# ID: svediakorp-gov1877
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,377
# sentences: 1,767
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll y
Innehållande de Handlingar,
hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar.
samt
Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
iSi?.
Sjette Samlingen.
Banco-Utskottets Betänkanden,
ilata Bandet,
STOCKHOLM,
Tryckt hos Elmen och Granberg, J. P. Lindks Enka,
l'\ B, Natius, Z. Jl(eggström, A. E. Ortman,
samt å Ecksteinska och Marjuardsha
Boktrytkcricrne, 1828 och 1824.
Bihang
till
Samtliga RiksStåndens protocoll.
Sjette Afdelningen^
Innehållande
Banco - Utskottets Betänkanden.
stockholm,
tryck i Makrvardska Boktryckeriet 18? 3'*
N:o i.
Rikets Ständers Bänto• Vttkotts Memorial till
Rikets Ständét, angående Revision af BahcoDiskont.
1Verket under nu påstående Riksdag
I lös Banco<■ Utskottet hafva Herrar BancoFtlllmäktige
anmält, att de, öfter föregången
öfverläggning låtit* Sned stöd af deras Instruktioners
lydelse, fernot slutet af förlidet år underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t afgå, rörande
val af Revisbrer till öfverseende af Banco-Diskont-Verkets
räkenskaper och förvaltning
För år 18i5 , på sätt och i den ordning Rikets
Ständer vid sista Riksdag stadgat, samt Kongl.
Majus nådiga Kungörelse af den 2 2 Dec. 1818
intlefattat.
Bahco-Utskottét, som funnit det vara med
Rikets Ständers afsigt och syftemål enligt, och
för en fullständig öfversigt af Banco-Verket
nödvändigt, att Utskottet denna gång, likasom
under sista Riksdag, medelst inom sig utsedde
Deputerade besörjer Revisionen af Bankens
Diskont och att således särskildte val till
desse Revisioner, endast kunna komma i fråga
emellan Riksdagarne; har i följd deraf, anmodat
Herrar Banco• Fullmäktige att oförtöf
-
Banco Utskottets Betänk anden.
vadt och innan nådig befallning om vals anställande
afgår, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
tillkännagifva, det någon särskild Be*
visions-förrättning vid samma Diskont nu under
Rikets Ständers sammanvaro ej funnits behöflig.
Hvilket förhållande Utskottet ej bordt
underlåta att härigenom hos Rikets Ständer
vördsamt anmäla. Stockholm d. 4 Febr. 1823.
På Högh Ridderskapet
och Adelns Uedamöters
vägnar,
E. Q. Adelsvärd.
På Vallofl. EorgareStåndets
Eedamöters
vägnar,
Fr. J. Lundgren•
På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters
vagnar,
E. C. Almquist.
På Hederv. BondeStåndets
Ledamöters
vägnar,
And. Joachimsson.
G. Helsingius.
N:o S.
Ankom den 24 Mart 1323.
Betänkande till Rikets Höglofl. Ständer, i anledning
af deras Revisorers den 15 December
1820 och den 16 December 1822 afgifne
och till Utskottet remitterade Berättelser
angående Bancö-Verket.
Enl igt Protokolls-Utdrag från de Respektive
Stånden af den 25 och 29 förlidne Januarii
Banco-Utskottets Betänkanderi.
r—i
5
samt den 3 nästlidne Februaril, äro de frän
Banko-Revisionerne Iren 1820 och 182a afgifne
Berättelser till Fikets Ständer, om gransk-*
ningen af Banco-Verkets Räkenskaper för area'
1817, 1818, 1819 och 1820, samt huru Verket
efter sista Riksdag funnits vara styrdt och
förvaltadt, till Banco-Utskottets handläggning
remitterade; och får Utskottet nu, i följd a£
denna Remiss, vördsamt yttra sig öfver de ämnen
samma Berättelser innefatta.
Uti ingressen till sednare Revisions-Berättelsen
omnämnes, egentligen till Högloft.'
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet, huru
det tillgått vid val af Revisor år 1822, t
stället för en Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, som anmält sig ej kunna deltaga
i Revisions-förrättningen. Så vida Höglofl.
Ridderskapet och Adeln anser behöfligr,
att Revisorernes framställning i denna punkt
må till någon särskild åtgärd föranleda, torde
det få ankomma på Riddarhus - Utskottet att
deröfver sig utlåta.
Af Berättelsernes ingresser är för Öfrigt
ätt inhämta, huruledes en Ledamot af Högvördige
Preste-Ståndet, hvilken enligt ordningen
bordt utses för Wisby Stift, under hela
Revisions-förrättningen år 1820 uteblifvit;
samt att uti berörde förrättning, år 1822, sedan
staden Marstrand (sorn enligt BorgareStåndets
den 7 Julii 1818 tagne beslut bordt
en Revisor utse) hos ^ongl. Majit i underdå-j
nighet undanbedt sig valrättighetens begagnande,
endast fgm Ledamöter af Vallöf!. Ståndet
6 Banco •Utskottets Betänkanden,
deltagit. Revisorerne kafva ansett sig höra
härå fästa uppmärksamheten, på det att Riksstånd
en, hvart för sig, må vara betänkte på
lämplige anstalter till förekommande af dylt,
ka händelser, och det uppehåll i Revisioner-,
nes ordentliga gång, sam igenom oförutsedda
hinder för valde eller väljande, skulle kunna
uppstå.
Banco.Utskottet föreslår, såsom den efter
Utskottets tanka tjenligaste anstalt: att vid valen
till Revisorer för hvarje Stånd, ett behörigt
antal Supleanter tillika måtte utses, som,
vid inträffande förfall för någre af de valde
Revlsorerne, då genast intaga deras ställen ,
hvarjemte, och med afseende på den möjliga
händelse, att hinder så väl för en Ordinarie
Revisor sorn för dess Supleant skulle uppstå,
föreskrift torde af hvardera Riks-Ståndet blifva
meddelad, huru i slikt fall bör förhållas
till vederbörligt compietterande af Revisorernes
antal. För öfrigt hemställer Råneo-Utskottet,
huruvida icke, i analogie med hvad
i afseende på Riksdagsmän finnes stadgadt,
Rikets Ständer skulle finna för godt besluta,
att böter hädanefter må åläggas Prosteri, Stad
eller Härad, som underlåter att i sin ordning
Revisors val förrätta, efter derom från Kongl.
Maj;t emottagen nådig erinran; och likaledes,
om icke den Revisor eller Supleant, som, behörigen
vald, utan laga förfall försummar att
sig till Revisions » förrättningen inställa, må,
anses skyldig att contant ersätta dagtraktamentets
belopp för den tid han uteblifvit; hvilka
Banco Utskottets Betänkanden.
7
böter så i ena som andra fallet skulle tillhöra
hvardera Ståndets Gassa,
I anledning af ett vid innevarande Riksdag
yppadt förhållande, nemligen, att en Ledamot
af Vällofl. Borgare-Ståndet, som uti 182 2
års Revision i sådan egenskap deltagit, och
afven nu blifvit till Riksdags-Fullmägtig utsedd,
likväl icke, enligt 14 och 70 §§. i Riks.
dags-ordningen, varit för någondera befattningen
behörigen qvalificerad, anser Utskottet nödigt,
att vid legitimationen, som vanligen sker
vid Revisorernes första sammanträde i Banken,
det må tillhöra hvar je Ledamot af Väl loll.
Borgare-Ståndet att förete, jemte fullmagten,
särskildt bevis till bestyrkande deraf, att han,
under föreskrifvet antal år, varit Magistratsperson
eller Borgare i den stad; för hvilken
han blifvit utsedd och befullmägtigad; emedan
det eljest är för en Revisions öfrige Ledamöter
svårt om icke omöjligt att controllera, hu.
jru vida Riksdags-Ordningens föreskrifter i denna
del blifvit af de väljande vederbörligen
iakttagne.
Första Afdelningen uti 1822 års Revtsions-Berättelse,
§§. 1, 2, 3, 4> 5 och 7 samt
§§. 10, xi och 12 i Berättelsen af år 182 a
innehålla uppgifter, grundade på Bankens böcker
och räkenskaper, med jemförelse emot Statsoch
Banco-Utskottens vid sista Riksdag till Rikets
Ständer allemnade Förslags-Calculer ; allt
med hänseende till den period, som utgjort
föremål för hvardera Revisionens granskning.
För att bringa destfa uppgifter till en större
8 Banko• Utskottets Betänk anden.
fullständighet, och tillika uti generel Öfversigt
framställa verkningarne på cirkulerande
sedel-stockens qvantitet, utaf de vid förra Riksdagen,
rörande Banco-Verkets förvaltning fattade
speciell a Besl ut, grundade pä den då antagne
hufvud-princip, att sedel-stocken skulle
permanent hvarken ökas eller minskas, utan
blifva oförändrad i rörelsen, så att hvad som
på ena sidan inginge, skulle åter för anviste
ändamål utgå; har Banko - Utskottet låtit för
den förflutne tiden utur Banken afslutade Räkenskaper
utdraga, och för öfrigt genom approximativa
Galculer uppställa, en omständlig
redovisning öfver Banco-Verkets hela rörelse
från den i Januarii 1818 till och med innevarande
års slut, då verkan af Rikets Ständers
vid senaste Riksdagen tagne dispositioner
om Banco-Verket, upphör. Dessa Tableauer
upptaga:
ilo Arliga öfverskottet af Bankens influtne
Ränte-Reveniier efter deraf bestridde omkostnader
åren 181S, 181g, 1820 och 1821.
2:0 Huruledes så väl detta öfverskott, sorn
de under berörde fyra år influtne Capita!-afbetalningar
jemte andra disponible medel, på
särskilde vägar åter utgått, enligt med hvad
Banco-Verkets afslutade Räkenskaper utvisa,
rörande den såkallade Vexel - Banco - Skuldens
eller Banco-Sedelstockens ökade eller minskade
belopp vid hvardera årets slut.
3:0 En Recapitulation till vinnande af
lättnad och förkortad öfversigt;
4:0 En på pioymonella beräkningar grun
-
liana) Uiskottets Betänkande!!.
9
dac! Calcul , huru förhållandet i förenämde hänseenden
vid innevarande 1823 års slut, under
en orubbad sakernas gång, bör visa sig; och
5:0 Ett General-Öfverslag, sorn på grund
häraf upptager totala förminskningen afBancoSedelstocken
allt ifrån 1818 års början till
nyssnämnde tid, så nära sorn densamma nu
på förhand kunnat calculeras.
Förenämnde Sammandrag utur 1818 till
och med 1821 års afslutade Räkenskaper, lemnar
det resultat, att sådane i enlighet med
Rikets Ständers Beslut utgångne anslag, som
ansetts böra betäckas genom Bankens behållna
Ränte - Revenue, öfverskjutit beloppet af samina
Reveniie med Rulr 825,390, 16 sk. 7r:st.;
och att medgifne Råne - biträden, jemte öfrige
anslag, som bordt utgå af influtne Capital-afbetalwingar
och andre dertill afsatte medel,
jemväl öfverstigit nyssnämnde tillgångars hela
belopp med R:dr 350,926: 36 sk; hvaraf ock
blifvit en följd , att den såkallade Vexel-BancoSkulden
eller Banco - Sedelstocken, deruti äfven,
utom berörde 2:ne summor, inbegripes
R:dr 301,474: 12 sk. 9 r:st upptagne bland
Fordrings-Posterne på särskilde Contos i Bankens
Böcker, blifvit från 1818 års början till
ultimo Dec. 1821 ökad med tillsammans R:dr
atj477,79i: 17 sk. 4 r:st Banco.
Summan af utelöpande Riksgälds-Sedlar
och Polletter reducerad till Banco, befinnes
emellertid under samma period minskad med
R:dr 469,992: 13 sk. 8 rist; och har såiedes
tillökningen i Sedelmassan på det*1 hela för dea
-
jo Banco-Ulskottets Betunkanden.
pa tid egentligen icke uppgått till mera än
R.dr 1,007,799 3 sk. 8 rst,
Häraf bekräfta* de uppgifter angående Rö»
reise • Capitalet, sorn innefattas uti 1820 års
Revisions-berättelse usta Afd. 8. §., samt i
j 82 2 års Revisions - berättelse? 13 oéh be->
träffande Herrar Revisorers yttranden i den
förre Berättelsens 1. Afd. 9 §., samt 14 §. af
den senare, om nödvändigheten att bereda ett
jnera ändamålsenligt användande af Bankens
Intrader, så finner Banco - Utskottet grundade
skäl att derutinnan med Riksens Ständers Revisorer
instämma.
Efter hvad de provisionella beräkningarpe
för åren 1822 och 1823 föranleda, visat*
?ig åter på desse 2:ne år , en indragning å Bankens
i rörelsen utgifna Sedel - Capital, af omkring
1,894,000 R:dr, och då från denna summa
afdrages de fyra föregående årens tillökning,
som utgjorde R:dr 1,477,000, finnes totala
minskningen i Banco-Sedlarnes massa från
och med år 1818 till och med år 1823. enligt
General-Qfverslaget, uppgå inalles till
416,000 R:dr, hvartill på sin höjd kan läggas
en half million, soto genom Riksgälds-Sedlars
amorterande, under denna period af 6 år, från
jörtlse-capitalet afgår.
Denne nu omnämnde förminskning på de
sista åren, har tydligen sin grund endast deruti,
att ^Banco-Diskont-Verket uti dess rörelse,
i ett för allt, icke kunnat begagna mera,
än vid pass fern millioner R:dr, ehuru dess
Assignerings- rättighet på Banken är utsträckt
Jitnico-Utskottets litliiitkitnden.
i*
till sex millioner för Ordinarie och betydligt
derutöfver för Extra behof, X samma mån tillfälle
skulle yppa sig för begagnande af denne
Diskon t-Verket till agde rättighet, bllfver följden,
att ej allenast hvad sorn af Sedel-Capitalet
till nyssnämnde, ej särdeles betydliga belopp,
linnes indraget, åter utgår, utan ock
derutöfver, betydlig förökning i den före sigta
Riksdag i omlopp befintlige summa, kan
komma att ega rum; utvisande alltså detta
förhållande på det hela , att de vid förra Riksdagen
calcuiatiorisvis uppställde påföljder’'"'!1'
siffran, af då beslutne dispositioner öfver Rikets
Ständers Rank, blifvit af erfarenheten
besannade.
Xlvad Råneo-Diskont-Verkets rörelse, på
det hela betraktad, särskildt angar,-bär BancoUtskottet
ansett både af vigt och intresse, att
till Rikets Högloft. Ständers känned,om öfverlemna
följande uti Diskont - Direktionens Reträttelse
till Utskottet derom gjorde framställningar.
”Ehuru Slutsumman i Verkets Hufvud’’Rok,
som innefattar allt hvad under året
”ut- och ingått på Räkningen med Vexel-Ran^ken,
vanligen plägar tagas till grund för jem”föreisen
af Verkets rörelse år från år, tror
”likväl Directianen, att öfversigten deraf blir
”lättare och mera klar genom en uppgift af
”Verkets behållning och fordringar vid hvarje
”års slut, eller af den så kallade Utgående
”Rån - Ralancen, derunder inbegripne alla ulVtimo
Dec. utestående lån, så val emot van<
12 Banco Utskottets B et ank anden.
”lig borgen eller enskilta personers reverser J
’’snm emot! underpant *f Actier och Publika
”Verks Obligationer.
”Denna Dån-balance var:
”Frän år 1818 — 0,513,522: 34- 7-
1819 — 6,222,407: 13. 6i
- 1820 — 5,790,039: 45* 1.
- 1821 _ ■5,399,43P 46. 5--
1822 — 5,467,100: 23. 5.
”Den successiva minskning, sorn salunda
”visar sig i Diskont-Verkets Lån-Balancer för
’’de fyra först uppräknade åren, samt skillnaden
på det hela eller mellan första och sista
”året af något öfver en million R:dr, har,
■”ensamt för sig betraktad, och utan uppmark»
”samhet på de orsaker, som dertill föranledt,’
Rättligen kunnat gifva och i sjelfva verket
”ofta gifvit anledning till den anmärkning
”mot Diskont-Styrelsen, att, i samma mån
”sorn Filial-Diskonternes indragning måste häfda
ökat allmänna penninge-behofvet och en
”jemväl af andra skäl öfverklagad förlägenhet
”synts böra göra Bankens Diskont allt mer
”och mer tillitad , i samma mån hafva Ver»
”kets Fåne-biträden sparsammare blifvit be”viljade,
och en icke ringa del af dess anslag»
!’ne fond stått obegagnad. Till förklarande a£
”denna skenbara motsägelse, och till upplysning
om förhållandet, får Direktionen allra’
först vördsamligen erinra om Rikets Ständers
’’vid sista Riksdag fattade beslut, till införan.
s’de efter hand af en mera väsendtlig ordning
?’i Diskont;rörelsen, att nemligen från och
Banco-ZJtskottets Betiinkanden. '13
''med den 1 Jan. 1820 afbetalning af minst
”en femtedel, beräknad efter hvad af hvart
”och ett äldre lån då återstod, samt på pri”mitiva
beloppet af derefter utgående Dån,
”vid hvarje omsättning på 6 månader, ovillkorligen
borde erläggas, saint följaktligen siesta
femtedelen på så väl större som mindre
”Dån alltid till fullo infordras. Det ligger i
”sakens natur, att ju närmare ett Diskont”Verk
återföres1 till primitiva egenskapen af
”dylika inrättningar, att endast bevilja tern”porära
lån emot full återbetalning vid för
3,
fallotiden, ju mindre fond behöfves tili un
derhållandet
af en lika stor utlåning; hvarföre
ock skilnaden, som är mindre betydlig
”imellan de andra åren, hufvudsakligen visar
’’sig för år 1820, då förändringen i afbetal
’’nings-vi!koren
först tog sin början. Att det
”anmärkte förhållandet således ej härrört a£
’’af en minskad utlåning, utan af tillökningen
”i inbetalningarne, blir ännu påtagligare, då
’’man särskildt jemför sammanräknade summan
”af hvad i nya eller primitivt beviljade lån
”under hvardera året utgått, och hvilken sum’’ma,
just ifrån epoken af nyssnämnde förändring,
i märklig mån ökat sig.
”Den utgjorde nemligen:
1820 — R:dr 3,029,560.
1821 — - 3,552,620.
1822 — - 4,028,850.
’’Men efter uppgift af förrberorde huf-*
”vudsakliga skal till den minskning, som vi1’sar
sig i Verkets Lån-Ealancer, bor derföre
14 Banco-Utskottet i Betankandeti i
’’ej förnekas, att ju äfven ändra omstätidighÄ»
”ter, fast i en ringare måh, varit dertill bidragande,
och hvaribland Direktionen med
”tillfredsställelse får hämna, att Rikets Ali»
”moge, sorn under hågra föregående, För vissa
”provincer hårda missvext-år, i en bekymrari”de
mängd tillitäde Diskont-Verket otn undsättning,
genom de senare årens rika skördar
blifvit frälsad från behofvet af en dylik
”undsättning, sällan förenlig med AHmogenS
”sannä fördel Och Cecohomiskä bestånd, samt
”att antalet af lånsökahde inom denna medborgare
klass således märkligen aftagit. Hvafe»
”mot, i anhat hänseende, det torde böra till»
”skrifvas en i allmänhet mindre gynsatn cotti
”junktUr, för Handel, Sjöfart beli de Närin”gar,
som af deni hero, att dessas idkare*
”hvilkas understödjande varit alla Diskont*
”Verks första och egentliga bestämmelse, den
”senare tiden mindre Varit i tillfälle att med
”fördel använda ett förlag, Söm under ert
”bättre conjunctut och lifligåre rörelse btvif”velaktigt
både hade behöfts öch blifvit bea
”gagnadt, och må hända då befunnits alltför
”otillräckligt. Lagger man Vidare härtill , att
”den ökade Lånfond, som ej mindre för Berg
”verken och Bruks • handteribgen sedan sistä
”Riksdag, genöm Jeth Contoirfet utgått, än för
”vissa betydligare Manufactur - Inrättningar gebom
Manufactur Diskonten, naturligtvis må.
”ste för dem hafva minskat behofvet af Radbo-
iscontens biträden. Att lån på Actier
”och Publika Verks Obligationer, som i förra
Banco-Vtskottets Betänkahclm. 15
”tider så ansenligen förstorade Diskont-Ver’’kens
Boksluts-summa, de senare åren till högst
”ringa belopp blifvit hos Banco-Diskont-Ver”ket
begärde, sedan dylika lån emot lägre ränta
”hos Allmänna Brandförsäkrings - Verket oell
”andre Publika Cassör statt att erhålla; samt
”slutligen, att Banco-Diskontens försträcknin”gar
till Götheborgs och Malmö f. d. Diskont’9Verk,
hvilka enligt Rikets Siänders Beslöt ä
”blifvit genom Riksgälds-Contöiret till en femtedel
årligen inbetaide, nu mera till sitt ca”pital-belopp
ur Banco-Diskontens Lån-Balance
”försvunnit; så torde orsakerne till den an”märkte
förminskningen nöjaktigt finnas upp”gifne
och icke behöfva sökas hvarken i en
”större stränghet, ärt som tillförene varit iakttagen,
1 pröfningen af erbjudne säkerheter,
”eller i minskad omtanka hos Diskont-Styrel’’sen
för uppfyllandet af Verkets ändamål, Nä*
tingarnes understödjande med behöfiigt förlag.”
Bland ämnen af allmännare art, sorn med
Bevisöretnes framställningar stå i något Sam*
manhang, har Utskottet för öfrigt ansett Sig
höra följande här omförmäla:
Bikets Ständers Banco - Utskotts vid sista
Riksdag till Banco-Fullmägtige under försegling
gifne anordning på det i Regerings - formens
63 §. omnämnde större Creditivet, är
inför Banco-Utskottet vederbörligen annulerad,
Samt förvaras bland Utskottets Handlingar
öfverkorsad,
Uppå Stats-Verkets skuld till Banken äro
de stadgade inbetalningarne på bestämde tider
16 Banco-Utskottets Betiinkandert.
verkställde, hvarigenom Capital - skulden , sorn
vid 1818 års slut utgjorde R:dr 7,151,303:
47 sk. 6 rst., blifvit vid ultimo Dee. 1822
nedsatt till R:dr 5,613,670: 38 sk. 10 rst
Sedan
alla intill slutet af år 1820 influtne
Capital-afbetalningar å Fastighets-iån blifvit,
i enlighet med sista Riksdags-beslutet,
använde till dylika nya lån, hvarmed all vidare
Fastighets-utlåning från Ranken upphört,
och inbetalningarne från och med år 1821
deremot förstärkt Odlings-Fåne - Fonden, ega
Hankens Commissarier ännu under deras vård
111 öfverblefne, med ordnings - numror försedde
Fastighets-Tåne ansökningar, till en summa
af Tvåhundrade Tre Tusende R:dr, hvilka
af Fastighets-Fonden ej fått blifva delaktige.
Imellertid, och ehuruväl ansökningarne
om Odlings-lån betydligt minskats under de
senare åren, så att de ej funnits i summa
svarande mot hvad som kunnat och fått utlånas,
hafva tillökningarne så väl på Fastighetssom
Odlings-lånens belopp intill 1821 årsslut
för hvardera uppgått tili något mera än som.
vid sista Riksdag provisionelt påräknades för
hela tiden intill nu varande Riksmöte, och
hafva, enligt Bilagan Titt. C., utgjordt påFastighets-lånen
R:dr 1,792,000 i stället för påräknade
R:dr 1,785,000 , samt på Odlings-lånen
R:dr 373,000 i stället för R:dr 334,ooo, som
i Stats- och Banco-Utskottens generella calcul
<lå antogs.
Bankens fordringar så väl för f. d. Filial?
Diskonternas
Bä ncb' Utskottets Betiinkamlen. 17
Diskonternes Creditiver, tillsammans 2.000,000
R:dr, sorn det enligt Rikets Siänders Beslut,’
vid sista Riksdag, gifne förskott af K:dr 596,400
till inlösen af Krigs» Committéns Invisningar,
äro genom Riksgälds.Contoiret, med en femtedel
om året, i stadgad ordning förminskade,
och i sist!. Octobet månad slutligen afliquiderade.
Deremot utgöra Banquens nya förskotter
i oell för Filial-Diskonternes utredning och
inlösen af deras Assignationer, vid närvarande
tid något öfver 2,100,000 Rtdr. Iden mån
öfverskott på desse Räkningar efter 1820 ira
slut börjat till Banquen inflyta, hafva BancoFullmägtige,
under iakttagande af de grunder
Rikets Ständer, vid sista Riksdag, utstakat så
väl i afseende på Assignationernes Xnlösningssumma,
sorn den härå beräknade andel af Dånet
till Götheborgs stad, om beloppet af dylika
öfverskott, lemnat Banco-Diskont-Directionen
behörige uppgifter, med tillåtelse för
Directionen, att i samma förhållande utsträcka
Diskont-Verkets Assignerings-rättighet på Ban-i
quen; hvilken rättighet sålunda blifvit förökad
med 196,000 R:dr i Maji månad år 1821, med
369,000 R:dr i April år 1822, och med 138,00»
Rulr i December samma ar, eller tillhopa
intill närvarande tid R:dr .703,000; men då
Diskontens Ordinarie Assignerings-rättighet,
under hela denna period ej på långt när kunnat
i lane-väg begagnas, har deraf varit en
följd, att någon anordning af Extra-Anslagen
för Verkets utlåningar, hittills ej från desg
sida kommit i fråga.
Bihang till Rihs, St, Prat, 1823, 6:te Snml, N:o 2,
lS Banco Utskottets Betänk and en.
För öfrigt och med anledning af i Afd.
4 §. uti Rikets Ständers Revisorers Berättelse
af år 1820, som omförmäler, att Banquen utöfver
de vid sista Riksdag för Filial-Diskont*
Assignationernes inlösen Inräknade 700,000
Hulr, fått i sådant ändamål contant utbetala
R:dr 421,769: 30 sk. 2 rst.. anser Banco*Utskottet
sig ej böra underlåta särskildt fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet derpå , att detta
förhållande ingalunda är en följd af roiss-calcul,
utan endast härrört deraf, att'Herrar
Fullmägtige i Riksgälds Contoiret låtit de As.
signationer, som ibland Diskonternes Cassa-behåliningar
funnos förvarade, och ej ingingo
i beräkningen af ofvanberörde 700,000 R:dr,
utaf Banquen approberas och inlösas, samt deremot
genast åter insatt beloppet, som utgjorde
R:dr 563,051: 30 sk. 7 rst. för Utredningsräkningarne.
Sjelfva Resultatet blef, vid en
sådan dubbel omföring, ej i någon måtto rubbadt;
men följden deraf var likväl, att den
för verkliga löpande Assignationer utgångne
summa, som i stället för de förslagsvis beräknade
700,000 R:dr, blott utgjorde R:dr 558,717:
47 sk. 7 rst., ej blef i Banquens Räkenskaper
särskildt synlig. Hvad åter beträffar minskningen
af R:dr 141,282: 43 sk. 5 rst. i ofvannämnde
provisionelt antagne summa, så
var en sådan minskning af Stats- och BancoTJtskotten
förutsedd, uppgifven och påräknad,
såsom en nödvändig följd af Diskont-RåneIdqvidernes
oafbrutna fortgående, genom qvittning
mot utelöpande Assignationer och 3 procents
sedlar,
Banco-Vtslottets ■ Betänk anden. ig
Utskottet öfvergär nu till beha rull ingen af
de i Revisorernes Berättelser omförmälde special-frågor
vid hvilka åtgärd af Rikets Ständer
erfordras; och på det att, i händelse af
Ater-Remiss, rörande en eller annan punkt,
handläggning vid de öfrige ej iriå hos RiksStånden
behöfva uppehållas, har Utskottet funnit
bäst att afhandla hvarje ämne för sig, uti
särskilde härhos följande Bilagor, nemligen:
N:o 2. a- Angående Liqvid med Stats - Verket
för det vid sista diiksdag beslutade Nya
Koppar - Skiljemynt. (1820 års Rev. Ber.
2. Afd. §. 1.)
N:o 2. b Angående Banquens ä särskilde vägar
förvarade Metall-Panter, samt i sammanhang
dermed, öfver en från Hedervärda
Bonde - Ståndet Remitterad Motion i detta
ämne. (1820 års Rev. Ber. 2. Afd. §. 2.)
N:o Q. c. Angående Rättighet till FastighetsLän
för så kallade Bergslags-hyttor. (1820
års Rev. Ber. 2. Afd. §. 3.)
N:o 2• d. Angående det befunne förhållande,
att årliga Capital-afbetalningarne på Bantjuens
Fastighets-Lån ej till fulla beloppet
ingått■ (1822 års Rev. Ber. §. 10.)
JST:o 2. e. Angående yppad förlust för Banqiten
på åtskillige Lån mot pant af fasta Egendomar
i Götheborg och Carlshamn. (1822
års Rev. Ber. §. 7.)
N:o 2. f. Angående det till Gagnefs Socken i
Dalarne, i följd af Rikets Ständers Beslut,
utgångneLåne-biträde af 15,000 R dr(1820
års Rev. Ber. 2. Afd. §. 4.)
5 0 Banco • Utskottets Betcinkanden.
N:o 2. g. Angående det för staden Götheborg
vid sista Riksdag beviljade Lane- biträde
af 200,000 R.dr. (1820 års Rev. Ber.
2._ Afd. §. 5,)
N:o 2. h. Angående det af Rikets Ständer frän
Banquen beviljade Lane-biträde till Skara
stads Consistorium, för byggnad af ett Lärohus.
(1822 års Rev. Ber. §. 2.)
N:o 2. i. Ofver en och annan fråga i afseenende
på Banquens Odlings - Lån. (1820 års
Rev. Ber. 2. Afd. §§. 6 8c 7. 1822
års Rev. Ber. §§. 8 8c 10.)
N:o 3. k. Angående skedd Inhibition df den mot
Rådmannen i Carlstad, Kellander, anställde
Lagsökning för en till Kongl. Maj.ts
Befalningshafvande från Banquen afsänd
Odlings-Lane-andel, som ej kommit den
förstnämnde tillhanda. (1832 års RevBer.
£. 6.)
N :o 2. 1. Rörande en och annan hos Revisor
rerne förekommen fråga , beträffande Banco*
Diskont-Verkets Revisioner. (1820 års Rev»
Ber. 2 Afd. §§. 13 8c 14.)
N:o 2. m. Angående afskrifning af 2 :ne uti
Banquens Räkenskaper såsom Fordran Balancerade
poster. (1820 års Rev. Ber. 2
Afd. §. U.)
Härefter återstå uti Rikets Ständers Revisorers
Berättelser några få puncter, hvilka
Utskottet funnit ega sammanhang antingen med
pröfningen af under Riksdagen förekommande
allmänna frågor, eller med den granskning;
sorn af Banco»Utskottet förehafyes ofver Banco
-
Banco-Utskottets Betänk anden. 9 1
Verkets, Banco-Diskontens och Tumba Bruks
förvaltning, jemte dithörande Räkenskaper. Sädane
äro:
Framsttillningarne angående Götha CanalVerk,
samt Södertelje » och Hjelmare - Canal-,
och Sluss-verk. (1820 ars Rev. Ber. 1. Afd.
§. 10., 1822 års Rev. Ber.. Ingressen, samt
§§• 3, 4 & 5-)
Och vidare, allt hvad sorn egentligen rörer
Styrelsen af Banco- Verket, Banco - DiscontVerket
och Tumba Bruk, sd i administrativt
sorn ceconomiskt hänseende. (1820 års Rev. Ber.
Ingressen och 2. Afd, §§. 9 Sc 10 samt slutet*
182st års Rev. Ber., Ingressen, §. 9 och slutet.)
Hvad Banquens Byggnad särskildt angår,
får Utskottet nämna, att all dertill hörande
åtgärd blifvit, fran och med den 5 Jan. innevarande
år, enligt Banco-Fullmägtiges beslut,’
inställd, i sammanhang hvarmed Herrar Fullmägtige
förklarat sig vilja afvakta Banco- Utskottets
förordnande angående tiden och sättet
för arbetets vidare fullföljande.
Banco-Utskottet underlåter ej att så fort
omständigheterna sådant medgifva, afven öfver
de ifrågavarande nu citerade puncterne i Revisions
- Berättelserne, till Rikets Ständer inkomma
med dess vördsamma Betänkanden.
Stockholm den 20 Martii 1823.
Bilaga N:o st. a.
TJlldtande i anledning af 1820 drs Revisions"
Berättelses 2 Afd. 4 §« rörände Liqvid med
Banco■ Utskottets Betankanden.
Stats'Verket för det vid sista Riksdag beslutade
nya Koppar Skiljemynt.
I enlighet med sista Riksdags beslut blef det t
Banco-Reglementet öfverlemnadt till Herrar Banco-Fullmägtiges
försorg, att ufmyntning af nytt
Koppar- Siljemynt å 166^ R:dr per Sfé till Hela,
H alfva och Fjerdedels Skillingsstycken
genast blefve satte i verket. Sedan efter
Banco Fullmägtiges härom gjorde anmälan hos
Kongl. Stats-Contoiret, nödige anstalter blifvit fogade
för det nya Myntets präglande vid Avestad,
uppstod fråga om de grunder, som vid Liqviden
med Stats-Verket, för levereradt sådant KopparSkiljemynt,
borde följas, hvarom Rikets Ständer
ej något förordnat. Banco-Fullmägtige underställde
detta ämne Rikets Ständers Revisorer, af
år 1820, hvilka förklarade lämpligast blifva, att
JBanquen , hvilken blott såsom i commission be.sörjer
Kopparmyntets utvexling, må, utan deltagande i
vinst eller förlust af sjelfva präglingen, godtgöra
Stats Verket, såsom förut alltid skett, Koppar-myntets
åsätta värde , hvarefter det i rörelsen utgifves
och gäller.
Banco - Utskottet finner för dess del Herrar
Revisorernes så beskaffade förklarande valgrundadt
, och tillstyrker att detsamma får vinna
Rikets Ständers bifall till iakttagande äfven
för framtiden.
Stockholm den 20 Martil 18*5*
Bancö-Utskottets Betdnkanden. 23
Bilaga N:o 2. b.
Utlåtande i anledning af i§2o års RevisionsBerättelse
a. Afd. §. a. angående Banquens
å särskilde Vågar förvarade Metall ■ Panter,
samt i sammanhang dermed öfver en ifrån
Hedervärda Bonde Ståndet remitterad Motion
i detta ämne.
tTti 1810 års Reglemente hafva Banco-FuII-'
inägtige fatt sig uppdraget, att, tid efter annan,
låta genom någon pålitlig person förrätta besigtning
öfver Banquens Panter å de MetallVågar,
der något större belopp deraf kan ligga
förvarad t.
Vid en sådan år 1818 verkställd besigt*
ring, hade uppmärksamhet derå blifvit fästad,
att Panterne ej på alla ställen kunnat inom
sjelfva våghusen vårdas, utan någon gång blifvit,
under mindre pålitlig försegling, förvarade
uti särskilde närbelägne bodar, hvartill Pant-egarne
sjelfve och deras Factorer, äfven i vederbörande
Magistrats- och Väg - beijenings frånvaro
egde tillgång, enär andre effecter, sorn ej
funnos af Banquen belänte, äfven voro der upplagde;
i anledning häraf, och med åberopande
af 2:dra puncten uti Kungl. Förordningen
den 18 Febr. 1735, hafva Revisorerne erinrat
Herrar Banco - Fullmäglige, att till snar
rättelse söka befordra hvad i afseende pä förvaret
af Banquens Metall - Panter kunde finnas stridande
sä val mot nyssnämnde Kongl. Förordning, sorn
24 Banco-Utskottets Betänkanden.
Förklaringen deröfver af den 15 Febr. 177g / med
anmodan tillika att tillse, det ej andre blifva
delaktige af Lane-rättigheten, än de, hvilka ega
tillfälle att fä sine Effecter förvarade i ordentlige
Våghus, och under behörig försegling.
Banco-Utskottet har inherntat, att Herrar
Banco-Fullmägtige, i September månad år 182a,
låtit anställa besigtning och inventering å 17
i städerne utom Stockholm befintlige MetallVågar;
samt gifvit vederbörande så väl å desse
ställen, sorn i alla öfrige städer, der MetallVågar
finnas inrättade, tillkänna, att ifrån och
med Fåne - terminens början den 1 November
samma år, ingen Våg-Attest blefve i Banquen
till beläning antaglig, så framt icke deruti
funnes uttryckligen uppgifvet hvarest Panten
vore till förvar inlagd. De häröfver kort deruppå
ingångne upplysningar hafva ej gifvit
anledning att för Banquen befara någon osäkerhet.
Eikväl har vid besigtningen i städerne
Carlstad och Amål blifvit utröndt och anmärkt,
att på något afstånd från hvardera af
dem funnes en Extra Våg- eller Eastage-plats,
hvarest Pant-Jern för Banquens räkning äfven
plägat emottagas, ehuru sådant ej stått utmärkt
i Våg-Attesterne, hvilka ock i vanlig ordning
utfärdats af sjelfve Städernes Magistrater och
Vågbetjening; och hafva Herrar Fullmägtige
genast låtit vidtaga nödige anstalter till förekommande
af dylik beläning, såsom med för?
fattningarne ej förenlig.
Så väl Herrar Hevisorernes som Herrar
Banco» Fullmägtiges åtgärder härutinnan, har
Banco-Utskottets Betdnkanden.
Banco-Utskottet för dess del funnit allt skal
att godkänna; och tillstyrker att desamma mä
af Rikets Ständer gillas.
Under nu påstående Riksdag har en Motion
af Riksdags-Fullmägtigen från Vermlands
Eän, Olöf Olsson, blifvit ifrån Hedervärda
Bonde-Ståndet till Banco-Utskottet remitterad,
åsyftande rättighet till beläning i Banquen äfven
å sådant jern, som finnes upplagdt vid
särskilde godkände Fastage - platser; hvilken
belänings-rättighet Motionären anser hafva egt
rum intill dess den, i följd af Rikets Ständers
Revisorers anmärkning år 1820, blef indragen.
Af det föregående torde finnas upplyst,
att en sådan rättighet i sjelfva verket ej existerat,
utan tvärtom uti Kongl. Kungörelsen,
af år 1735 finnes bestämdt förbuden; men att
den åtgärd någre städers Magistrater och Vågbetjening,
under de förflutne åren vidtagit,
att öfver dylike på särskilde ställen upplagde
metall-effecter, utan tillkännagifvande af detta
särskilda förhållande, meddela Attester i likhet
med bevisen öfver hvad å sjelfve Städernes
vågar funnits förvaradt, haft till följd,
att förenämde Effecter, Banco - Styrelsen ovetande,
blifvit af beläningen delaktige. Föreskriften
uti ofvanåberopade 1735 års Författning
synes egentligen haft för ändamål, att betrygga
Banquens säkerhet, hvilken helt och
hållet hvilar på vederbörande Magistraters och
Wågbetjentes ovilkorliga ansvar, sa val för
de af Banquen belänte Effecters fullgoda och
iigtiga beskaffenhet t som att de ej i någon
a 6 Baned Utskottets Betänkanden.
måtto få utlemnas eiler förskingras , utan i
den man Banquen, efier erhållen inbetalning
å sitt Lån, dertill lemnar tillstånd. Med afseende
härå , och i anledning af flere Vermlands
Bruks-egares på anförde skäl gjorde hemställan,
att beläning af ElTecter på Extra Vågen
, Skattekärr matte få ega rum , hafva BancoFullmägtige,
sedan från Kongl. Bergs- Collegiurn
den underrättelse erhållits, att Skattekärr,
efter hvad Kongl. Bergs-Collegil handlingar utvisade,
i sjelfva verket icke, vöre någon med
behörige Privilegier försedd Metall-Våg, samt
ej heller egde någon af Kongl. Collegium tillförordnad
Vägare, utan endast, till vighet
och lättnad för jernhandeln, blifvit under ea
följd af år i sådan egenskap begagnad, låtit
från Magistraten i Carlstad inbegära dess yttrande,
till upplysning i följande omständigheter.
ilo Om och i hvad mån Magistraten anser
sig vara förbunden, samt huruvida Magistraten
i annat fall skulle finna någon betänk,
lighet att i afseende på vården och förvaret
af Metall - Effecter, upplagde vid Skattekärr, iklada
sig samma oinskränkta ansvarighet gemensamt
med vederbörande Vågbetjening, som
Författningame, angående Banquens Panter,
föreskrifva, och de från staden Carlstads Våg
till beläning utfärdade Attester innebära.
2-0 Hvilka anstalter vid Skattekärr finnas
vidtagne, i afseende på jernets vägning, vräkning
och sortering, under vederbörligt tjenstemanna-
ansvar, till säkerhet att ej annat än
Banco-ZJtskottels Betänkanden. 27
godt och vrakfritt jern derstädes biifver till
uppläggning emottaget.
Följande skrifvelse från Carlstads Magistrat
har i anledning häraf under den 6 Martii
1822 till Banco-Styreisen ingått: v
”A Herrar Commissariernes, den 14 sisth
Februarii, hit aflåtne skrifvelse, får Magistraten
lemna till svar: Att Magistraten aldrig
ansett och icke för det närvarande anser sig
ovilkorligen pligtig, ej eller vill frivilligt urtaga
sig någon ovilkorlig förbindelse till ansvar
för vården örn metal 1-effecter, upplagde
på Skattekärrs. extra väg, till läns erhållande-,
att således endast med afseende å den säkerhet,
sorn varit hos Vågbetjeningen, Magistraten
visat Bruksegare den välvilja att meddela
verificationer å våg-attester, för hvilka, dåde
blifvit beviljade, Magistraten ansett sig stå i
lika ansvar, som Författningarne föreskrifva
om Banquens Panter å stadens ordinarie väg;
att sedan nu P’actoren 'vid Skattekärr begärt
och erhållit afsked, hade visserligen, äfven
om icke imellertidHerrar Commissariernes skrifvelse
af den 8 sisth November tillkommit, Vågmästaren
undandragit sig att meddela och Magistraten
att verificera attester å någre effecter,
upplagde i Skattekärrs väg, åtminstone intill
dess sig visat, hvad pålitlig efterträdare i Factors-tjensten
kan erhållas; och att jernets vägning,
vräkning och sortering, då det skolat
belänas, alltid blifvit under Magistratens tillsyn
verkstäld, genom Vågmästare vid stadens
ordinarie våg.’’
Banco.Utskottets Betänkanden.
Banco-Utskottet finner för dess del häraf föl.
ja, att så vida Skattekärr jemte Öfrige på särskilde
ställen tilläfventyrs befintlige Extra Vågar och
Lastage - platser, ej blifva med vederbörliga
Privilegier och ansvarige Tjenstemän försedde,
de der upplagde Metall-Effecter hvarken
efter hittills gällande Författningar eller ens
med bevarande af Banquens nödiga säkerhet,
jeunna såsom lånbare»antagas.
(En Eedainots särskilda tankar i detta ämne
bifogas, enligt derom gjordt förbehåll.)
Stockholm den 20 Martil1 1823.
Utdrag af Protocollet, hältet hos Rikets Högh
Ständers Banco'Utskott den 10 Martti
1823.
S. D. I anledning af det i Bilagan N:o
2. b. innefattade Utlåtande, angående Banquens
å särskilde Vågar förvarade Metall» Panter,
anförde Herr Kammarherren Hammarhjelm
följande:
’’Då det af ålder gifvits utväg för de Bruksegare,
som skeppa sina tillverkningar till Skatte»
kärrs Våg, att i Banquen beläna deras derstädes
stående jern, anser jäg för min del beJ
tänkligt, att nu helt och hållit betaga dem en
sådan förmån. På Skattekärrs Våg, belägen
j|:dels mil från Carlstad, skeppas årligen imellan
18 å 20,000 Skepp. Stångjern, hvilka icke
utan inyckea olägenhet skulle kunna sändas
till Jernvägen i Carlstad. — Om nu, på satt
Banco Utskottets Betänkanden. 5 9
hittills skett, Bruksegarne kunna förskaffa sig
Magistratens i Carlstad garantie och ansvar för
det å Skaltekärrs Våg stående jern, så anser
jag Banquen icke vara underkastad större osäkerhet
för derstädes belänt jern, än för det,
sorn är stående å Carlstads Våg. Så länge
Magistraten i Carlstad finner sig icke kunna
meddela ett lika ansvarighetsbetyg, som för
jern, stående på Vågen i Carlstad, finner jag,
i likhet med Höglofl. Utskottet, att ingen beläning
bör kunna å förstnämnde ställe ega rum ,
såsom ledande till osäkerhet för Banquen. Men
i händelse Magistraten och Vågbetjeningen
framdeles skulle finna sig befogade att ingå
uti lika ansvar och förbindelser för det jern,
som förvaras på Skattkärrs våg, som för det
jern, hvilket är stående pä Carlstads våg, så
anser jag den urgamla belänings-rätten vid
Skattkärr icke mera böra hindras hädanefter
än hittills, då det icke är kändt, att minsta
förlust har uppstått för Banken genom den
derstädes skedde beläning.”
Och anhöll Herr Kammarherren, att detta
dess yttrande matte åtfölja utlåtandet till Rikets
Ständer. Ar och dag som ofvan.
In fidem Protocolli.
G. Helsingius.
Bilaga N:o <?. a
Utlåtande i anledning af 1820 års RevisionsBerättelse
2. Afd. §. 3., angående Belånings5
rättighet för sä kallade Bergslagshyttor,
30 Banco-Utskottets Bttänkanden.
I^-ikets Ständers Herrar Revisorer hafva på
förekomne anledningar yttrat den öfvertygelse,
att, ehuru väl Kongl. Majrts i enlighet med
Rikets Ständers Beslut utfärdade nådiga Kungörelser,
angående Fastighets-Rån från Banque
n, af den 31 Aug. 1814 och den 15 Sept.
3819, ej omförmäla hyttor i Bergslagen bland
öfrige uppräknade Fastigheter, till hvilka denne
Låne anstalt finge sträcka sig, sä borde dock
framdeles, om tilläfventyrs någon ytterligare Fond
för utlåning pä Fastigheter skulle varda anslagen,
Län uppå ofvannärnnde så kallade Bergslags-hyttor
äfven kunna meddelas; likväl med det förbehåll,
att de i sådant fall mäste ega tillydande
jord, hvars större eller mindre betydlighet och' värde
blefve enda grunden för deras Lane rättighet.
Uti denna tillstyrkan finner Banco-Utskottet
skälig anledning att äfven för dess del
instämma. Stockholm den io Martti 1823.
.Bilaga Nio 2. d.
Utlåtande i anledning af 1822 ers RevisionsBerättelse
§.. 10. angående det befunne förhållande,
att ärliga Capital-afbetalningarne på
Ranquéns Fastighets-Län ej till pårähnadt belopp
ingått.
id jemförelse af Stats^ och Banco Utskottens
vid sista Riksdag uppgjorde Förslags Cal*
Banco-Ursinnets Bettini anden. 31
euler rörande Banquens Fastighets-Lån, emot
de Resultater Räkenskaperne öfver samma Lån
utvisa, har det befunnits, afl påräknad minskning
af 2 Procent öfver hufvud för hvarje
år, ej i verkställigheten egt rum; hvilket Herrar
Revisorer funnit härröra deraf, att då anmaning
å desse slags Lån, med påföljd af deras
utsökning, hittills icke fått ske förr, än
betalnings-skyldigheten för ett års tid funnits
åsidosatt, mången gäldenär i följd deraf så afpassa!
tiden och beloppet för sina betalningar,
att anmaning och lagfart kunnat undvikas,
ehuru något mindre än fulla betalnings beloppet
hvarje gång blifvit erlagdt; vid hvilket
förhållande en långsammare förminskningsprogression
på hela massan, än som påräknad
varit, oundvikligen måste inträffa.
Till förekommande häraf föreslår RåneoUtskottet,
det så beskaffad föreskrift för framtiden
må blifva Banquens Commissarier meddelad
och vederbörligen kungjord, att enär vid
ett Låns årsdag, hvilken alltid blifver oförändrad
, den föreskrifne betalnings-skyldigheten,
så i Capital-procent som ränta, ej befinnes till
oafkortadt belopp fullgjord, Gäldenären i följd
deraf må anmanas för det bristande, samt i
i öfrigt med Lånet förfaras enligt Kongl. Kun.
görelsen af den 23 December 1818.
Stockholm den So Martil 1823.
'32 Banko- Utskottets Betiinkandent
Bilaga N:o 2. e,
Utlåtande i anledning af 1822 ärs Revisions*
Berättelse §. 7. angående yppad förlust för
Banquen pä ätskillige Län. mot Pant af Fasta
Egendomar i Götheborg och Carlshamn.
-E^-edan under loppet af åren 1819 och 1820
uppkommo sådane förändringar i Fastigheters
värde, särdeles i städerna Götheborg och Carlshamn,
som ingåfvo en grundad farhåga i afseende
på utbekommandet af JBanquens derstädes
intecknade fordringar; och sedan vid flere
kort derefter inträffade Concourser, Fastigheterne
dels å stället och dels på Banquens egen
Auction, fruktlöst utbödos till beloppet
af Banquens fordran, ehuru samma Egendomar
några få år förut blifvit mer än dubbelt högre
värderade och brandförsäkrade, öfvergick denna
farhåga till nära fullkomlig visshet. I September
månad år 1820 authoriserade BancoStyrelsen
med afseende härå i Götheborg ett
särskildt Ombud, att derstädes bevaka Banquens
rätt och bästa, dels i ceconomiskt hänseende,
hvad användandet och förvaltningen af de
Concours- Massorne tillhörige intecknade Fastigheter
beträffade, och dels genom besörjande
af ätskillige juridiska åtgärder, hvilka Banquens
Fiscals-Ämbete icke möjligen kunde vara i tillfälle
att här på stället medi erforderlig noggrannhet
iakttaga och utföra. Till Banco.Reyisionen
år 1822, bl ef af Herrar Banco-Full
mägtige
-
BaHco-Utsköttets Betan/tanden. $3
mägtige inberättadt, att denne anstalt varit
till Banquens märkliga forman ledande, trien
att imedlertid, i afseende pä sex tjän i Götheborg
och ett Län i Carlshamn, uppgående i
Capital, Räntor och upplupne omkostnader ,
till ett sammantaget belopp af något öfver
.j 0,000 R:dr, Banquen, efter mångå fruktlöst
gjorda försök att genom försäljning äfven pä
särskildt medgifne förmånliga 1 nbetalnings-vilkor,
utbekomma dess fordringar, nödgades, i
anledning af Med Creditorers yrkanden om
Egendomarnes ovilkorliga forytfrande^ välja
imellan de 2:né alternativer: att antingen inköpa
dessa Fastigheter till beloppet af Banquens
fordran och i afvaktan på förmånligare
conjuncturer låta dem genom ett särskildt Ombud
på stället förvaltas; hvarigenom dock i
och med detsamma allt anspråk på deltagande
i Concours - Massornas öfrige tillgångar vore
försvunnit; eller ock låta mera nämnde Fasta
Egendomar bortgå till den mestbjudande; och för
Banquens återstående fordran brista mark om mark
med Massornes. oprioriterade FordringSegare, oak*
tadt en gifven ej obetydlig förlust derigenom Upp3
todei
Rikets Ständers Herrar Revisorer hafva,
i enlighet med Banco-Fullmägtiges yttrade
tanka, funnit sig böra tillstyrka, att det sed.
nate alternativet måtte vidtagas; och i sammanhang
dermed framställt deras förmodan ■
att det torde bidraga till erhållande af högre köpe„
skilling, om försäljning af ifrågavarande Fastig„
Bihang till Riks, Si, Prat, i82j, (> ta Sami, F:o
34 Banco-Utskottets Betänkanden.
hets Panter föranstaltas hade härstädes, d Banquens
egen Auction, och i Orten pä en och samma gang,
hvarvid den särskilda tillåtelse må lemnäs och uti
Kungörelserne inflyta, att, ehvad köpeskillingarne.
komma att motsvara Banquens intecknade Capital•
fordran eller ej, Kapuren af hvarje faslighet eger
att säsöm Lån behålla hela inrops summan, deraf
han dock genast skall contant liqvidera de å förra
Länet upplupne Räntor och omkostnader.
Vid genomgående af de Handlingar, som
med detta ämne ega gemenskap, har BancoUtskottet
funnit förhållandet med ifrågavarande
Fastighets-Panter särdeles märkligt, och
ansett sig ej böra underlåta att till Rikets Standers
kännedom i korthet detsamma omförmäla.
En Fastighet i Götheborgs Stad upptogs
i Januarii månad år 1816 vid en i laglig form
förrättad så kallad Banco-Värdering till Il:dr
28,305, men nedsätter, af Värderingsmännen,
för Banquens desto större säkerhet, till 15,000
B:di. Hen var i Allmänna Brandförsäkringsverket
assecurerad till R:dr 14,900 och beläntes
af Banquen i Februarii samma år med
6000 R:dr.
Vid skedd Salu - Värdering på Banquens
begäran i November år 1820 , uppskattades samma
Fastighet till blott 5,000 R:drs värde.
En Fastighet i Götheborgs Stad , hvars
värde år 1818 i Värderings-Bocumentet antogs
till R;dr 16,487,' men för ytterligare säkerhet
nedsattes till R:dr 12,000, och hvilken
af Alimänna Brandförsäkrings-Verket var an
-
Banco Utskottets Betiinkanilen. 35
tagen till R:dr 14,300, blef af Banquen samma
Sr beländ med R:dr 4,800.
Salu-Värderingen af år 18-20 upptager ej
samma Egendom till högre värde än 4,000 R:dr.
En Fastighet, äfven i Götheborg, blef år
1817 värderad till 8,176 R:dr, hvilken summa
dock för säkerhets skull blef genast nedsatt till
R:dr 5,650. Dess Brandförsäkrings*värde utgjorde
P«:dr 5,000 och Banco Lån R:dr 3,500
beviljades i början af följande året.
Saluvärderings-Instrumentet, upprättadt i
Februarii månad år 182 1, upptager a,000 R:dr
såsom denna egendoms då varande värde.
En Fastighet, likaledes i Götheborg, som
i och för beläning värderades år 1815 till
R:dr 31,850, men då genast för ytterligare säkerhet
nedsattes till ett värde af R:dri6,oooj
och hvarå Brandförsäkring till 15,500 R:dr
var beviljad, blef af Banquen beländ med
högsta tillåtne summa R:dr 6,000.
Samma Egendom är år 18. ^saluvärde*
råd till blott 4000 R:dr.
En Fastighet, jemväl 1 Götheborgs Städ
belägen, antogs af vederbörande Värderingsman
år 1817 till ett värde af 16,364 R:dr,
hvaraf nedsättning till Rulr 10,000 genast
gjordes* Brandförsäkrings - summan var R:dc
9,959 och ett Banco-Lån af 4,930 R:dr utgick
samma år.
Följande året 1818 måste, efter inträffade
Concours, salu-värdering från Banquen äfskaS,
då Fastighetens värde uppgafs till blott B:dr
5000^
36 Banco-Utskottets Betähkanden.
En Fastighets • Pant, också i Götheborg,
bestående af en Tomt bebyggd med Magaziner
och andra Uthus, upptogs år 1816 vid
lagligen förrättad värdering till 17,518 R:dr,
sorn för säkerhets skull nedsattes till JR:dr
12,000, hvilken summa Allmänna Brandförsäkrings-Verket
äfven antagit. Såsom Lån af
Banquen beviljades samma år R:dr 6,000. Men
Panten har vid anstälId salu-värdering år 1819
blifvit uppgifven till blott 2000 R:drs värde.
En Fastighet i Staden Carlshamn värderades
år .1816 till R'.dr 11,200, och var i aliminna
Brandförsäkrings-Verket assecurerad till
Rldr 10,980. Banquen utgaf i Lån år 1818
R:dr 5,000. Till nyssnämnde belopp har Egendomen
ock vid anställd salu-värdering, år 1820,
blifvit uppskattad; men då Banquens fordran
för sistnämnde Lån genom Räntor och Omkostnader
uppstigit redan i Febr. månad år
1812 till något öfver 5890 R:dr, visar sig
icke desto mindre derå en ej obetydlig förlust.
Samtnantagne fordrings beloppet för Banquens
Utlåningar på förenämnde Fastigheter
uppgick vid början af år 1822, då sista offentliga
försäljnings - försöken gjordes, med inberäkning
af Räntor och omkostnader till ofvanuppgifne
Summa af något öfver 40,000 R:dr,
för hvilken ,r enligt Lanevändningarnes föranledande,
äfven med nedsättning, skolat finnas
ett värde i de Intecknade Panterne af R:dr
81,6000; men som sedermera genom Salu-var.
eringarne blifvit reduceradt till blott 27,000
Banco Utskottets Betänkanden. 37
R:dr; och torde icke ens denne sistnämnde
summa vid försäljning slå att erhålla.
Banco-TJtskottet har fvid ^betraktande äf
de nu uppgifne förhållanden, funnit grundade
anledningar till den af Rikets Ständers Revisorer
gifna Autorisalion för Råneo Styrelsen:
3:0 Alt låta ifrågavarande Fastigheter på
Auction bortgå lill den mestbjudande; hvaremot
Eanquen för sin återstående fordran kommer
alt brista mark om mark med ConcoursMassornes
oprioterade Fordrings-egare.
2:0 Att lill beredande af möjligaste Concurence
mellan hugade köpare, låta föranstalta
om försäljningen, både härstädes å Banquens
egen Auction och i Orten på en och samma
gäng; samt
3:0 Att härvid särskildt medgifva, och i
Auctions.Kungörelseroe låta införa, att ehvad
Xöpeskillingarne komma att motsvara Banquens
intecknade Fordran eller ej, köparen af hvarje
Fastighet eger att såsom Banco-Fån behålla
sin hela inrops-summa, under vilkor, att genast
contant liqvidera de ä förra Fänet upplupne
Räntor och Omkostnader.
För öfrigt teTde det få ankomma på Banco-Utskottet,
att efter de härvid sig företeende
omständigheter vidare förordna om sådane
ytterligare mculificationer, som kunna finnas
af nöden, och hvarigenom Banquens förlust
i möjligaste måtto kan blifva förebyggd.
En Fedamots särskildt yttrade tankar bifogas
enligt derom gjordt förbehåll, och innefattas
uti hosföljande Protocolls-Utdrag.
Stockholm den 20 Martii 1823.
33
Banco.Utskottets Betänketiden.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Rikets Häglof,
Ständers Bancö-Utskott den 7 Martil
1823.
S. D. Herr Leffler yttrade: att då det
nedsatte värde, hvartill panterne vid saluvärderingen
blifvit upptagne, möjligen skulle föranleda
till den tanken, att underslef och oredlighet,
antingen då eller vid förra värderingar, egt rum,
ansåg Herr Leffler, såsom Riksdagsman för Götheborgs
Siad, sig böra upplysa Höglofl. Banco Utskottet,
att fastigheternes värden vore enl ige med
verkliga förhållandet vid de olika tidpunkterne,
och kunde gifva en säker ledning för begreppet
om den olyckliga ställningen i nämnde Stad ,
hvarigenom icke allenast Banquen, utan äfven
inånga enskildte fått vidkännas betydlige förluster
Exempelvis anförde Herr Leffler, att Egendomar,
som varit uppskattade till 40- ä 60,000 R:d Barv»
co och graverade med 4^5 Inteckningar, vid
Auction gått till ett så lågt pris, att den förste
Inteckningshafvaren ej till fulla beloppet utbekommit
sin fordran. För öfrigt trodde Herr
Leffler för sin del, att det ej vöre skäl att nu
genast sälja fastigheten^, som troligen ej kunde
falla lägre, utan fast häldre borde stiga i värde,
då det vore anledning att hoppas, att de åtgärder,
som af Rikets Ständer komma att beslutas,
äfven på Götheborgs Stad och deromkring liggande
trakt skola hafva ett förmånligt inflytande;
och föreslog Herr Leffler således, att, derest Höglafl.
Utskottet funne att Banquens fördel skulle
kunna anses befrämjad genom f^stigljetecnes (ut
-
Banco-Utskottets Bethnkanden,
39
säljning till den mestbjudande, hvilket Herr
Heffler för sin del ansåg åtminstone tvifvelaktigt,
verkställigheten deraf dock måtte uppskjutas tills
efter Riksdagens slut.
Hvad Herr Heffler sålunda yttrat, skulle,
enligt gjordt förbehåll, till de Respective RiksStånden
åtfölja Högloll. Banco Utskottets utlåtande,
angående yppad förlust för Banquen på åtskillige
lån mot pant af fasta Egendomar i Götheborg
och Carlshamn. Ar och dag som ofvan.
In fidem Protocolli.
G. Helsingius.
Bilaga N:o ; f.
Utlåtande i anledning af 1820 ars RevisionsBeriittelse
1 Afd. § 4, Angående det till
Gagnefs, Socken i Dalarne i följd af Rikets
Ständers beslut utgängne Länebitrude af Femton
Tusende Riksdaler.
"Uti Kongl. Majus Nådiga Kungörelse af den
27 September 1815, angående grunderne vid
Banco-låns beviljande, inflöt på grund af Rikets
Ständers särskildt fattade beslut, ett så lydande
stadgande uti 6:te punkten:
”Gagnefs Socken i Dalarne kommer att utaf
den till Hån på fastighrter anslagne fond sam;
fält erhålla ett lån af Femton Tusende Riksdaler,
emot Inteckning uti dess ograverade hemmansdelar,
enligt den beräkningsgrund som för Län
Ao
Tiana «U/skottéts Be ä handen.
å Landt Egendomar ar gällande, och emot de
för Banquens dfrige fastighets-lån faststälde Inbetalningsvilkor:
kom roande, jemte Lånesta minans
behöriga fördelning emellan Socknemännen, sådane
anstalter af Var Befallningshafvande i Länet
att vidtagas, hvarigenom Banque» vid behörige terminer,
på en gång erhåller den å Lånet faststälde
inbetalning.”
