# ID: svediakorp-gov1882
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 47,821
# sentences: 1,185
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bnnco-Umkotiets Betänkanden. fn
skall afgifva, icke åsidosätta Bar.quens och DiscontVerkeis
säkerhet, för att befordra tillväxt
af Cahal-inrättningens credit eller länbehöfvande
Actie-egares bestånd, afstyrker jag
att Götha CanalRoIags Actier må af Ranquens
I) iscont belänas, sorn efter min tanka vöre rakt
stridande mot föreskriften uti 5 §. af det för
JDisconten af Konung och Ständer utfärdade
Reglemente, som bjuder, det sådane publique
papper, sorn af Disponten kunna empttagas, skola
vara allmänt gällande, eller innefatta den för
"Verket erforderliga säkerheten, hyilka begge
egenskaper, dessa papper, efter min öfvertygelse,
nu icke eg a och troligen aldrig få.
Herr Grefven och Ordföranden: Hå Götha
Canal Actier, såsom upplyst blifvit, génorn
bevis från Stockholms AuctionsKarnmaie och
genom Mäklareattester, under de tvärnie sist
förflutne åren temmeligen jemnt hållit sig till
dt värde af 30 till 22g K:dr per Actie, och
då i följe af Ständernes vid denna Riksdag
gjorda anslag till Caöalens fullbordande, deras
värde ofelbart kommer att ytteiligare sti»
ga, finner jag ingeri betänklighet vid att tillstyrka
deras emottagande, till beläning L Hi»
scontväg. Jag anser dem likväl icke utgöra
Jiypotheque, förr än de blifvit fulltecknade och
ej heller ett högre värde böra dern åsättas,
än -|:delar af hvad de i handel gälla, det vill
säga 16* R:dr per Actie.
Rättigheten att efter pröfning af den
lånesökandes personliga vederhäftighet få begta,
mjna länets storlek, och att i allmänhet få
300 BanCoZJtskottets Betänka nden.
neka beläning, i händelse Actierne skulle be.
tydligen falla i pris, anser jag böra Directionen
förbehållas.
Vidare anser jag 12 månader böra blifva
högsta låneterminen, doåk utan omsättning.
Då den till beläning af publique papper
anslagne fond af en half million, icke synes
tåla någon fördelning på Banquens trenne Disconter,
tror jag att beläning derå endast i
Stockholms DiscontContoir bör ega rum, oell
äfvenledes tror jag, på det tillgång till beläning
af andra publique papper än Götha CanalActier
icke må tryta, att endast 300,000
B:dr af creditivet må få till beläning af Götha
CanalActier användas, hvilken summa dock
torde kunna höjas till 400,000, om det befinnes
att 100,000 Rtdr gör tillfyllest till bela.
ning af andre publique papper, och om Götha
CanalActiernes värde skulle stiga till 33' R.dr
per Actie.
Uti den af KammarRådet Evelius yttra* *
de mening, instämde Herr Kamereraren Wettervik,
BancoFullmägtigen Hars Olsson och
BancoCommissarien Fant, hvilken sistnämnde
tilläde, att han med hänsigt till den skyldighet
honom ålåg, att för Banquen bevara de
till lån å publique papper anslagne 500,000
R:dr ansåg sig ega än ytterligare skäl att af»
styrka all beläning å Götha Ganal-Bolags
Actier.
Herr Rådman Fredin förenade sig med
det yttrande Herr Grefven och Ordföranden
BancoUtskottets B«tän\andtn. 301
afgifvit, utom hvad anginge den utsträckta
belåningen af ifrågavarande Actier till tolf
månader, hvilka Herr Rådmannen icke ansåg
sig kunna tillstyrka, destohellre sorn den ej
egde rum för lånsökande å andre publique
papper.
Hr Doctor Lilljenwalldh var af samma mening
som den Herr AdvocatFiscalen yttrat; men
enär Götha CanalActier, såsom upplyst vore,
under de tvenne sista åren hållit sig till ett
värde af 20 till 33* R:dr per Actie, och detta
värde, efter de ytterligare bidrag Riksens
Ständer under denna Riksdag anslagit, troligen
lomme att ökas, ansåg Herr Doctorn för
sin del, sig derjemte böra tillstyrka, att belåningen
derå må utsträckas till 20 procent.
Och skulle Utdrag af detta Protocoll, tillika
med afskrift af Directionens ofvannämnde
Utlåtande vid 1818 års Riksdag, jemte de nu
infordrade uppgifterne från Stadens AuctionsKamrnare,
äfvensom Mäklare-attesterne till
Herrar Banco - Fullmägtige Öfverlemnas. Ut
Bupra.
Ex Protocollo, ]
Carl af Georgii.
Litt. B.
Igenom ProtocollsUtdrag af den 18 sistlidne
October har Höglofl Utskottet, roed anled»
3®9 Banco*TJcskotiets Betänianden.
ning nf Rikets Ständers lemnade bifall till Statsoch
BancoUtskottens Betankanden , i afseende på
Kongl. Majlts nådiga proposition, angående ytterligare
anslag för fullbordandet af Götha Canal
i hvilket Betänkande frågan om beläningsrätt för
Actierne uti Rikets Ständers penningeverk bilf.
vit hänvist att afgöras i sammanhang med de Reglementariske
föreskrifter, dem Högloft. Utskottet
komme att föreslå, angående administrationen af
den särskilda fond för beläning af publique papper
uti BancoDisconten , som af Utskotten förut
blifvit tillstyrkt, behagat öfver berörde Äctie-beJäning
infordra Fullmägtiges yttrande.
Sedan Fullmägtige i afseende härpå inhemtat
så väl DiscontDirectionens utlåtande, som
ock betyg från Stockholms Stads AuctiousRarnmare
oell Mäklare - Attester öfver de priser, hvar.
till Götha CanalActier i sednare tider blifvit
försålda, hafva Fullmägtige, vid härom föreliafd
öfverläggning, ansett utlåning å samme Actier
vid Banco UiscontVerket i Stockholm kunna till.
styrkas, dock med förbehåll, att deras fulla be.
lopp förut vöre inbetalt.
I afseende på det värde, hvartill de i beläningsväg
möjeligen borde kunna upptagas, så
och enär den ränta af En Riksdaler per Actie,
hvilken de enligt calcul kunna förmodas innebära,
meugifver ett Gapitalvärdé af i6|- R:dr
med afseende derjemte å hvad sorn förut är bestämdt
för beliiningen af Metaller i Banquen ,
hvarvid af hypothequets allmänt gångbara försäljningspris
fur såsom Unn beviljas, hafva Fullinägtige
icke funnit sig ega någon anledning att
Hdnco-Utslottets Het änk anderi- 303
såsom Ian S berörde Actiér föreslå mer jin 10
procent af deras belopp , och det sa mycket
mindre, som öm hela det tecknade ActieCapitalet
blefve till beläning presenteradt, |:delar af
den i Disconten till utlåning på public]ue papper
anslagne fond ända skulle komma att, enligt Fullmägtiges
nu gjorde förslag, härtill medtagas samt
tillgången för beläning af andre publique Bocumerner
således att betydligen förminskas.
I öfrigt hafva Fullmägtige ansett sig böra
hos Högloft. Utskottet föreslå, att de för utlåning
på publique papper redan gifne föreskrifter t
må i alla fall tillämpas äfven på deri nu 1 fråga
satte Actie-belåningen., äfvensom att det må vara
Discontpirectionen förbehållit, att efter pröfning
af den lånsökandes personliga vederhäftighet,
bestämma Uånesummans belopp, likasom i händelse
Actiernas pris skulle betydligen falla, att
då i förhållande dertill få nedsätta deras beläningsvärde
, eller ock, i förutsatt möjlighet af
deras allmänt förminskade värde , Bån derå
förneka.
Från denna pluralitetens tanka voro någre
af Fullmägtiges Ledamöter så vida skiljaktige,
som bifogade ProtocollsUtdrag närmare utvisar.
Det inkomne utlåtandet jemte Betyget och
Attesterne bifogas vördsamligen.
Stockholm d. 4 November 1833-
Bancp^Ulslottcts 'Betänkanderi•
Litt, C.
Utdrag äf Protocollet, hållet hos Herrar
Fallmågtige i Rikets Ständers
Banque den 4 No v. 18*3.
S. D. Vid öfverläggningen af den till Herrar
Fullmägfiges utlåtande ifrån Höglofl. BancoUtskottet
remitterade fråga, angående beläning
i BancoDisconten af Götha Canal Actier yttrade
häröfver Herr ÖfverHofpredikanten Doctor Lill*
jemvälldh :
”För min del finner jag ej lämpligt att,
såsom norm för ett Discomverks operationer,
antaga författningar, gifne för BancoVerkets utlåningar;
det förra måste, enligt principen för dess
inrättning medgifva en i afseende på vinst och
förlust betydligare utsträckning, än som är förenlig
och lämplig för det senare; nar härtill
kommer, att Götha CanalActier; enligt inkom»
ne betyg, allmänt blifva försålde till 20 ä 29*
K:dr, finner jag ingen anledning förekomma, hvarföre
innehafvare af desse Actier icke måga anses
lika berättigade som innehafvare af andre
publique documenter, att derå undfå lån, i jemförelse
någorlunda svarande emot hypolhequets allmänt
egande värde; på sådan grund anser jag
beläningen å Götha Canal Actier kunna bestämmas
till 20 procent af deras, efter gjord full inbetalning,
varande belopp.”
Härmed förenade sig till alla delar Pastor
Primarius Herr Doctor Wallin, Herr Öfverste
Lieme
-
Enrico- Utsiottets Betlinkcnsden. oq5
XJeufenanten Hjerta ansåg sig ej böra tillstyrka ,
■det någon särskild pröfning af den lånsökandes
■vederhäftighet skulle, vid belåningen af Götha
Canal Actier, Oiscont-Directionen åläggas; sedan
beläningsrättigheten var medgifven, kunde han
ej anse desse Actier annorlunda, än sorti andre
publique papper för det värde, som till beläning
blifvit stadgadt eller 10 procent; en sådan föreskrift
skulle således gifva anledning till en skillnad
emellan dessa Actier och andre , sorn nu i
Hisconten belänas, hvilken kunde leda till menliga
följder, så väl' för dem, hvilka lånrättigheten
begagna ville, sorn för IDirectiönefl, hvilken
skulle underkastas det pä en gång obehagliga
och ansvarsfulla åliggandet att pröfva per-1
sonens vederhäftighet, då likväl fråga vore blott
om det såsom hypotheque ingifne documentet.
Uti detta yttrande instämde Talemannen A.
Hyckert.
Talemannen Lars Olsson anförde att, sedan
pluraliteten af Herrar Fullrnägtige tillstyrkt beläningsrattigheten
å Götha Canal Actier, han , i
afseende på ut lånings beloppet, förenade sig derom,
att det icke mätte beräknas öfver 10 procent
af det fullt inbetaldte Actie-beloppet.
Och skulle detta JPrötocollsUfdrag åtfölja
Herrar Fullmägtiges till Högloft. BancoUtskottet
i hufyudärnnet afgifvande utlåtande. Ut supra
Ex Protocollo
S. Thurdfjell.
Bihang till Riht St. Fröt. I$ä3'. 6:1 e Sami, N:o so
306 Banc.oUtskottets Betan/tanden.
N:o 79.
Ankom den 21 Noy 1823-  Betänkande i atiledning af yppade shiljak*
tigheter i de Respective RiksStändent
fattade Beslut, öfver Utskottets Memorial
N--o 49 och Utlåtande N.o 65 , med
förslag till Reglemcntariske stadganden
för de i Rikets Vestra och Södra
Landskaper blifvande Discont Contoir.
.Acf inkomne ProtocollsUtdrag under den 6:te,
f-de, loide och i7:de i denna manad har Utskottet
funnit, att de Respective RiksStånden i
sine Beslut uti ofvannämude ämne stannat, dels
hufvudsakligen och dels till vissa delar i så
skiljaktiga meningar , att flere frågor, i det skick
de nu äro afgjorde, icke lemna någon bestämd
grund för ett Rikets Ständers Beslut. Jemnlikt
föreskriften i Riksdagsordningen 73 §. åligger
det således Utskottet, att till Rikets Ständer framställa
det lämpligaste sättet hvarpå , efter Utskot
tets
tanka, de olika ineningarne böra, så nära
möjligt är, kunna sammanjemnkas, antingen till
ett gemensamt Beslut eller ock till frenne alternativer,
om hvilka, i händelse Utskottets försök
till jemnkning fruktlöst aflöper, BancoUtskottet sedermera
må, förstärkt till en J^ämnd, så att Uedamöterne
blifva 30 af hvarje Stånd, på sätt
åberopade §. vidare innehåller, anställa omröstning
till de tvistiga frågornes afgörande med Rikets
Ständers rätt.
Och får Utskottet i omförmälte ändamål
först anmäla att, med iakttagande af de undan
-
Banco-Vtskottets Betänkåndern J07
tag, sorn vid hvart och ett ställe här nedan finne*
upptagne, och anmärkte Utskottets ofvanb«rörde
Memorial och Förslag med de 1 sednare Betan»
kandet tillstyrkte furändringar, i öfrigt blifvit af
de Bespective Stånden godkände.
Utskottets tillstyrkan uti sednare Betänkandet,
s,att en obegagnad del af den för ett Contoir
anslagne utlåningssumma skulle temporairC
förskjutas till ett annat Contoir, som deraf vore
i behof,’’ är af Högvördige PresteStåndet och
Vällofl. BorgareStändet helt och hållet förkastad,
men deremot godkändt af Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStändet med
den förändring, att en sådan öfverflyttning, i
stället för att, såsom Utskottet föreslagit, uppdragas
åt Bikets Ständers Herrar Bevisorer öfver
Stats-, Banco- och Biksgä Ids Verken; borde öfverlemnas
åt Herrar BancoFuIlrnägtige.
Och som denna skiljaktighet enär a Stånds
Beslut aro med de a;ne andres olika, ej kan,
så vida alla BiksStånden vid sine förut fattade
Beslut förblifva , titan att något af dem uti de
öfrige 2:nes yttrade mening med frångående af
sin egen instämmo undanrödjas annorlunda, än
genom omröstning inom förstärkta BancoUtskottet;
alltså och då Höglofl Bidderskapet och Adelns
samt Hedervärda BondeStåndets lika mening närmast
öfverensstämmer med Utskottets Betänkande,
har Utskottet trott sig böra till Bikets Ständers
gillande framställa följande voterings-proposition i
vDen som bifaller, att, i fall erfarenheten
skulle bevittna, att under en längre tid någon
större summa varit outlånt, antingen vid Hufvud
-
-308 'Banco-Utshottets Betänk and en.
Contolret eller någotdera af de mindre Discont’”
Contoirén, Herrar BancöFu 11 rnägtige ega förordha,
att ett sådärit öfverskott ina förskjutas till det
eller de af DiscOnfGonloiren, hvarest behof deraf
funnits ega rum , hvilket förskott dock kommet
att återställas, då det finnes behöfligt vid det
Contoir hvarifrån det samma blifvit medd:eladt*
Voterar
i a
ilen det ej vill, voterar
nej
vinner nej, kommer icke någon sådan flyttning
af de för Contoirén bestämda utlåningssummof
att ega rumdj
I fråga om stället för det södra DåneConij
foirets förläggande,* har Hedervärda BondeStåndet
ensamt, beslutit, att detta Contoir borde inrättas
uti Staden Christianstad; hvaremot Utskot*
tets förslag i denne del blifvit, genom de öfrige
T ren ne Ståndens sammanstämmande yttranden godkändt,
och hvilka Således komma att gälla såsom
Dikets Ständers Beslut.
Af de särskilde Beglementariske föreskrift
terne för DåneContoiren, äro ltsta och a;dra §.
af alU Fyra RiksStånden bifallne.
Vid 3:dje §., som med de af Utskottet i
sednare Betänkandet tillstyrkte förändringar blifvit
af yällofl. BorgareStpndet och Hedervärd»
Hanen- 'Utskottets Belanlanthh.
3®f
BondeSf ander, till alla delar gillad, förekommer,'
i fråga orri Directionens organisation, att HögloS.
Blåder skåpet och Adeln, beslutat , det ”BancoFullmägtige
skola tillsätta Directionernehvilka
borde stå under BancoFullmägtiges uppsigt och
tillsyn, samt utgöras af ett Banquens Ombud*
jemte så många personer som Herrar Fullmägtige
för ärendernes ordenteliga gång samt LåneContoirens
behöriga säkerhet, kunde finna-nödigt»'
dock icke flera än högst Fyra Ledamöter utom,
Banquens Ombudsamt PresteSiändef förordnadt,
att ”Fed arnö ter ne i Directioneme skulile
tillsättas af BåncoFuSjmägtige på samma sätt och
i den ordning BancoDiscontens Directeur utses
eller med en Ledamot af hvarje Riksstånd", utom
BancoOmbudef.' Ehuru således Två Stånd stannat
mot två, antingen Directeurerne skola utses
och väljas af Rikets Ständer sjelfve, eller af deras
Fullmägtige i Banquen, anser likväl Utskott*
tet enär Högvördig^ FrösteStåndet godkänt principen,
att JDirectibnen vid hvart och ett Contoir
bör bestå utaf Fyra Ledamöter, en af hvarje
RiksStånd, utom Banquens Ombud, det vara ge*
norn Tre Stånds beslut afgjordt att ett sådant
förhållande skall vid utnämnandet af Direfteu -  rerne iakttagas. Och då Högvordige PresteSt!
dets yttrande mest haftnar sig. till Borgare» och
BondeStåndets mening, anser Utskottet sig bör.?,
hemställa till Högvordige PresfeStåndefs bepn >
vande, >om icke Högvordige Ståndet kunde förena
sig uti det Beslut sistnämnde T vänne Slån?
fattat , hvarigenom deras utlåtande kotnme att med
3,’re Stånds Beslut- utgöra Riket»- Ständers £b
3lo Banco-Utskottets Betånkanden.
ordnande* Men skulle åter Högvördige Ståndet
icke vilja ingå j en sådan förändring, utan alla
Stånden förblifva vid sine yttranden; så finner
Utskottet icke något annat lämpligt sätt att afgöra
skiljaktigheterne, än genom omröstning, hvil.
ken, med afseende derå att Höglofl. Ridderskapet
och Adelns mening, mest skiljer sig ifrån Utskottets
Betänkande och äfven till en del äro
olika med PresteStåndets beslut, torde böra verkställas
efter följande proposition:
’’Den som bifaller Utskottets Betänkande,
eller att tillsättningen af de fyra Directeurerne
i hvart och ett af DiscontContoiren,
jemte en supleant för hvardera, sker af Rikets
Ständer, på lika sätt sorn valena af Fullmägtige
i Banquen och RiksgäldsContoiret ;
voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, skola BancoFullmägtige tillsätta,
jemte BancoOrnbudet, Uirectionens öfrige Ledamöter,
hvilka skola vara lika som i BancoDiscontens
Directiori, Fyra till antalet, en
Ledamot af hvarje RiksStånd.5’
Börandes Utskottet särskildt anmäla, att
då Utskottet af uttrycket i Högvördige PresteStandets
Beslut ’’pä sätt och i den ordning BartcoDiscontens
Directeurer utses'’ icke kunnat fatta
den mening , sorn skall bland Herrar BancoFullmägtige
sjelfva en Ledamot af hvarje
Stånd fäljas till Directeur, Utskottet också ansett
sig uti contrapropositionen böra utesluta
Banco-Utskottets Betänkatiden. 3X1
orden, "pä sätt och i den ordning BancoDiscontens
Directeurer utses.’’
§. 4. Angående Contoirens tjenstemän och
betjening , hvilken §. Höglofl. Ridderskapet och
Adeln antagit, sådan som den i Utskottets första
förslag blifvit framstäld, och med den
förändring sednare Betänkandet innehåller ,
bifallne af de öfrige tre Bespective Stånden ,
med tillägg likväl af Hedervärda BotideStåndet,
’’att Directionerne och icke BancoFullmägtige
skulle ombesörja fördelningen, tjenstemännen
emellan, af göromålen.” Uti både
det första och det sednare Betänkandet slutas
paragraphens innehåll med den mening, att,
* för Contoirens tjenstemän bestämma BancoFullmägtige,
sedan Directionens förslag blifvit
itifordradt, göromålens fördelning.’’ Och
får således Utskottet upplysa att, genom Ridderskapets
och Adelns yttrande, äfven denna
del af §. är genom Tre Stånds Beslut gillad.
X afseende på 5:te §,, innehållande aflönings-staten
för Cöntoiren är, (ingående det ärliga
arfvodet till hvar och en af de Fyra JJirecteurerna,
, Utskottets sednare Betänkande bifallet
af Högvördige PresteStåndet och Vällofl.
BorgareStändet, deremot detta arfvode blifvit
förhöjdt , af Höglofl- Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda QondeStmdet till 500 B:dt
31* Banco-Vtitiähltt Betanhdhåm.
Banco. På grund häraf och enär 2 Ständ
iiro ense, att om förmälte arfvode skall utgöra
det af Utskottet sist föreslagne belopp, R:dr
400, men Ridderskapet och Adeln samt Bonde»
Ståndet begge ansett det otillräckligt, ber, så
■vida icke något af sistnämnde s:ne Stånd vill
frångå sitt beslut om förhöjning och ingå uti
samma resultat som det, hvaruti Preste- och
BorgareStånden stannat, hvilket i sådan händelse
genom 3 Stånds Beslut blir gällande,,
omröstning sker efter denna proposition:
”»en som bifaller BancoUtskotteis förslag,
om årligt arfvode för Directeurerne vid de
mindre DiscontCöntoiren; voterar
Ja;
den det éj vill, voterar
Nej;
finner nej, ökas den för de fyra »Irecteurerne
af Utskottet föreslagne årliga arfvodesurnim,
ifrån 400 R:dr till 500 Bd:r Banco.”
'Vidkommande de i 5:10 §. upptagne ofri.
ge arfvoden och lönebelopp, har Ridderskapet
och Adeln ensamt beslutat den ändring:
5 att BancoOmbudet vid hvardera Contoiret skulle
i årlig inkomst erhålla 2000 R:dr Banco
jemte hälften af gin i Eanquen innehafvande
Xvön, samt alla tjenstemännen tillika med Vakt^
mästaren vid UåneContoiret i Malmö få lika
aflöning, sorn den Utskottet för deras vederlikar
vid Contoiret i Götheborg tillstyrkt.’’
Hvarvid någon annan åtgärd å Utskottets sida
ej kan ega rum, än blott en anmälan derom,
enar i desse j^elar Utskottets sednare Betan*
Banco-Utskottets Betankanden. 315
lande är af de andre 3 Stånden bifallet och
bör såsom Bikets Ständers Beslut antagas
§. 6 Sc 7 äro med de af Utskottet tillstyrkte
förändringar af 3 Respeetive Stånd
bifallne, hvarigenom det, sorn deruti innehålles,
utgör Rikets Ständers Beslut,
§. 8 $& g. Hafva alla Fyra RiksStåndeii
godkändt.
la. Hvilken af Vällofl. BorgareStändet
blifvit gillad med den förändring Utskottets,
sednare Betänkande innehåller, att advis-Iistot
om Iiåntagare och Cautionister samt beviljade
Håns belopp skola meddelas endast Discont*
Verket i Stockholm ifrån Directionerne i Götheborg
och Malmö, är af Högloft. Riddersla*
pet och A.deln samt Högvärdige PresteSlåndet -och.
Hedervärda EondeStåndet antagen sådan den i
Utskottets första förslag lyder; nemligen att
^Directionerne så väl här. i Stockholm som
Götheborg och Malmö meddele hvarandra y
genast efter hvar och en Discontdag, advis
om de samma dag hos Verken antagne Låntagare
och, Cautionister, samt de beviljade
Lånens belopp,” hvilket sistnämnde stadgande
alltså kommer att sorn Rikets Ständers Beslut
JX4 Banco-Utskottets Betänkanden.
Uti 11 , sorn bifallits af Högvördige
PresteStär.det och Vällofl BorgareStändet, med
den i Utskottets sednare Betänkande tillstyrkte
förändring, att ”Directeurerne är obetaget innehafva
eller upptaga Lån hos BancoDisconten
i Stockholm,” är ingen annan rubbning
af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet besluten, än att Ridderskapet
och Adeln föreskrifvit, ''det så väl Directeurerne
sorn tjenstemännen i LåneContoiren
må erhålla Lån på godkänd actie eller gällande
publique papper endast hos BancoDiscontVerket
i Stockholm” och icke , som Utskottet
ti:lstyrkt, hos LåneContoiren, hvilket Ridderskapets
och Adelns Beslut står i förening med
hvad Höglofl. Ståndet öfver 13“ §. förordnat,
nemligen att belåningen på Actier och publique
papper skall endast å sistnämnde ställe
ega rum; hvarjemte BondeStåndet för sin del
tillåtit, att, 'lika med Directeurerne vid Contoiren,
desse Contoirs tjenstemän skulle få upptaga
Jjån hos DiscontVerket i Stockholm,5’
Rättigheten för Directeurerne, att hos
BancoDisconten i Stockholm innehafva och
upptaga Lån, finnes såmedelst af alla Fyra
Stånden besluten; och då BondeStåndet ensamt
medgifvit Contoirens tjenstemän en dylik
Lånerätt, gäller de öfrige 3 RiksStåndens
Beslut , sotn inskränker tjenstemännens och
betjeningens Lånerättighet allenast till godkända
Actier och gällande publique papper;
och som stället för denna beläning först kemmer
att afgöras genom RiksStåndens definitiva
Banco Utskottets Betänk anden* 315
Beslut öfver 13 ; så blir, efter Utskottets
öfvertygelse, det beviljade undantaget för beJ
tjeningeri, att beläna nämnde Documenter , också
gällande i hvad som i allmänhet förordnas,
rörande stället hvarest deras beläning skall ske.
§. ia är endast af Vällofl. BorgareStändet
antagen, i öfverensstämmelse med Utskottets
sednare förslag, men har deremot blifvit ändrad
af de öfrige 3 Stånden, hvilkas yttranden,
på sätt här ofvan vid 10 §. är nämndt,
instämma i det förklarande ”att cautioner ma
godkännas äfven dä Löftesmännen ega deras hemvist
utom dist ridenoch hvilket förklarande såle.
des utgör Rikets Ständers beslut i denna fråga.
Angående vilkoren, hvarunder cautionister
, som bo utom districten, få antagas, hafva
Högloft. Riiderskapet och Adeln samt Hederv.
BondeStändet beslutat, att ’’slike cautioner ej skola
godkännas förr än 8 dagar efter de advislistorne
inkommit, hvaremot Högv. PresteStändet
furordnat> att cautianister utom districterne icke
skola antagas förr än 8 dagar, det de hös Di*
rectionen blifvit anmälde. Och som således äfven
3 Stånd äro ense om tiden af 8 dagar,
hvarunder antagandet af inkomne cautioner af
personer utom districten bör uppskjutas, fastän
PresteStändet ensamt skiljer sig från de
andra tvänne Stånden, ojn tiden hvarifrån
dessa 8 dagar skola räknas, finner Utskottet
sig böra tillstyrka, det Högv. PresteStändet må
förena sig uti det vilkor Ridderskapet och Adeln
och BondeS lindet faststäldt, nemligen att
cautionister utom districten ej skola godkännas
!g-iS' Banco-Utskottet* Betänkanden.
■■förr än 8 dagar efter det advisiistorne inkommit*
Vilja ater dessa Respective RiksStånd ej på
detta sätt gemensamt förena sig till ett beslut,
eller PresteStändet icke skulle finna anleda
ring, att med ändring uti sitt förut gjorde förklarande,
instämma med' Ridderskapet och A*
deln och BondeStandet, får Utskottet till god:
Rännande framställa följande proposition tilli
omröstning.
^Den som bifaller att cautionister, utom
jLåneGontoil-ens districter boende, ej må godkännas
förr än 8 dagar efter det advisUstorn®,
inkommit, voterar
Ja;
'den det ej vill, voterar
Nej,;
vinner Nej, komma cautionister, boende utom
JLåneContoirens districter, ej att antagas förn
än 8 dagar efter det de hos Directionen bilf}
vit anmälde.”
I öfrigt är beslutadt, af Högloft. Ridderskap
pet och Adeln, att ”i fall något lån beviljats,
der cautionisten befunnits vara öfvertecknad,
låntagaren skulle vara pligtig, att antingen
prompt anskafFä ny godkänd borgesman, eller
ock genast inbetala hela lånet;” uti hvilkeé
tillägg Hederi>. BondeStandet äfven sig förenat;
samt af liögv. PresteStändet att, ”i händelse
brist i erforderliga tillgångar vid något af
Contoiren yppas, de till dessa Contoirs districr
hörande lånsökande, må ega vända sig tili
©iscontVerket- i Stockholmsåsom följd hvar,
Bane oTät skottets Betti ritariilen, 317
af Högvördige Ståndet jemväl förördnat att, i
likhet med hvad sdra för caution ister skulle
ega rum, ”ej eller lån borde beviljas förr än
■g dagar efter det de hos Directionen blifvit
anmälde.”
Med anledning äf dessa beslut, som både
sins emellan äro olika och skilja sig ifrån
'hvad Utskottets ^Betänkande om 12 §. innehåller,
finner Utskottet, hvad PresteStåndets
yttrande angar, att, enär de öfrige 3 RiksStånden
deruti icke instämt, någon åtgärd å
Utskottets sida, val ej eller kan ega rum ; mea'
som Hedervärda iBöndeStåndet förenat sig uti
Ridderskapets och Adelns beslut, angående
‘påföljden för låntagare som företett borgen af
person, hvars förbindelser i Discontvdg öfverstiga,
den derföre utsatte högsta summa; alltså, och
öm *Ie öfrige tvännö Stånden eller ett af dem
icke skulle vilja uti samma beslut instämma,
tillstyrker Utskottet, det omröstning, huru dermed
skall,förhållas, ina anställas på följande
sätt: 'den som bifaller, att i fall något lån
skulle blifva beviljadt, der cautionisten icke
dessmindre funnes häfta för högre betalnings.;
förbindelser än JFörfattningarne medgifva, låntagaren
skall vara pligtig, att antingen anskaf,
fa ny godkänd borgen, eller ock genast infoe»
fala hela lånet, voterar
Ja;
äeti det ej vill, voterar
318 Banco Utsiottets Betänkanden.
vinner nej förfaller nyssnämnde af Högloft.
Bidderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet beslutne tillägg i 12 §. in*
nehåll.’*
Börande § 13, hafva 2 Stand, Högvör*
dige PresteStåndet samt Hedervärda PcmdeStändet
stadfästat Utskottets förslag, att, ”till rättelse
för beläning på Actier och publique papper,
Directionerrie vid LåneContoiren böra utan afvikelse
följa den i sådant afseende för BancoDiscontVerket
faststälde och gällande tariff;
hvaremot Högloft. Riddershapet och Adeln samt
Vdllofl. BorgareStändet förkastat Utskottets förslag,
af det skäl, att beläning mot hypotheque
af nyssnämnde documenter endast vid BancoDiscontVerket
i Stockholm bör ega rum.
Då Utskottet för sin del anser det mest
öfverensstämma med beloppet af den för pu.
blique pappers beläning anslagne summa, samt
förena enhet i föreskrifterne för LåneContoiren
i afseende på den bestämda maximisumman
för deras rörelse, att beläningen på publique
papper såsom 2 Stånd beslutat, verkställes
endast hos BancoDisconten i Stockholm,
tillstyrker Utskottet, det Preste och BondeStånden
må derom uti Bidderskapets och Adelns
samt BorgareStåndens yttranden instämma,
men derest sådant icke kanske, öfverlemnas
till omröstning följande proposition:
”Den som bifaller Utskottets Utlåtande,
Banco-- IT tskottets Betänk anden.
N:o 65, framstälde förslag, rörande 13 §.,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, komma lån emot godkända Actier
oell gällande publique papper att beviljas och
utgå endast ifrån BancoDiscont Verket i Stockholm.
”
§§. 14, 15» 16 oell 17 aro med de förändringar,
Utskottets sednare Betänkande innehåller,
gillad af alla fyra RiksStåndert, och
18 samt 19 (,§. hafva genom 3 Stånds sammanstämmande
Beslut blifvit godkände; äfvensom
20, 21, 22, 23 samt 24 (§. på sätt Utskottet
tillstyrkt, medelst alla fyra RiksStåndens
bifall, antagne.
Beträffande slutligen 25 som af Högvördige
PresteStåndet samt Väjlofl. BorgareStåndet
blifvit bifallen, i enlighet med Ut
skottets sednare Betänkande, så är någon annan
förändring deruti af Hedervärda BondeStåndet
icke besluten, än att ’’vanliga Bevi.
sionerne årligen vore tillräcklige, derest icke
BancoFulltnägtige. med anledning af förekotnne
omständigheter, funno nödigt påkalla särskild
granskning, dertill likväl alla fyra Revisorerne
borde på en gång sig infinna;’ hvarjemte
Högloft. Ridderskapet och Adeln yttrat sig, att
”årliga revision af HiscontLåi eContoiren borde
förrättas på lika sätt som för BancoDiscontVerket
är stadgadt, BancoFullmägtige likväl
5 2 o Banco f~tskattets Betänkandet!\
obetaget, att när som heldst genom Ombud låta
anställa särskild Ifevision. ’
jjäraf anser Utskottet endast den delen
af ifrågavarande §., som rörer de af Utskouet
tillstyrkte improvisoriska Revisionsförrättningarns
kunna blifva ämne för Utskottets yttrande,
och finner, att, på sätt de Kespective Stånden
utlåtit sig, alla fyra Stånden bifallit att improvisorisk
revision må få ega rum, samt 3 Stånd,
nemligen Högloft; Ridderskapet och Adeln samt
Högv. PresteStändet oell Vallöf. BorgareStändet,
giilat den af Utskottet tillstyrkte rättighet för
Herrar BancoFullrnägtige, att genom Ombud,
när som heldst anställa särskild revision; roen.
som Hederv. BondeStåndet stadgat, att sedan
Bevisionsförrättni ng böra af alla fyra Bevisorerne
verkställas, och Högloft, Ridderskapet
och Adeln synes hafva stannat vid endast den
åt BancoFullrnägtige lernnade rättighet, att
emellan de ordinarie Bevisionerne efterse
Contoirens tillstånd, och förvaltning; alltså och.
enär Utskottets förslag innehåller, att en sådan
eftersyn bör under årets lopp fä anställas
sä val af Revisorerne minst 2 till antalet, som
af Herrar BancoFullrnägtige när de funne sådant
lämpligt; får Utskottet så vida Höglofl.
Ridderskapet och Adeln eller Hedervärda
BondeStåndet icke vill, jemnväl i detta fall
förena sig med de tvänne Stånd, som till aila
delar gillat Utskottets sednare Betänkande ,
föreslå till godkännande följande omröstningspropositioner:
1)
Den
Be nco Utskottas Utt änkan ittu
1) Ben soft» bifaller 15 §. i Reglementet
lådan, som den efter Utskottets sednare Be«
tänkande lyder, voterar
Jai
den det ej vill, voterar
Nej {
vinner Nej, kommer ny votering att anställas
huru med de estra Revisionerne öfver Låne*
Contoiren bör förhållas.
2) Ben som bifaller, att emellan de årilga
ordinarie Revisonsförrättningarne, under*
sökning om LåneContoirens tillstånd må verk*»
ställas, endast genom af Herrar BaneoFulltnäg»
tige dertill förordnadt Ombud, voterar
Ja $
den det ej vill voterar
Neji
vinner Nej, bör, så vida Herrar EahcoFulN
mägtige, af förekommande anledning, skulle
finna nödigt påkalla särskild granskning, extra
ordinarie Sevision företagas af Rikets Ständers
öfver LåneContoiren förordnade alla fyra
Revisorer.
Och Varder detta allt Rikets Höglofl.
Ständers bepröfvande Vördsamt understäldt»
Stockholm den 18 November 2833.
J$ih<M&. ii# Rifa Sr, Pr Of. 18*3, i .liStml. N-é H
jag Banco-Utskottets Betänkande»,
N:o 8 o.
Ankom Hen SÖ Nor. 1B23.
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N.o 63,
rörande väckte motioner, i afseende på
BancoDiscontSt frelsens sammansättning,
och det reglementariska för
samma DiscontVerks förvaltning.
D et af BancoUtskottet, den 3 5 sistlidne Oct.
afgifne ofvannämnde Betänkande, är vordet
den 6 och 17 i denna månad bifallet af Högt.
Ridderskapet och Adeln samt Vallöf, BorgareStåndet
trien ifrån Högv. PresteStåndet samt
Jlederv. JBondeStåndet, med anledning af gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitterade.
Vid Utskottets tillstyrkande i första punetent
att de hittills iakttagne afbetalningsvilhor för
Diseontlånen, eller att \-del af primitiva capita,
ht hvarje sjette månad godtgöres, bör 'äfven hädanefter
fortfara, finnes det hufvudsakligen
vara anfördt: ”att Utskottet härvid skall mera
fästadt sig vid förståndet af ordet Discont,
än vid landets behofver och den allmänna
förlägenhet som vöre rådande i jordbruk och
andra näringar, hvilka omständigheter, under
afvabtan af enskPd hjelp, fordrade en afvikei
se
från regeln; att, om å ena sidan, det vore
en sanning, som ieke kunde bestridas, att en
hirdt tryckande penningebrist i flere Rikets
provincer verkligen förefunnes, det ock å den
sädrå vore lika obestridligt, att ets lindring
Banco-U/tioiMs Httankanden. 313
för de skuldsatte i afbeta ningsvilkören vore
lika billig som af närvarande förhållanden högt
påkallad: att räntans nedsättning, ehuru välgörande,
dock Vöre af föga Vigt, om de dryga
afbetalningarne skulle till lika belopp, som
hittills, fortfara, enär det endast vore ett lindrigare
äfbétalningssätt som kunde från undergång
rädda den skuldsatte; att, om man
verkligen ville göra något till afhjelpande
af den öfverkiagade och erkända förlägenheten,
omsättning af Discontlån med T‘£:del, i
Stället för f:de* af det primitiva capitalel hvarje
sjette månad, Vöre det lämpligaste sättet dertill,
såsom medförande en betydlig lättnad för
låntagare och isynnerhet Landt mannen, för
hvilken det folie sig mest tryckande att betala
iner än t*,:del, utan att bereda den minsta
förlust för Discontröreisen 5 att Disconten nu
mera Vöre en låneanstalt, icke blott för handlande
och näringsidkare, sorn kunna finna siu
räkning vid korta lån. Utan ock för tjenstemän
och jordbi ukare, sorn dermed Vore föga
belåtne; att genom fotceräd inbetalning, brist
ödh osäkerhet hös många uppstått, der den eljest
aldrig egt rtlmf att hvar och en heldre
Ville borga för ett lån, hvarvid betalningsvillkoren
finnas sidane, att dé lätteligen kund»
uppfyllas, än när de fölutses ej möjligen kunna
det; att don tid, då blott Ts-ul^l af det efter
gjorde afbetalningar qvarvarande successiva
beloppet hvarje halft år inbetaides, icke
någon klagan hördes öfver bristande lånetijl*
gängar samt ä® mindre nu borde befaras, otu
Bänto-Vtaleitttl BttaniaHcttn,
,^:del *f primitiva capilalet hvart halft Sr tilades,
och sedan 8 millioner blifvit beviljade,
aU i Discontväg utgå, hvilken summa i alla
fall borde blifva fullk omligen svarande emot
behofve!, isynnerhet som den hittills icke kunnat
utlånas; samt slutligen, att åtminstone den
xnodificafion bolds ega rum, att de, som nu
ingått i Disconten, med förbindelse att vid
hvarje omsättning inbetala -jtdel, dermed bor*
de fortfara, men deremot de låntagare, som
hädanefter tillkommo, få rättighet att omsätta
roed blott |B:de! af den primitiva llnesumnian.
Utskottet får, i anledning af detta allt,
andraga, att, under det Utskottet för sitt omdöme
s detta ämne, icke bordt lemna utan afseende
de allmänna grunder som för uppfyllandet
af en DiscontTnrättnings egentliga ändamål
finnes intagne, och hvilkas likgiltighet
ingen oväldig Iean förneka, Utskottet dock
tillika hufvudsakligen fästat uppmärksamheten
på de* olägenheter, sorn af de yrkade långa
hetilnipgsisruiinein® nödvändigt måste uppkomma,
«j allenast för UiscpntVerket, utan
«ck för lånsökand eine sjelfve. Och då Utskottet
ansett sin pligt tillhöra, att ieke, för beredandet
af några få ögonblickliga fördelar,
förbise ds mångfaldigt svårare följder, spm af
deni skulle uppkomma, och i stället för att
»ilnska, förvärra det onda man velat undvika;
har Utskottet också icke kunnat medgifva
»yttäh éf omsättningstidens förlängande, enär
det - ined-'temlig' visshet, kan -beräkna», att, s®-,
ISaneo Utskottets Beténkandtn- ji|
dan DiscontränSan blifvit nedsatt under det
belopp, sorn efter lag, enskilde emellan, ännu
får ega rum, ifrågakomne Ian skola blifva be*
gärligare än förr, och mera eftersökas, si att
DisConlFonden, hvars nuvarande summa redan
finnes till fullo upptagen, äfven med den
nu beslutna tillökningen snarligen torde komma
att helt och hållet begagnas, samt när detta
skett, en förlängd omsättningstid allenast
föranleda dertill, alt tillgångar för alla efterkommande
lånsökande saknas, och denna omständighet
än. ytterligare underhålla den öfverklagade
förlägenheten och hindra möjligheten
för DiscontVerket att bispringa dem sota
ega största behof och anspråk, att af dess biträden
blifva delaktige. Otvifvelaktigt är äfven,
att den redan anmärkta svårigheten att
erhålla löftesmän, skulle betydligen ökas, om
D iscontlånen komme att löpa i dubbelt så
lång tid sora nu erfordras för deras slutbetalning,
och den förlägenhet man jemnväl i denna
del trott sig kunna afhjelpa, än vidare tilltaga.
