# ID: svediakorp-gov1881
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,468
# sentences: 1,633
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll ?
Innehållande de Handlingar,
hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar.
samt
Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
i Sa 3.
Sjette Samlingen.
Banco-Utskottets Betänkanden.
2;dra Bandet,
STOCKHOLM,
Tryckt lios Elinda och Granberg, I. P. Lindks Enka,
E\ B, JVe&tius, Z. Haggström, A, E, Ortman,
samt å Ecksteinska och Martjuardska
Boktryckerienic, 1823 och 1824.
Bihang
till
Samtlige Riks-Ståndens Protocoll.
V
Sjette Sam lingen.
Andra Bandet.
Innehållande:
Banco - Utskottets Betänkande».
STOCKHOLM,
Tryckt i MarquarDsxa Boktryckeriet, i8<3*
is&i&EgSS!
N:0 51.
Anborn d. 8 Sept, 1823.
Utlåtande till Rikets Högloft. Stander öfver den
uti 1822 ars Revisions-Berättelse, §. 1, gjorde
framställning, i fräga om pregling af
Runstycken.
I anledning af Banco-Styrelsens hos Rikets
Sunders Revisorer gjorde anmälan, att Ranquens
liela behållning uti Runstycken af gamla
pregeln, det enda Runsty cles - mynt, sorn för
närvarande är att tillgå, emedan det nya kopparmyntet
utgöres endast af hela, halfva oell
fjerdedels skillingar, vore i ett för allt en
rest af blott 400 R:dr, hafva Revisorerne till
Rikets Ständers bepröfvande, såsom alternativer,
framställt: om Runstycken af förr vanlig
storlek, efter 100 R:dr per Skepptd, böra an
vidare, i man af beliofvet, preglas, oaktadt
den uppofft ing för Stats-Verket, som, i anseende
till kopparens högre värde, blefve med
en sådan ptegling förenad? eller om smärre
slags Runstycken skola inrättas, som äro i någorlunda
förhållande till det senast auiotiserade
lättare kopparmyntet? eller slut 1 igen, om
lämpligt kunde anses, att Runstycks-beräkningen,
så uti bokföringar, som liqvider, allt
Eanco-Utsbottets Bitänkanden
-
deles afskaffa des, samt en fjerdedel» skilling
blefve den minsta brukliga valeuren? — Tillstyrkande
Bevisorerne, för derq.? del, utaf desse
alternativer, det andra i ordningen eller ett
nytt smärre Runstycks-mynts lifgifvande.
Vid öfvervägande häraf, har lies Banco»
Utskottet yal förekommit, att en vida drygare
kostnad tillskyndas Stats-Verket för Rynstvckens,
än för annat kopparmynts, preglirig; men
då, genom den inskränkning och sparsamhet,
sorn nu en langve tid vid ut vexlingen af Eunstycks-förrådet
måst iakttagas, till förekommande
af total brist, intilldess .Rikets Ständers
beslut i denna del hunne vidtagas och sattas
i verkställighet, Banquens behållning af Runstycken,
utan särdeles olägenhet eller förspord
klagan, kunnat så vida besparas, att denna behållning
ännu utgör vid pass 300 R:dr, så
kan med skäl förmodas, att större åtgång ej
hädanefter kommer i fråga, än att tillökningen
i kostnad i och för pregling af Runstycken
måste på året blifva af ringa betydenhet; och
då nu häremot tages i betraktande, att de
heste smärre liqvider uti Riksgälds-mynt, i
brist af så kallade koppar-polletter, hvilka nu
mera ej blifva utgifne, icke kunna verkställas
utan tillhjelp af Runstycken, och att äfven
den vanliga Cours-beräkningen emellan vårt
och andra länders mynt, ofta slutar sig på
Runstycken, tror Utskottet, att det skulle medföra
många svårigheter för den mindre rörelsen,
samt oredor i enskildes transactioner, rä-'
kenskaper och bokslut, om detta mynt, sora
Banco- Utskottets Bet arik anderi.
5’
ännu en längre tid måste noininelt existera,
icke skulle verkligen finnas att tillgå; på hvilka
grunder Utskottet, lika med Herrar Revisorer,
vördsamt tillstyrker, att Runstycks-mynt
äfven hädanefter bör preglas och till dpt belopp
rörelsens behof oundgängligen kräfver,'
hållas i Banquen tillhanda; men, för att dels
minska den betydligare förlust, som en utpregling
af blott 100 R:dr af skeppundet skulle
ådraga Stats Verket, och dels förekomma alL
begärlighet efter Runstycken för annat ändamål,
än såsom ett nödvändigt bytesmedel, anser
Utskottet dessa nya Runstycken böra i storlek
och vigt lämpas efter de senaste hela,
halfva och fjerdedels skillings-stycken, så att
Etthundrade Sextiosex och två tredjedels Riksdaler
utpreglas af hvarje skeppund koppar.
Och tillstyrker Utskottet, att underdånig skrifvelse
tili Kongl. Maj:t må, i öfverensstämmelse
härmed, från Rikets Höglofl. Ständer
expedieras.
En och annan Eedamots särskilda tänka
varder, enligt förbehåll, härjemte bifogad.
Slockholm den 3 Sept. 1825.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets Högloft,
Ständers Banco Utskott den 3 September
1823.
S. I). Vid justeringen af Höglofl. Utskottets
Utlåtande öfver den uti 1822 års Re visions-.
Berättelse, §. 1, gjorde framställning, i
6
"Banco Utskottets lietiinkanden.
fråga om pregling af Runstycken, reserverade
Hetr Nilsson dess i ämnet yttrade särskilda
mening, af följande innehåll:
’Jag anser, att den kostnad, som myntningen
af en ny sort Runstycken skulle medföra,
kan helt och hållet undvikas. Om det
för närvarande finnes nödigt att bibehålla runstycks-räkningen
i Banquens oell Kronans räkenskaper,
hvilket jag icke tror, utan anser
rutistyr.ks beräkningen helt och haller kunna
äfven från all bokföring afskaifas; så ar jag
likväl af erfarenheten fullkomligen öfvertygad,
att de kunna undvaras såsom löpande mynt,
emedan de, sorn nu finnas, icke lara begagnas
i allmänhet, och med visshet vet jag, att de i
flere landsorter aldrig användas i liqvider. Då
de nya Runstycken , sorn nu äro föreslagne
att myntas, blifva ännu mindre än de , sorn
nu finnas, så kan man säga, att ett runstycke
är nästan af intet värde, då ingen vara finnes,
sorn derföre kan köpas och således icke eller
något af det, sorn den torftige till lifsuppehälle
behöfvér. I fö jd häraf, och da jag icke
annat kan finna, än en fjerdedels skilling är så
ringa mynt, som erfordras, och vida mindre,
än som fins i andra län >er, nemi, T\ sk. ster!.
= i Pence = 2 8 nst 2Vde!s Franc = 1 Sous
= 19 runst.; men ännu finnes tillgång på
runstycken af senare valeuren, dels i Banquen,
dels r Kandsorterne, der manga hafva dem liggande
utan att dem begagna, så får jag, för ruin
del, alldeles afstyrka den föreslagna Runstycksmyntningen
såsom öfverflödig, och tror, att den
Banco- Utskottets Betänkanderi. j
kostnad, som derigenom besparas, livi i ken Igr vara
lika för Runstycken, sorn för större mynt,
kan till mycket bia (re ändamål begagnas.”
Häruti instämde Herr Professoren Doctor
Franzén och Riksdagsmannen Anders Joachims»
ron ifrån Östergöthlands I/än. Ut supra.
In fidem ProtocoIIi,
G. Htlsingius.
N:o 5?^
Ankom den 8 S?jt. I“2J
Bettini
ande till Rikets Högloft. Ständer, öfver
erhållen Remiss af Högloft. Stats-Utskottets
Ullätande N.-o 3 1 6, angående anslag till kostn
nöderne Jör Myntverkets iständsdttande.
Sedan, i anledning af de till mynt-verkets öfverseende
tillförordnade Gommitterades underdåniga
anhållan, att få uppbära en summa af 36,500 R:dr
och dessutom disponera årliga besparingen å myntanslaget,
för att bestrida kostnaderne till de för
Kongl Myntet erforderliga machinerler och förbättringar,
Kongl. Majit genom nådig proposition
af den 7 sistlidne Maji öfverlemnat åt Riket®
Ständers Stats-Utskott, att, tili återstående kostnader
för Kongl. Myntets iståndsättande, utse
särskilde medel, derest Rikets Ständer ej funne
lämpligt, att desse kostnader, äfvensom de för
Kong,!. Myntet* drift, hädanefter skulle af JBan
-
BanCO'Utsioltets Bettinianden*
quen bestridas; sa har Högloft. Stats-Utskottet,!
uti afgifvet Betänkande, under N:o 316, på anförde
grunder förmält sig ej kunna härföre tillstyrka
något anslag af Stats-Verkets redan medtagne
tillgångar; tnen i sammanhang dermed hemställt
till Rikets Ständers godtfinnande, oin den.
af Kongl. Majit i nåder framstälde fråga, huru*,
vida berörde kostnad ma af Banque» bestridas,,
borde till Banco-Utskottets Utlåtande särskildt öfverlemna-s;
cch har Banco-Utskottet, i anledning
liäraf, enligt beslut hos Högvördige Preste-Ståndet,
den 29 förtid ne Ju lli och hos Hedervärd*.
Ronde-Ståndet, deri 1. nästlidne Augusti, fött emottaga
Remiss af' nyssnämnde Utlåtande från;
desse båda Stånd; hvaremot ej. något i. detta ämne
från de öfrige respective Stånden till BancoUtskottet
ingått.
Banco-Utskottet får häröfver vördsamt andraga,
att dä, enligt den. rättighet, hvilken i grundlagen
blifvit Kongl,. Majit förbehållen, att ensamlåta
slå mynt, det synes vara en otvungen- följd,
att myntverket, sorn nu står omedelbarligen under
Kongl. Majit» vård och disposition, bör framgent
så förblifva, anser Utskottet ock, för dess dtel,
de till samma Verks drift och underhåll nödige
kostnader böra bestridas allenast af de anslag,.
Rikets Ständer utaf Stats-medlen dertill anordna;;
och Utskottet kan på. sådan grund ei finna lämpligt,
hvarken alt desse kostnader i allmänhet hädanefter
skulle på Banquen öfverflyttas, ej eiler
att den nu i fråga komne summa», för Myntverkets
reparation, skulle tagas af Banquens medel.
Sådaut kunde ej ske utan rubbning eller på
Banco - Utskotets Betänkanden. §
«
bekostnad af de dispositioner, Stats och Banco*
T.Ttskotten gemensamt hos Rikets Ständer redan
föreslagit, hvilka äro grundade på en möjligast
noggrann beräkning af Banquens alla inkomster och
tillgångar; och företer sig, efter Utskottets tanka,
i närvarande fall härtill så mycket mindre an.
ledning, som Höglofl. Stats - Utskottet^förmodat,
att, då någon realisation och deraf föranledd större
utmyntning af Speciemynt ej komme attegarurn,
Kongl. Myntet skulle kunna småningom, ehuru
på längre tid, iståndsättas genom besparingame
på den för samma Verk bestämde årliga anslags*
summa, 7500 R:dr, hvilka besparingar förmälas
hafva under de sista 10 åren utgjort per medium
3990 R:dr om året.
Detta understa lies vördsamt Rikets Ständers
upplysta ompröfiiing.
Stockholm den 3 September i$2 3-
N:o 53.
Ankom den 13 Sept, 1823.
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer, i anledning
af Herrar Doctorerne Forna tiders
och Wahlboms till Utskottet remitterade mo«
tion, rörande det vid sista Riksdag anslagne
Lane biträde för återuppbyggande af Gym*
nasti- och Schole-huset i Calmar.
F'rån Högvördige Preste-Ståndet har tili Banco*
Utskottet blifvit remitteradt ett så lydande Menao-*
lo Banco-ZJtsböttets Betärtkanderti
rial : ”Till återuppbyggande af det, år 1800 den
11 Au g., afbrände Gymnasii- och Schole-huset
i Calmar, tåcktes Rikets Högloft Ständer, år 18 1 8,
uppå derom af Caltnare Sufts Riksdags FulFmägge
ingifvet Memorial, i hvilket Gyrnnasii-husets
tillgångar specificerades, höggunstigt bevilja ett
lån, stort 25,000 R:dr Banco, mot 6 procents
lanta, af hvilken 2 procent skulle användas till
afbetalning på det angifne Eåne-Capitalet. Sedan
vid 2:ne, i Calmar haline Entreprenad-Auctioner
å uppförande af ett nytt Gymnasii- och Schole»
hus derstädes, icke något antagligt anbud blifvit
gjordt, erbjöd sig Couducteuren Carlberg, att,,
for •?8.000 R:dr Banco, uppföra det ifrågavarande
huset. Ehuru Herr Carlbergs anbud var det
drägligaste af dem, som blifvit gjorde, öfversteg
det likväl med 3,000 R:dr B:co den redan beviljade
hlne-summan. Skall Gymnasii huset, enär
det en gång hinner blifva färdigt, brandförsäkra*,
stiger ock kostnaden till en ännu högre summa.
Härjemte bör ock ödmjukast anmälas, att
då Consistorium, till följe af Rikets Ständers
derom fattade beslut, ville successivt och i mån
af behofvet lyfta en del af lane-summan, öfversända
Banco Directiorien ett Formulaire, i hvilket
fordrades, att Consistorii Eedamöter skulle,
en för alla och alla för en, såsom för proprie
skuld, ansvara för uppfyllandet af allt, som i det
gifne Formulairet blifvit utfäst, Consistorii .Ledamöter
funno högst betänkligt, att ingå i en så»
dan förbindelse för egen räkning och sig icke
tiliständigt, att flytta denna förbindelse på sina
efterträdare.
Banco TJiskoilets Betänkande. n
Genom ett sådant sakernas skick a'r Consistorium
stadt i storsta förlägenhet. För det närvarande
är dess Byggnads Gassa endast 5,102 K'dr
36 sk. 10 r:st. Banco Denna Gassa behöfver
sparas, till det blifvande husets brandförsäkring,
till årligen nödiga reparationer pa det gamla huset,
till dess ett nytt hinner blifva uppbyggdt och
till .åtskillig? andre oförutsedde utgifter. Således,
utom det lån som af Banquen är att påräkna,
brista ännu 5000 R-dr Banco i den erforderliga
samman. Härtill kommer, att Consistorium tyvärr
saknar sakri utvägar för räntornes utgörande
å det redan bevil jarle Banco Dånet, hefdst Byggnads
Cassans bidrag äro nästan alla tillfälliga, och
hvad den nu c-ger är af skäl, hvilka i ödmjukhet
blifvit anförde» högst otillräckligt. Minst 30,000
F: Ir B:co behöfva* för uppförandet af ett Gymnasii-
oell Schole-hus, hvilket på nedra botten
bör innehålla rum för 6 classer, och i öfra våningen,
jemte rum för 2 Auditorier och Biljliotheket,
äfven ett sessions rutil för DorriCipitlet;
sedan dess riu v.rande rum i Domkyrkan icke
allenast saknar nödigt utrymme, utan ock, såsom
uppfört af Glarulssten, är ytterst fugtigt, hvarföre
Dom Capitlcts Acter der icke kunna förvaras, utan
att ju längre ju trier taga skada.
Af desse anledningar få, å Calmar Consislorii
vägnar, undertecknade Stiftets Riksdags Fullrnägtige,
ödmjukast anhålla, om ett ytterligare
låneunderstöd af 5,000 R:dr B:co, samt hela
Dane-summans räntefria begagnande för åtminstone
5 ä 6 år, till dess Byggnads-Cassari hunnit någorlunda
föröka sig. Likaledes anhålla yi om
15
Banco- Utckoltels Betänianäert.
förändring af Forrnulairet för Lane förbindelsen j
emedan det synes mindre skäligt, att private personer
skola med sin egendom ansvara för en publik
Cassas förbindelser. Det är, i annan händelse,
ingen möjlighet för Consistorium, att inom
behöflig tid låta uppföra det tillärnnade Gymnasiioch
Schole.huset, och genom en längre tidsutdrägt
skall det nu begagnade, högst o beqväma, huset
förfalla och blifva obrukbart.
Vi utbedja oss ödmjukast, att detta Memorial
måtte med respective Med-Stäuder communiceras
och till behörigt Utskott remitteras.’’
Anders Fornander. C. A. Wahlbom.
Stats- och Banco - Utskotten hafva uti afgifvet
Betänkande, under !N:o 384, gemensamt yttrat
sig i hvad som angar den begärde tillökningen
af 5,000 Riksdaler, hvarom nådig Remiss
från Kongl. Maj:t till Rikets Ständers Stats - Uti
skott särskildt ingått. Med åberopande af de skäl
och grunder, på hvilka Utskotten funnit sig föranlåtne
afstyrka samma tillökning , får Banko-Utskottet
nu till besvarande upptaga de i Motionen
för öfrigt gjorde framställningar, rörande Lanesummans
räntefria begagnande under vissa år,
samt förändring af den äskade skuldförbindelsen.
Då vid sista Riksdag ifrågavarande Lån af
2^,000 R:dr raedgafs, skedde sådant med orub«
badt antagande af de vilkor, som genom Stiftets
Rilcsdags-Fullmägtige blefvo föreslagne, nemligen
1:0 Att penningarne successivt och i mån af be.
hofvet vid byggnadens uppförande skulle få lyftas,
och s :o att afbetalningen finge ske med 2
procent af Capitalet årligen, jemte 4 procents ranta.
Bancn-Utskottets BetSnkanden. i3
En förändring uti sistnämnde hufvudgrund
för det beslut, som då af Rikets Ständer vidtogs,
.skulle i sjelfva verket innefatta ett upphäfvande
af samma beslut, och frågan om ett Låne-biträde
för Calmara Consistorium på andra föreslagne
grunder, följaktligen nu böra såsom ett alldeles
tnyit ämne behandlas.
I betraktande häraf, och då en eftergift af
den betingade räntan ej kan annorlunda anses än
såsom oförenlig med Banquens egenskap och tillständiga
rätt, samt ändamålet med utlåningar af
dylik beskaffenhet, finner Banco-Utskotfet sig icke
jkunna densamma understödja eller medgifva.
Hvad dernäst beträffar Motionairernes yrkande,
om förändring uti det af Banco-Styrelsen upprättade
Formulaire för den afgifvande skuldförbindelsen,
enligt hvilket Consistorii nu varande
och blifvande Ledamöter skulle, en för alja och
alla för en, iklädas ansvarighet för de utfäste inbetalningarnes
fullgörande, såsom för proprie
skuld; så förekommer, att utom Byggnads Cassans
behållning, hvilken vid sista Riksdag uppgafs uta
göra 3,548 R:dr 26 sk. B:co, men nu förmäles
vara ökad till 5,102 R:dr 26 sk. jo r:st., följande
tillgångar blifvit uppgifne och påräknade,
såsom egentlig säkerhet för de årliga betalningar-;
nes fullgörande, intilldess Låne-summan vore fulleligen
liqviderad , nemligen:
1:0 Inkomster af sådane ledige Pastorater,!
der extra Nådår icke beviljas.
2:0 Den behaglig tids förlänings - spannmål
vid Högsby Pastorat, till ett belopp årligen af 63
tunnor, sorn Kongl- Majit nådigst beviljat Consisto
-
Banco TJtsftoliets Betänkanden,
rium, att vid Pastoratets nu varande innehafva*
res bortgång i 10 år få begagna; och
3:0 Köpeskillingen för det provisoriskt begagnade
Gymnasii- och Schole huset, utgörande
3883 R:dr 21 sk, 4 r:st,då detta hus, år 1802,
inköptes
Hessa tillgångars i högsta matto eventuella
och till beloppet obestämda beskaffenhet, är synbar
och ovedersäglig. Hvad som kan inflyta af
ledige Pastorater, beror dels af Pastörernes frånfälle
och det tillstånd hvaruti de efterlemna sine
sterbhus, och dels af Pastoraternes större eller mindre
godhet. Tiden, då Byggnads Cassnn kan få
börja uppbära Förlänings-spannmålen vid Högsby
Pastorat, ankommer helt och hållet på nu varande
Pastors tidigare eller senare bortgång; och
ehuru denne inkomst derefter blifver bestämd i
afseende på antalet af tunnor spannmål, lärer
densamma dock, förvandlad i penningar efter
gångbart pris, ej kunna beräknas till fullt 400
R:dr, då deremot for inhetalningarne skulle komma
att erfordras 1500 R:dr årligen, sedan hela
summan, 25(100 R:dr, blifvit lyftad; varande
for öfrigt nyssnämnde tillgång ej att begagna längre
an Tio år, då likväl minst 28 år fordras för
L"ne summans återbetalande efter stadgade grunder.
Köpeskillingen for det provisorisk:' begagna,
de Gymnasii, och Schole huset, kan lill beloppet
ej heller på förhand beräknas; men om blotta
iuköps-summan vid försäljningen åter erhölles,
vore föga mera än ett års inbetalning derigenom
betäckt.
Onekligt är , att vid sådant förhållande, Con.
Ednco-Uftotittt Tieiänkandtn.
*5
sistorii Ledamöter ega skälig anledning, att söka
undandraga sig den personliga ansvarighet för
inbetalningarnes fullgörande, som det af BancoStyrelsen
för den angifvande skuld - förbindelsen
upprättade Forinulaire innefattar; äfvensom Utskottet
nogsamt inser, att det kan vara i och flir
s:g sjelf mindre billigt, att en dylik ansvarighet
af dem äska. Men lika synbart är, att Banquens
hufvudsakligaste och snart sagdt enda trygghet
ligger uti bibehållandet af Gonsistorii Ledamöters
så beskaffade ansvarighet, och att, derest densamma
skulle försvinna, Banquen egde uti de uppgifne
tillgångame säkerhet för en så obetydlig
del af Larie-summan, att, efter Utskottets öfvertygelse,
den medgifne Lane rättigheten i slikt fall
icke kan eller bör få begagnas. I sakens så beskaffade
skick, finner Utskottet sig böra tillstyrka,
att det må ankomma på Consistorii Ledamöter
sjelfve, att, i förhållande till de utvägar, som för
jnbetalningarnes fullgörande efter hand kunna
förete sig, afgöra och bedömma om och till hvad
större eller mindre del berörde till 25,000 R:dr
fastställde Låne-biträde må i Banquen lyftas;
hvartill Utskottet anser rättigheten, jemlikt de vid
sista Riksdag gifne stadganden, böra än vidare
hållas öppen, sålunda, att Calmar Consistorium,
innan något af Låne-summan uppbnres, afgifver,
i likhet med hvad Consistorium i Skara, Landskrona
Stads Magistrat samt Kyrko-Rådet i Uddevalla
före detta fullgjort, en sådan skuldförbindelse,
hvarigenom Consistorii Ledamöter, cn för
alla och alla för en, förbinda sig, och efter dem
blifvande Ledamöter i Consistorium, till ansvar
i6 Banco Utskottets Betänkanden
-
fur
furordnat, och i samma skuldförbindelse derjemte
pantförskrifva de uppgifne tillgångarne , med särskild
förbehållen intecknings - rätt för Banquen i
det nya Gymnasii- och Schole-huset, som, då det
blifvit uppförd t, äfven bör mot brandskada vet
derbörligen försäkras.
För öfrigt finnér Utskottet skälig anledning,
att, i afseende på alla förenämnde till allmänna
Cassör emot enskildes ansvars - förbindelser meddelte
Låne-biträden, samma förbehåll får blifva
gällande, som Likets Ständer förut rörande de till
Städerne Uddevalla och Götheborg utgifne Lån
fastställt, nemligen: att i fall betalning icke blef.
ve på behörig tid verkställd, ej hela Länet, utan
endast det belopp, sorn för året bordt inbetalas,
må såsom förfallet anses och indrifvas•
Hvilket allt vördsamt underställes Likets.
Ständers upplysta bepröfvande.
Stockholm den 8 September 1823-
N:o 54.
Ankom din 13 Sept. I82J.
Vtlåtande till Hedervärda Bonde-Ståndet i frd.«
ga om /. d• Bdncö-Fullmägtigen Anders Dd4
nielssons behörighet, att deltaga Uti de först
blifvande Revisioner öfver Banquen och BancoDisconten.
^Enligt till Banco • Utskottet inkomne Utdrag af
Hedervärda Bonde-Ståndets Protocollfför den as
nästlidne
Eanco-Utskottets F.etänk anden. 17
mästlidne Augusti, har Riksdagsmannen för
Elfsborgs Län, f. d. Banco-Fullmägtigen Anders
D.; nielsson, vid ansiäldt val inom Ståndet erila
ilie fleste rösterne, att såsom Revisor deltaga,
ej mindre uti Revisionen öfver Stats-,
Banco- och Riksgälds-Verken år 1825, än uti
den Revision af Banco-Discont * Verkets förvaltning
och räkenskaper, som i Martti månad
nästa år 1824 kommer att företagas; hvarvid
det förbehåll blifvit bifogadt, att, derest
Danielsson skulle finnas vara redovisande för
åtgärder, hörande till Banco - Verkets Styrelse,
vidtagne under den tid, för hvilken vederbörlig
Revision ännu icke blifvit verkställd, el-1
ler hafva deltagit uti den Discont - Styrelse,
sorn är underkastad första Revisionens granskning,
och i följd deraf, vid en- eller någondera
af desse Revisioner, ej kunna vinna in»
träde, komme han i slikt fall, att uti nästderpå
följande Revisions-förrättning å hvardera
stället deltaga.
Hedervärda Ståndet har sedermera, under
den 87 Aug., på förekomne anledningar
och efter någre inhemtade upplysningar, beslutat,
att öfver den fråga: huruvida Anders
Danielsson lagligen är berättigad att deltaga uti
de först infällande särskilde Revisioner öfver Bane*-  och Discont-Verkens Styrelse och Förvaltning;
jemte hvad i ämnet är vordet anfördt, inhemta
Banco-Utskottets Utlåtande.
Såsom svar å denna Remis* får BancoUtskottet
först erinra, att stadgandet uti 70
Bihang till Rikt. St. Pr st. ttt. sm Sami, Jwr:« t.
i B Banvo-ZJtskottets Betänkanden.
§. Riksdags-Ordningen: ”Ej må till Revisor öfver
Stats-Verket, Banquen och Riksgälds- Con.
toiret utses någon person, som vid ett eller flere
tif desse Verk är redovisande, njuter lön eller annan
inkomst,’ etc., liar genom Rikets Ständers
lemnade bifall till Banéo-Utskottets under deune
Riksdag afgifne Utlåtande, N:o 2 Litt. L.,
öfver 14 §. atdra Afd. uti 1820 års RevisionsBerättelse,
icke allenast förklarats' böra gälla
äfven för Banco-Discont - Revisionerne, utan
ock ega den vidsträcktare tillämpning , att hinder
deraf uppstår för en Ledamot bland Banco-Fuilmägtige,
att kunna väljas till Revisor,
om han också under den tid Revisions förrättningen
eger omfatta, ej tagit befattning hvarken
med Banquens eller Discont-Verkets styrelse.
Med härå fästadt afseende, och då i
öfrigt förekommer, att nuvarande Banco - Utskott
granskat Banquens Räkenskaper endast
till och med 1821 års slut, och ej längre än
till nästlidet års utgång genomläst det hos
Herrar Banco Fullmägiige förde Protocoll, samt'
det följaktligen kommer att tillhöra nästa BancöRevision,
att besörja granskningen af 1822 och
2823 års Räkenskaper, äfvensom att specialitet
geifomgå Herrar Banco-Fullmägtiges Protocol]er
från och med innevarande år; anser BaneoTJtskottet,
för dess del, att Riksdagsmannen
Anders Danielsson, hvilken ända till nästlidne
Julil månads slut såsom Banco - Fullmägtig
deltagit uti så väl Banco-Verkets administration,
som den dermed förenade öfverstyreisen af
Banco-Discont-Verket, och jemväl en Sessions
-
Banco-Utskottets Betänkanden. 19
dag detta år, enligt särskildt uppdrag, biträdt
uti Directionen inom sistnämnde Verk, ej
lärer kunna under annan egenskap betraktas,
än såsom, lika med öfrige Fullmägtige, redovisande
för åtgärder vidtagne under den tidrymd,
för hvilken behörig Revision ännu icke
for sig gått, och således icke bör deltaga hvarken
uti den första Revisions-Förrättningen öfver
Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken, eller
uti först inträffande Revision af Banco-Discontens
Räkenskaper, Förvaltning och Styrelse.
Flvilket Utskottet emedlertid får till det Hedervärda
Bonde Ståndets eget närmare bepröfvande
öfverlemna.
Stockholm den 8 September 1833,
N:o 55.
Ankom den 13 Sept. 1823.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer, angående
nödvändigheten af en förklaring öfver 17 Cap,
8 §. Handels-Balken, rörande Skuld till Kronan
för Uppbörd.
.A f förekomne anledningar och på gjord framställning
af Banco-Styreisen , har Banco'Utskottet
vid närvarande Riksdag öfverse» och gran.
skat de Författningar och Instructioner, som
utstaka, dels hvad allmänheten i afseende på
insättningar i Banquens Cassör har att iakttaga,
och dels Cassa»Cornmissariens och Casseu
-
20 Banco-Uisiotttrs Bttänkanden.
jernes åligganden, för att tillvägabringa såda*
ne nödige förändringar utr desse stadganden ,
i följd hvaraf sä val Banquen, som allmänheten,
möjligast må betryggas för vådor och äfventyr.
Under handläggningen härvid har Ut.
skottet afven fästat dess uppmärksamhet på
nödvändigheten af så beskaffad förklaring öfver
17 Cap. S §. Handels Balken, hvarigenom
det b efve bestämdt stadgadt: att Banquen eger
tillgodonjuta enahanda förmånsrätt hos sine Upp.
bördsrnän och Betjente, som genom nyssberörde
är Kronan tillerkänd; heldst Banquens rätt
och förmån i frågor af dylik beskaffenhet, hittills
alldeles berodt af Domares olika åsigter.
Utan tvifvel mäste meningen med ordet
Kronan i oftanämnde §. hafva varit, att uttrycka
detsamma, som Staten eller det Allmänyia;
och då Banquen ostridigt utgör en af Statens
eller det allmännas vigtigaste tillhörigheter,
garanterad och förvaltad af Nationen
genom dess Bepresentanter, Bikets Höglofl.
Ständer, är, efter Utskottets tanka, rättvisan
och behörigheten af ofvan föreslagne hittills
saknade stadgande, utom all fråga. Det må
för öfrigt ej lemnäs obernäldt, att flere andre
Inrättningar, hvilka ej kunna jemföras med
Banquen hvarken till grundläggning, styrelseomfattning
eller föremål, tid efter annan blifvit
tillagde en dylik förmåns ratt; hvaribland,
exempelvis, åtskillige Sockne-Magaziner.
Banco-Utskottet anhåller vördsamt, att detta
l^femorial må blifva remitteradt till Biket»
Banco-TJtshottets Betänlanden,
Ständers Lag-Utskott, för att i enlighet med
Regerings-Forrnens 87 & 88 §§. behandla*.
Stockholm den 8 September 1833.
Nto 56
/
Ankom d. 24 Sept. 1823.
Memorial till Rikets Höglofl. Ständer, rörande
en af Casseuren vid Stockholms Stads Auclions-Verk,
P. M. Loström, gjord anhållan,
om utbekommande af 2,000 R dr, som till
en Banquens Casseur, mot särskildt recepis•
se, blifvit aflemnade.
I-jfter den vid början af ar 1821 timade händelse,
att en Banquens Casseur oförmodadt genom
våldsam åtgärd sjelf afhände sig lifvet,
då, sedan alla i dess cassa befintlige penningar
blifvit använde till Banquens skadeslöshållande,
en balance af 4,747 R:dr 27 sk. 10
r:st., enligt Cassa-Räkenskaperne yppades, hvilken
dels af Casseurens Löftesmän och dels af
då varande Cassa-Cornrnissarien måste till oafkortadt
belopp ersättas, har Rättegång särskildt
blifvit mot Banquen anställd af Casseuren vid
Stockholms Stads Auctions - Verk, P. M. Loström,
med yrkande, att af Banquen undfå
ersättning, jemte ränta för en summa af 2013
B:dc 32 sk. Banco, som, enligt Losiröms uppgift,
funné* innebegcipne uti Cassa-tillgångar
Banco-Utskottets Betiinkanden
-
ne, och hvilka medel han med ett af Casseuren
i lifstiden utfärdadt egenhändigt qvitto,
sta 1 dc å jemna 2,000 R:dr, velat styrka sig
hafva dagen förut, till insättning för AuctionsVerkets
räkning, i Cassan aflenanat, men som
emedlertid ej blifvit i Cassa-böckerrte antecknade
eller genom ordentlig Cassa-attest i vederbörlig
ordning verificerade.
Kongl. Majtts och Rikets Högloft. Svea
Hof-Rätt har genom dom af den 11 December
1822 , på förekomne anledningar tillerkändt
Casseuren Loström rättighet, att fran Banquerr
återfå det belopp af 2000 R:clr, hvarå aflidne
Casseurens meddelade quittence lydde; hvaremot
Kongl. Majit, under hvars nådiga pröfning
saken efter ordentligt Revisions-sökande
å Banquens sida b' i f v i t dragen, genom nådig
dom af den 26 sistlidne Junii befriat Banquen
från skyldighet att desse medel utgifva.
I sakens så beskaffade skick och då förbindelsen
för Casseuren Loström, att utaf sine
enskilde tillgångar godtgöra Auctions-Verket
den omtvistade summan häraf blifvit en följd,
har Loström vändt sig till nuvarande BancoTJtskott,
med anhållan och yttrad förhoppning,
att af Rikets Ständers ädelmod och behjertande
kunna vinna den ersättning, hvartill
rättighet i laglig väg blifvit af högsta Instantien
honom frånkänd.
Banco-Utskottet har tagit detta ämne under
sorgfälligt öfvervägande och får nu inför
Rikets Ständer framställa sina åsigter derutinnan.
Det är onekligen af mycken vigt för Ban
-
Banco- Utskottets Betänkande!*. * 3
quen, särdeles i afseende på dess framtida
trygghet mot ogrundade anspråk, att denna
vidt utseende Rättegång tagit ett sådant slut,
hvarigenom Banquens i författningarne förvarade
rätt, att ej förpligtas till ansvarighet för
ajidra medel än de, sorn i vederbörlig ord.
ning finnas attesterade och bokförde, blifvit
af Lagens högste Vårdare bekräftad- I motsatt
fall och om Kongl. Hof- Rättens gifne
dom i målet vunnit Kongl-. Maj ts nådiga stadfästelse,
vore, i följd af ett sådant pr&judicat,
ej allenast möjligheten af controll på Casseurernes,
uppbörd oni intet gjord, utan. Banquens
egne medel skulle tili oberäkneligt belopp kunna
gifvas till spillo, om sammansättningar egde
rum, i följd hvaraf en oredlig tjensteman,
utan erhållen valuta, utfärdade recepissen till
sådane personer bland allmänheten, som af ett
dylikt bedrägeri kunde vilja draga fördel*
A en annan sida ater och vid betraktande
särskildt af Banquens ställning i anseende
till Casseuren Loström, sedan i allmänhet Ban.
quens lagliga rätt är genom Högstberörde nådiga
Dorn förvarad, så befinnes det af undersöknings-
handlingarne i målet vara satt Utom
all tvifvel, att en summa af 2000 R:dr verkligen
blifvit af Loström till sedermera aflidna
Banco Casseuren Gerlin på god tro aflemnade,
samt äfven anledning, att desse medel, efter
Gerlins död, varit i Cässan qvarliggande, ehuru
de i afräkning ingått bland öfrige tillgångar
för betäckande af den befunne Cassabristen.
Utom det, att sålunda ej ringaste spår finne*
Banco-Utsköttets Betänkande*.
*U1 misstänka mot Loström, atc något svek:
eller uppsåt till Banquens förnärmande möjligen
kan hafva egt rum vid denna insättning,
<der underlåtenheten af föreskrifne formers iakttagande
ensamt ligger Loström till last, förekommer
äfven såsom bevekande skäl, dels IjQafröms
medellöshet och oförmåga att gäld.a
den ifrågavarande summan, utan att äfventyra
sin hela välfärd och med farn ikle försättas i
nöd och elände, dels ock, att då de till a 11-  mänhetens efterrättelse utfärdade författningar,,
rörande Banquens Cassör, väl bestämma, att
«n Banco Gasseur, vid påföljd af tjensten* förlust,
ej får utgifva särskilde sedlar och qvi.ttencer,
utan är förbunden att begagna Ban^
<quens trycka Formulaire, men desse Lörfattningar
icke stadga något äfventyr för den insätta
re , sorn ett annorlunda heskaffadt qvittence
eroottager, samt således ej: innefatta n|«-  gon uttrycklig varning mot den våda, sorn,
dermed kan vara förknippad, en ofullständig,
het och brist i föreskrifterne verkligen eger
rum, hvarom de, vid bedömandet af Boströms
påstående mot Banquen, yttrade stridiga åsigter
tillfyllest vittna, och sorn Banco Utskottet
funnit angeläget att för framtiden afhjelpa.
På dessa förenade anledningar tror Banco»
Utskottet sig, långt ifrån att åsidosätta omsorgen
för Banco Verkets sanna fördel, snarare
bidraga till befästande af detta Verks credit
och anseende, då Utskottet härigenom till Rikets
Ständers bepröfvande vördsamt hemställer,
om icke Banquens vunne lagliga rätt, att
Banco Utskottets B et link anderta
*5
ifrågavarande 5000 R;dr såsom sin tillhörighet
qvarhålla, må vid detta tillfälle frivilligt
lemnäs å sido, och Casseuren Roström tillåtas,
att antingen contant utbekomma berörde
summa eller, derest han det heldre åstundar,
få densamma insatt för Stockholms Stads Auctions-Verks
räkning och attest deröfver sig
tillställd. Kommandes beloppet, i fall Rikets
Ständer härtill samtycka, att till en början
förskjutas af Bartquens omkostnings - räkning»
trien uti innevarande års Bokslut pa. Vinstedt
Förlust-Conto afskrifvas.
Stockholm den 20 Sept. 1825.
N:o 57.
Ankom den 27 Oct. 1823,
Riksens Högl. Ständers Stats- och Banco-XJtshotti
Betänkande, med anmälan om de af Riks Stan'
den fattade särskilde Beslut, i anledning af
Utskottens hemslållunden rörande Rikets, Ptn,-  ninge väsende och. de dermed gemenskap egande
ämnen; tillika med Förslag till sammanjemka
ning af de dervid förekommande skiljaktigheter.
Cj*”enom Protocolls» Utdrag "från Hedervärda
Bonde-Ståndet af den 9:de, från Vällofl. Borgare
Ståndet af den i2:te samt från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Preste
Ståndet af den i3:de i denna månad, hafva
Riks-Stånden meddelat förenade Utskotten d©<
26 Banco-Utskottets Betänkanden►
ras Beslut, i anledning af de puncfvis uppställde
Förslag, som innehallas uti Utskottens
den 29 sistl. Augusti afgifne Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens förra Be.
tänkande, samt de dervid såsom Bilagor foga.
de särskilde Utlåtanden, rörande Rikets peoilinge
- väsende och de dermed gemenskap e~
gande ämnen; och då, vid jemförelse af dessa
Beslut, sådana de inom särskilde RiksStånd
blifvit fattade, Utskotten funnit så betydliga
skiljaktigheter dem emellan förekomma, att
flere frågor, i det skick de nu befinnas afgjorde,
icke lemna någon bestämd grund för
ett Riksens Ständers Beslut, hafva Utskotten
ansett den skyldighet, Utskotten enligt 73 §.
Riksdags-Ordningen åligger, ovilkorligen fordra,
att utan uppskof till Rikets Högt ofl. Stander,
jemte anmälan härom, framställa det lampligaste
sättet, hvaruppå, efter Utskottens mening,
dessa emellan de särskilde Riks-Ståndens
yttranden förekommande olikheter, skulle kunna
sammanjemkas antingen till ett enda gemensamt
beslut, eller ock till t vänne a ternativa
meningar, hvarom sedermera, på sätt samma
§. föreskrifver, örnröstning till afgörande
af de tvistige frågorne med Rikets Ständers
rätt, må inom Stats och Banco Utskotten, förstärkte
till en nämnd, så att Ledamöterne blifva
Trettio af hvarje Stånd, kunna ega rum.
Den Första af de Puncter, Utskotten till
Rikets Ständers pröfning, genom berörde Utlå>*
Baned-Utskottets Betänk anden- 17
tande framställt, bär blifvit af alla fyra Stånden
bifallen.
Andra Puncten är af Vällofl. Borgare-Ståndet
förkastad, meri deremot antagen af HögVördige
Preste-Ståndet utan förändring, samt
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln och Hedervärda
Bonde Ståndet, med åtskillige redactions
ändringar, de der likväl icke beträffa den
första delen deraf, som innehåller föreskriften
om årligt afsättande af en viss andel af Banquens
vinst, att för Banquens räkning inköpa
myntbara metaller af Guld och Silfver; hvilket
sålunda, enligt 69 §. Regerings*Formen,
genom frenne Stånds sammanstämmande beslut
är afgjordt. De olikheter i besluten, som
uppkomma genom de af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet antagne
förändringar i redactionen, i afseende
på de uti samma punct längre fram förekommande
föreskrifter för sättet, hvarpå det beslutade
inköpet af myntbara metaller bör verkställas,
och den dertill afsatta summan an vändss,
i händelse att sådant inköp icke »kulle
kunna årligen ega rum, hvilka föreskrifter Ridderskapet
och Adeln ansett böra helt och hållet
utur puncten uteslutas; torde åter lämpligast
kunna uudanrödjas, om de respective Preste-
samt Bonde Stånden, äfvensom det Vällofl.
Borgare - Ståndet , till hvars pröfning denna
särskilda fråga nu, sedan hufvudsaken är afgjord,
äfven torde böra förekomma, skulle behaga
förena sig uti Höglofl. Ridderskapets och
ta* Banco-Utskottets Betan/tanden,
Adelns beslut, hvarigenom pröfningen af da
i Fr u ga st ä - Ide föresk rifterne uppskjuies till dess
granskningen af hela den Xnstruction för Eanco-Fulirriägtiges
förfarande i denna del , som
särskildt bör fastställas, i ett sammanhang förar
kommer; och puncten komma att inskränkas
till följande lydelse:
Af Banquens behållna vinst, bör en summa,
åf 266,666 K.dr 32 sk. B-co Transpott- Sedlarårligen
afsättas och anslås, att för Banquens räkning
inköpa myntbara metaller af Guld och Silfver,
efter den Instruetion för Banco Fulhnägtiges
förfarande i denna del, som sär shildt v ar der fastställd.
I afseende på Tredje Puncten, hvilken
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
JBonde-Siåndet oförändrad antagit och
Högvördige Preste - Ståndet likaledes godkänt»
endast nied förändring af tiden och sättet för
Cours bestämningen; men hvaruti Vallöf! Borgare-Ståndet
beslutat ändringar, så val i afseende
härpå, som i mera väsendtliga omständigheter
förekommer, att sistnämnde Ståndets
beslut, att det förhållande emellan myntbara
metaller och Banco-Sedlar, hvilket för viss tid
af Banco Fullmägtige kommer att bestämmas,
icke får öfverstiga 120 sk:r för 1 Riksdaler
Specie,ej kan, emot 69 §. Regerings Formen,
betaga de öfrige frenne Ståndens sammanstäm,
mande beslut, hvarigenom Utskottens förslag
i denna del deraf blifvit gilladt, dess gällande
kraft och verkan; men deremot yppar sig
Banco Utskottets Betänkanden. sg
en bestämd skiljaktighet af (vänne RiksStånds
bes ut fran de tvänne andres deruti, att den
af Högvördige Preste-Ståndet antagne förändrade
redaction af puncten, så vida öfverensjlärotner
med Vällofl. Borgare-Ståndets beslut
i ämnet, att begge Stånden , i olikhet med hvad.
"Utskotten föreslagit, och de öfrige tvänne
Stånden antagit, beslutat, att omförmälde förhållande
emellan myntbara metaller och sedlar
borde af Banco-Fullmägtige särskildt hvarje
tredje månad, efter omständigheter och Coursförhållanden
, bestämmas.
Den del af denna olikhet i Riks-Ståndens
beslut, som härrörer från de nyttjade olika
ordalagen, hvarmed uppgift blifvit leranad på
det, som Banco-Fullmägtige böra afse vid det
åt dem uppdragne bestämmande, anse Utskotten
för deras del kunna lätteligen försvinna,
om samtlige Riks-Stånden, eller trenne bland
dem, skulle finna skäligt förena sig om det
beslut, att alla dylika föreskrifne grunder få
Utur denria punct utgå och hänvisas till den
särskilda Instruction, som äfven i afseende på
Silfver - in vex! i ngen bör, enligt 4tde punctens
af samtlige Riks-Stånden gillade innehåll, utfärdas;
men i afseende på längden af den tidrymd,
hvarunder ett sådant af Banco Fullmägtige
verkstäldt bestämmande bur förblifva
oforändradt, återstår, derest de respective Preste-
och Borgare Stånden icke skulle finna
skäligt, att fästa afseende å de flere anledningar
till Utskottens förslag i denna del, hvilka
genom Utskotten» förra Utlåtande blifvit franvj
30 Banco-Utskottets Betänkanden.
ställde, eller något af de dfrige Riks-Standeri
skulle sig med förbemälde Stand förena, ingen
annan utväg än att, jemnlikt 73 §. Riksdags
Ordningen, l ill förstärkte Stats- och Banco-Utskottens
afgörande öfverlemna, att, genom
omröstning på föreskrifva sätt, bestämma
lydelsen af denna del af Rikets Ständers beslut
till endera af de alternativa meningar,
som innefattas uti följande Förslag till Voterings-Proposition,
hvilket till Rikets Ständers
godkännande härigenom hemställes:
Den sorn bifaller, det hvar och en skall vara
tillåtet, att uti Jlanquen emot myntbara metaller
tillvexla sig Iianco-Sedlar, beräknade till det förhållande,
som Banco Fullmägti ge, jör hvarje år,
enligt särskildt föreskrifne grunder, bestämma;
dock likväl icke under 120 sk:r och icke öfver i‘i8
sk.r för 1 R:dr Specie, skrifver Ja.
Den det ej vill skrifver Nej.
Vinner Nej, kommer ofvanstående förhållande
i stället för hvarje år att af Banco-Fullmäg«
lige jör 3 månader i sender bestämmas.
Den Fjerde Pancten är, på sätt förr blifvit
nämndt, af samtlige Riks-Stånden antagen.
Rörande Femte Puncten, som endast af Ridderskapet
och Adela blifvit utan ändring godkänd,
hafva Högvördige Preste- samt Vällofl.
Stånden äfvenledes beslutat, att Ränte berakningen
å Stats - "Verkets skuld till Banquen
borde upphöra från och med nästkommande
Banco UtsJtöttets Betänkanden. 31
års början; men tillagt, att detta upphörande
endast borde utsträckas intill nästa Riksdag,
under hvilken *tid å Capitalet årligen skulle
inbetalas 150,000 R:dr Banco, rörande hvilka
medels användande till andre ändamål , än inköp
af myntbara metaller, betnälde Stånd dock
icke förrän i sammanhang med Tionde Punden
, genom ett beslutadt tillägg till denna
sednare Punct, sig utlåtit. Hedervärda .BondeStåndet
åter har, genom dess i denna del vidtagne
beslut, afsett upphörandet af ali så ränte*
beräkning som capital-afbetalning å Stats Verkets
skuld till Banquen, hvarigenom Bevillningen
skulle komma att nedsättas, med hela den för
detta ändamål hittills årligen utgående summa
af 500,000 R:dr. Men då trenne Stånds sammanstämmande
beslut innehålla, att en sådan
Capital-afbetalning kommer att ega runi, och
detta beslut således, enligt Riksdags ordningen,
blir det sorn kommer att tjena till efterföljd,
visar det sig vara nödvändigt, att Hedervärda
Bonde-Ståndet meddelar bestämdt yttrande L
frågan orri sättet, hvarpå de i Capital afbetalning
tiil Banquen från Statsverket ingående
150,000 R:dr böra användas; på det att, i
händelse detta yttrande icke skulle utfalla i
likhet med Högvördige Preste - Ståndets och
Vällofl. BorgareStåndets, hvarigenom den lydelse
å puncten,som dessa Stånd antagit, korn-;
n er att. utgöra Rikets Ständers beslut, Utskotten
må blifva i tillfälle, att antingen, derest
Hedervärda Bonde Ståndet förenar sig med
Höglofl. Ridderskapet och Adeln uti godkän*
Banco-Utsiottets Betänkanden
-
nande af puncten sadan den af Utskotten blifvit
föreslagen, och således i detta afseende
(vänne Ständ uti besluten stanna emot tvänne
Ständ, föreslå den Voterings-proposition, efter
]t vilken frågan kommer att af förstärkte Stats- och
Eanco-Utskotten afgöias; eller ock, om Hedervärda
Bonde-Ståndets beslut kominer att innehålla
någon olikhet fiån de i ämnet förut fattade
ytterligare jemknings-förslag i denna del
till Rikets Ständer afgifva.
Sjette Puncten är af samtlige Stånden gillad.
Sjunde Puncten ärafHöglofl. Ridderskape^
och Adeln förkastad , men af de öfrige trenne
Stånden godkänd; och kommer således att oförändrad
gälla såsom Rikets Ständers beslut
rörande ifrågavarande ämne.
Uti Åttonde Puncten, som Hedervärda Ronde
Ståndet oförändrad gillat, samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln fötkastat, med förklarande
, att Riksgälds Contoirets functioner och förhållande,
i anseende till Banquen, borde fortfara,
på det sätt Rikets Ständer vid sista Riksdag
derom förordnat, endast med den förändring,
att någon ränta af Riksgälds-Contoiref icke vidare
till Banquen erlades; hafva Högvördige
Preste- samt Vä'lofl. Borgare-Stånden, med
godkännande af Utskottens förslag uti sednare
delen af puncten , i öfrigt beslutat deri ändring,
att all Riksgälds-Contoirets skuld till Banquen
bibehålies
'lianco-TJ iskottets Betiinkanden. 35
bihehfilles, såsom hittills, i Banquens räkenskaper
RiksgäldsContöiret till last; men all räntebéralening
a samma skuld upphör intill nästa Riksdag.
Då nu med dessa, sistnämnde tvänne Stånds beslut,
till förändring af orda-lydelsen uti första
delen af denna punct, Ridderskapets och Adelns
beslut så vida instämmer, som derigenom RiksgäldsContoirets
förhållande till Banquen varder
i denna del bibehållet, och Ridderskapets och
Adelns beslut derom, att någon ränta af Riksgälds-
Contoiret icke vidare komme att till
Banquen erläggas, äfven innefattar upphörandet
till nästa Riksdag''af ali Ränte-beräkning å RiksgäidsContoirets
hittills varande i räkenskaperne
bibehållne. skuld; hafva Utskotten icke kunnat
anse frågan härom annorlunda, än såsom genom
Irenne Stånds sammanstämmande beslut afgjord;
likasom åter sednare delen af denna punct finnes
äfven hafva blifvit af frenne Stånd godkänd; och
puncten således kommer att i orden lyda sorn
följer :
All Riksgäl dsContoirets skuld till Banquen
bib(hålles såsom hittills i Banquens Räkenskaper,
RiksgäldsContöiret till last■ Men ali räntebcräktiing
d samma skuld upphörer intill nästa Riks.
dag.
Den del af det för detta dr beräknade behof
af Discont - biträde fran Banquen , hvilken
innan årets slut icke blifvit af RiksgäldsContöiret
begagnad till inlösen af dd förfallne men ouppvisade
Obligationer, bör dock vid SlutLiquid det•
ta dr, beräknas som begagnad; samt öfverflytta»
Bihang till Riks. St. Piot. tgc:te isaml. A':o j
3* Banco-Utskottets Betänkandets;
pä RiksgiildsCöntoirets nya räkning med Banquen
iifver i vanlig ordning insatte och
medel, sä att deraf, i mån af behofven,må kunna
fullgöras ofvannämmle, endast uppskjutne, utbetalningar.
Nionde Puncten, af Höglofl Ridderskapet och
Adeln förkastad, är af de trenne andre EiksStånderi
bifallen, hvarigenom det som deruti inneIiålles,
utgör Rikets Ständers beslut.
Uti den Tionde Puncten är af Höglofl, Ridderskapet
och Adeln beslutad en Redactions-förändring,
afseende endast sammanhanget af ordalagen
med dem uti g:de Puncten, hvilken Höglofl.
Ridderskapet och Adeln förkastat; men då i det*
ta sistnämnde beslut intetdera af de öfrige Stån.
den instämt, kommer äfven denna skiljaktighet
att förfalla. BondeStåndets beslut i detta afseen.
de företer åter en annan olikhet, då Ståndet, med
afseende å dess beslut rörande andra puncten ,
tillagt ett villkor för afdraget af den till inköp
af myntbara metaller anslagne summan från Banquens
behållna vinst, innan den till Riksgälds
Contoirets disposition årligen aflemnas; men enär
yrkandet härom endast af ett Stånd blifvit framställd,
och dessutom hela denna fråga beror af
de reglementariska föreskrifter för användande af
de årligen i berörde ändamål afsatte summorna,
Banco-Utskottets Betänkanden. , 35
hvilka Utskotten liärofvan vid andra Puncten föreslagit
måtta blifva föremål för särskild granskning,
torde äfven detta komma att nu lemnäs
Vilan afseende.
, Enahanda måste förhållandet äfven blifva
med Vä Hofi. BorgareStåndets beslut att utelemna
hvad som uti denna Punct blifvit närnndt
om afdrag utaf den för årligt inköp af myntbara
metaller anslagne summan; föranledt genom Ståndets
förkastande af Utskottens förslag härom i
andra puncten, hvilket dock af de öfrige Stånden
blifvit antaget; men äfven sedan dessa skiljaktigheter
sålunda blifvit undanröjde, återstår likväl
den betydliga, som härleder sig från det af Högvördiga
PresteStåndet och Vällofl. BorgareStåndet
beslutade tillägg, euligt hvilket den från
och med nästkommande år intill nästa Riksdag
till Banquen inflytande årliga Capital - afbetalningen
å StatsVerkets skuld, 150,0000 R:dr, äfvenledes
borde öfyerlemnas till RiksgaldsContoirets
D isposition i enahanda ändamål, sorn öfverskottet
af Banquens behållna vinst.
Likasom vid femte Puncten blifvit anmärkt,
beror numera, sedan denna inbetalning å Stats
Verkets skuld blifvit afgjord, uppå Hedervärda
BondeStåndets beslut, om användandet af de ingående
medlen, huruvida den af tvänne Stånd
antagna förändringen, genom det tredjes instämmande,
kommer att utgöra Rikets Ständers beslut,
eller Utskotten blifva försatte i nödvändighet,
att antingen föreslå proposition till omröstning
inom förstärkta Stats- och Banco-Utskotten, eller
afgifva ett nytt jemnknings förslag; hvilka *tr
3® HantO'XJttkottett Betänlonden.
garder icke kunna af Utskotten vidtagas annor»
Junda, än i sammanhang med dem , Som röra
femte Puncten.
Vid den Elfte Puncten, som af Vallöf!.
BorgareStåndet blifvit förkastad, men af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Prester
Ståndet hel och hållen gillad, förekommer att
Hedervärda BondeStåndet beslutat, att de obligationer,
emot hvilka RiksgäldsContoiret skulle
esa att upptaga lån, borde, i olikhet med hvad
Ut-kottens Förslag derom innehaller, blifva stadde
att inlösas å bestämde tider, jemte ränta efter
Fem Procent om året; och att dessa Stats("
bligationer skulle komma att, lika med Bancosedlar,
gälla i allmänna rörelsen, samt att i Kronat.
s uppbörd således äfven emottagas. Upplåning
genom RiksgäldsContoiret eirot Obligatiolier
till Sedelh ifvaren uppå Valeurer af 500,
250 och 125 Riksdaler Banco är således af tren.
ne Stånd enstämmigt beslutad, ehuru det ena
bland dessa med de öfrige tväiine icke öfverensstämt
i frågan om beskaffenheten för öfrigt af de
Vt blifvande Obligationerna. Vid ett sådant för.
hällande, och derest Hedervärda Jlonck Ståndet
icke skulle finna anledning att, med förändrande
af sitt förra beslut, instämma uti det som Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högyördiga Preste.
Ståndet fattat, kommer alltså att af det yttrande,
som Vällofl. BorgareStåndet nu mera, sedan upplåningen
blifvit beslutad, lärer finna nödigt att
Baneo-Utskottett Bet änkan dem ti
afgifva, rörande vilkoren derföre, bero, huruvida
Rikets Ständers beslut genast kan an*
ses vara fattadt, i öfverensstämmelse me d Utskottens
förslag, eller någon ytterligare åtgärd
af Utskotten i detta hänseende kan blifva
erforderlig.
Tolfte Puncten är oförändrad antagen af
Höglo!!. Ridderskapet oell Allein, Högvördiga
PresteSiandet och Vällofl. BorgareStåndet; och
hvad sorn Hedervärda BondeStåndet ansett
böra ti läggas, innefattar endast sådana ämnen,
rörande hvilka de öfrige Stånden, i anledning
af Utskottens förslag i ijule Puncten, beslutat.
I afseende på denna Trettonde Punct, deri
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl,
BorgareStåndet oförändradt antagit, förekommer
deremot, att de af Högvördiga PresteSiandet
samt Hedervärda BondeStåndet beslutade för»
ändringar icke kunna komma i betraktande,
vid bestämmandet af det, sorn bör anses utgöra
Rikets Ständers lreslut till större del än
den, hvaruti dessa förändringar sins emellan
öfverensstämma och att således ej mindre
det af Högvördiga PresteSiandet best u' ado
tillägget, af orden, till beläning berrittigntle framföre
orden Exportnbla effecter, än äfven det,
tom Hedervärda BondeStåndet beslutat, rörån..
5* Banco Utskottets Betänkande»,,
de de dfrige anledningar för Sedeiutgifning
från Binquen, hvilka skulle medgifvas att öka
Sedelstocken utöfver 30 miliioner R:dr B:co,
måste förfalla; hvaremot, och då en öfverensstämmelse
emellan Preste- och BondeStåndens
beslut eger ruin t så måtto, sorn BondeSiåndet
fastställt, att i de ornförmälte 30 millioner
R:dr B:co ej bör beräknas hvad sam i
nya sedlar utgår genom lån på Jern och Koppar
samt andre exportabla effecter, och Preste
Ståndet rnedgifvit att Sedelstocken må ökas
utöfver nämnde belopp, genom lån å Exportabla
effecter, utan att, på sätt Utskotten föreslagit,
inskränka detta medgifvande till alle»
nast det, som på detta sätt utgår utöfver hvad
hittills per medium ifrån och med 1817 till
och med 1822 vanligt varit; samt berörde
skiljaktighet, hvaraf sålunda tvänne Stånds beslut
finnas vara olika med tvänne Stånds, kan,
så vida alia RifcsStånden vid sine förut fattade
beslut förblifva, utan att något bland dem
uti öfrige tvännes yttrade mening, med frångående
af sin egen, instämmer, undanrödja»
annorlunda, än genom omröstning inom förstärkta
Stats- och BancoUtskotten; varder Proposition
för en sådan omröstning härigenom
framställd till Rikets Höglofl, Ständers godkännande;
på sätt sorn följer:
Den som bifaller att, utöfver beloppet af 30
millioner R.dr Banco det representativa myntet
mä ökas genom utgifning af Banco Sedlar, emot
inlemna,d Valuta uti Guld och Silfver, äfvensom
genom län på LiineEanco Capitaler, samt å Ext~
Ba ned- Utskottets Betänkande. Jf
fOrtabla effecter. utöfver hvad hittills per medium
frän och med 1817 till och med 1822 vanligt
varit; skrifver Jc;
den det ej vill skrifv r Nej; Vinner Nej; kommer,
af det som för län å exportablct tffecter ucgifves,
ej något alt inbegripas i den beräknade
Sedelstocken.
Fjortönde Puncten är utan förändring bi»
fallen af Högloft. Ridderskapet oell Auleln,
och den redaction deraf, sorn Högvördiga PresteStåndet
same Hedervärda BondeStåndet an»
tagit, skiljer sig ej från hvad Utskotten föreslagit
i afseende p,å den sammanräknade summans
belopp, sorn genom BancoDisconten skulle
komma att utlånas; utan endast så vida,
sorn, enligt densamma, icke något särskildt afsatt
anslag för beläning af Publique Papper
kommer att ega rum, meri 500,000 R:dr, af
de anslagne 8^ millioner, högst få användas
för en dylik beläning.
