# ID: svediakorp-gov1878
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,502
# sentences: 1,920
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats- och Banco-Utskottens Utlatanden. xvxf
discontskuld till Banquen," då öfverskottecne
på de till Riksgälds-Contoiret ingående allmänna
medel merendels måst annorlunda, än till
afbetalning af Banco-skulden, utom för högst
korta tider, användas; och denna omsättning
af räntefri skuld till enskilde sedelhafvare,
emot räntebärande skuld till Banquen, har
medfört för Riksgälds-Contoiret en ränteutgift,
som, då äfven den icke kunnat bestridas med
annat, än ökande af Banquens bokförde fordran,
å andra sidan icke beredt någon art af verklig
inkomst för Banquen.
Vid en närmare fästad uppmärksamhet på
det sålunda omförniäldte förhållandet, som uti
den af Riksens Ständers Herrar Revisorer,
efter slutad revision af Riksgälds-verket sistlidet
år afgifne Berättelse, finnes fullständigt
utfördt och ådagalagdt, företer sig vidare, att alltifrån
det Statens skuldsättning till Banquen, genom
Riksgälds-Contoiret, och genom det egentliga
Stats-verket, ehuru i sjelfva verket af fullkomligen
enahanda egenskap, åtskiljdes genom
bokförings-sättet och de för hvardera arten
särskildt stadgade vilkor, har bland dessa olika
vilkor äfven den märkeliga skiljagtigliet egt
rum, att någre visse afbetalningar aldrig varit
vid Riksgälds-Contoirets skuldsättning i
Banquen stadgade, och fond derföre anvisad.
Banquens bidrag till allmänna Stats-ändamål,
hvilka lemnats omedelbarligen till Statsverkets
disposition, hafva alltid sorgfälligt bibehållits
i egenskap af lån, med bestämd och
Bihang t!U Riks-Stdndent Prot. l8z3, fr.te Sant!, Bilag, till
Memor. N'.o 3.0, 1 x
xviii Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
äfven noggrannt iakttagen ränte- och Capitalafbetalning;
men de medelbara bidragen genom
Riksgälds-Contoiret hafva verkställts genom
en af Banquen åtagen förbindelse, att med
sin egen upprätthålla Riksgälds-Contoirets Credit-rörelse
, och den sednare har derigenom blifvit
endast till namnet från den förra afskild.
De medel, hvilka för Credit-sedlars inlösen anordnas
från Banquen till Riksgälds-Contoiret,
eller påföras dess Discont,räkning, öka således
väl uti Räkenskapern.e Banquens hos Riksgälds-Contoiret
innestående fordrings-summa ,
men i sjelfva verket finnes deruti endast ett
utbyte af utstälde Banquens egna omedelbara
skuld-förbindelser emot dess befrielse från
en lika andel i dess allmänna förbindelse, att
ansvara för fullgörandet, äfven af de Riksgälds-Contoiret
åliggande utbetalningar. Det
är af dessa orsaker, som, då^Utskotten af anförde
skäl, icke ansett sig böra tillstyrka afskrifning
af Banquens fordran hos Stats.verket,
de deremot funnit , att Riksgälds-Contoirets
skuldsättning uti Banquen, så väl den, som för
närvarande eger rum, som den möjligen , genom
ytterligare förskott till inlösen af Creditsedlar,
tillkommande, eller rättare, i och med
sjelfva det Banquen för deras inlösen ålagde
ansvar, redan tillkomne, endast härrörer från
bokföringen af samma summor uti tvänne Rikets
Ständers olika verk, som af dem ega alldeles
enahanda garantiej Och då Banquens
frånskiljande så mycket möjligt vara kan, från
allt beroende af Statens behof och utgifter, ut
-
Stats- och Banco-TJtskottens Utlåtanden, xix
gjort ett af de hufvudsakligaste bland Utskottens
bemödanden , hafva de, såsom vilkor för
ett dylikt, först och främst antagit nödvändigheten
af atl , för en sann framställning af
Banquens belägenhet till dess verkliga tillgångar
och skulder, uppgöra det närvarande förhållandet
emellan den och Riksgälds-Contoiret,
sådant, som det i sjelfva verket är; enligt
hvilket Riksgälds-Contoirets Credit-sedel-stock
redan länge endast varit en del af Banquens
medelbara skulder, liqviderad genom Riksgälds-Contoiret;
och detta senare verks skenbara
skuldsättning till Banquen icke kan anses
verklig för större del, än sorn motsvaras
af öfverskottet vid en anstäld jemnförelse-beräkning
af Riksgälds-Contoirets tillgångar emot
dess öfrige skulder; hvilket öfverskott, med
bibehållande af den åsigt, att Riksgälds-Contoiret
endast besörjt en del af Banquens Creditrörelse
, nödvändigt måste anses egentligen
tillhöra Banquen. Och har således , då det
funnits nödigt att, för förvaltningen af en del
bland Statens intrader och besörjandet af visse
utaf Rikets Ständer föreskrifne utbetalningar,
än vidare bibehålla inrättningen af RiksgäldsContoiret
, dess fullkomliga afskiljande från
all inflytelse på sjelfva penningeväsendet ansetts
lämpligast kunna åstadkommas påföljande
sätt; sorn till Krhållande af Rikets Ständers
fastställelse nu föreslås; nemligen:
1:0 Rikets Stunders Riksgälds- Contoirs
cretlit-sedlar anses såsom utgörande en del af
Vexel-Banco - skulden , och för deras inlösen
xx StatSf och Banea.JJtskottenp Utlåtandtnl
öppnas, från och med början af nästkommande
år 1824, en egen räkning uti Vexel-Banquen,
å hvilken de till inlösen uppföras efter
det belopp, hvartill de vid samma tid äro
utelöpande. Värdet af kopparen uti de af
Riksgälds-Contoiret utgifne, och tillsammans
med Credit-Sedelstocken beräknade, polletter
minskar den härigenom uppkommande förändringen
af Banquens, såsom behållet, bokförda
Capital.
2:0 Vid bokslutet innevarande är beräknas
skilnaden emellan Riksgälds- Contoirets, såsom
säkre ansedde, tillgångar och öfrige skulder;
och denna skilnad blir den Riksgälds-Contoirets
skuld till Banquen, som ännu ytterligare
kommer att i Räkenskaperne qvarstå
samt, i den mån tillgångarne inflyta, inbetalas;
likväl utan att ränta kan anses böra ega
rum å denna del af Banquens egentliga tillhörigheter,
som endast af Riksgälds-Contoiret
förvaltas. — Hvad som Riksgälds-Contoirets
discortt-skuld till Banquen, vid ofvanberörde
bokslut, finnes öfverstiga denna skilnad, blifiver
deremot uti Banquens räkenskaper alldeles
af skrif vet. Dock bor härvid iagttagas att, i
den händelse större eller mindre antal af de
vid innevarande års slut till inlösen förfallne
Riksgälds-Contoirets Obligationer, icke då ännu
skulle vara till betalnings erhållande uppvisade,
bör vid bokslustet likafullt en emot
det obetalta beloppet, med derå upplupen ränta,
svarande summa, öka den Riksgäl ds-Con-;
toirets Discont-skuld, hvarå afskrifning sker.
Stätt• och Banco-Utsköttens Utlåtanden. kxt
och anses såsom af Riksgälds-Contoiret insatt
på dess nya räkning med Banquen öfver i vanlig
ordning insatte och utassignerade medel;
så att häraf efter behofven kunna fullgöras
ofvannämnde, endast uppskjutne, utbetalningar.
3:0 Begagnandet af Riksgälds-Contoiret
hittills varande obegränsade Creditiv-rätt till
assignering på Banquen, upphörer med början
af nästa dr; men på det att Riksgälds-Contoiret
ej för ögonblicket matte sakna tillgång
att uppfylla sina hittills vanliga utgifter, må
Riksgälds-Contoiret ega att uppå Banquen vid
särskilde tillfällen assignera ända till 500,000
Jl.dr B.co, utöfver dé fonder det uti Banquen
kan hafva insatt. För de Banquens medel
som sålunda af Riksgälds-Contoiret för en tid
begagnas, erlägges ingen ränta; men deremot
böra de, så snart tillgångar inflyta, ovillkorligen
genast återbetalas.
4:0 Hvad som af Banquens behållna vinst
för hvarje år återstår, sedan dess förvaltningskostnader
af alla slag blifvit bestridde , och
afdrag skett för det sorn Riksens Ständer till
inköp af myntbara metaller anslagit, bär vid
ett påföljande års början uppföras å denna
Riksgälds - Contoirets nya Räkning med Banquen,
såsom till Riksgälds-Contoirets disposition
genom assignering aflemnadt. Dermed bestridas
af Riksgälds-Contoiret de utbetalningar
och anslag , som Rikets Ständer vid denna
Riksdag föreskrifva; äfvensom öfverskotten
uppå Statens ordinarie och extra-ordinarie inkomster
användas till de utbetalningar som
xxii Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
kunna äskås å det mindre creditivet, som till
utgående från Riksgälds-Contoiret anvises. För
de brister i fyllandet af dessa anslag, sorn
kunna uppstå, vidtages af Riksgälds-Contoiret
den utväg sorn, uti Utlåtandet Litt. E, finnes
föreslagen.— Såsom närmare upplysande sättet
för de beräkningar, hvarigenom Utskott?» föreslagit,
att, vid innevarande års slut, Riksgälds-Contoirets
Credit-rörelse skulle afskiljas
från allt sammanhang med Banquens, bifoga
Utskotten närlagde i sådant ändamål provisionelt
uppgjorda Calculer; Och varder så det
ena som det andra, jemte åtskillige Ledamöters
särskilde tankar, Rikets Höglofl. Ständers
ompröfvande vördsamt understäldt.
(N:o 24.) Bil. Litt. D.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande angående
Stars-verkets förhållande lill Rikets
Ständers Banque.
Banquens återstående fordran hos Stats-verket,
härflytande från de under åren 1809 och 1812
lemnade lånebiträden , och hittills löpande
med 2 procents Ränta, för hvarje år, som
qvartalsvis, jemte afbetalningen, erlagfs med
125.000 R:dr Banco hvarje gång, blifver efter
skeende afbetalningar , den 31 Decernb. 1823
5,223,026 R:dr Banco. Den stadgade årliga
inbetalningen af tillsammans Capital, och ränta
derå, blef 1818 nedsatt från 750,000 till
500.000 Rtdr, med afseende på nation6ns re
-
Stals- och Banco-Utskottens Utlätanden. xxnr
dan dåvarande oförmåga att bära en annars
oundvikligen ökad Bevillning.
Vid skärskådandet af detta ämne , och
med hemtad serskild anledning af åtsk i II i ge
till dem remitterade memorialer , hafva Utskotten
nogsamt insett , hurusom , långt ifrån
att lämpligheten af detta, på ställningen i
landet fästade, afseende, kunde anses hafva
upphört , Sveriges Innevånares , i synnerhet
den jordbrukande Classens , belägenhet för
närvarande ögonblick kräfver än ytterligare
lindring af dess bördor. Men oaktadt förenade
Utskotten, på denna grund, ansett Förslaget
att inställa Stats-Verkets inbetalning till Banquen,
förtjena en noggrann uppmärksamhet, bardet
dock genast förefallit, såsom högst betänkligt,
att på samma gång som särskilda åtgärder
med upprigtigt alfvar företagas till återställande
småningom af det rubbade, förtroendet för
Banco-Inrättningen, afskrifva en dess tillgång,
så betydlig, sorn den ifrågavarande, och, till
sin återbetalnings-möjlighet , så egentligen
beroende enslast på Rikets Ständers beslutande
rätt. Detta skäls största gilllighet uppkommer
icke af den ziffra , sorn skulle komma att ändras
i Banquens Hufvud-Bok , der i alla fall
skulle qvarblifva en högst betydlig, och nu
mera af allmänheten känd , behållning , utan
fastmer af stegets egen natur, att vara vidtaget
af magtegände Lagstiftare, efter det egna
interessets ingifvelser, och till samtidens gagn,
tvärtemot fordna tiders löften, och i samhällsföreningen
grundad förbindelse att erkänna deni.
xxiv Siats- och Bane,o-Utskottens Utlåtanden.
Sjelfva det egentliga syftemålet för all sammansättning
af ett allmänt penningeväsende,
eller orubbligheten af det värde-förhållande,
som i Statens organisation har sin galande,
skulle derigenom visas såsom i ett ganska
hufvudsakligt afseende öfvergifven och
detta syftemål har likväl varit det, som Utskotten
föröfrigt bemödat sig att, genom det
system af åtgärder, de ansett sig böra föreslå,
i sin rätta dag framställa , till beredande af
den styrka de ansett förnämligast felas de
närvarande inrättningarne, eller: ett tilltagande
förtroende.
Dessa hafva varit de orsaker, som föranledt
Utskotten att icke för närvarande tillstyrka,
hvarken en afskrifning af Statens skuld
till Banquen, i enlighet med hvad uti åtskilige
remitterade Memorialer blifvit yrkadt, eller
inställandet af ali Capualafbetalning .å
densamma , ehuru Utskotten, med afseende å
Ilandets ställning, och för att bereda medborgare
den efterlängtade och . så väl behöflig^
lättnaden af deras bördor, ansett inbetalningen
från Stats-Verket till Banquen kunna ytterligare
nedsättas till Etthundrade Femtio
Tusende R:dr B:co årligen, såsom innefattande
en i alla fall tillräcklig summa för ådagaläggandet
af Rikets Ständers allfvarliga föresatts,
att icke lättsinnigt afvika från äldre
förbindelser, och ej allenast bibehålla Ifikets
allmänna penningevåsende, hvars beskaffenhet
egentligen beror på arten och förhållanderne
af Banquens tillgångar och skulder,, vid dess
Stais- och Banco-Utsiottens Utlåtanden', kxv
närvarande ställning, utan ock, så mycket som
möjligt, bidraga till förbättring däraf. Men då
detta liånebiträde till Staten från början blifvit
lemnadt endast uti Banquens egna råntefria
Sedlar, hvilka för närvarande af Banquen
icke inlösas, har Staten för sin skuldförbindelse
icke erhållit annan valuta , än
blott begagnandet af en del af Banquens Credit,
som åter väsendtligen ej kan vara någon
annan än Statens egen , hälst så länge som
Banquen icke är i stånd att sjelf oafhängigt
vidmagthålla den, utan ännu behöfver att af
Högsta Statsmagterna hållas frikänd från sina
skyldigheters uppfyllande; Och har det således
synts Utskotten i alla afseenden olämpligt
att detta förhållande skulle bereda Banquen
en inkomst, som å andra sidan endast ännu
ytterligare ökade Folkets utskylder för godtgörandet
af de Förskott Banquen, under Fikets
trängande nöd, meddelat, och gjorde den
tidepunkt ännu mera aflägsen, då dessa Förskott
kunde anses såsom till fullo godtgjorde.
•— Någon ränteberäkning å den ifrågavarande
Stats-Verkets skuld till Banquen, hafva Utskotten
af sådan grund funnit icke vidare
böra komma i fråga; utan endast afräkning å
Capitalet af allt som varder inbetaldt; Och
då denna Capital-afbetalning, verkstäld i Banquens
egna Sedlar, skulle om dessa Sedlar ej
åter utgåfvos, åstadkomma en minskning, så
väl af Banquens Capital-tillgångar, sorn af dess
Sedelstock; hafva Utskotten ansett samma afbetalningar
icke kunna på något tjenligare
xxvi Stais- och Banco-Utskottens Vtlätatidenl
sätt för hufvudändamålets ernående användas,
än att dermed bereda en tillökning af Banquens
réela fond, och såmedelst småningom förflytta
en af Banquens betydligare fordringar,
från Classen af allenast bokförde och beräknade
tillgångar, tillden af de verkligen tillgänglige
och användbare.
Utskotten få alltså vördsammeligen till
Rikets Höglofl. Ständer aflemna det Förslag att:
Från och med nästkommande ars början all
ränteberäkning å Stats-Verkets skuld till Banquen
må upphöra, men ä Capitalct ärligen intill
nästa Riksdag af betalas 150,000 R.dr R.-co ,
hvilka af Rikets Ständers Fullmägtige uti Rån.
qnen användas till inköp af myntbara metaller
efter enahanda grunder, som de, hvilka i afseende
pä det lika beskaffade inköpet för den i sådant
ändamål af satta delen af Banquens behållne vinst,
blifva gällande.
Möjligheterne att Statens penninge-verk
med Banquen än ytterligare kunde förblandas,
och ännu större del af Banquens bokförde
tillgångar komme att bestå i fordringar hos
Staten, anviste till betalning på efterkommande,
bero hufvudsakligen på vilkoren för de
i Regeringsformen omnämnde Creditiver, och
på Banquens förhållande till Riksgälds-Contoiret.
Förslagen, angående det senares förhållanden
i afseende på pennigeväsendet,'äro särskildt
framstälde , och det mindre Creditivet,
såsom anvist att utgå_af de för RiksgäldsCootoiret
anslagne tillgångar, förekommer äfven
under denna särskilda framställning.
Stats- och Banco-Ulskottens Utlåtanden, xxvii
Konungens rättighét att vid infallande krig
lyfta det större Creditivet ur Riksens Siänders
Banque, är i Regeringsformen ordagrannt
föreskrifven; ett skäl, för hvilket alla andra
afseenden funnits böra vika. Till dess, genom
någon enskild motion i Constitutions-Utskottet,
möjligheten af en utväg kunnat beredas,
till erhållande för framtida Ständer af en friare
rätt, att anvisa detta Creditiv på andra
Verk än Banquen, och en sådan förändring
vunnit kraft af grundlag , hvilar säkerheten
mot de financiella oredor, som genom det stora
Creditivets uttagande skulle kunna uppstå,
ytterst på hoppet, som för Svenska Medborgaren
redan har öfvergått till visshet, att intet,
utan af högsta nödvändighet påkalladt krig
kommer att företagas; och hvad som kan blifva
följden af de krig , der Fäderneslandets
sanna Interesse är i fråga, är Medborgarens
skyldighet, att tåligt bära och fördraga.
Utskotten tillstyrka alltså: att den summa,
som enligt Reg. formens 63 §. bör af sattas,och
anslås, att vid infallande krig af Konungen lyftas,
sedan Han Siats-Rddet in Pleno hört, och
Riksens Ständer sammankallat , må för denna
gäng, på samma sätt som hittills, anordnas ,
alt af Fullmäktige i Riksens Ständers Banque ,
vid föreskrifne händelser, utlemnas till sd stort
belopp, som sådant frairtdeles vid denna Riksdag
varder af Rikets Ständer faststdldt.
Hvilket dock allt, jemte åtskillige Ledamöters
särskilda tankar , Riksens Höglofl.
xxvxir Stats-o eli Banca-Utskottens Utlåt anden'.
Ständers upplysta ompröfvande underställes.'
Stockholm den 21 Junii iå'23.
(N:o 25.) Bil. Lit. E.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, angående
sättet Jör bestridande af de penninge-anslag
till allmänna arbeten och företag, hvilbo
Riksens Ständer kunna vid denna Riksdag
finna skäligt besluta, samt hvad sorn
möjligen kan brista i de tillgångar, som kun.
na utses såsom, fond för mindre Creditivet.
Såsom ett väsentligt vilkor för möjligheten
att återföra ordning uti Rikets allmänna penningeväsende,
hafva de förenade Utskotten
antagit, att Eanquens Credit icke borde vidare
ålitas, genom någon utgifning af nya sedlar,
icke motsvarad af reel valuta uti metaller
eller effecter. Då likväl frågor blifvit
väckte, och till Riksens Ständers afgörande
förekomma , om så stora anslag för allmänna
arbeten och företag, att det disponibla öfverskoltet
af Banquens årliga inkomster, efter ali
anledning , icke kan förslå till de artiga ut~
gifterqes bestridande, har det varit Utskottens
pligt, att, i sammanhang med den allmänna
penningeregleringen, äfven föreslå de utvägar,
sorn Utskotten anse vara de lämpligaste till
nödige medels anskaffande; och då några för
allmänna ändamål samlade fonder icke finnas,
som nu skulle kunna användas, återstår , så
Stats- och Banco-JJtskottens Utlåtanden, xxix
•vidt Utskotten kunna inse, ingen annan utväg
, än att emot skuldförbindelser upptaga
penningar. Detta sätt att anskaffa medlen ,
har dessutom synts Utskotten i förevarande
fall vara så mycket rigtigare, som frugterne
af de på sådane företag nedlagde kostnader
egentligen tillfalla en kommande tid , hvilken
då äfven synes böra deltaga uti betalningen
deraf.
Uti åtsk ill ige af de till Utskotten remitterade
handlingar, har den sats blifvit framstäld,
att upplåningar för Statens räkning skulle
vara af annan beskaffenhet än upplåning i
allmänhet, ock möjligen kunna medföra någon
annan nytta, än den, att, oaktadt brist af egen
tillgång för det närvarande, likväl icke nödgas
uppskjuta verkställande af angelägne och
nyttige företag. Men Utskotten kunna för
sin del icke instämma i en sådan mening.
Den erfarenhet, förbållandet i andra länder
gifvit, vittnar äfven, att ett allmänt Statslånesystern
icke i längden kan fortsättas utan genom
räntornes nedsättande; derigenom återfaller
då det Capilalbelopp, hvarå Stats-Obligationerne
lyda till ett i sjelfva verket mindre,
och Capitalförmögenheten i landet blir derigenom
den samma som den förut varit. Om
förhållandet någon gång synts annorlunda,
derigenom att en Nation framskridit i välstånd
under samma tid, som nationalskulden
ökat sig, har likväl den ökade välmågan i
sjelfva verket uppkommit genom handel och.
näringars tillväxt, gynnade af ordning uti
xkx Stats- och JBanco-Utskottens Utlåtanden.
penr.ingeväsenclet, (deruti åtgärden att anskaffa
medel till utomordentlige behof, på ett
sätt som icke rubbat allmänna förtroendet,
jemväl ingått); men ingalunda bar denna
förkofran varit någon omedelbar följd af Statens
sättande i skuld.
Då Utskotten således förmoda det Riksens
Högh Ständer icke lära vilja begagna utvägen,
att emot utgifvande af Statens skuldebevis
upplåna penningar i annat fall , än då, till
högst angelägne och nyttige ändamåls vinnande,
nödige medel för tillfället saknas, hafva
Utskotten sökt utfinna det sätt, som skulle
medföra de minsta olägenheterna för Staten.
De fördelar, som vid Låns upptagande
sökas, äro: att återbetalningen ställes pa längre
tid, och att räntan bli/ver den minsta möjliga.
Att förena dessa 2tne omständigheter, är det
mål, som bör sökas. Den sorn lemnar sina
penningar i försträckning till Staten på längre
tid, gör det icke utan att erhålla en så hög
ränta, att den lemnar ersättning för förlusten
under tiden af dispositionsrätten af sjelfva Capitalet;
då deremot, under en kortare omloppstid,
vida mindre ränta kommer i fråea. Så
'
O
ledes blir räntan lägst, om förbindelsen vid
uppvisandet infrias med penningar, och omloppstiden
för förbindelsen blir längre, ju säkrare
man är att den samma vid uppvisandet,
betalas. Deremot måste räntan höjas i den
mån en bestämd betalningstid blir aflägse, och
ändå äfventyrar man alltid att sådane obligationer
omvexla i värde, i den mån förtroen
-
Stats- och Banc.o-Utskottens Utlåtanden, xxxr
det till Statens förmåga att betala sin skuld
ökas eller minskas. För att undvika denna
olägenhet har man någon gång anslagit fonder
för att inlösa Obligationerne, då desse
fallit i värde, men en sådan anstalt kan likväl
icke annat än ofullkomligt uppfylla ändamålet.
Utskotten hafva således, med förutsättning
deraf, att den upplåning af penningar,
som kommer att beslutas, icke uppgår till något
särdeles betydligt belopp, trott sig böra
för det närvarande afstyrka Riksens Ständer
att utställa Stats-Obligationer på längre betalningstid,
hvilkas vacklande värde ytterligare
skulle minska allmänna förtroendet; och hafva
deremot trott sig finna, att de närvarande
förhållanderne erbjuda ett gynnande tillfälle,
att genom Riksgälds-Contoiret upplåna penningar
för den låga räntan af 3 procent, då
innehafvaren försäkras att vid anfordran få
sine penningar åter.
Afven om man öfverväger, hvilka tillgångar
möjligen må kunna blifva använda,
såsom lånebiträde till Staten, finnér man ett
talande skäl för ofvannämnde upplåningssätt.
Vid alla större Inrättningar , Handelsoch
Näringsföretag, fordras en liggande tillgång
af Contante penningar, för att till förekommande
utgifter användas, och insättningarne
å Vexel-Banquens depositions - räkningar
hafva hittills vanligen uppgått till högre belopp,
än sorn för ifrågavarande behof kan erfordras.
Om län upptagas, med vilkor att betalas
vid anfordran, och emot förbindelser å
xxxn Stats- och Bancqz.Utskottens Utlåtanden'.
500 R:dr och derunder S 550 och 125 R:dr,
sorn göra dagelig ränteberäkning lätt , skall
hvar och en skynda att söka göra penningar
frugtbara, som i annan händelse korame att
ligga oförräntade, och, dä detta medförer en
vinst för utlånaren , är ingen annan enskild
derigenom lidande. Skulle deremot lån på
längre betalningstid upptagas, kunna förenämnde
i Cassör förvarade penningar icke härtill
påräknas, utan sådane medel, som antingen redan
äro, eller i annan händelse blifva, till
enskilde personer utlånade, blefvo de som till
Staten aflemnades. En rubbning uti låne-rörelsen
enskilde emellan, och en minskad tillgång
på förlag för handel och näringar, blefve
således följder af Statens uppträdande såsom
Lå nsökande; och denna olägenhet bör , om
möjligt är undvikas i en tidpunkt, då man
söker minska behofvet af Banquens mellankomst
såsom långifvare till de enskilde.
Utskotten hafva icke trott sig finna, det
någon grundad farhåga bör hysas derföre, att
de medel Riksgälds-Contoiret förvaltar icke
skulle vara tillräcklige , för att jemväl vid
uppvisandet infria skuldsedlar å 3 proc.
Första årets upplåning kommer alltid att
vara ganska ringa, i jemförelse mot de fonder
Riksgälds-Contoiiet disponerar. En stadgad
Credit för desse skuldsedlar vore således vun-s
nen innan andra och följande årets upplåningar
komme i fråga; och det synes med säkerhet
kunna antagas, att mera penningar skola
till
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, xxxiii
till utlåning erbjudas, än som för beliofvet
erfordras. Om äfven desse obligationer , såsom
mera begärlige än annat Creditmynt, ej bomma
att blifva i dagliga rörelsen gångbara, skola
de likväl utgöra en del af penningestocken
för alla större liqvider och penningeaftal, och
osäkerheten, att, när hälst man åstundar , få
tillvexla sig sådana obligationer, skall föranle-,
da till deras förvarande i det längsta möjliga.
Således skall någon inlösen sällan komma i
fråga i andra fall, än då räntan å en obligation,
som längre tid varit utelöpande, vill
lyftas. Då föreskriften för Fullmägtige, att
för hvarje år upplåna en viss summa , äfven
innefattar rättigheten, att inom samma belopp
upptaga nya lån i stället för dem , som vid
obligationernes uppvisande blifvit betalde,
kan tillgång för Riksgälds* Contoiret aldrig
saknas, att fortsätta en sådan lånerörelse, utan
att Contoirets egne fonder annorledes, än för
någre få dagar, derföre behöfva ålitas. För
att likväl i alla möjliga händelser lemna fullkomlig
trygghet derföre , att obligationerna
genast blifva inlöste, hafva Utskotten ansett
lämpligast, att, i händelse Riksgälds-Contoiret
emot förmodan vid något tillfälle skulle för
ögonblicket sakna tillgång till sine skuldsedlars
inlösande, Fullmägtige då måge ega att uti
Banco-Disconten af de till beläning å publike
papper anslagne medel upptaga Lån, på sätt här
nedanföre förmäles.
Bihang till Rils-StAr.dcni Pioc, iSlä, d-te Sam!. Bilag, tilf.
Memor. Nio lo, tu
sxxiv Statt• oth Banko-Ut$iotttns Utlåtandenl
Med förutsättande deraf, att öfverskottet
af Banqucn* inkomster skulle komma att till
de allmänna utgifterne, samt till ränta å de
upptagande lånen, användas , och att således
endast hvad derutöfver bruste uti de årliga
anslagen, komme att emot 3 procent upplånas;
kunna någre medel, under namn af amortisse.
ment eller betalningsfond för ofvannämnda
obligationer, icke ens komma i fråga att anvisas.
Användes någon del af de medel , som
till Riksgäkls-Contoiret, för att dermed bestrida
bestämda utgifter, från Banquen aflemnas,
att i stället inlösa någon del af de förut utgifne
obligationer, så blifver bristen uti till—
gångarne för det löpande året så mycket större,
och måste med nya lån fyllas.
Skulden blir således enahanda, antingen
en sådan betalning sker, eller de inflytande
medlen, sedan hvad till räntor utgår , blifvit
afsatt, direct utgå till bestämda anslag, och
endast till bristens fyllande, nya Rån upptagas;
men allmänheten är mera betjent dermed,
att icke någon del af de utelöpande obligationerne
infordras, utan att det må bero på hvar
och en att fordra sin betalning, då han åslundar.
Sedan åter tiden för utgifterne till ända
lupit, kunna de medel, som från Banquen
ingå, odeladt användas till obligationerne*
inlösande; Men då Riksens Ständer, innan
denna tidepunkt inträffar, ånyo skola vara till
Riksdag samlade, anse Utskotten det vara utan
ändamål, atf^nu i detta afseende föreslå någre
föreskrifter.
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtanden. ixiy
låka förhållande, som i afseende på anslagen
för allmänna arbeten och företag förefinnes,
inträffar äfven i den händelse de, till
fyllande af det uti 63 §. Regeringsformen
omtalade mindre Creditiv påräknade, fonder
ej skulle vid möjligen inträffande behof lemna
full tillgång; och Utskotten hafva således
ansett enahanda utväg härvid böra begagnas.
Till Riksens Ständers bifall hemstälies
således
i:mo Att för så stor summa, som de af
Riksens Ständer till utbetalning från Riksgälds
- Contoiret fastställande anslag kunna
komma att öfverstiga den tillgång, som öfverskottet
af Banquens inkomster kan lemna;
äfvensom för hvad, som uti betalningstillgångar
hos Riksgälds-Contoiret kan brista, då
Kongl. Maj:t äskar att lyfta medel af det så
kallade mindre Creditivet, Riksgälds-Contoiret
mi ega, att utställa Obligationer till Sedelhafvare,
uppå valeurer af 500, 250 och 125 Rulr
Banco, ställde att af Riksgälds-Contoiret betalas
uti Banco-sedlar vid anfordran, jemte ränta
efter 3 proc. örn året; med förbehållen rättighet
för Riksgälds-Contoiret, att genom Allmän
Kungörelse uppsäga Obligationerne till
betalning å viss dag 3 månader derefter, ifrån
hvilken tids förlopp ränteberäkningea
upphörer.
2:do Att i fall större belopp Obligationer
någon gång skulle till betalning uppvisas, än
att de samma med Riksghlds-Contoirets tillgångar
kunna infrias, Riksgälds-Contoiret må
xxxvi Statt- oeh Banco-Utskottens Utlåtanden]
ega, att af den under Banco-Discontens administration
ställde fond för beläning af publika
papper upptaga län till den summa , som för
ändamålet erfordras, emot vanlig ränta; med
rättighet för Contoiret, att så fort, och i den
mån medel inflyta, Lånet återbetala; Ägande
Fullrnägtige att i stället för de Obligationer,
som blifvit inlöste, utan att hafva varit å
Contoiret» sida uppsagde, upptaga nya lån på
samma villkor, intill dess den summa, som
för året är bestämd , blifvit fylld. Hvilket
till Rikets Höglofl. Ständers ompröfvande, tillika
med de särskildt därom yttrade tankar,
vördsamligen hemställes. Stockholm den ax
Junii 1823.
(N:o 26.) Bil. Litt. F.
Stats- oeh Banco-Utskottens Utlåtande angående
Banco-Discontens Lånerörelse, och de
omständigheter rörande densamma, hvilka
ansetts ega sammanhang med allmänna Fi«
nance-regleringen.
I följe af den Öfvertygelse Utskotten för deras
del hysa, och vid flere tillfällen ansett
sig böra inför Rikets Höglofl. Ständer framlägga,
att all Lånerörelse lämpeligast med enskildes
Capitaler bedrifves, och borde, så
vidt möjligt kunde vara, från Rikets allmänna
penningeverk afskiljas; skulle det visserligen
närmast hafva med Utskottens önskningar instämt,
om Utskotten nu kunnat föreslå Rikets
Stats- och Banco-Utskottetts Utlåtanden', xxxvi*
Höglofl. Ständer, att åt den enskilda omtankan
och förvaltningen öfverlåta Disconteringsrörelsen
i Riket; Men Utskotten hafva, under
närvarande förhållanden af ett så betydligen
rubbadt och nästan försvunnit enskildt
förtroende, ej på förhand vågat hoppas, eller
ens såsom möjelig förutsätta, en så snar verkan
af de anstallter, hvilka kunde föreslås till
beredande af denna vigtiga förändring för
framtiden, att Utskotten kunnat tilltro sig att,
med afseende å motsvarande ersättning i Linetillgångar
hos enskilda, redan nu, för den
närmast påföljande tid, som Riksdags-Besluten
afse, tillstyrka inskränkning uti den hittills
vanliga utlåningen efter Discont-method af
de Banquen tillhörige fonder; hvilka vid
1818 års Riksdag beräknades att oförändrado
bibehållas vid hvad de då utgjorde; eller genom
Banco-Disconten utlånte 6,724,000 R:dr
B:co, med tillägg af 1,400,000 of Filial-Disconternes
Creditiver tillika med de 700,000, hvilka
beräknades att åtgå till inlösen af Filial-Disconternes
assignalioner; tillsammans 8,824,000
R:dr; Och anse Utskotten sig alltså böra till
Rikets Höglofh Ständers bifall föreslå; att, i
närmaste likhet med sistnämnde förhållande, en
summa, af Atta Millioner Riksdaler Banco nu
äfvenledes må blifva bestämd, att, förutan ett
särskildt anslag af 500,000 R-dr samma mynt
för beläning af Puhlique papper, af Banquens
fonder användas till fortsättning af Banco-Disconteus
utlåningar, efter de hittills vanlige grunder,
eller med iakttagande af de förändringar
xxxviii Stats- och Banko-Utskottens Utlatanden.
deruti, hvilka vid denna Riksdag kunna föreskrifvas,
sedan Banco-Utskottet ensamt, uti
dessa, egenteligen Reglementariska, afseenden,
utlåtit sig öfver de särskilde förslag till ändringar,
som uti flere inom Riks-Stånden gjorde
Motioner blifvit framställde.
Förenade Utskotten hafva likväl ansett
tvänne hu fvudsak liga omständigheter, ehuru
egentligen hörande lill Disconteringens verkställighet,
ega så nära sammanhang med allmänna
Finance-Regleringen , att Utskotten
trott sig böra särskildt till Rikets Högloft.
Ständers bepröfvande hemställa sina åsigter
och förslag derom ; hälst då flere remisser,
dem Utskotten fått samfälldt emottaga, äfven
dertill föranleds.
Den ena af dessa omständigheter, sorn
fästat Utskottens uppmärksamhet, är bestämmandet
af Räntan, hvilken hittills vid utlåningar
från Banco-Discouten beräknats, i likhet
med högsta lagliga ränta, till l för hundradet
i månaden, eller 6 procent för året}
samt godtgjordts genom afdrag å jLånesumman
vid dess meddelande» och särskild inbetalning
på förhand vid omsättningarj hvarförutan, vid
fördröjd inbetalning utöfver förfallotiden, en
särskilld straffprocent varit stadgad, och med
dubbel ränta, eller efter 12 procent för året,
utgått från förfailodagen till dess betalning
följt.
Utskotten hafva härvid trott särdeles afseenda
böra hafvas å de enskilda penningeförhällandernes
närvarande ställning inom Ri
-
Stats- och Banco-Utskottens Utldtanden. xxxn
ket, enligt hvilken den ena medborgaren*
skuldsättning till den andra nu mera är snart
sagdt det vigtigaste, och till sina följder mest
afsedda, af deras inbördes samhällsförhållanden j
och man i allmänhet kan antaga, att bedrifvandet
af hvarje företag, hvartill större eller
mindre penningeförlager erfordras , till vida
större del sker, genom användande af anskaffade
lånetillgångar, än med Näringsidkarne*
egne samlade Capitaler. Vid ett sådant allmänneligen
erkändt förhållande, hafva Utskotten
funnit det vara af högsta vigt, att de vilkor
af betingad säker Capital-afkastning, hvilka
utgöra grunden för hvarje utlåning af penninge-tillgångar
åt andre, till beredande af
ömsesidig förkofran, icke må vara sådane, att
afkastningen af Capitalet öfverstiger eller ens
uppgår till fulla beloppet af den högsta afkomst,
som sjelfva näringarnes bedrifvande
med säkerhet kan anses lemna. — Anledningar
för Capitalegare , att låta sina fonder
af andre användas, kunna, vid en för öfrigt
rätt ordnad penningeställning, alldrig saknas,
men anledningarne flir den idoge, men
Capital-saknande, att till nyttigt användande
emottaga en fremmande tillgång, böra sorgfälligt
bevaras; och sådant hafva icke Utskotten
ansett kunna ske med bibehållande af deri
nu vanliga räntan till sex för hundradet
årligen. Alt i detta afseende direct något
verka på aftalen enskillde emellan, hafva Utskotten
likväl, med bibehållet afseende å alla
öfrige »tatsförhållanden, ansett fordra ett gan»
ki, Slats- och Banco-ZTtshottens Utläiandenl
ska noga eftersinnande; och de väckta frågorne
derom äro bland de ämnen, dem Utskotten
gemensamt med Lag-Utskottet behandlat*
samt rörande hvilka de gemensamma åsigterne
komma att, uti ett med nämnde Utskott
samfälldt afgifvande ^Betänkande, framdeles redovisas;
Men utvägen att, dels genom exemplet,
dels genom en sammanstötande täflan
från den Låneanstalt, hvarigenom JBanquen så
betydligt deltager uti de egenteligen till näringarnes
bedrifvande ämnade lånens omsättningsrörelse,
medverka till nedsättning af räntefoten
i allmänhet, har emedlertid funnits
så mycket mera lämpelig, och ingalunda hora
försummas. — Då nu ytterligare härtill kommer,
att den hittills vanliga Diseonträntan, såsom
erlagd på förhand och utan tiilgodonjutet
afdrag för Bevillningsafgiften, verkeligen uppgått
till G* procent för året, de kostnader oberäknade,
hvilka för Låntagare i Disconten*
särdeles för dem, hvilka uti Landsorierne hafva
sina hemvist, aro merendels oundvikelige;
anse Utskotten sig af allt, hvad sorn nu blifvit
a n ford t, ega mer än tillräcklig anledning,
alt till Dikets Ständer framställa det förslagj
att räntan vid J3anso-Disconteris uitånirigar hurde,
frän oell med början af nästa är, beräknas:
endast efter Fem för hundradet örn äret.
Den öfverränta, sorn varit bestämd för dröjsmål
öfver stadgad tid med inbetalningar af Discont-lån,
kan val icke betraktas utur fyllest enahanda
synpunkt,enär undvikandet deraf endast
beror på ett noggrann t iakttagande af ingångna för
-
Stais- och Banco-Utsiottens Utlåtanden. xr.i
bind elser; och hafva Utskotten, af denna anledningej
heller funnit skäl att tillstyrka antagandet
af de gjorde förslager rörande afskaffandet af sfadganderne
derom, hvilka måste anses utgöra vilkor
af särdeles vigt för en låneinrättning, hvars
ändamål är att befordra liflig capital-rörelse och
omsättning; men , då å andra sidan blifvit öfvervägade
de ökade anledningar till enskilda försummelser
i detta hänseende, som, under en ännu
icke återvunnen ordning inom det allmänna
penningeväsendet, ofta utan gäldenärens eget
förvållande, kunna anses uppkomma, samt särskildt
de svåra följderna för löftesmän, för hvilka
anledning att besörja betalningen först uppstår,
ela låntagaren underlåtit den; hafva Utskotten
ansett sig jemväl böra hemställa; alt räntan för
den tid ett Disconi-lån efter förf allo-da gen förhlifver
olelaldt må bestämmas att utgå efter 8 procent
för ett helt år, eller |Ulels procent i månaden.
Frågan om fördelning af den anslagne Discont-fonden,
att på flere olika ställen i landet
vara till utlåning tillgänglig, väckt och innefattad,
dels uti Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse till
BiketsStänder om inrättande af ett Handels-låneContoir
i Götheborg, dels uti åtskilliga enskilde
Riksdagsmäns memorialer och anföranden, rörande
dylika inrättningar, så vali Götheborg,
som uti de södra landsorterne; utgör den andra
af de till sjelfva sattet för bedrifvandet af
Banquens Disconterings-rörelse hörande omständigheter,
hvaruppå Utskotten ansett sig böra
hafva särskildt afseende. Särskildt Betänkande är
ock af Utskotten vordet under denna dag afgif
-
xxii Stuts- oell Banko-Utskottens Utlåtanden
vet till Rikets Högloft. Ständer , i anledning af
Högstberörde Nådiga Skrifvelse. Men uti det nu
förevarande Utlåtandet hafva Utskotten ansett
den egenteliga platsen böra vara för uppgiften
af de grunder, hvilka föranledt Utskottens förslag
örn fördelningen af Disconteringens verkställighet,
att, under en gemensam ölverstyrelse
och efter enahanda föreskrifter, ega rum,'utom
här i Hufvudstaden, äfven uti Götheborg och
uti Sveriges södra landskaper.
Det har, vid ett närmare eftersinnande af
Discont-låne-rörelsens särskilda beskaffenhet ej
kunnat undfalla Utskottens uppmärksamhet,likasom
det, efter hvad Utskotten förmoda, äfvenledes
lärer af hvar och en, som å samma ämnen
fäster nödig eftertanka, klarligen inses, att den
allmänna lane-anstalt, som är ämnad att, genom
utlåning af allmänna medel, efter den så kallade
Discont-methoden, sorn gör hela säkerheten
för de utlånade summ orne beroende af enskildes
personliga ansvarighet, tillhandahålla landets
särskilda näringsgrenar en lätt och säker tillgäng
af erforderligt förlag till begagnande å kortare
tider, skall i flera afseenden förfela sine
välgörande ändamål, om uti sjelfva sättet för
anstaltens inrättning och förvaltning anledningar
finnas därtill, att begagnandet af de fördelar,
den erbjuder, icke, i anseende till rr,edborgares
olika tillfälliga ställningar, kati med lika
lätthet och förmånlighet vara öppet för alla,
sorn skulle nyttigt kunna använda de dem meddelade
biträden. Utt sådant förhållande hafva
Utskotten ansett lika obestridligen inträffa ge
-
Stats och Banko-Utskottens Utlätanden. xtnr
nom Banco-Discontens, endast till ett utlånings-contoir
här i Hufvudstaden fästade verksamhet;
hvarigenom näringsidkare uti Rikets
vidt aflägsné landskaper, särdeles de vestra och
södra, der en större folkmängd , fullkomligare
natur-odling, och till betydligare företag utsträckt
näringsdrift, gör en större och lifligare
penninge-rörelse nödvändigare än i de norra,
och i visst afseende alldeles oumbärlig, hittills
måst vidkännas flere svårigheter för erhållandet,
och olägenheter vid begagnandet, af
erforderlige Discont-biträden, hvarilrån de af
deras likar, hvilka haft sin an vista eller sjelfvalda
plats för* nyttig verksamhet i samhället
närmare sjelfva niedelpuncten för det allmänna
penningeväsendet, varit i de flesta hänseenden
befriade. Sjelfva den större tidsutdrägt,
som vid en längre aflägsenhet emellan utlåningsstället
och den persons hemvist, hvilken
önskar sig lånebiträdet, måste afbidas, innan
han kan det erhålla, och under hvilken tid
ofta anledningarne till medlens nyttiga användande
kunna försvinna, utgör redan, jemte
den större behöfligheten, för en sådan lånesökande,
att besörja sine angelägenheter genom
ombud, en betydlig åtskillnad emellan olika
medborgares belägenhet i detta afseende ; och
ers lika väsendtlig uppstår af den oundvikliga
nödvändigheten för de personer, hvilka hafva
sig uppdragit att pröfva de erbudna säkerheterne,
sorn icke bestå uti annat än personliga
ansvarigheter, att ej, utan en fullständig egen
personlig kännedom, på sitt ansvar kunna au
-
xliv Stats■ och Bancö-Uisiottens Utlät anden'.
laga och godkänna några sådana, tillika metl
ilen afgjorda omöjligheten för samme personer,
att kunna ega en sadan kännedom af alla
de lånesökandes förmögenhets-tillstånd, hvilkas
öfriga ställning ej satt dem i förhallanden till,
antingen de pröfvande sjelfve, eller andre å
den ort, der utlåningen verkställes, vistande,
som med handels- eller penningerörelsen hafva
någon befattning, och i ämnen, som dermed
ega gemenskap, anses kunna lemna en för dera
personliga kännedomen mera tillfredsställande
upplysning än den, som genom de vanliga
vederhäftighets-betygen i allmänhet anses åstadkommen.
Dessa olägenheter hafva Utskottera
deremot trott kunna lätteligen afbjelpas, genom
förflyttande af särskilde afdelningar utaf
Danco-Disconten• till Götheborg, der ett det
förmånligaste läge inom Sverige för deltagandet
i verldshandel!! och sambandet med de vestra
landsorterne, såsom afsättningsställe för ali
deras production, gör en större penningetiilgång
oumbärlig, ock till någon stad uti Rikets
södra landskaper, der en i sednare åren
betydligt ökad production af Rikets första nödvändighets-
vara, eller spannemålen, samt ett
i många afseenden förändradt skick af sjelfva
jordbruks-näringen, äfven fordrar användandet
i allmänna rörelsen af större capital-ti Ilga
ragar, hvilka ock för icke länge sedan å samma
ställen varit, genom särskilde inrättningar,
bibehållne i omlopp och fur den, som af
deras användande kunde draga fördel, tillgänglige.
De omständigheter, hvilka grundlagt
Stats- och Banco-Utshottens Utlåtanden xt.v
nämnde äldre inrättningars förfall, och sluteligen
orsakat nödvändigheten af deras upphäfvande,
hafva Utskotten åter icke kunnat föreställa
sig annorlunda, än såsom möjlige att förekomma,
det de icke ännu en gång skola störa den
allmänna och enskilda välfärden; enär, dels den
upplåning af enskilda capitaler till samfäld
återutlåning jemte de allmänna medeln, som
ti 11 h Ört beskaffenheten af dessa fordna anstalter,
af hvilka ännu så många obehagliga minnen
återstå, vid de nu föreslagne ingalunda
kan komma i fråga, dels genom reglementariske
föreskrifter, enlige med de för Banco-Discontens
utlåningar förut gällande, och med
tillökning af de i anseende till aflägsenheten
från den egenteliga Banco-styrelsen nödige,
all säkerhet för en fullkomligt lika samvetsgrann
och ändamålsenlig förvaltning af dessa
Contoir, som af hufvud-contoiret i Stockholm,
hör kunna anses vunnen.
Utskotten föreslå, på grund af hvad sorn
nu blifvit anfördt, att särskilde af delningar af
Banco-Disconten må inrättas uti Staden Götheborg,
samt inom Rikets södra landskaper, hvild
ka särskilda Discont-Contoir komma att förvaltas
under Bcricostyrelsens öfverinseende och ansvar,
efter samma grunder, som för Banco-Discontens
låne-rörelse i öfrigt äro, eller blifva, föreskrifne,
samt de särskilda Reglementen, hvilka
Banco-Utskottet framdeles, i händelse Rikets
Ständer till denna framställning lemna bifall, tord
de fä föreslå.
XI.vx Stats- och Banko-Utskottens XJtlåtanden.
i
Dock varder allt detta Rikets Höglofl.
Ständers pröfning vördsamligen underställdt;
hvarjemte åtskillige Ledamöters särskilde tankar
bifogas. Stockholm d. 21 Junii 1823.
(N:o 27.) Bil. Litt. G.
Stats, och Banco-Utskottens Utlåtande angående
Banquens utlåningar å Guld och Silfver,
metaller eller andra varor.
Då Utskotten företagit sig till skärskådande
den del af Banquens utlåningar , hvarigenom
Banquen, på ett, ömsom mera utsträckt, ömsom
mera inskränkt, sätt, lemnat lånebiträden emot
lös pant , och dervid genomgått de särskilda
arter af lösa panter, hvilka dels tillförene
varit till beläning antagne, dels uti nu gjorde
motioner blifvit dertill föreslagne, hafva Utskotten
ansett sig böra särskildt betrakta de
panter, som till omedelbar förvaring i Ba rignen
kunna inlemnas, och dem, som under pantsättningstiden
måste förblifva åt någon annan
offentlig vård anförtrodde.
Adla Metaller och de skulldbevis, som
Banquen sjelf utgifvit, eller de så väl äldre
sorn nyare attesterne öfver insatte Läne-Banco-Capifaler
tillhöra bestämdt classen af de pariter,
som i Banquens egen vård kunna öfverlemnas.
De hafva dssutom alltid ett bestämdt förhållande
till det räknevärde, som för Banquens
penningeröielse blifvit lagdt till grund ;
och deras värde, såsom panter, är således alltid
säkert och för Banquen fortfarande. Lån
på Guld- och Silfverpant hänföras snarast till
Stati- och Banko- Utskottens Utlåtanden, xt.vii
likhet med invexling af lika mycket ädel Metall;
och lånen på Läne-Banco-Capitaler konna
på sin höjd leda lill utbyte af en Banquens
skulldsort emot en annan, till och med så vida
fördelagtigare, söm den löper utan ränta.
—- På dessa grunder tveka Utskotten icke att
tillstyrka: det allt hvad hittills varit sadgadt,
rörande oinskränkt rättighet lill beläning af Quldoch
Silf verpant, samt af Lane Banco Capitaler, rnä
fortfara att vara gällande, dock med de ändringar
deruti, hvilka Banco-Uiskottet, tillf öije, rf
Rikets Ständers beslut om myntvärdet, framdeles
vid denna Riksdag kari komma att föreslå.
Under offentlig vård förvarade hafva hittills
fått belänas följande varor: Alun, Bly,
Brännstål, Garfstål, jern af många slag, såsom
Ankaren, Bandjern, Bultjern, Jernbleck, Jernmanufactur
smiden, Jernplåtar, Knipjern, Sal 11 -  panneplåtar, Sänksmide, Skyfflar, Skärjern, Spik
och Stångjern, Koppar, såväl gårad sorn smidd,
jLattun-Mässing, Gjutrnässing, Mässingstråd och
Tenn.
Fortfarandet af denna Beläningsrätt kunna
Utskotten icke annat än tillstyrka Belåningen
af dessa egentliga exportvaror kan icke på något
sätt anses menlig för Banquens Credit, och
för Producenten beredes derigenom, vid en
tillfällig conjunctur af hämmad afsättning, en
art af ersättning derföre, som åtetlemnar honom
en del af dess nedlagd; Capital, och gör
detta sednares återanvändande till ny p oduetion
möjligt. I betraktande af de be ty d l iga
svårigheter, som möta förvarandet under
xlviii Stats« och Banco-Utskottens Utlåtanden'.
säker Controll af andre Exportvaror, än de
nyssnämnde, och deras värdes tryggade bibehållande
utan ali tillfällig försämring, anse l/tskotten
likväl någon ytterligare utsträckning af varubeläningen
genom Banquens medel icke böra ega rum.
Vid Exportvarors beläning är det endast
producentens fördel , som afses. Skulle åter
nödvändighetsvaror för inrikes consumtionen
belärias, kunde ofta inträffa, att tvänne serskildta
och rakt motsatta interessen behöfde bevaras.
Allt hvad som stadgades till lättande
af varu.upplag, och som i det afseendet kunde
verka fördelagtigt, skulle å en annan sida gifva
consumenten skälig anledning att klaga,
och hela Classen af köpare skulle mellanåt betydligt
lida genom en sådan författning. Vid
ett så beskaffadt förhållande af motsatta , lika
vigtiga, interessen, återstår ingen annan utväg
att vidtaga, än att lemna allt åt sin egen nar
turliga gång och utveckling.
JEmot pant af varor, hvilkas egentliga förbrukning
utgör landets behof, de vare sig för
öfrigt inländske eller utländske, afstyrka alitsa.
Utskotten all utlåning af Banquens särskilda lånefonder.
Under öfverläggningarne härom har till
särskildt betraktande förekommit frågan om beläning
af tackjern; ehuru en derom väckt motion
endast till Banco-Utskottet blifvit remitterad.
Förenade Utskotten hafva dervid funnit,
att exportaf denna vara blott till en mindre
del är tillåten till Finland, genom freds
tracta
-
Stats- och Banco-Vtskottens Utlatanderu xlix
tractaten med Ryssland , och att denna exporträttighet
är grundad på närings-förhillanden
under den tid, da Finland med Sverige var
förenadt, och då i följd deraf dessa i ett helt
betraktades. Ty allt ifrån den tid, då stångjerns-tillverkningen
och jerri-förädlingen utgjort
en af Rikets hufvudnäringar, och under
en lång följd af år frambragt dess förnämsta
export-artikel, har tackjerns-tillverkningen i Ri.
kets Bergslager varit att anse såsom en af de
säkraste grundvalarne för dess bestånd och dess
utveckling. Man har derföre ansett densamma
såsom en rudimaterie, hvilken borde vara
att lätt och ständigt tillgå, och en beläning
deraf motverka detta ändamål, utan att medföra
någon stor båtnad för Bergsmannen, utur
hvars händer producten vanligen genast går
att förflyttas uti förläggarens eller köpmannens
hand. Ett stegrande i pris af denna vara till
skada för stångjernstillverkningen, hvars för-,
kofran, såsom beredande en exportvara, bör,
så vidt ske kan, befrämjas, skulle derigenom
uppkomma; och det synes omöjligt att förlika
uppmumringarne för den näringsdrift, som sysselsattes
af förädlingen, med lättade utvägar
för rudimateriens uppläggande i dess oförädlade
skick. Försäljningen vid bristande betalning
skulle dessutom alltid finnas förknippad
med atsltillige svårigheter, då panten icke kunde
till hvem som helst töryttras, så länge köpe-tackjerns-rättigheten
finues inskränkt till
vissa bruk.
Bihang till Rikt-Standcns Prat. tSi3, 6tte Sami, Bilag, till
Minior, N:o lo. IV
x, Statt- och JBanco-Utskottens Utlåtanden.
Vigten af sjelfva saken, och mängden af
de motioner, hvaruti beläning af spannemål
blifvit yrkad, gör det äfvenledes till en pligt
för Utskotten att särskildt framställa detta
ämne.
Förutan de med hvarje nödvändighetsvara
för den inrikes consumtionen gemensamma,
förekomma äfven i afseende på spannemålen
flere märkbara omständigheter, som
ännu ytterligare synas förhindra , att antaga
den samma såsom pant för allmänna Uånebiträden.
Spannemål af alla sorter , äfven då
den är torkad, behöfver alltid någon ej så obetydlig
vård, åtminstone då den i större upplag,
med bibehållet värde, skall förvaras ; då
deremot metall-producter, tagne under allmän
vård, sällan utan tillkomst af vådliga händelser
undergå förstöring, eller fordra någon särsärskild
omtanka och arbete för att bibehållas
vid sitt värde. Men till bildandet af full säkerhet
för pantsatt magazinerad spannemål
fordras det dubbla förtroendet till administrationen,
att varan oförändrad bibehålles, och
att den tillbörligen vårdas , utan att någon
möjeiig Controll för någondera af dessa fordringars
uppfyllande kan upptänkas, eller att
man ens kunde försäkra den, sorn redligen
uppfyller sina pligter, att icke blifva misskänd
eller åtminstone genom andras omdömen förfördelad.
Spannemåls-Lager upptaga vidare, i förhållande
till sitt värde, ett betydligt större ut.
rymme än de öfrige till beläning föreslagne
Stats- och Banco-Utskottelis Utlåtanden, ir
varorne , sorn behöfva- under tak förvaras.
Kostnaden vid Magaziners anläggande, äfvensom
nödige Ämbetsmäns aflöning, skulle alltid
falla inrättningen eller Låntagaren drygt
till last.
I afseende på Spannemål, som ifrån flere
särskildte egare intages och magazineras , är
dessutom omöjligt att hvar egare, äfven den
af ett litet inlemnadt qvantum, skulle få det
så afskiljdt, att det utan förblandning kunde
återbekommas; alla mindre poster skola ofelbart
blifva sammanslagne; och likväl är mellan
olika arter af samma sädes-slag skilnaden
i värde ofta lika stor, som emellan olika arter
af annan enahanda vara. Att antaga Spannemålens
vigt, såsom grund, kan ej afhjelpa all
olägenhet, och det kunde icke fordras af förvaltaren
vid ett Magazin, att af ett blandadt
quantum återlemna en lika god vara, som
den bästa han erhöll. Då nu dertill kommer
att samma förvaltare, i det möjliga fallet af
egennytta, vetterligen kunde tillställa utbyte
af olika pantgifvares egendom; då man besinnar,
att icke någon Controll kan sträcka sig
till de mångfaldiga förändringarne härvid;
skiljer man sig svårligen ifrån den fruktan ,
att missbruk och egennyttiga afsigter skulle
omvexla med orätt fattade misstankar, för att
orsaka, än grundade, oell än ogrundade , anledningar
till klagan, begge lika ledande till
inrättningens förfall och sluteliga upplösning,
genom den upprepade erfarenheten af menliga
följder för både Långifvare och Låntagare.
xi* Stats- och Banco-Utsiotterifi Utlatanden.
Den förstnämnde skulle möjligen kunna försöka
att freda sig ifrån förlust genom prisets
nedsättning, ej allenast med afseende på derå
verkande allmän conjunctur, utan ock med afseende
på den olika beskaffenheten af pantens
verkliga värde. Detta oundvikligen högst låga
beläningspris skulle då utgöra en ny grunda
hvarföre, i vanlig ställning, lån påspannemål
icke skulle anses ens löna mödan, och svårligen
någonsin ålitas af den, vid afsättnings-brist
verkligen behöfvande, mindre jordbrukaren.
Tillåtelsen skulle deremot sa mycket mera begagnas
af större spannemåls-handlande, under
förväntan af conjuncturs-förändring; Och just
här inträder i sin fulla kraft det förenämnde
stora skälet, att Staten icke får lemna consumentens
interesse utur sigte, för att fullgöra
de stegrade fordringarne på ett högre pris.
I ännu ett annat afseende bör Spannemål
betraktas såsom af en egen art i handelsväg.
Den egenteliga exportvaran har, vid tillfälle
af bristande afsättning, sin upplagsort gifven
i Stapelstaden, hvars läge efter localen
och författningame är valdt, och der således
vågar och andra förvaringsanstalter äro förut
beredda. Spannemålen kan deremot , i ett
land , sådant som Sverige , — der en del
Dandsorter icke producera sitt eget behof,
mindre något till försäljning; och der äfven
försäljningen ofta utsträckes ända derhän, att
Säljaren under en årstid, måste Uppträda såsom
köpare i en annan, —• icke ega några
bestämda afsättnings- och upplags-ställen; utan
Stats- och Banco-Utskottens Utlätandeni tur
dessa skola alltid blifva förflyttade, efter anvisning
af det omvexlande behofvet, för att
just derigenom åstadkomma den högsta nytta.
Det skulle således ofta inträffa, att den, sorn
begagnat sig af spannemåls-beläningen, sedan
lian, i brist af afsättning, lemnat sin spannemål
till Magazinet, vid uttagandet derifrån
föranledes att föra den tillbaka, emedan beliofvet
af varan yppats åt ett helt annat håll,
än han förmodade, och kanske inom hans
eget luis. Några få sällsynta fall af spannemåls-utförsel
från Sveriges hamnar förändra
icke gilltigheten af denna åsigt.
Man har anfört, att svårigheterne vid
större spannemåls-upplag i detta land , der
transporterna äro långa och der hela producten
åter skall consumeras, skulle kunna afhjelpas
genom tillåtelsen och beredandet af
Härads- eller Socken-upplag; och åtskillige
förslag hafva blifvit till Utskotten inlemnade
om lämpligaste styrelsen af sådane Inrättningar.