De förmåner man således väntat sig af
den önskade förändringen i bet aini ngsvilkoren
skulle, efter Utskottets tanka, icke vinnas i
närvarande tid, då behofvet af låneunderstöd
så ansenligen tilltagit, och de skuldsatte, hvilka
ensamt genom ytterligare lån anse sig kunna
räddas från undergång, blifva helt och hållet
betagne tillfället, att på sådant sätt upprätthål -  la sig. Och finner Utskottet på dessa och de
i Utskottets förra Betänkande åberopade skäl,
icke anledning att frångå sitt tillstyrkande, ona
3a& ' Banco-1. tskoiitis BetäulanJw.
afbetalningsprocentens bibehållande vid *:del
af primiaya capitalet hvar sjette månad.
Inom Hög v. PresteStåndet å'r, angående
andra puncten i Betänkandet andragit att,
'ehuru rättigheten för Herrar BancoFullmäg,
tige att öfvervara Pirectionens sammankom*
ster och öfverläggningar, ej kunde sättas i håga,
Utskottets förslag, att deras upplysningar
Och yttranden rörande förekommande låne-anBökningar
skulle i Protocollet intagas, likväl
Ipke kunde godkännas, dels derföre att Discontpjrec.
tionen, såsom en OpinionsDomstol,
borde vara utan alla influencer från andra
håll, dels att det vöre en oformlighet, att till
Pirectionen icke hörande personer skulle få
deltaga uti dess öfverläggningar och beslut,
och yttra sig för tillstyrkande eller afslag af
inlemnade låneansökningar, samt dels att sådane
upplysningars införande i Protocollet skulle
förprdsaka, jemte andra olägenheter, tidsspil»
|an och vidlyftighet i görotnålen.’’
På Utskottet tillstyrkt, att det må letn|jae
gn hvar af Herrar JfaricoFullmägtige Öp^-  pet, att till upplysningars meddelande. Piscpnf.
Pirectionens sammankomster pcb öfyerläggningar
Öfvervara, har sadant, på sätt Betan?
kandet äfven bestämdt uttrycker, skett med
vilkor, att desse Fullmägtige ide hofra rättig«•
het att i beslut och voteringar deltaga, utan blott
ppplys-pingsyis gifva ett dem veterligt fpyhåf.
Igndp tillkänna, och önner Utskott#* alltså
Bauco-Utskottfts T&tidnkcindcn, 32 51
hvarken något inflytande på Directionens beslutande
r^tt deraf uppkomma, eller att antecknandet
i Protocollet af dylika upplysningar,
som endast, när ett lån med föranledande
deraf blifvit bifallit, bör ega rum, skulle kunna
förorsaka något synnerligt binder i Dire*
ctionens göromål; hvarföre Utskottet äfven
förblifrer vid sitt tillstyrkande i denna del.
Några Ledamöter inom Hederv. BondeStåndet
hafva, i afseende på tredje puncien af
Betänkandet, instämt ut‘t den reservation en
Ledamot af Vällofl. Borgare-Ståndet bifogal
Utskottets yttrande, i frågan om skyldighet
för DucontDirectionen, att i Protocoll eller
antnälningssedlar uppgifva skälen, på hvilka
dess beslut till afslag å sökte lån sig stödja ,
samt deraf lemna klagande del; med tillägg
derjemte, att den som tede* af rättvisa grunder,
gerna offentligen redovisade dern, samt
om BancoDiscontDirectioris Ledamöter annorlunda
tänkte och handlade, de voro ovärdige
den förtroende post Nationen åt dem uppdragit;
äfvensom samma Ledamöter ansett det i
puncten omnämnde förslag af BancoFulImägtigen
Longberg, rörande extracter utur Discontens
böcker öfver BondeStåndets lån, förluster
för Verket å dem m. nu, i jemnförelse
med personer af andra Stånd, hafva för god
grund för att böra förfalla, genom den invändning,
att ingen af, Discont Verkets Tjenstemän
kunde ött sådant arbets verkställa» utan'sär
-
S$S8 Santo Uttholtets Betän&anden.
slcildt arfvode, «om af Banquen ej borde be*
talas, och hvilka extracters anskaffande det ejj
borde vara BandeStåndet förment att på dess
bekostnad föranstalta, såsom en nyttig bilaga
till BapcoVerkets publicitet,”
Af dessa anföranden finner Utskottet icke
anledning att ändra eiler tillägga något i dess
redan afgifne yttranden öfver berörde delar af
motionerne, och må det på Hederv. BondeStåndets
eget bepröfvande ankomma, om nyttan
af de omförmäldte extracternes uppgörande,
derom Utskottet redan gifvit sin tanka till*
Jtänna, må motsvara den derföre erforderliga
kostnad*
Sluteligen Uv det inom Hederv, Bonde»
Ståndet yrkadt, ’’att, som den olaglighet icke
sällan skall inträffat, att skulder till Discont*
Verket utmätas, utan att originalskuldsedeln
presenterades, hvilket, efter hvad offentliga
geier bevisade, vore ganska farligt för Gähle'
närén5 Utskottet alltså vilie föreslå afhjelpandet
af ett sådant ofog, och derom med Bag»
Utskottet öfverlägga; äfvensom att, då Di*
$contDirectionen skulle neka lån åt cautionister
för en låntagare, under dea tid utsökning
för bristande inbetalning emot denne sednare
egde rum, den ordning borde vidtagas, att när
löftesman med vederbörande Executionsraans
bevis styrkte, det ingen brist hos den lagsök$S
y9Jf. att befara, deras för honom ingång»®
Banco Ijfsiötttts Betänianden;
borgen icke skulle verks emot deras lånerättighet.
” *'
Hvad förra delen häraf angar, får Utskottet
erinra, att da Gäldenären redan vid lagsökningen
erkänt skuldens rigtighet samt utslaget,
hvarigenom betalningsskyldigheten ho.
noin ålägges, åter grundar sig på detta erkännande,
och på den ifrån Discont Verket hos
Executorn företedde bestyrkte afskrift af Original
Skuldebrefvet, åtgärden att vid utmätningen
presentera sistnämnde handling, är öfverflödig,
så vida icke meningen vore, att Gäl.
denären då borde förbindelsen återfå; men då
eådant icke kan ske af den orsak, att hvar och
en Gäldenär uti det till Discont Verket utgifne
reversal förbundit sig, att ovilkorligen genom
insättning i Rikets Ständers Banque, och Ban
cö-attestens njlemnande betala lånet, hvaraf följer,
att originalförbindelsen, icke får ifrån DisconiVerket
utlemnas, förr än de af Executorn
sndrifne medlen på detta sätt till Disconten
inkommit; så anser Utskottet sig icke kunna
föreslå någon rubbning i detta hänseende, enär
DiscontVerkets säkerhet härigenom är förvarad,
och det beror på hvar och en låntagares
egen omtanka, att sedan lian, efter anstäld utmätning,
godtgjort sin skuld, af vederbörande
Executor taga qvitto deröfver, intilldess Original-låne.
reversalet varder honom återsfäldt,
eller ock genom noggranhet i betalningsskyldighetens
uppfyllande, sjelf hos Discont Verket
emottaga sin utgifna förbindelse. Beträffande
åter dea sednare omständigheten, så
330 Banco-Vtskottets Belänjiandert.
, ehuru DiscontDirectionen inom 3 rnånader efter
förfallotiden icke vägrar Ian åt personer,
hvilka häfta för ännu ouppfylda löftesförbindelser,
enär fullkomlig säkerhet finnes hos dem,
så väl för den ingångne cautionen, i händelse
fråga örn dess godtgörande skulle uppstå, och
det lån de sjelfve sökt, samt dessa särskilda
förbindelser icke öfverstiga den högsta summa
en person på en gång får såsom lån innehafva,
måste likväl i der fall, dä lagsökning emot
låntagaren vidtages, och hvilken, när caution!»
sterne bo inom samina Län eller Stad, äfven
sträcker sig till dem, Directionen icke kunna
åläggas att utgifva nytt lån till sådane personer,
sorn ännu icke uppfyllt andra förbindelser,
hvilka de såsom för egen skuld ingått;
och tlå härförutan ett bevis af det innehåll
sorn föreslaget blifvit, nemligen att ingeri brist
hos den lagsökte låntagaren aort att befara, icke
lemnar bestämd visshet, att tillgång verkligen
finnes till skuldsummans erhållande; kan Utskottet
ej helier tillstyrka någon bindande föreskrift
för Directionens pröfning och åtgärder
i afseende på lånearisökr.ingar af löftesmän som
icke infriat den skuld, hvarföre de hos Discont
Verket förut häfta.
Utskottet har sålunda ej kunnat i något
hänseende frångå dess förra Betänkande och
öfverlemnar detsamma, jemte hvad nu anfördt
blifvit, till Bikets Ständers sluteliga pröfning.
Stockholm den 21 November 1833.
Banco* Utskottets Uetänkanden. 23*.
N;o 81.
A-nkorn den 26 Not. 1893»
Betänkande, i anledning af vuckt motion,
om förändring uti nu gällande
beläningssiitt oell heläningsvärde rt
Guld och Silfver i Banquen,
G enom Utdrag af Häglof!. Ridderskapets och
Adelns Protocoll, af den i3:de sistlidne September,
har till BancoUrskottets utlåtande blifvit
remitterade det förslag Herr Gustaf Hjerta
framställt, ’’aft med upphäfvande af de vid
Gulds och Silfvers beläning i Banquen nu
förenade svårigheter, bestämda 1 ringa L.ånesumma
och korrt tid, Bikets Höglofl. Ständer
måtte besluta: att Silfver må i Banquen belänas
med 116 sk. BancoSedlar för lin Riks.
daler Specie eller deremot svarande Verksilfver,
i arbetadt eller oarbetadt , under följande
vilkor :
1:0 Att derföre erlägges 1 procent i årlig
ränta.
2:0 Att panten inom 5 år utlöses, eller
ock räntan inbetalas, samt paritbeviset förnyas.
3:0 Att, om detta icke iakttages, Panten
tillfaller Banquen utan invändning.
4:0 Att Panten är af 10 lods vigt och
derutöfver; hvilken anstalt skulle bereda möjlighet
för handeln att intaga Metaller i Riket
samt dem använda; qvarhålla Silfvervärdet
yjd den nu varande *» och sätta inhemska Näf»
[332 Bonco-Utskötttla Ett'fai enden.
ringar i stånd att begagna Utländska Capitaler,
utan att frukta några förluster, genom plötsliga
förändringar i Sed lames Silfvervärde;” äfvensom
det särskilda anförande Herr Friherre
Jacob Cederström i samma ämne afgifva, af
innehåll: ”att Guld och Silfverpanter borde
belänas så nära det verkliga värdet som möjligt
voret att, då invexling af Silfver i Bartquen
skulle ske efter en Cours emellan iso
och 128 sk., så borde 120 sk. vara normen
för Silfver- och Guldbeläningen: att räntan
på sådane Uån kunde bestämmas till tn procent
, men deremot ingen förändring göras i
afseende på de åtgärder, sorn skola vidtagas i
händelse de voro iörfallne ; samt, så länge
räntan ordentligen betaides, egaren hafva rätt
att uttaga panten emot insatt valuta, rnen ,
vid uturaktlåten betalning af räntan , ej återfå
sitt silfver mot det pris, till hvilket han insatt
det.’’
BancoUtskottet hyser för dess del dera
öfvertygelse, att i likhet med hvad Herrar
JiancoFullmägtige uti häröfver afgifvet utlåtande
äfven anfört, den, efter nu gifne föreskrifter,
i Banquen tillåtne utlåning på Guld
och Silfver, bör anses såsom en förnämligast
till den behöfvandes fördel stadgad inrättning
hvarest lån till lindrig ränta står att erhållas,
med visshet om pantens återfående vid lånets
inbetalning; och i sådant afseende har Utskottet
jemväl funnit denna inrättning böra än
vidare fortfara , likväl med den förändring
Utskottet nu tror sig fcnnm föreslå, att sorn
2aneo-Utsioittt» Vttänh andin'. 33_3’
silfvervärde! alltför väl medgifver en förhöjning
i belåningen, densamma må bestämmas
sill En Riksdaler per "Lod. All annaa
låneoperation på Silfver afstyrker Utskottet
helt och hållet, i synnerhet efter de här ofvan
föreslagne grunder af 5 års Eånetermin
och till en procents ränta, emedan detta endast
skulle föranleda till en ytterligare försämring
af Ranquens sedelmynt, och dessutom hafva
betydliga Cours-speculationer till följd, i händelse
att rike utländske Capitalister dermed
ville befatta sig, hvarpå exempelvis må anföras,
att under loppet af sommaren , då exporten
är liflig osh god, vexeltillgång finnes,
kan en speculant låta successiv© i Bariquen
insätta och beläna från Utrikes ort infördt
Silfver, 5, 30, 15, a ao,000 R:dr i sender»
mer eller mindre; han har då ej svårt att lika
successift uppköpa Vexlar till en billig
Cours, samt på sådant sätt ganska nära realisera
sitt Capital, hel dst efter det af Motionairerne
nu föreslagne Beläningsvarde till ljfe
& 3ao sk. per Riksdaler; sedan har han ej
mindre än 5 års tid att speculera på myntförsämring,
och att, efter omständigheterne,
återtaga sitt silfver med stor vinst. Alla våra
handelsolyckor, politiske förhållanden och inträffande
missväxter verka till hans förman»
oberäknad! att en större och obegränsäd mängd
af sedlar, hastigt utkastade, utan reel fond,
alltid medför en dylik effect; ty såsom reti
Fond för JBanquen kan ej anses det Silfver, som
tillhör jprije man, och hvilket, när 10m helds*»
334 BanwUisiöttet» tietiln&andefli
Iean återtagas. Det förefaller Utskottet gansta!
sannolikt, att våf Cours genom dylike operationer
skulle komma att helt och hållet herö af
rike Speculanter, i synnerhet af utländske Bartquierer,
hvilka, eri gång Underrättade oa* de
vidtagne rnesurerne, nog skulle förstå att sig det*
af begagna, så att densamme, til! ett varnande
exempel, lätt kunde från iso sk, uppdrifvas till
2oo sk. och deröfver.
I öfrigt bör Utskottet Upplysa, att, efter
hvad Banquens Commissarier särskildt tillkännagifvit,
med undantag af Ducat et samt Svenska
Guld och Silfver-Medailleri någon beläning på
myntadt Guld och Silfver i Banquen icke egt
rum , utan lån utgått endast på confrollerade
Guldpiecer, såsom ringar, örhängen m, m. och
på controlleradt Verksilfver, i enlighet med Kongl,
Kungörelsen den 2 q September 1818 och de
deruti citerade Kongl. Förordningar; äfvensom
att en beläning af guld och silfver på sätt och
mot de vilkor Herr Hjerta föreslagit ansenligen
skulle öka Banco göromålen samt föranleda till
iakttagande af särskilde försigtighetsmått till Ut.
rönande af ingifne effecters rätta halt, så vida
belåningen utsfräckei till guld och silfvévmynt af
alla slag jemväl de utländske, hvilka omständigheter
likväl förtjenade ett mindre afseende, enär
de olägenheter och hinder, som deraf uppkomma,
kunna undanrödja», så vida Utskottet anset?
den föreslagne anstalten i det hela nyttig.
Och finner på desse anförde förenade skäl
Utskottet sig således icke kunna, med anledning
af den väckta motionen, på sätt redan är nämndt,
Banco- Utskottets Betänkanden. 335
tillstyrka annan förändring i gruliderne för ifrågakornne
beläning i Banqnen, än att, i stället
för de i Kongl. Kungörelsen den 29 September
1818 bestämda 40 sk., beläningsvärdet å ett lod,
arbetadt controlleradt silfver , m°i varda förhöjdt
till 48 sk. eller 1 R:dr BancoSedlar, Hvarom,
i händelse Rikets Höglofl. Ständer skulle finna
godt sådant bifalla, en allmän Kungörelse torda
böra hos Kongl. Majit i underdånighet begäras.
Detta varder Rikets Hölofl. Ständers pröfning
vördsamt understäldt.
Stockholm den ai November 1823.
N:o 82.
Ankom den 26 Nov. 1823-
17tlätände till Rikets Högloft. Ständer
i anledning af inkomne anmärkning
gar, frän Välloft. BorgareStändet, vid
Utskottets Memorial N:o 6 a , angående
förrättad Revision öfver BancoDiscontVerkets
förvaltning och Räkenskaper
får år i8sfa, oah någre
föreslagne stadganden för framtiden
som med samma Verk ega gemenskap.
VU|-L BorgareStåndet har genom Proto*ollsUtdrag
af den 3:dje i denna månad till
Utskottet återremitterat dess ofvannämnda
Memorial, sedan anmärkningar blifvit gjorde:
33® 'Barteu-Vtiloitttts BifåntkanSrj-u
1:0 Att den af Utskottet vid sista jRife&>
dag §t BancoDiscontStyrelsen uppdragne närmare
granskningsrätt, i anseende till Allmogens
låneansökningar, nu ej bordt afstyrkas,
emedan den förlust sorn drabbade denna MedborgareClasS,
genom ökad skuldsättning utöfver
behof och möjlighet till betalning skulle
ingripa mera i Statens bästa, än andre
låntagaies ställningar och förhallanden.
gro Att Directioneris Ledamöter icke
bordt uteslutas från rättighet, att i Disconten
upptaga och innehafva lån, då en Directeurs
Jjånehandlingar kunde af de öfrige Directeurerne
pröfvas med lika noggrannhet som hva*
och en annan persons, samt Utskottet dessutom
medgifvit Ledamöterne länsrätt på pu«
blique papper.
3;o Att, hvad accorder eller eftergifter ä
lån beträffade, hvarom Utskottet .ansett pröfningen
böra hänskjuta® til! Rikets Ständer,
dylike enskilde mål borde sa vidt möjligt är*
skiljas frän Städernas befattning samt af BancoUtskottet
afgöras, eller ock, endast om och
när dertill finnes anledning, af Utskottet un»
derställas Rikets Ständer; hvarigenom således
förekommes, att Ständerna blefvo besvärad©
jned alltför manga småsaker.
Uti desse omständigheter så väl sona'
hvad i öfrigt Utskottets Memorial innehåller „
anser Utskottet sig tillräckligen hafva uppgift»
vit skälen för sitt tillstyrkande; och då Ufs&ottel
finner ©fvanbereid® anmärkningar ic&®
Bartea-Utskottets Betänkande»* 3 37
gifva anledning till ett ytterligare utvecklande
af grunderne för Utskottets förslag; får
Utskottet, med åberopande af dess innehåll,
endast vördsatnt upplysa, att genom beslut af
ilen 3:dje och louie innevarande månad, hvil*
ka blifvit Utskottet tillkännagifne, Höglofl.
Ridderskupet och Adelil , Högvördiga PresteStändet
samt Hedervärda JBondeStändet redan godkänt
Utskottets Memorial, och att, i föjld
deraf, de deruti tillstyrkte ändringar, vunnit
gine Stånds bifall.
Stockholm den ai November lSaj.
Nto 83.
Ånkont den 30 Köv. 1823.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer,
angående nagta nödige ansedde förklaringar
och ytterligare controller i
afseende pä lanquens Cassör i jemte
en ärlig ersättning af 200 R.dr för
CassaCommissariens derigenom ökade
arbete och möda.
T_Jti det Memorial BancoUtskottet, under Nto
56, afgifvit, rörande contanta medel sorn Casseuren
vid Stockholms Stads AuctionsVerk,
P M. Loström, Sr 1821* till en Banquens
Casseur mot särskildt Recepisse aflemnat, hat
Bihang till Riks* St., Prat.. 1823. 6:te Sami N.o 22
Hokm- Bttäftienéts*
Utskottet omförmält angelägenheten, ett för
framtiden afhjelpa en och annan ofullständigliet
och brist uti nu gällande Författningar,
beträffande dels hvad Allmänheten har att
iakttaga vid penningars insättning i Banquens
Cassör, och dels de inom 'Verket tid elter
annan vidtagne och stadgade ordningar till
vinnande af nödig controll på Casseurernes
uppbörder.
X förstnämnde hänseende, eller hvad de
af Allmänheten skeende insättningar i Cassör*
ne angir, har Utskottet ansett Banquens och
insättares ömsesidiga säkerhet i så måtto ej
vara tillräckligen förvarad:
j) Att uti Kongl. Resolutionen af den
J1 Junii 1698, det väl blifvit Banquens Cas*
teurer vid tjensten* förlust förbudet, att såsom
qvittens* för deras uppbörd, utgifva någon
partikulier och éj efter det tryckta formulaixet
inrättad sedel, men utan att något äfventyr
tillika bestämdt stadgas för den insättare,
Sfin med ett sådant qvitto sig Itnöjer.
5) Att, enlig? den till följe af Rikets
Ständers Beslut utfärdade Kong). Kungörelse
af de« g Febr 1739, insaltare kan utan äf*
ventyr uppskjuta med uppvisande och annotation
af de i Cassorne undfängne attester,
ända till näst påföljande söcknedag klockan i 2,
hvaraf den olägenhet uppstår, att då CassaCcmtnissarien
i sådant fall saknar utväg, att
ived nödig säkerhet Cnntrollera Casseurernes
dagligs uppbörder, rådrum och tillfall* för en
£ vek full Cssseut lätteligen skulle kunna yp»
Itetoco-Uisketuis Betänka ndttt»
pa*, att- den åsyftade eantrollen eludera, och
tilt innehafvande förtroende missbruka.
BancoUtskottet finner fördenskull högst
nödigt, att med upphäfvande af Kgl. Kungörelsen,
under d. 9 Febr. 1739, det mi, i närmaste
öfverensstämmelse med de förut gällande
äldre föreskrifter, nemligen 3 puncten af Kgl.
Resolutionen den 11 Junii 1698, och 3:dje
puncten i Rikets Ständers Deputerades underrättelse
af den 5 Junii 1701, till förekommande
af all oreda och osäkerhet så för Banqtaen
som dem, hvilka i Banquen insätta pen-<
ningar, för framtiden uttryckligen stadgas och
förordnas: att jemte det en Banquens Caiseur,
vid förlust af sin tjenst, icke må utgifva några
enskilda, eller annorlunda beskaffade bevis
öfver medel, som i Cassan blifvit insatte, än
å det af Banquen dertill gifne tryckta formulair,
inga andra än sådana på Banquens tryckta
blanquetter utfärdade insättningsbevis äro
uti Allmänhetens liand gällande, eller kunna
af Banquen antagas och godkännas. Och vidare:
att efter det penningar blifvit hos Casseurerne
insatte, och vederbörlig attest derå
erhållits, en sådan attest ovilkorligen måste,
genast samma dag Insättningen skett, företes
till anteckning och påskrift i CassaCommissårieContoiret,
hvilket i sådant ändamål hålles
Öppet till klockan ett middagstiden ; helst ansvar
och redovisning för emottagne penningar
hvilar på Casseuren allena, intilldess ea
sådan anteckning blifvit verkställd, så att en
insaltare, så Unge attesten, ehuru fö; öfrigt
14» Banco Vislottets Betånlandcn.
behörigen inrättad, icke blifvit i förenämnde
matto antecknad, och med påskrift försedd, ali»
tid ar underkastad det äfventyr, att B.inquerx
ej för summan ansvarar, i fall något vid Cas»
seurens redogörelse finnes brista. Utskottet
tillstyrker, det Herrar BancoFullmägtige matte
få sig uppdraget, så väl atl hos Kongl.
Majit göra underdånig anhållan, om en förnyad
Nådig Kungörelses utfärdande till Allmänhetens
efterrättelse, af nu omnämnde innehåll,
som ock att särskildt foga den anstalt, det en
erity-an till innehafvare!) ldifver nedantill å
Banquens tryckta Gassa - attest-formulairer tillagd,
innefattande: att attesten bör genast pä.
dagen, dä insättning slett, i CcssaContoiret till anteckning
och påskrift, företes, saint dessförinnan
icke iir gällande. Börande Allmänheten, om
sålunda vidtagen förändring i förut meddelde
föreskrifter, särskildt underrättas, håde genom
tillkännagifvande i Tidningarne och anslag å
Cassadörrarne.
Då, medelst så beskaffade anstalter, Utskottet
anser fullkomlig trygghet vunnen, så
väl för Allmänheten, att ej blifva bedragen
genom antagande af enskilda qvittencer och
recepissen å insatte medel, sorn ock för Banquen,
att ej kunna tillförbindas ansvarighet
för hvad en dess Casseur, antingen i enskild
väg eller annars, BancoAdministrationen ovetande,
uppburit, fordras ytterligase att möjligast
söka förekomma förluster, sorn det oaktadt
kunde uppstå genom förskingring af behörigen
aonoterade insättningar eller de pen»
Banco Uts&ottet* Bellini and en,' 341
nirgar Casseureme sålunda med Administra*
tionens vetskap och för Verkets rakning fått
om händer. Utskottet har i delta afseende,
efter inhemtade Utlåtanden och Förslag, frätt
Herrar Banco ■ Fullrnägtige sä väl som Baraquens
Comrnissarier och FiscalsAmbete , funnit
åtskillige förändringar i de hittills vanliga
confroller, böra vidtagas, hufvudsakligen,
bestående deruti: att de dagliga så -kallada
Cassasluten, icke såsom nu sker, först päföh
jande söcknedags morgon, utan samma dag,
efter slutad expedition, skola af CassaCotnrnissarien
till rigtigheten controlleras, dels genom
jemn fö reise af Casseurernes böcker mot de i
CassaCommlssatleContolret förde AnnotationsJournaler,
och de hos hvar och en Casseur
inlöste, på dess cassa stälde VexelBahcp-invisnittgar,
och dels genom Cassabehål In ingar,
nes uppräkning; så att icke något annat af
hvad soto tillhör den i' Författningarne föreskrifne
control! å Cassarne, må uppskjutas t;*!I
en följande dag, än blott coltationering nied
VexelRanquen, hvilken ej kan med någon pålitlighet
tidigare verkställas, emedan Casr-sattester
till betydligt arnal, icke blifva på dager»
derstädes presenterade och ingifne; art
Casseurernes öfve.rbehåll.ningar eiler hvad sam
af dagens uppbörd öfverstiger den summa, för
hvilken de ställt Banquen borgen, skola,
ehvad de bestå af en eller annan myntsort,
vara behörigen
de eontroll af Cassasluten företages; och ändteligen
att , till behörigt handhafvande af daft
34* X&ncuUislottets Uttänkande».
fria Sidre tider gifne stadgande , hvarigenom
Casseurerne är förbudet att i sin uppbörd emottaga
Assignationer eller Transportsedlar, CassaCommisparien
må ega tillse, att endast smärre
sedlar oell inga Transportsedlar eller Assignationer,
må finnas uti de på Cassasluten uppgifne
behållningarne, hvilka vid ansvar, såsom
för annat tjenstefel, skola i enlighet med verkliga
förhållandet å dessa documenter specificeras.
På grund häraf, och med iakttagande af
hvad för öfrigt i äldre Författningar redan
finnes stadgadt, och i detaillerne ytterligare
kan finnas nödigt tillägga, för vinnande af ord.
Iting och redighet inom Verket, anser Banco.
Utskottet Herrar BancoFullmägtige höra autoliseras,
så val att draga försorg, om upprättande
af nya fullständiga instruetioner för Casseurerne
och CassaComrnissarien, som ock att
*ill behörig underrättelse låta kungöra hvad
Allmänheten, i afseende på tiden för insättningars
verkställande in. m. har att iakttaga.
Sluteligen och då BancoUtskottet ej kunnat
lemna utan en billig uppmärksamhet den
betydliga förökning både i göromål och arbetstid
sorn, särdeles för CassaComrnissarien,
blifvcr en följd af dessa förändringars vidtagande,
hvarigenom denne Tjensteman, enligt
hvad Herrar BancoFullmägtige äfven anmält,
löga någon dag torde kunna medhinna, att
förr än sent på aftonen afsluta sina Ämbetsförrättningar,
har Utskottet, i betraktande tillika
deraf, att CassaC om missar ie- befattningen,
hvilken äfven är förenad med det särskilda
Belura - Ureåot.utt Betänk unden,
14 J
onus, att stalla Banquen borgen för en summa
af 4000 JR:dr, för närvarande beitrtdes af
en bland Banquens yngre Comrrmsarier, som,
ej ännu hunnit komma i åtnjutande af den
högsta Comuiissarieiönen, funnit sig bora ho*
Rikets Ständer vördsamt tillstyrka, att Gassa
Cotnmissarien under tiden, och *5 länge de
nysinämnde förhållanden, i afseende på tillökte
göromål och lägre lönevilkor, fortfara,
ega att uppbära en extra gratification eiler
löneförbättring af 200 R:dr Btco ärligen, hvilken
Herrar BancoFuIlmägtige för sådant ändamål
torde få sig uppdraget, att af IJ.inquens
omkostningsräknirig anordna.
Och varder detta allt till Rikets Ständer»
vidare beröfvande och bifall härigenom vörd*
sammeligen anmäldt.
Stockholm den 16 November s$sj
-
N:o 84.
Anka» ccr. je N*v. igsj.
Memorial till Rikets Högt afl. St andt r,
angående ett tillägg uti åc hittills
gällande Retfl ementariska föreskrifter
i afseende pd Ranauttis Ämåerimär,s
och Retjentet Penfionsrättighei
H
öglofl Ridderslcipjst och A-deln, H >gvör*
diga PrestSiåndat och Välloflige BorgareStåp.
det hafva, yid föredragning af Rikets Stände^t
344 Banco» Utskottets Betäniandeii.
StatsUtskotts afgifne Betänkanden N:o 142 och
267, funnit godt besluta, att hos Kong!. Maj:t
boide i underdånighet hemställas, det termi.
nen för civile Ämbets* och Tjenstemäns rätt
art taga afsked, med bibehållande af sine löneförmåner
oafkortade, måtte nedsättas från 70
till 65 års ålder, då, efter vid pass 40 års
tjenstgöring, lagligt läkarebetyg styrker deras
sjukliga eller försvagade helsotillstånd.
Uppå derom väckt motion af en Ledamot,
har BancoUtskottet ansett sig böra vördsamt
hemställa, att hvad Rikets Ständer sålunda
för Civilstaten i allmänhet beviljat,
jemnväl må, så -vida Beslutet af Kongl. Maj t
i Nåder sanctioneras, få sträcka sig till BancoStsterj;
på det sätt, att utan rubbning för öfrigt
af nu gällande stadgar, ett tillägg af förenämnde
lydelse, mattei Banquens PensionsRegjemente
inflyta. I öfverensstämmelse härmed,
skulle fcreskrifterne rörande pensions
beräkning för BanCoStaten, genom sammanbindande
af' det nu ifrågasatte stadgande, med
hvad sorn före detta finnes antaget och faststäldt,
erhålla följande lydelse:
1) Den Tjensteman, som uppnått sjuttio
års ålder, eller sorn inotn BancoVerket tjent
/antia år, är berättigad att flyttas pa PensionsStaten,
och såsom Pension åtnjuta beloppet
af dess på Stat innehafvande hela lön i dess
öfriga lifstid,
2) Lika med Civile Ämbets » och Tjenstemän
i allmänhet, ega äfven Banquens Ämbets-
och Tjenstemän vid sextiojem års ålder,
Baneo-Utiiotttii Betänkanden. 345,
och da, efter vid pass 40 ars tjenstgöring, deras
sjukliga eller försvagade helsotillstånd genom
lagligt läkarebetyg styrkes, rättigheten
att taga afsked, med bibehållande af deras på
Stat innehafvande löneförmåner oafkortade.
3) En Banquens Tjensteman, som hunnit
till en ålder af 60 år, samt uti publique
tjenst tillbragt 40 ar, får, då han sig om afsked
anmäler, flyttas på PensionsStaten, med
rättighet, att såsom Pension i dess öfriga lifstid
åtnjuta trefjerdedelar af det lönebelopp haa
på Stat innehafver. För den Tjensteman, sorn,
genom bevislig oförmögenhet till vidare tjenstgöring,
ser sig nödsakad att tidigare söka flyttning
på PensionsStaten, bestämmes Pensionen
jemnväl efter nyssnämnde grund, medelst afdrag
för sa lång tid sorn finnes brista uti lo
tjensteår; hvaremot å andra sidan, den Tjensteman
som emellan 60 och 65 års lefnads
ålder, eller ock emellan 40 och 50 tillryggalagde
Tjensteår, finnér sig utur stånd salt, att
vidare tjenstgöring förrätta, och sådant vederbörligen
styrker, har, att vid Pensioner s
bestämmande, få sig tillgodo den tillökning
utöfver trefjerdedelar af sin lön sorn belöper,
antingen för de öfverskjutande ålders eller
tjensteåren.
4) .Den i 1815 ars Reglemente, åt .Banco.
Fullmägtige upplåtne rättighet, att, efter inhemtad
noga kännedom och full visshet , om
ohjelpligt sjukdomstillstånd , bräcklighet och
afgjord oförmögenhet att vidare gagna Verket,
kunna förflytta en Tjensteman och
346 Mnnco' Utskoneti Bttänkanden.
<jent på PensionsStat, ratlt han sig derom
ej anmält; samt i sådana falf anordna falla
lönen såsom Pension, äfven om foresfciifne
lefnads- eller tjensteår, ej blifvit uppnådde,
får äfvign hädanefter med nödig varsamhet och
urskiljning begagnas.
Under förnyad vördsam erinran, att fö»
renämnde stadganden, med undantag af ders
tillagde andra puncten allena, allt hittills varit,
och ännu för närvarande äro inom Banco
Verket gällande, varder allt detta Riket*
Ständers närmare upplysta bepröfvande understäldt.
Stockholm den 96 November 18* 3*
N:o 85,
Ankom 4tr. 30 M«v. t §£>-
Memorial till Rikets Häglof!. Ständer,
angående' Instruction för liqnco Utskottet
vid nästinfall an de Riksdag.
i!I följe af 10 §• uti den för nuvarande
BmcoUtskott, af Rikets Höglofl. Ständer stadfästade
instruction, åligger det Utskottet, aij
i öfverensstämmelse nied de Författningar Rikets
Stander, angående BancoVerket,
föreslå deri instruction, sorn, då densamma af
Rikets Ständer blifvit priifvad och fastställd,
Banco-Utskottets Betänkandet*. Jj?
skall tills vidare komma att galla för BancuUtskottet
vid nästinfallande Riksdag.
BancoUtskonet har, efier behörigt Öfvervägande
af a! 11 hvad härmed eger gemenskap,
oell under särskildt fästadt afseende på Rikets
Ständers, under närvarande Riksmöte fattade
beslut, att publicitet af Banqutris hela ställning,
äfven efter det Rikets nu församlade Ständer utskiljas,
stall tomma att ega rum, sa väl vid
hvarje Riksdag , som de deremellan infallande
Revisionsförrättningar uppfattat följande förslag,
lill förändringar och tillägg uti den instruction,
som vid sista Riksdag för BancoUtskottet
stadfästades.
Instructionens nuvarande
lydelse:
§• »•
Jemte den allmänna
undersökningen öfver
Banco Verkets närvarande
tillstånd , och
huru detsamma sedan
sista Riksdag styrdt och
för dt blifvit, åligger
det BaneoUtskottet, att
vid dess öfverläggningar,
så väl angående
ändring i redan gjorde
Författningar, sorn ull
pya Författningars föreslående,
i det noga
-
Redactiou som föreslås;
§• *•
Motstående §. anser
Utskottet böra till sin
ordalydelse oförändrad
bibehållas.
348 Banca-Utskoitets B*i dnkandtn,
ste följa Bancolnrättningens
hufvudgrun*
der , hvilka ornständeligen
äro utstakade
uti Rikets Ständers
Beslut ®ch Förordning
om Banquen , af den a 2
September 1668; och
hvilket Rikets Ständers
Beslut bör anses och.
gälla såsom en ohygglig
lag, uti alla de
puncter, som angå
Banco- Verkets natur
och egenskap, så val i
anseende till sjelfva
grunderne af dess inrättning,
sorn till Banco-operationernes
styrelse
och andamål;
heldst Rikets Ständers
säkerhet för deras ga.
räntie, och BancoVerkets
bestånd och förkofran,
i den mån förvaras
och vinnes, som
detta Verk återföres
till dess primitiva inrättning
och skick. I
synnerhet bör icke
Banco-Utskottet omedelbarligen
till öfverläggning
upptaga nå
-
Banco- Utskottets Betänkande»,
got som syftar till rubbning
och förändring
utiBancoInrältningens,
i förrberörde Bikets
/
Ständers Beslut, be*
skrifne natur och egenskap;
men deremot
vare det BancoUtskottet
ålagdt, att uti med
delande föreskrifter, i
afseende pu Banquetig
eller derunder lydande
Verks Styrelse och
Förvaltning, iakttaga
fullkomlig öfverensstämmelse
med de allmänna
beslut, Bikets
Ständer derom sjelfve
fatta, och BancoUtskot*
tet meddela*
§. a*
Dertill föreslås följande
nya stadgande:
I följd af Bikets
Ständers fattade beslut,
att Banquens ställning
i alla (iess delar, skall
vid intin Ifan de Biksdag
lill Bikets Höglofl,
Ständer uppgifvas, har
BaocoUtskottet att, ge
-
Sfrff Vitkmtto B*sår%kand*si
-
§• 2.
Alla Författningar
om Bancolån eller örn
afbetalningar uppå redan
gjorde Bancolån
på fastigheter, hvarutinnan
BancoUtskotiet
kunde finna nödigt att
göra någon förändring;
likaledes sådane Oeco
nomlska ärentler, hvilka
icke äro af den
egenskap, att de för
Verkets hästa och tjenst
böra hemliga hållas,
liar BancoUtskottet att
andraga hos Bikets
Ständers plena, hvil*
ka, i anledning -af Batt*
nast vid dess första
sammanträde, gå i författning,
att meddela
sarntelige BiksStånden
fullständig uppgift öfver
Banco Verkets hela
ställning, grundad
på sednast afslutade räkenskaper,
och de i
BancoFullmägtiges berättelse
för öfrigt omförmäldte
förhållanden,
$ 3-
Alla förslag lill förand
tingar i För fat tningarne,
om Bancolån,
jemte alla andra
förek om mande arén der,
hvilka ej äro af den
mindre betydlighet,
som vanliga Administrations-
Oeconomieoch
Bäkenskaps ämnen
för det mesta ega, har
Banco - Utskottet att
andraga hos Bikets
Ständers Plena, hvilka,
i anledning af Utskottets
derom afgifvande
Betänkanden i
sådane saal öfverlägga,
BanebUmkoHtH BtMniond\n.
ecUukotietsderom tillgifvande
Betänkande,
ciri sådane ärender öfverlägga,
och deras be»lut
deröfver till efterrättelse
meddela.
§• 3-
BancoUtskottets förnämsta
afsigt och föremal
bör vara derhän
ställt, att Banquens
säkerhet och credit må
varda styrkt och befrämjad;
i hvilket afseende
BancoUtskottet
har att öfverlägga och
förordna på hvad sätt
Banquens operationer
kunna så inrättas och
förås, saint dess redan
egande och framdeles
erhållande fonder, så
disponeras, att en jemn
och oafbruten förkofran
må ega rum, till
befordrande af sed larne»
inlösen med metalliskt
mynt; i den händelse
åier, att några
andra utvägar och me
del, än sorn uti Verkets
nu egande, eller
och deras beslut deröfver
till efterrättelse
meddela.
§. 4.
BancoUtskottets förnämsta
afsigt och föremål
bör vara derhän
stäldt, att Banquens
säkerhet och
credit må varda styrkt
och befrämjad ; i hvilket
afseende BancoUt»
skottet har att tillse
och öfverväga på hvad
sätt Banquens operationer
kunna så inrättas
och föras, samt dess
redan egande och framdeles
erhållande fonder,
så disponeras, att
en jemn och oafbru
ten förkofran ina ega
rum, till befordrande
af sedlarnes framdeles
inlösen med metalliskt
mynt. De förslag Utskottet
för verkställig
heten af en dy ik operation
kunde hnna sig
35a Bancofctskottets Betan/tanden,
framdeles inflytande
fonder äio att tillgå,
till befordrande af förenämnde
ändamål, liehofde
sokas och vidtagas,
liar Banco-Utskottet
att detri föiteslå,
och till Rikets Ständers
PienotUiii godtfinnande
och bifall, att anmäla.
§. 4.
Som Rikets Ständer
uti Banco-Ordningens
74 § S'S förbehållit,
att sjelfve få dispone
ra öfver Råneo-Verkets
vinst, på sätt som
det tued Hans Kongl.
Majtts och Fäderneslandets
heder och nytta,
till pnbiicos usus,
bäst kan användas, må
icke Banco-Utskottet
utan plenorum uttryckliga
bifall och
förordnande, ingå uti
några afskrifningar och
eftergifter af Banquens
egande fordringar, ännu
mindre uti någon
slag*
i tillfälle uppgöra, antingen
de grunda sig
på Banquens egna
gäng iga fonder eller
atulia medel och utvägar
behöfva dertill
srika,s och vidtagas, har
BaucoUtsknttet att till
Rikets Ständers otnprolning
och bifall Uppgifva
och anmäla.
!• 5-
Sorn Rikets Ständer
Uti Banco-Ordningens
74 §■ sig förbehållit,
att sjelfve få disponera
öfver Banco-Verkets
vinst, på sätt med
Kongl. Majit och Fäderneslandets
heder och
nytta, samt allmänt
väl finnes bäst förenligt,
må icke BancoUtskottet,
utan Rikets
Ständers uttryckliga bi.
fal! och förordnande,
ingå uti några afskrifningar
och eftergifter
äfBanquenS egande for -  dringar ; ännu mindre
uti någon slags pennin
-
Banco- Utskottets Betänkanden.
