# ID: svediakorp-gov1876
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 33,581
# sentences: 947
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bevillnings-Utskottets Betänkanclen. 143
Litt. D.
Formulair till Debet-Sedel.
Fol. För År 18
Debet.
p
C
O
Banco.
Credit.
Banco.
Ordinarie-Ränta
Mantäls-penningar .
Lagmans- och Hä-  radshöfd.-Ränta .
Ljeknc-penningar .
Ourlius-Mcdei
Brännvins-afgift för
Hemman ♦ «
D:o för Panne-  rymden ....
Bevillning:
Efter. I Art. å 44 sk.
— å 22 sk.
Efter II Art. för Per-  soner
— — för Egendom
för Rörelse
Rusttjenst - Bevill-  ning. . . . ♦ ,
Rotefrihets-afgift .
För Dcbet-Sedeln .
t
Summa
Anmärhi. Ordinarie-Räntan, sora i särskilde Län uti
olika Persedlar utgår, bor på baksidan af Debet - Sedlen
specificeras till hvarje persedel och priset derå efter Markegång
utsättas, enligt Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär
1766 §. 5, samt Kongl. Resolution d. 4 Decemb. 1794.
Alla särskilda Afgiftcr som kunna Hemman påföras, böra
äfven i Dcbet-Sedeln utsättas, så att endast en sådan föråret
åt hvarje betalande meddelas: enligt Bevillnings-Stadgans
3 Art, 3 §. 22 Mom.
i44
Bevillnings-Ut skottets
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens
Höglofl. Ständers Bevillnings - Utskott
den 15 Nov. 1823-
S. D. Emot Utskottets Beslut, till svar å de
inom Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde anmärkningar
, vid Utskottets Förslag tili Bevillning
af Skepps-Redare, genom en bestämd afgift
för hvarje egande Läst, och hvarmedelst detta
Förslag utan någon ändring blifvit vidhållet,
reserverade sig Herrar Huldt och Danielsson,
den förre under åberopande af sin
förut afgifne, Utskottets Betänkande till Riksens
Höglofl. Ständer bifogade, Reservation,
samt i afseende på afgiftens bestämmande till
olika belopp för Fartyg från särskilde platser,
Herr Ståhle. Ut Supra.
Ex Prolocollo
Clas Lewin,
N:o 59.
Ankom d. i5 Nov. 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Memorial, med Förslag
till Reglementariska föreskrifter vid
den föreslagna och till en del gillade
Tariffen för Tull-Bevillningens
be
-
Betänkanden.
i45
beräkning å inkommande och utgående
varor.
Ehuru Bevillnings- samt Allmänna Besvärsocli
Ekonomi-Utskotten, hvilka lill gemensam
granskning iorehaft de, för uppgifter till, samt
beräkningen, debiteringen och utgörandet af
Tull-Be v illningen å inkommande och utgående
varor, gifne Reglementariska föreskrifter,
sorn under benämning af "underrättelse otu
hvad i öfrigt iakttagas hör” finnas fogade vid
Kongl. Maj:ts Taxor, hvarefter Sjö-Tullen å
inkommande och utgående varor skall beräknas
och erläggas, för de förra af d. 20 Martii
1816 och för de sednare under den 22 Dec.
1818 haft för afsigt att afbida Riksens Höglofl.
Ständers genom dess Förstärkta .Statsutskott
fattade beslut i afseende på de emellan
Respective Riks-Stånden uppstådde skiljaktigheter,
så vida afgörandet häraf icke allenast
häfver på samma Reglementariska föreskrifter
det närmaste inflytande, utan äfven
gör en §., eller den om värderings-sätten å
inkommande varor alldeles öfverflödig, anse
Utskotten ändock, i betraktande deraf, att
dessa frågors närvarande skick torde förorsaka
en längre tids utdrägt med deras afgörande,
sig böra till Riksens Högloft. Ständers
pröfning Öfverlemna bifogade Förslag till underrättelse
om hvad vid förtullningen af sd
väl inkommande som utgående varor iakttagas
bör.
5 Sami. a ti. * O
i4<3
B ev i lin in gs-Utskottels
Sedan 3:ne af de Respective Riks Stånden
bifallit de framlagde grunderne för ett
friare Idandels-System, jemte en derefter lämpad
Tariff för erläggandet af de, genom Stora
Sjö-Tullen, inflytande Bevillnings-medel, halen
omarbetning af de ofvan omförmäldte underrättelser
varit af nöden. Dervid hafva Utskotten
i allmänhet antagit såsom en regel,
ätt inga andra stadganden böra komma i fråga,
än de som icke finnas i öfverensstämmelse
med de nu antagne grundsatserne. Denna
regel är äfven följd, och lära Riksens Högloft.
Ständer vid en närmare jemnförelse af de förr
gällande och de nu föreslagne föreskrifterne,
derom sjelfva öfvertyga sig. Den förändring
hafva Utskotten likväl, såsom en följd deraf
att Tull-Bevillnings-TarifFen på ett ställe bestämmer
både inkommande, utgående och
Transito-Tullen å varor, vidtagit, att de förr
särskildt med Tull-Taxorne för inkommande
och utgående varor fogade underrättelserne,
blifvit sammanförde, en åtgärd som efter Utskottens
förmodan, skall befordra en större
enhet vid Tull - umgäldernas debitering och
utbetalning.
Särskildt anser Utskotten sig böra fästa
Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet derå,
att: = 6 §. af dessa underrättelser, hvilken
handlar om bestämmandet af värdet å inkommande
varor, är uppsatt i enlighet med det
i detta ämne af 3:ne Riks-Stånd fattade Beslut,
hvaraf således följer, att i händelse
Betänkanden.
147
Vällofl. Borgare-Ståndets derifrån skiljaktiga
mening, som redan är till Höglofl. Förstärkta
Stats-Utskottets afgörande hänsk juten, skulle
Blifva den gällande, denna §. kommer att
liel och hållen utgå, och att i stället likmätigt
18 Voterings-Propositionen i Bevillningsutskottets,
under N:o 49, a flå tne Memorial, i
afseende på de om Tull-Bevillningens utgörande,
Respective Riks-Stånden emellan yppade
skiljaktige meningar, den godkände TullTariffen
bör till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifvas, med anhållan, det täcktes Kongl.
Maj:t, efter nämnde Tariff och med tillämpning
af nu gällande varu-värdén, låta utarbeta
en Taxa, som bestämmer Tull-afgifterne å
inkommande och utgående varor, dels efter
Mått, Mål och Vigt, dels ock efter Varu-värden,
på sätt nu gällande Taxa innehåller.
Emedlertid varder hvad Utskotten så häruti
som i det vidfogade Förslaget liemstält,
med vördnad öfverlemnadt till Riksens Höglofl.
Ständers egen upplysta pröfning; äfven-’
sorn de af åtskillige Ledamöter under öfverläggningen
särskildt yttrade meningar.
Stockholm den 21 Nov. 1823.
Transumt af Protocollet, hållet uti
Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och
148
Tievillnings-Utskottets
Ekonomi-Utskottet den 25 October
1823.
S. D. Uppl ästes ett af Ilöglofl. Utskottens
sammansatte Beredning uppgjordt, så lydande
: Förslag till underrättelse om hvad som
hör iakttagas vid Förtullningen af så väl
inkommande som utgående varor.
4 §. Innehållande att Skepps-umgälderne
till Kongl. Maj:t och Kronan bestå i Lastpenningar,
som betalas i Silfvcr-Specie eller
efter derå gällande Cours, vid hvarje Sjö—
Tulls-Kammare, af Svenska Cravel-Fartyg med
'4 sk. för hvarje Läst, beräknadt efter Svenskt
Mätare-Bref, m.‘ m. bifölls äfven.
Emot detta Utskottens Beslut, reserverade
sig Herr Ehinger, under åberopande af
sin till Utskottens sammansatta BeredningsProtocoll,
den 6 i denna månad, afgifne reservation,
derutinnan blifvit anfördt: ”Att då
i alla öfrige puncter af Förslaget vore stadgadt,
att alla afgifter skulle i Svenska Banco-Sedlar,
hvilka för närvarande är det enda
mynt Sverige eger, erläggas, han för sin del
ej kunde finna skäl, hvarföre ofvannämnda
afgift, såsom undantag från allmänna stadgandet
skulle annorlunda än i Svenska BancoSedlar
beräknassamt
Herr Friherren och Ordföranden, under
anförande, det han ansåg denna afgift origtigt
v
Betähkaiulen.
*4f>
drabba Allmogen för de Klink-Fartyg, med
hvilka den seglar till Utrikes Ort, och det i
ett olika förhållande till egare af andra Fartyg.
Ilvilke Reservationer skulle på begäran,
åtfölja Förslaget till Riksens Högloft. Ständer.
Förslaget
ning och bifölls.
Herr Lenning reserverade sig emot de
delar af detsamma, som strida mot Yälloll.
Borgare-Ståndets fattade Beslut i anledning af
det förut afgifnc Betänkandet, rörande Tullen,
samt anmälte, att samma Stånd ansett
frågan om värdets bestämmande efter Hamburger
eller Svenskt Banco, af beskaffenhet
att böra till Ilöglofl. Förstärkta Stats-Utskottets
afgörande hemskjutas; och skulle denna
reservation, uppå derom gjord anhållan, åtfölja
det nu gillade Förslaget till Riksens
Ilöglofl. Ständer. Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Lewijn,
Förslag
till underrättelser, om hvad som bör
iakttagas vid Förtullningen af så väl
inkommande som utgående varor.
§• i.
Under den i ofvanstående Tariff bestämde
Tull-Bovillning å inkommande och utgående
1 DO
Bevillnings-Utskottets
varor, inbegripes cj mindre den Tull-förhöjning,
sorn enligt Riksens Ilöglofl. Ständers
Beslut, blifvit en del varor ålagd, till ersättning
för den indragne Landt-Tulls-Inkomsten ,
än ock den å Socker, Alun och Tobak, enligt
ofvannämnde Beslut, särskildt faststälde Bevillning;
och är Tullen härå, efter hvad Tariffen
äfven utvisar i jemnförelse dermed
stadgad.
§• 2.
Alla inom Sveriges Rike, så på Cravel
som hel eller half Klink byggde, eller i vederbörlig
ordning hit införde och naturaliserade
större eller mindre Fartyg, som bevisligen
tillhöra Svenska Undersåtare, och med
behörigt Fri-Bref äro försedde, förunnas helfrihet;
i följd hvaraf den uti föregående Tariff
utsatte Tuli beräknas för alla varor, som
med dessa Fartyg till eller ifrån Riket föras,
utan afseende eller skillnad, från hvilken ort
godset hemtas, så framt ej i vissa fall derom
annorlunda finnes särskildt föreskrifvet. Hvad
Utländska Fartyg angår, och de varor med
dem in- och utföras, förändras eller höjes
Tullen, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t,
derom finnér godt stadga, i förhållande till
de förmåner Utländska Magter lemna Svenska
Fartyg och Handlande.
§. 3.
Hvad angår Norrska Fartyg och varor,
länder till efterlefnad, Kongl. Majrts derom
Betänkanden.
151
nu utgifne gällande eller framdeles ulkojnniande
Nådige Författningar.
§• 4-
Skepps-umgälderne till Kongl. Maj:t och
Kronan, bestå i Läst-penningar, som betalas
i Silfver-Specie eller efter den gällande Cours ,
vid hvarje Sjö - Tulls-Kammare, af Svenska
Gravel-Fartyg med 4 sk-» och af Svenska li eidler
half-KlinkFartyg med 6 sk. för hvarje
Läst, beräknadt efter Svenskt Mätare-Bref.
Skepps-umgälderne åter för större eller mindre
Utländska Fartyg, bestämmas af Kongl.
■ Maj:t, enligt de förhållanden, hvartill reciprociteten
eller särskilde conventioner kunna föranleda.
§. 5.
Då för Utländska varor, bevisligen är
erlagd inkommande Tull, betalas vid utskeppningen
en procent af värdet, på sätt nedanstående
§. stadga*.
§. 6.
Vid bestämmande af de varors värde,
hvarefter vissa procent i Tull, i enlighet med
denna Tariff, kommer att erläggas, bör följande
iakttagas:
i Mom. i:o. För alla sådane inkommande
varor, hvilkes värden inom hvarje särskildt
slag icke kunna betydligen böjas eller
Be vi lini ngs-Ut skot tets
sänkas, utan äro af någorlunda likartad beskaifenhét,
t. ex. Socker, Hampa o. d. som
icke i Tariffen äro med V signerade, bör
Kongl. Majrts och Rikets Commerce-Collegium
eller det Ämbets-Yerk, som med de till Handeln
hörande ärender, får närmaste befattning,
hvarje qvartal, så val af Svenska Consuierne
infordra Pris-Couranter, som ock af
Mäklarne i Stockholm och Götheborg, vid
samma tid inhemta, under Eds pligt lemnade
uppgifter på försäljnings-prisen å partivis föryttrade
oförtullade Utländska Varor.
2:0. Af dessa uppgifter, jemte af Consulerne
insände, i Svenska Banco-Sedlar uträknade
Pris-Couranter, kommer sedermera
af ofvannämnde Styrelse - Verk att uträknas
och fastställas ett medelvärde, till grund för
den Tull-Procent, som, under påföljande året,
böra erläggas för alla de varor, för hvilka
den kan på detta sätt bestämmas; hvarförutan
samma Ambets-Verk äfven böra afConsulerne
och Mäklarne fordra classification å
de varor, hvarå värdet kan sins emellan variera,
såsom Caffe af olika slag, Virginia,
samt Marylands Tobaksblader m. m.
3:o. Men å alla sådane varor, hvilka finnas
med bokstafven Ubitrnärkte, äfvensom de,
hvilka icke finnas i Tull-Tariffen nämnde,
skall hvar och en som sådane angifver lill
förtulining, genast till Tull-bevakningen aflemna
-
Betänkanden.
*53
na märkrulla, manifest och derjemte specifik
förteckning, med utsättande af det värde varorna
i Svensk Hamn eller å Lossnings-orten
ega, hvarpå, j händelse varorne med resande
införas, och då uppgå lill högst 5oo R:d.
Banco, Tull-Procénten derefter erlägges, så
framt Tull-Betjeningen med det åsatte värdet
åtnöjes, egande, i annat fall lösnings-rätt till
godset emot det uppgifne värdet med i o procents
tillökning, jemte ersättning för fraktomkostnader
och försäkrings-afgift. Skolande
varorne sedermera för Tull-Betjeningens räkning,
efter föregången allmän kungörelse, å
Öppen Auction försäljas, med skyldighet för
köparen, att, efter auctions-prisets belopp särskildt
erlägga Sjötulls-afgifterne.
4:o. Om Varorna tillhöra Handlande och
deras Betjening, eller ock, om de af resande
medförde, i värde öfverstiga 5oo R:d. Banco,
Ror alltid värdering förrättas af en Magistratsperson,
samt 3:ne Gode Män, hvilka anses ega
kännedom om tillverkningen af sådane varor
som de ifrågavarande.
■5:o. Åligger det Städernas TaxeringsCommitteer
att hvarje år utvälja ett efter Stadens
storlek lämpadt tillräckligt antal Värderingsman,
bland hvilka Magistraten vid hvarje
tillfälle tillkallar arne, som tili värderingen
anses mest skicklige; hörandes så väl ofvanbemälde
Magistrats-person, den der vid förrättlo
*
254
Bevillnings-Ut skottets
ningen förer ordet, som Värderingsmännen af
Godsegaren åtnjuta dagtractamente, enligt Författniugarne,
och värderingen ske i Tull-bevakningens
närvaro, utan att det af egaren
sjelf åsatte värde får understigas.
6:0. Skulle någondera parten ej åt värderingen
nöjas, afgöres frågan genom en af
4 personer bestående Jury, hvartill Varu-egaren
utser tvänne och Tull-Bevakningen tvänne
Ledamöter, hvilka tillsamman utom sig
utvälja en Ordförande, eller om de ej derom
förenas, genom lottning, sorn eger rösträttighet,
då målet, efter aflagd Ed, sålunda afgöres:
att Juryn för hvarje Artikel, öfver
hvars värde klagan är förd med Ja eller Nej
besvarar frågan om värderingens rigtighet;
hvarefter för alla de varor å hvilka Juryn
godkändt Yärderingsmännens beslut, frågan
anses utan apell afgjord ; men å de varor deremot
, hvarå det genom Värderingsmännen
åsatte värde blifvit genom Juryns nekande
ogilladt, kommer offentelig auction, genom
Magistratens försorg, genast att kungöras, så
väl i den Stad der varorne äro införde, som
äfven i Stockholms och Götheborgs Tidningar,
med bestämmande af en viss auctionsdag
, till minst i4 dagars tid efter kungörelsens
sista införande, och böra varorna under
tiden uppläggas under Egarens och Tull-Bevakningens
gemensamma vård.
7:0. Yid auctionen försäljas hela styclen,
Balar, Amar och Fat, eller alltid ettså
Setänkanden,
*55
kalladt Colli eller Band, och erlägges betalningen
genast, eller sidst inom i4 dagar, i
hvilket fall den derföre stälda Borgen hör af
Magistraten godkännas.
8:0. Efter Auctions-priset utgöres Tullen
af inroparen, men likväl aldrig under det af
Importeuren sjelf åsatte värde ; och njuter den
förre äfven lika rätt, i afseende på Creditupplag,
då det således bestämda Tull-värdet
förut bör antecknas.
q:o. Fabriks-Idkare vare tillåtet, att sjelfve
tillstädeskomma, eller ock i hvarje Stad
utse ett eller tvenne ombud, med rättighet
att, efter erhållen kallelse från Tull-bevakningen,
vid värderingen deras rätt bevaka,
samt så framt dessa eller ock Fabrikörerne
sjelfve ej åt värdet nöjas, då på samma sätt
som Tull-betjeningen klandra värderingen och
draga den under pröfning af Jury.
10:0. Såsom uppmuntran att bevaka Statens
fördel, tillkommer Tull-betjeningen 25
procent af den högre Tull, som efter Auctionspriset
erhålles, utöfver det af Egaren och
Värderingsmännen uppgifne värde.
11 ?o. Å. all Spannemål sker värdering
efter Riks-Markegången.
2 Mom. I afseende på utgående varor,
skola så väl Mäklarne i Stockholm och Götheborg,
som Handels - Societeterne i Rikets
«5 6
Bcvillnings-Utskottets
Stapel - Städer, under Eds pligt, qvartaliter
uppgifva Pris-Couranter för alla Svenska varor,
som från hvarje Stad exporteras, enligt
hvilka Pris-Couranter, Handels-Styrelsen för
tillkommande året, bestämmer det värde , hvarefter
Tullen å dylika varor skall utgå.
§• 7 •
Alla, sk väl inkommande som utgående
varor, hvilka uti denna Tariff möjligen kunna
vara förbigångne, beläggas med Tull af
varu-värdet, till det belopp, som närmast öf*
verensstämmer med det för varor af enahanda
slag eller beskaffenhet i Tariffen utsatte;
och bestämmes Tull å dvlike varor till nästpåföljande
Riksdag af Kongl. Maj:t, efter det
Förslag Tull-Styrelsen härom i underdånighet
afgifver.
§• 3.
De varor , som ej om bord genom Svenskt
Mått, Mål eller Vigt, kunna till qvantitetcn
bestämmas, transporteras i Kronans Packhus,
för att der mätas eller vägas. Uppå angifven
Inlaga till Tull-Kammaren, erhåller Godsegaren
räkning å den för varorne bestämda Tullen,
efter hvars erläggande han först eger desamma
fritt till försäljning disponera, eller
ock utan Tull på Credit-upplag förvara.
§* 9*
För Silfver , som genom landet transporteras
, betalas Transito-Tull; likväl bör det
-
Betänkanden.
i57
samma inom 6 månader efter införseln, åter
ur Riket förås, eller också vanlig UtförselTull
derföre erläggas.
§• I0-
Alla varor oell persedlar som inkomma
för fremmande Magters i Sverige accrediterade
Ministeriella beskickningar, skola vara till dera.
adresserade, för att kunna anses dem tillhörige,
och för deras eget behof införskrifne.
Dessa varor böra vid inkomsten af Sjö-TullsKammaren
upptagas, uti Tull-specialen specificeras
och Tullen derföre, efter behörigen
åsatt värde, debiteras, hvarefter densamma,
sedan vederbörligt bevis blifvit aflemnadt, att
varorna blifvit af Egaren emottagne, iRäkenskaperne
alföras.
Till vinnande af redighet och förekommande
af missbruk, bör på lika sätt förfaras
med de Utländska varor, som för Kongl.
Maj:ts Idof införskrifvas.
§. ii.
Fartyg här i Riket byggda, som för Utländsk
räkning köpas och utföras, njuta tullfrihet
för de varor, som första gången med
sådane Fartyg utskeppas.
§. 12.
Resevagnar, som af inkommande Utlänningar
nyttjas, förtullas med 20 procent af
värdet, utan att convoy-afgift och Stats-um
-
i 58 Bevillnings-Utskottets
gälder må derföre beräknas och uppbäras;
börande Sjö-Tulls-Kammaren deröfver meddela
Egaren bevis, som innefattar ej allenast förtullnings-bel
öppet, utan ock en kort beskrifning
på åkdonet, hvarigenom detsamma må
kunna igenkännas, derest åkdonet sedermera
af samma person, som det förtullat, inom
natt och år föres åter ur Riket, antingen
från den hamn, dit det inkommit, eller från
hvilken annan sonl heldst, der Sjö-Tulls-Kamxnare
finnes, må Egaren å det ställe, der utförseln
sker, emot förtullnings-bevisets aflemnande,
genast återfå den Tull lian erlagt, så
framt ej något mot samma bevis skulle vara
att anmärka ; och böra tillika dylika åkdon
af Sjö-Tulls-Kammaren å införsel-orten med
en faststäld stämpel förses, hvilken vid utförseln
måste finnas i behåll, så vida den
erlagde Tullen då skall återbekommas.
§. ,3.
Alla varor skola i Tull-Journalerne noga
antecknas till namn, art och beskaffenhet, antal,
Svenskt mått, mål och vigt, äfvensom
värdet derå, samt på lika sätt i persedle-extracten
upptagas.
§•
Den i3:de Tunnan af hvarje Läst insaltadt
Kött och Fisk af alla slag, som bestås
till packning, frikallas från Tull och afgifter
till Städerne.
Betänkanden
§. i5.
Fartyg, inhemskt eller fremmande, som
till större eller mindre del lastadt i Svensk
hamn, vare tillåtet, att i annan Svensk hamn,
der Sjö-Tulls-Kammare är, intaga fyllnad i
sin laddning af sådane varor, hvilkas utförsel
af Kongl. Maj.‘t icke i Nåder förbjudes.
På hvart och ett ställe erlägges Tull-afgifterne
för hvad lastadt blifvit; men Skeppsumgälderna
betalas tillfullo, endast på första
lastnings-stället, derom bevis på Passet skall
gifvas.
§• 16.
i Morn. Skeppare vare skyldig, att på
sätt i Seglations - Ordningen föreskrifvés, å
märkrullan noga anteckna sitt förråd af lifsmedel
till mängd och beskaffenhet, vid den
påföljd, som för underlåtenhet deraf, högstberörde
Förordning bestämmer; och må det
förråd, som för besättningens behof, finnes
oundgängligen nödigt, tillika medföljande qvantiteten
af Vin, Brännvin, Caffe och Risgryn
i utlastnings-orten, befrias från Tull och an»
dra afgifter, och af Skeppare fritt disponeras.
Fran Östersjön.
En Skeppare, som far 6 man stark oell
derunder, ett Ankare Vin och ett halft Ankare
Brännvin.
En Skeppare, som far 7 till 10 man stark,
två Ankare Vin och ett Ankare Brännvin.
160 Bevillnings-Utskottsts
En Skeppare som far 11 man stark oell
deröfver, tre Ankare Vin och två Ankare
Brännvin.
Dessutom bestås hvarje Skeppare, ett Lispund
Caffe och två Lisp:d Risgryn.
Härunder begripas jemn val de Skeppare,
som från Holland, England och Frankrike anlända
till Sjö-Tulls-Kamrarne i Halland samt
Göteborgs och Bohus Län.
Från Westersjön:
En Skeppare, som far io man stark och
derunder, tre Ankare Vin och två Ankare
Brännvin.
En Skeppare, som far 11 till och med
i5 man stark, fyra Ankare Vin och tre Ankare
Brännvin.
En Skeppare, som far 16 man stark och
deröfver, ett Oxhufvud Vin och fyra Ankare
Brännvin.
Hvarje Skeppare bestås dessutom två Lispund
Caffe och fyra Lisprd Risgryn.
För Öfrigt bör härvid iakttagas, att Vin
och Brännvin icke må inot hvart annat utbytas,
så att den, som har mindre af det ena,
ej får för sådan brist njuta ersättning i den
andra varan; äfvensom, att hvad som afVin,
Brännvin, Caffebönor och Risgryn öfversliger
en
Betänkatiden.
en inhemsk Skeppares ofvanföre bestämde förråd
i ullas tningfc-orten, skall sådant ovilkorligen
förtullas. Skulle någon af dessa Artiklar
genom undantag från den allmänna införsel-friheten
af Kongl. Maj:t i Nåder förbjudas ,
kommer i sådant fall, att förfaras på sätt
Kongl. Maj:ts Nådiga Författning om Tullförsnillning
stadgar; åliggande deremot Utländske
Skeppare, att å det ställe der märkrulla,
Författningarne likmätigt, först bör afgifvas
, ehvad det är Inlopps-Tull-Kammare
eller Lossningssort, uppföra sitt överskjutande
förråd af lifsmedel till åter-utförsel, hvilket
öfverskott sedan skall under förpassning
i Packhuset förvaras till dess Skepparen åter
afseglar och detsamma utförer.
2 Morn. Nödigt förråd af lifsmedel för
Skeppsbesättningen , antingen Fartyget inlöper
i Svensk hamn eller lifsmedlen med Skeppsbåt
derifrån hemtas, befrias från Tull och
andra afgifter; hvarvid iakttages, att sådan
provision icke får tagas af de varor, som linnas
på Svenskt Nederlag eller Credit-upplag,
i hvilken händelse den, enligt förestående Tariff
skall förtullas, hvarjemte Svenska Fartyg
äfven få till Skeppsbeho'- Tullfritt intaga Ved,
Tjära, Beck, Ar- och Spak-ämnen till det särskildta
belopp som följer, äfvensom Segelduk ,
Tågvirke till löpande och stående gods m.
m. som kan anses oundgängligt till Skeppsförnödenheter.
5 Sami. a 13.
Bevillnings-Utskottets
Do Fartyg, sorn segla frän de vid östersjön
belägne Stapelstäder till Utrikes Orter
inom samma Sjö:
Ett Fartyg, om 20 Läster oell derunder,
1 Famn Ved, en Tunna Tjära, en lialfTunna
Beck, ‘2 st. År- och 4 Spak-ämnen.
Ett Fartyg, öfver 20 till och med 5o
Läster, 1 oell en half Famn Ved, 2 Tunnor
Tjära, 1 Tunna Beck, 4 År- samt 8 st.
Spak-ämnen.
Ett Fartyg, öfver 5o Läster, 3 Famnar
Ved, 3 Tunnor Tjära, 1 och en half Tulina
Beck, 6 st. År- samt 12 st. Spak-ämnen.
Härunder begripas jemnväl de inhemska
Fartyg, sorn afgå från de i Halland samt Götheborgs
och Bohus Län varande Stapel-Städer
till Holland, England och Frankrike.
De Fartyg, som antingen från Stapel -  Städerne vid östersjön segla till fremmande
hamnar i Westersjön eller ifrån Svenska Stapel-Städer
vid sistnämnde Sjö, gå vidare än
till Holland, England och Frankrike:
Ett Fartyg, om 5o Läster och derunder,
4 Famnar Ved, 3 Tunnor Tjära, 1 och en
half Tunna Beck, 6 st. År- samt 12 st. Spakämnen.
Ett Fartyg, öfver 5o Läster till och med
100, 5j Famn Ved, 4 Tunnor Tjära, 2 Tunnor
Beck, 9 st. År- samt 16 st. Spak-ämnen.
Betänkan den.
i63
Ett Fartyg, öfver 108 Läster, 7 Famnar
Ved, 5 Tunnor Tjära-, 3 Tunnor Beck, 12
st. Ar- samt 21 st. Spak-ämnen.
Skulle något Fartyg, lastadt med Tunnegods
, behöfva till Lastens stufning mera Ved,
än i förenämnde måtto är utstakadt, åligger
i sådant fall vederbörande Sjö-Tulls-Kammare
eller Inspection, att noga pröfva huru
mycket Yed dertill nödvändigt erfordras;
hvilken derefter må mot stadgad Tulls erläggande
inlastas, vid laga ansvar för Sjö-TullsKaramaren
eller Inspectionen om hvad Behofvet
i denna del krafvel-, öfverskrides.