Man har föreslagit, att Innevånarne innom
Districtet för hvarje Upplags-ställe, efter
visse föreslagne grunder, skulle välja förvalltare,
men bibehålla hela ansvaret för förvallrnirigen
och för de allmänna Lånebiträden,
sorn kunde dessa Inrättningar tilldelas. —
Användbarheten af den åsyftade municipalstyrelsen
vid allmänna Låneanstalter för span.
nemål torde dock finna sitt förnämsta hinder
uti det betydliga penningeansvar, som alle
districtets innevånare, under ett större eller
mindre ålitande af de nya lånetillgångarne,
xiv Stats■ och Banco-Utskottens Utlåtanden.
sålunda skulle anses skyll dl ge att sig åtaga,
och hvilket troligen skulle, genom den njernna
fördelningen af fördelarne och äfventyret,
antingen genast afvisa all verkställighet, eller
ock föranleda til en inskränkning i detta ansvar,
och en i följe deraf äfventyrad förlust,
Skulle åter, enligt hvad äfven blifvit föreslaget,
den belånade spannemålen få förblifva under
gäldenärens egen vård, emot särskild borgen
af andre personer för pantens orubbade
bibehållande, kunde visserligen, genom lemnad
nödig uppmärksamhet! på löftesmännens
vederhäftighet, det egenteliga äfventyret genom
spannemålens förskämning under beläningstiden
undvikas; men Utskotten kunna
för sin del icke finna, att spannemåls-beläning
pa sådant sätt verkstäld, kari anses uteslutande
bibehålla det rum bland de olika lånesätten,
sorn den eljest skulle innehafva, utan innefatta
en förblandning af lån emot pant med
län på personel credit , hvilken sednare har
sin anvista plats uti allmänna Dis-cont-rörelsen,
som, i fall villkoren for densamma underlättas,
ofta kan undsätta den förlägna jordbrukaren,
under de', han afbidar en förmånlig afsättning
af sin product, den han då också bibehåller
under en ständigt obehindrad disposition.
Dessa äro de skäl Utskotten ansett sig
särskildt böra uppgifva för afstyrkandet af all
spannemåls-beläning genom Banquens eller
andra allmänna låneverks fonder.
Och varder allt hvad Utskotten sålunda
anfort, jemte de af åtskillige Ledamöter yttra
-
Stats- och Banco-Uiskottens Utlåtanden. xv
de särskilda meningar, Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamligen understäldt. Stockholm
d. ai Junii 1823.
(N:o 28-) Bil. Lit. II,
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande angående
Fastighets- och odlingslån.
Fran första början af sin verksamhet, gåsom
allmän låneinrättning , har Rikets Ständers
Banque äfven meddelat lån emot Inteckning
i fastigheter, och genom särskilde, endast för
desse Eanquens Utlåningar gällande författningar,
har mari sökt, så mycket möjligt vari t,
bringa Allmänna Lagens stadganden om Inteckning
till en närmare lämplighet för ett
allmänt penningeverks behof af ofelbar säkerhet
och hastig tillgång till utbekommande
af de påräknade inbetalningarne. Nyttan och
tjenligheten af detta användande af Banquens
fontler har blifvit ganska olika bedömd; och
de skiljagtiga besluten af Rikets Ständer ,
hvarigenom Banquen ömsom blifvit för lån
emot fastighetspant öppnad, och ömsom denna
rättighet indragen, hafva äfven burit vittne
om dessa delade åsigter.
Fästandet af de tillgångar, som tillhöra
ett penningeverk, hvars alla förbindelser äro
stälde att godtgöras vid anfordran, Uti en lånerörelse,
hvars omsättningar och inbetalningar
endast till långsamt ingående kunna påräknas,
har å ena sidan ansetts icke annat
rvr Stats- och Banco-Utskottens Utlfoandetti
kunna, än i betydlig mån minska förtroendet
lill det hela» A andra sidan har, såsom skäl
för fastighetslåns beviljande, blifvit anfördt
obilligheten deraf, att fastighetsvärdet, det
verkligaste af alla, skulle vara nästan det enda
i landet, hvilket icke skulle kunna, i viss
bestämd motsvarighet, öka Landets Capitaltillgångar,
sedan jordbruksnäringens i många
afseenden förändrade skick , i betydlig män,
ökat Capitalbehofven till de nödigblefne förlagerne
för jemväl denna del af den fördelade
näringsverksamheten. Ä hegge sidor
har det likväl icke ansetts kunna förnekas,
att icke den lifligare penningerörelse , sorn
uppkommer genom utgifvande af Fastighetslån
på längre afbetalningstider till visst bestämdt
totalbelopp, egentligast verkar vid den
tidepunkt, då utgifningen sker; ty, sedan de
egentlige låntagarne användt medlen , och
fastigheterne till äfventyra alla ombytt egare,
återstår, såsom följd af anstalten, föga
annat än fastighe fernes skuldsättning och
betungande med en ränteskatt till Lanquen,
samt JBanquens delagtighet, såsom egare af på
längre lid faststälde fordringar, uti en stor
del af landets fastigheter.
För att leda de understöd man ansett
sig lämpligast, genom meddelande af penningelån
för allmän räkning, kunna lemna landets
näringar, till ett mera direct användande
för den näringsgrens tillväxt och förkofran,
hvilken, såsom den angelägnaste af alla och
innefattande vilkoret för de öfriges bestånd,
Stats- och Baneo-Utskottens Utlåtanden: xvii
med skäl funnits förtjena det betydligaste afseende,
har man, vid dylika lånebiträdens beviljande
i sednare tider, särskilde fästadt vilkoret
af ett bevisligt sädant företag , hvarvid
jordbrukarens behof af nytt förlag hufvudsakligast
uppstär, eller odling af förut oländig
mark; oell, med afseende pä den stora vigten
och nyttan för hela riket af dylika odlingsföretag,
hafva de blifvit uppmuntrade genom
en å förstrackningarne utsatt ränta, betydligen
lägre än den eljest vanliga, och inbetalningens
uppskjutande en viss tid , för att sedermera
under visse efterföljande år, likväl hastigare
än de emot inteckning beviljade lånen, erläggas.
Formaliteterne af Inteckning, och antagande
derigenom af fasta hypothequer för
en del af Banquens, såsom mynt omkringlöpande,
sedlar, har man trott sig vid dessa lån
kunna och böra undvika, och då säkerheten i
stället blifvit sökd uti personlig ansvarighet
af flere, merendels aflägse från hufvudstaden
boende, Individuer, samt sjelfva låneanslagens
behöflighet för deras uppgifne ändamål,
tillika med controllen öfver tleras användande
dertill, i alla fall endast kunnat tillhöra tjenstemän
eller corporationer i orterne, har Bancostyrelsens
befattning med dessa lån blifvit
inskränkt hufvudsakligast till att utgifva de
begärde summorna, så långt årliga anslagen
kunde vara till racki ige , då Författningarnes
efterföljd at' öfrige vederbörande pröfvats vara
iakttagen, samt att, sedan lånet blifvit meddeladt,
och Banco - Styrelsen först kommit uti
xviii Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
direct förhållande till låntagaren, bevaka fullgörandet
af hans skyldigheter emot Banquen,
samt såmedelst, i händelse Banquens säkerhet
ej skulle finnas tillräckligen iakttagen , söka,
så mycket sorn möjligt, undvika och förminska
der af uppkommande förluster. Till användande
i sådant ändamål, och på sådant sätt, blefvo af
Rikets Ständer vid sista Riksdag, utom en
serskild till utgående de första åren bestämd
summa, äfven anslagne alla de å Banquens
fastighets-lån från och med år lgsti ingående
afbetalningar. Erfarenheten har likväl visat,
att af desse till ansenligt belopp för nya lån
anslagne medel en större del förblifvit obegagnad;
hvartill orsakerna till äfventyrs skulle
kunna för någon del sökas uti de, genom aftagande
priser på jordbrukets producter, minskade
anledningarne till odlingsföretag, och
de vid lånen genom reglementariska föreskrifter
fästade, till en del kanske öfverflödigt betungande,
vilkor, hvilka gjort fördelen att begagna
dessa framför andra lånetillgångar obetydlig;
men hvarefter lämpligheten af inrättningen,
såsom påräknad uppmuntran till jordbrukets
framsteg, äfven torde anses kunna och böra
bedömas. A andra sidan åter har, af denna
Banquens utlånings-rörelse , på samma gång
visat sig anledningar till nästan större förluster,
och ostridigt till flere besvärligheter och
rättegångar, än af alle de öfrige låne-understöd
för enskilde, som blifvit ifrån Banquen beret!
de.
Stats- och Banco-Utshotlens Utlåtanden'. nx
I betraktande häraf, och då äfvenledes förekommit,
dels den till omöjlighet gränsande
svårighet, som Utskotten, vid närmare öfvervägande
af ämnet, funnit ej kunna förnekas, att,
utan de otjenligaste förhållanden emellan enskild
näringsdrift och allmän uppsigt deröfver,
på något sätt binda de medel, som under namn
af odlingslån utgå, till användande endast för
det ändamål de blifvit utgifne; dels att uppmuntrandet
af jordbruks-näringens framsteg,
lämpligare än genom lån, onekeligen sker genom
beredd ökad och fötmonlig afsättning å
de producerade varorna, eller genom omedelbara
Statsbidrag till understöd eller belöningar;
halva Utskotten ansett sig icke kunna tillstyrka
ett ytterligare fortsättande af detta sätt
för Banquens utlåningar, dock utan att rubba
de förhållanden, enligt hvilka en del af Banquens
tillgångar redan till sådant ändamål finnas
begagnade; och föreslå således, alt inga nya
odlingslån böra från och med nästa år utgifvas,
men inbetalningen af de redan utgifne fortgå i
enlighet med de förut stadgade, och vid sjelfva
länens utlemnande fästade, vilkoren.
I afseende på användandet af de capitalafbetalningar,
Sorn å redan utgifne odlingslån
ingå, hafva Utskotten ansett sig först böra afvakta
Riksens Ständers Beslut i förevarande
fråga, innan de framställa det förslag, sorn i
detta hänseende enligt Utskottens tanka skulle
vara det lämpligaste.
Hvad åter beträffar Banquens utlåning
emot fastighets pant, hafva Utskotten, för att,
ix Stats- och Banco-Utskattens Utlåtanden".
sä mycket, sorn med de af dem i öfrigt antagne
grundsatser kan vara förenligt, icke göra
någon hufvudsaklig ändring uti den låneanstalt,
hvarigenom omedelbart understöd varit
jordbrukaren beredt, funnit sig böra föreslå,
att capital-afbetalningarne ä Banquens särskilde
emot fastigliets-pant utlänte fonder, må
frän och med nästa års början, blifva till ny utlåning
af fastigheter äter använde.
Enligt uppgjorde förslags-beräkningar borde
dessa afbetalningar, i händelse de ordentligen
ingå, utgöra, under fem härefter följande
ar, tillsammanslagde 756,957 K:d Ilanco; och
denna summa, ehuru mindre betydlig, förmoda
Utskotten åtminstone kunna fylla de angelägnaste
behofven, samt, vederbörligen fördelad,
lätta åtminstone de mest behöfvande fastighets-ägares
betryck, helst deras, som, i besittning
af smärre ointecknade hemmansdelar,
skulle kunna vara bäst af alla i tillfälle, att
af en dylik utlånings-anstalt sig begagna, men
deremot icke, utan att oundvikligen bereda sin
undergång, kunna underkasta sig följderne af
någon annan art af skuldsättning.
Af de reglementariska stadganden för en
sådan återbegynd utlåning inot fastighets-pant,
hvarigenom dess lämplighet för ändamålet skulle
kunna ytterligare tryggas, och hvilka det i
öfrigt torde tillkomma Jlanco-Utskottet ensamt
att, i härtdelse af Rikets Ständers bifall till
den af förenade Utskotten nu gjorde hemställan,
föreslå, hafva förenade Utskotten likväl
ansett sig böra till omedelbar pröfning, i
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden. rxi
sammanhang med sjelfva hufvud-frågan, företaga
beräkningen af ränte- och afbetalningsvilkoren
för de till ingifvande beviljade nya
fastighets-lånen. Men som tankarne inom Utskotten
i denna fräga varit delade, så att tvänne
Stand vid anställd votering stannat emot tvänne
Stånd, få Utskotten för Rikets Höglofl. Ständer
vördsamt framställa följande Alternativer:
Första Alternativet:
Utskotten hafva funnit
det böra stadgas,
att fulla 7 procent af
det primitiva belopp,
hvartill hvarje hädanefter
pä sådant sätt ullånt
capital uppgår, bur
för hvarje är inbetalas;
hvaraf ränta efter Banco-styl,
till 5 för hundradet
om året, å det
vid hvarje betalningstermin
återstående belopp,
först afdrages,
och det öfriga afgår såsom
betalt å capitalet.
Dessa förändrade grunder,
emot Banquens
vanliga beläning af
fastigheter, hafva Utskotten
ansett nödige,
för att förekomma de
missbruk f sorn eljest
Andra Alternativet .■
Utskotten hafva fun^
nit, att ränt eber åkningen
och capilal-af betalningen
d dessa nya fastighetslån
bör blifva
lika med hvad förut
varit stadgadt; dels för
att ej onödigtvis åstadkomma
en skiljagtighet
uti beskaffenheten af de
låne-biträden , som i
fullkomligt enahanda
ändamål ifrån Banquen
utlemnas; dels i betraktande
deraf, att Utskotten
i öfrigt ansett 5
procents ränta vara den
högsta , som för de
till näringars bedrifvande
upptagne lån
möjligen kunde, utan
näringsidkarens skada
och näringsgrenarnes
xxii Stats- och Banco- Utskottens Utlätamlen.
skulle kunna ega, och
någon gång egt rum, att
nemligen , förmedelst
en så mycket lägre
än vanligt stadgad ränta
å dylika lån, personer
af eljest betydlig
förmögenhet, och utan
eget behof af penninge-lån
, kunna finna
sig föranledde att, genom
beläning i Banquen
af sina ograverade
fastigheter, och lånesummornes
utlemnande
till verkligen lånebehöfvande
med beräkning
af den lagligen
högre räntan, bereda
endast sig sjelfve
en otillbörlig vinst,
hvarigenom äfven hela
anstaltens välgörande
ändamål alldeles
förfelades.
aftagande, utgöras, och
derföre föreslagit, att
räntan för Banco-Discontens
utlåningar måtte
till 5 procent nedsättas.
Hvilket allt Riksens Höglofl. Ständers
pröfning duck vördsamligen understälies, jemte
de af åtskillige ledamöter yttrade särskilde
tankar. Stockholm d. 21 Junii 1823.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, xxiii
(N:o 29 ) Bil. Litt. I.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande angående
Creditiv-anslagen för Jern-Contoiret
och Manufcctur-Disconten.
T rogne de grundsatser, Utskotten i allmänhet
föreskrifvit sig att söka iakttaga vid uppställningen
af sine förslag till reglering af de
från det allmänna utgående lånebiträden , att
icke, utan högsta nödfall, från den ena eller
andra näringsgrenen undandraga ett rörelse-capital,
hvarpå den kunnat göra räkning, hafva
Utskotten trott sig böra föreslå bibehållandet af
de Creditiv-anslag från JBanquen, hvilka vid sistlidne
Riksdag af Rikets Ständer bestämdes för
Jern-Contoiret och den under Kongl. ComrnerceCollegii
disposition stående Manufactur-Disconten,
under enahanda vilkor, som för de samma
då faststäldes. De omständigheter, som vid
sistlidne Riksdag föranläto till beviljande af
dessa anslag, hafva Utskotten funnit ännu oförändrade,
och det då anförde skälet för dessa
Creditiv-anslags större lämplighet, än andre
directa Utlåningar, att derigenom vore beredd
en större säkerhet för de anslagne penningetillgångarnes
användande bestämdt uti den
näringsgrens rörelse, sorn ändamålet varit att
uppmuntra och understödja, få Utskotten nu
äfvenledes för deras del åberopa.
I anledning af särskild härom inom Borgare-Ståndet
väckt motion, få Utskotten älven
vid detta tillfälle, med afseende å dea till
-
xxiv Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden!
-växt som aluntillverkningen i Riket nu vunnit,
och den betydliga förökning af Rikets exportvaror,
som derigenom erhålles, tillika med
näringsgrenens särdeles lämplighet för de orter
af Riket, der ett, för en ännu mycket förökad
afverkning tillräckligt, förråd af rudimaterier
finnes; nu göra den hemställan,att Rikets
Ständer ma. lemna tillstånd äfven för egare
af Alun-verk alt blifva delaktiga af förmänen
att erhålla län af det till Manufactur-Disconten
anslagne Creditiv, som funnits sedan sista Riksdag
sällan hafva varit till betydligen mera än
| delar begagnadt; samt för öfrigt till Kongl.
Maj.t i underdånighet öfverlemna, att, efter
inheintande af de dertill nödige upplysningar,
så vidt tillgång finnes, bestämma den låne-rätt,
som, i öfverensstämmelse m?d de i öfrigt för
Manufactur-Discontens utlåning gällande stadgander,
och i likhet med öfrige till lån derifrån
berättigade Näringsidkare, skäligen kan
anses böra äfven egare af Alun-verk tillkomma.
Hv ilket allt dock Riksens Höglofl. Ständers
bepröfvande vördsamt underställes. Stockholm
d. s>i Junii 1823.
(N:o 30.) Bil. Litt. K.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande angående
en föreslagen Hypotheks-inrättning för
fastigheters beläning.
Uti sednare delen af det underdåniga
Betänkande, som till Kongl. Maj:t blifvit
-
Stats- och Banco- Utskottens Utlåtanden, rxv
vit afglfvet af den i Nåder tillförordnade Finance-Committéen,
och hvilket, till förenade
Utskotten aflemnadt, hufvudsakligen foranledt
de öfverläggningar rörande financielle ämnen,
hvilka inom Utskotten egt rum, har Committéen,
ehuru i allmänhet erkännande sanningen
deraf, att reglerandet af enskilde angelägenheter
bor i möjligaste måtto lemnäs åt
den enskilda omtankan , likväl, med afseende
å förevarande omständigheter , ej ansett sig
höra tveka, att, såsom grundläggning för fullkomligare
credit-förhållanden i framtiden, och
till hufvudsaklig lättnad i fastighets-egares
förlägenhet, leda uppmärksamheten på en förut
väckt fråga om en Hypotheks-inrättning,
hvars ändamål skulle Vara att bereda den
gäldbundna fastighets-egaren visshet, att lån
ej uppsades, så länge räntan ordentligen betaldes,
och försträckningsgifvaren en lika beskaffad
visshet, att på utsatt dag erhålla sin ränta
å den ort, der han sjelf vistades, samt derjemte
full säkerhet för Capitalet, utan särskildt
besvär med intecknings-tagande, bevakning
och Förnyande. — Grunddragen för en sådan
allmän Hypotheks-inrättning hafva ock af
Committéen blifvit framstälde; äfvensom, inom
Utskotten, af en deras Ledamot , är vordet
uppgifvit ett fullständigt förslag till reglernen.
te derföre; hvarförutan jemväl, uti ett Finance-Committéens
Betänkande vidfogadt särskildt
yttrande af en dess Ledamot , medlen
att lät 11 införandet af ett Hypotheks-System
Bihang till Rikt-Ständsnt Prot. 1823, 6'.te Sami. Bilag, till
Memor. No 20. v
xxvi Stats- och Uanco-UtsJiotlens Utlåtanden
blifvit i allmänhet afhandlade, och åtskillige
ifrån Riks-Stånden, remitterade anföranden
innefatta iner eller mindre utförda förslag och
anmärkningar rörande samma föremål.
Då Utskotten, i sammanhang med deras
öfriga Utlåtanden, öfver de till Allmänna
Rinanceregleringen hörande ämnen, nu gå
att yttra sig äfven öfver hvad som i denna
del blifvit anfördt och föreslagit; nödgas Utskotten
öppet erkänna, det de funnit så stora
lander möta för antagandet af ett dylikt förslag,
och i allmänhet för anstallten af Allmänna
Inrättningar till upplåning af enskildes
Capitäler och deras utlåning emot fastighetspant,
under allmän ansvarighet , antingen
endast för Räntornes behöriga erläggande, eller
ock derjemte äfven för återbetalningen af
sjelfva Capitalerne efter en viss stadgad ordning,
att de ej annat kunna, ä‘n alldeles afstyrka
Rikets Ständer fastställandet af ett dylikt
Hypotheks-System för fastigheter. Dessa
hinder äro förnämligast följande:
Utskotten antaga såsom ovedersäglig den
allmänna sats, att stadgandet af författningar,
hvilka på tydligt, fullständigt och ändamålsenligt
sätt bestämma vilkoren för enskilde
medborgares öfverenskommeiser sinä emellan,
och såmedelst befrämja ordning och säkerhet
i de inbördes förhållanden, som derigenom uppkomma,
tillika med det ömsesidiga förtroende,
sotn endast på erfarenheten af en sådan befästad
ordning kan vara grundad!, utgör, i vanliga
ställningar, det enda fullkomligen lamp-'
Stais- oeh Banco Utskottens Utlåtanden. Lxvrr
liga medel, hvarigenom Stålens allmänna inverkan
på enskilde transactioner bör* yttra sig.
Deremot skola allmänna inrättningar, h varigenom
Staten inblandar sig i enskilda förhållanden,
och likasom mellanträder till uppfyllande
af särskilde medborgare - classers ömsesidiga
behof af hvarandra, på en gång qväfva anledningarne
till, och upphäfva möjligheten af, enskildt
förtroende man och man emellan, samt
tillika, genom den obegränsade utsträckningen
af Statens egen credit, till omfattande jemväl
af de fleste öfrige speciella creditförhållanderi
i landet, icke kunna undgå att undergräfva,
och slutligen möjligtvis alldeles förstöra den.
Då Utskotten ur denna allmänna synpunct
betraktat den föreslagna inrättningen för
beläning af enskildes fastigheter med andre
enskildes capitaler, har det tydligen visat sig,
hurusom den, långt ifrån att utsträcka verkningarne
och lätta begagnandet af den credit,
sorn för enskilde kan uppå egande fastigheter
grundas, tvärtom skall verka en inskränkning
af denna credit, emot hvad som eljest
kunde ega rum, till allenast den del deraf,
som det allmänna, enligt grunderne för inrättningen,
garanterat. Ty det allmänna tankesättet
skall snart fästa hela egendomens hufvurisakliga
värde vid de af Staten befästade
gravationerne derå, och lemna åt fastighets-inneliafvarne
alltför liten möjlighet, att på det
öfverskjutande fastighets-värdet kunna anvisa
betalningssäkerhet för andia förbindelser.
txviri Stats- och Banea-Utslnttens Utlåtanden.
De af inrättningen utstälde eller garanterade
förbindelser, egenteligen ämnade att representera
fastighets-värdena i landet till det
bestämda hogsta beloppet, komma likväl aldrig
att ega någon annan grund för sin begärliga
antaglighet i liqvider man och man emellan,
än densamma, som befäster gångbarheten afsila
andra, under Högsta Magtens egen garantie
i öfrigt utgifne, förbindelser af olika art, eller
det förtroende, som i allmänhet hyses till
Statens egen fasta inrättning, och orubbligheten
af de förbindelser den åtagit sig. Dessa hypotheks-inrättningens
egna obligationer skola
således icke blifva ansedde annorlunda, än såsom
andra Statspapper, medförande enahanda olägenheter
af en ostadig värdeberäkning, och enahanda
anledningar till ocker och penningehandel,
som från dessa vanligen icke kunna
skiljas, och i detta afseende skola blifva afen
så mycket mera menlig verkan, sorn de framför
allt komma att leda till förlust för dem inrättningen
är ämnad att understödja, eller de
lånebehöfvande; hvilka, i utbyte mot sina på
längre tid ställde förbindelser på en viss summa,
vä! erhålla lika beskaffad obligation af inrättningen,
men dock ej sjelfva de penningar,
hvaraf de ävo i behof, annorlunda an genom
försäljning eller förvexling af dessa obligatio.
ner, med alia dervid äfventyrade förluster.
Den ränta, som de verklige gäldenärerne medelbart
genom inrättningen utgöra tili de verklige
fordringsegarne, kommer ater att erhålla
alla egenskaper af nya på egendomarne lagde
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden. Jhxix
skatter, till bestridande af utgifterne för den nya
arten af Stats-skuld; och, sedan derjemte egen.
dornarne kommit i andra händer, blir ostridigt
ett betydligen ökadt belopp af de hvarje belånad
egendom vidlådande utgifter lill det allmänna,
den enda följd af hela anstalten, som
kommer att, alltid lifligen, och ej så sällan med
betydliga förluster å det allmännas, eller den
enskildas, eller ofta å begges sida, erfaras.
Vid bestämmandet af det högsta värde ,
hvarefter en fastighet skulle få antagas till beläning
genom hyppotheks-inrältningen , möta
och nya hinder för verkställigheten af en sådan,
och ytterligare anledningar att af den befara
olägenhet. Sjelfva grundsatserne för värdering
af fast egendom anses i allmänhet icke utan
största svårighet kunna bestämmas. Den skulle
väl, i händelse alla hypotheks-obligationer förblefve
ständige gravationer å egendomen, hvar.
för endast ränta utgjordes, icke behöfva sträcka
sig längre än till uppskattningen af den behållna
afkomst, som i alla händelser säkert skulle kunna
påräknas,och värdet af de capitalobligationer, som
j och för egendomens beläning utstäldes, bestämdes
sedermera efter den funderade vänteprocent,
som för dem utgjordes. Men just i bestämmandet
af denna, i penningar beräknade, minsta
afkomst, som Staten ovilkorligen fordrar
alt en egendom skall lemna sin egare, på det
att denne skall kunna uppfylla sina förbindelser
till Staten, ligger en afgjord obillighet,
så^ länge sorn Staten, om den ock skulle kunna
föimå att vid fortsatt stadighet bibehålla
Jjjo: Suits- och Boiicl)-Utskoltens Utlätanden.
sjelfva penni ngeviinlet, i alla fall under inga vil.
kor rnägtar uppehålla de producters värde, som
vid en egendom kunna frambringas, beräknadt
i penningar till en gang antaget belopp. Denna
obillighet uti fordringen grundlägger äfven
en omöjlighet af dess alltid ofelbara uppfyllande,
och förlusterne, sorn deraf uppstå,
blifva för inrättningens räkning, som emot sina
borgenärer måste ovilkorligen uppfylla allt
hvartill den förbundit sig.
Skulle ock vidare dessutom sjelfva capitalerne
genom inrättningens försorg hos låntagaren
uppsägas, och vid förfalloiiden med.
all nödig stränghet indrifvas, för att, å inrättningens
sida, de åtagne förbindelser jemväl af
capital-betalning å vissa tider måtte kunna
uppfyllas.; kominer Staten , att allt mer och
mer ikläda sig de förhatliga egenskaper, sorn
ined ett dylikt förhållande följa; och, i händelse
egendomens afkastning genom tillfälliga
händelser blifvit så nedsatt, attingen kunde
finnas, som ville åtaga sig förre egarens
ansvarighet, skulle Staten sluteligen kunna fa
vidkännas oersättliga förluster, genom den hemfallna
fastighetens upplåtande åt ny egare,
emot nedsatte vilkor , eller ändå betydligare,
genom fortsatt egendomens förvaltning
för allmän räkning. Vid ofta förnyad erfarenhet
af dessa förluster, kunde och slutligen
sjelfva crediten blifva rubbad för den inrättnings
bestånd, som vid en lane-rörelse, hvari
den föröfrigt endast såsom ombud för bägge
parterne deltog och ingen ting vann , ensam
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, ixx:
utan ersättning fick vidkännas atla forlusterne;
och, om Inrättningen egde sammanhang med
något annat allmänt penninge- verk, komme
en rubbning i den enas credit att än ytterligare
inverka till minskning af det andras.
Utskotten afstyrka således, af de nu uppgifue
anledningar, vördsamligen vidtagandet af
någon art af Inrättning för allmän räkning, samt
under allmän styrelse och ansvarighet, i ändamål
alt besörja beläning af fastigheter med enskildes
Capi täler.
Hvad som deremot, bland de föréslagne
åtgarderne, endast finnes angå och åsyfta tillägg
eller förändringar uti allmänna Hagens,
saint öfrige laga Stadgars, föreskrifter, rörande
inteckning i fast egendom, till lättade utvägar
för befästandet af enskilde personers låneaftal
sins emellan genom fastigheters hypotliecerande,
på ettsätt, som, fullkomligare än
genom nu gällande författningar, finnes vara
skedt, kunde uppfylia ändamålet att stadga den
högsta möjliga säkerhet för dylika aftal, der
fast egendom utgör grund för Crediten, och,
för enskilde Personers eller Corporationers pa
sådant sätt befästade förbindelser åstadkomma
ett allmännare förtroende och ett lättare antagande
i rörelsen såsom representativer af ett
fast orubbligt värde; allt sådant hafva Utskot.
ten, ehuru fullkomligen erkännande vigten
deraf, äfven i allmänt financielt hänseende,
att jemväl denna del al lagstifningen för enskilda
crediten varder inrättad på ett sätt, som
till det lubbade förtroendets återställande oell
xxxn Stats- oeh Banco-Utsioltens Utlåtanden.
upprätthållande för framtiden kan anses bidragande,
likväl icke kunnat anse hörande till
deras befattning att särskildt pröfva och upptaga;
enär för beredandet af Rikets Ständers
beslut härom, och beslutens öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts Nådiga Stadfästelse, ett helt
annat behandlingssätt finnes uti grundlagen
föreskrifvet, an det för ämnen , hörande till
financernes reglering; och, enligt hvad Utskotten
erfarit, Lag-Utskottet, i anledning af flere
till detsamma enskildt remitterade motioner,
varit och ännu är sysselsatt med öfverseende
af intecknings- och executions-författningarue
till deras betydligaste delar. Hvilket allt, jemte
en ledamots skiljagtiga mening, Rikets Högloft.
Ständers ompröfvande dock vördsamligen
underställes. Stockholm den ai Junii 1823.
■ *
Stats- och Banco-Ulskottens Utlåtanden. Xxxnr
Utdrag af Protncollet hållit uti Rikets Högloft.
Ständers Stms- och Banco-Utskotts sammanträde
den zi Junii 1823.
S. D. Vid sluleiig justering af Utskottens
lifgifvande Betänkande, i anledning af
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående de af en särskild i Nåder
tillförordnad Committée utarbetade Betänkanden
om reglering af Rikets penningeverk m. m.,
tillika med de i öfrigt till Utskottens samfällda
behandling remitterade memorialer oell
yttranden rörande enahanda ämnen, med dertill
hörande Bilagor; åberopades af nedannämnde
ledamöter deras, under öfverläggningarne
yttrade, med pluralitetens icke öfverensstämmande,
tankar, rörande de, så väl uti nämnde
Betänkande, som uti de detsamma bilagde särskilde
Utlåtanden, förekommande ämnen; oell
begärdes att desse skiljagtige meningar måtte
blifva det afgående Betänkandet vidfogade; på
sätt som följer; nemi.:
1:0 Herr Assessoren Lagerhjelm åberopade
sitt den 31 af förliden månad, i sammanhang
med Utskottens sammansatta FinanceBerednirtgs-förslag
uppläste anförande; Och, som
Herr Assessoren nu begärde att detta yttrande,
hvilket i ett sammanhang innefattade den
åsigt af ämnet, sorn Herr Assessoren för sin
del ansett ledande till mera fullständiga och
ändamålsenliga resultater, än dem sorn Utskotten
antagit, måtte varda Utskottens Betänkan
Bihang
till Riki-Stdndeas Prat. iSi5, Gite Sami, Bilag, till
Memor, N:o 20. yi
ixxiv Stat^- a£h Banto-Utskotttnt Utlåtanden.
de bilagdt, för att såmedelst ådagalägga , jemte
det skiljaktiga uti grundåsigterne, afven de särskilde
tankar, Herr Assessoren hyst, rörande
ej mindre åtskillige af de förslag detta Betänkande
framställer, än äfven dem, hvilka
uti flere af de dervid bilagde Utlåtanderne
innefattas; alltså skulle samma anförande, som
under N:o i finnes härhos bilagdt, blifva Utskottens
Betänkande till Rikets Höglofl. Ständer
följagtigt; äfvensom det särskillda yttrande,
som Herr Assessoren afgifvit, i anledning
af de uti bilagde Utlåtande Litt. E. afhandlade
ämnen, skulle, uppå nu äfven framställd
begäran, genom Protocolls-Utdrag detta Ulla*
Unde vidfoga*.
a:o Herr Handelsmannen Jacob Linström
åberopade äfven ett förut uppläst anförande ,
såsöm innehållande dess i ett sammanhang yttrade
särskillde meningar, rörande flere af de
till Finance-Regleringen hörande ämnen, hvilka
varit föremål för Utskottens uppmärksamhet;
och är jemväl detta anförande, sorn nu
begärdes måtte, jemte betänkandet, till Rikets
Ständer öfverlemna*, härhos under N;o a bi«
fogadt.
3:0 Herr Ofverste-LieUtenanten Hjerta håde
sammanfattat sine skiljaktiga meningar, rörande
Bancosedlarnes realisation samt Financeplanen
i det hela, uti ett yttrande, med dertill
hörande Bilagor, hvilket allt nu Upplästes,
och skulle uppå begäran Utskottens Betänkande
åtfölja} hvarföre det under N:o 3 härvid
Stats- och BanCo-Utskottetts Vtlätahden. ttxt
tillägges; likasom de för öfrigt af Herr öfverSte-Lieutenanten
nu uppläste resetvationer emot
de beslut, sorn innefattas uti särskilde delar
af Utlåtanderne Litt. F. G», finnas intagne
uti de till dessa Utlåtanden hörande Froto
oolls-Utdrag.
4:0 Herr Lagmannen Noréus, Herr Commerce
Rådet Santesson^ och Herr Grosshandlaren
Winberg, aflemnade ett redan förut uppläst,
af dem alla Underteknadt, Anförande, sorn
innefattade tillstyrkande att genast, i motsats
af hvad Utskotten ansett sig böra föreslå, skrida
till åtgärder, syftande uppå ett snart företagande
af Bancosedlarnes realisation; och uti
de grundsatser, som innehållas uti detta anförande,
hvilket, uppå begäran, nu äfven kommet
att» jemte betänkandet, Rikets Ständer Underställas,
samt under N:ö 4 är bilagdt, förklarade
Herr Ofverste-Kammarjunkaren m. m.
Friherre Adelssvärd, Herr Frosten Anjou otjh
Herr Leffler sig instämma.
j;to Herr Kammarherren t»o;i Seth åberopade
dess» vid öfverläggningarne rörande 3tdje
och 4:de Moménterne af de förslag till beslut*
som Betänkandets andra afdelning innehåller,
afgifne yttrande; hvilket, då det nu begärdes
att blifva nämnde Betänkande följägtigt till
Rikets Ständer, härefter uti Bilagan H:o 5 innefattas;
och hvaruti Herr Öfverste-Lieutetianten
Friherre af Nordin, Herr Kammarherren
Friherre Rålamb, Herr Kammarherren
Hammarhjelm, Herr Brukspatronen Eklund,
xxxvi Stats- och Banco~Ut skottens Utlåtandeni
Herr O. Nilsson och Riksdagsmannen Eric
Ericsson från Orebro Län instämde.
6:0 Herr Kammarjunkaren Morath, Herr
lagmannen Noréus och Herr Commerce-Rår
det Santesson, uppläste nu äfven särskilde anföranden
rörande detta sistnämnde ämne, hvilka,
såsom deras reservationer emot Utskottens
beslut derom, finnas härhos under N:o 6 och
7 och 8 bilagde ; och aflemnade bemälde Herrar
äfvenledes åtskillige anföranden, innehål-'
lande särskilde tankar i afseende på ämnen, in-'
nefattade uti Utlåtanderne Litt. A. G. H., hvil-'
ka på sitt ställe skulle blifva iagttagne.
7:0 Likaledes åberopades förr uppläste an^
föranden, eller aflemnades och upplästes nyligen
författade sådane, af nedannämnde ledamöter,
med begäran att, genom deras bifogande
vid de till Betänkandet hörande särskilde
Utlåtanden, få ådagalägga inför Rikets
Ständer de skiljaktiga meningar, hvar och en
hyst angående de deruti afhandlade ämnen:
nemi.:
Af Herr Öfverste-Lieutenanten Friherre af
Nordin, i afseende på Utlåtanderne Litt. A. B;
Herr Revisions-Secreteraren Stråle — B. F.G.H
Herr Öfv. L. von Hejne —■ H.
Herr Bergs-mechanicus nf Uhr — B och E.
Herr Cancellie Rådet Bruncrona — H.
Herr Doctor Lundblad •— E. F.
Herr Rådman Lundgren ■— F.
Herr Brukspatron Ekelund — B, H,
Herr Grosshandlaren Eckhoff — C. E. F.‘
Sfats- öch Banco-Utskottens Utlåtanden. ixxYrr
Herr Borgmästaren Montan —- B. JE.
Herr Borgmästaren Ekstrand ■—• F.
Herr Borgmästaren Hambraeus — B.
Herr Grosshandlaren Göransson ■—• B.
Herr O. Nilsson — B. G. H.
Herr Brukspatron Bjuhr ■—• Bi
Riksdagsmännerne Sandsten,
Johan Andersson, J
Anders Nilsson franf
Carlstads Län r
och Anders Nilsson |
från Malmöhus län.J
samt Riksdagsmannen Eric Ericsson
från Örebro Län •— QJ
Hvilka alla anförander skulle uti de Protocolls-Utdrag,
som komma att hvart och ett
Utlåtande åtfölja, på sitt ställe intagas; och på
samma sätt anmälas, hvilka af de öfrige ledamöterne
förenat sig med dem, som särskilde
anföranden aflemnat. Ut supra.
Ex Protocollo.
J. M. Spens.
Bil. N.o i.
Inledning.
Under åtnjutande af borgerlig frihet, fredens
lugn och goda skördar, synes intet ämne
vara vigtigare för Svenska folket, än afhjelpandet
af den allmänna förlägenhet, som Kongl,
Maj:t i sin Nådiga föreskrift för Dess FinanceComité
tillkännagifva, jemte Dess Nådiga ön
-
Xxxviii Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
skan att få botemedel deremot uppgifne, och
hvilken af enskilde Riksdagsmän, från alla
Rikets serskilda orter, besannas. En så allmän
klagan afvises icke med dep försäkran, att
alla tidsskiften haft sine åtföljande olägenheter,
eller att det opda beror på större verldshändelser,
än dem, hvilk» Konung och Eolk
kunna afhjelpa, eller sad»ne orsaker, hvilka
sjelfve redan upphört, fastän verkningar ännu
fortgå. Man måste lemna hvarje alimänt
omdöme, den rättvisa, att detsamma sällan
eller aldrig saknar ali grund; ehuru det-,
samma kan innehålla till fall ige inblandningar
af beståndsdelar, sam icke höra till ämnet,
eller tillhöra enskilde förhållanden, eller öfverdrift
och falskt allarm.
Vid närvarande Riksmöte, som egenteligen
är det 3:dje, hvarvid hufvudföremålet varit
Rikets hnanciella belägenhet, torde man med
skäl hafva förväntat, att antagliga förslag i detta
hänseende, skulle Rikets Ständer föreläggas,
hälst d.et strider emot naturen af denna myndighets
sammansättning, att inveckla sig utt
långvariga undersökningar af ämnen , hvilka
blott tillfälligtvis af den enskilde medborgaren
kunna med sakkännedom behandlas. Kongl,
Majit har äfven deruti tillkännagifvit samma
Nådiga afsigt,att Rinance-Gomitéens förslag blifvit
till Rikets Ständer öfverlemnadt. detta
förslag hör alltså nät urligen tjena till stor rättelse
vid Rikets Ständers öfver läggningar 3 och
Stats- och Banco-Utskottens Einance-Beredning
har äfven följt den deruti anyisteordning.
Stata- och Banco-TJtikotttnt Utlätandtn, axxrx
Finance-Comitéen har ansett den Öfverklagade
nöden, hvad jordbruk och handel beträffar,
sträcka sig till hela Europa , samt vara
tillkommen, så väl af en allmänneligen ovanlig
öfver-production och minskade afsättningstillfällen,
som, hufvudsakligast, af Bancosedlarnes
vanvärde och saknaden af redbart mynt i rörelsen,
Till följe häraf blir också bestämmandet
af ett oföränderligt förhållande em ellan Bancosedeln
och silfver, jemte nedsättning i bevillningen
och vissa jemkningar i lagstiftningen, de
hufvudsaklige resuhatevne af Dess förslag, hvaraf
likväl minskningen i de allmänna skatterne och
deras jemnare fördelning, såsom begränsadt af
sjelfva gjörligheten, mera utgör ett föremål för
Comitéens önskningar, än ett bestämdt resultat.
Realisations verkställande anser Comitéen ligga
inom Banquens förmåga, ehuru dess Silfverfond,
genom enskildes tillskott, emot Actiers
erhållande i nya Banquen, måste ökas med 3
millioner. Nya Banquen, som skulle åtnjuta
alla Banquen nu tillhörige inkomster af dess
Jåne-rörelse, borde utdela 9 procent åt dessa
Actie-ägare, så vida Banquens inkomster sådant
medgåfve. I annan händelse skulle minst
5 procent försäkras utgörande 150,000 öp.
eller B:co - - 400,000
efter iso sk:s Cours; hvartill
lomme £ i Banquens förmodade
öfverskott eller - 50,000
så att realisation skulle kosta 450,000 R:d B:co
årligen och evärdeligen. De jemkningar i .Lagstiftningen,
som Comitéen ansett nödige skulle
rxxx Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden'.
röra intecknings-väsendet, hälst den del deraf,
som i vissa fall upphäfver ali säkerhet,
samt den, der utsöknings-verket af alltför långsamma
former försvaras. För Capitalers omlopp,
anser Comitéen möjligen en Central-in—
rättning nödig, hvars bestämmelse borde vara
att verka både såsom långifvare och låntagare,
samt hvars insättnings-bevis skulle öka rörelse-eapitalet
(Hypotheks-systein).
Det är Riksdagsmannens rätt, och Utskoftsledamotens
åliggande, att granska detta förslag.
Tankan vill genast u ndersöka, om reela myntets
införande utgör det väsendteligasteaf hjelpemedlen?
Om det icke på ett hushållsammare sätt kan
ske? Om Realisations-tidepuncten är likgiltig
och endast beroende af tillgänglig Siifvermängd
i Eanquens hvalf? samt om den
eger bestånd, oberoende af Sedelhafvarens förtroende
till Styrelsen, enskildes sinsemellan,
varuvärdens stadga eller vacklande, allmän
välmåga eller fattigdom hos nationen.
Ostridigt finner man frågan om utförandet
al en formförändring i Banquen, hvarigenom
silfver-växling kunde införas, upplöst
uti Finance-Comitéens förslag; men tankan hvilar
ej med en blott arhhmetisk upplösning af
frågan; hvari består det réela i medborgarens
klagan? dernäst, huru har det tillkommit? och
sluteligen, hvad kan och bör nu göras emot dess
förstörande verkningar, med beständigt hänseende
till Rikets närvarande belägenhet? All
arithmetisk utredning blir, vid ett sådant frågans
behandlande, underordnadt. Urskiljan
-
Stats- och Banco-Utshottens Utlåtanden'. Wxxi
det af det tillfälliga i medborgares klagan eger
ett sä noga sammanhang med uppkomsten af det
verkliga och med skäl öfverklagade onda, a.tt
dessa häda undersökningar lättast utföras samfäldt
; likväl är det nödigt, att följa Historien
med en Critisk blick, och någons ynpunkt måste
man altså först tillvinna sig eller tillkännagifva
, utur hvilken händelsernas lopp betraktas
och jemföres med den fordran, som
näringarnes bestånd och utveckling kräfver af
Styrelsens åtgärder, på det att Nationens skatter
och årsväxtens välsignelse , må leda till
den verkan, som i det hela påräknas: National-'
styrka.
Allmänna rörelsen Innefattas i det ömsesidiga
utbytet medborgare emellan, af de Producter,
som tjena till föda och annat underhåll,
till verkliga eller tillgjorda behofs uppfyllande
å ömse sidor, emellan Producenten
och Consuinenten. Ju större tillgångar landet
lemnar af egna framalstringar och deras
förädling till de ömsesidiga behofvens fyllande,
ju närmare bör den allmänna rörelsen vara
införlifvad med, och utgöras af, alla landets egna
producter; destomera oberoende blir detta
land af andra länders tillstånd och rubbningar
deruti, men desto större känning har också
landet, af en rubbning i den allmänna rörelsens
jemna gång. Sveriges physiska beskaffenhet och
afskilda läge gör detta land till en oberonde
och sjelfständig Stat, och sätter det samma
uti mera afskildt förhållande till verldshandel,
än andre länder. Det äger vidsträckt odlad och
/
lxxxii Stats- och Baneo-Utskottens Utlåtanden.
odlingsbar jord, som, tinder mycket skilde klimat,
medgifver de nyttigaste jordalsters frambringande
; det äger outtömliga förråd af förädlings
ämnen; bör alltid kunna bihehålla
till räck I i ge skogar; är genomskurit och cmigifvet
af vatten, som lättar Transporter och gynner
anläggningar; och äger fiskrika vatten. Man
inser lätt, hvaruti detta lands allmänna rörelse
bör bestå , för att grundlägga och stadga
dess allmänna välmåga, nemligen i fria, lättade
och fortskyndade utvecklingar af dess arbetskrafter,
samt ett fritt utbyte emellan dess egna
bebyggare, och till utländningen emot varor, sorn
behofvas eller brista vid förädlingen af landets
egna alster , hvarmed äfven må förenag
förädlingen af främmande råämnen, hvaraf åtminstone
det, som redan vunnit framgång,
icke bör lättsinnigt förstöras. Styrelsen skapar
icke välmåga direct, men den leder Nationens
arbetskraft och varubyte, d, v. s. dea
allmänna rörelsen , och denna ledning från
Styrelsens sida är mera magt påliggande i Sverige,
än i andra länder. Man må derföre varsamt
påföra andra landers läror eller exempel,
men tänka sjelf och lämpa de allmänna grundgatserne
till de omständigheter, hvilka caracterisera
Sverige, Häraf synes också, att om en
Nation kari komma till välstånd, utan att äga
reelt mynt i rörelsen, så att flera krafter, (utom
det reela myntet) medverka till Nationalvaltnågan
, så är det icke reela myntet, sorn
j Sverige liufvudsakligast förmår bota hvad
sorn felar; hvaraf anledningar förefiunas att
Stats- oeh Bancc-Utskottens Utlåtanden. i.xxxiir
söka botemedel från andra håll. än myntets
vacklande värde. Af större vigt blir myntförhållandet
för de länder, b vilkas styrka hemtas
af en vidsträkt handel, eller af förädlingar
sorn bland näfingarne komma Handeln närmast,
nemligen Fabrikerna (England), Mynt verkar på
två sätt, nemi, såsom medel för verldshandel, och
för rörelsen inamlandet. I förra hänseendet gagnar
i synnerhet Silfver-fond, som utgör alla länders
jeinförelse-medel, och medför alla Staters
enskilda och samfällda förmåri; Ehuru äfven
erfarenheten vigar, att handel bestått utan Silf*
vermynt, under föga varierande sädes-pris,
(Ryssland). I sednare hänseendet medför val äfven
myntets realitet en obestridlig förmån ,
nemi, i att bidraga till stadgade varu-värdeu och
förtroende enskilde emellan; men myntet kan
likväl, Si Ifver-ut växling förutan , under visse
förhållanden, umbära denna realitet, och landet
ändock stiga i sjelfständighet och välmåga; ty
hvarken varu värdens jemnhet, eller förtroendet
enskilde emellan, beror endast eller ovillkorligen
på myntets realitet, utan på andra förhållanden,
Så t. ex, hafva vi sett vårt spannemåls*
pris inom ett års tid variera i oo proc., under en
märkvärdigt orubbelig Cours. En annan tid
stodo spannemåls-priserne stilla, under det, att
Coursen varierade betydligt (i 8 > o, i 8 * •)» Vår
mest betydande Exportvara, Jernet, har äfven
varierat i pris under jemn Cours (t8oo—-1808)
samt stått stilla under mycket varierande Cours
(18J0, 1811), Jernets medelpris åren 1803, 4
5, 6 och 7, var 9: 10: 4 Sv. B:co, 84 R:dr Silf
-
xxxxiv Stats- och Banco-Utskottens UtlåtandenJ
o
ver. Ar 1S11 gällde Jernet 7: 4, som efter
Ho§ sk. Cours gör 3 R:dr Silfver. Sedelmängden
har icke ens haft något inflytande
på våra spannemålspriser. Ar 1804, 5, gällde
rågen omkring 4 R:dr B:co. SedelstoGken var
14! million. Ar 1823 gällde rågen 5 R:dr
B:co, då sedelstocken var öfver 2 9 millioner, och
ej en gång Stångjernets pris har rättat sig efter
sedel-stocken. Vore det réela myntets
existence en säker grund för varupris , huru
kunde då Stångjernet i Hamburg år 1804
gälla 50 proc. mera än i närvarande stund? Det
är skilnad på värde och värdemätare; klingande
mynt är väl ej absolut, men den säkraste,
emedan dess eget värde är allmännast
erkändt. Engelska Jern-tillverkningens till--  vext torde dock bidraga något härtill.
Förtroende och varor utgöra de constituerande
beståndsdelarne af rörelsens lif. Hvad
som vid varubyte brister i förtroende, måste
ersättas genom mynt, hvars godhet åter Åvilar
på ett allmänt förtroende. För samma varumängd
i allmänna rörelsen behöfves desto
mindre mynt , ju högre förtroendet är enskilde
emellan, ty reverser och löpande räkningar
fylla mer vid varubytet och handeln. För
samma grad af förtroende i allmänna rörelsen
behöfves desto mer mynt , ju större
varubelopp skall omsättas. Att bereda förtroende
är alltså, att minska behofvet af mynt;
men under hvilken grad af förtroende , som
hälst, måste Sedelstockens belopp rättas efter
varumängden. NHäraf föijer, att behofvet af
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden i,xxxv
Silfverfond vid en realisation ej allenast beror
af Sedelhafvarens förtroende till Banco-styrelsen,
hvarefter utbytet af Silfver emot insättning
af Sedlar rättar sig, utan äfven af förtroendet
man och man emellan, hvarefter myntbehofvet
rättar sig. Om man nu tänker sig '
förtroendet enskilde emellan och till Bancostyrelsen
vara i ett visst förhållande gi f vi t
oföränderligt under viss tiderymd, myntet under
samma tiderymd jemt afpassadt till mängd
efter rörelsens kraf, och sålunda föränderligt
efter varubeloppets omsättnings-behof, och sluteligen
varulager, hvilka absorbera varu-öfverskott
och fylla varubrist, så ser inan under
desse tänkte förhållanden intet behof af Silfver
i allmänna rörelsen; och man må ej förundra
sig deröfver, då man betänker att detta
mynt blifvit tänkt såsom orubbeligen representerande
varor, och att Silfver ej annat är än
vara. Rubbas åter desse tänkte förhållanden,
så kan det reela myntet behöfvas för att jemna
de liqvider, som brist på förtroende påkallar,
gifva hejd åt rubbningen, och återställa gifne
förhållanden i sitt rätta skick. Häraf visar
sig från en annan sida, att det reela myntets
behof för den allmänna rörelsen ej står i.
första rummet, utan är subordineradt; en sats,
som blifvit af erfarenheten funnen ; man betrakte
Spaniens varu-mängd, under hardt mynt
i rörelsen , med Rysslands, med pappersmynt.
Penningebrist, tillsammans med obegagnade
capital, antyder att näringarne (till så
stort belopp, sorn de upptaga af penninge-be
-
xxxxvi Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden
loppet), antingen icke förmå gifva en lönande
ränta , eller att de drifvas af credit- eller
capital-fattige idkare. Penningebiisten hos Näringsidkaren
nedsätter productionen, och ökar
alla tillverkntngspris. Obegagnade capital trifvas
icke länge i ett land, der säkerhet vid deras
användning saknas. Capitalerne Söka näringar,
ne, då säkerhet gifveS, Säkerhet förutsätter
beräknings möjlighet; denna stadga i varuvär.
den; denna Varu-upplag , nödigast i Sverige,
hvarest climat verkar större pris-skillnad än 1
andra länder. Varu-ttpplag förutsätta Capitalstyrka
; denna antingen capitaler och förtroende
tillsammans hos enskilde , eller allmänna
låne-inrättningars mellankomst. Att Sverige
är ett capital—fattigt land, utvisa dels de utländske
Capital, som i alla tider dragits hit ,
dels ålitandet af de allmänna låne inrättning
garne, dels den högre ränta här, än i andra
länder. Att capitalisten ej har förtroende till
näringsidkaren, visar sig af pettninge bristens
existence på samma tid, som Capital ligga öanvände
(så väl hos enskildte, som i Banco-
D isconten). Saknas nu både tillräckeli
ge
Capital hos enskilde och nödigt förtroende
dem emellan, så måste allmänna låneinrättningarne
mellanträda* Här ser man åter
ett nationalbehof, sorn ingalunda af en
realisation afhjelpes; ty den skapar icke Capital.
Men Banco-Disconten kan ej använda
hela sin styrka af bristande namn-credit; altså
måste lån på varor meddelas. Här ligget
altså en grund för allmänna låne-inrättningat
Slats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, uxxix
på product, ej namn; och det kan i närvarande
stund vara likgiltigt , huruvida denna
grund är tillfällig, (hörande blott till denna
tiden) eller väsendtlig , (hörande till alla fidei)}
nog af: Capitalbrist och brist på förtroende
tvinga det allmänna att träda emellan.
Varu-Upplag, stadgade Varupriser, heräkningsmöjlighet
af närings-företag och egendomsvärden,
skola, jemte strängt alfvar vid låne-föreskriftemes
liand hafvande , ovillkorligen förr
eller sednare, införa förtroende enskilde emellan,
hvarefter Statens mellanträdande förminskas
till hvad Nationens verkliga capitalbrist
kan påkalla, och sluteligen, efter allmän
välmågas och Capitalstyrkas vinnande hos natiohen
i allmänhet, bör alldeles försvinna. I
denna ställning synes det allmänna för närvarande
stå till närings-idkaren. Capitalistens fördel
mäste icke mindre vårdas, ty Capitaleme
skola qvarlockas inom landet. — Statens
mellankomst i detta hänseende och i närv arande
tidepunct, då förtroende saknas enskilde
emellan, består deruti att allmänna låne-inrättningar
upptaga Enskildas Capital. Man kunde
kalla allmänna låne-inrättoingar en öfver
gångs-formation, från brist och strid emellan
den allmänna rörelsens elementer , till
fyllnad och förlikning dem emellan. Dylika
öfvergångs-åtgärdet äro icke främmande för
Rikets Ständer. För att icke trötta Uppmärksamheten,
kan man endast åberopa 1818 års utredning
af Filial-Disconterne, hvilken endast
skiljer sig från hvad här sättes i fråga , deri
-
r,xxxvm Stats- och Banko-Utskottens Utlåtanden.
genom att en klokt och varsamt utförd styrelse
af allmänna låne-inrättningarnes fonder
rakt 1 Närings-Idkares och Handlandes händer
bör ske med vinst, då deremot Discontutredningen
skedde med stor förlust; hvaremot de
likna hvarannan uti införandet af ordning och
reda, som ovilkorligen vinnes deraf,, att fonderne
utlånas åt Producenten företrädesvis ,
samt dymedelst få en bestämd reglering
rakt åt Näringarne, och derigenom undgå att
falla i tärande klassernes händer, hvarest lät t atade
låne-tillgångar bereda öfverflöd och
oreda.
Statens mellankomst härutinnan kallas med
skäl en öfvergångs-åtgärd; ty denna åtgärd
bör, rätt tillstäld och utförd, i sig sjelf innebära
fröet till sin egen upplösning, nemligen
derigenom, att den icke vidare behöfves. Närings-Idkare
och Capitalister påkalla denna
mellankomst gemensamt; Näringarnes återstälda
lif är dess naturliga upplösning, emedan
all annan upplösning bereder bådas olycka.
Återställandet af detta lif är altså den högsta
synpunct, hvarifrån Rikets Ständer med deras
financers reglerande böra utgå, och hvarunder
allt måste underordnas. Ett bemödande,
att upplösa frågan ur denna synpunkt, tillhör
således hvar och en som emottagit Ständernas
förtroende, utan att afsäga sig det samma.
Denna fordrans alfvar låter icke afvisa sig
med lek, eller en blind förtröstan till realisationens
gudamagt; men mer an viljan kan icke
af
Stals- och Banco-Utskottens Utlåtanden, ixxxix
af någon fordras. Jag (ryggar mig dervid,
och afundas den lycka, tom måhända andra
åtnjuta; nemligen att linna en arithmetisk utredning
af Banquens ställning innehålla upp.
lösningen pä gåtan af Nationeös verkliga väntan
af Rikets Ständer vid detta Riksmöte; Ty
åtnjöt jag denna lycka, så skulle jag anse Finan—
ce-planens uppgörande vara ett lekverk. Skulle
jag härutinnan alldeles misstaga mig, så är
mitt bemödande ett ringa ting.
Hvilka äro nu desse medel, på en gång de
enda möjeliga, att bringa enskildas capital i
näringarne, d. v. s. att sätta dem in i allmänna
rörelsen, och derjemte hejda landets aftynande
samt väcka dess tilltagande kraft? De
äro, desse enda, dyrbara medel till näringarnes
uppkomst: En representerad varu-mängd,
afsättlig, då conjuncturen bjuder dess afyttrande,
men förvarbar, qval fullelig, då conjuncturen
bjuder sådant, vare sig för landets samfälda
eller producenternes enskilda , gagn.
Hvarutaf består denna varumängd, som penningen
skall representera? och huru skall dea
representeras, för att reproducera åt den Individ,
som frambragt densamma, och det' land, hvars
rå-ämne eller arbetskraft utgått dertill? Ty
nödgas Individen sälja emot Conjunctur, nödgas
landet vara blöitadt på förråd af nödvändighetsvaror;
så är ingen trefnad vunnen, in.
gen Reproduction möjelig, ingen fortgång uti
utvecklingen af Nationalkraft i bredd med andra
folkslag; varorna försvinna snart, tillika
Bil, till Sent»- ech Buneo-Vtih, Bet. N:n 20. Vtr
x* Stats• och Banco-Utskottens Utlåtanden'.
med de näringarsvlifsom lemnat dem; ett
stillastående åtföljfer de allmänna företagen ,
och i tidens ström skall detta stillastående
snart Visa sig såsom en återgång, lika skadlig,
sorn onaturlig. Denna varumängd består af
allt af någorlunda varagtig beskaffenhet , som
finnes i landet, utöfver den åtgång, som locala
dagliga rörelsen kraf ver; dock allt detta afsedt
i en Scala , som betager obscurlteten af
stricta ordalydelsen af bokstafsinnehållet,
som intet Reglemente kan nog tydeligt bestämma
i allt dylikt. Först och främst, bland
mängden af de olika varor detta land producerar,
upptager sadén rummet, gjord varaktig
genom torkning och god beskaffenhet, samt
vård; ty säd underhåller arbetarens rörelsekraft.
Jemna spannemålsprlser, förutsätta spannemålslager,
och verka betydligt till jemna va»
rutillverkningspriser; derpå hvilar varuproducentens
trygghet, derpå åter tillgången af varan,
ämnet för handeln. I denna ställning
stå näringarne och handeln till Landtbrukaren
intresse, det högsta af allas; och denna
sats gäller äfven, utom de politiska skäl, som
naturen af Svenska beskaltnings-systemet medförer.
Man kan således härvid glömma att
Svenska Ronden utgör Nationens märg, och
drager, utan jemnförelse, dess största bördor.
Om än Menniskans oumgängeliga behof och
alla näringars grund, skulle öfverlemnas åt
den enskilda handelns omvårdnad, så må åtminstone
den oumbärligaste andelen af de
förre icke dragas undan Statens vård, och den
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, xcr
närvarande tidens tecken betraktas, då Öfvergång
måste i alla hänseenden beredas från
föråldrade till nya former för nästan all mensklig
rörelse. Man skall sålunda nogsamt betänka,
t. ex. att Magazins-inrättningen icke kan
brådstört uppliäfvas, utan att genom någon öfvergångsform
ersättas, bestämbar till följe af
de allmänna grunder i Stats-oeconomiskt hänseende,
som Rikets Ständer fatta, tillika med
hänsigt till spannemåls-handeins närvarande
beskaffenhet i Riket, och den vana, som Nationen
gjort sig af Styrelsens inverkan. Utan
någon försäkran om tillgång på den, för nälingames
bestånd oumgnngeliga vara , arbetarens
föda, hvilar Näringsidkaren icke med
trygghet vid sitt yrke, näringarne fortgå ej
med den sjelfegande kraft, sorn ensam förmår
utveckla deras blomstrande tillstånd. Tvång
att sälja emot Conjuncturen, vanpris, föder
lättja hos arbetaren, sorn bibehåller legoprisprne,
emedan de ej nedsättas, förr än Spännemålls-producenten
för nöd skull, ej kan betala
den legde arbets-kraften. Brist på födoämnet
deremot verkar samma arbetares nöd
och uselhet, enär näringarnes idkare icke förmå
syselsätta dem. Då Spannemåls-Iager icke
uppstå, verkar den goria skördens öfverflöd
nödsalu, till erhållande af nödigt belopp pengar,
rörelse-medel, och vanpris; vanpriset verkar
slöseri af säd, t. ex. att den oklokt användes
åt kreaturen, så väl hos Egendomsegaren,
som arbetaren; trien derjemte betryck
hos den förre, och lättja hos den sednare.
xcii Stats- oell Banco-Utskottens UtlStanderts
Missväxt åter,’ som ej mildras af spannemåls^,
lager, verkar brist hos producenten, och nöd
hos arbetaren, hvars arbete då icke förslår att
betacka behofverne. Erfarenheten visar detta
kraftigast i Sverige, emedan climatet här gör
skarpare skilnader i årsväxt, än i andra län-;
der. Endast sådane näringar kunna under
dessa omständigheter bestå, hvilka äro i för-i
ening med landtbruket; Ett föreningslvång,’
som ej tillåter näringarnes friaste utveckling,'
hvilken likväl både Konung och Folk fordrar
af våra inhemska näringar, en fordran som i
alla andra hänseenden är billig och rättvis;
ty naturen har icke nekat Svenska lynnet
fallenhet till klyftiga och raska företag. Den
oinskränkta, d. v. s. den formlösa LiberalitetsIdéens
förfäktare skall här invända: låt verlds-j
handeln här verka fritt, de höga spannemåls-]
priserne inkalla säd, som importeras, då brist
visar sig, och de låga spannemåls-priserne
skola påkalla export af denna vara. Men behofvet
väcker först köpmännens uppmärksamhet,
sedan segelfarten upphört; Transport af
nödbehofvet in, och öfverflödet ut, är en national-förlust;
Köparen af den vara, som lifvets
underhåll påkallar, kan ej vägra säljarens
pris; under Svenska Capitalers tillräckliga användande
i Spannemålshandeln, skulle öfverilödets
magazinering till missväxtår otvifvelagtigt
ega företräde, framför import- och export-handeln
med denna vara. Hvarföre upplägga
då icke Svenska köpmän Spannemål vid
ymniga år? Magazins-Inrattningens vanmagt
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, xcrir
i flera år bar icke lagt hinder från Styrelsens
sida i vägen för enskilda Handlen.