I fullkomlig olikhet med så väl Utskotten3
förslag, som denna nyssnämnda redaction
hir deremot det Vällofl. BorgareStåndet, sorn
af Banquens Fonder äfvenledes bestämt ett
särskildt anslag af 500,00® R.'dr, likväl beslutat,
att af detta anslag endast 200,000 R:dr
skulle blifva tillgängelige för beläning af sådane
Publique papper, som äro af Rikets Ständer
garanterade, och ds öfrige 300,000 R:dr
användas till Hån# understöd för Brandskada*
Bunca-UtskoFtets Bttänkanden,
de i Slätterne Norrköping och Borås, pa «’e
vi!kor, sorn Rikets Ständer särskildt fastställa.
Då uppå denna endast af ett Siånd beslutade
fördelning af denna til! Discontens utlåningar
anslagna summan, afseende således ej
kan hafvas, synes deremot den redactions- förändring
*af Puncten, sorn Preste- oqh BondeStändens
beslut innefatta, så nära öfverensstämma
med anledningarna för bestämmandet a£
högsta sammanräknade summan flir Discont lane
rörelsen, att Utskotten förmoda.; det de öfrige
Standen, särdeles Ridderskapet och Adeln*
hvars beslut minst afviker derifrån, icke sko.-  la tveka att äfvenledes godkänna denna förändrade
Redaciion, såsom lämpeligare uttryckande
afsigten och meningen af beslutet; och
hemställa alitsa Utskotten att Fjortonde Puncten
må erhålla följande ändrade lydelse:
I närmaste likhet ined. det nf Rikets Ständer
vid sista Riksdag fastställde förhållande, bestämmes
nu äfven en summa af Alta och en h If
(8i) millioner R dr af Banquens fonder, att ant
vändas till fortsättning af Banco Discont ens nild.-  ntngar, efter de hittills vanlige grunder, eiler med
iakttagande af de förändringar deruti, hvilka vid.
denna Riksdag för {.skrifvas. Af dessa 8^ millioner
fä ijOo,ooo R.-dr B.co användas för beläning
af Publique papper.
Femtonde Puncten äp af samtelige RiksStänden
bifallen; likasom den Sextonde och.
Hanco-XJtsttottets Beiankanden. 4S
Sjuttonde af 3:00 Stånd utan förändring eHer
tillägg', ock kan således, i anledning af Högvördiga
PresteStåndets beslut, hvilket vid lbtde
puncten bestämt den så kallade öfverräntan att
utgå efter io procent eller | procent i månaden;
samt det af Hedervärda BondeStåndet
beslutade tillägg vid den I7:de, rörande en
till de regleinentariska föreskrifterne för Banco
Discontens afdelningar i Landsorterne egenteligen
hörande omständighet, någon annan
åtgärd af Utskotten icke ega rum, än
allenast anmälan härom.
Uti den Adertonde Puncten, hvilken Val1
o fl. Borgare Ståndet och Hedervärda Bonde
Ståndet oförä ndrad an lagi t, hafva deremot Högloll.
Ridderskapet och Adelil samt Högvördiga
PreneStåndet beslutat en så beskaffad förändring,
att endast den oinskränkta rättigheten
lill beläning af Guld- och Si] fverparit,
samt af LdineBinco Capitaler, må fortfara att
vara gällande, utan att ordalagen gåfvo anledning
till någon tvätydighet, hvarigenom i förhand
nu kunde anses hafva blifvit föfeskrifvet
om bibehållande utan undantag af alla hittills,
för begagnandet af denna rättighet, gällande
Stadganden ; och sorn de egenteligen reglementariska
föreskrifterne för de ifrågavarande
utlåningar från Banquen, hvilkas nogare granskning
förenade Utskotten icke förehaft, och
icke heller ansett hörande till deras gement
-
4* 'Banco Utskottets Betänkanden.
samma befattning, möjligen skulle kunna, efter
vederbör'ig profning, finnas tarfva att unders
ga förändringar, afven i andra delar än dem,
hvilka rörande beläningsvärdet å Guld oell
S Ifver; hemställa Utskotten att, till undanrödj
rxie af allt tvifvelsmål, det sådane reg amentarthke
förändringar icke s-ulle kunna, derest
de pröfvas nödige, för framtiden ega rum,
Rikets Ständer* beslut i detta afseende rriå,
efter jemkande af Borgare- och BondeStåndens
beslut till mera bestämdhet och uttrycken
erhålla följande af Ridderskapet och Adeln
samt PresleStåndet redan godkände lydelse:
Oirt kriitikt rättighet till beläning af Gaij
och Siljverpnnt,. samt af LaneBanco Capitaler, må
fortfara att vara gällande, dock med de ändring
gar deruti, hvilka rörande, ej mindre beläningssättet
ån belånings värdet ä Guld och Silfver
framdeles vid denria Riksdag kunna bestämmas,
Af de uti Nittonde Puncten till Rikets
Höglofl. Ständer hemstä’lde alternativa Be*
slut, hafva Högvördige PresteStåndet samt
Vällofl. BorgareStSndet godkänt det, som i andra
Alternativet innefattas ; men deternot
Höglofl- Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStändet antagit det som första
Alternativet omförmäler, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med den ändring, att sådana
rnetalleffecter, hvika behöfva inom hus förvaras,
böra vara Brandförsäkrade, och Heder
-
Banco Utskottets Betänkanden. 43
Tania BondeStåndet med tillägg, att pä samma
vilkor äfv'en de till inhemsk förädling införskrifne
rudi materier finge belänas. Då nu
denna af Högloft. Ridderskapet och Adela
beslutade ändring uti första Alternativets lydelse,
såsom afseende en inskränkning äfven
i de vilkor för beläning af effecter, som hittills
varit gällande, samt således lika litet öfverensstämmer
med Preste- och BorgareStåndens,
som med BondeStåndets Beslut; och på
samma sätt det yiterligare utvidgande af beläningsrätten
å efifecter, sotn det af Bonde
Ståndet antagne tiltägg innefattar, ej hlifvit
af något bland de öfrige RiksStånden för närvarande
medgifvit, i följe hvaraf något afseende
å dessa, endast uti ett Stånds beslut förekommande,
skiljaktigheter ej kan hafvas; återstår
endast samma olikhet emellan tvänne RiksStånds
beslut, och de tvänri* öfrigas, sona
den, hvilken, inom Utskotten yppad, föranledt
till alternativt hemställande af begge
mentngarne ; och som, emellan så motsatta
åsigter; ingen jemnkning af Utskotten kan föreslås,
få Utskotten härmed framställa till Rikets
Högloft. Ständers godkännande flen Proposition,
hvaröfver omröstning inom förstärkta
Stats- och BancoUtskotten kommer att
ega rum, derest alla RiksStånden förblifva
vid sin förr yttrade mening, nemligen:
Den som bifaller att «t BanCoFullmcigtige
mä uppdragas, ait med /åstadt särdeles afseende
å Banque.ns säkerhet, samt i öfverensstämmelse
med de föreskrifter, som derföre särskildt med
-
Banco-Utskottets Rstiinkanden.
dehs. bevilja Län efter snmma grunder, som för
länen <j exportabla metaller varit gällande. uppå
alla inom Riket producerade, ej förskämning un•
derkastade, egenteliga exportvaror, under vilkor,
att dessa skola vara i StupelStäderria, antingen i
Mrgazin af Sten eller pä Städernes vanlige upplagsplatser,
enligt intygande af vederbörande Auctoriteter,
förvarade, samt med undantag af rnetallefferter,
brand försäkrade; skrifver Ja; deri det
ej vill skrifver Nej ;
Vinner nej; kommer län alt utgifvas endast
ä exportabla ejfecter af de slag, som hittills fatt
belånas, efter samma grunder, sorn derföre förut
varit gällande , eller med iakttagande af deruti
vid denna Riksdag fastställande förändringar
-
Hvad Utskotten genom Tjugonde Puneten
föreslagit hafva samte!ige RiksStänden bifallit..
Beslujen i anledning af Utskottens förslag
i Tjugonde Förslå och Tjugondeandra Puncter»
ne, äro af Vallöf!. Borgar eStändet fattade I ett
sammanhang; och genom Hedervärda BondeStåndets
antagne förändring af 2 i:ta Puncen
förfalla 2 2:dra punctens alternativa framställningar.
X)e öfrige trenne RiksStändens yttranden
äro val deremot särskildt affattade, så
att den 2i:ta Puneten blifvit hufvudsakligen
gillad, dock med åtskillige mindre betydande
Banco-Utslätats HetilnAanden. 4 $
förändringar och förtydliganden af Redactionen,
och att af de i 22:dra Planeten upptagne
Alternativer, det första bestämdt är vordet
antagit; men dit, vid jemnförelse af dessa fatta*
de olika beslut, alltid mäste blifva nödigt att
betrakta sambaödet emellan de begge föreslagne
Puncierne och den enas beroende till sitt
egentliga innehåll af det, sorn rörande den andia
beslutas; kan, i händelse något försök till
fcammanjemnkande af RiksStandens olika yttrade
meningar kunde göras, ett dylikt icke annorlunda
åstadkommas , än genom sammandragning
af de begge puncterne till en enda.
Härvid förekommer då först och främst, att
Hedervärda BondeStåndets beslut, det Odlings
LåneFonden horde fortfara, sorn hittills, med
enahanda årligt anslag, samt Qdlings-Lånen utletnnas
på lika sätt och på samma vilkor, sota
Rikets Ständer vid sista Riksdag stadgat, lika
mycket strider emot Ridderskapets och Adelns
samt Preste- och BorgareStåndens, för öfrigt
åtskiljde, men så vida sammanstämmande beslut,
hvilka alla afse Odlings-Lane fondens
Småningom vidtagande förminskning, och OdlingsLåns
utgifvande efter förändrade grunder;
sorn, å andra sidan, den af BorgareStåndet
beslutade nedsättning af fonden ända till
200.000 Rtdr, innefattar en väsendtlig olikhet,
ej mindre med Högloft. Ridderskapets oell
Adelns, samt Ilögvördiga PresteStåndets bes'ut,
hvilka bestämma summan för meranämde
fond till 300,000 Rtdr, än äfven emot Bonde.
Ståndets afsigt att bibehålla en ändå vida ba
-
46 Banco-Utskottets Betänkanden.
tydligare summa tillgänglig för dylika utlåningar.
Odlings-IjåneFondens belopp kan således
anses Vara igenom S:ne Stånds beslut fastställd,
att genom årlig förminskning -bringas
till en summa af 500,000 Hulr; likasom irenne
Stånds beslut instämma deruti, att hvad
som å Odlings lane-fonden ingär, rnå åter
utgifvas, genom ny beläning af Fastigheter
på Landet, under samma vilkor, sorn fa s t st a l -  las för de Fastighets-Lån, hvilka i öfrigt korn*
Kia att från Banquen utgå.
Den delen af Utskottens förslag uti 21'sta
Puncten, som afser bestämmandet, att de Od
lines - företag, för hvilka rättighet till låns erhållande
skulle ega rum, egenteligeri borde
vara riktade derhän, att åt den mark, som förut
icke kunde anses Odlingsbar, gifva dea
saknade tjenligheten till Odling, har likaledes
icke blifvit af mer än ett Ssånd bibehållen,
hvarföre ock detta vilkor för OdlingsLåns beviljande
icke heller kommer att af Hikets Ständer,
genom deras närvarande yttrande före*
skrifvas. Och under iakttagande af al t detta,
samt med ett i öfrigt lemnadt behörigt afseende
å de smärre förändringar af Eedact ioner,
hvilka af de särskildte EiksStånden blifvit godkände,
hafva Utskotten trott sig finna, att en
på efterföljande sätt sammandragen Bedaction
af 2 irsta och. 2S:dra Puncterne skulle, ej allenast
innefatta det sorn en verklig Pluralitet
af EiksStånden beslutat, utan äfven motsvara
de fordringar af bestämdhet och ändamåls-en
-
BuncomUtskottets Betänkande!!. 47
lighet i föreskrifterne, sorn föranlodt de vid*
tagne ändringarne; nemligen:
Odlings Lane Fonden bör från dess nu varande
belopp förminskas till 300,000 R dr B:cot
pd det sätt att hälften af de Capital - af betalningar,
hvilka a Odlings -län fran och med nästkommande
ars början inflyta, bör användas till
utlåning emot pant af fastigheter pä landet under
samma vilkor, som fas Iställa» för de fastig*
hets län, hvilka i öfrigt komma att frän Banquen
utgifvas, till dess alt Fonden icke utgör mera än
berörde belopp/ hvaremot den andra hälften af dt
ingående Capital- afbetalningarne, bör bibehållas
och utgå i enahanda länsväg, som hittills, dock
efter förändrade grunder, hvilka särskildt komma
att bestämmas, till befrämjande och understöd i
synnerhet för sådana större Odling» - för etag
som äro gemensamma för samfälligheter pä landet,
som Öfverstiga den enskilda förmågan; äfvensom
för de kostnader till utflyttningar, hvilka
vid Enskifte» och Storskiftes-författningar pröfva!
nudvändige.
Och varder till Rikets Höglo fl. Ständer
vördsammeligen hemstäldt, huruvida icke, ge.
nom samfäldt antagande af denna förändrade
redaction, de skiljaktigheter hvilka de särskildta
RiksStåndens beslut framvisa, lempeligatt
skulle kunna sammanjemnkas.
Äfven de derefter följande Tjugondetred'
jt och Tjugondefjerdc Puncterne hafva UtJkot-'
48 Banco - Utsiottets Betttnftanden.
ten funnit sig nödsakade, att i ett samman»
hang betrakta, da. de med hvarandra jemfört
BiksStåndens, med anledning af dem, fattade
olika beslut. Frän det öfriga hafva Utskotten
dock funnit först böraafsöndras Utlåtander*
rie i anledning af förslaget, det icke öfver
2ooo B:dr B:co belopp må till samma låntagare
såsom Fastighetslån utgifvas ; hvilket
Högvördiga PresteStåndet samt Välloll BorgareStåndet
godkänt, men röra nde h v i I kel ämne
Högloft. Bidderskapet och Adeln samt
Hedervärda BondeStåndet ansett öfverläggnin •
gen och afgörande', böra uppskjutas, till dess att de
öfrige reg'ementariska stadganden i denna del
till pröfning skulle förekomma. Medgifvandet
af ett dylikt uppskof rned slutliga afgorandet
af denna fråga, förändrar icke heller den ratt
och det tillfälle, att de förstnämnde (vänne
Siånden ega, att då frågan åter förekommer
göra sin nu yttrade mening gällande, och
hafva Utskotten sålunda trott sig icke fe'a
uti skyldig aktning emot det af tvänne Stånd
fattade, i denna delen sammanstämmande, be*
slut, då de, såsom eo utväg till sammanjemnkning
af BiksStåndens meningar, föreslå att öppen
pröfningsrätt må förbehållas i denna frå.
ga förde Stånd, hvilka deröfver sig ännu ic*
ke utlåtit, genom uteslutande af allt hvad der.
om uti denna Punct influtit, för att i ett
sammanhang med öfrige reglementariske föreskrifter
för utgifvande af Fastighets lån framdeles
-
Banco-1 tskottets Betänk anden. 49
deles blifva till Pikets Ständers profning åter
frarnstäldl. Genom ett dylikt hänvisande till framdeles
afgörande, i sammanhang med de reglementariska
föreskrift erne, anse Utskotten äfven
kunna undanrödja de skiijaktigheter emellan Riks.
Ståndens beslut, som upstått deraf, att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga PresteStåndet
gillat hvad 23 Puncten innehåller, £
afseende derpå, att de ifrån och med nästa år»
början inflytande Capital - afbetalningarne å Han*
quens särskilde, emot fastighetspant utjante, fonder
borde användas till ny utlåning emot pant
af fastigheter på Landet; men deremot Vällofl.
BorgareSiåndet beslutat^att utlåning af do samme
medle n borde ske emot pant af fastigheter i städer
och på landet, enligt de hittills gällande grunder,
och Hedervärda BondeStåndet, som endast i sitt
beslut omförmält en årlig utlåning från Banquen
emot Hypothek i fastigheter, i detta afseende sig
icke bestämt utlåtit; och hemställa alltså Utskotten,
att äfven det som rörer denna särskilda fråga,
må från Pikets Ständers nu fattade beslut
uteslutas, och blifva föremål för en framdeles
företagande pröfning,
Tvänne hufvudsakliga frågor, hvarom Piks.
Stånden fattat olika beslut, skulle då sålunda
blifva de enda återstående, i afseende hvarpå olikhet
egde rum, nemligen angående beloppet af
den för fastighetslåns utgifvande bestämde summan,
samt angående ränta och afbetalnings-vilko.
ren för hädanefter utgifvande fastighetslån.
I dessa afseenden är af BorgareStåndet medBihang
till Miks. 6u Fiol liss, (:u åarni. 4,
5® Banco-Vtthöltttt Betänlund**.
deladt endast ett enkelt gillande af Utskottens tiftslag
uti 2 3'dje Puncten samt titi den 24:de, enligt
det andra af de alternativ den innehåller»
men Högloft. Rid d erska pet och Adeln, sorn äfvenledes
bifallit 23:dje Puncten, silvida den angår
summan för fastighets-lånen, har deremot, rötande
de vilkor derföre, hvarom 2 4: ole Puncten
handlar, beslutat att å dessa nya fastighets lån
borde såsom Ränte- och Capital-afbetalning årligen
erläggas, efter hvarje Låntagares eget godtfinnande,
antingen två procent i Silfver eller ock sex procent i
llancosedlar, hvilka Bancosedlar af BancoFullmägtige
sedermera komma att användas lill uppköp
af Silfver. Hedervärda BondeStåndets beslut,
enligt hvilket en million årligen, under fern års
tid, skulle från Bane]lien utlånas, emot Hypothek
i fastigheter, och årlig Capital-afbetalning af två
Procent i Silfver, hvarigenom Banquens reela fond
lomme att förstärkas? är å andra sidan så vida i
öfverensstämmelse rtred Högvördig* PresteStåndetS
sorn sistbemälte Stånd antagit det tillägg till 2 3:clje
Puncten, att dessutom 1,200,000 R:dr Banco borde
utgifvas och, fördelade på fem år, tilläggas
till den i Utskottens Utlåtande föresiagne summa
för Fastighet • - lån på landet, emot vilkor att Låntagaine
årligen erlägga 2 Procent i Silfver för
alla Fastighetslån, som hädanefter utgå, i följe
hvaraf omkring 450,000 R:dr Banco komma att i
nya fastighetslån årligen intill nästa Riksdag utgå,
hvilka på 3 31 år genom den nämnde afbetalningen
i Silfver blifva Ii q u iderad e. Men dc-tta nu
anförde, som af PresteStåndet blifvit beslutadt,
cm ovilkorligt erläggande af vissa Procent i
Btinco-ZItskrntets Betänkanden. 51
Silfver för alla hädanefter utgående fastighetslån,
år åter i motsatts emot det af BondeStåndet vid
beslutet orri åilig Capital-afbetnlning i Silfver fogade
tillägg, att det må hero af Låntagare att insätta
detta Silfver in Natura, eller med Bancosedlar,
efter den Cours, som BancoFullmägtige bestämma,
i hvilket sednare fall Banquen derföre
skulle inköpa Silfver på det samma ändamål må
vinnas; och häraf skulle följa, att om, emot förmodan,
Coursen möjligen skulle stiga till 144.
sk., inbetalningen finge ske med sedlar efter 6
Procent af lånets primitiva belopp; hvilket tillägg
deremot närmar BotideStåndets beslut till
Ridderskapets och Adelns. Vid en så betydlig
olikhet emellan RiksStåndens beslut, i dessa bägge
hänseenden, till summan af, och vilkoren för
de fastighetslån, sorn hädanefter komma att utlemnas,
hvarom frågorne ansetts ega oskiljaktigt
sammanhang med hvarandra ; hafva Utskotten icke
kunnat finna någon annan möjlighet till sam*
manjemnkning än genom uppställande af de alternativa
förslag, som synas Utskotten hvart och ett
för sig, förena de från olika åsigter utgående,
men sins emellan närmast öfverensstämmande ,
beslureri; nemligen antingen att den summa, som
i fastighets låneväg hädanefter får utgå, komma stt
förblifva i enlighet med Utskottens hemstalla-nden
i första Alternativet af 2 2:dra Puncten, samt uti
den 2 3 -dje och grunden för Ränte- och Capitalbetalnings
- vilkoren vid dessa Utlåningar, att stadgas
i enlighet med Utskottens förslag L andra
Alternativet af 24-'de Puncten, eller ock att, utöfver
de å äldre Fastighets- och Odlingslån ingå
-
5» Bartea Utskottets Betiinkandtrt.
ende Capital iafbetalningar, 1,200.000 Rtdr 15‘eo,1
fördelade på fem år, må utgifvas; mot vilkor
att Uåntagarne årligen erlägga 2 Procent i Silfver
af alla fastighetslån, sorn intill nasta Riksdag
■utgå, på satt att dessa, genom ert under 33] år
verkställd sådan inbetalning uti Silfver, anses
blifva till Capital och ränta liqviderade. Om
åter intetdera af dessa förslag skulle vinna bifall
af tvänne Stånd, torde åtminstone tvänne förena
sig om hvardera Alternativet, hvilket endast erfordrar
någon jemnkning af Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStändets beslut;
och för sådant fall föreslå Utskotten härme*
deist till Rikets Högloft. Ständers godkännande
den proposition, hvarefter, genom omröstning inom
förstärkta Stafs- och BancoUtskotten, ett slutligt
afgörande af de förekomne frågorne skulle
kunna åstadkommas; nemligen:
Den sorn bifaller, att sä val de Capital - afbetalningar,
hvilka frän och med nästa ars början
inga ä Banqutns särskilde, emot fastighetspant,
utlänte fonder, som deri del af Capital. afbetalningarne
ä Odlingslån, hvilka ej i samma
Låneväg åter utgå, böra till ny utlåning emot
Pant af fastigheter utgifvas; samt alt ränte-beräkningen
och Capital-ajbetalningen å dessa nya
fastighetslån må förblifva lika med hvad för de
sednast från Banqutn utgifne fastighetslån varit
Stadgadt; eller b Procent af primitiva beloppet, som
årligen uti Bancosedlar erlägges, och hvaraf ränta
efter Bancostyl lill 4 fm hundradet om året
u den vid hvarje, DetalningsTtrmin återstående
summan först aj dr ages, och det öfrige afgår så
-
hariet»-Utskottets Betänkande*.
»am betalt 5. Capitalet; skrifver Ja; Den det ej
vill skrifver Nej; vinner nej, lomma 1,a 00,000
R dr B Co TransportSedlar att, fördelade pä fem
är > tilläggas förnämnde tillgängar för nya fastighetslcn;
och de län, hvilka af denna samfälda
tillgäng utgå, icke beviljas uppå andra vilkor,
hvad Ränte- och Capital-betalning beträffar, än att
2 Procent af det uti Sedlar utgifne Länets
primitiva belopp ärligen lill Banquen erläggas uti
Svenskt Silfvermynt, Riksdaler för Riksdaler,eller uti
deremot svarande lodtal myntbart Silfver, pä sätt att
genom ett dylikt, under 33iulels är fortsatt ärligt
inlemnande af Silfver uti Banquen lånebeloppen
anses till fullo liqviderade.
Samtlige RiksStåndens beslut, till god.,
kännande af Tjugondefemte Puncten, äro ined
hvarandra instämmande; likasom och de som röra
2 6:te Punctens väsendtliga innnehåll ; fastän det
Högvördiga PresteStåndet ansett ett tillägg deni.
ti nöcligt för ett mera bestämdt uttryckande deraf,
att egare af Alunverk må kunna erhålla lån
af det till Manufactur Disconten anslagne Creditiv,
t mån af deras tillverkning; och då genom
ett dylikt tillägg endast åstadkammes ett förtydligadt
bestämmande, och ett uttryckligare tillkännagifvande
af det, som Utskotten alltid ansett deras
tillstyrkande i denna del innefatta; hemställa Utskotten
att den af Högvördiga PresteStåndet an.
lagrie förändrade redacfionen äfven måtte blifva
af de öfrige Respective Stånden godkänd; så lydande:
Egare
af Alunverk mä, i män af deras
tillverkning, äfven kunna erhålla län af det till
54
Banco-TJtskoitets Betänk anden.
Manufaktur Disconten anslagne Creditiv; sedan
dock Kongl Maft, efter inhemtnnde af dertill
nödiga upplysningar, så vidt tillgång finnes, bestämt
den Lane rätt , som i öfvernsstämmelse
med de. i öfrigt för Manufactur-Discantens utlåning
gällaads stadgar, och i likhet med öfrige till
lån derifrån berättigade Närings-idkare, skäligen
i.an anses böra deni tillkomma•
X sammanhang med afgöra ridet af de ärender,
hvarom Utskotten gjort hemställan, har Hedervärda
RondeStåndet äfvenledes fattat och meddelat
XJtskotten det beslut, att inom fem. år skola
alla i omlopp varande Bancosedlac indragas, och
i deras ställe nya utgifvus, hvilkas högsta nurneraira
värde ej får öfverstiga 10,00 R:dr, och hvilka
bestämmas, efter gifpa Serier eller Nummertal,
Rörande detta ämne har, så vidt Utskotten
kunnat erfara, någon fråga under öfyerläggningarne
om Utskottens afgifne Utlåtande, inom Högvördiga
Preste- och Vallöf!. BorgareStånden i eker
förekommit; och Höglofl. Ridderskapet och A*
deln har, genom Remiss, som Banco Utskottet ensamt
fått emottaga, infordrat detta Utskotts, Utlåtande,
i anledning af ett vid berörde tillfälle frarnstäldt
förslag af enahanda syftning med det af
BondeStåndet antagne; i följe hvaraf, och då
således detta ämne, sedan RanqoUts.kottet: varit i.
tillfälle att sig deröfver yttra, än vidare kommer
att blifva föremål för sarntelige Rikets Höglofl.
Ständers pröfning; Utskotten iqke för närvarande
kunnat anse någon åtgärd dervid böra ega rum.
Hvilket allt Utskotten härmed skolat för Rikets
Höglofl. Ständer vördsammeligen anmäla, och
lianso Utskottas Betänkanden. ^
til! deras ompröfvande hemställa.. Stockholm
den 23 September r&aj.
Km 5 th
Ankom d. IO Oct. SgaJ,
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer, i an*
ledning af en från Hedervärda Bondea
Ståndet remitterad Motion och ytterligare
från 2me JliksStånd communicerade
framställningar, om UancoLåns mei<
delande emot pant af Backjern.
(xenom remiss fran Hedervärda EondeStåndefc
har till BancoUtskottets utlåtande blifvit öf«
verlemnadt ett af Biksdags-Fullmägtigen Anders
Hindricsson från Stora Kopparbeigs Hän
till Ståndet ingifvet Memorial, hvaruti tillstyr.
Ices att belänings-rättighet i Banquen på Tackjern
måtte beviljas emot lika vilkor och med
iakttagande af enahanda reglementariska före"
skrifter, som ega rum för Lån på Stångjern.
Jemte framställning, huruledes Tackjernstillverkningens
öden i Sverige under en lång
tidrymd, uppvisa endast en historia af tvång
och inskränkningar, då deremot dess yngre
syskon-näring, Stångjerns - tillverkningen k på
allt sätt blifvit gynnad från Statens sida med
»ya och ständigt fqrokade förmåner» ofta nog,
$6 Bahco-Utskottets Betänkanden.
på Tackjerns tillverkarens bekostnad, är, till'
stod för Motionen, hufvudsakligen anfördt, att
det hogsta Inventarium, sorn kunde beräknas
blifva qvarliggande på Stapelstads - och Uppstadsevågarne
i .Riket, sannolikt ej uppginge
till 25,000 5#, då alltså hela beläningssurnman,
eftqr ett tärnmeligen högt upptaget försa Ij ni ngs.
värde af 9 R:dr per S&, beräknas till fulla
delar, icke skulle öfverstiga 150,000. Rulrj;
Iiviiken Summa, ehuru ringa i jemnförelse
ined det belopp, sorn för. Stan gjerns-til lverkningens
understöd användes, emedlertid för
Tackjerns till verkaren , då han örn hösten, vid
bristande afsättning, dertill egde tillgång, klefve
af mycken betydenhet och nytta; heldst
Eörlagstillgången för Bergsmannen jemnfortisevis
vore mycket knappare, än för BruksPatronerne,
och de vilkor, hvarpå Förlag erhålles,
långt mera betungande; hvaremot den
föreslagna beläningsrätten skulle hafva till följd,
att utvägarne och vilkoren i detta afseende
Liefve lättare och billigare, jemte det den
stora fördel dessutom vunnes, att priset på
Tackjern, som så ofta, höst och vår, är underkastade
betydliga förändringar, blefve jcrånare.
Enligt förenade Stats- och Banco-Utskottens
till Rikets Ständer afgifne Utlåtande N:o 2 7,
lutt. G. angående .Banque ns utlåningar på
Guld och Silfver, Metaller och andra varor,
liar frågan om beläning å Tackjern, hvilken
redan vid flere förflutna Riksmöten blifvit
.vackt och met| mer och mindre deltagande af
JBanto • Utslöttets IBetSnhandin.
Rikets Ständer behandlad, (dock utan att nå.
gon beläning å denna produet. hittils kommit
ti 1 verkställighet) äfven utgjort ett ämne för
sammansatta Utskottens öfvervägande. •
Utskotten hafva, jemte generelt afstyrkande
af beläning från Banken emot pant af
sådane varor, hvilkas egentliga förbrukning
Utgör landets behof, särskildt hvad Tackjern
beträffar, meddeladt så beskaffade yttrande: att
Utskotten funnit export deraf tillåten blott
till en mindre del åt Finland, genom fredstractaten
meri Ryssland samt denna exporträttighet
grundad på närings-förhallanden uri.
der den tid, då Finland med Sverige var förenadt
, och då i fö'je deraf desse i ett helt
betraktades ; men att allt ifrån den tid , di
Stångjerns-tillverkningen och Jem-förädlingen
började utgöra en af Rikets hufvud-näringar ,
hvilken under en lång följd af år frambragt
dess förnämsta export-artikel, Tackjerns-ti:lverkningen
i Riket varit att anse såsom en af
de säkraste grundva'arna för dess bestånd och
dess utveckling; hvarföre man ock betraktat
sistnämnde vara såsom en rudimaterie, på hvilken
borde finnas lätt och ständig til Igång, oc,h
att en beläning deraf skulle motverka detta
ändamål , utan att medföra någon stor båtnad för
Bergsmannen , utur hvars händer produeteu
vanligen genast går att förflyttas uti förläggarens
eller köpmannens hand; att ett stegrande
i pris af denna produet, till skada för Slång,
jerns tillverkningen, hvars förkofran, såsom beredande
en export* vara, borde, sa vidt #ke
I§ JBanco-Ulskottets Betänkanden
-
Iean, befrämjas, nödvändigt skulle genom erit
dylik beläning uppkomma; och att det syntes,
omöjligt att förlika uppmuntringarne för den
näringsdrift, sorn sysselsättes af förädlingen,
med lättade utvägar för rudimateriens uppläggande
i dess oförädlade skick.
Vid förenade Utskottens Utlåtande i denna
del hafva erinringar inom 2:ne RiksStånA
blifvit gjorde; nemligen hos Vällofl. Borgare-.
Ståndet af Herr Nilsson, som åberopat ett förut
af honom bifogadt yttrande samt vidare andra*
git, att, enär varu-beläning nu med så. mycket
skäl önskades, och ingen pröduet af mera
reelt värde och så fri från förskämning, sorn
Tackjern, funnes, hvilken ej redan förut undfått
lånerätt, nyssnämnde vara äfven horde få
i Barrquen heiänas ; att en egare af Tackjern
ej skulle kunna hålla derpå och stegra priset ,
emedan varan belånades endast ungefärligen
till halfva värdet, då intresset på andra hälften
också vöre borta, och han dessutom alltid
äfventyrade prisets fall, lika mycket sorn lian
kunde göra sig förhoppning om dess ökande ;
men att deremot, genom tillåten beläning, handeln
blefve lättad för köparen, enär skyldigheten
att relaxera Jernet kunde öfvertagas af
denne sednare, som då, i förhållande till sitt
behof af sjelfva effecten , finge följa sin beqvämlighet
med utgifvande af det dertill erforderliga
penninge- belopp , hvaruti Herrar
Santesson och Norström instämt; äfvensom uti
Hedervärda BondeStåndet åtskilige Uedamö?
Banco-Utskottets Betänkanden. 59
ter, med hufvudsak!igt åberopande af Herrar
Santessons och Nilssons i förenade Utskotten
yttrade meningar, dem Utskottens [Ledamöter
af BondeStånclet jemväl biträdt, för öfrigt yrkat,
att Taekjerns-tiiiverkaren borde vara oberoende,
så vidt möjligt vore, af Stångjernstillverkaren,
för att ej tvingas aflåta sin vara
till vanpris; och att det funnes så mycket mindre
skäl till vägran af ifråga komne beläning,
som Staten derpå icke kunde förlora något i
påräknad säkerhet, men ofelbart vunne derigenom
, att Närings-idkarens produetionsförmå’
ga understöddes.
Banco. Utskottet , sorn enskildt tagit detta,
ämne under fornyadt noggrant öfvervägande,
finner för dess del de af förenade Utskotten
anförde allmänna grunder för afsiyrkan al belänings-rättigheten
på Tackjern jcke vara kullkastade
genom de erindringar, sorn deremot
b ifvit gjorde. Vid ett oväldigt betraktande
lärer för öfrigt ej kunna undfalla uppmärksamheten,
att Tackjerns-tillverkningen för det
närvarande, långt ifrån att af conjunct uren.
vara missgynnad, eger i en jemn och obehindrad
afsättning samt ett, i jemnfö-relse till de
förädlade jernsorternes värde, snarare högt
än lågt försä juings pris, all skälig trygghet
för dess bestånd och förkofran; vid hvilket
förhållande en nu öppnad utväg, att genom allmänt
X/åne-understöd mot låg ränta än vidarekunna
förhöja den råa varans pris, oundgängligen
skulle leda till men för Stångjerns till
-
,6o Banco-Utskottets Betänkandert•
verkningen och försätta dess idkare i saknad
af den billiga vinst och ersättning för möda
och arbete, som utgör ett nödvändigt vilkor
för hvarje närings-foretags driftiga och oafbrutna
fortsättning. Denna handterings, härigenom
småningom afstadnande drift och irakade
vanmagt, skulle sluteligen tungt återfalla
på Bergslags-rörelsen, genom trög och hämmad
afsättning och tilläfventyrs total brist på allt
annat förlag, än att i så beskaffadt sakernea
skick, utan tvifvel föga båtande Låne-understöd
från Banquen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt
och med tillika fästadt afseende på deri omständighet,
sorn äfven i förenade Utskottens
generella yttrande blifvit vidrörd, att nemligen,
enligt nu gällande, författningar, Tackjern,
såsom pant betraktadt, i af,eende på säkerheten,
ingalunda kan jemnföras med Stångjern
eller andra förädlade jernsorter, utan a»
felbart är att anse sorn ett mindre tjenlig^
hypothek för Banquen, emedan försäljningen
deraf, vid bristande betalning, alltid skulle
blifva förenad med betydande svårigheter, så
länge köpetackjerns-räriigheten finnes inskränkt
till vissa Bruk och varan således icke kan eller
får till hvem som heldst föryttras, finnes
Banco Utskottet för dess del sig ej kunna tillstyrka,
det den ifrågastälde belänings-rättigberen
i Banquen på Tackjern skulie af Rikets
Högloft- Ständer rnedgifvas.
Hvilket dock jemte några särskilde gjorreservationer
vördsamt underställe* de re*
yieuce-TJtshcit/t* jRttilnlandtn. Cj
jpertive Standen# närmare £ upplysta bepröfva
ride.
Stockholm den s October 1823.
Utdrag af' Rikets Högloft, Ständers BancoUtskotts
Protocull den 15 September 1823.
S. D. __ Högloft. Utskottets öfverläggning
rörande vackt fråga, om Banco Lans rneddelande
eniot pant af Tackjern, reserverade nedannämnde
Herrar Ledamöter deras yttrade, ifrån
Pluralitetens Beslut afvikande, meningar nemligen
:
Herr Nilsson: ”Såsom skäl emot Tackjerns-beläningen
äro anförde: 1:0 Osäkerhet
för Banquen. — Denna farhåga försvinner när
ingen beläning kan ske utan med lika beskaffade
docurnenler, sorn för Stångjerns beläning.
2:0 Att priset skulle stegras till Consumentens
skada. Om jag icke efter noga betänkande
fått den öfvertygelse!), att belåningen skulle
medföra motsatt verkan, ville jag ingalunda
för min del yrka deri; men varan kan bela*
nas så väl af Bruksegare och Handlande sorn
af tillverkare. De förra måste i alla fall förlägga
de sednare i allmänhet.
Belånings-rätten eller en ökad förlagstillgång
befordrar Production. Genom ökad
Production och tillgång skall priset minskas;
dessa äro mina hufvudskål; men för öfrigt har
det länge varit ansett af vigt att Jernhandie,
ét Banco Utskottets BetänkanJen
ringen skulle underhjelpas. Vid hvarje Riks.
dag har detta blifvit uttryckt, men stadnat
vid Creditivet för JeriiContuiret , hvarigenom
Tackjerns tillverkningen icke har något un*
derstöd om ej indirect derigenom att bruksegaren
får lättare förlagstil Igång. Vid hvarje
Riksdag hafva Motioner blifvit gjorda om beläning
deraf och 1812 blef deri ock verkligen
bifallen men vilkorligt och utan påföljd.
Medan man tycks vara ense derom, att
Rroduct-beläni ng vore ändamålsenlig för näringarries
upphjelpande , förefaller det mig ernot
denna princip, att afstyrka beläning å den
säkraste och oförgängligaste Rudimaterie, så*
sorn den ifrågavarande verkligen är. Den har
blifvit förbjuden till export, utom ett bestämdt
qvantum tili Finland, derföre > att brist för
Smides-tillverkrringen skulle kunna inträffa genom
utförsel. Ar det ej nog gjordt till Förädlarens
förmån, då varan ej får ryckas undan
honom af utlänningen? så är jag för min
del fullt öfvertygad att han med Producenten
Skulle dela den fördel sorn beläningsrätten
kunde medföra genom ökad tillgång som är
behöflig, åtminstone i de Bergslager jag bor
närmast. Orri den grundsats Vore vigtig, sorn
nian låtit gäl a för bestridande af ifrågavarande
belänings-rätt, nemligen att priset å varan
kunde ökas, så skulle man komma till den
slutföljd att Fabrikanter i allmänhet ej borde
erhålla Fån i allmänna Manufactur-Discon*
ten, emedan de derigenom blifva i tillfälle att
hålla högre pris på sin tillverkning till Con«
Banco-Ut/iotttts Bttänianden. 65
■gumenfens betungande, som i detta fall ifcké
är någon Corporation, utan Allrnänbeten.
jag har således icke kunnat finna några
skäl derföre, att den som i början af November,
(ty under sominarmsnaderne borde val
ingen beläning ske) har ett partie Tackjern
upplagdt på någon Väg, sorn han då naturligtvis
icke kunnat afsätta, eller afhemta i fall
det ar Sruks-egares, hör nekas att få beläna
det med halfva värdet , eller att rättigheten
kunde medföra något men för Bruks-egare i
allmänhet, sorn skulle kunha rättfärdiga ett
sådant nekande, i jemnförelse med andra be.
läningar.
Den omständigheten att ifrågavarande beläning
förut blifvit sökt af Bruksegare, då
endast faran för Banquens säkerhet blifvit åberopad,
har ledt mig till betraktande af deri
verkan det skulle medföra å priset för Consumenter.
De Herrar sorn talat emot belänings-rätten
hafva jemnfört Tackjernet med andra Råämnen.
Må det tillåtas mig nämna att malmen,
sorn är Råämnet, undergår en förädlingsprocedur
som är ganska kostsam. Efter det
malmen mer och mindre dyr i olika Bergslager
från 5 till 2 R:dr Riksgäld för 2:ne St£,
hvaraf i allmänhet erhålles ett S# Tackjern,
blifvit körd dels längre och dels kortare väg
till masugnar eller hyttor skall den sorn den
kallas rostas eller brännas med Timsten och
ved. Derefter skall den sönderhackas (eller
bokas) samt bäras på masugnen till smältning
Baneo-Utsiottets Betänkanå
hvartill åtgår kol ti 1 circa 4 E:dr värde på
hvarje Skeppund Tackjern. Kostnaden for Hytte-arbetet,
sorn icke kan verkställas af Tillverkaren
sjelf utan af 1 n.asm ästare 1 upprättare
och hyttedräng är dessutom ratt betydlig samt
så allmänt kändt, att jag derom icke vidare hör
upprepa. Os1 tidigt lärer det vara , att lill verkningskostnaden
för 1 Sté Tackjern för närvarande
uppgår från 8 till 11 B;dr Riksgäld i
olika Bergslager.
Slutligen, enär det icke Ion vara skäligt
att gynna någon j?roduoti'on utöfver behofvet,
eller uppmuntra någon medbotgareclass lill
begagnande af nya Jeane utvägar, hvilket vid
förmånlig Stångjerns-Conjunctur torde i allmänhet
finnas öfveiflödigt for Tackjerns tillverkning,
anser jag för min del likväl billigt och
ratt vist, att beläning på Tackjern vore medgifven
vid- bristande afsättning af sm idert,
och då, när varan vore nedfallen till lågtpris,
hvilket kundeöfverlemrtas till Banco-Styre^en*’.
Häruti instämde Herr Bo 1 gmastaren Hambraus.
Riksdags-Fulfmägtigen Anders Joachimsson
från Östergöthlands Län ansåg likaledes
att tillverkningen af Tackjern såsom tudimaterien
till Rikets förnämsta Lxport-Artikel
borde vara lika underlättad, som förädlingen
deraf till Stångjern, emedan Tackjern.?*
tillverkaren, som ofta vore i behof af fötlags
Lån, i annat fall måste söka understöd hos
den private eller till hvad pris sorn heldst sälja
sitt Tackjern och komme då att allt för mycket
-
Banco-Utskottets Betänkanilen. 65
ket bero af Förläggarens och Stånejerns-tillverkarens
godtycke , till förekommande hvaraf
Riksdagsmannen för sin del ansåg nödigt, att
Tackjern finge i Banquen beiänns.
Riksdags Ful 1 rnägtigen Olof Carlsson, ifrån
Östergöthlands Län, befarade, lika med Riksdagsmannen
Anders Joachimsson, att om Rånerättighet
vägrades producenten af Tackjern,
han derigenom skulle tvingas att till vanpris
sälja det åt Stångjerns - till verkaren, som då
komrrie att rikta sig på den förres bekostnad ,
på hvilken grund, och då Tackjern icke vore
underkastadt någon tillfällig försämring, samt
Banquens säkerhet för utlåningen i öfrigt
kunde betryggas, Riksdagsmannen trodde att
billigheten fordrade, det så väl Tackjerns- sorn
Stångjerns-till verkningen blefve genom Rånerättighet
uppmuntrad. .
Med • Riksdagsmännen Anders Joachimsson
och Olof Carlsson förenade sig Riksdags-Fullin
äg t igen Gustaf Rarsson från Stockholms Rån.
Och skulle dessa särskilde meningar, en.
ligt gjorde förbehåll, till Rikets Höglofl. Ständer
åtfölja Utskottets Betänkande i ämnet.
Ut supra.
In fidem Protocolli,
G. Helsingius.
N:o 59.
Ankom den 10 Oct. 1823-  Hetiiniande till Riket& Höglofl. Ständer, i anledning
af remitterade Motioner, om ut-'
■Bihang till Riks. St. Piot, i$ii. c:it Sami. H:o 5
65 Banto-XJtskottttt Betänk anden.
sträckning af den medgifne lane- rättig-'
heten i Banquen a de , såsom pant, an->
taglige Metall-effecter.
rp
**- vänne särskilde Motioner i detta ämne hafva
till Banco-TJtskottets utlåtande blifvit re-»
initterade, nemligen från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln af Herr Grefve C. A. von Ro*
sen och fran Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr
J. Noreus, hvaruti, på anförde grunder, är föreslaget
och hemstäldt:
r:o Att belänings-rättigheten, söm för
närvarande ej får begagnas längre än åtta månader
af året, eller ifrån den i November till
ultimo Junii, måtte få fortgå under hela årets
lopp.
s?:o Att de utgifne Låne-Capitalen, i stället
för att årligen liqvideras, kunde få blifva
stående, under vilkor af räntans betalande vid
hvarje Bruksårs slut; då jemnväl, i händelse
det af Banco.Styrelsen bestämde utlånings-belopp
öfverstege gamla lånet, ett sådant öfverskott
finge komma Låntagaren till godo, och
denne åter vid motsatt förhållande inbetala
skillnaden emellan nya och gamla lånebeloppet,
och
3:0 Om icke vid skeende utlösning ell^r*
relax af panter på Stapelstädemes vågar, utom
Stockholm, insättning af det penningebelopp,
som dertill erfordras, kunde få ske i J-äns
Bänterierne uti den ort, der Stapelstaden är
belägen, sedan lämplige föreskrifter och säkerhetsmått
i sådant afseende blefve stadgade,
Banco-ZJtskotteti Betänkande». 67
Banco-Utskottet bär ej underlåtit att öfver
dessa förslag inhemta Herrar Banco-Full»
mägtiges och Banquens Commissariers utlåtanden,
och får, efter behörigt öfvervägande af
ämnet, derom till Rikets Ständer nu afgifva
dess vördsamma Betänkande.
Hvad först beträffar frågan om fortsätt»'
ning af belåningen på jern och metall-efifecter
hela året igenom, så anser Banco-Utskottet otvifvelaktigt,
att en sådan vidtagen anstalt skul»
le medföra, så för Bruks-egaren , sorn den handlande,
en väsendtlig förmån, då derigenom
den förre, vid bristande afsättning å sin vara»
kunde, oberoende af den enskilde Förläggaren,
förskaffa sig nödig penninge-tillgång för sia
rörelses vidare bedrifvande^ likasom den senare
eller Köpmannen, på hvilken det ankommer,
att till utrikes orter afsätta den producerade
varan, å sin sida bl ef tre i tillfälle
hålla den samma vid ett någorlunda jemnt, ej
för lågt, pils; en omständighet, som, då Jer»
net utgör Rikets förnämsta export-artikel, jemnVäl
måste fördelaktigt verka på förhållandet
emellan landets exporter och importer. Då,
under denna synpunct betraktadt, i fråga va»
rande Utsträckning af lånings tiden äfven till
de månader af året, då stoppning eger rum,
utan tvifvel bör i någon mån medföra allmänt
gagn, i förening med de vigtiga fördelar, som
derigenom för enskilde beredas ; och det tillika
befinnes upplyst, att någon våda eller osäker»
het för Banquen, under nu varande förhållanden
derigenom ej är att befaia, tror Banco*
68 Banco-Utskottets Betärikanden.
ITtskottet sig ega anledning tillstyrka, att en
sadan förändring, i de hittills gällande författningar,
ina af Rikets Ständer meclgifvas.
Hvad åter angår det enligt 2:dra pune»
ten, väckte förslag, i följd hvaraf Lånen, utan
att någonsin behöfva full t i nbetalas , sk ulle,
medelst liqvid af blotta räntan och differericen
emellan de årliga belänirigsvärden, som af
Ba nco- Ful I mägtige beslammas, kunna, så länge
panten är qvarliggande, öfverflyttns på ett
foljinde års Conto, så får BancoUtskotiet erindra,
att ett sådant perpetuelt Conto-Courant,
emellan Låntagarna och Banqtten , sorn härigenom
skulle uppkomma, är helt och hållet
oförenligt med idéen af en temporair låne^
inrättning, och skulle för öfrigt totalt rubba
de beiäkningar i financiel! hänseende, sorn på
helt andra grunder blifvit uppgjorde och antagne.
Om, i betraktande deraf, att Banquen
för närvarande icke motsvarar sin rätta bestärnmelse,
man finner sig befogad att yrka en
större villfarighet å dess sida, till förmån och.
beqvämlighet för närings-idkaren , än som instämmer
med Banco-Ordningarne, eller ens
kunde komma i fråga, i fall Banquen vid anfordran
med reel valuta inlöste sina utgifne
sedlar, så böra likväl alltför stora afvikelser
sorgfälligt förekommas, på det att återgången
ej må finnas för mycket försvårad, då det en.
gång å nyo blifver nödvändigt att strängt hand.
hafva den gamla ordningen, för att icke blottställa
Banquen sjelf och låta en långsamt yun*
Banco-Utskottets Betänkanden.
nen verknings-förmåga på nytt aftyna och försvinna.
Banco Utskottet finner af desse skäl någon
vidare utsträckning eller eftergift, i afseende
på inbetal nirigs-skyldigheten, ej kunna eller
böra tnedgifvas, än att de under loppet af ett
år utgångne Lån på Metall-effecter må tillåtas
vara utestående högst till October månads slut
påföljande året, men då ovilkorligen varda till
Capital och ränta fullt liqviderade.
Siuteligen och i afseende på den, enligt
3telje puncten, i fråga satte tillåtelse för reia»
xer af de å Stapelstads Vigar utom Stockholm
liggande Metallpanter, genom penningarnes deponerande
i Landt-Ränterierne, får BancoUtskottet,
jemte åberopande af hvad Utskottets
utaf samielige Riks-Stånden gillade Betänkande
N:o 4 innehåller, rörande en, med
afseende på Banquens utgifne Fastighets lån,
vackt enahanda Motion, vördsamt fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derå, att, om fremmande
och af Banco-Styrelsen oberoende mellan-personers
biträde vid liqviderne emellan
Bmquen och dess debitorer för intecknude skulder
är förenadt med olägenheter och äfventyr,
ett sådant förhållande i ännu högre grad
inträffar, då fråga är om lösa panter, hvilka
allt, i mån af skeende inbetalningar, skola till
egaren återställas. Ty om en härmed åsyftad
förmån och tidsbesparing för pantegare skulla
kunna vinnas, mäste antingen Våg attesterne
blifva på förhand anförtrodde i de personers
vård, som egde att for Banquens räkning uppr
Banco Utskottets Betänkandet*.
bärn afbetalningen, efter oek Vågmästare oeh
Magis» raten särskildt af Banquen autoriseras»
att på fremmande personers blotta utfärdade
jecipissen öfver emottagne penningar, ut lem*
na ett deremot svarande belopp af de pantsatte
effecterne, Båda deiarne finner BancoTJtskottet
oförenligt med den ordning, eontroll
och säkerhet, sorn uti ett allmänt ILaneverks
operationer bör råda; och Utskottet tillstyrker
så mycket heldre att Motionairens förslag
i derma del helt och hållet ina förfalla, som
det Xiåne-Contoir, hvilket, enligt Rikets Ständers
fattade beslut, såsom en utgrening af
Banco Disconten kommer att inrättas i Staden
Götheborg, erbjuder en både säkrare och beqvämligare
utväg att till betydligaste delen
afhjelpa de olägenheter, sorn vid nu gällande
ordning, i afseende på relax af Metall-effecter,
blifvit öfverklagade.
Rikets Ständers upplyste bepröfvande underställes
detta vördsarnligen, jemte 2:ne ledaanölers
yttrade särskilda tankar.
Stockholm den 3 October 2823.
Utdrag af Protoeollet, hältet hos Rikets H&g-*
loft. Ständers Raneo-Utskott den 20 Sep~
tember 1823.
S. 1>. err Prosten Hallström yttrade: ”Jag
kan icke för min del tillstyrka en sådan förändring
i hittills gällande föreskrifter, rörande
lån på Jern och Metaller, att innehafvare
Banco UtsAottets Betänkandtn. 71
af dylike å väg forde effecter skulle ega alt
hela året igenom på dern upptaga i Banquen
lån, som först året derefter i October månad
skulle till betalning förfalla. Commissarierne
i Rikets Ständers Banque hafva i detta mål
varit af belt olika tankar med Högiofl. Utskottets
Afdelning, och jag instämmer med
dem desto heldre, som en utvidgning af de
redan på berörde effecter för handen varande
låneförmåner synes mig i flere afseenden stridande
ej mindre mot det rätta, än det allmänna
bästa. Efter min tanka har med Jernbeläningen
afsigten varit ingen annan, än att
gifva en ort ersättning för det afbrott, sorn.
climatets egen hårdhet förorsakar, i en jernnt
fortgående afsättning, och att, då utskeppningen
vore under vinter-månaderne stängd, för
denna tid lemna Bruksidkaren en korf försträckning.
Men går man vidare och utöfver detta
syftemål, så öfverskrides, som mig synes, billighetens
gräns, och låne-systemet utsträckes
alltför vida, enär det Allmänna vill, så att
säga, med förlag understödja den enskildes rörelse,
emedan detta Allmänna just i den män
förnekar sin satina character, som det inträder
i fixa speciella relationer med den enskilde.
Det är sannt, för Bruksidkaren kunde af
denna belänings-rätt uppkomma den förmån,
att han blefve alldeles oberoende af den enskilde
förläggaren: men kan och bör Staten
väl åsyfta att i någon mån minska banden
Medborgare emellan, då hela dess väsende
ligger i eft ömsesidigt medborgerligt beroen*
7* BanwUtskottets Betänkanden.
de, och dess välstånd i allmänhet yttrar sig
i det rättsenliga biträde, som den ene icke
blott lemtiar den andra, titan ock tillbaka påkallar?
Vigtigt
är både för det allmänna och den
enskilde, att landets förnämsta export icke går
till underpris, utan bibehålies vid ett någorlunda
oförändradt värde. Men betraktar man
således dqnna sak såsom en Stats-Oeconomisk
angelägenhet och finner allmänna interesset
dervid fästad t., är klart att Jernets värde bör
beräknas i Sifver och icke i Svenska Bancosedlar
efter Cöursetis omkast och förändringar.
Frågan är då den, om genom beläning
och upplag Svenska jernet verkligen på något
sätt fästes i sitt hittills gifna förhållande
till Silfver. Detta förtjenar ett närmare begrundande:
men afseende bör tillika hafvas
deruppå, att icke af denna belänings-anstalt
andra resultat följa, som kunde lända väl den
enskilde till vinning, men det Allmänna snarare
till förfång än båtnad.
JFör min del kan jag icke tro, att ett eller
annat års upplag af våra metalliska effecter
särdeles inverkar på det förhållande, sorn 1
den finnanciella verlden eger rum emellan de
ädla och oädla metalleine, icke eller på det
relativa värde, hvari dessa sednare stå till dö
för oss nödige import-artiklar. Jerntill verkningen
är icke vårt lands monopoliurn, och i
tingens egen natur ligger det, att de icke hafva
något absolut varaktigt värde, utan i roan
af tillgången och behofvet falla eller stiga i
Banco Utskottets Betänkanden. 73
pris. Att förekomma detta senare, i afseende
på våra metaller, lärer derföre svårligen vara
i Statens magt. Må Itända ar dock Jerntillverkningen
harvid nog tryggad; åtminstone
vida mer än de producter, sorn så val till ymnighet,
som beskaffenhet, bero, icke blott af
mensklig omtanka och oförtrutet arbete, utan
ock af väderlek och årstider.
Deremot finner jag följderne af en hämmad
utrikes afsättning vara, för vårt land särskildt,
ganska bestämde och ofördelaktige. Om
vårt Jern, jemte öfrige metaller å Våg, upplägges
till långvarigare beläning och Rikets
betydligaste export sålunda ett eller annat år
upphör, under det importen oafbrutet fortgår,
skall deraf ovedersägligen hända, att Coursen
öfver hufvan uppstiger. Rruk vidkaren erhåller
då siuteligen för sin vara en högre betalning,
i Svenskt pappersmynt räknad ; men denna
högre betalning eller uppgäld erlägges icke
af utländningen, utan af den inhemske Cort-’
sutnenten, äfven den fattige, sorn icke förbrukar
andra importvaror än Sill och Salt. — På
sådant sätt finner jag denna vidgade beläriingsrätt
ganska vådlig och långt ifrån att medföra
någon landets båtnad, snarare likna en indirect
beskattning, till llruks idkarens förmån,
af Rikets öfrige innebyggare.
Särdeles måste densamma blifva i hög
grad menlig för vår utrikes handel. Den magt
öfver Coursen, sorn genom denna beläningsrätt
lemnäs åt exporteuren, och den tillfälliga
temporaira stegring deraf, sorn onekligen blif
-
74 Banco-JJtskottets Bettini anden
-
ver en följd af denna anstalt, skall förr eller
sednare omintetgöra alla vidsträcktare handels»
speculationer, som icke härmed ega ett orne»
delbart sammanhang, och flera, skulle jag derföre
tro, måste för denna onaturliga stockning
af exporten falla ett offer. Ett stadigt utbyte
af de varor, sorn å ena sidan från fremmande
ort beliöfvas, och å andra inom landet produceras
till öfverlopps eller liflighet i omsättningen,
är efter min tanka handelns sanna lif
och väsende.
Må hända skall ock utländningen, då han
ser de metalliske tillverkningarne härstädes
icke oafbrutet föryttras , utan tidtals heldre
uppläggas, än försäljas, oförmärkt vända sig
från våra kuster och såsom redan skett, det
än vidare hända, att han dels å annor ort söker
det jern han behöfver, dels oek med mera
sorgfällighet begagnar de metallstreck , som
finnas i hans eget land.
Härtill kan äfven läggas det skäl, som
Höglofl. Utskottet ej länge sedan inför Riksens
Ständer andragit, till afstyrkande af lån
på Tackjern, att nemligen en dylik beläning
å rå vara är hinderlig för dess vidare förädlande.
Vårt Jern är visserligen icke nog förädladt,
då det som Stångjern utskeppas, och
för en stor verklig national-vinst vöre det visserligen
att akta, om denna export-artikel afginge
till utrikes ort mera förarbetad till finare
smiden. Men för denna industri är väckelsen
mindre så länge Stångjernet bibehålies
vid ett oförändradt pris till utskeppning.
Banco-Utskottcts Bettini anden. 75
I grund af hvad jag har anfört fean jag
Icke jernnviil i denna del bifalla Motionairernes
begäran.
Häruti instämde Herr Öfver-Hofpredikanten
Doctor Hedrén. Ut supra.
In fidem Protocolli
G. Helsingius
N:0>0.
Anbom cl. 10 Oct, 1823.
Betänkande till Högvördige Prest Ständet, i
anledning af Anmärkningar vid Utsknttets
Memorial N.o 43 rörande uppskof
med återbetalning af ett från BancoDiscont.
Ver k el är 1818 utgifvet Dan,
I^anco-Utskottets i fråga varande Memorial
hvaruti innefattas den tillstyrkan, att Contoir,
skrifvaren i Banquen J. Wier matte intill nästa
Riksdag vara befriad från afbetalning å ett
D iscont-lån, utgånget på falskt docurnent, för
hvars rigtighet Wier ovetande och på god tru
såsom inlemnare ikläd t sig ansvarighet, härunder
den 14, iS och 27 sistlidne Augusti
blifvit af 3:06 RiksStånd bifallet. Uti de elindringar,
som af åtskillige Ledamöter inom
Högvördiga PrestStändet deremot blifvit gjorde
7 6 Banco-Vtskottets BetänianJen.
och föranledt åter-remiss, åsyftas en större
förmån för Wier än BancoUtskottet nu ansett
kunna och höra medgifva*, nemi. deri, att
X/åne-återstoden matte genast blifva afskrifven
och Wier från ersättningsskyldigheten helt
och hållet befriad; till stöd hvarföre hufvudsakligen
är åberopadt, att förlusten ulan något
Wiers förvållande inträffat, enär han, sjelf
bedragen, var okunnig örn documentets origtiga
beskaffenhet; att hans torftiga vilkor, i
förening med den omständighet, att han har
en gammal och fattig Mor att försörja, borrie
påkalla ett ötnt deltagande; och att deri fråga,
huruvida en efteråt vidtagen säkerhetsanstalt
kan mer eller mindre fullkomligt hämma
svek och bedrägerier i framtiden, ej biIligtvis
kunde komma i beräkning, i anseende
till Wiers ansvars- och betalnings-skyldighet.
Det kan visser igen ej undfalla Hogvör»
diga Ståndets upprrtärksamhet, att frågor örn
dylika eftergifter vid ett allmänt Låneverk
måste med mycken varsamhet behand'as, och
att betänkliga förluster til äfventyrs kun le
uppkomma, om det såsom grundsats amoges,
a<t ansvaras-påteckningen å Discont Reversaler
får betraktas sorn en blott formulité, utan all
menlig påföljd för inlemnaren, då han ej -jelf
uti ett yppadt bedrägeri finnes delaktig. Betal
nings-sky Idighcen i närvarande fall haöe
blifvit Wier lagligen ådömd, och då frågi var
att antingen tills vidare suspendera eller helt
och hållet efterskänka denna i lag ig ordning
Discont verket tillerkända ersättnings-rätt, hat
Banco-JJtskottets Betänk anden.
