# ID: svediakorp-gov1874
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,630
# sentences: 1,753
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bevillnings-Utskottets Betänkan ilen.
*99
hvarmed Utskotter icke kunde taga någon befattning,
förr än den Summa i Stats-anslaget, hvilken
borde genom Bevillning fyllas, vore af Riksens
Högh Ständer bestämd och Utskottet meddelad
; hvad åter, den sednare delen deraf angick
, så fann Utskottet , enär jordbrukaren icke
kunde undandraga sig att i sin mån lemna nödiga
tillskott till det allmännas underhållande „
ingen orsak att frånträda sitt förra förslag? eller
att en Bevillning , beräknad efter värdet, bär utgä
af all fast egetcdom , utan afseende pa dess
natur, och i sammanhang dermed, dels att Bevillning
å Rust-tjenstmarker , äfvensom Rotefrihetsafgiften,
må fortfara, dels ock att Bevillning af
qvarnar må utgöras, enligt nu gällande f grunder
af värdet.
Utskottets förslag rörande Bevillningjaf Stael
cemes innevånare har endast hos Hö;v. PresteStåndet
samt Vällofl. BorgareStåndet föranledt,
anmärkningar , åsyftande dels jemnkning och nedsättning
af den inom Städerne f.rststälde classih*
cation, på det att de skattdragande kunde bära de
dem ålagde bördor och Taxerings Committeerne
ej behöfva att ändra en sådan classification ; dels
de i 3 och 4 Morn. af 2 Art. 2 §. i nu gäl.
lande BevitlningsFörordning befintelige stadgandens
antagande, såsom Bevillningsgrunder , dels
rättigheten för Taxeringsman , ct hädanefter som
hittills afvika från de stadgade Minimi afgifterne
och , när omsfändigheterne sådant fordra , nedsätta
dem till ett mindre belopp, dels upphäfvande
af föreskriften af en Minitni afgift, då dea
i åtskilliga fall lägger ett obehörigt band på
Bevillnings-Utskottets Betänk anden.
Taxeringsmänrteh att kunna påföra hvarje skatt?
skyldig ilen gärd han i ett rättvist förhållande
till andre Statens medlemmar bör till dess upprätthållande,
i mån af sin inkomst , erlägga; dels
utredande af obilligheten deraf, att då andre
Borgare i Städeme blott efter deras rörelse betala,
vissa procent , måste de minst för trion ne utgöra
ett undantag derifrån , då de icke få beskattas
efter denna allmänna grund, utan i stället hänföras
under classification och den derefter lämpade
Minimi.afgiften, dels ock den rättelse, att
nar en Minimi-afgift finnes, hvarunder man icke
får taxeras, densamma bör , så framt samma person
finnes, tillika vara Hind lande- och Skeppsredare, gemensfmt
för bägge desse näringar beräknas, men ej,
på sätt hittills skedt, särskildt för hvardera påföras.
Dessa anmärkningar hafva likväl icke vid
en ånyo förehafd granskning af detta amne förmått
öfvertyga Utskottet om . olämpligheten eller
orättvisan af den föreslagne Minirni-afgiften , såsom
hufvudsakligen tjenande till ledning vid
Taxerings-arbetet , utan har Utskottet jemväl funnit
densamma böra utsträckas till de i 3:je Morn.
af nämde §. omförmälde Bryggare och Handtverkare
rri. fl., för hvilka en Minimi-afgift bör
bestämmas, men högsta beloppet deremot till
Taxeringsmännens ompröfning öfyer.lemnas , till
följd hvaraf Utskottet får , såsom Bevillningsgrund,
vördsamligen föreslå : Au Bevillning md
hädanefter utgöras af handlande, Jabrjqueurer, skeppsredare,
sd väl pd Landet sorn i Städeme , handtverkare,
borgare och andre Stäilernes innevånare i
förhållande till deras rörelse, hvarvid en personel
Bevillnings-Utskottets Betänkanden■ 30 1
Hinimi-summa, må, med (inledning af hvad na
gilli a tide Bevill ningsförfattning i 2 Art. 2 §-2
Och 3 Morn,. stadgar, bestämmas inom hvarje stad,
efter dess olika classif emion ; dock vill Utskottet,
med anledning af derom yppade anledningar, vördsam
ligen vid handen gifva, dels atr frågan om
Bevillnings-afgiftens lämpande efter hvarje Skepps.
Redares större eller mindre anpart i Skepp, kommer
att tillika med det öfriga reglementarisk.! i
författningen framdeles tagas i öfvervägande, dels
ock att den sista meningen i nämde §:s /pde
Morn., eller föreskrifterna-om anskaffande af bevis
från Hsndels-Societeter eller Handtverkeriernes
Ålderman m. fl. vid de händelser, då Bevill.
nings afgifterne pr öfva 3 böra nedsattas under Mi.
nimi-su mirian, må , såsom ledande till missbruk
och en onödig omgång, försvinna.
Då de i afseende på Bevillningens erläggande
af Bergverken inom Väl!ofl- BorgaieStåndet
framställde meningar endast röra beräkningssättet
af den utgående afgiften men icke
grunden derföre, får Utskottet ytterligare hemställa:
att Bevillning skall utgå af Bergverk, så
ock af särskildte Manufucturier, Verk och Inrättningar
på Landet, efter det derå satte värdet,
riten efter en viss classification för sddane Bruk
och Inrättningar , som hittills, enligt 2 Art. 4 §.
af 1818 års Bevillningsförordning, varit clussifcerade;
likväl begagnar Utskottet detta tillfälle,
att vördsainligen gifva Riksens Höglofl. Ständer
vid handen, att detsamma, dertill uppmanadt,
genom de flere gjorde framställningar i desse
ämnen, ernar till Riksens Ständer sedermera in*
3«a Bevillnings
tomina med eft särskildt utlåtande , rörande de
öfverklagade värderings-grUnderne för fastigheter
å landet, eller sista KöpeSumman, antagandet
af Brandförsäkrings-beloppet, såsom regel för
uppskattning af lius i Städerne samt de för
Bergverken hittills gällande Taxerings-grurider.
Någon mot Utskottets fotslag: att litvi 11-  ning ina afven hädanefter ulga af de inkomster,
Som i egenskap af lön elier andra af Inställningen
tillkommande fördelar tillflyta i Kongl. Majus cc'i
liiiets eller enskilde' Inrättningars tjenst varande
personer, gjord anmärkning, har ej påkallat en
ytterligare öfverläggning härom, hvarföre Utskottet
äfven oförnmir.uit vidhåller detsamma.
Tili BeviilningsUtsfcotiets yttrande orri en
af de i o Art. 6 §. 3 Mom. örn förmälda Societeter,
Veik och Vinstmedel, äfvensom af
Disconterne utgående afgift, hafva sine värde
JLedatriöter af Vallöf!. BorgareStåndet fogat
de förbehåll, dels att ingen sådan vidräkning matte
ega rum med Statens egna Cassör, såsom Banquens,
Discohteris och flere, dels ock att denna
af BevillningsUtskottet föreslagna grund icke
må anses såsom något medgifvande af nya
Discont-inrät! ni ngar.
Om Disronternes sålunda ifrågasatte skyldighet,
att erlägga Bevillningsafdrag, har inom
Utskottet en ytterligare öfverläggning förekommit;
och emedan någon Bevillning af
BancoDisconten synes så rnycket mindre lämplig
eller gagnande, som Staten i sådant fall
endast skattar till sig sjelf och räntan för lån
af denna inrättning möjligtvis kan komma att
Btvfllnlngs—Utskottets Bttdnlanen. 303
inedsättas, i hvilken händelse all afgift af detta
skäl försvinner, samt PrivatBanquer i händelse
de ined undanrödjande af de dervid mötande
svårigheter kunna lillvägabringas, endast hafva
fur afsigt att afhjelpa Penninge - bristen och
latta allmänna rörelsen inom landet , hvadan de
ej heller böra belastas med en afgift, som snarare
skulle på förhand motarbeta än befordra fleras
uppkomst, i synnerhet sorn Riksens Ständer
hade sig öppet lemnadt, att vid en kommande
Riksdag pröfva huruvida de förmådde utgöra nå
gon Bevillning eller icke ; ty fann Utskottet det
intagna förslaget om Uisconternas beskattning böra
utgå och till Riksens Höglofl. Ständers bedröfvande
endast öfverlemna.- att Bevillning bur
utgå af de i 9 Art. 7 §. 3 Morn. uppräknade
Sucieteter, Verk och Vinstmedel, äfvensom, enligt
nu gällande grunder, af Sterbhus, Testamenten
nefi Arfsmedel, utan andra undantag än i afseende
på Testamenten, gjordt; till personer för långvarig
och trogen tjenst.
I enlighet med nuvarande BevillnjngsFörordning
har Utskottet väl i sitt förra Betänkande
föreslagit en, såsom ersättning för BandtTullarne,
utgående fyllnans-afgift, men då Utskottet funnit
anmärkt af en värd Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln , att då Bevillnings-surnmans
belopp fastställes af Riksens Ständer, kan
någon skillnad svårligen finnas deruti, att antingen
först ålägga en person en utskyld och sedermera
vissa procents förhöjning derå, eller ock att
i samma Artikel innefatta begge de likartade ut.
stylderne; af en värd ledamot af BorgareStåndet
304 BevillningsVtskotttts Bettinkanden.
med hvilken de fleste Hrr Ledamöter inom samma
Stånd sig förenat, alt du dtn tili fortfarande föreslagna
fyllnads-afgiften blott utgör en tillökning af
en tolftedel på aila afgifter efter 2 Art., några
högst få tillfallen undantagne , synes bibehållandet
af denna Beskattnirigs-Tittel endast leda till
eri onödig vidlyftighet och derföre icke böra såsom
sådan bibehållas, utan orri densamma icke
kan vid en förmodad nedsättning af BevillningsSummnn
undvikas, alla efter nämnde Art. utgående
afgifter okas med ungefärligen 8^- Procent,
sorn deri utgör i förhållande till den; och af en
medlem inom Hederv. Bondc-Ståndet, att denria
endast debiterings arbetet genom särskilda Co'
kumner och särskilda Beräkningar, ökande articel
måste, så framt den ej kan upphöra, tillslås
2 Art.; har Utskottet , i betraktande å ena sidan
af deSsa omständigheter, meri å deri andra derutaf
att denna Anice! blifvit af flere såsom
nödvändig ansedd, och att denna progressiva afgift,
som af andra i dess ställe föreslagits, icke
är, på sätt flere medlemmar af de Besp. BiksStånden
utredt, förenlig med en af synbar förmögenhet
utgående Bevillning, ansett sig böra
hos Biksens Högh Ständer vördsamt föreslå, det
md hela 4 Art. försvinna och deremot en särskild
k. i 2 Art. inflyta aj det innehöll: att deri fyll
nadsafgijt
, sorn tillförene särskildt utgått såsom
Lanelttulls-ersättning , kommer äfven hädanefter
mid vissa procent på hvarje full Riksdaler att i
lika förhållande för ett mindre belopp att beräknas
0di utgöras för all Bevillning , sorn erlägges
efter
Bevillnings-Utskottet* Bctänkanden, 305
efter 2 Art■ , dock med de i förenämnde 4 Art.
medgifne undantag.
Den beskattning af visse öfverflödsvaror,
hvilken Utskoitet ansett bera. sedan den vid förra
Riksdagen blifvit å nyo införd, fortfara, har
inom Riks-Stå nelen rönt en flerfaldig motsägelse.
Således har man icke velat medgifva någon beskattning
å öfverflödet, emedan de näringsgrenar
detsamma tillskapat och vidmagthåller småningom
derigenom försvinna , och det icke synes rättvist,
hvarken att cönsurnenten, som vid inköp af
så beskaffade varor indirecte återbar den af Producenten,
i och för dess rörelse till Staten, erlagda
skatt, skall, genom en så kallad öfverflödsafgift,
utgöra en -dubbel beskattning till Staten,
-eller att detta stadgande utsträckes till redan anskaffade
articlär, med rnindré än att Staten tillika
lemnar innehafvaren optionsrätt, att kunna
återsälja dem till densamma för det verkliga värdet
eller ock afsäga sig den beskattade artikeln.
Den har för öfrigt blifvit ansedd obillig och mecl
mera lätthet utgående genom Tullafgifterne , samt
tryckande för den fattige, då ingen proportion
finnes emellan honom och den rike, föranledande
vidlyftighet i räkenskaperne, svår vid controllen,
menlig för Nationens moralitet, genom en öf.
ning att vid skattskrifningar ej uppgifva sig till
•bruk och nyttjande af de öfverflödsvaror, som
verkligen begagnas, åtföljd af en mängd chicaner
vid sig i anledning deraf yppade tilltal, och iindtligen
att denna beskattning, oagtadt allmogens
bidrag dertill stigit , likväl i allmänhet minskats,
Bihang (Hl Riks, UK Frel, t 823 $ te Sami. so.
306 Btvillnings-Utskotteti Betänhangtn.
till följd af hvilket allt är yrkadt, att om tillfälle
dertill yppades, borde man icke försumma att
indraga denna Bevillningsafgift, som en värd
Ledamot inom Heierv. BondeStåndet fordrat, bora
närmare förklaras, i afseende pä de derunder
begripne varor, med förbehåll att densamma
ingalunda må utsträckas till Brännvin eller
Tobak, såsom varande begge Inhemske till
verkningar,
och så allmänt brukade af den fattige
och arberande classen, att en Bevillning
deraf icke skulle i sjelfva verket vara annat
än en, under annat namn , förhöjd capitationsafgift.
Till dessa skal har derjemte blifvit
fogailt , dels att, då det bör stå hvar och en
fritt, att sedan han i mån af sina tillgångar
contribuerat till Staten, använda densamma,
så vidt sådant kan ske, utan andras förnär..
mande, efter eget behag, innebar denna afgift
en orättvisa och föranleder derjemte, vid ti 11-  lämpningen, ej sällan chicaner, prejerier och
förhatliga Rättegångar, hvarpå, såsom bevis är
anfördt, att ej mindre ä'n 400 personer blifvit
vid ett tillfälle dragne för rätta, för nyttjandet
af sådana öfverflödsvaror till bruk, hvaraf
de icke angifvit sig.
Men då Utskottet funnit Statens behof af
det, genom denria Bevillning, inflytande bidrag
icke kunna på annat sätt fyllas, och frågan
dessutom nu icke omfattar sättet, hvarpå
denna afgift skall utgöras, ulan endast afser
huruvida densamma skall ega rum eller icke,
samt det sålunda är Utskottet öppet lemnadt,
att i händelse någon minskning i dea utgå
-
B villnings-Utskottets Bstänkandeiu 307
ende Bevillnings-surntnan , skulle vid denna
Riksdag ega rum, då föreslå sådane föreskrifter,
i afseende på grunderne fur denna Bevillning
oell sättet för dess utgörande, hvilka i
möjligaste måtto lindrade de mindre bemedlade
sarnhälls-classerne, och med detsamma till
större delen förebyggde de öfverklagade olä.
genheterne, liar det äfven ansett sig böra
hemställa: huruvida icke en Bevillningsafgift för
bruket och nyttjandet af vissa öfverflödsvaror ma
utgå, Utskotttt likväl förhehiillet, att sedan Sevill.
nings-Summan blifvit af Riksens Högloft. Ständer
fuststäld , fd inkomma med förslag , rörande det
sätt och till hvilket belopp samma afgift må utgöras.
På erindran af en värd Ledamot inom
Vällofl. BorgareStåndet, hvaruti Ståndets flesta
Ledamöter instämdt, att bestämdt yttra sig
om och hvilken belöning Författaren af det , i
Utskottets Betänkande , omförmäldte tryckta
Förslag till andra Revillningsgrunder , borde
tillkomma, har Utskottets pluralitet, med
hänseende till de uti samma förslag förekommande
och i vissa omständigheter gagnande
uppgifter och den deraf härflytande uppmuntran
för andre , att rigta siri uppmärksamhet
åt denna fö'r det allmänna gagnande väg och
der använda sina insigter, ansett sig böra tillstyrka,
det ina Grosshandlaren Hambraeus, såsom
ersättning för tryckningskostnad och använd
möda vid ofvanberörde af honom utarbetade
Bevillnings- Förslag, åtnjuta 300 R:dc
Btco, med vördsam anhållan derjemte, att Rik
-
308 BeviUnings-Utskottets Betänkanden.
sens Höglofl. Ständer, i händelse af bifall häri
lill och om medlen icke kunna af RiksdagsIcostnaderna
utgå , då täckies till vederbörligt
Utskott remittera frågan om desse medels anordnande.
Detta allt varder likväl Riksens Höglofl.
Ständers pröfning vördsa rnligen understäldt,
med bifogande af de särskilda , meningar, som
under öfverläggningarne blifvit yttrade afHerr
Friherre Manderström, Herr Uggla, G. G., Herr
Dom-Prosten D:r Harner samt Riksdags-Futlznägtige
Erik Svensson och Lars Andersson.
Stockholm d. 7 Junii 1823.
Transumt af Pratocollet, hållet uti Riksens
Hugh Stunders Bevillningsutskott, följande
dagar är 18 5 3-
Ben 3 Junii.
S. D. Enligt Högh Utskottets, sista Plenidag,
fattade beslut, företogos nu till afgörande de
inom Resp. RiksStånden gjorde, på bordet hvilande
anmärkningar vid Utskottets återremitterade
Betänkande, rörande grunderne för den allmänna
Bevillningen, hvarvid till granskning och
öfverläggning först föredrogos de anmärkningar,
som vid dén af Utskottet föreslagna personella
afgiften uppstått.
Eric Svensson, från Bohus Unn, anförde
härvid: Då Hederv. BondeStåndet yrkat det 1810
års BevillningsSystem äfven nu måtte läggas till
grund för Bevillningen» utgörande i anser jag
Banco-Utskottets Bttånkanden.
in5g icke bora underlåta att anmärka, det efter
min tanke, någon ventilation om en personeleller
Capitationsafgift icke bör kunna förekomma,
innan först den frågan blifvit afgjord, huruvida
1810 års BfcvillningsSystem , eller det nu gällande,
bör följas, emedan om det förra antages,
deraf blifver en följd, att personella afgiften försvinner.
Jag har redan förut inom Högh Utskottet
och äfven i mitt Stånd yttrat min öfvertygelse,
att behållen inkomst är den enda rättvisa
grunden för Bevillningens utgörande, och
att Capitationsafgiften helt och hållet bör upphöra
såsom den, hvilken för den fattige jordbrukande
är tyngst. Inom Högh Itidderskapet
och Adeln har blifvit anfördt, att jordbruket nu
är hardt tryckt oell detta är en sanning, hvilket
den af Anders Danielsson, uti BondeStåndet,
framlagde och ått-rremissen af Utskottets Betänkande
åtföljande uppgift nogsamt utvisar. För
min del kan jag icke ingå uti någon öfverläggning,
rörande personella eller capitationsafgiften,
innan först, till följd af BondeStåndets . yrkando
blifvit afgjordt efter hvilken grund Bevillningert
bör utgå; och i den händelsen att densamma
blifver sådan, att en capitationsafgift kommer att
behållas, så får jag förnya det yrkande, som inom
BondeStåndet blifvit gjordt, att denna afgift
måtte utgå efter den princip, som 1789 års
Bevillningsförordning innefattar.
Johannes Svensson, från Jönköpings Dan,'
förenade sig med Eric Svensson och yttrade:
Jag anser det stridiga böra skiljas från det ostridig
och således först böra afgöras, om säl®
310 BevUlnings-Utskoiteti Betänkanderi.
ars Bevillningsgrunder skola antagas, emedan en
Capitationsafgift, om desamma komma att följas,
icke behöfves.
o
Atskillige af Hederv. BondeStåndets Ledamöter
instämde med Eric Svensson och Johannes
Svensson,
Emot hvad sålunda blifvit anfördt, anmärktes
af åtski lige bland Herrar Ledamöter, dels
att ämnena böra till öfverläggning och afgörande
förekomma i den ordning, som Utskottets förut
afgifne Betänkande upptager, att ehvad grund,
som för Bevillningens utgörande bestämmes,
måste en capitationsafgift bibehållas såsom så
hufvudsaklig, att ingen möjlighet kan inses
huru Bevillningssuminan denförutan skulle kunna
utgå, att om denna afgift försvunne, skulle den
Summa, som deraf inflyter och i alla fäll måste utgå,
drabba jordbrukaren, och att då trenne Stånd
ej satt i fråga dess upphäfvande, vöre intet hinder,
att till afgörande förelägga grunden för dess utgörande
, dels ock att först då när fråga förekommer
om Bevillning efter 2 Art. blifver det ett
öfverläggningsämne om densamma skall grundas
på behållen inkomst och 1810 års System så till
vida följas, men att då så väl atskillige Ledamöter
inom Högl. Ridderskapet och Adeln, som
BondeStåndet enhälligt yrkat personella afgiftensupphörande
och trenne Stånds beslut, uti en
fråga af denna art, icke är afgörande, borde nu
först af Utskottet afgöras, om en Personel afgift
bör utgå eller icke; och efter någon ytterligare
discusion förenade Högh Utskottet sig härom,
Hvaremot Eric Svensson och Johannes Svensson
J3evviUnings-Utskottets Betänk andert. ju
reserverade sig, under åberopande af sine till
Protocollet förut afgifne yttranden, med anhållan
att denna reservation måtte fa åtfölja Betänkandet
till Riksens Högi. Ständer.