3 5 i
slags penningeutgift,
annan an den, sorn uti
6 §. här nedanföre
nätnnes.
§• 5-
Utan Rikets Ständers
Plenorum bifall och
samtycke må icke heller
någon ny stat eller
lön vid BancoVeiket
inrättas. BancoU tskotset
befattar sig ej heller
ntetl tjensters förgifvande
uti Banquen,
utan bör sådan besörjas
af Fulhnägtige, under
vederbörligt ansvar
inför Rikets Ständers
Banco - Utskott,
hvilket uppå inkommande
besvär eger att
pröfva y huruvida någon
i dess tillständiga
befordran, kunde vara
för när sked!, samt den
sam lidande befinnes
till rättelse förhjelpa.
6.
BancoUtskottet har
Bihang till Riks. <$t, Fröt.
ningeutgift, annan än
den, sota uti 7 §. .här
nedanföre nätnnes.
§. 6.
Utan Rikets Ständers
bifall och samtycke,
må icke någon
ny stat eller lön vid
BancoVerket inrättas.
Med tillsättning af
Tjenstemän och Betjente
inomVerkef,eger
BancoUtskottet ej heller
att sig befatta, utan
bör sådant besörjas af
Fullmägtige under vederbörligt
ansvar inför
Banco - Utskottet ,
hvilket uppå inkommande
besvär eger att
pröfva, huruvida någon
i dess tillständiga
befordran kunde vara
för när skedt, samt den
som lidande befinnes,
till rättelse förhjelpa.
§.
Motstående §. anser
^ 8*3- f> te Samt. N.-q 2%
a $4 Banco-Utskottets lie:änkanden.
vai rättighet alt efter
eget bestämmande ihågkomma
dess, i och för
Riksdagrgörornålen antagne
.Betjening med
vanligt arfvode för
dess tjenstgöring; hvilket
efter arbetstiden
och görom ålens beskaffenhet
hör afpassa»
: men alla andra
giatificationer, af hvad
beskaffenhet de ock
vara ina, söker Banco»
Utskottet att undvika,
samt, derest någon gratificaiiori
skulle för
oundgänglig anses, bör
densamma till Rikets
Ständers Pletioruni bifall
anmälas.
§• 7 •
Skulle BancoUtskop
tet emot förmodan vilja
företaga något, sorn ernof
föreskrifne punkter strider
, eger hvarje dess
Ledamot den rättigheten
att, utan afseende på den
i BancoUtskottet aflaede
tysthets eden, sådant i
sitt .Stånd anmäla; och
BancoUtskottet här böra
oidagrant inflyta;
endast med iakttagande
att ordet; Phnorum
vid slutet af §. såsom
öfverflödigt må bortgå.
S* 8*
Skulle BancoUtskottet
mot förmodan vilja företaga
något , som med
ofvanföre skrifne punkter
ej öfverensstämmer,
eger hvarje dess Ledamot
den rättigheten, att
sådant i sitt Stånd anmäla
; och den Ledamot,
som något häre
-
Bauco-Utskottets Betänkansdtn. • 355
den .Ledamot, sorn nå.
got häremot stridande
proponerar, eller befordra
söker, bör vara dess
Stånds förtroende, samt
dess säte och stämma
i Banco-Utskottet förlustig.
§. 8.
Då Kongl. Maj.t i
Kader för godt finner
att BancoUtskottet någon
Proposition meddela
, rörande sådane mål
sorn hemliga hållas bö.
ra, och Utskottet ej skul»
le finna sig förut genom
denna Instruction
berättigadt att den med
Rikets Ständers rätt afgöra
, åligge det Utskottet,
att, sedan BancoFullmägtige
blifvit hör?
de, i allmänna ordalag,
och utan hemlighetens
uppdagande, Rikets Ständer
om den erhålloe
Propositionen underrätta,
för att vid hvart och
ett sådant fall särskildt
begära Rikets Ständers
tillstånd, att med dera*
mot stridande proponerar
eller befordra söker,
bör vara dess Stånds förtroende
samt dess säte
och stämma i BancoUtskottet
förlustig.
Motstående punkt har
Banco - Utskottet ansett
kunna lämpligen helt och
hållet bortgå såsom en
följd af Rikets Ständers
fattade Beslut om Publicitet
af Banquens hela
ställning; hvilket alltså
härigenom vördsamt
föreslås.
356 Banco-Vtskotuts Betdnkandtn.
rätt förordna om de ämnen
som, i Kongl Majus
Propositioner innefattas
§• 9-
Till vinnande af fullkomlig
dfverensstämrnel*
se emellan de föreskrifter,
sorn gemensamt böra
gälla för Rikets Stän*
■ ders Banco- och Riksgälds
Verk , skola sådane
föreskrifter , innan de
till Fullmägtiges efter,
rättelse ! utfärdas , särskildt
inför Rikets Ständers
Stats- och BancoUtskott
undergå justering,
sålunda: Att, enär
sammanträde af båda Utskotten
r j lämpligen kan
eg 3 ruin, ettdera af Utskotten
föteslår Redactionenen
af det stadgande,
som skall tjena
lill efterrättelse för styrelse
me af båda Verken,
hvilket förslag, forsedt
med, justerings påskrift
af Ordföranden i samma
Utskott, corn mun ieeras
det andra Utskottet,
då, i händelse för
-
<i- 9-
f
Sedan Banco Utskottet
under Riksdagens lopp
till Rikets Ständers stadfästelse
anmält sådane Beglementariske
föreskrifter
för Banco-Fösvaitningen,
sorn antingen rö»
ra Dispositioner å redbara
fonden , speciella
förordnanden, i afseende
på verkställigheten af
Rikets Ständers gifne
allmänna stadgande!! eller
nya föreskrifter för
Administrationen , som
fordra någon Rikets Stäng
ders åtgärd, men ej förut
blifvit hos Rikets
Ständer framställde och
pröfvade, åligger BancoUtskottet
att med iakttagande
så väl af äldre
oförändrade Instrueraner,
som Rikets Ständers
under Riksdagen
meddeldte bestämda Beslut,
enligt 66 § Riksdagsordningen,
uppgöra
Banco* Utskottets Betänk anden* 35'y
slaget jemväl derstädes
godkännes, ett lika ly.
dande Exemplar , påtecknadt
af dess Ordförande
, aflemnas till
det Utskott der förslå,
get blifvit uppsatt. Skulle
åter anmärkning vid
ett communiceradt förslag
ega rum, bör justering
deraf vid sammanträde
emellan båda
Utskotten företagas.
t}. 10.
BancoUtskottet åligger
att, före Riksdagens
slut, i öfverensstämmelse
med de af Rikets
Ständer angående BancoVerket
vidtagne författningar,
hos Rikets Hög.
och sammanfatta det Re,
glemente som intill följande
Riksdag kommer
att tjena BancoStyrelseci
till efterrättelse. Sådane
föreskrifter, sorn ge.
mensamt böra gälla för
Rikets Sländers Banco,
och RiksgäldsVerk, skola,
till vinnande af fullkomlig
öfverensstämmelse,
innan de blifva fullmägtige
meddeldte, undergå
justering både in.'
för Rikets Ständers Statsoch
BancoUtskott, antingen
hos hvardera Utskottet
särskildt, eller vid
sammanträde dem emellan;
börande i beggedera
desse fall justerings*
påskrift af båda Utskottens
Ordförandes påtecknas.
§. 50.
Emotståencle §. anser
Utskottet här böra ordagrant
intagas.
353 Banco- Utskottet» Betänkanden.
loll. Ständer föreslå Instrnction
för BancoUtskottet
vid påföljande
Riksdag ; hvilken Instruktion,
sedan deri af
Rikets Ständer blifvit
pröfvad och fastställd ,
skall ligga till grund
och tjena till efterrättelse
intill dess Rikets
Ständer finna anledning,
att, efter Utskottets hörande
, deruti ändring
göra.
Detta allt underställes vördsamt Rikets Ständers
närmare upplysta bepröfvande.
Stockholm den 26 November 1823.
N:o 86.
Ankom (ten 30 Nov. 1823.
Förnyade Utlåtande till Rikets Högloft.
Ständer, angående vackt förslag att
alla utelöpande BancoSedlar måtte inom
viss prascriptionstid i utbyte emot
nya indragas
liedervärda
BondeStåndet har uti ProtocollsUtdrag
af den lgtde innevarande månad återremitterat
Utskottets Betänkande N:o 70 i ofvan
-
Banco Utskottets Betänkanden. 359
nämnde ämne, sedan anmärkningar dervid blifvit
gjorde af någre Ledamöter, af det innehåll:
’’Att Utskottet borde yttra sig öfver Hedervärda
Ståndets i sammanhang med frågan örn reglering
af Rikets penriingeväsende fattade beslut,’’ alt alla
utelöpande BancoSedlar skulle inom viss tid inlösas
emot nya, såsom ledande till det nyttiga
ändamål att en gång med säkerhet få erfara huru
stor den utelöpande Sedelstocken1 verkeligen
är: att den farhåga Utskottet yttrat, det lidande
kunde uppkomma derigenom att den bestämda
prsescriptionstiden icke iakttoges vore af ingen betydenhet,
emedan Allmänheten kunde en eller
a:ne gånger årligen genom Kungörelser från predikstolarne
påminnas, om hvad den i nämnde
afseende hade att iakttaga: att Uppbördsmännen
kunde få sig ålagdt, att vid allmänna uppbördsstämmor
emottaga och inlösa förslitne sedlar:
att kostnaden till anskaffande af papper till nya
sedlar icke skulle blifva särdeles betydlig, och
i allt fall ej borde beräknas, såsom skäl, motverkande
det nyttiga ändamål som åsyftades; samt
att Publiciteten af Banquens ställning ej blefve
fullständig förr än säkerhet vunnes om beloppet
af de utelöpande Sedlarne*
Med anledning af desse anmärkningar får
Utskottet nu andraga, att, vid behandlingen af
den särskilda motion, som varit föremål för dess
ofvanberörde Betänkande, Utskottet icke leinnat
utan uppmärksamhet Hedervärda Ståndets den g:de
sistlidne September redan fattade Beslut: ''attalia
i omlopp varande BancoSedlar skulle inom 5 år
indragas och i deras ställe nya utgifvas, hvilka*
36 v JBsrieo Utskottets Betänkande».
högsta numeraira värde ej finge öfverstiga 1,000
JRdr, och borde bestämmas efter gifna serier eller
nummertal; fastän Utskottet ansett sig icke till*
ständigt, att, vid sidan af en väckrmotion och bedömandet
déraf, ställa, ett RiksStånds redan yttra,
de Beslut i samina ämne; utan har Utskottet
trott sig, genom Utlåtande blott öfver motionen,
rättast tillkännagifva sin öfvertygelse om gagneJigheten
af den anstalts vidtagande som ifrågakummif.
Vid erindran om -Ae förluster enskilde lidk
af den utsatte prscscriptionstiden för infriandet af
f. d. FilialDisconternes Sedlar, och jemnförelsen
(emellan Totalsumman af desse sedlar och hela
massan af utelöpande BancoSedlarne, torde de af
Utskottet befarade menliga följderne af företaget
under ett närmare begrundande icke finnas vara
af så ringa betydenhet som någre BondeStåndets
^Ledamöter förmodat; och då, såsom Utskottet
upplyst, kostnaden för Banquen ändock skulle betydligt
öfverstiga vinsten af en, genom det före*
slagne sättet vunnen befrielse från skyldigheten
att inlösa sine för erhållen valuta utgifne förbindelser,
och öfvergå nyttan af att för en gang känna
verkliga beloppet af de utelöpande Sedlarne,
.har innehållet af anmärkningarne icke kunnat förändra
Utskottets tanka om olämpligheten af err
viss tids utsättande för de i rörelsen utevarande
BancoSsdlarnes inlösen; i synnerhet sorn en sådan
tids bestämmande för en gäng icke lemnar
någon visshet för framliden om förhållandet, sorn
af inträffande händelser, fctn, endast efter några
Banco- Utskottets .Betänkande?!. 361
få års förlopp, blifva olika med det som vid fatalietidens
utgång visat sig.
Utskottet åberopar således dess i förevarande
ämne förut afgifne Betänkande, och får föröfrigt
vördsamt tillkännagifva, att samma Betänkande
redan blifvit af 3 Respective Stand till
alla delar bifallet.
Stockholm den 26 November 1823.
N:o 8 7*
Ankom den 30 Nov. I823.
Memorial till Rikets Högloft. Ständerf
angående förändringar och tillägg uti
den Instruction, som under den 10
Juni 1812 blifvit utfärdad för Rikets
Ständers Revisorer öfver Banco• ock
RiksgäldsVerken.
Sedan, i anledning af Kongl. Majtts den a 8
förlidne Februarii till Rikets Ständer aflåtne nådiga
Skrifvelse, hvaruti Kongl. Maj:t i Nåder
äskat, att Rikets Ständer måtte meddela mera bestämda
föreskrifter än hittills för deras Ombud
vid Revisions-förrättningarne emellan Riksdagarne
samt, i följd deraf, den för nämnde Ombud nu
gällande Instruction, af år 1812, i laglig ordning
erhålla ert ytterligare utveckling, Höglofl. StatsUtskottet
genom särskildt Betänkande utlåtit sig
röraqde de förändringar, hvartill anledning sig
36a Banco-XJtskottets Betänkandén.
företett, så vidt Revisorernes befattning eger gemenskap
med Statsverket; får BancoUtskottet nu ,
med fästad t afseende dels å det Beslut, Rikets
Ständer under nu varande Riksdag fattat, att
publicitet af BancoVerkets liela ställning kommer
att ega rum vid de emellan Riksdagarne infallan~
de Revisionsfurrättningar, oc.h dels å Rikets Ständers
vid 1818 års Riksdag gifne förordnande om
beräkningen af Revisorernes Resepenningar och
dagtractamenten, härigenom vördsamt föreslå följande
smärre redactionsförändringar vid de §§. uti
Instructionen af år 1812 , hvilka i ett sammanhang
innefatta grunderne för Revisorernes åtgärder
i afseende på Banco och Riksgälds Verken.
Föreskrifterne härom vidtaga uti nu gällande
Instruction ifrån och med 7 §., och anser
Utskottet usta delen af nämnde §. kunna utan
någon förändring bibehållas.
Vidare följer 2tdra Morn. af 7 §.
Instructionens nu varande
lydelse.
Vid förrättningens
slut, late de tillförordnade
Revisorer författa
en särskild berättelse för
Banco- och särskild för
RiksgäldsVerket för till.
kammande Riksens Ständer;
af hvilka berättelser,
ett exemplar, försegladf
, i RiddarhusArchivet,
och ett i Ban
-
Redaction , som föreslås.
Vid förrättningens
slut, late de tillförordnade
Revisorer författa
särskild berättelse om
BancoVerket och särskild
om RiksgäldsVerket
för tillkommande Rikets
Ständer.
Af dessa berättelser
utskrifvas 3 :ne exemplar ,
hvilka af Revisorerne
BancoXJlskottets Ber arik anden. 563
quen och ett i RiksgäldsContoiret
deponeras
; burandes , hvad
RiksgäldsContoiret allena
angår , en särskild
berättelse om Verkets
tillstånd och förvaltning
af Revisorerne författas
och, genom trycket, alimänheten
meddelas.
undertecknas. Det ena
exemplaret af hvardera
berättelsen aflemnas försegladt
till Riddarhus.
Archivet, det andra likaledes
försegladt, förvaras
vid det Veik, som
Revisionen angar, nern.
ligen , i Banque» det
sorn rörer BancoVerket,
och uti RiksgäldsContoiret
, det som rörer
RiksgaldsVerket; och det
3:dje exemplaret af hvardera
berättelsen kommer
genast efter Revisionsförrättningens
slut, att
genom Revisorernes föranstaltande,
till trycket
befordras , för att åtfölja
Post- oell Inrikes Tidningen.
BancoRevisorerne
, hvilka, till följe
af Rikets Ständers gifne
förordnande, ega att uti
nyssnämnde berättelse,
rörande BancoVerket ,
intaga fullständiga och
på räkenskaperne grundade
uppgifter, rörande
detta Verks befunna tillstånd
och ställning i
alla delar, undantagande
364 Baneo’Ut$kott?,t$ Betänianden.
endast hvad som röret
enskilde personers förhållanden
till Banquen;
anrnäle deremot , uti
särskild berättelse, till
BancoUtskottet endast siriane
hos dem förehafde
mindre betydande frågor,
rörande inre ekonomien
, tjenstgöringen
eller räkenskapeme, hvaröfver
utlätanden på förekommande
anledning
blifvit Banco-Styrelsen
meddelade.
Vid 8, 9, 16 och ai §§. uti 1812 ars
Intruction finner BancoUtskottet någre förändrin
gar
eller tillägg icke erfordras.
§. 12*
Dertill föreslås ets
nytt stadgande af följamie
lydelse, grundad!
på Rikets Ständers, under
1818 års Riksdag,
fattade beslut t
Jemte det Revisorerne
bestås skjuts efter
fyra hästar till oell ifrån
Stockholm, komma samtelige
Revisorerne a<ti
uppbära Tractamente af
Tre (3) R:dr Banco om
JBtnco Utskottets Betänkande. 3*5!
12. §.
I det öfriga tillförse
sig Riksens Ständer,deras
tillförordnade Revisorers
nitfulla bemödande,
att, i allt hvad Banco-
och RiksgäldsVerken
angå kan, befrämja
deras bästa, bestånd och
säkerhet, på sätt, som
skill svara ernot det
förtroende de vunnit ,
samt göra dem förtjente
till Riksens Ständer»
erkänsla och tacksam;
het.
dagen, hvilket Tractame
ute utgår, så väl pn.
der den för RevisionsFörrättningen
bestämde
tid, sorn under resan
till och från Stockholm,
då åtta (8) mil berak-,
nas för dagen; börande
desse Revisionskostnader
, efter hvad förut
varit vanligt, till ena
hälften godtgöras af Banquen,
och den andra
hälften af RiksgäldsCon;
toiret.
13- §•
Motstående §. anser
BancoUtskottet böra utan
förändring ordagrannt här
intagas.
366 Banco-Utskottets Betänkanden.
Detta underställes vördsamt Rikets Ständers
upplysta bepröfvande ; hvarmed Utskottet
tillika får anmäla, att RmcoUtskoriPts förenämnde
förslag blifvit med Rikets Ständers
Statsutskott communiceradt oell är, i hvad
som rörer RiksgäldsContoiret, af nyssbemä dte
Utskott, utan anmärkning godkänd) ; och torde
Rikets Ständer finna godt besluta, att, sedan
instruetion för Revisorerne. i hvad Stats.
Verket angår, blifvit af Rikets Ständer siuteligen
uppgjord och fastställd, de ofvan föreslagne
§§., angående Råneo- och Riksgälds*
Verken, må, i ett sammanhang dermed, efter
nummerföljden, intagas, och den gemensamma
instruetiorien derefter genom underdånig skrif
velse tili Kongl Maj:t öfverlemnas till ali*
mänt kungörande.
Stockholm den 38 November 1823.
N:o 88.
Aaken» den 2 De<a 1823-
Förny dt Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar inom tvänne Riksstånd,
uti några, rörande Götha CanalVerks-'
angdagenheter, hos Utskottet
förekomne frågor.
Sä val Högloft. Ridderskapet och Adeln som
Hederv. BondeStändet hafva åferrqmitterat Ut
-
Banco Utskottets Betänkanden. 367
skottets under den 5 innevarande manad afgifne
Memorial, N;o 68, öfver 4 §• uti Rikets
Ständers Revisorers Berättelse af år. 1832,jemte
en och annan hos BancoUtskottet särskildt
förekommen fråga rörande Götha Canal Verk;
vid hvilket Memorial, som af tvänne Riksstånd
blifvit bifallet , anmärkningar äro
gjorde, inom Högloft Ridderskapet och Adeln af
Herr Grefve von Platen, som, vid första punden
angående det af CanalDirectionen uppgjorde,
och af Bolaget gillade förslag, tili en Besparingsoch
Pensions inrättning för Tjenstemän och ständige
arbetare, upplyst, att fonden, sorn dertill
blifvit anslagen, utgjorts af dels köpeskillingen
för sådane efterlyste, dödade och, enligt 6
Art. i Reglementet för Götha CanalBolag, till
Bolaget hemfallne Actier, som blifvit å Auction
försålde, samt dels öfverräntor å uteblif.
ne insättningar i Disconten, hvilka medel,
sammanlagde uppgått till något mer än 10,000
R:dr, och deraf influtit en årlig ränta af 600 R:dr,
som ingått till Pensionslnrättningen; hvarjemte
Herr Grefven, i afseende på Bolagets
rätt, att till omnämnde ändamål , dessa medel
använda, anfört, att det som för Actierne in*
flutit, hade, utan att handla emot någons
egande rätt, kunnat till Actie egarne utdelas,
såsom en deras fria tillhörighet, hvaröfver det
tilikomme dem att disponera, samt öfver-räntorne,
såsom böter, åter ej varit att påräkna
till en bestämd inkomst, utan kunnat begagnas
ad pios usus, i likhet med sådana medels
bruk i allmänhet; äfvensom att begge dessa
368 Banco-Utskottets Bettini andert.
tillfälliga inkomster hvarken år 1815 eller
sedermera blifvit af Rikets Ständer .pä något
ställe omnämnde, eller i beräkning tagne, och
sålunda ej eller bordt anses, på satt Herrar
BancoFul Intägt ige derom skola sig yttrat, vara
en af Rikets Ständer påräknad tillgång för
Canalarbete»; förmälande Herr Grefven, atr,
da man såsom skäl, hvarföre Pensiorternes fastställande
ej varit lämpligt, uppgifvit, att Canalens
Tjenstemän voro på obestämd tid antagne,
just en sådan egenskap af Tjenstebefattningarne,
ehuru till stor del nödvändige
att bibehållas, äfven efter Canalens fullbordan,
lemnade dessa Tjenstemän rättighet att fordra
mera, än hvar och en annan, st" kunde draga
vexel på bergning för sin öfriga lifstid,
och ännu mer t mån af befattn.ingarnes mödosamma^
beskaffenhet i förhållande till deras
vedergällning, sorn derföre erhölles, så atr,
om Tjenstemännen, med uppmärksamhet på en
sådan deras ställning, oell för att under det
närvarande vinna ersättning för hvad i det
tillkommande skulle för dem sakrias, stämt
sina fordringar vida högre, man, vid ett absolut
behof af deras biträden, ej haft annan
utväg, än att lemna bifall dertill*
I anledning af Utskottets tillstyrkande i
andra puncten, rörande, ärliga pensioners beviljan•
de lill aflidne Tjenstemäns och omkomne arbetares
Enkor och Barn, yttrar Herr Grefven, att
utgifter af denna art, då de voro en billig
ersättning för hvad Tjenstemännen och arbe*
tarén
Banco-Utskottets Betänkande».
tarén kunde under arbetet äfventyra, utgjorde
en del af de förmåner, hvilka som vedergälla
ning skulle beveka honom, att med'mera nit
uppfylla sina skyldigheter: att, om sådana billiga
fordringar lemnades utan afseende, Icke
eller någon annan utväg återstode, att vidtaga
med en Tjenstemanna-personal, som icke
kunde ersättas, än att en tillökning i aflöningen
blefve gifven, till ett vida större belopp,
än som af Pensionslnrättningen utginge till
några Enkor och Barn; och att, under sådana
förhållanden, man kunde fråga, hvilken mera,
än allmänna arbetsfonden, droge nyttan—-allt*
så skyldigheten — af denna utbetalning? —*
Efter uppräknandet af de personer, hvilkas
efterlefvande anhörige kommit i åtnjutande af
sist omförmälde pensioner, hvaraf beloppet genom
dödsfall och andra omständigheter fö'r
närvarande utgjorde en totalsumma af 1330
R:dr, fortgår Herr Grefven vidare i det andragande,
att, när en årlig inkomst af 8069
R:dr utaf Canalens skogar och område m. m.,
samt en annan af Canal-afgifter, Sorn redan
stigit till 12,000 R:dr, funnits, af hvilken Ca.
nalBolagets tillhörighet det kunde anses vara
en ovilkorlig skyldighet att meddela något åt
dem, som dyrt och oersättligt fått betala det
nit, de uppoffringar och otaliga mödor, sorn
bidragit dels att skaffa, dels att förbereda Bolagets
och det Allmännas fördelar ; Herr Grefven
således ej kunnat och ej eller nu kunde
lämpa sig efter den mening, sorn BatifcoFull-*
Bihang till Rihs. St, Brot, 1823. 5 tc -Sami. N.-ö 24,
370 BantarJ iaiottits Borijnlondm.
xnägtige yttrat, uti PxoteeollsU tdrag af den
1.6 November 18ao, di fråga icke varit om
n»got, sorn borde anses för misshushållning,
och visadt vore, om framtida tillgång och sä*
kerhet funnes för en dylik utgift; äfvensom
Herr Grefven förklarat, att, i allt som rörde
honom enskildt, hän gerna skulle rätta sig
efter andras nöje elter missnöje, men der pligterne
talade, icke kunde göra afseende på de
känslor, som uti Herrar BancoFulImägtigea
yttrande röjde sig. Herr Grefven trodde, att
något högre ålåge honom , än att söka andras
nöje eller missnöje, vore dessa hvilka sora
heldst, och att med alla fel, Herr Grefven
lunde hafva begått, det likväl va«it utan annan
ledare än känslan af pligt, sorn mäst föl.
jas, om påföljden ock blefve hvilken gora
heldst; samt att det ock varit på dessa skäl,
som Directionen funnit för godt, att, oaktadt
Baneofullmägtiges yttrade tanka, förblifva vid
ain, inför Bolaget anförde mening, framställa
de behöfvandes förlägenhet, och således ver*
ka till beslutet.
£>e anmärkningar inom Htderv. BondeStåndet,
som blifvit af några Ledamöter gjorde,
och föranledt återremiss af Utskottets ofvanberörde
Memorial , jemnväl ifrån detta
Riksstånd, afse äfvenledes gillande af Canal.
Bolagets och Öirectionens ömförmälde, utaf Ut
skottet anmärkte åtgärder, samt åro hufvudsakligen
af lika innehåll med hvad Herr Grefve
von Platen hos Ridderskapet och Adeln anfört.
Banco-TJtskottets Betänkanden. 37»
Di Utskottet nu gar att i ett sammanhang
yttra sig, i anledning af dessa anmärkningar,
får Utskottet vördsamt anmäla, det Utskottet
väl insett, att uti Reglementet för Götha
Canal Bolag det icke finnes bestämdt utstakadt»
att särskilda tillfäilige vinster, uppkommande
dels af hemfallne Actier, dels af
influtne straffräntor, skola till Canalarbetet användas
; att Rikets Ständer hvarken vid föregående
Riksdagar eller vid denna, förklarat
och, förbehållit sådant såsom ett vilkor för anslagens
obehindrade tillgodonjutande, och icke
eller nämnde medel kunnat ingå i beräkning
vid calculernes uppgörande, då det varit och
är alldeles obestämdt, om och till hvad belopp
de kunna ingå, samt för öfrigt var utan ali
fråga, att, så länge Canalarbetet besörjdes genom
Bolagets enskildta bidrag, sila dylika medel
då tillhörde Bolaget allena; men vid det
Förändrade förhållande, att Canalarbetet bedrifves
endast med allmänna understöd, måste
det ock blifva en lika gifven följd, att Staten,
eller det Allmänna bör ega talan i fråga om
ändamålen, hvartill sådane medel skola begagnas,
enär Statens bidrag, allt i den mån
som desse medel användas för Canalarbetets
fortgång eller icke, antingen kunna minskas
eller måste Ökas» Och Utskottet, som af sådan
orsak funnit frågan om merberprde medels
disposition böra vid denna Riksdag afgöras,
har vid ämnets behandling, lika med Herrar
BaucoFullmäglige, och Rikets Siänderä
Revisorer, varit af den tanka, att medlen bordt
3 j e Banco. Vtfkutttt» Bet&nkahderi.
ingå till den allmänna ByggnadsCassan, såsom
icke i annat ändamål än för Canal Verkets befrämjande,
stälde under Directionens och Bolagets
disposition.
Vid öfvervägande likväl af de utaf Herr
Grefve von Platen andragne flere skäl oah
omständigheter, vill Utskottet nu icke bestrida,
att förevarande ämne kan ur olika syn*
puncter betrakta*, och att, om, å ena sidan*
inrättningen af en PensionsCassa för ögon*
blicket medtager vissa tillgångar, som eljest
kunnat användas för ett mera direct fortskyn*
dande af Canalarbetet, det ändock torde, å den
andra, böra medgifva*, att beskaffenheten af de
accorder, som på ett eller annat sätt kunna
afslutats med Verkets Tjenstemän och arbetare,
hufvudsakligen verkar på en möjlig besparing
eller oundviklig tillökning i Verkets
utgifter, och hvad särskildt angår den ifråga*
stälde Pensionsfonden, den anmärkning icke
Saknar grund, att de ökade pretentioner, hvilka
sannolikt äro att befara af CanalVerketS
Tjenstemsnnapersonal, ifall förhoppningen orri
nämnde inrättnings bestånd och förkofran göres
om intet, troligen skola fullt motsvara,
om icke öfverstiga beloppet af hvad som kommit
i fråga att dertill anslås; likasom det
bör tagaa i beräkning, att de tillskott, enskilde
uti Sparbanks- eller PensionsCassa Fonden
insätta, i sjelfva verket äfven bereda en
minskning i de utgifter för ArbetsCassan, sorn
hittills egt rum, då temporaire Pensionsanslag
deraf blifvit för vederbörande gjorde. Uikot*
Banco-Vtsköttets Beiänkanitn. 373
let, som för dess del icke kan frångå den tanka,
att den af Bolaget på förhand behandlade
fråga, om de oftanämnde medlens användande
till ett dylikt ändamål, med rätta blifvit Rikets
Ständers pröfning och afgörande understäld,
anser sig således på förenämnde skäl
böra, med ändring i denna del af dess förut
afgifne Utlåtande i ämnet, hemställa till Rikets
Ständers förnyade pröfning, ont icke Götha
CanalBolag må t ilierkän nas rättighet, att,
för nödige ansedde pensioner vid Canal Verket,
använda de medel, tont hittills influtit och
vidare inflyta uti köpeskilling för dödade och
försålde Actier, samt straffräntor för redan
försummade och hädanefter inom bestämd termin
ej skeende insättningar å Ac(terne, hvaremot
det uttryckliga förbehåll må bifogas, att
Bolaget ej må ega, att till dylikt ändamål begagna
några af de till arbetets bedrifvande af
Staten anslagne medel, och att således, hvad
utöfver summan af nyssnämnde tillfälliga intrader,
kan till pensioner erfordras, icke får
såsom en Canal Verkets utgift beräknas, utan
tagas utaf inkomsterna, som af den redan färdiggjorda
Canalen inflyta, .och hvilken re verme
icke, utan efter afdrag af detta belopp,
må, enligt Rikets Ständers beslut vid dean®
B i k sdag tilt Actie-egafne utdelas, så att oftanämnde
utgift icke får i framtiden upptaga»
särskildt, och utöfver hvad Bolaget af Canalvinsten
tillkommer, innan betalnings-skyldigheteti
till Staten blifvit fullgjord,
Furbiifvaode i öfrigt Utskottet vid dess
374 Banco-Vi skottets Betänkanden.
redan afgifne yttrande, att, ehvad ansvar Bo«
Jaget och dess Direcijon må ikläda sig för enskildes,
! SparBanquen insatte tillgångar, några
CanaLVerkets tilihörigheter dock icke böra få
derföre pantförskrifvas, och ej elier samma
Verks fastigheter, såsom utgörande hypothequer
för Bolagets skuld till Banquen, så län*
ge denna skuld finnes ogulden,’ för dylika eller
andra förbindelser graveras.
Herr Grefve von Platen har ändteligen,'
i fråga om den beviljade tillökningen af iooo
R.dr i årliga arfvodet för Herr Grefven, såsom
Ordförande i Directionen oell Chef för Canal-arbeteti
utförande i det hela, andragit, att, då det
vore Cana -Bolagets uttryckliga rättighet att
sluta aecorder om aflöningarne från den minsta
till den största, utan annan skyldighet, än
att dess beslut skulle granskas af JRevisoreme
samt det i 23 §. af Bolags-priyUegierne vöre
föreskrifvet, i hvad mån Banquen egde att
deruti deltaga, nemligen, att BancoFullmägtige
må välja en Ledamot i Directionen för CanalVerket,
hvilken lika med de öfrige Directeurerne
af Bolaget lönas, samt vid de årliga Revisionerne
äfven en Fullmägtig, och Herr Grefven i
detta hänseende ansåge sig böra betraktas såsom
en annan Tjensteman, hela denna sak ej
bordt blifva ämne för Utskottets Betänkande,
efter Banco Fullmägtige ej kunnat säga att
misshushållning egt rum; men om en fråga af
dylik beskaffenhet efter 5 års förlopp skulle
Banco Utikottttt BelUnkarnJti). J7 5,
hemställas till Rikets Ständers bedömande. *1
måste äfven Herr Grefven hemställa, hvar
Tjenstemsnnens säkerhet funnes, hvar säker,
het för de contracters helgd, sorn Bolaget el.
ler dess Ombud uppgjorde, och sist, hvar Statens
säkerhet funnes P emedan, om Herr Grefven
kunnat afsätta det capital, som honom an*
ginge, för den händelse att Ständer»® funna
detsamma böra återbäras, hvar och en annan
af Bolagets Tjensteman dock icke vore i belägenhet
att gora ett sådant offer, om det gälde.
I öfrigt och för att fästa uppmärksamhet
på den allmänna principen, samt hvartill det
skulle leda, om en controllerapde autoritet in-*
ginge i detaiiler, der dagligen sådana magta
förekomma, är af Herr Grefven exempelvis
framstäld en händelse, angående uppkommen
fråga, om anläggning af en verkstad till anskaffande
af flere mechanislcs inrättni ngar .
hvilket ämne dock ej har gemenskap med
eller utgör föremål för närvarande granskning.
Då Herr Grefve von Platen under dessa
reflexioner, ifrågasatt Utskottets behörighet
att taga befattning med detta ärende, får Utskottet,
med anledning deraf, upplysa, att, sedan
Götha CanalDirection uttryckligen begärt
del af Herrar BancoFulItnägtiges åsigter i ämnet,
och Herrar Fullmägtige, på anförde grun*
der, ansett sig icke vara autoriserade, att meddela
sanction åt Directionens eller Bolaget*
beslut, utan öfverlemnat vidare pröfningen
deraf till Rikets Ständers Revisorer; samt des
-
37e Bane o- Utikottets Jieiänkanden*
se Sfer hänskjutit sakens afgörande till nuva«
rande BancoUtskott; sä kunde nSgon annan
följd deraf icke blifva, än att BancoUtskottet,
jemnlikt dess instruetion, fann sig föranlåtet
anmäla ämnet, såsom ingalunda af hemlig beskaffenhet,
till Rikets Ständers kännedom och
O
bedömande, Åberopande Ut6kottet i öfrigt
hvad dess förra Memorial härom innehåller,
och hvaraf klarligen synes, att Utskottet ingalunda
ansett någon misshushållning härvid
hafva egt rum.
Sluteligen och vid öfvervägande af Herr
Grefve Plåtens gjorde framställningar, om vådan
och olägenheten för i,edamöterne af Bilectionen,
då dess fattade beslut och vidtagne
åtgärder i ett eller annat hänseende af BancoFullmägtige
ej blefre gillade, men Fullmägtlge
funne sig böra hänskjuta slutliga bedomandet
deröfver till Rikets Ständers Revisorer,
eller ett blifvande BancoUtskott, att möjligen
kunna underkastas ansvars- och ersätt,
ningsskyldighet vid en kommande Riksdag,
och sålunda efter en rédan förfluten tid af 5
ir äfventyra deras välfärd och förmögenhet;
har Utskottet ej kunnat undgå att erkänna billigheten
af något närmare bestämmande i denna
del; och Utskottet har i sådant ändamål
härigenom ansete sig böra vördsamt föreslå,
att vid alla hos Götha CahalDirection eller
hos CanalBolaget förekommande frågor, orri
företag eller utgifter, hvarom anmälan hos
BancoFuMraägtige, genom Eanquens Ombud
roed någon slags reservation blifver gjord»
Banco-Utsiottets Betäfkandeil. 37^
eller hvaröfver Fullmäguge, i anledning af
inkomne berättelser och handlingar, sjelfve
kunde finna skäl att någon erinran meddela,
BancoFuIlmägtige må icke allenast vara berattigade,
utan jetnnväl pligtige, att bestämdt,
antingen gilla eller förkasta beslutet, och sådant
inom en tid af irenne månader från den
dag tle deraf erhållit del ; samt i händelse afseende
å ett sådant deras förklarande ej göres,
begagna den rätt som Rikets Ständers beslut,
rörande Götha Canal, af år 1815 dem tillagt,
att innehålla utbetalning af anslagen intilldess
rättelse följer. Dock att det må vara
BancoFuIlmägtige öppet lemnadt, så framt Directionen
skulle vilja på eget bevåg, och under
åtagen ansvars- och ersättnings-skyldighet,
utsträckt till och med nästpåföijande Riksdag,
fullfölja den nödig ansedda anstalten, samt derföre
ställer sådan säkerhet, som af BancoFulImägtige
godkännes, att på sådana vilkor medgifva
verkställigheten, och såsom en följd deraf,
Byggnadslånebiträdet utgifva.
Detta allt varder Rikets Höglofl. Ständers
bepröfvande vördsamt understaldt. Och
bifogas, enligt förbehåll, de af några Ledamöter
yttrade särskilda meningar.
Stockholm den 30 November 1883.
Utdrag af Protacollet hållet hös Rikets
Höglnfi. Ständers BancoUtskott den
30 November 1833.
S. D. Efter skedd justering af Höglofl,
EancoUtskottet* förnyade utlåtsnds i anledning af
J7$ Baneo Utsiottet! BetiinianJtn.
gjorde anmärkningar inom 2:ne BiksStånd Uti nå*
gre rörande Götha CanalVerks angelägenheter hos
Utskott! t förekomne frågor, förbehollo sig nedan
nämnde Herrar Ueilamötf-r. att deras yttrade särskilde
meningar skulle till Rikets Ständer åtfölja
Utlåtandet :
Herr Borgmästaren Monthan anförde:
J’Med anledning af den reservation jag an*
malt emot Högloft. Utskottets nu förändrade och
med ett nytt utlåtande tillökte Betänkande , föranlåtes
jag af pligt och öfvertygelse protestera
högtidligen emot de förändringar Höglofl. Utskot*
tet nu tillstyrkt. I afseende på hufvudfrågan
anser jag för min del Utskottets första Betänkande,
som af atne Stånd blifvit godkändt, tillräckligen
upplysa, att de medel, omkring 10,000 R:dr,
sorn Bolagets Direction tillåtit sig disponera till
en pensionsfond, bestående af vinsten af försålde
Actier och Straffräntor för försummade inbetal*
ningar å Actierne böra ovillkorligen tillhöra ByggnadsCassan;
endast under det vilkor, att Bolaget
först fullgör sin skyldighet enligt Reglementet,
i afseende på Acdernes inbetalning, hafva Stan*
derne beviljat de betydliga understöd af omkring
5 millioner som Bolaget tid efter annan erhållit,
och häraf måste vara en följd» att Bolagets tillgångar
af hvad beskaffenhet som heldst, hvilka en»
ligt Reglementet kunna inflyta, först miste till
byggnaden användas, för att minska Statens biträden.
Bolaget har, enligt Reglementet, ingen
rättighet att disponera sine medel annorlunda än
till byggnaden, och har först vid denna Riksdag
erhållit tillstånd att sig till förmån enskildt an
-
Banco~Utskottets Betänkanden.
vända behållne urkastningar af den redan färdiga
Canalen, dock detta endast intill nästa Riksdag,
Om Bolaget af denna inkomst vill stifta Pensionsfonder
eller hvad som heldst, kan sådant ej betagas;
men att Bolaget får dertill använda de
inkomster, hvilka enligt Reglementet inflyta och
endast till byggnaden böra användas, lärer vara
uppenbart stridande emot Reglementet och Stär.-  dernes förberörde beslut, derest Rikets Ständer
ej nu åter skulle vilja till Bolaget skänka desse
10,000 R:dr, och dermed öka Statens utgift till
byggnadens fullbordan , hvartill utom desse och
de 30,000 R:dr, hvilka vid liqviden om sista
Actie inbetalningen contant inflyta, ingen vidare
Bolagets enskilda tillgång lärer finnas.
Hvad åter angår det af Höglofl, Utskottet
nu gjorda tillägg till dess förra Betänkande, innefattande
en förklaring öfver utte §. i Rikets
Ständers år 1815 utfärdade Reglemente för Banco.
Fullmägtige, så förefaller mig denna framställning
både stridande mot grundlagarne, och i högsta
måtto förnärmande Rikets Ständers ratt, att
sjelfve få efterse och pröfva huru Statens medel
förvaltas. Andamålet med detta tillägg synes
vara, att BancoFullmägtige genom det stadgande,
som orden lyda , af rättighet och skyldighet, att
ogilla eller godkänna de anmärkningar, sorn göras
vid Bolagets åtgärder, derest Statens medel emot
plan användas eller dermed misshushållas, skulle
få Rikers Ständers rätt att dechargera Bolagets
Direction och förvaltning , utan att Rikets Ständer
eller dess Revisorer skulle ega rätt, hvarken
att upptaga eller pröfva huru Bolaget och dess
,38o Sanett»XJtskottets Betänketiden.