Efter det Formulaire till en lifgifvande Skuldförbindelse
utaf Socknens utsedde Deputerade,
blifvit år 1816 på begäran, fran Banquen ineddes
fädt, inkommo jemte Skrifvélse från Kongl. Majtts
Befallningshafvande till Banquens Cornmissarier, af
den 29 Marti i 1817 så väl berörde Skuldförbindelse
sorn de för länet anskaffade Intecknings,
och egande Bätls handlingar, hvarvid Kongl Majds
Befilningshafvande anhöll, ”att i fall detta lån
beviljades, Summan måtte blifva honom tillsänd
för att enligt ofvan åberopade Nådiga Kungörelse,
ibland Socknemännen fördelas, sedan sädane anstalter
blifvit vidtagne, igenom hvilka Rikets Ständers
Banque på. en gång erhölle den å länet
faststälde inbetalning.”
Den 28 April nyssnämnde år blef Lanesumman
från Banquen utassignerad, uti Banquens
räkenskaper Gagnefs Socken Debiterad, och genast
derefter tillsänd Kongl. Majtts Befalningshafvan.
de, som i skrifvelse af den 5 Maji erkände und*
fångsten deraf, med anmälan tillika att, ”innan
den med lånets fördelning emellan Socknemännen
förenade vidlyftiga åtgärd hunne fullbordas,
Kongl. Majtts Befalningshafvande nedsatt desse
medel uti Länets Ränteri, hyars Original-Qvitto,
Banco-Unkottets Betänkan ilen.
4r
behörigen annoteradt, tillika till Banquen öfversändes,
”
1 Julii månad 1819 anmälde Banquens Comissarier
hos Herrar Banco-Fullmägtige, att sedan
2:rie särskildte Anmanings-bref under den 25
Februarii osh den 14 Juni i samma år blifvit Kongl.
M3j:ts Befalningshafvandé tillsände, i anseende
till obetald upplupen , Ränta och Capital-Procent
för Gagnefs Sockens Kari, Kongl. Maj:ts Befälningshafvande
i svar af den 23 Juni hemstält
att enär grunderne för flen vidlyftig? line-fördelningen,
. hvaruti bland annat ingått liqvid af 752
särskilde skulder mor pantförskrifning, 200 mot
Inteckningar, och 1666 emot andra erkände förbindelser,
icke hunnit uppgöras förr än vid medio
af Januarii Månad 1819 och lane-medlen
följakteligen icke förr än den 18 i samma Månad
blifvit från Ränteriet anordnade för att komma
Socknemännen tillhanda, ,:,ränta och förfallen afbetalning
icke måtte beräknas från annan dag än
den, då Länet blifvit utgifvet och fruktbart gjordt,
samt att i följd deraf, den anmaning, som i denne
del blifvit lemnad måtte till sin vidare verkan
upphöra, eller åtminstone inställas, intill dess
förhållandet kunde blifva öfverlemnadt till Rikets
Ständers Revisorers öfver Banco-Verket, pröfning
och utlåtande.
Banco Fullmägtige biföllo i anledning häraf,
på anförde grunder, och med afseende å det
särskilde förhållande som i förevarande fall sig
företedde, att med utfordrandet af Ränte och
Capital afbetalning från den tid JLånet af Banquen
utgafs till den dag detsamma kommit Sockne
-
4* Banco-Utskottets Betänkanden.
männen tillhanda, finge anstå intill dess Rikets
Hdglofl. Ständers Herrar Revisorer eller BancoUtskott
haft tillfälle att i ämnet sig utlåta; och
att den ågangne anmaningen således under tiden
komme att hvila; dock med förbehåll, att Banquen,
oaktadt det sålunda beviljade anstånd, i alt
öfrigt förblefve bibehållen vid dess i författningarne
grundade, och genom detta begifvande ej i
någon måtto frånträdda rättigheter, att beräkna sin
Ränte och Capital afbetalning från den tid RåneSumman
blifvit utassignerad och i Banqnens Böcker
Gagnefs Socken påförd.
Med gillande af Banco Fullmiigtiges sålunda
vidtagne åtgärd, hafva Rikets Ständers Revisorer,
för deras del, funnit, den omnämnde Reqvisitionen
genom Kongl. Maj ts Befallningshafvande,
innan Länets fördelning hunnit uppgöras, sä mycket
mera öfverflödig, som Summan sedermera när
som helst stätt att erhälla och ingen osäkerhet
genom uppskof vet varit att befara-, hvadan, och dä
de från Bariquen utlänle medel efter Förfatlningarne
oslridigt böra löpa med ränta frän den dag
lyftning deraf eger rum, Revisorerne ej ansett sig emöt
8 § af deras Instruction berättigade, att efter
gifva den inbetalning ä Länet som ifrån utgijningsdagen
till den 19 Januarii 1819 belöper;
utan öfverlemnat frågan härom till Rikets Ständers
egen ompröfning och decision.
Efter inhämtade nödige upplysningar och
noggrant öfvervägande af allt hvad med detta
mål eger gemenskap, Hr Banco-Utskottet för dess
del afgifva det vördsamma yttrande, att, ehuru,'
jemlikt hvad Rikets Ständers Herrar Revisorer
Banco*Utskottets lietänkanilen. 43
anfört, skäl icke saknas till den anmärkning, att
Kongl.' Majus Befalningshafvande rättare förfarit
om reqvisition af Penningarne från Banquen icke
ägt rum förr än reparation af beloppet mellan
Jjåntagarne blifvit verkstäld; likväl och då det
å ena sidan skulle innefatta en orättvisa, att af
Gagnefs Socknemän söka utfordra Ränta för ett
Rånebiträde innan de af det samma kommit i åtnjutande,
och det å den andra blifvit fullstäna
digt utredt, att i frågavavande medel orubbade
för Gagnefs Socknemäns räkning varit uti Ränteriet
deponerade, under mellantiden ifrån den dag
de ankommit, och intill dess utdelningen efter
skedd repartition kunnat för sig gå, samt alisa
Banquens förlust i och för sig sjelf är ingen; eniedan,
om Kongl. Maj:ts Befalningshafvande icke
reqvireradt lane summan förr än nyssnämnde repartition
varit verkstäld, medlen likafullt ej till
andra ändamål kunnat disponeras, utan måst räntefria
uti Banquen hållas Socknen tillhanda; hemställer
Banco-Utskottet vördsamt, huruvida icke
all fråga om den på Mellan tiden upplupne ränt
ta och belöpande Capital-afbetalning, äfven som
allt särskildt påstående mot Kongl. Maj:ts Befäl,
ningshäfvande om ansvar för medlens för tidiga
utreqvirerande, på ofvan anförde skäl, helt och
hållet ml förfalla.
Någre, utaf en Redamot; yttrade tankar i
ämnet, blifva enligt förbehåll härjemte bifogade.
Stockholm den 20 Martil 1823.
44
Banco.Utskottets Betänkanilen.
Utdrag af Prötocollet, hållet hos Rikets Häglof.
Ständers Banco-Utskott den 13 Mardi
1823.
S. D. Herr Prosten Hallstrom anförde:
”Da jag i frågan om Ränteberäkningen på
det år 1817 utgifne lån till Gagnefs Församling,
finnér, i full öfverensstämmelse med Högloft. Utskottet,
icke skäl vara, att tillstyrka någon lagsökning
för den uteblifna räntan, hvarken emot
Låntagarne sjelfve, som utan sitt förvållande ej
förr än år 1819 bekommit detta Lån, hvilket i
iner än 20 månader varit förvarad t i Landt- Rän.
teriet i Fahlun, icke eller mot Konungens Befalningshafvande
, som i thy mål svårligen kan
i annan egenskap än såsom verkställande Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers välgörande afsigter,
vara till svaromål förbunden, så kan jag dock
ingalunda i detta mitt begifvande vilja hafva innebegripen
en frisägelse från åtalan mot Konungens
Befa 1 ningshafvaride, för möjlig Ambetsförseelse.
Berörde Lån beviljades af Rikets Ständer
på enahanda villkor, som fastighets lån, hvilka
utan undantag löpa med ränta från utgifningsdagen,
enligt gällande Författningar och allmänt
bruk. Detta hade icke bordt vara Konungens
Befalningshafvande obekant, och då han i Kongl.
Maj:ts allmänna nådiga Kungörelse af den 27
September 1815 Mom. 6 anbefaltes, att som orden
lyda, ’’jemte fördelningen vidtaga sådane arn
stalter, hvarigenom Banquen vid behörige termi-;
ner på en gång erhåller den å Länet fastställde
inbetalning’’, var han i och med detsamma på
Banco-TJlskottets Beiänknnden. 45
det högtid l igasfe förpligtad, att ej mindre taga
den nogaste kännedom af Banco Författningarnes
föreskrift i detta afseende, än äfven ombesörja,
det ingen oreda vid Lånets och Räntans liqviderande
måtte uppkomma. Då icke dess mindre
en sådan inträffat, faller naturligtvis skuggan deraf
på Konungens Befalningshafvande, och denna
kan icke skingras utan genom undersökningens
ljus. — I den dager, hvari saker) för närvarande
visar sig, synes det sorn vore en förseelse
för handen: det synes som Konungens nådiga
vilia och befallning icke med skyldig uppmärksamhet
blifvit efterlefvad: som vore Länets
tidiga reqvisition och lyftning i en märkelig strid
med deri derpåföljande synnerliga Iångsainheten
vid Lånets fördelning: som hade denna fördelning,
ehuru mödosam och vidlyftig, dock bordt
kunna uppgöras, om icke från slutet af år 18x5
till Maj 18x7 åtminstone på mindre tiderymd
än 3j år: som hade Gagnefs Församling på detta
sätt kommit nog sent i åtnjutande af den välgjerning
Rikets Ständer den beviljat, och Ban.
quen jemväl såvida förlorat, som denna Lånesurnma
senare till den återgår. Huru än härmed
må vara, en oordning är åtminstone i Banquens
Räkenskaper förvållad, som icke kan afhjelpas
utan . genom en suspension af gällande Författningar
och en eftergift å Banquens sida.
Men ligger således en förseelse, öppen eller
allenast skenbar, för Höglofl. Utskottets och Rikets
Ständers ögon, så kan efter min tanka, hvarken
detta Utskott eller Rikets samlade Ständer
derför tillsluta ögonen. Författningarnes efterlef
-
46
BanccfUtskottets Betänhanden.
nåd Sr af yttersta betydenhet, vida mer än den
jänta, hvarom här varit fråga. Deri borgerliga
ordningen måste af alla hyllas, men främst af
Riksens Ständer, som icke kunna förringa lagens
kraft, utan att tillika förringa sin egen lagstiftande
magt, och icke eller förvägrasin dyrkan år den
Eviga Rättvisan, såsom all samhälles heliga grundval.
I grund häraf och då ingen Medborgare
kan af sin personliga förträfflighet eller sin uppt
höjda plat3 i samhället, vara fritagen från den
allmänna skyldigheten att åt lagens helgd gifva
sin tribut, anser jag detta mål böra öfverlemnas
till handläggning af Riksens Ständers Ombuds*
man, pä det Konungens respective Befalnings»
hafvande må antingen bättre, än hittils kunnat
ske, justifiera sig, eller ock gifva den upprättelse,
som lagen kan kräfva för den vållande oredan i
Banquens Räkenskaper; den fördröjda utdelningen
af Dånet, och den bristande åtlydnaden af Kongl.
Maj;ts nådiga Knngörelse af den 27 September 181 5.
Och anhöll Herr Prosten Hallström att
detta dess yttrande mätte blifva bifogadt Höglofl.
Utskottets Utlåtande till Rikets Ständer. Ar och
dag som ofvan.
In fidem Protocolli
G. Helsingius
-
Bilaga N:o i g.
Utlåtande i anledning af 1810 åis Revisions•
Berättelse st A/d, f 5 angående det för <Sta«
Banco Utskottets Bctänkanden. 47
den Götheborg vid sista Riksdag beviljade Lane*
biträde af 200,000 R:dr.
Sedan Rikets Ständers Herrar Revisorer inhemta!,
att Götheborgs Stads Magistrat och Äldste,
undandragit sig, med åberopande af ordalydelsen
i Rikets Ständers beslut, att efter innehållet af i
Ranquen upprättadt Formulaire, En för alla och
alla för eli, vara ansvarige för återbetalningen af
det vid sista Riksdag Staden beviljade Uånebiträde,
enligt de vilkor som förbehållne blifvit,
och hos Revisorerne i sammanhang dermed före
kommit, för de särskilde Uånebiträden af nästan
dylik beskaffenhet, hvilka äro till Uddevalla
Stads Kyrka, Consistorium i Skara samt Landskrona
Stad utlemnade, Vederbörande en för alla
och alla för en godvilligt afgifvit de ansvars förbindelser
Banquen äskat, hafva Revisorerne ansett
säkerheten, särdeles i fråga om ett sä betyd.
ligt Län, som det ofvannämnde, vara blott ofulU
komligt bevarad derest Baquen ej hade sig öppet
lemnadt, att vid bristande betalning äfven hunna
hälla sig tiil Borgerskapets enskilda Egendom, och
funnit sig böra ä detta förhållande fästa Rikets
Högloft. Ständers uppmärksamhet.
Banco-Utskottet har vid undersökning härom,
funnit, att den skuldförbindelse jämte öfrige
säkerhet, som för Götheborgs Stads erhållne lån
blifvit lemnad är till alla delar enlig med hvad
Rikets Ständer vid sista Riksdag i sådant afseende
äskat och förbehållet. (Bih. till Riks-St. Prot.
6 Sami. pag. 678) Banco-Utskottet har emedlertid
ansett Rikets Ständers Herrar Revisorer haf-.
48
Bnnco Utskottets Betänkandert,
va egt skalig anledning till den uppmärksamhet
som blifvit fästad, 'på förenämnde olikhet i formen
af den* Skuldförbindelse Götheborgs Stads
Magistrat och Äldste till Banquen afgifvit, emot
de förbindelser som för hvardera af de nyss ornförmäldte
Länet blifvit, utan någon Rikets Stärn
ders uttryckelig! föreskrift, å Banqttens sida föreslagne,
och af vederbörande utfärdade; helst den
säkerhet Banquen genom Inteckning i Göthe
borgs Stads Publike Byggnader, för öfrigt eger,
ar i flere hänseenden til! dess beskaffenhet olika
med Inteckning i enskild Måns fasta egendom.
Af denna anledning och då vid sista Riksdag
blef förbehållet nu varande Rikets Ständer att
föreskrifva sättet och villkoren för Råne summans
återbetalande, dock e] utöfver en tiondedel af
Capitalet hvarje år, har val Banco-Utskottet ansett
sig böra vara betänkt, att i afseende på inbetalningen
föreslå sådane grunder hvarigenom
Banquen ju förr desto hellre kunde återbekomma
dess tili Götheboigs Stad utgifne Låne-Capital;
men Sedan en Motion af Stadens RiksdagsFullmägtige
i detta ämne under tiden blifvit
från Vallöf!. Borgare Ståndet till Utskottet remitterad,
och fråga i sammanhang dermed hos Utskottet
förekommit, huruledes genom Götheborgs
Magistrats och Äldstes föranstaltande, någon tillökning
i säkerheten skulle kunna vinnas, anser
Banco Utskottet sig böra afvakta denne frågas närmare
utredande, och förbehåller sig att framdeles
afgifva dess vördsamma förslag angående sättet
och vilkoren för Låne-Summans återbetalning,
under dervid fästadt gemensamt afseende på nöd
-
Banco-Utskottets Betänkanden. 4 cf
vändigheten för Götheborgs Stad, att vid nuvarande
Omständigheter, få göra möjligast lindrige
afbetalningar på Capitalet, och tillika på den ii,
lcade säkerhet, som Utskottet förmodar kunna för
Banco Verket beredas.
Enligt förbehåll bifogas en Ledamots i«£r«
Skilda yttrande.
Stockholm den ao Martil 1823»
Utdrag af Protocollet haltet hos Rikets Högloft.
Ständers Banco- Utskott d. 13 Marni
1833.
S. t), Hetr Leffler anförde följande t
”Riksens Ständers Herrar Revisorer hafva
’’uti sin berättelse för år 1830, 5 .§. 2 Afd. fä’’stat
kommande Riksens Ständers uppmärksamhet
v’derpå : att Banquens säkerhet vöre, efter Hettar
”Revisorers tanka, blott ofullkomligt bevarad, för
''det Lån, som Götheborgs Stad från densamma
”erhållit,^ emedan den af Stadens Magistrat och
''Äldste tecknade borgen icke innefattade de van»
’’liga orden: Én för ella och alla för ert. Utan
’’att nu försöka utreda, hurti Riksens Ständer vid
^”1818 års Riksdag* Sjelfve, på af dåvarande Ban’’co»Utskottet
anförde skäl, föreskrifvit sättet, på
^hvilket denna borgen borde tecknas och att sam”ma
Borgen blifvit i enlighet dermed tecknad,
''hvilka båda omständigheter ärö af Högloft. Ut»
'skottet förut kände, önskar jag endast att i all
Bihang lill Riks, St. Prot, *823. a:te Sami. N:o 4,
50 Banco Utskottets BetänJtanden.
ödmjukhet kunna ådagalägga, att Banquen vei*’keligen
har full säkerket för detta Eån.
’’Om mah behagar att se på den lista, serni
'finnes uti Banken öfver de inteéknade Egendo*’marnes
vardén, uppgjord 1817, eller efter den
’’tid, då Egendomsvärdet var söm högst, lärer
”deraf finnas, att ehuru ConjunctUren för det nan
”varande, för alla fastigheter, är missgynnande
”och således det då Upptagne värdet, ehuru re”dari
uti Götheborg nedsatt under hvad Egen.
”domarne kostade Staden, kan anses nog högt,
”desse, det oagtadt, lemna full säkerhet För Elne”Summan.
Ailä de betydligare af derr. äro asa
”surerade, och för en del liela premiebeloppet
”betaldt för all tid. Under den lid desse Egendomar
varit i Banquen skuldsatte', hafva de hib
”stan allmänt, genom Drätsel-Cömmissionens för’’sorg,
blifvit reparerade. Detta har sedan åt 181 §
”kostat Stads-CasSah öfver 30,000 thdr Banco.
”De arb således i sjelfva verket mera värde, än
”då de intecknades. Ehuru en del af dem äib
''publica Ambetshus, och således icke kunna lemina
hagön pénhingereVehue till Stads-CasSan, ärb
’’döck en annan del af den beskaffenhet, att de
”genöm Uthyrning, lemnå sådån reVenue. För
”år 1823 har denna uppgått till öfver yoöo R:dr
”Banco, eller räntan å 6 Procent för Ii6,0fi6-|
”B:dr samma myht. Deras närvarande Värde
”torde deraf kunna någorlunda bestämmas. Orr
”Banquen nu hade inteckningen ensamt, sorn sä
”kerhet för lånet, skulle, i den händelsen at
”räntan ej i rättan tid betaltes, och Banquen salé
”des vore nödsakad att för sin räkning disponet;
Banco-Utsköttéts Betänk åliden. 51
”'öfver Fastigheten*©, desse tillsammans lemna en
'''årlig inkomst, tillräcklig både för räntaris liqvi”derattde
och någon Capitalafbetalning, enär Banditen,
i den händelsen, Förmodligen icke medgåf»
5Ve, att Staden linge, utan hyra begagna de pu*
”blikå byggnadetne, såsom Badhuset, Sto ra Sjö”tullskarntnarett,
Gymnasium, Stadsvakten och
'”Fånghuset, '5 mindre Tullhus vid Stadens Porlar
och Bommat, alla SptuthUsen, Curhuset
”m. fl. hvilka Staden omöjligt kari undvara, och
”hvilka alla äro för Banquens räkning intecknade.
”En försäljning af dem skulle således kunna ske
”'efter hand och då tillfället dertill erbjöd sig,
''utan att Banquen emellertid förlorade något. -■“*
”Men då Bailquen derjemte eger en borgensför9>bitld‘else
tecknad af Stadens Magistrat och Aid.
”sie, å Borgerskapets vägnar, hvaruti desse Aué”toriteter
ikläda sig och Borgerskaper skyldigheten
”att ansvara för så val räntans sorn Gapitälets betalande,
å ttfsatte terminer, vågar jag hoppas,
”att Banquens säkerhet är tillräckligen betryggad,
'”'fastän denna borgen icke är tecknad en för ah
”la och alla för en. — Så länge Götheborg skall
Vara en Stad, så länge måste dell ock hafva ph»
”blikå byggnader, och då det alltid måste åligga
”'staden och Boigerskapet att anskaffa dessa, Föl—
”'jer deraf, att Staden och Borgerskapet äro nöd”sakade
att fullgöra detta sitt åtagande, för att ici#ke
blottställa sig för sådane händelser, hvilka
t • -
'skulle medföra för .Staden ett stot och obotlig
"skada. Jag Vågar ock att derjemte hoppas, att
”man icke behöfVer frukta För rnotsattäeti. Det
^skulle vara Under Borgerskapets Värdighet, och
5 a Banco.UtskottetS Betänk anderi.
‘'förringa den aktning, sorn det alltid bör söka.
“att förtjena, att annorlunda handla. Öe skäl,
''som förmådde Riksens Ständer vid 1818 års
‘'Riksdag, att åtnöjäs med en borgen sådan soni
”den blifvit tecknad, äro annu lika talande, oell
”den säkerhet, sorn då ansågs för tillräcklig, har
‘'icke försämrats, utan, Söm jag haft äran visa,
‘'snarare x anseende till fastighetérne förbättrats.
”JDrätsel-Commissionen har ock sökt att både tryg.
”ga Banquens, [säkerhet, genom Egendoma ines
‘'underhåll och försäkrande för eld och våda,
‘‘såsom ock att i rättata tid inbetala den förfallna
‘‘räntan till Banc[Uen. Till följe af hvad jag
“nu i all ödmjukhet haft äran anföra, anhåller
”jag Vördsamt, att Höglofl. Bånco-Utskottet täckes
“uti sitt Betänkande till Riksens Ständer förklara,
”att Höglofl. Utskottet Väi funnit, det?Riksens
‘'Ständers Herrar Revisorer haft anledning till
”den anmärkning, som af dem vid denna om*
”ständighet blifvit gjord, men att Höglofl. Utskot.
“tet, Vid sakens närmare öfvervägande, äfven fun.
‘‘nit att den af Staden Götheborg lemttade säker,
”heten, hvilken ät enlig med den föreskrift Rik.
“senS Ständer vid 1818 års Riksdag gifvit, inne.
‘'fattar full Säkerhet för Banquert, så väl i anse*
“ende till de ihtecknade Egendömarnes beskaf.
”fenhet och Värde, som ock- den förbindande kraft,
”den tecknade borgen likväl inåste innebära för
”så väl Magistraten, Stadens Äldste, Sorn Bor.
”gerskapet uti Götheborg, ehuru de orden: En
‘'för alla och alla för en, deruti icke blifvit in.
”satte. — Med förutsättande af en sådan godhet
,Vtaf Högloflige Utskottet, vågar jag äfven det.
Banco-TJtshöttets Betänhanden. 53
k,jemte lika ödmjukt anhålla om den, att Höglofl.
”Utskottet täckes bifalla och tillstyrka, att det Lån
”Götheborgs Stad af Banquen innehafver, må blif,
”va förvandladt till ett fastighets Lån, med 6
’'Procents ranta årligen, hvaraf 4 Procents ränta
”beräknas och det öfrige afföves på Capital-Sk ulldén.
Uti det Memorial, sorn Götheborgs Stads
”Fulhnägtige inlemnat och sorn för Höglofl. Ut”skottet
blifvit uppläst, finnas de bevekande skä.
”len uppförde för bifallandet af denna deras, 3.
”Stadens vägnar gjorda, ödmjuka begäran. Såsom
”varande en af dem, och då jag äfven de 3:ne
”sistförflqtna åren deltagit uti Stads-Cassans för,
”vältning och således kanner dess tillstånd, får
”jag derjemte aran upplysa, att det ännu återstår
”stora reparationer att å Stadens fastigheter verkställa,
hvilka för det innevarande året äro be,
'räknade att uppgå till 15,000 R:dr Banco. Ri”vieret
är likaledes i största behof af muddring,
9 hvilken kommer att påbegynnas i Sommar och
”att räcka i flera år, som är calculeradt att årli"gen
kosta 5 å 6000 R:dr Banco. Höglofl. Ut”skottet
lärer af allt detta upplyst finna, huru nö”dig
den begärde hjelpen är och fortfar att vara,
”på det Staden en gång må komma i tillfälle att
‘'afbörda sig denne stora och tryckande skuld.
”De af Rikets Städer, som förut erhållit Lån af
”Banquen, hafva alla fått dem mot de villkor,
*’som vi nu vågat begära. Matte Staden Göthesborg,
sorn, i anseende till sitt läge, alltid skall
”blifva af vigt för Riket, äfven hugnas med ena-»
”handa förmåner. Denna Stad är för närvarande
•?"uti fika stort behof deraf, som någon af dem.
54 Bancfx-Utskoltets. Betank.and,enK
”Deremot om Studen ålägges att med nasta år”bdrja
inbetala lö. Procent af Capital et årligen,
”hvilket för första året med tänta gör 30,0,00,
*’R:dr, blifver bestörtningen och, förlägenheten,
”ganska svår, och. mäste Staden då afstå från alla
”nödige reparationer, Rastigheterne försäljas ä tout
”prix, eller Borgerskapet dertill taxeras, hvilket,
”alltsammans vöre rätt olyckligt, hälst Götheborgs
''Samhälle sedan sista Riksdag icke kunnat repa,
”sig, men yäl i anseende till bristande handel
''ach rörelse blifvit mycket försämradt.’’
Detta anförande skulle, enligt gjordt förbe»,
håll till Rikets. Högloft Ständer åtfölja Högloft,
Banco-Utskottets Utlåtande, angående det för Staden
Götheborg vid sista Riksdag beviljade I/årie».
biträde af 200,000 R:dr, Air och dag som.
ofvan.
In fidem Protocolli,
G, He.siigius.
Bilaga N=o 2. h.
Utlåtande i anledning af I8S2 års Revisions*.
Berättelse /, 2. angående det af Rikets Stann
der från Ranquen beviljade Låne-biträde till
Skara Stads Consistorium, för byggnad af ett
Lärohus•
Med anledning af det förhållande, sorn redan
år 182 q kommit till Rikets Ständers. Revisorers,
kunskap, och sam ännu kort före senaste .Banco.»
Revisionens slut, enligt hvad Skata Stads Consia
BaucorUtsiottets Betänkänden- 55
mariom uti äskad förklaring medgifyit, egde runi,
nemligen, att utaf det Lin stort Femton Tusende
R:dr sorn Rikets Stander, vid sistä Riksdag,
beviljat, -|:delar val redan år i8i8 vöre till Consistorium
efter reqvisition utgifne, men ingen början
med den tilltänkte Rärphusbyggnaden sedermera
blifvit gjord, eller användbar plats för den
samma ens utsedd, samt de. lyffade Medlen icke
i någon mån för uppgifvet behof använde; hafva
Herrar Revisorerne ansett sig böra ho.s' Rikets
Ständer tillstyrka, att en viss prcescriptionsäd
jrtålte blifva Consistorium i Skara förelagd, inom
hvilken Consistorium åligger besörja ätt den tillämnade
Byggnaden sättes i verket, och att derest
Consistorium sådant oaktadt underlåter att gä i
författning om fullgörandet, de frän Banquen gtgifne
medel dä böra återinhetalas.
Banco Utskottet finner äfven för dess del
skäl att häruti instämma, och föreslår en pr*-  geriptionstid af 2;ne år, räknadt från den dag
Rikets Ständers beslut derom fattas, inom hvil»
ken det bör. hos Råneo-Styrel sen styrkas, att denna
byggnad är under arbete; och att i afseende
på. den tredjedel sorn af Linet innestår, derefter
må för hållas jemlikt de vid sista Riksdag pip
detta Lån gifne, och i
föreskrifter. Men att deremot, i fall Consistorium
skulle, försumma den sålunda utsatte, tid, de
lyftade Medlen böra genom Bancp-Styrelsens försorg
utan vidare uppskof indrifyas, I summan
hang med dettfi ämnes behandling, har Banco Ut
Skottet gjyri: sig.underrättadt, om förhållandet med
de öfrige Lånebiträden, hvilka vid sista Riksdag
56 Banco-Utskottets Bettinlanäeri.
för <1 yl ika ändamål med det ifrågavarande, blifii
vit beviljade, och dervid inhemtat, att Lånen till
Landskrona Stad och till Uddevalla Kyrka, det
förstnämnde utgörande Riksdaler Tiotusende och
det senare Riksdaler Sextontusende SexhundradeSextiosex
31 sk., båda blifvit till deras fulla belopp-
lyftade, och utan uppskof för de uppgifna
ändamålen disponerade; hvaröfver nöjaktlge redogörelser
äro till Banco Fulhnägtige afgithe.
Med' det för Calmar Consistorium anslagne
Lånebiträde, Riksdaler Tjugufem Tusende, är
deremot det egna förhållande, att ehuru Consistorium
uppå anmälan, i början af år r 820, från
Banquen fått Formula i re till Skuldförbindelse sig;
tillsänd, Consistorium likväl sedermera och alic
intill närvarande tid icke gatt i författning aR »åsgöl
af samma Lån utbekomma.
Stockholm den a o Martu 18 3 3>
Bilaga N:o i*
Utlåtande i anledning af 1820 års Revisions*
Berättelse z Afch //, 6 & 7 och 1822 års Rev*
Ber, ff. 8 <lr 10 öfver en och annan fråga, i
afseende pä Banquens Odlingsman*
33anqueris Utlåning till befrämjande af nyttiga
Odlingar, gaf redan vid förra Riksdagen
ämnen för brydsamma öfverläggningar, ej min
-
Banco-Utskottets Betitnkanden.
cire hos dåvarande Banco-Utskott än hos Bikets
Högloft. Ständer, Fern års erfarenhet
har sedermera visat, dels, att de för denna
Utlåning anslagne Fonder, efter ali sannolik-»
het Yarit för högt beräknade, dels att ett nog-»
grant iakttagande af de ytterligare éontroller,
Som Bikets Ständer då funno lämpligt föreskrifva,
icke gjort tillfyllest att freda Banco-»
Verket för äfventyr och förlust, samt inveck*
ling uti en mängd vidt utseende Bättegångar
och Concourser; det må blott exempelvis narn*
nas, att bland 775 st. Fån, som utafOdlingsFåne-Fonden
i ett för allt utgått, omkring
350 st. enligt Banca-Fiscala-Ämbetets afgift!©
Berättelse, redan kommit under lagsökning 5
att för ett enda, jämlikt Förfaaningarnes fö*
reskrift, utgifvet Odlings-Eån, 0 2 trier och
mindre vidlyftiga Expeditioner från Ban.mens
Fiscals-Ambete emanerat, samt att för öfrigt
étt exempel finnes, att en Ferson erhållit Be*
tyg från Domaren i sin hemort öfver vederhäftighet
såsom Cautionist för högsta tillåtna
Odlings-Låne-Summa eller B:dr 2000 B:co, i
samma månad, som han för hristanrle tillgång
till 100 Btdr B;gd, dömdes att med arbete aftjena
detta skuldbelopp hos en privat Fordrings*
egare; och sådant, fastän denria Herson, enligt
egen uppgift, icke förut utider Fyra|års tid
innehaft någon Fastighet eller annan Egen*
dom.
Banco-Utskottet förbehåller sig att längre
fram, i samband med öfriga Finansiella Begle--  jingar, afgifva dess Utlåtande sa val öfve?
Banco t Utsi o ttet$ Be; än handen.
denne Hapie-Anstalt på det hela, som t|e Re*
glementariske föreskrifter, hvilka kunna finnas,
nödige för att hringa den samma f möjeligas^e
öfverensstämmelse med det åsyftade ändamålet;.
och in.skränker sj.g här blott till upptagande
af någre i Herrar Revisorers Beritt”
telse? omnämnde speciella frågor, i afseende
på bevakningen, och förebyggande af förlust
på hvad redan finnes utgifvet, eller nu unde?
tiden i stadgad ordning utgår»
1:0 Det af Rikets Ständers Herrar Revisorer
år 1820 på förekommen anledning gifne
Stadgande, att en och samma Person ej finge antagas
såsom Löftesman för Odlings-Lån till högre
Summa än 6000, R-drsamt att, då en Persön
förut tecknat sin borgen för ringare Summa
iin den nyssnämnde, dess ytterligare Löftesförbindelse
endast må antagas under det vilkor, att betyget
om vederhäftigheten vid senare tillfället, har
afseende äfven pä förut ingången Borgen, och sår
lunda innefattar hela det Odlings Lånebelopp, hvarföre
samma Person såsom Löftesman iklädt sig
ansvarighet: (1820 års,Rev. Berättelse 2 Afd;
§. 7.) får Banco-Utskottet jämväl för Dess del
till Rikets Högloft» Ständers bifall hemställa;
men anser det ytterligare tillägg härvid erfordras:
att uti Maximi Summan af 6000 R.dp
för Löftesman, må inberäknas äfven de egne Qdlirigs-Lån
samma Person kan hafva erhållit, så
ptt till Odlings-Lane-Fogden en Person icke får
lufta för. högre Summa, ari 6.000 R.dr i ett för
filt både såsom Läntagare och Löftesman.
RancoFUiskpltets betänkande n.
2:o Rikets Ständers Revisorers meddeldte.
förklarande (1820 års Rev. Ber. 2 Afd, 6 J.),
litt sädane Odlings Län a hvilka föreskri/ven, afbetalning
eller Ror gens*förnyelse ej inom utsatt tid
yerksfälles, böra enligt 1819 ars-Kungörelse genast
till hela beloppet indrifvas, kvar utan undan.
tåg tjenat Banco-Eörvaltningen till efterrättelse,
ifrån den tid Kongl. Majus Nådiga förklaring
af den 15 Dec. *830, angående förfallotidens
beräknande, emanerade. BancoIJtskottet
tillstyrker att för Låne-bevakningen
enahanda grunder ma framgent blifva bibehåll
ne ; dock med hemställan v att■ Rikets Ständer
ma stadga . det G alde när er för Odlings- Lån
böra, i likhet med Fastighets-Läntagare, dessförinnan
änmanas,
3:0 I öfverensstämmelse med hvad 8 §\
Uti 1822 års Revisions-Berättelse innehåller,
och såsom en utväg at,t förekomma så väl förluster
af en forcerad indrifning, sorn att Odlings-företag,
hvartill Lån blifvit beviljadR
skulle ofullbordadt afstadna, finner Banco-Utskottet,
i öfverensstämmelse med Herrar Revisorers
yttrade tanka, skäligt tillstyrka, att
då annan Person visar sig vara innehafvare af en
Odlingslägenhet med samma dispositions- eller egun-,
derätt sorn Förste Låntagaren vid Lånets ingifvande,
innehaft, och vill ikläda sig dess ingängne förbindeln.
$er, samt Jöreter sådan säkerhet sorn nu gällande,
eller framdeles blifvande Författningar för eski ifva.
OdlingsTurn;
och sådant utan hinder af den förres lillgfven*.
t
6o jQiinco.Utskollets Betänkande^
tyrs ädngalagde försumlighet Uti sine skyldigheters
fullgörande.
Stockholm ilen so Martil x8aj.
Bilaga N:o 2. k,
XJtlåtadc i anledning <\f ig/jj års Revisions-Berät*
telse jf. 6., angående skedd inhibition af den emot
Rådmannen i Carlstad Kellander anställde
Lagsökning, för en till Kongl. Majits Befallningshafvande
från Banquens afsänd Odlings - Lane•
Andel, sorn ej kammit den förstnämnde tillhanda,
P,
-I- a sätt uti Herrar Revisorers Berättelse orri'
förmäles, hade Radmannen i Carlstad, G. Kel-,
lander, i Julii månad 1822 till Banco-Full-,
niägtige inkommit med besvär deröfver, att
Ban, för ett hpnom beviljadt Qdlings-Lån,
stort Tva Tusende Riksdaler, hvarå Revers
var till Banquen förut aflemnad, blifvit, enligt
Banquens Cammissariers Beslut förelagd, att,
vid påföljd af Råne Summans indrifning, der»
om Commissariatet i vidrigt fall skull? blifva,
nödsakadt besörja, skyndsamligen aflemna förnyad
peli till vederhäftigheten styrkt borgen,
för hela Råne-beloppet, deraf han första hälften
behörigen uppburit; hvaremot senare hälften
väl blifvit i stadgad ordning från Banquen
till Kongl- Majus Befallningshafvande i
Vermland öfyersändi men, enligt hvad ett å
Banco~Uislottels Betankåndeft> 6af
Lands-Cancelliet i Carlstad den is April 182st!
hållet» och af klaganden företedt Protocöll vifcade,
icke genom Kongt. Majus Befallningshafvande
kommit Kellander, såsom Låntagare,
tillhanda, emedan desse medel, enligt berörde
JProtocoll, vöre af Lands>Secreteraren i Länet,
Lagmannen Kleman, 1 Landshöfdihgens frånvaro,
jemte flere pennihge. poster, emottagnö
Och förskingrade, samt ej i Lands-Cancelliet
att tillgå. Rådmannen Kellander begärde i
isammanhang härmed, det honom kunde tilla,
tas, Under de i Lötfattningäme stadgade vilkor,
behålla första hälften af Länet1, mot deri
till BahqUens Commlssarier förut insände, samt
då å hyo hos Banco - Fullmägtige företedde
Borgens-förbindelsOn för denha andel, samt att
BanqUens Commissaner måtte tillförbindas vidtaga
sådane mått och steg, hvarigenom åtkomst
till senare hälften af Länet blefve honom bé^
redd, hvarförinhart han anhöll, att derföre vara
befriad från all ansvarighet.
Vid förenämnde tid var det redan af Bartto-Styrelsen
kändt, och upplystes vidare af
det företedde Lands-Cancellie-Protocollet, att,
Utom Rådmannen Kellanders ifrågavarande senare
Låne-hälft, Fyra andre till Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Carlstad, från Eanquen,
Under reCömmendation, och Uti nya Lransportäedlar
x hvarje Låntagares Hamn, äfsände Odlings-Låne-Poster,
icke kommit Vederbörande
tillhanda. Likväl och då ingen af de öfrige
Låntagarne satt i fråga, ätt undandraga sig ansvars-
och, betalnings skyldighet för det Lane*
6 a Baned * Utskottets Betilnkanderii
belopp, sorn af Banquen Våt beviljadt, biel:
följaktligen endast Rådmannen Kellanders före»,
härnnde besvärs-skrift, och hVad dermed stöd
1 omedelbart samband, särskildt föremål Fot
Banco Fullmägtiges pröfning.
Med tillämpning af i 5 pUncten uti Kongl.
Kungörelsen af den 3 Nov. i8i9, som lernnar
Lånsökande öppet, att sjelfVe, eller genom
Ombud utqvittéra sina Ödlings-Lån, men derjemte
uttryckligen föreskrifveri att medlen 1
annat fall skola genom Banquerts Commissäider
öfversändas till samma Auctofitét från
h vilken Lane - handlingarné inkommit , hadé
Herrar Banco-Fullmägtige, i likhet med Corn*
inissariatet och Banquens B Ufals-Am bete, ytt-’
i-at den öfvertygelse, att Rådmannen Kellart*
der, som ej fogat särskild anstalt för Låhesurnmäns
uttagande, och i följd deraf matté
anses hafva gödkänt och så till sägande con1
fet illiterat Kongl. Majits BefallniögshafVände till
sitt Ombud, att medlen lyfta, icke kunde und*
gå, enär han ej gittat eller sökt bestrida det
den senare hälften deraf, likasom den första,
Verkligen från Banquen blifvit Kongl. Majus
Befallningshafvande tillsänd, att jemväl dennä
Senare Lane-andel med Ränta till BanqUeh
betala, och emellertid ställa nöjaktig säkerhet
för hela Låne-beloppet; blifvande deraf äfven,
en följd, ätt det Vöre Klaganden och icke
Banquen, söm hade att emot Kongl. Majus
Befallningshafvande föra den talan örn med*
lens Utbekommande, hvartill han kunde Snöå
filg befogad»
Banco-Utakottets Bettini anden. 63
Rikets Ständers Herrar Revisorer, hvilka
ä ena sidan funnit Banco - Styrelsen , utaf deri
åberopade iside punkten i Kongl. Kungörelsen
deri 3 November 1819, hafva egt fullkomlig
rätt och äfven varit pligtig att medlen på
sätt sorn skett, till kongl. Maj;ts Befallningshafvande
öfversända, men å den andra, ansett
Rådmannen Kellander icke kunna vara förpligtad
till betalning för större del af deri
förekrifne summan, äti hän deraf uppburit*
hafva vid det oförmodade förhållande, sorn i
anseende till meranärhnde Råne-hälft blifvit
uppdagadt, och utah att för öfrigt något an*
marka möt hvad Banco-Fullmägtige, till betryggande
af Verkets, rätt i ömförmälde måttö
beslutat , funnit rättvist, ått tills vidare, inställd
verkan af Herrar Banco'Fullmdgtiges Beslut ock
täta den emot Gäldenären päbegynde Lagsökning
för hela Läne-summan hvila, samt tillika hos Rikets
Ständer anmält förhållandet till den utgärd ,
sorn kunde ahses lämpligast.
Banco-Utskottet har ansett Revisoremeå
så beskaffade Beslut böra vinna Rikets Ständers
Bifall, och anser för desS del, att Kon*
ungens Befallningshafvande, i sakens närvarande
skick, bör från Bankens sida i första rummet
tilltalas, till finnande af ersätthihg för
de medel, söda vid Rands-Cancelliet blifvit
förskingrade, dock Utan att Ranquen derföre
helt och hållet afstår från sitt Fördrings-anspråk
mot Kellander, hälst vid undersökning inför
Öomstol, omständigheter möjligen skulle kun»
lia förekomma, som gåfvo närmare anledning
64 Banko• Utskottets Betänkandert»
för Banquen, att äfven hos Kellander görä
sin rätt gällattde; och till styrker Utskottet i
följd deraf, att Bankens FisCals-Ämbete bör
till ledning för dess åtgärder härutinnan , undfå
det generella Uppdrag: att af Landshöfdingen
Ämbetet i Carlstad i Vederbörlig ordning söka utbekomma
Banquens fordran för senare hälften af
det Rädtnannen Kellander beviljade Odlings -Län i
samt för öfrigt Vidtaga ali laga åtgärd till beval
rande af Banquens rätt.
Vidare och med anledning af Rådmannen
Kellander» gjorda anhållan) att under de i
Körfattningarne stadgade Vilkor få behålla för*
sta hälften af Uånet, saint att sådane mått och.
steg måtte vidtagas, hvarigenom åtkomst till
senare hälfteh kunde honom beredas; får Ban*
co-Utskottet till Rikets Ständer Vördsamt
hemställa;
1:0 Att Rådmännen Kellander tillerkärtnés
rättighet, ätt emot de i Pörfattningarné
bestämde säkerhets- och betalnings-vilkor, såsom
Odlings-Lån behålla de looo R:dr, söm
äf det beviljade beloppet kommit honom till
handa.
2:0 Att senare hälften af Uånet, eller dé
till Kongl. Majus Befallningshafvande sist öfVersände
1000 R:dr, i följd deraf blifva fiårt
Bellanders räkning afförde och i Banquens
Böcker tills vidare särskildt balancérade; och
3:0 Att när Målet blifvit vid behörig
-Uomstol utredt, och så Vida Kellander dervid
frikännes ifrån skyldigheten att ansVarä
Banquen
Banco-L tskotlets Betiinkanden.
€5
Banquen för mera än de 1000 R:dr, sorn verkligen
kommit honom till godo, han då, derest
lian sådant åslundar, må utbekomma fy! i -  naden i det honom beviljade Län med 1000
Riksdaler.
Slutligen bör Utskottet ej lemna ohemäldt,
alt i följd af Rikets Ständers Revisorers
gifna Förordnande, anmälan från BancoFullmsgtige,
under den 17 October 1822 blifvit
hos Rikets Ständers Justitie - Ombudsman
gjord, rörande -så väl Kellanders, som de öfrige
till Lands- Cancelliet i Carlstad afsäude
Odlings-Lån, med hvilka enahanda förhållande
egt rum; och äro laglige åtgärder i anledning
deraf före detta anbefalde och- vidiagne.
Banco-Utskottet, som i sammanhang med
detta ämne insett nödvändigheten af något
stadgande, hvarigenom Banco-Verket, derest
dylika eller till deras verkan enahanda förhållanden
möjligen i en framtid skulle uppstå,
kan vara fredadt för äfventyr och rättegångar,
får i sådant afseende vördsamt föreslå,
all hvarje sökande, sorn till Odlings-Läns erhållande
sig anmäler, må blifva förpligiad, alt i och med detsamma
förklara huruvida han sjelf eller genom Örnhud
vill lyfta penhinganie directe i Banquen, eller
ock önskar ali de för hans räkning öfversändas lili
Landthushållnings-Sällskapet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Orten, eller till annan enskildt
person, som i sådant fall, jemte dess adress, dervid uppgifves;
dä sedan Banquen i enlighet dermed af.sä tidningen
under Recornmendation verkställt, och med
Bihang lill Riks, Sl, Pro t, l82j, 6'.tt Samt. N:o 5,
66 Banco-Utskotlets Betänkanden
-
härvarande Kongl. Post-Conto.irets lifvia sådant styrker,
samt i öfrige nu omnämnde händelser krin förete
vederbörlig persons qvitto, Låntagaren, i hvad
fall som hälst, blifver Banquen ansvarig för Lane.
summan ,• hvarom en lämplig mening till vederbörandes
underrättelse bör uti Banquens Skuldstdels-Formulairer,
för Odlings.Lån, innefattas.
Stockholm den ao Martii 1823.
Bilaga N:o 2. 1.
Utlåtande i anledning af 1820 års RevisionsBerältelses
2 Afd. 13 och 14 §§., rörande
en och annan hos Revisorerne förekommen
fråga beträffande Banco-Discont-Verkets Revisioner.
1:0 Det Protocoll, sorn vid Revisionen öfver
Banco Discont-Verkets Förvaltning och Räkenskaper
för år 1818, ä första Samrcanträdesdagen,
blifvit hållet, utvisar, att sedan Hernösands
Stad, som det tillhört att då utse Revisor,
dertill befullrnägtigat Grosshandlaren här
1 Stockholm, J. H. Fougt, de öfrige Revisorerne,
med fästad uppmärksamhet på i4- §■
Riksdags ordningen, som betager en Riksdagsman
för Stockholms Stad Rättigheten att taga
Fullmagt för annan Stad, väl ansedt det vara
närmast enligt med denna grundsats, att
en Borgare i Stockholm ej borde kunna väljas
af annor Stad till Fullmäglig å Borgare-Stån«
Banco-Utskottets Betänkanden. 67
dets vagnar vid någon förrättning, som af Rikets
Ständers Representanter besörjes; men
likväl, då något uttryckligt stadgande i denna
del icke vore gifvet, funnit sig då icke böra
eller ku<nna ogilla den företedda Fullmagten,
utan endast velat anmärka förhållandet till den
åtgärd, sorn Rikets Ständer vid en blifvande
Riksdag tilläfventyrs för framtiden kunde finna
nödig och lämplig.
I enlighet med Rikets Ständers BancoRevisorers
häröfver yttrade tanka , finner Banco-Utskottet,
äfven för dess del, att, dä det
är utom ali fräga, enligt 14 §. Riksdags-Ordningen,
att en Borgare i Stockholm icke 'är valbar
till Riksdags - Fullmtigtig för Städer af en lägre
dass; och 70 §. Riksdags- Ordningen uttryckligen
farmar, alt till Revisorer öfver Stats-Verket, Banquen
och Riksgälds-Contoiret, skola ej andre väljas,
än sädane af ett Ständs Ledamöter, hvilka,
kunna i detsamma vara Riksdagsmän och Ledamöter
af Utskott, bör det ock deraf blifva en gifven
följd, att annorlunda qvalificerade personer ej
fä i Revisioner öfver Banco-Discont-Verket deltaga;
hvilket till Rikets Ständers stadfästelse
vördsamt anmäles.
2:o Uti Revisionen öfver Banco-DiscontVerkets
Förvaltning och Räkenskaper för år
1819, har, enligt hvad Protocollerne för samma
förrättning utvisa, di varande Dom-Prosten
i Vesterås) utnämnde Pastor Primarius
i Stockholm m. m., Herr Doctor Johan Olof
Wallin, å Högvördige Preste-Ståndets vägnar,
för Vesterås Stift deltagit.
68 Banco Utskottets Betänkanden
-
I betraktande deraf, att Doctor Wallin,
enligt Preste - Ståndets Beslut, vid sista Riks*
dag, var Fulin ägtig i Rikets Ständers Banque,
ehuruväl samma befattning alltifrån 1819 års
början och under hela den lid Revisions Förrättningen
i Disconten egde att omfatta, blifvit
besörjd genom Supleant, hafva Rikets Ständers
Revisorer ansett sig böra yttra deri öfvertygelse,
alt i alia fal! valet af en Banco■
Fulhnägtig till Revisor öfver Barico-Discont-Verket,
ej kan vara med Grundlagens mening och
föreskriften 17o §. Riksdags-Ordningen förenligt.
Oaktadt 70 §. Riksdags - Ordningen, hvaruti
stadgas, att till Revisor öfver Stats-, Banco-
och Riksgälds-Verken ej någon person må
utses, som vid ett eller flere af desse Verk
är redovisande, njuter Lön eller annan inkomst,
icke torde kunna anses innefatta bestämdt förbud
för ett val af den beskaffenhet, som -det
ofvannämnde, helst Doctor Wallin för den ifrågavarande
perioden ej befanns uti nigo t dera
af de der uppräknade förhallanden; finner
Banco - U tskot tet emedlertid Herrar Revisorerne
ej hafva saknat skälig grund för deras
yttrade tanka, och tillstyrker Utskottet alltså,
äfven för dess del, att 70 §. Riksdags-Ordningen
må, i afseende på blifvande Revisioner
inom Banco-Discont-Verket, så tillämpas, som
Herrar Revisorerne föreslagit.
Stockholm den 20 Martil 18*3-
Banco Utskottets Betänk anden! 6<}
Bilaga N:o t. m.
Ullätande i anledning af 1820 ars Revisionsberättelse
2. Afdelningen 11., angående
Afskrifning af 2 .ne uti JBanquens Rakenskeper
såsom fordran balancerade Poster.
C
‘--'edan, jemnlikt hvad 1820 års Herrar Revisorer,
uti deras Berättelse omförmält, ingen
utsigt företer sig till vinnande af ersättning
för 2:ne i Banquens Räkenskaper, såsom fordran,
balancerade Poster, hvilka genom f. d.
Banco -Betjemes föröfvade otrohet, gatt förlorade,
tillstyrker Barico-Utskottet, i likhet med
Herrar Revisorer, vördsamt, att desse Poster,
tillhopa utgörande R:ur 727: 17 sk. 6 rast, få,
med Rikets Höglofl. Ständers bifall, på Bapquens
Vinst- och Förlust-Conto afskrifvasStockholm
den 20 Martii 1823.
N:o 3.
Betänkande till Rikets Höglofl. Stander, i anledning
af en hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln väckt Motion om Publicitet af Banquens
angelägenheter.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Banco-Utskottets Utlåtande behagat remittera
en af Herr Öfverste-Uieuienanten Gustaf Hjerta
väckt Motion af innehåll suni foijer:
70 Banco.Utskottets Betärikanden.
’’Som 1668 års Banco-Ordning icke anbefaller
någon hemlighet för Bancoangelägen”heterne:
med undantag af ,32 §:s Förbud:
”att gifva besked om någon Enskilds partie i
’’Böckerne; samt 72 §. uttryckligen föreskrifter,
att när Riksdag hålles bör Räkning öfter
hela Banco-Verkets förande emellan Riks”dagarne
och dess egenteliga tillstånd, inför
”Rikets Ständer uppvisas; får jag föreslå: att
”sedan Banco-Utskottet nu är orga niseradt, åt
”detta Utskott må uppdragas, att ofördröjligen
till Rikets Ständer inkomma med utlåtande
''huruvida Utskottet anser tjenligt, att med
”upphäfvande af de utaf fordna tiders Banco"Deputationer
och Utskott gifne föreskrifter
"ofvannämnde Banco-Ordningens 72 §. åter
”må sättas i full verksamhet, samt således Ban”quens
tillstånd inför nu församlade Ständer
”i alla delar framläggas.”
Innan Banco Utskottet ingår i besvarande
af sjelfva frågan, torde det, med afseende
på prasmisserne, ej böra lemnäs obemäldt att
just den Redogörelse inför Rikets Ständer öfver
Banco-Verkets förande emellan Riksdagarne,
hvarom 1668 års Banco-Ordnings 72
§. förmäler, blef, enligt hvad Handlingarne
för 1672 års Riksdag, (den förste efter BancoVerkets
inrättning), fullständigt upplysa, sedan
Banquens Fullmägtige af Ridderskapet och
Adeln hos Välbemälde Stånd gjort hemställan,
huru och på hvad sätt det behagade Ri"
kets Ständer att Banco-Verket öfverse, och
eommuuication härom med de öfrige anie ga;
Banco-TJtskotlets Betänkanden. ’ yt
ranterande Standen för sig gått, då beslutad
att bora ske på det sätt, att hvardera Ståndet
utnämnde ett antal Deputerade under namn
af Banco-Utskott, hvilka egde att sig derom
informera. Och afgäfvo desse för hvardera
Ståndet utsedde Deputerade i följd deraf, under
den 18 November 167a, en så lydande
Tysthets Ed och förbindelse:
’’Vi samtelige af Riksens Ständer Depu’’terade
att noga och sorn sig vederbör Oss
''underrätta om Banquens tillstånd, den Riksens
Ständer uppå sista Riksdag år 1668 inrättade,
considerere nogsamt huru angeläget
”och nödvändigt det är, att allt hvad dervid
’’förelöper i tysthet conserveres, håfve enhäl”ligen
uppå oss tagit, att oss härmed till tyst”het
förbinda, således att ingen ibland oss vill
”ellet skall intill vår döds stund något utom
’’Oss Deputerade, och utom vart enhälliga
”sarritycke, någrom, om detta Verket skrift”eller
mundteligen, eller uppå hvarje sätt,
”upptäcka, utan det allt sorn förelöper alle*
”nast oss emellan uppå bästa sätt efter dess
”beskaffenhet öfverlägga. De som ock af oss
”till närmare information i hvarje måtto de”puteras,
förbindas tillika både till samma
”Tysthets-Ed, som ock, att intet af allt det
”om detta Verket dem vetterligt kan blifva,
”emot oss att dölja, utan sådant allt noga an”draga
och upptäcka, så att ingen af Oss alla
”något må yppa, som i hvarje måtto till Ban”quens
skada och rnisscredit kan lända; och
”att allt sådant af oss skall fullgöras och utan
BancvUishotttts i/inden.
”annan uttydning förstå?, så förbinda vi nss
"icke allenast det vid vår ärlighet att fuilgö
*’ra, utan tage ock Oss så, Gud tili vittnes till
''Lif och Själ, sorn vi det obrottsligen vilja
‘‘hålla, fullgöra och alldeles- efterkomma.”
Efter fulländad förrättning afgåfva JRirtderskapets
och Adelns Deputoi a-.le i BancoUtskottet,
den 14 December >67*, en Jl?rätin-nefaftande
allmän framsta irring orri det skick
hvaruti Bänquen på det hela befunnits, jenne
förslag till de förändringar, soni i afseende påAdministrationen
och Verkets förkofring atu
j-ågn-s vara af nöden; hvilken Berättelse ätvert
blcf med öfrige 2:ae Stånden corn latu nice råd.
Rikets Ständers vid tagne anstalter till
•vinnande af controll öfver Styrelsen och nödig
kännedom örn Banco Verket, visa sig sålunda
till principen, och blott med några- föga
betydande förändringar i- Farnieme, ålit ifrån
början i alldeles enahanda »kick, »otn intill
närvarande tid blifvit bibehållet; oell det saknas
.ock följalcteiigen ali- grund, att, enligt hvad
i arto t io nen skei,t, såsom ett Han :a Ordningens
återförsättande i sn, genom senare tiders Buttco-Depntationer
och Utskott rubbade, verksamhet,
rubricera en föreslaget) väsemltelig förändring
deruti, om den ock eljest niå af Rikets Ständer
finnas nödvändig och gagnelig.
Hvad sjelfva Hufvudfrågan beträffar, så
får Banco-Utskottet vördsamt yttra, att Utskottet
anser de upplysningar otn Banco-Verkets
ställning, hvilka för Rikets Ständer äro angelägne
att erhålla, ingalunda böra saknas, och
Banco-Utskottets Betänhanden.
73
att Utskottet är beredt att dem afgifva då de
af Rikets Ständer äskås.
Bahcn-Utskottet, som redan förr än motionen
härom ingick, gatt i författning att,
på sätt vid Utskottets betänkande N:o 2, i anledning
af Rikets Ständers Revisorers Berättelser,
är i agt taget, dels genom utdrag af
Banquens Räkenskaper, dels genom approximativa
caleuler, för den tid räkenskap ännu
icke blifvit afslutad, irifbr Rikets Ständer nu
framlägga fullständige Upplysningar om verkan,
af de. vid senaste Riksdag fattade Beslut,
rörande Banquens functioner på Röreise-Capitalets
qvantitet och fördelning till särskilde
föremål, i jemföring till de dä uppställde caleuler;
tror att ändamålet för deri nu yrkade
publiciteten, till en väsendtelig del, redan derigenom
blifvit vunnet; emedan det härefter egenteligen
icke erfordras mera än uppgift af Sedelstocken,
vid 1817 års slut, och af den reela
Fonden jemte en specification öfver Banquens
Fordringar, för att complettera en sådan Publicitet.
Emedlertid och då till Stats* och
.Banco-Utskottens gemensamma bearbetande, nu
blifvit di verl.emnade, de i samtelige Riks-Stån.
den väckte talrika motioner, rörande Penningeväsendets
reglering, och i sammanhang dermed
flerehanda Förslag,, verkande på Banquens
framtida functioner, i de aildravigtigaste delar,
så anser Banco Utskottet sig böra vördsamt
hemställa, att Förslaget otri Banquens Publicitet
icke nu på förhand måtte hos Rikets
Ständer upptagas till särskildt afgörande, utan
71
Banco-Utskottets Betänkanden.
den fråga om och huruvidt en specificerad redovisning
öfver Banquens närvarande hela
ställning bör till verification för- skeende uppgifter
ega rum, blifva beroende af de sammansatte
Utskottens förberedande pröfning i ett
sammanhang med de allmänna Förslag till
Penningeverkets reglering, sorn af desse Utskott
komma att framställas; och att derest
Banco-Utskottet dervid möjligen icke skulle
anse en sådan fullständig uppgift nödig eller
nyttig, Rikets Ständer då först, antingen vid
speciel pröfning, i grund af den hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln väckta, nu i fråga
varande motionen, eller såsom ett vilkor för
afgörandet af Utskottens allmänna Förslag,
måtte fatta deras Beslut, rörande en sådan
publicitet, vare sig då oinskränkt eller i speciella
delar äskad.
Banco-Utskottet får emedlertid nu i förväg
afgifva det vördsamma förklarande, att
Utskottet äfven för dess del anser en uppgift
om Banquens hela ställning nödvändig, så
vida någon väsendtelig förändring uti de nu
befindtelige grunder och föremål för Banquens
verksamhet kommer att till Rikets Ständer
framställas.
Hvad Utskottet sålunda anfört, öfverlemnas
vördsamt till Rikets Ständers upplysta
pröfning; och bifogas härvid ett ProtocollsUtdrag
som innefattar någre Ledamöters i
ämnet yttrade tankar.
Stockholm den 11 Martu 1823.
Banco Utskottets Betänkanden,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets Häglof!.
Sänders Banco-Utskott den 18 Martil
1823.
S. D. Herr Kammarherren von Seth anförde
följande:
”Fänge var allmänna väntan fästad på
”resultatet af den Finance-Committée, sorn, ef’’ter
Konungens nådiga Förordnande, bland
”annat borde gifva Förslag till framtida förbättringar,
i afseende på ostadigheten af det
”representativa eller Sedelmyntets förhållande
”till det redbara eller Silfvret. — Genom
”denna Committées tryckta och Höglofl. Stats.
”Utskottet meddelade underdåniga Betänkande,
är det nu mera bekant, att dess Feda mö”ter,
med undantag af en enda, hufvudsakeli’’gen
förenat sig i den tanka, att ett oföränderligt
förhållande borde bestämmas emellan
”Banco-Sedlarnes värde och det redbara myn”iets,
sålunda att 48 sk, i Silfver skulle sva’’ra
emot 120 sk. i Banco-Sedlar; och uti särskild
förslagsberäkning huru planen i tillämp*
”ningen skulle verka på Banquens ställning,
’’är Banquens metalliska tillgång upptagen till
’ 5 Millioner R:dr ; hvaremot den af särskild
”mening varande Finance Committéens Feda”mot,
ansett god anledning gifvas, att Ban’’quens
reela Fond inskränkte sig till 4 Mil•lioner
R:dr.
”Mångå motioner under närvarande Riksdag
innehålla olika Förslag till Fenninge
-
76
Enrico Utskottets Retärik anden
-
’’erkets(.förbättring, och deribland äfven såda”ne,
som mer och mindre närma sig till Fi5’rtance-Oommittéens
ofvannämnde princip.
”Af detia förhållande hämtar jag stöd för
”öfvertygelsen , att den så högst vigtiga
”frågan, huruvida en Realisation af Banco*’SedIarne
nu kan eller bör ske. rnåsfe, såsom
’’en grundläggande åtgärd för rr.yntreglerin”gen,
blifva ett särskildt föremål for de nu
”församlade Riksens Höglofl. Ständers uuder”sökning
och afgörande.
”Möjeligheten ut t med säker framgång
’’och nytta verkställa en myntbestämning elller
realisation, (benämningen kan vara i i k —
Ogiltig, ty följden är enahanda), beror hufvud”sakligen
på nu varande beskaffenhet af alla
”Banquens tillgångar, i förhållande till belop’’pet
af dess utelöpande Sedelstock; men så
”länge Nationaliepresentationens, likasom Fi’’naoce-ComiT)ittcens
forskning i desse fall, må”ste
sväfva trtotn blotta gissningar, hvilka alf”tid
lemna turn för öfverdrift i ena eller an”dra
afseendet, efter åsigters och interessens
*’skiljagtighet, kun opinionen deröfver aldrig
’’vinna den stadga, som fordras för ett Rik”sens
Högh Ständers Beslut, hvars följder skola
”i så betydlig män verka uppå närvarande och
5 tillkommande slägters lycka eller olycka; och
’’ett fortsatt underhållande af denna ovisshet
”'skulle måhända sluteligen åstadkomma orättvisa
misstankar, rörande Banquen, hvars o”rubbade
Credit likväl står i så nara samband
”med Samhällets trefnad.