§• *7-
På det Skeppare och Besättningar å Svenska
Cravel-Fartyg. större eller rå in dre, måga
komma till säkert åtnjutande af den förning,
som uti Kongl. Maj:ts år 1748 utfärdade Reglemente,
dem till uppmuntran blifvit tillagd,
förordnas härmed, att Skeppare och Besättning,
antingen något eller intet inkommande
gods under förning varder angifvet, skola vid
den Sjö-Tulls-Kammare, der lossningen sker,
af den Tull, som för Fartygets medbragte
last inflyter, mot behörigt qvitto erhålla deras
förning, utgörande vid fart från östersjön,
för en Skeppare 1 R:d. 16 sk., för en
Styrman 28 sk. och för de öfrige af Besättningen,
så väl sorn Gossar, hvardera 21 sk.;
från Nordsjön och de i Canalen belägne orter,
i64
Bevillnings-Utskottets
Holland, England, Frankrike, Spanien och
Portugal, för en Skeppare 7 R:d. 9 sk., för
en Styrman 3 Rrd. 28 sk. och för det öfriga
Skeppsfolket, hvarje person 2 R:d. 42 sk.,
samt från Medelhafvet och Levanten, för Skeppare
9 ll:d., för Styrmän 4 R:tl* 24 sk- och
för hvardera af den öfriga Besättningen 3
R:d. 28 sk., allt Svenskt Banco; men enär
Fartygen anlända med Barlast, hestås Skeppare
och Besättning efter förra vanligheten,
ej någon förning, från hvilken förmån jemnväl
Inhemske på Klink byggde, samt Utländska
Fartyg äro uteslutne,
\1
Skeppare, som kommer från Medelhafvet,
men tillika intagit last uti Westersjö-hamnar,
njuter medelländsk förning, när Tullen för
de från Medelhafvet i Svenskt hel-fritt Fartyg
medbragle varor, stiger till 4 af Tull-heloppet
för de varor, som annorstädes blifvit
inlastade; vid elt annat förhållande bestås endast
en mindre förning.
§. ,8.
Å Master och större Bogspröt, uträknas
innehållet i Svenska Fot och Tum, sålunda:
att trädets vidd mätes 12 Fot från storandan,
då 12 Verktum beräknas för hvarje
Svensk Fot af be rörde vidd. Vidden af Spiror
utrönes på lika sätt, blott med den skillnad,
alt trädets vidd då mätes 8 Fot från
storändan.
Se tänk anden
i65
§• >9-
Skeppare, inhemsk eller fremmande, som
för trängande orsaker eller i Handels-afsigt,
eller till inhemtande af ordres för sin vidare
resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjö-TullsKammare
finnes, må derstädes under iakttagande
af hvad Seglations-Förordningen föreskrifter,
samt med tillkännagifvande, hvad
eller huru mycket är distineradt till andra
In- eller Utrikes orter, få lossa större eller
mindre tiel af medbragte tullbara varor, samt
jemnväl intaga förfriskningar eller fyllnad i
sin last af sådane varor, som emot Tull få
utföras, utan att erlägga Tull eller annan afgift
för mera än han lossadt eller lastadt, men
Skeppsunigälder för Fartyget skola i slika fall
betalas Lill fullo, så snart lossning eller lastning
till större eller mindre del eger rum,
dock med undantag förvaror, som under seglingen
genom Öresund, lossas och utföras till
Helsingborg, för hvilka inga Skepps-umgälder
erläggas, så vida ej varu-heloppet stiger till
eller öfver | af Skepps-lasten, hvilket bör
upplysas af Skepparens Manifest.
§. 20.
Jemte Märkrulla, bör hvarje Skeppare,
innan afresan från lastnings-orten, förse sig
med ett Manifest in duppio, å alla de varor,
hvaraf hans last består. Detta Manifest skall
innefatta en noggrann uppgift tili stycketal
och innehåll af hela låsten. Det ena exem
-
166 Be vill ni ngs-UIsko t tets
plaret aflemna* Skepparen till den Kongl.
Tull-Bevaknings-Kryssare eller Tull-Jagts-Befälliafvare
som anträffas, emot qvitto, som tecknas
å det qvarblifvande exemplaret, vid äfventyr,
som särskildt kommer att stadgas.
Efter ankomsten till Svensk hamn, skall det
i behåll varande Manifest, genast af Skepparen,
till först om bord kommande Tullbetjent,
eller ock på Tull-Kammaren afl emnås,
hvarefter lossnings-sedel derstädes erhulles.
*
§• 2I*
Hvad vid Tullens uträknande ej lunner
till half sk., uteslutes , och räknas deremot
för en sk. hvad som stiger till och öfver en
half.
§. 22.
Tull-betjent åligger, att skyndsamt meddela
behörige Tull-uträkningar för inkommande
och utgående Gods, och att låta dem jemiv
föras med Journalen, i fall Gods-egaren sådant
åstundar.
§.23.
Tolagen uppbäres i Svenskt Banco genom
Städernas försorg af den som dertill förordlias;
och kommer Tull-värdet att tjena till
grund vid beräkningen af denna afgift, som
erlägges af alla varor, så väl inkommande som
utgående, hvilka draga högre afgift än i procent
af värdet; men för de Artiklar, å hvil
-
Betunkanden.
ka endast en procent erlägges , eger Tolag ej
rum.
§• 24.
Med den särskilda afgift för kostnaden
till Sjöfartens fredande, som under namn af
Cpnvoy-afgift erlägges, förhålles, enligt derom
gällande Författningar.
§. 25.
Med den vanliga Förhöjnings - Licenten,
som hittills till Jern-Contoiret ingått för visse
Jern-tillverkningar, enär de med fremmande
Fartyg utföres, kommer äfven att, enligt derom
gällande Kongl. Författningar, förfaras.
§. 26.
Yid användandet af den Taxa, som Kongl.
Maj:t den 20 Martii 1S16 i Nåder utfärdat,
angående Tull-afgifter för med Svenska, Fartyg
inkommande Ostindiska varor, iakttages,
att för alla varor, som från Ostindien på sådant
sätt införas, erlägges i enlighet med
nämnde Författning, § mindre i Tull än hvad
för dylike varor från andre orter betalas; och
kommer för öfrigt att för sådane Varor tillämpas
hvad förut stadgat är, så väl angående
varors värdering, som Tullens erläggande
i Svenska Banco-Sedlar.
§. 27.
Hvad Tullen å vissa från Brasilien med
Svenska Fartyg directe inkommande varor
i68
Bevi lini ngs-Ut skottets
angår, åberopas Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
i detta afseende af d. 16 Febr. 1820.
§. 28.
Angående Handeln med Finland, åberopas
till efterlefnad de nu gällande eller framdeles
vidtagande Kongl. Författningar, och
med Ryssland afslutne Tractater.
§• 29-
Då på flera ställen i Tull-Tariffen, vid
benämningen Redskap, hänvisning blifvit gifven
till ordet Modeller, förstås sådan Redskap
, hvilken förut i Riket icke finnes , utan
efter föregången anmälan hos Handels-Styrelsen,
Kongl. Landtbruks-Akademien eller Provincens
Hushålls-Sällskap blifvit införskrifven,
för att tjena till eftersyn vid dylik Redskaps
förfärdigande.
N:o 60.
Ankom d. 37 Nov. iSa3.
Riksens HöglofL Ständers Bevillningsoch
Lag-Utskotts Betänkande , angående
vissa ändringar och tillägg
uti Kongl. Förordningen d. 20 Decemb.
1815, i hvad som rörer Bränn
-
vins
-
Betänkanden. 169
vins-Pannors mätning och stämpling,
samt ansvar för origtighet
dervid.
Vid uppgörande af Förslag lill en Författning,
angående Bränn vins-Bränningen och de
derföre bestämde afgiftcr, har Bevillningsutskottet
funnit nödigt begära sammanträde
med Lag-Utskottet, till gemensam öfverläggning
i frågan om Brännvins-Pannors mätning
och stämpling, samt ansvaret derföre, i händelse
af dervid befunnen oriktighet; äfvensom
Lag-Utskottet å sin sida ansett Bevillningsutskottets
medverkan erfordras vid afgifvande
af Betänkande, öfver en i detta ämne från
Högloft, llidderskapet och Adeln till Lag-Utskottet
remitterad och af Herr Gyllenram,
B. F., väckt Motion, hvaruti yrkas, att, i
händelse Brännvins-Pannor så hädanefter, som
hittills, höra af tillförordnade Justerare uppmätas
och stämplas, ansvaret för dylike förrättningar
mera bestämdt än efter nu gällande
Författningar, måtte utstakas, så att tillverkare
af Brännvin ej stadna i äfventyr för
hvad Justerare af vårdslöshet kunna underlåta,
hvarföre ock Herr Gyllenram yrkat, att
hvarken ansvar eller förlust af Bränn vins-redskap,
måtte i något afseende ega rum, för
den tillverkare af Brännvin, som har sin Panna
lagligen stämplad och krönt,
dant drabba Justeraren, och att Pannan ej
170 lie vil In i ngs-Ul skottats
måtte confiskeras eller förseglas, utan blott
åter uppmätas och omkrönas.
Då Utskotten sålunda samfält företaga
detta ärende, har det icke kunnat undgå Utskottens
uppmärksamhet, huru olägenheten,
som måhända med skäl öfverklagats, uppkommit
derigenom, att Brännvins-Panna, sedan
den blifvit ordentligen uppmätt och stämplad,
genom nötning eller eldens verkan till
rymden vidgats, utan att sådant skett genom
egarens afsigtliga förvållande; hvarefter Beslag
likväl kunnat ske å en Panna af större innehåll
än stämpeln utvisar. Utskotten hafva
derjemte trott, alt förhållandet med egarens
brottslighet eller oskuld vid slika tillfällen,
tillförlitligare skulle kunna utrönas, om noggrann
beskrifning på Pannans form i alla delar
vid dess uppmätning och stämpling jemnväl
egde rum; och få derföre, jemte några
ytterligare tillägg, angående hvad om sjelfva
uppmätningen är stadgadt, tillstyrka Riksens
Högloft. Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om utfärdande af följande
Stadganden.'
1:0. Det må vid mätning af Pannor: som
till Brännvins-bränning begagnas, och hvilka
då alltid böra vara försedde med fast eller
löst bröst, och dertill hörande hatt eller stängselskifva
med rör, rymden utrönas, medelst
vatten eller annat flytande ämne, å en Panna
med vanlig hatt, från bolten till halsen,
Betänkande»,.
171
samt å en Panna nied Comisk eller Cylindrisk
hatt, från botten upp tili och med halsen;
och bör, med anledning af 1 §. 6 Mom. uti
Förslaget till en ny Författning, angående
Brännvins-bränningen och de derföre bestämda
afgifter, ingen Panna stämplas tili högre
än c)3 Kannor; kommande Landtmätare eller
Justerare aldrig att befatta sig med afdrag af
kokrummet, utan honom må endast åligga,
att ansvara för Pannans rigtiga innehåll, i
enlighet med den åsätta Stämpeln.
2:0. Att Mäskvärmare, såsom nu mera
tillåtne, få begagnas, utan att undergå någon
mätning; hörandes likväl all sådan Brännvinsredskap,
af hvad form eller beskaffenhet som
lieldst, hvarunder eld omedelbarligen användes,
uppmätas och stämplas, samt afgift, efter
Kannerymden, derföre erläggas. Hvad
som öfverstiger fulla kannetalet, men ej uppgår
till hel kanna, kommer vid BrännvinsPannans
mätning, ej att beräknas; och
3:o. Att Landtmätare eller Justerare skola
vid Brännvins-Pannors mätning, vara pliktiga,
att, jemte den dem förut ålagde skyldighet,
att så väl å sjelfva Pannan som desslösa
bröst, med stämplar utmärka både InitialBoksläfverne
af deras namn samt Kannetalet
och året då uppmätningen skett, noga utröna
Pannans höjd från midten af botten till öfversta
öppningen, dess diameter vid öfra och
nedra kanten, samt dess form och öfrige di
-
Sevillniti gs- Ut skottets
mensioner; öfver hvilket allt Landtmätarne
eller Justerarne ovilkorligen må , utan särskild
betalning meddela egaren skrifteligt bevis.
Då vid tillfälle af åtal å Brännvins-redskap,
som innehåller större rymd, än hvartill
den är stämplad, genom nu föreslagne
Förordnande, en tillförlitligare grund lemnäs
för Domarens pröfning, huruvida detta missförhållande,
emellan innehållet och den åsatte
stämpeln, härrörer, antingen af någon åtgärd,
som Panne-egaren med afsigt låtit vidtaga,
eller blott af den förändring sorn bruket
och eldens verkan kunnat åstadkomma,
samt det är hädanefter hvar och en öppet,
att förskaffa sig ett sådant bevis om Pannans
dimensioner, som här ofvan omförmäles, så
anse Utskotten genom detta Förslag, derest
det godkännes, sig hafva till en stor del förekommit
de öfverklagade olägenheterne; men
enär det icke är billigt, att en större Pannerymd
, än hvarföre afgift betalas, gagnas, föreslå
Utskotten vidare: att Brännvins-Panna,
som till rymd blifvit förstorad genom bruk
och eldens verkan, icke derföre är Beslag underkastad,
utan bör, vid derom yppad fråga,
endast förhållandet hos vederbörande anmälas,
för att ny mätning och stämpling må
kunna ske, allt på sätt är stadgadt för tillfälle
af Brännvins-redskaps omarbetning och
förändring; det ansvar och äfventyr, som följer
å underlåtenhet att vederbörligen anmäla
sistberördc åtgärder är redan utsatt.
Betänkanden.
Skulle åter befunnen olikhet emellan Pannerymden
och den åsatte Stämpeln jj reif vas
hafva tillkommit genom ovårdsamhet å Justerarens
sida och oriktig mätning, hör han otvifvelaktigt
derföre stadna i ansvar och ersättnings-skyldighet,
men då det förra icke finnes
bestämdt utsatt, enär Kongl. Förordningen
af d. 2g Maji i^39, angående mått, mål
och vigt, i detta fall endast åberopar Lag och
Författningar, och hvad Lagen i 8:de Capitlet
Handels-Balken i detta afseende stadgar,
blott handlar om uppmätning af allmänna
rymde-mått och sålunda mindre lämpligt kan
hänföras till den uppmätning af Bränn vinsredskap,
som endast för enskildt begagnande
är ämnad; få Utskotten föreslå, det genom
allmän Författning måtte stadgas, att om det
belinnes, att Justerare uppsåtligen eller af
vårdslöshet orätt stämplat Brännvins-Panna,
han, utom ersättning och det ansvar, som
följer på ett i behörig ordning verkstäldt Beslag,
och som bordt egaren af Bränn vins-redskapen
drabba, i fall han afsiktligen låtit till
rymden förändra elier omgöra redan stämplad
Brännvins-redskap, bör förklaras Tjensten
förlustig, eller från utöfningen deraf på viss
tid suspenderas, allt efter som Domaren pröfvar
hans förseelse hafva härrört af uppsåt och
mer eller mindre vårdslöshet.
Ytterligare hafva Utskotten ansett de olägenheter,
som möjligen oskyldigtvis kunna
tillfogas tillverkare af Brännvin, derigenom,
Bemllnings-Utskottets
att efter ett verkstäldt Beslag, och innan ännu
Domaren yttrat sig med hvad rätt detsamma
skett, utbrytning af Panna och redskap
genast för sig går, hvarigenom Brännvins
- tillverkningen afstannar, hvilket ofta
medförer vida större förlust och skada för
egaren, än det sorn genom Böter och ansvar
i och för Beslaget kan ega ruin. Med undantag
af de tillfällen, då Brännvins-redskap antingen
är ostämplad eller stämplad till större
innehåll, än hvartill egaren är medgifven rättighet,
och hvarvid Pannans utbrytning och
confiskation tillika med redskapen i hittills
vanlig ordning, alltid eger rum, få Utskotten
föreslå det Förordnande:
Att om Beslag göres hos någon till Brännvins-bränning
berättigad, ooh som sig dertill
vederbörligen anmält, må hvarken Pannan
utbrytas eller densamma med dertill hörande
redskap egaren fråntagas, eller rättigheten att
dermed tillverka Brännvin, vara honom betagen,
förr än, efter föregånget Laga åtal,
första Domstol som målet upptagit, förklarat
redskapen förbruten, utan ega åklagare endast,
att vid det af honom förrättade Beslag*
märka Brännvins-Panna och öfrig redskap,
medelst påslående af en tjenlig stämpel, för
att derigenom förekomma förblandning eller
förbytning med annan sådan redskap; dock
åligga det Beslagare, att, vid slika confiskations-tillfällen,
i ojäfvige vittnens närvaro, af
en till Brännvins-Pannans justering berättigad
Betänkanden.
175
person låta verkställa Pannans uppmätning
oell Beslags - stämplingeli; kunnandes likväl
dertill ej begagnas den Justerare> som Pannan
förut uppmätt och Stämplat.
Huruvida de sålunda föreslagne ändringar
skola genom siirskild Författning eller medelst
redigering af Kongl. Förordningen den
20 Dec. 1815 kungöres, ankommer på Kongl.
Maj:ts Nådiga godtfinnande ; och tillstyrka derjemte
Utskotten, att Riksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, det
sistbeiörde Författning måtte äfven i öfrigt
varda satt i öfverensstämmelse med de Förslag,
Som, angående Bränn vins-bränningen i
allmänhet, redan blifvit vid denna Riksdag
af Riksens Höglofl. Ständer gjorda.
Dock varder allt detta, jemte bifogande
af tvänne Ledamöters reservationer, Riksens
Höglofl. Ständers upplysta pröfning vördsamt
understäldt.
Stockholm den i5 Nov. i8a3.
Transumt af Protocollet, hållet uti
Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings-
samt Lag-Utskott den 15 November
IS23.
S. D Förekom till öfverläggning det från
sammansatte Utskottens Beredning öfverlem
-
i rj6 Bevillnings-Utskottets
nade Förslag till Betänkande , angående vissa
ändringar och tillägg uti Kongl. Förordningen
den 20 December 1815 j i hvad den
rörer Brännvins-Pannors mätning och stämpling
j samt ansvar för oriktigheten dervid.
I öfrigt blef ofvannämnde Förslag till
Betänkande bifallet, och skulle således detsamma
till Riksens Höglod. Ständer vördsamt
ofverlemnas.
Emot Utskottens nu fattade Beslut, reserverade
sig Herr Hjertström.
Herr Ribbing inlemnade en skriftelig, så
lydande reservation:
•J ^ ^
Då Bevillnings-Utskottet inbjudit Lag-Utskottet,
att med sig deltaga uti öfverläggning om
de föreskrifter , som böra vidtagas i afseende på
Brännvins-Pannors mätning, justering oell ansvar
för origtighet dervid , tror jag att gränsen
för Lag-Utskottets medverkan är bestämd
och icke derutöfver kan sträcka sig, oell såsom
Ledamot af detta sednare Utskott, kan
jag icke deltaga i Beslutet vid frågan om Mäskvärmare
eller att all redskap, hvarunder eld
omedelbarligen användes, skall uppmätas och
afgift derföre bestämmas.
Berörde reservationer skulle utskrifvas,
för att åtfölja Betänkandet till Respective RiksStånden.
Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Lewijn.
N:o
Betänkanden.
*77
N:o 61.
Ankom den i-j Nov. i8a3.
Memorial, med Förslag till VoteringsPropositioner,
i afseende på yppade
skiljaktigheter, rörande Fullmagters
och Lysnings-Sedlars förseende med
stämpladt papper.
Då, i afseende på det af Bevillnings-Utskottet
upprättade Förslag till en förnyad Förordning,
angående bruket af stämpladt Papper
, samt den derföre utgående afgiftens beräkning
och utgörande, den skiljaktighet emellan
Respective Riks-Ståndenuppstått, att detsamma,
jemte de med anledning af deremot
gjorde anmärkningar, föreslagne tillägg och
rättelser, vunnit till alla delar Högloft Ridderskapet
och Adelns, Vällofl. Borgare-Ståndets
samt Hederv. Bonde-Ståndets bifall, men
deremot, ehuru i öfrigt godkändt, ej blifvit
gilladt af Högv. Preste-Ståndet, så vidt det
angick de i 5 och 8 §§. stadgade föreskrifter,
rörande chartering af Fullmakter och Lysnings-sedlar,
och denna olikhet icke kan förfalla,
med mindre än att det Ilögv. Ståndet
skulle behaga frånträda dess förut yttrade meningar,
får Utskottet, jemte vördsam hemställan
härom tillika och för att såmedelst
befordra ärendets skyndsammare afgörande,
5 Sami. 2 B.
Bevillnings-Utskottets
nu för Riksens Höglofl. Ständer framlägga de
Voterings-Propositioner, hvarigenom desse frågor,
i händelse enhet i åsigterne icke annorledes
kan tillvägabringas, lära af det Höglofl.
Förstärkta Stats-Utskottet böra afgöras, nemi.:
1:0.
Den der bifaller, att Fullmakter till Ämbeten
och Tjenster må, i enlighet med hvad
5 §. i Förslaget innehåller, förses med stämpladt
Papper till 6 procent, (hvaraf 2 procent
utgöra den förr särskildt utgående Charte-Sigillatae-recognition)
af alla de Löne-inkomster
företrädaren till föregående årets BevillningsTaxering
uppgifvits, eller hvarefter lian nämnde
år Bevillning efter 2 Art. i den föreslagne
Bevillnings-Förordningen erlagt, voterar Ja;
den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
så kommer denna afgift att nedsättas från
6 till 5 procent af ofvanomförmälde Löne-ink
oms ter.
2:0.
Den som bifaller, att Lysnings-sedlar skola
skrifvas på eller beläggas med Charta-Sigillata,
beräknad till ~ af deli Bevillning, som
Mannen, enligt företedd och i styrkt afskrift,
jemte Chartan till Pastor eller den halis ställe
företräder, lemnad Debets-Sedel, föregående
året erlagt efter 2 Art. af Bevillnings-För
-
Betcinkanden.
* 79
ordningen, med iakttagande deraf, dels att,
örn vid uträkningen häraf, beloppet slutas
med runstycken, skall Charta» fyllas till nästa
skilling—tal, och om detta, då det tillägget
Riksdaler, understiger Tre skillingar, må det
alltid med sådan minsta Charta fyllas; dels
att, i intet tillfälle må Lysnings-sedel skrifvas
på eller beläggas med mindre Charta än
Tolf skillingar; dels ock, att i afseende på
efterlefnaden af detta stadgande, gäller hvad
i 11 §. samt 18 §. 2 Morn. föreskrifvet är,
voterar Ja, den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
böra de nu gällande föreskrifterne, om Lysnings-sedlars
Chartering oförändrade bibehållas
och i sammanhang dermed, Utskottets
Förslag i 18 §., rörande controllen, förfalla,
samt dermed såsom hittills förfara.
Likväl varder detta allt till Riksens Högloft.
Ständers pröfning, vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den 26 Nov. i8a3.
N:o 62.
Ankom den 3 Dcc. 1823.
Memorial, i anledning af yppade skiljaktigheter
i afseende på stadganden
i8o
Bevillnings-Utskottets
i den föreslagne Bevillnings - Förordningen.
Sedan det af Utskottet upprättade Förslag,
till en förnyad Bevillnings-Förordning vunnit,
jemte de dervid fogade ändringar och
rättelser, samtlige Riks-Ståndens bifall, med
undantag af hvad förekommer i 2 Art. 2 §.
2 Morn., angående den af Bryggare, Handtverkare
och andre Borgersman, hvilkas rörelse
och näringsfång egentligen äro rigtade på
inhemska producter, utgående Bevillning, som
Högv. Preste - Ståndet ansett höra bestämmas
efter förra Författningen, får Bevillningsutskottet
i afseende på denna af Beskattningsnatur
varande fråga, och i händelse det Högv.
Ståndet icke skulle behaga förena sig med de
öfrige Respective Riks-Stånden, till Riksens
Högloft. Ständers pröfning vördsamligen framlägga
följande, för ämnets behandling af Förstärkta
Stats-Utskottet författade
Voterings-P roposition:
Den som bifaller, att för Bryggare, Handtverkare
och andre Borgersman, hvilkas rörelse
och näringsfång, egenteligen äro rigtade på
inhemska producter, deras tillverkning och
afsättning, bestämmes den minsta afgiften,
i Stockholm och Götheborg till . 10 R.d.
i Städerne af i:sta Classen . . . 10: —•
—■ — 2:dra d:o .... 8: —<
Betänkanden.
181
■— — 4:d<3 d:o .... 6: —•
•—• — 5:te d:o .... 4: —
voterar Ja; dea det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
hommer, den af Utskottet uteslutna Classification
i förra Författningen af Bryggare,
Handtverkare och andre Borgersman, hvilkas
rörelse och näringsfång, egenteligen äro rigtade
på inhemska producter, deras tillverkning
och afsättning, inom hvarje Class af Städerne
att åter upptagas. Dock varder detta
Riksens Högloft. Ständer vördsamt understäldt.
Stockholm den 2 Dec, 1823,
N:o
Ankom den 3 Dec. 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, i anledning
af väckt fråga, om Nederlagsfrihet
för Carlskrona m. m.
Vällofl. Borgare-Ståndet har till Bevillningsoch
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning,
remitterat ett Memorial af Herr
Q. Danielsson, deruti han hemställer, att, alldenstund
i Privilegierne för Carlskrona, denna
j82
Bevillnings-Utskottets
Stad blifvit försäkrad om Nederlags - frihet,
en sådan Nederlags-frihet, nu desto heldre
måtte medgifvas för inkommande Caffe, Vin
och Tobak , som Carlshamn redan länge åtnjutit
en dylik förmån.
Uti anförande till Ståndets Protocoll, bar
Herr Bagge derjemte föreslagit, att alla Rikets
Stapel-Städer, måtte tilläggas enahanda
frihet till Nederlag, som den Herr Danielsson
för Carlskrona begärt.
Efter föregången pröfning af detta ärende,
få de förenade Utskotten vördsamt anföra,
först hvad den yrkade Nederlags-friheten
för Carlskrona angår, att som denna Stad
'finnes uppförd bland antalet af dem, lör hvilka
Be villian gs-Utskottet uti dess afgifne och
af Högloft. Förstärkta Stats-Utskottet bifallne
Betänkande, om Tull-Bevillningen , föreslagit
rättigheten till så kalladt Credit-Upplag, anse
Utskotten någon vidare åtgärd, i afseende
på denna Motion, icke erfordras.
Beträffande åter Herr Bagges yrkande, att
Nederlags - friheten måtte utsträckas till alla
Rikets Stapel-Städer, så, och alldenstund någre
skäl eller upplysningar för ledningen af*
Utskottens omdöme i detta afseende icke blifvit
framstälde, och Utskotten följakteligen
icke kunnat pröfva, huruvida en sådan rättighet
för Stapel - Städerne utan undantag,
kunde vara skadlig eller båtande, sakna Ut
-
Betänkcaiden.
183
skotten all anledning, frångå den grund, som
i Bevillnings - Utskottets förenämnde Betänkande
blifvit tillstyrkt, nemligen, att rättighet
till Tull-Credit-Upplag icke skulle medgifvas
andre Städer, än dem, der Tull-Uppbörden
uppgår tili minst 14,000 R:d. Banco.
Dock underställes detta Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning.
Stockholm den 2 Dec. i8a3.
N:o 64.
Ankom ilen 8 Dec. 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
emot Utskottets Förslag
till en förnyad Författning, angående
Brännvins-bränningen och de
derföre bestämde afgifter.
Det af Bevillnings-Utskottet, under den 3o
förliden månad afgifne Förslag till en förnyad
Författning, angående Brännvins-bränningen
och de derföre bestämda afgifter, har
under den 10 Novemb. blifvit af Högloft. Ridderskapet
och Adeln, samt den 7 föregående
af Högv. Preste-Ståndet godkändt; men deremot
under den 12, allt i samma månad, återremitteradt
af Yällofl. Borgare-Ståndet samt
Hederv. Bonde-Ståndet, i anledning af der
-
184 Bevillnings-Utskottets
emot framstälde anmärkningar, hvilka Utskottet
anhåller, att få i den ordning desse ämnen
förekomma, närmare besvara och utreda;
således har
1:0. Vällofl. Borgare-Ståndet i allmänhet
vid i §. i Mom. åberopat sitt rörande Brännvins-bränning
i Städerne förut fattade beslut,
hvilket komme att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas; men åt detta förbehåll anser
Bevillnings-Utskottet sig så mycket mindre
kunna lemna någon uppmärksamhet, som
dels den grund hvarpå Utskottets, rörande
Brännvins-bränningen uppgjorde Förslag hvilar,
utgöres af Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotts, af de
3:ne öfrige Riks - Stånden bifallna, mening,
dels ock, undantagandet af Vällofl. BorgareStåndets
särskildta Beslut, såsom ett rättesnöre
för Brännvins-bränningen i Städerne och
fördelningen derefter af den i och för denna
rättighet utgående Bevillning, endast skulle
tillskapa tvänne sins emellan olika beräknings-sätt
för denna afgift, deremot har Utskottet,
dertill föranledt af en värd Ledamots
inom Hederv. Bonde-Ståndet gjorda anmärkning,
att, om det i Förslaget förekommande
stadgande , det tillkom Brännvins-bränningsrältigheten
såclane Torplägenheter h vilke väl
icke äro roterade eller rotefrihets-afgift erlägga
, men ändock äro med särskild ränta
till Kongl. Maj:t och Kronan belagde j efter
bok
-
/
Betänkanden.
i85
bokstafven tolkades, skulle denna rättighet ej
tillkomma sådane Torp och Lägenheter , hvilka
finnas på Krono-Skogarne anlagde och uppodlade,
men hvarå räntan genom lagliga åtgärder
frångått Kongl. Maj:t och Kronan , och
af enskild man innehai vas, trott sig böra
tillstyrka följande föreslagne förtydligande,
nemligen, att efter orden: ”belagde med särskild
ränta till Kongl. Maj:t och Kronan,"
tillägges "ellar Dess rätts innehafvare"
2:0. Under åberopande af dess till Utskottets
Betänkande fogade reservation, har
vid 1 §. 3 Mom. en värd Ledamot af Vällofl.