Man kunde svara , att inländska Spannemålshandlen
icke varit nog länge underkastad
köpmannens erfarenhet, för alt gifva den tillräcklig;
och att Capital fattas våra köpmän ,
att kunna, obehindradt af Utländsk Credit,
idka bandel, hvarförutan rätteligen varit anmärkt,
att Magazins-Directionen aldrig handlat
med Hvete och Arter, och likväl har den
enskilda Handeln icke ens uppiagit dessa sädesslag.
Den fria verldshandein skall derföre
icke förekomma den ytterliga ojemnhet i
Spannemalspris, hvarunder sparinemåls-produducenten
och arbetaren först, näringarne sedan,
och sluteligen handeln, hejdas uti allt
det bemödande till utveckling, hvartill fröet
ligger i vår kraftiga natur och vårt ihärdiga
och tilltagsna lynne; Sveriges beroende af
verldshandelns spannemålspriser, d. v. s. import
och export af spannemål, rubbar allt bemödande
att stadga vårt myntvärde. Huru
har icke erfarenheten bekräftat detta? Den
stadga i cours, sorn var lilla verldshandel så
oumgängeligen fordrar, om elen ej skall falla
i vinglares händer, uppoffras alltså äfven orri
vårt lands öfverskott skall påtrugas utlänningen
emot Conjunctur, och bristen sedermera,
äfven emot Conjunctur, skall till hvilket pris,
som hel dst, fy 1 las, om äfven missväxtens möjeliga
vidstrnckthet kring Östersjöns stränder, i
behofvets stund uppjagat spannemålspriserne
xciv Stais- och Banco-Utskottens Utlatandtnl
långt öfver det belopp, hvartill den tvungna
försäljningen blifvit verkstäld. Förminskning uti
Landets effectiva dagsverken, genom arbetarens
lättja under njutningen af lyckliga skördars
vanpris, samt genom hans uselhet i missväxtår,
allt under saknad eller ojemn arbetsförtjenst;
ökad oproductiv förbrukning af spänne,-  mål, föranledd af dess svåra afyttrande eller
ringa värde , som ej bär betydlig transport;
Osäkerhet i driften af Landtegendom och Fabriqtier,
samt derigenom uti den inhemska handeln,
genom mycket föränderliga spannemålspriser;
och sluteligen misstroende t allmänna
rörelsen, och vanmagt i alla näringsföretag, äro
de följder man skördar deraf, att varu-ofverskott
icke representeras af mynt. Om deremot
mynt-quantiteten tillökes af varu-öfverskott,
sa skall varuprisers ytterliga fall förekommas
vid öfverskottets uppkomst , liksom
deras ytterliga stigande vid brist. I motsatt
händelse, då nemligen sedelstocken är fix,
under det varubeloppet rör sig, skall vid öfverflödet
af varor, de samma Concotirera om
myntet, som stiger i värde; d. v. s. varan
faller. Genom brist åter skaLl penningen
Concourera om varan, penningen falla i värde,
det vill säga, varan stiga. Man må förundra
sig, att spannemåls-öfverskott liksom Stångjerns-öfverskott
icke blifvit representeradt
af mynt, och man torde ej utan betänklighet
föreställa sig det tillstånd, att jernet icke kunde
på vågarne belänas, eller vara så alldeles
Stals- och Banco-Utskottens Utlåtanden, xcr
obekymrad i hvilken ställning Bergsrörelsen
under sådant förhållande skulle befinna sig.
Efter detta bemödande, att tillvinna sig
någon gifven och obestridd synpunct för bedömmandet
af den ledning, som styrelsen i
financielt hänseende kan och bör gifva åt den
allmänna rörelsen; torde en återgång till de
vigtigaste händelser, som inom de sednaste
decennierne tilldragit sig i detta afseende, vara
på sitt ställe.
Första Afdelningen.
Att inom Sverige, sednare än i andra
Europeiska länder, det Capital kunnat samlas,
som ovillkorligen erfordras för att bringa ett
folk ur det passiva beroendet af Naturens oetörda
production, till ett activt frihets—t i 11 -  stånd i national-oeconomiskt hänseende; dertill
kan på förhand slutas af Sveriges Geographiska
läge. Historien vittnar, att ännu i
Konung Gustaf Adolph II:s tid Kronan
nödgades hålla varuhus, till emottagande af folkets
skatter in natura; (t. ex. utom metaller, äfven
Svafvel, Victriol, Smör, Hudar, m. m.) Kopparn
utgjorde förnämsta myntmetallen ; Utländskt
Siifvermynt löpte jemte det inländska;
Köpeskillingar utgjordes i varor.
De praktfulla byggnader, som 30-ira krigets
härförare uppreste, synas väl tillkännagifva
införandet af redbar förmögenhet i landet,
och de jernverk, som under loppet af tytde
xcv i Siats- och Barico-Uiskottens Uti dt and en'
sedets sednare hälft anlades, hvarigenotri
Smidet från Si% 100,000, uppsteg tili öfver
220,000 årligen, påkostades till stor del af
rika Utlänningar. Ämbets - Staternes val af
penninge-, i stället för persedel.lön i Konung
Cart, XI:s tid, utvisar likväl en fortfarande
Capital!)! ist; och Konung Carl XI1:s långvariga
krig drog allt reelt mynt utur landet.
Till afhjelpande af den närings-vanmagt, sorn
detta krig på flere sätt medfört , insåg raansnart
att Capital behöfdes; och, då Nationens
fattigdom utvisade Capitalbrist, ville man, genom
Banquens öppnande till lån, upphjelpa
Bergsbruket, Åkerbruket, Handeln, samt till-i
dana slöjder och Fabriquer 1738. Under de
första 2o åren ine för de utställningen af myntrepresentativer,
ehuru obestämd den kunde
vara, och ehuru osäkert den kunnat verka,
ingen.höjning i vexel-coursen ; emedan Folket
bibehållit den torftighet, som utmärkte
den store, hjeltemodige, och olycklige Konungens
tid; hvarigenom de nya Capifalerne
verkeligen, och således liksom af sig sjeifve*
ingi rigo i näringarne.
Ifrån 1758 missbrukades Banquens Credit,
genom förskott sill statsbehof, äfven sorn
genom en ytterlig utsträckning af privat lån,
intill dess att .1763 års Ständer satte err gräns
derföre.
Den skadliga grundsats, sorn 1765 års
Bikets Ständer utförde, att nemi! en göra
sediarnes belopp svarande emöt Banquens reela
fond, masta 1770 upphäfvas, och Ban
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, xcvii
quen åter bli Näringarnes förläggare, hvarigenom
sedelstocken erhöll samma höjd , sorn
Sr 1762, intill 1776 års Realisation.
Om man uti Sveriges feodala-författningar
och Författnings-Systemet, till så vidt det rörer
ledningen af Nationens industri, anser sig
finna sporr efter ett allt för stort förtroende
till andra länders Styrelse-former och allmänna
tänkesätt, utan att hafva nog afvägt vigten
af den inskränkning , d. v. s. förändring ,
allmänna begreppen lida , då de öfverflyttas
från ett land till ett annat, med stora skilnader
i Climat, folklynnen, och den rigtning
allmänna rörelsen tagit; så eger denna anmärkning
ostridigt rum vid det oinskränkta
förtroende man satt till andra länders financiella
förhållanden , såsom mönster för Svea
Rike. Så trodde man sig år 1776 genom införandet
allena af reelt mynt , och genom
uppbäfvandet allena af prohibitiva författningar,
kunna förhjelpa landet ur sitt kraftlösa
tillstånd. Hade man i samma ögonblick, sorn
realisationen företogs, haft Capital i beredskap
för beredandet af inhemsk Spannemålshandel,
denna grundval för all annan Industri och
Handel , eller väntat med Realisationen till
dessa hunnit anskaffas; så bade man, under
den réela mynttiden efter 1776, ej sett Spannemåls
Productionen aftaga, Rikets behof af
Spannemåls-Irnport stiga, samt upptaga all den
välmåga, som genom lönande fragthandel och
lyckligt Sillfiske tillskyndades Riket. Nu blef
i dess ställe Spannemåls Importen dubbelt sd
xcviix Stats■ och Banco-Ulskottens Utlatandern
rt
stor, sorn den var , både förut och efteråt. Ar
1776 upphörde Banquens förlagsbefattning.
Näringarne öfverlemnades i detta hänseende,
fast endast i detta, åt deras egen naturliga
gång; likväl lemnades lån på naetallpant samt
Discönt-rätt till förmån åt väfverierne. Jordbruket
ansåg man vara fullt hjelpt dermed
att Spannemåls- handeln lemnades fri. För
lånbehöfvande i allmänhet, ibland hvilka accords-betalande
Ämbetsmän utgjorde en icke
ringa del, bereddes deremot lånetillgång genom
Discont-compagniet. Fragthandel och sillfisket
drogo emedlertid capitalerne från åkerbruket ,
hvilket också, under denna högt prisade period,
erbjuder en högst bedröflig syn. Verkan
uteblef ej länge. Coursens stigande, oagtadt
de Commerciella förmåner för hvilka man
haft slumpen att tacka, ('Sill och silltransexporten
uppgick till j å | af jernets värde), utvisade
att detta ländt Riket till föga båtnad,
emedan vinsten utgick emot spannemål. Men
det var ej nog att fragthandeln under denna
capital-fattiga tid drog rörelse-medlet från åkerbruket,
import-speculationerne vuxo äfven.
När saltbehofvet var uppfyidt fanns ej annat
att hemföra än spannemål, och Styrelsens tanka
om åkerbruket, oberoende af all vård i financielt
hänseende, (då man undantager Magazins-inrättningens
stiftande år 1786), emotverkade
icke detta handels-intresse. Capitalbristen
förhindrade upplag af inhemsk spannemål,
och den utländskas magazinering var en
följd af den lätta importen, samt understödd
Stats■ och Banco-Utskotttns Utlåtanden, xcix
af de stora capital, sorn rördes i fragtbandeln.
Härigenom nedsattes äfven spannemåls-priserne
under Silfver-perioden; och detta fall rnotvägdes
icke. Tullförhöjning ansågs icke nödig.
Genom sillens ymnighet och laga pris
upphörde flere ladugårds producter (t. ex. kött,
fläsk, smör, talj m. m.) att vara lönande producter
för landtmanna-industrien. De gällde
ingen ting under denna period, och deraf upphörde
all uppmuntran till ängg-odling. Den
enda ladugårds-product, sorn, till följe af administrationens
vidtagne åtgärder, förblef någorlunda
lönande, var Spanska ullen. Under Silfver-perioden
voro spannemåls-priser, i Silfver
beräknade, lägre än både under den föregående
och efterföljande; ett förhållande som svårligen
later förklara sig örn 1780-talets förvånande
import verkeligen varit påkallad af missväxt.
Deremot begriper man lätt denna omständighet,
då man antager, att import till stor
del följd® af den rigtning man gifvit capitalerne
, samt den ökade consumtion, som af
det oinskränkta handels-intresset nästan påtrugades
nationen, och att jordbrukets vanmagt
följde af importen. Att förhållandet är sådant
i smått; nemi. att till driftigt och rätt lönande
landtbruk fordras, så väl som i all näring,
förlag; känner hvarje landtman. Kriget gjorde
en hvälfning i handels-intresset. Statsbehofvet
tvang ut större rörelse-capital, (från 61
till 13 millioner 1790-talets spannmålsimport
stadnade med af det föregående
tiotalets. Capitalens storlek förekom ensidig
c Stats- o eli Banco-Ulskottens Utlåtanden. '
rigtning åt handels-intresset, eller det håll y
hvaråt en missförstådd stats-hushållning, ovetande
eller vetande, förut sökt att länka dem.
Mälterier anlades, bränvinsbränningen förde
capitalen in i jordbrukets yrke; inhemska spanmålshandeln
blef liflig; ty säden kunde afsät»
tas utan vilkor af lång transport och långa
betalnings.terminer. Odlingen företogs med
alfvar; men rörelse-capitalets utsträckning
var äfven denna gång utan någon justering af
näringarnes behof, utan bestämd rigtning. Förut
hade varor funnits utan representanter, nu
funnos representanter utan varor. Riksgälds-sedelns
osäkra värde skulle förekommas. Den
skulle förenas med Bancosedeln; och 1803 års
realisation uppkom. JSTu hade man funnit att
rörelse-capitalet icke borde förminskas vid en
realisation; och spannemåls-importen under första
tiotalet uppgick endast till i;del af silfver,
periodens. Bevillningens uppstigande under
6 års tid från 1,100,000 till 1,900,000 ,
vittnar i hvilken mån productionen under
denna tiderymd tilltog. Rörelse-capitalet uppgick
nu till i4 millioner i Silfver; var således
större än förut och efteråt. Likväl var vexelcoursen
stadig. Härtill bidrog visserligen uet
höga export-priset på stångjernet (9 R:d Hamb.
B:co), det högsta som varit, och som egde rum
ända till contmental-kriget hann sträcka sig
till Europas nordligare delar; (se föregående anmärkningar
om courseri); men man må ej härvid
förgäta, att spannemålens, genom contiVnental-kriget
öfver hela Europa, höjda pris,
Stats- och Banco-Utshottens Utlatanden. ci
hvilket, jemte hvad man kallade hög cours i
skyddade jordbrukaren emot utländsk täflan,
och gaf tid ät de under Riksgälds-perioden införde
nya näringar, (mälterierna och inhemska
spannemålshandeln) att taga stadga, lika
kraftigt befordrade 1800 års system, sorn det
Amerikanska kriget och sillfångsten förut verkat
till förmån för det system , som infördes
vid 17,76 års realisation; samt att Regeringens
uppmärksamhet, under 1800 års realisation, lia-]
de blifvit vänd åt Rikets sannskyldiga intresse,
landtbrukarens, hvarom flera författningar vittna.
Utan ett tillräckeligt rörelse-Capital, samt att
det samma icke lockades ensidigt från Landtmanneri,
hade denna Realisations bestånd ej
länge egt rum; oaktadt Wismarska köpeskillingen
och betydliga Subsidier inflöto. Coursens
stadga utvisade att Sverige, efter då
gängse varupriser, absorberade 14 Millioner
Silfver i Rörelse-Capital. De/ta växte snart,
genom 1808 och 1809 årens Statsbehof, från att
år 1807 vara 14,000,000, till 212 mill. vid 1808
års slut och 27 mill. år 1 809. Näringarne kunde
ej absorbera ett nära dubbelt Rörelse-Capital.
Finland frångick Riket. Victualie-lillgången
derifrån blef Import, och man förgat att medelst
alfvarliga åtgärder till ladugardsafkastningarnes
uppdrifvande , samt ved-handel af egna
Skogar/, fortsätta det hushålls-Systém; sorn tydeligen^harakteriserade
styrelsen före Revolutionen
(t. ex. Saltpetter-productionens införande
såsom allmän folk-näring.) Man förgat att Rikets
Norra provincer, hvilka hittills synbarligen, af
brist på capital, legat i vanmagt, ofelbart kun
-
cn Stats- och Sanco-Utsiottens Utlåtanden.
nät ersätta något af Finlands förlust, samt absorbera
en del af det öfverflödiga rörelse-Capitalet.
Om detta å ena sidan lemnades i förgätenhet,
så bör man likväl medgifva , att den
allmänna Rörelsen, de första åren efter Regements-förändringen,
var ganska liflig; att Pruductionen
och varu-bytet , d. ä. Handeln, inom
landet, ökades med en märkbar fart; att
flera af landets naturliga Näringar, till större
mängd än förr, fyllde landets Innevånares behof;
att afsätcningen inom landet på flere dess
inhemska Näringars producter årligen utvidgades;
att, oaktadt landets förnämsta och största
product, Spannemalen, föll omkring 30 proc.
under det pris den hade, innan sedelmängden
ökades; orsakade dock detta stora fall, icke
någon förlägenhet för egarne, som efter ymnig
skörd kunde tåla det, emedan de icke saknade
afsättning; hvarigenom äfven åtskillige tillverkningar
inom landet kunde åstadkommas ,
utan ännu synnerligt ökade pris. Landtmannen
kunde köpa andra näringars tillverkningar,
och betalningarne voro skyndsammare, än
både förut och efteråt. Fån, enskilde emellan,
nästan mera erbjödos ära söktes. Diskont-lån
togos utan verkligt behof, men på speculation
på Jordsodling; på utvidgning af började, eller
anläggning af nya tillverkningar, m. m., utan
fruktan derföre, att Rörelsens fart skulle häjdas
eller afstanna. Eevillningen syntes för
mängden icke tryckande , utgick lätt , och
man ansåg landet vid 1812 års Riksdag hafva
kommit till ett lämmeligen allmänt välstånd.
Stats- och Banco-Utskottens Utlätanden. ciri
Härtill bidrog utan tvifvel rörelse-medlets
tillräcklighet, samt flere vidtagne författningar.
Ty utom det att bränvins-bränningen egde
ett större utrymme än vanligt , ma hända ,
för stort, var bränvin (l8x9ö■09•) förbudet
att införas, så väl på nederlag, sorn till förtu! 1 -  ning; med undantag af det för längre tid tillbaka
i Götheborg tillåtna nederlag af Franskt
och Spartskt; fri utförsel af Spannemål (lSy^og.)
var tillåten; den år 1808 lemnade Nederlagsfrihet
upphäfdes genom Fredsfördraget med
Frankrike (18-yio;.) och ingen införsel fick
ske i någon Svensk hamn af Engelska varor
eller Handels-articlar , under hvad flagg och
på ehvad fartyg de måtte anlända, med undantag
af salt; hvilket stadgande snart (i8tt10)
utsträcktes till alla Colonial-varor; och t.] 1 alla
förenämnde välgörande åtgärder, hvarigenom
inhemsk Production skulle lifvas och skyddas
emot utländskt intrång, och hvilka lära med
framgång blifvit verkstälde, bor läggas den
ovärderliga Nådiga Kungörelsen (i8| 11), hvilken
tydeligen uttrycker och yrkar angelägenheten
och nyttan af en utsträckt och klokt använd
omtanka, att öka'förrådet af inhemska
alster och tillverkningar, samt minska behofvet af
Utländske varors införsel; att, om afvikningar
från denna grundsats, äfven under gynnande
omständigheter, sluteligen måste undergräfva
den allmänna och enskilda välmågan, visar
sig klart hvilka förderfliga följder deraf än
hastigare skulle beredas i en tidepunct , då ,
under ett fortfarande oundvikligt krig, han.
civ Stats- oell Banco-UtsÅottens Utlåtanden! ^
delns jemna gång är afbruten och varuexpor-3 W
ten i betydelig mån hämmad. Man skall ej »
kunna neka den välgörande verkan, som, i
sammanhang med allt det redan anförda, denna
Nåd.Kungörelse, hvarigenom tillika näraupp1
lifvades 1794 års öfverflödsförordning, åstadkom;
och man må i det ljufvaste minne återkalla
det varma nit, som allmänt Väcktes och spriddes
för dess uppfyllande, genom vår nuvarande
allernådigste Konungs derjemte utfärdade
Circulair. Verkningarne häraf voro , så vidt
jag kunnat följa allmänna rörelsens gång,
omisskänneliga för någon tid; men olyckligtvis
skulle de rubbas genom flere på en gång
sammanstötande händelser, hvartill jag mindre
vill räkna 1812 års missväxt, och ännu mindre
1813 och 1814 årens krig, än den stora
missräkning i kostnadsförslaget , och den fixa
idée man fattade om genomdrifvandet, på ett
hastigt och ornbbeligen bestämdt sätt, af den
företagna stora canal-anläggningen, förändrad6
grundsatser från Styrelsens sida uti allmänna
national-hushållningen, samt en alldeles ombytt
handels.ställning. Dessa 3:ne ämnen bö-j
ra särskildt genomgås, på det att orsakerne till
den förlägenhet, som vid 1815 års Riksdag
väckte allmän uppmärksamhet; den oreda som
föranledde 1818 års Riksdag, samt den allmänna
klagan, som nu är i fråga, må kunna
utredas. Det ligger i sakens natur, att då verkningar
spörjas, och i synnerhet då de hunnit
blifva allmänt kände, så ha redan orsakerne
en
Stats- och Banco-Ut sköttens Ulla tandeni
én längre tid egt rum, kanske redan upphörfj
åtminstone till någoh del; ty äfven da man
inser det onda och föreslår rigtiga medel deremot,
kunna de ej genast återställa en valma.'
ga, som varit till den grad undergräfd, att nya
utvägar måste utfinnas och positivt verka. Helt
annat är att afbryta en härjande farsot, att
släcka en brand och bärga en skeppsbruten ,
än att återställa krafterna, återuppbygga det
uppbrunna, samt lemna den räddade utvägar
till utkomst och bärgning. Genom den stora
canal-an läggningen kunde man icke fullfölja
den plan, som 1809 års Ständer funno nödig,
nemligen amortera den alldeles öfverflödiga Sedel-stocken.
Hade en successiv indragning
fått fortsättas, skulle ej den billiga klagan ,
sorn vid denna tid fördes af capitalister och
penninge-låntagare hafva uppstått. Den successiva
indragningen var börjad. BanquCn uppbar
750,000 R:d årligen. Den allmänna rörelsen
märktes ej deraf lida. Nu måste man
följa ett annat, system, och den obestämda liberaliteten
utbasunade att Sedel-stockens öfverlopp
skulle fästas genom dess användande
tili arbete. Man märkte ej, att arbetet var för
närvarande tider oproductivt, att det nedlagda
capitalet först i en aflägsen framtid kunde fästas;
att en besparing i transport-kostnaden, ehuru
reel under näriugarnes blomstrande tillstånd
och liflig inrikeshandel, icke är det första
som skall göras. Man fästade capitalerne
i Rikets redan industri - och pen
Bihang
till Riks-Ståndetit Prat. 1820, titte Sami, Bilag, till
Mtmor, N.o lo. Viri
cvl Stats- oeh Baneo-Utsftotttns Utlåtanden.
ninge-rika provincer genom localens tillfällig-*
het. Derigenom att man, utom de capital som
genom dessa arbeten naturligtvis skulle spridas
omkring operations-linien, genom särskilde
utlånings-anstalter ytterligare iikte dessa
provincers rörelse-cäpital till följe af canalintresset,
skulle onaturliga utväxter på rörelse-capita!ets
grund ovilkorligen uppdrifvas ;
man kallade dem mynt-försämring, vinglerie
med egendoms-handel i synnerhet, lättade tillfällen
för skuldsättning, utbyte af skuld emotinskränkning
i den enskildes hushållning. Canalen
bör äfven betraktas såsom ett föremål,
hvarpå national-kraften vände sig till ersättning
för provincers förlust och eröfringar. Ett
förtroende till frihets-idéer, sorn var sä blindt
att man icke ansåg sig behöfva upplösa och utreda
begreppen och hvilka, jagade fränden politiska
banan, skulle uti Stats-Oeconomien göra
stora effecter, hör ostridigt till denna tids financiella
Historia. Så skulle blotta upplösningen
af allt sammanhang mellan Styrelse
och folk vara nog för en ökad production och
utställning af mynt på national-arbete, utan utredning,
om och när detta arbete, skulle åter.
ställa det använda capitalet, skulle vara nog,
att fäsra myntet i näringarne, d. v. s., upprätt,
hålla myntets värde och förekomma misstroende
enskilde emellan, och till penninge-styreisen,
den naturliga följden af oreda i rnyntförhåilariden
och de grundsatser, hvarefter desse
forhållanden regleras. Oagtadt dessa 1 i be—
ralitets-ideer togo öfverhand och ville styrkas
Slats- och■ Banco-Utskottens Utlåtanden, cvxr
med fremmande landers exempel och författares
theorler, (ännu mer) förgår man, bland de
förra Englands, så väl i afseende på spannemåls-införseln,
som fabrikaters, och bland de
sednare deras, sorn måhända mest stöddes af
erfarenheten. De näringar inom vårt eget land,
som vunnit betydlighet, hafva uppkommit genom
helt andra åtgärder än en ytterlig liberalitet.
De sorn kunna uppkomma skola, måhända aldrig,
under en sådan ytterlighet, vinna stadga.
Driften af Götha canal påkallade ej allenast
ansträngning deruti från Banquen, hvilken
upplöste 1809 års Ständers beslut, att amortera
den öfverfiödiga sedelmassan, utan föranledde
äfven en utsträckning af Discont rörelsen
hvarigenom vid 1814 års slut utlånings-summorne
i Götha Canal Discont uppgingo till nära
4,800,000; för Götheborgs och Malmö Discouter
utgjorde det 9,300,000 och t,800,000,
tillsammans öfver 8,935,000. När actie-capi.
talen och Banquens crediter afdragas , kan
häraf lätt slutas till huru stort belopp de emot
3 procents ränta insatte capitalerne uppgingo.
Denna insättning, uppdrifven af egendoms- och
tandels-speculationer, föranledde uppsägning af
tapital och jordbrukaren omflyttade sin skuld
‘rån enskillde till Disconterne. Förhållandet
imellan låntagare och långifvare d. v. s. emelan
producent och förläggare rubbades; produ;enten
blef beroende af det öde Discont-rörelsen
kunde komma au undergå. At Disconerne
beviljades förmåner framfor enskildte
långifvare, credit i Banquen emot låg rät,ta ,
evline Stats - oeh Banco - Utskottens Utléltandenl
Räntans afdragande i förhand och straffränta*
Derigenom kunde Discontlän meddelas med
mindre urval, än enskildte emellan måste ega
rum. Då första Disconten inrättades 1773 ,
torde sådane förmåner behöfts för nyhetens
skull; nu synes sådant hafva varit öfverflödigt.
På sätt som Disconterne sedan 1800 blifvit
inrättade, nemligen sammansättningar till enskild
förmån, blef Discont-rörelsens utsträckning
afsedd, utan gräns , och hvad betydde nå*
gra misstag, några namns säkerhet mot fördelen
att till 63 å ia procent för ränte-capital, för
hvilka man betalde dels ingen (äfven assigne*
ringen) dels endast 3 procents ränta. Det
stora rörelse-capitalet, dess sjelfsvåldiga rigt*
ning åt consumtion och vingleri, verkade snart
Ranco-sedelns vacklande värde; deraf nödgades
capitalisten att upptaga penningarne från
egendomsegaren , och insätta dem i Disconterne,
för att ega dem rörliga till couper i egendomshandel,
eller åtnjutande af den högre
ränta, som handels-vingleriet erbjöd. Af behof
(ill Götha Canal, samt den obehöriga utsträckningen
af Disconternes assignerings-räti
och låne-biträden, i förening med en ostyrig
nederlags-handel, hvars hufvudsakliga idkare
försvunno med det spärrade verldshandelstil
1 stånd, som naturaliserat dem i Sverige, men
medtogo kanske ej så ringa af detta lands förmögenhet
(hvarom här.nedan) följde först 1815
års många concurser, och dernäst 1817 års
Disconternes fall. Utvecklinger) af de verknin;
Stats- och Baneo-Utskottens Utlåtanden Crx
gar, som häraf återigen uppstodo, fhåste Uppskjutas
tills vidare.
Här ofvan har blifvit anfördt, att 181 a
års missväxt icke kan anföras såsom betydande
orsak till den aftagande välmågan. Att
denna natur-händelse verkade, är val ostridigt;
men dess directa verkan måste anses af
vida mindre betydenhet , och hade mycket
kunnat förmildras, om ej de grundsatser uti
allmänna hushållningen, som 1809 års styrelse
uppställde och följde vid och efter 1812
års Riksdag, hade undergått så högst betydande
förändringar; hvaraf i första rummet må
anföras de förändrade stadganden angående
bränvinsbränningen, och utrikes handeln med
denna vara, som visat sig vara product af folknäring,
och sålunda af största vigt för landet
i många hänseenden. Frihet i detta hänseende,
som efter revolutionen blifvit införd, afgigs
med förundran och ovana. Controllen, hvarefter
Statens inkomster deraf skulle handhafvas,
fänns illuderad eller icke allvarligen verkstäld.
Man märkte 1811 om hösten flerstädes
i Riket oloflig bränvinsbränning med större
pannor än uppgiften hvarefter skattades;
den vidgade tillverkningen, i förening med
en emot förr minskad inkomst i Stäts-Cassan ,
föranledde, redan i början af 18 12, den opininion,
som lätt underhölls och kringspriddes,
att både tillverkning och beskattning vöre på
origtig fot. Öfvergången ff^n tvång till frihet
ar 1809 var hastig; en ovanlig och skadlig förbrukning
inträdde, och författningarne emot
cx Stats- och Bvnco-Utskottens Utlåtanden.
missbruket förslogo eller hatidhafdes ej. Man
kunde vid 1812 års Riksdag visa att hvad
1809 års Ständer gjert kunde och borde o någor
as ; Hvad som varit prohibitivt (importen)
blef liberalt, och hvad som varit Liberalt,
(Näringar, yttrande - rätt) blef prohibitivt.
Mari ville hindra den öfverdrifna förbrukningen
och inskränkte derföre inhemska tillverkningen,
men man inskränkte ej utrikes införseln,
hvarpå gafs Licencer. Man förfor alltså
prohibiiift, emot Landets hufvudnäring, åkerbruket,
men deremot liberalt emot utländningen
och i synnerhet emot vissa importeurer.
Man ansåg ingen utväg säkrare att förekomma
verkningarne af 1812 års tidiga frost, som förstörde
vårsäde-sgrödan, än förbud emot Brännvins-bränningen;
hvilket, redan vid 1812-års
Riksdag vidlaget, fortsattes med undantag af
jJ månad, oafbrutet till 1814 års höst. Mycket
af deö frusna sadén var i åtskillige orter,
ehuru otjänligt till bröd, likväl tjenlig! (ill
Bränning , hvaraf I.adugårdarne äfven njutit
en stor hjelp; då tillförsel af Spannemål om
våren itji-j kunde ske, håde varit vida förmånligare
. ätt brännvinet sorn skulle förtäras
hade blifvit tillverkadt af Svenske Jotdbrukare,
än infordt utifrån. Men denna ovanliga import,
som gjf köpmannen ,611 oskälig vinst,
lockade manga till så öfverdrift^ iniörskrifningar,
att vida öfver lie Imf vet inkom. Jordfrukteru.
es
drad af ifrågavarande förbud, och ehuru
ingen beräkning af Rikets förlust genom
Stats- och Banco-Utshottens Utlätandtn. cxr
dessa åtgärder Sr möjelig att med full säkerhet
åstadkomma, torde likväl ett öfverslag böra
leda omdömet. Enligt Tull-Directionens , till
det vid 1815 års Riksdag satte särskildte Utskott
afgifne berättelse skola 1,574,714 kannor
brännvin blifvit förtullade, under de 3:ne år
förbudet hade räckt, och på trovärdiga grunder
ansåg man sig kunna öka denna uppgift så, att
säkre sune millioner kannor brännvin inkom,
mit utom det för Kronans räkning införskrifna,
som skall uppgått till nära en million.
Om man nu antager att a millioner kannor
blefvo inom. landet försålde till 1 R:d, så har
2: millioner R:d härföre ingått från visse afnämare
till importeurerne. Om vidare desse afnämare
försålt | af nämnde qvantum med 30
procent förhöjning till; den förbrukande allmänheten,
6å har sluteligen t:ne millioner R:d
tagits från jordbrukaren och andre näringsidkare
blott genom denna särskildte omständighet.
Största delen af denna stimma hemtades sannolikt
icke från aamladt förråd,, d. v. s. hopspara
penning, och beloppet hade till betydelig del
varit nedsatt örn brännvinsbränning från våren
1813, då spannetnål -kunde utifrån erhållas, varit
tillåten. Då man nu betraktar skilnaden i
import af bränvin och af spannemål, den förlust,
som ladugårdeakötseln särskildt af sådant
förbud nödvändigt skall lida, så tolde häruti
finnas ett kraftigt skäl till nedsättandet af jordbrukarens
förmögenhet vid denna tid, hvartill
kommer den här och der olofligen bedrifna
brännvins-branningens högre omkostnader u
-
exil Stats- och Éanco-Utskottens Ullätanden.
tan vanlig förmån, samt mångestädes pä pro^
ductens förstöring för att ej röjas , böter och
Correctionsmedel oräknade. Till de förändrade
grundsatser frän Styrelsens sida, som torde
hafva bedragit till ifrågavarande verkningar,
hörer afven den förmån , hvaraf Götheborgs
stad, anda till 18Ö*315 hugnades, att nemi, få införa
manufacturerade och till införsel förbudna
bomulls-varor, hvilken genom nationens smak
för detta öfverflöd', samt den rigtning all
männa
handeln för norra deln af Europa
vid den tid, till följe af politiska orsaker,
tog, blef skadligt Ty ehuru det icke all
tid
kan bestridas att bättre är köpa en vara
utifrån till lägre pris, än tillverka den hemma
till högre, så måste likväl sådant, enär det angår
varor, som med någon framgång tillverkas
inom landet, tydeligen medföra en skadeiig verk-an,
ända tills alla dermed inöfvade personer
hunnit tillvinna sig färdighet i något annat
yrke. Vår nu vunna erfarenhet örn så väl egna
bomulls-tygers förfärdigande, som allmänna
tycket derföre och begagnandet deraf,. utvisar
huru näringarne kunna uppkomma genom con»
seqventa åtgärder från Styrelsens sida, hvilket
en äldre erfarenhet i Konung Carl den Xl:s
tid redan ådagalagt. Till samma verkan ledde
condemnations-auctionerne, hvarigenom varor,
sorn vid oloflig införsel ertappades, kunde
qvarstadna i Riket. Men i en större scala
verkade den år 1813 upplifvade Nederlagsfriheten
genom en öfverdrifven införsel och
handel, med ej allenast tillåtna , utan äfven
till införsel förbudna varor. Denna handel
Stats- och JBanco-Vlskottens Utlåtanden, axin
började i synnerhet att utsträckas sedan , till
följe af en öfverdrifven stor sedelstock, dags—
verks-forsle- och manga varors priser hunnit att
sätta sig efter penningetillgången, sorn närningarne
ej i allmänna rörelsen absorberade, hvarinom»
sedelstockens belopp gjordes sa mycket
behöfligare , som mera deraf åtgick i all
handel. Sedelstocken hade val blifvit ökad från
14 till 27 millioner; men då alla Näringsidkares
förlag, alla dagsverks- och körsle-värden
uppstigit till dubbelt belopp, hvarigenom ali
Gassa så väl hos Närings-idkaren , som handlanden
måste fördubblas, så behöfdes naturligtvis
hela sedelstockens belopp i allmänna
rörelsen sedan hvarje R:drs värde fallit lill
hälften; ty rörelsens behof rättar sig efter penningens
reela värde. Den var ändock vid denna
tid (1813) så mycket otiliräckligare, än då dess
belopp endast var 14 millioner, som många
omständigheter omkring år 1813 bidrogo att
minska förtroendet, man och man emellan,
samt nya Handelsgrenar visat sig, nemligen
fastighets- och vexel-vingieri. Nu blef Englands
handel öfver Sverige en hufvudsaklig
afsältnings-méthod , under det att Continentalsystémet
herskade, och Nederlagsfrihetens meddelande
gaf fritt spel åt handelsintresset. Uti
ett Capitalrikt land hade detta tillfälle varit
att högt värdera, och äfven här kan det ej
nekas, att förtjenst stannade härigenom hos
många individer. Men enär möjligheten af
sådan enskild vinst, förutsatt, att Capital skulle
tagas ur allmänna rörelsen; enär Discon
-
cxiv Siats- och Banco-Utskottens IJtl&tandtn,
ternes utlåningar utsträcktes till obegränsadt
belopp på pantsättning af varor, hvilka icke
kunna tillerkännas ett nyttigt rum i allmänna
rörelsen, ehuru samma Disconter genom
enskildte Creditens försvinnande blifvit försträckare
åt Näri ngarne , då uppstod en fråga
huruvida ej Rörelse-Capitalets dragning från
Producitva Näringarne till en handel, som
egentligen befordrade fremmande Nationers köpare
och säljare , mångdubbelt mera skadade
det allmänna genom förlägenheten i allmänna
rörelsen, sorn härigenom skulle uppkomma, än
den ringa vinst kan vara, som enskilde köpmän
draga af Conjunkturen, hvilken vinst dessutom
ej; alltid stannade qvar i landet, utan följde egaren
bort, sedanej mera var att förtjena, eller också användes
på ett öfverflöd eller en Consumtion, som
skaffade afsättning endast åt utländska Näxingsidkarn.
En förändring var detta i Styrelsens grundsatser,
emedan de äldre- nederlags-författningarne
tydligen åsyfta, att inga andre varor,
än de då tillåtne,. jemte till förädling ämnade
P.udimaterier, ffngo på nederlag införas; och
Kongl. Förordningen af den -jf 1 7&4 innehåller:
attKgl. Majit funnit, att en beständig nederlagsfrihet
ej instämde med Rikets nytta å andra
varor än Salt, Säd, och Hampa, hvarvid måste
anmärkas, att spannemål den tiden utgjorde en
oumgängelig importärtikel, ganska anmärkningsvärd!
vore äfven orri (såsom rykten den tiden
förmälte) det vore sant, att näst före utfärdandet
af Kongl. Majus Nåd. förbud mot införsel af
Runi och manufac.turerade Bomulls-varor och
4
Stats- och Banco-Utskotlens Utlåtanden. cxv
Bomullsgarn, betydliga partier blifvit fiån Nederlag
införtullade, hvilka troligen utan nederlagsfrihet,
icke på en gäng funnits vintertiden
i Landet. Att Styrelsen likväl icke saknade
opinjoh för denna handel, från några enskilde
Riksdagsman, kan dock skönjas af det
förslag, som gjordes vid »8*5 års Riksdag inom
Borgare-Ståndet, att i million af Banquens
Silfver skulle flyttas från Stockholm till Götheborg,
för att användas i det på Nederlagsoch
Transito-handel grundade Östersjö-Compagniet,
och direkte nyttjas till förskott att uppkö.
pa ochemot Provision foryttrafremmande Länders
producter, hvaraf flera enahanda med våra.
En på osäker eller origtig fot stäld Nederlags
handel verkar till import och förbruk.
ning af öfveiflöds- varor, samt motverkar vår
inhemska rörelse, hvarvid man öfversett nödvändigheten
och möjligheten af egna varu-lager
(med undantag af Jern och Koppar) under det
man befrämjat sådane för utlänningen äfven
med uppoffring af egna Capitals användande
dertill.
Sålunda ,synes den klagan, till sin grundade
beståndsdel hafva uppkommit, som kanske
föranledde 1815 års Riksdag, åtminstone dervid
uigjoide ett hufvud-änihe. Den bestod
förnämligast uti 1:0 att införsel och försäljning egt
rum af sådane varor sorn med redbar förmå/»
inom Lindet produceras; 2:0 att tillgången och
förbrukningen aföfverflodsvaror, otnåt 11 igen ökats;
3: t i o att spartnemål icke kunde afyttra» tilt
köpare, sorn kunde betala, 4:0 att penninge-rän
-
cxvit Stats- och Banco-Utshottens Utlatandtn.
tan stigit ; 5:0 att betalningen för inrikes ,utborgade
inhemske tillverkningar, skedde ovanligt
trögt, samt alf afsättningen minskats.
Sä lä nge den allmänna Rörelsen är uti den
gäng, sorn befordrar allmänna välmågan, bl ifver
Rörelse-Capitalets tillbörliga andel deruti
qvar, de biträden Capitalisterne lemna, lätta
och befordra deri, och deras intresse blir dermed
förenadt; men sä snart den allmänna Rörelsens
företag inom landet börjar lida intrång
af för densamma fremmande , och ännu mera,
af emot densamma stridande, rörelsegrenar,
hvilka merendels uppkomma genom derför öppnade
vägar och lernnade anledningar, hvarigenom
större enskilde vinster på få händer, än
en allmänt utbredd välmåga, blifva följder, så
skapas Speculanter på sådan vinst; Capitalisternes
intressen börja då att skilja sig från det
allmännas; Capitalerne hemtas, i början småningom,
men efter lyckade speculationer med fortskyndad
fart, från inhemska Näringar, hvarest de
varit i allmänna rörelsen productive, till stridiga;
allmänna rörelsens framgång hejdas, productionen
och utbytet inom landet minskas af dess
egna tillverkningar, hvaraf fortsättningen snart
medför förlägenhet. De upptagne Capitalerne
lifva fremmande länders production ,
och inhemska näringar sakna sitt behof; penningen
saknas hos Jordbrukaren, Näringsidkaren,
räntan stiger, och alImänna Rörelsen aftynar.
Häruti igenfinnes orsaken till den urgamla
erfarenhet, med undantag af några få
fall uti de stater, hvarest räntan ar hög endast
för osäkerhets skull, att då allmänna välmågan
Stats- och Banco-Utskottens Utlatanden. cxvr
aftager, stiger penninge-Capitalistemes vinst och
penn inge-Räntan.
Då isi5 års Ständer föreslogo, och
Kongl. Majit i Nåder vidtog medel, att upphäfva
det onda man då med skäl öfverklagade, genom
upphäfvandet af Brännvins brännings-förbu-1
det, hämmandet af skadligt öfverflöd, genom klokare
fördelning af Bevillnings-bördan , eller
åtminstone lindring i bevillnings-summan, samt
derigenom, att åtminstone ej befordra Nederlags-handel
1 ett land, hvarest Capital saknas
till de nyttigaste handels grenar (spannemålshandeln)
så gjordes något eller mycket för att
upphäfva de skadliga orsakerne! Men dels måste
verkingarne af det redan inträffade fortfara,
der de ej kunde sjelfmant upphöra, dels måste
andra åtgjärder vidtagas , för att' ersätta det
onda sorn uppstått. För att bereda ett båttre
tillstånd gjorde man föga. Man må val lemna
den enskilda förmågan all erforderlig frihet,
att söka sina egna fördelar, men man mäste
tillse, att desse äro förenlige med det allmännas,
samt att den sig sjelf lernnade förmågan
kan bli verksam. Ty stundom måste den enskilda
förmågan stödjas och rigtas, den enskilde
hugen väckas; aldra heldst då olycksförenande
orsaker nyss blifvit undanröjde, men verkningarne
ännu fortfara. Genom lån sökte man
afhjelpa den förlägenhet, sorn vid 1815 års
Riksdag öfverklagades, men dels hade en ringa
del af olycks-orsakernas verkningar då yppat
sig, dels inträffade allmänna verlds-brytpingar,
dels missbrukades låne-medlen , dels
cxvn Stars- och Banco-Utsiottens Utlåtanden.
kunde ej den egenteligen behöfvande jordbrukaren
draga fördel af denna hjelp, Yinglerierne
med fastighets- och vexel-handel medförde
Concurser, som först efter denna tid fullständigt
utvecklade sig, och bragte månge förut
burgne derjemte på fall. Allmänna handels-ställningen
förändrade sig; påräknade inkomster
och fördelar af rörelsen försvunno i
liera af Rikets handels-städer hvaraf kringltg_
gande delar af landet äfven hade sin känning.
En stagnation i verlds-handeln sträckte äfven
sina verkningar lill Svea Rike, dels genom
minskad afsättning och liflighet i handeln
i allmänhet, dels genom indragning af
Svenska handlandes skulder på utländsk ort,
hvarigenom inhemska rörelsen blef mera Capital-fattig
än förr. Den skuldsatte Jordbrukaren
eller Näringsidkaren kunde ej lemna
första inteckningen i sin egendom, ett
vilkor, hvarförutan Bancolån icke knnde erhållas
och hvarigenom desse begagnades af
de förmögnare; emedan de vid närvarande
räntefot medföra en ren vinst , så vida penningarne
rätteligen användas. Lån i Discontväg
var således enda tillgången för skuldsatte
jordbrukare, att erhålla nödigt biträde, för omsättningen
af sine skulder , och denna utväg
blef snart stängd, då Disconterne år i 8 17 folio
för deras felagtiga sammansättning eller oinskränkta
rörelse. Då visade sig, fastän försent
att dessa åtgärder, nemi. Lån åt Jordbrukaren
och Crediliv för Disconterne ej inneburo en
fullständig hjelp, mot det onda, som rättvist
Stats- och Banco-Utskotteiis Utlåtanden, cxvm
.öfverklagades. Näringarne aftynade och om ej
en lycklig Conjunctur inträffat uti jernhandel»,
som spridde partielt och indirect för vissa orter
allmänt välstånd, och om ej goda skördar
erhållits, sorn skapade varurikhet, åtminstone
närmast efter det de hemtats, så hade allmänna
ställningen varit mångdubbelt värre an
den vi upplefvat. Efter Disconternes fall
sammanträdde Ständerna å nyo. Man fann
då både olämpligheten och otillräckligheten af
det Lånesystéme, sorn följdes; man visste lik
väl ej annat medel att föreslå, ehuru Låneunderstöden
mera xigtades åt Näringarne genom
tillökning i Låueanslagen för Manufactur*
Disconten och meddelandet af ett Creditiv
för Jern-Contoiret, hvarjemte Odlingslånen
fortforo, och Fastighets-lånen inom ett bestämdt
belopp af 6 millioner. Jordbruket kunde
ej stort mera skuldsättas. Namnen upphörde
att tillerkännas réalitet; sjelfva Lånerörelsen
blef mindre begagnbar. Genom tätare
omsättningar ville rnan gifva Hotelsemedlet
större hastighet i omloppet, men då
detta omlopp bär gälde endast lånemedel ,
upptagne af skuldsatte Jordbrukare , hvilka
icke kunde förmå att göra afbetalningar till
nödigt belopp utan nya lån, så verkades härigenom
blott en starkare tryckning på dem
och skrämde all industri, från att grunda något
försök, någon utvidgning på en så farlig
lånetil Igång. Man verkade således motsatsen
af hvad man åsyftade. AU säker gpeculation
upphörde. Hvar och en sökte att rädda sig,
så godt lian kunde. Enskilde Crediten förblef
cxx Stats- och Banco-Utskottens Uilåtanäen.
i samma osäkerhet^ som förr.' Värupriserne, i
synnerhet på spannemål, folio utan hejd, sedan
Magazins - Inrättningen först uppjagat,
men sedermera ej förmådde att uppehålla dem.
Det ändamål man sökte förfelades. Emedlertid
är det en sanning, att Disconternes fall
genom mången enskilds olycka, afskräckte från
begagnandet af nödiga lånebiträden; Consurntion
och öfverflöd hafva derigenom blifvit
hämmade; obestämda enskilde förhållanden
‘hafva utredf sig till Concours eller bestånd;
och man kan hafva skäl till den förmodan, att de
sorn hittills uppehållit sig från fall, hädanefter
skola bärga sig. Discont-rörelsen, öfver,
lemnad ensamt åt Ständernes Eullmägtiges Styrelse
efter gifna föreskrifter, är bringad till
mera reda, och en strängare ordning införd.
Enskilda tillståndet är nu mera jemnt, än om
kring , förra Riksdagen , sannolikt en följd af
en oafbruten Jern-Export, samt någorlunda
försvarliga skördar. Deremot finner man tydligt
ett aftagande i Näringarnes liflighet och
förkofran, samt att speculationer; nästan endast
för ögonblickets fördelar utföras, så att, ehuru
det enskilda tillståndet är mindre tryckt än
straxt efter 1818, samt man hunnit vänja sig
vid en tryckande ställning, är likväl tillståndet
så vida sämre än 1815? som enskilde förmågan
blifvit minskad, hugen slocknad, lifligbeten
i rörelsen försvunnen och lankan på
förkofran förvandlad till endast omtanka för
dagen; En sorglöshet eller upphördt intresse
för
Stats-? och Banco-rUtskottens Ufjätanden.. cxxl
för framtiden; för denna framtid, sorn i händelse
skördar slå felt, eller expörten afstannar,
blir af ohjelpelig uselhet. Fåfängt söker man,
förmedelst öfver-production, förklara den bristande
afsättningen på spannemåi, hvars klaraste
tolk visar sig deruti, att menigheten velat afbörda
Bevillningen med spannemåi. Ty dagens
erfarenhet visar oss, att intet verkligt öfverskott
af spannemåi nu finnes i landet, och
jag vill ej emotse det tillstånd, som ofelbart
skulle inträda, om närvarande årsväxt s,kulle
slå felt.
Efter denna kritiska genomgång af hvad
sorn tilldragit sig i allmänna rörelsens alla förhållanden,
visar sig, att en stor del af den
förlägenhet, hvaröfver nu klagas, härleder sig
från olsåker, sorn upphört att verka, samt att,
hvad som egenteligen återstår, låter hänföra sig
till liflöshet uti Jnilustrie och Credit-brist.
Den stillhet uti industriella företag, som utgör
första delen af ifrågavarande förlägenhet, härleder
sig hufvudsakligen från följande orsaker:
a.) Vacklande grunder för den ledning
af national-industrien, som kan och bör ega
rum från styrelsens sida, i förening med osäkerhet
i de åtgärder, som blifvit vidtagne.
b.) Ytterligt ombytlige sparmemåls-priser,
hvarpå till mer eller mindre mån alia lillverknings-priser
bero; samt deraf sluteligen ojemna
Bihang till RiU-Ståndcus Brot, 1323 6l<e Sami. Bilag. Ull
Mern, N,o 20. IX
cxxii Stats- och Banco- Utstottens Utlatanden'.
varu priser och osäkerhet i egendoms-värden,
personlig credit och handel, hvarigenom åter
bristande afsättning naturligen uppstått.
c.) Penninge-räntans höjd , för stor att
mer i Sverige än andra länder bäras vid producentens
framtida och säkra bestånd.
d.) Capital-brist, mest känbar med betydlig
varu-tillgång.
Om man härutinnan träffat ratt, hvaruti
den reela delen af den öfverklagade förlägenheten
består, hvilken man kunde kalla industrielle
liflöshet, så synes ock botemedlen erbjuda
sig sjelfmant, det säger sig nemligen
sjelft , att de uppdagade skadliga orsakerne skola
häfvasj att ett på Sveriges sanna väl grundadt
Styrelse-system måste i financielt hänseende
gifvas, erkännas och i alla åtgärder consequent
följas; vare sig att desse åtgärder angå
tull, (import- eller export-), nederlags- eller nä-'
ringsfrihet i allmänhet. Man finner dernäst,
att spannemåls-förråd måste skapas af ymnige
skördar* öfvorskott, hvarigenom afsättning beredes
åt landtbrukaren under goda år, samt tillgång
åt näringsidkaren äfven under missväxtår,
och att från Statens sida, åtgärder härtill
mäste vidtagas. Vidare, att allmänna räntan
måste nedsättas, så vidt sådant utan rubbning af
fordringsegarens rätts anspråk kan ske; således
först och främst i Banco-Disconten, samt å de
skuldsedlar, hvilka utställas för Statens behof
samt hädanefter af enskilde; dernäst genom
mera utsträckt låne-tillgång, emot nedsatt ränta
å yaiu-pant, och genom mera tillgång på rö
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, cxxfxi
relse-medel. Sluteligen finner man att allmänna
låne-fonderna böra disponeras i enlighet
tned Statens ändamål, således först och främst
åt jordbruket och näringarne, samt att dessa
fonder böra utsträckas efter rörelsens kraf. Så
väl tillgång å rörelse-medel till låg ränta, som
styrandet af desse medel till näringarne, oell
varierandet af deras belopp efter rörelsens kraf,
uppfylles af varubelåning. Till följe häraf^kulle
man kunna säga, att återbringandet af industriens
lif fordrar: Rigtiga Styrelse-grunders
stadiga tillämpning, bildandet af spannemåi*-  lager, nedsättning af penningeräntan och en, af
controll och säkerhet endast begränsad, varubeläning,
hvartill de allmänna låne-fonderne
företrädesvis böra användas.
Den andra delen af den verkliga nu afhjelplig*
förlägenheten, Credit-b risten, beror, till
följe af det anförda, uppå följande omständigheter
:
a.) Obestambarhet af den enskilde Egendoms-egarens
eller Närings idkarens verkliga
förmögenhet; en följd af vacklande handelsoch
varu-värden.
b.) Osäkerhet i tids-bestammandet för återbetalning
af utgifne lån, till följe af felagtige
hypotheks- och executions-verk.
c.) Capitalistens verkliga behof af hög
ränta, i anseende till ovisshet uti penningens
förmåga, att förskaffa honom ett visst varu-värde.
Capitalisten måste naturligen vid låns utställande,
till sinegen trygghet, såsom klok förvaltare
af sin förmögenhet, fordra , att låntagaren
exxiv St(ti§~ och Bänco-Vt slottens Utlåiandeiil
förmår återbetala, att han vill återbetala, samt att
samma värde återfås, som blifvit utlånt: säkerheten
i dessa Momenter fordrar oundvikeligen:
stadiga varu-värden, rask execution, och ett
mynt, som troget mäter varors värde, deribland
äfven de ädla metallerne kunna räknas, ehuru ej
gängse mynt.
Tagas nu desse åtgärder tillsammans, och1
man dervid besinnar, att varu-lager bildas ge^
nom varu-beläning, att stadiga varu-värden icke
erhållas utan varu-lager, att myntet troget mäter
varans värde, då myntet endast och alle-’
nast på varor utställei, så sammanfalla de åtgärder,
som den verkliga förlägenhetens afhjeL*
pande påkallar, hufvudsakligen uti följande :
1:0 Styrelsen* utöfning efter ett rigtigt
Statsbushållnings-system.
2:0 Mynts utställning endast på pant
satta eller försålda varor, men på dem till ett
endast af Controll och säkerhet begränsadt belopp;
3m Nedsättning af penninge-räntan.
4:0 Snabbare Executions-författningar.
Öm ej omdömet eller slutledningen förviflat
mig, skall det réela i den klagan man nu
kallar, dels nöd, dels allmän förlägenhet, småningom
afhjelpas. Jag säger det réela, emedan
all klagan icke är sann, eller icke allmän*
Mången enskilds olycka kan af redan öfvergångna
Öden vara oåterkalleligen besluten af
hans financiella förhållanden, äfven utan hans
för6kyllande; men då är hans belägenhet en
följd af Capital- och ränteförluster, hvilka
tillskrifva ain härkomst åt redan .upphörda 913
Stats- och Banco-Ut&fiattens Utlätanien! <fkxv
saker. Den Capital-förlust, gom tillskyndades
mången jordbrukare genom bränvins-tillverknings-förbudet
t. ex af 1812, kan genom ingen
nu vidtagningsbar allmän fmance-åtgärd
återgäldas. Beror hans försvagade ställning
på dylika förhållanden, då kan densamma icke
hjelpas genom, deras blotta ' upphörande; och
hjelpen måste vara af allmän art för att angå
Staten, ej speciel för speciel nöd. Hvad nu
hufvudsakligast bör åsyftas, och Jkan vidgöras ,
är att den national-rikedom, som antingen naturen
nedlagdt i, eller ymnigare skördar framkalla
ur, jorden, må tjena till nationens förkofran,
och näringshåg utbildas, samt kunna verka
allmän och enskild fördel. Men dessa önskade
verkningar fordra ej blott, att varda till
grundsatserna åsyftade} besluten derom måste
verkställas med alfvar, och detta alfvar kan
icke väntas, om ej den verkställande magten
erkänner deras vigt och fullständighet. Jag å.
terkommer till det högst ovanliga förhållande
, i detta hänseende, att Rikets Ständer
gro satte i nödvändighet, att sjelfva utarbeta
och föreslå ett systém, hvars utfinnande synas
vara utom Riksdagsmannens höfva, och hvats
utarbetande sannerligen kräfver mera tid , än
Riksens Ständers öfverläggningar kan lemnäs,
heidst d«tta ämne icke är det enda föremål
för Ständernas sysselsättning. Må dessa reflexioner
tjena till beredandet af skonsamt bedömande.
Emedlertid må den sanningen här
finna en plats, att, ehvad som beslutes i detta
ämne, kan af den varmaste fosterlands-känsla
cxxvi Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
med likgiltighet anses, såsom saknande allkraft,
orri ej det system, som heslutet innebär, för—
tjenar och tillvinner sig Kong!. Majlis erkännande
och oafbrutna understödjande.
Slutligen, och innan jag lemnar denna
undersökning om Rikets verkliga behof af åt*
gärder till den öfverklagade förlägenhetens afhjelpa
rute ; må det tillåtas mig, att uppdraga
en jemförelse -emellan de aine hvarannan motsatta
och således uteslutande sätt att betrakta
ämnen, som nu hörer till tiden» tecken. Dessa
motsatser genomtränga alla menskliga undersökningar,
och ämnets alfvar torde bereda
mig en ursägt för uppehållet derigenom, heldst
en sådan jemnförelse icke torde vara utan
verkan till erhållandet af en skarpare urskilning
i detta vidt omfattande ämne. Den ytterliga
Liberalitetens Synpunct uppenbarar sig
i detta ämne, såsom i alla, medelst ett upphäfvande
af alla former, (band, förhållanden emellan
hvilka begrepp som heldst, t. e. dem af
Stat, å ena sidan såsom vårdare öfver möjefigheten
för Näringar, ätt Rörelse-Capital m. m.
finnes, och Näringsidkaren, å den andra såsom
föremål för denna vård). Med medlidande
blickar denna synpunct» Innehafvare ned på
hvar och en, som ej önner sig belåten eller
tillfredsstäld med det svar på alla frågor, att
enskilda friheten skall göra allt, att realisationen
skall göra allt, att öfverflöd och luxe äro
deri enskildes ensak, att folkmassan skall försörja
sig sjelf o. s. v. Vill man då veta, huru
den enskilda friheten skall få förmåga, att ulfö
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, cxxvir
ra sine företag, så svaras af Capifalisten, och
Capitalisten kommer från Realisationen. Men
realisationen hemtar sitt bestånd, d. v. s. Rörelse-Capitalets
qvarvarande i Rörelsen, deraf,
att Silfret icke exporteras; detta åter förekommes
endast deraf, att andra varors Export svarar emot
nationens import, och varors export kommer af
productionen, hvilken åter beror på näringarne,
och desse i sin ordning på enskilda friheten ;
om man nu skulle invända, att denna slutled.
ning löper i en evig cirkel, attcapitalister komma
af capital, att capital antingen måsteärfvas eller
förvärfvas; att förhållandet emellan import och
export beror på natur.händelser, öfverflöd eller
tarflighet, samt arbetsflit och skicklighet eller
lättja och oförstånd, o. s. v. så hänvises man
på den förträffeliga cirkeln, den fullkomligaste
af alla figurer. Skulle man återigen in vända,
att näringarne i vårt fädernesland, hvarken
under reelt mynt i allmänna rörelsen, eller regeringens
hlotta overksamma åskådande, uppkommit,
så mötes man af deri försäkran, att alimanna
välmågan skulle hafva varit vida större,
om desse omständigheters medverkan uteblifvit.
' Man kunde kalla denna synpunct den
materiella i finance-läran. Inför densamma
blir ledningen af allmänna rörelsens gång endast
police; med likgiltighet afses, om denna
rörelse samlar förmögenhet i några få händer,
eller sprider den jemnt ibland de närande
classerne. Tillgång eller brist af rörelse-medel
blir den enskildes sak; realisationens bestånd
blir den hufvudsak till hvars vinnande intet
cxxViii Siärs■ och Banco-Utshottétis Vtlatanden.
offer är för storf 5 ingen skillnad emellan fattin
ga eller rika nationer, kan der leda till olika
åtgärder, icke eller olika natursförbållanden, såsom
örn den ena nationen herntar sin styrka
hufvudsakligast utaf en inre, den andra af
en yttre rörelse, eller om mildt eller hårdt
luftstreck verkar de skarpaste olikheter emellan
dessa länders productions differencer, åren
emellan, omkring medel-productionen o. s. v.