R ane o-Utskott et s Betänkanden. 77
’’J)å Banquen, enligt Riksens Högloft’
”Ständers Beslut för det närvarande icke är
”ställd i någon förbindelse, att med Silfver in”lösa
sine Sedlar, oansedt desse likväl nu utgöra
”Rikets enda mynt, på hvars värde hvarje
”Medborgares förmögenhets tillstånd beror, så
”synes denna belägenhet både påkalla ett öp”pet
framläggande af Banquens sanna tillstånd
”och äfven utgöra ett säkert värn, emot ali
”möjelig våda af en Publicitet, hvilken var
”samtida med Banquens inrättning.
”En annan väsendtelig fördel torde Pu”blicitéten
medföra, att gifva en sakrare ledning
för Riksens Högloft. Ständers bestämmande
af gränsen för Banquens allmänna biträden,
till förekon mande af misstag, hvilka
”kunde minska Banquens förmåga att efter
”sitt ändamål verka till National välmågans
”ökande, och hvarpå exempel icke torde sak”nas
i den förflutna tidens erfarenhet.
”Min öfvertygelse nödgar mig, på desse
”skäl, i så måtto afvika från Högloft. Bered”ningens
yttrande, i afseende på Herr Hjer”tas
motion, att jag för min del vördsamt till”styrker,
det Banco-Verkets tillstånd, i alla
55dess delar, för Rikets Högloft. Ständer gennäst
företes, utan att afbida de allmänna för”slag
till Penningeverkets reglering, som Hög”Iofl.
Stats och Banco-Utskotten framdeles af”lemna,
helst en sådan förberedande åtgärd,
”genom det ljus den sprider, säkerligen skall
”förkorta tiden för Finance-Frågans utveckling
”till sluteligt afgörande.
78 Banco-Vtskottets Betänkanden.
3,1 händelse yppandet af Banquens ver"
5ke1iga t i 11 st anel sku!le af Riksens HögloftStänder
för tillfallet beslutas, anser jag lik.
’väl deraf icke följa, att en beständig elier
periodisk redovisning af Banquens ställning
’inför allmänheten, framdees nödvändigt bör
’ega rum. — Henna offentlighet kunde deremot,
efter peuningeväsendets ordnande, åter
’upphöra eller inskränkas, om den antagne plalien
för Banquens framtida functioner sådant
fordrade, såsom ett vilkor för dess utförande;
5oc,h hvarom de sammansatte Högloft. Utskotten
egde tillfälle, i sammanhang med Fi’nance-regleringen,
i hela dess vidd, afgifva
,förslag.55
Herr Kammarherren von Seth förbehöll,
att detta yttrande måtte få åtfölja Högloft. Utskottets
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer.
Uti Herr Kammarherren von Seths anförde
yttrande förenade sig Herr General-Majoren.
Gahn af Colquhoun, Herr Prosten Hallström
och Riksdagsmannen Anders Joachimsson. Ar
och dag soin ofvan.
In fidem Protocolli.
G. Helsingius.
N:o 4*
Ankom den 3 April 1823-
Betänkande till Rikets Häglof. Stander, i anledning
af en från Hedera. Bonde-Ståndet
remitterad Motion, angående tillåtelse för
Läntagare, att till undvikande af omgångar,
Banco.Utskottets Betffnkanden. 7g
och kostnad aflemna sine Räntebetalningar
för Banco-Lun i närmaste Ränteri eller till
Kronofoddar i Otterne
T^-iksens-FulImägtige
från Malmöhus Län, David
Rasmundson, har uti ett till Hederv. Bondeståndet
ingifvet Memorial framställt det förslag,
till afhjelpande af en, särdeles för Allmogen
känbar olägenhet, att vid inbetalningarne
för erhållne Banco-Lån, nödsakas begagna
biträde af enskilde Commissionairer, hvarigenom
Låntagaren, utom Postporto, betunga*
med Arfvodeskostnader, det måtte hädanefter
den rättighet förunnas, att sådane Medel i
närmaste Ränteri inbetala, eller om detsamma
vore aflägset, få aflemna penningarne ti 11 Kronofogden
i orten; för att genast derefter, genom
vederbörandes försorg, till Låne-Banquen
insändas.
Banco-Utskottet har i anledning häraf ej
kunnat undgå taga i betraktande, att utom det
hvarje enskild Man, som vill begagna Lånerättighet,
vare sig i Banquen, eller i andra
Allmänna Verk och inrättningar, dessförinnan
måste hafva beräknat de dermed förenade kostnader,
i jämförelse till den fördel, som afLånebiträdet
beredes, skulle för öfrigt den föreslagne
utvägen att, antingen genom Ränterierne
eller Kronofogdarne, liqvidera skulder
till Banquen, äfven om det förutsattes, att
intet äfventyr eller annan olägenhet dervid
kunde uppstå, i alla fall sannolikt medföra Gäldenären
större förlust och kostnad än dea icke
8o
JBanco-Uiskottets Betänkan len.
särdeles betydliga utgift begagnandet af ett
eget pålitligt Ombud förorsakar. Ty dels kan
Banquen icke, för en Ränte- och Clapital-afbeialning,
i Rakenskaperne godtgöra sin Gäldenär
förr, än penninsarne i vederbörlig ord»
ning kunnat blifva i Banquen insatte, hvaraf
Följden är, att Lånet under mellantiden till
oalkortadt belopp, fortfar att löpa med ränta,
fastän en Låntagare på förenämnde sätt sin
afbetalning fullgjort; och dels lära vederbörande
Räntmästare och Kronofogdar örn de
ock funnes villige att åtaga sig en slik uppbörd
och redovisning, för enskilde personers
så beskaffade skulder, emedlertid hvarken vilja
elier kunna förpligtas sådant verkställa,
utan särskild vedergällning, som lika fullt
ändå måste drabba Låntagaren och ingalunda
kunde påbördas Banquen elier det Allmänna.
På desse grunder och då Riksdags-Pullmägtigen
David . Rasmundsotis, till stöd för begärd
förändring i liqvidationssättet af skulder till
Banquen, anförde skäl, efter Banco-Utskottets
tanka, fullkomligen uppvägas och vederläggas
af de flerfalldige olägenheter, som vid en sådan
förändring skulle blifva en följd, kan förslagets
antagande ej af Banco Utskottet tillstyrkas,
hvilket dock vördsamt underställes de
Respective Ståndens vidare upplysta ompröf*
ning.
Stockholm den 24 Martu 1823.
N:0 5<
Banco-t/tskottets Belänkandtn»
N:o 5.
Atiköm dan i,| April 1823.
Memorial till Rikets högloft. Ständer, i anleda
ning af någre från Bahquens Fiscals-Ämbete
väckte frågor, om ändring och undantag l
någre allmänna Lagar och Författningar, för,
betryggande af Banco-Verkets säkerhet.
■I^anquens Fiscals-Ämbete har, uti dess till
Banco-Utskottet Vid innevarande Riksdag afgifne
Berättelse, gjort framställning, rörande
nödvändigheten af Lagstiftande magtens mellan
ko rast, i afseende på visse förändringar och
Undantag i utfärdade Allmänna Lagar och För-*
fattningar, för att, dels närmare bestämma Barv*
quens i äldre Privilegier tillerkände rätt, och
dels betrygga Verket för de äfventyr, sorn»
Utan en sådan mellankomst, icke blott möjli»
gen, utan ganska sannolikt äro att befara.
Uti hosföljande Transsumt innefattas de
Anmärkningar och Förslag, hvartill Banco-Fh
scals-Ämbetet , Särdeles beträffande sednasté
Concours-Lagen af den 13 juli! 1818, i sådant
hänseende funnit anledning; och Banco-Utskot*
tet, som ansett sig ej tillhöra att, öfver ämneh
af denna beskaffenhet, ingå i förberedande prof,
ning, får härigenom Vördsamt tillstyrka, att
hvad Banco Fiscals-Ämbetét sålunda framställt»
må blifva remitleradt till Rikets Ständers LagUtskott,
med anmodan till bemäldte Utskott,
att efter jemförelse och jgranskhing
Bitting till Rikt, Sl, Prof. <82$, 6:re Samlh R;o §b
83 Bancn^Utskottet& Betänkanden.
af de åberopade Lag-Eumraen, hos Rikets
Ständer föreslå sådane Stadganden, hvarigenom
Banquens, på förre Författningar och särskilde
Privilegier grundade, säkerhet i möjligaste måt*
to bibehållas och förvaras.
Stockholm den 9 April 1803»
Transsumt af Banquens Fiscals^Åmbetes Berdt,
telse, angående de mål och ärenden, som af
lemälde Ftscals-Ambete blifvit bevakade och
handlagde, sedan Relation derom till Rikets
Häglof. Ständers Herrar Revisorer öfver
Stats-Banco- och Riksghlds-Verken, under
den 9 September 18? aflemnades.
Uti ingressen till den Concours-Lag, sorn af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid ofvannämnde
(1818 års) Riksdag antogs och under
den 1 3 Julii 1 818 i Nåder kungjordes, förekom,
mer, att Kongl. Maj:t jemte Riksens Ständer
funnit godt, att, med upphäfvande af Kongl. För.
ordningen om Aftrades-och Förmåns- samt Boskillnads-
Och Urarfva-mål af den 38 junii
3798 och de flere i berörde ämne Utfärdade Författningar,
hvilka ej i 5 Cap. 33 och 43 §§,
särskildt äro undantagne, stadga och förordna
på sätt nämnde Concours-Fag i det följande
innehåller.
Af berörde §§. förmår den förre blott,
att då någon Borgenär är af sådan Lära, att
Banco Utskottets Betänltandem $3
iian éj gitter aflägga Borgenärs-Eden på föréSkrifvet
sätt, dermed Skall förfaras såsom sär»
skildt stadgadt är, öch den sednare, att hvad
Särskildt är förötdriadt tom pröfningen äf Banquens
och andre Allmänna Verks fordringar
i Concöurser, så ock fern förfarahdet i de CortCourser,
der Borgenärer i Sverige egå fordringar
å Ön §:t Barthelerny eller Borgenärer I
berörde Ö hafva fördringär i Sverige, i dessi
fall skall Iähdä till efterrättelses
De undantag från tillämpningen äf Co il*
Cours-Författningarnes allmänna föreskrifter,
söm, efter utfärdahdet äf CönöoursLägårrte
den 26 Augusti 1773 och 28 junii 1798, gehom
Kongl. Brefven den 26 ApHl. iyyfl och
20 Bebrrtarii 1799, i vissa fall, blifvit Banquert
förunnade* äro således, utöm hvad Banquens
Borum angar, i den nya GönCours-Eägen icke
brnnämnda. Att de, det oaktadt, äfven hädanefter
böra af BaUquen få till godo njutas, så
vidt de grunda sig på dess Privilegier, kan
Val, å ena sidan, med hemtad anledning äf
ärtdrä punctert i Kongh Kungörelsen deh 23
JanUarii 1736, påstås; roen, å den åhdrä, tor^
de den här ofvan anförde ingressen till nya
ConCours-Lageti ej utah framgång åberopas,
sorn stöd för ert motsatt tolkning, OCh det syhes
Således Vara angeläget, att till tindan*
rödjande äf ali tvetydighet, ett bestämdt Stadgande
härutinnan, Vid nu irtsttindande Bikstlag,
meddelas, hvarföre Guncdurs Lagens föreskrifter
i allmänhet torde hus Högiofl. Banco*
Utskottet till härmare granskning företagas* på
84 Banco-Utshottets Betunkanderi.
det Höglofl. Utskottet må komma i tillfälle^
att i ett sammanhang hos Rikets Höglofl. Stan.
der föreslå, i hvilka delar undantag för Eanquen
böra ega rum och i hvilka stadganden,
tillägg eller förändringar, i afseende på Eanquerrs
derunder beroende rätt, pröfvas nödige.
De ställen i nya Concours Lagen, hvilka
Eiscals-Ambetet Håller före, vid en sådan granskning
i synnerhet förtjena Höglofl. Ranco-Utekottets
uppmärksamhet, äro :
<l:dra Cap. 6 och 18 §§., angående afträdd
fast Egendoms försäljning.
Enligt Eiscals-Ämbetets omdöme, är det
icke förenligt med Eanquens rätt och de åt
detta "Verk förundte privilegier, hvarken att
försäljningen uppehälles till dess Inställelsedagen
är förbi, då den eljest, enligt Eörfattningarne,
. tidigare kan för sig gå, eller att en
ovillkorlig verkställighet deraf sedermera må
hero af andra Inteckningshafvare.
2.dra Cap. 20, 21, 2 2 och 23 §§., rörande
lyftning för prioriterade fordringar under anslagstiden
eller innan Dom i Concourssaken
gifven är samt om borgens ställande derföre.
Desse §§. kunna ej i anseende till det
särskildta förhållande, som företer sig med
Ranquens Eösörepanter, i hela sin vidd tillämpas
på Ranquen, och hvad beträffar Rorgens
ställande för lyftning i Concourser, så
Synes Ranquen, genom ett bestämdt stadgande
derifrån böra frikallas, på det frågan derom
ej må bero af Sysslotnäns eller Med-Eorgenägers
godtfinnande; varande Ranquen förut, ge
-
Ranco-Utshottcts Betiinkanderit
85
norn Kongl. Brefvet den 20 November 1766,
fritagen från skyldigheten, att i Rättegångsmål
ställa Borgen för kostnad och skada.
5 Cap. 10 §. Vidkommande Inställelse*-'
dag i Concoursmål å Bandet.
Då enligt denne §, Borgenärerne, i fall
Urtima Ting icke äskas, skola kallas till andra
Rättegangsdagen af det Ting, som näst efter
6 månader infaller, är rätta Inställelsedagen
icke hos Banquen känd, förrän Tings-Terminerne
blifva i Allmänna Tidningarne införde;
men dermed dröjes nu understundom och gan.
ska ofta så länge, att Tinget redan är börjadt,
innan Kungörelsen derom i Tidningarne influtit.
Det är således angeläget, att någon viss
tid för Tings-Terminernes kungörande i Tidningarne
utsattes, i likhet med hvad 2 Gap»
2 §. RättegångsBalken stadgar, i afseende på
publication derom inom Häradet. I annat
fall förfelas ändamålet med Kongl. Brefvet d.
12 Augusti 1760 och Banquen sättes ur tillfälle
alt å Inställelsedagen behörigen låta iakttaga
sin rätt.
5 Cap. 11 §• Beträffande särskild kallelse
till Inteckningshafvare och veterlige Borgenärer
i allmänhet.
Om afsigten med detta stadgande, hvad
Banquen angar, skall kunna behörigen vinnas,
är den ytterligare föreskrift nödig, att Domaren
i kallelsen bestämdt utsätter beskaffenheten
och beloppet^ af den fordran, för hvilken
Banquen blifvit, som Fordringsegare i Goncoursen
uppgifven, samt när fordringen grun
-
8(j Banco Utskottets Betänkandet}.
dar sig på Inteckning! hvilka fastigheter b'if*
vit för densamma pantsatte och så vidt ske
kan, i livars namn Länet är upptaget, helst
det täta ombytet af egare till Banquens Pati^
ter och likheten emellan flere Låntagares namn,
Särdeles bland Allmogen, ofta vålla antingen
atf Gäldenären icke igenfinnes i Banquens
Böcker eller att vederbörande stadna i villrå--  dighet, hvilken af Banqnens Låntagare med
lika namn är den i kallelsen omnämnde Cessiqnantep.
—~ Latal ier knnnq således lätt gå
förlorade i följd af de ofullständiga kallelser,
Banque:) nu erhåller, hvilka sällan innefatta
mer än att Banguen blifvit uppgifven som
Fprdringsegare.
Afven synes Domstolarne böra ålägga?
draga försorg derom, att kallelserne i tid af-;
sändas, s| att de kunna komma Banquen till-,
handa åtminstone så långt före inställelsed.
agen, som g §. utsätter för sista införande
deraf i Tidmngarne, till förekommande af de
olägenheter, sorn ett sednare delfående nu.
stundom medför.
5 (]ap. 24, 25 och 40 §§. Om tiden för
anmärkningars framställande mot Gäldenären
och öfrige Borgenärer samt sluteliga utförandet
och bestyrkandet af hvars och ens talan jemte
förbud tpot begagnandet i Högre Batt af
andra bevis än de som vid förste Domstolen
yarit företedde.
Desse §§. konna icke lämpas på Banquen,
sorn jemlikt Kongl. Brefvet den 17 Februarii
174*» eSe? aU> sedan rätte Concours-Domaren
Banco-Utskottets Betcinkänden. 87
dämt emellan öfrige Borgenärerne, hos sitt
privilegierade Forum, Högloft. Kongl. Svea
Hof-Rätt, visa sin fordrans beskaffenhet, hvarefter
Högloft. Kongl. Hof- Rätten har att bestämma,
hvad rum Banquen för samma fordran
bland sine Medborgenärer njuta bör, hvaraf
följer, att det är först hos välbemälde Kongl.
Hof Rätt, som Banquen behöfver fullända sin
bevisning,
5.te Cap. 39 §. angående Handlingarnes
insändande till Hof-Rätten, då Vad emot Råd’
stufvu- eller Härads-Rätts Dom i GoncoursjVlål
blifvit erlagdt.
Vid denna §. synes böra tilläggas, att då
pröfningen af Banquens fordran blifvit till
Högloft. Kongl. .Svea Hof-Rätt öfverlemnad,
böra Handlingarne, eller de delar deraf, sorn
angå nämnde fordran och de ämnen» hvilka
dermed hafva gemenskap, till Högbemälte Kongl.
Hof-Rätt insändas, så vida icke saken genom
Vad blifvit dragen under annan Öfver-Rätt
och Handlingarne icke kunna skiljas; hörandes
dock, i sistnämnde fäll, omförmälde ÖfverRätt,
sedan den i saken dömt, Acten till Högl,
Kongl, Svea Hof-Rätt inskicka,
6:te Cap. 1. §, om redovisning fö.r Boets
förvaltning.
Hen här lemnade föreskrift, att, om Borgenär
vill klandra Sysslomans redovisning,
tvisten derom bör pröfvas af den Rätt, sorn
i saken dömt, torde böra förklaras sålunda;
att om Banquen vill anföra klander mot redo,.
Visningen, Högloft. Kongl. Svea Hof-Rätt bör
SS JBanco-Utskottets Betdnkandm*
idetsama upptaga och afgöra, utan afseende på
hvilken Domstol, sorn dömt i sjelfva Concours-målet.
Slutet af denria §. stadgar ock, att om
Gäldenär gitter visa, att Boet genom’, olaglig
förvaltning tagit skada, densamma skall varda
honom godtgjord, men bestämmer ej af hvilken.
Det tyckes val ligga i sakens natur, att ingen
annan än den, sorn tagit active del i den olag»
liga förvaltningen, kan komma att derföre an"
svara, men det torde dock , till förebyggande
af Bättcgångar, hvarpå man har exempel, bö«
rä tilläggas: ”ä£ den eller dem, som genom
vidtagne åtgärder eller beslut dertill vållande
varit,’’ på det icke Banquen, som sällan karr
deltaga i öfverläggningar och beslut om förvaltningen
af de Bort, deruti den är fordringsegare,
icke oskyldigt må blifva inblandad i dylika
jedovisnings-tvister.
6:fe Gap. J. §. om Borgens ställande, för
hvad som lyftes innan Domen vunnit laga kraft.
Härvid får Bissals - Ämbetet allerödmjukast
åberopa, hvad förut är anlördt 1 frågan
om Borgen för lyftning under anslags-tiden.
6.te Cap. 5. §. rörande ränta för prioritet
rade fordringar.
I 20. §. 2. mom. af 1798 års Kongl. Stadga
om Coneourser, förordnades, att ränta på intecknad
fordran icke fick tilläggas förmåns-rätt
för flere än 3:ne år, eller Bångifvaren för hvad
han derefter för längre tid af räntan låt blifva
innestående, ega annan rätt till betalning, än
ointecknade fordringar tillbom; och i gvar pä
1Banco-Utskottets Bet link anden* 8*
Herrar Banco-Fullmägtiges underdåniga hem*
ställan, om icke i anseende dertill, att obetaidte
interessen, å Banquens intecknade lÅn,
icke möjligen kunde för de flere dervid stadgade
omgångar, inom Irenne år fran sista betalnings
- dagen, indrifvas, Kongl. Maj:t i nåder
skulle täckas förunna Banquen frihet och
undantag från hvad omförmälde §. och morn,
uti Concours-Stadgan, rörande denna omständighet,
! allmänhet föreskref, behagade Kongl.
Maj:t, genom här ofvan åberopade nådiga Skrifvelse,
af den 20 Februarii 1799,1 nåder förklara,
att Kongl. Maj:t icke ansåg nödvändigt
att bevilja något undantag för Banquen från
tillämpningen af Concours-Lagens allmänna föreskrift
härutinnan, enär en tid af frenne år
lemnade Banquen tillräckligt rådrum, otn ej
att indrifva den förfallne räntan, åtminstone
att om dess utkräfvande i laglig ordning åtgärd
vidtaga, i hvilket sednare fal! den en sådan
ränta tillhörande förmåns-rätt icke förlorades,
ehvad medlen derefter förr eller sednare in,-  flöte, hvarom , till undanrödjande af olika begrepp,
Kongl. Majit jemväl lät afgå Bref till
samtlige Dess och Rikets Hof-Rätter.
Genom denne nådiga Förklaring, jemte
ordalydelsen i 1798 års Concours-Stadga, har
Banquen således hittills varit tryggad mot förluster
; men då ofvanberörde Gap. och §. af
nya Concours - Kagen bestämdt innehåller, att
förmåns.rätt till ränta för intecknad fordi an,
sorn före Contour sens början upplupen är, ej galler
för längre tid än tre år, kan Banquen
qq Bartea • Utskottets Betänkanden,
hädanefter icke hoppas att blifva skadeslös i
detta hänseende, sä vida icke Kongl. Majtt
och Rikets Ständer täckas förändra detta stad*
gande, i öfverensstämmelse med 1798 års För*
fattning och den deröfver i nåder meddeldte
Förklaring, helst det med exempel lätteligen
ian visas, att oaktadt ali använd uppmärksam*
Ret och drift af så väl Ranquens egne Tjenstemän,
som vederbörande Domare, och fastän,
inga ovanliga händelser i öfrigt inträffa, en
Ranquens fordran, för hvilken ränta i rätt tid
Uteblifver, icke kan hinna att genom Pantens
försäljning å Råneo-Auction, inom frenne år,
från sista nöjaktiga Ränfg-liquid, indrtfvas;
hvaremot om under Eagfa rten eller vid Auctionen,
någon tvist e ler annat hinder af hvad
beskaffenhet sorn he st skulle uppkomma, tiden
inom hvilken den pantsatte Egendomen kan
blifva försåld icke möjligen står att beräkna.
8-de. Cap, 6. §. angående efterlefvande Ma*
kas ansvar för Roets gäld.
Meningen med stadgandet i denna §•; att
Enka, som Egendomen rätteligen afträdt, njuter
befrielse från ali gäld, sora under äktenskapet
tillkommit, ändå att lion och Mannen, en
för begge och begge för en, sig till gäldens betalning
förskrifva hafva, synes vara, att all
den Egendom Enkan vid cesslons-timman eger,
bör användas till godtgörande af de skulder,
till hvilkas betalande hon på anförde sätt
jemte Mannen sig förbundit, så att befrielsen
endast afser nennes framtida! ansvar med
dtft Egendom, hon sedermera kan ärfva eller
Banco ZJtskottels Betänkt aT\<ler\r g i
förvärfva. J2n bestämd förklaring i detta hänseende
torde dock vara nödig, helsten motsatt
tolkning skulle för Banquen och särdeles
för Banco- Disconten blifva af ett menligt in’
flytande. Och slutligen
g. Cap. 2. §. rörande särskildt underrättelse
till Inteckningshafvare ochsVetertige Borgenärer,
om utfärdade års-stämningar.
Hvad Fiscals - Ämbetet vid 5 Cap. 11 §.
anfördt, angående angelägenheten af fullständige
Kallelser och deras tidiga insändande,
gäller äfven här.
Uti den under samma dag, sorn Concours»
Hagen, eller den 13 Julii 1818, af Kongl.
Maj:t i nåder utfärdade Förordning, angående
Inteckning i Fast Egendom, förekommer ock
åtskilliga stadganden, gom i mer och mindre
mån medföra olägenhet för Banquen och särdeles
för dess Låntagare och Med-Borgenärer;
Dock som Herrar Banco - Eullmägtige redan
Jios Kongl. Majit gjort underdånig framställ,
rung, rörande de vigtigaste af dem, anser Fiscals-Ärnbetet
sig böra uppskjuta med vidare,
yttrande härutinnan , intill dess F*scals Ämbetet
erhåller del af Kongl. Majus, öfver nämn^
de framställning, snart förväntade nådiga Beslut,
då Eiscals-Ämbetet uti särskildt Memorial
torde i ett sammanhang få anföra hvad i
anledning af Intecknings-Fprordningen kari
yara att andraga,
Genom nådig Skrifvelse till Herrar Banco
Fullmägtige, af den 22 December 1818, hat?
Kongl. Majit i nåder förklarat, gtt med de i
9 -
Banco^Vlskolteis BetXiikanden.
afseende å Banquens Forum gällande Författningar
öfverensstämmer , att blott de Banquen
rörande inål, hvilka innefatta sådane tvistiga ämnen,
som tillhöra Domarens pröfning, böra afKgl,'
Svea Hof-Rätt upptagas och afdömas; men att
i öfrigt alla mål rörande frågor, hvilka angå
verkställighet af redan gifna beslut och hvad
i sammanhang dermed yppas, böra till vederbörande
Exeeutorers handläggning öfverlemnas;
i följd hvaraf Kongl. Maj:t icke funnit
6kä 1, att i nåder bifalla Herrar Banco-Fullmägtiges
underdåniga framställning, att enär vid
executiv försäljning af en i Banquen beländ
Egendom eller disposition af köpeskillingen för
densamma, Banquens rätt antingen af Gäldenäler
eller Med-B;orgenäter sättes i fråga; Kongl.
Maj:ts Befallnigshafvande ej måtte ega att deröfver
meddela Utslag, utan, med Handlingarnes
insändande till Banquen, öfverlemna pröfningen
deraf till Högloft. Kongl. Svea Hof Rätt.
Banquens rätt i dylika fall kommer således
att pröfvas vid ofta aflägsna Executionssäten,
der Banquen antingen icke har något
Ombud eller med kanske icke ringa kostnad
nödgas anlita fremmande biträde.
Denna olägenhet är dock mindre betydlig,
enär Banquen alltid eger öppet, att inom
Trettio dagar efter delfåendet, besvära sig
öfver Konungens Befallningshafvandes Utslag,
derest det gått Banquen emot; men ej mindre i
förenämnde händelseän i andra mål rörandeBanquen
, som af Kongl. Majus Befallningshafvande
afgöras och hvilka, sedan Lagsökningarna
Banco•Utskottets Betänkanden.
S3
för Odlings-Lån kommit i gång, icke äiro fåj
måste besvären fullföljas hos den Kongl. Hofrätt,
under hvars Jurisdiction Executorn hörer,
och i anseende till den korta tid, sona i
30 Cap. i §. Rättegångs-Kalken är bestämd för
Rev isions-sökande, är det icke möjligt att Rariquen
så tidigt kan erhålla kännedom om de
beslut, Kongl. Hof-Rätterne utom Slockholm,
i sadane besvars-mål, meddela, att Ranco-StyStyrelsen
kan hinna pröfva om Revision bör
besökas eller icke. En så beskaffad pröfning är
dock i 24. §• af Resolutionen den 23 Junii.
1711 föreskrifven , enär deruti stadgas, att
Revision ej må sökas, utan föregången anmälan
hos Herrar Bancö - Eullmägtige och Cornmissariatet,
samt framställande af skälen pro
et contra.
För att undanrödja det äfventyr af fataliernes
förlust, eller åsidosättande af nyssnämnde
Resolution genom öfverlätande åt AdvocatEiscalerne
i sist omförmälte Kongl. Hof-Rätter,
hvilka der bevaka Ranquens talan, att
sjelfve bedömma , om Revisions-sökande bör ega
rum eller ej, som af ofvananförde förhållande
blifver en följd, synes det således böra
stadgas, att besvär Öfver Executorernes Utslag
i mål, som röra Ranquen, alltid böra fullföljas
hoS Ranquens priviligierade Forum, Kongl.
Maj:ts och Rikets Hög'ofl. Svea Hof-Rätt, utan
afseende på under hvilken Kongl. HofRätt
Executorn eljest hörer, eller ock tiden
för Revisions-sökande i de andre Kongl. HofRätterne
i anseende till Ranquen förlängas.
94 Banko* UtskoitetÉ Bctiinkandehi
N:o 6.
/ . ' ■
Ankom den 24 April 1825.
Rikets Ständers Stats- öch Banco-Utskötls Béi
tänkande till Rikets Högloft. Ständer, i anledning
af Motiöner inom Vallöf.. Borgareoch
Hedera- Bönde Standert, rörande ytterligare
allmänna anstalter för Sedelvexling i
Landsorterne, jemte dem bom redan ftnnaå
vidtagne-.
np . ,
■J- vänne särskilde, inom Vällofh Borgare-Stari*
tlet af Herr E. Leffler, och hos Hederv. BondeSlåridet
af Riksdags-Fullrnägtige ifrån Orebrd
Län, Pehr Pehrsson, Olöf Andersson foch Jonas
Jansson, väckte Motiöner i detta ämne, hafva
blifvit remitterade, den förstnämnde tiil Statsöch
Bancö-Utskotten och deri sednare ensamt tili
Banco-Utskotteb
Under anförande äf jjerehandä olägenheter,
genom bristande tillgång i Landsorterne, till utbyte
eller för vexling af slitne småsedlar, och
med förmälan, att de åtgärder, söm vid föregåen*
de Riksdagar till afhjelpande deraf vidtagits, icke
skola uppfyllt deras bestämmelse, ej eller deri
tillgång, sorn efter sista Riksdag funnits i Landh
Ränterierne till utbyte af sådäné sedlar svarat
fernot behofvét, hafva förslag, blifvit framställde,
äf Herr Leffler: att tjenlige anstalter måtte fogas
till en mera utvidgad invexling af gamle
förslitbe Sedlar, så val Banquens, sorn fock Riktgälds-Cohtoirets,
i fall desse sednare kömino att
Banco-Utskottets Betänk anden. 95
x allmänna rörelsen fortfara; hvilken för vexling
borde sträcka sig äfven till 20, 10, 5, 3 och 2
Riksdalers Sedlar, och besörjas uti Ränteriernej
samt något skäligt arfvode, af Banque» och Riksgälds-Contöiret,
utbetalas till Räntmästarne för ett
sådant extra besvär. Och utaf Bonde-Ståndets
ofvaniiämnde Riksdags-Fullmägtige, hvilkas Motion
har afseende endast på Banquens Sedelmynt i
ätt BanqUen inåtte hos någon tjenlig person inom
hvarje Rän, t. eX. Räntmästaren, nedsätta en
efter ortens rörelse och behof afpassad summa, af
alla slags smärre sedlar från 10 R:drs till och
med 8 sk.-s valeur, samt denne persons arfvode
beräknas efter Samma grundet, sorn för Remisslage
vid insändande af Allmänna medel äro bestämde;
då till förekommande af missbruk, vederbörande
kunde åläggas en sträng månadtlig coUtroll,
och Kongl. Majrts Befallningshafvande dessutom
anmodas hålla liand deröfver, ait invexlin-i
gen i jemn ordning och med opartisk redlighet
förvaltades; eller ock annan controll i detta afseende
föreskrifvas, som af Barico-Utskottét ansågeS
lämpelig.
Utskotten få, i anledning af hvad sålunda
blifvit framstäldt, lemna Rikets Höglofl Ständer
den upplysning, att sedan i följd af fattadt Beslut
vid sista Riksdag, anhållan genom Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af den 11 Junii
I818 (Bill. till Riks. St. Prof. lo Sami. pag»
45 3 ) hos Kongl. Maj;t gjordes, i afseende å ett
Underlättadt utbyte af förslitne Banco-Sedlar i
Ortefne, så har Kongl. Majit, efter derom af DesS
Och Rikets Stats-Clontoir framstäldt förslag, funnit
96
Banco- ZJtskottets Bttankariden.
godt i Kader förständiga Dess Befallningshafvaii?
der att noga tillse, det uppbördsmännen ej måtte,
för egen beqväm]ighets skull, göra svårigheter vid
emottagande af de skattskyldiges betalningar i met
eller mindre slitne småsedlar, utan tvärtom dem
villigt härutinnan till handa gå; hvaremot åter
nya smärre Banco Sedlar borde ifrån Kongl. Stats»
Contoiret, vid de till Orterne skeende remisser utspridas;
-äfvensom Kongl. Maj.t tillika ålagt DesS
Befallningshafvande!', att genom successiv omvex»
ling, med biträde af Kongl. Stats-Contoiret, stan»
digt uti Kand t-Ränteri erna hålla tillgänglige fbr
Allmänheten i ä 2000 R:dr i nya Banco- eller
Riksgälds-Sedlar, att emot gamle och förslitne
utbytas. Om hvilket allt, till iagttagande af
hvad dervid på Kongl. Stats-Contoirets åtgärd
ankomme, Kongl. Majit uti Nådigt Bref af den
2 2 Maji 1819, Stats-Contoiret förständiga!.
Kongl. Stats-Contoiret har sedermera, uppå
inkomne skrifvelse! från Kongl. Majds Befallningshafvander
i åtskillige jLän, angående Små*
sedlars för vexling, gifvit dem tillkänna, att de
egde med Bosten till Kongl. Stats-Contoiret in*
sända Ett. ä Två Tusende Rulr till omvexling,
hvarefter lika summa i nya småsedlar med omgående
Post skulle blifva dem tillsänd; och att,
sedan större Sedlar, eller förslitna af mindre
valeur blifvit vid Kändt Ränteriet invexlade, des*
sa finge till Kongl. Stats-Contoiret insändas, för
att utbytas mot nya, samt dermed fortsättas successive,
i den mån behofvet kräfde.
Uppå anmälan af Kandt.Räntmästaren i Gö*
t he*
BancO'Uiskottcts Betänkanden, 97
thebotgs och Bohus Län till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
derstädes, om hinder och svå~
righeter, sorn skola mott vid verkställigheten af
den, i följd af Kongl. Maj:ts ofvan åberopade
Nådiga Bref, Landt-Räntmästarne ålagde invexling
af förslitne småsedlar emot nya, gjordes samma
ar 1819, af Kongl. Majus bemälde Befallningshafvande,
hos Kongl. Majrt underdånig hemställan,
att antingen denna invexling måtte inskränkas
dertill, att Räntemästaren endast i Allmänna
Uppbörden skulle emottaga förslitna Sedlar, eller
ock aflöning bestås för det biträde han, i verkställigheten,
af den säräkilde invexlingen, erfordrade?
öfver hvilken hemställan Kongl. Stats-Contoitet
sig yttrat och anfört.- att den af Kongl. Majit
pubudne förenämnde anstalt, tili förslitne Småsedlars
invexling i Landsorterne, äfven så väl i
■Götheborgs och Bohus Län, som i de öfrige
Länen, borde kunna verkställas utan att medföra
de hinder och olägenheter nyssbemälde Räntemästare
uppgifvit, eller fordra särskildt lönadt biträde;
allenast med iagttagande deraf, att för den
successiva vexlingen i Ränteriet åt Allmänheten,
bestämdes vissa dagar, en eller 2:ne i veckan, då
Räntemästaren i Götheborg, ehuru han hade trägnare
göromål än de fleste andre, kunde vara ledig
att derom besörja, utan att hindra3 i sine
öfrige befattningar? heldst om ock berörde in.
vexling, till en början, och intill dess de Undet
en längre tid i omlopp kornne och förslitne smärre
sedlarne i denna ort kunde ombytas, medför?
de för Räntrnästaren någon tillökning i göromå.
Bihang till Riks, Ht. Prat, ane Sami, jV:o 7,
g8 Banco-Utskottets Betänkanden.
len, derifrån han icke mer än Ämbetsmän i
allmänhet borde sig undandraga, då Kongl.
Maj:ts ech Kronans tjenst det kräfde, densamma
likväl snart skulle ininskas och blifva foga
betydlig; på hvilka grunder Kongl. Stats-Contoiret
ansett den gjorde hemställan icke förtjena
vidare afseende, utan tillstyrkt, det Kgl.
Majus Befalningshafvande måtte i nåder anbefallas
att, efter omständigheternas föranledande,
såsom lärnp'igast funnes, utsätta viss tid
å en eller tvänrie dagar i veckan, då det skulle
Räntmästaren såsom en tjenstepligt åligga, att
besörja den af Kongl. Maj:t stadgade in vexling
i Xiandt-Ränteriet. Och förklarade Kongl.
Maj:t, uti nådig Skrifvelse af d. 23 Sept. 181g,
sig hafva bifallit denne Kongl. Stats-Contoiret s
hemställan, samt derom låtit Dess Befalningshafvande
i Götheborg förständiga.
Är 1820 väcktes fråga hos Kongl. StatsContoiret
af Kongl. Majus Befalningshafvande
på Gottland, örn föreskrift i afseende på invexlingen
af förslitne småsedlar, till förekommande
af förlust, i fall desse sedlar derefter
skulle blifva i Banquen casserade, såsom oduglige;
i anledning hvaraf Kongl. Stats - Conloiret,
som inhemtat, att beloppet af sådane casserade
sedlar från Wisby Ränteri, utgjort 24-  skillingar B:co, såsom svar å Kongl. Majtts
Befalningshafvandes Skrifvelse, till Dandt-RänU
mästarens förständigande, meddela: att, då Sedlar
till invexling inlemnades, hvilka voro så
skadade, att Räntmästaren med säkerhet ej kunde
bedörnma deras läglighet, de samma, ej
Banco Utskottets Betänkandert. 99
annorlunda an reservations-vis borde emottagas,
och innehafvaren derå teckna sitt namn,
på det att derest Sedeln såsom falsk, i vederbörande
Verk casserades och sålunda återginge,
valuta derföre icke matte utgifvas.
Hos Kongl. Majit har för öfrigt Dess Befalningshafvande
i Vermlands Dan, till nådigt
bifall, år 1821, anmält, ett af Auditeuren vid
Vermlands Falt jägare - Regemente , J. G. Darsson
gjort anbud, att inom detta Dan hålla nya
Srnå-sedlar Allmänheten tillhanda, dels emot
utbyte af gamle söndrige och förslitne, och
dels till vexling af större Sedlar, så framt
han af Statens medel ständigt finge innehafva
?ooo B:dr B:co , och dessutom biefve berättigad
att af dem, som med vexling betjenades,
erhålla en lämplig ersättning för sitt besvär;
hvilken vexl ings-anstalt Kongl. Majit på de
af Kongl. Stats-Contoiret, uti afgifvet underdånigt
Utlåtande, anförde grunder, ogillat, med
förständigande till Kongl. Majus Befalningshaf
vande i Vermland, att, på satt genom Kgl.
Brefvet af den 22 Maji 1819 funnes i nåder
föreskrifvet, befordra tillfälle för Sedel-vexling
inom Dånet, genom vederbörande Tjenstemän.
Till hvad belopp förenämnde så val genom
Stats-Verket beredde utvägar, som de i
Rikets Ständers Banque vid anmälan tillgänglige
Förskotts.surnrnor , blifvit efter sista Riksdag
för de särskilde Dänens behof begagnade,
är att inhämta af följande Tableau *!).
*) Meddelas å ett särskildt Blad,
löo Banco Ut slottets Betunkanden.
Häraf, jämte hvad i det föregående blifvit
anfördt, lära Rikets Högh Ständer finna fullkomligen
utredt, att sådane anstalter, både från Stats -  Verkets och Banquens sida, före detta finnas vidtagne,
som, derest de i mån af hvarje Rands*
orts behof, blifva af Vederbörande Rans-Styrelser
begagnade, fullkomligen kunna afhjelpa den
öfverklagade svårigheten, att i Otterne få emot
nya utbyta gamla och förslitna Sedlar; och att,
då enligt Kongl. Stats - Contoirets här ofvan åbe*
ropade tillkännagifvande, både större Sedlarne och
förslitne af mindre valeur kunna till Kongl. Stats*
Contoiret för utbyte insändas, samt Randt-Ränterierne
i Riket fått sig uppdraget, att verkställa
Sedel-vexlingen, utan att något särskildt arfvode
derföre till Räntemästarne ansetts lämpligt ellef
nödigt, det följaktligen helt och hållet beror på
hvar och en Randsorts Styresman, att för dess
innevånare bereda erforderlig tillgång på nya både
Banco- och Riksgälds-Sedlar , så att några an*
dra anstalter, än de sorn redan finnas för detta
ändamål, icke äro erforderlige. Men då, vid betraktande
af den verkan desse vidtagne anstalter
medfört, det visar sig, att åtskillige Rans-Styrelser,
blott till ringa del, och uti åtta Rän, Stockholm
oberäknadt, alldeles icke begagnat de Utvägar,
som blifvit beredde, hvarigenom innevånarne
i desse Rän alltså torde hafva' saknat ett erforderligt
biträde härutinnan, likasom det kan förmodas,
att Allmogen i flere Rän, kan hända till en
stor del, ej eger nödig kännedom om sjelfva anstalten;
så, och enär föreskrift om vexlings förrättande
å visse eller arne dagar i veckan hittills
Banco Utskottets Betänkandetiioi
endast blifvit X,äns-Styrelsen i Götheborgs och
Bohus Län meddelad, genom Kongl. Maj;ts nådiga
Skrifvelse ;if den 23 Sept. lSig janse Utskotten
sig böra föreslå, att Bikets Ständer hos Kong!,
Majit i underdånighet anhålla, det Dess Befalningshafvander
må blifva förständigade, ej mindre
att på sätt redan är föreskrifvit, ständigt hålla
Ett ä Två Tusende B:dr nya små-sedlar i beredskap
å Ränterierne, för utbyte mot gamla och
förslitne Sedlar, än ock, att visse dagar, en eller
tvänne i veckan, blifva af dem bestämde och till
allmänhetens kännedom kungjorde, för verkställandet
af ett sådant Sedel-utbyte, hvilket, enligt
hvad i den delen förut är anbefaldt, skulle tillhöra
Ränternästarne att bestrida, utan någon särskild
ersättning för detta besvär, sorn måste minskas
efter hand, då nya Små-sedlar genom berörde
anstalt hunnit blifva i rörelsen utspridde. Och
underställes detta vördsamt Bikets Ständers upplysta
bepröfvandehvarjemte en Ledamots särskilde
tankar, enligt derom gjordt förbehåll, bifo*
gas. Stockholm den i8 April 1823.
Utdrag äf Protocollet, hållet hos Rikets Högloft.
Ständers Banco- Utskott den y -ri’
pril 1823,
S, D. Herr Leffler anförde t _
’’Då jag medgifver att de anstalter Riksens
Ständer vid 1818 års Riksdag vidtagit , och Högl,
Utskottet nu ytterligare föreslagit till befordrande
af invexlhug, utaf förslitne Banco- och Riksgäldss
10*
Banco-TJttkotlets Be cinkinlert.
Sedlar, uti Landt-Ränterierne, hvad de fleste Provinser
angar, motsvarar ändamålet; kan jag likväl
icke öfvertyga mig derom, att desse anstalter göra
tillfyllest uti Götheborgs Stad oell Läkt. Dä
Staden har nära 20,000 innevånare, då derstädes
beständigt sammanträffar, ofta till stor mängd,
allmoge från de 3:ne nästgränsande Provinser:
Halland, Bohus Län oell Vestergötland ? flå en
vidsträckt Skärgård åt sjösidan omgifver Staden,
hvars innebyggare nära sig med fisk, och hvilka
under denna handtering högst illa medfara små.
sedlarne, dem staden sedan får mottaga,/ lärer af
allt detta sammanlagdt, oberäknad! handels-rörelsen,
nogsamt finnas, att behofvet af omvexlingen
skall uti Götheborg vara, näst Stockholm, störst
i hela Riket, och så stor, att man icke skäligen
bör ålägga Räntmästaren, som, enligt hvad Kgh
Stats Contoiiet vidgått, förut har mer att göra än
i flera andra Län, denna skyldighet utan någon
ersättning, helst den gör det till ett behof för
honom att dertill hålla en medhjelpare. Då man
derjemte äfven besinnar hvad deri dagliga utvexlingen
af - små-sedlar uti Binquen, af hvilken
Stockholms Stads innevånare nästan ensamt draga
fördel, kostar samma Verk, förmodar jag det finnas
billigt, att någon penninge-ersattning lemnäs
ifrågavarande Räntmästare för sin möda med omvexlingen
af Banquens små-sedlar. Man kan visserligen
invända, att Banquen irigen fördel häfver
afen sådan anstalt, utan endast kostnad, men
derpå lärer skäligen kunna svaras, att förhållandet
är enahanda i Stockholm, och att hvad som
finnes rätt och billigt å ena matte ock vara det
Banco ' tskottets Betänkanden, 105
å andra stället. Jag är öfvertygad derom, att Banquen
årligen vinner på sina sedlar derigenom, att
en hop gå förlorade eller blifva så åtgångne, att
äfven Banquen icke inlöser dem. Det kan icke
vara meningen att befordra denna vinst, hvilket
folket da skulle på sin bekostnad bereda. Snarare
är det en billig pretention, att det mynt vi hafva,
då det icke är metalliskt och således lätt förderfvadt
, må utan svårighet kunna utbytas innan
det bl ifver odugligt, och det på dens bekostnad,
sorn utgifvit detsamma. Jag vågar således ödmjukligen
föreslå, att Räntmästaren uti Götheborg
måtte tilläggas något årligt arfvode för detta sitt
besvär, i förhållande till Utvexlings-Casseuremes
löner i Banquen, och det förhållande som kan
vara emelian deras göromål och Räntmästarens.”
Enligt gjordt förbehåll skulle Herr JLefflers
afgifne yttrande åtfölja det i fråga om ytterligare
allmänna-anstalter för Sedel - vexling i Landsorterne,
till Rikets Högh Ständer afgående Betänkande.
Ar och dag, som ofvan.
lii fidem Protocolli.
G. Hdsingius.
N:o 7.
Ankom dom 29 April 1823.
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer, angående
någon förändring i Betalnings grunderne
för det Banco Lån, so/n till iståndsättande
af Uddevalla Stads af brände publike Byggnader
blifvit vid 1812 års Riksdag beviljadt.
104 Banco-Uts&ottets Betftnianden,
Uti ett från Vallöf!,, Borgare-Ståndet till Banco»
Utskottet remitteradt Memorial, har Riksdags-Fullmägtigen
fihr Uddevalla Stad, M. Bagge, anhållit,
att, enar det vore alltför kännbart för nämnde
Stads Borgerskap, att utgöra den årliga inbe-*
talningen å det vid 1812 års Riksdag Staden
beviljade Banco-Eån, stort 35,000 R;dr, hvilken
inbetalning, beräknad efter primitiva beloppet tili
4 procent lanta och % procent Capital-afbetalning,
uppginge för hvarje §r till 1,500 R:dr Banco, nämnde
Rån, hvaraf nu i Capital funnes återstå omkring
21,000 R:dr, måtte, genom inbetalning fa
nedsättas till jernnt 20,000 R:dr och sistnämnde
summa ifrån innevarande års slut antagas såsom
grund, för beräkning af den framdeles utgående
Räntan och Capital-afbetalningen; förbehållande
Motionairen derjemte för Staden öppen rätt, att
under Riksdagens lopp få föreslå annan säkerhet
för detta Rån, än den Banquen nu innehar, i
händelse anledning dertill skulle finnas.; äfvensom,
att, derest Städerne Norrköping och Borås skulle
erhålla Rån i Banquen på förmånligare vilkor;
än som blifvit Uddevalla Stad beviljade, sistnämnde
Stad måtte få tillgodonjuta en lika förmån.
Ehuru den af Herr Bagge föreslagne förändring
i betalnings-grunderna komrne att medföra
den påföljd för Banquen, att Tio års längre tid
åtgår, innan Rånet är till fullo liqvideradt, ärt
med bibehållande af det förut stadgade betalningssättet
erfordrades; likväl och då säkerheten för
Banquen blifver enahanda, sorn förr och i det
hänseendet ingenting äfventyras, finner Banco
-
Banco-ZJtsköttets Betänkanden, 105
Utskottet ej något hufvudsakligt hinder mot medgifvande
af den förändring, som i ofvanberörde
måtto blifvit föreslagen; och torde Ifikets Ständer
alltså finna godt besluta, att, så vida Capital
beloppet af Uddevalla Stads Banco-Lån, genom
erforderlig betalning före innevarande års slut
nedsättes till eller under 20,000 R:dr, den arli.
ga inbetalnings-skyldigheten i Bärna obh Capital,
procerlt för framtiden får beräknas till 6 för hundrade,
af nyssnämnde summa och således blifva
j 2 o 0 R:dr årligen.
Öfver hvad Herr Bagge vidare andragit, finnér
Banco-Utskottet sig för närvarande ej kunna
i något utlåtande ingå,
Och underställes detta vördsamt de respectiye
Ståndens upplysta pröfning och godtfinnande.
Stockholm den 26 April 1823.
N:o 8.
Ankom den 2 Maji I8i3-
Betänkande i anledning af en frän Hedervärda
Bonde-Ständet remitterad Motion, angående,
anstalter till bejordrande af Norrskt Mynts,
gångbarhet i Sverige,
I^-iksdags Fullmägtigen från Värmlands Län och
Nordmarks Härad, Anders Nilsson, har uti ett
från Hederv. Bonde-Ståndet till Banco-Utskottets
utlåtande remitteradt Memorial anfört, att deta
io6 Banco-Utskotlcts Betänkanden.
fria handel emellan Sveriges och Norrlges undersåtare,
som genom Kongl. Commerce-Collegii
Kungörelse af den 21 Maji i82i, om transporter
till Norrige landvågen ofver gränsen, af de
till utförsel i allmänhet tiIlarne varor, blifvit lofgifven,
öch sorn, särdeles för den vid gränsen
boende allmogen, varit af ett ganska förmånligt
inflytande, likväl, så vidt den icke kunde ske i
jemt varu-byte, i märklig måtto försvårades af
det olika myntet o h sedelvärdet; Svenske innevånarne
kunde hvarken så noga känna skilnaden
emellan Norrske och Svenske penningen, eller
rätt begagna sig af den förre, då den icke ernottoges
här i landet i uppbörd eller lagliga 1 icjvider
, hvadan ock mer än en gång skal! hafva
handt, att personer, som i handom egt och erbudit
full valuta i Norrska sedlar, likväl måst
se sin egendom utpantad och försåld. För handelns
lifligare gång och gränse allmogens trefnad,
som båda skulle befordras, om berörde olägenhet
undanröjdes, hemställer Riksdagsmannen om icke,
derest ett visst Cours.förhållande utstakades, Norrske
Banco-sedlar skulle utan fara kunna antagas
i uppbörden inom gränser- provinserne; men derest
detta förslag skulle möta hinder, yttras den
förmodan , att Regeringen, i fall underdånig hemställan
af Ståndet derom gjordes, skulle finna
lämpligt, vid Kandshöfdinge-Sätet, i hvarje af
desse landskap, låta inrätta ett Vexel-Contoir, der
allmogen utan vidlyftig omgång och utan fruktan
för prejeri kunde fa bortbyta sine innehafvande
Norrske sedlar eller mynt emot Svenska penningar.
Banco.TJiskolteis Betänkanden.
Vid behandlingen af detta ämne har det ej
undfallit Banco-Utskottet, att de anstalter, sorn
uti Motionen äro föreslagne, hvarken kunde blifva
beroende af någon Banco-Styrelsens åtgärd,
eller på Banco-Verket egentligen komma att ega
något inflytande; men d", enligt Remissen, Banco-Utskottets
utlåtande ofver den väckte frågan
blifvit äskad-t, finner Utskottet sig brira till Rikets
Ständer yttra den öfvertygelse, att i fall Norrska
penningar i Sverige och Svenska i Norrige, finge
inom gränse-provinserne antingen i Kronans uppbörd
emoitagas, eller ock ett visst Cours - förhållande
.bestämdes, hvarefter de sinsemellan kunde
utbytas, en sådan tillåtelse visserligen skulle i
allmänhet förmånligt verka på handelns friskare
lif, närma Sveriges och Norriges innebyggare till
hvarandra, och fastare knyta vänskapsbandet Nationerne
emellan. Med afseende hvarå, Utskottet
får till Rikets Ständers närmare bepröfvande öfverlemna,
huruvida det icke vore lämpligt, att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t gjorde underdånig'
framställning i detta ämne, med anhållan,
att Kongl. Maj:t i nåder täcktes vidtaga sådane
anstalter, hvarigenom de åsyftade nyttiga ändamålen,
så vidt ske kan, måtte i denna del blifva
befrämjade.
Banco-Utskottets härom yttrade tanka underställes
vördsamt de Resp. Ståndens vidare pröfning
och upplysta godtfinnande.
En Uedamots särskilde tankar bifogas, enligt
derom gjordt förbehåll.
Stockholm den a6 April 1823.
io8 Bonco-UisAottets Betflnianden,
Utdrag af Protocollet hälle t hus Rikets Högt,
loft. Ständers Banco-Utskott den a 6 Åpril
1823.
S, D. Vid justeringen af det Betänkande,
som till Rikets Högh Ständer skulle afgå, i an»
ledning af en från Hederv. Bonde-Ståndet remitterad
Motion, angående anstalter till befordrande
af Norrskt Mynts gångbarhet i Sverige, utlät sig
Herr Presidenten Friherre Wirsén: ’’Jag har ej
i Hdgl. Utskottets Pleno dfvervarit eller deltagit
i det Beslut, hvarpå nu uppläste Betänkande
grundar sig, och kan således deremot ej göra
någon anmärkning; likväl och då samma beslut
afviker från Beredningens Förslag, anhåller jag,
att mitt afgifne yttrande på Beredningen , innefattande
den upplysning , att en fråga af lika beskaffenhet
ej längesedan hos Kongl. Maj:t förevarit,
måtte få åtfölja Betänkandet till Rikets Ständer.’
Berörde hemställan bifölls; och var Herr
Friherrens och Presidentens åberopade yttrande,
af innehåll, som föijer:
”Desse nu företedde afskrifter af Handlin*
gar från Kongl. Stats-Contoiret, upplysa, humle»
des, sedan Kongl. Majds Befalningshafvaode I
Vermland, till Kongl. Majit insändt Holmdals
Sockneboers i berörde Län underdåniga ansökning,
om rättighet, att vid Krono-utlagornas afbön
dande få begagna Norrskst mynt, efter den Cours»
beräkning, som derföre kunde i nåder bestämmas,
och Kongl. Majds bemälde Befäl ningshaf»
vande med sitt förord understöda Socknebqernes
anhållan, med hemställan, att lika förmån matte
BaftCö-Utskottets HetUniandett. 309
bevilja* hela Nord marles och Jösse Härader, hvilka,'
Såsom gränse orter emot Norrige, i allmänhet vidkännas
samma olägenheter, som Holmdals-boerne
åberopa*; så liar Kongl. Stats - Contolret, hvars
Utlåtande öfver ansökningen blifvit i nåder inför-1-  dradt, anfört: att Holmdalsboerne allt hittills 1
Svenskt mynt Utgjort sine utskykler; att de sjelf,
ve erkänt det vara en förmån, som dem vederfarits,
genom tillåtelsen att sälja timmer och skogseffecter
till Norrige, och att de derigenom således
voro satte i bättre vilkor än förut, samt i
följd deraf egde större förmåga att afbörda sig
sine skyldigheter emot Staten; att, om emedlertid
dem skulle tillåtas utgöra sina Krono-Utskyl.
der i ett fremmande mynt, underkastadt ett varierande
värde, sådant vöre, i den mån det ulfö]
le med förlust för Staten, en eftergift på de
öfrige skattdragandes bekostnad, och i motsatt fall
åter, ett betungande för 9ökanderne, som det icke
vore lämpligt för Staten att låta dem vidkännas;
att en omsorgsfull Läns Styrelse vöre i bästa tillfälle
att, genom ortens Uppbördsman eller på annat
sätt, gifva allmogen hänvisningar, huru den,
för sig förmånligast matte kunna omsätta det fremmande
myntet, och att derjemte, i transactionerne
på gränse orten vid ömsesidiga marknader, der
produeterne utbyttes, minsta svårighet borde uppstå
att deröfver liqvidera; hvadan Kongl. StatsContoiret
ansett sig icke kunna tillstyrka, att 1
Svenska uppbörden inblandas Norrskt mynt, helst
summorne ej kunde controlleras och tillfälle derigenom
uppkomme, att, på räkningen af gränseallmogens
utskylder, föra hvad rätteligen dit icke
ilo Banco-Utsköttets Betdnkanden.
hörde, derest Cours förhållandet lemnade någon
fördel vid levereringen af Norrskf mynt i stallet för
Svenskt. Och har Kongl. Majit uti nådigt Bref
till Kongl. StatsContoiret, af deri ,18 Jan. inne
varande år, i nåder tiilkännagifvit, det Kongl.
Majit icke funnit skäl, att till Holmdals-boernes
underdåniga anskökning samtycka, i
På de här ofvan åberopade skäl, anser jag
för min del anledning för Beredningen ej vara,
att å den väckte Motionen tillstyrka bifall-’’ Ut supra.
In fidem Protocolli.
G. Ilelsingius.
Nio 9.
Ankom den 29 April 1823,
Betänkande till Rikets Blögl. Ständer, om förlängning
uti tiden för äterlöseti af i Banquen
pantsatt Silfver.
"^-J"ti ett, från Högh Bidderskapet och , Adeln, till
Banco Utskottet remitteradt Memorial, har Hr X..
Hammarsköld , till afböjande af de förluster, som
äfven genom oförvållade tillfälligheter kunna be«
redas för dem, hvilka i Bancjuen beläna Guldoch
Silfver-Panter, dymedelst att desse Panter,
när Uåneu icke före eller å förfallo-dagen, blifva
återbetalde eller omsatte, hemfalla till Banquen,
föreslagit den förändring af de, i detta hänseende
nu gällande Författningar, att en viss lösnings.
Banco- Utskottets Betcinkanden.
lil
tid af fjorton dagar elier en månad efter förfallodag?»,
likväl mot en billig straff-ränta, måtte Läntagare
förunnas, och fdrst, sedan äfven denna
ibsnings-tid vöre försummad, Banquen ega rätt
att det pantsatta såsom, sin tillhörighet anse.
Bunco-Utskottet får, till svar å denna remit.
terade Motion, vördsamt hos Rikets Ständer anmäla,
att Herrar Banco-Fullmägtige, uti deras
vid innevarande Riksdag afgifne Berättelse, fästat
Rango-Utskottets uppmärksamhet derå, att någon
lämplig förändring i föreskrifterne för behandlin.
gen med sådane i Banquen beländte Guld och
Silfver-Panter, hvilkas omsättning eller utlösen
finnes vid forfallodagen åsidosatt, så mycket mera
under nuvarande omständigheter, påkallades
af billighet och rättvisa, som Kongl. Kungörelserne
af den 11 Jan 1770 $. 6 och den 15 Febr.
1779 §• 7) jemnförde med 5 §. i Kongl. Kungörelsen
af den 18 Julii 5768, tydligen utmärkte,
det Banquens rättighet att behålla hela
Panten, från början helt och hållet grundat sig
på den föreskrift, att Pantens fulla värde finga
såsom Lån lyftas•. hvilket förhållande åter, så alldeles
blifvit rubbadt genom de i sednare tider
inträffade förändringar i myntförhållandet, att- äfven
den dubbla beläning, som allt ifrån sista
Riksdag varit tillåten, på långt när icke motsvarar
Parrternes försäljnings värde.
Banco-Utskottet har, vid öfvervägande häraf
ansett en så beskaffad ordning böra härutinnan
iakttagas, att egare af i Banquen beländt Guld
och Silfver, hvarå Lånen hädanefter förfalla, mi
sådant oaktadt hafva sig öppet lemnadt att, under
lis? Banco Utskottets Bet'dnkandefi>
en tiel af sex månader efter förfallodagen, genotft
liqviderande af Banquens fordran med derå till
betalnings-dagen upplupne Ränta, sine pantsatte
persedlar återlösa eller de derå utgifne I/ån omsätta}
i| sammanhang hvarmed den föreskrift hot
BancoStyrelsen lemnäs, att, sedan allmän Kun*
görelse härom blifvit, på Banco-Fullmägtiges underdåniga
anhållan , af Kongl. Majtt i nåder utfärdad,
låta vid början och sedermera 2:ne gångef,
under loppet af hvarje fjerdedels år i Stockholms
Dagligt Allehanda införa Ordnings.Numrorne och
data af de Pantsedlar, för hvilka Lånen under
nästförutgångne tre månader förfallit) med erinran
, att samma Panter måste hos Banquen infrias
eller omsättas, inom sex månader från hvarje
Pantsedels förfallodag, och sådant vid påföljd af
lösnings-räitighetens förlust. Börande denna förändrade
ordning vidtaga från och med den dag
Kongl. Majds nådiga Kungörelse, i detta afseende-
utfärdas, och Kongl. Kungörelsen af den 29
Sept. 1818, i följd deraf, till sin verkan upphör*
Hvilket till Rikets Ständers bifall och stadfästelse
vördsamt anmäles. Stockholm d. 26 April 1823*
N:o 10.
Ankom dén 30 April 1823*
Betänkande till Rikets Högl. Ständer, i anltdning
af inkomne anmärkningar ifrån 3 me Riks*
Stånd, vid Utskottets Betänkande No 3, rö*
rande Publicitet af Banquens angelägenheter
Genom
BanCO~Utsköttets Betiinkanden. 113
Cxenom åter-remiss1 af Banco-Utskottets afgifne
betänkande, i anledning af Hr Hjertås,
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, gjorde
förslag, att Banquens tillstånd, inför nu församlade
Ständer, i alla delar må framläggas,
hafva Högh Ridderskapet och Adeln, Vällofl.
