# ID: svediakorp-gov1880
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 28,668
# sentences: 519
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco-TJtskottets Bettinkanden.
sakliga Betänkande fram stadde Förslaget, att
det skulle vara hvar och en tillätet, att uti
E.i quen, emot myntbara metaller, tillvexla sig
Banco-Sedlar, beräknade till det förhållande
emot Speciemynt, sorn Rikets Strinder bestäm*
ma. Skälen, hvarföre Utskotten ansett detta
förhållande böra blifva det af 12 S sk. i Banco»
Sedlar emot 1 Hulr Svenskt Specie, hade Utskotten
vidare uti särskildt, under Litt. A.
bilagdt Utlåtande utvecklat; och uti en i sjelfva
hufvud-betänkandet, i anseende til! skiljaktigheten
inom Utskotten af tvän ne Stånds mening
emot tvänne Stånds, alternativt gjord
framställning, var äfven fråga väckt, om fastställandet
af detta förhal ande såsom grund för
deri allmänna utvexlingen af Si 1 fvermynt, sorn
ftatndeles borde ega ruin, då Banquen erhållit
den förkofran, att en sådan utvexling kunde
utan äfventyr företagas.
Af dessa uti Utskottens Betänkande fram.
s allde alternativer har, enligt hvad förr ä'r
näindt, det andra, eiler det, sorn innefattade uppskof
till framtiden med bestämmandet af grunden,
hvarefter Speciemynt k om me att af Banquen
emot dess sedlar utvexlas, blifyit af Höglott.
Ilidderskapet och Adeln , vid Betänkandets
godkännande, antagit, och inom Heuerv.
B onde Ståndet har Ståndets -allmänna röst äfven
förklarat sig derföre; hvaremot vid en
under öfverläggningarne inom Högvördige Preste-Siårrdet,
till utrönande af pluralitetens tanka,
anställd votering, det första alternatiyst
blifvit af de fleste gilladt.
772 Banco. Utskottets Betdnkanden.
Uti de för öfrigt Utskotten ifrån Riks*
Stånden meddelade yttranden öfver detta amne,
har, förutan flerfaldige anmärkningar, rörande
meranärnnde alternativer, äfven af åtskilliga,
hvilka instämt uti det andra alternativet,
blifvit i sammanhang dermed bestridt,
att någon allmän insättnings-rätt i Banquen
af rnyntbar metall emot utbekommande af sedlar
måtte medgifvas, så vida, sorn förmedelst
det förhållande emellan Sediar och Silfver, sorn
föt in vexlings-värdet dervid på ett eller annat
sätt borde utsättas, en gräns skulle komma
att för förbättringen af sedel myntets siifver-värde
bestämmas, under, det att någon einot
dess försämring tryggande anstalt icke
blifvit påtänkt; hvarförutan invexlingen äfven
möjligen skulle kunna leda till förluster för
Banquen, i händelse den nu skulle utgifva
sedlar till ett beräknadt högre belopp, emot
den metalliska valutan än det, hvarefter i en
framtid återlösen deraf kunde blifva Banquen
ålagd, samt till en skadlig förökning af det i
sedlar bestående rörelse capitalet, hvilken skulle
åter inverka på sjelfva mynt-värdet, och derjemte
stegra alla varors pris. Lämpligheten
afldet förhållande emellan Speciemynt och Banco-sedlar,
som Utskotten föreslagit att antagas,
efter 128 sk för 1 Specie R:dr, har vidare
blifvit ifrigt bestridd, och yrkadt , att ett sldant
förhållande, äfven om invexling med*
gafs, antingen ej nu af Riksens Ständer borde
för hela tiden till nästa Riksdag orubbligt bestämmas,
eller ock^fastställas i närmare öfver
-
Banci-Utskottets Bttänkandeité ^75
ensstammelse med den cours, som för närvarande
skulle vara gångbar, lill 120 sk.,heldst
om för öfrigt ingen slags anstalt vidtoges till
tryggande af myntvärdet för framtiden; och
slutligen hafva äfven, särdeles inom Höglofl.
Bidderskapet och Adeln samt af någre Ledamöter
-inom det Högvördige Preste-Ståndet,
de förslager blifvit ännu ytterligare framförde
och närmare utvecklade, hvilka förut inom.
Utskotten förekommit, och hvaröfver Utskotten
sig i Utlåtandet Litt. B. utlåtit, äfvensom
andre med dem dylike, syftande till förening
af tillåtelsen för insättning af myntbar metall
uti Banquen emot uttagande af sedlar, efter
ett visst förhållande dem emellan, med rättigheten
att, emot sediarnes återställande, efter
enahanda eller annat förhållande , den insatta,
metalliska valutan åter utbekomma; eller, sorn
anstalten nu äfven blifvit benämnd och framställd,
till inrättning af en särskild DepositBanque
uti den gamla Banquen, med hvilken
hvem som heldst, sådant önskade, skulle ega.
rättighet att öppna särskild conto, och till förvarande
inlemna myntbar metall, hvaremot
ett visst belopp Banco Transport-Sedlar skulle
erhållas, samt derefter 3amma person ega, att,
vid återställandet af samma sedlar, det insatta
åter utbekomma, allt emot erläggande af en
viss afgift vid insättningen och uttagningen.
Utskotten hafva ej kunnat undgå att finna,
i huru betydlig mån antagandet eller ick®
antagandet af förslaget till sist omförmälde
Sprättning ikall inverka pa beskaffenheten af
“p74 Oart co-Ut skot tets Bethnkanäen.
de åtgärder, so:n, l afseende på be stämmandet
af Sedelmyntets metalliska värde äfven för öfrigt
nu borde vidtagas, och hafva således fu•>
nit sig nödsakade, att frågan derom for^t lili
fornyadt öfvervägande företaga, innan de ari
sett sig vara i tillfälle att undersöka, hvad afseende
å lie öfrigt gjorde anmärkningar ernat
Utskottens egna framställningar kunde böra
hafvas.
Under fortsatt antagande af nyttan och
nödvändigheten af ett fast myntvärdes bestämmande,
såsom grund för beräkningarne af
alla till längre tid utsträckte närinss-förerag
och andrs penriinge-transactioner; hafva Utskotten
dervid först ansett sig böta undersöka,
huruvida det egna sätt, hvarpå ett dylikt bestämmande
onekligen, genom den föreslagne
anstalten, skulle ernås, kunde medföra samina
fördelar, sorn orri det fasta myntvärdet åstadkommits
oell hibehöfles genom ett reelt mynts
verkliga gångbarhet i landet, och en fullkomligt
fri , allmän samt medelst tillräck iga garantier
befästad utvexling af sådant emot -Barr.
quens sedlar; eller om ens någre sa väsendt*
lige och vigtige bland desse fördelar derigenom
kunde anses vundne, att afseende icke
borde hafvas å de mer eiler mindre betydlig*
rubbningar af andra förhållanden i samhället»
hvilka, i följd af beslutet, derom kunde uppstå,
och äfven borde hvar för sig tagas i
betraktande.
Utskotten hafva då funnit sig böra fästa
serdeles uppmärksamhet deruppå, att, af desse
Bancö-Utstöttets Betänkande. 775*
!:ne åtgärder, hvilka foregifvits skola leda
lill uppnående, af samma vigiiga ändamål, den
* na innefattar en diteet medverkan af Stats*
n agten till åstadkommande af en för alla och
i alla afseende» lika gillande stadra och ordning
i eif vigtig! samhällsförhållande; mea
deremot deri atlilia endast medgifver och förutsätter
satlane anstalter, som af enski de hvir
for sig skulle vidtagas, och bereda den, sorn
begagnade sig af tillfallet, sarri ma fördelar, sorn
om deri allmänna ordningen voie införd. Af
denna olikhet i förutgående vilkor, har det
synts lltskoiten ot v i fvehi k t igt böra följa, att
älven beskaffenheten af' det, sorn på så skiljda
vägar skulle åstadkommas, måste blifva rnärkligen
olika. Di nemligen en åtgärd tili allri
än realisation, företagen efter en viss, bil igt
laststäld och orubbligen befästad, grund, samt
under sådan® omständigheter, sorn med ett
Hokt alseende ä den dä varande och komman
de
tidens kraf öfverensstämma, skulle på en
tång stadga värdet af allt Banquens utelöpande
Sedelmynt, och afall annan i förhållande till
detta bestämd förmögenhet, samt utan vidare
omgång fästa alla de förhållanden man och
inan emellan, hvaruti frågor örn penninge värde
ingå, vid det skick deruti de då för tillfallit
befunrios; kunde deremot den föreslagne
utvägen endast tjena till att för . framtiden
förekomma billiga klagomål öfver enskildt 1 i eine
oförrätter genom myntvärdets ostadighet,
ilå ett sätt, att undvika dem, vore anvisadt,
»ren skulle derjemte, just genom den egn^.
•7 7 & Ber nea Utskottets Betänk and en.
säkerhet, som åt sk il 1 ige medborgare förskaffat
sig och åtnjöto, göra den saknad deraf, hvaruti
de öfrige måste förblifva, så mycket kännbarare,
och således ingalunda likaväl motsvara
det allmännas fordringar af ett otdnadt penninge
- väsende, som Capital-egares anspråk på
hägn och säkerhet. Under ingen annan egenskap
än den af en Assecurance-Inrättning mot
enskilda förluster, skulle således hela anstalten
endast tillskapa en skillnad emellan försäkrade
och oförsäkrade capitaler, och rigta
alla beräkningar allenast uppå denria skillnad,
såsom ett nytt föremål för omtänksam heten.
Då likväl någre åtgärder, som skulle genom
en. för alla tider beståndande realisation
af Banquens Sedlar, fullständigt uppfylla ändamålen
af penningeväsendets ordnande, icke
nu kunnat af Utskotten tillstyrkas, utan endast
sådane anstalter föreslås, som , vid ett inträffadt
lämpligare förhållande i framtiden, kunde
göra det möjligt, som man nu endast kunnat
inse, som önskvärdt; har det äfven bordt
särskildt betraktas, huruvida icke det uppgifna
Förslaget till beredande af åtminstone någon
trygghet i penninge-förhållanden, vöre angeläget
att vidtaga, dels för att derigenom kunna
förbereda en större möjlighet för realisationens
fullkomnande, dels af enahanda anledningar,
som beredt särskilda försäkrings-anstalter
för annan enskild egendom. Härvid
torde då böra betraktas, hurusom, i stället
att bereda annalkandet af tidpuncten för realjsationen*
företagande, denna anatalt möjligeq,
Banco-Utskottets Betänkanden. 777
skulle kunna aflägsna den, genom det redan,
i förhand ernådda tillfredsställandet af mägtiga
interessen. Cenoin ett enkelt fortfarande
af den öppna tillåtelsen för alla, att af anstalten
sig begagna kunde åter omöjligen en slutlig
delaktighet äfven för alla, uti den för dem
tillgängliga förmånen, beredas; enär detta skulle
förutsätta insättning i Btnquen af ett Silfverqvantum,
svarande ej blott emot summan af alla
Banquens sedlar, utan äfven emot den ojerrmforligt
större summan af alla enskilda förbindelser.
för hvilka penninge-värde utgjorde
föremålet.
Det möjliga begagnandet af den utväg
någre värde Dedamöter vidlyftigt beskrilvit,
att utan användande af en betydlig Capital,
tillgång i rörligt mynt, bereda sig den åsyftade
partiella säkerheten för Capital-förhållanden
till ett ganska stort belopp, hafva val Utskotten
ock insett; likasom Utskotten visst icke
förmodat, att alia häraf befarade uppsägningar
skulle feda till Dånens slutliga infordran L
contante penningar, utan hufvudsakligen begagnas
af Dångifvaren, att förmå den gäidskyldige,
antingen att omskrifva skuldförbindelsen
med reduction till reelt mynt, eller ock, genom
nya transactioner med andra, skaffa ett
deposit-bevis af summan till Långifvarens säkerhet
för myntvärdets förändringar; begge
lika verkande omständigheter till beredande
af en ny, ökad, vida större förlägenhet, än
som nu öfverklagas, och medförande en rubb.
ning, hvar* följder först vid en blifvande rea
-
778 Banco Utskottets Betänk an din.
lisation stola visa sig. Det är också just lät t—
heten, att genom användande af mindre summor
ernå ändamålet, sorn skall göra en desto större
mängd personer verksamt intresserade uti försäkrandet
af capitalers välde, och härigenom
orsaka, att en i alla fall ganska betydlig qvantitet
af rörelse.medel skall blifva fästad uri
den i och för sig sjelf för det allnänna ej
gagneliga handeln med Guld och Silfver.
Utskotten finna sig således, med steril af
allt det, sorn nu blifvit anfördt, ej kunna frångå
sitt förr afgifne ytttande, att den föreslagne
depositions- eller invexlings- och titveslings-anstalten
för mynthara metaller i JUnquen,
borde anses uti sin verkställighet och
sina följder medföra så betydliga olägenheter,
vida öfverstiga tidé fördelarne, att vidtagandet
al beslutet derom, icke kunde tillstyrkas.
Utan äfventyr för något annat vigtigt förhållande
i samhället, och utan sammanhang med
tillåtelsen, att från Ihnqtren uttaga insatt Silfver,
anse dock Utskotten den rättighet böra
meddelas allmänheten att få emot insatt Silfver
uttaga sedlar, efter förut kändt förhållande
emellan dem och Specietnynt; och sålunda sfven,
under närvarande omständigheter, beredas
en af de fördelar ett i omlopp varande veikligt
mynt medförer, samt Utskottens förut öfver
detta ämne algifna yttrande vidlyftigt utreder.
Utskotten hafva för sin del icke kunnat
inse, hvad menlig inverkan på myntvär
-
BflncQ-Zhsiottets Bttänicnden. 779
de och varupris, som skulle kunna blifva en
följd af en emot verklig va utaf svarande förökning
i ett rörelse-capital, bestående uti sedlar,
hvars v rude i öfrigt ej är grundadt på lika
säkra bypötheker.
Til I kornsten a båda sidor af hvarannan
motsvarande hypotheker och skuldförbindelser,
kan omöjligen göra det förra ofullständiga forhållandet
sämre. £n dylik farhåga för rörelse,
capitalets hastiga tillväxt skulle då alven kunna
uppges såsom skäl, hvarfote ett rörelse capital
i sedlar, sorn till sitt antal kumle be
ttan
mas, vore att fö>edraga framfor ett dylikt
bestående af reelt mynt, hvaraf forök rudet
eller minskandet alltid mäste förblifva afhängig!
af national-väi mågaps tillväxt eller aftaga
tide; och om än representattver för verkligt
mynt icke, så lange de äto till besk, ffenheten
lika meri andra, sorn representera endast
credit, kunna för öfrigt anses, i användbarhet
flir an flam ålen, jern förl ige med sjelfva mynter,
mäste åtminstone icke en tillväxt i antalet af
representat i verne, sorn följer samma lagar,
kunna hafva olika verkningar med den af
det verkliga myntet.
En anmärkning, sorn inom det Vä lofl.
Borgare Ståndet finnes vara framställd, afser
inskränkningen af tillåtelsen alt insätta Guld
och Silfver uti Banquen till allenast den del
af desse metaller, sorn förut blifvit med myntpregel
försedd ; riten Utskotten hafva icke för
sin del kunnat finna skäl, att derigenom, utan
någon anledning, försvåra möjligheten af insätt-»
780 Banco Utskottets Betänk anden.
ningen; häldst som sjelfva pregeln i alla fall
lunde komma att undergå förändring, innan
fråga örn myntets återutgifvande från Banquen
uppstode; och controlfen på beskaffenheten af
det, som Utskotten benärnndt myntbar metall,
hvarå värdet skulle beräknas efter ett visst
förhållande emefan Banco Sedeln och det Sven.
ska till skrot och korn fastställde Silfvermyntet,
lätteligen kan annorlunda bestämmas, enligt
de reglementariske föreskrifter, som för
verkställigheten af inväxlingen komma att
ineddelas.
Utskotten hafva deremot funnit särdeles
afseende böra fästas på den anmärkningen, att
bestämmandet i förhand af ett visst förhål- *
lande, hvarefter invexlingen af Silfver emot
Sedlar skulle intill nästa Riksdag verkställas,
lomme att hålla värdet å det nuvarande representativa
myntet, äfvensom vexel coursen,
så vidt den af Silfverpriset beror, vid en viss
höjd,, hvarunder dess fall för längre tid ej vöre
tä,rikbart, under det att ornbytligheten i en
motsatt rigtriing deremot vore lika öppen sorn
förr. En viss, genom Rikets Ständers nu fattade
beslut, bestämd grund för invexlingsförhållandet
emellan Speciemynt och Sedlar,
och äfven antagandet af den ziffra af 128 sk.,
Utskotten framställt såsom lamp igast att utgöra
denna grund, eger också ett omedelbart
samband med den förutsättningen, att samma
grund tillika skulle nu stadgas, såsom den der
borde tjena till efterrättelse för en framdeles,
då Banquens; tillstånd det medgåfve, skeende
Baneo.Uts&ottets Betiinkanden. 78»
utvexling af Speciemynt, och att genom stadgandet
härom, i förening med det ökade förtroendet
till Banquens ständigt tilltagande soliditet,
skulle åstadkommas en så verklig myntets
bestämning till dess metalliska värde, som
någonsin utan ömsesidigt fri vexling kunde ega
rum. Framställningen om en sålunda nu på
förhand bestämd grund för en framdeles skeende
realisation, har dock blifvit af ett Stånd,
genom formligt buslut, och af ett annat genom
ett tydligt uttryck af dess allmänt sammanstämmande
mening, ogillad , och, ehuru pluraliteten
inom ett tredje Stånd förklarat sig för
dess godkännande, innefatta likväl flerfaldige
anmärkningar inorn det fjerde, eller BorgareStåndet,
yrkanden , att denna bestämning borde
till f ramtiden uppskjutas.
Sammansatte Utskotten medgifva ock, att
ett bestämdt och ofelbart förutseende af alla
de ställningar och förhållanden, hvilka kunna
komma att ega rum vid den tid, då
realisationen kan komina att blifva bragd i
verkställighet, icke är möjlig; och som Utskotten,
i följe deraf, anse sig böra inskränka
sina Förslag om åtgärder för åstadkommande
af en större stadga i Sedelmyntets hittills vacklande
värde, till allenast sådane, hvilka, under
bibehållande för öfrigt så mycket möjligt vore af
det nu varande förhållandet, skulle bereda ett
ökadt förtroende för Banquens eri gång inträdande
förmåga, att uppfylla sina förbindelser
genom Banco Sedlarnes inlösen med verkligt
mynt, samt, så väl derigenom, som ea i of
-
^89 Banco-TJttkottets Betänk anden.
rigt noggrann och ändamålsenlig förvaltning
af Banquens tillgångar, under riden grundlägga
annalkandet till en moj Ighet föi Banquen, att
åter inträda i dess ursprungliga, nen nu hvilanda,
egenskap al Vexel-Banque, till hvilka
åtgärder bestämmandet genom Rikets Ständers
beslut af något visst förhållande emellan Banco-Sédlar
oeir Specietnynt icke hörer, utan
tvärtom kan anses hinderlig! för den fullkornligt
fria utvecklingen af alla i denna del möjligen
inträffande förlåt Handen ; alltså linna Utskotten
sig afven nu böra »ålunda förändra det
af detri til Rikets Ständer framställda Förs a.
get i delta afseende, att detta förhållande e«
mellan Banco-Sedlar och Svenskt Specumynr,
efter hvilket det skall vara hvar och en tilla,
tet att i Banquen mot myntbara metaller till*
vexla S'g Sedlar, må af Banco Styélsen särskildt
for hvarje år, vid det föiegåendes slut,
bestämmas, efter föranledande af vexel-tour*
sens medelbelopp det sistförflutna året, jern*
fordt med det inom landet gångbara priset å
Silfver, sorn genom behörige betyg från Auetinus-Kamerera
me ut rönes; rinck likväl icke under
120 sk. och icke öfver 128 sk. för 1 Ridt
Specie. IAet har nemligen synts Utskotten nödigt,
att, orri invexlings-anstal 1 en skulle medföra
åsyftad fördel, någon n indre ombytlig
grund må 5te finnas för de beräkningar, som
skulle föranleda till Silfvers införande utifrån,
x stället lör annan valuta for försålde exportvaror,
eller^uiom Riket vunnen förkofran af
åtskillig
Banco- Utskottets Betlinkanden. 783
åtskillig beskaffenhet, hvilket ej kunde ega
rum, om antingen dagens cours, eller ett för
kortare tider ari år bestämdt förhållande, skulle
följas; förutan det, att sådant skulle lemna
ökadt tillfälle att, genom en, för kort tid tillställd,
onaturlig förhöjning i vexelpriset, förskaffa
sig hög betalning af Banquen för det
silfver, som inköpts efter ett vida lägre förhållande.
Bestämmandet af de anförde gränsorne
för prisets höjning eller fall, (emellan hvilka
ock vexel-coursen med få förändringar nu
en längre tid bibehållit sig, så att det vackt
lande förhållandet deremellan egentligen kan
sägas vara det hittills vanliga) hafva Utskotten
derjemte funnit sig vara nödsakade att antaga,
för att, dels å ena sidan förekomma det
icke vid coursens oförmodade stegring Banquen
må blifva belastad med silfver, hvarföre
den utgifvit mera sedlar, än sorn kan instämma
med den framdeles antagande realisationsgrunden,
efter hvilken Banquen kommer att
dem Eter inlösa; dels å den andra bereda någon
trygghet för närings idkare, att icke genom
coursens ytterligt hastiga fall och återförandet
till förhållanden, sorn på längre tid
icke egt rum, blifva lidande på företag, hvaruti
^le i sednare tider ingått. Hvad som för
öfrigt, i hänseende till detta silfvervexlingsprisets
årliga utsättande, bör iakttagas af BancoStyrelsen,
anse Utskotten deremot böra blifva
fö remal för de reglem entariska föreskrifter
Banco Utskottet eger att föreslå ; och torde såsom
Bihang :iil Riks- 6/. i’rut is a;. 6:te Sami. 44*
784 Baneo-Utskottets Betänkanden«
dertill hörande afven lämpligast kunna, efter
hvad en värdLedamot af Högl.Ridderskapet odi
Adeln begärt, utredas till huru stort belopp
kostnaden för hitförandet af fremmande länders
silfver bör anses öka det nominala priset
a deras myntsorter, sådant som det i de vanliga
vexel-sluten å Stockholms Eeurs förekommer.
V En inom Borgare- Ståndet gjord anmärkning
framställer tillika ett förslag, hvarom fråga
i en mindre utsträckning redan inom Utskotten
varit väckt, nemligen, att använda
Banquens nuvarande Silfver.förråd till utlåning,
emot intecknings - säkerhet i fastigheter
och erläggande af 6 procent årlig betalning i
silfver, hvaiaf 4 procent skulle anses sorn rånta
och 1 procent såsom capital. afbetalning;
hvarefter detta samma utlånta silfver, samt
hvad som eljest kunde erbjudas, borde efter
128 sk. cours emot nya sedlar uppköpas ända
till och med 5 millioner Specie R:dr; och
sedan Banquen ytterligare förkofrat sig genom
det silfver, sorn årligen i 10 år inbetaltes,
skulle silfver-utvexlingén utan fara kunna ega
rum, häldst som en årlig silfver-intrad af betydligt
belopp uti 18 år derefter ännu vidare
Vöre att påräkna.
Utskotten anse sig, i afseende på detta
förslag, blott böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
uppå äfventyret att utbyta en
verklig egande fond af metallisk valuta, emot
förbindelser till en längre återbetalning af
Banco Vtsköttets Betänkanden. 785
samma utlånta metall, hvarigenom Banquen,
om hinder skulle möta för den ifrågasatte invexlingen
af samma silfver, kunde försättas,
i anseende till alla sina tillgångar, i samma
belägenhet, som den genom ett redan vida
utsträckt låne-system nu befinnes för en
betydlig del. Skulle deremot åter invexlingen
snart kunna ske, vore Bar.quen efter denna
operations slut alldeles uti samma ställning,
sorn om den uppå fastigheter utlånt lika många
millioner uti nya utgifne sedlar, sorn den
nu har myntbara metaller i sina hvalf, beraknaile
efter 128 sk. cours, emot vilkor af den
derföre stadgade betalningens erläggande i silfver
; och i afseende härpå åberopas blott det,
som rörande ett i afseende på frågorne om
Banquens öfriga Fastighets-lån förekommit
Förslag om räntans erläggande i silfver å dessa,
här längre fram kommer att anföras.
