# ID: svediakorp-gov1879
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,349
# sentences: 1,568
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco-Utskotttts Betänkanden.
371
quens Concoursmässiga tillstånd, som de förre
Seke böra bringas till alltför känbart lidande.
IDen åtgärd Banquen, med afseende på
dessa tvänne olika förhållanden, tyckes böra
Vidtaga, fordrar framför allt sådan grundläggning,
att det så ofta förändrade Sedel-värdet
(natte nu ändtligen hafva uppnått slutet af
?itt fall.
Blott denna välgörande omständighet skall,
enär den med säkerhet blifver att påräkna,
hafva den påföljd, att Banco Sedeln f r något
bestämdt minimi värde, i stället för det osäkra
den , i afseende på Bankens vacklande ställning,
hittills haft. Och då det är under en
Banques värdiga anseende, att låta härvid
hero, utan omtanken synes äfven böra sträcka sig
derhän, att återbringa Sedlarne till det värde,
jnnehafvarne, med afseende på nu anförde o.
lika förhållanden, skäligen ega att fordra; så
synes val varit ett för ändamålet bäst passande
medel, att på en gäng kunna sätta sådant
( sin fulla verkställighet. Men sorn det näppJigen
låter göra sig, hvarken genom erforderligt
Sedel amortissement, hvilket skulle åstadkomma
Jordbruks samt Handels och Näringars
högst kännbara lidande, ej heller genom hastigt
anskaffande af tillräckligt silfver,“utan alt
behöfva directe eller indirecte tillita utländningen,
till 'hvilken årliga ränte betalningar skulle
ej mindre då blifva verkande på vår Cour?,
än man ej länge sedan ansett sig nqg lycklig,
att ifrån dylikt onus befrias; alltså och då de
ypplösteFilial-Disconterne ådagalägga dén ringa
37a Btinco.Utskottets Betät,handen,
fördel, Banquen af private Associationer kunde
hafva att vänta, delar äfven jag den - öfvertygelse,
att Banquens egen tillgång genom den
behållna vinst, som årligen kan vara att påräkna,
synes blifva det med så val Banquens
egen, sorn allmänhetens båtnad närmast öfverensstämmande
sätt, att till silfver-inköp småningom
förfara så länge och intill dess Banquens
silfver och andra tillförlitliga Fonder uppnått sin
tillbörliga höjd, sorn, efter hvad nu är föreslaget.
skulle utgöra |:delar af den till circa Trettio
milloner Riksdaler bestämde Sedelstock.
Om grunderna för förra Realisationerna
icke varit så säkra man väntat sig, och allmänheten
ännu mer genom Banquens ansträngningar
bedragits i hoppet am Banco Sedelns
värde, hvars minskning, i gemenskap med lätta,
penninge-tillgångar, äfven varit förledande för
vinnmgslystne personer till öfverdrifna specn»
lationer och misslyckade handels-företag, samt
dymedelst förorsakat fallisementer och derpå
följde a! lrnänna misstroende, såsom, i min tanke,
rätta källan till öfverklagade pennlngebristen;
så synes det nu blifva desto mer
maktpåliggande, att grunderne för ifrågasatte
tillärnade Realisation, så framt, det jag föreställer
mig, den är förenlig med samtidas
väntan, må, till alla sina till ändamålet ledande
omständigheter och särskilda beräkningar, varda
i ett sammanhang af Högloft. Beredningen
sa författad, att deraf kan klarligen skönjas ej
allenast Banquens närvarande tillgångar samt
de synbara utvägar, som, i mån af dess för
-
Banco-Utskottets BclSnkanden. 373
bättrade tillstånd, kunna vara att påräkna, utan
ock ungefärliga tiden för verkställigheten af
sjelfva realisationen.
Utom iakttagande häraf, och Banquens före.
slagne skiljande från oberoende af Stats.Ver.
ket, så vidt Grundlagen det kan medgifva;
återställes för ingen del allmänhetens förtroende
till Banquen; hvilket skulle ännu mera
stadgas, om Rikets Ständers , i bade detta och
andra till Banquens fördel ländande hänseenden,
vidtagande beslut ställas på Constitutio.
nel fot, så att blifvande Ständer icke måtte
på en och samma Riksdag kunna deruti göra
ändring, om ej sådant af oförutsedda händelser
högst nödvändigt påkallades.
Så enligt med ändamålet af ej mindre
tillernad Realisation, än förstärkandet af förtroendet
till Banquens soliditet, det tyckes
blifva, att af Banquens behållne vinst afsätta
en viss summa till uppköpande af myntbare
metaller; och så önskligt det vore, att samma
summa skulle bestämmas något betydligare äa
deri föreslagne af *66,666 R:dr 32 sk. Banco.
Sedlar, så kan jag deremot dock ej inse, huru
det med Banquens fördel låter sig göra, att
nu på förhand bestämma oföränderligt Sedelvärde
till framtida silfver-inköp; heldst erfarenheten
visat, huru ostadig Coursen varit,
och den tid skulle lika så val kunna inträffa,
att en Specie R:dr kunde fås för bättre än
128 sk. i SedeLvärde, som man har att föreställa
sig, att Banquen aldrig göres anbud af
någon, som ser sig derigenom förlora, mea
274 Banco UttlottetB Betänkanden,
väl af sädane, hvilka icke uraktlåta ringaste
tillfälle till förtjenst.
Utom inseende af enahanda förhållande med
förslaget till jnvexling af myntbara metaller emot
lifgifvande af nya Sedlar, fruktar jag ock, att
denna nya Sedel-operation skall leda till icke blott
lockmat för vinningslystne, speculateurer utan äfven
villervalla för lättrogne invånare.
8:0 Herr Bergsmechanicus af Uhr:
Jag anhåller vördsamt, att genom ProtocollsXJtdrag
få meddela Ständerne den öfvertygelsen ,
att säkraste och lämpligaste medlet till myntvärdets
bibehållande, vore ett beslut, hvarigenom
Ständerne afsade sig rättigheten, att öka myntstocken
med något slags representativt mynt, under
annat vilkor, än att beslutet derom vore af
Kongl. Maj:t i nåder pröfvadt och godkändt.
Om Sverige någon gång kommer i en så
olycklig belägenhet, att en emission af Sedlar utgör
det enda räddnings-medlet för ögonblicket;
så lärer Kongl. Maj:t ej underlåta, att i nåder
tillåta den; men i intet annat fall bör, efter min
öfvertygelse, en förökning i det representativa
myntet medgifvas.
Det förstås, att med uttrycket! öka mynt.
stocken eller det representativa myntet, här icke
innebegripes den tillökning deruti, som kan upp*
komma genom beläning på inyntbara metaller och
gxp»rtabla effecter; emedan denna tillökning är
till sin natur tillfällig och motsvarar den , sorn
under vissa omständigheter skulle uppkomma af sig
sjelf, om myntet icke vore representativt utan reelt.
Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta, Herr
Banco-Utskottets Betänkanden. 375
Åssessoren Lagerhjelm och Herr Handelsman,
nen Lindström åberopade äfven det som hvar
och en af dem, rörande de till detta Utlåtande
hörande ämnen, yttrat uti de ingifne anföranderne,
som omfatta Finance-Planen i ett sammanhang,
och hvilka finnas bilagde Utskottens Betänkande
N:o 20.
Och skulle desse särskillde meningar blifva
det afgående Utlåtandet genom Protocolls.Utdrag
följagtige*
Ex Protöcoliö
J. M. Spens.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Högloft. Statsoch
Banco-Utskottens Sammanträde den
2 1 Junii 1823.
S. D. Vid justering af Utlåtandet N:ö
53, bilagdt Utskottens Betänkande N:o 20 un*
der Lit. C„ anfördeä följande särskillde meningar,
nemligen:
ilo Af Herr Grosshandlaren Eckhoff,
jag anhåller ätt få reservera mig mot det
äf sammansätta Utskotten tagne Beslut; att
tillstyrka Riksens Högloft. Ständer, det må,
efter föregången liqvid, Riksgälds-Contoirets
skuld till Banquerl, helt och hållit afskrifvas,
och det på deri grund, att jag ej kari annat
finna än att det är högst vådeligt för Bart*
quens Credit» att nu, då det är i fråga ätt
gifva stadga åt myntvärdet* Riksens Ständer
vilja begagna den rättigheten (om de verkeligen
ega den) att förminska de Banquens
tillgångar som grunda sig på föregående Stan
-
g76 Banco Utskottets Betdnkandm■
ders ingångna ovillkorliga återbetalnings-slcyldighet;
och dymedelst utöfver den allmänna
IBevillningen, beskatta hvarje Banquens Cieditor,
eller Sedelinnehafvare.
Härmed förklarade sig ense Herr Commerce-Rådet
Rindström, Herr Borgmästaren
HambrEus och Borgmästasen Montan, hvarförutan
Herr Öfverste - Lieutenanten Hjerta,
samt Herr Assessoren lagerhjelm åberopade
hvad deras i ett sammanhang afgifne yttrander,
rörande Riksgälds-Gontoirets Utredning,'
innehålla; hvilket allt skulle genom Protocotls
Utdrag hos Rikets Ständer anmälas. Ut
supra. £x Protocollo
J. M. Spens.
Utdrag af ProtocoUti, hållet uti Häglof*
Stats och Banco - Utskottens Sammanträde
den 21 Junii x 8 S 3*
S. X), Vid justering af Utlåtandet N:o
S4, bilagdt Utskottens Betänkande N:o ro under
Bit. H. åberopades af Herr Assessorers
Hägerhjelm och Herr Handelsmannen Binstöm
de skäl, hvarföre de Uti sine afgifne
sammanfattade yttranden rörande FinanceRegleringen
ansett, det ali så Ränte- sorn
Capital - Afbetalning å Statsverkets skuld borde
inställas, samt denna skuld helt och hållet
afskrifvas; och instämde uti förslaget derom
Herr Kammarherren Hammarhjelm, samt Riksdagsmannerne
And. Joachimsson, Carl Bergman
och Johan Andersson; hvilka alla skilj
-
Banea-Utskotlets Betänkande)*. 377
agtiga meningar genom IJiIåtandet vid foga dt
Proiocolls Utdrag skulle anmälas. Ut supra.
Ex Frotocollo
J. M. Spens.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Högloft. Stats*
och Banco -Utskottens sammanträde den
21 .Tunii 1853.
S. D. Vid justering af Utlåtandet N:o
25, bilagdt Utskottens Betänkande N:o 20 under
I/it. E- anfördes af nedannämncle JLedainöter
följande särskilde meningar; nemi.
1 :o Af Herr Directeuren af Uhr.
Dä jag icke kan instämma i Utskottens
beslut, att tillstyrka införandet af Stats-Obli.
gationer, hvilka skulle blifva användbara i
handel och vandel på samma gång, som det
för detn insatte och sedan utbetaldte Sedelmynt
tet; så sker sådant icke derföre, alt jag anser
beslutet aflägsna oss iftån en realisation; ty
jag anser det representativa myntet kunna göra
oss samma gagn som ett reelt, om blott det förras
varde bibehålies någorlunda oförändradt, och.
jag tror] att Sverige icke bör eftersträfva en
realisation; utan det sker derföre, att jag an«
ser beslutet leda till en ytterligare mynt»
försämring.
Om vårt circulerande mynt vore réeltjj
och vi upplånade till exempel en million Hulr,
så vore följden deraf, här liksom annorstädes,’
en national-skuld af en million R:dr i Silfver,
med alla, en sådan skuld åtföljande förmåner
och olägenheter *• men om vi med när«
378 Banco Utskottets Betilnkandm.
varande pennings - väsende upplåna en till
nummerären lika stor summa; så komma de
derföre utfärdade Obligationeme, att representera
en million R:dr Banco-Sedlar; mert
desse Banco-Sedlar äro kjelfve ej annat än representanter,
så mycket sämre än deras Principaler
Silfver - Biksdalerne j att 1,000,000 af
de förra motsvara ungefärligen 400,000 af de
sednare, i närvarande stund. Men sedan Obligationerne
ärö utfärdade, blir förhållandet
emellan R:dr Banco-Sedlar Och R:dr Silfver;
annu fördelagtigare; ty hela den Svenskä
egendoms och varu-mängden, nu motsvarad,
af den i Sverige circtilerande delen af hela Sedelstocken;
kommer sedan att motsvaras ellef
uppvägas af samina del af Sedelstocken, tillSamman$tageri
med i,000,000 Rdr Obligationer,
det är, kommet att motsvaras af ér* ökad
qvantitet representativt mynt, hvaraf följden
är gifven, nemligen försämring 1 det representativa
myntets värde.
Fördelarhe äfvensom ölägenlieterné äf
National-skulden blifva obetydlige i mån äf
myntvärdets försämring; men olägenheterne af
denna sednare synas blifva det lika säkra sotti
Olyckliga resultatet.
Således, och då jag hvarken kart gifVä
mitt röst för upptagandet af ett utländskt Lali;
eller till förökning i den egentliga Sedelstocken;
så synes för mig ingen annan utväg
återstå, än att dels rätta sådane anslag efter
tillgångarne, som äro af den natur, att de ej
ovillkorligen
Banec^UttkoUets BtiBnktindev. 377
ovilkorligen till ett gifvet belopp måste utgå,
dels öka tillgångarne genom beskattning.
I sådant fall bibehålles myntvärdet oförändradt;
mindre anslag blifva ej så otillräcklige,
örn de utgå i ett mynt, hvars värde ej
försämras; knappa tillgångar nödga Canal-Directlonerne,
att inskränka sig till endast oundviklige
företag och omkostnader; och den tillökning
i beskattningen, som dock med all
möjlig hushållning kan blifva nödvändig, torde
kunna så fördelas, att den drabbar endast
den förmögnare delen af Nationen, som kan tå^a
den, utan allt för mycken kähning, hvilket
Cynes vara lika billigt, sorn nyttigt, så väl för
det Allmänna, som särskildt för de förmögnare,
när man besinnar, att välstånd och trefnad
hos den arbetande Classen utgör grund*
valen för allmänt och enskildt val
2:0
Af Herr Assessoren Lagerhjelm.
I anledning af förslaget om 3 procent
Obligationers utgifvande från Riksgälds-Contoiret
hafva följande Betänkligheter hos mig
uppstått, dem jag härigenom endast får helt
enkelt framställa:
ilo Kan Riksgälds-Contoiret upptaga Rån
på annat sätt, än genom Kungörelse, att de
som vilja deltaga uti Lånet, bör insätta penningarne
uti Banquen för Contoirets räkning;
hvarefter Insättnings.Attesterne utbytas mot
Obligationer P
Q:o Kan Contoiret vägra att utgifva Obligationer
för hvarje Insättnings-Attest, sorn
Bihang lill Riks, St. Rrot, 1823. c.te Sami. N.o 25
378 &anct>.Ut»ko!tt!i 3etåniandtrt~.
presenteras; så länge Kungörelsen icke af
återkallad ?
j;o Kan vid detta förhållande Kane*
Summan fixerasp
4:0 Jag föreställer mig att 600,000 R.dt
skola hållas vederbörande tillhanda år 1824»
att Reglementet kommer Herrar Fullmägtige
tillhanda dén 1 Augusti. Skall lånets upptagande
genast kungöras, eller dermed innehållas
till år 1824?
5:0 Låt Kungörelsen finnas införd i Tidningarna
dén 4 Augusti; inom 8 dagar kunna
•.i,Soo,ooo R:dr möjligen vara tecknade, en
Summa som icke torde vara för högt tilltagen
efter sorn alla Hand-Cassör och sådane behållningar,
hvilka Handlande icke behöfva
för dagen, egentligen kommer att användas
till 3 procent Lånet. Böra Herrar Fullmägtige
vägra att emottaga hela den insatta Summan,
att bortvisa någon, eller lotta ut? Eller
skall man derjemte återkalla Kungörelsen, i
hvilket fall, och om detta sker, huru skall då
förhållas med de penningar som blifvit insatte
samma dag lottningen blifvit beslutad, men Attesterne
icke hunnit företes samma dag, emedan
de icke kunnat utbekommas från Banquen förr
än kl. 2 e. m.
Det skulle kunna hända, att man för en
längre tid fick betala ränta för en dubbelt större
summa än som behöfves; i hvilken händelse
man i sjelfva verket betalar procent för behofvet.
Om man deremot genom lottning verkeligen
lyckats att förmindska Lånet till ett lagom be
-
Bértao- Utiiotteti Betäniandm. 37g
lopp, och en del af Obligationerne presenteras
till inlösen; så måste nya insättningar tillåtas;
dertill ny Kungörelse och samma svårigheter.
6:0 Då Kungörelsen återkallas, kunna ni*
gra nya insättningar sedan icke ske, och följakteligen
inga nva Obligationer utgifvas.
7:0 Nu antager jag att man genom lottning
t. ex. den 12 Augusti kunnat jemna summan
till 600,000 B:dr Banco; men att innehafvarne
af Obligationerne presentera till inlösen häraf
inom 14 dagar 200,000 R:dr. Skall man då å
nyo Kungöra ny upplåning? - Man synes vara
nödsakad att immerfort kungöra, återkalla och
lotta, ina hända en gång i veckan. — Huruvida
det går an att på detta sätt behandla allmänhe*
ten, öfverlemnas till hvar och ens pröfning, som
tager kännedom af förhållandet.
8:0 Kan det låta sig göra att Obligationer,
som en gång blifvit inlöste, få åter 'utgifvas? —
A presenterar den 6 September till inlösen en
Obligation å 500 R:dr, som är daterad den 10
Augusti; skall denna Obligation ligga oannullerad
intilldess B anmäler sig den g October för
att undfå Obligation å 500 B:dr? — Huru
skall man då kunna controllera att räntan, som
blifvit besparad emellan f och kommer Contoiret
till godo?
g:o Rån det låta sig göra, att liqviderna
ske med contant, och att Obligationerne af Vederbörande
Förvaltare dateras när de utgifvas? —
Då skulle en nästan obegränsad summa öfverlemnas
till vederbörande Tjenstemäns förvaltning;
och vid en contant ut- och invexling, sy
-
380 Banc»-Vtshoitets Betänkande^*
nes någon controll på Ränte-bevakningen icke
vara möjlig.
3:0 Af Herr Kammarjunkaren Morath.
Utskotten hafva beslutit tillstyrka, att ""för
att kunna honorera de af Riksgälds-Contoiret
efter Utskottens plan uppl a namie medel mot 3
procent, mot Obligationer ställde att betalas vid
anfordran, hvilka Hån lomme att betacka bristen
i anslagen för Cana Ibyggnader, Strömsränsningar
m. m., Riksgälds-Contoiret skulle ega att
af den under Banco-Biscontens administration
ställde fond, för beläning å Publique papper,
upptaga Rån, sorn Betänkandet I,it. F. utvisar
vara bestämd endast till belopp af 500,000 R:dr,
Mot denna del af Utskottens beslut reserverar
jag mig, och får såsom grund för reservationen
i korthet upptaga hvad jag under öfverläggningen
i ämnet inom Utskotten yttrat.
Ifrågavarande 3 procents Obligationer kun«
na icke annorlunda, anses, än såsom Stats-Obli*
gationer och möjligheten, att mot sådane få individers
per Gassa liggande penningar i Riksgälds-Contoiret
insatte, synes mig hvila ytterst derpå, att
hvar och en tydligen inser, att Riksens Ständer
vidtagit sådane åtgärder, hvarigenom betalningen
af samma Obligationer ofelbart kan erhållas när
som heldst.
Sedan genom Banquens Publicitet nu mera
hvarje individue blifvit i tillfälle att bedöma
halten af hvart och ett af Ständeme vidtagande
financielt Beslut i den mån det grundats på
Banquens tillgångar, och Utskotten i följd af
samma Publicitet, kunna förkasta det hittills van»
Banco'Utskotta$. Betunkanieru ’j8l
liga sätt vid Finance-regleringar, att för tysthets*
eden skull förtiga Banquens ställning och -ej
fullständigt framställa de Banquens tillgångar, som
för Finance-Planens särskilda delar blifvit be*
räknade, samt alltså Nationen lika så lätt som
Utskotten kan bedöma de garantiers beskaffenhet
mot hvilka nu ifrågavarande Lån skola upptagas,
sa gifves efter min tanka intet annat sätt, att
förebygga vådorne af en möjlig stoppning
eller ögonblick oförmåga hos Riksgälds-Contoiret,
att inlösa alla sina ä vista utställande
obligationer, än att, utom hvad i händelse af
lilla Creditivets lyftande kan erfordras, gifva
Riksgälds-Contoiret Creditiv på Banquen, fullt
svarande mot beloppet af de Obligationer af
förenämnd beskaffenhet, som af RiksgäldsContoiret
komma att uigifvas.
Genom en sådan åtgärd, om den af Ständerne
antoges skulle tydligen ådagaläggäs, att
i ock med detsamma Banquens hemlighetsslöja
aftäcktes, Ständerne. ansett det enda sättet,
att åt sine financielte Beslut gifva -styrka,
bestå i ärlighet, och Ständerne åt den enskilde,
sorn insätter sina penningar mot 3
procents Obligationer, gifva all den garantie
äfven den mest misstänksamme Långifvare
billigen kan önska, så vida nemligen han tror
på Sveriges exisience såsom Stat, och ingen
redlig medborgare lärer derom tvifla.
Men det är ej nog dermed, att genom
ett tillräckligt Greditivs afsättande den följd
uppstår, att den påräknade Lånesumman otvifyelagiigt
skall Riksgälds-Contoiret erbjudas och
Banco~ZJtiiötltti BttBniandtn.
långt mera om så erfordrades, det fullt betackande
Créditivet skall just derföre, alt det
år tillräckligt troligen icke behöfva arritas;
ty klart är alt då individuerne veta att deras
fordran kan när som lieidst betalas, af medel
som dertill äro tillreds, finna de ingen anledning
att äfven vid utomordentliga förhållanden
tiiistörta, för att på en gång, ej för
behof, men af misstroende, uttaga hvad insatt
bifvit, ett fall det mart icke allenast
kan tänka sig möjligt utan äfven är troligt,
orja allmänheten såg, att Creditiv blott för en
del af de utelöpande Assignationerne funnes,
och man vore oviss om icke vid tillstörtande
af en mängd fordringsegarfc, fonden kunde
vara medtagen, och alltså tillgång för de öfrige
saknas.
Man har under öfverläggningen i Utskotten
i allmänhet synts vara förvissad, att
misstroendet hos penninge-innehafvare ej skulle
hafva nått den höjd, att ett sadant t i 11 -  störtande vore att befara. — Jag erkänner
med bedröfvelse att jag till den grad är öfvertygad
om motsatsen, att jag på det förmenade
förtroendet ej vill för min de! bygga någon
förhoppning, och det får ej nekas, att om
man mis=tagit sifg örn beskafFenheten af detta
förtroende t vä ane högst bedröfliga följder af
ett sådant misstag kunna uppstå, den ena att
Jhan ej erhöilos, och hvarmed, sedan systemet
blifvit grundadt på förmodan orri erhållande
deraf, samt Ständerne åtskiljts, fylla anslagen
till nästa .Riksdag, och den andra, att
Bano*-Utikotttt» Belånksndem $85
om äfven Länen erhöllos, det kunde inträffa
att vid ett ögonblickligt, af oförutsedde händelser
mera allmänt, återtagande af de insatte
medlen, det af Utskotten föreslagne obetydliga
Läne-biträdet från Banco-Disconten medtagits,
så att Riksgälds-Contoirel måste vägra
utbetalning, och då lärer väl ej kunna betviflas,
att ju det ringa af allman och enskild
Credit, som ännu återstår, ginge förlorad.
Det af mig föreslagne förökade Greditivet
har man ansett såsom en tillökning i Sedel*
stocken utan valuta, och stridande mot den
af Utskotten gillade och högtidligen förklarade
grundsats, att skilsmessa mellan Banquen
och Stats Verket måste söka beredas.
Om desse anmärkningar i min tanka vore
grundade, skulle jag visserligen icke hafva
tillåtit mig den framställning jag gjordt, ty
jag är ej okunnig derom, att utgifvande af
Sedlar från Banquen utan valuta och Banquens
sammanblandning med Statsverket till
stor del vållat de financielle oredor hvaraf
vi nu lida, rnen jag har alldeles icke kunnat
finna inkasten sådane, att min öfvertygelse
deraf borde förändras.
I det föregående har jag sökt visa, att
ett Credifiv, sorn kunde fulit betacka de utelöpande
Obligationerne, endast genom sin tillvarelse,
skulle göra begagnandet deraf öfverflödigt,
och om äfven antages, hvad icke troligt
är, nemligen, att för någon kort tid erf
det af Greditivet behöfde anlitas, kunde det
snart ersättas af de penningar, sorn mot Obli*
J8& EaMo Uahotttei» Bstäniandtn.
gationer successive insattes i Riksgäjds-Corvtoiret.
I allt fal! måste man ej förblanda
idéen om tillskapande af Banco. Sedlar utan
valuta ined det förhållande, att Banque» egde
att för hvad den sålunda kunde utgifva, i sinom
tid sjelf göra sig betald genom den del
af Banco. vinsten, sorn annars skulle för årliga
anslagen och ränta ä 3 procents Lanea utgifvas
tili Riksgälds-Contoicet, men Rom näa
Riksgälds-Gontoiret erbjpdes mera penningar
till låns än som svarade mot der belopp hvilket,
utom hvad af Banquens vinst blifvit afsatt*
årligen erfordrades, af Banquen kunde
få afskrifvas på hvad af .CJroditlvet utöfver
Banco-vinst sunaman af Riksgälds-Gontoiret
lyftats; och 'hvad angar sammanblandningen
sned Statsverket, så då Utskotten ej ansett möjligt
att de Band sorn fasthålla Banquen vid
Statsverket nu genast kunna upplösas, utan
endast vissheten af denna skillsmässa i framliden
beredas på ett sätt sorn skulle göra minnet
af denna olyckliga föreningen så litet bitter
sorn möjligt, kan jag icke finna, att hvad
jag föreslagit bör betraktas annorlunda, än såsom
en åtgärd ledande till möjligheten af en
sidan skillnad, ty mitt förslag går endast uc
derpå, att Banquen skulle med sin Credit göra
det för Staten möjligt, att etablera ett Statsobligations
System, hvarigenom Statsverket
småningom kunde umbära Banquens Länebiträde.
Min tanka är alltså den, att i de fall då
den af Utskotten föreslague länsrätt, sorn i
Banta Utfltöilein SetHniänim. 387
stället bordt heta och varda Creditiv-rätt, a£
circa 500,000 kunde för tiil betalning presenterade
, icke af Riksgälds.Contoiret uppsagde
3 procents Obligationer eller för lulla
Creditivet, sedan dertill användis hvad soia
influtit af Öfverskotten på Statens Ordinarie
och Extra-Qrdinarie inkomster, vore fullt
begagnade, Riksgälds-Contoiret ina ega, att
lyfta så mycket som för betäckande af återstoden
af Obligationer och lulla Creditivet
kan erfordras, dock mot skyldighet för Riksgälds-Contoiret
till återbetalning på sätt och
i den ordning Utskotten föreslagit.
Denna reservationsskrift anhåller jag må
få åtfölja Utskottens Betänkande tiil Riks*
Stånden.
4:0 Af Herr Brofessoren Doctor Lund~
blad.
Jag har ej kunnat dela de förenade Utskottens
åsigter, då de tillstyrkt införandet af
Stats-Obligations-Systemet, såsom varande enligt
min mening, ett ondt, möjligtvis vida
äfventyr 1 igare för Statskroppen, än sjelfva det
onda, hvilket man genom nämnda Obligationers
utgifvande önskat förekomma. Ty, utom
det, att flera slags mynt .representativer aldrig
kunna vara och i längden blifva nyttiga för
Staten, sko'a ifi ågavarande Obligationer, då
de, för att vinna nödigt förtroende, mäste
löpa »ned Ränta, samt vid anfordran inlösas af
Eiksgälds-Contoiret, mer eller mindre diteet
gravera Banquen och Staten, heldst RiksgäldsContoirets
Credit ytterst hvilar på dess Gre
-
388 Bane* Ultiottets B/tänkandts,
diliv i Banquen , och Bår.quen åter garanteras
af Rikstens Högloft. Ständer.
Afven jag medgifver, att3 enligt ordspråket,
nöden icke liar någon lag, men jag
anser dock högst betänkligt, att, under djupaste
frid vidtaga en utväg, som åtminstone
bordt sparas till nödens, — man må hoppas
och önska — vida aflägsna stund. Har snan
en gång kastat sig in i ett dylikt, man kan val
säga, ti.lkonstladt Bane System, så är ej lätt
att säga, när eller hvarest man slutar. Det
säkra är, att hvad närvarande Generation under
en — jag medgifver det — visserligen
icke inbillad, dock tili eri viss grad från jorde-
lifvet oskiljaktig, ofta nog högt öfverklagad
förlägenhet och till samma förlägenhets afhjelpande
i konslad väg lånar, det måste ett
kommande S ägte, på ett eller annat sätt,
sannolikt under en ännu verkligare, ännu
mer tryckande, förlägenhet, betala.
5:0 Af Herr Grosshandlaren Eckhoff.
Af ganska vådelig beskaffenhet för det
allmänna förtroendet, anser jag det af de
förenade Utskotten fattade beslut vara, att
tillstyrka det må Riksgälds Comoiret, för att
betacka de utgifter till Canaiera fullbordande
ro. rn., sorn ej genom Banquens inkomster
kunna fyllas, utfärda Obligationer med 3 procent
ränta, att infrias vid anfordran. StatsObligationer
med 5 procents ränta, och bestämd
afbetalning på arnortissernent sig grundande,
skulle jag anse tjenligare, och mera
öfverensstämmande med den af de förenad#
Bancu Utilotteti Bttäniandtn. 389
Utskotten i Betänkandet yttrade fasta föresats
att skilja Banquen från Statsverket, da
deremot det synes vara en uppenbar motsägelse,
att ett nytt Creditiv pä Banquen skall
lemnäs Riksgälds-Gontoiret för det möjliga hehofvet
af Mynt till infriandet af desse sä kallade
Stats Obligationer. En half million är
ansedd tillräcklig och föreslagen till detta behof,
men som dock är vida för knapt mot de
efter calculer sig visande brister; och jag kan
och bur ej dö'ja den öfvertygelsen, att örn
Betänkandet i förenämnde delar vinner Rikets
Höglofl. Siände's bifall, det allmänna skall
hysa denna billiga farhäga, att äfven kommande
Ständer kunna förminska Banquens tillgängar,
genom afskrifningar, och hvaraf bluen
följd, att Gäldenärernes belägenhet blifver
vida vädeligare, än örn Rikets Ständer,
genotn helgd för Företrädares beslut, gäfva
fordringsegare hopp otn att, i en ehuru» aflägsen
framtid, återfå sina fordringar, om ej
förbättrade, åtminstone ej försämrade.
Uti detta yttrande förklarade Herr Brukspatronen
Bjuhr sig instämma.
6:0 Af Herr Borgmästaren Montan.
Under en tid då Riket njuter fred och lugn,
samt har öfverflöd af egne producerade förnödenhetsvaror,
och då ingen Rämeskuld belastar
Statsverket, har jag ansett högst betänkligt
att genom Stats Obligationer upptaga Lån,
hvilka af efterkommande skola betalas. Dessa
åtgärder att lana borde val undvikas så länga
man kan, otn ej ändamålet vöre au det ige
-
■ go BanccmUtskottets Betä/ikandin,
norn samla fonder för oförutsedda behof vid
missväxter, krig eller andra olyckor; men att
skuldsätta Statsverket au i förhand, för utgifter,
hvilka kunna besparas eller inskränkas,
är hvad jag icke kan undgå att bestrida. —
Jag har icke något deremot att Banquens behallna
vinst gutå användas till Strömrensningar
och Canalbyggnader, men om denne ej
förslår, och Riksens Ständer anse anslag derutöfver
böra göras, yrkar jag att de matte
fyllas genom Bevillning, så att ingen ny
skuldsättning derföre sker och alie medborgare
ni å af Debet - Sedel n veta, att det äro
de, och icke Canal -ISolagen, hvilka byggt och
fullbordat desse enskildes, åtminstone i afseende
på kostnaden, dåligt beräknade företag-
— Detta sätt att bestrida vissa kostnader
tror jag skulle medföra den lyckliga påföljd,
att anslagen för dessa behof blifva mindre
och lämpade efter Nationens närvarande förmåga,
da deremot lättheten att emot Stats*
Ob igationer få låna penningar med Creditiv
för Statsverket att få anlita Banquen om försköt
ter, föranleder till beviljande af anslag
utöfver den närvarande förmågan, och med beräkning
att derigenom hvälfva hela betalningsskyldigheten
på efterkommande eller framtiden:
— hvaraf den påföljd blifver ganska naturlig
att desse Efterkommande neka betala
våra dem ålagde skulder, och dervid följa
exemplet af 1823 års Ständer, hvilka, då de
nu icke vilja betala Banquen de RiksgäldsSedlar,
hvilka förre Riksens Ständer till be
-
Banco- Vtiiottets Bettini nnden. 391
tackande af sin skuld utgifvit, besluta sif med
ett penndrag denne Eanqueris fordan skail afskrifvas
och Riksgälds.Sediame utan ail betalning
tiil Banquen sorn dem inlöst, försvinna.
— På samma sätt föreställer jag mig böra
inträffa med Stats-Obligationerne, att då de
omkring år 1833 skola betalas, så sker det
äfven genom afskrifning af de förskorter Banquen
dertill lemnat och vidare ålägges göra,
hvarigenom mäste förorsakas en ny BancoSedlarnes
försämring, hvilken under riden
blifvit förberedd af ett utöfver behofvet ökadt
Rörelse - Capital utan fond.
Då Höglofl. Utskotten förut bestämdt
Rörelse-Gapitalet till 30 millioner, iriberäknadt
Riksgälds. Sedlarne, tyckes det mig vara tvert
emot detta beslut stridande, att genom utfärdandet
af Stats-Obligationer återsätta i omlopp
ett circulerande mynt äfven stäldt på
Banco-sedlar och till en del på Banquens Credit,
uppgående säkert, innan Ganalerne blifvit
färdige, till lika belopp sorn den nu utelöpande
Riksgälds. Sedelstocken. — Om det förra
beslutet således antages, måste Obligations. Systemet,
såsom ökande Sedelstocken, och således
i sine verkningar emot detta beslut stridande,
förkastas.
Och skulle dessa skiljaktiga tankar uti
det Utlåtandet åtföljande Protocolls Utdraget
intagas. Ut supra.
Ex Protocollo
J. M. Spens.
391 • Banco Utskcttett Betänkandtn.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Högh Stats"
och Banco Utskottens sammanträde den
2! Junii 18*3.
S. D. Vid justeringen af Utlåtandet N:o
a 6, bilagdt Utskottens Betänkande N:o 20, under
Lit. F., anfördes af nedannämnde Ledamöter
följande skiljaktige meningar, hvilka
skulle Utlåtandet till Riksens Ständer å t fö ja;
nemligen:
i;o Af Herr Revisions Secreteraren Stråle:
Då penningen eger ett bestämdt värde,
vilja manga ega capitaler och deraf, som man
tror, utan omsorg draga afkastning. Utlånte
penningar återfordras icke, men få vilja sätta
sig i skuld, och snart finnas flere långifvare
än låntagare. Räntan faller. Personer med
omtanka och arbetsdrift' finna lätta förlagstill*
gängar mot lindrig ränta och productionen
tilltager. Detta är sakens naturliga gång; meri
att genom konst vilja frambringa samma verkningar
under ett osäkert penninge-värde, detta
tror jag öfverstiger menniskoförmågan- Naturen
af en Discont-Inrättning fordrar, att räntan
der är högre, än den i allmänhet i landet
gängse, och då man nu vill tvertom sätta densamma
lägre, än den ränta enskilde emellan
Vanligen erlägges, fruktar jag, att följderne af
denna, likasom andra onaturliga anstalter, blifva
motsattsen af hvad man väntar. Om äfven
de sednare tidernes varnande exempel skulle,
oaktadt nedsättning af räntan, kunna afhålla
från skuldsättning utan nödtvång, (hvartill
Banco • Utskottets Betänk anden. 3g 3
Svensken i allmänhet är lätt höjd), och de
farhågor, som i detta afseende framställa sig,
således anses mindre grundade, synes det lik.
val med säkerhet kunna antagas, att manga,
som hitintills icke anlitat Disconten, emedan
de hos enskilde kunnat läna penningar emot
6 procent, nu mera skulle heldre taga dem i
Disconten emot 5 procent, hvilket alltid skall
blifva en stor fördel för personer, som vistas
i Stockholm eller pä de orter, der utlåning
sker. Den tillökning, Clrediti verne möjligen
kunna fä, förslår icke långt för dessa ökade
behof, och , inom några månader från det ut*
låningen mot nedsatt ränta Vidtagit, äro sannolikt
alla tillgångar utlånade. Sedermera återstår
icke till utlåning andra mede! än de,
som uti omsättningar ingå : de lånsökande få
Vänta på sine låns beviljande eller erhålla afprutning
å den begärde summan: ingen, äfven
med den största credit, kan påräkna, att i Banco
■ Disconten, vid påkommande behof, genast
ega en säker tillgång, och detta, Hanco-Discon»
teris hufvudsakliga ändamål, år således förfeladt-
Deremot skall mången, som räknat på
denna tillgång, men finner sig bedragen, råka
i trångmål och, genom uppoffringar af högre
räntor) provisioner och omkostnader, förlora
vida mera än skilnaden emellan 5 och 6 pro*
cent, som man trott sig vinna. I stället att
hjelpa har man stjelpt, och endast procentaren
och speculanten få tillfälle, att fortsätta sina
plundringar. — För min del anser jag således
högst bftänkjigt, att i närvarande förhållande,
394
Banea-Utsboltets Betänkanden.
och innan det visat sig, att ordningen i penningeväsendef
i den män återkommit, att penninge-räntan
i allmänhet är fallande, tillstyrka
räntans nedsättande i Bar.co-Disconten till
5 procent; hvaremot jag håller före, att ränta
till 6 procent bör, enligt lag, erläggas vid lånets
inbetalande och öfver-räntan nedsättas
till g procent ; ehuru kan hända äfven denna
anstalt skall verka dertill, att större summor
uti öfver räntor komma att ingå än hittills
vanligt varit. Att en öfver-ränta af ,8 procent
icke förslår att vidmakthålla ordning i
ornsättningarne, derom är jag ganska öfvertygad,
och efterf alla anledningar skall följden
blifva, att ganska få personer omsätta sina lån
vid för.fal!otiden, utan heldre betala 8 procents
ranta i aine månader, sa mycket mer,
som denna öfver-ränta sammanlagd med 5 procents
ränta under 6 månader, icke utgör mera
än 5! procent för hela lånings-tiden af 6 måmader.
Emedlertid verkar äfven detta till en
trögare omsättning och minskade Eåne tillgångar
för de nya sökande, som anmäla sig.
2:0 Af Herr Ofverste-Lieut. Hjerta;
Hvad Banco-Discont räntans nedsättande angar,
anser jag det vara af ett ganska skadligt
inflytande. Utgående från den grundsanning,
att hvarje allmänt Credit-systém, som icke är
byggt på de förhållanden, som enskilda Credit-systémet
i landet utbildat, nödvändigt måste
skaka och förstöra detta sednare, samt, aldrig
tillräckligt för näringarne, endast skall
reta
Baneo-Uttkottets Betilnianden. 395
reta deras törst, utan att förmå släcka den,
kan jag icke gifva min röst till nedsättning af
en ränta för Lån på namn-credit: en Creditrörelse,
som, enligt sin natur, är den, som af
samhället, sist af all Credit, bör skyddas genom
försträckningar, under det att den mest, af ali
Credit, bör i lagar och seder finna sin styrka.
Följden af denna räntas nedsättande skall
otvifvelaktig! blifva: tillopp af lane - ansökan
de,
brist på låne-tillgång, deraf följande omöjlighet,
att beräkna Lånens bestämda och
snara erhållande; deraf åter tjenstemännens
frestelser, att gynna och hjelpa; slutligen en
betydlig Cautions- och Namn-Credits overk»
samhet, som på andra håll skall saknas; siriane
skola symptomerne blifva till Baneo-Discont-Contoirernes
i orterne fall, om räntan
nedsättes under den i landet vanliga; och min
röst för dessas inrättande är ovilkorligen förenad
med lagliga räntans bibehållande för Banco»
Discont-Lånen.
Med Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta
förklarade sig uti detta afseende ense Herr
Öfverste-Kammarjunkaren m. m., Frih. Adelsvärd,
Herr Cancellie-Rådet Bruncrona, Herr
Majoren Gyllenkrook, Herr Professoren, Doctor
Lundblad, Herr Prosten Anjou, Herr
Öfver-Hofpredikanten Doctor Hedrén, Herr
Prosten Doctor Stenhammar, Herr Prosten
Fröberg, Herr Grosshandlaren Göransson och
Herr Grosshandlaren Winberg.
Herr Borgmästaren Montan instämde äfBihang
lill Rihs. C>t. Prol. tS2i. f:lt Sami. a6
39 6 Sane&»ZJiilctttts T e! aniand en.
ven, i frågan o® nedsättning af räntan vid
Banco- Discontens utlåningar, med hvad Herr
Öfverste-Xiieutnanten Hjerta yttrat, dock förklarade
Herr Borgmästaren sig vilja medgifva, att
straff-räntan, såsom drabbande endast de fattigare
medborgare-classerne och förledde Cautionister,
matte blifva nedsatt till 3 procent;
och Herr Borgmästaren Ekstrand yttrade för
sin tiel den tankan, att ränte-beräknifigen vid
D iseont-Lån] borde till alla delar lämpas efter
•deri, som vore enlig med de för försträckningar'
enskilde emellan gällande författningar.
3:0 Af Herr Grosshandlaren Eckhoff.-
Jag får reservera mig, så emot den före»
slagne nedsättningen af nu gällande Discont."
ränta, som emot ufgreningen af Disconter till
Götheborg och Skåne, med särskild för hvardera
anslsgne Fonder. — I förra fallet fruk*
ta.r jag,, att den lägre räntan af 5 procent
skulle föranleda till specuiatiqner och agiotage;
och i det sednare ser jag icke annat än ett
försök, att åter införa de fallne Filial-Discon*
terne i verksamhet under annan benämning;
jemte ett. nytt frö till oreda i penninge-väsendet;
och det förundrar mig verkligen, att,
medan de åstadkomne otedorne och de för Ban»
quen kännbara, förliisterne ännu äro 1 friskt
minne, man icke dess mindre framkommer
med dylika förslag, sorn, utom det att de möjligen
grundlägga nya förluster, minska Ban»
quen* inkomster och erfordra minst 24,000
Jhdr årlig aflöning till de blifvande Dueci
tionerns.
Jiancd‘Utsftottets Betänkanden. 397
4:0 Af Iierr .Radmannen Lundgren:
Jag bar, så val i Hög!. sammansatte Statsecb
Banco-Utskottens Finance-Beredning, soia
i Banco-Utskottets Finance-Afdelning, eler fragan
om utgrening af Banco Disconteij äfvert
förevarit, yttrat min tanka vara, att en sådan
ej vöre så nyttig eller nödvändig, och liar, af
hvad söm blifvit anförd t för så beskaffad utvidning
i Discont - rörelsen, icke fått anledning
förändra min öfvertygelse. Hvad jag muntligt
der yttrat, får jag nu åberopa, oell således
anföra, det jag tror, att Egnco-Discontens utlåning
borde verkställas ensamt på det ställe
dea för närvarande är och på det sätt hittills
skett, emedan hvar och en person, som för
Låns erhållande företer behörige Bocurnenter,
så inrättade som Discont Författningarne föreskrifva,
och till styrka för egen och löftesmäns
vederhäftighet bilägger sådane personers
edler authoriteters betyg, som det i allmänhet
tillhörer att sådane utfärda, icke bl ifver af
Directionen vägrad understöd. Inrättningen af
särskilde Låne Contoir, och ailöningen åt den
personal tjenstemän, sorn i . desse Contoir b 1 i fver
nödvändig, jemte öfrige dermed oskiljaktige
utgifter, skulle, efter min tanke, föranleda
till betydliga kostnader årligen, och desse
kostnader, i förening med den af Beredningen
tillstyrkte nedsättning af räntan till 5 procent
och straff-räntans minskning ifrån 12 till 8
procent, otvifvelaktigt ganska mycket minska
den påräknade vinsten af Discont - rörelsenDiscont-Directionen
är sällan ur tillfälle, alt
398 Banco-Utskottets Betilnkandtn.
erhålla äfven enskilde tillräcklige upplysningar
om Lånsökandes och Löftesmäns vederhäftighet,
jemväl från aflägsnare orter, enär
innevånarne derstädes nästan alltid hafva relationer
i hufvudstaden, som desse deras angelägenheter
besörja, och derförutan blifva Discont-Lånen,
om räntornes nedsättning bifalles,
hädanefter vida fördelaktigare än förut,
och kunna derföre begagnas med mera förmån
af allaj, som anskaffa säkra handlingar, i synnerhet
som porto-afgiften och commissions-arfvodet
sammanlagdt icke uppgår till hela den
procent, hvarmed den ordinarie bör minskas,
och ordentlige Låntagare komma derföre ändock
i det hela att för mindre än 6 procent
begagna Banco-Disconten.
Om private Låne-associationer i orterne,
hvarom fråga blifvit väckt, tillika inrättades,
kornme jemväl de att bereda närmare tillgångar
på Lån, och jag anser mig, på alla dessa
skäl, icke böra tillstyrka återupplifvandet af
Discont-Inrättningar i landsorterne, då erfarenheten
alltid visat svårigheten, att erhålla tillräcklige
controller till förekommande utaf missbruk
af desse utvägar till allmännare Låneunderstöd.
5:0 Af Herr Professoren Doctor Lundblad;
Då de olycklige följderne af de fordna
Filial-Disconterne och af deras plötsliga fall
ännu länge skola kännas, och af läraktige efterkommande
anses såsom varnande exempel, samt
då jag till följe deraf redan ansett det vara
tillräckligen betänkligt, att tillstyrka Banco
-
Banco-Utsköttets Betänk unden. 399
Discontens utgrening till Gtithebosg, kan jag,
sedan man tillstyrkt en dylik utgrening äfven
till Rikets Södra Landskaper, ej annat än på
de af Rådman Rundgren anförde skäl, uttryck,
ligen reservera mig emot dylika de förenade
Utskottens beslut
Med
Herr Grosshandlaren Eckhoff och Herr
Doctor Lundblad instämde Herr Öfverste-Kainmarjunkaren
m. m., Friherre Adelsvärd, Herr
Frosten Anjou, Herr Borgmästaren Ekstrand
och Herr Grosshandlaren Göransson, samt uti.
Herr Rådman Lundgrens yttrade mening!, Herr
Öfver - Hofpredikanten Doctor HedrénHvarförutan
äfven Herr Assessoreri Lagerhjelm och
Herr Handelsmannen Lindström åberopade hvad
sorn uti deras allmännare yttranden finnes om
Discont-Lånerörelsen anfördt. Ut supra
Ex
Protocollo
J. M. Spens,
Utdrag af Protocollet, hållet uti Högloft.
Stats• och Banco-Utskottens sammanträde
den 31 Junii 1823.
S. D. Vid justering af Utlåtandet Nm
27, bilagdt Utskottens Betänkande N:o 20, un-i
der Litt. G, uppläste nedannämnde Ledamöter
följande deras särskildt författade yttranden}
nemligen:
1:0 Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta*
Hvad Export-Lånen beträffar, anser jag
dem vara af den egenskap, att de af Banque®,
framför alla andra Lån böra meddelas. D®
sätta Landets reproduetioas-kyft i ett,
4 oo Banco Ulsiotiets Bitånftandirt.
lii kort, dock vigtig! oberoende af utländningen,
sorn, med klokhet,fbegagnadt, måste blifva.
af nytta för samhället. Att meddela de rrv
till blott vissa näringar, ii t hvarken rättvist
elier tillräckligt, och jag Enner det icke be|iöfligt
. för .Banquetis säkerhet, örn de åtgärder
vidfo-gos, sorn jag uti Bilagan till'mitt
hufvudsakiga yttrande, Litt. E., såsom viltl:o
r för dylika Lån föreslagit. Jag kan ej
dölja ätt jag anser dessa slags Lån vida nyttigare
än Lånen på namn,, som man nu viii,'
att Banquen skall utsträcka; och måste jag
således äfven göra dessa Låns erhållande tili
ett villkor för min röst till Namn-Creditens
ökade anslag i Banco - Discouten.
2:o Herr Revisions• Secreteraren Stråle,
. X>en Line - Rörelse, sorn nästan är den
enda förenliga med en Vexel-Ranques bestånd,
är (lent sora göres å sadane papper och varor
som genast kunna genom försäljning förvandlas
till reda penningar. — För det närvarande
då Banqaens fleste utlåningar ske i sådane
vägar, sorn icke äro fö renlige med ändamålet
af dess inrättning, är det väl icke möjligt att
uti någon stor Scala utsträcka ett sådant LåneSysiem
och jag har föreställt mig att antalet
af de effecter, som nu borde tilläggas dem,
som redan af Banquen belänas, icke kunde
blifva särdeles betydligt, men jag har ansett
sf vigt att grundsattsen blefve erkand, och att
tillfälle öppnades att öfvergå , ifrån det nuvarande
origtiga Utlånings-Systemet, till ett
mera ändamåls;enligt Det är af sådan an
-
Banco -Utskottets Betcinkanden, .^tfx!
ledning jag gifvit min röst för utvikning af
elen beläning å EfTecter, som hitintills fran
Banquen egt ruin.
3:0 Herr Lagmannen Norr&us.
lag har icke kunnat förena mig med de
sammansatte Utskottens pluralitet, att afslå den
fråga, sorn blifvit vackt om utsträckning af
Banquens Lane-Rörelse till alla sådape Export
varor, hvilka i likhet med de hitintills
belåribare Metallerne, kunna tagas under publique
vård, och såsom pant innefatta fullkomlig
sä kerhet för ' Lånebeloppet. En sådan
utsträckning liar jag deremot ansett vara
ibland alla ijppgifne medel, att frambringa ett
saknadi lif i allmänna .penninge - rörelsen , det
som minst afiägsnade Banquen ifrån återvinnandet
af dess rätta plats ibland anstalterna
för penninge - väsendet, och som, i fall en
realisation genast skulle verkställas, icke behöfde
inskränkas, utan alltid obehindrad kun--  de fortgå. Erfarenheten visar ock, huyu en
sådan Lane - rörelse, under en lång följd a£
år, haft, och ännu har, de mest välgörande
följder för de Export- Artiklar, som för densamma
varit, och ännu äro, föremål ; huru den
frambringar productionen och ltfvar den stigande
Näringsfliten. Endast derigenom hafva
verkningarne af en icke längesedan, under
flere år, hämmad afsättning af Bruks»
effecter, icke blifvit alldeles förstörande
för Bergshandteringen, utan den har kunnat
bibehållas, för att, frälsad ifrån vådan, i en
lyckligare ställning verka med full kraft. Ben
4<»t Banco-Utikottets Betänk anden»
har på visst sitt utgjort början af Hen producerade
varans afsättning, så att den icke alldeles
onyttig för producenten behöft uppläggas
och qväfva förmågan till en ny production.
Utan att Banquen aflägsnat sig från
sin ursprungliga natur och egenskap, oel- utan
att den derigenom, sorn genom så många andra
Låne-anstalter, lagt hinder i vägen för
uppfyllandet af egne förbindelser, eller inlösen
af det Creditmynt, som för detta ändamål
behöft begagnas, hafva dessa Lån alltid
kunnat hållas rörlige och alltid färdige att
tillgå, för att kunna underhålla förlaget för
en fortfarande näringsdrift. Jag inedgifver
gerna, att äfven detta slags Lane-biträden
ifrån Banquen lätt utsträckas öfver sina tillbörliga
gränsor, och att man också derigenom
kan förfela andra för medborgerligt väl vigtiga
ändamål, om man icke för detsamma förmår
stadga den gång, som förenar penningerörelsens
liflighet med dess rigtning, åt de
af Landets produetiva Näringar, som lofva
framtida gagn och bestånd, under det att de,
grundade på utrikes afsättning, bibehålla Banquens
säkerhet, och icke genom de Lånefunctioner,
uti hvilka Banquen för deras bibehållande
och utvidgning anses böra ingå, bereda
nya hinder för uppfyllandet af dess egna
utstäldte förbindelser, och sålunda aflägsna
densamma ifrån möjligheten, att ifrån ett inträffat
missförhållande återgå till det fatta.
För att bibehålla sjelfva denna grundprincip
för Banquens inrättning, böra derföre de Ex*
Banoo-Ulsiotte/s Belänkanden. 40 J
portvaror, hvilka af Banquen skola antagas,
såsom pant för Eån, förena ett allmänt erkändt
värde, »om lätt ulrönes med egenskapen,
att, utan förstöring eller förvandling, kunna
detiamma en längre tid bibehålla, och beskaffenheten
, att kunna under Banquens eller
annan publique vård förvaras, med den, att
utan lång och kostsam omväg kunna i penningar
förvandlas. Jag bibehåller af desse
skäl den öfvertygelse jag under öfverläggningarne
yttrat, om vigten och nyttan af denna
Låne.rörelses utsträckning, med lika villkor,
som för Eån å Metaller äro föreskrifne, till
alla sådane Export-Artiklar, hvilka kunna
med full säkerhet värderas, som icke äro underkastade
försämring och hvilkas säljbarhet
icke är att betvifla. Användandet af grunderne
för en sådan belåning, samt bestämmandet
af de varor, som i följd deraf, kunna
blifva föremål för densamma, beror af den
Instruction, som meddelas Herrar BancoFullmägtige,
och det har icke tillhört de
sammansatte Stats, och Banco-Utskotten, att
ingå i denna tillämpning, blott att öfverlägga
om principen i Financielt och Stats. Ekonomiskt
afseende. — Dess antagande och gillande
har jag ansett vara af vigt, och innefattande
ett märkbart steg att återföra Banquens
Eåne-rörelse till den punct, hvarifrån
den, enligast med sitt ändamål, och med största
nytta för allmän förkofran och välstånd, bör
verka. Dessa åsigter torde ock kunna sammanfattas
uti den proposition, att den hitintills
Bancc-TJtskotlets Betänkanden.
varande rättigheten till beläning i Lane •Banqitm
barde utsträckas till alja inom lliket producerade,,
ej försämring underkastade, egentlige Exportvarorf
under villtor, alt de skola vara i iStapelstäderne„
antingen i Magazin af Sten eller pä Stiidernesvanlige
Uppla;.splatser, enligt intygande af vederböjande
'Aiictoriteter, och pä deras ansvar, förvarade,
samt, med undanlag af cxportable Metaller,
b rand.för säkrade.
För dst närvarande torde dock denna
Kane - rörelse blifva mycket inskränkt, i synnerhet,
rom villkoret af varornes brandförsäkrande,
i brist af någon sådan inrättning i
Fiket, blefve svart att uppfylla: men framti
den
skall otvifvelaktigt närmate så utveckla
nyttan deraf, att man skall finna allmänt vig.
tigt att förekomma alla' de hinder, som ännu,
kunna möta.
4:0 Herr G. Nilsson:
Uti det särskilda anförande emot afstyrkandet
af produktbeläning, sorn Herr Uagmau Noreus
afgifva, instämmer jag til] alla delar, samt får i
öfrigt, angående beläning af Tackjern förklara,
att det förekommer mig, som de motioner,,
hvilka i detta ämne blifvit till Köglofl. BancoUtskottet
remitterade, bordt i Höglofl. sammansatta
U tskotten beredas och besvaras, eller
ock att Köglofl. JSanco-Utskottet, efter ensam
granskning af ämnet, på sätt vid förra Riks.
dagarne skett, fått, utan någon ledning af Högh
sammansatta Utskottens förberedande och yttrade
tanka i frågan, densamma afgöra; men då
Jäögl. Utskotten funnit, det inotionerne om
Banco-UtckoUcls Betänkanden.
Tackjerns beläning böra i Banco-Utskottet afgöras,
och likväl skärskådat densamma och-motiverat
ett afstyrkande, har jag funnit mig
föranlåten häremot anmäla reservation.
Om liöglofl. Banco-Utskottet nu finner
sig föranlåtet, att rätta sitt omdöme eller beslut
efter det som Betänkandet innehåller i
denna fråga, så blifver Utskottets svar på motionerne
ej grundat på behörig pröfning. Jag
får således på anförde skäl fullfölja mitt bestridande
mot den behandling deraf som
föregått.
Hvad hufvudfrågan beträffar, så har*Högl.
Utskotten grundat sitt afstyrkande på den förmodan,
att belanings-tillfälle för Tackjern rnöj.
ligen skulle verka prisets höjande, hvaraf kun. ,
de uppkomma ett betungande för Smides-tillverkningen,
äfvensom derpå, att Tackjern icke
är export-vara i annat förhållande, än till bestämdt
qvantum, som utskeppas lill Finland.
Deremot synes det mig, att dessa motiver
skilja sig fiån den verkliga grunden för varu-beläning,
sorn jag trott' vara, att understödja
productions • kraften vid inträffaricje bristande
afsättning.
Att den ifrågavarande belåningen icke
kan öka priset på Tackjern^ förefaller mig
klart; inen så väl producenten, sonijtförädlaren
af denna vara, nemligen Bruks-egaren, draga,
elier'min tanka, fördel af belänings-rätt; vid
trög conjunctur för smiden, vore det för Bruksegaren
en betydlig lättnad uti de dryga förlagerne,
att få mot 3 procent beläna ^halfva
<jo6 Banco-Utshottets Betänkanderi.
värdet af det Tackjern han höstetiden kunde
få qvarliggande pi aflägsna platser eller vågar.
För Tackjerns-tillverkare skulle det vid
trög eller hämmad afsättning bereda eij utväg,
att fortsätta tillverkningen, hvilket, i stället
att lioja, skulle minska priset. Att en väruegare
skulle hålla på varan och stegra priset
derföre, att varan till halfva värdet vöre belänt,
kan jag icke inse; men deremot skulle detta snarare
lätta handeln för köpare, som, på lika sätt
sorn sker med belänt Stångjern, kan öfvertaga
skyldigheten att relaxera jernet, och derigenom
ega tillfälle, art efter behof af jernet och sin
beqvämlighet utgifva relaxations-heloppet. Jag
hoppas att vidare få yttra mig vid målets afgörande
i Höglofl. Banco - Utskottet, då det
tillika blifver rätta tiden att söka undanrödja
de betänkligheter, som Höglofl. Banco.Utskottet
mot ifrågavarande beläning vid förra Riksdagen
yttrads.
Härmed förenade sig Herr Borgmästaren
Montan,
5:0 Herr Commerce-Rådet Santesson.-
Jag kan ej heller gilla det undantag från
beläning af Våg - effecter, och andra inhemska
export-tillverkningar, som Utskotten gjort för
Tackjern, som äfven till en del är exportvara,
och i alla fall en oförderflig och säker
pant, då den belänas till ett proportionel ligt
nedsatt värde mot det gångbara, i likhet med
hvad iakttages för beläning af Stångjern och
öfrige Våg-effecter. Den ena handteringen bör
ej fä tvinga den andra, utan alla njuta lika
Banco-Utskottets Betänkanden. 407
rätt: på desse grunder instämmer jag nied
Herr Nilsson och Riksdagsman Eric Ericsson
uti deras anförde Reservationer i denna del
från Höglofl. Utskottens Beslut; äfvensom jag,
i afseende på Utskottens afslag å väckte frågor
om utsträckning af Banquens lån emot pant
af exportable effecter, till alla delar instämmer
uti de af Herr Öfverste-Lieutenanten
Hjerta och Herr Bagman Norceus afgifne
yttranden.
6:0 Riksdagsmannen Eric Ericsson från
Carlstads Län åberopade ett förut uppläst anförande;
Finnance-Beredningens
förslag skulle visserligen
kunna gifva anledning till flere anmärkningar.
Men min ringa insigt i de så
mycket omtvistade ämnen, hvar om .fråga är,
hindrar mig att deröfver företaga en fullständig
undersökning. Det är blott i en enda
punct, som jag trott mig finna ett nog lätt
upptäckt misstag, för att våga ett bestämdt
ogillande deraf; och detta endast går jag att
nu anmärka.
I händelse nemligen Banco-Styrelsen får
uppdrag, att, på hittills vanligt sätt och mot
vanlig ränta, belåna alla inom Riket producerade,
ej förskämning underkastade, och icke i
andra Lån-Inrättningar belänta, Exportvaror;
borde visserligen tackjern icke längre uteslutas
från rättigheten till belåning. Tillverkningen
af denna vara har länge nog njutit
alltför liten uppmuntran. Handeln dermed
har varit fjättrad äfven inom lands, till dess
408 Banco'Vsiottlets Betdnlandeh.
Kongl. Förordningen af den 30^ Juna 1820'
lemnade tackjernstill verkarerättighet att' försälja
denna vara till hvem de för sig finna förmånligast,
och eger rätt att tackjern köpa.
Utförseln deraf ar ännu lika förbuden, sorn
den alltid varit. Det är förmodligen af denna
orsak, som Finance-Beredningen afstyrkt
äfven bcläningsrätten, hvilken skall inskränkas
till exportvaror. Men J3g kan icke inse,
att handteringens vanlottande i ett fall skall
vara fullt skäl till samma vanlottning, äfven
i alla andra afseenden. Jag föreställer mig
fastmera, att ju större olagenheter handteringen
är underkastad, genom en inskränkt afsättning
och deraf vallad förlägenhet samt
nedtvingade priser, desto större är ock dess
hellof af-det slags understöd, hvar.om här är
fråga. Jag är således för min del af den
lankan, att samma belåningsrätt, sorn för exportvaror
blifvit föreslagen, bör ega rum äfven
för tackjern.
Samtelige ledamöter af det Hedervärda
Bonde-Ståndet inom begge Utskotten förklarade
sig med detta sist upplästa anförande
ense.