Borgare - Ståndet samt Heder v. Bonde-Ståndet
infordrat ett bestämdt utlåtande, deruti Utskottets
mening och öfvertygelse i frågan, ehvad
den må föranleda till bifall eller afslag
af Banquens offentlighet, bör fullständigt uppgifvas.
I anledning häraf får Utskottet anföra
följande:
Banco-Utskottet, som i sitt den ai förl.
Martil afgifne Utlåtande, hemställde, att denna
fråga icke måtte till afgörande upptagas
förr, än af en längre framskriden öfverläggning
inom de sammansatte Stats- och Banco-Utskotten,
öfver de till desse båda Utskotts handläggning
remitterade Financiella mål, hunnit
sig utveckla, om några synnerliga förändringar
uti nu gällande förhållanden, med BancoVerket
komtne att föreslås, och huruvida sådane
förslag kunde erfordra närmare veriiicafion,
af specifika uppgifter öfver Banquens
Ställning, anser sig hafva egt till denna hem.
ställan ganska gällande skäl. Rubbningen uti
211 så hufvudsaklig, ifrån Banco • Verkets första
inrättning antagen ordning, hvilken sedermera
oafbrutet varit följd, och äfven vid sedfohang
till Riht. St, Prof, duc Sami, N:o 8,
H4 Banco-Utskottets Betänkandtn.
naste Riksdag, ehuru ifrågasatt lill ändring
och upphäfvandtS, ytterligare bekräftades, norde
dessmindre på en enskild Riksdagsmans
förslag af Utskottet tillstyrkas, sorn det stöd
han derföre ville hemta af 72 §. i RåneoOrdningen,
vid en närmare undersökning otn
tillämpningen af denna föreskrift, ända ifrån
Ranco-Verkets första inrättning, alldeles icke
egde ruin; och hade för öfrigt, inom BancoTJtskottet
några så beskaffade Banto-Verket rörande
ärender då ännu alldeles icke förekommit,
hvarutaf Utskottet kunnat hemta anledning,
att, emot förre Ständers beslut, understöda
ett så beskaffadt förslag. Nu deremot, då
3:ne Riks-Stånd genom Beslut afgjort, att Bar -  co-Utskottet, utan afvaktan af en sådan föregången
utveckling af de allmänna ämnen, sorn
på denna fråga hafva ett synnerligt inflytande,
skall uti ett bestämdt Utlåtande gifva sin mening
och öfvertygelse tillkänna, blir Utskottet,
vid fullgörandet häraf, tillika i tillfälle,
att närmare framlägga de skäl, som föranledde
Utskottet, att, vid behandlingen af Hr Hjertås
Motion, iakttaga all nödig varsamhet, åsyftande
att vigten af de föremål, i och för hvilka
en sådan uppgift äskades, måtte gifva dyrka
åt Beslutet derom, och att de möjliga olägenheterna
af den i fråga ställde förändringen,
icke förbisedde utan öfvervägade och jemnförde
mot fördelarne, derest de förre, vid pröfningen
ansågos böra gifva vika för de sednare, ej
skulle vid ett annat tillfälle mera skäligen kunna
mot Utskottet åberopas och förås på räkningen
BancO-Ut skot tets Bettinkanden.
”5
af en bristande omtanka för det Verks bestånd
och säkerhet, som hvar Ledamot af Utskottet,
dels af allman medborgsmanna-pligt,
dels med särskild aflagd ed, ulfäst sig att efter
samvete vårda och befästa.
Med ali skyldig vördnad för Riks-Ståndens
Beslut, att vid åter - remissen särskildt
foga föreskrifter, hvilka mora synas åsyfta undanrödjandet
af återstående hinder för ett redan
uppfattadt afgörande, än att erhålla en
vidare utveckling af de omständigheter, sorn
deremot kunde förekomma, måste Utskottet
likväl följa sitt eget begrepp om ärendets behandling,
och underkasta en högre pröfning
de betänkligheter, dem Utskottet tilläfventyrs
för sig icke förmått undanrödja.
Utskottet har nu till en början öfver frå.
gan inhemtat Banco Fullmägtiges Utlåtande:
inom Fullmägtige hafva tankarne varit lika
delade, så att, genom Ordförandens vid sådant
tillfälle gällande röst, Fullmägtige afstyrkt uppgifvandet
af Banquens ställning. Utlåtandet
äfvensom Protocollerne öfver de hos Fullmägtige
i anledning deraf förekomne öfverläggningar,
får Utskottet till närmare upplysning
härvid bilägga.
Enligt dessa Handlingar förekommer först
den frågan, huruvida något hinder af Grundlagarne
förefinnes, emot en nu genast skeende
uppgift till Riksens Ständer af Banquens hela
stalIni ng?
Herr Friherre Ehrenheim har hos BancoFullmägtige
väckt den betänklighet, mot en
Banco-TJtsJtottets Betiinkanden.
sadan uppgift, hvartill han ansett Grundlagarne
föranleda, anförande derom följande: ’’Tysi’’hets-Eden
i Banco - Utskottet är genom 40
’’och 43 §§. i Riksdags-Ordningen fastställd.
”Just för Tysthets-edens skull har det i 38
fått magt att afgöra med Rikets Ständers
”rätt, och för att så mycket mera bestämdt
”utöfva denna magt, har Utskottet ensamt i
”sistnämnde §. fått frihet att votera per capita;
”allt detta förfaller om publiciteten antages.
”Så många och betydliga förändringar i en
”Grundlag synas mig ej kunna göras utan i
’’den ordning 5G §. i Regerings-Formen före”skrifver.
Jag hemställer derföre, om ej det
”Höglofl. Eanco-Utskottet skulle finna godt,
”att, på sätt 44 §:s sista mom. i Riksdags Ord”ningen
stadgar, återlemna hela frågan till
3’Riks-Stånden ’’
Till dessa citerade §§• skulle ännu kunna
fogas den 75:te af Riksdags-Ordningen , som
undantager bland annat äfven de mål, hvilka,
i anledning af 72 §. Regerings-Formen, kunna
förekomma, från så dane öfrige ärender,
hvaruti gälla, jemte Konungens samtycke, Tre
Stånds mening, och äfven sista mom. af 8 6
§.,som innehåller att: ”Ej må tryckas Eanco■^och
Riksgälds-Verkens Protocoll och Handlingar,
rörande ärender, hvilka böra hemli5,
ga hållas.”
Men då 72 §. af Regerings-Formen stadgar:
att ”Riksens Ständers Banque förblifver
”hädanefter, som den hittills varit, under
”Riksens Ständers egen garantie och vård, sa
Bancö-Utskottets Betankanden. u<j
’’att ilen ostörd må förvaltas af de Fullmägtige
’’hvarje Stånd dertill förordnar, efter de ord”ningar,
stadgar och reglementen; hvilka reddan
gjorde åro, eller af Riksens Ständer gö’’ras
kunnahar Banco.Utskottet städse ansett
en oinskränkt rättighet för Rikets Ständer,
att omedelbarligen och när som heldst infordra
de upplysningar om Banco - Verkets ställning,
hvilka för Rikets Ständer äro angelägne
att erhålla, vara en gifven följd af den Riksens
Ständer i Grundlagen tillagde magt, att
föreskrifva de Ordningar, Stadgar och Reglementen,
hvarefter deras Banque skall förvaltas,
samt således äfven alt förklara, hvilka
mål och förhållanden inom Banco-Verket, som
böra hemliga hållas; och var det derföre ock,
i öfverensstämmelse med detta begrepp, söm
Banco-Utskottet, uti sitt förra Utlåtande, förklarade
sig beredt, att alla de uppgifter meddela,
som af Riksens Ständer äskades.
Ett är, att infordra så beskaffade nödige
ansedde uppgifter, något annat är frågan derom,
att detta afgörande med Riksens Ständers
rätt, som, enligt Grundlagarne, är Banco-Utskottet
i vissa fa' 1 uppdraget, skulle alldeles
upphöra, eller att någre mål ej vidare kunde
inom Banco-Förvaltningen förekomma, som
borde hemliga hållas. Sådane allmänna Beslut
anser äfven Utskottet för sin del icke kunna
tillkomma i annan ordning, än som med ;>6 och
81 §§• i Regerings-Formen öfverensstämmer.
Det är möjligt och äfven troligt, att påföljden
hufvudsakligen blifver sådan, som Lös
ng Banco-Utskottets Betänkarulen.
Banco-Fullmägtige i denna del är vordet anmärkt;
men detta kan likväl icke positivt antagas,
utan lärer sådant böra anses beroende
af framtida förhållanden. De enskildes rakningar
med Banquen måste utan tvifvel alltid
undantagas från allmänna uppgifter, och
äfvenledes lärer från naturen af en Banques
förvaltning städse vara oskiljaktigt, att en del
föreskrifter, åsyftande att i extraordinaira fall
sådane åtgärder vidtagas, som omständigheterna
göra nödvändige för Verkets nytta och
dess ostörda verksamhet till allmänt gagn , ej
vid vissa tillfällen få blifva allmänt kända,
på det att den enskilda beräkningen icke deraf
må kunna göra sig tillfällige fördelar, upphem,
tade på det allmännas bekostnad; ehuru dylike
Instructioner efteråt, då anledningen till
ett sådant behandlingssätt upphört, varda till
sine följder framlagde, samt att, sammanhang
med desse förhållanden, tysthets-förbindelser
också hedanefter komma att åligga Banco-Utskottet,
äfvensom att Utskottet må kunna blif.
va i nödvändighet att, efter de af Riksens
Ständer tagne allmänna Beslut, med deras rätt,
gifva speciella föreskrifter för Banco-Fullmägtige
om tillämpningen och utförandet deraf.
På nu anförde skäl och under förutsättande
häraf, finner Banco-Utskottet den väckte
frågan, om en uppgift af Banquens hela ställning,
ehuru väsendtligen ingripande i de hittills
gällande grunder för detta Verks förvaltning,
likväl icke stå i det omedelbara sammanhang
med de i Grundlagen derom gifne
Banco Utskottets Betänkanden. ng
allmänna stadganden, att någon ändring i de.
ras innehåll må anses böra föregå meddelandet
af den äskade uppgiften; hvilket likväl,
såsom liggande utom Banco-Utskottets speciellare
pröfning, till Riksens Ständers afgörande
särskildt hemställes.
Beträffande derefter hufvudfrågan; så miste
dervid nödvändigt, a den ena sidan, tagas
i betraktande de särskilda omständigheter,
hvilka för det närvarande gifva en synnerlig
vigt åt yrkandet af Baoquens publicitet, men
å den andra likväl ej elier åsidosättas allt afseende
på Inrättningens natur och på den vidare
verksamhet i framtiden, som, med bibehållande
af de nu varande Principalernes
högsta ledning och styrelse, utaf Banco-Verket
äskas och förväntas.
De allmänna Credit-inrättningar, eller
Stats Banquer, som under formen af mynt låtit
representera sine försträckningar till Staten
eller enskilde, hafva, i följd af ett högt
uppdrifvet begagnande och af sednare tiders
allmänna fastän vanligen dyrköpte erfarenhet
om deras skadliga eller åtminstone ofullkomliga
verkningar, nästan i alla länder upphört
att existera. Staternes penninge - väsende har
antagit en allmännare fast likstämmig charakter,
hyggd pä utredda osvikliga grunder. Beräkningarne
följa med den yttersta noggrannhet
allt hvad som i denna väg företages, upphem,
tande föremålen ifrån den ena delen af verlden
till den andra, och tillämpande sedermera
hvad som lemnar det förmånligaste utslaget.
120 Banco• Utskottets Betänkanden.
Vårt penninge - verk är icke mera än något
annat undantaget fran en sådan speculation,
tvertom lemnar dess närvarande beskaffenhet
särskilda tillfällen och anledningar för en vidsträckt
tillämpning af fierfaldige sådane beräkningar.
Så har man sett prisen på Rikets metalliska
elfecter nedfalla på samma gång, som värdet
af det inhemska betalnings-medlet äfvenledes
fallit; och det är ingen tvifvel, att
möjligheten för en så beskaffad dubbel speculation
på varan och på myntet, till utländningens
fördel, väsendtligen ligger uti det sednares
närvarande brister, I sammanhang härmed
blifva likväl ock de frågor vigtiga, orri i påföljderne
af publicitet, detta fält för utländningens
speculationer vidgas eller inskränkes?
och om, uti förtroendet till förvaltningen öfver
Rikets penninge-verk sker någon rubbning
till förkofran eller till vidare förfall, i följd
af det dispositions-sätt öfver Banquen, som antingen
i sjelfva verket, eller blott uti föreställningen,
anses uppslå, i sammanhang med
en så beskaffad förändring.
Redan från första inrättningen af Banquen,
då allmänna erfarenheten i ämnet var
så långt tillbaka mot den närvarande tidens,
insågs nödvändigheten att bringa enhet i förvaltningen,
genom det att afgörandet i vissa
delar öfverlots till ett inskränkt antal Deputerade,
sorn med Riksens Ständers rätt öfver
Banco-Verket förordnade, och detta har alltsedan
utan rubbning fortfarit då förvaltningen
BancomUtskottets Betänkanden. 121
på detta sätt är delad, så att Principalerne e.
ga afgöra vissa stycken, utan att känna det
hela, och Deputerade åter andra stycken, utan
bestämdt ansvar för sine åtgärder; hafva,
på sätt Banquens Historia äfven ger vid han*
den , sådane operationer kunnat företagas och
i längre tid döljas, sorn för det allmänna icke
alltid varit nyttiga; hvilket utan tvifvel ger
tillkänna en stor ofullkomlighet. Men åter,
der Pikets penninge-väsende , i dess mest magtpåliggande
delar, nemi. uti sjelfva grunden
för egande rätten och i det hufvudsakliga calculations
- ämnet för alla företag till enskild
förkofran, skall hvart 5:1c år, eller oftare,
pröfvas och mätas efter tillfällets intryck af
de särskilde och till en viss del hvarandra
motsatte förhållanden, hvaruti Riks - Stånden ,
enligt deras inrättning, måste sig befinna re*
latift till detta ämne och till för handen va*
rande allmänna omständigheter; utan att besluten
ens äro underkastade verkställande mag*
tens pröfning, der måste ännu störe anledningar
tills vidare vara för handen; der måste
hos den fremmande speculanten allt rigtas på
tillfälliga vinster, möjliga att upphemta i omedelbar
följd af regleringen vid hvarje epok,
och innan den nästan infaller. Något öfverlåtande
till en osäker framtid är i denna del
icke att vänta.
Detta torde bevisa, att frågan om den omedelbara
nyttan af Banquens publicitet kan
blifva en sak för sig — men verkningarne af
££ dermed sammanhängande förändring i dis
-
122 Banco-Utskottets Beliinkanden.
positions-sättet öfver Banquen, åtminstone i opinion,
en helt annan: och det så mycket heldre,
som Sveriges Banque, obegränsadt beroende
af Riksens Ständers disposition allena,,
icke kan jemföras ined någon annan allmän
Clredit-inrättning, såsom icke underkastad någon
ansvarighet för sine utställde skuldförbindelser
till samhället eller till den öfriga verlden,
blott dess förvaltning fortgår efter de oantasteliga
principalernas beslut; det var utan
tvifvel också föreställningen om detta allmänna
förhållande, som föranledde till följande af
Banco - Utskottet, vid förra Riksdagen, gifne
yttrande: ”För öfrigt torde Stats.läran och er’’farenheten
gemensamt gifva vid handen, att
”sådane beslut, som genom bibehållen jemvigt
”mellan alldeles motsatta åsigter och intressen,
”närmast förvara det helas del, och med de”ras
återhållande kraft befästa ordningen, ej
”mindre uti politiska än financiella ämnen af
”vigt , möjligare kunna fattas och till verksamhet
bringas, genom ett inskränktare antal
”än af ett talrikare, hvilka principer derföre
”ock uti Rikets Grundlag synas hafva blifvit
''antagne, och uti den för Constitutions samt
''för Banco- Utskottets områden anvista verksamhet
tillämpade.” Begge dessa förhållanden
i Styrelsen öfver Banquen äro emedlertid ofiillkomlige.
Det bör å ena sidan icke skäligen
kunna fordras, att Rikets Ständer skola,
med kraften af sitt [gillande, befästa förslag,
grundade på förutsättningen af förhållanden,
som de icke känna; men det lärer lika litet,
Banco-Utsiottets Betänkanden. 123
å den andra, kunna förväntas, att en sadan öfverensstämmelse
i Beslut skall komma ega rum,
som det magtpåliggande ämnet fordrar, dä, utan
tillfälle till utvexling af olika meningar
utan begränsande genom bestämda lagar af <1 et
område, hvarinom pröfningen och dispositioner
ne skola stanna, och utan att det återhåll,
som hittills legat i den til! Utskottet öfverlåtne
afgörande rätt, de härtill hörande ämnen
pä fyra särskilde rum skola i alla detailler
a fhan d las.
Väl heter det i i § af Rikets Ständers
Beslut och Förordning om Banquen, den 2*
Sept. 1G6S, att : ”Deri som antingen sjelf några
penningar i Banquen insätter, eller ock genom
hvarjehanda tillfällen bekommer af medel deruti
någon avance, skall ofelbart och utan någon
exception, kunna dem cornmendera efter
siitt goda nöje och behag, icke annorlunda, än
hade han samma penningar uti sitt eget hus,
Contoir och Råda, hvaröfver vi ock i allo
motto handhålla och det beskydda och försvara
vela och skola, oss samt och synnerligen på
det kraftigaste dertill förbindandes;’’såsom ock
i 33 §• ”Om någon förändring blifver på myntet,
skall dock hvar och en få uti Banquen
sådant mynt af vigt och värde igen , som der
är insatt.” Men då erfarenheten under 'öppet
af den sedermera förflutne tiden utvecklat förhållanden,
hvilka med desse gifne försäkrin.
gar icke alltid stått uti öfverensstämmelse; så
ligger uppenbart, att den grundval, som allmänna
förtroendet askar för en fulIkomligCredit
-
3 24 Banko* Utskottets Betänkanden.
Xnrättng, icke tillräckligen igenfinnes uti Ban«
co-Verkets nu gällande skick.
Må hända är det ock intrycket af denna
brist, som egentligen föranledt frågan, att genom
gifven publicitet åt Banco - Verkets tillstånd
och förkofran, söka att återförvärfva ett
mera stadgadt förtroende, ty utan tvifvel besannar
erfarenheten hvad Banco-Utskottet vid
förra Biksdagen anmärkte, att: ”så länge en
”EanCo-inrättning med noggrannhet uppfyller
”sine förbindelser, efterfrågar ingen dess inre
”tillstånd; men när en rubbning i denna ordning
inträffar, blir misstroendet till dess styr”ka
en naturlig följd deraf.”
Att en väsendtlig
mängörandet af Stats-förvaltningens resultater
i alla dess delar, lärer af ingen kunna bestridas,
att förtroendet skall stärkas i den mån
desse utveckla nyttiga verkningar inom hvar
sitt område och ett stigande välstånd på det
hela, är äfven ganska klart; men förfarenheten
upplyser lika oemotsägligt i det förra fallet,
att icke alla allmänna ärender kunna med
förmån för samhället omedelbarligen underläggas
allmänhetens granskning; och, i det
sednare, likaledes att zilfrans utslag ej eller
innefattar något genom sig sjelf allena bestående
bevis öfver ett mer eller mindre förmånligt
utslag af det Statshushållnings-ämne,
som derigenom skulle utredas; då detta nemligen
betraktas uti en allmännare omfattning.
Förhållandet med Banquens närvarande ställning
utreder sådant på det mest talande sätt.
Bancn-Utskottets Betänkanden.
335
Dess bocker utvisa full valuta för alla skulder
och flere millioners vinst under en redlig
och nitisk förvaltning: desse handlingar
tala sanning; men Banquen kan det oaktadt
icke göra ratt för sig, och det allmännas tillstånd
är förlägenhet.
Man klagar, icke utan allt skäl, att Banquen
gör ständiga vinster och årligen tillvexer
i förmögenhet på medborgares bekostnad, oell
det på samma gång, som man, ej eller utan
skäl, klagar, att Banquen icke uppfyller och
icke kan uppfylla sina förbindelser mot dem,
som äro fordri ngs-egare hos henne. Man vill
veta Banquens ställning, man får veta den
uti bestämda ziffertal; men man är långt ifrån
att derföre känna dess verkliga invertes tillstånd,
emedan det beror af helt andra omständigheters
inflytande, hvad hennes fordringar
äro värde, huruvida gäldenärerne kunna göra
rätt för sig och om enskild förkofran går i
spåren af hennes bidrag och uppoffringar för
allmänna ändamål o, s. v. Man bör derföre
icke göra sig origtiga föreställningar om den
vinst, som af uppgifterne blifva att hemta.
De kunna berigtiga förut fattade begrepp om
Banquens förmåga och gifva grunder för calculer
— den ena kan deraf inhemta, att Bani
quen är starkare än han föreställt sig, en annan
tvertom; men då det allmännas behof i
denna del egentligen inskränker sig till erhållande
af garantier för det närvarande mynti
förhållandets bestånd, utan vidare rubbning,'
blifvec val ock uppgiftens förnämsta resultat,
ia6 Banco-Utskottets Betänkanden.
att den, som för en grundligare forskning i Landets
financiella ställning, behöft och sökt den
kännedom om Banco-Verkets ungefärliga tillstånd,
som tillgänglige och allmänt kände skrifter lemnat,
af den nu yrkade publiciteten icke skall
upphernta några synnerliga anledningar, att förändra
de på hittills kände förhållanden stödde
tankar , om medlen att ernå ett sådant ändamål.
Genom dessa allmänna reflexioner har Utskottet
velat bana sig väg till den erinran, att
man, vid fråga om Banquens publicitet, må utmärka
skillnaden emellan nyttan deraf såsom en
verification på dess ställning och en controll öfver
dess förvaltning, mot de möjligen menliga
följder, som kunna uppkomma af Banco ärendernes
afgörande hädanefter inom Riks - Stånden, u.
tan det hittills verkande återhållet af Banco-Utskottets
särskildte prerogati ver, hvartill några synnerliga
anledningar icke mera torde blifva för
handen, då Banquens tillstånd i alla dess delar
kommer att uppgifvas.
Då emedlertid den erinran härvid icke kari
uteblifva, att förvaltningen af Banquen till sina
allmänna resultater öfverklagas, just under det
förhållande, då Banco - Utskottet, med vård om
Banquens hemligheter, dels sjelf öfver Verket
förordnat, dels gifvit ledning för Rikets Ständers
Beslut i hvad detsamma rörer, och att möjligen,
derest Rikets Ständer känt Banquens verkliga
ställning, de icke skulle densamma så hårdt, som
skedt är, hafva åli tat, bör Utskottet, i anledning
deraf, blott tillkännagifva, att under åberopande
af hvad här ofvan blifvit förklaradt, angående
Banco-Utskottets Betänkande.n, i yj
bristerne uti denna inrättning på det liela, i förhållande
till penninge-väsendets nu befintlige allmänna
skick i den öfriga verlden; och, ehuru
någre erfarenhets bevis, å den motsatta sidan icke
kunna framläggas, ligger det i sakens natur och
i de förilutne händelsernes anvisning skälige anledningar
för den förmodan, att Banquens
ställning och credit icke varit i bättre skick än
det nu befindtlige, derest den blifvit förvaltad
efter omedelbarlig pröfning af Bikets Ständer i
hvarje omständighet och med en periodisk publicitet
öfver dess tillstånd.
På denna öfvertygelse, hvars anledningar
för öfrigt i det mesta igenfinnas uti Banco Fullmägtiges
nu afgifne Utlåtande och hvad vid förra
Biksdagarne i ämnet varit anfördt, grundar sig
äfven fortfarandet af den redan förut utaf Utskottet
yttrade tanka, att, orri Banco-Verket skulle
komma att förblifva i samma öfriga förhållanden,
som hittills, utan bestämning af Banco Sedlarnes
värde mot metalliskt mynt, och utan några andra
garantier än hittills, mot förminskning eller
förökning af denna Sedel.stock, vöre allmängörandet
af Banquens hela ställning hvarken nödvändigt
eller positivt nyttigt, emedan förhållandet
med Banco Verket är så vida kändt, att den
detaillerade framställningen icke kan vara af någon
än mindre af en hufvudsaklig verkan på
Banquens credit under en fortfarande inskränkning
i dessa functioner, såsom Vexel-Banque, till
utbyte emellan olika sedel-valeurer, hvaremot icke
med enahanda säkerhet, sorn detta kan antagas,
later sig förutseende beräknas, huruvida följder
-
188 BancO‘Utskottets Betiinkanden.
denia af förändringen ej i någon mån Jeunna bilfva
inenlige.
Men då det, å en annan sida, redan torde
vara nog allmänt upplyst och erkändt, samt än
vidare efter liand ytterligare utvecklas, att en allmän
reorganisation af Banco - Verket någon gång
bör företagas, i sammanhang med ett bestämman*
de af dess Sedlars metalliska ulvexlings - värde,
och med de ytterligare garantier för orubbligheten
i hufvud-grunderne af dess förvaltning, som
möjligen stå att utfinna och i andra afseenden
linnas tjenlige att antaga, saint enär för öfrigt öfverläggningarne
inom Finance-Beredningen äfvenledes
ledt till enahanda erkännande om nödvändigheten
af någon så beskaffad reglering, anser
Utskottet i följd af detta särskildte förhållande, att
en uppgift om Banquens hela ställning för detta
tillfälle kan vara nyttig och nödvändig, för att
både utom och inom Riket gilva ojäfagtiga bevis
derpå, att medel och utvägar inom BancoVerkets
egne Fonder och Tillgångar finnas till
företagande och vidmakthållande af den reglering
utaf penninge-väsendet, som närvarande tids omständigheter
kunna medgifva och påfordra, och
tillika att, då en sådan uppgift om den närvarande
ställningen naturligtvis skulle lemna en lika
öppen rätt till kännedom om Banquens tillstånd
under den förflutna tiden, alltifrån dess första -inrättning,
eller hvilken sednare period som helst;
derutaf må kunna erhållas väsendtliga upplysningar
och en nyttig ledning för jemnförningen af
förra Förvaltnings-grunder, medel och åtgärder,
som
l}an(o*Vtskettets Bttiinkandtn, 12J
(om fura Banco* Verisets och penninge. väsendet*
reglering mot den närvarande tidens skick, och
det allmänna behofvet aF andre förhållanden der»
Uti, än cie sorn nu gällande äro: och såmedelst
till grundläggning af en ny och fullkomligen stad.
gad ordning, gifva erfarenhetens läror och bevis,
både örn förmåncme oell bristerne uti den befintlige
Inrättningen.
.De Extracter och Tableauer,- sorn den nf Stats.
Och Banco-Utskötten srtnrnansatte Finance-Beredhing
redan låtit i samma ändamål för sig ripp1*
rätta, ifrån år 1776 och till närvarande lid,
kunde 1 sådant fall närmast uppfylla hvad med
den äskade uppgiften lärer åsyftas att vinna, äf.
vensom hvad än derutöfver vidare kunde blifva
erfoiderligt, utan synnerlig tidsutdrägt bör kun»
na lemnäs.
Hvad åter angår den särskildt af någre Ledamöter
inom RiksStånden väckte frågan , örn ert
fortfarande eller periodisk publicitet af BanqUen»
förvaltning och räkenskapen deröfver; så anset?
Utskottet denna fråga hafva det oskiljagtigaste sammanhang
med den allmänna reglering om Landet*
mynt och penninge-verk, sorn Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer, vid närvarande Riksdag, kunna
komma att vidtaga,
Blifva Öfriga nödige garantier gifné för egan*
de rätten, genom orubbligheten af Statens mynt,
så må den garanti, som ett framläggande af för»
Valtningens utslag visserligen lemhar, deribland,
äfven gerna intaga ett ruin. Anses åter nödvändigt,
att uppskjuta till en annan tid med en «sU
Bihang tili Bits. St. Prnt, mu g A* Sami.
3 3® Banco-Utskottets Betänkanclen*
dan generel reglering, så ar eler möjligt, art försigtigheten
bjuder och sakens framgång brafver,
det någon del af de åtgärder, hvilka under tiden
böra vidtagas, för atr bereda förmåga och medel
till ändamålets befrämjande och utföring, icke
göras allmänna. Ett beslut derom synes alltså annu
vara för tidigt.
På grund af hvad nu blifvit anfort, finner
Utskottet icke någon skada för Banco-Verkets säkerhet
eller Credit, i en omedelbar följd af den
äskade uppgiften, orri Banquens närvarande ställning
nu böra befaras; men att Utskottet anser
likväl detta steg tillika innefatta en ytterligare och
vigtig anledning till vidtagande af andra hufvudgrunder
för dispositionen öfver Banco Verket,
än de nu gällande; så vida menliga verkningar
af denna nu föreslagna åtgärd i framtiden skola
uteblifva.
Såsom resultat af det föregående får Utskottet
alltså till Rikets Ständer vördsamt förklara
-3 k
och hemställa följande:
1:0 Enär Riksens Ständer nu finna godt äska
uppgift af Banquens ställning och i denna
del för tillfället upphäfva ali kraft och verkan
af den tysthets-ed, Banco-Utskottets Ledamöter aflagt,
finner Utskottet, för sin del, intet hinder,
hemtadt från dess närmare kännedom om BancoVerkets
nu befintliga tillstånd, som för meddelandet
af en sådant uppgift kan ligga i vägen;
och ej heller att någon skada för Verkets närvarande
Credit i omedelbar följd deraf må befaras.
S:o Att, om Riksens Ständer besluta, attén:
ladan uppgift nu sikall ega tuna, grunden derföre.
Banco-Ulshottets Betänkamlen, vjf
Kia blifva Banquens sist afslutade räkenskap, men.
utan inskränkning för öfrigt i afseende på någon
uppgift för dea förflutna tiden., der den specialitet
äskas.
3:0 Att sedan en sådan, ma För tillfället nödig
ansedd allmän utredning öfver Banco-Verkets
närvarande ställning blifvit lemmd, 51 i k sens
‘Ständer, efter Banco Utskottets hörande, i sammanhang
nied allmänna Finance-Regleringen, vilja af.
göra och bestämma, örn och harn vidt någre
ytterligare uppgifter i detta ämne framdeles under
Riksens Ständers sammanvaro, eller äfven
dessemellan, antingen årligen efter afslutade riikenskaper,
elter efter hvarje Revisions. Förrästining,
rnå komma att allma rigöras.
Detta allt un der ställes vördsamt Rikets Ständers
pröfning och decision. Och blifva någre
Dedamöte-rs särskilda tankar, enligt förbehåll, härjemte
bifogad-e. Slockholm d- 2 8 April 1S 2 J.__
'Tili Rikets Uög-L Ständers Eanco Utskott ?
Enligt Utdrag af PvoTocoIIet under den 11
I denna månad, har Högh Banco-Utskottets Finance-Beredning
med Banco-Fullmägtige romma.
nicerat de från 3:ne Riks Stånd, inkomne anmärk»
uingar vid Högt. Banco-Utskottets Betänkande, i
anledning af väckt Motion, örn yppande af Banquens
hela ställning, oell tillika af Fullmägtige
begärt ett bestämdt utlåtande: huruvida viddetta
tillfälle Banquens tillgångar och skulder i alla
delar, med afseende på tidenä kraf, synas bör*.
13$ P.atico-Utskottets Éetänkåtiden.
uppgifvas eller icke; samt hvad nyttiga eller ska A®
liga följder för det närvarande och för framtiden
genom en sådan uppgift skulle kunna BanqUert
tillskyndas.
Fullmägtige få i anledning häraf aldra forst
yttra, att i händelse Fullmägtige kunde tned plith
och öfvertygelse förena, att i ett ämne af deri vigt
och inflytelse, sorn det ifrågavarande, låta tidens
kraf blifva grunden för ett till- eller afstyrkande
Omdöme öfver saken t då borde Fullmägtige visserligen
ej tveka, att utan vidare pröfning öfver•
gå på den sidan, der, tned 'en mängd agtningsVärde
och tänkande män i spetsen, pluraliteteri
af Fiks Ståndens Ledamöter tilläfventyrs redar!
sig befinner. Men då Fullmägtige ej kunnat från
sig skilja deh tanka, att ett sådant lidens kraf ytterst
matte stödja sig på en opartisk och samvetsgranh
pröfning af skäl och grunder, mot och med,
lärer något annat än ett oväldigt framställande af
desse gttinder ej af Fullmägtige äska* Deribland
förekomma till en del sådane, sorn från en Och
samma premiss utgå till alldeles motsatta resulta.
te'r| å ena, sidan säges: man vet redan så mycket-,
att hågbt mera ej behöfver kännas. A deh
andra': matt vet redan så mycket, att män gerna
må få veta allt. Én del frågar: Fluru kan Bart»
quens Credit ega bestånd med en oinskränkt pti.
blicitet? En annat!: Hurti kan Banquens Credit
skadas af publiciteten , då Banquen ingen Credit
feger? — En säger: Uppgiften af Banquens ställ,
ning är skadlig och skulle betydligt inskränka dess
Verksamhet såsom Banque. En annan: uppgift af
Banquens ställning är nödig, just för att fö*e*
Ben (o-Uttkottets Betänkanden. JJ3
kamma dispositiqner hvilka motverka de** andala
åt såsom Banque, o. s. v.
I)et lärer vara svårt att afgöra, uti hvilka af
desse påståenden ligger mesta sanning, men tyd.
ligt nog synes det för Fullmägtige vara, att de
jå tillsägande upphäfva hvarandra, och att intet
dera något särdeles bevisar hvarken mot eller för
publiciteten, enär de till det mesta äro hemtade
från förutsättningar eller från sådane tillfälliga
omständigheter, som med sjelfva hufvudfrågan
ej stå i något nödvändigt sammanhang.
Uti de communicerade an märk pinga me yttras
bland annat, af Herr Grefve Schwerin, den
tanke, sorn skulle Banquen hafva blifvit grundad
på en oinskränkt publicitet år 1668, ehuru denna
grundval,! anseende till flere för Riket tvingande
omständigheter, redan år 1672 blifvit rub
bad och att den publicitet, hvilken fdrst nu i
sednare tider finnes yrkad, således i sjelfva verket
ej yore annat än en återgång till den ordning,
som från början gjordes gällande. Penna
åsigt af saken grundar sig egentligen blott derpå,
att uttrycket Rikets. Stiinder och ej Rikets Stän~
ders Banco• Utskott ar nyttjadt i 72 J. af j668
års Banco Ordning. Det finnes emedlertid af desse
tiders handlingar tillförlitligen upplyst, att äfven
år 1668 Rikets Ständer ej omedelbart, eller annorlunda
än genom Deputerade togo del uti hvad
som rörde Banco Väsendet; och att desse samme
Rikets Ständers Deputerade, med undantag endast
af 3:ne nya personer, som uti aflidnes eller
frånvarandes ställe invaldes, blefvo vid 1672 år*
Riksdag hos Ridderskapet och Adeln utsedd*}
*34 hanco Utskottets Setånf anden*
gtt såsom Ledamöter i Banco Utskottet ofver Barrquens
Styrelse oeh Förvaltning Inquirera- Dtscourserne
vid detta tillfälle föranleda ej eller
dertill, att denna åtgärd skulle hafva varit ert
följd af blott tillfälliga förilaIIanden, utan fast
an era af tiden* allmänna åsigter, som ibland annat
torde Jeunna slutas af Landt-Marskalkens ordr
Om vi rätt eonstderere sakens natur, så måste vi
det bejaka, att Seeretessen är Anima utaf Ban^uen,
och vidare : Ingen vill gerna låta veta sine
medel, derföre frågas om det skall vara nödigt
att så många skola grubbla uti detta Verk.
Ett allmänt kungörande af Svenska Banque*)*
Skulder och Tillgångar, torde val då böra erkännas
vara, hvad det verkligen är, nemligen-etr
åtgärd, sorn ej förr än i sedndre tider blifvit af
Principalerne ifrågasatt eller äskad
Under
denna synpunct hafva Banco-Fulfanägtige
tagit i noggrann t öfvervägande de särskild
e skäl och consiclerationer, hvilka å ena sidan,
så väl vid föregående Riks inö lera, som nu,
blifvit anförde till stöd för den tanka , att en uppgift
af Banquens- hela ställning borde ega rum;
likasom, å andra sidan, de flere betänkligheter, så i
afseende på det närvarande, sorn i synnerhet för
framtiden, hvilka häremot sig förete. Plural i tete»
af Banco-Fullmägtige har funnit de sistnämnde,
eller betänkligheterne, vara af den öfvervägande
beskaffenhet, att bifall å den i omförmäldte hänseende
väckte Motion, icke kan från Banco-Full.
mägtiges sida tillstyrkas. Dock, sorn Fullmägtiges.
tankar härom varit för båda alternativen lika delade,
och decision vunnits genom Ordföranden*
BanCO-Utskottets Betänkånden. 135
rost, sä blifver OmröstningS-ProtocolIet härjemte
bifogadt, hvaraf Höglofl. Banco Utskottet behagade
inhemta upplysning i afseende å de mer och
mindre skiljaktige meningar och åsigter, hvilka
hos en och hvar af Ftillrnägtige i denna fråga
uppstått. Stockholm den ig April 1823.
På Ridderskapet och Adelns vägnar,
J. Gyllenborg. F. Ehrenheim. B. Sandels.
På Preste - Ståndets vägnar ,
C. C. Lilljernv aldit. C. P. Hagberg. J. O. Wallin.
På Borgare - Ståndets vägnar,
A. Fredin. H. N. Schwan. J. Westin,
På Bonde-Ståndets vägnar,
Lars Olsson. A. Danielsson. J. 0. Longberg.
G. Hclsingius,
'Utdrag af Protocollct, hållet hos Herrar Fullmägtige
i Rikets Ständers Banque, den
19 April 1823.
S D. Sedan Herrar Banso-Fullmägtige, enligt
deras den 1 5 dennes fattade Beslut, hvar för
sig tagit kännedom af de från Höglofl. BancoUtskottets
Finance-Beredning communicerade anmärkningar,
sorn inom Riks-Stånden blifvit gjorde
vid Banco-Utskottets till Rikets Ständer afgifne
Betänk inda, i anledning af väckt Motion om yppande
af Banquens hela ställning, förekom nu
till afgörande, hvad svar som borde lemnäs på
den i Remissen från bemälde Beredning till Harrar
Eullmägtige framställde fråga: ''Huruvida vid
a 36 Funeo Utskottets Btfånhandtn,
detta tillfälle Banquens tillgångar och skulder i
alla delar, med af-eeride på tidens kraf, synes
bora uppgifvas eller icke P saint hvad nyttiga eller
skadliga följder för det närvarande och för
framtiden genom en sedan uppgift skulle kunna
Bariqu en tillskyndas?*'
Herr Direeteuren m. m. Schwan anförde;
Unge bibehölls den hemlighet, som hvilade öfver
Banquen och dess operationer. Under den
så kallade frihets tiden frän 1720 till 1772, var
den förbehåll en åt Secreta Utskottet och Banquens
administration, så vid Biksdagarne, som
dess emellan. Ingen röst höjdes då för ait tillvägabringa
en allmännare kännedom af detta penrunge-verk,
utan Ständeme beslöto blott hvad
Banco Deputationerne tillstyrkt eller medgifvit.
Jag kan ej neka, att detta förefallit mig nog besynnerligt;
man vågade allt mot Konunga marten,
emot Bagar och Författningar, men ingen hade
mod nog att begära eller fordra upplysningar om
Ständernes eget Verk. Derföre kunde ock många stora
i hemlighet och förtroende af någre få beredas,
hvarigenom Staten ofta betydligen förlorade, men
någre af adepterne destomera förtjente. Genom
det i sednare tider stigande begäret att forska i
Biks-Styrelsens alla genar, som bör och skall åtfölja
ett redbart Constifutionelt system, borde naturligtvis
äfven hågen 1 ifvås att en gång all manligen
få veta huru Banquens hela ställning i Debet
och Credit sig befinner. Mig synes denna
önskan rätt billig och nödvändig att uppfylla, då
man Jr skyldig att bestämma och rösta för utVtsk
lingen af allmänna Fiaance-förhållande». Jag
Banco Utskotttti BetänkanJen. 137
har derföre vid förra Riksdagarne varit bland de
få , som tillstyrkt publicitet af Banquens hela
ställning. Nu mera är föga deraf att yppa. Den
har skriftligen och mundtligen från alla håll inom
och utom Riks Stånden, redan blifvit så nära
och approximativt uppgifven, att ett beslut derom
endast kommer att i ojemna tal, i skillingar och
runstycken, kungöra hvad som de fleste redan
veta. Vi strida således om ingenting de facto,
om vi skulle i detta afseende hafva olika åsig
ter.
För egen del tvekar jag ej att på följande
vilkor tillstyrka en fullkomlig publicitet af Batt.
quens ställning, nemligen:
1:0 Att densamma genom Höglofl. BancoUtskottets
försorg uppglfves till Riksens Höglofl.
Ständer, när de sådant äska, antingen förut eller
med beledsagande af generella Finance-regleringer»
från de sammansatte Utskotten.
2;o Att denna uppgift blifver grundad på den
sednast afslutade Banco Boken , med de förändringar,
som kunna derefter hafva uppkommit i
reella Fonden, Vexel -Banco -Skulden och de stora
Räkningarne, så i Debet som i Credit, i synnerhet
så vidt det rörer allmänna Verk och Uåueanstalter,
3:0 Att hädanefter sådane uppgifter om Banquens
ställning meddelas vid hvarje Riksdag och
af Rikets Ständers Revisorer i deras till Allmänheten
utgifvande Berättelser. Dessemellan skulle
det vara öfverflödigt, om ej onyttigt, då Principalerne
allena kunna och böra motivera orsakerne
för tillfällige förändringar i Sedel-stocken och
»eella Fandén.
138 Banco-Utskottets Betankandtn.
4:0 Borde Banco-Styrelsen likväl hädanefter,
sorn hittills, vara befriad från skyldigheten att åt
hvilken sorn helst meddela utdrag af dess Protocoll
eller underrättelser om dagliga förändringar
i Banco - Räkningarne ; dermed vore för det allmänna
ingenting vunnit, men ofta kunde Journalister
och andre personer begagna tillfället att onödigt
besvära, att klandra och att sprida oro eller misstroende.
Da Rikets Ständer hvartannaf år sjelfve
låta öfverse och grannska Administrationens
åtgärder, samt kunna ställa densamma tili ansvar,
om något emot föreskrifterne vidtages, så synes
mig att ingen annan controll är nödvändig eller
ens nyttig.
Sedan jag sålanda yttrat mig i hufvudsalcen,
skulle det återstå, att efter Höglofl. BancoUtskottets
anmodan äfven upplysa: ''hvilka nyttiga
eller skadliga följder för det närvarande och
för framtiden genom en sådan uppgift skulle kunna
Banquen tillskyndas.’’ På denna så vidt omfattande
fråga tillstår jag upprigtigt, att det blir
mig svårt att svara bestämdt. Kommande tider
och händelser ligga utöfver mensklighetens kännedom
oell förmåga att bedöma. Här hvilar allt
på suppos tioner, och det vore ju ej omöjligt, att
någon dag skulle uppgå, när nian kunde tycka,
att bättre hade varit att bibehålla den af tiden
helgade hémligheten. Jag kan likväl ej i förhand
göra mig reda hvarföre? ej heller hvaruti scalan
af den allmänna kännedomen skulle bestå, minst
i ei tid, då Banquens ställning bevisar dess solid
i! é och bevisar, att om dess Debitorer forceras
till betalning, enligt Reversernas lydelse-, så be*
Banco Uts&otiets Bttänbanden. 13$
höfves ingen realisation och ingen reel forn! för
att indraga Sedel-massan. Det är endast för att
ej störta Näringar, Industrie och enskilda läntagare,
sorn Bane] u ens tåne-operationer ännu mäste
fortfara och äro af nödvändigheten på lea! fade*
O m hädanefter vidtages ett system af stadga och
fixation i det representatUra myntet, om Banque»
för alltid skiljes från Statens penninge-operationer,
och om Riksens Ständer afhända sig den
magt de obilligt sig tillegnadt, att disponera öfver
Banquens Capiialer och ej allena öfver dess
g t winn st, så beböfver man i en framtid, efter min
öfvertygelse, aldrig befrukta några menliga verkningar
af publiciteten.
Slutligen skulle jag kunna tillägga, att ntc
mera Sveriges Banque är den enda, hvarest man
vill bibehålla hemligheten, tinder tro, att Crediten
deraf styrkes, enär likväl de mest absoluta.
Regeringar, såsom Danmark, Ryssland, Österrike
och Preussen, funnit bäst vara att öfverlåta
deras Banco-Inrättningar till särskilda Styrelserr
som årligen redovisa fölhållandet åt allmänheten.
Frankrikes nya Banque är ock inrättad på publicitet,
äfvensom den Engelska af ålder det varit.
arine alla dessa Inrättningar deraf lidit? Jag
tror alldeles motsattsen.
Desse äro paina åsigter och anhåller jag, att
de få / bifogas Hertsjr Fullmägtiges yttrande samt
till Riksens Högh Sländer medfölja jemte Högh
Bancb-Utskottets förnyade Betänkande.”
Banco-Fullmägtigen Anders Danielsson t
’’Då Herr Directeuren Schwan så fullständigt
utvecklat frågan på ett sätt, som helt och hållet
X4* Banco*Utskottets Bet&nkanden.
instämmer med mina åsigter deraf, har jag fög*
hufvudsakligt att vid dess anförande tillägga; meri
får dock anföra följande: Anmodad af Höglofl.
Banco - Utskottets Finance - Beredning, att inkomma
med bestämdt yttrande, huruvida Banquens
tillgångar och skuldepj>i alla delar, med afseende på
tidens kraf, synas böra uppgifvas eller icke, samt
hvad nyttiga eller skadliga följder för det narva,
rande och för framtiden genom en sidan uppgift
skulle kunna Banquen tillskyndas, får jag äran
förklara; att jag anser en fullständig publicitet af
Banquens hela ställning, i alla dess delar, icke
allenast vara nyttig, utan äfven högst nödvändig.
Hemlighetens tid är förbi, och det system, som
endast för invigde uppenbarar hvad som rörer
allas intressen, är längesedan förkastadt af allmänna
rösten. Hvad särskildt rörer det förhemiigände
af Banquens tillstånd, som man hittills yikat
och sökt bibehålla, har det utan tvifvel haft den
första grund Uti afsigten att dölja de missbruk
och ingrepp, som af fordna Begeringar blifvit
begångne, eller ock att gynna enskilda speculerande
penninge-vinglare. Men sorn en sådan
grund nu mera hvarken kän eller får ega runi,
så inser jag icke hvarföre en åtgärd, sorn redan
i sig sjelf är förkastlig, skulle längre fortfara , se,
dan äfven motivet tili dess vidtagande upphört. —-  Jag är öfvertygad, att den hemlighets , slöja, som
till denna dag, elium nog genomskinlig, omhöljt
Banquens angelägenheter, långt ifrån att väcka
ideen om några dolda herrligheter och ett på
denna tanke hvilande förtroende, snarare alstrat
misstroende och farhågor, som vid ett motsatt för
-
Banw U t skott m Befänk andert. 14!
hållande icke skolat kunna uppstå. Oell flå man
1 detta ögpnblick är färdig att uppgöra en Financereglering,
och dentia naturligtvis icke kan till vä—
gabringas utan en fullkomlig kännedom örn Bartquens
tillstånd , som måste blifva basis för alla
tifverläggningar i detta ämne, så framt man ej vill
bygga luftslott, så måste jag i dubbelt hänseende
tillstyrka, att allt hvad sorn r.öter Banquens angelägenhet
må laggas öppet för Riksens Ständer*
eigon, på det de ej må famla i mörkret om just
idet, sorn böt bestämma fleras beslut. Misstag
skola då lättare undvikas och oreda snarate förekommas.
Man skall då se, hvilka Banquens tillgångar
äro, och då tnah linner, att de ej äro instämrneliga,
skall man äfven lära sig, att endast
anlita dem till Uppfyllande af vigtiga och oUmgängliga
behof. Hvar och en kari då beräkna,
om förtroendet icke mer har någon grund, och
allmänhetens röst skall bestämma den gräns, inom
hvilken Crediten bör ega sitt spelrum. Barlquen
är icke ett institut, sorn, isoleradt från Staten,
Verkar Utan vidröring med det hela, åtminstone
icke såsom Banquen nu är inrättad; — då
jag derföre nu yttrat min tanke vara, att uppgiften
af Banquens tillstånd endast kan hafva gagnande
följder för det allmänna, har jag tillika
besvarat frågan, huruvida denna uppgift kan hafva
nyttiga eller skadliga följder för Banquen sjelf
för det närvarande. Att bestämma följderna af en
åtgärd för en aflägsen framtid, tillhör icke oss
dödlige menniskor, och jag lernnar således frågan
i denna del obesvärad.’’
Baneo-Fullmägtige* Longberg s
14* Banco Utskottits Bttänkanderi.
”Uti Herr Directeuren Schtvans ocfrianco
Fnllmägtigen
Danielssons afgifne yttranden, såsom
alldeles enl lee med min tanke, förenar ias mis
lill atla delar.”
Herr Presidenten Sandels;
'Den hittills påbudne och iakttagne hemligheten
angående Banquens stallning, har egentligen
egt runa i afseende å Banquens utelöpande
sedlar och dess re ola fond, och synes hafva varit pika!
iad just derföre, att då Banquen, som lätteligen
borde inlösa sine utelöpande Reverser
eller Binco-sedlar, genom oföresedde händel»
ser blifvit satt i den ställning, att ej alltid
ega tillräckligt belopp reelt mynt eller myntbara
metaller, för att kunna uppfyla ett så»
dant åliggande, icke måtte af vinningslystna*
dens speculationer och tillställningar skadas och
möjligen helt och hållet förstöras Att Banquen
har mera tillgångar i fordringar och
reelt ätt dess skuld, är temmeligen allmänt
kändt ; men att den, i anseende till af Riksens
Ständer ålagde skyldigheter att utgifva en
myckenhet sedlar, utan deremot anvisad ny
reel fond, nu en tid ej egt en sadan emot
utelöpande sedelstocken svarande fond, kan
lätteligen slutas deraf, att den, enligt Riksens
Ständers Beslut, i flere års tid ej invexlat dess
sedlar med reelt mynt. Af nämnde orsaker
har jag, vid uppkommen fråga om Banquens
publicitet under 18x5 och s8i8 årens Riksdagar,
lika med de fleste öfrige Banco Fullmäg.
lige, ansett densamma kunna blifva lör Bansjuen
af menlig följd och således ej böra ega
Banco Utskottets Betänkandcn. ni
rum, och Riksens Ständer hafva vid nämnde
tillfällen äfven aflagt den örn publiciteten
väckte Motionen, Då Banquen icke nu kommit
till några bättre förhållanden än livart
den 181S sig befann, kan jag icke eller finna
för densamma mera nyttigt, nu än då, att
dess tillgångar och skulder i a'la delar uppgifvas.
Orri än Banquens stallning, såsom
visse medlemmar af Riks Stånden sig yttrat,
vöre nu tämligen väl känd och äfven i vissa
tryckta skrifter omnämnd, kunna sådane uppgifter
ändå hänföras mera till gissningar ätt
verkligheter; men om den anctoritet, som nödvändigt
skall rigtigt känna Banquens verkliga
ställning i det hela, eller Högl. Banco-Uiskottet,
skulle uppgifva densamma, blefve den
nödvändigt ofelbar , och som den då äfven säkerligen,
om ej årligen , åtminstone vid hvarje
Riksdag, komme att uppgifvas och genom trycket
allmängöras, skulle en fullkomlig ledning
dymedelst lemnäs för de planer, antingen ineller
utländske vinningslystne personer, sorn
af Svenska Banquens Financiella missförhållanden
kunde draga någon nytta, möjligen ville
uppgöra för att motarbeta den bättre framtida
ställning för Banquen, som Riksens Ständer
säkerligen nu åsyfta, att skaffa Banquen, äfvensom
framgången af de financiella anstalter,
hvilka Riksens Ständer i hänsigt tillBmquens
ställning och med dess framtida bestånd, i anledning
af flere derom väckte motioner, nu
skulle kunna vidtaga. Jag anser således en
ou skeende uppgift af Banq>uens alla skulder
144 Bonro Utskottets Bttänkattdett»
och tillgångar kunna medföra ganska skadliga
följder i synnerhet för framtiden , och jag tror
derföre säkiast och rät tast vata, att det må,
i afseende å de mål, som angående Banquen
hittills bordt hållas hemliga, förblifva vid de
i Rikstligs-Ordningen och hufvudsakligen dess
38 och 43 §£. gifne frireski ifter.*’
Herr Presidenten Friherre Ehrenheim:
'Genom Häglof], BancoUtskottets Remiss
är det Eanco-Fullmägtige ålagt, att afgifva ett
bestämdt utlåtande, huruvida det skulle vara
för Råneo-Verket betänkligt, att offentligen Uppgifva
dess he'a til Istånd , såsom samtlige RiksStåndpn
det begärt. Jag bör derföre först till
fullgörande af denna befallning, yttra min enskildta
öfvertygelse, att denna publicitet alldeles
icke borde medföra någon skadlig inflytelse
på Banquens Credit. Hela allmänheten
vet, att Banquen aldrig utgifvit Sedlar för
intet: att största delen af hennes utelöpande
Sedlar äto Eån till Staten, till publika Verk
och till enskilde personer: att hon har hypotheker
för dern och bör ega redbarheter för
resten. Man vet redan fötut, att hvarken
desse hypotheker eller tedbarheter kunna ge
Banco sedlarne ett värde, som de till största
delen aldrig haft, ingen gör eller kan göra
något billigt anspråk på den rcela fonden,
publiciteten bör således ej på minsta vis skada
Banquens närvarande Credit eller störa
dess rörelse i sin fortfarande gång.
Det skulle deremot kunna vara möjligt,
Bar.cn-ZIis&ottets Betänkanden- 145
att »lea skadade en ny finance*plan, som behofde
opinionens förstoring af sina tillgångar;
den skulle betaga Banquen en ideal förmögenhet
att tillägga till sin reella. En enskild Banquier,
redlig och försigtig, men med medelmåttiga
fonder, älskar ej att hela Beursen vet
hvad han har att draga pa; skulle ej Banquen
kunna befinna sig i en dylik belägenhet, åtminstone
i början af en stor operation? Utan
tvifvel. Men genom utspridde förtroenden och
approximativa beräkningar, har man samlat
sig begrepp både om sedlarnes och redbarhet
ternes belopp. S'eget är ej särdeles stort att
sätta sanningens stämpel på en af dessa gissningar.
Och när jag betraktar, att publiciteten
i alla fyra Stånden blifvit begärd med en
enhällighet, sorn liknar ett uttryck af allmänna
viljan, och att detta uttryck i åter-remissen
höjt sig till en ton af Principalers befalning,
så skulle jag ej tveka att tillstyrka eftergift,
men jag finner den största betänklighet
i sjelfva grundlagarne.
Tysthets-eden i Banco-Utskottet är, genom
40 och 43 §§• * Riksdags - Ordningen,
fastställd. Just för Tysthets - edens skull hac
det i 38 §. fått magt, att afgöra med Rikets
Ständers rätt, och för att sä mycket mer bestämdt
utöfva denna magt, har Utskottet ensamt
i sistnämnde §. fått frihet att votera per
capita: allt detta förfaller om publiciteten
antages.
Så många och betydliga förändringar i en
Bihang till Riks, St. Fröt. 6:tc Sani, \0»
146 Banco - Utskottets Betänkanden.
grundlag synas mig ej kunna göras, utun 1 den
ordning 56 Regerings-Formen föreskrifver.
Jag vågar derföre hemställa, om ej det Högl.
Banco-Utskottet skulle finna godt, att på sätt
44 §. sista Momentet i Riksdags-Ordningen
stadgar, återlemna hela frågan till Riks-Stånden.”
Herr DirecteUr Schwan utlät sig: ”Med
all aktning för den värde Ledamots åsigter, sorn
nyss yttrat sig, nödgas jag likväl för min del
förklara: Att då 72 §. Regerings-Formen uttryckligen
stadgar: ^Riksens Ständers Banque
förblifver hädanefter, som det hittills varit,
under Riksens Ständers egen garantie och vård ,
så att den ostörd må förvaltas af de Fullrnägtige,
hvarje Stånd dertill förordna, efter de
Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka
redan gjorde äro, eller vidare af Riksens Ständer
göras kunna;'1' så finner jag en så fullkomlig
och obegränsad magt, i afseende på
Banco-Verket, härigenom vara Rikets Ständer
allena tillerkänd, att frågan orri Tysthets-edens
upphafvande för BanCo-Uiskottet ingalunda kan
af mig betraktas såsom constitUtionel.’:>
Uti denna reservation instämde Banco.
Fullmägtigerne Danielsson och Longberg.
Herr Presidenten Friherre Ehrenheim:
’:Ty sthets - edens bibehållande efter 1809 års
Riksdag kan jag ej betrakta annorlunda, än såsom
en följd af de stadganden Grudlagarne derom
innehålla, hvilka jag åberopar. Tillämpningen
af en särskild punct i Grundlagen bör
ej kunna utsträckas längre, än med de öfiige
§§• deruti står att förena. Så snart coliision
Banco-Vtskottets Betänkande/!.
Hem emellan uppstår, miste ändring och rättelse
sökas på det sätt och i den ordning,
Grundlagame sjelfve medgifva. Sådan är och
blir min öfvertygelse både sorn Rikdagsman
och Constitutions-Utskottets Ledamot. Hvad åter
publiciteten beträffar, har jag redan yttrat,
att jag anser densamma böra ega rum.’’
Ordföranden, Herr Kammanherren Grefve
Gyllenborg: ,’Till besvarande af Häglof!.
Banco-Utskottets Finance-Berednings Remiss,
får jag först yttra, att jag för min del anser
Riksens Ständer hafva, genom Finance-Cornmittéens
Betänkande, en tillräcklig upplysning,
för att kunna afgöra, huruvida en realisation
bör företagas eller ej, och att en äfven
blott för detta tillfälle medgifven uppgift
till alla delar af Banquens tillgångar ej således
behöfver sättas i fråga.
Beslutes realisationen, så måtte Rikets
Ständer, utan behofvet af en allmännelig kungjord
uppgift af Banquens ställning i hela sin
vidd, kunna förlita sig uppå Banco-Utskottets
Utlåtande, huruvida realisationen, genom den
i Finance-planen föreslagne tillökning i Banquens
reela fond, af Banquen kan verkställas.
Skulle realisationen ej företagas, så läier den
ifrågavarande publiciteten äfven ej böra ega
rum ; emedan den så väl vid företagandet, som
för fortfarandet skall motverka en realisation,
af hvilken, enligt min öfvertygelse, Rikets
Ständer förr eller sednare skola insa^ nödvändigheten,
antingen den verk ställes genom till
*48 Banco-Utsidttets Betånkanden.
skott i silfver elier genom en successiv amor*
tissement af Banquens Sedlar.
Jemte det jag för öfrigt ej frångår det afStyrkande
för publiciteten, jag tillika med plu»
raliteten af Herrar Fullmäktige 1815 oell vid
sednaste Riksdag afgaf, får jag r.u namna, att
jag så Väl nu, sorn för framtiden, anser det
medföra en för Banquen oundviklig våda, om
den Banco - Utskottet , genom Constitutionen
öfverlatne magt, att i hemliga mål besluta med
Rikets Ständers rätt, blifver detsamma fråntagen.
Det utmärkta förtroende att vara ledamot
af Banco-Utskottet, hafva alltid Rikets
Ständers Electorer ansett sig böra lemna åt
kloke och erfarne män, hvilka anse för en
hederspllgt, att genom försvaret af Banquen
förekomma de vådor för samhället, som slutligen
blifva en oundviklig följd af Banco-sedlarnes
successiva nedsättande i värde. Och är
det af desse män, hvilka i ett rum, efter en
fullständig tagen kännedom om Banquens ställning,
rådgöra öfver möjligheten eller ej, att
i förening med Banquens bestånd kunna medgifva
de biträden, sorn vid hvarje Riksdag af
densamma fordras, som, enligt min öfvertygelse,
både mognare och för det allmänna nyt.
tigare beslut kunna väntas, än af Rikets Ständer
sjelfve, hvilka, fördelade i fyra rum, ej
hinna taga kännedom af hvad som i hvarje
Stånd yttras, innan deras beslut ta ges; hvilka
beslut i frågor af den största vigt inom hvarje
Stånd afgöras genom hazarden af en votering,
i »tallet för att bero af ett Inskränkt antal per
-
Banco-Utshottets Bttäniandea. 149
söner; af hvilka förhastade beslut .'föranledande
till vådliga följder får det allmänna, min*
dre äro att befara, emedan en enskild persons
voterings-sätt i Rikets Siänders Plena för alltid
kan blifva okändt, då deremot en UtskottsLedamots
sätt, att svara emot det erhållne förtroendet,
svårligen kan döljas.’’
Barico-Fullmägtigen, förre Talemannen ,
Lars Olsson: ”Då fråga om uppgifvande af
Banco-Verkets hela ställning, så väl år i8iä,
som vid sednaste Riksdag, hos Banco-Fullmägtige
förevar, instämde jag uti pluralitctens
yttrade tanka, att en sådan uppgift ej vore af
något verkligt behof påkallad, och att de olägenheter,
som deraf kunde befaras, skulle
öfverväga de uppgifne förmånerne. Jag inser
ej att några omständigheter sedermera inträffat,
som kunnat föranleda till en förändrad
öfvertygelse i den delen. Jag kan således ej
vara mig olik, utan afstyrker äfven nu, pa då
anförde grunder, den yrkade publiciteten.”
Herr Stads-Majoren Westin: ”Mina ytt
randen
vid 1S15 och 1818 års Riksdagar i
detta ämne, hafva grundat sig på samma öfvertygelse,
sorn jag ännu hyser, att .publicitet
i alla särskilda grenar af allmänna förvaltningen
är pa det hela nyttig och önskansvärd ; en öfvertygelse,
som, äfven hvad Banco-Iurättningac
beträffar, understödjes af främmande länders
erfarenhet. På den i Remissen nu gifne särskilde
anledning, bör jag dock ej fördölja, att
jag anser de af Herr Grofve Gyllenborg anförde
betänkligheter vara af mycken yigt.