BancoUtskottet ansett radligast, att inskränka
sig ti 1 det förra af dessa nliernativer, lieldst
det samma derjemte, i anseende till Wiers
nu varande mede losa och utblottade belägenhet,
för honom innefattar all den lindring,
som skäligen kan önskas eller begäras. Och
hvad sluteligen beträffar den omständighet,
om och i hvad man missbruk och bedrägerier
med falska Lane-documenter nu blifvit före.
komne, eller äfven härefter komma att yppas,
sa enär deraf hufvudsakligen beror, huruvida
ett blifvande BancoUtskott, utan att lemna ett
vådligt prejudicat, skulle kunna medgifva skuldsummans
totala afskrifning, tror Utskottet sig
äfven hafva egt fullkomlig anledning att på
detta förhållande fästa uppmärksamhet.
Stockholm den 2 Oct. 1823.
N:o 61.
Ankom den 27 Oct. l82’.
Riksens Högt. Ständers Stats-och BancoTJtsiottS
Betänkande , med anmälanden i anledning
ajde beslut Riks-Stånden fattat till sammnnjemttkning
af deras förut ttrade skilj,
aktiga meningar i frägornt rörande
Rikets Peninae väsende och de med detsamma
gemenskap egande ämnen.
Vid föredragning inom Respective Rik*-:
78 “Banco Utskottets B et änkan elen.
Standen af Utskottens Betänkande N:o 57, med
anmälan om de af RiksStånden fattade sär-*
skilde beslut, i anledning af Utskottens hern*
ställanden, rörande Rikets penningeväsende och
de dermed gemenskap egande ämnen, tillika
med förslag till sarmnanjemkning af de dervid
förekommande skiljaktigheter; hafva, på sätt
Utskotten meddelade Protocolls Utdrag, från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, af den 30
September, Högvördiga Preste-Ståndet af den
27 September och 3 October, Vällofl. Borgare*»
Ståndet af den 3 och 4 October, samt från
Hedervärda Bonde.Ståndet af den 3 October,
närmare omförmäla, de af Utskotten föreslag*
ne förändrade redactioner, i afseende på 2, 8,
14, 18 och 26 Puncterne af Utskottens i Utlåtandet
N:o 50 infattade förslag, blifvit en»
hälligt godkände; äfvensom den redactions»
ändring af 21 och 22 puncten, hvarigenom Utskotten
föreslagit dessa Puncters sammandragning
till en, genom trenne Stånds öfverensstämmande
beslut antagits; samt den Vote»
rings-Proposition, hvarefter Utskotten föreslagit
att vid yppad bestämd olikhet emellan
tvänne Stånds beslut i afseende på de i 19
Puncten föreslagne Alternativer, emot de tvänne
andres, frågan derom skulle med Rikets
Ständers rätt genom omröstning inom Förstärkta
Stats och Banco-Utskotten afgöras , af
samtelige Riks-Stånden , hvilka hvar för sig
För bl i E v i t vid sine förut fattade beslut är vorden
gillad.
Banco-Uttkonett Betänkanden. 79
Genom det beslut Hedervärda Bonde-Ståndet
fattat, i afseende pä 5 och to Puncterrie,
till instämmande med Högvördiga Preste Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet, uti den af
bemälde Stånd beslutade föreskrift för användandet
af de 150,000 R:dr B:co, hvilka såsom
årlig inbetalning från Stats verket komma att
till Banquen ingå, samt att till de framdeles
under öfverläggning förekommande reglementariske
föreskrifter hänskjuta frågan om det af
Ståndet förut beslutade tillägg, rörande vilkorligt
afdrag af den till årligt inköp af myntbara
metaller anslagne summan från Banquens
vinst, innan den till Riksgälds-Contoirets Disposition
aflemnades; är ock, då nu mera frenne
Stånds beslut i denna del sammanstämma,
all annan Utskottens åtgärd dervid öfverflödig,
än allenast den att anmäla, det i följe
häraf dessa Puncter komma att erhålla följanr
de lydelsei
5:0
iratt och med nästkommande ars början Intill
nästa Riksdag upphörer ali ränle-beräkhing ä
Stats-Vzrkets skald till Banquen men å Capitalet
afbetalas ärligen intill nästa Riksdag 150,000
R:dr Banco.
10:0
Hvad tom af Banquens behållna "'vinst för
80 Eanco-Utskottets Eetiinkanden.
hvarje dr återstår, sedan dess förvaltnings kostnader
blifvit bestridde, och afdrag skett för den
till inköp af myntbara metaller arislagne summan,
bör, jemte den till Ranqutn inflytande ärliga
Capital- afl) etal ningen 150,000 R.dr ä Stats
verkets
skuld, vid ett päföljande ars början, uppföras
d Riksgälds Cöntoirets räkning med Banquen,
såsom till Riksgälds Contoirets disposition
genom assignering aflemnadt, oell kommer Riksgälds
Contoiret att dermed bestrida de utbetalningar
och anslag, som Rikets Ständer vid denna
Riksdag föreskrifva. Ofverskotten uppå Statens
Ordinarie och Extra Ordinarie inkomster användas
till de utbetalningar, som möjligen kunna komma
att äskas å det mindre Creditivet, hvilket till utgående
frän Riksgälds- Contoiret arivises.
Hvilket (tock i afseende på Redactionen
Rikets Höglofl. Ständers profning vördsamt un»
derställes.
Likaledes har genom Hedervärda .Bonde»
Ståndets , med frångående af dess förr yttrade
mening, beslutade biträdande af Höglofl. Ridderskapet
och Adelns samt Högvördiga Preste-Ståndets
godkännande af 11 Puncten uti
Utskottens förslag, frågan derom blifvit afgjord
på ett sätt, som bestämmer Rikets Ständers bet
slut i detta hänseende.
Då
Banco-LJtskottets Betänkandeni $1
Da vidare Högvördiga Preste-Ståndet godkännt
den af Utskotten, I afseeftcfe på förslagen
i 23 och 24 Puncterne framstälde Voierings-proposition,
livi ken i Contra propositionen
innefattade utvecklingen af Ståndets förut
i timner fattade beslut, och Vallor]. Borgare-Siandet
äfvenledes antagit, såsom sitt beslut,
hvad berörde Contra-proposition innehål
ler, samt Hedervärda Bonde-Ståndet vid ett
sådant förhållande förklarat sig i detta ämne
jernnval med Högvördiga Preste-Ståndet instämma;
förfaller ali fråga rörande omröstning öfver
denna fråga inom förstärkta Stats- och
Banco Utskotten, utan kommer, i enlighet rr.ed
-omförrnäldte Stånds numera' sammanstämmande
Utlåtanden, Rikets Ständers beslut i detta afseende
att erhålla följande lydelse:
Sä vill de Capilul-afbetalningar, hvilka frän
och med nasta ars början inga ä Banquens särskilde
emot Fastighets pant utlänte fonder, söm
den del af Capital-afbetalningarne å Odlings-län,
hvilka, enligt förutgående Punct, icke i samma
Jjäneviig uter utgå, bura till ny utlåning emot
pant af fastigheter utgifvast hvarförutan 1,200,000
R.dr Banco Transport-Sedlar komma att, fördelade
pä fem är, tilläggas förenämnde tillgångar
för nya fastigheis-lån. De län , hvilka af denna,
samfälda tillgäng utgå, få hädanefter likväl icke.
levljas uppå andra vilkor , hvad Ränte- och Capital-
betalning beträffar, än att 2 Procent af det
uti Sedlar utgifna länets primitiva belopp årligen
till Banquen erlägges uti Svenskt Silfvermynt, RiksBihang
till Rikt• St. ProU t{!2}. f:te Sami. 6.
82 Banto-Utskottets Betånkand
daler för Riksdaler eller Uti deremot svåratidé
JLodtal myntbart Silfver, pä sätt att, genom ett
dylikt, under 3 3*3 år fortsatt årligt inlemnande
af Silfver uti Bahquen, läne-belupperi anses till
fullo liqviderade»
Och varder denna sammanfattade Redac*
tion till Rikets Höglofl. Ständers ompröfning
och gillande vötdsamligen öfverlemnad.
I följe af det Rikets Ständers beslut, som
härigenom uttryckes, har emedlertid blifvit
faststäld utgifning af 1,300,0öo R:dr Banco
Transport-Sedlar, utöfver hvad Utskotten beräknat,
dä de titi 3 2 Runcten, söm af samtelige
Riks-Stånden är vorden gillad, yttrat att
det representativa myntet, bestående af Banquens
och Riksgälds-Contoirets Sedlar, sammanräknade
efter de sednares valverände till Bancomynt,
koinmé att, till sitt jetnnast utevarande
belopp, Utgöra trettio Millioner R:dr Banco,
Och sorn , med afseende härå, Utskotten för
sin del funnit Rikets Höglofl, Ständers beslut
uti ömförmälde tvänrte hänseenden icke kunna
bibehållas vid den lika gällande kraft till
efterföljd, som bör bégge tillkomma, på annat
sätt, än derigenom att beslutet i afseende
på de i 13 Runcten förekommande frågor, om
sådan sedel-Utgifning från Banquen, hvarigenom
det répresentativa myntet må medgifvas
att blifva ökadt utöfver nyssnämnde belopp
trettio millioner R:dr Banco, Varder affaltadt
Banco* Utskottets Betankanden. 83
i enlighet ined hvad Utskotten afsett Vid förslaget
till Contra-propositionen för den omröstning,
sorn Utskotten ansett höra, till afgörande
af frågan, företagas; alltså, och ehuru
den af Utskotten i detta afseende uppgifne
Voterings-proposition blifvit af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, HögVördiga Preste-Ståndet
Samt Väliofl. Borgare-Ståndet godkänd *
samt äfvenledes af Hedervärda Bonde-Ståndet,
med en blott för meningens förtydligande be*.'
slutad ändring af Contra propositionen, gillad;
hafva Utskotten likväl ansett sin skyldighet
fordra, att innan anstalt om eh dylik omröstning
fogas, till Rikets Höglofl- Ständer VördSamligen
hemställa, om icke all anledning jemnVäl
till den bör anses hafva förfallit; genom
de beslut, hvarigenom trenne stånd funnit skäl.
ligt att, till en enda sammanstämmande, jemnka
de af dem förut i afseende på fastighets-låns
utgifVahde, yttrade särskilde meningar; och
således lydelsen af den nu ifrågavarande 13
Puncten bör fastställas att blifva följande.
Utöfver detta (Uti 14 Puncten omfiinriätde')
belopp tnå dock sedel-stocken okas emot inlemnad
valuta i Guld oell Silfver, äfvensom genom Ian
pä Lane*Banco- Capi taler, samt ä etcpöttable effecter
Hvilket
dock allt Rikets Höglofl. Stän^
ders eget Ompröfvande vördsamt understäiles.
Stockholm den 6 October 1843.
*4
Banco-Zliskotttts Retänkanden.
N:o 6*.
Ankom c!cn 31 Oct. 1833=
Memorial lill Rikets Höglofl. Ständer, angående
förrättad Revision öjver BanCöDiscont
■ Verkets Förvaltning och Räkenskaper
för dr 1823 och någre Jöreslagne
Stadganden för framtiden, som
med samma Verit ega gemenskap.
T
- anledning af den Revision, som Banco Utskottet
genom utsedde Deputerade förrättat
ofver Banco Discont- Verket .Förvaltning och
Räkenskaper för nästlidet är 182 2, får Utskottet
härigenom till Rikets Höglofl. Ständer afgifva
Berättelse rörande samma Verks befunne
tillstånd, och derjemte till Rikets Höglofl.
Ständers bifall och stadfästelse vördsamt anmäla
någre Stadganden, hvilka Utskottet, i afseende
på Discont-Styrelsen, för framtiden an»
sett böra till iagttagande meddelas.
Vid sista Riksdag bestämdes den summa
Banco-Discont-Verket, såsom Fond för dess utlåningar
i ordinarie väg, på Nämn och Reverser,
skulle ega rättighet att af Banquens Medel
disponera, till högst 6,000,000 Rtdr, sorn i
och för publike pappers beläning finge vidare
ökas med 500,000 R:dr. Tillika lemnades
Banco Styrelsen rättighet att, i fall anledning
till Sillfiske förekomme, och desse Fonder regian
funnes fullt begagnade, då kunna till be?'
Baneo*Utslottits Betänkanden. 85
rörde Närings understöd temporairt disponera
200,000 R:dr. Ytterligare rnedgafs:
Att i Banco-Discontens rörelse, såsom en
besparings-fond till betäckande af förluster, skulle
Tå qvarblifva detta Verks behållna VinstSumma
för sednare half-året 1816, utgörande
enligt Bokslut R:dr 139,169.’ 28. 8.
Och sluteligen: att till Discont-Verkets
disposition skulle anordnas allt hvad tid efter
annan åter inglnge utaf Banquens förskottec
till Riksgälds-Contoiret för Fil ial-Disconternes
utredning, sedan 50,000 R:dr derå först
blifvit afräknade såsom fyllnad i det beviljade
Fänet till Götheborgs Stad.
Utaf sådane influtne ersättningar har Dis
conten,
intill förlidet års slut, efterhand fått
sig af Banco Styrelsen tillagd rättigheten att
disponera en Summa af 703,000 R:dr.
Banco-Discont.Verkets Gapitalskuld för begagnade
Fonder af Banquens medel utgjorda
vid Ult. December 1822 , i ett för allt, R:dr
4,875,781: 35* 7* Men Discont-Verkets utestående
Fordringar, såsom hvaruti innebegripes
, dels ofvannämnde 1816 års Vinstbelopp,
dels alla öfrige innehållne och åter utlånte
Räntor, uppgingo likväl vid samma tid tillen
Summa af R:dr 5,467,100.’ 23: 5., derutaf R:dr
5453,554: 13: 2. utestående emot Borgen, och.
R:dr 13,546: 10: 3. emot Hypothek af Publike
Verks Obligationer.
Vid närvarande tid äro desse förhållanden
betydligen förändrade, så att Banco-Discont
Verkets Capitalskuld för begagnade Fou
-
86 Banco Utskottets Betänkanden,
iler utaf Banquens medel, nu är helt nära det
maximum af 6 millioner, som för lånen på namn
och cautioner är att tillgå; och kommer således
ofvannämnde till Discont Verkets disposition ansi
agne extra tillgång af 703,000 R:dr oförtöfvadt
att anlitas.
De vid Dåns beviljande år 182? innehåll*
ne ordinarie räntor a 6 procent hafva utgjort en
summa af R;dc 2 77,906: 4; 5, och de särskildt
Utfordrade, contant erlagde, så kallade öfver-rän*
tor, hvaruti är inberäknade så väl ali löpande sex’
procents ränta ifrån hvarje Iåns förfallodag, sorn
de ytterligare sex procent, hvilka utgöra straffränta,
hafva för nämnde år hestigit sig till R:dr
7*,117: 32: 7., uppgående dessa poster samman,
lagda till R:dr 350,023; 27.; och sedan aflönin*
gar och omkostnader med R.dr 32,425; 46: 7
häraf blifvit bestridde , återstår såsom Banquens
verkliga vinst utaf 1S?2 års Discont-rörelse R:dr
3 * 7)597: 28: 5., som ock, under loppet af in’
rtevarande år , vid bestämda terminer öfvergått
från DiscontVerkets Conto till Banquens egen
Vinst- och Capital räkning.
Vid början af år 1822 var summan af de
på Concourser, Rättegångar och Lagsökningar be*
roende Lån i landsorterne R;dr 117,815: 17: 7,
och i Stockholms Stad R:dr 26,451: 25: u,
De sedermera fövfallne Lån, som till indrifning
blifvit öfverlemnade, utgjorde, då Ombudsmännens
berättelser till Revisionen, i sistlidne April
månad, afgåfvos, R;dr 71,730: 39: 11.; så att
total-beloppet af Banco DiscontVerkets, på laga åt.
gärd beroende , fordringar, då uppgick till R:dc
Banco-XJtskottets Betänkdnden. 87
8*5*997; 35: &•> hvilken summa befinnes vara
44,237 R:dr 16 sk. 8 rist mindre, än hvad som,
vid förlidne Ärs-revision, på enahanda åtgärd
berodde.
Rörande Verkets Administration och Förvaltning
under det granskade året, hafva Revisorerne
till BancoUtskottet afgifvit det vitsord : att
Directiouen med utmärkt sorgfällighet iakttagit
och följt meddelade föreskrifter; att räkenskaper*
ne funnits pålitlige och fullständige; samt att behörig
säkerhet och ordning blifvit iakttagen i vården
äf Verkets Lånehandlingar, Och har BancoUtskottet,
i följd häraf, låtit genom beiriäldedess
Deputerade , meddela Directionen en, efter vanlig
form inrättad, Decharge för 1822 års förvaltning
af detta allmänna LaneVerk.
Det reglemente för inre styrelsen och förvaltningen
af Rikets Ständers Banco DiscontVerk,
sorn under den 30 Maj 1816 är af BaticoStyrelsen
upprättadt, blef vid sista Riksdag af då varande
BancoUtskott för det mesta utan förändring
Stadfästadt. Likväl fann Utskottet sig böra uttryckligen
bestämma ett i samma Reglemente för.
ut befintligt stadgande, sålunda: att ett ovillkorligt
förbud utfärdades för Directionens Ledamöter
att, i egenskap af commissionairer och inlemnare
för andra, med Lame-ansökningar taga befattning.
Och denna föreskrift anser nu varande
BancoUtskott nödigt att äfven för framtiden lil}
behörigt iakttagande förnya och stadfästa.
Vidare och uppå förekornne anledningar öfverlemnades
af 1818 års BancoUtskott till Directionens
uppmärksamhet, att vid Låns. beviljande till personer
88 Banco-Utsllottets Betänianden.
af Allmogen och den arbetande classen, hvilka
i sednare åren nog allmänt börjat inveckla sig i
en förstörande skuldsättning hos Disconten , ej
blott fästa afseende å deri säkerhet, sorn visar sig
för Verket uti värdet af Rånsökanders egendom,
utan äfven å den sannolika anledning, som företer
sig, att de vid förfallotiden må kunna genom
deras Närings och Egendoms afkastning, fullgöra
sina förbindelser.
%
I anledning af denna punct och dess tilllämpning
hafva anmärkningar och klagomål ej
mindre hos BancoFulrmägtige än vid Revisionerne,
mer än en gång, försports, och äfven vid
den nu förrättade Revisionen ej uteblifvit. Revisorerne
hafva , med afseende derå , till BancoUtskottet
afgifvit det förklarande, att någon anledning
under revisionens fortgång icke förekommit
, det personer af BondeStåridet mera än andra
folkclasser blifvit från förmånen af Råne-biträde
i DiscontVerket uteslutne. Imellertid synes
det BancoUtskoitet , som en föreskrift, hvilken
har för ändamål , att Directionens pröfningsrätt
skulle sträckas utöfver hvad för Verkets säkerhet
egentligen fordras, och som ej otydligen
åsyftar en slags moralisk förbindelse att , efter
mer och mindre giltiga grunder, bedöma huruvida
ett sökt lane biträdes meddelande kan vara
för en person eller en fölkclass gagneligt eller
icke, är till sin natur för mycket obestämd och
arbitraire, att vid en sådan administration som
detina, tjena till ledning. Om ett dylikt förmynderskap
för den enskilde, sorn Staten ej har något
åliggande att besörja, å en sida betraktadt,
Banco UtshotKts Betiinkanden. 89
tillfälligtvis kan gagna, kan det S en annars
ej .heller undgå att väcka allmänt missnöje,
och genom svårigheten i dess utöfning åstadkomma
betydande olägenheter på det hela;
hvilket förhållandé afven torde finnas bestyrkt
vid betraktande af någre under denna Riksdag
vidtagne beslut och åtgärder. Utskottet
tror fördenskull någon uttryckig autoiisation
för Discont-Styrelsen, att sträcka dess bedömande
längre, än huruvida Dånsökänden
är ordent ig och vederhäftig, samt de af honom
erbudne säkerheter må anses för Verket
göra tillfyllest, hädanefter, icke erfordras ; samt
att förenämnde punct följaktligen bör från de
reglementariske Föreskrifterne vid närvarande
Riksdag utgå.
Olvanberörde Reglementes II. Art. 3 §.
Innefattar en så lydande föreskrift: 'Ingen af
Verkets Tjenstemän eller Betjening må tillatas
att satta sig i skuld hos Discont-Verket
genom egne lån eller ingångne cautioner; med
undantog af lån på Actier och andre publike
papper.”
Banco Utskottet anser såsom ett väsendtligt
vilkor för den grannlaga och ömtåliga förvaltningen
af en dylik Inrättning, att icke
någon af dess Admiriistrateurer, han ma åtnjuta
lön på Stat eller icke, bör vara i tillfälle,
att af dess X.ånebiträden kunna sig|begagna,
annorlunda än emot hypothek af godkände
publike papper, som äro i hvars mans
hand lånbara. Af sådan anledning tillstyrker
Utskottet, att stadgandet i denna del må utsträcka*
äfven till Redamöterne i Directtonea
go Banco Utshottets Betänkanden.
samt för öfrigt afse jemnväl de särskilde förbindelser,
hvilka under benämning af betalnings-ansvar
utom vanlig borgen, ej sällan blifvit
ingångne; och §:n i följd deraf erhålla
följande lydelse: ”Ingen af Ledamöterne uti
Banco-Discont Verkets Direction, Verkets Tjenstemän
eiler Betjente, må tillåtas att sätta sig
i skuld hos Discont-Verket genom egne lån
eller andre förbindelser till betalnings-ansvar;
dock härifrån undantagit hvad angar lån på
godkände adier eller gällande publike papper.”
Vid i8ao års Revision hafva Rikets Ständers
Revisorer öfver Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken
uti deras till nu varande BancoUtskott
afgifne Berättelse, med fästad uppmärksamhet
å en och annan accords-afhandling,
som utaf Banco Discont-Verkets Revisor
rer, efter samråd med Directionen, nyssnämnde
år blifvit medgifven, öfverlemnat till
Banco - Utskottets närmare bepröfvande, huruvida
dylike accord-afhandlingar i framtiden
borde fä ega rum eller icke.
Härvid har visserligen å ena sidan förekommit,
att, då vid ett allmänt Uåne^Verk af
den vidsträckta omfattning, som Banco Disconten,
efter hvad erfarenheten nogsamt visat,
äfven den yttersta varsamhet hos Styrelsen
ej är tillräcklig att afböja förluster, hvilka,
genom oförutsedde tillfälligheter, ofta nog uppstått
på sådane lån, sorn, efter de fullständigaste
säkerhets-betyg, blifvit beviljade, utan
sannolik anledning till befarande af det ringaste
äfventyr; sa skulle det utan tvifvel tyq
-
Bnnco-Vtsiattets Betänkanden. 91
las innebära en gifven fördel för Verket, att,
i de händelser, då, efter vidtagande af alla
laga åtgärder, det visar sig, att Capital oell
Ränta, antingen till hela beloppet eller till
större delen, gå förlorade, genom ett billigt
och klokt accord, enär utväg dertill erbjuder
pig, frelsa en större del af Verkets fordran
med uppoffring af en mindre, såsom till exempel:
att hela capitalet erlägges mot eftergift
af ränta, eller capital med full laglig ränta
emot eftergift af straffräntan. Likväl, och vid
närmare skärskådande, kan den omständighet
icke lemnäs utan afseende, huruledes just utsigterne
för gäldenärer, att sådane eftergifter
och afkortningar möjligen vid de årliga Revisionerne
kunna stå för dem att vinna, sanno,
likt måste verka till en mängd speculationer
och försök , hvarigenom fördelar för individuer
någon gång beredas på Discont-Verkets bekostnad,
hvilket genom dylika accords anstalter
i det hela tilläfventyrs obehörigen förlorar
mera på ett håll, än som på flere andra
genom dem kan blifva besparadt. Härtill kommer
ännu det arbitraira och obestämda i sjelfva
rättigheten, hvars utöfning aldrig kan underkastas
någon tillförlitlig controll, och som
äfven med yttersta noggrannhet och urskilning
begagnad, så lätt lemnar ruin för misstag
i omdömet öfver de sökandes verkliga belägenhet.
Ban*o-Utskottet tror alltså för dess
del skälig anledning vara, att uti det blifvande
Reglementet vid denna Riksdag, meddela
så beskaffad föreskrift: att hvarken Discont’
5 2
Banco■ Utskottets Betankandcn.
Directionen eller Verkets Revisorer må ega
rättighet, att å Discont-lån, sorn ej kunna indrifvas,
efterskänka något af hvad enligt gifne
Förskrifningar och gällande Författningar
bör erläggas; utan skola alla frågor otn anta.
gande af accorder, i händelse sådane blifva
erbudne, underställas Banco-U i skot tet vid en
kommande Riksdag, och till Rikets Ständer»
eget afgörande öfverlemnas.
Under 1818 års Riksdag blef, i samman*
hang med den då anstälde Revision öfver Banco
Discont Verket, framställning hos BancoUtskotiet
gjord, rörande nödvändigheten, att
någon Inrättning måtte påtänkas, hvarigenom
medellöse sjuklige och åiderstegne tjenstemän
och Vaktbetjente vid Banco Bisconten kunde
vid deras afskedstagande ega att påräkna pensioner
i mån af ålder och tjenstetid, likasom
Tjenstemanna-Corpsen inom de; egentliga BancoVerket,
Da varande Banco Utskott ansåg för
dess del, att, enar Disco-nt-Wr-tet så nyligenblifvit
for Ranquens enskilda räkning organiseradt,
det dä ännu vöre för tidigt, att i den
delen något vidtaga, hvarföre frågans afgörande
uppskjöts tillen blifvande Riksdag. Sedan detta
ämne nästlidet år 1822 a nyo blifvit anmäldt
sa väl hos Banco-Discont-Vei kets, som Stats-,
Banco- oell Ri ksgälds-Verkens Revisorer , hafva
desse, hvar för sig, yttranden deröfver
meddelat, sorn hos de af nu varande Banco
Utskott till Revisionens förrättande utsedde
Deputerade, och slutligen hos Utskottet samfällt,
till öfvervägande fötekomnvit.
Banco-lJtsftottets Beiänianden, 93
Vid den nu ifrågavarande anstalten, hvilken
utan tvifvel är lika behöflig, sorn för Verket
på det liela gagnelig, hör, efter Utskottets
tanka, afses tvänne särskildta ändamål: .del ena,
att utväg måtte finnas till pensioner för Banco
Discont Verkets Tjenstemän och Betjente,
då de, efter ådagalagdt välförhållande i tjensten,
nödsakas för ålderdom eller sjuklighet
från Verket afgå; det andra, a't Enkor och.
minderårige Barn, som vid Tjensternäris och
Betjentes frånfälle, oftast i medellöshet och fattigdorn
efterlemnas, matte, till nödig lifsbergning,
kunna erhålla något lämpligt understöd,
i nian af mannens eller fadrens innehafde
tjenstegrad och lönevi kor.
Hvad den förra frågan beträffar, så, enär
Banco-Discont Verket numera egentligen ut
gör blott en särskild gren af Banquert, anser
Utskottet någon egen Pensions Fond för Tjen
siem änden derstädes icke böra eller behöfva
anslås, utan tillstyrker vördsamt, att BancoDiscont-Verkets
personal på Stat, må . tillägnas
rättighet, att i detta hänseende åtnjuta lika
fördelar med Banquens Arn bets- och Tjenstemän
samt Vaktbetjente, och följaktligen vid
afskedstagande! undfå lämpligt understöd på
Banquens allmänna Pensions Stat, efter de beräkningsgrunder
, som för Banco-Staten äro eller
blifva gällande; hvarvid iakttages, att derest
en och samma person vore Tjensteman både
i Banquen och Banco-Disconten, och efter oförvitlig
tjenstgöring, för ålderdom eller sjuklighet
finner sig nödsakad afgå från båda tjens
94
BancomXJtskottetS Betänhanitert.
»terne, Pensions rättigheten i slikt fall bestämmes
i förhållande till den högsta utaf de löner,
sorn han inom ettdera af desse Verk under
sin tjenstetid åtnjutit
Hvad
åter angår det sednare , eller bete-*
dandet af understöd för behöfvandeEnkör och
Barn efter aflidne ‘Tjenstemän och Betjente
vid B anco-Disconten, så, och i betraktande
deraf, att Banco-Staten från längre tider tillbaka
har en egen Enke- Och Pupill-Gassa,
hvaraf erforderlige Pensioner till dess efterlemnade
Enkor och minderårige Barn Utgifva^
utan någon vidare gravatton för Banco- Verket,
än en till denna Stiftelse anslagen årlig
gafva af B:dr 133: 16 sk»i har Banco-Utskottet
låtit på förhand tillfråga Delegarne af denna
Gassa, huruvida de kunde finnas benägne,
att emot sådane vilkor, som pröfvädes billigö
och lämplige, medgifva Bänco-Biscontens Tjenstemän
och Betjente, att uti samma Inrättning
ingå och deltaga; men söm Delegarne ej Under
något vilkor funnits härtill villige, Utari
deremot af anförde orsaker och med stöd af
gifne Författningar, anhållit och yrkat, det
Inrättningen mätte, enligt dess ursprungliga
grundläggning, bibehållas endast för den egentliga
Banco-Staten; anser Banco-Utskottet, enär
Discont-Inrätmingens införlifvande med Ban.
quen i sjelfva verket är att anse såsom eri
tillfällig och hvarjehanda förändringar Underkastad
anstalt, någon fråga härom ej vidare
böra uppstå; men tillstyrker deremot vördsamt,
att, intilldess någon lämpligare utväg för ända
-
Banco-Utsköttets Betänkanden. 95
målets vinnande kan vid en kommande Riksdag
Rikets Ständer föreläggas, Herrar BancoFullmägtige
emedlertid autoriseras att, efter
noggrann pröfning af förevarande behof och
omständigheter, som till Fullmägtiges ProtoColl
upptagas, Utaf deras dispositions-medel eller
ock utaf de för Utredningen af f. d, RiksJDisconten
inflytande tillgängar, provisionelt anordna
gratificationér till sådana nödställda Enkors
och minderårige Barns oundgängliga understöd;
dock att dylike anordningar vid en
blifvande Riksdag till Banco - Utskottets och
Rikets Ständers stadfästelse anmälas.
Jemte det Utskottet vördsamt till Rikets
Ständers bepröfvande hemställer desse, i sammanhang
med den verkställde Revisions-Förrättningen
ifrågakomne stadgandeu och anstalter,
afgifver Utskottet särskildt Betänkande öfver
de Förslag, Som i afseende på Banco-DiScont-Verkets
framtida Förvaltning, uti remitterade
Motioner från Riks-Stånden ingått, så
vidt frågorna härom ej redan blifvit af sammansatte
Stats- och Banco - Utskotten behandlade
och af Rikets Ständer afgjorde.
Stockholm den 25 October 1823»
N:o 6 3.
Ankom dea £t Ocf. 1823.
Betii/ikande till Rikets Högloft, Standert öfver
åtskillige frän Riks-Stånden remitterade Mo
-
g 6 Banco-Utsköttets Betänhinden:
tioner, i afseende pd Banco- Discont- Styrel.
sens sammansättning oell det reglementariska.
för samma Discottt-Verks förvaltning.
tander loppet af denna Riksdag äro tid efter
annan till Banco Utskottets Utlåtande öfver*
lemnade åtskilliga, inom Riks Sianden afgjfrie,
Meinorialer och A.nforanden, innefattande Förslag
till förändringar i Banco Discont Verktts
ii ane -rörelse, Förvaltning och Reglemente,
nemligen:
Frän Högloft Ridderskapet och Adelö af
Herrar A. M. Berghman, A. Malmborg, C. G,
Treffenberg, J. A. Änkai sparre, C von Quanten
och i. Boije.
Från Hogvördigä Preste-Standet af Herrar
Biskopparne Wallenberg och Almqvist samt
Doctorerne Palm och Thyselius.
Från Vallöf!. -Borgat e Ståndet af Herrar
O. Nilsson och B. H. Sunesson.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsmännen
Pehr Pehrsson , Jacob E sso i, And.
P. Pehrsson, C. F. Bengtson, Huts Hartsson,
J. O. Longberg, Olof Pehrsson, Eric Broberg,
Johannes Andersson, Gustaf Larsson, Anders
Andersson och Johan Mickelsson.
Hvarförutan flere Motioner i detta hänseende
äro af Ledan.trier inom Banco Utskottet
väckte.
Så vidt en del af desse Motioner innefatta
Förslag,j rörande förökning af Discont Fonden
, utgrening af Discuiu-Förvalinirtgen till särskilda
-
Banco-lJtskottets Betänkanden. 97
ilda Låne-Contoir i vestra ocfi södra delar*
ne af Biket, nedsättning af ordinarie Disconträntan
samt j dr minskning eller totalt upphörande
af straffränta, hafva desamma före detta blifvit
af förenade Stats- och Banco Utskotten behandlade
och af Bikets Ständer afgjorde, så
att någon vidare åtgärd, än hvad med sjelfva
verkställigheten eger gemenskap, i desse delar
ej erfordras.
För öfrigt kunna Motionerne, efter deras
olika innehål! och föremål, hänföras under
följande hufvudpuncter:
i:o Förändring i afbetalnings-vilkoren för
Siscont-Lån, dels i allmänhet, dels med afseende
på vissa närings-rörelser, folkclasser och.
förhållanden.
I denna del är föreslaget: att räntan å(
Discont-Lån icke skulle förskottsvis erläggas?
att Lånen måtte utgifvas på 5 elier 10 års
betalnings-tid; emot erläggande af en tionde*
del hvar 6:te eller igne månad; att åtminstone
för Låntagare af Allmogen, såsom mindre
i tillfälle att hålla Commissionairer i Stockholm
, vanlig omsättning med en femtedels afbetalning
å primitiva Gapitalet måtte få sko
livar isne i stället för hvar 6:te månad; att
alla nu varande gäldenärer skulle tillåtas af*
betala deras återstående skuld med en åtton*
dedel, men sedermera på alla nya Lån fordras
inbetalning af en femtedel, räknadt på^Lånets
återstod, hvar 6:te månad; att, vid utmätning
af Discont-Vörkets fordringar, endast den för*
Bihang till Riks-öf. Proi. tjsj. eue £amls ?.
2 q Banco-Uuhottett Betänkandth,
fallna afbetalnings-summan, men ej hela IAnet,
skulle uttagas; o. s. v.
Med benämningen af Discontering utmärkes
i alla länder, att det Verk eller den enskilde
person, sorn meddelar lånet, godtgör sig på
förhand och förskottsvis ränta för sitt utlånta
capital. Det är dels detta beräkoingssätt och
dels den vid alla Discont-Inrättningar hufvud»
sakliga anstalt, att de utlånte medlen på korta
bestämda terminer åter inflyta, hvarigenom
tillgångar allena kunna beredas att oafbrutet,
i behofvets stund, bispringa hvarje lånsökande,
som företer nöjaktig säkerhet och hvartill mång»
dubbelt större fonder i annat fall blefve erforderlige.
Allt Discont understöd bör och måste
derföre vara en på kort tid leornad hjelp,
till dess industrien och den enskilda Crediten
hunnit förskaffa andra utvägar, och kan ej förvandlas
till permanent eller stående, utan att
förfela sitt ändamål på det hela och derjemte
merendels undergräfva dens bestånd, sorn i så
origtig väg vill sig deraf begagna. På desse
allmänna grundsatser, hvilkas giltighet ej lärer
kunna bestridas, stödjer sig Banco Utskottets
öfvertygelse, om nyttan af det vid sista
Riksdag vidtagne beslut, att minst en femtedel
af primitiva Capital-beloppet skulle vid hvarje
omsättning på sex månader inbetalas, och Utskottet
kan ej annat än tillstyrka fortfarandet
af samma ordning äfven hädanefter. Något
undantag deiutinnan för vissa cJasser af medborgare
tror Utskottet hvarken vara rättvist
elier på det hela gagneligt; utom det, att iakt
-
Banco Utskottets Betankanden. 99
tagandet af 'en dylik skillnad blefve i verkställigheten
förenad med stora svårigheter samt
troligen ledande till hvarjehanda missbruk och
e!u6ionert Annu mindre finner Utskottet någon
skälig grund, att sådane gäldenärer, hvilka
genom lagliga åtgärder mäste tvingas till
uppfyllande af deras förbindelser, skulle frikallas
frän skyldigheten, att på en gång betala
hela det skuldbelopp, som de, enligt UåneBeversalet,
sig iklädt. Oms: ttnings-rätten grundar
sig allena på den fortfarande säkerhet, låntagare
och löftesmän vid hvarje Iåns förfallotid
visa sig ega; och då denna, säkerhet med
allt skal bör sättas i tvifvel hos personer,
hvilka ej utan lagsökning kunna förmås till
sina skulders betalande, blefve följden ofelbart,
att både låntagares och löftesmäns belägenhet,
Under den längre tidrymd, som i sådant fall
åtginge för lånens indrifvande, skulle, till Discont-Verkets
alltför kännbara förlust, mer och
mer försämras; hvarförutan anstalten klarligen
skulle leda derhän, att en mängd gäldenäret
aldrig, utan efter föregången lagsökning, vidtoge
någon åtgärd att sine lån omsätta, enär
en dylik rättighet derefter, sorn dittills, vöre
för dem öppen. Den prasscriptions-tid af 2Uie
månader efter förfallodagen , söm i detta afseende
finnes bestämd, är således äfven af hufvudsaklig
vigt, att för framtiden bibehålla.
2:0 Förslag til! förändrad organisation och.
Sammansättning af Banco Diseontens Direction.
Flere Motiouairer hafva i denna delen
yrkat, att någie af Banquens Ämbets- och
je« Banco-TJtskottets Betänk and en.
Tjenstemän ej borde i Banco - Discont-Verkets
Direclion deltaga och ega rösträttighet, utan
Discont - administrationen besörjas af Rikets
Ständers Banco Fullmägtige samfäldt.
Banco-Utskottet får, i anledning häraf,
till upplysning meddela, att den vid 1815 års
Riksdag vidtagne ordning, i följd hvaraf sene
Banco Commissarier och 2:ne af Banquens öfrige
Tjenstemän äro, jemte en Banco-Fullmägtig
af hvarje Stånd, deltagande i Banco-Discontens
styrelse, haft för ändamål , dels att den
dagliga tillsynen och öfversigten å Discontens
angelägenheter, emellan de ordinarie sessionerne,
ej skulle vara öfverlåten till Discont Verkets
Tjenstemän allena, och dels att Låne-documenterne
måtte blifva på förhand med erforderlig
noggrannhet genomgångne och gran-'
skade, innan de vid den vanliga sammankomsten
hos Directionen föredragas. En sådan
föregående granskning är högst nödig, för att
icke vid sjelfva sessionerne förspilla tiden med
uppletande och anmärkning af ständigt förer
kommande skriffel, misstag och origtigheter,
som i ett eller annat afseende tarfva rättelse,
D iscont-Directionens nuvarande sammansättning
har, enligt hvad erfarenheten visat, fullkomligen
motsvarat ändamålet, i afseende på
göromålens behöriga drift och obehindrade gång;
och hvad principerne för Uåne-ansökningars
granskning och Eåns beviljande beträffar, är
det så mycket mindre att befara, det grundsatser
och handlingssätt inom Directionen skulle
på det hela och under någon längre tid kun
-
Banco-Utskottets Bet atil and en. 101
ha afvika frän de äsigter, hvilka hos Banco.
Fullrnägtiges pluralité äro rådande, sorn det,
enligt Reglementet, finnes Fullmägtige förbehållet,
att ombyta och endtlediga de i Directionen
deltagande Banquens Cornmissarier och
Tjenstemän, enär som lieldst Fullmägtige pröfva
sådant för Verket och dess tjenst nyttigt ;
och hvad Fullmägtiges egne Deputerade angar,
så är det i samma Reglemente stadgadt,
att en Ledamot i bestämd ordning skall vid
hvarje års slut afgå, hvilken då får, enligt
Banco Styrelsens godtfinnande, antingen å nyo
inväljas eller med någon annan ersättas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
får Banco-Utskottet vördsamt tillstyrka Rikets
Ständer, att Discont-Directionens sammansättning
mätte på det hela förblifva oförändrad;
men Utskottet har emedlertid ansett 6ig böra
föreslå, såsom en utväg, hvarigenom dels enytterligare
controll på Directionen står att vinna,
och dels mången eljest saknad upplysning
om de Lånsökandes ställning kan densamma
bibringas, det en och hvar af Banco Fullmägtige
må ega sig öppet, att, när sorn heldst, till
upplysningars meddelande, öfvervara Directionens
sammankomster och öfverläggningar; men
utan rättighet att i beslut och voteringar deltaga;
och under tillika bifogadt förbehåll, att,’
då något Lån, hvarom mer eller mindre fråga
uppstått, blifver bifallet med föranledande af
sådane lemnade upplysningar utaf en, Directiönen
ej tillhörande Banco-Fullmägtig, göres
yid ett sådant Lån i PrQtocojl^t cfejj £orta an;
io* BancoUtsbottets Betänkanden,
teckning , det^Directionen , uppå de af närvarande
Banco - Fullmägtigen N. N. gifne upp.
lysningar och med stöd af dess lemnade förord,
laner beviljat.
3:0 Flere Motionairer, särdeles af Hedervärda
Bonde-Ståndet, hafva klagat öfver en förment
obillig stränghet hos Discont-Directionen
vid pröfning af Fåne ansökningar; och har
Banco Utskottet, jemte Pruiocolls- Utdrag från
Hedervärda Ståndet, af den 25 förlidne April,
erhållit cornmunication af 4 särskilde Dane.
Beversalbr, mot hvilka, ehuru försedde med
fullständige vederhäftighets-betyg, de begärde
Dånen förmälas hafva blifvit af Directionen
vägrade. Såsom correctiv i detta afseende ,
hafva åtskillige Dedamöter yrkat, att vid Directionens
sammanträden sådane Protocoller
eller Diarier måtte föras, hvilka i korthet upptoge
skä'en, hvarföre Dån blifva afslagne, eller
omsättning af äldre Dån vägras, samt den
missnöjde vara berättigad, att af desse anteck,
ningar undfå del, för att hos Banco-Fullmägtige
e ler Bevisarerne söka ändring i Directionens
beslut.
De från Hedervärda Bonde-Ståndet cornrounicerade
Dåne-documenter hafva, innan äm.
net hos Utskottet undergått slutlig behandling,
blifvit återbegärde; hvadan Utskottet ej
finner sig i tillfälle att något speciel! yttrande.
deröfver lemna. Utskottet får endast åberopa
de till Bevisions - förrättningen utsedde
Deputerades gifne förklarande, att ingen anledning
förekommit, det personer af Bonde
-
BancoUtskottets Betänkanden,
Ståndet blifvit mera an andra folkclasser från
Lå ne-biträde uteslutne, sam t för öfrigt ej lernna
obernäldt, att, då vid förre Riksdagar och
Revisioner Directionens åtgärder, hvilka varit
aldeles enahanda med dem, som nu öfverklagas,
blifvit godkände och utan anmärkning
lemnade, Directionen deraf egt fullkomlig anledning
iakttaga ett lika handlingssätt, hvartill
Directiorien äfven i någon man varit uppmanad
af den uti Banco Reglementet, under den
14 Junii 1818 gifrie föreskrift: att noggrann
uppmärksamhet borde fästas ej blott pä den
säkerhet, som visar sig för Discont-Verket i
värdet af Lånsökandes egendom, utan jemväl
å den sannolika anledning, som företer sig, att
de vid förfallotiden må kunna genom deraä
näring eller egendoms afkastning fullgöra sine
förbindelser.
Då BancoUtskottet, enligt dess afgifrie
Memorial, i anledning af Revisionen öfver
Banco-Discont-Verkets förvaltning och räkenskaper,
funnit rättvisa och billighet fordra, att
från de regiementariska föreskrifterne utesiutes
all slags autorisation för Discont-styreisen,
att sträcka dess bedömande längre, än huruvida
Länsökanden är ordentlig och vederhäftig samt de
af honom er bjudne säkerheter mä anses för Verket
göra tillfyllest; då genom det i nästföregående
atdra punct föreslagne stadgande, så väl
en närmare cont roll på Directionen, sorn en
utväg tifl meddelande af tjenlige upplysningar
blifvit gifven; och då för öfrigt, medelst da
af Riksens Ständer beslutna utgretiingar af Di
-
io-t Banco-Vttköttets Betänkanden.
scont rörelsen till landsorterne, öfverklagade ola»
genheter af en hos IJancoDiseontens Direction bristande!
kunskap om aflägse boende lånesökandes
ställning och vederhäftighet i märklig mån afhjelpes,
finner Utskottet deremot högst vådligt att
detta allmänna Låneverks administratörer skulle
försättas i en ställning , sorn visserligen inga enskiidta
Långifvare i afseende på sina Capitaler
iorde vilia underkasta sig , nemligen att endera
nödgas bifalla hvarje Lån, som sökes, eller ocfc,
enär så fordras , vara beredde att i laglig väg
redovisa och motivera skälen oell anledningarna
för deras afslag. Följden deraf skulle ofelbart
hl ifva, alt i de händelser , då Direcfionens omdöme
grundar sig blott på egen kännedom och in»
herntade enskilde upplysningar om en del lånsölande,
men ej stödjer sig på lagligen bestyrkte
facta , Verkets säkerhet ofta nog inåste åsidosättas
, för att undvika obehagliga tvister eller till
och med rättegångar; men att under andra omständigheter
åter , mången välkänd och tilläfventyrs
på det hela vederhäftig persons enskilda
Credit blifva rubbad eller helt och hållet förstörd
.genom uppdagande af tillfälliga'förhållanden, sorn
Jdand allmänheten varit obekanta, men inom Di»
äscont-styrelsen äro kändt?, och bevisliga. På desse
grunder kan Utskottet ej undgå, att aldeles
afstyrka den föreslagna anstalten , att Discont»
Directionen skulle åläggas i Proteeoll eller på
Amnälningssedlar uppgifva de skäl, hvarpå dess
beslut till afslag å sökte lån sig stödja, samt deraf
lemna klaganden del ; utan finner Utskottet
den jrättighet, sojna alltid tillförene varit tili dyr
-
Bnnco-UtskoTicis Betänltand&rim 105
lika administrationer öfverlemnad , att efter inhemtande
af alla tillgängelige, så val officiella, som
enskilda upplysningar pä egen kännedom , öfvertygelse
och opinion grunda deras beslut, bor äfven
hädanefter vid Banco-Discontens styrelse bibehållas.
I Directionens sammansättning dels af Ribets
Ständers egne fullmägtige, dels af personer,
som desse på förtroende utse, tror Utskottet full säkerhet
innefattas, att ej,andra än rena motiver kunna
verka på dess handlingssätt; och det menliga inflytande,
som af individuella grundsatser möjligen kan befaras
, synes ega en tillräcklig motvigt i redan gifna
6tadganden i afseende på personernas ombytlighet.
4:0 Uti Hedervärda Bonde-Ståndets ofvanberörde
ProtocoIIs-Utdrag, af den 25 sistlidne
April, innefattas ett förslag af Riksdagsfullmägtigen
Longberg : att från Banco-Discont-Directionen
måtte infordras samt till BiksStånden öfverlem.
nas bestämd uppgift öfver det lånebelopp , som
till medlemmar af BondeStåndet utgått och hvad
andra medborgare erhållit; hvad Disconten på
de förre och på de sednare förlorat, samt huru
många bedrägerier med falska Lånehandlingar hos
hvardera folkclassen blifvit upptäckte.
Banco-Utskottet inser visserligen att en”$ådan
uppgift, som Riksdagsfullmägtigen Longberg
åstundat, isynnerhet om den tillika visade antalet
af lån, som för hvarje folkclass måste genom
lagsökningar indrifvas , kunde blifva i någon mån
upplysande ; men då , utom den svårighet , som
vid uppgörande af ett sådant Extract ofta skulle
förete sig, att rätt bestämma, till hvilken clases
hvarje Låntagare fättast bb? hänföra, arbetet i
lo6 BancoUtskottrtt Betänftanden>
alla fall skulle blifva af den vidlyftighet och
fordra den längre tid för att uppgöras, att det ej
bilIigtvis kunde, utan särskildt arfvode, åläggas någon
af Discont-Verkets Tjenstemän, samt nyttan
deraf synes vara mindre väsendtlig och icke komma
att motsvara den derföre nödiga kostnad i så
anser Banco-Utskottet, pa desse grunder, den begärde
uppgiften utu" Discont-Verkets räkenskaper
icke böra på Banquens bekostnad föranstaltas
och meddelas.
5:0 Såsom nödige ansedde tillägg och förändringar
i Discont-Reglementet har sluteligen
af någre motionairer blifvit yrkadt, att, då en
lånsökande hos Dtsconten företett behöriga betyg
öfver sin och Löftesmäns vederhäftighet, Directionen
borde vara pligtig, att lån bevilja; att dervid
ej mätte få komma i betraktande , huruvida
Lånsökanden vore Bofast eller allenast Bosatt■ en distinction,
sorn förrnäies vara i allmänna Lagen
okänd ; att Presprskaps och Krono Länsmäns betyg
, Socknestämmo Protocoller eller Utdrag af
Pröfnings.Committéernes Taxerings-Längder måtte
antagas såsom bevis öfver vederhäftigheten , i
stället för de betyg , Directionen hittills plägat
fordra från Konungens Befallningshafvander och
Do mare i orterne; att Utsökningskostnader alltid
borde utgå till lika Summa , ehvad Lånet vöre
större eller mindre , att ersättning för Charta Sigillata
vid slika ansökningar börtie upphöra; och
att en eller flere af Discontens Ämbetsmän bor.
de förordnas att mot lindrigt arfvode besörja Discont
- Comrnissioner : samt för denna befattning
ställa borgen.
Banco -U tskuttets Betänkanden. loj
Om Discont-Directionen skulle åläggas att
Utan rättighet till vidare granskning bifalla XÄn,
der den Sökande företedde betyg om sin egen
och Cautionisters vederhäftighet, antingen frän
vederbörande Ämbetsmän eller andre personer,
så vore Directionen , med ett sådant band på sin
befattning , egentligen endast verkställare af desses
iner eller mindre välvilja mot Låriéökanderne ,
och med nu gällande Lagar , hvilka ej i någon
måtto förbinda dem , som meddela vedejrhäftigliets-betyg
, till ansvar för Lånesumman vid Låntagares
och Cautionisters inträffade obestånd , egde
L> iscont-Verket ej någon utsigt till ersättning för
de förluster , som af detta utlåningssätt sannolikt
skulle följa , och hvaraf de från Banquen utgående
Odlingslån, vid hvilkas meddelande BancoStyrelsen
ej fått sig tillaggd någon pröfiaingsrätt ,
så snart föreskrifqe formaliteter äro iakttagne,
lemna, ehuru i en vida mindre scala och omfattning,
nog varnande exempel. För öfrigt och
då af Discont Styrelsen ej kan fordras kännedom
om alla de personers vederhäftighet , sorn från
Rikets Provirtcer ingifva ansökningar orm Lane.
biträden, och denna styrelse på sådan grund är
föranlåten begära upplysningar och betyg angående
dem , som för densamma äro obekante , synes
väl allt skal vara att anse dessa betyg mest
trovärdiga , då de meddelas af Konungens Befallningshafvande
i det Ijärt eller Domaren i den
ort , der personerne äro boende , eller af Cheferne
för de Regementen , hvarunder Lånsökanda
JdiUtairer lyda; emedan Kongl. Maj:ts Befallnings,
hafvander aro i tillfälle känna dem, som, i arn
]io8 Banco-Utskottets Betänkatiden.
seende till oordning i enskilde affairer blottställas
för Lagsökningar. Domare, huruvida och
till hvad belopp Lönsökandes fasta Egendomar
äro graverade med intecknad Gäld , — och Pegements-Chefer
vanligen ej kunna förmodas vara
okunniga om sine underhafvandes belägenhet»
Om äfven desse försigtighetsmått: icke alltid visat
sig tillräcklige , enär understundom på kort
tid stora förändringar kunna inträffa uti enskilde
personers vilkor , bör det dock med allt skäl betviflas
, att någon större säkerhet vore vunnen
derigenom , att Kyrkoherdens eller Länsmäns betyg
eller Sockenstämmo Protocoller eller Utdrag
af Pröfnings-Committéernes Taxerings-Längder
antogos såsom surrogat för ofvan omförrnäldte Arnbetsbevis,
och så framt Disconten ej skall betraktas
som en sådan allmän undsättnings-anstalt, der
säkerheten om betalning bör helt och hållet öfverlemnas
åt slumpen och enda syftemålet vara
att hvarje behöfvande med minsta omgång och
största beqvämlighet der skall ega att påfordra
hjelp i sin förlägenhet, är det efter Utskottets
tanka bäst att bibehålla den af Directionen , i afseende
på säkerhets-betygen, vidtagne och stadgade
ordning. Dock anser Utskottet , till lättnad
för Lånsökande , ertan våda för Verket kunna
antagas, att låntagares och löftesmäns egenhätsdiga
namnteckning, som enligt de nu gällande föreskrifter
böra bestyrkas af samma autoriteter,
hvilka utfärda vederhäftighetsbetygen , i dess stal.
le får bevittnas af Församlingarnes Presterskap eller
af j:ne andre kända och trovärdiga män, lieldst
?{ Kongl. Jyfaj:ts JJgfsJijiingshafvan
-
Banco-Utskottets Fetiinkanden. 109
cles eller Domares vittnesbetyg både för låntagare
och löftesmän medför hinder och tidspillan
, och särdeles för de sistnämnde , äfven kost*
nador i afseende på färdandet till och ifrån LanclsliöfdingeResidencet
eller Domarens vistelseort i
den mån de äro aflägsne boende.
Att Discont Verket lika som andra enskilde
parter bör efter räkning ersättas för de kostnader,
som vid utsökningar eller Rättegångar blifvit använde
och således äfven för utgift till Charta
Sigillata , när Verket derifrån icke ar befriadt,
beror , äfvensom en ådan ersättnings belopp , icke
på DiscontStyrelsens, utan på vederbörande Executorers
pröfning; men DiscontVerkets rätt dertill
synes vara lika ostridig, som det förefaller
•BancoUtskottet betänkligt, att genom förordnande
af visse bland Verkets tjenstemän, hvilka efter
stäld borgen mot bestämdt arfvode skulle besörja
DiscontCommissioner, betaga de Lånsökande deras
rätt att sjelfve sköta sine Discont-affairer och
dertill emot eller utan arfvode begagna andre
personer, till hvilka de kunna ega förtroende.
Detta allt, jemte någre Ledamöters reservation
, underställes vördsamt Rikets Ständers
närmare upplysta bepröfvande.
Stockholm den 25 October 1823/
no Banco-Utskottets Betänkanden.
Utdrag af ProtoCöllet,, hållet hos Rikets
Häglof. Ständers BancoUtskott den 25
October 18*3*
S. D. V, justering af Högloft. Utskottets Be»
tänkande öfver åtskilige fran fäiksStånden remitterande
motioner, i afseende på BancoDiscontSty»
relsens sammansättning och det regleinentariska
för samma UiscontsVerks förvaltning , åberopade
nedannämnde Ledamöter deras vid öfverläggning
i ämnet yttrade Särskilda meningar.
R ihsdagsFullmägtigen Petter Andersson ifrån
Hallands Län:
Man har hela Riksdagen, i sanning icke titan
grtind , talat om förlägenhet i allmänna rörelsen
, en förlägenhet, sorn isynnerhet skadligt
Verkar på jordbruk och näringar, men man har
likväl icke velat vidtaga något steg till deras unrierhjelpahde,
utan tvertorn föreslagit, att inga
nya Odlingslån böra ifrån och med nästa år ut*
gifvas. Till denna indragning af Odlingslånetl
inser jag icke att fiikets Ständer vid innevarande
Bilsdag hafva större skäl än år 1818- Atskillige
andra näringar hafva Utvägar för sig öppnade till
billigt understöd så Uti JernContoiret, som Manufactui
Disconten , Jordbruket ensamt, sorn dock
är hufvudnäringen , beröfvär man all hjelp ! ty
på det sätt Discont-utlåningen nu verkställeS,
medför den ingen nytta för jordbrukaren , hvar3
skörd icke är mer än en om året, och afsättnirigen
deraf dessutom svår, följakteligen blifva de
föreskrifne inbetaIniftgarne 2:tie gånger om året med
en jitedel af primitiva Capitalet , allt för dryga och
Banco Utskottets Betänkan den. m
kännbara att fullgöra. Jag tillstyrker derföre, för
tillvägabringandet af någon lindring för Jordbruket
i att i likhet med hvad någre Ledamöter
inom RiksStånden föreslagit , de af Jordbrukare
upptagne UriS;, som icke öfverstiga 2000 R:dr,
må få inbetalas på 5 år med en 5:tedel om året
eller en io:dedel hvarje halfår.
Uti denna reservation instämde Herr Prosten
Hasselroth och Riksdagsmännen Gustaf garsson
från Stockholms Län, samt Johan Andersson
från Skaraborgs Län,
Herr Nilsson ”Vid det Betänkande, som
Hög loll. Utskottet meddelat öfver åtski IIige motioner
rörande Discont Reglementets förändring
och tillämpning, utbeder jag mig få anföra mina
Särskilda tankar, som jag anhåller måtte få åtfölja
detsamma till Hö'glofl. RiksStånden.
1:0 Med förutsättande deraf, att Discontfondens
vid tärnans nedsättande blifver upptagen,
så att Lånesökande , fastan försedde med till ra ckelig
säkerhet, kunna gå fc-lt om lån eller fa
vänta, har jag trott det borde i Reglementet 1 intagas,
att Lån-ansökningar böra bifallas eller afslås
i samma ordning som de blifvit anrnäldej och
att -tourén ej försvinner genom anmärkningar mot
Lånedocumentets rigtighet, i fall det fullständigt
åter inkommer.
2:o Enär Lån afslås, anser jag att i Protocollet
bör antecknas det eller de skäl, som föranledt
afslaget, samt Låriesökanden , men endast
han, vara berättigad deraf erhålla del genom anteckning
i Anmälningssedelu såsom Höglofl. Re«
visions afdelningen föreslagit.
list BancoUtskottets Betänk anden*
Det har blifvit invändt häremot, att DiscontDirection
är och måste vara en OpinionsDotnstol,
samt att Protocoll9föring skulle medföra rättighet
till extrahering'’ och tryckning. Det förra
kari icke betaga Dånsökandens anspråk att dömas
efter rättsgrunder och ej efter godtycket eller ett
ensidigt rykte; och hvad protocolls-föring beträffar,
så är härom förut stadgadt, uti 1816 års Keglemente,
som i 3 §. innehåller ’’oc/x skall vid alid
dest sammankomster ordentligt protocoll .förås,”
samt uti 4 §. att ”till Läns beviljande fordras pluralité
af närvarande Ledamöter. Inträffar pariä
vota , /år Länet i sädant fall ej utgå,” således
lärer härigenom redan vara stadgadt, att afslag af
lån böra i Protocollet antecknas, ty annars kunde
det ej kallas ordentligt. Att någon skyldighet
efter Tryckfrihetslagen deraf icke följer, att lemna
utdrag af detta Protocoll, enär det är ibland
de Banquens Handlingar, som derifrån äro un*
dantagne , lärer vara öfverflödigt att anmärka.
3 :o Dånsökande, som fått afslag , borde efter
min tanka vara obetaget, att i Banco-Fullmägtiges
Plenum anmäla sin ansökning om beviljande
af Dånet. Hen Dånbehöfvande får ej
på annat sätt sin rätt bevarad , än derigenom att
han har rättighet underställa den erbjudna säkerheten
Herrar Fullmägtiges granskning och bedömande.
BancoDiscontStyrelsen, som endast utgöres
af en Dedamot af hvarje Stånd , kan ej
hafva lika kännedom om personer och förhållanden
i landsorterne, som BancoFullmägtige, såsom
3:ne af hvarje Stånd.