Borgare-Ståndet yrkat, att de Pannor som
utöfver 90 Kannors rymd med särskildt Nådigt
tillstånd till ej mindre än 45o Kannors
innehåll, begagnas lill Brännvins-tillverkning,
under föregifvande af behöflighet för Vinättike-tillredningen,
måtte uttryckligen förbjudas,
hvarförutan blifvit anmärkt, huruledes
till förekommande af det på sina ställen sig
inritade missbruk, att 2:ne Pannor blifvit fölen
eldstad begagnade, utan att derföre utgått
högre Bevillning, än för en enda, föreskrifvas
borde, att för hvarje Panna, hvarunder
eld omedelbarligen användes, skulle den faststälda
Bevillningen utgå. I afseende åter på
den först yttrade meningen, hvilken är med
flere skäl understödd , har å andra sidan åtskillige
omständigheter blifvit anförde till ådagaläggande
af nyttan och nödvändigheten deraf,
12*
Bevillnings-Ut skottets
att silke vid Ättike-Bryggerierne nyttjade Pannor,
från all afgift förskonas.
Vid förehafd pröfning häraf, har denna
fråga väl å ena sidan blifvit ansedd såsom af
[Ekonomisk natur, och sålunda liggande utom
gränsen för Utskottets verknings-krets, men
(»medan dervid å den andra förekommer , att
Brännvins-brännings-afgiften är en Bevillning,
att det tillkommer detta Utskott, att en dylik
beskattning föreslå, och att om än det såsom
ett oeconomiskt ärende, tillkommer Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning och godtfinnande, att
genom särskild Nådig tillåtelse meddela rättighet,
att vid Fabrikerne begagna BrännvinsPannor
utöfver den faststälda storleken, upphäfdes
likväl icke derigenom Ständernas rätt,
att bestämma de derföre utgående Bevillningsafgifterne,
eller Bevillnings-Utskottets, att sig
deröfver utlåta, ty har Bevillnings-Utskottet
funnit sig oförhindradt att denna fråga under
granskning företaga; och alldenstund meranämnde
Ättike-Fabriker, så vidt de äro grundade
på den vinst Brännvins-bränningen med
Pannor af 4> 5 ä 600 Kannors rymd lemnar,
obestridligen förnärma hvar och en sorn mot
skatt tillverkar Brännvin, samt följaktligen ej
blott kunna umbäras, utan böra äfven upphöra
, och dertill äfven kommer, dels att denna
Fabriks-anstalt grundad på köpt Brännvin,
i alla fall tillskyndar innehafvarne en högst
betydlig vinst, dels att då den Fabriks-mässiga
Bränn vins-lill verkningen blifvit i synner
-
Betänkatiden.
het med höga utgifter belagd , synes det rättvist,
att andra näringar, sora äfvenledes bero
af Brännvins-bränning lä vidkännas lika dryga
utgifter, i synnerhet som den högsta möjliga
Ättike-tillverkning kan med arne po kannors
Pannor beredas, dels ock, att det skulle
strida emot all beskattnings-princip, om, sedan
upplyst är, det Brännvins-Pannor finnas
utöfver 90 kannors rymd, egarne af dessa
skulle få drifva sin tillverkning, utan ali afgift,
fördenskull och utan afseende på hvad
andragetblifvit, rörande den stränga conlroll
bränningen med meromberörde Pannor skall
vara underkastad; det bestämda ansvaret af
Privilegiernas förlust, i händelse missbruk
dermed skulle upptäckas, den nytta Riket
skall hämtat af desse Fabriker, derigenom,
att införseln af Ättika blifvit nedsatt till en
obetydlighet, den omständigheten, att dessa
Fabriker icke hafva någon beläningsrätt i Manufactur-Disconlen,
samt således sakna all annan
uppmuntran, än frihet från Brännvinsbrännings-Bevillningen,
den dubbla beskattning
som genom åsalte afgifter skulle uppkomma,
både å rå-ämnet och den förädlade
varan, och olämpligheten deraf, att belägga
sådane större Pannor med Bevillning, utan
att tillika tillåta tillverkning till afsalu, och
det så mycket mer, som beliofvet att tillverka
en för Fabrikers bedrifvande nödig rudimaterie,
hvarken kan eller bör hänföras under
benämning af husbebofs-bränning, anser
Bevillnings-Ulskoltet rättvist, att lill Riksens
i88
Bevillnings-Utskottets
Höglofl. Ständers pröfning vördsaniligen öfverlemna,
om icke slutet af i §. 3 Mom. må
erhålla följande lydelse : Ingenstädes i Stad
eller A Landet vare tillåtet, att nyttja mera
än 3 .nego Kannors Pannor i ett verk j eller
på samma Bolstad till hvad värde Egendomen
än uppgår; härifrån likväl undant agne ,
sådane vid Attike-Fabriker varande personer ,
som med Kongl. Maj:ts särskildta Nådiga tillstånd
j begagnas till B rännvin s-bränning. Äfvensom
2 Morn. i 2 §. i händelse af bifall
härtill lärer höra förändras, sålunda: Afgift
för Panncrymd , beräknas A Landet och i Städerne,
enligt den särskildt upprättade och
härhos fogade Tariffen; men för alla vid Åttike-Fabriker
varande Pannor öfver go kannors
rymd, hvilken med Kongl. Maj:ts särskilda
Nådiga tillstånd j begagnas till Brännvins-bränning
j utgår af giften efter 4 sk. för
hvarje Kanna., beräknad för hvarje månad
Pannan under äret till Brännvins-bränning
nyttjas j hvaremellan sä Brännvins - Pannor
som Redskap bör ordentligen förseglas.
3:o. Vid den af en värd Ledamot inom
välbemäldte Riks Stånd gjorda erinran, att genom
det i i §. 7 Mom. införda Stadgande,
hvarigenom egare af Brännvins-Pannor befrias
från ansvars - skyldigheten för Pannerymdens
enlighet med stämpeln och från plikt
för dess otydlighet, kunna missbruk lätteligen
föranledas, äfvensom att samma controll är
både nödig och på intet sätt besvärande för
Betänkanden
-
den skattskyldige, får Utskottet endast tillägga
, hvad icke blifvit under öfvcrläggningarne
förbisett, eller, att då denna fråga är
uti Lag- och Bevillnings-Utskottens den i5
Nov. afgifne Betänkande, mera fullständigt
utvecklad, får Utskottet äfven dit hänvisa.
4:o. Den i io Morn. af i §. föreslagna
rättighet, att i föreskrifven ordning, när som
heldst, anmäla sig till idkande af Brännvinsbränning,
mot erläggande af Pannerymds-afgiften
för den tid bränningen eger rum, har
inom Vällofl. Borgare- samt Hederv. BondeStåndet
förmodats, än ledande till en betydlig
minskning i inkomsterne, emedan mången
kunde med begagnande af denna frihet, endast
utgöra Bevillning för vissa månader af
året, än obehöflig, enär det icke är att förmoda,
det någon vid de i December månad
vanligen inträffade Mantalsskrifningarne skall
vara i ovisshet huruvida han det påföljande
året begagnar sin Brännvins-brännings-rättigliet
eller icke; än att den lindring, som härigenom
tillskyndas egare af större Brännvinspannor,
är obetydlig åter för dem af mindre,
än åter, att stadgandet bör sålunda förtydligas,
att, om någon som idkar Brännvinsbränning
med en mindre Panna, vill emellan
Mantalsskrifningarne förse sig med en större ,
då han eger rättighet att bruka en dylik, må
sådant honom icke förvägras, samt till följd
häraf stadgas, dels att den som sålunda efter
redan skedd Mantalsskrifning, anmäler sig till
Sevillu ings-Ut sko t tets
Bränn vins-bränning, bör utgöra afgift för hela
året, dels ock, att undantag från denna
skyldighet endast må vid inträffande flyttningar
ega rum. Farhågan för de häraf uppkommande
följder, kan Utskottet emellertid
icke dela, och således ej eller tillstyrka någon
ändring i dess förra Förslag, så vida Staten
äfven i motsatt fall måste vidkännas en
minskning i dess inkomster, enär hvar och
en som vid Mantalsskrifningen icke har sin
Tedskap färdig, att genast företaga Brännvinsbränning,
heldre uppskjuter den till ett påföljande
år; och då det i alla fall synes orättvist,
att vid inträffade flyttninger å laga fardag,
eller eljest, ombyggnad af Bränneriet-,
samt flere oförutsedde tillfällen tvinga en
Egendoms-Innehafvare, att antingen betala
afgift för den tid, då han ej innehaft egendomen
eller begagnat sin Bränn vins-bränningsrättighet,
eller ock, att alldeles under loppet
af året, afstå från en honom lagligen tillkommande
rätt.
5‘o. Enär det i 11 Mom. innefattade
Stadgande, om flere smärre Brännvins-Paniiors
nyttjande i ett Bränneri, icke förorsakade
någon förvillelse, utan tvertom bidrog
till vinnande af en större tydlighet, kan Utskottet
ej eller understödja en värd Ledamots
inom Yällofl. Borgare-Ståndet, mening, det
borde samma Moment, såsom öfverflödigt, utgå
efter dén förändring, grunden för beräkningen
af Påli n er j'nids-afgif ten utgått.
Betäiikanden. ip*
6:o. Inom Heclerv. Bonde-Ståndet, liar
visserligen blifvit yrkadt, att alldenstund Riksens
Högloft. Ständer beslutit, det skulle Krono-Brännerierne
i Stockholm och Götheborg
upphöra, och deremot åtagit sig, att i Bevillnings-väg
hålla Staten skadeslös för den inkomst,
sorn sålunda går förlorad, hvarigenom
detta ärende iklädt sig egenskap af ett Bevillnings-,
i stället för ett önskningsmål, fördenskull
borde redactionen al i4 Morn. undergå
den förändring, att i stället för ordenr
”såvida Krono-Brännerierne i Stockholm, Götheborg
och Carlskrona upphöra” &c., skulle
införas: ”Sorn Krono-Brännerierne o. s. v.;”
men då denna fråga, på sätt en värd Ledamot
inom Ståndet jemnväl påmint, ingalunda
kan i enlighet med 3 puncten af Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets afgifne Betänkande,
anses vara slutligen afgjord, förr
än Riksens Högloft. Ständers derom fattade
Beslut vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga bifall,
anser Utskottet sig sakna grund att tillstyrka
den äskade redactionens förändring.
7:0. Så vida Riksens Högloft. Ständer
gillat Högloft. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
i 6 punkten gjorde framställning,
att flere Ilemmans-egare å Landet, icke
må förena sig om en enda Brännvins-Panna,
mot skyldighet, att till Pannerymds-afgiften
gemensamt bidraga, och en dylik tillåtelse
skulle vid verkställigheten betydligen försvåra
controllen mpt möjlige öfverträdelser af
If)3
Bevittnings-Utskottets
Författningen, finnér Utskottet sig icke kunna
understödja en värd Ledamots af Hederv.
Bonde-Ståndet mening, att om flere Interessenter
sammansätta sig om bruk af en enda
Brännvins-Panna, böra de samme, ej, på sätt
hittills skett, hvar för sig taxeras till skatts
erläggande för bela Pannerymden, utan afgiften
för allesamman gemensamt utgå efter
rymden af den Panna, hvaraf de vid Bränn»
vins-tillverkningen sig begagna.
8:0. Att den tillåtna Pannerymden icke
bort bestämmas efter Egendomens värde i
jemna Tusental af Riksdaler, bar en värd La•damot
af Hederv. Bonde-Ståndet yrkat, under
förmodan, att det varit rättare, att äfven
utsätta en viss Pannerymd för Hemman af t.
ex. i,5oO å a,5oo R:d. värde; men då skälet
lill denna åtgärd igenfinnes i 2 §. 4 Morn.,
eller nödvändigheten deraf, att genom den
efter Hemmansvärdet utgående Bevillningens
bestämmande i jemna Skillingtai, förekomma
vidlyftighet och bråk vid beräkningen, och
afgiften dessutom icke kan anses vara allt för
hög eller tryckande, alltså förmodade Utskottet
denna anmärkning böra förfalla.
9:0. Lika med hvad flere värda Ledamöter
af Hederv. Bonde-Ståndet förklarat, i
anledning af en annan värd Ledamots yttrande,
det skulle den i 2 §. 6 Morn. föreslagne
afgiften, af minst io R:d. för de Krögare och
Nä
-
Betänkanden
Närings-idkare, som ej öro Borgare, Vara på
många ställen allt för dryg och tryckande,
anser Bevillnings-Utskottet denna anmärkning
kunna förfalla, enär det står hvar och en fritt,
att idka denna Näring, eller ock, om han ej
finner den lönande, densamma då nedlägga.
10:0. Flere Ledamöter inom Yällofl. Borgare-Ståndet,
hafva delat en värd Ledamots
Önskan, det måtte, liden då ifrågavarande Förordning
kommer att taga sin början, närmare
bestämmas, och heldst till 1825 års början,
emedan Författningen icke förr än under instundande
år lär kunna utfärdas. Öfvertygadt
om riktigheten af denna anmärkning, finner
Utskottet sig så mycket heldre böra föreslå,
det den nu gällande Författningen må till
kraft och verkan fortfara till nästinstundande
års slut, då den nu föreslagna vidtager, sorn
flere förändringar i Brännvins-Pannor och annan
redskap, otvifvelaktigt lärer af hvad nu
föreslaget är, blifva en följd; lik väl anser Utskottet
ingen böra betagas rättigheten att med
beräkning af 1822 års Taxeringsvärde å sill
Fastighet, ifrån och med den 1 Octob. 1824,
begagna till Brännvins tillverkning sådan förändrad
redskap som denna Författning tillåter,
emedan i annat fall många skulle under
tiden kunna komma i mistning af sin Brännvins-brännings-rättighet.
11:0. I afseende på de skäl, hvilka.borde
verka inställandet af den allmänt lofgifha
5 Sami. 1 Ä,
»94
Bevillnings-Utskottets
Brännvins-bränningen, har en Ledamot inora
välbemäldte Stånd, trott krig och missväxt
vara hvar för sig en tillräcklig anledning dertill,
under det en annan förmodat den sednare
omständigheten vara enda skälet dertill;
men då Riksens Höglofl. Ständers mening
j detta fall redan finnes uttryckt, saknar Utskottet
anledning att deruti föreslå någon ändring.
Emellertid varder Bevillnings-Utskottets
sålunda yttrade meningar, till Riksens Höglofl.
Ständers pröfning vördsamligen öfverlemnade,
jemte de till Protocollet af flere
Ledamöter aflemnade särskildta yttranden och
reservationer.
Stockholm den 2 Dec. i8a3.
Transumt af Protocollet, hållet uti
Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings-Utskott,
nedanstående dagar,
år 1823*
Den 21 November.
S. D. Föredrogs, sedan den 18 'dennes på
bordet hvilande Protocolls-Utdrag af den 13
i denna månad från Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hederv. Bonde-Ståndet, med de inom
desse 2:ne Riks-Stånd mot Bevillnings - Utskottets
återremitterade Betänkande N:o 5a ,
med Förslag till en ny Författning, angående
Betänkanden.
Brännvins-bränningen och de derföre bestämde
afgifter, gjorde anmärkningar.
—• — — — •—• så skola alla vid Fa
briker
varande Pannor öfver 90 Kannors rymd,
som med Kongl. Majrts särskildte Nådiga tillstånd
begagnas till Bränn vins-bränning, beskattas.
Emot detta sålunda fattade Beslut, reserverade
sig Ordföranden Herr Friherre Manderström,
Herrar Uggla, Göran Gustaf, af
Wingård, von Franken, af Schmidt, von
Wahrendorff, af Malmborg, Lamer, Tellenius,
Heggblad, Agardh, Limnelius och Tonander.
Den 26 November.
Justerades Protocollet för den 31 dennes,
hvarefter Herr Professor Agardh uppläste
sin, mot ffet i samma Protocoll intagne
Beslut om beskattning af de Pannor, som vid
Ättike - Fabriker till Brännvins - tillverkning
nyttjas, skrifteligen författade, så lydande reservation
:
Redan uti början af discussionen öfver
detta ämne, förklarade jag, att Herr Beckmans
reservation och deraf uppkomne Vällofl.
Borgare-Ståndets anmärkning, icke kunde
upptagas till öfverläggning inom Utskottet
, då det dels icke tillhört Bevillnings-Ut
-
19 6 Bevillnings-Utskottets
skottets område, dels ock, vöre af 3 Stånd
Jemnadt utan afseende. Då lik viii det Höglofl.
Utskottet företagit frågan Lill ny framställning
inom Stånden, utbad jag mig att få
emot ett sådant förfarande mig reservera, råsom
stridande emot ett grundlags-enligt behandlings-sätt.
Hvad åter sjelfva frågan angår,
sådan som den nu kommer att framställas,
nemligen, om de på Ättike-Fabrikerne
använda större Brännvins - Pannors taxering
och beskattning, så får jag äfven förklara,
det jag icke inser, det en sådan beskattning
kan ega rum. Brännvins-tillverkningen är bär
en mellanprocess, för hvilken icke bör skattas,
då tillverkaren skattar för liela rörelsen,
och det så mycket mindre, som Ättike-Fabrikerne
äro i Bevillnings-Förordningen särskildt
och uttryckeligen upptagne; och det synes
något besynnerligt, att beskattas för hvarje
procedure, som föregår Ättikans tillverkning.
På samma grund skulle egaren af sådane Fabriker,
der Ättikan tillverkas, af öl eller
dricka, särskildt beskattas såsom Bryggare och
särskildt såsom Ättike-tillverkare; äfvensom
hvarje annan Fabrik på detta sätt erlägga Bevillning
för alla de tillverkningar, som föregå
hufvud-processen, ett Sockerbruk således
först beskattas för Syraps-tillverkningen, och
sedan för Sockret; en Iilädes-Fabrik särskildt
för Spånader och särskildt för Yäfnaden. Dessutom
har det ganska rigtigt blifvit inom Utskottet
anmärkt, att om för de i Ättike-Fabrikerne
använda Brännvins-Pannorne skall
Betänkanden.
*97
erläggas Bevillning, så inträder egarens rättighet
, att äfven försälja sitt Brännvin, hvilket
skulle alldeles tillintetgöra hela den redan
antagna Brännvins - brännings - Författningens
ändamål.
Herrar Limnelius, Tornander, af Malmborg,
Lamér och Fellenius förenade sig med
Herr Agardh.
Herr Lagerhjelm uppläste sin i samma
ämne jemnväl skriftligen uppsatte reservation.
I förmågo af 5^ §. Riksdags-Ordningen,
och då jag icke instämmer i Ilöglofl. Utskottets
Beslut, får jag min särskilda tanka till
Riks-Stånden vördsamligen anmäla:
Ättike-tillverkning består deruti, att den
genom Sockerhaltiga växtsaft er sydr^a: jäsning
bildade Alcohol, genom tjenlig tillsatts undergår
den andra eller sura jäsningen. De
rå-ämnen, hvaraf Ättikan vid Gripsholm beredes,
äro förnämligast Potatis, något Spannemål
samt Rå-Socker. De förra innehålla
ämnen, som meddelade åt Ättikan, skulle betydligt
försämra dess beskaffenhet, ifrån hvilka
de jäsbare ämnena måste skiljas. Detta
sker medelst distillation, hvarvid ej är nödigt
att distillatet blir Brännvin; ty sjelfva förbrännan
undergår rlirecte Yin-jäsningen, och
klarning till Brännvin företages endast till
förlag under varma årstiden. Vin-ättikan beledes
väl alltså af samma ämne som Bränn
-
Be villnings-Utskottets
vinet, men delta ii inne undergår, för att blifva
Ättika, en Chemisk förändring, då deremot
distillering consentierar det till Brännvin.
Om Ättike-tillverkaren skulle skattläggas för
Rå-ämnets beredning särskildt, så skulle Ättikans
tillverkningspris böjas antingen genom
denna nya beskattning, eller också derigenom ,
att tillverkaren skulle använda köpt Brännvin
såsom Rå-ämne, hvarigenom en för Ättikeberedningen
fremmande operation (nemligen
klarnings-distiileriugen) verkade på tillverknings-kostnaden
utom den fremmande Brännvins-tillverkarens
egna vinst. På denna böjning
af Ättikans tiilverknings-kostnad vinner
ingenj men Tillverkaren ensa\\\ förlorar. Till
följe af detta förhållande, synes mig Åby och
Gripsholms Fabriks-egare lia vunnit Kongl.
Maj:ts Nådiga tillstånd, medelst Resolution af
den q Martii 18 r4> att enär Brännvins-tillverkningen
i allmänhet är tillåten, utan afseende
på gällande Författningar, tillverka
det Alcohol-ämne som till Ättike-beredningen
användes. Höglofl. Bevillnings-Utskottet har
deremot beslutit, att alla vid Fabriker med
Kongl. Maj:ts särskildta Nådiga tillstånd varande
Pannor, öfver qo Kannors rymd, som till
Brännvins-bränning begagnas , skola beskattas.
Efter ordalydelsen af detta beslut, skulle Ättike-Fabrikernes
förbränne-Pannor vara skattfrie,
eftersom de icke begagnas till Brännvins-bränning
utom för de veckor afåret, då
vid varma årstidens annalkande, upplag af
Rå-ämnet mäste göras, hvarvid verklig Bränn
-
Betänkanden,
l99
vins-bränning för Ättike-bryggden måste ske.
Men enär Fabriks-egarne hittills åtnjutit fullkomlig
Skattefrihet för Rå-ämnets beredning,
så hvilar här öfverläggningen uppå afgörande
af följande fråga: Skall Närings-Idkaren
bibehållas vid, eller bero farns den fördel han
genom Kongl. Maj:ts särskildta Nådiga tillstånd
åtnjutit? Skall Närings-Idkaren kunna
förlita sig uppå beståndet af förordnanden
j som Kongl. Maj:t i sin vishet meddelat;
eller skall han underkastas den vishet som
Riksens Ständers åtskilige Ledamöter ådagalägga
, och derigenom Närings - Idkar ens
timliga lycka blifva en lekboll för den vexling
af rådande begrepp, hvarpå Ständers
öfverläggningar ej sällan gifva varnande
exempel? Man märke, att just i detta ämne
tvenne Riksmöten med stillatigande bifall följt
på den ifrågavarande Resolutionen! Denna
öfverläggning är alltså af oeconomisk natur,
och 53 och 89 §§. Regerings - Formen samt
34 §• Riksdags-Ordningen stadga behandlingssättet.
Deremot bestämma 53 och 60 §§. Regerings-Formen,
jemnförde med 3i §. Riksdags-Ordningen,
omfånget af ämnen för Devi
lin i ngs-TJ Ls k o ttets handläggning; och enär
beredning af Alcohol för Ättike-jäsning icke
kan förmälas med Husbehofs-Brännvins-bränning,
eftersom förbrännan i dessa båda tillverkningar
undergå en olika chemisk behandling,
så kan ifrågavarande öfverläggning icke
böra till Höglofl. Bevillnings-Utskottets handläggning,
så vida Grundlagarne efter ordaly
-
aöo
BeviUnings-Ut skottets
delsen enligt 83 §. skola i hvarje särskildt
fall tillämpas. Skulle jag deremot, enligt
Grundlagens anda, våga en tillämpning, så
skulle väl Näringar af Riksens Höglofl. Ständer
kunna beläggas med skatt, dock utan att
emot po §. Regerings-Formen utsträcka sådan
rätt till upphäfvande af Konungens Resolutioner,
samt med iakttagande af nödiga oeconomiska
åsrgter, såsom att denna Näring vunnit
tillräcklig stadga m. m. Så hafva Riksens
Höglofl. Ständer vid innevarande Riksmöte,
och ehuru Tull uppräknas i 60 §. Regerings-Formen,
öfverlemnat till Kongl. Maj:t
att till införsel förbjuda, äfvensom att sänka
Tullen å vissa Artiklar. Jag slutar häraf, att
Riksens Högiöfl. Ständer vid behandling af
Handels-firihéten och Tull-Taxan icke ansett
sig kunna, för égenteliga och uttryckeliga
Bevillnings - frågor, utesluta all oeconomisk
betraktelse, utan funnit sig befogade att äfven
directe lemna rum ät nödig jemnkningsmagt;
huru mycket mer är denna magt nödig, enär
frågor uppstå om Fabriker, hvilka omfatta
nya, förut i Riket icke tillverkade Fabrikat,
såsom vid Gripsholm är förhållandet. Min
vördsamma tanka är alltså, att detta Höglofl.
Bevillnings-Utskottets Beslut, i sitt nuvarande
skick, icke tillhört detta Utskotts handläggning.
Skulle likväl till följe af Höglofl. Utskottets
ifrågavarande Betänkande, till Höglofl.
Slån
-
Betänkanden.
201
Ståndens profning framställas, huruvida de
Pannor, hvilka till Ättike-bryggd begagnas,
skola beskattas, så förekomma ;
1:0 Att 3:ne Riks-Stånd, med undantag
af de inom Hederv. Bonde-Ståndet gjorda
Redactions-aninärkningar, bifallit IIöglolL Bevilinings-Utskottets
första Förslag,
2:0 Att derest HÖglofl. Riks-Stånden
skulle frångå sine Beslut, det ifrågavarande
Stadgandet likväl måste göras i allmänhet,
således angå ej blott varande utan äfven
blifvande Pannor, dock ej riktas emot sådane,
hvilka till följe af Kongl. Maj:ts särskilda
Resolution äro från gällande Författningars
tillämpning förklarade frie, hvadan ifrågavarande
Högloft. Utskottets Beslut innebär
en Nullitet, beldst sedan i8i5 och 1818 års
Ständer vidtagna Brännvins - Författningar,
icke härpå fästat något afseende.
Skulle deremot detta ärende, på satt jag
vördsamt hemställer, såsom Hushållsmål Varda
ansett, så vågar jag för denna händelse
särskildt korteligen framställa mina tankar.
Uti det Förslag, jag såsom Ledamot af
HÖglofl, Stats-Utskottet vördsamt afgifvit, angående
Finance-Regleringen, bar jag sökt ådagalägga,
Svea Rikes större behof, än andra
Länder af Fabriker och Slöjder, samt vård
i3« ,
SOI
B evillnings-Ut skottets
och uppmuntran från Styrelsen, emedan Svenska
Folket icke ännu vunnit den grad af industriel
fallenhet som flere andra Folkslag,
och emedan Svenska Folket är fattigt på Capital
som vilja ingå i Näringar, då deremot
andi-a Folkslag, hvilkas oeconomiska Lagstiftning
man ofta gifver en oinskränkt tillämpning
på Sverige, redan hunnit den Näringsflitens
utvecklings-höjd, på hvilken hela arbets-classens
arbets-förmåga finnes bestämdt
upptagen, samt den rikedom och den fasthet
i enskilda Crediten att Capital alltid äro att
tillgå för Närings-företag.
Utaf detta Rikets behof af Fabriks-inrättningar,
hvilka upptaga Landtbrukets och Bergsbrukets
produeter för arbetare och anläggningar,
samt den öfverloppstid som merendels
uppkommer i de orter, hvarest blott en enda
Näring idkas, följer först och främst, att
de Fabriker, hvilka äro redan anlagde, skola
hägnas, och då de angå produeter, som förr
inom Notionen icke varit åstadkomne, medgifver
ali Finance-Lära gemensamt, att någon
uppmuntran från Styrelsens sida befordrar
den allmänna välmågan. Jag kan likväl icke
se detta ämne ensamt från klokhetens synpunct,
ehuru den vore tillräcklig. Det gifvas
en annan, ädlare, högre måhända betydnings-fullare,
fast oåtkomlig för Räknemästaren,
jag menar den hyllning hvarje mennisko-culturens
ägta vän, alltid gifvit åt dem,
hvilka i Vetenskap eller konst, pryda sitt
Betänkandetu
Fädernesland. Ingen Närings-gren är fritagen
från denna högre utveckling, vare sig
Åkerbruk, Bergshandtering, Handtverk , Slöjd
eller Fabrik. Af de Fabriker sorn här äro i
fråga j känner jag endast Gripsholms Fabrik.