Uti Utskottens Utlåtande, bilagdt under
3åitt. B., förekommer ock slutligen det yttrande,
Utskotten ansett sig pligtige lemna öfver
de flere forekomne framställningar, rörande
nödvändigheten, att, till beredande af någon
större garantie för Banco Verkets förvaltning
efter mera oFöränderliga och emot dess
ändamål svarande grunder, och för tryggandet
af värdet å Banquens sedlar emot åtminstone
de förändringar deruti, hvilka hittills orsakats
af ombyten i de för deras utgifning eller indragning
följde grundsatser, antingen i Bege
-
78S Banco-Utsiottets Betänknnden.
rings-Formen matie intagas några nya eller
förändrade stadgandén härom, eller ock eljest
någon allmän författning särskildt för detta än.
damål vidtagas. Detta Utskottens yttrande
har, génom flere anmärkningar inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl BoigareSiåndét,
blifvit klandrad t, under yrkande, dels
att Förslag till ändring af Regerings-Formens
stadgandén uti 72 rörande Rikets Ständers
odelade och i alla afséenden oförhindrade förvaltnings-rätt
af JBanco »Verket, bordt genom
Utskottens försorg framställas, dels att äfven,
utan en Grundlags förändring, något sådant beslut
nu kunde och borde vidtagas, som, till
ernående af den omförmälde större garantien
och säkerheten, antingen satte Baneo-Förvaltningen
och myntväsendet i fullkomlig gemenskap
med Civil-Lagstiftningen, eller, sedan
Rikets Ständer fattat beslut uti sådane frågor,
rörande dispositioner om Banquen, hvaraf myntvärdets
förändring vöre följd, lemnade Konungen
ett bestämdt Veto, eller ändtligen uppsköt
pröfningen af dylika frågor, likasom af
dem om ändringar i Grundlagen, till afgörande
först vid en annan Riksdag.
Det skäl , sorn, mest gällande af alla, afhöll
Utskotten från att i sitt förra Utlåtande
till Riksens Ständer yttra sig rörande nyttan
och nödvändigheten af en förändring i Grundlagens,
dessa ämnen beträffande, stadgandén,
nemligen det, att ett dylikt yttrande, enligt
samma Grundlags föreskrifter, icke tillkom Utskotten
att på detta sätt framställa, äro Ut
-
Banco Utskottets Betänkanden. 787
skotten nu åter föranlåtne, att åberopa såsom
anledning dertill, att de ej heller nu kunna
de gjorda anmärkningarne till utförligt besvarande
upptaga, samt derigenom inlåta sig i
omdömen, hyilka, omedelbarligen inför Riksens
Ständer framställde, skulle blifva utan allt ändamål.
Frågan om en sådan ändring i Grundlagen
, hvarå så betydlig uppmärksamhet blifvit
fästad, är för öfrigt redan af en enskild
Stånds-Ledamot genom anmälan hos Constitutions-Utskottet
vackt, och sammansatte Utskotten
blifva, efter derom från Constitutions-Ut»
skottet erhållen anmodan att meddela yttrande,
huruvida de anse det gjorda Förslaget högst
nödigt, nyttigt och möjligt att verkställa, innan
kort i tillfälle att, uti till Constitutions-Utskottet
afgifvande svar, rörande detta grannlaga
ämne, på ett för ändamålet mera tjenligt
sätt utlåta sig.
Kan och skall ater någon förändring i
Grundlagen icke ske, och således alla deruti
förekommande, Banco-Verket rörande, föreskrifter
qvarstå i sin fulla kraft, då kunna åtminstone
Utskotten icke för sin del inse, på hvad
sätt administrationen af Banquen tnå kunna
blifva mera beroende, än den är och alltid varit,
af den civila lagstiftningen och lagskipningen,
samt huru Rikets Ständer, dä den garantie
för Banquen, som dem, enligt 7u §. Regerings-Formen,
tillkommer, ej blifvit ansedd
göra tillfyllest, skola ställa den äskade garantien
för Banquen emot dem sjelfva , eller stadga
något annat sätt för behandlingen af äm
-
788 Banco-Utskottets Eetänianden.
nen, som till deras afgörande vid Riksdag förekomma,
än det, som i Riksdags-Ordningen finnes
tydligen utsatt.
Det Utlåtande, som Utskotten afgifvit
angående Rikets Ständers Riksgälds-ClontoirS
ställning och inlösen af dess credtt-sedlar, har
af någre värde Ledamöter inom det VällofL
Rurgare-Ståndet blifvit ogilladt, såsom onödigt
och endast förvillande; hvarförutan åtskillig»
Ledamöter af Hög'oll. Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. .Borgare-Siandet särskildt uppehållit
sig vid hvart och ett förslag deruti; varandes,
i afseende derpå, att Riksgälds-Contoirets
Credit-Sedlar skulle anses såsom en det
af Vexel - Banco-skulden, anfördt: att det är
Statens och icke Banquens skuld, som dessa
sedlar utvisa, och att denna skuld ej utan orättvisa
skulle kunna öfverflyttas till betalning
af Banquen , då någon ersättning derföre ej
på samma gång åt densamma anvisades; att
någon allmän förbindelse till ansvar för Riksglilds-Contoirets
utbetalningar icke, på sätt Utskotten
yttrat, skulle vara Banquen ålagd; och
att det i flere hänseenden vore nyttigt, att
ännu ytterligare bibehålla Eiksgätds-Sedlarne
i rörelse, samt lätt görligt, att, genom andre
medel af Stats*anslag till amortissement eller
till ränta, om Riksgälds Sedlarne skulle utbytas
emot ränte-bärande obligationer, stadga och.
bibehålla deras värde, samt slutligen äfven be
-
Bancv-Utskottets Betänkanden. 7&g
»örja godfgörandet af ali valuta för dem, utan
Slitande af Banquen.
På sätt, sorn Rikets Ständers Herrar Reyisorer
uti deras, efter slutad Revision4, af
Riksgälds Verket sistlidet år, afgifne Berättelse,
fullständigt utfört och ådagalagt, samt Utskot- '
ten derefter uti nu ifrågavarande deras Utlåtande
upprepat, förortlnade Rikets Ständer år
1815 , a,t a^t hvad s°m till Riksgälds Corifoirets
Credit-Sedlars inlösen tarfvades utöfver
det ordinaira Discont - biträdet, borde, efter
uppgift af behofvet, från Banquen meddelas.
Den skyldighet, som i följe af detta förordnande,
hvilket år 1818 fastställdes, allt sedan
ålegit Banquen, är den, som af Utskotten erhållit
den klandrade benämningen af Banquens
alimänna förbindelse, att ansvara för RiksgäldsCo
ntoirets utbetalningar; och Utsketten våga,
att, oaktadt hvad deremot blifvit anfördt, ännu
fortfarande anse, att, hvad benämning deråt
än kan blifva gifven, följden af sjelfva förordnandets
bokstafliga lydelse i alla fall ej kan
blifva annan, än att, då behof inom RiksgäldsContoiret
yppas och uppgifvas, bör allt, hvad
sorn till Credit-Sedlars införande möjligen kan
tarfvas, genast och ovägerligen från Banquen
utgifvas. Sådant har ock förhållandet länge varit,
och allmänheten, som haft sitt större eller
mindre rörelse-capital ömsom i Banco- och
ömsom i Riksgälds-Sedlar, som ganska väl af^
vetat, att hinder för ett fritt ombyte, när det
astundades, icke kunde uppstå, har vant sig
att ansa ingen annan skilnad vara emellan
1
790 Banco-Utskottets Betänkanden
Banquens
och Riksgälds-Contoirets Sedlar, än
formhlairet och signaturerne. Så länge denna
på tydliga föreskrifter grundade opinion
fortfar; så länge sorn det till och med är omöjligt-att
bestämma hvad som för hvarje dag
utgöres af Banco- och Riksgälds-Contoirets
Sedlar särskildt, och den Capital-förmögenhet,
som den ena dagen representeras af BancoSedlar,
den påföljande kan finnas omsatt i
Riksgälds Sedlar; så länge kunna skiljda åtgärder
med dessa begge slag af lika verkligt Credit-mynt
icke, utan hofsta orättvisa, företagas.
—1 Då det nu dessutom är allmänt kändt,
att Riksgälds Contoiret icke har någre bestämde
tillgångar till infriande af Riksgälds - Sedlar,
utom denna obegränsade tillåtelse att
upptaga medel dertill i Banquen; samt det ingalunda
låter tänka sig, hvärken att Rikets
Ständer skulle upphöra att, hädanefter sorn hittills,
honorera de förbindelser Riksgälds - Sedlarne
innefatta, eller att Statens knappa tillgångar
kunna komma att medgifva dessa förbindelsers
godtgörande genom bidrag från Nationen,
hvars ändå nog tryckande bördor högt
påkalla lindring och ej tåla förökande; så visar
det sig i följe häraf tydligt, att ingen ny
skyldighet blifver ålagd Banquen derigenom,
att inlösen af Riksgälds-Sedlarne , hvartill Ban-i
quen i alla fall skulle förskjuta medlen , ko mine
att ske direct i Banquen, uppå en för detta ändamål
särskildt öppnad räkning, som upptoge dem
till deras vid detta års slut utgörande belopp,
i stället för den omgång, sorn hittills egt rum,
Banco-TJts’:ottets Betänkanden. 791
att medlen först mast 11' 1 Riksgälds Contoiret
reqvireras och derifrån utbetalas. Det har aldrig
kunnat vara Utskottens mening, att Riksgälds-
Sedlarne, genom denna anstalt snarare,
än genom de föregående, skulle ur rörelsen
försvinna; de blifva derigenom ingalunda från
densamma mera utestängde, och deras inlösen
kommer ej att mera påfordras derföre, att den
sker i Banquen i stället för Riksgälds-Contoiret.
Den af Utskotten föres'agne anstalt har
I * 1 • • ' ‘ '
endast åsyftat, att allt hvari Banquen kunde
komma att, utan hopp om ersättning, utgifva,
äfven ifia blifva upptaget bland dess skuldförbindelser,
till ådagaläggande af det verkliga
förhållandet i denna sak.
Den vidare föreslagne afskrifningen af
Riksgälds-Contoirets bokförda Discont - skuld
till Banquen, uppkommen till stor de! genom
inlösen af Credit-Sedlar, har också blifvit bestridd,
under yrkande, att denna tillgång för
Banquen borde densamma oförryckt tillhandahållas.
Utskotten, som likväl icke funnit någon
anledning till förmodan, att denna Discontskuld
, för hvars afbördande något anslag till
Riksgälds-Contoiret aldrig varit gifvet, samt
troligen ej lärer kunna anvisas, någonsin kan
blifva Banquen godtgjord, kunna för den skull
ej finna någon nytta till stärkande af Banquens
credit orsakas deraf, att Räkenskapeme
uti dessa båda, med Rikets Ständers enahanda
79 2 fianco-Utskottets Betänkande»! t
garantie försedda, Verk upptaga denna skuld
och fordran till större be'opp, än hvarföre
verklig valuta finnes uti Riksgälds-Conrnirets
qvarvarande tillgångar, sedan dess öfriga skulder
blifvit godtgjorde; och fortfara alltså Utskotten
ännu äfven häruti ytterligare uti deras
förut gjorda hemställan.
En värd Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln har också särskildt uppehållit
sig vid de Betänkandet bilagrie provisionel!»
C.ilculer, hvarigenom Utskotten sokt att ernå
och framställa upplysning om det ungefärliga
belopp, hvarmed, vid slutet af detta år, Riksgälds
Contoirets skulder, utan beräkning af Riksgälds-Sedlarne,
skulle öfverstiga lillgångarne*
och som alltså borde å Banquens fordran afskrifvas.
Dessa beräkningar har den värde Ledamoten
funnit i många afseenden origtige och
obegriplige, samt begärt, att de måtte i klarare
och enklare skick omgöras och insändas.
Utskotten medgifva otvunget, att fterfal»
dige sätt skulle kunna upptänka» för uppställningen
af dessa beräkningar,hvilka likaväl skulle
ådagalägga förhållandet. De af Utskotten insände
Calculerne uppställa emedlertid så val
tillgångar som skulder, sammanfattade under
vissa classer; och summornes belopp är öfver
allt hemtadt från Riksgälds - Contoirets afgjorda
bokslut för förlidet år, utom för de summor,
hvilka under loppet af detta år undergå
§n yi*» gifven förändring , hvilken förändring
Banco-Utskottets Betänkanden. J(j$
då äfven blifvit i Calculen anmärkt och utförd.
De särskilde summor, som verka dessa
ändringar, äro tillika iakttagne i den provi.
sionella Calculen öfver Riksgalds-Contoirets
inkomster och utgifter detta år, sorn äfven
för öfrigt upptager allt hvad Riksgälds-Contoiret
i dessa delar kan påräkna och bör fullgöra.
Den brist, som härvid visar sig, utan att likväl
till ziffran kunna bestämmas, så länge som
åtskillige poster i räkningen, icke annat än provisionel!
kunna upptagas, har sedan blifvit tillagd
Banquens Discont-fordran vid förra årets
slut, hvarå sist afdragits så mycket, sorn erfordrats
för att bringa den återstående summan
att fylla skilnaden emellan öfrig skuld och
tillgång, samt således uttrycka den del af Riksgalds-Contoirets
tillgångar, sorn af ingen annan
skuld emotsvaras, och hvarföre således
inöjlighet till ersättning för Banquen förefinnes-
Med den uppställning Calculerne hafva
och deri redogörelse derför, som Utskotten nu
lemnat, förmoda ock Utskotten det icke skola
blifva särdeles svart, att finna Utskottens ändamål
och mening, som ingalunda kunnat vara,
alt vilja såsom ofelbart framvisa det zifferbelopp
af afskrifning och qvarstående skuld
till Banquen, hvartill Calculerne ledt, då flere
sururnor måst provisionelt antagas, utan
endast att gifva vid handen, hurudan beräkningen
vid årets slut skulle komma att, med
begagnande af de dä fullständigt kinde summor,
uppgöras.
791 Banco Utskottets Betdnkanden.
Tredje Puncten bland Förslagen I detta
Betänkande beträffar det framtida förhållandet
emellan Biksgäjds-Contoiret och Banquen, hvil.
ket Utskotten föreslagit böra blifva sådant,
att, utan begagnande af någon såsom hittills
obegränsad Cieditiv-rätt, Riksgälds-pontoiret
skulle ega att, utöfver de medel det kunde
hafva i vanlig ordning insatt, i Banquen assignera
till och med 500,000 R:dr, hvilka
likväl genast borde af först inflytande tillgång
återbetalas.
Det har häremot blifvit anmärkt, å ena
sidan, att en dylik assignering skulle alldeles
strida emot Banquens ordningar och säkerhet,
samt motverka ändamålet, att fullkomligt skilja
Banquens ställning från Stats-Verkets; och å
den andra åter, att för angelägenheten af de
utgifter, hvilka R i ksgälds-Contoiret efter Riksens
Ständers förordnande hade att bestrida
genom anviste medel, hvilkas ingående å bestämde
tider dock ej vore så ofelbart, det
vore af högsta nödvändighet, att RiksgäldsGontoirets
assignations-rätt på Banquen icke
begränsades af någon viss ziffra, understigande
sammanfagne beloppet af de Riksgälds-Contoiret
förelagde utbetalnings-skyldigheter.
Dd Rikets Ständer vid hvarje Riksdag
anvisa de tillgångar, af hvilka R iksgälds Contoiret
har att bestrida sine utbetalningar, hafva
Utskotten icke kunnat sätta i fråga, att
något äfventyr för en ytterligare förlust skulle
kunna uppslå, genom förskjutande från Banquen
af medel till desse utbetalningar, för de
Råneo -Utskotets Retiinkanden. 79 i)
tilfä'len, då utbetalnings skyldigheten kunde
påfordras innan ännu den påräknade ofelbara
inkomsten hunnit att inflyta. Och då Utskotten,
med stöd af desse skäl, icke funnit sig
kunna lemna afseende å de anmärkningar, sorn
afse ett fullkomligt inställande af all RiksgäldsContoiiets
rättighet att assignera på Banquen
utöfver der insatta fonder, hafva Utskotten
deremot, vid förnyadt öfvervägande af ämnet,
funnit det kunna blifva nödvändigt för Riksgälds-Contoiret
att, efter Ständernes föreskrifter,
hvarförutan åter intet kan blifva utgifvet,
utbetala betydlige summor, äfven till större
sammanräknade belopp än 500,000 R:dr, å
sådane tider, då flere anvisade inkomster ännu
utestå oinflutne, och att de största vådor
för Riksgälds - Contoirets och Statens egen credit
skulle uppstå, genom en vid sådane tillfällen
uti R iksgälds-Contoiret yppad brist på
medel att fullgöra föreskri/ne utbetalningar,
likasom ock mångfaldiga olägenheter yppas genom
de för Stats - behof, eller andra Anslag,
påräknade summornes fördröjda utbetalning;
hvarföre ock Utskotten, med bibehållande för
öfrigt af deras förra Förslag i denna del, nu
funnit skäl att detsamma sålunda förändra,
att Riksgälds Contoirets Creditiv-rätt på Eanquen.
utan att vara fästad vid något visst belopp,
må vara lämpad endast efter dess dagliga
behofver ; dock så, att för en skyndsam återbetalning
till Banquen af det, sorn hvarje
gång förskjutes Riksgälds Contoiret, enahanda
796 Banco Utskottets Betänkanden.
stadgande tömmer att gälla, sorn det Utskott
ten uti deras förra Betänkande föreslogo.
En värd Eedamot af Vallöf]. BorgareStåndet,
sorn för öfrigt ej bestridt beviljandet
af Riksgäl ds-Corn 01 ret s Creditiv rätt, har dock
ansett, att såsom ett vilkor boide vid medgifvandet
utsättas, att, i den händelse, vid intiäffmde
Riksdag, Riksgälds-Contoiret skulle befinnas
hafva begagnat denna rätt till större belopp,
än som då ännu kunnat återbetalas, Rikets
Ständer ovägerligen skulle utse och anvisa
medel dertill.
r>en i denna anmärkning förutsatte händelse
skulle endast kunna inträffa, om, under
den näst före Riksdagens början förflutna tiden,
något längre uppehåll orsakats uti inbetalningarne
af de Stats-Intrader m. m., som
Ri ksgalds-Contoiret uppbär, (och i sådan händelse
äro medlen till Banquens ersättning redan
af föregående Ständer bestämde, så att
någon vidare åtgärd dervid icke behöfves', eller
ock om något tillfälligt fel eller missräkning
yppat sig uti de Anslags - Calcpler, som
legat till grund för föreskriften om RiksgäldsContoirets
förvaltning, hvaraf följden kunde
blifva, att de anvisade intraderne för Riksgälds*
Contoiret icke blefvo tillräcklige till de gjorde
utgifts-anslagen; och denna sålunda yppade
brist lära kommande Ständer i alla fall, lika
litet undandraga sig att , utan något derom nu
fattande beslut, genom anvisade medel betacka,
lianco-TJt slottets Hetiini ander*. 797
sorn de, i fall sadant skulle af dem vilja undvikas,
äro bundne al hvad sorn. nu beslutas.
En värd Ledamot af Högloft. Ridderskapet
och Adeln har ock slutligen k andrat Utskottens
i 4:de Puncten förekommande Förslag,
att den behållna vinsten af Bariquens
låne-rörelse skulle, efter afdrag af omkostnin*
•garne for Bariquen samt anslaget till silfverköp,
öfverlemnas åt Riksgälds-Contoiret, för
att detifrån, i enlighet med Riksens Ständers
föreskrifter, till anviste ändamål utbetalas.
D enna anmärkning, att utbetalningen Pä
det sätt Riksens Ständer föreskrifva kunde,
likaväl oell med besparing af Riksgälds-Contoirets
aflömngs-stat ^ verkställas direct från Banquen,
skulle vara fullkomligt rigtig, om, för
det första, Riksgälds Contoiret blefve bibehållet
endast för verkställigheten af det nu ifrågasatte
ändamålet, samt derefter äfven, om,
för den händelse, att årliga Banco-vinsten ej
vore för de utfäste anslagen tillräcklig, och
lån således måste upptagas, det icke borde an
ses vida lämpligare, både att ett och samma
penninge.verk får befattning med alla anslags
lifgifvande, och att upplåningen för dylika ändamål
sker genom Riksgälds-Contoiret, oah ej
genom Banquen, för att ej ytterligare rubba
dess credit.
För öfrigt hafva Utskotten skolat anmäla,
att detta deras Utlåtande blifvit af Hedervärd
da Bonde-Ståndet bifallet.
7 9 S Banco Utskottets Bettin ianden.
Det derpå följande Utlätandet N:o 24,
bilagdt under Idit. D.,. har vunnit Högloft.
Ridderskapets och Adelns bifall; inen är af
de dfiige Stånden återremitteradt. Anmärkningarrte
ernof det deruti först förekommande
friis aget om förminskning af den hittills faststal
Ida inbetalningen å Stats-Verkets skuld till
Bartquen, och upphörande af all ränte- beräkning
derå) äro redan behandlade i sammanhang
med anmärkningarne rörande inköp af
myntbara metal er till JBanquen.
Vid der andra derpå följande Förslaget
om stora Credirivets anslående till Kongl. Majtts
disposition, är af åtskillige värde Ledamöter,
inom det Vä.Uofl. Borgare Ståndet, yrkadt, att
tilläggas mätte, det Riksgälds Contoiret hade
ali utfärda förbindelser for Crediti v - summan ,
ställde så, att de på annan man kunde af Banquen
öfverlåtas, lydande på En half million
R:dr hvardera, med säkerhet i Tull-jnkomsterne,
samt till yttermera säkerhet af Siänderne
utulerskrifne.
Då Rikets Stärtder, sa snart s'ora Creditivet
begagnas kort derefter skola sammankomma,
lärer troligen deras första omsorg alltid
blifva, att, ehvad än någon förbindelse af förra
Ständer blifvit utfärdad elier ej, tillse, att mede'
anvisas för -godtgörande! af de från Eartque.
n uttagne pen ti ingar; men, då något nu af
Ständer vidtagit stadgande, rörande ömsesidiga
u betalning tr emellan penninge - ver k , öfver
hvilka de ega lika fri dispositions - rät t, icke
kan
Banco-Utskottets Betänkanden. ^70$
Itan tillförbinda efterkommande til! iakttagande
af något, sorn de icke i alla fall skulle hafva
funnit tillbörligt; sa hafva Utskotten icke kunnat
finna det föreslagna tillägget vara af nödvändigheten
påkalladt, och icke heller kunna
fullständigt uppfylla ändamålet.
Uti ett snrski ct, under lutt. E. bilagdf,
Utlåtande hade Utskotten framställt Förslag
örn det, efter Utskottens tanka, lämpligaste sätt
att, utan Slitande af Banquens credit, anskaffa,
medel för de penninge-anslag till allmänna arbeten
och företag, hvilka Rikets Ständer vid
denna Riksdag finna skäligt att besluta, äfvensom,
till mindre Creditivets utbetalning, i händelse
behofvet skulle sådant påkalla. — Detta Utlåtande
har af det Vällofl. Borgare-Ståndet blifvit
afsiaget, meri af de öfrige frenne Riks-Stånden
med anmärkningar återremitteradt..
Utskotten anse sig icke behöfva, att vidlyftigt
uppehålla sig vid det, som i anledning af
nu ifrågavarande Utlåtande blifvit, särdeles inom
Högloll. Ridderskapet och Adeln , yttradt för och
emot nyttan af ett Stats - Lane - Systems införande,
till bestridande af Stats-utgifter i allmänhet,
och om dylike Systemers inverkan pä Statens
Coustitutionella sammanhållning, på en fortskridande
utveckling af närings-verksamheten och
all slags national-kraft, samt pä medborgares
välstånd uti närvarande och kommande tider.
Till den befattning, Utskotten förenade utöfBliang
liU Riks. St, Fröt. sfih owe Sami, No; 45,
loo JBanfO' UtiHotttts Btt&nlend*»-
Ta, hörer ingalunda, hvarken beräkningen a t
Statsbehofven, eller föreslåendet af utvagarne
att dem fylla, med minsta börda för den Skattdragande
och den billigaste fördelning emellan
dessa. Till Utskottens utredande har således
icke helier kunnat höra frågan, hvar] som mest
öfverensstämmer med en sträng rättvisa och
en klok statshushållning, antingen att, endast
efter Folkets förmåga att utskylderne utgöra t
låta med sträng noggrannhet bestämmas de bi*
drag, hvilka till alin.anna statsändamål högst
kunna lemnäs, och således inställa alla andra
utgifter för allmän räkning, än dem ögonblickets
trängande behof direct påkalla; eller ock
att af den närvarande generationens tillgångar
utkräfva skatter för användande äfven för kommande
slägters bästa , och till befästande af
Samhälls - skicket emot alla möjliga framtida
rubbningar; eller slutligen att låta Statslånen
få verka såsom Liqvidations-mede.I emellan generationerne,
efter en värd Talares uttryck uti
dess Utskotten meddelade yttrande. Väl inuehöllo
åtskillige af de till Utskottens samfälda
behandling först remitterade handlingar,
framställningar, syftande att ådagalägga det Statens
utlåningar möjligen skulle kunna hafva
annat föremål , och medföra något annat gagn
för det Allmänna, än det att bereda en utväg
till penningars anskaffande, der sådane saknas.