DIrection med Statens medel hushållat, i andra
fall än då Fullmägtige sett sig föranlåtne inhibera
anslaget eller Direction ställt borgen far den
anmärkta åtgärden.
Om å den eija sidan det synes äfventyr! igt,
att uti 5 år eller till dess Rikets Ständer åter
sammanträda, Bolaget och dess Direction ärt»
underkastade Ständernes bedömande, huru Bolaget
och Directionen efter föreskrift användt Statens
medel, så är det likväl å' en annan sida största
billighet och rättvisa, att Rikets Ständer, både
genom dess Revisorer och genom dess Banco.
Utskott förbehålla sig granskningsrätt öfver förvaltningen
af detta Statens betydligaste anslag och
om Bolaget och dess Direction iakttaga de föreskrifter,
som för anslagets meddelande stadgas,
så hafva de vid en sådan revision och Ständerne
förbehållen granskningsrätt intet att frukta.
Af ordet rättighet uti 1815 års Reglemente
följer ingen skyldighet för BancoFullmägtige,
att bestämdt yttra sig öfver alla anmärkningar.
Rättigheten uti denna §„ är blott
att inhibera utbetalningen af Statens medel, i
anledning af anmärkningen, intilldess den
häröfver infordrade förklaring blifvit godkänd.
Det är således endast i sådant fall, då Fullmägtige
inhiberat medlen, som de äro skyldige
och berättigade, att godkänna eller ogilla
förklaringen; men då oändligen flere omständigheter
af misshushållning vid verket, såsom
det nu i frågavarande användandet af medlen
till Pensionsinrättningar , kunna anmärkas ,
hvilka icke äro så hufyudsaklige, att hela bygg
-
Banco- Utskottets Betiinkanden.
38i
raden för dylifce tilltag bor afstadna, hafva
Fullmäglige hittills icke haft annan skyldig»
het, än att, derest de icke begagna sin inhibitionsrätt,
anmäla förhållandet hos Revisorerne,
för att dymedelst till Ständernes pröfning
öfverlemnas; detta förhållande, som allt sedan
år 1815 existerat, synes vara enligt med
håde rättvisa och ordning att de, hvilka bevilja
anslagen, äfven slutligen få pröfva, om
de efter föreskrift äro använde. I annat fall
skulle BancoFullmägtige, genom skyldigheten
att bestämdt yttra sig, tvingas att godkänna
en anmärkt misshushållning , heldre än att
låta arbetet upphöra , för att undvika den
större förlust för byggnaden , sådant skulle
medföra; och derigenom Fullmägtige få rätt
att bortskänka Statens anslag, en auctoritet,
sorn hittils icke funnits vid något Verk , som
haft inseende öfver förvaltningen af allmänna
medel.
Emot Grundlagarne har jag äfven ansett
det stridande, att denna fråga, föranledd äfen
Herr Grefve vort Plåtens vid Riksdagen gjorde
framställning, kunnat upptagas. Det är i
anledning af Revisorernes utlåtande, sorn Högled.
Uisknttet afgifvit sitt Betänkande och uti
dessa anmärkningar finnes ingen otnändring eller
förklaring öfver 1815 års beslut. Endast hvad
i desse art märkningar förekommer, anser jag
häfva bordt af Utskottet upptagas, och hvad
Vid återremissen blifvit anfördt och sorn ej
rör de af Revisörerne anmärkte förhållanden»
kån efter min tanka ej annorlunda anses, än
3 Si }3anco‘Utskattets Seiäntnnden.
Såsom en ny mötlon, hvilken derest den skolat
besvaras, bordt från något RiksStånd till
Utskottet remitteras.
Till vidare upplysning ofver ämnet bifogas
härjemte ett Transsumt af den i fråga
varande n:te i 18x5 års Reglemente; hvaraf
Rikets Högiofl. Ständer bäst kunna bedöm*
ma min nu gjorda anmärkning och om någon
förklaring deröfver är af nöden.*’
Häruti instämde Herr Brukspatron Bjuhr.
Herr Rådmannen Lundgren förenade sig
äfven till hufvudsaklig del med Herr Borgmästaren
Monthan och tilläde, att i fråga om
rättighet för CanalBolaget, att till Pensioner
för Verkets tjenstemän cch arbetare samt deras
Enkor och barn få använda influtne medel
för försålde dödade Actier samt straffräntor
för försummade insättningar på Actierne ,
Herr Rådmannen Uti anmärkningarne icke
funnit någre sådane nya skäl anförde, sorn
kunde föranleda ändring uti Utskottets första
tillstyrkande, och då hvarken Reglementet för
Götha CanalBolag eller Rikets Ständer sjelfvei
beviljat Bolaget någon bestämd rättighet, att
till fremmande ändamål använda de omför*
mäldte Bärskildte medlen, Staten således egde
förmånsrätt att begagna dera till Canalarbetets
fullbordande, enär alla vid Canalen inflytande
inkomster voro under det allmännas disposition,
sedan Adie egarne fått tillgodonjuta ränta
på sina insatta medel , så vida icke Aetieegarne
för fri dispositionsrätt öfver den sum.
ma, som nu vore i fråga, ville underkasta sig
Baneo*Utskotttt$ Baänkanden- 38J
att först afräkna densamma , innan de för tän*
tan på Actiebeloppet godtgjorde sig.
Herr Borgmästaren Hambraeus ansåg äfvenledes
att Utskottets, i dess förra Betänkande,
yttrade mening, rörande Bensionsinrättningen»
icke blifvit genom de gjorde Anmärkningarne
vederlagd, och. att Utskottet således icke
bordt i någon mån frångå densamma.
Ut supra
In fidem BrotoColIi,
G> Htlsingius•
Transsumt af det under den 8 Augusti
18*5 för Herrar BancoFullmägtige
Utfärdade Reglemente.
’’För berörde årliga biträden komtner ej
någon ränta under de utstakade byggnadsåren
att beräknas; och derefter ej förr, än Actleegarne
af Discontens och Canalens inkomst
åtnjutit och framgeht för hvarje år få åtnjuta
5 procents oafkortad ränta för deras å Actierne
fullgjorde inbetalningar. Banquen förbehållet,
att erhålla fullständige upplysningar
och förslag öfver det veikstälda och tillör
nade arbetet; samt att anmärka allt, som synes
stridande emot de vilkor , hvarunder Bolaget
erhållit bidraget ; el'er afvika från den
»f Kongl. Maj:t för hvarje år faststälde byggnadsplan
; äfvensom allt * hvaruti misshushålh
384 BancoUtskottets Betänkanden.
liing kunde förspörjas, med rättighet att innehålla
anslaget, intilldess förklaring, som af
Banco-Styrelsen godkännes, blifvit aflemnad,
eller nödigt afseende blifvit gjordt å det, sorn
till rättelse är uppgifvet.”
N;o 89,
Ankom den- 3 Dee, 1823.
Betänkande, i anledning af uppkommen
skiljaktighet i de Respective Riks*
Standtns fattade beslut öfver Utsiottets
Betänkande N-o 63, rörande väckte
motioner, i afseende pä Discont•
Styrelsens Sammansättning och det reg.
lementariska för samma DiscöntVerks
förvaltning; äfvensom Utskottets Utlåtande
N:0 80, öfver gjorde anmärkningar
vid nyssnämnde Betänkande.
<Alf inkomna ProtocollsUtdrag från de Re»
spective RiksStånden under den 25 sistl. No▼ernber,
har BancoUtskottet inliemtat, att Utskottets
förslag i ofvanberörde ämnen, blifvit
af Höglofl. Ridderskapet och Adelp samt Val.
lofl. Borgareståndet utan förändring godkände;
deremot Högv. PrestStåndet och Hederv. BondeStåndet,
rörande betalnings-vilkoren för Discontlån,
beslutat, att omsättning hädanefter
bör ske endast med en tiondedel hvarje halft
Baneo'Vtslottéts Betänianden. :g'8£.
Ir af det primitiva länet, hvarvid sistnämnde
BiksStånd tillika bestämdt föreskrifvit, att det.
ta afbetalningssätt hädanefter skall gälla både
för äldre och nyare Diskontlån,
Utskottet, sorn, hvad angår UögV. Preste'
Ståndets och Hederv. BondeStåndets särskildta
yttranden, tror sig böra antaga, att det tillägg
SondeStåndet gjort, om ett lika förhållande
med både äldre och nyare Discontlån, jemn'
väl ingått i Högv. PrestStåndets beslut, emedan
Discontens nuvarande Gäldenärer, ändock
kunna lätteligen draga förmån af förändringen,
i omsättningsbeloppet, enär de blott behöfva
inbetala sina inuehafvande Och genäst åter urtaga
nya lån, anser således någon skiljaktighet
■uti dessa tvänne Stånds beslut, i förevarande
omständighet, icke ega turn ; och sorn fråga således
nu mera icke är örn annan förändring i
Utskottets Betänkande, än den sorn af definitiva
beslutet rörande betainingsVilkoren, kan
uppkomma, samt 2 Stånds beslut derom äro
med de tvänne andres olika; alltså får Utskottet
Vördsamt föreslå, att, i det fall något
af de Bespective BiksStånden icke Vill frånträda
sitt redan fattade beslut) och förena sig
med den af de öfrige tvänne Stånden antagne
mening, oöiföstning af det förstärkta BancoUtskottet
må blifva anstäld efter följande
propositions
Den sorn bifaller, ätt, ef/er BancoUtskottets
Betänkande Nro 63, och Utlåtandet öfve?
Bihang till Riks. St. Prat. igaji, 6.te Sunil. N;o 2$
BancoUiskottett Betänkande»,
anmärkningarne dervid, N:o 80, omsättningsbeloppet
för Discontlån må äfven hädanefter
fortfara att utgöra en femtedel af primitiva
capitalet, hvarje sjette månad, voterar Ja, den
det ej vill, voterar Nej; vinner Nej, kommer
det afbetalningssätt att fastställas, att en tiondedel,
i stället för «n femtedel af primitiva
lånet hvarje sjette månad hädanefter godtgöres
både för äldre och nyare Discontlån.
Och varder detta Rikets Ständers upplysta
pröfning vördsamt understäfdt; med bifogande
af särskildt Protocoll öfver gjorde reservationer.
Stockholm slen 2 December 1823.
Utdrar af ProtoGolkt hållet hos Rikets
Häglofl Ständers Bankoutskott den
3 December 1823.
S. D. Emot Utskottets uti dess nu justerade
Betänkande, N:o 89, framställde förslag,
att frågan rörande betalningsvilkoren för
Discontlån, hvarom tvänne Stånd stannat emot
tvänne, måtte, i det fall något af deRespeciive
RiksStånden icke skulle vilja frånträda sitt redan
fattade beslut, och förena sig med den af de öfrige
tvänne Stånden antagna mening, afgöras genom
omröstning af det förstärkta BancoUtskottet, reserverade
nedannämnde Herrar Ledamöter deras
från pluralitetens beslut afvikande meningar,
hvilka, enligt förbehåll, skulle till Rikets
Ständer åtfölja berörde Betänkande, nemligen:
Banco- Utskottets Fttänkeuiden, 387
Herr Öfver HofPredikanten Hedrén:
”Då jag med Högloft, Utskottet icke fean.
instämma deruti, att frågan rörande betalnings*
vilkoren för Discontlån, hvaruti tvänne Stånd
stannat emot tvänne, bör genom omröstning af
förstärkt B.inCoUtskott afgöra», får jag i korthet
anföra grunderne för denna min ifrån pluralitetens
beslut skiljaktige niening.
Härvid är nödigt att först' rådföra sig
med Grundlagen- och då förekommer, att 75
§. Riksdagsordningen innehåller: ”Till Grundlags
stiftande, upphäfvande, förändring eller
förklaring, fordras aila liiksStåndens samman*
stämmande beslut och Konungens sanction.
För beslut i alla öfriga ärenden, de mai undanlagrie,
hvarom i RegeringsFormens 66, 6g, 70,
71 och ,7 2 §. §. särskildt förordnadt är, .calle,
jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening;
men skulle två Ständ stanna emot tvä, förfalla
frågan och förblifve vid det, sorn tillförene stadgadt
varit, utan att samma fråga ma kunna vid
den Riksdagen ånyo väckas eller upptagas■ Ar
åter frågan af sådan beskaffenhet, att den ej
Ian förfalla, gånge som i 73 §. stadgadt är.
Detta stadgande är visserligen obestämdt
och medgifver en dubbel tydning. Man skulle
nemligen vid första påseendet kunna tro att
de mål, hvarom i de uppräknade §. §. af Reger!
ngsFormen finnes förordnadt, hvaraf den 7a
§. rörer BancoVerkef och sättet för dess styrelse,
äro helt och hållet' undantagne ifrån de
alla öfriga ärenden, hvarom 75 §. Riksdagsordningen
stadgar; atén vid ett närmare jemn*
J58 Bänto - Utsioitéts Beiänhnnden.
förande aF ofvanberörde §• §• synes det blifva
klart, att 75 §. Riksdagsordningen bör så forstås,
att, för beslut i nial, hvarom 72 §. RegeringsFormen
förordnar, Konungens samtycke
icke erfordras, meri att 75 §. RiksdagsOrdnirt.
gen i öfrigt för behandlingen deraf gäller; ty
i fall man gifver undantaget den förra vidsträcktare
omfattningen, finnes alldeles intet
stadgande, huru med afgörande!: af Bancomål
skall förhållas, dä deremot af RegeringsFormens
öfrige i 75 §• Riksdagsordningen anförde
§ den 56 och 6g innehålla bestämda
föreskrifter rörande behandling af ämnen, som
enga Statsverket, äfvensom 70 och 71 rörande
Bevillningsfrågor. Enligt denna uttydning
skulle icke eller irenne Stånds mening gälla
för beslut i Bancoärender, men att så förhåller
sig visar dagliga erfarenheten; och då således
frågor rörande Banquen icke anses undantagne
från 75 §:s föreskrift, om irenne Stånd
såsom Rikets Ständers beslut gällande mening,
mäste väl icke eller undantaget kunna sträcka
sig till de efterföljande föreskrifterne för de
händelser, då två Stånd stanna etnot två. Dessutom
hafva vid förra Riksdagar alla de Barn*
queu rörande ärender, med hvilka, detta förhållande
inträffat, förfallit. På dessa grunder
anser jag att undantaget af 72 §. endast har
afseende derpå, att Konungens samtycke ej
fordras för Ständerhas beslut om Banco Verket;
isie» att för öfrigt 75 §. Riksdagsordningen i
allo bör tillämpas på Bancoärender.
Då jag på detta sätt tior mig rattast för
-
Banco-VtsJiottets Bctankanden. 389
stå Grundlagens mening, återstår det att utreda,
huruvida förévarande fråga är af den beskaffenhet,
att den kan förfalla, eller icke.
Dervid synes mig att, i fall fråga vöre om
ett nytt stadgande eller åtgärd, som i följe af
förut fattade beslut, måste gifvas eller vidtagas,
och tvänne Stånd derom skulle stanna
emot två, saken då mäste afgöras genom förstärkt
Utskott; sådant är förhållandet med ds
ännu oafgjorde frågorne, rörande DiscontContoiren
i Götheborg och Malmö: men då deremot
frågan såsom den förevarande, angår blott
förändring af en förut gifven, och af tvänne
Stånd såsom lämplig till fortfarande gillad föreskrift,
lärer tvänne Stånds olika mening derom
ej bora föranleda till votering, utan målet
helt och hållet förfalla. Något stöd för
denna mening tycker jag mig äfven finna uti
>75 §. i Riksdagsordningen uttryck: 'förfall©
frågan och förblifve vid det , sorn tillförene
stadgadt varit.”
I följe af hvad jag sålunda yttrat, anser
jag att frågan om ■ nedsättning af inbetalningsskyldigheten
för Discontlån ifrån en femtedel
till en tiondedel hvarje halft år af primitiva
capitalet, kan och bör förfalla. Och förbehåller
jag mig att denna min mening må till
RiksStånden åtfölja Utskottets Betänkande i
ämnet.”
Häruti instämde till hufvudsaklig del
Ordföranden, ÖfversteKammarJunkaren m. mHerr
Grefve Adelsvärd, Herr CaneellieRådet
Bruncrona,, Herr GeneralMajoren m» m» Gahn
3?o .Råneo-Utskottet* Betänicndai.
af Co!qouhrt, Herr Professoren Doctor Landblad
Herr Prosten Hallström, Herr Rådmannen
Lundgren, Herr CnrnmerceRädet Cronius,
Herr Borgmästaren Monthan, Herr Lagmannen
Ullberg ocl. Herr Borgmästaren Harnbi
teus.
Herr Capitainen von Hohenhausen fasin
Silven för sin del mycken anledning vara, att
första Grundlagens mening, på det sätt Herr
Doctor Hedrén framställt, och ansåg Herr Capiiainen
derföre lämjdigt att, genom de medföljande
resevvationerne, de Eespeciive RiksStåndens
uppmärksamhet fastades på det otydliga
i Grundlagens ofvanberörde st ad ga nelen,
och Utskottet, i följd deraf kunde vinna säker
rättelse för dess åtgärder i frågor af dylik
beskaffenhet. Ut supra.
In fidem Protocollt,
G. Helsingi as*
K:o qo.
Ankom elen 3 Pec. 182;.
Memorial, angående en Commissarietjensts
uppförande pä Banquens stat,
tilt fyllnad i del Jastsiälda antalet
af Banquens Commissarier.
T-T
-“-errar JBaticoFullmägtige hafva uti 5 Art.
af deras afgifne Berättelse om BancoVerket
Banco-XJtskottets Betänkande. 391
och de med hufvudstyrelsen deraf, gemenskap
egande ärender, hos Utskottet anmält, att, enligt
den organisation, som, i afseende på De*
partements göromälen, inom Verket ifrån äldre
tider blifvit vidtagen och följd, det be
böfliga
antalet Commissarier utgjorde.
för CancellieDepartementet . 5-
VexeUJanquen - » . 5.
BäneRanquen . . . .3.
Småsedels och Afrakn. Cont. . . 3-
RevisionsContoriet .. ... 1.
CassaComrnissarieContoiret .. . 1.
Röksluts- och VexelBancoGontroll
Contoiren
. ... . 1.
BancoDisconten . . . .a.
tillsammans a 1.
]Vfen att emellertid endast ao- Commissarie»
tjenster hittills varit på Stat uppförde, och den
femte Commissarie-befattningen i VexelBanquen
blifvit, i mån af behofvet, från och med
den q November 1820, oafbrutet besörjd af
en dertill förordnad Tjensteman i Kamereraregraden,
hvars göromål vidare i successiv ordning
genom vicariater bestridas; hvarjemte
Herrar Fullmägtige yttrat, att af de grunder,
som vid innevarande Riksdag för Banquens
Bane- och Sedelrörelse kunde blifva utstakade,
det komme att bero, huruvida den felande 31
Commissarie-tjenst en, hvilken, till bibehållande
af stadgad proportion, borde vara inom Fräl.
se-classen, måste tillsättas, eller cm densamma
Ban»0'l'jtsottets Betiinkancterti
pä ett eller annat sätt kunde än vidare ipi*.
besparas.
Med anledning häraf; och då nu mera;
Rikets Ständers Beslut äro fattade, om Banquens
åligganden och de förändringar, som i;
dess functioner böra ega rum, har Utskottet
tagit i öfvervägande, huruvida nämnde tjenst
må på Banquens ordinarie stat uppföras, och
får härmedelst underställa Rikets Ständers,
pröfning sitt omdöme derom..
Till en början anser Utskottet sig böra
upplysa: att, sedan LäneBancoDepartementet samt
§mä$edels- och Af rak ni n giContoiret en längre tid
blifvit administrerade af endast 5 Commissarie
r tillhopa, på det sätt, att, allt efter görojpålens.
kraf, derstädes stundom tvänne och
ibland 3 af- dessa Ämbetsmän på hvardera
stället varit placerade, Commissariatet redarr
vid a8-i.9 års början funnit sig föranlåtet an»
jtnäia hos Herrar Eullmägtige, att de utvidgade
Fastighets- och Odlingslänen samt det förhöjda
beläningsvärdet på Guld och Silfver till
den grad ökat Commissarie-gÖromålen inom
jLäneBanquen, att i detta departement så väl
Sorn AfräkningsGontoiret. 3 Ordinarie Corn-,
missarier erfordrades, och i sammanhang dermed
hemställt, om icke den på {Staten felande:}
2 x Commissaretjensten borde tilisättas, sä
vida Banquens göromål skulle kunna bestridas
i- enlighet med de tid efter, annan gifna. före»,
skrifter; i följd hvaraf den anstallt då vid»,
togs, att en ordinarie Commissarie öfvergick
frän YexelBanquee till LaneBancoGontoitet,,.
Banco--! riskotUls. B> UfniflHchM»,
893
hvaremot en Tjensteman i Kamereraregraden
tillförotdnades, att i afseende på blott de egentliga
expeditions-göromålens jemna drift och
fortskyndande, biträda Commissarierne i Vexel*
iBanquen. Ytterligare hafva Commissarierne^
vid en sedermera uppkommen fråga, om återbesättandet
af en ledig blifven Kamereraretjenst
vid realisationsräkningen i UäneBanquen,
den 21 Oetober 1820, hemställt, om icke
tjensten, hvars göromål för det mesta upphört,
likväl borde tillsättas, och den blifvande Kamereraren
få det vilkor sig föreskrifvet, att
förrätta Commissarie tjenst uti det af Banquens
Departementer, hvarest Herrar Fullmägtige
bunde finna dess biträde nödvändigt; hvarigenom
ett vidare fortsatt vicariat genom alla
graderna kunde undvikas; hvaruppå Herrar
Fullmägtige, såsom ofvan är närnr.dt, den 9
November samma år, jemte förklarande, att
den ifrågakomne Kamereraretjensten borde
indragas, förordnat, på Commissariatets förnyade
framställning om fortfarande behof af a-a
personer till Commissarie-görornålens bestridande,
att den omförmälde bristen skulle än vidare
afhje|pas, på sätt dittills skett, genom vicariat
af en dertill tjenlig persen inom Kamererare
lönegraden.
Uti af Utskottet begärdt förnyadt Utlå.
tande i frågan, sora Herrar Fullmägtige afgifvit,
jemte öfverlemnande af Cornmissariernes
deröfver infordrade yttrande, hvaruti Gommissarierne,
med åberopande af deras häröfver^
<?,mnämnde skäl för tillökning i Commissarie'»
394 Banco-Utskottets Betar,konden.
personalen, och dä verkställigheten af Rikets
Ständers om penningeväsendet, vid denna Riksdag,
vidtagne Författningar ofelbart komme att
öka Banrjuens Sedel rörel se och dess i förening
dermed stående arbete, anhållit, att den n
Cornmissarfetjensten mätte blifva tillsatt, är af
Herrar Fuilmägtige andragit, att, oaktadt den
princip, Fuilmägtige alltid följt, vid tillfällen,
dä fråga förekommit otn besörjandet af tillökade
göromål i ett eiler annat af Verkets
Departementet att nemligen, med möjligaste
besparing i oir.kostnaderne, draga försorg föc
arbetets jemna bestridande, Fuilmägtige likväl
nu icke egde någon annan utväg öppen lemnad,
för befrämjandet af de i flere afseenden
ofelbart tilltagande .göromålens behöriga förrättande
utan menligt uppskof, än att med sitt
tillstyrkande understödja Cotmnissariatets ofvanberörde
anhållan.
Vid »leita förhållande,'och sorn Utskottet
icke finner lämpligt hv3»! genom det för närvarande
iakttagne vicariat måste inträffa, atf,
ifrån och med Kamereraregraden, successive
till och med den lägsta ordinarie befattningen,
flere Tjenstemän bestrida högre och
ansvarigare göromål!, än deras innehafvande
löneviikor åtfölja, hvilket åliggande icke skäligen
bör kunna dem tillhöra vid andra tillfällen,
än då en Ämbetsmans sjuklighet,'laga
förfall eller frånfälle, föranleder behofvet pa
kort tid af en dylik tjenstgöring, men icke
för att dymedelst bereda Verket besparing i
nödvändiga utgifter; och derförutan tillkom
-
Banco* Utskottets Betänkanden.
395
nier, att den person, sorn tili Cotnnsissarief
tjenstgöring eonstitueras, icke kan förpligtäs
elier tillåtas att med de ordinarie Commissarierne
dela ansvaret för vården och förvaltningen
af Banquens redbarheter och GetteralC
ssor; alltså och pa de af BancoStyrelsen i
öfrigt arulragne skäl , tillstyrker Utskottet
vördsamt hos Rikets Högloft. Ständer, det ina
på Banquens Stat få uppföras den Comrnissa.-  rietjenst sorn, på ofvan anförde sätt, genom
extra förordnanden förrättad, allt hittills varit
otillsatt. Och kornmer i slikt fall, enligt
gällande ordning, och till bibehållande af stadgad'
proportion, en Frälseman att dertill
utses.
Till Rikets Högloft. Ständers bifall hetnställes
detta vördsammeligen.
Slockholm den 2 JDecembec 1833,
N:o tji.
Ankom den 4 piec. 1823.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer,
angående Reglementariska föreskrift’
ter rörande Metall-Effeders beläning
vid det i Götheborg t blifvande LaneContoir.
I enlighet med det förbehåll BancoUtskottets
Utlåtande N;o 65 i sammanhang med 19 §.
uti det föres!agne Reglementet för Västra och
gg6 Eanco-Utskottets Betänkande».
Södra XaneContoiren innefattar, att då Rikets
Ständer afgjort huruvida desse Contoirs rörelse
i allmänhet komma att drifvas blott med
contanta medel, eller tillika genom assignering
på Banquen, särskildt inkomma med derpå
grundad hemställan rörande sättet och vilkoren
för verkställigheten af den utlåning på
i Banquert lånbara Metall - Effecter , som vid
XåneGontoiret i Götheborg kominer att ega
juni; har BancoUtskottet, sedan Rikets Ständer
med lemnadt bifall till de vid §.71 förenämnde
Reglemente tillstyrkte förändringar,
beslutat att Assignationer på Banquen måga
från XaneContoiren utställas, inhemtat BancoEullmägtiges
och Banquens Commissariers ut-;
låtanden öfver de för Metall-Effecters beläning
och Relax i Götheborg nödige verkställighets-åtgärder;
och får nu till Rikeis Ständer
vördsamt öfverlemna följande:
Förslag till
Reglemente för DiscontXaneContoiret i Götheborg
angående verkställigheten af den särskilda
beläning på Järn och andre exportable Metall-
Effecter, sorn, enligt Rikets Ständers Beslut,
kommer att vid nämnde Contoir ega rura.
§• i
Directionen
af detta Contoir eger, att i.
ifrån och med den tid Contoirets Discontröreise
börjar, äfven meddela lån på i Banquen
lånbare exportable Järn- och Metal-Effecter ,
stående å Vagarne inom DiscontContoirets Xa
-
BhncotJwkottcts Betänkan deri,
neDistrict ; samt uppbära inbetalningar å dy»
like JLån och Panter relaxera; i hvilket afseende
Diréctionen har att emottaga och profva
samt under sin vård och redovisning förvara
inkommande lanehandlingar i denna väg,
§• ‘-i*
Vid granskningen och godkännandet af
Xåne-Documenterne , äfvensom relaxation I
grund af skedde inbetalningar, med det mera,
sorn under Järn-LåneAdministrationen hörer ,
förfare Directionen på enahanda sätt, som för
Järnutlåningen i LäneBanquen redan förut
är faststäldt; i följd hvaraf följande omstän*
digheter böra iagt tagas.
l:o Huruvida Våg-Attesten utvisar, att
panten blifvit på Vågen inlemnad, till er*
hållande af Hån i Banquen, är pantén förva*
rad på Götheborgs Våg, bör Attesten derom
vara underskrifven af Inspectoren, Bokhållaren
och en Vägare ; för öfrige Vigar fordras
Vågmästarens underskrift och Magistratens bevittnande
2:0
VågAttesten skall af Låntagaren eller
hans befnllmägtigade Ombud transporteras
på Banquen.
3:0 Om Lån sökes på Effecter, hvilka äro
förvarade i Bunkar eller Lådor, såsom Brännstål
, Järnplåtar och Spik , skall VagAttésten
innehålla bevis, att de äro besigtigade och
befunne felfrie enligt Järnvräkeri-förordningen
af den i7:de Maji 1814.
4:0 Sedan VagAttestens behörighet blif
-
3g3 Ranco-ZJts&öttets Betänkanden.
vit granskad och ISnesummans belopp funnits
svära emot den erbjudne panten , enligt den
af Herrar BancoFullrnägtige för hvarje Låneperiod
bestämda Tariff, sker anteckning derom
å VagAttesten och JReversen, och när Assignatlopen
till det utgifvande Linet hos Directiorien
underskrifves , antecknar den expedierande
Ledamoten sin namnchifre å Expeditionen.
5:0 För panternes frigifvande antingen
i helt eller till en del, inlemnas tvänne lika
lydande reqvisitioner af Låntagaren ; den ena
förvaras i LåneActen och den andra påtecknas:
Förestående 000 Sf£. 00 00 ffe. relaxeras.
Götheborgs DiscontLåneCöntoir de.n — hvilken
påskrift undertecknas, af 2 ne Contoirets Directeater,
sedan de förut funnit atbetalningen i
Capital och ränta svara emot den andel af
pantén som skall relaxeras.
6:0 Sker slutbetalning af ett lån , författas
af den bokförande Tjenstemannen uträk.
ning öfver Lånet med derå löpande ränta på
ränta efter Bancostyl intill betalningsdagen,
hvilken uträkning revideras af jBanco-Ombudet
och särskildt förvaras; och å Attesten antecknas
att innehållet eller återstoden blifvit re*
laxeradt den eller den dag med underskrift af
Directionen sorn förr är sagdt
yto När pant å annan Våg än Götheborgs
frigifves, skall den Magistrat, hvarunder Vågen
lyder, derom i bref från Administrationen
i Låne-Contoiret underrättas.
3:o Den förste Qctober hvarje år uppräN
JSrinto -ITtfiotteis Bftänianden. 399
tas i LåneCbntoiret fortnulaire till nya Våg.
Journaler for hvarje Våg, samt afsändas till
Magistraterne för att under loppet af året be.
gagnas.
§• 3-
Särskilde Assignationer på Banquert, skiljagtige
fran dem som för DiscontLån utgifvas,
nien i öfrigt på enahanda valeurer och eftec
samma grunder inrättade sorn desse sistnämnde,
böra, för meddelade Lån på Jern och.
Metal-EfTecter af Directionen, på sätt som rörande
Discont Assignation erne är föreskrifvet,
utfärdas; och i följd deraf komma arne Häk.
ningar för LåneContoiret å Götheborg att i
VexelBanquen öppnas, den ena under N:o 1
för DiscontAssignationerne och den andra under
N:o a för JärnLåneAssignationerne; dock
tillåtes Directionen, att, för utbetalning af
skillnaden emellan fulla beloppet af ett beviljadt
Lån på Jern eller andre Metaller, och.
den summa som deraf i Assignationer kan utlemnäs,
innehafva en stående Contant tillgång
utöfver det för DiscontCassan bestämda maximum,
men hvilken tillgång icke får öfversti*
ga 5,000 R:dr BicoSedlar, utan skall, då öfverskott
finnes, och sådant icke genast kan uti
nya Lån åter utbetalas , detsamma ofördröjeligen
till LåneBanquen insändas, och Contoiret
i Räkenskaperne derstädes godtgöras.
§■ 4-  De för JärnLån utgifne Assignationer
specificeras äfven uti de AdvisListor sorn öf«
4 oö Banco- Utskottets Betiitiiandeft.
ver utgifne BiscontAssignationer till Banqueri
afgå; och skola desse AdvisListor, efter det
Fornmlaire, sorn af BancoStyrelsen meddelas
in duppio för hvardera räkningen expedieras,
på det desamtna må, i afseende på nödig åt»
gärd, kunna skyndsammeligeh med Vexel»
BancoContoiret cornmuniceras.
§• 5-
Lån på Järn »eli Metall-Fffecter beviljas
hos LåneContoiret endast de dagar i veckan
som allmänna Posten ifrån Götheborg tili
Stockholm afgår; och böra, utom de i nästförestående
§. omnämnde AdvisListor, hvarje
utlåningsdag ifrån Contoiret afsändas lii! LaneBanquen
fullständige och med Directionens underskrift
försedde specifique Förteckningar, sorn.
upptaga Lånens numer , Låntagarens namn,
Lånesummans belopp, Pantens storlek samt
VågAttestens numer-oeh datum» så att LåneBanquen
må hinna pä Contoirets Conto i Vé^
xelBanquen insätta den summa , som förteckningen
innehåller, så fort, att, sist inom ett
dygn efter Förteckningens ankomst, med undantag
då helgedag infaller, samma Assignationers
inlösen af Vexel Banque n kan börjas,
hvaremed3ertid tillämpningen af föreskrifterne
uti aq §. af 1663 års BancoOrdning , 4 i
Kongl. Förordningen af den 27 Maji 1730,
samt 8 §• i Kongl. Förordningen den 10 December
1741 må hvila, på det förhållandet af de
med posten ankommande AdvisListor och Lane»
Förteckningar måtte tillföxliteligen upplysas.
§. 6*
Birnco-XJtskoitéts •BetärikanUden.
§• '6-
Räkenskaper ne för denna speciella ‘och
ifrån Di scorii rörel sen afskiijda befallning, inrättas
och föres Vid 'Contoiret !i öfverensstämmelse
med de fö resk riller Herrar BancoRullmägtige
derom särskildt meddela. Och trvi
deri 'eller de af Contoi-rets antagne ^Tjenstemän-,
åt hvilka Bokföringen och de med Jernbei äningen
'i öfrigt förenade göromål 'uppdragas ,
‘derföre åtnjuta ett lämpligt årligt arfvode-,
sorn af Herrar BancoRullmägtige rastställes';
men någon tillökning i Tjenstemanöa - Personalen
sker icke i annan händelse än den 4 §.
;äf Reglementet för XåneContoiren omnämner.
§• "7.
Specifiqne redogörelse öfver alla inb et aini
ngar böra för hvar och 'en månad till Banquen
insändas-, på det att hvad deraf gatt pi
Capitalet må crediteras XåneContoirets 'räkning
i XäueBanquen, samt Interesse! upptagas
i en särskild InteresseRäkoing; och åligger det
Directionen liärförutan, ätt, inom Februarit
månads utgång hvarje år-, insända 'SpecinqueXxtracten,
‘utvisande det vid sist förd ute t :årS
slut utestående Capitalet , 'och Interesset för
hvart och ett Xän, samt särskildt Rktraöt för
•hela Xånperiodem
§. %
Hvad, 1 afseende på Räkenskaperne inota
Råneo Verket, må finnas nödigt att iagttaga»,
Bihang lill Riks* St* Prot. f'8S.J• f>:te Sami, 2v7.‘o $3
4<i<i Banco XJtskettets Betänkanden.
i följd af förevarande utgrening af BanquenS
rörelse , öfverlemnas till BancoStyrelsens pröfning;
och varda Herrar BancoBullmägtige i
öfrigt auctoriserade, att vidtaga sådane åtgärder
dervid , och i allmänhet till bevarande af
Banquens säkerhet, hvartill omständighsterne
tunna föranleda.
Bikets Ständers upplysta bepröfvande underställes
detta vördsammeligen.
Stockholm den 3 December 1823.
N:o 92.
Ankom den 6 Dec. I823.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer,
angående verkstäld votering , till afgörande
af dtsiillige frågor, rörande
Reglementäriska Stadganden för
de i Städerne Götheborg och Malmö
blifvande DiscöntContoir, derom RiksStåndens
Beslut funnits sinsemellan
stridige.
Sedan EancoUtskottet, förstärkt till det antal
^Ledamöter af hvarje RiksStånd som 73 §.
Riksdagsordningen föreskrifver, nedannämnde
lag i ofvan omförrn äldte ändamål samrnantradt;
sa och efter det tvänne i afseende på 12 och
13 *§, förekomne skiljaktige beslut, sålunda
ära sammanjemnkade, att Högv. PresteStåndet
lörande den förre, instämt med Högloft Rich.
BancoUtskåttets Betankandén. 403’
derskapet och Adeln och Hederv. EondeStån.
det, samt rörande den sednare förenat sis> med.
Högloft. Ridderskapet och Adeln, och Väl loft.
BorgareStåndet, har i stadgad ordning, den af
de Respective-RiksStånden, enligt till BancoUtskottet
aflåtne Protöcollstltdrag af den 25
sistlidne November , förordnade omröstning:,
nied slutna sedlar, öfver de återstående stridige
frågorne blifvit anstäld , enligt följande
voler i pgsp repositioner :
N:o 1. Föranledd af HufvudBetänkan
derne
N:o 49 Sc 65.
Den som bifaller, att, i fall erfarenheten
skulle bevittna, att under en längre tid, någon
större Summa varit outlånt, antingen
vid HufvudContoiret eller någotdera af de
mindre DiscontContoiren, Herrar BancoFullmägiige
ega förordna, att ett sådant öfverskott
må förskjutas till det eller de af DiscontContoiren,
hvarest behof deraf funnits ega rum ,
hvilket förskott dock kommer att återställas
då det finnes behöfligt vid det Contoir hvarifrån
det samma blifvit meddeladt, voterar
Ja.
Den det ej vill , voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer icke någon sådan
flyttning af de för DåneContoiren bestämda
summor att ega ruin.
Voteringen utföll, sedan utom den aflagde
en origtig sedel blifvit Casserad, med.
44 Ja och ■— 74 Nej; och sorn Nej Vunnit;
4 04 Banco-Utskottets Betänkcnden.
alitsa kommer icke någon sadan flyttning af
de för Co nioi ren bestämda mlåningssummor
att cga rum.
N:o a. Föranledd af §. 3.
Den -som bifaller Utskottets Betänkande,
«lle.r att tillsättningen af de 4 Directeurerne
i hvart och ett af DiscontContoiren, jemte
en suppleant för hvardera, sker af Rikets
Ständer pa lika sätt sorn valen af Fullmäg'
trge i -Banquen och. RiksgäldaContoiret; voterar
Ja;
Ben det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, skola BancoFulImägtigetillsctta',
jemte BancoUrn budet Directionernes öfrige
ledamöter, hvilka skola vara, lika som
i BancoDiseontens Direktion, 4 till antalet,
En Ledamot af hvarje RiksStånd.
De öppnade VoteiingsSedlame innehöllo,
efter skedd cassering af s:ne orägtige, 7b Ja
•och 41 Nej, och sorn Ja vunnit, alitsa skall
tillsättningen af de 4 Directeurerne, i hvart
och ett af DiscontContoiren, jemte en Suppleant
för hvardera, ske af Rikets Ständer, pl
lika satt som valen af Fullmägtige i Banque®
och RiksgäldsContoiret.
N:o 3. Föranledd af §. 5.
Ben sora bifaller jBancoUtskottéts
Bsr.cn*
stag* om årligt arfvode för Directeureme- vid
de mindre DiscontContoiren, voterar
Ja;
Den det ej vili, yoterar
NejV
vinner Nej, ökas den för de 4 Directeuremeaf
Utskottet föreslagne årliga arfvodessumma
ifrån 400 till 500 R:dr Bänco».
Vid. votering^sedlarnes öppnande, hvarvid
tvänne origtigt casserades; funnos ro»ierne hafva
utfallit med" 45 Ja, och *72 Nej, Och som
Nej vunnit, alitsa ökas dea. för. de 4 Directeurerne
af Utskottet föreslagne årjiga aifv.
odessuinma ifrån 400 till 500 Pddr B-co».
N:o-4, föranledd af §. 1?.
Den sorn bifaller, att, i fall något Ian
skulle blifva beviljadt; der caution isten, (oaktadt
den controll som genom Advislrstorne
åsyftas,) icke dessmindre funnes häfta för högre
betalnings-förbindelseräm För fattningar ne
medgifva, låntagaren skall vara pligtig att antingen
anskaffa ny godkänd Borgesman eller
ock genast inbetala hela lånet, voterar
Ja i .
Den det ej vill, voterar
Nej;.
Vinner Nej, förfaller nyssnämnde af Höglofi'
Bidderskapet och Adeln, samt Hede;v. BonåeStindet
beslutne^tillägg i xi §:s» innehåll».
'|oS. Bänto- Utskottets Betänka/iden,
>
friligt de öppnade voteringssedlarne, och
sedan frenne oi;igtiga blifvit casserade, inne»
höllö rösteme 3513 Ja och 3 Nej; och som Ja
vunnit, alitsa skall, 1 fall något Ian blifvsr
beviljadt, der (Rautio,nisten icke dessmindr©
finnes häfta för högre betalnings-förbindelse?
an Furfattningarne medgifva, låntagaren vara
pligtig att antingen anskaffa ny godkänd hor-*
ges man, eller ock genast inbetala hela lånet.