Den mängd af ämnen för konst erne, som der
tillverkas, den fullkomlighet hvartill sjelfva
processerne der blifvit bragte, de kostnader
som der blifvit nedlagde, det oberoende af
prohibitiva Författningar, hvarunder densamma
uppstigit, till sin nuvarande höjd, och
den förening, hvaruti förvaltningen der står
med den närvarande tidens störste Yetenskaps-män,
ingifver mig det hopp, att denna
Fabrik skall bli en prydnad för Riket och de
ämnen den omfattar, en Schola för Näringsidkare.
Om denna målning skulle förvåna,
så får jag vördnadsfullt erinra, att ej blott
Svenske, men äfven Utländske Chemister der
nedlagt sine kunskaper och sine uppfinningar;
och biand de förra kan jag för att endast
nämna dem, hvilkas namn redan kommit
inför efterverldens domstol, åberopa Ekeberg,
Gahn.
Om jag ofullkomligt framställer detta ämne,
så påminner jag, att här icke är fråga
om stadgandet af nya förmåner, men om bibehållandet
af sådane, hvilka Kongl. Maj:t
efter hörande af de största Technici Fäderneslandet
eger (Edelcrantz och Berzelius,) när
de meddelades, i Nåder beviljat, och må dessa
namns vittnesbörd, angående vigten af den
3o4 Bevillnings-Ut skottets
beviljade friheten och controllen dervid, sättes
i stället för de brister min framställning
innebär, om de ej skulle göra densamma öfverflödig.
Till följe af denna min åsigt af
ämnet, vågar jag vördsamt hemställa, att Högloft.
Utskottets åtgärd måtte förklaras såsom
en Nullitet; samt att Motionen antingen öf«
verlemnas till Högloft, Ekonomi - Utskottets
handläggning, eller, derest de Respective RiksStånden
skulle anse densamma emot 56 §.
Riksdags - Ordningen icke kunnat upptagas,
alldeles förfaller.
Herrar Wahlbom och Hemberg tillkännagifva
, att de instämde uti den af Friherre
Manderström med flere Ledamöter den 21
dennes i förevarande fråga anmälde reservation,
med anhållan, att samma reservation
må bifogas Betänkandet till Riksens Högloft,
Ständer,
Herr Prosten Wikblad yttrade: Jag har,
uti Utskottets sista Pleno, yttrat, att jag icke
kunde instämma i deras åsigt, som ansett de
Brännvins-Pannor, hvilka vid Ättike-Fabriker
begagnas, böra ifrån Bevillnings erläggande
för Pannerymden befrias. Det skäl jag då
anförde, eger ännu för mig en nog gällande
kraft, för att ännu ytterligare framställas,
heldst då nu blifvit åberopadt uti ett skrif.teligt
anförande, att Br ä 11 n v i ns -til 1 verk ningen
vid dessa Fabriker bör anses som en förberedande
process för Ättike-tillverkningen och
Betänkanden.
205
såsom sådan ej bör taxeras till Bevillning.
Jag får harvid således å nyo anmärka, att
uti så väl förra, som nu af Riksens Ständer
gillade Bevillnings-Förordning, andre förberedande
processer blifvit taxerade. Man uppslage
2 Art. 4 §• och man skall finna att Grufvor
och Masugnar äro till Bevillnings utgörande
uppförde, ehuru dessa icke kunna anses
annorlunda än såsom förberedande processer
för Stångjerns-tillverkning. Då nu en
Bruks-egare utom Bevillning, och för Jern-*
tillverkningen äfven måste erlägga en särskild
för sin Masugn, der Tackjern biåses, och för
sina Grufvor, der Malmen brytes, synes i
parti härmed, äfven att Ättike-Bruks-Patroner
böra erlägga Pannerymds-afgift för de
Pannor de begagna till Brännvins - tillverkning,
såsom en Rudimateria för Attike-beredningen.
Dock är ingalunda min mening, att
desse Fabriker med någon hög Pannerymds-'
afgift betungas, utan med den lindrigaste,
och under den, som för mindre BrännvinsPannor
efter Kannetal erlägges, emedan man
bör ihågkomma, att Bevillning af deras Rörelse
och Inkomst särskildt utgår. Jag kan
dessutom icke nog förundra mig Öfver de ändrade
utsigter hvarunder man betraktar dessa
Fabriker. Förra gången hemtades skäl till
afstyrkande af dylik Bevillning utaf dessa Fabrikers
barndoms-tillstånd, som ej böra qväfvas
i sin linda, nu åter åberopas deras flor,
stora Riksgagneliga nytta och vidsträckta afsättning,
som ej bör betungas med afgifter.
Bevil Inings-Ut. skot teis
Sådant är visst att betrakta saken på alla sidor;
men ehuru man bemödar sig att komma
till resultatet: fritagelse från PannerymdsBevillning,
finnér jag blott häraf deras och
mina afsikter ljusare, som tycka sig se en
billig rättvisa deruti, att privilegier ej kunna
frikalla från afgifter till Staten, och att hvarje
Medborgare, i och för sin rörelse och hvad
som befordrar denna rörelse, taxeras. Hvad
som dessutom blifvit anfördt om Herr Professor
Berzelii stora förtjenster, hörer visst
icke hit. Hans rvcktbarhet och ära öfver hela
den larda och vetenskapliga verlden, beJ^öfver
visserligen ej frägdas såsom Bolagsman
och Interessent uti en Ättike-Fabrik. Och anhåller
jag, att denna min enskilda tanka må
få åtfölja Höglofl. Utskottets Utlåtande till
Respective Riks-Stånden.
Med antagande af en sådan grund för beskattningen
, stadnade Höglofl. Utskottet, på
Herr Friherrens och Ordförandens proposition,
i det beslut, att alla vid Fabriker varande
Pannor öfver 90 kannors rymd, som
med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd begagnas,
skola beläggas med en afgift af 4 sk. för hvarje
kanna i månaden, under den tid af året
de till Brännvins-bränning nyttjas , och böra
dessa Pannor dessemellan vara förseglade.
Herrar Ståhle och von Franken ansågo
berörde afgift allt för hög och reserverad»
*ig af sådan orsak emot beslutet.
Betänkanden.
Lars Anderssen reserverade sig emot den
Fabriks-egaren tillagde rättighet , att endast
erlägga afgift för den tid af året de sig till
Bränn vins-bränning uppgifva.
Den 2 December.
Justerades Utlåtande till Respective RiksStånden,
i anledning af gjorde anmärkningar ,
vid Utskottets Förslag till en förnyad Författning,
angående Brännvins-bränningen och
de derföre bestämde afgifter.
Mot stadgandet i den föreslagne Författningens
2 §. 2 Mom. att, då flere begagna
en och samma Brännvins-Panna, hvar och
en af dem skall erlägga afgift för hela Pannerymden,
reserverade sig Eric Pålsson.
Herr Beckman uppläste sin i afseende på
den föreslagne beskattningen af sådane Brännvins-Pannor,
som begagnas vid Ättike-Fabriker,
skrifteligen författade reservation, så lydande
:
Herr Assessor Lagerhjelms, nu mera genom
trycket bekanta, yttrande emot skattläggningen
af Brännvins-Pannorna vid Gripsholms
Fabrik, börjar med en lärd afhandling
om Ättike-tiHredningen, och först huru
Rå-ämnen beredas af sockerhaltiga växtsorter
2o8 Bevillnings-Utskottets
genom jäsning och bildning till Alcohol, eller
hvad man på Svenska rätt och slätt kallar
Brärtnvins-bränning , en vetenskap den nu
mera, tliyvärr, hvarje Torpare innehar. Den
andra eller sura jäsningen som vill säga Brännvinets
eller Brännvins-förbrännans surning,
medelst tillsatt Socker och jäst Ättika, är äfven
nästan allmänt känd af hvarje Landtman,
med den skillnad, att i stället för Socker,
Honung och Vinsten användas, som likväl
faller sig något dyrare. Att dessa enkla processer
äro allmänt bekante hos Allmogen , kan
ej vederläggas, och jag anser således öfverflödigt
att härmed uppehålla Öfverläggningarne
i ämnet, sorn hufvudsakeligen angår nödvändigheten
för Ättike-Bryggerierne, att hafva,
(sorn af den värde talaren blifvit upplyst)
till och med 600 kannors BrännvinsPannor,
utan att för dessa, likt Jordegaren,
betala vanlig afgift, och då det för öfrigt är
upplyst, att desse ofantlige Pannor ej egenteligen
behöfvas i och för Ättike-tillverkningen,
hvilket flera oväldige och sakkunnige
män kunna bestyrka, utan den likväl med
sådane Pannor som äro tillåtne, kan förrättas,
så inser jag ej skälet hvarföre de förra
skola begagnas.
Då man känner att af 1 kanna 6 graders
Brännvin och 2 Skålp:d grof vaste rått Socker,
<7 å 8 kannor Attika kan erhållas, och hvilken
betalas med 32 sk. kannan; så är vinsten
ei
Betänkanden.
ej allenast lätt beräknad, utan man finner äfven
att lill 7o ä 80,000 kannor Ättika som
lärer varit högsta kända tillverkningen, endast
omkring 10,000 kannon 6 graders Brännvin
behöfves, och till detta qvantum inser
jag ej att tvenne Pannor, hvardera på 600
kannor kunna beliöfväs.
Det kunde ju hända, att flere ÄttikeBryggerier
anlades, till och med på sådane
ställen der öfverflöd af Spannemål eller Sockerhaltiga
växtsafter funnes, då man lätt inser
fördelen deraf, när kannan betalas med
3a sk. R:g:s., och om alla dessa hvardera finge
rätt att begagna Pannor af 600 kannors
rymd, så kunde äfven hända, att man uppfunne
så konstiga inrättningar på dessa Pannor,
att ingen controll vore möjelig, och en
sådan Panna har jag sjelf sett här i Riket,
ehuru med densamma ej någon oloflig bränning
förrättades. Jag anser således lämpeligt
att söka förekomma allt missbruk som rnöjeligen
kunde uppstå, och ville ej vänta dermed
till dess det redan inträffat, och får af
sådan anledning reservera mig emot*Höglofl.
Utskottets beslut, att endast med 4 s^* för
kannrummet och endast för den tid af året
då bränning förrättas, beskatta desse stoxe
600 kannors Brännvins-Pannor/
Herr Lagerhjelm tycks motsäga sig, då
han på ett ställe säger, att så stora Pannor
5 Sami. 1 B. »4
310
Bevillnings-Utskottets
vid Gripsholm behöfvas, för att medelst klarning
till Brännvin skaffa förlag under vanna
årstiden och på ett annat stalie att vid varma
årstidens annalkande, upplag af rå-ämnet
måste göras j hvarvid verklig Brännvinsbränning
för Ättike-bryggden mäste ske.
Herr Lagerhjelm tror att Närings-Idkarens
timmeliga lycka kan blifva en lekboll
för den växling af rådande begrepp hvarpå
Ständers öfverläggningar ej sällan gifva varnande
exempel. Jag kan i sanning ej dela
samma tanka och tillhör mig ej heller ett så
egenmägtigt bedömmande, utan skulle snarare
i Herr Lagerlijelms ställe, för att på lämpligare
sätt bekräfta mina påståenden, begärt undersökning
af sakkunnige män j, hvilka ej allenast
kunnat bestyrka nödvändigheten af 600
kannors Brännvins-Pannor för Ättike-bryggden,
utan äfven det konstiga och obegripliga
af sjelfva tillverkningen; Herr Lagerhjelm påstår
ytterligare, att beredning af Alcohol eller
sprit för Ättike-jäsning icke kan förvexlas med
Husbehofs-bränning efter som förbrännan i
båda dessa tillverkningar undergår en olika
chemisk behandling, detta lärer dock ej ske
på annat sätt, än att den vanliga förbrännan
får rinna på så kallad Ättike-Mor, hvarigenom
denna vanliga förbränna får en sur och
obehaglig smak, ej liknande Brännvin men
duger likaväl till Ättika, och alldrabäst till
Brännvin j emedan den just medelst denna
syra efter distillationen får närmaste smak
Betänkan den.
211
med Cognac, lieldst den så kallade Svenska
Cognac’11 göres genom tillsats af Ätlike-aeter.
förmåga söka att befo
dustrien, jag har länge derom bemödat mig,
utan att genom vältalighetens förtjusande framställning
försköna ett bemödande som ej är
sällsynt i vårt Land, fast oftast, dold under
modesliens mantel, jag anser derföre ej billigt
att tillverkningen af ett sådant rå-ämne
för Ättike - bryggden som af hvarje Svensk
Landtman emot åtagen Skatt får tillredas,
utan afgift blifver enskilde Fabriker tillåten.
Då Herr Assessor Lagerhjelm uti sin reservation
i synnerhet synes ifra for Gripsholms
Fabrikers behof af uppmuntran och
vård, så kan jag ej underlåta yttra den mening
att denna Fabrik ej saknar både understöd
och uppmuntran. Det lindriga arrende
för Åbyggnaderne af 4oo R:dr Banco årligen
om jag ej misstager mig; äfvensom andra öfverlåtelser
på längre tid, såsom Kopparredskapen
intill år 1846; betydlig Låne-rättighet
i Manufactur-Disconten; exclusivt privilegium
att efter Fransysk method tillverka
Blyvitt, med skyldighet att förse Riket dermed,
(ehuru jag ej vet om så sker) emedan
det årliga behofvet anses vara 100,000 Skålp:d,
äro fördelar af ej ringa uppmuntran; om härtill
nu erhålles rättighet att få lösa vissa mantal
af Gripsholms Kungs-Ladugård med dertill
hörande Dagsverken till Skatte, så behöfver
väl denna Fabrik ej mer än andra undandra
-
Ingen kan mer
ag önska och cljter
2 13
jSevillnings-Utskottets
ga sig en proportionerad afgift för sjelfva Brännv
ins-tillverkningen på andras bekostnad, i synnerhet
om den stora fördela får bibehållas,
att' nyttja så stora Brännvins-Pannor den behagar,
och hvilken rättighet, om jag ej misstager
mig, år 18o5 eller 1806 af Kongl. Majrt
afslogs af det skäl, att endast Svenska Hemman
är tillåtet bränna Brännvin, och Landtrnannen
behöfde till Gripsholms Fabrik försälja
sitt; åtminstone anser jag ej obilligt att
denna afgift föreslå, utan att såsom den viii--,
de talaren vilja tilltro mig så mycken tillförlitlighet,
att jag skulle anse ett Riksens Ständers
Utskotts åtgärd såsom en nullitet.
För öfrigt anhåller jag, att detta mitt anförande
mätte få åtfölja Högloft. Utskottets
Betänkande till Riksens Högloft. Ständer. Ut
supra.
Ex Protocollo
Clas Lewijn.
N:o 65.
Antom elen 10 Dec. i8a3.
Riksens Högloft. Ständers Bevillning.?-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Betänkande, rörande
en ny Författning emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning.
Till Lag-Utskottet hafva samtelige Riks-Slånden
öfverlemnat den af Kongl. Maj:t under
Betänkanden.
2l3
dea io sistl. April i Nåder aflåtne Skrifvelse,
hvarigenom Kongl. Maj:ts Nådiga Författning
af den 12 Februarii 1820, till förekommande
af Lurendrägeri och Tullförsnillning, meddelas
Riksens Högloft. Ständer, för att, enligt
Kongl. Maj:ts, vid samma Författnings utfärdande,
redan fattade Beslut, i afseende på de
deri .stadgade straff och ansvar, undergå de
ytterligare jemnkningar, som kunna erfordras
och derefter blifva gällande såsom en af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer gillad och antagen
Allmän Lag; hvarjemte berörde Nådiga Proposition
varit åtföljd af ej mindre de vid öfverläggningarne
rörande meranämnde Förordnings
utgifvande uti Konungens Högsta Domstol
samt Stats-Rådet förde Protocoli, hvilka
sednare upplysa, att detta ärende blifvit med
frånskiljande af dess oeconomiske delar, inför
Kongl. Maj:t i den för Lagfrågor faststälda
ordning föredraget, och handlagt, än ock de
från Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium
samt General-Tull-Directionen, sedan
nära tvenne år förflutit från merberörde Stadgandes
utfärdande, till vinnande af en fullständig
upplysning i ämnet, i Nåder infordrade
underdåniga Utlåtanden, om den påföljd
och verkan, som de till kraftigare upptäckande
och bestraffning af ofvanberörde förbrytelser
i samma Förordning stadgade ansvar
och straff befunnits i tillämpningen medföra
, samt hvad mera dervid förekommit.
Härförutan hafva dels till Utskotten gemensamt,
dels ock till ett eller annat af
Bevillningx-Utskottets
dem särskildt blifvit remitterade följande Motioner:
Frän
Högloft. Ridderskapet och Adeln.
1:0 Af Herr Cedersköld, Pehr Gustaf,
hvarest i sammanhang med andre framställningar
vidkommande Tullväsendet, yrkas, att
öfverträdelser af Tull-Författningarne endast
höra beläggas med penninge-böter, beräknade
efter varans värde, så att straffet ej utsättes
strängare än med mensklighet och Rätts-känsla
är förenligt, äfvensom Motionären ansett
det vara stridande mot i6§. i Regerings-Formen,
att på bekostnad af husfred, samt det
förtroende som emellan Husbonde och Tjenare
råda bör, söka brottens upptäckande.
2:0 Af Herr Friherre Wrangel, Henning,
deruti, jemte flere Förslag till Industriens upplijelpande,
i fråga om sättet att förekomma
Lurendrägeri och Tullförsnillning, yttras, det
borde hvar och en redlig Medborgare vara
berättigad att göra Beslag å varor för hvilka
man ville undvika att betala Tull, innan de
voro förde öfver gränsen, äfvensom i Beslag
taget gods borde tillhöra Beslagaren, som skulle
genom ansenligt vite tillhållas, att derföre
betala vanlige afgifter m. m.
Från Välloft. Borgare-Ståndet.
1:0 Af Herr Huldt, Chr., sorn i ett angående
Sjö-Lagens öfverseende afgifvet Meino
-
Betänkanden.
2l5
rial, äfven anfört, att elen lill förekommande
af Lurendrägeri oell Tullförsnillning utfärdade
Förfallningen sträckt sig nog långt till
förfång för en fri sjöfart.
2:0 Af Herr Lindqvist, P.
3:o Af Herr Montan, C. W.; och
4:o Af Herr Lindström, Jac., livilke i
de om en friare Handel särskildt gjorde framställningar,
bland annat, på anförde skäl tillstyrka
upphörande af liusvisitationcr, dem Hr
Montan väl ansett tillåtlige i Handelsbodar
och derifrån tillgänglige rum, och äfven kunna
utsträckas till alla af en Handlande bebodde,
men likväl mot skyldighet för den Besökare,
som vid anstäld visitation ingen ting
eonfiskabelt finnér, att lemna upprättelse och
ersättning, äfvensom yrkat blifvit, att det för
innehafvande af ostämplade Inhemska varor
stadgade ansvar, borde upphäfvas, enär en
stämpel kan lätteligen lossas eller förstöras,
deremot Herr Lindström åter påstått, det
1820 års Författning borde helt och hållet
upphäfvas, och alt i händelse sådane Utländska
tillverkningar, som icke kunna bär åstadkommas,
skola vara förbudne till införsel, böra
de äfven förbjudas till bruk och nyttjande.
5:o Af Herr Fornander, J., som i ett
om prohibitiva Författningarnes upphäfvande
afgifvet Memorial, önskat, det mera humana
straff-bestämmelser för Tullförsnillningarnes
öfver trädande borde antagas, hvaremot
2l6
Bevillnings-Utskottets
6:0 Af Herr Langenberg, Fr., som i afgifven
Motion sökt väcka uppmärksamhet å
nödvändigheten deraf, att straffen för Tullförsnillning
blifva alfvarsamme och ej blott
utsatte i penninge-boter, enär dervid sällan,
den rätta förbrytaren framkommer, hvadan
äfven borde i straff-påföljden innefattas ett
sådant ansvar, som man i allmänhet ej gerna
underkastade sig för andra, lieldst, efter Motionärens
tanka, skammen att i allmänna Tidningarne
se sig såsom Lagbrytare namngifven,
vore för de fleste som der uppgifvas, ingen,
likasom bÖterne för förbrytelsen gemenligen
erläggas af Principalerne eller drabba TullCassan;
äfvensom Herrar Westin, Hiesleiter
och Winblad vid de inom Vällofl. BorgareStåndet
i detta ämne förefallne öfverläggningar,
talat för bibehållandet af Husvisitationer.
Från Ilederv. Bonde-Ståndet.
Af Riksdags - Fullmägtigen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län, hvilken uti ett rörande
förbättring af Tull-Styrelsen, upprättande
af nya Tull-Taxor samt besparingar af
Tullmedlen, afgifvet Memorial, äfven önskat
omarbetning af Ansvarighets-Lagarne för TullFörfattning
arnes öfverträdande.
Yid öfvervägande häraf, hafva Bevillnings-,
Lag-samt Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskotten
dertill af ofvan omförmäldle
M
-
Betänkanden*
Kådiga Skrifvelse samt särskilde deroln väckte
Motioner föranledde, låtit under ett närmare
skärskådande komma ej mindre beskaffenheten
af de i detta ämne utfärdade Författningar,
än de grunder derföre och de följder
deraf, hvilke innehållas eller redovisas så
väl uti ofvanom förmäldte Protocoll förde, då
ifrågavarande Författning utgjort ett Öfverläggnings-ämne
inom Högsta Domstolen och
Stats-Rådet, som uti de infordrade yttranderne
af Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegium
samt General-Tull-Directionen.
Uti dessa har Tull-Directionen under d.
3 Dec. 1822, i underdånighet andragit, att
ehuru afsigten med de i nu gällande Författning
belintelige skärpta straff, varit att genom
en större fruktan ännu mera verksamt än förut
afhålla från brott, och detta skärpta ansvar,
hvilket den tid det föreslogs och stadgades,
öfverensstämde med då rådande allmänna
öfvertygelse om nödvändigheten af de
mest kraftfulla medel till Lurendrägeriets och
Tullförsnillningars hämmande, synts till sin
grund vara rättvist, då det medförde en icke
mindre kännbar påföljd för den bemedlade
än den obemedlade, äfvensom deraf med sannolikhet
förmodades , det skulle den ej sällan
begagnade utväg att finna Personer, som lånade
sig till redskap för Lagbrytaren undanrödjas,
har denna Författning, oaktadt alla i
Bevaknings- och Tillsynings-väg vidtagne åt
-
318 Bevillnings-Utskottets
gärder, icke funnits under utöfningen och tillämpningen
svarande mot dess syftemål. Grunden
härtill har Directionen förmodat böra
hufvudsakligen härledas från sjelfva bestraffningens
stränghet, emedan då af en allmännare
opinion föga några förseelser till sin
brottslighet mera skonsamt anses och bedömmas
än öfverträdelser af Tull-Författningarne,
blir häraf en följd , att förbrytaren ej sällan
skyddas af medlidandet äfven hos dem som
mot honom böra utföra Lagens kraf, och att
han sålunda finner sitt försvar af den strid,
som uppkommer emellan den naturliga känslan
af billighet samt pligter mot samhället.
I följe af desse jemte flere skäl, fann General-Tull-Direction
sig icke kunna undgå, att
i underdånighet tillstyrka en förändring i afseende
på hestraffnings-sättet för första och
andra gången föröfvadt Lurendrägeri- och Tull»
försnillnings-brott, hvaremot urbota-bestraff»
ningen borde bibehållas, i det fall då någon
tredje gången eller oftare gör sig till förbrytelsen
skyldig, och att andra anstalter måtte
vidtagas , i afseende på försäljningen och utskeppningen
af i beslag taget gods , samt fördelningen
af Beslagar-ande), äfvensom General-Tull-Directionen
i underdånighet anhållit,
att i händelse Kongl. Maj:t skulle med afseende
å hvad densamma nu yttrat, framdeles
täckas i Nåder anbefalla en förnyad handläggning
och omarbetning af nu gällande Författning,
Directionen då äfven torde komma
i tillfälle, att ytterligare få uppgifva någre
Betänkatiden a i g
mindre väsendtliga omständigheter, hvari under
Författningens tillämpning, behof af ändringar
eller rättelser sig visat.
Inom Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegium,
hafva icke allenast meningavne varit
delade i afseende på det öfverträdelser af
denna Författning åsatte urbota-ansvar, hvilket
Collegii Pluralitet velat rättfärdiga, än
genom jcmnförelse emellan Författningens stadgande
derom, samt Allmänna Lagens Föreskrifter,
rörande bestraffning för inbrott, förfalskning
m. fl., än att om den verkliga brottslingen
icke kan träffas och straffas, är det
icke Lagens fel, emedan sådant jemnväl inträffar
vid andra förbrytelser, än åter, att det
icke kan läggas Lagen till last, att Domare
och Åklagare äro så förgätne af sine Tjenstepligter,
att de af hvad motivsom lieldst, se
genom finger med den brottslige, eller icke
bemöda sig om dess upptäckande, hvaremot
ett icke obetydligt antal af Collegii-Ledamöter
delat den meningen, att användandet af
urbota-ansvar för ifrågavarande förbrytelser,
hvarken blifver verkande till deras förekommande
eller bör anses lämpligt i annat fall,
än då en flere resor fortsatt utöfning af brottet,
och af samma person , ådagalägger hans
sjelfsvåld och ohörsamhet af de för det allmännas
väl meddelade stadganden, äfvensom
flere ställen i Författningen äro utmärkte såsom
tarfvande dels förändring, dels ock rättelser.
220
Bevillnings-Utskottets
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol till hvars
granskning ofvanomförmäldte underduniga yttranden
äro öfverlemnade, har sluteligen, då
fråga förekom, att fastställa en för framtiden
bestående Lag i detta afseende, ansett sig böra
ingå i en noggrannare undersökning af de
grunder på hvilka den, enligt Högsta Domstolens
tanke, bör hvila. Den har dervid
bland de grundsatser, som i allmänhet gälla
för Straff-Lagars stiftande antagit, att förbrytelser
böra bestraffas i mån af den större eller
mindre våda , som de för samhällets allmänna
och dess Medborgares enskilda säkerhet
medföra , med afseende tillika å förbrytelsernas
stridighet emot de allmänna rättsbegreppen,
att straffens stränghet skola afpassas
efter den grad af sedlighet och bildning,
som finnes hos det folk för hvilket de
stiftas, och att Straff-Lagarne skole sinsemellan
öfverensstämma, så att förbrytelser af lika
art icke ådraga olika ansvar, samt ännu
mindre, att lindriga brott beläggas med hårdare
straff än de, som till sin natur äro svårare.
Af dessa grundsatser, använde på den
oekonomiska Lagstiftningen, som alstrar begreppen
om Lurendrägeri-brott, och påkallar
nödvändigheten af deras bestraffning, äfvensom
på underlåtandet af den hvarje Medborgare
åliggande skyldighet, att i Laglikmätig
ordning bidraga till Statens underhåll, från
hvilken förbindelse straffbarheten af Tullförsnillningsbrott
utgår , har Högsta Domstolen
dragit de slutföljder, att om ovilkorliga in
-
Betänkanden.
221
försel-förbud komine att i flere eller färre fall
fortfara, borde öfverträdelser deraf beläggas
endast med varans förlust, och att måhända,
vid förnyade öfverträdelser, andra gången tilläggas
böter tillvarans halfva värde,* och för
tredje gången hela värdet deraf, samt att lör
Tullförsnillning torde likaså varans förlust
alltid böra utsättas, samt dessutom första gången
dubbel Tull, andra gången Tredubbel
Tull, tredje gången Fyradubbel Tull erläggas,
o. s. v.
Af dessa skiljaktiga åsigter af ämnet, äfvensom
med anledning af de flere rättelser
och tillägg, hvilka ej mindre äro oundvike ■
lige följder af den friare Handel Riksens Iiöglofl.