Men Utskotten ansågo sig icke kunna fästa något
afseende på dessa framställningar, hvilka uti
ain allmänna hufvudsakliga syftning icke har
Banco Utskottets Bttiinkanden. 8Q*
de något gemensamt med regleringen af allmänna
Penninge - väsendet, som utgjorde e*
gentliga föremålet för Utskottens samfälda
handläggning, förr än , äfven under behandlingen
af detta föremål, en brist af tillgång förekom
, sorn icke annorledes än genom Dån
kunde fyllas. Utskotten funno nemligen sig
ega anledning att befara, det den tiel af Banquens
vinst, hvaröfver Rikets Ständer ega
rätt att ad publicos usus disponera , och hvars
utbetalning i detta afseende Utskotten iett annat
utlåtande omförmält, ej skulle, sedan en del blifvit
till Silfverköp afsatt , kunna blifva tillräcklig
till alla de anslag, som Rikets Ständer
deraf vid förra Riksdagar bestämt, att utgå till allmänna
arbeten och företag , och hvilka anslags
fortsättning nu äfven kunde komma att be.
slutas. Det var under förusättning af detta
möjligen inträffande förhållande, som Utskotten
ansågo sig bura taga i öfvervägande, och.
till Rikets Ständer öfverlemna något förslag
om sättet , hvarpå medel till den yppade bristens
fyllande skulle tagas, för att såmedelst
förekomma, att icke Banquens credit skulle behöfva
att ytterligare för detta ändamål ålitas,
eller massan af dess Sedlar ökas. Det var det.
ta sätt, hvarom Utskotten egentligen i sammanhang
medi planen till ordnandet af allmänna
Penn i nge-väsendet utläto sig, och kunde
sig, enligt sakens bskaffenhet, utlåta. In.
gen fråga kunde härvid uppstå, om nyttan och
nödvändigheten af andra anslags eller utgifters
bestridande genom Lån, än om dera, soqj
?02 'Eanco-Uis^otiets Bttdnkanden.
från Bancruen utgifvits; och hånesystemet ingick
icke på .annat sätt uii planen för deri ail.
inanna Finance regleringen, än allenast såsom ett
uppgifvet surrogat, i händelse behof deraf sku ia
uppstå för det hittills öfiiga föi farandet med anilags
beviljande direct från Banquen,hvarigenom
dess tillgångar i betydlig mån blifvit förskingrade
oc!t förtroendet tili densam-ma fnarkiigen
aftagit. Utskotten anse sig likväl hafva i «iti förra
Utlåtande fullständigt utred t de skal, hvarå
de grundat sin öfvertygelse, att Stats-lån ej
borde ega ruin i andra fall, än då, till högst
angelägne och nyttige ändamåls vinnande, nödiga
medel för tillfället 'saknas , och tro någre
ytteriigaie bevis harfare ej behöfva tilläggas.
Såsom en egen förmån, tillhörande de.
obligationer, som för Statslån utgifvas, har äfven
blifvit anfördt, att de skulle bidraga till
Hörelse-capitalets förökande, dels genom det
de bringa i den rörelse, sorn för allmän räkning
bfcsirides, en del af de capitaler, sorn eljest
skulle vara hvilarule, dels såsom sjelfve
för sig utgörande en art af Pappersmynt, öFveilatlige
från man till mart. D,i denna för.
del någon gång blifvit anförd såsom grund ,
hvarföre ett Stafslåne-system äfven i och för
sig sjefft skulle kunna tillhöra Finance-regleringen
,.§hafvaj Utskotten trott sig deröfver
böra särskildt yttra sig. Dervid förekommer
då egemligen^att, vid stadgade och rigtiga Credit-
och Penninge-förhållanden i ett Land,
FöielseCapitalets tillräcklighet ej kan sättas i
Banco Utskottets Betänkan den. 803
fråga. Det rättar sig sjelfc ständigt efter behofvet,
uppfyller detta alltid fullkomligt, och.
behöfver ingea genom konstlade anstalter åstadkomirien
förökning. För ett land åter, Ilvars
rörelse-capital ofta förblandas med dess sedelstock,
der, genom trög varu - omsättning och
enskild, miss-credit, det förra också för det
mesta inskränkes inom samma gränser, sorn
den sednare, och värdet afbegge vacklar i följd
af ett ostadigt myntväsende, kan det ingalunda
blifva nyttigt, utan tvertom skadligt, att
rörelse-capitalet, på ett så onaturligt och af
ingen ökad inre rörelse påkalladt sätt, hastigt
förstärkes, som genom Stats - Obligationers utgifvande;
och ännu mera förderfligt blir det
sedermera, när de, efter att hafva ingått i det
trångt omskrifna rörelse-capitalet, skulle åter
undandragas derifrån, om "ock endast på det
sätt, som en vanlig amortering medförer.
.Efter dylika allmänna anmärkningar öfver
Stats. lånesystemer i allmänhet, finnas de
inom Riks-Stånden anförde yttranden hafvaöfvergått
till ett närmare afseende å hvad Utskotten
egentligen föreslagit', rörande sättet,
att nied de minsta olägenheterna för Staten
upptaga det lån, som kunde blifva nödvändigt
for bestridandet af de ifrågavarande anslagen.
Emot detta sätt har då blifvit anförd^, hufvudsakligast,
att sjelfva förslaget derom skulle ganska
ofullkomligt motsvara, utan tyestom innebära
en tydlig afvikelse från, de i början framställde
grundsattserne, att icke ytterligare ålita
Banquens credit, och icke åstadkomma nå*
lo4 Banco Utskottets Becänianden.
gon förökning af det egentligen löpande Sedel*
myntet; sa vida Biksgälds-Contoiret, som icke
hade några fonder att för detta ändamål disponera,
skulle, vid hvarje äskad inlösen af de
vid anfordran betalnings gilde obligationerne,
vara nödsakadt, att såsom enda till flygt begagna
sin assignerings-rätt på Banque», hvarigenom
hela beloppet obligationer inna» kort skulle
kunna vara ernot BancoSedlar utbyite; hvarförutan
äfven dessa obligationer, om de än icke till
inlösen företeddes, i alla fall skulle blifva såsom
mynt i allmänna rörelsen gångbare, och
af allmänheten aldrig upphöra att, till ökad
miss-credit för Banquen, anses såsom, lika med
Banquens och Riksgäids-Contoirets Sedlar, hörande
till den sedelstock, hvarför Banquens ansvarsskyldighet
är utsträckt; och har det, på
grund af desse orsaker, af flere blifvit yttradt,
att, likaväl och vida lämpligare, ån det nu
uppgifne Förslaget, utgifvandet af hittills bruklige
Riksgälds-Sedlar skulle varit att tillstyrka,
så vida sora derigenom hela räntan kunnat besparas;
hvilket det Hedervärda Boride-Ståndet
i synnerhet nästan enhälligt yrkadt. Men egentligen
är vidlöftigen omförmäldt och framstaldt,
rörande den fördel, som Obligationer,
löpande med 5 procent ränta, och ställde att
afbetalas årligen på flere eller färre terminer,
skulle medföra framföre de af Utskotten föreslagne
3:procents-sedlarne, hvilka endast skulle
bereda en lätt och oförtjent vinst för de Ca
pitalister, hvilka här i Steckholm kunde hålla
betydlige summor färdige i c«ssan,att vid pas*
Baneo-Utsiottet» Betänkanden. 805
■ande tillfällen fördelaktigt användas, och hvilka,
salunda alltid säkre att utan någon möda
kunna erhälla 3 procent å sine medel, derigenom
skulle blifva än mera obenägne , att uti
nyttige näringar dern använda.
De gjorde erinringarne hafva likväl icke
kunnat föranleda Utskotten till någon ändring
af den åsigt, hvarunder de förut betraktat detta
ämne, och hvarå deras framstälda förslag sig
grundar. De löpande 3:procents-sedlarne hafva
icke kunnat synas Utskotten, såsom i någon
nian bidragande att minska Banquens credit,
då de med den icke ega det ringaste sammanhang.
Hvarje innehafvare af en sådan.
S del ver, att han har Hedlen att fordra af
RiksgäldsContoiret, ej af Banquen, och, ehuru
dessa bägge Verks förbindelser för icke räntebärande
sedlar af hvar oell en betraktas såsom
enahanda, har för de på längre tid stälda
Obligationerne förblandning aldrig egt rum.
Ehuru betalning af dessa skulder, särdeles nu
detta år, endast kunnat ske genom ökade förskott
från Banquen , har det dock aldrig försports
att dessa RiksgäldsContoirets förbindelser
bidragit till sedelmyntets minskade värde.
Att hvarje Sedel är betalningsgild vid anfordran,
gör i sjelfva verket ingen skillnad; dea
blir derföre i allmänhet så mycket mera sällan
till inlösen uppvisad ; och Utskotten kunna
i detta afseende endast åberopa hvad de
uti sitt förra Utlåtande anfört. De våga förmoda
att, om Förslaget antages, erfarenheten
■nart skall vitsorda , att sällan några Obliga
-
So 6 Banco-Utskottets Betärtkanden.
tioner af det stadgade beloppet kontina att blif*
va i RiksgäldsContoiret h vilande, och likaså , att,
om ock med verkliga Bäncosedlar, till ett mindre
belopp dagligen, omsättnings * rörelsen af
dessa medel i RiksgähfsContoiret bastrides,
sådant likväl icke skall hafva den ringaste
verkan på opinionen om llanquens soliditet.
Dea omständigheten ater, att sjelfva 3;procentssedlarne
skulle kunna blifva, i Ii qvid er enskilde
emellan, gångbare, synes alldeles icke kunna
medföra någon anledning att förkasta Förslaget.
22n dylik tillökning af rörelse-capitalet
kan, efter Utskottens tanka, aldrig vara menlig
för något interesse. Den skulle tvértoin
kunna anses utgöra början till. återförandet af
det fullkomligare Credit-sysfem, enligt hvilket
andra representativer än de, sorn omedelbart
hero på Banquens credit, äfven skulle blifva an.
vändbare i enskildes liqvider, och således icke
allt förråd af landets rörelse medel behöfva att
på Banquens credit utställas. Då den på de
ifrågavarande Riksgälds Gontoirs Obligationerne
liqviderande räntan ger dessa papper en
sådan från Bartquen afskiijd credit, kan ingenting
mindre lämpligt sägas, än att den är bortskänkt
hvilket deremot verkligen de 2 procenten skulle
vara,om 5 procents' sedlar i stället skulle utställa?,
hvaraf ingalunda ett större avskiljande skulle
kunna vinnas; och Utskotten hafva således
icke kunnat inse, huru deras förslag skall, på
sätt man påstått, kunna bilda ett nytt slag af
Riksgäids-Sediar, som lika väl kunde vara löpande
utan, som med ränta, enär de tro sig
Råneo - Utsftotett Retänkanden. 807
hafva visat, att just denna ränta är nödvändig fdr
att vinna det af Utskotten med hela Förslaget
afsedda ändamålet, att i möjligaste måtto skilja
de tillfälliga penninge-anslagen från ett närmare
sammanhang med Banquens credit. De kunna
ock af denna orsak, och då Utskotten icke inse
någon utväg, att utgifva nya Riksgäl-ds-Sedlar,
som icke skulle grundas på denna credit, omöjligen
tillstyrka Förslaget, att låta dylika anslag
utgå i Riksgälds - Sedlar ; såsom motverkande ej
allenast den afsigt, Utskotten haft, att söka någon
särskild utväg för de utgifter, hvartill Rånquens
credit ej vidare borde missbrukas, utan
äfven hela sammanhanget af den plan, Utskotten
sökt uppgöra, och hvartill förnämligast skulle
höra Banquens skiljande från alla dylika, för dess
egentliga, natur och egenskap fremmande, functiorier.
Icke helier kunna Utskotten finna hvad särskild
förmån, som de fö res lagné jsprocent.obligationeine
skulle komma att ega .framför dem, hvilka
Utskottens Förslag omförmäler, så vida sorn den
öfriga skilnaden dein emellan endast skulle komma
att bestå uti de förras egenskap, att vara ställde
på längre betalnings-terminer, då deremot de
sednare koinme att inlösas vid anfordran, hvaraf,
efter hvad Utskotten hoppas sig hafva ådagalagt,
ingen olägenhet kunde uppkomma. Utskotten äro
nemligen öfvertygade, och tro sig icke nog ofta
kunna upprepa det, alt denna tillåtelse att fordra
liqvid.,vid uppvisandet just skall föranleda
dessa pappers längre omloppstid; och den olägenhet,
som kunde uppstå af den dagliga omsättningen
af någon mindro del; kan ingalunda syar$
io8 Banco Utstoffera Betänkanden
-
mot ränte-skilnaden. Valet emellan dessa tvänne
Sia^; har således ej varit för Utskotten svårt att
bestämma, då Utskotten besinnat skyldigheten att
tillse, ej mindre det ändamålen vinnas med minsta
kostnad, än att den skuld, hvars betalande till
efterkommande öfverlerunns, icke må ofver verkliga
behofvet forökas. Möjligheten för utsträckningen
af ett Uåne system, som endast kan upptaga
sadane medel, hvilka finnas i Gassa-behåll,
riingar, förnämligast inom Stockholm, der upplåningen
sker, måste ock just derigenom alltid förblifva
inskränkt; och mot ett öfverdrifvet bruk af
Stats-credit innebär således upplåningen efter 3
procents ränta, med förbindelse till betalning vid
anfordran, ett eget correctiv.
Om sättet, hvarå dessa nu ifrågavarande Riksgälds
Contoirets Obligationer skulle amorteras och
slutligen blifva betaide, har också mycken fråga inom
Riks-Stånden uppstått. Utskotten kunna i denna
del endast hänvisa till hvad de i Utlåtandet
derom yttrat fpag. XXXIV)
Möjligheten, att med ordning och redighet
verkställa den föreslagne upplånirigs-anstalten till
visst belopp om året, har slutligen blifvit ifrågasatt;
och flere svårigheter, sorn dervid skulle mota,
vidlöftigt utförde. Att inför Rikets Ständer ådagalägga
denna möjlighet, så klar, som den visat
sig for Utskotten, skulle fordras icke mindre än
uppgörandet och framläggandet af hela Reglementet
för verkställigheten, hvilket vid detta tillfälle ingalunda
kan vara tjenligt. Så mycket torde likväl, i
anledning af en inom det Högvördiga Preste Ståndet
gjord anmärkning, böra här anföras, att det
Banco-Utshottets Betarikanden. Se)
ingalunda varit Utskottens mening, det en obegränsad
upplåning skulle anställas, utan blott
för så stor summa, sorn erfordrades till fyllan*
de af de behof, sum af Rikets Ständers beslut
om anslagen bero; enligt hvad itsta puncten
uti Utskottens Förslag tydligen innehåller.
Sedan Utskotten nu sålunda genomgått de
anmärkningar, sorn varit rigtade emot irsta
Afdelningen af deras Betänkande, med de dertill
hörande särskilde Utlåtanden, öfvergå nu
Utskotten till riem, som beträffa den uti a:dra
Afdelningen behandlade enskilda penningerörelsen,
så vidt den af allmänna anstalter och.
författningar är beroende.
Flere anmärkningar äro gjorde vid den
andra hufvud - grunden hrr de Förslag denna
Afdelning af Utskottens arbete innefattar, eller
den, att det representativa myntet skulle,
i likhet med hvad det enligt 1811 års Raken,
skaper funnits utgörande, då Banquens och
Riksgälds Contoirets Sedlar, desse sednare valverade
till Banco-mynt, sammanräknas, hallas
vid en sedel-stock af circa 30 millioner, hvarutöfver
sedel-stocken , enligt den derpå följande
puncten, ej borde få ökas annorledes, än.
emot inlemnad valuta uti myntbara metaller,
genom lån å exportable effecter, utöfver hvad
hittills, per medium ifrån och med 1817 till
och med 1822, vanligt varit, eller lån å FaneBanco
Capitaler, på sätt Rikets Ständer förordiis.
Med anledning af »a vål de Betänkandet
?ia Banco Utskottets Betänk änden.
bifogade, som uti åtskillige Ledamöters B®-  tänkaodet åtföljande reservationer förekommande,
calculer, hafva flere yttranden inom
Riks-StandetJ gatt derpå ut, att Sedelstockens
möjliga belopp, der vill säga det, sorn skulle
ega rum, om alia Creditiver pä en gång begagnades,
"skulle, så val nu, i stod af j 8-18 års
Ständers för nuvarande Låne-rörtlse gällande
föreskrifter, sorn äfven framdeles, i anledning
af de dispositioner Utskotten föreslagit, komma
att,- äfven med undantag från beräkning
af de articdar, sorn tredje puncten omförmäler,
betydligen öfverstiga det utsatte maximi-beloppet
30 millioner; hvarföre det blifvit hegardt,
att Utskotten, mätte aflemna ert- noggran-.
nare och bestämdare uppgift i dessa hänseenden.
Audre hafva ansett denna ziffra af 30
millioner för högt tilltagen, enär Sedelstockens
beUipp vid sistlidet år varit under 39 millioner,
och Ssdel-förökning onekligen minst a-f
allt borde ega rum , då annalkande til! realisation
vore i fråga; och ater andre hafva velat
utvidga beloppet genom' undantag, af visse
eventuelle Låne-anslag, särdeles det tili jern
och exportable effecters beläning, frän ali beräkning
i den fixa Sedelstocken, hvartill inom
Hedervärda Bonde-Ståndet äfven blifvit lagde
de summor, som tili Fastighets-Lån borde utgå.
Varandes dessförutan äfven af flere Ledamöter
erinradt om olämpligheten, att stadga ett visst
maximi belopp annorlunda, än genom samman,
läggningen af de anslag och creditiver, hvarom
Riket* Ständer beslutade; och af åtskiilige
Banco-Utskottets Bet ärik anden. 811'
hegardt, att, örn beslutet rörande denna vissa
sammanräknade Sedelstock blefve beståndande,
åtminstone den möjligast största latitud måtte
gifvas åt tol kn ingen af ordet circa, och uttryckligen
utsättas, att Likets Ständers i hvarje särskildt
fall lemnade föreskrifter om Greditivens
belopp måtte tjena, till efterrättelse, om ock
derigenom någon gång sammanräknade summan
af alla kornme att öfverstiga 30 millioner.
Utskotten, sorn i anledning af det emot
de egentligen tillstyrkte besluten' anmärkte, ej
funnit skäl, att frångå sine förr yttrade tankar,
anse sig dock, i afseende på de beräkningar,
som legat tili grund för bestämmandet af
Sedelstocken till 30 millioner L:dr, böra lern.
na de upplysningar, sorn Utskotten hoppas nogsamt
skola ådagalägga, att Utskotten med detta
bestämmande hvarken afsett någon våldsam förändring
af Sedelstockens belopp, till dess höjning
eller sänkning, eiler införandet af ett
allmänt stadgande, som skulle förhindra Banco-’
Styrelsen att ställa sig till efterrättelse det,
sorn den , i afseende på hvart och ett Låneanslag
eller Creditiv, finge sig föreskrifvet. —
I)en anmärkningen eger visserligen sin rigtighet,
att Sedel-stockens fullkomligen bestämda
belopp icke låter tänka sig annorlunda,
än så, ätt dess maximum bestämmes,
och det öfriga öfverlemnas åt behofven i Iandet
att alltid åstadkomma det förhållande,
gom med dem instämmer. .Likaså hafva Utskotten
aldrig betraktat denna antagna summa af
30 millioner annorlunda, än såsom en calcul^
Si« Banco*Uiskottett Betflnkandtn.
tlons-grund för att utröna, hvilka anslag kunde
komma att bevijas, utan att rubba myntvärdet;
hvarvid afseende afven ansetts böra
hnfvas å den i sakens natur grundade omständighet,
att, af de fleste Crediti v • anslagen, alla
merendels ej på en gång äro till hela deras
fulla belopp begagnade, och således verkliga
utevarande Sedelbeloppet aldrig så stort, sorn
de calculer utvisa, der fulla summorne måste
intagas. Det har då i detta afseende varit alldeles
likgiltigt, antingen denna sammanräknade
summa, 30 millioner, framstälts såsom resultat
af alla de särskildt bestämde summornes sammanläggning,
eller såsom hufvudgrund, hvarifrån
besluten örn de särskilda anslags-frågorne
borde utgå; och delta har äfven i betydligt
afseende varit orsaken dertill, att Utskotten
uti den bestämda summan inberäknndt Linesummorne
å jern och exportable effecter till
det belopp, sorn per medium vid flere föregående
års slut vanligt varit, emedan eljest, örn
detta skulle uteslutits, antingen zlffran för Sedelstockens
bestämning, hade bordt blifva
s8,800.000 R:dr, eller ock någor nytt anslag
tillkomma, hvarföre Utskotten för sin del icke
kände något föremål eller något erkändt behof.
Anmärkningen, alt Sedelstocken, sorn vid
slutet afår 182a utgjorde 2 8 9 2 3,568 Rulr 46
sk. ii r:st, deremot, om alla bestämde Creditiv-anslag
varit fullt begagnade, uppgått till
32,740,335 R.dr, är ock fullkomligen obestridlig,
likasom den, att, sedan under detta år Dis«ont-Creditivet
blifvit mera anlitadt, och an-;
Bonev Utskottets Betänkandet*- 813
dre till sedelökning ledande utgifter äfven ut.
gått, vid Jetta årets slut Sedelstocken kommer
att vara mycket pära 30 millioner. Att den
sedermera icke kommer att öfverskrida denna
summa annorlunda, än för de högst sällsynta,
och i det närmaste för inträffandet knappt tank*
hara, tillfällen, då alla Creditiv-anslag vöre
fullt begagnade, torde Utskotten få med efterföljande
nogare utveckling af de Utskotten»
förra Betänkande bifogade calculer styrka.
Sedelstockens belopp var, enligt Banquensoch
RikSgäldsContoirets Bokslut för förlidet år, med
tillägg af de inom och imellan Verken utelöpande
CassaAttester och Assignationer, as,(j83 568: 46:11,
Under loppet af innevarande år
beräknas,enligt specifique uppgift
å Tab. N:o j. vid förra Betänkandet,
en ungefärlig Sedel-fo rök ning
att ega rum af 365 304: 335 7,
Hvartill ytterligare
kornmerde
sedermein enligt
Rikets Ständers
Beslut, anordnade
Summor :
Till Hjelmare
SI ussverk - • 40,000: —
Till Götha Ca*
naUöyggnad • • loo qqo: — —
Hvaraf uppkommer
en Se
-
814 Bänco-TJ iskottets Betänkanden.
del-förökning
för detta ar af 509304: 35:
Men hvaraf
bör afgå det 3 sorn
troligen ej utgår
af det för detta
år bestämde anslag
till OdlingsLån,
med - * 120 703: — «—
Då återstoden utföres med -
och skulle således Sedelstocken
vid detta årets slut bestiga
sig till -
Utom de förändringar, som
för öfrigt kunde hafva uti de
eventuella Låne-änslagens begagnande
inträffat, och af hvilka
Utskotten bestämdt känna, att
Discontens Creditiv fir för närvarande
anlitadt med 826 947
R:dr mera, än vid forledit års
slut, hvaraf, då redan 350,000
E:dr blifvit å lab» N:o x beräknade
såsom förökning, re$ten
utföres med - - - - •
Summa
Att nu bringa denna summa
till det skick, hvarefter beräkningarne
af den bestämda
7-
■ 388,!'ni: 35: 7~,
29,312,170: 34: 6
475,947: — —
29 789 117 : 34 : 6,
Sedelstockens
Banca-TJtskottets Betänkanderi. Si(
Sedelstocken, enligt de grunder
Utskotten 'antagit, böra göras;
afdrages först derifrån ali den
del, som, enligt 3:dje Puncten,
hör rnedgifvas, att öka Sedelstocken
utöfver 30 millioner,
utgörande (se Tab. a, Col. I.
råd. 10.)