Den 4 Junit.
Vidare företogs till närmare öfvervägande
de anmärkningar, som i de Resp. RiksStånden
blifvit gjorde vid Utskottets förslag,
att den synbara förmögenheten borde held
err Uggla, G. G. ■■ Sedan, genom nu
anstäld omröstning, Hög!. Utskottets Pluralitet,
med föikastande af de i 1810 års Bevill»
ningsFörordning och Herr von Törnes förslag
stadgade Bevillning^grunder efter behållen
inkomst, förklarat synbar förmögenhet böra
utgöra en af grunderna för den blifvande
Bevillningen, får jag reservera mig emot detta
Beslut, under åberopande af mitt vid Utskottets
förra Betänkande, i detta ämne, bilagde
särskildta yttrande, och anhåller att
denna min mening må till Riksens Högh
Ständer åtfölja Utskottets utlåtande i saken.
RiksdagsFuilmägtigen .Eric Svensson reserverade
likaledes mot beslutet, med begäran,
att denne, likasom hans förre reservation
i ämnet, matte bifogas Utskottets Utlåtande
till Resp. RiksStånden.
Uti denna Etie Svensson reservation instämde
de fleste Ledainöterne af Hederv. Bondestånd»:.
3i? Bevillnings-Utskottets Betänkande/}-
Den 5 Junii.
Efter det sålunda fattade Beslutet, företogs
tili pröfning det under discusioneme
framstälde förslag, örn Långifvare förpligtande,
att vid en fordrans utkrafvande genom
Lagsökning, med Ed fästa det Bevillningsr
afdraget verkligen fått ega rum, der Gäldenär
sådant äskar och detta om än särskildt
bevis deröfver förut vore nveddeLdt.
Herr Damer anförde särskildt: Lika med
någre af Ledamöterna förblifver jag hel ds t vid
det, sorn nu. gällande BevHlningsFörordning
uti 2 Art. 6 §. i Morn. föreskrifver, om Bevillning
af Capitaler; men då dervid , utöfver
livad nämnde Förordning på anförde ställe
stadgar , yrkas, att Långifvare af Capitaler
skola tillika, när så äskas, med edgång inför
Domstol fästa, att Låntagarne vid Ränteliqviderne
fått njuta afdrag utaf Bevil lningsr
Procenten, så kan jag uti sistnämnde piståen?
de icke instämma. Mitt enkla skäl ar detta,:
Jag bär inom mig den farhåga, att genom ett
idkeligt användande af edgångar inför Domstolar,
uti mer och mindre vigtiga ämnen,,
uppkommer slutligen detta stora onda, att
den lättsinnige hopen fäster lika så litet betydenhet
vid edgångar inför Domaren, sorn
vid de eder och svordomar, som af otäck vana
utgjutas under hvardagliga umgänget med raenniskor.
Man åberopar härvid: att edgång är
fcreskrifveq fordringsägare vi^ concourser, men
Bevillnings Utskottets Betffrikanden. 515
det matte väl vara skillnad emellan en con
cuurs
och en enkel ränteliqvid ir.an och man
emellan, hvarjemte jag önskar, att edgångar
äfven vid Concourser kunde undvikas.
Härmed förenade sig Herr Wijkman.
Den 7 Junit.
"Uppå härefter af Herr Grefven och Ordföranden
gjord framställning, biföll Högh Utskottet,
att förevarande punct af Betänkandet bör erhålla
följande lydelse: Bevillning må hädanefter ut
göras
af Handlande, Fabrikörer, Skeppsredare,
så val på landet som i Städerne, Handtverkare,
Borgare och andre Städernes innevånare, i förhållande
till deras rörelse, hvarvid en personell
Minimi Summa, med anledning af hvad nu gällande
Beyillmngs författning i 2 Art. 2 2 och
3 Mom. stadgar, bör bestämmas inom hvarje
Stad efter dess olika classification och att Bevillning
skall utgå af Bergverk, så ock af särskildta
Manufacturier, Verk, Inrättningar på landet efter
det derå satte värdet, men efter en viss classification
för sådane Bruk och Inrättningar, som
hittills enligt 2 Art. 4 §. af 1818 års BevillningsFörordning
varit classificerade. — — —.
Emot detta beslut reserverade sig Eric Svensson,
under anförande: det han ansåge bestämdt
böra utmärkas, att SkeppsRedare skola erlägga
särskild Bevillning.
Emot Utskottets beslut, angående BevilU
pings-afgift för bruket och nyttjandet af hvarje»
3*4 SevBlningSfUtskotttTt Beiänkandtn.
handa öfverflöds varor, reserverade sig H:r Friherre
Manderström och anförde: Emot det af
Hogl. Utskottet nu fattade beslut, nödgas jag att
vördsamligen reservera mig, emedan jag anser
all beskattning af öfverflöds-artiklar vara stridande
mot den princip, sorn för öfrigt är följd i detta
Betänkande, och det hufvudsakligen af arne skäl:
l:o Derföre, att man derigenom kommer att 2:ne
gånger erlägga Bevillning för samma sak, först
då man vid inköpet ersätter den Handlande för
dess utlagde SjöTullsAfgift, och sedan genom
direct beskattning, samt 2:0 derföre, att sedan efter
1 Art. skattat för sin person och efter den
2 för sin förmögenhet, tycker jag att man borde
ega rättighet att använda sina inkomster, utan
vidare beskattning, till inköp af hvilka varor man
behagar, heldst jag aldrig kan gilla den åsigt, att
hvarken Staten eller någon annan bör kunna upp.
häfva sig till förmyndare för fullmyndige män.
Denna min ödmjuka reservation anhåller jag matte
få åtfölja Betänkandet till Rikets Högh Ständer.
Uti denna Herr Friherre Manderströms reservation
instämde Herrar Arnell, Wijkman,
Hultin, Sundius, Ståhle, Broms och Linderoth.
Riksdags-Fullrnägtigen Erik Svensson reserverade
sig likaledes emot beslutet , med förklarande,
att han ansåge de i 1789 års Bevillnings-förordning
stadgade grunder för öfverfiödsafgiften
vara de rättvisaste och mest passande.
Mot det såmedelst fattade beslutet, om ersättnings
tillstyrkande åt Grosshandlaren Hambraeus,
fö? dess Bevillning?.förslag, reserverade sig Erit
Bevillntihgs-Utskoltetst Betänkanden. 345
Svensson — — — — — — — —.
~ —; alltså’ Icorrime att hos Riksens Högloft.
Ständer föreslås, det Grosshandlaren Hambraus må,
såsom ersättning för tryckningskostnad och använd
möda vid ofvanberörde af honom utarbetade Bevillnings.
förslag, åtnjuta 300 R:dr B:co, med
vördsam anhållan derjemte , alt Riksens Högloft.
Ständer täcktes till vederbörligt Uiskott remittera
frågan om desse medels anordnande.
Riksdagsmännen Erik Svensson och Erik
Palsson reserverade sig mot förstnämnde beslut,
med anhållan, att såväl denne som Erik Svenssons
förra reservation i ämnet måtte bifogas Utlåtandet
till Riksens Ständer — — — ——
Dtn s i Jiinii.
S. D. Riksdags-Fullmägtigen från Skaraborgs
llän, Ears Andersson, som ]>å begäran erhöll ordet
, uppläste följande af honom , i anledning
af Utskottets fattade beslut , i afseende på grunderne
för den blifvande allmänna Bevillningen,
skriftligen författade så lydande Reservation : Kland
de af Högloft. BevillriingsUtskottet fattade Beslut,
i afseende på grunderne för den blifvande
Bevillningen, förekomma arne, som i synnerhet
motstrida min öfvertygelse, och hvilka jag sale.
des anser min skyldighet fordra, att här frånträda,
likasom jag förut gjort det munteligt. Det
första rörer Capitations-afgiften. Otn Rättvisan
häraf vill jag ingalunda vidlyftigt utbreda mig ;
också torde strid derom blifva öfverflödig ; nog
af, Staten måste på något sätt erhålla sitt behof;
det är blott sättet deröfver jag vill underkasta
j 1 & Bevillnings Utskottets BetSnkandtnl
en närmare profning. Såsom grand för denna
afgifts utgörande har Utskottet antagit arbetsförmågan
, utan att likväl låta den utgöra måttstocken
för fördelningen. Detta tror jag vara ett af*
vikande från htifvudgrnnden. Det är ju ej deti
ph ys i ska , sorn beskattas, det är arbetsförmågan,
använd på något föremål och den vinst, sorn derigenom
uppkommer. Således synes det obilligt,
att den sorn med sin arbetsförmåga kan förtjena
20 R:dr om dagen, skall betala lika med den,
sorn med all svett och möda kan förtjena jo sk.;
och såsom en följd deraf påstår jag, att denna
Beskattning bör så fördelas, att hvar och en skattar
efter sin arbetsförtjenst.
Angående M inimi-Tabellen kan jag ej' eller
förena mig med Utskottets pluralitet. Jag anser dera
orättvis och tryckande för landet; och jag ön
skar den afsk?ffad, hvarvid jag isynnerhet å boropar
de skäl Herr vice Landshöfdingen Ehrenborg
samt Riksdagsfullmägtigen Anders Danielsson
deremot anfort; anhållande Lars Andersson ,
att samma reservation 'måtte bifogas Utskottets till
Riksens Höglofl. Ständer afgående Utlåtande i
ämnet. Ut supra
ExjjProtocollo
Clas Livijn.
N:o 14.
Riksens Höglofl. Ständers' Bevillning! - samt
Allmänna ^Besvärs- och Lkonomi - Uiskotls
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, ont
"BeviUnings-Uttkottets Betiinkånderi. 31 f:
tillåtelse för visse inom Malmöhus Län
boende Strandsittare, att med sine Fiskebåtar
föra varor mellan Inrikes orter och
Danska kusten.
HP
JL ill Bevillnings- samt Ekonomi-Utskottens
gemensamma behandling, har Hederv. Bonde*
Siandet, under den 3 sistl. Martii, remitierat
ett Memorial af BiksdngsFullmägtigen , fran
Malmöhus Län, Nils Pehrsson, deruti han
yrkar, att de inom Luggude Harad af Malmöhus
Län, å de der belägne Fiskelägen, boende
Strandsittare, matte, i anseende till den
svara belägenhet, hvari de skola blifvit försatte,
genom en de senare åren inträffad bristande
tillgång på Fisk, i synnerhet Sill, erhålla
rättighet att till eget underhåll samt till
Krono - Utskyldernas utgörande, med sine
ännu i behåll varande Fiskebåtar, föra varor
mellan Inrikes orter, samt från Danska kusten
öfverföra färsk och saltad Sill, äfvensom mellan
Svenska och Danska Städer frakta till Innell
Utförsel tillåtne Handelsvaror; men i
händelse sådant icke skul e kunna medgifvas,
då njuta lindring i Bevill ningen, i likhet med
öfiige vanlottade innevånare i .Riket.
Efter behörigt öfvervägande häraf få
Bevillnings- och Ekonomi-Utskotten vördsamt
anföra, att angående den för ofvannämnda
Strandsittare yrkade" rättighet till fraktfart så
inom landet sorn på fremmande Orter, samt
till införsel af Fisk och Sill från Danska
kusten, Utskotten icke finna sådane anledning
3l8 Bevillnings-Utskottets Betänk a nilen.
gar eller orsaker anförde, hvilka böra bereda
dem undantag fran de, rörande Inrikes frakthandeln,
nu ga Ilande eller framdeles blifvande
stadganden, hvadan Utskotten icke kunna tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer att bifalla denna
af Nils Pehrsson väckta Motion; äfvensom
Utskotten anse betänkligt att till Riksens
Höglofl. Ständers bifall framställa frågan, örn
den yrkade Seglat iöns-friheten med Fiskarebåtar
å Utrikes Orter, då densamma lätteligen
sku le kunna föranleda missbruk och öka
utvägarne till försnillningar och underslef
mot Tullförfattningarne; livi ket dock Riksens
Högloll. Ständers egen pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 17 Junii 1843.
Nio 15.
Ankom d. 28 Juni! l823-
Betänkande , angående grunderne för värde•
ringar c. jord pä Landet, Hus i Städerne
samt Jernbruken.
X sammanhang med de inom Riksens Högh
Ständers Bevillningsutskott förekornne öfverläggningar,
angående grunderne för den blifvande
allmänna Bevillni.ogen , har Utskottet jern väl
låtit i betraktande komma de särskildte förslag
och anmärkningar, som blifvit inom de Respective
RikaSiånden gjorde, i afseende på det i nu
gällande BevillningsFörordning stadgade sätt
Bevillning*-Utskottet» BetiSnkitndam 319
*tt utröna det värde å Fastigheter på Landet,’
Hus i Städerne samt Jernbruket!, hvilket ligger
till grund för den årliga BeviilningsProcenten;
och får Utskottet så mycket heldre,
till Riksens Höglofl. Ständers upplysta ornpröfvande,
på förhand öfverlemna sitt derom fattade
förslag, som dessa ämnen i betydligaste
nian inflyta på Levillningens fördelning och
den deraf påräknade Summan.
l:o Värdering af fast egendom pä Landet.
En närmare granskning af detta vigtiga
föremål visar, det man i en senare tid och
då den af jorden utgående Bevillning måste,
för att motsvara Statens ökade behof, höjas,
äfven såg sig nödsakad, alt afvika från det
första och mera enkla Beskattnings sättet, eller
en efter Hemmantal och jordens natur beviljad
åbo-afgift, och i stället söka en allmän
måttstock, för att såmedelst jemna den olikhet
som uppkom, ej allenast genom de viss jord
tillerkända undantag från de allmänna Beskattnings-Lagarne,
utan ock af climat , jordmån
m. m. Sedan den synbara förmögenheten blifvit
lagd till grund för bevillningens utgörande,
har egendomars försäljningspris utgjort
denna måttstock, likväl med den skiljaktighet,
att då 1812 års Eevillnings-Sladga omförmäler
, att det sista försäljningspriset bör
tjena Taxerings-Committéen till rättelse vid värdets
utsättande, och 1815 års författning inne.
håller, att detsamma må lända till föreskrift,
ålägger 1618 års Förordning Berednings-Compmtéerne,
att utröna egendomar» jjeskaffea*
3?o BevMnlngs-Utsköttets Betänkande?!.
het till utrymme, jordman, åbyggnad, bela»
genhet , afsättnings-tillfällen , förmåner och
emera, jemte de i orten gångbara pris, samt
derefter med ali möjlig noggrannhet bestämma
dess värde, hvarvid sista försäljningspriset bör
tjena till grund.
Emot denna Beskattningsgrund hafva icke
allenast anmärkningar blifvit gjorde uti särskildte,
till BeviilningsUtskottet remitterade,
Memorialer hos Höglofl. Ridderska per och
Adeln af Herr von Heyne, Georg, samt hos
Hedervärda BondeStåndet af Riksdags - Fullntägtige
Erik Pålsson och Erik Ahlgren från
Elfsborgs Län, samt Anders Pålsson från Jonköpings
Län; utan ock, i anledning af Utskottets
Betänkande angående grunderne för den
blifvande Bevillrringen, flere erinringar framstälde.
Alia dessa motioner och anmärkningar
sammanstämma deruti , att den föreslagne
utvägen för Hemmansvärdets bestämmande
efter sista försäljningsprisen snarare aflägsnar
än närmar Berednings och Taxering* Cornmi»
téerne från det åsyftade ändamålet, eller jemnhet
i fördelningen och yrkas såsom en följd
deraf, att andre grunder måtte uppsökas och
antagas.
Vid ett närmare öfvervägande af detta
ämne, har äfven BeviilningsUtskottet funnit
det härigenom på Taxeringsmännen lagde band
oförenligt med deras pligt, att efter ed och
samvete samt efter öfvertygelse åsätta förekommande
hemman och lägenheter det värde*
sos»
Bevillnings-Utskotters Betäniänden. 3*1
som rraste förbereda en jemn oell billig bo
skattning; och af sadan anledning sett sig bö*
ra hos Riksens Hoglofl. Stander vördsam igen
fotes å: att dm i 1818 ars Bevillning* Stadga,
gijne föri skrift, att sista försäljningspriset bör
tjena till grund vid värdering till Taxering af
fast egendam, bör jörsvinna-, likväl med det tillagg,
i afseende på den nytta och rättelse, sorn
vid vissa tillfallen kunde derigenom berntss ,
fl/f de i orten gangbara pris, äfvensom sista köpe.
samman, bordt, der Taxeringsmännen finna det
kunna blifva förhållandet, få, till vinnande af en
rättvis Taxering, tjena dem till en vägledning
och jemnförelse vid värdets bestämmande.
a .-c/f) Värdering af hus i Städerna.
I afseende på det i V Art. 4 §. 17 Mom,
sf 1 18 ars Bevillning? Författning, gtfne
stadgande, det må varde! af Brandförsäkrade
hus eller egendomar i Staderne aldrig ned
sattas
tinder Brandförsäkrings* summan, har,
inom Valloll. Borgare S amiet, Herr Borgmästaren
J. Hagander, uti ett till Bevilloi
ngsUi sk 01 tet rem itteradt Memorial, anfort:
dels att någon gillig grund för detta stad.
gande troligen icke igenfinnes, sa vida. såsom
sådan, icke vill antagas, att tiel är likgiltigt
huru Slaten får sina inkomster, hlmt de erli:
lias; dels att det ar en oiimlighct, tia
byggnader, vare sig af träd e ler visit, nr
firm år forslin ras, a t å det foigangligi stadga
ett välde af '»förgänglighet ; dels ock att
det ej synes lämpligt, alt förblanda grunder*
B,hang tili St. idiot, ■ fcSj 5 fe Sami. 81,
ju a Bevlllnings-Utskottet» Betänianden
ne
för en allmän Bevillning med grunden
för det emellan enskildte och Brandförsäkrings-Verket
afslutade contract; hvarförutan
äfven blifvit, i sammanhang med Bevillning?»
gruriderne, aridraget, att den uppskattning af
hus och byggnader i Städerne, hvilken gilindas
på den vid Brandförsäkrings ernående be*
stämda värdering, synes origtig, då en dylik
egendom, oagtadi dess värde minskas, likväl
dervid bibehålles under det att en icke
brandförsäkrad gård, ehuru med bättre åbyggnad,
ofta går i köp för en mindre summa
och efter denria grund erlägger Bevillningsafgift.
Dessa anmärkningar har Bevillningsutskottet
tagit i betraktande och om å ena
sidan icke bör foi Ligas, att värdet å Brandförsäkrade
bus i Städerne meri skäl förmodas
så mycket hellre narn a sig verkligheten , sorn
Brandförsäkrings-Contoiret, utom det att del*
samma vid sjeltva forian ningen låter sin lätt
och bästa genom särskildte ombud bevakas,
derjemte vid sjelfva Brandförsäkringens beviljande
nedsätter summan, i händelse dea
anses vara för högt upptagen, och Brand försakrade
hus å landet vid Taxeringar särskildt
komma i beräkning, oansedt de icke lemna
någon afkastning, hvilket åter är föihallandet
i Städerne, hvarest hus kunna uthyras;
förekommer deremot å den andra, att något
förhållande emellan Brandförsäkringen, såsom
en enskild inrättning jemte de i och för den'
••tunia skedde värderingar, samt den allmän'
Bevillnings-ZJtskottets Betänkanden■ 3*3
Bevillningen svårligen kan förefinnas; att det
verkliga värdet och gångbara priset endast
böra, till vinnande af en rättvis fördelning,
läggas till grund för värdets bestämmande
ä ej mindre oförsäkrade än försäkrade hus, och
att Stadsegendomar, särdeles i Proviticerne,
under senare förhallanden blifvit försålde
vida under deras Brandförsäkringsvärde: till
följd hvaraf Utskottet , med hänseende dertill,
ej al enast att en Minimi Tabell blifvit med
den nedsättning, sorn, i händelse af Bevillrings.
summans minskning, kan ega rum, föreslagen,
utan äfven att Brandförsäkrings-summan
å hus i Städerne utgjort Minimi-värdet,
och detta stadgande blifvit, såsom orättvist
och ledande till en ojemn fördelning, öfverklagadt,
rtu får till Riksens Höglofl. Ständers
upplysta ompröfning vördsatnt öfverlemna:
om icke det i nu gällande Bevillnings Förordnings
V Art. 4 §• 17 Mom. stadgade Minimum
af den vid Brundförsäkringen faststalde summa för
värdet af Brandförsåhrade hus i Städerne mä fortfara
med det förbehåll, att i händelse af minskning
i den allmänna Btvillningen, vissa procent mant
afsts lill nedsättning af Taxering af sådane Brandfnrsäkrade
hus i Städerne, hvilka Taxeringsrnännen,
enligt td och samvete pröfva vara efter inträffade
omständigheter af ett mindre värde än
Brandförsäkringen, hvilket äfven blfver gällande
for de i V Art. 2 §. j i Mom. omnämnde dbyggnader
pä Landet,
3:0 Värdering af Stångjerns- och Manufactur
- Smide* - rättigheten, samt Bergverken.