N:o 5-, föranledd af §'. 2-5 j.
hvilken i anseende till voterings-propositionens
innehall, särskildt inför Förstärkta Utskottet
upplästes,
§■ ®5-
Rikets Ständer välja ibland sig, på lika
sätt som för Råneo Discont ens öfverseende sker,,
och enligt de ordningar, som inom hvart Ståndj.
i afseende på dylika val finnas oell blifva stadgade,
4 Revisorer, en af hvart Stånd , samt lika
många Suppleanter; äfven en af hvart Stånd, L
händelse af Revisorerrfes bortgång eller förfall,
hvilka alla böra vara boende inom districtet
för det Fåne-Contoir, hvars förvaltning och
Jfäkenskaper de skeda revidera. Dessa Rev i»
sorer skola'icke allenast årligen deri 1 Martii,
eller om helgedag då infaller, den näst derpå
följande söeknedag sammanträda, jemte ett särskildt
från .BancoFuIImägtige förordnadt Ombud,
för att granska och inventera Contoirens för
det föregående året af slutade räkenskaper, generella
förvaltning, Cassabehållning, handling
Banco* Utskottets Betänkandén. 4 o T5
gar oeh lånedocumenter, samt, efter befunnea
rigtighet, och, sedan det tili BancoFullraägti
ge ingått med berättelse och protocoller om
Revisionens förlopp, hvilka handlingar dessa
sednare böra till Revrsorernes öfver Stats*,
Råneo- och Riksgäld sVerken närmare granska
ning öfverlemna; till Directionen afgifva decharge
som till BancoFuIlmägtiges godkännande
skall uppsändas och af dem, så vida liinder
å BancoStyrelsens sida icke dertill möter
till Directionen sedermera öfverlemnas; utan
ock vara berättigade, om de så för godt finna,:
art äfven under årets lopp minst 2 till anta
let, anställa irnprovisoriska revisioner, i hvil
ket afseende tillgång på Verkets alla handlingar
och räkenskaper ej får dem förvägras;
dock att derigenom någon rubbning eller up
pehåll i Contoirens vanliga göromål icke må
förördsakas- BancoFulimägtige derförutan för
behållet att när sorn helst, antingen genom,
någon af dess egna Ledamöter eller genem.
Ombud anställa lika improvisorisk eftersyn.
Revisorerne åtnjuta för de ordinarie Revisions-förirättningarne
lika arfvode och resetractamente
som Revisorerne för BancoDisconf.
Verket, hvilket arfvode dock ej får beräknas
för längre tid än högst en månad.
Den som bifaller 25 §. i Reglementet,
sådan som den efter Utskottets sednare Betänkande
lyder, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
.joS. liane or Utskottets, Btt4n Randen ..
Vinner Hej, iommer ny, votering att ari.
srälias, huru med- de extra Revisionerne öfver
ILåneCprii oiren, bör förhållas.
De öppnade votfiririgssedlarne, sedan Irenne
origtlgfi u.ndfirgätt casseri.ng, innehöjlo ni.
Jja, och 5 N..ej ,3- och, sorn Ja vupnil, allisa b £-  Splls 2 5. §• i Reglementet, sådan sorn den ef-,
tgr, TJasJywjtfts, sednare Betänkande lydff..
H<vilket; allt; förstärkta $'3nco-JUtskottet-'
%ärigeuopa skolat, till Rikets Högloöi Ständer;
vördsamt inberätta.
S'.cpkhpl(n den 5 December 18,83,.
N;p. 934.
Ar.korr.den 7 Dec, 1825.;
Stillt ande., till: 'R$ket$\, Högloft; Ständer
öfver, anmärkningar> frän,. Hö loft.;
Ridderskapet ach Adela, samt Hederv.
Bonde - Ståndet vid Utskottets Memorial
N.o, 76, angående de föreskrifter
sömma lemnäs för Banquens
utlåning pä, fast egendom intill: nästa
RJksdas.
Be från- välbemäUe t vanne Riksstånd inkomne
anmärkningas. i detta ämne, på. grund;
fe.var.af Betänkandet blifvit tili BaneoUtskottete
Banco-Utsköttett Betänkanden. 40g
Sferrenuiterat , innefatta hufvudsakligen, följandet:
1)
I fråga om lönesummans; bestämmande
till 2000 R:dr för en person.
Hos Häglof. Rsdderskapet ■ och Adeln.:
Att ett af de förnämsta hufvud ändamåfen
med dessa Jan. nemligen, att. understödja
låribehöfyande med borgare , och- särdeles de
förut skuldsatte fastighetsegare, komme att förfelas,
om endast stctoo, R;dr: finge lill en person
utgå; hvarmed den medborga.reclass, som,
egentligen deraf är i behof, icke kart vara be.
Jalen, hvaremot, del å. en annan sida ej vöre
för personer af. Allmogen förmånligt, att- in?,
vecklas, uti skuldsättningar, hvilkas följder de
ej, inse, och, hvaraf, flere Ståndspersoner, i stal?
let för en sökt förkofran, råkat, med sina fa-,
miller i största obestånd..
Att det skäl, sorn blifvit berntat af- foa-,
dens,, otillräcklighet, tycktes kunna, förfalla,, när
jemnförelse gjorde,s. emellan utlå-ningsbeSoppec
sedan sista Riksdag, utgörande 5,j 80,000 Kalr,
och det som till nästa Riksdag får utlånas,
hvilket; anses böra uppgå till 2,1.10,000 R:dr;.
och att, således^ tillgång troligen ej kommer
att sajcnas, oaktadt summan, för de förut inlemnade
ansökningar, Rsdr j.8g,000, finge utgå medförmånsrätt;
heldst silfverbe.ealningen sannolikt
skulle verka till lånens mindre begärlighet.
Aft hvarken den, stora-, Possessionaten, sorndrifver,
sitt åkerbruk genom underlydande gotl*,..
4io BancöUtsiottets Betänkanden.
eller Bonden, som sköter jordbruket med sitt
husfolk, vore de mest lanebehöfvande, utan
rätteligen den så kallade Ståndspersons classen,
hvilken under ymnigare capital-tillgångar ska*
pat nya egendomar och frambringat .nya productioner,
men nu blifvit satt i förlägenhet
dels genom producternes fallna pris och dels
af brist på förut tillgängligt diiftcapital. Dessa
fastigliets-innehafvares egendomar, vanligen ej
högt uppgående i hemmantal, äfo derigenom
mindre användbara såsom hypothequer till enskilda,
så att denna dass synnerligast funne
sig i behof af sådane lån, som lemnäs efter
uppskattnings- och ej efter hemmansgrunder,
af hvilka skäl, om summan ej kunde bibehållas
vid 6000 Id:dr, den åtminstone ej borde
nedsättas under 4000 B:dr. Och har härvid
blifvit hemställt om icke den tillgängliga fonden
matte delas i 2 lika delar, hvaraf maximibeloppet
för den ena bestämdes till 4000 odt
för dea andra hälften till 2000 R:dr,
Hos Hederv, BondeStändet .*
Att ehuru föreskriften om lånebeloppets
förminskning syntes hafva för afsigt en berömlig
omtanka för Allmogens bästa, under
förmodan att lånefonden dymedelst kommeait
mera spridas till egare af smärre hemmansdelar,
vore det å andra sidan mindre billigt, att
sålunda från lån-tillgången utestänga större
Possessionaten sorn för lånen kunna ställa rnång.
dubbel säkerhet. Om det förra maximum Gooo
Bidr, eiler måhända något derueder antogeä»
Banco-Uiskoitets Betänkanderi. 411
vöre en tjenlig medelväg följd, och inan kunde
da vara säker att hela ljineanslaget utginge
till sitt bestämda ändamål, hvilket möjligen
kunde förfelas om lånesökander egentligen
skulle påräknas bland de jordegare, sorn hafva
mindre fastigheter; isynnerhet om hardt silfver
ovilkorligen skulle vid betalningarne erläggas
Försigtigheten fordrade åtminstone det
tillägg, i afseende på medlens spridande i allmänna
rörelsen, att, om vid något års utgång
finnas skulle, att hela anslaget ej blifvit i låneväg
utlemnadt, större lån hurde få under
följande året utgå, dock i intet fall öfver
6000 R:dr.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, tror Ut«
skottet sig ej ega skälig anledning att frångå
dess förut gifne tillstyrkan.
Då det för Utskottet synes ovedersägligt,
att de ifrågavarande lånen i sjelfva verket under
nuvarande ställning och så länge VexelGoursen
eller silfverpriset ej uppgått till 144 sk. i
Raneosedlar för en Specie Riksdaler, höra anses
ann» mera förmånliga än Ranquens förut
utgifne fastighetslån, måste ock efter Utskottets
tanka vara en gifven följd., att begagnandet
af en dylik på allmän bekostnad lemnad förmån,
ej bör vara inskränkt till några få individuel
utan så vidt möjligt stå öppet för flera.
Att fonden i brist af lånsökande skulle
blifva obegagnad, är ingen anledning förmoda;
heldst den beräkning och jemnförelse, som
af en Värd Ledamot blifvit uppställd i afseende
på de sedan sista Riksdag utgifne, och
4-15
Banm-Utskattets Betänkandes
de ou ifrågavarande lånefonder, i så måtto kars
anses felaktig, att den uppgifna summan af
2,3 80,000. R:dr utgjorde ej fullt irenne års
andelar af lånefonden, emedan anslagen tili
utlåning på fastigheter, enligt förra Riksdagens
beslut upfphörde nied i8so åra utgång,
och att således en ökning med -|:delar häraf,
eller tillhopa en summa, af minst R:dr .3,800,000
på 5 år nu erfordrades, innan tillgångarne för
de lånsökande, skulle kunna, anses.lika. Inträffade
åter; sådana förhållanden^ att en på dessa
förmånliga vilkor medgifver: allmän låneanstalt
lemnades. obegagnad, så kan Utskottet ej
inse, att; något, dervid; vöre förloradt, då det
vi&serligen ii och. för sig sjelft. ej lärer kunna
betraktas såsom en, med Banquerts rätta föremål
öfverensstämmande anstallt, att uti stående
lån utgifva nya sedlar, i händelse Fastig»
hets-innehafvare antingen kunde undvika skuldsättning,
eller emot ännu fördelaktigare vilkor,
från andra håll undfå de., biträden sorn
tarfvas-,
a) P fråga om den fö resin gna^ transport»•
Mnerättigheten till högst 6000 R.-dr.
Ilos Högloft» Rilderskapet- och Adeln »■
Ått något tillfredsställande skäl ej finnes
uppgifvet, hvarföre transportlån skulle utgå till
att belopp af. 6000 R:dr, då nya fastighetslån
för öfrigt' nedsättas till 5000 R:dr.
Utskottet får häröfver meddela den när»
snäre upplysning:-att’som transportSån ej kun
-
Banco-Utsftöttits Bétänhmden. 415
na erhålla*, i annan 'våg än då innehafvaren
af ett redan utgånget län, antingen vill detsamma
i förtid fullt inbetala, eiler derå erlägga
större betalning än Författningaril-e föreskrifva,
så att endast detta öfverskott ar hvad
som på annan låntagare får transporteras, är
deraf en följd, att dylika transportlån medtaga
Intet af den anslagne och påräknade lånefonden,
och det är på sådan grund de aldrig varit
underkastade den i afseende på Vanligä
lån, bestämda inskränkning, till visst maximum
för hvar person, deraf föremålet endast är, att
1/inefonden måtte, för desto flere vara tillgänglig,
utan blott den inskränkning sorn bestämmes
af pantens värde, i förhållande till
de stadgade beläningsgrunderne. Utskottet anser
dock nödigt, att ett maximum äfven för
dylika lån nu blifver utstakadt, och det på den
grund, att den sednaste '-tidens erfarenhet visat
att fastigheter någon gång ej kunnat försäljas
till den sam irra Banquen derå utlånt,
utan Banquen 1 dylika fall äfven kan behöfva
hålla sig till låntagares öfrige tillgångar och
förmögenhet■; yid .hvilket förhållande försigtigheten
bjuder, att ej allt för betydliga summor
må finnas på en hand utlånte. Genom
dessa Iåns bestämmande till högst 6000 R:dr,
i likhet med förra fastighetslånen, tror Utskottet
en lämplig medelväg vara iakttagen och
tillika en tillgång öppnad för dem sorn innehafva
större fastigheter, att utan andras förfång
kunna komma i åtnjutande af deremot
svarande lånebiträden utöfver den i allmänhet
414 Banco.TJt skottets Betänk anderi*
bestämda summan af 2000 E:dr, hvarföre Ut*
skottet oek vid denna dess tillstyrkan förblifver.
3).;!'fraga ffm Länens liqviderande, medelst
inbetalning af 3 proc. i silfver ärligen.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln r
Att ehuru 2 procents inbetalning bör inflyta
i verkligt silfver, deraf ej vore någon
följd, att låntagaren borde samma silfver anskaffa
och deponera; utan kunde det lemnäs
låntagare öppet att erlägga betalningen i Bancosedlar
efter cours, eller uppgäld som af BancoFullmägtige
årligen vid vissa tider bestämdes;
dessa Fullrnägtige likväl ålagdt, att ovilkorligen
inköpa silfver för de influtne spdlarne,
hvilka ock ej skulle få insättas i Banquen
förr, än de blifvit till silfver förvandlade.
Hos Hedera. BondeStändet :
Att ehuru ännu något afseende ej blif«
vit gjordt på BondeStåndets allmänna önskan,
ätt inbetalning måtte få ske äfven i Bancosedlar
efter cours, i stället för i verkligt silfver,
borde BondeStändet likväl i det yttersta
fortfara med samma yrkande; och då BancoStyrelsen
i alla fall kommer att verkställa silfver
kö p, kunde väl eh ytterligare upphandling
för så stor del dermed förenas, som motsvarade
inbetalningssumman på fastighetslån. Dera
igenom förskonades Allmogen för brydsam
omtanka och ökade kostnader, till anskaffande
och insättning af silfver, samt beräkningar ef
-
Banco-Utskottets Betänkanden.
ter lodtal eller scrot och korn sorn i allmän'"
het äro för Svenska Bonden okända; och torde
farhågan härföre tilläfventyrs hindra rpån.
gen att begagna den beredda bjelpen. Om
iBnncoUtskottet för Rikets Ständer framstälde
det billiga uti UondeStåndets nu omnämnde
önskan, vore ingen tvifvel att densamma skulle
med välvilja och benägenhet af RiksStånden
omfattas.
Att i fall coursen skulle uppgå till 144
sk. eller derutöfver, borde afbetalningarne
ovilkorligen få ske i sedlar, såsom då motsvalande
jemna 6 procent, 'helst låntagaren eljest
kunde blottställas för drygare utgift» än
som från början varit åsyftad.
Utskottet, som visserligen äfven för dess
del inser de olägepheter och förluster, hvilka
för en mängd låntagare torde blifva en följd
af den ovilkorliga skyldigheten att i silfver
erlägga inbetalningen, finner likväl ett oöfyervinnerligt
hinder för tillstyrkan af någon
förändring i denna del, då RiksStåndens beslut
bestämt innehålla: ’’</e län, hvilka af denna
samfälda tillgång utgå, fä hädanefter icke beviljas
uppå andra vilkor» hvad ränta och capitalajbetalningen
beträffar, än att 3 procent af det
uti sedlar utgifna länets primitiva belopp ärligen
till Banquen erläggas uti Svenskt silfvermynt Riksdaler
för Riksdaler eller uti deremot svarande
lodtal mynlbart silfver, pä sätt att genom ett dylikt,
under 3$^:dtls är fortsatt ärligt inlemnande
af silfver uti Banquen^ lånebeloppen ense* till
fullo liqvidera dt,’*,
416 Banco*Uiskottets Betänlanderi.
Utskottet här likväl, med anledning af
hvad härutinnan blifvit fram stal dt, och i betraktande
deraf, att någon bestämd ränfeberältning
på dagen Vid inbétalningarne å dessa
lån ej såsom vid Barvquens förra fastighetslån
Kan anses erforderlig, utan lämpligast synes
blifra, att hvarje afbet3lningspost oafkortad efter
silfvervärde aftäknas å Uapitalskuideti, fuftn
i t en lindring för låntagare i landsorterne i
så måtto kunna beredas, att dem må Vara tillåtligt
i rSnterierne för Banqtjens räkning insätta
antingen Svenskt silfvermynt eller eontrolleracit
verksilfver, det sednare efter beräkning
af 90 sk. specie för hvarje lod, samt ränterrets
afgifvande bevis till Banquen aflemna, mel
uppgift ä den lånenurnrner, hvartill inbetalningen
hörer; då Banquen eger att ;å hvarje
lån i särskild eölumn anteckna ‘dylika Severisringar,
till upplysning om de låntagare, hvilka
salunda afbetalnirigs-skyldigheten verkställt»
hvaremot egentliga afföringen eja Janet må egä
rurn, förr, än silfret verkligen till Banquen
ingått, då ränteri-bevisen deremot återsändas.
Börande dylika silfVer-remisser från raster
terne till Banquen ske minst Tvänne gånger
om året med Vanliga r&nteriposten, samt
reversaler tillika åtfölja, hvilka särskildt upptaga
hvarje silfver-leverence, •och det derå U$»
gifna bevisets numm'er.
Hvilket, i händelse detta förslag godkärrtoes,
torde böra uti underdåniga skrifvelsen tilH
iKongl»
Jianiö-Utsiottets Betänk anden) '417
Kongl. Majit, i sammanhang med öfriga stad*
ganden, rörande afbetalningsvilkojen, ingi.
För öfrigt och ehuru inga anmärkningar
Iros FiksStånden blifvit gjorde, i fråga om de
af Utskottet föreslagne förändrade grunder för
beiäningsbeloppets bestämmande å hus i staderne
utom Stockholm, har Utskottet vid närmare
öfvervägande ansett, att något äfven borde
stadgas i afseende på beläning af de hus,
sorn under perioden intill nästa Riksdag skulle
kunna blifva uppbyggde, och för hvilk*
således den uppgifna grunden af 1823 ars
taxeringsvärde ej är tillämplig. För dessa anser
Utskottet i slikt fall beläning böra få ega
rum till * idel äf derå sednast asatte taxeringsvärde;
lånet dock aldrig öfverst jgands jjidel af
HBrandförskkringssuJtfman.
Hvilket, i lika måtto, såsom ett béhöfligt
tillägg vid punkten om beläningsgrunderne,
må till Kongl. Majit i underdånighet anmälas.
4) Uti de från JKiksStå.oden comtnuijuce*
rande anföranden, är vidare yrkadt:
Hets Högloft. Ridder skåpet och Adeln 1
Att enligt den grundsatts, att ett vidsträckt
lånesystem, hvarigenom personer lockås
i onödiga skuld transactioner, icke är nyttigt,’
det stadgande borde vidtagas: att personer,
som förut hafva intecknade skulder, matte i
första rummet berättigas till Bancolån, för att
Ethan# till Riis. $t, Pcpt, jgas, 6-.te Stral, N;o S?
4i8 Ranco-Utskotfets Retänhahden.
dermed liqvidera sådana inteckningar* och
hvarigenom vunnes:
1) Att icke enskilda personer uppmuntrades
till ökad skuldsättning.
2) Att verkliga låijebehöfvande linge bé;
gagna dessa lån, framföre sådana, som förut
skuldfrie, åstundade lån blott för att mot dry>
gare vilkor medlen åter utlåna, och
3) Att fordringsegare kunde utan lagsökning
och tidsspillan utbekomma sina fordringar.
Men att, till förekommande af missbruk,
ej andra borde ega delaktighet af sådan företrädesrätt,
än de som redan före denna Riksdag
haft intécknade fordringar.
Hos tiederv- BöndeStdndeti
Att Banquen måtte, med lordringsegares
begifvande, inlösa prioriterade inteckningar,
emot det att låntagaren qvitterar hela Bancolånet,
hvarigenom alla kostnader för inteckningars
omflyttning och postponerande kunde
undvikas, och Banquens säkerhet likväl blifvit
densamma.
BancoUtskottet får häröfver vördsamt yttra,
att hvad det första förslaget beträffar, Utskottet
ej kan anse dess antagande förenligt
med den omsorg för allas lika rättigheter, söm
. Utskottet, vid uppgörande af dessa reglementariska
föreskrifter i allo sökt iakttaga, och
som Utskottet anser för en pligt att framför
allt ej åsidosätta vid allmänna låneanstalter
från Rikets Ständer6, Banque, hvilka hafva en
'Banco -Uttkoitets BetUnkandCn. 41g
nästan omedelbar verkan på de flesta medbor.
gares enskildta förhållanden och penningeställ»
ning. Oell det lärer i alla fall blifva svårt
att finda något giltigt sksäi, hvarföre den som
eftersträfvar ett lånebiträde på lindriga vilkor
för ati fi älsa sig från en redan iråkad förlä*
genhet , skulle tilläggas bättre rätt ari den,
sou» är i behof af dylikt understöd för att ef
blifva i trångmål försatt, eller den, sorn förut
medellös, men skuldfri, önskar sig detsamma
för att genom lofliga speculationer och före*
tag förbättra sitt tillstånd. ,
Hvad ater beträffar det sednare yrkandet,
eller att äldre inteckningar måtte, genom i behörig
ordning beviljade Bancolån,' kunna in*
frias, utan behof af föregående postposition,
eller fastighetens fullkomliga gravarinnsfrihet,
i den stund lånet sökes; så får BancoUtskot*
tet meddela den upplysning, att sådan redan
förut vid mångå tillfällen blifvit, i afseende
på Bancölåns meddelande, iakttaget, och att in.
gen svårighet möter för dyilika transactioner,
då nemligen gravationsbevis^ styrker, att inteckningarne
ej öfverstiga det Bancolans be»
belopp sorn sökes, samt alla dessa inteckningar
utan undantag blifva tiH infriande företedde;
hvarigenom Banqtien följaktligen vid deras
inlösen och dödande, Verkligen eger första iu*
teckning i fastigheten.
5 ! Sedan Unde» öfver läggningen hos Hög»
lofl. Ridderskapet och Adeln tvänne Ledamö*
ter af BancoUtskottet instämt i den gemen»
»amma tanka, att högsta lånebeloppet för ett
4 21». JBaricol-h&kötteis Betänk an deri.
person borde förblifva, enligt Utskottets förslag
vid 2Ö00 K:dr; men på så vida skiljaktiga
grunder, att då den ena ansett ifrågavarande
lån blifva si betungande, att de långt
ifrån att understödja den mindre förmögne
jordegaren, skulle påskydda hans undergång,
emedan efterfrågan af silfver komme att ökas,
ju större beloppet af dessa län blefve, hvarigenom
räntan i sjelfva verket slutligen skulle
blifva högre än den lagliga; och att således,’
på det att så litet som möjligt måtte af lånefonden
komina att utgå, och anstalten så litet
sorn möjligt skada landet, maximum ej borde
få öfverstiga det föreslagna beloppet; den an-'
dra ater yttrat, att då lån på så hilliga vilkor
egentligen vore att anse som en skänk af
Staten till afhjelpande af öfverklagad allmän
förlägenhet eller penningenöd, borde en sådan
förmån ej sträckas blott till ett ringa antal
medborgare, genom summans utsättande till
högre än saoo Eidr; har en värd Ledamot af
Köglofl. Ridderskapet och Adeln funnit dessa
yttranden vara så contradictoriska, att ett närmare
bestämmande, huru Utskottet anser dessa
lån, deraf nödvändigt påkallades.
Utskottet tror för dess del de omnämnde
yttranden i så måtto ej vara helt och hållet
oförenligå, som det ena afser de förhållanden,
hvilka möjligen i en framtid kunna uppstå, då
det andra deremot egentligen vidrörer det
närvarapde- Förmånligheten af Bancolån med
årlig inbetalning af * procent i silfver på 33
och §tt tredjedels år under ett förutsatt forts
Hanco-Utskottets Hetänkafiden. £
farande af den cours och det silfvervärde sorn
nu eger rum, förmodar' Utskottet ej eller kun-,
na af någon bestridas. Det är således endast
genom ovissheten i afseende på de flerfaldig»
bvälfningar i landets financiella och csconoJ
miska ställning, hvilka ofelbart inom en sådan
tidrymd kunna inträffa, som farhåga och
tvekan vid begagnande af en med sådana vilkor
förenad lånerättighet, ej utan goda anledningar
bör uppstå; och det beror, enligt Utskottets
öfvertygelse, egentligen på den större
eller mindre grad af varsamhet och moderation,
som kommer att råda hos Nationens blifvande
Representanter, huruvida dessa lån antingen
skola lemna en varaktig hjelp för den
»södstallde och en ny utväg till uppkomst och
förkofran för den idoge, eller ock x sin maja
bidraga till den förres totala förstöring, samt
medtaga den sednares återstående krafter eller
förvärfvadé välstånd.
Lfter denna förklaring anser Utskottet
föga båtande, att utförligt vidröra den fråga,
som inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
blifvit discutérad, huruvida de oftanärnnde fastighetslånen
nu under tiden borde betraktas
såsom en skänk eller icke? .Lagstiftande magten
har, som en värd Ledamot anmärkt, redan
afgjort att benämningen län och ej skänk, bör
anses vara den rätta och lämpligasto; men
hvad don värde Ledamot beträffar, som yttrat
dels att i fall coursen öfveistege 144 sk., lånen
skulle komma att draga iner än 6 procent,
dels att låntagarne gora JUnquen eo skänk
4 a t Banco- Utskottets Bttänianåm.
då för sedlar, hvilka galla föga mera än en
tredjedel i silfvervärde fulla två tredjedelar i
silfvervärde återbetalas, kan Utskottet ti förbigå
den erinran, att i förra fallet liela capital-afbetalningeri,
som inbegripes uti de 6 procent,
hvilka årligen fordras, och i sednare fallet
räntan för 53 och ett tredjedels år, äfven
med något slags skäl torne bora tagas i beräkning,
och lärer då förmodligen- jernnväj,
utan afseende på hvad en Banque , såsom sådan,
lider genom ökandet af dess skuldförbindelser,
i förlitande på en långsamt . ingående
ersättning, den falska men förledande idéen om
skänker och faveurer för Banquen i dylika
fall helt och hållet försvinna.
Slutligen och med anledning af vackt frå.
ga inom Högloft. Ridderskapet och Adeln, huruvida
några redan fattade beslut, kunde anses
lägga hinder, att efter godtfinnande förordna
om lånesummans förhöjning, äfven utöfver
2000 E:dr; får BancoUtskottet vördsamt
nämna, att de t vänne RiksStånd, nemligen
Högvördige Preste- och V&llofl. BorgareStån.
den, hvilka ansett sig böra på förhand bestämma
summan till högst 2000'It dr, hafva med
bifall tili Stats- och BancoUfskottens Betänkande,
N:Q 5 7, under förbehåll af öppen talan,
tippskjutit med slutliga afgörandet häraf, för
Ätt företagas i sammanhang med öfrige reglementarisk»
gtadganden; och att följakteligen
frågan härom nu i behörig ordning till obehindradt
afgörande hos samtelige RiksStåndera
förekommer
-
Banco Utskottets Baärik anden. 42)
Hvad Banco-Utskottet i det föregående
anfort och hemställt, öfverlemnas vördsamt till
Rikets Ständers upplysa bepröfvande, jemte
några Ledamöters reservation,
Stockholm den 5 December 1823.
Utdrag af Protocollet hållet hös Rikets
Höglojl. Ständers BancoUtskott dtn
5 December 1833
S. D. Vid justering af BancoUtskottets
Utlåtande, N:o 93, öfver anmärkningar från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hederv.
BondeStåndet vid Utskottets Memorial, N:o
76, angående de föreskrifter, som må lemnäs för
Banquens utlåning på fast egendom intill nästa
Riksdag, förbehölio sig nedannämnde Herrar
Ledamöter, att deras yttrade särskilda ‘e*
ningar skulle åtfölja berörde Utlåtande.
I fraga om länesummans bestäm
2000 R.dr för en person:
Herr Nilsson:
Emot Höglofl. Ba»coUtskottets nu återfattade
beslut om maximibeloppet af fastighetslånen
till 2000 R:dr, bär jag icke kunnat undgå
att anmäla min reservation, samt utbeder
mig, i anledning deraf, att fa göra nagra anmärkningar
och utveckla de grunder, som ledt
mig till påståendet, att ett olika maxlmi-belopp
bordt bestämmas för landet emot det, som
bestämmes för Städerne, icke derföre att jag
4 2 4 Banco-Utskottets Betäniandetii
tilltror mig kunna framkalla någon uppmärksamhet
för ämnets vigt, och de moliver jag
efter erfarenhet upptagit; men för att bereda
mig tillfredsställelsen att , hafva angifvit de
förhållanden sorn Sto mig kända, samt anmärkt,
hvad jag tror framtida erfarenhet skall
lättfärdiga.
Beloppet utgörer af hvad sorn inflyter:, i
afbetalning på förra fastlghetsiånen ärligen»
ittll circa .... 150,000 Ruis
hvad
som inflyter, och ej vidare
kommer att utgå af od.
lirrgsfonden, circa . 60,000
’;del årligen af de 1,300.0»')
jR:dr, hvarmed denna lane»
fond slutligen hl ef tillökt . 340,000
tillsammans 450,000 R:dr.
, ®'"ina fond är fördelad efter foiiand®
grunder, r,mligen,,.
Tor Bruks- om LändtEgen.
domar go procent gö* 360,000
■För Stockholms Stad* proc. 18,00®
Bor cte öfrige Slätterne, j6
Procent * . 7 2,000
v.. 1 s^ je mimi reisen af denna fördelning med
forna i landet emellan ian dets och Städernas
fastigheter, finner man, att lika maximibelopp
e] är lärnpljgt för både Landet csh Slätterne,
©ch af denna orsak måtte det vara som de
idalie Rfspoclive RiksSiåtiden, hvilka repre
-
BancoUiskottets Betänkande.
santera landets jordegare, ej godkändt det föreslagna
maximibeloppet.
Landets fastigheter äro mycket mera skuldsatte
i allmänhet än Städernes, hvilket skall
forordsaka, att Städernes fond utgår, och .Landets
skall icke möjligen kunna der, emedan
ittga andra än små Egendomar kunna begagrfa
lånerätten. Att Bruksegare ej kunna det, läteir
vara lätt finna deraf, att lånerätten är bestämd
till åj R:dr per Sik af Hammarskatten,
'sorn, då underlydande Hemman äro inberäknade,
i allmänhet uppgår i värde till 50 å 70
R:dr per Sik- Att egare till större jordegen-:
domar icke eller kunna komma i åtnjutande
af denna lånerätt, i fall den bestämmes till
högst 2000 B:dr, är äfven gifvet deraf, att
det icke lönar för så ringa summa, gravera
en större egendom, saint det ej eller kan låta
sig göra för en skuldsatt, att, då biträdet
blifver så ringa, anskaffa första inteckningen i
en större egendom,
Om. Likets Plöglofl. Ständer ej skulle i
likhet med hvad Högloft. BaneoXJtskottets pluralitet
synes förutsätta, heldst se den beslutade
laneanstallen obegagnad , har jag aldrig
kunnat föreställt mig att ett sådant Reglemente
för densamma skulle antagas, sorn helt och
hållet utestänger den dass medborgare, sorn
efter all rättsgrund mäste anse sig berättigad
till något efter dess större pant, productipn
»siler Statsbidrag proportionéradt biträde- Henna
låneanstalt har gjört stort uppseende och.
gifvit eu mängd betryckta Posafssionater hopp
BaneO' Utskottets B <u ankan den.
om. hjelp; men genom hvad sorn blifvit föieslaget,
arden inskränkt til! blott understöd för
de af Allmogen, som icke äro förut skuldsatte.
Hade HöglofI, Utskottet deremot afsett
s/imma ändamål, sorn jag tror Rikets HöglofI.
HöglofI. Ständer gjort, så skulle efter min
tanka det varit ganska enkelt att stadga sådana
grunder för beläningsrätten, som beredd
tillfälle för alla fastighetsegare, att deraf kom*
ina i åtnjutande; hvarigenom följande välgö'
rande resultat kunnat väntas:
1) Egare af större jordegendomar, som
om 2000 R:drs maximi-belopp bestämmes, hafva
skälig anledning till klagan öfver orättvis,
olämplig och ändamålslös delning, blifva tilllredsstallda;
och dessa för närvarande, efter
min öfvertygelse mest beklagansvärda skola
linna, att en direct hjelp utan någon skadlig
verkan blifvit dem beredd.
2) Capitalisterne, sorn, missnöjde öfver de
beslut Rikets HöglofI. Ständer fattat i penningeväsendet,
hvilka utbredt opinion om
myntförsämring, föresatt sig att förvandla sitt
capital i fastighet, skola beräkna sin ersättning
uti den förmån, som lånetillfället medgifver
att använda en större köpeskilling samt följaktligen
komma i besittning af en större Egendom.
3) Den brist på köpare af större fastigheter,
som i många provinser är allmän, skuU
le oi’, ifvelaktigt afhjelpas.
Banco-Uiskottets Betänkanden, 427
4I De fastighetsegare, som sedan 1820
haft lä nehand)ingar på större belopp, ända tili
Bo'oO( Rtdr liggande i Banquen , vin na ändamålet,
för de kostnader desse gjort sig, da de
få lån på lika summor sorn de sökt första gången,
ehuiu nya handlingar måste anskaifas.
5) Fonden utgår och gör sin önskade
verkan vid jordbruk och näringar i allmänhet,
och Banquens förmån genom silfver-fondens
ökande vinnes; men begge dessa ändamål förfelas
om maximi beloppet endast blifver hvad
nu är föreslaget.
6) Skola större egendomars sönderdelande,
samt tillställa köp, för att kunna begagna
Jånerätten, hvilka begge åtgärder i Statsoecoromiskt
afseende måste vara skadliga, före»
kommas.
Efter anförande af dessa skäl och yttranden,
har jag uti Höglofl. BancoUtskottet tagit
mig friheten framställa det förslag, att af
landets fond 360,000 R:dr årligen borde kunpa
meddelas lån på högst 4 eller 6000 R:dr,
samt af Städernas fond go,ooo R:dr på högst
a eller 3000; men utan att något annat skäl
blifvit anfördt emot detta förslag, an de allmänna
principer, soin svaret på återremissen innehålla,
ville Höglofl. Utskottets pluralitet ej
godkänna detsamma, och hvad som, ända till
förundran, förekom oförvändladt, var, att de
fleste Herrar Ledamöter af Höglofl. Ridderskäpet
och Adeln, äfvensom alla Herrar Ledamöter
utom en, jemte mig, af det Stånd, hvari
Banco- Utskottets Betänianderii
till jag hörer, biföllo Betänkandet, då efter
hvad jag föreställt mig, desse Respective Stånds
interesse skulle vara närmast förenadt med ds
medborgsclassers, hvars rätt jag försökt göra
gällande.
Ett ännu ytterligare skäl, att egare af
större jordegendomar icke borde utestängas
från delaktighet af ifrågavarande lånebiträde
finnes deri, att Discontfonden hädanefter ganska
säkert biifver medtagen, så att brist för
iDiseontlån uppstår, isynnerhet om afbetalningarne
komma att ske på 5 år, hvarom frågan
ännu är oafgjord.
Med Herr Nilsson förenade sig Hert
Leifler uti sjelfva hufvudsaken, men trodde
för sin del att maximi-beloppet för de blifvande
fa&tighetslånen, borde öfver hufvud be*
stämmas till 4000 R:dr. Om räntan för dessa
lån, i likhet med hvad sota sker för de förra,’
fått erläggas i Bancosedlar, trodde Herr Leffler
allt skäl varit: att antaga 2000 R:dr, såsom
maximi-beloppet, emedan en mera allmän
hjelp derigenom blifvit beredd; men då nu
jäntan kommer att utgå i silfver, förfelas detta
ändamål, helöst farhågan för anskaffandet af
det erforderliga silfret, afskräcker från begagnande
af lånen, synnerligen bland Allmogen,
och många bland Städerttes ringare inne-;
vånare.
Häruti instämde Riksdagsmännen Petter
Andersson från Hallands Lita och SUic Ensfcj
s#n från Carlstads
licinco-Utshuttfts Bellini an den. 459
Herr CancelliöRådet Bruncrona åberopaide
dess, då Frågan förra gången hos Utskottet
förevar, afgifne reservation af innehål!:
I frågan ora maximi-beloppet af - de nya
lån, som mot underpant af- fastighet till sti
och samma person måga utgå, föra rila tes jag 1
så måtto skilja mig från pluraltteten* tania,
att i stället för 2000 R:dr, jag anser detta
belopp böra fastställas till 6000 B:dr.
Genom bestämmandet af en sådan summa,
har jag först afsett enhet i utlåninggprincij?en.
För de sednast beviljade fastighetslån,
blef summan af booo R:dr fastställd
såsom det högsta en låntagare ur Banquen
leunde erhålla, oell i öfverensstämmelse dermed,
har ock Banco* Utskottet förklarat, att
transportlån, sorn hittills fått uppgå till ett
oinskränkt belopp, så vidt Banquens säkerhet
endast sådant medgifvit, nu mera icke få uppgå
till högre än 6000 R:dr. Jag inser icke
någon gällande orsak, hvarföre nu åter en ny
beläningsgrund skulle utstakas. Afsigten med
de förra fastighetslånen var, såsom den vid
flera tillfällen varit uttryckt, lika mycket som
nu, att sprida dem bland lånebehöfvande, utan
att derföre lemna de låntagare ett allt för
»fullkomligt lånebiträde, som med större fastigheter
behöfva deremot svarande kraft och
understöd till större hushålls-företag. Dessutom
hindra icke dessa större lånebiträden,
dem som söka mindre, att åtkomma lånefonden
i den ordning de sig dertill anmäla.
I
Bänto Utskottets Betänkanden.
Vidare har jag genom högsta lånesummans
bestämmande till 6000 R:dr, sökt bereda
den till ifrågasatte försträckningar anslagne
fondens fulla begagnande, hvarmedelst jag
trot*det ändamål befordras, sorn Rikets Siänder
med dessa nya fastighetslån hufvudsakligen
syes hafva åsyftat, att nemligen inom viss
ti.l fa Bmquens reel a fond till påräknadt belopp
så förstärkt,. att en önskad realisation derigenom
måtte kunna fortskynda^.. Med förbindelse
att capital och ränte afbetalning ovilkorligen
i silfver matte erläggas, torde, i anseende
till farhågan af silfrets uppstegrade värde
relativt till de låntagne Bäncosedlatne*
dessa lån icke blifva så begärliga, att icke den
för dem anvtsta betydliga fond, sannolikt skall
kunna lemna utväg åt alla lånsökande att blifva
hulpnei om an dessa lån finge Utsträckas
till 6000 R:dr, heldst en mängd fastigheter
icke kunna erbjudas Banquen till säkerhet, såsom
förut häftade med Bancolån e!ler andra inteckningar,
hvilkas innehafvare ej vilja poslponéra
deras företrädesrätt.
Härmed förenade sig Herr Biskopen Ho.
ctor Almquist.
I fråga om lånens likviderande, medelst in*
betalning af 2 procent i stlfver årligen.
Herr Biskopen Doctor -Almquist feserve*
rade sig med instämmande uti BondeSråndets i
anmärkningarne yttrade önskan, att de nya
lånen måtte få inbetalas med Bancosedlar ef
-
BancaUtskottets Betänkande rtj, 431
ter faststald cours och icke nödvändigt 1 silf.
ver, emedan anskaffandet deraf skulle för Ali.
mogen blifva förenadt med mångfaldiga svårigheter,
då BancoStyrelsen deremot, när inköp
af silfver i alla fall skulle ske, då äfven lätteligen
kunde göra upphandling deraf för inbetalningarne
å fasfighetslånen.
Ut supra.
.Tn fidem Protocolli,
_ G. Helsingius.
N:o 94.
Ankom den 7 Dec. 1823.
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer,
dels öfver gjorde anmärkningar, inom
Hederv. BondeStändet mot det
vid Utskottets Memorial N\ö 77, bifogade
förslag till reglementariska
Stadganden, rörande odlings Ian, dels
i anledning af yppad skiljaktighet emellan
de öfrige RiksStåndens härom
tagne beslut.
■Hederv BondeStåndet har, enligt Utdrag af
dess Protocoll, under den 25 November, till
BanCoUtskottet återremitterat nysslu-rorde Me*
- morial, med åtföljande förslag, på grund af
dervid gjorde anmärkningar, nemligen:
43* Banco~Uiskotlet$ Betänkanden.
Vid ArU u
1) Att antagandet af Utskottets förslag,
rörande Kongl. LandtbruksAcadeniiens befattning
med Odlingslån, endast skulle medföra
ytterligare omgång ock kostnad, samt det at*
ternatlvt framställda stadgandet härom, alltså,
borde utur Författningen alldeles utgå.
Med åberopande af de skäl, Utskottet i
dess Betänkande, till stöd för detta förslag, anfort,
hemställer Utskottet till närmare pröfning,
huruvida det kunde leda till någon slags
olägenhet om ärendet, på sätt Utskottet tillstyrkt,
blefve hos Kongl. Maj:t anmäldt, då
det i alla fall beror af Kongl. Maju, att, efter
Kongl. Bandt bruks Academ iens hörande,
antaga det sednare alternativet, i händelse det
förra af en eller annan orsak ej skulle finnas
lämpligt.
2) Att, hvad ej mindre Kongl* Majus
Befallningshafvandes , än BandthushållningsSällskapernes
befattningar anginge, det kunde
anses göra tillfyllest, att dessa Auctoriteterj egde
utse de förrättningsmän , som skola besigtiga
odlingsföretaget och föreslå lånesumman,,
enär nyssnämnde personer, men icke LandlSiushåliningsSällskapen
och fast mindre Konungens
Befallningshafvande äro i tillfälle att
på stället undersöka förhållandet.
En sådan förändring i det förslag Utskottet
uppgjort, skulle helt och hållet rubba en
ibland de förnämsta hufvudgrunder Utskottet
der
-
Banco-Utsiottet$ Betänkanden.
dervid haft i sigte, och i dess Memoria! om»
förmält, nemligen : att LånMandlingarne ej förr
än classification skett, inom hvarje Län särskildt,
måtte blifva på ett ställe samlade till
gemensam granskning j företrädes.rättigheten
lomme eljest, lika som hittills, att ensamt bero
af ett tidigare eller sednare inlemnände
hos JBanquens Commissarier, hvilka ännu min»
dre än Styrelsetne i livart och ett Län kunna
Vara i tillfälle att här på stället underst»»
ka förhållandet för dem alla.
Vid Art. ä.