• - 833.357: *4: ~
hvarefter till resten ... - 58956760: 20: 6,
Jagges det, sorn finnes vid
issa års slut outtagit å JernContoirets,
ComrnerceCollegii
och Stockholms Stads Krand.
föi sakri ngsContoirs C red i ti ver,
så att desse derefter till sitt
fulla belopp blifva uti Sedelstocken
inbegripne', nemligen: 454i053 : 17: i,
Vidare intages i beräkning
den tillökning Discontens begagnade,
och i Sedelstocken inberäknade,
Creditiv måste erhål.
la, for att bringas till fullt be.
lopp, enligt Utskottens hemställan,
utaf 8,500.000 R:dr; och
enar Discont-summan ingår i
ofvanskrifne Sedelstock med nu
utlånte - - 5 702,728: 35: 7.
samt tillika
den summa,
som genom
JfilialDiscont- ,
utredningen
anses rn öj 1 i
Bihang
till Miks. St. Prof. 1823 6:te Sami, 46
8iS Beineo^Utsfanttt Brlänkandtn»
genblifvabe
tald
- - - 476,000: — —
fordras för
att fyl la denna
summa - 6 178.728S 35: 7-  till beloppaf
$J million,ett
tillagg aF- - 2321571: 15: 5.
som ulföres————  2321,571: 12’ 5.
Hvarefter Sedelstocken visar sig
sådan, sorn deri högst Iean belöpa
sig vid början af nästa år,
då nuvarande Ständers förordnanden
börja lända till efterrättelse,
eller utgörande ... 31,735 085: I: 6,
hvartill än kommer det af Stats-,
Banco- och EkonomiUtskotten
till Spannmåls-uppkop föreslagjie
Creditiv, sora under vissa
vilkor bör vara för Kongl. Maj:t
tillgängligt med en summa af T.ono.oon: — —
Och om detta creditiv äfven skulle
på samma gång som de öfriga
vara fullt begagnadt, komnteSedelstocken
att uppgå till - - 35732,085: a: 6.
Utom detta och det förr undantagne,
kan vidare Sedelstocken
ökas med hvad Riksgälds*
Contciret å den detsamma lemnade
assignationsfond begagnar,
men hvilken sedelförökning,
såsom högst tillfällig och hastigt
öfvergående, Utskotten
utur beräkningen uteslutit i
Bancö-Ut skottets Betänkandem
817
men deremot miste anmärkas,
att i ofvanstående total -summa
ängar det af Magnzins- Diltciion
hittills begagnade Crediliv,
till belopp af * - - 1889-611; 31;
På den förmodan, att en del af hela den
beräknade summan likväl alltid skall vara på
åtskillige af de nämnde Cred iti v-anslagen outtagen,
-grunda nu Utskotten sin förr meddelade
uppgift, att Sedelstocken, beräknad eften
ofvanomförmält grunder, kommer att intill
nästa Riksdag utgöra till sitt jemnast utelöpande
belopp 30,000,000 R:dr; hvilken uppgift
Utskotten dock ansett väsendtlig, och ingalunda
böra saknas uti en Finartce-plan, der, under
■ömsesidigt beräknande af Reaiisations-Fond
ocii Sedlar, som skola real iserås, närmandet till
möjligheten af en realisation utgör det hufV-udsakiiga
syftemålet.
I egenskap af Bilagor, hörande till andra
Afdelningen af Utskottens Betänkande, hade
Utskotten dervid fogat särskilde Utlåtanden,
hvaruti de närmare utvecklat sina ås/gter och
Förslag uti de ämnen, som, på grund af redan
beståndande eller blifvande förhållanden, höra
till ilen enskilda Låne-rörelsen, och den inverkan
på densamma, sorn allmänna anstalter
kunna hafva. Det först bland dessa Bilagor
förekommande Utlåtandet, angående BancoDiscontens
Fåne-rörelse, och de omständigheter
rörande densamma, hvilka ansetts ega
sammanhang med allmänna Finance-Reglerim*
Ji8 Banco Utskottets Betänk anden.
gen, liar blifvit af Högloft. Bidderskapet och
Adeln bifaliit , men inom de öfrige trenne
respective Riks-Stånden hafva flerfaldige anmärkningar
deremot blifvit framstälde, i anledning
hvaraf detsamma blifvit till Utskotten
återremitteradt.
Efter ett till följe häraf å nyo företaget
skärskådande af de till Eaneo-Diseontens Lånerörelse
hörande föremål, gå nu Utskotten att
redovisa orsakerne, hvarföre de, oaktadt det,
som emot deras särskilda Förslag blifvit erinradt,
likväl ansett sig böra förblifva vid deras
förra beslut. Men i afseende pi nu anförde Förslagoch
yrkanden örn förändringar och tillägg af
åtskillige stadganden för egentliga verkställigheten
af Batico-Uiscontens utlåningar, tillika
med särskilde dertill hörande omständigheter;
såsom om en bestämd fördelning af den för
Discont-utlåiiingeri faststälde summa till tvänne,
särskildt för Bandets, och särskildt för Städernes
innevånares, lånebehof anslagne fonder;
om förändring af den tängsta omsätmings-tiden
för lånen, samt örn den summa, hvilken vid
hvarje omsättning minst borde å lånet afbetalas,
äfvensom om tiden, hvarifrån öfver-räman
borde beräknas för vid för fa I lo-dagen ej betalde
lån; kunna Utskotten, hvilka icke heller
ru ansett dessa ämnen böra eller kunna till
deras gemensamma ompröfvande förekomma,
såsom endast beträffande det reglementariska
af Banco-Förvaltningen, nu allenast hänvisa
Banco Utskottets Betiinkanden . Sij
till de yttranden, hvilka Banco-Ulskottet innan
kort hllfver i tillfälle att afgifva, rörande
så väl ofvannämnde, som de flere andre
till rc-gletneiitarrske Föreskrifterne för BancoDisconten
börande, ämnen, hvarom Motioner
blifvit af enskilde Stånds-Ledamöter under
Riksdagens lopp gjorde och till Banco-Utskot-'
tets enskilda behandling remitterade.
Utskottens i Utlåtandet först förekommande
Förslag, att en summa af 8' millioner R:dr
R;*o skulle blifva bestämd, att, förutan ett
särskildt anslag of 500,000 R:dr samma mynt
för beläning af publique papper, användas till
fortsättning af Banco - Discontens utlåningar,
har blifvit motsagde, såsom innefattande en
förökning af Sedelstocken, som skulle menligt
inverka på det representativa myntets värde,
samt ingalunda instämma med Utskottens på.
flere stallen yttrade öfvertygelse, att de enda
fullkomligen lämplige lane - tillgångar för en*
ski de vore andre enskildes capitaler, och att
det allmänna penninge-väsendets oredor och
förfall, till större delen borde tillskrifvas dess
länge fortsatta inblandning i medborgares enskilda
förhållanden , såsom Långifvare åt hvarje
Lånebehöfvande, utan full tillgång att betata
sine egne skulder. —• Dessa anmärkningar förmoda
Utskotten komma att förfalla, då behörig
uppmärksamhet lemnäs åt Riksens Ständers
vid sista Riksdag fattade beslut, rörande beloppet
af den summa, hvilken till utlåning genom
Banco Disconten finge användas? att nemligen,
utom Banco-Di»cont-Fonden, skulle För-j
820 fianco~TJtskottets Betärikantlen.
skottet (ill Filial - Disconternes Assignationers
inlösen oell hvad imf Creditiven genom deen
var utlånt, utgörande tillsammans 2,100,000
R:dr, komma att i Discont - rörelsen qvarstan,
lia. -Det af Rikets Ständer inedgi.fna Gredi tive!:
för Discont-rörelsen har således allt sedan
sista Riksdag varit 8,600,000 R:dr Råneo; och
snarare en inskränkning, än en utsträckning, af
den anslagne summan nu blifvit af Utskotten,
föreslagen. Att ännu ytterligare nedsätta anslaget,
har synts Utskotten icke kunna komma i
friäga, då billigt afseende ej kan förnekas den
allmänna klagan öfver saknade Råne-tillgångar,
hvartill orsaken, eiler brist på enskild
credit, visserligen aldrig kan genom någre allmänna
Låne-tillgangar undanrödjas, men likväl
skulle ännu svårare kärrnäs, örn de redan
tillförene bestämde och, af rörelsen påräknad©
anslag skulle inskränkas.
Örn, vid särskilda tider, särdeles do tvän.
ne sistförfiutne arén, icke ens Råneo - Discontens
ordinaira Creditiv-rätt, enligt förra Riksdagens
beslut, varit fullt begagnad, och ännu,
mindre de från Filial - Disconternes utredning
influtn© medel åter i låneväg utgått, är det
likväl alltid lika obestridligt, att denna tillgång
funnits; och det t i 11 fa! 1 i gen förminskade
anlitande deraf, sorn de sednare åren egt rum,
ian så mycket mindre antagas såsom ett bevis
derpå, att anslaget varit gjordt utöfver
behofvet, sorn, redan under detta år, förändrade
omständigheter vållat ett okände af Dis«
contens utlåningar med mera än hälften af
Baneo-Utskottets Betänianden.
den obegagnade summan. Naturen af de eventuella
Dane-biträden ät enskilda närings-driften,
sorn Discontens Dane rörelse äsyftar, kan
också aldrig medgifva, att beständigt samma
summa skall Hållas ute 1 rörelsen; men just
samma ombyiliga större eller mindre behof
deraf, och de otaliga, till en del ofta ganska,
hastiga, omvexlingarne af alla de särskilde om~
ständigheier, hvaraf detta behof bestämmes,
och hvaraf det nu anmärkta är en följd, fordra,
att tillgängen i alla fall bibehålles oförryckt,
sådan dari en gång varit för ändaiaåiel
ansedd nödig.
Dernäst hade Utskotten föreslagit» att
räntan vid Banco-Discontens utlåningar borde,
från och med början af nästa år, beräknas efter
feni för hundradet om året.t Häremot är
vordet eunradt, att nedsåttningen af räntan
för de från ett allmänt penninge-verk skeende
utlåningar skulle innefatta en ytterligare
anledning till fortsättning och utvidgande af
det felaktiga och skadliga förhållande, som enskildt}'
Dane behofvens fyllande, genom dertill
af det allmänna anslagne låne-tillgångar, alltid
innebär, och ännu ytterligare, till skada för
allmänt och enskildt intresse, försvara det allmänna
penninge - väsendets skiljande från den
enskilde skuldsättningen; hvarförutan derigenom
äfven skulle orsakas, att I-åne tillgångarne
kunde blifva upptagne af sådane personer,
hvilka icke af detta lane-tillfälle skulle
Sa* BancoTJtskottets Betänk anden.
hafva sig begagnat, om ej elen lägre rrinta, som
för Discont lånen erlades, härtill uppmuntrade
dem möjligen, någon gång, utan annan orsak,
Sn att, genom återutlåning efter laglig ränteberäkning,
lätt derå erhålla vinst, Men på det
att det a lmänna Penninge-verket , hvars utlåningar
egentligen äro ämnade tili understöd
för nyttiga Näringar , rr;å sättas i jemnlikhet
med enskilda Credit- och 1 ane - förhål landen ,
hafva åiskillige Ledamöter inom det Högvördiga
PrésteStåndet och Vallöf!. BargareSiåndet
föreslagit, att räntan för Discontens utlå,
ningar skulle, efter 6 för hundradet gäldas,
men icke få afdragas vid Lånets uttagande,
utan först vid för fa! lotiden betalas.
Upprinnelsen till Discont-räntans afdragande
vid Ijåriens utgifning härleder- sig från
Disconteringens forsta ursprungdga natur, att
på enskildas skuldebref, vexlar , accepter eller
andra förbindelser, sorn icke äro förskrjfne
med ränta, meddela Lån; och ehuru detta skäl
icke nu mera är egentligen tillämpligt till
härvarande Discont-rörelse, anse Utskotten en
förändring häruti icke vara förenlig med den
nuvarande Bokförings - methoden ; hvarförutan
Utskotten icke heller kunnat finna skäl att, då
allt öfrigt, som till utlåningen efter den egentligen
såkallade Discont-methoden hörer, bibehålles,
endast ändra'och borttaga det vnsendtligaste,
eller räntans afdragande på förhand,
hvarigenom den egentliga disconteringen, eller
beläning af utan ränta löpande skuldförbindelser,
skulle försvåras. Och då således det må,
Banco Utskottets Betänkan den. $2 $
ste anses ostridigt, att ett län af Banco Disconten,
efter den ränte-heräkning, som hittills egt
rum, medfört för den, sorn sig deraf skolat
begagna, de uti Utskottens förra Utlåtande
omförrnälde ökade kostnader emot 1/3n, som
af enskilde kunnat erhällas, tvärt emot hvad
s.orri för öfrige låne-bif inden frän Rikets Stan.
ders Banque nr sta rigat! t; hafva Utskotten ej
funnit annat mede! att göra de allmänna lårieanstalterne,
afvert i detina del, så tjenlige sorn
möjligt för ändamålet af att. bibehålla ert liflig
penninge röre'.se, samt i någon märt afhjelpa
den oundvikliga förlägenheten under öfvergängen
från en för vida utsträckt skuldsättning
till redbarare förhålla tiden emefan medborgare,
än det, att minska ränte-beräkningens
hvarmed således närmast varit afsedt, att, äf.
ven genom denna gren af de allmänna Iåneanstalterne,
någon förmån måtte tihskyndas
landets näringar och rörelse till en lättad utredning
af enskildas invecklade förhållanden,
ehuru med mindre vinst för Banquen. På
des«a grunder, jemte dem, sorn Utskottens förra
Utlåtande upptager, förmodade ock Utskotten
snarare, a t deras Förslag om Discout-räntans
nedsättning skulle blifva ansedt såsom bidragande
till lindring uti enskildes förlägenhet,
ari såsom en uppmuntran till en skuldsättning,
som dessförutan icke skulle hafva egt turn.
Aro allmänna Lane-biträden nödvändiga, och
måste de fortfara att utgifvas, så böra otvifvelagtigt
de dermed förenade vilkor vara sådane,
att de ej genom sjelfva sättet öka lidandet»
Banco~Vtskottets Betänkanden'.
Utskotten tro ock för sin del icke, att särde«<
les många, för deri obetydliga vinsten af er»
half procent å elen högsta Låne-sumina, 6000»
B:dr,som hittills at en enda person fått meddelas,
skola finna* bugade, att underkasta sig
allt det besvär och äfventyr, sorn medföljer
en sammansatt upplånings- och utlånings - rörelse;
och tillfället af vinst för den, sorn linner
med sina grundsatser öfverensstämmande^
att taga -högre ränta än lagen förmår, är genom
det förra stadgandet om Diseont-räntar»
lika litet, soto genom det nu föreslagna, tillintetgjördt.
O-m åter flereJ hvilka eljest icke
skulle begagnat lane-tillgången i Di scott ten,
genom den mindre ränte-beräkningen, skulla
föranledas att der upptaga ian, i stället för att
söka dylika af andre enskilde, skall sådant icke
kunna hafva annan följd-, än att Disc.onten får så
mycket säkrare hypotheker; och de enskilde
capitaine, hvilkas fästande härigenom ersättes,
blifva tillgänglige för den öfriga lane-rörelsen
i landet, eiler för ett, kanske nyttigare, direci
användande i produetiva näringar genom capital-
egarna sjelfva; så vida sorn icke slutligen
kanske till och med härigenom skalle kunna
beredas den ali manna nedsättning af enskilda
emellan gångbar penninee-ränta, som Utskotten,
på sätt de förut anfört, vågat att, ehuru
på långt afstånd, beräkna, såsom en möjl i-g följd
af den åtgärd de föreslagit.
En värd Ledamot af det Vällofl. Borgareståndet
har vackt fråga örn en ytterligare nedsättning
af Discont räntan å lån, som pä de
Banco Ulskölteis Be tank anden.
inu vanliga ornsättnings-tider beviijas; men dertill
hafva Utskotten icke funnit någon giltig
anledning, då de särskilda närings grenar, hvilkas
uppmuntrande och understöd man sökt genom
allmänt föriags-biträde tillvägabringa, redan
äro med låne-tillgångar till nedsatt ränta
försedde. Och hafva Utskotten icke heijer
ansett sig böra tillstyrka Infall å de flere
framställningar, sorn blifvit gjorde orri olika
större ränieberäkaing vid Discont - iåns ut lemnande
till detri, sorn hade sil t hern vist uti dért
Stad, der Discont-utlaningen skedde, elior pä
visst afstånd derifrån, an sorn skulle blifva
pallande för dem, hvilka, på längre afstånd
boende, kunde anses vara i behof att betjena
sig af curnrr;issio,riaire vid lånets uttagande och
således finge vidkännas ökad kostnad genom
dess arfvode;. likasom örn den före slagne räntenedsättningens
inskränkning, att endast galla
för iånen från Discont 'Inrättningen i Stockholm,
inen icke för ds nya sädane, som uti
landsorterne kunna blifva inrättade- Ett dylikt
förordnande skulle, utom det att det i
verkställigheten -skulle inöta oöfver vinne! iga
svårigheter, om drt blefve sträckt till alla blifvande
Discont - Contoir, äfven dessutom för
mycket afvika från den allmänna grundsatsen,
att bereda hvarje medborgare i samhället en
lika förmån af satnhälis inrättningarne, utan afseende
derpå, om hans enskilda ställning satta
boudin i tillfälle att draga deraf jemnförelsevis
större fördel än andra. Efter sträng analogie
med en sådan olikhet, borde då äfven
g? 6 Banco-Utskottets Bctänkanden
-
hvar och en, sorn harle en rättegångssak eller
annat mai att vid publikt Ämbetsverk utföra,
erlägga mindre afgifter, allt efter sorn hans
hemvist och öfriga omständigheter satte honom
i tillfälle, att med olika besvär oell kostnader
besörja sina angelägenheter.
Utskottens tredje Förslag, eller det om
nedsättning af straffräntan vid fördröjd inbetalning,
har äfven blifvit bestridt, på den grund,
att sådant skulle orsaka större -oordentlighet vid
lånens omsättning, oell derigenom större besvär
och förluster genom ökade lagsökningsåtgärder,
oell borttaga den noggrannhet uti
omsättningarne, som bör egä rum , så framt
den jemna tillgång till uppfyllande af . ella
säkre lånesökarnies behof skall finnas, som sjelfva
naturen och ändamålet af en Discont - Inrättning
fordra; och har ömsom blifvit föreslagit
straffräntans bibehållande vid 12 procent
af lånesurnman, så att den egentliga öfverräntan
skulle, efter nedsättning af dea ordinarie,
utgöra 7 procent, ömsom dess fastställande
till 9, 10 och 11 procent eller 3, 4
r, eller 6 procent öfver den ordinarie, ali t efter
sorn till samma Förslag hort eller icke
hört nedsättning af den ordinaira räntan. —
Någre Ledamöter af det Vallöf]. BorgareStåndet
hafva deremot, å en annan sida, yrIcat
hela stadgandets upphäfvarule, så att ingen
straffränta skulle ega rutn , men lagsökningen
för Lånet genast, efter underlåten betalning
vid förfallodagen, vidtagas.
Banco-Utskottets Betilnkanden. 827
Utskotten, hvilka uti det afgifne Utlåtande,
efter hvad de vaga förmoda , fullständigt
upptagit skälen, så väl för bibehållandet äf
något stadgande om straffränta, sorn för dess
förminskande från förutvarande belopp, till
undvikande af billi ge klagomål öfver ett, endast
för åstadkommandet af det allmänna penninge-verkets
vinst, orsakadt lidande för enskilde,
hvilkas egna förvållande detta lidande
väl ofta, men icke alltid, kan t i 1 Is k rifva s ; finna
sig nu ej till hvad de sålunda förr anfört
kunna tillägga något, såsom svar I de gjorde
erinringarne, förutan allenast den anmärkning,’
hvaraf rigtigheten troligen ej lärer förnekas,
att säkert ingen, som ej är utur stånd att betala
sitt lån vid förfallodagen, underkastar sig
frivilligt den ökade utgiften af straffränta,
derföre, att den utgör allenast a procent och.
icke mera öfver den vanliga; men att åter lör
den, som oundvikligen mäste försumma inbetalningen
pä förfallodagen, derföre, att handa
ej har tillgångar dertill, väl nödvändigheten,
irien icke möjligheten, af denna inbetalning
blifver ökad genom det strängare vite, sorn
för underlåtenheten utsättes
-
Slutligen äro äfven emot Utskottens uti
detta Utlåtande förekommande Förslag, att särskilde
Afdelningar af Banco-Disconten må in»
rättas uti Staden Götheborg, samt inom Rikets
södra landskaper, hvilkas styrelse och verksamhet
skulle blifva fullkomligt enahanda rnet}
Banco-Utskottets Bettin banden.
det öfriga Banco-Discont Verkets, flere anmärkningar
inom de irenne respecfive .Riks Stånden
framställde; hvarvid , dels såsom varnande
exempel för dylika Inrättningars skadlighet
är aberopadt Filial Disconternes fall, tillika
med de förluster för Staten, som detsamma
orsakat; dels sökt att visa obehöfligheten
af någre ytterligare -anstalter till spridande
af Dan i Randsorterne, hvilkas innevånare snarare
borrie vänjas ätt afhålla sig från Dan af
allmänna medel, än genom lättade tillfäPen
föranledas dertill, enär alla billiga önskningar
och anspråk, sorn i denna'del kunde göras,
genom Banco-Discont ens 'nuvarande organisation
kunde fyllas, utan att någon t.y kostnad
til! de nya Contoirens inrättning och administration
behöfde ytterligare mindska den
vinst af Disconteringen , som til! andra angelägna
ändamål vöre påräknad; dels har det
ock blifvit erinradt, örn de betydliga och nästart
oöfvervirtnerliga svårigheter, som controllen
mot äfventyrliga missbruk af de rättigheter,
som måste lemnäs desse från den öfriga
Banco ■ Styrelsen så vidt åtskiljde Contotren,
skulle medföra ; hvarföre, såsom ett nödvändigt
vilkor för antagandet af Förslaget, blifvit fordradt,
att dessa högst nödiga controller, och i
allmänhet hela sättet, hvarpå verkställigheten
skulle beredas, mätte uppgifvas; och slutligen
är inom det Hedervärda Bonde - Ståndet hemstäldt
, att, otti sådane lattade Dane-tillgångar
åt Rikets västra och södra orter bereddes, äfryen
de norra, som vore deraf uti lika, om ej
Enrico - Utstiotets Eettinkfinden. Sa 9
Slöfre, beliof, måtte erhålla det uppfyldt, genom
en äfven till denna trakt af Riket sträckt utgrening
af Banco-Disconten.
Dä Utskotten redan i sitt förra Utlåtande,
på ett sätt, sorn Utskotten ännu icke kunnat anse
vara vederlagdt, framställt skälen till sitt Förslag,
och dr ssa samma skäl dessutom af flere Leda
möter inom Riks Standen, vid Utlåtandets föredragning,
blifvit såsom svar å anmärkningarne
ytterligare utvecklade,, så att föga något uti detta
mycket -omtvistade ämne återstår att anföra, sorn
icke tillförene blifvit flere gånger upprepadt;
inskränka sig Utskotten nu att förnämligast påkalla
en noga re uppmärksamhet på skilnaden ejnellan
f. d. Filial-Discotiterne och de af Utskotten
nu föreslagne Afdelningar af Banco Diskonten,
hvilka påståtts vara olika benämningar af
samma sak. Häremot förekommer dock, att, då
Fonderne till de förre egentligen vore samlade
af enskildes medel, ökade genom deri Lane - rätt i
Banquen, som desse enskilde erhållit, utgöra åter
Låne-tillgångarne i de sednare en del af Banrjuens
egen fond, som eljest skolat på annat sätt
Utlånas; att, då ytterligare Filial-Disconteipie erriottogo
enskildes Clapitaler till förräntande, och
derigenom råkade uti vidsträcktare Creditförhållanden,
hvilka slutligen blefvo för dessa Inrättningars
bestånd menliga, sådant icke kan vid de
nya Discont-Contoiren ega rum, samt att de missbruk,
som, genom utgifvande af Assignationer utan
motsvarande fond, tillförene egt ruin, medelst
kloka föreskrifter, säkerligen kunna vid nu ifrågavarande
Inrättningar förebyggas.