3a 4 Betalnings-Utskottet» Betänkanden.
I afseende på denna å en af Rikets huf*
vudnäringar utgående beskattning bär en i
eå måtto ftan den allmänna principen eller
försäljnings - priset afvikande uppskattningsgrund
blifvit genom V Art. 2 §. 23 och 24
Worn. uti 1818 års Hevi Inings-Författning
godkänd, som deruti föreskrifves att vid Bruksoch
Bergverks vätdering bör egetiteliga uppmärksamheten
fästas vid lill verknings • pris,
hvilka forändras genom olika nära ti Igång
och olika höga pris på malm, kol, arbete och
gpannemål vid olik, belägenhet för afsättning,
vid säkra för Aete år slutade contracter, om
större elier mindre del af tillvetkningen, vid
onera , olika hammarskatt m. m.; att af des.-e
omständigheter må afgöras, samt med egarens
uppgift jemföra* den af Bruket (särskildt
från hemmanen såsom för sig sjelf uppskattade)
erhållna inkomst för det förflutna äret, hvarvid
alltid sålunda bör tillgå, att hvarje Bruks
tillåtna tillverknings hela belopp upptages och
af vederbörande beräknas till lika värde, som
Kronans harri marsk a t ts - pris för den stämpeln
hvarifrån dragés till verknings. kost naden , enligt
nu stadgade grunder, då återstoden blir
Brukets behållna inkorist, som uträknas till
Capital genom 5 procent; att sedan det är
verkstäldt, jern föres köp af Bruks egendom,
shitadt under loppet af de nästföiflutna 2 åren,
då surtman, som sig högst belöper, bör, såsom
värde utföras och debiter ngen ske derföre
likasom för andre fastigheter, likväl får
i intet fall bögr« än en tredjedel eller jnindr#
Sievilbungs-Uts&oUett Setdnländen JS5
lin en sjettedel af Hammarskatts-jernets pri*
anses, säsmn egarens belia Ina vinst af hvarje
Skepp, privilegieradt smide, utan afseende på
de Bruket tillydande Hemman och Fastigheter,
äfvensom vederbörande äro berättigade
och skyldige, att, efter olika Iocal och omständigheter,
äfven emellan desse tvänne
grader bestämma egarens behållna vinst af
hvarje tillåtet Skepp, smide; att vid de Bruk,
som ega oinskränkt smides rätt, skall förflutna
årets tillverkning, sorn af egarne behörigen
uppgifves och med vederbörande Ämbetsmäns
intyg till riktigheten styrkas bör,
för Bevillningens utgörande, tjena till grund;
att vid de Bruk, der hela eller en del af
smidet till allahanda Manufactur förädlas,
värderas svartsmide! på det sätt, att hälften
af flen vinst, som anses vara behållningen för
hvarje Skepp. Stångjerns-smide vid samma
Bruk, tillägges för rättigheten till förädling
af hvarje Skepp, deraf ti I Manufactur, så att
för ett privi egieradt Skepp, smide, inberäknailt
det dertill erforderliga Stångjerns-smide,
anses egarens behållna vinst ifrån högst hälften
till minst en fjerdedel af Harn marskattijernets
pris uti den Bergslag, der Bruket är
beläget, hvilken behållning på lika sätt, som
för Stångjerns smide ar stadgadt, med 5 procent
fö.-vandlas till Capital, for hvilket Bevillning
erlägges; och att der åter Manufactur\'erk
äro anlagde, med rättighet lill förädling
af köpt ämnes-jern, eller utan eget Stångjerns
.»mide, värdera» fö^ä^ling». rättigheter
}-*§ Bevillningsutskottets BttHnkunden.
till svartsmide salunda, att utan afseende på
den Bruket åtföljande Landtegendom, egarens
beliål na vinst för hvaije Skepp, privilegieradt
smide anses från högst en fjerdedel til! minst
en åttondedel af Hammarskafts-jernets pris
uti den Landsort, der Bruket år beläget.
Harvid liar blifvit anmäi kl i :o af Herr
Heykems/tiild. C. W , uti ett från Högloft. Ridderskapet
och Adeln, till Bevillning*-Uiskottet,
remitterade Memorial, att skadan af Stångjerns
piisérnas cle senare åren inträffade hastiga
fall och obeständighet i öfrigt, egenteligen
och så mycket hårdare drabbar Stångjerns-
och Manulactur tillverkaren, sorn minst
en sjettedel af Hammarskatts - jernets pris skall
anses såsom behållning af hvarje Skepp, tillåtet
smide, ehuru Bruk, grundade på köpetackjern
och till en stor del afven på köpekol
knappast vid något ti Ifälle kunna lemna
en så dryg inkomst, utan oftast högst en
sjettedel samt ej sällan blott en niondedel
och äfven de sjelfständiga Bruken sällan kunna
producera en lika vågbehällning med den,
såsom maximum utsatta tredjedel af Hammarskatts-jernets
värde, utan ofia få stadna vid en
fjerdedel eller en sjettedel , till följd hvaraf,
särdeles när dertil 1 korinne.- att Hammarskatts.
jernets pris blifvit mera r-ttadt efter de högsta
prisen på Stapelstads - vågarne, än med afseende
å det, sorn Bruksegaren kunnat erhålla,
och Bevil nings - summan mäste utgå, om ock de
olyckligaste omständigheter mer eller mindre
hindrat smidesrättighetens fulla begagnande,blif
-
Bevillning* Utskottet* BetOnkanden. 3*7
▼It föreslaget, att om de nuvarande grunderne
för Smides Bevillningen skulle bibehållas,
borde en utsträckni tig i classificationen medgifva*
(ill en niondedel af den behållna inkomsten;
2to Af Hr Christ. Beckman uti (vänne
till Vä Iofl. BorgareStåndet ingifne samt till
BevillningsUtskottet remitterade Memorialer,
alt JBruks-egares beskattning skiljer sig från
de för Bevillningeris utgörande allmänt antagne
grunder, då de, änskönt Bruksrörelsen,
»otn icke säl'an hander och redan genom jernprisets
fall för det närvarande inträffat, drifvits
med förlust, måste skatta för minst en sjettedel
af Hammarskatts-jernet, såsom behållen
vinst, utan att likväl få utöfva sin sjelfbeskattningsrätt
häruti, då priset å nämnde
jern årligen bestämmes af Kongl. KammarCol»
legiuni och StatsContotret, hvadan äfven yrkas,
det måtte Stångjerns- och Manufacturegare
lika med andre närings - idkare, förklaras
berättigade alt få sin beskattning grundad
på den bet.allna vinst, som af deras rörelse,
enligt afslutade böcker och räkenskaper, uppkommer,
och livi ken alltid kan med mer»
säkerhet än af annan Fabriksiörelse, controlleras;
äfvensom att Bevillningen af SiångjernsManufaciurister
mätte nedsättas i samma proportion
och förhållande, som för Stångjernssm
i det kan bestämmas; och 3:0 i anledning
af Utskottets aflåtne Betänkande angående Bevillning*
grunderne , att då priset å Hammarskatt*-jernet
, som utgör egenteliga grunden
£0 r past ighetsBe vill o ingen af Jernverket! bo?
\
JS8 Bevillnings-Utskotlets Betänkandet!.
itämmes af Ämbetsmän,
det med rättvisa ske käti, uppdrifva Kinnaos
rätt, och hvilka dervid inskränka siinom
hvarje Bergslag, utan afseende a det sarskildte
inom densamma sig yppande olikheter,
synes den betydligaste af Rikets Hufvudnät
ingar näst Jordbruket vara undantagen fran
Svenska Folkets allmänna rätt att sig sjelf
beskatta, hvarförutan den tryckande och
©jemna beskattningen åf. irena mode Verk äfvenledes
blifvit inom UiskoMet ådagalagd,
med anhållan, under förutsättande det samma
hufvudgrunder, hvarpå i « i 8 åis Be v il-ljungs
Författning nr bygd, bl. Iva bibehållna,
ali en fika rättvis method matte Id esk
lil vas flir Biskattning af Bänk sorn för
Jordegendomar, eiler det verkliga värdet,
grundad! på afkastning och otvungna knpeslut.
Ofvenygadt på redan anförde skal, om
nödvändigheten att at Jernbrnken bereda en
mera jemn fördelning af .Bevillnings-afgifren ,
liar Utskottet ansett densamma kunna vinnas
genom följande lill de i detta fall nu gällande
föreskrifter gjorde rättelser och tillagg,
dem Utskottet nu får med al vördsam het
under Riksens Högloft. Ständers upplysta skärskådande
hänskjuta: nemligen:
1:0 Att priset å Stångjern, såsom grund
för Bevillningen för Smides-rattighelen, bör vid
de för allmänna Bevillningens åsättande oell fördelning
blifvande Committéer bestämmas;
2:0 Att grunden för Beskattningen ti Smidet
. råitgluten för Stångjerns * Bruk böf hädan»
Bevillnings. Utskottets Betänkanilen,
efter blifva värdet ä de vid hvarje särskildt
Bruk lö fint eli ge byggnader, verkstäder och andra
för Bruksdriften nödige inrättningar, jemförd!
med d‘ t vid köpe af handlingar om Smidig-rättigheter
i örhn allmänt gängse pris, och att i
intet Jall md högre än en tredjedel eller mindre
än en nio ndedel af Stängjernets vid Pröfnings •
Lommiléerne jémnkaäe och äs,tte pris anses såsom
egarens vinst af hvarje Skepp, privtlegieradt Smide;
samt 3:0 att vid de Bruk. tler hela eller en
del af Smidet till Manufaktur föradlas, varieras
Svartsmide efter d> n grund V Art. 2 24
M-un■ af mi gatlande BevillningsFörordning stadgar,
med den jtmnkning , sorni afseende pä Stängj-
rns-smidet ar föreslagit, sä att egarens behållna
vinst anses liög t till hälften och minst en
sjettedel af samma Bruks Stångjerns-pris. Vid
de Bruk ater, der Manufactur förädlingen sker
af köpt amnes-jern, anses egarens behallna vinst
for högst m fjerdedel och minst en tolftedel.
Slockholm den 17 Junii. 1823.
; , \
Tra1 sumt af Protöcollet hållet i Riksens Häglof.
Ständers Bevillningsutskott den 10 Juni
i 1823.
Herr Fellenius erhöll ordet och uppläste ett
skriftligen forfattadt så lydande
Vö rd 3 a m t a n fö rån de !
J ig hir ifrån första stunden inom det
Höglofl Utskottet yrkat grunder till förminskande
af den allmänna Bevillningen, så vidt Sta*
33» Bevillnlngs TJtslatttii BttHnlandtfk.
tens behof det medgåfve, åtminstone för de arbetande,
torfrige och förut nog betungade med*
borg ire • glasserne. Vördsamt erk,inner jag ock
det ‘Högloft. Utskottets bemödanden, att med mig
dela dessa åsigter. Men i iriter afseende synes
dock den förre så kallade fyllnads - afaiften, nu
under namn af förhöjning, bibehållen, vara
lämplig, då bördor skola förminskas. Jag har
likväl rnedgifvit dess bibehållande äfven under
den antagna nya benämning af förhöjning, efter
som den kan anses som en ersättning för
den förre UandlTuilS-afgifren; men då jag dervid
yrkat en modification deraf , och äfven en
särskild frikallelse derifrån för vissa medborgare*
ciasser, kan jag ej annat än följa min öfvertygelse
att i detta hänseende utbedja mig till Protocollet
få göra min reservation. Jag har förklarat,
att jag biträder hvad inom det Vällofl.
BorgareStåndet blifvit anmärkt, att denna afgift
kunde utgå med 8 \ och med 12 £ procent af
Bevillrtingen, efter den 2 Art., som är detsamma
som med 4 sk. och f> sk. på hvarje Riksdaler
efter samma Artikel; och jag anser dessutom alla
af den arbetande classen, alla torftige Näringsidkare
och alla förut nog betungade Jordbrukare
böra derifrån befrias. Mina skäl till denna åsigt
äro, att större delen af desse icke skulle lufva
mycket att förtulla, om någon sådan beskattning
gälde och att jordbruket, särdeles de mindre
anparterne af fosterjorden, äro ined bördor förut
nogsamt belastade, att någon förhöjnings. afgift
kunde synas billig. Hvad jag derföre förut haft
äran framställa, får jag nu slutligen såsom reserv»-
Bevillningt-Utskottets Betänkanden* 331'
ti©n blott anföra nemi. att alla, söm efter i Artikeln
böra betala Bevillning under 10 R dr böra
frän fyllnads- eller förhöjnings-afgift, frikullas %
alla ifrän o h med 10 R.dr efter samma Artikel
till och med 50 R dr betala 4 sk. pä hvarje
Btvillnings Riksdaler och alla öfver 50 R:dr
6 sk pä Riksdalern. Denna moilification anser
jag åtminstone för min del kunna kallas en förhöjnings
afgift; den minskning i BevillningsSumman,
som, genom de lägre classernas frikallelse
kan uppkomma torde också genom 6 skillings
förhöjningen på de högre kunna i det närmaste
ersältas, och efier all min öfvertygelse icke
innebära någon orättvisa. Detta mitt vördsamma
anförande till dagens Protocoll, anhåller jag
måtte det Höglofl. Utskottets Betänkande till
Biks-Stånden få åtfölja.
Herr Uggla, Göran Gust. och Herr Bagge
förklarade sig instämma uti deri af Friherre Manderström
till Protocollef, den 7 dennes, gjotde reservation
mot Höglofl. Utskottets beslut angående
Bevillning af öfverflöd. — — —
Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Livijn.
N:o i 6.
Ankom den r Julii tSij
Utlåtande i anledning af en hos Hedervärda
EondeStändet gjord anmärkning emot
3$ Bwtllnings Utskottets Bet&nkandeni
Utskottets Betäckande, om /1 flottningsIjiingdernes
öfver KrimaUtskylltUrne ingifvande
till llaradsRatierue.
Vi.l Bevillningsutskottets urirlpr den 20 s 1 stlid
i 1 e Maji aflidne Betänkande, angående den i
äldre författningar stadgade skyldighet för Upp*
btidsmän och Redngihare pil Ilandet att ingifva de
sfi kallade Afkortningslängdeme öfver KronoUtskylderne
till HäradsRätterne, för att derstädes
uppläsas, granskas och rned Dunarens påskrift
besannas, hir RiksdagsFuHmägtjgen Anders Danielsson
fr,In Elfsborgs Län, med hvilken Börje
Borjesson från Hilland och Nils Strindlund i
allmänhet instämt, anmärkt, att då detina åtgärd
endast förorsakar tidsutdrägt, och besvär utan motsvarande
nytta, så vida dessa handlingar understundom
icke en gång uppläsas, utan genast påtecknade
af Domaren återställas, och en säkrare
controi! redan är vunnen genom rneranärnde handlingars
granskning vid de allmänna Sockenstämmorne
, borde detta stadgande afven upphöra.
Med anledning af Hedervärda BondeStåndets
till följd häraf under den 6 dennes meddelade
återrerriiss, får BevillningsUtskottet jemte ernidran
derom, att då på sätt Utskottets afgifne Utlåtande
afven utreder, det
hvarken beträffar BevilIningsmedlen eller finnes i
fötfattningarne derom föreskrifvet, kan frågan derom
ej eller af detta Utskott till dess mer eller
mindre nytta och behöflighet granskas, vördsamligen
tillkännagifva det Utskottets mening blifvit
$f de öfrige irenne Bespectivc JRiksSiåaden bi
-
Bevillnings-Utskötteta Fetänkanden.
fallen: hvadan någon åtgärd icke lärer vara i d«tta
drnne tillgörande.
Stockholm den 21 Junii 1S23.
N;o 17.
Ankom den 10 J lil Igiy.
Memorial i anledning af skedd återremiss af
Utskottets utlåtande, rörande, en föreslå,
gen ny method till lltvillningeris utgå*
rande och fördelningen m. m.
s .
k edan Riksens Höglofl. Stä-nders Bevillning*.
Utskott under den 2o:de ~s is 11 Maji sig ulåttit,
angående den af Herr Friherre Wrangel,
H enning, foreslagne nya method till Bevillningens
/utgörande och fördelning, samt fastigheters
värdering, har, då frågan hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till öfverläggning förevarit, bemälde
Herr Friherre, under förmodan, att framställningen
i afseende på den delen af det inlemriade
förslaget, hvilken angår lottläggning af
ali jord på landet, dess beräkning och möjligheten
alt derefter fä jemka Beviliningen, att hvarken
Staten derigenom förlorar, eller den Skattdragande
deraf lider, icke varit nog tydlig, sökt
ytterligare utreda detta ämne, med anhållan om
återremiss af Utskottets Utlåtande, hvilken äfven
blifvit af välbemiilte Stånd under den 6 Junii
bifallen.
3'4 Bevillningsutskottets Beiänkanden.
Men då den af Herr Friherre Wrangel nu
meddelade upplysning redan till dess hufvudgrundér
finnes i det Utskottet tillliandakomna
Memorialet, och således hos Utskottet till prof*
ning förevarit, hvartill jemväl kommer, det de
dfrige frenne Respective RiUStånden godkänt det
afgifna utlåtandet, sa har Utskottet ansett sig
icke kunna i något ytterligare utlåtande i detta
i inne afgifva; och varder sådant till RiksensHöglofl.
Ständer vördsamligen dfverlernnadt.
Stockholm den 30 Junit 1823.
N:o 18.
Ankom den 10 Julii 1823*
Betänkande angående Post-Verket och de deraf
inflyt lide Bevillnings Medel.
Ti|, följd af 60 och 61 §. §. i den af Kongl.
Maj:t samt Riksens Hdglofl. Ständer fastställde
Regeringsform, har BevillningsUtskottet, för
att derigenom blifva i tillfälle, att till så val
dess grunder, surr. belopp bestämma den af
Post-Verket inflytande Bevillning, låtit de
med denna inrättning gemenskap egande ärertder
komma under granskning; och får nu, i
anledning deraf, för Riksens Hdglofl. Ständer
■vördsam I igen ej mindre framställa de deraf
hemtade rc-sultater, än ock fores å i nu varande
uppbörtls- och redovisningssätt sådane ändringar
och rättelser, sorn Utskottet för sin
B villnlngs-Utskottets Bitankanden. 535
del anser sko'a ytterligare leda till målet eller
deria Verks fullkomlighet.
Inrattadt i (ien dubbla afsigten,att så inom
som utom landet bereda en möjlighet att, mot
en billig ersättning, alltid kunna bibehålla en
hastig, säker och mot fremmande inblandning
tryggad gemenskap emel lan aflägse boende samt
frånvatande personer, delar PostVerket sig i
afseende på dess föremål och således äfven i
afseende på dess afkastning, hvarom här egentligen
är fråga, uti inhemska och utrikes bref.
vexlingen. Hvad dessa särskilda inkomst-grenar
till Staten inbragt och det öfverskott de
lemna, efter skedde afdrag af nödige omkostnader
och utgifter, lär den härvid fogade öfversigten
af Postverkets inkomster och utgifter
under de sednare Fem åren närmare utvisa;
hvarvid Utskottet endast får tillagga, att den
vid sistlidne Riksdag, på den grund detta Utskotts
den 1 Maji 1818 aflåtrte Betänkande
närmare utreder, faststälde förhöjning af 25
Procent å Post-Taxan för inrikes bref, icke
uppgått till hvad derföte blifvit påräknadt ,
och att Utskottet icke tror sig kunna med någorlunda
säkerhet bestämma den rena behållning,
som af PostVerket bor årligen med säkerhet
ingå , förr än underrättelse blifvit vunnen
om det sätt, hvarpå kostnaden till det under
byggnad varande Posthuset här i Staden
bor jenne andre utgifter bestridas , då Utskottet
blifver i tillfälle att sig derom framdeles
'åta.
Hvad derefter angår de taxor, hvarefter
r3 3f> Bevillnings-Utskottets Betiinkandert.
postpenningar för brefs fortskaffande erläggas,
så har Utskottet val icke funnit någon anledning
till deras ytterligare förhöjande, då någon
anmärkning derom icke annorlunda än i
sammanhang med frågan om Postskjutslegans förhöjning
förekommit, och en sådan åtgärd icke
skulle kunna ti! 1 vägahringas , utan att i hög
grat! betunga communicitionen inom landet ,
men deremot ansett en jemnkning så mycket
mera af nötlen , som de nu gal ande P.isttaxorite
förete, ej sällan till orättvisa crnnsande,
olikheter, hvarpå såsom exempel en
dast må anföras ej mindre, att då ett li ef från
Stockholm ti I Hvetlanda betalas med Sju e k i I -  lingar, erlägges allenast Sju skillingar och
Sex runstycken för ett dylikt till Malmö, oansedt
det sednare stället är omkring >25 mil långre
hort beläget, ån ock att skillnaden en ellan
ett bref afsändt till Stockholn och ett till
D rottningholm utgör en Skilling, fastän afStåndet
blott uppgår till en mil.