Ty all national-välmåga, ifrån denna synpunct
afsedd, hvilar på reela myntets omlopp eller
möjligheten deraf. Denna läras bekännare njuta
i sanning en ovärderlig lott, val afunda-'
värd; och de ega deruti en grundad anledning
till det medlidande, hvarmed en motsatt lä-s
ras bekännare betraktas; ty den innebär den
största möjliga, ja en förundransvärd, enkelhet
och den största möjliga lätthet. Ziffran spelar
i detta system en röle, som man åt densamma
uti natur-läran verkeligen icke kan anförtro.
Frågan om den negativa eiler positiva beskaffenheten
af Statens deltagande i näringartie,
(och dit hörer ostridigt detta ämne), sammanhänger
så noga med afgörande! af frågan,
huruvida formerne af de nu varande Ettroropeiske
Staterne, ega sin charactär af tillfällighet,
d. v. s. lemningar efter förflutna secler, eller
om och hvad deruti kan vara väsendtligt; att
dess utredande visserligen icke kan finna plats
här. Man kan likväl icke undgå, att anföra
hvad närings-historien otvifvelaktigt innebär,
nemligen, att våra största Konungar omfattat
Rikets närtngar med synnerlig uppmärksamhet;
Slata- och Banco-Uiskotten$ Ullätandén«' cxxxx
och, bland dem, samme Konung, hvars fördomsfria
tanka införde reformationen. Desse Konungar
, som grundlagt och vidmagthållit
Rikets sjelfständighet och förkofran, insågo dess
sanna behof af näringar, bristerna i dem, som
funnos, och möjligheten af deras uppkomst
och utbildning till hvad de borde vara, som
seclers erfarenhet visat ej kunde af sig sjelf
ernås. Ett sådant deltagande från Regeringens
sida, förenar Konung och folk. Den förre
bevarar Statens, enhetens, grundsatsernas jemna
fortlefvande, under uppfyllande af dess ändamål,
rätt och förkofran, och det sednare uttrycker det
närvarande, bär tyngderna och njuter fördelarne.
Den förre betraktar national-hushållningen utur
dess historiska synpunct, som är det närvarandes
lycka, med efterverlden i syftet: det sednare,
som sällan, må hända aldrig, har denna synpunct,
kan icke bevara sin sjelfständighet, utan
jemn kraft och icke fortgå med tiden, utan
ordentelig frihet. Häraf synes, att nationalhushållningen
från egentel. a:ne håll hermar
de krafter, som gifva henne sin form , nemi.
åsigten af Statens fortlefvande, slägtets succession,
såsom inskränkande det närvarandes frihet,
och åsigten af det närvarandes frihet såsom
vilkor för dess kraft. A ena sidan måste
national-rikedomen vårdas; å den andra ,näringarnes
lif genom friheten. Olika utfaller
denna vård efter olika rikedom, vare sig af
naturen nedlagd, eller genom production tillkommen,
och olika efter olika lynne, vare sig
för varu-produetion eller handel. I afseende
\
I
f‘xxx Stats- och Baneo-Ulskoltens Utlåtanden.
på elen närvarande generation kan det ej vara
likgiltigt, om nationens allmänna tillgångar
(t. e. lånefonder) användas till mer eller mindre
fördel för nationen; om välmågan är allmän
eller på enskilda händer, hopad; om viljan
hos den enskilde står i förening med förmågan
till tridu siri eli a- företag, eller om, såsom
nu, vilja finnes utan förmåga och. förmåga
utan vilja; o. s. v. Denna lära genomtränges
af ett varmt deltagande från Styrelsens, sida L
hvad sorn rörer näringarne^ ett deltagande,,
som hemtar sitt skaplynne af Statens organiska
byggnad, hvarest ingen del kan verka alldeles
skild från, det hela, hvartill han: hörerHär
blir realisationen , som egenteligen införer
stadga L förhållandet uti allmänna verldshandel^
och dermed visar sin stora nyttai ett
egenteligt direct' förhållande till Staten och den
enskillde, såsom verldsborgare betraktad,, men ett
indirect förhållande tillden allmänna rörelsen
inom Staten; hvaremot Statens mynt,, d, v. s.
ett representativt, står uti ett direct förhållande
till allmänna rörelsen inom Staten- Efter denna
lära skall mynt-omloppet inom ett samhälle tjena
Staten först, och. verlden sedan, hvadan också
silfvermyntet blir af ett underordnadt värde,
och derigenom realisationen nedsatt, från att
vara en undergörande trollkraft, lill det sätt ,
att göra myntet reelt, sorn Stater emellan, d.
v. s. i verldshandel^, gör minsta möjliga fluctuation.
Stats.-myntets realitet blir för denna lä.
ra af lika vigt för allmänna rörelsen, men den
anser ej silfver annorlunda, än som vara»
Stats-och Banco^Utskottens Utlåtanden Cxxxr
samt yrkar att alla varor, d. v. s. varor i
allmänhet knnna basera raynt-representati vers
värde. Om denna lära är ensamt förbehållet,
att förklara åtskilliga phenomener, sorn af den
motsätta lemnäs å sido, och måste öfvesses
efter de ej kunna afses, såsom t. ex. att Statens
välstånd ej allenast kan framlockas, meri underhållas,
under det att endast representativt
mynt löper uti dess allmänna rörelse; då torde
den förtjena företräde, äfven från denna
sida, och en närmare bekantskap, med densamma
ej vara utan sin nytta lör dem, hvilka
emottagit Ständers, förtroende eller Konungens
öra»
Andra Afdelningen.
Sedan jag sålunda sökt att göra mig reda
för Rikets sannskylldiga behof i denna stund,
och hvad sorn till afhjelpande af den öfverklagade
allmänna förlägenheten borde åtgöras, förr
eller sednare; d. v, s. sökt uppställa de mål ,
hvaråt alla i detta hänseende vidtagne mått
och steg böra syfta» så fordrar ordningen, att
redovisa den allmänna ställningen af Rikets penninge-verk,
samt de allmänna inrättningar, hvilka
härmed ega oundgängeligt sammanhang. VexelBanquen,
LåneBanquen, Banco-Disconten, Filial—
Disconternes utredning, Riksgalds-Contoiret,
Allmänna Magazins-inrättningens, ManufacturDiscontens
och Jern-Contoirets creditiv-fond.
Man nödgas härvid beklaga, att de under Krigs.
Collega förvaltning ställde Cassör icke for Riket
cxxxti Stats- och Banco-Utskottens ZJtlätanden
Ständers granskning och kännedom äro tillgängeiige,
ehuru derutur betydliga Iåne-bidrag
meddelas, så val emot inteckningar i fastighet,
sorn namnsäkerhet. Sedan härigenom den närvarande
ställningen af Rikets penninge-verk ,
blifvit undersökt och bestämd, återstår sluteligen,
att tillse under hvilken form öfvergången
från denna ställning till den, hvars grundidéer
här blifvit utstakade, och som beredandet
af den allmänna välmågan påkallar, med
minsta skakning, dock med största hastighet ,
kan beredas och utföras.
Enligt 1821 års Bokslut egde Bantjuen
följande tillgångar:
Fordringar fpå Guld och Silfver
å 3 prC. 181,098? 3o.
- - Jern och Metaller 1,461,475: 3o. 2,
- - Fahlu Bergslags
Koppar - - _ 20,323: 2. 8-
- - gamla Läne-Ban
co-Sed!ar
- - 329,211: 21. 1.
^ _ såsom förskott vid.
Realisationen _ jg:
- - på nyare Läne
Raaco-Sedlar
el.
Silfver _ _ - 23,724; 2t. 10.
-
2,006,891: 24. 9»
- - - Bruks-Egendo
mar
- - 606,904: 5S. u.
- - Landt-dito - 3,904,56y: 24. 9.
- - Stads- d:o -1,261,451." 32. 6.
- - å 5 pfC. ölverlåt
ne
från Statsverket
- - - 374,290: 5. 4.
_ såsom Ränte-för
skqttvidLiqui
den
.härom- - 72,514: 3S. 7.
- - Genom återbetald
Auctions-skilling Ilo: 21. 3.
till Uddevalla Stads
pubiike byggnader 22,727: 20. g.
Stat8- och Banco Utskottens TJrfätandeth Cxxxm
Fordringar af Gagnefs Socken lJ,ooc: —
- . _ af Uddevalla Stads
_
- Kyrka - - - i y,G56l 12. 1*
- - Skara Consistorium 9,4'9: '*
- -r Landskrona Stad - 9,365: aS* 5.'
_ - Götheborgs Stad 200,qoo: ■— —
- - uti Odlings-Lån - 609,775: 22. 1°.
- - obetalda Idäntor - 190,230: 6.
7,292,0x1; 8. 1,
- - på Banco-Di
scontens
Cre
ditiv
4.819, o4i: 13. 2,
- - Allm. Mag:s
Inrättningens 1,799,627: lS. 2.
- - Commerce
Collegii
Man,
Disc. D;o - 750,742: 39. 2.
!d:o stående
Lån  89.IO1: 5. 4,
- - Jern-Contoi
retsCreditiv
304,405: 16. —
- - till spänne—
målsköps disponerade
- 58,8481 2. 5»
- _ på Creditivet
till inköp af
myntbara metaller
838,875: — 10,
- - Diverse - - - 167,522: 12, 2.
Behållning ntj Silfver - - 4,821,388: 37. 4.
Koppar So,6o5: 27, 2,
8,797,961: 33: 10.
4,901,994: 16. 6.
Afskrifning underkastade Fordringar:
på Malmö f. d. Di
scont-RKkning
- 60,246: — —
Götheborgs - - 40,000: — —
Götha Canals - 3°4.805: — —•
Riksgälds - Contoirets
inlösen af
Krigs-invisningar| 120,075: — —
Utredning af Malmö
Discont) - - 248,öoS: 24. 2.
af Götheborgs - 171,948: 56. 3,
cxxxiv Stats- och Banco- Utskottens Utlåtanden.
Afskrifning underkastade Fordringar;
PS utredning af|Göth
a Canal-Disc. 1,700,306; 20. II.
af Sfats-Verket - 6,010,661! II. II.
Götha Canal - 2,100,000: — —-
Södertelje D:o - 133,333; 16, —
Hjelmaren D.o - i5o,oOoJ — —-
Strömrensningarne 300,000: —
Riksgälds - Conto
irets,
Diseontskulld 2,750,9*5; 4. g.
CoursdifF. å' inlemnade
olifver 89,381; 7. 5.
—  14,179,684; 25. 2.
Summa tillgångar 57,178,543: 13, 4*
och deremot följande Skulder,
Guld och Silfver, disponeradt
af Statens
medel ------ I»792* — —
Handl, Leman — - - l,5oo: — —
Gamla Lånebanquens
Skulder eller L, B.
Capital a 4}, 4 & 3
prC. —
- - 885,911; — —
Obligationer för inlemnadt
Silfver å 4
prC.  83,343; — —
Återstående Realisations-Obligationer
a
4 prC. - , - - 375:
Outtagne upplupne
Räntor
27,067:
—
Disposition af Konungen
för Piastrars
lyftning  73l,55-?:
Depos. Räkning för
medel till Silfv. inköp
- - _ — 4G;,coo; •—• —
Vexel-Banco - skuld:
Banco-sedelstocken
samt de i Banquen
vid. anfordran disponible
medel 26,027,428: ij. I.
Slats- och Banco-ZJtskottens Utlätandeit. cxxxv
Diverse Räkningar _ 40,817: — —
—— 28,267,790:
Öfverskott efter Bok ------ - 8,912,755:.
Summa 37,178,540: 12. 4.
Vexel-Banquen och Läne-Banquen aro här
sammanblandade.
Banco-Disconten, hvars Crodiliv för närvarande
utgör 6 millioner på Namn och
a million på publika papper, har icke till
fullo detta begagnadt.
Utredningen -af Malmö f. d. Diskont visar,
enligt första Qvartals-förslaget innevarande
år. följande:
Skuld: I Banquen - 253,868: 4, 5,
Utelöpande Attester 828: 29. 8.
Obligationer
1,012: 24. —
Till utredningen af
Götha Canal-Di
scont
_  354,882: 24. —
Deposition af Anrepps
Concours
.
. massa - -
C54: 8. —
Ofver levererade medel
82: j0.
Depon. Auctionsmedel
för Norlinds
lösören-  4,419: 27. 9.
<515,747: 32. I.
'Tillgångarnebeståuti
utestående Lån- - 508,790: 17. 6.
hvaraf likväl enligt
R. S. Revisorers
berättelse (p. 54)
bör afdragas förlorade
------ 390,000: — —
118,793: 17. 6.
hos Lundgren - 1 4,666: 32. —
hos Platen  5,720: — —
Schanman - - i5o: —
Södergren - - l44: — —
Intecknådt i Rönneholm
- - - - 14,000: — —
Deponerade medel 4,195: 63. 8.
145,669: 45. 2.
cxxxvi Stats* pch Banco* Utskottens ptlåtandenl
Kanske att något ingår af Björkmanska fordringen.
Då desse . tillgångar emedlertid
dragas från skuiderne, återstår ren förlust
på denna utredning ----- R:dr 470,077! 34, 1!,
Utredningen af Götha Canal-Discont enlgit
åberopade Qvartals-förslager utvisar:
Skuld tili Banquen 1,755,544! I4* I0-
Utelöpande Attester 3,726! 16. 2,
- Obligationer 2,787: 24. —
Deponerade medel 33,937* I2- 6.
*.79J>995J *9. 6i
Tillgingarno bestå uti
utestående Lån • _ 757,575! 8. 3,
hvaraf enligt Revisoreraesf
beråttslse
p. 46 ------ 370,000! — —
387.535: S. 3.
Influtne medel för
Wahlfeldts Lån - - 1,010: — —
Säker fordran hos
Lundgren - - - - 666! 32. —
Andrén- -
14,600! — —
hos Bruen boklördt |
1,882: 17: 3. lanta
Xow,
Schmidt et f ges 2,000! — —
Comp. 2,218: 9. I
Iggeström, 40,788:39. 28,000'- — —
Läne-Bariquen  6,000: — —
Deponerade medel - 23,364! 37. Io.
hös Malmö Diskont
utredning
354,88a! 24.. —
—■ 818,059: 6. 1;
hvaraf visar sig en förlust på denna utred
ning,
stor R:dr B:co-sedlar ----- 977,936!' 1J, 5,
dock har ingen Ränta blifvit Banquen godt
gjord-
’
Utredningen af Götheborgs Discont ani
ees icke medföra någon förlust.
Hvad Biksgalds-Contoiret angar och enligt
de cal euler, sorn infö* Stats- och Banco
Ut
-
Stats- och Banco-Uisiottens Utlåtandencsxxvrt
Utskottens Finance-beredning blifvit företedde,
så erfordras intill 1823 års slut 939,800
B:c!r B:co, lör att sälta Contoiret i tillstånd, att
fullgöra alla sina utbetalningar, äfven om
Assistanee-Contoiret skulle fortfara , och då
Banquen öfvertager Riksgälds-sedlarne, samt
Contoirets Discont-skuld, hvilken d. -Is 2822
gjorde 2,989,022: 4. 5.,. afskrifves eller upphör
att löpa med ränta. Denna brist ökas under
loppet af år 1824, ytterligare till 1,048,400
R:dr, hvarefter Contoiret under åren 1825,6,
f] och 8 endast har ett Capital-behof af tillsammans
räknade 289,000 R:dr B:co. Dessutom
innehar Contoiret 821,000 R:dr B:co
för Statsverkets räkning, hvilka af Stats-Con—
toiret torde kunna uppbäras, örn denna fordran
beror på reserverade fonder; samt 116,666:
32 åt Hans Maj:t Konungen, som vanligen
innestå af skäl, att årliga Ränte-ersättningen
200,000 hittills utgått Qvartaliter; deremot
eger Contoiret tillgångar uti säkra utestående
Fordringar ----- 317,667: 3;. —
samt i odisponible fonder
såsom Lombarden 8Cc. - - 246,441: 40. 7,
564,10.9: 30. 7.
hvilka framdeles kunna indragas.
Magaains-fonden var d. 1 Octob. 18 22
skyldig enligt R. S. Revisorers berättelse
Banquen - - - - 2,194,127: 4i. 9.
Andra retk - - - 13. —
—* 2,479,603: 6. 9.
Bihang till Rihs-Stäfidens Prat* 1323» 6U* Sarah Bilag, till
Mern* N.& so. &
cxxxviii Stats- och Banco-Utskottens Utldtandtn,
egde deremot Contant 26,2i5: 13. n.
utestående fordran - S3>912: 12.. 2.
d:o undsättnings-säd 578,355= 34. $•
Säd "1 J”
Ved”"3 >E(’ter ne^-^ 1,282,283: 21. —
Köld j satta Priser
Proviant
(_
Fastigheter - - — — 389*8^^ 4^' 8*
Materädier) Inköpspris 1,2,152: 28. 7-
2>492>745: »4,
Och dessutom torde ännu något ytterit»
gare vara att vänta från Italienska spänne—
måls-utsändningen, ehuru det samma icke kan
uppgå till hvad Revisorerne förslagsvis uppgifvit,
nemi. 98,000 R:dr, emedan sednare umderrättelser
dertill gifva anledning. X>en
Febr. egde Inrättningen
85,865 T:r Råg. "J
62,396 — Korn. I
12,544 — Hafra. r
4>3 5° — diverse.J
278,989 kannor Brännvin. Alltsedan 1819
har Inrättningen icke kunnat bidraga till upprätthållande
af spannemåls-priserne af brist på
Cassa-tillgång.
Den, under Kongl. Commerce-Collegii
förvaltning ställde Manufactur-JDiscont bar åliiat
Banquen endast med 89,101: 5. 4. såsom
stående lån, samt på Credit: 750,742: 39.
2. enligt 1821 års bokslut, ehuru bemäldte Collegium
för denna Discont kunnat disponera
1 million R:dr, efter 1818 års Riksdägs-beslut»
Jern-Contoirets CreditiV-Fond, hvars Creditiv
på Banquen kan utsräckas till 600,000,
Stats- och' Banco^VishoUentt Utlåtanden. tfxxxtx
hade endast till belopp 304,^05: 16 varit begagnad
den 31 Dec. 18ai»
Bevillningen uppgår vänligen
till - - - - R:dr B:cO 2,580,000.
deraf till Statsverket 1,666,6G6|
Banquen - 500>°00
Rgds-Con
toirfet
- -- 2 18>3 3 3 I
H. M. Konungen
- 200,ÖÖO.
2,580,000.
Man ser tydeligen att derest Statsverkets
'skuld till Banquen skulle afskrifvas, Bevillningens
belopp kunde nedsättas med denna —
million, efter som 1818 års Bevillnings-för'Ordning
Uttaxeras 1823, således ingår 1824,
hvadan denna afbetalning för år 1824, kunde
användas att betacka Riksgälds-Contoirets behof
, sorn i öfrigt endast Uppgår till 289,000,
i summa under åren 1825, 6, 7, och 8, då
deremot Contoiret at Bevillningen här ofvan
åtnjutit 213,333! tl:dr B:Co årligen. Det häraf
uppkommande öfverskott hos Riksgäldskontoret,
torde likväl behöfvas på sätt här
nedan kommer att visa sig. Denna nedsättning
af Bevillningen förutsätter likväl att de
Banquens fordringar, till hvilkas gäldande ingen
fond finnes, saint de årliga behof, hvarifrån
R. H. S. icke kunna skilja sig, til! allmänna
Arbetfehs bestridande-, och hvartill endast
fond kan finnas i Banquens ränte- och
Capital-inkomster, icke genom bevillning katt
komma att fyllas. Banquens osäkra fordrin
-
ert Statt? <5eft Saneo-Uiskotttns UtlåtandenI
gar, hvilka vi här ofvan särskildt upptagit
och funnit uppgå till 14,179,6841 25- 2, måste
undergå särskild utredning. Xiikval måste
stadgandet af någon grundsats föregå denna
utredning. I detta hänseende synes följande
tvänne omständigheter förtjena, att särskildt
betraktas, nemligen
1:0 Huruvida Banquen kan anses förbunden,
att alpari inlösa sina sedlar, och
2:0 Huruvida Banquens Capital-öfverskott
uppkommit endast och allenast till följe af
Banquens egen åtgärd, under det att Banquen
fullgjort sine förbindelser P
Hvad första frågan angår, så finner man
ej allenast af första begreppen uti financeläran,
utan af ali erfarenhet i denna väg, att
återbringandet af ett i värde fallet sedelmynt
till dess första ursprungliga godhet, medföret
de aldra skadligaste verkningar uti ett lands
inre rörelse. Jag säger med flit, sedan sedlarne
fallit i värde, ty jag kan icke anse en amortering
skadlig förr, än varuvärdena hunnit
rätta sig efter Mynt-öfverflödet sa, att
allmänna rörelsen absorberar hela mynt-beloppet;
en sådan amortering, försigtigt verkstäld,
innan ännu myntet hunnit falla i värde,
kan vara tjenlig, att afskaffa tillfälligtvis
och utan allmänna rörelsens kraf, tillkommet
mynt, d. v. s. mynt-öfverflöd} och erfarenheten
utvisade att detta lät utan skadliga följder
verkställa sig, efter 1809 års Riksdag, så
länge Systemet följdes. Nu hafva deremot varorna*
belopp ökats, och deras pris stigit, så
Stats- och Banco-Utsiottens Utlåtanden, extr
att mynt-beloppet absorberas af allmänna rö'-’
reisen, hvilken nu betjenas endast af RgdsSedlar
till Banco reducerade
(i8f*2i) - - - 3,751,207: 23. —
af Banco-sedlar - - - 26,027,428: 13. 1.
Tillsammans 29,778,635: 36. 1.
Då deremot Banco- och Riksgälds-Sedel-stocken
åren 1800—1807 utgjorde under alpari
Cours 13,363,920 till 14.859,250, och per
medium 14^ million i Silfver, som efter 120
Sk. Cours uppgår till 56~ million. Dessutom
skulle en sådan återföring af Banco-sedeln
till silfvervärde medföra den orättvisaste förändring
uti enskildes förmögenhet. Man kan.
derföre ej annat än anse Banquen från sådan
förbindelse befriad, således endast förbunden,
att, efter gängse Cours, som må sättas till 128
sk. per medium, infria sine utstälde sedlar.
För denna Capital-vinst, henstad så väl från
Ilandet genom Bevillning och Räntor, som
från Capitalisten, genom försämring af Silfvervärdet,
har Banquen icke, att tacka sig
sjel.f, utan de åtgärder, som Konung och
Ständer vidtagit, hvadan denna Capital-vinst
äfven af Konung och Ständer måste kunna
utan Sedelhafvarens ytterligare förnärmande
disponeras från Banquen. Denna tillgång uppgår
till 8,035,64.7: 46. 3, B:co. Hvad åter
Banquens årliga Räntevinst beträffar, hvilken i
synnerhet de sednare åren efter 1818 års Riksdag
uppgått till betydligt belopp (5, å 700,000),
så är densamma till största delen uppkommen
deraf, att Banquen utan fond utställt den
exxii Stats-* och JSaneo-Ut skot tens. Utlåtanden.
sedelökning, som 1809 och deieftey verkställdes,
I öfrigt och enär 74 art. i 1668 års
Bancotföro.rdning tydeligen hänvisa? R» H.
S., sorn under Kongl. Majus Nådigste Protection
åtagit sig Banquens handhållande och
försvar, att disponera ofver Banquens salderade
Gev/inst , som det med Kongl. Majus,
och fäderneslandets heder och nytta till publicos
usus best kan ske; så synes intet hinder
vara att disponera öfver Bariquens öfverskju-,
tande Capital, hvilket, efter 1821 års här ofvan
anförde Bokslut, uppgick till 8,9x2,753;.
i händelse de osäkre fordringarnes belopp,
samt Rikets, behof i närvarande stund så skudin
fordra.
Att Riket i, närvarande stund är i ver*
keligt behof af nedsättning i Bevillningen,
är för klart och allmänt yrkadt för att bär
upptaga någon särskild undersökning; Jag vili
derföre öfvergå till beloppet af Banquens säkra
fordringars bestämmande;.
Banquens lån på Metallpant, hvilka årligen
omsättas och egu en osvikelig säkerhet,
så vida uflånings-beloppet icke alltför mycket
utsträckes, anses utgå fullt 2,006,891: 24, 9,
Fastighets- och odlings.-,
lån utgjorde - - 7,292,0 iu 8. i0
deraf toifde å Stads-Egen-,
domar böra afskrifva 3.
omkring £00,000:
dito (o^r.
dringar för
Kanteförskott
med
de f pr C.
Lån a om
Stats- och Banco- Utskottens. Utlåtanden, ami
Statsverket
ö fr erlåtit 72,514:38.. 7*
å odlingslånen
omkring
- 159,77;: 22. io..
—
332>2S°: 13. ;•
—~6,909,720: 42. 8.,
Creditiv-fordringar och
d:o behållningar ut-,
gjorde'här ofvan - - - 8>79?>9®i: 33* I0'
deraf torde böra afskrif-.
vas å JMagazins—Inrättningens
Creditiv, hvad
som ungefärligen motsvarar
Magazins-byggnadernes
upptagne fastighetsvärden,
emedan
desses Capital icke katt
j rörelse användas, eipedan
byggnaderne behöfvas,
således alskrifvas
å detta
Creditiv 399,627: iS. 2..
dem star
ende de-,
len af den
under Commerce-Collegii
_ för-,
vältning
ställde loud 89,101: 5. 4V
samt af
Banquens
direrse behållningar
104,769: 19. r.
, , -593,497: 42. 7.
■ 8,204,463: 39. 3.
Behållningen. uti Silfven och koppai; utföre s,.
med - - ~ - 4,901,994: 16, 6.
de fordringar, som. här ofvan före blifvit
ansedde såsom underkastade afskrihiingar,.
hvilkas belopp var - - 14,179,684: 25. 2.
Utgjorde filiai-Disconternes
utredning följande t
Malmö f, d, Discout-räkliing
60,240:
exi.iv
Götha Canal dito dito 3o4,So5:
■Riksgälds - Conto irets
särskilde Creditiv för
utredningen af Malmö
Discont - — t 24.3,008:-  Götha, Ca.-,ia 1 _ i,700,306: 20. .11,
Af hvilken summa
_ - - - B;co ltldr 2.3,13.359; 45. I,.
enligt här ofvan meddelade
uppgifter afgår
förliic»t på Malmö.
JD ise ontil
treding 470,077; 34„ i.
GÖllia
Canal 977>9}6:. i3. 5. i,448,014: 44, 4,.
Iterstår säker tillgång - 863,345:44. %.
Bland Statsverkets skuld,
till Bantpien, inbegripes
äfven. Tackjerns Bergssi
n gernes skuld, s q ny vid1822
års slut uppgick
tu; _ _ _  93,728:. 35. 4».
Götheborgs
redning anses icke medföra
lingon förlust, hvadan
kommer att ingS
Baricjuens fordran på
Götheborgs f. d. Discont 40,000: — —
äfven som dito ?! Riksgälds
-Cor.toirets Credit:
v för Utredningen - 171,948: ;6. 3.
'
— 1,171,023; 2iP, ék
Ofvanstående belopp 14,179,684: a5. 2.
kommer alltså att
minskas med - - - - 1,171,025: 20. 4.
13,00S,06 : 4. ToT
JVTen deremot okas med
afskrifningarne u. fastighets-
oelt odlings-,
lånen 332,230;- i5. J,
samt å
Credit.
verne
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, cxiv
peli Be-r
hållningen
-• 595,497- 42. 7*
.—,—- — ■ ■■ 925,780: 8* —■
- — 15,93 i,449:
Så att suninian af Banquens bokförda tillgångar
uppgår till sitt rätta belopp, enligt
1821 års bokslut,: eller - - - - 37,.i7S?543i 12. 4...
XJpptager mannu
belopp ^3,934>449: 12, jq-.
hvilket möj.eiigen torde Ökas genom den
ytterligare skuldsättning Riksgälds-Con-.
toiret gjort under lappet af år IS22, da
Piscont-skulden öfversteg 2,989,000 Il:dr
samt innevarande år kommer att göra, genom
inlösen af 5 och 6 prC. Lånen med
Banco Rldr 5/) 0^0 o o* —
och dertill lägger Riksgäld s-sedelstocken,
som saknar aii annan fond an Banquen,
Utgörande med 1821 års slut - - -■ - 9,755,207: 23* —.
Så uppkommer ett behof af - - i8,l8f,656l. 35* lo*.
Hvaremot Riksens Iiöglofl. Stander endast
ega att anordna hvad Silfxet renderar,
nemligen ^ - 8,035,647: 46. j,*.
samt Capital-öfverskott 3,912,7 5.3; —, —
och hvad Banquens tillökning
uti Capital under
182.2 och 1823 kan anses.
utgöra - - - - 1,400,000: — —.
- 18,348,400: 46-,. 2L
hvaraf alltså visar sig att fastän R* H. S..
uti Rikets närvarande belägenhet icke kunna
anslå någre medel från Bevill ningen,
till godtgörande af Banquens fordringar,,
hvadan desse fordringar måste af skrifvas..;
Banquen likväl eger tillräckelig fond qvar
att betacka alla dess skulder hvartill af—
ven Riksgälds-sedelsto.cken bär blifvit,
räknad.
Pe årliga behof och lönebidrag tili bestridande
af allmänna byggnader och anlägg-»,
ningar, sorn vid Riksdagen blifvit begärde
äro:
(se
cxnvi Stols- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
Om allt, eller till hvad belopp, som häraf
kan komma att af R. H. S. beviljas, så
finnes dertill ingen annan tillgång än uti
Banquens disponibla Capital och Räntor. Dessas
belopp beror helt och hållet på den rigtning
Räne-fonderne vid Riksdagen kunna få;
men om man antager, att inga, nya Rån utgifyas
annorlunda, än på korrta bestämda betalningstider,
d. v. s. i vanlig Discont-väg och,
på pantsatta Effecter, så skall, enligt de uppgifter,
som från R,. S. Banque blifvit Utskottet
meddelade, under åren 1824, 5, 6, 7 och
8 följande disponible Capital och Räntor, sedan
Banquens underhåll blifvit afdraget, upp-,
komma, med en Djscont-rn reise af 5 Millio»-  ner ä 5 procent*
2,824. Fastighetslån å 4 prC.
Uddevalla och Gagnef a 6,826,000 - -  Uddevalla Kyrka; Consist. i Skura och
Landscrona å 4 prC. 32,764 - -  Götheborg å 5 prC. ------
Fastighets-Lån å 5 prC, 3 5S*944-. ~
Odlings-,L%nen å 2 prC, - - - - -  Magazins-Jnrättningeu - - - - -  Meta 11 panter 2J å 2 pt*C^ - - -  Yaru-beläning (Ränteskilnad) å 1 prC.
Manufactur-Disconten - - - -  Jern-Contoiret -------
J3anco-Disconten — - - -
Räntor.
Capital..
233,040’
1,311.
10.000.
, I7.947-
i3,uo.
25.000.
lc,ooo;
20,000.
12,000.
250,000.
130,737.
889.
4,900.
8,250.
130,370.
792,^00.
274,249.
182J. Fastighets-Xån 5,S26,coo ~ 131,000:
5,695,000 ---------
Uddévalla Kyrka m. m.
Götheborgs- Lån$t - - - - -  Fastighets-Lånen å 5 prC. 550,691
Odlings- - -- -- -- --  Metallpant. Varu-, |Manuf.- JernC. -  Disconten
227,800.
1,275.
9,70°.
17,534-
10,503.
67.000.
25.000.
138,746.
, 92S.
4,200.
8,666.
116,780.
i
683,912.
269,317.
Stats• och_ Banco-Utskottens Utlåtanden, cxtvir
1826. Fastigh. 5,695,000,-139,000: 5,556,000
Uddevalla Kyrka ra. m. 3o,goo - - -  Götheborgs-Länet å 5 prC. - - - -  Fastighets a 5 prC. 342,026 - - - -  Odlings- ---------
Metallpanter och Discont - - -
Räntor.
Capital.
222,240.
1,23.6.
9,590.
17,101.
; 8,167.
317,000.
147,145.
964-
4,410.
9,099.
j; 17,000.
575,334-
278,000.
1S27, Fastigh, 5,556,000-1147,000:5,4c9,000
Uddevalla Kyrka m. m. 29,936 - -  Götheborgs-Lånet å 5 prC.
Fastighets ä 5 prC, 332,926 - -  Odlings-
Melallpant m, m. oell Discont - -
216,360.
1,197.
9,369.
16,646^
5 ,823.
317,000.
156,266.
3,003.
4,631.
9,554.
Ho,180.
566,395..
281,634.
1328. Fastigh. 5,409.000,-156,000: 5,253,000
Uddevalla, Kyrka m. m. 28,935 - -  Götheborgs-Lånet å 5 prC.
Fastighets-Lån a 5 prC. 023,ni -  Odlings- - -- -- -- --  Metallpanter m. m. och Discont - -
209,620.
Li57*
9,137-
16,163.
5,619-
317,000.
165,827.
1,043..
4,863.
10,032.
98,220.
556,701.
279,985.
Häraf visar sig att Banquen kan i Rän-  tevinst påräkna år 1824 - -  hvaraf likväl böt" afdragas Banquens un-,
derhållskostnad, - - - -
år 1S25, Räntevinst ------
1826
592,400,
220.000.
583,912.
220.000.
575,334.
220.000.
372,4oo.
363,912.
355 334-  346,395.
336,701.
1
1827
1828 - - - - - - - - - -
Utom Capital-Inkomsterne
506,3.95.
220,000.
5:56,771.
220,000.
cxLViu Stats- och Baneo-Utskottens Utlåtande^
Om dessa Banquens tillgångar kunna och
böra belt och hållet, elles blott till någon del,
användas till förenämnde anslags beviljande
hörer lika litet till den närvarande ställningens
bestämmande, som frågan hvilka af de
begärdta anslagen förtjena afseende; Men sedan
den närvarande ställningen blifvit, så väl
i afseende på Rikets sannskyldiga behof, sorn
dess financiella tillgångar, bestämd och jemnförd
med den stallning, hvartill man bör sträfva,
sättet dertill gifvet, samt derjemte hvad
som af de begärde anslagen bör utgå; då först
vidtager 1'inance-Regleringens arithmetiska
del. I afseende på vår närvarande ställning,
xnå likväl sluteligen anföras, att efter ali sannolikhet
Statsverket icke kommer i behof af
någon tillökning af Bevillnings-anslaget, likväl
är detta behof icke förr bestämdt, än Riksens
Höglofl. Ständer äro färdige att åtskiljas.
Banquens ställning, som bär ofvan blifvit
uppgifven efter 1821 års bokslut, har
liufvudsakeligen undergått följande förändring
sedan det samma, och kommer ytterligare att
förändras till följe af 1818 års Riksdagsbeslut,
sålunda, att Statsverket under desse arne år
inbetalar ungefärligen - - - 1,000,000.
uti både Capital och räntor och deraf
uti Capital ungefärl. - - - - 790,0001.
Hv aremot Götha Canal
uppburit - - - - Éoo,ooo.
Strömrensningarne - - 200,000.
Hjelmare Slussverk - 50,00a,
850,000,
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden. exxxrc
Hvaraf visar sig att Banco R:dr 60,000 blifvit
utgifne fran Banquen af dess besparda Capital
eller Räntevinst; hvaraf följer att Statsverkets
skuld blir så mycket mindre, samt
arbets-anslagen så mycket större j men enär
båda dessa skulder tillböra afskrifningärne, så
verkar sjelfva förändringen endast derhän, att
sjelfva absoluta afskrifnings-beloppet ökats med
6o,ooo, deremot torde med visshet kunna påräknas,
att Ranquens bokförde Gewinst under
åren 182a och 1823 utfaller något drygare
än densamma här ofvan blifvit upptagen ,
nemi. 1,400,000, hvarförutan det visat sig, att
Banquens tillgångar, efter behörigen Verkställd
afskrifning, samt öfvertagande af Riksgäldssedelstockenöfverskjuter
skulderna med 160,000.
Banco-sedelstocken kommer under loppet
af åren 1822 och 1823 att undergå någon liten
förändring. Enligt uppgifter som blifvit Statsoch
jBanco-Utskotten meddelade visar den sig
på följande sätt:
Vid 1822 års slut var densamma - - - 25,123,173: 2g. 5.
och hade således minskats under samma
år, med nära i milli-on. Meit år 1823
inflyter i Banquen Ränta från Statsverket
enligt Calcul - - 109,356:
nf Odlings-Lån w - - I2,S75:
Fagtighets-Lån - - - 240,128*
särskildte eventuelle anslag 66,Sool
Jliksgälds-Contoirets Cre
ditiv
- - - - - 5o,obo! /
Magazins-Directionens dito 55,oooi
Södertelje Canal - - 3,500:
Hjelmare dito - - - - 6,oocC
'Götheborgs Stad - - - 10,000>
Vinst af Discont-rörelsen
efter 1824 års Bok „ 917,597: 18.
■— 11 ■ $5o,Si6: 28.
ici Stats- och Banco-Utskoltens Utlåtanden.
derifrån afgå Räntor å LåneB:o-Capitalet
- - - -
Banco-fullmägtiges Honorarium
------
— Statens aflöning - •
Pensioner - - - - -  omkostnader - - - -
‘Capital-lntrader: af Statsverket.
enligt Calcul -  Fastighets-Lån enl. d:o -  af elen förskjutne Räntan
å temporaira Lån - -  af Odlings-Lån - - ’—
af Södertelje Canal-Bolag
af Filial-r)iscont~Utred
-
deremot bör enligt föreskrifter
utgå.till
Odlings-Lån - - - -  Banco-Discont-fondens ökande
Götha
Cabal — — — -  Strömrénsningarne - -
35,009:
8,000:
87,500:
8,000:
80,000:
*—— —-—
213,5©°:
— —
Öfverskott 632,346.'
28. 5.
390,644':
129,436:
7,336':
102,740:
16,666: 32,
35o,ooo:
996,82*:
32. —
1,629,169:
li. b
'231,473:
5jo,ooö:
300,000:
100,00-0!
981,473:
Verklig sedel-förminskning- 647,696: 12-
Riksgä’Ids-Contoi\ets Cassa-beräkning utvisar
ett behof, sorn ej utan Banco-sedelstockens
ökning kan afhjelpas - - 939,800."
och i dessa Calculet oberäknad ränta
till Banquen - — - - - 5o,6öo:
—-—969,800: —
Resultat: sedel-tillokning 1823, ungefärl. - 322,104: —
Enligt R. H. S:s beslut vid 1818 års Riksdag,
hade deremot sedelstocken kunnat
uppgå till större belopp, än den verkeligen
gjorde, som inses af nedanstående:
Vid 1822 års. slut var Vexel-Banco sedelstocken
tillsammans ined behållningen å
Enskildes räkningar ------ 25,092,173: ij,
Stats- och Banco- Utskottens Utlåtanden. cm
Utelöpande Sedlar inom Banqnen - - 31,000: iy. 5,
Riksgälds-Sedlar - - - - - - - 5,731,2511 *|7. * 8.
Riksgälds-Coiit:s Assignationer på Banquen 69,143: 18. 10.
28,953,568: 46. 11.
Odisponeradt å följande Creditiver!
Till Kongl. Maj:t, till inköp af myntbara
metaller - -- - - -- -- 619,147: 37. ”7.
Commerce-Collegii - ------ 164,839: 34. 7.
Magazins-Directionens ------ 112,388* 16. 3.
Jern-Contoirets - - - - - 27M-52* 46. 6.
Banco-Discontens, (oinskränkt för publike
papper), var 6,5oo,ooo och deraf - 1,624,218’. 12. 5..
dito af de fran Filial-Disconterne influtne
medel - -- -- -- -- - 7°3,öoo: — —
Stockholms Stads Bfändförsäkrings-Cont.
3 3,3331' - - - - - — - - — 16,666: S2* —
Odlings - Lfm , anslaget tillsammans med
Fastighets-Lånen till 6,800,000 - - 150,000: 5. 1,
32,586,726.* 39. 4.
Och, om Piastrarne icke hf Kongl, Majit
blifvit lyftade, hvaremot Banco-sedläi'
ingått till belopp 792,557* 5. T.
så hade sedelstocken kunnat uppgå till 53,3i9,2S5: 4.4. 10.
d. v. s. den hade kunnat vara 4 § million
större än den verkeligen nu är. I öfrigt visar
sig af JBanco-sedelstockens ortlbbeliga belopp,
grundadt uppå 12 §. uti Riksdags-beslutet
år 1818, under det att varornas belopp, hvilkas
utbyten genom penningen till en del skall
besörjas, beror af Production och Consumtion,
hvilka ej låta reglera sig, den följd att då
stor varu-production eger rum, varornas värde
till följe af Sedei-beloppets orubbljghet
måste falla, men deremot stiga under liten
varu tillgång5 d. V. s. att skilnaden i varupriser
blir större, än den skalle Vara , om
mynt-qvantum Vore rörligt, efter behof vet,
såsom t. ex. under realisation eger rum.
erli Stuts! fich Banco-tjfsköttens Utlåtanden.
Banquen har längesedan upphört, att full-*
göra den förbindelse, som hvarje Bancosedei
innefattar J ehuru Kongl. Maj:t först genom
Förordningen af den 3 April 1818 (?) upp*
hafde Domstolarnes åliggande, att meddela
dom till detta fullgörande, hvarigenom ali
verkställighet af Sedel-innehafvarnes rätt blifvit
tills vidare inställd. Ostridigt medförer
detta förhållande, hvarigenom Banquen blifvit
försatt utom Rätts-tillstånd, en skadlig osäkerhet
i afseende på Banquens förbindelser.
Enligt 72 §> Regeringsformen ega R*
H. S. allena magt, att genom Banquen utgifva
sedlar, som för mynt i Riket erkännas
må, varandes Banquen under R. S:s egen Garantie
och vård. Dessutom har föreskriften
uti 63 §. Regeringsformen, att ett Creditiv
ur Banquen må af Kongl. Maj:t kunna, Under
vissa villkor, lyftas, alltid, blifvit så följd,
att detta Creditiv saknat all fond. Man har
till följe häraf ansett sig kunna utsträcka Låne-Banquens
functioner, utan, att bereda sig
fond; och enär utlåningarne blifvit, såsom
med fastighets-Lånen sig förhåller, meddelade
på längre tider samt befriade från Banquens
rätt, att vid påkommande behof indraga demi
har Banquens förmåga att inlösa sina sedlar
alldeles upphört; och af 2:ne orsaker, nemligen
sammanblandning af Lane- och Vexel-Banquen;
d. v. s utställanden af Lån utan fond,
samt sammanblandning af Statsverket med
Banquen. Denna egenmägtiga behandling af
Ban
-
Stats- och Banco-Utsiottens Utlåtanden.
Banquen beror, i sakernas närvarande ordning,
allena af Rikets Ständer.
Banco-Disconten omfattar den största I,|«
nefond, som på ett enda sätt och under en
enda form utgår. Beläning af Namn, blott
med afseende på säkerhet, innebär icke nödvändigt,
att Statens lånebidrag användes jemlikt
Statens Intresse; om så sker är det tillfälligt.
Denna Discont-rörelsens verkan, nemi.
utan att till princip omfatta Statens intresse,
skiljer sig från första Discont-inrättuingen.
Om afsigten med allmänna utlåningsverk bör
vara, atc befordra allmänna rörelsens gång
och rigtning till allmän välmåga; så måste de
näringar och de personer, som närmast deltaga
i den allmänna rörelsen, egenteligen njuta
understödet. Sådan var syftningen af det
General-Discont-Contoir, som inrättades 1787,
hvarom den då utfärdade författningen tydelI—
gen vittnar. Der upprepas på flera ställen,
huru genom Discontens åtgärder nyttiga näringar
borde upplifvas, vidmagthållas och understödjas,
hvarföre ock Directionen ålades, att
med all möjlig sorgfällighet tillse att biträdet
af Lån måtte komma heldst dem till godo,
som i nyttiga näringar deltaga m. m. Efter
närvarande ställning med Discont-rörelsen,
kan dess rörelse-styrka användas till ökad consumtion
af öfverflöds-artiklar, lux, döljandet
af personers obestånd, m. m. Huruvida en
sådan ställning bör fortfara eller icke, tillhör
mig att här nedan närmare utveckla.
Bihang till Riks-Ståndeus Prot. IS*3 6\tc Sami, Bilag, till
Mcmt N:o 20. xt
Ci-iv Stats- och Banco-Utskottens Ulla landen'.
Genom Kongl. Förordningen af d. 13
Julii 1818 stadgas straff för den, som dädanefter
beträdes med utgifvandet af skrifne eller
tryckte Assignationer och Invisningar,
ställde på enskilde personer. Att sådan assignering
likväl tillhörer den enskilde Crediten,
så vidt desse papper icke emottagas i upp^
börd, synes mig ostridigt.
Tredje Afdelningen.
Uti det föregående har jag sökt att göra
mig reda för beskaffenheten af den närvarande
ställningen, så väl i afseende på allmänna
rörelsen och välmågan, som de egenteligen
administrerande penningeverkens förmåga och
verknings-sätt. Ordningen fordrar nu, att bestämma
begreppet och verkningarne af allmänna
rörelsen, samt det sätt, hvarigenom de i
detta hänseende administrerande Verk skola
uppfylla sin bestämmelse. De äro desse verkningar:
en trefven folkmängd och folkökning,
jemna pris å lefnadsmedel, med jemn tillgång,
utan trugad afsättning; Näringar, som utvidga
sitt område, förbättra och mångfaldiga sina
producter, samt lifvas af Handeln; I^andtmannens
förnöjsamhet; Närings-Idkarens rigtande
sysselsättning; Lego-arbetarnes flit och
belåtenhet; Tjenstemannens sorgfria egnande
åt Nationens stora föremål, skydd och förkofran
; Försvarsmagtens kraftiga tillväxt eller
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, clv
sysselsättning bland trefne Medborgare, som
ej känna henne såsom en börda; Köpmännens,
Handelns lifliga företag, ledde af Näringars
öfverskott, af förråders rikedom, af ukade
redbara, njutningar hos Allmänheten,
af Utländningars förtroende; Kunskapers allmänna
begärlighet; Ett lifligt, till föremålet enigt,
deltagande i National-angelägenlieter; och
sluteligen Förtroende till framtiden.
Hvad åter igen angår det sätt, hvarpå
Rikets penningeverk skola uppfylla denna sin
bestämmelse, så företer sig genast, att det
samma måste ej allenast stå tillsammans med
Statens allmänna åsyftning, utan äfven medverka
dertill. Statens förhållande i detta hänseende
visar sig olika efter de olika begrepp,
man i allmänhet gör sig om förhållanderne
emellan det enskilda och allmänna i Staten;
och den negativa eller ock positiva Stats-Läran
införa olika medel och resultat på detta
sätt, hvilket jag redan antydt. Här kan ej
vara stället, att framställa en lära om mynt,
ehuru de olika begreppen i detta hänseende,
hvilka nu äro gängse, väl kunde påkalla den.
Jag återfaller här på den reflexion, soln jag i
början redan anfört, att redandet af detta ämne
icke synes vara inom Riksens Ständers
område; en reflexion, sam ovilkorligen påkallar
en annan, nemligen, att ehvad Ständerne
än förmå utreda, besluta och till verkställighet
genom sine fullmägtige befordra; det
samma ändock skall sakna all hufvudsakeligen
«.vi Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden}
välgörande verkan; sa vida ej samina besluf
gillas och lifligen etkännes af Styrelsen.
Hvarje näringsdrift fordrar, bland annat,1
äfven skicklighet och Capital. Sedan medborgerliga
förmögenheten blifvit fördelad ibland
Närings-Idkarne och Capitalister, har
det blifvit möjeligt för snillet i Naringarne;
att ega värde; Ty Credit har ersatt Capitalbrist.
Ett sädant förhållande mellan Capitallöse
Närings-Idkare, hvilkas rikedom ligger £
snillet eller färdighet, och näringslöse Capitalister,
hvilkas rikedom ligger i materien, kan
ega rum, sorn medför den verkan att behofvet,
att upplåna, jemt uppväger behofvet att
utlåna. Under en fullkomlig National-Credit,
m. fl. omständigheter i Stats-tillståndet, blir
det likgiltigt för styrelsen, antingen den negativa
eller positiva Statsläran anses böra följas.
Men då denna jemnvigt är rubbad, blir
det, enligt den negativa Statsläran, öfverlemnadt
åt den enskildta förmågan, att hylla sig
sjelf; Ty Capital.behof, säger man, t. ex. inlåckar
Capitaler utifrån, och styrelsekonsten
hvilar, under denna negativa åsigt, trygg
med endast det bemödande att alltid och
allestädes upprätthålla den enskilda Credi»
ten. Staten får, för sig sjelf betraktad, ingen
betydeke. Alla förhållanden sammanväfvas
med verldens i allmänhet, och man kunde
kalla denna synpunct den cosmopolitiska, enligt
hvilken äfven Statens uppkomst och försvinnande
måste vara likgiltigt. — Enligt
d§n positiva Stats-Lärans grundsatser der
-
Stats- och Banco-Utskotteris Utlåtanden, ctvir
emot, blir det en Stats-angelägenhet, att Capital
icke brister för Näringarne; dea enskilda
Crediten, ensam tagen för sig, anses ej tillfyllestgöra
JFinance-Regleringer.s behof; det
blir en Stats-angelägenhet derjemte att varubeloppet
i allmänna rörelsen representeras af
mynt , äfven som att denna representation
verkar till Narings-lif och allmän välmåga,
hvartill fordras den möjligaste största säkerhet
i beräkningar och bärgning, och dertill åter
att den minsta möjliga fluctuation skall ega
rum emellan varu-mätaren och varornes qvantiteter.
Häraf den fordran, att rörelse-Capitalet,
skall sätta sig efter varu-beloppet; hvad
som uti denna sammanställning (eqvation)
felas, mäste regleras genom en alltid gifven
möjlighet att tillbyta sig Silfver, d. v. s. vara
emot Creditmynt, så väl som Creditmynt eznot
vara (realisation); en fordran som ytterst
innebär, att, efter som den enskilde ej alltid
kan sälja sin vara under inhemsk afsättning,
så måste han vända sig till Utländningen ,
(export) tillbyta sig Silfver (eller Silfvertecken),
och deremot kunna åtkomma Creditmynt,
som han vill och måste använda i sin rörelse;
men Närings-Idkaren bör ej nödgas sälja emot
Conjunctur, Köpmannen ej nödgas exportera
emot Conjunctur, emedan båda delarne
medföra deras undergång; äfven som ingen
dera (ej heller Capitalisten) nödsakas köpa
eller importera emot Conjunctur. Häraf varu-lager
och, i brist af enskild Capital.styrka
eller Handels-vana , Varu-belåning , Vexel
-
Civin Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden
Diseonfering m. m., och alla dessa åtgärder
erkänner den positiva Stats-läran tillhöra Staten-
I Stater, som ömmat för sine näringars
bestånd, (England) har ir.an derföre under
ofördelaktig Conjunctur , tillkommen genom
Eandets politiska ställning (Continental-Systemet
), bi t rädt Exporten, lättat afsättningen genom
allmänna uppoffringar, (Export-förmåner)
för näringarnes vidmagthållande, under visshet
att desse uppoffringar mångfaldt ersättas.
Det samma skedde i Sverige åren 1807—11,
genom permanent Jernbeläning i Banquen ,
hvarförutan näringen sannolikt icke varit i
dess närvarande ställning.
Den del af rörelse-Capitalet, som den
enskilde Crediten (löpande räkningar, enskilde
emellan, Skuldsedlar, m. m.) icke besörjer»
måste Staten anskaffa (Statens mynt.) Uti
National-yälmagans höjd blir detta mynt endast
och allenast, Silfver och Guld eller dess
equivalent, den fullgode Banco-sedeln, baserad
på ädel metall-valuta, åtkomlig genom en vexel-Banque,
sorn på Statens bekostnad måste
underhållas, och i denna belägenhet behöfves
ingen Stats-Credit, intet Credit-mynt. Under
en mindre grad af National-välmnga och då
N, tionen, lik den < nrkilde Capital-behöfvande
Närings-ldkaren, vill, under minsta rnöjeliga ,
ansträngning, lyfta sig allt mer och mer till
välmåga, måste National-Crediten användas;
ett Creditmynt uppstår. Vi aro nu i denna
stallning. Syftemålet, dit vi nu skola sträfva,
är att komma i den ställning, att Credit
-
Stais- och Banco-Utskottens Utlåtanden, ciix
myntet, som existerar, kan baseras på Silfvervaluta;
och frågan, livars upplösning i detta
hänseende tillkommer en finance-plan, är:
huru skall, i Sverige, Credit-myntets basering
på Silfver-valuta verkställas med minsta
möjliga National-ansträngning-, d. v. s. Silfverquantum
liggande i Banquetis hvalf? Svaras:
derigenom att Rikets mynt blir tvåfaldigt,
nemi. ett Silfvermynt (Banco-sedeln , utställd
på inneliggande Silfver af Vexel-Banquen)
och ett Credit-mynt (Varu-sedeln , utställd
på grund af allmänna rörelsens kraf, d. v. s.
pantsatte varor eller Varu* by tes-bevis, vexel,
skuldsedel) af Låne-Banquen. Men liksom
Banco-sedeln hemtar sitt anseende från säkerheten
af inlösen emot Silfver i VexelBanquen
, så måste varu-sedeln hemta sitt
äfvenledes från sådan inlösen, eller genom
värdet i Banco-sedlar. Men varu-sedeln ut-,
ställd på pantsatt vara eller varu-bytes afhandling,
kan ej inlösas vid anfordran, måste
tilläggas en ränta, hvarigenom anståndet med
betalningen (hvilket motverkar sedelns gångbarhet)
lagom uppväges. Beloppet af denna
ränta, hvarigenom Räntesedeln skall equivalera
Banco-sedeln, beror Uppå Ränte-sedelstocItens
förhållande till den liggande andelen af
Rikets mynt , dels uppå hela sedelstockens,
(Bahco- et Ränte-) noga afvägning efter allmänna
rörelsens kraf, uppå den anstånds-tid
med betalningen, hvarpå Räntesedeln lyder,
samt uppå gängse räntan i Landet. Om Räntesedeln
förfaller efter 3:ne månaders utställ
-
ctx Stats■ och Banco-Utskottens Utlåtanden'.
ning, dess belopp (t. ex. 5 millioner) unge*
gefärligen utgör summan af Capitalet, som i
uppbörd och Cassa måste ligga 3:ne månader,
samt hela samfällda sedelstocken nätt och jemt
upptages af allmänna rörelsens kraf, så ser
man tydeligen att denna räntesedel skall equivalera
Banco-sedeln, så vida procenten,
hvarmed Räntesédeln löper, är tillräck el ig för
att locka till den möda affaires-mannen måste
använda, att tillbyta sig detta mynt, för att
deraf begagna sig för sin Cassa. Ar räntan
för låg, eller ränte-sedel-beloppet för stort, eller
hela sedelstocken icke jemt upptages af
allmänna rörelsens kraf, så faller räntesedeln
under Banco-sedel-värdet; d. v. s, Silfvervärdet.
Ett motsatt förhållande höjer hans
värde deröfver. En liten fluctuation emellan
desse sedelmynts-värden (rubbning i equation)
kan aldrig förekommas; men är äfven af ingen
betydenhet. För kortare anståndstid er—
fordras mindre ränta, för längre, högre. Riks»
gälds-Contoirets Obligationer t. ex. med 5,
prC. och 4 års anståndstid, gälla fullt. Under
en ä 3:ne månaders anståndstid med inlösen,
torde dessa sedlar löpa med 2 prC. Man har
ingen erfarenhet i denna väg; den måste allt*
så försökas. Men fastän Räntesedeln med o*
lika anståndstid och 1 änte-belopp, under samma
förhållande emelian Ränte-sedelstocken
och liggande andelen af Nationens hela sedelstock,
Jean equivalera Banco-sedeln, faller
likväl klart, att minsta fluctuation emelian
ränte- och Banco-sedeln förutsätter kortaste
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, clxi
anståndstid och således minsta Ränte-ziffra,
ett vilkor, som val medför den ringaste mojeliga
statsförlusl på räntan, men deremot
förutsätter, att beloppet af Ränte-sedelstocken
är litet emot Banco-sedelstocken; d. v. s. förutsätter
att stort Silfver-qvantum finnes i Banquens
hvalf; d. v. s. en större national-ansträngning
i detta hänseende. I öfrigt måste
här erindras , att det härvid förutsattes, att
intet mynt utställes på annat än vara; d. v.
s. att hvarken Stats-skuld utställes såsom mynt
eller utlåning af mynt sker på annat än vara
eller varu-byte; således intet på blott säkerhet,
såsom nu; ett slag af utlåning som måste helt
och hållet öfverlemnas åt enskilda Crediten.
Enskild Credit, Namn-Credit, skall hållas
gällande, och, om det behöfves, göras gällande.
Dess vsrkan är att minska behofvet af Statens
bidrag till rörelse-medels anskaffande, men
beloppet af denna verkan är obestämbart,
huru den visar sig uti allmänna Rörelsen.
Öfvergången från Rikets närvarande penningeställning
till den, hvars Grund-idé nu
blifvit utvecklad, bör göras med minsta möjliga
skakning, under största möjliga skyndsamhet.
Hvad dervid först vidkommer Styrelsens
utöfning efter ett rigtigt Statshushållnings-system,
så ligger denna frågas utveckling, till
så vida den tillkommer R. H. Ständer, inom
andra Utskott än Stats^ och Banca-j hvadan
ctxir Siats- och Banco-Utskottens Utlåtanden,
endast nödvändigheten deraf här kan antydas.
Dess utveckling torde äfven vara mera föremål
för Kongl. Majrts nådiga omsorger för
Rikets väl, än R. H. Ständers beslutande åtgärder.
De förändringar åter, som Rikets penningeverk
måste undergå, på det att här ofvan
intagne villkor måtte uppfyllas, nemi.
att Mynt-ut ställ ning endast må eg a rum uppå
pantsatte elter försällde varor, men på dem till
ett, endast af (Jontroll och Säkerhet begränsadt
belopp, komma nu i ordningen att betragtas.
Vexel-Banqueri, hvars idé är en oafbruten
in- och utvexling af Guld-, Silfver- och koppar-mynt
emot Banco-sedlar, har, efter 1821
års Bokslut och här ofvan intagne förslag om
Riksgälds-sedelstockens öfvertagande af Banquen,
följande sedelmassa att i värde upprätthålla:
Bancosedlar - - 26,027,428: 13. 1.
Riksgälds-sedl. - 3,751,207: 23. •—•
Tillsammans - 29,778,635: 36. 1.
Deremot fanns i Banquens hvalf efter samma
Bokslut
Silfver 4,821,388: 37. 4. som å 128 sk.
rendera 3,214,259: 8-n-, och
Koppar 80,605: 27* 2.
12,937,642:14.9.
d. v. s. att reela fonden förhåller sig till sedelstocken,
såsom 43 till 99. Den till Utskotten
från Bänquen meddelade uppgift i detta
hänseende utvisar, att Banquen förmått upp
-
Stats- och Banco-U t skottens Utlätanden. clxiii
rälthålla Sedlarnes värde under vida ofördelaktigare
förhalland?. Men då allmänna omdömet
angående Banquerts stallning icke hunnit
beredas medelst dess offentliggörande; då
misstroende eger rum angående beståndet af
B. H. Ständers beslut och K. H. Stander
kunna, utan att Kongl. Maj:t sådant kan förekomma,
vidtaga hvilken ’ föränd ring som heldst
med Banquens Grundforfattning j då Banquens
förbindelse icke kunnat, för mellankommande
Lagförändring, af Domstol bekräftas;
då vid Realisations-Utbrottet nyfikenheten,
Speculationen, tn. fl. krafter, kunde sätta
inverkningar emot Banquen, hvilka under
Rörelsens jemna gång icke komma i fråga;
då deri enskilda Crediten genom Relisationen
ovillkorligen skulle återställas, och dess närmaste
verkan otvifvelagtigt vore ett lätta peniiinge-omloppet,
mindska sedelbehofvet och
kanske göra Sedelstocken för stor, hvarigenom
en del deraf lätt kunde användas till operationer
emot Banquen, heldst under ofördelagtig
handels.ställning, o. s. v,; så kan under
denna ställning ingen Realisation träda in, utan
att medföra omkostnader till dess bestånds
försäkrande, hvilka, under andra omständigheter,
sorn kunna förberedas, blifva alldeles öfverflödige.
Men sådant hindrar ej Banquen
att emot R:dr Specie utbetala % Rtdr äi sk.
Bancosedlar eller 128 sk.; att medgifva insättning
af Silfver i större summor (t. ex.
minst 1000 R:dr Sp.) på räkning, med rätt att
uttaga Sedlar och ega Silfver-tillgången re
-
cr.xrv Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
serverad; att framdeles, enär Banquens fonder
hinna öfverflyttas från fordringar till Silfver
i Eanquens hvalf, verkställa Silfver-utvexling
efter samma ziffra, 128 sk., hvilken
nu synes 6ätta rätta Handelsvärdet på Bancosedeln.