709 Banco-Utskottets Beiänhanden.
Då Banco-Utskottet, till hvars föreslående
Reglementet för de nya In rätt tångarne egentligen
hörer, redan äfgifvil det Förslag, sorn af Utskottet
i sådant afseende blifvit utarbetadt, komma Riksens
Ständer bäst i tillfälle att bedöma, huruvida
någon farhåga för nya missbruk med skäl börega rum
eller icke. Hvad åter den anförde ökade kostnaden
angår, hafva Utskotten ide ansett den kunnat
komma i beräkning, i jemnförelse med den
Otvifvelaktig! större inkomst af Discont-rörelsen,
sorn skall blifva en följd af dess fördelning till
otterne, och ej allenast betacka den ökade förvaltnings
kostnaden, utan troligen äfven derutöfver.
lemna en behållning, som eljest uteblifvit*
såsom en följd hvaraf Utskotten icke heller kunnat
finna skäl, att tillstyrka det gjorde Förslaget,
att söka ersättning för dessa kostnader, genom en
för Lån, ■ utgifné vid dessa särskilde Discont'Contoir,
upptagen högre ränta, än for dem, sorn hufvud
Contoiret här i Stockholm meddelade. Och
slutligen, rörande hemställan om en Discont-inrättning
äfven i norra orterne, hafva Utskotten ej
funnit framställningen derom vara följd af sådane
skäl, som kunnat ådagalägga anstaltens nödvändighet
och nytta, emot den kännedom Utskotten
för öfrigt, trott sig ega, om desse norra orters
locala beskaffenhet, deras invånares antal, lynne
och yrken, hvilka för det närvarande icke omfatta
någon så liflig rörelse, att densamma kan anses
påkalla en allmän Lane - anstalts tillvarelse i
någon särskild inom dessa orter belägen plats.
I ordningen
Bancti~Uts}öttets Bettinkanderi'
X ordringen efter detta följer Utskottens
Utlåtande, hho 2 7, bilagdt under Litt. G., angående
Banquens utlåningar I Guld- och Silfver,
metaller eller andre varor; hvaruti Ut»
skotten hufvudsakligen föreslagit bibehållandet
af de härom gällande stadganden, till deras
föremal, utan att inlåta sig uti framställningar,
rörande dö större eller mindre förändringar
vid sjelfva verkställigheten, hvartill
anledning kunde finnas, och hvilket på.
särskildt afgörande, sedan BanCö-Utskottet med
.tJöisIag derom inkommit, borde bero.
Den anmärkning, sorn emot Utskottens
förslag i denna del blifvit gjord uti det HögVördiga
Preste-Ståndet, söker ådagalägga, dels
den skadliga verkan på alla Varu-värden och.
alla beräkningar af andra borgerliga förhållanden,
sorn ett genom desse låns utgifvandö och
återbetalning ökadt eller minskadt RörelseCa*
fåtal i Sedlar skulle medföra, dels den min*
dre nytta, sorn i allmänhet skulle vara att af
sjelfva Lånen förvänta, derigenom att varorhes
uppläggning, i afbidanpå bättre conjunctur,
medför en högst oregelbunden Utförsel, under det
importen oafbrutet fortgår, hvilken omständighet
oundvikligen höjet cötlrsen, då deremot
én stark utförsel på en gång af allt det insamlade,
vid en inträffad förmånlig conjuncturs
förändring, ovilkorligen måste orsaka Ceursen*
hastiga och betydliga fallande; hvarförutan'
uppmärksamhet ock blifvit fästad på hindret
för metäll-förädlingen, genom tillståndet att
Bihang titt Riks. Prot. 6,te 3amU N;o 47»
«3* Baneö-UtskotteiS Betänk an ilen.
beläna råa metaller, och på det olika Sätt, hvarpå
England uppmuntrat productionen genom exportpremier,
sorn lästa försäljandet till billiga priser
af producierr.e, och det nu förevarande, inoin
Sverige länge brukliga, att sätta tillverkaren
i stånd, att af utlärningen tilltvinga sig
högsta möjliga betalning.
Om det måste anses vara en ovedersäglig
sanning, att uti Sverige, såsom ett i all.
mänhet på Capitaler och förlag icke rikt land*
med särdeles omsorg måste beredas en så mycket
tnera ökad användbarhet till detta ändamål
af allt det , sot» utgör en verklig del af Nationul-förmögenheten,
ulan att det allmänna
penningeväsendets, och derigenom sjelfva Capltal-värdets,
beskaffenhet undergår någon skadlig
rubbning; och om det icke kan förnekas, att
en liflig afsättning af Sveriges export-varor
till utländningen, hvilka utgöra en mera verkelig
del af BörelseCapitalet för den allmänna
verldshandelen, än någonsin Brnquens Sedlar
kunna anses vara, åstadkommer ett hastigare återgående
af de i tillverkade producter fästade
Capitalerne, till lifvande af ny Närings-verksamhet
och åstadkommande af ny production,
samt att en ökad betalning för dessa varor af
utländska köparen, antingen med penningar eller
andre varor, i samma mån ökar detta återgående
Capital; om det vidare, med afseende
härå, icke kan med skäl påstås, att Sverige i
detta fall är i samma belägenhet som England,
hvarest en samlad Capital förmögenhet finnes,
och hvars till en onaturlig höjd drifna manu
-
Banco-XI tshottcts Betänianden. 833
factur - system, för att kunna besti, fordrar en
del konstlade anstalter, hvilka äro icke så mycket
beräknade på att lifva industrien inom det
egna landet, som fastmer på att hindra dess
tillväxt i andra länder; om alla dessa satser
måste anses ega sin fulla rigtighef, så förmoda
Utskotten, att slutföljder från dem skola utan
svårighet härledas, hvilka fullkomligen skola
kunna undanrödja de befarade vådorne af en
ojemnhet 1 RörelseCapitaiets belopp, hvilket,
om afseende dervid icke hafves allenast på
2 i Ifrån af Banquens Sedelstock, och på det egna
värde Sedlarne genom deras sällsynthet erhålla,
utan äfven på den varu-omsättning inom
landet, sorn med RörelseCapitalet måste bestridas,
tvärtom, genom ingen annan anstalt lämpligare,
än just genom denna export - beläning,
bibehålles vid deri punct, sorn behofvet för
tillfället alltid säkrast bestämmer,
Framställningar inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt det Vällofl. BorgareStåndet
klandra deremot yttrandet, att någon utsträckning
af varu-beläningen genom Banquens
medel icke borde ega rum till andre Exportvaror
än dem, hvarföre belänirigsrätt hittills
Varit medgifven ; och äro dels åtskillige Varor
uttryckligen uppgifne, som för denna utsträckning
framför andre borde blifva föremål, dels
i allmänhet yrkadt, att åt BancoSty reisen måtte
öfverlåtäs rättigheten och omsorgen, att, efter
nu erhållande allmänna föreskrifter, i afseende
på förvarandet under säker Controll af Export-varor
i allmänhet, saint deras värdes tryg
-
834 Baneo~XJtskottett BttilitJtanden.
gade bibehållande utan all tillfällig försämring,
bestämma hvilka exportabla effecter, som böra
kunna få belänas, samt de försigtighets-rnått,
sorn härvid i öfrigt kunna finnas nödige ait i*
akttaga.
Under de af detta ämnes förnyade skär-1
skådande föranledde öfverläggningar, hafva rneningarne
inom Utskotten varit delade, och, vid
anstald votering , tvänne Stånd stadnat emot
tvänne Stånd, på det sätt, att t vänne funnit det
icke kunna bestridas, att mångfaldigt flere än
de af Sveriges export-varor, hvilka nu i Banquen
få belänas, likaväl som dessa ega de för
en sådan beläning erfoderlige egenskaper, item.
ligen, att med ett allmänt erkändt värde, som
latt ufrönes, förena beskaffenheten att utan
förstöring eller försämring detsamma en län*
gre tid bibehålla, samt att kunna under publik
vård förvaras, och utan lång och kostsam omväg
i penningar förvandlas. Med anledning
häraf, och stödjande sig dessutom på de afse*
enden, som här förut blifvit anförde, rörande
nyttan af export-beläning i allmänhet, hafva
dessa tvänne stånd iporn Utskotten funnit sig
föranlåtne, att så vida frångå den i Utskottens
förra yttrande förekommande hemställan, att
inga andra, än visse uppgifne export - varor,
måtte få genom Banquen belänas, som de ansett
det i stället böra tillstyrkas, att Banco*
Styrelsen, med fästadt särdeles afseende å Ilanquens
säkerhet, znå ega att bevilja Lån, efter
enahanda grunder, sora för Lånen å Exporta
bie Metaller hittills varit gällande, uppå
Banco-Utskottets Betänkande. 835
alla, inom Riket producerade, ej förskämning
underkastade, egentliga Export-varor, under
vilkor, att de skola vara i Stapel-Städerne, antingen
i Magazin af Sten, eller på Städerne*
vanlige Upplagsplatser, enligt intygande af vederbörande
Auctoriteter och på deras ansvar,
förvarade, samt, med undantag af Metall-effe.
eter, brandförsäkrade; med iakttagande för öfrigt
af den särskildta, härefter lämpade, Instruetion
i detta afseende, som tillhörer BancoUtskottets
enskilda befattning att föreslå. Men
deremot hafva åter tvänne Stånd, med fullkomligt
erkännande af den nytta belåningen
i Eanquen af exportable effecter medförer, 1 ikväl
funnit så väsendtlige hinder möta för
stadgandet af lika bestärnde, och med Banquens
säkerhet lika förenlige, vilkor för Rån uppå
Sveriges öfrige export - varor, sorn för dem,
hvilka hittills njutit Råne rätt, att de på denna
grund ansett nämnde rätt icke böra eller
kunna utsträckas utöfver hvad hittills■ vanligt
varit, och Utskottens förra Utlåtande innefattar.
Och varda desse tvänne alternativa Utlåtanden
i ämnet till Rikets Höglofl» Ständers
pröfning, jemnlikt 38 §. uti Riksdags-Ordningen,
sålunda härigenom öfverlemnade*
Ibland de yttranden, som, i detta ämne
afgifne, blifvit från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln remitterade, förekomma äfven Förslagen
derom, att det måtte stadgas något särskildt
med Banquens säkerhet förenligt sätt,
836 BancoO’ Utskottets Betänkanden
-
hvarigenom den, som upptagit Län på varor,
upplagde under publique vård å andra ställen
än i Stockholm, kunde sättas i tillfälle
att genast vid Låne-beloppets aflernnande på
säkert ställe, åter inträda i sin fria dispositionsrätt
af varan, utan att behöfva afbida omgången
af brefvexling till och från Stockholm, och
äfventyra att, genom den tids-utdrägt, hvartill
denna omgång föranledde, flere fördelaktige
afsättnings-lillfällen ginge förlorade ; hvilket
nu skulle afhålla de fleste försigtige handlande
utom Hufvudstaden, att begagna sig af belåningen,
såsom icke erbjudande en emot de
nämnde hindren svarande vinst ; och är i så
dant afseende föreslaget, dels att Lnne-beloppet
måtte kunna, till relaxations-erhållande af
varan, fä deponeras uti närmast belägna LandtBänteri
eller hos annan publique Auctoritet,
dels att, om ett BiscontContoir i Götheborg
skulle komma att blifva inrättadt, detsamma
då äfven måtte kunna erhålla befattning med
emottagande af relaxations-summorne förde uti
Götheborg upplagde, 1 Banquen belänade,
effecter.
Ehuru ett fullkomligt bestämmande af de
åtgärder, hvilka kunna anses nödige att vidtaga,
till afhjelpande af hindren för ett lika förmånligt
begagnande af Låne-rätten på exportvaror,
utan afseende på stället der de finnas
i öfrigt under behörig vård upplagde, ej‘ kart
annat än tillhöra de mera utförlige Reglemeritariske
föreskrifterne för verkställigheten af belägringen;
hafva dock Utskotten, sorn fullkomli
-
Banco-XJtslottets Btthnbanden. 837
gen Insett vigten att undanrödja ofvaonämnde,
i mänga afseenden betydliga, hinder för den
fullkomliga nytta till befrämjande af en större
liflighet i rörelsen, som en utvidgad export-beläning
förmodas medföra, funnit sig, för att, i
den del sådant genom en allmännare, och för
Banquens säkerhet ingalunda äfventyrlig, åtgärd
kan åstadkommas, dertill medverka, böra
inför Rikets Ständer framställa, om Icke de
Di scont-låne contoir, sorn Utskotten föreslagit
böra uti Dandsorterne inrättas, äfven må erhålla
uppdrag, att emottaga de summor, hvarmed
Dån å exportable effecier inbetalas, samt
deröfver utfärda bevis lill varans obehindradt)
afhemtning.
Anmärkningar vid detta Utlåtande, inom
det Vällofl. BorgareStåndet och det Hedervärda
BondeStåndet, hafva vidare blifvit sfäldg
emot Utskottens i Utlåtandet, för deras yttrandes
fullständighets skuld, framstälde åsigt af
den till BancoUtskottets enskilda behandling
remitterade frågan , örn beläning af Tackjern;
men då detta ämne framdeles kommer att, i
anledning af BancoUtskattets särskildt derom
afgifvande Betänkande, sorn innefattar dess
slutliga svar på den erhållna Remissen, ytter-’
ligare till Rikets Ständers pröfning förekomma,
hafva Utskotten nu icke ansett sig behöfva att
vid de gjorde anmärkningarna uppehåll» sig.
BantoTJtskottels Betänkanden,
Utskottens Utlåtande, N:o 28, bilagdt under
Filt. H , angående Fastighets, och Odlings]5n,
hvilket afven blifvit af alia RiksStåriden återrerriitteradt,
innefattar först det på flere uppgifna
sk ii 1 grundade tillstyrkandet, att inga nya
Odlings ian böra från och med nästa år utgifva*,
men inbetalningen af de redan utgifne
fortgå , enligt förut stadgade vilkor. Inom
alla fyra RiksStånden äro häremot påminnelser
frarnstälde; och dervid först erhindradt, att
de missbruk* hvartill en Inrättning kan hafva
gifvit anledning, icke borde föranleda till bort.
tagande af hela Inrättningens verksamhet, utan
afseende å den nytta ett rigtigt användande
deraf skulle åstadkomma; samt för öfrigt framstäldt,
att anslaget till Odlings-lån redan åstadkommit
allmänt gagn, samt att detta anslag
icke skulle kunna umbäras för det vigtiga ändamålet
af Fanders tilltagande i productionsiraft
och dess innevånares välstånd, särdeles
tlå afseende lemnades åt odlingar af sådane
större kärr, måssar och andra oländige platser,
iivilka icke utan allmänt biträde skulle kunna
göras frugtbare, samt å de utflyttningar, hvilka
vid Enskiften och Storskiften böra befordras
och uppmuntras, såsom utgörande ett hufvud*
sakligt vilkor för ernåendet af de fördelar,
gom genom dessa förrättningar äro åsyftade.
Utskotten hafva, vid ytterligare fästad
uppmärksamhet å detta ämne, funnit sig böra
göra afseende å de skäl, som blifvit anförde
för bibehållandet af Låne anslaget, i afseende
på sådane Odlings-1illfallen , då, antingen nå
-
Banco-TJlskottets Bet anian deri.
835
jgon större, flere delegare samfäldt tillhörig,
mark behöfver att först genom nedlagd större
kostnad göras tjenlig lill odling, innan den
kan till hvar oell en utskiftas, och hvar och
en pä sitt stycke nedlägga ytterligare kostnad
och möda, eller ock dä, vid Enskiftes* och
Storskiftes-förrättningar, hvilka för Uandets
stigande förkofran äro af sä mycken vigt, en
eller flere grannar inom en samfällighet skul*
le fin nas böra taga sin lott af den samfälda
egorymden uti sådan mark, hvars läge fordrade
att utflyttning ifrån Byen skedde, och hvarigenom
en större kostnad orsakades, än delegarena
kunde förmå bära, utan att fördelarne a£
Enskiftet eller Storskiftet i märkelig mån skulle
dem betagas. Och då Utskotten, i följe häraf,
trott hela anslaget till Odlings-lån icke böra
indragas, men icke heller att det borde fortfara
till det öfver verkliga och sanna behof,
yet sträckta belopp, hvartill det nu finnes vara
faststäldt, hafva förenade Utskotten beslu*
tat, att, med ändring af deras förut gjorde
framställning, föreslå: att Odlings-Lånefonden
bör från dess nuvarande belopp förminskas till
500,000 R:dr; i följd hvtraf hälften af den hädanefter
inflytande årligi Capital-afbetalningen
bör till andra ändamål användas, till dess att
Fonden icke utgör mer än berörde belopp, men
den andra hälften utgå i enahanda låneväg,
dock efter förändrade grunder, hvilka särskildt
genom Eanco-Utskottet komma att föreslås,
till befrämjande och understöd för sådane större
odlingsföretag, hvilka öfverstiga den en«
84o Banco-Utskottets Betiinkanden
-
skilda förmågan , och egenteligen blifva rigtada
derhän, att hitintills icke odlingsbar mark måtte
göras tjenlig till odling, samt för de kostnader
till utflyttningar, hvilka vid Enskiftes-oell
Storskiftes-forrättningar pröfvas nödvändige.
På detta sätt hafva då Utskotten fram.
stalt Förslag till användande af en del bland
de Capital-tillgångar, som genom afbetal ningar
å Odlings lån till Banquen åter inflyta , och
rörande hvilkas disposition, Utskotten i sitt
förra Utlåtande ansett sig böra uppskjuta all
framställning, till dess att, genom Riksens
Ständers Beslut i ämret, blifvit afgjordt, huruvida
någon disposition deraf till andre, än
de redan utsatte ändamålen, kunde ega rum.
Skulle Rikets Ständer nu finna skäligt att antaga
detta af Utskotten härigenom Rikets Ständer
förelagde Förslag, som innefattar en medelväg
emellan fullkomlig indragning och bibehållandet
af hvad förr härutinnan varit
stadgadt, blir likväl den andra delen af det,
som å Odlings-lånen ingår, i alla fall öfrig
till disposition för ändamål , sorn nu skola bestämmas
; men Utskotten , som ansett sig i ett
sammanhang böra deröfver yttra sig, äro likväl
icke i tillfälle att, i afseende på sättet,
framställa annat än alternativa tillstyrkanden,
så vida som, vid anstäld votering inom Utskotten,
tvänne Stånd förenat sig deruti, att
de icke kunnat finna något lämpligare föremål
för denna disposition , än att den summa.
Banco -Utskotets Bctänkanden. 841
som ingår och ej kan lill nya Odlings lån an*
vändas, i stället mä öka den nya lönefond,
för Fastigheters beläning, hvarom Utskotten
här nedanföre vördsamt till Rikets Ständer
framställa deras Förslag , och således än ytterligare
förblifva till förmån för Jordbruks-näringen
använd; hvaremot åter de öfrige tvänrie
Standen icke funnit något särskildt föremål
, hvaruppå denna disposition egenteligen
kunnat anses böra hafva afseende , men deremot
ansett det till Banquen på detta sätt ,
med en mindre betydlig summa hvarje ar ,
oförmärkt återgående Sedelbelopp vara behöfligt
, att i någon mån motsvara andre , genom
vidt utsträckte anslag åstadkomne , utvidgningar
af Sedelstocken , och i synnerhet ersätta
någon del af det till Spannmål*.köp bestämda
Creditiv-anslaget ; hvilka bägge alternativer
således nu underställas Rikets Höglofl. Stan.
ders pröfning.
Emot det, som Utskotten derefter tillstyrkt,
i afseende på utgifvandet af Fastighetslån,
hafva anmärkningar af högst skiljaktig
beskaffenhet blifvit framstalde. Inom Högvördiga
Preste-Ståndet samt af flere Uedamöter
bland Höglofl. Ridderskapet och Adeln är
vordet yrkadt: att Fastighetst-lån, såsom innefattande
det olämpligaste användande af Banquens
medel, icke borde ega rum, utan det,
som inbetalas å de äldre Fastighets - lånen, an.
våndas till något för stärkandet af Banquen»
842 Banco- ZJtsiottets Betankanden.
soliditet nyttigt ändamål ; hvaremot :tf åtskilige
Ledamöter inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt det Vällofl. Borgare-Ståndet
fråga blifvit väckt, om användande till utlåning
på Fastigheter jemnväl af de tillgångar ,
hvilka komme att tillflyta Banquen vid en skeende
utredning af allmänna Magazins - Inrätt,
ningen, såsom afbetalning å dess begagnade
Creditiv.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva
ock flere Ledamöter särskildt utlåtit sig, angående
otillräckligheten af det anslag till Fa"
stighets-lån, sorn blifvit föreslaget; om Jordbrukares
behof af Lane biträden, sådane att de
utan sin undergång kunna dem emottaga, och
de föreskrifne vilkoren fullgöra ; samt om den,
med i hvalfvén förvarade ädla Metaller fullkomligen
jemnförliga , säkerhet, som pant af
fast egendom för Banquens , i dess egna Sed.
lar utgifne , Lån skulle medföra; hvarjemte,
enligt det Utskotten meddelade Protocolls-Utdrag
, sistbemälde Stånds Ledamöter med en»
hällig röst yrkat, att En Million R:dr Banco
måtte anslås, att under hvart och ett af näst
har efterföljande 5 år, utgå till Fastighetslån
, hvarå skulle inbetalas hvarje år 2 procent
i Silfver eller i Sedlar efter 320 sk:rs
Cours , hvilken inbetalning borde användas
till förstärkning af Banquens reela Fond, och
afgå directe å Capital-skulden utan vidare Rån.
teberäkning ; hvarförutan , derest hela anslaget
Jill Odlings-ian något år icke skulle fullt ut.
Santo-Utsiotteti Eetankandenl 84$
gå , återstoden borde användas till Fastighets*
lån på lika vilkor.
Genom de skäl, som å ena och andra slidan
blifvit till stod för motsatte Förslag anförde,
äro Utskotten ytterligare stärkte uti
sin förut framstäide mening, hvilken Utskotten
anse innefatta medelvägen emellan de ytterligheter
, hvartill de gjorde yrkanderne, å
ena sidan om en fullkomlig indragning af Fa*
stighets lån och förminskande af det, äfven till
Jordbrukets understöd gjorde, anslaget för Odlings
lån, samt å andra sidan åter om en utgifning
af 5 Millioner nya Banco-Sedlar emot
pant af Fastigheter, skulle föranleda. Utskotten
anse sig, till styrka för deras hemställan
om bibehållande i samma iåneväg af det, som
intill nästa Riksdag ingår å Fastighets-lånen
endast behöfva återupprepa, hurusom, under
den förlägenhet, som allmänt öfverklagas , någon
hufvudsaklig ändring icke synes böra ega
rum uti den Uåne-anstalt, hvarigenom omedelbart
understöd varit Jordbrukaren beredt; heldst
Banquens ställning, i afseende på arten af
dess hypothequer, icke derigenom försämras,
och det synes då först vara rätta tidpuncten
att verksamt börja återbringa Banquen till
sitt rätta skick , när sådant utan förfång för
andre vigtiga interessen kan åstadkommas. —■
Oeremot kunna Utskotten icke, utan att rubba
sjelfva grunden för planen till penningeväsendets
reglering, tillstyrka det inom Hedervärda
Bonde-Ståndet framstäide Förslaget ,
att än ytterligare så betydligen föröka Banco
-
/
844 Bancö-ZJtsftottets Betänkatidert.
Sedelstocken, och med detsamma Banquens, af
ingen tillgång i reelt mynt motsvarade, skuld.
Dessa grunder och åsigter äro redan så ofta,
uti de yttranden Utskotten afgifvit, anförde
och utredde, att ett vidlyftigt återupprepande
deraf skulle vara öfverflödigt. Utskotten tro
det icke heller böra undfalla hvar och en,
sorn råd frågar erfarenheten , huruledes en ökad
utgifning af Eanquens Sedlar minskar värdet
deraf; att i samma mån det enskilda förtroendet
blifver rubbad t ; och att således, då ett
Samhälls skick icke är tänkbart , der icke enskilde
personer skulle ega fordringar af andre
enskilde, till vida betydligare belopp än hela
den utelöpande Sedelstocken, genom desse fordringars
tvungna återgäldande, förlägenheten
skall tilltaga i vida större man , än den genom
de nya lane tillgångarne kunnat afhjelpas. Genom
fortsatta Ränte- och Capital-afbetalningaf
skola äfven sluteligen de Utgifne Sedlarne till
Banquen återgå, innan ännu skuldeme till
Banquen hunnit att återgäldas, och då komma,
genom pennirigarnes borttagande utur rörelsen,
följderne af en sådan felaktig Låneanstalt
att för hela Samhället blifva ännu ine?
ra tryckande.