' il Ätt, enär ett maximi-belopp af endast
looo Hulr vöre otillräckligt, högsta lånesumman
matte blifva såsom hittills aoöo it:dr;
samt att för öfrigt billigheten fordrade, det
den jordbrukare, hvilken egde flera hemman
och större odlingsfält, borde k Un'nä påräkna
lika understöd, som förslaget med ga f, i fall
dess hemman innehades af flere personer.
Såsom grund för BancoUtskottefs tillstyrkan
härutinnan, åberopas icke allenast Lånefondens,
särdeles i början, föga betydliga belopp, i förhållande
till ökade Och utsträckta föremål för
dess användande, utan ännu mera erfarenheten
af de förluster, Soffi redan drabbat och
utan tvifvel ytterligare komiss att tillskyndas
Banquen på dess förut skedda utlåningar i dylik
väg; och torde det under båda dessa synpunkter
finnas lika billigt, sorn nödvändigt,
Bihang till R-iis.Si. Pfot. 18x3
434 Bqnc&TJiskottets Betäntandau
att lånesumman till en person, i enlighet med
Utskottets förslag, inskränkes.
2) Atskillige : RiksdagsFullixiägtige från
Hallands Uän hafva yrkat, att bränning borda
fn inberäknas i kostnadsförslagen för Odlingslåns
erhållande, och det på den grund, att
Bränningsmethoden i deras hembygd" vore b?.»
de'förmånlig och användbar.
Utskottet vill ingalunda bestrida, att skil j■aktiglieter
emelian olika landsorter i hvarjehanda
hänseenden förete sig, hvilka, så vidt
ske kan, e] böra lemnäs utan afseende. Men
vid ett allmänt låxtean.slag af denna beskaffen^
het, mäste generella grunder nödvändigt följas,
äfven om ett annat localförhållande derigenom
skulle sätta» åsido, och Utskottet kan
ej medgifva ätt brantling vid odlingar i allmänhet
är af den egenskap, att den öfver hela
Riket bör få komma i beräkning vid odliugslåns
beviljande.
Vid Art. 5.
Ått den läntagare, sorn en gårig i vederbörlig
ordning visat odlingen vara fullbordad,
hör sedermera, oaktadt lånebeloppet ej blifvit
fullt inbetaldt, vara fri fran skyldighet, att
vidare anskaffa och till Banquen insända årliga
bevis genom SccknestämmoProtocoll, hvilken
åtgärd, enär vidare odlingsarbete icke åter.
star, endast anses medföra onödigt besvär, utan
att vara på något sätt behöflig.
Utskottet kan ej frångå den tanka,
föreslagna controllerne öfver odlingars full*
Éanco-Vts^öitéti Betänkämfcrt: 4gr,.
fofjande, . hvilka Utskottet -emeliertiif, såsom
förslaget utvisar, ansett böra helt och hållet
stadna i orten, och ej i någon måtto tillhöra
BancoFörvaitningen, torde vara behöflige, för
att lemna någon -slags säkerhet, att åtminsto»
4 ne större delen af Ödlingslån ej helt och hållet
förfela deras ändamål, och erfarenheten a£
det förflutna har, äfven t detta afseende,, tjenst
till ledning för Utskottets åsigter.
Jemte det BancoUtskottet nu i korthet
■utvecklat de skäl, sorn föranlåta Utskottet att
utan förändring Förblifva vid dess afgifna förslag;
får Utskottet Vördsamt anmäla,, att sani»
ma förslag, enligt ingångne ProtocollsITtdrag
af den 32 och 25 November, blifvit af Högloll.
Ridderskapet och Adeln, Högv. Prest»
Ståndet och Väilofl BorgareStändet giiladt;
hvarvid dock. den skiljaktighet företer sig, att
Vallöf!. BorgareStändet antagit de sednare alternativen
i i Artikelns 7, 8 och 9 §,
saint i 4 Artikelns 1 och 3 §., saint följ*,
ak tel igen ansett förslaget om Kongl. Handt»
bruks Academi ens befattning med Odlingslån,,
böra helt och hållet förfalla.
På grund af hvad ofvan blifvit anferdfy
och med afseende på de inom Hederv. BondeStåndet
framställde anmärkningar i samma
ämne, får Utskottet vördsamt hemställa, om
icke, tili vinnande af ett bestämt resultat, antingen
Väilofl. Borgare- eller Hederv. Bon»
deStåndet skulle vilja förena sigh det bifall»
ds öfrige Kespective Stånden identia de! utan
inskränkning lern na t till Utskottets i dess Be*
43& Banco-XJtsiottets Bttänlanilen .
tänkande gjorde framställning, heldst Kongl,
Landt bruksAcadem iens medverkan, på föreslå*
get sätt, derest den kom ine att ega runi, ehvad
deremot För öfrigt må fintias alt erinra, ej
tyckes kunna medföra någon olägenhet eller
kostnad för de lånsökande; och om åter Kgl.
Acadetnien ej finnér sig deruti kunna ingå,
följden då blifver antagandet af de föreskrift
ter Vallöf!. Borgare- och Hederv. BondeStån»
deri nu på förhand velat hafva tillämpat.
Bör den möjliga händelse, att Vällofl.
BotgareStåndet, oaktadt hvad Utskottet nu anti
ragit, ej frångår sitt redan fattade beslut, och
att Hederv. BondeStåndet deruti instämmer,
hvarigenom tvänne Stånd skulle statina emot
rvänne i den fråga, huruvida Kongl. LandtbruksAcademien
bör fega befattning med lånens reparation
eller icke; finner XJtskottet ej annat!
Utväg, än att häröfver särskildt afgöra?, i deri
ordning ‘73 §. Riksdagsordningen föreskrifver,
■och anser Utskottet, lill tidens vinnande, sig
böra, under den förutsättning att iitgångeil
skulle blifva sådan, till Rikets Ständers gillande
föreslå följande voteringsproposition:
Den, sorn bifaller, i öfverensstämmelse
med hvad BancoUtsköttet uti dess Betänkande
N.o 77 tillstyrkt, att Rikets Ständer till
Kongl. Majit i Underdånighet öfverlemna förslaget,
med anmälan, att RedaCtions-färändringar,
såsom alternativer, linnas bifogade vid d'e
punkter, sorn i någon måtto röra Kongl. LandtbruksAcademien,
för den möjliga händelse,
att Kongl. Majit i Nåder funne Kongl. Aca»
Banco- Utskottets Betänk an den.
demien ej höra med en. dylil; extra befattning
besväras, voterar
Ja ;
Pen det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, förfaller all fråga om Kongl.
LandtbruksAcademiens befattning med Odlingslån,
och den, såsom alternativ föreslagne redaction
af §- §. 7 , S och 9 Art. 1, samt §. §.
1 och ? Art. 2 uti Utskottets förslag, antages.
Hvad Utskottet sålunda anfört och hemställt,
öfverlemnas vördsamt till de RespectU
V® Ståndens vidare bepröfvande.
Stockholm den 5 December 18a 3.
N;o 95.
Ankom den i0 Dec. 1823.
Fijrnyadt Utlåtande i anledning af tvätta
ne RiksStänds anmärkningar vid Utskottets
Betänkande No 81, angående
förändring uti nu gällande beläningssätt
och beläningsvärde å guld
och silfver i Ranquen.
33ancoUtskottets nyssberörde Betänkande, sorn
af Högv. Preste- och Vällofl. BorgareStånden
blifvit gilladt, är från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hederv. BondeStlndet den
438 Banco-Ulsfatiets 1'ciänkanitm
och 29 November återremitterade, på grund:
af gjorde anmärkningar,, af hufyudsakligt inne--  Jiail, gom följer:
Inom Högloft» lii ider skåpet och Adeln:
Au Utskottet antingen icke skall riktigt
hafva uppfattat idéen af Herr Hjertås motion,
elier ock blifvit afledt ifrån att göra det, genom
Cornmissana tets och pluralitetens af Herrar
BancoFullmägtige, nog inskränkta åsigt af
ämnet: att hvad sorn blifvit nämnde orri svåaigheterne
och äfventyret af beläning på plantsar
och utländska myntsorter lämpligen bordt
Jieroiigt hållas, ty om Banquens befattning
med guld och silfver, ansåges vara inskränkt
till den sorn tillhör en .Lombard eller Assi'
stanceCoritoir, så syntes idéen af en Banque
hafva gatt förlorad.
Att, om de möjligen menliga verkningarre
af den föreslagna anstalten skulle kun.'
ma förebyggas, fördeiarne, som genom en sadan
vidsträcktare beläning vunnes, vore ganska
betydliga; bestående deruti: att capitaler
som ligga obrukbara kunna derigenom göras
fruktbara; att fastighetsegare kunna derigenom
ingå i skuldförbindelser till capitaiister i andra
länder; att den. så högst falska ideen, att
iVexehBanquen skall gratis betjena dera sorn
vilja begagna depositions-, assignerings och ves*
lings-förruånerns, derigenom skulle kunna förstöras,
och Svenska Banquen lika sorn andra
dylika inrättningar undfå ersättning för det
deri vårdar enskildes dit insatte penningar, och
Eanco^ZJtskottets Betänkande».. 439
betjenar dem i deras penntnge transactioner, i
stället för att, såsom nu, söka denna ersättning
i lånerörelsens avante; att då man, efter nu
gällande grunder för VexelBaneorörelsen, ej
behöfde något betala, i fall Banquen mot tre
femtedelars rabatt eller efter 120 sk. cours,
tillät ut- och invexling af silfver, borde ock,
ej någon svårighet göras, att tillåta en vexling
af sedlar inot silfver a j 16 sk. cours,
mot betalning för silfrets vård; att, om hela.'
långsvärdet bestämdes till 11a sk. och räntan
förhöjdes till 2 procent, vore äfven den olägenhet
till största delen färebygd» sota niel
mesta skäl kunde åberopas mot förslaget, nemligen
: att de handlande, vare sig inrikes eller
■utrikes, som efter behag kunna förvandla sina
fonder, än till landets courant mynt, än till
verldsmynt eller silfver, derigenom egde en
för stor fördel och öfvervigt i jemnförelse med.
de handlande, hvilka, i följd af Banquens iråkade
ställning icke kunna röra sig med annat
än landets courant mynt; att en ny anstalt
tif denna beskaffenhet ofelbart skall trygga
Natianen i deri förhoppning man gör sig, att
realisationen vid en blifvande Riksdag lomme
att verkställas efter den grund af omkring j 20
sk. som snan under loppet af denna Riksdag
tänkt sig såsom på en gång billig och nyttig,
att den farhåga som nu möter ali realisation,
och ali liqvidation af Banquens egna förhållanden,
nemligen att man skulle sakna rörelse-)
capital, om Banquen minskade beloppet af sina
$fdiar, icke mera exist§r*de ttedga enskildes
Banco* Utskottets Betärkanikn,
tillgångar ingått i allmänna rörelsen utan blefc,
ve det derefter likgiltigt, om Ranquen för sine
i räntor uppburne sedlar inköpte silfver,
eller om rle förstördes; ty då enskilde Credjtorer
oell Debitorer uppgjort sina affairer,
vare ingen svårighet att uppgöra Ranquens
debet och credit. (Grefve Schwerin).
A11 Sveriges tillstånd är sådant, att ännu,
i långliga tider utländsk capitnl-kraft mäste användas,
för att riktigt kunna begagna detta,
lands mångfaldiga resnuicer; att det således
icke är möjligt att komma till någon högre
utveckling t välstånd och national' förmögenhet
förr, än man åter hlifver i tillfälle begagna
utländska capilaler, och genom desses
täflan med de inländska, skydda näringarne
för hindren af monopoier i förlagsrörelsen t
att detta icke står att vinna förr, än Banquen
återträder till hvad den i si rv början vart
Vexel- och D.eposit Banque; och då det förra
icke kan nu. genast ske, det andra ater nu.
icke ansetts tjenligt. återstår såsom den enda
utväg, hvad nu blifvit föreslaget; nemligen att
öppna LäneRanquen på ett sådant sätt, att dess;
functioti liknar en DeposilBanqu©, det enda sorn
instämmer med redan fattade beslut, och bereder
ändamålets ernående för framtiden. Att
vådan af cours-op.erationer kan förekommas genom
egna Köpmans omtänksam het, sorn lätteligen
kunna arrangera sina utländska creditförhållanden
på ett sätt, att icke vexelbehofven
på bestämda tider inträffa eller ock, geStom
vexeldragning in blanco, förekomma men
-
Banco-lJtskoitets Belän&anden, 441
Sigheten af hvarje sådan speculaiion; men att
man deremot genom förenämnde anstalt kun.
de, vänja handen vid metalliska besparingars
intagande, hvilket icke vinnes genom det beslutna
uppköpet af silfver, utan rätt att detsamma
kunna återtaga; att man då kunde erfara
huruvida vår handel medgifver dylik»
besparingars intagande, och se huru stor kraft
mari i sådant afseende för en realisation har
att påräkna; samt i sjelfva verket hafva realisationen
gjord, innan man behöfde anbefalla
den. (Herr Hjerta.)
Att oin i ett land, som ej hade annat än
metalliskt mynt) någon ville föreslå, att blott
en viss summa skulle i landet få myntas och
sättas i omlopp, så skulle hvar och en anse
ett sådant förslag ej endast orimligt utan äfven,
örn det kunde verkställas, högst skadligt,
emedan det satte en gräns för all idoghet och
hämmade alla indnstrieusa företag; lika skadligt,
ehuru olyckligtvis mera verkställbart, förmenas
ett sådant förslag blifva, då fråga är
orri sedelmynt, sorn icke vid förevisning, med
klingande mynt, inlöses; till förekommande
hvaraf, det vöre af vigt att utfinna medel,
hvarigenom penningecapitalet kan efter industriens,
ja utskyldernas behof okas, utan att
dess värde minskas. Ett sådant medel kunde
visserligen ansea vara, att använda de utsläppta
sedlarne på kloka handelsföretag, på jordbruk
och näringar, hvarigenom ny valuta skapas
för de nya sedlarne; men då sådant ej
verkar nog hastigt, och i samma man sorn b§»
44* Banco-Utskottets Brian}anderi’.
hofvet plkailar sedlarnes utgifvande, borde äf»
ven andre mera direct verkande medel vidtagas,
hvartill hörde, ej mindre invexling af
silfver mot nya sedlar efter viss cours, än äfven,
sedan ett sådant beslut föregått, och cour.
seris möjliga fall derigenom blifvit förebyggt,
den af Herr Hjerta föreslagne be aning på
silfver till I16 sk. för hvarje R:dr, hvarå nå»
gon förlust för Banquen under sådana omständigheter
ej eller vöre att befara. (Herr Munch
af Rosenschöld.)
Inom Hederii. BondeStändet >
Att den åsigt, som skulle sedelmyntets
värde kunna försämras genom nya sedlars utrifvande
mot metallisk valuta, vore till sin
grund st> mycket mera falsk och oriktig, som
sedlarne just fallit, derigenom att de saknat
en sådan valuta; om hela verldens guld och
silfver på detta sätt insattes i Banquen, vors
sådant så mycket. bättre; da valutan, lyftades,
inlöste sedlarne, Ranquen befunne sig på samma
punkt och hade förtjent en procent på in»
sättningen.
Alt farhågan för cours operationer vore
af ingen betydenhet; de drifvas i alla fall
der handeln och myntförhållandet sådant medi;
gifver, och med stora uppoffringar har hittills
föga eller intet deremot kunnat uträttas.
Att coursens stegring ej elier har något
att betyda; ty jern» och trädvaruegare blifva
så mycket bättre betalda för sina produeter*
JpcncolItrAöltcts Betänkan den. '443
och mvnt-represenfativernes ökning hör aliraminst
blifva skadlig för BcwideStåndet.
Att allt bekymmer i fråga om denna sak
dock vöre öfverflödigt, efter sorn silfver och
guld ej tycktes vilja taga vägen åt Sveriges
Banque, och så vidare. (C. F. Berg, Nils Månsson,
J. Longberg m. fl.)
Hvad först beträffar ofvan anförde yttrande
om en Bancolnrättnings nära förvandtskap
med silfvers emottagande, probering rn. m. ,
får Utskottet endast meddela den upplysning
att, sedan den befattning med myntningen för
landets behof, sorn vid Svenska Banquens inrättande
blef med densamma införlifvad, enligt
faltadt beslut ar 1731 derifrån skildes,
och öfvertogs af Kongl. KammarCollegium; så
finnes på Banquens Stat efter den tiden ej
några mynt- eller silfverproberare, hvaraf ock
är en följd, att allt silfver eller guld, sorn ej
är med cöntroll-stäm pel fö rsedt, mäste å Kong?.
Myntet omsmältas eller probera®, derest Banquen
skall med nödig säkerhet kunna de t samina
emottaga.
Såsom skäl hvarföre BancoUtskottet, uti
sitt afgifne yttrande öfver Hr Hjertås motion, behandlat
densamma under den inskränktare synpunkten
af Baricolån på guld och silfver, och
ej efter de' vidsträcktare financiella och f?tatsceconornjska
åsigter, som uti de nu inkomne
anmärkningarna mera tydligt utvecklat sig, anser
Utskottet sig böra åberopa den titel och
benämning jnotionaireit sjelf åt sitt förslag gif"
444 Banco-Vtskotteis Betiinkanden.
■vit; samt att, då detta förslag blifvit vackt
långt efter den bestämda motionstiden, Ut-*
skottet äfven deraf haft anledning att betrakta
detsamma, endast såsom härledc från det
inom Höglofl. Ridderskap»! och. Adeln samt
Högv. PrestStåndet lämpligt ansedde, och af
de öfrige RiksStånden bifallne tillägg vid x8:de
puncten af financeplanen, orri fortfarande beläning
på guld och silfverpant, så lydande;
”dock med de ändringar deruti, hvilka, rörande
ej mindre beläningssättet än beläningsvärdet
å guld och silfver, framdeles vid denna
Riksdag kunna bestämmas.” Och det var då,
blott under egenskapen och synpunkten af en,
reglementarisk förändring i förut gällande stadgar
om Banquerjs utlåning på guld och silfver,
som Utskottet fann sig tillständigt att
meddela Utlåtande Öfver den väckte frågan.
Sedan deremot n otionairen sjelf nu uti an:
Us ärkningarne förklarat sin egentliga syftning
vara att tillvägabringa en slags partiel realisation,
ett steg, hvilket likväl efter Utskottets
öfvertygelse bordt anses af helt annan och
vigtigare art, än att det skulle genom handläggning
af endast ett bland de Utskott, sorn
utarbetat och föreslagit financeplanen, blifva
såsom ett blott apendix till Banco-lane operationerne,
helt obemärkt af Rikets Ständer vidtaget
och beslutat, så är af denna sakens vändning
en följd, att Utskottets riu afgifvande Utlåtande,
så till föremål sorn beskaffenhet, måste
afvika fran det förära.
Utskottet kan härvid ej undgå, att i möj^
BoncoTJtskoitets Bethnkanden. 44 S
Vigaste korthet föra Rikets Höglofl. Ständer till
minnes, huruledes Frågan örn rättighet, att L
Banquen insatta och åter utvexla silfver, blifvit
af Stats och BancoUtskotten med all sorgfällighet
redan vid början af Riksdagen öfverlagd
och behandlad, äfven sorn beslut på
grund deraf hos RiksStånden fattadt, att utvexling,
men ej utvexling af silfver från Bätiquen
intill näst» Riksdag skall komma att ega
runi; likasom Utskottet vidare anser sig förbundet
ådagalägga, aft Herr Hjertås motion
så 1 dess ursprungliga, Sorn närmare utveckla,
de skick, i sjelfva verket, ehuru under annan
benämning och form, innebär och åsyftar rättigheten,
att både insätta och åter utvexla
silfver; samt följakteiigen, utan afseende på
de möjliga partiella fördelatne deraf, bör och
måste, såsom stridande mot Rikets Ständers
redan tagne beslut, för denna gång förfalla.
Uti Stats- och BancoUtskottens Betänkande
Km 32, bilaga Litt B., hafva Utskotten,
uti förevarande ämne yttrat, på sätt Bil. Litt.
A, innehåller.
En Ledamot (Herr Stråhle) som härutinnan
ej delat Utskottens tanka har, Uti särskildt
bifogadt yttrande, till stöd för sin enskilda
mening, hufvudsakligen anfört de skäl,
sorn uti Bil. .Litt. B. innefattas.
Sedermera hafva Stats- och BancoUtskotten,
uti deras Betänkande N:o 50, i anledning
af RiksStåndens inkotnne anmärkningar,
ytterligare utredt ämnet, enligt hvad det un»
4^6 BdncoUtskotlcts Éetiinftanäen.
der Litt. C. bilagde tränsurat af berörde Be;
tänkande utvisar
Då
nu Stats- och BanisoXTtskötterss gemensamma
åsigtér i berörde hänseenden, blifvit
af EiksStånden delade, så att den i slutliga
sammandraget af samma Betänkande upptagne
första punkt, som innehåller: ”utvexling af
verkligt mynt, till inlösen af Rikets Ständers
Bancosedlar ina icke nu företagas,” är af samtelige
RiksStånden gillad; äfvensom Rikets
Ständer, enligt det af Utskotten uppgjorde
jemnkningsförslag, godkändt tredje punkten,
så lydande: '”det skall vara en och hvar tillåtet,
att i Eanquen, emot myntbara metaller,
tillvexla sig Bancosedlar, beräknade till det
förhållande sorn ÉancoFuilmägtige för hvarje
år efter särskildt föreskrifne grunder bestämma,
dock likväl icke under 120 sk. och icke
öfver 128 sk,;5;> så synes det Utskottet, sorn
det kunde tagas för afgjordt, att någon reglementarisk
föreskrift, ledande till rubbning och
tipphäfvande af dessa stadgade grunder, icke
jmä nu efteråt af Rikets Ständer meddelas. I
'‘Herr Hjertås förslag innefattas likväl påtaglig
gen en sådan rubbning; ty skillnaden emellan
den af några värde Ledamöter inom RiksStånden
yrkade in- och utvexling efter stadgad
cours, deposit-iniättni.ng, eller hvad annan
benämning som må begagnas, och den af
Herr Hjerta föreslagna beläning på silfver eller
utländska myntsorter, sam vid anfordra!!
kunna lyftas, är, så vidt Utskottet kunnat utröna,
ingen annan, .än att det ena kallas de
-
ibifico-Vtskötteti Betänkändeti. 44/
position, det andra pant, och alt det ena räknas
i Specie El:dr, roen det andra i lodtal silfver,
reducerade till Riksdaler Specie. Råda hafva
det gemensamt, att silfver-innehafvare!! utom
det bevis han öfver silfrets insättning undfår,
har att på dagen disponera i BancOsédlar nära
fulla värdet af det Silfver han kunnat sig förskaffa,
samt åter vid anfordran disponera sitt
silfver, så ofta haft finner sig dermed kunna
fördelaktigare operera än roed sedlarne. Af
det föregående synes likväl nog klart, att sådant
just varit hvad Rikets Ständer genom
deras vidtagne beslut velat förekomma; hvarföre
Utskottet äfven, utan att ingå i någon
vidlyftig pröfning, rörande de fördelar, som
(eljest af sjelfva anstalten kunna härflyta, tror
feig häraf ega tillräcklig anledning, att vidtagandet
deraf vördsamt afstyrka. Utskottet får,
för egen del, endast korteligen, i anledning af
anmärkningarne ystra, alt Utskottet ingalunda
delar den tanka, som skulle man igenom ifrågavarande
anstalt komma 1 tillfälle beräkna
den kraft, hvilken för en realisations företagande
vore att begagna: tvärtom anser Utskottet
just en ibland förslagets betänkligare
och vådligare sidor vara den, att en sken-’
har och inbillad rikedom på metalliska fonder,
i följd af dess antagande, komme att visa sig,
hvilken så lätt kunde för något annat eiler
mera, än den egentligen vore, nemligen ett
upplag af ädla metaller, alldeles oberoende af
landets verkliga penningeställning och resourser,
beted t af blotta vinningsbegäret; oph son*
4 4 8 -Banco-Utskottets Betänk anden.
Ian hämla just i den stund, då en deruppå
byggd reälisationsplan skulle sättas i verket*
forsvunne såsom en dunst, och lernnade intet
mera qvar an den procent som för metallernes
förvarande lill specu'antens disposition
till Folie Banquen, såsom en föga motsvarande
tribut för de Vinster den förre, på den bekostnad
af penningeväsendets stadga, och talrika
Medborgareclassers välstånd och trefnad,
förvärfva!. De fördelär åter, sorn, med åsidosättande
af frågan om penningcväsendtetå
regler! nS# i andra vägar skulle kunna genom
ifrågasatte anstalten beredas för vissa rörelser
och näringar, finner Utskottet både möjliga
och sannolika; men anser undersökningen derom
, ligga för långt utom den gräns, hvilken,
ehuru inskränkt i förhållandet till det stora
hela, dock blifvit uti den af Rikets Ständer
meddelade instrustion, utstakad för Utskottets
Verksamhet.
Detta allt underställes vördsamt ftiketä
Ständers närmare upplysta bepröfvande.
Stockholm den g December 1823.
Trunsumt af Högloft. Stats- och ÉancdUtskottens
Betänkande N:o 2 2, Litt. B.
Frågan har äfven uppstått om rättighet
för dem, hvilka på förenämnde sätt uti Banque
a
Banco-Uti-lottets Betänkan den. 449
quen inlemnat silfver, att detsamma, enligt
deröfver särskildt förde räkningar, äter utlaga,
emot återställande af de Bancosecllar de
bekommit; och förenade Utskotten hafva val
funnit, tlét en sådan tillåtelse skulle i betydlig
mån föröka anledningavne för enskilde, att
af den medgifna insättningen i Bartquen sig
begagna, och försätta utsigten atjt anstalten icke
korn me att förblifva utan ali påföljd, nära en
fullkomlig visshet; men å andra sidan har
dervid förekommit: att det, under dylika vilkor,
insatte guldet eller siifret, hvars återutlemnande
när som heldst kunde påfordras, icke
vöre att anse annorlunda, än såsom allenast
till förvar emottaget under Banquens gamla
egenskap af DspositionsBanque, och att således
deraf ingalunda kunde påräknas någon verklig
förstärkning för Banquens egen fond af reel
valuta, genom hvars förbättrade förhållande
till massan af dess skuldförbindelser, ett annalkande
till möjligheten af dessas fullkomliga
uppfyllande genom utvexling af reelt mynt,
varit afsedt, att ett sålunda åstadkommet återställande
af Banquens ursprungliga functioner
såsom DepositionsBanque, utan åtskillnad i gångbarhet
eller andra egenskaper, emellan de nya
Depositions-Attesterne och de förut gängse
Bancosedlarne, hvilka icke anvisa på någon
verklig valuta till bestämdt belopp, icke skulle
annorlunda bidraga till ett stadigt bibehållande
af myntvärdet, och en deraf följand®
säkerhet uti enskilde transactioner man och.
Bihang till RiksSt. Fröt. 1823, 6:te Sami. JV:o 29.
4*>o Bancb^lJtslsttets UttlUikanäen.
nian emellan, aji blott till särskild förmån Föf
dem, hvilka Voro i till fälle att använda en
rörlig förmögenhet tili verkställandet af den
33epositi»ns operation, hvarigenom de betedde
sig sjelfva enskild trygghet under den allmänna
villervallan, och måhända äfven någon
gång kunde ernå en betydlig vinst på andras
bekostnad, att den lätt disponibla capital-förförmögenheten
derigenom erhölle en ännu mer
ökad förmånlighet framför den på ett eller annät
sätt, fästade af eljest enahanda värde, hvilkens
egare i^ke vöre i tillfälle att begagna
samma sätt att trygga endast sig, som Capitalisten,
titan tvärtom kunde blifva utsatt för
att nödgas hålla den sednare tillhanda de mede!
för verkställandet af denna operation, hvil-;
ia förut varit i nyttiga näringsgrenar begagnade
och, om de än sedan dertill återvända,
likväl aldrig fullkomligt kunna ersätta dea
afsaknad de, en gång derifrån dragne, orsakaU
och att, om till undvikande af en dylik omsättning
af de emot myntvärdets förändringar
oförsäkrade capiiabfordringar till försäkrade,’
sedan valuta derföre, under form af myntbar
metall inkommit i Banquen, den utväg skulle
blifva vidtagen , att låntagaren erkände sig
skyldig ersätta den förlust, som genom försummandet
deraf kunde uppstå, vore derigenom
tillfälle lemnadt, och anledning gifven,
till mångfaldiga transactioner, hvarvid skäl
vöre att befara, att endast den parts interesse,
som hade alla fördelarne på sin sida, blefve
behörigen iakttaget; med afseende å hvilket
■Bhrtt.o-Utsfrentts Éetäniandrn, 45,4
tili, och då dessutom en dylik rättighets be»
gagnande till så stor del som kan vara råd*
Sigt, att den ännu upplåta, redan finnes vara
medgifvet, genom de lån Banquen emot guld
och silfverpant utlemnar, om värdet dervid
varder I riktigt förhållande beräinadt, endast
med den skillnad, att en mindre betydlig ränta
nu -för den egentliga Depositiöns-förmäneni
'erlägges; hafva Utskotten icke ansett sig höra
tillstyrka någon annan utvexling från Ban*
quens redan egande, eller framdeles erhällan-*-  de, reela fond, än den sera hittills Varit för
mindre summor tillåten, uppå reqvisition af
personer inom det Kongl. Huset eller för
särskildta verk och Inrättningar, förr än, efter
hvad härefter kommer att anföras, fondén kornmit
i det skick, att en fullkomlig realisation
ef Banquens sedlar kan anses böra företagas*
Jhi tt. !B.
Utrarisumt af Herr Stråhles vid Högloft*
Stats* och BancoUtskottens Betänkande,
N;0 Sa, -Litt. B., bifogade särskildttt
yttrande.
De htifvudsakligäste olägenheter, sorn uppkomma
deraf, att Banquens function såsom
VexlingsContoir af reelt mynt emot sedlar,
alldeles upphört, äro, dels att det silfver för*
45? Bento Utskottets 7},:tänti<lr>den.
råd, som 1 landet finnes, derigenom upphört
att verka såsom mynt i rörelsen och penningéstockers,
således blifvit inskränkt iil! numera
i ren af Rsnquens sedlar, dePs ock alt ett
verkligt öfverskott eller vinst i Rikets handel
på utländska orter icke kan förvandlas i rent
mynt och öka National.förmögenheten, utan
endast verkar en ytterligare införsel äf sä dato
a varor, sorn hade kunnat umbäras, och ej
blifvit till Riket införde, om möjlighet funnits
att på annat sätt förvandla en fordran å
utländsk ort, till inom Riket gängse mynt.
Öfvertygelsen om verkligheten af dessa ola*
genhkter, hafva ledt mig till betraktande deraf,
om icke det Vöre möjligt, att genom deras
unrianrödjande söka bemäktiga sig fördelande
af en realisation, utan att äfventyra de
tued en sådarss verkställande, för det närvarande,
förknippade svårigheter, eich jäg har trott
mig finna, att detta vigtiga ändamål lätteligen
skulle kunna vinnas, om Rikets Ständers Banque
geuäst öppnaues för hvar och en att der insätta
specieraynt eller inyntbar metall, och
derföre efter faslstäld grund uttaga Banco»
ITxansportsedlär, med rättighet att, emot återställande
af lika belopp Transportsedlar, silf.
jet till det insatta värdet åter uttaga. Genom
denna åtgärd hade Banquen genast inträdt Uti
fullgörandet till en del af sina skyldigheter,
såsom VexeiBanque. tJtväg vöre beredd för
den, som nu eger umbärliga förråd af myntbara
metaller, att förvandla desamma, från att
vara én ofruktbar egendöta UU ett räntegil
-
JiancoUtskoitets Beiänkandcn,
45
vande capital j med säkerhet för detsamma*
oförändrade värde. Följden deraf skulle san»
nolikt blifva en lättad tillgång till länebiträden
enskilde personer emellan, som minskade
behofvet af de allmänna lånetillgångarne: förlag
för handel och näringar skulle okas» och.
ert 1 ifligare rörelse i alla industriens grenar
uppstå. Möjligheten att genom successivt uppköp
af silfver, och detsammas inlernnande i
Banquen, trygga värdet af utlåöte penningar
skulle lemna penninge-egaren tillfälle att med
53'kerhet derföre, att icke genom myntets för*
sämring blifva lidaade, lemnäs försträckningar
på längre tider.
Den allmänna önskan, som tilläfventyrs i
detta afseende kunde uppstå, skulle tilläfventyrs
verka dertill, att egaren af fordringar å
utländsk ort heldre införde silfver, än andra
varor och tillgången på sådana utländska praducter,
som icke för landets behof äro oundgängligen
nödvändige, kornme således att förminskas.
Speculationerne i dessa delar blefva
likväl begränsade inom landet af tillgången
på urnbärligt silfver, och utom Riket, af landets
verkliga behof af utländska varor, Skulle
jemnväl värdet å silfver någon gång stiga
öfver det belopp, sorn derföre af Banquen utgåfves,
kan man väl svårligen föreställa sig,
att i längden någon ville blottställa sig förden
säkra förlust, som skulle uppkomma, dl
Eanquen öppnades till allmän utvexling af
silfver efter enahanda grund, hvartill derisam-:
ma förut invexla t detsamma, och det förhöjd*
45 å 'Bänto- Utskottas Betänkande/i;
priset skulle således, snart atereå till hvad'
Sa nquen derföre i, vexling utgåfve.
Af rättigheten att emot Sancosedlar Ite*,
uttaga det silfver, sorn blifvit insatt, skulle
följden blifva, att, dd coursen å utländskt mynt
började stiga, eller v.ärdet I. silfv.et inom landet
förhöjdes., skulle försäljningen deraf, sona
anedförde vinst, genast för et agas., och genom,
4en. allmännare täflan, sorn härutinnan skrillet
•uppkomma, värdet å utländskt mynt och >
.ver ater falla, samt således gräns vara saft för.
någon väsendtlig rubbning uti det nu. varan>
de mynt-förhåJUn der,. ,.
titt. G-.
Transumt af Stats• och BancaUtsxcitem
Betänkande, Nio, 50..
Sluteligen hafva ...... . 4e förslager blifvit
ännu ytterligare framförde och närmare
•utvecklade, hvilka förut inom Utskotten fö--  rekommit, och hvaröfver Utskotten sig i Utlåtandet
lutt. U. utlåtit, äfven sorn andra med,
dem dylika syftande till förening af tillåtelsen
för insättning af myntbar metall uti lUnquen,
emot uttagande af sedlar efter ett visst;
förhållande deremellan, med rättigheten att,,
emot sedlarnes återställande1 efter enahanda,
eller anntjt, förhållande, den insatte metalliska
Banco'Utsiottets Bettini anel iris is 5;
yalutän åter utbekomma; eller, som anstalten
nu äfven blifvit benämnd och framställd tili,
inrättning af en särskild DepositBanque utff
den gamla Banquen, med hvilken hvem som
heldst sådant önskade, skulle ega rättighet att
öppna särskild conto, och till förvarande inlemna
myothar metall, hvaremot ett visst helopp
BancoTransportsedlar skulle erhållas, samt
derefter samma person ega, att vid återställandet
af samma sedlar, det insatte åter utbe»
komma, allt emot erläggande af en viss afgift
vid insättningen och uttagningen.
Utskotten hafva ej kunnat rmdgå att finna’
i huru betydlig mån antagandet eller icke-an»
tagandet af förslaget till sist omförmälde in-;
rättning skall inverka på beskaffenheten af de
åtgärder, sorn i afseende på bestämmandet a£
sedelmyntets metalliska värde, äfven föröfrigt
nu borde vidtagas; och hafva således funnig
sig nödsakade, att frågan derom först till förnyadt
öfvervägande företaga, innan de ansett;
sig vara i tillfälle att undersöka hvad afseen-*
de å de i öfrigt gjorde anmärkningar emot
Utskottens egna framställningar kynde höra;
h af vas.
Under fortsatt antagande af nyttan och'
nödvändigheten af ett fast myntvärdes bestäm»
mande, såsom grund för beräkningarne af alla
till längre tid utsträckte näringsföretag och
andra penninge-transactioner, hafva Utskotten
dervid först ansett sig böra undersöka, huru-*
vida det egna sätt, hvarpå ett dylikt bestämmande
onekligen §05?.™ föreslagna ansta,!’
4§ö Banco-TJtshöite.ts Beiänkanderto
ten skulin ernas, kunde medföra samma fördelar,
som om det fasta myntvärde» åstadkom»
mits oeh bibeiiölles genom ett reelt mynt*
verkliga gångbarhet i landet, och en fullkomligt
fri, allmän samt medelst tillräckliga ga»
xantier befästad utvexling af sådant emot Ban»
cosedlar,' eller örn ens några så väsendtliga och
vigtiga bland dessa fördelar derigenom kunde
anses vunne, ait afseende icke borde hafva*
§ de mer eller mindre betydliga tubbningar
af andra förhållanden i samhället, hvilka, i
följd af beslutet derom kunde uppstå, och äfven
borde hvar för sig tagas i betraktande.
Utskotten hafva då funnit sig böra fästa
särdeles uppmärksamhet deruppå, att, af dessa
Jtvänne åtgärder,, hvilka föregifvits skola leda
till uppnående af samma vigtiga ändamål, dert
ena innefattar en direct medverkan af Statsmagtén,
till åstadkommande af en för alla och
i alla afseenden lika gällande stadga och ordning
I ett vigs i g t samhällsförhållande; men
deremot den andra endast medgifver och förutsätter
sådana anstalter, som af enskilde, hvar
för sig skulle vidtagas, och bereda den sötn
begagnade sig af tillfället, samma fördelar,
som om den allmänna ordningen vore införd.
Af denna olikhet i förutgående vilkor, har
det synts Utskotten otvifvelaktigt böra följa,
att äfven beskaffenheten af det sorn på så skilda
vägar skulle åstadkommas, mäste blifva
inärkligen olika, Da nemligen en åtgärd till
allmän realisation, företagen efter en viss, billigt
fastställd, och ombbligen befästad grund,
Banco-Utskottets TSetänkanden. 457
samt under sådana omständigheter, som med.
eli klokt afseende S dea närvarande peli kommande
lidens kraf öfverensstämma, skulle . påen
gäng stadga värdet af allt Bariquerss utelöpande
sedelmynt, och ali annan i förhållande
till detta bestämd förmögenhet, samt utan
vidare omgång fästa alla de förhållanden man
och man emelian, hvaruti frågor dui pennin,
gevärde ingå, vid det skick deruti de då för
tillfället befunrios, 'bunde däremot den föreslagne
uiVägen endast tjena till, att för framtiden
förekomma billiga klagomål öfver enskildt
lidna oförrätter genom myntvärdets osta.
dighet, då est sätt att undvika dem vöre anvisad
t, men skulle derjemte, just genom den
egna säkerhet, sorn åtskiliige medborgare förskaffat
sig och Itnjöto, göra deri saknad deraf,
hvaruti de öfrige mäste förblifva så mycket
känbarare, och således ingalunda lika väl motsvara
det allmännas fordringar af ett ordnadt
pénningeväsende, som capital-egares anspråk på
hägn och säkerhet. Under ingen annan egenskap
än der», af en assurance-inrättning af enskilde
förluster, skulle således hela anstalten,
endast tulskapa^en skillnad emellan försäkrade
och oförsäkrade capitaler och rikta alla beräkningar
allenast uppå denna skillnad, såsom ett
nytt föremål för otntänksarnhpten.
Då likväl några åtgärder, sam skulle genom
en för alla tider beståndande realisation
af Banquens sedlar fullständigt uppfyda ändamålen
och penningeväsendets ordnande, icks
nu kunnat af Utskotten tillstyrkas, utan endast
458 Sanco'Utsiottets Betänkanden,
sådana anstalter föreslås, som vid ett inträffade
lämpligare förhållande i framtiden lunde gö»
ia det möjligt, sorn man nu endast kunnat anse
såsom önskvärd!; har det äfven bordt särskildt
betraktas, huruvida icke det uppgifna,
förslaget, till beredande af åtminstone någon
trygghet i penningeförhällanden, vöre angeläget
att vidtaga, dels för att derigenom kunna
förbereda en större möjlighet för realisationens
fullkomnande, dels af enahanda anledningar,
som beredt särskilda försäkringsanstalter för
annan enskild egendom; barrud torde då böra
betraktas, hura sorn, i stället att bereda annalkandet
af tidpunkten för realisationens företagande,
den anstalt möjligen skulle kunna
aflägsna den genom det redan I förhand ernådde
tillfredsställandet af mägtiga interessen»
Genom ett enkelt fortfarande af den öppna
tillåtelsen för alla, att af anstalten sig begagna,
kunde äter omöjligen en slutlig delaktighet
äfven för alla, uti den för dem tillgängliga
förmånen beredas; enär delta skulle förutsätta
insättning i Banquen af ett silfverqvantum,
svarande éj blott mot summan af alia
enskilde förbindelser, för hvilka penningevärde
utgjorde föremålet. Der möjliga begagnandet
af den utväg några värde ^Ledamöter vidlyftigt
beskrifva, att utan användande af e«
betydlig capital-tillgång i rörligt mynt, bereda
sig den åsyftade partiella säkerheten föv
capital-förhållanden till ett ganska stort belopp,
hafva väl Utskotten ock insett.
j8ancO'ZJt'sbottet$: Eetwikandml. 45,9
^Likasom Utskotten 'visst ieke förmodat,
att alla häraf befarade uppsägningar skulle leda
till lånens slutliga infordran i contauta
penningar, utan hufvudsakligen begagnas af
långifvaren, alt förmå den gäldskyIdige, antingen
att omskrifva skuldförbindelsen med
reduction lill reelt mynt, eller ock genom
nya transactioner med andra, skaffa ett deposit
- bevis af summan, till långifvarens säkerhet
för myntvärdets förändringar, bägge
lika verkande omständigheter till beredande
af en ny, ökad vidare större förlägenhet, än
sorn nu öfverklagas, och medförande en rubbning,
hvars följder först vid en blifvande, reaT
lisation skola visa sig. Det är oekså just lättheten,
att genom användande af mindre sum•inor,
ernå ändamålet, sora skall göra en desto,
större mängd personer verksamt interesserade
uti försäkrandet af oapitalers värde, och härigenom
orsaka att en i alla fall ganska betydlig
qvantitet af rörelseroedei skall blifva fästad
uti den i och för sig sjelf för det allmänna
ej gagneiiga handeln med guld och,
silfver.