Denna ojemna fördelning har Utskottet
i saknad af alla för <1 et ta ändamål nödige upplysningar,
till hvilkas samlande och iordning
stal ande en längre tid skulle åtgå, icke för
det närvarande kunnat rätta, men i förmodan
att Riksens Högloll. Ständer dela samma å-igter,
får Utskottet vödsarnbgen föreslå: An hittills
var unde. Post Taxor of örund' ade bibehållits,
men att hos Kongl. Majt må i underdånighet
anhållas, om nådig föreskrift för Ofver-Post liirecteurtn
att till nasta Riksdag, dels Jur uppgöra
11 dt
BtviIlningi-‘ZJiskottet» Betänkanden. 337
rande afsa beskaffade Taxor för Rikets samtligePostContöir,
hvarigenom Postporto hvarken höjts eller
minskas, utan allenast jemnkas i enlighet med en
frän afständet särskilda orter emellan hemtad billighetsgrund,
insamla nödiga upplysningar, för alt
Riksens Höglofl Ständer dä fö tläggas , dels ock
upprätta förslag till dylika Taxor.
Vidkommande dernäst den så kallade moderationen
å tyngre bref, hvilken leder sitt ur*
sprung från en tid, då få Ämbetsmän voro med
Fribrefs-Böcker fiirsedde, och de öfrige således
måste for sine vidlöftigare Ambets-skrifvelser och
bilagor dervid förunnas någon lindring, så har
Utskottet, sedan FVibrefs rättigheten nu mera finnes
allmännare utsträckt, och erfarenheten dessutom
visat, att Bref, berättigade till rnoderafions
åtnjtitanda, äro mera sällsynte, men deremot lätteligen
kunna gifva anledning till flere underslef,
samt betydligen motverka den utväg till
Controlls vinnande , hvilken Utskottet kommer
här nedanföre att föreslå, trott sig böra, ej mindre
af dessa skäl , än ock för att bereda någon
förhöjning i Po* t Verkets inkomster till betäckande
af de flerfaldig» sig yppande utgifter till förhöjd
Postlega, Postilloners aflöning o. s. v. vördsimligen
hemställa, om icke den i flere äldre författningar
samt Kongl. Maj ts Nådiga Kungörelse af
den 13 October 1785 å inrikes bref ofver åtta
till och med fyratioåtla lods vigt, rriedgifne eftergift
i Postporton, eller sä kallade moderation, mä
ä sila Tref upphöra, likväl med undantag för
Städcrnes Magisirtter , hvilka, då de till följd
Miste/; till Rikti •?*. Pitt, 5 tf StiaL, S2
338 BevUlnings-ZJtsliottets Be tänk and en.
af dem gifne, befallningar eller af andre orsaker
nödgas i Ani betsärenden afsända större och tyngre
Bref skulle, ulan att vid denna rättighet varda
bibeirSlhie, komma att vidkännas en ganska betydlig
och af flere till dess rättvisa , ^jemförelsevis
med andre Ämbets- och Tjenstemän ifrågasatt
afgift , synas till följd deraf böra för deras
Ämbets skrifvehtr förblifva i åtnjutande af rättigheten
till moderation, så framt icke den, vid nu
varande Riksdag yrkade Postfrihet blifver dem
tillerkänd. I sammanhang härmed och för att
icke betaga fattige rättsökande utvägen, att få de
vid underdomstolarne fälde, dem angående Utslag,
samt andra utfärdade handlingar af en högre
auetoritet skärskådade, har Utskottet ansett de
i detta hänseende tillförne utkomne författningar ;
såsom Kongl. Majus Nådiga Resolution och Förordning,
under den 8 Januarii 1704 , 13 puncten,
angående ersättning för den i och för allmogens
rättegångsärender utbetaldé Postporto,
Kongl. CancelliCollegii Specificarion af den 6 Maji
171g, uppå dem som ega Fribrefsrätt och Kongl.
Maj :ts' Nådiga Förordning den 27 April 1756,
■om Fribref, flere särskilde AmbetsVerks Circulairer
i samma ämne att förbigå, böra, så vida
de möjligen kunnat genom tidens längd råka i
förgätenhet, å nyo upplifvas; i hvilket hänseende
Utskottet får till Riksens Höglofl. Ständers godtfinnande
hemställa: det må stadgandet beträffande
Postfrihets - rättigheten för de fattige och allmogen
i rättegångsmål åberopas uti de nu gällande
författningar och äfven hädanefter tjena till
efterföljd.
BeviUnings-Utsiottets Betänka nilen.
Ett lika förhållande har Utskottet äfven förmodat
böra ega mm, i anseende till den i PostTaxan
af den 12 December 1692, Kongl. CancelliCollegii
Instruction för samtlige Postförvaltarne
af den 16 Februarii 1707, 11 och ofvanförmälde
Kongl. Kungörelse af år 1785 meddelade
föreskrift, det ina Bref, som i vigt uppgå ända till
ett och ett fjerdedels Lod betalas för ett Lod ,
de af två och ett fjerdedels Lod för två o. s. v.
och får således, så vida denna Correspondenter
meddelade rättighet torde vara för mängden af
Likets innevånare mindre känd och jemväl ub
bruk kommen, till Riksens Höglofl. Ständer vördsarnligtn
öfverlemna: om icke hos Kongl. Mnj-.t
må i underdånighet anhållas, det desse författningar
blifva genom en ny i samma ämne upplifvade.
Till vinnande af en säkrare controll i afseende
på de från ett Post-Contoir till ett annat
afgående Bref, hafva Riksens Höglofl. Ständer
vid sistlidne Riksdag beslutit, det skola samtlige
Post-Contoiren i Riket förses med en svartstämpel
för att påtrycka alla afgående Bref. Af denna
inrättning har likväl, enligt Utskottets förmodan,
deri åsyftade nyttan icke till alla delar följ t,
dock anser Utskottet samma anstalt böra ännu
ytterligare fortfara.
Då Postförvaltare lära lika litet som andre
Tjenstemän kunna fritagas från skyldigheten att
alltid vara beredde till redovisning, hvilket, utom
den allmänna nyttan, måste för en redlig och nitisk
Tjensteman medföra en inre tillfridsställelse,
här Utskottet trott en säkrare och till ändamålet
mera ledande controll kunna, utan att derigenom
34«> Beclllnings Utskottets Bettini anden.
hvarken något band eller hinder lägges i vägen
för Postens skyndsamma gång eller Postförvaltare
störas onder Évpeditions timmarhe, vinnas om
Herrar Uandsliöfd ingar uppdragas, att, när deså
fur godt finna, antingen sjelfve och i sådant fall
försedde med behörig Protocolls förande, eller
oek genom eft för tillfället förordnadt ombud,
biträdt vid förrättningen af en edsvuren Protocollist,
utan förut skedd tillsägelse, infinna sig
än å ett, än å ett annat Post Contoir inom Bärset
och der vid Postens ankomst öfvervara öppnandet
af alla de till stället adresserade Bref,
Paquetter och Påsar, samt låta inför sig jemnföra
Brefvens antal och vigt med de bifogade
chartorne, hvarvid , i händelse förhållandet befunnes
rigtigt, sådant borde genom vidimation å
chartorne bestyrkas, men, i motsatt fall upptäckte
fe! och försnillningar till Ofver.Post Directeuren
inberättas; och föreslår ITtskottet vördsarnligen ,
att i handt/se Riksens Ilöglojl. Ständer upplyst
pröfva detina utgärd gagnande, underdånig an•
hell na, om behörig förtskrift i delta ämne , bör
till Kongl Majit i underdånighet frnmstallas
Börande
åter Utrikes Brefvexlingen , fortgår
den ännu på sätt detta Utskotts vid Iliksdagen
år 181H aflåtne Betänkande utförligare omformaler,
och anser Utskottet af de då anförde skal
icke Tydligt, att förhöja Postporto derå; likväl finner
Utskottet sig böra till Biksens Höglofl Ständer
hemställa, om icke regleringen af Postporto
för Utrikes Bref, också vid denna Biksdag må
öfverlemntis till Kongl. Maj is Kådiga omsorg,
för att efter sig företeende anledningar samt an
-
Bevillnings-Utsiottets Betänk anden. 341
dra magters dermed vidtagne åtgärder, lioja eller
nedsätta ofta berörde afgift, på det att Svenska
Post»inrättningen må, oberoende af fremmande
inflytelse, erhålla dess påräknade inkomster.
Slutligen anser Utskottet sig böra vördsamligen
tillkännagifva, att den i Bevillnings Utskottets
meranärrinle Betänkande, vid sista Riksdag,
omförmälde Svenska Bost - Verkets fordran hos
Kongl. Norrska Regeringen, och hvarom Riksens
Höglofl. Stäncjer, under den 11 Junii 1818, med
underdånig skrifvelse inkommit, nu blifvit minskad,
så att den i Martii månad detta år endast
utgjort Nittiofyra Tusende Femhundrade Riks.
daler Banco.
Blifvande hvad Bevillnigs-Utskottet sålunda
hemställt, till Riksens Höglofl. Ständer» upplysta
pröfning vördsainltgen öfverlemnadt.
Stockholm den 3 Julii 1823.
--- *1 ■ ■ ■ v
£Ro sg.
Ankom den lo Julli. l8ät3?
Memorial, rörande gjorde anmärkningar i afseende
på Utskottets Utlåtande, om en
utvidgad Fribreftrält för Städerntf
gistratcr,
id Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings Ut'
skotts, den »8 »istlfdne April, afgifne Utlåtande,
rörande en för §täderqes Magistrater utvidgad
JTribrefsrätt, njen hvilken Utskottet ansett sig ick*
342 Bevillniugs-Utskotiets Bttänkanden.
kunna tillstyrka i betragtande deraf, dels . att berörde
Ämbetsverk redan finnas hafva kommit i
åtnjutande af den Postfrihet, hvarom Riksens
Höglofl, Stander vid sistförflutne Riksdagen gjort
underdånig anmälan, dels ock att en ännu ytterligare
utsträckt frihet i desse delar, skulle i betydlig
man minska de af berörde inrättning för
Statsverkets behof påräknade tillgångar, har blifvit
erindrat, hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Herr Ehrenborg, Casper: Att då Post-frihet
är för Ambetsärender i allmänhet medgifven bör
den icke inskränkas, endast till Tjenstemän på
Eandet, utan jemväl rnedgifvas Städerne, som,
upphörande, att vara hvad de fordom varit, eller
Stater inom Staten, i sednare tider gått i mistning
af sitta förra, men nu meia till en stor del
på Landet öfverflyttade förmåner, och hvilkas
Ämbetsmän måste ej mindre besörja mycken annan
brefvexling, sorn ej kommer Städerne till
godo, och för hvilken d.e. således borde åtnjuta
Postfrihet, ari ock redan till en del ega en sådan
för öfversändande af Brottmåls - ransaknirigar
och ali Uppbörd, hvarigenom Controllen är för
Ppst-Betjeningen svår att handhafva, så vida icke
stadgas det Fribrefven skola på PostContoiren
förseglas; samt inom Vallöf]. BorgareSlårufet af
Herrar Hagander, Ekelund, Cederborg, Huldberg
och Lenning: att deri Sfädernes-Magistrater,
i afseende på deras Brefvexling, betagne rätt till
en lika Postfrihet, som blifvit alle andra allmänna
Ämbetsverk förunnad, innebär en uppenbar
orättvisa , att om den hittills åtnjutna moderationen
å Postporto för bref utöfver 8 lods vigt
Bevillnings-Uiskottets Belänkanden.
343
skulle, på sätt omförmäldt blifvit, upphöra, så
skrälle Postporton blifva för Städernes Magistrater
ännu mera betungande, att nämnde Ämbetsverk
synas, i afseende på den af andra myndigheter
åtnjutne Fribrefsrätt , kunna med lika, om icke
större skäl, påkalla den, än till ex.: Bakare- och
Bibel Sällskaperne, som äro enskilda Assosiationer;
att frågan om den gjorda ' framställningens rättvisa
bör föregå den om Statens möjeligen deraf
uppkommande förlust, och det af denna sednare
omständigheten hem tade- skäf vika för billigheten
af saken, och att Postporto för Ambetsbref
mest betungar de smärre Städerne, der JLäneBesidenser
icke äro, hvarigenom de förstnämde
i stället för att hafva någon lättnad framför dc
senare, få vidkännas ännu- drygare utgifter; deremot
har åter Utskottets, Utlåtande blifvit den
7:de sistlidne Maji bifallet af Hedervärda BondeStåndet
, och den i5:de derpå följande af Hög.
vördige PresteStåndet. Då detta ärende å nyo,
inom BevillningsUtskottet förekommit, hafva de
orsaker, sorn grundadt Utskottets redan fattade Be*
slut, blifvit å ena sidan ömförmäld,e med erin
ran
derom, att desse ej synas vederlagde genom
de gjorde anmärkningarne ,. som hvarken vidröra
skälen för Utskottets mening eller innefatta nya
upplysningar, hvartill äfven korinne, det Utskottets
Utlåtande redan blifvit af 2:ne BiksStånd erkändt
; hvaremot åter å andra sidan afseende är
fästadt derå, dels att rättvisan och billigheten
fordra, att alla Bikets innevånare åtnjuta- lika
friheter och att den ene Medborgaren icke vid
kännes
en tunga, hvarifrån den andra är fritagen,
3 (4 Bivillnings- Utskotif.tij Betånkandtn.
hvilket förhållande skulle inträffa, örn imievånarne
i Städerne ännu nödgas betala Postporto för
Ämbetsbref under det att Landet var deiifrån
befriadt; dels den anmärkta svårigheten, att eja
berörde rättighet finnes Städ er nes Magistrater i
visse Ambets*ärender medgifven, förekomma missbruk
eller ega en sä kr r controll deremot; dels
ock den äfven inom Utskottet besannade prnstän.
digbeten att denna afgift mindre drabbar de stör.
re Städerne, särdeles X/äne-Eesidénserrie, än de
mindre och ofta på ett längre afstånd från nämde
ställe belägne Städerne , hvilken måste deti
allmänna Styrelsens upprätthållande och fortgången
af sådane »render sorn ej tillskynda dem någon
enskild fördel , vidkännas den till betäckande
af Postporton nödiga kostnad, den der mäste uttaxeras
på meranä ronde Städers oftast obemedlad^
Borgerskap: hvilka alla olägenheter anses skola
genom en Städernes Magistrater för Ämbetsbref j
allmänhet förunnad Postfrihet upphöra.
Till utrönande af den inom Utskottet rådande
meningen, har under’ett saclant förhållande
omröstning blifvit anställd, roen då densamma
sålunda utfallit, att S:rte af de P esper live Hiksr
Stånden ansett Utskottet böra vidhålla dess förra
Beslut , hvarigenom en ytterligare Postfrihet blif
•t för Städernes Magistr ter i Arn betsa render af*
.agen, trun de andie juts trott densamma böra,
med anledning af de mot Utskottets U>låtande
gjorde anmärkningar, tillstyrkas, får Utskottet data.
förhållande till Riksens Huglpfl. Ständer vördsam
i igen inberätta. Stockholm den 3 Julli 1833-
T
BtviUningx-Uulottrts Bttänkanden. 545
N:o a o.
Ankom den jg Jul i 1S33.
Memorial, rörande, olika beslut, hvari de Re.
speCtive Ri/tsStänden stannat i afseende
pä Grundertie för den blifvande Bevinningen.
TT.
ti särskilde Protocollsl ftdrng af deri 2 , 5
och 7 i denna månad, hafva de Respectiye Riks*
Stånden meddelat BevillningsUtskmtet de beslut,
hvaruti de hvar fur sig stannat , i anledning af
Utskottets afgifne utlåtande ofver de, rörande
gruriderne for den blifvande Bevillnjngen, gjorde
anmärkningar ; och Ilar Utskottet deraf funnit en
större skiljaktighet i afseende på sättet för denna
beskattnings utgörande, lin att de derom yttrade
meningar kunna med hvarandra sammanjemnkns,
med mindre lin att det eller de Stånd,
hvars tankar arn från de i friges a fv i karole, skulle
finna för godt att, till enighets vinnande, narina
sig de mera allmänt antagne åsigterun. Imedlertid,
peli för att så mycket snarare kunna, derest
en sådan förening icke står att ernå, fä dessa flir
fortgången af Bevillningsutskottets, arbeten vigtiga
mai, jemlikt 71 §. i RegeringsFormen samt
3 1 § af Riksdagsordningen under fmstärkta
StalslJiskoHets profning hanskjutne, har BeviliningsUtskottc-t
ansett sig bura påen gång till Riksens
Huglofl- Ständer vördsam!igen ej 'mindre uppgifva
hvaruti ofvariornfdrmalde skilj ikttghoti r bestå
än ock tillika föreslå VoteringsPioposltionec
i samma ämne-.
346 Bevillningsutskottets Betänk anden.
1:0 Utskottets i första puncten af dess Utlåtande
gjorde och jemväl af Högloft. Ridderskapet
och Adeln,. Högvördige PresteStåndet samt
Vällofl. BorgafeStåndet gillade förslag om en
personel afgift af hvarje inom Sverige i mantalslängd
skaitskrifven person , hvilken borde utgå titan
afseende på Ständ eller förmögenhet, olika för
Mans och olika för Qvinspersoner , men lika för
personer af samma, kön, från och ined fylda 17
till och med fylda 60 års ålder, då den upphör af
alla dem , sorn icke af tjenst eller rörelse eg a en inkomst
af femtio R.-dr eller som icke efter II Jlrtikeln
utgöra Bevillning af Lön, Egendom eller Rörelse,
ha jemväl blifvit af Hedervärda BondeStåndet
antaget, men med de förändringar, dels att samma,
’ vid fylda 17 års ålder började afgift bör
upphöra vid fylda 60 års ålder Jör alla dem,
sorn icke af Esén dom, Tjenst eller Rörelse ega
en behållen inkomst af Femtio R.-dr , dels ock
Ott den kommer att indelas i fem särskilda Classer
, i förhållande till högre inkomst eller någorlunda
likhet med stadgandet i 1789 års BevillningsFöroråning
, så att om t. ex. första -Classen
blefve en half R:dr, skulle den andra blifva 1
R.‘dr, den tredje 2 , den fjerde 4 och den femte
8 R:dr; hvarvid hustrun borde efter stånd och
vilkor betala hälften mot mannen , men barn
och tjenstefolk utan åtskillnad till första Classen
hänföras.
Då begge dessa grunder, eller så väl det
vilkor , hvarunder en person är, efter fylda 60
års ålder , förpligtad att erlägga Capitationsafgift,
som densamma* förändring till en Glassvis samt
BevillningsUtskottets Betdnkanderi. 347
efter inkomst utgående beskattning, icke instämma
med hvad Utskottet föreslagit och d'e öfrige
Stånden godkändt, får Utskottet vördsamligen och
under förutsättande att Hedervärda BorideStåndet
ytterligare vidhåller dess förra tanke , till
RiksStåndens pröfning öfverlemna följande 2=ne
voterings-propositioner.
1:0.
Den sorn finner att en personel afgift må
erläggas af hvarje inom Sverige i mantalslängd
skattskrifves person , ulan afseende pä ständ eller
förmögenhet, olika för mans- och olika för qvinspersoner
, men lika för personer af samma kön,
skrifver Ja, den det ej vill, Nej ;
vinner Nej :
kommetr personella Bevillningeri att indelas i fem
särskilda Classer i förhållande till hagre inkomst,
eller någorlunda likhet med stadgandet i 1789
års BevillnirigsFörordning , så atc om t. éx. första
Classen blifver en half R:dr , skulle den andra
blifva 1 R:dr, den tredje 2 , den fjerde 4
och den femte 8 R:dr ; börandes Hustrun efter
stånd och vilkor betala hälften emöt Mannen,
men barn och tjenstefolk utan åtskillnad till första
Classen hänföras.
II :o.
Den sorn bifaller att personella afgitfen skall
upphöra för alla dem från och med fylda 60
års ålder, hvilka antingen icke af egendom, tjenst
elter rörelse ega en inkomst af Femtio R;dr,
eller icke efter II Artikeln utgöra Bevillning äf
Lön , Egendom eller Rörelse , voterar Ja ; den
det ej vill , Nej ;
348 BeviHrtingifjtekoitets Bet elni an den*
vinner Nej :
upphör personella Bevillning? - afgifren från och
med fylda 60 års ålder för alla, sprp icke af egendom
, tjenst eller rörelse c-ga en behållen inkomst
af Femtio R:dr.
2:0 I afseende åter på grunden för BevilJningen
efter II Artikeln har den skiljaktighet företett
sig , atf då Ijöglofl. Ridderskap^? och Arlelp,
Högvördige Ppestefjtandet samt Vallöf}.