Man
Banco-Utskoltets Betänkande. u.i\
Man invänder att Herrar BancoFulImäg»
lige ej skulle vilja åtaga sig det vidsträckt»
ansvar och den tillökning i förvaltnings - be*
svaret , som blifvit oskiljaktigt från den före*
slagna pröfningen af vissa DiscontLåneDocumeriter:
att DiscontHirectionen skulle vara blottstäld
för obehagliga anfall och tvister af Lånsökande
som fått afslag, och att sjelfva de lånsökande
voro utsatta för vådanatt deras Credit
kunde genom 1’rotocollernas införande i Tidningar
skadas, om skälen till afslag skulle meddelas,
men jag tror icke att någondera af desse
olägenheter kunna inträffa. Jag är öfvertygad
att Herrar BancoFullmägtige icke skulle
yilja undandraga sig en profning af de säkerheter
, sorn DiscontDirectionen ej tilltrott
sig antaga, men hvarpå den vigtiga rättighet
ytterst livilade, som Rikets Höglofl. Ständer
för hvarje individue utstakat, att af det allmänna
Discontbiträdet komma i åtnjutande och
hvilken pröfning jag tror högst sällan påkallades
; emedan den som icke vet sig ega fullgod
säkerhet, och den som varit försumlig i
uppfyllande af sina förbindelser , påtagligen åt»
terhålles af detta medvetande och de som befinnas
i ett motsatt förhållande, behöfva troligen
icke besvära sig, att icke DiscontHirectionen
mera än någon annan autorité skulle kunna
anfallas för sina beslut , som grundade sig
på DiscontReglemente och öfvertygelse. Att
det ej vore möjligt eller i något fall annat
än skadligt för en Låntagare, att annoncera det,
■Bihang till Riks. St, Prat, 1&33. 6.U Sami, tt
Hl4 BancvVttftotieti Betänhandtn.
han fått äfslag på en Discont ansökning. Meri
om 2fyen dessa olägenheter kunde förutsättas,
nemligen att en lånsökande, af förtrytelse eller
Ovilja, införde skälen till afslag i en Tidning
*amt klandrade åtgärden , så vet jag icke hurti
Directionen häraf kunde vara blottstäld. Alla
Domstolar och hvarje offentlig person kart på
samina sätt vara utstäld för klander; men La»
gen och den klandrandes eget äfventyr motverka
missbruk häraf: att annonce i en Tidning
, som tilläfventyrs hade för afsigt att
skada en annans Credit, då den innehölle ett
Discontafslag , hvarken interesserade allmänheten
eller kunde rubba den misshandlades välfärd,
tyckes Vara klart; men skulle den individuella
Crediten samt menniskors namn och
rykten med dylik sorgfällighet vårdas i detta
afseende; så kunde man falla på den tankan ,
att Lagsökningar och utmätningar med flere
executiva åtgärder, som äro offentliga, borde
hållas hemliga , för att ej störa GäldenärenS
Credit.
De hufvudsaktiga hindrCn för beviljande
af Diskontlån och svar till dem som fått afslag,
i fall de begära det, har jag förestält
lmig vara följande:
i:ö Hvarken Låntagare eller Cautiönister
&ro kände, och vederhäftighets-bevis kan ej ensamt
Uppfylla den säkerhet sorn fordras.
2:0 Låntagaren har ej med den noggrannhet
uppfyllt sina förbindelser hos Direktionen,
att Lån nu kan honom meddelas.
3:0 Då hvarken Låntagare eiler Caution!';
ISanco-Utsiottett Bettini anden* n|
(efter vederhäftighets-beviset ega fastighet
teller förmögenhet, Iean ej så betydligt Låt»
Botn blifvit sökt (teller hagot lån) beviljas.
4:0 Lånsökanden Och Cautionister äro förUt
högt tecknade och ej nog kände för att f*
Vidare Lån.
5.0 Direction har ej kunnat hemta visshet
att Låntagare eller Cautionister ega dea
säkerhet och vederhäftighet, Stern äftstes nödig.
Manga flera skäl till afslag lärer finnas
och äfven användas i mteh jag kan icke föreställa
mig något och ej eller att desse kunna
fcomprornettera hvarken Lirection eller Lånsökande.
Jag föreställer mig deremot att dylika
Svar, offentliga i stället för det hemlighetsfulla
nekandet, skulle både mera tillfredsställa
den Lånsökande , som deraf hemtade vägledning
till ändamålsenliga åtgärders vidtagande
och befria ÖireCtion Från misstankar För arbitrage,
söm efter närvarande tidsanda sällan U«
teblifva , då handlingarne ej äro offentliga.
Likväl och örn de Herrar och Män , hvilkanu
utgöra öpinionsÖomstolen i BancoÖisconten
, intill nästa Riksdag vöre desamma
som nu, och om Ledamöter med lika nit komma
att blifva anstälde 1 de DiscontContoir ,
hvilka blifva inrättade i Götheborg och Malmö,
så skulle tej ett otd af mig yttras ellet skrifvas,
för att yrka någon vidare publicité af
deras åtgärder; men dl ombyten genom hvarjehanda
händelser hastigt kunna inträffa och
jag betänker hvad jag så mångå gånger hört
enständigt påstås^af utmärkt kunnige och ak
-
%%G Barico-TJtskotteit Bettinkanderi.
tade män, nemligen att utlåningarne skada bl«
de det Verk, som bestrider dem , och. läntagare
sjelfve, äfvensom den ho3 många rådande
tanka, att skuldsättningen i allmänhet är me*
ra en följd af ett lättsinnigt begär, att komma
St penningar, än af någon klok beräkning för
användandet och återbetalningen samt det ringa
afseende som göres på den i landsorterne öfverklagade
penningebristen , hvars verklighet
jag så mycket mer intygar , som, ehuru från
en ort , der förlägenheten icke kan vara så
tryckande sorn i många andra delar af Riket,
likväl der är så ringa tillgång på Capitaler,
att mot hvad säkerhet som heldst, penningelån
hvarken till mindre eller större summa stå att
erhålla; när jag vidare besinnar, huru jag
hört det många af RiksStåndens Respective
ledamöter gilla det sätt, som förut varit vanligt
i Disconten , att genom ett oförmärkt verkstäldt
veck på anmälningssedeln bereda afslag
på lån; så måste jag heldre välja det obehag,
att dessa mina åsigter af Höglofl. Utskottets
plurallté ogillas, än att deltaga uti bibehållandet
af en oinskränkt godtycklig behandling
och styrelse af Nationens största UåneFond ,
hvarvid den förändring, som Höglofl. AfdeU
ningen föreslagit, efter hvad jag är öfvertygad
, på lika sätt önskas och väntas, som Ban.
quens publicité. — Ut supra.
In fidem Protocolli^
G. Heltingiut.
Bdnco-Utskottets 'Betänkanden. iljt
N:o 64.
Ankom den 31 Oct. 18*3.
Betänkande till Rikets Ilöglvfl. Ständer öfver
en , frän Välloft. BorgareStändet remitterad,
motion, om räntans nedsättning
för a :ne JLånebiträden, hvilka före detta
blifvit frän tanquen meddelade till Uddevalla
Stads publique Byggnaders istandsättande
och till inredning af Uddevalla
Stads nybyggda Kyrka.
ällofl. BorgareStåndet har, enligt Utdrag
af dess Protocoll, under dea 37 nästlidne Augusti,
till BancoUtskottet remitterat ett så lydande
Anförande af Uddevalla Stads lUksdagsFullmägtig,
Herr M. Bagge:
”Sedan Högh BancoUtskottet vid afgifvandet
af dess Betänkande, N:o 7, i anledning af väckt
motion dels om förändring i betalningssättet
för återstoden af det Uån , som Banquen meddelat
Uddevalla Stad till dess Rådhus uppbyggande,
och dels att räntan så väl för berörde
X.ån , sorn det, hvilket nämnde Stads Kyrka
erhållit, utgörande tillsammans för närvarande
circa 36,000 R:dr, måtte nedsättas till 3 pro.
cent, i händelse räntevilkoren ej skulle blifva
högre för de biträden, som blifvit sökte
för Norrköping och Borås, förklarat sig då ej
kunna Utlåtande meddela öfver min sistnämnde
anhållan; alltså och på det Riksdagens slut
•j måtte hindra pröfning af densamma , ser jag
11S Baeco Utskottet* Betdnkandtn.
mig föranl|ten vördsammas* anhålla , det snitte
Höplbfl. BancoUtskottet vänligen anmodas,
att låta min beröjrde motion komma onder
pröfning, antingen i förening med eller s|
snart Låneunderstöden för Norrköping och
Boris blifvit ytterligare beredde.’*
Den del af Herr Bagges åberopade motion,
hvaröfver BancoUtskottet, då dess Betänkande,
N:o 7, afgafs, fann sig ej kunna något
yttrande meddela, var af följande innehåll:
sammanhang med de af Herr Ekelund
för Norrköping och Herr Lindquist för
Borås gjorde ansökningar örn Lane biträden*
får jag ödmjukeligen anhålla, att , derest berörde
Städer elfer deras innevånare skulle erhålla
Lån i Banquen på förmånligare vilkor
an dem, sora Uddevalla innehar , ofvannämnd©
Lån till Stadens publique hyggnaders iståndeättande,
samt det sorn vid förra Riksdagen beviljades
dess Kyrka, matte få tillgodonjuta en
lika förmån.”
Till besvarande af denna Motion får BancoUtskottet
vördsamt erindra, om de Betänkanden
Utskottet under N:o 19 och 47 afgifvit
öfver lika beskaffade framställningar, rö*
rande det till Götheborgs Stad beviljade Lånebiträde,
uti hvilka Utlåtanden, som af Rikets
Ständer blifvit godkände , Utskottet fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet derå, att nedsättning
eller eftergift af betingad ränta för något
Banquens stående Lån hittills varit utan exempel;
att den ej kunde annorlunda anses än
•isons oförenlig med Banquens egenskap, dess
BantoUttkottets Uttånkanden, 819
tillständig® rätt samt de vid utlåningar af dylik
art afsedde och beräknade ändamål 5 och
att afvikandet från den grundsatts, det sådan
ränta för ett Rån bör eriäggas, som vid des*
meddelande blifvit utfäst, kunde i flera afse£
riden leda till betänkliga prsejudicater,
Med åberopande häraf och enär Rikets
Ständer, uppå RancoUtskottets tillstyrkande,
redan faststäidt de förändrade grunder , enligt
hvilka , till betydlig lindring för Uddevalla
Stad, den årliga afbetalningen på dess först
erhållna Rån från nästkommande års början
får verkställas, så framt Capitalskulden dessförinnan
till uppgifvet belopp nedsättesi enär
vidare förekommer, att Herr Bagges Motion
åsyftar tillgodonjutande af en ännu lägre ränteafgift,
än tom för Götheborgs Stad blifvit
begärd och afslagen$ och enäy, hvad Städern®
Norrköping och Borås beträffar, Stats- och Bancoötskottens
gifna förslag, att ränteheloppet
måtte bestämmas till 3 procent, har sin grund
Uti desse Städers iråkade beklagansvärda ställning
och deras innevånares ådagalaggde oförmåga
att kunna andra eller högre vilkor fullgöra,
finner BancoUtsko.ttet sig al desse förhållanden
ej kunna hemta något giltigt skäl
3tt tillstyrka bifall för den af Harr Bagge sökte
förändring uti ränteberäkningen, hvarken
för Uddevalla Stads först erhållna B ån eller
för det lånebiträde, Stadens Kyrka vid sista
Riksdag efter begäran och uppå då föreslaga®
grunder undfått. Hvilket dwl,
«»a Rancolftskottets Btlan\anden~.
dersiälles Rikets Ständers närmare upplysta
bep rofvan de.
Stockholm den 35 Oclaber 1833*
K: O 654.
Ankom den- 6 Nov. 1823.
Betänkande öfver de frän sdmtelige RiksStändtn
inkomne anmärkningar vid Utskottets
Memorial, N.o 4 g , samt det dervid
bifogade generella. Förslag till Regiemtntariske
Stadganden för LäneContotren
i Vestra och Södra Provinserne.
I följd af gjorde anmärkningar vid BancoUt»
»kottets Memorial, !N:o 49, med generelt för—
»lag till Reglementariska Stadganden för de
särskilde Afdelningar af BancoDisconten , sorn
Rikets Höglofl. Ständer beslutat skola inrättas
för Rikets Vestra och Södra Randskaper, hafva
berörde så väl Memorial sorn Förslag blifvit
från sarntelige Respective RiksStänden,
till förnyad handläggning af Utskottet återförviste.
BancoUfskottet som nu tagi t i öfvervägande
allt hvad samma anmärkningar omfatta,
får hos Rikets Högh Ständer vördsamt anmäla,
att vid sjelfva Memorialet blifvit erlndradt:
1:0 Att, utom någon slags fördelning utaf
det för Discont-rörelsen i allmänhet anslag»
BanroTJtskottets Betiinkanden. issi
ne belopp , eller bestämmandet af en viss summa
för hvart och ett LåneDistriet, en Lars.
tagare borde lemnäs öppet vända sig till hvilket
Contoir han finner godt , och der förete
betyg ifrån de andra Contoiren ,• att han i dem
icke häftade för större belopp an som, samrnanräknadt
med det han sökte, inskränkte sig inom
det för hvar och en Läntagare utsatte
Maximum.
2:0 I fräga om de orter, hvilka skola ut.
göra hvart och ett Contoirs LåneDistriet: Dels
att Hallands Ijiin lämpeligare borde höra till
det Södra än Vestra Contoiret : Dels att Verraland
äfven borde anslås till det Vestra, och
dels att Södra Districtet rätteligen borde innefatta
l.;änen Malmohus, Christianstads, Blekinge,
Kronobergs, Jönköpings och Calmar,
3:0 Att Utskottet icke uppgifvit grunden
för fördelningen af DiscontAnslaget Contoiren
emellan , hvarförutan det icke vore
möjligt för Rikets Ständer att bedömma rigtigheten
deraf; att en större summa än den
Utskottet föreslagit borde såsom Fond för Contoiren
anvisas, och proportionaliter fördelas
om någon utvidgning af Contoirens Districter
komma att ega rrim; äfvensom att, när det
visade sig, att det för ett District anslagne
belopp, blefve för detsammas behof otillräckligt,
och deremot, att Anslaget för ett annat,
en stor del läge obegagnadt, åt Styrelsen skulle
öfverlåtas att jemnka anslagen momentelt, tili
dess omständigheterna åter förändrade sig.
4:0 Vid det af Utskottet föreslagne stal
-
as J
Banco-Utskottets Betänkanden
-
le för Södra LåneContoirets förläggande, i afseende
hvarå flere andre Städer, än den Utskottet
tillstyrkt blifvit inom Tre Respective
Stånd uppgifne såsom lämpelige till nämnda
ändamål, nemligen s Christianstad, Landskrona %
(Carlshamn och Helsingborg.
Med anledning af allt detta har Utskottet
ansett sig böra yttra följande:
Hvad först angår den mening , att hela
Jiiscont Ansi aget ej ma fördelas, eller en viss del
deraf bestämmas till hvart och ett af Contoir en s
så ock ined iakttagande af den princip det visse
Landskapers erforderlige biträden i Discont*
väg skola tagas ifrån särskilde för deras räkning
inrättade UtlaningsContoir , samt desse nya
Inrättningar ej inskränka sin befattning blott
till ansökningars emottagande och pröfning af
erbjuden säkerhet för begärde Dan, utan äfven
bestrida alla öfrige ett DiscontVerk till*
hörande göromål, har Utskottet funnit nödvändigt,
att tilt hvart och ett Contoir anslås en
tgfter dess afsedda behof lämpad viss summa,
såsom ett oundvikeligt vilkor, så för möjligheten
att hela DiscontAnslaget må kunna förde*
las och spridas till alla delar af Riket, och ingen
ort af en annans lättare tillgång på, eller
Större begär efter Lån|, i dess rättighet förfördelas,
som ock, att vinna ordning i Discontxörelsen
i allmänhet, under det hufvud-afsig *
ten med utgreningen deraf, vöre vunnen9-  nemligen en säkrare kännedom hos Discontförvaltningen
af Lånsökandes och Löftesman*
vederhäftighet.- och att Xnneyåoaroe iden d®
Benea- Utskottets Btiänkandtn.
1*3
af Landet, der DiscontLånen arn mest behoflige
och kunna förmånligast begagnas, mitta
på närmare håll, med mindre kostnad och tid*-  utdrägt af dem komma i åtnjutande.
Beträffande åter omfattningen och viddén af
det för hvart och ett LäneContoir föreslagne Distrikt
i har Utskottets tillstyrkande i denna del
grundat »ig på öfvertygelsen, att den i fråga*
komne förändringen i Discont-rörelsens bedrifvande
egenteligen bör ega rum endast för
de Landsorter, hvilkas större aflägsenhet från
Hufvudstaden af nyssnämnde orsaker påkallar
den nya ordningen och föranleder deras
skiljande från BancoDisconten i Stockholm; och
då Halland, i anseende till sitt läge otvifvefaktigt
bör med mera beqvämlighet och fördel
kunna begagna LåneC.ontoiret i Götheborg än.
det i Malmö, samt Vermlands innevånare, ehuru
visserligen egande största delen af sina
Handels-relationer på Götheborg äro efter hvad
denna Provins’* egne Ombud uppgifvit, bäst
betjenade af att framdeles som hittills få behålla
sin lån-rättighet i Stockholms Discont,
har Utskottet icke eller trott Hatland böra
innefattas i det Södra eller Vermland, läggas till
det Vestra LåneDistrictet, hvartill det skäl äfven
skulle kunna anföras, att, i afseende på
det Juridiska omfånget för LåneContoiren,
dem beredes en förmån af, att hvart och ett
Contoirs District ligger inom en och samma
ofRätts Jurisdiction, hvarigenom undvikas
de flere olägenheter, som uppkomma vid olik»
förhålland# för samm* Verk i mar och nuta*
i*4 Banco Utskottets Betdnkandcn
-
dre omgång och kostnader vid bevakningen af
dess Rättegångs-ärenden hos OfverDomaren.
Vidkommande dernäst de i tredje puncten
oniförmälda anmärkningar vid beloppet af den
för LdneContoirens rörelse anslagne summa , och
att grunden för fördelningen deraf, emellan Contoiren
icke blifvit af Utskottet uppgifven, så har
den samfälda summans storlek för bägge Contoiren
blifvit afpassad efter folkmängden i de
Landskaper, som till Contoiren äro bestämda»
jemnförd med befolkningen i hela den öfriga
delen af Riket , och med fästadt afseende å
JBanco-Discont-Verkets i Stockholm behof för
Utlåningen åt de till dess Låne rörelse qvarblifvande
provinser; äfvensom fördelningen mellan
Contoiren skett på grund af de derunder
föreslagne Landskapers olika folkrikhet, handel
och näringar samt utlåningens belopp öfver
hufvud vid de förre Filial DiscontContoi.
ren. — Med anledning likväl af den i sammanhang
härmed väckta fråga, om skyldighet föri
det ena DiscontContoiret att, af en egande outländ
behållning utaf sin fond, understödja ett annat,
hvars fond för beliofvet någon gäng blefve otillräcklig:
har hos Utskottet i öfvervägande
kommit, huruvida icke något särskildt stadgande
borde gifvas ledande dertill, att de blifvande
DiscontAfdelningarnes gemensamma verkning
med HufvudContoiret i Stockholm skulle mera
ändamålsenligt kunna uppfyllas , yppande behof
af större lån tillgångar vid något af Contoiren , än
de fastställda anslagen kunna medgifva , afhjelpas,
nät antaglig säkerhet icke bruste, och för
Banco-Utslottets Betäntianden. 12$
framtiden förebyggas , att outlånte summor pi
något ställe må finnas ligga oanvända i rörelsen
och förminskande den påräknade Discontvinsten;
och om icke något tillägg i detta hänseende
borde i Föreskrifterne om DiscontFörValtningen
inflyta. Och har Utskottet beslutat
föreslå, att den föreskrift må lemnäs Rikets
Ständers till Stats- , Banco- och RiksgäldsVerkens
öfverseende förordnade Revisorer; ’’att,
1 fall erfarenheten skulle bevittna, att under
en längre tid någon större summa varit o.utlånd
antingen vid HufvudContoiret eller någotdera
af de mindre DrseontContoiren, Revisorerne
ega förordna, att ett sådant öfverskott må förskjutas
till det eller de af DiscontContoiren,
hvarest behof deraf funnits ega rum , hvilket
förskott dock kommer att återställas, då det
finnes behöfligt vid det Contoir, hvarifrån detsamma
blifvit meddeladt.’’
Angående slutligen stället för det Södra
DitcontContoirets förläggande är i Utskottets
Memorial motivet yttradt hvarföre Utskottet
ansett Staden Malmö företrädesvis böra väljas
till säte för denna Inrättning. Utskottet har
ej trott sig tillkomma att föreslå åtgärder som
skulle leda till ändring i närvarande handelsförhållanden
eller dessas förflyttande ifrån en
Stad till en annan; hvilket Herr Friherre Cederström
afsett med sitt Förslag om detta Contoirs
placerande i Landskrona. Och enär Staden
Malmö, som jemte större folkrikhet eger
mesta handel och rörelse, skulle tillskyndas
större olägenheter af att söka sine låne-under
-
Bärno Tjtskottets BetänkanAen.
stöd i någon af de öfrige Uppräknade Städerne, åtti
För någon af desse, som saknar berörde fördelar,
kan uppkomma, tror äfven Utskottet atfc
hvad sorn i denna del i öfrigt blifvit anmärkt
, icke bör föranleda Utskottet att frångå
sin redan yttrade mening. På. grund
aF hvad sålunda är änfördt, förblifver Utskott
tet vid innehållet af dess afgifna Memorial
N:o 49 , endast med tillägg af det föreslagna
stadgandet huru förfaras bör, i händelse af en
möjligen nödig ansedd temporaire tillökning 1
den, efter fördelning af DiscöntGreditivet, för®
slagsvis bestämda utlånings-summa för hvart
och ett af DiscontVerken.
Utskottet går tili att putictvis yttra sig
öfver de för UåneContoiren föreslagne Reglementariska
Föreskrifter, och till Rikets Ständers
närmare bepröfvande öfverlemna de omdömen
och de ändringar derutinnan , hvartill
Utskottet ansett de inom RespectiVe RiksStåti®
den framstälds anmärkningar föranleda.
Vid §. ii är inom Högvördige PrestStån^
det anförd lika erinran, som hos Välloflige
BorgareStlndet blifvit vid förehafvandet af Un
skottets Memorial gjord, nemi. attén viss summa
för hvart och ett Contöirs rörelse icke
borde fastställas. Såsom svar härå åberopas
hvad Utskottet i det föregående redan yttratj
l följd hvaraf Utskottet ock anser i §. böra bibehållas
oförändrad j sådan den blifvit föreslaget!»
§. 2.
Eh Värd Uedamot inom Riddetskapet och
Adeln har, med hemtad anledning af denna §»
Eéncö' Utskottets Bendrik anden. ii)
föreslagit : att respit månådeme för afbetalningen
<d ett förfallet lån måtte inskränkas ifrån två till
m , men deremot omsättningstiden förlängas ifrån 6
till 9 månader. t)å denna fräga är af lika egen;
skap med de flere motioner, som rörande det
Reglementariska för BancoDisconten i Stockholm
blifvit Framstälde, och hvaröfver BantcoUiskottet
afgifvit särskildt utlåtande , som nu
är föremal för Rikets Ständers pröfning» torde
något yttrande i ämnet här icke erfordras»
och synes den föreslagne §• ej tarfva någon
förändring» så Vida Rikets Ständer, i allmänhet
medgifva, att hvad i afseende på Räntor
och betalningssätt stadgas för BancoDisconten
afven kommer att gälla för utgreningarne.
§• 3'
irsta och aldra Momenterne deraf, häfva
gifvit anledning till de anmärkningar inonx
Ridderskapet och Adeln, afen värd Ledamot t
att det vöre Rikets Biänders bullmägtige i Banquen
som skulle ansvara för det hela ej min»
dre för BancoDisconten än dess utgreningat
och att bemälde Fullmägtige derföre borde tillsätta
en Chef vid hvar och en af desse sednare
, och denne Chef åter tillhöra alt inom siri
Station utse sig lill biträde en Magistrats-person
och en Handlande; af én Ledamot t Alt
BancoStyrelsen skulle tillsätta kelu Direclionen,
hvilken en annan Ledamot åter ansett kunna,
bestå af arne sakkunnige Män utom Refererande
Ombudet, och att benämningen BancoOmiud
borde förändrat till BanCoCommissariet
b* 8 llanco-TJtskottets Retankandert.
samt denne person icke hafva afgörande, blolt
delibererande röst; äfvensom vid sista Momentet
af denne §. blifvit hos 3 Stånd påmindt?
Att den åt banco- och RiksgäldsVerkens bullmäglige
upplålne rättighet, att entlediga en eller
flere af Directeurerne, ej stöde väl tillsammans
dermed, att Directeurerne så väl som BancoFull.
mäglige voro tillsatte af Rikets Ständer: att antingen
bu/lmogtiges beslut i dylika frågor borde
granskas af Rikets Ständers Revisorer, eller
vek, om oordning yppades vid något Contoir;
Fullmägtige anmoda Revisorerne, att derom anställa
undersökning, och desse, samfäldt med
Fullmägtige, sedermera suspendera en fe lågt ig
Direcléur ifrån sin befattning till nasta Riksdag
och under tiden låta Supleanten för den
afgångne ingå i förvaltningen.
Utskottet finner visserligen den anmärkning
grundad , att om Banco .Fullmägtige ensamme
skulle förordna Directeurer vid hvar
och en Afdelning, och åtgärderne vid DåneJ
Contoiren helt och hållet bero af BancoStyrelsens
föreskrifter, sistnämnde Styrelse jeinnväl
borde vara ansvarig för hvad, i följd af Dess
beslut , kunde till Banquens skada inträffa.
M en då Utskottet ansett säkraste sättet, att
vinna det åsyftade ändamålet med DåneCon*
toirens inrättande, vara, att Directionerne öfver
dem tillsättas af Rikets Ständer sjelfve , hvilka
bättre än BancoFullmägtige äro i tillfälle
känna, åt hvilka personer, såsom de skickligaste,
pålitligaste och driftigaste, ett så vigtigt
för
-
Banco-Urskot tets Betiinkandtn. lä
förtroende må öfverlemnas, och då vid en så
organiserad Förvaltning äfven måste förenäs
skyldigheten för vederbörande, att inför Lagen
och sine Principaler vara för sine ger.
ningar ansvarige, i lika måtto sorn Rikets Ständers
öfrige Fullmägtige hafva sådant sig ålagt;
tror Utskottet sig icke böra frångå hvad Utskottet,
angående Directionernes förordnande
af Rikets Ständer sjelfve, tillstyrkt'.
Hvad ater angår föreslagen förändring i ‘
benämningen af den person, som, jemnväl i
egenskap af Direcleur, bör af BanCoFullmägtige
särskildt väljas och förordnas, skulle en
bestämd föreskrift, att härtill antaga en BancoUommissarie,
begränsa BancoStyrelsens rättj
att till denna befattning utse hvilken sorn
lieldst, och tilläfventyrs lägga hinder 1 vägen
för möjligheten, att erhålla den lämpligaste
och skickligaste personen. I förening med
hans åligganden, att referera ärenderna och såsom
den värde Ledamoten, hvilken gjort förevarande
anmärkning, medgifvit, äfven ega
delibererande röst; lärer icke böra betagas honom
rättigheten, att deltaga i besluten om förekom
mande frågor, enär Banquens Ämbetsmän,
hvilka uti DiscontStyrelsen här i Stock-;
holm deltaga, hafva en sådan yttrande rätt,
och i sjelfva nödvändigheten att densamma i
hvarje mål utöfva,jemnväl ligger en säkerhet
för öfrige Directeurerne om en föregången pålitlig
granskning och föredragning.
Bihang lill Riks. St, Fröt, 18*3» b (e Sami. Nto g
i 3° BancoUtskoitetz Be tank an åen'.
Uti det af Utskottet föreslagne Stadgandet,
i sista momentet af denna 3 §., om den åt
Fullrnägtige i Banquen och RiksgäldsCor.toiret
uppdragne rättighet, att endtlediga en eller
flere af Directeurerne från deras befattningar,'
torde deremot någon jemnkning böra, med
stöd af dervid gjorde anmärkningar, ega rum.
BancoUtskottet förmodar, att anledningen för
desse anmärkningar helt och hållet skall för-:
falla, genom det Förslag Utskottet härigenom
■vördsamt framställer; att någon direct Snapen*
sions-rättighet ej‘matte tillerkännas hvarken
Ilikets Ständers Fullrnägtige eller Revisorer;
men deremot åläggas den Directeur, som genom
någondera af desse Auctoriteter blifvit
under tilltal stäld, att sjelfmant afhålla sig
från allt deltagande i Discont Verkets Styrelse.
I enlighet hvarmed Utskottet tillstyrker, att
slutet af 3 §. må förändras till följande lydelse;
”För öfrigt ege så väl Fullrnägtige i Banquen,
som samtelige Revisorerne vid ett DiscontContoir,
att, om anledning dertill förefinnes,
anmäla en eller flere af Directeurerne,
att ställas under laga tilltal af Rikets Ständers
Justitieombudsman, och afhålle sig denne eller
desse sålunda under tilltal stälde Directeurer
ifrån ali befattning vid DiscontContoiret,
intill dess Domaren målet pröfvat och afgjort.
Börande I sådant fall Supleanter i de afgångnä
Directeurernes ställe uti Directionen inträda,*
Banquens Ombud i Directionen ege Banco*
Fullrnägtige, enär så lämpligt pröfvas, att
ifx|n dess befattning återkalla.”
Bånco*TJtskottets Betänkandtn. 131
§• 4-
Utskottet har vid närmare öfvervägande
af denna punct, funnit mest öfverensstämmande
med sättet, hvarpå Directionerne blifva
förordnade och den ansvarighet, som dem ensamme
åligger för Bånerörelsen och Contoiren-s
förvaltning, att TjeostemannaPersonalen
och Betjeningen vid livart och ett Contoir tillsattes
af Directionen, på hvars bedömande
frågan örn en eller annans endtledigande äfven
må bero, till befordrande af nödig hörsamhet
och ordning hos de lydande; hvarföre Utskottet,
med anledning afven af erinran härotn
inom tvänne Stånd, nu får tillstyrka en ny
redaction af denna som forde få lyda sålunda.
:
”Såsom nödige Tjenstemän och Betjening
vid hvart och ett Contoir antages:
1 Kamererare,
a Bokhållare,
a Ombudsman.
— 1 Registrator.
1 Vaktmästare,
hvilken Personal felir lika vid bägge Contoiren
och tillsattes af Directionen på hvart och
ett ställe; skulle likväl på en Birections derom
gjorde framställning, BancoFulimägtige finna
detta antal för alla göromål® behöriga gång
©tillräckligt, må BancoFullmägtige då gifva,
tillstånd till Beij ervin gens ökande med en person.
Varder en Bantpiens Tjensteman till Tjenstebefattning
vid något af J^åneContoiren, för.
ordnad, bihehalle han dea tour i JBanquen,
153 Banco UtskötMs BeläriMnden.
Som tillkommer bans der innehafvande åLön»
grad, så vida icke han beträdes med sådane
fel, för hvilka han, enligt Författningarne,
Iean ifrån Banco Verket skiljas. För Conioirens
Tjenstemän bestämma BancoFullmägtige, sedan
Direciionernes Förslag blifvit infördrädt,
göromålens fördelning.
§• 5-
Ånmärkningarne dervid inom alla 4 Riks»
Stånden innehålla1 till en del, att det för hvar
och, en af BiscontDirecteurerne utaf Ut skottet
jöreslagne aCs-arfvode, 333 R:dr 16 sk, Banco
hör, såsom otillräckligt till ersättning för deras
besvär oeh kostnader, förhöjas till antingen
el t belopp fl/ 500 R:dr eller 600 fl 666
■Midr 32 SÅ.J och är för öfrigt i anledning af
samma §. föreslaget; att BancoOmbudets Lön
mätte blifva störte än den Utskottet tillstyrkt,
eller ock stadgas, att samma Ombud finge bv'
hälla sin- Lön i Bamjuen, och särskildt njuta
ersättning för dess kostnader till underhållet
■på fremmande ort med 6'66'f- a 1000 Rtdr; att
reglerandet af Betjäningens aflöning måtte öfverlämnäs
till DiscontBircctionerne och det Blifvande
beloppet af BancoFullmägtige endast stad*
, fästas; eller ock denna reglering på Banco Styrelsen
ensamt ankomma; alt för Tjenstemännen
vid Gonlöiren, hvilkas Inkomster och 'Löneförmåner
äfven vore beroende af rättigheten
att vara Cotnmissionairer för Länsökande, en
viss procent mätte bestämmas såsom Commissions-arfvode,
deraf hälften skulle tillfalla
' Commissionairen och den andra hälften ingå i
BancoUtsiottets Betänkandert*. i 3 j
en gemensam SportelCassa; att, vid Götheborgs^
Contoiret, Kamcrcrarens Lön matie nedsättas
till 66()^R:dr, i anseende till förmodade större
sportler för denna tjenst; att Vaklmåstarnematte
pa bada ställen ajlönas lika o. s. v.
Då Utskottet ansett, att uti <le orter, hvarest
Contoiren blifva inrättade, iclte skola saknas
sjelfständige och oberoende personer, med
rit fbr det allmännas gagn, sorn vilja åtaga
sig Duecteurs-befattningarne, endast för att
vara nyttige för. den ort der ife äro boende
och icke för den inkomst sorn med befattningen
är förenad, har sådant,,jemte afseende på
hvad som är anslaget för hvar och en af Directeureme
vid RancoDiscont Verket, äfven varit
orsaken , hvarföre Utskottet icke tillstyrkt
högre arfvodes- beräkning för DiTecteurerne
vid LåneContoiren, än sorn motsvarade desärskilde
kostnader ett dylikt uppdrag kunde åtfölja;
likväl och enar en påökning ansetts af
flere Ledamöter inom Stånden böra ega. rum,
har Utskottet efter vidare öfvervägande rm
funnit sig äfven böra tillstyrka någon förändring;
rrten tror i detta fall en summa af 400
K:dr, jemte de förut bestämda resemedel a£
66| R:dr för de Directeurer, hvilkas bostad
är belägen mer än aine mil från UiscontCon»
toiret, blifva tillräckligt.
Deremot, har Utskottet, med anledning^!
de erinringar och Förslag, sorn vidare vid deta- _
na .punct blifvit gjorda, icke funnit skäl tillå
styrka annan, förändring mot hvad Utskottets;
.förra Förslag, innehåller, än att Vaktmästaren^
134 Hanco-Utskötttts Betnkanden
■vid Contoiret i Götheborg må erhålla aoo R:dr
i stället för 133 : 16 sk., samt i Malmö 150
R:dr i stället för 100 R:dr. Och »kulle i
öfverensstämmelse med hvad Utskottet sålanda
nu föreslagit, Aöflnings-surnman vid Göthe»
borgs - Contoiret blifva R:d? 5766: 3 a sk. och,
vid MalrnöContoiret', R;dr 50833 16- sk»
§. 6.
Med fä st ad t afseende å de härvid
gjorde anmärkningar,, att bestämdt utsättas,
hör ,. hvilken , i fall Ledamoten af Ridderskapet
och Adeln vöre frånvarande , skall hos Dired
ion en föra ordet , samt alt Qfn b u ds mannen
lämpligare än BancoOmbuået, sorn är Ledamot
i Direclinnen , hör bestrida Prolocolls'-f&-  ringen, föreslår Utskottet att denna §, Dis
förändras sålunda.'
”Enligt nu föreslagen organisation af I>ixectionen
blir Ledamoten af Ridtierskapet och
Adeln, eller, i hans frånvaro, den honom efter
Stan ds-ord ning närmaste Ledamoten Ordförande;
och RancoOmbudet skall, såsom Referent,
föredraga ärenderne och besörja bref*
vextingen emellan IJirectionen och BancoFullmägtige,
i öfverensstämmelse med Directiornens
beslut. Pro t o collet fores af Ombudsmannen.
— Vid uppkommande olika meningar’’ &c. SCe.
(oförändradt enligt Utskottets förut afgifn©
förslag).
f 7-
Vid förnyadt öfvervägande af denna §:i
Banco -Utskottets Betänkanden- sjfj
innehall , jemnfördt med hvad sorn deremot blifvit
inom alla 4 KiksStånden påmint, nemligen:
Att en set betydlig contant Cassa hos
JJiscontContoiren, sorn den Utskottet föreslagit
, kunde medföra, lange större olägenheter och
tilläfventyrs jemnväl vådor t än en gå vissa vil•
kor grundad och till viss summa inskränkt Åssignations-rät
tighet på Banquen 9 hvaröfver ert
saker controll sS mycket lättare borde kunna
ega rum, som LåneContoiren skola ega ett
Banquens Ombud närvarande, postdagligen brefvexla
med. Banco Styr elsen , blifva underkastadet
utom årliga, äfven improvisoriska revisioner*
och icke drifva annan Benninge-rörelse än deri
Banquen medgifver, och således icke kunna utsträcka
densamma utöfver föreskrift och summa;
har Utskotter funnit en närmare uppmärksamhet
böra lemnäs åt sättet huru dessa
ifrågavarande DiscontContoirs utlåning skali
verkställas, äfvensom huru vid skeende inbetalningar
förfaras bör , och med den för Då*
ne - rörelsens oafbrutna gång oundvikelig©
contanta Cassan, må förhållas.
Utskottet anser , efter en noggrann pröfning
af anmärkningarna i denna del, äfven
tjenligast och mest beredande tillfälle för Saur
coStyrelsen tili controll på de särskilde Di»
»contFörvaltningarnes åtgärder, om i stället
för de större contanta Gassorne, dem må lemnäs
rättighet, att för meddelande Dan utfärds
Assignationer på Banquen, uppå vissa fastställ
de Valeurer, hvilka till summan bestämmas
så, att deras utelöpande längre tid ibland
a36 Banco Utsiottets Betänianden.
Allmänheten förekommes, och atten mindre
contant tillgång hos Contoiren erfordras.
I afseende på beskaffenheten af desse As.
signationer har Utskottet trott sig böra, på sätt
liar nedan föjrmäles, i reglementarisk! afseende
föreslå: dels storleken af den summa, på
hvilken hvar och en Assignation må kunna
utgifvas, dels de mera generella föreskrifterne,
som vid deras utfärdande böra af 35irectionerne
iagttagas ; men t öfrigt enar erfarenheten
i dylika fall alltid bäst och säkrast leder
till de åtgärder , sorn för en i alla måtto
pålitelig Controll blifva nödige att vidtaga ,
ansett det böra till BancoStyrelsen öfverlemnas,
att örn de flere mindre detaillerne vid
förefallande tillfällen anordna.
Genom Assignations. rättighetens beviljande
blifver behofvet af en större contant
Cassabenållning undanröjd; och då den contanta
Cassan vid sådant förhållande icke behöfver
tiliitas i annat ändamål, än att fylla i Lane-beloppen,
hvad som med Assignationer ej
ian erläggas, tillstyrker Utskottet att Cassan i
Götheborg må få uppgå till högst 20,000 R:dr
och den i Malmö ej öfverstiga 10,000 R:dr;
hvilka Cassör kunna förvaras under 3.'ne Lås,
hvartill en af Directeurerne , Banco Ombudet
och Kamererarén hafva en nyckel hvardera.
I stället för de föreskrifter 7 §. nu innei
håller, föreslås derföre följande, i öfverensstämmelse
hvarmed Utskottet anser Stadgsnderna
för Contoiren i denna del böra uppgöra»,
Banco-Utskottets Betänkanden. 137
"Directionen eger rättighet att på Banquen
utfärda Assignationer för utlåningens verkstäU
lande, dock under vilkor: Ait Assignationerre,
hvartill Blanquetter efter reqvisition från
BancoStyrelsen utleninas, icke må utgifvas å
andra summor än 100 R:dr, 150 R.dr, 500
R:dr och 1000 R:dr. Att dertill nyttjas Banquens
papper, med derå slagen hvitstämpel och.
valeur, hvilkas beskaffenhet BancoFullmägtige
må bestämma, och i anseende till hvilka
i öfrigt desse Fullmägtige ega att vidtaga sådana
åtgärder, sorn innefatta nödig säkerhet ej,
mindre i afseende på det belopp, som varder
utgifvet, än för möjligaste förekommande af'
förfalskning: Att Assignationeme underskrif,
vag af minst st Directeurer och BancoOmbudet
sarnt contrasigneras af Kamreraren; att några
Assignationer ej måga på förhand förfärdigas
till upptagande bland Gassa-behållningen,
utan underskrifvas endast i den man Fån blif.
vir beviljade; hvadan för hvart och. ett Fåre
skall antecknas efter Numer - ordning beloppet
af de Assignationer, hvaruti detsamma,
blifvit ufgifvet: Att, med först afgående post
efter hvarje Utlåningsdag, förteckning på alla
utfärdade Assignationer, innefattande Nummer
, Datum och Summa, till BanöoStyrelsent
insändes; samt att, då inbetalningar i ContoLxets
egne Assignationer ske, desamme genast
öfverkorssas och såsom Contant leverering till
Banquen insändas. Till bestridande af smärre
utbetalningar må reqvirera uti BaricoSedlar
fö? Götheborgs LåneContoir 20,000 JFdr flc^
a 3 Isaeco Utskottets Betänkanden.
för Contoiret i Malmö jo,ooo R:dr. Hva^:
utöfver1 nämnda belopp till Cassan inflyter^
bör vid utbetalning af nya Lån genast användas,
i fall behållningen ieke skulle bestå af
förslitne obrukbare Sedlar, hvilka då ofördröjligen
skola tili BancoStyrelsen öfversändas.
Cassa-kistan förvaras under 3 las, till hvilka et&
Directeur, BancoOmbudet och Kamererar@a
hafva en nyckel hvardera.*’
§■ 8-
Vid denna §. finner BancoUtskottel någon
annan förändring ej erforderlig, än att, i följd:
af de förändrade Föresfcrifterne i nästföregående
7 §. Orden: ’’ej eller utgifva särskilde Sedlar
eller Assignationer borrttagas, och att i slutet
tillägges r ’’samt LåneCöntoirens egna Assignationer.
’r
§. 9
Någon annan anmärkning är val icke gjordvid
denna §. än den sorn hos Vällofl. Borgareståndet
blifvit yttrad r Att ett erhållet Bdn icke
ma. behöfva inbetalas förr än det blir till betalning
förfallet, och då, pä hvilken dag i veckån som
heldst, en anmärkning, hvartill Utskottet anses
§:s lydelse icke hafva gifvit någon anledning,
emedan föreskriften i sista Momentet blott har
för afsigt att bestämma tiden inom hvilken
handlingar sednast böra vara till Contoiret inlemnade,
så vida de, i anseende till den
granskning som bör föregå föredragningen, skola
famna komma under pröfning ä den nästin.
Banco-Utsiaitets Be länk and ert. I39
fallande lliseontdag. Men för öfrigt fordrar
denna §. förändring, dels i afseende på tiden
då Utlåningen vid Contoiren Iean begynna,
dels i följd -af förut föreslagne förändringar.
Och foréslår Utskottet följande redaction deraf :
”Contoirens Utlånings befattning börjar nästkommande
år 1824 å den dag" som genom särskild
Kungörelse bestämmes; hvarefter Directionen
alltid sammanträde å en viss dag i
hvarje vecka, för att granska inkomne jLåneliandlingar
, samt i öfrigt afgöra förekommande
ärender. Infaller Helgedag å den vanliga
Sessionsdagen sker sammanträdet a nästa söcknedag
derefter.”
"Sä val nya Bane.ansökningar som Omsattningshandlingar
med bifogade Contante medel
böra, sednast å andra söcknedagen före dea
då Direötionens sammankomst inträffar, vara
iniemnad till Kamererarén , som deröfver upp.
jättar erforderlig Idsta; oell föröfrigt biträder
BancoOmbudet med ärendernes beredande till
,Utlåningsdagens expedition.”
§ xo,
I afseende på denna §. har blifvit an-i
fördt: dels, Alt de föreslagne AdvisListorne
syntes vara utan gagn, dä Län ej meddelades
andre än de inom hvart och ett LäneDistrict
boende; dels: Alt Läne Contoiren i Landsorterna
val borde till BancoDisconten inlemna AdvisListor,
men att dylika Listors af sändande lill
dem frän BancoDisconten vore utan ändamäl.
på Utskottet icke kan instämma uti den me»
14° Bänto• Utskottets Betänkanden.
ning aft AdvisListor skulle vara helt oeh hamlet
öfyerflödigefinner Utskottet imedlertid^
att det kan anses göta tillfyllest för erforderlig
C ont roll öfver Utlåningen vid DiscontContoixen,
om HufvudContoiret i Stockholm ifrån dem
erhåller AdvisUistor; och föreslår i följd der
af följande Redaction af ros§:n:
”Discont - Directionerne i Götheborg och
Malmö åligger att, genast efter hvar och en
Discontdag meddela Directionen vid Banco®
Disconten i Stöckholtn Advis, om de, samma
dag, hos Gontoiren antagne Låntagare och Cau®*»
tionister, samt de beviljade-Lånens belopp.’*
IX..
Utskottets förslag idenna §.: att Directeurerne
i LånConloiren ej skola fa tlersta- '
des eller kos BancoDisconlVerket i Slockholm
häfta för skuld har blifvit inom de Respective
Stånden ansett ej, allenast, obilligt, utan äfven.
origtigt och, klandervärd/, samt: innefatta våhl
emot Dirtcienrerne, hvilka icke borde betagas ,
hvarken rättigheten att omsätta äldre eller
upptaga nya Lån,, och till, grunddivarföre blifvit
äberopadt; närvarande förhållandet med.
Directeurerne i BancoDisconten, samt svårigheten,
att i annat fall erhålla några Directcu.-~
rer, emedan det skulle afskräcka mången hederlig
man, att genom ett nytt medborgerligt för«
troende se sig beröfvad ett medborgerlig rättighet
, som hvar och en annan åtnjuter, heldst
% LåncCo nioi rens säkerhet vöre tillräckligen tryggad,
när 3 ansvarige Direcieurer prof vade ett
Banco-Vtskotlets Betänkanden. 141
Vinsökande Direcieurs ansökning; Utskottet har
likväl icke kunnat med sin öfvertygelse förelia,
att ofvan berörde vilkor vöre af den beskaffenhet,
att helt och, hållet betaga Rikets
Ständer möjlighet ***» att besätta nämnde befattningar
med skicklige män, samt i öfverensstämmelse
med hvad för BancoDiscontVerket
hädanefter skulle, enligt Utskottets hos Rikets
Ständer anmäldt© beslut iakttagas,*ej eller funnit
skäl medgifva, att Förvaltarne afLåneGontoiren
må kunna inom samma Contoir 'upptaga
Lån; men dock trott sig icke böra lägga
hinder i vägen- för rättigheten åt Directeurerne,
att hos BancoDisconten i Stockholm söka
och undfå Lån; med bibehållande af stadgandet
i §tns 1 moment, hvilket genom sålunda
medgifven lånerätt i BancbÖisconten lättare
norde kunna uppfyllas, samt med fästadt afseende
a en gjord anmärkning, det ingen utlåning
pä Adier 'må ega rum, och i §m uttrycka*
hvad med publike papper förståt, bör då efter
Utskottets tanka iedactionen af §. härefter
rättas sålunda:
— 5,Directeurerné ‘dock 'obetaget, ätt
innehafva eller upptaga lån hos BancoDiscontVerket
i Stockholm; och må i öfrigt icke hvarken
Directionens Ledamöter eller Contoirens
Tjenstemän och ^Betjente skuldsätta sig hos
något af DiscontContoiren genom egne lån eller
andra förbindelser till betalnings-ansvar^
härifrån dock undantaget lån på gödkände Ac®
tier eller gällande publike papper, på sätt för
$ancoDisconten nu finnes eller framdeles bilf»
14* Banco-lTtskottets Bet ärik anden.
ver stadgadt; derjemte Directionen3 I>edamö«
ter och BaricoOmbudet förbjudas, att i någon'
egenskap varaCormnissionairer för Xiånsökande. ’
§• 15.
Anmärkningarne vid denna §. innehålla;
ett hvar och en person bör fä begagna läneriitt i
hvilket DiscontContoir sorn heldst, och det sta.
Läntagare Jrilt, att anskaffa Cautionister i frän
hvilket ställe som heldst, såsom vilkor för hvilken
"låneräitighet en ^Ledamot inom Bidderskapet
och Adeln ansett böra förenäs skyldigheten,
att, när en Läntagare vände sig till ett Contoir
utom sitt district, styrka, med bevis ifrän
JJisconten i detta sistnämnde, att han icke är derstädes
skuldsatt, deremot inom PrestStåndet en.
^Ledamot föreslagit: att i stället för en obunden
läner ättighet hos alla Disconterne, det ' borde tillätas
göra län blott i ettdera cf Contoiren, men
Discor.tVerket i Stockholm för begge districternes
inne vanare stä öppet, och hos BondeStåndet fun.
nits nödigt, att Läntagare väl skulle vard boende
inom districts», men denna föreskrift icke lämpas
pä Löftesmän, äfvensom stadgandet om Mantalssl
rif ings bevis utgå, dä vederbörande Antori titer,
i Vi-iierhaftighets-betygen skola intyga hvarest Läntagare
och Cautionister äro bv.tnde.
Utom hvad Utskottet ansett böra iakttagas,
när en viss summa för hvart och ett Contoirs
district och lånerörelse bestämdes, har anledning
ti l föreskiifterne i denna §. hemtats
jemväl ,f det skäl, sorn hufvudsakligen blifvit
åberopadt för nödvändigheten af Banco*
Banco-Utskottets Betänkande/i. 143
Discontens utgrening till de Södra och Vestra
orterne i Riket, nemligen svårigheten för DiscontDirectionen
i Stockholm, att kunna rätt
bedöma säkerheten hos ^Låntagare och Döftesmän
i desse derifrån aflägsne orter; med afseende
derpå äfven nu och i följd af den de.
-cisions - rättighet Utskottet här framföre tillstyrkt
böra Rikets Ständers Revisorer öfver*»
lemnäs, i fråga örn meddelande förskott ifrån
ett Contoir till ett annat, då en outländ behållning
på något ställe finnes, hvarigenom
-en möjligen blifvande brist i erforderiige tillgångar
hos något af Contoiren kan afhjelpas,'
anser Utskottet sig icke ega skäl att frångå dess
förut gifne tillstyrkan, att så val Dåntagare
sorn Cautionister böra hålla sig inom hvart
och ett district; och ■§ hör således, efter Ut.
skottets tanka, bibehållas oförändrad, blott med.
det förtydligande, att i stället för orden: bo.
ende och mantalsskrifven, -blott sättes: mantalsskrifven.
§• 13-
Någon anmärkning dervid är icke inotii
något Stånd gjord, utan endast hos Vällofl.
BorgareStåndet åberopadt dess fattade Beslut,
i anledning af Stats- och Banco-Utskottens Betänkande
angående penninge-väsendet, om hvad
med publike papper bör* förstås, hvilket Utskottet
anser icke kunna föranleda till någon;
ändring i §-ns innehåll.
§• *4»
Oaktadt hvad vid denna § inom Vällofl;
BofgareStåndet är erinradt, nemligen att nir.
J28 ancoUiskottets Retänkanden.
Domaren genom påskrift vitsordat rigtigheten af
Låntagares och Löftesmäns handtecknirrgar, ett
sådant betyg bör anses tillräckligt utan att ännu
ett vittne må. behöfva tillkallas, ^heldst pä samma
sätt förfares när någon ingär borgen för uppbörd;
tror Utskottet likväl hofra bibehållas oför.
ändrad, enär genom Domarens påskrift i de
fall §:n omnämner, tvifvelsmål val icke bör
kunna uppstå orri attestens enlighet med för.
liållandet, men vid flere tillfallen en annan
på stället val känd persons intyg tillika är
■behööigt, emedan, på landet i synnerhet, extra
ordinarie Domäre finnas på kort tid förordna*
de, sorn icke kunna känna alla i orten vistan»
■de personer,
§• 15*
Inom Vallöf!. BorgareStåndet är härvid
det tillägg föreslaget, att Länsökande sjelfve, örn
de personligen infinna sig vid LäneContoiret, *j
mä vägras alt inlemna sine docurnenter utan pä*
tecknadt 'ansvar för hanåiingarnes rigtighet; dock
fror Utskottet nödvändigheten att iakttaga denna
påskrift icke böra sättas i fråga, då eljest
flere utvägar kunna finnas för en svekfull
Uånsöicantle, att undvika påföljderne af begagnandet
och tilläfventyrs äfven förfärdigandet
■af ett falskt liåne document.
Jemte det en Bedamot hos Ridderskapet
och Adeln önskat den rättelse, att till orden
”ingen
Hdnco-Vrskoltets 'Retink anden. ^45
■^ingen person får såsom Låntagare pä sitt blotta
namn' mätte laggas ”med centio;}’’, har en Ledamot
inora Vällofi. BorgareS{ändet föreslagit,
att, i stället för ortlen ''blotta namn”, ina införas
’’blotta förskrifning ufven med olika Löftesmän;"
äfvensom inom sistnämnde Stånd en
annan Ledamot yrkat, att, till underlättande af
handeln flir de mindre förmiigM, lamriittighet
skulle beviljas till högre belopp än 6,000 Rulr pa
6 månaders tid -och med tilhör af full inbetalning
st i d Tarfa Hot i den.
Till någon ändring uti högsta Lånebeloppet
linner Utskottet sig häraf icke hafva anledning,
men på det ali tvetydig tolkning af
§:ti må förekomrnas, tillstyrker Utskottet, att
den inom Väliofl. Borgareståndet föreslagna
redactions-föränd »ing må antagas och §:ns början
således lyda:
”Ingen person, af hvad förmögenhet sorn.
beldst, får såsom lia niaga re på sin blotta förskrifning,
afven med olika löftesmän, häfta för
■större summa än 6,000, R:dr Banco,’’ etc. etc*
§. 17.
Utskottet tillstyrker, att denna §* må erlial
1 a följande lydelse, i enlighet nied hvad för
Banco Discon ten nu mera finnes afgjordt:
’’A Lån, hvilka icke inom 14 dagar efter
förfallodagen inbetalas eller omsättas, erlägges
på lika sätt och till enahanda belopp som för
Banco-Disconten i Stockholm finnes stadgadt,
straffränta, beräknad från förfallodagen.’’
Bihang till Rihs. St, Fröt, 1823 6-,tt Sarri!, lo.
Banco Utskottets Betänkanderi.
§. 18.
Man har Vid delina anmärkt i att, onr
Direclionen skulle finna sig böra utlåna en
mindre summa än Reversalet innehåller, dere*
mot icke borde Hära något hinderi då säkerheten
för Discont-Inrättningen af ett sådant förhållande
icke minskades» och Låntagaren å sin
sida ej ellet risqileräde något, när anteckning
derom skedde i Böckerne; äfvéhsöm ätt, då
fråntagare vid omsättning gjorde större inbetalning
än söm varit af nöden » Lane- Docu me'litet
ej derföre borde cässeras, utan begagnas
föt så stört belopp, som derå verkligen återstoden
men som det förra af desse förslag skulle
leda till samma olägenheter, sorn vid f. d.
HiksÖisconten, der én dylik ihéssure hägoti tid
begagnades» blifvit ärirhärkte, nemlieéri, att till
Éxémpel den, söm Önskade ett Lån på lood
H:dr, 1 osäkerhet öiri hurö mycket deraf kun.
dé blifva äfprutadt, begärde dubbet summa etler
mera, o* s. v.» hvarigenom rhytsken oreda
■uppkom, och hvilket föranlät fiirectionen af
Banco-DiscortteH» att, genast flan detta Verks
början» stadga såsom vilkor» atl intet nytt larl
hnge tltgifvas på annan eller mindre summa
än détt, sorn reversalet innehöll; och det sednare
tillstyrkandet Synes mindre tjenligt egentligen
af den orsak, äti den person, söm vill
■verkställa en större afbetalning öfch derefter
lätteligen kan rätta omSättnings-réversaléts innehåll,
i annat fall skulle göra en rubbning i
deh förrä föreskriften nödvändig; alltså linner
Utskottet §:s lydelse böra oförändrad bibehålla^»
RaneoViskottets Béiättkänderi. Hi
§. ig.
Inom Högvördige PresteStåridet öch Vallöf!.
BorgareSfåndet hafva uppstått betänkligheter
för bifall till Utsköttets i denna §. gjorda
förslag; af den orsak, att det med BnnquenS
Stadgar 'och dess Säkerhet icke skulle Idta förena.
Sig, att Öfverlemna deri Särskilda belåningen på
Metall-effe eter till Hagon annan ari Banco. Styrelsen
, och att denna §. derföre borde utgå;
derétnut hos Bidderskapfet och Adeln en Bedarnot
yrkat belänitigsrätt för Contdiret i Götheborg
Ufven på Varor, sOni directe ihföraS i Riket
trell här trieSt conSumeras, till en Större summa
af i O ä i‘i,böo R-.dr på korrt tid öch ovilkorlig
återbetalning Samt hös Hedervärda BöndeStåndet
en Ledamot eftdaSt trött §. böra mera förty dligäsi
Så vida meningen är att Särskilda summor skola
lemnäs LaneContöiret till belöningen på e.tputtable
éffecter, hvilka summor icke inbegripas i Distont*
Rondén.
Utskottet anser sig böra härvid tillkännagifva
ait; i följd af iiilStyrkartdet i denria §. Utskottét
för sin del funhit jså väl pröfningeil af förekommande
ansökningar öm lån på jetrt öch andra
esportabla metalleffeeter, och beviljandet deraf,
Söht teiäxatiört af dylika panter böra till BåneCbntoiret
i Götheborg öfverflyttäS tillika med öf.
riga dermed förenade åtgärder* ehurtt Utskölfet
Söm i detta ämne äfven hört Herrar BanCöPillh
inägtige och Banquertä Comtrils&arier ntt iöké ät I
tillfälle att föreslå de Beglettientatiska föféSktif»
terne för denna särskilda beläning, hvilket icke
later sig göta förr än Rikets Ständer äfgjört örn
Banco-Utsiottets Betänldndéru
lånerörelsen vid DiscontCöntoiren skall verkställas
jned contanta medel eller genom assfgnering på Banquen,
emedan på denria omständighet beror, huru berörde,
ifrån Discontrörelsen afskiljda befattning
skall verkställas och controlleras. Med den erinran,
att Stats- och BaricoUtskotien gemensamt
redan meddelat yttrande öfver den fråga Herr
Tham, i sammanhang med detta ämne, väckt orri
belånings rättighet på varor sorn i Riket införås,
■samt atr, vid en närmare uppmärksamhet på §:n»
innehåll, något förtydligande deraf, i afseende på
nödiga medel för Effectbelämingen, icke torde
synas behöfligt, finner således Utskottet §. böra
■qvarstå -oförändrad»
20, 21, 22 och 23 §§.
20 och 23 finner Utskottet icke, skäl att
^utesluta, ehuru en .Ledamot inom Välloflige
BorgareStåndet ansett dem, såsom endast innefat.
tande obetydliga detailii agor, kunna utgå.
Vid §§. 21 och 32 är ej något anmärkt.
§• 5 4.
Med det tillägg sorn af det föregående blif.
ver en följd, torde denna §. böra lyda sålunda;
Alla Lånehandlingar och Hypothequer, af.
vensom tryckta r orrnulairer elle r så kallade Blanqyetter
tili Contoirens assignationer förvaras (å
särskildt ställe) under frenne lås, hvartill en af
Directeureme, BancoOmbudet och Kamererare!!
hafva hvar sin nyckel*
Banco-TJtikotiets Betänkandtn; 14g
§• *5-
YUranderne inom de Respective Starden, i
sammanhang med denne §. indela sig uti ful jarn»
de anmärkningar;
Att valet af Revisorer till granskning af
LåneContoircns förvaltning och räkenskaper bor
ske på brukligt sätt af Rikets Stander., och då
Revisorerna ojver Stais- Banco- och Riksgälds.
Verken sammanträda de äfven efter slutad förrättning,
Hedsunda en af hvart Stånd ibland
sig för att revidera de mindre DiscontContoiren:
att de Särskilda DiscontRevisorerne icke
böra vara skyldige inhemta Banco Fu/lmägtiges
samtycke innan Decharge Directionerne meddelas:
att de irriprovisoriska Revisionerne blifva olämplige
och utan ändamål; att icke a utan alla 4.
Revisorerne, hvilka hellre borde tagas utom än
inom distric! erne, böra dervid lill stå de sv ar a, och
minst en gång om året en af BancoFullmägtige
verkställa en dylik eftersyn5 samt slutligen
all om. Revisorerne på stället skola afbida
BancoFullmägtiges svar om Dechargens. meddelande,
arfvodet för Revisorerne borda bestämmas
för minst 6 veckor.