Herr Assessoren ■ Lagerhjelm åberopade
slutligen äfven hvad, som uti dess sammanfattade
särskilda yttrande om Finanse Ulanen
linnes anförd t, rörande Spannemåls- och Varubeläning;
och allt detta skulle genom Protocolls
Utdrag hos Rikets Höglofl. Ständer anmälas.
Ut supra. Ex Protocollo
v J- M. Spens
-
Bahtd-TJtsJioitets Bttär.idnäén: 409!
Utdrag af Prötocollét, hållet uti HögloftStats-
och Banco Utsköttsns sammanträde
den 2i Juni 1S23.
Vid justeringen af Utlåtandet tfro2 8, M*
lågt Utskottens Betänkande N:o 2 o., under Litt,
H> åberopades oell anfördes följande skil jäktige
tankar, hvilka skulle Utlåtandet till Riksens
Ständer åtfölja; nemi.
1:0 I afseende på den förekomna frågan
om odlingslånen.
Af Herr O* Nilsson.-
Med åberopande af-, och hänvisning till,
de motiver, som vid 1815 års Riksdag föranledde
.Inrättningen af Odlings-Lån, tror jag,
att samma motiver äfven nu kunna åberopas
af samma anledningur.
Att Odlings• Lånen huf\*udsal;ligen medfört
: deras åsyftade ändamål, visar sig i den
ökade Production, hvartill de onekligen bidragit;
åtminstone har jag denna erfarenhet
om förhållandet inom Wärmeland.
När denna Lane - Anstalt, efter många Öfyerläggningar,
olika åsigter, långa discutioner
och förberedelser, sluteligen blifvit organiserad
efter särskilda Författningar, i början icke
fullkomligt förebyggande missbruk, mea
sedan vid 1818 års Riksdag förbättrade, hvarigenom
de öfverklagade missbruken uphört,
har jag ej förestält mig att inrättningens afskaffande,
utan anförande af några egenteliga
skäl eller orsaker dertill, vid denna Riksdag
skulle komma i fråga- Den nu föreslagna in
-
410 Banco- Vttiottets Bet fint anden»
dragningen häraf skall nödvändigt föranleda
den tankan, att de financiella åtgärder, som
vid den ena Riksdagen vidtagas, äro af sådan
halt, att de vid den påföljande måste uphäfvas;
hvarigenom ovisshet i förberedande anstalter
till Landets förkofran, och ett mindre
förtroende till Nationens Representanter jern.
te flera olägenheter, ofelbart skola upkomma.
Såsom egenteliga skäl för Odlings-Lånens
bibehållande, får jag anföra deras vigt
och nödvändighet för den ringare och mindre
bemedlade Jordbrukare, som saknande allt förlag
och all enskild Credit endast kan begagna
sig af denna Lane - tillgång, då hvarken
D iscont-Lån eller Fastighets - Lån för honom
äro tillgängliga, och ej böra vara det af väl
kända orsaker. Stängas äfvenväl för sådana
den ännu enda möjliga utvägen, att genom
Odlingslån finna utrymme till förkoftan, synes
man hafva dömt den mindre Jordbrukaren
att alltid förblifva i det tillstånd han är.
Mången af dessa kan ega ringa tillgångar,
men likväl innehafva den förmåga, ihärdighet
och drift till arbete, hvarigenom han kunde
bringa sig i bättre tillstånd, om deras utvekling
icke hindrades af brist på Förlagsbiträde.
Dessa egenskaper kunna otvifvelaktigt
förskaffa honom grannars vederhäftiga borgen,
men dermed kan något ändamål icke beredas,
i fall ingen fond blifver tillgänglig
Jag
har hört anmärkas, såsom skäl till
den föreslagna indragningen, att uttagna Odlings
-
Banco*Uukottiis Jftelänkanden. 4rr
lings’an blifvit använde till andre behof än
0,1 ingar; delta vill jag icke bestrida, rnen
derföre att en inrättning Iean missbrukas, bör den
väl icke afskaffas, i fall den är af allmän nytta,
och heldst orri missbruken kunna förekom mas.
Örn Odlingslånen requirerades och utgåfvos
af vederbörande Hushållnings * Sällskap i
de Län, der sädana finnas, och i annat fall af
Konungens Befallningshafvande, skulle de
öfveiklagade missbruken icke möjligen inträffa.
Min öfvertygelse är således, attOdlingslånen
böra fortfara, genom utgifvande af den
dertill anslagne fond, i mån af skeende inbetalningar,
och att hvad, som till äfventyrs kan
blifva, obegagnadt 'må till Fastighetslån användas.
Af Herr Cancellie-Rådet Bruncrona
Finance- Beredningen har afstyrkt utgifvande
af nya Odlingslån på den grund, att
ä ndamålet dermed, särdeles i större företag, ofullkornligt
vunnits, hvartill orsaken bland annat
ansetts vara, att medlen erhållits icke såsom
biträde, utan såsom lån.
Jag medgifver att större Odlingar obe
tydligt blifvit företagne, hvartill egenteliga
anledningen bör sökas i det högst otillräckliga
lånebiträde af 10 Rtdr på Tunnelandet, som
för sådane företag hittills blott fått utgifvas,
ehuru, till befordran af en vidsträcktare och
mera allmänt nyttig Odling, detta biträde
snarare bordt vara större, än då mindre Odlingar
verkställas. Om lånen äro lämpade ef-.
Bihang till Riks, St. Fröt, 1S23 <ue Sami. &■<> 27
413 Banco-ZJts&ott.ets Betänksnden.
ter behofvet, hvilket i allmänhet galler då
40 till 50 P*:dr per Tunneland rnedgifves,
iir jag öfvertygad, att en omtänksam hushålla»
re, sora ej af oförutsedda olyckshändelser träffas,
i anseende till de goda vilkor, sorn vid
Odlingslånen äro fästade, bör med förmån för
sig och det allmänna kunna fullborda en Odling,
orri hvars tjenlighet och framgång sakkunnige
synemän med honom instämt. I händelse
ökade försträckningar för Tunnelandet skulle
medgifva,? till större odlingar, tror jag äfven dessa mer
än hittills skulle företagas, och det med samma
fördel, som jag förmodar händelsen i allmänhet
varit med de mindre Qdlingaffie.
Man liar anmärkt, att ändamålet med desse
lån ej blifvit uppfyllt, och att lånemedlen i stället
att användas på Odlingar, utgått till betalning
af skulder. Detta, har måhända någon gång
inträffat i de orter; der penningebrist efter FiiialDisconternes
indragning förledt låntagarne till utvägar,
, som för ögonblicket afhjelpt deras förlägenhet.
Men ännu har icke lagligen blifvit utreöt,
att Odlingar, hvarpå lån utgått, blifvit åsidosatte
utom arne, på hvilka 19 morn. i 1819 års Kongl,
kungörelse blifvit lämpad. Om den från Banquen ut.
gangne summa för ögonblicket användts tili andra ändamål,
men Odlingen antingen förr eller efteråt genom
andra tillgångar blifvit tillvägabragt, så måste
det för saken vara likgiltigt. Emedlertid inhemtas
af låneförteckningarne, att sedan år i8i&
nära 23,000 Tunneland blifvit uppgifne till Odling,
hvilka genom de erhållna lånebiträden redan
till det westa äfven böra vara odlade. Ut;
Banco-UtsAottets BetänHandcn. 413
synlngar äro i laglig ordning verkstälde; vederbörande
hafva biiygar, att hälften af dessa Odlingar
blifvit försatte i fullständigt skick, innan
andra hälften af lånen utgått, och enligt föreskrift
ega Landshöfdingarne och Hushålls - Sälskapen
controllera, att andra hälften af Odlingarne äfven
gå i fullbordan. Om, såsom föregifvet är, ändamålet
i allmänhet förfelats, mäste sådant förutsätta
ett öfverlagdt uppsåt hos låntagare, synemän
och controllerande ämbetsmän, att genom falska
uppgifter vilseföra Banco - Administrationen, samt
missbruka, eller underhjelpa missbruk af en riksgagneltg,
inrättning. En sådan tanka kan ej förena
sig med den tro och heder jag anser utmärka
Svenska Nationen. Ett eller annat undantag
får ej öfverändakasta en grundsatts, och denna
grundsats, en gång antagen, bör ej alltför lättsinnigt
gifva rum åt en alldeles motsatt. Då nu
vid 181£ och 18x8 arens Riksdagar utgifvandet
af Odlingslån allmänt, och med så mycken ifver,
understöddes, såsom ett väsendteligt medel till
befordrande af landets cultur, synes mig inconsequent,
(och ett så vacklande systeme. må hända
stridande mot Ständernes värdighet,) att rakt emot
den då antagne grundsatsen utan en närmare local
pröfning, vid näst påföljande Riksdag uphäfva
denna grundsats och det derpå grundade Odlings-system.
Man åberopar erfarenheten, hvilken
nu mera visat otjenligheten af denna anstalt.
Jag åberopar och den, men i motsatt afsigt.
Fruktan för öfver-production, som kan hända
medverkat till afstyrkande af Odlingslånen, börjar
småningom försvinna vid nu uppstegrade Span
-
414 Bancc»Utikottets Ifel 3 nk and en.
nemålspris, och ett års missväxt torde en gång
visa om vi haft för mycket. Meri då Sverige
förr, afven i ymniga år, nödgats anlita utlänningar,
åtminstone Finland, om 'brödföda, håfve vi
deremot, sedan år 1819, varit i stånd, att med
egna tillgångar fylla vära behof och till och med
exporterat Spannemål. Orsaken till denna gynnande
ställning måste således sökas icke allena i
några åts lyckligare skördar, eller i ett bättre
verksteldt landtbruk. De Odlingar, hvilka genom
ifrågasatte lån blifvit förrättade °i en förut
i det mesta död och onyttig jord, kunna ej annat
än vara en i betydlig inån dertill bidragande
orsak, oell afkastningen af'2 3,000 Tunneland, om
och mycket deraf skulle rabatteras, med den ym.
niga växt, sorn ny jord vanligen gifver, måste
gifva allt i detta afseende bevisande resultat,
hvarutom ökad ängsareal i sinom tid skall haf»
va en förmånlig inflytelse på de gamla bolåkrarnes
afkastning.
Annu återstår något som talar för dessa lån.
De hafva ett dubbelt ändamål: det att befordra
Odlingar, och ett annat, att sprida genom en särskild
canal penningar öfver Riket, träffa deri ringaste,
trefna och arbetssarnma, jordägare, och hjelpa
äfven den tryckte och gäldbundne, som med
credit derigenom ännu kan blifva nyttig för sig
och samhället. Med mindre förmånlige lån kan
Landtbruket svårligen upphjelpas; hvaremot nu
den driftige jordbrukaren på så lindriga vilkor erhåller
förskott, att han med framgång bör kunna verkställa
Odlingen, och den tröge tvingas att innom
beräknad tid också verkställa den, för att undgå
BrincÖ-TJtskcttets Bettini ahelin.
dubbel förlust. Dessa lån äro för det allmänna
nyttigare än fastighetslånen med hvilka icke någonodlingsförbindelse
är förknippad ock hvilka oftast
begagnas af den, som med förut ograverad egendom
deraf icke iir i behof.
Icke älskande den ytterlighet, som vid sist
öfverståndne 2:ne Riksdagar egde rum, att till millioner
småningom vilja låta utgå Odlingslån, bestrider
jag för min del af anförde skäl äfven den,
att de ”hädanefter alldeles skulle upphöra, och
tillstyrker derföre, såsom en medelväg, att uti
den för lån å fastigheter på landet fastställande
fond måtte ingå, och alltid vara utestående, till
större Odlings företag 100,000 R:dr och till
mindre st eller 300,000 R:dr, hvilke, i den ordning
författningarrie utstaka, skulle genom in- och
utbetalningar beständigt vara i omlopp, hvarigenom
Banquens ränteförlust för c-tt stort allmänt ändamål
endast blefve 6 a 8000 R:dr. Om låandshöfdingarne
eller Hushållnings.Sälskaperne på sätt
B anco-Utskottets Revisions-ahlelnmg föreslagit till
blifvande Revisorer och Banco - Utskott inberätta
Odlingarnes fortgång; orri de, hvilka ej verkstält
deras åliggande, genast förlora sin lånrättighet och
vidkännas utsatte böter, hvilka kunde blifva åklagarnes
ensak, och orri, i händelse det pröfvas
lämpeligf, låntagarne i deras förskrifningar, såsom
vid fastighetslån i anfördt afseende eger rum, vid
heder och ära förbinda sig att fullgöra anmälte
Odlingar, samt om i öfrigt anbefalte åtgärder iakttogos,
så bör icke missbruk vid en för Fäderneslandet
eljest högst nyttig anstalt vidare vara
att befara.
\
416 Banco- Utskottets Ret&nkanden■
Herr Kammarherren Friherre Rålamb, Herr
Kammarherren Hammarhjelm och Herr Prosten
Hasselroht instämde i samma yttrande, äfvensom
Herr Kammarjunkaren Morath förklarade sig ense
med det deruti intagne tillstyrkande af Odlingslåns
ingifvande.
Af Herr Hagman Noraus.-
Jag har ansett hälften al Odlings - lane . fonden,
eller 300,000 R:dr, böra bibehållas, dels för
större Odlings företag, och dels för att bereda
tillgång till utflyttningar ifrån By, vid förefallande
Enskiften och Storskiften, .samt att den återstående
delen borde tilläggas lånefonden för fastigheter
på landet. Det hela af denna fond , är
enligt de sammansatte Utskottens Beslut reserveradt
i sistnämnde ändamål, under afbidan af
Riksens Ständers Beslut om'det förändrade skick,
sorn åt Odlingsfonden torde -lemnäs. Jag kan ic.
ke skilja mig vid den öfvertygelsen att en sådan
fördelning af samma fond, som här ofvan ar
uptagen, med Banquens fnllkomliga säkerhet, skulle
gifva den allmän-: nyttigaste rigtning åt detta
anslag. — Odlings företag, som med egen kraft
kunna verkställas, ega ‘ visserligen deruti sin egenteliga
styrka, och utgöra då en säker .utveckling
deraf, men utsträckt öfver den enskilda förmågan
behöfva de, och kunna äfven, under beräkning
af deras vidd och nytta, bära ett fremmande
biträde. — Sådane Odlingar komma ofta
i saknad af medel att blifva hvilande, och ofta
uteblifva de endast genom saknad styrka att
göra marken tjenlig till Odling. En aftappning
af vatten och en vidsträckt utdikning af missar
Banco*TJltkäUttt Betänkande 417
och Icärr, Jun ofta bereda en jordvidd att fördela
flere Hemmansegare, emelian för att, genom
deras egen kraft derefter bringas till Odling,
men det är till det första allmänna förelaget,
sorn styrkan saknas. Erfarenbeten visar äfven
att brist på medel ofta vållar att, vid förefallande
Enskiften och Storskiften, Delegarne icke kunna
genom skeende utflyttningar bereda sig ali
den nytta, sorn af dessa för Landets Odling och
Åkerbrukets förkofran så högst vigtiga förrättninningar
kunde härflyta. Både de inom Byarne
qvarblifvande och äfven de utflyttande inse nyttan
af att skiljas uti Bostader och egolotter, men
verkställigheten uteblifver i brist af styrka för
verkställigheten deraf. —- Någon säkrare väg till
Odling, och till en snar förkofran för Jordbruket,
finnes icke, an denna, ty det är icke ett nybygge
i en ödemark sorn uprättas, där Oulaten flere 5r
behöfver födas, och kanske ändock slutligen måste
öfvergifva Odlingslägenheten, utan det är en
utvidgning af en redan samlad kraft, som fortgår
med säkra steg, utan annat fremmande biträde
än det, som för någon inskränkt tid behöfvesAf
Herr Cömmerce-Bådet Santesson
Jag kan ej heller dela öfvertygelsen, att den
af i8r5 års Ständer Jordbruket gifna uppmuntran
med Odlingslån, till årligt urgifvande belopp a
3 00,000 R:dr och hvilket 1818års Ständer ökädetilL
det belopp, som alla afbetalningär derå, såväl sorn
åsedan 1815 utgifne Fastighetslån årligen utgjorde,
nu brådstört bör helt indragas och försvinna.
Så hastigt ombytta principer' mäste verka till
skadliga följder för Näringar; jag irtedgifver, att
4iS
Banco Utskottets Betänkanden.
1815 års Reglemente för Odlingslån var tillden
grad liberalt, att det föranledde de missbruk, som
nu öfverklagas. t818 års Rikets Stander sökte
hjelpa det med ett strängare Reglemente, som och
efter min öfvertygelse haft åsyftad verkan; jag
tror ej att man haft eller har grundad anledning
klaga öfver missbruk med lån, som sedan den
tiden erhållits; i alla fall gifves ingen sak, sorn
ej kan missbrukas-, men icke skola alla öfriga beröfvas
de näringen förunnade understöd och förmåner,
för det att någre få missbruka dem; troligen
har och den nu ytterligare vundne erfarenhet
föranledt Banco Utskottet att föreslå ytterligare
förbättringar i Reglementet för desse lån;
på sådant sätt är det, som man skall komma närmast
till det lätta, men att då istället, blott för
några små missbruks skull, som varit följder af
det första Reglementet, förkasta allt, måste vara
orätt. Jag medgifver dock, att det går an göra
en minskning uti hvad hit t ils i denna låneväg
varit anslaget, eller att endast låta, hrad som nu är
utlånt förblifva det, och ej lemna nya lån vidare
än af hvad i Capital-afbetalning på de förra ingår;
för min del tror jag ej en större indragning låta
göra sig; dessa nya lån skulle jag tillstyrka företrädesvis
blefve lemnade till undrstijd af betydligare
företag, samt till de Odlingar, som föranledas
af Enskiftes utflyttningar, äfvensom af Storskiften.
I öfrigt instämmer jag uti Herr Cancetlie-Rådet
Bruncronas och Herr Engman Noral
afgifne fullständigare yttrande härom.
Af Riksdagsmanncu Anders Nilsson från
[Vermlands X,än:
Banco. Utsiotttts BctSniandtn. 419
Emot det beslut Utskottens pluralitet fattat,
angående Odlimts-lånens upphörande, får jag mig
reservera; och bista Högloft. Utskottens uppmark.
sambet på orsakerne derföre.
Då för Jordbruket, eller den fattigare Classen
af Jordbrukare, blifva borttagne de lane.försträckningar,
hvilka de tillförene hafva åtnjutit;
ser jag icke någon möjlighet huru, hvarken det
förra, eller dtn sednare skall kunna ega bestånd.
Tiden är inne, och högsta nödvändigheten krafvel',
att Biksens Höglofl. Ständer nu skulle afhjelpa
den fattiges nöd, om ej igenom annat,
dock med rättighet till Bane- bidrag, passande
för hvarje landsort; men ej nedstörtning igenom
indragning af Bån. Utskotten hafva väl sagt att
Fastighets-lån i stället skulle kunna blifva mera
användbara och förmånliga för Jordbrukaren, hvil.
ket jag icke heller kan neka; rnen då jag erilindrar
mig de mångå hinder och svårigheter, som
inöta för att kunna erhålla sådane Bån, kan jag
icke inse möjligheten, att icke den största och
mest behöfvande Classen blifver ohulpen, i synnerhet
på den Ort, hvarföre jag har äran representera.
Jag kanner med all säkerhet, att många
eller största delen af de behöfvande derstädes
hafva sina egendomar underkastade Inteckningar;
— Jag känner lika säkert att större delen af detri
äro ined Förmynderskap besvärade; om jag icke
misstager mig, så ligger äfven häruti ett hinder
i vägen, likasom ett annat för den, som är Kyrkovärd,
eller eger något med Kyrko-räkenskaper
att göra. •— Af allt detta, så anser jag, att, igenom
denna förändring af Låne-bidrag, mångå b lif"
420 Banco-Utskottets Be.tänianden.
va ohulpne i Nordmarks Härad af Carlstads Län,
der nu Odlingen är under hogsta tilltagande ;
och denna province är af den beskaffenhet, att
en vida större utvidgning af Odlingar derstädes
kunde ske igenom bibehållandet af Odlings-Z/ån,
På de här anförde skäl anser jag att Qdlings-Lån
matte framdeles fortfara* åtminstone till någon del,
och att de orter, hvilka ej ännu hunnit att odia
siri jord, måtte ega något säkert Zån biträde att
tillgå; I annat fall anser jag, sorn förut sagdt
ar, att ingen möjlighet till räddning för den
fattige jordbrukaren är att tillgå. Discont-Lån
kunde kanske blifva det, men de äro vida mindre
användbara för jordbrukaren , än de ofvannämnda,
emedan inbetalningen deraf bor vara
uppfyld inom för korrt tid. Denna min reservation
anhåller jag ödmjukligen måtte få åtfölja
till Riksens Högloflige Ständer,
Riksdagsmannen Ander-s Nilsson från Malmohus
Län förklarade sig äfven instämma udde
af flere Ledamöter yttrade meningar , hvarigenom
bibehållandet af något anslag för Odlingslårt
blifvit tillstyrkt; men ville för sin del till
det, som blifvit anfördt om rättighet för dem, som
hädanefter taga enskifte, att framför andre af denna
anslagne lånefonden biträdas, tillägga , att en
dylik förmån äfven borde tillkomma dem, sorti
för någon tid sedan tagit enskifte, och redan uppå
deraf härledde utflyttningar och uppodlingar
nedlagt så betydliga kostnader, att de för det
närvarande kunde anses mera än de fleste
andra behöfva, likasom framför andre förtjena,
allmänna låne-biträden.
Banco*Utskottets Betänkanden,
421
2:0 Angående anslaget till Fastighets Län
och vilkoren för dylika :
Af Herr Kammarherren Von Szth.
Jag instämmer uti det alternativ af Högh
Beredningens förslag, som tillstyrker, att allt
hvad sorn å de nu varande Odlings Lånen i
afbetalning inflyter, utan att i samma väg å
nyo fä användas, må, såsom tillökning i nu
utelöpande Banquens Lån på Fastigheter, åter
utgå.
Theorien, om olägenheterne af ett skuldsatt
jordbruk, kan visserligen till sin grund
vara rigtig; men sedan skuldsättningen redan
är gjord, och till en stor del för att odla och
förbättra den jord, som utgör landets sanna
rikedom , sy nes tidepuncten nu icke vara inne,
att undandraga jordbruket de allmänna biträden,
som det innehar; i synnerhet då det icke
lärer kunna vänta sig någon särdeles lindring
i de skatter och utlagor, hvarmed denna näringsgren
mer än någon annan i samhället är
betungad.
Den tankan, att skuldfrie jordbrukare
kunde ater uppträda i de fallne skuldsattes
ställe, gifver föga tröst åt den, sorn önskar se'
sitt Fädernesland fredadt från våldsamma skakiiingar,
hvilkas följder icke kunna beräknas.
Jernförelsen emellan förhållandet nied Fastighets
. Lånen på 1770:talet och närvarande
tid, lernnar den upplysning, att Landt? och
Bruks-Egendomar innehade, såsom Lån af Banquen,
år 1776 nära hälften af dess utelöpande
sedelstock och nu blott en sjettedel deraf. Desse
‘4S8 Sancc-Ultioittls HitGnlandtn*
Lån utgjorde förstnämnde tid 3 millioner R:dr
Specie oell 183^ 5f millioner i Sedlar, hvaraf
3 2 million utgått sedan år 1815, och således
efter myntförsämringen.
Deraf synes, att jordbrukets andel i JBanquens
Lane - biträden i sednare tider ej varit
på långt när så stor, sorn under den förflutna,
i förhållande till landets rörelse- capital och
ett utvidgadt åkerbruks ökade förlags-behof.
Banquen har aldrig gjort någon betydlig, och
sedan år 1815, ingen förlust på dessa Låne-biträden.
Landet har vunnit i den förbättring
samma tillgångar skapat, och i Dånens ggeriskap
att genom successiv afbetalning minska
skuldsättningen. Räntorne å desse Lån hafva
gifvit Staten utvägar till stora företags verkställande,
utan Nationens directa betungande.
Och denna del af Lanquens tafla framställer
följaktligen inga oroande eller varnande
minnen.
Herr Bruks • Patronen Ekelund förklarade
sig äfven hufvudsakligen instämma uti detta
yttrande, och förslaget, af t hvad, sorn å hittills
utgifne Odlings-Lån inbetalas, må uti Fastig.
liets-Lånevhg åter utgifvas.
Af Herr Commerce-Rådet Santesson:
Skulle Riksens Högled. Ständer besluta,
att inga nya Odlings-Lån hädanefter få utgifvas,
utan desamma efter hand, som de förfalla,
helt skola indragas, så tillstyrker jag för
rnin del, att dessa afbetalningar, lika med hvad
Utskotten för afbetalningar å Fastighets-Lån
föreslagit, må få till Fastighets-Lån å landet
Banco»ZJ:skottets Belånkanden.
åter utgifvas, och sålunda tillhandahållas idkare
af densamma näringen, till hvilkens urH
derstöd de en gång varit anslagne; och begagnar,
jag detta tillfälle, att äfven yttra en
lika tanka om hvad som möjligen kommer att
indragas af Allmänna Magazins-Inrättningens
Fond; så vida den ej på annat sätt kommer
landtbruket till godo. Landtbrukande menighetens,
utaf denna .Riksdag nog allmänt påkallade,
hjelp och undsättning, uti dess -iråkade förlägenhet,
skulle annars, äfven sedan beläning
af Spannmål med b k al förklarats ej vara verkställbar,
komma att förvandlas till i stället
betagande af de biträden landtbruket hittills
haft, eller åtminstone varit detsamma ämnadt,
igenom Allmänna Magazins-Inrättningen, Fastighets-
och Odlings Lån, rn. m.; men af ett
sådant 1’esultat skulle visserligen hvarken de
hemmavarande eller vi, såsom deras representanter,
finna oss tillfredsstälde
Med
detta Pierr Commerce Rådet Santeasons
yttrande förenade sig Riksdagsmän ner ne
Anders Joachimsson från Östergöthland ,F Carl
Hergman och Hans Michelsson Lån Gefleborgs
Län, Anders Pahlsson från Jönköpings Län och
Peter Andersson från Hallands Län.
Af Riksdagsmannen Johan Andersson från
Elfsborgs Län :
Då sammansatte Stats- och Banco-Utskotten
fattade sine beslut, rörande Fastighetslån
för Landtbruket, kunde jag icke dela lika tanka
med Höglo!]. Utskotten, och således hegärde
få min reservation i Protocollet antec^-
42 4 Banco-Utskottets Bettinkanden.
nåd; alltså går jag nu, att vördsammast framlägga
mina enskilde tankar, öfver hvad jag
tror varit nyttigast, för att lätta den allmänna
penningebristen i landet, likväl under
erkännande af min oförmögenhet, att fullkomligt
göra denna framställning i så stor scala,
sorn den visserligen förtjenade; dock under
förhoppning att en del af Högtofl. Utskottens
varda ^Ledamöter dela lika tanka med mig.
Vid alla tillfällen då Rikets HöglofL
Ständer varit sammankallade, för att öfverlägga
om Rikets angelägenheter, hafva de under
en lång tid tillbaka, alltid sökt understödja
jordbruket, såsom hufvudkällan för
Statskroppens bestånd. Detta har af Regeringen
blifvit vid alla tillfällen understöd!,
och i synnerhet under vår nuvarande Allernådigste
Konungs lyckliga och visa Regeringsår;
och jag tviflar ingalunda att samma Monark
äfven under detta Riksmöte delar ett
lika tänkesätt. — Hvarföre skola då Rikets
Representanter söka fråntaga jordbruket den
enda uppmuntran, sorn för dess del varit gagnelig,
och jag vagar säga: högst nödvändig;
nemi. Odlings- och Fastighetslån.
Vid i 8 J 8 års Riksdag anslogs väl Fonder,
så till Odlingar i Riket, som Fastighetslån,
ehuru otillräcklige för största delen af Rikets
innevånare, hvilket visar sig deraf, att hela
Xiånebeloppet upptogs följande året, af de
Fastighetsegare, hvilka först voro i tillfälle
inlemna fullständige Låne-Documenter; hvaremot
andre,_ hvilka' år 1820, och derefter,
Baneo- Utskottets Betiinkar.den.
gjorde enahanda kostnader och ansökningar,
finnas ännu i denna stund sakna a 1,1 r biträde,
emedan Handlingarne äro ännu liggande obelänte
i Banco-Styrelsens förvar. — dag vågar
tro att det verkehren skedde desse sednare
en orättvisa, orri icke Banquen, likasom till
de förre, skulle bibringa dem Lane.understöd,
blott af den orsak, att Handlingarne inkommit
ett årtal sednate» lin för de som redan
erhållit Lane. understöd.
Jag medgifver visserligen, att det icke
är helsosamt för landet, eller den enskilda
jordbrukaren, att behöfva anlita Rikets Ständers
Banque, för att få ett erforderligt Llnebiträde;
men sedan landet så allmänneligen
konunit i en sådan förlägenhet, måtte det
visst icke'vara rådligt aflägsna dess upprätthållande,
så vida jordbruket . icke allt för
mycket skall undergräfvas. — Sker detta sednare,
så lider icke allenast, enskillde, utan äfven
det allmänna; — På landets nedtryckande
eller uppbjel pande beror Statens undergång
eller förkofran , heldst jorden är hufvudgrunden,
hvarpå Riket endast kan trygga sig, och
genom en vis Styrelse slutligen komma i välmåga.
Att söka upprätthålla våra binäringar;
Handel och rörelse är uck nödvändigt, för
att få lif i Rikskroppen, men nödvändigare
är det likvist, att bålla hufvudet helt, såvida
icke öfriga kroppsdelai ne skola aftyna, och
slutligen under tiden dö.
Att Hög'ofl. Utskotten tillstyrkt, det Capital
inbetalningar af äldre Fastighetslån sko?
426 Banco Utsiottttt Bettini anätti
-
la genom nya 1 ?. n utgå, intill nästa Riksdag,
är val en grace; men då detta likväl är det
högsta, hvarmed Hög loit. Utskotten trott sig
böra underlätta jordbruket, sa vågar jag vördsammast
underställa dess behjertande, huruvida
X/andtmannen derigenom kan upprätthållas,
under närvarande tryckande belägenhet: —■
För min del skulle jag tio, att ett betydligare
understöd i denna del vore nödvändig, och
vågar således föreslå: alt en ny Fond för lån
å Fastigheter på landet mätte bestämmas till
minst goo,ooo R:dr årligen, jemte utlåning af
Capital inbetalningar, intill nästa Riksdag.
Den nya Fonden kunde med, skäl tagas af
Allmänna Magazins-Inrättningens Creditiv,
för att slippa göra ett alldeles nyit anslag
härtill. Uån, dem Banquen utlemnar, af hvad
benämning som heldst, gifva icke den säkerhet,
som lån på Fast egendom lemna; då beläningssutnrnan
icke får öfverstiga Udel af Hemmanens
uppskattade värde. Örn än det oförmodligen
inträffar, att låntagaren skulle blifva
uturstandsatt uppfylla sin ingångna förbindelse,
så är dock Fastigheten med första inteckningen,
för Banquen alltid ett säkert hvpoteque,
i hvars hand den än ma komma; således
måtte det icke vara äfventyrligt, söka uppmuntra
jordbruket med lane-biträde från Rikets
Höglofl. Ständers Banque.
Att desse mine enskilde tankar måttevfå åtfölja
Höglofl.j Utskottets Betänkande till Rikets
Höglofl. Ständer, derom anhåller jag vördsammast.
A*
Banco-Uis'kottets Bet ärik find em, 427
Af Herr 0. Nilsson:
Det har ej varit, mig möjligt , att, tinder
Höglofl. Finance-Beredningens öfverläggningar
upphernta tillrätkeliga skäl för en del åsigter, som,
dels blifvit delade af Pluraliteten, dels af åtskilliga
Herrar ^Ledamöter yttrade, såsom förnämligast:
1:0 Att den förlägenhet, hvars tillvarelse blifvit
medgifven, skulle häröra af det vacklande mynt.
värdet. Mig synes att myntvärdet tinder de sednare
åren ej särdeles vacklat, så vida rnan afser
dess förhållande till det utländska, sorn dock måtte
vara af mindre vigt, då. Riket ,i det närmaste
kan producera sina nödvändighets-articlar, och ej
har utländsk skuld. Det utländska vacklandet
eiler varuvärdens stigande och fallande, tror jag
verkar kraftigare på Landets välstånd eller förlägenhet.
Detta, beroende af öfverflöd eller brist
af vara, lärer ej kunna förekornmas, hvarken genom
Realisation, Myntbestämning eller Sedelstockens
hållande vid bestämd nummerair, Det har,
efter min tanka, sin orsak uti Landers natur- och
productionsförhållande. Fattigt på ädla metpller
och fabriker, fattigt i produktionskraft i allmänhet,
ined mindre gifvande Jord samt obeqväma transporter,
fordrar detta land mera nationalkraft och
mera ansträngning, än som rtu finnes, för att underhålla
de ökade behof, som lefnadssättet laäfver,
och de betydliga Stats-bidrag, som måste utgå.
Den väsend ligaste motverkan af varuprisens varierande
skulle, så vidt jag förstår, beredas genom
varubeläning som likväl icke synes kunna sättas
i verkställighet.
Bihang till Rikt. St. Prat. I82P 6-te Sami, N:0. 28
428 Banco-TJtskottet: Betankanden.
2:o Att Landets biträdande med Lane-tilt*
gängar, som blifvit frän flera Landsorter yrkadt, anses
skadligt, icke blott för Banqtien, hvarifrån de
skola utgå, utan äfven för nationen. Men <jm det
ej kan nekas, att brist pa penningar i Landsorterna
h(aft den skadliga verkan, att industrien minskats,
den uddiga omvexlingen genom Handel »af
Jord-Egendomar uphbrt, och Näringarnes förkofran
afstannat; öm det vidare ej kan nekas, att
bland, nationen finnas industrieUsa, s.peculativa och
kraftfulla menniskor, sorn veta beräkna sina företag,
som ej villa begagna förlagsbiträde, utan förutseende
af möjligheten till återbetalning samt af
någon sin förkofran derigenom; och som kunna
tillbjuda tillförlitliga säkerheter; och om det
slutligen ej kan bestridas att Bankens virist, som icke
lärer kunna -beredas annorlunda än genom
Lånerörelsen, är nationens vinst; så torde det
vara förlåtligt, att den, hvars skyldighet det är
att för sin del bevaka Banquens, så väl som dess
Creditorers, fördel, och att lemna sin röst för
Landets bästa, icke förmår fatta grundprinciperna
uti förrberörde Systern,.
3.0 Att. Räntan ä de publique Lånetiltgäng
arne icke bör minskas, men i det stället för, en
del, såsom d Fastighetslänen, ökas från 4 till 5
procent, emedan i förra fallet de förmögna skulle
komma att begagna Läneratten, för vinsten på
räntan, så att Låneanstalterna blifva föremål för
en lätt Speculation för den som ej bchöfde Lån,,
och deri förlägna lika litet, sorn deni förutan, kunde
finna den hjelp, som vore honom behöflig och ämnad'.
Deremot har jag trodt, att Staten icke bör
Bahco-Utskottets Betänhinden. 43g
betrakta blott sitt eget intresse; utan, då dess mellankomst
prdfvas oundgänglig för att bispringa med
förlagsbiträde genom Lån, detta bör ske på så
billiga vilkor, att näringarne kunna bära dem. Härigenom
skall Jordbruk, Bergsbruk och Fabriker,
med flera näringar, kunna upphjelpas till ökad
ihkomst för Staten. Att de förmögna och de, som
icke äro i behof af Fån, kunna komma i åtnjutande
deraf, kan väl icke förekommas, men detta
medförer ej heller någon skada, och de Fån, som
bevil Ijas dessa, verka otvifvelaktig! äfven till
penningebristens och förlägenhetens afhjelpande.
Med förutsättning deraf att Fånesystemets
bibehållande är lika oundvikligt, sorn att något
måste göras för att upphjelpa näringslifvet, och i
Synnerhet understödja Jordbruket, tror jag alltså
det blifva nödigt att noga tillse, det fördelningen
af Fånebiträden till näringarne sker så jernnt
som möjligt; men då Höglofl. Utskotten föreslagit,
att icke mera än afbetalningarne på Fastighets-lånen,
utgörande endast omkring 150,000 Rsdr
årligen, skulle i denna Fåneväg åter utgå, inser
jag icke annat, än att Jordbruksnäringen äfven nu
blefve häri vanlottad; hvilket jag tror skedde förra
Riksdagen, så vida man får anse de beslut
som då fattades, hafva föranledt, att, under det
Fastighets lane-handlingar till ett belopp af 204,000
R:dr flera år legat, och ligga i Banquen, utan
fond, der funnits outtagna medel på andra Fåneanslag
till ömsom 2 och 2§ million, tillbetydlig
förlust för näringarne och Banquen.
Jordbrukets hjelp med förlags biträde, anser
jag vara mest af behofvet påkalladt. Denna nä
-
43° Bc.ncvZJtskotUts Etlänhanden.
ringsgren, den tungasfe, minst eftersökta, i Svenge
af naturen så. många vådor underkastad, är
likväl den första, och på hvars förkofran det .öfriga'näriagslifvet,
och foljakteligen förmågan att
utgöra'Statens intrader, egen tel igen bero.
Andra näringar hafva Fåne-fonder eller För-,
lags tillgångar, ulen för Landtmannens producter
finnas, hvarken publik Xånefpnd, eller enskilda förläggare,
då det ej heller är vänligt att gifva för»
lag på Spannemål.
I anledning häraf anser jag i närvarande
förhållande af den största vigt, att ett större an»
slag för Fastighetslån till Jordbruket bestämmes,
och föreslår vördsamt, att den del af MagazinsDirections
Creditiv, och Odlings lånefonden, sorn
kan komma att indragas, matte användas till Fastighetslån.
De betänkligheter, sorn, blifvit yttrade
öfver Jordbrukets ökade skuldsättning, finner jag
icke kunna användas såsom skäl häremot. När
Banquen förut icke har mera än omkring 6 millioner
utlånta på alla Fastigheten i Riket, men
samma Fastigheter äro intecknade till 60 millio»
ner, och värderade till 322 millioner, så kan icke
i§ .eller 2 millioners vidare utlåning
åstadkomma någon ny Skuldsättning; utan tror
jag deremot att dessa vore nödvändiga för att
relaxera uppsagde inteckningar, omsätta redan
gjord skuld, samt äfvenväl medföra den, så mycket
önskade lättnaden för handeln och afsättnin»
gen af Jord-Egendomar, sedan penningebristen
gjort enskildas biträde omöjligt.
Om likväl vid regleringen af anslagen
[och Magazins-4nräUniagen, den bestämda ro
-
B a n cd- UlS Jt ö it t is ÉetflhÉahlen. 4 5 £
relse-fonden blifver sä vida upptagen för an.'
dra anslag, att till beläning af Fastigheter komina
att saknas fond sorn svarar mot det behof
af understöd, som närvarande omständigheter
och den öfverklagade förlägenheten påkalla,
har jag föreställt mig ett annat sätt till behofvets
afhjelpande, som det torde tillätas
mig framföra, såsom tillägg tili mina särskiltda
tankar om. Fastighetslån.
Da Silfret i Banquens hvalf är nationen till
ingen nytta, så länge det är dörndt att der förblifva,
skulle jag för min del önska att utvexling
kunde ske, utan allt för stor risque för Silfvermyntets
utförande utur Riket; men allmänna tän-..
kesättet tyckes vara fästadt vid farhågan för un.
derbalahce i Sveriges utrikes Handelsförhållande
hvilket likväl lärer bero, ej blott af hämmad
Jern- och trävaru export, utan äfven af den verkan
de författningar, som vid denna Riksdag beslutas,
kunna medföra på både, införseln af utrikes
varor, eller Handelsfriheten, och näringslifvet
i allmänhet. X följd häraf synes hoppet om rnöj.
lighet af realisation för närvarande vara i allmänhet
Öfvergifven .
Då Bankens reel a fond således skulle fortfara
att förblifva ofruktbar, mea dess utvexling
anses nyttig och önskas, dess Consohderande finnes
nödvändigt och Rånebiträden från alla delar af
Riket genom motioner blifvit yrkade, så har jag
förestäldt mig möjligheten, att en utlåning af någon
del utaf Banquens Silfver skulle kunna förena
förenämnde 3;ne ändamål, eller åtminstone
432 Bänto - Uttkotltts Betilnianden.
vara bättre ärt deri motsatta Stgärden, nemi. att
låna Silfver för Banquens räkning, eller den
jemväl ifrågasasatta åtgärden, att utvexla det sorn
nu finnes mot utelöpande sedlar, hvarigenom förlägenheten
ej skulle kunna minskas, men väl rikas
i fall SiJfvermynret utfördes utur B i ket, hvarom
något tillförlitligt förutseende icke lärer kunna
ega rum Det Silfver sorn ufginge i Låneväg
jemte intresset, skulle återbetalas i samma mynt,
eller och i Sedlar, efter den-Cours, sorn vore
gångbar när liquiden borde ske, hvaremot Silfver
för dessa Sedlar i sednare fallet till Banquen
inköptes.
Om nu, för att ej, genom en större utsträckning
af Silfver-utlåning, bereda en öfverdrifven
skuldsättning och risquera Si 1 Frets utförande, hvarigenom
svårigheter för återbetalningen och Curssens
stegring kunde inträffa, endast en million
R:dr i Silfver utlånas pa Större Bruks och Bandt»
Egendomar, eller andra säkra hypotheker mot 3
högst 4 procents ränta och 5 procents afbetalning;
så gör räntan årligen 30, eller 40,000 B.-dr, och
afbetalningen 50,000 B:dr, tillsammans minst
80,000, B:dr som på 5 år, ufed den minskning i
räntan sorn afbetalningarne de sednare åren medförde,
gör circa B:dr 400,000
af Banquens revenue på öfriga Lånerörelsen
skulle användas till inköp
af Silfver så mycket att årligen
kunde inköpas 160,000 R:dr, gör
på 5 år „ 800,000
Tillsammans Kjdr 1,200,000
Banco-Uskotttets Betänkanden. 433
I fall nästa Riksdag inträffade 5 år härefter,
hade Banquen således blott omkring -2 00,000 R:dr
mera i Silfver än nu, men 750,00.0 R:dr i Silfver-reverser,
sorn jag anser lika goda, emedan fdr dem
skulle inflyta Silfver. Bankens' vinst härpå vöre
val endast 150,000 eller 200,000 R:dr Spec.;
men Statens vinst i productionskraft hos nationen,
som emedlertid fått rora sig med en forlags tillgång
af lika värde som 4 millioner R:dr R:gds
Sedlar, skulle visserligen vara större/
Häremot invändes: att. realisation är genom
denna åtgärd så mycket mera aflägsnad, som Sedelstocken
och Silfverfonden, om 5 år, skulle stå
i nära samina förhållande sorn nu, men utom den
öfvertygelse^, som jag förmodar delas af de flesta
representanter ifrån Handsorterna, att Rikets välstånd
icke beror af realisation, ehuru nyttan deraf
ej kan bestridas, måste Siifret, om det i Råneväg
korrime i allmänna rörelsen, åstadkomma fördelaktig
värkan på Coursen, äfvensom det skul]e
göra genom utvexling, samt derjemte medföra
den önskade verkan att afhjelpa förlägenheten och
upphjelpa näringslifvet, så vidt dessa sorn jag föreställer
mig, bero af Förlagsbrist.
Het invändes vidare, att genom Coursens
möjliga ökande skulle Låntagare blifva lidande,
samt icke tilltro sig upptaga dylika Lån, af' fruktan
för återbetalningen. När Jntresset vore så
lågt, som 3 eller 4 procent, och räntefoten i allmänhet
hvad den nu är, så är det icke tänkbart
att Coursen kan uppgå så högt, att så dryg ränta
drabbade Låntagaren af Silfver, s®m för Lån hos
privat man; och för öfrigt finge det berp på en
434 Bandt-Vtskottits Betunkanden.
livar, som kunde prestera tillräcklig säkerhet, att
begagna sig af en sådan Dånetillgång, hvars öppnande
främst skulle åsyfta en möjlighet för den
Dånebehöfvande att erhålla biträde. Det vöre,
må hända, dessutom billigt att närvarande generation
finge se annat än pappers-rnynr, och
att utlåning i mettalliskt mynt, befordrades i
bredd med utlåning af pappersmynt. Detta
sätt torde ock snarare åstadkomma att Silfvcrmyntet
komme att trifvas i Dan det, än det,
att först upptaga Dån af Silfver pcb sedan
mot utelöpande lianco-Sediar utvexla det, emedan,
i sednare fallet, det biefve lättare tillgängligt
för den sorn finner, uträkning att ut.
fora Silfver till betalning af utländska varor.
När vidare invändes, att innehafvaren af
Banco-Sedlar skedde orättvisa genom Silfverat.
laning, då det sednare är valuta för den .förra,
så förklaras att de pantsatte Bgendomarne
eller de uti dem intecknade räntebärande Silfverreverserne,
måtte vara lika god valuta, som
Silfver, i synnerhet när man ändå ej kan vala
förvissad att på långliga tider få detta Silfver
för Bancosedlarne. Om det vidare invändes
att Speciemyntet är otjenligt i allmänna
rörelsen, vandrar snart derifrån, samt att
mynt-representativen göra samma nytta, så förklaras,
att vådan af Silfrets utförande ej vöre
stor, da inköp till Banquen för hvad i Sedlar
ngick på Silfver-Dånen, skedde, och att utgifvandet
af nytt pappers mynt, på hvad fot det
grundas, försämrar det representativa mynt, som
förut är i omlopp; i stallet för Silfverpyntets
Banco.UtskotMs Beiänkandeh. 435
lifgifvande kunde stadgas, att Låntagare finge
efter viss Cours mottaga Sedlar, med skyldighet
att lemna revers i det förra myntslaget;
men då borde och dessa Sedlar när de uppvistes,
med Silfver infrias. Fortgången och
fördelen af en sadan anstalt skulle efter inia
tanka hufvudsakligen understöd jasj om den
Silfver invexling ochi äfven utvexling, sorn
blifvit satt i fråga, lomme att beslutas hvarigenom
realisation vore börjad utan någon vå.
da att kunna misslyckas.
Genom dylik administration af Banquens
resia fond, tror jag det kunde blifva möjligt,
att inom kortare tid tillvägabringa realisation;
men om deremot, efter hvad sorn blifvit föreslaget,
högst ibo,ooo R:dr i Silfver årligen
komina att inköpas till stärkande af reela fonden;
så ehuru detta Silfver - inköp medtager
större delen af Banquens revenue, utgår likväl
en tid af minst 20 ,år, innan Banquen
blifver i den ställning att utvexling med
hopp om framgång kan företagas.
Af Riksdagsmannen Anders Sandsten från
Jönköpings Län:
En af Jordbrukets och således ovilkorligt
Svenska Allmogens vigtigaste angelägenheter skall
nu i samrrtansatta Utskottet afgöras. —. Den rörer
Fastighets-Lån i allmänhet.
Modernäringens förfall, allmogens andergång,
fullkomnandet af den stora penninge-förlägenhet,
som nästan i alla Landsorter öfverklaga»;
korteligen sagt, Landets ofärd är gifven örn
hjelp ej mellankominer. Utskottet har tvertemot
m
436 Banco.Utskottets Betänkanden.
Allmogens önskan och hopp afslagit fortfarande
ai-Odlings Län- Jag fruktar» — Man föreställer
sig att i Landsorterne finnas samina, penningeresourc-er,
sorn i Hufvudstaden ; men iag heldagar
denna villfarelse, och med detsamma våra
Cornmittenters olycka! Man vill, sam det säges,
understödja dem i Discontväg genom t vänn©
millioners ökadt årligt anslag, meri man glömmer
att detta understöd minst kommer Allmogen
eller Jordbruket tillgodo. Det är icke på
Discontviilkor, som Landtmannen skal] undsättas*,
Denna utväg kan vara god för handeln och andra
näringar, men för jordbruket, passar den
minst. Skulle Riksdagen slutas och vi återvända
till våra hembygder, utan .rättighet till Odlings-
och Fasighets-Rån, och utan att hafva
fastställt étt hypoteques-system , som undanrödjer
den penninge-nöd hvaröfver Landet suckar: hvad
hafva vi då uträttat? — Jag ryser för följderne;
och jag skall åtminstone icke hafva den förebråelsen
att hafva dertill medverkat. Huru vill
man att Bevillningen skall utgå, och allmänna
dryga utskylder i öfrigt erläggas, då alla utvägar
stängas för Landets odlare. Nöd, fattigdom, en
mängd hederligt, fast gäldbundet, folks totala undergång,
fortsatt vanpris på Landets pröducter,
utmätningar, concourser, många agtningsvärda
famiilers ruin, och ytterligare stagnation i ali
Land t manna rörelse; Sådant skall då snart påkalla
en Urtima Riksdag, utan att ådraga Rikets
nu församlade Representanter någon välsignelse
för deras vidtagande åtgärder. Huru handlade
vi vid 1818 års Riksdag? eller månne det
Jianco-Uiskottets Betänk anden. 4 37
indragnings-system, som i financielt afseende då
bl ef beslutadt, varit för bandel och jordbruket
fördelagiigt ?
Jag har hört förklaras af de som föra Capitalisters
och Procentares språk: att man ej skall
skuldsatta Landets jord: att Capitaler då blifva
uppsagde: att förlägenheten derigenom skall okas:
och att en myntförsämring blefve oundviklig,
ledande till allmän oreda och ytterligare Creditfdrlust.
— Men jag fruktar ej dessa skrämskott. —-  Publique-Lån äro de minst chicnneusa. — De
kunna fastställas på billigare villkor, än som
vanligen åtföljer det privata beroendet. Månne
det ej är bättre att få behålla och förbättra sin
jordtorfva, understödd af ett Banco-Lån, än att
se den för tredjedels värde gå under klubban på
utmätnings-auction, och sjelf med de sina nödgas
tillgripa tiggarstafven? — Gerna må då Capitalister
uppsäga sine intecknade fordringar. De
kunna ju utbytas mot Banquens försträckningar,
och Capitalisten må i stället lägga sig till jordegendom.
— Derigenom uppkommer en täflan;
nya' lofiiga speculationer på egendomshandel, som
länge nog varit, liksom bannlyste. — Myntförsämringen
är till stor del inbillad. Den vore
verklig om man lemnade Lån utan säkerhet.
JSfu erbjudes deremot den största säkerhet, som
med skäl kan fordras, nemligen: område i jord,
sorn hvarken sjunker elldr brinner• Crediten skall
då först stadgas, ty förlägenheten upphör i samma
mån, som den ene medborgaren ställes i.
tillfälle att göra den andra rätt utan att förstöras,
kitt annat inkast har jag äfven huit. Man
^438 Bänto- Utskottets B ti tini anden.
säger att den skuldsatte jordbrukaren blifver ej
hulpen genom Fastighets-län utur Banquen ,
emedan Banquen icke får lemna Lån utan på
ograverad jord. — Men detta är lätt förekommet.
Fastighetsvärdet blifver ju i alla fall
belåningsgrundenP — Och hvad hindrar Riksens
Ständer att i Reglementarisk väg Slägga
Bi nco - Styrelsen att utliquidera Inteckningsegare
pä det sätt, att denne får med Låntagarens
begifvande lyfta Banco-Lånet emot
det han aflernnar originela Intecknings - Documentet,
hvilket derefter kan öfverkorssas och
annulleras. Dessutom må man ej tro att alla
de, som innehafva ograverad jord , derföre äro
befriade från penninge-bekymmer. Mängden
af dem behöfva likaledes understöd, om icke
inodernäringen skall aftyna.
På desse grunder vågar jag tillstyrka att
Odlings - Låne-Fonden 600,000 R:dr anslås till
Fastighets-Lan, och att dessutom minst 500,000
P.:dr årligen utlånas af Banquen emot Fastighets,
hy pothequer, nemligen blott jord å Landet,
ej hus i Städerne, såsom mera vansklighet
underkastade; och dessutom af hel annan
beskaffenhet. Det klefve då 2 * million hvarmed
Sedelstocken kom att okas till nästa Lagtima
Riksmöte: Och månne denna utsträckning
kan blifva vådelig? — Jag tror det icke,
och jag ville vara färdig att medgifva det
inbetalningen, beräknad som hittills till 2 procents
capital insättning och 4 procents ränta,
afbördades i silfver till förstärkande af Eanquens
reela fond; dock med rättighet för
Banco Utshottets Betiinkanden. 439
Dåntagaren att fä liqvidera äfven med BancoSedlar
efter gällande cours, da Banquén' i
stallet kunde använda denna nya inkomst,
eller de sålunda inflytande Banco.Sedlar, till
Silfver inköp. — Det förstås af sig sjelft att
årliga inbetalningen ej får öfverstiga 6 procent
i Sedlar, hvilka sedermera förvandlas till
Silfver efter förut antagen grund.
Då afdelningens förslag, som förkastar
Binance-Committéns project rörande en ny
Hypqtheques Lane - Inrättning, byggd på andra
principer, och skiljd från ali gemenskap med
Banquens tillgångar, framdeles förekommer,
förbehåller jag mig att få- afgifva vidare utlåtande:
men anhåller emedlertid, att detta
mitt yttrande, sä framt det ej gillas al sammansatta
Utskottens pluralitet, må till IliksStåndens
Plena få åtfölja Betänkandet.
Af Herr Revisions-Secreteraren Stråle.-
Man har, under de i Sverige inträffade'oordningar
uti penningeväsendet, trott sig kunna . afhjelpa
den enskilda förlägenheten, åtminstone hvad
jordbruket angeck, derigenom att Dån lemnades
på Fastigheter emot lindrig ränta. Detta är visserligen
en fördel för den som .erhåller Dånet;
och om penningarne med uträkning användas, tillskynda
de låntagaren en säker och obestridlig
vinst. Få hafva likväl lyckats uti sine specul.itioner,
dels derföre att man icke beraknat alla
de omkostnader, som ett Dan af allmaänna medel
medförer, dels ock emedan man ofta ansett den
erhållna lånesumman såsom en redan behållen
vinst, utan att besinna att den samma icke ver-<
44 o
Banco-Utskottets Betänkande»,
kel igen uppkommit, förrän liela lånet blifvit åferbetalilt;
men många hafva emedlertid blifvit inlockade
till skuldsättningar, sorn aldrig hade egt rum ,
om man icke hade ansett det* för en så stor för*
del att på sin egendom innehafva fastighetslån,
och då sedermera betålningaltne derå skolat verk*
ställas, hafva dessa förefallit vida känbarare än
man i början förestält sig. Penningarne, söm uti
fastighetslån utgå, kunna ej eller anses såsom något
verkeligt förlag för jordbruket. Merendels
användas de att betala andre skulder till enskilde
personer, och gå således genast Utur den egentelige
jordbrukarens hand i Capitalistens. Alltsammans
innefattar således endast en omsättning
af skuld från enskild person till Banquen , och
hvad är dermed vunnit för det allmänna? Deremot
kan det icke undgå att falla hvar och en i ögonen
, att en .Banque sorn utgifver sedlar, ställde
att betalas vid anfordran, och utlånar dem på 28
ars Iterbetalningstid, icke i längden kan fullgöra
sin betalningsskyldighet. Misstroendet till Banquen
skall således ökas: speculationerne att, för
den befarade förlusten genom myntförsämringen,söka
ersättning i höga räntor, eller att realisera sine
penningar genom egendomars inropande å Utmätnings-Auctioner
tilltaga: den skuldsatte jordbrukarens
betryck ökas, och i stället för 1 million
Riksdaler som utlåna"s i fastighetslån återfordras
kanske to millioner af fordringsegare, som
frugta att förlora sina Capitaler eller villja begag^
na conjuncturen. Huru har man då med all
välmening verkeligen hjelpt jordbruket? Jag vet
allt för väl att opinionen om fastighets-Lånens
Bancc^Utskoltets Betänkanden.
441
oundgängelighet ar så allmän, att mången, som
icke kan neka deras skadlighet, likväl anser
det icke luna mödan, att strida deremot. Kan
hända att äfven förhållandet är sådant; men för
min del har jag ansett det vara en helig pligt
att förflägta sanningen, utan afseende på hoppet
orri mer eliel mindre framgång: viss derom att
en tid skall komma då misstagen allmänt erkännas.
Hade fråga varit, att nu upphäfva något Rik.
Sens Ständers tillförene fattade beslut om fastighetslånens
fortfarande, då skulle jag likväl hyst
betänklighet ätt råda dertill; men att, i och med
det samma åtgärder skola vidtagas till beredande
af ordning i pennihgeväsendet tillika, besluta
utlåningar på ett sätt, som är oförenligt med Ban*
quens Credit, detta katt ej annat än förefalla incoriseqllent.
För min del hade jag önskat, att
hvad som till Banquen inflöte uti Capital-afbetalningar
å Fastighets- och Odlings-Eånen hade
blifvit anvandt till reela fondens förstärkande genom
inköp af silfver, som då, sammanlagdt med
hvad af Banquens inkomster för detta ändamål
blifvit afsatt, hade på 5 år kommit att utgöra
En Million R:dr Specie, hvarmed utvexlingen
efter min öfveitygelse utan farhåga hade kunnat
börjas. Deremot hade betalningarne å Statsverkets
skuld till Banquen alldeles kunnat upphöra, och
anslag af bevillningen ske , antingen directe till
allmänna arbeten, eller om man tycker att. saken
derigenom ser bättre ut, först passera Banquen,
under namn af räntebetalningar. Höglofl. Utskotten
hafva nu i afseende på Statsverkets skuld beslutat,
att 150,000 R:dr uti bevillning skola ingå och
Banco-Utskottets Betänkonden.
till silfverköp användas, och fastighets-låneri deremot
fortfara; men då det är ostridigt, att någon
del af bevillningen icke skulle erfordras till silfverköp,
om de u Fastighets, och Odlings-Lånen
ingående Capital - betalningar dertill användes ,
Hvaremot ett sådant behof nu genom fastighets*
lånens fortsättande uppkommer, är det klart, att,
effecten af ofvannämnde beslut i sjelfva verket
lili Iver den, att penningar komma att indrifvas genom
bevillning, ingå till Banquen , och sedermera
åter utlånas i fastighets lån, och till ett" sådant
systems fortsättande , äfven vid denna Riks.;
dag, har jag ej kunnat lemna, mitt bifall. Kanhända
skall äfven innan nästa Riksdag opinio.
nen så vända sig, att pluraliteten iinskar en hastig
realisation; och, då de beslut, som nu an.
tagas, icke lemna hopp derom att densamma med
Banquens egne tillgångar då genast skall kunna
företagas, blifver ett utländskt Lån oundvikeligt;
och hvad har val Innehafvarcn af Fastighetslån
vunnit, om han, utom ränta och Capitalafbetalmngar,
skall erlägga högre bevillning för att
lemna medel till räntebetalning å ett utländskt
Lån P Att alla andra hafva förlorat är åtminstone
säkert. För min del anser jag således att några
ytterligare fastighetslån ej böra komma i fråga i
annat fall, än att de till Banquen inflytande Capital-afbetalningar
ej kunna i andre vägar åter
utgå.
c Af Herr Professoren Doctor Lundblad:
De förenade Stats- och Banco-Utskotten yttaade
sig vid j8i8 års Riksmöte om Fastighets
Lån
-
Bunco-Utshotlels Betänianden. 443
Lån, som följer: ©e fastställda grunderna
för Fastighets'Lanen kunna i allmänhet icke, gillas.
I stället , att de, såsom åsyftades, skulle lemna
en väsendtlig tillgäng för verkligen Län-behufaande,
hafva villkoren gifvit anledning dertill, att
personer , sorn icke haft af nöden någon undsätt•
ning, men lättare än de, hvilka deraf varit i be*
hof, kunnat anskaffa erforderliga säkerhets handlingar,
sökt dessa Lån, för den dermed förknippade
förmån skull hvadan ock , då företrädet
icke berott af annat, än det tidigaste anmälandet
troligt är, att, vid verkställigheten, betydligaste delen
af Fastighets Lane-Summan förfelat det egenteliga
ändamålet, o. s. v. (Se Bihang till RiksStandens
Protocoll, 1817 och 18x8 6:te Sami.
pag. 2x3.)
Sedan Riksens Höglofl, Ständer, i anledning
af detta väl grundade omdöme, vid 1818 års
Riksdag beslutat, att, efter 18^0 års utgång,
några nya Fastighets-Rån icke skulle utgifvas,
och då jag, såsom Redamot af Höglofl. BancoUtskottet,
vid denna Riksdag samlat högst afskräckande
bevis .derpå, att dylika Rån i allman,
het ej allenast icke varit och icke äro mot ändamålet
svarande, utan äfven för Banquen högst skadlige,
och då slutligen ett skuldsatt jordbruk innebär
ett säkert frö till sin undergång, alltså nödgas
jag, att, af nu anförde skäl, reservera mig emot
det af Höglofl. Utskottens pluralitet fattade beslut,
att tillstyrka, det må Riksens Höglofl. Ständer
afven hädanefter tillåta utgifvandet af Fastighets.
Rån.
Lilläng till Riks, Si, Prot. i$*S. C:te Sami, N;o 59.
444 Banco-TJtskottets Betänk an den.
Hvad slutligen i allmänhet angår den af
Höglofl. Utskotten projecterade financeplanen, och
då jag betänker, huru föga något verkligen godt
och nyttigt på konstlade vägar uträttas, döljer
jag icke den förmodan, att, sedan man efter yttersta
förmåga sökt rangera Statens affairer , man
gjorde bäst, om man öfverläte åt den enskilde,
att besörja sina egna, heldst man i alla fall svårligen
skall lyckas att tillfredsställa allas önskningar,
utan möjligtvis med all sin välmening äfventyrar,
att göra den sista villan värre än den första.