BqrgareStåndet , på BeyiliningsUtskottets derom
gjorde förslag, f-,stställt dep synliga förmögen hoteli
ti|l grund för der; blifvande Bevillningens
utgörande, har Hedervärda Bondeståndet deremot
antagit hvad 1810 års författning föreskrif.
ver, så att hvarje skattskyldig bör, antingen genom
progressiv afgift efter behållen inkomst, ejler
efter särskild tariff, såsom skydds- eller minimi
afgift, utgöra deri Bevillning, spm för hqnom
, efter ettdera af dessa taxering^ sätt, högst
uppgår, med iakttagande af det project, Hr Landshöfdingen
von Törne, vitl J$i5 års Riksdag, af.
gifvit, hvilket i fråga om behållna itikomst-afgiftcris
indelning i 96 classer från och med en till
och med 20,000 Riksdaler, samt med viss prq*
cents förhöjning derutöfver, jemte särskild bevillning
af sterbhus , testamenten och fidei commiss
m, m. bör tjena till efterrättelse t till följd
hvaraf BqndeSlåndet ansett vidare yttrande icke
behofligt öfver Utskptretu förslag om Beyillnirigs:
afdrag för Ränta i upplåntg Capitaler, rörande
alternativa framställningen om edgång för Borgenärer
da lagsökning ansfälles , till utrönande huruvida
nämnde Bevillnings.afdrag fått tillgodo»
Bevillning* UtxRottet» Belänkandtn. 34$
njutas af Gäldenär, örn Bevi hången* beräkning
efter värdet af all fast Egendom, samt å Busttjenstrnarker,
för rotefrihet och fair Qvarnar om
Bevillning af Handlande, Fabriqueurer, Skeppsredare,
Handtverkare, Borgare m- fl. i förhållande
till deras rörelse, 0111 Bevillning af Bergverk
och särskildte Manufacturier, samt Verk och inrättningar
på landet efter en viss classification,
Orri Tjeristemäns beskattning, och om Bevillning
af vissa Societeter, Vefk och Vinstmedel, i hvilka
delar, såsom alla inbegripne under de af Ståndet
godkände förut anmärkte hufvudgrunder. IJtskottets
lieiriställanden blifvit ansedde icke fordra
annan åtgärd , än att BondeStåndet förväntade
det Utskottet framdeles, när frågan orri Bevillningens
fördelning och den allmänna Minimitarilfens
upprättande förekommer, iakttager hvad
om ständ ig lie terne härutinnan påkalla, utan rubbnihg
af Ståndets i öfrigt fattade Beslut.
Då striden emellan desse tvänne, hvarannan
rakt motsatte, hufvudgrunder icke lär, utan votering.
kunna slitas, får BevillnihgsUtskottet vördsamt
framställa eti så lydande proposition i detta
ämne.
lilio.
Den som vill, att den synbara förmögenheten
må, i enlighet med grunden flir den nu gällande
Btvillnings Förordningen , beskattas, voterar
Ja; den det ej vill. Nej j;
vinner Nej :
så kommer Bevillningen alt åutgå efter de i lSia
års Bevillnings-Förördtiing antagne, grunder, antingen
genom progressiv afgift efter behållen *n«
3 5° HeviUningS'Utsiottets Betänk anden.
komst, eller efter särskild tariff, såsom Skydds»
eller Minimi-afgift, hvilketdera fdr den skauskyldige,
'efter dessa taxeringssätt högst belöper, och
med iakttagande af Herr Landshöfdingen von
Törnes vid 1815 års Riksdag nppgifne förslag,
om den behållna inkomst - afgiftens fördelning i
g6 Classer, samt en särskild Bevillning afSterbhus,
Testamenten och FideiComisser, i sammanhang
hvarmed Utskottets förslag rörande Bevillnings-afdrag
för ränta å upplånte Capitaler, edgång
för Borgenär vid Lagsökningars anställande ;
Bevillningens beräkning efter värdet å ali fast
Egendom,, för Rusttjenstmarker , Rotefrihet och
Qvarnar, Bevillning af Handlande , Borgare och
andre Städernes innevånare, af Bergverk och särskildte
Manufacturier m. in.; af Tjenstemän samt
af visse Societeter, Verk och Vinstmedel komma
att förefalla, och beskattningen deraf lämpas
efter sist omförmäldte grund.
3:0 Rörande den nu flir Gäldenär föreslag*
na rätt, att , utan undantag af alla Cassör, sorn
af sine capitaler njuta sex för hundrade, ofelbart
erhålla ersättning för elen förskjutna Bevillningen,
har Högvördige PresteStåndet förklarat
att dervid borde hädanefter förblifva vid hvad
i detta afseende uti förra Eevillnings-Förordningen
är föreskrifvet, eller att från detta allmänna
stadgande undantagas fonder för fromma stiftelser,
som till fattigförsörjningar och fattige barns un.
dervisning äro anslngne.
Men så vida Utskottets yttrande . blifvit i
denna del af de trenne öfrige Respective Riks.
Stånden, utan alla undantag, godkänt, anser Be.
Eevillniugs-ZJtskottets Betänkanden. 351
villningsUtskotfet sig böra för målets afgörande ,
genom Höglofl. förstärkta SlatsUlskottet framlägga
följande Proposition till Votering.
IV.o.
Den som bifaller det skall Bevillningsafdrag
ofelbart ega rum uti alla Cassör utan undantag,
hvilke af sine Capitaler njuta sex för hundrade ,
skrifver Ja; den det ej vill, Nej;
vinner Nej :
så undantages från ofvanberördé skyldighet de
fonder för fromma stiftelser , som till fattigförsörjningar
och fattige barns undervisning äro ansi
agne*
4:0 Det af BevillningsUtskottet gjorde samt
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige
PresteStåndet samt Vallöf!, BorgareStåndet godkände
förslag, om bibehållandet af en Mirhmi-tabell
för fastighetsvärdet å landet, har icke blifvit
af Hedervärda BondeStåndet biträdt; meri då
denna skiljaktighet icke synes kunna häfvas annorledes
an genom Höglofl. förstärkta StalsUtskottets
Utlåtande i ämnet, får BevillningsUtskottet
uppgifva ett så lydande vördsamt förslag
till voterings-proposition ;
V to.
Den som vill att en Minimi-tabell för fastighetsvärdet
på landet må bibehållas , voterar Ja;
den det ej vill, Nej;
vinner Nej t
kommer den förerdagne Minimi-tabellen för fastighetsvärdet
på landet, med deri inbegripne fördelning
Länen emellan, att alldeles försvinna.
5:0 Den fyllnads. afgift, som tillförene såsom
552 Bevillningt Utskottets Betilnkandtn.
Uandttnl Is-ersätt ning särskildt efter <j:de Ariillen
utgått, oell äfven hädanefter hörle, jemlikt Utskottets
af tunne bland de Respective RiksSlån
den gillade tanke, med vissa procent på hvirje
full Riksdaler, och i lika förhållande föret! mindre
belopp, beräknas och utgöras för all Bevillning,
sorn erlägges efter II Artikeln, dock med
de i förenämnde 4 Art medgifne undantag och
hvarom en särskild $ borde, på sätt Uiskottet i
dess senare utlåtande yttrat, i 4 Artikeln inflyta
har Hedervärda BondeStåndet ansett kunna
och böra hädanefter undvikas, då Ståndet både i
stället för denna afgift, samt i allmänhet vid Be*
villriingens utgörande stadgat: att, om emot för.
modan tillämpningen af de nu fastställde grunder,
skulle medföra verklig brist i Bevillnirgssummans
påraknade belopp, mi det tillhöra Riksens
Ständers F ull magt ige i Banqtien och RiksgäldsContoiret
att proportionaliter höja afgifterne på
alla Bevillnings-Artiklar, så att fyllnad med säkerhet
erhå lies
Under
ett sådant sakens skick och enär det
sednare stadgandet eller den åt Riksens Ständers
Fullmägtige uppdragne rätt, att, efter sig fnre^
teende omständigheter, höja Be villninps-afgiftc-rne,
synes snarue hafva afseende å Bonde Ståndets förut
fattade beslut, rörande Be villningens utgörande
efti r behållen inkomst och följaktligen böra i sammanhang
dermed antagas eller afslås, än egentligen
angå den nu ifråg: varande så kallade Fyll*
nads-afgiften, torde det ej utan orsak kunna anie*
betänkligt, au vid uppställningen af en votering*
-
Bivillningt- Utskottets Betänk anden. 353
terings proposition i detta ämne, dervid fästa' ett
•v ilkor, sorn ej under Utskottets eller Respective
RiksStiinderis öfverläggningar blifvit med det foreslagne
systemet sammanstäldt och till dess grunder
och verkningar afsell, utan har Utskottet således,
likväl med förbehåll, att om Hedervärda
Ronde-St:1ndc-ts framställning , om en efter behål.
len inkomst utgående Bevillning, vinner bifall,
få sig öfver denna föreslagna säkerhet för den
bestämda summans utbekommande , särskildt utlåta,
nu endast vördsamligen föreslå en så lydande
Proposition:
Viro.
Den som bifaller att hela den 4 Art. må
försvinna och deremot en § i 2 Art. inflyta af
innehåll r att den fyllnadsafgift, sorn tillförene särskildt
utgått såsom DandtTulIs-ersättning , kominer
äfven hädanefter med vissa procent på hvar.
je full Riksdaler och i lika förhållande för ett
mindre belopp att beräknas och utgöras för all
Bevillning, som erlägges efter 2 Artikeln, dock
med de i förenämnde 4 Artikel medgifne undantag,
voterar Ja; den det ej vill , Nej ;
vinner Nej:
kommer Fyllnads-afgiften eller den beskattning som
tillförene särskildt utgått såsom LandtTulls* er.
sättning alt hädanefter upphöra.
6:0 Till Riksens Högiofl. Ständers pröfning
har Utskottet i dess afgifne utlåtande hemställt:
huruvida icke en Bevillnings-afgift för bruket
och nyttjandet af vissa öfverflödsvaror må utgå,
Utskottet likväl förbehållet, att sedan Bevillnings.
Bihang till Riks. St* Brot. 1823. 5:f« Sami. 2 j.
354 Bevillning! -XJtslottets Bettini anden.
Summan blifvit af Riksens Högloft. Ständer fast"
stäld, få inkomma med förslag rörande det sätt
och tili hvilket belopp samma afgift må utgöras.
Denna framställning har blifvit bifallen af HögJofl.
Ridderskapet och Adeln utan alla förbehåll
och af Hedervärda BondeStåndet med vilkor att
bruket af Brännvin och Tobak härvid i-cke kommer
i beräkning, men deremot af Högvördige
PresteStåndet och Vällofl. BorgareStåndet ogillad.
En så beskaffad olikhet i åsigter, lär, efter
Utskottets förmenande, svårligen kunna annorlunda
än genom votering afgöras, och får Utskottet
i sådant afseende till Riksens Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt öfverlemna följande proposition:
V3I:o
Den som bifaller att en Bevillnings • afgift
för bruket och nyttjandet af vissa öfverflödsvaror
må utgå , BevillningsUtskottet likväl förbehållet,
att, sedan Bevillningssumman blifvit faststäld, få
inkomma med förslag rörande det sätt och till
hvilket belopp samma afgift må utgöras, skrifver
Ja; den det ej vill, Nej;
vinner :
så kommer en Bevillnings afgift för bruket och
nyttjandet af vissa öfverflödsvaror ej hädanefter
att ega rum.
Och får Utskottet detta allt till Riksens Högloft.
Ständers upplysta granskning vördsamligen
öfverlemna. Stockholm den 16 Julli i8«3-
Bevillnirigs-Utsköttets Betänkanden. 355
N:o 21.
Ankom den ig JuliJ 1823.
Memorial, rörande siittet för kostnadernes be.
stridande till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning och verkstälda utländska
resa.
Cjrpnom särskilde ProtoeollsUtdrag af den 21
sistlidne Maj har Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott
emottagit, af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln uppdrag, att inkomma med förslag
till lämpligaste sältet för utgörandet af deri
gärd, som, under namn af Brölloppsgärd , bord#
till 600,000 R:dr Bo utgå, till ersättande af
kostnaderne för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning oell verkstälda utrikes resa; och
af Hedervärda B<>ndeSlåndet den föreskrift, det
borde, med bifall till StatslJtskottets i ämnet af.
låtne Betänkande, de 300,000 R:dr af Saltpeter
fonden , som till nämnde kostnads betäckande
disponerades, på det sätt och utan Brölloppsgärd
ersättningsvis komma Jordbruket till
godo, att vid den blifvande Bevillningens fördelning,
nämnde 300,000 R:dr afdrages på det belopp,
som eljest skulle af Hemman och Städernes
jord erlaggas , efter samma grund , sorn
saltpeter-afgifierj, hvarigenom fonden uppkommit,
blifvit utgjord.
Men enär detta ärende endast blifvit af tvanne
bland de respective RiksStånden och jemväl
af desse i olika afsigt öfverlemnadt till Bevillningsutskottet,
sorn ej från de tvänne andre er
-
356 Btvillnings^Utskotteti Bettinkanden.
hållit någre föreskrifter, så liar detsamma icke
ansett sig i s-äkens förevarande skick kunna derutmed
taga någon befattning., vitan får endast till
Riksans Högiofl. Stander -vördsamligen hemställa',
om icke frågan må, i händelse den icke fm ries
på annat sätt afgjord , till Stat.sUtskottet ölverlemuas,
för att, sä framt en sammanjemnkning af de
akiljaktige meningarne ej star att vinna, genom
dess försorg till Högloft, förstärkta StatsUtskot-tets
pröfning hänskjutas.
Stockholm den 18 Julii 18-23.
N:o 2 2.
Ankom den 22 Julli 1823.
Ytterligare Memorial, angående en utvidgad.
Fribref srätt för Stijdernes Magistrater.
i-'edan Riksens Högiofl, Ständers Bevillningsutskott,
uti Memorial af dera 3 dennes, framställt
den skiljaktighet i åsigter, sorn inom Utskottet förefallit,
i afseende på den uti Vallöf! BorgareStändet
väckte motion örn en utvidgad Fribrefsrätt för
Städernas Magistrater, har äfven yppat sig inom
de respective JRiksStånden samma olikhet , i det
att t vänne af dem ansett deri ifrågaställde Fribrefs-rätten
höra meddelas, under öst att de andre
tvänne vidhåll it sine redqn förut fattade bi-slut,
hvarigenom deri blifvit afslagen ; och får Utskottet,
så vida denna fråga synes vara af Bevill.
nings-egenskap, till Riksens Högiofl. Ständers profliing
viirdsamligen hemitälla, obi icke den böi
Bcvillnings-Utskoltets Belänkandcn. 357
till Htfgl. förstärkta StatsUtskottet öfverlemnas , under
hvilken förmodan Utskottet får till tids vinnande,
nu framställa följande Voterings- proposition:
D n som bifaller att en större Fribrefs-rätt
må, på sätt yrkadt blifvit, tilläggas Städernes Magistrater
i Ambets-ärenden, voterar Ja; den det
ej vill, Nej;
vinner nej:
6a förfaller Motionen och förhålles i enlighet
med nu gällande Författningar.
Stockholm den. al Julii 1833,
N:o t 3-,
Ankom den 2g Julii 18*3-
Utlåtande , angående srikt eftergift i Revill~
ningen för brandskadade innevånare uti
Städtrne Borås och Norrköping.
Uti Remiss af deri 2 4:de sisth Februarii har
Vallofl. Borga re Ståndet öfverlemnat så väl Herr
Borgmästaren P. Lindqvists Memorial, med anhållan
om mildring för Borås Stad uti deltagandet
af Statens bördor och befrielse för innevåna.
re dersammastädes, åtmindstone intill nästa Riksdag,
från all Bevillning och Krono-Skatters erläggande,
sedan densamma genom en olycklig
vådeld, hvarunder ej mindre hus och hemvist,
än äfven en betydligare elei af andre egande tillgångar
uppgått i riik och förvandlats i aska, ifrån
»jelfbestånd och vältrefnad nästan upphört att va*
35S Bevilhiings-Utskotlela Betänkanden.
ra, och utomordentliga krafter erfordras irman meranämnde
Stad kan åter komina i beräkning bland
Rikets Städer saint blifva återställd till dess förra
sjelfständighet, uti hvilken framställning Herrar
Hagander och Palm sig förenat; som ock Herr
M. Eklunds Memorial, med enahanda anhållan
, i afseende på de personer , som genom den
olyckliga vådelden i Norrköpings Stad fortidet
Sr förlorat sin fasta eller lösa egendom och såmedelst
blifvit försatte i ett sådant tillstånd, art
de icke rättvisligen kunna åläggas de Statsbördor,
hvarmed de förut i Samhället deltagit, deremot
de som väl undergått olyckan , men det oaktadt
pröfvas vara i en sådan författning, att de hvarken
kunna eller böra befrias från de Statsbidrag
TaxeringsCommittéen finner skäligt att dem ålägga,
icke må af en dylik friket komina i åtnjutande.
Hvad sålunda anfört blifvit har Bevillnings*
Utskottet tagit i öfvervägande; oell får först, i
betragtande deraf, att åtskillige personer, som genom
de förmanande Städer öfvergångne eldsvådor
blifvit lidande, likväl kunna befinnas i en sådan
ställning, att utvägar och tillfällen till en
bättre utkomst eller arbetsförtjenst icke derigenom
äro dem betagne, och de således satte utur
stånd att i någon mån bidraga till Statens behof,
under det att andra blifvit af samma olyckshändelse
beröfvade förmågan dertill, hos Riksens
Höglofi. Ständer såsom med billighet instämmande
tillstyrka, att intill nästa Riksdag må åt Taxeringsmännen
öfverlemnas att pröfva, hvilka af
desse Städers innevånare^ förmå att erlägga den
Bevillnings-Utskottets Betänkande^ 359
personella afgift, som kan komma att bestämmas,
eller liviIke .sorn befinnas i en så utblottad beil
lägenhet eller i tryckande omständigheter, att de
från denna Bevillning bora åtnjuta befrielse.
Vidkommande åter Bevillningens utgörande
af Fastigheter i berörde Städer, har Utskottet ansett
sig derjemte böra föreslå, dels att ej mindre
de tomter och hus i Norrköping , hvilke blifvit
afbrände eller af elden skadade, än ock de derå
uppförde hus och byggnader, måtte från Bevillning
intill nästa Riksdag fritagas, dels ock attén
lika fornari må under samma tid tillgodo komma
hela Borås Stad utan undantag, och således ej
allenast dem elden öfvergått, utan jemväl den
ringa del deraf, som bifvit räddad från förstörelsen,
så vida de få innevånare, som undsluppit
densamma, likväl vid en så allmän olycka ofelbart
måst vidkändas indirecta förluster samt med
betydliga uppoffringar understödja sina mera lidande
Medborgare.
Dock varder detta allt till Riksens Högloft»
Ständers pröfning vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den 16 Julii 18? 3.
N:o a4-
Ankom den 2g Julii 1825.
Vtlåtände i anledning af vackt motion, om m
enda Taxerings förrättning emellan,
hvarje Riksdag.
j^Till Riksens Högloft. Ständer* BevillningstTti
j6o Be.villnings Utskottets Btlänkartden.
skott , har Hedervärda BondeStåndet öfverlemnat
Riksdags - FulImägtigen från H.erjeådahlen , Eide
Andersson Rings Memorial, hvaruti, på anmodan
af dess hemmavarande Committenter, herri»
ställes, om icke i stället for* de årliga Taxeringar,
som hitintills til! bestämmande af hemrnansvärdet
egt rum, blott en enda sådan uppskattning
matte ske emellan hvarje Riksdag, likväl med
rättighet för den, hvars förmögenhet möjligen kunnat
under tiden minskas att i behörig ordning
söka nedsättning i .Bevillnings-afgifterne, och hvilken
förändring niotionairen trott med så mycket
större skäl böra ega rum, sorn allmogen i nämnde
Landsort varit besvärad med långväga och
kostsamma resor till de ifrågavarande Taxeringsmöten,
utan att det någon gång inträffat, ellef
lärer kunna hända , att Taxeringsvärdet undergår
betydlig förändring i en trakt, der jordens afkastning
är ringa, tillfället till förbättring sällsynt
och folket i allmänhet fattigt.
Då Utskottet vid öfverläggning härom erinrat
sig, i afsende på den, rörande årligaj Taxeringar,
i allmänhet gjorde anmärkningen, att de
sammanträdande TaxeringsComrnittéerne icke allenast
uppskatta egendomar till deras värden, utan
äfven påföra Bevillning för person, tjenst eller
rörelse, m. m. anser det den nu föreslagne inskränkningen
till endast en Taxering emellan hvarje
Riksdag lika så litet möjlig, sorn det funnit
Jämpeligt, att med frånträdande af de för Taxeringar
till bestämmande af egendomsvärdet i allmänhet
gällande föreskrifter, särskildt stadga ett
olika förhållande i olika provinser och på ena
Bcvillnings-Utskottets Betänianden. 36 i
stallet tillita en emellan Riksdagarne fortfarande
uppskattning af hemmansvärdet, under det att
densamma är i en annan för hvarje år föränderlig;
likväl varder sådant till Riksens Hoglofl.
Ständers pröfning*med vördnad framstäldt.
Stockholm den 16 julii 18.23.
N:o 25.