Utskottet tror fdr dess del, valet af Revisor
rer för de mindre UiscontContoiren, kunna verki
ställas på lika sätt som Revisorerne öfver Banco»
DiscontVerket utses; och sorn den särskildagränskningen
genom Stats- Banco- och Riksgälds Verkens
Revisorer, Hvilken blifvit äskad, kan äga rum utan
att medföra de kostnader som blifva oundvikliga,'
så vida några af dessa Revisorer på stället skola
förrätta undersökning, så tprde för detta ändamål
350 Bmc$'Ul$kottetS) Bctänktinäen.
vara tillräckligt att Revisorerne ofver Discont
Contoiren, på sätt Revisorerne öfver Bancol}!-  gcortten iakttaga, efter hvarje Revisionsförrättnings
sUrt, afgifva en särskild relation derom till Revisorerne
öfver Stats- Råneo* och RiksgählsVerken,
ined bifogande af hållna Protpcollev öfver sina
åtgärder och beslut, ”Vid dechargens meddelande
lärer äfven kunna iakttagas, att den af J)i*
scontRevisorerne meddelas, gä vida icke något Ilin<Zep
å BcincoStyrelsens sida mäter, och derefter
Vippsändes till RmcoFullmägtige, hvilka, i händelse
de finna dess utfärdande kunna ske, med
påskrift derom då öfverskicka densamma till Directiahen;
genom denna procedure förekommer
Revisorernes uppehåll längre tid än Revisions*
förrättningen påfordrar och en högre arfvodesbexäkning
för Revisorerne, ä'n den Utskottet föreslagit,
undvikes, Jfyttan af improvisoriska Revisio,
nsförrättningar torde icke böra förnekas, då ändamålet
med dem är, alt hos I>irectionerne ali*
tid bibehålla Omtanka att när som hälst kunna
redovisa för sina åtgärder, utan att dertill behöfva
särskild bereaelsetid, hvilket ändamål synes
Utskottet bäst kunna vinnas om sådana Revisions*
förrättniogar få verkställas, dels på BancoFullinäg.
tiges föranstaltande när de så för godt firma, dels
ock, utan föregående c°mmunicationer emellan
flere personer, af, blott 2 Revisorer, hvilka böra
vara obehindrad® attmar som helst efterse Cort’
toirens tillstånd och göromål.
Med antagande häraf synes första' delen af
35 §. kunna innehålla:
!’Riket5 Ständer välja ibland sig, på lika sätt
Banco'Utsiottefs Betänk anden. *51
forn för Banco Discqntens öfverseende sker. och
enligt de ordningar som inom hvart Stånd i af»
seende på dylika val finnas och blifva stadgade,
4 Revisorer, en af hvart Stånd samt lika mångå
Suppleanter, äfyen en af hvart Stånd, 1 händelse
af Revisorernes bortgång eller förfall, hvilka alla
höra' vara boende inom districtet för det RåneContoir,
hvars förvaltning och räkenskaper de
skola revidera. Dessa Revisorer skola icke allenast
årligen den 1 Marni, eller, om helgedag då
infaller, den näst derpå följande söcknedag sammanträda,
jemte ett särskildt från BancoFulImägtige
förordnad t Qmbud, för att granska och inventera
Contoirens för det föregående året afslutade
räkenskaper, generella förvaltning, Gassabe»
hållning, Handlingar och Rånedocumenter, samt,
efter befunnen riktighet, och, sedan de till RånCoFuUrpägtige
ingått med Berättelse och Protocoller
om Revisionens förlopp, hvilka Handlingar
desse sednare böra till Revisorernes öfver
Stats- Bapco- och RiksgäldsVerken närmare granskning
öfverlemna, tiR Direptionen afgifva decharge
sorn till RancoFullmägtiges godkännande skall
uppsändas och. af dem, så yida hinder | BancoStyrelsens
sida dertill icke möter, till Directionen
Sedermera Öfverlemna*; utan ock vara berättigade
örn de så för godt finna att äfven under årets
lopp, minst 3 tiU antalet, anställa improvisoriska
Revisioner, i hvilket afseende tillgång på Verkets
alla handlingar och räkenskaper ej får dem förvägras;
dock att derigenom någon rubbning eller
uppehåll i Contoirens varliga göromål icke må
f inyrd sakas. R?Yisovecue åtnjuta Scc. 8cc,
Banco Utskottets Betänkanderta
•§, 26.
Dervid har någon erinran ej blifvit gjorda
®eh torde, denna §. alltså förblifva oförändrad.
Detta allt underställes vördsamt Rikets.
Ständers upplysta bepröfvande t och varda de emot
pluralitefens tanka af Rtskillige ledamöter anförde
särskilda meningar och reservationer, enligt
förbehåll, uti hosföljande ProtocoIlsUtdrag bifo-.
gade. Stockholm den 30 öctober 1-823..
ZJtdräg af Protocollet, hållet hos lilMils
Högloft Ständers BancoUiskott
den 30 October 1823.
S. D. Vid justering af Höglol'1. BancoU>.
skottets förnyade Utlåtande till Rikets Ständer, 1
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Memorial N:o 4 9, samt det dervid bifogade generella
förslag till Regleinen-tariska. stadganden
för RåneContoiren i Vestra och Södra Provincerne,
åberopade nedannämnde Herrar Ledamöter
deras, vid ärendets afgörande, yttrade särskilda
meningar, hvilka enligt förbehåll skulle bifogasUtskottets
ofvanberörde förnyade Utlåtande, neni-;
ligen:
I Jr åsa om fördelning af hela det för Dig
sconlrörelsen i allmänhet beviljade anslag.
Herr RevisionsSecreteraren Stråle,
(Se Bilagan Litt. Å)
Härmed förenade sig Herr Prosten Has*■-  selroth.
Emot Utskottets förslag om LaneVistricteniindelning.
Banco Utskottets Be tank an den. 15$
Herr Lagmannen Ullberg åberopade dess till
“Valloll. BorgareStåndets Protocoi! härom anförde
mening, att då det hufvudsakligaste ändamålet
med BaneoDisconfens 'utgrening vöre att bereda
en lättare och säkrare kännedom om Lansokarrdes
och Cautionisters vederhäftighet, och det vore
medgifvet att Wermland hade sina flesta reia*
tioner, och dref nära sin hela rörelse på Götheborg,
nämnde Landskap äfven i följe häraf, bor»
de tillhöra Götheborgs DiscontDistrict.
Häruti instämde Herr BruksPatron Bjuhr.
J anledning af Utskottets tillstyrkande om
obegagnade medels vfverftyttande från ett DiscontContoir
till ett annat, sorn deraf kart vara i behof.
Herr IievisionsSecreteraren Stråle, Herr Majoren
Reutersköld, Herr Kammarherren Friherre
R ålamb, Herr Doctor Lundblad, Herr DornPro*.
sten Wijkman, Herr Rådmannen Lundgren, Herr
Grosshandlaren Göransson, Herr BruksPatron
Bjuhr och Herr Lagmannen Ollberg, förenade
sig i det yttrande, att stora olägenheter skulle
uppkomma af ett särskildt anordnande om ett
Contoir» behållning, hvilken, om det ock någon
gång skulle inträffa, att antagliga lånehandlingac
saknades för dess användande, likväl genast efter
remitterandet deraf till ett annat Contoir, kunde
blifva behöflig för det Contoirs egen rörelse sorn
den utlemnat: att genom följderne af en dylik
godtycklig förhöjning uti den för hvart och ett
Contoir anslagne summa, ändamålet, roed ett visst
bestämdt belopp, skulle förfelas, och enär mais
kunde antaga att HufvudContoiret i Stockholm
hltfve det sora allena, kornaag att förskjuta paedgK
154 Banco Utskottets Betånhanden.
till de andra Contoiren, samt en längre tid skul*
Je erfordras, innan ett lemnadt förskott kunde
återfås, misiningen deraf ofta skulle sätta DiseontVerket
härstädes ur tillfälle att fylla Uånebehofyen
hos de Rikets innevånare, som hos detsamma
barde söka sina understöd, så att endast
orteme under de mindre DiscontContoiren da
skulle draga fördel af den tillstyrkte öfyerlåtelsen,
på bekostnad af liela den öfriga delen af Riket,
hvars näringar, handel och rörelse uteslutande
borde begagna den lånetillgång, sorn i Utskottets
Utlåtande blifvit föreslagen, att bestämmas fö?
BancoDiscanten i Stockholm,
Angående stället Jör det Södra Contoiret$
förläggande
Riksdagsmannen
Måns Maisson från Chri*
stianstads Rän.
(Se Bil, Litt, B.)
Herr CorntnerceRådet. Cronius.■ Jag har förut
yttrat min öfvertygelse, att Christianstad och
ej Malmö vöre rätta stället, der den södra Diskonten
borde stationeras, hvartill jag visserligen
skulle kunna framlägga flere skäl än de af mig
anförde, men vill endast förena mig med Riksdagsmannen
Mårts. Mattisson uti dess reservation
mot Utskottets beslut örn DiscontCoqtoirets förläggande
i Malmö.
Riksdagsmannen Johannes Andersson från
Skaraborgs Län, instämde äfven mod Riksdags-’-  mannen Måns Mattisson.
Vid 3 eije §.
Herr C.apitainen von Hohenhausen yttrade i
Banco-Utskottets Petänkanden. 155
gtt då Hern Capitaine!} vöre öfvertygad att det
föremål, sorn söktes genom BancoDiscontens utgrening
i Provinserna allena måtte vara, att med
bibehållande af'säkerhet, ordning och samband
Uti det hela, underlätta lånetillgången för innevåqarne
i de aflägsnare proyincerne, hvilka haft
men utaf Discontens läge i Hnfvudstaden, så i
afseende på svårigheten, att här. ega pålitliga
Commissionairer, som äfven att till vederhäftigheten
blifva kände af DiscontDir-ectionen. Hetta
ändamål syntes Herr Gapitainen lika vä! och bättre
kunna vinnas, derigenom att Blullrnägtige i
Ranquen tillsatte Pirectioner vid FilialDiscontetne
och ansvarade i ett för allt för deras förvaltning,
än genom särskildt val af ett slags F u Hmäg ti ge,
anstäldt af Rikets Ständer och satte uti ett halft
beroende utaf deras Fullmägtige vid Hufvudverket,
utan möjlighet att bestämdt uppdraga gränsen
för detta beroende, som måhända komme att rubba
det nödiga sambandet uti det hela, Herr Capitainen
kunde icke med Utgkottet instämma der.
uti, att Rikets Ständer sjelfve skulle bättre än
deras Fullmägtige i Ranquen kunna verkställa valet
af Directeurer i Provincerne, ty, oberäknadt
vanskligheten utaf de slutna valen, sorn ske i stora
massör, der största delen icke känner de personer,
på hvilka de skulle votera, och i och för1)vilka
val ingen enskild ans.varade, torde ett mindre
antal personer med denria ansvars skyldighet
Säkrare och vida lättare kunna urskilja; och utse
de mest t jeni ige, helds.t då frågan icke möjligen
kan afse en förmån för Rikets Ständer uti detta
val eller ett behof af Ståndsrepresentation
Så® iBanco-Utskottets Hetiinkandert.
omnämnde LåneContoiren, hvilkas Direction Herr
Capitaine^ ansåg vara lämpligt sammansatt, o ra
ilen utgjordes, utom BancoOmbudet, af en Magistratsperson
eller en annan lagfaren man, en
Handlande och en landtbrukare, alla valde inom
districtet.
Härmed förenade sig Ordföranden Herr Of•versteKammarjunkaren
m. m. Friherre Adelsvärd,
Herr BevisionsSecreteraren Stråle och Herr Qfj;
yer HofPredikanten- Doctor Hedrén^
Vid 5.te §.
A. Rörande Dirscteurernes arfvode.
Herr BevisionsSecreteraren Stråle ansåg för
sin del Utskottet icke böra göra någon ändring uti
sitt redan afgifna förslag, som till summan utgjorde
mer än hvad Directeurerne vid BancoDiscontVerket
egde och vore grundad! på det förutsättande,
att de personer, sorn valdes och emottag©
Directeursbefaltningen, icke skulle göra afseende
på den större eller mindre belöning de derföre
erhöllo, utan på det förtroende dem iemnades genom
detta uppdrag och 'den nytta de under utöfningen
deraf kunde bereda orterne, emedan dst
icke kunde betviflas, att allt det goda man vän.*
tade af dessa inrättningar skulle förekommas om
penningevinsten blefve motivet för åtagandet af
Directeursbefattningarne.
Häruti instämde Herr BruksPatron Bjuhr
och Herr Lagmannen Ullberg med tillägg, att
då Directeursbefattningen vid DiscontContoiren
icke syntes böra upptaga mera än en högst tvenne,
.dagar i veckan, någon tillökning \ det förut fö
-
Banco Utskottets Betänkan den.
seslagna arfvodet af 333 R:dr 16 sk., destomin.
dre borde ega rum, som Riksens Ständers Fullmäktige
i Banquen och RiksgäldsContoiret, med
hvilka Discont.Directeurerne i och för denria deras
befattning på intet vis kunde jemfdras, icke
ega högre aflöning än 666 R:dr 32 sk. hvardera,
och de af BaricoFullmagtige, som deltaga L
'DiscontStyrelsen i Stockholm särskildt derföre ej
mera än 250 R:dr, hvilken sistnämnde summa
Herr Lagmannen trott lämpligast hade kunnat
föreslås äfven för Hirecteurerne vid de nva Contoiren.
Herr Capitainen von Hohenhausen yttrade,
att fullkomligt delande den tanken, att personer
borde väljas, hvilka åtogo sig Directeursbefatt-i
ningen af nit för det allmännas gagn och icke
för löneinkomsten, som endast borde beräkna3
svarande mot de kostnader sorn denna befattning
kunde ådraga, Herr Capitainen likväl trodde denna
beräkning felaktig, då Götheborg och i synnerhet
Malmö voro lika dyra orter att lefva uti,
sorn Stockholm, hvarest arfvoden för Fullmägtige
i Banquen och RiksgäldsContoiret voro 100 procent
högre; och att Herr Capitainen derföre, och
enär lika beräkningsgrund borde för alla Rikets
Ständers Fullmägtige ega rum, icke kunde finna
någon giltig orsak att bestämma en lägre summa
än för nyssnämnde Fullmägtige vöre anslagen.
Herr Heffler var af lika mening med Herr
Capitainen von Hohenhausen.
Riksdagsmannen Petter Andersson från Kallands
Län anförde: jag har alltid varit af dea
unke, jtt jjcfyodet för dc blifvaode Dixecteureinel
158 BancoTJtsiot.tets Betiinkariden.
vid DiscontContöiren i Götheborg och Malmö
botde vara lika med det som blifvit faststäldt
för Fullmägtige i Bahcjuen, nemligen &66 Fhdr
3 2 sk. Banco, och jag liar ännU icke Sett denna
mening vederlagd genom några gällande skäl;
i/ikväl har jag för att irigå uti en jemukning,
sorn man tyckes bitska, jag vet icke af hvad orsak,
inskränkt mitt egentliga yrkande till blött
600 lt:dr. Men äfven detta har icke Vtinnii bi*
fall. Jag kan emellertid icke inse, hvarföre eh
Kikets Ständers Fullmägtig vid ett BancoDiscontContoir
i Götheborg eller Malmö icke skall égä
lika löningsviikor nied sina likar i Stockholm t*
En Fullmägtig i Banqiieri, som Väljes till .Dire.
cteur vid DiscoUten i Stockholm, erhåller särskild
tillökning för denna befattning, och likväl
Vill mari bestrida en Fullmägtig vid FrovincialContoiren,
hvilken tillika är Directetir, till och
ined det belopp, söiri blifvit bestämdt för Fullmägtige
i Stockholm, Uti deras blotta egenskap
af sådana, utan att Utöfva Directeurs-functiönem
jag tror mig häruti hnna nog mycken incönSetjuéns
uti uppgörandet af deritia F/öheteglenng;
hvad söm är billigt och rättvist för den erta,
rnåste äfven vara det för den andira lindet: lika
förhållanden, och att dessa i allmänhet här ärö
desamina, derom lärer ingen strid kunna uppkomma.
Hvad sjelfva befattningarhe angar, kulina
de icke anses vara af olika vigt, derföre att
de Utöfvas i Götheborg eller i Stockholm; Det
är samma Verks angelägenheter sora skötas, och
ansvaret är detsamma för dem, som förvalta deon
Hvad underhallskostnaderne .åter beträffar, så lärd
Banco-lJtskottets Betiinkamlen. 159
de ej vara mindre i Götheborg och Malmö än i
Stockholm, på hvilket sednare ställe hushyrart
Väl möjligtvis torde vära drygare, men hvaremot
andra förmåner mäste saknas eller drygare betalas
på de förra otterne, hvarigehöm jemvigt är fullkomligt
återställd Man torde invända att Fullrnäglige
för Götheborg och Malmö komma att
Väljas inom Districteriie och till och med inom
Städerna sjelfva, Och ätt de Vaide således icke
tillskyndas någon synnerlig ökad kostnad i och
för deras nya befattning, emedan de i alla fall
befinna sig på stallet. Om detta än vöre fallet,
hvilket det likväl aldrig kart blifva för BondeStåndets
Ftillmägtige, hvilka måste öfvergifva sitt
hem och öfverlemna vården biri sin egendoms
skötsel åt andras liander, så är det döck alltid en
tillfällighet och icke någbt stadgande Vilkor. Men
våra beslht böra icke grailda sig fia tillfälligheter,
iitan på visshet. Det bör emellertid härvid
anmärka^, ait de flesta Och snart sagdt alla BanfcoFullmägtige
af Bidderskäpet och Adeln, Preste-
och BörgareStåhdehj ärö böendé i Stockhblmj
eller i anseende till andra befattningar uppehålla
sig derstädes och likväl har ibgen yrkat, att mart
af denna otsak skall minska dessa Fiillmägtigeä
arfvode; mitt mening är icke eller att yrka något
sådant, men jag vill, att lika prlnfcipet skola
föras till lika resultat. Då Höglofl. Utskottet,
detta allt oaktadt, icke trott sig kuntia medgifva
de af mig föreslagne 600 fhdr Banco tili arfvode
för Ftillmägtige vid PrövihcialCöntoiren, blif*
Ver mitt oeftergifliga påstående, att arfvodet må
bestämmas till 500 R:dr jemte 6 6 Brdr 3? sk.
iGo Banco- Utskottets lielän t anderi;
resepenningar årligen för den Fullrri agtig, som
bor utöfver 2 mil ifrån elen stad, der han såsom
Directeur vid DisconiContoiret hommer att ega
befattning.
Riksdagsmannen Johannes Andersson från
Skaraborgs Lån :
(Se Bil. Litt. C.)
Härmed förenade sig Riksdagsmännen Gustaf
Ln rsson från Stockholms Län och Anders Nilsson
i Tottarp af Malmohus Län.
B. Rörande BancoOiniudets och Betjeningens
cfiöning.
Herr Capitainen von Hohenhausen reserverade
sin mening, att då, såsom redan vöre an»
fördt, lifsmedel och hushyra vore dyrare i Malmö
än i Götheborg, och enär en ökad Lånefond
på det sednare stället gåfve tillfälle till större
spordar, Herr Capitainen icke funné anledning'
alt fastställa lägre löne vilkor för DiscontContoirets
betjening i Malmö än Götheborg, helst görornålen,
i synnerhet hvad tiden beträffade att uppehålla
sig på arbetsrummet, icke behöfdes mindre
på det förra an sednare stället, och att den olika
norm eller proportion i aflöningsbeloppet emellan
Tjenstemännen, som nu funnes föreslagen, i
alla fall icke syntes på något skäl kunna grundas.
BancoOmbudets lön syntes Herr Capitainen
böra förhöjas, eller ock hnn få behålla hela lönen
i Banquen. Denne Ämbetsman, på hvars
oförtrutna omtanka viri målens utredande och föredragning
hufvudsakligen berodde säkerheten uti
Administrationen, boule vara så lönt, att han
fulle
Banco Uttkottots Betänkanden. 161
fullkomligt ersattes olägenheten äf sin. placering
på fremmande .ort, och göres mån om att bibehålla
en befattning, vid hvilken inga sportlar, af
hvad namn och beskaffenhet de än må vara, borde
honom tillåtas, och hvilket vöre alldeles nödvändigt,
om han som ojäfvig Domare skulle hafva
rösträtt- i 'Directionen.”
Pierr Biskopen Doctor Almquist och Herr
BruksPatronen Bjuhr instämde med Herr Capita
inen von Hohenhausen.
Riksdagsmannen Anders Nilsson, från Malmöhus
Jjän, anförde: ' Underden nu slutade öf.
verläggningen inom Höglofl. Utskottet, rörande
Reglementet för de blifvande DiscontContoiren ,
har jag, ehuru förgäfves, sökt fästa uppmärksamhetero
på den brist af ali princip, som visat sig
vid regleringen af RöningsSialerne för nämnde
Contoirs Tjenstemän, hvarföre jag nu får anhålla
att mm derom yttrade särskilda -tanka må få
till Respective RiksStånden åtfölja det afgående
Betänkandet
Rör RiksStåndens Fullmägtige samt Ban.
hens Ombud, har Höglofl, Utskottet ansett det
årliga arfvodet böra blifva lika, så vid DiscontContoiret
i Götheborg, Som vid det i södra otterne
■; men deremot anslagit ett vida mindre lönebelopp
för Tjensternänneti å det sednare stället,
emöt dem å dét förra, hvartill såsom skäl
blifvit anfördt, att göromålen å bägge ställena.
komma att blifva olika besvärande. Jag lemnar
derhän, huruvida detta skäl eger något värde
och om icke, såsom fallet är inom andra Arn.
Bihakg till Riks, Sit Brot» .1833, 6 te Sami, N:0 u
3.6* BancoTJ t slottet* Betänlanden.
betsverk, lika-ijenstegrad bör berättiga till Iliea
löneförmåner, titan afseende på olikheten i göromål
å särskildta ställen; men faster mig endast
dervid, att Höglofl. Utskottet för att vara consequent,
då bordt låta samma skäl gälla vid bestämmande
af StåndsFullmägtiges. och B an oa O mbudens
arfvoden, emedan äfven för dessa, sysslosattningen
måste blifva olika trägen.
Såsom vidare bevis på huru litet någon
viss grandsats 'fått råda vid löneregleringen, får
jag anmärka, ätt ehuru vid DiscontContoiret i Götheborg
Bokhållaren och Regist ra torn blifvit tillagÖe
,|:delar hvardera, samt Ombudsmannen
delat af det lönebelopp Kamereraren derstädes/kemmer
att tillgodonjuta, hafva deremot, vid
DiscontContoiret för södra orterne, Bokhållaren
och Registrätorn måst åtnöja sig med blott ^delar
hvardera, samt Ombudsmannen med hälften
af den lön, sora blifvit föreslagen för samma
Contoirs Kamererare.
De nu gjorde erinringar torde ådagalägga
nödvändigheten ätt, med förkastande af Högloft.
Utskottets förslag till DbningsStat, uppgöra en ny,
efter ordentliga och vissa grunder inrättad, Reglering
af Tjenstemännens löner; emedan det annars
måste hända, att man för att afhjelpa den
orättvisa, som blifvit emot vissa Tjenstemän begången
och införa något principen ligt i pla nen
för det hela, efteråt skall nödgas lappa på det
ofullkomliga arbetet och bevilja Tillökning i en
del af lönerne.’’
Vid 7 de
Herr Capitainen von Hohenhausen yttrade:
Banco-Utskottett Betånkanden,
att ela erfarenheten, t afseende på hvad som
fordrades till säkerhet för Assignationer i
Bartquen, längesedan torde vara vunnen, det
syr>*s Herr Capitainen lämpligast att, på det
Utskottet kunnat (ill Rikets Ständer inkomma
ined ett fullständigt förslag infordra Herrar
BanCoFullmägtiges tanka derom, heidst Commissariatet,
-uti Utlåtande angående belåningen
på jern vid DiscontContoiret i Götheborg, ti11-  kännagifvit, att, i fall Assignationer fastställdes,
Commissariatet tlå ville afgifva särskildt
yttrande i ämnet, samt under öfverläggningen
om de med Assignationerne nödige ansedde
försigtighetsmått inom Utskottet, uppstått fråga
om egenteligen trenne tillägg i föreskrifterne,
nemligen att valeuren skulle med. hvitstämpel
vara tryckt på Blanquetterne: att desse
Blanquetter skulle numererade afsändas från
Banquen, derigenom en större controll ansågs
vinnas i det nummerordningen redan på förhand
vöre gifven på dem sorn aflemnades till
Contoiren, och att Assignationerne vid utgifvandet
skulle i likhet med större Bancosedlar
transporteras på viss person.
Häruti instämde Herr Bruks-Patronen
Bjuhr.
Vid 10 :de §.
Herr Leffler ansåg, att om några advislistor
skulle finnas nödige, borde desamma
meddelas så väl ifrån BaneoDisconten i Stockholm
till DistrictContoiren, sorn ifrån dessa
till HufvudContoiret, emedan den åsyftade
'i64 SancoZJtsiöttits Betänkanden
*contro’len i annat fall icke skulle blifva full*
ständig
Härmed
förenade sig Herr Kammafher»
•börrén Friherre Rålamb.
Vid ii §.
Herr -Capitainen von Hohenhausen: ”Sedan
Riksens Ständer beslutat att den fond,'
som uti Discontväg får utlånas, skal! utgöra
••8f millioner, hvarutaf 500,000 R'dr Banco på.
publika papper, syntes mig någon beläning på
sådane documenter icke kunna sträckas utöfver
denna summa af 50o-000 R:dr; hvarutaf
åter följer, -att antingen skall denna fond för*
delas pä de irenne HisconfContoiren eller ock
bibehållas uteslutande vid ■ MufvudCont-oiret 1
Stockholm, der beläning på dessa papper borde
meddelas utan afseende på orten, der den
lånsökande vöre mantalsskrifven. Med antagande,
att det sednare alternativet vöre det
tjenlig?.ate, torde bäst vara att föreskrifva, det
HistrictContoirens Tjenstemän, i likhet med
dessa ContoirsFuH magt ige, endast uti HufvudContoiret
i Stockholm få begagna denna låne•rätt
"på publika papper.”
Vid 12 §.
Herr RevisionsSecreieraren Stråhle yttrade:
”att då det måste rnedgi-fvas, att de -Lane*
behöfvandes Relationer och närmare förhållanden
icke alltid kunna vara inskränkte inom
de för Contoirens rörelse ahviste Districter,
det vere ett alltför strängt tvång, att nödgas
anskaffa Cautionister inom samma Bistrict, och
ansåg Herr RevisionsSecreteraren derföre det
MancoUtskotrels Betänfcanden. 165’
a3ei billigheten fordi ade, att det tilläts Dire»
ctionerne, att såsom Cautionister. antaga personer
utom .LåneContoireis DLstricf, beldst säkerheten.
derigenom icke blefve tubbad om det
stadgades, att en utom Uistrictet boende Cautionist
skulle, för att antagas, med betyg fran,
det Contoir' hvarunder han lyder, styrka oki
och till hvad belopp han derstädes såsom Låntagare
och Gäutionist ingått, samt om det förbehåll
tillika utfästades att han sedermera vid
det Contoir, som ett sådant betyg utglfvit icke
såsom Gäutionist godkännes förr än hapt
med vederbörligt intyg visat sig vara fri från
den borgen lian vid annat Contoir ingått.”
Herr Kammarjunkaren Pereswetoff Morath,
Herr Kammarherren Hampa ar hjelm, Herr Prosten
Hasselroth, Herr Leffler och Herr Nilsson
förklarade sig vara af enahanda mening
ined Herr RevisionsS.ecreteraren Stråhle.,
Vid 19 §.
Herr Prosten Hallström reserverada si»
mening, att beläning på Jern och Éxportafai.e
Effécter, så Sorn en åtgärd'af alldeles skiljaktig
beskaffenhet fran Discontröreisen, leka borde
tillhöra DisoontGontoiret i Götheborg, emedan
dels detta Contoir derigenom skulle förvandlas
till en särskild Lånebank-; hvarifrån Fastighets-
och Odlingslån med samma skäl kunde
utgå, och dels den vidlyftiga .Bokföring
och de Räkenskaper, sorn, i och för först berörde
beläning, särskildt blefvo nödvändig»,
.tilläfventyrs, genom b.eliofvet af ees okad t jeta*
l6ö BaecoVtskottets Betänicndert.
stemanna personal, skulle föranleda till Dya
kostnader utan något ändamål, enär belåningen
så väl hädanefter, som hittills kunde hos Banken
i Stockholm verkställas.
Häruti instämde Herr Bagmannen Ullberg
och Herr Borgmästaren Hambrasus,
Vid a 5 §.-
Herr Bagmannen Ullberg anmärkte ate
det icke vore stadgadt huruvida Bevlsorerne
få vara Gäldenärer eller icke uti det Contoir,
hvars Styrelse och förvaltning de skola
granska; för sin del Önskade Herr Bagrnannen
att det måste utfästas, att ingen annan än den,
som icke häftade för skuld i DiscontContoiret,
kunde blifva vald till Revisor dervid; äfvenledes
ansåg Herr Bagrnannen, att då Direeteuxerne
öfver DiscontContoiren blefvo Rikets
Ständers valde Fullmägtige, borde, i enlighet
med hvad för Rikets Ständers Fullmägtige t
Stockholm eger rum, deras förvaltning endast
prasliminariter granskas af Revisarerne, och
pröfningen deraf i sista instancen samt dechargens
meddelande tillhöra Rikets Ständer
sjelfve.
Uti hvad Herr Bagmannen Ullberg yttrat
om dechargens- meddelande instämde Pierr
jDomprosten Doctor Wijkman, Ut supra.
In fidem Protocolli,
G. Heltingius.
Bänto-'Utskottets Betänk anden- 16/7
Bil. Litt. A
Andamålet
med BanceDiscontens fördelning
uti 3tne Contoir, hvarutaf 2tne skulle
Vara uti Westra och Södra Provincerne, har
jag föreställt mig vara, dels att de Bånsökandes
säkerhet skulle af i orten boende personer
med mera tillförlitlighet kunna bedömas
än på en aflägsen plats, dels ock att Låntagarne
på kertare afstånd eller på. stallet kunna
besörja sina låneafFairer och hastigare erhålla
de lånesummor, sorn beviljas. Deremot
har jag icke trott afsigten kunna vara, att förebyggas
det icke mera än en viss summa blefve
utf hvarje District ujlånt, hvilket skulle
förutsätta en så fullkomlig arithtnetisk kännedom
örn hvarje orts lånebehof, att den knappast
af någon menniska lärer kunna egas.
Hitintills har det varit hvarje Innebyggare
i Sverige tillåtet att söka Dån uti Banco.
Disconten, och di säkerhet blifvit ställd, har
lånet beviljats utan afseende på huru stor del
af Discontens tillgångar förut på samma ort
varit utlånte. Denna frihet skulle nu upphöra
och hvad föreskrifter man än vill gifva,
skall det lätt kunna hända, att i något District
behofvet blir större än lånetillgångarne. Häraf
har jag, vid granskning af de anmärkningar,
som i BiksStånden blifvit gjorde, stadgat
inin öfvertygelse derom, att någon fördelning
af DiscontCreditivet ej bör komma i fråga, förr
än densamma af nödvändigheten påkallas, det
▼ill såga, förr än det 5r bestämdt utredt, att
iGS 'Bemco-Utsftottets Betänlahdeti.
liela summan icke räcker till för de Tjårisökan»
de i alla Confoiren, utan att brist kemmer att
uppstå: i hvilket fall en fördelning måste ega
xum för att kunna bestämma huru mycket vid'
hvardera Corn o-i re t vidare kan utlånas. — Mits.
sförslag är således :
1:0 Att någon fördelning af iBancoDiscontens
Greditiv emellan de särskilde Råne.
Contoiren nu ej må ega turn, utan att de Ian*.
sorn af JDirectionerne vid hvarje Contoir beviljas
, må utgå intilldess annorlunda a£:
-Banco!?ulimägtige förordnas.
2:0 Att om af de inkommande Rapporterne
finnes, att utlåningen vid samtelige Gon»
toirerj uppgår till omkring 7,300,000 R:dtj
den återstående summan af Creditivet fördelas
emella^ Contoiren, så att BancoDiscontenr
uti Stockholm erhåller till utlåning jdelar, Gdtheborgs
Gontoiret fdelär och Malmö Gontoiret
J-del af hvad således till utlåning återstår;
hvarom nödige föreskrifter af BancoFullmägtij
,ge meddelas.
3:0 Att i fall, sedan hela DiscontCrediiivet
således blifvit fördeladt, det skulle finnas
att betydligt mera vore inom något Dislrict.
utlåndt än hvad efter oftanärhnda proportion
af hela Creditivet för samma District belöper,
och behof af ökade Jhan finnes uti det eller
de JDistrict, som erhållit mindre, utlånfngarne
efter liand böra jemnkas intill dess att totala
utlåningen vid hvardera Gontoiret uppgår till
fdelar för Stockholms, idelar för Götheborgs,
Iianco-Utskottets Betiinkandyrt. .jftg
och jdel för Malmö Contoir af hela den tiil
33 iscantrörelsen anslagne summa.
4:0 Xngar åter så stor del af utlåningar»
ne, att desamma betydligt understiga ofvannämnda
belopp af 7,200,000 E:dr upp hörén
tills vidare fördelningen.
Eil. Litt. IL
Mäns Matti »sop ad. Erot. d. 36 Öcf. 182 3>
Under deri förmodan, att BancoIHscont»
utgreningar i vårt Band grundlädes af en Patriotiskt
åsigt att, jemte Städernes förkofran i
Ha ndelskrafter äfven Bandsorteme underlättad,
i den betryckta ställning, sorn sä ofta sannolikt
afmålats, har jag varit ghd- af den utgång
Bikets Högloft. Ständer funnit för godt vidtaga
genom ett UåneContoirs inrättande i Götheborg
samt ett dito i Södra Otterne af
Biket.
Hufvudgrunderne voro goda och ingen,
ian neka att ju icke Södra Orteme i synnerhet
behöfde något tillfälligt understöd så.sornt
xnera folkrike än andra Provincer samt mera,
producerande, derigenom deras rörelse lika säkert
hade inflytelse äfven på exporthandeL
33 etta senare har jag trott vara grundprincipen
för Discontutgreningen, nemligen att Städer»
nes Handlande, genom underlättad Credit, kunde
af Bandtmannens production finna ett ex.
p^ort t il 1 fälle och således för det stora nyttiga,,
åtminstone i varuutbyte göra oss af contant,
betalning för Utländningen oberoende.
Jag säger att detta har utgjort min afsigt
med liela denna anstalt intill dess föreslaget.
370 Banco Utskottets Betänkanpen.
blifvit, att Södra Orternes DiscontStation bor«
de vara i Malmö* «
Såsom Representant, den der handlar oväidigt
och utan begärliga afsigter i en sak,
den man känner vanstäldt framvisas, kan jag
ej dela Högloft. Utskottets åsigt i detta ämne.
Jag behöfver ej länge söka efter skälen,
sorn i min tanke kraftigt verka till motsats.
Det har endast, som handelsrörelse-skäl
för Malmö Stad, blifvit motiveradt, att der få
från Skåne uppköpa Spannmål. Detta: är väl
sant; mert jag vågar fråga, om detta ar den
gagneligaste handel för Riket P då Spannmål
nu mera icke utan stora förluster kan exporteras.
Kanske Handlande i Malmö någon,
gång afsända Spannmål till Seeland eller ock
der tillbyta sig Caffe, Siden och dylika artiklar,
ty på annat sätt än genom varubyte kan
den Utrikes ej afyttras och detta är endast
Malmö Stads berömliga Handelssystem, Deremot
äro Handlande i Christianstad, som har
sin hamn vid Alius, Sölvitsborg, Carlshamn,
Runneby och Carlskrona med flere Städer i
bästa tillfälle att från Småland samt Blekinge
och äfven Christianstads Län uppköpa Tjära,
Beck, Jerneffecter och en mängd Trädvirke af
Etsk il lige slag, som till Utrikes Ort afförasoch
emot contant betalning säljas. Detta vågar
jag tro är mera gagneligt för Landet, och bör
uppmuntras, utan att afseende göres på den
ringa Spannmålshandel , som i Malmö drifves,
hvilken, i fall den utgjorde något skäl, äfven
lika lätt kunde ske i Christanstad oell Söl
-
Banco-Ut sköttets Betänkanden. 171
vilsborg med flera i och nära Skane belägne
Städer.
Jag går tillbaka tilt den arundsatts att
Di scontutgreningen skulle lifva Handel och
rörelse, icke derföre att En Million Riksdaler
är mera för det den flyttas ifrån Stockholm
till Skåne, men just derföre att tillfället att
få d em spridde i en ort, som behöfver dem,
ger lif åt näringar och uppmuntrar producten.
Då detta är en följd af projectet, är en lika
naturlig följd att EåneCantoiret bör stationeras
på den medelpunct i provinsen, att äfven
det nyttiga ändamålet vinnes och icke, sorn nu
föreslås, förlägga detta på den yttersta och sydligaste
kusten af Riket mera granskapsenligt
med Dannemark än vårt eget Land, Mångfaldige
flere gällande omständigheter och loealförhållanden
jemte dylikt tala för min åsigt
att LåneContoiret aldrig bör i Malmö Stad
stationeras. Det är allena Christianstad som
utgör medelpuncten dit jag påstår detta verk
måtte förflyttas och i synnerhet stödjer jag mig
på den ovederlagde grundsats, att Malmö Handelsrörelse,
så vidt den rörer Rikets sanpa
väl, ej på långt nära uppväger den förmån i
allmänhet, som inom Carlskrona, Carlshamn
och de förut uppräknade Städer hvar för sig
kunde till vägabringas och upphjelpas.
Bil. Litt. C.
Johan Andersson ad, Prof, d. 30 Ocf. 3823.
Då jag icke kan dela lika tankar med
Höglofl. Utskottets pluralitet, rörande arfvodet
för de blifvande Directeurerna vid Discon
1-/ 2 Banco Utskottets Betänkan/len:
terna i Södra och Vestra Provineerne af ]Rtlet,
får jag i lsorrthet härigenom anmäla mifj
reservation.
Det är Högloft Utskottet icke obekant
att jag af fruktan för missbruk icke bidragit
till upprättande af’de nya DiscontContoiren 9
men sedan sådane genom Rikets Ständers Beslut
blifvit antagne, så har jag funnit mig
föranlåten tillstyrka, a-tt vid arfvodes-och löne.
regleringen för de blifvande Diresteurer och
Verkens Tjenstemän* det icke vöre med Rt2
ietj Ständers värdighet förenlig,t, att kalia män
till ett förtroendes, men ansvarsfullt kall utah
att äfven derjemte bestämma dessas- arfvoden
och löner- sådane, att de åtminstone icke behöfva
förlora på sina uppdrag. Skall Banq-uens
säkerhet förvaras och alla missbruk fölekomraas,
så mäste man uppsöka redlige och!
kunnige personer till Verkens Förvaltning och
hvad vore då ©billigare, än att desse icke
skulle hafva siri tarflig» utkomst..
Det är i synnerhet vid de blifvande Di^
recteurernes arfvoden sora. jag fästat min uppmärksamhet,
hvilket af Högloft Utskottet
blifvit föreslaget till fyrahundrade Riksdaler
för hvardera; och man behöfver icke vara
djupsinnig för att inse huru otillräcklig deni:
na summa blifver; inan kan blott räkna pd
det dryga ansvar desse måste åtaga sig och.
hvad det kostar att uppehålla sig 1 en stad'
der stor handel och rörelse drifves. Högloft
Utskottet har deremot föreslagit lön till en
Vaktmästare |oo R:dr« Da,- denne Persons
Banco* irtsk c t tets Betiinkarrden. ^75
Ansvar ecb göromål jemnföras med erj Direc»
teurs så finnes alldeles ingen proportion i löne
v il k o ren.
lag bär alltid trott, och ja mera jag trin-'
Jker på denna sak desto klarare blir det för
mig, att en, Directeur icke kati vara belåten
med 400 R:dr orri året. Jag tillstyrker således
att summan matte okas till minst 500
l?:dr. Ehuru man kan förutse att äfven denna
summa är otillräcklig för den, sorn är boende
flere mil från stället oell bör minst 2:ne
dagar i veckan bevista öfverläggningarne; sä
lunde likväl vara liten utsigt dertill att dess
hafde mödor till det allmännas bästa klefva
i någon mån védergälde genom dennaVmga.
penning.
Jag anhåller att desse mine anmärkningar
må få åtfölja Utskottets Betänkande till
Rikets Högloft. Ständer.
N:o 6 6»
Ar/kam den 6 No v. IS23.
Memorial till Rikets Höglofl. Ständer*
om upprättande af en Ansvarighetslag
för dt blifvande Directiorieme
vid Vestra och Södra Lane»
(lontoiren.
J. öfverensstämmelse med de gf,under, sorti
af BancoUtskottet nu sednast blifvit föreslagne,
i afseende på Styrelsernes sammansättning
och verksamhet vid båda LantContoiren, ensligt
hvilka dessa Styrelser ej skulle vara urw
3 74 Banco Utskottets Betankanden.
derkastade något egentligt beroende af Rikets
Ständers Fullmägtige vid Råneo Verket , utan,
sjelf^e i egenskap af Ständers utsedde Ombud
ega full arisvars och redovisnings-skyldighet
för sina göromål och befattningar; anser BancoU
tskot tet angeläget, a 11 en Ansvarighet sLag
för dessa Styrelser blifver af Rikets Högiofl.
Ständer vid närvarande Riksdag fastställd; och
som de AnsvarighetsLagar , hvi ka under den
l Maj 1810 finnas utfärdade för Rikets Ständers
Fullmägtige vid Banco- och RiksgäldsVerken,
uti flere delar ej äro lillämplige för
Directeurerne vid de ifrågavarande LåneContoiren,
tillstyrker Utskottet att Rikets Ständer
må uppdraga åt Deras -LagUtskott att samfält
mpd BancoUtskottet uppgöra, och till Rikets
Ständer oförtöfvadt ingifva förslag till en så.
dan Ansvarighetslag för dessa ProvincialDistcontStyrelser
sorn må finnas mot ändamålet
svarande. Hvilket, i sammanhang med Utskottets
förnyade förslag till de reglernentariska
föreskrifterne för UåneContoiren, Rikets
Ständers upplysta bepröfvande, vördsamt understälies.
Stockholm den 30 October 1823.
N:o 67.
Anbom den 6 Nov. l823*
Memorial till Rikets Högiofl- Ständer,
angående nödig åtgärd till betryggande
af Banquens och enskildes säkerhet,
i afseende pade Assignationer,
som, enligt Utskottets förslag, skulle
Banco Utskottets Pettinkanden. 175
komma att utfärdas frän Vestra och
Södra LåntContoiren.
Såsom en följd af BancoUtskottets sednast
gifne förslag, att den hufvudsakligare penningerörelsen
vid LåneContoiren skulle komma
att bestridas genom assignering på Buiquen,
anser Utskottet det Vara af hufvudsaklig vigt,
att möjligast söka betrygga Banquen och All*
man heten emot den vada och förlust, som ge»
norn dylika löpande Assignationers efterapning
eller förfalskning kunde blifva att befara Ut*
skottet hemställer i sådant ändamål, om icke,
genom en af Kongl. Majtt, uppå Rikets Ständers
-underdåniga framställning, utfärdande all.
män Författning, stadgas må, att enahanda an«
svar skall åtfölja de bedrägerier, hvilka kunna
blifva föröfvade medelst efterapning och.
förfalskning af LåneContoirens x\ssignationer
på Banquen, jemte dylika origtiga Assignationers
utprångling, samt likaledes enahanda belöning
för Upptäckaren af slik brottslighet vaka
förbehållen, suni, i afseende på Banquens
och RiksgäldsContoirets sedlar, i ena och andra
händelsen eger rum. Och lära Bikels Ständer,
så vida BancoUtsköttets gifna förslag,
rörande assigneringen gillas, i sammanhang
dermed finna godt besluta remiss härom till
Höglofl. Bag-Utskottet för den behandling,
Grundlagen i dylika fall fordrar. Stockholm
den 30 October 183 3•
Banco* Utskottets Betänkanden.
N:o 68.
Ankom r!é:r ti Noy. lS-23»
Utlåtande till lii kits Högloft- Stander
•öfver 4.de §. uti Rikets StänderS
Revisorers Berättelse af dr 1822,
jemte en och annan hos BantoUtskatteg
särskildt Jöre kommen f rdga,
rörande Götha CanalVerks angelägenheter.
T-Ici 4 §. af [Rikets Ständers Revisorers
<3en 16 December 1822 afgifne, oell till Barn»
coUtskottet remitterade Berättelse förekommer
en anmälan, rörande det af Götha CanalVerks
Revisorer, gemensamt med Direcl ionen, vid
Ordinarie Directionsmötet i Jonköping, i ,1a.
riuarii månad år 1821, tills vidare fa st st alde
och antagne förslag, till en Besparings- och
Pensionsinrättning för Tjenstemän och ständige
arbetare vid Götha Canal. BancoUtskottet
har af Protocoller och Handlingar i detta ämne
inhetntat: att sedan vid allmän Bolags
stämma
i ^Linköping, den 1 September 1820»
Götha Canal Discont förelagd t BpIagsDelegarne
till granskning, en af Directionen uppgjord generel
plan till omnämnde inrättning, hvartill,'
utom vissa procent af Tjensternännens och arbetarnes
löner, som blifvit Föreslagne att dit
ingå, derjemte, i anseende till otillräckligheten
af dessa tillskott, en Estra HjelpeCassa.
borde samlas af opåräknade inkomster, som
inflöto till Verkets HufvudCassa; nemligen;
straff
-
Banco-Utskottets Bet ärik Andem 1 77
straffräntor för de år 1819 ofver tiden uteblefna
och framdeles uteblifvande Actie-insättningar ;
Verkets behållning genom försäljningen af de vid
bristande betalning dbdade och hernfalne Actierne,
samt Verkets andel i böter för ofrid och
brott emot blifvande Hamn- och SeglationsReglernenfe,
äfvensom några tillfälliga inkomster af
en och arnian Tjenstemans eller arbetares behållning
x Sparbanken; till säkerhet för hvilken besparingsfond,
inteckning skulle meddelas 14ti en
eller flere af Bolagets Egendomar, heldst i hvar
och en Provins, för den iler blifvande Besparingscassa;
och Herrar BancoFullmägtige, efter
erhållen del af detta BoiagsstämmoProtocoII, den
16 November samma år, yttrat deras öfvertygelse
om nyttan af sjelfva anstalten, hvarigenom utgifter,
som förut graverat Verket, kunde i en framtid
besparas, och mot hvilken, såsom grundad på
Tjenstemans och arbetares egna tillskott, Herrar
Fullmägtige ej funne något att erinra, under bifogadt
förbehåll, att sådana medel och fonder som
Rikets Ständer påräknat för det egentligaC analarbetets
fortgång och vidmagthållande, icke utan Peras
tillåtelse blefve för särskildta ändamål medtagne
eller förminskade; så hade, i följd af det uppdrag
BolagsDelegarne vid förenämnde tillfälle
lernnat Verkets Revisorer och Direction, att
samfäldt granska och fullborda det upprättade
Förslaget, dessa sistnämnde gemensamt, under ordinarie
Directiousmötet uti Linköping i Januarii
1821, till pröfning förehafl ett förändradt Förslag,
enligt hvilket ofvannämnde Inrättningar, efBihang
till Riks. St. Prof.1823, 6 ut Sami. N:o 12.
Baneo-Utsiottets Bettini anderts
tet deras olika natur och föremål skulle komma
au utgöra tvänne särskilda Cassör, nemligen: en
Spnrhanksanst-alt för emottagande och förräntande
af hvad Canal Verkets Ämbets- och Tjenstemän
för sig eljer de sina frivilligt afsatte, samt ert
PrnsionsFond af de enligt Bolagsstämmans beslut
den i förutgå rigne September dertill anslagne
medel; dock att, till undvikande af afdrag och
minskning 2 de medel soip i Sparbanken insattes,
de flir samma inrättnings underhållande nödige
■ kostnader skulle af Pensionsfonden bestridas. Detta
förslag Idef ock da, på försök, till nästblifvan».
•de Bolagsstämma antaget; likväl med det af Banquens
Ombud i Difectionen gjorda förbehåll, att
detsamma till Herrar BancoFulJmägtiges bedömande
skulle öfverlemnas.
Efter det Herrar IJancoFuIIrnägtige, i följd
häraf, fatt sig denna sednare, i fullständigt skick
utarbetade 'plan, Communicerad, meddelade Herrar
Fullmägtige, i fråga om straffräntor för försummade
Aetieinbetalningur samt de för hemfallne
dödade och ater försålde Adier inflytande medel,
hvilka båda -slags inkomster blifvit i första
rummet säborn tillgång för PensionsFonden beräknade,
uti ProtocollsUtdrag till Difectionen af
den 15 Febr.. i82V, ett yttrande af innehåll: att
då dessa inkomster, ehuru tillfälliga och till beloppet
obestämda, likväl grundade sig-dels på de
af Kongl. Majtt i Nåder faststälde Bolags Rerlor,
och dels på Rikets Ständers Beslut af år
i8i'5,-som innefattades i Deras den 8 Augusti
samma år till Kongl. Majit aOåtne underdåniga
skrifvelse, Herrar Fullmågtigé under fullkomligt
Banco-Utiboltets Betänkanden.
*79
erkännande af den lillämnade anstaltens gagnelighet,
och Directionens lofvärda omtanka för' framgången
deraf, emellertid ej funné sig berättigade
alt meddela sanctina St den uppgifna planen, så
vidt dess verkställighet af nyss orri forin alde tillgångar
berodde, utan ansSge nödigt att frågan
•derom understäldes Rikets Ständer; rrien att, af
hvari Förslaget i öfrigt innehöll, anledning till
erinran å BancöStyrelsens sida ej förekommit.
Sedan Rikets Sländers Revisorer år 1822,
enligt hvad Deras berättelse innehåller, funhit
skäligt gilla Herrar BancoPullmägtiges ornförmälte
åtgärd, och jemväl för deras del, till Rikets
Ständers eget afgörande ofverlemnat frågan om.
förenämnde medels disposition; tillkommer det
nu varande BaneeUtskott, i följd af Remissen,
och jemnlikt Utskottets i dess Betänkande N:o 2,
gjorda förbehåll, att öfver delta ämne sig nu
utlåta.
BancoTJtskottet Iean ej undgå att för dess
Bel anse inrättningen af en PensionsFond för
Götha CanalVerk, med begagnande utaf samma
Verks medel under det denne Canalbygg.
■nad ännu finnes ofullbordad, Vara så mycket
mindre lämplig, sorn de under arbetsåren an-,
stälde Tjenstemän och Arbetare varit och äro
på obestämd tid antagne i och för utförandet
af sjelfva Canalarbetet, hvars fullbordan
äfven nu mera helt och hållet beror af publikt
temporairt anslag; och då af de medel,
som Bolaget till Pensionsfonden anordnat, de
fleste äio att betrakta såsom Statens til 1 horig—
|tet*-r> hvilka, ehuru de i anseende; till dera*
180 BancoUtskotteta 'Éttänkanden.
beskaffenhet, Icke kunnat till någon viss sum»
ma i beräkning ingå, likväl, efter 'Utskottets
öfvertygelse, böra anses Vara, icke i annat ändamål
än för Canalarbetets befrämjande, stälde
under Directionens och Bolagets disposition
; så finner Utskottet sig böra tillstyrka,
det Bolagets beslut, att på ofvanomförmäldte
sätt använda Canalens Ifrågavarande tillgångar,
må af Rikets Ständer ogillas, och i följd
deraf, någon, på sådane medel grundad, Pensions
anstalt, icke ega rum.
I fråga åter örn den särskildt föreslagne
•och beslutade Sparbanks-inrättningen , finner
Utskottet, sa vida samma inrättning blifver
beroende endast af Tjenstemännens och Arbetarnes
enskildta bidrag och insättningar , icke
någon annan anmärkning dervid, än att, ehuru
i det år 1821 af Canal-Directionen gemensamt
med Revisorerne, på sätt ofvannämndt är,
för Inrättningarne uppgjorde Reglemente, inteckning
icke finnes "ämnd bland den säkerhet,
som fpr de till CanalBolagets Gassa ingående
besparingsmedel skulle insätlarne meddelas,
Bolaget likväl förut vid 1820 års Bolagsstämma
formligen beslutat, att Besparings- och
Pensionsfonden borde hos Bolaget förräntas
«mot inteckning i de Bolagets Fastigheter,
som af Directionen dertill utsåges; i anledning
af hvilket beslut samt Bolagets förbehåll
att framdeles göra de jemnkningar i Reglementet
, som vunnen erfarenhet under tiden
kunde visa vara nödvändige, Utskottet ansett
9ig böra till Rikets Ständer hemställa, om ic
-
Uanco-Utskottit* Fttänkariden. 181
le förklaras borde, att ehvad ansvar Bolaget
och Dess Direction kunde ikläda sig, för be*
sparingsmedlen, någre CanalVerkets tillgångar
dock icke ina derföre pantförskrifvas, ej eller
samma Verks Fastigheter, såsom utgörande
Hypotheker för Bolagets skuld till Banquen,
så länge denna skuld finnes ogulden, för dy*
lika eller andra förbindelser graveras.
Utskottet har vidare i sammanhang med
behandlingen af detta ämne funnit sig böra
till .Rikets Ständers kännedom och beprtifvande
anmäla, att, uti den från Rikets Ständers
Revisorer år i8jo till BancoUtskottec afgifne
Berättelse , ibland andra hos BancoStyrelsen
förehafde frågor, finnes omförmäldt ett af Götha
Canal Bolags Delegare, på Directionens tillstyrkan
vid Ordinarie Bolagsstämman i Linköping
i September år 1818, fattadt beslut, att
af CanalVerkets medel bevilja årliga Pensioner
åt någre aflidne Tjenstemäns och omkomne
arbetares Enkor och barn; hvarom Bolaget
då gjorde anordningar till ett belopp af
något öfver 600 R:dr.
Häröfver meddelade Herrar BancoFullmägtige,
sorn för denna åtgärds bedömmande
funno sig höra afvagta afgörande! hos Kongl.
Maj:t, af flere efter 1818 års Riksdag väckte
frågor, i afseende på Actie-egarnes fortfaran,
de Inbetalningsskyldighet, uti Protoc.olIsUtdrag
till Götha CanalDirection af den 1 Junii 1820
det förklarande: att de, med gillande af BancoOrnbudets
till Directionens Protocoll den
xo September 1818 afgifne ytttrande, fök sin
lSs?’ BancOiUtsköttett Betänianden.
del, sa mycket mindre kunde anse fämpligteller
nödvändigt att några permanenta ärliga
pensioner af Bolaget bestämdes, sorm Tjenste*
männens befattningar, i följd af Verket.s organisation,
icke kunde anses annat än temporär*
ra, och, något vilkor af PensionsFörmäns åtnjutande
för desas efterlefvande, fösjagteiigen
leande vid antagningen' komma i fråga. Herrar
Fuilmägtige förmodade deremot, att Dire-.
ctionen i Verkets dä varande ställning; ds»
tillgangarne både vore betydligen inskränkt»
och till så hufvudsaklig del beroende af publikt
biträde, nogsamt skulle inse angelägenheten
att ej vidare, genom dylika åtgärder bereda
en förbindelse för Verket till sådane ständige
utgifter, sorn ej directe hid*rogo till Gaiialanläggningens
fortskyndaciöe ; och borde, efter
Herrar Fullmägtigss öfvertygelse, endast
modique gratificationer, för ett är i sender,
uppå örpmande skäl och då högsta behof dertill
föranledde, kunna tilldelas Enkor och barn»
elter Verkets aflidne Tjenstemän och omkomne
arbetare, men fortfarandet deraf ankomma»
på Verkets tillgångar och flere omständigheter,
som Diree-tionen vid dess årliga sammankomst,
vöre i tillfälle att pröfva.
Efter det denna Herrar Fulhnägtiges till
Götha Canal-Eirection yttrade mening i ämnet,
hvilken äfven är af Rikets Ständers Revisorer
år l&ao gillad och godkänd, under
Götha Canal Bolags allmänna sammankomst uti
Xtnköping i September år 1820 blifvit med^Bolaget
coramunicerad, hat Bolaget, oagtadt
Banco- Utskott ets Betänk andert.
tieskaffad afgifven erindran fran, BancoSty^relsen,
(fock ansett sig % 1 detta hänseende ieke boya
afvika från de grunder, som vid Verket
förut varit följde oell sorn, enligt livad upplyst
blifvit, äfven skola iagttagits vid Troll,
hättan, samt i följd deraf under särskildt uttryckligt
förklarande, att de understöd och
Pensioner, Bolaget dädanefter skulle komma
att bevilja-, borde anses meddelade efter samma
grunder, corn dittills skett, permanent siadfästat
3:ne nya, i egenskap af blott provisoriskt
understöd för året, utaf Directionen anordnade
Pensioner, å: tillhopa 310 R:dr Banco;
emot, hvilket beslut Banquens Ombud1,
AdvoeatFiscalen Kruse, på'BmcqS}(yrelsens vägnar
protesterade och till Bolagets ProtoeolL
afgaf uttryckelig reservation.
Sedan detta förhållande kommit till Herrar
BancoFullmägtiges kännedom, afläto de under
den r6;de J^ovetnber 1820 ett ProtosöllsUtdrag
till Götha CjnaliDirection med förklarande,
'huruledes Herrar Fullmagtige icke
kunnat undgå med särdeles missnöje anse Bolagets
n ysso ni förmälda åtgärd att, tvärt emot
BäncoSty relsens gifne erindran , genom formligt
beslut ikläda Verket sådana förbindelser
mot familjer och anhörige äf en» blott på 0-  bestämd tid, constituerad Tjenstemanna-Corps,
för hvilkas Uppfyllande i alia fall ingen framtida
säkerhet kunde ega rum, ulan genom Bolagets
egne tillskott , enär dess rättighet till
disposition af anslagne allmänna medel, ej kunds
utsträckas utöfver ’hvad med CmaiVerk^ist
184 Banco-ZJtskottets Betänkande»»
bedrifvande stöde i oskiljagtigt sammanhang;
att det i synnerhet varit för Herrar Fullmägtige
lika obehagligt, sorn oväntadt, att Ledamöter
i Directionen, hvilkas nit, för Canal»
Verkets framgång och verkliga fördel, ej borde
betviflas, och sorn voro närmast i tillfälle
hänna BartcoStyrelsens af Rikets Ständer erhållna
uppdrag att anmärka allt som syntes
stridande emot de vilkor, hvarunder Bolaget
erhållit allmänt understöd eller hvaruti misshushållning
kunde förspörjas; med rättighet
att innehålla anslagen intilldess förklaring ,
som af BancoStyrelsen godkännes, blifvit aflemnad,
eller nödigt afseende gjordt å det som
till rättelse är uppgifvit’’; likväl kunnat icke
allenast biträda utan ock tillstyrka Bolagets
ofvannämnde beslut; heldst då Herrar Fullmägtiges
i ämnet förut gifne förklarande ej
åsyftat eller innefattat den ringaste inskränkning
i Hirectionens och Bolagets rätt, att för
hvarje år särskildt förordna om nödige ansedde
Gratificationer och understöd; och slutligen
att Herrar Fullmägtige, hvilka ej kunnat sisom
höjaktiga antaga de vid Bolagsstämman
åberopade skäl och considerationer, funnit sig
pligtige att förhållandet, jemte detta deras omdöme,
till blifvande Rikets Ständers BanCo-Utskotts
kännedom i sitt Protocoll förvara.
Hvad nu i denna del först angår Herrar
BancoFuIImägtiges medgifvande, att måttelige
gratificationer endast för ett år i sender mi
kunna af Directionen eller Bolaget fötunnas
medelloi* finkor ocL* Bart} efter aflidne Tjen.
Banco Utskottets Betänkan den. i8$
gtemän och Aibetare, som gagnat Verket), si
har BancoUtskottet funnit sa mycket mera skäl
att instämma uti ett sådant medgifvande , sorn
■utom det att Utskottet ansett detsamma vara
grundadt på billighet och rättvisa, det egentliga
ändamålet på sådant sätt fullkomligen vinnes,
utan att Bolags Delegarne sjelfve blifva
på förhand bundne eiler betagne deras tillständiga
rättighet att vid sammankomsterne för
hvar och en gång pröfva de olika omständigheter,
under hvilka, med afseende å CanalVerkets
tillgångar och Gratifk-ationstagarnes tilläfventyrs
förändrade belägenhet in. m. fråga
kunde uppstå huruvida sådane anslag till ett
lika eller mindre belopp böra fortfara. Hvad
ater vidkommer Bolagets vid dess sist omförmälde
sammankomst, i stridighet med Herrar
BancoFullmägtiges bestämda förbehåll fattade
beslut, att fortfara med beviljandet af perpetuella
pensioner; så jemte det BancoUtskottet
ej kan undgå att göra anmärkning mot
ett så beskaffadt beslut, såsom hvarken för
CanalVerket gagneligt eller i dess närvarande
ställning behörigt, får Utskottet vördsamt
tillstyrka, det Rikets Ständer må meddela ett
bestämdt förklarande, att Banquen eller Staten
icke i en framtid ansvarar för dylika af Bokaget
ingångna förbindelser, och att alla sådane,
med de nu omnämnde likhet egande utgifter,
hvilka Bolaget i annan ordning, än Rikets
Ständers Fullmägtige medgifva, kan finna sig
befogadt bevilja , ina Bolags Del ega r,ne alle
-
1*8$ Banco-Utskottets Bettiniandur*
na påföras, och af deras enskilda egendom
hes tv i Jas
Slutligen och likaledes med föranledande
af Rikets Ständers Revisorers Sr 1820 till Rån»
coUtskottet afgifrie Berättelse, har - Utskottet
utaf det vid Götha CanälBolags allmänna sam-’
inankomst uti Linköping i September månad
Sr 1818 haline Protocoll inherntaf, huruledes,
sedan GanalDirectionens Ordförande, r. d. StatsBådet
m. m» Herr Grefve von Platen, uppå
flere anförde »kai då förklarat, det lian af nödig
omsorg för sig och sina närmaste vore
föranlåten att dädanefter inskränka sin befattning
vid CanalVerket till blott de göromål,
sorn rörde sjelfva byggnaden och på Canal
linien föreföllo , samt hvad för öfrigt t i i i
Verkets bästa genom correspondance på Hufvudstaden
kunde uträttas, men att Herr Gref.
ven deremot, under de uppgifna förhållanden,
ej mera vöre i tillfälle att vistas långa tider,
aflägse från sine närmaste och må hända ändå
oförmögen att uträtta hvad Pierr Grefven arn
sage vara sin pligt oell för Fäderneslandet af
högsta vigt; Bolaget under yttrad öfvertygelse
att Verkets angelägenheter till alla delar af
ingen annan an Pierr Grefven rätt kunde besörjas,
dels erbjudit såsom en ehuru ringa ersättning
för Herr Grefvens under den förflutna
tiden hafde extra kostnader och gjorde uppoffringar,
6000 II:dr i ett för allt, dels ock,
jemte Önskan och anhållan att Herr Grefven
måtte på lika sätt som förr fortsätta sia be
fattning,
icke jaskiäait blott tilj Canal liui.ea.