Ständer icke allenast önska, utan ock
sjelfve beredt, genom antagandet af en ny
Tariff för Tull-Bevillningens utgörande, med
hvad mera dermed gemenskap eger, än ock,
påkallas af de brister och otydligheter, som
under Författningens verkställande yppats,
hafva de förenade Utskotten funnit nödvändigheten
deraf, att meranämnde Författning
undergår en fullkomlig omarbetning. Härvid
hafva Utskotten jemn val lagt handen, men
då derunder förekommit, dels att det vid
Förbuds - Lagarne mot in- eller utförsel af
fremmande producter, häftade ansvar, i hufvudsaklig
måtto beror på det afseende Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder fästa å den framställning
Riksens Ilöglöfl. Ständer beslutit, böra i
underdånighet göras örn frihet i Utländska
33 3 Bevillnings-Utskottets
Handeln, så vidt sådant instämmer med förhållandet
till fremmande magter, samt Fäderaieslandets
sanna fördel; dels att straff-bestämmelserne
för desse oeconomiske Stadgar,
måste ställas i det närmaste samband och den
noggrannaste jemnvigt med de öfrige Brottmåls-Lagarne,
så framt ej de förre skola
yttra ett menligt inflytande på Nationens moralitet,
och medföra en rätts-känslan sårande
förvirring i begreppen om brott och straff;
dels att de för utarbetandet af denna StraffLag
nödige egenskaperne af en säker och tillförlitlig
öfversigt af Landets äldre och nyare
Lag-stiftning, en utbredd mennisko-kännedom
samt klara begrepp i rätts-läran, kunna med
skäl förutsätta bos den Committee, som för
det närvarande är sysselsatt med uppgörande
af nya Förslag till Straff-Lagar; dels oek, att
enhet och sammanhang emellan de särskilda
grenarne af Lag-stiftningen endast synes sLå
att vinna genom en gemensam handläggning,
som undanrödjer alla rätts-känslan stötande
missförhållanden emellan straffen å de brott,
som äro föremål för de egenteliga Straff-Lagarne
och å öfverträdelser af Statens Husliålls-Författningar,
samt till befordrande af
enhet och samband emellan dessa Lag-stiftningens
grenar, hafva Utskotten förmodat
dessa afsigter skola säkrast vinnas genom öfverlemnandet
af detta uppdrag åt den till
Lagarnes öfverseende i allmänhet förordnade
Committee, såsom egande både tillräckligt rådrum
och erfarenhet att kunna med behörig
Betänkanden.
noggrannhet utarbeta den nödigt ansedda Författningen
i dessa ämnen.
I anledning häraf, få Utskotten nu hos
Riksens Högloft. Ständer vördsamligen föreslå,
det må i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhållas:
ilo Att den nu gällande Förordningen
till förekommande af Lurendrägeri och Tullförsnillning
af d. 12 Fehr. 1820, varder till
d. 1 Januarii 1825, då den af Riksens Höglofl.
Ständer faststälda Tariffen för Tull-Bevillningens
utgörande kommer alt taga sin
början, till efterlefnad bibehållen , likväl med
den förändring, att skyldigheten för förbrytare
, att vid vissa tillfällen med allmänt arbete
aftjena dem ålagde böter, alldeles uppliörer,
och att med böternas beräkning och
förvandling förfares efter Utsöknings-Balken,
äfvensom i sammanhang härmed anhållas bör,
det Kongl. Maj:t behagade ju förr dess heldre
låta vidtaga de hufvudsakligaste förändringar
i denna Förordning, hvilka af erfarenheten
funnits vara högst nödiga, och således bland
annat till förekommande af Statens förlust
genom skyldigheten att godtgöra Beslagaren
dess andel, förordna att Beslagarens arfvode
icke må i något fall beräknas högre, än till
netto behållningen af den conliskerade och
försålda varans varde, samt att till förekommande
af minskade Tull-intrader, Inrikes TullFÖrpassnings-Verket
måtte återställas på sin
förra fot, och sådane colitroller vidtagas, som
afböja de missbruk, hvilka varit en följd af
124 Bevillnings-Ut skottets
Kongl. Commerce-Collegii Kungörelse af den
i_4 Junii 1822, som stadgar, att inga andra
Utländska varor än Caffe, Socker, Arrac och
Tobaksblader skola under Inrikes transporter
vara med Sjö-Tulls-Kammarens Förpassning
försedde.
2:0 Att den tillförordnade Lag-Committeen
matte i Nåder anbefallas, att i förening
med andre Committerade, hvilke i desse ämnen
ega theoretisk och praktisk sakkännedom,
utarbeta en ny Författning mot Lurendrägeri
och Tullförsnillning, samt med detta sitt Förslag
så tidigt inkomma, att en allmän Förordning
må inom ofvanberörde tid kunna utfärdas och
till efterlefnad intill nästa Riksdag påbjudas ; och
3:o Att denna Författning må jemte dertill
börande motiver, vid påföljande Riksdag,
öfverlemnas till Riksens Högloft. Ständers
granskning, för att vinna den laga kraft,
Konung och Ständers gemensamma Beslut i
dessa ämnen medföra.
Stockholm den 2 Dec. 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Plenum den 18
November 1823-
S. D. Föredrogs å nyo det af Högloft. Utskottens
Beredning upprättade och på bordet
hvi
-
Betänkanden.
hvilande Förslag till en förnyad Förordning
mot Tullförsnillning.
Mot detta Beslut anförde Herr Ståhle :
”Med min röst har jag ej instämt i Högloft.
Utskottens nu fattade Beslut, emedan jag anser
det vara Utskottens o vilkorliga skyldighet,
att, enligt Riks-Ståndens Remiss, och på sätt
53 och 87 §§. Regerings-Formen och 33 och
34 §§• Riksdags-Ordningen föreskrifva, utarbeta
fullständigt Betänkande öfver Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition af den 10 nasti. April; rörande
förändring i Kongl. Förordningen den
1 a Februarii 1820, emot Lurendrägeri och
Tullförsnillning, och ej-, som nu blifvit beslutadt,
hänvisa denna Lagstiftnings-fråga till
Lag-Committéeiis granskning, dertill GrundLagen
ej gifver den ringaste anledning. Om
Kongl. Majit i Dess vishet ansett för Sig eller
Riksens Ständer nödvändigt, att i denna fråga
inhemta Lag-Committeens Utlåtande, hade
sådant säkert skett, och detta Utlåtande jemte
Stats-Rådets, Högsta Domstolens, CommerceCollegii
och Tull-Directionens afgifne Betänkanden,
varit den Nådiga Lag-Propositionen
tillfogadt. Det är endast Kongl. Majit och
Piiksens Ständer, som kunna gemensamt stifta
Allmän Lag, och det är i anledning deraf,
som Kongl. Majit öfverlemna!; förenämnde 1820
års Lurendrägeri-Förordning till Riksens Ständer,
för alt, uti hvad som rörer de stadgade
5 Sami. 2 B•
i5
22G
Bevillning,i-UtsJcottets
sträffen och ansvaren , undergå sådane ytterligare
jeiunkningar, som erfordras, samt derefter
blifva vållande, såsom en af Kongl. Majit
och Riksens Ständer gillad och antagen Allmän
Lag. Att enligt Högloft. Utskottens fattade
Beslut, öfverlemna Kongl. Majits så beskaffade
Lag-Proposition till Lag-Committeens
åtgärd, anser jag ej allenast stridande emot
Grund-Lagarnes föreskrift i anseende på sättet
att behandla Lag-Propositioner, än emot
Riksens Ständers både rättighet och skyldighet,
att med Kongl. Majit stifta Allmän Lag.
Om Högloft. Utskotten i denna fråga funnit
sig behöfva Lag-Committe^ns upplysning,
för att stadga sitt omdöme, hade en sådan
upplysning kunnat inhemtas i den ordning
42 §. i Riksdags-Ordningen föreskrifver, och
dertill icke tid lärer saknats, då frågan hvilat
8 månader ovidrörd hos Utskotten.
Af dessa anledningar är det jag reserverar
mig emot Högloft. Utskottens Beslut,
och anhåller, att denna min reservation må
åtfölja Betänkandet till Riksens Högloft. Ständer.
Herrar Ribbing, von Franken, Lagerhjelm,
Kuylenstjerna, Ehinger och Lagerstrand
förenade sig med Herr Ståhle.
Herr Blomstedt förklarade sig desto heldre
instämma med Herr Ståhle, som han ansåg
det ej allenast vara Högloft. Utskottens
' Betänkahden.
rättighet, utan ock ovilkorliga skyldighet, att
till Riksens Ilöglofl. Ständer inkomma med
ett fullständigt Förslag.
Herr Cederborg: ”Sorn vid min ankomst
bifall lemnades till den framstälde Proposition,
om antagande af Herr Landshöfdingen
af Wingårds Förslag till Betänkande öfver
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
granskning af Kongl. Förordningen mot Lurendrägeri
och Tullförsnillning af d. 12 Febr.
1820, och jag uti delta Beslut icke kan med
min röst instämma, anhåller jag, att mig deremot
få reservera, så vida innehållet af detta
Förslag verkligen kunnat vara sådant som jag
lili har anledning förmoda, att nemligen, Utskottens
åtgärd utan all öfverläggning om de
af Beredningen afgifne yttranden, blifvit hufvudsakligen
inskränkt vid en underdånig hemställan,
att den ifrågavarande granskningen
måtte i Nåder uppdragas åt Lag-Committe'en.
Onekligen är denna utväg ganska beqväm;
men jag kan för min del icke medgifva, att
Utskotten på detta sätt uppfyllt sitt åliggande,
eller att det kan vara Riksens Ständer
värdigt, att så lösligen behandla en fråga af
stor vigt, i synnerhet sorn allmänna tänkesättet
synes vara tämligen stadgadt, att straffbestämmelserne
mot Lurendrägeri och Tullförsnillning
erfordra jemnkning och rättelse,
som ock varit Kongl. Majrts Nådiga syftemål
med alla dit hörande Handlingars öfverlemnande
tili Riksens Ständers pröfning.
228
JBevillnings-Utskottets
Herr Friherre Gederström anförde, *’det
Herr Friherren, som i öfrigt gillade Herr af
Wingårds ofvanberörde framställning, icke
kunde förena sig deruti, att Beredningens
ifrågasatte Förslag till en förnyad Förordning
mot Tullförsnillning, åtföljer Betänkandet till
Riksens Höglofl. Ständer, enär samma Förslag
icke blifvit af Utskotten förut granskadt och
godkändt, utan vore Herr Friherren föranlåten,
att mot Beslutet i denna del sig reservera.
”
Uti denna Herr Friherrens reservation,
instämde Herrar Gyllenswan, von Törne och
Huldberg.
Ut supra.
Ex Protocollo
A. H. Lagerlöf
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens förenade Plena
d. 2 December IS25.
S. D. Upplästes till justering det, enligt Beslutet
vid sista Plenum uppsatte Betänkande,
angående en förnyad Förordning mot Lurendrägeri
och Tullförsnillning; och blefsamma
Betänkande, på derom af Herr Grefven och
Ordförandenframstäld Proposition, godkändt,
Betänkanden.
dock med uteslutande af sista meningen, om
öfverlemnande till Itespective Riks-Stånden af
det af Utskottens Beredning upprättade Förslag
till berörde Författning, hvilken mening
på den grund komme att utgå, att nyssnämnde
Förslag icke blifvit af Utskotten antaget,
och således icke borde Betänkandet till Respective
Riks-Stånden åtfölja.
Mot nyssnämnde menings uteslutande från
Betänkandet, reserverade sig Herrar Ståhle
och Cederborg, såsom stridande emot Höglofl.
Utskottens redan fattade och med Protocollet
justerade Beslut.
Herr Lenning yttrade sig väl anse olämpligt,
att berörde Förslag öfverlemnades till
Respective Riks-Stånden, men trodde detsamma
likvist böra meddelas Lag-Committeen,
för att möjligen i ett eller annat afseende,
tjena till ledning vid utarbetandet af den nya
Författningen, och reserverade sig af sådan
orsak mot Beslutet
Herr Ehinger ansåg öfverflödigt, att Riksens
Ständer i den till Kongl. Maj:t afgående
underdåniga skrifvelsen i ämnet, förbehålla
sig, att den af Lag-Committeen upprättande
nya Författningen, blefve med nästa Riksdag
till granskning förelagd Riksens Ständer, emedan
det i allt fall vore hvarje Representant
obetaget, att dervid göra de anmärkningar och
föreslå de ändringar och rättelser han funne
JBevillnings-Ulskottets
nödige; hvilket Herr Ehinger anhöll mätte i
Protocollet intagas, såsom ett tillägg till hans
förut i ämnet anförde reservation.
Herr Ribbing anförde:
”Jag kan icke deltaga i Utskottens Beslut,
och är det ej endast deremot jag reserverar
mig, utan emot Utskottens förfarande i allmänhet
med detta vigtiga ämne, som icke allenast
utgjordt ett föremål för flere enskildes
Motioner, utan äfven för Kongl. Majrts Nådiga
uppmärksamhet, som deröfver velat höra
Riksens Ständer.
Utskotten, som fått sig uppdraget, att häröfver
afgifva Utlåtande, synes mig icke hafva
uppfyllt detta uppdrag dermed, att de i
stället för att svara på den Kongl. Propositionen
och de enskildes Motioner, hänskjutit
alltsammans till Lag-Committeen, med det
vanliga utlåtandet, att sakerna icke skola partielt
behandlas, och förklarande, att vid nästa
Riksdag vilja yttra sig öfver en Lag, som
de likväl begärt, att Kongl. Majrt fyra år
förut skulle utfärda.
Mig tillhörer icke att fälla något omdöme
öfver de Högloft. Utskotten, hvilka ej djupare
ingått i frågan om Straff-Lagstiftningen i
Tullmål, än att de något vidrört sältet för
straffens förvandling. Jag blott frågar, huru
hafva vi svarat emot Riksens Ständers förtro
-
Betänkande?!.
ewie, då deras framställningar på detta sätt
af oss lemnäs utan afseende? och huru Rikets
Representanter, om de tiga när Konungen frågar
dem efter Folkets mening? och hvartill
tjenar vår i Grund-Lagen förvarade rätt, alt
sjelfve deltaga uti stiftningen af Landets Lagar,
när vi, då fråga derom uppstår, sk jute
ifrån oss denna rätt? Våra sammankomster
äro då öfverflödiga; vi kunde ju afsäga oss
vår röst, och öfverlemna åt Kongl. Maj:t och
Lag-Gommitteen att göra hvad godt synes,
äfven i frågor, sådane som denna, der Medborgares
ära och timmeliga välfärd är på en
gång med Landets ceconomiska förkofran, förenad.
Huru svarande dessutom emot den minutieusa
handläggningen vid Tull-Författningarne
i allmänhet, att knappast yttra ett ord
öfver den del deraf, som skall utgöra controllen
på allt det öfriga; och hvars ändamålsenliga
utarbetande utgjorde ett vilkor,
hvarförutan Riksens Höglofl. Ständer till äfventyrs
icke antagit det förra. Jag kan härjemte
icke underlåta att beklaga, det Utskotten
efter 7 runda månaders handläggning af
detta ärende, hvarunder de åtminstone inbillat
mig, att det varit deras afsigt, att dervid
något uträtta , så sent resolverat sig till ingen
ting; emedan Riksens Ständer nu troligen blifva
svikna i sin förmodan , att före Riksdagens
slut få emottaga ett förberedt svar på Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse och utarbetade ytt
-
23a Bevillnings-Utskottets
randen öfver de enskildes Motioner; men för
att åtminstone i någon mån, och i hvad på
mig ankommer, söka afhjelpa denna brist,
vågar jag såsom enskild tanke framställa det
Utlåtande jag projccterat, öfvertygad att detsamma,
om än det eger sina brister, likväl
är tillräckligt för att gifva ledning åt ett
bättre. För att undvika vidlöftighet, får jag
åberopa Utskottens Recit af den Kongl. Propositionen
och Motionerne, såsom vöre den
här intagen, hvarefter detta Utlåtande skulle
följa.
Då Utskotten skolat sålunda afgifva deras
Betänkande öfver ett ämne, hvars afgörande
inflyter i betydlig mån, ej allenast på
Landets Financiella och Ekonomiska ställning,
utan äfven verkar på Nationens moralite, har
det syirts Utskotten vara en skyldighet , att
först inför Riksens Höglofl. Ständer korteligen
framlägga alla sådane upplysningar, som kunna
sprida sann dager öfver ämnet. Af de Utskotten
meddelade Handlingar, har inhemtats,
att Commerce-Collegium på anförde grunder,
ansett, att det urbota-ansvar sorn Förordningen
af den 12 Febr. 1820, i vissa delar stadgar
för Lurendrägeri- och Tullförsnillningsbrott,
borde allt framgent ega rum,' likväl
hade 6 af bemälde Ledamöter varit härifrån
skiljaktige, och i underdånighet hemstält, att
sedan en noga öfversigt blifvit anstäld, huruvida
någre, och i slikt fall hvilka, af de
Betänkanden.
a33
för det närvarande till införsel förbjudne Fabrikater
, borde genom vanan af deras förbrukning,
numera i det närmaste kunna anses
utgöra ett af nödvändigheten påkalladt behof,
samt huruvida, lika beskaffade Fabrikater
till ett emot behofvet svarande belopp, och
till erforderlig godhet, kunna inom Riket tillverkas,
bestraffningen både för Lurendrägare»
af de varor, sorn efter en sådan granskning
bestämmas vara i Riket till införsel tillåtne ,
och äfven för Tullförsnillning af tillåtet utländskt
gods, måtte stadgas tili förlust af det
anhållna godset, samt penninge-böter efter
den berak nings-grund sorn i 1799 års Förordning
och Kungörelsen af den 5 Aug. 1812
varit antagne, eller ock bötes-beloppet något
förhöjas då Lurendrägeri och Tullförsnillning
företages med större varu-mängd, men att urbota-straff
icke matte egä rum, förr än förbrytaren
med brottet 3:dje resan beträdes.
Och hade General-Tull-Directionen äfven för
sin del föreslagit, att i:sta och 2:dra resan
Lurendrägeri samt Tullförsnillning, måtte bestraffas
med ansvar af penninge-böter, lämpade
efter varu-värdet och brottens olika grader,
och urbota-bestraffning endast behållas
när någon persön 3:dje gången, eller oftare,
gör sig skyldig till förbrytelsen, hvarjemte
Directionen förmodat, att så vida försäljningen
af de förbudne , dömde varorna jemnväl
finge ske inom Riket, under export-vilkor,
de betydliga uppoffringar af allmänna medel
r.34
Sevillnings-Ut skot tets
skulle besparas, som nu användas till beslagare-andelar;
äfvensom Directionen ansett en
lämpelig uppmuntran och belöning blifva beredd
för Beslagaren om han finge n5 procent
af böterne, och lika mycket af varornas oafkortade
försäljningsvärde, hvaremot de återstående
25 procent borde blifva Kronan förbeliållne,
såsom någon ersättning för de kostnader
hvilka, utan att falla beslagaren till last,
komma att på beslags-varorne användas och
af Kronan bestridas. Sluteligen bar Högsta
Domstolen med förutsättande af skyldighet hos
Lag-Stiftaren, att lämpa straff efter brott och
straffets beskaffenhet efter graden af folkets
sedlighet och bildning, samt tillse Straif-Lagarnes
tillbörliga förhållande sins emellan,
ansett att öfverträdelser af oeconomiska Lagar
ej äro lika ovilkorligt straff värde som vanliga
brott, att de sålunda icke borde umgällas
med urbota-ansvar eller förlust af Medborgerliga
rättigheter; och, hvad särskildt angår
de slags öfverträdelser som benämnas Lurendrägeri
och Tullförsnillning , att de förra
blott tillskynda Staten en oeconomisk förlust,
men de sednare undandraga det allmänna de
directa bidrag, hvartill den enskilde är förbunden.
I följd häraf har Högsta Domstolen
tillstyrkt, i händelse ovilkorliga införsel-förbud
komme att fortfara, att öfverträdelse af
desse endast borde medföra varans förlust,
och må hända, iterationen beläggas med böter
till varans halfva, och sedan hela värde,
hvaremot för Tullförsnillning utom varans
Betårikanden.
a35
förlust, böter borde drabba öfverträdare!! för
i:sta gången af dubbel, aldra gången med
tredubbel och 3:dje gången med fyradubbel
tull o. s. v.
Utskotten som äfven godkänna den grundsats,
att det är ett lika stort om icke större
brott, att genom Tullförsnillning undandraga
Staten de afgifter, under vilkor hvaraf, Utländska
varor äro tillåtne till införsel, som
att genom Lurendrägeri införa hvad som ovilkorligen
förbjudits, vanan gjort till ett i sig
sjelf icke straffbart behof, hafva de afgifne
underdåniga utlåtanderne, synnerligen TullDirectionens,
funnit en tillförlitlig ledning
för deras omdöme, och stöd för de grundsatser,
som Bevillnings-Utskottet i dess Betänkande
om Stora Sjö-Tullen afgifvit, och
Riksens Höglofl. Ständer redan gillat. Med
fortsatt tillämpning af dessa sålunda redan å
Riksens Ständers sida faststälde grundsatser
gå Utskotten att bedöma den vigtiga del af
frågan, om en utvidgad Handels-fribet, som
skall utgöra en verkande controll till efterlefnad
af de Förslag Riksens Ilöglofl. Ständer
i detta ämne redan framstält.
Ensamt en sträng, tillämpning af princip
tjenar ej alltid till ernående af det ändamål
man söker; en noga afvägning om bådas vigt
och den förras billiga företrädes-anspråk framför
det sednaretillhörer likväl en fullkomnad
Lag-stiftning; om än det derföre skulle
2 36 Bevillnings-Uls kottets
förekomma grundsats-enligt, att, när man vill
hårdare bestraffa Tullförsnillning än Lurendrägeri,
förordna det första gången Lurendrägeri
endast borde medföra varans förlust
och först vid iterationen, böter af dess halfva
värde, men deremot Tullförsnillningen genast,
Utom varans förlust, beläggas med böter
i:sta gången af dubbel, ardra gången af
tredubbel tull, o. s. v. Så följer icke dess
mindre ovilkorligen häraf, att när Tullen är
måttelig, iterationen af Lurendrägeri hårdare
kommer att straffas än förnyad Tullförsnillning.
Utskotten få derföre tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer, att med åberopande i öfrigt af
hvad Tull-Directionens underdåniga utlåtande
innehåller, underdånigst tillkännagifva, att
Riksens Ständer för deras del antaga, det
enahanda påföljd, som för Tullförsnillning
här längre fram är föreslagen, äfven bör drabba
den som begår Lurendrägeri-brott, i den
händelse att ovilkorliga förbud emot införande
af vissa Utländske varor, äfven hädanefter
skulle komma att fortfara. Utskotten som
icke anse sig tillständigt att lemna någon af
de i Kongl. Majrts Nådiga Proposition eller
genom enskilda Motioner väckte frågor, obesvarade,
tro att detta besvarande bäst torde
kunna ske genom föreslående af visse ändringar
och tillägg i förut åberopade 1820 års
Författning, lik viii bär först bort framställas
vissa allmänna förhållanden, hvarå uppmärksamheten
vid detta tillfälle bör rigtas. Bland
dessa borde synnerligen förtjena att anmärkas
Hetänkanden.
*37
det missbruk , att andra personer än de sorn
äro brottslige, för betalning åtaga sig de verkelig^
ölVerträdarnes förbrytelser. Detta bar
så ofta inträffat, att det nu mera kan anses
för vanliga förhållandet; orsakerna dertill äro
följande: Ått straffen äro urbota, då en förmögen,
ansedd och vid arbete ovan person
finnér skamligt och plågsamt att undergå det
för dessa förbrytelser bestämda tvångsarbete;
att då straffet icke är urbota, penningesumman
som i böter skall erläggas, är större
än kostnaden att köpa en medellös person,
som åtager sig brottet och aftjenar bötes-beloppet
med det allmänna arbetet, och slutligen,
att en Beslagare, som enligt nu varande
Författningar, är tillagd ansenlig belöning,
om han, jemte beslaget, upptäcker förbrytaren,
i brist af denna upptäckt, eller med förmånligt
utbyte af person, anskaffar en fattig
person, som mot rättighet att med Beslagaren
dela vinsten af den utsatta belöningen, åtager
sig brottet och tvångs-arbetet, hvilket
honom såsom medellös drabbar, men förlorar
egenskapen af tvångs-arbete sedan det nu
mera utgör ett medel till vinst och förkofran.
Man har till förekommande af detta utbyte
eller åtagande straff för penningar, med
straffet förbundit nesan af dess offentliggörande
i Tidningarne och förlust af Medborgerligt
förtroende. Men äfven detta liar för
vissa personer icke utgjort något förskräckande,
och hvad som i detta har varit skamligt folden
ena har derföre icke så ansets af den andra.
a38
Bevillnings-Vtskottets
Af det anförda finnes ej allenast ändamåls-losheten
med urbotastraff, utan äfven
nödvändigheten att göra detta frivilliga åtagande
af andras brott, något mera eftertänklig!
: att utfinna ett medel härtill, möter många
svårigheter, sedan man i anseende tili egenskapen
af dessa slags Öfverträdelser ogillat
håde de hårda kroppsliga straffen och de i
opinionen nesliga. Utskotten hafva äfven ansett
att ändamålet möjeligen kunnat vinnas,
om, jemte det tvångs-arbete hvartill höterne
enligt nu varande Författning förvandlas, äfven
utsattes vissa dagars arrest eller fängelse
i mörkt rum; ett correctiv, som med framgång
nyttjadt inom Mililairen, utan att på
något sätt vara sårande för hederskänslan eller
skada, torde göra behörig verkan, att antingen
alldeles hindra vinningslystnaden, att
nog lättsinnigt åtaga sig andras brott, eller
åtminstone för den verkliga Lurendrägaren
göra mindre säkert, om icke hans legde substitut,
efter några dagars vistelse i mörkt
rum; söker att genom sanningens yppande,
äfven bringa sig sjelf i dagsljuset.
I afseende å hvad angående hus-visitationer
är anfördt, anse Utskotten att lika litet
som den redliges sinneslugn störes af att
misstänkas, lika litet, och ännu mindre varder
hus och hemfrid hos den gode Medborgaren
störd, derföre, att han lemnar en för
bevakningen af det allmännas fördel tillsatt
tjensteman inträde i sitt hus, att undersöka,
Betänkanden.
339
om der finnes något hvad olofligt eller beslag
underkastadt vara kan. Sådane undersökningar
efter olofligen åtkommet gods, har dessutom,
på förekomne anledningar, enligt Sveriges
Lag, alltid varit tillåtne, och det synes
Utskotten, som borde det åtminstone icke
vara okärt för den oskyldigt misstänkte, att
ransakas och frikännas. Ehuru Utskotten visserligen
erkänner, att sådant icke bör för
långt utsträckas.
Vidare hafva Utskotten lika med Commerce-Collegium
och Tull-Directioncn insett
de skadliga följderna deraf, att Tull-Betjent
är ålagdt, att böta om han vid vissa tillfällen
gör beslag å hvad som efter en ofta godtycklig
värdering, ej uppgår till 100 R:d., äfvensom
nyttan af det förslag, att rättigheten till
confiskation af varor, vid deras ankomst till
Stad eller Bevakningsställen, hädanefter må
utsträckas till ett visst district omkring Staden
eller Bevaknings,-orten, samt att. Underbetjent
vid Tull-Verket, utan General-TullDirectionens
Constitutorial, måtte å vägar,
gator och liviloställen få anställa visitation.
Det har äfven synts Utskotten billigt, alt den
Fåbriks-Idkare och Varu-förädlare lemnade
rättighet, att åt sig utse en särskild ombudsman,
att hindra den skada deras Näringar
kunna lida genom olofligt införande af Utländska
Fabrikater, äfven hör utsträckas till
producenter af rå-ämnen i allmänhet i afseende
på slikt intrång i deras yrken, hvarföre
a4° Bevillnings-Utskottets
på alla de ställen i Förordningen, der detta
ombud benämnes för Fabriks - Ombudsman,
denna benämning bordt ändras till blott Ombudsman.
Den särskilda fråga som blifvit
■väckt, att hvad sorn till införsel vore förbjudet
och inom landet icke kunde tillverkas,
borde äfven vara förbjudet till bruk och nyttjande,
torde nu mera icke behöfva besvaras,
sedan Riksens Höglofl. Ständer för deras del
tillstyrkt en mera fri införsel af sådant Utländskt
gods. Och har äfven på de ställen i
Författningen der orden Lurendrägeri och
Tullförsnillning förekomma, desamma mot
blott ordet Tullförsnillning bordt utbytas.
Sluteligen har ej heller undgått Utskottens
uppmärksamhet, att till Tull-Lagarnas
fullkomnande, äfven en Förpassnings-Förordning
erfordrades, sorn med de förre är i full
öfverensstämmelse och byggd på enahanda
grundsatser. Utskotten hafva trott att så icke
är förhållandet med närvarande Författningar
i dessa ämnen, enär Tull-Lagens stränghet
mindre väl emotsvaras af en till missbruk
föranledande Författning om Förpassningsväsendet,
som med blott få undantag upphäfver
skyldigheten att förpassa varor Inrikes
orter emellan. Utskotten hafva å ena
sidan af nit för saken icke bordt lemna denna
omständighet oanmäld; men, åden andra
funnit både betänkligt och mindre nödigt,
att genom för mycken bestämdhet i detaille
frå
-
Betänkanden.
frågor gå verkställande magien i förväg och
få derföre tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
alt hos Kongl. Majit i underdånighet blott anhålla,
att, efter sakkunniges hörande och efter
ofvan anförde grunder, mera ändamålsenlig
och efter locala förhållanden lämpad
Förpassnings-Förordning må varda utfärdad.