Ankom den 29 Julli I8i3-
Riksens Högloft. Ständers Bevillnings- samt
Allmänna Besvä/s- och Ekonomi-Utskotts
Betänkande , ,i anledning af vackt fräga
om nedsättning i Tullen ä utgående
Tjära j och Beck.
f J-1 i 11 dessa Utskotts åtgärd liar Vällofl. Borgare •
S'åndef öfverlernnat ett Memorial af Herr .Bjuhr,
H. sorn yrknr nedsättning af deri i nu gällande
Sjotulls-taxa stadgade Tull för utgående Beck
oell Tjära, såsom icke allenast gagnelig för det
allmänna, hvars välstånd heror på enskild trefnad
oeh välmåga, utan äfven vigtig för Rikets
norra Provinser, der Clirnatet genom en sträng
och tidig köld samt oftare inträffande missväxter
vid jordbruket fästad! stora svårigheter, och dymedelst
vändt omtankan på förädling af Landets
skogar; hvilket bevittnas af ej mindre många och
betydliga Sågverk, utan ännu mera af den vidt
utsträckta Tjärutillverkningen, som utgör en huf
-
362 Bevillnings Utskottets Beläntanden.
vudsaklig näringsgren i Wester- och Norrbottens
jLän. Detta Näringsfång är 'derföre i Herr Bjuhrs
tanka förtjent af en skälig uppmuntran, hvilken
bäst skulle vinnas genom en beredd möjlighet
för tillverkaren, att kunna täfla med Utiändningen
i måttligt pris , ej mindre i afseende på Tjära än
på Beck, som af den tjocka och sämre Tjäran
beredes. Men denna för en förmånligare handel
med meranämnde Export-Artiklar vigtiga omständighet,
har Herr Bjuhr funnit motverkas af de
dryga Tullumgälder, samt öfrige kostnader, hvar»
med nu gällande Sjötulls-Taxa belasta dessa varor,
då för En Tunna Tjära i Hufvudstaden vanligen
betald med Fem B:dr 16 sk. å Fern R:dr
32 sk. erlägges i Tull 4 sk. Hamburger Banco,
och i Convoj - afgift 3 sk. 7 ’ r:st. samma mynt,
eller efter 120 sk. Cours, ungefär 19 sk., samt
för En Tunna£Beck , hvars pris vanligen är 9
R:dr 16 sk., utgår såsom Tull 6 sk. Hamburger
Banco, utom 3 sk. 4^ r:st. Hamburger Banco i
Convoj-afgift , eller sammanräknade nära 24 sk.
Banco , hvilka Tullumgälder, förenade med den
omständigheten?, att^tillverkningskostnaden betydligen
ökas , genom det under Skeppningen förefallande
ofta icke obetydliga Eecage , äro i förhållande
till varans värde vida högre än hvad andre
Svenske producter vid utskeppningen draga.
Herr Bjuhr föreslår derföre, att Tullen och Convojafgiften
måtte minskas och jerrmkas i förhållande till
den å Svenske varor i allmänhet lagde Tull, så mycket
mer som en sådan minskning kommer att gynna
en för Riket väsendtlig nyttig production, och
Svenske tillverkare derigenom försätta* i en bin
Bevillnings-Utskottets Betankänden 363
lig jämlikhet med gine grannar i Finland , och
blifva i tillfälle att med dem täfla om fdrdelarne
af ifrågavarande Näringsgren.
Efter behörigt öfvervägande af desse omständigheter
, som Utskotten låtit under granskning
komma , får Ekonomi - Utskottet vördsamt anföra
: att Utskottet anser det vara en vigtig Natioi
nel angelägenhet, att utförseln af inom Ilandet
förädlade Producter uppmuntras och befordras,
hvadan Utskottet, på grund af denna allmänna
åsigt och under åberopande af de skäl sorn i
motionen äro framställde, tror sig böra tillstyrka :
det Tjära och Beck, vid deras utförsel , befrias
från sådane hinder af Tull och andre umgälder,
att den Svenske tillverkaren af desse varor rnå
kunna tafla i det pris , hvartill de samma från andra
Tänder expoterade föryttras.
För sin del finner Bevillningsutskottet sig
böra vördsamt tillkännagifva I det Utskottet varit
betänkt att, vid uppgörandet af den nu under
oinnrbitning varande Taxan för Stora SjöTuilen,
iagttaga hvad till här ofvan omförmälde ändamål
kan bidraga.
Dock underställes detta Riksens Höglofl*
Ständers egen upplysta pröfning.
Stockholm den 24 Julii 1823.
N:o 26.
Ankom den I Augusti 1823.
Betänkande angående den af Städerne utgående
Salu-Accisen och dess upphörande.
Till Riksens Höglofl. Ständers BevilloingsUtg
364 Bevillning» Utskottets Bettinkanden.
skott har Vallöf], BorgareStåndet öfverlemnat RiksdagsFuIlmäktigen
för Christianstad, Herr Corn*
inerceRadet J. Cronii , för Linköping, Herr C.
F. Lundmans oell för Halmstad , Herr Radman
C. J Hammars särskilda Memorial, hvaruti an«
fores, af den förstnämnde, att då aceis-afgiften ,
som förr, enligt derom gällande författningar,
uppbars af LandttulIsBetieningen vid Tullarne
för vissa till Staderna inkommande ruidvändighets-artiklar,
såsom Bröd, Öl, Cider, Attika, Fisk
och slaktadt Kött , samt sålunda erlades af de
personer, som med Städernes förseende med dylika
varor sig befattade, icke nu mera, sedan dels
Landttullarne, till följd af Riksens Höglofl. Ständers
vid 1810 års Riksdag fattade beslut i de
fleste städer och jemväl i Christianstad blifvit
indragne , hvarigenom uppbördc-n af denna afgift
äf sig sjelf försvunnit, dels -accis-afgiftén icke finnes
i ingressc-rnp till 1815 och 1H1& årens BevillningsFörordningar
bland den ständiga Bevillningen
omförmäld, och således k n med skäl anses
inbegripen uti den Landtulls ersättning^ sorn
under n irnit af Fylin tds afgift, med 4 sk. Banco
utgår af hvarje, enligt II Artikeln påförd R:dr,
dels Accis Rätterna, dem det förut tillhört attén
proportionel accis afgift imellan städernas bryggare,
bagare och slaktare fördela, måste, efter nämnde
tid , anse sin befattning hafva upphört , dels
ock hvar och en är tillåtet att till Christianstad
införa sådana nödvändighets - varor , för hvilka
salu-accis blifvit , genom Kongl. KammarRättens
gjorde anmärkningar för åren 1816, 1817 oell
1818 affordrad , kan utan orättvisa åläggas dc få
Hevillnings-UlakotlelS BetärJanden. 365
personer, som inom städerne befalta sig med brödbakning
, brygd eller slakt, utan heldre bör af
den producerande Landtrnannen utgöra®, synes
billigheten pä det högsta fordra, att så framt SaluAccis-afgiflen
icke tillika ingår uti den- genom
IV Art. i 1818 års BevilInings - förordning
stadgade fyllnadsafgiften, densamma må undergå
en lämplig förhöjning, på det att oftannmride
Accis-afgift, som synes vara från LandtTullsersättningen
alldeles oskiljagtig, må lika med den
sednare, enligt Regeringsformens 60 §. läggas på
Rikets Ordinarie Bevillning; uti hvilken begäran
äfven Herr Rådman Lundman instämt i afseende
på Linköpings Stad, hvarest tillförseln och
försäljningen af ofvanuppräknade varor hufvudsakligen
besörjas af Landtman och fran de kringliggande
egendomarne; äfvensom Herr Rådman
Hammar, med anledning af de från Kongl. Kammar-Rätten
gjorde Rerservationskraf för underlåtenhet
att påföra denna afgift för år 1818 , Samt
de föregående åren dervid tillagt, att, utom den
följd sorn uppkommer af Landt-Tulls- och Accisforfjttningarnes
totala upph.fvande, hvarigenom
alla deri föreskrifne afgifrer blifvit inställde, saknades
all anledning till påstående om denna afgifts
erläggande sedan Rikets Statsverk genom
1810 och 1815 arens Riksdagsbeslut samt de då
stadgade Bevillnitjgame, blifvit anvist till erhållande
af alla för dess behof nödige ansedde an.
slag , och således genom den härvid i beräkning
komne Landttulls-ersättningen samt de Näringarne
i och med detsamma påförda Bevillnings-afgifter
njutit erforderligt vederlag för ej mindre
566 Bevillnings-Utsbottets Bettinianderts
fordna Landttulls- och Accis intägten, än alla öf.
riga äldre, genom Bevillnings anslagen undanröjde,
meri i sednare utlagor, fast under annan benämning,
föranledde afgåIder, hvadan afven blifvit
yttradt , det Städ erne synes vara berättigade
ej allenast att hädanefter undgå betalnings - skyldigheten
af salu-accisen , utan äfven att återfå
hvad dem , under namn af reservations-kraf påfördt
blifvit ; varande dessutom Pierr CornmerceRådet
Cronii motion biträdd af Vällofl. Borgare.
Ståndets fleste Herrar Ledamöter, men deremot
af Herr CommerceRådet Santesson upplyst , att
när Landttullarne år 1809 indrogos, föreslogs en
Landttulls.ersättning stor 150,000 R:dr , hvaraf
fördelades en summa af 15,000 R:dr på Stockholm,
Götheborg och Carlskrona under benäm-'
ning af Qvarntull och 15,000 R:dr på samtlige
Städerne såsom salu-accis, samt de öfrige 120,000
R:dr till hälften emellan Städerne och Landet,
hvaruti någon förändring sedermera icke skett.
BevillningsUtskottet har under de härom fö.
refallne öfverläggningar inhemtat, att den genom
Riksdagsbeslutet af den 7 Maj 1622 af Riksens
Heglofl. Ständer beviljade Accis redan från dess
första upphof blifvit erlagd i Städerne, särskildt
för vissa dit införda ätliga och förnötliga varor,
och särskildt af de Borgare såsom Slaktare , Bagare
, Bryggare och Fiskare saint Månglerskor,
hvilka egde ,att till salu hålla vissa förnödenheter,
hvarmed, på sätt mångfaldiga Författningar
samt sednast deribland 1776 års Landttulls- och
Accis-stadga samt Taxan under den 2 Maj påföljande
året, närmare utvisa, fortfarits ända tili
BevillninasUiskottets Betänk anden, 367
380g års Riksdag, då fråga yppades orri Landttullens
och den dermed i förening utgående Accisens
afskaffande. Såsom ett bland vilkoren härföre
, anmälde Riksens Höglofl. Ständer uti uaderdinig
skrifvelse den 20 Februarii 1810, det
borde af de 13,000 Rtdr, hvartill jQvarntullen i
Stockholm, Götheborg och Carlskrona uppgått, så
mycket, sorn svarar mot mantalspenningarrie, tipp»
bäras i lika förhållande sorn annorstädes , saint i
alla Städei enahanda summa, sorn hittills under
namn af salu-accis utgått af vissa Näringar, uttaxeras,
men den öfrige Städerne, enligt vissa
grunder, ålagda ersättning af 60,000 Rtdr, inna•fattande
Husbehofs, Accis och Landttull inom
hvarje särskild stad , fördelas i den mån invånarne
kunde finnas draga nytta af Landt!uHarries
afskaffande. — I enlighet härmed innehåller äfven
Kongl. Förordningen af den 30 Nov. samma
år närmare föreskrifter i detta ämne, äfvensom
dervid finnes fogade de tariffer, hvarefter
så väl Qvarntullen och Salu-accisen som Tull.
och Husbehofs-accisen skulle af Rikets samtlige
Städer med sammanräknade Nittio Tusende Riks.
daler utgöras. —• Men då vid 1815 års Riksdag
den Landttulls- ooh Husbehofs- Accis ersättning,
som med uo.ooo Rtdr förut utgått af
Landel och Städerne , under namn af Fyllnadsafgift,
öfverflyttades på allmänna Bevillningen och
Riksens Höglofl. Ständer aflåtit en särskild un.
derdånig Skrifvelse, angående Qvarntullens beräkning
för Stockholm, Götheborg och Carlskrona,
»ynes den irring hafva vid debiteringen af
Salu-accisen uppstått, att redogörare , utan afse--
368 Bevillning* Utskottets Bvtänkanden.
ende på den af Riksens Sländer i underdånig
skrifvelse af den 7 Augusti angående^ BevilInin*
gen i allmänhet gifna föreskrift, det borde med de
30,000 R:dr sorn af Städerne 1 Qvarn-Tul! och
Salu Accis utgått, såsom förut förhållas, furnodat
1810 års Författning vara till alla dess delar
upphäfven och af sadan orsak underlåtit att se
derrnera påföra denna afgift Städerries deitill skyldige
innevånare, oansedt densamma jemväl blifvit
vid 1818 års Riksdag bibehållen.
Vid ett sådant förhållande och då Salu.
Accisen, såsom alldeles skiljaktig ifrån den LandtTulls-afgiften
åtföljande husbehofs-accisen, i följd
deraf hvarken varit eller för det närvarande är
uti den så kallade fyllnadsafgiften inberäknad ,
utan måste, enligt Riksens Hoglofl. Ständers Reslof,
likasom QvarnTulls afgiften af Stockholm,
Götheborg och Cai Iskrona, särskildt af Rikets Stä.
der med 15,000 Rair directe årligen utgöras till
Statsverket, dit den i de öfver Bevillningen 18 1 5
och 1818 upprättade Förslag blifvit anvist, finner
Utskottet några så beskaffade omständigheter
icke vara anföule, som kunna leda till ändring
uti Riksens Hoglofl. Ständers vid de sednaste
Riksdagarne i detta ämne fattade beslut, eller
sig kunna tillstyrka denna afgifts upphörande eller
intagande i deri allmänna BevilIningen: men
emedan något stadgande härom hvarken influtit i
RiksdagsBesluten eller den allmänna Bevillnings.
förordningen, ej ( Iler blifvit genom särskildt författning
kungjordt; ty anser BevillningsUtskottetf
det bör» till undvikande af de olägenheter sort
uppstå
Bevillnings-Utskottets Beiitnft anden; 369
Uppstå, då flera års afgifter på en” gång inkräfva*»
ten särskild föreskrift derom i den blifvande . Be-.
Vilinings-förordningen intagas. •
Dock vatder allt detta, jemte bifogande af
'de särkilda meningarne, till Riksens Höglofl. Stan»
'der vördsammeligen öfverleixmadt.
Stockholm den 26 julil 1823.
'Transumt af Protödollet hältet uil Riksens
Högloft- Ständers Bevillningsutskott nedan*
hämnde dagar i Julii månad 1823.
TJen 26 Julin
Emot Beslutet resétSferade sig Herrar Eimi
nelius , Huldt, Hammar , Ståhle , Danielsson ,
Wallström och Beckman.
Ditti 2§ Julit.
S. D. Justerades Betänkandet till Bespecdva
jRiksStånden j i anledning af väckte motioner, orri
Salu-Accisens upphörande för Sräderne.
Hvarefter Herr Ståhle änhöll, att så val
hans , sorn de öfrige Xedamöternes af Vällofl.
BofgareStåndet, vid frågans afgörande i Höglofl.
tJtskoUet anmälde reservationer mot Beslutet,
matte få bifogas Betänkandet till Kiksehs Höglofl.
Bihang till Riks» St. Brot. lyij. SamU 24 '
Jhiftltning»-Utskottets Betbnkandefo
' ' V
Ständer i uti hvilka Beservationer Herr Fornan»
der nu förklarade sig jemväl instämma. •*— — —■
Ut supra
Fx ProtöCollo
Clas Livijn,
Njo 9J.
Ankoa dea 8 Aug i82j*
$Stmorial tilt Hedervärda BondeStandet, arta
gående XJtskotiets Betänkande, om Grun®
dtfne för värdering af fast egendom på
landet m. m<
Sedan BiksenS Högloft. Ständers Bevillningsutskott,
uti aflåtet Betänkande under N:ö 15 framställt
de grunder, hvarefter Utskottet ansett värderingar
af Jord a landet, hus i Städerné samt
Bergverken böra hädanefter verkställas, och detsamma
blifvit af Höglofl. Bidderskapet och Adeln
samt HögVördige PresteStåndet bifallet i nxén af
Vallöf!. BorgareStundet med anmärkningar, i äfsenede
på det föreslagna värderingssättet å hus i
Städefne och jernbruken , återremitterat, har Hedervärda
BondeStandet genom Utdrag af Protö<
collet för den 5 dennes * förklarat , det Ståndet
funnit detta förslag icke förenligt med deri af detsamma
för Bevillningens utgörande antagne hufvudgrund,
nemi. Beskattning af behållen inkomst,
Beviltntngt— Utskottets Bet än k anden. 371g
på Sätt 1810 års Bevillningsförordning före»
skrifver och af sådant skal böra, så vidt det rörer
uppskattningssättet för jord å land och brand»
försäkrad egendom i Städetne, förfalla.
Mert enär den af Hedervärda BondeStån»
det antagna Bevillning* -grand, eller Beskattning
efter behållen inkomst-, icke blifvit af Höglo fl.
förstärkta StätsUtsköttet, vid derom anställd om*
röstning, biträdd, Och således den anledning Hedervärda
Ståndet deraf berntart till Ogillande af
Utskottets Betänkande, i och med detsamma förfallit,
anser BevillningsUtskötfet sig böra sådant
'vördsamligen vid handen -gifva, med begäran , det
Ville Ståndet fatta sitt beslut, rörande förenämnde
Betänkande och deraf lemna Utskottet del, på det
att detta ärende må ytterligare kanna till ‘öfver*
läggning förekomma.
Stockholm den 3j Julli 1825*
U:o s gv
Ankom den 8 Aug. I8'4j*
Äijscns Högloft. Ständeri Bevillnings- sdfnt
LagUtskotts Betänkänäe öfver Herr C
G. Gyllenheims Memorial, angående nedi
'saltning uti nu stadgade böter för för*
1summelse, att ånmalå sig vid Mantals.
skriftning, och ätt sättet för Besvärs ari4
förande öfver Ko huiigens Befallnings*
hafvanåes Utslag angående sådana bif*
ier, matte lfstämmas.
372 BevillningiVtskottets Betänkandåii.
Uti ett till Högloft. Ridderskapet och Adelli
ingifvet Memorial har Herr fl. G. Gyllenheiin
föreslagit, att de i BeVillningsFörordningen i8i8
samt Kongl. Förordningen deii 30 Sept. 1812
stadgade Böter af 2 R:dr Banco för den, soni
försttmmar att anmäla sig vid Mantals-skrifningj
böra nedsättas till lä sk; att innati någon till dy*
lika Böter uppföres , böra 3 Ine upprop föregått
och den dertill ej Vara förfallen , sorn, innan
Skattskrifningens slut, aflemna! sin Uppgift * Samt
att uttryckligen bör bestämmas hvar ändrings-so*
kande i dessa och de flere i berörde 1812 årå
Förordning ömnärrtnde vitesböter, som af Konungens
Befallningshafvande åläggas, fullföljas ina.
Sedan LagUtsköttet, till hvats åtgärd detta
Memorial blifvit temitteradt * ansett någon annaii
pröfning deraf sig icke tillkomma, än i afseende
på ändrings sökande t och att den öfriga
delen deraf tillhörde BeviilningsUtskottet, hvarföre
LagUtsköttet commUnicetat Memöriaiet med
detta Utskott j med begäran att sedan Utskottert
stadgat sitt beslut, angående det ansvar, sorn bör
bestämmaS uti den BevillningsFörordning * hvil*
ken under nuvarande Riksdag varder utfärdad ;
LagUtskottet derom mätte erhålla underrättelse i
för att komma i tillfälle att sig utlåta angående
sättet för Besvärs anförande; så hafva Utskotten
hvar för sin del företagit Memorialet till prof.
ning och få nu deröfver sig utlåta;
BeviilningsUtskottet finnér Väl , att då det
är hvar och en öppet lemnädt, att personligen é
^skriftligen eller genom Ombud meddela Uppgift;
Bevilliungs Utskottets lietänkanden. 373
ten till Mantals-skrifhingen , och försummandet
deraf, så vidt detsamma icke af laga förfall . förorsakas,
ej kari härleda sig från annat än uppsåtlig
liknöjdhet, det Böter för utebljfvande från
Mantals-skrifning bör ega rum ; meri på det så
yäl en onödig tidsutdrägt för den skattskyldige
måtte i möjligaste måtto undvikas, som en motsvarighet
ega rum i afseende på tiden , inom
hvilken ej mindre lian än MantalsSkrifvaren böra
sig vid förrättningen inställa , anser Utskottet
lämpligt, att uti den blifvande BevillningsStadgan
den föreskrift lemnäs, att uti de kungörelser, som
orri Mantals-skrifning å landet utfärdas , bör t i 11 -  kännagifvas, uti hvilken ordning densamma hvarje
dag på för- och eftermiddagen förrättas samt
att den , sorn inom tredje timman från den tid
då förrättningen,, enligt kungörelsen, är utsatt att
börjas, sig icke inställer, är till Böter förfaTen.
I frågan åter till hvad belopp nämnde Böter
böra bestämmas, hafva meningarne varit delade
i så måtto, att en del ledamöter ansett deiu
böra till hälften mot de nu stadgade eller En
Riksdaler nedsättas, och andre åter ansett dem
böra till Två Riksdaler bibehållas, Qch som
vid skedd omröstning 2:ne Stånd bifallit den
förra och arne den sednare af dessa meningar;
så får Bevillnitigsljtskottet , enligt Rtk?dagsQrdiiingens
föreskrift , dem såsom alternativer lill Riksens
Höglofl. Ständers vidare pröfning framställa.