BancoUlskottett Betänk andert
-
oell de åtgärder, som till byggnadens verkst
ä lighet 'norde, eiler de a render, som genom
cor respondance kumle skötas, utan urst räckt till
alia de tilifällen, da, elwar sorn iieldst GöthaGavial
Bolags angelägenheter skulle kunna erfordra
Herr Grefven* närvaro , anslagit lur
det tillkommande och personel! för Herr Grefven
till bestridande af nödige extra utgifter»
2000 11:ör Banco årligen utöfver det, med in»
beräkning af resapfermitigär förut, i ett för allt
stadgade arfvode af ,-j,006 Ht dr Banco; 1 an*
ledning hvaraf, och sedan frågan om den erbjudna
ersättningen för det framfarna, enligt*
Herr Grefven** åstundan alldeles förfallit, mert
nyssnämnda tillökta anslag till extra utgifter
blifvit af Herr Grefven antaget; med samtycke
att enligt Bolagets önskan likasom förut fortsätta
sina åtgärder , samma tillökning af 2000*
B:dr årligen till följe af Bolagets fattade bes
slut, tagit siu början från och. med det då löpande
arbetsåret j8iS.
Efter erhållen communication af detta Bolagets
beslut, förklarade Herrar EancoFulImägtige;
uti ProtoeolIsUtdrag af elén 34 Januari! i8s9v
3tt de ej funno sig i tillfälle häröfver meddela
något bestämdt Utlåtande, innan Kongl. Majit»,
uppå Bolagets . underdåniga anhållan, i nåder
stadgat, rörande Belegarnes inbetalningsskyldighet;
samt derefter utröndt blifvit, i hvad plån er, fortfarande
insättning å A c ti erne för framtiden kunde
påräknashvarefter och sedan Kongl. Majit
afslagit Åctieegarnes underdåniga anhållan, om.
dispence från de i Xleglementet ijtJtahiidfi påfölj»
Banco• Uttkottett Butänkanden.
der vid försummad betalning, och för öfrigt inhemtades,
att insättningen för år 1830 så nära
blifvit fullgjord, att densamma blott för ett ActieCapital
af R:dr 85,500 fanns bristande, Herrar
BancoFullmägtige, uppå CanalDirectionens begäran
att undfå del af Herrar Fullmägtiges åsigter
»ifver ämnet, genom ProtocoilsUtdrag af den 1
Junii 1820 meddelade det yttrande, att ehuru i
den ställning, hvaruti Verket vid beslutets fattande
sig befann, då föga eller inga andra till*
gångar syntes blifva att påräkna för Canalarbetels
bedrifvande, än »let publika biträde, hvars fortfarande
Rikets Ständer, vid den då nyss slutade
Riksdagen, medgifvit, Herrar Fulhnägtige igrund
af sina Instructioner funnit Bolagets ifrågavarande
beslut påkalla den närmare uppmärksamhet å deras
sida, att något bestämdt yttrande i ämnet ej
då kunde meddelas, vore Herrar Fullmägtige
likväl för deras del fullkomligen öfvertygade, att
tillökningen i och för sig betraktad, var både väl
förtjend och för Verket nyttigt använd; heldst
icke allenast betydliga kostnader funnos med Ordförandens
befattning förenade, utan ock det outtröttliga
nit och den ihärdighet för Canalarbetets
fortgång och Bolagets gagn och nytta, som Herr
Grefve von Platen från Verkets första början och
framgent, under försakande af vida större fördelar
ådagalagdt, och som af ingen, ehvem det vara
må, kunde förväntas, gåfve fullt stöd åt Bolagets
yttrade tanka, det Herr Grefvens fortfarande
befattning med dess angelägenheter vöre för Verket
af den vigt, att en årlig tillökning af 2000
3B;d? i utgifternp ej dermed kunde fälta* i jern-,
Banco-Utskottets Betiinkanden. 189
förelse; men då emellertid, hvarken i följd af
CanalStyrelsens organisation, någon hufvudsaklig
inflytelse, vid förekommande öfverläggningar och
beslut blifvit Herrar Fullmägtige gifven, ej eller
de till Fullmägtiges efterrättelse gifne Instructioner,
innefattade någon anledning eller rättig,
het att åt Bolagets eller Hirectionens åtgärder
meddela slutlig sanction. funne Herrar Fullmäg.
lige sig ej tillständigt, att sträcka deras åtgärd utöfver
nyssnämnde förklarande, utan öfverlemnade
saken till vidare pröfning åt Fikets Ständers
Revisorer; hvilka åter sedermera för deias del
förklarat sig ega ali anledning instämma i de
loford Herrar Fullmägtige, i afseende på Herr
Grefvens åtgärder vid CanalVerket yttrat, men
med fästadt afseende på 8 §. i Instructionen för
Revisorerne af år 181a, emellertid ej ansett sig
tillhöra att upptaga frågan, om en dylik förhöjning,
lill slutlig pröfning, den de åt nu varande
BancoUtskott öfverlemnat.
BancoUtskottet har, efter sorgfälligt öfvervägande
af alla omständigheter, och med fästadt
afseende så väl å vigten och angelägenheten af
Herr Grefve von Plåtens fortfarande odelade omsorger
för företagets drift och framgång, som billigheten
och rättvisan deruti, att Herr Grefven
hålles skadeslös för de betydliga extra utgifter,
hvilka i och för denna befattning honom tillskyndas,
funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
ej mindre att låta bero vid det af Bolaget fattade
beslut, rörande oftanämnde förhöjning af 1000
R:dr för de år samma belopp redan utgått, än
ock att, s*dan enligt de af Riket* Ständer nu
Banco-Utskottets Bettini andert.
mera. vidtagne beslut, Canalarbetet intill nasta
Riksdag kommer att fortsättas, med lika drift som
hittills, oell Ordförandens befattning i följd deraf
hädanefter blifver lika besvärlig, kostsam och
rn a gtp a liggande som förr, arfvodet för Herr Grefve
von Platen, i egenskap af Directionens Ordförande
och Chef för företaget på det hela, ina
bestämmas att till nästa Riksdag utgå i ett för
allt med 6000. R:dr Banco årligen.
Hvad Utskottet i dessa hänseenden framstälr,
öfveriemnas vördsamt till Rikets Ständers upplysta
bepröfvande och decision.
Stockholm den 5 November 1833.
N:o Gg.
Ankcm den 13 Nov. 1823»
Memorial, i anledning af gjord motion,
om hvad Utskottet, i afseende*
pä de reglemente riska Jöreskrifterne
Jör BancoFörvaltningeu bör ia.ttaga«
T.
ill Banco - Utskottet är remitteradt ett till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns Protocoll den
ii nästlidne Augusti, af Herr von Hohenhau»
sen, Michael, afgifvet så lydande anförande:
5’I anledning af den ,vid innevarande Riksdag
timade lyckliga händelse, att Publicitet blifvit
för Banquen beslutad, anhåller jag, att ined strid
af 72 §. i RegeringsForrnen, få väcka den motion,
ält BancoUtskoitet må anmodas, att, vid det:
Banco Utskottets Berllnianden. Yg¥
'■tillfälle då 3tats* och Banco Utskotten till Rik*
sens Ständer inkomma med Deras Slut-Betänkan»
de, rörande FinnnceRegleringen, tillika afgifva
förslag till de föreskrifter för Riksens Ständers
FuUmägtige i Banquen, hvilka, enligt 32 §. Riksdagsordningen,
åligger BancoUtskottet ätt dessa
-F ullmägtige meddela.5*
Utskottet får, i anledning häraf, vördsamt
andraga, att sedan icke allenast Rikets Ständer
vid närvarande Riksdag för tillfället inhemtat
fullständig upplysning, om BancoVerkets hela
ställning, vitan ock, af Irenne RiksStånds fattade
beslut, i fråga om en fortfarande Publicitet emel*
lan Riksdagarne, den slutföljd kan dragas, att
•uppgifter i sådant afseende, böra framgent vid
bestämda perioder meddelas Allmänheten, så kan
visserligen uti de instructioner, som vid denna
Riksdag för BancoStyrelsen utfärdas, ingen ting
af hemlig beskaffenhet förekomma, eller något
hinder under sådan synpunct uppstå, mot hela
Reglementets öfverlemnande till Rikets Ständers
bedömande, så snart detsamma, på grund af alla
tagna beslut, hunnit af BancoUtskottet uti bellö*
rig ordning uppgöras; men Utskottet anser sig
dock pligtigt fästa Rikets Ständers uppmärksam*
het på den oundvikliga följd, som af en sådan
behandling skulle uppstå; nemligen att, som
BancoReglementet ej möjligen kan fullständigt
redigeras och afslutas, innan alla frågor, som i
någon mån röra BancoVerket, blifvit hos Riks*
Stånden slutligen afgjorde, och då, såsom Utskottet
förmodar, samtelige Riksdagsärenderne äfven
torde vara af Ständernas Plena fulländade, st
i ga Hancn-UtsAottett Ifrtiinianilen.
skulle hela Reglementets insändande till Riks.
Ståndens granskning, säkerligen förordsaka ett uppehåll
för Riksdagens afsiutande på en tid af
flere veckor, som erfordras så väl för Reglementets
expedierande till RiksStånden och ventilationen
derstädes, som utskrifningen af tilläfventyrs
blifvande anmärkningar öfver en mängd detaille*
frågor, dessas besvarande och utredning af Utskottet,
och ändtligen RilcsStåndens förnyade deliberationer
och beslut öfver hvar och en fråga.
Utskottet får på sådan grund vördsamt hemställa
till Rikets Ständers bepröfvande, huruvida
icke det må anses göra tillfyllest, att de delar af
Reglementet som innehålla, dels dispositioner å
reela fonden, dels nya af Rilets Ständer icke
ännu gillade föreskrifter, till verkställighet af de
generella stadganden som blifvit meddelade i
FinanceBesI utet, dels andra föreskrifter af den
beskaffenhet, att de må anses fordra någon Rikets
Ständers åtgärd, böra Rikets Ständers plena öfverlemnas
till granskning och godkännande, samt
det nu som hittills på BancoUtskottet ankomma
att besörja uppfattningen af instruetionen, i hvad
elen angår åtskilige äldre oförändrade föreskrifter,
samt Rikets Ständers vid denna Riksdag, gifna
bestämda beslut i ämnen, sorn af BancoUtskottet
blifvit Rikets Ständers pröfning underställde.
Utskottet, som med denna framställning ingalunda
åsyftat annat än att tid må vinnas, finner
ej något hinder, att Samma Reglemente må oafkortad!,
genast efter Riksdagens slut, genom Herrar
BancoFullmägtiges försorg till trycket befordras
-
BancO'Uiskoltets XitHnkandefit fgi.f
gras och till sahi hållas Allmänheten tillhanda,
wh för alt än ytterligare undanrödja ali tvekan;
anser Utskottet sig böra, med hemtad anlédning
äf en från Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterad
motion af Herr P. G. Cederschjöld, att
ingeri disposition af Banquens Silfverfond ma af
nuvarande BancoUtskott eg a rum, utan Rikets
Ständers vetskap och samtycke, bär lemna det ut.
tryckliga förklarande, att Utskottet ej ämnar inga
i någon sådan disposition, utan att dertill först
hafva inhemtat de Respective RiksStåndens bifall:
samt att Utskottet i allt öfrigt icke underlå.
ter att, jemnlikt i §. uti Dess Instruction, vid
sjelfva föreskrifternes uppgörande, iakttaga fullkomlig
öfverensstämmelse med de beslut Rikets
Ständer sjelfve derom fatta, och Utskottet meddelat,
äfvensom att, enligt samma Instructions 9
U, samfäldt med Rikets Ständers Statsutskott till
justering företaga de puncter, som i en eller annan
måtto äro gemensamma för Styrelserne af
Banco, och RiksgäldsVetken. *
Ehvad Rikets Ständer, i anledning af denna.
Utskottets framställning nu för tillfället finna godt
I detta ämne besluta, och hvarom Utskottet, efter
att nu hafva helt enkelt framställt verkliga förhållandet
af väkt ar Rikets Ständers förordnande till dess
efterrättelse, tror Utskottet i aila fall att, så länge
§. Regeringsformen samt 32 och 66 §. §.
Riksdagsordningen ej undergått förändring, det
ej kan såsom någon allmän, eller för framliden
gällande grundsats af Rikets Ständer stadgas, att
föreskrifter rörande BancoFörvaltningen skola för
Bihang •}# Riks. Su Rrut. 1823 $Ue Sam!. 13.
BancoUtsbottett Betänkande»..
meddelandet underkastas speciel granskning ho*
RiksStåndens Plena, ehuruväl Utskottet för denna
gång icke funnit annat hinder deremot kunna
möta, än det dröjsmål och den tidspillan sorn i
sådant fall vore oundvikliga.
Stockholm den u November 18*3.
N:o 70.
Ankarn d«n 17 Nov. lEW
Tettinkandt till Rikets Högloft. Ständer,
i anledning af vackt förslag,
att tilla utelöpande Bancosedlar
mätte, inom viss prescriptivnstid , i
utbyte emot nya, indragas.
Grenom Utdrag af Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Protocoll den 30 sistlidne September, är
till BancoUtskottet remitterad en af Friherre H.
Wrangel väckt motion, att sedan sedelstocken
blifvit af Rikets Ständer bestämd, och till vinnande
af säker kännedom om de utevarande Ban.
cosedlarnes belopp, nya Bancosedlar på. viss prasscriptionstid
måtte utgifvas i utbyte mot de gamla;
hvilken prsescriptionstid motionairen föreslagit
till frenne år, hvarunder Allmänheten skulle genom
täta annoncer i Tidningarne samt kungörelser
från Predikstolarne erinras, att sin rätt
iakttaga och bevaka; och borde för öfrigt till dö
nya Bancosedlärne begagnas ett mindre format.
Banco- Utskottets Betänkanden. ay$
och om möjligt vore, lika fint papper, sorn till
de Engelska Banconoterne nyttjas.
1 sammanhang med denna motion, har Grefve
F. B. Sclnverin Framställt dess önskan, att
BancoUtskottet skulle anmodas inkomma med
förslag örn BancoFulImägtiges autoriserande, att,
i händelse tillgång till bättre papper kunde åstadlcommas,
äfven innan Riksdag, tillvägabringa ett
u(gifvande af'Sedlar uti förändrade format; hvaremot
Friherre J Cederström yttrat den tanka ,
att inga nya sedlar kunna af Fullmägtige emellan
Riksdagarne utgifvas, utan att formulairen
dertill blifvit af Rikets Ständer faststälde. Varande
dessa yttranden uti remissen till BancoUtskottet
inhegripne.
Utskottet får i anledning häraf nämna, att
vid sista Riksdag frarnstäldes ett förslag, i det
närmaste af lika beskaffenhet med Friherre Wrangela
motion, nemligen, att alla Bancosedlar, af
hvad valeur som helst, hvilka voro äldre än 10
år, borde inom ett års förlopp indragas, och de
sorn då icke blifvit invexlade, förlora ali rätt till
inlösen, och upphöra att vara gångbara. Efter
af då varande BancoUtskottet anställd undersökning,
om förhållandet med åtskillige Banquens
sedlar under en tid af 10 år, eller ifrån 1806
års början till 1816 års slut, och huruvida någon
egentlig praescriptionstid kunde anses vara af
nöden, då uti Kongl. Kungörelsen af den 29
Maji 1739, hvilken ännu eger gällande kraft,
finnes stadgadt, att Bancosedlarne böra inom 10
år hos Banquen företes, till undvikande af det
äfventyr, som möjligen för inuehafvaren kunde
'BancO'Vtsl6tttit Eetänkandcn
uppsta, genom den medgifna rättigheten till Ban«
coTransportsedlars renovation, men utan att inlösningsrättigheten
i annat fall någonsin anses
förverkad, meddelade BaneoUtskottet då det yttrande
i ämnet, att, enär summan af de sedlar,
hvilka kunna anses genom olyckshändelser förstörda,
och sålunda afgutt från RörelseCapitalet,
enligt hvad Banquens räkenskaper visade, ej kunde
vara annat än på det hela ganska Obetydlig;
inen deremot onekligt vöre, att medelst en författning,
hvarigenom Bancosedlarne efter en viss
tid betoges all rättighet till inlösen, inycken oro
hos Allmänheten skulle väckas, och mången enfaldig
blifva oskyldigt lidande, så väl genom ur»
ektlåten uppmärksamhet vid sedlars emottagande;
som gemom förgätenhet och bristande tillfällen att
dem i rättan tid presentera, och tilläfventyrs jemnväl
genom vinningslystnadens försök att deraf
sig begagna , till stadgande af någon rabatt å äldre
sedlar emot nyare, särdeles i aflägsna landsorter;
Utskottet ansåg sig så mycket heldre böra
tillstyrka, att vid dc-t' uti ofvan åberopade Nådiga
Kungörelse intagne stadgande, framgent måtte få
hero, sorn under varande förhållanden med Ban.
quens vexelfunctioner, det syntes af lrögsta vigt,
att alla anstalter måtte undvikas, som kunde rub.
ba crediten; väcka misstroende till sedlarne, eller
föranleda til! dessas hastiga återbringande från
deras omloppsorter (Se Eili. till RiksSt. Prot.
t Si 8, 6 Sami. pag. 680.)
Af de Beslut Rikets Ständer vid innevai
rande Riksmöte fattat, i afseende på Creditförhållandet,
så i allmänhet, som för Bancorörelseit
^Bdncä-Uttkottiti ÉetänÅnnderii 5*9 7
enskildt, finnér Utskottet icke eller nu någon
anledning vara till vidtagande af en sådan åtgärd,
sorn Herr Friherre Wrangel föreslagit, hvilken,
då den skulle afse liela utevarande sedelmassan
och ej blott en viss del deraf, blefve förenad
med ojemnförltgt större svårigheter i verkställighe»
ten sajnt. känbarare förluster och olägenheter för
AU mänheten. Det ina härvid ej lemnls utan
uppmärksamhet, såsom ett factum, hvarefter följ»
derne någorlunda kunna bedömas, att genom den
vid sista Riksdag beslutade prasscriptionstid af ett
år, för infriandet blott af förra FilialDisconternes
sedlar, hvilkas belopp, i jemnförelse med hela
sedelmassan var så ganska obetydligt, uppstod
dock en ren förlust för innehafvare af sådana
papper, medelst prasscripuonstidens försummande,
till ej mindre än 3 Bil)00 H;dr. Hvad angår den
åberopade nödvändigheten, att bestämdt känna,
huru mycket af Eanquens, såsom utelöpande, upptagne
sedlar, verkligen må finnas qvar i rörelsen,
så hafva Rikets Ständer, genom den vid Utskottets
Memorial hibo 15 bifogade -Tabell hho 3,
blifvit i tillfälle inhemta, att, enligt Eanquens
bokslut för år 1822, ej finnes utelöpande af större
sedlar, som allt ifrån början ända till 1802
års slut utgifvits, mera än den obetydliga summan
af 35,8°o R;dr, och af smärre sedlar på
D:r Kunt R:dr 63,914: 24; hvilka summor, om
de också skulle kunna betraktas såsom en tili
största delen imaginair VexelBancoskuld (sorn
likväl ingalunda är förhållandet, emedan af dessa
äldre sedlar några, nästan hvarje vecka, ännu i
Uanquen presenteras och inlösas) i alla fall stå J
ig5 Banco Utskottets Betänkanden.
ganska ringa förhållande till ett sedelhelopp af
s6 å 37 millioner. Totalsumman af utelöpande
aldre, på dubbla blad utgilne 3 och 2 Ihdrssedlar
utgjorde vid samma tid ej mera an E:dr
2.020,753, och dn bland hela den återstående
massart ingen enda sedel således haft längre omloppstid
än 20 år, lärer något särdeles betydligt
afdrag å densamma ej kunna förmodas.
BancoUtskottet delar på, dessa anförde
grunder, fullkomligen sednaste Bankoutskott»
yttrade öfvertygelse, och tror, att den i ofvanberörde
måtto föreslagna anstalt å ena sidan
icke kan anses behöflig, och å den andra
ofelbart skulle medföra ganska menliga följder.
Fördelen, sorn deraf skulle uppsta, vore, så
vidt af motionen kunnat inherotas, egentligen
den, att Banquen erhölle en bestämd visshet
örn beloppet i ziffra af dess skuld för utgifna
sedlar, sedan nemligen orättvist afgått hvad
genom enskildes underlåtenhet och glömska ej
blefve bevakadt, och som särskildt komme att
utgöra Banquens vinst på operationen. Äfven
om det skulle medgifvas, att en sådan
vinst borde efterstrhfvas och vore Banquen
värdig, kan densamma i alla fall ej på långt
när motsvara dess kostnader till anskaffande
af nya sedlar, hvarmed alla utgifna och i om.
lopp varande, skulle infrias, och fast mindre
den kostsamma tillökning i TjenstemannaStaten,
som, enligt Verkets nuvarande organisation,
blefve oundgänglig, för att inom blott
irenne år kunna ett dylikt utbyte verkställa.
Banco-Utsköttett Betänkandtn. ,199
Hvad angar Herr Grefve Sclvwerins väckta
motion, att Herrar BancoFuIlmägtige matte
autoriseras, i händelse tillgång till bättre sedelpapper
kunde åstadkommas, att äfven innan
Riksdag infölle, utgifva sedlar uti förändrade
format, så anser BancoUtskottet sig icke eller
kunna detta förslag understödja, enär Utskottet
delar den tanka, som af Friherre Cederström,
blifvit yttrad, att ali ändring i myntrepresentativerne,
vare sig i afseende på valeurer,
format, stilisation eller papper, bör på Rikets
Ständers eget bepröfvande och förordninde
ankomma. Ett lämpligt bestämmande af sedelformaterne,
bör för öfrigt gå i bredd med.
antagandet af en mera tjenlig papperssort, än
tom till Banquens nu varande sedlar nyttjas
och beror i sin roan deraf, att en mot åtgången
svarande säker tillgång uppå sådant papper må
kunna beredas.
Några uppgifter och förslag, som af en
^Ledamot inom Utskottet härutinnan blifvit
meddelade, har Utskottet öfverlemna! till Herrar
BancoFuIlmägtige, att för dem tjena till
ledning, och efter möjligheten intill nästa
Riksdag begagnas, och Utskottet finner sig alltså
ej elier i tillfälle att något fullständigt Utlåtande
i den delen till Rikets Ständer nu
afgifva.
Detta allt underställes vördsamt Rikets
Ständers vidare upplysta bepröfvande.
Stockholm den 11 November 1823.
«•# SancsXJtskotiets Betänkanden.
N:o 71.
Ankom den 17 Nov. IS23.
Förnyad t Utlåtande till Rikets Högloft Ständer,
angående föreslcgne förändringar
i Banquens inre Administration, dess
Sedlars utgifvande och beskaffenhet
m, nu
3SancoUtskottets Betänkande, N:o 14, öfver
nyssnämnde inora Vällpli. BörgareStåndet af
Herr J. Lindström framstälde ämne, har blifvit
af tvänne Respective RiksStå.nd', nemligen
Högv. PrestStåndet och Hedervärda Bonde®
Siandet den 30 sistlidne Maj bifallet, mea ar,
under den 3 derpå följande Junii från Vällofl.
BörgareStåndet, samt den 30 nästlidne Sept.,
från Höglofl. Ridderskapet och Ädela till Utskottet
återrernitteradt, i följd af gjorde anmärkningar
vid Utskottets yttranden i nedan.,
anförde delar.
1) J afseende pä det af Herr Lindström
föreslagne sammandrag af hvad för sednare tiders.
förhållanden kunde finnas■ lämpligt uti de, sedan
Banquens stiftelse, utkornne Stadgar och Reglementen,
som rörd BancoVerket och d.ess Administration.
Én Ledamot inom Vällofl, BörgareStåndet,
bar i anledning deraf, yttrat: ”att uti ett dylikt
*»nj?J|ndrag ej behöfde intagas resumé »f
Banco Utskottets Betänkanden. koij
allmänna, till Domares och andra Medborgares
efterrättelse, kungjorda Forfattningar, om
Banquens yttre förhållanden, utan borde detta
"Reglemente, eller Instruction endast omfatta
Rari quens inre styrelse och förvaltning, samt
de dermed förknippade skyldigheter i hela
deras omfång, hvilka ämnen, eller sättet och
grunderne för Baftquens Administration, numera
borde, sedan föremålen, hvarom de Handlade
blifvit till pris gifne åt det offentliga
kunskapsbegäret, äfven öfverlemnas åt det med-;
borgerliga bedömandet.”
Utskottet har ingalunda bestridt, och kan'
ej sätta i fråga nyttan och fördelarne af en
sammanfattning och utgatlring utaf de flere,
under tidernes lopp, för förvaltnings-åtgärderne
inom Banquen meddelade olika, och hvaran»
nan ofta upphäfvande föreskrifter, enär derigenom
otvifvelaktigt skulle, utom blotta tillfredsställandet
af det offentliga kunskaps begäret,
vinnas ett ännu väsendtligare ändamål^
nemligen tillfälle för Banquens egna Tjenstemän
och Betjente, att under den practiskä
handläggningen vid en del göromål, erhålla
en theoretisk kännedom om arbetsordningen i
det bela och alla dess grenar. Ett arbete, af
så väl denna sorn den vidsträcktare beskaffenhet
en. annan Ledamot föreslagit, dock likväl
deladt till sina olika föremål, Banquens yttre
och inre förhållanden, torde ock blifva nödvändigt
att ega för framtiden; och tvänne härom
inom Utskottet väckta motioner, hafva fö^
re detta gifvit Utskottet anledning, att fält»
Jo* Banco Utskottets Bttankanden.
Herrar BancoFuII mägtiges uppmärksamhet på
behofvet af någon anstalt härutinnan ; men det
bör icke förnekas, att, i en sak af så mycken
vigt som utförandet af ett dylikt arbete, det,
för ett systematiskt uppfattande af alla till
företaget hörande ämnen, erfordras många föregående
undersökningar och förberedande åtgärder,
hvilka fordra både längre tid och ett
trägnare arbete, än Utskottets öfrige göromål
kunnat medgifva; och då den värde Ledamot,
som synes betviflat verkligheten af de hinder
Utskottet anfört för författandet af det ifragakomne
sammandraget, nu mera sjelf är i tillfälle
att granska vidlyftigheten af ett dylikt
arbete, och på närmare håll bedöma vigten och
föremålen af Utskottets sysslanden, lärer något
vidare här icke behöfva åberopas såsom
skäl, hvarföre Utskottet i förevarande fall icke
kunnat i allo gå önskningarne till mötes.
2) Rörande Banquens Tjenstemanna-personal
ioch befordnngsgrunderne för densatnma.
X fråga om den förra eller Tjenstemanna*
ipersonalen, har inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln en Ledamot ansett: att ”en fullständig
uppgift om Banquens TjenstemannaStat och
kostnadsconto till nästa Riksdag borde af Utskottet
till Rikets Ständer inlemnas, med förslag till de
förändringar och indragningar Utskottet funne
Verkets nytta fordra,” emedan den värde Ledamoten
”utan att ingå i pröfning om en så<Us
förändring nu borde vidtagas, trott Gona»
Banco Uts ';ottcl,s Bet änkan den.
töj
misssriatet äfvensom den särskilda DiscontAdministrai
ionen kunna upplösas, och i dess stalie
med upphäfvande af den dubbla Colle,gial*
Styrelse, sorn hittills egt rum, bues till Chef
för hvar och en af Banquesis särskilda Afdeldelningär
en Commissarie, och mahanda för
Vexel lianquen 2 eller 3, for att bereda arén.
derne innan de föredragas hos Herrar Fulljnägtige;
hvilka för sitt på detta sätt ökade
sysselsättning, kunde erhålla sä tillräckliga löner
att de icke vöre beroende af andra inkomstkällor;
äfvensom indragning ibland dea
mindre Betjeningen anses böra ega rum.’'
Det torde vara nödvändigt att i första
rummet afgöra, hvilka förändringar kunna finnas
behöfliga i arbetssättet och ordningen derföre
inom Verket, innan bestämmas bör hvad
indragning i Personalen må kunna ske, emedan
denna sednares antal helt och hållet beror
åf de förres större eller mindre vidlyftig,
het. Så länge åter den hittills iakttagne arbetsmethoden
ännu måste fortfara, saint sättet
för Sedelutgifningen och Låneoperationernes
besörjande blifva detsamma som hittills, finner
Utskottet icke möj'igt, utan rubbning i controllerne
och utan att gifva anledning till arbetets
efterliggande, hvilket så lätt kunde blifva
en följd af flere olika sammanblandade göromål,
att nu föreslå någon förändring eller
indragning i Banquens TjenstemannaPersonal.
Emellertid, och oaktadt den öfvertygelse
Utskottet för dess del hyser, om behofvet, nyttan
och pålitligheten af de flereha.nd| contra^
!*o4 SaecoUtskölUis Betänicnden.
ler, hvilka i följd af erfarenhetens ledning, tid
efter annan blifvit antagne vid Expeditionssättet
och "Bokföringen för den vidlyftiga
VexelBancorörelsen, tror Utskottet i alla faII,.
att da möjligheten af förbättringar deruti ingalunda
bör betviflas, någon anstalt äfven må
göras att, i detta afseende, framkalla ett med
fullständighet utarbetadt, och i verkställigheten
användbardt förslag. Utskottet anser ett så
bnskligt ändamål bäst kunna ernås på sätt sorn
af en Ledamot inom Utskottet (Herr Kammarherren
Hammarhjelm) särskildt har blifvit
föreslaget; nemligen: att Herrar BancoFulU
mägtige autoriseras utsätta och offentligen
kungöra ett prasmium af 3000 R:dr Banco,'
Btt af Banquens medel utbetalas för ett förslag,
som i afseende på Arbetssättet och Bokföringen
i VexelBancoContoiret skulle kunna i alla delar
antagas och godkännas, och hvars begagnande
medförde mindre 'omgångar och arbete
vid Expedition och bokföring än nu erfordras,
samt i följd deraf medgåfve en minskning i
TjenstemannaFersonalen, utan att å andra si«
dan något ginge förloradt af den controll och
säkerhet, sorn nu varande method obestridligen
innebär, och utan att de för Allmänhetens
dagliga och skyndsamma betjenande, nö»
dige anstalter eftersattes. Utskottet anser här*»
vid böra såsom vilkor ? fästas, att Förslagen
skola, sednast inom 1826 års slut vara till
Herrar BancoFulImägtige inlemnade, på det
att Fullmägtige så väl som Banquens Cornjg^Usarier
måtte ega rådrum att, innan Riket*
'Banco-XJtsiolteta Bttankandtfi, Sof
Ständers nästpåföljande sammankomst, noga och
fullständigt granska hvart och ett Förslag,
samt deröfver afgifva sina Utlåtanden och erinrinriugar;
jemte hvilka, ämnet i hela dess
vidd bör öfverlemnas till blifvande BancoUtskottets
vidare pröfning och bedömande,
samt på Rikets Ständers slutliga afgörande
bero, huruvida något förslag antingen ina i
allo antagas, och i följd deraf, deri bestämda
belöningen till fullt belopp derföre utgå, eller
ock, om med afseende på uppgifna förändring
gar, sorn i vissa detailier kunna pröfvas nyttiga
och användbara, någon afpassad mindre belöning,
bär en eller annan Författare tillerkännas.
Beträffande härnäst Utskottets afgifne Ut»
låtande, om Befordringsgrunderne inom Banrjuen,
så är, med anledning af Utskottets Utlåtande,
i frågan om den särskildt f r BrincoVerket
gällande ordning, ätt en tredjedel af dess
Cnmmissarier böra vara Frälsemän, inom Vällofl.
BorgareStåndet andragit: att ’’af 1723 års
privilegier för Ridderskapet och Adeln ej funnes
någon grund dertill, och att en vidare
framställning i detta ämne synts hafva tillhört
Utskottet, då frågan åter i behörig ordning
blifvit väckt och, utan afseende på RiksStåndens.
förut fattade Beslut i detta Ordningsmål,
förmodligen oafbrutet kommer att vid hvarje
Riksdag å nyo väckas, till dess opinionen mognar
för dess tillbörliga afgörande; garni att j
IqS Banco -TJtskottets Betänkanden.
om Banquen skulle fortfarande underhålla
Ståndsskilluaden i dess befordringslagar, räknemåttet
i följd deraf nu är förändradt ifråu
3 till 4, sedan alia RiksStånden efter år 1800,
deltaga uti Banquens Styrelse.’’
Ehuru äfven Utskottet ansett det icke
höra till närvarande lids fordringar, att bibehålla
ett så beskaftädt prerogativ, sorn det här
ifrågavarande, hvarigenom lika förtjenster förunnas
så olika befordringsrätt, har likväl det
af (vänne RiksStånd rnedde dte förklarande,
att omförinälte grund, för en del Commissariebeställningars
tillsättande, icke utan Ridderskåpets
och Adelns begifvande kan rubbas, sorn
den särskilda ordning, hvaruti upphäfvande af
en så beskaffad, ännu ej frivilligt frånträdd
Ståndsrättighet må sökas, varit anledningen
hvarföre Utskottet ansett sig icke tillhöra nå--  got vidare yttrande i ämnet, eller att på annat
sätt besvara den förnyade motionen, af Hr
Bindström, än genom åberopande af de förJclaranden
som tvänne RiksStånd vid sednaste
Riksdag öfver en dylik motion afgifvit. Endast
inom ett Stånd är anmärkning gjord vid
Utskottets Betänkande i denna del, och detta
förhållande linner Utskottet äfven nu icke böra
föranleda till sjelfva hufvudfrågans upptagande
hos Utskottet.
3) För antagandet af Herr Lindströms
förslag: att hvar och en Assrgnanis utfärdade
; och af Banquen inlöste Assi gnattoner' matte der
-
Banco Utskottets Fttänkandtn. toj
stadts såsom vtrifcut'on för dess Conto särskildt
förvaras, har samina värde Ledamot, såsom ytterligare
skäl anfört: ”att under granskningen
af ett sådant Conto uppmärksamheten lättare
fastes på förhållandet med avancen de tider,
under hvilka Assignationerne äro utgifne, oell
att mera säkeihet af den nu iakttagne ordningen
icke vinnes, enär den säkerhet, namnet
under förteckningen på *en expedition skall
medföra, i händelse misstag eller origtighet
med de insatte documenterne efteråt skulle
upptäckas, alltid måste blifva enahanda, antingen
insättningen utgöres af ett eller flere docurnenter.
”
Jemte det BancoUtskottet får meddela den
upplysning, att hufvudsakliga controllen mot
öfverassigneringar i VexelBanquen, ligger uti
Assignationernes approbation, hvilken under
sjelfva expeditionstiden under strängt ansvar
besörjes af vederbörande Tjenstemän, derefter
granskas af RevisionsContoiret, och således ej
uppskjutes eller hvilar till BancoRevisionerne;
bör Utskottet nämna, att under de flerfaldig!
Revisionsförrättningar, hvarvid Assignation»
räkningarne undergått granskning och blifvit
controherade, har ännu icke klagan försports
öfver några sådana svårigheter Herr Lindström
åberopat och önskat få undanröjde. Denna
omständighet, i förening med vunnen erfarenhet
och vigten deraf, att vid påkommande
behof af upplysningar i undersökningsmål,
de inkomne expeditionerne finnas orubbada
•fler tidens ordning förvarade, har Utskottet
S of BancoUtshotttts ^Betankanden 1
trott böra bestämma dess omdöme i detta fall;
och då de af Herr Lindström uppgifne olägenheterne
således skulle undvikas, endast pä
bekostnad af säkerheten både för enskilde och
Banquen, kan Utskottet icke heller här frångå
sitt förut afgifne Utlåtande.
4) Angående Jlanquens Seddutgifning;
I afseende derpå samt Utskottets svar, på
de 7 särskilda frågor, uti hvilka Herr Lind
ström uppstäldt sine motiver för en åsyftad
ändring i åtgärderne inom Banquen, finnes
dt|t erinradt r
Vid svaret på fragan N:o 1, inom Högloft.
•Ridder skap et och Adeln-, att sedlar på de
mest behöfliga valeurer böra utgifvas såsom på
•2 — 3 — 3 f — 5 — 6f— 10 — 13 j — 16^ —
25 — 33^ — 50 — 66|- och 100 R:dr, samt
derutöfver p*å hvad summa man begär, dock
endast på jemt 100- eller 1000-tal, och till
försvårande af förfalskning hvar och en af
dessa olika sedelsorter förses, utom den vanliga
stämpeln, Hine robur et securitas, med
en annan, innehållande valeuren 5” inom Vallnål.
BorgareStåndet: ”att de olika formaterne,
for sedlar, hvilkas valeurer tittryckas med 2,
3 eller 4 ziffror, blott innebära en half me*
sure, men att deremot, om formulairen blefve
till text och tryck sins emellan olika, allt efter
valc-urerne, förfalskning eller förhöjning
af valeuren ej skulle kunna ega rum.* Vid
svaren på frågorne JV.o 2 Sc 4 .• likaledes inom
yållo/l. BorgareStåndet: ”att, när utgående stör»
re
Hanco'Utskottets Betiinkanden. sog
re »edlar, vid hvilka manga personer skola
lägga hand, ovilkorligen måste utfärdas under
expeditions timmarne, oordningar lätteligen kunna
inträffa, och hvarpå exempel icke torde
saknas: att, om 400.000 R:dr dagligen erfor
dras,
kunde, med en summa af 800,000 R:dr
eller högst en million R;dr, ett erforderligt
sortament af alla tillåtna valeurer formeras,
utgörande blott ^tdel mot ständiga förrådet af
smärre sedlar; och att, då Utskottet stillati-gande
medgifvit, det icke kunna vara mer åfventyrligt,
att på en gång anförtro åt Banquens
Commissarier en million R:dr i större
sedlar än att på en gång anförtro dem, emellan
3 och 4 millioner i smärre sedlar, det
således endast vöre svårigheten att inventera
ett förråd af större sedlar, som Utskottet skulle
anse nästan oöfvervinnelig: men för verk
ställigheten
hvaraf motionairen föreslagit det
sätt han funnit lämpligt. Vid svaret på frågan
N.o 5 Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
att graverade valeurer, efter hvad bade Utländsk
och Inländsk erfarenhet bestyrkt, egde
Företrädet framför skrifna och tryckta: att det
af Utskottet anförde skäl, hvarföre RiksgäldsContoirets
sedlar på 100 R:dr så sällan eftergöras,
saknade all grund, emedan dessa sedlar
skulle i Landsorterne vara mest begärliga och
omisstänkte, aldrig sakna omlopp, samt att Herrar
BaticoFullmägtige, efter föregången pröfning
och begagnande af den tryckta undersökning,
rörande medlen att förekomma sedelförliihang
till Rihs. St, Fiot, 1833, 6:te Sami. N:o 14
* r
s i o Banco• L tskottets BetiinkanJeri.
fal sk ning och eftergör ing, som på Engelska
Banquens bekostnad blifvit föranstaltad, sedermera
borde välja hvilketdera sättet de ansågo
med Banquens säkerhet mest öfverensstämma.'*
Vid svaret pä frägan N:o 6, (inom Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Vällpfl. BorgareStändet)
”att förmånen af de nuvarande Träns'-,
portsedlarnes ingifvande, på hvilka summor
som helst och på brutna tal, inskränker sig
blott till första innehafvaren, men begagnandet
af sådana ojemna summor i hela landet,
utom Stockholms stad, är förenadt med olägenheter,
genom det att dessa sedlar merendels
alltid äro otjenlige i penninge-transactioner,
enär man, för en sumrnas jemnande, måste vara
försedd med smärre sedlar och skiljemynt,
som icke utan onödig kostnad då mäste remitteras
på posten.” Vid svaret pä frägan No
7 {inom Högloft. Ridderskapet och Adeln) ”att,
då föreskriften om de större Sedlarnes transporterande
från man till man, aldrig efterlefves
och svårligen kan efterlefvas, enär ingea
säkerhet för irtnehafvarens behörighet derigenom
vinnes, och hvarken någon enskild eller
Banquen sjelf undersöker om vederbörlig person
påskrifvit den ytterligare transporten, detta
stadgande alldeles bör upphöra.’’ — Och.
är härförutan af en Ledamot inom Vällofl.
RorgareStändet särskildt öfverklagadt ’’det idkeliga
bokförandet och annullerandet af till Banquen
inkommande brukbara större sedlar, hvaraf
för Banquen uppkomme skada på papper,
för Banquens Tjensqsmäq den onyttigaste lids;
Banco• Utskottets Betänkanden.
an
splllan vid en ofantlig bokföring, samt för
Allmänheten uppehåll och dröjsmål i utbekommandet
af Expeditionerna.’’
Efter öfvervägande af allt detta tom blifvit
påyrkat till ändring så väl uti inrättandet af
Banquens sedlar, till valeurer, text, format och
deras beskaffenhet i öfrigt, som vården och behandlingen
deraf inom Verket, och med fästadt
särdeles afseende å den klagan som från
flere Landsorter blifvit förspord, öfver BancoTransportSedlars
utfärdande på brutna tal med
skillingar och runstycken, såsom medförande
endast olägenheter och hinder för alla, utom
'Stockholm Stads innevånare, tror Utskottet sig
i möjligaste måtto förena allas önskningar och
interesse i denna del, då Utskottet härigenom
hos Rikets Ständer vördsamt föreslår: att från
oCh med n^sta år 1824, utgifningen af Bancosedlar
utöfver Tio Riksdaler på brutna tal,
må inskränkas till följande fyra valeurer, nemligen
13 R:dr 16 sk.; 16 R:dr 32 sk.; 33
R:dr 16 sk., och 66 R:dr 32 sk.; dock så, att
dessa valeurer, äfven sanunanslagne med jemna
.50, 100 och iooo:tal må kunna erhållas; och
rättigheten att utbekomma Sedlar af alla upptänkliga
valeurer på fullt Riksdalertal likasom
hittills bibehålles oförändrad.
Hvad de, i fråga om Banquens Sedelutgifning,
fratnstälde särskilda förslag för öfrigt
angar, så ega de det oskiljaktiga sammanhang
med Arbetsordningen på det hela, och de derföre
vidtagne controller, alt Utskottet, sorn i
det föregående framätaiit sina tankar, om sättet
313 Banco-Utskottets Betdnkanäen.
att derutinnan vinna en möjlig förbättring*
anser några partiella förändringar, mot hvad
sorn nu gäller och iakttages i afseende påSedlarnes
form, beskaffenhet, tillverknings* och
förvaringssätt, icke nu på förhand böra vidtagas.
Men såsom'en'förberedande åtgärd, och
ett hufvudsäkligt villtor för införandet af sådana
reformer, sorn blifvit föresiagne-af de varda
X/edänröteif, 'hvilka’ i ofvannämnde delar
icke4 kunnat'godkänna de nu gällande ordningar,
ansös: Utskottet lämpligt, dels ätt förslagen
nu varda öfverlemnade till Herrar Baneoäfullmägtige,
med anmodan att vid nästblifvande
Riksdag utlåta sig öfver déras antaglighet,
dels att nödige anstalter fogas, hvarigenom
UancöStyrelsen kommer i tillfälle an.
skaffa och - underhålla erforderlig tillgång på
sådana r papperssorter, sorn , i utseende, finhet
och sammansättning, skilja säg från älla öfrige
i Riket befintlige, och derigenom äro tjenlig®
att till Barrcosedlar begagnas, samt medgifva
desses inrättande på ett sätt, hvarigenom någon
besparing i tillverkningskostnaden förenas
med svårighet för förfalskning eller etiergöring,
vighet i rörelsen, och nödig styrka för
en längre tids utelöpande bland Allmänheten.
Upplysningsvis må nämnas, ätt en ^Ledamot
inom Utskottet, (Herr CancelliöRadet G. A.
Bruncrona) med fästad uppmärksamhet på dessa
omständigheter, så val sorn på den mindre
goda och varaktiga beskaffenhet, Banquens nuvarande
sedelpapper eger, har för Utskottet
uppgifvit vissa allmänna grunder, huru en för
-
Banco-Utskottets Betankanden. aij
adling i Pappers-tillverkningen vid Banquens Pappersbruk
skulle, med besparing i utgifter, kunna
ega rum, samt bland annat företett prof på utmärkt
vackert sedelpapper, sam, af rå hampa förfärdigadt,
i Ryssland begagnas^ hvilka prof, jemte
den värde Ledamotens, förslag, blifvit af Utskottet
till Herrar BancoFuIlmägtige öfverlemnade »
med anmodan, att rörande tillverkningen af detta
papper, söka förskaffa alla de upplysningar sorn
möjligen stå att vinna,, och efter inhemtad; närmare
säker kännedom, samt- noggrann beräkning
af alla på papperets, tillverknings-kostnad? och beskaffenhet
inverkande omständigheter, till Rikets
Ständers först sammanträdande Revisorer inberätta
resultaten af denna,, undersökning, och utlåtande
. i ämnet tillika afgifva»
Då nödige fö r b e r cd elser så lii ml aaro- gjorde,,
tror Utskottet vid, nrista ,Riksdag rätta tiden blifva,
att i ett sammanhang undersöka, så väl, hvad
som då hunnitföreslås i afseende; på en mera
förenklad Arbetsmethod, sorn, de,> särskilde främställningarna
, om, Sede 1 utgi fningen... och; hvad dermed
eger gemenskap.,; Och Utskottet får,, på nu
anförde skäl lach, grunder, vördsamt hemställa,
om icke, med iakttagande, af de omständigheter,,,
hvilka här ofvan blifvit , af Utskottet föreslagne*
Controllerne och Bakföringssättet inom BancoVerket,
äfven som Sedlarnes. form och beskaffenhet,,
må till nästa Riksdag utach vidare förändring bl~
behållas.
Enligt förbehåll, bifogas; några Ledamöters,
S vissa delar yttrade, skiljaktiga meningar,.
Stockholm den u November iSa
*14
BancoTJtakotters Betänianden,
Utdrar af Protocollet hållet hos Riket*
Höglofl. Ständers BantoUtskott deri
; i November 1823.
S. D. Vid öfverläggning, i anledning a?
gjorde anmärkningar vid Högloft. BancoUtskottets
Betänkande, N:o 14, angående före*
slagne förändringar i Banquens inre Administration,
dess Sedlars utgifvande oc;li beskaffenhet
m. m., reserverade sig nedunnämnde
Herrar ledamöter emot Utskottets Beslut, att
hos Rikets Ständer tillstyrka, det Sedlar på„
brutna tal hädanefter icke må utgifvas mect
andra än vissa vanligare valeurer:
Herr BevisionsSecreteraren Stråle yttrade.
- ”För Banquen lärer det val: vara alldeles
likgiltigt, örn Sedlar på bru.tna tal utgifvas
eller icke, enär de till ett ringa antal uttagas,,
och så sällan i dess böcker förekomma, att.
hvarken deras förfärdigande eller räkenskapernes
uppsummeriDg och contrahering förordsa-.
Itar svårighet eller tidsutdrägt. Beträffande,
åter de föregifna olägenheterne deraf för.
Handsorterne, s% kan jag för min del ej inse
annat, än att de fördelar, som Stockholms innevånare
påstås uteslutande ega af den oin*
skränkta rättigheten till Sedlars uttagande,,
egentligast komma Rikets innevånare utom
Stockholm tillgodo, emedan den, till hvilken
penningar härifrån afsändes, väl oftare debiteras
för Postporto-afgiften än afsändaren sjelf
betalar den; följaktligen om den tillstyrkte
förändringen vidtages, komma de,, sorn hafva
Banco-TJtsKottets F.etän&anden'. 215
affairer på Stockholm, antingen att betala högre
postpenningar, eller behålla Corn niissionairerne
de medel, som ej utan olägenhet kunna
öfversändas. Man tillskyndar således de i
Uandsorterne boende verkliga svårigheter i
stället för de inbillade, hvarifrån man velat
befria dem. För öfrigt, och då, såsom redan
är nämndt, några större kostnader för Banquen
eller ökade göromål för dess Tjenstemän
icke förordsakas genom bibehållandet af
Sedlars utgifvande på brutna tal, anser jag att
Allmänheten genom ändringars vidtagande härutinnan,
ej bör hindras att vid afhandlingar
och liqvider, betjena sig af de sedelsorter den
för godt finner, hvilket helt och hållet måste
vara dess ensak. Och har jag på dessa skäl
trott att Utskottet ej bordt föreslå någon inskränkning
i rättigheten att begära och erhålla
Sedlar på hvilken valeur som heldst.
Men om en förändring skall ske, bör den så
litet sorn möjligt rubba de hittills antagne
oskadliga vanor och förhållanden, hvarföre och
då plåträkning i RiksgäldsSedlar på många orter
nyttjas, det väl icke vore olämpligt, om
Badana Bancosedlar finge utgifvas, som innehålla
de vanligaste summor i Riksgäldsplåtar
såsom t ex. 11: 5: 4. B:co, 50 Plåtar RiksgäldsSedlar,
2*: 10: 8- B:eo, 10a Plåtar Riksgälds
o s- v., och skulle jag derföre önskat att
Utskottet, utom de tillstyrkte valeurerne, äfven
föreslagit bibehållandet af rättigheten att
erhålla Sedlar på alla de valeurer, som upp»
komma nät RiksgäldsSedlar på de brutna tai*
216 Banco-ZJtskottets Betänkanden.
sorn Utskottet ansett bura bibehållas, furvand.
las till Banco, såsom 16: 32. R:gds; li: 5: 4.
Banco, 33: 16 R:gds, 2a: 10: 8 Banco 8Cc.”
Med Herr Revisions-Secreteraren Stråle
förenade sig Herr Professoren Doctor Lundblad,
äfvensom Herr OfverHofPredikanien
Doctor Pledren uti enahanda mening instämde
och anförde: ”Tvänne skäl har jag hört anföras
för upphäfvandet af den hittills Allmänheten
tillerkända rättigheten, att i Ranquen
begära Transportsedlar på hvad valeur sorn
heldst, äfven utöfver jemna Riksdalertal på
skillingar och runstycken. Det ena, svårigheten
att föra och afsluta VexelBanquens räkenskaper:
det andra, svårigheten för Allmänheten
att begagna så beskaffade Bancosedfar.
Det första af dessa skäl anser jag vara af alldeles
ingen betydenhet. Med den skicklighet
och vana, som utmärker Banquens Betjening i
allt slags räkenskapsväsende, är det nära en
löjlighet att påstå dessa räknare vara besvärade
af skillingar och runstycken vid simpla
adderingar, i synnerhet som dessa brutna tal i
"VexelBancoRäkningen måhända icke förekomma
på hvar tredje eller fjerde sida. Den som
sett LäneBanquens Räkenskaper, der nästan ingen
enda penningepost finnes, utom i brutna
tal, hvilket äfven är förhållandet i flere andra
BancoRakmngar, kan väl icke med allvar
påstå, att de i proportion till hela massan,
högst få, på brutna tal bokförde Transportsedlar,
skola vid uppsummeringen göra något uppehåll,
sora ens kan markas eller förtjena att
Banco-Utsko>tets Betänkanden. g 17
nämnas; och da Herrar BancoFulImägtige i
deras Utlåtande härom icke anfort ett enda
ord, icke heller BancoBetjeningen horts öfver
detta förmenta besvär föra minsta klagan, synes
hela argumentet vara en lös uppfinning,
som icke förtjenar afseende. Huruvida det
andra skälet bör vara af den vigt, att den föreslagna
förändringen bör tillstyrkas, synes
visserligen böra öfverlemnas till deras bepröfvande,
som bättre känna den allmänna penni
ngeröretsen i lande/f. Att detta skäf alldeles
icke gäller i Hufvudstaden, är säkert. Att
det måste gälla i Landsorterne, borde väl tagas
för godt på deras ord, som med derifrån
hemtad förfarenhet, deram försäkra. Men jag
vågar ännu i detta afseende hysa någon tvekan,
dels emedan jag verkligen ofta erfarit,
huru personer i Landsorten både sjelfva, begärt,
och utan alL erinran emottagit TransportSedlar
på brutna tal, dels emedan ett emotsatt
förhållande saknar ali annan grund än capricen.
Ty hvarföre skulle sådana Sedlar finnas,
mindre användbara? Sannolikt icke derföre, att
den enfaldige på dem blir bedragen,! ty de
komma väl aldrig i så enfaldiga händer, att
icke deras, innehåll rätteligen uträknas.. Jag
lägger härtill en motsatt omständighet, nemligen
den, att sådana Sedlar svårligen kunna
förfalskas, hvadan de ofelbart kunna anses vara
fullkomligen äkta. Icke heller kunna de
för den allmänna rörelsen finnas mindre tjenlige,
så vida man icke vill påstå,, att Handtverks-
och HandelsRäkningar eller öppna Köp^
2i8 Banco~Utsiottets Ritänlanden.
manna-Iiqvider beständigt sluta sig på jemna
Biksdalerlal: hvilket är så helt och hållet
stridande emot erfarenheten, att förhållandet
ar alldeles motsatt. Om nu en liqvid skall’
uppgöras till exempel på i.j R:dr 35 sk., skulle
den vara svårare att verkställa nied en Sedel
på 19 R:dt 47 sk., an med en på 20 Rulr?
Jäller om en större pennrnge-remiss måste ske,
till förläggande af någon närings- eller handelsgren,
till exempel på 2000 R:d'r, månne
det skall vålla någon oseda i förlagsmannens
och furlagstagarens Räkenskaper, om de skrifva,
i stället för denna jemna summa en bruten
2003 R:dr 5 sk. 4 rist. Det finnes i sanning
intet rimligt skäl, sorn gör dessa kkndrade
brutna BancoSedlar mindre brukbara i allmänna
rörelsen. Och att åberopa vissa infall
såsom skäl, är så mycket mindre lämpligt, som
[vissa andra verkligen hafva det infall, att gerna
emottaga sådana Sedlar såsom rara och cuxieusa.
I alla fall, om ock de förmenta olägenheterne
skulle ega någon- grund, så träffa»
de ju i första hand just den, som skaffar sig
sådana brutna Sedlar ifrån Banquen. Aro
dessa Sedlar så svåra att blifva af med. som
man vill påstå, så äro de det först och främst
för reqvirenten; ty alla andra ega ju sin frihet,
att icke taga dem emot. Då Rikets Stander
nyligen beslutat en Assignationsrätf, sora
val blir af mycket vådligare natur och följder,
som bringar en mängd af enskildas smärre
reverser i allmänna rörelsen, utan motsvarande
Säker valuta, endast under föregifvande al lätt;
Banco Utskottets Betänkande^. 319
nåd i medborgare* inbördes transactioner; så
måste det val förefalla som ett nog onödigt
och inconsequent gyckelspel, att frånröfra Allmänheten
en rättighet, sorn aldrig medfört och
aldrig kan medföra minsta våda eller osäkerhet,
en rättighet, hvilken, om än af någon enskild,
utan skäl klandrad, likväl af många med
skäl både önskas och begagnas. Härvid bör
ännu ihågkomtnas, att med upphäfvandet af
denna rättighet måste Banquens utgifter icke
obetydligen okas. Dels skall troligen pappersItgången
blifva större, dels skola Cassorne
blifva vida mera sysselsatte, enär ingen insättning
eller intagning på brutna tal skall
lcunna gå dem förbi, sorn dock nu sker flerfaldigt
aila dagar: och jag tror mig icke sakna
anledning att förutse behofvet af en ny
Casseur, med underlydande Betjening, för att
tillräckligen kunna gå Allmänheten tillhanda,
i händelse förslaget antages. Detta fick dock
icke hjelpa, i händelse Allmänheten dermed!
något vann i beqvämlighet och nytta. Men
då det är obestridligt, att en stor del af den
trafiquerande Allmänheten härpå förlorar, att
isynnerhet i början vid reqvisitioner i VexelBanquen
många misstag skola ske, att ingen
annan nytta dermed beredes, än blott det
nöjet att alltid få se BancoSedlar på jemna
tal: då dessutom BancoStyrelsen, långt ifrån
att finna det gamla stadgandet på minsta sätt
olämpligt, tvärtom tillstyrkt dess bibehållande
till alla delar; så måste jag, för min del, helt,
gqh hållet afstyrka dea föreslagna forandria
-
sjo Banco-Utskottets Betänkanden.
gen, såsom af ingen nödvändighet påkallad,
fastmera af behofvet motsagd och i alla fall,
med alla sina föregifna fördelar, mera en parodie,
än ett verkligt uttryck af det Höglofl.
BancoUtskottets bestämmelse.’’
Och skulle ofvanpämnde Herrar Eedamöters
särskilda meningar, enligt gjorda förbehåll,
åtfölja Höglofl.. Utskottets Betänkande
till Rikets Ständer..
Hen ti November 1823.
S D. Efter skedd justering af Höglofl» ,
BancoUiskottets förnyade Utlåtande till Rikets
Ständer, angående foresiägne förändringar
i Banquens inre Administration, dess Sedlare
lifgifvande och beskaffenhet-m. m., förklarade
Herr- Borgmästaren Mothan, det Herr Borgmästaren
ej funnit skäl att frångå de särskilda
tankar, sam Herr Borgmästaren framställt
Uti dess, med: Utskottets förra Betänkande i
ämnet åtföljde reservation, hvilken Herr Borgmästaren
således, åberopade» . Ut supra.
In fidem Protocolli,
G. Hehingius* A
N:o 720,
Ankom den 17 No v. 1823.
Sttänkande till< Rikets Högloft» Stan®
der% rörande vackt frdga, huruvi%
'Banco-TJtskotteis Betilnf: anden. 22X
da för de Fastighetshandlingar, hvilka,
i brist af låmtillgång, blifvit i
lianquen qvarliggande, lån af de
nu anslagrie fonder må företrädesvis
meddelas.
Under den 11 sistlidne October, har Hede*,
•varda BondeStåndet till BancoU tskottet remitterat
ett, af RikadagsFuIImägtigen Johan Bongberg,
till Ståndets Protocoll äfgifvet yttrande,
af innehåll : att, sedan genom Rikets Ständers
Beslut, tillgång nu blifver för nya Fastighetslån,
de i Banquen -qvarligganäe Jgodkände låneacter,
hvarå, för bristande tillgång af förra
Fondelån, ej kunnat beviljas, "böra framför de,
härefter inkommande ega företräde, emedan
dröjsmålet med bfvanberörde handlingars in*
lemnande nog tidigt för att af gamla Fonden
erhålla delaktighet, härledt sig derifrån, att
Tingsterminerne i Bånsökandernes hemorter
inträffat sednare än annorstädes. Hemställande
Motionairén, om icke ifrågavarande Bånehandlingar,
ehuru oj öfverensstämmande med
de Formulairex, sorn hädanefter blifva faststälde,
likväl kunde förklaras antaglige, så att
för jLånsökandeme mätte Undvikas den omgång
och de kostnader, sorn i och för nya
Bånehandl ingars anskaffande och ny intecknings
besörjande blefve oundviklige, hvaruti
åtskillige Ståndets Bedamörer instämt med
förslag, att, derest så erfordrades, Båntagarnea
förändrade förbindelser måtte genom någon
2 22 Banco Utskottets Betänkanden.