Genom dessa framställningar och härefter följande
anmärkningar vid 1820 års Författning
hvilka jemnväl åsyfta enhet med förut ingångne
förslag, angående Tull-väsendet, anse Utskotten
sig hafva meddelat vördsamt utlåtande,
ej mindre rörande Kongl. Majits Nådiga
Skrifvelse, än äfven de ofvan intagne Motionerne,
utan att särskildt till besvarande upptaga
hvar och en för sig af dessa sednare,
hvilket skulle hafva åstadkommit onödig vidlöftighet
och rubbat ordningen i planen för
ämnets uppställning. Till jemnförelse bifogas
härvid ett tryckt exemplar af Kongl. Förordningen
den 12 Febr. 1820 till förekommande
af Lurendrägeri och Tullförsnillning.
1 Art.
1 §. erhåller följande lydelse:
Den som i Riket införer eller derifrån
utförer, låter in- eller utföra, säljer, till salu
håller eller döljer gods, hvarföre tull till
Kongl. Majit och Kronan erläggas bordt , men
icke erlagd blifvit, håfve förverkat den Tull
-
a\i Bevillnings-Utskottets
försnillade varan och plikte efter värderingsbeloppet,
i:sta gången varans halfva värde,
2:dra gången varans fulla värde, 3:dje gången
yarde han utom böter af varans dubbla värde
förklarad ovärdig, att bekläda allmän Tjenst
och Ämbete, eller deltaga i val eller väljas
till förrättningar , som fordra allmänt förtroende,
Ämbets- och Tjensteman hafva äfven
vid 3:dje gången förnyad Tullförsnillning
förverkat sitt Ämbete eller sin Tjenst; och
vare Extra Betjent förlustig all rätt, att till
ordinarie tjenst befordras, jemte den påföljd
att vara skiljd ifrån det Verk, derhän är antagen.
För 4:(le gången Tullförsnillning, dömes
den brottslige utom det ansvar som för
3:dje resan utsatt finnes, och som alltid kommer
att ega rum vid förnyadt brott, attjemnväl
mista sin Borgare-rätt, om han sådan innehafver,
i annan händelse förklaras han oberättigad
att Burskap vinna, och vare honom
hädanefter icke tillåtet att reda i skepp eller
skepp föra. Vid bristande tillgång på böter,
förvandlas de till fängelse och arbete, på sätt
i 5:te Artikeln stadgas.
Utom i Mom. i 2 §. som bibehålles, utgår
både denna och näst följande 3, 4 och
5 §§. likasom sista meningen om Bolagsmän
1 7 §•
2 Mom. i 11 §. förändras sålunda:
Den af Judiska Nationen, som ej runnit
Svensk Borgare-rätt, anses, ehvad han är i
Betänkanden.
Sverige född, eller hit inflyttad sorn Utländning.
Det öfriga af momentet äfvensom det
3:dje nästföljande utgår.
Af 4 Morn. bibehålles irsta punkten oförändrad.
Andra punkten deraf erhäller följande
lydelse: Blifver han ardra gången derom
förvunnen skall han jemte Näringens förlust,
ansvara som för 3:dje resan Tullförsnillning,
förbryter han sig 3:dje gången eller oftare,
ansvare som för 4-'de gången utsatt finnes.
6 Mom. utgår.
13 §. ändras sålunda: Gör någon beslag
och förtiger förbrytaren, döljer, undanhåller
eller förbryter det i beslag tagne godset, dertill
råder, hjelper eller vetande samtycker,
bote efter godsets värde, dubbelt emot hvad
för Tullförsnillning är stadgadt, och ansvare
i allt öfrigt, ehvad lian är Ämbets-eller Tjensteman
eller ej, såsom för slikt brott föreskrifvet
finnes.
16 §. gifves en sådan lydelse: I Beslag
taget gods, skall genast föras till närmaste
Kronans Packhus eller Sjö-Tulls-Kammare,
till förtullning anmälas och der noga upptecknas,
i närvaro af så val Beslagaren som Godsegaren,
om desse äro tillstädes, och derefter
värderas på det sätt, som i allmänhet om Tullvärderingen
stadgadt är.
17 §. utgår.
Bevillnings-Utskottets
18 §. undergår följande förändring:
i Mom. Då någon anhålles med Tullförsnilladt
gods, vare honom obctaget, att
ställa vederhäftig borgen för sin person eller
för böterne. Är det Ämbets- eller Tjensteman
vid Tull- eller Lots-Verket, då eger borgen
icke rum.
I 2 Mom. uteslutes orden: ”eller befmnes
det anhållna godset påtageligen vara af
det värde, att den brottslige ej kan undgå
urbota-ansvar.”
19 §. utgår.
I 20 §. bortgår meningen: ”sorn antingen
öro till in- eller utförsel förbudne, eller ehuru
lill införsel lofgifne,” och i dess ställe införes
: sorn vid in- eller utförseln.
2i §. bör erhålla följande lydelse:
1 Mom. Finnes i Sterbhus Tullförsnilladt
gods, nytt och obrukadt, och vilja vederbörande,
innan ännu anspråk å godset,
såsom Beslag underkagtadt, är gjordt, detsamma
från confiskation freda, anmäle sig i staden
hos Magistraten, och å landet hos Krono-Fogden,
som låter godset i goda mäns närvaro
noga uppteckna, samt under qvarstad
och försegling ställa. Denna qvarstad må icke
höfvas förr än varorne i behörig ordning förtullade
blifvit.
2 Mom. Sådant gods, när det i Concurs-massor
eller vid utmätningar upptäckes,
Betänkanden. a45
" ;• ; . s . • ■-
vare Beslag underkastadt, och den som öfvertygas
att hafva Tullförsnillnings-brottet
föröfvat, vare förfallen till det uti denna Författning
i allmänhet stadgade ansvar.
* 3 Mom. försvinner.
24. §. förändras sä : Enskild person, som
lill underpant för lön, emottager tullförsnilladt
gods, nytt och obrukadt, anses, såsom
hade han det sökt dölja, och ansvare derför
efter denna Artikel, ej mindre än egaren,
om den kan uppgifvas.
25 §. utgår, utom 1 , 3 och 4 Morn.
2 Art.
1 §. A ”
1 Morn. förändras så: Den genom hvars
första åtgärd eller försorg Tullförsnillade varor,
vid inkommandet eller utgåendet upptäckas,
så att verkligt heslag derå följer, är
Beslagare, och skall, jemte rättighet, att, vid
målets utförande biträdas af Krono-åklagare,
derest han sådant äskar, njuta | af böterne.,
då sådane, enligt 1 Art., ega rum, samt lika
stor andel i det behållna försälj nii^gs-beloppet,
för det i beslag tagne godset, sedan alla
utgifter afgått, ej mindre för godsets transporterande
till Tull-Kammaren och förtullning,
än öfrige omkostnader för godsets vård
och försäljning.
2 och 3 Mom. utgå.
\ 1 -
a4^ Bevillnings-Utskottets
4 Mom. ändras: Göres Beslag å gods
under 5o R:d., då böter för Tullförsnilluingsbrottet,
likmätigt i Art., ej ega rum, njute
Beslagaren hela behållna beloppet af Auctions-värdet.
3 §. i Mom. Om Styrman, som ej i
Skepparens ställe är, Skeppsfolk, Passagerare
eller andre, skola för Beslagare anses, bör
den ene eller andre genast, så snart ske kan,
och innan visitation eller lossning företages,
angifva hvad Tullförsnilladt gods han vet vara
om bord, eller åtminstone stället, der det
i Fartyget finnes.
2 Mom. förändras så: Att, i stället för
otillåtet gods, sättes oriktigt uppgifvet eller
alldeles undandöljdt.
1 3 Mom. nyttjas ordet Tullförsnilladt i
stället för otillåtet.
3 dr t.
is§. 2. Mom. ändras så: Det förbrutna
godset skall å tid och ställe, som afbemälde
Pirection bestämmes, på offentelig auction åt
den mestbjudande försäljas.
2 och 3 §§. försvinna.
4 §. undergår följande förändring i början:
”Beslagare ege så snart försäljningen
§kett och penningar influtit, att genast utbekomma
sin tillständiga andel,” m. m.
Betiinkanden.
347
4 Art.
1 1 §. utgå orden:
”Till införsel lofgifne."
2 §. 1 och 2 Mom. sammanslås till ett
af följande innehåll: Deri som säljer inhemsk ,
stämpelbar, men ohallad och med stämpel
icke försedd Fabriks-tillverkning, eller Utländsk
stämpelbar, men med Tull-stämpel ej
försedd vara, bafve densamma förbrutit, med
hvad deraf blifvitsåldt och anhållet, och bote om
det uppgår till 5o R:d. eller derutöfver, som
i 1 Art. om Tullförsnillning stadgadt finnes.
6 §. ändras sålunda: Den som upptäcker
antingen, att Utländska tillverkningar blifvit
stämplade såsom Svenska eller att falsk stämpel
blifvit dem åsatt, skall, enär den brottslige
blifvit dertill lagligen förvunnen, jemte
förut stadgad Beslagare-andel undfå af Kronans
en belöning af 5oo R:d.
7 §. förändras sålunda: Då ostämplade
Inrikes Fabriks-tillverkningar blifvit, enligt 3
§. i denna Art., förbrutne dömde, njute Beslagaren
sin rätt, ej mindre i varan än i böterne,
efter enahanda grund och beräkning,
som i 2 Art. stadgadt finnes; men Kongl.
Maj:ts och Kronans del tillfaller Fabriks-Fattig-Cassan;
och skall varan, innan den på
auction försäljes, undergå behörig stämpling.
^48 Bevillnings-Utskottets
5 Art.
1 r §. lindrås endast de orden,: ”samt till
införsel lufgifne,” i hvilkas ställe nyttjas: ”eller
Utländske och riktigt för tullade varor.”
2 §. i Moni. förändras sålunda: Så väl
producenter af Rå-ämnen i allmänhet, som
varu-förädlare och Fabriks-Idkare, vare tillåte)t,
att för orten samfäldt eller hvar för sine
yrken eller Fabriker, förena sig om antagande
af en Ombudsman och densamma föreslå.
2 Mom. erhåller följande lydelse: Den
till nämnde befattning utsedde person, skall,
så framt emot honom ej något är att anmärka
, eller hans tillsättande pröfvas vara Öfverflödigt
eller utan ändamål, i anseende till flere
personer redan uppdrageu lika befattning,
med förordnande af Vår Justitise-Canceller
förses, och njuta lika skydd med Stads- och
Lands-Fiscalcr.
I 4 Morn. nyttjas ordet, Vederbörande i
stället för Fabriks-Idkare.
4 §. i Mom. Ordet ”förbjudet,” tillika med
liela sista meningen om Tull-Directions förordnande
, utgå.
6 Mom. redigeras sålunda: Finnes vid
anstäld undersökning Utländskt Tullförsnilladt
gods, nytt och obrukadt, till ett sammanlagt
värds
JBetänkanden
värde af roo R:d. eller derutöfver, vare det
beslag underkastadt, och förhålles vidare oell
med de brottslige, på sätt i Art. förmår.
5 §. i Mom. erhåller följande förändrade
lydelse: Utom hvad i 4 §• för vederbö
rande
Tjenstemän och Betjente i allmänhet är
stadgadt, skola Stads-Fiscalerne, för deras
tjenster, vara förpligtade, samt Ombudsmannen
och de Tull-Betjente, hvilka till slika
undersökningars verkställande blifva af vår
Tull-Direction, genom särskildt förordnande
berättigade att i salubodar och derifrån till—
gängelige rum, samt uti Handlandes Magaziner
tillse och undersöka, om och huruvida,
antingen Tullförsnilladt, Utländskt gods eller
stämpelbare, men med stämpel ej försedde
Fabriks-tillverkningar der finnas och till salu
hållas.
3 Mom. börjas sålunda: ”Hvad mer el
ler
mindre af Tullförsnilladt Utländskt gods,”
fortsättningen oförändrad.
8 §. i Mom. kommer att så lyda i Så
väl i allmänna Löne-anstalter som på alla de
ställen och vid alla de tillfällen, då offenteliga
auetioner förrättas, skola Lands- och
Stads-Fiscalerne jemte öfrige i denna Artikels
4 §. nämnde Tjenstemän och Betjente, hvar
i sin ort, ega att, på sätt och med vilkor 5
rörande visitationer i Salubodar och Hanlö*
-
Bevillnings-Utskottets
dels-Magaziner, stadgar, tillse och undersöka
om och huruvida Tullförsnilladt gods, nytt
och obrukadt, der finnes, utan att stadna i
ansvar om sådant gods ej anträffas.
ii §. förändras sålunda: Om Utländskt
Tullförsnilladt gods, eller sådane inhemska
Fahriks-varor eller tillverkningar , hvilka böra
med stämplar och märken vara försedde, genom
behörig visitation upptäckas vid ankomst
till Stad eller på \ mils afstånd deromkring,
vare godset förbrutet; och bote som för Tullförsnillning,
enligt hvad förut i i och 4 Art.
stadgadt är.
2 Mom. såsom inbegripet i den förändrade
redaction af det föregående, försvinner.
I 5 Mom. af 12 §. ändras slutmeningen
sålunda: ”Der det anhållne godset ej påta
geligen
är under 5o R:ds. värde.
8 Mom. förändras så: Om vid sålunda
i vederbörlig ordning anstäld besigtning af
varor, anhållne antingen på hviloställen eller
på vägar, eller å gata i Stad, upptäckes
Tullförsnilladt, eller mot hvad 10 §. 1 Mom.
föreskrifver, inhemskt ostämpladt gods, och
det ena och andra stiger till ett sammanräkiradt
värde af 100 R:d. eller deröfver, skall
det vara förverkadt, samt egaren och den i
förbrytelsen delaklige, i öfrigt förfallen till
det ansvar, som enligt 1 och 4 Art. eger rum,
9 Mom. utgår.
Éetänkanden.
10 Mom. som inflyter i det Q nies ställe,
bibehålles med den förändring, att sednare
meningen, angående Tull-Betjenters Fullmakt
och förändrande, uteslutes.
Ett nytt io Mom. antages, så lydande :
”Om resande inom Landet medförer ostämplade.
, stämpelbare och andre varor, soni han
till eget husbehof och ej till större myckenhet
sig förskaffat, och varorne ej kunna skäligen
anses ämnade till köpenskap, äro de
icke beslag underkastade,”
11 Morn. ”Om vederbörande Tjenstemän
vid undersökning om varors beskaffenhet icke
upptäcker något Tullförsnilladt, eller beslag
underkastadt gods, åligge dem, alt genast på
stället åter inpacka dessa varor i samma skick ,
som de före öppnandet befunnos, och ansvare
dessutom för afl den skada, sorn igenom deras
förvållande luindt.”
16 §. I händelse Hans Maj:t Konungen
finnér skäligt bibehålla Kust-bevakningen,
redigeras denna §. i öfverensstämmelse med
livad här ofvan stadgadt är.
6 Art.
Tittelen på denna Art. bör ändras sålunda
: ”Huru böter vid bristande tillgång
förvandlas, samt hvad Domslolarne och flere
vederbörande hafva att iakttaga.”
Bevillnings-Utskottets
I §. i Mom. utgår.
3 Mom. Mellanmeningen, så framt ej
brottet sedermera finnes vara af urbota - beskaffenhet,
uteslutes*
4 Mom. förändras så lydande: Med det
bötes-belopp, till hvars gäldande ali tillgång
saknas, förfares såluuda, att böter under 5o
R:d. förvandlas i fängelse, efter den i Kongl.
Förklaringen den 23 Mars 1807 , 8:de punkten
i allmänhet lagde grund, hvaremot böter från
och med 5o R:d. och derutöfver, så framt ej
annorlunda derom finnes i denna Förordning
särskildt stadgadt, umgäller med vissa dagars
arrest i mörkt och läst rum, utan sällskap,
sysselsättning eller annan dryck än vatten,
samt dessutom allmänt arbete, på det sätt,
att med böter från och med 5o till 100 R:d.,
svara 4 dagars arrest och 3 månaders arbete;
från och med 100 till 200 R:d., mot 6 dagars
arrest och 5 månaders arbete; från och med
200 till 3oo R;d., 8 dagars arrest och 6 månaders
arbete; från och med 3oo till 4°o R:d.,
8 dagars arrest och 7 månaders arbete; från
och med <\oo till 5oo R:d., 10 dagars arrest
och 9 månaders arbete; från och med 5oo
till 600 R:d., 12 dagars arrest och 9 månaders
arbete; från och med 600 till 700 R:d.,
i4 dagars arrest och 10 månaders arbete;
från och med 700 till 800 R:d., 16 dagars
arrest och ti månaders arbete, o. s. v,, med
tillökning af en månads arbete för hvarje
Betänkanden.
a53
ioo R:d. Längre än 16 dagar, må ej någon
hållas i mörk arrest, och ej öfver 3 år till
allmänt arbete.
Vidare komma följande förändringar att
ega rum i 5 Morn.: Den sakfällde skall all
tid
först undergå fängelse-straffet, utan allt
afbrott och sedan förrätta det allmänna arbetet.
6 Mom. Den bestraffning af allmänt arbete,
som i följd af denna Författning eger
rum, bör den brottslige undergå vid den allmänna
Arbets-Inrättningen , som Kongl, Maj:t
dertill bestämmer.
7 Mom. Qvinna arbete vid Spinnhus,
derest hon ej kan inrymmas i Länets Corrections-hus
eller Arbets-hus, der sådant finnes.
8 Mom. Uppgifver fånge, medan han
undergår fängelse i mörkt rum eller allmänt
arbete förrättar, att någon annan begått det
brott han sig åtagit, samt vill det i bevis
leda, vare sådant honom icke förment, och
njute han genast befrielse från arrest i mörkt
rum eller allmänt arbete, dock ställe han godkänd
borgen för böterne, hvartill han dömd
blifvit, eiler för sin person, eller qvarblifva
i Häkte , intill dess sig visar, om han mägtar
brottet från sig leda. Kan han det icke,
insattes åter i fängelse eller arbete, och varder
icke derifrån befriad, förr än han straffet
till fullo undergått. Häfver lian redan
254
Bevillnlngs-Utskottets
fängelse i mörkt rum undergått, men ej fullt
ut till den tid, som honom ådömt blifvit, må
sådant icke räknas honom till godo, då han
å nyo till undergående af straffet insattes;
kafver han en del af ådömt arbete förrättadt,
det skall afräknas.
Derefter intages 5 och 6 Mom. i denna
Art. under Moment N:o g, och
io oförändrade.
2, 3, 4 och 5 §§. innehåll och lydelse,
angående behörig Domstol, besvärstid och
sätt derför m. m., bero på dc beslut, som
jkomma att vidtagas i anledning af härmed
.gemenskap egande redan väckte Motioner och
afgifne Betänkande, och kan således å nyo
icke här upptagas ; likväl torde böra anmärkas,
att den i ii Momentets ■>. §. utstakade
tid för Besvärs anförande hos Kongl. Maj:ts
och llikets Commerce-Collegium är så korrt,
att icke alla Sökander kunna sig deraf begagna.
4 Morn. i 3 §. kommer alldeles att försvinna,
och för öfrigt undergå §§. de förändringar
, som sätta dem i öfverensstämmelse
tued hvad redan anfördt är.
6 §, redigeras, som följerr
Hvar och en som nu innehafver nytt
och obrukad t, hittills tili införsel förbjudet,
eller Tullförsiiilladt gods, må vara obela get,
alt inom i4 dagar, vare sig i Stad eller på
Betänkanden.
a55
Landet, efter dea dag denna Författning blifvit
kungjord i Staden eller Socknen, der innehafvaren
eger sitt hemvist, uppgifva sådant
gods, jemte stället der detsamma förvaras;
hvilken uppgift i Stockholm bör ske hos Allmänna
Tull-Styrelsen, och i de öfrige Städer,
hos Tull-Kammaren, men der sådan icke finnes,
hos Magistraten, samt å Landet hos vederbörande
Krono-Fogde; och må vara tillåtet
för innehafvaren, att det sålunda uppgifna
godset förtulla, efter hvad för hvarje sort
i Tull-Taxan stadgadt är, eller på Creditupplag
lägga.
Sådant Tullförsnilladt gods, som är stämpelbart,
bör med Tull-stämpel förses, och på
Landet eller i Stad, der Tull-Bevakning ej
finnes, på innehafvarens bekostnad transporteras
till Stad hvarest Tull-Kammare är, för
att efter behörigen verkstäld värdering förtullas
och stämplas, samt derefter till egarens
disposition öfverlemnas.
Då Tullförsnilladt gods i förenämnde ändamål
till Tull-Kammaren inlemnas , bör berättelse
derom till Allmänna Tull-Styrelsen
insändas.
7 §. Med verkställande af de, enligt
ifrågavarande Förordning tillå Ine visitationer,
må ej början göras, förr än den i näst föregående
§. utsatte termin tilländalupit. Det
öfriga af §., med nödig förändring i afseende
BeviUnings-Utskottets
på tiden, då Författningen kommer attutgifvas,
bibehålles.
Skolandes desse särskilde meningar bifogas
Betänkandet till Riksens Höglofl. Ständer.
Ex Protocollo
A. H. Lagerlöf.
N:o 66.
Ankom den 9 Dec. i8a3.
Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande, i anledning
af yrkade ändringar, i der
nu gällande Seglations-Ordningen.
Utskotten hafva till handläggning fått emottaga:
1:0
Herr von Hartmansdorffs hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln ingifne, samt till Lagoch
Ekonomi-Utskotten remitterade Memorial,
innefattande en hemställan, att, sedan Kongl.
Maj:t under den 10 sisth April åt Riksens
Höglofl. Ständer öfverlemnat, att yttra sig öfver
de straff som blifvit stadgade i 1820 års
Lurendrägeri - Förordning, Riksens Höglofl.
Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det straff-bestämmelserna i Seg
lations
-
Betänkanden.
1-ations-Ordningen måtte, på anförde skäl,
Blifva underkastade enahanda granskning af
Riksens Ständer, som de motsvarande Lagrummen
i Lurendrägeri-Förordningen redan
2:0 Herr Huldts, inom Vällofl. BorgareStåndet
väckte, och till nämnde Utskott jemnväl
remitterade Motion, hvari Motionären,
efter att hafva visat Handels-Sjöfartens inflytande
på Sveriges välmåga och nytta , af sambandet
mellan Handels- och Krigs-Flottorne,
yrkar, att kraftiga åtgärder måtte vidtagas
till afhjelpande af det aftynade tillstånd, hvai’-  uti denna närings-gren för närvarande råkat,
dels genom de fjättrar våra egne Författningar
pålägga densamma, och dels genom det
intrång den måste lida af fremmande intressen;
^lägenheter, hvilka anses både böra och
kunnå häfvas genom följande åtgärder, sorn
till verkställighet påyrkas, nemligen: Att af
den nu gällande Sjö-Lagen, måtte en ny redaction
företagas, som sätter densamma i öfverensstämmelse
med våra af tiderna ändrade
Handels-förhållanden till andra magter;
förminskar och förändrar Rättegångs-Formerne,
och sålunda förebygger den skada och de
olägenheter Skepps-Redare och Befraktare i
detta afseende få vidkännas; samt att denna
redaction verkställes af en i Nåder tillförordnad
Committé, sammansatt af 2:ne Commerce-Collegii
Ledamöter, 1 i Lagfarenheten
blifvit.
5 Sami. 9 B.
258
Bevillnings-Utskottets
bevandrad man, i erfaren Sjö-Militair, som
tillika fört Mandels-Fartyg, arne Grosshandlare,
som varit eller äro Skepps-Redare och
i Coopvardie-Skeppare. a:o Att en Gommittée,
bestående af i Ledamot af Kongl. Commerce-Collegium,
2:ne Bruks-egare, i för Jernoch
i för Manufactur-tillverkningarne, arne
Grosshandlare som äro Skepps - Redare och
drifva Utländsk Handel, arne Fabrikörer uti
Ylle- och Linneväfnader, samt arne SlöjdeIdkare,
som arbeta exportabla varor, måtte
organiseras till beredande af sådane mål, sorn
angå Handel och Sjöfart, innan de till afgörande
hos Kongl. Commerce-Collegium föredragas.
3:o Att samma Kongl. Gollegium,
till förekommande af Svenska Sjö-Documenters
obehöriga begagnande för Utländska intressen,
skulle årligen från trycket utgifva en
Förteckning på alla Fartyg, som det föregående
året erhållit Sjö-Documenter, med utsättande
af namn på Skepp och Skeppare, samt
hvilka Städer de tillhöra; hörande i denna
Förteckning äfven upptagas alla de Fartyg,
som i Norriges Städer erhållit dylike Documenter,
till förekommande af de missbruk,
som möjeligen kunna härutinnan ega rum, i
anseende till detta Rikets gamla förbindelser
med Dannemark, hvarjemte till vinnande af
behörig controll , exemplar af dessa Förteckningar
äfven skulle meddelas Svenska och
Norrska Consulerne och Handels - agenterne.
4:o Att hädanefter ingen Utländning, af hvad
Nation sorn heldst, skulle medgifvas Borgare
-
Betänkanden.
25g
rätt, Sorn Goopvardie-Skeppare i Sverige, med
mindre än att en sådan enligt Föriattningar
O
^ o
ne, oafbrutet tjent på Svenska och af infödde
Svenskar förde Skepp, minst 4 år, och deraf
2:ne som Styrman. 5:o Att ingen helfrihet
finge tillgodonjutas al fremmande Nationers
Fartyg, annorlunda än mot reciproka
förmåner; 6:0 Att nu gällande Seglations-Ordning
måtte granskas och ändras i enlighet
med de anmärkningar Stockholms Stads Grosshandels-
och Coopvardie-Skeppare-Societeterne
till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifvit; och
hvilka jemnväl af Motionären i afskrift blifvit,
bifogade jemte tryckta exemplar af anmärkningarne
och erinringarne vid frami. Presidenten
Friherre Edelcrantz’s underdåniga Betänkande,
angående Svenska trädvarors exporterande
med fremmande Fartyg. I sammanhang
härmed hade Herr Bagge hemstält,
det vederbörande Utskott mätte anmodas, att
från den Committé^, som till Sjö-Lagens öfverseende
blifvit i Nåder förordnad, infordra
underrättelse, om hvad Committeen i följd af
detta uppdrag, åtgjort.
Med undantag af de flere ämnen dessa
Motioner innefatta, hvilka redan blifvit af de
nu sammansatte Utskottep hvar för sig eller
gemensamt handlagde, hafva Utskotten till
pröfning företagit elen delen som sålunda ännu
saknar handläggning och hvilken utgjort
egentliga föremålet för ofvan omförmälde anmärkningar,
eller Kongl. Maj:ts förnyade Seg
-
a6o ' Bevillnings-Utskottets
lations-Ordning af den xa Februarii i8ao,
hvilken Utskotten lika med Motionärerne, anse
påkalla åtskillige ändringar och rättelser,
för att bringas i öfverensstämmelse, ej mindre
med den under Utskottens granskning
varandé Författningen mot Tullförsnillning,
än med det friare Handels-System och den
nya Tull-Tariff Riksens Högloft. Ständer vid
innevarande Riksmöte antagit oell gillat; hvarvid
likväl Utskotten ansett sig med fästadt
afseende, ej mindre på hvad för fremmande
Magter och i synnerhet för Brödra-Riket Norrige
i detta afseende är stadgadt, än ock hvad
Stockholms Stads Grosshandels- och Coopvardie-
Skeppare - Societeterne underdånigst anfört
i detta ämne, böra punct vis ocb i den
Ordning, hvari §§. i ofvannämnde Seglationsordning
förekomma, vördsamt föreslå de förändringar
och tillägg, som närmast till ändamålet
synas ledande.
I allmänhet finna Utskotten sig böra hemställa,
det sådane i Författningen förekommande
uttryck, såsom till in- eller utförsel
tillätne varor förbjudet eller lofgifvet gods ^
Lurendrägeri o. d. hvilka hafva afseende på det
hittills gällande Prohibitiv-Systemet, böra uteslutas
eller utbytas mot andra, som stå tillsamman
med livad Riksens Högloft Ständer
förut i dessa ämnen antagit eller understält
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning.
Då stormar, lugn eller strömsättningar
kunna göra omöjligt för Sjöfarande, alt be
-
Betankanden.
Stämdt följa de i i Art. i §. angifne inlopp,
till der uppräknade Städer och Hamnar, och
de trafiquerande, genom den minsta afvikelse
härifrån, sålunda äro hlottstälde för chicaner
och ansvar, dem de sjelfve ej vållat, föreslå
Utskotten, att i och 2 Mom. i samma §. måtte
utgå, och i deras ställe stadgas: Att Skeppare,
som komma från Utrikes ort, och ernar
sig till Svensk Stapelstad eller Hamn,
skall vara pligtig att nyttja lofliga eller rätta
farvatten, under behörigt iakttagande tillika
af hvad Quarantaines-Författningarne stadga
och ej taga annat inlopp, än der Krono-Lotsstation
elier Tull-Bevaknings-postering finnes.