Ett satt att förskaffa Banquen tillökning
af dess reela Fond har, enligt hvad anfördt
är, blifvit förenadt med Förslaget om utgifvandet
af denna förökade Sedelmassa, och af
en värd Ledamot af Utskotten är inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln ytterligare förnyadt dess,
Banco-Utskottets Betänkanden. 845
genom Reservation emot Utskottens Utlåtande,
framstälde Förslag, om stadgande af ett dylikt betalningssätt
af 2 Procent i Silfver, såsom Ränta
och Capital-afbetalning å Banquens nuvarande
Fastighets-utlåningar. Emot detta sednare Förslag
förekommer särskildt den orättvisa, som
skulle uppkomma, i fall man ville förbinda dem,
sorn erhållit de äldre lånen, eller dem, som med
deras skyldigheter iklädt sig äfven deras rätt, att
fullgöra betalningen på annat sätt, än som uti
första vilkoren för Uånen varit betingadt; och i
allmänhet måste hvarje förbindelse, utgifven af
den, hvilken erhåller eller erhållit ett Uån i
Sedlar, hvilka äro af ett vacklande värde, men
åtager sig att, efter ett stadgadt förhållande emellan
dem och det réela myntet, återbetalr.ingsskyldigheten
fullgöra, nödvändigt medföra äfventyret
af betydlige förluster.
Huru mycket, som kan komma att inflyta
till Banquen genom utredningen af allmänna
Magazins-Inrättningens tillgångar, om Rikets Ständer
skulle bifalla Stats-, Banco- och Ekonomi.
Utskottens härom afgifne Förslag, är för närvä,
rande omöjligt att förutse; och ännu mera osäkert
när denna återbetalning kan ega rum. Utskotten
hafva derföre ansett olämpligt, att på denna
högst osäkra tillgång grunda ett hopp om utvidgad
Fastighets utlåning, som till äfventyra endast
skulle förleda, att, liksom förr skedt, göra
onödige kostnader med anskaffande af Documenter,
hvilka likväl icke kunde leda till ändamålet»
Dessutom hafva bemäldte Utskott föreslagit bibe
-
846 Banco-Utskottets Eettinkaftden.
hållande af ett ytterligare Creditiv för Spannmåls*
uppköp, möjligen öfvefstigande det belopp, hvar-:
med betalning af allmänna Magasins • Directionens
skuld kan Verkställas.
De inom Riks-Ståndeh gjorde anmärkningar,
Söm beträffa Utskottens i förevarande Utlåtande
gjorde alternativa framställning, Om Ranteberäkningen
för de nya Fastighets-lån, hvilka efter Utskottens
Förslag slen lie komma att utgifvas, hafva
varit instämmande, dels med det ena, dels med
det andra alternativet; och som Utskottens Uedamöter,
hvilka hvar för sig sålunda funnit deraå
siriljda meningar delade af flere bland Riks-Stånden,
ej kunnat deraf hemta anledning till annat,
än art uti dem fortfara , och de skäl, som skulle
föranleda till bifallande af det ena alternativet,
äro just desamma, hvilka i egenskap af anmärk*
ningar emot det, andra framställas; alltså linnä
stig Utskotten ej vara i tillfälle, ätt vid detta ämne
nu foga någon vidare handläggning, än att, i
samma fortfarande skick, detsamma, med de altetnatift
gjorde Förslagen, till Rikets Höglofl»
Ständers upplysta pröfning öfverlemna.
Under öfverläggningarne inom Riks-Stånden
äro äfven frainstälde åtskillige Förslag, dels rörande
värdet, hvarefter den förnyade, beläningeri
af Fastigheter borde eg a rum och sättet för dess
Utrönande f dels om förmåns-rätt för dem, hvilka
redan
■Danto- Utskottets Detänkanden.
redan i Banquen inlemna! fullständige FiånehandJingar;
dels äfven om det stadgande, att endast
tipp! %-adane Fastigheter, hvilka högst tvänne åt
förut varit intecknäde för dubbelt större summa,
nya Bancolån måtte erhållas, likväl alltid med
behörigen förvarad rättighet till prioritet framför
de äldre Jnteckningarne.
Utlåtanden, på grund äf de^sa Förslag, anse
Utskotten likväl icke annorlunda, än i sam.
m anhang med det, om .öfriga R eg lo rn erit a r i s ka
föreskrifter > kunna af Banco-Utskottet meddelas,
En -annan omständighet, hvarom fråga inom.
det Vallöf!. Borgare-Ståndet blifvit Väckt, hafva
TJtskotten, ehuru den äfvenledes visserligen hörer
till det egentliga Reglementet för Fastighets*
lånens ingifvande, likväl ansett vara af den vigt
för det med anstalten i allmänhet åsyftade ändamålet,
att de funnit sig böra, såsom tillägg tilt1
sitt förra yttrande, derom nu inför Rikets Ständer
göra framställning.
Utskotten hafva nemligen trott sig, äfven ii
hvad som rörer verkställigheten af deras Förslag,;
böra göra ytterligare afseende uppå detsamma,
som med hela Förslaget öm återutgifvande af
Fastighets-lån varit egenie!igast -afsedt, nemligen
att kunna åstadkomma någon lindring uti sådane
Jordegares förlägenhet, hvilka, i besittning af
mindre jord-andelar, kunna anses hafva svårast
att emot pant af dessa erhålla andra lån, och
derjemte svårligen skulle kunna Vara i stånd att
Bihang till Riks, St.Drot. iSi3t c:te $air\ly ?,T:o 48v
S48
Bänto Utskottets Betänkahåen.
ikläda isig andre Ränte. oell Capital - afbetainirtgs*
vilkor, än dem som tillhora Bancolånen; Och få
Utskotten således nu härigetiörn föreslå, att, för
fett så mycket säkrare ernående ar detta ändamål
med den inskränkta summa, Som dertill kunnat
anslås, och på det att den tillärnade hjelpen och
förmånen mätte kunna fördelas till så många flere,
det må blifva stadgadt, ait beloppet af dé
Fastighets-lån , hvilka hädanefter ufgifvas på Uandtegendomar,
icke må för hvar persötl särskildt öt»
Verstiga 2öod K:dr Banco.
Det Utlåtande, sorn, tinder Litt- 1 bilagdt,
blifvit af Utskotten till Rikets Ständer öfverlerrihadt,
angående Greditiv-anslagen för JermCori.
toiret Och Manufactur-Dicconten, är vordet bifallet
äf Höglofl. Ridderskapet och Adelö och
Hedervärda Bonde-Ståndet, samt inom Högvördi*
ga Préste.Ståndet lemnadt utan anmärkning t mert
af Vällofl Borgare - Ståndet återremitterad t, på
grupd af gjorde anmärkningar, dels emot Förslaget
Om fortfarahdé i allmänhet af dessa särskilda
Cteditiv-anslag för nedsatt ränta, till förmån.föt'
särskilde näringar, hvilkas idkare dessutom egde
att begagna lån i Bancö-Uisconten, och, hvad
Bruksrörelsen särskildt Vidkommé , äfvert hade
tillfälle att få helaria deri färdiga varan* dels
emot tillstyrkandet, att Alurtverks-egare måtte
blifva delaktige af förmånen, att erhålla lån af
det till Manufactur-jDisconten anslagne Creditivt
i hvilket afseende blifvit förbehållet, alt det understöd,
som sålunda varit Al antili Verkningen
Banco-Utskottets Betänkanden. 849
tiilärnadt, ej ttiStte lemnäs å den större Creditiv.
Summan För Manufactur DisConten, utan af den
från detta Creditiv afskiljde stimma, sorn särskildt
blifvit anslagen till uppmuntrande af andre
inhemske företag, oell hvaröfver dispositions rätten
vöre Kongl. Maj:t förbehållen; hvarförutan
äfven blifvit framförde åtskillige nya Förslag till
användande af Manufaetur-Discontens Fåne till.
gångar.
Utlåtandet innefattar, efter Utskottens tankå,
tillräckligen fullständigt de skäl, som föranledt
Utskotten, att, då behofvet af understöd för näringar
ännu fortfar att vara lika stort, sorn år
1818, icke heller anse sig böra tillstyrka någon
minskning af de understöd, som då beviljades
'oell då Utskottens Förslag innehållet, att till
Kongl, Maj:t i underdånighet måtte öfverlemnas,
ätt, efter inhetntande af de dertill nödige upplysningar,
så vidt tillgång finnes, bestämma den
Fånerätt, som, i öfverensstämmelse med de i
öfrigt för Manufactur-Discontetis Utlåning gällande
Stadgar, kutade ättses böra äfven egare af
AlunVerk tillkomma; kunna Utskotten icke för sin
tiel finna nödvändigheten af något ytterligare tillägg,
eller bestämdare föreskrifter, rörande den
del af ManufaCtur Discontens sammanräknade Creditiv-summa,
hvaraf AlunVerks-egate skulle erhålla
denna lånerätt.
Beträffande åter det sorn 1 öfrigt, rörande
företiiåien för användandet af Manufaetur-Öiscöntens
Creditiv, blifvit anfördt; anse Utskotten det
innefatta sådant, sorn bordt i egenskap af ny Motion
framställas och särskildt behandlas»
3 5 0 Banco Utskottets Betiinkandtn.
Utskottens Utlåtande, angående en föreslagen
Hypotheques-Inrättning för Fastigheters beläning,
har af Va Hofi. Borgare-Ståndet blifvit bifallet,
och inom Högvördiga Preste-Ståndet lemnadt
utan anmärkningar; men deremot äro anmärkningar
gjorde inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet, hvilka
föranledt till Aterremiss; och hvaraf finnes,
att, utom åtskilliga stridiga tankar med Utskottens,
rörande vigten af de hinder, Utskotten ansett
möta för inrättningens verkställighet och påräknade
nytta, hufvudsakligast blifvit hegardt, att
Utskotten måtte, för en fullständig utredning af
ämnet, dels särskildt yttra sig om de flere afFinance-Committéen
framstälde, till detaillerne hörande,
puncter, dels förskaffa sig fullständiga
aipplysningar om de Utrikes verkstälde Inrättningar
af private HypothequesBanquer, I enlighet
livarmed en plan borde utarbetas för de grunder,
hvarpå en sådan Inrättning här i landet borde uppställas,
dels behandlar ämnet Historiskt, och uppgifva,
i hvilka delar vår Lagstiftning behöfver ändras
för att göra Real-Credic möjlig; hvarvid
det blifvit yrkadt, att, i frågor af Financiel!
natur, det skulle vara dessa Utskotts åliggande
att föreslå Lagförändringarne,
Då Utskotten, af hvad som blifvit arifördt
till vederläggning af de skäl, hvarpå Utskotten
grundat afstyrkandet af den föreslagtie Hypotheques.
Inrättningen, icke funnit sig ega anledning frångå
sin förr yttrade öfvertygelse i denna del; hafva
Utskotten icke heller trott det vara af nöden,
att afgifva särskildt yttrande öfver de detailler,
Banco Utskottets Beturikanden. 851
sorn höra till FinancetCommittéens Förslag i denna
tiel.
Enär Utskotten ansågo den ifrågasatte anstalten
icke ledande till ändamålet att afböja eller
lindra en) allmän förlägenhets förstörande verkningar,
utan tvärtom kunna föranleda ett, genom
obehörig blandning afjmblik och privat Credit,
ännu mera inveckladt förhållande, heintade Utskotten
hufvudsakiga anledningen till denna slutsats
deraf, att den ifrågavarande Inrättningen blifvit
föreslagen att utföras för allmän räkning under
Statens garantie och vård. De yttrade sin
öfvertygelse, att hvarje sådan anstalt, hvars ändamål
skulle vara att, genom Statens mellanträdande
verksamhet, deltaga i enskildes öfverenskommelser,
skulle, i stället att öka, snarare förstöra
det enskilda förtroende, som borde upprätthållas,
och upphäfva de förr tillvarande förhållanden
emellan enskilde af olika in toressen, för att
derefter sätta båda parterne uti ett direct, ehuru
ofta inbördes stridigt, förhållande till Staten, af
hvilken båda kunde anse sig berättigade att få sina
önskningar uppfylde, ej blott, såsom vanligt, i dess
egenskap af Skyddsmagt för inbördes säkerhet
emellan contraherande, utan äfven , i anseende
till dess administrations åtgärder, för beredande
af förmåner åt medborgare, hvilka den, såsom
sjelf i mellanhand contraherande med alla, derföre
skulle så mycket mer kunna anses vara i
tillfälle att för alla åstadkomma. Just i de tider,
då en af allmänt misstroende uppkommen
förlägenhet hindrar rörelsens fria utveckling, äro
efter Utskottens mening dylika åtgärder ajdraioinst
85^ "Banco-Utskottets Betnkanden,
tjenUge, icke ens för ögonblickets lättnad, genom
de rubbningar, sorn forsta inrättningen af en sa
ny och vidsträckt anstalt skall medföra; och till
ett bättre tillstånd för framtiden kunna de ännu min-*
dre föranleda, då de ändå alltid högst ofullkomligt
kunna fylla det enskilda directa förtroendets,
plats. — Utskotten hafva ock med tillfredsställelse
funnit denna deras tanka, om alämpligheten,
af allmänna upplånings - och utlånings - anstalter
för Statens egen räkning, delas af de tvänne Ledamöter
af Högloft, Ridd er skåpet och Adeln,
hvilka för öfrigt ansett emot Utskottens Utlåtande
vara åtskilligt att erinra , i afseende på sakna--  de uppgifter, rörande private Hypotheques-Banquers
Inrättning, och en för Real Ccediten lärnpeligare
Lagstiftning. Hvad dessa sednare ämnen
angar, kunna dock Utskotten icke annat än, med,
förnyadt erkännande af deras vigt äfven i Financielt
afseende, åberopa det, sorn i afseende derpå
i det förra Utlåtandets sista punct blifvit anfördt;
anseendes Utskotten, hvilka fått sig uppdragit
att afgifva Förslag till Financernes regiering,
det derföre icke tillkomma dem att utreda,
och till behörigt ordnande framställa, alla öfriga
Samhällsförhållanden, som med Finance-regleringen
sammanhänga och på den yttra större eller
mindre inflytande; lieldst som Utskotten såmedelst
skulle komma att taga befattning med Halstan
hvar och en del af Stats-förvaltningen,
På grund af allt det, sorn Utskotten sålunda,
ej mindre uti deras den 51 Junii afgifne JBe*
Banco^Utskottets Betqnlanden, 853
tänkande, med dervid fogade Bilagor, än afven
Uti det här förutgående anfort, hemställa alltså
Utskotten vördsammast till Rikets Jidglofl- Ständers,
bifall följande Beslut:
1:0 Utvexling af verkligt mynt, till inlösande
af Rikets Ständers Banques Sedlar, må icke
nu företagas,
2:o Af Banquens behållna vinst bör en summa
af 266,666 R:dr 32 sk. B:co Transportsedlay
årligen afsattas och anslås, att för Banquens räkning
inköpa myntbara metaller af guld och silfver,
efter den Ipstruction för Banco Fullmägti.
ges förfarande i denna del, sorn särskildt varder
faststäld; och sorn isynnerhet bör afse, att uppköpet
må verkställas å sådan tid , och på sådant
sätt, att något annat vigtigt förhållande för Samhället
icke derigenom rubbas, och framför allt
icke Vexel-Coursen på Utrikes handelsplatser
Stegras utöfver det belopp, hvartill den eljest
skulle uppgå. Med det, sam af den afsätta Summan
icke kan genast till det bestämda ändamålet
användas, böra sådane Statens räntebärande skuldförbindelser
infrias, hvilka vid yppande behof
åter kunna emot Banco Sedlar forvexlas.
3:0 Det skall vara hvar peli en tillåtet, att
uti Banquen emot myntbara metaller tillvexla
sig Banco-Sedlar, beräknade till det förhållande,
sorn Banco-Fullmäguga särskildt för hvarje år,
vid det föregåendes slut, bestämma, efter förarn
ledande af Vexel-Coursens medejbelopp det sistförflutna
året, jemfördt med det inom landet
gångbara priset på Silfver, som genom behörige
betyg ifrån Auclions-Jtamrarne utfönes; dock Uk?
854 Banca-T] tiko titti Betankanden-,
i V ' ' ' ' ^
val icke under 220 skill.oclx icke ofver 12&
skill, för 1 R:dr Specie.
4:0 Hvad som vid denna Silfver in vexling
2 öfrigt hör iakttagas» bestämmes genom särskild
Jnstruction för Banco-lullmägtige; roen det, år
2828,, till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, intill
nästa Riksdag, anvisade Creditiv för inköp a£
xnynthara metaller kominer nu att upphöra.
5:0 Fran och med nästkommande års början
upphör ali ränte-beräkning å Statsverkets skuld
till Banquen; roen å Capitalet afbetalas årligen
intill nästa Riksdag 150,000 R:dr B:co, hvilka
af Bane o* F u rima gt Fge användas till inköp af mynihara
metaller, efter enahanda gruncier, som de,,
hvilka, i afseende på det lika beskaffade inköpet
för den i sådant ändamål afsatte delen af BänJ.
quens behållna vinst,, blifva gällande.
6:0 I enlighet med 63 §. uti Regeringsformen,
kommer, äfven för denna gång, det så kablade
stora Creditivet att till utgående från Ban=-  «iuen anvisas,
7:0, För inlösen af Rikets Ständers Riksgälds-Contoirs
Credit.Sedlar öppnas, från och med
•början af nästkommande år 1824', en egen räkning
uti Vexel Banquen, å hvilken de till inlösen
uppföras efter det belopp, hvartill de vid
samma tid äro utelöpande.
8:0 AU den Riksgälds Contoirets Skuld till
Banquen, hvarföre icke säker tillgång finnes,
kemmer att vid innevarande års Bokslut afskrif.
vas, och i Räkenskaperna endast bibehållas hvad ,
sedan alla enskildas fordringar först afdragits, efter
denna grund kan anses utgöra en säker for
-
‘ ;. ■ ■ ■ ■ > V
Banco- Utskottets Betänkamlen. 855
idran för Banquen; för hvilken fordran dock
icke någon ranta kommer att erläggas. Den
del af det för detta år beräknade behof af
Discont-biträde från Banquen, hvilken innan
årets slut icke blifvit af Riksgälds-Contoiret
begagnad , till inlösen af då förfallne, men
ouppvisade, Obligationer, bör dock, vid slutliqvid
detta år, beräknas såsom begagnad, samt
öfverflyttas på Riksgälds-Contoirets nya räkning
med Banquen öfver i vanlig ordning in.
satte och utassignerande medel; så att deraf,
i mån af behofven, må kunna fullgöras ofyannämnde,
endast uppskjutne, utbetalningar.
g:o Från och med början af nästa år upphörer
Riksgälds-Contoirets hittills varande
obegränsade Creditiv-rätt till assigriering på
Banquen; men på det att Riksgälds-Contoiret
ej måtte för ögonblicket sakna tillgäng, att
fullgöra de af Rikets Ständer föreskrifne utbetalningar,
må Riksgälds-Contoiret ega, att
uppå Banquen assignera, i den mån behofvet
för dagen ej skulle genom dess egna för banden
varande tillgångar kunna fyllas. För de
Banquens medel, hvilka sålunda af RiksgäldsContoiret
för en tid begagnas, erlägges ingen
ränta; men deremot böra de, så snart tillgångar
inflyta, ovillkorligen genast återbetalas.
10:0 Hvad som af Banquens behållna
vinst för hvarje år återstår, sedan dess förvaltnings-kostnader
blifvit bestridde , och afdrag
skett för den till inköp af myntbara metaller
anslagne Summan, bör, vid ett påföljande års
början, uppföras å Riksgälds Contoirets räkning
856 Banco Uiskattets liel'ånkaT\den._
nied Banque», såsom till Riksgälds-Contoiretsi
disposition genom assignering aileinnadt. Dermed
bestridas af Riksgälds-Contoiret de utbetalningar
oell anslag , sorn Rikets Ständer vid
denna Riksdag föreskrifva; äfvensom öfverskotten
uppå Statens ordinarie och extra-ordinatie
inkomster användas till de utbetalningar, soto
möjligen kunna komma att äskas a* det mindre
Créditivet, hvilket till utgående från, Riksgäids-Contoiret
anvises
11:0 Rör så stor Summa, sorn dessa af
Rikets Ständer till utbetalning från RiksgäldsContoiret
faställande anslag, kunna komma att
öfverstiga den tillgång, hvilken öfverskottet af
Banquens inkomster lemnar , äfvensom för
hvad, som uti betalnings-tillgångar hos Riks*
gäldsConfoiret kan brista, då Kongl. Majit
äskar att lyfta medel af det så kallade mindre
Cheditivet , må Riksgälds-Contoiret ega , att
upptaga lån. mot Obligationer tili Sedelhafva'
ren, uppå valeurer af 500, 250 och 125 R:dr
B:co, stälde.att af Riksgälds - Contoiret inlösas
vid anfordran , jemte ränta efter 3 proc. om,
året; med förbehållen rättighet för RiksgäldsContoiret,
att, genom allmän Kungörelse, uppsäga
Obligationeme till betalning å viss dag
3 månader derefter, ifrån hvilken tids förlopp
ränte beräkningen upphörer,
12:0 I öfverstämmelse med de föreskrifter
för Sedel-utgifning från Ranquen , hvilka
Rikets Ständer vid denna Riksdag meddela,
kommer det representativa myntet, att (i likhet
med hvad det, enligt 1821 års Räkenskap
BaneorUtskattets Betänkanderi. 857
per, funnits vara, då Banquens och RiksgäldsC.
ontoirets sedlar, dessa sednare valverade till
Banco mynt, sammanräknas) till sitt jemnast
•Utevarande belopp utgöra Trettio (30) Millioner
R:dr Banco.
13:0 Utöfver detta belopp må dock Sedelstocken
okas emot inlemnad valuta i guld och
silfver, äfvensom genom lån på Tane fianeaGapitaler,
samt å exportabla effecter, utöfver
hvad hittills, per medium ifrån och med 1817
till och med 1822, vanligt varit.
14:0 I närmaste likhet med det af Rikets
Ständer vid sista Riksdag fastställde förhållande,
bestämmes nu äfven en Summa af
Åtta Millioner R:dr B:co, att, förutan ett särskildt
anslag af 500,000 R.-dr samma mynt för
beläning af Rublique papper, af Banquens fonder
användas till fortsättning af Banco-Piscon.
tens Utlåningar, efter de hittills vanlige grunder,
elle? med iakttagande af de förändringar
deruti, hvilka vid denna Riksdag föreskrifvas,
15:0 Räntan vid dessa utlåningar från
Banco-Disconten bör, från och med början af
nästa år, beräknas endast efter fern för hundradet
om året.
j6:o Räntan för den tid ett Discont-lån
efter förfallodagen förblifver qbetaldt , eller
den så kallade öfver-räntan, bestämmes deremot
att utgå efter Atta procent för ett helt
år, eller | procent ijjotånaden,
17:0 Särskilde Afdelningar af Banco PR
sconten komma att inrättas, i Staden Göthe*
hor, samt någon af Rikets södra Städer; hvil
-
858 Banco-Utskotteis Betänkanden.
ia särskilda Discont-Contoir komma att förvaltas
efter samma grunder, som för Banco-Biscontens
låne-rorelse i öfrigt äro, eller blifva*
föreskrifne , samt de särskilda Reglementen ,
hvilka vid denna Riksdag ytterligare komma
att fastställas.
18:0 AJlt hvad hittills varit stadgadt, rörande
oinskränkt rättighet till beläning af gulikoch
silfver-pant, samt af I/äne-Banco-Capita»
ler, må fortfara att vara gällande ; dock med'
de ändringar deruti, hvilka, rörande beläning^--  värdet å guld och silfver, framdeles vid denna
Riksdag kunna bestämmas.
19:0 Första Allter- 1 9:0 Andra Alterna
nativet:
At Banco-FuII. tivet: A Exportable ef.
mägtige kommer att
uppdragas, att, med fästadt
särdeles afseende
å Banquens säkerhet,
samt i öfverensstämmelse
med de föreskrifter,
sorn derföre
särskildt meddelas, bevilja
Rån , efter samma
grunder, som för
lånen å exportabla metaller
varit gällande,
uppå alla, inom Riket
producerade, ej förskämning
underkastade,
egentliga exportvaror,
under vilkor,
att de skola vara i
fecter af de slag, sorn
hittills kunnat belanas,
må BancoStyreh
sen äfven vara berättigad
att utgifva lån,
efter samma grunder,
som derföre förut varit
gällande, eiler med
iakttagande af de deruti
vid denna Riksdag
fastställande förändringar»
-
Banco-Utskottets Betänbanden. 85g
Stapelstäderna, antingen
i Magasin af sten,
eller päStadernas vanliga
upplagsplatser,enligt
intygande af vederbörande
Autoriteter,
förvarade, samt,
»ned undantag af Me*
tall-effecter, brandfri::*
säkrade.
20:0 Med emottagande af erforderliga medel,
till relaxation af i Banquen belänade exportable
effecter, komma äfven de särskilda
DiscontContoiren i Eandsorterne att taga befattning.