Med få ord: må man ej vilja göra för
inånga och stora ändringar, för att slutligen hafva
lyckats att göra något verkligen nyttigt! För
min del är jag böjd att förmoda, och skyldig
att uttala den förmodan, att rådligast vore, om
i närvarande ställning financerne, i allmänhet taladt,
lemnades i samma skick, hvari de vid
Riksdagens början befunnos. Eller kan af Riksens
Höglofl., Ständer mera uträttas och billigt
vis väntas, än möjligaste återställandet af förtroendet
man och man emellan? och kan man
ej förmoda, och hoppas, att den värsta crisis
år öfverstånden, och att sakerna småningom
i naturlig väg och således bäst och säkrast
skola sätta sig af sig sjelfva.
Herr Assessoren Lagerhjelm åberopade äfven
hvad dess sammanfattade yttrande innehåller,
rörande fortsatt inbetalning af Banquens
Utlåningar emot Fastighets-pant, utan utgifning
af nya E3n.
Af Herr Öfverste-Eieutenanten von Hejnne.•
De händelser, 10m föregingu 1809 och
Banco-TJtskottets Betänkanden. 445
lo arens Riksdag hade fördjupat Riket i skuld;
detta föranledde då Varande Ständer till en
titsläppning af Banco-Sedlar, sorn hvarken var
förenlig med Banquens egentliga bestämmelse,
eller, efter min tanka, med Nationens båtnad.
Jag behöfver ej upptaga de Höglofl. Utskottens
tid med ett upprepande af hvad som så
många förut tält och skrifvit, till pris eller
tadel af denna åtgärd; — den beredde mi
hända allmänna fördelar för landet och för
mångå försigtiga odlare, då den fortare än
annars verkade den större production hvaröfver
man likväl ej länge sedan beklagade sig;
— men den beredde tillika hågen för öfverSpinda
företag i alla förhållanden. Det vat
förlåtligt) att denna öfverspänning fortsattes
till 1815 års Riksdag; ty man hade först nyss
före denna Riksdag, oell i synnerhet tinder
densamma, öppnat ögonen på dén våda, sorn.
den hastiga mynt-förökningen, dels beredt,dels
ännu kunde bereda den mindre bevandrade
och förutseende speculanten. — 1815 års Stan»
der voro derföre då pligtige, att söka bevara
de genom mynt-förökningen förförde medborgare,
sorn öfverdrifvet skuldsatt sig, från förstörelse
genom för hastig indragning af Se»
delstocken. — De uppfyllde denna pligt, då
de beslöto upphörande af vidare amottissering,
och förklarade Banco-Sedelmassän böra förblifva
vid dess då varande belopp. —— Samma
Ständer gjorde afven rätt deri, att de då beslöto
Fastighets- och Odlings-Län för den genom
conjuucturen i skulder inlåckade ocH. be
-
44® Santo * UtskotZets Setänkanden.
tryckte jordbrukaren. En förändrad princip
borde likväl kunna förutses, och den visade
sig äfven redan hos 1818 års Sfänöer, då väl
egentligen Filial - Disconternes fallissement,
men derjemte Banco-Sedlarnes ,al!t mer och
mer fallna värde, gjorde nödigt, att något inskränka
credit-väsendet. Jag insåg nyttan afi, och
gaf min röst till, de flesta i financielt afseende
dä vidtagne åtgärder, och tror i denna
stund, såsom, sjelf jordbrukare, att Låne-systeIxietjjaldiig
bör vara jordbrukarens ögnamärke,
då dess handtering omöjligen kan bära något
betydligt ränte-belöpj), utan att småningom un*
deigräfva hans bestånd, eller åtminstone årligen
minska hans förmögenhet. -— Om åter nu
nya Fåne-tillgångar på Fastigheter skulle beredas,
hvem kunde begagna dessa tillgångar?
Den förut skuldsatte har ju ej säkerhet, att
prestera; utan det skulle blifva endast de, som
hafva ograverade hypotheker att erbjuda, som
skulle kunna begagna dessa Lån; ty att komma
de skuldsatte till hjelp utan säkerhet, derom
lärer ej fråga kunna uppkomma.
Genom verksammare och hastigare Utsöknings-Lagar,
i synnerhet till utbekommande
af mtressen å försträckte capitaler, skulle dea
farhåga försvinna, som nu hindrar den enskilde
penninge-egaren, att låta qvarstå eller
försträcka pertninge-län tili jordbrukaren, emot
hvad säkerhet sorn heldst; ty jag tror icke, att
det är brist på penningar, utan brist på credit
och förtroende, som vållar den till någon
del verkligen existerande förlägenheten; ehuru
Banco'iJslotite.ts Betctnlanden. 43.
elen brytning, som annu omtalas skola inträffa,
är för de fleste Ordentlige gäldenärer till be.
tydlig del öfverstånden; och jag hemställer,
om den enskilda omtankan, som alltid trygga.’
de vära Förfäder vid deras mindre, men skuldfria
possessioner, kan lifvas, under hoppet,
att vid hvarje Riksdag penninge-stocken forde
ökas eller nya Låne-tillgångar beredas, intill
dess Banquen blir verklig egare af ali Rikets
jord, och den titulära-egaren i sjelfva verket
arendator.
Jag har under hoppet, att en återgångsprincip
från speculationen på Statens inblandande
i enskildas penninge-affairer torde tilL
nästa Riksdag hos nationen stadgas, biträdt
Högh Utskottens förslag om ett betydligen iikadt
Discont Creditiv, nedsatt ränta och mera
lätthet till Rån i Discont-va'g genom Discontutgreningar
till landsorterne; ty sådane Dan,
som tagas på personlig credit, och inom ,en
kortare tid böra inbetalas, är en hjelp äfven
för jordbrukaren, då produeter icke kunna afyttras
den stund pressande utgifter kunna inträffa;
men jag kan icke annat än afstyrka nya
biträden af Statens Verk för stående Lån,
under öfvertygelse, att en sådan fortsatt anstalt,
utan att derigenom äfven öka Banquens
renia fond, skall så rubba alla förhållanden i
samhället, och så förstöra allt hopp om förtroende,
så emellan enskilde, som emellan dessa
och Staten, att all hjelp för återställandet deråt
blir i f tant tiden omöjlig,
448 Banco Utskottets Betiinkanden.
Då Höglofl. Stats- och Banco-Utskottens
pluralitet nu beslutit, att tillstyrka en ytter,
ligare utlåning af de medel, som tillflyta B\nquen
genom afbetalningarne å Fastighets-Lånen
; men för sättet, huru Ränte- och Capital-afbetalningarne
derå skulle bestämmas, j:ne
meningar såsom alternativer, nemligen 7 eller
6 procent årligen i sedlar, blifvit framställde;
nödgas jag afvika äfven i detta afseende från
Höglofl. Utskottens åsigter, då jag tror, att
intetdera af de föreslagne alternativen är förenligt
med syftningen till framtida Stadga för
myntvärdet.
En stor man har yttrat, att Elne syste»
mer kunna vara nyttiga uti ett land, der pappers-mynt
såsom representatift nyttjas; förutsatt,
att detta pappers-mynt har Fond i myntbara
metaller, och att Eåne-system grundas på
återbetalande i silfver. Jag delar fullkomligt
denna öfvertygelse, och tror derföre, att örn
Riksens Höglofl, Ständer nu skulle besluta
fortsättning af Fastighets Lån, det vilkor nödvändigt
dervid bör fästas, att ii procent i silfver
årligen erlägges såsom Ränta och Capitalafbetalning,
hvilket icke efter nu varande
curs utgör fulla 6 procent i Sedlar, och hvarigenom
hela capitalet, jemte årliga intresset,
vöre på en tidrymd af 33 år och 4 månader
liqvideradt, och Banquen vid denna tids förlopp,
utan att Sedehstocken derigenom förminskats,
hade återfått 6 6 R:dr 32 sk. i silfver
för hvarje utlånte 100 R:dr i sedlar. Om våra
handelsförhållanden blifva förmånligare, det
Banco-Utshöttets Betiinhmden; 449
vill säga, om lux och grannlåt icke tillbytes
för vara betydliga export-articlar, skall cursen
icke stiga, utan tvertom småningom sänka sig.
Detta förhål lande, sorn bör vara Styrelsens och
Representantens stora ögnamärke, skall lätta
med hvarje ar det föreslagne betalnings-sättet
och göra Nationen oberoende; då deremot ett
försämradt myntvärde, och en stegrad curs,
nödvändigt skall bereda dess tilltagande vaninagt,
med stigande Lånebehof och ökad oförmåga
till afbetalningar, under ett upphördt förtroende
man och emellan.
Uti detta yttrande förklarade Herr Bergsmechanicus
af Uhr , Herr Professoren Doctor
Franzén och Herr Doctor Knös sig instämma.
Ut supra.
Ex Protocoljo.
J M. Spens.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Högloft.
Stats- och Banco - Utskottens sammanträde
den si Julii 1823-
S. D. Vid justeringen af Utlåtandet N:o’
30, bilagd t Utskottens Betänkande N:o 20 under
Litt. K., åberopades af Herr Assessorerv
Lagerhjelm dess, i ett sammanhang med dess
i öfrigt skiljaktiga meningar, yttrade tankar,
rörande nyttan af ett behörigen ordnadt Hypotheks-system,
tillika ined det förslag till en.
450 Banco-Utskottets Betarikanden.
Allmän Inrättning i detta afseende, hvilket
uti en vid dess anförande bifogad Bilaga innefattas;
hvarom, uppå begäran, genom särskildt
detta Utlåtande föl jäktigt Protocblls-Utdrag,
anmälan skulle göras. Ut supra.
Ex Protocollo
J. M- Spens,,
N:o 31.
Aakom den Ip Juli i Ig2j
Betänkande
i anledning af Kongl, Majas
Nådiga Skrifvelse till Rikets Stander , rörande
inrättningen af ett Bi andels-BdneContoir
i Götheborg.
-Till de Förenade Utskotten hafva samtelig©
B.iks-Stånden remitterat en af Kongl. Majd
till Rikets Ständer, under den 19 Februarii
detta år, aflåten Nådig Skrifvelse, hvarutinnan
Kongl. Maj:t i Nåder anfört, att, uppå
af Kongl, Maj:t gifven anledning, Dess Befallningshafvande
i Götheborgs- och BohusEän,
icke allenast hos Kongl. Majit framställt
det ofördelaktiga tillstånd, hvaruti Götheborgs
Stads handel sig befunne och svårigheterne
för Stadens Handlande, att vid saknade penninge
- tillgångar utföra något större företag,
utan ock i underdånighet anhållit, att tili
Banco-ZJts&otteis ÉetHnkdntlen* 45 1
den liögst tryckande förlägenhetens afiijelpande,
Kong!. Majit i Kader mätte tillåta och.
bereda inrättandet af ett Handels.Låne-Contoir
der i Staden; i hvilket afseende Kongl.
Majrts Befallningshafvande underdånigst tillstyrkt:
att Stadens Handlande skulle ega uteslutande
rätt till Län utur denna fond, hvaraf
följakteligen någre medel ej fiege till andre
personer utlånas; att högsta Lane-tiden
malte blifva tre månader, i vanlig disconterings-ordning,
så att vid Lånets beviljande
räntan förut afdrages; att jern och flere inhemska
produeter samt alla slags Handelsvaror
komine att företrädesvis bela nas; att
säkra vexlar och assignationer, utgifne och
godkände af véderhäftige män, samt försedde
särskildt med full vederhäftig borgen, likaledes
kunde belänas; att inga andra än nu
nämnda hypothéque skulle antagas; och än titel
igen att så kallade omsättningar leke blifva
tillåtne, utan att hvarje läntagen summa borde
vid förfailotiden: fullt inbetalas eller annars
genom lagsökning och pantens försäljande
genast indrifvas.
I anledning af denna underdåniga anhållan
har Kongl. M:aj: t i Nåder inför Likets
Ständer framställt, hurusom, med ett för
Handeln förmånligt läge, Götheborgs Stad likväl
de sednare åren varit i synbart aftagande,
i följd af flere sammanträffade nogsamt kände
omständigheter, och oiägénheterne af detta
Stadens tillstånd äfven sträckt sig till angränsande
landskap, särdeles Vemeland, Vester
-
452 Banco-Utsiottets Betänkanden.
göthland och Bohus-Län, genom förlorad eller
åtminstone hindrad afsättning för deras
productioner ; och da en anstallt till befrämjande
af en lifligare handelsrörelse inom Götheborg
tvifvelsutan skulle på en gång underlätta
Stadsmanna Näringarne och Landsbygdens
Yrken, har Kongl. Majtt öfverlemna till
Riksens Ständer att, med erkännande af angelägenheten
att vidtaga skyndsamma åtgärder
till afhjelpande af det betryck, hvari den andra
i ordningen af Rikets Städer råkat, utfinna
tjenliga medel för det sökta ändamålet,
och dervid öfverväga, huruvida detsamma må
säkrast kunna vinnas antingen genom en sådan
Lane - Inrättning, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagit, eller genom en
särskild, till Görheborg förflyttad utgrening
af de allmänna anstalterne i Rikets Ständers
Banque.
Utskotten, sorn uti det Utlåtande rörande
Banco-Discontens Lane-rörelse, och de
dertill hörande omständigheter), som kunna
anses ega sammanhang med allmänna FinanceRegleringen,
hvilket, under denna dag afgifvet,
finnes bilagdt Utskottens hufvudsakliga
Betänkande, angående de till Finance.Regleringen
i öfrigt hörande åtgärder, föreslagit att
en särskild afdelning af Banco-Disconten må
blifva förflyttad till Götheborg, förmoda att
det af Kongl. Maj;t genom ofvannämnde Nådiga
framställning åsyftade ändamål, skall genom
en sådan anstallt fullkomligen tunna
vinnas, och få således nu endast innehållet
Banco-Utskottets Betänkanden, 453
af detta Ut'åtande vordsaroligen åberopa, lika.
sorn de Ledamöter sorn varit af skiljaktig mening,
äfvenledes åberopa deras dervid fogade
särskilde tankar. Stockholm den 21, Junii
i8«3<
N:o 32.
Ankom den 12 Juli! 1823,
Memorial till Rikets Ilöglofl. Ständer, angående
nättra anordningar af de Medel, sorn,
under benämning ■■ Herrar Banco-Fullmägtiges
Dispositions ■ Räkning No 2, finnas i
i.anquen för tillfallige behof afsatte.
rån äldre tider tillbaka har den summa fsednast
bestämd till 2000 R:dr), som af 'BancoSt-yrelsen
hvarje år vid Jultiden fördelas mellan
en mängd nödlidande, så i Stockholm, sorn
i Landsorterna, uti Banquens Räkenskaper
varit uppförd Under titel : Herrar Fullmägti.
ges Dispositions-Medel.' Vid Riksdagen i Stockholm
år 1810 blef, på förekommen anledning,
tillåtelse för Herrar Banco Fullrriägtige ytterligare
gifven, att kunna disponera en summa
af 3000 R:dr årligen, vid inträffande större
olyckshändelser eller för Allmänna Välgörande
Anstalter der skydsamt biträde från Banquens
sida kunde finnas erforderligt, under vilkor,
att skaien och anledningarne för en sådau dis*
5 54 Banco-Utskottets Betänkanden.
position borde i Fullmägugés Protocoll hvarje
gång nogi upptagas; och skulle af desse medel,
enligt Riketé Ständers tillika fattade beslut,
x o o o R:dr årligen tills vidare tilldelas
Allmänna Fattigvården i Stockholm. För detta
nya Anslag öppnades då en Conto under benämning:
Herrar Fullmägtiges Dispositions-Räkning
N:0 2,
Intill 1815 års Riksdag ha de någon annan
disposition än nyssnämnde årliga biträde
af 1000 R:dr ej kommit i fråga. Rikets Ständer
besiöto då, uppå Banco-Utskottets i Memorial
af den 4 Augusti gjorde hemställan, att
berörde anslag framgent lomme att fortfara,
att Frimurare-Barnhus Inrattuingärne i Stockholm
och Götheborg, hvilka från längre tid
tillbaka af Bauquen njutit såsom årligt understöd,
den förre 1000 R:dr och den sednare
J66 Hulr 52 sk., skulle, af öfverslcottet påofvanförmälde
total-sumrna, som från och med
samma år kornme att af Omkostnings-Conto
ulga,till den särskilde Räkningen, undfå årlig
tillökning-, hvilken bestämdes för Frimurar
Barnhuset i Stockholm till 500 Ridrock för Frimurare-Barnhuset
i Götheborg till 13 3 R:dr 16 sk.
Några vidare dispositioner hafva af Herrar
Banco-Full magt ige ej blifvit gjorde, och
då salunda ej mera ärt 1633. R:dr 33 sk. af
de. från Om kostnings - Räkningen öfverförde
3000 R:dr årligen utgått, utgöra de samlade
öfverskotten intill nästlidet års slut en summa
af R:dr 10,933: xö sk., enligt hvad den
vid Banco-Utskottets Memorial N:o 10 biiag
-
Banco Utskottets BttiUikanden■ 455
de TabeUen N:o 3 upptager, jemte det BancoUtskottet
tillstyrker, att 3000 R:dr årligen må
än vidare på denna Bakning afsättas, samt de
före detta beslutne anslag af R:dr 1633: 16
sk. för hvarje år, deraf bestridas, får Utskottet
till Rikets Ständers bifall vördsamt anmäla
följande ytterligare anordningar af desse medel,
hvartill Utskottet, uppå hemställan, dels
af Herrar Baneo-Fullmagtige och dels af Banco-Discont-Verkets
Direction, funnit skälige
anledningar sig förete:
ito Aflidne Banco-Comtnissarlen Carl Gudmund
Sil f verstolpes Enke-Fru, Ulrica Kjölström,
hvilken i ganska knappa omständigheter
efterlemnåd, eger till egen och irme barns
lifsbergning blott en pension t Banco - Statens
Enke- oell Pupill-Cassa af 388 R:dr ; men saknar
all utsigt och nödige tillgångar att för
barnen, en Dotter om 10 oph en Son om 8
år, bereda en värdig och passande uppfostran,
har hos Banco-Utskottet framstält sina, bekymmer
i detta hänseende- Rikets Ständer torde
gunstbenäget tillåta, att Enke-Fru Silfverstolpe.
för nyssnämnde ändamål och i betraktande
af mannens utmärkta och gagnande
förtjenster root Banco-Verket , må undfå ett
årligt understöd af 200 B:dr B:co, intill dess
hvardera af hennes barn uppnått 20 års ålder,
då utbetalning deraf, efter Utskottets tanka,
bör upphöra.
2:0 Sedan Bokhållaren vid Banco-DiscontVerket,
A. Montelius, som alltsedan år 1795
med nit och skicklighet tjent uti Rikets Stan*
556 Banco'Ltskottets Betänk anden.
ders underlydande Verk, nemi. först vid f.
d. Riksgälds-Disconten, sedermera vid RiksDisconten
och 'slutligen vid Banco-DiseontVerket,
i December månad sistlidet år, efter
en undergången svår operation, vid 42 års
ålder oförmodadt aflidit, samt eftetlemnat Enka
och en minderårig Son i armod och torftighet;
och da inom Banco - Disconten ingeri
anstalt till hjelp för Tjensternäns efterlemnade
Enkor hitintills blifvit etablerad, hvadan
Enkan Montelius befinner sig i den olyckliga
och beklagansvärda ställning, att hon ej eger
ens det ringaste understöd att påräkna för sin
och barnets oudgängliga lilfsbergning, tillstyrker
Utskottet vördsamt, det Herrar Fullmägtige
rnåtte auctoriseras, att, efter någorlunda
förhållande till mannens i lifstiden innehafde
tjenstegrad, och de vid Pensions-beräkning
inom Banco-Statens Enke-Cassa stadgade grunder,
hugna bernälda fattiga Enka med en Pension
af 200 Rrdr Banco årligen.
3:0 Som Cancellisten vid Banco-DiscontVerket,
A. Grubbe, vid dess, efter blott några
få års tjenstetid såsom Ordinarie 'vid Verket,
förlidet år inträffade tidiga död, likaledes efterlemna!
Enka med 3tne minderåriga barn i
största fattigdom och saknad af alla utvägar
för lifvets bergningr utom det ringa, som modren
möjligen kan genom arbete förtjena, får
Banco-Utskottet vördsamt hemställa, att för
henne må anslås en årlig Pension af 66 R:dr
32 sk- så länge hon Enka sitter 5 och att, i
händelse af hennes tidiga frånfälle, det må
Baneo-TJtskottetS Betänk an den. ^ 557
vara Herrar Fullmägdge öfverlåtet, att meddela
barnen något lämpligt understöd intill
dess de uppnått myndige år.
4:0 Ålderstigne Vaktmästaren ,T. Sjoberg,
sorn, efter 18 års tjenstetid, dels vid förra
Riks Dlscont-Verket och dels vid Råneo - Disconten,
nödgades år 1820 för ålderdomsbräcklighet
och svåra gicktkrämpor taga afsked utan
Pension eller något understöd, hvartill
medel inom samma Verk ej finnas anslagne,
torde, i anseende till sin stora fattigdom med
hustru och sex oförsörjda barn, få blifva hugnad
med en årlig donation af 50 R:dr B:co.
5:0 Mot slutet af år 1819 inträffade den
händelse, att 3:ne buntar maculerade 3 och 2
R:dr-Sedlar, tillhopa utgörande en summa af
700 R.dr, bortkomrno i Afräknings-Contoiret,
utan att hvarken då eller sedermera kunnat
utrönas hvem' samma tillgrepp föröfvadt;
men som vid den anstälde ransakningen, vårdslöshet
och vangömmo funnits ligga den tjensteman
till last, under hvars handläggning
och vård desse bundtar befunnos, så blef han,
ehuru ej ringaste misstanka om brottslighet
mot honom förekom, enligt Fiscals-Ämbetets
påstående, förklarad skyldig, att undergå en
Varningsgrad med påföljande förlust af sex
Veckors Lön, samt dessförutan ålagd, att ersätta
Ranquen den bristande summan af 700 R'-dr.
Bemälde tjensteman (Bokhållaren vid Afräknings-Contoiret
H. S. Schös) har, sedan
summan till oafkortadt belopp efter hand hunnit
blifva Banquen ersatt genom afdrag pa dess
558
Bar.ca-Utskottets Betänftanden.
löne-qvartaler, men han under tiden, i saknad
af nästan alla tillgågar för egen jemte hustrus
och flere barns bärgning, råkat i största armod
och uselhet, uti en ingifven böneskrift, hos
Barico.Utskottet anhållit, att af irad och barmhertighet
berörde summa af Banquen återbekomma.
v Utskottet, som å ena sidan funnit sökandens,
så vidt utrönas kunnat, blott af ovarsamhet
och utan ringaste brottslig åtgärd, iråkade
hjelplösa belägenhet, påkalla ett ömt be.
hjertande, men å annan sida ansett det innebära
ett vådligt pnrjudicat om, af Banquens
egentliga och ordinarie Fonder, anslag gjordes
till återställande af en summa, sorn på lag iga
grunder och icke utan skälig anledning blifvit
utfprdrad, hemställer med afseende härå vördsamt,
om. icke Herrar Banco Fullmägtige må
ega, att, af deras förenämnde Disncsiiions-medel,
tilldela Bokhållaren Schös 100 R:dr B.co
årligen, såsom nådegåfva, intill nästa Riksdag,
då det hnge bero af blifvande Banco-Utskottet
att vidare pröfva, huruvida återstoden af
de ersatte 700 R:dr bör på enahanda sätt honom
godtgöras.
De nu föreslagne Anordningar utgöra ett
sammantaget belopp af Sex Hundrade Sexton
R'.dr 32 sk. för året, och med tillägg af hvad
redan förut finnes anslaget, skulle följaktligen
2,250 R:dr årligen tills vidare på förenämnde
Räkning komma att disponeras.
Hvilket
Banco-Utskottets BetHnkanden. 553
Hvilket till Rikets Ständers bifall vördsamt
hemställes.
Stockholm elen 30 Junii 1823.
N:o 33
Ankom d. 24 Julii .1823.
Betänkande till Bikets Högloft. Ständer, ifver
gjorde anmärkningar vid Utskottets, jemte
dess Betänkande N:o a , afgifrie utlåtande,
Bilagan Litt. H. angående Banqttens Lane•
biträde till Skara Stads Consistorium.
TJti de anmärkninger, som hos Vällofl. Rorgare-Ståndet
blifvit gjorde, och föranledt åter
Remiss af Råneo Utskottets nyssberörde Utlå.
tande, yrkas egenteligen inskränkning uti den
Pracscripiionstid af 2:ne år, inom hvars förlopp,
jemnlikt Utskottets Förslag, Consistorium borde
hos Råneo Styrelsen styrka cjt nya lärohusbyggnaden
i Skara är under arbete; •— och
föreslås i sådant hänseende af en Ledamot:
att denna tid borde få sträcka sig blott till
nästa års slut, och Consistorium föreläggas,
att dessförinnan hafva på byggnaden användt
minst 5000 R;dr samt undersökning utom dess
anställas, hvartill de redan uppburne 10,000
R:dr eller \ af Lånet, blifvit begagnade; och
af en annan Ledamot, att Consistorium borde
Bihang till Riks, St. Pral, 182}. 6'-te .Sami, N;0 30.
Bancc~TJlskotUts Bsiär.handen,
vara förpligtadt inom arne ars förlopp redovisa
för hela den lyftade Summans användande
till det behof för hvilken den blifvit anslagen.
Eanco-Utskottet får härå lemna till svar,
att Utskottet funnit de hinder, sorn af Consistorium
uppgifvits; hafva vållat uppskofvet med
byggnadens företagande, vara af sådan beskaffenhet,
att det sannolikt icke berodt af Consistorium,
att dém på en gång undanröja, och
om verkställigheten genast kunna gå i författxiing
; hvarföre, och då Utskottet ej har någon
anledning betvifla, att sedan Consistorium en
®n gång kommer i tillfälle att påbörja byggnadsarbetet,
de lyftade medlen skola blifva för
ändamålet behörigen använde, Utskottet ansedt
2:ne år vara den kortaste tid, som vid sådant
förhållande kunde utsättas, före hvars förlopp
Consistorium borde hafva visat, att byggnadsarbetet
verkeligen kommit i gång, och den af
Utskottet nödig ansedde föreskrift om LåneSummans
indrifvande ; kunde icke heller billigtv.
is ega rum, i fall Terminen vore så kort,
att vilkorets uppfyllande tilläfventyrs befunnits
omöjligt. Beträffande åter den omständighet
huru den lyftade Låne-Summan nu under
tiden,]blifvit använd, så enär- ConsistoriiLedamöter
en för alla och alla för en stå i o.
villkorlig ansvarighet för de årliga betalningarnes
fullgörande, synes denna förbindelse, som mot
hvem' som heldst bland Ledamöterne utan omgång
ian göras gällande, innefatta en tillräcklig garantie
för Banquen, att medlen icke blifva anförtrodde
åt sådana Personer, som ej äro säkre eller
Banco Utskottets BrtSnkanden. 561
vederhäftige för årsbetalningarne, hvilka också intill
närvarande tid, utan någon anmaning, i behörig
ordning ingått. På desse grunder finner Utskottet
sig böra förblifva vid dess i Utlåtandet
gifne förslag, och får tillika vördsamt anmäla, att
samma utlåtande blifvit af 3:03 Piks-Stånd gillat
enligt Protocolls Utdrag från Högloft. Bidderska.
pet och Adeln, den 4. Högvördige Preste-Ståndet,
den i K och Hedervärda Bonde-Ståndet den 3.
nästlidne April. Varande de i detta ämne af
Herr Doctor Knös och Herr Hector Kellander
särskildt väckte motioner härmed äfven af Utskottet
besvarade.
Stockholm den 18 Julii 1823.
N:o 34.
Ankom d. 24 Ju Ii i IfäJ.
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer, öfver,
gjorde anmärkningar vid Utskottets jämte
dess Betänkande N:o 2 afgifne Utlåtande
Bil. Lit. I. rörande en och annan fråga i
afseende på Banquens Odlings-Län.
Tredje Puncten uti Banco Utskottets i fråga*’
varande Utlåtande är af följande lydelse:
’’X öfverensstämmelse med hvad 8 §. uti
1822 års Bevisions-Berättelse innehåller, och
såsom en utväg att förekomma så väl förluster
af en forcerad indrifning, som att Odlingsföretag
”hvartill Lån blifvit beviljadt skulle ofullbordat
56j Banco-Utskottets Betänkanden.
’’de afstadna, finnér Banco.Utskottet, med instämmande
uti Herrar Revisorers yttrade tan’’ka,
skäligt tillstyrka’’, att då annan person visar
sig vara innrhafvare af en Odlingslägenhet ,
med samma dispositions eller egande rätt som
förste Låntagaren vid Lånets ut gifvande innehaft,
och vill ikläda sig dess ingångne förbindelser samt
företer sådan säkerhet, som nu gällande eller fram»
deles blifvande författningar föreskrifva, OdlingsLäns
Transport eller omsättning må få ega runt
och sådant utan hinder af den förres tilläfventyrs
ådagalagde försumlighet uti sine skyldigheters
fullgörande.
Härvid hafva anmärkningar inom Högvördige
Preste Ståndet blifvit gjorde, hufvudsakligen
af det innehåll : Att det föreslagne stadgande
syntes vara både obestämdt och till sina fbljder
vådeligt. Det funnes ingen säkerhet att icke nye
Innehafvaren af ett sålunda transporteradt Odlinge
Dån, kunde gå samma väg af medgifven försumlighet,
och för att undvika ansvarspåföljder,
i sista ögonblicket åter öfverlåta Egendomen till
en lika svekfull Innehafvare. Såsom en följd af
den enkla och obestridliga grundsatsen , att ingen
kan öfverlåta till köparen mer än han rätteligen
eger, anses ett genom försumlighet förvar,
kadt Odlings-Eån, efter som det icke med rätta
innehafves , ej heller kunna på annan man transporteras
; och framställes ändteligen nödvändigheten
deraf, att ordet försumlighet till sin bety.
delse måtte så uttryckligen bestämmas, att den
föreslagne tillåtelsen ej blefve en orsak till oordning
cch laglöshet hos Gäldenärerne, samt att
Banco.Utskotlels Btl&nkanden.l
563
Banco-Styrelsen i följd af delta ord; ej måtte
komma att ega en alltför stor Batitude emellan
Biksdagarne vid Odlings-!Låns beviljande.
Till svar å desse anmärkningar får BancoUtskottet
vördsamt föra Bikets Höglofl. Ständer
till minnes, att anledningen till Utskottets framställning
i detta afseende var hemtad från Bikets
Ständers Herrar Bevisorers yttrande uti 8
$. af g gj års Berättelse, deruti det blifvit öf-verlemnadt
till Bikets Ständers decision, om icke
nye Innehafvare af Odlings-lägenheter borde få
åtnjuta samma rättighet till bibehållande af de
för desse lägenheters odling utgångne Tån, sorn
Fastighets Innehafvare , livad intecknade Banco*
Lån beträffar, egt och ega, nemi, att en på antaglig
säkerhet grundad omsättning af Bånet,
betraktas såsom full betalning, och att Bagsöknings
och Indrifnings-åtgärder mot förre (Jäldenären i
följd deraf blifva instälde.
Uti berörde §. innefattas de skäl och anledningar
hvarpå Bevisorernes tillstyrkan sig grundat
, äfvensom deruti åberopas aa puncten i
Kongl. Kungörelsen af den 3 November 1819»
som tydligen bestämmer beskaffenheten af den
försumlighet , hvarå Bagsökning för Odling* Bån,
och indrifning af bela Bånet måste följa, nemi.;
Om Båntagaren Fyra månader öfver året uteblifver
med Banté och Capital-afbetalning, eller
försummar att inom nämnde tid insända behörigen
förnyad borgen. Den föreslagne tillåtelsen
för Banco Styrelsen att, äfven i dylike fall, så
vida lägenheten under tiden skulle hafva öfvergått
i annan persons händer, kunna bevilja om
564 Banco•Utslotttts Betankandtrt,
sättning, det vill säga: Att Banquen efter föregången
behörig pröfning, såsom full liqvid antager
den nye Innehafvarens Skuldsedel och Documenter,
i stället för de contante penningar, sora
i utsökningsväg ej ulan kostnad och möjlig förlust
slcolat indrifvas; finner Utskotiet ej vådelig,
utan så mycket heldre kunna ega rum, som under
förutsättande af behörig noggranhet vid de
erbudne nye Lånebandlingarnes pröfning, Banquen
destomindre kan förlora eller äfventyra på.
utbytet, ju osäkrare och försumligare deri förre
Gäldenären varit. Och bör det efter Utskottets
tanka äfven tagas i beräkning att, utom det Banquen
sålunda fredas för de förluster, sora af
forcerade indrifningar äro att befara, vinnes ock
på det hela den fördel, att på begyndte Odlingsföretag
fullföljas af den, sorn ikläder sig ansvarigheten
för det utgifna Lånet, i stället att, såsom
annars vore en följd, upphöra och afstadna,
hvarje gång en Odlingslägenhet antingen genom
dödsfall, försäljning eller af hvad anledning sorn
heldst öfverginge tili annan person än den, sora
Lånet först upptagit.
Banco-Utskottet, som på desse grunder förblifver
vid dess afgifne tillstyrkan, får tillika
vördsamt anmäla; att Utlåtandet i detta ämne
blifvit af 3:ne Biks-Stånd bifallet enligt ProtocolIs-Utdrag
från Höglofl. Bidderskapet och Adeln
den 4:de Vallöf!. Borgare-Ståndet den y:de ock
Hedervärde Bonde-Ståndet den 3:dje förlidnc
April, Stockholm den i8;de Julii 18? 3,
BancofUtskottets Betänkanden. 5«i!
N:0 35.
JAnkom|.len 24 Julli 1323-
Betänkande till Rikets Högloft.' Ständer öfver
gjorde anmärkningar, vid Utskottets, jemte
dess Betänkande jN:o 2 afgifne ultätande
Bilagan Litt. K., angående skedd inhibition
af den mot Radmannen i Carlstad, Kellander
, anställde Lagsökning för en till Kongl.
Maj-.ts Befallningshafvande frän Banquen afsänd
Odlings-Lane-Andel, som ej ^ommit deri,
förstnämnde tillhanda.
J3anco.Utskottets berörde Utlåtande har blifvit
så viii från Högv. Preste-Ståndet, sorn Vällofl.
Borgare-Ståndets återremitterat , hufvudsakligen
på grund af följande anmärkningar.
Med anledning af Banco-Utskottets tillstyr*
kan utii hvad särskildt rörerj Rådmannenj°KelIan«
der, har en värd Ledamot af Högv.Preste-Ståndet
yttrat den tanka, att, enär, af Kongl. Kungörelsens
stadgande) öm Odlingslåne-medels öfversändande
till den Auctoritet från hvilken
Hand Hogarne till Banquen inkommit, det synes
vara en tydlig följd, att denna öfversändning
skall ske för Låntagarens risico, och Kellander,
då han försummat att genom särskildt ombud låta
uttaga Lånésuinman, de facto förklarat Lands,
hofdinge-Ämbetet vara sitt Ombud, han således
måste ansvara för de förluster som genom detta
Ombud uppkommit, samt följaktligen borde 'ge.
nom Banquens Fiscals-Ambete tilltalas om er.
lottning för d«a, • sednare, honom ej tillhanda
-
566 Banco-Utskottets Bctänkanden
-
komne hälften af Odtings-Iäånet hvarvid hart
sjelf egde gora sin rätt gällande i anspråken på
Xiandshöfdinge-Ämbetet i Carlstad.
Utskottet får häremot erinra , att om ock
I-Tgen efter yttersta stränghet tillämpad , kunde
auctorisera ett försök af sådan beskaffenhet, vöre
det likväl ingalunda med rättvisa och billighet
förenligt, att en Gäldenär skulle förpligtas till
betalning af mera än han å skuldebrefvet uppuppburit;
hehlst då, såsom här inträffat, förskingring
egt ruin af medel, sorn blifvit lemnade
under vård af en Statens högre auctoiitet, tilt
hvilken Tjäntagaren icke kunde annat än hysa
fullkomligt förtroende; och Utskottet kan ej frångå
den öfvertygelse, att ett Statens Allmänna
Verk snarare bör söka underlätta en enskild persons,
genom så oförmodadt tillgrepp, iråkade förlägenhet,
än öka den samma, 'genom försöket att
lagligen utkräfva medel , som veterligen aldrig
kommit honom tillhanda.
Inom Vallöf]. Borgare-Ståndet åter, har en
och annan Ledamot, utgående från en aldeles
motsatt åsigt af saken, yrkat, att Konungens Befallningshafvande
icke kunde med skäl betraktas
under egenskap af Bellanders Fullmägtig, utan
fast mera vore enligt Författningen att anse såsom
en Banquens .Representant; att Kellander i
följd deraf ej egde det ringaste att skaffa med
Bättegången, hvilken, om ej annat, åtminstone
skulle ådraga honom kostnader för en Fullmägtig
till sin rätts bevakande; och att honom ej
borde vara betaget, att genast lyfta Odlings-Lånets
andra hälft hvartill han i följd af sin för
-
Banco Utskottets Betänk anden, t 67
skrifning, och iakttagne prestanda, långt före.
detta förmenas hafva gjort sig berättigad.
Till besvarande häraf får Banco. Utskottet
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå , att
det visserligen ej bör anses omöjligt, att, under
Rättegången mot Kongl. Majus Befallningshafvande,
sådane omständigheter skulle kunna förekomma,
i följd hvaraf Kellander blefve af
Domaren ålagd att för Od Ungs Dånet, i första
rummet vara Banquen ansvarig, under öppen rätt
att hålla sig såsom privat Fordringsegare till
Lagmannen Kleman; och att Kellander i följd
deraf, innan förhållandet blifvit i laglig ordning
utredt, icke torde böra på förhand betraktas såsom
helt och hållet fri från all dylik ansvarighet,
ehuru väl anledningar förekommit för Banquen,
att ej i främsta rummet vända sig mot
honom. Skulle åter Banquen före Rättegångens
slut tili Kellander utgifva nya rooo R:dr B:co
i stället för den summa hvarom tvist uppstått,
så vore Kellander under tiden Odlings -Dan taga re
af Banquen för 3000 R:dr, tvärt emot förfatmingarne,
som stadga, att af ifrågavarande Fond, ingen
.Låntagare får häftaför större summa äniooo R:dr»
Beträffande de af Banco-Utskottet föreslagne
försigtighetsmått för framtiden, har inom
Vallöf]. Borgare-Ståndet i fråga om Qdlingslåns
afsärtdande från Banquen, blifvit ti lstyrkf,
att sådane medel matte öfverskickas till LandtRamerierna
och icke till Lands-Cancelliet, såsom
med Kellanders Lån sages hafva tillgått.
Hvaremot en annan Ledamot funnit, att Odlingslånetagare
borde i likhet med Discout
-
568 Banco Utskottets Bétänkasden.'
låutagars anses skyldige, att sjelfve eller genom
ombud utquittera sine Lån i Banquen.
Kongl. Majus Nådiga Kungörelse af den
5 Nov. ig'9 stadgar uti 15 §. att då Låntagare
ej sjelf eller genom ombud utquitterar sitt
Lian, öfversändes det genom Banquens Corn.
xnisariers försorg till samma auctoritet Lån
hvilken Lån-Handlingarne inkommit. BancoUtskottet
har genom sitt Betänkande ej haft
för afsigt att häruti1 åstadkomma någon vidare
förändring, än som funnits nödig för att å ena
sidan Banquens säkerhet måtte betryggas,
men å den andra, full frihet lemnäs låntagaren
att sjelf bestämma, till hvem penningarne
kunna och böra på hans ansvar öfverlemnas,
Utskottet kan ej inse hvaruti den större säkerheten
skulle bestå, att sända penningarne till
Landt-Bänteriet än till Lands-Cancelliet, hvilka
båda äro Kongl. Majtts Befallningshafvande
underlydande Departementet Också hafva afsändningarne
från Banquen ej skett partielt till
någondera af desse Departementer, utan till
Kongl. Majus Befallningshafvande, på hvars
ompröfnlng förvaringsstället, såsom Utskottet
förmodar med rätta, ansetts få ankomma.
Banco Utskottet, som, på grund af hvad
nu är anfördt i hufvudsaken, förblifver vid
dess afgifne utlåtande, får slutligen, med fästadt
afseende å en eller annan anmärkning rörands
Kedactionen, vördsamt färeslå till grund för
de föreskrifter, sorn i detta ämne komma att
Banco-Styrelsen meddelas, den förändring af
5 punden så lydand#;
Banco Utskottets Betänkanden, 589
”Ått när målet blifvit vid behörig Domstol
utredt, och så vida Kellander dervid
frikännes från skyldigheten att ansvara Banquen
etc,, att orden: frikännes frän, må utgå, och i
dess ställe sättas: ej älägges; samt att det uti
sista puncten föreslagne Stadgande, så framt utgifvandet
af Odlingslån ej skall hedanefter alldeles
upphöra, i hvilket fall samma föreskrift
vore öfverflödig, må uti Bedactionen sålunda
förtydligas: ”hvarje sökande, sorn till Odlingslåns
erhållande sig anmäler, blifver förpiigtad,
att i och med det samina förklara huru
vida han sjelf eller genom ombud vill lyfta
penningarne directe i Banquen, eller och önskar,
att de för hans räkning öfversändas till
Låndt-hushallnings-Sällskapet, till Kongl. Majus
Befallningshafvande, eller till hvilken enskildt
person som i sådant fall jemte dess adress dervid
uppgifves ; skolande sedermera, enär penningarne
antingen blifvit ur Banquen mot behörigt
qvitto lyftade, eller ock afsändningen från
Banquen under Becom men dalton, enligt här
varande Kongl. Postcontoirets bevis blifvit
verkstäld, Låntagarns i hvad fall som heldst
vara Banquen ansvarige för Lane-Summan.
Hvarom en lämplig mening till vederböran*
des underrättelse; bör uti Banquens Skuld-Sedels
Formulairer för Odlingslån innefattas."5
Hvad Pikets Höglofl, Ständer i afseende
på Badmannen Kellander besluta, kommer i
öfrigt att tjena till efterrättelse och tillämpas
äfven för fyra andre Låntagare, hvilka, enligt
hvad hos Banco-Utskattet blifvit anmäldt, i ge-.
570 Banca-Utskottets Betänkanden.
nom det vid Carlstads Lands Csncéllie föröfvade
tillgrepp befinna sig med honom uti enahanda
förhållande så till Banquen som till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Stockholrn.fden 18 Julii 1833,
N.-O 36.
Ankommen 24 Junii 18*3,
Betänkande till Rikets Högloft, Ständer i fraga
om förlängning uti tidm för återlösen af i
Banquen pantsatt Guld achSilfver.
V« föredragning hos Hederv, Bonde-Standet,
den 5 sistlidne Maji af Banco-Utskottets
Betänkande N:o 9 öfver Herr Hammarsckölds
remitterade Motion om förlängning i tiden
för återlösen af i Banquen pantsatt Silfver,
har Riksdagsmannen Anders Danielsson åbe.
ropat, samt flere Ståndets Ledamöter biträdt,
Banco-Fuilmägtiges uti deras Berättelse till
Banco.Utskottet vid början af innevarande
Riksdag gjorde hemställan af innehåll: att
Guld- och Siifver-panter måtte under en tid
af 3--ne månader efter förfallodagen få utlösas,
men de derefter qvarliggande blifva på
auction försålde; med rättighet för Pant-egaren
, att utbekomma cfverskottet på inrops-summan,
sedan Banco-Lånet med Ränta och omkast-,
nader blifvit deraf 1 iqvideradt. Och har Hederv.
Bonde-Ståndet , med afseende härå beslutit,
att ärendet till Banco-Utskottet återremittera.
Bancv-Utskottets Betänkanden.
57i
ef de öfrige Respective Stånde», enligt inkomne
Protocolls-Utdrag af den 5 Maji, blifvit
bifallet, och kommer alltså att tjena till grund
för de föreskrifter, som häröfver blifva Banco*
Styrelsen meddelade.
Utskottet, som af Herr Hammarskölds
Motion icke egt anledning omförmäla de öfverläggningar,
hvilkar, rörande Banco-Fullmägtiges
särskilda framställning i ämnet, hos Utskottet
förevarit, och Som i öfrigt genom dess
till Rikets Ständer afgifne Förslag angående
förlängd tid för återlösen af hemfallne panter,
sökt bereda för blifvande Låntagare betydligt
större fördelar än uti Motionairens
tillstyrkan innefattas, får nu, i följd af härom
Väckt fråga, vördsamt upplysa, att Utskottet
funnit den af Herrar Fullmägtige föreslagne
anstalt, att å Banquens auction försälja alla
förståndna panter och om köpeskillings-öfverskottet
uppgöra liqvid med hvarje Låntagare
särskildt, på sätt vid General Assistance-Contoiret
tillgår, icke böra för Banquen vidtagas,
emedan följden af en sådan åtgärd sannolikt
skulle blifva, att General-Assistance-Contoirets
betydliga utlåning på Guld och silfver, hvilken
verkställes mot 6 procent, eller dubbelt
högre Ränta än Banquen för ifrågavarande
Lån beräknar, kotnme att till det mesta upphöra
och öfverflyttas på Banquen, hvarigenom
snart kunde åstadkommas en både opåräknad,
och under nu varande förhållanden med Ban?
572 Banco-Utskötttts Betänkanden.
quens öfrige göromål alldeles icke förenlig ut*
vidriing af belåningen på lösa panter.
Stockholm den 18 Julli 1823.
N:o 37.1
Ankom d«n 29 Julii I82J.
Betänkande till Jiikets Högloft. Ständer, angående
den för Banquens räkning verkstälde påbyggnad
d dess sä kallade Archivelius jemte
bebyggandet i Sammanhang dermed af den
angränsande KiXselska Tomten,
å val med anledning af hvad Rikets Stan*
ders Revisorer, uti 9 af deras den 16 Dec.
282a afgifne Berättelse, i fråga om Banquens
-Byggnads-arbeten anfört, som på grund af ett
från Högv. Preste-Ståndet särskildt remitteradt
Memorial i samma ämne af Herr Biskopen
m. m. Doctor Faxe , får Banco-Utskottet nu i
ett sammanhang, härom meddela dess vörd*
samma Utlåtande.
Utskottet har med all noggrann sorgfällighet)'behandlat
detta ärende, hvilket, i anseende
till dess vidsträcktare omfattning, upptagit
mycken tid erch möda. Icke allenast de
utur Räkenskaperne för åren igih—1822 för
Herrar Revisorernes räkning upprättade omständliga
och detaillerade Sammandrag, hafva
härvid blifvit rådfrågade och mot verificatio*
!Banco-Utslöttåts Betänkanden. 573'
nerne jemnförde, utan hafva Herrar Banco,;
Fullmägtige ytterligare före Riksdagens bör*
jan, låtit foga anstalt om uppgörande af ett
särskildt Extract, deruti de 3:ne Artiklarna
Smeds-, Målare- och Snickare - arbeten , sorn,
enligt det vid Herrar Revisorers Berättelse
bifogade öfverslag, medtagit dryga kostnader,
blifvit för åien 1817—1819 så afskiljde och
fördelade, att deraf bestämdt visar sig hvad
som åtgått antingen för på-'och nybyggnader,
eller för reparationerne inom gamla Banco.
Huset, hvarigenom på- och nybyggnads-arbetet
egentliga kostnads - summa sålunda kunnat
af Banco-Utskottet närmare calculeras, än som
var möjligt, dä Herrar Revisorernes Berättelse
afgafs. För att vinna fullständig kännedom om.
de åtgärder, som tid efter annan blifvit an
befalde
eller i fråga satte, hvilka med bygg
naden
egt gemenskap och deröfver kunna fälla
ett på rättvisa och billighet grundaclt omdöme,
har Utskottet dessförutan måst anställa
vidlyftiga undersökningar i Protocoiler och
II andlingar. Efter den ledning, som af desse
historiske facta- erhållits, har Utskottet funnit
bäst förenligt med redighet och klarhet,
att uppställa vissa hufvudfrågor, samt öfver
hvardera af dem särskildt yttra sina tankar
och åsigter; rhen får derjemte bifoga ett omständligt
Utdrag, som alltifrån början i ordning
efter tiden upptager ordagrannt och troget
de hufvudsakligare beslut och åtgärder,
som med ämnet sta i något sammanhang; så
att JRiks-Ståndens Ledamöter hvar för sig ej
5 74 Bancé-Utsiöttett Betänkanden.
måtte sakna tillfälle, att till egen närmare
upplysning begagna hvad Utskottet utur spridde
Handlingar uppsdkt och pä ett ställe hop*
samlat, och sorn innefattar grunderne hvarpa
Utskottets omdömen i hvarje del af ämnet
sig stödja.
i:o Främst i ordningen har den fråga påkallat
Utskottets öfvervägande : huru vida verk*
ligt behof och giltiga skäl varit för handen,
som fordrat byggnadens företagande?
Banco-Verkets utvidgade rörelse, en derigenom
nödvändig tillökning i Tjenstemannapersonalen
och den under sådane omständig*
heter allt mera tilltagande för arbetets gång
hinderliga trängsel i alla Verkets Departementet-,
synes onekligen, vid den tid då byggnaden
kom i fråga, hafva påkallat verksamma
anstalter till vinnande af ett större utrymme;
och den påbyggnad af en våning på det så
kallade Archiv-huset, som af Banquens Corn»
missariat hos Renar Fullmägtige föreslogs,
var ock enligt Utskottets tanka den tjenligaste
utväg, sorn i sådant ändamål kunde påtänkas
och vidtagas. Likaledes bestyrkes det af
alla omständigheter, att den reparation, hvilken
på gamla Bancohuset vid Samma tid b!ef
företagen, var för husets framtida bestånd ej
allenast behöflig, utan till och med nödvändig.
Utskottet har här endast funnit skäl till
den anmärkning, att en så bestämd gränsskilnad
emedan dessa båda byggnads-bestyr kun.
nät och bordt uppgöras, att ingen sammanblandning
-
Bancö-Vtskottets Betänkanden. 575
blandning dem emellan, hvarken i afseende
på materialier eller dagsverken fått ega rum.
Derigenom hade det missförhållande emellan
den påräknade och den verkliga kostnaden för
Archiv-husets påbyggnad utan tvifvel tidigare
visat sig, Som först år 1819 tyckes hafva fästat
Banco-Styrelsens uppmärksamhet, och hvaraf
ett bestämdt stadgande för Bokföringssätret
i denna del då föranleddes, men som dock
ej kunde hindra eller afhjelpa den redan skedde
sammanblandningen af kostnaderne för påbyggnaden
med kostnaderne för gamla husets
Ut- och invändiga reparationer, så väl under
de båda åren 1817 och 1818, Som det löpande
året; hvilken förbindning nu efteråt gör
till en omöjlighet, att på ziffran precist bestämma
hvad belopp af materialier och dagsverken
för hvardera särskildt åtgått. Utskottet finner
anledning ej hafva saknats, att om ett sådant
fördelande genast gå i författning, då Banquens
inventarium för de förre åren upptager
gamla Banco-husets samt det nyare eller Banco-
Archivhusets kostnads-summor från hvarandra
åtskiljde. Revisions-C®mmissarien , hvars
åtgärd så val den närmare befattningen med
Byggnads- och Reparations-arbetet, sorn upprättandet
af Verkets Inventarium för hvarje
år tillhörde, och hvilken sålunda bättre än
någon annan genast kunde inse ofullkomligheterne
i ett sammanblandadt r.edovisningsSätt,
hade visserligen, efter Utskottets omdöme,
utan särskild erinran, bordt vara betänkt,
Bihang lill Riks, 61. Broi, 1823 6 Hamt. A a jt
57® Banoö XJtsioitett Betänk andin.
att iakttaga och| bibehålla förrberörde skilnad
emellan de< för hvardera huset erforderliga
utgifts-poster. Då emedlertid hvarken 1817
Ers Revision, eller Råneo Utskottet vid jSi8
Ers Riksdag, at denna omständighet lernnat
någon slags uppmärksamhet, likasom Rikets
Ständers Revisorer, ar 1820, icke heller dervid
specieit fästat sig, synes sådant antyda,
att saken i början ej visat sig i samma skick,
som efter arbetets fieråripa framskridande, då
O *
forst, såsom en följd af kostnadtens betydlighet,
en mera detaillerad undersökning kom i
fråga, för att få bestämdt utrédt, på hvilka
föremål samma kostnad egentligen blifvit använd.
Byggnadens utvidgande utöfver hvad
från början var föreslaget och beraknadt, var
en följd af det så kallade mindre Kuselska
husets inköp, hvartill anledning af 1818 års
Banco-Utskott blef Herrar Banco-Fullmägtige
gifven; och de skäl, som föranläto Herrar Fullin
ägt ige, att på uppgjorde vilkor, i Martii 1819,
afsiuta denna handel, har Utskottet funnit af
den beskaffenhet, att deremot ej varit något
att erinra.
2:0 Utskottet har vidare med sorgfällighet
granskat Banco-Styrelsens gifne föreskrifter
i afseende på verkställigheten, och huru
desamma blifvit iakttagne, samt Verkets föjrdelar
bevakade och befrämjade?
De af Herrar Banco-Fullmägtige tid efter
annan gifne föreskrifter, rörande den beslutade
byggnaden, åsyfta ovedersägiigen Banqueps
bästa, samt innefatta flere förnyade an
-
Bento ■ ZJ:s'knttfts Bctiinkanden.
577
maningar till Banqtaens Cornrriissariat, om
iakttagande af omtänksam sparsamhet och hushållning.
Hvad verkställigheten beträffar, finner
dock Utskottet, att ehuru Revisions Coinrn issarien,
enligt äldre Författningar och mångårig
praxis, eger öfverinseendet vid alia reparationer
och byggnads anstalter, hade lek ed ess.
mindre, vid en nybyggnad af den utsträckning,
som den ifrågavarande, sådane mått och
steg särskildt kunnat vidtagas, sorn beredt tillfälle
för en nogare tillsyn på arbetet, genom
flote personers deltagande äfven i detaillerne
af livad dertill hörde. Till detta ändamåls
vinnande anser Urskottet, att det ej i ringa,
man skulle hafva bidragit, orri en Byggnad sD
irecfion genast blifvit tillsatt, sorn med bestämd
redogörelse- skyldighet haft befattning
vid utförandet af allt hvad med byggnadens
verkställighet egde gemenskap.
Härvid kan Utskottet ej lemna oanmärkt,
att Professor 'Gjörnell med siri bättre sak kännedom,
både latt kunnat, och af sin Förbindelse
till Bariquen såsom dess antagne Architeckt
synes hafva bordt finna sig uppmanad att, under
arbetets fortgång, väcka vederbörandes
uppmärksamhet på dess bättre bedrifvande.
Om t. ex, Smeds Målare och Snickare-arbetet
blifvit upplåtet på Entreprenade, hade säker,
ligen blott genom denna anstalt betydlige kostnader
kunnat besparas; och för öfrigt tror Utskottet
sig ej sakna anledning till den erinran,
att åtminstone sedan kostnads förslagets otili
-
Banca-Utshotteis Betdnkanden.
räqkligket börjat blifva synbar, sådana åtgärder
före detta kunna vidtagas, som nu i följd af
Banco-Utskottets beslut blifvit tili vinnande
af en bättre tillsyn och controll, satte i verkställighet;
hvarom längre fram i detta Betäntande
vidare skall nämnas.
3:0 Utskottet har äfvenledes tagit i noga
öfvervägande: Beskaffenheten och gilltigheten
af de hinder hvilka hos Herrar Fullmägtige
förekommo vid den anstalt, Rikets Ständers
Herrar Revisorer vid slutet af år 1820 tillstyrkte,
att, nemligen det återstående arbetet
då matte upplåtas på entreprenade, till den
minstbjudande; och som föranläto Herrar Fullmägtige,
att under förbehåll om Anbuds- eller
Utrops- Auctioners anställande, så väl vid alle
erforderlige uppköp, sorn för handtverks-arbeten
i allmänhet, låta byggnaden på det hela,
fortgå efter räkning?
I så måtto instämmer Utskottet uti Herrar
Revisorernes yttrade tanka rörande nyttan
af Entreprenade, att, i händelse vid första beslutet
om byggnadens företagande, planen i alla
dess delar varit fullständigt uppgjord och
bestämd, så att inga tillägg och förändringar
under verkställigheten kunnat komma i fråga,
hade förmodligen en ej obetydlig besparing
för verket, stått att vinna genom hela arbetets
upplåtande på Entreprenade, till den
minstbjudande; då Banco-styrelsens omsorg egentelige
kommit att sträcka sig lill nödig till
-
Banoo-Utskottttt Betänkanden.
syn och controll, att erforderlig pålitlighet
och soliditet vid utförandet vunnits; meri sedan
ritningen, hvad yttre fa§aden beträffade,
frän första början var uppgjord, under den
förutsättning, att Kiisellska Tomten förr eller
senare skulle blifva Banquen tillhörig; hvaremot
ritningen öfver rummens indelning, icke
Jcunde grumla sig pä mera än den local sorn
dä var att tillgå, sä blef deraf en följd, att sä.
dane tillägg i första planen uppkomrno, sedan
Kiisellska huset blifvit inköpt, hvilka i anseende
till ovissheten om tiden, då Banquen
kunde komma i besittning af denna egendom,
ej på förhand knnnat med säkerhet bestämmas.
Denna omständighet verkade, att arbetet icke
mera var något enkelt och för sig bestående
helt, utan innefattade sammanbyggnad och till
en del rasering af arne särskildte lius, jemte
rubbning af taklag, takbetäckningar m. m..
Detta gjorde enligt Professor Gjörwells förklarande,
till en omöjlighet för honom, att
upprätta en så bestämd beskrifning och förslags
calcul, hvarefter en Entrepreneurs rättigheter
och skyldigheter kunde tydligen utstakas;
och då den ringaste afvikelse, från ett
med Entrepreneuren ingånget contract, sedan
naturligtvis skulle hafva föranledt till ersättnings
pretentioner hvarå Banquen ej kunnat
undgå blifva lidande, samt utom dess maferialier
af flere slag och till en del med betydlig
kostnad voro anskaffade, hvilka antingen
skolat särskildt föryttra* eller enligt contract
580 Banco Uisko(t*:s Be tänkcndcrt.
till Éntrepreneuren öfverlåtas; i bada fallen
sannolikt roed dryg förlust: så afstyrkte Professoren
Gjörwell, på desse grunder forsin del,
uttryckeligen den af Herrar Revisorer lämpelig
ansedde anstalten, att genom Entreprfeoada
fullborda Byggnaden på det hela; uti hvi ken
fefstyrkan Bmquens Cornrnissaner äfven enhetligt
instämde.
Vid sådant förhållands anser Utskottet, att
Herrar Fulimägtige ej saknat anledning till deras
fattade Beslut, att låta byggnadsarbetet på
det hela fortsättas efter Eäkniirg, under tillsyn
och ansvar af vederbörlig© mästare med dervid
bifogat förbehåll, att nödige Upphand lingar i alla
fall skulle ske genom Anbuds- eller UtropsAuctioner.
B i k vä 1 finnér .Utskottet att åtminstone
Målare- Snickare- och Smeds-aibetet äfven
då hade kunnat och bordt särskildt på Entreprenad©
upplåtas, hvarigenom ehuruväl det mesta
af sådana arbeten redan var förrättadt, i alla fall
en minskning i kostnaden för det återstående tro.
ligen åstadkommits.
4:0 Betydligheten af den för På. och Nybyggnads
arbetet å(gangne kostnad-, uti hvilka de.
lar den mest och égepteligast öfverskjuta uppgjorde
förslag, och de orsaker som må kunna
anses hafva dertill föranledt och medverkade, har
ändteligen utgjort föremål för en den mest sorgf
fälliga granskning.
• För att så nära sorn möjligt få utröndt,
till hvad belopp kostnaden för Banco-Archiv*
^Bancö-Utsiottets Betankanden,
husets påbyggnad samfällt med Nybyggnaden å
Kuselska Tomten, öfverstigit de kostnadsförslag
och Calculer som deröfver på förhand blifvit
uppgjorde, meddelas härom följande utur Protocollerne
Räkenskaperne och de särskildt upprättade
sammandragen gjorde öfverslag.
Enligt det af Boksluts Commissarien för»
fattade Extract utur Räkenskaperne, uppgår totala
utgiften för åren 1816, 181 7 och 1 8 1 9 , så
väl för remnans lagande, aftappning, och alla
öfrige ut- och irvändige reparationer å gamla
Banco-huset som för hvad under desse åren vid
påbyggnaden bliivit afgjordt till en Summa
af . R:dr 139,*9*. 5. 2*
hvarifrån dock 1 Si 6 års Sum.
ma, såsom helt #ch hållet
tillhörande gamla Banco-Hu
set
jaör afgå med . 22,613: 20* —•
återstår 116,678: 33. 3.
Härtill lommel kostnaden
för På- och Nyhägnaden ensamt,
åren 1 8 20 182 1,'och
till U!t:mo Sept, 1822, tillsammans
. . 5°.863: 25. 10.
Summa 1^7,542: 10. —
För Ramla huse har härutaf
enligt särskilt sammandrag
åtgått i Saeds - arbeten
åren 1817 1818 och
1819 - 1,38: 16. —-
Målare arbeten
dessa årj . 2,822 3- 10-
Transpart 4,130: 19, 10-
5 8 a Bänto Usiotttai Bttänkanden,
'Jfran sport 4,13*; 19, 10,
Snickare.arbeten
desse år 1,623' 56.
5.7H: 7*
Ytterligare bör
afdragas följande
kostnad för
ornering meublering
m. m.
nti de inom
den tillbyggde
våningen redan
inredde rum
hvarföre någon
utgift ej funnits
beräknade
i kostnads för-,
»laget, nemi.
Smeds - arbeten
2,763: 15.
Målarearbeten
1,373: 88, 6,
Snic
kare
arbe
ten
6,2io; 4. 10.34g: iq..
:  16,103: 27. 4.
Restr 151,438: 31. g.