Utskotten finna sig således, med stöd af
allt det som nu blifvit anfördt, ej kunna från,
gå sitt förr afgifna yttrande, att den föreslag*
na depositions- eller invexlings- och utvex*
lings anstalten för myntbara metaller i Bäti*
quen, borde anses uti sin verkställighet och
sina följder, medförande så betydliga olägenheter,
vida öfverstigande fördelartie, att yid
-
460 Banco Utskottets Betänkartden.
tagandet af Beslutet, derom icke kunde tillstyrkas,
Jntio 96,
Ankeip d«n 10 Dec. l8*>
Memorial, i anledning af de Respecti*
ve RiksStändens fattade olika beslut
öfver Utskottets Betänkande Nmj 8g,
örn öfverlemnande lill Förstärkt Bart-'
co Utskotts pröfning af frågan rörande
omsättnings - beloppet af Discontina.
* ,
Sedan BancoUtskoifet, af inkomne'ProtocoilsTJtdrag
från de Respeciive RiksStanden, inhemtat,
att Högv. PresteStändet och Hederv.
JBondeStåndet, den 4 innevarande månad, med
förblifvande vid deras i ofvanberörde ärans,
förut fattade beslut, otti ändring i afbetalningsvilkoren
för dessa lån, godkänt den af Ut'
skottet, efter 73 §• Riksdagsordningen, föreslagne
voterings - proposition för afgörande?
häraf förstärkt BancoU tskott, hvaremot Höglo
fl. Ridderskapet och Adeln och "Vallöf! Bor"
gareStändet ansett frågan vara af sådan beska?"
fenhet, att densamma, när iva Stånd stanna?
emot två, borde, enligt 75 §« Riksdagsordningen
förfalla, så har Utskottet funnit sig bör*
.Banco Xjtskottets Betänkande. 461
ett sådant förhållande hos Rikets Höglofl.
Ständer tillkännagifva; och får Utskottet, 1 förening
dermed vördsamt till Rikets Höglofl.
Ständers pröfning hemställa, örn icke* då, såsom
här inträffat, tvänne Riksstånds mening
em sättet för målets slutliga behandling, äti
med de tvänne andres olika, och afgöran.
dst af denna, inom de Respective RiksStåndert
yppade skiljaktighet, beror på tydningen
af förrberörde, hvar emot annan åberopade
stadganden i G-rundlagartie, med hvilket ämne
RancoUtskottet icke tillkommer att sig befatta,
Rikets Höglofl, Ständer må för afgörandet
af de sk il jak t ige meningarne i detta fall
uppdraga åt ConstitutionsUtskottet, ' att med
Rikets Ständers rätt, och i deras ställe derom
besluta.
Stockholm den 9 December 1823.
iN:ö 97.
Atikoni den 15 Dec. l8^3'
Metnorial till Rikets Höglofl. Ständer,
med förslog till reglementariska föreskrijter
för BancoStyreisen,> i fråga
om Dispositioner pä Banquens Silfverforid,
samt beslutade anstalter till
reela Fondens förstärkning.
Jemnlikt BancoUtskottets nti dess Memorial,
46* Bhnco ftdiåtirti Bettini andert-,
N:o 6g, afgifne förklarande, får Ui slott et häftige
nom till Rikets Ständers kännedom och bifall
vördsamt anmäla de föreskrifter, hvilka
Utskottet, dels såsom en följd af Rikets Ständers
generella beslut, och dels med stöd af
hittills gällande stadnanden, ansett böra vid
närvarande Riksdag meddelas BancöStyrelsen.
i fråga om dispositioner på Banquens SilfverFond,
samt beslutade anstalter, till reela fou*
dens förstärkning. Häribland förekommer i
ö) Utvexling af Speciemynt-sorter*
Sådan utvexling har efter det vid sista
Riksdag gifne Reglementet, fått ega rum för
lika nurneratre af Bancosedlar, dels till de
Kongliga Personerne emot deras egenhändiga
reqvisitioner, hvilken uttagning, i man af fö«
refallande behof, årligen uppgått till ett belopp
af från och med 116 R:dr till och med
yag Hulr, dels till vissa Acadernier, Kongl,
Collegier och Allmänna inrättningar, för,hvila
jka sammantaghe utvexiingssnroman är bestämd
till högst a 240 Rldr , enligt uppgjytd fördelning;
men har ej något år till hela detta bei
lopp blifvit intagen. <
BancoUtsköttet tillslytkér vörnäamt att, i
enlighet med Stats- och BancoUtskotlens uti
deras Betänkande N:o 50, före detta gjorde
framställning, föfeskrifterne i dessa delar må
i BanCoReglementet vid närvarande Riksdag
förnyas sålunda:
Emot lika nuhieraire i Bancosedlar tilla*
Manco-TJlskoittU En&råcnden- 483
tss intill nästa Riksdag utvexling af silfver
specieinynt:
1) Tilt <le Hoga Konglige Personernes
enskildt» behof, då deras egenhändigt under-,
tecknade reqvismoner om én dylik utvexling
till BancoStyreisen aflemnas, på sätt under ds
sist förflutna åren cifligt varit.
o
2) At vissa Academier, Kongl. Collegier
öch Allmänna Inrättningar inom Hufvudstaden,
till enahanda belopp, sorn under sednare
Iren fatt ega rum, nemligen:
Till Svenska Aeademien . Ridt 680.
Kongl. VetersskapsAcademien
44’
VitterlietsAcademien „
K Q 0 0
UandtEruksÅcademien .
•JOD*
Pria Kon steines Acadetnle
60.
Musicaliska Aeademien b
ioo*
Bergscollegium . ,
10.
SundhetsCollegium »
84.
Patriotåska Sällskapet
1 ä 5*
Sällskapet Pro Patria- »
37»
Tillsammans årligen K:dr Sp, 2,240..
Vidare ansökningar i denna väg, vare sig
Inom Hufvudstaden eller från Uandsorterno
få ej bifallas.
i>) Prägling afen Skådepenning, så väl Som
erforderligt antal JubelRiksdalrar.
Härom meddelas EancoStyrelsen till vederbörligt
iakttagande Rikets Ständers, på grund
af KancoUtskottets Utlåtanden N;o n Sc ig,
fettade bestämda beslut
464 Banco-Utskottets Betänkande».
c) Bäkrtingarne mel Kongl Myntet och de
förskotts dispositioner Som i följd deraf före*
komma.
Med anledning af en fran Rikers Ständers
Revisorer år 2822 ti 1 'Banco Utskottet
framställd fråga oas bestämmande af något
maximi belopp för Banquens fordringar bos
Kongl. Myntet, hvilka uppkomma dels på pantsilfver,
- plantsar eller utländska myntsorter af
Banquens eget förråd ti 1 myntning utlernnas,
och dfels af de från private personer i dylikt
ändamål för Banquens räkning inlefvereratie
guld- och silfverpartlef, hvarå Kongl. Myntets
Ettester förskottsvis i Banquen inlösas, har
BancolTtskottet, sedan genom inherntadt Utlåtande
från vederbörande blifvit upplyst, huruledes
Kongl. Myntet framgent likasom från
äldre tider tillbaka, uj alltid kan Vara i tillfälle
att inom hvarje års slut liqvidera Banquen
eller undvika skuld från eli år tili ett
annar, ansett följande böra i förenämnde hänseenden
stadgas och förordnas:
2) Uevereiiogsr af silfver eller guld till
Kongl. Myntet, att för Banquens eget behof
förmyntas, må vara inskränkte till ett värde
af högst 10,000 R:dr silfver Specie på en gång;
med iakttagande tillika) att ytterligare Utlevereringar
ej ske i annan man, än Specie»
myntsorter ifrån Kongl. Myntet, för förut
emottagne sådana metaller till Banquen återlemna».
Härvid dock undantagne de händelser,
då en betydligare myntning för särskildta
än»
BancotJtskdlteis Bettini än deri* 465
ahdärnål k a ti erfordras, såsom Vid prägling af
weda i l let-, -JuhelRiksdairar o. rn> ri., för hvil*
ka tillfallen Herrar J1 a nco Fu 11 m ag t i g® ega, att
efter otnsiänöighéferne bestämma, hvad utöfver
förenämnde må finnas behörigt, att af
Bartquens Tor råd i guld elter silfver till Kongl.
Myntet utleverera
2) Så länge kostnadsfri myntning, enligt
nu gällande ordningar, får ega rum, må inlö*
'Sen af Kongl-. Myntets attester öfver de för
Bjnquens räkning derstädes inleVererädeguldfrch
silfver poster, titan omgång och tidsutdrägt
'i Banquen för sig gå, och sådana för*
skotter ef tei- hand af Kongl. Myntet godtgötas,
i den mån uppmyntningen hinner blifva
Veikstäld? alldeles enligt med hvad i Kongl-.
Kungöreisen af den 15 Febrhari 1779 och tint
3 §. 5:te piincfen af. 1779 BancöBéglemerite
finnes stadgadt1? dock med iakttagande),
ätt hädanefter likasom tinder sistförilutne åren
äf fö'r ek ombe öt saker skett, det bl ifver Kongl-.
Myntet öppet leintiadt, ai’t för Banqttehs räkning
emottaga äfven gröfre än tolflödig^ silf*
Ver? hvarå auesterne likväl ej inlösas ined
andra Specie-myntsörter* än de sorn till Falten
deremot närmast svara-.
3) Enär Banqttehs fordran hös Kongl,
Myntet för i förskott infriade mynt-attester*
uppgått till eh stimma af 40,000 R:dr Specie*
fega Herrar BancoFullmägtige föranstalta ätfc
det 1 Kongl. Myntets vård befintliga, Banqueri
Bihang till Riks» Ste Prof. *823 éuevStSm/. AT.a 3»
46# Banco'Utskottets BetanÄanden
tillhöriga, silfver, som öfverskjuter nyssberör*
de summa, blifver derifrån afhemtadt och 1
Banquens eget förvar öfvertaget, antingen uti
myntadt Specie, eller, der sådant icke {innes
att tillgå, uti plantsar, hvilka sistnämnde da
böra till halt och värde af Kongl. Myntet at«»
testeras, samt till behörig controll och säker*
liet med en'dess stämpel förses.
Desse äro de ifrågakomne föreskrifter, sorn.
i någon måtto, angå dispositioner på Banquens
xeela fond intill nästa Riksdag; och följer nu
i ordningen hvad som rörer anstalterne till*
de metalliska tillgångarnes förstärkning; livar*
till hörer
a) Imtexling af myntbara metaller:
' Derom skulle, efter BancoUts^ottets tan*.
&a> föreskriften i BancoBeglementet, med stöd
af Rikets Ständers fattade generella beslut,
blifva följande:
Det är hvar och en tillåtet, att i Banquen
emot myntbara metaller, tillvexla sig
Bancosedlar, beräknade till det förhållande
emot Speciemynt, som Fullmägtige för hvarje
år bestämma; dock icke under 120 sk., och
icke öfver aa 8 sk. för En Riksdaler Specie
uti silfver.
För att utröna det belopp, som således
för silfvers invexlande må bestämmas, infordra.’
Fullmägtige vid hvart och ett års utgång, uppj
gift å den medel-cours för vexlar å Hamburg,
som hvarje postdag under det föregående åreE
ä. Stockholms jBeurs blifvit noterad. Den sami
TianrO' Utskottas B el tini andert. ^67
tti, söm , genom sammanräknande af a! la dessa
medel-éourser, uppkommer, delas emellan postdagarnes
antal oell beloppet anses utgöra dea
för året gängse medel 'coursen. DeMS! kunna
Full magt ige, i fall de med afseende på handelsförhållandet
pröfva skäligt, -ytterligare lägga
högst 3 i i sk., så vida det bär ofvan
stadgade maximum derigenom icke öfverskrides,
eller också på medel-coursensbelopp, med
iakttagande af minimum, afdraga högst 2 sk-Fudmägtige
göra derefter hos Kongl. Maj:t underdånig
anmälan cm den beräkningsgrund,
hvarefter mynt bart guld eller silfver under
årets lopp kan tili Banquen in lemnäs och Eaneosedlar
derföre utvexla*, samt anhålla att
Kongl. Majit derom täcktes utfärda Nådig'
Kungörelse.
i) Inköp af mynti ar a metallers
Till rättelse och ledning härutinnan, har
Utskottet , ansett följande böra, på grund af
hvad Rikets Ständer i allmänhet stadgat, San*
coStyrelsen meddelas:
För hvarje år fran Och med år 1821: ega
Fulimägtige, att utaf Banquens behållna ränte-revenuer
afsätta en summa af 266,666 R:dt
3S sk. Banco till Uppköp af inyhtbara metaller
af silfver eller guld, detta sednare berak*
nadt i det förhållande till silfver, socn i Ban*1
quens räkenskaper är antaget ; hvilken su.nma
skall, uti årets räkenskaper såsom af Banquetis;
vinst, disponerade afföras och å särskild conto
upptagas. Förenämnde medel ega Fullmägtige
4 63 Banco- Ut skottet & 2ieiänkiirutl'n.
att särskildt förvalta och använda; och då Uti
icke kunna förutses de förändrade förhållanden,
'Som innan nästa Riksdag möjligen kunna in*
traifa, och hvarigenom till alla delar bestäm*
da föreskrifter i stället att gagna, kunde medföra
skadliga följder, öfverlemnås till Fullxnägtige
att vidtaga sådana efter omständighet
terne lämpade åtgärder, hvarigenom vinnes det
afsedda ändamålet att för Banquens räkning
inköpa myntbart silfver eller guld till det
största belopp, söm för de änslagne medlen erhållas
kan, utah att sådant Föranleder till fcoufsens
höjande å Utländska myntslag. Härvid
stadgas likväl följande hufvudgrunde? s
a) Fullmäktige måga ega rättighet att gé.
Tiom EntreprenadAuctiön eller annan lämplig
utväg söka träffa aftal med en eller flere per»
söner eller corpörauoner, som åtaga sig att till
viset bestämdt pris leverera större eller min.
dre del af hvad för året bör inköpas.
O Finna Fullmägtige en omedelbar upphandling
vara för Banqueh förmånligare, må.
densamma företagas, antingen inom Riket el*
ler medelst uppköp af vexbr å Utländsk ort,
hvarföre myntbar metall derstädes erhålles och
till Riket införes.
3) För upphandlingen bestämmes icke något
Visst pris; men Fullmägtige måga icke erlägga
mera än i a 8 sk. för i R:dr Specie uti
silfver, förr än erfarenheten under en längre
tid af flere måbader visat, att myntbärt silfver
eller guld tili nämnd® pris icke kan eth&llas.
Råneo- Utskottets Betänk an den-.
4)- Skulle Fullmägtige finna omständighet
jerne någon gäng sä gynnande, att större summa
än den för året anslagna, kan till uppköp
af myrubara metaller med fördel användas,
måga Fullmägtige jemnväl dertill såsom förskott
begagna af det k om mamie årets, anslag,
sä mycket som för ändamålet erfordras,
5) Uppstå så missgynnande förhållanden,’
att Fullmägtige under loppet af ett år, ick«
jånna sig kunna företaga ifrågavarande upp.
handling, och, det ingående året ej eller visar
fördelaktigare utsigter, bör den till uppköp af
myn thara metaller ansi agne summan på räkning
i XiäneBanquen oförändrad balanceras»
c) Silfverköp för de 66,666 R;dr 32 sk-, hvilka
skola ingå såsom ersättning för hvad af
Kongl. M"j:t kommer att. lyftas utaf ien
innestående depositiöiien för Piastr&r.
I detta ämne anser Banco Utskottet följande
bpra intagas 1 BancoReglemeotet t
I anledning af en. från Kongl, Maj:t till
Rikets Ständers Statsutskott aflåten Nådig skrifvelse,
hafva Rikets Ständer funnit godt bifaU
la, att hvad, sorn ännu återstår i Riket af förra
Kongl, Familjens förmögenhet må utbetalas,,
och till Kongl. Majit i underdånighet öfver»
låtas, att om verkställigheten af berörde HqvU
dation låta öppna underhandling, samt denna
angelägenhet, enligt giunder sorn Kongl, Majjrt
i Nåder pröfvar antaglige, så skyndsamt sk@
kan, lagligen afsluta, på ett sätt, att Svenska
4?» Sanco.'Utskottets J^etiirJanim.
Krona» ma befrias fran vidar? pretenti.oner a,
förre Kongl Familjens sida.
Sedan Kongl Maj-t -till denna liqvidation
amriat och afsatt 400,000 R;:dr utaf de från förra .
åren, på RiksStatens. tredje Hufvud titel. reserverade
Öfverslqtter och besparingar, hafva Rikets.
Stander, såsom Fond för ifrågavarande 11“
qvidation, öfverlemna! Krigsfondens disponiblebehållningar,
bestående, dels af den från. Preussen
inflytande återstod utaf- ersättningen förr
Pommerns afträdande, dels af hvad, a utestående
Krigsfordrtngar eller på hvad sätt sorn
jheldst, ma kunna tili Krigsfonden komma att>
ingå; äfvensom de 36,096 R:dr 47 sk. 6 rtst.s
hvilka, såsom förre KronPrinsen Gustafs en-,
skilde förmögenhet, finnas uti Kongl. RänteRarnmaren
insatte; hvarförutan Rikets Ständer
förordnat, att för hvad som derutöfver erfor».
dräs till fyllnad uti liqvidationens verkställande,
skall elveria tas till Kongl. Majit, att i,
man af behofvet låta- disponera på 732,557-  R:dr 5 sk. 6, rist, som finnas nedsatte uti Ri-,
3ket.s Ständers Banque för lyftning af Pigstrar,
och hvilket belopp till detta ändamål ml, af.
Ranquen emot ersättning förskjutas.
Till Banquens ersättning för salund.?, meddelande
förskotter hafva, Rikets Ständer anvisat
det på Allmänna IndragnXngsStaten för förra.
Kongl. Famillens underhåll uppförde anslag
af 66,666 R:dr
Contoiret till Banquen levereras, så snart 11-  qvidationen kommit till fullbordan; med förklarande
yillika, att. denjaa ersättning ovilkor*v
Båneö-Utakottéts Betänkdndcrii
ligen må fortfara, intilldess full tillgång derigenom
blifvit beredd BancoFuIImägtige tilt
inköp af det silfver, utgörande R:dr 307,128:
29 sk. 8 r:st- Svenskt silfver Specie, för hvilket
ofvannämnde R:dr 732,557: 5 sk. 6 r:st.
Banco emot lyftade Piastrar blifvit nedsatte.
Skolande det Verk eller de personer Kongl»
Maj:t i Nåder * uppdrager denna liqvidation,
för verkställigheten deraf i laglig form, samt
för de i sådant ändamål uppburne och använ*
de medel aflägga behörig redogörelse, sorn
kommer att undergå den i Grundlagen föreskrifne
granskning af Rikets Ständer och
ras Revisorer.
I föijd af hvad sålunda blifvit stadgadt',-  auctoriseras Herrar BancoFullmägtige att för
ofvanberörde R:dr 66,66 6: 32 sk., tillse det
myntbara metaller ovilkorligen må varda för
Banquens räkning årligen inköpte, utan att
Fullmägtige i afseende derå blifva bundne af
det mer eller mindre fördelaktiga Goursfor-:
hållande, som eljest kunde anses lägga hinder
för silfvers upphandling.
d) Angående slut-liqvid å den räkning, som med
Kongl. Allmänna Magazins- Inrättningen f.nnes
öppndd, för det vid sista Riksdag anslagne creditiv
till inköp af m^ntbara metaller.
Utskottet föreslår i detta afseende en si
lydande föreskrift för BancoStyrelsen:
Som Rikets Ständer beslutat, att i följd
af särskilda vidtagne anstalter, till förstärkande
af Banquens metalliska tillgångar, det år
Béncc- Utskottet* Betänk anden;
i8i§ filt Kong! Maj ts Nådiga disposition affi
■yisade creditiv för inköp af mynthara »petallet
nu kummer att upphöra; så ega Herrar
Full magi i ge, att til! en början låta såsom af»
betalning på den summa af 920,000 Frdr,
hvilken, af detta cteöitiy i ett för allt blifvit
anordnad, öfverföra, ders odisponerade gunima,
s£ 465,000 R:dr, sorn under titel;
Kongl, Allmänna Magasins Direftionens lis positions
- rakning for me,dd lill silfver uppköp,
ibland skuld pöst e$-ne i Banquens Bokslut balarmerås-
För deri fordran sorn dereftes; återstår,
kominer Äanquen att efter- hand genom
lim tinna Magazins Inrättningens nu, varande
elle» blifvande Styrelses, försorg goth göras;,
och må
ensstämmelse med de vid förr* Riksdagen gifne
förordnanden emottaga; 3) I>et silfver, sotn,
genom Kongl. .Allmänna MagazinsOirectionens
försorg utrikes, kunnat anskaffas; hvilket
å ränningen i Banquens beeker afföres. Kongl*.
Ipbrectionen tillgodo, efter det varde, hvartill,
Enligt vetificerade räkningar å Coursförhålla.n.»
d.et och upphandlingskostoadea, saiproa, silfver
för Magaz-inslnrättningen sig bestiger. 2) Verksilfver
sorn, föj ^llmanna Ma gas; in sDjrec t Jonens
Räkning kan vara inom Ifiket, uti liqvidör
ont köpt spannmål, utur inrättningens förråder,
emottaget efter de genom öirectio.nens,
försorg för hvarje qvartal faststälda priser.
Och beräknas sådant silfver af Banquen vid
liqviden, efter samma värde i Bancosediar,
hvartill Magazinslniättniiigen detsamma anta,*
Bcm$o-Utskottets. Belänkanden. 473
jjit- 3) De afbeta!ainga,r i BancoTransportsedlar,
som i afräkning härå blifva, erlagde* 4} Harion*
tan ock, i händelse Kongl. Mäj:t skulle
hnna för godt, att, jemnlikt dess Nådiga Bref
till BiticoFullmägrige af den 7 Junii 1820,
låta såsom afbetalning å berörde creditiv anordna
större eller mindre del af det silfver
sorn tillflutit S,tatsYerket för Kr°nans Harninarskattsjern
och Koppar-ränta, komma äfven,
sådana poster att emottaga» och beräkna» till
det pris, hvartill silfver enligt föregående §,
emot Bancosedlar får till Banquen inlemna»,
Till Rikets Höglofl. Ständers närmare
ypplysta pröfning öfverletnnas detta vördsammeligen.
Stockholm den g December 18513.
N:o 9S»
Ankom den 12 De c. I823,.
Uti ät a lilie till Rikets Högloft. Ständer,
i, anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets. Memorial N:o 91, angående
reglementariska föreskrifter för
effecters beläning vid det i Götheborg
blifvande LäneCoritpiret.
Samtelige Respective fiiksSlånden hafva genom
ProtocoilsUtdrag af den 6: i denna mi*
nåd behagat lill BancoUiskottet återremittera
r474 Bärieo’.Utskottets BetänUdnden.
ofvänberorde Memorial, hvaremot anmärkningar
af följande innehåll blifvit gjorde:
1) Inom Vallöf]. BorgureStändet och Heder
v, BondeStåndet: att dé forfeslagne föreskrift
terne voro både uti rubriken och till innehållet
afvlkande från de Betänkanden, N!ö 49
och 65, hvaraf de blifvit föranledda, och hvilka
i 19 5. innehålla, att XjåneContoirets i
Götheborg befattning med utlåning å effecter,
skall sträcka sig till alla ”i Banquen lånbara
exportable effecter” då deremot Memorialet
H:o 91 inskränkte belåningen till ’jerri och'
xnetall-effecteroch att följaktligen de nu i
fråga komne reglementariska föreskrifter bord©
i öfverensstämmelse med förstnämnde Betänkanden
förtydligas.
2) Af Höglofl. Rid eler släp et och Adeln i
Högv. PresteStändet samt Hederv. BondeStän*
det: Att Utskottets förslag i 2 §. 1 morn., det
attest om pant på Götheborgs Våg endast behofde
underskrift af V agra asta ren, Bokhållaren
och Vägaren vid Vågen, icke innefattade
erforderlig säkerhet, utan altför Götheborg, sa
väl sorn för andra städer, Magistratens bevittnande
om Våg attestens riktighet skulle meddé*
las, innan den kunde anses gällande.
g) Inom Högv. PrestStändet, vid 5 mom.
af samma §., att föreskriften, det endast tvenne
Di recteurer borde underskrifva påteckningen
å inkomne reqvisitioner till panters fri»,
gifvande, kunde, vara förenad med vådor, isynnerhet
sorn samma föreskrift icke tillika stadgade,
att af betalningen borde vara ådagalagd,
Banco-Vtsiotteis EetänHanderi• 4 7 5
och vitsordad inför Directionen; samt att der-’
före uttrycket — ''sedan dé förut funnit af*»
betalningeh &c. &£c.” borde ändras till—- ’’se.-  dan Directionen funnit SCc. SCc.
4) I afseende på stadgandet i 5 §.; Län
pä jern' och metall-effeder beviljas hos LäneContoiret
endast de dagar i veckan, sorn allmänna
posten ifrän Götheborg till Stockholm afgär, är
det anfördt, inom Höglo/?. Ridderskapet och
Adeln, att det vore mindre nödigt, och för
Directionen, med sia ringa underlydande personal,
besvärligt, om nämnde 4 dagars utlåning
skufie beviljas; deremot Directionen bäst
kunde bestämma antalet af beläningsdagar, likväl
med det förbehåll, att minst tvänne sådana
egde rum i veckan; samt hos Hedervärda
BondeStändet åter, att låne-ansökningarne borde'
föredragas och afgöras dagen före en postdag,
såvida Advislistor och Assignatioris-förteckningar,
$om böra afgå till HufvudContotret,
skulle kunna med samma post afsändas;
men att i allt fall det icke njötte hinder för
Directionen, att hvilken dag i veckan son»
beläst kunna bevilja lån å våg»effecter, dock
med skyldighet, att med först afgående post
derom rapportera.
Då Utskottet funnit anmärkningarne vid
dess förslag i förenämnde delar leda dels till
likstämmighet i de reglementariska foreskrifterne
för ifrågavarande särskilda effect-beläning
med Eikets Ständers derom fattade beslut, dels
till en pålitligare controll för både Bafiquens och
DiscontDirectionqns säkerhet i afseende på fö?;
476 Banco Utskottets. Betankandm,
hållandet med vagförde panter äfvensom tili
ett närmare bestämmande af tiden, på hvilken.
Advisistor och förteckningar öfver meddelade
lån, böra ifrån X.åneContoiret till Banquen af*,
sändas; har Utskottet jemnväl ansett sig bora
fästa det afseende å samma anmärkningar, att
de ställen i Reglementet, hvarom anmärknin*
garne handla^ torde kunna, få förändras tili,
följande innehåll.;
! Jiiibriken,,
”Reglemente för DiscontXiäneContoiret i;
Grötheborg, angående verkställigheten af den,
särskilda beläning på jern o^h andra i Rån»
quen lånbara exportabia cffecter, som, enligt
Rikets Ständers Beslut, kommer att vid nannu
de Contoir ega rum.'’
Directionen af detta Contoir eger attj
ifrån och med den lid Contoirets Discontrö»-  trelse börjar, äfven meddela lån på i Eanquerx
lånbara exportable effecter, stående å Vågarne
inom DisconiContoirets. X>åne-district; samt
uppbära inbetalningar å dylika lån, och panter
re laxera; i hvilket afseende Directionen har,
att emottaga och pröfva, samt under sin vård
qch redovisning förvara inkommande JLåne»
handlingar i denna väg.
§• *».
Horn. ju Huruvida, Vågattesten utvisar* att;
Tlanio-TjtäkctieiS lietanltanden> 47?
fahlén blifvit på Vägert inleinnad till erhållande
af lån i Banquenl hvarom foirdraS Vågknäsiarens
underskrift och Magistratens bevittnande,
i likhet tued hvad sorn hittills blifvit
iakttaget.
5) fför panterhes frigtfvände, antingen 1
helt eller till en del, inlfemnas tvänne lika lydande
reqvisitioner a>f låntagaren, den ena
förvaras i Z.åneActen, och den andra påtecknas?
Förestående 000 SÉ 00 £££ oö it relaxeras -»
hvilken påskrift undertecknas af tvänne Cort*
Soirets Directeurer, sedan Diréctionen funnit
afbetalningen i Capital och ränta, svara emot
den andel af panten som skall relaxeras.
i !>.
’Xåö på jern och andra expörtable effe.
•eter beviljas hos LåneContoiret endast de tvänne
dagar i veckan då ordinarie posten ifrån
Götheborg till Stockholm afgår; och böra,utom
de 1 nästförestående §. omnämnde Advislistor,
hvarje utlåningsdag från Contöiret afsändai
till JLäneBanquen fullständige och med Bire*
ctionens underskrift försedd© specifique förteckningar,
sorn upptaga lånens nummer, låntaga*
ieas namn» lånesumouns belopp» pantens stor»
^7$ Bancö-TJtskottels Bctankäftaeri»
lek samt Väg attestens ntimmet och datum, så
att XiäneBanquen må hinna på Contöirels cort»
to 1 VexelBanquen insatta den summa, Sorn
förteckningen innehåller, så fört, att sist inom
ett dygn efter förteckningens ankomst, med
Undantag då helgedag infaller, samma Assig*
nationers inlösen af VexelBanquen kan börjas;
hvaremellertid tillämpningen af föreskrift
terne uti 29 $. af 1668 års BancoOrdning, 4.
§. i Kongl. Förordningen af den 27 Maj 1730
samt 8 §• i Kongl. Förordningen den 10 Dec.
3741 ma hvila, på det förhållandet af de med
posten ankommande Advislistor och Fåneförteckningar
måtte tillförlitligen upplysas.’’
I öfrigt har det funnits varäerinradt inora
Högloft. Ridderskapet och Adeln, af en Fe-*
damot, angående början af 3 §., der det heter:
Särskilda Assignationer pä Banquen, skiljaktigt
fran dem som för Discontlän utgifvas, men i
öfrigt på enahanda valeurer och efter samma
grunder inrättade sorn dessa sistnämnde, böra, för,
meddelade län pä jern och metall-effe eter, af Directionen,
pä sätt, sorn rörande Discont Assignation
erm är förtskrifvet, utfärdas; att detta kunde
förvilla mången som skulle tio formen,
derföre vara olika, samt att det blott torde
böra heta: ’’att de skola uppföras på conto N:o
1 och Conto N:o 2;’ äfvensom inom Vallöf!.
BörgareStändet af en dess Ledamot, ”att det
vöre tillräckligt, att den för FåneContoirec
tillstyrkta contanta tillgång i och för ifrågavarande
beläning bestämmes till 2000 Ridr, I
stället för de 5000 R:dr, sorn Utskottet före*:
Banco-Utskottets Bctänkanden, 474
slagit, emedan Birectionen fatt rättighet att
assignera alla sina behof på jemna tiotal.’’
Utskottet har ansett assignationerne för
dessa lån böra vara skiljaklige från Discont.
Assignationerne, på det uti en sådan olikhet
jernnväl skulle kunna beredas ett nödigt försigtighetsmått
mot förfalskningar; och då i alla
fall de speciellare, åtgärderne, till förekommande
deraf, och för Banquens betryggande an*
kommer, likasom hvad angår DiscoritAssignationernes
beskaffenhet, . på Herrar BancoFullmägtiges
pröfning, tror Utskottet någon förändring
i 3 §:s lydelse, om Assignationerne
icke vara af nöden; finnandes Utskottet, beträffande
den föreslagna contanta tillgångens
belopp, någon anledning af anmärkningen derhid
ej eller förekomma till ändring i sitt redan
gjorde tillstyrkande.
Hvilket allt Rikets Höglofl. Ständers närt
mare omprwfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 9 December 183 3-
N.o 99»
Ankom den 12 Dec.
Rikets Ständers Banco- och LagUtskotts
Memorial till Rikets Höglofl. Ständer
med förslag till A nsvarighetsLag för
Directeutterne vid DiscontContoiren i
'Götheborg och Malmö.
48o Banco-Utskottets Bctänkanden,
^edan Rikets Stander till Banco- Uch IjagUtskottens
gemensamma behandling öfverlemnat
den af BanCöUtskottet Väckta fråga örn
Upprättande af Ansvarighetslag för de af Rikets
Ständer förordnade öirecteurér vid DiscontContoiren
i Götheborg och Malmö, hafva
Utskotten, efter gemensam öfverläggning järn.
Jnet, och skedd‘granskning af hvad för Ftillnrfägtige
i llanquen genom den AnsvarighetsLag-,
sorn dén i Maj 1810 för dem utfärdades och
ännu är gällande, stadgadt blifvit, uppgjort
'det förslag, hvilket härmed tili Rikets Ständers
granskning öfVerieranås.
Utskotten hafva, vid sammanfattande af
detta förslag, ansett att deri icke behöfde upptagas
något stadgande, i afseende på möjligeJS
skeende förfalskning af Ö i sco n t C ont o i fe n s As.
signationer elier af dessa Verks böcker osli
räkenskaper, emedan allmänna Uagen och särskilda
Författningar i dylika fall korn tore ätt
tillämpas, men deremot påföljden böra stadgaS
för fel vid sjelfva förvaltningen af dessa ÖiscontContoir.
Och sorn allt afvikande från
derutinnan gifne föreskrifter och underlåtenhet
vid tillsynen af lånerörelsen, efter Utskottens
tanka, lärer kunna antingen hänföras un.
der benämning af vårdslöshet och försummelse,
eller ock én mera straffbar grund dervid
såsom egennytta eller väld hos Styrfelserne af
nämnde Verk, kunna upptäckas, så hafva Ut.
skotten egentligen Vid dessa tvåpne föthållan.
den
Råneo-Ut*f of fets Btfunkanden. 4S1
4en Fästat sin uppmärksamhet, och sökt göra
en noga skillnad emellan straffen i förra och
sednare Fallet.
Utskotten tro sig således, med hufvudsak!
igt bibehållande af de i 5810 ars Ansva*
righetsLag för Fullmägtige vid EancoVeiket
antagne grunder, lämpligen kunnat föreslå, att
all afvikelse, vållad af försummelse, bör, utom
påföljden af skadeersättning, bestraffas med
förlust af den befattning, hvartill Rikets Ständers
förtroende desse Directeurer kallat, men
att, å en sådan afvikelse, tillkommen genom
egennytta eiler väld, ett tillagdt och högre
ansvar följa bör, det nemligen af förlust äfven
af annat medborgerligt förtroende.
Genom det i 3 §. föreslagne bötesansvar
för Ordförande eller annan Ledamot i Directionen,
som utan anmälan bortreser eller fran
Directionens sammanträden uteblifver, anse
Utskotten i möjligaste måtto förekommas, det
den händelse ej må inträffa att flere Directeurer
på en gång aflägsna sig, hvarigenom
alltså det antal af irenne Ledamöter, sorn enligt
Reglementet erfordras för besluts fattande
i Di rectionen, kunde komma att saknas; varande
äfven dessutom nödigt, att Directeurerne,
så vidt ske kan, samfäldt följa ärendernes
gäng.
Slutligen få Utskotten anmäla, att orsaken
hvarföre Kongl. Majrts och Rikets Svea
HofRätt, af Utskotten ansetts böra blifva den
Bihang till RiksSr. £Yol.i8*3* &:tc Sami. N;o 31.
JSlSi Banco-Utskotlets Betänk undtm
Domstol, der DiscontContoirens Directeurer i
och för deras Embets-befattning må ega rum,
är den, att Fullmägtige i Banquen, i bemälde
HofRätt ega sitt forum, och att ifrågava»
rande Directeurer, i och för deras befattning,
äro att anse i närmaste likhet med sistnämnde
Fullmägtige; hvarförutan äfven förekommer,
att eftergörande eiler förfalskning af Di®
scontContoirens Assignationer å Banquen af
DagUtskottet föreslagits böra bestraffas lika
sorn eftergörande eller förfalskning af Banquens
sedlar, hvilka brott, Författningarne likmätigt,
utaf denne och icke af öfrige HofRätter
pröfvas och afdömas; dock underställes
detta allt Rikets Ständers bedömande, och lä.
rer, i fall förslaget till ifrågavarande Ansva*
righetsLag gillas, densamma böra lios Kongl,
Maj:t af Rikets Ständer till nådig fastställelse
i underdånighet anmälas.
Stockholm den 10 December 1823,
AnsvårighetsLag för dt af Rikets Ständer
förordnade Directeurer vid DiscontContoiren
i Götheborg och Malmöl
§• 1 •
Finnes någon eller flere af de utaf Rikets
Ständer förordnade Directeurer vid DiscontContoiren
i Götheborg eller Malmö hafva, af
försummelse, underlåtit, öfverskrida eller afvikit
från de föreskrifter, hvilka, dels det vid
denna Riksdag upprättade Reglemente för
nämnde DiscontContoir innehåller, dels ock
BaiUtö-ZJtskottqts Betänk anden. 483
Rikets Ständers Fullmägtige i Bariquén, på
'Sätt samma Reglemente i vis?a fall med^ifver,
ega att meddela, eller Rikets Ständers tiR
öfverseende och granskning af samma Contsirs
förvaltning och räkenskaper utsedde Revisorer
finna nödigt att stadga, vare en sådan eller
sadan© af Birecteurerne, från denna befattning
sk Hjde, och gäld* dessutom ali derigenom tiraad
skada och förlust.
Beträdes en eller flere af Dlrecteurerne
att af egennytta eller väld, ett slikt underlåtande,
öfverskridande, eiler avvikande från
Reglementet, Fullmägtiges i Banquen, ellerRevisorernes
föreskrifter, sig tillåtit, skall den
eller de sålanda brottslige, utom de i nästförestående
§. stadgade påföljder förklaras förlustige,
så väl Rikets Ständers, som ock annat
allmänt medborgerligt förtroende.
§ 3-
Reser Ordföranden eiler någon annan af
Birecteurerne bort utan behörigen skedd anmälan,
af den förre hos Direction och af de
sednare hos Ordföranden eller Direction och
derigenom försummar något ordinarie samman,
träde, eller annorledes afhåller sig från Directions
sammanträden, utan uppgifvet förfall,
vare han för hvarje försummad sammankomst,
förfallen till 10 R:drs böter. — Ar han under
8 dagars tid eller deröfver frånvarande,
böle a o R:dr, hvilka böter afdragas arfvodet
oeh tillfalla stadens fattige* — Uteblifver han
Banco- Utskottets Betänkandm.
trenne veckor, utan anmäldt laga förfall, skall
ban dessutom från sin befattning såsom Directeur
skiljas.
4»
Fatta Directeurerne beslut, dervid icke
minst trenne af dem, BancoOinbudet inberäknade
äro närvarande, eller hindrar pluralite.
ten någon af dem att få sin mening i Proto*
collet antecknad, ege samma ansvar rum sorn i
i §. föreskrifves, och varder i allmänhet stadgadt,
att den af Directeurerne, som vid förekommande
frågor i Direction sig icke till
Protocollet särskildt yttrat, anses hafva instämt
uti pluralitetens mening.
§• 5-
Upptäckes af Bullmägtige i Banquen eller
af Revisorerne sådant underlåtande, öfverskridande,
eller afvikande från Reglementet och
öfrige föreskrifter, hvarå åtal följa bör, anmäle
de det genast hos Rikets Ständers Justitias.
Ombudsman, hvilken åligger, att ställa den
eller de af Directeurerne, om hvilken eller
hvilka en sådan anmälan skett, under tilltal
inför Svea HofRätt, och afhålle sig denne eller
desse af Directeurerne från utöfningen af
Directeurs-befattningen från det anmärkningen
af BancoFullmägtige eller Revisorerne skett,
intilldess HofRätten i frågan dömt.
§. 6.
Öfver HofRättens Utslag i dessa mål kun.
BancoUtsknttets Bettonkanden,
na val underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t
anföras; dock må den Directeur, som genom
HofRättens beslut blifvit förklarad förlustig
Directeurs befattningen, ehvad HofRättens beslut
ändras eller icke, eller den klagande benådas,
icke i sin förenämnde befattning kunna
insättas, utom af Rikets Ständer.
§• 7- '
Uti alla andra förekommande händelser,
hvilka här ofvan icke äro nämnde, galle ali.
män Lag till efterrättelse.
N:o 100.
Ankom den 12 D<e. l8J3-
Memorial till Rikets Högloft. Ständer
angående rättighet att i BancoDiscöntVerket,
såsom hypothek för län, använda
de Statens skuldförbindelser,
hvilka, enligt Rikets Ständers fattade
beslut, komma alt utfärdas, till ersättning
för enskildes lidne förluster
genom uppbringningar af Svenska
fartyg.
Då BancoUtskottets Memorial, N:o 78, rörande
Actiers och Publique pappers beläning
i BancoDiscontVerket, under den 18 förlida®
486 Eanco-Vtskottets Betänkanden.
November afgafs, hade Rikets Ständer ännu ej
sluteligen behandlat den väckte frågan om ersättning
för de genom uppbringningar af Svenska
fartyg, enskilde personer tillskyndade förluster;
men sedan nu mera blifvit beslutadt,
att särskilde förbindelser under Statens garantie
komma att utfärdas till sådana förlusters
godtgörande ; hemställer Utskottet vördsamt
om icke deraf må följa, att dessa Puölique
papper lika med före detta utgifne Statsförbindelser,
få såsom bypotlrek i BancoDisconten
till beläning antagas, uppå de grunder
Discontjöirectionen må vara auctoriserad
att, i samråd med RancoFullmägtige, efter sig
företeende förhållanden, uppgöra och bestämma.