Detta utbyte af fordringar emot Silfver
måste verkställas till det belopp, som erfordras,
för att kunna upprätthålla Silfver-värdet,
hvilket jag anser, lika med Kongl. Einance-Committéen,
vara ® af Banco-sedelstocken
vid Bealisationens början. Emot den nu
varande reela fonden, som från denna stund
tillerkännes Vexel Banquen, och utgör nära
13 millioner, kan alltså Vexel-Banquen endast
försäkra, d. v. s. Öfvertaga 195 millioner.
De öfrige Tio millioner af Sedelstocken, äro
således obaserade i Vexel-Banquen; dertill
skulle nu erfordras ytterligare 6| millioner
Silfverfond i Banco-sedlar, hvilkas uppköp eller
upplåning skulle medföra en särskild årlig
räiite-uppoffring af minst 3 33,3 33^ R:dr B:co.
Om deremot Banco-sedelstocken, återfördes till
19?- millioners utsträckning, och de obaserade
10 millioner förvandlades till Räntemynt å 2
prC., som Uppehölls i allmänna Rörelsen genom
osvikelig inlösen af ett offenteiigt Verk,
emottagandet i Kronans uppbörd, så vida detsamma
inom insättningstiden förfaller till inlösen,
o. s. v., berodde tilt sin utsträckning uppå
pantsatte Effecters mängd, m. m. enligt
hvad, här framföre blifvit anfordt; så skulle
upprätthållandet af desse Sedlars värde kosta
130,000 R=dr B:co årlig ränte utbetalning, ri
-
Stats• och Banco-Utskoltens Utlåtanden clxv
keligen öfvervägd af tle för Lånen inflytande
Räntorne, hvarmed afven Banquens underhåll
måste betäckas. Såsom förr anmärkt är,
kan likväl icke verkningarne af ett sådant system
på förhand och utan försök beräknas.
[Desse Räntesedlars faelopp bör alltså nu endast
uppgå till hvad som nödvändigt påkallas
af Sedelstockens lämpande efter Varu-beloppet,
hvilket åter skall visa sig genom en uppställning
af Låne-Banquens tillstånd och de förändringar
densamma måste undergå. Emedlertid
följer häraf, och i afseende på VexelBanquen,
de beslut: att Silfverfonden årligen
skall ökas med t. ex. 100,000 Rtdr Specie;
samt att Banco- och Riksgälds-Sedelstocken
icke utan motsvarande insättning af Silfver
skall undergå den ringaste utsträckning. I öfrigt
torde blifva nödigt, att genom Banco-sedlars
utställande i annan form (hvarvid någon
besparing torde kunna göras), samt Proclamas
utfärdande för utbytet, skaffa sig redo på
Vexel-Banco-skuldens verkeliga belopp; samt
att upphöra med Riitsgälds-sedlars ingifvande,
sedan nu varande pappers-förrådet hunnit användas.
Enligt beräkningen öfver Banquens
årligen disponibla Capital, inflyta år
1824 —' 274,249 ~|
1825 —■ 269,317 |
1826 — 278,958 £> genom Fastighets
1827
—• 281,634 :
1828 — 279,885 J
och Odlings-Lånens årliga inbetalningar. —•
Att Lån af förra slaget icke kunna af Ban
-
txxvl Stats- och Banco*TJts\ottens Utlåtanden.
quen vidare meddelas, följer af det föregående;
(Häremot ett Hypotheks-System, Litt. A.)
och hvad af sednare slaget möjligen kan till
Enskiftens lättade verkställighet erfordras, torde
lätteligen af de allmänna Lånefonderne
kunna meddelas. — Till följe häraf visar
sig Vexel-Banquens ställning sålunda:
Reel fond - - - - 12,937,642: 14. 9.
Fastighets-och Odlings-Lån 6,959,720: 49. 8.
19,8975363; 7- 5-
emot Sedelstocken - - 29,778,635: 36. i;
då förhållandet blifver såsom 2 till 3. Att
hela återstoden af Banquens tillgångar måste
pantförskrifva* för Vexel-Banquens läkning,
faller af det föregående klart.
Låne-Banquen har, efter denna utredning,
följande tillgångar:
Fordringar på Metallpant 2,006,891: 24. 9.
d:o Creditiver m. m. 8,204,463: 39. 3.
d:o Discont-Utredning 1,17 1,023: 20.4.
Summa B:co R:dr 11,382,378: 36. 4.
Deremot Skulder - - - 2,238,362: — —
efter hvilkas afdrag återstår 9,144,016: 36. 4;
hvilka med tillägg af arne
års Capital-ökning i Banquen
nemi. 1822 och 1823,
omkring - - - - - 1,400,000: — —*
10,544,016: 36. 4.
samt afdrag af RiksgäldsContoirets
ytterligare behof 500,000:
uppgå till 10,044,016: 36. 4,
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, ctxvll
som ungefärligen motsvarar den tredjedel af
Sedelstocken, hvarmed densamma öfverskjuter
Vexel-Banquens reela tillgång.
Hvad dernäst vidkominer I^åne-Banquens
disponibla tillgångar, så förekommer bland
skulderne Låne-Banco-Capital , till beloppet
885,911 Hulr, hvilka å ingendera sidan kunna
uppsägas. Låne-Banquens Rörelse-Capital
å Banco-sedlar utgör alltså:
Ofvanstående Öfverskott — — io,o44,ooo.
samt ouppsägelig skuld - - 88b,gil.
Summa B:co R:dr 10,929,911.
eller nära 11 millioner.
Enligt hvad erfarenheten hittills visat,
och hvad de här föreslagne åtgärder kräfva,
torde af Låne-Banquen fordras följande Lånebidrag:
1:0
på Metallpanter ä 3 prC.
omkring —• — — 2,000,000,
2;o Till Spannemåls-lagers bil.
dande, enligt bifogade Förslag
(Litt. B.) för Inrättningen,
—■ •— — 2,100,000.
3:0 Pantbara Varor, enligt särskildt
förslag (Litt. C.) å 3
prC. — — —• goo,ooo.
4:0 Den under Commerce-Collegium
ställde Manufactur-Discont,
hvars förvaltning fortfar
hos hemäldte Collegiurn, fast
Cassan disponeras bland allmänna
Lånefonderne, under
villkor att Creditivet alltid
Ci.xvllX Stats- och Banco-.Utskottens Utlåtanden]
hålles förvaltningen till assignering
—• —
5:0 Det under H:rr Fullmägtiges
i Jern-Contoiret Förvaltning
ställde Creditiv, med
samma tillägg som ofvan —
6:0 Eanco-Disconten (hvars organisation
bestämmes uti Bilagan
Litt. D), hvaraf afsättes
för Götheborgs Stad emot nöjaktig
säkerhet 5oo,ooo.
samt dessutom
i Stockholm 4,5oo,ooo.
7:0 Det mindre Creditivet, som
kommer att utställas på Riksgälds-Contoiret,
utsattes till 1
million; men hvarifrån dock
afgår det spannemåls-lager,
som Kongl. Maj:t under vissa
villkor kan lyfta till belopp
million, så att härtill
endast utföres skilnaden, som
contant måste i Banco-sedlar
hållas Kongl. Maj:t tillhanda
af Dilla Creditivet —•
8:0 Det större Creditivet utställes
vid denne Riksdag på
Banquen utan fond, och blir
en tillökning uti Eanco-sedelstocken
, som nästkommande
Ständer få amortera; dock under
-
1,000,000;
600,000.
5,ooo,ooo,
700,000.'
Stats- och Banco-Utsiottens Utlatanden, cr.xix
der förbehåll att sådan ut ställ»
ning sedermera icke kan komma
i fråga, hvadan en Krigs-'
Gassas bildning, sorn dock aldrig
må öfverstiga det större
Creditivets belopp, måste för
sig gå, så vida man i framtiden
ämnar hålla hvad man
nu vill lofva, nemligen att
skilja Statsverkets och Riksgälds-verket
ifrån Vexel-Banquen.
Jag åberopar härvid min
härom hos Röglofl. R. o. A»
väckte särskilde motion, hvilken
till Stats-Ulskottets enskilda
handläggning blifvit remitterad.
'<9:0 Från ofvanstående summa af*
drages hvad som nu ligger i
spridda Gassabehållningar, eller
odisponeradt å Creditiver,
m. m., hvilkas behof alldeles
försvinner, enär alla Hånefonder
komma under en gemensam
Central-styrelse. Härtill kommer
Saltpetter-fonden, Krigs»
Collegii , Commerce - Collegii
fonder, odisponerade Bevillningsmedel,
Öfverskotter fran
Statsverket , Privatas pengar
(t. ex. Fattig-Cassör, Köpe- och
Börd-skill ingar) hvilka kunna
Bihang till Rits-Siänäcus Pros, I8a3 Sami, Bilag, lill
Mern, N\o 20. xn
ci.xx Stats- oeh Bcnto-Uts&otttns Utlåtanden'.
och vid behof böra upplånas,
Obligations-fonden för allmänna
Arbets-biträdena m. fl.;
hvarigenom forde kunna utföras
och afdragas — — 800,000»’
så att att hela beloppet af Låne-tillgång
för Låne-Banquen
utfaller iried — — 12,000,00b»
Härvid bör den rättighet tilläggas åt CentralStyrelsen
af R. H. Ständers I.åne-fonder, att
för ett möjligen inträffande ögonblickligt behof,
öka Banco-sedelstocken med en million,
hvilken tillökning dock genast, vid strängaste
ansvar, genom Lånefondernes cdncentrering
rättas bor; och hvarigenom de varande Creditivernas
och Varu-låne-medlens disponerande
utom betydlige Cassa-öfverskott är möjligt,
äfvensom deras fulla åtnjutande deraf,
som dertill äro fullt berättigade. Sannolikt
skall aldrig hända att denna Million begagnas.
Det skulle inträffa endast då, enär alla fonder
pl en gang vöre så fullt uttagne, att ingert
behållning å någondera existerade; hvilket
knappt är tänkbart, och i allt fall ej kati
fortfara ofver några veckor.
Sedan Låne-Banquens Rörejse alltså blifvit
bestämd till 12 Millioner och den för närvarande
endast utgör 11;'så måste En Million
räiite-sedlar utställas. Men denna Million
varu-mynt (Räntebärande Sedlar) mäste
ställas till inlösen 1 å 3 månader efter utgifvandet,
således fordra fond. Alltså mäste .5
Stats- och Banco-l/tskottens Utlätariilen. ci.xxr
ä i million Banco-sedlar innehållas liggande
för desse Sedlars inlösen : och deras belopp upp.
stiger till följe häraf till i|- å 2 millioner, utom
den 2 million, som till Spannemåls-lagers
bildande åtgår, enligt hvad Bilagan Litt. B.
utvisar, samt här nedan kommer att visa sig.
Ett visst maximum bör utsättas för deras belopp
t. ex. 3 millioner, på det att inlösen ej
må kunna studsa, samt ej Banco-sedlar blifva
liggande under det att räntebärande myntet
ligger. De böra endast utställas emot pant.
Då Banco-sedel-behallnirigen öfverstiger 1 å
million, böra äfven Lånen tappa Pant utställas
i Banco-sedlar. Bilagan Litt E. utvisar
sedlarnes lorm. Skulle så stort Låne-belopp
sökas uppå Pant att 2 procents-sedlarnes
belopp, 3 millioner, jemte disponible Bancosedel-tillgången
icke förslår; så måste Låntagaren
betala 5 procent, nöja sig med Obligationer
uppå 4 prC:ts ränta och 20 ä 25 procents
årlig afbetalning; på det alt Banco-sedelstockens
fixitet samt Varumyntets upprätthållande
i fullt värde, icke må hindra Lånefondernes
utsträckning så långt Näringarne
kräfva och säkre Panter påkalla. Likväl kan,
efter vunnen erfarenhet, visa sig, alt en sådan
utsträckning af Varumyntets (2 procentssedlarne)
belopp icke skadas, hvarigenom Lånebehofvet
tillfredsställes- utan att Varumyntets
Credit sättes på spel; ty detta beror derpå,
huru stort belopp deraf faststalles af allmänna
Rörelsen och livad sorn vill inlösas.
Då Banco sedel-behållningen nedgått till en
cixxii Stats■ och Banco-Viskottens Utlatandehl
million, miste Enskildes pengar upptagas till
upprätthållande af 4 procents Obligationers
amortering och inköp. Desse Lin upptagas I
Banco-sedlar emot utställande af 4 procents
Obligationer, med 20 ä 25 procents årlig afbetalning;
hvilka utställas å minst §00 R:dr,
livar! Ränta icke löper a förfallen afbetalning.
Enär Banquen hädanefter kommer att förblifva
fullkomligen skiljd från Statsverket i
allmänhet, samt Lane- (Riksgälds-) ContoireÉ
utom hvad ofvannämde Disconträtt för ögonblicklige
behof vidkommer; böra äfven Banquens
Ränte-öfverskott, hvilka ad publicos usus
användas skola, till LIne-Contoiret ärligen
öfverlemnas, som deraf erhåller uppköps-
ränte- och amortisseraents-fonder för utställande
Obligationer, till de ändamål R. H.
Ständer finna vara nödige. Hvad af dessa
Ränte-öfverskott de första åren icke afgår, bör
(heldst i vanlig Discontväg) utlånas under tiden;
hvaremot bristen i denna fond, som etmot
slutet af inlösnings-tiden visar sig, genom
Cert tral-Styrelsens magt att disponera
Banco-Discontens m. fl. Creditiver, kommer
att fyllas. Örn nu alla anslag, sorn äro begärde*
skulle af Riksens R. H. Ständer beviljas,
samt de till användningstiden obestämde
655,000 R:dr komma att fördelas och utgå
med lika belopp årligen: så blefve behofvet
år 1S23 280,000 eller nedsatt till 250,000.
1824 7 34>ö0° *—~ —■ 7oo,ooo.1
2825 7 34>°°o —~ — 700,000.
1826 654,000 — — — 600,000.
Stats- och- Baneo-Utskottens Utlatantten, cnxxin
år 1827 604*000 eller nedsatt till 550,000!
1828 479,000 — — — 400,000.
3,485,000 3,200,000.
minskadt med 285,000 B:dr på det hela. X
förra händelsen blir förhållandet med denna
Obligations-utställning följande, om afbetalningen
blir 20 procent, samt 1823 års behof
fylles af Samma års Bänte-öfverskott, hvilket
utfaller större än jag här beräknat de följande
arens; ty Banco-Disconten ger 300,000 R:dr,
och jag har endast upptagit 250,000. (se bi»
lagde Tabell.)
Häraf visar sig således att vid 2828 års
slut den utelöpande skulden vore 1,795,000.
samt en Cassa-tillgång i Eanco-sedlar 243,943;
hvadan totala skulden uppginge till 1,551,057.
Om deremot Obligationerne utställdes med J
afbetalning årligen; så blefve utelöpande skulden
vid 1828 års slut - - - 1,442,000.
samt en Cassa-brist, som genom
Lån måste fyllas ----- 46,446.
1,488,44-6.
hvaraf visar sig en vinst, stor - 62,611.
hvarmed ± afbetalning är förmånligare än
| dels. Då dessutom en starkare afbetalning naturligtvis
medför en bättre Credit; så visar
sig förmånen tydligen för ?- afbetalning. Högsta
utelöpande beloppet är då 1,644,500 R:dr.
Genom antagande att Ständerne anslå årligen
300,000 11:dr till amortering deraf, efter år
cixxiv iSfufs- och Banan- Vtskottens Utlåtanden.
I8st8, blifva Obligationerne infriade år 183a.
Högste Discont-skulden, som Obligations-fonden
gör, blir då 630,009 R:dr.
Dessa Obligationer böra utställas på så
afpassade Summor, att de kunna i Rörelsen
användas. Möjligtvis kunde de få gångbaihet
ined lägre ränta, hvilket bör uppdragas åt R»
H. Ständers H:rr Fullmägtige att försöka.
Till följe häraf skulle Rörelse Capitalet
få följande förhållande:
Lån på Metallpanter
omkring - -  Créditir för bildande
af SadesLager
- - -  I - Varubelaning
- MannfacturDiscont
- -
- Jern-Contoiret
- Banco-Disconten
- - - -
- Kongl. Majit
Fond till Varumyn
teta inlösen - -  Arbets-bhrädes O-*
bliga tioner, högst
Summa R:dr
Hvaraf likväl torde
vara inneliggande,
minst - - - ~ -  så att en sedelstock,
stor —
Banco-
Ränte
-mynt.
sedlar.
å 2 prC.
å 4 prC.
1,000,000
i,5qo,ooo.
2,100,000
5oo,ooq
900,000
1,000,00,0
600,000
5,000x00
666,667
635,333
1,650,000
11,000,000
2,900,000
1,650,000
Summa,
lh 5 5°>00°
i,o5o,ooo.
i4,5oo,o°°
näppeligen torde kunna anses i allmänna Rö
-
relsen. Häraf visar
alltså en tillökning
af 32 million utöfver hvad hittills varit;
Siats-- och Bänco-Utskottens Utlåtanden. cnxxv
hvaraf likväl i| million Arbets-Obligationer
ä, 4 prC., hvilka ej genast utgå till sådan
mängd, 6amt endast ett eller annat år bibehållas
dervid, samt x8 3a äro helt och hållet försvunne,
så vida R. H. Ständer vid nästa Riksmöte
icke skulle härutinnan annorlunda förordna. —
Huru vida . denna tillökning i längden verkeiigen
behofves, skall framliden utvisa 5 beroende
sådant helt och hållet på Näringarne och
Handeln samt den enskilda Creriiten. Uti den
reglering af Sedelstocken, som här blifvit föreslagen,
och hvarigenom densamma utsträckes
eller indrages efter allmänna Rörelsens
kraf, är lätt att innehålla hvad som icke krafve®;,
och, i sådan händelse upphöra Ränte-9edlärne
att behöfvas. — Skulle så handa att
Ränte sedlarne icke varda till inlösen presenterade;
höra R. H. S:s H:rr Fulimägtige ega.
magt att efter utfärdande Kungörelse infordra
deni, elier, döda deras räntelöpande egenskap.
Till enskilde Creditens och Frihetens utveckling
hora visserligen åt sk i II ige rnedgifvanden
å Kongl. Majus och R. H. Ständers
sida, hvilka äro nödige att nu göra. Enskilde
Crediten fordrar säkerhet vid beräkning af
liqvid för försåld vara, å förfallodag. Reversens
beläning , sotn köparen gifver (Grund
för Manufactur Disconten), lättar denna rörelse:
1:0 Genom. Fenninge-åtkomst, genast
2:0 Derigenom au Lane - Contoiret lagsöker
Revers-Utställaren , och Fordrings-egaren
undgår denna motbjudande åtgärd.
®i,xxyl Stats, och Bartea-Utskottms Utlåtanden*
Om Enskilde skalle vilja inrätta särskilde
Låne-anstalter, hvarigenom Långifvare!!
icke kommer i dlrect gemenskap med Låntagaren;
och således utlåningar blifva befriade
från en stor del af de olägenheter, som nu>
åtfölja det enskilda förtroendets meddelande;
3a böra sådane Låne-anstalter njuta skydd a£
Staten, samt Assignerings-rätt på Vexel-Banquen
så långt deponerade medel medgifva^
samt rätt till straff-räntas uttagande m. m.;
dock under uttryckeligt förbehåll, att Staten,
vare sig genom Banquen eller Lane Contoiret,
icke beblandar sig i dessa Privat-Banquers
upprätthållande eller utredning. — Äfvenledes
bör den inskränkning uti enskildes
Assignerings-ratt sorn Kongl. Förordningen af
d. 13 Julii 1818 innefattar, i underdånighet
inför Kongl. Majrt anmälas till den ändring,
alt Ässignationer och Invisningar på enskilde
Personer må kunna utställas, dock icke under
ao Rtrir belopp, till förekommande af den fattigare
Allmänhetens inblandande uti enskilde
personers Credit- rörelse. Till desto större säkerhet
torde r vissa hänseenden, sådane Assignationer
och Invisningar, böra komma uu*j
der Vexel-Rätt.
Enskilde Personer och allmänna fonder(t.
ex. Fattig-Cassor) ega uti Käntemyntet
och Låne-Contoirets rätt att upptaga pengar,
emot utställande af Obligationer på 4 prC.
och 20 ä 25 procents årlig afbetalning, samt
Hypotheks-Reverser (se Bilagan Litt. A), ut»
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden. cnxxvxi
väg att använda sine penningar, utom livad
den enskilde Crediten medgifver.
Till penninge-Räntans nedsättande kan.
för närvarande ingen annan åtgärd vidtagas,
än att Räntan å Banco-Discont-lån nedsättes
till 5 prC. (på sätt Bilagan Titt. D. föreslår;)
att de allmänna papperen (Låne-Contoirets
Obligationer) löpa med endast 4 procents, ränta;
att Hypotheks-System till belåning af Fastigheter,
alltsom Fastighets-Tånen indragas,
upprättas, h varigenom Inteckningsgifvaren endast
betalar 5 procent; att Innehafvare af Fordringar,
som löpa med 6 procents ränta, beläggas
ined 1 procent i Bevillning, hvaremot
Gäldenären för sådana Skuldsedlars belopp må
ega rätt till afdrag uti Bevillning; men Skuldsedlar,
löpande med 5 procents ränta,, derifrån
alldeles befrias. Sedan Sedelvärdet hunnit
stadgas genom de åtgärder som dertill nu kunna
vidtagas, samt förtroendet Man och Man
emellan, blifvit återstäldt; så torde efter några
års tid, d. v. s. vid nästkommande Riksmöte,
lagliga Räntan kunna och böra nedsättas.
Att de executiva Författningarne, hvad
angår försäljning af fast Pant, böra ändras,
har jag särskildt vackt hos Högh Ridderskapet
och Adeln, hvilken motion uppå TagUtskottets
åtgärd hvilar»
Med alla dessa åtgärders vidtagande ligger
det syftemål i förening för industriens och
allmänna välmågans framlockande, att realisa
-
Clxxviii Stats- och Banco Utskottens Utlåtanden.
t ion en säkert förbereder och så skyndsamt kan ti 11-  vägabringas, sorn möjligt hr, under förutsättning
ni bestånd och minsta möjliga national-ansträngnirig.
Man må icke föreställa sig att tiden, då Realisationen
kan bringas i verk, bestämmes, af
Silfvermassans (i Banquen) förhållande till
Banco-Sedelstocken. Under liflig rörelse göres
ej behof af så stor sedelstock som under
rörelsens tröghet; ty hastigheten ersätter hvad
sorn massan är mindre, och denna sedelstock
blir ej utaf rörelsens liflighet så qvarhållen,
att blott en ringa del deraf söker Banquens
hvalf, heldst sedan förtroende till.Banquens
soliditet och styrelse hunnit stadgas. Så
t. ex., om realisationen nu skulle verkställas,,
samt rurelse-capitalet göras med säkerhet, tillr
räckeligt; d. v. s, uppgå till 33 millioner, erfordrades
en silfverfond till a2 millioner; samt
lån och köp af 9 millioner Bancosedel-värde,
hvarpå räntan utgör å, 5 procent <550,000 R:d
Brno; allt under förutsättning deraf att -§ fond
skulle förmå upprätthålla, hela sedelmassans
värde; derigenom att H millioner af rörelsens
kraf förhindrades att storma, Banquen • sorn i
ett land utan liflig rörelse, utan stadgad välmåga
samt med tidtals ytterliga behof af säd,
aldrig kan bestämmas, eller ens påräknas. Låt
deremot rörelsens lif medföra den verkan att
30 millioner förslå, men hvilka så absorberas
af denna rörelses mångfaldiga utgreningar, att
icke halfparten deraf kan ryckas nog loss, för
att under hvilka omständigheter sorn heldst kunna
presenteras Banquen, då följer, au fond
Stats- och B anco-TJ t skottens Utlåtanden, clxxix
till 15 millioner är nog. Då nu Vexel-Banquen
eger nära 13, samt inom 5 år ytterligare
erhållit öfver en million, samt sluteligen
upptagandet af en millions lån vid nästa Rtksdag
visserligen icke kan mota ringaste svårighet,
men deremot på mer än ett sätt verkställas;
så drager jag ingalunda i tvifvelsmål att
Realisationens verkställande då kau beslutas
och vidtagas, förutsatt att Riket hugnas med
fred, samt att ett stadgadt och rigtigt system,
så i ideelt (Författningar och Styrelse-åtgärder)
som materielt (penninge verkens åtgärder)
hänseende kommer att med alfvar hanrihafvas;
dock utan att några hrådstörtade förändringar
vidtagas. Skulle erfarenheten stadga en allmän
opinion till begagnande i allmänna rörel,
sen af det varumynt, som här blifvit föreslagit
att införas, hvarigenom en del af Banco-Sedelstocken
uttränges af ränte-myntet hvars utställande
på tid för inlösen ger större säkerhet
mot anfall på Baoquens reela fond än Bancomyntet;
så finner man tydligen, att större fond
än 14 millioner, hvilken om 5 år samlas, icke
behöfves för Realisationens vidtagande, hvilket
da endast afvagtar Konungens och Ständers
beslut, efter att vara påkalladt af samina
krafter. — Lif i allmänna rörelsen och en ali.
märit utbredd national-välmåga — hvilka utgöra
realisationens enda sakta bestånd emot
tidens frätande skiften.
Stockholm den 31 Maji 1823.
P. Lagerhjelm.
Ctxxx Stats- och Banco-Utskottins Uilatandenl
Kort Sammandrag*
2 §.
Utredning af Banquens ställning. Realisation
Iean ej ske nu, men bör förberedas. Emot
i R.d Sp. utvexlar Banquen aj. R:d sedlar;
Bancosedel-stoeken ökas endast genom insättning
af silfver. Deremot växer årligen
silfver-fonden med 100,000 R:d Sp.
3 §•
Banquens fordringar, hvilka äro osäkra, eller
icke utan bevillning kunna betalas, afskrifva».
Deremot får Banquen jemn t lika belopp rörlig
tillgång. (Sedan fastighets-lånen hunnit ingå)
som sedelstock.
All låne-rörelse ställes på varupant eller
varubyte. Discont pa namn fortfar. BancoManufactur-Jern-Creditiv.
3 §;•
Det behof af mynt, som allmänna rörelsen
kräfver, sedan enskilda Crediten blifvit satt
i sin högsta verksamhet, utställes i Creditmynt,
sedan disponibla Bancosedel-tillgången åtgått.
Detta räntemynt inlöses 1 högst 3 månader
efter presentation, löper med a procent och
tages i Kronouppbörd. Härigenom rättas rörelse-Capitalet
efter produetionen utan att Bancoseuel-stocken
ökas; dock att för dessa obli
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden'. clxxxI
gationers inlösen en tillgång af Bancosedlar re-'
serveras.
4 §•
Inga fastighets-lån meddelas vidare, ock
odlings-lån endast till enskiftens lättande. Banquens
Capital-inkomster användas till silfverinköp,
minst 100,000 R:d per år eller 500,000
på 5 år. Banqtiens räntor användas till Banquens
underhåll, och öfverskottet öfverlemnas
till Riksgälds-Contoiret.
5 §•
Vexel-Baiaquén åtskiljes från Läne-Banquen
derigenom, att inga nya sedlar utställas
i låne-väg, utan behofvet fylies med Creditmynt
eller varu-mynt ifrån Stats- Ver/tet derigenom
att Statsverkets skuld afskrifves, samt stora
creditivet endast för denna gång ställes på
Banquen utan fond, Krigs-Cassa bildas; från
liiksgälds- Contoiret derigenom, att Riksgäldssedlarne
öfvertagas, Contoirets Discont-skuld
efter fyllandet af behofvet, Vid 1823 års slut,
afskrifves, samt att inga Riksgälds-sedlar hädanefter
utgifvas. (Sedan pappers-tillgång blifvit
använd till utbyte); frän li. H. Ständer
derigenom att Konungen deltar i Banquens
Grundförfattningars reglerande; samt att Banquen
hädanefter icke lämnar omedelbara anslag
till allmänna arbeten : endast anslår sia
Getvinst ad publicos usus.
cixxxii Stms- och Banco-Utsftottens Utlåtanden.
6 §.
Allmänna anslag för Götha Canal m. m.
utgå från Riksgälds-Contoiret uti obligationer
med 4 procents ränta, 20 ä 2 5 procent årlig afbetalning
samt en särskild fond till uppköp af
sådana obligationer, sorn kunde å Bourssen falla i
vanvärde. Till amortering, Ränta och inköp
erhåller Contoiret Banquens Gewinst.
7 §•
Alla lån från allmänna fonder äro underkastade
en Centralstyrelse. Denna kan bistå
den ena fonden med den andras öfverskott,
upptaga enskildes pengar och till reglering ega
fri dispositions-rätt öfver Banco-D/scont-fonden.
8 §.
Sedelstocken, sammanfattande Banco- i varu.
mynt, samt obligationer, ökas med omkring 4
millioner, så vida productionen i förening med
handeln begagnar sine låne-anslag,
9 §•
Bancjuen kan realisera efter 128 sk., men
dessförinnan måste Banquens ställning hinna
bli allmänneligen känd; allmänna opinion fatta
förtroende till Bancostyreisen, hvars stadga
okas af Konungens deltagande i stadgandet af
Grund-Banco-lagsförändringar; enskilda credi
-
Stats-och Banco-Utskottens Utlåtanden, clxxxiii
ten återställas (snabbare executions-författningar,
utställande af Reverser i godt mynt, eller
liqvid efter Cours); allmänna välmågan tilltaga
och befästas genom bildande af en jemnare
tillgång af Rikets nödvändighetsvara. (Spannemåls-varu-lager);
Banquens fastighetsfordringar
till en del förvandlas i silfver och hyppotheks
systern lätta inbetalningen.
10 §•
Realisations-Ziffran bestämmes nu till 128
sk.; ty dertill kan Banquen realisera, enär fordringarne
bli omflyttade. Dertill fordras ej
att de skola i sin långsamma ordning binna
inflyta och emot silfver åter utvexlas, utan då
Banquens öfrige förhållanden medgifva realisation,
bör silfver äpplanäs till behofvet. Detta
behof är vida mindre'än man föreställer sig;
kanske bör liela silfver fonden vara 6 ä 6| millioner
högst. Realisationen kan alltså om 5 år
beslutas.
Bilagan Litt. A.
Hypothek-inrättningen synes böra förval,
tas af något allmänt Verk, och allraheldst af
ett sådant som har egen uppbörd, hvilken skall
re’dovisas af Lands-Contoiren och Landt Ränterierne-
Oell derest Riksgälds-Contoiret skulle
komma att fortfara med allmänna Bevillningens
uppbärande och redovisande, torde detta
Contoir vara tjenligast för en sådan befattning.
Ci.xxxi-\{ Stats• och Banco» Utskottens Utlåtanden!
i §.
, p 0
Åstundar någon Fastighets-egare Lån, låter
han uti Fastigheten inteckna sin till Riksgälds-Contoiret
ställde förskrifning med löpande
Fem procents Ränta, som en gång om
året oafkortad betalas. Till dessa förskrifningar
nyttjas ett särskildt formulair, som utmärker,
att det är en Hypothek-förskrifning.
Anmärkning. Inteckning får ej meddelas
uti en Fastighet, som är mindre än ett hemman,
äfvensom uti en inteckning icke få sammanslås
flere än högst tame hemman»
Summan som föreskrifves och intecknas,
får ej öfverstiga § del af det värde, hvartill
Fastigheten vid 1814 års Bevillnings-Taxering
blifvit uppskattad.
Anm. Forskrifningarne få ej ställas på
mindre summa än 300 R:dr; emedan, enligt
anmärkningen vid 5 Riksgälds-Contoirets
Obligationer icke få utgifvas på mindre belopp.
— Förskrifningarne skola också alltid
ställas på jemna 100 eller 1000 Riksdalertal.
3 §•
Hypotheks-Förskrifningarne äro befriade
från Chartering; de behöfva ej bevakas i concourser,
eller anmälas vid års proclamata; de
kunna ej uppsägas på korrtare lid än 5 år å
nå
-
Stats- och Banco- Uts&ottens Utlåtanden. crxkxv
någondera sidan. Fastigheten häftar alltid för
skulden, utan afseende på egaren. Från Gravatloner
kan Fastigheten, utom nämnde uppsägning,
befrias på sätt och i den ordning 13
och derpå följande §. §. innehålla.
Anm. Kär Staten vill biträda, tyckes det
gom Staten kan efterskänka Stämpel-afgiften.
Det säger sig sjelft, att, genom en särskild
Lag, Förskrifningaine böra frikallas från bevakningar
och förnyelse.
4 §•
Ofver Hypothek-Förskrifningarns hålles
<ett särskildt Inteckhings-Protojpoll; dock bör
uti allmänna Intecknings-Protocollet anmärkas
Summan, sorn för Hypothek-lnrättningens
räkning uti hvarje Fastighet är intecknad.
5 §•
Hypothek - forskrifningarne, jemte öfrige
dertill hörände säkerhets - handlingar , såsom
Gravatrons-bevis, om förmynderskap fia. m.
ingifvas till Riksgälds-Contoiret, och sedan documenten
blifvit derstädes granskade och godkände,
undfår Låntagaren, enligt dess egen
requisitum, en eller flere Riksgälds-Gontoirets
Obligationer, ställde på ett års, genom allmänna
Tidningarne , skedd uppsägning, och löpande
med 4§ procents ränta, som en gång
hvarje år betalas.
Bihang titt Riis-Stänäens Proh Igij 6'.te Samt. Bilag, till
Mim. N:o 20.
cx.xxxvx Stats-oth Banto-Utskottens Utlätandenl
Till desse Obligationer nyttjas ett sådant
formulair, som utmärker att de äro HypotheksObligationer,
dock utan att namnet på någon
egendom utsattes, emedan hela massan af de
intecknade fötskrifningarne utgöra en gemensam
säkerhet för samteliga Obligationerrie.
Anm. Riksgälds-Contoirets Obligationer
utgifvas ej på mindre summa än 300 R:dr
och alltid på jemna 100 eller 1000 Rrdr tal.
Orsaken, hvarföre ett års uppsägning förbehålles
å Riksgälds-Conioirets sida, Förklaras genom
12 §. Man har trott sig böra inskränKä
Räntan å Obligationerne till gf procent för
att med denna halfva procent betäcka Admiflistrations-omkostnaderne,
samt bereda ersättning
för hvad Contoiret får vidkännas, såsom
förlust genom ränta å de Summor, hvilka af
Contoiret måste utbetalas förr än räntorne 1
Förskrifningarne inflyta.
6 §.
Riksgälds-Contoirets Obligationer utfärdas
alltid under den 1 October, ifrån hvilken dag
R antan också kommer att löpa och beräknas.
Hvarje Obligation förses med 20 Ränte-Coupons,
hvilka icke få skiljas från Obligationen,
förr än vid det tillfälle Räntan betalas. —
Då sista Ränte-Couponen infrias, renoveras
Obligationen under samma Nummer och Datum,
som den äldre, hvilken sistnämnde ännulleras.
Räntan å de intecknade Förskrifpingarne
löper också från den 1 October, u~
Stats* och BancorUtsi. Utlåtanden. crxxxvrf
tan afseende på dagenj under hvilken För*
skrifningen är utgifven, så att om t. ex. en
Förskrifning skulle intecknas vid Sommartinget
1826, blir ett års Ränta icke förfallen till
betalning före den x October 1867 o. s. v.
Anm. Man har trott, att om en enda
termin för alla Ränteliqvider stadgas, sådant
skulle bidraga till mera enkelhet uti redovisningen;
och anledningen hvarföre »len x
October föreslås är den, att i händelse försummelse
med räntebetalningen å Hypothek Förskrifningame
skulle inträffa, betalningen må
kunna infordras under det tidelopp, då Allmänna
Utskylderne skola uppbäras.
7 §•
Intressen å Hypothek - Fötskrifningarne
inbetalas till Riksgälds-Contoiret senast inom
October månads utgång hvarje år.
8 §•
Öfver alla den i:ste November obetälde
Interessen upprättas uti Riksgälds - Contoiret
fullständige Restlängder, särskildt för hvarje
Hän ; hvilka Restlängder, så fort ske kan, öfversändas
till Konungens vederbörande Befallningshafvande.
Desse Restlängder remitteras till vederbörande
Kronofogdar, hvilka det åligger att
erxxxvii! Stats- och Banco. TJtsh Utlätarideni
de obetalde Räntorne indrifva', under ena han-»,
da redovisnings-ansvar, som, i afseende på
uppbörden af allmänna medel, stadgadt är.
Utom sjelfva R;intebeloppet infordras äf~
ven af den restskyldige 2 procent af nämnde
belopp, såsom böter, af hvilka hälften tillfaller
Kronofogden, \ del Lands-Contoiret och g.del
Xan.dt-RäntmäsXaren.
10 §.
De inflytande Räntemedlen levereras lika
med all annan Uppbörd till Landtränteriet,'
derifrån de remitteras till Riksgälds-Contoi-i
ret i samma ordning, som i afseende på an*
dra Contoiret3 EoDder är eller varder före*
skrifven.
11 §.
Så snart en Restlängd är ifrån Riksgälds*
Contoiret afskickad, få inga, till denna Restlängd
hörande, betalningar emottagas uti Riks*
gälds-Gontoiret, emedan sådant skall föranleda
tili oreda.
Anm. En hel månads rådrum är lern--  nåd Gäldenären att vid Riksgälds-Contoiret
uppgöra sin Ränteliqvid. Dröjer han öfver
denna tid, får han väl skylla sig sjelf för
den härigenom uppkommande olägenhet.
12 §»
Vill någon befria sin fastighet från Räri*
te»gravationer, kan detta ske på sådant sätt,’
Stats- och Banco-Utsltoltens Utlåtanden. qnxxxrx
att han till Riksgälds-Contoiret återställer 0«
bligationer , till ett mot inteckningen svarande
belopp, samt godtgör skilnaden mellan
6 och 5§ proc. af räntan, som till Liqvidationsdagen
varit upplupen.
Vill han ej begagna sig af denna utväg,
bör han, senast inom Maji månads utgång, hos
Styrelsen af Puksgälds-Contoiret skrifteligen
uppgifva den inteckning, som han åstundar
att få infria. Vid denna skrifteliga anmälan
bifogas Borgen, som till vederhäftigheten
pröfvas och godkännes af Styrelsen öfver Riksgälds-Contoiret,
hvilken borgen innefattar o,
vilkorlig förbindelse, att den intecknade summan
skall, tillika med den till den i October
det nästpåföljande året upplupne Räntan,
varda inom nyssnämnde tid betald; och derest
sådant försummas, ytterligare godtgöras Sex.
procents Ränta intill dess betalningen skett,
samt Lagsökningskostnaderne äfven ersättas.
13 §•
Sedan af ir.komne anmälanden blifvit utrönt,
hvilka intecknade Förskrifningar komma
att infrias nästpåföljande året, förtecknas alia
utelöpande Obligationer af högsta valeuren,
och endast sädane, om summan af desse Obligationer
med 50 procent öfverstiger beloppet
af de till dödande reqvirerade förskrifningarne.
Men skulle sådane Obligationer till
erforderlig summa ej finnas utelöpande, tilläggas
Obligationer af valeuren näst der
-
exxr, Stats- och Baneo-Utskottens Utlätandenl
änder. — Man föreställer nig t. ex. att de
till dödande reqvirerade Förskrifningarne utgöra
10,000 R:dr, och Obligationer till iooq
R-.dr utelöpande till en summa af 15,000 R:dr,
så sker lottning endast emellan desse Obliga»
tioners Nummer; men skulle häruppå icke
finnas erforderlig tillgång, täger man Obligationer
på 500 R:dr,. alltid under förutsättning.,
att den reqvirerade summan kan jernnäs med
de vaieurer som utlottas.
14 §.
Under loppet af Julii månad å den dag*
som uti Tidningarne kungöres, anstäiles. lottning
emellan de Obligationer, som den 1 Oct
tober nästpåföliande året skola infrias.. •—•.
Hvarefter de utlottade Numrorne flere gånger
uti Tidningarne införas.
Närmare utveckling af Förslaget.
Man utgår derifrån att Fastighets-ega—
ren skall, genom Statens mellankomst, biträdas
med Lån, hvilka, i sjelfva verket, fastän
indirecte meddelas af Capitalisten; Att desse
Lån icke kunna inom 5 år uppsägas , så att
Fastighets-egaren under tiden endast behöfver
sörja för räntebetalningen, men att han likväl
kan, om han det åstundar, befria Fastigheten
från Räntegravation,
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, clxui
När för Ränteliqvlden, både för, de intecknade
Förskrifningarne och för Riksgälds-Contoirets
Obligationer, är faststäld samma termin,
kan hela liqviden hufvudsakligen icke medföra
särdeles besvär, utom i October månad.—•
Att under hela året aflöna en, tjenstemanna
personal, så stor som den kunde behöfvas för
October månad, undvikes derigenom, att en
viss summa anslås, som får. disponeras till
discretioner åt dem, hvilka biträda de ordinanarie
Tjenstemännen under loppet af October
månad.
När ett vite af 2 procent är stadgadt för
försummelse med räntebetalningen, bör man
icke utan anledning förmoda, att Restlängderne
ej skola blifva vidlöftige.
Bilagan Litt. B.
Spannemåls-Magazinering och Belåning..
1 §.
Näringarnes uppkomst och bestånd, National-
försvar, Handel och National-kraft äro
omöjliga utan varu-förråd , hvilkas belopp
utgöra Nationens rikedom, och hvilkas beskaffenhet
gör dem mer eller mindre oumbärlige.
De» oumbärligaste är Säd.
cxcxi Ståts-' och Banco- Uts&Qtlens Uttalanden*
2 §•
Förfader skola lämpas efter ändamål osli
Local Stats-försvar och Nöd fordra Krono»
förråd.
Näringarne fordra en ej ytterlig ffuetuation
i pris, som åter förutsätter förråd fös
Landet och Handeln. Förrådet för Landet
skall vara districtvis i de Orter, som val.pro»
docera Säd , men till mindre stort öfverskott
utöfver eget behof.
Förråd för Handeln bil locala; böra
nemligen anläggas der Spannemals-productionlångt
utöfver eget behof existerar, (i Skåne,,
Vestergöthland) och vid större transportleder(Götha
Canal, Venern, Vettern, Östersjön),
3 §•
Krono-förråd anläggas der, hvarest de fös
Rikets försvar kunna användas, samt äro i
säkerhet för fiende, och vid vapenförrld (Fästning),
samt (för hföds skull) så att de utan
Transportförlust kunna disponeras åt nödställde
orter, hvilkas tillstånd och behof påkallar undsättning
genom Statens försorg, som blott bös
ega ruin då alt annan utväg är otillräcklig.
E>e förvaltas af Stats-Contoiret, (genom
ett särskildt Commissariat) omsättas genom
allmänna Arbeten, proviantering, för Garnizoner
och Läger, samt Auctioner å årligen bestämde
belopp (de minsta möjliga t. ex. g per
år]. Måhända någon gång genom export me»
Stats- och JBanco-Utslottens Utlåtanden', cxcur
deist inhemska Köpman, då Landets tillgång
af Säd, och andra Länders pris sådant medgifver.
Krono-förråds existens medför oftast en
förlust, som genom Stats-anslag måste ersättas.
Den bör dock ej bli stor, och utan ali
jemförelse emot skadan af Kronoförråds und-varande.
Magazinsbeloppet bor utgöra 100,000 T:r;
fördelas på Stockholm, Vannäs, Christianstad,
Gefle, Hernösand eller i Jemtland, Vesterås,
(för Dalarnes Nödbehof) Detta belopp förenas
med Kronans afrads- och Tionde-Spannemåls.
räntor j förvaltas af Stats-Contoiret,
dock så att Spannemål till värdet af ■§ million,
inbegripes i lilla Creditivet, hvars disposition
sker under de vilkor, sorn för detta Creditivs
lyftande äro eller blifva stadgade, (utomordenteliga
behof o. s. v.)
Dessa Kronoförråds användande måste
påkallas af verkligt behof, och Magazinerne
derefter återställas till sine förutvarande, efter
Localen bestämde, belopp för att kunna
ånyo användas. —- Hvad sorn härvid kan
brista beror på Ständerne att afskrifva, äfvensom
till hvad belopp, som sådane förluster må
kunna bäras.
4 §•
District -Magazin' (som absorbera eller
substituera Socken-JVlagazinerne) existera för
en Folkmängd af t. ex. i ä i| million i Svea
ci-xliv Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden.
Rike, Småland m. m. De böra Innehålla
Tunna på person (d. v. s. ~ af Brödbehofvet)
= 4 a. 500,000 T:r, De byggas för högst
300o, minst.. 1500 T:r.
Inrättandet af dessa Magazin, som åsyfta
att bibehålla efter goda år något af Spannemåls-öfverskottet
till annan tid, då brist uppkommer,
sker så;
Hemmansegare ingå fritt och otvunget;
för sine Hemman, utan att bero på något
allmänt deltagande.. Den omtänksamme skali
vilja, den Fattige skall kunna, för sin hemmansdel
häruti ingå; båda tryggas och gagnas.
Districtet, en större Socken eller Härad,
med en Folkmängd af 4,500 å 9,000 Personer,
erhåller, efter beräkningen af J Tma på
personen, 3 R:dr B:co per Tunna till inköp
af Span nemals-beloppet. Skilnaden mellan 3
B:dr Banco per Tunna och Inköpspriset; graverar
Districtet, hvars Innevånare sjelfve sälja
sin Spannemåi till sitt Magazin, och gagnas,
af denna Inrättning, sorn de kunna grundlägga
genom anslag ifrån sina (nu ofta och
mångestädes skadliga) Socken-Magaziner, eller
genom eget Säd-tillskott, eller Sädsalu emot
3 Enir Banco per Tunna, under något sådant
år, då sädtillgången är stor, så att afsättandet
af dels. Tunna på personen ej medför någon
afsaknad. Då säljaren framgent, äfven,
på visst sätt eger den Säd han insatt i Magazinet,
emot uppbärande af 3 R:dr B:co per
Tunna;, bör denna Magazinering förefalla liotiQin
ganska förmånlig.
Stats- och Banco-Utskottens Utlatanden. ci,xiv
Inköps-summan ansvaras af de hemman,
hvilkas egare ingått i Magazins-inrättningen
inom Districtet, under vilkor af osvikelig säkerhet.
Ingen ränta erlägges eiler kari någonsin
komma i fråga ; utan må denna Räriteuppoffring
vara något för ett stort ändamål.
Spannemålen begagnas af ansvarige hemmansegare
i mån af ansvarigheten. Begagnandet
sker emot köp, till pris af något öfver Markegång,
eller ett stadgadt medelpris; t. ex.
om Markegången vöre Sex R:dr Banco, sa
tillätes utdelning mot 6f R;dr Banco per
Tma, Man kunde säga, att salupriset borde
vara endast d medelpriset; men Magazinernes
åter-upprättande emöt full betalning per Tma,
sedan de en gång kommit i Stånd, är, lättare,
då salupriset uppgår till hela medelpriset. Likväl
kunde salupriset endast småningom höjas
till medelpriset.. Priset är dock ingen hufvudsak,
blott att salupciset öfverstiger inköpspriset,
på det att inrättningen bär sig sjelf.
Pengarne insättas för Magazinets, räkning i
iVUmän (lassa, (t, ex. Ränteri) och intagas till
nytt inköp, hvilket likväl ovillkorligen skall
uppgå till första Tunnetalet, Skulle vinst
uppkomma, då sådan fullständig upphandling
skett, må beloppet fördelas, på de ansvarande.
— Då Folkmängden växer, bör Tunnetalet
ökasj ett ämne för Ständers uppmärksamhet
och åtgärd, enär District-Magazinerne hunnit
medföra all den nytta, man deraf har skäl att
vänta sig, nemligen bevarandet af någon Sädtillgång
ifrån öfverflödets till behofvels stund;
cscvi Stats- och Bänco-Utskottens Utlåtanden!
för ringa att motverka enskilda Spannemålsä
handeln (hvars frihet är orubbad), men kanske
tillräcklig att motverka nöd eller ocker,
sorn alltid blir en olycklig bispeculation för
Handeln, utvisande ett felaktigt tillstånd.
En Delegare, som vid inträffande försäljning
ej vill begagna sig af sin rätt att köpa,
kan öfverlåta densamma med fortfarande af
ansvarighetj men måste, innan försäljningen
vidtager, förklara huruvida han vill göra denna
sin rätt gällande eller icke. Skulle denna
rätt att köpa, hvarken begagnas, eller öfverlåtas,
bör Förvaltningen vara ålagd att försälja.
sädén; hvarje delegare dock förbunden att vid
nytt uppköp ansvara skilnaden, äfvensom hans
rätt att njuta vinsten eller andelen i öfverskottet.
Förvaltningen är municipaly förnyas årligen
genom val, hvarvid en Ledamot måste
afgå, som ej dä kan inväljas.. JBevist svek i
ringaste mån, eller enskild disposition af Säd,
eller penning, eller arbete, eller medel af
hvad namn som lieldst, betager medborgerligt
förtroende (Riksdagsmanskap m. rn.).
Till 4 ä 500,000 T:r fordras 150 ä 200.
Magazin ; kosta 150 å 200,000 R:dr Banco, sorm
Staten består till 9känks. Byggnaderne brandförsuhrus
jemte Eagr'et, och underhållas såsom Kronohus
(elier menigheters, såsom Trossbodar}
af delegarne; inspccteras genom allmän Controll
(Husesyn), så väl till byggnad sorn innehåll.
Ärligen insändes Attest öfver beloppet
af Säd och af medel, tili Standernes Fullmägtige
Stats- och Bcmco‘Uts'kottens Utlåtanden, cxcvit
i Riksgälds-Contoiret, för att öfverlemnas till
R. H. S:s Herrar Revisorer. —t- Byggnaderne
få inredas till lätt beräknelig (eebifc) form.
Deltagandet är frivilligt; men en gång
gjordt, står fast vid Hemmanet (såsom vid
Sockne-Magazin) för beständigt; orubbligt genom
arf, köp, Concourser m. m., med förmånsrätt
såsom Kronomedel. Lagstadgande härefter.
5 §•'
förråd för handeln böra äfven vara iocala
(i Skåne, Vestergötland, som må uppköra
eller utvidgas framdeles) men uppkomma
genom Belåning emot Spannemåls-pant. Detta
erfordTas egénteligen derföre, att Rörelsemedel
må kunna representera denna vara, d. v.
8. derpå utställas, om Rörelsen sådant brafver;
handeln dermed biträdas, hvarigenom
dess verksamhet okas; en större concurrence
emellan köpare uppkommer, då Säden genom
Skördens öfverskott annars skulle falla i vanpris,
samt till följe deraf vanvårdas, och brista
då behofvet påkommer. Denna belåningsrätt
skall sätta den mindre bemedlade,
men mera specolativa, köpmannen och Sädproducenten
i tillstånd concurrera på Spannemåls-marknaden,
hindra sammansättningar af
rika köpmän till prisernes -nedsättande, då
Allmogen förer frugterne af en ymnog skörd
till Torgs; tillfället att belåna Spannemål i
sådana orter skall lätta afsättningen, jemna
priserne och bereda en okonstlad tillgång upy
CLXivm Stats- och Banco-XJtskottens Utlåtanden.
på varan, hvilket allt utgör kärnan af den
inre Rörelsen, utgör lifvet i den större Handeln,
som ej hvilar på en oskälig vinst i
smått, utan på en skälig vinst i stort. Exempel
härpå hos oss är Jernbelåningen, som bevarat
Jernhandteringen under de svåraste tider,
hvilka den aftnars svårligen kunnat öfverlefva.
Sädén, om ej så lätt att vårda som jernet,
kan dock lätteligen bringas i ett förvarbart
skick, är vida mer användbar och behöflig.
jBristande Capitalet i en Handelsgren,
Sötn genom Allmänna Magafcins-inrättningars
skadliga ingrepp i enskilda Handeln,
är utan säker erfarenhet, torde -ock påkalla
något medel för Spannemåls-producénten att
försäkra honom från nödvändigheten att sälja
sin vara till det oskäligaste ivanpris. Säden
kan och bör således belåftaS.
Reglementariska föreskrifter bora utstaka:
1:0 Ått sädén är ritorr, samt endast till
större partier minst af 100 Ttr, får belånas;
enskilde kunna sammansätta sig till ett sådant
parti i ett Namn.
2:do. Allmän vård meddelas, såsom på Rikets
vågar. Särskilde rum böra finnas för
större Poster , mot särskild hyra, då varan
äfven i Substantia återfås.
3;tio. Belåningsbeloppet uppgår till § ä
j af värdet, (t. ex. Markegångspris eller såsom
Correctiv, medelpris.)
4;to. Räntan blir 3 för iOo:det årligen.
5;to. Återbetalning sker sist inora 2 år,
vid påföljd af pantens försäljning till hvad
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, cnxrrx
pris sora kan erhållas, eller emottagande mot
uppbud, såsom örn Pantgods stadgas.
6:to. Utvidgningen är ej obegränsad; i
följd hvaraf kungörelse orri anmälan bör utfärdas,
hvarefter företräde meddelas till begagnande,
så långt anslaget, eller ock rummet,
medgifver på hvarje local.
7:0. Utländsk Spannemål får icke belånas
så vidt förekommas kan,
8:0. Platserne bli: Ystad, Malmö, Lidköping
(kanske Vadstena) o. d. fl. under afseende
å lätt Transport, stor tillgång, samt närvaro
af Krondförrådshus.
9:0. Omkostnaderne betackas af räntevinsten.
Torkinrättningar böra finnas vid hvarje
Magazin, men begagnas emot särskild umgäld.
10:0. Lånbeloppet meddelas i Räntemynt,
så att Banco-sedelstocken ‘deraf icke anlitas.
Omkostnaderne få då en Procent till betäckning.
1 urno. Magasineringen förvaltas af aflönta
Magazins-föreståndare, Dem Städerne ega antaga,
emot det att Magistraterne ansvara för
varan m. rn. Eller också antagas de af Herrar
Eullmägtige, i samråd med Konungens
Befallningshafvande, och böra i denna händelse
vara försedde med borgen. Om Städernes
Magistrater icke vilja åtaga sig att tillsätta
och ansvara för Magazinsföreståndarenf njuta
de ingen afgift af hvad namn den vara må,
genom denna inrättning. I motsatt händelse
anslås dem någon slags accis eller afgift, som
för annat till Staden ankommande gods.
CC Stats- och Bancö-Utsiottens Utlåtanden'.
i2:mo. Riksens Ständers Herrar Fullmäg*
fige i Lane- (Riksgälds) Contoiret skola förvalta
och tillse medlens fördelning och begagnande.
I de orter, hvarest dessa Magazin
inrättas, bör bemälde myndighet 2 gånger om
året bestämma och kungöra utlåningstid och
belopp, samt genom särskildt antaget ombud,
eller på annat sätt revidera och controllera
behandlingssättet i alla delar.
13:0. Till en. början skola Lånemedlen, i
likhet med hvad om Jern stadgadt och öfligt
är, uttagas och insättas i Riksens Ständers
Banque för Låne-Contoirets särskilde räkning
med denna vara, ankommande på erfarenheten
om locala liqvider må kunna upprättas,
och insättning i Ränterierne tillåtas.
Då dessa Lån-Magazin bli få, 4 ä 5 i
hela Riket; så lära de samma icke blifva af
någon synnerligt stor, eller invecklad, eller betungande,
och alisicke af vådlig, beskaffenhet;
hvadan de, såsom inverkande endast gagneligt
på möjligheten och jemnheten af enskilde
Spannemåls handeln i de sädesrikare Rrovincerna
må på försök uppstå, och skola säkert
icke dela lika öde med den publika Handels»
anstalt som nu fäster så allmän uppmärksamhet,
och hvarmed denna Låne-inrättning icke
eger den ringaste likhet.
6 §.
Krono-förrådernes loo.ooo Tunnor upptagas
högst - - 3 - B:co R:dr 600,000.
Di
-
Stats- och Banco-lltskottens Utlåtanden, ccr
Distriet - Magazinernes
400,000 T:r kunna
vara belåtne med BiojR:d i,2öo,ooo.
jLån-Magazi nerne utställa
Obligationer till
belopp of 5 ä 600,000
B;dr å a prC., samt
böta till deras inlösen
ega Fond
- 100,000.
Byggnads - understödet
för District-Jjdagaxinerne
torde vara tillräckligt
med - - - 150,000.
Torkinrättningar, hvilka
vid &rano ~ för.
råderrie och. belåcings-Magazinerne
ovillkorligen
böra inrättas,
torde upptaga
högst ------ 50,000.
——
8,100,000.’
I afseende pä utförandet förekommer, att
irme. Krono-förrådshus redan finnas.
2:0. JJistricts-Magaziner skola uppbyggas af
Delegarne, hvartill de dock åtnjuta räntelöst
anslag af 1000 Hulr B:co, för hvarje Magazin
som rymmer 3000 Tunnor.
3-'tio. ILåne-Magazin dels finnas, dels kunna
framdeles anskaffas; örn och der de befinnas
tjenlige att anläggas; hvaremot åtskillige nu
befintlige Magazin kunna afyttras. Ty nu
Bihang till Rihs-Ständeus Brot, 18^3 Sdml» Bilag, till
Mern. N:o 20, siv
ecu Stats- osh BaneorUtskottens Utlåtanden.
svälja Allmänna Magazfins-inrättningens Förräder
170,000 T:r rå, d. v. s. minst 400,000
T:r torrkad säd, ett belopp sorn öfverstiger
summan af
Kronans beliällne Ränta, högst - 50,000.
Krono-förrådernes belopp - - 100,000.
Låne-Magazinernes D:o - - - aoo.ooo.
Summa T:r 350,000.
4‘.to. Torkinrättningar äro väl ej. alldeles
gifna till sin fullkomlighet5 men den, sorn
af framledne Presidenten Friherre Bdellrantz
päfanns och finnes uppgifven i Vet. Akad:s
Handlingar, har vunnit och fortjenar allmänt
bifall, och kan lätteligen undersökas till sin
aldrafullkomligaste form, i afseende på stort
eller litet behof, häftig eller liten värrnegrad
(såsom om säden skall användas till utsäde
eller brödföda,) o. s. v.
5-.to. Spannemåls-belåning börjas försök J
ningsvis, och får derföre icke större anslag
nu; deremot, och då med sannolikhet förutses,
att District-Magaziner ej anläggas allestädes,
hvarest de nu beräknas, så uppstå öfverskott
å anslaget för dem, hvilka i lånevag
kunna användas. Reglering af dessa fonders
inbördes förhållande hvilar på grunder, som
erfarenheten måste bestämma; och är lätt
jemkad.
6:to. Alla dessa anslag tagas uf MagazinsInrättningens
behållningar, med tillägg, att
Banquen, sorn afskrifver 399,627: 18. 2, från
Creditivet, derefter upphöjer sitt Creditiv till
Stats- och Banco-Vtskottens V tia t an den. ceni
a,ioo,ooo R:dr Banco, som kommer att räntelöst
fortfara, tills R. H. S. annorlunda förordna.
Skulle någon svårighet härvid ega
rum, så kunde Saltpetter-fonden häruti finna
ett värdigt ändamål för sin användning.
1 §•
På detta sätt, det enda möjliga samt rätt1*
Visa i Sverige, under så skiijagtige productions-
och consumtions-puncter, så Capitalfattig
Rörelse, så af Natursvådor beroende
årsväxt mi m. kan samlas,
i Krono-förråd - - 100,000 T.'r
i District D:o - * 450,000.
i Låne D:o - - 1 50,000.
700,0005
fett belopp, Som kanske Öfverstiger de goda årens
öfverskott, således är tillräckligt, och är
4 gånger så stort som det, hvilket den nu
varande Allmänna Magazins-Inrättningen förmått
förvara. Detta belopp motsvarar kari
hända blott en månads behof för Riket; mea
det är ett vackert bidrag till hvad enskilda
handeln och hvad enskilda omtankan dessutom
måst påraknaä att göra.
Existencen af denna bevarade tillgång
kostar
t ett för allt till Byggnader 15000.
Torkinrältningar 50,000.
2 00,000,
årligen', ett räntelöst Capital af 2,100,000,
hvars myntvärde upprätthålles af sättet
C,civ Stais- och B ancn-ty slottens Utlåtandeil,
tet för användandet, d. ä. Säd-tillgång och
Sädhandel, hvarpå ytterst alla näringar bero.
årligenAfskrifning i Krono-förråderne, omkostningar
och Aflöningar. Genom en
klok förvaltning kunna dessa kostnader bli
lindriga; kanske någon gång genom användning
efter ringa inköpspris, betäckas
a£ högre Sädespriser. , Men om t. ex.
8000 U:dr B:co årligen skulle bli ett nödigt
anslag i detta hänseende, hvilket af
en blifvande erfarenhet kommer att visa
sig; så ersättes det mångfallt af den säkerhet
i afseende på landets försvar och
förmildrande uti olycklige Landsorters nöd,
som dessa bevarade tillgångar bereda.