Si:o OdlingsLånefonden bör, från dess
hu varande belopp, förminskas till 300,000
Tt:dr iB:co; i följd hvaraf hälften af den hädanefter
inflytande årliga Capital-afbetalningen
bör till andra ändamål användas, till dess att
fonden icke utgör mera än berörde belopp;
men den andra hälften utgår i enahanda läneväg,
dock efter förändrade grunder, hvilka
särskildt komma att beStäpnmas, till befrämjande
och understöd för sådane större odlingsföretag
, hvilka öfverstiga den enskilda förmå.;
gan, och egenteligen blifva rigtade derhän,
att hitintills icke odlingsbar mark måtte kunna
blifva tjenlig till odling, samt för de kostnader
till utflyttningar, hvilka vid EnskiftesochStorskiftes-förrättningar
pröfvas nödvändige.
22:o Första Alterna- 22:o Andra Alternativet
Den otpförmäl' 11 vet» Den omförmäl*
8 6o Banco Utskottets Hetäh&andeft
-
da andra hälften äf
det § OdlirigslLåneFonden
ingående, kommer
att ater utgå till nya
Fastighets * lån , under
samma vilkor, sorn
fastställas för de Fastighets
. lån , hvilka i
öfrigt från Banquen
komma att utgifvas.
da ähdra hälften äf
det å OdlingsLånefotiden
ingående, kommer
icke ätt åter utgå , utan
att anses såsom någon
ersättning föf den ökning
i Sedelstocken i
hvilken genom MagåzinsDireCtiortens
Greditiv
kan uppkomma.
C’3'o De Capital - afbetala ingar , hvilka,
fiån och med nästa Sfs början, ingå å Bätiquens
särskilde, emot Fastighets-pant utlånte,
fonder, böra till ny utlåning emot pant af
Fastigheter på landet utgifvas; dock så, att
icke öfvet 2000 R:dr B:co belopp må till samma
låntagare utgifvas.
24:0 Första Alteniativet:
Af dessa Fastigliets-låns
primitiva belopp
bor, för hvarje
Sr, 7 procent Inbetalas;
hvaraf räntan,
till 5 för hundrade om
året, å deri vid hvarje
betalnings - terjnin
återstående Summan
först afdrages, och det
öfriga afgår såsom be
-
24:0 Andra Alternativet
: A. dessa nya Fastighets
- lån kommet
Ranteberäkningen och
Capital - sfbetalningert
att förblifva lika med
hvad för de sednast
Utgiftte Fastighets Ian
varit stadgadt; ellet
6 procents ärlig inbetalning,
hvaraf 4 procents
ränta.
taldt å Capitalet.
25:0 De Credit! v-ätislag fran BanqUen,
hvilka vid sistlidne Riksdag af Rikets Ständet
bestämdes för JernContoiret och den undet
Banco- Uttkotieti Betänkandeii, 861
Kongl- CornmerceCollegii disposition Stående
ManufacturDisconten, koinma att, under enahanda
vilkor, sorn fö t desst innia da faststäldes,
fortfara.
26:0 Egare äf ÅlUnverk må äfveh kunna
terhålla lån af det till ManufacturDisconten
änslagnfe Creditiv; sedan dock Kongl. Majit,
efter inhemtatide af dertill, nödige upplysningar,
så vidt tillgång finnes, bestämt den lane»
rätt, sorti, i öfverensstämmelse med de i öfrigt
för Manufactui Öisconiens utlåning gäl lande
stadgar, och i likhet med öfrige till lån
'derifrån berättigade Närings idkare, skäligen
kan anses böra detri tillkomma.
Flere Ledamöters yttrade skiljaktigfe mfeningar
bifogas; och allt varder Rikets Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsarnligen understäldt.
Stockholm den 29 Augusti 1823.
Urdrag af Protocolleh hällne vid Höglofl.
Stats och BanvoUtskottvnb sammanträden
nedanstående dagar är 1823,
Len 26 Augusti.
Herr lievisivnsSecreteraren Stråle Uppläste
fett så. lydande anförande:
Då de förenade Stats, och BanCo-Utskotten
rut afgifva deras slutliga Utlåtande vid denna
Riksdag, uti deil vigtiga frågan öm Rikets Penninge-väsende
samt huruvida någon ordning deruti
hör tillvägabringaSi eiler icke, anser jag det
86a Bänto - Utshottels Betänkande^»
vara min pligt, att uti ett sammanhang framlägga
de åsigter, sorn ledt mine yttranden i
desse ämnen.
Något anspråk elier hopp , att dermed
kunna verka på andras öfvertygelse , kan så
mycket mindre hos mig uppstå, som den långvariga
striden nu synes komma att slutas med
ett stillestånd, utan att å ena eller andra sidan gif*
va något afgörande resultat; men det är just för
detta fall , som jag trott det vara nyttigt , att
nu närmare upplysa ämnet, på det en kommande
tid deruti tilläfventyrs må kunna finna någon
ledning för sina omdömen»
Riksens Ständer sammankommo till denna.
Riksdag med en allmän klagan öfver de menliga
följder , som oordningen uti penninge-Vä“
sendet tillvägabragt. A ena sidan framställde
Innehafvarne af penningar eller fordringar sine
anspråk, att någon gräns för myntets fallande
uti värde måtte varda satt, att de måtte
tryggas uti sin egande rätt , och icke Vidare
äfventyra, att, genom godtyckliga åtgärder af
Rikets Ständer , förlora en del af deras välfångna
egendom. Desse rättvise, och uti ändamålet
af samhällsordningen grundade, anspråk
öfvergingo gradvis till önskningar, att, antingen
genom bestämmande af Banco-sedelns värde
högre än det gångbara, eller genom de medel,
som till företagets utförande skulle användas ,
söka gora en mer eller mindre betydlig vinst,
och öka den närvarande Capital-förmpgenheten.
Då likväl största mängden af penninge - egare
utgöres
Bånco^Vtskottets B etling and en. 86?
utgöres af Enkor och faderlösa Barn, samt s§-  dane personer.- hvilka trädt utom den egen tel Lgen
verksamma lefnaden, och således icke för-';
dra någon vinst, utan endast fordra säkerhet
för förlust, lära de grundade förebråelser om
ofverdrifna anspråk, som emot penninge-egare
kunna göras, blifva mera inskränkte. A andra
sidan åter, hördes ifrån alla Eandsorter
en högljudd klagan öfver penningebrist, och
deraf uppkommen förlägenhet uti allmänna rörelsen.
Att förhållandet var sådant, det kunde
ej med något sken af sanning bestridas,
Kien om orsakerne till det onda och medlen
till att afhjelpa detsamma, derom voro meningarne
mycket delade. Allmännast tycktes man
tro, att det blott fordrades en ny utsläppning
af Creditpapper, under hvad formeller i hvad
väg som heldst, för att afhjelpa förlägenheten,
och man tycktes ega fullt bevis deruti,
att den omlöpande penningestocken sedan sista
Riksdag undergått någon förminskning,
ehuru man ofta framstält densamma större än
deri verkeiigen är. Genom mera Sedelmynts
utspridande, trodde man penningen skola falla
och varorna stiga i värde; farhågan för myntets
försämring skulle tvinga penninge-egare
att köpa fastighet, för att undgå ytterligare
förluster: fastighetsvärdet skulle således åter
stiga, och den gäldbundne Jordbrukaren derigenom
kunna reda sig utur sin brydsamma
belägenhet. Denna åsigt af ämnet, der vigfen
af egande rättens helgd helt och hållet blifvit
Bikung till Riks. St, Prof. Jg*3. 6 le Sami. N:a 4g
864 Banco XhsAoltett Btfänkctnden
-
salt 3 sido, torde likväl icke kunna tilläggas
mängden af dem. som yrkat Sedelmassans för
ökning. Äfven den idoga Landt mannen, sorn
icke begärde mera än att i lugn få besitta sin
torfva,, roen §*råkat i någon gäld, fann sig i
samma förlägenhet, som den, hvilken i hopp
om vinst, ingått i vidsträckta speculationer på
fastighets-köp, och då man i allmänhet behöfde
penningar och dertill icke fanns någon an«*
nan tillgång’, $än de allmänna låne - anstalterna,
kunde ej annat än ett allmänt anspråk på
deras utvidgande uppkomma.
Under Riksdagens lopp häfva de olika
åsigtérna haft tillräckligt tillfälle att utveckla
sig, utan att något bestämdt resultat å ena el.
ler andra sidan blifvit tillvägabragt. Annu
återstår således att besvara de Vigtiga frågorna:
Huru skola förenämnde på en gång billi*
ga, och mot hvarandra stridande anspråk tillfredsställas?
Huru förena egande rattens helgd
med det allmänna behofvet af en mera allmän
tillgång på penningar till förlag för Haft
ingarne?
För att afgifva svar härå, måste man först
undersöka orsakerna till det onda, och sedermera
bestämma sin öfvertygelse, om medlen
till desarnmas afhjelpande.
Hvad osäkerheten i myntets värde beträffar
, så äro orsakerna dertill allmänt kända.
Ett Pappersmynt, som icke eger något orubbligt
värde i silfver, kan endast på ett ofullkomligt
sätt verka såsom mynt. Således mäste
man, ur hvad synpunct^ man äfven vill
Banco-Utskottets Betänkanden. 86$
betrakta frågan om Penningeväsendets reglering,
alltid afse det ändamål, att gifva Banquens
Sedlar ett bestämdt värde i silfver. Men
tiden och sättet dertill hafva utgiort ett ämne
för ganska stridiga åsigter. En och annan har
trott det vara möjligt att återföra BancoSedeln
till det värde i Silfver, hvarå den lyder, och
icke betänkt, att då man »trafvar till en ytterlighet,
händer ofta att man kommer till en
aldeles motsatt, och att de t vänne utvägar,
som finnas, att bringa BancoSedeln till sitt
primitiva värde i silfver ; den ena att minska
antalet af de utelöpande Sedlarna, och den
andra, att införa så mycket silfver, som erfordras,
för att motsvara den Sedelmassa, som nu
finnes, båda äro overkställbara, emedan landet,
genom afstannad rörelse och aftynade näringar,
skulle aldeles gå under, innan den på
sådant sätt åsyftade realisation kunde möjligen
komina till stånd, I allmänhet tror jag äfven,
att man inser både orättvisan och skadligheten
deraf, att söka gifva BancoSedeln ett annat
värde, än den nu eger, och för min del
är jag öfvertygad, att bestämmandet af det nu
varande förhållandet emellan Banquens Sedlar
och Spe«iemynt, såsom grund för Banquens
skyldighet, att inlösa sina Sedlar med reelt
mynt, skulle vara en stor välgerning för alla,
som icke önska annat, än att få behålla hvad
de nu ega, utan att finna sig belåtna med Finance-speculationer,
hvilka lika lätt kunna slå
ut med förlust, som med vinst.
Hvad åter angår den i landet lådande
S66' ‘BancoXJtsiöttds Éetänkanden'.
allmänna penningebristen, liar jag förestält
mig de förnämste orsakerna dertill vara:
1:0 Att sedan genom så väl de förra FllialDiscontema,
som de för Banquens räkning
anrättade Båne-anstalter, ert stor de! Jordegaxe
blifvit skuldsatte, de fortfarande Ränteech
Capital-afbetalningarne nu visat sig såsom
mest tryckande, under en tid, då Bandt-j
mannens inkomster i penningar blifvit minskade,
i stället för att gifva något öfverskott,
som till afbetalningarnes verkställande kunde
användas. Anledningarne åter till minskandet
af Bandtmannens behållna inkomst, måste
sökas dels deruti, att Bandtmanna-varornas pri9
småningom återgått ifrån den böjd, hvartill da
genom Krigstillståndet och ett fallande Myntvärde
varit uppjagade, dela deruti, att genom
den för Statens räkning bedrifne, men sedermera
upphörde handeln med Spannmål, denna
Bandets hufvudproduct fallit i vanvärde, och
att utvägar till penningars anskaffande genom
biförtjenster i många fall äro afskurne.
2:0 Att misstroende till BancoSedelns värij
de, i förening med svårigheten, om icke omöjligheten
, att å utsatt dag återfå sina penningar,
i allmänhet afhållit penninge-egare, att
till Bandtmän gifva lån å längre tid, och att
således de lån, som mast återbetalas, icke kun-j
nät af andre enskilde försträckningar ersättas^
3:0 Att under sådana omständigheter Skatterna
blifvit allt mer och mer tryckande, derigenom
att de penningar, som i denna väg utur
landet indrifvas, samt de som uti betalnin
-
Banso-Utsk&tteis Betänkanden: *6*
gar till allmänna Verk ingå, icke, i anseende
till den hämmade rörelsen, återkomma till de
liander, sorn på nytt böra förtjena dem, för
att kunna fortsätta de dem åliggande utbetal»
n ing ar.
Aro dessa orsaker till oredan i penningeväsendet
de rätta, så äro medlen snart funna!
En del af dem äro Juridiske och Oeconomiske,
såsom mera säkerhet medförande Intecknings»*
lagar, snabbare Executions-författningar, friare
rörelse med alla Eandtmanna-varor och fri»
het, att till verka och försälja allt, hvaraf Bandtmannen
kan hemta förtjenst rn. m., men dä
desse ämnen äro hvarken föremål för desse
Utskottens bearbetande, eller kunna rätt be-»
dömmas för än efter verkstäld Finance-regie»
ring, är det öfverflödigt att vidröra dem. Jag
inskränker mig således till dem, sorn egente"
ligen röra Rikets penningeväsende.
För min del anser jag hufvudgrunderna
för ordnandet deraf böra blifva:
1:0 Att BancoSedeln erhåller ett bestämdt
värde i silfver och således icke kan undergå
andra förändringar i dess värde, än som jemväl
Silfvermyntet i allmänhet är underkastadt, och
9:0 Att utvägar beredas, hvarigenom deta
verkeliga Penningestocken i landet kan ökas
och sättas i omlopp, utan att Nationell ännu
mera skuldsattes tili Banquen och andre alla
rnänna Cassör, hvilket deremot i möjligaste
måtto bör undvikas. Så länge något bestämdt
värde i Silfver icke är BancoSedeln åsatt, ve£
icke fenninge - eller fordrings-egaren huru
668 Banea-Utskottets Betänkanden.
mycket Capital i verkligt mynt utgör, och den
gäldskyldige ä'r i okunnighet till hvad belopp han
skall komma att betala sin skuld. Begäret att
vinna, eller åtminstone att icke förlora, skall
nödvändigt uppväcka en alfvarsam strid emellan
Fordringsägare och Gäldenärer, och huru kan
ett Samhälle framskrida till någon förkofran, då
större delen af dess medlemmar äro, eller måste
komma i uppenbar fejd med hvarandra. Om en
eller annan af de större Delegarne, hvars vinst
eller förlust kunde blifva betydlig, ännu längre
skulle vilja fortsätta striden, torde jag likväl icke
misstaga mig deruti, att det är pluraliteten af
Svenska Folkets önskan att vinna lugn och säkerhet.
Fråga synes således endast vara, ont
medlen och sättet att bestämma BancoSedelns
värde.
Att en ökad Penningestock vore förXandet
nyttig, derom förena de fleste sig, och allmängjorda
calculer utvisa, att verkliga värdet af det
nu i omlopp varande Sedelmyntet vida öfverstå»
ger den penningestock, som förr funnits i landet,
men huruledes ett verketigem ökadt RörelseCapital
skall kunna tillvägabringas, genom ytterligare
lifgifvande af BancoSedlar, som endast såsom lån
utgå och sedermera skola återbetalas, det synes
svårt att begripa. Okas BancoSedelstocken utöfver
det belopp den förut utgjort, så försämrar
den sig i värde, i samma mån, som den stiger
i mängd.
Man har ådagalagt, att ehuru vi nu ega lika
stort RörelseCapital i Sedlar, som år 1809,
detsamma likväl icke äj yärdt mera än hälften
Råneo- Utskottets Betänk and en. 869
uti Silfver» En furökning af Sedlarne afhjelper
iåledes icke det onda, utan skall penni ngestocken
ökas, måste det ske genom verkeligt mynt, och
härtill liar jag trott en säker tillgång finnas uti
allt det myntbara guld och silfver, som antingen
inom landet kan såsom husgeråd umbäras, eller
ifrån utrikes ort inforas. Man måste således söka
att bringa värdet deraf i omlopp och derigenom
satta Nationen i stånd, att förskaffa sig meta,
penningar, än de sorn redan finnas.
Sedan jag således för mig sökt utreda da
ändamål, som med penninge-regleringen bör afses,
har jag, efter bästa förstånd och öfvertygelse,
stadgat mitt begrepp om de medel, sorn härvid
borde användas.
Dervid uppkommer genast 3:ne hufvudsak»
liga frågor: 1:0 Hvilken ziffra skall antagas, så.
som utgörande BancoSedelns närvarande värde i
silfver. 2:0 Huruledes detta värde skall förblifva
beståndande, och 3:0 genom hvad medel- en
ökad penningestock i reelt mynt kan j(bringas^i
omlopp.
Hvad den första frågan angår, är det emel»
lan iso och 128. skill,, 60m, valet måst%'?görasu
För min del har jag trott att man borde afse:
a) Att, i fall det för dagen gängse agio
emellan Sedlar och Silfver icke kunde aldeles,
orubbadt antagas, man heldre måste taga en högre,
än en lägre ziffra, att i utrikes penning©*
föihållanden stå till faveur och i det sednare till
defaveur. Hela Riket skall således nödvändigt
vinna derigenom, att silfret sättes till det högre
gärdet, Detta är i motsats emot hvad sorn vid
870 'Banco Utskottets Betänkandm.
inträffade myntbestämningar tillförene blifvit antaget.
Man har trott sig göra val genom att gifva
Sedelmyntet åtminstone någon så kallad förbättring,
och man har icke blifvit varse, att ett
ofördelaktigt förhållande emot det utländska myniet
derigenom uppkommit, sorn nödvändigt måste
■verka det reela myntets utförande utur landet, si.
ifraint icke gynnande omständigheter sådant afböjt.
b) Att man noga måste afse, att de nu varande
räknevärden icke på något väsendtligt sätt
rubbas, utan att silfver må framdeles kunna blifva
gångbart, med bibehållande af de räknevärden,
som na man och man emellan nyttjas.
Närlagde Tabell öfver förhållandet emellan
Sedlar och Speciemynt utvisar, att efter 120 sk.
'agio erhåller val Speeiemyntet ett någorlunda fatligt
räknevärde i Sedlar, så att t. ex. ett 3 skill,
■stycke gäller 5 sk., 4 sk. stycke 10 sk. o. s. v.;
men deremot hlifver Sedelmyntets värde uti Silf,
ver uti ganska brutna ta!, så att 1 Kalr BancoSedlar
utgör 19 sk. 2^ r:st. uti Silfver, 1 R:dr
iKiksgäldsSedlar a a sk. r:st. i Silfver o. s. v.
Det synes således alldeles omöjligt, att efter 120
sk- Speeiemyntet kunde blifva gångbart, utan att
lubba alla hitintills antagna räknevärden. Enda
utvägen skulle således blifva, att alå ,ett nytt
slags mynt, hvilket åter medförer många olägenheter;
Samma förhållande inträffar vid alla tal
utöfver 120 sk. ända till 128 sk., då ett 2 skill,
stycke gäller 5 sk. 4 r:st. Banco eller 8 sk. Riks,
gäldsSedlar, 3 sk. Silfver 8 sk. Banco eller 12 sk,
RiksgäldsSedlar o» s. v. 1 R:dr BaneoSedlar,'
si? i Silfver, och 1 R:dr RiksgäldsSedlar, *£
Banco-ZJtskottets Betärikandefti 87^
i Silfver o s. v. Om tillika med det förr varande
Speciemyntnt slås Trj,:dels och |:dels Riksdaler,
blifva de lätt gångbare lika med Sedelmyntet,
och ingen rubbning i närvarande räknevärde
eger rum.
Man afser i allmänhet, att 128 sk. är högre
än det riu varande agio emellan Silfver och
Sedlar. Detta är emedlertid det pris, hvartill Spe.
cieinynt hitintills måst betalas hos dem, som haft
sådant att aflåta, och under 2 R:dr 33 sk. BancoSedlar
tror jag ej att någon kan förskaffa sig en
SpecieRiksdaler. Coursen på Hamburg har väl
nedgått till 122 sk. (den var, då ärendet först
förehades på FinanceBeredningen, 126 sk.); men
om härtill lägges: 1:0 skillnaden emellan Ham
burger
och Svenska Riksdalern , den sednare till
faveur. 2:0 Vexlings - provision i Hamburg. 3:0
Frakt och omkostnader samt assurance för Silf*
xets hitförande från Hamburg, och 4:0 Ränta
under den tid operationen påstått och jäenningar»
ne varit frugtlöse, lärer man till Vexelns inköpspris
få lägga omkring 5 sk. och man finner då,
att äfven vid 122 sk. Cours, värdet å En R:dr
Svenskt Specie uppgår så nära till 12 8 sk-att man
icke möjligen kan anses begå någon orättvisa mot
penninge-egaren om denna grund fastställes.
Den andra frågan åter, eller huru ett fast»
stäldt värde af 128 sk. skall blifva bsståndande^
besvaras af många dermed, att sådant icke är
■verkställbart, med mindre allmän vexling uti Banquen
tillätes. Detta är sannt, om förhållandet
tages för en längre tid, men då här icke kats
vara fråga mer än om en inskränktare (iderym$lä
87* Banco-Utskottett BetänkanJen.
torde saken böra betraktas utur en annan synpunct.
Om 128 skill, antagas, 6a utgör detta
fullkomligt det närvarande Silfverpriset: derutöf*
ver kan BancoSedeln icke förbättra sig, emedan
ingen lärer vilja antaga den till högre pris, än
hvartill Banquen kommer att inlösa densamma.
O rn BancoSedeln åter skulls kunna ytterligare
falla i värde emot Silfver, så måste ett behof af
Silfver uppstå, hvilket icke med BancoSedlar kan
fyllas. Hvarigenom skulle nu ett sådant behof
uppkomma? Inom landet är Speciemynticke gångbart,
användes icke i några liqvider, således hehöfver
det icke ef någon i detta hänseende anskaffas.
I>et är då endast för att till utländsk
ort utföras, somSilfret skulle uppköpas; meri det
torde icke vara mycket vågadt i denna ticlepunct,
då en ovanligt stor Jern-export egt rumoehlan.
det blifvit välsignadt med rika skördar, att påstå,
der en öfvervigt uti handeln nu verkligen eger
rum, och att, med kloka anstalter, redbart mynt
ekall införas i Riket, i stället att utföras. Så
vidt man nu kan förutse, synes ingen anledning
att befara, det något verkligt behof af Silfrets utförande
kan uppstå, och det vöre säkerligen ingen
fara att öppna Banquen till allmän utvexling,
om icke misstroendet ännu i så hög grad bibehölle
sig emot Banquens soliditet.. Man har i
allmänhet tagit för afgjort, att för att tillvägabringa
en realisation, borde Bauquens reela fond
förstärkas med 233 Millioner R:dr Specie. Vid
första ögonkastet på Tabellen öfver förhållandet
emellan Banquens Sedelstock och Silfverfond,
jsnnet man likväl, att under de tider, då allmän
Banco- Utskottets BetdnkandeiU 873
utvexling skett, sällan mera reel valuta funnits,
än som motsvarat hälften af den utelöpande Sedelstocken,
och om närvarande SiIfverfond beräknas
i BancoSedlar efter 128 skill, för 1 SpecieRiksdaler,
erfordras endast 75,000 R:dr Specie
för att erhålla samma förhållande som fdrenämndt
är. Denna Summa åter kan Banquen uied öfverskottet
af sine egne inkomster sednast inom 5
år anskaffa. Hvartill skulle då ett högre belopp
behöfva under en eller annan form upplånas?