I sammanhang med detta ämne och då fråga
inom BevillningsUtskottet uppstått, att de uti
BevillningsStadgan samt Kongl, Förordningen den
30 Sept. 181? bestämde Böter för utebUfvaRd*
Biviltnings Utskott* tt Betänkandsnl
fran Mantals skrifning, möjligen kunde blifva dea
uteblifvan.de
melse efter bägge Förfittnirigarne och således
dubbelt, har Utskottet funnit, att uti den b lif’
vande Bevill ning, sStadgan uttryckligen, bör utsättas.
, att de f/å desse bägge ställen, bestämde vitesböter
äro desamma j i följd hvaraf BeviMningsUtskottet
jemväl tror sig böra fästa [Riksens Hög.
lofl. Ständers uppmärksamhet derå, att om det
alternativ, hvarigenom Röterne blifva föreslagne
att nedsättas till En llrdr gillas och antages, underdånig
anhållan, hos Kongl. Majit borde ske,
att stadgandet om dessa Böter i Kongl- Förordningen.
den 30 Sept. 1812-, äfven i öfverensstämmelse
dermed, varder ändradt.
Hvad slutligen angar frågan, oro sättet huru
ändring må sökas, i Konungens Befallningshafvandes
Utslag, hvarigenom Böter, i följd af'
Kongl. Förord n ingen den 3.0 Sept. 1812 åd ömmas $
så enär något bestämdt- stadgande härom för närvarande
icke finnes, samt [Lagutskottet anser mål
af denna, beskaffenhet lämpligast kunna hänföras
under de, genom Instruction, Kongl. KammarCollegium
i allmänhet uppdragne- ärender , tillstyrker
[Lagutskottet, att genom Författning fnå
Stadgas : att den, som ej nöjes åt Konungens Befäl
Iningshafvandes Utslag, hvarigenom han till
Böter i något af de uti Kongl. Förordningen dea
30 Sept. 1812 angående Mantals- och Skattskrifningar
i Riket uppräknade fall, blifvit fäld, må.
ega att besvära sig uti Kongl. KammarColIegium
inom eller sist å fyrationdefémte dagen efter af
Konungen» Befallningshafvande» Utslag erhållen
Berillniugs-Utskotttis betänkande». §75
del, Communications dagen oräknad, med iaktta,
gande i öfrigt af hvad angående Billerne* nedsättning
vid ändrings sökande i allmänhet är fö.
reskrifvet.
Detta allt, tillika med några Ledamöters
särskilda meningar, innefattade uti bifogade ProtocollsUtdrag,
öfverleinnas dock viirdsamligen till
Bikseris Höglofl. Ständers vidare pröfning,
‘Transumt af Protocollet, hållet i Riksens Hög*
lofl. Ständers Bevillningsutskott den t b Maji
1823.
S- D. —
Emot förenämnde beslut reserverad» *ig Hr
DomProsten Lanter, under anförande : ’’Jag har
deltagit i beslutet att lemna Höglofl. StatsUtskot'tet
del af Höglofl. Bevillningsutskottets åsigter,
uti frågan om Böter för försummad uppgift till
Mantals skrifningar, men jag har likväl icke kun.
nät dela lika åsigter med pluraliteten af sistnämnde
Utskott, angående förändring af det Moment
uti nu gällande BevillningsSudga, der dessa Bö«
ter föreskrifvas (Art. V, §. 1, Mom. 5), Orden
der äro dessa : underlåter någon , utan anmäldt
laga förfall , att personligen eller skriftligen i.ns
ställa sig saint alla nödiga uppgifter meddela, bä.
te till tväskiftes emellan Åklagaren och Socknens
fattige, Tvä Riksdaler och vare samma bot för
den, Som underlåter att anmäla de pa egorna inhyses
boende personer , skulle de un fran af giftm
befrias. — Hisvid h»r uti Höglofl, BtmSlauig*»
3 7$ Bevillning! Utskottets, Betänkande^.
Utskottets första afdelning den förändring bl i f-t
vit föreslagen: att orden: vid upprop skulle in
saltas
mellan orden ''inställa1* samt 'alla nödiga
Uppgifter meddelas, 5” trien samma Eföglöfl. Utskotts
plenum ansåg ieke detta vara nog eller -tillräckligt,
utan yrkade att böter i detta fall ej borde
ega rum för andra än dem , sota utan laga föri
fall uteblifva från Maotalsskrifningens kungjorda
början. — Jag erinrade härvid, fast utanverkan,
att detta kunde åstadkomma en betydlig och skad--  lig tidsutdrägt, om, hvar och en som behagar,
kunde saklöst få dröja meri sin ankomst till skrifningen
inpå tredje timman efter den tid, dåden
enligt kungörelse, borde börjas, samt att ett såt
dant fördröjande kunde hafva den ledsamma följd,
•att då ?;ne Mantalsskrifningar inom samma di->
strict vorct utsatta och kungjorda att hållas,
på en ach samma dag, hvilket årligen sker,
pch , för att vinna tiden, måste ske inom Köp-,
parbergs Uän, med små och intill hvarandra gränsande
Socknar, den sista skrifningen för dagen
blefve så betydligen fördröjd , att den ej skulle
kunna hållas förr än fram på följande natt.
Anledningen till alla dessa grälsamheter och
betänkligheter härleder sig från ett Memorial,
hvaruti blifvit sagdt , att man , pär chican , vid
fn Mantalsskrifning later den plikta, som, fastän
närvarande å Skaftskrifnings-stället, likväl råkade
att vara Utur skattskrifnings-rummet da den till
skrifning uppropades. — Men det må val icke
vara rätt att förkasta en gifven god lag eller re*
gel derföre, att den en gång illa, yppä ett fört
■vandt sätt, blifvit använd.
Bevillnings-Utskatiets Betänkanden. 377
Jag har uti min hemort, Kronoberg» Län,
öfvervarit mer.än 20 Mantals-skyifningar och kan intyga,
att det alltid vid dessa tillfallen gatt Stilla’,
beskedligt och ordentligt till. Mantalsskrifvären ,
jemte öfrige för tillfället vederbörande Ämbetsmän
, äfvensom den sarnmanlysta menigheten ,
hafva på utsatt tid kommit tillstädes. Allmänheten
försummar sig aldrig vid sådana tillfällen,
ty de hafva lärt att varti u,nderdäniga för Herrans
skull. Om derföre någon vid dessa skrifoingar
-genom försummelse gjort sig skyldig till
Böter, liar det gemenligen varit en HeiremaneP
Ståndsperson , kanske äfven riågongång en Prest ;
men man har icke ens fordrat Böter af desse,
allenast de infunnit sig inom skrifningens slut.
Jag anhåller ödmjukast, att detta mitt Utlåtande
må, genom PyotocolIsUldrag, få åtfölja till
Höglofl. StatsUtskottet , samt derefter vidare till
Riksens Högh Ständer.”
Uti denna Reservation instämde Herrar Ftyckr
Hedt, Wi-kblad och Limnelius. Ut supra.
Ex Protocollo
(7las Livijn.
JJtdrag af Protocollet hållet uti Riksens Hogf.
Ständers BevillningsUtskotl den 4 Septeniher
1823.
äf'öredrogs ProtocollsUtdrag från Höglofl. Rjdderskapet
och Adeln, af den 25 Augusti, med
ttllkännagifvande , att , med antagande af första
glternativet uti Beyiljnings * samt LagUtskottens
378 Eevillhlngs Utskottets Betänkanden.
Utlåtande, N:o 28, angående Bilter för uteblifvande
från Mantalsskrifning, samma Utlåtande af
Höglofl. Ridderskqpet och Aden blifvit gilladt
och bifallet, och som Vallöf!, Borgare- samt Hedervärda
BondeStånden förut äfvenledes meddelat
sitt bifall till detta Utlåtandes första alternativ,
samt frågan således genom 3tne Stånds beslut
är afgjord, så skulle underrättelse härom
genom ProtocolisUtdrag vänligen meddelas Hög»
lufi. ExpeditionsUtskottet, Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Livijn.
Nto 29.
Ankom den 9 Auguiti 1823.
Utlåtande i anledning af gjorde Anmärkning
gar emot Utskottets Betänkande, rörande de
genom Stora Sjö - Tulls-Inrättningen infy
lande Bevillning-medel.
Det af Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott,
under den 3 sistlidne Junii, aflåtne Be»
tänkande, angående de genom Stora Sjö-Tullen
inflytande Bevillnings-medel, jemte dervid foga»
de förslag till en ny Tull Bevillnings Tariff, har
inom de Respective Riks-Stånden framkallat
en mängd anmärkningar, dern Utskottet, som
genom särskildte Protocolls Utdrag, af den 25
och 38 i nämnde samt 11 i denna månad der*
Bevillningt-Utskottets Betänianden, 37g
af erhållit del, sökt, så vidt de angå det ifrågavarande
ärendet, sammanföra under vissa
hufvud -afdelniugar , hvaribland först förekom-’
iner: det skulle Utskottet hafva till pröfning
upptagit ämnen, hvarmed det samma icke skull
ega rättighet att sig befatta, hvarom tvifvelsmål
blifvit yttrade inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln af Friherrartie Sköldebrand,
Ankarsvärd C. H. och Cederström Jac. samt
Herrarne af Klintberg, ILefrén, von Becker
Rosenblad B.; uti Högvördige Preste - Ståndet
af Herr Doctor Svedelius, Biskop af Wingård,
Professor Thyselius och Biskopen
Doctor Almqvist; inom Vällofl. Borgare - Ståndet
af Herrar Hagander, Huldberg, Westin
och Winberg med flere, samt inom Hedervärda
BondeStåndet af Riksdags-Fullmägttge
Anders Nilsson från Jemtland och Peter
Pehrsson från Calmare-Hän, under åberopande
af 53, 56 och 89 §§. i Regeringsformen
samt 34 och 49 §§. i Riksdags-Ordningen,
till ådagaläggande deraf, dels att Bevillningsutskottet,
då det genom dess förslag sökt antyda
gränsorna för en större Handelsfrihet,
trädt inom den Kongl. Maj:t i Nåder förbehållne
Höga rätt, att, såsom ensam i tillfälle
att öfverskåda alla förhållanden och jemnka
allas interessen, i ämnen af denna beskslFenhet
ensam besluta, dels och att Bevillningsutskottet
skall, emot Grundlagens stadgande
uraktlåtit att gemensamt med Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet behandla detta
jpål, hvaraf följa skall, det Riksens Högloft:
3§Q JieviJlnings Utskottets Betänkandm
-
Ständer blifvit hindrade, att, ordningen* lik'*
tnätigt, detsamma till Kongl, Maj:ts Höga pröfning
i önskningsväg öfverlemna.
Denna åsigt har irnellertid icke blifvit de.
Jad inom förstnämnde Höglofl, Stånd af G-refve
lagerbjelke , Friherre Wrangel, Henning , Herra?
Tham, Wolrath, Hjerta , von Hartpiansdorf, Rothlieb,
von Qvanten och Munk af Rosensohjöld;
inom Högvördige PresteStåndet af Hr Doctor
Fellenius samt Herrar Prostar Joh- Wijkman ,
^Linderoth och Wikblad ; uti Vällofl, BorgareStåndet
af Herrar Ehinger, Ståhle och Bagge
samt uti Hedervärda BondeStåndet af Riksdags^
fullmägtigen Anders Danielsson med flere, hvilka
i detta ärende sett en Bevillningsfråga, som
på ett uteslutande sätt tillhört detta Utskotts handläggning,
’ utan att Kongl. Maj:ts Höga rätt, såsom
af Grundlagen tydeligen förvarad, hvarken
blifvit eller ens kunnat blifva genom Utskottets
åtgärder i detta hänseende förnärmad, särdeles då
så kallade önskningsmål jemväl kunna af andra
Utskott , än allmänna Besvärs och Ekonomi.
Utskottet beredas, hvarpå dylike af Höglofl. StåtsUtskottet
handlaggde ärender blifvit såsom exempel
påkallade,
Emot Utskottets Förslag : det inga Utländska
varor skola anses förbudne, utan alla få emot
Tull här i Dandet införas, hafva vidare en
mängd anmärkningar blifvit riglade inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln af Grefve von Platen,
Friherrarne Boije U, Sköldebrand och Wrangel
H. samt Herrar af Ekenstam, af Klintberg, Lefrén
, Silfverberg , Rosenblad B, och Peresvetoff
Bevillriings- Utskottets THéiänkanden. 381
Morath., inom Högvördige PresteStåndet af Herr
Doctor Svedelius , Professorerne Forssell och Friiberg
, samt Herr Dombrosten Doctor Sven Wijkman
med flere ; inom Vällofl. Borga re Ståndet af
dess fleste Herrar Ledaindter och inom Hedervärda
BondeStåndet af vice Talmannen Jon Jonsson
samt PiksdagsFuIlmägtige Anders Nilsson från
Jemtland och Eric Larsson fråii Södermanland
m. fl, i afsigt att bevisa, ej mindre att ifråga.
Virande förslag, ehuru till sine grundsatser rigtigt,
likväl icke vore antagligt för det närvarande}
Samt medan Landet Saknade ett stadgadt myntväsende
och ert allmän näringsfrihet , än öck att
det samma borde inskränkas genom bestämda införsels-
förbud å sådane varor, Söm tilljerforderlig
godhet oell mättgd intim Landet tillverkas och
till reCiprocité mot fremmande magter.
Ater hafva andra ledamöter , särdeles inom
Vällofl. Borgareätåridet, i hela dess vidd förkastat
det af BeviliningstTtsköttet aniägna system }
uhder yttrahde i ärt ätt detsamma skulle förorsaka
en mera allmänt Utbredd luxe och yppighet, fråti
hvilken källa ett både pllysiskt och moraliskt förderf
härflyter ; än vålla CourstenS stegring , och
det reela myntets dtagahde ur Landet, hvarpå
allmän och enskild yaflmagt följa skulle ; än åter
med kränkning af egande rättens helgd , bereda
de inhemska Fabrikernas totala undergång och flere
tusende medborgares ofärd, då medlen till eli
loflig bärgning skulle lätt kunna undanryckas den"
Svenske Näringsidkaren af utländningen , sorn 5
genom påfötandet äf sitt kram skulle förvandla
Sverige från ett sjelfständigt Piké till en Prö
-
3S2 BeviUnings-lItskotiets Betänk anåeii.l
V.ince , bfefoénde af andra magterS hattdeisnyckef
och egennytta , till styrka för hvilken satts Pot»
tugals och Spaniens olyckor slutligen blifvit si.t
sora varnande exempel framdragné.
Åf en annan mening hafva varit, hos Hög*
löfl. Biclderskapet och Adeln, Grefve Eagerbjelkö
A,, Friherrarne Wrangel, Ankarsvärd och Garpe*
Jan C. M- samt Herrar Riben, Tham f Hjerta
Gust,, Von Hartmansdorff j Von Qvanten » Hahl»
Utan, Rothlieb och Munk af Rosenschiöld; hoä
H ögördige PresteStåndet, Herr Biskop af Win*
gård , Herrar Doctorerne Fellenius , Lamér och
Wahlbom samt Herrar Prostarne Joli. Wijkman »
Wikblad och Hasselroth med flere ; hos Vallöf!.
BorgareStåndet Herrar Ståhle, Bagge, Ehinger
och Beckman • samt hos Hedervärda BondeStåh*
det RiksdagsFullmägtige Anders Danielsson, Jo*
hannes Myrin, Etie Svensson och Olof Jonasson
med flere, hvilke anfurt : att det föreslagna systemet
, såsom byggt på den första grunden för
all handel, eller friheten, förutsätter i handelsförhållanden
en utöfning af naturliga rättigheter »
under det att ett tvångs- eller förbuds-system, af*
Vikande från dessa grundsattser, blott medgifvef
friheten såsom ett Undantag , och derigenom på
sätt erfarenheten tillförlitligen bevisat , framkallat
det förhatliga lUrendrägeriet, sorn genom infös
rande af fremmande öfverflödsvaror alstrat luice
och yppighet och således icke blott skadat Fä»
brikerne , tillskapat lagbrytare och bortfört landets
mynt, utan äfven undanhållit staten de Tull-itl*
komster, sorn annars kunnat, till fyllande af dess
behof och lindring af de skattdragandes bördor»
fievillnings-Utsköttets Fetänkanderit 583
påräknas ; ätt endast genom en friare handel klin-:
na capitalerne allmännare spridas , monopolier förebyggas
, och näringsfrihetens band lossas till
finnande af en ökad produclion och ett förbättradt
mynt; att om Statens frihet högt påkallar
dessa fördelar, synes tiden ock vara inne att bereda
dem genom antagandet af en utvidgad handelsfriliet;
och ändtligen, att de från Spanien och
Portugal hemtade exemplen bevisa ingenting, så
framt ej motsattsen af hvad dermed skolat bevisas,
emedan brist på lagbunden Frihet, Flottor
och Fabriquer m. m. bragt Portugal under Eng.
länds herravälde, och Ameticas guld icke förmått
ersätta den af samma skäl inom Spanien
flyktade arbets- och näringsfriheten, hvaremot vå.
ra Grannriken Danmark och Norrige kunna anföras
såsom oemotsägliga bevis på handelsfrihetens
lyckliga verkningar.
Utskottets uppgifna förslag till TulIBevilh
ningens utgörande efter vissa procent af varuvär.
det, äfvensom det uppgifna sättet att detsamma
bestämma, har ej blifvit godkändt inom Höglbfl.
Ridderskapet och Adeln af Grefve von Platen
och Herr af Klintberg med fl.; inom PresteStåndet
af Herr Professor Forssell samt inom Vallöf!.
BorgareStåndet af Herrar Winberg och Prytz, 1
hvilket afseende anmärkt blifvit, dels att Svenska
Consulernas uppgifter, då desse finnes stadde på
utrikes orter och merendels'importelireroås ombud,
icke torde kunna anses nog tillförlitlige och till
del åsyftade ändamålet ledande, dels att ett tillräckligt
antal upplyste och opartiske .Ledamöter
till den föreslagne Juryn icke alltid vore att på”.
384 Bevillnings.Utskottets Betånkanden.
räkna, äfvensom edgång dessutom blifvit ansedd,
fbr dem olämplig, dels ätt de i förslaget omför,
toiälde Auctionef icke Syntes tjenlige till värors
föryttrande , då varupris oell tidsutdrägt deraf
förorsakas kunde; dels och att mått, mål och vigt;
iner) icke Värdet, Utgjorde rätta grunden för Tull*
afgifternas beräknande.
Hyttan af Utskottets Förslag i dessa delar
är deremot ådagalagd af Herrar Tbarrl och Hibert
hos Högloft. Riddarskapet och Adelli; och af
Herr Prosten lundroth hos Högvördige PresteSråndet,
genom de skäl, att Consulernej såsom edSVurhe
Svenska Tjöhsterhärt och tillsatte i afsigt
att å Utrikes orter befrämja Svenska Undersåtares
bästa, icke böta mera äii andre Aili bets. och T jeni
Stemäh röisstänkas för partiskhet och väld; att tillgång
på upplyste och erfarne jury män i StapelStäderne
bäst beredes gehom en friare handel; att
det uppgifne sältet för varuvärderingen åtminstone
ahtydde én säkrare grund, ärt en förevist fac*
tura, hvarå prisetne merendels furtnos efter imjporteUrerts
önskan och intresse upptagne; och att
edgång ej kunde anses mera Olämplig för Jurymän,
än för Uedamöterne i ändra Domstolar,
De i afseende på den af Utskottet Uppgjorde
Tariff för TullBevillningens utgörande för inkommande
varor, inom Höglofl. Ridderskapet Och Adelrt
äf Herrar af Klintberg, Munk af Rosenschöld
med flere, inom Wällöf!. BorgareStåndet af Herfar
Winberg och Ekelund samt inorti Hedervärda
BondeStåndet af Riksdags-Fullmäktige jonan Long*
berg, C, F, Berg rri. fl. gjorde ämrtärkningaf, å*
Syfta
BevillninssUiskottcU Betdnkandtn. 385
Syfta ej allenast, ntt den å vissa utländske artle*
Jar såsom : Vin, Caffe, Arrac och Socker satte
Tull ar, til! minskning af Statens Tull.intrader,
allt för låg ; än ater att Tull-afgiften för importvaror
i allmänhet finnes vara för hög, hvarigenom
kan föiutses, det skall Tttllförsnilling blifva
en lika säker följd häraf, som ^Lurendrägeri
af Prohibitif systemet, och det så mycket heldrs
som den förra ar vida svårare än den sednare
att förekomma.