Och torde, i händelse Rikets Ständer
härtill lemna deras bifall;, ett särskildt stadgande
i denna del, såsom tillägg vid de på
samtefige RiksStåndens beslut grundade föreskrifterna
örn Publique pappers beläning i
RancoDisconten, böra till vederbörandes efterrättelse
i BancoReglementet intagas.
Stockholm den 10 December 1&23.
N;0
Ankom den j2 D«c. *823.
Memorial-till Rikets Höglo fl. Ständer,
rörande reuactionen af den föreskrift,
som kommer att meddelas BancoDi
-
J3tinco-\3tskott*t$ Betänkande. 487
scontVerkets Dirkctiön angående rafi»
tans och öfver-räntans nedsättning.
I^-ikets Ständers generella beslut i dessa äm«
ren lyder salunda:
1) ”Räntan vid utlåningar fran Banco*
Disconten bör fran och med nästa år beräknas
endast efter fem för hundrade oin året.”
2) Räntan för derv1 tid ett Discontlån efr
ter förfallodagen förblifver obetaldt, eller den
så kallade öfver-räntan bestämmes deremot att
utgå efter 8 procent för ett helt år eller fidela
procent i månaden,”
Hvad den förstnämnde eller ordinarie
räntan beträffar, så enär DiscontVerket eger
det privilegium, att på förhand upptaga sådan
ränta, föijer, efter Utskottets tanka, att för
skuldförbindelser, hvilka under sednare hälften
af innevarande år 1823, blifvit och blifva
utgifne, med föreskrifven 6 procents ränta,
någon restitution af den överskjutande pro»
centen ej eger rum, fastan lånet först år 1824
förfaller, hvad åter angår den sednare eller
öfver räntan, sa vidtager förmånen af dessned.
sättning till 8 procent för aila gäldenärer utan
undantag genast med igs4 års ingång, emedan
denna ränta icke på förhand blifvit erlagd
5 hvaraf följer, att för lån som förfallit
innan 1823 års slut, sådan ränta derefter löper
ä j2 procent till Ultimo Dec., men från
den dagen beräknas till 8 procent.
I betraktande af bebofvet att dessa dietmciioner,
så val för DiscontStyrelsen sorn
488 Bänto* Utskottets Bet änkan den.
Gäldenärerne, måtte finnas gifna och bestämda,
och till följe af BancoUtskoUets förbehåll
i dess Betänkande, N:o 6g, att efterhand till
Rikets 'Ständers godkännande, anmäla Redactionerne
i BancoReglementet efter de allmänna
stadganden som blifvit meddelade i Financebeslutet,
får Banco Utskottet, på grund af det
ofvananförde, vördsamt föreslå följande:
i) För alla utlåningar, vare sig nya lån
eller omsättningar, som i BancöDiscontVerket
fran och med 1824 års början beviljas, skall
räntan, endast efter fern för hundrade om året
för hela låningstiden, som ej får öfverstiga 6
månader, beräknas och innehållas; och samma
ränte-beräkning gäller efter förfallodagen, för
lån som inom fjorton dagar derefter liqvideras.
g) Straffräntan för lån, som efter 1824
ars ingång förfalla, och ej inom fjorton dagar
från förfallodagen blifva liqviderade. skall
godtgöras DiscontVerket med -jtdels procent i
allo för hvarje månad, och beräknas då ifrån
förfallodagen intilldess lånet varder till fullo
betaldt eller indrifvet. På lån, som förfallit
före Ultimo Dec. 1823, skall i följe häraf,
straffränta till nyssnämnde dag räknas å u
procent, men derefter å 8 procent för året.
Hvilket till Rikets Ständers stadfästelse
vördsamt anmäles.
Stockholm den 11 December 1823.
Baneo-Utskottett Betänkanden. 489
N:o 102.
Ankom den 12 Dec. 1823*
Memorial till Rikets Högloft. Ständer,
angående de föreskrifter som må
meddelas BancoStyresen i fråga om
controllerande åtgärder m. m. för
anordnandet af de till Götha Canal~
byggnad anslagne allmänna medel.
-På grund af Rikets Ständers allmänna beslut
örn fortfarande årliga Byggnads-dånebiträden
till Gotha CanalVerk, hvilka, under bifogadt
förbehåll af controllerande uppsigt genom
Rikets Ständers Fullmägtige, medelst ett
Ombuds deltagande i CanalDirectionen, saint
vid de årliga Revisionerne från och med i824*
skola från RiksgäldsContoiret utgå, har fråga
hos Stats- och BancoUtskotten uppstått, huru.
vida dessa controllerande åtgärder nu antingen
borde af Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
ensamme öfvertagas, eller ock utöfvas gemensamt
af Fullmägtige öfver bägge Verken.
Dessa Verks Fullmägtige hafva, efter härom
erhållemiemiss, samfäldt på anförde skäl ansett
det göra tillfyllest, att BancoFullmägtige på
lika sätt som under de förflutna åren varit
stadgadt, skulle genom Ombud deltaga i Directionen
och-de åjliga Revisionerne, men efter
hvarje förrättad inspection af Arbets-förval t.
ningen och Revision af räkenskaperne, underrätta
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret om för
-
490 BancoUtskottets Betånkanden.
hållandet, och huruvida något hinder för fliedU
lens utbetalande uppstått eller ej.
Efter det Stats- och BancoUtskotten utå
Fullmägtiges åsigter härutinnan sig förenat,
har det blifvit till BancoUtsfcottet enskildt ofverlemnadt
att, efter granskning af de vid
förra Riksdagarne till vederbörlig efterrättelse
gifrie föreskrifter, hos Rikets Ständer föreslå
de stadganden som nu i denna del, må finnas
lämplige.
Med en obetydlig jemnkning af hvad redan
vid 1815 och 1818 årens Riksdagar blifvit
förordnad!, anser BancoUtskottet, som häröfver
särskildt hört Herrar BancoFuIImagtige,
följande föreskrifter i denna del böra uti RancoReglementet
inflyta.
1:0
Den summa af R:dr 2,700,000, hvilken i
följd af Rikets Ständers vid 1815 och 1818
års Riksdagar fattade beslut, såsom Byggnadslanebiträden
från Banquen utgått till Götha
CanalBoiags disposition, kommer tills vidar©
oförändrad att i Banquens bok, å särskild räkning,
såsom fordran balanceras.
2:0
Till fortsättning och fullbordande af Götha
CanalVerk, hafva Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag beviljat såsom ytterligare
lånebiträde, tillhopa En Million Sjuhundrade
Femtio Tusende (1,750,000) Riksdaler, på det
satt, att Ett hundrade Femtio Tusende (150,000)
Banco*Utskotiets Betänkanden. 491
Riksdaler derutaf blifvit från Banquen genast
anordnade, nemligen 100,000 R:dr till verkställighet
af de enligt arbetsplanen för är 1823
återstående arbeten, och 50,000 R:dr i egenskap
af förskott på det för år 1824 till Canalbyggnaden
beviljande låne-anslag. Egande
Banquen att räkna sig tillgodo berörde Ett
hundrade Eemtio Tusende (150,000) Riksdaler
al 1824 års behållna vinst så, att endast
det som af samma vinst derefter återstår, blifver
till RiksgäldsContoirets disposition levererad
t.
Resten af ofvannämnde total-anslag kommer
att ifrån RiksgäldsContoiret reqvirera?
och utgå nemligen:
Eör året 1824 * * R:dr 350,000.’
— 1825 . . 400,000.
— 3826 . : 350,000.
— 1827 . . 300,000.
— 1828 . I .• 200,000.
Tillhopa R=dr 1,600,000.
Under medgifven rättighet för Götha
CanalBolag, att, uppå anslagen för år 1825
och påföljande åren, förskottsvis tinder loppet
af ett föregående år uttaga Femtio Tusende
Riksdaler i afräkning pä det nästa årsanslaget;
äfvensom vid början af Januarii månad hvarje
år, Ett hundrade Tusende Riksdaler skola,
i afräkning å det för samma år belöpande anslag,
Bolaget tillhandahållas. Hvaremot återstoden
sf hvart och ett ärsanslsg icke får ut«
491 Banco Utskottets Betänkanden,
betalas förr än BancoFuHmägtige ärligen efter
förrättad inspection af ArbetsFörvaltningen
och Revision af Räkenskaperne, medde.
lat Fullmägtige i RiksgäldsContoiret underrättelse
om förhållandet, och att för utbetalningen
nå^ot hinder icke uppstår.
3:0
I sammanhang med hvad sålunda blifvit
beslutadt, hafva Rikets Ständer förbehållit och
stadgadt följande:
a) I afseende pä de generella vilkor, hvarunder
fortfarande lane-anslag af allmänna medel äro
Bolaget medgifnt.
^.tt någon annan inskränkning i planen
för arbetets fortsättning ej må ega rum, än
den Kongl. Majit i Nåder kan godtfinna att,
efter CanaiDirectionens hörande, af förekomne
skäl och orsaker stadga.
b) Angående de åligganden i afseende pä särskild
uppsigt och controll öfver användandet af Bygg*
nads-låneanslagen för Götha Canal, hvilka tillhöra
BancoFuHmägtige; derutinnan förnyas de förut
meddelde föreskrifternet
1) Att en af BancoFuHmägtige vald Le-’
damot å Banquens vägnar deltager i CanalDirectionen,
hvartill nytt val hvarje år anställes,
och dervid den förut varande Directeuren
kan åter inväljas; äfvensom att till de
åiliga Revisioneme ett Ombud af BancoStyreisen
utses.
Banco-Uitkottttl Betanianden.
2) Att det är Kanquen förbehållet att erhålla
fullständiga upplysningar och förslag öf.
ver det verkställda och lillärnade arbetet;
samt att anmärka allt som synes stridande mot
de vilkor, hvarunder Bolaget erhållit bidra,
get, eller afvika fran den af Kongl. Maj:t för
hvarje år fastställda Byggnadsplan; äfvensom
allt hvaruti misshushållning kunde förspörja?,
med rättighet att innehålla anslaget intilldess
förklaring, sorn af BancoStyrelsen godkännes,
blifvit aflemnad, eller nödigt afseende blifvit
gjordt å det, sorn till rättelse är uppgifvet.
Hvarjemte Rikets Ständer till ett närma,
re bestämmande af förhållandet, då CanalDirectionens
fattade beslut eller vidtagne åtgärder
i ett eller annat hänseende ej kunna af
BancoFullmägtige gillas, nu förordnat:
Att, vid alla hos Götha CanalDirectionCn
eller hos CanalBolaget förekommande frågor
om företag eller utgifter, hvarom anmälan
hos BancoFullmägtige genom Banquens Om*
bud med någon slags reservation blifver gjord,
eller hvaröfver Fullmägtige, i anledning af
inkomne Berättelser och Handlingar sjelfve
kunde finna skäl att någon erinran meddela,
BancoFullmägtige icke allenast äro berättigade
utan jemväl pligtig© att bestämt antingen gilla
eller förkasta beslutet, och sådant inom
en tid af 3 månader från den dag de deraf
erhållit del; samt i händelse afseende å e't
sådant deras förklarande ej göres, begagna den
rätt som nästförestående punkt deni tilläggeF,
att innehålla utbetalning af anslagen, intilldess
494 7tanco‘Utsköttets Betänkan Jen.
rättelse föijer; 35a ncoFull magt ige dock oppe!
lemnadt, så framt Directionen skulle vilja på
eget bevåg och upder åtagen ansvars- och ersättningsskyldighet,
utsträckt till och med nästpåfuljande
Riksdag, fullfölja aen nödig ansedda
anstalten, saint derföre ställer sådan säkerhet,
som af BancoFullinägtige godkännes, att
på sådana vilkor medgifva verkställigheten,
och, såsom en följd deraf, låta Byggnads-låne*
biträdet utgå.
e) I Jr aga om hvad som erfordras för be viljan*
det af de ärliga Byggnads-biträdens ingifvande;
i) Att Revisionen för det näst förutgång*
ne året intygat byggnadens fortsättning med
full drift efter den af Kongl. Majit fastställda
arbetsplan.
s>) Att Directionen- ej underlåter af Actse-egarne
Infordra betalning på Actieme,
enligt den ordning Rikets Ständer stadgat.
Slutligen hafva Rikets Ständer särskildt
funnit godt meddela det förklarande;
i) Att ehvad ansvar CanalBoIaget må
ikläda sig för sådana enskildes medel, som uti
deri för CanalVerkets Embets- och Tjenstemän
inrättade Sparbanks-anstalt bHfva insatte, någ.
ra CanalVerkets tillgångar dock icke må derföre
pantförskrifvas, och ej eiler samma Verks
fastigheter, såsom utgörande hypotheker för
Bolagets skuld till Banquen, så länge denria
skuld finnes ogulden, för dylika eller andra
förbindelser graveras.
'Rancö-Utskoitets Betaniåndtfu i}q5,
s) Ätt CanalBolaget eger för nödig® ansedde
pensioner vid Canal Verket, använda de
medel som hittills influtit, och vidare inflyta
uti köpeskilling för dödade och försålde Actier,
samt straffräntor för redan försummade och
hädanefter inom bestämd termin ej skeende
insättningar på Actieme; hvaremot Bolaget ej
må till dylikt ändamål begagna några af de
till arbetets bedrifvande af Staten anslagne
tmedel, och att således, hvad utöfver summan
af nyssnämnde tillfällige intrader kan till pensioner
erfordras, icke får såsom en CanalVerkets
utgift beräknas, utan tagas utaf inkomsterne
sorn af den redan färdiggjorde Canalen
inflyta, och hvilken revenue icke, utan efter
afdrag af detta belopp, ml, enligt hvad särskildt
beslutadt blifvit, till Actie-egarne utdelas,
så att nämnde utgift icke får i framtiden
upptagas särskildt och utöfver hvad Bolaget af
Canalvinsten tillkommer, innan betalningsskyldigheten
till Staten blifvit fullgjord.
Till Bikets Ständers fastställelse varder
detta vördsamt öfverlemnadt; hvarjemte en
Ledamots reservation, enligt förbehåll, bifogas»
Stockholm den 11 December 1833.
Utdrag af Protocollet hållet hos Rikets
Högloft. Ständers BancoUtskott den
U December 1823.
S. D. Vid öfverläggning rörande de föreskrifter,
som må meddelas BancoStyrelsen i
$g6 Bänco-VtsHottits Bettini antUn*
fråga örn controllerande åtgärder m. m., föf
anordnandet af de till Götha Canal - byggnad
anslagne allmänna medel, reserverade Herr
Brukspatron Bjuhr dess särskilda mening, att,
då Herrar BancoFullmägtige, efter communication
af en i ämnet gjord motion, nu anstalt
granskning af alla föreskrifterne, rörande dispositionen
af för CanalVerket anslagne medel,
samt funnit sig böra tillstyrka samma föreskrifters
än vidare fortfarande utan undantag,
Herr BruksPatron för sin del ansåg, att följande
af Herrar BancoFullmägtige, med tillämpning
af 1815 års Reglemente, föreslagne
föreskrift, hvilken af Högloft Utskottet blifvit
utesluten, borde till iakttagande meddelas,
så lydande:
J’Om under något år allt påräknadt arbe»
te ej skulle kunna utföras, och det anslagne
års biträde följaktligen ej blifva lyftadt, dea
besparde summan må det påföljande året få
begagnas, men att den del af anslagssummorne,
som ej finnes använd till Canalens fullbordande,
och således i redovisningen icke ingått
inom 1828 årsslut, ingalunda anses vara
någon Bolagets så beskaffade fordran, att fyllnaden
i den beviljade totalsumman ovilkorligen
sku:le af allmänna medel utgå,5*
Och skulle denna reservation, enligt gjordt
förbehåll, Utskottets Memorial till RiksStånden
åtfölja.
Ut supra. In fidem Protocolli,
G. Hi bingius.
Banco- lltsköttets Betänkanden. 497
N:o 103.
Ankom den 14 Dec. 1823.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer,
angående föreskrifter uti RancoReg»
lementet, i sammanhang med Rikets
Ständers beslut om Allmänna Magazinslnrättningens
upplösning.
grund af Rikets Ständers under detta Riksmöte,
rörande Allmänna Magazinslnrättningen
vidtagne, och hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäldte beslut, har BancoUtskottet ansett
följande punkter, såsom egande gemenskap med
BancoVerkets Styrelse och Förvaltning, böra
till Herrar BancoFullmägtiges iakttagande uti
BancoReglementet inflyta.
”Sedan Rikets Ständer beslutat, att ej vidare
med några bidrag eller creditiv söka upprätthålla
Allmänna Magazinslnrättningen, och
tillika hos Kongl. Majit anmält deras under»
dåniga önskan om denna inrättnings upphäfvande;
har i sammanhang dermed, följande,
hvad Banquen angår, blifvit stadgadt och för,
urdnadt:
1) Som alla de hus och lägenheter, hvil.,
ka af ålder tillhört Staten, och endast varit åt
Allmänna Magazinslnrättningen upplåtne för
emottagandet af Kronans Spannmåls-intrader,
böra till Statsverket, vid Inrättningens upp*'
lösande, återlemnas; men sådane byggnader och
Bihang till Riks. St. Prot. 1823 6;fe Sami, ff.o 3?
Bänto-Utskotten Bellinknndtn.
fastigheter deremot, som Inrättningen enskildt
sig förvärfva:, el er frän förra regala Bränneri*
liderne fått sig »fverlåtne, böra, sä vidt de
ej äro för det allmännas räkning behöflige, så
fort som på förmånligaste vilkor ske kan, afyttra*,
tillika med inrättningens persedel-behållningar,
inventarier och materialier samt
dess förråder i Brännvin och Spannmål, med
undantag af 60,000 tunnor, hvarom särskildt
blifvit disponerad!; så, och på det något hinder
vid fastighetemes afyttrandeej måtte uppå
stå, hafva Rikell Ständer beslutat, att BaneoStyrelsen
eger bevilja relax af alla de inteckningar,
hvilka till Banquens säkerhet blifvit
meddelade för det penninge-anelag af 300,000
R:dr Banco, sorn under 1810 års Urtima Riksdag,
för denna inrättning först beslutades; och
sådant utan att Rikets Ständer funnit någon
motsvarande intecknings- eller annan säkerhet,
böra från Magazins-Iprättningens nuvarande
styrelse, för denna summa eller för Banquens
öfrige fordringar, lemnäs.
9) Rikets Ständer hafva deremot, i afse*
ende på Banquens godtgörande, stadgat, att
förvaltningen af det särskildta UtredningsDepartement,
som, under styrelse af Kongl.
StatsCon oiret, får sig uppdraget att, så val med
indrifning af Magazlnslnrättningens fordringar,
som realiserande af dess behållningar och
liqviderande af dess skulder, taga befattning,
skall ega att noga bevaka, det Rikets Ständers
Banque må, af tillgänglige och efter hand ingående
medel, ju förr desto hellre förhjelpa*
Banco-UtsAottetg Ettidnkandenl 499
till ersättning föj de fonder, som tid efter an«
nan blifvit Magazinslnrättningen förskjutne;
samt att, i sådant ändamål, alla genom realisationen
af Inrättningens tillgångar inflytande
medel, skola till Rikets Ständers Banque inlevereras.
3) Rikets Ständer bafva, i sammanhang
härmed, beslutat, att på sådana grunder och.
med de förbehåll, sorn till Kongl. Maj:t blifvit
i underdånighet uppgifna, utaf allmänna
medel anslå ett ereditiv af en million R:dc
Råneo till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition,
för att genom detta anslag bereda utvägar till
anskaffande af säd för nödlidandes understöd,
i den olyckliga lindelse, att en strängare missväxt
skulle inträifa, och enskildte bemödanden
di blifva otillräcklige att fylla behofven.
Berörde ereditiv får, till följe af Rikets
Ständers meddeldte förklarande, utgå, så snart
Kongl. Majit finnér för godt, att detsamma i enlighet
ined RiketsStänders beslut (till större eller
mindre del) disponera; och hafva Rikets Ständer
funnit för godt att denna summa af högst
En million (1,000,000) R:dr Banco, anordnas
på Rikets Ständers Banque, dit så väl de vid
Allmänna Magazins-Inrättningeus utredning
återkommande medel, på sätt ofvannämndt är,
som ock de, hvilka af detta anslagna nya creditiv
återbetalas, allt i den mån de inflyta,
böra ingå.”
Hvilket EancoUtskottet härigenom skolat
Banco* Utskottet» Betänkanden,
till Rikets Ständers bifall och stadfästelse
vördsamt anmäla.
Stockholm den 33 December »88 3*
N:o io4*
Ankom den 16 Dec. 1823'
Memorial till Rikets Högloft. Ständer,
angående, ett tillägg för närmare förtydligande
af den till intagande i
BaneoReglernentet föreslagne första
punkt, rörande Allmänna Magasins*
Inrättningen.
Uppå gjord framställning af en Ledamot, har
BancoUtskottet ansett sig böra till Rikets Ständer
vördsamt hemställa, om det icke må anses
lämpligt till närmare förtydligande af nyssnämnde
punkt, sådan den i Utskottets Memorial
N:o 103, blifvit föreslagen, att, på grund
af ordalydelsen uti Rikets Ständers, till Kongl.
Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse, rörande
detta ämne, näst efter orden; ''men sådana
byggnader och fastigheter deremot, som Inrättningen
enskildt sig förvärfvat, eller från förra
regala bränneri-tiderne fått sig öfverlåtne,
böra, så vidt de ej äro för det allmännas räkning
behöflige’’ . , . uti parenthes insättes följande
mellanmening j ?\i hvilken händelse Rikets
Ständer förklarat, att dessa fastigheter rnå
Banco-Utskottets Betänkandetit 501-
till vederbörande Verks disposition öfverlem.
nas emot skälig ersättning, sorn efter föregången
ordentlig, på lagligt sätt verkställd, värdering
bestämmes)’’ då orden derefter vidare
följa enligt Utskottets förslag: ”så fort som på
förmonligaste vilkor ske kan, afyttras Scc. &c.
Och varder detta Rikets Ständers upplysta
bepröfvande vördsamt understäldt.
Stockholm den 16 December 1823.
N:o 105,
Ankom den 17 Dec. 1823,
Rikets Högh Ständers Förstärkta BancoUtskotts
Memorial, med anmälan om
verkställd omröstning i anledning af
RiksStändens skiljaktiga beslut, rörande
de föreslagne reglementariska föréskrifterne
Om Odlingslän•
Sedan, enligt hvad samtelige RiksStåndens till
RancoUtskottet ingångne ProtocollsUtdrag af
den 10 December innefatta, någon framgång
ej följt å BancoUtskottets i dess Betänkande,
fro 94> gjorde försök till sammanjemnkning
af den fråga, huruvida, jemnlikt Höglofl. Ridderskapets
och Adeln samt Högv. PrestStåndets
gemensamma beslut, någon slags åtgärd
med Odlingslån borde blifva åt Kongl. LandtbruksAcademien
uppdragen, eller om, pa sätt
50* Banti'TJt$%otuti Beiäniånlem
(Vällofl. Borgare- och Hederv. BondeStånderi
samfält yrkat, frågan derom borde alldeles förfalla,
så har Förstärkta BancoUtskottet, till
åtlydnad af RiksdagsOrdningens 73 §. vid haft
sammanträde denne dag förrättat behörig omröstning
öfver följande af RiksStånden enhälligt
godkände Voterings-proposition.
Den som bifaller, i öfverensstämmelse
roed hvad BancoUtskottet uti dess Betänkande
N:o 77, tillstyrkt: att Rikets Ständer, till
Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna förslaget,
med anmälan, att Redactions-förändringar
såsom allernativer, finnas bifogade vid de
punkter, som i någon måtto röra Kongl. LandtbruksAcademien,
för den möjliga händelse, ate
Kongl. Maj:t i nåder funne Kongl. Academien
ej böra med en dylik extra befattning besväras,
votesar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
yinner Nej, förfaller all fråga om Kongl.
XiandtbruksAcademiens befattning med Odlingslån,
och den såsom alternativ föreslagne redaction
af §. §. 7, 8, g, Art. i, samt §. §.
31 och 2, Art. a uti Utskottets förslag antages*
Sedan en voterings-sedel blifvit under
försegling aflagd, befunnos vid öppnande af
de öfrige, hvarunder en felaktig sedel casserades,
rösterne hafva utfallit med 40 Ja och
78 Neji och soia Nej vunnit, alitsa förfaller
Bancö'Vtslottet» JdetUnkandem 503!
all fråga om Kongl. LandtbrukgAcademiens
befattning med Odlingslån, och den såsom alternativ
föreslagne redaction af §. §. 7, 8» 9,
Art. 1, samt §. §. i och 2, Art. 2 uti Ban»
coUtskottets förslag antages.
Hvilket Förstärkta BancoUtskottet häri.
genom skolat vördsammeligen tillkännagifva.
Stockholm den 16 December 2823.
*■ -
s°s
Register
till
Sjette Samlingen
af
Samtlige Riks-Ständens Protoeoll.
A,
Administration, om förändringar i Banquens
inre. m. m. I- s. ig3__2o6.
Särskilde meningar. I. s. 206—aio*
Förnyadt utlåtande, II. 8. 200—213.
Särskilde meningar, II. s. 214—220.
Afskrifning, angående, af å.‘ne i Banquens
Räkenskaper såsom fordran balaneerade Poster,
I. s. 69.
AhsvarighétsLag, om upprättande af en, för de
blifvande Directionerna vid Vestra och Södra
LåneGontoiren, II. s. 173, 174.
Ytterligare utlåtande, IL s. 480—482.
Förslag till Ansvarighetslag, II. s, 48a —
4§5‘
Archivhus, angående den Verkstälde påbyggnad
af Banquens, m. m* I. s. 57a — 592»
Sammandrag utur BancoFullmägtiges Protocoller
af de Beslut och Åtgärder,
som egt gemenskap med Banquen»
Regi ti i a och stia Bandit af 6{le djjaml, N;0 33.
$o6
Byggnadsarbeten åren i3i6—182a, I592—656.
Memorialer till BzncoUtskottets Revisions»
Fördelning, I. s. 657—667.
[Xssignationer, om nödig åtgärd till betryggangande
af säkerheten i afseende på de, sorn
Itömma att utfärdas från Vestra och Södra
EåneContoiren, II. s. 175.
B.
EancoFörvåltningen, om hvad Utskottet i afseende
på de reglementarisk* föreskrifterna
för, bör iagttaga, II. s. igo—194.
■— — om reglementariske föreskrifter för , I
fråga om Dispositioner på Banquens Silfverfond,
II. s. 461—473.
Reglementet om föreskrifter * II. s.
497—500.
*— Sedlar , om de för inlösen af förslitné
smärre, antagne grunder, I. s. 685—687.
— — öfver väckt förslag att alla utelöpandejj
måtte i utbyte mot nya indragas, II. g.
194—199.
Förnyadt Utlåtande, II. S. 358—361^
Banquens, angående Rikets Ständers, närvä*
rande ställning, samt bestämmande af förhållandet
mellan dess Sedlar och Silfvexmynt,
I. s. I—VI.
Bergslagshyttor, angående EeläningsEättighee
för» I. s. ge.
50 7
C.
Calmar, angående det vid sista Riksdag, bevil»
jade Uånebiträde för återuppbyggande afGym-,
nasii och Scholehuset i. II. s. 9—16,
CanalBolagets actier, om beläningsrätt för, II.'
s. 273—280.
Särskilde Meningar, II. s. 280 — 291.'
Utdrag ur Discontens Protocoll, II. 9/
291—303-
— — ProtocoIIet hos BancoFullmägtige j
II. s. 304, 3°5-
*— Byggnad, om controllerande åtgärder m. nu
för anordnandet af de till Götha anslagne
medel» II- s. 489—495.
Särskild mening, II. s. 495, 496.
•— Verks angelägenheter öfver en och annan
förekommen fråga rörande Götha, II.
s. 176—190.
Förnyadt Utlåtande, II. s. 366 — 377.
Särskilde meningar, II. S. 377—384.
Casseurer , om tillökning i de för Banquens}
bestådde missräkningspenningar SCc. I. g,
187—191.
Cassör, om ytterligare controllef 1 afseende på
Banquens, II. S. 337-—343.
Commissariens, om årlig ersättning för Gassa,
ökade arbete och möda, Se Cassör.
Commissariernes, om extra befattning att grah.»
ska och Öfverkorsa förslitne smärre Sedlar.
Se Småsedels-sktifning.
Commissarietjensts, angående en, uppförande
å Banquens Stat, II. S. 390-^395,
Concourser och ArsProclamata, angående atÉ
Banquen måtte befrias från skyldigheten att
508
i, bevaka sina mot log pant egande fordritt*
gar, I. s. 670.
BancoFiscalsAmbetets Memoriali 1-3.671—-  676.
Creditiv-anslag , angående, för JernContoiret
och ManufaclurDisconten, I. s. XXXIII, LXIV.
Creditivet, örn hvad som möjligen Iean brista
i de tillgångar, som kunna utses till fond
för mindre. — Se Penninge anslag, om sättet
att bestrida.
D.
Danielssons behörighet, om f, d. BancoFuIlmägtigen
Anders, att deltaga i de först blifvande
Revisioner öfver Banquen och BancoDisconten
, II. s, 16 —19.
Decharge, rörande för H.rr BancoFullmägtige ,
I. s. 66g, 669.
DiscontVerket, angående Revision af Banco-,
under nu påstående Riksdag, I. s. 3, 4.
— — i anledning af den öfver utredningen
af, för år 1822 förrättade Revision, I. s.
714—718.
Ytterligare Utlåtande, II. s. 335 — 337,
— — angående en och annan hos Revisorerne
förekommen fråga beträffande Revisioner
af Banco-, I. s. 66 — 68.
— — angående Banco-, lånerörelse , I. s.
XXXVI—XLVI.
— — med Förslag till reglementariska stadganden
för de särskilda Afdelningar af, sorn.
böra inrättas för Rikets Södra och Vestra
Dandskaper , I* s. 718 — 721.
509
Generelt Förslag, I. s. 721—734.
Särskilde Meningar. I. s. 734—741-  Ytterligare Utlåtande, II. s iso—152.
Särskilde Meningar, II. s. 152—173.
I anledning af RiksStåndens skiljagtiga Beslut,
II. s. 306—321.
Om anställd votering till afgörande af åtskil—
lige frågor, II. s. 402—408-  DiscontVerket, om någre föreslagne Stadganden,
som med, ega gemenskap, II. s. 84 —95-  — — om sammansättning af Styrelsen utaf,’
8cc. II. s, 96 — 109.
Särskilde Meningar, II. s. 110—116.
Ytterligare Utlåtande, II. s. 322 — 330.
Ännu ytterligare Betänkande, II. s. 384 —
386.
Särskilde Meningar, II. s. 386—390.
DispositionsRäkning N:o 2, om någre anordningar
af de medel, som under benämning
H:rr BancoFullmägtiges, finnas i Banquen
afsatte, I. s. 45 3—5 59-
E.
Egendom, orri de föreskrifter som i Instructionen
för BancoFörvaltningen må lemnäs,'
angående utlåning på fast, II. s. 236—245.
Särskilde Meningar, II. s. 246—251.
Ytterligare Utlåtande, II. s. 408—423*
Särskilde Meningar, II. s. 423—431»
F.
Fastighet, angående bestämdt stadgande huru
då en å BancoAuction försåld, inropas af
Jio
förra egaren, vid liqvidert bör förhållas,
I, S,  234.
Fastighetslån, angående det befunne förhållande,
att årliga Capital-afbetalningar på
Banquens, ej till påräknadt belopp ingått ,
I. s. 30, 31.
— — angående, och OdlingsLån, I. s, HV—»
HXII.
r— — Handlingar om för de, som i brist af
Hånetillgång blifvit i 'Banquen qvarliggande,
lån af de nu anslagne fonder må företrädesvis
meddelas, II. s. 221—223.
Särskild Mening, II, s. 323, 224.
FiscalsjVrnbete, i anledning af någre från Ban*
quens, väckte frågor, om ändring i någre
allmänna Hagar och Författningar, I, s,
8», S?.
Transuml af FiscalsÄtnbetets Berättelse,
I. s, 82—93,
Förlust, angående yppad, på åtskillige Hån
mot pant af fasta Egendomar i Götheborg
pch Carlshamn, I. s, 32—37.
Särskild Mening-, I. s. 38, 39,
G*
Gagnefs Socken, angående det till, utgångng
Ijånebiträde, I. s. 39—43.
Särskild Mening, I. S..44—46.
Guld och Silfver, pm förändring i nu gällande
beläningssätt och beläningsvärde å, II,
?• 33 »—33 5-
Förnyadt Utlåtande, II. s. 437—448;
Transumt af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande N:o aa, II. s 448-^-451.
— — af Herr Stråhles särskildta yttrande,
H. s. 451 — 454-
— — af Stats- och BancoUtskottens Be«!
tänkande N:o 50, II, s. 454—460.
Götheborg, angående det för Staden, vid sista
Biksdag beviljade lån, I. s. 47—49.
Särskild Mening, I. s. 49-54-  — rörande vilkoren för återbetalning af
det Staden, beviljade lån, I. s. 335 —-238.
Forrnulaire, I. s. 338, 2 3VSärskild
Mening, I. s- 240—243.
Ytterligare Utlåtande, I. s. 703 — 707,
Särskilde Meningar, j. s. 707—744,
H,
HandelsBalken, om nödvändigheten af en förklaring
öfver 17 Gap. 8 §. Se Skuld till
Kronan.
Handels-IjåneContoir i Götheborg, om inrättningen
af, I. s. 45°—4 5 3-
Historia, om sammandrag utur den , af frami.
BancoCornmissarien F. Silverstolpe författade,
öfver BancoVerket, II. s. 224—229.
Hypotheks-inrättning, angående en föreslagen, för
Fastigheters beläning, I. s. FXIV—FXXII.
Särskild Mening, X. s. FXXIII—lAxVI,
/.
Instruction, angående, för BancoITtskottet vid
nästa Biksdag, II- s, 346 — 358;
Instruktion'; om förändringar och tillägg i den
som år 1812 blifvit utfärdad för Rikets Stän^
der» Revisorer, II. e. 361—566.
Jubel-Riksdalrar» om prägling af så kallade,
I. s. 191—195.
ytterligare Utlåtande, I, $. 697—700,
K,
Kammereraren, angående förhöjning uti en an-*
dre, i LäneBanquen tillagd gratiiication , I,
*• 695, 696*
Kellander, angående skedd inhibition af den
emot Rådman, anstälde Lagsökning, I. s.
60—66,
u
Loström; rörande en af Casseuren P. M., gjord
anhållan om utbekommande af 9,000 R:dr,
som till en Banquens Lasseur blifvit ailem»
nade. II. s. 21—25.
Lån, angående uppskof med återbetalning af
ett från BancoDisconten ar 28x8 utgifvet,
I. s. 68g—693.
Särskilde Meningar. I. s. 693, 694.
Ytterligare Utlåtande, II. s. 75—77.
Låntagare, angående tillåtelse för, att aflemna
sine Räntebetalningar för BancoLån i närmaste
Ränteri eller till Kronofogdar i Or*
terne, I. s. 79, 80.
*— — angående äfventyret som uppstår för
Banquen af omöjligheten att få upplyst
5H
hiiruvlda dess, äro frie från Förmynderskap
pi- tn. I. s. 677—685.
M
JMagazinsInräUningen,
om förtydligande af den
till intagande i BancoReglementet föreslagna
punct, rörande allmänna, II. s. 500, 501.
Metall-effecter, om utsträckning af den med^
gifne UåneRättighet i Banquen å de såsom
pant antaglige , II. s. 66-^70.
Särskilde Meningar, II. s. 70—-75.
— — om beläning af, vid det i Götheborg
blifvande UåneContoir, II. s. 395 — 40j.
Ytterligare Utlåtande, II. s. 473-^479.
Metaller, angående uppköp och invexling af
Myntbara, I. s. VI-XV.
Mynts gångbarhet, angående anstalter till be*
fordran af Norrskt, i Sverige, I. s 105 —107.
Särskild Mening, I s. 108—110.
Myntverkets iståndsättande, angående anslag
till kostnaderne för, II. s> 7 — 9-
O,
OdlingsLån, öfver en och annan fråga i afse*
ende på Banquens, I. s. 56—60.
Ytterligare Utlåtande, I. s> 561 — 570.
*— — rörande reglementariska Föreskrifter i
afseende på de , som från Banquen ytterligare
komma att utgifvas, II. s. 253 — 255.
Förslag till Reglemente, II. s. 255-— 270.
Särskilde Meningar, II g. 370—273.
5H
Ytterligare Utlåtande, II, s. 431—437.
Anmälan om anställd omröstning, II, g,
501—503
Ornsättnings-beloppet af Discontlån, om öfver*
lemnande till förstärkt Utskott, frågan om,
II. s. 460, 461,
P.
Panter, angående Banquens å särskilde Vågar
förvarade Metall*, I. s. 93—*s8-  Särskild Mening, I, s. s 8, 29.
Pappers, om publique, beläning. Se Canal-*
Bolagets actier,
Penninge-anslag, om sättet för bestridande af
de till allmänna arbeten SCc, hvilka Riksens
Ständer kunna besluta , I. s. XXVIII —
XXXVI.
Penningeverk, om reglering af rikets, I. s,
243— 282, v
Bilagor, N:o 1—8, I. s. UXXVII—345*
Särskilde Meningar, I s. 346—450.
Svar på inom RiksStånden gjorde Anmärk*,
pingar, I. s. 742 — 861.
Särskilde Meningar, I. s. 861 — 887*
'.Anmälan om de af RiksStånden fattade särskilde
beslut, tillika med Förslag till de.
ras sammanjemnkande, II, s. 25*—55.
Anmälan i anledning af de beslut RiksStån*
den fattat till sarnmanjemnkning af deras
förut yttrade skiljagtiga meningar, II,
«• 77 — 83*
periodiske uprgifters, om, meddelande öfver
BancoVerkets ställning, II. s. 233—235.
5*5
Piastrarj om de emot deposition af BancoSedlar
lyftade, I. s. 218—22g.
Publicitet, angående, af Banquens angelägen»
beter, X. s. 69—74.
Särskilde Meningar, I s. 75 — 78.
Ytterligare Utlåtande, I. s. 113—131.
Yttrande afB3ncoFullmägtige,I.s. 131*135.
Särskilde Jdeningar, I. 135-185-
R,
Revisorers Berättelser angående BancoVerket,
Betänkande i anledning af Riksens Ständers,
I. S. 4—81,
Riksgälds-Contoirs, angående Rikets Ständers
ställning och inlösen af dess Credit-Sedlar,
I. s. XV—XXII.
Runstycken, om prägling af, II. s. 3—5.
Särskilda Meningar, II. s. 5 — 7.
Räntans och ÖfverRäntans nedsättning å Dis.
contlån, rörande Redaction af den föreskrift
sorn kommer att meddelas UiscontDirectio»
nen i afseende på, II. s, 487, 488,
s,
Sedelvexling, angående anstalt för, i Orters
ne , I. s. g4—101,
Särskild Mening, I- s. 101 —103»
Silfver, angående förlängning i tiden för återlösen
af i Banquen pantsatt, I. s. 110—lia*
Ytterligare Utlåtande, J s. 570—57a.
5i6
Skara Stads Consistorium, angående det, beviljade
Lån, L s. 54—56.
Ytterligare Utlåtande, I. s. 559 — 561*
Skiljemynt, angående liqvid med Staten för
det beslutade nya Koppar , I. s. 22.
Skuld till Kronan för uppbörd, rörande,
II. S. 19 — 51.
,— förbindelser om rättighet att såsom Hypothek
i Disconten använda de, hvilka
komma att utfärdas till ersättning af enskildes
förluster genom uppbringoingar af
Svenska Fartyg, II. s. 485, 486.
Skådepenning, om präglande af en, i anledning
af H. K, H. Kronprinsens förestående Biläger,
I. s. 185—187
Slagskatt, om sådan förändring i Myntordningen
, att, blefve i sjelfva Myntet inberäknad,
II. s. 259—232.
Småsedels-skrifning , om den af Banquens Tjern?
steman å extra stunder besörjde m. rn-, I.
s. 214—217*
StatsVerkets, angående förhållande till Rikets
Ständers Banque, I. ». XXII—XXVIII,
T,
Tabeller, om upplysningars meddelande i ari^
ledning af utgifne, öfver BancoVerkets tillstånd,
I, s. 688, 689-  — — om tryckningskostnaden för de , SCc. L
s. 701, 702,
Tableauer, Memorial med åtföljande, öfver BancoVerkets
hela ställning, I. s. 210—512.
517
Särskild Mening, I. s, ai2, 213.
Tackjern, om Bancofåns meddelande mot pant
af, II. s 55 — 6 x•
Särskilde Meningar, II. s. 61 — 65.
u.
Uddevalla Stad , om någon förändring i Befälningsgrunderne
för det Bancolån , sorn ar
1812 blifvit, beviljadt, I. s. 104, 105
•— om räntans nedsättning för t vänne, be*
viljade Lånebiträden, II. s. 117 —120
Utlåningar, angående Banquens, ä Guld och
Silfver, Metaller eller andra varor, I- 2.
XLVI—LV.
1
Ämbetsmäns, om tillägg i de hittills gällande
regiernentariska föreskrifter i afseende på
Banquens, Pensionsrättighet, II s 343 — 346.
Y.