Professor Gjörwells kosaads-förslag af den
2» Maji 1816 beräknar kosiaden för en vånings
Banco-XJtskottets Betänk ande. n. $83
påbyggnad å Banco- Archiv •
huset till . Bulr 442>55: 4°- —
Sedan inköpet af Kuselska
huset blifvit örn hösten år
j8ig för Banquens räkning <
lagståndet, uppgjordes kostnad.
; förslaget för så väl nya
grundläggningen, sorn Tomtens
bebyggande , den 28
Martil 1820 till , 46,001: ; 6. ——
Ytterligare infordrades Pro.
fessorens utlåtande , hvad kost*
nads-fortsättningen af den återstående
påbyggnaden vid Södra
gränden ifrån den grundmur
der Byggnadsarbttet i
följd af Banco-TJtskottets år
1818 gifne föreskrift stannat,
jemte hvad i sammanhang
dermed fordrades för Fagadens
fullbordande åt Skeppsbro-sidan,
kunde komma att
medtaga, då Professoren under
den 18 Maji j8ao upp
gaf
detta belopp till circa jo,ooo: —- —-
hvarvid å ena sidan anmäl,
des, att värdet af redan befintelige
materialier borde
härifrån afgå, men å den andra,
att oförutsedde händelser,
såsom nya golfbjelkar,
gipspanelers och Taks förny
Transport
100,257; 8-
584 Banco Utskottets Btt&nkanSen.
Transport 100,357: 8. —
ande m. rn. hvilka omständigheter
i sin mån ökat kost-,
nadeu för den redan verkställde
Byggnaden, icke blifvit
i denna Calcul upptagne.
Summa kostnad enl. förslag 100,357: 8. —
Efter hvad sålunda enligt ziffi-ans utslag
kan bestämmas, synes som skulle På- och Nybyggnadens
kostnad intill närvarande tid hafva
öfverskjuta förslaget med en
Summa af . R:dr 51,181: 23. 8.
Men hvarvid dock bör observeras, att ej obetydligt
häraf äfven måste tillhöra Gamla huset,
enär endast de 3:ne Articlarne : Smeds- Målareoch
Snickare-arbeten äro för åren 3817, 1818
och 1819 särskildt för Byggnaden och särskildt
för Gamla husets reparation fördelade; men icke
så alla dagsverken matérialier, och öfrige arbeten,
hvilka gemensamt för bägge åtgått och i
denna Summa äro innebegripne.
Vid anställd jemförelse emellan de påräknade
och de åtgångne kostnaderne för visse huf»
vudsakligare arbeten, har Utskottet funnit följande
förhållanden:
Eeriknaiie. £t»3ngns, iSfrerskjrttnde..
Murare och
handtlangare
dagspennm -
gar R:dr 14,500: 35>90*; 34- *l,4oit 14. —
Banco-1 tskotielt JSdtarikanden. 585
Timmer -  mans - dags
penningar
3,550: 22.885: 5. 19»3 3 5: 5« “
Inkdps-Summorne för
diverse materiaiier haf»
va ock merendels öfverstigjt
förslagen t, ex.
kostnaden för kalk, meri
för bjelkär, roed
— 1.reder med
— bly och koppar med
~ huggen sten. och stenhuggare
arbeten med
och sfi vidare; hvaremot eri och annani artikel
oell deribland Tegel, galt något under hvad påräknadt
varit.
Professoren Ojurwell hvilken blifvit tillfrågad
örn orsakerne tili förenämnde skiljaktigheter,
har hufvudsakligen uppgifvit såsom dertill medverkande,
samma omständigheter, sorn uti Revisions
Commissarie!! Kellins infordrade' utlåtande
blifvit anförde oell åberopade; nemi
Rörande
Påbyggnaden :
Att då i kostnads-förslaget med undantag
af tak-kopparen , hela gamla takredet apsågs kunna
begagnas, likasom gamla brandbottnen med
dess fyllning och bjelklag, jemte undre rummens
tak, funnos deremot vid verkställd rifning,
takstolar och hammarband öfver allt murkna och
maskstungna, och Bjelkarne till större delen, af
röta i ändarne genomträngde,, så att alltsammans
jemte trossbotten måste borttagas, taken till an.
R.dr 1,058: — —
t oo4: 4o- —•
5,692: 3 ■ —•
9,175: 16. —
3-749:,
586 Banco Utskottets Betänkanden.
dra våningen raseras, och nya bjelkar hammarband
och bräder-både för yttre och undre taken
anskaffas och insättas.
Att muren mot gårdssidan uppdrogs vida
högre än först varit påtänkt, och hvarigenom erhållits
Sex arbetsrum jemte åtskillige smärre Contoir
i vindsvåningen, alla med rörade Cloissons.
väggar afdelade.
Att för erhållande af fritt tillträde, fran
Torgsidan till uppgångstrappan i husets vestra
ända, ;:ne nya murar, måst uppresas på nedra
bottnen, ett större hvalf och en ny stärkring
slas, samt förstufvan och vaktrummet förses
med hvalf; hvilket allt, lika som 2:ne i andra
våningen för mindre General-Cassan inrättade
Eldfria hvalf, ej varit i förslaget beräknadt,
men tillika med de åtskillige oförutsedde
bristfälligheterne, så väl på tak som
trossbottnar, medtagit en mängd byggnadsämnen
och en myckenhet Dagsverken, för hvilka
kostnaden icke kunnat förslagsvis beräknas,
.Revisions Commissarien förmäler dessförutan,
att för de å Stora Bancohuset, verkställde
ganska betydliga, både ut- och invändiga
Reparationer, hvilka han till deras beskaffenhet
utförligen beskrifvit, medtagit dryga kostnader
både i dagsverken, materialier och mästare
arbetslöner, hvartill ej uti ringa mått
bidragit och medverkat, dels nödvändigheten
att anskaffa, alla för Banquen erforderliga husgeråds
och inventarie persedlar till ämne och
sammansättning af möjligast bästa beskaffenhet
och dels de hinder som genom Banquens oaf
-
Banco-TJtshottets Betänkanden.
587
brutet pågående Expedition blifvit lagde, för
ett skyndsammare verkställande af nödige reparationer,
hvilka af 6adan anledning sorn oftast
måste verkställas på Helgedagar, samt om
nätterne.
Revisions Commissariens omförmäldé förklaring
äfvensom Banquens Commissariers, t
anledning deraf, sammanfäldt afgifne yttrande
får Banco-Utskottet härjemte bifoga. Utskottet
tror för dess del, att äfven då behörigt afseende
fästes, å de flerfalldiga arbeten, som
utöfver kostnads förslaget blifvit förrättade, deri
överskjutande kostnaden i alla fall blifver nog
betydlig De differencér, som enligt Utskottets
här ofvan intagne öfverslag, uppstådt på
de upphandlade Materialierne, finner Utskottet
ej af den synnerliga betydenhet, att i fråga
om en så vidsträckt Byggnad, särdeles uppmärksamhet
derå kan fästas, utan uppstår den
egenteliga bristen uti dagsverks-kostnaderne.
Anledningame dertill lärer då ej kunna sökas
uti något annat, än uti bristande nödig tillsyn,
hvarigenom det arbete, i och för den ifrågavarande
Byggnaden, ej af folket åstadkommits,
som i förslagen varit påräknat, och skäligen
kunnat och bordt förväntas; i följd
hvaraf således både tid och penningar gått utan
motsvarande nytta förlorade. Och da tillsynen
härå egenteligen tillkommit BevisionsCornmissarien
Kellin, hvilken ofelbart bordt i
första rummet inse ock anmäla behofvet af biträde
vid sin befattning, men i dess ställe åtnöjt
sig, att vid de smärre detaillerne, och såsom e
-
5g3 Banco Utskottas B tänkandm.
gentelig pådrifvare, begagna en Banquens 'Karn*
marclräng vid namn Strom, hvars kännedom och
noggranhet, ej utan ska 1 ian betviflns,- så finner
Utskottet nogsamt ådagalagt, att bemälde Corn.
missarie, häruttinnan på ett mindre tilifredsstäl.
Unde sätt motsvarat det förtroende, hvilket såsom
en följd af hans Tjenstbefattning, och alltid förut
med. noggranhet uppfyllde Ambetsmanna plister,
blifvit honom lemnadt; äfvensom Utskottet
ej kan lemna oanmärkt, det stillatigande hvarmed
Herr Professoren Gjörwc-11, låtit en sådan tidsförlust
opåtald passera, som hos en man med
hans erfarenhet i arbeten af detta slag, visserligen
ej bordt kunna undfalla uppmärksamheten.
Banco Utskottet, som funnit både dess rättig,
het och pligt vara, att, inför Rikets Hoglofl.
Ständer framställa dessa, från en oväldig undersökning
härledda omdömen, bör dock i sammanhang
dermed ej lemna obemäldt, hvad de till
Byggnadsarbetet hörande Räkningar och Verificationer
beträffar, dem Utskottet med sorgfällig
noggranhet genomgått, att desse befunnits ordentlige
och redige, med attestata öfver rigtigheten,
samt med vederbörandes qvittencer försedde; att
priserne efter de upplysningar Utskottet från åtskilige
mästare härstädes införskaffat, för det
mesta, ej varit högre, någon gång till och med
lägre, än de gångbara; och att ej obetydliga af.
prutningar, enligt påskrift å-en del räkningar blifvit
iäkttagne; så att Utskottet, hvad redovisningen
till zilfran beträffar, icke funnit anledning
till någon så beskaffad erinran, i följd hvaraf frå^
ga oin tilltal, ansvar, eller godtgörande af de för
Banco TJttkottets Bitankanden. 589
Banquen åtgångne dryga kostnader, rimligen
skulle kunna med hopp om framgång med endler
flere af nämnde Personer väckas
Då
Utskottets granskning i denna de! emedlertid
ej sträckt sig längre, än till zifTYan
och ej kunnat omfatta alla detailler, uti hvad
sorn rörer arbetets utförande, har Utskottet fun.
rilt sig böra till Herrar Fullmägtige särskildt
öfverlemna, att i hänilelse vid anställande besigtning,
arbetet skulle befinnas i en eller flere
delar vårdslösadt, de i slikt fall ej underlåta
att tillse det Banquens rätt och talan i
afseende, på laga ersättning göras i behörig
Ordning gällande, mot den eller dem, sorn till
slikt ofog kunde finnas, i en eller annan '.tättö
hafva varit vållande.
Det återstår nu för Banco - Utskottet att
hos Rikets Höglo!]. Ständer anmäla de anstalter,
Utskottet i anseende til! årstidens framskridande,
funnit sig böra vidtaga för fortsättning
af Byggnaden, hvilken enligt Herrar Fullinägtigfcs
förordnande, vid början af innevarande
är blifvit instäld.
Sedan enligt ett af Professoren Gjönvell
uppå Banco-Utskottets föranstaltande upprattadt
förslag, kostnaden för ännu återstående byggnad
å Banco Archiv-huset blifvit antagen till
— R:dr 21,76-3 42 sk. 8 r;st. dock häruti ej
inheräknad den ugn, hvilken anseöts böra inrättas
för gamla Sedlars förbränning, och hvara
särskildt kostnads förslag till Rldr 3,965 blifvit
af Herr Owen uppgjordt, har Banco-Utgkostet
tander den 22 sisth Maji uppdragit åt
5go Bunco-Utskottets Betänianden.
Herrar Banco-Fulimägtige att skyndsammast gå
i författning, om arbetets åter försättande, uti
dess afbrutna gång, men med en förändrad
organisation af uppsigten derå, nemligen sålunda:
att under öfverinseende på förr vanligt
sätt af Herr Pcofessoren Gjörwell, men med
upphörande af den befattning, i afseende på.
tillsynen, som varit anförtrodd åt en Banquens
vaktbetjent, en kunnig, driftig och pålitlig person
af bättre classen, mot betingande af lämpligt
arfvode, hädanefter skulle antagas till uppsyningsman,
eller så kallad pådrifvare vid ar»
betet; hvilken egde emottaga alla befinteligS
inventarier/tillse att arbetet blefve ordente»
ligen verkställda föra ert journal öfver hvad
som hvarje dag uträttades, och hvad materialier
till en eller annan blefve utlemnadt
och till hvarje särskildt behof artvändt, con»
trullera åtgående dagsverken och Mästares ingifvande
Räkningar, samt rigtigheten å dem
attestera m. rn. som vederbörande kunde finna
af nöden honom föreskrifva; att Revisions
Commissariens speciella bestyr med nvbyggnaden,
måtte antingen åt någon annan öfverlåtas,
eller af Banquens öfriga Commissarier,
mera än förut skett, delas; och att Herrar Fullmagtige
för öfrigt, i afseende på Oeconom ien
och tillsynen vid detta åierstående Byggnadsarbete,
matte träffa sadane anstalter, som vöre
svarande mot ändamålet; Banquens säkerhet
och förmån
1
sam
-
Bcnco~ Utskottets Betänkandem 591
I sammanhang härmed har Utskottet uttryckligen
stadgat: att materialier och effecter,
sorn vidare för byggnaden hunna erfordras,
böra, såsom på sednase åren blifvit anbefallt,
uppköpas, antingen genom offentlig auction,
eller efter infordrade godkände anbud; och
att, ined undantag endast af Murare- och Tirnmermans-dagsverken,
för hvilka Utskottet funnit
rådiigast vara, att begagna vederbörlige
Mästare efter räkning, alla öfrige Handtverkare-arbeten,
som, enligt förslaget, erfordras,
borde, ju förr desto heldre, genom Kungörelse
i allmänna Tidoingarne, på Entreprenade upp.
låtas, sa att till hösten nästkommande år 1824,
liela .Byggnaden måtte kunna vara fullbordad
De
af Utskottet sålunda gifne föreskrifter
hafva af Banco - Styrelsen, utan ' uppskof, blifvit
satte i verkställighet på ett sätt, som Utskottet
förmodar blifva fullkomligen svarande mot
ändamålet. Och underlåter Utskottet ej, att än
vidare med dess uppmärksamhet följa de härutinnan
så väl redan vidtagne, som ytterligare
vidtagande anstalter.
Slutligen får Banco-Utskottet, i samman,
hang härmed, tillkännagifva], att sedan Rikets
Ständers Herrar Revisorer, uti deras afgifne
Berättelse, hos Utskottet anmält Boksluts-Commissarien
Kolmodin till någon belöning, för
uppgörandet af det Extract öfver utgifter i
och för byggnaden, som Herrar Revisoteme
till Banco Utskottet öfverlemna!, ett arbete af
mycken vidlyftighet, hvilket han inom ganska
Bihang lill Riks. 6'f, Fröt, tit}, oue äanil, N\0 33.
5g2 Bånco-Utsköttets Betänkanden.
inskränkt tid på ett redigt och upplysandé
sätt,, till Eevisoremes fullkomliga nöje verkställt,
så finner Banco-Utskottet, för hvars rättelse
och ledning, utom det sedermera upp»
rättade sammandraget öfver Smeds., Målareoch
Snickare arbeten ytterligare någre Tabellarisk©
upplysningar i andra ämnen, tid efter
annan af Boksluts-Commissarien påfordrats,
det bör bemalde Commissarie för desse utöfver
tjensten honom ålagde extra göromålen
nu undfå en vedergällning, i ett för allt, af
Två hundrade (200) R:dr B:Co; hvilket BancoUtskottet
härigenom skolat till Rikets Högloft.
Ständers bifall vördsamt anmäla.
Stockholm den 23 julli S823.
Sdfnmanårag utut Banco-Fullmägtiges PrOtocoller
och Handlingar af de Beslut
och åtgärder, som egt gemenskap med
Banquens Byggnads- arbeten arén 1816
—1822.
Sedan Banco-Utskottet år 1815 infordrat
Commissariatets Utlåtande, om orsakerne dertill,
att Vexel-Banquens Transport-Räkningar
icke kunnat inom behörig tid afslutas och revideras,
öfverlemnade Commissarierne, i Memorial
af den 6 Maji, till Höglofl. Utskottet
ett af Vexel-Banco- och Revision3-Cöntoirert
afgifvet yttrande i detta ämne, hvaruti bland
annat anfördes: ”Vexel-Banquens i sednare 5-  ren förökade arbete, samt den tillökning i Be-?
Ifanco Utskottets Éetänkanden. 593
tjening, som härföre nödvändigt måst ske, medför
olägenheter af trängsel i arbefs-rummet
och följaktligen hinder i arbetets gång. Denna
svårighet fordrar snar hjelp.’’
Med instämmande häruti, framstälde Herrar
Cornmissarierne gemensamt det förslag: örn
icke Vexel - Banquen borde få tillökning af
Råne Banco rummen och Eåne-Banquen deremot
uppflyttas i Discont - rummen ; och för
Disconten hyras rum utom Banco huset. Ef
ter häraf erhållen Bemiss, yttrade Banco-Fullinägtige.
i Memorial af den 20 Maji: att Fulliriägtige
för ingen del kunde medgifva, att
ett Verk af det nära samband med Banquen,
sorn Riks-Discont-Verket och hvarest så högst
betydlige Säkerhets-Handlingar ligga förvarade,
skulle utom Banco-huset förflyttas, och
arisågo för deras del ett sådant förslag än mindre
lämpligt, då samma Verk, enligt Riksens
Ständers då redan fattade beslut, innan kort
skulle blifva Banquen allena tillhörigt. Och
formodade FuIImägtige deremot, att vid en
närmare uppmärksamhet på localen, utvägar
ej kunde saknas, att åtminstone i någon mån
afhjelpa den öfverklagade bristen på utrymme
för Vexel-Banquen.
I Banco - Utskottets Reglemente af den 8
Aug. 1815, meddelades föreskrift rörande åt*
skill ige anstalter, som, till lättnad för VexelBanco
arbetet, borde vidtagas, hvarvid slutligen
tillädes: lärande Herrar Banco-Fullmäg»
tige i öfrigt låta tillse, i hvad måtto den för
arbetet* gång hinderlige trängseln i Vexel
-
§g4 BanefaTJnkottets Betänk arn'en.
Banquen må med fästad uppmärksamhet på lo£
cala omständigheter kunna afhjelpas.
Den 2 Dec. samma år inkommo Vexel»
Banquens Commissarier med ett utlåtande till
samtlige Commissarierne af födande innehåll:
”Uti det svar Vexel-Banquen tillika med
Revisions-Contoiret aflemnade, å Högl. BancoTJtskottets
Remiss den 22 nasti. April, som
ålade Commissarierne, att, jemte uppgifvande
af orsakerne till det i Vexel - Banquen efterliggande
arbete, äfven föreslå de medel och
utvägar, hvarmedelst samma arbete kunde blifva
i ordning stäldt, utan hinder i den dagliga
expeditionentillkännagafs bland annat,
att den trängsel, hvaraf Vexel-Banquen besväras,
hufvudsakligen dertill bidrager, att arbetet
icke kan med tillbörlig skyndsamhet
förrättas.”
'^Undertecknade Commissarier hafva sig
icke bekant, hvad afseende blifvit gjort å VexelBanquens
och Revisions-Contoirets nämnde
anmälan, men med bekymmer erfara de, att
någon anstalt till undanrödjande af samma
hinder ännu icke är vidtagen.”
”Af sådan anledning och på det Commis»
sarierne må komma i tillfälle, att åtminstone
till Martu eller April månad nästa år, då den
ljusare årstiden infaller, obehindradt ingå i de
anstalter, hvarmedelst det efterliggande arbetet
må befordras till slut, anhålla Commissarierne,
att för detta ändamål tjenlige rum måtte
blifva dem anviste, emedan detsamma icke kan
Banco.XJtskottets Betänkanderi. 595
förrättas i Vexel-Banquen utan hinder i dea
dagliga expeditionen.”
”Undertecknade Commissarier, som dela
den gemensamma önskan med Commissariatet,
att med det snaraste fa allt efterliggande arbete
i ordning stäldt, tvifla icke, att ju Cornmissariatet
vidtager sådane utvägar, att samina
önskan nästa år må kunna bringas i full"
bordan, och Högloft. Banco-Utskottets hefali*
ning således efterkommas.”
Detta Memorial remitterades till Kivistons
Commissarien, som deröfver den 8 i samina
månad yttrade:
”Öfver nämnde Memorial, som Commls»
sariatet behagat öfverlemna till Revisions»
Contoiret, får jag i ödmjukhet meddela det
utlåtande, att utom 3:ne rum 4 trappor upp,
åt Jerntorget, af hvilka 2;ne äro nästan fullpackade
med maculatur och korssade små-sedlar
samt det tredje apteradt till förvaring af
en del Vexel-Banquens Verificationer, äro alla
rum i Bancohuset för nödvändige arbeten upp»
tagne, så att, utan hinder eller uppehåll i dessa
särskilde rum, tjenlige för det af Herrar VexelBanco
Commissarierne omförmälde behof, icke
äro att tillgå.”
”Vid detta tillfälle torde jag icke böra
underlåta föra Commissariatet till minnes, att
i flere år, eller allt sedan den starkare expeditionen
i Banquen började, samt antalet af
Tjenstemän derföre vardt ökadt, har ej mindre
i Låne-Banquen än ock i Vexel-Banquen,
en del arbetar© måst sakna tjenlige arbets?*
5g6 Banco Utskottets Betänkanden.
platser; huru mycken olägenhet och hinder
detta förorsakat i arbetets gang, derom äro
H errar Commissarierne nogsamt öfvertygade
och hafva i Memorial till Höglofl. Banco Utskottet
dén 6 sisth Maji till någon del uppgifvit
förslag till afhjelpande af nämnde olägenhet.
’ Jag tager för gifvet, att samma förslag,
som hufvudsakligen gick derpå ut, att, till vinnande
af tillräckligt utrymme för Vexel-Banquert,
skulle, Läne-Banquen fa de rum BiksDisconren
innehafver, kornrrt it till Herrar Fullmägtiges
kännedom, men vet ej med säkerhet
hvad mer eller mindre uppmärksamhet dervid
blifvit fästad; likväl och med anledning deraf,
att, som det förefaller mig, Banquens arbete
ökar sig snart sagdt med hvarje dag, och
trängseln följaktligen i samma mån medför ett
menligt inflytande på arbetet, torde vidtagandet
af nämnde förslag blifva en nödvändighet,
särdeles som angelägenheten lärer fordra, att
Disconlens Ombudsmän, sedan Disconteringen
kommer att fortsättas för Banquens räkning,
förses med särskildt rum, ej mindre till förrättande
af sine Ambetsgöromål, än äfven för
att kunna på stället förvara de handlingar,
näfsan alltid af betydligt värde, som de esom*
oftast och ibland längre tid föranlåtas hafva
under sin vård.”
”Så väl för att få tjenlige och inom Banquens
område belägne rum åt Disconten, som äfven
för att hafva tillgång på särskilde samlingsoch
nödige arbetsrum för Banco-Utskottet och.
Banco-UttkotUts Eettlnkanden. 597
dess fördelningar, vid infallande Riksdagar,
samt för Rikets Ständers Revisorer vid deras
sammankomster, har jag tyckt bästa utvägen
vara, att å Magazinshuset en våning tillbygg,
cles, i likhet svarande mot våningen arne
trappor upp i stora Bancohuset,’’
”Om denna idée finnes antaglig, torde
Herrar Commissarierne täckas öfverlemna den
till Herrar Fullmägtiges pröfning och bedömmande,
och får jag härvid gifva tillkänna, att
Stads-Architecten och Riddaren GrjönyeII,af mig
lådfrågad derom, huruvida Magazinshusets murar
och hvalf skulle kunna bära en så beskaffad
påbyggnad, som den nu projecferade, gifvit
till svar, att, hvad hvalfyens och rnurarpes
styrka, anginge, kunde efter hans tanka,
icke något hinder möta för uppförandet af
berörde påbyggnad.*’
”Efter hvad bemälde Herr Professor
jemväl yttrat, om den skadliga verkan på
Bancoliusets bestånd, som derå varande stora
spricka skulle medföra, om den finge länge
blifva obotad, eller, som vill säga det samma,
vidare tilltaga i storlek, är angeläget att samma
spricka nästa sommar varder lagad, icke
allenast hvad yttre väggarne beträffar, utan
äfven invändigt, emedan hon, till nästan enahanda
storlek, löper tvärt igenom hela huset.”
”Öfvertygad att Herrar Commissarierne lika
med mig finna nödvändigheten af denna
reparation, hemställer jag om icke med görligaste
första Memorial äfven härom bör afgå
till Herrar Fullmägtige, på det, i händelse af
598 Banco-Vtskotteit Betänkanuen.
deras bifall till Commissariernes hemställan, de
förberedande anstalter, som för ändamålets
verkställighet äro nödige, måge i tid kunna
vidtagas.’’
Och öfverlemnade Commissarierne desse
yttranden till Herrar Fullrnägtige jemte Memorial
den 12 December, af följande innehåll
:
' Banquens ,Commissarier hafva i anledning
häraf å nyo tagit detta bekymmersamma
ämne under sorgfälligt öfvervägande. Olägenheterne
af brist på utrymme hafva, vit i flere
andre än de uppgifne Departementen, Jagt hinder
för Arbetarne, och nu, sedan göromålen
jemväl uti Cancelliet och Bäne-Banquen genom
den påbörjade nya Fastighets Utlåningen,
skulle komma att ökas till en oberäknelig grad,
anse Commissarierne såsom deras pligt, att ej
längre inför Herrar Fullrnägtige desse olägenheter
förtiga. I Vexel-Banquen hafya Arbetare,
hvilkas syssla är att sköta 3 a 4 böcker
af stor volume, och hvilka alla ofta behöfva
begagnas till en och samma expedition, foga
större rum än som behöfves för en enda,
uppslagen ; och de flere volumerne han på
samma gång behöfver begagna, mäste följakteligen
ligga uppstaplade på hvaran. I Bäne*
Banquen måste Kamererarne uti det lilla rummet,
der de äro placerade, förrätta sine ansvarige
göromål, omgifne af den allmänhet, som
sig med expeditioner anmält, och rummet tillåter
icke deras tjensteplatsers omgifvande med
ett skrank, som hindrade folket att komma
Banco- Utskottcls Bttänkandcn.
5'9
pulpeterne för nära. I Cancelliet uppstår dea
svårigheten, att då Banco-Verket eger dea
förmån, att inför sine Principaler få redogöra
för den magtpaliggande förvaltningen, nödgas
Cornmissariatet till Banco-Utskottets CancelliePördelriing
afträda sitt samlingsrum, och under
flere månader hålla sine sessioner uti det
trånga Notarie-Contoiret, dit Cancellie-Commissarierne
då måste flytta. Vid den nu tilltagande
Fastighets-utlåningen blir den olägenheten
af verklig vigt, att alla CancelHe-Com.
wissariernes förvaringsrum för ofullständige
Uån-Acter, hvilka redan närma sig lill ett
antal af 100 böcker och Pesu! otioner, hvilka
esomoftast benöfvas, samt skåpet för nycklamo
till General-Cassorne äro belägne inom det
rum, der Baneo-Utskottets Cancellie-Fördelning
häller sina sammanträden. Då hafva -Gancellie
Cornmissarierne icke något rum, eller så
kalladt förmak att anvisa de personer, som viU
ja rådföra sig rörande Banco-Lån, och då Corn.
missariatet är samladt i conférence, kunna de
icke i Sessionsrummet inlåtas, och i alla händelser
icke utan olägenhet för justeringar af
Protocoll, Brefexpeditioner, Memorialer m. m.,
en mängd andra olägenheter att förtiga. Med
afseende på alla dessa betänkligheter, finna
Cornmissarierne sig föranlåtne, att hos Herrar
Fullmägtige tillstyrka den af Revisions-Commissarien
föresiagne tillbyggnaden, och anse
för deras del nödigt, att i händelse densamma
. skulle bifallas, beslutet derom matte sa tidigt
jitfärdas, att de förberedande ansulterne för
6oo Bilnco- Utskottets Bctänkanden.
verkställigheten häraf, under loppet af vintern,
matie kunna vidtagas. Vidkommande åter reparationen
af rernnan å stora Bancohuset, så
torde densarr.mas verkställighet, om hvars an-,
gelägenhet Cornmissarierne snart sagt med hvarje
dag mer och mer öfvertyga*, få ankomma
på Revisions-Commissarien, i enlighet med
Banquens öfrige reparationer.”
Herrar Fullmägtiges Resolution häröfver
af den i 1 Januarii 1816 lyder sålunda:
”Efter uppmärksamt öfvervägande af hvad
Herrar Cornmissarierne så väl i anledning af
Vexel-Banco-Commissariernes gjorde anmälan,
om bristande utrymme för arbetet inom VexelBanco-Contoiret,
sorn Revisions-Comroissariens,
derom afgifne utlåtande, uti Memorial af den
13 sistlidne December andragit och hemställt;
och då Herrar Fullmägtige lika med Herrar
Cornmissarierne ansågo otvifvelaktig!, att de med
hvarje dag tilltagande göromåien så val i
Vexel-Banquen sorn Eäne-B.anquen. och Cancelliet,
oundgängligen fordra verksamma anstalter
tili vinnande af nödigt utrymme; funno
Herrar Fullmägtige den af Herrar Corn»
missarierne tillstyrkte påbyggnad af en våning
å Banquens Magazinshus, blifva i sådant afseende
nödvändig. Till följe häraf ega Herrar
Cornmissarierne, att, efter föregången behörig
besigtning till utrönande af grundens och murarnes
beskaffenhet, oförtöfvadt låta upprätta
och till Herrar Fullmägtiges pröfning och
fastställande öfverlemna fullständigt kostnadsförslag,
jemte ritning å den tillämnade bygg
-
Banco-Utsiottets Bttänkanden.
raden. Börande Herrar Cornmissarierne emedlertid
nu genast vidtaga de förberedande anstalter
till arbetet, som under närvarande årstid
kunna finnas lämplige. Den å stora Bancohuset
befintlige remna bör äfvenledes med
görligaste första, på ett för husets framtida bestånd
pålitligt sätt repareras. Och lärer Herrar
Cornmissarierne ej underlåta, att till verkställigheten
af det ena och andra i möjligaste
måtto söka och begagna Herr Stads-Architecten,
Professoren Giörtvells kunniga biträde och.
tillsyn.”
”För att så vidt möjligt afhjelpa den ari;,
malde bristen på särskilda rum för iordningbringandet
af Vexel-Banco Contoirets efterliggande
arbete, hvars obehindrade och påskyndade
fortgång är af yttersta vigt, på det
samma arbete, jemnlikt sednaste Reglementets
28 §. och på sätt Herrar Cornmissarierne ansett
möjligt, må till innevarande års slut hira.
na fullbordas; ville Herrar Fullmägtige tillåta,
alt deras eget Sessionsrum får, hvilken tid
på dagen som lieldst, med undantag af den
tid Herrar Fullmägtige der hafva sina Sessioner,
för ifrågavarande ändamål begagnas.’’
Den 27 Maji afgifva Herrar Commissarierne,
i anledning häraf, ett så lydande. Memorial
;
”Redan den 2 sistlidne Februarii har af
Stads-Architecten, Herr Professoren och Riddaren
Gjörwell, med tillkallade Rygg- och
Murmästare, i närvaro af Herr Banco-Fullmägligen
m. m. Joh. Westin samt Revisions
-
602 Bane»-Utskottets 'Betiinkandtn.
Commissarien Kellin, besigtning blifvit anställd,
så väl å Magazinshuset, sorn ock å Banquens
stora lius, i afseende på å det sednare nödig
ansedd reparation, vid h vilken förrättning Magazinshuset
hvalf och murar funnits ega den
styrka och fasthet, att en våning af minst sex
alnars höjd borde kunna derpå uppföras, och.
beträffande rernnan å stora Bancohuset, så hafva
Besigtningsmännen ansett densamma tarfva
snar och solide bot, till förekommande af den
skadliga verkan hon i annor händelse skulle
medföra för husets bestånd, hvilket allt Besigtnings-instrumentet,
som härhos i ödmjukhet
bifogas, närmare utvisar-”
’På sätt Revisions-Contolrets Memorial
af den 23 Febr- 1815 till Rikets Högloflige
Ständers Banco-Utskott vid sist haline Riksdag
förmäler, hade då redan ansetts nödigt, att
det å Bancohusets tak varande lilla jerngaller,
hvars längd svarar ungefärligen emot
bredden af Ingångstrappan, och således endast
fredar den emot snöfall från taket, borde gå
öfver hela takfallet åt Jerntorgssidan med nå~
gon utsträckning öfver hörnen åt gränderne,
till förekommande af snöras på torget och deraf
förorsakade olyckshändelser, äfvensom att,
i stället för den å taket nedanom gallret varande
bristfälliga ståndränna af koppar, en ny
borde göras till den storlek, att allt vatten
från taket fördes åt gränderne: med dessa båda
anstalter har allt hittills kommit att anstå,
egentligen för att få verkställigheten deraf förenad
med husets öfriga af Herrar FullmägtU
Banco- Utskottets Bet etik anden*
ge uti ofvannämnde Protokolls-Utdrag anbefallde
reparation, samt att för hela behofvet
kunna nyttja en oell samma stallning. Denna
har mast få en mera solide eller sådan construetion,
alt den svarade mot husets höjd och
reparationens beskaffenhet, och som icke minsta
förstärkning derföre varit att påräkna af
bomars utsättande genom fönstren,'emedan desse,
oumbärlige för dagliga expeditionen inom
Banquen, icke fått öppnas, eller till någon del
•occuperas för fremmande behof, sä har ställningen
mäst uppföras alldeles isolerad och så
beskaffad, att dess sammansättning ensamt skulle
utgöra både dess bärning och styrka.’’
”Sedan ställningen blifvit färdig och beskaffenheten
af ren-,nan, således hunnit säkrare
utrönas, har Herr Professor Gjörtvell, i
'särskilldt härhos bifogad pro memoria,'uppgifvit
sättet för dennes lagning, äfvensom häri
ansett tjänligast vara, att i sammanhang med
remnans botande, en generell utvändig lagning
verkställes ä hela huset, i anseende till befintliga
brisifäiligheler, å stenomfattningar,
ornamenter och oljefärgmålningar m. m. samt
att huset nu hett och hållet afrappas.’’
^Commissarierne, sorn haft tillfälle öfver-'
tyga sig om vissheten af de uti Herr Professor
Gjötwells promemoria, omförmälde smärre
utvändiga bristfälligheter, och och äfven inse
sannfärdigheten deraf, att genom sprickans lagning
flera dylika skola tillkomma, kunna för
sin del icke annat än instämma i Herr Profossorens
yttrade mening, så om deras laganda
604 Banco-Utskottets Betänkanden.
som om husets totala aftappning; och i händelse
detta vinner Herrar Fullmägtiges bifall,
torde det få ankomma på Corn missarierne att,
i samråd med Architecten, valja färgorna till
husets framdeles utseende.”
”Commissarierne bora icke förtiga, att,
efter deras ödmjuka förmenande, skulle det
vara af mycken nytta, om taket öfver hela
Jäancohuset blefve försedt med ståndränna af
8 ä 9 tums höjd, emedan snöras skulle till
det mesta derigenom förekommas och den förmän
tillika vinnas, att snö och regnvatten,
som efter närvarande skick nedfaller ifrån alla
puncter på takfoten, och genom blåst eller
drag i gränderne, nästan alltid föres inpå muren,
leddes till vissa afföringsställen, derifrån
det genom anbragte rör eller strutar finge i
samlingar och på något afstånd ifrån huset
nedfalla.”
”Så val för att ega tillräcklig tid till an?
skaffande af materialier, nödige för nybyggnaden,
som ock för att kunna utan för mycken
brådska och oordning verkställa de* flyttning
af böcker och korsade sedlar, som dessförinnan
måste ske, kommer dess uppförande att
anstå till nästa år.”
”JBifogade af Herr Professor Gj6'nvell deröfver
författade dessein och grundritning visa
dess yttre beskaffenhet, ingångar, trappors ledning,
mellanmurars lopp, samt project till rummens
fördelning och kostnadsförslaget, grundadt
på gångbara priser, som, lämpadt efter nu rådan.
Banco Uts&ottets Bctiinkanden 605
ile byggnadsstyl, upptager en Summa af 445.2 55
B:dr 40 sk. Banco.
”Fiir deri skyndsamhet, hvarmed dagliga expeditionen
i Banquen måste fiirrättas, och det sammanhang,
som är emellan arbetet i Verkets alla
grenar, blifver högst nödvändigt, att en lätt och
vig communieation beredes emellan Banquens
båda hus (hvilket Departement som heldst kommet
ätt inrymmås i nybyggnaden) Gömmissarieriie
tycka lämpligaste utvägen för dess vinnande
vara, att inrätta en hvälfd gång lifver granden
emellan båda husen, af den höjd-, att de, atne
trappor upp blifva förenade.”
’ Då ändamålet med ifrågavarande nybyggnad
ar, att medelst inrättning äf flera arbetsrum undanrödja
den trängsel, Sorn för närvarande hindrar
görötnålens fria gång, men dessa åter äro så
beskaffade, att de fleste arbetarne bora egä tillfälle,
utan omväg och tidsutdrägt, commUnicera
med hvarannan, kunna Commissarierne icke tveka,
att till Herrar Fullmägtiges gillande 1 ödmjukhet
framställa nyssnämnde combinations-idée,
hvilken Herr Professor Gjbrwell ftinnit nyttig
och verkställbar, och af sådan anledning på desseinen
utmärkt, samt till beskaffenhet vidare beskrifvit
i ett särskildt, jemte kostnädsförslaget aflemnadt
Memorial.
”Den olikhet i göromål, som Banquens Fördelningar
sins emellan hafva, fördrar äfven, att
deras arbetsrum böra vara olika beskaffade, i thy
att Vexel-Banquen, med sitt stora antal Arbetare,
som wppgår till omkring 50 personer dagligen,
eller nära |:delar af Banquens personal,
606 Banco-Utskottets Betänkande)!.
måste vara inrymd i ett enda stort och för Allmänheten
lätt tillgängligt rum, hvaremot de andra,
af en mindre personal bestående Deparle.
menterne, äro bättre belåtne med smärre från
hvarannan skilj de rum. I afseende härå, samt
vid eftersinnande af de flerfaldige olägenheter,
som tiängseln i alla Eanquens Departementer förorsakar,
och Commissarierne i ödrnjukt Memorial
till Herrar Fullmägtige den ta nästlidne
December utförligen beskrifvir, tro Commissarierne
för sin del Verkets och Tjenstgöringens förmån
derigenom kunna mest främjas, om Nybyggnaden
så anlägges och utföres, att Vexel-BancoExpeditionen
kan ditflyttas. Till rummens fördelning
efter denna idée har Herr Professor
Gjörwell författadt särskildt project, som härhos
i ödmjukhet äfven bifogas.”
”Ett bättre tillfälle än nu skall svårligen
gifvas till anskaffande af beqvämligt arbetsrum
för denna Expedition, särdeles som den förmån
nu tillika vinnes, att ClontroII Contoiret, hvars
göromål stå i så nära samband med Vexel-Banquens,
kan inrymmas i dess grannskap på samma
botten, i händelse sådant framdeles skulle anses
nyttigt, äfvensom genom denna flyttning tjenlig
Utväg beredes, att afhjelpa den trängsel, hvaraf
både Cancelliet och Läne-Banco Contoiret så myc.
ket besväras, enligt hvad Commissariernes nyssnämnde
ödmjuka Memorial närmare omförmäler.’’
Härmed åtföljde, jemte kostriadsförslaget och
den dertill hörande beskrifning, af Professoren
Gjörvell,endess särskilda Pro Memoria, af innehål:
TSedan
Banco Utskottets Betänkandtru . 607
”Sedan nödvärtdige ställningar blifvit uppsatta,
så att den betydliga sättningssprickan på sodra
sidan af Bane o-byggnaden emot gränden , uti
alla dess delar, kunnat tagas i närmare ögna sigte,
så är iriin mening, att densamma, nerifrån sou.
lvassementet upp till takfoten successive bör lije!-  pas, medelst' utliuggningär och ny» förbandsrnurning,
äfvensom insättande af Jernankar? och hvalfringars
slående öfver de svagare ställena, der
grunden mest satt sig. Dessa operationer med*
föra flera förstöringar af rappning och lister, hvilket
allt åter bör iståndsättas, men får ett olika
utseende med den qvarsittande gamla putsen;
hvarföre får äran hemställa, om icke vid detta
tillfälle, då ställningar äro uppreste, dels för detta
arbete, äfvensom för Smed- och Kopparslagare,
hvilka hafva att göra på taket för ett nytt jerngallets
uppsättande och koppartäckningens efterseende
m. in., en generell utvändig lagning, hvitlimning
och målning lättast kunde, i sammanhang
med den nu påbörjade reparationen företagas;
så mycket mera, som oljefärgsrnåbringen på
stenomfattningar och ornamenter samt fönsterlufter
utvändigt äro genom tidens oell solens åverkan
i betydlig män skadade, och såmedelst Ban*
cobyggnaden erhölle, förenadt med nyttan, ett mera
svarande utseende mot dess vackra architecture,
som är en verklig prydnad för hufvudstaden.
”
”1 händelse denna min proposition blifver
gillad, så tror jag, att mera accorderande couleurer
än de nu varande böra användas, hvilket allt
Bihang till Riks, St, Prot, I823. 6:1 c Sami, N-,0 33.
6o3 Bnnco-Uts&öttnts Bethnianden.
till vidare granskning och beslut får äran hemställa.
”
Herrar Fullmägtige meddelade den 30 Maji
i anseende häraf följande Protocolis Utdrag:
”Ofver de författade Planritningarne och
kostnadsförslaget för påbyggnaden samt hvad Herrar
Corninissarierne derom andragit och hemställt,
ville Herrar Fullmägtige framdeles sig utlåta.’
’ Beträffande åter det större Bincohuset, så
var det Herrar Fullmägtige oväntadt, att något
annat arbete derstädes fått föregå den af Herrar
Fullmägtige bifallne reparation å remman vid södra
sidan af huset; utan att Herrar Fullmägtige
varit i tillfälle, att, efter skedd anmälan, om
lämpligaste tiden och sättet för verkställigheten
besluta. Men sedan början redan blifvit gjord
med takets reparation, och betydliga ställningar i
sådant afseende både . på vestra och södra sidorre
af Bancohuset äro uppreste, funno Herrar
Fullmägtige allt skäl, att, till undvikande af
ökad kostnad och omgång, utvändige bristfälligheters
nödiga förbättring jemte afrappning å desse
sidor, enligt Herr Professor Gjörwells förslag,
nu på samma gång verkställes. Deremot och då
vid inrättande af en föreslagen communication
emellan båda husen, den yttre betäckningen åt
norra sidan ej kunde rtndgå att å nyo skadas, ansågo
Herrar Fullmägtige högst nödigt, att med
all utvändig reparation på denna sida, äfvensom
åt Skeppsbrosidan, tills vidare må anstå: samt i
sammanhang härmed, att huset vid afrappningen
i det närmaste bibehålies vid dess nu varande
färg och utseende”
Banco-lJtskottets Betankanden. 609
Den 20 Juna förekom å nyo Commissariatets
förrberörde Memorial, i hvad sorn rörda
så väl påbyggnaden å Magazinshuset, som enoch
annan föreslagen förbättring på stora Bancohuset,
och meddelades följande Protocolls-Utdrag :
”1 afseende på upphandlingen af erforderlige
materialier till den förestående byggnaden,
gjorde Herrar Fullmägtige sig förvissade, om Herjar
Commissariernes nit och uppmärksamhet, att
i hvarje fall vidtaga sådane utvägar, hvarigenom
drägligaste kostnad i förening med varornas fullgoda
beskaffenhet, må kunna vinnas.*’
' För levereringen af koppar till takbetäckningen,
kommer behörig Auction till den minstbjudande
att anställas : börande Herrar Commissarierne
vid upphandlingen af öfrige artiklar sorgfälligt
tiUse, i hvad mån antingen uppköp under
hand, eller anställande Auctioner blifva för
ändamålet lämpligast.”
Beträffande den föreslagne uppsättningen af
Takgaller åt gränderne på det större Bancohuset,
resolverade Herrar Fullmägtige i
’’I förmodan det föga anledning kunde vara,
att åt gränderne, der obetydlig trafique förekommer,
befara några olyckshändelser genom snöras,
men att deremot den föreslagne anstalten tilläfventyrs
torde allt för mycket hämma snöns och
vattnets affall, och derigenom medföra skadlig
verkan på taket, funno Herrar Fullmägtige skäl,
att tills vidare låta bero vid de reparationer å
taket, som åt Jerntorgssidan för olyckshändelsers
förekommande finnes oundviklige.’’
6lo Banco-Utskottets Betänkanden.
Dea 11 Juli i3i6 resolverades slutligen
om sjelfva påbyggnaden på följande sätt:
”Efter fortsatt gemensam granskning och
noggrant öfvervägande så val af de gjorde
ritningaine peli kostnadsförslaget samt Professor
Gjör welis skriftliga yttranden, som hvad
Herrar Commissarierne uti åtföljande memorial
af den 37 sistlidne Maji antagit och hemställt,
funno Herrar Fullmägtige grundad anledning,
det må dea beslutne påbyggnaden å
Banquens Magazins-hus, med görligaste första
nästkommande ar företagas och fortsättas, i
enlighet med Herr Professoren Gjörwells författade
ritning och uppgjorde förslag; i hvilket
afseende Herrar Commissarierne ega,att på
innevarande år så vidt som ske kan draga
försorg om nödige upphandlingar och förberedande
åtgärder. Kommande likväl den af Herrar
Commissarierne väckte fråga, om den påbyggde
wåningens framtida användande och Rummens
derefter lämpade fördelning, jemte allt hvad
härmed eger gemenskap, att bero af vidare ompröfning
och decision.”
Och skulle Herrar Commissarierne i öfrigt
erinras, att i samråd med Architecten, noga tillse,
det jernankare i muren, å de ställen der sådant
för husets framtida bestånd, kan finnas i någon
måtto behöfligt, må blifva anbragte.”
Den 18 Januarii 1817 inkommo Herrar Commissarierne
med ett så lydande Memorial:
5}Commissarierne få härmedelst ödmjukeligen
tillkännagifva, att likmätigt Herrar Fullmägtiges
aflåtne befallning, den å stora. Bancohuset
Banco-Utsiottets
befintlige spricka blifvit under lappet af nastlidne
år, hvad yttre murarne angår, lagad från grunden
upp till takfoten, och nödige reparationer
verkställde, så val a yttre taket med tillhörande vatturännor,
som och å husets vestra och södra sidor
samt å murarne åt den så kallade lilla gården,
äfvensom de rum åt södra gränden, hvilka sprickan
genomträngt, blifvit reparerade i den man
verkets trägna tienstgöring sådant medgifvit, hvaremot
den del af huset som intages af eller har
gemenskap med stora trappan, ännu icke hunnit
vidröras.
’’Som tiden snart är förhand till företagande af
den nybygdnad å magazinshuset, som Herrar
Fullmägtige befallt, så hafva Commissarierne vid
hållet sammanträde tagit sättet för dess verkställande
i behörigt öfvervägande: en och apnan af
Commisariatets Ledamöter, har tyckt lämpligast
vara, att nämnde byggnad verkställdes genom entreprenade,
deremot de fleste Commissarierne ansedt
detta utförssätt mindre tjenligt; förnämligast
af den grund, att Byggnadens beskaffenhet och in-;
delning ännu icke äro fullkomligen gifne, och
följakteligen den visshet i vilkor, som vid en en.
treprenades afslutande är nödvändig, icke kan
för närvarande bestämmas, hvarförutan erfarenheten
visar, att man ej med säherhet kan påräkna
den soliditet i entreprenad-byggnader, som i dem
hvilka utföras efter Läkning, af sådan anledning
tillstyrka äfven Commissarierne, att både rifuingen
af taket m. m., som bör föregå nybyggnaden
peli sjelfva byggnaden, bedrifvas efter räkning.
’'Efter hvad Hettat- Fullmägtige btfallt, ha£-
6 it Banco Utskottets Betänhanden,
van Cornmissarierne vid ofvannämnde reparation,
begagnat sig af Stads Architecten, Herr Professoren
och Riddaren Gjörtvells insigtsfulla samt o«
förtrutria biträde, och deraf rönt den nytta, sorn
i Commissariatets tanka bor utgöra en saker borgen
för arbetets pålitlighet.
},Utur denna grund samt enär Herr Proffessorens
råd och tillsyn äro nödvändiga, så vid
rifningen som och vid sjalfva nybyggnaden, och
de ändringar dervid kunna förekomma, torde
lampeligaste sättet för hans afiönande blifva, att,
så länge byggnaden påstår, tilldela honom ett
visst årligt arfvode, hvilket i anseende till den
redbara nytta, Banquen af Herr Professoren kan
lofva sig, Cornmissarierne för sin del tycka kunna
bestämmas till 40a R:dr.?’
J,Öfver dessa båda omständigheter afvakta
Commissarlerna i ödmjukhet Herrar Fullrnägtiges
gunstbenägna yttrande.53
Den 23 Janua ii afläto Herrar Fullmägtige
härom fölljande Protocolls Utdrag:
3,Efter behörigt öfvervägande, af hvad Her«
rar Cornmissarierne uti Memorial under den ig,
i denna månad andragit och hemställt, angående
bestämmandet af en lämplig vedergällning för
Herr Stads Architecten Professoren Gjörwells insigtsfulia
och nyttiga biträde, medelst kostnadsförslags
och ritningars uppgörande, jemte oafbruten,
tillsyn, ej mindre vid den, till betydlig del fullbordade
reparationen å gamla Baneohuset, än den
på innevarande år förestående påbyggnad å det
så kallade Magazinshuset, hvilken byggnad, till
vinnande af nödig pålitlighet, kommer på sätt
Banco-Utskottets Betänkanden.
Herrar Cornmissarierne tillstyrkt, att verkställas
enligt läkning och utan entreprenade; funno
Herrar Fullmägtige skäligt bifalla, att sä länge
H err Professuren Gjörwells fortfarande biträde vid
arbetet besagnas, ett årligt arfvode af 400 R:du
Specie må af Ranquens omkostning^ räkning, till
bemälde Herr Professor utbetalas.’’
Uti Memorial, af den 5 Martil 1817, framställdes
af Herrar Cötmnis.sarierne det förslag,
att för framdeles blifvande behof af ytterligare
utrymme, corrtbinera nybyggnaden med stora
Banco-huset , genom hvalf öfver norra Bmcogränden
vid båda andante, så väl åt Jerntorget
Som Skeppsbro sidan; hvarigenom en areal af
circa 120 qvadrats alnar.åt hvardera sidan
skulle vinnas.
Detina anstalt blef, enligt Herrar Fullmägriges
Protocol! för den 13 Martil 1817,
på flere anförde skäl afslagen , med förklara»,
de, att det tills vidare komme att bero vid
hvad som redan angående byggnaden blifvit
beslutadt.
Uppå anmälan af Professoren Gjörwell ,
om nödvändigheten att få bestämdt afgjordt
otn inredningen af den påbyggde våningen,
till rättelse för. skilje-murar rn. rn., åfogo sig
fyra af Herrar Fullmägtige, att taga närmare
kännedom af localen; och innehåller Protocollet
för den 27 i samma månad följande i
detta afseende7
”Jemnlikt Protneollet för den 20 dennes,
hade Herr Vice Presidenten Sandels, Herr
Doctor Lil jenwalldh, Herr Stads-Majcren We
-
«u Banco Utsiottets Betän&anden,
siin och Banco*Fullmägtigen Lars Olsson, förliden
gårdag, med tillkallande af Commissa»
rieme Silverstolpe, Kellin, Kuhlau och Stafhell
samt Professoren Gjörwell, besökt så väl
Banquetis mindre eiler såkallade Archivhus,
sorn de fleste Departementer inom stora Bancohuset,
i ändamål, att till Herrar Pullrnagtige
afgifva ett på verklig löcalkännedom grundadt
yttrande om lämpligaste inredningen och arvvändandet
af den våning, sorn ä förstnämnde
hus är under byggnad, på sätt, att den för
Vexel-Banquens mångdubbelt tillökte göromål
hinderlige och länge öfverklagade trängsel
matte afhjelpas, och hittills sa.knadt utrymme
och beqvämlighet äfven för Cancelliet, LaneBanquen,
VexfeLBanco Gontroll-Contoiret och
jBanco-Disccnt-Verket, i och med detsamma
kunna vidtagas.
Tvänne Förslag hade i detta afseende
varit under Herrar Full magt iges pröfning:
det enat att genom inredande af tjenlige rum
för Banco Discont-Verket uti mindre Bancoliuset,
och Läne-Banquens uppflyttning uti dess
ställe, bereda tillfälle för Vexel-Banquens och
Cancelliets utvidgande åt begge sidor af nu
varande Ldne-Banquen ; det andra, att inreda
hela den del af nya våningen, sam till en
början är under byggnad, egentligen för Vexel.
Banco-Departementets behof, och derigenom,
för de öfrige Departementerives utvidgning vinna
det utrymme inom gamla Banco-huset, sorn
nu intages af Vexel-Banquen.’*
’IVid öfvervägande af alla omständigh&«
Banco- Utslioil&ls JSetänkanden.
63 5
ter, hade' Herrar CotnmitteradjB för deras del
funnit sistnämnde Förslag ega ett märkligt
företräde; och att detsamma, enligt hvad Cornmissariaiet
jemväl uti Memorial af den ay
Maji riäsilidét är yttrat, vore det enda, genom
hvars antagande ett för Vexel Banco-göromälens
pälitliga fortgång nödigt utrymme,
i förening med den vigtiga fördelen af en
fri och öppen cOmrnunication emellan samtlige
der arbetande tjenstemän, står att vinnas; oell
hvarigenom tillika all förlägenhet för Verkets
öfrige Departernemer kan utan svårighet på
ett tillfredsställande sätt blifva' afhulpen. Den
tillökning åter, sorn Vexel-Banquens och Caricelliets,
genom antagande af förstberörde förslag,
kunde erhålla, vöre hvarken i afseende
på vidd eller beqvämlighet mot ändamålet svarande,
och funnes i sådant fall ej eller någon
utväg att afhjelpa Eäne-Banquens och VexelBanco
Controll-Gontoirets i dessa delar med
skäl öfverklagade förlägenhet. Hvaremot det
utrymme, sorn Banco - Discont. Verket derige»
norn korinne att vinna, vida syntes öfverstiga
dess verkliga behof.”
”Uppå Herrar Committerades så beskaffado
utlåtande och i enlighet med Commissariatetä
före detta afgifne tillstyrkan, biföllo Herrar
Fullmägtige, att inredningen af den våning,
som å Banco Archi vhuset för närvarande amunder
byggnad , må i möjligaste måtto afpassas
för Vexel-Banco-Expeditionens behof och
beqvämlighet. ’
”Vid Herrar Committerades omfcirmäld®
Banco-Utsiottets Bctänlanden.
besigtning, hade i öfrigt den obehagliga upptäckt
blifvit gjord, att hjelklaget eller den så
kallade trossbotten på den del af huset, som
hitintills blifvit afrifven, ehuru ej aldre än
13 ä 14 år, till den grad förmultnat, att dess
totala omläggning och en deraf förorsakad tidsutdrägt
och ökad kostnad omöjligen kan undvikas.
”
*’Vid ifrågavarande omläggningaf Bjelkfaget,.
hade Herr Stads-Majoren Westin funnit blifva
tjenligast, att enligt hvad i sednare tider med fördel
blifvit försökt och befunnits medföra mera
styrka oell bestånd samt flera fördelar, i jemnfäreise
med den vanliga methoden, de tjockaste
bjelkarne blifva buskarne och på hög kant inpassade
i murarne, under iaktagande- af ett propotioneradt
mindre afstånd imellan hvarje bjelke.
Och anmodades Herr Stads-Majoren, åt hvilken
speciele tillsynen öfver Revisions Contoiret, enligt
den emellan Herrar Fullmägtige skedde fördelning,
blifvit uppdragen, att så väl i denna delen,
som hvad i öfrigt under byggnadens fortsättning
kan förekomma, efter samråd med Revisions
Commissarién Kellin och Professoren Gjörwell, i
möjligaste måtto iaktaga hvad för ändamålet fin.
nes lämpligast.5’
Protocollet för den 14 Augusti innehåller;
Efter erhållet företräde, hemställde Revisions
Commissarién Kellin, om icke, sedan den
till en början företagna delen af Magazinshusets
påbyggnad, hvad f murar och taktäckning
beträffar, nu befinnes i det närmaste fullbordad,
lagtungen af gamla Bancohusets bristfäl
-
Banco-Utskottets Betänkandeni 617
ligheter åt norra sidan, jemte aftappning, derstädes
må under dén ännu återstående varma
årstiden efter hand företagas och fortsättas,
heldst åtskilligt annat arbete såsom mindre beroende
af väderlekens omvexling; lättare än det
nyssnämnde, kan sent inpå hösten verkställas.”
’Cornmissarien anmälde tillika, att vid
jeronförelse emellan Rancohusets och Magazinshusets
taklag, den betydliga skillnad sig
föieter, att lutningen af det sistnämnde utgör
en sträcka af 16 alnar, då Baneohusets tak
deremot endast befinnes vara 8 alnar. I följd
lrvaraf Camrnissarien till förekommande af &-  lyckshändelser genom snöras, ansåg oundgangeligt
att Maga zinshusets tak, jemväl åt granderne
Ulifver forsed; med sådant jerngaller, sorn
på det äldre Eancohuset endast åt Jerntorget
finnes anbragt,’’
Herrar Fullmägtige funno mot verkställigheten
af hvad sålunda blifvit anmäldt ej
något att erinra.
Revisions-Commissarieris Berättelse till Rikets
Ständers Revisorer år 1817 innehåller
följande redovisning;.
”Jemte Revisionsarbetet åligger det äfven
Revisions-Contoiret, att vaka öfver utförandet
af Ranquens oeconomiska ärender t detta bestyr
har förlidet och innevarande är varit af mera
vidlyftighet, i anseende'till den reparation å
stora Eancohuset, samt en vånings påbyggandeå
Magazinshuset, sorn Herrar Fullmägtige vid
förlidet års början, funnit nödigt att. anbefalla 3
den jförra eller reparationen, för att bota en å
‘618 Banco.Utslottets Bctänkandtnl
Bancohuset yppad svår remna, sorn tillkommit
af den sättning medlersta delen af huset år
efter annat har tagit, samt ändteligen år 1815
gått tvärt igenom hela huset, och på åtskilliga
ställen, så in- som utvändigt, visat sin
skadliga verkan. A husets södra, eller mest
skadade sida, har på flere ställen af källarehvalfvén
och yttre muren större stycken, ibland
till 3 i 4 alnar, måst uthuggas och nya jernankare
der och var insättas i stället för de
gamla afbrutne. Vid sprickans undersökande
liar den funnits vidast vid takfoten och i öfrigt
ega flere utgreningar åt fönsterlufterne.
Så för lagningen häraf, jemte de flere nästan
öfver hela södra väggen utvändigt befintlige
skador, som ock för att på taket åt Jerntorget
kunna pålitligen fästa det jerngaller, hvilket
redan 1814 ansågs nödigt, hafva ställningar
af en mera solid beskaffenhet mast uppresas,
och, för att draga desto mera nytta af dessa,
blef huset, förlidet år, på södra samt vestra sidorna
jemväl aflargadt. Dagning af bristfälligheterne
å norra sidan af stora Hancohuset har
nu i sommar äfven blifvit företagen och fortsatt,
i den man arbetare kunnat umbäras vid
nybyggnaden, samt väderlekens beskaffenhet
medgifvit: dermed har hunnits så vida, att
väggen utvändigt är i det närmaste färdig intill
det ställe, hvarest hvalfvet eller öfvergången
til! Magazinshuset kommer att fästas.”
”Den sednare åter eller nybyggnaden å
Magazinshuset, nödvändig för att undanrödja
den brist på arbets- och förvaringsrum, sorn
Banca-Uishotlets Biland anden.
längre tid så märkligen hindrat arbetets gäng,
är i år företagen. Dermed är så långt avanceradt,
att yttre murarne och yttre taken öfver
vid pass |idelar af huset aro färdige, så att
med det gröfre af innamedningen, såsom niel.
lanväggars och takens förfärdigande, yttre väggarnes
invändig! afrappande och golfveris in.
läggning början kan göras nu i höst. Kornman.
des, efter hvad Herrar Fullmägtige förordnat,
vaningen att förses med en så beskaffad inredning,
som i möjligaste måtto svarar emot VexelBanco
- Departementets behof och beqvämlighet,
och för att vinna en vig samt obehindrad
communication emellan bada husen, är faststäldt,
att de, vid pass "midt i gränden skola
combineras medelst ett hvalf eller täckt öfvergång
hvarigenom tillträdet till Vexel - Banquen
framdeles blifver lika lätt som för det
närvarande.5’
’’Taket öfver vatten-uppfordrlngs-anstalten,
till trädvirket alldeles uppruttet och till
yttre betäckningen förfallet, har i sommar
måst förnyas, under påstående af hvilket arbete,
de bristfälligheter, som åkomrr.it väggarne
och fönsteromfattningarne derofvanföre,
blifvit botade.”
Bemälde Revisorer afgåfvo så val till
Rikets Ständers Banco-Utskott som Herrar Banco-Fnllmägtige
ett yttrande af följande lydelse:
”Den påbyggnad af en våning å Banquens
Magazinshus, som tiil beredande af nödigt
utrymme för Verkets särskildta Departementet,
jemte erforderlige förvaringsrum för
6 i o Banco Utskottets Betänkanden.
verifikationer och handlingar, blifvit besluten
och pä begynd, hafva vi tagit i ögnasigte; och
dervid funnit lämpligt, att som hehofvet för
närvarande kan anses vara uppfylldt genom
inredning af den sträcka sorn nu är påbyggd,
och slutar sig nedom stora ingången åt norra
Bancogränden , berörde arbetes Vidare fortsättning
åt Skeppsbrosidan må anstå, imil! dess
anledning och tillfälle tilläfventyrs för Banquen
yppas, att inköpa Enke-Fru Kiisels tätt
invid belägna lilla hus, då byggnadens fullföljande,
enligt den uppgjorde planen, derest
omständigheterna sådant påkalla , kan i ett
sammanhang företagas,”
Revisions - Cornmissariens berättelse till
Banco-Usskottet af den 14 November 1817
innehåller, hvad reparationen och byggnaden
angar, följande;
”Under loppet af år 1816 blef reparationen
till det mesta verkställd, och det återstående
deraf har i år blifvit afhjelpt, i den
mån arbetare kunnat umbäras vid nybyggnaden,
hvars företagande och fullbordan anseus
vara af yttersta angelägenhet, för att desto
snarare vinna erforderlig tillgång på både arbets-
och förvaringsrum, och vid förra berättelsens
afgifvande, vore yttre murarne samt
yttra taket färdige, hvarefter arbetårne sedermera
varit , samt så länge väderlekens beskaffenhet
medgifver, blifva sysselsatte med det
gröfre af rummens inredning, såsom takens
underpanelande och brandbottnars läggning
m. m.”