Särskild påteckning I gamla skuldebrefven göras
gäl ande
RancoUtskottet
har, vid öfvervägande af
berörde framställning, funnit, att de documen*
ter, som för låns utbekommande, efter förut
stadgade ordningar, blifvit till Banauen ingtfIne,
alldeles icke kunna förklaras antagliga eller
användbara vid den ntl blifvande nya utlåningen
på fast egendom, emedan, jemnlikt
Rikets Ständers fattade beslut, grunden för de
nya lanell är helt och hållet förändrad, så att
dtsse icke få beviljas uppå andra vilkor, hvad
ränta och capttalafbetalning beträffar, än att 2
för hundrade af det uti sedlar utgående lå.
nets primitiva belopp årligen till Ranquen erlägges
uti Svenskt Silfvermynt, Riksdaler för
Riksdaler, eller uti deremot svarande lodtal
myntbart Silfver, fia nu inteckning uti Fastigheter
är den enda säkerhet Fanquen för
ett sådant lån eger, samt Skuldförbindelsen,
Sorn intecknas, nödvändigt mäste innehålla betalningsvilkoren,
så framt dessa skola kunna
göras gällande mot en försumlig gäldenär, kan
éj eller en påskrift å gamla JLåne-reversa'er
ega lagligen bindande kraft, derest icke ny;
inteckning med Förmånsrätt i och för denna
påskrift skulle tagas; hvartill i alla fall särskildt
fordrades alla sednare inteckningshafvares
bifall. Då ^sålunda ingen möjlighet för
Utskottet företer sig, att härutinnan gå önskningarhe
till möfes, tillstyrker Utskottet deremot
för dess del, Vördsamt, att de år 1820
intecknade Skuldsedlars, och derefter till JBan
-
RancoUtskottett Retimkanden- aaj
quen ingifne, ännu qvarligganda Fåneansökningars
egare, mätte af elen nya FastighetsFånefonden
först blifva hulpne, så framt ordentliga
Fånedocumenter, i enlighet med
blifvande föreskrifter om dessa nya Fastighetslån,
af bemälde Sökande till Banquens
•Commissariat aflemnas, inom en tid af sex månader
ifrån den dag allmän Kungörelse rörande
den nya belåningen utfärdas*
Hvilket jemte en Fedamots gjorde reservatjon,
vördsamt underställes Rikets Ständers
%tpp.ysta bepröfvande.
Stockholm den 13 November 1823.
Utdrag af Protocellet, hållet hos Rikets
Uöglofl. Ständers BancoUtskott den 13
November 1823.
S. D. Vid justering af Höglofl. BancoUtskottets
Betänkande till Rikets Ständer, rörande
väckt fråga, huruvida för de Fastighetshandlingar,
hvilka i brist af iånetillgång blif-j
vit i Banquen qvarliggande, lån af de nu anelagne
fonder må företrädesvis meddelas, yttrade
RiksdagsFullmägtigen Johannes Andersson
ifrån Skaraborgs Fän: ”ali, dåde personer,
sorn år 1820 i behörig ordning sökt, men i
anseende till Fänefondens otillräcklighet, éj
kunnat erhålla lån, med betydliga kostnader
förskalfat sig erforderliga handlingar, RiksdagsFullmägtigen
för sin del ansåg, billigheten
fordra, det rättigheten tillerkändes nämpde
lånsökande, att, på deras år 1830 inlemnade;
2S,| Banco-Utskottets Betänkanden.
ännu i Banquen qvarliggande handlingar, så
vida de befunnos fullständige, af den nya
fonden företrädesvis erhålla lån emot de vilkor,
som uti Författningarne, rörande den förra
Fastighetsutlåningen stadgades-, samt att först
derefter lån måtte beviljas efter de föreskrifter,
som för den af Ifikets Ständer beslutade
nya utlåningen komma ali fastställas.”
Och förbehöll sig lii ksdagsFul! mägtigen ,
att denna dess särskilda mening skulle åtfölja
det nu justerade Betänkandet, Ut supra.
«sr
tln fidem Protocolli,
G. Helsingius.
N:0 73,
Årikom den 17 Nov, 1823,
Memorial till Rikets Högloft. Ständer,
om uldrbetande af ett Sammandrag
utur den af framlidne Banco«
Commissaritn Fredric Silfverstolpe
författade omständeliga Historia, rörande
BnncoVerket, jemte en ändamålsenlig
fortsättning för den, efter
dr 1800 framflutna tid.
Hin Historia om Sveriges Bank, hvilket Vérk^
i anseende till dess inflytelse, både på Allmänna
penningeställningen och enskildta förhållanden,
samt nära samband med det helag
be
-
Banco-Utskottett 'Bttänkandtn- **Si
bestånd, Från början varit oell ännu är en af
de vigtigaste bland härvarande Samhällslnrättningar,
blef redan för mer än 30 år tillbaka
påtänkt och behöflig ansedd. Enligt erhållet
uppdrag och . på uppgjorda bestämda vilkor,
blef ock af en ibland Banquens mest aktade
och kunskapsrika Tjenstemän, framlidne Gotninissarien
Silfverstolpe den äldre, efter lång.
variga och mödosan,ma forskningar i Banquens
Archiver, ett Historiskt arbete författadt, som
upptager Verkets öden, allt ifrån dess organisation
är 1668, vid den förut privilegierade
Palmstruchske PrivatBariquens fall, och stråe»
ker sig till och med år x8oo; utgörande ej
mindre än 7 dryg* Volumer i manuscript.
Men då denna BancoHistoria, såsom blott
handskrifven och i concept, icke är tillgänglig
för Allmänheten, samt dessutom i anseende
till dess vidd och omständighet, torde vara
allt för svårläst, att af de under Riksdagarne
i alla fall nog sysselsatta Representanter
kunna begagnas, annorlunda än såsom ett
compendium, der en eller annan åstundad upp.
lysning för tillfället är att hemta, så har dess
öde för det mesta blifvit, att undangömd förvaras
i BancoArchivec bland de Acter, från
hvilka materialierne dertill finnas hemlade^
och den nytta sorn vid författandet varit åsyf-,
tad, hittills i betydlig man gått förlorad. Vid
x8iS års Riksdag blef inom Högloft. Ridder»
BtTiattg (ill St. Fröt. l|t|, S:te Sami. Xf:» i(,'
3j6 Jlanco-ZJtshottets BetänAanden
skåpet och Adeln motion väckt om detta ’aY«
bete3 tryckning; sorn likväl, hufvudsakligen
på de nyss anförde grunder, af dåvarande BancoUtskottet,
afstyrktes; enär fördelarne af en
sådan anstalt ej ansågos kunna uppväga kost
naden. Uppå nu gifven anledning af en Utskottets
Ledamot har deremot den fråga, huruledes
på ett mera ändamålsenligt sätt, de vigtigäre
upplysningar, och underrättelser sorn
innefattas i detta Historiska Verk, måtte kunna
Allmänheten bibringas, blifvit föremål för
närvarande BancoUtskotts öfvervägande. Utskottet
har dervid ej kunnat lemna utan afseende,
att sedan en allmän kännedom om
Banquens hela ställning, enligt Rikets Ständers
Beslut Vid denna Riksdag, är medgifven, det
ofelbart fordras, för att rigtigt uppfatta och
bedömma detta Verks nuvarande belägenhet
och skick, en lika noggrann kännedom, så väl
om dess tillkomst och föremål, sorn de förändringar
och öden Verket,' betraktadt dels i
och för sig sjelft, dels i sitt förhållande till
det hela, från första inrättningen, tid efter annanundergått;
äfven som det kan tagas för gifvet,
att, med de omvexlande financiella och cecono-'
miska ställningar, samt ombytta systemer, hvilka
under olika Regeringssätt inom detta Land egt
rum, och hvarvid Banquen oftast till så betydlig
del blifvit inblandad, en Berättelse för
en tiderymd af mer än 150 år, om detta
Verks olika ställningar och skiften, med derak
på handlingar och facta grundade orsaker och
följder, utan ali tvifvel bör sprida mycket!ljbK
Banco-lltskottets Betdnkandeih %z<f
ej mindre för ett tätt bedömmande af det närvarande
förftållandet, än för att kunna uppgöra
rigtiga och användbara slutföljder och
beräkningar för framtiden vid de anstalter i
penningéväseUdet, som dels komma i fråga,
dels verkligen vidtagas. Då nu å ena sidan
Cornmissarien Silfverstolpes Historiska Verk,
såsom uppgjort efter en alltför utförlig, äfven
smärre detailler och bi omständigheter innefattande
plan, ej kan fullkomligen motsvara ett
sådant ändamål, heldst som, oaktadt denna utförliga
behandling, önskvärd fullständighet då
arbetet betraktas under en mera allman synpunct,
likafullt i vissa delar torde saknas, samt
å andra sidan den år 1800, derutur i korrthet
sammanfattade Berättelse, hvilken från dåva»
rande BancoUtskott aflemnades till Ilikets Stander,
är för mycket hopträngd och ytelig, att
i förenämnde afseenden kunna tillfredsställa
det medborgerliga kunslcapsbegäret ; så har
BancoUtskottet ansett sig böra hos Rikets Ständer
vördsamt hemställa, det Herrar BancoFullmägtige
nu måtte autoriseras draga försorg, att
enligt de synpuncter, som här ofvan finnas
antydde, ett sammandrag af Cornmissarien Silfverstolpes
Historiska Arbete, äfven med iakttagande
af tilläfventyrs behöfliga tillägg, måtte
blifva uppgjordt, samt Historien om BancoVerket
vidare, efter en lika plan, till närvarande
tid fortsättas. Börande dervid, på Herrar
BancoFullmägtige ankomma att, efter hvad
lämpligt pröfvas, Uppdraga denna befattning,
antingen åt en elle£ flere personer, inom
tif Banco Vt »kott *tt Bettini andén .
eller utom BancoVerket, ho» hvilka kan förutsättas
den urskiljning, sak-kännedom och v®^
tenskapliga bildning, sorn för ett sådant arbete
erfordras.
Då beloppet af den belöning, hvilken
för utarbetandet häraf må bestämmas, bör
blifva möjligast lämpad efter den svårligen
i förväg beräkneliga möda , ett sådant
göromål fordrar, hvaröfver Herrar BancoFull.
inägtige, allt i den mån de färdige årgångarne
efter hand inlemnas, torde vara bäst i tillfälle
dömma, har Utskottet af sådan anledning
ej trott sig böra på förhand något förslag i
den delen uppgöra; och finner sådant desto
mera öfverflödigt, som det måste vara utom
ali fråga, att ett med Bikets Ståndets begifvande,
genom deras Fullmägtige lemnadt uppdrag
af dylik beskaffenhet, äfven dessförutan
innebär all erforderlig garantie för vederbörande
Författare, att framdeles ej blifva i saknad
af en billig ersättning, afpasead efter deras
med framgång nedlagde arbete, och nitiska
bemödande för ett gagnelig! ändamål. Under
sådan förutsättning, föresiår Utskottet vörd.
samt, att Herrar BancoFullmägtige, hvilka i
afseende på fortsättningen, ej må vara bundne
vid den eller de personer som uppdraget först
emottaga, samt dessutom lemnäs fria hände®
att under fästadt afseende på hufvudföremålet
meddela de erinringar till vederbörandes iakttagande,
hvartill inlemnade årgångar af Arber
tet tid efter annan kunna föranleda, matte,
pedan hela Arbetet hunnit af depa granskas,
Mtvillnings-XJtskottets Sttänknnitm ai§
öfverlemna detsamma, jemte deras Ullftand#
till näsrderefter blifvande BancoUtskott, som
dä i anledning deraf blifver i tillfälle att
halten och beskaffenheten i ett sammanhang
profva, samt till Rikets Ständer afgifva des»
•yttrande och förs ag, sä väl i fråga om det
arfvode som för uppgörandet må bestämma*,
•om ock, huruvida icke detta Historiska Verk
i dess då varande skick bör anses ega det värde,
att en lämplig upplaga deraf, må på Banquens
förskjutande kostnad för dess räkning
tryckas, och tili möjligast lindriga inköpspris
a Bokhandeln allmängöra».
Hvilket vördsamt underställe# Rikets Stäft»
der# vidare upplysta bepröfvande.
Stockholm den 15 November >8*$,'
Nio 74a.,
Ankom den No». 18#$;
Sitänkande till Rikets Högloft. Ständer,
i anledning af väckt motion, om vidtagande
af sadan förändring i Myntordriingarne,
att Slagskatt bl ef ve uté
sjelfva myntet inberäknad.
H öglofl. Bidderskapet och Ådeln har till
BancoUtskottet behagat remittera en, med
hemtad anledning af BancoUtskottet» bifallna
Betänkande N:o 52 , rörande ett till kostnader
för Myntverkets underhållande, ifrfgasatg
anslag, utaf Friherr* Jacob Cederström jrick^
jjO BaecoUtskottets Betlinkanden.
motion, ”att Rikets ' Ständers Fullmägtige i
Banquen måtte anmodas uppgöra förslag till
en sådan förändring i myri t ni agen., att kostnaderne
för densamma eller den i andra länder
så kallade Slagskatten , må uti sjelfva myntet,
inberäknas;*’ tillika med yttranden, sorn i sammanhang
härmed -vidare blifvit afgifne af Herr
Gustaf Hjerta samt af Motionaireo, innehållande,
den förstnämndes: ’atc Rikets mynt icke
kap' till dess skrot och korn förändras i annan
väg, än när Konungen derom gör proposition
och Rikets Ständer densamma bifalla, hvadan
det således icke ttllkorrune Fullmägtige att
uppgöra förslag til! en sadan förändring; utan
vore allt hvad Ständerne i thy fall kunde
göra, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära en sådan proposition,’5 Hvaröfver
Herr Friherre Cederström åter förklarat: ’’det
lians mening icke varit att tillstyrka en förändring
af Rikets mynt-, i annan väg än den
Grundlagen föreskrifver, och att helt annat,
än att nu införa en förändring af Rikets mynt
till dess skrot och korn, vöre, att för en kommande
tid skaffa sig ett Förslag, huru en sådan
förändring i uppgifvet ändamål må kunna,
ske, hvilket Herr Friherren ansåge både nyttigt
och nödvändigt för en möjligen blifvande
realisation.5*
Herrar FaneoFullmägtige , hvilkas utlåtande
RancoUtsko.ttet öfver detta ämne inhemta!,
hafva , efter framställning af några bland
de skäl, hvilka kunna åberopas för och emot
både den i åtskillige Stater vidtagne ordningi att
B aticoTJ t skottets Betdnkanden. *31
Inberäkna Slagskatt i sjelfva myntet, och det i
Sverige så väl som England, med flere länder,
hittills brukliga sätt, att Silfvermyntskost~
naden besfrides af Samhället gemensamt, slutligen
yttrat, att, ehuru Fullmägtige ej, egde anledning
tvifla, det de ju, om sådant dem anbefakles
, skulle vara i stånd att framdeles afgifva
ett sådant förslag, sorn Molionairen önskat,
Fullmägtige likväl med fästadt afseende
på de visserligen öfveygående, men dock under
tiden menliga inflytelserne af dylika förändringar
för den större rörelsen med. fremmande
länder, ej trott sig böra under närvarande
inställelse af YeYdB^nquens functipner,
något beslut dqrom tillstyrka;, heldst Fullmägtige
ansett, att i fall anstalten skulle afse en
blifvande; realisation, det borde vara noga öfvervägadt,
huruvida sjelfva enheten, Svenska
Riksdalern,.är den fördelaktigaste för inre rörelsen
eller tarfyar förändring; och hvilken
omständighet än, ytterligare syntes bevisa, att
ett sådant förslag, som det Friherre Cederström,
åsyftat, lämpligast borde från Regeringens sida,
vid tillfälle af en dylik förändrings beslutande,
färdigt framläggas, till Rikets Ständers
bifall*
BancoUtskottet, sorn för dess del instämmer
uti den af Herrar BancoFullmägtige yttrade
tanka, att något Rikets Ständers beslut i
förenämnde afseende icke nu må vidtagas, får
såsom ytterligare skäl dertill anföra, att sedan
Rikets Ständer icke funnit någon realisation
jiu böra ega runi och verkställigheten deraf i*
jBonco-VttkatUU rtlänkandtn.
en framtid aUtid blifver beroende af hvarjehanda
omständigheter, hvilka nu icke kunna
förutses, synes det Utskottet otjeniigt och t?ilika
snart sagdt omöjligt, att gå en dylik åtgärd
i förväg, och på förhand uppgöra myntfoten
eller grunderne för halten af det Speciemynt,
Rikets Ständer framdeles, i förening
med Kongl. Maj:.t , kunna finna lämpligt att
antaga i Sammanhang med beslutet om en re*
alisations verkställbarhet. Och da Rikets Ständer
utomdess vid närvarande Riksdag förordjiat,
att Silfver, sora i Riket införes, får i
åBanquen emot sedlar utbytas, lärer äfven derigenom
en förökning i circulerande bytesmedel
blifva beredd, sorn i sin man medverkar dertill,
att några särskilde utvägar till förstärkning
af Rörelsecapiialet i metalliskt mynt, icle
för närvarande behöfva påtänkas. Utaf
desse förenade anledningar tror Utskottet så
mycket mera skäl vara, att alla härtill hörande åtgärder
tills vidare uppskjutas och blifva åt
Kongl. Maj:ts egen omsorg öfverlåtne, som en
MyntCommiltée allt sedan år 1817 finnes tiltförordnad,
hvilken egentligen fått sig uppdraget,
att anställa afla de förberedande under,
sökningar, som i och för uppgörandet af en
py myntordning kunna blifva erforderlige.
Hvilket dock vördsamt underställes Rikets
Ständers närmare upplysta bepröfvande»
Stockholm deri 17 November 3 82 3-
M*n«é-Utskottets Betänkande»». »34
N:0 75.
Ankom den IS Nov. IgJ3
Betänkande , i anledning af de från
RiksStånden inkomne Beslut, i frågan
Cm periodiska uppgifters meddelande
cm JjancoVerkets ställning.
•A-f jnkomne ProtocollsUtdrag ifrån de Respective
RiksStånden, rörande deri till vidare upptagande
förbehållne fråga, huru vidt uppgifter
iifver BancoVerkets ställning, framdeles skola ega
ruin, och på vissa tider allmängöras, har BancoUtskottet
inhemtat: att Högloft. Ridderskapet och
Adeln den 7 sistlidne October beslutat, det en
fullständig uppgift örn Banquens hela ställning
hädanefter borde årligen, genom Herrar BancoFullrnägtiges
föranstaltande, tryckt meddelas, samt
äfven Allmänna Tidningarne åtfölja; uti hvilket
Beslut Hedervärda BondeSlåndet den 15 i sam»
ma månad sig förenat; att Högfärdigt PresteStåndet
den 17 October remitterat ämnet till
BancoUtskottet, att utlåta sig; huruvida några
sådana uppgifter må framdeles allmängöras under
Rikets S änders sammanvaro eller äfven dessemellan,
antingen årligen efter afslutade räkenskaper*
eller efter hvarje Révisionsförrättning;
samt att Vallöf. BorgareStåndet den a o Ocober
funnit godt förblifva vid dess den 7 sistlidna
Maji tagne beslut, att uppgifterne om Banquens
ställning skola aflemnas så väl vid hvarje Riks»
4ag, jkjip o*i soie Ilag {Uksdagarne. af pikets
3g4 BancoUtskottets Betänk anden.
Ständers Revisorer i deras Berättelser, hvilka till;
Allmänheten ptgifyas.
Sedan RancoUts,kottet’ i följd häraf, med anledning
af de financiella åtgärder, som vid denna
Riksdag blifvit beslutade, samt då, hufivudfrågan
uti ett förändra dt, skick åter blifvit till Utskottets
pröfning hänskjuten^ ansett nödigt inhemta Herrar
BancoRudlmägtiges. yttrande, dels i sjelfva
saken, dels om sättet hvarpå Herrar Fullmägtige
funne ett allmängörande äf Banquens ställning
böra ske, och hvad olika förhållanden dervid
kunde komma i fråga, getingen pppgifterne med.
delades årligen efter afslutade Räkenskaper, eller
vid hvarje Revisionsförrättnings, slut; så hafva
Herrar BancoFullmägtige uti afgifvet Memorial
yttrat, att de för sin del icke finna något hinder,
det berörde uppgifter måga årligen meddelas Allmänheten
på det sätt, att desamma inflyta uti
Berättelserne, ofver de hvarlannat år inträffande
Revisionerne, samt deremellan genom extracter
af Bokslutet, hvilka så fort ske kunde-, komma
att det följande året uppgöras, och jemte Allmänna
Tidningarne Allmänheten meddelas.
D°i enligt ofyannamnde, till Utskottet in.
komne ProtocollsUtdrag, det finnes vara genom
trenne Respective Stånds, beslut generelt förordnadt,
att Publicitet af Banquens hela ställning
äfven efter det Rikets nu församlade Ständer åtskiljas,
skall komma att ega rum, anser Utskottet
sig nu icke heller böra ingå i någon vidare behandling
af sjelfva hufvudämnet, hvaröfver Utskottet
i förut afgifvet Betänkande sig yttrat, än
att blott tillkännagifva Utskottets öfvertygelse, ätt,
Banco-Vtskottets Betänkanden. s 3j>
Stå vida fråga en gång förekommer om Realisation^
vidtagande, det för utförandet deraf då torde
blifva nödigt att inställa alla till Allmänheten
skeende uppgifter, rörande BancoVerket och.
dess tillstånd..
Beträffande åter tiderne för de periodiska
uppgifternes meddelande, derom något Rikets
Siänders Beslut i anseende till Högvördige PresteStåndets,
ytterligare uppskof’ med: sakens, afgörande
ännu, icke är gifvet, så, får BancoUtskottet
för sin del vördsamt tillstyrka Rikets Ständer, att
dessa perioder må inskränkas till hvarje Riksdag
samt de deremellan infallande RevisionsJörrätiningar;
emedan uppgifterne då i mera sammanhang
kunna framställas, och ett redigare begrepp erhållas
om de förändringar sorn i operationernes
gång inträffat.
Hvilket förslag, Instämmande med Vallöf),
BorgareStåndets redan tagne beslut, Utskottet får.,i
anledning af Högvördige PresteStåndets Remiss,
till Riks-Ståndens närmare bepröfvande öfverlemna.
Stockholm den 17 November 1823.
N=° 76-.
Ankom den 19 Nov. 1823
Memorial lill' Rikets Högloft. Ständer
angående de föreskrifter, som uti In*
structionen för Baned - Förvaltningen
må lemnäs, angående utlåning pa fast
Egendom intill nästa Riksdag,
*j€ BaneoUtskötttts Btiänkandtnts.
•^edan enligt Rikets Ständers lemnade bifall
till Stats- och BancoUtskottens afgifna Betänkande
Nto 5.7, det blifvit BancoUtskottet en*
skildt uppdraget, att hos Rikets Ständer , föreslå
de reglemssitariska föreskrifter sorn, i anledning
af satnrnanslagne sjtdje och 24:de
punkterne uti samma Betänkande komma att
gälla och iakttagas; får Utskottet först i fråga
om sjelfva Utluningsfonatnt bestämmande tillstyrka
följande redactiou uti Reglementet för*
BancoSty reisen
,:Til! utlåning från Banquen emot pant
af fast Egendom , hafva Rikets Ständer anslagit:
1)
Alla från osli med 1824 års börjats
ingående Capitalafbetalningar på Banquens, vid
ultimo Dec. iS28, utestående fordran, ernot inteckning
i fasta- Egendomar så val för 5 sorn
4 procents ränta; och må häruti äfven inbegripas
Capitalafbetalningarne för det på särskildt
conto upptagne länet till Gagnefs Socken*.
2) Hälften af alla från och med år 1824
ingående Capitalafbetalningar på Banquens fordran
för utgifne Odlingslån.
3) En summa af En Million Tvåhundrade
Tusende (1,500,000) Riksdaler BancoTransportSedlar,
hvilken, fördelad på fem (5) år*
från och med 1824 till och med 1828, skall
användas till förökning af ofvannämnda tillgångar.
Denna samfälda Fond fördelas och till"
feaadahälles Lånsökande, på »ätt och ande*
Stine o- Utskottets Btiänianden, t j-j
villor, sorn bär nedanföre stadgas} och kora*
iner utlåningen deraf att taga sin början nästa
Sr i'844, allt i den mån Lånehandl i egarna
blifva till Banquen Ingifne och complette befunned*
Hvad
härnäst beträffar den fråga i Huru.
vida Egare af Fastigheter, utan undantag, mat
kunna tillerkUnnas delaktighet i Lånefonden, så har
Utskottet sig nogsamt bekant, att så val inora
RiksStånden sora under sammansatte Utskottens
öfverläggningar, blifvit yrkadt, det dylika
lån endast mot Pant af Fastigheter å Landet
skulle få tftgifvas. Utskottet delar likväl
icke denna öfvertygelse} heldst den nya Lånefonden
blifvit anslagen, för att i allmänhet
afhjei-pa förlägenheten af en öfverklagad penningebrisf,
och i sin mån bidraga till både
Närings- och Handelsrörelsens försättande i
-ett bättre skick. I betraktande häraf, anser
Utskottet sig böra tillstyrka följande stadganslen
i detta afseende:
j) Hvar och en i Sverige bosatt och under
Svenska Hagarne lydande Medborgare, anses
berättigad att af FastighetsLåneFonden
kunna erhålla delaktighet, då den etbudne
panten finnes med Författningarne enlig, och.
innebär den för Banquen nödiga säkerhet.
2) Lånetillgångarne fördelas efter enahanda
grund som vid 1815 års Riksdag stadgades,
nemligen så: Att för X/andt- och BruksEgendornar,
afsättes |:delar eller 80 procent,
för Stockholms Stad sVdei eller 1 procent,
238 Banco Utskottets Betänkanden.
och för de öfrige Städerne fidela t 'Eller
procent utaf totala beloppet
3)
Såsom- pant antages:
Pä Landet :
Säterier och Frälsegods, KronoSkatteRusihåll,
och KronoSkatteHemman : Frälse- och
SkatteJernbruk : samt, enligt 'Rikets Standert»
under nuvarande Riksdag rneddeldte tillåtelse*
de så kallade Hyttör i Bergslagen, ehuru ej
upptagne under vanligt hemmantal: likväl endast
så vidt dessa ega tillydande jord, hvars
betydlighet och värde blifver enda grundett
för deras Lanerättighet.
I Stockholms Stad.
Brandförsäkrade Stenhus, samt
I Rikets öfrige Städer.
Hus och Byggnader i allmänhet för hvilka,
efter tagen Assuran e i Allmänna Brandförsäkringsverket,
afgiften linnes för alla åren
inbetald, och likaledes Tomter, Årf och egna
Akrar, Angar öeh Vretär Uti och invid Städerne.
Vidare och beträffande den grund, hvarefter
Utläningsbeloppet för hvarje slags panter ma.
bestammas; så enär den för beläning af Fastighet
å Landet, samt Städernes jord, vid 1815
års Riksdag antagne grund att bestämma Lånebeloppet
till ^:del af Taxeringsvärdet allt
hittills, efter flere års vunnen erfarenhet visat
5ig säker och pålitlig, anser Utskottet Kongl
-
Banco- Viskotttts Betäntiandeni 339
Kungörelsen af elen 27 September 1815, i
denna del böra följas, endast ined den förändring,
att Ijånen ina beräknas efter 182 g i stal.
let för 1814 Srs Taxeringsvärden.
Jemnväl finner Utskottet Beläningsgrunden
för BruksEgendomär kunna enligt Kongl. Kun*
'{rörelsen af den 31 Äng. 1814 oförändrad bibehållas.
Äfvensom att för beläning af Brandförsäkradé
Stenhus i Stockholm ingen förändring
i de hittills gällande grunder kan anses
behöflig.
Hvad åter VidkomVner Fastighet i de öF.
rige Städerhe, så-i betraktande deraf, att Bart'quen
redan lidit betydliga förluster på dess,
mot sådan pant utgifne Lån, beräknade till
högst hälften af den 'summa, hvartill Egendomarne
blifvit skattade vid laglig så kallad
Bancovärder.ing, beläningen dock aldrig sträckt
öfver häfva Brandförsäkringsvärdet; anser Utskottet
nödigt, det denna grund förändras, oell
i dess ställe blifVer stadgadt-, att ej mer ari
^:del af Taxeringsvärdet för år 1823 kunna
såsom Lån beviljas, med iakttagande tillika,
att Länet i intet fall får öfverstiga tredjedelen
af den summa, hvartill Fastigheten finnes
brandförsäkrad.
X öfverensstämmelse härmed föreslås vörd.
samt följande Stadganden:
l) På LandtEgendömar samt den Städer’ne
utom 'Stockholm, ‘tillhörande jord må såsom
lån utgifvas en tredjedel af 1823 års Taxeringsvärde,
som genom af Kongl. Majrts Betailninghafvande
bevittnade Utdrag utur Prof
*4° Banco-Utskottets Betänkandtn.
ningsCommittéens Taxerings-längder bör be*
sannas.
2) På Fralse- och SkatteJernbruk, som
hafva egen skog, och andra till-egor af den tillräcklighet
att åtminstone hälften af det tillåtna
smidet kan tillverkas rned kol af egna eller
Recognitionsskogar, får såsom Lån utgif•vas
Två hundrade Femtio Riksdaler för hvarje
Ett hundrade Skeppund vid Bruket, emot
Hammarskatt beviljadt smide; men på de Bruk
rom drifvas med köpekohl må ej högre lån
tillåtas än Ett hundrade Femtio Riksdaler för
Ett hundrade Skepp-d pri vilt gieradt smide.
Och aro alla sådana Jernbruk som icke ärt»
anlagde på egen Frälse- eller Skattegrund, och
hvilka särskildt icke ega några Bruket till styrka
underlagde Frälse- eller SkatteHemman,
från Eånerattighet uteslutne,
j Hemman i allmänhet, sorn till Bruk utgöra
kohl, dagsverken och körsslor, få icke
särskildt för sig belänas, utan anses såsom hörande
under Brukets värde och den derå utgående
Lånesumrnan.
3) På brandförsäkrade Stenhus 1 Stockholm
utlånas hälften af den summa, hvartill
de i BrandförsäkringsContoiret äro till brandskade-
ersättning antagne.
4) Hus och Byggnader i Städerne utom
Stockholm enär de, i Allmänna Brandförsäkringsverket
sro för brandskada försäkrade, samt
afgiften för alla åren blifvit inbetald, få högst
belänas med £;del af 1 fe -t 3 års Taxeringsvärde
-
13anco'tjtskottets Fetilnhanderi] '241
de, enligt vederbörligen styrkt Utdrag af PrafningsCommittéens
Taxeringsiängder; och under
iakttagande att lönesumman i intet fall
kan få öfverstiga tredjedelen af dea summa,
hvartill Fastigheten finnes brandförsäkrad. I
anseende till Philipstads särskilda Privilegier,
enligt hvilka Fastigheter derstädes ej få till
en hvar förytträs, iaktfages vid Föns beviljande
mot sådan pant, det vid sista Riksdag
gifne stadgande: att utom vanlig laga inteckning,
äskas en af Magistraten, eller Landshöfdingen
i orten godkänd burgen utaf tvänne
vederhåftige män som, en för båda och båda
för en, ansvara för skulden till capital och
ränta; hvilken borgen hvart femte år, så länge
något af Lånet innestår, skall genom Låntagarens
försorg förnyas.
Hvad här nedanföre särskildt finnes stadgadt,
rörande högsta Lånebeloppet för en person,
skall alltid vid Lånesummornes bestämmande
tjena till nogaste efterrättelse.
1 fråga om det högsta belopp, som till en
Ijdr.tagare mot pant eif Fust Egendom mä hunna
ntgifvas, har hos Utskottet i öfvervägande
kommit, att då ganska mariga Låneansökningat
annu finnas qvar'liggande i Banque», för hvil
ka af den förra Lånefonden icke stått att erhålla
åstundadt penningeunderstöd, tilloppet af
Låriebehöfvande sannolikt kan förmodas blifva
större än med den nya Fondens tillgångar
öfverensstämrner; hvarigenom således, i händelse
lånerättigheten för en person efter förra
Bihang till Riks. St. Erot. igSå. 6äe Sami. N:o 16
a4* Banco-Utskottttt Betdnkanden.
■vanligheten finge utsträckas ända till 6ooe Rulf*
egare af mindre Egendomar ej skulle komma
i tillfälle att erhålla ett biträde, hvilket, såsom
gagnande och förmånligt, torde böra i möjliga,
»te måtto göras tillgängligt för alla, och derigenom
utspridas på flere händer. 1 stöd häraf
och under tillika fästad t afseende å Högvördige
Preste* och Vällofl. BorgareStåndens uti
deras Beslut, rörande Finäneeplanen, på förhand
yttrade önskan och meddeldte förklarande,
att något Eån af denna nya Fond ej bor.
de få öfverstiga Två Tusende Riksdaler, föreslår
BancoUtskottet vördsamt, en så lydande
föreskrift i detta ämne:
i) ”Ej må något Eån af denna Fond öfverstiga
Två Tusende Riksdaler Banco; icke
heller får utöfver detta belopp utgå till eri
och samma person uti särskildta Lån eller
emot pant af flere Fastigheter. Hvadan ock
den Låhsökande, sorn häftar för Lån af den
förra Fonden, ej kan erhålla mera än fyllnaden
i berörde summa.”
s) Sökes Lån af Corporationer eller Bolagsman
Samfäldt, gäller det vid 1818 års Riksdag
gifne Stadgande': så ätt den Bolagsman
som förut enskildt Häftar för Lån till ringare
belopp än 3000 R:dr, kan för sin part i Bo.
laget erhålla så mycket sorn fordras till fyllnad
i denna isumma, eller öm han först.iklädt
sig andel i det samfäldta BolagsLånet, dock
ega sin enskilda Låneratt öppen, för hvad på
hans anpart deraf brister i aooo R:dr; samt
för öfrigt i de fall då Interessenter, antingen
JBancoUtsAotteta BetiinAanden. 945
Vedan häfta för fulla Lånebeloppet, Icke kunna
styrka sig vara frie från Förmynderskap
och Uppbörd m. m., eller på annat sätt brista
i erforderlige prestanda, alltid iäkttages att
afdrag sker på desses andelar, Utan förfång för
de öfriges rätt.’’
3Den tillåtelse, sorn hittills Varit gifven
att Lån Transporteras till annan pant för så vidt
inbetalningärne öfverstigit hvad, enligt Skuldförbindelsen,
erläggas bordt, finnér Utskottet
kunna utan olägenhet fortfara, så väl i afseende
på äldre FastighetsUån sorn de, hvilka af
nya Fonden komina att utgifVäs* likväl med
den förändring, att dylika Tränsportlån, för
hvilka någon annah gräns före detta ej hanni
t s, än den sorn bestämmes af pantens värde»
i förhållande till de stadgade utlåningsgrun*
derne, och hvarigenom således ända till 30*
40 å 50,000 K.-dr kunnat af samma persön be*
gagnas, hädanefter måtte blifva inskränkte in*
om det maximi.belopp, som för utlåningar af
gamla Fonden funnits utsatt. Hvaraf dock ej
hinder må Uppstå för de rödån beviljade Träns*
portLåns successiva UtgifVande. Och torde föreskriftenhärorn
då böra lyda sålunda t ,
’’Den hittills medgifna rättigheten ätt
transportera skeende öfverbetalningar å Banco,
lån fran en pant till en annan, fortfar än vi*
dare med det uttryckliga Vilkor, att till en
person ej får beviljas mera än inalles Booo
It:dr, antingen de transporterade medlen Utgå
särskildt af gamla eller nya Föndfen eller ock
knot olika panter, till en del af hvardera.
,5.4.4 Banco* Utskottets Bettini anderi:
Omsättning af Lån pä den persons namn, soni
genom laga fång efteråt blifvit egare af en heland!?
astighetspant, vare deremot, till det belopp,
som i samma pant får qvarstå, likasom förr tillåten,
utan hinder af den skuld, hvarföre denne
person till gamla eller nya Fonden kan
finnas häfta.”
Hvad ändtligen beträffar vilkorett, sorn för
återbetalning af de frän nya LäneFonden utgående
,FastighetsLän ma bestammas; föreslår Utskottet,
med hemiadt stöd af Rikets Ständers generella
IBeslut, och sedan Utskottet äfven till öfvervägande
för.ehaft en från Väjlofl. Eorg^reStåndet
i detta ämne remitterad motion af Herr
J. Ut Winberg, att så lydande föreskrifter md
till Vederbörandes efterrättelse utfärdas:
1:0 ’’På hvart och ett af dessa Uån skall
ovägerligeri erläggas årlig afbetalning uti Svenskt
Silfvermynt eller deremot svarande lodtal myntbart
Silfver, reduceradt till R:dr efter nu varande
Skrot och korn, med ett belopp af 2 för
hundrade i ett för allt om året, beräknadt efter
den summa, hvilken i BancoSedlar såsom
"Lån utgått.”1
2:0 Efter 3 3-jr års sålunda verkstäld inbetalning
anses Lånet liqvideradt. Låntagare
obetagit, att om han så för godt finner, öka
eller påskynda afbetalningen, och derigenom
tidigare sin skuld afbörda; dock efter samma
beräkning', så att iBanquen må för hvarje i
Sedlar utgifvet Lån af denna Fond, kunna
påräkna en återbetalning af 66|;dels procent i'
Silfver.’’
Bahco-Utskottets Betänkmdett. -3 34^
3) ’’Vi(] p&nters försäljning, för bristande
betalning, eller annars med BancoStyrelsens
lemnäde tillstånd, skall följaktligen ingi, bland
Itöpevilkoren att Länet, efter ofvapuppgifne
beräkningsgrund, antingen contant liqvideras,
eller till det belopp, sorn får qvarstå, af köparen
Öfvertages.’’
Hvad förut och vid denna Riksdag före
•
0
skrifvet är, i afseende pa huru förhållas bör
med den Gäldenär, som öfver ^året försummar
att verkställa föreskrifven inbetalning, må äfven
för dessa Rån gälla och iakttaga; äfvensom
i hvad angar Lånehandlingarnes beskaffenhet
och pröfning, anmaningar, lagfarter och panternes
försäljning, antingen i orten eller å;
Banquens egen Auction, allt efter BancoSty?
relsens godtfinnande och sig företeende omständigheter,
Utskottet anser någon förändring
uti hittills gällande Stadgar icke vara erforderlig.
Detta allt, jemte några Ledamöters, i vissa
delar yttrade särskilda meningar, underställes
vördsamt Rikets Ständers upplysta bepröfvande;
med tillstyrkan derjemte att, angående
en allmän Nådig Kungörelses utfärdande i
detta ämne, underdånig skrifvelse må genom
Rikets Ständers Expeditionsutskott afgå.
Stockholm den 17 November 1823.
TJtdrag af P otocollet , hållet hos Rikets
Höglofl. Ständers BancoUtskott den 17
November ,1833.
346 Banco Uttiotteti Rctänlanden.
S, D. Vid justering af Högloft, BaneoUtslottets
memorial till Rikets Ständer, angående
de föreskrifter, sorn uti, instructionen för
Bancoförvaltningen må lemnäs, angående utlåning
på fast Egendom intill nästa Riksdag, åberopade
nedannämnde Herrar ^Ledamöter deras
vid öfverläggning i ämnet, yttrade, ifrån
pluralitetens beslut, skiljaktiga meningar:
Herr CancellieRådet Bruncrona: ’’I frågan
örn maximi-beloppet af de nya lån, sort»
mot underpant af Fastighet tilt en och samma
person måga utgå, föranlåtes jag i så måtto
skilja mig ifrån pluralitetens tanka, att, i stället
för 2000 R dr, jag anser detta belopp börg
fastställas till 6ooq R:dr. Genom bestärnmanmandet
af en sådan Summa har jag först afsett
enhet i utlåningsprincipen. För de. sednast
beviljade Fastighetslån h ef Summan af 600a
R:dr fastst al c! , såsom det högsta en låntagare
ur Banquen kunde erhålla och i öfverensstämmelse
dermed har ock BancoUtskuttet förklarat,
att transportlån, som hittills fått uppgå
till ett oinskränkt belopp, så vidt Banquens
säkerhet endast sådant medgifvit, nu mera icke
få uppgå till högre än Gooo R:dr. Jag inser
icke någon gällande orsak, hvarföre nu
åter en ny beläningsgrund skulle utstakas. AF
sigten med de förre fastighetslånen var, såsom
den vid flera tillfällen varit uttryckt, lika
mycket som nu, att sprida dem bland lanbehöfvande,
utan att derföre lemna de låntagare
ett alltför ofullkomligt lånebiträde, som med
störte fastigheter behöfva deremot svarande
BancO'Utskottets Betänkanden. 347
kraft och understöd till större hushållsföretag,
Dessutom hindra icke desse större lånebiträden
dem sorn söka mindre, att åtkomma lånefonden
i den ordning de sig dertill anmäla.
Vidare har jag genom högsta lånesummans
bestämmande till 6000 R:dr sökt bereda
den till ifrågasatte försträckningar anslagna
fondens fulla begagnande, hvarmedelst jag trott
det ändamål befordras, som Rikets Ständer vid
dessa nya Fastighetslån hufvudsakligen synas
hafva åsyftat, att nemligen inom viss tid få
Banquens reella fond till påräknadt belopp så
förstärkt, att en önskad realisation derigenom
mätte kunna forts,kyndas. Med förbindelse att
Capital och ränteafbetalning ovilkorligen i
Silfver måste erläggas, torde, i anseende till
farhågan afSilfrets uppstegrade värde, relativt
till de låntagne Banco.sedlarne, dessa lån icke
blifva så begärlige, att icke den för dem arivid
ste betydliga fond sannolikt skäll kunna lemna
utväg åt alla lånsökande, att blifva hulpne,
om än dessa lån finge utsträckas till 6000 R:dr,
heldst en mängd Fastigheter icke kunna erbjudas
Banquen till säkerhet, såsom förut häftade
med Banco'ån eller andra inteckningar,
hvilkas innehafvare ej vilja postponera deras
företrädesrätt ”
Häruti instämde Herr Kammarherren Friherre
Rålamb.
Herr Nilsson anförde:
’’Jemte det jag biträder den reservation
Herrar Friherre Rålamb och GancellieRådet
Bruncrona
ä-i$ BancoUtskottets Bettini anden.
undgå, att anföra några 'yttranden, i afseende
på de regi em en t a fiske föreskrifterne för Silf
verlånep.
Da desse Ian af 3 Riksstånd beslötosj
skedde detta, ener hvad jag trott mig finna,
af a:n.e föremål , det ena att afhjelpa
den öfverklagade penningebristen i landsorterne,
det andra att förstärka Banquens reella
fond. Och sorn jag har den öfvertygelse, att
begge dessa ändamål äro af allmän önskansvärd
nytta, är det min pligt, att framföra de
skäl jag har till den förmodan, att de fördelar
man väntat af berörde låneanstalt, förfelas genom
de ,reglementariskä föreskrifter, sorn Högh
RancoUtskottet föreslagit. Den bestämda grunden
för ränta.och återbetalning af berörde lån,
innebär visserligen en förmån uti det allmänna
interesse sorn Banquens genom dem blifvande
Gäldenärer få att motverka myntvärdets
försämring vid Riksdagarne. Men det kan ej
vara tillräckligt sörjt för framgången af desse
uppräknade ändamål, i fall det efter Utskottets
förslag stadgas att 2000 R.-dr blifva den högsta
summa, som till en person finge utlånas
och ingen minimi summa bestämdes, då man
vet att i vissa provincer besutenhet eger rum
på hemmansdelar af ringa värde, hvaraf följden
ostridigt skulle blifva att endast mindre
Jordegendomar och blott en Class medborgare,
nemligen jordbrukande allmoge, komme att be.
gagna desse lån* Detta har likväl aldrig varit
Hedervärda Ståndets syftemål, ty derigenom
skullg antingen handa, att fondeg
Banco TJ t slottets Betlinlanden. 249
blef obegagnad, eller att berörde utlåning upp»
ginge till en sådan ytterlig mängd af län, att
Bartquens nu varande Ämbets- och Tjenstemän
icke möjligen skulle medhinna alla de
åtgärder, som dertill fordras, nemligen granskningen
af Lånehandlingar, påminnelser örn
ränteliqvider, lagsökningar för bristande afbe»
talningar, bevakningar i Concourser, tillstånds
beviljande till executiva försäljningar, transporter
och omsättningar m. m., samt i framtiden
inteckningsförnyelser. Om det antages, att endast
500 lån årligen utginge, som jag anser
vara det minsta antal, blefve det likväl på 5
år, 2500 lån och det synes således omöjligt
att nu varande personal i Banquen skulle kunna
medhinna att bestrida den tillökning i gö*
xomålen, som härigenom uppkomme. Och e»
huru penningebristen hos berörde Class medborgare
för en tid upphör, blifver den så mycket
större, efter det afbetalningen någon tid
fortgått, så mycket mer sorn tillgången i olämplig
väg blifvit beredd.
Olägenheterna deraf att mindre Jordbrukare
blifva i allmänhet på detta sätt skuldsatte,
nemligen med skyldighet, att betala med
Silfver, äro, efter hvad jag med visshet inser,
oberäkneliga, och bland dem bör jag anmärka
att dessa gravationer skola lägga det kraftigaste
band på enskilda crediten. Den af ållskogen
som har Bancolån, kan ej vidare mot
inteckning få penningelån , hvarken i publik
fond eller af privat man, och när flere egendomar
äro uti en_ inteckning belände i Ban
-
s 50 Hanco'Uiskottets JBetilnlqnden.
quen, så kan ingendera af dem särskildt executivt
säljas.
Deremot har jag föreställt mig att ända»
målet nied berörde låneanstalt kunde vinnas,
i händelse att större maximi-belopp för utlåningen
bestämdes, hvarigenom större Egendomar,
Ilvars egare bereda den mindre jordbrukaren
förtjenster, kunde begagna lånerätten.
För 2000 R:drs lån, kan egaren af en
Egendom af 30 till 50,000 R:drs värde, ej
gravera den med första inteckningen ; således
blifva desse ohulpne; men en stor del af dem
äro i största förlägenhet och just sådane Egendomar
är det, sorn i allmänhet sakna köpare
och genom dylika lån, sorn de ifrågavarande,'
i fall de voro större, kunna lättare säljas., Ostridigt
lärer defc ock vara att exporteurer,
bruksegare och större possessionater äro främst
i tillfälle att anskaffa Silfver- Fxporteurer äro
del* Bruksegare, dels Seminanter; och Possessiohater
äro exporteurer af skogsproducter. Att
desse, som förlägga den mindre jordbrukaren
skola utestängas, måtte jag påstå vara en besynnerlig
utveckling af beslutet om ny fon4
för fastighetslån.
Utskottet har föreslagit, att återbetalningen
får ske äfven skyndsammare än 33I år;
men icke utstakat någon annan liqvidationsgrund,
än om lånet qvarstad nyssnämnde tid;
således skulle den, som på hälften af berörde
tid ville liqvidera sitt lån, icke få godtgörelse
för hvad räntan på återstående capitalet
utgjorde för de återstående åren, hvilket voré
Banco-Utskottets Betdnkandtn. . 551
detsamma, som att förneka låntagare eller
dens efterträdare att göra sig skuldfrie från
dessa lån; men jag tror det blifva nödigt, att
liqvidations- och räntegrund bestämmas. Om
t. ex. ett lån på 1000 R:dr Baneosedlar reduceras
å 128, sk. Cours, så gör det 375 R:dr
Specie. Silfverafbetalningen, skulle för att gå
jernnt in på 334dels. år, bestämmas till 3 proc.
och för redighet, vöre äfven lämpligast, att utstaka
räntan till lika eller 3 proc. då denna
ränta skulle beräknas för ali uppskjuten eller
försummad inbetalning och den som ville afbörda
sig hela länet, borde yara, berättigad, att
få ränteafdrag efter denna grund, för hvad
som vid lånets återbetalning på förhand återstår.
Då maximi-beloppet först bestämdes till
2000 R:dr, grundades detta bestämmande på
förutsättningar, att fonden endast skulle utgöras
af hvad sorn inflyter i afbetalning på förra
Fastighetslånen samt på Odlingsfonden, och
att räntan samt afbetalning skulle erläggas uti
sedlar; men sed^n fonden ökades med 1,200,000,
Jhdr och återbetalningen, jemte räntan, bestämdes
i Silfver, hvadan förenämnde vilkor
sålunda förfallit, så kunde man ej föreställa
aig» «tt förslaget om lika maximibelopp skulle
förnyas och något minimi - belopp ej beliämmas.
’' Ut supra.
In fidem ProtocoIJi,
G. Helsingtun
Banco-Tltskattets Betänkåndem
N:o 77»
Ankom den 20 Nov. .1823,
Memorial till Rikets Högloft. Ständer
med alf01/ande Förslag till Reglementariska
Föreskrifter i afseende
pd de Odlingslän, som, enligt Rikets
Ständers Beslut, ytterligare komma
att frän Banquen utgifvasi
Sedan Rikets Ständer i anledning af Statsoch
BancoUtskottens Betänkande N:o 57, enligt
sammanslagne ai:ste och 33 puncterne af
Allmänna Fir.anceRegleringen , beslutat, att
OdlingsLånefondens belopp skall efter hand
nedsättas till en circulationssumma af Trehun*
drade Tusende Riksdaler Banco, på det sätt^
att blott hälften af alla ingående Gapital*afbetalningar
å nu varande Odlingslån, intill dess
summan blifvit till ofvannämnda belopp nedsatt,
utgifves i dylik låneväg; dock efter för*
ändrade grunder, till befrämjande och under-'
stöd i synnerhet för sådane större Odlingsföretag
som äro gemensamma för samhälligheterpå
Landet, samt öfverstiga den enskilda förmågan,
äfvensom för de kostnader, hvilka vid
Enskiftes och Storskiftes förrättningar pröfvas
nödigé; så att Lån till vanliga förefallande min*
dre Odlingar ej förr än i sista rummet komma
att beviljas och utgå, får BancoUtskottet
härigenom till Rikets Ständers bepröfvande
vördsamt öfverlemna dess uppgjorda Förslag
till det Reglemente Utskottet gunnit böra, för
Banco Utskottets Belänkandetu 353’*
möjligaste befrämjande af ändamålen med denna
utlåning, till vederbörlig efterrättelse antagas
och gälla.
Föreskrifterne härom har Utskottet ansett
kunna lämpligast sammanfatta» under följande
hufvudafdeln ingar.
usta Art. Om ordning att söka och erhålla
Odlingslån.
aldra Art. Om pröfningsgrunderneför Lå.
nehandlingars granskning och Fånens bestäm-«
tnande.
3 :d je Art. Om betalnings v il ko ren och.
hvad för JJanquens säkerhet derutinnan är att
i3gttaga.
4lde Art. Om BancoStyrelsens befattning
och åliggande i afseende på Odlingslån.
5:te Art. Om inseende öfver Odlingars
fortgång och fullbordan.
Utskottet, som vid uppgörande af dess nu
afgifne Förslag jemväl till öfvervägande förehaft
de särskilde motioner, af Herr Grefve C.
G, Hård, Herr C. G. von Roxendorff, Hedervärda
iBondeStåndets RiksdagsFullmägtige från
Carlstads Län, och RiksdagsFullmägtigen från
Gefleborgs Län J. O. Longberg, hvilka tid efter
annan till Utskottet i detta ämne blifvit
remitterade, har i allmänhet åsyftat, hvatt enligt
hittills gällande Författningar antingen
aldeles icke eller högst ofullkomligt slått att
vinna, nemligen att ej blott ett tidigare eller
senare ingifvande af Lånehandlingarne,
utan en verkelig jemförelse emellan Odlings
-
3 54 Banco-Utskottéts Betänkande!!.
företagens mer eller mindre vigt och gagnelighet
mätte beklämma Lånsökandernes företräde
framför hvarannan lill biträdes erhällande;
att således de från samtelige Länen inkomne
ansökningar inåtte hos en enda Autoriiet och.
vid en viss tid af året förekomma under samfäld
pröfning, och ej såsom hittills hvar för
sig eller blott i samband med ett inskränkt
antal dylike, granskas beli antagas; och ändteligen,
att Banquens Styresmäns och Lörvaltaies
befattning matte vara inskränkt till hvad
som rörer bevakandet af detta Verks rätt och
säkerhet* saint någon förbindelse att afgöra och
bedomina Lånsölcanders mer eller mindre giltige
anspråk på understöd igrUnd äf Odlingarnes vigt
och nytta ej dervid komma i fråga, såsom hvartill
kunskaper och Undersökningar, af en för
åBanco.Styrelsens egentliga föremål alldeles fremmande
art, böra förutsättas, bch erfordeilige
anses.
m Bancolftskottet med härå fa stadt afseende
föieslagit att, sedan vederbörlig classification
inom hvart och ett Län särskildt blifvit
uppgjord , emellan de såsom antagelige
ansedde Låneafisökningar, det mätte på Kongl.
LandtbrUksAkademien ankomma, att slutligen
i ett samtnanhahg granska det hela, bch för
hvart och ett år bestämma ordningen för, och
beloppet äf de ifrån BanqUen utgående Lånebiträden;
har det ingalunda Undfallit Utskottet,
att emottagandet af ett sådant Uppdrag
helt och hållit beror af Kongl. Akademiens
frivilliga begifvande* Och Utskottet tillstyr*
Banco Utskottets Betänkanden. S55
ker derföre vördsamt, att, derest Utskottets Förslag
på det hela skulle af Rikets Ständer godkännas,
Rikets Ständer måtte, jemte den underdåniga
skrifvelse som genom deras Expeditionsutskott
i detta ämne kommer att till Kongl.
Maj:t afgå, uppgifva ock anmäla de Redactionsförändringar,
hvilka Utskottet till tidens vinnande
ansett sig böra såsom alternativer föreslå, vid
de puncter Sorn i någon måtto röra Kongl. LandtBruks-Akademien
; för den möjliga händelse att antingen
Kongl. Maj:t i Nåder pröfvade Kongl. Akademien
ej böra med en dylik extra befattning
besväras eller ock Kongl. Akademien icke funne
isig i tillfälle att densamma emottaga och besörja*
Sådane puncter äro:
Uti Usta Art §§. 7, 8 och ^ samt
Uti 4:de Art. §§. 1 och 2. Detta allt underställes
vördsamt Rikets Ständers närmare upplysta
bepröfvande; och bifogas, enligt förbehåll,
någre Ledamöters yttrade särskilda meningar.
Stockholm den 18 November 1823.
Förslag till Reglemente och Författning
angående OdlingsLun.
' % ,
1 -ta Ärt
Örn ordning att söka och erhålla OdlingsLäti.
§. i.
Rättighet att söka och kunna erhålla OdJingsLån,
ege icke allenast Jordegare, utan ock»
med Städjebref försedde Aboer å kronojord, samt
256 BancoUtsköttets Betänk anden.
Arrendatorer af Kungs Ladugårdar och Boställen,
enär desse förete .behörige ArrendeGontraeter,
som upplysa, att den erforderliga tiden för Lånets
begagnande oell återbetalning verkeligen på
Arrendeåren återstår, jemte vederbörligt bevis att
arrende-vilkoren blifvit i allo uppfylde intill den
tid Lånet söltes. Hvaremot Lån till Odling å
enskilde personers jord ej får till Arrendator eller
Landbonde utgifvas, utan med jordegäres dertill
lemnade bifall, — Boställsinnehafvare och
deras Arrendatorer vare äfven från Lånerättighe»
ten utpslutne, så framt de icke i vederbörlig ordning
å Odlingslägenheten erhållit visse frihetsår,
hvaraf så många återstå, som motsvara tiden för
Lånets begagnande och återbetalningeller Bostället
har del i samhälligheten, deraf någon Odling
ej kan ske, med mindre Boställslnnehafvaren
tillätes deltaga i det gemensamma OdlingsXrånet.
Sökande af OdlingsLån anmäla sig derom
hos Länets LandthushållningsSällskap. I de Län
åter, der sådane Sällskap ej finnas, eller af Kongl.
Majus Befallningshafvander hörde, afsäga , sig befattning
med slika Lån, ingifvas LåneHandlingarne
hos Konungens Befallnigshafvande.
Vid fråga om Lån till större Odlings-företag,
böra följande Handlingar ansbkningarne bifogas
:
1:0 En af Landtmätare gjord affattning af
Odlingsfältet, med Beskrifning öfver dess läge,
areal och beskaffenhet, samt afvägning å vattudrag.
2=o Plan
Banco-Uiskottets Betänkandet!, 257
2:0 Plan till (Odlingen, eller uppgift af tiden
till dess fortsättning och fullbordande, jemte ett,
af Landtmätare och frenne i Landtbruket kunnige
och ojäfvige Män, upprättadt KostnadsFörslag.
§• 3-
Då åter Lane • understöd till befrämjande a£
utflyttningar vid Enskiften och Storskiften sdkas,
bör tillika ingifvas vederbörlige Domstolars Bevis,
att desse förrättningar blifvit behörigen stadfästade,
samt Utdrag af de vid förrättningen förde Protocoller,
hvilka böra upptaga ej mindre samtelige
Jordegares namn, än de för utflyttningarne upprättade
Kostnadsförslag, och den utflyttningshjelp,
sorn af Staten bestås.
§. 4.
Hvad angår försträekningar till mindre enskildte
Odlingsföretag, bör hvarje Sökande, efter
'af HushållningsSällskapefne (Konungens Befallningshafvande)
begärdt och erhållet förordnande
för tvänne i LandtbUshållningen kunnige och ojäfvige
Män, att syna oell beskrifva den Lägenhet,
som skall odlas, för desse uppgifva tiden, inom
hvilken, samt sättet huru han ämnar Odlingen
verkställa, hvarefter Besigtningslnstrumentet, inne.
hållande Synemännens yttrande i ämnet, samt
Kostnadsförslag å Odlingen, bör i allmän Sockenstämma
uppläsas och hos Pastor förVaias, med
rättighet för den, som sådant åstundar, att Förslaget
genomse, och göra anmärkningar inom fjorton
dagar. Börandes, så vida den Sökande ej sjelf
Bihang till Riks.St. Brot. ifm, f»:ie Smid. N:o 17.
45g BancoUt skottets Betänkcnden.
skulle vilja besörja afsändningen , Handlingarnö
genast, genom KronoBetjeningen, eller genom
SockneHushållningsSällskapen, der de finnas inrättade,
öfverlemnas till LandthusbållningsSällskapet
(Konungens Befallningshafvande). Skulle den ina
sände beskrifningen då ej finnas innefatta tillför»
litelige upplysningar om Odlings - lägenhetens beskaffenhet,
bör ny undersökning förordnas.
Omkostnaderne vid Syneförrättningen ersätte
den Lånsökande.
§■5-
Förestående Handlingar böra till vederbörande
LandthushållningsSällskap (Konungens Befallningshafvande)
vara ingifne, sednast Inom den
l September hvarje år. De Handlingar, som efter
denna dag inkomma, hvila till följande året.
§. 6.
HushållningsSällskapeme (Konungens Befallningshafvande
) åligge derefter, att pröfva nyttan
af de uppgifne Odlingsföretagen, likasom behofvet
och gagneligheten af skeende utflyttningar, samt
derpå grunda deras afgifvande yttranden om det
enas företräde framför det andra, inom hvarje
clasS af de medgifne Utlåningarne; hvarförutan
de ega bestämma i huru många Terminer, hvart
och ett Lane - understöd efter företagens vidd och
beskaffenhet må fördelas och utgå , samt deröfver
upprätta Sammandrag, som böra åtfölja Låne*
handlingarne.
§. 7*
Sedan alla till belä- Alternativ. Sedan ilning
antaglige och corn- la till beläning antag.
BancoTJts&ottets Betankanden. 959
fdette handlingar sålunda
blifvit classificerade,
böra de af Landthusliållnings
• Sällskaperne
(Konungens Befalln ingshafvande)
inom den 15
October hvarje år, till
Kongl. LandtbruksAkademien
insändas.
§. 8.
Kongl- LandtbruksAkadernien,
sorn jemn*
väl inom sistnämnde dag
har att från Banquen
Undfå uppgift å den
Summa, som för följande
året är att till
nya Odlingslån disponera,
bör företaga granskningen
af de från Landt*
hushållnings-Sällskaper*
ne (Konungens Befallningshafvande)
inkornne
handlingar, och efter
skedd jemnförelse emellan
alla de företag, hvilka
öfver hela Riket för*
anledt till de ingifne
ansökningarne, och anstäld
pröfning af deras
större eller mindre gagnelighet,
samt derpå
lige och complette handt
lingar sålunda blifvit
classificerade, böjra de
af LandthushållningsSällskaperne
(Konungens
Befallningshafvande) in.
om den 15 October
hvarje år, till Banco.
Fullmägtige insändas.