Bilagan Litt. C.
Om Varu - belåning.
Genom möjligheten att belåna varor och
i synnerhet Svenska tillverkningar, som icke
kunna skämmas eller förminskas under belåningstiden,
bör handeln med större lätthet
kunna drifvas. Importeuren (som till ex. ej
genast afsätter mer än del af varubeloppet
celi pantsätter t. ex. |) kan förr betala sin utländska
skuld; får större Credit; kan göra större
uppköp: passa på varors lägsta priser. Verkan:
Landet förses med sitt behof emot ringaste
pris, och varu-Crediten bespar Räntan till utländningen.
Exporteuren (som efter hand in
-
Stats- ocli Hanco.Utskott ens Utlåtanden. ccv
samlar varan, kan ej alltid utan säker afsättning
skeppa, belånar alltså hvad som uppköpes
och relaxerar efter skeppningsbehof) be~
hofver ej utländsk Credit för att idka sjelfständig
handel, blir Handlande från att vara
blott Commissionär; kan hålla på varan, således
passa på de förmånligaste priser, d. v. s.
passa på sådana tider för afsättningen, då priserne
äro högst. Verkan: Sjelfständig handel,
högre, jexnnare priser. — Neder lagshan deln
blir möjlig, utan att rörelse-mediet ryckes från
inhemsk näring och handel. — Varubelåning
skapar Hager; dessa, jemnare varupriser;
jemnheten gör beräkningar möjliga; beräkningen
gör handeln säker, skiljer dén från
vingleri; gör närings-företag i allmänhet mer
beroende af skicklighet än lycka; Egendomar
fa stadgade värden; deras innehafvares ställning
blir underkastad beräkning; Eångifvaren
kan beräkna hvad Låntagaren har; förtroendet
stärkes. ■— Myntet sorn utställes på varor,
ökar Sedelstocken och gör den föränderlig
efter rörelsens kraf. — Stort varubelopp
under fix Sedelstock, fäller „ varupriser; litet
varubelopp verkar motsatsen. Varumynt och
varu-befåning jemna* priserne inno Genom
Magazinering af öfverskottet; sido. Derigenom
att rnyntbeloppet i Riket rättar sig efter varubeloppet.
Spannemåls-belåning bereder jemnare pris
åt Näringarnes första behof, födan; Varubelåning
bereder jemnare pris åt handelns första
behof. Span ne måls-belåning är af mig i Ei
-
cpVjr Siati-* och Bpncö^UtslQtieni Udaianihrt]
lagan Lil!. B. särskildt föreslagen. Grunderna
för den inrättning hvarest varor skola helgnäs,
böra pä det nogaste bestäm mas oell handhafvas.
Endast oföränderliga och säkert afsättliga
varor böra få belånas; Controllen vara
skarp. Styrelsen" bcir s$å i gemenskap med
Rikets Ständers Fullmägtige för Rikets allmänna
Lån e-i mattning, hvilka ega öfverse
förvaltningen af alla Låne-Banquens fordringar.
Creditiverne för varu-helåniug och Di-?
scont böra biträda hvarannan efter omständigheterne;
huru Disconternes utlåningssätt kan
ställas visar Bilagan Litt. D.
Endast de oföränderligaste och säkert afsättliga
varor höra belånas. — Styrelsen utgöres
af Sex välkände Män, hvaribland 2me
kunnige K öp n än (den ena t. ex. vald på
Stockholms Bourse, den andra af samma myndighet,
sorn utser de öfrige Ledamö,terne) och
en bland R. H. S:rs Fullmägtige, hvilken före
Ordet. Nödig betjening antages och aflö-,
nas; Ledamöterne (valde af Ständer) tjena
utan lön. Styrelsen bör i vissa hänseende fl
vara under Herrar Fullmägtiges i Lån-Contpiret
(Riksgälds-Conttt) inseende, såsom angående
tiden för utlåningen, tiden för ränterpyntets
inlösen m. m. Ledamöterne böra
känna Låntagarnes Soliditet, och Köpmannen
deremot varornas beskaffenhet och priseti
Sammanträde en gång i veckan, eller 2:ne i månaden.
Varan pantsattes; Bevis deröfver fö»
retes, qch Revers ingifves 3;ne dagar före
dgu sammankomst då pantegaren vill låna.
Stms- öch Baiico-Uiskottens Utlåtanden. ccVn
Låntagaren ingifver ansökning på viss
summa, för varor jemte ett af 2 edsvurne
Mäklare tecknadt bevis öfver varuvärdet a
Boursen; Revers ställd på 3 (eller 6 allt
sorn Styrelsen medgifver efter Cassans föranledande)
månader med 3 procent årligen räknadt,
samt Uppgift hvarest Varan magaaineras,
hvilket förvaringsrum bör vara Kronohus, eller
öfverlemnadt till denna Styrelses disposition.
Nederlagsgods bör vara under Packhusets
nycklar. Pantén måste vara försäkrad
(vare sig uti Phoenix-Compagniet i London
eller heldst uti någon blifvande dylik inrättning
uti Riket) minst till belåriingivärdet.
Styrelsen har eget lås för Panternas förvaringsrum
(liksom Tullverket för Nederlags^
gods). Reversen hör lyda:
”Till . . • eller Ordres betalar jag 3
”eller 6) månader i Dato Banco R:dr
”000 jemte £ prC. per månadi ränta;
”bekornme emot Pantsedel 000 Fat
”Socker väga netto 00 vSrde ensligt
bifogade Attest 000 R:dr, och
”magazinerade i Huset N:o 00. skulle
”betalning utöfver förfallodagen uteblifva,
vare Panten T. hemfallen att
”å Auction försäljas, saint endast öf”verskottet
mitt, sedan T. . , . fått
”Capital, Rän.ta (å 5 prC. från förfal”lodagen)
och alla omkostnader i och
”för Pantens tillgodogörande, ersatte.
”Insättning skall ske i R- H- S.
”Banque, och Attesten afgifva*.’’
Ctviii Stats- och Banco-Utshottens Utlåtanden.
Deremot erhåller Untagaren Summan uti
2 prC. Obligationer, förfallne i (eller 3 efter
Styrelsens godtfinnande i anledning af Cassatillglrig)
månad efter uppvisandet.
Delbar pant kan^ styckevis relaxeras en
månad efter pantsättningen; dock ej på mindre
än B:co R:tfr 1000.
Smiden, Tackjern, Tenn, Bly, Svafvel,
■Zink, Altin, Cobolt (på Proberar-Attest), belånas
med ^ af värdet. Hampa, Talg, Din,
Socker, Risgryn, Tobak, Salf, Tjära, Beck,
Buldan, Lerft in. B. belånas till halfva värdet.
Osäkrare varor att konservera, såsom Salt, be-5
lånas på kortaste Terminer.
Brån belåning undantagas alla skadade
varor, och dessutom Vin, "Olja, Bränvin ,
Tran, Pottaska, Frukter, Kläden, Ull, Viktualier,
Fisk, Glas, Porcelain m. fl. rinnande eller
förderf underkastade varor.
Denna Råne-inrättning medgifves till en
början endast i Stockholm och Götheborg;
dock bör en särskild summa för denna Stad
alsättas, och derför särskild säkerhet sättas.
Innan denna inrättning får träda i verksamhet,
måste Tulltaxans reglering föregå; ty
7 5 prC. Pull t. ex. på Facturvärdet, billigen
nedsatt af II. H. Stander, rubbar varuvärdet
betydligen. Dernäst mynt-reglering och snart
förestående Realisation.
Stats- och Banco-Utskoltens Utlåtanden. ccrx
De på 3 ä 6 månader utstälde förskrifningar
kunna förlångas på lika tid, med iakttagande
af Låne-Contoirets säkerhet, och andre
Låntagares väntan af lån.
Liksom Jernhelåning (i Stockholm Nl>)
hvilar uppå Vågbetjeningens Attester, så kunde
äfven Tjärhofvets och Packhusets edsvurne
tjenstemäns Attester grundlägga varubelåning
i Stockholm. — Finner Inrättningen stadga
och förtroende samt stort tillitaride, (hvilket
intill nästa Riksdag bör hafva visat sig) så
hör särskilda Magazin hållas eller köpas,
hvarefter hyra särskildt ålägges Låntagaren.
Mindre belopp än R:dr 1000 bör ej belånas;
ej större än R:dr B:co 30,000.
Bilaga. Litt. D.
Banco - Disconten.
i:mo. Ränta beräknas å. 5 prC. till Inbetalningen
och betalas då.
atdo. Straffränta beräknas 8 dagar från
förfallodagen och är 3 prC. öfver Vanlig ränta.
3:tio. Lagsökningen sker 2 månader efter
förfallodag.
4:to. Lån på 6000 R:dr och derunder
omsattes med ~ dels afbetalning hvarje \ år.
5:0. Lån meddelas ända till 10,000 R:dr
B:co på 1 ä 4 månaders tid, emot full inbetalning
å förfallodag. *
6:0. Låntagare ege rätt att inbetala Lånet,
när han det vill, inom förfalloiiden.
ccx Stats- och Banco-Utskottens Ulla tanden,
7:0. Belåning af publika Papper såsom
Obligationer ä 4 prC. till deras fulla belopp,
så vicia tillgång finnes.
8:0. Lån-Contoirets (Riksgälds-Conf.) lätt
reserveras att använda en Gerieral-Öfverstyreise
vid alla Ptikets Lån-anslag.
9:0. Belåning af Reverser (RB Säkerhetspröfningen
fri) med åliggande för Directionen
att lagsöka Revers-Utställaren först och
Låntagaren sedan, så vida ej säkerheten fordrar
annorlunda. Belåning uppå säkra Reverser
lior meddelas till belopp af högst
20,000 R:dr, Låntagarens öfrige Lån deruti
jnbegripne.
io:o- $Jla Lån meddelas i Ranco-sedlar,
Rilag. Litt. E.
Fam-myut,
Utställes å 125,’ 250, 500, 1000,' 3000 oell
5000 Rtdrs belopp; inga andra,
2 §.
Lyder.
000 R:dr, jemte 2 procents årlig Ränta \
undfår Sedelhafvaren (i i 3) månader efter
uppsägning, sorn dock måste förnyas, derest
denne Sedel inom halft år efter förfallodag
icke till inlösen blifvit uppvist. Skulle Kun
-
Siats- och Banco- Zltsholtens Utlåtanden, ccxi
görelse om inlösen irtfärdas af R. H. S:s Her-r
rar Fullinägtige i Lån-Contoiret, sa upphör
räntan att öfter utsatt dag löpa,
Lika lydande fried det &f Herr Assessoren Lagerhjelm
till Siats- oeh Banco-Uiskottens Protopoll lör den 3i Maji
5^23 afgifiie serskildta yttrande, jemte dertill hörande Bilagor,
hvilket allt kommer att till Rikets Hpglofl. Ständer åtfölja Be~
fäiik^ndet I\ jo 20; Betygar
Ex officio
J. M. Spens.
Bil, N:o 2.
Da jag icke kan till alla delar instämma
uti den framställde Financeplanen, anser jag
uiig, såsom Riksdagsman och Medlem af
Högloft. Utskotten, pligtig att yttra min öfvertygelse
om hvad jag linner rätt och för
Fäderneslandet nyttigt, alldeles obekymrad,
om mina åsigter, antingen såsom felagtige, eller
af andra orsaker, skulle misshaga.
Min tanka är den, att allmänna misstroendet
härleder sig derifrån, att Rikets Ständer
tyckes hafva allt för mycket befattat sig med
3lt ställa i ordning enskildes penninge-affairer;
Alt skuldsättning blifvit ansedd såsom en förtjenst,
hvilken borde ytterligare uppmuntras
genom utvidgade Allmänna Lån-tillgångar:
Att tn hvar, som genom omtanka, flit och
sparsamhet kunnat i loflig väg förvärfva sig
en penninge-behållning, anses nästan satt utom
Lagens skydd, när han vill återfordra eu
ccxn Stats- och Barico-Utskottens Utlåtanden.
penninge-försträckning. Men det är icke nog
härmed. — Ingen, som har att fordra, kail
ens veta, hvad han eger, när vid hvarje Riksdag
värdet af fordringen kan nedsättas. JDå
GäUlenärerne få stifta Lagar för Borgenärerna
är icke svårt att begripa, hvarföre man icke
vili låna ut pengar, åtminstone på längre tid 5
ty det är ganska naturligt, att man befarar,
det Gäldenärerne, hvilka nu för tiden synas
hafva öfvervigten, icke förglömma sin egen
fördel, då de få hushålla med Banquen, som
de för godt finna.
Tönder Riksdagen har jag hort yrkas, antingen
uii någon Motion elier uti någon utkommen
Skrift, att Rikets Stander icke borde
skilja sig vid Banquen, såsom en Rikets Ständers
dyrbara Egendom. Jag kan icke förstå,
hvad härmed rätteligen menas. Uti Banquens
Grundförfattningar, hvilkas helgd är
försäkrad uti Regeringsformen, heter det, att
Rikets Ständer garanterat Banquen. Man har
alltid sagt mig,, att det ordet garantera skulle
betyda detsamma, sorn att gå i borgen; och
jag har också trott härpå. Om någon, som
jag icke noga känt för säker, velat hos mig
taga varor på Crédif, och förskaffat en man,
som garanterat betalningen, så har jag trott,
att jag skulle kunna få hålla mig tili dea sednare,
i fall så skulle behöfvas. Om nu ordet
garantera har en sådan bemärkelse, sorn jag
hittills trott, så kan iag omöjligen begripa, att
Rikets Ständer äro egare af Banquen, så
framt man härmed förstår något annat, eller
Stats- och Banca-Utskottens Utlåtanden1 ccxm
mera, än sjelfva Bancohuset; och hvilket, hide,
i anseende till dess fördelaktiga Läge,
solida Byggnads-sätt, förträffeliga vatten-uppfordrings-anstalter
och de i sednare tider uppförde
kostamma tillbyggnader, visserligen är
en ibland de dyrbaraste Fastigheter i Stockholm.
Jag har också en ytterligare anledning
att tro, att Garantie, när det ordet förekommer
i Bancoförfattningame, betyder detsamma
som borgen. Der stadgas, att Banquens såkallade
salderade Gewinst får af Rikets Ständer
användas till publicos mus, hvilket lärer
betyda, till allmän nytta. Efter det begrepp,
jag gör mig orri eganderätt till fast eller lös
egendom, så består eganderätten deri, att jag
får fritt använda , bortskänka och förslösa allt,
hvad jag eger, si framt jag icke är ställd under
förmynderskap; Och då, emot Bancoförfattningarne,
Rikets Ständer icke kunna till
allmän nytta använda och bortskänka mera,
an Banquens Gewinst, $å vill det synas, som
Rikets Ständer icke kunna ega rätt, att i deras
egenskap af Förvaltare, låta, i Banquens
namn, utställa Depositions-attester på mera,
an som verkeligen blifvit nedsatt. Det tyckes
också vara svart att förklara, att Löftesmannen
skulle sjelf vara egare till den samma
sakj för hvilken han ikläder sig ansvarsförbindelse,
enär borgen alltid måste förutsätta
tredje man, så vida jag icke rimligen kan
borga för mig sjelf. —
Desse äro mina åslgter af Rikets Ständers
rättigheter, i afseende på Banquen. Min
ccxiv Stuts- och Banco-Utskottens Utlåtanden\
mening kati icke vara att klandra det fram*»
farna, utan blott att framställa dern, såsom de
grunder, hvarifrån jag utgår vid bedömandet
af de åtgärder, som Högiofl. Utskotten före4-  slagit. —
Högiofl. Utskottet! antaga, såsom en bland
de egentligaste orsakerna till den Öfverklagade
förlägen heten i allmänna rörelsen, det ailä
inanna misstroendet enskilde personer emellan}
och att detta åter härleder sig ifrån Bancosedlarnes
vacklande värde.
Ett vacklande myntvärde är visserligeri
i flera hänseenden skadligt, men jag anset
förtroendet ännu mera skola förstöras, om
man, i stället för att alfvailigen söka bereda
stadga i myntvärdet, tvärtom vidtager sådane
åtgärder, som nog tydeligen utmärka, att man
vill för framtiden förvara sig en utväg, att
tillvägabringa myntvärdets ytterligare försämring.
Det är val icke tänkbart, att man skulle
gifva Credit åt den, sora man tror icke ens
hafva Vilja och alfvar att betala. Och om ntf
obestridligt är, att genom förra Ständers åt-4
gärder, förtroendet till Banco-sedlame, hvarifrån
Högiofl. Finance-Beredningen icke titan
skäl härleder misstroendet enskilde emellan,
blifvit skäkadt, om icke förstördt, så vill
det tyckas, som första steget borde blifva, att
Bikets Ständer visade det fullkomligaste alfvar,
att icke vidare vilja taga någon sådan
befattning med Banquen, som i något afseende
kan rubba eganderattens helgd. — Sker
Stats- och Banco- Utskottens Vildtanden. ccxv
detta Icke, utan man vid. denna .Riksdag beslutar
en ny Sedel-utgifning utan fond, samt
för framtiden icke ger alla upptänkeliga garantier
till betryggande häremot -vid en kommande
Riksdags så tror jag, att Crediten får
sista dödsknäckem Ty huru vill man val
begära, att någon skall hafva förtroende till
Banco-sedeln, då, genom ett Riksdags-beslut,
dess värde kan nedsättas och annullera»?
Vid en tagen allmän öfversigt af Höglofl.
Utskottens förslag, har jag ej kunnat upptäcka
några andra hufvudsaklige skiljaktigheter
emellan detta förslag och den Finance-plan,
som antogs vid förra Riksdagen, an att Fastigliets-Lånen,
som, vid förra Riksdagen, afskaffades,
nu skola upplifva»; att penninge-sedelstocken,
sorn vid förra Riksdagen förklarades
icke skola permanent hvarken ökas eller minskas,
nu skall tillökas med omkring 1,300,000
R:dr; att JDiscont-fonden, som vid förra Riksdagen
fastställdes till högst 6,500,000 R:dr,
nu skall ökas till Millioner; att DiscontInrättningar
i Uandsorterne , som vid förra
Riksdagen förkastades , nu skola för Banquens
räkning stiftas; att Bevillningen till
Banquen , som minskades med 250,000 R:dr
nu kommer att ytterligare förminskas med
ungefärligen en lika summa; och ändteligen,
att nar, vid förra Riksdagen, det ansågs
höra helt och hållet öfverlennäs åt ovissheten,
om, huruvida, eller efter hvilken grund
Banco-sedlarne i en framtid skulle komma,
att med Silfver inlösas; man nu väl fixerat
CCS vt Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden,
128 sk. eller mindre, än Banco-sedeln i denna
stund är värd, samt stadgat de mest ofelbara
Controller mot Banco-sedelns förbättring,
men deremot icke velat böra omtalas någon
annan slags garantie, ernot Banco-sedelns ytterligare
försämring, än den, sorn innefattas
uti de granna orden: Riksens Ständer, såsom
Nationens Representanter, äro da säkraste värdare
af alla Interessen.
Om afsigten med penninge-väsendets reglering
varit den, att härigenom återställa
förtroendet enskilde personer emellan, så tyckes
det, som en sidan påföljd icke skulle kunna
förväntas af Höglofl. l/tskottens förslag.
Icke kan förtroendet beredas derigenom, att
myntvärdet blifvit stadgadt endast till Gäldenäiernes
förmån, men Borgenärecnes säkerhet
deremot icke närmare betryggad, än att den
vid ett kommande Riksmöte kan ställas under
votering.
Jag öfvergår nu till det speciella:
Höglofl. Utskotten synas erkänna nyttan
och nödvändigheten af stadga i myntvärdet,
äfvensom, att denna stadga icke skulle kunna
vinnas på annat sätt, än genom utvexling
af silfver, eller en så kallad Realisation; och
häruti instämmer äfven jag,
I afseende på sjelfva mynthestämningen,
så må det bli vid 128 sk., ehuru jag skulle
anse, att man närmare träffade det rätta, om
man antog 120 sk., emedan gammalt och obrukbart
silfver nu kan köpas till lägre pris.
Jag
Stats- och Banco-Ut skattein Utlåtanden, ccxvir
Jag delar visserligen med många andra
' den önskan, att Realisationen m* kunna företagas
ju förr dess heldre; men jag anser också,
att, till dess paskyndahde, hvarken utländska
Lån eller Aetie-teckning bör komma i
fråga, emedan båda dessa utvägar skulle för
landet blifva högst betungande. Deremot och
i fall man har något alfvar med penningeväsendets
reglering, anser jag nödvändigt, att
Banquens alla Inkomster och vissa säkra tillgångar,
åtminstone ifrån nästa årg början, få
oförryckte användas lill uppköp af allt det
Silfver, och alla de goda vexlar på Hamburg;
som åt Banquen erbjudas efter 128 sk.
Jag föreser nogsamt, att, genom en sådan
oinskränkt upphandling af vexlar för Banquens
räkning, Vexel-Coursen på Hamburg
hindras ifrån att falla under i a8 sk., men detta
ligger ju uti sjelfva naturen af myntbestämningen:
— ty om man antager, att Bariquen
börjat sin utvexling af Silfver efter 128
sk., så skulle väl Coursen på Hamburg icke
kunni sänkas till 120 sk. eller derunder, einedan
trassenten då skulle finna sin räkning,
att heldre låta komma silfver för sin utländska
fordran, än att sälja vexeln.
Att Vexel-Coursen åter kan stiga utöfver
I28 sk. på Hamburg, är något, som icke kan
hjelpas, förr äti Banquen börjat sin utvexling
äf Silfver, och Författningen emot utförsel af
myntadt Silfver blifvit upphäfven.
Bihang till Aiks-StSniens Fröt, 182,3 6',te Samt. Bitag. till
Mim. N:o io, v v
ccxviii Stats- och Banco-Utskottens Utlatanden.
Mig förefaller det nog besynnerligt, att
när Höglofl. Utskotten tyckas önska en Realisation,
ju förr dess heldre, och detta skulle
vara målet, åt hvilket man syftar, Höglofl.
Utskotten föreslå, att Sedelstocken, med inberaknande
af Riksgälds-sedlarne, skall, genom
en ny utsläppning af Banco-sedlar af omkring
1,300,000 R:dr utan fond, uppdrifvas till 30
Millioner: och att för Utlåningen på Metaller
nya Banco-sedlar skola tillskapas, ehuru Bauquen,
uti de I.ånfonder, hvilka bestämma den
redan utelöpande Sedelstocken, eger full tillgång,
att bestrida dessa Utlåningar.
Om en Financeplan (kall vara vigtig så
tyckes den böra vara sammanhängande och
icke invecklad; och när man vill fram till ett
visst mål, bör man väl snarare undanrödja,
an bereda hinder, som aflägsna ifrån det föresätta
målet. —
Höglofl. Utskotten antaga att Banco
sedelns
varde bör stadgas genom en realisation,
men att Realisationen ieke bör företa
gas,
innan Banquen fått i sine hvalf så mycket
Silfver, som svarar emot ^ delar af den
utelöpande Sedelstocken.
Om man utsläpper 1,300,000 R:dr i nya
Sedlar utan fond, så synes mig alldeles ovedersägligt,
att man i samma förhållande ökar
Banquens behof af Silfver och att Realisationen
härigenom lillbakasättes.
Men, måhända, ligger denna operation
utom gränsen af min inskränkta fattningsför
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, ccxix
miga; likasom det allt i fl förekommit mig obe*
gripligt, att man veiat bestämma den summa
i Sedlar, som för Sverige skulle vara det behöflig»
rörelse-Capitalet.
Af erfarenheten uti min lilla Handelsrörelse
har jag funnit, att när, vid en förmånligare
Conjunctur, jag kunnat omsätta
1000 R:dr fyra gånger om året, denna summa
gjort samma tjenst, sorn 2000 R:dr, hvilka
uti en annan Conjunctur icke kunnat omsättas
mer än t vänne gånger om året o. s. v.
Om Sedelstockens belopp fastställdes till 30
Millioner vid sisth Riksdag, då en Tunna
Spannmål af aila slag per medium gällde 1 o
B:dr, men år 18:0, då Sedelstocken äfven var
30 Millioner, blott gällde 5 R:dr, så tycker
jag det vara klart, att Sedelstocken antingen
skall hafva varit för liten år 1818, eller för
stor år 1820, om nemligen penningen den ena
och andra tiden anses hafva lika hastigt
eller lika långsamt circulerat.
Väl har jag hört, att de Lärde utstuderat
rörelse-Lagarne i naturen, så att äfven
himla-kropparnes omlopp blifvit underkastadt
säker beräkning, men jag'har icke förrän vid
sisth Riksdag hört, att det skulle kunna låta
sig göra, att uträkna penningens hastigare eller
trögare omlopp för en tid af Fem år, men
hvilket likväl nödvändigt skolat ske, emedan
man annars icke, enligt hvad förut anmärkt
är, kunnat utfinna rätta beloppet af det er
-
ccxx Stats• och JBanco Utskottens Utlåtanden,
forderliga rörelse-Capitalet. Nu tyckes det,
rom man gjort ett ytterligare framsteg, när
man trott sig kunna uträkna icke allenast
summan af de Banco-sedlar, hvilka circuler*
utom Riket, utan äfven beloppet af Banco-?
sedlar, som genom våda blifvit förstördi; Och
torde det vara på dessa beräkningar man grundat
förslaget, att genom en ny utgifning af
Banco-sedlar bringa Sedelstocken till jemnt
30 Millioner, så vida man lärer hafva funnit,
att ett så stort Börelse-Capital vöre behöfligt
för Sverige. —•
Efter hvad man sagt mig, skal! det endast
vara här i Sverige, sorn Staten åtagit sig
att icke allenast fournera rörelse-Capitalet, utan
också, att vid hvarje Riksdag låta justera
dess belopp, i andra Länder, der endast me?
talliskt mynt circulerar, vet jag icke, huru
man skulle komma till rätta härmed, då en
yppad brist skulle ersättas med Guld eller
Silfver, och icke kunde, likasom här i Sverige,
fyllas med Banco-sedlar af särskilde dimensioner.
Jag har icke hittills delat de farhågor,
som en och annan vid denna Riksdag fram
ställt
emot ett Realisations-försök, men jag
finner nu, att om Silfvermynt skulle komma
i omlopp, Staten omöjligen kan uppfylla siri
skyldighet, att justera och jemna rörelseCapitalet
till det belopp, som den ena och
andra tiden kan pröfvas behofligf, så framt
Stats- och Banco-TJtskottens Uilätamlcn. ccxxi
annars deri faststälde proportionell emellarj
den utelöpande Sedelstocken oell redbara fonden
skall bibehållas; ty hvarifrån skall val,
vid en upptäckt brist, det erforderliga Silfret
tagas, då vi icke ega någon annan Silfvergrufva,
än den i Sala, men hvilken är ganska
litet gifvande.
Höglofl. Beredningen har tillstyrkt, att
privata Bolag må få inrättas , och förunnas
samma rättigheter till bedrifvande af Discontrörelsen,
som Banco-Disconten nu innehar,
dock med det förbehåll , att sådane Bolag
hvarken nu eller framdeles skulle kunna påräkna
något understöd af publika medel, samt
Staten icke heller under någon förvändning
inblandas uti deras förvaltning, mera än Staten
kan inblandas uti andra enskildes företag.
Uti denna åsigt instämmer också jag,
lieldst jag anser, att man bör arbeta derpå, att
ali Creditrörelse med tiden får uppgöras en^
§kilde emellan.
Men qm mer än i del af hela Sedelstocken
skall för Eanquens räkning utlånas 1
Iliscontväg, så tyckes det, som privata Associationer
eller Bolag icke skulle kunna vänta
sig särdeles framgång,
Men, torde man säga, vid detta tillfälle,
likasom vid många andra, da fråga är om
penningeväsendets i ordningställande, att tiden
|r icke ännu inne och att näringarna måste
ccxxir Stots- och Banco- iftskotte.ns Utldtnndeti.
understödjas. Om man utaf Discont-LaneBeqvisitionerne
vill bedöma näringarnes tillstånd,
så skulle det tyckas, som hade de uppnått
sin största höjd, nar, utom hvad näringsidkaren
utaf egna medel tillskjuter, skall till
deras bedrifvande erfordras icke mindre summa,
än 8 Millioner, oberäknade de särskilde
Lånefonderne för Bergs-Bruksrörelsen, Fabriker
och Manufacturer. För enskild dei tror
jag, att Discontlån sökas och begäras, icke
så mycket till nyttiga Närings-företag, som
fast mera för att dermed omsätta skulder, och
hvilkas belopp lärer vara högst ansenligt, då
de intecknade ensamne uppgå till emellan
50 ä 60 Millioner,
Vid en så beskaffad Lane - Inrättning
som Banco-Disconten, hvilken är stiftad endast
med beräkning på vinst, kunna icke finnas
några privilegierade Låntagare, så att rättigheten
till Lån icke kan vara underkastad
särskild pröfning; och icke heller behof vet
hvartill Lånet skulle användas.
När , enligt Höglofi. Utskottens tillstyrkande,
Creditiven for Jern-Contoiret samt
Manufactur-Disconten komma att bibehållas,
så äro härigenom Lånbiträden anviste BergsBruket
samt Fabriker och Manufacturer; och
då återstår endast Jordbruket, sorn skulle kunna
komma att sakna sin enskilda Lånefond,
när Odlings-Lånen, efter Högloil. Utskottens
förslag, komma att indragas.
%
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden- ccxxixi
Jag har visserligen ej något att erinra
dervid, att Odiings-Lånen komma att upphöra;
Men då jag icke kan hnna annat skäl till odlingslånens
indragning, än att roan ansett någon
säker Controll på dessa Ijåns rätta användande
omöjlig, så ser jag icke, huru man då
kan veta, att de summor, som uti Kanco-Disconten
upplåna?, komma att användas till
Jordbrukets förkofran, när man misstror ett
behörigt användande af Odlings-I/ånen, ehuru
de icke kunnat, utan föregångne formaliiiteter,
beviljas.
Om Disconteringen återföres till dess ursprungeliga
beskaffenhet, så att, enligt Finance-Committerades
förslag, utlåningen endast
sker på korna terminer, och man är någorlunda
nogräknad med säkerheten, på hvilken
lånet skall meddelas, aå vill jag tro, att
icke ens Millioner Riksdaler skulle behöfvas
till Discontrörelsens vidmagt hål lande.
Af hvad anledning man föreslår, att inflytande
årliga Capital-afbetalningar på Fastighets-lånen
skola åter utlånas mot Inteckningar
uti andra Fastigheter, kan jag svårligen
inse. Ar meningen härmed, att man vill bevara
sjelfva Capitalet oförminskadt, såsom en
ständig Fond, på hvilken Banquen må kunna
i alla tider uppbära ränta, så vinnes ju ändamålet,
om Lånet får qvarstå utan afbetalning,
så länge innehafvaren af den intecknade Fastigheten
det åstundan Jag vill icke gerna
föreställa mig, att man med denne föreslagne
ccxxiv Stats- och Banco-Utskotteris Utlåtandenl
anstalt åsyftar, att Fastighets-Lånen skola cirén
lera och flyttas ifrån en egendom till en
annan, ty då tyckes det som man glömt, att
Lånen åtfölja Fastigheten, och att Gäldenärerne
ombytas lika ofta, som Fastigheterne, genom
laga fång, flyttas ifrån en hand till en
annan, samt, i och med det samma, både skyldigheten
att göra afbetalning på ett gammalt
Lån och rättigheten att få ett nytt Lån.
Höglofl. Utskotten föreslå, att någon afbetalning
skall göras på Stats-Verkets skuld
till Banquen. Jag för min del tror, att skulden
bör och kan hel och hållen afskrifvas.
Man ihågkomme härvid, att när Ständerne
vid 1809 års Riksdag åtogo sig en årlig Bevillning,
som skulle ingå till Banquen, var
afsigten härmed, att Banquen skulle kunna
indraga de Sedlar, hvilka i och för Kriget
blifvit tillskapade, samt Banquen åter komma
i tillstånd, att med Silfver inlösa sine utelöpande
Sedlar, Riksdaler för Riksdaler. Banquen
har i sjelfva verket endast biträdt med sin
Credit, då den icke förskjutit annat än papper5
och om man tager i beräkning de summor,
sorn Banquen allt ifrån år 1810 genom Bevillning
fått uppbära, vill jag tro, att på de
förskjutne xi Millionerne icke skola återstå
> 3 Millioner. När nu Banquen får med En
Riksdaler i Silfver infria xa8 sk. i Sedlar, så
skall ju Banquen i det hela göra en betydlig
vinst, och hvilken, i min tanka, icke bör, u
tan
-
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, ccxxv
tan ändamål, ökas med någon räntebetalning
på Stats-Verkets skuld.
Högloft. Utskotten tyckas medgifva, att
Bariquen’ icke hellöf ver denna ränie-i nkotnst,
enär Högloft. Beredningen, föreslagit, att afbe»
talningarne på Fastighets-Lånen, hvilka, åtminstone
de första åren, torde i det närmaste
utgöra en lika summa, soth räntan å StatsVerkets
skuld, skola åter utlånas. Örn derföre
Stats-Verket skall betala tänta till Banquen,
så skall ju Bevil!ningen ukas med detta
rantebelopp; och då uti afbeta!ningarne på
Fasfighets-Lånen Baoquen eger .en häremot
svarande tillgång, meri .denna icke, får- användas
till Siifver-uppköp, utan skall utlånas, så
uppkommer ju ytterst det förhållande, att Nationen-
skall besväras med Bevillning, för att
utlånas åt Fastighetsegare, på lika sätt , sorn
allt ifrån år 1815, Nationen betalt Bevill
ning
för att användas till utlåning och till
Götha Canal. —
Då jag nu vågat mig ut på fältet och
företagit mig att granska- och bedöma Förslag,
hvilka äro frukten af fieri månaders trägna
öfverläggningar, har jag i och med detsamma
pålagt mig den skyldigheten, att framställa de
allmänna åsigter, som jag skulle anse böra följas,
vid uppgörandet af den så kallade Finance-planen.
—
Bihang till Riks-.S länden* Prot, 18^3 ^',ce Baml, Bilag, till
Mern, N:o 2©, ' xvi
c.cxxvi Stat»- och Banco-Utskottens XJilatanden.
Då man klagar öfver det vacklande myntvärdet
såsom ett ondt , hvilket i möjligaste
måtto bor afhjelpas; och myntet åter består
af Banco-sedlar, så lärer första frågan bli den:
Huru och på hvad sätt skall värdet af de nu
utelöpande Banco-sedlarne kunna stadgas? och
det är således härifrån jag utgår med följande
ISdrsbg:
1:0. Stats-Verkets, Riksgälds-Contoirets och
Allmänna Magazins-Inrättningens skulder afskrifvas.
2:0. Inga nya Banco-sedlar få vidare utgifva*
utan klingande Fond; och häremot Stadgas
ali opptänkelig Conlroll. (Det förstås af
sig sjelft att nya Sedlar få göras för vexling.)
3:0. Banquens nu egande redbara fond
öfverlemna» till Vexel-Banquen, sorn skall
ansvara för inlösen af alla utelöpande Banco*
och Riksgälds-Sedlar.
4:0. Vidare öfverlåtas till Vexel-Banquen
aila sådarie Banquens fordringar, för hvilka
Banquen eger rörlig elier orörlig pant, sedan
likväl härifrån afgått en emot Banquens jLånskulder
svarande summa.
5:0. Banquens öfrige tillgångar, såsom
Discont-fonden, Creditiven till Jern-Contoiret
och Manufactur-Disconteh fCc. disponeras af
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtanden, ccxxvxr
Rikets Ständer, såsom de för godt finna,"dock
under förbehåll, att årliga revenuen hålles
Vexel-Banquen tillhanda, så länge och intill
desä utvexlingen af Silfver tagit sin början.
Deremot bör Vexel-Banquen bestrida alla omkostnader
för Banco-Verkets underhåll. —
C:o. Allt Silfver och alla goda Vexlar,
sorn erbjudas åt Vexel-Banquen, emottagas
efter it8 sk. Cours. —
7:0. Ifrån 1824 års början får BancoDisconten
icke utgifva några nya Lån, pa längre
tid än högst Nio månader, i enlighet med
hvad Financé-Committéen tillstyrkt.
8:0. Creditiven för Jern-Contoiret och
Manufactur-Disconten, äfven sorn det så kallade
Stora Creditivet, ställas på Banco-Disconten.
9:0. Fonden för Bancö-Discunten bestämmes
till Fem Millioner, och större summa lärer
ej komma att användas, när Lånen meddelas
på högst Nio månader, samt Lån-Capitalen
följaktligen inom korrt tid öfverflyttas
ur en liand i en annan.
10:0. Hvad sorn öfverskjuter de för Discont-fonden
afsatt© 5 Millioner, beräknas för
de särskilde Anslag, som Rikets Ständer finna
för godt fastställa. —
11:0. Lån af Discontens Medel få ej
ut'gifvas från något annat stäjle, än Banco
-
ecxxvm Stats- och Banco- Utskottens' Utlåtanden.
Disconten, der alla utgifter och intrader kunna
controlleras med Assigtiatiouer och Insätt*
nings-Attester.
12:0. Behållna Bevenuen af Banco-Disconten,
bör så snart deri genom ordentligt
Bokslut blifvit utrönt, genom Assignation på
Banco-Diseontens räkning i Vexel-Banquen,
till Vexei-Banquen aflenjnas, —
Desse äro mina alimätjna åsigter; Men
då jag omöjligen kan vänta, att de skola tillvinna
sig någon uppmärksamhet vid denna
Riksdag, i synnerhet, som jag hvarken, tillstyrkt
någon ytterligare utsjäppning eif. Banco-sedlar,
icke eller nya och utvidgade LffneInrättningar,
har jag ansett så mycket mera
öfverflödigt, alt bifoga någon utvecklad och
fullständig plan, som en sådan ännu icke blifvit
af Höglofl. Utskotten uppgjord. •—
Detta mitt anförande anhåller jag matte *.
få åtfölja Betänkandet, som ifrån Höglofl. Utskotten
till Bikets Höglofl. Ständer kommer att
afgå.
Lika lydande med det af Herr. Handelsmannen Jacob
Lindstrom uppläste anförande, sorn kommer att åtfölja Statsoch
Baneo-Utskottens .Betänkande N;o ao, till Rikets Bländer*
Betygar v
Ex officio
J. Af. Spens.
S T O C K H O L M,
Elm*ns och Glanberg* Tryckeri, 182S,
Bc nr,o*Uts/iottcts Belänkanden, 8 ;
Bil. N:0
Det är med ledsnad jag nödgas skilja mig
ifrån pluralitetens äsigter, framstälde i det
Betänkande, sorn Högloft. Stats- och BancoUtskotten
nu till Rikets Högloft. Ständer aflemna.
Jag har med liflig glädje skådat den
goda vilja, det nit och den fosterlandskänsla,
som under öfverläggningarna kämpat emot alla
de svårigheter en Svensk Representant har att
■öfvervinna vid utarbetandet af en financiel
Lagstiftning. Jag har deremot, då jag betraktat
anledningen till Representanternes arbeten,
i denna del af samhällets angelägenheter
och sättet, att deni utföra, med bekymmer trott
mig finna, att orsaken till den ringa framgången
allena bör tillskrifvas ett missförstånd om
Regerings och Ständers pligter;och jag' behöfver
då ej vidare redovisa, hvarföre jag vid detta
tillfälle handlar ensam: fastän min öfvertygelse
ej har blifvit pluralitetens, har den dock
förbiifvit min; och en Representants öfvertygelse
tillhör hans fädernesland,
79 g. i Regerings-Formenj öfverlemnar i
Konungens hand, att låta slå mynt; samt förekommer
förändring i Rikets mynt, utan Ständernes
samtycke.
72 §. i Regerings-Formen försäkrar Stähderne
förval t nings - rätten öfver Banquen och
gifver åt denna uteslutande rätt till utgifvande
af Sedlar, som för mynt i Riket må erkännas.
Bihang till Riis. St. Prot, i3zs. rfcte SamJ. N:o 19i
S84 Banco.Utskottas Betänkanden.
16 §. i Regerings-Forrnen tryggar hvarje
Svensk? mans lif, ära, frihet, välfärd och gods
Den 6 Junii 180g, då Regerings-Formen
antogs, befanns i Sverige all egendom och förmögenhet
uppskattad i Riksdaler Specie, eller
Riksdaler Banco, stäld att roed Riksdaler Specie
inlösas, och hvilken inlösning då afven
skedde. Detta är nödigt att erinra, för att
fatta, hvarföre Lagstiftaren icke då behöfde
göra andra föreskrifter än de nyssnämnde.
Rikets Ständer anviste 1809 och 1810
hela krigs-skulden på Banquen, li i ett belopp
af a 3 till 14 millioner Banco-sedlar. Vexlingen
i Banquen inskränktes derföre till skiljemynt
och upphörde snart alldeles, emedan
sedel värdets fall gjorde den på samina gång
orättvis och overkställbar.
Konungen hade likväl icke gifvit jernbref
åt Banquen; egde ej en gång genom Grundlagen
rätt, att för någon ett sådant utfärda;
icke heller hade han sanctionerat något Ständers
beslut, som berättigade Banquen, att inställa
vexlingen. En Instruction för Fullmägrige
var den enda act, som anbefaldte denna
inställelse; och Svenska folket, med sitt vanliga
tålamod och förtroende till Auctoriteters
ord, lito afvisa sig vid Baneo-luckan med ett:
här vexlas icke mera; utan att fråga: med hvad
rätt siter sädant? Icke heller hade någon Lag.
Förklaring ändradt Handels - Balkens föreskrifter
i g Capitlet. Svenska Dornstolarne dömde
hvarje fordrings-egare af Specie eller Banco,
att emottaga Riksdaler i Sedel för Riksdaler
Banco Utskottets Betiinkanden. 285
i Specie; och hvarföre? Jo, för att pä Sedeln
stod, att den med Specie vid uppvisandet inlöses;
och att denna inlösning icke var lagligen
upphäfd, icke tiil dess inställande Dorristolarne
officiell bekant.
Sorn Banquen icke heller emottog silfver
■efter annat värde in 48 skilling sedlar för en
Riksdaler Specie, bibehölls skenet af ett förhållande,
sorn likväl icke gälde för andra Svenske
medborgare elier andra Svenska Inrättningar,
än Academierna i Stockholm; och aldrig
påtänkies, om ej vid extra utgifts anslagets
begagnande.
Under allt detta vållade en ovanligt fördelaktig
handels - ställning , att Svenska Nationen
icke kände de olägenheter detta missförstånd
skulle med sig föra. Under jemt stigande
varupris glömde närings-idkaren att
hans contanta besparingar voro bländverk; kriget
tryggade mängden af löntagande för dé
hehof, sorn, följder af oredan, endast af få sådane
kändes; de omyndige förstodo ej sitt lidande;
enkornas klagan hördes ej; capitalernes
egare, i detta land alltför få, alltid förblandade
med ockraren, förmådde ej lyfta det täckelse,
sorn tiden dragit öfver olaglighet och
oord ni rtg.
Under denna handels • ställning hade ett
allmänt credit-systérne ansenligen utvidgadt sig.
Det var förenadt med Ständernes Banque; och
så fattade voro både Regering och Folk af
penningflöden, att, mot 72 §:s föreskrift, utgåfvo
Discont-Associationer sedelmynt, sorn i
S 86 Bnnco-Utsiottets Betänkanden.
uppbörd skulle emottagas; och Banque, Bolag,
enskilde, alla utstälde förbindelser , lydande
på Riksdaler Banco, sarri å(er lydde på Riksdaler
Specie; under det att likväl ingen gaf
och ingen tog Riksdaler Specie eller dess värde.
Handels-ställningens fördelaktighet upphörde
med det krig, som föranledc den. Bevil
lningar och skatter, förhöjde i följd af mai—
kegångs-beräkningen och myntvärdets fall; behöflige
för uppfyllandet af ingångne förbindelser;
möjlige under stigande varupris, blefvo
alltmer tunga under återgången till förra tillståndet.
Alla Värden föllo, i följd af afsättuings-brist,
Concourser och Utmätnings-Auctioner;
men alla värden skulle likväl afgifva,
icke samma andel, utan samma och till och med
större summa, till Stats-byggnadens underhåll.
Den na Stats byggnad var fordom enkelt uppbygd,
af ett kraftfullt, men fattigt fo k; hade
dock en lång tid blifvit prägtigt påbyggd ge.
nom Pålens och Tysklands plundrade Borgar
och Kyrkor, Ostersjö-strändemes utlagor och
utländska subsidier, under det att den gamla
grunden vanvårdades. Underhållet deraf måste
således, då de stolta byggnadernes blifvit
allena kastadt på Svenska folkets arbets kraft,
på samma gång blifva tryckande, sorn åsynen
af grundens förfall bidrog att göra det o'idligt.
Alla dessa sammanvcrkande omständigheter
hafva förenat sig, att våldsamt omflytta de
enskildes förmögenhet i landet , och striden
för och emot deras förstörande kraft, har fört»nledt
till begagnande af mångfaldiga sido vä
-
Benco-Utsiottets Bttänianåtn. 387
gar, både i samhälls - förhållanden och de enskildes,
livi ka vilsefört det helas kraft, likasom
nästan hvarje individs. Under laglighet
och olaglighet, under nödfalls-åtgärder och ovisshetens
tvång, alltid under skakande förändringar,
hafva Staten och medborgarne fortgått
i rigtningar, afledande från det stora målet:
allmänt väl. Man har trott sig endast lyda
nödvändighetens bud , då man hyllat oordningens
mångfaldiga lagar. Och det är allena
Svenska naturen, som räddadt hvad ett konstladt,
osammanhängande och missförstadt financeoch
credit-systéme lernnat öfrigt att rädda.
Det kunde ej vara regeringen obekant,
huru alla egendoms förhållanden inom landet
under denna tid rubbades; icke heller, att
det var åt henne, som grundlagen öfverlemnat
liandhafvandet af det hufvudmynt, som
79 §• garanterat, såsom Svenska förmögenhetens
måttstock, och förutan hvars användande
sool värde-mätare, landet skulle blottställas
för vådan af återgång i närings - flit, nationalkraft
och bildning. Men det credit-rnynt, som
72 §. gifver Ständerna rätt att genom Banquen
utfärda, var icke skiljdt från hufvud-myntet
de jure, fastän det var skiljdt de facto. Ständernes
åtgärder med deras Banque ansågos så
helige af Regeringen, sorn förmodligen icke
ännu vtd 1817 års slut anmärkt verkliga förhållandet
dermed, att hon ansåg dem, men icsig
tillhörigt, att nied myntväsendet taga befattning.
Min mening är icke att klandra det;
*88 Banco-Utskottets Betänkanclen.
men som jag tror, att det är ett skadligt miss*
tag, bör jag ej dölja det.
Vid det årets Riksdag lemnades väl till
Rikets Ständer en nådig Ihop osirion, som visade,
att Regeringen ville att oredan skulle
hjelpas, men icke att hot) kände sin rätt, eiler
ansåg sorn sin pligt, att fordra dess afhjelpan<!e.
Och man måste beklaga, att så litet gjordes
för att göra den nådiga propositionen fattad,
granskad och bifallen af Ständerne.
Emedlertid uppkom under den Riksdagen
en process emellan Banquen och en enskild
nian; som lagligen fordrade silfver för innehafvande
Banquens sedlar. Då befanns, att
hela vexlings- inställelsen i Banquen icke var
lagenlig. Ständerne skyndade då att afhjelpa
denna brist af lagligt skydd för Banquen, genom
en underdånig anmälan, ”att Banquens
vexling fortsatt instäides. Konungen cormnu.
nicerade Svenska Eolket denna Ständernas anmälan
i en utfärdad nådig Kungörelse, titan
att omnämna sitt nådiga bifall dertill. Och
således är ännu den Svenska medborgaren oviss,
om Svensk lag, det är af Konung och
Ständer gemensamt stiftad lag, skyddar Banquens
rätt att neka uppfyllandet af dess skuldförbindelsers
ordalydelse.
I sådant skick anser jag, att den första
vigtiga åtgärden nu bör blifva: att trygga alla
allmänna och enskildta förhållanden, samt försäkra
alla ingångna förbindelser ; hvarföre jag föreslår:
1:0
Att Rikets Ständer hos Konungen un
-
Banco-Utskottets Betänkanden 189
Serdanigt begära dess nådiga sanction till den
förklaring, atl Banco-sedelns närvarande silf.
ver-värde bestämmes vara det, hvartill Banque»
eger rätt och pligt, att densamma emot
silfver in- och utvexla, vid den tid, som Riksens
Ständer dertill utsätta.
2:0 Att Rikets Ständer, till befordrande af
denna vexling^ snara förrättande, vidtaga sådane
åtgärder, att Banquens reela fond förstärkes,
sa att silfver-ut vexli ngen kan med säker,
het verkställas, och att emedlertid silfver-invexlingert,
enligt det faststälda värdet, genast
förrättas.
3:0 Att Rikets Ständer hos Konungen anhålla,
att Hans Maj:t täckes, till lättnad i penninge-väsendet,
låta för nästkommande Rikets
Ständer framlägga en nådig Proposition, om
ändring i skrot och korn af Rikets mynt sålunda,
att det med nu fastställde vexlingsvärde
öfverensstämmer.
4:0 Att Rikets Ständer, fast beslutne, att,
som en pligt inot kommande slägten, trygga
alla penninge-förhållanden inom samhället, genom
deras Banques urståndssättande att vidare
genom en möjlig felaktig förvaltning skada
desamma; men under erkännande af vigten
och nödvändigheten, att denna Banque fortfarande
bibehålies under deras egen garantie
och vård, intill dess betydligare enskilda krafter
förmå att bilda dylika inrättningar; vid
denna Riksdag öfverlemna till ConstitutionsUtskottet
att föreslå en sådan förändring i 7?
L Regerings-Bormen, att uppfyllandet af Vexel*
3 g o Banco- Utskottets Be län) anden.
Banquens förbindelser icke lägstridigt kunna
inställas; samt i yg Regerings-Forrnen så r
att Regeringens i 16 §. föreskrifna pligt, att
skydda medborgares gods, måtte blifva genom
myntväsendets helgd kraftfullt uppfylld.
Dessa åtgärder finnas utförligare behandlade
i Bilagorne Lit. A, B, C och D.
Sedan Rikets Ständer sålunda, så vidt pås
dem kan ankomma, sökt uppfylla deras åliggande,
att försäkra hvarje Svensk medborgare
om fortfarande besittning af hvad han nu egerihvilket
jag för ruin del anser vara det vigtigaste
af allt, och hvarförutan hvarje bemödande,
att genom närings och handels-frihet
samt oeconomiska författningar befrämja Nationens
välstånd, skall blifva fruktlöst; återstår, L
financiel väg, att bereda enskilda creditens ålerställande,
hvilken blifvit skakad i grundvalen
genom Banco Credit Systemets felaktighet.
Dertill är vigtigase steget gjordt, genom
mynt regleringen ;• men icke allt är dermed
uträttadt! ofvergången till ett bättre creditskick
måste ske sålunda
1:0 Att Banquens Credij-systerne, efter
hand bringadt till likhet med det ens-k ild ta
Credit-systemet innom landet, underhålles, för
de nu i Banquen skyll dige; utvidgas, för de under
öfvergång? tiden af enskilde uppsagde; och,
då en återstäld enskild Credit minskar behofvet
af Banquens anlitande, återbringas till
hvad med Banquens function, som vexel- oell
deposit-Benque, kan vara förenligt.
Banco. UtsÅoltcls Betftnkartden.
Huru till detta ändamåls vinnande Banquen
bör förvaltas anföres i Bilagan Lit. E.
2:0 Alt Lagstiftningen frir fastighets-,varuoch
personliga eller Namn Crediten förbättras;
så att säkerhet och ordning samfäldt bereda
Capitalkraft åt näringarne och Näringslif åt
Capitalerna.
Hvad hufvudsakeligen derföre borde göras
, finnes, ehuru bristfälligt, anförde i Bilagan
Llt. F.
Sluteligen åligger det Bikets Ständer att
bestämma fortfarandet af de bidrag, som ärfordras
för de allmänna arbeten, hvilka genom
Bart quens medel förut blifvit bestridde, och de,
som för enskildte orter eller inrättningar kunna
komma i fråga, att af staten försträckas.
Delta anser jag bör ske i den anda, att hvarje
tid bör hafva nog af sig sjelf, så vidt samhällets
krafter det förmå och dess sjelfbestånd
icke hotas ; hvarföre i Bilagan Lit. G. finnes
utredt, huru i min tanka denna del af Statens
finance hör handhafvas.
Sedan jag sålunda framställt min öfvertygelse,
söndrad från Hcgloflige Utskottens, återstår
det mig till att öppet erkänna hvad jag,
såsom deltagande i Utskottens arbeten, och utgående
utur samma åsigt, som af Utskotten blifvit
antagen, likväl ansett vara så vigtigt att
ändra , att jag reserverat mig deremot. Detta
innefattas i Bilagan Lit. H.
Bil. Lit. A.
Under en tid af fulla 13 ir, har Rikets
202
Banco Utskottets Betänkonden,
Sanders Banque icke fullgjort siria förbindelser
‘•örn Vexel-Banque. Under denna tid har
allisa värdet af dess Credit-sedlär varit ganska
ombytligt; men oagtadt förändringarna varit
iler faildiga, och mer eller mindre våldsamma,
ar sedel värdet likväl nu, ungefärligen detsarnma,
som för n och 12 år tillbaka Att genom
detta os kra förhållande manga lidanden ådragits,
under den tiden, enskilde och Samhället,
kan lika litet bet viftas? sorn det.nu skulle vara
i Rikets Ständers magt, att det rätta e ler
godtgöra. Men öfvertygade, att ett stadgadt
redhart mynt är ett villkor för ett folks framgång
i välstånd, kraft och bildning, samt att
hvarje land som sett sig nödsakadt att tillgripa
nödmynt, eller upphäfva grundvalen försitt
Creditmynt: vexlingen, måste förr eller sednare
tvingas, att till räddande af näringar? seder
och sjelfständighet återgå till den ordning, hvars
nödvändighet årtusenden bevittnat; Iära| Rikets
Ständer anse sig böra med all kraft bereda
en möjlighet för deras Banque, att inlösa
de Creditsedlar densamma utgifvit.
Om Rikets Ständer gå att derigenom bereda
trygghet för hvarje idog och omtänksam
medborgare, samt upphäfva den oordning, hvars
oundvikliga följder äro vinglerier, brott, lättja
och fattigdom; är den Norm, som antages till
sedelvärdets bestämmande, afen väsendtelig inflytelse
på alla värden.
Rikets Ständer lära därföre finna ; att denna
'No,rm allena kari och bör sökas i dei narva
-
Banco-Utskottets Betänkanden.
rande förhållandet, och att nu varande. Silfverpris
inom Landet måste tagas till grund derföre..
Om det ej skedde, skulle den ena medborgaren
vinna genom en annans förlust, enär
alla deras ömsesidiga Iiqvider, Contracier och
Credit-förhållanden nu, likasom i 13 är, grunda
sig på Banco-sedeins värde. Erkännandet af
rättsprincipen, att Banquen med Specie, Riksdaler
för Riksdaler, skulle inlösa sine 25 millioner
sedlar, hvilket för Banquen vore möjligt
om dess fsrdringar i silfver indrefvos ,
skulle blifva en olycksdiger orättvisa emot mängden
af medborgare, som nu stå skuldförskrifna
för 60 milioner intecknade, och troligen mångdubbelt
ointecknade, skulder. Likaså skulle
hvarje förklarande af ett mindre silfvervärde
för sedeln, än det hvartill den nu i enskildt
handel ethålles, vara orättvist emot dem som
ega dessa skuldförskrifningar. Egendomsvärden,
varupris och förlagskostnader skulle derigenom
våldsamt rubbas, och en allmän villervalla upp.
komma.
Detta värde antaget, bör en bestämd tidpunct
utsätta» dä vexlingen i Banquen förrätta». Helst
boule den ske genast, till förekommande af all
speculation med myntet; men då detta af så
inånga icke ansetts kunna ske (ehuru jag för min
del tror det möjligt) torde det vara bäst, att utsätta
en tid ungefär 3 a 4 år härefter, då den
ovillkorligen bör verkställas, och under hvilken
tid, till förekommande af redan omnämnd speculation
med myntet, ett {jögre utvexlingspris
Sg4 Banco-Utskottets Betänkanaen'.
bör stadgas, än det hvartill Silfver invexlingert
under tiden förrättas.
Jag anser derföre, att Rikets Ständer böra
hos Hans Maj:t Konungen underdånigst anmäla:
att de anse nödigt att en offentelig Förklaring till
Rikets Innebyggare afgifvis , att Banco - Sedelns,
närvarande Silfver värde: 128 Skill ingar i BancoSedlar
eller 4 R'dr Riksgälds-Sedlar för 1 Riksdaler
Specie: blifver den grund hvarefter Banquen
in- och utvexlar Sedlar och Silfver, ifrän den 1
Januari 1827; och att intilldess kommer Rikets
Ständers Banque, att emottaga Silfver emot Sedlar
efter ofvannumnde grund; men utlemnandet
af Silfver endast att förrättas pä. det sätt, att
det sker åren 1824 och 1825 efter 144 Skiliingar,
och 1826 efter 136 Skillingar i Sedlar•
Genom denna åtgärd anser jag att Rikets
Ständer återföra förtroende, så väl till sin Banque
som Enskildte Medborgare emellan; och att en
häftig uppsägning af enskildta Capitaler till Silfver
ut tag ning i Banquen förekommes: hvaremot,
i fall ingen utvexlingsgrund faststälfes, .Sedelvärdets
osäkerhet möjligen kan vålla hela Finance
- planens öfverändakastande.
Bil. Lin b.
Af Tableauen N:o 3. vid Banquens redovisning,
synes Banquens närvarandei|tillsfånd.
Af Tableauen Is:o 2. synes att Banquen förut
vissa tider, med lika fond i förhållande till utelöpande
Sedelmassan, underhållit vexlingen. På
denria grund tror jag alt vexlingen afven nu
Banco-UtsÅöttets Belänhanätn. 495
skulle luta sig göra; i synnerhet om min icke
införde Metalliskt mynt, utan endast i Banquen
emottog och utleirinade omyntadt Silfver i bestämda
afvägda qvantiteter. Mine åsigler derom
skola närmare utvecklas i Bilagan; I,it. I., men
som jag märkt att de icke af många delas,' anser
jag rnig här böra grunda mitt förslag om Banqueris
beredande till liqvid, på införandet af
Metalliskt mynt; fastän jag icke anser detta lika
tjenligt.
Då i följe deraf Banquens fond måste förstärkas,
för att förekomma all fruktan för vexlingens
afbrytande, anser jag likväl En million
Riksdaler Specie vara allt hvad dertill behbfves;
Jbelst ifall Silfver-inköp efter vexlingens början
någon tid fortsättes; emedan Banquen derigenom
egde så stor fond, som den någonsin förut haft.
Detta kunde tillvägabringa® på följande sätt:
1:0 Som Banquens nuvarande Elne-vinst,
■sedan kostnaderne afdragits, uppgår -till ungefär
700,000 R:dr Banco, skulle deraf lemnäs VexelBanquen
till Silfver-inköp så mycket, att under
loppet af de nästföljande 3:ne år 600,000 R.dr
■Specie i Silfver kunde inköpas.
2:o Ar 1826 skulle Vexel Banquen upptaga
ett Lån i Silfver på 3 års uppsägning till
ett belopp af 500,000 R:dr Specie; hvilket om
så behöfdes, kunde contracteras på Amortisseanent
i 10 år.
Banquen egde således ultimo December
1826 6 millioner Riksdaler Specie, svarande
emot 16 millioner Riksdaler Banco i Silfver.
§om den då utelöpande Banco Sedelstocken icke
296 Banco-TJtskatttns Betänkande.
borde vara större än nu, eller 25 millioner,
lärer väl ingen anse vådligt att vexlingen begynner,
äfven om Riksgälds-Sedelstocken skulle öka
densamma till 28 och en half million; hvilket
kunde förekom inas genom den åtgärd, sorn i Bilagan
Rit. K. finnes föreslagen.
För att göra Banquens ställning -vid nämnde
tid åskådlig, synes Vexel - Banquens , sådan jag
tror den borde organiseras, i Tabellen Nio 1., och
Fåne - Banquens (hvars Functioner omtalas i Bilagan
Rit. E.) framställes i Tabellen Nio 2.
Bil. Lit. C-.
Utgående ur den åsigt, att, enligt 79 §.
Regerings-Formen , det tillkommer Konungen
att handhafva alla angelägenheter beträffande
Rikets hufvud mynt , och endast är Rikets
Ständer tillhörigt, att samtycka till eller afslå
dess förändrande; samt erkännande nyttan för
samhället i. det liela, och b varje med borgare
särskildt deraf, att ett redbart mynt finnes till
beraknings-grund för alla förbindelser, liqvider
och af handlingar, så väl Staten och enskildte
emellan, spm dessa inbördes; anser jag, att Rikets
Ständer böra hos Hans Majit Konungen
underdånigt antilda, att vid nästkommande
Riksdag måtte nådigt framläggas en Kongl,
Proposition, om förändrande af Rikets mynt
till skrot och korn, salunda, att det med nu
faststälde vexlingä värde öfverensstämmer.