Bancö-XJtskottets Betänkanden. 621
”För att efterkomma Herrar Fullmägtiges
befallning den 29 nästliflne September, grundad
på Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse den
27 i samma månad af innehåll: att Malmö
Di scorit Verks hittills varande Inlösnings- och
Depositions Contoir, komme att flyttas till något
i Banquen beläget rum, och ställas under
inseende af någon bland Banquens Tjenstemän,
var ej annan utväg, ari att till detta
behof upplåta en af Banquens Cassör, den
nemligen under N:o 5, men soms, för allmänhetens
bättrefbetjening och utvexlingens obeliindrade
gång, nämnde Cassarum icke kunde
länge umbäras , så fick Revisions Contoiret
Commissariatets tillsägelse att låta|ji Magazinshuset
inreda ett för ofvannämnde behof tjenligt
rumj detta har ock skedt, så att förvaltningen
af Malmö Discont-Verks angelägenheter
kan i samma rum inflytta och vexlingeni
Cassan åter företagas.”
Af Banco-Fullmägtiges Protocoll förden
12 Martii 1818 inherntas, att sedan Kongl.
Majit fastställt den ritning, sorn' blifvit uppgjord
i afseende på] bägge Bancohusens sammanbindande
med betäckt gång, tvänne förslag
i detta afseende hos Fullmägtige framställdes;
nemligen antingen att göra den^ samma
af gjutet tackjern, då den blefve circa 55 Sä
och en kostnad af omkring 1670 R:dr enligt
Herr Owens förslag åtginge, eller ock af träd
då tyngden blefve blott omkring 16 St£ och
Itostnaden, enligt Professor Gjörwelis förslag»
622 Banca-TJtsAottets Betanhanden.
skulle blifva vid pass 650 R:dr för blotta
trädvirket.
Eullmägtige, i likhet med Comrnissariemes
yttrade tar.ka, valde det sednare alternativet;
men förordnade att, till säkerhet för elden ,
jerndörrar skulle inrättas viii bada -nndarne,
samt trädvirket antingen rappas eller plåtbeslås.
Enligt hvad Banco-Utskottets Protocoll
för flen 30 Junii 1818 omförmäler, besågo
Råneo* Utskottets Ledamöter påbyggnaden å
Banco-Archivhuset, hvarefter Utskottet till öfvervägande
företog Rikets Ständers Revisörers
r.yssbemälde yttrande och Revisions-Commis.
sariens berättelse, jemte hvad i öfrigt med
detta ämne egde sammanhang. Till Herrar
Banco - Eullmägtige afgick deruppå följande
Protocolls- U tdrag:
’’Efter behörigt öfvervägande af hvad Rikets
Ständers Herrar Revisorer uti 5 §. af
Revisioris-Reglementet, i fråga om den företagne
och till någon del fortsatte påbyggnaden
af en våning å Banquens Magazinshus, sig
yttrat och sedan hos Höglofl. Banco-Utskottet
förekommit, att behörig grundmur ej finnes å
det ställe der byggnaden, i följd af Herrar
Revisorernes meddeldte förordnande, stadna?^
och hvilket, under en längre tid, kunde hafva
betänkliga följder för husets bestånd beslöt
Höglofl. Utskottet, att, med förändring
uti Herrar Revisorernes härom meddeldte stadgande,
förordna, att påbyggnaden må med görligaste
första fortsättas till nästa grundmur
der
Banco-Utslottets Betänkanilen. 613
der densamma, utan menlig verkan förgrunden
och yttre murarne kan tilis vidare afbrytas,
samt ett det sedermera må bero af Herrar
Banco-Fullmägtige, att allt efter de mer
eller mindre förmånliga anledningar, sorn
kunna förete sig till inköp af det i samma
quarter belägna hus, som tillhörer nyligen
aflidna Fru Kusels arfvingar, bestämma om
byggnadens fortsättning åt Skeppsbrosidan och
vidare fullföljande, enligt den stadgade planen:
och ville Höglofl. Utskottet tillika i sammanhang
härmed erinra, att som nödigt utrymme
för Banquen, åtminstone under någon
tid kan anses vara beredt genom verkställigheten
af hvad här ofvan blifvit stadgadt, och
behofvet således icke kräfver, att för en utöfver
värdet af nämnde obetydliga fastighet uppchifven
köpeskilling, densamma til! sig lösa,
Herrar Fullmagtrge ej lära underlåta, att vid
uppkommande fråga om försäljning deraf, fästa
behörigt afseende å denna omständighet
och hvad i någorlunda förhållande till Egendomars
värde i allmänhet skäligen kan och
bör derföre betalas.*’
För öfrigt blef något yttrande i hvad
sorn rörde sättet för påbyggnadens och reparationernes
verkställande af Banco-Utskottet
ej afgifvet.
Vid October månads början 18'8 hade
flere annoncer på Kiiselska arfvingarnes vägnar
influtit i allmänna tidningarne, om försäljning
af det så kallade lilla Kiiselska huset,
Bihang till Riks, St. l- rot, 1823 6.te Sami. JV;o g4
6s4 Banco-TJtshottets Beiänkanden.
och besloto Herrar Eullmägtige, att låta itihemta
upplysning om Villkoren.
Hen 8 October ingick den underrättelsej
ätt Sterbhu3-Interes?enterne beslutat , att så vidt
ske kunde, ej försälja denna fastighet annorlunda
än i förening ined den närbelägne större
.Egendom, hvilken eljest blefvo i saknad
af Stall, Vagnsrum in. m., jemte flere beqvärnligheter;
att köpeskillingen vöre för båda desse
Egendomar utsatt till 60000 R:dr Banco och
redan anbud gjordt af 40000, men som interessenterne
ej kunde antaga.
Herrar Eullmägtiges j?rötoccll för den
'*] Januarii 181g innehåller: ’’att Sterbhus-In*
teressenternes gode man, framlidne Assessoren
von Schantz, uti skrifvelse till Herr Eirecteuren
Schwan , tillkännagifvit, att ehuru litet
hågade IntereSsentérne voro att partielt
försälja fastigheterne, de likväl torde till Banquen
afstå det mindre huset, emot en köpesumma
af r6666 Rjdr 32 sk.’,
”Herrar Fullmägtige, som i sammanhang
härmed läto sig föreläsas Högloft. BanCo-UtSkottets
nyss intagne yttrande, i frågan om inköp
af denna Egendom , funno för deras del
den begärde köpesumman såsom alltför hög , i
jémnförelse med hetsets verkliga värde, ej kun.
na å Banquens vägnar, medgifvas. Men å annan
sida kunde ej lemnäs utan afseende, dels
Banquens verkliga behof af utrymme för ett
årligen väsande förråd af handlingar och verificationer,
dels och 1 synnerhet beskaffenheten
och läget af sjelfva huset, hvilken i
Råneo.Utskottets Betärikanden. 625
annan egares hand ofelbart, likasom hittills
blefve användt till Stall, Vagnshus, Foderskulle
och boning för betjening, hvaraf våda
och osäkerhet, i afseende på elden, för Eanquen
och särdeles Archivhuset, som dermed
är sammanbyggt, alltid blefve en följd. Och
då anledning icke saknades, att Kiiselska arfvingarne
genom bägge Egendomarnes gemensamma
försäljning , hvarmedelst det större huset
vunne ett ökadt värde, kunde af annan
köpare erhålla den summa, som åstundades, i
hvilken händelse denna angelägna Egendom,
lätteligen komme att för alltid frångå Ban.
quen; förenade sig Herrar Fullmägtige, efter
öfvervägande af alla särskilda omständigheter,
uti det beslut, att, derest Sterbhus-Interessenterne
skulle vilja åtnöjas med 15,000
Rdr för den ifrågavarande mindre Fastigheten
, densamma då för Eanquens räkning inköpa.”
Till Herrar Fullmägtiges Protocoll den
4 Februarii ornförmäles ett skriftligt tillkännagifvande
, af Assessoren von , Schantz, såsom
Sterbhusets gode man, att med afseende på
den minskning i större husets värde och flere
^lägenheter, som blifva en följd af den mindre
fastighetens separata försäljning, den å
Banquens sida erbjudna ^Summa 15,000 R:dr
ej kunde antagas, så vida icke derutaf åtminstone
1000 R:dr utgåfvos i^myntade SilfverRiksdaler.
Fullmägtige funno något afseende härå
ej kunna ega rum, utan beslöto, att tills vidare
låta bero med det gjorda anbudet.
Sa 6 Banco-^Uteiottets BetHniändem
Den 18 Martil anmäldes hos Herrar FuIIj
mägtige, att bemälde Herr Assessor, på Kuselska
arfvingarnes vägnar, då förklarat sig
beredd , att till Banquen försälja mindre Kiiseiska
huset, i det skick det för ögonen funnes,
att tillträda den 1 påföljande April, emot
en summa af 15,500 R dr Bancosedlar.
Vid öfvervägande af hvad sålunda från
Sterbhus-Interessenternes sida blifvit anmäldt,
funno Herrar Fullmägtige, att den tillökning
af Fem Hundrade Riksdaler å den erbjudna
köpeskillingen, som af arfvingarne äskades ,
derest huset vid instundande fardag skulle
kunna till Banquen öfverlemnas, för ingen del
vöre att jemnföra med de kostnader, sorn Ban-|
quen komme att vidkännas, genom ett uppskof
i tillträdestiden; heldst åtskillige för ombyggnad
och aptering af detta hus erforderliga
förberedande anstalter vid för hand varande
byggnad redan voro vid tagne och besörjde ^
och jemväl diverse materialer att tillgå, som
endast blefvo användbara, i den mån samma
byggnad i ett sammanhang och utan afbrott
kunde fortsättas och fullföljas. Med afseende
så väl härå, som att jemnlikt hvad uti här
ofvan intagne Protocoll, för den .7 sisflidrie
Januarii, närmare utvecklas, egandet af denna
fastighet i mer än ett hänseende funnes vara
för Banquen af verklig vigt *och nödvändig,
bet, beslöto Herrar Fullmägtige, i enlighet
med Sterbhus Inferessenternes nu gjorde anbud,
att det så kallade lilla Kiiselska huset •
under förbehåll att detsamma, enligt uppgift.
Banco Utskottets Betiinkanilen.
6*7
•tyore å fri och egen grund grund beläget,
skulle lill Banquen inköpas för en summa af
Femton Tusende Fem Hundrade R.'dr Bancosedlar,
med villkor, att den j:sta April under
full dispositionsrätt tillträdas.
Deri 30 December samma lar anmäldes
hos Herrar Fullmägtige, att Banquen erhållit
fastebref å den inköpte Egendomen), och i
sammanhang dermed kom till öfvervägande
sättet, huru nedrifningen borde verkställas.
Commissarierne hade i detta ämne yttrat, att,
i anseende till Tomtens belägenhet så nära
sjön, högst nödigt vore, att grunden för; den
tillämnade byggnaden blefve säker och med
ali omsorg lagd, och att för den skull så väl
denna operation, som den påföljande byggnaden,
borde verkställas efter räkning; hvaremot
sjelfva rifningen af gamla huset lämpligast
skulle kunna ske genom entreprenade, om ej anledning
vore att befara, det Banquens tätt
dervid belägna hus möjligen kunde i någon
måtto skadas, derest icke behörig varsamhet
iakttogs.
Herrar Fullmägtige resolverade, att hvad
sjelfva rasseringen och platsens jemnande beträffade,
huset, 1 det skick det för ögonen
fanns, borde på allmän auction .till den mestbjudande
upplåtas och försäljas, under vilkor,
att tomten inom viss utsatt tid afröjdes och
med förbehåll af tillbörlig noggrannhet och
tillsyn vid arbetet, så att Banquens tätt invid
belägna hus ej blefve utsatt för åverkan eiler
skada, hvarföre köpare i vidrigt fall ej kund©
(ja8 Banco- Utskottets Betänkanden.
undgå, att särskildt ansvara, Hvarjemte Commissarierne
anbefaldes, att', sedan detta blifvit
verkstäldt, i ett sammanhang inkomma med
ritning, förslag och hemställan, hvad sjelfva
byggnadens verkställighet rörde.
Kiiselska huset blef^' sedermera till nedrifning
inropat på auction för 502 E:dr, i
följd hvaraf sjelfva platsen ren och jemnad
kostade Banquen B:dr 14,998*
Fullmägfiges Protocoll, för den 2 Martil
182 0, innehåller: ’’att vid genomgående af Omkostnings-Eäkningen
för år 1818, Fullmägtige
fästat uppmärksamhet vid den betydliga
tillökning , som denna räkning, så väl för 1818.
som föregående året 1817, utvisar, i jetnnfärelse
mot de förra åren.’’
■f’Med grundad öfvertygelse om vederbö*
rande Commissariers nit och sorgfällighet, att,
så väl i afseende på dagliga utgifter och upphandlingar,
som inköpte effecters användande*
all möjlig hushållning och erforderlig tillsyn
ej åsidosattes, funno Herrar Fullmägtige emedlertid
den ordning och method, sorn för
verkställigheten af det ena och andra inom
Eanco-Verket är vidtagen och af ålder Varit
följd, ej innefatta all den publicitet och syn^
bara controll, som vöre att önska, för att inför
Eikets Ständer på ett enkelt, tydligt och
tillfredsställande satt, städse kunna redovisa
användandet af Verkets inkomster.v
I anledning häraf stadgade Herrar Fullmägtige,
att upphandlingar i allmänhet för
Weikets behof skulle ske efter anbud eller
Banco* Utskottets Betänkandeii. 639
auctions-inrsp af den minst bjudande; och
hvad byggnader och reparationer särskildt beträffade,
att de dertill erforderlige extra omkostnader
matte få afskiljas ifrån Verkets ordinarie
utgifter, att deras belopp för hvarje
år måtte vara bestämdt och jemförelse mot
upprättade kostnadsförslag utan omgång kunna
anställas,
Dea 5 April inkomma Herrar Commissarierne
med kostnads förslag öfver den tillbyggnad,
som å Kiiselska tomten kornme, att,'
i förening med Archiviiusets påbyggnad, verkställas,
hvilket förslag uppgick till 46,001 R:dr
16 sk. Comrnissar.ierne yttrade härvid;
”Efter Comtnissariernes tanke är för Banquen
förmånligast, att nya byggnaden, lika
med den pabegynde, verkställes efter räkning
under tillsyn och ansvar af antagne mästare,
emedan den godhet i byggnads-materialier, den
sorgfällighet i utforssättet och den soliditet,
sorn Banquen i det hela bör söka att vinna,
troligfen icke erhålles genom entreprenade.
Comrnissarien Brakel har likväl härvid varit
af skiljaktig mening och trott, att entreprenad
vöre för Banquen tjenligaste utvägen till byggnadens
fullbordande. Inköp af materialier så
väl för redan verkställde, sorn ännu påstående
reparationer och byggnad, har skett genom
Revisions Commissariens försorg, efter öfverläggning
med Archuecten örn deras mängd,
beskaffenhet och pris, och, med iakttagande af
ett lika förhållande, är under nu förlidne vin*
termånader, såsom jjen! igaste tiden för träns*.
630 Banco-Utskottets Betänkanden.
porter, upphandladt större delen af den för
grundläggningen af nya huset nödige ansedde
gråsten, samt så mycket af pålar och takstols*
virke, sorn kunnat fås för någorlunda drägligt
pris.’’
”Sorn det i kostnadsförslaget utsatte antal
pålar ännu icke kunnat erhållas; men denna
vara lättast samt för bästa pris lemnäs af till
staden inkommande allmoge, torde upphandlingen
af det bristande quantum få ske på hittills
vanligt vis, hvaremot, till följe af Herrar
Fullmägliges den a sistlidne Munn gifne
befallning, örn ändring i sattet för inköp af
JBanquens behof, andra upphandlingar framdeles
komma att verkställas genom auction, derest
icke under byggnadens fortgång ett hastigare
eller oforutsedt behof af någon bristande
artikel skulle inträffa och göra inköpet deraf
nödvändigt; äfvensom ifrån berörde förhållande
undantag lärer böra ega rum, i anseende
till förefallande smeds-, plåtslagare- odh andre
arbeten, hvilkas mängd och beskaffenhet icka
annorlunda än successivt, eller i den $påa
byggnaden avancerar, kan bestämmas.5’
Häröfver afgick till Commissarierne Resolution
i Protocolls-Uidrag af den 13 April
1820, så lydande:
”Med anledning af hvad uti omförmälde
Memorial anfördt blifvit, stadnade Herrar Fullmägtige
i följande beslut:”
”a:o Att sedan undersökning af grunden
å Kuselska tomten blifvit fullbordad, nybyggi
samband och förening med Banquens
Banco* Utsfiottets Betänkanden• 6 3 *
Ärchivhus får uppföras, enligt de. af Professoren
Gjörwell upprättade och vid Memorialet
bifogade ritningar och förslag; hvarvid iakttages,
att inkörsporten, enligt hvad nu blifvit
föieslaget, aniägges inåt gränden, i stället för
åt Skeppsbrosidan.”
2:0 Att ej mindre denna nybyggnad, än
hvad, till följe af Högh JSanco-Utskottets den
g Julli »818 meddeldte förordnande, ännu återstår
af vanings påbyggnaden å Archivhuset, får
verkställas efter räkning, under tillsyn och ansvar
af vederbörlige mästare v såsom hvaraf mera
noggrannhet och soliditet uti arbete och utförssätt
skäligen synes blifva att påräkna , ärt
som i allmänhet genom entreprenade karr
vinnas.”
”3:0 Att, till lättnad för öfversigten af
det hela, särskildt kostnadsförslag öfver nyssnämnde
ännu återstående vånings-påbyggnadoch
hvad i sammanhang dermed kan fordra» till
fullbordande af fagaden åt Skeppsbrosidan, bör
genom Herrar Commissariernes försorg med
görligaste första upprättas och till Herrar Fullmägtige
aflemnas; och’’
’’4:o Att upphandlingar i och för byggnads
arbetet komma att ske, enligt de af Herrar
Fullmägtiges uti Protocolls-Utdrag under
den 2 sistlidne JMartii gifne allmänna föreskrifter,
i alla de händelser, då beskaffenheten
af de behöhige materialierne, deras ringara
belopp eller andra dylika omständigheter icka
särskildt föranleda till undantag derutinnan.’5
5,Och tillförse sig Herrar Tulimägtige *
632 Banco- Uskottle.ts Betänkanden.
öfrigt Herrar Gommissariernes nitfulla omsorg
och tillsyn, att möjligaste controll, drift och
hushållning vid det ena och andra iakttages.”
Den 18 Maji aflemnades till Fullmägtige
en Pro Memoria af Professoren Gjörivell, en-<
ligt hvilken kostnaden för den återstående obebyggda
och oinredda delen af öfre våningen
ä Banco-Archi v huset förmodades uppgå till
circa 10,000 R:dr Banco, hvarifrån likväl borde
afdragas värdet af inköpte och i behåll varande
inaterialier; men deremof voro inga oförutsedde
tillfälligheter, såsom inläggande af
nya golfbjelkar, gipspaneler och taks förnyande,
m. m., i denna Calcul inberäknade, hvilka
omständigheter dock förmäldes hafva i sin nian
ökat kostnaden för den redan verkställde
byggnaden.
Till-Rikets Ständers Revisorer af år i8?Q
aflemnades af Revisions-Commissarien följande
redovisning öfver byggnads-arbetet;
,5Rep,avationerne, påbörjade år 1816, hafva
de påföljande åren blifvit fullföljde i den.
mån hybyggnaden inedgifvit, samt Contolrets
till Rikets Ständers Herrar Revisorer och Högh
Banco-Utskottet år 1817 afgifne Berättelser
omförmäla. — Sedermera har fortsättningen
deraf varit sådan, att år 1818 inlades nytt
brädgolf uti sex särskilde källare under magasinshuset.
I rnedlersta källaren under stora
huset vid södra Bancogränden lagades och kilades
hvalfvet, ny nedgångstrappa gjordes,
brädgolf inlades och källaren apterades till inrymmande
af gamla skillings-sedlar; i norra
Banco-Utskottets Betänkande/!,
granden omlades rännstenen och planen, icke
allenast utmed stora huset, utan ock vid Ma*
gazinshuset åt torgsidan samt en del af gränden.’’
”Av 1819 omlades plan och rännstenen,
i sodra gränden jemte planen ät Skeppsbron,
sandstens - planerne och vattuiedningarne vid
uppfordrings-verket, golfvet deromkring tillika
ined fdrstufvans väggar och golf reparerades.”
”Ny ingångstrappa till stora huset anlades
i stället för den gamla, sorn var nedsjunken
och pä flere ställen söndrig. Grästens-afvisare
nedsattes ät Jerntorget, i södra gränden och
ät Skeppsbron.”
”Efterj Herrar Fullmägtiges förordnanden
den 25 sistlidne November, borde de! af Vexel*
Banq uen innehafde rum i stora huset apteras
för Eäne-Banco Expeditionen: den för detta
ändamål uti Hecember månad påbegynde re*
pavation fortsattes liela vintren, samt blef,
hvad murare- och timmermans-arbetet angår,
till det mesta fulländad. Under sommar-måna*
derne är målare- och snickare-arbetet jemte
öfriga inredningen verstäldt, så att rummen
innan kort blifva tjenlige till inflyttning.
”Enir, på sätt. nyssberördt är, murare-»
arbetet blifvit slutadt i nya Jjåne-Banco-rummen,
företogs den invändiga reparationen af
gångar, förstufvor och trappor, hvarvid alla
sprickor och remnor botades, hela huset af~
rappades, men endast nedra förstufvan, stora
trappgången samt någon del af öfra förstufyorne
äro strukna ined oljefärg.”
”Magasins-husets påbyggnad börjades åt;
631
Banco Utskottets Betänkandsn.
1817 och fortsattes sedermera Sr 1818, efter
den föreskrift om inurarnes utsträckningar, sorn
Höglofl. Banco Utskottet, dea 30 Ju.nii sistnämnde
år, behagade meddela.”
”Så snart byggnaden hunnit till väggar
och tak utvändigt blifva färdig, fbretogs in»
redningen, hvilken uti September månad i8iy
var så fullkomnad, att Vexel-Banco-Bxpeditio»
lien och Controll Contoiret då kunde inflytta
uti 8 st. för deras behof tjenlige rum.”
''Genast efter inflyttningen förmärktes någon
gungning på golfvet i Vexel-Banquens
stora runi, och under vintren togo i:rie af de
der uppsatte kakelugnar starkare lutning inåt
rummet. Om orsaken härtill bl ef på Herrar
Fullrnägtiges befallning den j nästlid.ne^ Junii
undersökning anställd: vid denna förrättning
befanns icke någon sättning hafva åkommit
huset, utan, att gungningen, som endast märk»
tes åt rummens bada ändar, härrörde derutaf,
att bjeikarne å dessa båda ställen icke hvilade
på några mellanväggar, jBesigtningsmännert
ansågo således lämpligast, att uti de undra
eller Arch i v-rummen, så kallade bärstolar uppställdes
under taket å de ställen, hvarest mellanväggar
icke finnas. Verkställigheten af detta
förslag har haft den följd, att ganska obetydlig
eller nästan ingen gungning å golfvet sedermera
förmärktes, gå att orsaken till kakelugnarnes
lutning tyckes vara alldeles undanröjd.
’’
'Sedan, efter Herrar Banco'Ful!mägtiges
förordnande, ett afl. Directeuren JKusels arf
-
Banco-Utsltottéts Betänk andem 63 5
fingar tillhörigt, intill Banquens Magasinsbyggnad
angränsande hus, blifvit den 17 Ju,
xiii 1819 inköpt och Banquens egande rätt
deraf stadfästad , Vardt rifningen genom entreprenad
utbjuden och inropad af Skräddaremästaren
Ullström, som verkställde densamma i
förlidne Martii månad. — Vid April månads
ingång börjades med grundgräfningen , sorn
fortsattes till Junii, då vid pass jj:del af gropen
var färdig, så att en del af pålrufan kunde
nedläggas och början derefter göras med
pålars nedslående: detta arbete påstod till medlet
af Junii, då gråstens - murning på den pålade
delen företogs och verkställdes.”
’’Det vidare grundgräfning» arbetet, före^
taget till vid pass ^-.delar af platsen, försvårades
mycket af dervid mötte hinder, nemligen
ett tredubbelt hvarf af i horss lagde hophuggne
bjelkar, Samt emellan 90 och 100
nedslagne pålar; dessas och en mängd stora
stenars upptagning var både kostsam och besvärlig,
emedan, till vättnet» någorlunda afhåll
ande ur gropen, pumpning nästan oafbru*
tet måste förrättas, under det gräfnings- och
pålnings-arbetet påstod.”
Rikets Ständers Revisorer meddelade i
detta ämne ett så lydande yttrande till Herrar
Banco - Fulimägtige och Rikets Ständers
Banco Utskott:
”Efter inhemtad upplysning af Herrar
Banco - Fullmägtiges Protöcoll och RevisionsContoirets
Berättelse, så val angående skett
inköp för Banquens räkning af den närbeläg
-
636 Banco-Utskottets Betänkanden.
ne mindre Kiiselska egendomen , som husets
på entreprenade verkställde rifning, jemte den
å tomten påbegynde grundläggning oell beslutne
tillbyggnad, linna vi ej något anmärka
vid de i sammanhang härmed vidtagne beslut
och åtgärder; meri som vi för vår del ansett
det böra landa till mera skyndsamhet vid nybyggnadens
verkställande samt besparing i omkostnaden,
otn detta arbete blifver genom entreprenade-auetion
besörjdt, på sätt vid publiqua
byggnader inotn hufvudstaden nu vanligen
iakttages; hvarvid, under behörig tillsyn,
pålitlighet i utföringssättet äfven bor kunna
vinnas; så hafva vi härigenom velat tillstyrka
vidtagandet af denna anstalt i afseende på
Ranquens återstående byggnads . arbeten ; dock
med tillägg, att sjelfva grunden till nya huset,
sorn före detta blifvit påbegynd, och hvarpå
den blifvande byggnadens bestånd så hufvudsakligen
beror, må, såsom börjadt är, efter
räkning fortsättas.’’
Efter uppläsning af hvad Herrar Revisorerne
sålunda yttrat, blefvo Herrar Commissarierne,
genom Utdrag af Herrar Fullmägtiges
Erotocoll den 21 December 1820 förständigade,
att, genom Professoren Gjörwell låta
Uppgöra så beskaffade ritningar och beskrifningar
öfver det återstående arbetet, sorn kunde
tjena till grund för dess upplåtande på allmän,
entreprenade-auction; hvarom Fullmägtige sedermera
införväntade Herrar CommissarierneS
anmälan.
Den 5 Martii 182i inkom ifrån Commis
-
Banco-ZJtsidttéts Belänkanden. 637
'sarierne ett Memorial, innefattande: att Commissarierne
den 12 Januarii lernnat Professoren Gjör"well
del af Herrar Fullmägtiges Prötotdll, med
anmodan derjemte, att, så fort ske kunde, innehållet
deraf fullgöra. Och att Professoren den 3
Martii i stället för Ritningar och beskrifningar,
meddelat Comrnissarierne en så lydande Pro Memoria:
5’Till efterkommande af Herrar Commissariernes
anmodan, att, på sätt Herrar Fullrmigtige
anbefallt, inkomma med ritningar och derpå
grundade beskrifningar för fullföljande af den återståendé
delen af Ranco-Archiv-byggnaden, som
blifvit föreslagen att böra upplåtas genom allmän
auction'; så får ödmjukligen framställa höljande
puncter, efter hvilkas besvarande jag först kan
komma i tillfälle att uppgöra den askade Inskrifningen
:”
’’i:o Blifvhr nödvändigt veta, om inredningen
af rummen i nya byggnaden blifver sådan
planritningarne för närvarande utvisa, och om
någon förändring af de tillgränsande rummen Uti
gamla Archivhuset anses behöflig. Anledningen
till sistnämnde fråga är, att Uti Herrar Revisorers
Protocölls-XJtdrag, af den 15 sistlidne December
månad, blifvit föreslaget, att uti den nya tillbyggnaden
inrätta en ugn för gamla sedlars bränning,
som förut ansetts lämpligast kunna ske uti
det rum på nedra botten i gamla Archivhuset,
der Stilgjuteriet fordom lärer hafva varit. Likaledes
torde jag få uppgifvet rummens antal och delas
indelning, samt hvarest det eldfasta hvalf skall
anläggas, som Herrar Fullmägtige i deras Protocolls-Utdrag
af den 27 April 1820 åstunda för
638 Banco-Utskottets Bitank and en!
Banco - Discont-Verkels behof uti öfre våningen
af den återstående påbyggnaden af Archivhuset
ner emot Skeppsbron och i sammanhang med den
blifvande tillbyggnaden ,å f. d. Kuselska tomten.’’
3:0 5Orn ibland vilkoren för entreprenaden
af byggnaden, det blifver Entrepreneurens åliggande
att efter Banquens inköpspriser mottaga
alla de materialier af bjelkar, bräder, ribbor,
tegel, kalk och takkoppar, sorn redan finnas upphandlade,
och om han (Entrepreneuren) skall
förbindas emottaga all dep huggna sand- och
trappsten, fönster- och portomfattningar m. m.
som äro betingade af Stenhuggarne Göthe och
Boberg för byggnaden?’’
”3:0 Om alla öfrige för byggnadens fullbordande
nödige materialier böra af Banque»
eller af Entrepeneuren anskaffas?’’
’’4:o Om Entrepreneuren får begagrta alla
de instrumentalier, verktyg och ställningar m. m.
som tillhöra Banquen, utan ersättning samt
sluteligenV’’
’’5:o Om all gammal takkoppar och andra,
efter rifningen och byggnaden öfverblifne effecter
får på satt han finner för sig tjenligast empioyeras?’’
’’A
desse af mig ödmjukligen gjorde förfrågningar
är nödvändigt att få bestämde svar,
för att uti beskrifningen kunna införas, derest
under verkställigheten af en så beskaffad till och
påbyggnad, som den nu ifrågavarande, svårigheter
och arbetshinder icke nästan dagligen skola
förefalla, och hvad som är ännu hufvudsaklig are
Banquen
Banco Utskottets tZellinkandon 639
l?anqiieli förbehållas den friheten, att kunna anbefalla
sådane ändringar,! som förefallande behof
kunna påkalla, Utan att derföre särskildt behöfva
öfverenskomma med Entrepreneuren, hvilken endast
ar pligtig att efterfölja gillade planer, lernted
beskrifning och antaget Contract.”
”Upplysningsvis får äran anmäla, att författandet
af en fullkomlig beskrifning till "efterrättelse
för Entrepreneuren af omnämnde till- och påbyggnad,
blifver icke allenast vidlyftig, men i
många delar omöjlig att uppsätta så detaillerad,
■aft intet flere saker komma helt och hållet att
bero af sådane omständigheter, som först under
sjelfva byggnadsarbetet yppas och alldeles icke
förut kunnat skönjas eller förmodas, och hvilket,
enligt hvad man vid den verkställda byggnaden
fått erfara, egentligen eger rum i anseende till
påbyggnaden, t. ex. 'förruttnade bjelklag, som varit
påräknade att duga; obegagnbart takstolsvirke
och brädtäckn ingar, som tyckts åter kunna användas;
eldrörs odugliga beskaffenhet; omärkbara
sprickor i murar och hvalf, emellan trossbottnar
och uti skorstenar, m. rn., hvilket allt medföret
en osäkerhet i beskrifningen, äfvensom uti Entrepreneurens
calculer af vinst eller förlust. Ett
helt annat förhållande bl ifver, då fråga är ensamt
örn err ny byggnads uppförande, der allt bestämdt
kan beski ifvås och icke några verkliga eller föregifna
omständigheter böra kunna uppstå, Som
gifva anledning till tidsutdrägt i arbetet och deraf
följande pretenderad ersättning; samma förhållande
blifver vid sådane reparationer eller än*
Bihang till Riks, St. Rrot, 1 6'-ie‘ Sami. R.o 35
640 Banco-UitkoUtlt Betänkande*.
dringar, der allt Iean föi utses, granskas och beskrifvas,
men närvarande händelse är af mycken
olika beskaffenhet, ty bär är icke fråga om någon
isolerad byggnad, utan om till- och påbyggnad,
af hvilka den förra skall ställas emellan och sammanbinda
2:ne andra redan uppförda hus, sorn
åter måste till någon del rifvas och utrymmas,
och efter hvilkas beskaffenhet, i anseende till murar
och bjelkar m. m., till och påbyggnaden mäste
lämpas för att med den gamla byggnaden Utgöra
ett formligt och säkert helt.”
”En Bygrnads-Entrepreneurs vinst består hufvudsakligen
Uti att sjelf få upphandla de erforderlige
matefialierne och anskaffa öfrige arbeten,
sorn, genom afpassad köpetid och accorder med
handtverkare, i proportion af behof och deras mängd
blifva honom mindre kostsamma och således okar
dess vinst på det hela, då han ofta eger ingen,
eller ganska ringa förtjenst uppå ensamt dagsver.
ken, hvilka äro de aidra svåraste att caiculera.”
’’Om, i följd af hvad bär ofvan är relateradt,
mig tillätes ödmjukeligen föreslå, efter min öfvertygelse,
det tjenligaste och minst kostsammä
sättet för verkställigheten på den återstående delen
af Banco-Archivbyggnadens fullbordande, så
vore att med driftig och jemn tillsyn arbetet fortsattes
efter räkning, under verkställigheten hvaraf
man kunde, enär tillfällen yppades, afsluta accorder
om sådane delar af Murare- Timmefmanseller
andra arbeten, hvilka synbarligen och med
full säkerhet kunna medföra en skyndsammare
fullbordan och derefter lämpad kostnadsminskning.
Eika sådant kan förhållandet blifva med flere
Banco Utskottets Betilnkanden. 641
Mandtverkares arbeten, som kunna efter anbud
Oth nedsatte betingade priser, med iakttagande af
fullgod t arbete, blifva ined fordel verkställde och
pä sätt sorn förefallande behof under byggnadstiden
påkalla* dock så, att Banquen förbehålles
fullkomlig frihet till utförandet af de ändringar,
Botn kunde anses behöflige och nödvändige för
ändamålets vinnande, utan att vid alle sådane
tillfällen nödgas med en Byggnads-Entrepreneur
Uppgöra Särskilde öfverenskarntneiser, hvilket onekligen
skall medföra större kostnader och lids»
utdrägt.”
Comrriissarierne yttrade häröfver för deras
dei:
af Herr BrofeSSoren Gjönvell anförde
betänkligheter emot vidtagandet af en Vanlig eller
så beskaffad entreprenade söm Herrar Revisorer
tyckas hafva åsyftat, hvarmedelst byggnadens
återstående Utförande skulle, på det bela, Uppdragas
åt fremmande petson, ä'tö efter CommiSsä*
riernes omdöme, alldeles öfverensstämmande med
Sakens förhållande; i följe hvaraf och vid eftersinnande
af de särskilde härvid sig företeende
Omständigheter, nemligen att nybyggnaden skall
sammanbygga 2 ne äldre hus, att dessa måste, för
Samma orsak till hagon del rifvas, att vidlyftig"
heten oell följden af denna rifning icke kan, i
förväg bestämmas, att större delen af de på kossthädsforälaget
Uppförde hläterialier åro dels itlköpte
och dels betingade, att deSsa troligen icke
kunna utan större förlust förytträs, särdeles bjelkar,
takstolsvirke och golfbräder, hvarå mycken
arbetskostnad redan är använd, samt ändtligön,
Banco Utskottets Betänkande.
att Banquen, genom antagande af entreprenad,
icke utan kostnad och omgång åtkommer friheten
att utföra de ändringar' i byggnaden, som under
tiden kunde finnas nödige, anse icke Commissarierne
Banquens sanna fördel, hushållning och
fullkomlig soliditet i byggnaden, rätteligen framjas
genom ingående uti entreprenade-anstait; men
deremot och i händelse byggnaden kommer att
fortsättas efter räkning, böra de af Herr Professoren
omföimälde aecorder försökas, åtminstone
vid verkställigheten af sådane defailler, der
kostnaden kan med någon säkerhet förutses och
calculeras.”
Herrar Fullmäghges Protocoll för den G
Martil innehåller:
”Vid betraktande af allt hvad i ämnet upplyst
och anfördt blifvit, funno Herrar Fullmäg.
tige sig förvissade, att den påbegyndte byggnadens
fullbordande, på ' sådant sätt, att verkställigheten
af det hela genom allmän Auction blifver upplåten
till den minst bjudande, skulle, under nu
förevarande omständigheter, medföra tidsutdrägt,
ökade kostnader och flere betydliga olägenheter,
sami sålunda för ingen del leda till det af Rikets
Ständers Herrar Revisorer åsyftade och uppgifne
ändamål. Herrar Fullmägtige funno sig
alltså föranlåtne medgifva, att samma byggnad må,
under sorgfällig tillsyn äfven hädanefter, enligt
räkning, .fortgå; men under det uttryckliga förbehåll,
att ej mindre de, erfurderlige upphandlingarne,
än alla förefallande arbeten, hvilkas beskaffenhet
sådant medgifver, blifva besörjde och
betingade medelst anbud eller utrop, på det en
Banco-UtsJcottets Bciänkandtn. 643
nödig concurrence må beredas. X sådant afseende
egde Commissariatet, att, efter samråd med
Architecten, till Herrar Fullmägtige uppgifva,
hvilka af de. till byggnaden hörande delar må
finnas lämplige för en sådan behandling; äfvensom
Herrar Fullmägtige med görligaste första
införväntade slutligt förslag, rörande rummens
inredning och tjenligaste sättet till ugnens och
det eldfria hvalfvets anläggning. I öfrigt och- då
Herrar Fullmägtige först efter mera än 2:ne månaders
förlopp fått emottaga Herrar Cornmissariernes
utlåtande i förevarande ämne, hvarigenom,
afven i händelse alle öfrige hinder för åsyftad
verkställighet af Herrar Revisorers förslag kunnat
undanrödjas, någon del af den för arbetets bedrifvande
tje.nlige årstid likväl oundvikligen skulle
hafva gått förlorad; ville Herrar Fullmägtige
i denna delen hafva äskat Herrar Commissariernes
förklaring, jemte uppgift, om och i hvad mån,
genom fortsatte upphandlingar af elfecter och materialier
under nyssnämnde 2 me månader, tikada
hinder uppståtb emot den tillämnade entreprenadsanstaltens
vidtagande.’3
Gomtnissariatets 1 anledning häraf afgifn©
Memorial under den 7 April lyder sålunda :
”För att sätta Professor Gjörwell i tillfälle,
att i desse' delar afgifva ett så mycket mera om.
ständ ligt yttrande, hafva Commissarierne den 26
Martii låtit tillställa honom en afskrift af Herrar
Fullmägtiges nämnde Protoc®ll, med förständigande,
att ju förr dess heldre deröfver lemna uti
låtande, och detta hat han den 9 denne6 fulla
644 Banco-Utskottets BtiHnkanå,tn.
gjort, på satt dess ödmjukast bifoga Prq Meiö«-  ria innehåller’’ , , . , nemligen;
’ ’ T i II besvarande af Herrar Bancn-Fullm
ägt iges Protocolls-Utdrag , af den 6,te si st -  lidne Martti, får äran uppgifva, hvilka delar
ef mäterialier och arbeten, sorn vidare erfordras
för Banco-Arch i v-Byggnadens fot (säl tande,
och jag för trun del anser med fördel kunna
Upphandlas eller blifva verkställde genom in»
fordrade och betingade anbud; så besia materialierne
hufvudsakligen uti diverse trädvirke,
af bjelkar, sparrar och bräder, murtegel, kalk
och sand, samt täckni ngskoppar, bly och spik»
sutter, af hvilka artiklar en stor del redan efter
antagne anbud Annas upphandlade, sorn
nödvändigt först måste förminskas, innan vidare
utrymme för dylika effecrer san erhållas,
aå val vid Skeppsbron, sota uti Bjncogränden,
der murtegel är upplagdt. Af denne sistnämnde
artikel blifver utom den befintlige
tillgången ytterligare circa 100 ä 150,000 murtegel
i år erforderligt, dels för byggnaden, och
något att hafva i beredskap nästa vår, innan
sjöfarten börjar, men får ödmjukligen härvid
erinra, till undvikande af dåligt eller saltsjötegel,
att uti annoncen det måtte utsättas, att
endast emottages och göres afseende på anbud
fran välkände och accrediterade tegelbruk, äfvensom
att, utom priset, det bör likaledes utsättas,
till hvilken looordetal och inom hvilken
tid leverancerne kunna fullgöras. — Beträffande
upphandlandet af öfrige materialier,
<ä torda i proportion if upplagsutrymme och
Banco-Utshottets Betärtkanden. 645
behofvet dermed fa tillgå på lika sätt, som jag
menar skeit förlidet år, medelst annoncer, att
inkomma med anbud och priscouranter, hvarefter
de fördelaktigaste priserne i förhållande
till varans duglighet blifvit afdutade. — Ytterligare
upphandling af täckningskoppar , än
hvad sorn redan finnes, kan icke förr än näst»
kommande vår eifordras och då först med säkerhet
bestämmas i förhållande till byggnadens
avancerande under tak. — Hly och spik.'
sorters upphandlande synes vara fördelaktigast
att ske på lika sätt, sorn hitintills, nemligen
att iios antagen Jernkrämare nämnde artiklar
utlerrtnas mot req visitioner, i proportion afbehofveu
och betalas efter gångbara vågpriser,
hvarigenom undvikes att hafva ett inventarium
af effecter, som medföra en högst svår
Control! af verklig åtgång och behållning”
Af de Handtverkares arbeten, som under
loppet af innevarande år för byggnadens fortsättande
erfordras, äro:
” 1:0 Stenhuggarearbeten, bestående uti
diverse omfattningar till fönster, portar och
dörrar, samt sträck-, re veterings- och cordonsten,
hvilka arbeten redan, förlidet år hlefva
betingade af Stenhuggarne Göthe och Jinberg
till de lägst fanne priser, med skyldighet, ätt,
i mån af behof, desamma leverera.”
’ 2:0 Snickare-arbeten, bestående af fönsteroch
dörr lufter med tillhörande foder-, bröst-,
fönster- och fopanelning, sorn allt bör blifva
af lika beskaffenhet, storlek och godhet med
det gom redan finnes verkställdt, i den upp;
646 Banco-ZJsAolttets Betänianien*
byggde delen af Archivhuset. För 1 år er»
fordras hufvudsakligen endast fönster och dörrkarmar,
och då dessas djuplek samt öfriga beskaffenhet
icke kan med full visshet uppgifvas,
innan murare-arbetet något avancerat, låter det
sig svårligen göra, att i furtid härom ingå några
beställningar efter mått och beskrifningar,
hvarföre mig synes bäst vara, att under förbehåll
af gångbara billiga priser låta JBanquens
vanliga Snickare, såsom en i yrket kunnig man»
och hvilken hittills levererat godt och försvarligt
arbete, förfärdiga hvad i år behöfves»
heldst vid förefallande tillfällen må med lätthet
vinnas behöfliga rättelser och äfven egas
visshet om sjelfva trädvirkets godhet.’’
”3:0 Af Glasmästare-, Kakelugnsmakare-,
Plåtslagare- och Kopparslagare-arbeten, såsom
för detta år icke erforderlige, torde inga priser
eller anbud derå behöfva infordras.”
”4.0 Målare-arbeten, hvaraf endast så kallad
grundning för innevarande år kan komma
att behöfvas, är af så ringa betydenhet, att
jag knappast förmodar, otn derom annonceras,
någon pålitlig Målare, som ej tillika kan påräkna
att ^erhålla det öfriga målare-arbetet,
vill ensamt för grundning inlemna anbud; och
att nu så långt före beliofvet af färdig målning
infordra anbud och afsluta accord, sorn
tyckes mig böra grunda sig på priset af olja
och färgstofter, vågar jag för min del tro icke
skulle medföra en gifven eller säker kostnadsbesparing,
hvarföre detta grundningsarbete»
Banco-Utskottets Bttiitlianderii 647
torde, till samma laga pris Banquens Mälare
nu erhåller för dylikt arbete, fä verkställas.”
”5:0 Det Smedsarbete af sä kalladt grof»
smide, eller ankare, vexel och gångjern, kram»
lor rn. m., sorn detta år och framdeles kominer
att erfordras, så äro de af ganska olika
och varierande beskaffenhet, allt efter som behof
och förefallande omstä’ndigheter påkalla,
i anledning hvaraf, och som det ofta mera beror
pä handtverkarens ärlighet och skicklighetän
möjligheten att äfven med nogaste granskning
utröna sådana smidens brister, som lättare
äro att förmoda då de skola verkställas,'
med afseende på antagandet af det lägsta anbudet,
hvarvid äfvenlyras ett mindre pålitligt
jern, om ej till utseende, åtminstone oftast till
inre godhet, hvilket vid denna byggnad så
mycket möjligt tyckes mig böra undvikas, så
blifver, efter min ödmjuka tanka, för byggnadsarbetet
förmånligast, att Banquens närvarande
Smed, hvilken, så vidt jag haft tillfälle
erfara, lemnat för den redan verkställda bygg.
naden ett godt och pålitligt smedsarbete, hnge
dermed fortfara, mot vilkor af gångbara jern-j
priser, och gängse samt billiga tillverkningskostnader,
efter samma grunder, som vanligen
brukas för dylika gröfre smiden, då man genom
redan gjord erfarenhet vore säker om
ett ärligt arbete, äfvensom att utan särskild
betalning erhålla nödige ändringar efter före3
fallande omständigheter.
”De anbefallde ändringarne af indelning
och anläggande af brännugn på byggnadsritning
6.|$ Banco-Uts'iottets Betäriianden*
g me, äro under arbete och skola så fort görligt
till ytterligare granskning ödmjukeligen företes"
’’För egen de! få Commissaarierne, hvad
inköpet af byggnadsmaterialier angår, i ödmjukhet
tillägga, att sedan, med anledning af Herrar
Full magt i ges Protocöll den q Martii 1820, Commissariatet
genom annonce, 3:tie särskilde gånger
införd i Allmänna Tidningarne, under loppet
af Maji och Junit månader .gifvit vederbörande
speculanter tillkänna, att skriftliga anbud
kunde göras å hvarjehanda för Banquen behöf1
ige byggnadsämnen, hafva, under den föresätta
tiden, 3iskil 1 ige anbud inkommit, som den 14
påföljande Augusti inför Cornmissariatet blifvit
öppnade, hvarefter den åtgärd till inköp af bjelker,
sparrar, bräder, tegel, kalk och diverse sten’
huggare-arbeten är vorden vidtagen, sorn det
deröfver hällne, härhos ödmjukast bilagde Protocoll
visar, så att obetydlig upphandling af dessa
arbeten tyckes för i år vara af nöden, vidare än
hvad som erfordras till arbetets obehindrade fortsättning
nästa vård’
"Undantag torde här likväl fa göras för
kalk, tegel och bräder, hvarå, i anseende till
reparationen i stora Bancohuset, åtgången icke
kari med tiliförlighet bestämmas.
”Beträffande åter den omständigheten, huruvida
vissa delar af byggnadsarbetet skulle lämpligen
och med förmån för Banquen kunna be(trifvas,
genom tillgörande anbud eller utrop,
sfi och enär Commissarierne icke ega grundad
anledning, att motsäga hvad Herr Professor Gjörweil
i detta afseende andragit, kunna de icke
Banco-1 (skottets TSctiinkanden, 649
eller annat än tillstyrka vidtagandet af lians gifne
forslager: Commissarierne få endast i Ödmjukhet
nämna, hvad bly och spiksorter vidkommer,
att behofvet af det förra hittills varit mindre
betydligt och till någon de! blifvit afhjelpt genom
den samling som vid verkställde rifningac
skett, men det öfriga är inköpt, Vid nybyggnaden
blifver i år åtgången på bly visserligen
Större och liar Banque» häraf ett ansenligt partie,
hvilket, utbjudet vid den för Tumba Bruks räkning,
i September månad förlidet år anställde
Auction, icke kunde försäljas. Detta torde nu,
om Herrar Fullrnäguge så finna för godt, lämpligen
kunna användas.”
Den vid byggnaden och reparation använde
spik har blifvit tagen hos Stads - Maj°ren Widbom,
sorn lemnat den kostnadsfritt vid Banque»,
efter vågpris, så ofta hela lådor eller fastager
blifvit tagne, sorn skett då någon större consuration
har inträffat oell dertill föranledt. För att
icke onödigtvis belasta Banquen m«?d större inventarium,
hvars förbrukning svårligen kan eontrollerås,
hafva mindre partier ofta blifvit requirerade,
sorn mäst betalas efter vanliga Jern-Bods
priser.
För öfrigt få Commissarierne ödmjukligen
gifva vid hand, att under loppet af innevarande
år, inga andra eller flere byggnadsmaterialier
blifvit inköpte, än 110 cubikalnar sprängd sten,
behöflig! för grundmurens fullkomnande och
brunnens murande på Archivgården, samt betalning
utgifven för en i December månad tagen
post sämre bräder, använde till grundmurens b©i
650 Banco-Utelattitts Hti&rikanderu
täckning mot is och snö under de pH följanda
vintermånaderne,' då arbetet inåst inställas. Något
hinder för entreprenade har således icke i
detta afseende mött, elier., efter hvad Commisinissanerne
i ödmjukhet förmoda, någon tjenlig
tid för arbetets bedrifvande genom deras förvållande
gatt förlorad, enär De, sedan Herrar Re«
visorérnes Protocoll af den 21 December blifvit
den 30 här föredraget, i början af Januarii månad
fogat anstalt om Architectens uppkallandes
för mellankomne hinder kunde han icke förr än
den u infinna sig till emottagande at nämnde
.Protocoll, och hans Pro Memoria, sorn inkom
den 2 Martil blef, jemte Commissariernes ödmjuka
yttrande, den 5 till Herrar Fullmägtige
insänd.”
Fullmägtiges Protocoll för dén ig April
innehåller i anledning, häraf: ”Vid genomgående
af Professoren GjÖrwells Pro Memoria, hade
det fästat Herrar Fullmägtiges uppmärksamhet,
att en så ganska ringa del af de för byggnaden
behöflige tillverkningar, efter Professorens tanka,
skulle kunna upplåtas till den minst bjudande,
ehuru Professorens förut aflåtne och den 6- näst-'
lidne Martii hos Herrar Fullmägtige förehafde
Pro Memoria syntes föranleda dertill, att sfi väl
åtskiilige Murare .och Timmermans samt andre
Handtverksarbeten kunde med fördel blifva betingade
och besörjde. För att häröfver meddela
närmare upplysning hade Professoren blifvit,
anmodad, att i dag hos Herrar Fullmägtige sig
infinna, och förmälde Professoren på. tillfrågan,
af Herr Grefven och Ordföranden i detta ämne:
Banco-Vtsftottets ÉetSnh anderi. 6 51
5,att dess nu afgifne Pro Memoria hade afseende
endast på de i år förefallande upphandlingar och
behöfliga Mästare-arbeten, om hvilka Professorens
fullkomliga öfvertygelse vöre den han sålunda
uppgifvit. Det mesta som till hösten
möjligen kunde medhinnas, vöre att uppföra
murarne intill 3:dje våningens höjd; så att för
i åt U ex. af Snickare-arbete ej annat erfordrades,
h'11 fönster- och dörrkarmar, och dessa kunde,
i anseende till teglets mer och mindre varierande
dimensioner, ej med noggrannhet förfärdigas
annorlunda, än efter särskildt mått för
hvarje öppning, allt i den mån byggnaden avancerar.
Deremot vore intet hinder, att sedan
kärmarne blifvit insatte, förfärdigandet af sjelfva
dörrarne, fönsterjufterne, panelerne och allt hvad
dertill hörer, kunde upplåtas på beting eller en«
treprenad till den minst bjudande och likaså alla
eller åtminstone de .fleste Glasmästare, Kakelugnsmakare
och Målare-arbeten, hvilka efter hand
under loppet af nästa år komma att erfordras.”
”Sedan nöjaktiga upplysningar häröfver blifvit
lemnade. utbad sig Professoren, att till Herrar
Fullmägtiges stadfästelse få förete de af honom
nu fullbordade tillägg å förut uppgjorde rit.
ningar för våningames indelning, hvaröfver Professoren
tillika gaf en detaillerad beskrifning; och
funno Herrar Fnllmägtige dervid ej anledning
till någon erinran.’’
”Af hvad sålunda hos Herrar Fullmägtigo
förekommit, skulle Commissariatet undfå del.
Herrar Fullmägtige funno öfverflödigt, att i ett
ämne af dylik art uppehålla sig vid detta ifråga
-
652 Banco-Vtskotteis Betänk anden.
varande hvarutinnan modificationer och Undantag
alltid blefve oundgänglige, och ville endast med
åberopande af de allmänna grunder, som genom
Prolocolls Utdrag af den 2 Martti, 13 April,"
den 13 Julii och den 21 December 1820 samt
den 6 Marni innevarande år blifvit CiörnmiSSäriatet
meddelade, hafva yttrat den tillförsigt, ntt
Herrar Corn m isssäf ieirne under byggnadsarbetets
fortgång sorgfälligt iakttaga hvarje sig yppande
tillfälle, att, i förening med Verkets fördel,
svara mot Rikets Ständers Herrat Revisorers förväntan
och befrämja’ de af dem tillstyrkte åtgärder,
så att riästblifvandé Banco Revision eller
Banco-Utskott ej må finna anledning, att, genom
derifrån skeende afvikelse!', någon möjlig besparing
gått för Verket förlorad. Her ar Cöminissariernes
tillstyrkan att det partie gammalt bly*
som vid en för Tumba Bruks inrättning, 1 Septernber
månad förlidet år, anställd Auction icke
kunde föryttras-, må i man af behofvet blifva
för byggnaden användt, funno Herrar Fulimägtige
välgrundad.’’
Till 1822 års Herrar Revisorer afgaf Revisions
Comrnlssarie.n en redogörelse, af följ a tidö
innehåll:
'För att med säkerhet kunna å Kdsélskä
tomten uppföra en för BanqUens behof tjenlig,
samt till formen så beskaffad byggnad, som blefve
lika och sammanhängande ined det gamla
Archivhuset, måste samma tomt apteras genom
grundgräfning och pålning: denna sednare operation,
verkställd af sjömän, hvilka, enligt upprättadt
Contract, erhöllo 4 Rtdr Banco för ned
-
Banao~Ut»kottett Betiinkandtn* 653
slåendet af hvarje påle, slöts i medlet af November
1820, På det hela blef val grundmur*
hingsarbelet iclco fullbordadt förr än vid Junii
månads början 1821, men den delen deraf,
hvarpå hu«ets murar skulle ställas, blef verkställd
sä tidigt orri hösten 1820 att början då
kunde göras med Uppdragande af yttre myrarne
till nära halfva höjden af SoUsbasSeinentet. Under
samma tid reparerades uti stora Bancohuset
de tvänlie rum en trappa upp, som Direction af
Götha Canal innehaft, och hvilka runi iordningställdes
för Ombudsmännen vid Banco-DiscontVerket,
som enligt Herrar Fullmägtiges förordnande
af den 27 April, borde i afseende på om
hand fångrie handlingars säkra förevarande m. m.
förses med särskildta Ämbetsrum i stora Bancohuset.
”
”1 grund af Commissariatets anmälan om
nödvändigheten för Canceilie.Expeditionen, att, i
anseende till dess ökade göremål, blifva försedd
med flera och mera rymliga rum, förordnade
Herrar Eulltnägtige den 7 December 1820, att
reparation skulle företagas i Cancellierurnmen,
och de försättas uti ett för Expeditionens behof
passande skick, äfvensom jute af de rum, hvilka
Låne-Banquen tillförene innehaft, borde inredas
för General Boksluts Commissarie Expeditionen.
'’
”Ar 1821, så snart årstiden och tjenstförrättningens
obehindrade gång inom Verket så
tilläto, företogs denna reparation och fulländades
så tidigt, att båda Expeditioneme kunde innan
årets utgång inflytta hvar och en på sitt ställe.’’
654 Banco- Utskottets Bellini anderT.
*’JSfybyggttac!én fortsattes äfven tinder tiden i
och dermed hanns så långt, att de yttre morarne
Uppfördes till den höjd soubassementet eller stenbeklädningen
utvisar.’
”I år har nybyggnaden, så avancerat, att
yttre oeh mellanmurarne kommit till behörig höjd,
alia bjelkhagen upplagde samt i vissa rum un*
derpaneladé, talcstolarne uppresteoch till det
mesta brädbek!ädde samt någon del af. taket belagd
med koppar, sfi att, efter allt utseende, och
så framt ej väderleken blifvér för mycket ogen,
yttra taket bör i år blifva fullkomligt Färdigt,
den murade listen derunder äfven innebegripen.’’
”Uti stora huset hafva reparationer mast
anställas i Referendatie-Gontöiret, förre Boksluts
Contoiret, Gassa i\:o 3^ och Tryckeriet!
dessa reparationer' äro fulländade samt hvarje
Expedition åter inflyttad i sina rum; kommande
förre Boksluts-Contoiret, att framdeles
tjena till arbetsrum för ena' fördelningen af
Högloft. Banco-Utskottet»5’
JRikets Ständers Revisorer ofgafvo i detta
ämne följande yttrande till Herrar BancoEullmägtige,
uti Revisions-Reglementet af dem
26 December 18.22:
’’Efter öfvervägande af hvad Herrar Full*
jnngtiges Protocoller och öfrige handlingar innehålla,
till upplysning'rörande det i Berättelsens
6 Artikel anmälde Beslut, att fullfölja
Banqu,ens byggnadsarbete, enligt samma method,
efter hvilken det blifvit, börjadt, nemligen
räkning, hafva vi öfverlemna! detta ämne
-
Banco-ZJtsioltets lietänianden. 655
ne lill Rikets Ständer och deras Banco Utskotts
närmare bepröfvande. För vår del hafva
vi anseri oss ej kunna frångå de omdömen,
sorn af sednaste Banco-Revisorer blifvit
Herrar Fullmäktige meddelade, angående bästa
sättet för verkställigheten; och utaf de skal
H errar Fullmägtige åberopat, ej funnit anleda
ning till annan öfvertygelse.
”Då, denna byggnad , i betraktande af
hvad den redan kostat, synes blifva Banquen
högst betydligt dyr, hafva vi velat härigenom
anmoda Herrar Banco-Fullwägtige att
tillse, det vederbörande, som hafva sig öfverlemnadt
bestyret och tillsynen vid byggnaden,
dervid i allt noga iakttaga möjligaste hushållning.
”
Den 4 Januari! innevarande år blef följande
Protocolls-Uidrag i detta ämne från Herrar
Fullmägtige till Commissarierne rneddeladtr
5,Med anledning af de yttranden Rikets
Ständers Herrar Revisorer, uti 4 §. af deras
den 16 nästlidne December aflåtne RevisionsReglerriente
meddela och hvaraf Banquens
Commissarier undfått del, funno Herrar Fullm
ägt i ge godt förordna, det all ytterligare åtgärd
så väl med byggnadsarbetet, som i afseende
på accorder och upphandlingar ifrån
denna dag och tills vidare kommer att inställas,
samt att Herrar Commissarierne oförtöfvadt
låta uppgöra genom Architecten en i möj.'
ligaste måtto noggrann och fullständig beskrifning
på de arbeten, som ännu återstå, och
Bihang lill Riis. St. Prat. *)lej
65^ Banco - Utskottets Beiänhanden.
genom Revisions-Commissarien en lilia beskaffad
förteckning, öfver de särskilde inventarier
och materialier, som, för detta ändamål upphandlade,
nu finnas att tillgå, på det att berörde
upplysningar må kunna af Herrar Fullmägtige,
jemte framställning i ärnnet, meddelas
Rikets Ständers Ranco-Utskött, hvars beslut
derefter afvaktaS, rörande tiden och sättet
för byggnadens vidare fortsättning.’’
’’Den af Herrar Commissarierne Vidtagne
bevakningsanstal t, attén särskild vakt åt Skeppsbrosidan
hålles till möjligaste säkerhet mot
den befintlige materialiens förskingring, funnö
Herrar Fullmäglige, Uppå derom vackt fååga ,
böra såsom gagnelig och nödvändig, än vida*
ie fortfara.’
”För öfrigt och då Smeds- målare- och
snickare arbeten under de år reparationerne
och påbyggnaden gemensamt Och på samfäld
räkning fortgått, hafva hvar för sig utgjort så
ganska betydlig summa, egde Herrar Commissarierne
jemväl föranstalta, det sådane detaillerade
sammandrag Öfver hvardera af desse
3:ne rubriker blifva till upplysning för Högloft.
Banco Utskottet uppgjorde, hvaruti åtminstone
de hufvudeakligare artiklarne deraf
särskildt för reparations- och särskildt för
byggnadsarbetet, upptagas och specificeras.”
Och blefvo desse omförmälde Uppgifter
korrt derefter till Högloft. Banco - Utskottet
aflemnade.
In fidem
G. Helsingitis.
Banco-XJtskotHts Éetähkanden.
1823 deri 14 Junii hos Herrar Cömmis
Safier
föredragen; och skulle Memorial härom,
afgå, enligt Protocollet,
‘Till Höglo fl. Banco-Utskottets Revisions
Fördelning.