*5»
Banko ■ Utskottets Bttänknnden,
got livar är i tillfälle inse, att Beslut i kinkiga
och invecklade ämnen icke alltid af plural
i«0ren, inom Riks Statiden, kunna fattas med
den mogenhet, urskiljning och sakkännedom,
sorn ett inskränktare antal Ledamöter, hvilkas
uppmärksamhet egnas åt en särskild delaille,
äro i tillfälle förvärfva: och denna omstän
dighet
anser jag mig ej höra med stillatigande
förbigå, då jag i hufvudsaken instämmer
uti Hr Directeureri Schwans afgifne yttrande.”
Herr Directeuren Schwan: ”Med Herr
Grefve Gyllenborgs anförande om Banco-Utskottets
säkräre och upphöjdare åsigter af Banquens
förvaltning, än hvad deras Principaler,
Rikets Ständer, kunna samfäldt ega, instärntner
jag icke, ehuru jag med tillfredsställelse
funnit detta Utskott både förr och nu sam.
tnansatt af kloke och nitiske män,’’
Herr Rådmannen Fredin: ’ Jag hyser i
ämnet enahanda öfvertygelse, sorn Herr Directeuren
Schwan till Protocollot yttrat.’’
Herr Doctor Wallin; ”Jag erkänner öppet,
att jag icke tilltror mig ega nog skarpsinnighet
och sakkännedom, för att utan tvekan
kunna bestämma, hvad sorn bör göras eller icke
göras uti ett ämne af den vigt och inflytelse;,
som det förevarande, deröfver så månge kloke,
kunnige och upplyste män yttrat sig både för
och emot. Men i följd af den, i andre dylika
fall, för mitt handlingssätt gällande grundsats,
att vara varsam vid antagandet af det
nya; att ej förstöra hvad som redan finnes,
om det ock må vara med brister och olagen
-
Banco Utskottets Betänk and en. 151
heter förenadt, innan full säkerhet är vunnen:
att det, sorn skal! saltas i stället, pä det hela
bättre uppfyller ändamålet, och vid af hjelpande
af de ofverklagade olägenheterne ej medförer
andra, som förut voro okände, mäste
jag, i följd af min inskränkta förmåga ait öfverse
och bedömma, huru förhållandet i den
delen kan vara med den yrkade publiciteten,
för min del afstyrka en sådan förändrings
vidtagande.”
Herr Doctor Hagberg: ’’Jag förenar mig
helt och hållet uti Herr Grefve Gyllenborgs
afgifne yttrande,”
Herr Doctor I/illjenwalldh: ”Samma, och
tilläfventyrs ännu större skäl än Doctor Wallin,
anser jag mig ega, att i en fråga af denna
beskaffenhet, medgifva otillräckligheten af
mina insigter, för att bedömma å ena sidan fördelen,
och å den andra de möjliga olägenheterne
af pub iciteten; och då härtill kommer,
att jag trott mig finna Banco-Verkets administration,
enligt de af ålder stadgade griinrisattser,
på det hela hafva varit god och motsvarat
ändamålet, Verkets credit så vida upprätthållen,
sorn, under flere inträffade vådliga
brytningar , kunnat ske och tilläfventyrs bättre
än som bordt förväntas, och utrymmet i samma
män vidgadt för åtminstone möjligheten af
en gagnande verksamhet; men jag deremot,
å andra sidan, ej kan med någon säkerhet beräkna
följderna af den förändring, som blifvit
yrkad ; så finner jng mig icke ega något
grundadt skäl, att för min del densamma un*
*32
Banco»TJtskottets Bctänbandtn,
derstödja. För öfrigt delar jag fullkomligt de
betänkligheter, som af Herr Presidenten, Friherre
Ehrenheim blifvit yttrade, ehuru jag,
för min del, ansett en fråga af denna beskaffenhet
icke egentligen ankomma på min pröfning,
i egenskap af Banco-Fullmägtig; utan
ämnar jag inom mitt Stånd göra framställning
i detta afseende.
Hå vid beräkningen af röste-antalet befanns,
att sex bland Herrar Fullmägtige tillstyrkt
, men sex åter afstyrkt den ifrågasatte uppgiften
om Banquens liela ställning, och i sådane
fall, enligt 66 §. Riksdags-Ordningen , Ordförande
eger afgörande röst, så skulle Utlåtande, i enlighet
med hvad sålunda blifvit beslutadt, till
Högh Banco-Utskottet författastoch funno Herrar
Fullmägtige sig dervid böra, till upplysning
rörande de synpuneter från hvilka frågan å
ömse sidor blifvit betraktad, detta deras Ornröstnings-Protocoll
bifoga. Ar och dag som ofvan.
In fidem Protocolli.
G. Heltingius.
tJldrng af Protocollet, hållet hos Herrar Full.
magtige i Rikets Ständers Banque, den
•40 April 1823.
S. D. Till justering upplästes det Protokoll,
som den 19 dennes blifvit hållet vid
HerrarFulImägtiges öfverläggning, rörande den
ifrån Höglofl. Baaco-Ut$kottets Finance-Bered
-
BancomUlskoitits Re:änkanden. r 5
ning remitterade fråga, om uppgift af JB.inquens
skulder och tillgångar i alla delar.
F. d. Talemannen, Fars Olsson, yttrade
efter uppläsning af dess i Protocollet intagne
mening : ”Jag anhåller, att nu vid justeringen
få göra det tillägg, alt jag delar de af Herr
Presidenten, Friherre Ehrenheim yttrade betänkligheter,
mot frågans afgörande i an nan ordning
än 56 §. Regerings-Formen utstakar.’’
Herr Doctor Wallin, Herr Doctor Hagberg,
Herr Presidenten Sandels och Herr Grefven
och Ordföranden , begärde livar för sig
att enahanda tillägg måtte för deras räkning i
Protocollet upptagas.
Herr Directeuren Schwan: ”Om publicitets-frågan
förklaras Constitutionel, så skulle
Konungen antingen för eller emot densamma
besluta, och då upphäfdes alla de Stadganden
i Grundlagarne, som berättiga Rikets Ständer
att ensamme om deras Banque förordna.”
Herr Presidenten, Friherre Ehrenheim:
”När frågan är så vidsträckt, att den åsyftar
omskapningen af ett Utskott, sä tyckes den vara
så hufvudsakligt Constitutionel, att den ej katt af»
göras utan genom samma Magter, sorn stadgat liela
Regerings-Formen. Konungen har sanctionerat
Utskottens sammansättning och rättigheter:
Honom tillkommer äfven att sanctionera alia
förändringar i dem.”
Herr Directeur Schwan: °Sedan jag nu
förmärkt, att alle de Herrar Fullmäktige, sorn
med mig varit af »lika tankar, förenat sig med
Jlerr Presidenten, Friherre Ehrenheim, att
154 Bane o-Zh skottets Betänketiden.
frågan vore constiiutionel , så förundrar det
mig alt nu först trafva fåll höra den invändningen
oeti att ingen af Riksdagsmannen väckt
en så vigtig fråga uii ('eras respective stånd.”
Banco- Fullmägtigen Anders Danielsson
begärde att få till Protocollet antecknadt, att
han lika med Herr Directeuren Schwan reserverade
sig mot all rubbning eller inskränkning
af Rikets Ständers i Grundlagarne förvarade
rätt, att i hvad som rörer Banco-Verket ensamme
besluta.
Den författade Skrifvelsen till Högloft.
Banco-Utskottet, i förevarande ämne,.blef nu
till justering uppläst.
Rå framställning af Hrr Grefven och Ordföranden
beslöts, att hvad nu vid justeringen
blifvit till Protocollet yttradt, jemväl komme
att samma skrifvelse åtfölja.
Ar och dag som ofvan
In fidem Protocolli.
G. Helsingens.
Transumt af Protocollet, hållet hos Rikets
Högloft. Ständers Banco - Utskott den
28 April 1823.
S. D. Finance• Afdelningens den 26 dennes
på bordet la^gda förslag till Betänkande ,
i anledning af Atterremissen, rörande yrkad
publicitet af Banquens ställning upplästes å nyo.
Herr Kammarherren von Seth anförde :
”det, af Högloft. Finance* Afdelningen före
-
Banco.Utskottets Betänkanden. i; 5
slagne Betänkande, rörande uppgift af Banquens
ställning, innehåller, såsom ett beslut,
att Högloll. Banco-Utskottet för sin del icke
skulle finna något hinder, hemtadt från dess
närmare kännedom om Banco * Verkets nu befintliga
tillstånd, som för meddelandet af en
sådan uppgift kan ligga i vägen, och ej heller,
att någon skada för Verkets närvarande
Credit, i omedelbar följd deraf, må befaras.
Med detta beslut förenar jag mig desto
heldre, som det instämmer med den tanke jag
förut haft äran framställa; men grunderna till
beslutet såsom anticiperande på omdömet i hufvudsakliga
financefrågan , kan min öfvertygelse
icke, i alla afseenden, gilla; och derest de af
Höglofl. Utskottet antagas, anhåller jag att deremot
få reservera mig. En redovisning för
mine åsigter vid tillstyrkande af Banquens
publicitet, torde i allt fall tillåtas af mig
Enligt Regerings - Eorrnens 72 §. är Ranquen
ställt under Rikets Höglofl. Ständers egen
garantie och vård, så att den ostörd ina
förvaltas af de Fullmägtige hvarje Stand dertill
förordnar, efter de Ordningar, Stadgar
och Reglementen, hvilka redan gjorda aro eller
vidare af Rikets Ständer göras kunna; och
32 i Riksdags-Ordningen bestå maier BancöUtskottets
funciion, att öfverse Banquens styrelse
och tillstånd, samt gifva föreskrifter orri
dess förvaltning, enligt den särskilda instruction,
som af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag
kommer för Utskottet att utfärdas.
Då grundlagen således å ena sidan tillagt
Bar co- Utskottets Bttänkandtn.
Rikets Häglof]. Ständer en oinskränkt ratt att
förordna om Banquens förvaltning, och å an*
dra sidan icke särskildt utmärkt de mai , som
inom Banquen böra hemlige hallas, och der
Banco-Utskottet med Riksens Ständers rätt beslutar;
så har jag ansett deraf följa, att Sttinderne
ega äfven i sistnämnde afseende förordna, samt
att verkan af den Tysthets-ed , som uti 40 och
43 §§. Kiksdags-Ordningen omtalas, måste in.
skrankas till uppfyllande af de Reglementariske
föreskrifter, som Ständerne åt »ine Fullmägtige
samt Banco-Utskottet temporairt meddela, emedan
Ombuden annars »kulle ega större magt än sjelfve
Principalerne.
Vidare har jag trott, att, om Riksens Högl.
Ständer finna nödigt, till ledning för vidtagande
finaneiella beslut, inhemta upplysning om Banquens
ställning i alla dess delar, så rubbas derföre
icke innehållet af ofvannämnde Grundlags
ställen, helst Tysthets - edens förbindelse fortfar,
så vidt den icke, genom Ständernes särskilde Instructioner
i vissa delar limiteras eller upphäfves,
och kan afven sedermera åter inträda i sin fulla
kraft, enär Riksens Ständer sådant besluta.
Häraf stadgades min öfvertygelse, att Herr
Hjertås Motion icke innebar egenskapen af en
Grundlags-fråga, och att Tysthets-eden ensam ej
eller kunde ålägga mig afstyrka den äskade Banquens
publicitet, enär denna syntes, mig påkallad
af tidens kraf och icke medföra någon våda för
Banquens credit.
Efter mitt omdöme, äskades genom Hjertås
Motion, blott en uppgift inför Riksens nu. försam.
Banco-Uisknttets Betänkanden. 157
lade Ständer af Banquéns tillstånd, ty någon periodisk
redovisning inför allmänheten, finnes der.
uti alldeles icke omnämnd. Från en sådan synpnnct
betraktade jag ock saken; och då frågan
om en myntbestämning eller realisation af Banco,
sedlarne, getaom gjorde Motioner, voro öfverlemnade
till Riksens Höglofl. Ständers pröfning;, då
ämnets vigt för den allmänna välfärden fordrade
den nogaste undersökning, hvilken ej kunde fullkomnas
utan säker kännedom af Banquéns, relatift
till dess utelöpande sedelstock, egande fordringar
och metalliska tillgång, hvarom stridige
uppgifter blifvit gjorde af Finance-Comrnittéens
ledamöter; då äfven af sistnämnde anledning,
den skymning, som ännu hvilar öfver Banquéns
ställning, är mera villande än mörkret, hvaruti
den tillförene var insvept; så trodde jag, och tror
ännu, att yppandet af Banquéns belägenhet för
tillfallet fordrades, att stadga Riksens Högh Ständers
egen opinion rörande relisationens nytta el
ler skada, i den mån den hastigare eller sednare
verkställdes, att undanrödja det misstroende, hvilket
äfven hermar ett stöd af Banquéns befrielse
från sine sedlars inlösande med silfver, och att
bereda allmänheten en lugnande öfvertygelse om
Banquéns egande fullkomliga säkerhet för dess
utelöpande Sedel-stock, och om dess sorgfälliga
vårdande under förflutna tider.
Höglofl. Afdelningen har icke medgifvit, att
kännedomen af Banquéns sanna tillstånd, kan gifva
Rikets Höglofl, Ständer någon nödig ledning
för bestämmandet af Banquéns allmänna bidrag,
Likväl torde misstag i detta afseende snarare
158 Banco-Utskoltets Betänkanderi.
ega rum, då Banquens tillstånd är okändt, helst
beräkningen af anslagens framtida följder och in*
verkan på Banquens functioner i sednare fallet,
såsom saknande säker grund för de beslutande,
ej kan motverka den skenbara fördelen, att för
ögonblicket lätt uppfylla ett inträffande statsbehof.
Med Högloft. Finance-Afdelningen kan jag
icke dela den tanka, att om Banco Verket skulle
förblifva, som hittills, utan bestämning af Bineasedlarnes
värde mot metalliskt mynt, vöre allmängörandet
af Banquens hela ställning, hvarken
nödvändigt eller possitift nyttigt. Jag tror (lere*
mot, på förut nämnde skäl, att publiciteten en*
dast för den ställning hvaruti Batiquen nu befinner
sig, såsom hufvudsakligen JLäne-Banque, samt
ut. och invexlande egne sedlar, är nödig och icke
skadlig, och att dess publicitet ej borde ega rum
eller troligen varit äskad, om Banquens ursprungliga
verksamhet, såsom Vexel-Banque, icke blifvit
afbruten.
Det skäl Högloft. Finance-Afdelningen hemtat
för publicitetens tillstyrkande deraf, att en all*
män reorganisation af Banco Verket någon gång
bör företagas, i sammanhang med ett bestämmande
af d ss sedlars metalliska utvexling, kan jag
för min del icke eller antaga, emedan det icke synes
mig vara lämpligt till förevarande fråga, hvilken
blott afser en äskad upplysning för Riksens Högh
Ständer om Banquens ställning, och icke någon
hufvudsaklig rubbning i dess nu varande styrelse
och förhållanden.
De Extracter och Tableauer, hvilka Högh
Stats- och Banco Utskottens sammansatta Finance.
Banco Utskottets Beiilnkanden. 15g
Beredning redan låtit för sig upprätta, från §c
1776 till närvarande tid, upptaga Banquens ute
löpande sedel-stock oell dess metalliska fond, med
specification af dess fordringar, de enda omständigheter,
som, enligt Höglofl. Banco - Utskottets
förra betänkande i detta ämne, återstå för fullkomnandet
af Banquens publicitet. .Laka med
Höglofl. Finance- Afdelningen anser jag således
nämnde Handlingar fullkomligt uppfylla det ändamål,
som genom Banquens publicitet kan vinnas,
enär öfrige upplysningar, som af Riksens
Höglofl. Ständer kunna specifikt äskas, dessutom
böra utan tidsutdrägt meddelas; men just i anledning
häraf kan jag icke inse behofvet af HöglFinance-Afdelningens
yttrande, att om öfrige nödiga
garantier blifva gifne för egande rätten, genom
orubbligheten af Statens mynt, så må den
gnrantie, som ett framläggande af P^örvaltningens
Utslag visserligen lemnar, äfven deribland gerna
intaga ett rum; ty detta antyder en ytterligare
Baiico-hemlighet, hvars meddelande vilkorligt lofvas
i motsägelse af Höglofl. Utskottets nämnde
Uppgift i dess förra Betänkande. De åberopade
Extracter och Tableauer lära dessutom innefatta
ett fullkomligt bevittnande af den ordning dch
noggrannhet, som råder i Banquens styrelse.
Skulle Höglofl. Utskottet finna nödigt, att nu
meddela utlåtande rörande en fortfarande ständig
eller periodisk offentlighet af Banquens förvaltning
och räkenskaper, så instämmer jag till alla
delar i förslaget lill Rikets Höglofl. Ständer, att
detina fråga måtte få närmare behandlas och afgöras
i sammanhang med en blifvande allmän
160 Banco Utskottets Betänkanden.
reglering af penninge-verket, hvarifrån den icke
synes kunna eller bura skiljas.
Med detta yttrande förenade sig Herr Kammarherren
Hammarhjelm och Herr General.Majoren
Gahn af Colquhoun.
Herr Cancellie - R ådet Bruncrona anförde:
”1 anledning af skedd åter remiss, från 3:ne Stånd,
af den väckte Motionen om fullkomligt offentliggörande
af Banquens tillstånd, har Finance-Afdelningen
af detta Utskott, efter Herrar Fulhnägtiges
hörande, utlåtit sig, och dervid först förklarat,
att den af Presidenten, Friherre Ehrenheim,
emot upptagande af berörde Motion, såom,
enligt dess tanka, en Grundlags-fråga, gjorde
invändning, viii icke kunde leda till den af
Hr Friherren dragne slutföljd, men dock till Riksens
Ständers ompröfvande ansett densamma böra
anmälas, och sedan, hvad hufvudsaken angår,
efter ämnets noggranna öfverseende till alla dess
följder och dess detaillerade utredning stadnat i
det tillstyrkande de i Betänkandet anförde trenne
slut-inomenter upptaga.
Med erkännande af inskränkt erfarenhet och
insigt i fitianciella ärender, finner jag det vågadt
af mig att afvika från åsigter, instämmande med
den rådande opinionen , och understödde af upplyste
mans meningar. Men då jag blifvit hedrad
med ett rum i detta Utskott, anser jag af ed och
pligt mig skyldig, att låta min enskilde öfvertygelse,
så felaktig den än må vara, ensam leda mig.
Hvad således först beträffar den väckte frågan,
huruvida oinskränkt uppgift om Banquens
tillstånd
Banco-llékottéts Bet änJt anden. 161
tillstånd skulle stå i det sammanhang med de orri
dess hemlighet i Grundlagarne befintlige stadgan,
den, och desse stad ga riden vara af den beskaffen.
het, att samma fråga, enligt gi §. Regerings.
Formen, borde behandla», så är jag i sjelfva verket
af samina tanke med Herr Friherre Ehrenheim,
emedan 79 §. Regerings-Formen val med.
gifver Riksens Stander, att förändra de för Rånquen
utfärdade Ordningar, Stadgar och Reglementen;
men detta medgifvande icke utesluter
Åliggandet att åstadkomma förändringen i föreskrifven
Constifutionel ordning, samt de åberopade
§§. tydligen förutsätta, att vid Grundlagarnes
upprättande, hemlighet i vissa mål blifvit
antagen, såsom ett vilkor för Banco-Verkets förvaltning,
styrelse och öfverseende; dock sorn Remissen
från frenne Stånd innefattar en ovilkorlig
föreskrift för Utskottet att yttra sig, huruvida
Banquens publicitet må medgifvas eller icke, och
Friheire Ehrenheims ornförmälde invändning i
allt fall kan hos Riksens Ständer erhålla det afseende
den må anses förtjena, finner jag, lika
med Afdelningen, anmälan derom, böra ske, dock
så, att antingen Högloft. Utskottet, hvarken med
gillande eller förkastande, hvilken är utom dess
pröfning, och hvaröfver Riksens Ständer constitutiorisenligt
lära sjelfve besluta; eller ock, att
en sådan anstalt må ske, med åberopande af de
grunder, stridande mot dem Afdelningen sökt göra
gällande, hvilka jag anfört till styrka för hvad
Friherre Ehrenheim yttrat.
I hufvudsakentar jag mig friheten yttra följande:
Bihang till Miks. St. Brot. isz}. f.-te Sami. N:o 11,
iCt JtancomUtskoUtts Betänkanilen.
Banco-Utskottets Berättelse år 1800 om Banquens
förvaltning, redigerad af en om BancoVerket
kunnig oell dess bestånd nitsälskande tjensteman,
yttrar desse märklige ord: ”Flere för
Sveriges Rikes Banque inträffade svårigheter bestyrka
den sanningen, att alla, äfven de minsta
afsteg ifrån ett Penninge-Verks grundförfattning,
i sin början tilläfventyrs obetydliga, kunna i tidens
längd för Verket medföra de vådligaste följder.
” Jag tror mig med fog kunna tillämpa den.
na anmärkning på Banquens ifrågasatte publicitet.
Halft annat sekels häfd och den erfarenhet derunder
blifvit inhemtad, bekräftar nyttan af en
mesure, som, jag tror vid flere tillfällen, uppehållit
Banquens Credit och derpå grundade beä
stånd. Ifrån det Banquen behörigen blifvit orga.
niserad, ansågs dess ställning icke böra allmängöras,
utan under Tysthetsed anförtros en styrelse,
sammansatt af Nationens egna Ombud, med fullkomlig
controll, så i sjelfva Inrättningens sammansättning,
som genom Ständernes särskilde Deputerade»
Fortsättningen häraf anser jag bäst instämma
med fordringarne af en Banques bestånd,
sådan som vår och i vårt land. Vi måge ej i
allt jemföra vår Banque med dem i andra länder.
Utom det, att dess functioner i flere delar
äro olika med dem, som tillkomma andre Banquer
och hvilka, nu mera svåra att förändra,
göra en stor del af dess tillgångar icke disponibla,
bör man besinna, att dess fond relatift till
främmande Banquers, är så obetydlig, att den
snart kan tömmas och operationer med dess sedlar,
efter säkra beräkningar, äfven kunna hafva
Banco.Utskotteis Beiänkanden. 165
menliga påföljder; att denna Banque linnes i ett
land, der icke under en tät omsättning oell liflig
handels, rörelse, klingande mynt lika fort och
mycket inkommer, som det går ut, utan der handelsrörelsen
och derpå grundade penninge-circulationer
äro tröge, hvarigenom möjligen, med
hopp örn större enskild vinst, penninge - speculationer
på Banquen kunna föranledas, om dess
tillstånd i allo yppas, samt att i Sverige icke
linnas desse rike Banquierer, som lätt kunna sammansätta
sig att motverka och förekomma följden
af anfall på en Banques bestånd. Icke eller lä.
rer någon Banque vara strängare controll underkastad
än vår. Dess förvaltning och räkenskaper
öfverses och granskas tidt och ofta af Banco Utskottets
ledamöter och Revisorer, hvilka, i anseende
till täta Riksdagar och Revisioner, utgöra
ett betydligt antal, med en beständigt omvexlande
personal. De väljas på grund af Riksens
Ständers förtroende, och, om ej underkastade positivt
ansvar, så hafva de likväl ett moraliskt inför
efterkommande Utskott och Revisorer, inför
Ständer och efterverld, emedan följden af deras
åtgärder förr eller sednare måste röjås, hvaremot
Ständer, såsom magtegande principaler, icke en
gång hafva detta moraliska ansvar, såsom handlande
i egen sak och så till sägande i inassa^
Också har aldrig mot förvaltningen af Banquens
ärender ech Utskotts åtgärder, varit att anmärka,
hvaremot förvaltningen af Discont Inrättningarne,
ehuru öpppen, ådragit sig åtal eller klander.
Inställande af utbetalning af hardt mynt har egt
rum äfven i andra Banquer, och denpa utväg
JBanco'Uts)tuttets Eetänhonden.
att rädda dess bestånd, skulle under vår Banque*
lysande perioder troligen ofta måst vidtagas, om
ej hemligheten afböjt speculationen af ut- och
inländske penning-vinglare, speculationer, hvilka
fordra säkra, icke på gissning grundade beräkningar.
Publiciteten, nyttig i manga hänseenden, är
det dock icke i alla. Ej är offentligheten lämplig
i Cabinettet och Krigs-Conseljen. I England finnas
Eabriks-anläggningar, dit främlingens nyfikenhet
ej får tränga sig, och foga lärer någon enskild
man tillåta allmänheten på ziffran granska hans
Bok och hans Gassa. Om likväl, hvad Banquen
angår, vi kunde föreställa oss densamma alltid i
ett blomstrande tillstånd, och ingen, som biträdd
af kännedomen om dess skick, ville till dess
skada silka egen vinning, så hade jag naturligtvis
icke något att anmärka mot dess publicitet.
Men detta kan visserligen ej med säkerhet förutsättas,
och om icke någon gifven och väsendtlig
nytta genom denna publicitet vinnes, böra vi ej
sätta vajien i bänderne. särdeles på djerfva förslagne
och rike utländning». Hemligheten har.
icke skadat det representativa myntets Credit. Det
var en onaturlig och öfverdrifven emision af
Sedlar, sorn snart år 1809, genom Ständernes e•
get fattade beslut, dertill vållade, och som säkert
lika mycket egt rum om Banquen varit afslöjad,
emedan Banco-Utskottet och Banco-Fullmägtiget
hvilka i denna del bordt ega att uteslutande förtroende
afstyrkte anslaget, ehuru afseende derå
icke fastades. Utan grundlig kännedom örn förhållandet,
blott roed den ytliga, som vanligen
genom publiciteten af allmänheten i det stor*
jBaneo-Viskottets Betänkande?!. 165
* teget vinnes, skulle de betydliga förändringar i
sedelstocken, som, genom ut- eller inbetalning af
jern-1 Hnen, uppkomma, allarmera, och i händelse
utlåningar framdeles skulle ske, blott med hasth
ga omsättningar, kunde med samma påföljd det
olika förhållandet under loppet af året blifva än
större. Men om den metalliska fonden en gång
öppnas tili utvexling, är det i synnerhet der jag
inser vådan af offentlighet, emedan ett starkare
Slitande, kändt på ziffran, skall väcka farhåga och.
förmå alla, sorn hafva disponibla tillgångar, att
förvandla dem i silfver, hvaremot , om sedlar ge*
nast inlösas, deras Credit'skall bibehållas, utan.
afseende om den reella fonden blifvit till större
eller mindre del uttagen, så framt dess förändra,
de ställning icke är känd. Icke eller tror jag,
att publiciteten skall hafva något inflytande på.
coursen. Myntbestämning genom realisation, eller
må hända genom kraftiga mesurer, ledande
dertill, kunna endast, jemte handels-förhållandet,
verka till coursens stadga och förbättring. Slutligen
bör jag nämna, att Banquens tillstånd re*
dan för det närvarande är så vida kändt, genom
Finance-Committégns approximativa uppgifter, och
Banco-Utskotts Ledamöters samt Revisorers från
många Riksdagar och Revisioner vundna erfarenhet,
att om äfven misstag på ett eller annat 100,000
R:dr skulle ega rum, en Finance- reglering a£
Ständerne likväl bör kunna uppgöras med de nödige
upplysningar Banco-Utskottet, utan hinder
af gifne förerdnanden, kan finna sig befogadt ytterligare
lemna.
Rigtigheten gf den princip kan emedlertid
i66 Banco • Utskottets Betänkandert.
ej motsägas, att Principaler bora ega rätt att känna
sin egendom, och att, sorn Nationen och dess
Representanter äro desse Principaler, borde äfven
Banquens tillstånd för dem yppas till hela dess
vidd. Men vissa grundsattser tåla vid tillämpningen
modificationer, och en nation är icke detsamma
som en individ. Det allmänna och enskildta
interesset råka ofta i collision, och tredje
man, eller utländningen, skulle genom publiciteten
få en obehörig del af förtroendet. Nationen
gör derföre, enligt min tanka, bäst att såsom
hittills öfverlemna vården öfver dess Banque åt
de Ombud, till hvilka hon i detta afseende hyser
fullkomligt förtroende.
Då jag således icke finner, att någon nytta
genom Banquens publicitet vinnes, men att dess
skada möjligtvis derigenom äfventyras, afstyrker
jag, för min del, denna publicitet.’’
Herr Professoren, Doctor Rundblad yttrade;
”Såsom Riksdags-Fullmägtig ovilkorligen förpligtad
att ställa mig till efterrättelse Sveriges Rikes
besvurna Regerings Form, jeirite Riksdags - Ord-,
ningen och öfrige gällande Grundlagar, anser jag
mig vara lika mycket pligtig, som berättigad, att
uppgifva några de väsendtligaste betänkligheter,
hvilka synas mig böra tillbörligen behjerta*, vid
besvarande af den förevarande frågan; om Ban.
quens publicitet. Och skola, vid denna vördsamma
framställning, Grundlagarnes ordagranna
lydelse gifva ledning åt mina omdömen.
Till Grundlags stiftande, upphäfvande, förändring
eller förklaring, fordras, enligt Riksdags»
Ordningens 75 §., alla Riks-Ståndens samman
-
Banco-XJtskottets Betänkanden. 167
stämmande beslut och Konungens sanction. För
beslut i alla öfrige ärenden, de mål undanlagne,
hvarom i Regerings-Formens 66, 6g, 70, 71
och 72 §§. särskildt förordnat är, galle, jemte
Konungens samtycke, tre Stånds mening, o. s. v.
Då således frågor, rörande Banquens förvaltning,
icke afgöras hvarken genom fyra eller tre Stånds
af Konungen sanctionerade beslut, utan behandlas
enligt Regerings-Formens 75 §., der det stad,
gas: att Riksens Ständers Banque förblifver hädanefter,
som den hittills varit, under Riksens
Ständers egen garancie och vård, så att den ostörd
må förvaltas efter de Ordningar, Stadgar
och Reglementen, hvilka redan gjorde äro, eller
vidare af Riksens Ständer göras kunna. Så, ock
då Grundlagarne, enligt Regerings Formens 83
efter deras ordalydelse, skola i hvarje särskildt
fall tillämpas, återstår till besvarandet, den genom
intet stadgande ännu, såsom mig synes,
nog tydligen afgjorda frågan, om och huruvida,
för att förändra Banquens primitiva skick, fordras
blott trerine eller nödvändigt fyra Stånds öfverensstämmande
beslut. Det är med afseende hära,
sorn jag till Herr Friherrens och Ordförandens
samt Höglofl, Utskottets upplysta pröfning och
afgörande vördsamligen hemställer, huruvida i
händelse Högl, Riks-Stånden i sina beslut öfver
frågan orri Banquens publicitet, skulle stadna i
skiljagtiga meningar, det må anses vara och blifva
Banco-Utskottet tillstäudigt, att, t. ex. på blott
trenne Stånds beslut, yppa Banquens hittills, alla
modificationer af föreskrifter oagtadt, alltid bibehållna,
till och med uti 18x8 års Ständers för
168 Eap.co Utskottets Bttartkanden.
Banco-Utskottet utfärdade, ännu. full kraft egande,
Instruction med bestämdt gillande omnämnd,e så
kallade hemligheter. Skulle för bestämmandet
häraf en förklaring af Grundlagarne möjligen anses
behöflig, hemställer jag vördsammast om densamma
kan vinnas i annan etdning, änden sorni
Begerings - Formens 56 och 81 §§• finnes vara
föreskrifvon.
Enligt Regerings-Formens -85 §. må ej tryckas
Banco- och Riksgälds-Verkens Protocoll och
Handlingar rörande ärender. Till följe af Riksdags
- Ordningens 38 §.. besluter Banco-Utskoitet
i de inål, sorn böra hemligd kallat, med Riksens
Ständers rätt. Och uti samma Grundlags 40 och
4 3 §r omnämnes den Tysthets-Ed, som fordras
i Hemliga- och Banco Utskotten.
Af dessa Grundlagarnes stadganden följer
tydligen, att sådane mål inom Banquen kunna
förefalla, hvilka man ansett lämpligare och för
det allmänna nyttigare, att öfverlåta åt Ett af alla
Riks-Stånden förordnad*, edsvurit och dessutom
af behöriga Ordningar,' Stadgar och Reglementen
bundet Utskott, än att desamma framställa till
öfver läggnings-ämnen på Ständernas fyra särskilda
kamrar. Eika tydligen följer ock af de anförde
stadganden, att n(igot, fner eller mindre, finnes
och måste finnas inom Banquen, hvilket, enligt
samma stadganden, bör hållas hemligt. Utom
det, att det alltid blir svårt att uppdraga gräuslipien
emellan detta något, som bör, och detta
något, som icke bör hållas hemligt, synes Banquens
offentliggörande icke kunna stå tillsammans
med ofvananfyrde Grundlagarnes föreskrifter, eller,
Banco-Utshottets Betänkanden. 169
hvilket är detsamma, Banquens offentliggörande
synes ej på ett Cunstitutiorts-enligt sätt kunna
äskas och medgifva® förr, än Grundlagarnes föreskrifter
i Constitutions-enlig ordning, i detta afseende
blifvit ändrade eiler förklarade. Så onekligen
skadligt det för den skull är, att afvika från
gällande Grundlagar, så onekligen skadligt är det
ock, att med nu gällande Grundlagar äska och
medgifva Banquens publicitet. Denna grundprincip
trogen, kan jag för närvarande ej annat än
afstyrka Banquens publicitet. Ty• ehuru afskräckande
beskvllningen för obscurantisme ärt måtte
j O
synas, vågar jag dock ej, på Grundlagarnes äfven
blott möjliga, bekostnad, bekänna mig till äfven
den mest beprisade liberalisme.
Den i sanning vigtiga frågan åter, huruvida
Banquens publicitet må vara och blifva, antingen
skadligare eller nyttigare, än dess så kallade hemlig
hållande, är, i hänseende til! Grundlagars helgd ,
subordinerad, och för öfrigt sådan, att jag ej tilltror
mig, att densarnma besvara. Då i alla fall
nyttan af den ifrågavarande publiciteten ännu är
blott problematisk, anser jag för mig tryggast, att
instämma i den af Herrar Banco-Fullmägtiges
pluralitet yttrade, Banquens publicitet afstyrkande,
mening.’’
Herr Öfver-Hofpredikanten, Doctor Hedren:
’’I afseende på de constitutionella betänkligheter,
som blifvit väckta mot Banquens publicitet, instämmer
jag fullkomligt med Höglofl. Afdelnirrgens
utlåtande. Regerings-Formens 72 §. ställer
Banquen endast under Riksens Ständers oberoende
sjelfständiga vård, och tillegnar Riksens
Banco-Utskotlets Betänkande!!.
Ständer allena rättigheten att bestämma dess sty.
reise-ord ning. Riksdags-Ordningens 75 §.,dåden
upptager nämnde Regerings-Formens stadgande
ibland undantagen, liar ock: lydeligen afgjordt,
att Konungens samtycke i beslut rörande Banquen
icke behdfver sbkas. Att i öfrigt Banquens
nu begärde publicitet ingalunda är en fråga om
Constitutionens förändrande eller förklaring, bevisas
bäst deraf, att, om än denna publicitet förutsättes
såsom afgjord, så behöfver, till följe deraf,
ingen minsta bokstaf förändras i Grundlagarne,
hvilka alla kunna med nämnde förutsättning bestå
orubbade. Ty alla öfriga rum i Grundlagarne,
der hemlighet och Tysthets-ed nämnes, bestämma
ingalunda att hemlighet skall i Banco-ärender finnas,
och ännu mindre hvilka dessa hemliga ärender
rnå vara; utan endast' huru förhållas bör i
sådana ärender, som skola hemliga hållas; hvilket
stadgande sålunda tydligen hänvisar, utom
Grundlagarne, på någon] särskild Instruction till
bestämmande deraf. Att i grundlagarne söka ett
stöd för Banco-hemligheten, vore i min öfvertygelse
en nog vådlig och grundlags-vidrig afvikelse
från bokstafven: emedan genom en lika be
skaffad
tolkning, en mängd saker skulle kunna
förklaras constitutionella derföre, att de finnas i
Grundlagen omnämnda, hvaraf följden skulle blifva,
att många missbruk, under skygd af constitutionens
helgd, skulle utan ali rättelse fortfara.
Då jag sålunda i denna del bifaller det föreslagna,
utlåtandet, kan jag deremot i det öfriga
icke finna detsamma fullkomligen svarande emot
hvad Riksens Ständer vänta och verkligen hafva
Banco-Utsköttets Betänkanden. 171
begärt, nemligen ett tydligt och bestämdt svar,
huruvida Banquens publicitet kan vara nyttig
eller skadlig och, i följe deraf, bör till- eller afstyrkas.
Höglofl. Afdelningen har deremot uppehållit
sig vid resonnaimenter och slutföljder, som
ömsevis vacklande emellan bifall och afslag, emellan
framställande af sakens nytta och skadlighet,
sluta med att lemna ingen klar och bestämd
mening. Detta framlyser icke mindre i sjelfva
det vidlöftigt motiverade betänkandet,’ än i det
sista af dess frenne resultater. Då nämligen Afdelningen
omständeligen sökt visa, att i händelse
af en ny Banquens organisation, den begärda publiciteten
vore nyttig och nödig, men i händelse
af Banquens oförändrade skick ett sådant offentliggörande
öfverflödigt och snarare skadligt; så
har man tydligen härmed velat affordra Riksens
Ständer ett preliminairt beslut i denna del. Jag
anser Riksens Ständer icke allenast ega rättighet
att utan afseende på ett sådant beslut fordra bestämdt
yttrande i frågan, utan fast mera Banquens
offentliggörelse vara ovilkorligen nödvändig för
samma beslut. Ty huru skulle det vara möjligt,
att med full säkerhet afgöra en sak, utan att känna
denp — Kari icke möjligtvis just denna kännedom
bestämma Riksens Ständer att låta Ban.
quen stå qvar på dess gamla fotp Jag kan åtminstone
icke föreställa mig möjligheten för en
Riksdagsman, som vill, efter goda skäl, och med
full öfvertygelse besluta, att afgöra någon enda,
och i synnerhet en så vigtig sak, som Banquens
framtida förhållande och functioner, utan att känna
dess tillstånd. Om någon, vid frågan om re
-
172 JBanco-UisholUts Betänkandcn.
paration af ett allmänneligen öfver kl agad t bristfälligt
hus, fick det besked af sin Arch i teet, att,
i händelse husegaren behagar besluta reparationen,
skulle huset besigtigas, men i alla fall vore
det onödigt; så hade han allt skäl att öfvergifva
en så fattig rådgifvare. Min fulla öfvertygelse
är, att Riksens Ständer, ehvad beslut än må för
fjnancevteglej-ingen tagas, och just i och för detta
besluts grundlighet och nytta, ega både behof och
rättighet att få känna Banquerts tillstånd, eller
åtminstone af Banco • Utskottet få höra klara och
ufvertygande skäl,'hvarföre ett sådant meddelande
vore vådligt och skadande.
Visserligen må det i denna, som alla andra
frågor, anses upplysande, att i fordna tiders
förhållande söka ledning och rättelse för den närvarandes
behof. Dessa återkallade minnen behöfva
dock icke gå längre, än sjelfva ändamålet fordrar,
samtidens upplysning. Jag anser nu varande
Banco-Utskott ingalunda pligtigt att försvara,
och ännu mindre att vidhålla sista Banco.Utskottets
åsigter och beslut. De må fortstå under sanningens
och framtidens dom. Jag känner mig
desto mera förpligtad’ till detta vad, som äfven
jag hade äran vara Ledamot af 1818 års BancoUtskott,
hvars justincation i nu varande fråga
hvarken är behöflig eller på sitt ställe.
I följd af det vacklande i sjelfva grunderna
har ock det tredje af Betänkandets resultater fått
den okestamdhet, äbrri utmärker det hela. BancoUtskottet
skulle nemligen, enligt dess lydelse,
öfvdrlemna åt Rikets Ständer att afgöra, huruvida
ea vidsträcktare Banquens offentlighet, än den
HaneOmZJsskotlets Bftänhnmb n.
*73
nu för finance-regleringen fordrade, skulle ega
rum för framtiden. I min tanka kunna Riksens
Ständer öfverlemna ät sine Utskott, men
icke tvärtorn!, rättigheter, som Riksens Ständer
allena tillhöra. Mäste icke Grundlagens mening
med Utskotten vara att bereda .frågorna,
så att de utveckla sig till bestämda förslag till
bifall eller afslag? Om alla Riksens Ständers
Utskott behagade på lika sätt öfverlemna ärenderne
tillbaka tili sine Principaler, utan att
yttra sig på någondera sidan, så vöre Utkot.
tens arbeten öfverflödiga. Enligt min öfvertygelse
måste fördenskull Banco-Utskottet, äfvenledes
i denna punct, yttra sig bestämdt anlingen
med till- eller afstyrkande.
På anförda skäl förnämligast, utan att in»
gå i vidlöftigare detalj, anser jag Afdelningen
projecterade utlåtande icke svarande emot
sitt ändamål, Ständernes fullkomliga upplysning
i förevarande ämne. Riksens Ständer hafva
fordrat ett tydligt och klart uttryck af Ban»
co-Utskottets tanka, och jag horeri denna fordran
en ännu vördnadsvärdare uppmaning,
sjelfva tidens, den upplystare, bättre och ädlare
tidens, som begär öppenhet, renhet och
bestämdhet i allt hvad som uttalas. Vid det
förut afgifna, nu åter-remitterade Banco-Utskottets
Betänkande i detta ämne, har jag låtit
bero, icke af annan tanka i hufvudsaken; men
endast i förmodan, att Riksens Ständer skulle
gifva anstånd med afgörandet, till dess financefrågorna
hunnit nalkas sin utveckling. Men då
Riksens Ständer uttryckligen begärt ett^tydligt
174 BancO'Utsköttets Betankanden.
och bestämdt yttrande i hufvudsaken, så skulle
jag fela i min Riksdagsmanna-pligt, om det ett
ögonblick förvägrades.
Härvid måste jag dock vidgå min ringa
kännedom och erfarenhet i ämnet, för att,
som jag önskade, kunna framställa ett Betänkande,
sådant jag, efter här framställde grunder,
ville till våra Principaler aflemna. I sjelfva
saken torde jag begå misstag. Jag stärkes i
denna farhåga af flere upplyste och agtningsvärde
medlemmars motsatta meningar, dem jag
desto mera respecterar, som de, bestämdt uttalade,
öfvertyga och leda till upptäckande af
förvillelser. Då jag fördenskull icke tilltror
mig kunna uppgöra något förslag, värdigt att
i detta ämne underställas Eiksens Ständer, utbeder
jag mig blott att i korthet få framställa
grunderna, på hvilket, i min tanka, ett sådant
borde byggas.
Jag anser Banquen böra offentliggöras. Det
är ett publikt Verk, der hvarje Statens medlem
är eller kan blifva fordrings-egare. Alla
medborgare hafva då äfven rättighet att känna
hvad alla tillhörer. Det enda fall, då en
sådan rättighet med något skäl kunde förväg,
ras, vore då Banquen ä vista infriade sina reverser;
ehuru, efter min öfvertygelse, äfven
i denna händelse Banquens offentlighet vore
både rättvis och nyttig. Nu deremot, då en
sådan inlösning på lång tid icke egt rum och
på lång tid ej kan påtänkas, synes mig ett förnekande
af denna offentlighet vara både en
orättvisa emot fordrings-egare och ett förderf
Banco-Utskottets Betänkanden. 175
för Banquens eget förtroende. Det är väl eu
ibland de besynnerligaste motsägelser i vår liberalt
constitutionella Stats-författning, att, då
alla publika åtgärder, från de minsta till de
största, ända till Regentens hemligaste rådslag,
ligga öppna lör den allmänna granskningen
och kunna komma till den ringaste medborgares
kännedom, skall det likväl vara honom
förmenadt att kunna utröna, hvad hans ärligt
förvärfvade Tolfskilling betyder, och hvilka
tillgångar motsvara de anvisningar, som honom
lemnäs för hans arbete. Sanning och öppenhet
föder förtroende och afböjer ränkorna. Farhågan
för deraf ökade vinglerier är inbillad.
Bedrägeriet kommer icke fort, der allting är
öppet. Man fruktar för speculationer, särdeles
af utländningar, hvilka, om Banquens tillstånd
blefve uppenbart, skola blifva farliga just genom
hemligheten. Tvertom skola de genom
offentligheten alltid Stadna inom den gräns,
den sakernas naturliga gång bestämmer, en
gräns, sorn af den förslagna intrigen så lätt
utvidgas och flyttas i mörkret. Banquens offentlighet
är slutligen, efter all sannolikhet,
den bästa garantie för ett stadgadt myntvärde,
ehvad något steg till metallisk utvexling påtänkes
eller ej.
Af alla dessa 3 korthet anförda skäl, dem
både min tid och mina insigter förbjuda mig
att i all sin vidd utveckla, tillstyrker jag en
så vidsträckt Banquens publicitet, som med
hvarje enskild mans säkerhet och rättighet star
att förena. Jag anser sålunda icke allenast
176 Banko- Viskottets Bstihikanderi.
Banquens na varande tillstånd brira uppenbar
ras till ledning för de försatölade Riksens ^tänders
öfverläggningar och beslut rörande alimanna
fin a ribe-{frendér na, utan ock en frarhtitla
fortfarande Banquens offentlighet böra ega
rum, antingen till en början vid hvarje Riksdag
oell deremellan infallande Riksens Ständers
revision, eller oek framdeles årligen, genom
af trycket utgående summariska redovisningar,
i likhet med hvad redan länge egt rum
vid Riksgälds-Gontoiret, med synbar nytta för
detta Verks Credit. Begge déssa "Verk tillhöra
samma folk, styras af samma folks Ombud
och granskas af gemensamma Revisorer:
det är en både löjlig oell skadlig inconsequence,
att det eria skall vara öppet och det andra
fördold t. Tiden synes längesedan vara förbi,
då, man trodde sig arbeta säkrast i mörkret.
Afven då hörde man förespås Statens olycka
och undergång, sä snart yttrande - rätten började
frigifvas, då Riksdags-Protocoller började
tryckas, flygskrifter och dagblad kringsprida
underrättelser om alla Statens, ja äfven enskildas
angelägenheter. Det stora fruktade spöket
har upplöst sig i dirmnorj, och solen står med
hvar dag klarare bakom. Sådan är offentligheten
i alla förhållanden, som höra det allmänna
till. Sådan måste den — sanningen
och erfarenheten kan ej upphäfva sig sjelf,—
sådan mäste den blifva i afseende på Banquens.
Då jag sålunda tillstyrker en förändring
af tredje puncten i likhet med hvad laar blifvit
-
Banco- Utskottets Bttänkanden. 177
•vit anfcrdt, är jag förvissad, att i händelse
Riksens Ständer skulle firma för godt, att lemna
till män framställning om B-mquens periodiska
offentlighet,, deras bifall, -Riksens Stander
äfven lära anmoda Banco-Utskottet, att
inkomma med förslag till en sådan offentlighets
reglerande, bade i afseende på tiden och
de ämnen, sorn skola _ allmängöras.”
Herr Contracts-Prosfen, Forssander: ”Jag
förenar tnig uti hvad Herr Cancellie - Rådet
Bruncrona* och Pjerr Doctor Rundblad anfört,
och då jag, oaktadt hvad under discussionen
anfördt blifvit: ändå icke annorledes kan betragta
frågan om Banquens publicitet, än såsom
med Grundlagarne egande nära gemenskap,
samt 82 §. Regerings-Formen stadgar: att hvad
till ändring och förbättring af Grundlagarne uti
den förcskrifna Ordningen, Riesens Ständer enhälligt
beslutit och Konungen gillat, eger kraft af
Grundlag, äfvensom i följande att Grundlagarne
skola efter deras ordalydelse tillämpas,
så kan jag, för min del, icke anse denna fråga
annorledes böra behandlas, än på sätt 81 §.
i Regertngs-Formen föreskrifver. Jag medgifver
gerna, att jag misstagit mig i detta mitt
omdöme, men da jag är villrådig orri hvad som
är det rätta, vill jag, i en fråga af så mycken
vigt sorn denna, häldre in deféctu än excessu
hafva felat.”
Herr Borgmästaren Hambreus: ’’Ehuru
jag visserligen anser Herrar Banco-Fullmägtiges,
pa pluralitetens tanka , grundade Utlåtande
Bika.nf> till Riks. St. Fröt. 1825, 6:tc S.aml, N:o 12.
Bento- Utskottets Bttänkandtn.
ej böra lemnäs ulan afseende, finner jag likväl
minoritetens för publiciteten anförde skäl
närmare öfverensstämma med mina åsigter och.
förenar mig således dermed, och i synnerhet
med Herr Directeuren Schwan, hufvudsakligen
så vidt han tillstyrkt uppgift af Eanquens
ställning för det närvarande; enär. jag icka
inser något deremot i Grundlagen lagdt hinder,
och ej eller deraf befarar några vadliga
följder; men då händelser framdeles kunna
inträffa, sorn göra nödigt att hålla Eanquens
ställning oell operationer hemliga, tror jag att
periodiska uppgifter, såsom möjligtvis äfventyrliga,
ej böra komma att ega ruth. Jag ville
i detta hänseende nästan jemföra Eanquen med
en rik och driftig handlande, som ingått uti
nog vidlöftiga affåirer; han kan, då ingen eger
kännedom om verkliga förhållandet, reda
sig, göra alla rätt, och dessutom ega betydligt
öfverskott; hvaremot, om han tid efter annan
skulle allmängöra sina företag och speculationer,
sådant, genom väckt farhåga hos Creditorerne,
skulle verka till hans undergång. Jag
anser på dessa grunder, lika med Afdelningen,
att Utskottet bör tillstyrka uppgift af
Eanquens nu varande ställning, för att tjena
till up.plytning och ledning vid öfverläggningarne
och besluten om perminge-väsendets reglering;
men jag tror, för min enskilda del,
att Afdelningen ej behöft att gå så långt ifrån
sitt ämne, sorn den gjort, utan blott uppgifva
skälen hvarföre publiciteten nu bör ega
rum. Och anhåller jag, af denna anledning,
Hansa Utskottets Bitank anti en.
179
att, t händelse det af Afdelningen föreslagna
Betänkande antages, få reservera n;ig i anseende
till uppställningen deraf.”
Emot pluralitetens Beslut, hvarigenom
Finance - Afdelningens Föislag blifvit giliadt,
reserverade sig förenämnde Herrar ledamöter,
under förbehåll, att deras afgifne yttran
den matte till Riks-Stånden åtfölja Betänkandet.
På giund af särskilde yttrade meningar
under discourserne, reserverade sig afven Herr
Revisions * Secreteraren Stråle, Herr Doctor
Frantzén, Herr Prosten Hallström, Pierr Brukspatron
Bjuhr och Herr Borgmästaren Montan;
förbehållande, att vid Betänkandets slutliga justering
aflemna deras tankar till Protocollet,
för att jemväl vid Betänkandet bifogas. Ut supra.
In fidem Protocolli.
G. Helsingius.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets Häglof.
Ständers Banco Utskott den ?6 A.
pril JS23.
S. D. Justerades Höglofl. Baneo-Utskottets
Betänkande, i anledning af aterremiss rörande
frågan om Banquens publicitet, hvarefter
Herr Revisions Secreteraren Stråle uppläste och
afletnnade ett så lydande anförande:
55Då Höglofl. Utskottets pluralitet antagit
Beredningens förslag till utlåtande i frågan
om uppgifvandet af Banquens hela' ställning,
»ödgas jag, i afseende på en del af de grun
-
a 8 o Banco- Utsftettels BetiinianehA.
der Utlåtandet innehåller, reservera min särskilda
mening, och anhåller att densamma matte
få åtfölja till Kiks-Stånden.
Utkottét har ansett, att blott i fall realisation
skulle ega rum, det vore nödvändigt
och positift nyttigt, att Banquens ställning
blefve allmänt känd, och att, i annan händelse,
det vöre utan ändamål, att förhållanderne
gjordes allmänna. Den som instämmer i denna
merling och likväl tillstyrker Banquens publicitet,
iden bar i ock med detsamma afgifvic
sin röst för verkställandet af en realisation,
så framt man gjort sig reda för sina egna tankar.
Då man anser en sak blott i ett fall vaxa
nödvändig och nyttig, och derefter tillstyrker
sjelfva saken, måste man ju förutsätta, att
detta fall skall inträffa', eller ock har man tillstyrkt
det, som man icke anser nödvändigt
eller nyttigt, det tredje gifves icke. Det är
denna sammanblandning af frågan om en realisation
och om Eanquens publicitet, som jag
för min del yrkat måtte uti Betankandet undvikas,
dels för att icke förvilla begreppen, dels
emedan jag hyser en alldeles skijaktig öfvertygelse
i frågan om vilkoren för allrnängörandet
af Banquens ställning.
De tider äro förbi, då hemlighets-slojan
kunde bevara Banquens Credit; den kan det
nu mera icke, aldrarriinst dä Banquen icke inlöser
sine sedlar med metalliskt mynt;tvertom
föder hemligheten misstroende, och det är
blott framläggandet af de rätta förhållanderne,
tom må kunna återställa allmänna förtroendet
HanctoUtikottets Betänkänden. 181
till Rikets penninge-verk. Annu mer måsta
det vara nödvändigt att uppgifva Bariquens
ställning, då Riksens Ständer skola med bifall
elier afslag besluta öfver den så allvarligt
väckta frågan om realisation. Om fordna Ständer
beslutat i sådane fall, utan att känna hvarom
de beslutat: om de helt och hållet förlitat
sig på sine Deputerades omdöme, kan detta
ingalunda blifva någon regel för närvarande
Ständer, eller förbinda dem att tro på andras
meningar. Dessa skäl äro för mig tillräckliga,
att gifva min röst för Banquens publicitet, ehvad
realisation korrt iner att ega rum eller ej.
I motsatts mot Utkottets pluralitet tror jag,
att just i den händelse att realisationen icke
eger rum, det blir ännu nödvändigare, att Banquens
ställning årligen uppgifves, för att visa
allmänheten huruledes den framskrider i förmåga
att kunna företaga realisationen. Deremot
hyser jag mycken betänklighet, huruvida
det, sedan utvexling af metalliskt mynt börjat,
vore nyttigt, att behållningarne derutaf
vore a'lmänt kända; och jag tror det vöre då
tillräckligt, om Banqyens årliga inkomster och
utgifter kungjordes, hvarigenom allmänheten
kunde se, att Banquens förkofran fortfore.
I Betänkandet åberopas den af Stats- och.
Banco - Utskottens Ledamöter sammansatta Finarice
- Beredningens åsigter i sjelfva finance •
frågan. Utom det att det synes mig stridande
emot former, att uti ett Banco-Utskotts Betänkande
i en fråga, som till detsamma blifvit
remitterad , åberopa isigter, som skulle hysas
i S 2 Banco fJtskottets Betänkanden.
Sfven af ett annat Utskotts Ledamöter, och icke
genom någon expedition tili Riks- Stånden äro
kände, får jag förklara, det mig veterligen icke
något Beslut af Finance-Beredningen så definitift
blifvit fattadt, att detsamma i ett Betänkande till
Riksens Ständer Jean åberopas. Visserligen önska
alla Beredningens Ledamöter, att det närvarande
tillståndet matte förändras till något bättre,
men huru raan skall tillvägabringa detta bättre,
derom synas menirigarne ännu delade.
Vid detta tillfälle kan jag icke undgå att
yttra mig uti ett ämne, som sa ofta omtalas och
hvarom äfven, uti Utskottets nu afgifvande Betänkande,
yttranden förekomma, nemligen angående
vådan af Riksens Ständers magt, att ensamme
förvalta Banquen och att genom Banquen utgifva
sedlar, som lör mynt i Riket ma erkännas. Man
synes tro, att Konungen Saknar ali constitutionef
makt att kunna förekomma missbruk af sådan rätt
till sedlars utgifvande. Till en väsendtlig del
eger likväl. Konungen rättigheter, som kunna förekomma
sådane missbruk. Riksens Ständer eg»
väl. såsom vårdare af Banquen, rättighet att förvalta
densamma genom sine Fuilrnägtige; meri
Grundlagen tillägger dem derföre ingen rätt att
ställa sin Banco Styrelse utom lagarne, eller att
undandraga Banquen att uppfylla s;ne lagliga skyldigheter
lika med andre corporationer. Om Ban
quen, i tvist med enskild person, blir ålagd af
Domaren att till den enskilde utbetala en viss
summa, icke kunna Riksens Ständer med gällande
kraft förbjuda sine Fullrnägtiga alt verkställa
utbetalningen ? En så<ian befallning skulle oc^
'Hansa Utsiottets Betän&anden
-
borde visserligen icke af verkställande raagten
godkännas. Eanquens skyldighet, att med silfver
inlösa sina sedlar efter deras innehåll a'r grundad
i lag, lika med hvarje enskilds förbindelse
alt betala sina skulder. Denna skyldighet kan
icke upphöra utan i följd af ett utaf T.agstiftande
magten, det viii säga, Konung och Ständer
vidtagit sammanstämmande beslut. Om Riksens
Ständer vilia utgifva sedlar, utan att ega medel
ett inlösa desamma, så beror likväl möjligheten
af verkställigheten på Konungens samtycke, att
låta Banquen upphöra att inlösa sina sedlar med
silfver. Om detta samtycke å Konungens sida
vägras, är Domare-makten obehindrad att, så snart
påstående derom af någon göres, ålägga Banquen,
att till fullo betala sin skuld, och huru kati man
föreställa sig, att med förutseende af ett sådant
förhållande Riksens Ständer skulle våga en emis.
sion af sedlar, sorn skulle störta Banquen, och
derigenom medföra alla enskildes lidande. Vådan
är således icke så stor, som man framvisar densamma.
Förhållandet kan väl synas annorlunda
nu, sedan inställandet af Banquens utvexling af
silfver blifvit af Konungen kungjord; jrnen jag
fruktar icke möjligheten af den händelse, att, emot
Konungens vilja, ett beslut förnärmande ali.
män och enskild rätt, af Ständer skulle kunna
fattas. Sanningen är alltid mägtig, då den klart
framställe?, och ännu starkare är. den, då den utgörer
en ; Konungs språk till sitt folk.
Vid tredje puncten i Utskottets Betänkande
skulle jag, för min del, vilja hafva yttrat min.
tanka bestämdt vara, att uppgifter af Banquen*
l 84 Banco Utskottets Betänk anden.
ställning afven flir framtiden böra ega rum; men
då man först, efter verkställd finance - reglering
kati bestämma vidden af de uppgifter, som böra
meddelas, och vil koren derföre, och frågan således
i alla fall eger sammanhang med den alimanna
Finance frågan, har jag trott det vara nitali
något verkligt ändamål , att häruti skilja mig
ifrån pluraliteterTs mening/'
Uti hvad Herr Revisions Secvefcraren Stråle
anfört instämde Herr General- Majoren Gahn af
Colquhoun samt Flans Michelsson från Gefleborgs
Län och Eric "Ericsson från Carlstads Län.
Herr Doctor Frantzén yttrade: ’’jag ber äfven
att få reser ve rä mig, endast med den anmärkning,
att jag anser" Banquens publicitet vara
ett vilkor, sorn föregår afgörändet af den frågan,
om en mynt-bestämning; eller någon annan större
förändring i Banquens författninng, bör ske; men
icke denna likväl nödvändigt följa af den förra.’’
Herr Prosten FlalIström förenade sig med
Herr Revisions-Secreferaren Stråle, i anseende
till de anmärkningar, som blifvit mot Betänkandets
form gjorde; men suspenderade för närvarande
allt omdöme om nödvändigheten af Banquens
framtida periodiska publicitet, hvilken fråga
Herr Prosten ansåg böra, i sammanhang med
den förestående finance-regleringen, afgöras.
Herr Bruks-Patron Bjuhr anförde: ’’Jag förenar
mig med Herr Revisions.Secreteraren Stråle
i hvad han yttrat om nyttan och nödvändigheten af
publicitet; antingen mynt-bestämningen skulle ega
eller icke; och med Herr Doctor Hedrén i de
anmärkningar, sorn af honom blifvit gjorde, rö«
Banco-Utskottets Bctänkanden. 1S5
rande premissernes invecklade och obestämda beskaffenhet.
”
Herr Borgmästaren* Montan: ’’I allo förenar
jag mig uti det anförande och den reservation
Herr Kammarherren von Seth afgifvit till Högh
Utskottets Protocoll, och instämmer äfven uti den
reservation, sorn Hett Revisions-Secreterare!) Stråle
emot premisserne uti Höglofl. Utskottets Betänkande
ingifvit. Ut supra.
In fidem ProtocoIIi
G. Helsingi
N;o it.
Ånkom^dsn 12 Maji l82J»
Betänkande till Rikets Häglof. Ständer om präglande
af en Skade- Penning i anledning af
Hans Kongl. Höghet Kron Prinsens förestående
Biläger.
Sjmtelige Respective Stånden hafva till BancoUtskottet
remitterat en af Pastor Printarius
m. m., Herr Doctor J. O. Wallin i Högv.
Preste-Slåndet vackt Motion, att en Minnespenning
må präglas i anledning af Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen, Joseph Frans Oscars
och Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Jose*
phina Maximiliana Eugeni as förestående
Biläger.
Af Handlingarne öfver Banquens Myntcch
Medaille-Cabiaet har Banco Utskottet inr
186 Benea Uts fottets Bettinkanäem
hemtat, att vid Thron-Arfvi ngars höga Förmålning
tillförene, Svenska Folkets kärlek för
Kattunga- Huset och deltagande uti en så högtidlig
Act, esomoftast, genom en på-allman
bekostnad slagen Medaille, blifvit åt efterkommandes
minne förvarade.