Dervid borde Rikets Ständer fästa Konungens
uppmärksamhet uppå den ännu i Ian
-
Banco Utskotten Betänkande*. 597
det bland menige man radande vana , att räkna
i Riksgäldsmynt; samt det nu bestämda
förhållandet af 4 Riksdaler Riksgälds - sedlar
på En Riksdaler Specie. Derutaf skulle den
fördel kunna dragas, att vårt nu varande svåra
och oviga silfvermynt förvandlades till ett
lättare och handterligare, nära liknande Franska
Franc-stycket; och att, om det till exempel,
i likhet med ett äldre Svenskt mynt kallades
Carolin , en sådan blefve lika med En
Riksdaler Riksgälds-sedlar. Ranquens nya sedlar
kunde derefter andras; helst i alla fall,
någon p rescriptions-tids bestämmande för de
igamla Råneo - sedlarne synes påkallas, för att
kunna beräkna sedel - förstöringen och katina
Hart quens verkliga ställning ; samt ändrade förmaier,
till likhet med Engelska Råneo-Noten
eller Norrska Specie-sedeln, synas vara tjenligare,
än de nu varande.
Bil. Lit. D,
Det kan ej undfalla Rikets Ständer, att ingen
framgång i ett ordnadt Permingeverk är att
förvänta, ont icke Rikets Ständer, fast beslutne,
att trygga kommande slägten, genom ett kraftigt
steg urståndsätta sig sjelfve att, genom en origtig
förvaltning af Ranquen, förrycka de i Landet
existerande naturliga Egendoms- och Credit-förhållanden.
Det kraftigaste medel dertill vore visserligen
, att öfverlemna Ranquen till liqvid, och der.
efter upplösa den; men Rikets Ständer lära nog
-
5 98 Banco-Utskottets Betänianderi.
samt finna, att i närvarande ställning detta slcnlle
medföra stora olägenheter, så val för Staten, sorn
för Enskilde Medborgare. Enär i Landet hvarken
finnes nog enskild kraft eller nog allmänt
förtroende, för att vänta dylika Banque-inrättningars
uppkomst, till den betydenhet, att de
kunna motsvara Rikets Ständers Banque; lära
Rikets Ständer således anse nödigt, att bibehålla
densamma, hädanefter såsom hittills, under deras
egen garantie och vård, samt med samma förvaltningssätt,
intilldess ett återställdt förtroende
man och man emellan, samt större C.ipitalers
uppkomst i Landet, medgifver möiliehet för Enskilda
Bolag att stifta sådane Banque- inrättningar,
till den utsträckning, att Rikets Innebyggare
genom dessa kunna vara tillräckligen underlättade
i sine penninge- transactioner.
Detta kan allena ske genom en föreskrift
i Grundlagen, som gör till Verkställande- och
Domare-rnagternes pligt, att skydda hvarje B.mquens
Fordringsegare i dess rätt, likasom hvarje
annan Medborgare i sin, Mig synes att ändamålet
kunde vinnas, genom tillökning i 72 §.
Regeringsformen af följande ord: — —, ”dock
”att de” (Sedlarne nemligen) ”enligt ordalydelsen,
5 inlösasmen om derigenom å ena sidan missbruk
af Ständernas magt äro upphäfde, återstår likväl
behofvet af att trygga Medborgarne för framtida
lidanden af våldsamma förändringar i Rikets myntväsende.
Hvarje sådan förändring är djupt ingripande
i den lefvande Generationens trefnad
och seder samt kommande Slägters framsteg i samhällig
-
BaneoVtskötteti Bttdnkanden. 199
häftig utbildning. Grundlagen bur således,' när
en gång ett ordnadt myntväsende finnes, garantera
dess bestånd. Och jag tror, att detta skulle
vinnas om 79 §. omstäldes såluda: "'ingen för»
''ändring i Rikets mynt till skrot och kom, det
”vare sig till förhöjning eller afslag, må ega
''rum, utan att Rikets Ständer, pä sätt för Grun’’lags
förändrande är föreskrifvet, dertill bifalla;
"'Konungens rättighet att låta slå mynt dock
”oförkränkt.
Bil Lit. E.
Läne-Banquen måste för att Vara nyttig för
Simhället förvaltas i den anda: att ett allmänt
Credit -System, för att ej förrycka den enskilda
Crediten, hvilken allena förmår att gifva Naringarna
deras naturliga lifskraft, mäste vara grundadt
pä samma räntefot och sömma 0msättningtbruk,
som i landet äro vanlige.
För att Rane - Banquen nu må kunna medverka
till vinnande af närvarande Rikets Ständer*
syftemål: ordnings och förtroendes återställande
i Rikets penninge-väsende: tror jag att dess
Credit - Systeme borde på följande sätt organiseras.
j:o De nu Contracterade Dånen böra dels
underhållas, dels utredas.
Följande underhålles:
a) Län pä Guld, Silfver och Lane-Banco
Capitaler, mot 5 procents ränta.
b) Län pä exportabla Metaller och Alun t
mot 4 procents ränta, hvartill ett Creditiv
af 2 millioner bibehålles.
bihang till Rikt. St. Prat, »82|, 6'te Samt,' ff:a SO,
*5oo Banco Utskottets Bttänkand en.
c) Banco-Disconten emot namnsäkerhet
och Hypotheque af Publika papper, mot
6 procents ränta och med S millioners
Credit i v.
Till denna Tåne-rörelses bedrifvande inrättas,
för Orternas beqvämlighet Tane-Banco
Contoir uti:
Götheborg med 700,000 R:c!rs Creditiv rätt
till Tån på Guld, Silfver, exportable Metaller
och Alun, samt En million Creditiv för
Discont Tåne-rörelsen; samt uti
Carlshamn med 300,000 R:drs Creditiv-rätt
för Tån på exportabla Metaller oell En half
million för Discont Tåne - rörelsen; eller, i fall
detta ej anses nödvändigt, uti
Malmö med En half millions Creditiv - rätt
för Discont-Tånirigen.
Under utredning ställas;
a) Odlings-Länen, såsom icke svarande
emot det åsyftade ändamålet; utan bibehålles
af den dertill anslagna Fond allena
550,000 R:dr till
Stor- och Enskiftes odlings behof, att emot
säkerhet, 4 procents ränta och 10 procents
årlig afbetalning utgifvas;
b) De gamla Fastighets Tånen , såsom grundade
på en onaturlig afbetalningsgrund, innebegripen
i en ränta, som hvarje annan
Tåntagande Medborgare måste vidkännas i
sine penninge-förhållanden, men Fastighets
Tånetagaren begagnar till Capitalets vinning
på 28 år: ett Capital, sorn indirecte genom
andra medborgares bidrag honom skänkes.
Baneo-Ursiottets Betänianden. 30»
5:0 Utvidgas Banquens Lane ■ rörelse till
hjelp för dem, som tinder dfvergångstiden
blifva uppsagde fdr intecknade skulder och
behöfva anlita Bariquen; äfvensom till lättnad
1 exporthandelns bedrifvande, för att befordra
Metallisk» besparingars införande i landet, hvilka,
tinder Vexel Banquens nuvarande förhållande,
såsom oanvändbara, icke kunnat utgöra
mål för enskild omtanka elier medel till in
hemska Industriens ökande. Detta andamål
■vinnes på följande sätt;
a) Nya Fastighets - Län ut gifvas, genom
Eäne-Banko obligationer, ställde pS jemna
1000 Rwlr Banco att betalas Ett och Ett»
halft år efter uppsägning, med 5 procents
ränta, hvilken årligen kan lyftas.
Dessa Dån utgifvas emot inteckning inom
halfva värdet af Fastighet å Eandet samt
En tredjedels värdet af Fastighet i Stad,
samt på Ett års uppsägning oell 6 procents
ränta.
Dessa Obligationer blifva af den beqväma
■egenskap att de icke lära uppsägas. De
trygga Capitalisterne för all fara, och, emot
En procents lägre ränta än den lagliga, för
allt besvär. De medföra kanhända räntans
nedsättande till den i vissa fall af allmänna
lagen .föreskrefna af 5 procent; och de som
möjligen uppsägas kunna liqvideras salunda,
att ett deremot svarande antal FastighfclSI.
ån uppsägas efter ul lott ning, men hvilka
kunna begagna samma lånerätt i Banquen,
sedan liqvid skedt
-
3ot Banto-Utskottets Betänkandsn.
b) Län pä alla égentliga export- artiklar,
som icke aro underkastade hastig förskämning
och 'dro pä väg, i Stapelstäderne ä vanlige
upplagsplatser, eller i Maqazin af sten,
under Authoriteters värd förvarade och
Irandför säkrade. Dessa Dån skulle meddelas
emot 5 procents ränta ifrån den i
November till den sista Augusti; då Lånet
ovillkorligen bör vara inbetalt, eller ock
Låne-rätten för följande året förloras.
Som likväl Läne-Banquen för den utvidgade
Lane-rörelsen icke bör hafva någon
Creditiv-rätt på Vexel - Banquen , utan
endast kan använda de Capital afbetalnin.
gar som inflyta; skulle beloppst af denna
ökade utlåning bero af utförandet af en
Lane- Ennquens upplåning.
Denna kunde möjligen blifva nyttig, i fall
éj enskilda Crediten nog hastigt återstäldes;
och är oskadlig i fall detta lyckliga resultat
skulle kunna till vägabringas. Den måste likväl
derföre grundas på en lägre räntefot, än
den som kan åstundas för stående Capitaler,
och en så hög, att den förekommer Capitaler*
nes hvila. Den skulle ske sålunda, att Lån
upptogos, så väl vid Stockholms, som vid Vestra
och Södra Läne Banco-Contoiren, i Banco-
eller Riksgälds-sedlar, till ett af Fullmägtige
för hvarje år utsättande belopp, grundadt
på ungefära Låne-behofvet under det förflutna
året. För dessa Lån bör utgifvas obligationer
löpande med 3 procents ränta, stahle att vid
uppvisandet betalas under loppet af September
Banco-Utshottets Betänkanden■ '303
och October månader hvarje ar. Obligationen
skulle likväl ej behöfva årligen till inlösen
presenteras, i fall ej innehafvaren det åstundadé;
men års-räntan skulle ovilkorligen under
den tiden uttagas; i annat fall förlorades
den.
Jag anser detta vara ett tjenligt sätt, att
begagna de sedel-massor, hvilka, i synnerhet i
de större Handels-orterne, eljest måste för tillfälliga
behof hållas färdiga i allmänna och enskilda
Cassör. Och, enär ingen högre Lånesumma
hvarken lärer kunna bekommas, eller
behöfvas, än den, sorn härigenom erbjudes,
torde detta upplånings - sätt förtjena uppmärksamhet.
Som det slutligen är en obestridlig sanning,
att ett genom Staten bedrifvet utlåningssystém,
är en onaturlig inrättning, rubbande
de enskilde förhållanderne och motverkande
Samhällets förkofran i industri och trefnad,
skulle Bäne Banquens Credil-systém småningom
inskränkas, i samma mån erfarenheten visade
att det icke bshöfde begagnas; och hvilket
snart skulle blifva fallet, då dess räntefot
och afbetalnings- eller omsättnings - vilkor,
öfverensstämmande med de, sorn den enskilde
Crediten på naturlig väg i landet förmått tilldana,
icke störa denna sednare i sin lugna och;
välgörande fortgång. Detta borde ske intill
dess att det är bringadt till hvad, sorn med
Banquens natur af på en gång Vexel-depositoch
Jjäue - Banque kan vara förenligt. Men,
sorn detta naturligtvis ej nu kan begynna*;
304 'Banco - Utskottets Eetänkandtn.
utan tillhör allena framtiden, lära Riksén*
Ständer finna, att härtill icke kunde fordras
annan åtgärd, än afsigtens framställande i Riksdags*
Beslutet, för att tjena framtida Ständer
till en eritiran.
Bil. lif. F.
lagstiftningen för personliga, varu- och fastighets
■ ereditan inverkar i hög grad på folket»
industri och trefnad
Dess syftemål måste vara att, genom ordning
och säkerhet samfält, bereda Cäpital-krafi ät
näringarna och närings lif ät Caplluhrna.
I följe d eraf bör personliga eller namn- erediten
icke hemta styrka af bysättning, sam hypotheks-arastah,
utan allena sorn straff, der det
bör ega ruin? såsom beröfvande samhället en
kraft, hvilken icke kan tillhöra någon annan
än detsamma. Alen utmätnings åtgärden bör deremot
vara strängare på Bosören, äfvensom på
Inventarier, med undantag af de, som oumbär*
ligen erfordras till Jord - Egendomars vidmakthållande
i bruk.
För att likväl förekomma, att utmätning
gens stränghet skulle medföra alltför svåra följ.
der för gäldenären, bör Pant-läning befrämjas,
genom tjenlige föreskrifter och ordnings anstal.
ter; så att enskilda personer eller Bolag öppet
och ärligt bedrifva densamma, åtminstone i
Rikets större städer,
Varu-Crediteri bör af Ragstiftaren så behandlas,
att de dertill använde Capitalers omsättning
befrämjas.
JEi» bokförd Credit är, så att säga, död för
Banco-Utskottets Betdnhdnien. 30 fc
närings kraften; då deremot en reverserad, el.
ler assignerad, lefver för densamma. Utom
hvad Utskotten gå att framdeles föreslå för
enskilda Invisningarne, hade det kanhända
varit af vigt, att fästa Ständernas uppmärksamhet
på följderna för rörelsen, om Boktecknad
fordran hvarje halft år borde godtgöras,
och, efter ett års förlopp, förlora utmätnings*
rätten hos Gäldenären.
Hvad Fastighets - Crediten angår, bör rden
tryggas genom hastigare executioner å fasta
panten, så att efter ett uppbud Egendomen
ovilkorligen vid andra auctionen försäljes;
men att förekomma menliga följder deraf,
borde Läne-Banquen vara skyldig, att, i fall
ej köpe-surnman uppgår till halfva Bevillnings.
värdet, dertill utlösa den; hvarefter Egendomen
för Banquens räkning försäljes, med rättighet
för köparen att behålla Banquens lösnings
summa, som Fastighets-Lån.
Denna åtgärd skulle kanske vara tillräck,
lig, för att få enskilda Capitalerne att söka
Fastigheten; och fruktar jag, att några associationer
för Ilning å fast pant, hvarken äro
att ännu här i Biket vänta, eller böra vara
att eftersträfva: emedan Svenska jorden syne*
ännu snarare böra naturligen fördelas ibland
flere sjelfegande brukare, än brukas af några
få, med egares namn, värdighet och hederskostnader
utrustade arrendatorer.
Bil. Lit. G.
Det synet icke med Staten* »agna fördel
3o6
Banco Uts&ottets Bttänkandsn,
vara förenligt, att i närvarande ställning »ill
sitt öde öfverlemna Götha-Canal, HjelmareCanal
och Slussverk samt Trollhätte - Canal 5
eller att afslå de Hane-bidrag, som blifvit
begärde för de afbrände Städerne Norrköping
och Borås. Icke eller lära Strömrensningarne
böra upphöra, fastän bidragen dertill, lika.
sorn de ofvannämnde, enligt den af Utskotten
fattade princip, icke af Banquen böra
meddelas.
Jag anser visserligen att Utskotten, enar
det icke för det närvarande antages möjligt,
att genom directa Stats-bidrag verkställa biträdena,
handlat ganska rätt deruti, att för
desammas tillvägabringande, föreslå ett Obligations
- System , samt att dervid begagna 3
procents Låningen, Sorn för Staten har den
fördelen, att kosta mindre än det vanliga Statsobligations-
Systemet, och för Näringarne åtei?
fördelen af mera rörlighet i Landet* myntmasta.
Men dä min öfvertygelse är, att, intilldess
Banquen gör liqvid, påkallar rättvisan
att hela dess vinst begagnas till dess beredande
att verkställa liqviden , ville jag önska att
hela behofvet till de ofvannämnde ändamålen
upptogs i Lane-väg, pä sätt Utskotten föreslagit.
Deremot synes mig, att denna nu
Contracterade Stats.skuld borde, så snart ske
kunde, afbetalas; hvarföre jag ville föres'å,
att uti Biksgälds -Contoiret årligen afsattes
15o,ooooR:dr Banco till räntor och amortisieht*
.1828 skulle derigenom afbetalning
Banco-Ulskoltels Betffnkanden. 307
göras, hvarefter Lane- Banquens vinst under
de följande åren användes till återstodens
betalan de.
Detta vore en åtgärd, som leire står i någon
motsägelse med Utskottens tillstyrkande,
att göra 150,000 R:dr Banco årlig Capital afbetalning
till Banquen af Statsverkets skuld;
utan är den derifrån alldeles afskiljd och ganska
verkställbar genom öfverskotten på StatsIntraderna,
utan att derföre rubba lilla Creditivets
tillgångar; emedan om detta inom
5 år beliöfde lyftas, kunde sådant ske på sätt
Utskotten föreslagit; då Rikets Ständer, som
dessförinnan sammankomma, i thy fall kunna
derom annorlunda förordna,
Bil. Lit. H.
De delar af Högloft. Utskottets betänkande,
hvaruti jag anser förändringar vara af
stor nödvändighet, äro ; utom hvad angår
myntvärdets bestämmande genom in- och utvexling,
och rätta förståndet af Grundlagens
föreskrifter i 72 och 7g ^§, Regeringsformen;
hvilket i mitt särskildta betänkande finnes
närmare utredt; isynnerhet beslutet om Discont-Räntans
nedsättande till 5 procent, och
jnskränkningen af Export - varors beläning
till endast Metaller och Alun,
(Hvart 50m' i afseende härpå blifvit anfördt, f tines
bland de vid justeringen af Utskottens Utlåtanden rörande
»dessa åmnea yttrade tankar.)
joS Bancö-Utskottets BetSnkanden.
Bil. Lit. I.
Da det ä ena sidan är Representantens
pligt, att handla efter bästa veit oell samvete,
är det för honom å andra sidan en förbindelse,
att icke lägga sina händer i korsg
derföre, att hans åsigter icke af alla delas,
eller hans meningar icke blifva hos alla
gäl land».
Jag har, för att fullgöra denna, framställt
en plan, grundad pä ett fast metalliskt mynt.
Jag har gjort det, emedan jag vet, att
mängden anser ett sådant nödvändigt; och jag
har gjordt det, som man häraf lärer finna,
utan åberopande af vidlyftiga theorier, hvilka
tillräckligen äro kände af dem, som med kraft
kunna deltaga i Financiella Lagstiftningen!
men hvilka icke kunna redas i ett betänkande
för sådane, hvilka icke förut äro dermed
bekanta.
Jag går. nu, att i korthet yttra för dem,
som vilja göra sig den mödan att höra mig,
de begrepp jag hyser om Sveriges lämpligaste
myntväsende.
Sedelmynt ur Sveriges tjenligaste mynt.
I materiel! hänseende, kan man åtskilja
två hufvudsakligen skiljaktiga slag af varor,
som underhålla menskligheten och befordra
dess framtida trefnad: de förtärbara och de
förvarbara varorna.
Under ett beständigt utbyte, använda»
dessa till vinnande af ändamålet: underhåll
och välstånd. Ju större qvantiteten af de sed-*
Banco- Utskottets BetSnkanden. 30g
nare är» i förhållande tilt behofvet af de förra:
det vilt säga: ju större besparingar folket gjort;
desto större är reproductlons-kraft en; desto
rikare landet; rörelsen lifligare; förmögenheten
jemnare bland falkclasserna fördelad; med ett
ord, desto större är National - kraft och National-välmåga.
Erkännandet af denna sanning
synes af atla hyfsade folks'ags bruk, att begagna
sig af mynt. Mynt är besparing af förvarbar
vara. Det har derföre, i mån af folkens
odling, bestått ibland af ljäder, Jern,,
Tenn, Koppar; men meri hyfsning och rikedom
har det öfvergå» till att nästan ensamt
utgöras af de mest förvarbara Metallerne:
Guld och Silfver.
Hvarje handlande folk, som ökar massan
af dessa Metaller inom sig och rigtigt använder
dem, bereder sig derigenom en större reproductiv
kraft. Samhälls-inrättningen bör
alltså söka skydda verkställigheten af dessa
besparingar, och deras fördelagtiga användande.
Detta har skett genom Inrättningen af
dessa Metallera myntning. Men man inser
lätte igen, att alla fördelarna, som härmed åsyftas,
äfven vinnas genom det Sedelmynt, sorn
ordentligt anvisar pä Metallvaran.
Hvarje Individ, derigenom tryggad, bidrager
i sin mån till besparingarnes ökande;
hvilka åter, genom depositioner i en eller flera
Nation! a - Banquer, göras användbara genom
det der erhållna Sedelmyntet; hvilket åter,
när landet periodiskt behöfver använda be.
eparingarnö till utrikes företag, det vare »ig
3 a Banco-Utskottets Belänkanden.
en tillfälligt vacklande Cretlits återställande,
eller förmån!igare Import-vilkors erhållande,
utur Banquen uttager hvad dertill nödigt är;
och sålunda icke hindrar den ebb och flod
i Verhlshandeln, som mäste'lemnäs fri, emedan
den kostar mera att hindra, än att för»
draga.
lia Sedelmyntet dessutom lättar rörelsen,
genom dess vighet att transporteras, och sale»
des det ständigt vexelbara Sedelmyntet förenar
fasta myntets alla fördelar lill besparingar,
med vexlens alla fördelar i handeln;
Samt för ett land, sådant som Sverige, transport
- kostnaderne och tidsutdrägten dervid
synnerligen måste afses; är det vexelbara
Sedelrnyntet, i följe deraf, det tjenligasta mynter:
Och eger detta slags mynt dessutom, såsom
Riksmynt betraktadt, en vigtig fördel i
politiskt hänseende; nemligen den: att financiel
t förena Provincerna med hela föreningen,
Antagandet af Sedelmyntet som Rikets enda
mynt och dess utvexling emot omyntadt Silfver,
göra en nu skeende Realisation möjlig.
En utländsk Banquier hjelper sig fram
med Femtedels, till och med Tiondels Fond,
och derunder. Banquen har ungefär half
Fond för utelöpande Sedelstocken, om någon
anstalii vidtogs, till Riksgälds-Sedlarnes fortsatta
gångbarhet, utan inlösning i Banquen;
hvilket kanske är så mycket vigtigare, sorn
Riksgäldsmyntets totala inlösande med BancoSedlar
åtminstone synes mig vådligt; enär
Banco-Utskottets Betänhanden. 311
i landet bland menigheten Biksgälds - ra leni n—
gen är allmän, och varuprisen, genorr. delta
Sedelmyntets upphörande, möjligen bunde blifva
stegrade.
Jag kan således ej ett ögonblick tveka
i den tro, att Eanquen skulle kunna uppfylla
dess vexlings förbindelser; enär omöjligen
någon betydlig del af Sedelmassan skulle kunna
användas, till Silfver-invexling, såsom
alldeles oumbärlig för rörelsen inom Ilandet.
Efter det värde fordna tiders Sedelmassor
här i Landet egt, är vår närvarande mindre,
fastän behofvet af densamma är betydligen
förökadt.
Skulle åter Metalliskt mynt gå bredvid
Sedelmyntet, och Skatter rn. m. i ett sådant
erläggas; då först vore det möjligt, att Banquens
nu egande Fond icke vore fullt tillräcklig;
emedan, under närvarande misstroende
till bade Banque och Enskilda, skulle kanhända
många bemöda sig, att heldre hafva
valutan i händer, än dess Depositions bevis
Hvad ingåendet af Sedelmyntet frän Finland
angar, är det alldeles icke att frukta.
Om det Icke vore fördelagtigt för våra
grannar, att begagna det enda säkra Sedelmynt,
som fanns vid Östersjö stränderna; och
som det Svenska vore, om vexlingen verkstäldes;
skulle de val ännu mindre begagna
det nu. De skulle ju då helldre hafva Jr är
uppköpt vexlar och Colonial - varor för detsamma,
och sedan allt jemnt utbytt sina ptodueter
emot produeter eller vexlar.
3 ta Banco-Uitkotlttt Betänkande,
Men hittills hafva de användt Svenslca
Sedelmyntet hufvudsakligen derföre, att de
kunnat använda det i sina transaclioner med
aflägsna re Östersjö-plåt ser, samt derigenom
niin sk a t det alltid krångliga behofvet af smärre
vexlar. Och att denna fördelen af dem
skol e uppoffras, hvarken i följd af vexling?,
tillåtelsen i Svenska Banquen, eller Kejserliga
Ukaser, eller politiska ti ldragel*er, tror
jag sä litet, att jag tvärtom anser, att Svenska
Sedel myniets bestämda Silfver-värde stia
rare skulle öka än minska dess gångbarhet
hos vära grannar.
Bil. Lii. K.
Biksgälds-Contoiret är ett Verk, som i
min tanka bör fortfara, och sorn bör blifva
Statens Fi nance Bureau.
Men det bör icke sa mmanbandas med
Banquen, som hittills, enligt hvad Högloft
Utskoiten äfven funnit för godt att föreslå.
För att g. ra det till ett för framtiden från
Banquen S t sk il jd t Verk, hafva Utskotten kastat
hela dess sedelmassa på Banquen, och tillika
afskrifva allt hvad Banquen af detsamma
har att fordra, med undantag af hvad dess
verkliga tillgångar i fastigheter och fordringar
utgöra. Jag skulle önska, att en annan väg
begagnades till andam aleis vinnande.
Manne den ej kunde blifva denna?
1:0 Riksgälds Contniret inlöser de CreditSedlar,
sorn hädanefter till inlösning presentera*
emot Banco-Sedlar; hvartill användes:
Banco-TJtsbottelx Betänkanden. 313
4) Inflytande öfverskotta - medel a Stats*
Intraderne.
b) Ett Creditiv på Riksens Ständer Banque,
af 500,000 R:dr.
c) Af de Bevillnings-medel, som inflyta
octi till Stats Verket äro anslagne.
Härigenom synes, att vexlingen aldrig be
hofver stoppas, oell tillåtelsen af ett Creditiv
på Banquen kan omöjligen kallas, att blanda
ihop Verken; lika litet sorn Comrnerce-Collegium
och Jern-Contoiret, genotn deras Créditi*
ver, kunna sägu9 vara med Banquen hopblandade.
2:0 Riksgälds.Contoiret letnnar till Statsverket
utaf den anslagne Bevillningen, och i
fall lilla Creditivet skulle begagnas, sa stor
andel i Riksgälds Sedlar, sorn behöfves för att
sjelf hälla en tillräcklig Cassa i Banco Sedlar
till vexlingens bedrifvande.
g:o Riksgälds-Contwirets räntelösa CreditSedeistock
får aldrig vara öfver 3,000000. För
att nedsätta honom till detta belopp, och sedan
bibehålla honom derunder, eger Riksgälds - Contoiret,
att genast upptaga Lån i Banco- och
Riksgälds-Sedlar, emot Obligationer ä 3 procent
till ett belopp af 750,000 R:dr, samt sedan
efter hand, till det belopp, sorn erfordras
för att nedhålla den räntelösa sedelstocken under
3 millioner.
4:0 Till inlösning af tillfäl igt presenterade
3 procents Obligationer skulle den ut.
väg vara lemnad , som Utskotten föreslå, genom
belanings-rätt i Banquen, å Creditivet för pu
-
gi4 Banco^TJisköttets Bet änkan den.
blikå papper, till 500,000 R:dr; samt dessutom
öfrige innehafvande contanta medel kunna
begagnas, hvilka genom ny upp åning ersättas.
Genom denna anstalt, synes mig RiksgäldsSedelstocken
skulle kunna af Riksgälds-Contoi.
ret sjelf honoreras; hvaremot jag önskade, art
ali dess öfriga skuld till Banquen afskrefs, och
500,000 R:dr Banco-Sedlar contant af Banquen
letnnades till formerandet af en Cassa i Riksgälds
Contoiret, till förefallande vexling; hvilken
eljest af Banquen, enligt nu gällande föreskrifter,
i alla fall, och kanske till högre belopp,
mäste förrättas.
Säkra följder deraf skulle blifva:
1:0 Riksgälds - myntets bibehållande, nödigt
för att varu-, löne- oell dagsverks priser
icke må rubbas.
2:0 Banquens framtida Oberoende af Statens
Finance.
3:0 Dennas bedrifvande salunda: att den
andel af Stats skulden, hvarpå ränta kunde besparas,
blef (ill Statens förman räntelös bibehållen;
och att den högre andel deraf, som
skulle hindra denna förmåns begagnande, underhålles
genom en ränta, sorn, ehuru måttlig,
dock tryggar Verket för våldsam eller öfverdrifven
uppsägning, och fordrar endast en uppoffring,
alltför obetydlig emot den fördel mynt.
väsendets ordning bereder landet.
Likalydande med det af Hr Öfv. Lieuta. Hjerti uppläste
anförande, som kemmer att jemte 2-ne Tabell-r ätfslja
Stats- och Banco - Utskctiens Betänkande N:o 20 till Rikets
Ständer; betygar Ex ofiicio
M, Sp tai.
Banco-Utskottets Betänkande.
Bil. N:o 4.
Rikets Ständer* Stats, och Banco-Ustlcott
lufva ansett en Realisation, eller omedelbar
Si!fver■ utvexling ifrån Banquen, icke för det
närvarande kunna verkställas, utan öfverlemnat
den till en kommande tid. Under öfver»
läggningarne har denna öfvertygelse icke blifvit
delad af undertecknade, och vi böta, uti
några enkla reflectioner, redovisa för denna
öfvertygelse. Uppmärksamheten fäster sig först
vid Rikets närvarande ställning; den torde
finnas lemna större säkerhet åt framgången af
det för allmänt val vigtiga Beslutet, än vid
de tider, då, inom Fäderneslandet, man tillförene
deruti funnit den enda fasta grunden
för Rikets allmänna, och hvarje Inbyggares
enskilda, Välstånd och Näringarnes förkofran,
utan att villja uppskjuta de lyckliga följderna
deraf. — Riket befinnes genom en, under de
sednare åren till en oväntad höjd uppstigen ,
Sädesproduction nästan oberoende af den Spannernåls-import,
som ofta tryckt dess Handelsvåg;
— Rikets utländska Skuld är liqviderad,
och allt behof af Silfver eller Vexlar i och för
densamma har således försvunnit; — Exporten
af Jern och andra articlar kan årligen per
medium antagas motsvara ej mindre än Sex
millioner R:dr Banco Sedlar, eller fidei af
dess nya Sedelstock; — det allmänna bruket
af utländska, öfverflöds-articlar har under de
sednare åren hos större delen af landets inner
Bihang till Riks. St. Prot, c-.tt Sami.
3i6 Banco-Vttkottent Betänkande.
vånare aftagit, dels genom en af behofvet plIcallad
sparsammare hushållning, dels genom en
tilltagande skicklighet uti mariga tillverknings-gre«
nar; — många hitintills, dels med inskränkt tillverkning
bedrifne, dels okände Fabriker, äro under
de sednare åren anlagde och utvidgade ända
derhän, att deras tillverkningar icke allenast
äro tillräcklige för det inrikes behofvet, utan äfven
nu mera utgöra föremål för export; — Rikets
försvars styrka, ökad genom föreningen med
Korrige, gifver hopp om en fortfarande fred och
ett fortfarande oberoende af Europas tvister, och
vårt Constitutionella Regerings-sätt sammanhåller
och utvidgar denna styrka. Uppgör man jernförelsen,
i synnerhet i de första hänseenderrta, eller
hvad den ökado sädes- productionen och friheten
från utländsk skuld angar, med hvad som
befanns år 1776, då sista Silfver-Realisationerl
verkstäldcs, skall man finna vårt närvarande tillstånd
vida förmånligare, och man erinrar sig der.
vid, såsom en grund för sitt hopp och sin tillfredsställelse,
att, ehuru flera svåra missväxter
icke långt efter realisationen, eller under åren
1781 till och med 1784. inträffade, och fordrade
en import af Spannmål, till högre värde än
som motsvarades af hela jern exporten, samt un
der det dryg ränta för en under längre tid åsamkad
utländsk Stats skuld mäste betalas, och i öfrigt
bekymrande förhållanden beständigt ornvexlade,
visade dock realisationen dess välgörande verkningar
till bibehållande af en jemn Cours; så
att årliga medel coursen, ifrån och med år 1777
till och med v 1788, aldrig uppgick till 48 sk.
Banco-Vtskottets Betänkttnien. j i y
pn Hamburg, utom under åren 1784 och 85, i
följd af då varande import af omkring 1 miU
lion tunnor säd årligen, och äfven då endast
3 å 4 sk. högre; —1 att medel-coursen äfven sedan,
till och med 1805, sällan steg öfver 50 sk,
med undantag af sjelfva krigs åren, och intet år
öfver 55 sk., saint det endast för ett år, oaktadt
Riksgälds • Sedlarne 1789 tillkommo; att den äfven
derefter, ända till och med år 1808, oaktadt
dåvarande förödande krigstillstånd, icke åter
Upphann sistnämnde höjd, förrän Riksens Ständer
år 1809 funno sig bragte i den olyckliga
nödvändighet, att, genom krigs skuldens öfverflyttande,
rubba alla dessa en längre lid stadigvarande
förhållanden, hvarefter Coursen icke allenast,
som allmänt är kändt, någon gång stigit till
nära lika förhållande, som under den olyckliga
epok, hvilken föregick 1776 års Realisation, utan
ock, genom dess våldsamma ombytlighet och
dess medverkan till myntvärdets vacklande, på det
högsta hindrat och skadat, ej blott handeln med
Utlänningen, utan äfven alla afharidlingar och förhållanden
Svenska medborgare emellan, och den
förkofran i näringarne, som dermed förenar idkarens
trefnad och välstånd. Denna jemförelse af
landets ställning, bör nästan försäkra en hvar, att
något afskräekande hinder ifrån denna sida nu
icke möter, men äfven under medgifvande, och
med en nästan allmänt delad öfvertygelse, att en
Rialisation utgör den enda fasta grund för medborgerligt
välstånd och en stigande allmän förkofran,
anser man Banquens soliditet, eller des»
réela fond, icke genast kunna bringa» till aådåti
g:§ Banco Uttkottets Bciänkandtn„
Styrka, att realisationen! framgång, med den
säkerhet, sorn detta för Rikets hela väl vigtiga
ändamål ovilkorligen fordrar, skulle kunna
ernås; och inan vill således befria sig från
denna farhåga igenom ett fortsatt bemödande,
att efter hand låta Banquen utan fremmande
biträde utveckla sin egen styrka. Det bör
medgifvas, att om tnan, under en sådan successiv
myntförbättring, kunde göra sig hopp
om Rikets allmänna hushållnings förkofran,
det vill säga, dess innevånares stigande i kraft
och välstånd, under en fri utveckling af landets
näringskraft, hvarifrån all realisation både
till framgång och bestånd hufvudsakligen feder
sitt upphof och sin styrka, borde man på detta.
Sätt söka ändamålet; vnen> då en sådan efter
hand skeende förvandling af Banquens vinst
uti reel fond icke synes försäkra om denna
verkan, ehuru den blott utgör en mindre betydlig
del af hvad man bör söka, och dessutom
är utstäld för okända händelsers inflytelse
under en lång tidrymd, torde fördelarne hufvudsakligen
vara att vänta af Realisationens
snara verkställighet. Man återkalie i sitt minne
ställningen före 1776 års Realisation, eller
före Ständernes Beslut derom 1772, och man
skall snart finna, att, under ett fortsatt bemödande
till näringars uppkomst och förkofran,
under jemt omvexlande anstalter till lånebi*
träden i ombytta förmer: under ett jemt stigande
rörelse-capital utaf ständigt omvexlande,
mynt-värde: — med penningebrist under öfverflöd
af penningar, — med fåfänga försök,
Baneo-Uttiotta» Betäniandiri jig
att, genom Cours-operationer och sedel.stockens
bestämmande, än till ett högre, än till ett
lägre belopp, bibehålla mynt-värdet, —— med
älven det i god afsigt vidtagne försök, att, genom
jernprisets bestämmande i silfver, skydda
denna Rikets hufvud-export ifrån de olyckll.
ga följderna af ett vacklande myntvärde; ge*
nom en indragning af det Rörelse Capital man
ansåg för vida utsträckt utöfver förhållandet
till reelt mynt värde, men, utan att afse Nä»
ringarnes behof, och den brist på medel, som
tryckte dess idkare; genom försöket, att 176a
söka upprätta detta värde endast medelst stadgandet,
att icke vidare meddela några lån l»
från Banquen, och således på en gång öfver»
gå, ifrån ett verkögt slöseri i denna väg, till
ett totalt upphörande rned utlåning; genomett
år 1766 fortsatt bemödande i samma åsigt, då
Riksens Ständer förordnade, att 4 proc. Gapitalafbetalning,
jemte 4 procents ränta , årligen borde
inflyta på alla Banco-Lån, intilldess sedelstocken
blefve återstäld till ett stadigt förhål,
hållande emot det verkliga mynt-värdet, oell
ändtligen, genom Coursens bestämda, och tili
sina följder så våldsamma, fällning med 4
mark om året, eller på nio år från 72 till 36
mark; — med allt detta förlägenheten i omvexlad
skepnad alltid tilltog, och slutligen finnes
hafva stigit ända derhän, att en mängd
förtjenstfulle, och för Näringirnes uppkomst
verksamt arbetande, medborgares välfärd uppoffrades,
och att man, först genom dessa medborgerliga
vådor och olyckor, lillyannt sig den
Baneo.Utskottets BttSnkanåtn.
dyrköpt» öfvertygelsen, att det syftande till
ernående af ett stadgadt myntvärde, sorn un.
der 25 år ledt alla de vidtagne fruktlösa for.
■öken, icke kunnat uppfylla andamålet, oell
att det icke kunde vinnas annorlunda, än derigenom,
att det redbara myntet gjordes i Riket
gängse, med den minsta omgång, som vore
möj ig, och utan några sådana föregående an*
■taller, sorn skulle ankomma på tid, och hvilkas
verkan först, ther flere år, skulle blifva
■ynlig och kännbar. Banco Deputerade viii 1772
år* Riksdag voro af erfarenheten ledde 'till
dessa åsigter, och de ansågo, enligt hvad detas
Betänkande innefattar, att vidtagne Författningar
, att göra Banquens Sedlar$ inlösen med
mynt möjlig vid någon förutsagd, antingen determinerad,
eller ndeterrninerad tid, icke svarat emot
förväntan i och att orsaken dertill mera kundsökas
och igenf tinas i uppskofvet af den genom Förfaltningarne
af sidda realisationen, Un uti någon
hufvudsaklig dessa Författningars felaktighet, helst,
såsom orden i deras utlåtande lyda, all medborgerlig
Credit och Rörelse under en sådan period
måste afstadna, samt tillika uppväcka inoch
utrikes speculationer, att vinna på sjelfva myntet,
i och för sig sjelft, såsom mera lönande, än
sjelfva handeln. Man jetnföre denna tid rned
den närvarande, och man skall icke utan fruk*
tan finna, att lika äfventyrliga följder äfven
nu kunna vara att förvänta; och att man redan
tagit många steg på den osäkra vägen, titan
att annorlunda, än genom ett fast, och i
alla dess delar till orubblig verkställighet
Banco-Uttkattttt Bttänkandtn. 321
bringadt beslut om ett stadgadt myntvärde,
Jeunna försäkra sig mot de vådor , sorn uppå
densamma än vidare äro att »nöta. Man Ilar,
vid de föregående Riksdagarne, med hänsigt
till allmänt och enskildt val, sökt ratta Sedelstocken,
eller livad margi brist af reelt mynt,
mäste lin* namn af Rörelse-Capita!, efter nä.
ringarnes behof; man har. med det minsta möjliga
äfventyr, för Bar.quens egen ställning, sökt
göra den nyttig för det allmänna; men man
har dock funnit, att detta bemödande icke varit
tillfyllestgörande; att, under en tilltagande
näringsflit, och en öfver all förmodan ökad
sädes-produetion, förlägenheten tilltagit och pen*
ninge-brist öfverklagas, under samma tid, sorn
en betydlig del af den Sedel * stock, hvilken
varit bestämd till landels Rörelse Capital, äf*
ven i Banquen legat obegagnad. Desse, som
det vill synas, emot hvarannan stridande förhSl'anden
, ega otvifvelaktigt sin grund uti
Sedelmyntets, eller värde mätarens, ostadiga och
osäkra förhållande till det redbara myntet; der
är genom återförandet deraf, som säkerhet i
alla amira värden, vare sig Fastigheter, Capitaler,
Bruks rörelse, Handels- och amira Nä*
rings-företag, skall vinnas, och Närings - fliten
finna en säker grund för sina beräkningar. —
Sådan är åtminstone den erfarenhet, som man
man bör taga af 177b års realisation, hvilken
©tvifvelaktigt gaf en länge saknad styrka åt
den enskilda och allmänna Crediten; och 1 773
5rs Riksdagsbeslut innefattar det skönaste be*
vis, huru Svenska Folket erkände och infös
3*i Äm^d Vttioitit» Ettäniandtn
-
sin Konung, med den största förtjusning, uttryckte
sin erkänsla för de välsignade följderna
deraf. •— Närings-idkarne vunno, genom
tiäringarnes fasta och säkrare gång; capitalisten,
den ende, sorn kanske egde anledning att klaga,
fann sig. dock ersatt genom det bestämda
värdet af sin förmögenhet; märkvärdigt är det
ock. att, oansedt all den rubbning, sorn före
denna mynt-bestämning befanns uti personliga
Credit - förhållanden , desamma snart återfördes
; och det synes nästan ostridigt, att det
icke sä mycket var brist på personligt förtroende,
som på ett stadigt myntvärde, som orsakat,
att förtroendet man och man emellan
förut nästan försvunnit; det återkallades af sig
sjelft, utan någon förändring eller .-strängara
former af de exeeutiva lagarne, hvilkas kraft
aldrig behöfver så strängt ålitas, då Börel se».
Capitalet verkar ifrän de rätta ståridpuncterne
af en ökad production , en tilltagande näringskraft
och ett stigande välstånd; Låne-tillgän-garne
biefvo ful komligt till räck lige, och dea
inrättade Generai-Disconten behofde icke hålla
sitt Capital rörligt, utan gjorde till och
med utlåningar emot inteckning af Fastigheter;
Rörelse Capitalet ökades dock icke; men
det verkade under ett skyndsammare omlopp ,
med obehindrad förflyttning ifrån den ena verksamma
handen till den andra; tillgång uppå
stående län saknades sällan, och de publika
Cassorne, ehuru med nedsatt ränte-be räkning,
voro icke strängt älitade, u an förtroendet fortgick
tili dgu höjd, att äfven iåne-biträde af
Banco-Uttioittt$ Btthnianåtrt. 33$
enskilde personer stod att vinna emot mindre
an laglig rama. Man anser 1776 ars Realisa
tions framgång, till stor del, egasin grund uti
fördelat ne af sillfisket och fragi handel n under
Amerikanska kriget; nen härvid måste man
anmärka, att Svenska fragthandeln icke vidtog
förr än 1780; att Realisationen fortgått ifrån’
1776 års början; och att någon rubbning efter
4 års förlopp icke deruti kunde vara att
befara; saint att fragtvinsten till största delen,
eller till den verkan, som deri anses hafva
medfört på det reela myntet, medtogs af den
betydliga Spannmåls import, som 1783 till 178.4
ars missväxter vallade.
De ssa strödda anmärkningar synas leda tilt
den slutföljd, både att Landets närvarande tillstånd
är mera fördeiagtigt än tillförene för verkställigheten
af en realisation, saint att den allmänna
nytta, sorn de-af ostridigt följer, icke behofver
aflagsnas, i fall man kan göra sig försäkrad,
att den uppoffring, sorn måste blifva en
följd af en skyndsam tillökning uti Banquens
réela Fond, icke öfverstiger de tillgångar man
har att påiäkna; äfvensom att den bfifver tillräcklig
för att lemna osvikelig trygghet och säkerhet
om framgången. Den uppgift uppå Banquens
tillgångar och skulder, sorn af Utskotten
är bilagd dess Betänkande, innefattar en säker
grund för detta bedömmande, och visar Banquens
förmåga att, efter en realisationsgrund af 128 sk.
eller 2 B:dr 32 sk. uti Banco-Sedlar för hvarje
Riksdaler uti Silfver, infria de utelöpande Banco*
peli Riksgälds-Sedlarne, afskrifva Riksgäld*-Goa-;
326 Bance-Uisiottets Bctänkandén.
toirefs öfriga Bokförda skuld till Banquen, circa
3 millioner R:dr Banco, och likväl lemna ett
öfverskott af 5,537,202 R:dr 41 sk. 4 rst., fullt
motsvarande, Banqtiens fordran af Statsverket,
sorn utgör 5,223,026 R:dr 38 sk. ro rst. Den
egenteliga frågan består således deruti, huruvida
desse tillgångar, till den del, sorn de icke innefatta*
uti den réela Fonden, kunna vara att använda,
för att genast våga bereda sig en så stor
förstärkning deraf, sorn kan anses uppfylla behofvet
för realisationen. — Detta behof torde ock
hafva sin säkraste ledning af erfarenheten; —■
Sverige, som på en vid landsträcka är glest heliod
t, hvars inre communication icke kan vara
så liflig, som andra länders, skall alltid uti rörelsen
behöfva använda deri största summan uti
Sedelmynt, hvilket icke utan stor olägenhet kan
saknas; och då man finner, att i de länder, der
Creditmyntet alltid kan förvexlas emot reelt mynt,
Silfvermyntets förhållande till Banco-Sedlarne
aldrig varit högre än som 1 till 2, och ofta sorn
1 till 4, hvilket förhållande icke eller motsäges
utaf 1776 års realisations fortgång; då, med en
Sedelstock af 8^- millioner vid nämnde års början,
de forsta åren icke mer än 2 millioner ufvexlades,
och öfver 6 millioner i Sedlar nästan alltid
funnos utelöpande.
Den realisationsplan, som
härvid bilägges, bevisar, att i fall den reela
Fonden icke eller nu skulle högre ålitas, och
hvilket visserligen ej är att förmoda, då, under
ökad production, Förlagsbehofvet är vida större
och Banquen genom sina utlåningar, dels i Discont
va g, dels uppå exporter, alltid eger tillfälle,
Banco Uttkotteti Betänkanden. 315
att öfver hela Riket sprida sin Sedelstock, realisationen
icke behöfver längre fördröjas; äfvensom
att den förstärkning Banquens réela Fond fordrar,
•tvifvelaktigt torde kunna beredas, genom upptagande
af ett inländskt Lån till högst 2 millioner
R:dr i Silfver mot 5 procents Ränta och
10 procents Capital - afbetalning hvarje år, och
hvartill tillgång utfinrtes uti Banquen* årliga
Ränte-vinst af R:dr 600,000, äfven med uppskjuten
Capital - afbetalning, men deremot godtgörande
af a procent årlig ränta I Statsverket»
skuld till Banquen; men, om ock föi ändamålet ett
utländskt Lån skulle behöfva upptagas, torde
»ådant icke eller vara svårt att erhålla, och för*
delarne af en skyndsam myntbestaritning, ehuru
de icke arithinetiskt kunna beräknas, skola otvifvelaktigt,
1 i kasaväj nu som 1776, uppväga
den uppoffring man derigenom befarar, och en,
genom ett stadigt myntvärde, fonskyrulad näringskraft
fullt ut återgälda både Capital och Räntekostnad.
— Såsom en följd af ofvanstående, skulle
dock alla nu bestämda årliga anslag ifrån Banquen,
intill nästa Riksdag, utgå i Stats - Obligationer
med 3 procents Ränta, att. på sätt FinaneeReredningen
föreslagit, vid anfordran infrias.
Den allmänna Opinionen synes dock icke
för det närvarande gifva något hopp, att Riksens
Ständer skola besluta genast verkställa en realisation,
eller att bestämma dess företagande inom
kort tid; man söker således, genom dessa ofullkomliga
frarnstälhiingar, icke annat ändamål, än
ett öppet erkännande af en enskild öfvertygelse,
under det att man lifligt och med sann medbor
-
5*5 Ean*<►»TJttlotUt* Bttkn&andttu
gerlig värma önskar, att samma fördelar af en
framtida, mera aflägsen, mynt-bestämning måtte
kunna vara att förvänta, och att en kommande
tid icke må hindra Riksens Ständer att fullborda
det för Fäderneslandets förkofran och välstånd
högst vigtiga ändamålet.
Likalydande med det sf Herr Lagmin Noreas, Herr
Commerce - Rid et Santeson och Herr Grosshandlaren Win*
berg, samfä dt underteckaade anförande, hvilket, tillika med
en b lagd Realisations -l*lan , kommer stt ti11 Rikets Stander
åtfölja Stats- och Banco-Utskottens Betänkande N:o 20&
iutygar Ex officio
Höglofi. Beredningen hnr föreslagit, att "bestämda
anslagen till allmänna Iran- anstalter icke
må öfverstiga högsta beloppet af det representativa
myntet, enligt 1821 års Räkenskaper, utgörande
i Riksgälds- och Bineo-Sedlar tillhopa omkring
30 millioner R:dr Banco; hvarutöfver Sedelstocken
ej finge ökas annorlunda, än emot
inlemnad valuta i myntbara Metaller, eller genom
försträcknirigar i varor och Publike papper.
Mig synes deremot att de nödige befundne
Creditiv anslagen på Banquen, forst böra bestämmas,
och att deras sammanräknande måste
utgöra det belopp af representativt mynt, sona
kan i allmänna rörelsen utgå; derest man icke
för den Arithmetiska bestämdheten af Sedelstocken,
vill uppoffra den nödvändiga friheten, att
bibehålla, öka eller minska de nuvarande Creditiver
å Banken, hvilken följd skulle uppkomma
af Höglofl. Beredningens förslag.
J. M. Sp tat
-
Bane o- UtsXoittfS Betilnkandtn
-
3«7
Sedelstocken utgör sammanlagd vid 1823
ars slut . . . 29,292,873: .31. 6-
Derifrån efter Bedningens
förslag bör afgå de deruti
nu inbegripne Lånen
på Guld och Silfver, äldre
och nyare LäneBanco
Capitaler, samt öfverskottet
af det vanliga
beloppet utaf Lån på Jern
och Metaller tillhopa 8 33-3 5 7: 14- —
återstår 28,459,516: 20. 6.
Hvartill lägges hvad som
vid 1822 års slut var outtaget
af de Creditiver, som
Beredningen bibehållit
till Jern -Contoiret, Commerce
- Collegium, och
Stockholms Stads Brandförsäkrings-Gassa
. » 454-° 5 3 5 17*
Tillhopa 29,9* 3»5®9 : 37- 7-
Discont Creditivet är bestämdt
till 8,500,000; deraf
beräknas endast vid
l8?-3 års slut 5,225,781:
B:dr 35 sk. 4 rst.
Skillnaden söm skall hål»
Jas Disconten till handa,
och kan for nästa år öka
Sedelstocken, gör . . 3,274,218 s 12- —»
Summa 32,187,788: 5. —
Då det måste antagas, åtminstone som en
ja 8 Eanco-Unkottels Betånkanden.
möjlighet, att alla beviljade Creditiver på ert
gång aro begagnade, hvilket beror på de vilkor,
sorn dervid fastas; så synes det icke görligt, att
efter ofvanstående, förhållande alltid qvarhålla
Sedelstocken vid den fixa planeten af 30 millioner,
såvida icke en indragning sker uti den nuvarande
Sedelstocken ;,f < 1 e överskjutande 2ine
millioner; hvilket ej måtte vara lämpeligt, isynnerhet
da ett enda Creditiv på Bmquen, nemi.
det till Allmänna Spamiemåls Directionen, hvaröfver
Hoglofl. Beredningen ännu icke yttrat sig,
och derå 1.887,61 1 R:dr 31 sk. g r«t vid 18??
års slut
fråga att till jemkningens verkställ,inde indragas på
Akerbrukc-ts bekostn.rd, till hvars understöd detta
anslag nr-prungelieen Varit äninadt.
tinder bestridande således af Sedelstockens
beståmtnande annorlunda, än efter de Creditiver
å Banque 11, sorn Riksens Hoglofl Ständer vid
denna Riksdag fastställa, uther jag mig tillåtelse,
att framställa min åsigt rörande grunderne för
Rörelse Gapitalets bestämmande.
U, der loppet af Iren 1808, 180g och 1810
utgåfvos Banco Sedi r till ett ökadt belopp af
circa 14 millioner R:dr Banco, hvilka, i förening
med ständigt växande Discont - papper, verksele
in alldeles ny epoqtte, i synnerhet uti de
sadesproelitceratide provinccrne. Åkerbruket tilltog
markbart , rörelsen var liflig, fastigheternas
varde steg i samma mån, sorn deras afkastning,
och genom den latta tillgången på penningar gick
Egendoms-handel ända till öfverdrift, i beräkning
på fortfarandet af en ställning, hvilken, så*
Banco-Utikotttt» Bttänkandtn.
3*9
Sorn onaturlig, ej kunde racka länge. Perioden
af Disconternas fall år 1817 utgjorde öfvergarn
gen från detta skenbart lyckliga, tillstånd, och
dc-n påskyndade intinfningen af Disconternas för*
dringar verkade i betydlig mån den pennin?,eoreda
och den Credit brist, hvaröfver man nu
allmänt klagar.
Vid 1818 års Riksdag fbljdes den grundsats,
att Sedelstocken skulle bilx hållas vid des»
dåvarande belopp, med fastadt afseende å d. n
andel i representativa myntet, som Discont papperen
då intogo.
Dessa utgjorde, tillika med li nert och Riksgälds
- Sedlarne, vid 1817 års slut circa 33 millioner
R:di Banco, utom hvad sam i Gotha Canal
Bolags Discont innestod på Afskrifning* Rakning
, till ett belopp af 1' million.
Ehuru Rörelse Capitalet i Riket i sjelfva
verket minskat sig, från 1817 till 1821 års slut,
med nära 4 inillionc-r Rulr Banco, kan sådant
likväl icke tillskrifva* den hufvudprincip, sorn
1818 års Stander följde för Sedelstockens bestämning;
ty den var rättvis och lampad efter
det dåvarande tillståndet.
Det befinnes ätt, då man till Sedelstocken
vid 1832 års slut < . 38,923508: —. —
Lägger den outtagne fy11-  naden i de Crediiiver sorn
1818 års Ständer medgifva
nemi. till Commerce-Col*
legium . - * lfi4,833: ~ —
Till Magazins - Direction 112,388: — —
Transport 3,920,789: — —•
330 Eenca-Ulskoiteti Bttänienderi;
Transport 2,920,789:
TiH Jern - Contoiret
Till Banco - Disconten . .
Till dito af Filial-Disconlernas
Utredning .
Till Stockholms Stads Brandforss
krings-Contoir
Till Odlings Tarten
samt till myntbara Metallers
inköpande »
Så hade Sedelstocken, utan
rubbning af 1818 års Ständers
Beslut, kunnat Vara
vid 1822 ars slut . . 32.586,726: — —
Hvartill äfven bör beräknas de för intagne
Piastrar deponerade Banco-Sedlar 732,557 R:dr;
meri misstag i Reglementariska föreskrifter synes
hafva motverkat det afsedde ändamålet, då icke
mindre än 2,327,000 R'.dr varit obegagnade vid
1822 års slut, af det sorn kunnat i Discont*
rorelsp utgå, oansedt klagan ofver saknad penninge-tillgång
var allmän i de fleste från Hufvudstaden
aflagsne ptovincer.
Proportionen emellan des beviljade Tånebiträden
till näringarne, synes ock i anseende
till .siffran vara af 1818 års Ständer riktigt iakttagen;
ty for Jordbruket beräknades Fastighets”
Tarten 5,000,000:
M agazins - Directionens Creditiv 2,000,000:
Och Odlings.Tåneri .... 600,000:
Tillhopa 7,600,000:
Till
272,552 :
1 = 624,3 ,8 . — _
703,000: — —
16.666:
150.35 5 :
610145; —
Bancoi-ZJtskottets Betänkanden. i31
Till Städerne .... 1,000,000.
För Jern. och Koppar-Tillverkningar 2,000,000.
För M anufacturerne . . . 1,300,000.
Till D iscont ■ Rörelsen i Riket 8, 00,000.
Harvid får jag dork; anmärka, att Banquens
biträden med Lån på Landt- och Bruks.Egendomar,
Odlings-Lånen inberäknade, utgjorde, vid
1822 års slut, endast 5.430,495 och således
169,505 R:dr Banco mindre -än 18 J 8 års Ständer
påräknat.
Samma rättvisa, som '818 års Ständer ämnade
att åstadkomma i fördelningen af Banquens
Lane-biträden och i deraf följande fixerande af
Sedelstocken, synes Landet, hvars stigande förlägenhet
icke kan nekas, utan att gäcka dess allmänna
klagan, med ökadt anspråk kunna fordra
af de nu församlade Riksens Ständer, under tillägg^
af de rättelser i Reglementariske föreskrifter,
sorn göra de åsyftade förmånerne för Naringarne
fullkomligt användbara.
Den åsyftade myntbestämningen, om den ej
skall vara orättvis, fordrar äfven, att de ahmanda
penninge-tillgångar, hvilka vid 1818 års Riksdag
medgåfvos, såsom öfverensstämmande med
tillståndet vid öfvergångsperioden, böra äfven nu
bibehållas, ty annars skulle den ena Classen af
Medborgare ställas i för sto t beroende af den
andra, och en mindre del af samhället göra sig
en obillig vinst på det helas bekostnad.
Sedelstockens fixerande till 30 millioner
R:dr Banco skulle äfven, med den åsigt jag framställt,
kunna förenas, såvida deruti icke inberäk
Bihang
till Riks. St, Fröt. i$z3. o-.te Sami.
Banco.Utskottels Betänkande!*.
nades, hvarken de enligt Höglofl. Beredningen?
förslag derifrån afdragne Lånen på Guld och
Silfver samt äldre och nyare Låne - Capitaler,
ej eller Lånen på Jern och exportabla Metal»
ler, hvilkas egenskap att på obestämd suni»
ma och kort tid vara begagnade, synes böra utesluta
dem från beräkning i Rikets gemensamma
Rörelse-Capital; och såvida Höglofl. ' Utskotten
skulle täckas bevilja detta undantag, finner jag
mig kunna, utan förebråelsen att förnärma något
interesse i Staten, medgifva bestämningen af Se*
delstocken till det föreslagne beloppet; men i annat
fall förnyar jag min förut yttrade önskan, att
en slik bestämning måtte endast få bero på de
Creditiver å Banquen som af Riksens Ständer
vid denna Riksdag beslutas.
Likalydande med det af Herr Kammarherren von Seth
uppläste anförande, som kommer att åtfölja Stats- och BaneoUtskottens
till Rikets Ständer afgående Betänkande N:o 20 5
betygar Ex officio
,J. M, Spens.
Bil. N:o 6.
Det är af Utskottens Pluralitet afgjordt, att
Utskotten skola föreslå Riksens Ständer, att bestämma
Sedelstocken till, som orden lyda, circa
30 millioner, deri innebegripet hvad, per medium
från och med 1817 till och med 18a?,
på visse tider af året vanligen utgått ur Banquen
i så kallade Metall-Lån.
Mot detta Beslut finner jag mig nödsakad
afgifva min reservation.
Jag skall vid anförande af skälen dertill ej
vara vidlyftig. Jag har lätt, att uppfylla denna
Banco.Utskotlets Betänianden.
333
min föresatts, ty saken är sfi enkel, att det rätta
deri ej länge behöfver sökas.
Om det blott fordrades ett förklarande, att
Sedelstocken (här är ej fråga om de Sedlar, som
framdeles mot uppköpahde af Silfver kunna utgå)
fixerades omkring 30 millioner, för att befria sig
från flere anslag eller Creditiver, än de, som med
fixerade summor kunde förenas, så vore ett sådant
förklarande af stor nytta, men efter mitt
omdöme leder det fattade Beslutet icke till ett
sådant resultat.
Det förhåller sig ej med Staten alldeles så,1
som med enskilde, ehuru man under Discussionen
inom Utskotten påstått det, och lifligen
försvarat detta påstående. De enskilde böra
och kunna börja med att säga; — Tillgångarne
aro desse; Utgifterne mäste derefter rättas. Den
enskilde är oförhindrad, att handla efter en sådan
grundsatts, ty hän kan inskränka sina utgifter
till det för lifvets behof oumgängeliga. Staten
åter eger, genom händelser och förhållanden,
skyldigheter, hvilka ovillkorligen måste uppfyllas^
om Staten skall kunna bestå såsom Stat. Den
kan icke förklara, att dess inkomster ej medgifva
det eller det alldeles nödvändiga anslaget, utan
att i och med detsamma decretera sin upplösning;
och då afsättandet af åtskillige Creditiver
i Svenska Banquen finnes af den nödvändighet,
att Ständerne måste medgifva dem, såsom till
exempel för Spannemåls - Magazineringen i Diket,
m. m. dylikt, och sådane Creditivers belopp
ej blifvit ännu bestämde, kan jag ej fatta,
hvilka de garantier äro, som skola hindra, att
334
Banco. Utskottets BetSnkandert•
beslutet, om bestämmandet af Sedelstocken på förhand,
blifver ett ord utan verkelig betydelse.