Högloft. Utskottet har behagat låta in
ford ra min förklaring uti följande afne omständigheter
:
1:0 Ofver orsaken och anledningen der*
till, att kostnaden för de vid Banquen före*
tagne Byggnader och Reparationer så mycket
öfverstiger de upprättade kostnadsförslagen , och
2:0 Hvarföre icke handtverks-räkningarné
blifvit med påskrift af Architecten försedde.
Till förklaring öfver usta puncten får
jag ödmjukast andraga, att Arcllitectens i:ä
eller det under den 2i Maji 1816 upprättade
förslag endast innefattar den kostnad, som ansågs
erforderlig för uppförandet af en våning
på Archivhuset , hvarvid utom Täckningskopparen
1 hela gamla takredet troddes kunna
begagnas, och den gamla brandbotten med dess
fyllning och bjelklag Samt andra rummets tak,
utan någon rubbning bibehållas; men vid.
verkställigheten fanns denna förmodan Vara
alldeles Orätt fattad, emedan vid husets rifning
, i Martii månad 1817, takstolaine samt
hamtnarbanden befunnos öfverallt Vara murkne
och rnaskstungne, och således för användande
vid påbyggnaden alldeles oduglige , äfvensom
bjelkarne, till större delen af röta i ändarne
genomträngde , måste tillika med den öfriga
658 Banco Utskottets Betlinkanden
-
trossbotten borttagas, och taken till undra väningen
raseras; häraf uppstod en nödvändighet
att inköpa nya bjelkar, och hammarband,
nytt träd virke samt bräder bade för yttre och
undre taken.
Som vid påbyggnadens uppförande tillfälle
yppades, att i betydlig mån undanrödja
de hinder i tjenstgöringen, hvilka brist på tillräck
1 i ge arbets- och förvaringsrum åstadkommit,
ansågs nödigt, att låta för detta behof på
tjenligaste sätt använda vinden, och att muren
åt gårdssidan uppdrogs till en mot ändamålet
svarande höjd. Genom denna utväg erhöllos,
för Vesel-Banco-Expeditionen , Sex särskildte
arbetsrum, samt åtskillige smärre Contoir, till
handlingars förvarande, hvilka alla äro afde*
lade med rörade Cloisonsväggar. Dessutom och
för att från torgsidan få fritt tillträde till uppgångstrappan
i husets vestra ända, måste, på
nedra botten a:ne nya murar uppresas, ett
större hvalf och en ny stärkning slas, Förstufvan
och Vaktrummet förses med hvalf
och « trappor upp, arne eldfria hvalf inrättas
för General-Cassan den mindre.
För alla dessa arbeten samt de å tak och
och trossbottnar befunne bristfälligheter, oförutsedde
vid förslagets upprättande, har åtgått
en mängd byggnadsämnen och en myckenhet
dagsverken, för hvilka kostnaden icke kunnat
förslagsvis beräknas.
Härtill komma de flerfaldiga in- och utvändiga
reparationer å stora Bancohuset, sorn
nödvändigheten påkallat, dels för husets be-l
Banco-Utskottefs Bsttiiikanden. 659
stånd, och dess oell dels för tjenstgöringens
obehindrade gång samt verkets deraf så hufvudsakligen
beroende säkerhet. För dagliga
Expeditionen, hvilken i Banquen måste fortgå,
utan afbrott, hafva de (Repartionerne)
icke kunnat verkställas på en gång, utan successive
och styckevis, i den mån flyttningen
af någon Expedition till andra rum sådant
medgifvit: varandes ibland de många rum och
lägenheter, som, Bancohuset innehåller, icke
något, från och med källrarne till och med
rummen tre trappor upp, som icke fordrat re-,
paralion; General-Cassa-rurnmen samt Förva,
ringshvalfen, för Deposita och för Eånehand*
lingar härifrån ensamt undantagne.
Medelst husets sättning hade derå uppkommit
en stor remna, som vid anställd undersökning
fanns hafva utgreningar ät flera
fönsterlufrer i södra gränden, genomträngt hela
huset från grunden upp till takfoten, samt
således vara af vådlig beskaffenhet för husets
bestånd. Dass botande blef derföre af Herrar
FuHrnägtige befalldt och för detta arbete
måste fristående ställningar uppresas till den
höjd och längd, samt af den fasthet i sammansättningen,
som tryggadeJjarbetarnes säkerhet
, och genom hvilkas begagnande utväg
kunde erhållas, att säkert och pålitligen å taket
fästa det jerngaller, hvars uppsättning Herrar
Fullrnägtige redan iSi4 anbefallt. Efter
lagning af renman och de flerfaldiga skador
å dörrar och fönst erornfattningar lamt flera
ställen sorn densamma förorsakat, måste hela
6 6q Bänco-Vtsholiets B‘-tdnh anden
-
huset afrappa», och , för att få enahanda utseende
som det tillförene hade, alla lister och
framstående partier tillika med souhassementet
öljemåla*: sedermera ombyggdes irigangstrappan
åt Jerntorget, Uvalfvet öfver uppfordririasVerket
försågs ned nytt tak, forstufvu*
golfvet i stora huset omlädes, tillika med alla
rännstenar och planer omkring hela huset,
»tenafvisare nedsattes för bada gaflarne samt
åt södra gränden.
Vid byggnad af eller reparation å BanCo-
husen, mäste man coqsidersra, att cfe utgöra
förvaringsstäliet för Nationens och mån*
ga privatas förnämsta lösa Egendom, och med
afseende härpå gifva arbetet den soliditet, sorn
1 möjligaste måtto fredar emot Eldsvådor och
våidsförsök, hvilken omständighet, i förening
med de hinder Banquens, oafbrutet påga*nde
Expedition lägger för ett skyndsammare verkställande
af reparationer inom stora huset och
hvilka af sådan anledning sorn oftast måste
verkställa* på heigedagar samt om nätteine,
gör att Banquens byggnadskostnad skall alltid
blifva drygare än den, sorn åtgår till lika företag
vid privata byggnader.
Med någorlunda kännedom om den stora
skillnad i godhet, sorn finnes hos varor i allmänhet
och den verkliga nytta vid byggnader,
sorn materialier och handtverks arbeten af bättre
beskaffenhet medföra framför dem af sämre
qualification , hvarpå Archivhusets förra
tak och bjelklag lemnat öfvertygande bevis ,
har jag, vid beting och emottagande af handt
-
Banco-Utskottets Betankanden. 661
verksarbeten samt byggnadsämnen för Banquen;
trott mig böra fästa mera afseende ä varornes
och arbetets beskaffenhet ärt å priset; och detta,
af Commissariatet gillade förhållande, har
ansetts böra noggrannt iakttagas äfven af det
skäl, att emedan alla husgeråds- och inventariepersedlar,
hvilka tjena till förvaring och
Stängsel, såsom pulpeter och skåp, luckor,
dörrar och fönster med tillhörande las, gång.
jern och bommar äro i Brnquen underkastade
Stundlig nötning och dervid oftast ovarsamt
handterande, så af Banquens en del Tjenstemän
och Vaktbetjening sorn i synnerhet det
stora antal fremmande personer, sorn sig i
Banquen dagligen infinner, så fordras nöd vändigt,
att nämnde husgeråds- och invenfariepersedlar,
till ämne och sammansättning böra
vara af bästa beskaffenhet, heldst Banquens
säkerhet i så mångå afseenden deraf beror.
Höglofl. Fördelningen täcktes högst upplyst
finna, att detta förhållande, i samman*
hang med verkställigheten af ofvanomnämnde ,
Uti och omkring stora huset verkställde reparationer,
innebär tillräcklig anledning och orsak
hvarföre räkningarnes bcdopp sä vida ufverstiger
förslaget, sorn endast upptager Ar*
chivhusets påbyggnad , och att i:a puncteo
således torde få anses härmed förklarad.
Innan nybyggnaden hunnit fullbordas äP
väl okändt till hvad belopp kostnaden derföre
kan komma att öfverskjuta den-i förslaget utsatte
summan, roen säkert blir delta händelsen
här, som vid byggnader i allmänhet.
662 Banco Utskottets Betänkande».
TJ nclan rödja ridet af de hinder »om mcitie
vid grundgräfnings. och grundrnurings- samt
pålningsarbetet medförde mycken kostnad, och
gjorde äfven att gräfningen mäste utföras tili
långt större cubikalntal än förslaget upptager ,
hvaraf åter följde, att både murningen och
pålningen skulle ökas öfver Förslagets innehall.
Nämnde hinder bestodo uti 3"ne lag
gatsten och lika många lag af hophugget virke,
ett större partie på diverse ställen nedslagne
pålar, m. m. Upptagandet oell bortförandet af
allt detta var ganska kostsamt, särdeles fördet
gamla pålvirke?, hvilket, till ytorna upprut tet,
samt i öfrigt »begagnelig! för dess sneda ställning
måste, med användande af mycken tid
och arbete uppdragas, emedan härtill måste
nyttjas bråspel och jernkettingar af gröfre slag,
hvarförutan, til! vattnets någorlunda undanhållande
i gropen, en jemn pumpning nästan
hela arbetstiden mäste der förrättas.
Icke någon af dessa, under arbetets gång
af nödvändigheten föreskrifne åtgärder, ieke inrättandet
af det eldfria hvalfvet i I>iscontrummen,
ej eller vindens apterande till Archi v är a
påräknade i nybyggnadsförslaget, och följaktligen
skall kostnaden härföre jemte de flere under verk»
ställighetstiden redan vidtagna elier framdeles vidtagande
ändringar ansenligt öka Förslagssumma!!.
Beträffande åter 2:a puncten eller räknin
garnes
påskrift af Architeeten , så har jag väl
härom gjort erinran i anseende till målare- snickare-
smeds- kakelungsmakare och glasmästareräkningar,
då lian, med leinnad påskrift å må»
\ ■ 7 ' • /
Baned-Utskottets Betänk anden. 663
larens, som endast inlemnat en för hvarje år,
trott sådant tillförene icke vanligt, nu mera ej
eller tillhöra honom såsom någon skyldighet ,
heldst påskrift ej borde ske utan behörig granskning
, deri han, för andre göromål, ej hade tid
att å de till Banquen nästan dagligen inkommande
räkningar med tillbörlig lioggranhet verkställa;
och sorn för öfrigt de antagne handtverkarne
voro bland Stadens fördelaktigast kände samt
mest anlitade mästare, hvilka ock i flere år till.
förerie om hand haft Banquens arbete, sa ansåg
lein, att om beloppet af en eller annan räkning
syntes för högt, tjenligast vore, att derpå afpruta
någon viss procent: detta har ock, efter föregången
öfverläggning med Architecten, blifvit iakttaget,
i anseende till flere Mästare räkningar, och
en, efter arbets beskaffenhet lämpad afprutning på
dem således egt rum, hvilket, vid verificationernes
genomgående , visserligen icke undfallit
Höglofl. Fördelningens uppmärksamhet.
Efter hvad vid Banquens byggnader tillförene
varit vanligt, har en ibland Banquens Vaktbetjening
äfven vid detta tillfället blifvit nyttjad
till pådrifvare vid arbetet, fört dagsverks-räkningarne
samt besörjt upphandling af smärre partier
byggnadsämnen, jemte några redskaps- och inve
ntariepersedlar. Bäkningar häröfver, med pådiifvarens
påskrift, försedde och munteligen bosannade
af Verkg esa lierne , hvar och en för sin
detaille, hafva antagits såsom ligtige bevis på
prisen , vavulevereringen samt arbets-verkssälJigheten,
Banco-Utskotiets Betänkanden.
Och som detta verificationssätt, lika med
den af Commissariatet mig uppdragne speciela
tillsyn öfver byggnaden (hvilka båda omständigheter
allt ifrån byggnadens början 1816 på enahanda
sätt fortfarit) blifvit lemnade utan erinran
af 1818 års Höglofl, Banco-XJtskott samt 18ao års
Herrar Revisorer, förmodar jag i ödmjukhet, att
Höglofl. Revisions-Fördelningen upplyst finner,
det ingen anledning varit hvarken för Cornmissariatet
eller för mig enskildt, att deruti vidtaga
eller söka någon ändring , emedan sådant, hvad
tillsynen angar, skolat å min sida röja en åstundan,
att på kamrater få kastadt ett, visserligen
mångfaldigt, men genom Föifattningarne vid Reyisions-Commissarie-beställningen
fästadt besvär,
Stockholm den 3 Junii 1823.
P. Kellin.
Vidi
G. Helsingius.
Ödmjukt Memorial!
Revisions-Fördelningen af Riksens Höglofl.
Ständers Banco-Utskott har låtit tillställa Banquens
Commissariat en af Banco-Commissanen
och Riddaren P. Kellins till Höglofl. Fördelningen,
afgifven och den 3 i denna månad daterad
Förklaring;
1:0 Öfver orsaken och anledningen dertill,
att kostnaden för de vid Banquen företagne byggnader,
och reparationer så mycket öfverstiger de
Upprättade kostnadsförslagen.
a;o Hvarföre icke Handtverks-Räkningarne
Banco ■Utskottets Betankanden• §65
blifvit med påskrift af Architecten försedde; till*
kännagifvandes dervid Höglofl. Fördelningens Protocollsförande,
att Commissarierne egde öfver denna
förklaring utlåtande afgifva.
Då, allt ifrån den tid Banco-Verket erhöll
eganderätten till Bancoliuset, den I.edamot af Corn.
missariatet, sorn af Riksens Ständers Herrar Banco
Fullmägtige varit förordnad till Styresman öfver
Verkets Revisions Departement alltid utan afbrott
varit den person, som egtjatt besörja om
det administrativa, af allt hvad till byggnaderne
och den inre oeconornien hörer, i enlighet med
Riksens Högh Ständers Deputerades Instruction
för Revisions- Comrnissarien af den s> 4 Mardi, 1 6 g 8,
11 och Riksens Ständers Reglemente af den
i 7 Junii I698, §. 18, hvilka författningar till
sin fulla kraft och verkan intill denna dag, utan
någon slags rubbning fortfarit att vara gillande,
sa torde Högh Revisions - Fördelningen
gunstbenaget finna att, i afseende på de framställde
puncterne, Coinmissariatet en Corps icke
bör kunna hafva något hufvudsakligt att
tillägga till den Dedamots afgifne förklaring,
hvarom nu är fråga. Dessutom har det ifrån
äldre tider tillbaka särskildt tillhördt RevisionsCornmissarien,
att, för Byggnads- och Oeconomie-bestyret
i dess hela omfattning, inför Verkets
Principaler redovisa genom afgifvande
Berättelser omedelbart, utan att denria redovisning
någonsin kommit till Commissariatets
kännedom, ännu mindre varit deras granskning
underkastad. Commissarierne hafva aldrig
haft eller ens tilltrott sig rättigheten 3tJ
665 Banco-Utskottets Betiinkanden.
hafva med dessa saker annan befattning, än
den collegiala, i afseenden på hemställande»,
beslut och liqvider. De befallningar, rörande
byggnaden, sorn från Principalerne utgått, haf.
va till verkställighet blifvit remitterade till
det Departement, som dermed egde att taga
befattning, hvarföre ock, endast till förtydligande
af Banco Commissarien Kellins yttrande, vid slutet
af ifrågavarande förklaring, rörande den af
Cömmhsariernt honom uppdragne speciella tillsynen
öfver byggnader:, Commissarierne i ödmjukhet
få anmäla, att det aldrig berott af dem, att
öfverlemna denna speciella tillsyn åt någon annan
än Revisions Commissarien , hvilket de sista
orden i samma förklaring jemväl tydligen utmärka.
Det Commissarierne ålagde gemensamma ansvar
för alla Departementer har visserligen icke
undfallit deras uppmärksamhet, men då allestädes,
der, vid tillämpningen af författningar, rättvisa
får ega rum, ansvaret kominer att bestämmas
efter de etablerade möjligheterna till controll,
så hafva Commissarierne i detta fall egt allt skal
att trygga sig vid den medbroders nitfulla verksamhet,
som besörjde byggnaden, och hvars åtgärder
, samt redovisningssätt Riksens Ständers
Revisorer och Banco Utskott gillat, och hvarföre
han och det öfriga Commissariatet, i. enlighet
med författningarne, erhållit decharge. Att nybyggnaden
skulle öfverstiga kostnadsförslaget var
en gifven följd af de under verkställigheten tillkomne
olörutsedde omständigheter, hvarom BanCO-C
ommissarien Kellins förklaring närmare upp
-
Banco Utskottets Betänkanden.
lyser, men till hvad grad sådant skett, leande icke
Commissariatet, som intill denna dag icke ens
fått taga kännedom om innehållet af BanquensHuf.
Vud-Bok, ty till den så kallade Secreta-Boken ,
författad af Boksluts-Commissarien och reviderad
af Revisions-Cotnmissarien, hafva de andre Cominissarierne
aldrig egt tillgång. Härtill kommer
att nybyggnaden verkstäldes på samma gång, som
en stor och vidtomfattande reparation på det gamla
Bancohuset samt arbetare och Materialier efter
behofvet användes ömsom till dessa båda företag,
och penningarne derföre, efter gammalt bruk,
utassignerades af omkostnings räkningen, hvaraf
allt följer , att Commissarierne icke varit i tillfälle
att kunna ega kännedom om det kostnadsförslaget
öfverskjutande beloppet. På grund af
hvad sålunda är anfördt , hafva Commissarierne
ansett sig icke hafva något att tillägga tili den
af Commissarien Kellin afgifne förklaring, utan
återställa densamma härjemte i ödmjukhet.
Stockholm d. 18 Junii 1823.
G. Ehrenhoff. G. Brakel. J. G. Hierzeel,
M- G. Stael t>. Holstein. A. Gollnitz.
C. Fant. A. Broman. A. Toran. C. Rudberg.
G. Londieer. G. Huldt.
Vidi
G. Helsingius.
N:o 38.
Ankom den 29 Julli 1825.
Memorial till Rikets Hoel. Ständer, rörande
decharge för Herrar Banco .Fullmägtige i
668 Banco-Utskottets Betänkanden.
afseende pa deras, efter sista Riksdan, öfver
Banco-Verket förde styrelse.
Hos Rikets Högh Ständer får Banco.Utskottet
vördsamt anmäla, att granskningen af Banco*
Verkets, Tumba Bruks saint Banco- och Riks»
Discont-Verkens styrelse och förvaltning, ifrån sista
Riksdag intill närvarande tid , numera blifvit
af'Banco-Utskottet så vida fulländad, att något
hinder ej Uppstår för meddelande af det i
32 §. Riksdagsordningen aribefalte yttrande lifver
Administrationen på det hela, och för derpå
följande val af Banco-Fullmägtige vid närvarande
Riksdag, i enlighet med den föreskrift
6 6 §. af samma Riksdagsordning innefattar.
Utskottet har, Under oafbrutet fästadt afseende
på det af Rikets senast församlade Ständers
Bancö-Utskott till Banco-StyrelsenS efterrättelse
utfärdade Reglemente och deruti åberopade äldre
författningar, till sorgfällig pröfning förehaft de
ämnen, som af Rikets Ständers Revisorer , årell
1820 och 1822, i en ellet* annan måtto blifvit
till Utskottets uppmärksamhet öfverlemnade, genomgått
Herrar Banco Fullmägtiges Protocoller
intill nästlidet års utgång, och särskildt Undfått
del af alla hufvudsakligare beslut och åtgärder,
sorn Under ,den sedermera framflutne tiden kommit
i fråga.
Ehuru Banco Utskottet funnit sig föranlåtet,
att till Rikets Höglofl. Ständer framställa åtskilliga
anmärkningar , rörande en för Banquens räkning
verkställd byggnad, så anser dock Utskottet,
att Herrar Fullmägtige i öfrigt vid alla tillfällen
Banco-Utskottets Betiinkanden. 669
•ådagaladt berömlig omtanka för Banco*Verkets
bästa, samt med sorgfällig noggrannhet efterlefvat
och handhaft de till Herrar Fullmägtiges efterrättelse
gifne föreskrifter; och då, Herrar Full.
mägtige sålunda, efter Utskoitets omdiime, svarat
mot Rikets Ständers vigtiga förtroende, är det
flir Banco-Utskottet en lika ovillkorlig som angenäm
pligt, att hos Rikets Hdglofl. Ständer häri.
genom anmäla deras Fullmägtige vid Banco-Styreisen,
alla i gemen och hvar och en i synnerhet,
till erhållande af Decharge, för den öfver
detta angelägna verk efter sista Riksdag förde
Hufvudstyrelse*
Beträffande de ännu återstående dels från
Rikets Ständer remitterade, dels inom BancoUtskottet
väckte, och dels af Herrar Banco Fullmägtige
framstälde frågor, som ega gemenskap
med Banquens och dess Discont-Verks framtida
functioner, och jemte de flere från Rikets Stander
till Banco-Utskottet redan ingångne Beslut;
böra blifva föremål för de Reglementariska föreskrifter,
hvilka vid närvarande Riksdag komma
att ineddelas Banco-Styrelsen, underlåter BancoUtskottet
ej,1 att, i nian af desse ärenders oafbrutet
fortgående, behandling, Resultaterne till Rikets
Höglofl. Ständers slutliga pröfning och stadfästelse
anmäla. Stockholm d. 24 Julii i8?3<
N:o 39.
Ar.kcffi deri ig Julii 1823-  Memorial till Rikets Höglofl. Ständer, i anledning
af Banquens Fiscals- Ämbetes gjorde
6yo ' 2}(ineo‘Utskottets Betänkande,
framställning, atl Banquen matte i allmän■*
het blifva befriad fran skyldigheten atl i
Concourser och Års Proclainata bevaka sine
emot lös pant egande fordringar
BanquénS Fiscals * Ämbete Ilar, uti hosföljande
till Banco-Utskottet ingifne Memori»
al, af den d. *2 i denne månad; på före*
komne anledningar, och i sammanhang med
bemälde Fiscals Ämbetes förutgjorde och jern»
te Banco Utskottets Memorial N:o 5, till HoglLag-Utskotteis
behandling, remitterade framställningar,
rörande ändring, och undantag
i några allmänna Lagar och Författningar, för
betryggande af Banco-Verkets säkerhet , fästat
Banco Utskottets uppmärksamhet på angela*
genheten afen Lagförklaring, hvarigenom Bani
quen kunde blifva bestämdt befriad från skyldighet,
att i Goncourser och års Proclamata be*
vaka sine emot Lös Pant egande fordringar ,
i annat fall, än då Banquen ansåge panteri
otillräcklig, och för bristen ville hålla sig till
Låntagarens person och öfriga egendom.
Till förekommande ej mindre af befarad
omgång och osäkerhet för Banquen, än förluster
för Låntagare, anser Banco-Ufskottef, 1
likhet med Fiscals Ämbetet, en bestämd För.
klaring öfver nu gällande Författningar i denna
del vara af behofvet påkallad, och får alltså
vördsamt tillstyrka, det Rikets Ständers Lagutskott
i sådant hänseende matte fa sig uppdraget
,
]3ancO'TJtskoitets Betdnhanden 671
draget, ali på grund af hvad uti Memorialet
blifvit anförd t och hemstäldt, til 1 Rikets Ständer
inkomma med dess förslag och Utlåtande.
Stockholm d. 24 Julii 1823.
Afskrift.
All erödmjukaste Memorial!
Uti den berättelse , Piscals-Ämbetet vid Riksdagens
början till Höglofl. Banco-Utskottet afgaf,
yttrade sig Fiscals Ämbetet ibland annat, att , i
anseende till det särskildta förhållande, som Företer
sig med Banquens lösöre-panter, 20, 21,
2 2, 23 §§. i 2:dra Capitlet Concours-Lagen, rörande
.lyftning för> prioriterade fordringar, under
anslagstiden eller innan Dom i Concours-saken
gifven iir, samt om borgens ställande derför, icke
kuntje i hela deras vidd tillämpas på Banquen ,
och, uppå förekomne anledningar, finner sig Fiscal*-Ämbetet
i sammanhang dermed nu alleröclmjukast
böra anhålla, att få fästa Höglofl. Utskottets
uppmärksamhet på angelägenheten af en
Lag.förklaring, sorn bestämdt befriar Banquen
från skyldigheten att i Concourser och Ars-Proclamata
bevaka sine emot lös pant, egande fordringar,
i annat fall än att Banquen befarar, <;let
panten är otillräcklig och för bristen vill hålla
sig till Låntagarens person och öfrige Egendom.
Af 17 Capitlet Handels-Balken synes följa,
att den sont har lös pant i händer, måste, lika
med andra Borgenärer bevaka sin fordran; men,
efter Fiscals-Arnbetets åsigt, borde Innehafvare af
dylik pant i allmänhet desto heldre vara befriad
Bihang till Riht. St. Pral. I82j. 6. te Sami. 37-
67 a Banco-Vtskoitet» Bettini anden.
från en slik skyldighet, derest han icke, såsom
nyss är namn,dt, i ovisshet om panten kunde
förslå till hans fulla förnöjande, genom bevakningen,
ville hålta sin talan öppen mot Gäldenären
och bereda'sig rättighet att för bristen dela
Concoursmassans öfrige tillgångar, som panten
genom öfverlemnande! till Panttagaren, redan innan
Concoursens början, blifvit skiljd fran Gäldenärens
bo, så att dennes egande rätt, ehuru den
icke alldeles upphört, likväl blifvit inskränkt och
vilkorlig, så att den ej kan utöfvas eller gälla
för än Pant hafva ren är vorden förnöjd för den
derå lemriäde försträckning jemte ränta, om sådan
är betingad.
För sin del kan Fiscal s-Ämbetet icke inse
något äfventyr eller olägenhet af ett så biskaffadt
allmänt stadgande, då Gäldenärens eller Concoursmassans
rätt att lösa panten , för hvad den
blifvit utsatt till, med ränta derå inom den tid
och på de vilkor, som vid pantsättningen blifvit
betingade och Fägen i allmänhet bestämmer,
varder i sin fulla kraft och verkan bibehållen,
derest Gäldenären eller hans rätts innehafvare
skulle finna förmånligare att lösa panten än att
låta panthafvaren behålla den emot sin fordran.
Det torde invändas, att befrielse från bevaknings-skyldigheten
möjligen kan befordra eller
rjnderlätta bedrägliga pantsättningar; men om en
Gäldenär på sine rättmätige Borgenärers bekostnad
vill gynna tredje man eller hos denne ät
sig sjelf förvara en framtida tillgäng, kan han
sorn|gåfva lemna honom eller under sken af
köp till honom föryttra sin lösa Egendom och
Banco Utskottet» Betänkande, 673
på sådant sätt åstadkomma lika stor, om icke
större skada, än genom en falsk pantsättni-ug.
Frågan må dock i allmänhet anses huru
sorn lieldst. Hvad Banque» särskildt beträffar,
lärer Höglofl. Utskottet högst upplyst finna
att bevakning af dess fordringar for Hån å
lösöre panter, särdeles Guld och Silfver, rnc-rähdels
är lika o nöj!ig att verkställa, som den
i sjelfva verket synes öfverflödig och auda
mål sslös.
Vid pantsättning af Gujd och Silfver upp
gifver väl pantsätiaren ett namn, stundom endäst
Inuial-Bokstäfver, som antecknas i Banquens
Böcker, egenteligen i afsigt att förekomma,
det panten icke må kunna lösas af
obehörig person; men Fåne Bariquens Tjenstemän
kunna icke känna alla dem, som inlemna
panter till beläning och följaktligen icke eller
controllera, om de uppgifva sina rätta namn,
och mariga Låntagare nyttja äfven fremmande
personer till pantsättningens ombesörjande,
hvilket desto lättare kan ske oell desto mindre
af Banquen förhindras, som någre förskiifningar
för Lån å dylik säkerhet icke afgifvas,
hvarförutan pantsedlarpe såsom stälde till Innehafvarne
icke sällan af Låntagaren föryttras
till tredje man. Att Banquen under sådane
omständigheter icke kan känna rätta Gäldenären
och således ej eller af de i allmänna
Tidningarne införde underrättelser, om utfärdade
Proclamata , erhålla någon upplysning,
huru vida de samma i detta hänseende röra
Ban^uens rätt, är uppenbart; och som inne*
674 BancoUlskottets BetSnkanden.
hafvare af lös pant icke eller har samma ovill.’
torliga rättighet, att undfå särskild kallelse,
som i ii och 31 §§. af 2 Cap. i ConcoursLagen
är Inteckningshafvare förvarad, ärBanquen
i de fleste fail utur stånd att kunna bevaka
de på Guld och Silfver utgifne Lån.
Endast i den sädsynta händelse att CencoursiDontaren
meddelar B.inquen särskild underrättelse,
örn inställelsedagen, med bestämd
uppgift på pantsedelns numer och innehåll
samt i hvars namn Lånet är upptaget, blif■ver
en sådan bevakning möjlig. Men då af
stadgandet i 57 puncten af 1668 års BancoOrdning
, med tämmelig säkerhet bör kunna
dragas den slutföljd, att panten icke i något
fall kan af egaren eller pantsedelns innehafvare,
återfordras förr än Lånet med dess interesse
blifvit till Låne-Banquen betaldt, och
flere författningar samt deribland senast Kongl,
lii un gör elsén den 29 September 1818 förmå,
alt de Guld- och Silfver panter, för hvilka de
undfångne lånen ej inom Ett års förlopp omsättas,
hemfalla tili Banquen , samt någon
tvifvel om dessa panters tillräcklighet till Banquens
skadeslöshållande ej kan ega rurn , tyckes
någon bevakning af’dylika Lån, äfven der
den är möjlig, icke erfordras, enär vid nyss
anförde förhållande pantegaren eller dess rätts
innehafvare icke icke synes med någon framgång
kunna påstå, att, i ansende (till försummad
bevakning, utan lösen 'återfå panten.
Eiscals-Ambetet veterlig! har ej eller något
så beskafladt anspråk emot Banquen nå*
Banco-Utskottets Betankanderi.
gonsin blifvit väckt; men, efter hvad Fiscal*-  Ä-mbetet inhemtat, skall en enskild panhafvare
för underlåten bevakning i pantegarens Cori«
cours blifvit dömd att återställa pantén utan
lösen, och kännedomen derom skulle tilläf—
ventyrs kunna föranleda till lika beskaffade
påståenden mot Banquen, sorn, om de icke
medförde någon annan olägenhet, åtminstone
adrogo Banquen kostsamma och vidlyftiga
Rättegångar, till hvilkas förekommande den
Lagförklaring Fiscals-Ämbetet i djupaste öd-'
mjukhet föreslagit, synes blifva nödig, och
torde vid framställningen derom till Rikets
Höglofl. Ständer ej böra lemnäs obemäldt, att
då Banquen någon gång är i tillfälle att be"
vaka ett mot pant af Silfver eller Guld upptaget
Lån, kunna bevaknings-kostnaderne stundom
uppgå till lika belopp som Låne-Capitalet
och komma nästan alltid att stå i ett högst
olämpligt förhållande till pantens värde, hvarigenom
antingen Låntagaren eller dess rätts
innehafvare, i fall panten inom behörig tid
löses och förenämnde kostnader dervid ersättas,
eller ock Banquen, derest panten i motsatt
händelse till den samma hemfaller, blifver
lidande, så alt ett Lod Silfver på|sådant
sätt möjligen kan komma att kosta En Riksdaler
3 a sk. och deröfver.
Hvad angår Lån på Låne-Banco Capitaer
och Silfver-Sedlar, hvilka antecknas p.å de af
Låne-Banquen utgifne Obligationer, sorn derefter
återställas egaren; så blifver bevakning
gen deraf lika omöjlig och mer öfverflödig än
6-6
Banco-Utskottets Betänkanden.
af Lån på Guld och Silfver, och har en dylik
bevakning, så vidt Fiscal* Ämhetet kanner
alldrig egt runn; samt vidkommande sluteligen
Lin på jern och andre exportable effecter;
så är det väl lättare för Banquen att
låta bevaka berörde Lån, som utgöra ett ringate
antal och för hvilka Låntagaren alltid afiemnar
sin förskrifning till Banquen;men med
afseende å hvad Fiscals-Ämbetet bär ofvan
anfort i fragan om bevakning i allmänhet af
fordringar mot lös pant, torde det finnas skäligt,
att den för Banquen föreslagna befrielse
från bevakningsskyldigheten äfven utsträckes
till delta slags Lån.
Dock varder detta allt Höglofl. FancoUtskottets
upplystare pröfning och bedömande
vördsamt umlerstäldt.
Stockholm af Banquens Fiscals-Contoir
den 2 2 Julii 1823.
Nils Rud. Kruse. G. Marcks v. Wurtemberg.
Vidi
G. Helsingius
N:o 40.
Ankom d. 6 Augusti 1823.
Memorial till Rikets Högl. Ständer, angående det
äfventyr, sorn för Banquen uppstår i anseende
till omöjligheten, ött fä tillförlitligen upplyst,
huru' vida dess läntagare. , mot inteckning i
Banca-Utskottets Betänkanden. 671
fast Egendom, är o frie för Förmynderskap
eller Förvaltning af andra förmäns rättegan•
de medel.
Da samtlige Hof-Rätterne, alla Harads- och.
Rådstnfvu-Rätter i hela Riket, Justitias-Colle*
gium i Stockholm, Borg-Rätterne, samt Considoria,
Acedemica i Upsala och Lund, äro
behöriga att förordna Förmyndare för omyndige
barn, under hvarderas Jurisdiciion och
dervid icke äro förbundne eller skäligen kunna
förpligtas, att till en dylik befattning utse
endast sådane personer, sorn tillhöra samma
jurisdiciion, enär Barnens slägtingar, äfvensom
andre, åt hvilke forrriynderskapet på goda skäl
kan komma i fråga att uppdragas, oftast kunna
vara boende på annan ort eller vara af annat
stånd än de omyndige, så att t. ex. Förmynderskap
kan anförtros en person i Haparanda
af Rådhus-Rätten i Ystad, en Ofrelseman för
Frelse mäns barn, en till Hof-Staten icke lydande
person, för barn efter någon sota lyclt
under Borg-Rätt, en Borgare i Upsala och
Upsala för en Akademisk persons barn, och
så vidare, samt här tillkommer att Fader är
sine barns rätte Förmyndare, utan att behöfva
Domstolens förordnande dertill; och att Domstolen
ofta saknar kännedom huruvida en under
dess jurisdiction hörande person har om
händer några andra förmåns rätt egande medel,
så kunna de bevis om frihet från Förmynderskap
och öfrige medel af nyssnämnde
•genskap, sorn meddelas, för Frälseman , af den
Banco• Utskottets Betänkandenl
Hof-Rätt hvarunder de lyda, oell för andre,
af den Domstol, som gifvit inteckning för Banquens
räkning , samt om Dånsökanden veterligen
iir boende annorstädes, äfven af hans Forum
Domicilii icke blifva till racki ige att skydda
Banquen mot förluster, och ej heller är det
verkställbar att ålägga Länsökanden anskaffa
dylike bevis från alla de Domstolar i Riket,
sorn ega att tillsätta Förmyndare. Den försäkran
en Låntagare, i följd af 6:te puncren uti
Kongl. Förordningen d. 8 Maj 1739, på Heder
och Ara i Skuldebrefvet lemnar, att han
icke har barnarf orri händer, e!h*j- häftar för
någon annan skuld af hvad namn den vara
må, som kan lända Banquen till förfång i dess'
inteckningsrätt, synes alltså innefatta den största
möjliga säkerhet, som Banquen under hittills
varande förhållanden, i detta hänseende,
kunnat vinna; men enligt hvad Banquens Commissarier
hos Utskottet anmält, har icke ens
derigenom ändamåltet kunnat ernås, utan hafva
flere anledningar förekommit, att Banquen,
genom förtegade Förmynderskap torde blifva
utsatt för förluster och äfventyr. Det är följagtligen
af en synnerlig vigt för Banquen, att
nödige åtgärder vidtagas till dess betryggande
mot dylike förluster, för hvilka de hittills
vanlige bevis fran Domstolarne, enligt hvad
ofvan är nämndt, lemna föga eller ingen säkerhet
, och som äfven äro allt för svagt förebyggde
genom Låntagarnes i skuldebrefven
afgifvande försäkran; då högst berörde Kongl,
Förordning, för den sorn emot sanning och batt
-
Banco-Utskottets Betänk andem 679
re vetande afgifver en Sudan försäkran , dels
icke bestämmer något ansvar i annat fall, än
att Banquen derigenom verkligen gör förlust
pä Länet och dels icke alltid torde vara till
innehållet känd af vederbörande Låntagare ,
hvilka således sakna kunskap om den strängare
påföljd, af Schavott samt vatten och bröd
eller Fästningsarbete, som samma Författning
i sistnämnde händelse utsätter ; ett stadgande,
hvars tillämpning dock sällan kan komma i fråga,
efter sora förtegade Förmynderskap eiler
andre dylike befattningar merendels icke yppas
förr, än Låntagaren är död och Concours
efter honom uppstår.
Banco Utskottet, som efter Banquens FisC3ls-Ambetes
hörande, tagit ämnet i sorgfälligt
öfvervägande , har för dess del fömodat
att det åsyftade ändamålet skulle bäst, säkrast
och med minsta omgång vinnas, genom en
allmän'förändring i 17 Gap. Håndels-Balken,
hvarigenom det blefve stadgadt: att de fordringar
, hvilka blifvit i Gäldenärs fasta Egendom
behörigen intecknade» böra utgå med förmånsrätt
utur samma egendom och dess afkastning . framför
all annan gäld än de utskylder, sorn fördea
inteclcnade fastigheten skola erläggas, samt tilläfventyrs
obetald köpeskilling, derest inteckning blifvit
gifven innan. Laga Ständ äkommit.
Flere skäl förete sig för vidtagandet af era
sådan förändring, hvilken både synes öfverensstämma
med antagna och giltiga Rätts - begrepp ,
och förr eller sednare torde finnas nödvändig för
litt i allmänhet befästa förtroendet till Inteckmn»
68 o Banco Utså utfatt B/tänåandsTt.
gar, hvilka dessförutan i sjelfva Verket innebära
en nog chimerique säkerhet för 1,angifvare». Enligt
nu gä I lande Lag eger den , sorn hal ver lös
pant i händer, alt derutur njuta betalning framför
alla andra fordringsegare, hvaremot en Inteckningshafvare
måste se en mängd andre Borgenärer,
med rut r eller mindre skäl, framför sig
taga betalning utur den intecknade Fastigheten.
Till denna skillnad är svårt att finna någon giltig
grund, da det synes öfverensstämmande med
bade rättvisa och naturlig billighet, att deri som
fästa: sin säkerhet vid något visst'af Låntagarens
Egendom, det vare sig löst eller fast, också bör
derutur, få njuta sin betalning. Och då Inteckning
i fast egendom tillkommit just derföre, att
fastigheter icke kunna, lika som lösören, .öfver*
lemnäs i Långifvarens händer, tyckes den ock
höra medföra enahanda säkerhet. .
Visserligen kan det invändas emot förändring
af den stadgade förmånsrätten för Barnarf, upphörd
och dylike i 17 Cap i 8 §• Handels-Bal
ken
örn nä mrida medel, att Lagen bör sörja för
omyndige barns och publike Verks säkerhet, och
således söka förekomma den möjliga händelse,
att en Förmyndare eller Uppbördsman använder
Barnarfvet eller de allmänna medel han har om
händer, til! inköp af fastigheter, hvarå hon sedan
emot inteckning kan upplaga penningelån ,
sorn då skulle vid inträffande concours, till de
omyndigas eiler det allmännas skada, utgå med
förmånsrätt; men deremot synes, med lika skäl,
den erinran kunna ega runa , att säkerheten hos
en Förmyndare eller Uppbördsman, för hvad lian
Baneo-UtsAotutt ÉttHnhanden. 68 i
i sådan egenskap får om händer, förnämligast be•
ror af personens moraliska charakter, och att om
han för anförtrodt Barnarf eller Uppbörd kan kö»
pa fastighet, derå göra Län och förskingra penningarne,
kan han utan en sådan omgång mycket
lättare directe förslösa Barn arfvet eller LTppbörden,
hvarigenom de omyndige eller det allmänna
sta- på samma punct samt föijakteligen i
båda fallen kunna gå. miste om sine medel. Eger
åter Förmyndaren eller Uppbördsmannen fast
egendom , innan han einottager en sådan befattning,
och sedan later inteckna, samma fastighc-t
så saknas äfven i den händelsen skälig grund att
Barnarfvet eller uppbörden tilläggas något företräde
utur fastigheten, enär "Lagen icke fordrar,
att man skall vara fastighetsegare lör att kunna
blifva Förmyndare- eller Uppbördsman, och den
tillfällighet att ert och annan är det, icke skäligen
bör tillskynda de omyndiga eller det allmänmänna
en förmån på de Borgenärers bekostnad,
som iåtit inteckna sine fordringar, orri det ock,
skett sedan Gäldenären blef Förmyndare eller
Uppbördsman; oberäknadt det verkligen hårda
och obilliga deruti, attén Förmyndare eller Uppbördsman
etdigt nu gällande föreskrifter, i ock
för en sådan befattning skall vara stängel från
från möjligheten ätt göra Lån mot Inteckning i
sin redligt förvärfvade fastighet, äfven då han
icke eger det ringaste af de så kallade Förmånsrätt
egande medlen hos sig yjnestående.
För den händelse, att Banco-Utskottets ofvannämnde
förslag, rörande förändring af 17 Cap.
Handels-Balken, oagtadt hvad sålunda till stöd
682
Banco Utskottets B. telt konden'.
derföre »blifvit anfördt, ej skulle' sedan Rikets
Ständers Rag- Utskott deröfver hördt blifvit, befinnas
aniageligt, har Utskottet i sammanhang härmed
ansett sig böra såsom ett alternativ framställa
det af Banquens Fiscals-Ambete, med hänsigt
till sakens så beskaffade möjliga utgång,
särskildt gifné förslag: Att Kong!. Majit och Rikets
Ständer täcktes genom en allmän författning
förordna, att så snart någon person biifver utsedd
till Förmyndare af annan Domstol, än den
Härads- eller Rådstufvu-Rätt inom hvars jurisdiction
han är mantalsskrifven , det skall åligga
nämnde Domstol, att derom underrätta Förmyndarens
Forum Domicilii med näst afgående post,
eller åtminstone så tidigt, att underrättelsen kan
komma Rätten eller Domhafvanden tillhanda, sist
inom Tretionde dagen från Förmyndare-förordnandets
datum. Börandes alla sådane underrättelser
införas i ett särskildt dertill inrättadt Registratur,
som i alphabetisk ordning upptager alla
sålunda anmälde eller af Domstolen sjelf tillsatte
Förmyndares tillnamn, dopnamn, tittel eller
yrke, tiden när, samt af hvilken Domstol och
för hvilken eller hvilka omyndiga de blifvit till
Förmyndare förordnade. Att den Domstol eller
Domhafvande, som erhållit en dylik underrättelse
genast bör lemna besked åt den Domstol, som
meddelat den, eller å Landet åt Domhafvanden
om densammes behörigavinregistrerande, samt att
Förmyndare-förordnandet ej utlemnas förr än ett
sådant besked erhållits, att då någon utnämnes
till Uppbördsman, Kyrko- eller Fattighusföreståndare
eller annan dylik befattning, anmälan derom
Banco-Utskottets Bstiinkatiden. 6§j
ho* hans Forum Domicilii på enahanda sätt och
inom lika tid alltid bör göras af det Ämbets-Verk
eller den Corporationsom utfärdrar fullmagt eller
förordnande på något så beskafFadt uppdrag.
Att den som förrättar Bouppteckning i Sterbhus,
der Fader såsom sine Barns Förmyndare, till
vård och förvaltning emottager någon defa tillhörig
egendom, bör sådant till Fadrens Forum
Domicilii för anteckning i åfvanberörde Register
inberätta; och deh Domstol till hvilken Bouppteckningen
inlemnas, ega att tillse, det bevis öfver
verkställigheten deraf densamma åtföljer ; —■
kommande uti intet äf ofvannämnde fall, förmånsrätten
ätt beräknas längre än ifrån den dag inregistreringen
skedt, hos Domstolen eller Domhafvanden
i den ort Förmyndaren, Uppbördsmannen
eller Fadren är boende. Att föröfrigt i anseende
till möjligt ombyte af hemvist, de Bevis om
frihet från Barnarf och andra förmånsrätt egande
medel, som en lånsökande ifrån sitt Forum Domicilii
föleter, äfven bör intyga huruvida han
från uppnådde laga ålder varit beständigt boender
under samma Domstols jurisdiction, och i
annat fall lika bevis af honom anskaffas jemväl
från den eller de andre Domstolar, under hvilka
han haft sitt bo och hemvist, sedan han uppnådde
den ålder, att Barnarf eller allmänna medel,
kunde honom anförtros; derest det nemi. icke
skulle anses lämpligare på det hela foga sådan
anstalt, att anmälanden om tillsatte Förmyndare
och Uppbördsman, för-hela Riket omedelbart inskickades
till något visst Ämbetsverk inom Hufö
yudstaden, t. ex. Kongl. Maj:ts Nedre Justitia
-
68-J Banco-Uts’otteis Betänkandert.
Revision, derifrån bevisen sedermera kunde med.
delas utur ett för ändamålet inrättadt generelt
Register.
Slutligen blefve dc-t ock nödvändigt, atr uti
den författning, som härom kommer att utfärdas,
någon viss tid bestämdes inom hvilken redan
tillförordnade Förmyndare eller Uppbördsman
samt de flere, hvilka kunna hafva Barnarf eller
andre förmånsrätt egande medel om händer, bl ifva
hos deras Forum Domicilii eller hos det Ämbetsverk,
som dertill kan utses, i sådan egenskap
antecknade, om verkställigheten hvaraf vederbörande
Domstolar och de som ega befattning med
Upphördsmäns och dylike personers tillsättande
borde besörja ; samt Domstolarne dessutom åläggas
att tillkännagifva om dem veterligen, andre
personer inom deras jurisdiction, hvilka icke blifvit
i vanlig ordning till Förmyndare förordnade,
kunna innehafva dylike medel , såsom exempelvis
föräldrar, hvilka enligt hvad åfvan är nämndt,
icke behöfva Domstols förordnande, för att öfvertaga
förvaltningen af sine omyndige Barns
egendom.
Banco-Utskoftet anhåller vördsamt, att detta
Memorial må blifva remitteradt till Rikets Ständers
Lag-Utskott, för att i anledning deraf inkomma
med vederbörligt Utlåtande; och förbehåller
sig Utskottet i öfrigt, att så framt intet
dera af de nu för det åsyftade ändamålets vinnande
framstälde förslag, rörande allmänna Fagförändringar
, skulle vinna Rikets Heglofl. Standers
bifall , då med Högloft. Fag Utskottet vidare
samrådas, om de åtgärder, sorn med hanse
-
Banco-Utskottets Betcnkanden. 685
ende, särskildt till Banco Verket och ders betryggande
för befarade förluster, i detta fall ej få
åsidosättas. Stockholm d. 31 Julii 1823.
N:o 4 1.
Ar.krm den 6 Augusti 1823.
Betänkande till Rikets lii) elfl- Ständer, i fråga
om de fiir inlösen af för slitne smärre Banco-Sedlar
antagne g/ un der,
Till Stats- och Banco Utskotten är remitterade
ett af Herr J. Fornander, inom VäHofl. BorgareStåndet,
uppläst Memorial, hvaruti yrkas så beskaffad
förändring i de hittills antagne grunder
•vid granskningen af förslitne så val Banquens
som Riksgälds-Contoirets Sedlar, hvilka hos hvardera
Verket till inlösen presenteras, att alla, des.
se Verk synbart tillhörande Sedlar, måtte inlösas
utan afseende på annat tryck an ziffrans och
det grofva trycket till venster samt Finskan, och
utan att något afseende borde göras på namnen,
enär de fleste älven nyskrc-fne ej skola kunna
redligt läsas. Varande vid Memorialet btlagde
utom Fyra stycken förslitne Riksgälds Sedlar,
Tjugufyra stycken mer och mindre ofullkomlige
och stympande smärre Banco-Sedlar, af särskilde
valeurer, hvilka förmälas hafva blifvit i Bartquen
granskade och annullerade.
Banco-Utskottet som inhemtat, att uti hvad
som rörer Riksgälds Contoiret, utlåtande öfver berörde
motion (sub 2J:o 157) före detta, från Stats
-
686 Banco-Utsbottets Bétänkanden.
Ulskottet till Rikets Höglofl. Stander ingått, får
fur dess del hvad Banco-Verket särskildt angår,
sedan Herrar Banco Fullmägtige och Gominissariatet
blifvit hörde, meddela det vördsamma yttrande.
Att då någon viss del af en Sedel nödvändigt
måste antagas såsom hufvudsakligt gäl.
lande för dess inlösen , så framt Banquen skall
anses skyldig infria annat än hela och fullständiga
Sedlar, och dervid icke äfventyra att betala
en och samina Sedel flere gånger, så synes
detj vara allt skäl , alt den nedra Fjerdede
len
till höger hvarå namperi finnas tecknade ,
fått ett sådant företräde sig tillagdt; heldst
det egenteligén är namnteckningen är hvarigenom
blotta tryckta Forrnulairer förvandlas till
Sedlar, och erkännas för Banquens skuldförbindelser,
Ofverflyttandet af en sådan irilösningsrättighet,
från namnfjerdedelen till någon annan
del af Sedlarne, tyckes ej heller kunna medföra
någon nytta, men väl oreda och förvirring för
Allmänheten, och sannolikt den olägenhet för
Banquen, att en mängd särskildta sedelstycken ,
från hvilka Namnfjerdedelarne blifvit afskiljde
och tilläfventyrs långt före detta inlöste, då skul.
le i följd deraf på nytt blifva infriade. Hvad i allmänhet
beträffar de antagne inlösningsgrunderne,
hvilka Utskottet för dess del ej ansett kunna tarfva
någon förändring, så är dermed förenligt, att
likasom Namnen ensamne och då de ej samman,
hänga med det näst öfver befinteligä finare trycket
eller närmast derinvid, varande del af en Sedel
, icke kunna såsom inlösningsbare godkännas,
kall
Bantö-Vtskottets Betänkanden. 687
Iean ock, äfven om sjelfva namnen tillfälligtvis
blifvit frånskiljde, ilen återstående Sedeln likafullt
af Banquen inlösas, I det fallet fordras
likväl föf Banqueng säkerhet, att åtminstone resten
af Sedelns nedre hälft ar ostympad och sam.»
manhängande, ty om, genom blott hopsättning af
flere smärre Sedelstycken, ett värde kunde uppkomma,
sorn ingendera af desse stycken särskildt
för sig förut egt, så är lätt att finna, hvilka vinster
för bedrägclige Sedel-Innehafvare och hvilka
förluster för Banquen derigenom skulle kunna
beredas.
Bland de af Herpj Bomander vid dess Memorial
bifogade Sedlar (hvilka härjemte till Vällofl.
Börgare.Ståndet återlemnas) hafva utskillige,
fenligt Cornmissariatéts förmälan, ej förr än nil
varit i Banquen presenterade och således ej härstädes
undergått granskning eller maculerlng. Utaf
desse hafva 2:ne funnits antagelige, och i sådant
afseende blifvit med vederbörlig inlösningspåskrift
försedde i men de öfrige befinnas samte»
lige bestå blott af sådane hopfogade osammanhängande
stycken, söm, hvar för sig betraktade, ej
■är# inlösningsbare, derföre att om återstoden hel
och orubbad skulle finnas i behåll, JPresentanten
deraf ej kan förvägras att utbekomma hvardera
Sedelns fulla värde.
Stockholm den 31 Julii 1823.
Bihang iill Rikt;, Si, Pret, o?/e Smtih ]V:D 38»
688 Baneo-Utskottets Betänkanden.
N:o 42.
Ankom d, II Aug. 1823.
Betänkande till Rikets Häglof. Ständer , ii/vet
Herr B. Rosenblads motion, om upplysningars
meddelande i anledning af de vid Utskottets
Memorial, N.o 1 5, bi fogade Tabeller, rörande
Banco-Verkets tillstånd.
Ilos Högloft. Ridderskapet och Adeln haf
Herr 35. Rosenblad föreslagit, att Kanco-Utskottet
motte anmodas meddela upplysning, dels
huru stor andel af den i Tabellertie uppgifna
Vexel-Banc» Skulden eller Banco-Sedtl Stocken
för åren 1800—1822 utgjordts af utelöpande.
Sedlar, och af skuld pä Assignations Fondirs
Rakningar; dels oclc rörande de särskilda andelar,
af den i Tabellen N.o 3 blott for äret
1822 summariskt upptagne Skuld, bestående
Uti Assignations-Eonder på Rakningar, sorni
tillhört Stats Verkets åtskilligt grenar, andta Publike
Verk och Cassör, eller Enskilde Person-r*
och Bolag; hvilken Motion blifvit till BancoUtskottet
remitterad.
Banco Utskottet får, t anledning häraf, vötdlarnt
namna, att då de i VeXel-Bmquen. så
val för Publique Verks som Enskildes Rakningar,
insatte Assignat iöns-Fonder, såsOnt alltid
vid anfordran disponible, och äfven möjligtvis
disponerade, genom utgifne löpande A.-  signationer, innebära alla egenskaper af ett
verkligt Rörelse Capital, har Banco Utskottet
för desi del funnit med en rätt princip fö£^
Banco Utskottets Betänkanden. 689
énligt, att desse fonder, likasom ock tillförene
alli i tl skeft, tilläggas1 och sammanräknas med
Utelöpande sedelstocken; på hvilken grund de
ej heller blifvit uti; Tabellerne i särskild co.
lumn uiförde, enär deraf ett irrigt begrepp
örn förhållandet lätteligen kunnat föranledas*
Meri sedan del ansetts för Rikets Ständer nyt.
tigt och Upplysande, att ega kännedom om det
belopp meranärnnde fonder vid hvarje af de
feist förfiut ne 23 arens slut utgjort; får Utskottet
nu meddela Uppgift derom uti hosföljande
feärskildt författade Tableau, hvilken vid slUtet
afven upptager den fördelning af Assighaiiöns*fonderne
för äret 1822, som hegard
b.ifvit* Stockholm den 7 Augi 1823*
H:o 45-
Ankom den II Äng. 1823*
Memorial till Rikets Högloft. Siänder, angåeti■*
de uppskof med äietrbetalning af ett frärt
Banco-Discont-Verket år 1818 iitgifvet Lärt.
Contoirs-SkrifVafen vid BancoVerket, J. Wier*
bar uii en till Bmco Utskottet ingifven skrift t
framställt, huruledes, han, i Julii månad år
I818, af förre Siads - Fisiialén i Wexiö, C. j.
Forss »tider, hvilken då såsom resande Vistades
i Stockholm* på göd trö i Ctirfirh issi riri Émo.-  tagit, flir att till Ranco-Discont-Verket inlemha
ett i Handlanden N. Lundgren Misods nama
690 Banco Utskötters Betänbanden.
med borgen af Färgaren D. Wiberg till närrio
de Verk stäldt Reversal å 1G00 R:dr, försedt
ined egenhändigt åtecknadt betyg, om desse
personers vederhäftighet, af Landshöfdingen i
Kronobergs Län, Herr Grefve C. J. Mörner,
å hvars kända namnteckning Wier förmäler
sig allena hafva fästat afseende, dä han, me«-  deist vanlig påskrift, såsom inlemnare iklädt
sig ansvar för Documentets rigtighet; hvarefter
och enär Forssander, som af Wier genast
uppburit det beviljade Lånet, sedermera i sin
hemort föröfvat åtskillige bedrägerier och andt»
ligen lemnat Riket, samt det blifvit utredt,
att Lundgrens och Wibergs förenämnde namnteckningar
voro helt och hållet falska, Wier,
i grund af sin omförmälde ansvarspåskrift, blef
år 1820 lagligen förpligtad, att Lane summan
till Råneo-Discont-Verket återbetala; i följd
hvaraf, och då Wier, såsom medellös, saknade
all annan tillgång, att en slik ersättning åstadkomma,
införsel- för Discontens räkning blif*
vit tagen uti hans i Banquen innehafvande
Contoir-Skrifvare-Lön, 300 R:dr, deraf halfva
beloppet alltså, under den nu förflutne tided,
är till godtgörande af berörde skuld användt.
Efter denna framställning, hvars enlighet
med rätta förhållandet Banco-Discont-Directionen
inför Utskottet vitsordat, har GontoirsSkrifvaren
Wier på flere anförde ömmande skäl
anhållit, att, af medlidande och förbarmande,
blifva från den ål agde ersattnings-sky Idigheten
befriad, och att Discont • Directionen måtte
undfå tillåtelse, att Lånet i Räkenskaperne
Banco'Ulsiottels Betänkan den. 6 g i
afskrifva, om ej till hela beloppet åtminstone
till så stor del, som, efter redan skedde afbetalningar,
funnes återstå; utgörande denna återstod,
enligt Discont-Directionens uppgift,
R:dr 1263: 12 sk. B:co; och hafva Herrar
Banco-Fullinägtige, för deras del, ehuru under
yttrad öfvertygelse, om vådan af dylika
eftergifter och nödvändigheten af yttersta varsamhet
vid deras medgifvande, likväl funnit
skäligt tillstyrka afskrifning af Lånets återstod,
enär det förhållande, att ett alldeles falskt och
origtigt Docurnent funnes försedt med Konungens
Befallningshafvandes egenhändiga påteckning,
tycktes vara af den egna och ovanliga
art, att synnerlig fara af prejudicatet ej
förmodades kunna uppstå.
Banco-Utskottet, sorn, 1 sammanhang med.
denna frågas behandling, inhemtat, att ibland
de afskrifriingar uti förra Riks-Discont-Verket,
hvilka, enligt Rikets Ständers medgifvande, vid
1818 års Riksdag, fått ega rum, äfven varit
innebegripne 2:ne Lån, som från Riks-Disconten
funnits utgifne på origtiga Docunrenter,1
och för hvilka en nu mera afliden Verkets tjensteman
oskyldigtvis, såsom inlemnare, stannat i
ansvarighet, har val funnit, att något skäl äfven
deraf skulle kunna bernias för en dylik åtgärd
med det Lån , hvarföre Wier hos Banco - Disconten
häftar, och att ett ytterligare stöd äfven
kunde herntas deraf, att den ordning,
hvilken nu är gällande, nemligen, att Konungens
BefaMningshafvander eller de Autnriteter,
som utfärda vederhäftighets-betyg ä Discont
-
6gt Banco-ZJtsköttets Betiintanden,
Reversaler, dervid tillika inlyga Läntagare!
och Löftesmäns egenhändiga namnteckning,
icke änny fanns införd da ifi ågavarande händelse
inträffade, samt följaktligen} dä rigtigheten
af det åtecknade Yederhäfiighets-hetyget
ej kunde sättas i tvifvel, anledning f<>r Wier
helt pch hållet saknades, att misstänka D<>cumentets
beskaffenhet i öfrigt- Meri Utskottet
har, aljt sådant oaktadt, funnit högst betänkligt,
att genom tillstyrkan till fullkomlig afskrifning
af en Discont Verkets lagligen domfäste
fordran» lemna ett ytterligare prejudicat
för framdeles ansökningar i (Jenna väg; och
allt hvad Utskottet, med Ö'n{ afseende å sökandens
fattigdom och iråkade bekymmer för
nqdig lifsbergning, trott sig för närvarande
kunna härvid åtgöra, är, att lins Rikets Ständer
yördsamt föreslå, det Iian rhå tills vidare
vara befijid från afbet.alningst*kyldigliet å det
ofvanuppgifne återstående skuldbeloppet, hvilket
likväl bör uti Verkets Räkenskaper, såsom
00 fordran hos Wier, qvarstå till näst blifvande
Riksdag; och att det då må bero af ytterligare
pröfning under fästadt afseende, dels
på de utsigter, sorn för Verket kunna förete
sig, att dylike missbruk och bedrägei'iec Se*
norn ofvannämnde, efteråt införds ordning, blifvit
förebyggde, och dels på sökandens då varande
ställning och tillgångar, huruvida en
fullkomlig afskrifning af skulden kan hos Rikets
Ständer tillstyrkas
Och
underställe! detta Rikets Högl. Stag
-
Banco- Utskottets Betänkandeni 693
liers närmare upp'ysta beprtjfvande, jemte s;n$
jLedamöters särskilda lanka.
Stockholm den 7 Aug. 1823.
Utdrag af Pratocollet hållet hos Rikets Hilgl,
Ständers Banco Utskott den 7 Augusti
»823.
S. D, Herr C<m t mets -Pros*en Forssander
fiberopade sitt yttrande till Högloft. Utskot’
fets Protocoll, 'vid bfverläggriingen i detta arn.
ne, af innehåll: alt Herr Prosten alldeles icke
voie med den omnätnde forre Stads Fiscalen
Forssander i Wexiö beslägtad; och att hvad
(Gon tni rs- Skrifvaren Wiet" beträffade, sa ansii
ge Herr Prosten honom böra alldeles befrias
fiän den honom adötnde ersättnings-skyldig-*
Jtet; emedan, dq den Autoritet, af hvilken of”
Vannämde Forssander var kanel, kunnat af hoi
norn blifva bedragen, att pä ett falskt Docu*
merit påteckna vederhäftighets bevis, Wier icke
heller ens kunnat ana, att Forssander, såsom
Publik Tjensteman, skulle vara en bedragare,
det han likväl bevisat sig vara, ej allenast i
afseende pä dessa falska Lärte-, Documenter,
Utan ock genom sitt enskilda förhållande, dä.
Jaan derefter bortrymt frän hustru och barn,
utan att man ännu vet om fran är lefvande
eller död. Herr Prosten fann föy öfrigt, atf
Wier skulle oskyldigtvis, och genom lil Ira k*
pande, i en framtid komma att blifva lidande
em han i följd af Utskottets beslut, »kuli® &<&.«
6(_)4 Bauco-Vtskottets Betänkanden,
ses skyldig ersätta Disconten den genom Porssanders
bedrägeri vållade förlust, så framt de»
sedermera gifne föreskriften om vederbörande
Tjenstemans eller Autoritets intyg, att Cau»
tionisterne sine namn egenhändigt undertecknat,
icke skulle befinnas hafva medfört en önskad
verkan 5 i hvilket fall andras fintlighet
att bedraga, skulle på Wier oskyldigt rejaillera.