Utan behof af ett sådant från förre förhållanden
hemtat stöd, utgör Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens förmälning med Hennes
Kongl. Höghet, Prinsessan af .Leuchténberg,
tvifvelsutan en den gladaste anledning för Rikets
Ständer, att, på sätt nu blifvit föreslaget,
äfven inför den sednnste framtid , ut trycka
den tacksamhet och de förhoppningar, sorn fästa
sig vid en tidpunct, då de dyrbaraste lefvande
minnen af vår egen tids storhet, genom
Försynens underbara nåd och skickelse,
likasom utbytande mildare luftstreck mot varmare
tillgifvenhet, fästa sig hos Scandinaviens
Folk, att, i en lycklig förening bevarade och
härdade af Nordens allvar, sprida ny glans
öfver kommande slägren. Under deltagande
känsla häraf, tillstyrker Banco-Utskottet vördsamt,
att en Skaile penning med Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens och Hennes Kongl. Höghet
Kronprinsessans Bröstbilder, jemte tjenlig
inskrift och sinnebild (utaf jgtde storleken,
likasom vid Högstsalig Konung Gustaf III:s
förmälningen såsom Kronprins), matte genom
Banco Styre sens försorg och uppå Banquens
bekostnad präglas, i anledning af den nu förestående
höga Förmälning*-Acten, för att å Rikets
Ständers vägnar i guld presentera* Hera»
Banco - Utskottets Betänkanden
-
187
Kongl. Majestäter oell de Höga personerne af
Kongl. Huset, jemte det, ait Exemplar i silfver
för öfrigt, på sätt förr vanligt varit, bl ifva
utdelade. Stockholm den 6 Maji 1823.
N:0 12.
Ankom den IS Maji l8l3-
Memorial till Rikets Högloft- Ständer, angående
tillökning, dels i de för Banqutns Cassetirer
bestädde tnissiåknings-pennningar, och
dels uti 9 '.lie från längre lid tillbaka Jör
\Extra
~P
1:0 -Oanquens Casseurer, sju till antalet, åtnjuta,
jemte 900 Rtdrs lön på stat, särskilde
för betäckande af missräkningar och förluster
vid deras uppbörd Ett Hundrade R:dr hvardera
årligen. Desse Tjenste,ruan hafva, uti en
till Banco - Utskottet ingifven skrift, anmält,
atr nyssnämnde ersättning, under nu varande
vidsträckta sedel rörelse, ej vore svarande mot
den risque Gjsseurerne, så i afseende på möjlig
missräkning, sorn i följd af mångahanda
bedräglige förfalsknings-försök, alltjemt äro underkastade,
och anhållit, att en för 1',öjning, någorlunda
lämpad efter hvad till betäckning
för dylika förluster bestås Kronans Uppbördsman
i så kalladt remiss-.lage, måtte blifv^ sö*
kanderne beyeviljad.
i8S Banco-Utskottets Bttäniandtn,
Sa väl Herrar Banco-Fullmägttge, som
Banquerss Commissarier, hvilkas Utlåtande ofver
denna Ansökning blifvit inhemtade, hafva
enstämmigt yttrat den tanka, att en tillökning
a Casseui emes Missräknings-Arfvoden vöre billig
oell palta!lad af behofvet. Flere skäl och
omständigheter hafva härutinnan till BancoUtskottets
öfvervägande förekommit, hvaribland
hufvudsakligen må nämnas: att den ersätt
ning,
sorn blifvit Banquens Casseurer till ofvannärnnde
belopp tillagd, troligen ej ens svarar
emot hvad en Casseur på de störie private
Handels Contoir, till betäckande af förluster
och missräkningar,, utöfver lönen i allmänhet
åtnjuter, ehuru någon slags jernförels, hvad
uppbördens betydlighet och det deruppå beroende
äfventyr beträffar, icke lärer kunna komma
i fräga ; att de smärre Banco-sedlarne, som
alla, nästan hvarje dag, i Cassorne förekomma,
antingen till uppbörd eller utbetalning, för
närvarande, då äldre och nyare sammanräknas,
utgöra ej mindre än sjutton särskildta slag,
hvaraf förblandningar och missräkningar på
ett eller annat sätt, under eu skyndsam och
brådskande expedition, snäft nog kunna inträffa,
ledande till förluster för Casseurerne; och ändtligen:
att genotn dessa mångå olika sedel-formulairer,
ett desto vidsträcktare utrymme är
lemnadt för en mängd, särdeles på sednare åren,
tidt och ofta öfvade bedrägliga speculationer
att förhöja sedlarne, medelst tillfogade
*tycken af en eller annan högre valeur, hvarigenoln
Casseuåerne, oaktadt nogaste uppmärk*
BancO'Vtskottets Bttdnkandtn. tSg
aamhet, ej kunna undgå att stundom blifva lidande;
och ännu oftare på eftergjorda sedlar, lill
likhet med Banquens å 3 och 2 R:dr, de der
ej sällan funnits vara med den mest förvillande
skicklighet förfärdigade. Utom allt detta, sr en
betydande gravation med Banquens Casseurs-tjenster
förenade, uti skyldigheten att-ställa Banquen
■vederhäftig Borgen för 4000 R:dr, hvaraf, särdeles
på sednare åren, mera än en gång uppstått
den följd, att personer, sorn, enligt deras tjensteålder
bordt vid intj-äffade ledigheter till sådane
sysslor komma i åtanka, dels ej varit i tillfälle
och dels ej hågade, att dertill cornpetera; hvil.
ken olägenhet naturligtvis ökas i den mån directa
förluster, utan motsvarande ersättning, äro
vid desse tjenster att förutse.
Banco-Utskottet får, i anledning häraf, vördsamt
till Rikets Höglofl. Ständer hemställa, om
icke, i stället för innevarande belopp af Ett Hundrade
R:dr, Två Hundrade Riksdaler årligen må
för hvardera af Banquens Casseurer, såsom miss.
räknings-penningar, bestämmar.
2:0 Vården och redogörelsen öfver Magazinet
af Sedel- och Skrifpapper m. m. från Turn.
ba, i förening med dithörande in- och utlevereringnr',
försäljningar etc., har från längre tider
tillbaka, varit anförtrodd åt en af Banquens tjensternän,
som derföre', enligt Rikets Ständers B.inco-Utskotts
förordnande, af den 29 Aug. 1772,
åtnjutit ett extra arfvode af R:dr 33: 16 sk årligen.
Ehuru detta arfvode i sednare tider in-^
galunda kunnat anses svarande mot den med be■fattningen
förenade möda, har likväl någon för
-
ägo B*nco * Utskottets Eezänkanden.
höjning derå ej blifvit satt i fråga, så länge ml
varande Boksliits-Commissarien, Kolmodin, hvilken
redan såsom Coritoirs Skrifvare år i8o4 densamma
mottog, fann sig i ti 1 lfa lie?, att dermed fortfara;
men då han i Februaaii månad förlidet år
1^22) begärde att från bestyret härmed blifva
entledigad, funno Herrar Banco Fullmagtige sig
fdranlåtne, att, i sammanhang med efterträdarens
tillförordnade, särskildt anslå för ett års tid Sextio
Sex R:dr 3a sk. af Banquens OmkostningsRäkning
utöfver hvad för befattningen i ofvanberörde
måtto blifvit bestämdt.
Likaså har ett Extra Arfvode af R:dr 33:
16 sk., år 1796, blifvit anordnadt för en Banquens
tjensteman', emot förbindelse, att såsom
Tumba Bruks Cornmissionair härstädes, besörja
hvarjehanda ärender, såsom Lumpors emottagande
och uppvagning i Magasinet vid Skinnarviken,
förefallande brefvexfirigär och nödige tommunicationer
i Brukets angelägenheter, m. m. d. Och
hafva Herrar Banco Fullrnägtige, uppå framställning
af den person, som sednast blifvit till nyssnämnde
befattning utsedd, och densamma med
drift, ordentlighet öfver ett års tid besörjt, ej
kunnat undgå, enär dess möda funnits genotn
det förut anslagne arfvode i alltför ringa tnån ersatt,
att jemväl åt honom, för nu löpande året,
derutöfver särskildt anordna Sextio Sex R:dr 32 sk.
Ingendera af nyssnämnde 2:rte befattningar
kan under närvarande omständigheter umbäras;
och Banco Utskottet får alltså, med afseende å
""Herrar Banco - Fullmägtiges derom gjorde anmälan,
bos Rikets Häglof]. Ständer vördsamt tili
-
Bänto Utskottats Eetänitmdsn. 1*1
styrka, att a rf vodet för hvardera åtagandet må ha.
dahefter och tills vidare fastställas til! Ett Hundrade
R:dr B:co årligen.
Hvilket vördsamt underställes Rikets Stan»
ders upplysta pröfning och decision.
Stockholm den 0 Maji 1833.
iN:o a 3.
- Ankom den 12 Maji 1823.
Memeria! til! Rikets Hög/. Ständer med hemställan
om prägling af sä kallade Jubel.
Riksdalrar, i enlighet med hvad förut blifvit
iakttagit.
i^-f de uti Herrar Banco-FuIImägtiges Expedition
förvarade Handlingar, har Banco - Utskottet
inhemtat, att Banco-Styrelsen år 1.721 hos Song!.
Maj:ts och Rikets Kammar Coilegium anmält, ett
af då varande Kam ereta ren vid Kongl. Myntet
uppgifvit förslag till prägling af särskilde så kallade
Jubel-Riksdalrar, i anledning deraf, att same
arhundraden då förflutit sedan Högstsalig Hans
Maj:t Konung Gustaf I åtog sig Svea Rikes befrielse
från Konung Christian II:s svåra förtryck
och grundläde den kort derefter der införde Reformation
i Religionen, samt att, uppå Kongl.
Kammar-Collegii derom hos Kongl. M j:t gjorde
underdåniga hemställan, förfärdigandet af ett tillräckligt
antal sådane Riksdalrar blifvit nyssnämnde
är i nåder anbefalde, och genom Råneo-full mag
-
igt JBanco»Utckottets"Be1änkanden.
tiges försorg satt i verket, i likhet med det af
Kongl. Mäj:t gillade project, innehallande desse
Riksdalrar, hvaraf ett mindre betydligt förråd
ännu finnes i Banquens General-Cassa, å ena
sidan Hans Maj:t Konung Fredrik I:s Brostbild,
med omskrift: Fredericus Dei Gratia Rex
SuecitE, och underskrift:. Anno Jubeltci 1721,
samt å motsidan Konungarne Gustaf I:s och Gustaf
II Adolphs Bröstbilder i smärre medaillons,
och underskrift: In Memoriam Vindicatse Tibertatis
ac Religionis.
Banco-Utskottet anser sig ej böra underlåta,,
att vid Rikets Ständer nu inträffade första sammanträde:
efter det Tredje Århundradets utgång
ifrån, denna för Sveriges innebyggare minnesvärda
tid, hos Rikets Höglofl.; Ständer väcka fråga
om ett förnyande af hvad 1722 i detta hänseende
blifvit iakttagit. Och hemställer alltså vördsamt,
huruvida icke Rikets Ständer skulle finna
lämpligt göra underdånig anhållan, det Kongl.
Mai:t i nåder täckes tillita, att äfven för det sist
förflutna Tredje Århundradet, ett tillräckligt anJubel-Riksdalrar
må blifva genom Banco-Styrelsens
föranstaltande slagne, till vanlig Riksdalers
storlek, med å ena sidan nu varande Haris Majit
Konungens Bröstbild, oinskriften: Carolus XIV
Johannes Dei Gratia R‘X huecits ib* Norvegite,
och Underskriften: Anno Jttbihzi 1H21, samt å
deri andra: Konungarne Gustaf I:S , Gustaf II
Adolphs och FredVik I:s Bröstbilder i Medaillons,
med lika underskrift sorn 3 de forre Jubel Rikstialrarne:
lii Mtmoriam Vindi cato, Libertatis ac
Religionit.
Banco-Ltskottets Betiinkanden'. 193
Religionis. Utskottet får tillika vördsamt nämna,
att någon annan utgift för Banquen, än kostna.
den till erforderlig Stämpels anskaffande, icke eger
rum, i afseende på verkställigheten af en sådan
myntning, i händelse detta förslag af Rikets
Hög lo fl. Ständer bifalles.
Stockholm den 6 Maji 1823.
N:o 14.
Ankom den 27 Maji 1823.
BetiinJtande till Rikets Högloft. Ständer, i anledning
af väckte och till Utskottet remitterade
Motioner, tärande förändringar i Banquens
inre administration, dess Sedlars ingifvande
och beskaffenhet, m. m.
alloff. Borgare*Ståndet har till Banco*Utskottet
remitterat ett Memorial af Herr J. Lindström,
innefattande åtskilige Förslag i afseende på styrelsen
och förvaltningen af Rikets Ständers Banque,
jemte Anföranden i samma ämne af Herrar J.
Hagander och J. Noreus; hvaröfver Utskottet,
sedan Banco-Fullmägtige och Banquens Commissarier
blifvit hörde,^nu får afgifva dess vördsamma
utlåtande.
Så väl Herr Lindström, sorn Herr Hagander
hafva yrkat publicitet af Banquens hela till.
stånd genom årlige uppgifter, som till allmänhetens
underrättelse borde af trycket utgifvas.
Bihang till Riks. St. Brot. /3*j. (;te Sami. N.o 13*
194 J3anco-ZJtskottets Betdnkanden.
I anledning af Herr Hjertås inom Högloft
Ridderskapet och Adeln väckte motion, har Banco
Utskottet yttrat sig i detta ämne och får samma
yttrande vördsamt åberopa.
Vidare föreslås af Herr Lindström, det BaneöUtskOttet
måtte få sig uppdraget, att under nu
påstående Riksdag uppgöra och till Rikets Ständers
stadfästelse öfverlemna ett sammandrag, innefattande
allt hufvudsakligt och för sednare tiders
förhållande tillämpligt, uti de sedan BantJuenÉ
Stiftelse utkomne Författningar, som hafva afseende
på Banco-Verket och dess administration , både
de, sorn genom Styrande Magten blifvit tilt
allmän efterrättelse utfärdade, och dej söm an.
tingen vid Riksdagar, genom Rikets Ständers BancoUtskott,
eller deremellan, genom sanctionerade
förklaringar af Rikets Ständers Revisorer och Banco*1
Fullmägtige, tillkommit.
Étt sådant sammandrag, ehuru önskligt att
egä, blefve likväl, efter Banco - Utskottets tanka,
af föga eller ingen nytta, derest icke den fullständighet
och noggrannhet vore vid Uppgörandet
iakttagen, att äldre Författningars rådfrågande
och åberopande derigenom gjordes öfverflödigt*
och ett arbete af denna beskaffenhet, för en period
af 150 år, fordrar utan allt tvifvel mera
tid och rådrum, än som kart Vara att påräkna
under en Riksdag, då Banco-Utskottets omsorger
måste delas åt en, mängd andre magtpåliggandé
göromål. Men, ehuru Banco-Utskottet således
ej kan göra sig förvissadt, att det Reglemente,
som vid närvarande Riksdag kommer att uppgöras
för Banco.Styrelsen, skall egä deh omfattning,
Sancö-Ulskoltei/; Betänkanden,
ätt alla föregående Stadgar och Ordningar i följd
deraf kunna till deras kraft och verkan upphäfvas,
underlåter Utskottet dock ej, att, efter möjligheten,
tydligt och fullständigt sammanfatta både
det hufvudsakligare af äldre föreskrifter och hvad
i öfrigt intill nästa Riksdag för Banco-Styrelsens
efterrättelse och ledning kan finnas erforderligt,
allt i mån af de förändrade förhållanden med
Verket, som blifva en följd af nu församlade
Rikets Ständers vidtagande beslut och åtgärder.
Herr lundströms framställning, sorn skulle
uti det administrativa och econömiskä af BancöFörvaltnittgen
någon slags hemlighet ega ium,
torde Rikets Höglofl Ständer ej finna med förhållandet
enlig! Rikets Ständers Revisorers efter
Sista Riksdag (ryckte Berättelser, innefatta omständlige
uppgifter öfver BatiqUens särskilde utlåningar,
byggnads , reparations* och öfrige kostnader,
äfvensom pensions- och aflöhings-statem Den sistnämnde
har, enligt 1823 åts Bokslut, medtagit
R:dr 87,495:, således långt ifrån aoo,ooo R:dr,
hvilken af Herr Rindström tlppgifne summa deremot
närä utgör totalbeloppet af BanqUehs alla utgifter
och expenser satömantagde. Tjértstemähnéns
befotdrings-rätt idom BadqUert, likasom Uti flere
publike Verk, Stödjer sig hufvudsakligen på deri
allmänna grundsats, att tjetisteålrier och cornpetance
får gälla, så vida söm nöjaktig skicklighet
dermed finnes förenad. Fullständig upplysning
härom innefattas uti Banco • Utskottets Vid Sista
Riksdag afgifne BetänkandeU öfver en då Väckt
'Och af Herr Lindström mt förnyad motion om
ttpphäfvande af den särskildt föi Banco-Verket
jig6 Bänto Utskottets Betänk anden.
gällande ordning, att en tredjedel af dess Goms
jnissarier bura vara Frälsemän. Resultatet af
förra Riksdagens öfverläggningar i sistnämnde fråga
blef, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
med åberopande .af 114 §. Regerings-Formen,
yrkade denna ordnings bibehållande såsom en
Ridderskapets och Adelns Stånds-rättighet, dervid
Högv. Preste.Ståndet jemväl beslöt att låta bero;
hvaremot de öfrige tvenne Stånden bifullo BancoUtskottets
då gifne tillstyrkan,- att mera nämnde
ordning borde för framtiden upphöra. I sakens
så beskaffade skick, anser Utskottet, med stöd af
Regerings Formens 81 något dess yttrande öfver
sjelfva htrfvudfrågan, derom meningarne för
öfrigt ej torde vara mycket delade, icke nu kunna
ega rum. Effectiva antalet af Banquens Tjenstemanna-stat
har ingalunda blifvit hemligt hållet,
utan finnes, på lika som för, andra allmänna
Verk, upptaget i hvarje års Calender.
Uti en uppgift, som Herr Rindström förmäler
sig hafva hémtat utur Riksens Ständers Revisorers
Berättelse, rörande den Cours, hvarefter någon
del af de till Kongl. Majit- utgifne Piastrer
skall blifvit till Banquen återställd, har Motionären,
såsom af Herr Noreus finnes anmärkt, förblandat
2:ne helt olika anslag. Förhållandet är,
enligt Revisions-Berättelsen, sådant, att den summa
af något öfver 42,000 R:dr i silfver, som
Banquen efter 1302 sk. per R:dr, öfver hufvud
eller per medium räknadt, godtgjort, är af Kongl.
Allmänna Magazins-Directionen inlefvererad i
afräkning på hvad som blifvit disponeradt på det
,vid sista Riksdag anslagne Creditiv till uppkwä
Banco-Ulskottets Betänkanden, ig>jr
pande af myntbara metaller; hvaremot de till
Kongl. Maj:ts disposition öfverlåtne Piastrar ut.
gora en särskild fordrings-post, som efter hand
återgår till Banquen, mot återställande af depo*
sitions-beloppet i Banco-sedlar, efter samma Cours t
sorn vid uilefvereringen gälde. Denne bestämdes,
enligt föregångne q vartals medel-cours, för
200,000 Piastrer till 108 sk. 11. rst., och ftir
andre 200,000 till 11g sk. 9 rst. i Banquens
sedlar, beräknadt på Piastrernes belopp i R:dr
Hamb. Banco. För öfrigt må, i anledning a£
Herr Kindströms framställningar härom, upplysningsvis
nämnas, att föreskriften om detta anslag
var redan vid 1786 års Riksdag gifven, samt
sedermera vid alla Riksdagar och Banco-Revisioner,
dels orubbad bibehållen, dels uttryckligen
sanctionerad; och att sednaste Banco-Utskottets
åtgärd inskränkte sig dertill, att gifva samma föreskrift,
i män af förändrade förhållanden, mera
klarhet och tydlighet. Banco-Utskottet skall för
öfrigt ej underlåta, att i svaret på en från Högi.
Ridderskapet och Adeln remitterad motiöil af Hr
P. G. Cederschöld i detta Jimne, ingå uti utförligare
detailler om förhållandet i historiskt hänseende.
Herr Lindström föreslår, att hvarje Assignant
utfärdade och' af Banquen inlöste assignationer
måtte, till verification för dess conto, särskildt
förvaras.
Banco Utskottet får, i anledning häraf, meddela
den upplysning, att pri väte personers inlöste
assignationer visserligen blifva såsom verification
för hvarje räkning för varade» men på det sätt»
r g 8 Banko- Utskottets Betänk anderi,
filt sa val Transport-sedlar, sorn assipnatiope?,
hvilka i nästan hvarenda särskild expedition finr
pas blandade, förblifva så qyarliggande och åtfdh
jas af ipsa tt a rens bifogade egen händiga förteckning,
samt i denna ordning för hvarje dag folieras. P|
nu hvarje (forum erits folie -nummer i Boken antecknas,
är det icke svårt att återfinna verificatio,
pen till hvarje post, och, enligt Utskdfisrs pfvejts
tygelse, ined förer denna method ej större svirigä
heter för en fullständig och noggrann Revision ?
gp den i dess själ le, af Herr Bindström, föreslagne
dass i fjcering eller documenternes olika art och
beskaffenhet. Men å en annan sida ar härigenom
vunnet, att expeditionerne befinnas orubbade i
det skick, de blifvit till Banquen inlemnade;
hvilket innefattar en säkerhet och contfoll vid
möjligen uppkommande frågor om missräkningar,
förfalskningar och <dylikt, sorn efter den andra
inethoden^ej står att erhålla, så framt icke allmänheten
skulle betagas rättighet, att i en och
samma insättning hopblanda särskildte Verks eller,
personers assignationer, jemte Banquens Transport,
sedlar; och ett sådant tvång synes, åtminstone efter
Utskottets tanka, icke vara af någon, nödvändighet
pikalladt.
Hvad ändtligen angar hufvudföremåjet för
Herr lundströms mptipn, sorn är förändring i
grunderne vid Banquens Sedel r utgifning, så
har den yärde Bedarnoten, för att kunna göra sig
förvissad pm paera bestämda svar än Banco-Utskottet
vid sista Riksdag , i anledning af dess i
samma ämne då väckte motion, afgifva, och
hvilka han för sin del funnit mindre ti 1 Ifredssta 1-
Banco Utskottets Betänkandén, 193
lande och fullständige, uppställt sine anmärkningar
och förslag under form af sju särskilde frågor,
hvilka Banco-Utskottet nu, enligt samma ordning,
får till besvarande upptaga,
i:sta Frågan; ”Manne icke Bauquens sedeltransport-räkning
kan afskafias samt så kallade större
Banco-sediar af vissa valeurer och på jemna tiotal,
hvilka, i anseende till text och tryck, är Q
sins emellan olika, i stället böra utgifyas?”
Svar: Sådant kunde visserligen låta sig göra,
inen fortfarandet af den rättighet, sorn från äldre
tider varit allmänheten tillerkänd , att reqvirera
Ttansport Sedlar på hvad valeur sorn åstundas,
rnedförer för Banquen jnga betydande olägenheter;
emedan sedlar på brutna summor i aila fall
utgöra ett så ganska ringa antal, i jemförelse med.
hvad som reqvireras på jemna tio-tal, Den skilnad
emellan Bauquens Transportsedel-formulairer,
allt efter olikheten i valeur, som redan %i
nes
iakttagen, torde val ej hafva undgått Motio
nairens
uppmärksamhet. Sedan denna skillnad infördes,
har något förfalsknings-försök, åsyftande
att förhöja valeuren å ett slags sedlar till likhet
med valeuren å ett annat slag, veterligen ej blifvit
gjordt, och kunde sannolikt ej eller med någon
framgång göras. Följaktligen tyckes en ny
förändring i detta hänseende för närvarande alldeles
icke vara behöflig.
2:dra Frågan: ’’Månne-det skulle vara mera
betänkligt, att på en gång anförtro Banquens Commissarier
så kallade större sedlar, till en summa
af 3 ä 400,000 R:dr, än att till dem på en gång
jLifyerlemna en summa af 3 ä 4 millioner , till
300
Bancö‘Utskotteis UttHnkändtn.
utgifning färdige sedlar på Tre Riksdaler och
derunder? Har icke framfarna tiders erfarenhet
visat, att General-Cassan eller stående förrådet af
så kallade små-sedlar blifvit tillgripet?’*
Svar: Den möjligheten, att smärre sedlar,
likasom större, tilläfventyrs kunde tillgripas, vill
Utskottet ingalunda bestrida. En förfluten tid, då
flere controller saknades, som först efteråt blifvit
införde, lemnar ock deraf exempel. Meri antingen
något nu i denna del må risqueras eller ej,
så är det icke »örliat, att för dagen hinna för.
u O 5 O
färdiga alfa erforderlige samt annulera alla inkommande
småsedlar. Hvad de större sedlarne
beträffar, kan sådant deremot ske, och verkställes
oafbrutet, till en betydande säkerhet mot möjliga
missbruk. Resultatet af en förändring häruti vore
då intet annat, än att äfventyret för Banquen ökades,
i lika förhållande med deri summa, som
hem me att i General-Cassan contant förvaras.
Jidje Frågan: ’Kan val inventering af smärre
sedlar stycketals ske med mera lätthet än af större
sedlar; eller kan väl blotta uppräkningen af sedelbuntarne
medföra någon tillförlitlig controfl;
eller kan controllen vinnas derigenom, att sedel,
buntarne aflemnas till Casseurerne, när. i fall underslef
skulle supponeras, man också bör kunna tilltro
vederbörande örn så mycken försigtighet, att
de icke till Casseurerne utlemna buntar, uti hvilka
brist finnes?”
Svar: En inventering efter stycketal fordrar
naturligtvis samma möda, antingen sedlarnes va.
leur är högre eller lägre. Meri en betydlig skillnad,
hvad säkerheter, angår, mätte val dock ya
-
Banco Utskottets BetänkäntUn. Sol
ta, om behållningen utgöres af sedelbuntar, hvilka,
sedan de behörigen uppräknade inkommit i förvarings-ruin
niet, aldrig behöfva, upplösas, utom
vid skeende inventeringar och som i flere Cornmissariers
samfällde öfvervaro aflemna* hela och
till stycketalet orörda, uti Banquens Cassör; eller
ock af sådane, som hvarje dag skola genom särskilde
personers åtgärd öppnas, skiljas, räknas och
completteras; hvilket med buntar af större valeu»
rer nödvändigt måste ega ruin.
4:de F'ragan: ”Manne, efter erfarenhetens
ledning, man icke skulle kunna uppgöra en approximativ
calcul på större sedlar, hvilka förda,
gen af allmänheten reqvireras; och månne val
total-summan öfver hufvud är större än 3 ä 400,000
B:dr; månne man icke kunde låta i samma man
vissa valeurer för dagen utgå, till näst påföljande
dag förfärdiga ett deremot svarande antal; och
månne verkställigheten häraf bör kunna möta ringaste
svårighet?’’
Svar: Summan af Banquens utgående Transport-sedlar
för dagen torde stundom betydligt öfverstiga,
stundom åter tilläfventyrs gå något under
400,000 R:dr; sådant är i alla fall likgiltigt;
och verkställigheten kan ej vara synnerlig
svårighet underkastad, om blott nödig garantie, i
afseende på säkerheten, stöde att vinna.
5:te Frågan: ”Månne det skulle vara förenadt
med någon betänklighet, örn Banquens hela
rörelse skulle besörjas med sedlar med tryckta
valeurer; och månne väl någon förfalskning vore
att. befara, i fall sedlar af olika valeurer blefve,
i anseende till tryckets uppställning och innehåll,
/'
3 0 2
Banco■ JJtskoitets Betänkandefy
gins emelian olika, såsom Riksgälds - Sedlarne på
loo, 50 och ip 'R:f!r nu äro; eller manne vä}
missbruk med ett (ryckt formulair till Banquens
stfiire sedlar kan förekoinmas derigenom, att valeuren
skrifves, då skrifkonsten, eller förmågan
att skrifva stora ziffror, icke är concentrerad in-*
pin Banco-husets murar; och månne icke valettfen
skrifves endast för det, att sedlar på ailä
tänkbara valeixrer nu få reqvireras; och hvartill
nyttjas chemiskt bläck, på det förfalskning, så vidt
möjligt är, må kunna förekommas ?*’
Svar: Så okullstötligt detta argument vid för-*
sta påseendet må förefalla, har dock erfarenhetett
hittills ej visat något exempel, att en Banquens
Transportsedel, med skrifven valeur, blifvit så väl
eftergjord, att icke bedrägeriet af hvem suni hälst
Utan svårighet kunnat upptäckas; hvaremot åtskilige
falske 3 och 2 R:drs-Sedlar „ såsom varande
helt och hållet tryckta , funnits med den fullkomlighet
förfärdigade, så i afseende på tryck, som
stämplar, att Banquens Casseurer gjelfve på dem
blifvit bedragne. Helt nyligen har ock, genom
Kongl. Danska Regeringens vaksamhet, en person
i Köpenhamn blifvit gripen och till ansvar
stäld, sorn bland annat sysselsatt sig med att ef.
tc-rgöra Svenska 3 och 2 R:drs-Sedlar, hvaraf vid
pass 3,000 R.dr i falska hos honom funnits.
Exemplet af de nu bruklige Riksgälds-Sedlarne
bevisar föga emot farhågan för efterapning af
tryckta sedlar. Sällan göres några försök af sådan
beskaffenhet, åtminstone i stort, med ett mynt,
som blott har ett inskränkt omlopp. Om deremot
Banquens hela sedel-rörelse vöre ställd på blot}
Banco-Utsiottets Bttänftanden. 203
{ryckta sedlar, skulle en anläggning af cjetta slag
Sannolikt kunna, under en längre tid, löna sig,
Hvad åter beträffar förfalskning, eller, sorn är detsamma,
valeurens förhöjning, så nekas ej, att den
lika lätt och kanhända lättare på sedlar med skrifveri
än med tryckt valeur, kan åstadkommas, så
vida verkställigheten icke genom andra försigtighetsmått
är försvårad; hvilket, såsom ofvan nä undt
är, finnes, i afseende på Banquens Transport-sedlar,
i möjligaste måtto i-akttaget.
6:te Frågan: ’’Månne allmänhetens förmenta
(alldeles icke verkliga) beqvämlighet, hör blifva
något gällande hinder för transport - räkningens afskaffande
, då elentia beqvämlighet endast består
deruti, att vid penningars afsändande ifrån Stockholm
allena, men ifrån ingen annan ort i Riket,
paan kan spara litet postporto?’’
Svar: Enligt hvad öfver jtsta Frågan är anfördt,
ligger förnämsta skälet till Råneo-Utskottets
afstyrkande deruti, alt förändringen synes i intet
hänseende vara behöflig* Ofelbart måste allmän»
hetehs beqvämlighet vara bäst iakttagen., då denna
allmänhet sjelf får bedöpama sitt behof af oJika
sedel-vajeurpr och derefter afpassa sina reqvisitioner*
Om åter, såsom Herr Lindström längre
fram i sitt MemoriaJ tyckes antyda, det skulle
kunna förmodas, att någon större dej af allmän»
heten vöre road, att onödigtvis förslösa sin egen
tid, blott i ändamål att öka Banquens besvär; dä
blefve visserligen följden , att äfven med ett mångdubbelt
större antal af tjenstemän, än de nu varande,
Verket ej allénast med Transportsedels-u{,
gifningep, utan i flere andra afseenden, niåsfg
2*4 Banco-ZJts&etiets Éct än i an cl en.
lomma till korta. Deribland kari exempelvis
nämnas; Om. rättigheten , att öppna räkning i
Vexel-Banquen, eller att i Banquens vård inlemna
Deposita, skulle begagnas af alla eller
de fleste personer i Sveriges Rike; om smärre
afbeialningar på hvart och ett af Banquens
lån gjordes hvarenda dag eller vecka, med mera
af dylik beskaffenhet, som, enligt Författningarne.
rj kunde vägras. ^Lyckligtvis finne^dock
ännu ingen anledning att sådant befara.
y:de Frågan: ”Manne Författningar, som
ligga i strid med allmänna opinionen , äro nyttige
att bibehålla? Det är väl föreskrifvet,
att Banquens större sedlar skola transporteras
man från man, men månne väl detta iaktta*
ges? eller hafva någonsin Riksgälds-sedlarne,
under den tid de utgjorde Rikets rörelse-capita],
i följd af någon derom gifven Författning,
blifvit transporterade, fastän desse sedlar i allt
öfrigt b ifvit utgifne med enahanda controiler»
som för Banco sedia rr.e äro stadgade?”
Svar': Huruvida rättigheten, att på viss
man transportera Banco-sedlar, mer eller mindre
af allmänheten begagnas, beror helt och
hållet af döss eget godtfinnande. Efter hvad inkommande
Transport-sedlar visa, sker sådant
ej så sällan. I hvad fall som hälst tyckes
dock den säkerhet, att på grund af en gifven
Författning kunna, då behofvet så fordrar,
transportera en sedel på viss man, och derigenom,
åtminstone till betydlig del, göra dess
gångbarhet hos andra beroende af rätte egarens
samtycke och begifvande, vara af för myc;
Banco-TJtskoltda Btldnkenden. *05
lee t värde, att utan allt behof och ändamål afskaffas.
Bemalde Transport Författning, af Banquens
Commissarier begagnad, lärer helt nyligen
hafva ledt till deri påföljd, att LandsSecreternren
, Lagmannsn Kleman i tarlstad ,
.just i och för någon brist i denna sä onödig
ansedda förrnalité, mäst, enligt vederbörlig Domstols
beslut, träda i häkte.
I afseende pä Vexel Banquens Bokföring, ■
finnas ganska tillförlitliga och väl uttänkta controller
införde, hvarigenom hela den vidlyftiga
rörelsen för hvarje vecka kan, inom slutet
af påföljande veckan, på runstycket controlleras
så, att ej det ringaste misstag eiler
underslef bör blifva obemärkt. Möjligheten
häraf beror helt och hållet på fortfarandet af
den ordning, som nu derstädes iakttages, att
hvarje document, vare sig Transport sedel eller
Assignation, genast vid ingifvandet till Banquen,
annuleras och öfverkorsas, och att nya
sedlar, enligt reqvisition, för dagen expedieras.
Den betydande säkerhet, som häruti ligger
förvarad, måste, vid de af Herr Lindström
foreslagne vexlings- och magazinerings-anstalter
för Banquens större Transport sedlar, oundvikligen,
om ej aldeles, dock till det mesta,
gå förlorad.
På nu anförde grunder, finner Banco Utskottet
sig för närvarande ej ega skäl att tillstyrka
vidtagandet af någon bland de förändringar,
soto i Herr Lindströms Memorial blifvit
foreslagne. Men Utskottet får icke destoBiindre
här bifoga det vördsamma förbehåll,
2o6 Banco Utskottets Betänk a.ndtii.
att, derest, i ett. eller annat hänseende, för'®
ändrade föreskrifter, rörande Banco - Verkets
organisation och den för dess särskilde Departementet
stadgade arbets-ordning, skulle finnas
nyttige och behöflige, Utskottet genom
detta utlåtande ej anser det vara sig betaget,
att, efter då förevarande omständigheter, deröfver
med förslag till Rikets Hög!ofl. Ständer
inkom ma.
Enligt förbehåll, bifogas reservation äf
Ledamöter, sorn med pluraliteten ej i alla delar
instämt. Stockholm den 2ö Maji 182 3,
Utdrag af Protocotlet, hållet hos ilikets Utöglofl.
Ständers BanCO - Utskott den std
Maji 1823.
S. D. Efter skédd justering af Högloft.-  Utskottets Betänkande, 1 anledning af Herr
Lindströms Motion, rörande förändringar t
Banquens inre administration rn. rn., anförde
Herr Borgmästaren Monthan: ”Hå Högh Utskottet,
i anledning Herr Lindströms motion,
förklarat det vara af vigt och nytta, att eri
Samling och sammandrag göres af alla nu gällande
Författningar, Banco-Verket angående,
och uti hvilket beslut jäg för min del instäm®
mer, har jag ansett det Vara Högh Utskottets
skyldighet, att hos Rikets Högh Ständer föreslå
sättet, huru ett sådant nödigt ansedt sammandrag
måtte kunna Uppgöras, enär det ej
kan ske under närvarande Riksdag,
Banco-Utskottets Bttänkanden. 2ojt
I afseende på Höglofl. Utskottets yttrande,
huruvida Transport-sedlar må utfärdas å
Ojernna Riksdaler-tal sam sk. och r:st., så har
jag icke kunnat finna mig öfvertygad af de
Skäl Höglofl. Utskottet förebragt. Då ändamålet
af alla Banquens sedlar är, att de skola
vara löpande och för allmänhetens beqvämlighet
t jeni ige, har jag ansett det allmännas förmån
böra föredragas framför någre enskildes
Utur denna synpunct, och då endast deri
första person, sora uttager en på ojernna tal
Ställd Banco-Sedel, deraf i afseende på postporto,
kan hafva någon förmån, hvaremot enär
denne sedel sedan göres löpande, det ganska
sällan passar för någon annan, att den använda,
utan att med. mindre sedlar och skiljemynt
fylla det ojernna i Riksdaler-talet, så
kan jag ej annat finna, än att allmänheten, bland
hvilke denne sedel circulerar, igenom denne
anstalt, ehuru beqvämlig för afsändaren, gene
ras, och hvarföre jag ansett mig böra tillstyrka
bifall å MotioUairens förslag, att inga Transportsedlar
ml få utgifvas annorlunda ställde,
än å jemna 5 och 10 Ruir.
Hvad åter angar den sista frågan, angående
befordrings-rätt inom Banquens betjening
efter meriter, och utan afseende på stånd, så
har väl Högl. Utskottet upplyst, hUtu denna
fråga vid sista Riksdag' blifvit behandlad och
beslutad; och att den blifvit hvilande af deri
Orsak, att 2:ne Stånd stannat emot hvarannan,
både i hufvudsaken och uti det yttrande, att
den vöre en priVilegii sak ; men då Grundla*
qo8 Banco-XJtskottets Bctiinkanden.
gen icke förbjuder, att vid påföljande Eilesdag
åter väcka fråga, om ändring uii de Beslut,
hvilka vid den föregående Riksdagen
blifvit fastställde, oell annu mindre det bör
kunna anses Consiilutions* stridigt, att å ny o
lill öfverläggning framställa en fråga, som icke
blifvit afgjord, utan genom paria vota blifvit
livilande, och således endast vid förre Riks.
dagen, utan decision , förfallit, så har jag ansett
det vara Höglofl. Utskottets pligt, att, i anledning
af den nu väckte motion, denna fråga å
nyo upptaga, besvara och Beslut deröfver till
Rikets Ständer föreslå.
Biiligheten och rättvisan deraf, att inom
ett Statens Verk, alla Stålens medlemmar böra
elier förtjenst vara lika berättigade till befordran,
ulan afseende på stånd vare sig Adel
eller Ofrälse, synes mig vara så uppenbar, att
den af ingen kan eller bör bestridas. Många
casus sku le kunna uppgifvas, huruledes det
närvarande stadgandet, att ^:del af Banquens
Commissarie]- böra vara Frälse, möjligen kan
fötanleda, icke allenjst till förfång för mången
förtjent Tjensteman inom Verket, utan äfven
till skada för hela Verket och Staten i det
hela, då man icke kan neka, att så af Ridderskapet
och Adeln, som Ofrälse, flere individuel-
kunna finnas, hvilka vid et t Ä tnbets-verk
väl kunna vid de lägre tjenstegraderne ernployeras,
men sakna nog förmåga och ordentlighet
att deltaga uti Verkets styrelse, men
hvilke i brist af skicklige ämnen, inom ett
dera.
Banco-Utskottets Betänkanden. stotj
dera af Slanten, för möjliga tillfällen, ovilkor.
ligen mäste derifrån antagas och befordras.
Höglofl. Ridderckapet oell Adeln, som
alltid förelyst de andre Riks-Stånden med handlingar,
utmärkte af en sann känsla för Fosterlandets
val, hvaribland ock må räknas omsorgen
för betryggandet af Rikets penninge* verk,
och som, vid denna Riksdag, i afseende på
"Ofrälse Stånds-personers rätt till deltagande
Uti Stundernes öfverläggnirtgar om Rikets angelägenheter,
vidtagit ett Beslut, som ännu
mera vittnar om dess ädla, liberala och rättvisa
tänkesätt, har, på det sätt denna motion
af Höglofl. Utskottet nu är heiiandlad, blifvit
betaget rättigheten och tillfället, att fa yttra
sig öfver ett ämne, deruti tidens anda, billighet
och Statens väl tyckas fordra en rättelse, äfven
om den skulle ske med eftergift af någon
privilegii-rätt, och det är således ingen
anledning förmoda, att denna sak, för Riksens
Ständer rigtigt framställd, vid denna Riksdag
icke skulle bifallas, ej mindre af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln än Högvördige PresteStåndet,
hvilket sednare, äfven i afseende på
sin egen representation och privilegier vid
denna Riksdag, gifvit öfvertygande bevis om
enahanda åsigter.”
Uti hvad Herr Borgmästaren Monthan
anfört, rörande den stadgade Ordningen, att
-j-.del af Banquens Comrnissarier böra vara
Frälseman', förenade sig Herr Bruks-Patron
Bjuhr.
.Bihang till Riks* Sh fctc S.eml*
Sio Banco-XJtsköttets Betänkande!:,
Och skulle desse Herrar Ledamöters silf*
skilde tankar, enligt gjordt förbehåll, till de
Respective Stånden åtfölja Höglofl. Utskottets
^Betänkande* Ut supra.
In fidem Protocollh
G. Helsingius*
N:o i gi
Ankom den 27 Maji I8i3‘
Memorial till Rikets Högloft- Ständer, med ut*
följande Tableauer öfver Banco-Verkets hela.
ställning, upprättade enligt dess Räkenskaper
frän och med år 1776 till och medar 1823.
D e Respective Stånden hafva genom Utdrag
af Protocollet, hållet hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och
Hederv. Bonde-Ståndet den 7:de, samt hos
Högv. Preste-Standet den i2:te uti innevarande
Maji månad, lemnat Banco-Utskottet del
af deras fattade Beslut i fråga om publicitet
af Banquens angelägenheter; hvilka Beslut i
så måtto sins emellan öfverensstämma* att Banco-Utskottet
fått sig anbefaldt, att ofördröjligen
öfver Banco-Verkets tillstånd i alla delar,
med undantag af hvad som rörer enskilde personers
förhållanden, till Rikets Ständer inkomma
med en uppgift, grundad på sednast
afslutade Räkenskaper, och åtföljd af de Ex
-
Banco Utskottets Betänkanden. 211
tracter och Tableauer från år 1776 (ill närvarande
tid, hvilka, enligt hvad i Utskotiets
Betänkande N;o 10 omförmäles, finnas upprättade.
Banco Utskottet får till vördsam åtlydnad
häraf nu öfverlemna!
1:0 Specificeradt Sammandrag utur Banquens
General-Hufvud-Böcker för åren 1776
och 1777-
2'.o Sammandragen Tableau Öfver Banquens
Tillgångar, Fordringar, Skulder, årliga Vinst
och totala Öfverskott, enligt Verkets Räkenskaper
för åren 1778 till och med 1822; och
3:0 Specificerad Uppgift, enligt nyss upp.
tättadt Bokslut, öfver de i samma Tableau
summariskt upptagne Tillgångar samt Fordringsoch
Skuld • poster, för det sist förledne året
1822.
Banco - Utskottet anser sig i sammanhang
härmed böra vördsamt omnämna följande sedan
innevarande års början inträffade hufvud-’
sakligare förändringar, nemi.: att Stats-Verkets
Capital - skuld , genom sednast skedd inbetalning
vid Martil månads slut, blifvit nedsatt
till Rulr 5,516,739: 7 sk. 9 rst.; att deremot
summan af Götha Ganal-Verks Byggnads-biträ*
den, är ökad genom lyftandet af innevarande
års anslag, så att Banquens åt detta Verk lem.
nade biträden nu uppgå till ett belopp af R:dr
2,700,000 i ett för allt! dock innestå ännu
af sednaste anslag något öfver 130,000 R:dr
obegagnade på Canal-Directionens räkning i
Vexel - Bat quen; och ändtligen, att Banco*
ISJS Banco-Vtskottcts Bet’ånk enden.
Discont-Verkets utlåning, under loppet af innevarande
år, gått i jenan förökning, hvarigenom
Banquens förlag till detta Verk nu utgör om®
kring 5,225,000 R:dr; ledande desse förän»
dringar i hufvudsaken till det resultat, att
summan af Vexel-Banco Skulden, eller BancoSedelstocken,
vid närvarande tid kan antagas
vara vid pass En half million högre, än det
belopp densamma vid 1822 års slut, enligt
hosföljande Tableau, utgjorde.
Banco-Utskottet har vid detta tillfälle ani
sett sig böra fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet på nyttan och behofvet deraf,
att någon anstalt af Rikets Ständer vidtages,
hvarigenom de nu från Utskottet meddelade
uppgifter om Banquens ställning, sa fort ske
kan, måtte blifva befordrade till trycket, för
att utdelas till samtlige . Eedamöter af RiksStånden.
Ett Protoeolls Utdrag, innefattande särskild,
framställning af en Eedamot, bifogas härjemte
på begäran. Stockholm den 24 Maji 2853»
Utdrag aj Protocollét, hållet hos Rikets Hög'
loft. Ständers Banco-Utskott den 24
Maji 1823.
5>. D. Herr Kammarherren Hammarhjelm
yttrade: ”Då Rikets Höglofl. Ständer under
detta Riksmöte funnit för godt besluta, att den
hemlighets slöja skall aftäckas, sorn, sedan 150
|r tillbaka, omgifvit Rikets Banque, föreställe*
‘B»neo'Utii'ottels B(ttån%an$»n/ **3'
jag mig detta Beslut vara fattadt i afsigt, att
hela Nationen skall vinna kännedom och korn”
ma 1 til fälle att bedömma Rikets penningo*
Hällning och finansiella angelägenheter.
Om, till följe af detta beslut, taflan ofver
Banquens ställning ifrän år 1776 intill närvarande
tid isolerad framlägges, så anser jag
den åsyftade kännedomen endast till hälften
blifvit vunnen. Under den passerade epok
hafva Riksgålds-sedlarne och de nu mera upphörde
Götha Canals, Götheborgs samt Malmö
Disconters utelöpande papper intagit ett vigtigt
rum i Rikets rörelse-capital. Det synes
mig fördenskull angeläget , att desse Verkens
penninge rörelse, under den sednast t i 11 -  ryggalagde tidrymd, i ett sammanhang med
Banquens ställning, bör komma till Rikets Ständers
och A lmänhetens kännedom. —— Jag anhåller
fördenskull om Höglofl. Utskottets
tillåtelse, att bifogade Tabell, som innehåller
en sammandragen uppgift öfver Riksgälds-Sedelstocken
och f. d. Filial- Disconternes penninge-rörelse,
sedan 1800 intill närvarande
tid, måtte, för min räkning, få åtfölja Betänkandet
till Rikets Höglofl. Ständer.’5
Till Herr Kammarherren Hammarhjelms
salunda yttrade önskan, fann Höglofl. Utskottet
skäligt lemna bifall. Ut supra. if)
In fidem Protocolli
G. Helsingius.
*) Till detta utlänande bifogas fyra särskildt, genomBaneOUt}jjott»ts
försorg, tryckta Tabells»,
2i4 Banko-Utskottets Betiinkandett,
N:o 16,
Ankom don 27 Maji 1823,
Memorial till Rikets Högloft. Ständer, angåen.-  de den af Banquens Tjenstemän pä extra
stunder besörjde Småsedels ■ skrifning samt
Commissarierneg extra befattning, att slutligen
granska och öfverkorsa förslitne smärre
Sedlar, sorni Banquens Cassör blifva inlöste.
et inom Banquen under benämning af smärre
Transportsedels- och Afräknings- Contoir befintlige
Departement tillhörer, dels att dagligen
tillverka smärre sedlar, hvartill räknas
valeurerne fran och med 3 Frdr till och med
8 sk. och dels att från Banquens Cassör till
uppräkning och bokföring emottaga alla invexlade
dylike sedlar, som äro så förslitne, att
de ej kunna i rörelsen åter utgifvas. — Un»
der de tider, då en vidsträcktare sedelrörelse
eger rum, är Småsedels-Contoirets högsta möjliga
tillverkning af Sedlar icke ens, hvad 3
och 2 ICdrs - va eurerne ensamt beträffar, på
långt när tillräcklig för behofvet. För att, vid
slikt förhållande, till märklig besparing i Verkets
aflönings - stat, kunna undvika en mångdubblad
personal inom Småsedels-Contoiret,
har den anstalt redan från äldre tider m|st
vidtagas, att så väl till verkningen af det qvantum
3- och atfhdrs-Sedlar, hvilket derutöfver
i mån af åtgången fordras, sorn hela fabricationen
af 16, 12 och 8.'skiilings-sedlar blifver
fördelad på Banquens alla tjenstemän, så vidt
Banco-Utikottets Betänkanden. jij
de dertill finnas villige, med undantag endast
af Casseurer och Fiicaler, att besörjas på extra
stunder -emot särskild fastställd betalning
för hvarje tusende sedlar. En, efter nu varande
förhållanden lämplig och afpassad förhöjning
i beloppet af den , härföre sednast
bestämde ersättning har uppå derom af Banquens
Commissarier hos Herrar Banco Full.
rnägtige gjord anmälan, blifvit föremal för Utskottets
pröfning. Utskottet har dervid inhemtat,
att år 1756, då en forcerad tillverkning
af Sedlar på Dir kopparmynt påkallade
förenämnde anstalt, betalningen bestämdes för
Commissarie-underskriften i förening med slutliga
controllen och ansvaret för sedlarnes rigtighet,
så i afseende på numror och data, som
antal, till 23 D:r, för Contrasignationen till
6 D:r 8 öre och för numerering och datering
till 4 D:r 8 öre; sorn för desse frenne olika
göromål utgjorde, blott efter den år 1776
stälde eval vations-grund räknadt, R:dr 1 10
sk. 8 r:st, 16 sk. 8 rist samt 11 sk* 4 r;st i
silfvervärde per tusendetatt vid 1803 års realisation,
då en lika forcerad skrifning af smärre
Banco-sedjar åter vidtog, betalningen bestämdes
till 1 R:dr 8 sk. för Commissarie - underskrift,
16 sk. för Conlrasignation och 12 sk,
för numerering och datering, allt i dl gångbart
silfvermynts värde; men att ersättningen
sedermera endast för de båda sistnämnde befattningarne
blifvit förhöjd, så att den nu utgår
efter 1 R:dr 8 sk., 26 sk. och 20 §k., eller
tillhopa 2 JR;dr 6 sk. per tusende.
Banco Utskottets JBetHnkandeh.
Öfverkorssningen deremot af alla inlöste och
annullerade sedlar på högre och lägre valeurer
har i äldste tider tillhört Vexel - Banquens Comjnissarier
allena, såsom en tjensiepligt; men på
1760-talet, då Banquens sedelröretse sfi märket
ligen blifvit utvidgad, befanns detta åliggande,
hvad de smärre sediarne angick, för desse Commissarier
omöjligt att fullgöra. Korssningen, förenad
med slutlig uppräkning och försegling af
småsedelsbundtarne, hvilka derefter blifva förbrän?-  de, måste alltså fördelas på Banquens samtelig»
Corn miss arie r att förrättas på extra stunder, och
de åtnjuta derföre ännu i dag samma ersättningsNumerair,
sorn då bestämdes, ne inlin 32 skilfingar
för hvarje Tusende.
Herrar Banco-Fu 11 mägtige häfva föreslagit
att en förhöjning af 33^ procent på hvardera af
de nu omnämnde extra ersättningar måtte beviljas;
hvilken tillökning Banco Utskottet ansett så
mycket mera billig, som det af ofvan anställde
jemnförelse tydligen visar sig, att den salunda
föreslagne förhöjningar på långt när icke uppgår
mot skillnaden emellan Specie-myatets och de nu
varande sedlarnes relativa värde efter gällande
Cours.. Het bör ej lemnäs utan- afseende, att så
väl sedelskrifning, som sedelkorssning är ett extra,
besvär, hvilket tjenstemännen ej kunna i och för
lönen åläggas; att ersättningen således bör åtminstone
någorlunda motsvara mödan; och att en vida
större gravation för verket, medelst tillsättande
af nya tjänster, vore en oundviklig följd, om dea
redan befintlige personalen sattes i nödvändighet
att desse estra göromål undandraga, Blott i
Banco - Utskottets Betänianden. siy
förbigående må tillika härvid nämnas, att, då
till ex. de äldste Banco-Cornmlssariernes lön efter
1776 års Stat utgjorde R:Jr 7S1 12 sk. i
Silfver olh nu är fastställd till 1500 R:dr i Sedlar,
deras, så väl som den öfriga Banco-Statens
egentliga lönevilkor i sjelfva verket äro mindre
förmånlige än fordom, oaktadt arbetet i sednare
tider blifvit betydligen förökadt.
I betraktande af allt detta, finner Banco Utskottet,
i enlighet med Herrar Banco-Fullmägtige
sig böra tillstyrka, att efter en tredjedels förhöjning
i ett för allt, 2 R:dr 40 sk. för hvarje Tusende
af förfärdigade nya smärte sedlar matte
från nästa års början få utgå, nemhn för Commissarie
- underskriften R:dr 1 26 8, för Contrasignation
34 sk. g r:st och för numereririg och
datering 26 sk. 8 r:st, samt för hvarje Tusende
utaf Banquens förslitne och annullerande smärre
sedlar, sorn af Cotnrnissarierne öfverkorssas, uppräknas
och furseglas, 42 sk. 8 rrst. Börande efter
Utskottets tanka, desse föreslagne förhöjningar
af vederbörande Tjenstemän få tillgodonjutas så
länge närvarande förhållande emellan Banco-Sedlarne
och Specie- myntet fortfar; men med förbe,
håll, att i samma mån Banco-Sedlarnes namnvärde
hädanefter skulle permanet närma sig till
likhet med Specie-myntet, förhöjningen malminskås
eller försvinna.
Hvilket till Rikets Högloft. Ständers stadfästelse
vördsamt anmäles.
Stockholm den 24 Maij 1823.
gj8 Banco ■ Utskottets Bitänkandtn,
N:o 17.
Ankom d. 3 Juni 1823,
Betänkande till Riktes Högloft. Ständer , med
upplysningar angående de i Banken emot dedeposition
af Bancosedlars lyftade Piastrer*
Ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln är till
Råneo Utskottet remitterad en motion af Herr P,
G. Cederschöld af följande innehåll :
”Uti 13 §. af sista Banco-Revisionens Be”rättelse
anföres ; ”att circa 700,000 R:d inne,
”stå i Banquen såsom deposition för uttagne
”Piastrer;” meq som 7a §, Regerings-Formen uttryckligen
bjuder; ”att Riksens Ständers Banque
’’ostörd må förvaltas — efter de ordningar, stad”gar
och Reglementen, hvilka redan gjorde äro
”eller vidare af Riksens Ständer göras kunna;’’
och jag ej har mig bekant att Riksens Ständer nå.
gon ting förordnadt öm Piastrars uttagande ur Banquen
; så får jag anhålla, att Banco-Utskottet täc.
kes upplysa; af hvem och till hvad ändamål dessa
Piastrar blifvit uttagne samt, framför allt,
hvem som berättigat Herrar Banco-Fullmägtige
att dem utlemna?”
Henna motion anser Utskottet sig fullkorn,
ligast besvara, då de föreskrifter, hvilka ifrån och
med första början af omförmäldte anslag och in,
till närvarande tid blifvit af Rikets Ständers Ball.
co-Utskott derom gifne , nu, jemte en kort historisk
öfversigt, öfyerlemnas till Riks-Ståndens kännedom*
-
Banco-ZJtsiöttets Betänkanden. stig
Grunden till sjelfva anstalten igenfinnes uti
Banco Utskottets Finance-Berednings-Protocoll för
den 18 Maji 1786, sorn innehåller; att efter gifven
anledning af Herr Presidenten Baron Lilliencrantz,
under öfverläggning kommit, om icke
genom Banquens då egande och framdeles inflytande
Piaster-förråd någon motvigt mot coursens
obehöriga stegring kunde vinnas, i så måtto, att
eho som det åstundade skulle af Banquen emot
full betalning få till utskeppning uttaga Piastrer;
hälst det för Banquen lomme på ett ut, antingen
hon med Piastrer och omyntadt silfver eller
med Svenska Specie-Riksdalrar, realiserade sina
sedlar; men myntningskostnaden i förra händelsen
blefve en ren vinst både för Riket i gemen
' 0 • r■■
och Kronan isynnerhet. A en annan sida förekom
häremot deri betänkligt, att genom en oinskränkt
irihet till Piastrers åtkomst utur Banquen ,
verket lätteligen kunde råka uti förlägenhet, då
under en existerande vexelhrist och deraf naturligtvis
uppkommande vexelstegring, Banquens liela
förråd uti Piastrer möjligen inom kort kunde
blifva medtaget, blott i speculation att derpå i
vexelvägen få lucrera. Finance-Beredningen hade
derföre ansett säkrast det en sådan medelväg
härvid iakttoges, alt Piastrer till publike behof
efter requisition af Kongl. Ma'.jts Finance-Minister,
blefvo utur Banquen emot betalning inlemnade,
då tillgång derpå i Banquen funnes; samt
att i sådant afseende borde uppskjutas med Piastrers
omsmältning, så länge Banquens lägenhet
det medgifva kunde; dock att i alla fall, Herrar
Banco Fullmägtiges förnämsta uppmärksamhet bur*
t to JBaneo-Utskottets Betänkande»’
de 'deruppå vara fästad, att Banquen alldrig saknade
en tillräcklig fond af myntade Svenska Riksdalers-sorter
till realisationens behof; och hvilken
fond ansågs böra bibehållas till omkring 2
millioner Riksdaler, såsom vid 1779 ars Riksdag
blifvit stadgadt.
Runco-Utskottet lemnade i följd häraf ensi
lydande föreskrift för Banco-Styreisen uti Reglementet
af Sr 178G 7 §.
”Vid infallande sådane händelser att det i
”allmänna rörelsen utgifne Riksdalers - myntets''hemliga
utförsel vöre att befara, och till ett för.
’’höjdt vexelagios nedsättning, Silfvers utförsel
”skulle blifva nödvändig, blifver det Banquen
”tillåtet att af dess myfitade Silfver förråd utvexla
”Piastrer emot betalning af Banco-Transportsedlär
”att till det värde som Piastrerne efter Kongl.
’JMyntets attest utgöra i Svenska Specie-Riksdal”rar;
dock detta under följande vilkor.
1:0 5 Att, vid en sådan utvexlingsfid Ban’’quens
behållning i myntade Riksdalers sorter icke
*’går under 2 millioner Riksdaler, hvilken stim”ma
1779 års Reglemente i 3 §. 5:te Momea
’’tet
stadgar, alltid bör vara uti Riksdalers-soiter
’’att tillgå.
2:0 ”Att Banquens förråd uti omyntadt Silfaer
vid den tid en sådan utvexling af Piastrer
’’sökes, icke är så knappt och minskadt, att Riks”dalers-förmyntningen
för Banquens eget behof
”och dess sedlars realisation i allmänhet deraf kan
”lida något men, samt
3:0 ”Att denna utvexling icke beviljas ni»
”gon annan än endast den, som på Kongl. Majd*
]3<inco-TJts)(otWs &t länl anden*
231
'"befallning ock i dess höga namn, en dylik ut*,
”vexling i förberörde afsigt och till utrikes utförsel
reqnirerar. pä det att de ändamål nemligen
ett förhöj dt vexelagios nedsättning och förekommande
af Specie-myntets hemliga införsel,
”så mycket säkrare må kunna uppfyllas, då det
'■'Silfver, som i Piastrer utvexlas, förb lifver un’’der
deus disposition, hvars Ämbete och åliggande
det tillhörer att förekomma Specie-myrtle
t s förminskning och saknad i Pikets allmänna
”rörelse.
”1 jemlikhet härmed, följer ock, det bör
'fBanquen uti dess Silfver-förråds uppmyntning
”följa den ordning, att Plants-Silfret först upp”myrnäs
, innan Piastrarne dertill användas.”
Någon Segeringens requisition af Piastrer,
egentleligen i och för det ändarna let att exporteras
till Goursens styrande eller nedsättning af ett
förhöjdt Vexelagio, visar sig, enligt Banquens
handlingar, icke hafva egt rum under perioden
från 1786 till 1809 års Riksdag; men Rån och
Förskotter uti sådan myntsort lernnades esomoftast
både till Stats-Verket, Ost-Indiska Compag.
niet och godkände private handelshus, när anmälan
derom gjordes.
Ofvannämnde föreskrift blef vid 1789,1792
och 1800 årens Riksdagar, till framgen efterrättelse
orubbad bibehållen.
Under Riksdagen i Stockholm år 1810 anmäldes
af då varande Stats-Secreteraren Järta hos
Banco-Utskottet ett behof för Stats-Verket att under
då varande vexelbrist utbekomma 300.000
Piastrer, emot betalning i Bnnco-Sedlar. Fram.
Ö2ä BancO‘Utskottets Betänkanden.
Ställningen rörande denna vittagning, hvilken sés
dermera ej kom att ega rum, synes varit egenteliga
anledningen till Banco-Utskottets vid dell
Riksdagen hafde öfverläggningar i ämnet, Resultatet
deraf blef följande föreskrift i Banco-Reglementet
af den 26 April 1810:
’’7 §. Uti 1786 års Reglemente öfverlemna?
’ till Herrar Banco-Fullffiägtiges omtänksamma och.
’varsamtna åtgärd , att, till ett förhöjdt vexel*
”agios nedsättning samt förekommande af Specie*
”myntets hemliga utförsel, emot betalning i Banco”Sedlar
utvexla Piastrer; dock endast till den som
*’pä Kongl. Majits befallning och i dess höga namti
’’en dylik utvexling i förrberörde afsigt require’’rar,
Satnt under förbehåll att BanqUens förråd i
omyntadt Silfver, vid deri tid en sådan. Utvexling
af Piastrer sökes, ej är så knappt och för’’rninskadt,
att Riksdale s-myntningen för Ban’’quens
eget behof och dess sedlars realisation i
”allmänhet deraf kan lida något men.