Alternativ: Banco*
Fullmägtige, somjemnväl,
inom sistnämnde
dag, hafva att ifrån BanquensCommissariat
undfå
uppgift å den Summa,
som för följande
året är att till nya Odlingslån
disponera, upp-'
gore efter de inom hvarje
Län författade Listor,
hvarå Låne - ansöknin*
garne blifvit classificerade,
ett generelt RepartitionsFörslag,
sorn i
mån af den befintelige
tillgången, upptager för
hvardera utlånings-clas*
sen särskildt i hvad ordning
och till hvad belopp,
lånen för nämnde
år komina att utgå, så
Banco-Utsftottets BetWnhanäen.
grundade företrädesrätt,
framför hvarandra, uppföre,
i mån af den upp.
gifne tillgången, inom
hvarje Utlånings - dass,
i hvad ordning och till
hvad belopp de beviljade
lånen för nämnde
år komma att utgå, samt
uppgöra RepartitionsFörslag,
så tidigt, att
HushållningsSällskaperne
(Konungens Befallningshafvande)
sednast
inom löpanpe årets slut,
må underrättas om de
i hvarje Hän för det
kommande året till erhållande
af understöd,
antagne och uppförde
Odlingsföretag, dervid
alla Special - handlingar
återsändas, att hos Hushållningssällskapet
(Konungens
Befallningshafvande)
till nödig controll
vara att tillgå, men
sammandragen förblifva
hos Kongl. Akademien;
hvarjerhte BancoStyreisen,
inom årets utgång,
tillställes ett dylikt RepartitionsFörslag
, som
tidigt att HushållningsSällskaperne
( Konungens
BefallningshafVan.
de) sednast inom löpande
årets slut, må underrättas
om de i hvarje
Hän för det kommande
året till erhållande
af understöd, antagne
och uppförde Odlingsföretag,
dervid alla
Special-handlingar återsändas,
att hos Hushåll.
ningsSällskapet (Konungens
Befallningshafvande)
till nödig controll
vara att tillgå, men
sammandragen förblifva
hos BancoFullmägtige.
Banco-TJtskottets Betänkanden. 261
bör innehålla hvarje till
lån berättigad lönesökandes
naum och hemvist,
företagets vidd och
beskaffenhet, lönesumman
, sorn blifvit faststahl,
samt i huru många
Terminer den bör
ulga, hvarvid iakttages,
att ej öfver hälften i förskott
lemnäs.
Sedan LaridthushållningsSällskaperne (Konungens
Befallningshafvande) erhållit omförmälde
BepartitionsLista, gifve de hvarje Låntagare, sorn
ansetts berättigad, till understöd, del af denna Lista,
så vidt densamma honom rörer, och åligger
det en sådan Låntagare, att med görligaste första
dess Skuldebref, i behörigt skick författa, och med
nödige säkerheter försedt, till BancoStyrelsen in.
sända, med skyldighet, att inom den 1 påföljande
Junii hafva uttagit den del af det beviljade
lånet, som å RepartitionsListan blifvit upptagen,
vid förlust af denna rättighets begagnande fördel
löpande årets Låntagare, som vill lyfta ytterligare
andel af ett beviljadt Odlingslån, skall hos Bariqueri
förete LandtiiushållningsSällskapets (Konungens
Befallningshafvandes) bevis, att så mycket
af Odlingen blifvit fullgjordt, som efter de vid
lånets beviljande följde grunder motsvarar lavad
deraf redan utgått.
§• 9*
Då lån till jernngo- Alternativ. Då lån
da Odlingar komma i till jemngoda Odlingar
5 6a Banco-Utskottets Fetänkanden
-
fråga, och Lånefonden
icke medgifver, att alla
kunna utgå, ege då de
företrädes-rätt, hvilka
blifvit anrnäldte från de
Län till hvilka de minste
LåneSumrnov äro
förut beviljade.
Handlingar, som befunnits
behörige, tnen
å hvilka lån i brist af
tillgång icke blifvit för
året beviljade, kunna
nästpåföljandé år åter
till LandtbruksAkademien
ingifvas,för att i
stadgad ordning komina
under jemnförelse och
pröfning ; men skulle ej
lån på dessa handlingar
inom loppet af 5 år
utgå, måste ny besigtning
anställas och Instrumentet
deröfver, på
föreskrifvet sätt, inlemnas.
komma i fråga, och Lånefonden
icke rnedgifver
att alla kunna utgå,
ege då de företrädesrätt,
hvilka blifvit
anmäldte från de l än,
till hvilka de minsta
I^ånesurnmor äro förut
beviljade.
Handlingar, sorn befunnits
behörige, men
å hvilka lån, i brist af
tillgång, icke blifvit för
året beviljade, kunna
nästpåföljandé år åter
till Banco-Fullmägtige
insändas, för att i stadgad
ordning komma under
jemnförelse celi pröfning,
men skulle ej lån
på desse handlingar inom
loppet af 5 år utgå,
måste ny besigtning
anställas, och Instrumentet
deröfver, på föreskrifvet
sätt, iniemnas.
2 Art,
Om pröfningsgrunderne vid Länehandlingars granskning
och Länens bestämmande.
Hufvudgrunden för pröfning i allmänhet af
sökt understöd utaf OdlingsLånefonden, vare icke
Banco-Utskottets Betänkanden, 363
allenast företagets," orri de ej iiro företagne efter
den tid, då, i grund af skedd anmälan, på sätt
ofvan är nämndt, Besigtning å Odlingslägenheten
blifvit anstäld, samt beskrifning deröfver till vederbörande
aflemnad.
3 Art.
Orri betalningsvilkoren och hvad för Banquens säkerhet
derutinnan är att iakttaga.
§. 1.
- För de Fån, hvilka i ofvanberörde måtto
beviljas, erlägges 2 procents årlig ränta. Återbetalningen
af Capitalet tager sin början för lån
till de större Odlingsföretagen, efter 5 års förlopp
från första Fånesummans uttagande, och
för låneförsträckningar, till befordran af utflyttningar,
som vid Enskiften och Storskiften pröfvas
nödige, äfvensom till mindre Odlingsföretag,
efter gine års förlopp, så att sjette årsdagen från
utlemnandet af första lane-andelen blifver förfallodag
för första femtedelens inbetalning å de
större lånen, och fjerde årsdagen för de mindre,
hvarigenom förstnämnde lån, jemte ränta, inom
Tio år, och de sednare inom Atta år blifva till
fullo liqviderade.
§. 2,
Till säkerhet för Fånesumman utgifves Skuldebref,
försedt med Borgen, såsom för egen
skuld, af tvänne personer, som en för bägge och
bägge för en ikläda si.g denna ansvarighet, hvilken
för hvarje Capital • afbetalning kominer al^
264 fianco-Utsboltets Betänkanilen.
fortfara Tolf månader från den dag, då en sådan
afbetalning, enligt den i föregående §. antagne
grund, bordt erlåggas.
Desse Löftesmäns vederhäftighet bestyrkes
af Konungens Befallningshafvande, eller Domaren
i orten, hvarjemte så väl Gäldenärens, soin
Borgesmännens egenhändiga underskrifter, sa framt
de ej tecknas inför Konungens Befallningshafvande,
eller Domaren i orten, böra bevittnas af Pastor
i Församlingen eller närmaste KronoBetjent,
jemte ett annat, på en gång närvarande, ojäfvigt
vittne. Berörde Borgen förnyas hvarje år, och
om Löftesman dör, eller kommer på obestånd,
vare Låntagaren skyldig ny Borgen genast anskaffa.
Löftesman, som tillika är Låntagare i OdlingsLånefonden,
får icke häfta för högre Summa
än 6000 R:dr i ett för allt , både sorn Låntagare
och Löftesman, icke heller må någon,
som står i ansvar för större till samhällighet beviljadt
lån, kunna ingå någon vidare betalningsförbindelse
till OdlingsLånefonden. Men häftar
han förut för ett mindre eget Odlingslån, må det
ej hindra honom, att jemte de öfrige Hemmansegarne,
eller Byamännen, underteckna Förskrifningen
för samfäldt Lån.
§• 3-
Det må i öfrigt vara Lånsökande tillåtet,
att i stället för Borgen låta för Lånesumman inteckna
sin fasta Egendom, så framt icke densamma
förut häftar för intecknad skuld .till det belopp,
att då Odlingslånet dermed sammanräknas,
Eanco-TJtsköttets Betiinkanden. 365
hela InteckningsSumman öfverstiger hälften af
1823 års Taxeringsvärde; kunnandes äfven annan
af någon bland ofvannämnde Auctoriteter
godkänd säkerhet, efter BancoStyrelsens bepröfvande,
antagas.
§• 4.
Då Eånsukande, i stället för Borgen, later
inteckna sin Fastighet, bör samma bevis företes,
sorn i afseende på Fastighets - lån är föreskrifvet.
§• 5-
Vill något Hushållningssällskap åtaga sig,
att emot stahl, nöjaktig säkerhet, uppbära de beviljade
lånen för hela Fänet, och dem, enligt
Departition, utdela, stånde det fritt, och åtnjute
då af Konungens Befallningshafvande och öfrige
Ämbetsmän vid lånens bevakande den laga handräckning,
som för Bjincolån är föreskrifven.
§. 6.
Enär delegare i samhällighet upptaga lån,
böra de samfäldt Skuldebref till Banquen utgifva,
hvaruti de en för alla och alla för en ansvara
för lånets återgäldande, men deremot vare de
från borgens ställande frie, derest desse Låntagares
gemensamma vederhäftighet af Konungens Befallningshafvande,
eller Domaren i orten, fullständigt
vitsordas, dock vare de förbundne, att ett
förnyadt VederhäftighetsBetyg inom hvarje års
förlopp anskaffa och till BancoStyrelsen insända*
a66 JSanco-Utskottets Betan/tanden.
Art.
Om BdncoStyrdsens befi
afseende pä
§•
BancoStyrelsen vare
pligtig att inom elen 15
October hvarje år, till
Kongl. KandtbruksAkademien
uppgifva huru
stor Summa för det påföljande
året är att disponera
till nya Odlingslån.
Hvarvid beräkningarne
dock ej må sträckas
längre, än till de
medel, som vid September
månads utgång
fonden verkligen tillflutit.
§•
I den mån Lånehandlingarne
complette
till Banquen inkomma,
bör den bifogade säkerheten
af Commissarierne
pröfvas, och i fall
den godkännes, lånen,
i enlighet med den från
Kongl. I.andtbruksAkademien
erhållne RepartitionsLista,
utassigneras.
Arning och åliggande, i
Odlingslän.
1.
Alternativ■ Bancofullmägtige
åligger att, in.
om ' den 15 October
hvarje Ir, från Banquens
Commissariat infordra
uppgift huru stor Sunima
för det påföljande
året är att disponera
till nya Odlingslån.
Hvarvid beräkningarne
dock ej må sträckas
längre, än till de medel
, som vid Septem.
ber månads utgång fonden
verkligen tillflutit.
2.
Alternativ. I den mån
Xjånehandlingarne complette
till Banquen inkomma
, bör den bifogade
säkerheten af Commissarierne
pröfvas, och
i fall den godkännes,
lånen, i enlighet med
den af BancoFullmägtige
uppgjorde RepartitionsLista,
utassigneras.
Banco-Utskottets Betänkanden. 267
Skulle anmärkning göras i afseende på säkerheten,
åligge Cornrnissariatet, att under Lånsökandens
uppgifne adress, genast återsända
Lånehandlingarne, tillika med de dervid gjorde
anmärkningar, med antydan, att Lånsökanden
derföre bör inkomma med förklaring, så
tidigt, att, i fall den godkännes, penningarne
må vara lyftade före den 1 September samma
år.
§• 3-
Som Rikets Höglofl. Ständer stadgat, att
då Låntagare vill i Banquen lyfta ett beviljadt
Odlingslån, honom åligger, att, jemte sin
Skuldförbindelses afgifvande, skrifteligen förklara,
huruvida han sjelf, eller genom Ombud,
vill uttaga penningarne directe i Banquen, eller
ock önskar, att de för hans räkning öfversändas
till LandthushållningsSällskapet, till
Kongl- Majus Befallningshafvande i orten, eller
till hvilken enskild person, som i sådant
fall, jemte dess adress, dervid uppgifves ; och
att, sedan penningarne, på grund af ett sådant
dess förklarande, antingen blifvit i Banquen
mot behörigt qvitto lyftade, eller ock afsändningen
från Banquen, under Recommendation,
enligt här varande Kongl, PostContoirs bevis,
blifvit verksiäld, Låntagaren skall, i hvad fall
sorn heldst, vara Banquen ansvarig för Lånesumman;
hvarom en lämpelig mening, till vederbörandes
underrättelse, bör uti de från
Banquen meddelande Skuldsedel-Formulairec
innefattas; alltså eger BancoStyrelsen, att denna
föreskrift vederbörligen iakttaga,
268 BancoUtskoltets Belänkanden.
§. 4.
Skulle läntagare uteblifva med Ränta
och Capital - afbetalning Fyra månader ofver
året, eller försumma att, inom nämnde tid, insända
behörigen förnyad borgen, som af BancoStyrelsen
godkännes, bör han genast lagsökas
för lånet, som då kommer att till fulla beloppet
indrifvas, med 6 procent ränta ifrån den
dag, det till utsökning var förfallet, oell till
dess betalning följer; dock skall Låntagaren,
innan lagsökning får anställas, vara efter förfallodagen
bevisligen erinrad dm fullgörandet
af sitt åliggande.
Samma stadgande galle i afseende på delegare
i samhällighet, som underlåta att nytt
VederhäftighetsBetyg årligen insända.
§• 5-
Då annan person visar sig vara innehafvare
af en Odlingslägenhet, med samma dispositions-
eller egande rätt, sam första Låntagaren
vid lånets utgifvande innehaft, och vill
ikläda sig dess ingångne förbindelser, samt företer
antaglig säkerhet, må transport af Odlingslånet
på dess namn få ega rum , och sådant
utan hinder af förre Gäldenärens tilläfventyrs
ådagalagde försumlighet uti sina skyldigheters
fullgörande.
5 Art.’
Om inseende öfver Odlingars fortgång Och fullbordan.
§• i
Hvarje
år afgifve den, som Odlingslån
erhållit, till LandthushållningsSällskapet (Kon
-
Banco-Utskottets Belänkariden• g''g
ungens Befallningshafvande) en kort beskrif.
ning om arbetets fortgång, besannad af de
förre Besigtningsmännen, eller andre närboende
välkände och besutne Män.
Af Hushållningssällskapet (Konungens Befallningshafvande)
beror det att pröfva, om
och huru ofta , (dock ej mer än en gång om
året) sådan uppgift, genom särskild besigtning
bör controlleras.
I detta fall ankommer jemnväl på Hushållningssällskapet
(Konungens Befallningshafvande),
att begära Besigtningsmännens yttrande,
huru stor afkastning af Odlingslägenheten
synes kunna påräknas under loppet af vissa
år, dock ej öfver 5 från det att Odlingsföretaget
anses fullbordadt.
Att Controll, i afseende på OdlingsLiänemedels
behöriga användande, stadne i Orten,
och vare fästad vid Hushållningssällskapets
(Konungens Befallningshafvandes) särskildta
ansvar.
§. 3-
Länens Hushållningssällskap (Konungens
Befallningshafvande) böra till Bikets Ständers
BancoUtskott, vid Riksdagarne, och till Rikets
Ständers Revisorer öfver BancoVerket, deremellan,
inlemna en kort Beskrifning öfver fortgången
af alla Odlingsföretag, som med lån
från Banquen blifvit understödde.
§• 3*
Skulle det befinnas, att ett till Odliag
utlånt Capital icke blifvit till dess bestämda
2yo Bango ■ Utskottets Betänkanden.
ändamål änvändt, bör LandthushållningsSällskapet
(Konungens Befallningshafvande) sådant
hos BancoStyrelsen anmäla, då liela länet, jemte
åtta procents ränta från utgifningsdagen, genast
utsökes; och tillfaller af den öfver Ordinarie
Interesset ingående Straffränta, den
ena hälften Landthushållni.ngsSällskapets Cassa,
samt Länslazarettet i de Län, der LandthushållningsSällskaper
antingen ej finnas, eller be.
fattningen med Odlingslån sig afsäga, och den
andra hälften angifvaren.
En sådan Låntagare må ej vidare ega rätt*
att af denna Lane - anstalt sig begagna.
Hvad här ofvan är vördet stadgadt, så i
afseende på tiden för Anmaningars och Lagsökningars
anställande, som BancoStyrelsenä
pröfningsrätt vid Säkerhets-handlingarnes antagande,
galle för både äldre och nyare Odlings#
lån: men för öfrigt komma, i anseende till de
förut utgifne Odlingslånen, Kongl. Kungöreh
seme af den 27 September J815 och den 3
November 181g, jemte de öfver dem meddelde
förklaringar, att tjena till efterrättelse.
Vidi
G. HelsirtgiuS.
Utdrag af Protöcollet, hållet hos Rikets Högloft.
Ständers BancoUtskott den 18 Nov.
S. D. Vid justering af BancoUtskottetS
Memorial till Rikets Höglofl. Ständer, med åtföljande
Förslag till ReglementarJske föreskrifter,
i afseende på de Odlingslån, som, enligt
Banco-Utskottets Betänkandcn.
Rikets Ständers Beslut, ytterligare komma att
från Banquen titgifvas, förbehöllo sig nedannämnde
Herrar Ledamöter, att deras vid ärendets
afgörande emot någre puncter af Förslaget
yttrade särskilda meningar, skulle till de
Respective RiksStånden åtfölja Memorialet,
nemligen :
Uti 2 Artikeln,
vid 2 §.
Riksdags-Fullmägtigen Peter Andersson
från Hallands Län anmärkte, att odlingsfältets
Bränning, såsom i många orter utgörande en
betydlig del af odlingen, borde få uti Kostnadsförslaget
deröfver upptagas och vid lånens
beviljande beräknas.
Vid 6 §.
Herr Capitainen von Hohenhausen reserverade,
i afseende på det föreslagne maximibeloppet
för lån till större Odlingsföretag, sin
särskilda mening, att det Reglementariska för
Odlings - utlåningen icke svarade emot de grunder
derföre , hvilka af Rikets Ständer redan
blifvit faststälde, nemligen, att i första rummet
skola sättas större Odlingar, som af samhälligheter
behöfva företagas, såsom aftappapde af
Sjöar och odling af större Mässar, för hvilka
ändamål Herr Capitainen ansåg, att 12,000
R:dr icke voro tiliräcklige, utan föreslog, att
åtminstone 18,000 R:dr härtill borde utsättas,
och 6000 R:dr vara det högsta, som årligen
finge utgå.
Vid 7 §.
Herr Nilsson ansåg, att de Lånebiträdens
3 7? BancoZJtskottets Betiinkanden.
sorn Utskottet föreslagit till befordrande af utflyttningar
vid Enskiften och Storskiften, vöre
aldeles otillräcklige; ty det vore ej sällsynt,
att 8 a 10 personer bodde på ett fjerdedel*
Mantal, och i' samma proportion på större
Hemmansdelar, och då en utflyttning derifrån
skulle ske, vöre det lätt att finna, huruledes
ett Lane - understöd af 300 B:dr för ett fjerdedel
Mantal, 450 för ett halft o. s. v. aldeles
icke motsvarade kostnaderne.
Uti 3 Artikeln,
vid 6 §.
Herr Borgmästaren Hjertström förklarade
sig icke kunna instämma uti Höglofl. Utskottets
i denna §. framstäldte Förslag, att samhälligheter
skulle vara befriade ifrån den andra
OdlihgsLåntagare ålagde skyldighet, att för
erhållande lån ställa vederhäftig borgen, enär,
enligt Herr Borgmästarens tanka, Banquens
säkerhet vore vida mera tryggad genom 2:ne
vederhäftige Mäns borgen,, än genom en af
samhälligheters medlemmar, en för alla och
alla för en, utgifven Skuldförbindelse, ehuru
dervid fordrades vederbörligt intyg om delegarnes
gemensamma vederhäftighet. Ty om äfven
icke mer än en medlem af samhälligheten
verkligen vöre eller af Domaren ansågs såsom
vederhäftig för hela Lånesumman, kunde han
ej undgå att meddela bevis öfver den gemensamma
vederhäftigheten, i hvilken lätteligen
inträffande händelse Banquens säkerhet berodde
på
Banco-Utskottett BetUnkåntden. 3
pä en enda person, som antingen svekfullt kunde
skilja sig från samhälligheten, eller af motgångar
försattas uti den belägenhet, att han ej mägtade
uppfylla sin förbindelse. Och ansåg Herr Borgmästaren
i följe häraf, att äfven för de lån, som
till samhälligheter komma att beviljas, vederhäf.
tig borgen bör ställas och årligen förnyas.
Härmed förenade sig Herr Kammarjunkaren
Pereswetoff Morath och Herr Capitainen von Ho5
henhausen.
In fidem Protocolli
G. Helsingius.
N:0 78.
j)
Ankom den £0 Nov, 1823.
Utlåtande, lill Rikets Högloft. Ständer, öfver,
den uti Kongl• Maj.ts Nädiga Proposi»
tion , rörande understöd för Götha Ca«
nalVeri, särskildt väckte fråga , om htläningsrätt
för CanalBolagets Adier,
samt rörande Adlers och publique Pappers
beläning i allmänhet.
Sedan Bikets Höglofl. Ständer bifallit Stats- och
BancoUtskottens, uti deras Betänkande N:o 356,
i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition,
om ytterligare anslag till fullbordande af Götha
Canal , gjorde hemställan , att den i samma Nådiga
Proposition väckte fråga* om Lånerättighet
Bihang till Riks. St. Brot. 1833 6:té;Saml, N o 18
2 74 BancoZJtskotttts Betutiknnden.
För Götha CanalBoIags Actier, måtte behandlas 1
sammanhang med • de Reglementariske föreskrifter,
BattcoUtskottet ensamt komme att föreslå, i afseend
på förvaltningen af den särskilda Fond, sorn
för blique Pappers beläning i BaticoDiscontert
till rnsta Riksdag blifver anslagen, har BancotJtskottet
i detta ämne inhemtat, så väl BancoDiscontDirectionens,
som Herrar BancoFuIlmägtiges
Utlåtande.
DiscontDirectionens Ledamöter hafva, på sätt
hosföljande Protocoll utvisar, varit af skiljaktige
meningar, så väl öfver sjelfva hufvudfrågan, om
beläning af Götha CanalActier borde tillåtas, sorn
i afseende på beläningsgrunderne.
BancoFullmägtige hafva, enligt deras jemnVäl
här bifogade Utlåtande och Protocoll, tillstyrkt,
att 10 procent af den å Actierne inbetaide
fulla Summa, mätte kunna såsom lån Utgå.
Under behörigt öfvervägande af allt hvad
med ämnet eger gemenskap, har BancoUtskottet
för dess del ej kunnat lemna utan afseende, att
hvad Götha CanalActiers antaglighet, som hypothek
för lån i BancoDisconten, beträffar, flere förändrade
förhållanden nu, emot år 1818, då fråga
derom vid Riksdagen väcktes, förete sig, såsom:
Att den 1 Instruetioneme för DiscontStyreisen Uttryckte
orsak, hvarföre Götha CanalBoIags Actiet
Varit från Lånerättighet 1 denna Discont Uteslutne,
nemligen att särskild Lånerätt för dem uti
Bolagets egen Discont blifvit förbehållen, redan
hade upphört i och med detsamma Bolaget nämnde
år förlorade sin DiscontOctroy; att Actierne
vidare efter nyssnämnde tid undergått den förän
-
Hanen Iltgköttets Betiinkanden. 975
dring, alt endast jo procent af det tecknade ActieCapitalet
för närvarande återstå till insättning,
saint att desse Actier ock derigenom redan erhållit
ett förbättradt värde, enär de under sistlidet
och innevarande år enligt Företedde MäklareAttester
och betyg från Stockholms Stads AuctionsKammare,
vid försäljningar betalts med ända till
25 R:dr B:co per stycke; hvilket värde bör kunna
beräknas att bibehålla sig, och snarare ökas än
minskas genom vissheten orri Canalens fullbordan
inom någre få år, medelst de af Rikets Ständer
dertill beviljade betydliga biträden; helst som Ri.
kets Ständer rnedgifvit uppskof med den återstående
inbetalningen å Actierne till nästa år, då
samma inbetalning får fullgöras med blott En
R:dr Contant p:r Actie, och derjemte tillåtit Actieegarne
att under den återstående' arbetstiden
uppbära Inkomsterrie af Canalen, med anledning
häraf, och då en medgifven lånrättighet i Disconten
på nämnde Actier jemväl i ej obetydlig mån
bör kunna bidraga till bibehållande, och tilläfventyrs
förhöjande af deras pris framdeles, anser
Utskottet desse papper nu mera böra antagas som
hypothek i EancoDisconten och sådant under
vilkor :
1:0 Att liela det tecknade Capitalet dessförinnan
må vara fullt inbetaldt
2:0 Att sorn Actierne ännu icke vunnit den
begärlighet och gångbarhet, att de i och för sig
sjelfve kunna anses innebära ett visst stadgadt
värde, DiscontDirectionen alltså bör, till DiscontVerkets
fullkomliga betryggande, fästa afseende
antingen på Låntagarens personliga vederhäftighet,
Sy6 Banco-TJtskottets Beliinkanden.
eller ock äska en till säkerheten i föreskrifven
ordning fullt intygad borgen för den brist som
vid hypothekets användandande till Discontens
godtgörande, möjligen kan uppkomma emellan
Verkets fordran och försäljningspriset.
3:0 Att enär den Ränta af En R:dr per
Actie, hvilken desse Papper sannolikt kunna
förmodas årligen afkasta, svarar mot ett Ca*
pitalvärde af 16 R:dr 32 sk, sorn utgör iC|
Procent af den tecknade och insatte Summan;
detta förhållande må intill nästa Riksdag ta*
gas till grund för beläningsbeloppet, som altså
föreslås till Sexton R:dr 3 5 sk. för en Actie
å inbetaide 100 R:dr.
4:0 Att då Fondén för Utlåning å Publike
Papper icke uppgår till mera än 500,000
R:dr, men det tecknade ifrågavarande Actiecapitalet
deremot utgör omkring 3 Millioner
Riksdaler, en Maximisumma af 200,000 R:dr
bestämmes, hvarutöfver, på det nödig tillgång
alltid må finnas till beläning af andre publike
papper och godkände Documenter, Lån å Götha
CanalActier ej kan fl utgå, utom i det
fall, då DiscontStyrelsen efter Ett års förlopp
erfarit att andre publike papper eller godkände
Actier icke upptagit den öfrige för dem
anviste del af DiscontFonden.
5:0 Att Eån emot Hypothek af Götha
CanalsActier icke må till en person beviljas
med högre summa än 12,000 R:dr; hvar och
en likväl härutaf obehindrad att särskildt upptaga
Lån antingen å andra lånbara papper el
-
Banco-Utskottets Betankanden. 577
ler af allmänna DiscontFonden emot person*
lig förbindelse och Borgen; och
6:0 Att tiden för full inbetalning af
Lan på Götha CanalsActier må vara inskränkt
till 6 Månader i likhet med det Stadgande
sorn för belåningen af Actier och Publike pap.
per i allmänhet galler
I
sammanhang med det föregående får
BancoUtskottet hos Rikets Ständer vördsamt
anmäla att nedannämnde Publike papper och
särskildta Documenter under den förflutna tiden
inom BancoDisconlen blifvit beländte en .
ligt följande Tariff:
RiksgäldsGontorets Obligationer på lo år
foft Franska fordringar med 80 Proc.
RiksgäldsGontorets öfrige utgifne Obligationer
stälde på fem år Fullt.
Krigs - Committeens Invisningar på
Riks-gäldsContoret med dess accept 85 Proc.
Stats-Contorets Obligationer med (i
procits ränta Fullt,
Troll hätteLott sedlar Fullt.
Béurs- och BrobyggnadsDirectionens
Obligationer på 10 år med 5 Proc.
ränta; belänte med go Dito
TrollhätteCanals Actier med 90 Dito
Strömsholms SlussVerks Actier med 50 Dito
Södertelje Canal BolagsActier, efter
primitiva insättningen beräknadt; och
under tillika fästadt afseende på Låntagarens
vederhäfiighet; med 75 Dito.
Af de papper, som häribland egenteligen
kunna fä namn af Publique, såsom varande af
278 Banco-Utskottets Betänk mulen.
Staten garanterade, lärer nu mera endast återstå
någon del af RiksgäldsContorets hittills ej
infriade Obligationer, samt de så kallade Trollhätte
Lottsedlarne. Berörde Allmänna Papper,
så väl de öfrige godkände Documenterne
tutom Södertelje Canals Actier , hvilka här
nedanföre särskildt omnämnas), anser Utskottet
böra af den fond, stor 500,000 R:dr, som Ri.
kets Ständer till Utlåning mot sådane Hypotheker
bestämt , njuta fortfarande beiäningsrätt
intill nästa Riksdag, uppå de grunder Di.
^ scontDirectionen, i enlighet med hvad förut
finnes medgifvet , må vara auctoriserad att i
samråd med BancoFullmägtige, efter sig föieteende
förhållanden, uppgöra och bestämma.
Hvad åter särskildt beträffar Södertelje
CanalsActier, så enär erfarenheten visat att
desse någon gång varit underkastade ett örn.
vexlande värde, hvilket ock haft till följd att
de ej för närvarande till beläning i BancoDisconten
antagas; anser Utskottet för dem, lika
med Götha Canals Actier, särskilde grunder i
afseende på beläningsrättigheten vara erforderlige.
Utskottet har vid anstäld jemförelse emellan
dessa båda slags papper, och med fästadt
afseende, dels derå att Södertelje Canals
Bolag, fått under nu varande Riksdag röna
förnyade prof af Rikets Ständers bevågenhet ,
hvilket i ej obetydlig mån bör inverka på
Actiernas värde, och dels, att inbetalning af
s>48|dels procent å det tecknade ActieCapitalet
blifvit af detta Bolags Interessenter er
-
Banco-Utskottets Betänkanden. 879
lagd , funnit skäligt föreslå beläningsbeloppet
för Södertelje Canals Actier, till 50 procent
af primitiva tecknade Capitalet. Och tillstyrker
Utskottet för Öfrigt att alldeles enahanda
vilkor , vid belåningen af Södertelje och af
Götha Canals Actier må vara gällande, ej mindre
i afseende på den särskilda omständighet,
att Discont Directionen väl mä kunna vägra
ett derå sökt Dan, i händelse Låntagares eller
Cautionisters vederhäftighet icke skulle anses
göra tillfyllest att betäcka ett möjligen blifvande
deficit å sjelfva hypotheket, men ingalunda
ega att förändra eller förminska Ullaningsbeloppet,
än ock hvad längsta tiden för
Dånens begagnande angår; äfvensom att högsta
Lånesurnman, som till en Person får utgifvas
på hypothek af Södertelje Canals Actier,
må, jemlikt hvad för Götha CanalActierne
är föreslaget, bestämmas till 12,0000 Hulr,
Sluteligen, och såsom en allmän grund i
afseende på Dispositionen af ofvannämnde
500,000 R:dr, har väl Utskottet ansett böra
stadgas; det utlåning derutaf ej kan ega runi
mera än på ett erida ställe, nemligen vid BancoDiscontVerket
i Stockholm; helst Utskottet
tror vara aldeles omöjligt att i annat fall förekomma
det Summan vid ett eller annat tillfälle
kunde blifva ofverskriden, derest icke sådane
försigtighetsmått i denna del skulle vidtagas,
sorn förorsakade uppehåll med Lånens
beviljande, och dymedelst omintetgjorde hvad
med Lån på hypotheker egetiteiigast åsyftas,
nemligen säkerheten för temporel a biträden*
28o Baneo-Utskattetq Betimkanden.
ofelbara och skyndesamma uti bekommande.
Men, sorn 2:ne RiksStånd i frågan härom
stannat mot 2:ne vid granskning af de för UtlåningsContoren
i Provincerne föreslagne Reglementaiiska
föreskrifter, sa blifva åtgarderne
beroende af det beslut, Rikets Ständer i
anledning af JBancoUtskottets särskildt uppgjorde
jemnkr.ingsförslag, derutinnan framdeles
komma att fatta.
Detta allt underställes vördsamt' Rikets
Ständers närmare. upplysta bepröfvande; hvarjemte
några ^Ledamöters särskildte yttranden
och reservationer bifogas.
Stockholm den r8 November 1823.
Utdrag af Protocöllet hållet hos Rikets
Höglofl. Ständers BancöUtskott
den 18 November 1823.
S. D. Efter skedd justering af BancoUtskottets
Utlåtande till Rikets Ständer öfver
den, uti Kongl. Maj;ts nådiga proposition rörande
understöd för Götha Canalverk särskild
väckte fråga om beläningsrätt för CanalBolagets
Actier , samt rörande Actiers och PubliquePappers
beläning i allmänhet, åberopade nedannämnde
Herrar Ledamöter deras vid öfver,
läggning i ämnet, från Pluralitetens Beslut i
vissa delar afvikande, meningar, nemligen:
I fråga huruvida af deri för beläning af
Publika Papper, uti BancoDisconten faststälde
fond, Götha CanalActier borde få belänas
eller icke ?
Herr Lagmannen Ullberg yttrade: mån
-
BancoUtskottets Betånkanden. a8i
ga 6kal framställa sig för mig, hvilka sammanyerka
dertill att jag jcke med min röst kan
tillstyrka beläning af Götha CanalActier i
BancoDisconten. Väl söker man tillvinna dem
värdighet af Publika Papper, men de lära ej
kunna komma under predicament deraf; de
äro , såsom utstälde af ett enskildt Bolag, i
sin uppkomst och till sin natur private, de
sakna äfven den säkerhet, som godkände Actier
och publique papper, enligt 5 uti det
det för Banquens Discont utfärdade Reglemente,
böra, för att kunna belänas, utan afseende
på prsesentantens vederhäftighet, i sig
sjelfve innefatta. De ega tvertom ej något
bestämdt värde; visserligen torde väl speculationen
hafva kunnat uppjaga den till 20 procent
och derutöfver, men den tid är ännu i
friskt minne då de ej betaltes med mera än
en half Procent oell jag är öfvertygad att
mången finnes, som ännu nästan icke för något
pris skulle vilja emottaga dem. Belåningen,
säger man, skall gifva dem ett förhöjdt
värde; mig förfaller det nog inconsequent, att
Banqiien, som åt sina egna Sedlar icke kan
gifva det värde de utvisa, skall hjelpa att uppehålla
förtroendet till andras, och såsom hypothek
sig till säkerhet antaga papper, som
den enskilde ej vill erkänna såsom säkra panter
för sina fordringar, och hvilkas värde medgifves
till en stor del bero derpå om de få
belänas eller ej. Banquen har redan för sjelfva
Canalarbetets fortgång uppoffrat nära 3 mil.
lioner R;dr och kommer vidare att gifva beg
382 - "Banco Utskottets Betänkaiulen.
tydlige summor tleriill ; nu vill man äfven
ätt Banquen skall understödja CanalBolagets
Actie-egare. Hvad säkerhet den för sina bi*
träden erhåller, kominer ej så noga i beräkning
Het är tid att Banquen upphör att vara
en Barnihertighetsanstalt. Erfarenheten vi.
sar att den ej njuter tack derföre , utan fastmera
gifver anledning till klander och framkastar
de hulpnes bemödande att vinna befrielse
ifrån det besvärliga uppfyllandet af in*
gangne förbindelser. En tillåten beläning*,
rätt skulle äfven föranleda till förluster för
andra Allmänna Cassör, sorn vid utlånandet af
deras medel skulle tro sig kunna följa Banquens
Exempel , men först kotnme att erfara
vådan deraf, då de nödgades söka sin ersättning
i hypotheken. Då Götha Canal-Actier
således, enligt min öfvertygelse icke äro godkände
Actier eller Publique Papper och ej
heller i någon mån innefatta den för BancoDiscontVerket
nödige säkerhet, måste jag helt
och hållet afstyrka deras beläning, hvartill jag
äfven af min samvetspligt uppmanas, då jag
genom den ed jag såsom Ledamot af BancoTJtskottet
aflagt, förbundit mig ”ett vara omtänkt
pä råd och medel, som kunna vara tjenligast
till BdncoVerkets vidare välstånd, styrka och
förkofran■"
Herr Borgmästaren Hambraus anförde;
jemte det jag förenar mig med Herr Lagmannen
Ullberg anser jag mig dessutom böra gifva
tillkänna mina enskilda äsigtev i föreva*
janda ämne.
Banco Utskottets Betänkunden, 283
Under loppet af denna Riksdag hafva i
sammansatte Stats- och BancoUtskotten varit
under mångfaldiga öfverläggningar de financiella
ärenden, deribland äfven inbegripes allt
till Disconteringen hörande, såsom DiscontDån
på blotta namn, fastighets- och OdlingsDån
samt Dån på Jern, Manufacturier med
andra dylike exportable Effecter , äfvensom
ock Uån på de så kallade Publique Papper.
Af de upplysningar, som om dessa lemnats,
har jag funnit ej mindre, hvaraf de bestå, än
att endast något öfver 33,000 R:dr begagnats,
ehuru i detta hänseende 500,000 R:dr blifvit
anslagne. Då Götha Canals Actier vid nämnde
öfverläggningar för ingen del varit i fråga,
att under samina Publika papper inbegripas,
förefaller det mig både oväntadt och besynnerligt
att derom nu först blifvit motioneradt
, sedan de om ej mindre Discont än de
andre financielle ärenderneaf sammansatte Utskotten
författade Betänkanden ingått till RiksStånden
och dessas pröfning underkastats. Och
om man skall hoppas att Banquen på de under
Publika Papper kände Hypotheker icke
mera hädanefter än hitintills kommer att anlitas;
hvarigenom en behållning af ungefärligen
470,000 R:dr torde kunna blifva att påräkna,
så behöfver Banquen altför väl denna
behållning till någon ersättning för hvad som
till både FastighetsLån och i andra hänseen.
den utöfver förra vanligheten erfordras, och
skall i samma mån Sedelstocken ökas, förminska
värdet på nu gångbara BancoSedlar, Hva
-
>S84 Banco- L tskottets Betankaiulen.
dan oell enar jag på sådane grunder icke tilltror
inig kunna tillstyrka någon Discontering
på Götha CanalBolags Actier , jag ock anser
Banquen hvarken böra eller bestämdt kunna
något värde pä dem sätta , utan Egarne tillko
mmer att det sjelfve göra.
Herr ÖfverHofpredikanteh Dor tor Hedrén
förenade sig äfven med Herr Lagmannen
Ullberg och yttrade : så vida med Publika
Papper förstås sådane, som antingen afStaten
sjelf utställas eller ega dess garantie, kan
jag icke finna att Götha Canal Bolags Actier,
såsom enligt hvad förut är anmärkt, blott Invisningar
af en enskild Congregation , kunna
komma under detta namn. Om en sådan uttydning
antages, skulle man snart få en mängd
publique Papper, för hvilka vid kommande
Biksdagar beläningsrätt med lika skäl kunde
begäras och erhållas, såsom t- ex. för Actier i
Ångfartyg, Skeppshvarf, StenkohlsVerket in. fl.
Mig synes det vara vådligt att öppna vägen
för dylike prejudikater. Då man tillika betraktar
de ifrågakomne Actiernes värde och
ej särdeles goda Credit, lärer det vara lätt att
finna huru liten säkerhet innefattas deruti.
Ar det endast fråga om att hjelpa Actie-egar,
ne utan att man behöfver tänka på BancoDiscontens
betryggande, så vinnes visserligen
detta ändamål genom bifall til! den yrkade
beläningsrätten, men för mig får icke min benägenhet
att hjelpa den enskilde gälla såsom
skäl, då Banquens och det allmännas säkerhet
icke dermed står att förena.
Banco-TJtskottets Betunkdnden, a 8 f*
I fråga om vilkoien för Actiernes be«
läning:
Vid 2-dra Puncten
Herr Lagmannen Ullberg: Då man tillerkänner
Götha CanalActier beläningsrätt såsom
godkända Actier eller Publika Papper,
lärer det vara med princip enligast att man
äfven tillerkänner dem full säkerhet för de
Lån, som deremot utgifvas, så att personlig
vederhäftighet eller borgen icke behöfver tagas
i betraktande. .En sådan föreskrift och.
nödigt ansedt försigtighetsmått, utvisande att
Götha CanalActier icke äro så aldeles godkän.
de, gör dessutom beläningsgränsen altför vacklande
och blottställer derigenom DiscontDirectionen,
för mångå chikaner
Herr
Öfver-Hof-Predikanten Doctor Hedrén
: med Herr Lagmannen Ullberg instämmer
jag, att om Götha CanalActier skola erhålla
Lån af den till publika Pappers beläning
anslagne fond, de äfven böra enligt samma
grunder belänas, eller efter det värde de
för sig sjelfva ega, ty annars blir det -ej annat
än en utlåning på namn, haltande emellan
person och pant , och hvilken i det den
hjelper några nu varande Actieegare, kan föranleda
till förluster för röängen, sorn för det
att Banquen, med afseende å den personliga
säkerheten , belänar Actierne till vida högre
procent, skulle tro dem verkligen ega det värde,
hvarföre de såsom pant antagas och i så*
286 Banco Utskottets Betiinkanden.
dan tro köpa dem. Banquen skulle sålunda
genom sin tjenstvillighet mot vissa , kunna
komma att skada andra. Bäst och renast handladt
vöre det derföre att antaga Actierne för
att ega ett visst värde och dermed beläna
dem, då det val snart skulle visa sig hvad sä*
kerhet de innefatta.
Härmed förenade sig Herr BruksPatronen
Bjuhr.
Vid 3:dje Puncten.
Herr Majoren Reutersköld ansåg att Götha
CanalActier icke egde ett
af i6*dels Procent, för hvilket pris Herr
Majoren förmodade att ganska många med nöje
skulle aflåta sina Actier, oell då Disconten
icke borde beläna en pant så högt att ingen
enskild i händelse af försummad inbetalning
och pantens försäljning skulle vilja betala lika
mycket derföre, kunde Herr Majoren icke
för sin del tillstyrka högre beläningsbelopp
för berörde Actier än to Procent
Häruti
instämde Herr OfverHofPredikanten
Doctor Hedrén, Herr BruksPatron Bjuhr,
samt Herr Borgmästaren Monthan, åberopande
såsom ytterligare stöd för sin mening, Herrar
BancoFullmägtiges Utlåtanden; Herr Lagmannen
Ullberg var äfvenledes af enahanda tanka,
att Actiernes beläningsvärde borde bestämmas
till högst 10 Procent , likväl och då erfarenheten
förut visat att dessa Actier ha.
stig* fallit till nästan intet värde, borde det
Banco Utskottets Betänkan den. a$7
Vara öppet för DiscontDirectionen eller BancoFuUmägtige
att 1 sådan händelse nedsätta
beläningsTariffen och ansåg Herr Lagmannen
fördenskull det försigtighetsmått tillika böra
vidtagas, att hvarje Låntagare ålades vid sin
ansökning foga betyg till hvad belopp Actierne
i handel och vandel gälla.
Herr Borgmästaren Hjertström fann för
sin del ej lämpligt att någon viss procent bestämdes,
utan att BancoFullmägtige borde ega
rättighat att, på grund af tid efter annan
inhemtade upplysningar om Actiernas gångbara
pris, sänka och höja beläningsprocenten.
Vid 4:de Puncten.
Herr ÖfverHofPredikanten Doctor Hedrén
Var af den mening, att ej mera än 100 ooo R:dr
af den för publika pappers beläning anslagne
fond , borde bestämmas att utlånas på Götha
CanalActier, ty ehuru berörde fond hittills ej
varit mycket anlitad, vore det likväl att förmoda
det ett motsatt förhållande hädanefter
kommer att ega rum, då DiscontRäntans nedsättande
gjorde Lånen begärligare; och då dessutom
den skadeersättning, som Rikets Ständer
troligen komma att bevilja de Rikets innebyggare
, sorn under loflig handel ;ned fremmande
makter lidit förlust genom uppbringa
ningar, torde utgifvas uti Statspapper, hvi ka såsom
egande fullkomlig egenskap af publike papper,
lånerättigliet af fonden icke kunde eller
borde förvägras. Och skulle Herr Öfver Hof.
s88 BanfoUiskottets Rettinianden.
predikanten för sin del ej anse billigt att så«
dane lidande medborgare utestängdes ifrån låneförmånen
derigenom att ett för stort anslag
bestämdes för Götha CanalActier.
Uti denna Reservation förenade sig Herr
Lagmannen Ullberg.
Vid 5:te Puncten.
Ordföranden Herr ÖfversteKammarjunka
ren m. m. Friherre Adelsvärd yttrade att då
säkerheten för Lånen egentligen innefattades
uti Actierne och berodde på deras värde, samt
det vore alldeles stridande emot den antagne
principen för publika pappers beläning, att bestämma
ett visst maximibelopp, hvarutöfver
Lån emot hypothek af dylike papper ej får
till en och samma person utgå, Herr Friherren
för sin del ej kunde instämma i Pluralitetens
beslut att föreslå detta belopp till
12,000 R:dr, helst en föreskrift härom troligen
komme att eluderas, enär en egare af ett större
antal adier än som fordrades till hypothek
för berörde summa väl lätteligen finner den
ntvägen att med andra träffa öfverenskommel*
se det de i sine namn begära Lånen.
Härmed förenade sig Herr Kammarjnnkaren
Pereswetoff Morath, Herr Leff er och
Herr CommerceRådet Cronius.
I fråga om belånings - beloppet för öfrige
Adier och Publika papper, med undantag af
•SödertelgeCanalBolags Adier.
Herr
Banco-Utskottets Fetänkanden. 089
Herr Kamroarjunkaren Pereswetoff Mora
th : ”Då Utskottet funnit lämpeligt att, utan
afseende på den princip, sorn blifvit antagen,
angående belåningen af Götha och Södertelje
CanalsActier, besluta att till Riksens Ständer
hemställa det öfriga Actier , äfvensom Publique
Papper må hädanefter, som hittills få i
afseende på beläningsprocenten bero på Rik»
sens Ständers Fullmägtiges pröfning, så att
desse Actier och Publique papper af denna
myndighet skulle kunna till procenten nedsättas
så lågt , att beläning derå ej skulle löna
mödan, eller ock rent af vägra beläning derå,
anser jag mig böra motivera de skäl, som föranledt
fnig att vara af särskild mening.
De publique papper , hvilka hittills varit
belänte äro:
Publique Papper.
Riksgälds-Contoirets Obligationer stälde å 5
år belänte fullt.
StatsContoirets Obligationer med
6 Procents ränta
Actier, med undantag
af Södertelje Canal.
TrollhätteLottsedlar
RiksgäldsContoirets Obligationer
på 10 år för franska fordringar
KrigsCommittéenS Invisningar på
Riksgälds Cor»toir&t med dess accept
Beurs
och Brobyggnads Directiobihang
till Riks. St, Prof. 1883. 6 fe Sami. 19
dito.
dito.
80 Proe.
85 dito.
2 9» BaricoTJtsbuttlts 'BctunJtanderi!
nens Obligationer pS 10 åt med
g proc. ranta
Trollhätte CanalActier
Strömsholms Slussverks Adler
80 V-.nt.
go di töi
50 dito.
Ctn nu i betraktande tages beskaffenheten
af desse publique papper och Actier, linnet
man genast, att de äro sådane, hvilka dels äro
af Staten till full betalning godkände, dels
gifva en högre -årlig ränta än den lagliga, och
alltså alltid mäste vara begärlige, och förty ej
i värde kunna anses böra vackla Vid ett sådant
förhållande,•' synes det mig åtminstone,
hvad RiksgäldsContöiréts och StatsContoirets
Obligationer angår, vara, lindrigast sagdt, mät'-  lceligt, att på Fullmäktiges godtycke må bero,
om Statens förbindelser skola anses vara afiä.
gre värde, än det hvarå de lyda, och beträffande
Actierne äro de genom mångårig erfarenhet
befundné så vinstgifvande, att någon
nedsättning af värdet ej bör kunna befaras.
För min del finnér ,jag i följd häraf, att
enahanda grundsats, sorn den hvilken blifvit
i afseende på Götha och Södertelje CanalActiers
beläning stadgad , borde blifva gällande
för de öfrige Publique papperen och
Actierne , sorn , få belänas, nemligen att ingen
sänkning i det utsatte Procentvärdet må
Fullrnägtige tillåtas, eller på deni bero, att
belåningen alldeles vägra; häruti instämde
Herr Öfver.Hof-Predik anten Doctor Hedré»
Banco-Utakottets BeiäniandeA. S9i
och Herr Kammarherren Friherre Rålamb.
Ut Supra
In
fidem Protocolli,
G. Helsingim.
Litt. A.
Utdrag af Protocollet, hållet i Dlrectidnen
af BancoDiscontVerket den 29
October 1823,
S. D. Herr Grefven och Ordföranden anmälde,
”alt, sedan Rikets Ständer bifallit Statsoch
BancoUtskottens Betänkande, i anledning
af Kongl. Majus Nådiga proposition, angående
ytterligare anslag för fullbordandet af Götha
Canal, uti hvilket betänkande frågan, rörande
beläningsrätt för Actierne uti Rikets Ständers
Benninge-Verk, blifvit hänvist att afgöras, i sammanhang
med de Reglementarisk^ föreskrifter
B-ancoUtskottet ensamt koinme att föreslå, angående
administrationen af den särskilda fond?
för publique papper uti BancoDisconten, som
af Utskotten förut blifvit tillstyrkt; och Banco
Utskottets FinanceAfdelrsing, innan den ingått
i pröfning af ifrågakomne beläningsrätt i
Banquert, för nämnde Actier, genom ProtocollsUtdrag
den ig i denna månad, beslutat, att inhemta
Herrar BancoFullmägtiges yttrande; såt
hade Herrar BancoFullmägtige vid föredragning
häraf förliden gårdag remitterat denna
fråga till Pirectionens utlåtande.’!
Härefter upplästes ej mindre ett, i pire
-
292 BancoVtskottets BetUnianden.
ctionen den 27 Junii 1818 hållit Protocoll,
innefattande det af Directionen under då varande
Riksdag afgifne yttrande, angående i
frågavarande Actiers beläning, än ock en från
AuctionsKammaren här i Staden infordrad uppgift
på CanalActiernes pris under loppet af
år 1822 ; äfvensom MäklareAttester på deras
pris 1823.
H err AdvocatFiscalen Kruse utlät sig
”Vid afgifvande af ifrågakomne yttrande, om
låns meddelande utaf den under BancoDiscont
Di rectionens disposition stälde fond till
utlåning på så kallade publique papper, emot
Hypotlieque af Actier i Götha CanalBolag,
anser jag det fiirst böra afgöras, huruvida desse
Aatier må i BancoDisconten kunna belänas,
derefter när denna beläning skall taga
sin början , antingen genast eller först sedan
den ännu återstående inbetalningen å Actierne
blifvit fullgjord, och sist till hvad belopp
och under hvilka vilkor i öfrigt meranämnde
Actier böra som Hypotheque få antagas.
Hvad första frågan beträffar, torde till en
början få erinras, att stadgandet i 5 $ af BancoDiscontVerkets
Reglemente af den 7 Februarii
1816, att Götha Canal BolagsActier äro
från lånerätt i denna Inrättning undantagne,
nu mera icke är lämpligt, enär den i sjelfva
Reglementet uttryckta orsak till detta stadgande
, att nemligen särskild Iånerättighet för
desse Actier uti Bolagets DiscontVerk blifvit
faststähl, redan upphört, i och med detsamma
Bolaget förlorade sin fliscontOctroy, hvadan
BincoXJtskotlets Betänkanden. a g
Rikets Högloft, Ständer, hvilka i allt fall kunde
ändra och upphäfva samma stadgande, icke
lära finna det hinderlig! för bevil jandet af den
nu ifrågastälde Lånerättigheten.
Med förutsättande således att berörde hin.
der undanrödjes, tror jag mig böra tillse huruvida
nämnde Actier kunna anses ega de
egenskaper, sorn göra dem antaglige till Hypotneque
i BancoDisconten. Dervid förekommer
väl, att Directionen, i hvars beslut jag
då äfven deltog år 1818, yttrade sig icke anse
dem hafva dessa egenskaper; men förhållanderne
äro nu helt andra än då. Vid den
tiden voro icke mer än 60 procent af tecknade
capitalet å dem insatte, nu deremot go
procent. Canalens fullbordan och afkastningen
deraf voro då mer problematiska än nu, då
Vestgötha-linien redan öfver ett år varit segelbar,
och betydliga arbeten jemnväl äro utförda
å Ostgötha-linien, om hvars fulländning
inom få år något tvifvel nu mera ej kan ega
rum, sedan Rikets Högloft. Ständer, utan den
ringaste afprutning anslagit de dertill nödige
medel, samt erfarenheten visat, att den färdiga
delen af Canalen, ehuru ännu i sin linda,
blifvit mycket begagnad, och tillskyndat Verket
en icke obetydlig inkomst. Utsigterna
för Actie-egarne voro ock vid berörde tid sådane,
att hela Bolaget var nära att • upplösas,
och Actierne såldes så väl på Auctioner, sorn
under hand för nästaningen ting. Efter Vestgötha-liniens
fullbordan hafva åter Actierne
betalts på Auctioner till och med a.5 B;dr
Bänto • Utskottets B et änkan den.
per stycke med insatte go procent, och efter
dea större visshet man nu erhållit om hela
Canalens fullbordan, och sedan Rikets Höglofl.
Ständer beviljat uppskof med den återstående
inbetalningen å Actierne till nästa år, i följd
hvaraf den får fullgöras med blott en Riksdaler
contant per Actie, samt tillåtit att Canaljnkomsterne
få till Actie-egarne utdelas, är
jag öfvertygad att Actierne skola erhålla ett
ännu större värde, hvilket äfven i icke obe-;
tydlig mån torde ökas, genom medgifven lånerätt
för desamma i denna Discont, hvadan
jag för min del anser dem kunna som Hypotheque
hos BancoDisconted antagas under enahanda
förbehåll likväl, som fastades vid belåningen
af Södertelje CanalActier, att nemlir
gen; Directionen tillika bör göra afseende å
X/åntagarens personliga vederhäftighet.
Vidkommande tiden för oftaberörde Actiers
beläning; så och då den återstående inbetalningen,
enligt hvad nyss är nämnrjt, blifver
så lindrig, att det icke är anledning befara, att
någon Actie-egare försummar att fullgöra den
och det värsta sorn kan hända, vöre att Discontep,
för att hindra Actiernes hemfallande,
till Bolaget, förskjöt omförmälde inbetalning,
Unner jag det icke blifva vådligt medgifva, att
ifrågavarande Actier genast må få belänas, dock
med det vilkor, att låntagaren ställer särskild
proprie borgen för den återseende inbetalpingens
ordentliga fullgörande, hvarigenom DU
ponten förvissas, alt säkert och omgång,
Betnen- Utskottets BetHnZanden.
återfå hvad den möjligen i berörde hänseende
kan komma aft förskjuta.
Hvad angår det belopp, fpr hvilket Gö.
tha CanalJSolagsActier må kunna som Hypotheque
af Pisconten antagas, så tror jag detsamma
kunna fastställas till iö|;dels procent,
när hela inbetalningen blifvit fullgjord och
dessförinnan i proportion derefter. Jag anser
nierbesagde Actier innefatta erforderlig säkerhet.
för detta belopp; men tror dem icke eller
böra tilläggas en större lånerätt dels derföre,
att oaktadt de blifvit betalte med en högre
summa, och för närvarande gälla något mer,
försigtigheten bjuder, att icke låna på en pant
det högsta den är värd, och dels för det att
fonden för utlåning på publique papper icke
uppgår till mer än en half million, som utgör
ungefär gidel af det tecknade Actiecapitalet
i Götha CanalBolag, hvartill kommer, att
den till en början förväntade revenuen af kanalen,
deraf Actierne hemta deras egentliga
värde, närmast motsvarar berörde belopp. I öfrigt
torde Pirectioneo böra tilläggas enahanda
rättighet, i anseende till dessa Actier, sorn
i afseende på publique papper i allmänhet,
att nemligen; efter ornständigheterne höja eller
sänka BeläningsTarilfen å dem, eller alldeles
utesluta dem från beläning. I allt öfrigt torde
äfven med lån å Actier i Götha CanalBolag
böra förhållas likasom med lån å andra
publique papper, hvilka icke lära böra få belänas
vid UtgreningsContoiren i Götheborg och
Skane, utan endast vid Stockholms Contoir,et*'
ag6 BancoUtskottets Betänkanden.
Herr KammarRådet Evelius: ’’Som Herrar
BancoFullmägiige infordrat DiscontDirectionens
Utlåtande, angående den hos BancoUtskottets
FinanceAfdelning förekomne fråga,
om beläning i Discontväg af Götha CanalBolags
Actier, utan att dervid föreskrifva, att
Directionens yttrande bör inskränkas till vilkoren,
hvarunder dessa papper må kunna af
Banquens Discont emottagas, finnér jag val att
Directionen bör framställa sin öfvertygelse,
huruvida nämnde Actier må lika med publique
papper belänas eller icke, men anser deremot,
att förrän hufvudfrågan om Actiernes
beläningsrätt är af Rikets Höglofl. Ständer bi.
fallen, äro öfverläggningar om sättet och vilkoren
för tidige, och blifva, om projectet ogillas,
alldeles onyttige.
Sedan Directionen den 97 Juni 1818 eg*
de tillfälle att hos Herrar BancoFullmägtige
anmäla sitt omdöme, rörande ifrågavarande
papper, hafva omständigheterne visserligen i
betydlig mon förändrat sig till fördel för CanalVerket;
vidare inbetalningar på det tecknade
capitalet äro verkställde; Banquen har
måst, och kommer att till Canalväsendets bedrifvande
ännu ytterligare lemna betydliga bidrag,
och Actierne, som före Riksdagens början
egde nästan intet värde, hafva denna sednare
tiden fått ett pris, under den sannolika
och af utgången ej vederlagda förmodan, att
faveur för inrättningen skulle kunna beredas;
det är äfven otvifvelaktigt att deras pris ännu
skall, åtminstone någon kortare tid, kunna
Bånco-TJtskottets Betänkanden. jg7
uppjagas, i händelse beläningsrättighet blifver
dem medgifveri, utan att dervid behöfver kornma
i beräkning den nu, likasom förr, ganska
problematiska utsigten, att i en långt aflägsen
framtid på Actierne möjligen kan erhållas någon
utdelning; men alla nu nämnde omständigheter,
hvari man vill söka skäl att tillägga
dessa papper något mera än ett skenbart
värde, kunna dock ej, enligt min tanke, upphöja
dem i deras närvarande skick, till likhet
med de publique papper, som enligt Kongl.
Maj:ts Reglemente den 7 Februari 1S16, 5 §.
i Banquens Discont belänas. Ehurudane de
i framtiden må kunna blifva, anser jag mig
nu ej tillständigt att bedömma, jag tror alt
de böra betraktas såsom de i närvarande stund
förefinna*, och då framställer sig genast, att
full inbetalning å dessa Actier ännu ej skett,
att egaren vid försummat fullgörande deraf
är förlustig det redan insatte capitalet, att
alltså långifvarfen uti ett så beskaffad! hypotheque
eger ingen säkerhet, så vida ej låntagarens
personliga vederhäftighet skulle ersätta
hvad Sorn fattas i panten; att då man vill anse
dessa Actier såsom publique papper, de
jemnlikt ordalydelsen af Reglementet, böra L
sig sjelfva, utan afseende på representantens
vederhäftighet, innefatta den för DiscontVerket
erforderliga -säkerheten, och Directionen
vara befriad från all pröfning af lånsökandens
vilkor och belägenhet, en pröfning som nödvändigt
förutsätter afseende på dess för öfrigt
hos DiscontVerket ingångne förbindelser, och
5 93 Banco'TJti\otttti Betäniandea,
i sä matto en analog behandling med län
mot vanlig borgen; att om sjelfva CanalVer*
ket må kallas en allmän inrättning, Actie-egar»
nes Bolag likväl är en enskild association, som
ännu ej njuter den mest stadgade credit; att
fastän dessa Actier antingen å Auction, eller
vid handel, enskilda personer emellan, någon
gång blifvit betalde med 30 till 32 R:dr per
Actie, sådant likväl icke bevisar att de till
detta pris äro, såsom Reglementet fordrar, allmänligen
gällande, och än mindre att de allt
framgent skola så förblifva; att då DiscontVerket
för beläning af så kallade publique
papper eger en bestämd fond af 500,000 R:dr,
men Götha CanalBolags Actiecapital uppgår
till Tre Millioner, så skall, derest belånings-*
rättighet dem tillägges, örn den ock må stadgas
till en ringa del af det tecknade capitalet,
dessa papper likväl borttaga större delen, örn
ej hela denna fond, emedan det är otvifvelaktigt,
att innehafvarne af sådana i allmänna
rörelsen ej användbara documenter, icke skola
försumma att dem till Banquen öfverlåta, så
snart utväg dertill öppnas, och ändteligen att
sådane papper, dem ingen enskild man i denna
stund lärer godvilligt emottaga såsom betalning
eller hypotheque för sina fordringar,:
icke eller synes förtjena större förtroende hos
personer, som med ansvar, åtminstone inför
allmänna omdömet, förvalta Rikets penninge.
verk.
Af alla dessa förenade anledningar, och
då det är min pligt, att i det yttrande jaj