Skulle åter Fartyg, större eller mindre,
af storm eller sjöskada nödsakas inlöpa i utliamnar
eller skärgård eller längs efter kusten,
der Lotsar eller Tull-Betjente ej finnas, lärer
det böra åligga Skepparen, att sådant ofördröjeligen
tillkännagifva på närmaste Lotseller
Tullplats; och må han emedlertid icke
från Fartyget transportera eller i land låta
föra gods eller effecter, af hvad namn eller
beskaffenhet de vara må, förr än Lots- eller
Tull-Betjent'sig om bord infunnit, vid ansvar,
som för Tullförsnillning är stadgadt.
Så snart Lots kommit om bord, åligger
honom Bevaknings-ansvaret, intill dess TullBetjent
sig infunnit till behörig visitation.
Farkoster och Båtar m. m.
aÖ2
B ev illni ngs-Utskol tets
a §.
Stadgandet i 2 Morn. af denna §., att
den, som med Farkoster, under i5 Lästers
drägt, Lill eller ifrån Utrikes ort, utföra annat
än Rikets producter, eller återlierntar andra
varor m. m., skall böta 5oo R:d., samt
mista Farkoster m. m., anse Utskotten i så
måtto vara olämpligt, som, genom Fartygets
förverkande, dess egare jenmväl straffas för
Skepparens brott, i händelse desse ej äro en
och samma person; och i följd häraf föreslås,
att orden samt miste Farkost, böra försvinna.
I öfverensstämmelse med den Redaction
Utskotten föreslagit af 1 och 2 Mom. x §.
hora hela 5:te och 6:le raden till punct i 4
Morn. utgå, äfvensom hela sista Mom. af §.,
i följd af Ständernas fattade Beslut, angående
de der nämnde Artiklar, lärer anses olämpligt.
3 §.
De i denna §, 1 Mom. bestämde böter
5oo R:d,, torde böra nedsättas till 3oo R:d.
och den brottslige i brist af tillgång, undgå
Fästnings-arbete och blott anses förfallen till
det ansvar, sorn 4 Ari. 5 §. 3 Mom. utstakar.
Ordet olaga hamn, bör ändras till uthamn,
der ej Lots- eller Tull-Betjening finnes.
(
Betänkanden.
263
Då erfarenheten visat, att hårda straff
oftast motverka sitt ändamål och en fiskalisk
angifvelse af Redares eller Gods-egares delaktighet
i hroltet är vilkoret för minskning i
det fästnings-arbete, hvartill 2. Mom. anser
den Skeppare förfallen, som lossar gods på
olofliga ställen, tro Utskotten detta stadgande
vara hvgdt på omoraliska grunder, och föreslå
derföre följande redaction af samma Moment:
”Lossas gods på sådane olofliga in
lopps-ställen
eller i öppna sjön, utan bevisligt
nödtvång, vare godset förbrutet och Skeppare
straffas i mån af godsets värde, enligt
Förordningen på Tullförsnillning.”
6 §. sista Moment, ålägger Skeppare att
gälda de böter, hvilka drabba Skeppsfolk eller
Passagerare, söm förrän visitation föregått,
utan Tull-Kammarens tillstånd, begifva sig
ifrån eller till Fartyg, i händelse den brottslige
tager till flygten, eller ej kan erlägga
plikten.
Detta stadgande synes mindre rättvist,
ty då Skepparen icke anses till något ansvar
skyldig, i den händelsen förbrytelsen begås
af en för böternes erläggande vederhäftig person;
så är det ej i och för sjelfva förbrytelsen,
utan endast derföre, ätt förbrytaren är
fattig eller rymd, som Skepparen straffas, eller
rättare, som straffet på honom öfverflyttas.
Utskotten hafva derföre ansett följande
tillägg vid detta Moment nödigt: Så vida
Skeppare brottet afvetat eller befordrat.
Bevillnings-Utskottets
2 Art.
I flere Utrikes hamnar, såsom i Ryska,
Portugisiska, Spanska och Italienska m. fl.
behålles alltid Sjö-Tulls-Passet på Lossningsplatserne.
Föreskriften i i §. sista Moment
är således icke alltid verkställbar, utan torde
derföre fordra tillägget af det vilkor: eller så
vida sådant ej later sig verkställa, vederbörande
Consuls betyg å den lossade lasten.
2 §.
Bör, såsom, i Utskottens tanke, mindre
ändamålsenlig, erhålla följande lydelse: Finnes
i Fartyg förtegat och från märkrullan uteslutet
gods, skall det anses såsom Tullförsnillning
och Skepparen derföre böta varans värde.
Dock må Gods-egaren bibehållas vid sin
egande rätt, så framt han ej kan öfvertyga»
om delaktighet i Tullförsnillningen, i hvilket
fall förfares som derom i särskildt Förordning
stadgadt är.
Skulle dervid förekomma, att den ifrån
märkrullan uteslutne varan, innan lossningens
början och förr än den af Tull-Betjent blifvit
anträffad, antingen af Skepparen å behörig
ort anmäles eller af Gods-egaren till förtullniug
angifves, eller kan Skepparen ådagalägga,
det uteslutningen utan uppsåt och endast
af förseelse tillkommit, och att han ej
egt kunskap om, eller delaktighet i godsets in
praeti
-
Betänkanden.
26 5
practiserande i Fartyget,, bote för vårdslöshet
ifrån 20 till 5o R:d.
Sista Momentet af denna §. tillägges följande:
Skulle deremot Skeppare kunna leda
i bevis, att detta gods icke blifvit å inlastnings-orten
intagit, eller att det genom missräkning
kommit att å märkrullan antecknas,
plikte som i föregående Moment stadgas.
3 §.
Då det sällan lärer vara möjligt så lasta
ett Fartyg, att laddningen till stycketal eller
innehåll utan föregången lossning af Tull-Betjeningen
skulle kunna besigtigas, förmoda
Utskotten stadgandet härom i denna §. 5 Moment
sakna allt ändamål, men väl kunna föranleda
till chicaner och prejerier för Redare
och Godsegare, och föreslå af sådan orsak
följande förändring af nämnde Moment: I
förra händelsen bör Tull-Betjeningen vid utlopps-orten
öfver sådan åter-utförsel meddela
betyg, hvilket vederbörande Tull-KammareS
utgående Journal till verification bilägges; och
skola slike varor så inlastas, att Betjeningen '
vid utlopps-ort må kunna desamma till orubbad
försegling besigtiga, m. m.
Till förekommande af möjliga missbruk
vid utöfningen af den Tull-Betjeningen i 6
Mom. tillerkända rättighet, att på blotta an
-
a 66
Beni lin in gs-Ut skottets
ledningen till misstankar om underslef, lossa,
öppna och besigtiga gods, som utföres, anse
Utskotten tjena följande tillägg vid Momentets
slut, ”i händelse vid en sådan lossning något
försnilladt gods icke finnes, skall Gods-egaren,
Redaren eller Befraktaren, ega att (på
sätt 3 Art. 7 §. föreskrifver), af Kongl. Maj:t
och Kronan åtnjuta ersättning för all den kostnad
och skada som en slik lossning dem bevisligen
tillskyndat, samt Tull-Bet jent deremot
blifva Kongl. Maj:t och Kronan ansvarig
för sin åtgärd.
4 §•
Lärer böra redigeras i enlighet med de
vid den gillade Tull-Tariffen fogade underrättelser,
och vid
5 §.
3 Momentet fogas det vilkor för Skepparens
fällande till böter: att lian mot TullBevakningens
förbud sådan lossning tillåtit.
Orden: beräknad m. m. till punct, utgå.
i o §.
x Mom. Styckeportar j böra nämnas Lastportar.
De i 2 Mom. nämnde böter föreslås böra
minskas till 200 R:d., äfvensom att orden:
så snart den ti mat j (andra raden nedifrån)
böra uteslutas.
jBetänkanden.
267
Till Riksens Höglofl. Ständer få Utskotten
jemnväl hemställa, det missbruk medelst
Sjö-Documenlers obehöriga användande, mätte
förebyggas genom upplifvandet af 11 §, i
Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente den 12 Januarii
1^30, om Algeriska pass, med den förändring
hvartill omständigheterna kunna föranleda
, hvadan underdånig anhållan derom
lios Hans Maj:t Konungen torde göras;
Och få Utskotten slutligen i afseende på
de här ofvan omförmälda yrkanden , örn ej
mindre straff-bestämmelsernes enlighet med
den blifvande Författningen mot Tullförsnillning
, än ock den föreslagne Committéen till
beredande af Handeln, rörande ärender innan
deras föredragning i KongL Maj:ts och
Rikets Commerce - Collegium, vördsamligen
åberopa, i förra hänseendet det Utlåtande Utskotten
derom under denna dag afgifvit, och
i sednare särskildta Utskottets Betänkande,
\ •
angående en allmän reglering af Rikets Styrelse-Verk.
Likväl varder detta allt med vördnad
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning underställt.
Stockholm d. 2 Dec. 1823.
N:o 67.
Ankom den 8 Dec, i8a3.
Memorial, om arfvode för Herr öfver-Commissarien
D. Ek, som bi
-
a68
Bevil! ni ngs-Ut skol tels
trädt Utskottet vid Bevillnings-Törfattningens
uppgörande.
Bevillnings-Utskottet, som vid början af denna
Riksdag anmodat HerV Öfver-Commissarien
D. Ek, att, på samma sätt som vid flere föregående
Riksmöten, biträda detsamma med
upplysningar, författande afCalculer, Tabeller,
Formulairer m. m., anser sig böra bos
Riksens Höglofl. Ständer vördsammeligen hemställa,
att bemälde Herr Öfver-Coinmissarie,
som härvid ådagalagt förnyade vedermälen af
dess redan erkända nit och insigter, och på
ett hedrande sätt uppfyllt Utskottets önskningar,
måtte fördess, med ofvanberörde arbeten
hafda möda, undfå ett af de till Riks—
dags-kostnadernas bestridande anviste medel
utgående arfvode af 5oo R:d. Banco.
Hvilket Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsammeligen underställes.
Stockholm den 5 Dee. 1823.
N:o 68.
Ankom ilen 11 Dcc. 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
ytterligare Utlåtande,
1 anledning af väckt fråga om
Betänkanden.
16g
införande här i Riket af Drävvback
eller restitution af Tull å rå-ämnen,
då de förädlade utföras.
Emot Riksens Högloft. Ständers Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts,
i anledning af Herr G. R. Prytz’s hemställan:
om införande här i Landet af de i
England öflige så kallade Drawbacks eller rättigheten
för exportcurer, att vid utförsel af
inom Riket förädlade varor, återfå den vid
införseln af de rå-ämnen, hvarutaf samma varor
beredas, erlagde Tull, den i sistl. månad
afgifne Utlåtande, hvaruti Utskotten förklarat
sig, icke kunna tillstyrka denna inrättning,
af den grund, att en så beskaffad förmån skulle
här i Sverige ännu vara förtidig och lätteligen
ledande till missbruk, enär på sätt allmänt
kändt är, liten eller ingen utförsel af
sådane inhemska Fabrikater, som tillverkas af
utländska rå-ämnen eger rum, hafva tvänne
värde Ledamöter, dervid biträdde af flere
medlemmar af Vällofl. Borgare-Ståndet, erinrat,
ej mindre att genom beviljandet af denna
förmån, skulle utförseln af inhemska Fabrikater
uppmuntras och befordras, än ock
att en betydligen ökad förädling af Utländska
rå-ämnen och export-handel dermed skulle
föranledas, hvarpå såsom ett exempel anföres,
att den vid flera Sockerbruk dels nedlagde,
dels i mer och mindre mån afstadnade
tillverkniygar, kunde härigenom ansenligen
uppdrifvas , hvilket förhållande jemnväl skulle
Bevillnings-Utskottets
med flera andra varor inträffa; men då Motionären
grundat sin framställning på samma
skäl och desse sålunda redan äro af Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
i behörigt öfvervägande tagne, finna
Utskotten sig sakna all anledning, att tillstyrka
ändring i dess förra yttrande, som
dessutom under den i o dennes blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hederv.
Bonde-Ståndet, och den 7 föregående af Högv.
Preste-Ståndet bifallet.
Dock varder detta Riksens Högloft. Ständers
pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 7 Dec. 1823. '
N:o 69.
Antom den 16 Dec. i8a3.
Riksens Höglofl. Ständers Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, öfver de
vid Förslaget till Reglementariska
Föreskrifter vid den gillade Tariffen
för Tull Bevillningens beräkning
å inkommande och utgående varor,
gjorde anmärkningar.
Vid det af Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten under den 21
Betänkanden
förliden månad afgifne och den 29 i samma
månad af Högloft. Ridderskapet och Adeln,
den föregående ay:de afHögv. Preste-Ståndet
och Heuerv. Bonde-Ståndet bifallne Förslås:
O
till Reglementariska Föreskrifter vid den gillade
Tariffen för Tuil-Bevillningens beräkning
å inkommande och utgående varor , hafva under
den 11 och 6 dennes inom Vällofl. Borgare-Ståndet
åtskillige anmärkningar blifvit
gjorda, hvilka i flere delar påkalla de upplysningar,
Utskotten anhålla att i den ordning
dessa ämnen förekomma, få vördsamt
aflemna.
§• 2.
Uti denna §. tillägges en lika rättighet
vid Tull-Bevillningens beräkning, alla Svenska
Fartyg, byggde å Krawel samt hel- eller
hulf-Klink, hvilka bevisligen tillhöra Svenska
Undersåtare och med behöriga Fri-Bref är o
försedde, men den härigenom upphäfda hittills
gällande skillnad emellan hel- och halffri
Tull, är af arne värde Ledamöter inom
välbemälde Stånd, dervid biträdde af flere
dess medlemmar, ansedd böra fortfara och
helfrihet endast tillkomma Krawel-Fartyg,
dels för den verkliga skillnad i värde, som
fästes vid detta olika byggnads-sätt, hvarpå
såsom exempel anföres, att Kongl. Majrt i Nåder
frikänt Assuradeuren från ersättning för
ett förloradt Klink-Fartyg, hvars byggnadssätt
Assuranten ej förut uppgifvit, dels ock
för bevarande af det förtroende Svenska Fartyg
272
JBew llnings-Ut skottets
tillvunnit sig å fremmande orter, men hvilket
befaras skola minskas om Utrikes Sjöfarten
med Klink-Fartyg underlättades. Utom
det att Utskotten härvid få vördnadsfullt upplysa,
ej mindre att, enligt flere så äldre som
yngre Författningar, äro i allmänhet endast
å Krawe! byggde Fartyg, berättigade till FriBrels
åtnjutande, än ock, att enligt Riksens
Höglofl. Ständers redan fattade Beslut, kommer
underdånig anhållan, att hos Kongl. Maj:t
göras, om öfverseende af de, rörande heloch
half-frihet m. m. utfärdade Författningar,
anse Utskotten sig böra förklara, att då byggnads-sättet
af det Fartyg, hvari varor skeppas,
synes hafva litet eller intet samband med
den Tull, som för varorne erlägges, och det
anseende Sveriges Fartyg å fremmande orter
vunnit, måste tillskrifvas helt andra grunder,
än Tull-umgälderne å dermed fragtade varor
i Svensk hamn, kunna Utskotten ej heller
frånträda sin förr gillade mening.
§. 3.
Emot Utskottens Förslag att de nu gällande
eller framdeles utkommande Nådiga Författningar,
rörande Norrska Fartyg och varor,
borde till efterrättelse gälla, har en värd
Ledamot inom välbemälde Stånd, yrkat, att
de nu gällande Författningarne synas äfven
hädanefter lämpligen böra tjena till efterrättelse
j häruti instämmer äfven Utskottens ofvan
anförde
-
Betunkanden.
273
anförde Förslag, men för framtiden hafva
Utskotten ansett så detta, som andra dylika
Stadganden böra åt Kongl. Maj:ts vishet och
Landsfaderliga omsorg öfverlemnas.
§• 4-
Att Läst-penningar icke borde, på sätt
Utskotten föreslagit, betalas i Silfver-Specie
eller efter derå gällande Cours , utan i stället,
till förekommande af ett ofantligt och
gagnlöst arbete med Cours-beräkningen, samt
till enbets bibehållande, sedan faststäldt blifvit,
det alla afgifter skulle utgå och beräknas
i Svenskt mynt, i samma Myntslag regleras,
har en värd Ledamot likaledes yrkat;
men då dessa skäl redan varit af Utskotten
granskade och desamma dervid funnit, med
hänseende tili de af fremmande Fartyg inflytande
afgifter, samt Svenska Skeppsskyldigheter,
att i fremmande Hamnar clarera
denna afgift i Silfver-Specie, skäligt att meranämnde
utskyld må i Silfver beräknas, kan
någon ändring ej heller nu deruti föreslås.
§. 6.
Sedan Riksens Höglofl. Standert förstärkta
Stats-Utskott, under den 24 sisth Novemb.,
bifallit, att värdering skall å inkommande och
utgående varor verkställas, på sätt föreskrifvet
är i 3 puncten af Bevillnings-Utskottets
5 Sami. 2 Tl.
18
2 7 4 Bevillnings-Utskottets
Betänkande och f\ puncten af dess Jemnknings-Förslag,
och således bland annat , att
å vissa varor borde Kongl. Majrts och Rikets
Commerce-Collegium eller det Ämbets-Verk ,
som med de till Handeln hörande ärender
får närmaste befattning, hvarje Qvartal af
Svenska Consulerne infordra Pris-Couranter;
att å de varor, hvilka komma att undergå
värdering, skall hvar och en, som sådane till
förtullning. angifver, genast aflemna märkrulla,
Manifest och specifique Förteckning på varornas
värde, hvarefter ytterligare föreskrifter
huru med dem förhållas skall, då de med
resande inkomma och uppgå till högst 5oo
R:d. eller ock öfverstiga denna summa; att i
sednare fallet hör värdering af en Magistratsperson,
samt aine gode män förrättas, hvilka
sednare af Städernes Taxeringsman hvarje
år utväljas, samt vid förrättningen af Godsegaren
åtnjuta Traktamente; att vid yppadt
missnöje med sålunda fattade beslut, skall
frågan afgöras af en särskildt utsedd Jury, att
i de fall då varor på auction försäljas, må
betalning erläggas genast eller sist inom \l\
dagar; och att å utgående varor skola PrisCouranter
af vederbörande qvartaliter insändas
till Handels - styrelsen; hafva särskilde
värde medlemmar inom mer a nämnde Stånd
andragit, huru som dels till onödig omgångs
undvikande, bestämdt uttryckas borde, det
förstberörde Pris-Couranter endast skulle infordras
från Consulerne å de orter, hvarifrån sådane
varor i allmänhet afskeppades till Sverige;
Betärikanden.
375
dels alt stadgandet för resande, alt aflemna
Märkrulla och Manifest å sine varor, vore
orimligt och obehöflig!, äfvensom desse Handlingar,
när de finnas, böra till Tull-Bevakningen
afgifvas; dels att icke föreskrifvet finnes,
huru förhållas skall i händelse medförde
vgror understiga 5oo R:d.; dels att jemte det
med skäl kan sättas i fråga, med hvad rätt
Medborgare kunna åläggas, att vara värderingsman
vid dylika tillfällen, borde någon
plikt stadgas, då de sig ej genast inställa,
såvida resande skulle eljest kunna uppehållas;
äfvensom beloppet å dag-tractamentet borde
utsättas; dels att alla reglementariska åtgärder,
samt äfven frågan om pröfning af varuvärderingar,
hvarmed parterne ej åtnöjas, obestridligen
bero af Kongl. Maj:t ensam, hvadan
ock anmärkaren gjorde sig förvissad, det
Kongl. Maj:t skulle förskona Handeln från de
förskräckliga band, som Utskottens Förslag i
desse delar kunde medföra, hvarvid Ståndet
för öfrigt åberopade sitt tillförene fattade Beslut,
om öfverlemnande af desse åtgärder till
Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg; dels att det
är båldt att först tvingas till försäljning af
sin vara, och sedermera nödgas vänta r4 dagar
efteråt på betalningen, hvarföre den genast
borde af Auctions-Kammaren förskjutas;
dels ock, att Pris-Couranter på inhemska varor,
endast borde hädanefter såsom hittills,
2:ne gånger om året eller vid början och slutet
af skeppnings-tiderne insändas, hvilken
åsigt Vällofl. Ståndet äfven delat.
2^6
Bevillnings-Utskottets
Utskotten, som ej anse sig kunna under
öfverläggning taga hvad redan blifvit genom
Riksens Höglofl. Ständers, genom dess förstärkta
Stats-Utskott, fattade beslut afgjordt;
tro sig likväl kunna tillägga, att någre anmärkningar
sannolikt torde vid en närmare
granskning af sig sjelfve förfalla, och att andre
åter icke syntes till alla delar grundade;
då det t. ex. var en med Borgare-rätten åtföljande
skyldighet, att vid värderingen biträda.
§• io.
Någon anledning till ändring af det här
förekommande stadgande, huru förfaras bör
med varor, införskrifne för antingen i Sverige
varande fremmande Sändebud, eller Kongl.
Maj:ts egen räkning, hemta Utskotten ej af
hvad en värd Ledamot deremot yttrat, eller
att dermed förfaras måtte på sätt Kongl. Maj:t
täckes i Nåder förordna, så vida Utskottens
Förslag i förra afseendet endast är ett förtydligande
af hvad i nu gällande Författningar
föreskrifves, och i det sednare icke någre
hinder blifvit lagde i vägen för Kongl. Maj:t,
att efter godtfinnande införskrifva fremmande
varor, utan blott redighets vinnande i Räkenskaperne
åsyftad.
§. 16.
Det ur så väl sista Tull-Taxan, som de
föregående af Utskotten i afseende på det för
-
Betänkanden.
råd af lifsmedel, som oförtulladt får införas,
lånade uttryck: ”Hvarje Skeppare bestås
”ett Lispund Caffe m. m.,” liar en värd Ledamot
funnit otydligt och böra utbytas mot
denna mening: hvarje Skeppare ”tillätes medföra,
” och som Utskotten jemnväl häri instämt,
så föreslås vördsamligen, att de sednare
uttrycken må i Författningen å uppgifne
ställen inflyta. Likaledes hafva Utskotten,
nied anledning af en värd Ledamots erinran,
dervid biträdd af flere bland välbemälde Stånds
medlemmar, att den Skeppare medgifna Tullfria
disposition af Skepps-provision skulle till
förekommande af missbruk, endast ega rum
för en gång hvarje år, funnit rättvist, att,
enär denna tillåtelse kunde i synnerhet vid
kortare och täta resor, användas för att Tullfritt
införa icke obetydliga varu-partier, vördsamt
hemställa, det måtte samma försiktighetsmått
iakttagas och sålunda i 16 §. i Moni.
inflyta: Dock må ofvanberörde tillåtelse till
Tullfri införsel endast ega rum för hvarje
Skepp en gäng om året."
§• *9-
Den här medgifna frihet för Skepps7umgälder
för varor, sorn under Seglingen genom
Öresund lossas och afföras till Helsingborg,
för hvilka inga sådane afgifter erläggas, såvida
varu-beloppet ej stiger till eller öfver J
af Skeppslasten m. m., liar förmenats vara en
nämnde Stad framför andre tillkommen fördel,
27B
Bevillnings-Utskottets
hvilken lika litet hädanefter såsom hittills
horde medgifvas, i synnerhet som lossning i
Sjön och transport med öppna båtar kunde
föranleda Lurendrägeri och Tullförsnillning.
Emedlertid ansågo Utskotten sig ej kunna å
1111 anförde skäl frångå sin förra mening, då
det klandrade undantaget endast är gjordt i
afsigt att undvika en onödig kostnad, som
hitintills kommit Utländningen tillgodo, då
varor först måst aflastas i Helsingöhr och derifrån
vidare fragtas till Helsingborg, utan afseende
på att dessa Städer ega en lika belägenhet.
§. 20.
Till följd af hvad någre värde Ledamöter
erinrat, om den mindre nytta, men det
deremot uppkommande besvär för Consulerne
och kostnad för Rederierne örn Skeppare skulle,
på sätt föreslaget är, förpligtas att förse sig
med dubbla Manifester, då detsamma icke kan
af Skepparen ändras , och denne kunde åläggas,
att för Tull-Bevaknings-krvssare uppvisa
det och derom taga deras påskrift; äfvensom
att hvad Märkrulla beträffar, det så mycket
mindre kan befallas Skeppare att dermed vara
försedd innan afresan från Lastnings-orten,
som han, enligt Författningarne, eger rättighet
att intaga last under resan, hvadan ock
synes tillräckligt, örn den blott upprättas innan
ankomsten till Inlopps- eller Seglationsorten,
på sätt också hittills varit stadgadt och
iakttaget; få Utskotten hos Riksens Högloft,
Betänkanden.
Ständer vördsamligen föreslå, det må denna
§. erhålla följande lydelse:
”Innan afresan från Lastnings-orten hör
hvarje Skeppare förse sig med ett Manifest å
alla de varor, hvaraf hans last består. Detta
Manifest skall innefatta en noggrann uppgift
till slycketal och innehåll af hela lasten, och
för den Kongl. Tull-Bevaknings-Kryssare eller
Tull-Jagls-Befälhafvare, sorn först anträffas,
uppvisas, emot påskrift derå; men efter ankomsten
till Svensk Hamn, skall det genast
af Skepparen till först om hord kommande
Tull-Betjent eller ock på Tull-Kammaren aflemnas,
hvarefter lossnings - sedel derstädes
erhålles.”
§• *4-
Som det ej tillkommer dessa Utskott att
ingå i pröfning om beloppet af Convoy-afgiften,
hafva de äfven ansett betänkligt att,
på sätt en värd Ledamot äskat, bestämma det
denna afgift borde hvarken höjas eller sänkas,
utan bibehållas oförändrad, sådan som
den hittills varit bestämd och utgått, utan få
Utskotten endast åberopa sitt förra Förslag,
hvari förekommer, att härmed må förhållas
enligt gällande Författningar.
§• 27-
Utom hvad i denna §. förekommer, angående
Tull å vissa från Brasilien med Svenska
Fartyg directe inkommande varor, hafva
280 Bevillnings-Utskottets
2:ne värde Ledamöter först yrkat att nämnde
Tull liorde utgå af alla från Södra Amerika
och Westindien ankommande varor, sådan
den under namn af Westindisk lindring är,
enligt särskilde Nådige Författningar, utgjord,
äfvensom en annan värd Ledamot tillagt, att
af enahanda grund, som förberörde lindring
eger i öfverensstämmelse med förra Tull-Taxor
rum, borde äfven stadgas ofri Tull för flere
varor, t. ex. Viner, Russin m. m., hvilket
stadgande saknades i Utskottens Förslag, men
syntes nödvändigt, hvaremot en annan värd
Ledamot invändt, att till ett sådant stadgande
icke fanns något skäl, emedan flerfaldiga
exempel visade, att varor försåldts för vida
bättre pris, sedan de passerat första och andra
handen, än i sjelfva productions-orten.
Utskotten, som funnit Handeln åt sig
sjelf lemnad merendels uppsöka både de säkraste
och mest lönande vägar, anse sig således
ej kunna frånträda sitt förra beslut och
antingen genom konstlade anstalter gifva den
en annan rigtning än dess naturliga, eller ock
i afseende på Handeln med andra Magter vidtaga
någre åtgärder utöfver hvad de derom
utfärdade Författningarne innehålla.
Ändteligen har en värd Ledamot hemställt,
om ej lämpligast vore, att i underdånighet
öfverlemna åt Kongl. Majrt, att låta
utarbeta de underrättelser, som borde åtfölja
Betänkanden.
den blifvande Tull-Taxan, i synnerhet sorn
i alla fall de fleste delar vore af den oeconomiska
beskaffenhet, att de ytterst berodde på
Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning; men då
3:ne af de Respectiva Riks-Stånden redan bifallit
Utskottens Förslag, kunna Utskotten ej
eller föreslå, att detta ärende nu mera må å
nyo upptagas och i annan ordning handläggas.
Dock varder detta, jemte 2:ne Ledamöters
särskildta utlåtande, Riksens Höglofl.
Ständers pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den ii Decemb. 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Bevillningsutskott
den 11 December 1825.
S. D. Herr Ehinger aflemnade sin mot Utskottets
Beslut, i förenämnde fråga, skrifteligen
författade Reservation, så lydande:
Jag kan för min del icke till alla delar
instämma i det Utlåtande Höglofl. Bevillningsoch
Ekonomi-Utskotten nu gå att afgifva, i
anledning af de inom Vällofl. Borgare-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens Förslag,
till reglementariska föreskrifter vid Tariffen
för Tull-Bevillningens beräknande å inkommande
och utgående varor, emedan jag
anser Utskotten icke hafva fästat nog upp
18*
-
282 Bevrllnings-Utskottets
märksamhet vid dessa anmärkningar, hvilka
i min tanka bordt gifva anledning till flere
förändringar i Utskottens Förslag, än dem
som skedt.
Hvad flere Ledamöter inom det Yällofl.