Då Rikets Högh Ständer ock tillförene
i en dylik casus befriat en bedragen inlemnare-
af falska Hane* handlingar, så fann Herr
Prosten för sin del, att Gon toir-s-Skrifvare»
Wier på desse anförde skäl, och ännu mer
för sin tjenstaktighet härutinnan, sorn af in*’
gen skulle kunnat anses - Vådlig, borde njuta
en lika förskoning ; hvaremot bedragaren forssander
enär och hvar han träffas, aldrig borde
Jeunna undslippa det straff, sorn lagen för ett
gadant brott utsätter.
Härmed förenade sig Herr Doctor Franzén;
Och skulle desse Herrar Uedamöters sålunda
gjorde Reservation, Memorialet till Riiets
Ständer åtfölja. Ut supra.
In fidem Protocöllu
G. Helsingtun
Nio 44-
Ankom den It Äng 182,5.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer, angden*
de förhöjning uti en andre Ramer er ar en i
Bunco-ZJtskottets Eetänkanden. 695
Lane-Banquen frän äldre tider tillagd gratification
Banquens
aldre Handlingar inhemtas, att
den Kamererare i Läne-Banco Contoiret, med
hvars befattning Expeditionen af Lån på Guldoch
Silfver-Panter är förenad, haft särskildt
för detta besvär sig tillagdt 300 D:r Koppunt
såsom Extra arfvode; hvilket, i följd af den
år 1762 beslutade inställelse af utlåningen på
."Lösöre- Panter, indrogs af 1765 års Banco.
"Utskott; men år 1773, på förekomna skäl och
sedan beläning å lösa Panter å nyo kommit i
gång, åter beviljades samt derefter med 16
R:dr 3a sk, årligen utgått.
X anseende till de ökade göromål, som af
Belänings-värdets förhöjning vid sista Riksdag,
och Utlåningens der£tf förorsakade tilltagande,
blifvit en följd, har ansökning hos Rikets Ständers
Revisorer år 1820 blifvit gjord, att förenämnde
gratification för Lane-Banco-Kamereraren
måtte, i förhållande derefter, lämpligen
förhöjas; hvilken ansökning Bevisoreme uti
deras afgifne Berättelse, till nu varande Banco
Utskott, anmält och funnit skäl att med deras
förord understödja.
X)et har, vid öfvervägande häraf, ej undfallit
Banco-Utskottet, att dylike extra arfvoden
till ordinarie tjenstemän, i sjelfva verket
böra anses mindre lämplige , då de åligganden,
som tillhöra en tjenst, ehvad de tillfälligtvis
blifva drygare eller lindrigare, hafva sin beräknade
ersättning uti de faststälde löne - yU*
f>i}6 Ranco-Utsiottets Betänkandeti.
koren; och Utskottet har, under hära fästadf
afseende, beslutat till HerrarBanco Fullmägtiges
uppmärksamhet öfverlemna, att genom en
möjligast Jemn fördelning af göromålen, i framtiden
söka förekomma alla grundade anledningar
för anspråk af denria beskaffenhet. Men
då Utskottet emedlertid ej funnit billigt, alt
till indragning föreslå ett understöd, hvaraf
bemälde tjensts innehafvare i så manga ar varit
i åtnjutande, och sådant just under en tid,
då de göromål, för hvilka det egentligen finnes
anslaget, redan äio och troligen an vidare
blifva betydligt tillökte; likasom det ock å en
annan sida icke kan förnekas* att grat i ficatio.
nens belopp nu mera ej står i något jemnlikt
förhållande till liderne och pt nni n ge vä rdet *
eller motsvarar hvad vid dess beviljande åsyftades;
så har Utskottet ansett sig böra vördsamt
hemställa, om icke, finn och med innevarande
år räknadt , nyssnämnde anslag finge
bestämmas till Femtio R:dr Banco årligen.
Hvilket dock Rikets Ständers egel när|nare
bepröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 7 Augusti 1823.
N;o 45.
Ankcm den II Aug lb’25,
betänkande till Heslöf. Ridderskapet och Adeln,
Ofver gjorde anmärkningar vid Utskottets Me.
mariat, No 13, om prägling af så kallade
fybel Riksdalrar.
Bdnco-Utskottets Betiinkanden,
45 anco Utskottets berörde Memorial bar, jern.
likt Utdrag af Högloft. R idderskapets och A-i
deins Pipiocoll, under den 21 sisth Maji.blif,
vit återremitteradt , i anledning af Herrar Berg.
Stedt* och Rosenblads dervid gjorde anmärkningar,
af innehåll; att Jubel festen år 1721,
likasom den, hvilken bifvit firad ar 16 i 1 , egentligen
liaft afseende på den af Konung
Guslaf t foretagne Reformation, medelst Evangeliska
Lärans införande här i Riket, men att
nuvarande Seklets Jubelfest för minnet deraf
är framflyttad i likhet med hvad vare Trosförvandter
i Tyskland iakttagit, till år 1817,
eller det seculqira motsvarande året emot det,
då Doctor Luther forst offentligen uppträdde
såsom Reformator; hvilken pest redan blifvit
firad och en Medailje deröfver slagett; så att
år 1821 upphört att vara Jubel år. Att någon
Minnespenning icke heller finnes präglad öfver
deri Jubelfest, sorn på Konung Gustaf II
Adolphs påbud ?r 1621 firats till erinran derom,
att ion år då framflutit, selan Konung
Gustaf I anträdde styrelsen af Riket till dess
räddande från utländskt öfvervälde; att då Jubelfesten
år 172 1 korn i fråga. Consistorium
Ecclesiasticum i Upsala, hvars Utlåtande i ämpet
blifvit infordradt, uti sitt svar anfört:
att sistnämnde årtal väl icke svarade emot tiden
då Reformationen infördes, emedan den
bär börjats först år 1523 och derefter, men
9tt, till åminnelse af Konung Gustaf I:s tiUjjäd?
till Riks styrelsen 15111, Konung Gustaf
6g 8 Banco-TJtsJiottets Betänkanden.
Adolps gudel iga exempel kunde följas oell
Jubelfesten firas in utrumque, som orden lydde.
Att härförutan särskilde omständigheter,
såsom Konung Fredrics uppstigande på Thronen
nyssförut, och slutad fred med Rikets flender,
gifvit anledning till den TacksägelseHögtid,
som allmänt i Sverige begicks den 17
Martii 172:1 och hvaröfver 2:ne särskilde Penningar
blifvit slagne: den ena den af BancoUtskottet
omnämnde Jubel-Riksdalern, och den
andra en Medaille med omskrift: Gloria Al
tissimo,
på hvilken finnes ett med Sveriges
Vapen och Konungens krönta Namn prydt
Altare med uppstigande låga; nederst: A:o
MDCCXXI. Jubii. och på Fältet af Penningen:
Ob Libertatis ac Religionis Vindicanonem. Vid
hvilket förhållande, och dä det påföljande Jubileum
redan år 1817 blifvit firadt, äfven med
en för tillfället slagen Medaille, samt året
2821 icke varit ansedt såsom Jubel-år, ompräglandet
af nämnde Jubel - Riksdaler med
detta årtal vöre efter Herr Bergstedts tanka
olämpligt.
Deremot har Herr Bergstedt ansett mera
anledning vara för handen, att för innevarande
år 1823, såsom det Trehundrade från Konung
Gustaf I:s utkorelse till Konung den 5
Jur.ii 1523, låta slå en dylik Minnes-penning,
och att Jubel-Riksdalern af år 1721 dertill
väl skulle kunna ompräglas med den förändring,
att vår nuvarande Konungs Bröstbild,
med vanlig omskrift, sattes på framsidan oeli
i afskärningen endast An. 18 • 3 i men att Kon
-
Banco Ut*lott«te Bciänkandtm 6gg
ting Fredrics Medallien alldeles icke borde
tillsältas å andra sidan, emedan, med all åt
en afliden Konungs minne skyldig vördnad,
oförgripligen kunde anmärkas, att hans Bild
ej borde ställas jemte Gustaf I:s och Gustaf
Adolphs. Den sistnämndes Hild har Herr Bergstedt
äfven funnit öfverflödig uppå denne föreslagne
Secul air-Riksdaler, hvilken endast borde
hafva afseende på Konung Gustaf I:s upphöjelse
på Svenska thronen , samt har i dess
ställe ansett frånsidan lämpligast böra framställa:
Konung Gustaf I:s hufvud i en Medaillon
med Svensk omskrift: Gustaf 1 Sv.
Kon. Medaillonen omgifven med en krans fiatad
af lager och eklöf. Omskrift: Minne af K.
Gustaf I. uthorad 1523. Nedanföre i afskärningen:
Beslut, af Riks. St. 1823.
Särskildt har Herr Bergstedt fästat uppmärksamhet
derå, att jemförelsen emellan Sveriges
tillstånd vid slutet af hvardera utaf de
g:ne sekler, som förflutit sedan Konung Gustaf
I valdes till Konung, vore ganska förmånlig
för den tid, i hvilken vi nu lefva*
Herr Rosenblad har, äfven för des^ del,
instämt uti Herr Bergstedts anmärkningar och
förslag, med tillagd önskan, att berörde penning
äfven borde förvara minnet af framlidne
Ko nung Gustaf Wasas intåg i Stockholm midsommars-afton
år 1523, sedan Danska garnizonen
till honora öfverlemnat denna Sveriges
Hufvudstad.
Jemte dessa från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln inkomne Anmärkningar och Förslag till
yoo Bancu-Utskottets Betänkandert
-
ändring af hvad Utskottet till Rikets Stander®
profning herristä 111, är genom Protocol ls“Utdrag,
tinder deri i 5 kistlidne Maji fran de öfrige 3:06
Riks Sanden U t skot tet iillkäntiagifvei,aitdess
Memorial N:n t 3 blifvit af dero lofallet; och
da till följe deraf tind erd ätiig anhål la ti k O rumer
att fran Rikets Stander till Kongl. Maid expedieras,
rörande nådig tillåtelse för prägling af
sä kal atle Johel-R ikstlal l ar , enligt hvad Ut
skottet föreslagit' far Utskottet, roed afseende!
E de gjorde an ina 1 k n i ng lt ne, vördsamt åberopa,
hvad i dess Memorial äfven blifvit anlydt,
nemligen, alt fr Jmst i i i lii ogen i ämnet,
efter de upplysningar Utskottet erhailir om
Vidtagne åtgärder är 172!, att förvara minnet
af Korning Gostaf l:s anträde till styrelser!
och Rikets helrielse frän Utländskt ok, endast
vaiit föratiledt af tJtskoliets förmodan, det en
underlåtenhet att väcka fråga örn förnyande a£
nyssnämnde hugkomst för det nyligen föiflutne
3:<1 je ät hundradet, tilläfventyrs ej utan skäl
liade kunnat läggas Utskottet till last.
Stockholm' den 8 Augusti 1823,
K:o 46.
Ankom den 19 Äng*
Methorial tilt Rikets Högloft. Strinder, anoäetidé
Tryckningskostnaden föri de fyra Tabeller öfver
Banco-Verkets Stallning Jrän och med är
1776 till och med är 1822, hvilka åtföljt
Baruo-Uiskottets Methorial Nio 15.
Banco-Utskottets Betänkandert. 701
]VTerl stöd af de fran Riks-Ständen ingångne
Protocolls Utdrag, hvarigenom Banco-Utskotiet
fatt sig uppdraget, att vid tryckningen af ifiå
ga va ra tule Tabeller föranstalta öm en så stor
upplaga, att ej allenast utdelning deraf till
Riks Siandens samtlige Ledamöter kunde ske,
Utan ock behöflig!' antal exemplar i Bokhart*
.deln tillhandahållas a lmanheten, samt någon
Särskild tryckning 1 och för Bihanget till RiksStåndens
Protocoll éj erfordras har Upplagan
blifvit bestämd till 3000 exemplar , för liv ilka,
bligt in gifne räkningar, kostnaden Utgör sorn
foijer:
Tabellernes Uppsättning till fem särskilda
format, jemte afdtagningen af de forsta 1000
exemplaren eller 5000 ark, tillsammans
Binco R:dr 100.
Afd ragni Ogen af de öfrige 2000 ex.
eller så kalladt öfvertryck, tillhopa
io.ooö ark å 12 sk. per 100 . — 2 5*
30 Ris fiuaré Tryckpapper å 4 R:dr
per Ris * * * 1 * — 120»
Bokbindaren1! Räkning för skärning
Och sä min an k list 1 ing af Tabellen N:ö
2, 3000 dubbla exemplar å 32 sk.
f>er 100 < * . a • 1— 2 di
Stimma B:co R:dr 265.
Högloft. Ridderskapef och Adelil samt Hogv,
Preste - Sta odet lufva består.,dt förklarat, alt
beröide tryckningskostnad boinie utgå al de för
Riksdags- uigifterne artslagné medel, hvaremot
VällojQ. Burgare-Ståndet ej något i deri delea
702 Banco-Utskottets Betänkattdtn.
förordnat och Hedervärda Bonde-Ståndet ansett
tryckningen böra af BanqUen bekostas*
Vid sådant förhållande får Banco - Utskottet
vördsamt hemställa, om icke den reglering
kunde anses lämpligast, att, då för utdelnin»
gen till Riks. Ståndens ^Ledamöter och Oan*
cellier samt för Bihanget till Riks - Ståndens
Protocoll , netto 1500 Exemplar blifvit medtngne,
detta antal, tillika med Formarnas första
uppsättning, godtgöres BanqUen. utaf de
för Riksdags-kostnaderne atislagne medel, nemi.
För uppsättningen jemte 5000
arks afdragning . . . 100: —
För 2500 arks öfvertryck . 6: 121
För 15 Ris Tryckpapper . 60: —
Och för 1500 dubbla Exem
plars
sammanfogande . * 10:
Tillhopa Rjdr 176: 13 i
Då kostnaden för de öfrige
1500 Exemplaren . . 88: $6:
blefve för Banquens egen räkning , med rät>
tighet att häremot tillgodonjuta den ersättning,
som genom försäljningen möjligen kan inflyta;
hvaraf beloppet dock ej synes blifva betyd,
ligt, enär icke mera än 50 exemplar 1 ett för
allt hittills äro i sådant afseende för Bokhandlaren
reqvirerade och desse ännu ej på långt
när emot det lindriga priset af 16 sk. Banco
för alla fyra Tabellerrte, hunnit afsättasStockholm
den 13 Aug. 1823.
N:0 47.
Banco' Utskottets Betunkanden. 703
N;o 47.
Ankom den 19 Äng. 1823.
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer, öfver
anmärkningar vid de af Utskottet föreslagne
vilkor för återbetalning af Götheborgs Stads
Lane-biträde.
I3an co-Ut skot tets Betänkande, N:o 19, angående
vilkoren för åtei betalning af Götheborgs
Stads, vid sista Riksdag, af Banquen erhållne
Råne - bit rade, stort 200,000 R:dr, har från
Högloft. Ridderskapet och Adeln den 14 och.
från VäI!ofl. Borgare-Ståndet den 16 sistlidne
Juriii blifvit till Utskottet återremitteradt på.
grund af gjorde Anmärkningar, hvilka alla
åsyfta, att intresset för detta Lån borde nedsättas
till 4 procent, såsom den ränta, hvilken
beräknas, ej allenast för vanliga FastigbetsRän
till enskilde, utan äfven för de låneunderstöd
någre andre Städer, enligt Rikets
Ständers Beslut, af Banquen fått emottaga. I
anledning häraf och såsom bevis, att Götheborgs
Stads Rån, då det vid sista Riksdag
rnedgafs, ej betraktades under samma synpunct
hvarken med vanliga Banco-Rån mot Inteckning,
eller med de understöd, som då jemväl
blefvo en och annan af Rikets öfrige Städer
beviljade, och hade till föremål dels allmänna
Räro-Verkets båtnad, och dels slutliga iståndsättandet
af Uddevalla Stads totalt nedbrända
och å nyo uppbyggda Kyrka, får Utskottet
åberopa följande, till då varande Rikets
Bihang tiU Rikt, St. Prat. 182}. 6-te Samt. 39.
704 Banco-Vtskottets Betdnkanden.
Ständer, från deras Banco-Utskott afgifne särskilde
yttranden i ämnet, nemligen:
Uti Betänkandet af den 22 April 1818
blef först yrtradtt
”Banco-Utskottet tror sig val ej böra sätta
1 fråga Götheborgs Stads behof af understöd
vid närvarande ofördelaktiga conjunctur; men
förmodar emedlertid, att ändamålet med det
äskade Lane-understödet ej kan vara på det
hela af den vigt och gagnelighet, att någon
■väsendtlig fördel derigenom skulle tillskyndas
Staden och det allmänna; Och då härvid i öfrigt
förekommer, att, i anseende till redan
gjorde dispositioner, för mera oumgänglige och
pressante behof, Banquenä revenuer ej lemna
tillgång för hagre så betydande försträckningar,
sorn den ifrågavarande, finnér Utskottet
sig föranlåtet, att, för dess del, hos Bikets
Ständer vördsamt afstyrka det sökte Låne-understödets
beviljande.’’ (Se Bih. till B. St. Brot.
6:te Sami. pag. 3g8.)
Uti Betänkande af den 15 Junii 1818, i
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
i ämnet, yttrades bland annat:
’\Banco-Utskottet är emedlertid af den tania,
att, derest Rikets Ständer skulle finna skäl,
att af föreoämde, ännu icke af samtlige RiksStånden
disponerade, tillgångar, bevi ja ifrågavarande
Lån af 200,000 B:dr till Götheborgs
Stad, samma understöd ej bör anses såsom vanligt
Fastighets - Lån, utan såsom en särskild
Fxtra Ordinarie försträckning meddelas emot
5 Procents Banta, och säkerhet ej mindre me
-
Bancc*Utskottets Belänkanden. 705
deIst*Tnteckning uti Stadens egande alla Fa.
stigheter än äfven genom Magistratens och
Borgerskapets ansvars-skyldighet etc. etc.” (Se
Hill. till R. St. Prut. 6 Sami. pag. 651.) Och
slutligen i Betänkande af deri 27 Junii 1818,
med anledning af åtskillige Ledamöters yrkande,
det Räntan måtte bestämmas tili 4
procent.
”Att Utskottet så mycket mindre kunde
tillstyrka Räntans nedsättning under det föreslagna
beloppet af 5 procent, som sådane tillgångar
härföre medtoges, hvilka egentligen varit
bestämde till Banquens consoliderande.”
(Se Bill. till R. St:s Prot. 6 Sami. pag. Ö77)
Uti de vid sista Riksdag sålunda tydligen
utstakade och af Rikets Ständer antagne och
beslutade vilkor, borde, efter Utskottets tanka,
ingen rubbning ens kunna komma i fråga,
men äfven utan afseende härå, har Utskottet
ingalunda kunnat instämma i den tanka, som
uti Anmärkningarne blifvit yttrad, att detta till
Götheborgs Stad meddelte Extra Lane biträde
skulle ega likhet med ett vanligt FastigbetsLån.
Tvärtom visar sig mellan detri deri stulsta
skiljaktighet: Fastighets Län i Stader kunna
icke beviljas till högre summa än Egen.
domens halfva välde; då deremot ifrågavarande
Lån troligen öfversliger Pantens varde
flere gånger. —. Fastighets Lån fordra ovilkorligen
trygghet för brandskada genom laglig
försäkring; hvilken åter här, till betydlig
del, blifvit efterskänkt. Vid Fastighets - Lån
är den på räller tid uteblifna^betal ningen åt
-
70 6 B-aneo-ZJttkoltet» Betänkanden.
följd äf hela Lane-Summans uppsägning och
infordrande; då vid ifrågavarande Lån detta
villtor ansetts böra inskränkas endast till den
för året förfallna Capital-afbetalningen. Fastighets-Lån
får aldrig öfverstiga 6,000 R:dr; och
detta går till 200,000 R:dr.
Uti alla dessa så hufvudsakliga puncter
hafva de anmärkande icke velat återföra Götheborgska
Lånet under samma vilkor med vanlige
Fastighets-leån, men endast i den puncten
om 4 procents Ränta; och detta sannolikt
af intet annat skäl, än att Utskottet gått så
långt i eftergift, att tillstyrka Caj itjI - afbetalningens
nedsättning till 2 procent. Om Utskottet
i dess ställe yrkat en Capital - afbetalning
af 3 eller 4 procent, hvilket visserligen
icke kunnat anses för hardt , så synes det Utskottet,
som någon tanka icke ens hade bordt
uppstå till en jemförelse af detta Lån med
IBanquens vanliga Fastighets*Lån, då dem ejmellan
icke finnes I öfrigt den ringaste likhet.
Banco Utskottet, som af förekommen an-'
ledning, och emot uppgifne vilkor, redan ansett
sig böra föreslå sådane grunder i afseende
på Lane-Capitalets återbetalning, hvarigenom
tiden för detta Låns begagnande skulle
komma att utsträckas ända till 28 år, har deremot,
hvad Ränte-beräkhingen angår, ej kunnat
inse, att någre sådane förändrade omständigheter
inträffat sedan Rikets Ständers Beslut
derom i enlighet med Banco - Utskottets tillstyrkan
vid sista Riksdag vidtogs, sorn borde
till rubbning i samma Beslut föranleda. En
Banco-Utskottets Betänianden
cl yl ik nedsättning af ränte-beloppet för Banquens
utgifne Lån, är ock hittills utan exempel,
och afvikandet från^denggmndsatts, att
för ett Lån må erläggas sådan Ränta, sorn vid
dess meddelande blifvit utfäst och betingad,
kunde dessutom, efter Utskottets tanka, med»
föra betänkliga prejudicater, särdeles i afseende
på de Fordringar mot Inteckning för 5
Procents Ränta, ännu utgörande en summa af
R‘.dr 357,597, sorn Banquen frän General Discont-Contoiret,
Militie Boställs-Cassan och
Wadstena Krigsmanshus-Cassa öfvertagit; enär
desse Låns innehafvare, tilläfventyrs med
mera anledning än Götheborgs Stad, då skulle
kunna anse sig berättigade, att yrka nedsättning
af deras Räntor, till det belopp af 4 pro.
cent, som för alla directe från Banquen utgifne
Fastighets-Lån utan undantag beräknas.
På desse ytterligare förekomne skäl och
grunder finner Banco-Utskottet ej med sin
pligt enligt, att medgifva Räntans nedsättning,
utan förblifver vid dess afgifne Betänkande om
återbetalnings - vilkoren för Götheborgs Stads
Lån, och får med så beskaffadt förklarande
och med bifogande af 2:ne Ledamöters gjorde
Reservation vördsamt öfverlemna frågan, till
Rikets Ständers slutliga ompröfning.
Stockholm den 13 Aug. 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets Högh
Ständers Banco-Utskott d. 13 Aug. 1823-
S. D. Vid justeringen af Höglofl. Utskottets
Betänkande, öfver anmärkningar vid dg
7oS Banco* Utsiöttets Bettini anden!
af Utskottet föreslagne vilkor för återbetalning
af Götheborgs Stads Lane-biträde, åberopade
Herr Leffler dess vid öfverläggningen i ämnet
yttrade särskilda mening, af följande innehåll;
”Då jag nu tager mig friheten, att göra
åtskillige anmärkningar vid Höglofl, Utskottets
Utlåtande öfver åetrremissen från Högh Ridderskapet
och Adeln samt Vä Hofi. BorgareStåndet
af Höglofl. Utskottets Betänkande rörande
viikoren för det Lån, som Götheborgs
Stad af Banquen innehafver, får jag till en
början den äran förklara: att hvarken Götheborgs
Fiillmägtige eller deras Cornrriittenter, ansett
det ifrågavarande Lånet sådant, som det nu
är, såsom ett vanligt Fastighets-Lån. Jag vet icke
heller, att af dem något blifvit yttradt, sorn
kunnat föranleda en sådan tanka. De utaf Högl.
Utskottet åberopade handlingar äro, som jag
förmodar, nog kända; och böra dessutom läsas
1 förening med de återremisser, som från RiksStånflen
derå blifvit lemnade, då man förmodligen
rättar lärer finna hela sammanhanget af
saken, hvilken jag, för att icke blifva alltför
vidlyftig, undgår att nu upprepa. Frågan var
emedlertid densamma vid sistlidne Riksdag,
att erhålla Lånet mot 4 procents Ränta och
2 procents Capital-afbetalning. Detta afslogs,
men viikoren blefvo för öfrigt så lindrige sorn
möjligt, enär Staden frikallades från borgesteckningen,
en för alla och alla för en; frikändes
från all Capital-afbetalning intill nästa
Riksdag, med föreskrift för blifvande Ständer,
att uti intet fall kunna derefter infordra mer
TiancO'Uts\otlets FetärAanleri. 709
än 10 procent, och utan att sätta någon Aslecurance
å de Intecknade Egendomarne i fråga.
Staden fick då härmed låta sig nöja och
kunde då på visst sätt vara tjent med att i
allo blott inbetala 10,noo R;dr om året, emedan
man sedermera haft bekymmer nog, att
i rätfan tid liqvidera denna ränta. Men då
Staden nödvändigt bur vara betänkt uppå, att
äfven kunna afbetala på denna sin stora och
tärande skuld, och detta utom alltför stor känning
kunde ske, om Lånet blefve förvandladt
till ett vanligt FastighetsLån, mot redan nämd
ränta, har Stadens Borgerskap , genom sine Fullmhgtige,
å nyo vågat att sätta denna lindring
i fråga hos Rikets nu församlade Ständer, och
derom ödmjukligen anhå!lit, icke såsom en följd
af hvad som vid 1818 års Riksdag passerat,
utan såsom en ny hjelp emot Staden. Högl.
Utskottet har, uti sitt redan afgifna Betänkande
till Rikets Ständer öfver denna frågan, icke
velat tillstyrka Lånets bibehållande emot eri
sådan lindrigare ränta, ehuru Höglofl. Utskottet
deremot föreslagit åtskillig annan lindring
för Staden, hvilken dock blifvit förbunden,
med iakttagande af nya och ökade skyldigheter
å Stadens sida. Tvänne af de Respective Standen
hafva deremot ansett, att Staden borde få
åtnjuta den fördel, som blifvit sökt, och derföre
återremitterat Betänkandet. Jag hade hoppats,
att Höglofl. Utskottet skolat göra mera
afseende på de båda Ståndens gemensamma
tanka, än att blott deraf föranledas till framletandet
af alla de skäl, sorn ännu icke blifvit
710 BancoUtskotttts Betänkanden.
begagnade deremot, ehuru de lära vara kända
af dem, sorn äfven åren 1817 och 1818
varit Riksdagsmän, Ibland dessa skäl anmärkes
emedlertid följande: nemligen det, som
Höglofl. Utskottet herntat deraf, att detta Lån
vid sistlidne Riksdag icke blifvit af då varande
Banco Utskott ansedt och behandladt sorn ett
vanligt Fastighets - Lån , utan såsom en|Extra
Ordinair försträckning in. m.; men detta kan,
efter min tanka, icke hindra närvarande Stan»
der och Banco-Utskott, att med anledning af
förekommande ömmande omständigheter, förvandla
denna nödfalls-försträckning , som vid
den förra Riksdagen icke kunde hänföras till
någon vanlig dass af Lån, till ett vanligt
Fastighets-Lån, i likhet med de flera, som redan
från Banquen till andra Städer utgått,.
Man invänder, att de hafva erhållit sine Lån
till uppbyggandet af Lärohus, jag får derpå
svara, att Götheborg i denna stund håller på
med uppförandet af ett nytt Gymnasii- och
Scholehus. Man säger, att de hafva behöft dem
till uppbyggandet af nedbrunne Kyrkor m. m.;
Götheborg har under de senare Jo åren inom
sina murar afbrunnit till fyra femtedelar , utom
särskilda stora eldsvådor i förstäderne de
senare åren. Dervid har Staden icke sökt eller
erhållit någon hjelp, hvarken från Banquen
eller Staten. Högl. Utskottet afslår den
begärda nedsättningen af Räntan, till följe af
den jemförelse, sorn Höglofl. Utskottet gör emellan
Götheborgs Lån och det FastighetsLån
, som af enskildt man bekommits. Men
Banco-Utskottets BetänkmJen< 711
om Högloft. Utskottet behagat, att göra jemförelse
med de Fasfighets-Lån, sorn de andra
Städerne erhållit, tror jag, au Götheborgs Lån
skolat i allo befunnits lika säkert för Banquen,
som något af deras. Flere Städer hafva erhållit
sådane Lån till byggnader, hvilka ännu
icke varit påbörjade, utan hela säkerheten berndt
på den derföre lemnade borgen. De till
dera lemnade sum mor hafva uppgått till 25,000,
16,666 J, 15,000 R:dr o. s. v.; följaktligen vida
högre an det högsta, eller 6000 R:dr , sorn
en enskilt man kunnat erhålla, Den enskilte
mannen lernnar icke derjemte sådan borgen,
som blifvit Götheborg ålagd att anskaffa, och
således har Banquen sin enda säkerhet uti Fa.
stigheten och dess egares enskilda förmögenhet.
Med förutsättande häraf, är det ock högst
nödigt, att dennes egendom bör vara till fulla
beloppet assecurerad, ty annars skulle Banquen
på mer än ett sätt kunna blottställa sin deruti
intecknade fordran. Högloft, Utskottet har yttrat,
att en betydlig del af den lagliga försäkran,
blifvit för Götheborgs Stad efterskänkt
för de egendomar, uti hvilka Banquen har Inteckning.
Betydligheten af denna del finnes
lätt, när man afräknar 10 egendomar, som äro
assecurerade uti allmänna Brand -Cassan för
en summa af 78,000 B:dr, för hvilka alla årens
premier äro betalte; samt 4 Egendomar,
hvilka för det brännbara äro försäkrade uti
Phoenix Compagniet i London till 83,000 R:dr
allt Banco, eller tillsammans 161,000 R:dr;
om man derjemte afdrager samtlige Tomternes
7U Banco-UtsAottett Betllnkanderil
värde, samt värdet å de många och stora hvalfvén,
kälbrrie och rnurarne efter de 4 sistnämnde
husen , hvilka icke finnas uti Assecurancen
innehegripne, torde deraf finnas, att hela Lånesumman,
afven i denria del, i det närmaste är betäckt,
Skulle åter någon mindre del deraf annorlunda
befinnas, lärer val den lemnade borgen
till fullo svara derföre. Höglofl. Uiskot.
tet har derjemte uti redan afgi.fne Betänkan,
de gjort såsom ett hufvudvilkor för I^ånet,
att den sednare Assecurancen årligen skall
vidmakthållas, och bevis deröfver i rättan tid
insändas till Banquen. Onekligen har Höglofl.
Utskottet beredt Staden en stor fördel uti den
lindring, sorn blifvit föreslagen i den olyckliga
händelse, att Staden något år skulle brista
tili sine skyldigheters fullgörande. Deremot
har ock icke inom deRespectivé Riks-Stånden
någon anmärkning blifvit gjord, och det är
med denna lindring jag endast vågar att hoppas,
att de Auotoriteter, som blifvit ålagde att
teckna den nya Borges-förbindelsen, skola derpå
ingå. Höglofl. Utskottet har icke kunnat
finna några nya anledningar sedan sista Riksdag
för deri begärda ränte -nedsättningen. Jag
beklagar det; men om Hög! ofl. U tsknttets samtlige
Ledamöter varit i tillfälle, att förnimma
den förlägenhet och det betryck, som sedan
sista Riksdag varit och ännu är i Götheborgs
Stad, skulle Höglofl, Utkottet visserligen icke
så ansett saken.”1
’’jEn nedsättning af Räntan skall ock, en*
Banco.Utskotttts Bctltnkanden.
713
ligt Högloft. Utskottets tanka, vara utom exempel,
och stridande ernof en viss grundsatts, att
ränta bör förblifva vid hvad den vid Länets
lifgifvande var utsatt till. J ig tror likväl, att
efter ett extra ordinairt tillfälle, sorn vid förra
Riksdagen föranledde detta Län, kan ett ordinairt,
nu genom Högloft. Utskottets och Ständemes
medgifvande bereda en lindring deruti,
utan att träda någon princip för nära. Högh
Utskottet befarar prejudicater deraf af dem,
som hafva 5 procents Fastighetslån från GeneralDisconten
och Wadstena KrigsmanshusCassa.
Mig synes denna fara icke stor. Af deras
Lån är redan mycket afbetalt. De hafva
från början fri villigt ingått på de vilkor, emot
hvilka de dem erhållit. De kunna således icke
skäligen begära en slik förändring och nedsättning.
Deremot har Götheborgs Stads Lån
väl förut, varit ett 5 procents, men icke (såsom
redan anmärkt blifvit) ett Fastighets-Lån.
Och dä det tillhörer närvarande Ständer, att
bestämma blifvande afbetalningar derå, måtte
de ock i sammanhang dermed kunna jemka räntan,
utan att skäliga anledningar till prejudicater
deraf kan hemtas. Jag åberopar för öfrigt,
hvad jag förut haft aran att i denna sak anföra,
såsom talande för den begärda godheten.
Det skulle i sanning vara svårt, om Götheborgs
Stad vore den enda bland Rikets Städer,
som finge sig föreskrifvit 5 procents Ränta,
då alla de öfrige hafva sina Lån mot 4.’
Uti hvad Herr Leffler sålunda anfort, in
-
7J4 Banao Utskottets Betiinkanien,.
stämde RiksdagsmannengPetter Andersson fräd
Hallands Län. Ut supra.
In fidem Protocolli,
G. Helsingius.
N:o 48.
Ankom den 23 Aug. 1823.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer, i anledning
af den förrättade Revisionen öfver f. d.
Riks -Discont-Verkets Utredning och Rakenskager
för år 1822.
Efter den Revision af f. d. Riks-DiscontVerkets
Utredning och Räkenskaper, sorn, under
sista Riksdag af Banco - Utskottet, genom
utsedde Deputerade, gemensamt med private
Delegarnes Ombud, förrättades, uppgafs till Rikets
Högloft. Ständers kännedom, för hvarje
år särskildt, beloppet af de summor, hvilka,
alltifrån Verkets början intill samma tid,
blifvit , sedan alla lagliga åtgärder till indrifning
fruktlöst aflupit, och till en del afven,
i följd af ingångne accorder, afförde från
Verkets Capital-Räkning, och på särskildt blad
i Balance Extractet upptagne, för attlsåsom förlust
afskrifvas; och utgjorde då desse poster,
deruti innebegripne så väl Banquens, som de
privates andelar tillhopa R:dr 81,196: 40. 1.
Hvilken summa, med Rikets Ständers lemna»
de tillåtelse, före detta år blifvit afskrifven*
Benea Utskottets Eetänkanderi. JTi 5'
Sedermera hafva i lika matto tid efter
annan, åts k ill ige bland Verkets utestående fordringar,
alltid efter föregången pröfning vid
rle årliga Revisionerne, blifvit fran CapitalRäkningen
afförde och öfverflyttade på det
särskilda bladet i Balance - Extractet , dem Utskottet
nu, efter inherntad kännedom om de
skäl och anledningar, sorn dertill hvarje gang
förekommit, -och med begifvande af de enskilde
f. d. Actie - Egarnes rätts innehafvare för
den honom tillhörande tredjedel, får på enahanda
sätt till slutlig afskrifning anmäla,
nemligen-:
Förlust på atskilHge accorder,som Directionen
, enligt särskild erhållen autorisation,
och efter bepröfvande af Verkets Revisorer, år
3818, afslutat . . R:dr 11,26.4: 33- 3.
Enligt pröfning
och Iernnad
föreskrift
af Revisionen
år 1819 R;dr 2 5,9 74: 12- 2*
Hvarifrån
dock afgår en
genom tredje
mans försorg
sedermera inbetald
opåräknad
post 1,620: —’ —
Resten utföre* — 24,354; 12. 2,-  Transp. 35,618: 45. 5,
"i6
Baneo-Utskottets Bettin)anden.*
Transp. 35,618: 45* 5-
"Vidare, enligt pröfsing
och lämpad föreskrift
af Revisionen år 1820 895: — —
D:0 D:o ar 1821 2 6,501: 42. 1.
D o D:o år 1822 15,894: . 4. 7.
Oell slutligen efter anställd nogaste
granskning vitt den nu
fulländade Revisionen . 11,326: 9. 10.
Summa B:dr 90,236: 5. 11.
Utgörande alltså nfskrifnirtgarnes sam man,-  tagne belopp fran Verkets början till närvarande
tid R:dr 171,452: 46.
Genom utredningen har, under loppet af
år 1822, utaf Riks Discont Verkets fordringar,
för Banqueris andel, influtit en summa af R:dr
7>2'59: 3. 7., och total-återstoden af denna DiscontsFordringar
utgör derefter, enligt UåneBalancen
i 1822 års Hufvudbok, R:dr 1 32,178:
2, 8. Desse äro, utan undantag, af den osäkra
beskaffenhet, att ingen slags beräkning öfver
deras presumtiva värde möjligen står att upp,
göra, och Riks-Discont - Verkets egentliga utredning
år nu mera följaktligen att anse såsom
slutad, ehuru tilläfventyrs en och annan
post äfven härefter kan komma att ingå, beroende
dels på utgången af anhängige Rättegångar
och dels af blifvande redovisningar för
ännu outredde Concotirser,
Banco-Utskottet har, vid betraktande häraf,
Banco, som hvardera af de i Banco- DiscontVerkets
Direciion deltagande 2:ne Banco Com
-
Banco-Vtskotlets Betnnkanden. 717
missarier vid 1815 års Riksdag fått sig tillagdt
i och för deras särskilda befattning reed RiksDiscontens
angelägenheter, bör ifrån och reed
nästa år upphöra ; hvaremot det rea öfvelemnas
till Herrar Banco-Fullmägtiges pröfning,
att vid hvarje ars slut tilldela bernälde Cornmissarier
någon skälig discretion, lämpad efter
inflytande tillgångar, och desse Embetsmäns
under året för utredningen hafde göromål.
För öfrigt och till vinnande af ett möjligast
skyndsamt och fördelaktigt slut med indrifvare
det af fordringarnes återstod, har Banco-Utskottet
ansett lämpligt uppdraga åt Herrar BancoFullreägtige,
att nu mera låta inställa alla särskilda
bevaknings-åtgärder i och för Banquens
enskilda andel, såsom förenade reed både omgång
oell kostnad, samt i dess ställe ingå öfverenskommelse,
helst med Disponenten af de
private Actie-egarnes tredjedel, det han under
vanlig redovisnings-skyldighet hädanefter
må besörja utredningen ecb bevakandet af Banquens
i Verket egande ^:delar, i sammanhang
nied den derifrån oskiljaktiga bevakningen af
dess enskilda rätt, och sådant emot åtnjutande
af vissa procent på hvad genom hans åtgärd
för Banquens räkning inflyter. Hvilken provision
Utskottet, reed afseende å fordringarnes
ådagalagile verkliga osäkerhet, och, unn
tvifvel ej betydliga provenue, ansett kunna
bestämmas till högst v 5 procent.
Så väl den ofvannärnnde afskrifningen,
sorn desse af Utskottet lämplige ansedde arrangemenier,
anmälas härigenom vördsamt till
7i8
Banco-Vtskottets Betänk anden»
Rikets HÖglofl. Ständers bifa!! och sanction.
Och får Utskottet slutligen tillkännagifva, att
utredningen, hvilken på det hela utfallit vi«
da fördelaktigare för Banquen än som kunnat
påräknas, och från och med år 1817 till närvarande
tid inbringat i ett för ålit 686,000
R:dr, äfven under det nu granskade året befunnits
vara besörjd med nit, drift och omtan.
ka för Verkets säkerhet och bästa; i följd
hvaraf Utskottet, med afseende å Ranquens
andel i Verket, låtit meddela Directionen en
i vanliga ordalag författad fullständig Decharge.
Rörande Banco Discontens jemväl fulländade
Revision, och någre med samma Veik
gemenskap egande Reglementariske Stadganden
för framtiden, inkommer Banco Utskottet oförtöfvadt
till Rikets Böglofl, Ständer med särskild
anmälan. Stockholm den 16 Äng. 1823.
N:o 49.
Ankcm den 2 Sept. I82J.
Memorial till Rikets Högloft. Ständer, med
generelt Förslag till Reglementariska Stadganden
för de särskilta Afdelningar af Banco-
D iscönten, sorn Stats- och Banco-Utskotten
tillstyrkt böra inrättas för Rikets Västra
och Södra Rands/iaper.
C
Bredan Stats och Banco - Utskotten uti deras
till Rikets Ständer afgifne Utlåtande, In:o s>6
Bitt.
Banco Utskottets Betänkan den. 719
latt. F. 5 föreslagit, att särskilde Afdelningar
af RancoDisconten tua inrättas uti Staden Götheborg,
samt inom Rikets södra Landskaper;
hvilka särskilde LåneContoir skulle komma
att förvaltas under RancoStyrelsens öfverinseende
och ansvar, efter samma grunder, sorn.
för BancoDiscontens Lånerörelse i öfrigt äro
eller blifva föreskrifne, enligt särskilda Reglementen,
som, i händelse Rikets Ständer till denna
framställning lemnade deras bifall, borde
af BancoUtskottet föreslås; har del ej kunnat
"undfalla BancoUtskottets uppmärksamhet, att
de contro-l 1 ef ande anstalter och reglementarisk
a stadganden, hvilka för desse LåneContoir
komma att fastställas, utgöra ett så hufvudsakligt
vilkor för deras nytta och lämplighet
tili ändamålet, att sjelfva hufvudfrågan, huruvida
sadane Contoir böra inrättas eller icke,
kan anses till ej obetydlig del deraf beroende,
och svårligen, utan derå tillika fästadt afseende,
kan med den sorgfällighet sakens vigt
kräfver, inom RiksStånden behandlas. Utskottet
tror sig derföre hafva gatt Rikets Ständers
önskningar till mötes, då Utskottet på förhand,
och utan att afvakta ett slutligt afgörande i
hufvudsaken, inherntat Herrar BancoFullrnägtiges
och BancoDiscontDirectionens yttranden
öfver de framställningar, som, i afseende på
desse föreslagne LäneContoirs organisation och
styrelse, blifvit af en och annan bland Utskottets
Ledamöter gjorde; samt derefter under
sorgfälligt öfvervägande af de mer och minliiharig
lill liiks. «S7* Brot. tSrj. oue N;o 40,
720 Banco Utskottets Betänkanden.
dre skiljaktige meningarne, sammanfattat det
generella Förslag för bada FåneContohens organisation
och förvaltning, som barbos till
Bikets Ständers närmare granskning vördsamt
öfverlemnas.
Vid uppkommen fråga, hvilken Stad in»
om de södra Fandskaperne företrädesvis borde
väljas vid inrättningen af ett FåneContoir för
denna del af Riket, har Utskottet funnit Staden
Malmö, i anseende till dess vidsträcktare
handel och rörelse, blifva dertill lämpligast;
men härutinnan har en Fedamot varit af särskild
tanka, sorn uti hosföljande ProtocollsUtdrag
bifogas.
BancoUtskottet har ansett sig böra föreslå,
att en summa af tre millioner Riksdaler
utaf BancoDiscontens Fånefond rriå få användas
för båda FåneContoirens samfälda rörelse;
hvaraf FåneContoiret i Götheborg, för provincerne
Götheborgs och Bohus Län. Halland,
Westergöthland och Dalsland, skulle ega att begagna
Två millioner Riksdaler, och FåneContoiret
i Malmö, för provincerne Skane och Blekinge,
En million Riksdaler. Och anser Utskottet
denna fördelning af -|:delar för de vestra
och julel för de södra provincerne böra iakttagas
och bibehållas, äfven om Rikets Ständer
skulle finna skäligt nedsätta eller förändra
förenämnde totala anslag,
Öfver en och annan punct af det reglementariska,
hafva olika meningar mot pluralitetens
beslut, af någre Fedamöter blifvit yttrade,
hvilka, enligt gjordt förbehåll, jemväl
Banco-Utskottets Betänkanden. 721
åtfölja. Och underställes det ena och andra
Rikets Högloft. Ständers närmare upplysta om»
pröfning. Stockholm den 23 Augusti 1823.
Generelt Förslag till reglementariska Föreskrift er
för Organisationen af de tillstyrkte LäneCon•
toiren uti städerne Götheborg och Malmö.
§. 1.
Uti den summa, som Rikets Högloft. Sta'nder
fastställa för hvart och ett Contoir till utlåning,
inberäknas alla af Innevånarne i de under
Contoiren ställde provincer hos Banco DiscontVerket
redan upptagne obetalte Uån, hvilka derföre
öfverflyttas till redovisning af desse Contoir,
med rättighet för dem att det överskjutande be.
loppet, såsom fyllnad i hvart och ett Contoirs
anslags.summa, ifrån Banquen reqvirera, med 1.
akttagande af hvad för Contoirens ständiga Cassa»
behållning här nedan i 7 §. är föreskrifvet.
t}.
I afseende på räntan för de ifrån Contoiren
utgående lyån och afbetalnings-vilkoren åberopas,
utan undantag, det derom redan gifna förslag för
Banco DiscontVerket i Stockholm; och galle äfven
för Contoiren Rikets Högloft. Ständers beslut
i dessa ämnen.
§• 3*
Di rectionen af hvart och ett UåneContoir
utgöres af fyra, inom Conioiren9 district boende,
^3 g i$atico~TJtsboitets Bet&nlånderu
Ledamöter, en af hvarje RiksStånd, tillika med
ett BancoOmbud; tillsättningen af de förra jemte
en Suppleant fbr hvardera, sker af Rikets
Ständer på lika sätt som valen af Fullmägtige i
Banquen och RiksgäldsContoiret; BancoOmbudet
utses och förordnas af BancoFullmägtige ; och
inträffa emellan Riksdagarne flere ledigheter ibland
de förstnämnde 4 Ledamöter eller Directeurer,
än som kunna fyllas med de utsedde
Suppleanter, tillsattes den ledige platsen genom
val af Fullmägtige i Banquen och RiksgäldsContoiret
af det Stånd, uti hvilket ledigheten inträffat;
egandes jemväl Fullmägtige i Banquen och
RiksgäldsContoiret samfällt att, om anledning dertill
förekommer, dess emellan endtlediga en eller
flere af Directeurerne från deras befattning,
hvarvid, i händelse af olika meningar, Fullmägtiges
pluralitet bestämmer om en sådan Ledamot
genast skall afgå, eller hans befattning till
näst inträffande Riksdag fortfara.
§• 4-
Såsom nödige Tjenstemän och Betjening
vid hvart och ett Contoir antages :
2 Kamererare,
1 Bokhållare.
1 Ombudsman.
1 Registrator.
1 Vaktmästare.
Denna Tjenstemanna-personal blir lika vid
bägge Contoiren; och skulle, på Directionens
derom gjorde framställning, BancoFullmägtige
finna detta antal för alla göromåls behöriga gång
Bancö-Utskottets Betänk anden. 723
otillräckligt, må BancoFullmägtige då ega att
öka Contoirens Betjening med en person. På
samma sätt, som vid Banco Discont - Verket
i Stockholm tillgår, tillsätta BancoFullmägtige,
sedan Directionen uppgjort förslag, Contoirens
Tjenstemän och Betjening, och varder dertill
någon af Banquens Tjensteman förordnad, bibehålle
han den tour i Banquen, som tillkommer
hans derstädes innehafvande lönegrad, så
vida icke han beträdes med sådane fel, för
hvilka han, enligt Författningarne, kan ifrån
BancoVerket skiljas. För Contoirens Tjenstemän
bestämma BancoF^ullmägtige, sedan Directionens
förslag blifvit infordradt, göromålens
fördelning.
Till hvar och en af de utaf Rikets StänJ
ider förordnade 4 Directeurer: 333 R:dr 16 sk.
Äflönings-Staten föreslås för
Cöntöiret i Götheborg.
B:co för hvardera
Banco-Ombudet
i,333: l6- —
*,333: i6- —
Kamereraren
Ombudsman .
Regist ratorn
Bokhållaren
Vaktmästaren
800: — —i
500: — —
66C: 32. —-  6C6: 32. —
133: 16. —
R;dr 5,433: 16.
724 Banco'Utskottets Betänkanden.
Contoiret i Malmö.
Hvar och en af de
arra Directeurerne
333 B:dr 16 sk ,
U3 3 3:
16. —.
Banco-Ombudet . ,
2 > 3 3 3 •'
16. —.
Katnereraren ,
666:
32. —
Ombudsman , ,
3 3 3:
16. —
Registratorn
500:
— —
Bokhållaren .
5 oo:
—
.
Vaktmästaren
100:
_ —.
B:dr 4,766:
3 a. —
Erhåller någon af Banquens Ordinarie
Tjensremän befattning vid Pro vinceContairen „
ega BancoFuUmägtige, att låta en sadan person
bibehålla hvad af dess vid BancoVerket
innehafvande lön kan öfverblifva, sedan skä*
lig tillökning blifvit lemnad de personer, som
derigenom komma att bestrida en annan tjenst,
än de på Banquens Stat innehafva ; och gäller
samma stadgande i afseende på den person,
som till Banco-Ombud utses; egande BancoFullmägtige,
att hvarje år härmed företaga ny
reglering.
Uti den för BancoOmbudet bestämda aflöning,
innebegripas äfven rese- och equiperings-penningar;
men varder eljest någon per.
son vald till Directeur, hvars bostad är belägen
mer än 2 mil ifrån DiscontContoiret,
erhålle han 66^ R:dr i respenningar om året.
Inga särskilda arfvoden må af Direciionen
beviljas, utan BancoStyrelsens minne och
tillåtelse.
Banco-Utskottets Betänka uden. 725
§. 6.
Enligt nu föreslagne organisation af Di*
rectionen, blir Ledamoten af Ridderskapet och
Adeln Ordförande, och Banco-Ombudet skall ,
såsom Referent, föredraga ärenderna, bestrida
Protocol lsföringen och besörja brefvexlingen
emellan Directionen och BancoFuIlrnägiige, i
öfverensstämmelse med Directionens beslut.
Vid uppkommande olika meningar i fråga orri
Låns beviljande, galle den för BancoDiscontVerket
i Stockholm gifna föreskrift, så att
dervid fordras pluralitet af närvarande Ledamöter:
inträffa paria vota, får Lånet i sådant
fall ej utgå, men örn i andra ärenders afgörande,
rösterne äro lika, eger Ordföranden
votum decisivutn. Minst 3 Ledamöter böra
hvarje Sessionsdag tillstädes vara, och skulle
Banco-Otnbudet, såsom föreslagen Referent,
någon gång vara frånvarande, må måten då
af annan Ledamot föredragas. BancoOmlmdet
får dock ej , utan laga förfall eller af Directionen
erhållet tillstånd, från dess sammankomster
uteblifva; äfvensom icke någon Ledamot
längre lid än 3:ne veckor bör af sjukdom eller
annat förfall vara från Directionens sammanträde
frånvarande, utan att den utsedde
suppleanten för honom i Directionen inkallas
och emot arfvode efter tiden, af den ordinarie
Ledamotens anslagne lön, under enahanda
ansvar, fortsätter haris befattning, intilldess
lian i Directionen åter inträder.
726 Banco-Utskottets Betänkandenl
' §• 7-
Directionen eger icke rättighet, att på
Banquen utfärda Assignationer, utan kommer
utlåningen att verkställas dels af de genom
skeende inbetalningar influtne medel, och dels
af från Banquen nedsände Baneo-Sedlar; dock
ina contanta Cassa-behållningen icke öfverstiga
hos Contoiret i Götheborg 150,000 R:dr och
uti Malmö 75,000 R:dr, så att hvad derutöfver
inflyter, genast bör till insättning i Banquen
öfversändas till Discont * Directionen i
Stockholm, derest icke Directionen i dess afgifvande
vecko-rapporter, under behörigt ansvar,
såsom för dess öfriga förvaltning, försäkrar,
att öfverskottet består af smärre förslitna
och för rörelsen obrukbare sedlar, för hvilkas
insändande särskild lägenhet mäste afbidas.
Nyssnämnde behållning fördelas på arne
Cassör, nemligen en General-Cassa med 5 lås,
hvartill hvar och en af Directeurerne samt BancoOmbudet
eger en nyckel, och en mindre Gassa
af högst 10,000 R:dr på en gång hos hvardera
Contoiret, för inbetaide eller omsatte lån
samt nyås utbetalande, till hvilken mindre
Gassa Kamereraren och Banco-Ombudet hafva
en nyckel hvardera.
§. 8.
Directionen får icke emottaga insättningar
i Contoiren af enskildes penningar emot
ränta, ej heller utgifva särskilde sedlar eller
Assignationer; samt i betalningar af Contoi
-
Banco-Utsftottets Eelänlanden. 727
rens Ian och räntor icke antaga annat än det
i Biket faststälda gångbara mynt.
§• 9-
Contoirens utlånings-befattning börjar den
1 Januarii nästkommande år 1824, hvarefter
Directionen alltid bör sammanträda å en viss
dag i hvar vecka, för att granska inkomne lånehandlingar,
emottaga af skedde inbetalningar
det belopp, sorn öfverstiger summan för den
i sista momentet af 1 §. omnämnde mindre
Cassan, samt i öfrigt afgöra förekommande ärender.
Infaller Helgedag å den vanliga Sessionsdagen,
sker sammanträdet å nästa söknedag
derefter.
Låne-ansökningar oell inbetalningar af
lån böra derföre senast å 2:dra söknedagen
före Directionens sammanträde inlemnas till
ICamereraren, som deröfver upprättar behörig
lista och biträder Banco-Ombudet med ärendernas
beredning till utlåningsdagens expedition,
§• 10.
Directionerne, så här i Stockholm, sam i
Götheborg och Malmö, meddele hvarandra,
genast efter hvar och en Discontdag, advis
om de samma dag hos Verken antagne Låntagare
och Cautionister, samt de beviljade lånens
belopp.
§• n.
Varder till Ledamot i Directionen någon
person vald, som sjelf i Låne-Contoiret för
728 Banco-Utskottets Betaiikanden.
skuld häftar., godtgöre han genast samma skuld
till fulla beloppet, innan han uti förvaltningen
af Contoiret intrader; och må icke hvarken
Directionens ledamöter eller Contoirens
Tjensteman och Betjente skuldsätta sig hos
något af Discont Verken , genom egne lån eller
andra förbindelser till betal nings - a nsvar ;
härifrån dock undantaget lån på godkände Actier
eller gällande publike papper ; derjemte
D irectionen? .Ledamöter förbjudas, att i någon
egenskap vara commistionairer för lånsökande*
§• 12.
Hvarken såsom Låntagare eller Cautionist
får någon häfta för skuld uti något annat Discont-Contoir,
äu det, inom hvars district han
är boende och mantalsskrifven, hvilket förhållande
med vtderbörandes Ambets-.Bevis å Lånehandlingarne
styrkas skall; de lån dock härifrån
undantagno, som nu vid inrättningarnes
början ifrån BancoDiscontVerket på Contoiren
öfverflytlas, med Cautioner af personer, boende
utom districten, hvilka lån, med vanlig
omsättnings-rättighet, må med samma Löftesmän
bibehållas, till dess de varda fulleligen
inbetaide; varder någon ny Låntagare beträdd
att hafva sökt och undfått larl i flere än ett
af Lane-Contoiren , bör det till honom från
hvardera Contoiret utgifne lån, ovilkorligen
indrifvas vid förfallodagen , utan att omsättning
beviljas, samt en sådan låntagare på ett
års tid icke få upptaga något Discont Lån eller
såsom Borgesman derföre antagas.
Banco-Utskottets Betänkandeti. 7J9
§• 13-
Till rättelse för beläning på Actier och
publike Papper, böra Directionerne i LåneContoiren,
utan afvikelse, följa den i sådant
afseende för EancoDiscont Verket faststälde och
gällande Tariff, som bestämmer dels huru många
procent af sådane pappers numeraira belopp
får såsom säkerhet antagas i mån af förändringar
i desse hypothekers värden, och dels hvilka
Documenter, som från belänings-rätt äro
undantagne.
i 14-
Såsom ett oeftergifligt vilkor för nya låns
erhållande och omsättnirigs-rätt af redan bekomne
lån, skola alla Reversaler, så vidt icke
Låntagarne och Cautionisterne äro af Directionen
kände, vara försedde med officielle betyg
af antingen Landshöfdingen, Domaren eller
Magistraten i den landsort eller stad, der
läntagare och Löftesmän äro boende, om Låntagares
och Cautionisters vederhäftighet; äfvensom
för personer, hvilkas namnteckning
icke kan vara Directionerne känd, eller som
sjelfve ej kunna skrifva; underskrifternes egenhändighet
eller erkännande inåste vara bestyrkt
af ?:ne välkände personer , eller en u*
tom Domaren , samt i afseende på säkerheten
för lånen, då den lånsökande eller hans löftesmän
förut finnas häfta för lån eller cautioner
hos Discont. Contoiret, lånet ej beviljas,
så framt ej vederhäftighets-beviset innehåller,
att lånsökanden och hans löftesmän hvar för
73» Banco-Vtskottets Betänhanden
-
sig ega fullkomlig säkerhet både för det lån;
sorn sökes, och för deras förut hos Contoiret
ingångne förbindelser.
§• 15*
Ej må något LåneHocument emottagas3
utan att den person, som detsamma företer,
är af Contoiret känd, samt påtecknat sin ansvarighet
för liandlingarnes rigtighet.
§. 16.
Ingen person, af hvad förmögenhet sorni
heldst, får såsom Låntagare på sitt blotta namn
häfta för större summa än 6ooo B:dr Banco ,
ej heller dess borgen dessutom särskildt antagas,
utöfver ett lika stort belopp, eller booo B:dr»
§• 17-
Likasom för BancoDiscontVerket är föreslaget,
skall, å lån, hvilka icke inom 14 dagar
efter förfallo-dagen inbetalas eller omsättas,
Straffränta, hvars belopp nu är på Eikets Högloft.
Ständers afgörande beroende, ifrån förfallodagen
då beräknas.
§• 18.
Anmäla sig flere lånsökande till erhållande
af större summa än Contoirets ställning
för tillfället tillåter utgifva, varda lånen beviljade
i den ordning anmälan derom inkommit,
och får icke något lån utgå på annan
eller mindre summa än den, som Beversalet
innehåller; hvaremot sådane i öfrigt nöjaktig
Banco-TJtsköttets Betänhandeni 731'
ga ansökningar, som för bristande tillgångar
icke kunna genast belänas, ml, efter sökandens
eget behag, antingen återiemnas eller förvaras
till dess Contoiret kommer i tillfälle, att dem
till beläning antaga i nyssnämnde ordning.
§• ig
IååneContoiret
i Götheborg åtföljer rättighet,
att meddela Ian efter vanlig Banco-method,
afven på i Banquen lånbara exportabla
effecter, stående å vågarne inom Discont-Contoirets
Ijåne-district, hvilken beläriings-åtgärd
dock icke eger gemenskap eller får förblandas
ined Discontens funclioner och räkenskaper,
utan förhållas dermed på sätt säl sk i ld t stadgadt
blifver.
§. 20.
Vid J.;åne-Contoiren skall föras en med
alfabetiskt register försedd Matrikel öfver alla
utgifne lån, till upplysning för Directionen
vid nya lans beviljande samt likaledes en ordentlig
dagbok öfver alla inbetalningar.
§• 21.
Kamereraren vid hvardera Contoiret är,
under Directionens tillsyn, ansvarig för alla
räkenskapernes ordentliga förande, dervid han
biträdes af Bokhållaren. Börande BancoFull»
mägiige lemna en närmare Instruction för arbets-sättet
inom Contoiren, samt meddela formulairer
för de särskilde räkningarne, till beredande
af ordning och noggrannhet samt säkra
och lätta controller å förvaltning, och med
732 Banco-Utskottets Betärikanden.
afseende äfven derpå, att en öfversigt af Contoirens
ställning,enär sorn heldst, kan genast och
utan tidsutdrägt vid räkningssluten verkställas.
§. 2 2.
Angående anmaningar om inbetalning af
lån samt tiden inom hvilken det må vara tillåtet,
att lån efter förfallodagen omsätta , galle
lika föreskrifter, som för BancoDiscontVerket
i Stockholm äro och blifva meddeldte.
§. 23.
Ofver alla af Ombudsmännen besörjde ut«
söknings-mål, samt skriftvexlingar i Verkets
ärender, skall ordentlig Minnesbok till underrättelse
för Directionen och Revisorer föras.
§• 24-
Alla: Ijånebandlingar och hypotheker förvaras
å särskildt ställe under 3 lås, hvartill
en af Directeurerne , BancoOinbudet och Kamereraren
halva hvar sin nyckel.
§• 2 5«
Vid hvar Riksdag välja Rikets Ständer
ibland sig fyra Revisorer, en af hvarje Starup
samt lika mariga suppleanter, äfven en af hvarje
Stånd, i händelse af Revisorernes bortgång eller
förfall , hvilka alla böra vara boende inom districtet
för det LåneGontoir, hvars förvaltning
och räkenskaper de skola revidera. Desse Revisorer
skola emellan Riksdagarne icke allenast
årligen den 1 Martii, eller om Helgedag
Eanco-Utsköttets Betänkanden. 733
da infaller, elen näst derpå följande söknedag, sammanträda,
jemte eit särskilt från BancoFullmägtige
förordnaclt Ombud, för att granska och
inventera Contoirens för det föregående äret
afslutade räkenskaper, generella förvaltning,
cassa-behållning, handlingar oell låne-documenter,
samt, efter befunnen rigtighet, och sedan,
de med berättelse om Revisionens förlopp ingått
till BancoFullmägtige, och deras samtycke
till decharges meddelande för Directionen
inhemtat, till Directionen afgifva decharge,
utan ock vara berättigade, orri de så för podt
finna, att äfven under årets lopp, minst z:ne
till antalet, anställa improvisoriska Revisioner,
i hvilket afseende tillgång på alla Verkets
handlingar och, räkenskaper ej får dem förvägras;
åliggande dem , att vid upptäckten af
minsta fei eller afvikelse från Reglementen ,
derom genast göra anmälan hos BancoFuIImägtige,
som, efter Directionens hörande, ega
vidtaga nödiga åtgärder att rätta de anmärkta
felen, eller, på sätt tredje §. stadgar , samfäldt
med Fullrnägtige i RiksgäldsContoiret , befordra
Directionen till ansvar och ersättningsskyldighet
; BancoFullmägtige derförutan förbehållet
att , när som heklst, antingen genom
någon af dess egne Ledamöter , eller genom
Ombud, anställa lika irnprovisorisk eftersyn.
