kunna icke såsom
redbarheter framvisas, och utgöra derföre,
efter allmänna språkbruket, icke eller
någon egendom. Efter vår tids erfarenhet
ingår härjemte i eganderåttens begrepp eo
föregången act af öfverlåtelse, hvarigenom
tinget kommer för evärdelig tid ur en i en
annan mans ego; men en sådan öfverlåtelse
för evärdeliga tider torde icke vara att
förefinnas i någon af de Kongl. Författningar,
som bit höra. Vill man emedlertid,
under eganderättens helgd skydda Bruks
och Qvarnars ifrågavarande frihet, så bör,
på enahanda grund, hvar och en förmån,
som, i stöd af Lag och Författningar tillkommit
den enskilde, njuta samma skydd och
försvar såsom välfången egendom. Följden
skall då häraf blifva den för framtiden ganska
märkliga, att oeconomiska Författningar
i allmänhet skola aldrig kunna undergå minsta
rubbning, emedan denna rubbning säkerligen
innebär för någon enskild en för
-