’Af det förhållande, sorn Banquens reella
”fond vid berörde tid emot dess då utelöpande
”sedlar företer, i jembförelse med Vexel-Bancö”skulldens
nu utöfver ali proportion åbragte höjd
’’halve vi funnit nödvändigt, att för tillämpnin’’gen
af ofvan anförde föreskrift , då någon
* verkställighet deta, genom skeende högst hehö’’rig
iequisition, kan komma i frågaH och Herrar
”Banco Fullmägtige finna utvexling af Piastrer
'med realisationens oafbrutna underhållande kun"na
förenas, göra deri inskränkning ätt i alla fall
*’ej mer än 500,000 Piastrar i ett för allt få
”emot Banco* Sedlar utlemnas: och bör derjemte
Bonco.Utskotttts Betänkande». 233
*’vid hvarje utvexling ett sådant förbehåll göras
^gällande, att allt hvad af Banquens i så måtto
”utlemnade Piastrer-belopp icke bl ifver till verk”lig
utförsel användt, får af Banquen efter enahanda
värde, sorn för utvexlingen blifver bitin”gadt,
åter inlösas.”
Vid 1810 års Urtima Riksdag i Örebro var
detta ämne åter hos Banco-Utskottet under öfvervägande;
och uti Banco-Reglementet af den 15
October 1810 inflöt en så lydande §•:
”Då uti förra Reglementets 7 §. tillåtelsen
”för Heirar Banco-Fullmägtige att Under före”skriihe
vilkor och förbehåll samt uti uppgifne
”fall, få till ett förhöjdt Vexelagios nedsättning
”oth till förekommande af Specie myntets hemliga
”utförsel, utvexla Piastrer, beledsagad med så be’'skaffad
inskränkning, att den summa, sorn der”till
i ett för allt kan användas, ej får öfverstiga
”500,000 Piastrer, har oss ej kunnat undfalla,
*»h uruledes afsigten att förebygga en af omstän*
”heterne gynnad temporaire Vexel Coursens steg”ring
och ostadighet, igenom motvigtens bestäm”mande
lättast förfelas; men ovissheten deremot
*’i detta fall snarare bör afhålla égennyttiga spe’’culanler
och vexelvinglare ifrån forsok, sorn
5,af opåräknad inotarbetning kan Utfalla med
”betydande förlust
’’Af sådan anledning öfverietrrne vi till
”Herrar Banco-Fu lmägtiges omtanka och for
”sorg, att under noggrann! iakttagande af de
”uti förre Reglementet i allt öfrigt föreskrifne
”vilkor, sjelfve bestämma den summa i Piastrar,
”sorn ifrån Banquen, till förekommande af de
4:4 Banco-Utsiottets Bettinkanderi.
”omnämnde, för Riket och Banquen högs' skad®
”lige missbruk kan, utan Virkets olägenhet,
vu. le ni nas.
”Vi gore oss ett välgrundad! hopp, att
''härigenom de af sednaste Banco-Utskott be,
’stäiride 500,000 Piastrar kunna emot behof”vet
blifva fullt svarande, dä tvertom, efter
”det summan är fastställd, troligen ett dubbelt
''belopp ej skall blifva tillräckligt.”
Intill 1812 ars Urtima Riksdag i Örebro*
hade ingen reqvisition kommit i fräga. Böljande
föreskrift gafs i Banco-Reglementet af
den 17 Augusti samma år:
”Sednaste Banco Utskottets meddeldte yttrande
om utvexling af Piastrar uti uppgifne
’’nödvändige lall och under föregifne uttryck*
”lige vi,kor af förbehåll, finna vi jemväl anledning,
att härmedelst förnya och stadfästa.”
I Junii månad 1813 utlernnades, enligt
Kongl. Majus hoga reqvisition, 100,000 Spanska
Piastrer i och för de vexeibehof, som blifvit en
följd af Svenska arméens vistande på utländsk
botten. Kongl. Majus och Rikets Stats Con
toir lemnade derföre en depositions summa af
150,000 Ridr i Götha Canals 3 procents obligationer,
jemte förbindelse att återställa Silfver
inom den 17 Juni 1814.
Detta lån blef med Silfvertackör efter lika
halt värde liquideradt till största delen i
September månad år 1813, och det öfriga R:dr
9,783 40 sk. uti Silfver Speciemynt i Maij
månad ibi-f,
Af
Banco Utskottet» Betänkanden. st 35
?
Af Banco-Utskottet vid 1815 års Urtima
Riksdag i Slockholm bief, rörande föreskrifien i
detta ainné och den deraf skedda tillämpning, aldeles
icke något yttrande till Banco Fulimägtige
meddeladt.
Sedan Banco-Fullmagtjges underdåniga utlåta
rade, år 1816, blifvit inhemtadt örn och i hvad
man Fulimägtige funné sig autoriserade att lemna
Kongl. Majit biträden i denria väg, förklarade
Kongl. Majit, i Maji månad år 1 8 1 7, sig vil ja uttaga
200,000 Piastrér; hvaraf dock endast 50,000
i ett för allt blefvo lyftade. D.positions-Suinmati
bestämdes i enlighet ined Banco - Fullrnäg
tiges underdåniga förbehåll, efter sednast noterade
rnedelcntirs på Hamburg, till 111 sk. 10 rst,
for hvarje Riksdaler Svenskt Specie värde.
D itta lån inbetaides i October månad samma
år, <mot depositionssuininans återtagande.
Hos Rikets Ständers Revisorer är 1817 förekornmo
vidlyftige öfverläggningar i ämnet; hvarefter
yttrande derom, så väl ttll Rikets Ständers
B.mc.o-Utskott, sorn till Herrar Banco Fullrnäg.
tige meddelades, af följande innehåll:
’’Herrar Binco-Full magt iges hafde öfver”läggtiing.
tr, i anfeduing af en från Kongl. Mtjit
’ 'skedd nådig framställning, om behof af Spanska
’ Piaster till hämmande af vexelcoursens steg''ring,
hafva, under jemnföreise mot 7 §. uti
1 786 års Reglemente, 7 §. uti Reglementet den
'26 April 1810, 1 §. af Reglementet den 15
i October samma år och 1812 års Reglementes
”1 §., undergått vår sorgfällig! pröfning. Vi hafiHUuiiji
tili Riis. St, Fröt. Un. We 6ami. JSlto 15.
Banco-Utsiottets BetSnianeUn.
”ve dervid ej funnit skäl till anmärkning emot
"Herrar Fullmägtiges förhållande. Men, jemte
"det vi med särdeles tillfredsställelse erfarit, att
”fur det requirerade och uttagne beloppet 50,000
'Piastret, motsvarande Silfver under vår sam’’manvaro,
emot depösilionssummans återställande,
'till Banqnen influtit, håfve vi ansett nödigt, att
fasta Rikets Ständers Sanco-Utskotts uppmärksamhet
på behofvet af så bestämda föreskrifter
“för B.mco-Styrelsen, att all villrådighet om deVas
tillämpning i frågor af dylik beskaffenhet ina
“må för framtiden före korn mas,”
Med anledning af detta Revisorernes yttrande,
förekom ämnet hos Banco-Utskottet vid senaste
Riksdag till sorgfällig pröfning, hvarvid många
olika meningar yttrades. I följd af Utskottets
beslut inflöt ändteligen en så lydande föreskrift
i Banco Reglementet af den 14 Julli 1818:
’I enlighet med de uti 7 §. af 1786 års
''Reglemente och 7 uti Reglementet af den 26
”April 18 to Herrar Banco-FuIImägtige lemnade
föreskrifter, hvarå vid 2812 års Riksdag stad”
Mästelse blifvit meddelad, och hvilka föreskrifter
''jemväl sedermera tjenat till efterrättelse , öfver*
'Mernne vi afven nu till Herdar Banco Fullmägtige,
''att, i händelse Kongl. Majit pröfvar sådant ound*
“gange*igen nödigt till de deruti omförmäldte
''ändamål, uppå Kongl. Maj:ts Nådiga requisi
''tion, medgifva utvexling af Pi.istrer. Likväl
'Tår det ej ega rum till högre belopp än 500,000
Vtycken i ett för allt och ej annorlunda än emot
"deposition af Bancosedlar efter Cours, sorn så.
blunda. beräkna*, au, sedan Piasttcrne efterruynt
-
Banco-Utskottets Betänkande». »fj
"fot blifvit reducerade till Hamburger Banco,
”depositions-su roman för hvarje Riksdaler Harn”burger
Banco bestämmes lika med. näst föregående
quartals medelcours a sådant mynt; jeni"te
det förbehåll alt, i likhet med hvad Kongl.
''Majit med de åren 1813 och 1816 uttagne sura"mor
i nåder verkställt, Kongl. Majit, om i framtiden
behofvet nödvändigt skulle fordra ett så”dant
Banquens anlitande, täcktes så fortomstän"digheterne
det möjligen medgifva, afven hädanefter
det sålunda uttagne Silfvret emot depositionens
utbekommande återställa.”
Kongl. Majit har, jemnlikt de sålunda stadgade
grunder, Iyflat:
I December månad år 1818, 2 00,000 Piastrer,
värde i Svenskt
Silfvermynt R:dr i88»öo 5; j. g.
emot deposition
å 107 sk. 11
rst. per Ridr
Hambir Bico af
Bancosedlar . i 434,2285 6. »©i
Och i Julii månad
år 1819
goo,ooo Piastrer,
varde efter
smältprof £
Svenskt Siifver
vermynt
Ridr 188,5*3: *5.11.
emot deposition
i x 19 sk. g rst.
pr RidrHambix
S#-8 BanccoUtskotuts Betänkanden,
I
"B:co af B :co
sedlar
. . 476,11?: 33.4.
S:aSpec. Silfver 377,128. 29. 8.
mot deponerade
B:co-sedlar . « . 909,310:40.**
Pa sednast lyf—
tade summan ät
aterbetaladt :
0 * -r
Ar 1820 1 Ju.
ni R:dr 32,000
Avis. — 10,00®
Ar 1821 i
Febr. 16,000
Junii 5,000
October 7,000 — .
il
-70,000
Och deremot uttaget
af de de.
ponsrade B:cosedlarne,
enligt , , ■ „
samma grund,
sorn vid depo*
sitionen bestämdes
< . < 176,783: 34. g.
Till följe hvaraf
Banquens for- v
drsn för Piastrer,
i öfverens,
stämmelse med
de uppgifter,
som till Rikets
Standerföre detta
ingått, ännu
Banco• Utskottets Betänkanden.
utgör i Silfver
Specie R:dr 307,125? i$. 8*
Och den för
Kongl. Majus
räkning derföre
hosBanqueninnestående
depasitons-summa
i
B:co-sedIar . ; . R:dr 7 3 3$ 7:'5, 64
Stockholm den *3 Maij i82 3>*
N:o lS.
Ankom den It Junii l82J£
Memorial till Rikets Högloft. Stander, anga*
ende bestämdt stadgande, huru i sidone fall,
da en ä Banquen Auction försåld Fastighet
inropas af förre egaren, vid liquide.i bär,
förhällas.
Under sista Riksdag väcktes, af Bmquens Fi*
scals-Ämbete fråga, om nödvändigheten af tär»
skildt förklarande, huruvida en Bmquens Gäldt*
när ml ega, att å Banco-Auction inropa en
honom sjelf fört tillhörig Egendom, utan an aa
skyldighet, än att till Binquen inbetala, hvad å
I/ånet icke får qvarstå, och styrka, att Egendomen
antingen icke är besvärad med någon annan
Inteckning, eller att de öfrige Inteckning'»
hafvare afstått från deras pretention å penninged
(nedsättning; samt om en sådan Gäldenär skall
Banco Uislolttte BttHnianden,
vara skyldig att uttaga, eller berättigad att erhålla
Salu bref i grund af ett så beskaffad! inrop?
Rikets Stånders Banco- och Tåg Utskott togo
denna fråga samfäldt i öfvervägande, hvarvid
Utskotten jemfbrde mot hvarannan följande Stadganden
uti de rörande Banco-Auctioner utfärdade
och gällande Författningar nemligen: ”Kongl.
”Förordningen af den 2a Martii 1770: ”sedan
’’på köpeskillingen så mycket afgått, som . . . -  ”får blifva qvarstående såsom lån i Banquen, bör
”resten sålunda erläggas, att en Fjerdedel af sam’’ma
rest betalas inom 8:de dagen ifrån Auetions5'timman,
men med de öfrige Trefjercledelar lera5,
nas anstånd en månad eller tili Trettionde dungen
ifrån Auctionen; dock så, att samina Tre*
* fjerdedelar under berörde tid efter hand må få
”insättas, om köpare så åstunda; men skulle kopparen
försumma denna tid mä honom ej tillåtas,
”att genom senare betalning draga panten undan
”anslag å nyo till Auction emedan etc. etc.
'Kongl. Förordningen af den 19 Augusti
”1789 .... Så håfve Vi .... i Nåder ve’’lat
stadga och förordna, att, sedan en köpare på
”Banquens Auction, inom den i förra Förfall”ningar
föreskrifne tid till Binquen contant in"betalt
allt hvad af Banquens fordian icke får
”såsom Tån qvarstå, köparen då, i den händelse
’’att han före Auctionen sjelf eger intecknad för”dran
uti den af honom inropade Fasta Egendo*’men,
må uti köpeskillingens erläggande njuta
”minskning för så stor del, som hvartill han med
*’laga kraft vunnet Utslag af Vår Befallningshaf*
^vand® i det X<än, dc« Egendomen är belägen.
BancfUtsioittts BetSnhanäen. *3X
"kan inom Sjuttionde - Femte dagen efter Auc*
"tionsinropet, visa sig vara berättigad; men för
’’det öfriga erlägges redbar betalning genom in''sättning
i Banquen, oeb det med Banta, Sex fbr
”Hundrade ifrån Auctionsdngen; kommandes i
”fall köparen härutinnan brista skulle etc. etc.
”Kongl. Förordningen af den 15 Juli 1752
”så framt gäldenären, hvilkens Fasta E”gendom
är af Banquen anslagen till försäljning
”igenom offenteligt utrop, ej inom den Trettionde*
”Femte dagén förr än utropet skall ske, betalar
”sitt Lån, samt således utropet förekommer, skall
5’sedan, hvarken honom eller hans bördemän va*
’7a tillåtit, att igenom Lånets betalning eller ari”dra
vilkor, draga panten undan det anslagne utropet;
kunnandes Gäldenären så mycket mindra
'härigenom ske för när, sorn utom det han, un*’der
Lagfartstiden, haft nog rådrum att skaffa sig
'penningar till en sådan skulds betalande, han
“afven sjelf vid Auctionen kan inropa sin pant,
*’om han på förenämnde Trettiofem dagar fått
”utväg dertill.”
Banco och Lag Utskotten vid sista Riksdag
funno för deras del, med afseende ej mindre å
Tredje mans rätt, som härunder berodde, sedan
den medgifne förmånen att inom utsatt tid kunna
förerekomma pantens försäljning blifvit genom
uraktlåtenhet å Gäldenärens sida förverkad , än
äfven derå, att genom den föregångne pantelagfarten,
egande rätten af den pantforskrifne Egendomen
kunde anses på Banquen öfverflyttad, vara
nog klart, enligt desse anförde Staga uden , det
Aldenar vid steude inrop l Auction, af sia »
*39 Banco-Utskottets BetSnkanden.
dertill af Banquen anslagne Egendom, icke Ituri.
de åtnjuta större förmån än hvarje annan blifvande
köpare deraf, oeh således, vore pligtig fullgöra.
allt hvad angående köpeskillingens betalning
samt uttagande af köpebref med det mera, är i
Författningarne utstakad!; och ansågo Utskotten
således, någon Förklaring öfver ofvanförrnälde
Författningar, med särskildt stadgande härom, icke
kunna,, séisom varande en ofelbar följd af de i
ämnet gifne föreskrifter, blifva erforderlig.
Utskottens så beskaffade Förklarande intogs,
i Banco Reglementet, för att tjena till rättelse
för Hanco-Styrelsens åtgärder.
Sedermera har likväl inträffat, att uti en Rättegång
ernc-llan Hans Excellence Stats Rådet rn.
m. Herr Grefve Rudolf Cederström, i egenskap af
Förmyndare för Herr Stallmästaren Friherre Anders
Cederström, å ena, saint Banquen ?i andra
sidan, angående ett af den sistnämnde på Bariquens
Auction den 9 Oct. 18.16 verksteldt inrop
, af en honom förut tillhörig men för bristande
inbetalning lagligen uppbuden och forsåi'd
Fastighetj Kongl. Maj:ts Högsta Domstol, under5
Ilvars pröfning målet sluteligen kommit, medelst
Nådig Dom den 26 April 1820, ansett B.n-quens
på grund af ofvanfurde Författningar fullf.djJe
yrkanden om liquiden m. in. för det ifrågavarande
inropet, enligt hvad orden lyda, ’'såsom stri”dande
både mot Allmänna begreppet om onu*’digheten
af egtie fordringars utgifvande och emot
’’den åberopade Kongl. Författningen af deri 19
”Aug. 1789 samt hvad äfven tillförene varit öf«-  tMigt, icke kunna vinna bifall;’’ men pi dea
Bdtico Utskottets Betänkandtn. *3}
grund att 'Hans Exellence Kerr Stats-Radet
Grefve Cederström iätit Kongl- IIof-Räitens
gifne Dom, (hvilken innefattar köpets återgång
under utstakade vilkor och förbehåll)
vinna laga kialt, pröfvädes rättvist, att, utah
vidare afseende på de å Banquens sida gjorde
anrdärkningar mot Hof-Rättens behandling af
rr>niet, låta vid dess meddelade Domslut förblifv
a.
Rikets Ständers Revisorer år 1820 hafva
framställt detta förhållande till Barico-Utskottet,
dels såsom en anledning för sådane med
Banquens säkerhet och Tredje Mans rätt för*
enlige jernkriingar af betalning-grunderne 1
dy like fall, sorn till förekommande af bestäm
dige collisioner med Högsta Domare - Magien
härefter kunde blifva oundgangelige, och dels
såsom ett allmänt bevis på nödvändigheten,
a t då Banquens rätt i en eller annan måtto
finnes beroende af särskildte Domares olika
lagtolkning, ej åtnöjas med andra förklaringar,
än som, genom deras beskaffenhet och tillkomst
egi full kraft af Dag, oell en deiaf följande
osvikelig verkan.
Banco Utskottet får "1 anledning häraf anhålla,
att Rikets Hoglofl. Ständer behagade
inhemta Deras Dag-Utskotts Utlåtande öfver
följande stne Alternativer,
1:0 Otn, i enlighet med Banco- och DagUtskottens
vid sista Riks lag gifne förklarande,
Gäldenär, som å Banco Auction inropar en
honom förut tillhörig Egendom, skall anses
pligtig fullgöra allt hvad angående Jtöpeskil
-
A$4 Banee-UttidtUti Betänkande
lingens betalning samt uttagande af köpebref'
n>ed det mera, uti de äldre författningarne,
finnes föreskr fvet för köpare i allmänhet el*
ler ock
2:o Om utan vada för Banquen, hvilken
såsom säljare är i ansvar för köpeskillings öfverskottet,
tills det hos Konungens Befallnings,
hafvande blifvit deponeradt, för att efter dess
pröfning blifva vederbörande tillstäldt, den
särskilda rättighet rnå kunna tillerkännas förre
Egaren af en å Banco Auction försåld Fastig
het, då han densmrna sjelf inropat, att vid
Åuclions liquiden använda sine Egande Rätts
Hand ingar, sn unda nemligen, att de företes
hos Kongl. Majus Befallningshafvande att li*
quidations rättigheten pröfva, pa sätt sorn t
1789 års ofvanåberopade Kongl. Författningar
rr edgifvet ilen köpare, sotri förut varit Innehafvare
af Inteckningar i Fastigheten* Hvar
igenom sålunda en bestämd Eng i desse harr
seeriden kan blifva stadgad, och Banquen för
framtiden undvika, att öfver sådane frågor in«
Vecklas i afventyrlige Rättegångar.
Stockholm den 5 Junii 1823.
K;o *9*
Ankonj d:a II Junii 1833.
Betänkande till Rikets JEfög/. Ständer, rörande
Bänto- VtsHotttit BttänHandtn. S 3 j
vidsitta Ri&sdag, fran Banquen erliäUne La~
nebhrd.de
IL Ba nco-Utskottets Utlåtande N:o 2 g., som
åtföljde Utskottets den 20 förlidne Martil afgifne
Betänkande N:o 2, har Utskottet förbehållit
sig, att i anledning af en från Vallöf!. BorgareStåndet
remitterad motion af Herrar Santesson,
Prytz och Leffler, framdeles afgifva dess vördsamma
yttrande, angående vilkoien för återbetral
ning af Götheborgs Stads Läne - biträde, under
dervid fästadt gemensamt afseende på nödvändig
heten för Götheborgs Stad, att vid nu varande
omständigheter få göra möjligt findrige afbeta!
ningar på Capitalet, och tillika på den ökade säkerhet,
som Utskottet förmodat kunna för Banco*
Verket beredas.
Uti förenämnde Motion har blifvit hegardt,
att Räntan för det ifrågavarande Lånet måtte nedsättas
från 5 till 4 procent, och betalnings-grun
derne i allt öfrigt blifva lika, sorn för Banquen#
Fastighets Lån i allmänhet, och för de Länebiträden
hvilka tid efter annan för uppgifne be
hof blifvit lemnade till åtskillige Städer och Orter,
nemi. att 6 for hundrade af primitiva Capitalet
årligen skulle erläggas, derutaf 4 procent
å allt det obetald ta räknades som Ränta, samt
det öfriga afskrefves på Capitalet.
Banco Utskottet kan för dess del ej tillstyrka,
att den sålunda begärde nedsättning i Räman
för Götheborgs Stads Lån skulle af Rikets Ständer
beviljas. De vid sista Riksdag i ämnet af£»ne
Betänkande!! visa, dels att ändamålet b vax
-
Banco-Vtskötttti Betinkandin:
fure ifrågavarande Lån beviljades, var, att Staden
derigenom skulle komma i tillfälle liqvidera åtskillige
skulder hvarföre Stads-dassan emot Sax
procents Kanta hos private personer häftade, och
hvilka skulder då blifvit till betalning uppsagde*
varandes vid sådant förhållande, och ehuru äfven,
då» lindrigare Räntevilkor å Stadens sida yrkades,
»tvifvelaktigt en stor förmån, att i stället för'uppsagda
och förfallna 6:procents-skuIder, erhålla ett
stående Lån mot 5 procent Ränta på 28 a 9 g
års betalnings-tid^j dels utvisa dessa handlingar
att, som alla Bariquens till inlåning disponible»
tillgångar, redan hade blifvit af Rikets Ständer
begagnade, när detta ytterligare Lane-biträde beviljades,
sådane Fonder derföre medtogos, hvilka
till största delen voro ämnade att förstärka Banquens
redbara Fond, och för öfrigt att användas
i Banco Disconiens rörelse; så att, i och genom
sjelfva beviljandet häraf, betydliga fördelar och
påiäknade större inkomster i annan väg, gingo
för Banquen och det allmänna förlorade. Nedsättning
af den stadgade Räntan kan Banco* Utskottet
följaktligen ej under någon synpunct anse
billig och lämplig.
Hvad deremot beträffar grunderne för Capidalets
återbetalning, hvilka det blifvit till nu varande
Rikets Ständer öfverlemnadt att bestämma,
under förbehåll, att högst En Tiondedel af primitiva
Capital-skulden, årligen må kunna af Staden
fordras; så enär, såsom äfven af Rikets Sanders
Revisorer i 5 §• 2 Ahl. af 18ao års Berättelse
blifvit anmärkt, den för Götheborgs Stads
Lån till Banquen afgifne skuldförbindelse, ehuru
Banco~TJts\otttis Betiiniandéri. t 3?
enlig med Rikets Ständers vid förra Riksdagen
gifne föreskrifter, efter Utskottets öfvertygelse icke
innefattar nog säkerhet för Banquen, samt de för
samma Lån särskildt pantförskiifrie lius, både i
anseende till deras egenskap af publika, och i
betraktande af det minskade varde, sorn hus i
allmänhet på sednare Sten i Staden Götheborg
ega, icke heller kunna anses lemna Banquen fullkomlig
trygghet mot framtida förluster; så nödgas
Utskottet i sakens så beskaffade skick tillstyrka,
att Rikets Ständer må besluta, det En
Tiondedel af primitiva Capitalet bör jemte Räntan,
ifrån och med år 1824 infordras; men att
Rikets Ständer i sammanhang härmed, såsom ett
alternativ, behagade stadga: att si framt Göthe
borgs
Stads Magistrat och Äldste till Banquen
afgifva en ny Skuld-förbindelse, till innehållet
enlig med den, som för Uddevalla Stads till
dess Publike Byggnaders iståndsättande vid 1812
års Riksdag rnedgifne Lån, blifvit lemnad, (hvar.
efter hosföljande Formulaire finnes ordagrannt
redigeradt), derigenom Magistraten och de Äldste,
efter autorisation af Stadens Borgerskap, förbinda
sig att en för alla och alla lör en såsom
för egen skuld ansvara Banquen för de årliga
betalningarneä fullgörande, likväl med det uttryckliga
medgifvande å Bariquens sida, att i fall betalning
icke blefve på behörig tid verkställd, ei
hela Lånet, utan endast det belopp, som för året
bordt inbetalas, ml såsom förfallet anses, och in*
drifvas; liqviden af Götheborgs Stads oftaniimnde
Lån i det fallet måtte få ske, enligt de lin*
.Lig-re vilkor, som för Banqueni Fastighets
-
*3* Banco-Utskoltett Betänk anden.
i 5 procent i allmänhet aro föreskrifnc, nemligen
med erläggande af 7 för Hundrade årligen af
primitiva Capitalet, utaf hvilket belopp, 5 procents-räntan
tor återstående skulden, till hvarje
betalningsdag fdrst beräknas, och det öfriga afgår
på Capitalet. Dessutom och med anledning af
upplysningar, som genom en Utskottets Ledamot
blifvit meddelade, rörande Brandförsäkringen å
Götheborgs Stads särskilde publike hus; anser
Utskottet Magistraten och de Äldste böra tillförbindas,
att hvad de till Banquens säkerhet intecknade
Staden tillhörige Fastigheter beträffar,
som äro i Allmänna Brandförsäkrings- Verket
härstädes assureratle , antingen styrka, att afgifter.
ne för alla åren blifvit erlagde, eller i annat fall
årligen till Banquen insända bevis om verkställ»
db betalningen af berörde afgifter.
Detta underställes vördsamt Rikets Ständers
upplysta otnprdfning, och bifogas, enligt förbe*
håll, en Ledamots särskilda tanka.
Stockholm den 5 Junit 1S23.
Formulaire.
Som Götheborgs Stad, till följe af Riket#
Ständers vid 181& års Urtima Riksdag fattade
beslut, erhållit af Banquen ett Låne-biträde stort
Tvåhundrade Tusende Riksdaler Banco, emot
Fern (5) Procents Ränta årligen efter Banco-me»
thod, derå Förskrifning under den 21 Augusti
1819 blifvit till Banquen utfärdad; och Staden»
borgerskap, å allmän Rådstufva dea
Santo - UrsHonets Éetänkandefi. 139
antori serit och befullmägtigat undertecknade,
Borgmästare, Magistrat och Statens Äldste, att ä
Stadens vägnar för samma erhållne jhan afgifva
■en ytterligare Skuldförbindelse, enligt de grunder
Rikets Ständer vid 1823 års Lagtima Riksdag
Utstaka t; så förbi nde vi oss ovilkorligen, att å
samma Lått till Banquen inbetala Sju Procent
eller 14,000 R:dr B:co om året, hvilka med Sju
Tusende Riksdaler vid hvarje halft års förlopp
skola erläggas, och hvaraf Räntan, efter Fern
procent på återstående skulden, till hvarje betalningsdag
först beräknas, men det öfriga afgår på
Capitalet. För desse inbetalningars fullgörande
ansvare vi och Stadens blifvande Representanter,
en för alla och alia för en, som för egen skuld,
likväl under det uttryckliga medgifvande å Ban.
<quens sida, att, i fall betalning på behörig tid
skulle uteblifva, ej hela Lånet, utan endast det
belopp, som för året bordt inbetalas, må såsom
förfallet anses och indrifvas Och äro, till vår och
Banquens gemensamma säkerhet, samtelige Staden
tillhörige fastigheter och lägenheter, för skulden
så till Capital och Ränta, som de, i och för
detta Lån, af Bauquen förskjutande kostnader,
intecknade, jemlikt hvad den åfvanåberopade förut
afgifne Förskriftungen innefattar.
Till yttermera visso håfve vi denna förbin
delse egenhändigt underskrifva och med Staders?
Sigill bekräftat; som skedde i Götheborg den
Vidi
G. Udslngi\it.
240 "Banco* Vt sköttets Betdiikandtn.
TJtdrns nf Protocolht, hållet hos Pikets Tilis,
lojt. Stunders Banco ■ Utskott den 5 Ju
nii 1823.
S. D. Herr leffler anförde:
’’Da Högloft. Utskottet nu afgjort frågan
om det Lån Götheborgs Stad af ILnquen innehafver
och uppgjort de, vilkor för samma
Lån, hvilka hädanefter böra blifva galande
och hvilka u'i Högloft. U t sk ofets Bet än k a ode
finnas upptagne, for att öfverlemna* till Riksens
Högloft- Sunders profning och antagande;
får jag, soto i allt öfrigt ned tacksamhet erkänner
Hogofl. Utskottets bemödande, att, hvad
detta Lån angar, förskaffa Staden nödig hji-lp,
dock reservera mig emot den del af beslutet,
som rörer den föreslagna räntan af 7 procent.
Jag hade hoppjts, att Högloft. Utskottet skid.it
fasta afseende vid de ömmande skäl, som dels
blifvit anförde utaf Stadens Full mägtige uti
deras Memorial» hvilket blifvit till Högloft.
Utskottet remitteradt, dels ock dem j 1 g haft
titan att inom Högloft. Utskottet anföra, såsom
talande för räntans.bestämmande till 6 procent,
hvataf 4 procent ränta och 2 procent capitalafbetalning
efter vanlig Fastighets lane method.
Det är visst en sanning, alt Staden vid 18 8
ars Riksdag, oaktadt alt dess då varande Fu Imägtige.
sökte Länet mot "samma vilkor, sorn
de nu varande; erhöll detsamma trot 5 pro
cents ränta utan någon Cajäital-afbetalning, samt
att det är närvarande Ständers rätt, att låta
Banco*TJtskottets Betänkandtn. 241
iäet vid samma ränta förblifva, och derjemte
infordra ända till 10 procent Capital-afbetalning
om äret, räknadt från och med år 1824.
Men som Bikets nu församlade Ständer insett
behofvet och nödvändigheten deraf, att i möjligaste
måtto afhjelpa den allmänna penningeförlägenhet,
som från hela Biket, men synnerligen
dess vestra och södra delar, med så
mycket skäl öfverklagas, och hvilken förlägenhet
redan åstadkommit mycken olycka; kari
manscknu, med skäl och hopp om framgång,
begära fördelar till lättnad ur nämnde betryck,
de der afslogos vid 1818 års Biksdag. TilD
ståndet uti staden Götheborg under de sist
förflutne 5 åren är för väl kändt, för att nu
af mig behöfva upprepas. Orsakerne till detta
tillstånd äro äfven kände, och de fortfara ty
värr ännu att visa sina följder. — Att Sraden
således verkligen behöfver den hjelp, som sökes,
lärer vara utom tvifvel. — Det är visserligen
en stor fördel, som Staden söker uti
de lindrigare ränte - vilkoren för Dånet, men
den är dock icke större, än att flere andra
städer, och mångfaldige enskilde, både i städer
och på landet, erhållit Dån mot lika vilkor.
Dandskrona stad innehafver på detta sätt
ett Dan, stort 10,000 B:dr, Uddevalla 2:ne
tillsammans å nära 4.0,000 B:dr, Skara och
Calmar rättighet till sådane för tillsammans
40,000 B:dr Banco. Dånen till desse städer
äro. till uppbyggande utaf publike hus. Götheborgs
Stad har ock behöft sitt Dån för samma
Bihang sill Riks, it. Pras, ijj2J. &re Sami, N:» 16.
«4* Banco • Utskottet» Betdnkandtn*
ändamål, eller alt dermed liqvidera län hoS
private, använda till husbyggnader och reparationer
rn. m. Denna Stad har ännu mycket
i den delen att göra. Ett nytt Gymnasii- och
Scholhus skall nästa ar hyggås. Stadens Sluss
och Qvarn sä godt sorn ombyggas, och Rivieret
fordrar en kostnad vid dess muddring, som
torde uppgå till 20,000 R:dr Banco. Götheborgs
Stad har derjemte en slags billig fordran
på lindrigare vilkor för sitt Lån, emedan Staden
på egen kostnad uppbyggt en Casern för
Garnison, som kostar öfver 150,000 R:drB:eo,
och för hvilken Staden, enligt 180g och 1810
årens Ständers bes'ut, redan bordt hafva ersättning
af Statens medel, om tillgång dertill
förefunnits. Staden har emedlertid ensamt fått
förlägga summan och förlorat all räntan, hvilket
ännu längre synes komma att fortfara. På
dessa anförda skäl vågar jag uti all ödmjukhet
hos Riksens Ständer anhålla derom , att räntan,
för Staden Götheborgs Lån af Banquen,
får blifva lika med den, som erlägges af de
förutnämnde Städer, eller 6 procent, hvaraf
4 procent ränta, och 2 procent Capital - afbe*
talning, efter vanlig Fastighets Lårie - method.
Jag vågar hoppas, att denna godhet 6a mycket
heldre bevisas mot den betryckta Staden, som
Lånet erhölls i en tid, då ännu mångå Lån
af den sökta beskaffenheten meddelades private,
fast staden då nekades denna fördel. Jag hoppas
ock, att sådan beredd lindring för Staden
uti möjliga återbetalningen af Lånet, skall fördelaktigt
verka äfven för de omgifvande pro
-
Banko' Utskottets Betankanden. 143
vinserne, och således på detta sätt återbära
den förlust Banquen deraf förmenes lida. — Jag
anhåller att denna min ödmjuka reservation
må få åtfölja Betänkandet tili Rikets Höglofl.
Ständer.”
Uti enahanda reservation instämde Professoren,
Herr Doctor Franzén och ContractsProsten
Herr Doctor Palm. Ut supra.
In fidem ProtocoIIi
G. Helsingius.
N:o a o.
Riksens Höglofl. Ständers Stats och BancoUtskotts
Betänkande i anledning af Kongl.
Majas Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående de afen i räder tillförordnad Corntnittée
utarbetade underdåniga Jietänkanden,
om reglering af Rikets penningeverk rn. m.
tillika med de i öfrigt till Utskottens samfälda
behandling remitterade Memorialer
och yttranden, rörande enahanda ämnen.
rp
J- ill Stats- och Banco-Utskotten hafva samtelige
Riks Stånden remitterat den Nådiga skrifvelse,
hvarigenom Kongl» Majit, linder den 19 sisth
Februarii, täckts förklara Sig vilja till Rikets
Ständers Stals Utskott, som vanligen, i förening
med Banco-Utskottet, behandlar de Rikets Finan»
cer rörande angelägenheter, öfverlemna de un
-
244 Stats- och Banco-ZJtskoitens Betänkande.
derdåniga Betänkänden, som till Kongl. Majit
blifvit afgifne af en Commité, hvilken Kongl.
Majit, sedan.genom erfarenheten icke funnits upp*
fyldt, hvad Kongl. Majit, då .1» i kels Ständer vid.
Riksdagen åren 1817 och 1818 ej antogo den
Financeplan, Sorn af Kongl. Majit dem tillställdes,
fdrmodat, eller att de af Rikets Ständer då
beslutne åtgärder skulle åstadkomma en mera
verksam och förmånlig penningerörelse, i nåder
täckts, att, ledd af en oafbruten omsorg för näringarnes
och handelns förkofran samt hvarje enskild
familles bästa, sammankalla, och åt hvilken
varit uppdraget, att inkomma med upplysningar
och förslag, som kunde tjena till ledning för
Rikets Ständers öfverläggningar om penningeverkets
reglering; hvar förutan Kongl. Majit uti
samma nådiga skrifvelse täckts i nåder tillägga,
att, enär Regeringsformen åt Rikets Ständer för»
behållit, att, utan något Kongl. Majits deltagande,
besluta i ett ämne, sorn så högeligen röret
Nationens väl, afhölle Kongl Majit Sig från alla
anmärkningar om de åtgärder, som i detta afseende
borde vidtagas, och inskränkte sig till att
endast med en innerlighet, sorn säkert af ingen
enskild medborgare öfverträifas, önska det Rikets
Ständer mätte finna tjenliga utvägar, att på en
gång befästa den allmänna förmögenheten och
det enskilda förtroendet, att bereda större liflig»
het i penningerörelsen, och att afhjelpa den förlägenhet,
hvari särskilda Medborgare-classer råkat
genom äldre Financiella anstalter eller tillfälliga
orsaker; skolandes Kongl. Majit anse för ett nöje
och en pligt, att med Rikets Ständer med:j
Stats och Banco- Utskottens Betänkande. 24^
verka till dessi ändamål vid alla tillfällen, då
Rikets Ständer af Kongl. Majit begära råd och
biträde.
Genom Nådig remiss af ofvanberbrde dagj,
den 19 Februarii detta år, hafva ock de uti
den Kongl, skrifvetsen ornfbrmälde Betänkande!!
Icoinfnit Stats-Utskottet tillhanda, innehållande,
det ena, redogjörelse för de allmänna åsigter,
hvarunder Committéen uppfattat föremålen för
sina öfverläggningar, tillika med de derifrån härledde
grunder för utvecklingen af ett fullständigt
förslag till samtidig förbättrad reglering af
det allmänna penn inge väsendet och den enskilda
credit» örelsen, och det andra, uppgift af sjelfva
detta förslag, hvaraf hvarje del väl icke ovillkorligeu
påstås bero på antagandet af alla de öfriga,
men likväl i allmänhet anses vara tämmeligen
nära sammanhängande med dessa; ehuru,
för en till alla detailler fullständig utarbetning,
ännu mycket uppgifves återstå, af den beskaffenhet
likväl att Committéen ansett öfverflödigt, att
vidare utveckla det, innan beslut om grunderno
blifvit fattadt. Och har Committéen, sorn fått
sig förelagdt, ”att i underdånighet afgifva så väl
berättelse om det närvarande tillståndet, sora
förslag till framtida förbättringar, 1:0 i afseende
på ostadigheten af det representativa elier sedelmyntets
förhållande till det redbara eller silfret,
samt det förras gradvis fallna värde; 2:0 i af.
seende på åtskillige Glassers, hälst den närandes
iråkade förlägenhet, på den alltmer svigtande
creditera medborgare emellan, och på de hinder,
#om synas möta omloppet af det rörelse-capita],
»46 Stals- och Banco Utskottens Betänkande.
hvilket dels utgör, dels föreställer National-förm
ögen heten uti sina belänkanden särskildt re.
dogjort för hvatt och ett af dessa dem nådigst
f' lemmide uppdrag, och från hvarandra, så mycket
görligt varit, afskilde, framställt de i dessa olika
afseenden insamlade upplysningar, stadgade grundsatser
och uppgjorde förslag; hvilka således äfven
med hänseende härtill kunna uti tvänne afdelnxngar
betraktas; dock med ett så mycket oundvikligare
ständigt samband sins emellan, och
så mycket nödigare oupphörlige hänvisningar till
hvarandra, som det uti första puncten uppgifne
förhållandet blifvit ansedt, såsom hufvudsakligen
orsakande den, ställning, som deri andra omformaler,
och nödvändigheten att uti denna sednare tillvägabringa
ändring varit det, som förnämligast
ledt uppmärksamheten på den förra; hvarförutan,
vid Committeens Betänkanden äfven äro bifogade
ett enskildt yttrande af en Committeens Ledamot,
hvars tankar uti flere hufvudsakliga afseenden
icke varit öfverenstämmande med pluralitetens,
samt ett särskildt anförande öfver medlen att lätta
införandet af ett hypotlreks system, författadt
af en annan Ledamot, sorn i öfrigt antagit de i
hufvudförslaget innefattade grunder.
Äfvenledes hafva från de särskilde RiksStånden
blifvit till de förenade Utskotten remitterade
flerfalldige af enskilde Riksdagsmän afgif.
ne skriftlige Memorialer och munllige yttranden,
hvilka afse ämnen af enahanda art, med dem
hvilka till utredning af deri tillförordnade Corn*
mittéen blifvit i nåder föreskrifne, och här ofvan
finnas uti tvänne särskilde puncter uppgifne}
Slnta^ och Banco-Utskottens Betänkande, 247
innefattande desse enskildes ofver samma arnnen
yttrade tankar, dels utvecklingar af enahanda
åsigter, sorn Committéens, dels inkast deremot,
dels yrkanden af satser, stridande emot dem Cornrnittéen
antagit, eller af åtgärder, fdreslagne till
vidtagande i stället fdr dem Committéen tillstyrkt.
Alla dessa till Utskotten dfverlemnade fratnftällningar
af föremålen för den åt detta håll
rigtade uppmärksamheten hafva Utskotten, vid
deras noggranna genomgående och granskning,
funnit otvunget kunna sammanföras under följande
rubriker, nemligen:
I) Sådane,'sorn äro af en allmännare egenskap
och mer eller mindre fullständigt omfis.
mäla, så väl
A.) De såsom osviklige ansedde grundsatser,
hvilka vid behandlingen af dylika
ärender, som de förevarande, ovilkorligen
böra följas; som
B-) Fäderneslandets och dess invånaa
res närvarande belägenhet, de orsaker,
som närmast anses hafva vållat deri, och
de följder, som kunna befaras, i händelse
ändring deruti ej varder beredd.
II) Sådane, hvaruti särskildt afseende fästes
på penningeväsendets ställning i Riket, sådan
den för närvarande är, och sådan den önskas att
tillvägabringa, tillika med öfvergången från den
ena till den andra; hvarvid på särskilda sätt
Utredes:
A.) Nödvändigheten att till visst orubb.
Jigt värde bestämma, och vid detsamma
Stats och Banco-Vtshöttens Bttankandu
oförryckt bibehålla, det inom Riket gångbara
bytesmedlet, till uppfyllandet af dess
bestämmelse, såsom måttstock för allt annat
värde;
B.) Förhållandet, som vid ett dylikt
bestämmande bör iagttagas emellan det reella
penninge-värdet, som för framtiden
sökes, och det nuvarande nominella; och
C) sättet att, i stället för den nuvarande
ombytligheten af penninge-värdet,
åstadkomma och för alltid befästa
den åsyftade orubbligheten deraf; för
hvilket ändamål# dels
1:0) förmodas göra tillfyllest, att, till
visst belopp, sorn hvarken får ökas eller
minskas, fastställa den Rörelse Capitalet
representerande, eller egenteligare, utgörande
Bancosedel-Stocken; då omloppet
deraf derjemte befordras, genom alla
de förhållanden till enskilda, hvaruppå
det allmännas inflytande i denna
del redan länge varit grundadt, eller,
om nödigt finnes, dessa äfven än ytterligare
utsträckas, på • sätt, som uti de Credit-väsendet
härmast rörande framställningar
blifvit anfördt och föreslaget;
2:0 dels ock anses nödvändigt, att ve.
xel-Banquens functioner bestämdt, och
utan att åter kunna sammanblandas, skiljas
från Fäne-Banquens, äfvensom, L sam
matihang dermed, Banquens närvarande
tillgångar af dels myntbara metaller»
'Siats och Banco~TJts\otUns Betänkandt. 249
dels utestående fordringar, till särskild
behandling afsöndra»; så att
«) Lane Banquens omsättnings-rörelse
fortfar, antingen
aa) till ständigt samma belopp som hittills,
ehuru med undantag af åtskilliga
fordrings - poster, sorn helt och.
hållet borde afskrifvas, och med de
partiella förändringar i afseende på
föremålen och formerne för de öfrige,
hvilka för Creditväsendets reglering
kunna finnas nödige; eller
bb) med tillkännagifven afsigt och beredde
utvägar till successiv minskning
och inställelse; hvaremot
b) i afseende på Wexel-Banquen, som
från allt slags inflytande till förändring
i dess verksamhet borde genom de
starkaste garantier fredas, antingen
aa) ovillkorligen borde utvexlas viss
reel valuta i silfver (myntadt eller omyntadt)
emot de Bancosedlar, \som till
en sådan inlösen uppvistes; hvartill
medlen
aaa) antingen anses finnas tillräcklig
ge uti Banquens nuvarande silfverfond,
utan tillökning,
bbb) eller behöfva sökas förmedelst
anskaffad förstärkning till fonden, genom
a) Lån af silfver inom eller
utom Riket, eller
(S) emottagne tillskott af enskilde;,
hvilka derigenom skulle förvärf
-
S5o Stat»- och Banco-! tskottens Betänkande,
va sig andel uti Banquens styrelse
samt uti den af dess rörelse uppkommande
vinst;
bb) eller ock endast för närvarande
beluifde bestämmas det silfvervärde, ef.
ter hvilket en dylik utvexling kunde,
vid lämpligare omständigheter, särdeles
ett bättre förhållande emellan Wexel*
Banquens sedlar och dess reela fond,
framdeles ega rum; för hvilket ändamål
silfver till fondens förstärkning emedler.
tid, antingen
oao) finge emot visst pris i sedlar
af Banquen ernottagas, eller
bbb) borde ovilkorligen hvarje år
till visst faststäldt minimi belopp inköpas;
eller ock
ccc) inköp deraf och af vexlar efter
omständigheterne begagnas, såsom medel
att upprätthålla ett genom oförutsedd©
händelser vacklande myntvärde.
III) Sådane, hvilka närmast afse näringarnes
behof af ett tillräckligt och i behörig ordning
tillgängligt Rörelse Capital; uppkomsten, bestandsdelarne
och verkningarne af ett sådant; äfvensom
medlen att af de tillgångar, hvilka i detta
afseende finnas, eller ytterligare kunna anses nödiga
att bereda, draga den mesta fördel, genom
omloppets största möjliga liflighet, samt de sär.
skilda krafternas ändamålsenligaste användande;
och förekomma i detta afseende förslag, rörande
A) fortsättning eller utvidgande af Banquens
nuvarande Undsättnings- och Låne.
Statt■ och Banco Utskottens-Betankande. lji
rörelse till lättande af alla penninge-liqvi.
der, afhjelpande af den närvarande förlägenheten,
och beredande af tillgångar för en
ökad näringsdrift, genom
1:0 Lån på fastighets-hypothequer, efter
enahanda eller förändrade grunder,
emot hvad förr vanligt varit;
2:0 Lån å hypothequer af färdig-producerade
varor, till stadgande af ett visst
minimi pris å dessa och beredande af
lika liflighet i rörelse-Capitalets omlopp,
äfven vid de tillfällen, då varuomsätt.
ningen möter oförmodade hinder;
3:0 Directa bidragj eller Låne-understöd
c)
till större företag för industriens
befrämjande,
b) för vissa näringsgrenar i allmänhet,
eller
c) för enskilda vinstgifvande inrättningar;
4:0
Understöd för de Lånebehöf.
vande i allmänhet efter Discontmethod,
med bibehållande af nödige försigtighetsmått
för säkerheten och af särskildt hänseende,
äfven häruti, på näringarnes upp.
hjelpande, men med ändringar i afseende:
a') på införandet af en lika lätt tillgång
till detta understöd för alla Rikets
Inbyggare, samt
b) på möjligheten för största antalet
deraf, eller Jordbrukarne, att deraf
draga den åsyftade fördelen.
35 2' Stais* ocfi Banco Utskottens Betänkande.
B.) Bildandet och utspridandet, för sa
vidt det i nyssnämnde fyra oi ika afseende»
kan finnas behöfligt , af ett nytt slags pappersmynt,
under det allmännas garantie,.
men utan direct sammanhang med Bauquens;
dock så att
.1:0. antingen, dess nominella värde i
Bancosedlar uttryckes och den utfästa
räntan får i Bancosedlar uppbäras;
2:0 eller ock blotta varu-attestemeanses-
uppfylla ändamålet samt kunnatjena
till direct bytesmedel.,
C) Anstalter i afseende på förtroendets
återställande emellan enskilde ; på lättandet
af deras penninge-transactioner sinsemellan^
utan medtagande af någon betydligare del
af det allmänna rörelse-capitalet; och på
framkallandet till nyttigt användande af de
capital-tillgångar, hvilka credit-bristen hittills,
undandragit, och ytterligare,, vid fortfarande
enahanda ställning, skulle undandraga allmänna
rörelsen; såsom medel hvartill blifvit
föreslagne:
a) Allmänna inrättningar för beferdran*
det och lättandec af enskildte låneaftal,
genom samtidigt fyllande af utlånares och
upplånares behof,
b) berättigande, uppmuntran och understöd
för enskilde dylika anstalter;
c) ändringar i allmänna Lagarne,
aa) om beskaffenheten och verkan
af enskildes i penningebelopp uttryckte
förbindelser i allmänhet;
Stats■ Kch Sanso.ZJtshottens Btt'dn\ån3e. S:ä$
bb) om fyllandet af dylika i afseende
på sjelfva penningens möjligen oin.
bytliga värde;
cc) på ränte-foten vid försträckning
.gar, hvilken dels
atia) äskats bora vara alldeles fri
och endast på enskild öfverenskom»
melse beroende;
bbb) dels ansetts bora nedsättas,
med afseende på
ä) penninge lån i ällmänhet
fi) eller särskildt endast dem,
som allmänna Cassör meddela.
Efter fulländad granskning af de således
'till Utskotten remitterade förslag, hvilkas särskildta
utredande och besvarande endast skulle förorsaka
en onödig vidlöftighet, genom återupprepandet
af detsamma, sorn Utskottens nu afgifvande
bestämda framställning innefattar; och
sedan Utskotten, under långvariga och brydsamma
öfverläggningar, sökt stadga sina egna tankar
i ämnets alla delar, få Utskotten, med tillförsigt
till Riksens Höglofl. Ständers skonsamma omdömen
öfver de brister, som ett redligt nit och
oafbrutne bemödanden icke varit tillräcklige att
afhjelpa, nu öfverlemna de förslag Utskotten för
sin del anse vara de, som på det mest ändamålsenliga
sätt leda till allmänt och enskildt väl.
Utskotten finna dervid ämnet dela sig uti
gine hufvudsakliga delar: Rikets Allmänna pen
-
3 54 Stats- och Banco-Utskottens Betänkande.
ningevdsende; och din enskilda penningerörelstn
i Landet, sd vidt den af allmänna anstalter och
författningar är beroende.
Förra Afdelningen,
Om Rikets Allmänna penningeväsende.
Betraktandet af den ställning, hvaruti Svertges
Allmänna penningeväsende nu befinner sig ,
af de bristfälligheter deruti, hvarigenom det för
närvarande anses yttra en så menlig verkan på
enskildes pertnirige förhållanden, och af de förbättrade
anstalter, hvilka skulle kunna för dessa
förhållandens tryggande och lättande vidtagas,
kan för det närvarande icke utföras annorlunda,
än endast genom uppmärksamhetens fästande uppå
Rikets Ständers Banque, 3asom uti sin rörelse
omfattande alla Rikets, så allmänna som, enskilda
penninge-förhållanden, och numera utgö'
rande dess enda egentliga penningeverk. Riks*
gälds Contoiret, Som tillförene varit det andra,
har med penningeväsendet för det närvarande
ingen annan befattning, än att, såsom en utgrening
af B.mqtten, besörja, genom sine Credit-sedlar,
en del af hvad Banquen egenteligen skulle
tillkomma, samt incassera och utbetala en del af
Statens medel; och har således med Ilandets
allmänna penninge ställning ingen annan gemenskap,
än den som detsamma delar med Bancoverket.
Likasom uti de flesta andra Lander, har
äfven uti Sverige Credit-Systetr et, eller penninge*
förvaltningens grundande å allmänt förtroende,
sedan längre tider varit antaget. Banquen har,
Stats• och Banco.Ulskoitens Betänkande. *',5
Utom ändamålet af Depositions- och VevelBanque,
sträckt sin verksamhet till utlåningar,
grundade icke å någon verkelig egande
fond uti reelt mynt, utan å det förtroende,
som genom ett ordentligt uppfyllande
af åtagne förbindelser kunde beredas och upprätthållas.
Så länge sådane utlåningar endast
meddelades emot säkerheter, som genast kunde
realiseras, och omloppstiden för de meddelade
lånen var så korrt, att en ökning af penningestocken
inom Landet icke kunde förändra dess
förhållande till den varumängd, som af densamma
skulle mätas, borde af förtroendets begagnande
till beredande af Banquens vinst icke annat
än för landet välgörande följder Uppstå. Men
Uti ett fattigt Land, der Statens egen credit sällan)
hunnit till någon väsendtlig stadga, kunde
det ej dröja länge, fötr än man behöfde till fyllande
af Statens behof anlita det Verk, sorn egde
allmänt förtroende. Banquen lemnade Stats,
verket lån och förskotter; man såg icke, eller
ville icke se, att då Banquen icke egde verkeligl
mynt att utlåna, (det, sorn uti Banquen blifvit
emot dess sedlar nedsatt, kunde icke anses
såsom dess egendom) var <!et icke annat än
Banquens Credit, sorn till Statsverket forsträcktes,
och då denna Credit, alltid inskränkt, snart
skulle Upphöra, derigenom a*t penningestockeit
ökades. Utan att påkallas af en okad varumängd,
sorn hade gjort sedel myntets användande i allmänna
rörelsen nödvändigt, blef Banquens förmåga
att uppfylla sine egne förbindelser försvagad,
och förlusten af det allmänna fortroendet
ä5ö . Stats- och BancO'Utshottens
till Rikets pennigeverk deraf en omedelbar följd.
Under sådane förhållanden kunde Banquen icke
fullgöra den åtagna skyldigheten, att med verkeligt
mynt inlösa sina sedlar, utan den måste, under
skydd af den lagstiftande magtens bud, undandraga
sig, eller åtminstone uppskjuta, betalningen
af sine skulder. Förlusten af det allmänna
förtroendet, hvarigenom egande rättens
helgd rubbades, beredde snart den enskilda Creditens
förminskande. När härtill kom, att det
verkliga myntet, såsom sällsynt, icke vidare begagnades
i rörelsen, utan bytesmedlet endast utgjordes
af myntrepresentativer; när dessa skulle
till Banquen ingå i räntor på gjorde försträckningar,
utan att på naturlig väg åter komma i
omlopp; skulle en allmän förlägenhet, dels af
brist på förtroende, dels af brist på penningar,
uppstå. De enskilde, som icke sjelfve kunde afhjelpa
detta onda, sökte biträde af det allmänna,
och man trodde sig finna en lättnad i sina bekymmer,
derigenom, att Banquen skulle till enskilde
lemna försträckningar, stälde på längre betalningstid.
Länge kunde det likväl icke dröja,
förr än samma verkningar röjdes af detta utsträckta
begagnande af Banquens Credit. Användandet
deraf och förlusten deraf hafva ömsom inverkat
på hvarandra; i samma mån förtroendet
till Banquens förmåga, att till fullo göra rätt för
sig, blifvit minskadt, i samma mån hafva behofven
att af Banquen erhålla låne-biträden ökat
sig, utan att finna sig uppfyldla. Denna strid
har sluteligen måst upphöra, och man har funnit,
»tt
$Banco-Utskottets BetSnianlin. 257
flit någon förbättring icke kunde tillvägabringa*,
karr än man upphört vilja begagna ett förtroende,
sorn. man icke egde, och sådane utvägar
blifvit vidtagne, sorn åter satt Rikets perns ingeverk
i stånd att genom sine förbindelsers uppfyllande,
återvinna allmänt förtroende.
Denna med l orta drag teknade tafla fram.
sställer sig flere gånger, med obetydliga förändringar
uti Historien om Sveriges penninge-förhållanden.
Vi befinna oss nu åter i en sådan
ställning, der förtroendet, så väl till det allmänna,
som enskild-ta emellan är rubbadt, och återställandet
deraf utgör, enligt Utskottens öfvertygelse,
den enda grund hvarå en bättre sakernas
ordning i penningeväseridet kan uppkomma.
Då Utskotten således såsom fast antagit,
att, utan ett återvunnet förtroende till Rikets
penningeverk, någon förhoppning icke finnes,,
att se de oredor aflmlpne, hvaröfver klagan
aflmännt föres, hafva de väl tillika funnit
ätt såsom ett hufvudsakeligt medel dertill erfordras,
att Rikets, Ständers Banque blifver iståndsatt
att åter fullgöra sin förbindelse att med verkeligt
mynt inlösa sine Sedlar, men Utskotten
hafva tillika, så väl af förra tiders erfarenhet,
sorn af närvarande förhållanden, hemtat stöd för
den öfvertygelse, att medlen, sorn till ernående
af detta mål kunna komma i fråga att användas
böra med nqagranhet skärskådas, och att man
dervid måste, såsom -ändamål, antaga, mindre att
iBn nquen för ögonblicket blir i ståndsatt att vid
anfordran betala sina skulder, än att förtroendet
JUtkar.g till Riks, Ht, Proi.. t$*$. ent &aml. N:c 17,
258 Bancö-XJtskottets Bettin k anden.
till Banquens förmåga, att i framtiden göra rätt
för sig, må återvinnas, derigenom att Statens
krafter verieligen ökas.
tJtskotten hafva antagit att beståndet af en
mynt-bestämning, omedelbarligen åtföljd • af silfvert»
tverling, vanligen kallad realisation, i sjelfva
verket bör grundas å Folkets förmåga att
upprätthålla densamma. [Realisationen och Folkets
tilltagande välstånd måste således gå i bredd
med hvarandra, och orri densamma företages förr
än Nationens krafter äro i tilltagande, äfven
lyrar
man, att genom ett misslyckad! försök hafva
aflägsna! tiden för målets uppnående. Sverige
har uthärdat ett svårt krig, sorn förde det på
branten af sitt fall; det har derefter under fredens
lugn företagit allmänna arbeten af en vidsträckt
och kostsam beskaffenhet: allt detta har
icke kunnat aflöpa utan känning för Folket. Kostnaderne
hafva måst betalas, och utvägen att utställa
mynt-représentativer har kanske ännu mer,
än en direct beskattning, ökat lidandet, och 1
allmänhet minskat välmågan hos de enskilde.
Den skenbara tillökning i förmögenheten, som
genom en ökad Credit rörelse, så väl af Banquen
som af andra allmänna Fåne-Inrättningar, visade
sig, försvann med desse sednares fall, mch det
minskade välståndet framstod i all sin bedröfliga
sanning. Under öfvergångeh från en sådan tidpunct
kan svårligen någon fullkomlig ordning
uti penningeväsendet återvinnas; men man bör
hoppas att de lidna förlusterna snart matte kunna
glömmas: att en bättre tid inträde r ©#h att
Banko- Utskottets Betiinkanden. 259
kloka, men icke brådskyndande, anstalter återföra
trefnaden och välmågan*
Efter framställandet af dessa allmänna åsigter,
hafva Utskotten trott sig särskildt böra granska
de medel, som kunna komma i fråga, att sätta
Rikets Ständers Banque i stånd att åter med
mynt inlösa sine Sedlar,
Om misstroendet till BanquenS förmåga
ätt fullgöra sine förbindelser icke för det närvarande
Vöre så allmänt, att man i händelse af
BanqUens öppnande till Silfverutvexling hade
ätt befara en nog stark påkänning af den reella
fonder!, skulle Utskotten sätta i fråga, om det ej
Vore möjligt att genast företaga realisationen med
Uti befintelige tillgångar; men då en sådan åtgärd,
icke förberedd af någre anstalter, som återställt
ctediten, skulle kunha medföra de största vådor
för Banquens bestånd, hafva Utskotten för fast
antagit, att åtminstone någon förstärkning af den
reella fonden erfordras, innan en realisation kan
företagas.
De af Kongl. Maj:t utsedde Committerade
hafva föreslagit, att enskilde personer skulle inbjudas
att deltaga i Banquen Och derstädes in-»
lemna reda penningar; hvarefter Banquen skulle
Styras, så väl af Riksens Ständers Fullmägtige,
sorn af de enskilde delegarneS ombud. Denna
Utväg, hvars ändamål skulle vara, att, genom
lielgdeti af ett afslutadt contract och förbindelsen
ått detsamma till alla delar uppfylla, Undanröd»
ja farhågorne för vidare ålitande af BanquenS
Credit, och befria Riksens Ständer från en
odelad omsorg för densammas upprätthållande (
Råneo-Utskottets Hetting anden •
har bordt först förebomma til! granskning. Der*
vid hafva viii Stslci 11 ige betänkligheter yppat sig;
men Utskotten hafva undgått ett närmare utredande
af dessa omständigheter vid öfvervägande af
Beg. Formens föreskrift uti 72 §, der det heter:
Riksens Ständers Banque förblifver nedanefter
som den hittils varit, under Riksens Ständers
egen garantie och vård, så att den ostörd må
förvaltas af de Fullmäktige, hvarje Stand dertill
förordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorde äro eller vidare af
Riksens Ständer göras kunna; egande Riksens
Ständer allena rätt, att genom Banquen utgifva
sedlar, sorn för mynt i Riket ma erkännas, Med
dessa stadganden hafva Utskotten icke trott sig
kunna förena begreppet om enskilde delegare i
Banquen. Dessa actie-egare skulle ovillkorligen,
i motsatts emot hvad hittils varit, jemte Riksens
Ständer deltaga uti vården och garantien af Banquen
; således förblefve densamma icke under
Riksens Ständers egen vård och garantie; actieegarne
skulle hafva sine ombud, som jemte Riksens
Ständers Fullmägtige förvaltade Banquen;
således blefve den icke ostörd af desse sednare
förvaltad; och actieegare skulle i mån af sin anpart
deltaga i utgifvandet af Banquens sedlar;
således hlefvo desse icke af Riksens Ständer
allena utgifne. Kunna Riksens Ständer till
någon del öfverlåta sina rättigheter och skyldigheter
i afseende på Banquen å enskilde personer
så kan densamma äfven hel och hållen öfverlåta*.
och skulle således kunna upphöra att blifva
Riksens Ständers Banque, hvilket är emot Re*
Enrico- Utskottett Betänkanden. *6i
geringsformen uttryckeligen stridande. Utskotten
anse sig' således icke ega, att till Riksens Ständer
framställa något förslag, som skulle åsyfta enskildte
personers »deltagande i den under narna
af Riksens Ständers Banque nuvarande Inrättning.