Revisorerne åtnjuta för de ordinarie Revisions
- förrätlningarne lika arfvode och resetractamen
te, som Revisorerne för Banco DiscontVerket,
hvilket arfvode dock ej får beräknas
för längre tid än högst en månad.
734 Bancu-TJt skottets Betiinkandeh
-
§• 2 6.
Hvad vidare inom Contoiren till säkerhet
och god ordning leda kan, ega BancoFulljnägtige
, på Directionens framställning , föreskrifva
; och gälla i allt öfrigt för RåneContoiren
de för Banco DiscontVerket utfärdade
instructioner, samt hvad Rikets Stander eller
deras BancoUtskott örn hvart och ett RåneContoirs
förvaltning nu och framdeles förordna
kunna.
Utdrag af Protocollet i hållet hos Rikets
Högloft. Ständers BancoUtskott den ig
Augusti 1823.
S. D. Herr CommerceBådet Cronius anförde
: ”Öfvertygad orri nyttan och lämpligheten
af den organisation och de reglementariska stadganden
BancoUtskottet föreslagit för de nya DiscontContoir,
som i Vestra och Södra delarne af
Riket komma att inrättas, anser jag mig för dem
böra tillstyrka bifall.
Minnet af de vidriga påföljder, som de förra
FilialHisconternes mindre noggranna förvaltning,
till allmän och enskild förlust medfört,
samt å andra sidan den kännedom jag, i egenskap
af Revisor, egt tillfälle mig förvärfva, af
den utmärkta ordning och noggrannhet vid pröfningen
af Lånsökandes och Röftesmäns vederhäftighet
, samt den stränga opartiskhet, som utmärkt
EancoDiscontens förvaltning sedan sista
Riksdag,
Banco-Utskottets Betänk anden! 733
Riksdag, föranlät mig att inom BorgareStåndet föreslå
, att äfven de i otterne Lånsökandes handlingar
och säkerhet borde hos Banco DiscontStyrelsen
i Stockholm pröfvas och godkännas, innan
nya Lån af de tillämnade DiscontGontoiren fin*
ge utbetalas; men då BancoUtskottet nu föreslagit,
att desse sistnämndes Styrelse ‘ borde utgöras
af en Ledamot af hvarje RiksStånd, samt ett Ombud
, sorn af BancoStyreisen förordnas , saint en
så beskaffad sammansättning af de nya Directionerne,
synes mig innebära en kraftig garanti mot
återupplifvandet af de olyckliga missbruk i de förra.
Disconternas administration, hvilka ännu torde
vara i friskt minne, frångår jag med nöje den af
mig hittills yttrade öfvertygelse, och anser de nya
Directionerne böra tillhöra att, till besparing af
omväg och tidsutdrägt för de Lansökande, sjfelfve
hvar i sin ort pröfva den säkerhet, som för de
äskade Lånen erbjudes,
Vidkommande deremot Iocalen för inrättandet
af den för Södra delen af Riket bestämda nya
Discont, har jag egt tillfälle höra, att meningarHe
i detta fall äro delade emellan städerne I1,falmö
och Christianstad. Den förre af desse städer är
väl större och folkrikare än den senare, meri deremot
belägen på gränsen af Riket, och icke, så.
som Christianstad , i medelpuncten af de tvänne
provinserne Skåne och Blekinge, till understöd
för hvilkas handel och näringsföretag den nya
Disconten i synnerhet torde blifva inrättad. Om
man derjemte för ett ögonblick skulle antaga
möjligheten af en fiendtlig invasion, vid ett ha*
Bihang till Rikt. 3a. Prat. Ig2;, 6:tt Sami. 41,
BancoUtslottets Beiänkandeti.
stigt inträffande fredsbrott, är Malmö, såsom be0
läget på yttersta gränsen mot Dannemark, lättare
blottställd för en surprise än Christianstad, hvars
fästningsverk och läge böra trygga mot en dylik
händelse, och det kan ej vara olämpligt, att åt
en inrättning , som kommer att omfatta en icke
ringa del af Rikets Penninge ■ förvaltning , söka
gifva äfven en utvärtes trygghet. Jag tillstyrker
ur sådane skäl och med full kännedom deraf,
att tjenlige rum och lägenheter för den nya Dis.
cont-inrättningen och dess Personal icke inom
Christianstad saknas, att samma inrättning må varda
inom sistnämnde stad etablerad. Ut supra.
In fidem Protocolli,
G. Helsingius.
XJtdrag af Proiocollet , hållet hos Riksens
Högloft, Ständers BancoUtskott den ig
Augusti 1823.
S. D. Vid öfverläggning rörande genereit
förslag till regiementariska Stariganden för
de särkilda afdelningar af EancoDisconten ,
hvilka Stats - och EancoUtskotten tillstyrkt
böra inrättas för Eikets Vestra och Södra
Dandskaper, reserverade nedannämnde Herrar
^Ledamöter deras öfver en och annan punct
yttrade särskilda rneningar :
JLmot 6 te §:ti uti det föreslagna Reglementet,
Herr Kammarherren Friherre Rålamb ansåg,
att det icke vöre med god ordning öfverensstämmande
att, på sätt föreslaget blifvit,
Banco-Utskottets Bctänkmiden 737
BancoOmbudet, som vore ledamot i Directionen
och Referent vid dess sammankomster ,
äfven skulle bestrida Prorocolls-föringen, hvilken
befattning Hr Friherren trodde lämpliga*
re tillhöra Ombudsmannen än BancoOmbudet,
hvars tid derförutan, genom de öfrige honom
ålagde skyldigheter, tycktes blifva nog mycket
upptagen.
Häruti instämde Hr CancelliRådet Brun;
crona , med tillägg att controllen pä Directionens
åtgärder och öfverläggningar å ena sidan,
och på Protocollsföringen å den andra, till en
del komma att gå förlorad derigenom , att en
Directionens Ledamot vore Protocolls-förande.
Emot 'j^de §.
Herr Kammarherren, Friherre Rålamb,
•yttrade: Uti Höglofl. Utskottets mening, att
assignerings-rätt på Banquen icke bör Discont*
Contoiren tillåtas, utan utlåningen verkställas
genom vanlige Banco-Sedlar, kan jag, för min
del, icke instämma, emedan jag anser den
föreslagne stora Cassa.behållningen vara mycket
vådligare och lättare att missbruka, än en
sådan tillåten assignering, enär Assignationerne
icke kunna komma i fråga att utgifvas för
annat, än beviljade lån, hvarvid controllen emot
missbruk icke bör blifva särdeles svår;
dessutom torde Cassa-behållningen, sedan Contoiren
kommit i full verksamhet, icke utan
mycken olägenhet kunna bibehållas vid den
utfästade rnaximi-summan; hvarjemte Banquen,
i och för de ständige peiminge-remisseme,
Bcnco-lJtskottets Eetänkanden«
kommer alt vidkännas dryga kostnader. Och
är det pa. dessa grunder jag skulle önskat, att
Banco DiscontDirectionens och Herrar BancoFullmägtiges
tillstyrkan, det Discont - Contoirens
Directioner skulle ega rättighet att utfärda
Assignationer på Banquen, fått vinna
afseende.
Herr Cancelli-Badet Bruncrona: Jemte
idet jag förenar mig uti den af Herr Friherre
Bålamb yttrade reservation, emot Höglofl. Utskottets
uti 7 §. gjorde tillstyrkan, att endast
Banco-Sedlar skulle få till Discont - Contoirens
utlåning begagnas, får jag blott tillägga, att
om Assignations-Elanquetterne ifrån Banquen
utleinnades uti Banquens eget papper, forsedde
med nummer och de vanlige hvitstämplarne,
samt Directionen ålades, att för hvarje
vecka till Banco - Styrelsen öfversända en förteckning,
sorn tili nummer och storlek upp.
toge alla de Assignationer, sorn under veckans
förlopp blifvit utgifne, sådane försigtighetsmått
i möjligaste måtto skulle förekomma
de af Assignerings-rättigheten befarade missbruk
och underslef, hvilka i alla fall äro svårare
att verkställa, än med en stor Gassa af
contante penningar.
Uti ofvanbemälde Herrar Bedamöters reservationer,
förenade sig Herr Kammarjunkaren
Pereswetoff Morath och Pierr Nilsson, äfvensom
Herr Leffler deruti instämde med tillägg,
att då det vore private personer tillåtet,
*tt på Banquen utfärda Assignationer, samma
Banco-Utskottets Batllnkanderi. 73g
rättighet val äfven borde vara öppen för Dis*
cont-Contoirens ansvarige Directioner.
Kinot 12f-te §:n.
Herr Öfver.Hofpredikanten , Doctor Hedrén:
Dä jag, i afseende pä sjelfva hufvud*
frägan, eller den föreslagne utgreningen af Banco-D
isconten, förut, sä väl inom de sammansatte
Stats- och Banco-TJtskotten, som hos Högvördige
Preste-Ståndet, yttrat min öfvertygelse,
att jag anser Discont-Fondens tillökning
eller Discont-rörelsens utflyttning på flere
orter i Riket, icke vara nödvändig eller nyttig,
vill jag blott i förbigående anmärka, att
jag ännu icke funnit någon anledning, att
vika ifrån denna min öfvertygelse. Hvad å«
ter beträffar de reglementariska föreskrifter,
sorn, i händelse Låne-Contoir komma att Inrättas,
blifva nödvändige, så och enär afsigten
med Discont-utgreningen skulle vara penningen
rörelsens underlättande, böra väl dessa föreskrifter
så inrättas, att de ej motverka det åsyftade
ändamålet, hvilket likväl, i min fanita,
är förhållandet med det i 12 §. fordrade
vilkor för antagligheten af en Låntagare eller
Cautionist i någotdera af Discont - Contoir en,
att han bör vara inom districtet boende och
mantals-skrifven. Härigenom uppkommer i allmänhet
den ytterligare olägenhet för okände
Lånsökande, att, utom de flere intyg, sorn förut
af dem fordrats, de äfven måste anskaffa
bevis om så väl deras egen, sorn Cautionisternes
bostad. Dessutom lärer det val; gansia
74* Banco-Utskottett Betänkanden.
ofta inträffa, att personer, boende inom södra
och västra Discont-districten, hafva betydliga
affairer på Stockholm och just i och för desse
affairer brukat anitta Banco-Disconten, der de
gjort sig val kände och således utan svårighet
erhållit Lån, dem de genom bekante elier
särskilde cömmissionairer låtit uttaga och
till uppgifne behofver härstädes begagna. För
sådane Låne-behöfvande skulle det i sanning
medföra många olägenheter, om de hädanefter
skulle betagas deras förr begagnade rättighet
till Lån i Banco-Disconten, och nödgas att
hos DistrictContoiren, der de möjligtvis ej
äro kände, och icke hafva någon, som besörjer
deras angelägenheter, upplåna de penningar,
sorn de behöfva använda i Stockholm.
Jag anser derföre, att den föreslagne 12 §. ,
såsom läggande nya förut okända band på Discont-rörelsen
, bör helt och hållet utur .Reglementet
utgå. För öfrigt, och dä vid hvarje
Discont - Contoir register komma att föras på
Låntagare och Cautionister, hvaraf de andre
Contoiren genast erhålla del, samt meningen
ej lärer vara, att dessa uppgifter skola läggas
ad acta, utan begagnas till upplysning, förmodar
jag, att underslef genom skuldsättning
i flere Discont - Contoir till högre summor, utan
särdeles svårighet bör kunna förebyggas.
Denna min reservation anhåller jag måtte få
till Rikets Ständer åtfölja Högloft. Utskottets
Betänkande.
Uti hvad Herr Öfver - Hofpredikanten,
Doctor Hedrén anfört, instämde Herr Prosten
BaiKo-Utsiotlets BctHnkanden.
Hasselroth och Riksdagsmannen Eric Ericsson,'
från Carlstads Eän.
Herr Revisions-Secreteraren Stråle ansåg,
att om Discont Contoir inrättades, det stadgande,
att Låntagare och Cautionister skola vara
inom districtet boende, visserligen blefve nödvändigt;
men att just denna omständighet bäst
visade, det motivet och grunden för den föreslagne
utgreningen, nemligen penninge-rörel6ens
underlättande, vore fautif, enär detta ändamål
måste motverkas af de förut ej behöfli»
ge föreskrifter och controller, som till Discontinrättningarnes
säkerhet och betryggande vidtagne,
komme att medföra nya olägenheter för
Låntagare.
Herr Professoren Doctor Franzén reserverade
sig äfven, med den förklaring, att ehu-;
ru han erkände regeln böra vara den föreslagne,
nemligen, att så väl låntagare, som borgesman,
äro i districtet boende och inantalsskrilne,
ansåg Herr Doctorn likväl undantag
derifrån kunna ske, i afseende på borgesmannerne,
med det vilkor, att då Lånet begäres,
bevis företes ifrån de öfrige Låne-Contoiren,
att Cautionisterne der icke häfta hvarken för
eget lån eller någon för andra ingången borgen*
Med Herr Professoren Doctor Franzén
förenade sig Herr Nilsson.
Och skulle dessa reservationer, enligt gjorde
förbehåll, åtfölja Högl. BancoUtskottets Me,
moria! till de Respective Stånden. Ut supra.
In fidem Protocolli,
t w
G. Helsirieiut.
742 Banao VttUttets Betankandeiu
N:o 50.
Ankom den 19 Sept. 1827.
Rikets Högloft. Ständers Stuts- och Banco-Utskotts
Utlåtande, i anledning af de inom RiksStånden
gjorde anmärkninsar vid Utskottens
den 21 sistlidne Junii afaifne Betänkande,
samt de dervid, såsom Bilagor, fogade särskilde
Utlåtanden, rörande Rikets penningeväsende
och de dermed gemenskap egande ämnen.
Sedan Utskotten, med anledning af de flere
fran Riks-Stånden erhållne remisser, uti ett
tinder den 21 sistlidne Junii vördsam ligen t IM
jRikets Ständer afgifvet Betänkande, i anledning
af Kongl. Majus nådiga Skrifvelse till
Bi k sens Ständer, angående tle af en i nåder
tillförordnad Committee utarbetade underdåniga
Betänk,inden, om reglering af Rikets penninge-verk
m. m., tillika med de i öfrigt tild
Utskottens samfälda behandling remitterade
Memorialer oell yttranden, rörande enahanda
ämnen, framställe hufvudgrunderne för det Finance
- System, Utskotten ansett nu böra antagas,
såsom innefattande de efter Utskottens
tanka tjenligaste medel, att afhjelpa bristerne
af en, femligen allmänt såsom mindre fördelaktig
ansedd, penninge-stäilning i landet; samt
uti särskilde vid detta Betänkande, såsom Bilagor
fogade Utlåtanden, föreslagit de åtgärder,
hvilka, i afseende på verkställigheten af
dessa grunder och deras tillämpning till vissa
särskilda fall och omständigheter, synts böra
•vidtagas, sa hafva Ue Respectiye Bilcs-Ståaden»
Baneo-Utsknittis Betänkanden 743
vid Föredragningen häraf, utlåtit sig öfver hvad
Utskotten sålunda föreslagit och dels godkänt,
dels återremitterat. På grund af dervid gjorde
anmärkningar, så väl det hufvud - grunderna
innefattande Betänkandet * flere eller färre bland
de särskilde Utiätanderne; allt på sätt, som
härefter för hvarje särskildt ärnne kommer att
vidare anföras.
Af de Utskotten, till följe af dessa RiksStåndens
Beslut, tillhandakornne Handlingar.,
hafva Utskotten funnit, att ingen del af det
till Rikets Höglofl. Ständers ompröfriing öfverlemnade
ärendet blifvit på det sätt, som,
enligt Grundlagen, för gällande kraften af Ri.
kets Ständers Beslut, erfordras, eller genom
trenne Stånds sammanstämmande yttranden , afgjordt,
samt icke något annat af Utskottens
hemställanden, än de uti Utlåtandet N:o 29,
Bil. Litt. F., angående Creditiv-anslagen för
Jern Contoiret och M a nufactur-.Discont en, vunnit
2:ne Stånds uttryckliga bifall; men att i
öfrigt äfven de delar af Utskottens till Rikets
Hogl. Ständer aflemnqde arbete, rörande hvilka
det ena e!'er andra bland Riks-Stånden
fattat bestämdt afgörande Beslut, tili bifall eller
afslag, deremot hafva af de öfrige trenne
blifvit återremitterade, antingen på grund af
gjorde anmärkningar eller i öfverensstämmelse
med den grutidsatts, sorn det Högvördige Preste-Ståndet
antagit för behandlingen af detta
ärende, ’att äfven de delar, hvarvid ej anmärkning
blifvit gjord, icke borde anses vara
bestämdt bifaline, förr än efter eihållet sväs
744 Banco Utskottets Betänk anden.
på de återrernisser, hvilka komma att ega rumjl
Ståndet kunde i ett sammanhang företaga hela
målet lill slutligt afgörande,’’ och då Utskotten
äfven dessuiorn i sammanhang härmed fått
emottaga remisser af åtskilliga yttranden, innehållande
sammanfattade omdömen öfver Ut.
skottens framställningar i det hela, samt nya,
till antagande i deras ställe, uppställde förslag;
hafva Utskotten ej kunnat tveka, att anse
det för deras ovilkorliga skyldighet, att inom
sig anställa en förnyad granskning af ämnets
alla delar , med iakttagande af den ordning
derföre, som uti resultaterne af Utskottens
förra öfverläggningar blifvit följd, samt
efter föranledande af de dervid gjorde } Utskotten
meddelade, anmärkningar.
Efter fullbordande af detta magfpåliggande
göromål, åligger det nu Utskotten att inför
Rikets Höglofl. Ständer framlägga uppgifterna,
om hvad sorn blifvit anmärkt emot Utskottens
förslag i det hela, samt hvar och en särskild
del deraf, tillika med de grunder och orsaker,
hvarföre Utskotten, dels. ansett sig, oaktadt
det som deremot blifvit anfördt , icke böra
frångå sin förr yttrade öfvertygelse, dels funnit
sådant afseende böra göras a de meddelade
anmärkningarne, att Utskotten, med anledning
deraf, i vissa delar jemkat eller förändrat
sine förr afgifne förslag : och som härvid
förekommer, att Rikets Ständer, efter inhemtande
af dessa uppgifter och förklaringar ifrån
Utskotten, b[ifva i tillfälle att antaga, förkasta
eller andra hvart och ett af dessa Utskot
-
Banco.Utskottets Betänkunilen. 745
tens förslag 1 utan att (let sammanhang deni emellan,
sorn genom formen af deras framställning
uppkommer, derföre kari vara hinderlig!;
hafva Utskotten trott sig kunna och böra uti
ett Utlåtande sammanfatta sine yttranden rörande
alia de gjorde anmäi kningarne; samt,
efter det Utskotten, i anledning af dern , öfver
hvarje särskilt ämne sig utlåtit, till slut
i ett sammanhang uppfatta resultaterne af Utskottens
ej mindre förut förehafde än nu förnyade,
arbeten, pundvis framställde till fattande
af Rikets Ständers bestämda beslut öfver
hvarje ämne, genom bifall eller afslag å Utskottens
hemställande eller antagande af förändringar
deruti
-
De uti Utskottens hufvudsakliga betänkande
föreslagne allmänna grunder för Binanceregleringen
hafva blifyit af 'Höglofl. Riddersknpet
och Adeln till alla delar gillade, med
godkännande vid 4:de puncten af 2:dra alternativet,
eller att bestämmandet af den grund,
hvarefter Speciemynt kommer att af Banquen
emot dess Sedlar utvexlas , må till framtiden
uppskjutas.
De öfrige respective Stånden hafva deremot
återremitterat detta Betänkande med anmärkningar,
rigtade, så väl ernot sammanfattningen
af Utskottens framställde åsigter och
syftningen af de uppgjorde forshagen i det
hela, som mot särskilde bland de pundvis
föreslagne grundeme.
746 Baneo-Utthdttets BetSnianden;
I afseende på syftningen i det hela af Utskottens
förslag samt uppställningen af grunderne
derföre i allmänhet, har blifvit inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt det Hederv.
BondeStåndet anmärkt, att Utskotten skulle
hafva fästat ea för mycket odelad uppmärksamhet
vid det vacklande myntvärdets stadgande,
såsom enda medlet att afhjelpa den allmänna
förlägenhet, hvartill misstroendet enskilde
emelian, tillika med deras vidt utsträckta
farhåga för alia pa längre tid stahle afhandlingar
, deruti frågor om penninge-värde
ingå, blifvit antagne såsom hufvudsakligaste
orsakerne; hvaremot de i öfrigt saknade anstalterne
till befrämjande af allmän och enskild
hushållning samt en verklig nationalförkofran,
hvarförutan ingen fördel, äfven af
ett stadgadt myntvärde, skulle kunna förväntas,
ej hade blifvit af Utskotten på något sätt
afsedde.
Fullkomligen delande den öfvertygelse
som blifvit yttrad , att myntvärdets stadgand.e
icke ensamt, eller utan att vara åtföljdt af kloka
hushålls-föi fattningar , kan verka allmän trefnad
och välmåga ; hafva Utskotten likväl ingalunda
kunnat anse sig tillkomma, att föreslå andra
åtgärder än dem, som omedelbarligen ega
sammanhang med rikets penninge-väsénde.
Inom det Högvördige PresteStåndet och
det Vällofl. BorgareStåndet, hafva 2:ne Ledamöter,
ehuru på grund af skiljda åsigter, likväl
bägge ogillat det sätt , hvarpå Utskotten
ansett en förbättrad ställning af det allmänna
Hanco-Utsköttetz Betärikanden.
Fenninge - väsendet och den enskilda Creditrörelsen
kunna åstadkommas, och framställt det
förslag, alt Rikets Ständer borde, med undvikande
af alla vidlyftigare öfverläggningar i
ämnet, öfverlemna dess slutliga ompröfvande
åt Kongl. Majus vishet och allmänt kända omsorg
för sitt folks väl.
Ehuru Utskotten för deras egen del nogsamt
insett värdet af den nådiga Försäkran
Kongl. MajUs ofta omförmäide Skrifvelse till
Rikets Ständer innehåller, °att Kongl. Majtt
skulle anse för ett nöje och en pligt, att med
Rikets Ständer medverka till de vigtiga ändamålens
ernående, vid alla tillfällen då Rikets
Ständer af Kongl. Majrt begära råd och
biträde;” och med hela Svenska Folket dela öfvertygelsen
, att Fäderneslandets sanna intressen
icke i detta sorn i alla andra afseenden,
kunna anses säkrare förvarade, än da de nedläggas
uti den bästa Konungs omvårdnad;
hafva dock Utskotten trott sig linna, att, enär
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers granskning
öfverlemnat de förslag till PenningeVerkets
reglering, med det mera dertill hörer,
hvilka Kongl. Maj:t 1 a t i t utarbeta, i ändamål
att tjena såsom ledning för Rikets Ständers
öfverläggning derom , med tillagd nådig
Förklaring, att Kongl. Maj:t afhölie sig från
alla anmärkningar, örn vidtagande nödiga åt
gärder uti ett amne , deröfver RegeringsFerrnen
åt Rikets Ständer förbehållit att , utan
något Kongl. Majus deltagande, besluta; så
kunde det, med anledning häraf, i när varan-'.
748 Banco IJtskottets Betqnkanden.
de förhållande icke betraktas annorlunda, än
såsom en Rikets Ständers både pligt och rättighet
att i dessa ämnen, G i titidla garne likmätigt,
sina beslut fatta.
Det har äfvenledes bifvit i nom sistnämnde
2:ne Stånd anmärkt, emot Utskottens förfarande
i allmänhet, att tillbörligt afseende
icke skulle hafva blifvit fästadt å den tillförordnade
Finance Committéens förslager, särdeles
det om upptagande af enskilda actie egare
till delagtighet i Ranquen , och den anledning
Usskotten hemtat af Grundlagens föreskrift
i 72 §, RegeringsFormen , för att undandraga
sig utredandet af de omständigheter,
som Utskotten funnit mot antagandet af
detta förslag i öfrigt förekomma, har blifvit
ansedd ingalunda göra tillfyllest för ådagaläggandet
af Förslagets olämplighet, såsom beroende
på en mindre rigtig tolkning af den å.
beropade föreskriften.
Vid granskningen af FinanceCommittéens
till Utskotten öfverlemnade Förslag , hafva
val Utskotten funnit sig icke kunna instäm,
ma uti åtskilligt af det som , rörande tillvägabringandet
af det åsyftade ändamålet och verkställigheten
af de ifrågakomne åtgärderne blifvit
anfördt, och grunderne härtill finnas uti
Utskottens Betänkande, Rikets Ständer förelagde;
men att Utskotten från FinanceCommittéens
förberedande behandling af föremålen,
hemtat ej allenast ledningen för sina Arbetens
fortgång, utan ock den hufvud-åsigt af
ämnet, hvarifrån Utskotten* framställningar
Baneo-Utskottits Belttnkandeni 74g
lika mycket, sorn Finance-Comrnlttéens, utgå,
innefattad uti den såsom osviklig antagne grund,
satisen, att endast återförd stadga och säkerhet
i Rikets allmänna penriinge-väsende, formar
att afhjelpa de oredor och olägenheter;
hvaröfver klagan allmänt föres; detta förmoda
Utskotten kunna af sjelfva syftningen och innehållet
af Utskottens förra Betänkande klarligen
skönjas; och Utskotten hafva icke heller
någonsin tvekat, att det öppet erkänna.
Beträffande vidare särskildt det af Committeen
uppgifne medel till förstärkande af
Banquens fond, genom upplåten delaktighet
uti dess styrelse och förvaltning, samt den
af dess låne rörelse fallande vinst, åt enskilde
Actie-egare, emot aflernnande af det för Banquens
metalliska tillgångar behöfliga tillskottet;
hafva Utskotten, på sätt som uti deras
Betänkande (pag. iq, 20) närmare utredes,
ansett sig icke tillkomma, att något förslag
härom för Rikets Ständer framställa, såsom varande
i uppenbar stridighet mot grundlagens
bokstafliga föreskrifter; och den tolkning af
desse sednare, sorn föranledt Utskottens öfvertygelse,
och hvilken äfven i Betänkandet blifvit
framstäld, kunna Utskotten ännu icke anse
annorlunda än såsom den enda rätta ; utan
att likväl derföre kunna åberopa någre andre
än de förut, efter Utskottens tanke, så fullständigt
som möjligt utförde skälen. Vid detta
förhållande åter, att Förslaget, i och för sin
natur, icke funnits kunna till Rikeis Ständers
pröfning förekomma, har något omdöme der
-
75<> Banco-Utskottets Bettiniåndtru
öfver i öfrigt synts Utskotten ej allenast högst
öfverflödigt, utan till och med obehörigt, att
i Utskottens Betänkande framställa; ehuru Utskotten,
under öfverlaggningarne härom, visserligen
funnit flere betänkligheter, hvilka,
pst sätt Utskotten äfvenledes anmält, i öfrigt
emot Förslagets antagande förekommit.
Atskillige inom Borgare - Ståndet gjorde
anmärkningar, ined afseende 3 det hela af
Utskottens Förslag, oell de äsigter, hvilka såsom
grhnder dertill blifvit uppgifne, innefatta
vidare framställningar deraf, att Utskotten härvid
endast skulle hafva afsett, och sökt genom
alla tjenliga medel, att tillvägabringa
möjligheten till fullgörande af en iiqvidation
af Silfver emot Sedlar , som , efter det
dessa sednare en längre lid emotlagits ur hand
och i hand under ett ombytligt och af inga
verkliga garantier befästadt värde, ingen innei
hafvaie deraf nu mera egentligen kunde anses
ega fog att påkalla ; men deremot icke
femnat tillbörlig uppmärksamhet åt afhjelpandet
af landets förlägenhet, hvilken, egentligen
härledd af de enskilda credit - förhål landernes
länge fortsatta inveckling, (ill synbar skada
för både fordrings egare och galdenarer, och
yttrande sig i en allmänt tilltagande svårighet
för uppfyllandet af medborgares ömsesidiga
förbindelser, hade ganska liten gemenskap med
utredningen af Banquens ställning och sättet
för uppfyllandet af d,ess skyldigheter, men
icke kunde undgå, att ännu mera försvåras
genom
Banco-Utsiottets Betänkanden.
751
genom hvarje steg, sorn (ur lättandet af denna
ensidigt afsedde utredning, gjordes til! ytterligare
indragning af det förut antagne Credit-systemet,
hvilket, långt ifrån att hafva,
såsom det nu vilt föreg,ifvås, bidragit till Rikets
vanmakt , i allmänhet befrämjat dess tilltagande
i odling och sjelfständig kraft, samt
heredt alla de verkliga företräden, hvilka, oaktadt
det förutnämnda missförhållandet, icke kunna
bestridas den närvarande ställningen framföre
manga af dem, sorn under förflutna lider
varit för särdeles lycklige ansedde.
Andre anmärkningar åter, hvilka blifvit
Utskotten meddelade så väl från Ridderskapet
och Adeln, sorn Preste- och Borgare-Stånden,
framställa, från en alldeles motsatt sida, den
grundsats Utskotten antagit för beredandet
af en återförd ordning och stadga i de allmänna
och enskilda penninge - förhål landerne,
genom ett ökadt förtroende till Banquens
ständigt tillväxande förmåga, att uppfylla sina
förbindelser, såsom visserligen ganska rigtigt
fattad och obestridligen dén enda, som med
någon ^säkerhet kunde leda ,till målet; men, i
de flesta af de till dess utförande föreslagne
åtgärder, icke med vederbörlig noggrannhet
af Utskotten iakttagen och efterföljd; så vida
som ett fortsatt undandragande från Banquen
af de årliga tillgångar, hvilka till densamma
borde i förut stadgad ordning inflyta, och odelade
till förbättrande af dess ställning användas,
tillika med det föreslagna förininBihang
lill Riks. Sl, Prot.jSzl. 6>le Sami. N:o 4*.
7J* ’Banco~TJtikQttet$ Betilnk&näeni
slcandet lii! och med af Banqiiens capilaWill
gång,
genom directa afskrifningar af åtskillige
dess obestridlige fordringar, icke kunde an*
nät än motverka just denna sökta tillväxt i
förtroendet till Bariquens soliditet, under det
att ett bibehållet, och till och med i vissa
afseenden utvidgadt, allmänt Lane-system icke
lemnade någon saker utsigt till en småningom
återkommande ordning uti de enskilda Credit*
förhållanderne, utan oundvikligen verkade en
ännu ytterligare oreda deruti, föibunden med
de öfrige missförhällandeme inom det allmän,
aa penninge-väsendet.
Det klander, som sålunda, harledt från
tvänne mot hvarannan rakt stridande åsigter,
blifvit med lika ifver fordt emot sättet, hvar.
på Utskotten utfört det dem förelagde ange*
Jägna värf, har icke kunnat förekomma Utskotten
oförväntadt. Lika öfvertygade om den
tvingande nödvändigheten af en ofelbar återgång
till det enda råtta, som om angelägenheten,
att dervid undvika en häftig brytnings
förstörande följder, hade Utskotten gjort till
föremål för deras allvarligaste bemödanden,
att kunna iakttaga medelvägen emellan de
tvänne ytterligheter, sorn nyss anförde anmärk
ningar afse; att genom de Förslag, sorn
de egde att afgifva, grundlägga återkomman.
det af allmän ordning, utan äfventyr af våldsamma
rubbningar uti enskilda förhållanden,
och bereda ögonblicklig lättnad uti närvaran,
de tids förlägenhet, utan att de medel, hvilka
dertill användas, skulle för en framtid g©«
Bancö-Uttkoitets BetänAanden»
ra ali fullkomlig och varaktig hjelp omöjlig.
Utskotten vaga väl icke anse sjelfva det ömsesidiga
klandret vid dess arbeten, öfver af
vikelse från de grundsatser, hvilka man å
den ena eller andra sidan betraktat och godkänt,
såsom de sannaste ådagalagda, det Utskotten
lyckats, att utfinna den rätta medelvägen,
hvilken förenade förmånerne af de
skiljda motsatta utvägarne under undvikande
af de olägenheter, som kunna åtfölja hvarandra;
men Utskotten tro åtminstone sig bäst
fullgjort sin pligt, då de, med fästadt lika
afseende på det allmänna och enskilda inte.
resset, sökt undvika de ytterligheter, för hvars
underlåtna iakttagande de nu så å ena, som
andra sidan tadlas, och tro sig finna, att bevis
härföre i de hvarannan direct motsatta anmärkningar,
som vid deras föreslagna åtgärder
blifvit gjorde
Emot
den första liufvudgrunden för Rikets
Ständers Beslut i detta afseende, som Utskotten
uti första Afdelningen af deras Betänkande
föreslagit, eller att utvexling af verkligt
mynt lill inlösande af Rikets Ständers
Banques Sedlar, nu icke må företagas; hafva
anmärkningar blifvit framstälde inom det Högvördige
Preste Ståndet och det Vällofl. Borgare-Ståndet,
äfvensom uti ett från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, särskildt remitteradt
Memorial; hvaremot ett Hedervärda BondeStåndets
återremiss af Betänkandet åtföljande
Memorial, hvarmed, enligt anteckning uti det
Utskotten meddelade Protoeolls-Utdrag, Ståa
-
754
Banco-Utshottets Betänftanden*
riets allmänna röst skulle hafva instämt, innehåller
ett bestämdt gillande af denna föreslagna
första hufvudgrund , som under denna
Riksdag utgjort ett betydligt föremål för allmänna
uppmärksamheten, och hvaruppå rigtningeh
och bestämmandet af de öfrige förslagen
i så väsendtliga afseenden beror.
De gjorda arimärkningarne grunda sig hufvudsakligen
uppå framställningar af nödvändigheten,
att för till vägabringandet af en verklig
stadga i myntvärdet, öppna ett obehindradt
tillfälle till allmän in- och utvexling
af metalliskt mynt emot de sedlar, hvilka
Herrar .Representanter deraf skulie kunna med
ett alltid bibehållet lika opinions värde förblifva
gängse, och på otillräckligheten för ändamålet
af alla konstlade anstalter, hvarigenom
samma fö'jd, i afseende på sedelmyntets bibehållande
vid nu bestämdt värde, i öfrigt kunde
vilja einas; och har i öfrigt, rörande möjligheten
och sättet för en nu beslutande och
snart företagande Realisation afBanquerts sedlar
. dels åtskilligt blifvit anfördt till ådagaläggande
deraf, att rätta tidpuncten för ett
dylikt företag nu vore inne, och alt, om denna
försummades, en dylik lika förmånlig ej
kunde under en osäker framtid vara att hoppas,
samt til! försvar för lämpligheten af de
utväger dertill, rörande hvilka Utskotten redan
uti deras afgifne Betänkande utlåtit sig
och funnit dem icke säkert ledande till ändamålet
af ett för alla tider och händelser oTubbligen
befästadt myntvärde» samt dessutom
Banco-Ulskottets Betänkanden. 755
för det närvarande i flere andre hänseenden
förenade med betydliga olägenheter och underkastade
äfventyret af särdeles betänkliga
följder, dels äfven visse andre anledningar,
uppgifne för beredandet af en fri ut och
utvexling af metalliskt; mynt till grundläggande
af et t fast sedel värde, hvilka icke förr än
nu till Utskottens skärskådande' förekommit.
Då Utskotten vid förnyadl öfvervägande
af detta ämne, icke funnit skäl, att med anledning
af det sålunda anförda, hvilket fö c
det mesta redan inom,.Utskotten varit yttrade,
och uti åtskilige Ledamöters Betänkandet bifogade
särskilda meningar innefattas, Ettinga
den öfvertygelse de förut inför Likets Högh
Ständer framställt; tillika med de fullständigt
utvecklade skälen dertill, hvilka Utskotten rut
äfvenledes åberopa såsom svar å anmärkningarne
rörande de föremål, hvilka förut till
Utskottens granskning förevarit; återstår således
för Utskotten egentligen endast att meddela
Utlåtande öfver de vid tillfället af aterremissen
D (skotten meddelade nya Förslag till
sättet för verkställigheten af en realisations
åtgärd, hvaraf nyttan och nödvändigheten aldrig
varit af Utskotten förnekad , utan tvertörn
så klarligen insedd, att endast omöjligheten
att kunna påräkna dess säkra oell till sitt
bestånd af inga yttre omständigheter beroende
utförande, utgjort förnämsta anledningen
till afstyrkande af de hittills uppgifne tuva*
garne. Vid det Förslag i denna del, sorn,
redan förut af en värd Ledamot af Höglofl.
fs<* Banco* Utskotteti Éetflnkaa dem
Bidderskapet och Adeln uppgifvet, nu ater
blifvit frarnstäldt och fullständigare utveckladt,
att genant medgifva utvexiingen från
Bmquens nu egande metalliska tillgångar efter
ett förhållande af 126 sk:r i sedlar emot
En Enir i speciemynt; torde dock Utskotten
forst böra särskildt uppehålla sig, ehuru visserligen
äfven detta innefattas bland dem , öfver
hvilka Utskotten 1 allmänhet- redan ullatit
sig i grund af den öfvertygelse Utskotten
ännu hysa, att Banquens nuvarande tillgångar
af metallisk valuta, skulle förnämligast genom
det allmänna misstroende för deras tillräcklighet
för ändamålet, som länge egt och ännu
eger rum, kunna, vid en hastig tillåten
och af inga till creditens återställande förut
vidtagne anstalter förberedd silfver-utvexling,
blifva så hardt anlitade, att de största vådor
för Banquens bestånd skulle häraf uppkomma,
och hela realisations-åtgärden af sig sjelf upphöra,
sedan dea led t till ojemförligt större
olägenheter och olyckor för nationen, änden
nu varande ställningen möjligen skulle kunna
anses medföra. Genom en uti Tabell uppställd
jémförelse-beräkning emellan det af gängse
sedelmynt bestående rörelse- capitalets nu*
meraire vid sistlidet års slut och de föregå,
ende arens från år 1803 till och med ar 1809
förvandlad för sistlidet ar till silfvervärde efter
det antagne förhållandet af 126 sk. för
En B:dr specie, samt för de åren, då sedlarnes
värde varit nära lika med sil frets, derifrån
tili högre belopp, i enlighet med nämn*
Banea-TJttkotms Betänkanden.
757
de förhållcnde; har dea värdi Ledamoten nu
sökt visa, att, da under åren 1S04 — 1S05 rö»
relse-capitalets belopp, beräknadt efier ofvan*
nämnde förhållande, med 12 millioner R:dr,
och åren 1808 och 1809 ända till och med
30 millioner, öfverstigit det nuvarande, sa
hade deremot, under samma tid, förhållandet
mellan reela Fonden och Sedelstocken, reducerad
till dess verkliga silfvervärde, varit såsom
I till 5, i stället för atti det nu vors
såsom 1 till 2 j ; hvaraf den slutsats ve st
dragas, att en fri vexling af reel valuta från
Baoquens Fond nu skulle , med lika trygghet
för möjligheten af ett alltför starkt älitande
deraf, kunna beslutas, som den egt rum
vid de nämnde tidpuncterue, då flere andre
inrikes och utrikes förhållanden icke varit så
förmånlige, sota de närvarande. Rigtigheten
af denna jemförelse-beräkning och de resulta,
ter den uti zifFran framvisar, kan val ingalunda
bestridas; men vid behandlingen af föremål,
sådane som desse, torde det vara angeläget,
att icke förbise flere andre omständigheter
än de, som genom ziffer-beräkningar
kunna uttryckas och arithrnetice bredvid hvarannan
uppställas. Det stöd, som för möjlig,
heten, att med Banquens nuvarande tillgångar
uti reelt mynt företaga en allmän utvexling
deraf, velat bernias af det ariihmeiiska
föt hållandet under förra tider, torde snart
förfalla vid betraktande af den .olika ställning,
som uti andie omständigheter företer sig. Da
fann® ett sedan år 2776 icke vid något till»
75»
Banco Utskottets Betänkanden.
fälle rubbad t allmänt förtroende till Banquens
soliditet och ofelbara förmåga, att., när som
heldst, vid päfordrån uppfylla aila sina förbindelser.
Nu deremot, sedan Banquen fatt
förändrade al'gganden , och dess Credit derigenom
undergått betydliga skakningar, kati
man icke vänta, att det alithänna misstroendet
skulle, i fall Banque» nu öppnades till
allmän utvexling, försvinna förr än en betydlig
del af reela fonden redan blifvit utvexlad,
och örn härvid en ytterligare farhåga
skulle yppas, det Banquens hela förråd af
myntbara metaller kund,e åtgå el er vexlingen
blifva instald, skulle oredan uti Rikets penning?-väsende
i stället att afhjelpas, blifva
mångdubblad emot den närvarande, hvaraf
de mest äfventyrliga följder kunde, uppstå. Det
är af dessa skäl, soto Utskotten ansett åtgärder
först böra vidtagas, hvarigenom förtroendet
Ull Banquens betalnings-lörinaga i möjligaste
måtto återvinnes, förrän en realisation
af Banquens sedlar kan allmänneligen företagas.
För att åter bedöma huruvida Sverige,
på sätt uppgifvet blifvit, eger betydligt mindre
penn i nge stock nu emot den tid, som närmast
föregick den inträffade myntförsämringen,
fordras det icke blott att med ziffror på
papperet evalvera sedelmyntet efter de olika
cottrs-beräk ningarne ; - man måste äfven undersöka
förhållandet af. varu-mängden och dess
fenninge-värde, samt tillse rörelsens behof af
en större eiler mindre penningestock. Dac
synes äfven vara mycken osäkerhet underka
-
Banc*-Utskoltets Betäukanden. 759
stadt, att vilja grunda en beräkning i detta
ämne pä förhållandet arén 1808 och 1809, dä
alla omständigheter, under ett beständigt fallande
myntvärde, undergingo förändring och
icke befunnos uti det jemna skick, att ett sä.
kert omdöme deraf kan härledas, I alla fall
och orri med yrkandet, att allt bör sättas i fullkomligt
samma skick, sorn det då var, förstas,
att sedel - stocken nu borde förökas med 30
millioner Riksdaler, tro Utskotten det felaktiga
uti en sadan åtgärd tillräckligen ådaga
läggas deraf, att, då genom en sådan utgifning
af pappersmynt, sorn icke motsvarada,, af
något reelt värde, Banco-sédlarne efter alla
anledningar blifvit till hälften emot nu försämrade
och Coursen således uppgått till omkring
252 skilling på Hamburg, uppkomma
då en sedelstock af bo millioner evalVerades
tili Specie ä 252 sk., en i proportion dubbelt
större brist i rörel se-Capi talet emot. den, hvilken
man nu anser ega rum.
Enligt ett inom det Hög v. Preste Ståndet
liamstäldt Förslag til verkställighet af
B a nco- sedlarnes realisation, väsendtligen o
likt detri, sorn af Utskotten varit piofvade,
skulle uti rörelsen småningom spridas ett nytt
slags silfver mynt efter ett visst förhållande
till det gårr.la sedelmyntet, och. deremot lika
mycket af detta, sednare amorteras-, hvilket
förmodas skola hafva den följd,’’att efter fern
år, Banco sedlarne, utan skakning, utan kän
i}ing och utah orättvisa försvunnit ur törel
-
Banco- Utskottets Bethnkandtn
-
sen, och ett nytt slags silfverrnynt i stallet
vore gångbart.”
Då någon omedelbar vexling af Silfver
mot Sedlar ej ansetts höra till Förslaget, har
den antagne terminen af fern år synts Utskotten
gifva tillkänna, att någon annan rättelse
blifvit antagen för detta ingifvande af nytt
Silfverrnynt, och Sedel-myntets motsvarande
amortering, än den hvartill Binquens hitintills
vanliga intrader och dispositionerne deraf
föranleda, hvarigenom ombytet visserligen
ej så hastigt kunde vara verkstäldt; och i saknad
af fullständig uppgift härom kunna icke
heller Utskotten nu lemna annat än ett ofullständigt
omdöme häröfver. Då likväl alltid
denna utväg icke gåfve Sedel - myntet något allmänt
stadgadt värde, utan letnnade ett ful kongligt
fritt tillfälle till beräknande af agio emellan
det nya Sil fvermyniet eller de Sedlar, sorn ännu
voro utelöpande, hvilken olägenhet troll,
gen skulle föranleda dertill , att det nya myst.
tet icke blefve gångbart i rörelsen utan till
högt pris måste anskaffas af de personer, sorn
deruti tecknat förbindelser; hafva Utskotten
trott sig med säkerhet kunna förutse, att en
dylik åtgärd, lika med alla andra, som endast
trygga säkerheten för värdet å en del af Ca.
pital-förmögenheten, skall, om den afven möjligtvis
skulle kunna slutligen åstadkomma införandet
af ett reelt mynt i landet, dock under
tiden ingalunda leda till reela [lenningeförhållanden
man och man emellan; eller
fjörsmntk* dea öred» och, ovisshet, tom Barv»
dffonco Utskottet» Éetäniantien. flJ
co-Sedlarnes hittills varande ombytliga värd»
orsakat, i alla allmänna oell enskilda berak*
ni riga r.
Ett annat inom det Vallöf!. Borgare*
Siandet, vid återremissen af Utskottens Betänkande
ornförmäldt Förslag, sorn hufvudsakligen
instämmer uti en värd Ledamots af
Utskotten detta Betänkande åtföljande reservation,
framställer det satt för lättandet af
treviigheten, att finna fonder till Banco-SedJarnes
realisation, att den ej kunde behöfva
sträcka sig längre än till dessa,1 öch deremot
andra medel påtänkas, att bibehålla Riksgälds»
Sedlarne vid det enahanda proportionerlig*
värde med Banco Sedlar, som varit dero särskildt
garanterade
Ett att yttra sig öfver de härtill föreslagne
medlen och inflytandet af dessa på Capital.
rörelsen och myntvärdet, anse Utskotten
sig, i afseende på de väckte frågorne, att vid
stadgande af Sedelmyntets Silfvervärde på olika
sätt förfara med de särskilda andelar af
detta Sedelmynt, hvilka, efter ett visst förhållande
dem emellan, nu mera endast tillfälligtvis
bestå, ömsom af Banquens och ömsom
af Riksgälds-Contoirets Sedlar, endast
behöfva åberopa, hvari som här längre fram
kommer att, i anledning af gjorde anmärkningar
emot Utskottens särskilda Utlåtande
angående Rikets Ständers Riksgälds-Contoirs
ställning och inlösen af dess Credit - Sedlar,
anföras.
762 Banco-Utskottets Betänkanden.
De anmärkningar, som blifvit gjorde emot
den andra hufvudgrunden i forsta Afdelningen
af Utskottens Betänkande» att af Banquens
årliga behållna vinst, en viss summa,
måtte anslås, att för Banquens räkning inköpa
myntbara metaller af Guld och Silfver,
ega tili det mesta oskiljaktigt sammanhang
med det, som blifvit anfördt i afseende pä
förslagen i Utlåtandet N:o 22, bilagdt under
Litt. B,, att en . timma af 266,666 R:dr 32
sk Banco-Transport Sedlar må af Rikets Ständers
Bauques inkomster årligen afsättas för
att derföre- uppköpa myntbara metaller, till
ökande af Banquens behållningar deraf, samt
uti Utlåtandet Nio 24, bifagdt under Litt. D.,
att de 150,000 Emir, hvilka från och med nästa
års början komma att från Statsverket ingå,
såsom afbetalning af dess skuld till Rån.*
quen, böra af Banco-.!’ullrnägtige till enahanda
inköp användas.
Det liar sålunda, under öfverläggningarae
uti aila fyra Rikså Stånden, dels blifvit
yttradt, att detta användande af en del Banquens
Intrader för inköp af inyntbara metaller,
till förstärkande af den reela fonden, medförde
ingen fördel i afseende på stärkande af
förtroendet till Banquen , och en alltför obetydlig,
i hänseende till den derigenom uppkomne
förändring af Banquens vetkliga ställning,
men deremot, särdeles .om större summor
dertill skulle blifva använde, försatte landet
i ett ännu . 'större beroende af utlänningen,
genom behofvet af ännu en utländsk vara,
Banco-Utskottets Bettinhandm.
och undandroge nyttiga näringar en del af
den rörelse, de så vä] behöfva, för att användas
till en i intet afseende proluctiv importhandel;
dejs erinradt om ytterligare förklaring,
huruvida under den summa af s66,666
B:dr 32 sk., sorn skulle för detta ändamål af
Banquens inkomster, äfven de från S;atsiVerket
ingående 150,000 Hulr voro inbegripne
eller ej, samt orri således tillskottet af Banquens
behållna vinst borde antagas till 11 6,666
E:dr 32 sk. årligen, eller ock det ifrågavarande
inköpet ske för tillsammans 416.656
E:dr 32 sk.; dels åter å en annan sida yrkadt,
att hela Banquens behållning af dess
låne-rörelse, eftér afdrag af förvaltnings kostnaderne,
eller åtminstone någon större tiel
deraf, än den som blifvit föreslagen, jern te en
större afbetalning å Stats-Verkets skuld borde
användas till förstärkning af Banquens tillgång
i myntbar valuta, för att ju förr ju heldre
kunna bringa denna tillgång till den höjd,
som kunde erfordras.
Det årliga sammanläggandet af en d.el utaf
Banquens vinstmedel till en verklig förkofran
för Banquen, genom förökning af de
tillgångar, som för återförandet till dess ursprungaga
natur och egenskap egentligen erfordras;
äfvensom ett småningom vidtaget förvandlande
af Banquens från Stats-Verket årligen
ingående Capital-fordran till reel n.yntvaluta
: höra begge lika väsendtligen till det
systern af åtgärder, hvarigenom Utskotten för
sin del funnit enda utvägarne vara, att stärka
Hanto-Vtskottett Betänkanden>
Förtroendet till Rikets penninge-verk, och derigenom
bereda den saknade ordningen uti allmänna
penninge-väsendet. Anmärk ningarrte
mot nyttan och nödvändigheten af detta Råneo.
Rondens förstärkande, genom dess egna inedel,
kunna således af Utskotter. icke godkännas;
utan att upphäfva och såsom alldeles öfvergifven
lenina hela den åsigt, hvarifrån
Utskotten fran början utgått. Besvarandet af
dessa anmärkningar kan af samma anledning
lake heller ske annorlunda, än genom återupprepande
af allt det, sorn förr i detta ämne
blifvit anfördt, och hvartill Utskotten nu icke
anse sig kunna eller bpra tillägga annat, än
blott den ytterligare förklaring, som, med syftemålet
för det liela af Utskottens öfrige framställningar
instämmer; nemligen, att om Utskotten
funnit något skäl för en motsatt tanka
emot den de yttrat, och på något sätt kunnat
inse, hvarföre icke det allmänna förtroendet
till Banquens förmåga att fullfölja siri betalnings-skyldigliet,
skulle i naturlig ordning tilltaga
ju mera allmänt kändt och för hvar och
en påtagligt det kunde blifva, att Banquen
härtill årligen på ett verksamt sätt beredde
sig och erhölle ny styika; då skulle visserligen
Utskotten icke heller hafva föreslagit an.
vändandet af en del af nationens insamlade
capital till uppköp af Guld och Silfver, hvilket
till det mesta utifrån måste införas. Ui
Utskotten fastmer trott sig med säkerhet kun.
na förutse, att en t y eli »gen ådagalagd föresätta,
att vidtaga sådana åtgärder, som med Ban
-
B*nco'UtsbottetB BetUnkanden. 76J
iqucns bestånd och förkofran närmare instäm.
ina, och hvartill anstal,terne för inköp af myntbara
metaller ovilkor'igen höra , ofelbart skall
medföra ett fördelaktigare tankesätt hos a 1-  mänheten om Banquens förmåga att godtgöra
sina förbindelser; och då, genom ett sådant
återvunnet allmänt förtroende, det enda egentliga
nu saknade vilkoret för en snart företagande
realisation , möjligheten för Banquen att
göra rätt för sig mäste anses förökad,i större
förhållande än forökningen uti reela fonden,
sorn snarare medelbarligen än omedelbarligen
kan anses bidraga till Banquens förbättrade
ställning; hafva Utskotten ock funnit de med
inköpet af mynlbara metaller afsedde ändamålens
uppnående, icke endast bero af den sunimas
större eller mindre belopp, sorn dertill
anslas; och hafva Utskotten, i följe häraf,
trott sig, med stöd af flere vigtiga skäl, böra
inskränka det köp, som kommer att ega rum,
lill de föreslagne mindre summorne, hvilka
blifvit satte så lågt, som det med bibehållet
allvar i åtgärden och ändamålets vinnande,
någonsin kunnat förenas; dessa skäl äro hufvudsakligen,
att Utskotten derigenom blifvit
i tillfälle, att, vid bestämmandet af de tillgångars
belopp, hvilka till nämnde ändamål
skulle anvisas, göra afseende på andra angelägna
kraf, dels af lindring i medborgares
bördor, dels af understöd till nyttiga fri retag;
varandes de till Silfverköp bestämde summorne
satte särskilt, för alt ännu tydli ga re anvi11
det de utgå *å väl af Banquens inkomster.
766 Banco-Utsiottets B(t'dnkandtn.
sorn af den fran Stats-Verket ingående afbetalning.
Ehuru Utskotten uti bilagdt Utlåtande,
Litt. B., tydligen ut.tryckt, att ”bestämmandet
af sättet och viikoren för veikställandet af
dxn nu omförmälde inköp borde ti! Ihöra Banco-lltskottet,
att såsom reglementariske före.
skrifter för Herrar Banco - Full rnägtige, till
Rikets Ständers bifall föreslå, och att förenade
Utskotten således e; nu ansett sig ega att
framställa några bestämda Förslag, hvarken
om det pris, sorn vid inyntbara metallers uppköp
högst tnå beräknas, ellc-r om del förhållande,
som dervid i öfrigt må iakttagas
gifva dock åtskilige yttranden inom RiksStänden
anledning -dertill, att Utskottens mening
blifvit fattad salunda, soth hade den varit
att binda det föiordnade inköpet af rnyntbar
meta '’ir den del af Banquens intrader
dertill sk J --vändas vid samma förhållan.
de ernell Banquens Sedlar och S ilfvermynt,
sorn Utskotten, uti bilagdt Utlåtande Litt. A.,
föreslagit att gälla, antingen blott för invexling
emot nya, för detta ändamål utgifne, Brnco-Sedlar,
eller derjemte äfven för framdeles
skeende utvexling af reelt mynt. — Att sådant
likväl icke varit och kunnat vara Utskottens
afsigt, upplysa dessutom sjelfva de
härvid nyttjade ordalagen, och någon ytterligare
upplysning i derna del, än blott hänvisning
till dem, torde ej behöfva lemnäs.
Men ett vida betydligare afseende hafva
Utskotten
Banco- Uttketci-rs Be.tAnkanden, fQj
Utskotten funnit det förtjena, som i öfrigt, rörande
verkställigheten af detta inköp af mynt'
bara metaller, blifvit yttradt; och hvarigenom,
dels yrkats, att delta inatte ovilkorlig! årligen
ske, för de deitill anslagne summor, till hvad
piis, som lägst erhällas kan, men också utan
att bjifva, genom någon inträffad stegring af
priset, uppehållet och förhindradt; dels.att Rikets
Ständer nu måtte fastställa ett visst tnaxirniptis
för allt sådant inköp; dels att priset väl
måne få lämpas efter omständigheterna, men
deremot noga föreskrifvas, att ingen handel
fmge göras, när anledning förekom dertill,
ait ökad Silfver-efterfrågnn skulle stegra vexel■cour-en
, eller eljest niärkligen inverka på handels-ställningen;
hvarjemte äfven erindrats om
nödvändigheten, ait i förhand bestämma huru
de anvisade medlen skulle användas, i händelse,
antingen genom ett öfver det satta höjdt
pris, eller af andre förekomne orsaker, inköp
af myn t bar metall ej kunde ske.
Dessa och dylika omständigheter voro ock
de, hvilka Utskotten utr sitt här ofvananförde
yttrande afsågo, såsom de der skulle komma
att utgöra föremålen för de till Banco-Sty rel.
sens efterrättelse ämnade föreskrifter, sorn borde
af Banco-Utskottet ensamt till godkännandd
af Rikets Ständer föreslås, i händelse Rikets
Ständer skulle antaga det Förslag örn inköp
af niyntbata metaller, hvarförutan alla
dessa föreskrifter förblefve utan ändamål. Det
kunde visserligen icke härvid undfalla Ut»
Bihang till Riks. Ht, Fröt, *Så), 6:te Sami* Nto 4$,
768 Bantc-Utshottett Bettini anden
-
»kotten , att, äfven uppå beskaffenheten af desse
reglementariska föreskrifter för verkställigheten»
kunde i flera afseénden komma att bero, huru.
vida det af Utskotten föreslagne Beslut skulle
medföra mer e ler mindre gagrieliga, eller till
och med skadliga, följder; men detta ansågo
Utskotten ^ifrågavarande speeiela föreskrifter
hafva gemensamt med alla andra, som för detaillerne
af hvarje verkställighets åtgärd blifva
Jemnade åt dem, hvilka få sig utförandet uppdraget,
och hvilka icke destomindre alltid behandlas
särskildt från sjelfva hufvudfiagan. —.
X>å likväl betydligt afseende finnes hafva blifvit
gjordt å hvad, som i denna del skulle blifva
för verkställigheten stadgadt, och beskaffenheten
deraf af flere framställts såsom vilkor
för hela Förslagets antagande; hafva jemväl
Utskotten icke funnit sig af ämnets egentliga
jeglercentariska beskaffenhet förhindrade, att
vid detta tillfälle, såsom tillägg för Förslagets
närmare utveckling, inför Rikets Ständer upp.
gifva och till antagande, i sammanhang dermed,
framställa grunderne för ett blifvande reglemente;
hvarefter dock sjelfva tillämpningen
af dessa grunder för uppgörande deraf, i fall
Rikets Ständer antaga Förslaget, mäste utgöra
föremålet för Banco - Utskottets särskilda behandling.
Om dessa ändamål inskränkte sig
endast dertill, att nya inköpta myntbara metaller
måtte komma att öka de förut varande
tillgångarne häraf i Banquens hvalf, kunde
föreskrifternes uppställning blifva den enkla,
att, för de anslagn# summorne, sa länge de
Banco ■ Utskotets Betilnkanden.
räckte, uppköpa Silfver och Guld, på sätt som
andra inköp för Banquens räkning ske, an»
tingen efter behörigen verificerade räkningar,
eller till och med genom anställd upphand»
lings-auction, till det lägsta möjliga pris, som
k unde erhållas; utan att på något sätt bekymra
sig om de verkningar, ornbytligheten af detta
pris kunde hafva på andra förhållanden. Om
det åter liörde lill ändamålen af denna anstalt,
att gifva allmänna omdömet någon fast punct,
att dervid stödja myntets opinions-värde, så
vore utsättandet af visst pris, som högst af
Banquen vid inköp af Siltver finge betalas,
en utväg, som kunde försökas; ehuru visserligen
derigenom icke det. nämnde ändamålet
vunnes, i anseende till inskränktheten af de
summor, som till inköpet voro användbare,
utan blott så mycket skulle åstadkomma, att
Banquen aldrig, under detta utsatta maximi»
pris någonsin kunde få göra upphandling.
Med undvikande af dessa begge ytterligheter,
anse således Utskotten de föreskrifter, som meddelas
Banco Styrelsen för verkställigheten af
myntbara metallers inköp, böra afse en sådan
förvaltning af de härtill anslagne summor, att
genom deras användande till handel af Guld
och Silfver, icke någon rubbning sker i ett
eller annat af de förhållanden, som eljest, om
denna handel uteblefve, skulle ega rum, och
framför allt icke, genom sjelfva sättet, hvarpå
handeln verkställes, vexel -coursen på utrikes
handels platser varder stegrad utöfver det belopp,
hvartill den eljest skulle uppgå. Såsoig
JSaneo-Urs fortets Setänkandtn.
en följd af detta afseende, ej endast på vilkorligt
be k o »i mande af större eller mindre
qvantitet Guld ellet- Silfver till förstärkning af
Banquens reela fond, toule väl <lå någon gäng
inträffa, att uppköpet, när det icke utan de
anmärkte olägenheterne kan ske, varder för
längre eller kortare tid instäldt; och skulle
de för hindr-a nde omständigheterne någon längre
tid fortfara, är det sä mycket angelägnare att
lemna någon föreskrift huru de anslagne medlen
under tiden böra förvaltas, sorn användande!
till Siifverkup på en gång af en större,
från flere är samlad fond, i de liesta fall skulle
åstadkomma deri olägenhet af coursens uppjagande,
hvars undvikande gifvit anledning tili
fondens samlande. Den lämpligaste utvägen
för en sådan förvaltning vore då onekligen den,
att Banco-Styrelsen egde rättighet, att för de
medel, sorn till det bestämda ändamålet icke
lunna genast användas, infria Statens räntebärande
skuldförbindelser, sorn viii yppande
behof åter kunna emot Banco-Sedlar förvexlas.
Ett annat sätt för ökandet af Banquens
reela fond, och derjemte för användandet, äfven
före en real nations verkställighet, af inom Eilet
redan befintlig, eiler genom medborgares
industri samt. tillfallige händelser, inflytande
tillgång i metallisk valuta, till utsträckning
af rörelse-capitalet och befordran af Jifligheten
i dess omlopp; hade Utskotten a Get t uti dej
tredje i forsta Afdelningen af deras hufvud
-