Ense äro vi alla derom, att Ständerne måste
handla öppet och ärligt; meri huru dermed
förena en högtidlig försäkran, att Sedelstocken
ltomrner att hållas omkring 30 millioner, om
Ständerne se sig nödsakade ätt, då de komma
till frågan om anslagen, i Eanquen anordna Creditiver,
högst betydligt öfverskridande denna summa?
och är då det man sökt vinna, nemligen
borttagandet af enskildtes farhåga för Penningestockeris
ökande denna Riksdag, verkeiigen vunnet?
Vid sistliden Riksdag antogo Utskotten att
Sedelstocken skulle bestämmas till det belopp
den utgjorde den 31 December 1815, rred tillägg
af 4 millioner, eller, efter hvad man numera
genom en af de tryckta Tabellerne från
Ilanco-Utskottet erfarit, sammanlagt till 29 millioner
Fyrahundrade sextiosex tusende Femhundrade
sextio R:dr, men detta oaktadt blef det då.
nödigt anvisa Creditiver, hvilka om de fullt utgått,
som åter berott på omständigheterne och alltså
ej kunde beräknas, skulle, enligt hvad en härvid
fogad, inom Utskotten uppgjord, Tabell utvisar,
hafva verkat att Sedelstocken blifvit omkring 3 3
millioner.
Hvad erfarenheten sålunda helt nyligen
ådagalagt, glömmer mttn, och glömmer tillika,
att genom Banquens Publicitet ett ytterligare
band- blifvit lågt på nuvarande Ständer, att handin
eonsequent, ty, för att controllera rigtigheten
af hvad Ständerne förklara i Financielle frågor,
behöfver Nationen, hvad ziffran angar, numera
Banco~Utskomts Iietänkanden. 335
endast kasta ögat på Tabellerna Öfver Banquens
och Riksgälds-Contoirets ställning.
Jag är af den mening, att Greditiven
först bordt bestämmas, och derefter intet an*
riat förklarande angående Sedelstockens belopp
ega rum, än alt det bl ifver sådant, som Banquens
och Riksgälds-ContoiretS sista Bokslut
utvisar, med tillägg af de Creditiver, hvilka
denna Riksdag i Banquen afsättas, dock att,
af de skäl Herr Lagman Noréus i sin reservation
upptagit, och af mig således icke här
anföras, i sammanSagde Summan af Penningestocken
ej innebegripes, hvad för såkallade Metall-Lånen
tidtals i Sedlar från Banquen
utgifves.
Detta mitt yttrande anhåller jag må få
åtfölja Betänkandet till Riks - Stånden.
Likalydande med, det af Herr Kammarjunkaren Morath
uppläste anförande, hvilket, tillika med en bilagd Tabell,
kommer at: till Rikets Ständer åtfölja Stats- och Banco'-  Utskottens Betänkande N:o 20;; betygar
Ex officio
J. M. Spent.
Bil. N:0 y.
Jag har vid bestämmande af Banquens Sedelstock,
eller, sorn inan kallar den, Rikets Rörelse-Capital,
lika med Herr Kammarherren von
Seth och Commerce-Rådet Santesson funnit, att
behofven af ett sådant Capital först borde vara
utrönte och gifne, innan 6tadgandet om en fixerad
summa egde rum, och att en jemförelse borde
uppställas emellan det Rörelse-Capital, som
336
Banco-Utshottets BetiinÅanden.
Rikets Ständer vid i?i 8 Srs Riksdag ansågo böra
utställas, att bere;da nödige tillgångar för landets
näringar oell deras förkofran, samt sålunda bidra,
ga till okande .af allmänt välstånd, och det, sorn
till samma vigtiga ändamål nu kunde erfordras;
samt att man borde noggrant betrakta, huruvida
någon felaktighet i sättet, att clet anordna och an.
vända, vållat den öfverkiagade förlägenheten, dag
xoedgifver, att ett sådant bestämmande, summan
ina blifva hvilken sorn hc-ldst, icke försäkrar om
ändamålets uppfyllande, och att man icke, utah
ett stadigt mynt värde, kan frälsa sig ifrån denna
villa; — men man måste dock, så vidt möjligt
är, söka att freda sig ifrån vådorne, och icke skilja
sig från hoppet örn ett lyckligare tillstånd. Ett
Rörelse-Capitals tillräcklighet beror otvifvelaktigt
uppå lifligheten af landets näringar och handels,
rörelse, eller på skyndsamma förflyttningen deraf
man ifrån man; men, då man icke kan förutse
detta, förhållande, måste man, för att qväfva fruktan
att genom en alltför mycket ökad sedehnassaaflägsna
Banquen ifrån uppfyllandet af de förbindelser,
som åtfölja dess utelöpande sedel-stock;
vidtaga det medel, som återstår, eiler bestämmandet
af ett visst så kalladt Rörelse-Capital. Man
bör dock vid den beräkning, sorn i detta afseende
uppgöres', betrakta den betydliga skilnaden
uti Banquens Eåne-functioner, och icke anse dem
alla ålita Banquens fond på enahanda sätt. På
denna grund anser jag, att de Rån, som af Banquen
meddelas på metaller, böra afräknas ifrån
det ständiga Rörelse Capitalet, som man vill bestämma.
Dessa Låne-bitcäden meddelas emot sä
-
Baned-Utskottets Betänkänden. 337
kerhet uti en sådan pant, som alltid finner sitt
varde och sin afsättning uti reelt mynt; de äro
meddelade på leona tider, lunna alltid i samina
viig i sedlar utställas, och ingå vissa tider al året
till sin betydligaste del. Man har således aldrig
ansett dem tryckande Banquens Credit, eller
inskränkande dess förmåga att uppfylla sina förbindelser,
utan de hafva fortgått i bredd med
det reela myntet, och varit att anse såsom den
säkraste väg lör Banquen, att vinna inkomst och
förkofran. Af de sammansatte Utskotten hafva
dessa Lån, det oaktadt, blifvit upptagne i beräkning,
efter deras medeltal vid årens slut, då de
alltid äro stigne till sin höjd, och sträcka sig nästan
till hela det förråd af mc-taller, som under
vintern på vågarne är upplagd t, så att i Calculen
öfver Banquens inkomster ränta icke på högre
belopp, än en million vanligen beräknas. Jag känner
ock, att, vid öfversigten af Banquens ställning,
desse Lån alltid varit uteslutne itrån Sedelstocks-beräkningen,
och att vid Ständernes Beslut
om 1776 års Realisation de icke ansågos gravera
Banquen. Bilagde öfversigt af Rörelse-Capitalets
jemförliga skick, utvisar ock, att i fall summan
deraf-, med upptagne En million 800,000
B:dr, efter hvad jag ansett böra ske, ifrån Sedelstocken
afdragas, densamma närmar sig både till
de omkring 30 millioner, hvilka Utskotten, såsom
Banquens ständiga Sedelstock antagit, och till den
af 32,300,000 R:dr, som enligt 1818 års Ständers
Beslut, vid slutet af år 1822 kunde vara
utelöpande.
Likalydande med det af Herr Lagman Noréus uppläste
anförande, som, jemte cn bilagd Calcule öfver Sedelsrocken»
33 8 Banco.Utskottets Betänkanden.
kommer art till R ke:s Stander åtfölja Stats- och ganco-Utskotiens
Betänkande N:o 20, betygar, Ex officio.
J. M. Sp c n s.
Bil. N:o 8.
Vid reglering af Financerne hvarje Riksdag
för den nästkommande tiden, bör visserligen fästas
afseende på bibehållande af en ungefärligen
lika stor Sedelstock, så länge man anser af vigt,
att ej, till skada för ena eller andra sidan, rubba
den ordning uti hvilken sakerna en gång äro bragte
och hällne, och till den ändan bör äfven en beräkning
deraf föregå och ligga till grund för besluten
om hvad man kan tillstyrka, att i en eller
annan väg utsläppa till Näringarnes biträdande;
men, att föreskrifva en Banco-Styrelse,
det den skall hålla Sedelstoeken vid ett, om ock
blott ungefärligt, lika belopp, är i min tanke lika
olämpligt, som uppfyllandet af en sådan föreskrift
för dem omöjligt, ty denna Sedelstocks föränderlighet
beror af så manga, dels förutsedde, dels
oförutsedde omständigheter, att den kan komma
att variera 2,3^4 millioner vid vissa tillfällen
; och om Fullmägtige då skulle vara tvvugne,
att söka återbringa den till det fastställda ungefärliga
belopp, skulle det medföra de mest skadliga
och sakernas ordning rubbande följder; deremot
kunna Fullmägtige bestämdt och noga iakttaga
alia de föreskrifter, som gifvas dem i afseende
pa hela Discont-rörelsens, äfvensom de vissa
limiterade Creditivens maximi-belopp, och vilkoren
för användande af andra olimiterade Creditiver,
och när desse föreskrifter af Banco - Styrel
-
Banco^Utskottets BetSnkandtn. 33g
sen beföljas, så måtte de anses oskyldige i, hvad
Sedelstocken, för kortare eller längre tid, kan komma
att hålla sig lägre eller högre än hvad Riksens
Stiinder, vid dess calculerande, densamma
beräknat, under förutsättning, att Discontens och
öfrige Creditiver skola i det närmaste fullt användas,
att de olimiterade skola tillitas ej mera
än hittills o. s. v. — Det torde tillåtas mig, för
större tydlighet', upplysa detta med exempel af
förhållandet utaf Sedelstocken nu, emot hvad, vid
sista Riksdag, Riksens Ständer sökte bestämma
den till att hållas.
Utelöpande Banco Sedelstocken Ulbo
Dec. 182a var . . R:dr 33,044,000,
Riksgälds Sedlarne ■ . —- 3,800,000.
Summa Sedlar i rörelse R:dr 36,844,0005
men den kan, när som
luddst, ökas mecl:Uttagning
af enskildes depositioner
. . 2,079,000-
Hvilket derföre ock uti
Banquens uppgifter är
inräknadt i Sedelstocken,
likasom af Konungens
deposition mot
återlemnande Piastrar 733,000,
och af återstoden, enligt
18*8 års Ständers beräkning,
af Creditivet
för Discont-rörelsen, igenom
så väl Riksens
Ständers Banco - Discont,
sorn Filial-Di
-
34o Banco-Vttiötttls Bttänhandtn.
sconterne sammanbtgde
b,824,000: hvarpå vid
182a ars slut ute, enligt
nedanstående *),
endast 5,702,000:
Således en difference af
ej mindre än . . 3.122,000.
samt med lyftande af följande
återstoder på de
limiterade Creditiven,
nemligen:
å Odlings - Lånefonden
outtagne . , 112,000.
å Commerce Collega Maimf.
JDisconts Creditiv 165,000.
§ Jeru-Contoirets dito . 273,000.
saint AllmännaMagazinsDirectionens
. . 112,000.
Med desse II:dr 6,596,000.
lunde Sedelstocken Ult:o Dec. 1822
verkligen varit, och kan hvad dag som
heldst blifva, hvad sednaste Riksens
Ständer beräknade och trodde den skola
hållas, eller, i stället för ofvannämn
de
26,844,000 R:dr, vid ej mindre
än omkring . . . R:dr 33,44o,ooo,
sorn under 1823 efter Utskottens CaL
cul vidare ökas med . . R;dr 322,000.
*3 Cflänt genom Banco-Disconten . R;dr 4,876,000.
1 Frlial-Djscor,terne qvarstodo 1,800,000:
hvaribland ej påräknade . 974,000:
Rest _ 826,000.
R:dr 5,702,000.
Banco-Ulskötttts Betänkunden.
34i
Ulora hvad å Fån på Metaller, och Banco-Capi.
faier, hvarföre ingen limit stahl, lätteligen kan
vara ute mera än de i denna summan inbegripne
circa 2 millioner, som dessa Fån sammanlagde,
vid förlidet års slut, utgjorde. Med skäl Iean raan
anse och säga, det sednaste Riksens Ständer frodde
denna summa circa 33,000,000 R:dr skulle vara
ute; eller, om man vilie antaga, att å de åtskillige
Creditiverne alltid något måste vara odisponeradt,
till ex. å hvardera af Magazins.Directionens
och Gommerce-Collegii 1 5 0,00 o R:dr, gör 300,000:
§ Jcrn-Contoirets 200,000 å Banco-Discontens
640,000 . . . S4o,ooo:
Tillsammans R:dr 1,140,000,
att derefter ändå 32 millioners Sedelstock skulle
Utelöpa, som Riksens Ständer visserligen ej väntade
sig, att Kongl. Maj:t, genom begagnande af
den, sedan 1786 genom Banco-Utskottets särskilda,
Ständerne ej meddelade, stadgande atti Instructionen
för Banco.Fullmägtige, Konungen från Riksdag
till Riksdag förbehållna rätt, skulle med insättning
för uttagande metaller minska för flere
år å rad, till ett belopp af circa trefjerdedels
million; icke heller synes det hafva varit
af sednaste Riksens Ständer väntadt, att Discont.
Fåne Creditivet till så stort belopp skulle blifva
oanlitadt, likasom af dem ej beräknadt, att depositiorierne
i Banquen för privates räkning skulle
uppgå till hvad de gjort.
Man läse senaste Riksdags Stats- och
Banco - Utskotts, af Ständerne bifallna, Betänkande
om Finance - Regleringen , bland annat
särdeles pag. 209» 3^6, 230, 240, 242,
34 3 Banco-Utskottets Bttänkandm.
431 och 441 u'i Rihanget till Ståndens Protocoiler
4:de Bander, som vittna, att dåvarande
Ständer ansågo Rörelse Capitalet böra,
emellan den dåvarande och nuvarande Riksdag,
bibehållas vid ungefärligen samma belopp,
som det var vid 3 814 års slut, med tillägg
af motsvarig! belopp för hvad Disconternes
Sed ar ansfgos hafva utgjort circulerande mynt;
och att de för Discont - Rörelsen och Näringarnes
mera directe biträdande bestämde Creditiver
borde ar Binco - Si y reisen utehållas i
Rörelsen; man finner visser1 igen snart orsakerne
, hvarföre ej Discont Råne - Fonden helt
blifvit använd, äfvensom hvarföre Private
deposifionerne i Banquen nu senare åren permanent
varit så betydlige, och man skulle
kanske äfven kunna säga, att detta borde till
en del hafva kunnat redan då förutses men,
emellertid är det gifvet, att Sedelstocken, igenom
desse och de flere här uppgifna förhållanden,
under desse åren verkeligen reducerats
minst 3^4 millioner, under hvad den
då ansågs böra hållas, för orubbadt bibehållande
vid det för Näringarnes biträdande och
uppehållande erforderliga belopp.
Så kan det ock möjligen gå hädanefter.
Jag är öfvertygad, att Riksens Ständer finna
af vigt och nödvändighet, att localisera en
del af Låne-Röre'sen på någre flere puncter
i Landet, för alt kunna bättre verka till Näringarnes
understöd, och att dymedelst, samt
igenom Discont - Räntans billiga jemkande, äfven
de anslagne Discont -Råne-Creditiven
Banco Utskottets Betänkande/!. 343
närmare blifva begagnade; men om, det oaktadt,
en eller annan million ej blefve det,
huru ville väl Banco Styrelsen fmekomma
en sådan opåiäknad sak, för att efter före*
skrift hålla en viss Sedelstock löpande? huru
ville de väl, •— vid möjligen inträffande förhållanden,
sorn föranledde Private att hålla,
i stället för 2, något år blott 1 eller ingen,
och andra år 4 å 5 millioner deponerade i
i Banquen, således utur Rörelsen, — afhjelpa
dessa ojemna fölhållanden, hvarmed i förra
fallet 1 ä 2 millioner mera, och i senare fallet
2 ä. 3 millioner mindre, än nu påräknade,
kommo att vara ute i Rörelsen? Detta
kunde omöjligen ske med mindre än att, i
förra fallet indraga på de limiterade Creditiven,
till ex., Discontens, Commerce - Collegii,
Jern - Contoirets o. s. v., samt i det senare fallet
åter lätta och befordra uttagningen af dera
till ett större belopp, för att kanske ett påföljande
år åter komma i den nyssnämnde
nödvändigheten af deras hastiga indragande. —-  Jag frågar; kan val detta vara meningen, och
vore väl detta rådel i gt P och skulle det ej
föranleda en beständig ojemnhet i dessa allmänna
sakers behandling, och innehållande,—
under farhåga af andre uttagningar som kanske
ej inträffa, — utaf medel, som borde utgifvasV
Utskotten
hafva'visserligen sökt förekomma
en del af sådane förändringar, igenom
stadgande, att uti fastställande ungefärliga Sedelstocken
ej borde inräknas obestämde och
344
Banco-Utsiottets Betilnkanderu
varierande Länen å Metaller, Lane-Banco»
Capitaler, m. tn. — roen jag har med det
fdregände yisat, att ej det gör tillfyllest, ocii
tror mig derföre komma otvunget till det resultat,
att ett ungefärligt Sedelstocks belopp
val kan och bör nu vid Riksdagen af Riksens
Ständer calculeras, och användas ibland de
öfrige grunder för bestämmande af sådane
X^ane-Credit i ver, som kunna limiteras; men
att något sådant Sedelstocks belopp, äfven,
med det vaga ordet omkring, som man i alla
fall da borde närmare definiera, ej bör eller
kan med någon ansvarighet hos Banco - Styrelsen
för dess bibehållande fixeras; i hvilken del jag
alltså önskar förändring eller rättelse uti Beredningens
Betänkande.
Hvad åter beträffar det belopp, hvartill
Sedelstocken, för en ledning af de nämnde
Besluten, nu bör calculeras att ungefärligen
hållas, så tror jag ej att man kan eller bör,
1 närvarande tider, göra någon rubbning uti
hvad senaste Ständer ansägo den böra hållas,
och äfven nu kunde och skulle vara, om allt
gått efter deras beräkning, det vill säga, att
Sedelstocken, med beräknande de bestämda Laner
Creditiven att vara uttagne till deras fulla belopp,
men oberäknadt alla Län pä Metaller,
och Liane - Banco - Capitaler, oberaknadt Konungens
deposition, samt ändteligen oberäknadt Silfverinköp
för nya Sedlar, utgöra omkring 31 eller
minst 30 millioner, och, utom äfven Privates insättning,
att vid anfordran disponera, omkring
2 9 d 28 millioner. Hvad den fixeras lägre
Baneö-Utskottels Betänkanden. 345'
eller högre, blir der förra en af Näringarnes
nuvarande behof ej medgifven förknappning,
och det senare ett ökande, som med en myntbestamning,
vare sig genast att verkställa,
eller att för närvarande blott förbereda åt en
annan gång, ej gerna låter förena sig.
Det af Utskotten föreslagna bestämmande
af Sedelstocken till 30 millioner gjordes uti
Finance-Bered ningen, innan dess närvarande
belopp var noga calculeradt, äfvensom innan
man utredt förhållandet med outtagna Creditiver
och 1818 års Ständers Calcul öfver Sedelstocken.
Beredningens mening var verkeligen
snarare att öka den något litet, än att
indraga;
Resultatet tycks nu dock bestämdt
i stället blifva l§ å 2 millioners indragning,
och den af Utskotten bilagde beräkning visar,
att uti de 30 millioner ej kan inrymmas,
eller är inräknadt till bibehållande i samma,
eller användande i annan väg, hvad MagazinsInrättningen
för närvarande har ute, circa
1)887,000 R:dr, hvilka dock, hvarken inom
detta års slut lära åter ingå, ej eller torda
finnas lämpeligt att vid närvarande förhållanden
indraga, och dermed öka förlägenheten.
Likalydandejmed det af Herr Commerce -Rådet Santesson
uppläste anförande, sorn kemmer att till Rikets Stäudec
Stats- och Bauco-Utskottens Blinkande N;o 20; betygar
Ex officio
J. M■ Spens.
346 Banco-Utskotte.ts Betänkanden.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Högloft.
Stats- och Banco - Utskottens sammanträde
den -2i Junii 1823.
S. D. Vid justeringen af Utlåtandet N:o
2i, bilagdt Utskottens Betänkande N:o 20 under
Litt. A, yttrades utaf nedanämnde Ledamöter
följande särskilda tankar; nemligen:
1:0 Af Herr Öfverste- Lieutenant Fri*
herre af Nordin.
I det af Höglofl. Utskotten fattade Beslut,
att den framdeles blifvande Silfver-utvexlingen
skall verkställas efter ett agio af
128 sk., kan jag, för min del, icke instämma;
emedan jag anser 120 sk. närmare öfverensstämma
med medel - coursen, för de sednaste
5 arén, hvilken utgör 122 sk. Da man icke
lärer kunna neka, det Banquen fullkomligen
är solvendo för al'a sina utelöpande Sedlar,
äfven till 120 sk., kan iag icke inse någon
rätts grund, sorn berättigar Nationens Ombud ,
att ytterligare, under hvad de sednaste arens
medel - cours Varit, nedsätta Banco Sedelns
värde, till vasentelig skada för en del af
Nation, utan att den andra delen derigenom,
i verkligheten, något vinner, Ali rubbning
i penninge. förhållanderne, vare sig till förbättring
eller försämring, medförer en skakning,
sorn menligt inverkar uppå Näringarne
och förtroendet man och man emellan, och
da jag anser 120 sk. vida närmare träffa detsamma
förhållandet, än det af Högloft. Utskotten
föreslagne, har jag anset mig böra yttra
-
Banco* Unionen Bttänlanim. 347
tra denna min öfvertygelse, samt mig emot
det fattade beslutet reservera.
Uti denna således yttrade mening instämdo
Herr Majoren Friherre Hjerta, Herr Contre-Amiralen
Nordensköld, Herr Öfv. Lieut.
von Heyne, Herr Majoren Reutersköld oell
Herr Grosshandlaren Aspelin.
«:o Af Herr Kammarjunkaren Morath.
Med det Beslut i Utlåtandet Ut. A., enligt
hvilket Utskotten (utan afseende derpå
om Riksens Ständer antaga det ena eller andra
af de utaf Utskotten förut framställde alternativer,
att det skillingtal, hvaremot en
blifvande Silfver-utvexling borde ega rum,
skulle på förhand bestämmas till 158 sk. för
en Silfver R:dr, eller att något sådant bestämmande
på förhand ej må ske) , föreslagit
att sistnämnde skillingtal i Sedlar må utsättas
för Silfver-invexlingen, får jag min Reservation
anmäla.
Het är klart, att då jag röstat För det
första af förenämnde alternativer, det vöre
med min tanka öfverensstämmande att, om
samma alternativ antoges, bestämmandet af
n8 sk. för invexling af Silfver af mig godkännes,
men om Riksens Ständer antaga sednare
alternativet, i o^h hvarmed hela den
grund faller, hvilken de af Utskottens Ledamöter,
sorn för första alternativet röstat, ansett
böra läggas för Finance - Planen, kan jag ej
finna, att 1*8 sk. bör blifva invexlingsuormen,
emedan om Coursen under tiden
Bihang till Rike, St, Prut. i(2s> *-te Sami. 33
343
Banco*Utskottcts BttSnknndcr,
höll sig derunder, inan genom det isolerade
JBeslutet beredde Banquen den förlust, sorn
lunde uppstå genom skillnaden mellan adiran
128 och den olika och lägre, hvarefter utvexling
af Silfver en gång kunde komma att
verkställas, hvilken förlust man (rödt sig
kunna undvika i fall utvexlingsziffran, på en
gäng och lika med den för invexlingen, bestämdes;
och, då, i fall utvexlingtzilfran ej
antages till is8, uo sk. synes mera trygga
Banquen mot förlust genom invexlingen, tror
jag att Utskotten, i stället för det Beslut de
nu fattat, bordt förklara, att orri irsta alternativet
antages, invexlingen sker efter 128 sk.
men i annan händelse efter 120 sk
Detta
mitt yttrande anhåller jag må få
åtfölja Utskottens Betänkande till Riksens
Ständer.
Uti detta anförande instämde Herr ÖfverHofpredikanten
Doctor Hedrén, Herr Prosteri
Hallström, Herr Borgmästaren Harnbrasus,
Herrar Heffler och Göransson; och skulle alla
dessa yttrade skiljaktige meningar, uti Protocolls
- Utdrag, Utlåtandet bifogas. Ut supra.
Ex Protocollo
J. M. Spens.
• Utdrag af Protocollet,' hållet uti Häglof.
Stats- och Banco-Ut sköttens sammanträde
den 31 Junii 1823.
S. D. Vid slutelig justering af Utlåtandet
N:o 33, bilagdc Utskottens Betänkande
Banco-Uiskouets Betänkande.
349
N:o jo under Låt. B., åberopade följande Utskottens
ledamöter deras yttrade särskilda
meningar, som härefter finnas intagne, nemligen:
»:o Herr Öfver«te-JLieutenanteri Friherre
af Nordin:
Enär Utskotten antagit det vacklande
Sedelmyntet, såsom en af de hufvudsakligaste
orsakerne till den v arande förlägenheten, och da
man derjemte antagit, att utvexling i Banquen
icke för närvarande kan ske; anser jag det
högst vigtigt, att man på annat sätt söker
vinna ändamålet, nemligen tillfälle för Capitalisten
att assurera sitt egande Capital, emot
all möjlig ytterligare förlust, och vågar, till
vinnande af detta vigtiga mål, föreslå, det
hvar och en må ega rättighet öppna räkning
i Banquen, på sätt, att för hvarje i R:dr i
Silfver som han insätter, det må vara honora
tillätet lyfta 2-J B:dr i nuvarande Banco-Transport-Sedlar,
samt när som heldst, emot insättning
af 2 j B:dr i Sedlar, åter lyfta sitt insatta
Silfver, dock med erläggande af en procents
afgift vid uttagandet, såsom ersättning
för Banquens omkostnader. Genom denna
rättighet kan Capitalisten, som af fruktan för
en ytterligafe försämring af Sedelmyntet, icke
vågar utlåna på annat, än kort tid, sine
penningar, betagas all fiuktan för framtida
förlust och således detta väsenteliga hinder
för allmänna Creditens återställande undanrödja*.
Genom denna åtgärd vinnes äfven inom
Banquen en afräknings-räkning, som uppfyl
-
35°
Banco- Uttlotuti BttänÅandtn.
ler hvad en Banque verkligen bör vara, nemligen
att emot en lindrig afgift emottaga valuta.
och samma valuta oförändrad, egaren
återställa. Vi tillskapa härigenom inom vär
gamla Banque en inrättning, vid hvilken icke
vidlåder de fel som häfta vid det hela; vi
verkställa en realisation de facto, för de, sorn
vilja sig deraf begagna, utan att den påbjuda,
och vi hafva gifvit säkerhet åt den individs
capital, som önskar en sådan säkerhet, utan
att underkasta oss en realisation, hvars följder
icke stå i förhand att beräkna. Man invänder
väl emot detta förslag att, ena dagen
kan Banquen i sina hvalf förvara stora Silfver-massör
och den påföljande kunna de vara
uttagne, härvid anhåller jag att få fästa Herrarnes
uppmärksamhet derå, att detta är och
blifver fallet i hvarje Banque, sorn uppfyller
sitt rätta ändamål, ty den är och bör ju icke
i verkligheten vara annat än Hepositionsanstalt.
Uti detta yttrande instämde Herr Grosshandlaren
Aspelin.
2:0 Herr Revisions - Secreteraren Stråle:
Hå jag lika med de förenade Utskottens
pluralitet ansett en realisation, företagen
med utrikes upplånte penningar, icke i sjelfva
verket förtjena detta namn, och återföra
ordning uti Rikets penninge- väsende, utan
endast utgöra en Binance-operation, nu så
mycket mera olämpelig, som Banquens ställning
blifvit offentliggjord och hvar och en
således kan se, att Banquen icke blifver ri
-
Bänto-Utt&ottett Betänkanden- 351
lare derigenom att elen lånar penningar; är
det deremot min öfvertygelse, att alfvarsaminare
oell mera consequenta åtgärder, än dem
Högloft. Utskotten föreslagit, böra vidtagas,
för att gifva Rikets penninge-väsende den
stadga detsamma alltid bör ega, om Statsinrättningen
skall kunna uppfylla det ändamål,
sorn med densamma åsyftas. Ali egendomsvärde
beräknas i penningar och då dessa icke
ega något bestämdt förhållande, utan äro vacklande,
är eganderättens helgd rubbad. Följderne
af en sådan Samhälls-inrättningens afvikande
från ett af dess hufvudändamål kunna
ej annat än blifva högst menlige, och en allmän
förlägenhet och vanmagt tillkännagifver
att det onda är af en mera alfvarsam beskaffenhet,
än att detsamma medelst halfmesurer
kan afhjelpas. Förhållanderne emellan Borgenärer
och Gäldenärer är i synnerhet det
som fordrar någon kraftig anstallt lill rättelse.
A ena sidan frugtan att förlora det man har,
och å den andra begäret att vinna på andras
bekostnad, skola nödvändigt uppväcka en strid
de enskilde emellan. Verkningarne af ett sådant
financielt krigstillstånd blifva de som
i allmänhet vid andra krig uppkomma: begge
partierne förlora och blifva fattigare, och endast
någre få personer, som kunna och vilja begagna
den allmänna oredan till lyckliga speculationer,
hemta en vinst på alla öfriges bekostnad. Så länge
man hufvudsakligen vänder sine beräkningar på
myntets fallande eller stigande värde, så länge.kan
352 Banco-L tthottett Bttänkanden.
man icke vänta att någon verkelig industri
uti Handel och Näringar kan uppkomma, och
förr än hvar och en blir tryggad uti besittningen
af livad han innehafver, förr kan, enligt
ruin öfvertygelse, icke någon bättre sakernas
ordning i penninge- väsendet uppkomma.
Man mäste således såsom ändamål antaga,
att, så till sägandes, lil1 vägabringa en freds*
afhandling derigenom att ett bestämdt värde
uti Silfver åsättes Banquens Sedlar, och att
alla moje ii ge iämpelige ahstallter vidtagas för
att göra detta' värde beståndande.
Så länge Sverige eger utländsk handel,
och Silfver är verldens mynt, kunna våta
niyntreprc-sentativer ej. annat än hemta deras
varde af forhållandet till Silfret. Stiger eller
faller Coursen,. det vill säga värdet å utländskt
mynt, som hufvudsakligen är Silfver, så stiga
elier falla priserne å alla export- och
importvaror; småningom värka dessa priser
äfven på varuvärdet inom landet, och således
är Banco - Sedelns värde ovillkorligen beroende
af deas förhållande till Silfverrnyntet. Om
allmänna omdömet vore, att Banquen ej lomme
att inlösa sine Sedlar med mera redbart
mynt, än det Banquen nu eger, eller circa
8 sk. i Silfver för i R:dr i Sedlar, så skulle
alla skynda att köpa vexlar elier utländskt
mynt, och Coursen skulle inom kort tid stå på
288 sk. för 1 R:dr Hamburger Banco. Bestämmes
Banco Sedelns värde att vara 2 R;dr
32 sk. emot 1 Specie Riksdaler, sorn i allmänhet
derföre nu kan erhållas, så är reali
-
Baneo-Vtikntut» Bttänkandex. 335
satinnen i ijelfva verket gjord, ty hvar och
en kan då sjelf förvandla sin Banco-Sedel i
Silfver örn han åstundar, och denna anstalit
är i vissa afseenden tillräcklig att gifva BancoSedeln
ett bestämdt värde, så snart den vidtages
på ett sådant sätt, att det uti landet befintelige
Silfver kan blifva representeradt af
Banquens Sedlar.
Ifrån Höglofl. Utskottens beslut har jag
af ofvan anförde grunder varit skiljaktig uti
åtskillige delar, hvaröfver Utskotten uti särskilde
Utlåtanden sig yttrat; och får, i frågan
om invexling af Silfver till Rikets Ständers
Bifflque, anföra följande:
De hufvudsakligaMe olägenheter sorn uppkomma
deraf, att Banquens functfon, såsom
"Vexling*-Contoir af reelt mynt emot Sedlar,
alldeles upphört, äro, dels att det Silfverföiråd,
som i landet finnes, derigenom upphört
att verka såsom mynt i rörelsen och penrtingestocken
således blifvit inskränkt tili numerairen
af Banquens Sedlar, dels ock att ett verkligt
öfverskott eller vinst å Rikets Handel
på utländska Orter icke kan förvandlas i rent
mynt och öka Nationalförmögenheten, utan
endast verkar en ytterligare införsel af sådane
varor, som hade kunnat umbäras, och ej blifvit
till Riket införde, om möjlighat funnits
att på annat sätt förvandla en fordran å utländsk
Ort till inom Riket gängse mynt. Öfvertygelsen
om verkligheten af dessa olägenheter
hafva ledt mig till betragtande deraf,
• m icke det vore möjligt, att genom deras
354 Banco-Utskottets Belänkandtn.
undanrödjande söka bemäktiga sig fördelarne
af en realisation, utan att äfventyra de med
en sidans verkställande för det närvarande
förknippade svårigheter, och jag har trott mig
finna att detta vigtiga ändamål lätteligen skulUe
kunna vinnas, om Riksens Ständers Banque
genast öppnades för hvar och en att der insätta
Speciemynt eller mayntbar Metall, och
derföre efter fastställd grund uttaga BancaTransportsedlar,
med rättighet att, emot återställande
af lika belopp Transportsedlar, Silfver
till det insatta värdet åter uttaga. Genom
denna åtgärd hade Banquen genast inträdt
uti fullgörandet till en del af sfne skyldigheter
såsom Vexel-Banque. Utväg vöre
beredd för den, som nu eger umbärlige förråd
af myntbare Metaller, att förvandla desamma,
ifrån att vara en ofrugtbar egendom»
till ett rantegifvande Capital med säkerhet
för detsammas oförändrade värde. Följden
deraf skulle sannolikt blifva en lättad tillgång
till Lane-biträden enskilde personer emellan,
som minskade behofvet af de allmänna Bånetillgångarne:
förlag för Handel och Näringar
skulle ökas och en lifligare rörelse i alla industriens
grenar uppstå. Möjligheten att genom
successift uppköp af Silfver, och detsammas
inlemnande i Banquen, trygga värdet af
utlånte penningar, skulle lemna penningeegaren
tillfälle att med säkerhet derföre, att
icke genom myntets försämring blifva lidande,
lemna försträqkningar på längre tider.
Banco-Vtskotteit Betänkanden. 355
Den allmänna önskan, som till äfven t yrs
i detta afseende kunde uppstå, skulle till äf«
ventyrs verka dertill, att egaren af fordringar
å utländsk Ort heldre införde Silfver än
andre varor, och tillgången på sådane utländske
producter, som icke för landets behof äro
oundgängligen nödvändige, komme således att
förminskas. Speculationerne i desse delar blefve
likväl begränsade inom landet af til Igången
på umbärligt Silfver, och utom Riket af
landets verkliga behof af utländske varor.
Skulle jemväl värdet å Silfver någon gång
stiga öfver det belopp, som derföre af Banquen
uigåfves, kan man väl svårligen föreställa sig,
att i längden någon ville blottställa sig för
den säkra förlust, som skulle uppkomma, då
Banquen öppnades till allmän utvexling af
Silfver efter enahanda grund, hvartill densamma
förut invexlat detsamma, och det förhöjda
priset skulle således snart återgå till
hvad Banquen derföre i vexling utgåfve.
Af rättigheten att emot Banco-Sedlar åter
Uttaga det Silfver, som blifvit insatt skulle
följden blifva att då Coursen å utländskt mynt
började stiga, eller värdet å Silfver inom landet
förhöjdes, skulle försäljningen deraf, sorn
medförde vinst, genast företagas, och genom
den allmännare täflan, som härutinnan skulle
uppkomma, värdet å utländskt mynt och Silfver
åter falla, samt således gräns vara satt för
någon väsendtlig rubbning uti det nuvarande
myntförhållandet*
3 5® Banco-Utskoltets Bitilnkandtn.
Fördelarne af deli ofvannämnde åtgärden
voro således:
1:0 Att säkerhet vore vunnen, det någon
väsendtlig förändring uti det nuvarande
myntvärdet icke kunde ega runi Banque»
kunde ej företaga en altman utvexling af Silfver
till mindre förhållande af Sedlar mot Silfver,
än det hvartill invexling nu tillätes, och
Banco-Sede! ns försämring skulle åter motvägas
af värdet utaf allt det Silfver, som blefve
uti Bariquen insatt.
2:0 Att penninge-stocken inom landet
ökades, motsvarad af en ökad redbar tillgång
i Bnnquen, hvarigenom nya tillgångar till förlag
för Handel, Näringar och Jordbruk skulle
uppkomma
3:0
Att möjlighet till öfvervigt uti Handeln
på utländske Orter bereddes.
4:0 Att, i den man Silfver klefve uti
Banque» insatt, och der, under gynnande inrikes
och utrikes förhållanden, qvarstannarie,
jproport ionen emellan Banquens utelöpande
Sedlar och t il Igångar ne i reelt mynt förbättrades,
och gåfve Banquen ytterligare styrka då
en alhnän utvexling framdeles skulle företagas.
Askitlige farhågor hafva blifvit framstäide
för verknirtgarne af den nu nämnde anstalten,
men dessa torde vid närmare granskning snart
finnas af föga betydenhet. Således har man
anfört :
l) Att speculationer ä myntets fallande eller
stigande skulle uppkomma, och olägenheter deraf
yppas.
Banco Uttkott/tg Bttttnkanden.
Svar: En sådan speculafion har äfven
hittills egt rum, och skall fortfara sa länge anstalter
icke vidtagis, sorn återställa allmänna
förtroendet till Rikets Penni nge-Verk. Vinnes
detta, så minskas .specuiationen, och det ät' just
derigenom, att specuiationen blitver utsträckt
och möjlig för alla medborgare, sorn Ingen kan
vanta några utomordentliga fördelar deraf. Ju
allmännare begäret Olifver , att genom sitfvers
insättande i Banquen trygga besittningen af
sin egendom , ju större blifva fördelarne deraf
för <1 et allmänna och de befarade olägenhet
er ne mindre.
2:0 Att utlinie Cdpiialtr skulle uppsägas för
att 'uppköpa silfver och inlemna till' Banque.n
Svar:
Om något stört Capital erfordra
des
för möjligheten af operationen, så, skulle
kan hända en sådan farhåga icke vara utan
gtund; tnen om minsta summan, sorn får insättas
blifver 10 R:dr uti silfver , erfordras till
detsamtnas uppköpande, beräknadt efter 2 Rtdr
32 sk. uti Transport sedlar för 1 Specie Riksdaler,
26 R:dr 32 sk. uti sedlar. Detta belopp
återbekommes af Banquen vid siIfrets inlemnande,
och kan nästa dag på nytt användas till
silfverköp. Således erfordras icke något större
Capitals uppsägande och indrifvande, för att
till ofvannämnde ändamål begagnas, utan äfven
den, hvars hela egendom utgöres af sistnämnde
penninge-belopp, kari bereda sig tillgång
att uti Banquen få utvexla silfver etnot
Banquens sedlar till ett obegränsadt belopp.
3,0 Alt, om (let insatta silfret vid en steg
-
35»
Banco- Utskottets BtCdniandtn.
rad Cours, eller minskat]t förtroende, äter uttoges,
Banquen af anstaltens vidtagande icke haft någon
fördel, mzn deremot vidkänts en ökad kostnad genurn
den ökade bokföringen och silfver vexlingen.
Svar: Om Banquens andarna! är, icke att
bereda sig sjelf en vinst på folkets bekostnad,
utan att medverka till allmänt väl, så måste
något annat ej komma i betraktande, än huruvida
nationens fördel genom den föreslagne
anstalten beredes. Kostnaden i afseende på bokföringen
och silfver-vexlingen blifver kanske
ingen, eller i alla fall så obetydlig, att den
synes icke ens böra nämnas vid betraktande
af de fördelar, som å andra sidan visa sig.
1 följd häraf har jag trott mig böra föreslå:
1:0 Att det må vara hvar och en tillå.
tet, att uti Banquen inlemna myntbart silfver,
dock icke till mindre belopp, än som svarar
emot 10 R:dr uti Speciemynt, och derföre uttaga
Banquens Transportsedlar, beräknade 3.
B:dr 32 sk. för En Riks. Specie i Silfver.
2:0 Att Insättaren må derjemte öfver den
gjorde insättningen erhålla betyg, innehållande
förbindelse för Banquen, under laga ansvar,
att emot återställande af Banco-Transportsedlar
till ofvannämnde belopp, åter utgifva
myntadt eller oinyntadt silfver, svarande emot
hvad insatt blifvit.
3:0 Att innehafvaren af sådant betyg må
ega att detsamma uti Banquen utbyta emot
flere å andra summor; dock icke under 10 E:dr
uti silfver.
4:0 Att om Banquens Cemmissarier under
Bancu-Utikottett Bttän&andtn. 359
åberopande af något Riksens Ständers beslut,
eller af hvad anledning som heldst, skulle vägra
att genast utgifva det silfver, som insatt blifvit,
innehafvaren af Banquens betyg derå må
ega att, till utbekommande af sin rätt, ålita'
Domaren eller Konungens Befalningshafvande.
I stället för denna af mig föreslagne anstalt,
hafva Utskotten antagit, att det må vara
hvar och en tillåtet att till Banquen försälja
myntbar metall emot 128 sk. för En Specie
Riksdaler; men utan rättighet att återtaga densamma.
Ett sådant stadgande gifver väl någon
säkerhet derföre, att icke Banco-Sedeln kan
synnerligen i värde förbättras öfver dess närvarande
värde, men lemnar deremot försämringen
utan all gräns. Eöljderne af ett sådant
i högsta måtto orättvist system, skall icke annat
än för landet blifva de mest förderflige.
Mången tror kan hända, att genom utsläppning
af nya Banco-Sedlar skall den gäldbundnes
skuld förminskas i värde derigenom, att
varu värdet stiger, och lian således lättare kunna
betala sin gäld. Man erinrar sig huru förhållandet
varit, då krigskostnader blifvit betalde
med Credit-mynt: huruledes varu-värdec
då stigit och fastighets-egaren gjort betydliga
vinster på Capitalistens bekostnad; och man
vill nu tillvägabringa enahanda verkningar genom
en ökad Sedelstock, utan att besinna, att
densamma nu icke annorledes än uti låneväg
kan utsläppas. När betalningar af krigskostnader
ske med pappers-mynt, blifver detta folkets
verkliga egendom, ocli visar en ökad na
-
360 Banco-Uiilortff* BtthnÅandtn.
tional-välmåga (ehuru i sjelfva verket icke
motsvarad af annat än en ökad national skuld ;
men då utsläppningen sker genom lån. är förhållandet
annorlunda, och den skuldsatte Jordbrukaren
är merendels ruinerad genom de återbetalningar,
han hör verkställa, innan han
hunnit skörda något af det stigande varu-värdet.
Egendomarne komma snart i andra liander;
men under tiden har Staten i det hela,
genom aftynade näringar och medborgarnes
inbördes strider, råkat i vanmakt. Förhållanderne
äro nu så allmänt kände, att ingen försämring
af myntet kan tillvägabringas utan alt
åstadkomma de häftigaste skakningar , och uppsägning
af blott 10 millioner R:dr af de 60,
sorn uti Sveriges jord äro infecknade, skola
vara mer än till racki ige, att sätta hela landet
i yttersta betryck. Om icke känslan af rättvisa
kan til!bakahålla från så förderfliga beslut,
matte åtminstone klokheten leda rådslagen till
afvärjande af uppenbara vådor
3:0 Herr Bruks - Patron Ekelund förklarade
sig äfven uti hufvudsakligt afseende instämma
uti det förslag, som blifvit framstäldt, rörande
medgifvet tillstånd, att efter enahanda
förhållande, som vid insättande blifvit följdt,
återuttaga insatt silfver, emot erläggande äf
någon afgift ; likväl med deri åtskilnad från
den af Herr Friherre Nordin yttrade mening,
att grunden för denna in- och utvexling ansågs
af Herr Bruks - Patronen böra blifva 128,
och ej 120 skillingars Cours.
4:0 Herr Bruks.Patron Bjuhr, som äfven
BcnccmUts&oltets Pttftnk inden. 361
ansåg det böra fill?tas, att efter samma Cours få
ater emot sedlar utvexla det silfver, som blifvit
emot ut ragn® sedlar insatt; fann likväl härtill
böra lär.gas, att den Cours, som för en
sådan tillåtelse utsättes, borde vara något lägre,
än den hvaremot Banquen i öfrigt invexlade
silfver emot sedlar, utan en dylik medgifven
rättighet; och att begagnandet efter behag af
den ena eller andra af dessa anstalter borde
vara allmänheten öppet.
5:0 Herr Borgmästaren Mantan:
Under erkännande af min mindre förmåga,
att kunna omfatta det stora hela af en Finance-plan,
och da tiden icke heller tillåter,
a t/t nu göra sig bekant med alla Finance- Verkets
vidt omfamnande detailler , anhåller jag
att vördsammast få göra de anmärkningar, sorn,
af mine åsigter föranledde, jag ansett mig
skyldig att efter öfvertygelse framställa.
Då Högh Finance-Beredningen icke’ ansett
den tidepunct nu vara för handen, att en
realisation kunnat göras med den Siifver-fond
Banquen eger, utan tillhjelp af ett upptagande
Rån, hvilket, så länge det kan undvikas»
är en behållen vinst för Staten af de räntor,
hvilka eljest till den långifvande utlänningen
skulle utgå; så instämmer jag till alla delar
uti detybeslut, Höglofh Beredningen i afseen.
de på Realisationen för det närvarande fattadt;
men uti det beslut, som blifvit föreslaget,
om en mynt-bestämning till 14 8 sk. Cours,
hvarefter en blifvande Realisation kommer att
ske, kan jag icke förena mig. De åtgärder,
362 Banco-Ulskottets BttOnkandtn,
hvilka Högloft. Beredningen stadgat för att
befästa Banquens Credit, nemligen Banquens
skiljande från Stats-Verket, inköp af silfver
af Banquens vinst för en summa af 266,666
B:dr 32 sk. årligen, och inköp dessutom af
silfver, som erbjudestill ia8 sk. emot nya Sedlars
utgifvande, afskrifningen af Stats-Verkets
Disconts-skuld och förbudet emot nya Biksgälds-Sedlars
utgifvande på Banquens Credit,
med flere, äro alla blott förberedande ansta!-  ter, hvilkas verkningar till Banquens förmån
man förutser och vill förmoda; men, enär många
oförutsedde omständigheter i den politiska verlden,
såsom krig, missväxter med flera andra
tillfälligheter, kunna förändra verkningarne af
de mest resonerade beslut, har det förefallit
mig förbastadt, kanske skadligt, och ostridigt
förnärmande enskildas rätt, att nu fastställa
en Cours till bestämning å myntet för en Bea.
lisation, som , efter nu uppgjorde grunder, icke
förr än efter 15 å 20 års förlopp kan verk.
ställas- — Hvarje innehafvare af Banquens
Sedlar är ostridigt berättigad, att utur Banquen
utfå derföre åtminstone så mycken valuta, som
der finnes, och då för det allmännas väl Banquen
icke kan realisera sina fordringar, att
dermed inlösa sin skuld, hafva Banquens Creditorer,
vid transactioner med utlänningen,
måst vänja sig att åtnöjas med Sedeln efter
det värde, han efter Cours i köpmans-väg e*
ger, och hvarefter Sedeln inrikes i allmänhet
bedömmes. — Manga tiders erfarenhet hafva
vittnat,
Banco.Ut skottets Betänkanden» 363
vittnat, att denna Cours icke genom några
Börfattnihgat kan bestämmas, så att dert linder
fen tidrymd af 15 a 20 år, ju icke stundom
Stiger och faller. Én mynt-bestämning nu blir
derföre alltid osäker öch Orättvis* ty, öm Cour.
sen faller, så bör ju sedel-innehafVafen, hvil*
ken, då Coursen är öfver 48 sk., förlorat,
vara berättigad, att Utfå af BanqUen åtminstone
hvad Sedeln i allmänna rörelsen gäller. *-**
Ätt nu i förhand bestämma Coursen till 128
sk.j som är Utöfver dess närvarande förhållande,
anser jag således Vara ert orättvisa och
ett våld emot Banquens Creditorer och att i
följe deraf äfven de åtgärder, hvilka för Coursens
uppsättande och bibehållande vid detta
Värde föreslås, äro lika orättvisa. Stadgandet *
att hvar och en får i Banquen sälja sitt silfver
för 128 sk., är således, såsom étt medel att
Uppstegra Coursen och att hindra dess fallan*
de, både orättvist och skadligt, emedan örn
myntet, genom deh inhemska industriens tillväxt,
sjelf kan förbättra sig, sådant visserligen
aldrig genom författningar bör förhindras, Utan
tvärtom det varit alla Statsmäns bemödanden,
att den upphjelpa och lifva. Af sådana skäl
Och då man nu Omöjligen kan förutse hvad
fonder Banquen för det tillkommande behöfVét
ock då, så lähge Realisation ej kart göras,
det ät ett våld emot Banquéns Creditorér, att
afhända Banquen de säkra tillgångar den UU
eger, hvarigenom BanqUens Credit måste försämras,
bestrider jag, att någon af de Banquens
Bihang till Riks. St t Brot,
364 Banco-ZJtskottets Betänk anden.
fordringar nu må afskrifvas, hvilka ega någon
säkerhet uti Riksens Ständers garantie; men
hvaremot jag gerna bifaller, att dessa fordringar
tili dess regleringen genom en Realisation
ian ske , må endast bokföras utan afbetalning
och endast med den ränta, sorn . Beredningen
föreslagit å Stats-Verkets skuld, för att derigenom
under tiden minska landets bördor till
Stats-Verket. — Likaledes bestrider jag, af
ofvananförde skäl, silfver-inköp till något be-'
stämt pris annorlunda än efter gångbar Cours,
och med föreskrift, att silfver-inköpet sä försigtigt
verkställes, att Coursen ej derigenom
ökas och att 128 sk:r högst må betalas, utom
för det silfver, som af Banquens behållne
vinst skall inköpas ovilkorligen, -— För att
befästa Banquens integritet' har Högloft. Beredningen
icke ansett något annat stadgande
kunna vidtagas, än det 72 §. i Regerings-Formen
innehåller. — Denna mening kan jag ej
dela. Erfarenheten vittnar, att vid alla våra
Riksdagar Sedel myntet, och dess förhållande
täll silfver, varit ett bland de vigtigaste öfverläggnings-ämnen,
och att efter de olika å*
sigter, som hos de olika Representanterne varit
rådande, aldeles olika beslut om penningveiket
blifvit antagne, och att knappast något
beslut så länge egt bestånd, att verkningarne
deraf blifvit rigtigt utrönte. Denna lätthet,
att vid hvarje Riksdag ombyta systern, har i
betydlig mån vållat den oreda och förlägenhet,
som nu råder, och för att förekomma sådant,
anser jag högst nödigt, att de financiella be^
Banco Utskottets Betäniandtn. 365
slaten, i hvad de röra Banquen , fastställas såsom
en grundlag, hvilken åtminstone icke ofine
än hvarannan Riksdag' kan förändras, enietl.
-n, efter mitt omdöme, Banquen förutan
en idan åtgärd aldrig kan vinna och bibehålla
, ågon credit.
Häruti förklarade Herr Grosshandlaren
Betinff sig till alla delar instämma.
6:0 Herr Grosshandlaren Göransson.-
Hvad nytta den af Höglofl. Utskotten nu
{ ;>' Gagne invexling af silfver till 128 skilling»
Cours skall medföra, har jag, för min del, ej
varit i stånd att inse; är meningen, att derigenom
åstadkomma en stadgad Vexel - Cours,
Intkt.ir jag utgången snart skall visa att man
o Is magit sig; ty för att ernå detta, som visserligen
för de Handlande vore af stor nytta,
i-, ej nog att anskaffa köpare till Vexlar, uan
nian måste äfven vara betänkt, ait genom,
något medel anskaffa motsvarande säljare, och
^etta lärer ej genom andra åtgärder kunna ästadk
mmas, än att afsättning beredes för våra
Export varor och vår Sjöfart sättes i verksamhet;
'etta torde af Rikets Höglofl. Ständer till
én del kunna åstadkommas, genom undanröjan
äe
af de band, som trycka denna näring; men
e vidare åtgärderne böra få bero af hvari och
ns särskilda omtanka, som dermed sysselsätter
sisp
Skulle Banquen åter kunna verka något
på Coursen, är väl oundvikligen nödvändigt,
att den vid inträffande vexel-brist utlemnar
silfver, inen att den ej länge härmed, utan
366 BanccfUtskottets Betänhanden.
för stor förlust skulle kunna fortfara, lärer erfarenheten
redan visat; hvarföre det ock af
Höglofl. Utskotten blifvit afstyrkt.
Jag ar således af den tankan, att man för
närvarande bord» inskränka silfver-inköpet till
de af Banquens vinst anslagne 266,666 R:dif
32 skilling Specie och 150,000 R:dr af Statsj
Verkets ingående skuld, emedan ett ytterligare
insamlande af silfver* vare sig under iiamij
af köp eller vexling, nödvändigt skulle läggtj.
band på den blifvande realisationen, hvilket!
på ganska goda skäl af Höglofl, Utskotten först
blef uppskjuten till framtiden, men i sjelfva
verket åter besluted, då män, Utom den Sedelstock
vi rédati aga* tillstyrker utgifvändet af
obestämda millioner af samma mynt-sort till
den fastställde CoUrsén af 2| R:dr papper för
en Silfver-Riksdaler, och det nödvändigt skall
leda till för mycken oreda, att bestämma ett
annat värde för de redan utelöpande 30 millioner;
detta torde vara förhållandet, om mai
ej vill antaga, att kommande Ständer icke ft*
sta sig vid detta stadgande, utan uppgöra en
egen mynt - bestämning, efter det förhållande
vårt mynt då eger till det utländska, hvarvid
de UU till silfver-veXling utkommande Sedlar
sannolikt erhålla ett lika eller enahanda vär-<
de med de förut utgifne, till fördel eller sk^-  da för dem * som derföre insatt silfver. Jäg
kan således ej förena mig i det fattade besltitet,
utan anhåller att denna min reservation
må få åtfölja Betänkandet till Riksens Höglofl.
Ständer. ,
JBanco-Utsiottets BetHnianden. 367
7:0 Herr O. Nilsson:
Höglofl. Utskotten hafva antagit ett franaStällt
förslag, att Banquen må utgifva nya Sedlar
mot insättning af silfver efter is8 sk:s
Cours, men afstyrkt rättigheten för insättaren
att åter lyfta detta silfver. Ett sådant stadgande
finner jag icke vara af någon nödvändighet
påkalladt, men väl ledande till möjliga
olägenheter, både för Banquen och innehafvare
af dess Sedlar. Om Rikets productipn.
och utrikes handels - förhållande skulle kunna
åstadkomma öfvervigt å handels - vägert, hvarigenom
Coursens fallande kunde blifva eq följd,
så tror jag, att Riket derigenom tillskyndades
vinst, i synnerhet på infqrskrifningen af utländska
nödvändighets varor, äfvensom det vöre
mera billigt både för Producenter oqh Banquens
Creditorer, att, då Banquen ej kan utvexla
Silfvermynt, den icke heller bör utgifva
nya Sedlar till mindre värde än de förut i
omlopp varande, som, ehuru mot reel valuta,
likväl, om betydligt kommer att utgifvas, ostridigt
skulle stegra varu-yärden och hålla Coursen
uppe till den onaturliga höjd, hvartill
invexlingen blifvit bestämd. Det visar sig så.
ledes tydligt, att denna åtgärd gynnar en del,
och betungar en annan del medborgare. Producenten
af export - articlar jemte sjelfva Ex.«
porteuren draga alltid fördel deraf, oqh Gonsumenten
betungas. På detta icke lärer kunna
förklaras billigt, får jag för min del bestrida
invexling af Silfver med annat vilkor, än
att en lägre Cours bestämmes, och att samma
368 Banco»Utsbollets Betänkundtn.
SUfver då åter må af insättaren efter behof
få lyftas. När ingen direct åtgärd vidtages,
eller lärer kunna vidtagas, att förekomma myntets
fcTsärnring, anser jag icke heller någon
direct åtgärd böra vidtagas, att hindra dess.
förbättring.
8:0 Herr Borgmästaren Hambraus.-
Under medvetenhet Och erkänsla af mira
ofullkomlighet, anser jag dock vigten af detta
för mig nog fremmande ämna fordra allmänt
deltagande, och således äfven mig pligtig, att
ådagalägga den öfvertygelse, sorn, efter öfvervägande
af ifrågasatte stridiga synpuncter, jag
härutinnan fattat.
Banque och Cours äro till sin egentliga
natur verkligen så skiljaktige, att de för ingen
del böra sammanblandas, änskönt de kunde
ega det samband sins emellan, hvarigenom
■den ena, när omständigheterna så fordra, och
det med bibehållande af dess bestånd kan ske*
bör räcka den andra en hjelpsam liand.
Banquen är en Inrättning till underlättande
af rörelsen Pikets inbyggare emellan.
Coursen deremot en åtgärd för att skilja sig
ifrån de utlänningar, med hvilka man inlåtit
sig i handel. På Banquen bör och kan Coursen
hafva så mycket mindre inflytelse, som
utländningen för ingen del frågar efter, eber
åtnöjes med, Banquens Sedlar, utan endast det
metalliska mynt eller andra redbarheter som
man har att bjuda honom. — För mottagne
eftecter står Banquen i förbindelse till innehafvarne
af dess i sådane hänseenden uigifne
Banco-Umkotuts Petänkanden. 369
Sedlar; trien förbindelsen sträcker^sig alldeles
icke 1111 infriande af vexlar, eller ingående af
operationer, vid händelser af Coursens fallande
eller stigande, utan innehafvare af Banquens
Sedlar kunna blott emot sådane uttaga metaller
ur Banquen, för att dymedelst, så länge det
låter sig göra, hämma Coursens stegring. Men
dessa utvägar äro, i min tanke, endast paliati
ver, ledande till speculatörers momentella
vinst; utan hufvudsakliga medlen till Coursens
styrande bestå egentligen deruti, att värdet
af Rikets exporter må åtminstone kunna
närma sig till, om ej öfverstiga, värdet af importerne.
Dertill fordras verkligt upplifvande
och upphjelpande af Jordbruk, Handel oell
alla Rikets Näringar, så att vi icke blott in«
skränka oss inom de delar, vi kunna hafva att
aflåta till utlandningen, utan’ äfven söka undvika
des6 tillitande i de Näringsgrenar, Rikets
inbyggare sjelfve kunna åstadkomma. — Då Svea
land är nog lyck!igt, att styras af en huld och
nådig Konung, som, ej mindre i detta än andra
hänseenden, sträckt sin omvårdnad, och
iner än kraftigt understödjer Rikets Ständer
i deras nitfulla bemödanden, till befrämjande
af Rikets framtida välstånd och förkofran; så
är det| icke utan största tillfredsställelse jag
nu lemnar dessa vidtomfattande Närings-förhållanden,
och återgår till egentliga ämnet för.
öfverläggningen, Rikets financiella ställning»
Erfarenheten visar nogsamt, huru BancoSedlarne
i sitt verkliga värde sjunkit vida under
dea stämpel de bära; och att rätta ordsak
37Q BancorZJtskottets BetärtJsanden,
ken dertill ligger uti den Banquen gång efter
annan lemnade rättighet, eller rigtigare sagd t,
ålagde skyldighet, att tillverka Sedlar utöfver
de redbara fonder Banquen innehar. — Banquen
är således } samma fävhållande till Sedelhafyarne,
såsom en i skuld fördjupad gäldenär
till sine borgenärer; och Rikets Ständer,
sorn ingått i garantie för Banquen, äro att betrakta
sorn dess Löftesman. Desse Löftesmäns,
osäkra vederhäftighet, — det vill säga bristande
förmåga att uppfylla sin ansvars-skyldighet,
— böra godtrogne långifvare hafva så mycket
mindre orsak att befara, som Ständerne ega en
sig ensam förbehållen rättighet att öfver Banquen
disponera» Och då den slöja, under hvilken
Banquens tillstånd hitintills varit gömd ,
nu blifvit ordentligen afhöljd, är det icke ritan
skäl Banquens Borgenärer vänta sig ofelbara
åtgärder till Banquens upphjelpande ur
dess förlägenhet och iståndsättarule, att, om ej
genast, åtminstone med liden, kunna fullgöra
sin skyldighet till återlösen af sina utgifne
Sedlar. — Min tanke är icke, att sådan lösen
bör ske med Silfver efter Banco-Sedelns fulla
värde, till hvilken lösen de, so?n vid nu gångbara
Banco Sedlars första utgifvande leinnat
sina realiteter, hade rättmätigaste anspråk ; titan
pck, då tillökningen å Sedel-stocken icke
haft så menlig inflytelse på de varor, emot
hvilka en stor del af nu varande Sedlar, efter
en sådan tillökning, kommit i sine innehafvares
händer; så synes billigheten fordra, att
dessa sednare lika g! litet må rikta sig på Ban
-