För att genast kunna gifva Banquen nödige
fonder uti reelt mynt, så att den skulle
kunna börja sina utbetalningar deraf, finnes,
så vidt Utskotten kunnat inhemta, ingen annan
utväg, än att upptaga ett Rån uti silfver.
Man gör-härvid skillnad emellan fördelarne af
ett sådant Lån, då det upptages inom Riket,
emot detsarnmas erhållande af utländske man.
D etina skillnad ar visserligen i sjelfva verket
ganska betydelig, och det kan icke vara för
Staten likgiltigt, om de räntor, som på skulder
betalas, inom Landet förtäras, eller om
de skola, utur Landet utgå; tnen, då det I
verkställigheten är omöjligt att controllera ,
huruvida ett tecknadt Lånebiträde verkeligen
meddelas af inländsk eller utländsk man ; då
för ett sådant Lån till Inländske män utfärdade
skuldförbindelser alltid skulle på utländske
öfverlåtas, om inom Riket ej funnes personer
med tillräcklige fonder för att fortfara att vara
Långifvare till Staten; hafva Utskotten ansedt
det vara omöjligt, att grunda ett förslag
i detta ämne derå, att ett Lån uti myntbara
metaller skulle inom Landet kunna- upptagas.
Utskotten tro sig deremot ega de mest grundade
anledningar för sin öfvertygelse , att inom Riket
saknas i allmänhet tillgång på samlad penningeförmögenhet,
och jemväl på myntbara meuller 3
Banco' ZJlskottets Eetänkanden.
för att nu lunna jemna Staten ett Lå nebiträde
till hela det belopp, som skulle erfordras, för
att genast, i trots af det nu befinteliga misstroendet
till Banquen, öppna densamma till allrnäu
silfverutvexling. Ett misslyckad! försök i denna
viig skulle medföra högst vådelig* följder. Utskotten
hafva således såsom fast antagit, art om
realisationen genast skulle verkställas, det blefve
oundgängeligt att 5 Utrikes Ort upptaga ett Stats.
Eån till betydligt belopp,
Qni fortgången och beståndet af en realisation
icke berodde af annat, än ett visst förhållande
emellan Banquens reella fond och numerairen
af dess utelöpande sedlar, skulle Utskotten sätta
i fråga, om icke fördelarne af ett stadgadt mynt
kunde uppväga de stora uppoffringar för närvarande
och kommande tider, som Statens skuldsättning
till utländske män alltid medförer 5 men
Utskotten hafva icke kunnat antaga den mening
att realisationens egenteliga framgång beror af ett
sådant Arithmetiskt förhållande.
Utskotten hafva trot sig finna, att då en realisation,
sorn allmänneligen anses kunna lyckas ,
deruti har sitt hufvudsakeligaste stöd, har deremot
realisationen, företagen under sammanstötande
förutsägelser orri dess ofelbait snara obestånd,
i sjelfva verket upphört innan den börjat.
Då Banquen, i fall d^n icke eger förtroende,
måste visa sig ega full valuta uti reelt mynt
emot dess utelöpande sedlar, för att vid anfordran
kunna betala dem, skall densamma deremot, sedan
förtroendet blifvit återstäldt, derigenom att
hvar och en kunnat öfvertyga sig au detta Biket*.
Banco-Utskottets Betunianden *63
penningeverk med hvarje år vinner mer styrka
att fullgöra sin betalnings skyldighet, oell att denna
förmåga ännu fortfar i tillväxt sedan utbetal.
ningarne redan börjat, alltid kunna företaga realisationen
med mindre tillgång för ögonblicket
än som måste anskaffas, om planen visar det re«
sultat, att Banquen, sedan den upptagit ett Lån,
icke vidare kan annorledes, än efter en lång följd
af år i en obetydlig man öka sin förmögenhet.
Utskotten anse för sin del, att den tillgång uti
metalliskt mynt, som Banquen för det närvarande
eger, och hvilken icke till någon betydlig
del understiger den största Banquen någonsin innehaft,
skulle, då den efter närvarande CoursförhåHanden
beräknas uti Bancosedlar, med föga
tillskott vara tillräckelig för behofvet att underhålla
utvexlingen, så vidt för rörelsen inom Landet
erfordras. Något verkligt behof af reella fondens
betydliga okände, finnes, således icke. Det
är den allmänna öfvertygelsen att Banquen, äfven
utöfver hvad dess tillgångar i klingande mynt
visa, kan fortfara att betala sina sedlar med refila
penningar, som skall återvinnas, och Utskotten
lemna till hvars och ens bedömande, om denna
öfvertygelse snarare återvinnes genom Statens
sättande i Utländsk skuld, hvarå räntor och Capital-afbetalningar
skola medtaga Banquens årliga
inkomster, eller derigenom att dessa, förvandlade
i reelt mynt, i få år sammanlagde visa Banquen
i det skick, att utvexling af silfver med trygghet
kan företagas, utan att någon gäld derföre blifvit
åsamkad.
Erfarenheten bestyrker äfven att de tillförene
3 64 Sanco-UlsÅölUts Betcinlanden
-
med lanta penningar företagne realisationer mött»
roed mycket misstroende, hvilket, då Banquens
tillgångar icke kunnat okas, »nen väl minskas, nödvändigt
skolat tilltaga i den mån det reella myn*
tet blifvit utvexladt; oell man skall vid en noga
granskning finna, att desse realisationer lika säkert
snart hade misslyckats, om de icke af inträffade:
gynnande handelsförhållanden blifvit understödde „
sorn. de sedermera, vid inträffade krig blifvit örn»
intetgjorde.
Sedan ett IL ån, utom Riket, blifvit upptaget,.
Jeunna de betalningar, som derföre skola göras r
sfi framt utförandet af reda penningar skall undvikas,
icke verkställas annorledes än medelst öfverlåtande
af fordringar, som Svensk man å Utländsk
ort eger, hvilka hufvud sake ligen endast
uppkomma för utförde, inom Ilandet tillverkade,,
varor.. D essa härtill använde minska tillgången;
för införandet af Utländske produkter j och således.
är det. icke möjligt att i längre tid fullgöra
betalningarne, utan att ett verkelig!- öfverskott af
utförde varor emot de införde eger rum. I annat
fall skulle följden blifva, att det för verk—
ställandet af realisationen införda silfret i räntebetalningar
åter utur Landet utginge, och skulden
vore den enda behållningen af operationen..
PJ ifver åter förhållandet sådant, att ett öfverskott
af Rikets bandel på utländske orter uppkommer,,
är det lika lätt att ifrån dessa orter hitföra ver—
keligt mynt; farhågan, att detsamma, efter börjad
realisation, skuile föras utur Landet, försvinner
»åiedes aldeles, och Banquen kan utan våda åt sr
Banco- Utshotteti Betänianden. s 6 5
Inträffa i fullgörandet af sine förbindelser med de
tillgångar den sielf eger.
En väsendtelig olägenhet, som vid företa*-  gande af en realissation mäste Öfvervinnas, är äfven
den, att en betydlig del af Banquens sedlar
nu befinnas uti Utländske mäns, och i synnnrhet
uti Finnlands Invånares händer; och utgöra sålunda
en verkelig nationalskuld till utländske män.
Man kan nästan med full visshet förutse, att beloppet
af hämnde sedlar skulle genast vid börjad
silfver utvexling uttagas uti reelt mynt, sorn blefve
utur Landet fördt. Veikningen af en realisation,
grundad på upptagande af ett Utländsk
Lån, blefve således ostridigt, så vidt den rörde
de utom Landet befintelige sedlar, endast den ,
att nationalskulden, i stället att nu vara räntefri,
blefve förvandlad till ett räntebärande Capital.
De rina olägenhet torde enligt Utskottens tanka
icke kunna undvikas annorledes än derigenom ,
att Nationen genom sin handel på Utländske orter
återförvärfvar så mycken fot mogenhet, som
svarar emot utländske mäns fordringar.
Alla dessa omständigheter hafva öfvertyga^
Utskotten, att då realisationen med fördel kan
företagas, verkställes den lika lätt utan upptagandet
af ett Utländskt Lån, som med detsamma;
och Utskotten anse sig fullgöra sin pligt att vårda
Statens tillgångar, då de afstyrka Riksens Ständer,
att nu sätta staten i utländsk gäld för att
tillvägabringa en realisation, hvilken, grundad pä
lånte penningar, skulle säkerligen omstörtas vid
forsta olycksfall, som ännu en gång rubbade allmänna
förtroendet,
3 6 6 Banco-Vtskottets Betänk anden.
Då Utskotten, i följd häraf, icke anse sig höra
föreslå Bikets Ständer sitt genast låta Banquen
börja inlösningen af sina utgifna sedlar emot verheligt
mynt, hysa likväl Utskotten den förhoppning,
att den tid icke är långt aflägsen, då , genom
en klok hushållning, Banquen kari komma i
stånd att. med egne tillgångar verkställa realisationen.
Den utvidgade Lånerörelse, sorn tor det
närvarande med Banquens medel cirifves, lemnar
Banquen en artig inkomst, sorn, dä den förvandlas,
till myntbara metaller, kati på ett betydligt
sätt öka behållningame derutaf. Om guld
och silfver nu vöre såsom mynt inom LUiket gångbart
, och i allmänna rörelsen anya odes, då skulle
jemväl, utvägen att inlösa en del af det metalliska
myntet emot de sedlar Banquen, såsom vinst,
återfått, vara betänkelig, emedan penningestocken
derigenom skulle minskas och samma olägenheter
deraf uppstå, som af sedel myntets indragande
och förstörande förut varit en följd; men då förhållandet
nu icke är sådant; då det i Landet
behrn diga forrådet af myntadt eller omyntadt silf.
ver, äfvensom det som ifrån utrikes orter blefve
jrifördt, ej kan utöfva, egenskapen af mynt, utan
endast såsom vara mäste betraktas; kan någon
menlig följd för allmänna penningerörelsen icke
uppstå deraf att Banquen inköper eller invexlar
myntbara metaller emot sine egne sedlar.
I sammsnhant? härmed har hos Utskotten
till öfvervägande förekommit frågan derom ; —
”huruvida ett visst förhållande af Banquens Trans”portsedlar
emot Speciemynt såsom blifvande
”grund för en framtida stifverutvexling borde vid,
Banco-Utskottets Betänkaiulen. 567
’’denna Riksdag bestämmas;” men då, vid den innom
Utskotten företagne omröstning , 2:ne stånd
stadnat emot sune, få Utskotten i detta ämne till
Riksens Höglofl. Ständer, såsom alternativer, framställa
2;ne särskilde meningar,
J arni Alternativet.
Den vid första påseendet lätta utvägen att
konsolidera Ranquen med dess egna tillgångar,
framställer likväl i sin utveckling nödvändigheten
deraf, att något bestämdt förhållande nu antages
emellan Banquens Sedlar och Specie myntet. Skulle
sådant icke ske, utan, dermed till framtiden
Uppskjutas, är det omöjligt att beräkna hvad verkan
deraf för näringarne skulle uppkomma, då
deremot, genom upphäfvandet af den osäkerhet i
beräkningsgrunden, sorn hittills egt rum, utväg
öppnas att med trygghet beräkna vinst eller förlust
af hvarje företag, som beror af Randets mynt.
Om anstalterne till Banquens förkofran få den
fasthet, att de förtjena allmänt förtroende, skall
detta troligen tilltaga i större mån, än man efter
Arithmetiska grunder tror sig kunna vänta. Följden
blefve att Banquens Sedlar erhölle ett högre
värde emot silfver, än de nu innehafva, och en
myntförbättring skulle således uppkomma. Att
följderna derif för ett Band äro lika förstörande
som de af en myntförsämring, derom vittna alla
Ränders erfarenhet. Osäkerheten i egande rätten
verkar alltid lika menligt för Samhällets väl, an.
ingen förlusten eller vinsten drabbar den ena
teller andra inedborgaren. Denna osäkerhet upplöser
de band, som böra fästa Samhällets nied'
*
S6§ Banco.Uts&ottets BetHniandcn.
lemmar vid hvarandra, den sätter dem uti ett
fiendtligt tillstånd sinsemellan, och förr än denna
strid upphdrer, förr har man icke att vänta det
förtroendet skall varda återställdl, att penningen
kommer i obehindradt omlopp, och att allmän trefnad
och välmåga åter skall kunna uppkomma.
Då de förenade Utskotten således funnit
angelägenheten deraf, att vidtaga sådane beslut,
sorn nu gifva i möjligaste måtto ett bestämdt
värde åt Banquens sedlar, och innefatta
försäkran, att äfven för framtiden så vidt
densamma beror af rnenskliga åtgärder och beräkningar
, samma värde må blifva grunden för
Banquens skyldighet till sedlarnes inlösen med
redbart mytst; hafva Utskotten icke tvekat att
finna, att det närvarande förhållandet, så vidt
det närmade sig till någon lämplig ziffra, Isor.
de tagas till grund. Alla tiders erfarenhet instämmer
deruti, att då ett sedelmynt fallit uti
värde, har det sedermera varit, om icke omöjligt,
åtminstone förknippadt med de största
svårigheter och förlust för Staten i det hela,
att småningom eller på en gång söka återgifva
sedelmyntet ett högre värde. Då penningestocken
i ett land i sjelfva verket endast hemtar
sitt värde af de varor, som densamma
föreställer, är det klart, att sedan genom en
onaturlig förökning af myntrepräesentativernes
quantitét, det förut befintliga förhållandet
emot varumängden blifvit rubbadt, och sedelmyntet
derigenom fallit i värde, så att, vid
i öfrigt lika förhållanden, en större nummejair
deraf erfordras, för att svara emot sara»
JSanco-Utslotlets BetfinJianden,
ma vara, söm förut mättes af ett mindre be»
lopp, kari någon förbättring eller återgång till
det fordna förhållandet icke ega ruin, utan
antingen genom sedlarnes indragning eller genom
en ökad varumängd. Den förra utvägen
har inånga gånger, oell jemväl i sednare tider,
i Sverige blifvit försökt och befunnits icke
medföra det åsyftade ändamålet, utan tvärtom
varit i märklig män skadlig. En ökad tillverkning
af varor åter fordrar, att penningarnes
qvantitet äfven ökas, i annat fall hindras
den ökade produetionen af sig sjelf; och således
är möjligheten af en allmännare förkofran
borttagen, så länge icke den ökade produciionen
jemväl ökar tillgången på verkligt mynt.
För att undgå vidlyftigare anföranden i dessa
ämnen, tro Utskotten sig endast behöfva åbe
ropa de tillförene af Konung och Ständer
godkände skäl, sorn upptagas uti Kongl, Förordningen
den 2 7 November 1776, till befordrande
af behörig stadga och. säkerhet uti Rikets
mynt och penninge-väsende, der det heter:
’’Af så väl detta, som andra Rikens erfarenhet,
både i äldre och sednare tider, är
nogsamt bestyrkt, att ett mynts, af hvad orsak
det helst vara må, upphöjde räknevärde
ej kunnat, utan -största olägenhet, återbringas
till dess förra förhållande, änskönt man dermed
ej låtit länge på tiden ankomma. Men
ju mera en sådan myntets förhöjning i dess
räknevärde blifvit, såsom här i Riket skett,
af tidens längd stadgad, desto svårare eller,
870 Banco*Utskottets Betänkanderl.
omöjligare har det i alla tider befunnits* att
återföra detsamma till dess förra värde.’
”Under det långa tidehvarf, som osäkerheten
och förändi ingarne i penninge- värdet
här i Riket varat, har icke annat kunnat hända,
ari att ganska inånga penninge-egare anVändt
deras Capitaler i egendomars inköp, och tvärtom
innehafvare af egendomar förvandlat deni
i reda penningar, hvilket, att urskilja, i afsigt
att uti penninge-värdets stadgande låta ert
hvar tilldelas lika rätt, nu mera hvarken vöre
möjligt eller Öfverensstämmande med det lugn
och den säkerhet otn egande rätten, sorn vi
framför allt Vele ibland våra tiogna undeieä-*
lare bibehålla och befrämja, såsom deri föräta
och angelägnaste g-tlnden till både allmän
och enskild trefnad.”
”Hvarförutan jemväl det förhöjde rahne,
värdets åter nedsättning med den varsamhet,-  sorn nödvändig vore, skulle på längre tid utställa
det lör Rikets säkerhet och förkofring
så nödvändiga ändamål, nemligen ett stadgadt
penninge-värde, och emedlertid förorsaka ett
ansenlig förändring i alla varors och egendomars
pris, undergräfva handel och alla nyttiga
näringar, förqväfva flit och idkesamhet, betaga
både lust och förmåga till landels Uppodling,
samt tillskantsa en del af våra undersåtare
eri obehörig vinst på de öfriges och Rikets
bekostnad.”
På dessa allmänt erkända grunder hafva Ut
skotten ansett sig böra till Riksens Ständer hem
Ställa , att grunden för förhållandet emellan
Banco Uttkoiteti Betänkandtn. 57i
Banquens transportsedlar och Speciemynt må anlagas
i närmaste likhet med det, sorn allmänna
omdömet salt derå.
Emot bestämmandet af värdet utaf Banquens
sedlar uti silfver, utan att sådant genast derföre
af Banquen utgåfves, kan visserligen den grundade
anmärkning göras, att någon bestämd gräns
icke vöre satt derföre, att icke agio emellan Banquens
sedlar och silfver blifver större än det
nu är, och att således, genom det beslutade
myntvärdet föga vore vunnet, fört än Banquen
började utvexla reelt mynt.
Sådant skulle troligen vara att befara, om
speciemynt vore inom landet i handel och vandel
gångbart, då det bättre myntslaget alltid skulle
antaga ett högre värde emot det sarme, än
detta efter inlösningsgrunden borde ega; men då
detta icke nu inträffar i Sverige, utan Banquens
sedlar i allmänhet äro Rikets hufvudmynt, kan
ett högre Agio, än det nu gängse icke uppkomma
annorledes, än genom minskadt förtroende
till Banquens förmåga att till det faststälda beloppet
med redbart mynt framdeles inlösa sina
sedlar, och detta förekotmnes åter säkerligen om
Riksens Ständer, vid fattande af deras beslut i
detta ämnes särskilda delar, icke lemna hufvud
ändamålet utur ögnasigte.
Afven då utvexling af redbart mynt eger
rum, beror opinionen om pappersmyntets lika
värde med silfvermyntet blott på förtroende till
den myndighet, som utgifver pappersmyntet, att
den ej skall inställa invexlingen deraf; kan förtroendet
derom, att inlösen framdeles till det be
-
07* Banco-Utskottets Betänlanden.
stöm da värdet slcall Företagas, erhålla lita fasthet
mad det förra, är för rörelsen inom landet sam*
ma verkan ei hållen, sorn af en redan börjad utvexling
skulle uppkomma. Att tillvägabringa ett
sådant förtroende, dertill fordras öppenhet Och
redlighet i alla de åtgärder, sorn i afseende på
penniugeförhåHanderne vidtagas, och att icke vilja
tillägga credit-myntet ett högre värde, än det
i sjelfva verket eger, utan trygga hvar och en,
så vidt ske kan, vid besittningen af den verieliga
förmögenhet, som nu besittes.
Andra Alternativet.
Då Utskotten ansett sig böra begagna utväger*
3-tt genom sammanläggning af en del af Banqaens
årliga inkomster och desammas förvexlande
till veikeligt mynt, sätta Banqueän i stind
•a-tt framdeles företaga en realisation; hafva de
likväl trott sig för det närvarande ej kunna med
•någon sannolikhet förutse de förhållanden, som
kunna ega rum vid den tid, då realisationen
Iean komma till verkställighet, och hafva således
ansett det brira ankomma på framtida Ständer
att, vid besluts fattande i detta annlie bestämma
det förhållande , hvartill Banquens sedlar må
emot speciemynt inlösas.
För att salta Fikets Ständer 1 tillfälle att
kunna besluta öfver de hufvudgrunder, hvarå
Utskotten grunda gine förslag i dessa ämnen,
utan
Banco-Utskottets Betänkanden. 273
utan hinder af de anmärkningar, som uti detaillerna
skulle kunna göras, hafva Uttkotten ansett
ijenligast, att framställa desse sednare uti särskilde
vid detta Betänkande fogade Utlåtanden.
Utskotten få således nu inskränka sig, att till
Riksens Ständers antagande föreslå följande hufvu
dgrunder.
iso Att utvexling af verkeligt mynt, till inlösande
af Rikets Ständers Banques -edlar, nu
icke ma företagas.
2:0 Art af Banquens arlina behållna vinst
■en viss summa anslås, att för Banquens räkning
inköpa myntbara metaller äf Guld och Silfver.
3:0 Att det är hvar och en tillåtit att, uti
Banquen emot myntbara metaller tillvexla s/g
Bancosedlar , beräknade till det förhållande emot
Spexiemynt, sorn Rikets Ständer bestämma.
Andra Alternativet.
4:0 Att b i stämman•
det af den grund, livarefter
Speciemynt kommer
att af Banquen emot dess
sedlar utvexla»,. må till
framtiden uppskjutas.
Förra Alternativet.
4:0 Att då lunonen,
enligt de föreskrifter,
sorn särskildt varda
meddelade , erhållit den
förkofran, alt allmän ut
vexling af speciemynt kan
företagas, densamma verkställes
efter enahanda
grund, sorn för invexling
nu antages.
Dessa hufvudgrunders verkställighet utvecklas
uti Utlåtanderne t
tHJuMg till Rikt. St. Prtt. 1823. é:tt Samt. $l:a tf.
874
Banco-TJtskotttts Hel änkan ilen.
Bil. Bit. A. Angående Banquens närvarande
stallning samt bestämmande af förhållandet eniellan
Banquens Sedlar och Silfverrnynt.
Bil. Bit. B. Angående uppköp och in•vexling
af Silfver och Guld till Riksens Ständers
Banque, samt framdeles skeende utvexling
af reelt mynt.
I ordningen efter den reglering af Banquens
förhål lande, i afseende på allmänna penningeväsendet,
sorn således blifvit föreslagen,
förekomma frågorne , om de öfrige Allmänna
"Veiken, hvilkas förhållanden till Banquen äro
af den egenskap, att de på det allmänna pen*
ningeför hållandet hafva inflytelse.
Rikets Ständers. Riksgälds Contoir har, ge,
rom quårvarandet i allmänna rörelsen af dess
Gred i r-Sedlar, hvilkas inlösen åter är grundad
på Banquens Credit, ett nära sammanhang med
Banque». Detta mäste bestämmas på ensätt,
sorn gifver säkerhet at begge dessa inrättningar,
och, så vidt ske kan, förekommer deras
vidare sammanblandning för framtiden.
Stats-Verkets skuld till Banrjuen utgör den
betydligaste af den sednares fordringar. De
successiva betalningarne derå skola utgöras genom
skatter, som af folket betalas; och regleringen
af denna angelägenhet måste således
ske på ett sätt, Sorn icke betungar Nationen
mera, än sorn för fullgörandet af Statens allmänna
förbindelser är oundvikeligen nöd;;
ständigt.
Råneo Utskottets Bettini anden. 175
"Dessutom har Banquen åtskilliga till en
del ganska betydliga fordringar, uppkomna af
de bidrag densamma lernnat till allmänna fö*
retag af större vidd
D;i
en stor del af dessa fordringar äro af
den beskaffenhet, att föga hopp om framtida
betalning deraf synes ega rum , hafva Utvkot*
ten ansett sig icke böra upptaga deni i betäk*
ning af Banquens säkra tillgångar.
Afven vid denna Riksdag hafva, så val
genom Kongl. Maj is Nådiga Propositioner, som
af enskilde Riksdagsmän, frågor blifvit väckte
örn ytterligare biträden och forsträckningar af
Staten till Allmänna företag och anläggningar,
och, då sättet för meddelande af sådana
bidrag i märkelig man verkar pä penningeväsendets
reglering, hafva Utskotten i samman,
hang dermed "företagit en sådan fråga till gransk*
ning, och dervid såsom grundsatfs antagit,
både att i möjligaste måtto söka undvika sam*
inanblandande af. Statens gäld med Statens mynt,
och att derjemte förskaffa medel till ofvan*
nämnde bidrag med den möjligen minsta kostnad
flir Staten.
Föremålet för desse delar af Financs»
Regleringen innefattas uti Utlåtanderne:
/ il. Lit. C. Angående Rikets Siänders
Riksgälds Contoirs ställning och inlösningen af
dess Credit-Sedlar.
Bil. Lit. D. Angående Stats-Verkets förhållande
till Rikets Ståndets Banque,
Bil. Lit. E. Angående sättet för bestå»
dandet af de penningeanslag för allmänna ar»
t 76 Banco Utskottet» Betänkandtn.
beten och företag, hvilka Rikets Ständer kunna
vid denna Riksdag besluta.
I sammanhang härmed hade vä! Utskotten
önskat, att afgifva Utlåtande öfver Allmänna
Magazins Inrättningen , så vidt densimmas
ställning pä Kanquens eger inflytande v men
då beståndet af berörde Inrättning och vilk cirén
derföre utgöra föremål för Stats-samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens särskilda
bearbetande, hafva, i afseende pä Allmänna
Magazins-Inrättningens skuld , Utskotten nu
endast kunnat förbehålla sig alt framdeles t
detta ämne få till Rikets Högloft. Ständer deras
yttrande afgifva.
Andra Afdelningen.
Om den enskilda pennin geror elsen i Landet, sä -  vidt densamma af allmänna anstalter och författningar
är beroende.
Uti det föregående hafva Urskotten sökt
utveckla, huruledes, enligt deras åsigt, oordning
uti allmänna penningeväseridet alltid rubbat
det enskildta förtroendet, huruledes förlusten
af detta senare ökar bebofvet af hittade
utaf det allmänna; att detta behof* tillfredsställande,
genom utgifvande af en än mera
ökad quantitet af pappersmynt, nedsätter myntvärdet,
ökar förvirringen och skall sluteligen,
om det utan förändring finge fortfara, medföra
de största vådor för Samhälls inrättningen,
bör att förekomma en sådan skakning, mäste
man föresätta sig att stadna på den fe'agtiga
väg man beträdt, att med lugn skåda omkring
Bänto-Utskottet! Bttänkänderi. tji
»ig och söka en återgång till det rätta pä ett
»att, som för Staten och hvarje enskild innefattar
den högsta möjliga fördel, dä den med
förer de minsta olägenheter. Att olägenheter
skola uppstå, derom kan ingen tveka j ty få.
fängt må nan föreställa sig, att en bättre sa.
kernas ordning i ett ögonblick kan tillväga,
bi ingas: ju längre intin afvikit från den rätta
vägen, ju längre måste återgången dit blifva.
Landels närvarande Financiella ställning
lämnar likväl foga hopp, att snart kunna bereda
en fullkomlig återgång. Man mäste till
största delen inskränka sig lill att erkänna san.
ningen, och att b olt för framtiden bereda möjligheten
af densammas utöfning. Under den
förflutna tiden hafva många personer genom
händelsernas gång varit hänförde till större
skuldsättning, än som sedermera finnes hafva
varit förenlig med deras verkeliga fördel.
Deremot har det nu, likasom alltid tillförene
under enahanda fohållanden, då myntvärdet
varit osäkert, inträffat, att få personer bemödat
sig att samla Capitaler. Ett mynt sorn
icke eger något bestämdt värde, som med hvarje
dag försämrar sig, vill af ingen för framtiden
förvaras; man söker att skjuta den blif.
vande förlusten från sig på andra och använder
derföre, så fort sig göra låter, hvarje tillfälle
att förvandla penningen uti reel valuta,
äfven med förlust för ögonblicket. Den, hos
hvilken penningen stannar, söker åter att' uti
höga räntor taga ersättning för hvad han möjligen
kan förlora af hufvudstolen. Erfaren*
a7S Bancc-Utshollels BeiSnJtenden.
heten vitsordar äfven fullkomligen , att hopa
räntor egt ram, när oordning uti Financerne
inträffat; dä deremot, enär myntet haft ett
stadgadt värde, hvar oell en sökt att hushålla
dermed, att, örn mö] igt, göra besparingar»
och att , då penningen således icke samlat sig
å några f.i händer, utan varit spridd i I»andi t,
Låneblt raden allmännare varit att tillgå, räntan
fallit, och folket framskridit till välstånd
och förkofran. Om således någon för det allmänna
båtande förändring skal! kunna vidtagas,
så måste den grunda sig derå, att, genom
återstäl andet af förtroendet enskilde em
el ian, derigenom att detta förtroende får
tillfälle att uti en naturlig ordning utveckla
sig, söka minska behofvet deraf, att Statens
pennirigevei k, som sjelf icke kan betala sine
skulder, likväl skall vara Långifvare till de
enskilde. A ena sidan mäste man söka undvika
att det al I män nas Lå nebit raden till enskilda
icke ytterligare störa IVinquens egen Credit,
hvarigenom den förmenta hjefpen skulle hafva
en alldeles motsatt verkan, emot den som
åsyfias; och å den andra måste man hila de
nuvarande Låne-inrättningar fortgå på det för
ändamålet tjenligaste sätt, men med hänsigt
derå att en återgång må vara möjlig, i den
mån enskilda förtroendet kan varda återstäldt
och behofvet af allmänna Lånebitraden således
minskadt.
För att i verket sätta dessa grundsattser
föreslås :
l .o Att allmänna Låne-anstalter komma alt fort*
Banco - Utskottets Betänkanden. 279
fara, till elen summa, med de vilkor, och få de orter,
Bikels Ständer för hvarje särskild del deraf
kunna finta skäligt ali fät ordna,
2:0 Alt det ri present aliva mynteti likhet med
livad det enligt i8it års Räkenskaper funnits utgjorande,
då Banquetis och Riksgälds ( ontoirels Sedlar,
dessa sednare -eva Iver a de till Banco—mynt, sammanräknas,
må hållas vid en sedelstock af circa 30 millioner
Riksdaler Banco.
30 Ån derutöfver Banco-Sedelstocken q må ökas
annor /edes, än ernat inlemnad va-luta uti mynt Lara
•metaller , genom Jan å exportable effecter , utöfver
hvad lii-lilis, per medium ifrån och med 1817
till och med .182 > , vanligt varit , •elter lån å LaneBanco
Capituler , pä sätt Rikets Stander finna tjenligt
fo- ordna.
De allmänna Dånebiträden, som nu meddelas,
fördela sig uti 4 hufvudafdelningar :
1:0 De sorn för allmänheten äro tiilgängelige
pä personlig Credit och meddelas af den
till Banco-Veiket hörande Banco Disconten»
2:0 De som af Banquen meddelas, emot
aflena nåd pant af Guld eiler Silfver eller exportabla
effecter.
3:0 De sorn meddelas till Fastighefslnnehafvare,
antingen emot pant af sjelfva jorden,
eller emot personligt betalnings-ansvar
till befrämjande af odlingar»
4:0 De sorn ej direce ifrån Banquen,
utan genom andre Verk och Inrättningar med
delas.
Då Utskotten, enligt hvad förut blifvit
yttradt, ansett regleringen af de allmänna
&|ae-aa»Ultern# bora afses att geooa» åter itai-.
*8o Baneo-Vtskottett Betänkande.
landet af förtroendet enskilde emellan, behof
vet af allmänna Lane bil raden mätte i rnöj
ligaste måtto minskas, hafva Utskotten icke
kunnat undgå, att finna, det ett olika förhållande
i afseende på lia nc»>-Discontens functioner
skulle uppstå, om tillåtelse lemnades för enskilde
att vidtaga enahanda inrättningar till pen*
ninge-u.tlånande på enahanda vilkor med dem,
som för Banco-Disconten äro gällande, samt
sådane Inrättningar, i följd deraf, skulle komma
till verkställighet ; och hade Utskotten således
önskat på samma gång yttra sig, sa väl
öfver frågan om inrättande af enskilde Batt”
quer eller Disconter, sorn angående BancoD
iscontens framtida skick och de vilkor, hvarunder
Län derifrån må meddelas ; trien, då motioner
om inrättande af privatbanquer jemväl
blifvit till Lagutskottet remitterade, få
Utskotten hänvisa tili det särskilda Betänkande,
som gemensamt med Lag-Ut skottet, angående
desse ämnen, varder afgifvet.
De forsträckningar, som Banquen lemnar
å Guld och Si Iver eller varor, och hvilka således
genom pantens återlösande eller försäljande
inom kort tid till Banquen återgå , äro
de mest förenlige med inrättningen af en
Lane Banque, och Utskotten hafva såledesansett
sig ingalunda kunna t ill st y i ka någon inskränkning
af dessa slags Lån.
Då Utskotten trott sig finna att edlings*
lånen ej medfört deri nytta man deraf väntat,
har någon vidare utgifning af dylika lån ej ansetts
böraega ruin; men, hvadfastighetslånen an»
Sät
linco Ui skottets B stänk anden* $Sl
på, hafva Utskotten ansett de på dem ingående
Capital afbetalning.!];, åter labra i samma väg utgå.
Anslagen till särskilde Verk, för att kunna
lemna förlag ti 1 näringnrne , hafva icke
kommit 1 fråga att för det närvarande indragas.
En allmän hypotheques-inrättning föl fastigheters
beläning ined enskildes Cnpitafer har afven
varit föreslagen t och Utskotten hafva jemväl deröfver
sökt att stadga sina tankar, enligt hvilka
denna inrättning funnits icke tjenlig för de upp.
gifne ändamålen, och äfven i andra afseenden
icke rådlig att nu vidtaga.
S?sorrt ett kraftigt verktnde medel att återställa
förtroendet enskilde emellan och gifva deri
enskilda Crediten, der den finnes, tillfälle att
fritt utvecklas och lätta rörelsen, hafva frågor blifvit
väckte, dels om förändringar uti hittills gäl.
lande författningar'om Invisningars lifgifvande en.
skilde emellan, dels ock om stadgande afliquida-*
tions grund vid gäldande af skulder uti Bancomynt.
Dessa ämnen hafva gemensamt med Uag-Utskottet
blifvit bearbetade, och TJiskotten få således
särskildt deröfver afgifva sine Utlåtanden.
Öfver de ofvannämnde ämnen, som nu egen»
teligen utgjort föremål för Stats- och Einco Utskottens
handläggning, få Utskotten närmare utveckla
sina åsigter uti Utlåtarulerne t
] il. Lit. F. Angående Banco-Disconters
lånerörelse och de omständigheter rörande densamma,
hvilka ansetis ega sammanhang med alk
inanna Finance Regleringen.
Bil. I i . Ct. Angående utlåningar från Bnnquen
å Guld och Silfver, Metaller eller andra varor.
Bihang lill Rikt. Sl. Riol, i$2J Cu Saini. i\.o 19
18a Banco-Utskottets Betånkandent
Bil■ Bit. U. Angående Fastighets- ' och
Odlings- Lån.
Bil. Lit. T. Angående anslagen för Jern»
Contoiret och Manufactur Disconten
Bil. Lit. K. Angående en föreslagen Hypotheques-inrättning
för fastigheters beläning.
Såsom upplysande särskilde uti detta Betänkande
innefattade omständigheter, bifogas dervid,
utom de till Bilagorne Lit. A och C. hörande
Tabeller, hvilka deruti äro särskildt åberopade,
äfven föl Ijande; nernhn:
Tab. JV.o i. Calcule öfver Banquens inkomster
och utgifter år 1823, med de förändringar
uti Sedelstockens belopp, som deraf uppkomma.
Tab. No 2- Calcule, rörande sättet hvarpå.,
i öfverensstämmelse med de i öfrigt föreslagne
besluten, Banco och Riksgälds Sedelstocken sammanlagd
bibehålies vid ungefärligt belopp af 30
millioner P>:dr R:co.
Tab. N.-o 3. Beräkning af medeltalet, hvartill
de från Rikets Ständers Banque utgifne lån
emot panr af Exportable effecter och Fahlu Bergslags
Koppar uppgått, enligt Boksluten från och.
med år 1817 till och med år 1822.
Tab, N:o 4. Calcule öfver Bmquens inkomster
samt dispositionerne deraf för åren från
ock med 1824 till och med 1828.
Flere Ledamöters skiljacktiga meningar, i af.
seende på de, så väl uti detta Betänkande, som
uti de bilagde Lhlåtanderne, förekommande ämnen
bifogas ; och allt varder Rikets Högloft.
Ständer upplysta pröfning vördsamligen un*
dertilälldt. Stockholm den 22 Junii 1823.
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtanden. i
(N:o si.) Bil. Litt. A.
Stats- oc/i Banko-Utskottens Utlåtande, angående
Rikets Ständers Banques närvarande
ställning samt bestämmande af förhållandet
emellan Banquens Sedlar och Silfvermatt.
nr. .
J- ill följe af Riks-Ståndens sammanstämmande
Beslut hafva fullständige uppgifter, rörande
beskaffenheten af Rikets Ständers Banques
tillgångar och skulder, af alla slag, redan blifvit
Rikets Högl. Ständer af Banco-Utskottet
förelagde; och, då förenade Utskotten nu gå
att framställa de resullater, hvartill Utskotten
funnit den sålunda ådagalagde nu varande ställningen
föranleda, få Utskotten dessa uppgifter
till alla delar åberopa; och kunna ej undgå,
att med tillfredsställelse erkänna den betydligen
förmonligare belägenhet, hvaruti Utskotten
befinna sig, i jemnförelse nied de Utskotts,
hvilka vid förledne Riksdagar handlagt
samma vigtiga ämnen, derigenom alt yttranderne
derom icke vidare behöfva inskränkas
inom de trånga gransor, hvilka tillförene
varit orubbligen föreskrefne, genom den antagne
förklaringen öfver hvad som, i hänseende
till den Utskotten förelagde edgång, borde
anses innefattadt bland de delar af Bancoverket,
hvilkas upptäckande kunde förorsaka
Banquen eller Riket skada och miss-Credit.
Vid fästad uppmärksamhet å uppgifterne,
rörande Banquens ställning vid slutet af år
Bihang ttU Riks-Ständtns Prot, 1823, 6;/é Samt, Bil. till
Memor. N:o 30. '
Jt Stats- och Banko-Utskotuns Utlatau/leril
1822, aflemnade till Rikets Höglofl. Ständer,'
genom den Banco-Utskottets Betänkande N:o
15 åtföljande Tab. 3, och dess jemnförande
med den i anledning deraf upprättade Calcul,
som nu härlios aflemnas , förmoda Utskotten
det skola nogsamt kunna inses, att Banquens
nu bokförda Capital-öfverskott till betydlig
del utgöres af sådane bland tillgångarne
upptagne fordringar, hvilka, i frågan om
deras möjliga återbetalning, skola, vid närmare
pröfning af deras beskaffenhet, finnas
ega föga eller intet värde; och dessutom äfven
motsvaras af den förbindelse, hvilken,
lika med dess egne skulder, enligt Riksens
Ständers beslut, tillhör Banquen att godtgöra,
eller inlösen af de utelöpande RiksgäldsContoirets
Credit-Sedlar. Det visar sig deremot
lika tydligt, att, genom det enkla antagandet,
att äfven det Silfver Banquen eger,
får beräknas till samma värde, som för denna
vara eljest inom landet i närvarande ögonblick
gäller, uppstår ett helt olika förhållande,
och de fordringar, som hittills i Banquens räkenskaper
uppförts, såsom sådane, utan att innebära
någon verkelig tillgång, kunna afdragas
och afsättas såsom säkre, samt Banquens
förbindelser rörande Riksgälds-Contoirets Sedlars
inlösen verkställas, utan att Capital-öfverskottet
derigenom så medtages, att det icke i
alla fall öfverstiger Banquens återstående fordran
af Stats-Verket.
Ett annat betydligt missförhållande, af
lika stort, om ej större, inflytande på JBanco?
Stats- cch Banko-Utskottens Utlåtanden. ur
Sedelrnynlets Silfver värde, befinnes ock derigenom
ådagalagdt, nemligen det emellan summan
af Ban.quens förbindelser, Ursprungligen
ställde att betalas med reelt mynt, och den
tillgång uppå sädant, som för närvarande finnes,
icke allenast da bada delarne beräknas
efter det norninaia belopp, som de ännu hafva
med hvarandra uti Banquerts Hakenskaper
gemensamt, utan äfven då den sednare anses
motsvara ett efter silfrets itu varande värde
beräknadt högre belopp; Och är det förnämligast
insigten af detta missförhållande, som,
i förenirig med de i öfrigt anförde orsaker,
föranledt Utskotten att afstyrka ett omedelbart
företagande af Banco-Sedlarnes realisation; men
i afseende på bestämmandet af det egentliga
värde, som, i reel valuta beräknadt, kan anses
tillhöra Banquens utgifne Sedlar, har förekommit,
att vid anställd votering inom Utskotten
2:ne Stånd förenat sig derom, att ett dylikt
nu skedt bestämmande äfven borde tjena till
grund för den framdeles företagande utvexling
af reelt mynt, för hvilken beredande anstalter
nu blifva fogade; och tvärine Stånd
deremot ansett icke något annat förhållande
emellan Speciemynt och Sedlar böra vid denna
Riksdag fastställas, än det, hvarefter Banquen
kommer att till nästa Riksdag invexla
ädla metaller emot sitt eget sedelmynt.
I afseende åter å grunden, som må antagas
för bestämmande af det värde å BancoSedlar,
hvarefter utvexling af reelt mynt nu
iv Stats- och Banko-Utsfiottens Utlatandeii
genast skulle ske, och jemväl utvexling deraf
framdeles lomme att företagas, i händelse den
mening, enligt hvilken beslut härom äfvenledes
nu borde fattas, skulle af Rikets Ständer
godkännas; Sä ock då Speciemyntet nu
icke är inom landet gångbart, eller uti penninge-liqvider
såsom mynt användes, hvarigenom
ett allmänt kändt förhållande mellan
Banquens Sedlar och Speciemynt kunde hafva
uppkommit, utmärkt med hvad man i allmän-!
het kallar agio, utan deremot under närvarande
förhållanden silfret inom landet endast
såsom vara eger värde, och i likhet med andra
varor stiger eller faller i pris, i mån af
tillgång och behof; hafva Utskotten ansett, att
Banco-Sedelns värde nu endast kan mätas i
män af dess förhållande till utländskt mynt, af
hvilket silfverpriset inom landet jemväl är till en
hufvudsaklig del beroende.
Det utländska myntslag, som i sednare
tider synts ega det minst ombytliga varde
och hvars beräkningar närmast öfverensstämma
med det Svenska Specie-myntet, är R:dr Hamburger
Banco, och Utskotten hafva således antagit
priset derå uti Banco-Sedlar såsom ledning
för sitt omdöme i detta ämne.
Medel-Coursen på Hamburg har den sednare
tiden omvexlat mellan 12a och 130 sk.
uti Svenska Banco-sedlar, och Svenska SpecieRiksdaierns
förhållande till den myntsort, sorn
vanligen benämnes med R;dr Hamburger-Banco,
är såsom 48 till 47/3*.
Stats- och Banko-Utskottens Utlatanden. v
Vid bestämmandet, i afseende harpa, af
grunden för jerriförelsen emellan Sveriges
lagliga Silfver-Riksdaler och Banquens Sedelmynt
, hafva Utskotten likväl funnit det vara
af stor betydenhet för lättheten af alla beräkningar,
att något tal antages, sådant, att afdelningarne
af Svenska Myntet, efter Myntordningen,
kunna blifva svarande emöt något visst
Riksdalers- eller skillings-tal, som, genom sammanräknande
eller utbyte af förut gångbara
sedlar, kunnat och än ytterligare kan betalas;
Och för detta ändamål hafva Utskotten icke
funnit något annat så lämpligt som ettdera af
de bägge talen, 120 eller 1 s8 sk., i förhållande
till en Riksdaler Specie. Af dessa tal hafva
åter Utskotten ansett det sistnämnde vara
det, som fullkomligast uppfyller ändamålet, och
mest närmar sig det närvarande förhållandets
beräkning efter coursen. Det obetydligen högre
belopp, som detta tal utvisar öfver det
enligt nuvarande coursen beräknade, bör,
enligt Utskottens tanka , anses motsvaradt af
de kostnader, som skulle blifva oundvikliga
vid Hamburger-myntets hitförande, och således
kunna anses öka vexelpriset derpå, om vid
Vexel-transactionerne fråga vore om verkligt
mynt, icke blott om transport af deruti beräknade
fordringar. Utskotten föreslå alltså, att
värdet ii en Riksdaler Svenskt Specie-mynt mil,
för dess invexling till Banquen emot sedlar, bestämmas
till 128 sk.j ankommandes i öfrigt på
Rikets Ständers beslut, i anledning af den i
Utskottens hufvudsakliga Betänkande rörande
vi Stats- och -Banko-Utskottens Utldtanden.
Finance-Regleringen gjorde alternativa, framställning,
huruvida detta värde md komma art
blifva gällande, äfven vid en framdeles skeende
utvexling af reelt mynt. Och varder så det ena
sorn det andra, tillika med de olika tankar åtskilige
Ledamöter yttrat, Rikets Höglofl. Ständers
upplysta pröfning vördsamlingen underställdt.
(N:ö 22.) Bil. Litt. B.
Stats- och jBanco-Utskolteris Utlåtande, angående
uppköp och invexling af rnyntbara Metaller
till Jiiitcts Ständers Banque, samt framdeles
skeende utvexling af reelt mynt.
F^ör att meri säkerhet sätta Banquen i stånd, att
framdeles företaga sine utgifne sedlars inlösen
med Speciemynt, hafva Utskotten, uti deras hufvudsakliga
Betänkande, föreslagit, att en viss
summa af Kartquens årliga inkomster mätte afsätlas
, att derföre inköpa myntbara Metaller;
och ehuiu det icke förr, an vid den slutliga
regleringen , som hör ske i följd af de beslut
Riksens Ständer i financiella ämnen fatta, kati
bestämmas, hvilken den högsta summa må blifva,
som till vinnande af ett så angeläget ändamål
kan användas, hafva Utskotten trott sig
böra bestämdt föreslå del belopp, hvilket Utskotten
anse vara det minsta, som härtill bör
anslås, så framt ändamålet, ett återvunnet förtroende
till Rikets penningeverk, derigenom
skall i någon män kunna vinnas.
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtanden. vn
Utskotten få således till Riksens Ständers
bifall hemställa: att en summa af 266,666 R.-dr
3 2 sk. Banco Transportsedlar må af Rikets
Ständers Banques inkomster ärligen af sältas, för
att derföre uppköpa myntbara metaller till ökande
af Banquens behållningar deraf.
Sättet och villkoren för uppköpets verkställande,
tillhörer det Banco-Utskottet, att, såsom
reglementariska föreskrifter för Herrar
Banco-Fullmägtige till Rikets Ständers bifall
föreslå; och Utskotten hafva således ansett sig
nu icke ega att framställa några bestämda förslag,
hvarken om det pris, sorn vid myntbara
metallers uppköp högst må beräknas, eller om
det förhållande, som dervid i öfrigt må iakttagas.
Till följd af hvad nu blifvit föreslagit,
anse Utskotten, att något Creditiv till uppköp
af myntbara metaller nu ej mera erfordras;
utan hemställa Utskotten, att det Creditiv, sorn
i sådant afseende af 1818 års Ständer anvisades
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition intill
denna Riksdag, således nu må upphöra.
Invexling af myntbara metaller för Banquens
räkning, emot utgifvande af nya sedlar,
efter det förhållande, som Rikets Ständer nu
finna skäl att fastställa, har dessutom af Utskotten
ansetts böra ega rum, ej allenast i
ändamål att derigenom bereda ny styrka och
tillväxt åt Bankens förråd deraf, och till större
förrnonlighet uppbringa förhållandet emellan
detta och beloppet af Banquens sedlar, utan
ock för att afböja en af de väsentligaste ola
-
viii Stats- och Banio-UtsRottehs Ullllandent
genheter, hvilka härledt sig af Banquens upphörande
med sina functionersasorn vexelbanque,
eller den omständighet, att enskild mans förkofran,
vunnen i fremmande länder, genom
afsättning af inrikes producter, arbetsförtjenst,
arf eller tillfällige händelser, icke kan, under
form af reelt mynt hitförflyttad, ökaCapitalet
af de inom landet brukliga rörelsemedel; utan
måste, för att härstädes kunna lända till någon
verkelig nytta, förvandlas uti utländska producter,
som blifva hitförde, att emot det gängse
sedelmyntet försäljas; hvarigenom orsakas
att ett betydligt större belopp af utländska
varor, ofta blifva införde, än som skulle ske,
om fordringar hos utlänningen på annat sätt
kunde till användbarhet inom landet indragas;
och då Svensk mans genom utländska förhållanden
ökade förmögenhet således icke annorlunda
kan komma honom uti dess Fädernesland
till godo, än genom minskning af det
Capital, som förr tillhört någon annan medborgare;
har verkan deraf icke kunnat blifva
annar) än blott omsättning af enskild inländsk
förmögenhet, aldrig en egentlig tillväxt uti
national-välmåga.
Hvad som vid denna invexling af myntbara
metaller bör iakttagas, vid beräkningen
af deras förhållanden sins emellan, och till
det Svenska lagliga Silfvermyntet, i afseende
hvarpå sedelmyntets värde är faststäldt, torde
Bnnco-Utskoltet, i händelse Rikets Ständer
gilla byad de förenade Utskotten i detta afseende
tiu föreslagit, fa ytterligare föreslå, så
-
Stals- och Banko-Utskottens Utlåtanden. ix
som hörande till de föreskrifter, rörande Banco-verkets
administration , som för Rikets Ständers
Fullmägtige i Banquen innan Riksdagens
slut komma att meddelas.
Fråga har äfven uppstått, om rättighet för
dem, hvilka på förenämnde sätt uti Banquen inlemnat
silfver, att det samma, enligt deröfver särskildt
förde räkningar, åter uttaga, emot återställande
af de Banco-sedlar de bekommit; Och förenade
Utskotten hafva väl funnit, det en sådan
tillåtelse skulle i betydlig mån föröka anledningarne
för enskildte, att af den medgifna insättningen
i Banquen sig begagna, och försätta utsigten,
att anstalten icke komme att förblifva
utan all påföljd, nära en- fullkomlig visshet;
men å andra sidan har dervid förekommit: att
det, under dylika vilkor, insatte guldet eller
silfret, hvars återutlernnande när som hälst
kunde påfordras, icke vore att anse annorlunda,
än såsom allenast tillförvar emottaget under
Banquens gamla egenskap af DepositionsBanque,
och att således deraf ingalunda kunde
påräknas någon verklig förstärkning för Banquens
egen fond af reel valuta, genom hvars
förbättrade förhållande till massan af dess
skuldförbindelser, ett annalkande till möjligheten
af dessas fullkomliga uppfyllande, genom
utvexling af reelt mynt, varit afsedt; att ett sålunda
åstad kommet återställande af Banquens ursprungliga
functioner, såsom depositions-Banque,
utan åtskilnad, i gångbarhet eller nndTG egenskaper,
emellan de nya depositions-Attesterne
och de förut gängse Banco-sedlarne, hvilka
x Stats- och Banko-Utskottens Utlåtanden.
icke anvisa på någon verklig valuta till bestämdt
belopp, icke skulle annorlunda bidraga
till ett stadigt bibehållande af myntvärdet,
och en deraf följande säkerhet uti enskilde
transactioner man och man emellan, än blott
till särskild förmån för dem, hvilka voro i
tillfälle att använda en rörlig förmögenhet
till verkställandet af den depositions-operation,
hvarigenom de beredde sig sjelfva enskild trygghet
under den allmänna villervallan, och måhända
äfven någon gång kunde ernå en betydlig
vinst på andras bekostnad; att den lätt
disponibla capitalförmögenheten derigenom erliölle
en ännu mer ökad förmånlighet framför
den på ett eller annat sätt fästade, af eljest
enahanda värde, hvilkens egare icke vore
i tillfälle att begagna samma sätt att trygga
endast sig, som Capitalisten, utan tvärtom
kunde blifva utsatt för att nödgas hålla den
sednare tillhanda de medel för verkställandet
af denna operation, hvilka förut varit i nyttige
näringsgrenar begagnade, och, om de
än sedan dertill återvända, likväl aldrig fullkomligt
kunna ersätta den afsaknad de, en
gång derifrån dragne, orsakat; och att, om till
undvikande af en dylik omsättning af de mot
myntväidets förändringar oförsäkrade Capitalfordringar
till försäkrade, sedan valuta derföre,
under form af myntbar metall, inkommit
i Banquen, den utväg skulle blifva vidtagen,
att låntagaren erkände sig skyldig ersätta den
förlust, sorn genom försummandet deraf kunde
uppstå, vore derigenom tillfälle lemnadt och
Stats- och Banio-Utskottens Utlatanden. xr
anledning gifven till mångfaldiga transactioner,
hvarvid skäl vore att befara, att endast den
parts interesse, som hade alla fördelarne på
sin sida, blefve behörigen iakttaget; Med afseende
å hvilket allt, och då dessutom en dylik
rättighets begagnande, till så stor del som
kan vara rådligt, att den ännu upplåta, redan
finnes vara medgifvet, genom de lån Banquen
emot guld- och silfverpant utlemnar, otn värdet
dervid varder i rigtigt förhållande beräknadt,
endast med den skilnad, att en mindre
betydlig ränta nu, för den egentliga depositions-formånen,
erlägges; hafva Utskotten icke
ansett sig böra tillstyrka någon annan utvexling
fran Banquens redan egande, eller framdeles
erhållande, réela fond, än den som hittills
varit för mindre summor tillåten, uppå
reqvisition af personer inom det Kongl. Huset,
eller för särskildta Verk och inrättningar,
förr än, efter hvad härefter kommer att anföras,
fonden kommit i det skick, att en fullkomlig
realisation af Banquens sedlar kan anses
böra företagas.
För det närvarande, och innan det visat
sig hvad stadga uti allmänna penningeväsendet
må vara att vänta, af de beslut i detta
ämne Rikets Ständer vid denna Riksdag fatta,
kan dock svårligen någon bestämd föreskrift
lemnäs om tiden, då en allman utvexling af
Specie-mynt emot Bankens sedlar må företagas.
— Skulle det lyckas, att öfvertyga innehafvarne
af Banquens sedlar derom, att Banquen,
äfven utöfver dess i hvalfvén befintlige
iii Sia/s- och Banko-ZJlskotlens Utlåtanden.
tillgå ngar i reelt mynt, eger förmåga att infria
sine sedlar, är behofvet af réela fondens
ökande rnindie, än som erfordras under ett
fortsatt misstroende lill Banquens solidité. Således
kan i ena fallet utvexlingen företagas
ined mindre tillgång för ögonblicket, än i det
andra. Men då det synes angeläget, att nu
bestämma den yttersta tidepunkt, då man i
alla händelser anser en allmän utvexling af
reelt mynt utan våda kunna företagas, på det
att all den trygghet närvarande omständigheter
medgifva, må kunna lemnäs derföre, att en
allmän utvexling ovillkorligen skall i framtiden
företagas, anse sig Utskotten böra föreslå:
nit deri tidepnnkt då Banquens tillgångar
uti metallisk valuta blifvit Ökade till det belopp,
att de till f:delar svara emot Banquens utelöpande
sedlar, kammer att anses såsom den yttersta,
hvartill allmän utvexling af reelt mynt må uppskjutas.
Så väl af den tillförordnade Finance-Committéens
betänkanden, sorn af flere andra Utskotten
tillhandakomne motioner och handlingar,
hafva Utskotten funnit, att, uti alla de
fall, der fråga varit om det förtroende till det
allmänna penningeväsendets fasthet och orubblighet,
hvarpå säkerheten emot ett vacklande
värde å det representativa myntet alltid måste
vara ytterst beroende, en hufvudsaklig uppmärksamhet
varit fästad uppå den egenskapen
hos Svenska Riks-Banquen , och det Sedelmynt
sorn af den. utställes, att detta sednare, till
Stata- och Banko-Uiskottens Utlåtanden', xiii
idess belopp, dess hypotbeker för utgifning
eller anledningar till indragning, och dess
till vissa bestämda rigtningar inskränkta användande
uti inrikes eller utrikes rörelsen,
bestämmes endast och odeladt genom de beslut,
som fattas af Rikets Ständer, hvilka ej
oftare än hvart femte är sammanträda, och ofta
behandlat frågorne, om ändringar i penningeväsendet,
i sammanhang med dem, om
fyllande af Stats-Inrättningarnes behof, och
om de medel, som ansetts nödige för att förekomma
ett befaradt aftagande , eller befrämja
ett möjligt tilltagande, i National-välmåga; så
att Rikets alla penningeförhållanden egentligen
skulle kunna anses hafva blifvit beroende af
Rikets ögonblickliga inre eller yttre ställningar
, och af dess Ständers tillfälliga asigter.’
Och har , för afhjelpande af denna betydliga
olägenhet, blifvit föreslaget, dels att uti Regeringsformen
borde införas åtslillige nya eller
förändrade stadganden härom, dels att, genom
i öfrigt vidtagne författningar eller anstalter,
gifva någon större garantie för Bancoverkets
förvaltning efter mera oföränderliga
grunder, och, i afseende på Banquens Sedelmynt
, undanrödja åtminstone de orsaker till
dess vacklande värde, som härflutit af hastiga
ombyten i de grundsatser , hvilka i afseende
på dess utgifvantle eller indragning blifvit
följde.
Utskotten, som till noga öfvervägande förehaft
äfven detta granlaga ämne, hafva för
sin del först funnit, det icke kunna tillkom^
xiv Stats- och Banio-Utskottens Utlåtanden.
ma Utskotten, alt, rörande nyttan eller nödvändigheten
af ett tillagdt eller ändradt stadgande
i grundlagen, till Rikets Ständers Plena
afgifva något utlåtande; enär, enligt samma
grundlag, dylika frågor inom Riks-Stånden
icke få väckas eller förekomma annorlunda,
än efter det Constitutions-Utskottet, antingen
yttrat sig öfver en af Kongl. Maj:t aflåten
Nådig proposition, eller ock, dels sjelfmant,
dels uppå af enskild Riksdagsman omedelbarligen
hos Utskottet skedd anmälan, gjort framställning
i dessa ämnen; Och beträffande derefter
de författningar och anstalter, som i öfrigt
för det uppgifne ändamålet, hvars vigt
Utskotten fullkomligen insett, skulle kunna
vidtagas; hafva Utskotten, i den öfvertygelse,
att yttersta garantien för orubbligheten af så
det ena, sorn det andra, förhållandet inom ett
samhälle, ytterst måste hvila på beskaffenhelen
af dess grundlag, och ett noggrannt fullgörande
deraf, samt, såsom hvilande derpå, äfven
förnämligast bero af den högsta Lagstiftande
magt , som gifvit grundlagen och bestämmer
sättet för dess efterföljd, icke ansett den allmänna
säkerheten, i afseende på uppfyllandet
af Rikets Ständers Banques förbindelser, och
rätta värdet af det slags mynt dess Sedlar utgöra,
kunna, genom någon nu vidtagen särskild
författning eller annan anstalt, sorn af
Rikets Ständers förordnanden beror, tryggas i
vidsträcktare mån, än sådant redan finnes vara
skedt, genom Regeringsformens innehåll,
enär den uti 74 §. ställt Banquen under Ri
-
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtanden, xv
kets Ständers egen garantie och vard , och i
den i6:de uppdragit åt Konungen att rätt och
sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt
hindra och förbjuda.
Hvad Utskotten nu uti det ena och andra
hänseendet anfört och föreslagit varder, jemte
åtskillige ledamöters skiljaktige meningar, härigenom
nu Rikets Högloft- Ständers ompröfvande
vördsamligen understäldt.
(N:o 23.) >" Bil. Litt. C.
Stats-och Banko-Utskottens Utlärande angående
Rikets Ständers Kiksgälds-Contoirs ställning,
och inlösen af dess Credit-Sedlar.
R-ikets Ständers Riksgälds-Contoirs Creditsedlar,
hvilka 1792 förklarades skola vara Rikets
penningerörelse - Capital , utgjorde ock,
ehuru med ett ofta betydligen vacklande värde
emot Banco-sedlar, hvilka då. ännu bibehöllos
vid sin ursprungliga enlighet med speciemyntet,
under det förflutna århundradets sista
tiotal af år, den största andelen af de i landet
gångbara myntrepresentativer. Genom beslutet
om dessa Credit-sedlars realisation eller
utbyte emot Banco-sedlar, efter ett visst förhållande
, som vid 1800 års Riksdag fattades,
och år 1803 verkstäldes , upphörde de att utgöra
ett eget sedelmynt , och fortforo endast
att vara gängse såsom en särskildt art af Kanquens.
Utgifvandet af nya Riksgälds-sedlar ,
utöfver hvad allmänhetens vexlingsbeliof af
8cvr Stats- och jBanlo-Utskottens Utl&tandtn.
smärre sådana erfordrade, förblef ock , ifrån
det realisationen tog sin början, inställdt, intill
dess Rikets Ständer vid 1812 års Riksdag
anvisade särskilde summor, utgörande
tillsammans 4 Millioner R:dr Banco, att betalas
från Riksgalds-Contoiret uti nya Creditsedlar,
hvilka ytterligare år 181 <j ökades med
600,000 R:dr Banco. Detta oaktadt fortfor dock
Riksgälds-sedlarnes utbyte emot Banco-sedlar,
enligt den stadgade realisations-grunden, och
den Riksgalds-Contoiret tillagde discont~rättighet
från Banquen , dels till bestridande af
de detsamma i öfrigt förelagde utbetalningar ,
dels till inlösen af Credit-sedlar, ökades i den
män, som dessa sednares utgifvande föreskrefs,
sluteligen år 1815 till ett såvida obegränsadt
belopp, att hvad som till Credit-sedlars inlösen
tarfvades , utöfver det ordinaira Discontbiträdet
af 2 Millioner R:dr, borde, efter uppgift
af behofvet, från Banquen meddelas; hvilket
ytterligare år 1818 laststäldes, under förbehåll,
att dispositioner på extra discontbiträdet
icke skulle ske i annat förhållande, än att
Credit-sedlar till ett deremot svarande belopp
infriades; äfvensom nya Credit-sedlar icke
skulle vidare, utom för hvad som disponerades
å det mindre Credivet, som borde Kongl.
Maj:t tillhandahållas, få blifva utgifne till större
belopp, än som var utelöpande vid 1814
års slut. En förminskning af Riksgälds-Contoirets
Credit-sedelstock har, sedan den tiden,
nödvändigt medfört en förökning af dess
discont
-