Jag kan dertill icke finna andra anledningar, än
antingen i fall man vill gifva BancoSedeln ett högre
värde än den nu eger, hvilket säkert skulle
kosta Staten en fortfarande skuldsättning af 2 å 3
Millioner B:dr Specie, eller ock oin man, öfvertygad
derom att Nationen för det närvarande icke
mägtar bära de dryga kostnader, som Götha Canal
och andra allmänna företag åstadkomma, vill
grunda utvägarne till medels anskaffande till dessa
ändamål på ett utländskt lån, som för realisation
af Banco* och RiksgäldsSedlarne skulle af Banquen
upptagas. För min del har jag ej kunnat
samtycka till en plan, som utan nödtvång skulle
sätta Staten i utländsk skuld, hvarifrån densamma
så lyckligen blifvit befriad, och har ansett
inrättandet af en Banque på Actier icke kunna
betraktas annorlunda än såsom en skuldsättning,
der Dångifvaren tillika finge rättighet att inträda
såsom delegare i förvaltningen af Banquen och
njuta en högre ränta å sina försträckta penningar;
hvilket hos en penningefattig och till en del
gäldbunden Nation lätteligen hade kunnat urarta
till en fullkomlig penninge * ajcistocratie. Dereiqot
874 Banco-Utsiottets Betäniandtri.
är jag öfvertygad, att om en klok och redlig plar*
antages, hvarigenom Banquen sättes i stånd att
inom få år börja utbetalningen af reelt mynt i
skall ingen tvifla derpå, att ju realisationer komma
till stind. Oförutsedda händelser kunna vis»
serligen orsaka Coursens stegring för någon korrt
tid, men den skulle snart återgå till sitt naturlif
ga skick, innan utvexlingen börjades. Skedde
åter ingen väsendtlig rubbning uti närvarande
Coursförhållanden, vore det, efter mia öfverty.
geise, ingen våda underkastadf, att, efter ett paff
års förlopp, tillåta BancoFullmägtige, att, undec
föreskrifna vilkor, börja allmän utvexling afSpe»
ciemynt, och att nu derom meddela Fullmägtiga
en särskild Instruction. Hvad nu rörer sättet, at®
bringa en ökad penningestock af reelt mynt i omlopp;
så är det klart, att i den stund BancoSedelns
värde fastställes i likhet med närvarande
Silfverpris, blir det derigenom möjligt, att i hana
del och vandel använda allt det myntbara guld
och silfver, som inom landet finnes, eller ifrån
utrikes ort kan införas; men svårligen kan man
genast vänta sig ett så stort förtroende till hvad
af Riksens Ständer om myntvärdets bestämmande
beslutas, att den, som innehafver silfver, vill
lemna det ifrån sig, då han ännu är osäker att,
när han åstundar, kunna återfå detsamma. Det
fordras således en anstalt, hvarigenom värdet af
det disponibla silfret kan blifva gångbart och nu
varande egare likväl bibehålla rättigheten att återfå
sitt silfver. Det är i sådant afseende jag föreslagit,
att hvar och en må få inlemna silfver h
jganguen, detföre uttaga beloppet i Banquens Sed
-
BancoTJtslottth Betänftanden* 87$
lar och derjemte erhålla en Attest, som berättigar
honom att, emot lika belopp i Sedlar, återfå
Silfver eller Speciemynt.
Derigenom inträder Bariquen redan till eri
stor del i sin function såsom VexelBanque. Ganska
mångå skulle säkerligen begagna denna utväg
fiic att göra ett Capital fruktbart som nu är dödt
och denna ökade Capital-tillgång skulle otvifvelaktigt
gifva ett ökadt förlag för handel och narin--  .gar. Härigenom uppkomme äfven ett medel hvar»
igenom Coursen skulle Italias jemn, ty om Cour»
sen stege, skulle det insatta silfret utvexlas och'
förrän all denna tillgång blifvit uttömd, förr kunde
någon väsendtlig rubbning i närvararande Cours-'
förhållanden icke ega rum. Man har emot denna
anstalt framstält åtskillige farhågor, och tyckts
alldeles förglömma att Banquen derigenom icke i
sjelfva verket får annan function än densamma
skulle utöfva, om en fullkomlig realisation vöre
verkstäld, nemligen att emottaga silfver och derföre
utgifva sedlar samt åter utvexla silfver emot
sedlar. Någon möjlighet att vexelvingleri derigenom
skulle ökas kan jag icke inse, tvärtom skulle alla
speculationer derpå blifva ännu äfventyrligare ä«
de förut varit, då ingen kunde veta, hvilka silf—
vermassor voro disponibla och kunde bidraga till
Coursens återförande till hvad stadgadt blifvit»
I synnerhet tyckes man fästa sig dervid, att en
norm vore gifven, hvarefter fordrings-egare skulle
fordra af sine gäldenärer att skuldförbindelserna
skulle ställas i Speciemynt. Om äfven så skulle
hända, hvad ondt vore väl deruti? De gäldskyl»
dige fingo då samma intresse som Penninge - ega»
876 Banco Utskottets Betänkanden.
ren nemligen alt myntvärdet då blefve beståndan.
de och då ingen hade intresse uti en förändring
i unde man vara ganska säker att den ej skulle
inträffa. Deremot torde det icke kunna besti idas
att denna anstalt medför flere fördelar.
l:o Gifves derigenom en verkelig betydelse
å Beslutet om BancoSedlens värde i silfver.
2:0 Blifver en ökad sedelstock, bestående af
reelt mynt, satt i omlopp.
5:0 Uppkommer möjligheten för utländske
Capitalister, att med säkerhet för myntets värde
Utlåna penningar. Då räntan i Sverige är vida
högre än i andra Penningerika länder är det all
anledning att Penningarne strömma dit, der de gifva
högsta afkastning och denna ökade tillgång
skall icke allenast afhjelpa förlägenheten utan äfven
sluteligen fälla Penninge-räntan, så vidt sådant
med sakens natur öfverensstämmer.
Åf alla dessa skäl hemställer jag att nu måtte
stadgas.
i'o Ått BancoSedelns värde fastställes efter
128 sk. eller 2 R:dr 32 sk. i sedlar för En Rtdr
Specie i silfver, hvarå Kongl. Majtts sanction begäres.
2:0 Att till detta belopp Banquen emottager
silfver emot sedlar samt tillika meddelar Insältta.
ren ett betyg. Hvarigenom Banquen under laga
ansvar förbindes att, emot enahanda belopp i sedlar
, åter utvexla silfver, myntadt eller omyntadt.
3:0 Att myntning af smärre Speciemynt af
jbtdels, T’g:dels, T'a:dels och gtdels B:dr-stycke
genast- företages.
Banco -XJtsiottets Bettini anden. 877
4:0 Att BancoFullmägtige genom särskild
Instryction berättigas, att i vissa Fall och unde*
vissa vilkor , samt med Kongh Maj:ts Nådiga bifall,
företaga allmän utvexling af Speciemynt, hvarvid
början göres med de smärre mymdagen.
Vilkoren för en sådan Utvexling skulle nödvändigt
vara de: att insättningar af silfver skedt till
så betydligt belopp, att man deraf tydeligen finner
att den rörliga silfvermassan redan är så stor, att
man utan våda kan öppna Banquen till allmän
Vexling. Lyckades den nu föreslagne planen,
hade man säkert uppnått detina tidpuncf förr än
man tror sig kunna förutse ; men föreskriften föc
BancoFullmägtige bör icke allmängöras emedan
sådant kunde gifva anledningar till Speculationer.
Mången skulle tycka, att i fall en allmän
(realisation skulle företagas, BancoStyrelsen bör ega
magt, att kunna upptaga ett lån eller åtminstone
förse sig med en utländsk Credit å 500,000,
eller 1 million R:dr Specie. tTill äfventyrs kun*
de sådant vara nödvändigt för att lugna alla farhågor;
men något verkeligt behof af ett Lån kan
jag icke inse. Faran att meddela BancoStyrelsen
rättighet att aftala derom, vöre likväl icke stor, då
realisationen i sjelfva verket icke grundades å Linet
utan å Banquens egne fonder samt hvad uti
lånte Penningar möjlige^ intogeS aldrig borde
blifva mera än att detsamma inom 2 a 3 år kun.
de af Banquens egna medel återbetalas.
Med antagandet af denna plan, följer nödvändig;
heten att förändra sättet till Penninge-upplånandetill
allmänna företag, emot skuldförbindelser stälde på
längre betalningstid och följakeligen emot 5 pro
-
878
Ranéö‘XJtsköttets 'Reinh anderi
cents ränta, emedan allt val går an, att ställa' CR
bligationerne å vista, då de inlösas med Banco--  Sedlar, kunna utbyta emot reelt mynt och för he«
la summan Obligationer således silfver skulle kunna
lyftas atur Banquen; om 200,000 R:dr af
Banquens årliga inkomster anslås till ränta och
amortissement å RiksgäldsContoirets Obligationer
a 5 procent, är det ganska tillräckligt för ändamålet,
och Banquen får derigenom behålla mera af
sina inkomster till uppköp af myntbara metaller än
Höglofl. Utskotten föreslagit. För öfrigt är det
för sjelfva sakens skull alldeles likgiltigt, om Bänt
quen för sine sedlar uppköpt silfver, eller om
detta silfver blifvit af enskild man insatt och sedlar
derföre utgifne, och Banquen i sådant fall utan
fara kan amortera sedlar, svarande emot sin behållna
inkomst, emedan sedelstocken derigenom icke un*>
dergått någon förminskning.
Med innerlig öfvertygelse derom att det sätt
jag föreslagit till Penningeväsendets reglerande,'
för det närvarande närmast förenar alla intressen,
och så väl derigenom som genom det tillfälle, som
skulle yppas till en verklig National-förkofran är
i närvarande tidpunct för fäderneslandet det nyttigaste,
kan jag icke annat än beklaga att den plan
jag framstält, icke fått någon försvarare, som egt
mera skicklighet än jag' att utveckla ämnet och
mera förmåga att värka på andras öfvertygelse;
Jag måste söka min tillfredsställelse i medvetandet
att hafva efter bästa förstånd velat gagna mitt
fädernesland och hoppas att framtiden tillräckligen
skall ådagalägga huruvida jag haft rätt ellet;
icke. Tabell,
Banco Utskottets Betänkan färn 879
Och begärde Herr RevisionsSecreteraren, att
detta yttrande matte få åtfölja det till Rikets Stättder
afgående Utlåtandet, såsom, innefattande Herr
Revisio.nsSecreterarens skiljaktiga mening ifrån
vhskottens denne dag fattade Reslaf, i anledning
af de inom RiksStånden gjqrde anmärkningar vid
Utskottens förra Betänkande, rörande allmänna
Renningeväsendet och de dermed gemenskap egande
ämnen, i hvad sora särskildt angick frågomo
om Si Ifver vexling uti Banquen. samt bestäm*
mande af förhållandet emellan Sedlar och Spe»
eiemynt.
Herr Bergmästaren Montan yttrade ock-, med
begäran, att dess skiljaktiga tanka matte Betan»*
kandet åtfölja:
Af de skäl jag. anfört uti min Reservation
emot Höglofl. Utskottens förra gången fattade ena-*
handa Beslut, om Silfver-inköp emot nye Sedlar,
bestrider jag äfven hvad Utskotten nu före*
slagit. Den föreslagne jemnkningen i priset emellan
iao och 128 skill, är blott ensidig och
bereder blott en förmån för den gäld skyl dige,
den nemligen, ä(t Coursen icke skall kunna falla
under 120 skill.; men deremot är för Capitalister
intet medel, föreslaget, att hindra det ju Coatsen
ian stiga öfver 128 sk. och till 2 ä 300 sk-,
och som ett Silfver - inköp omöjligen kan ske, utan
att mer eller mindre imponera på Coursen och.
förorsaka dess stegring, samt, derest något betyd-»
ligare Silfver-inköp ej vinnes, denne åtgärd ä?
alldeles förfelad, så bestrider jag hvad Utskotten
härom beslutat, såsom både skadligt och orätU
Bihang lill Riks, St Bl ot. 1823. due Sami, N:0 50*.
8So BancoZJtskottets Betdnkanden.
•vist, ilå det blott länder till förmån för en del
af Samhället, men kan skada den andra.
Förslaget, att Herrar BancoFullmägtige, vid
hvarje års början, skulle bestämma Coursen för
Silfver - inköpet, tyckes äfven vara mindre lamp.
ligt, emedan Coursen varierar för dagen och
månaden; och om något inköp således skall ske,
utan verkan på Coursen och utan förlust för
Banquen, ligger det. i sakens natur, att priset å
det Silfver, sorn inköpes för hvarje månad eller
vecka, bör bestämmas.
Herr Kammar Junkar en Morath reserverade
sig äfvenledes emot Utskottens denne dag fattade
Beslut, att frångå de Förslag, Utskotten förut
fram stalt genom tredje och fjerde puncterne
(den. sistnämnde, enligt första alternativet) uti första
afdelningen af Utskottens förra Betänkande;
enär Herr KammarJunkaren för sin del ännu fortföre
att anse de deruti upptagne åtgärder och
beslut, såsom de tjenligaste, hvilka i närvarande
omständigheter kunna vidtagas.
Den 28 Augusti.
Herr Borgmästaren Montan och HerrGrosshandlaren
Eckhoff, hvilka voro af skiljaktig tanka,
i afseende på det svar, Utskotten funnit böra
;;fgifvas uppå de. inom RiksStånden gjorde anmärkningar
vid Utskottens Utlåtande N:o 23, bllagdt
N:o 20, under Ditt- C. begärde att deras
yttrade särskilda mening matte Utlåtandet till Riik
ets Ständer åtfölja, sådant som det sedermera
Bancö-Utsiottets Betankanden. 881
blifvit skri fiel i gen i bägges namn förfältadt, lydande
som föijer;
”Emot afskrifningen afBanquens fordran för
inlöste och vid -årets slut utelöpande RiksgäldsSedlar,
reservera vi ossi, under åberopande af
hvad som blifvit anfördt uti våra reservationer
emot Högloft. Utskottens första Betänkande
härom. Vi hafva icke yrkat, hvarken att Rikets
Ständer nu skulle på annat sätt utse medel
att desse RiksgäldsSedlar inlösa, eller att desamma
nu skulle betala3, men vi anse det vara ett
våld, att nu afskrifva en Banquens fordran,, på
Ständernes garantie uppkommem,- irman Banquen
fått uppgöra liqvid med sine Creditorer, och man
dervid funnit hvad öfverskott laanquen eger, oell
om denna fordran då ej behöfver påräknas för
uppfyllandet af Banquens förbindelser; hvarföre
vi för vår del tillstyrkt, att denne Banquens fordran
hos Staten, utan beräkning af ränta: endast
skulle bokföras och Balancerås, till dess Riksens
Ständer, vid en lofvad realisation, kunna derom
afgörande besluta, -Att för desse RiksgäldsSedlar
någon fond till amörtissement ej varit anslagen,
kan efter vår tanka aldrig bevisa,, att de derföre
skulle af Banquen inlösas. Enahanda förhållande
visar sig nu äfven med de föreslagne 3 ProcentSedlarne.
Någon fond af Statens medel är
icke heller dervid anvisad, och lärer således blifva
en följd, att de äfven af Banquen skola betalas,
i hvilken händelse det vöre för Banquen bättre,
att nya BancoSedlar utgifvas i stället för 3 ProcentSedlar,
hvarigenom Banquen åtminstone be-,
sparar den ränta, sorn å desse 3 ProcentsSedlar
S‘82 Banco- L tskotteis Bcttlriiänden.
af Banquens fonder skall betalas, oell sorn endast
tillfaller dem, hvilka dels hafva allmänna medel
under Vard Och Uppbörd, d'e!s dem, hvilka i
och för sin rörelse måste hafva disponibla foa*
der, och hvarigenom förlägenheten för dem i
hvilka behöfva låna penningar, ännu mera skall
okas, då Capitalisterne få härigenom en utväg,
att draga inkomst af sina penningar och ändå ali*
tid hafva deta tili hands för tiilfällige speculationer.
”
”Emot hvad Högloft. Utskotten nu föreslagit)
angående oh obegränsad Assignations-rätt för RiksgäldsContoiret
å Banquen, nödgas vi äfven reservera
oss. Då Utskotten först antagit såsom
princip, att RiksgäldsContoiret bör skiljas från
Banquen , och att derföre Banquens fordran för
RiksgäldsSedlarne borde afskrifvas och inga nya
RiksgäldsSedlar utgifvas, st föranleder, efter vår
tänka, detta Förslag en verkan, att alldeles upp*
hafva förenämnde princip; då derigenom en ny
blandning blifver emellan RiksgäldsContoiret oell
Banquen samt <l'€t förra för sine förbindelser åtet
får ny garantie af Banquen. Betänkandet utvecklar,
att detta Banquens ålitande endast momen*
telt skulle ega rum, och att RiksgäldsContoiret
eger fonder att betala sin skuld; men ett annat
förhållande kan dock uppkomma, i händelse de
föreslagne 3 ProcehtsSedlarne skulle uppsägas på
én gång, hvilket är ganska troligt, i fall uppsäg»
bing sker, då RiksgäldsContoiret, sorn till deras
Inlösen icke eger någon fond, åter måste assig»
hera summan på Banquen, hvilken derigenom
får en ny fordran hos RiksgäldsContoiret, till ett
Santo Utskottets Betänka uden. 883
“belopp afnågre rnillioneraf enahanda beskaffenhet som
'ffe nu -tili afskrifning beslutade RikigäldsSedla-me,”
tNyssbemälde Ledamöter, Herr Borgmästaren.
‘jYLoritan och Herr Grosshandlaren !Eck!ioiff, reser»
verade sig äfven emot Utskottens Beslut, till
svar uppå de gjorde anmärkningarne emot Utskottens
Utlåtande N:o 2$, bilagdt Betänkandet
N:o 20. under Litt. E., enligt följande sedan
skrifte!igen aflemnade yttrandet
“'Såsom skäl för den reservation vi anmält
Srnot de föreslagna 3 ProcentSedlarne, fa vi åbe*>
ropa hvad vi skrifteligen emot första Betänkandet
anfört, och att BorgareStåndet, hvars medlemmat
vi äro , detta Förslag genom beslut ogillat. Örn
man icke vill göra skuld och undvika öka landets
bördor, -hafva vi ansett medel finnas, då.'
till Canalbyggnaderne, hvilkas fullbordande fört
eller sednare för Statsverket är likgiltigt, enät
någon inkomst deraf ej lärer kunna påräknas-,
större anslag icke göras än Banquehs anordnade
behållna vinst medgifver; och om detta medel ani
-fäges, stanna vi icke uti någon förlägenhet-, mefr’
kunna ändå, ehuru någre år sednare, fullborda
det så mycket omtalade, men illa calculerade, Stor5:
Verket Götha Canal.’*
. Herr C o minette - Rådet 'Cronius och Hert
Grosshandlaren Göransson anmälde äfvenledes de-,.
ras reservation emot detta Beslut, gmndadt pa
enahanda anledning.
BancoTJtskottets Betdnkanden,
Riksdagsmannen Anders Sandsten anmälde j
det han varit hindrad, att till slutet bevista Utskottens
sammanträde förliden gårdag, och begärde
antecknande uti denna dagens Protocoll af sin
reservation, emot Utskottens förliden gårdag fatta,
de beslut, i anledning af de gjorde anmärkningarne
vid Utskottens Förslag, att för bestridande
af de anslag, sorn kunde komma att- öfverstiga
Rartquens disponibla vinst, upptaga Ian emot 3
procents ränta; under yttrande, det Riksdagsmannen
för sin del icke kunde, inse nödvändigheten
af att skuldsätta Staten på ett sätt, sorn
till räntan fordrade’nya tillskott,-ännu hafva inträdt,
heldst som, derest utgifter skulle blifva
utöfver redan kändé tillgångar nödige, den utväg,
sorn förr varit begagnad, att utgifva RiksgäldsSedlar,
äfven framgent utan skada eller äfventyr
kunde användas.
Riksdagsmannen Anders Joachimsson instämde
äfvenledes uti denna yttrade särskilda mening.
Herr DomProsten Doctor Wijkman begärde
anteckning i Protocollet af dess enskilda mening,
i frågan, om nedsättning af den öfverränta, som
hittills vid underlåten inbetalning af Discont -  lån efter förfaHotiden varit, erlagd ; enär Herr
Doctorri och DomProsten för sin del förmodade
flere olägenheter, genom bristande noggrannhet
vid lånens inbetalning och deraf orsakad svårighet
för nya låns utgifvande i behörig ordning skola
i följe häraf uppstå:
lianco-TJtslottets Tetänhandenl S8f»
I frågan om inrättandet af särskilde Discont.
Contoir i Landsorterne, åberopade Herr Rådman
Lundgren innehållet af dess, vid Utskottens förra
Utlåtande 1?:ö 26, bilagdt Betänkandet N:o 120,
under Litt. F.l fogade reservation; och deruti instämde
nu Herr Grosshandlaren Göransson.
H err Borgmästaren Hambraus yttrade äfven
en skiljaktig mening ifrån Utskottens Beslut i
denna del, enligt med hvad sedermera skrifteligeri
aflemnats, så lydande:
”Jemte reservation emot de nu åter föreslag.’
be utgreningarne af Disconten till Götheborg och
någon Stad i de Södra Provincerne , får jag nu,
af ytterligare anledning i ödmjukhet andraga följande.
'*
■ *’Vid inr.Pfartdet af f. d. FilialDisconternej
författades af kloke Personer, och"giilades afStänderne,
sådane Stadganden, sorn då ansågos fullkomligen
svarande emot ändamålet af säkerhet
Och en ordentlig förvaltning. De missbruk, som,
det oaktadt,' sedermera blifvit af dessa Reglementen
i iner och mindre grad gjorde, äro for väL
kända för att behöfva beskrifvas. Utan att tvifla
på fullständigheten af ett blifvande Reglemente
för nu ifrågavarande Discont - ufgreningar, befarar
jag dock, att i en framtid allt för väl afvert
skulle kunna ske ytterligare missbruk* hvilka i
sjelfva Riks-Disconten ej kunna ega rum. Men
då utom orsaken lill denna fruktan, Discont-utgreningarne
skulle komma ätt medföra en betyd-J
lig kostnad flir BanqUen , så vöre det så mycket
obilligare att begära dessa utgreningar, sorn de
örter, hvilka vilja njuta frukten af denna, ändock
£86 franco Utskottets Betänk anden».
'fi-n dundra ga sig högre ränta lin de, sorn bléfvo.i safcy
tsiad gf motsvarande förmår.-,”
I afseende på Utskottens Utlåtande, i anledning
af d’e inom Hedervärda-BondeStåndefe gjord©
anmärkningar vid Utskottens Utlärande, om Får.
stigliets- oell Odlings - lån , reserverade sig Riks•dagsmänner-ne
Anders Sandsten, Anders Joachims-'
tom, Johan Andersson, Anders Jansson, Eric Anddersson,
, Pehr Pehrsson, och Anders Nilsson, unde»
•fortsatt yrkande af de Förslag för utgifvahde ai'
nya Fastighets-lån, hvilket vkl detta ämnes före-;
Bäfvande den 19 Julli vannit BoadeStåndets en?,- ’
•stämmigai bifall5.
Riksdagsmannen Anders Joachimsson var äfvenledes
af skiljaktig ranka, i afseende på den af"
Utskotten förestegne inskränkningen af den högsta
Summa, hvilken såsom- lån å Fastighet finge tili
en och samma låntagare utgifvas ; anseendes Riksdagsmannen
för sin del denna inskränkning åtminstone
ej böra blifva gällande för de lånesöIlande,
hvilka redan a fl em na t behörige lånehand?-  Jingar till1 vederbörande uti Banquen.
Efter slutad' justering af' Utlåtandet, begärde
ytterligare nedannärnnde ^Ledamöter, att uti det
lill Rikets Ständer jemte Utlåtandet afgående Pro»
tocollsUtdrag- matte anmälas, att de för sin del
förblifvit vid de meningar, sorn de, uti det förra
Betänkandet med dertill hörande Bilagor åtföljande
ReservationsSkrifter, utförligen- framsta!*, och-,
uti allt hvad dessa sednare Utskottens Utlåtande
yoto skiijaktige, dem nu ufven åberopade, nenjl. -
Baned-Utskottets Betänkanden. 887
Herr ÖfversteLieutenanten Hjerta•
Herr RevisionsSecreteraren Stråle.
Herr Professoren Doctor Lundblad•
Herr Handelsmannen Jacob Linström»
Herr Lagmannen Noraus.
Herr Borgmästaren Montan.
Herr Grosshandlaren Eckhoff.
Och skulle allt hvad sålunda blifvit yttradt,
såsom innefattande skiljaktige meningar från pluralitetens
beslut, genom Utdrag af Protocoll erne
för de dagar öfverläggningen fortgått, det tilL
Rikets Ständer afgående Utlåtandet bifogas. Ut
supra.
Ex Protocollo
J. M. Spens,
Slut på Första Bandet.
Bihdng till RiitSt-Prot. 1833. UtteSaTnl. N0 Jl'.
Underrättelse för Bokbindaren,
X)e tit! detta Band af 6;te Samlingen hörande ark, hvilka
finnas tecknade med Romerska Ziffror hfin I — X Vt.
jag, [. ... CCXXVni, iahitas (ra eli aa pij. £ga och 253.