Borgare-Ståndet anfört, att de hittills gällande
stadganden af förhöjda afgifter så väl för
hel- eller half-klink-Fartyg, som för varor,
hvilka med sådane Fartyg skeppas, i betydlig
mån bidragit tili det förtroende våra Svenska
Fartyg ega hos Utländningen, derigenom
att medelst sådane å Klink-Fartygen och de
med dem skeppade varorne lagde högre onera,
bruket af desse sämre construerade Skepp,
särdeles till fragt-händel på Utländska platser,
blifvit helt och hållet bortlagdt och deremot
de vida säkrare och pålitligare KrawelFartygen
nu mera allmänt begagnade, är af
allmänna erfarenheten bestyrkt och kan bevittnas
af hvar och en, som sig med Handel
eller Sjöfart befattat. Hvad annan grund till
detta förtroende de Höglofl. Utskotten än kunna
uppgifva, så blir ändå den nu anförda
den hufvudsakligaste. Äfven jag anser derföre
vådeligt, att endast för en theoretisk idee
upphäfva ett stadgande, som erfarenheten visat
oss haft på Svenska Sjöfarten så fördelaktig
inverkan, och vågar tro att ett förblifvande
vid hvad förut i detta afseende varit
förordnadt, skall vara vida gagneligare än antagandet
af Utskottens Förslag. Man har anfört
som en obillighet, att ej allenast sjelfva
Betänkanden.
a83
Fartyget, utan äfven den oskyldiga varan,
som i Fartyget vore inlastadt, skulle medelst
större afgifter plikta för det senares sämre
construction , men den oskyldiga varan är alldeles
icke nödtvungen att inskeppas i ett KlinkFartyg,
då troligen på ingen ort det lär felas
tillgång på Krawel-Fartyg, som dertill kunna
begagnas. Hvad Utskotten yttrat, att litet
eller intet samband synes vara emellan byggnads-sättet
af det Fartyg, hvaruti varor skeppas
och den Tull som för varorne erliigges,
medgifves gerna, men sambandet emellan Fartygets
byggnads-sätt och sjelfva den inlastade
varan är deremot desto större; ty går Fartyget
förloradt, så gör laddningen så med, och
risquen är med ett illa construeradt Fartyg större
än med ett välbygdt. Att tili säkerhet för
så väl Gods-egare som Assuradeurer, vidtaga
sådane Författningar, som försvåra begagnandet
af dåliga Skepp, men uppmuntra bruket
af välbyggda, synes mig vara klokt handlat,
men sådane Författningars upphäfvande deremot
oklokt.
Erläggandet af Lästpenningarne i SilfverSpecie,
har jag vid Utskottens första Förslag
derom redan förklarat mig icke kunna gilla ,
hvarföre jag mig ock deremot reserverade.
Lika med hvad jag då anförde, finner jag ännu
det vara inconsequent, att sedan man vid
den större Tull-Uppbörden ally st all beräkning
i annat mynt, än det i Riket gångbara
Banco-Sedelmyntet, man vid erläggandet af
384
Bevillnings-Utskottets
en vida mindre intrade vill, medelst beräkningen
i Silfver-Specie, i detta fall bibehålla
det förra beräknings-sättets alla omgångar
och besvärligheter, varierande cours-bestämmelser
o. m. d., och dymedelst i så måtto
frångå hvad man vid förkastandet af det förra
förtullnings-sättet tycktes som grundsatts
hafva antagit, att nemligen, Statens inkomster
måste i Statens gångbara mynt beräknas.
Man har åberopat andra Länders exempel
och Svenska Fartygs skyldighet, att i fremmande
hamnar klarera Skepps-umgälderne i
Silfver; men 1:0 utgöres derstädes ej allenast
Skepps-umgälderne, utan alla Tull-afgifter i
så beskaffadt mynt, och 2:0 är sådant mynt
derstädes gångbart och kan in natura presteras.
Begge händelserna inträffa nu mera icke
hos oss, hvarföre någon jemnförelse i detta
fall emellan oss och Utländningen icke är på
sitt rätta ställe. På dessa skäl förblifver jag
vid min förra sats, hvaruti det Stund, hvaraf
jag har äran vara Ledamot, äfven instämt,
att Läst-afgiften bör lika med all annan Tullintrade
i Svenskt Banco-Sedel-mynt beräknas.
Hvarken har det varit det Vällofl. Borgare-Ståndets
ej eller min mening, att i någon
mån förändra hvad nu mera genom Förstärkta
Stats - Utskottets votering blifvit afgjordt
och stadgadt, rörande varors värdering
och deras förtullande efter värde. De gjorda
anmärkningarne hafva endast afsett ett förtydligande
i den del af stadgandet, som angår
Betänkandcn.
a85
Pris-Couranters infordrande från Svenska Consuler
till bestämmande af en del varors värde,
nemligen ett förklarande att desse PrisCouranter
endast skola infordras från Consulerne
på de platser der hvarje vara finnes i
första handen eller derifrån den vanligtvis
till Sverige skeppas; ett förtydligande af så
mycket större nödvändighet, som eljest, om
man efter bokstafs-lydelsen, i det ifrågavarande
stadgandet, der endast generelt nämnes
Svenska Consulerne, vill utfinna Tullvärdet
af t. ex. Hampa, Talg eller andra Ryska produeter
och dervid rådför de från Svenska Consulerne
ingångna Pris-Couranter (d. v. s. ej
endast från de Svenska Consulerne i Ryssland,
utan äfven från de Engelska, Nederländska,
Franska, Italienska m. fl. Städers Svenska
Consuler,) så skall deraf ett Tull värde uppstå,
som vida öfverstiger hvad dessa varor
hos oss gälla. Samma onaturliga förhållande
skall äfven uppkomma med alla andra varor,
då vid deras värdering ej endast tages i betraktande
livad de gälla på den ort, hvarifrån
de vanligen till Sverige införskrifvas eller der
de tagas ur första hand, utan äfven hvad de
gälla å andra platser , der de såsom varande
i 2:dra eller 3:dje handen, samt på många
ställen helagde med dryga Tull-afgifter, nödvändigt
skola vara betydligt högre i pris.
Den hästa tolkning af hvarje Lag är den efter
bokstafven, men då måste ock Bokstafslydelsen
vara så tydelig, att den icke lemnar
rum öfrigt åt någon godtycklig förklaring och
a86
Bevillnings-Utskottets
deraf uppkommande Lag-vrängningar och misstydningar.
På dessa skäl tror jag de Höglofl.
Utskotten icke bort undandraga sig att tillstyrka
detta begärdta förtydligande, endast
af den orsak, att hufvudsaken förut blifvit i
Förstärkta Stats-Utskottet afgjord, och föreställer
mig att de Respective Riks-Stånden på
intet vis genom antagandet af detta närmare
bestämmande , skola tro sig träda ett redan
fattadt beslut för nära.
I den mån jag efter hvad förberördt är,
skiljer mig från Utskottens åsigter i det afgifna
Utlåtandet, anhåller jag att mig mot
detsamma få reservera, och att denna min
särskilda mening måtte till de Respective
Riks-Stånden få medfölja. Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Liwijn.
Utdrag af Protocollef, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskott den 11
December 1325.
S. D. Vid justeringen af Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi - Utskottens
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid deras
Betänkande N:o 69, rörande Förslag till
Reglementariska föreskrifter vid Tariffen för
Tull - Bevillningen, yttrade Herr Lenning:
Betänkanden.
”Emot förevarande Betänkande, får jag anmäla
min reservation, anseende Riksdagens snara
afslutande dock böra ålägga mig ej upptaga
tiden med anförande af mina Motiver;
hvarjemte jag åberopar den inom Yällofl. Borgare-Ståndet
emot förevarande Betänkande
ytterst gjorda anmärkning, att ifrågavarande
Reglementariska Föreskrifters bestämmande,
bordt till Kongl. Maj:ts Nådiga stadgande öfverlemnas.
”
Ex Protocollo
A. Fryxell»
N:o 70.
Ankom den i5 Dec. i8a3.
Memorial, angående de, i frågan om
Brännvins-Brännings-af giftens utgörande
af de vid Fabriker nyttjade
Pannor öfver 90 Kannors rymd,
Riks-Stånden emellan yppade skiljaktiga
meningar.
Sedan Bevillnings-Utskottet dertill föranledt
af inom Yällofl. Borgare-Ståndet yppade anmärkningar,
vid Utskottets Förslag till en förnyad
Författning, angående Brännvins-Bränningen
och de derföre bestämda afgifter, uti
Utlåtande af den 3 dennes bemstält, om icke
slutet af 1 §. 3 Mom. i nämnde Författning
måtte erhålla följande lydelse: Ingenstädes i
288
Bevillnings-Utskottets
Stad eller ä Landet vare tillåtet att nyttja
mera än 2:ne go-Kannors Pannor i ett Verk
eller på samma Bolstad , till hvad värde Egendomen
än uppgår; härifrån likväl undantaga
ne sådane vid Åttike-Fabriker varande Pannor
_, som med Kongl. Maj:ts särskilda Nådiga
tillstånd begagnas till Brännvins-bränning :
äfvensom i sammanhang dermed, 2 Mom. af
2 §. blifvit, i händelse af bifall härtill, föreslaget
böra sålunda ändras: att af giften för
Panne-rymden bör beräknas å Landet och i
Städerne, enligt den särskildt upprättade och
vidfogade Tariffen, men för alla vid Fabriker
varande Pannor öfver go Kannors rymd,
hvilka med Kongl. Maj:ts särskilda Nådiga
tillstånd begagnas till Brä/tnvins-Bränning,
utgår af giften efter 4 skiUingar för hvarje
Kanna , beräknad för hvarje månad Pannan
under året till Brännvins-Bränning nyttjas,
hvaremellan sä Brännvins-Pannor som Redskap
skola ordentligen förseglas; har sådant
blifvit under den 12 dennes bifallet af Vällofl.
Borgare-Ståndet, och under den 10 af
Hederv. Bonde - Ståndet, men deremot sistnämnde
dag afslaget af ej mindre Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, som ansett Riksens Ständer
böra genom underdånig skrifvelse anhålla
, det Kongl. Maj:t täcktes fästa Dess Nådi •
ga uppmärksamhet på nödvändigheten deraf,
att någon åtgärd måtte, till förekommande af
missbruk utaf de erhållna Privilegierne genom
Bränn vins-försäljning, yidtagas, än ock Hög v.
Preste
-
Eetänkanden.
Preste-Ståndet, hvilket dervid åberopat sitt
förra Beslut.
Vid ett sådant förhållande och då denna
fråga endast lärer kunna afgöras genom Höglofl.
Förstärkta Stats-Utskottet, i händelse de
Respective Riks-Stånden ej skulle täckas, alt
i denna del sammanjemnka sina meningar , får
Bevillnings-Utskottet i motsatt fall vördsamligen
föreslå följande Voterings-Propositioner:
1:0. Den som hifaller Utskottets Förslag,
att vid Ättike-Fabrikerne med Kongl. Maj:ts
Kådiga tillstånd begagna de Brärinvins-Pannor
utöfver 90 Kannors rymd, skola på sätt Bevillnings-Utskottet
föreslagit, vidkännas en
afgift efter 4 sk. för hvarje Kanna, beräknad
för hvarje månad Pannan under året till
Brännvins-Bränning nyttjas, hvaremellan så
Pannor som Redskap ordentligen förseglas,
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
1 Vinner Nej,
så kommer, genom särskild votering alt afgöras,
huruvida de Brännvins-Pannor, hvilka
vid de Privilegierade Ättike-Bryggerierne begagnas
, skola från all afgift befrias, men hos
Kongl. Maj:t genom underdånig skrifvelse anhållas,
det Kongl. Maj:t täcktes fästa dess Nådiga
uppmärksamhet på nödvändigheten der
-
5 Sami. 2 B.
l9
Bevillnings-Utskottets
af, att någon åtgärd till förekommande af
missbruk utaf de erhullne Privilegierne genom
Brännvins-försäljning måtte vidtagas; eller om
detta förbehåll icke skall dervid ega rum.
Skulle åter voteringen utfalla för den nekande
meningen, lärer Höglofl. Förstärkta
Stats-Utskottet böra särskildt besvara den
2:dra Propositionen: •
Den som bifaller, att de Brännvins-Pannor
vid de Privilegierade Ättike-Fabrikerne
begagnas, icke skola med särskildt afgift beläggas,
men genom underdånig skrifvelse anhållas,
det Kongl. Majrt täcktes fästa dess Nådiga
uppmärksamhet på nödvändigheten deraf,
att någon åtgärd, till förekommande af
missbruk utaf de erhållne Privilegierne genom
Brännvins-försäljning, måtte vidtagas,
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
skola de vid Privilegierade Ättike-Fabrikerne
begagnade Brännvins-Pannor ej med afgift beläggas
; äfvensom någon skrifvelse ej eller kommer
att till Kongl. Maj:t i underdånighet afgå.
Emedlertid varder detta till Riksens Höglofl.
Ständers upplysta granskning vördsamligen
öfverlemnadt.
Stockholm d. i5 Dec. 1823.
Betänkamlen.
391
N:o 71.
Ankom den i5 Dec. 1823.
Memorial, med öfversigt af den Allmänna
Bevillningen.
Då Riksens Högloft. Ständers Bevillnings-Utskolt
fått emottaga de Respective Riks-Ståndens
bifall till de af detsamma framlagde Förslag,
till Bevillnings-beloppets fördelning och
utgörande, får Utskottet, under åberopande
äf dess särskilda, rörande inkomsterne af Postverket
och Stämplade Pappers-afgiften, Stora
Sjö-Tulls-Bevillningen, Brännvins-bränningsafgiften,
Salu- och Qvarn-Tulls-Accissen, samt
Allmänna Bevillningen afgifne Betänkanden
och Förslag till afgifternas utgörande, vördsamligen
öfverlemna hosföljande beräkning öfver
hela Bevillningen för år 1824 och följande
åren, för att såmedelst sätta Riksens Höglofl.
Ständer i tillfälle, att på en gång öfverse
den beskattning, som under denna benämning
utgår; och hvarvid Utskottet så mycket
mindre förmodat någon brist skola å någon
af de deri upptagne Tittlar uppstå, som detsamma
på förra årens erfarenhet grundat sine
Calculer; hvilket allt till Riksens Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm d. i5 Dec. 1823.
Bevillnings-Utskottets
Beräkning öfver hela Bevillningen för
1824 och följande åren:
Banco R:d.
Allmänna Bevillningen, sorn
i följd af Bevillnings - Författ-  ningen kommer att utgå, har
Blifvit calculerad till 2,209,550
B:d., hvaraf, sedan omkostna-  der och afskrifningar, återsto-  den upptages till , . . . .
2,170,000
Efter särskilda Författning
gar utgå :
Sjö-Tull
Salu-Åccis
Post-medel
Chartce-Sigillatte-medél .
För Bränn vins-till verk ning»
Hemmans- och Pannerymds-af
gifter
1,720,000
11,925
320.000
277.000
429.000
—
S u m m a
4,927,925
—
Förstnämnde Summa ingår
hel och hållen till Riksgälds-  Contoiret med
Till Stats-Verket infijter
directe:
Sjö-Tull . . . . 1,720,000.
Post-medel . . . 320,000.
Transp. 2,040,000.
2,170,000
—
Betänkanden. 293
Transp. 2,040,000.
2,170,000
Charlas - Sigillatas-me-
del
277,000.
För Bränn vins-till verk-
ning  429>000-
Såsom Qvarn-
Tull har förut be-
räknats af Stock-
holm, Götheborg
och Carlskrona i5,ooo.
Salu-Aceis af öf-
rige Städerne i5,ooo.
Men Ilöglofl.
Stats-Utskoltet
har nu upptagit
dessa summor, i
likhet med hvad
i sednare tider
influtit eller
Qvarn - Tull i
Stockholm 7,500.
Salu-Aceis i öf-
rige Städerne 4,42^. „
• 11,925.
2,757,925
S u m m a '
4,927,9:25
Afgift för Bevillnings-Stämpel å Dagblad
ingår ufven till Riksgälds-Contoiret, men anses
icke gifva någon behållning ., utan är hufvudsakligen
beräknad att ersätta Postporto
för afsändande inom Riket, af de Tidningar,
hvilka hiltills icke njutit porto-frihet.
ag4 JBevillnings-Utskottefs
N:o 72.
Ankom den ij Dec. 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande, angående
en ny Författning emot Lurendrägeri
och Tullförsnillning.
Emot Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts,
den 2 dennes afgifne, samt den 12,
och t 5 derpå följde af Hög v. Preste-Ståndet,
Vällofl. Borgare-Ståndet samt Hederv. BondeStåndet
bifallne Betänkande, hvaruti på anförde
skäl föreslås, att den nu gällande Författningen
till förekommande af Lurendrägeri
och Tullförsnillning under den 12 Februarii
1820, må till kraft och verkan fortfara, intill
den 1 Januarii iSaä, likväl med vissa
inskränkningar i afseende på förvandlingssättet
af Böter och att hos Kongl. Maj:t borde
i underdånighet anhållas, om Nådig befallning
för dess Lag-Committée, att inom
sistnämnde tid, i afseende på detta slags förbrytelser,
utarbeta en med de öfrige StralFLagarne
samband egande Författning, för att
då taga sin början och vid nästa Riksmöte
öfverlemnas till Riksens Ständers granskning,
för att såmedelst vinna den laga kraft Konungs
och Ständers gemensamma Beslut i desse
ämnen medföra, hafva inom Höglofl. Ridder
-
Betänkanden.
skåpet och Adeln tvänne Ledamöter invändt:
än att då Kongl. Maj:t redan tidigt och vid
Riksdagens början behagat infordra Riksens
Ständers yttrande i afseende på de i den nu
gällande Författningen vidtagna straff-bestämmelser,
bade Utskotten jemnväl såsom en följd
deraf, bordt sig deröfver utlåta, men ej återskicka
densamma i dess nu befintliga oberedda
skick, med en så mycket olämpligare hänvisning
till Lag-Committe^ns behandling deraf,
som den icke utgör någon af Grundlagarne
erkänd myndighet; än att det af Utskotten
vid den nu gällande Förordningens efterlefnad
fästade förbehåll om Böternes förvandling
i fängelse, ej instämmer med den allmänna
grundsatsen af systemets orubbade bibehållande
under förrberörde tid, än att Utskotten
underlåtit att vid upptagande af hvad
ej mindre General-Tull-Direction samt Kongl.
Maj:ts och Rikets Commerce - Collegium och
Konungens Högsta Domstol sig utlåtit, yttra
sig i afseende på straff - bestämmelserne för
meranämnde förbrytelse, ett yttrande så mycket
nödigare, som man lätteligen kunde köpa
en fattig stackare, att åtaga sig brottet och
aftjena plikten; än åter att det vore ett misstag,
att Författningens fortfarande blifvit bestämdt,
endast till början af år 1825, oaktadt
brotten äfven lära efter denna tid begås,
hvarjemte uppmärksamheten är ledd på ett i
egenskap af en enskild Ledamots tanka vid
Handlingarne fogadt Förslag till en förnyad
Författning.
296
Bevillnings-Utskotiets
Utskotten hafva tagit detta allt i öfvervägande,
men då de af Riksens Ständer antagne
och godkände nya grundsatser för Handelns
ledning, fordra en omarbetning af de
dermed samband egande StrafF-Lagarae och
en så beskaffad åtgärd icke lär tillkomma
Riksens Ständer, tro Utskotten sig hafva funnit
den lämpligaste utvägen att bereda en med
tidens fordringar instämmande Lag-stiftning;
en åtgärd som blifvit af de öfrige 3:ne Respective
Riks-Stånden godkänd, och hvilken
Utskotten således ej eller kunna vid detta tillfälle
frånträda, heldst saken nu mera enligt
69 §. i Regerings-Formen genom 3:ne Stånds
Beslut är afgjord.
Stockholm den 17 Dec. i823.
3.97
Register
öfver
Femte Samlingen
3 f
Bihang till Riks-Ståndens Protocoll.
Accisen, angående den af Städerne utgående
Salu-, och dess upphörande. I. s. 363 —
36 g.
Särskilde Meningar, I. s. 36g.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 438 — 442*
Voterings-Proposition. I. s. 453 —• 455.
Afkortnings-Längders öfver Krono-utskylderna
ingifvande till Härads-Rätterne. I. s. 120,
12 1.
Ytterligare Utlåtande. I. s, 332.
B.
Bevillningen, om grunderne för den blifvande
I. s. 8 — 3o.
Särskilde Meningar. I. s. 3o — gg.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 274 — 3o8.
Särskilde Meningar. I. s. 3o8 —316.
Om de olika beslut i hvilka Riks-Stånden
stannat i afseende på. I. s. 345 — 354*
19 *
39 8
Beviilningen, om en föreslagen ny Method
till utgörande af, I. s. ii4—120.
Ytterligare Utlåtande I. s. 333, 334-
— öfversigt af den allmänna. II. s. 291.
Bevillnings-Förordning, med Förslag till en
Blifvande. I. s. 620—'65a.
Särskilda Meningar. I. s. 653 — 660.
Bevillning. I. s. 660 — j55.
Svar å vid Förslaget gjorde Anmärkningar,
II. s. 104 — iÖq,
Tariff till reparatition af Qvarntull och Salu-Accis-Summan
emellan Släderne. II.
s. 140— 142.
Formuiair till Debet-Sedel. II. s. 143.
Särskilde Meningar. II. s. 144-  Yoterings-Proposition i afseende på sig yppande
skiljagtigheter. II. s. 180, 181.
Borås och Norrköping, angående sökt eftergift
i Bevillningen för hrandskadade innevånare
i Städerne. I. s. 35^ — 35g.
Ytterligare Utlåtande I. s. 4-23.
Bränvins-bränningsafgift, förslag till en förändrad
Tariff för Husbehofs I. s. 455 —
461.
Särskilda Meningar. I. s. 461—4^5.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 612 — 616.
— bränningen med förslag till en ny författning
om, och de derföre bestämda
afgifter. II. s. 29—34-
Särskild Mening. II. 34, 35.
Förslag till den nya Författningen. II.
s. 36 — 46.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 183—ig4
39P
Särskilde Meningar. II. s. ig4— 21 3-
Brännvins-Pannors mätning och stämpling, om
vissa ändringar och tillägg uti Förordningen
d. 20 Dec. i8i5. II. s. 169— in5.
Särskilde Meningar. II. s. ij5 — 176.
— brännings-afgiftens utgörande af de vid
Fabriker nyttjade Pannor öfver go kannors
rymd, om de angående, sig yppande
särskilde meningar. II. s. 287—■ 290.
C.
Cancellister, om ökadt antal. I. s. 5.
— om aflöning för tvänne extra I. s. 616 —
618.
Särskilda Meningar. I. s. 618, 619. j
Chartge-Sigillatas-Författning, angående en förnyad.
I. s. 5o5—’5ig.
Särskilde Meningar. I. s. 5ig—5in.
Förslag till förnyad Förordning. I. s. 522 —
58o.
Tabell öfver Städernes nuvarande Classification.
I, s. 58o, 58 r.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 53 — 78.
Särskilde Meningar. II. s. 78, 79.
D.
Douplette-Chartors insändande, om, från PostContoiren
till Controlls vinnande å afgående
Bref II. s. 5r —53.
Drawback, onl införandet här i Riket af. II.
s. 47> 48-
Ytterligare Utlåtande. II. s. 269, 270.
3oo
E.
Ek, om arfvode för Hr Öfver-Commissarien
D., II. s. 268.
F.
Fribrefs-Rättighet, om en ytterligare, för Städernes
Magistrater. I. s. 99— 102.
Särskilde Meningar. I. s. io3— 106.
Ytterligare Utlåtande. I. s, —344*
Ännu Ytterligare Memorial. I. s. 356.
Fullmagters och Lysnings-Sedlars förseende
med Stämpladt Papper, Förslag till Voterings-Propositioner
i afseende på skiljagtigheter
rörande. II s. 177—'17,9.
Författningar, om ändring i nu gällande prohibitiva,
I. s. 581 —599.
Särskilda Meningar. I. s. 599 — 612.
II.
Handeln, om inskränkning i Finska. I. s. 444
— 45i.
K.
Kostnadernas bestridande, om sättet för, till
H. K. H. Kronprinsens förmälning och
Utländska resa. I. s. 355, 356.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 4*7 — 42°-  Särskilde Meningar. I. s. /\ii.
Krigsmanshus-Cassan, om inkomster för Amiralitets-;
Utskottet kan sig ej dermed befatta.
I. s. 6, 7.
Krono-Skatternes indrifvande, om förändradt
sätt för. I. s. 442 — 444-
L.
Lurendrägeri och Tullförsnillning, om en ny
Författning emot. II. s. 212 — 224.
Särskilda Meningar. II. s. 224'—'256.
Lysnings-Sedlars, om, förseende med Stämpladt
Papper. Se Fullmagter.
M.
Madängsby, om lindring i Bevillningen för
Brandskadade i. I. s. 436 — 438.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 5o3, 5o4-
Mantalsskrifning, om nedsättning i nu stadgade
böter för försummelse att anmäla
sig vid, I. s. 3^1—375.
Särskilda Meningar I. s. 375 — 378.
N.
Nederlagsfrihet för Carlskrona, om. II. s. i8f
— 4 83.
Norrköping, om eftergift i Bevillningen för
de brandskadade innevånare i. Se Borås.
P.
Postverket, om ett förändradt Uppbörds-och
Controll-sätt å de Staten från, tillflytande
inkomster. I. s. 108—wf\.
3o2
Post-Verket, om de deraf inflytande Bevillnings-medel.
I. s. 334‘—34'•
Ytterligare Utlåtande. I. s. 4.90 — 5oo.
Särskilde Meningar. I. s. 5oo —• 5oa.
<?•
Qvarnar, om Skattläggning af Ilusbehofs och
Sqvalte; Utskottet kan sig dermed ej
befatta. I. s. 3, 4.
S.
Salt och Sill, i anledning af väckt fråga, att,
måtte få Tullfritt införas. II. s. 48 — 5i.
Saltpetter, om jemnkning i skyldigheten att
tillverka; Utskottet kan sig dermed ej
befatta. I. s. 5, 6.
Seglations-Ordningen, angående yrkade ändringar
i. II. s. 256 — 267.
Skattskyldige, om upphörande af Bötesansvar
för, som från Uppbördsmöten förfallolöst
uteblifva. I. s. 466 — 47^>
Strandsittare, om tillåtelse för visse, inom
Malmöhus Län boende, att med sine Fiskebåtar
föra varor mellan Svenska och
Danska kusterne. I. s. 3iy, 318.
T.
Taxering, om en enda emellan hvarje Riksdag.
I. 35c>:—36i.
Torpare, om förbud för, att antaga Tjenstehjon;
Utskottet kan sig dermed ej befatta.
I. s. 7, 8.
Tull bevakningen, om upphäfvande af så väl
Inrikes-, som Gränse-Tullbevakningen
mot Norrige. II. s. 79— 90.
Särskilda Meningar. II. s. 90 — 102.
Tullen, om de genom stora Sjö-, inflytande
Bevillnings-medel. I. s. 121 — i5o.
Särskilda Meningar. I. s. 100—i83.
Förslag till blifvande Tullbévillning I. s. 184
— 274.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 3^8 — 4°4-  Förslag till förändringar i den uppgjorda
Tariff för Tullbevillningen. I. s. 4°^>
4o6.
Särskilda Meningar. I. s. 407 — 4J7'
Förslag till jcmnkning af inom Riks-Stånden
yppade skiljagtigheter. I. s. 473 — 49°*
Yoterings-Propositioner i anseende på Ståndens
skil jagtiga meningar. II. s. 3 — 22.
Memorial, i anledning af desse Propositioner
angående Remisser. II. s. 24 —• 28
Förslag till reglementariska föreskrifter. II.
s. i45 — 147.
Särskilde Meningar. II. s. 148 — 149.
Förslag till Underrättelser, om hvad som
vid Förtullningen bör iagttagas. II. s. 149
— 168.
Ytterligare Utlåtande. II. s. 270.—.281
■— om nedsättning, å utgående Tjära och'
Beck. I. s. 36i — 363,
•—• om jemnkning af, å Rhum. II. s. a3.
V.
.Vaktmästare, om antagande af en. I.s. 106, »07.
3o4*
Värderingar, angående grunderne för, å Jord
på Landet, Hus i Städerne samt Jernbruk
en. I. s. 3i8 — 329.
Särskilda Meningar I. s. 32C)—• 331.
Memorial till Bonde-Ståndet i anledning af
anmärkningar vid Betänkandet. I. s. Z70.
Ytterligare Utlåtande. I. s. 42^. — 436.
Voterings-Proposition i afseende på- I.
s. 451 — 453.
JR ät t el ser:
I. s. 167. råd. 12. står.- Utshotten lås.- Utskotten.
I. s. 73g. — 23. — att — allt.
II.s. 110. — 14. — Bosatse. — Bosatte.
Dessutom förekommer på åtskilligc ställen under
Protooolls-Utdragen Lewijn; las: Livijn.
5 Sami. 2 B,
20
i
—