Härvid har Herr Tham hos Höglofl. Rid.
derskapet och Adeln erinrat, det Utskottet, vid
uppgörandet af denna Tariff, förutsatt en förbättrad
organisation af Tullbevakningen samt en mera
ändamålsenlig och säker controll vid varors
förpassande rn. m. och i synnerhet ej mindre afseti
den omständigheten, att Statens af Tullverket
påräknade inkomst icke fick understigas, än ock
låtit komma i beräkning den stora skillnad , som
af allmänna opinionen göres emellan Eurcndräg,
arens och TulIförsnillarens förbrytelser, då bruk
och behof kunna föranleda och snart sagdt berättiga
deri förre till anspråk på ett slags öfverseende,
som i intet fall kan af den sednare påkallas.
Den Tullbevillning åter, som blifvit af Utskottet
å Exportvaror föreslagen, har Herr Friherre
Wrangel och Herr Hjerta G, inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Herrar Winberg och Santesson
uti Vallöf]. BorgareStåndet och vice Talmannen
Jon Jonsson hos Hedervärda BondeStåndeet ansett
j allmänhet för hög, särdeles å Skogs-effecter
med flere articlar, hvarförutan anmärkt blifvit
Bihang lill Rihs. .Vt» Prot. 1823. 5:U Sami. 85
BtvUining^Uishotttit Btiänkar.dtn.
idet borde andre varor, såsom Alun, Glas oell
Hudfärg m. m. Tullfritt fä utföras»
I detta afseende hafva ater hos Höglofl.
Biddefskapet och Adeln Herrar Tham och Tiben
erinrat, det Tullen å Exportvaror i allmänhet
blifvit ökad från en fjerdedel till en procent,
emedan densamma å en mängd articlar i
annat fall uppgår till ett så obetydligt belopp, att
de ingalunda förtjc-nat att uppföras, äfvensom att
Utskottets önskan, att kunna å alla utgående valör
Föreslå Tullfrihet, blifvit motsagd genom Statens
närvarande behof af en genom TullBevill*
ningen oafkortadt utgående inkomst.
Slutligen har afven Utskottets hemställan om
■ett så kalladt Creditupplag i alla de städer, hvarest
Tulluppbörden, med Lots- och Båkafgifterna
Inberäknade, uppgår till minst 14,000 K:dr B:o,
rönt motsägelse inom Högled, Tidderskapet och
Adeln af Herr af Klintberg, inom Hogvördige
PresteStnndet af Kerr Domprosten Svert Wijkman,
samt inom Vallöf!. Borgare-Ståndet af Herrar
Lindström, Winberg och Lenning, ©medan
dels Statens Tullinkomster torde genom denna
anstalt de tre eller första fyra månaderna betydligen
förminskas, dels •densamma lätfligen kan
missbrukas till försnillande af Kronans rätt, dels
ock emedan jemnlikheten i rättigheter medborgare
imellan härigenom skulle rubbas ; hvaremot
en värd Ledamot af Höglofl. Tidderskapet och
Adeln anfört: att Staten, genom den af det föreslagna
systemet, i hela dess vidd antaget, uppkommande
tillökning i inkomster , lätt skulle vinna
ersättning för den sålunda befarade minskningeo
Eevillnings-Uiskotters Betiinkanden. 387
för ögonblicket; hvarjemte Herr Tham tillkännagifvit,
att då Utskottet stadnat vid en Summa
•af 14.000 B:.!r Tull-inkomst, såsom vilkor för
rättigheten till Credit - upplag , var orsaken dertill,
atr Tull - intraderne för deri i närmaste rummet
deri,II varande Stad, nedföllo ända till 7000
Bdr Banco, sorn ej rnedgåfvo en tillräcklig aflöning
Air den i ullBetjening eller underhållan.
det af de för begagnandet af denria rättighet alldeles
oundgänglige anstalter.
Delta med livad mera i ämnet anfördt blifvit
har Bevillningsutskottet i noga öfvervägande tagit
och får dervid anföra: först att det, enligt
•Grundlagen, åligger detsamma, att opåmint och
utan afseende derpå, huruvida någre motioner
blifvit derom gjorde eller icke, till Riksens Högloft.
'Stander inkomma med förslag till Grunder
flir den blifvande BeviHningensfördelning. Denna
åtgärd måste förutsätta grunder för Btvillningens
utgörande och med dessa grunders uppgörande
•för så val Tull- sorn den allmänna Bevillningen,
äfvensom alla öfrige till denna Beskattningsåren
■räknade inkomst titlar, har lietta Utskott alltid
okl.mdradt gått i befattning, och synes det ligga
i sakens natur , att en undersökning om hvad
som kan fördelas bör föregå forslaget till fördelningen.
Med kännedom af Statens stora behof
och svårigheten för nationen att dem uppfylla —
en kännedom, den Utskottets Ledamöter dela med
alla Riksdagsmän, som med redlighet vilja göra'
sig räkning för den allmänna ställningen,
fördes Utskottet till undersökning derom , huruvida
den hittills stadgade grunden för Tullt
388 BtviUninga-Utskotttts Betänkonden.
Bevillrhngens utgörande uppfyllde eller förfelade
sitt ändamål. Utskottet fann då , att allmänna
förbud mot införandet af Utländska Fabrikater låg
till grund förförfattningen, att från desse förbud
icke sällan blifvit gjorde undantag, icke till fördel
för handlande i allmänhet , utan endast för en
•eller någre få , hvilka fått såsom monopolier begagna
desse , till -enskild vinst, men till förlust
understundom för det Allmänna och alltid för
Fabrikerne, såvida de kunnat tillverka behofvet
och afsigten med de generelle förbuden varit deras
■'skyddande. Utomdess erfor Utskottet, att
desse förbud verkat ett oupphörligen tilltagande
lurendrägeri, då, under en, efter Utskottets tanke,
mot ändamålet organiserad Tullbevakning, ej
allenast alla högre classers exempel och ett allrådande
mode gjordt Herfaldiga till införsel förbudna utländske
Fabriks- och Fuxe-articlär till ett allmänt
behof, utan jemnväl någre sådane understundom
blifvit till bruk och nyttjande för vissa
Ämbetsmän anbefallde. Med öppna ögon i afseende
på orimligheten i dessa anstalter, och med
öfvertygelse, att de härigenom uppmuntrade förbrytelserne
, skola, under ett oförsynt gäckeri
med Samhällets lagar, genom en tilltagande immoralitet
förnedra de Medborgare - classer, hvilka
genom lämpligare författningar kunna särtas i tillfälle,
att såsom redlige Medborgare med gemensam
vinst för sig och Staten drifva sitt yrke, har
Utskottet ansett sig böra föreslå för Tull-Bevillningens
utgörande en annan grund, sorn kunde
förena både allmänt och enskildt väl. Såsom si
dan
trodde Utskottet sig böra antaga: Tillåtelsen
BeviltningsUrskottets Betänkandtn 389
att emot Tull införa alla utländska varor, under
öfvertygelse, att en sådan högre eller lägre Tull
skulle, tillika med en - bättre och. med ändamålet
mera afpassad Tullbevakning samt införandet a£
en ordentlig stämpling och- förpassning, skydda
Svenska Producenten och Fabrikanten för all annan
täflan än den, sorn är nödvändig att förmå
honom till användandet af en nyttig ansträngning
och sökandet af en måttlig vinst. Att härvid göra
förbehåll för Konungens rättighet,, att, enär
behofvet sådant kcäfde, till införsel förbjuda, en
eller flera articlar, ansåg Utskottet sig hvarken
tillkomma eller behöfva, då den förut var i
Grundlagen bestämd. Denna eeconomiska detailla
lag utom, Utskottets befattning och en af Grundlagen
stadgad rättighet behöfde ej styrkas, genom
det afgifoe Betänkandet, af hvilket dem på intet
sätt blifvit förnärmad. Men deremot, då tillåtelsen,
att emot en bestämd Tull införa alla utländska
varor, uppställes såsom en allmän princip.,
måste de undantag derifrån, hvilka Konungen
måhända finnér nödiga, jemväl blifva allmänna
och således icke förnärma, någon enskilt! utan alla
Medborgare lika , äfvensom införsel-friheten
för de articlar, hvarföre den. blifver bibehållen *
måste medföra ett allmänt gagn, samt gifva an»
ledning till både en nyttig täflan och Statens ökade
inkomst utan enskildas betungande-. Också
var det icke såsom ett erkännande af Konungens
rättigheter, dem Utskottet hvarken misskänd? eller
trodt sig behöfva särskildt erkänna, utan för
att undanrödja farhågan för fremmandes skadliga
intrång i Svenska Näringarne, som i Jtdje punk»
3go Jkevillnings - Utskottets Betänk unden..
ten af Betänkandet yttrades den öfvertygelse!* , att
Konungen egde, genom'1 förändrande af den föreslagne
Tull • afgiften eller genom införsel förbud*
värna Svenska handeln och näringarns frim ali'
skadande inflytelse af ut landningar. Enär sf. lunda
Konungens rätt att från stadgandet orri en allmänt
tilla ten varu införsel göra undantag, hvarken fordrade
en undersökning eller ett öfverlemnande
så vida hvarken Riksens Ständer kunna något
häremot besluta, eller Ständernas önskan behöfves
för utöftiingen häraf, med mindre än nit na.
gon glömska måtte hos Styrelsen kunna förutsattas,
kan BevillningsUtskottet ej inse beh.ofvc-t af
en gemensam öfverläggning" i detta mål med Hög«
lofl. Allmänna Besvärs- och Ekonomi - Utskottet*
UVfed Ilandets osconomiska ställning rich foif.ittnin.--  gar har Utskottet icke befattat sig,, det laar endast
föreslagit den princip, hvarefter det ansåg
Tull - Bevtllningen kunna lämpligast utgöras, och
till följd deraf uppgifvit grunderna till dess fö indelning.
Öfvertygadt att hafva härutinnan noggrarant
följt Grundlagens stadgande, laar Utskottet
tiva så rrivcket mindre kunnat begära samman
träde med Elg- samt Allmänna B-svärs- och
Ekonomi - Utskotten , på sätt Vä Hofi. BorgareStåndet
yrkat, stam de öfrige frenne Respr-ctive
RiksStånden endast återremitterat målet till detta
Utskott och denria Plural i teleus åtgärd öfverensstämmer
med 56 §, i Regeringsformen saint
4<j §. och sista mom. af 34 §.. uti Riksdags Ordningen.
Förmodande Utskottet sig af hvad sålunda
anfördt blifvit, vara tillräckligen lättfärdigadt
för den misstydningen, at( hafva uti dess
Jlevillnfngs-tJl skottets Betänkandenr. "391
redan i detta ämne afgifne Betänkande trädt Ko*
nungens Höga värt för nara, eller befattat sig
med andre Utskott tillhörande åtgärder. Dessu*
torn, då Utskottet ansåg sig pligtigt att framlägga
grander för Tull-Bevillningen, olika de hittills
gällande, borde väl sådant ske efter egen, men
icke efter andras öfvertygelse. Bet ålåg i sådant
fall Utskottet att redovisa motiverne för sitt
handlingssätt och det kunde dervid icke låta sig
ledas af andras meningar. Att i hela sitt omfång
behandla Tull - Bevillningen, på lika sätt sorn
hittills alltid tillgått meri Allmänna Bevillningen,
är, om an mindre vanligt, fullkomligen enligt
med Grundlagens föreskrifter, till stud hvarföre
Utskottet, för att undvika vidlyftighet, endast vill
åberopa hvad dess förra Betänkande t denna del
fullkomligen innehåller ; och ?mser Utskottet på
1 i ku sätt fullkomligen vara styrkt, att det icke i
något afseende felat mot de Former Grundlagen
för Utskottets behandling af det förevarande ämnet
u'stakat. Äfvensom det funnit den med så
mycken ömtålighet och så starka färgor målade
farhågan, alt införandet af en friare handel, än
hittills egt- rum, skulle vara för Svenska Fabri*
kerne förstörande, så mycket" mera ogrundad ,
sorn ej allenast en lämplig Tull-Tariff för
verkställigheten, försäkrad genom en omsorgsfull
ordnad och alfvarsamt handhafd Tull - Bevakning,
varnstämpling och varu förpassning Innehar ett
tillräckligt skydd mot ali skadlig inverkan på
Svenska Fabrikerne och Näringarne, Ulin denna
farhåga äfven synes alldeles böta försvinna, vidi
erinran derom , att Kongl. Majit, om verkligt be
-
392 JBevillnings Utskottets Betänka uden.
hof göres, icke lärer i Nåder underlåta att sS
väl vid utfärdandet af den TullbevilIningsTariff,
Riksens Höglofl Ständer nu torde finna lampijgt
att föreslå, genom en särskild författning, till införsel
förbjuda sådana utländska varor, af handel
med hvilka ett menligt inflytande kunde befaras.
Att genom några förslag i detta afseende söka
leda Regeringens omtanka, anser BevillningsUtskottet
sig lika litet tillkomma, som att undersöka
om och för hvilka varu-articlar ett sådant förbud
kunde vara af nöden, såsom allt innefattande
ekonomiska ätender , hvaraf handläggningen
icke blifvit genom Grundlagen till Bevillningsutskottet
öfverlerrinad. Varande det af sådan anledning
sorn Utskottet ej heller anser sig tillkomma,
att til! pröfning upptaga eller yttra sig
öfver hvad flere värde Ledamöter inom de respective
RiksStånden anfört, om Svenska Fabri,
kerna, deras uppkomst, tillväxt eller förfall, den
nytta eller skada som de tillskyndat det Allmanna,
samt det större eller mindre understöd de af
detsamma åtnjutit, såsom rörande ämnen för BevillningsUtskottets
befattning fremmande ochhvarom
del är Konungen ensamt förbehållit att stadga
hvad landets val kräfver.
Utskottet har alltid hyst den öfvertygelsen ,
att förbättrade anstalter erfordras till förekommande
af Tullförsnillning, och tror införandet af dylika
vara möjligt, om man vill , med åsidosättande
af enskilda intressen, med alfvar söka det Allmännas
väl; om man ej genom stadgandet af för
hög Tull motverkar ändamålet och om man
»lutligen icke till införsel förbjuder hvad mode
Bevillnings Utskottets Betänkanden. 393
-oell vana eller ett verkligt behof befordra till allmänt
bruk. Utskottets Ledamöter kunna icke förena
sig med den smärtande åsigten , att Regerin.
gen skulle i detta fall svika Nationens behof och
önskan. Det tillkommer icke Utskottet att uti
detta Utlåtande, som endast bör afse Tullbevillningen
, upptaga förtlager angående förbättringar
i Tullstyrelsen, Bevakningen, Varu-stämplingen
och Förpassningen,5 men Utskottens Ledamöter,
hvilkas sanna nit flir fosterlandets val icke är trot*
tadt af klander eller motsägelser, äro beredde att,
enär Rikets Högloft. Ständer fasrstäldt grunderne
för Tullbevillniugen , med öfrige vederbörande
Utskott ingå i öfverläggrtingar o.m alla nödiga,
reglementarisk^ åtgärder, hvilka Riksens Högloft.
Ständer antingen ega att afgöra , eller hvarom,
underdåniga önskningar böra till Thronen .frambäras
5 och anser Utskottet detta Utlåtande både
vara tillräckligt och det enda, sorn nu kan och
bör lemnäs till svar å de anmärkningar, som blifvit
gjorde i afsigt att bevisa, att en friare handel
skulle föranleda till obéhindrade Tullförsnillningar
; en fruktan, lika oförenlig, med begreppet om.
det goda, sntp en klok och. varsam Regering ha.
de kati och bör verka, som med den rättskänsla,
hvilken väcker förakt för Tullförsnillaren och
utan skonsmål befordrar till bestraffning , under
det att Uurendrägaren deremot icke allenast vinner
medömkan, utan äfven ett oförtjent skygd af
alla dem, för hvilka bruket af de varor han förskaffar,
blifvit ett herrskande begär, hvilket ingalunda
^utrotas hvarken af vackra moraler eller
stranga förbud, då exempel på torftighet och lag
-
351 Bevill ni rtgsZft »kottets Betänk anim
-
lydnad ej visas af riem, som, högst uppsatte 1 starten,
triest vev ka pä fåfängaris opinion.
I afsigt au så vidt möjligt är underlätta
Tuilbev.ilningen och förekomma Tullförsnillning,
liar Utskottet föreslagit'/ att atla hifiiks till införsel
lörbmlna varor, sorn hädanefter få blifva före*
mål för Svensk köpmanna- speculation , endast
skulle införas till de Sinder, hvarest Tull - intraderna,
Lots- oell illak - algi fler na derunder i tiber
gripne, uppgå till minst 14,oao B:dr B mco.
Grunden tilt detta Förslag är herrstad ej mindre
af seriane fren.mande nationers exempel, sorn till
en stor del genom en florerande handel uppnatt
sitt välstånd, än på .de af Kongl. Majit i Nåder
Utsedde? Corn minerades af&ifue underdåniga Ulla,»
tande i frågan orri en ny organisation af Tullverket.
Orsaken hvaiföre Utskottet stad nät vict
före nämnde stamma ligger helt enkelt deruti , att
Tull - inlomstprne för den i ordningen närmaste
Stapelstad icke fullt uppgå till 7,000 B:dr B incomynt;
och har Utskottet trott sig skyldigt, att,
då det föreslår «n friare handel, framför allt
fästa uppmärksamhet å det allmänna bästa, sorn
åter i detta fall beror på en underlättad Tullbevakning.
Dessutom har genom detta Förslag
ingen blifvit beröfvad den rättighet har. förut eg&,
utan derjemte icke allenast tillfälle bersilt de
mindre Siäderne, att, sedan förr förbud-ne , inea
hädanefter till införsel tillåtne varor, blifvit å
föreskrifne ställen behörigen införtullade och stämplade,
undfå desamma, ordentligen f.rpassade
sig tillsände , derest de ej sjelfve dem afhemta ,
ytan äfven en obestridlig rätt sig tillagd , att iiv
BevlHnings-Ut&kottels Bet&nhrndau
S95
förskrifva desse varor, då de å utsatte ställen till
fortu.IInirig införas.
Den föreslagna inrättningen af ett Creditupplag
medförer ingen annat! olägenhet än den,
atr under de första t vän ne eller trenne månaderne
efier dess början , till någon del minska Tult*
inkotnsterne ; men då det icke kan instämma med
köpmannens fördel, att länge hafva sine varor
osa Ida och lian dessutom ej öfver en viss tid,
inom hvilken Tull - afgifren måste vara erlagd ,
får begagna Credit - upplaget, skal! Tull-uppbörden
efter någre månaders förlopp nödvändigt återkomma
i en jemn och oafbruten gång. Att alla
iniättningar, kunna missbrukas, medgifver väl Utskottet,
men deraf foijer ej att så skall ske; och
då våra grannar i D momark och Norrige med
mycken fördel för sig infört bruket af OreditUpplag
, finner Utskottet ej något skäl , hvarföre
samma fördelar icke kunna för Sverige vinnas och
• ©tillbörlig© missbruk fö re korn mas, om lämpliga
författningar deremot vidtagas; och har Utskottet
annu mera blifvit styrkt i • öfvertygelse» derom,
genom underrätt. Isen att Engelska Parlamentet
redan i föi leden Marti i månad, och således före
den uti det inom samma land rådande prohibitifsystemet
nyligen verkställda stora förändring, infot
l inrättningen af Credit - upplag.
De värda Talire, som klandrat Utskottets
förslag angående sättet för varors värdering och
fortull ning , hafva ej anfört någre skäl, ledande
till rubbning af Utskottets öfvertygelse, eller
upplyst Utskottets omdöme genom uppgift af förelag
till förbättring. För »in del anser således
§9® BtvUlnings Utskott ett Bttänkandtn.
Utskottet för säkert: i:o Att ett för längre tid
bestämdt Tullvarrle skall, då varor under tiden
betydligen stiga i pris, orsaka Staten en förlust
och om de åter betydligen falla, tillfoga antingen
Köpmannen eller Förbrukaren ett obilligt lidande,
hvaremot största billighet måste å ömse sidor
vinnas, örn varuvärdet bestämmes en gång för
hvarje är. å alla articlar, för hvilka sådant later
sig verkställa, och 2:0 Att då Handels. Styrelsen
icke allenast har tillgång på uppgifter , så ofta.
elen från alla Svenska Consuler. pålordrar dylika,
rörande varuprisen, utan jemnvä I kan dels af vissa
utländske Dagblad, erhålla priscouranter, dels
ock tili nödig controll härutinnan mnnadtligeri eller
qvartaliteter från Mäklare i Stockholm och
Götheborg infordra uppgifter under Edspligt., så
måste nämnde styrelse icke sakna säkra anledningar
till Varuvärdets bestämmande ,. på satt Utskottet
föreslagit; 3:0 Tyckes de värda Talarn©
hafva förglömt, att det är den hittills gällande
Tu.ll
das på aflemnad Factura , och sorn stadgat , att
Tull -Betjeningen , missnöjd med det af godsegaren
uppgifna varuvärdet, skulle ega rättighet att
inlösa varan med Tio procents förhöjning ; och
att det åter är Bevillningsutskottet, sorn ej mindre
ansett Fa cl uran vara. ett högst opålitligt Dacument
, hvilket icke kunde till grund för värderingar
användas, än ock, enär Tull-Betjeningen
sällan eller aldrig kunde ega tillgångar
att med tio procents förhöjning tillösa sig de till
förtullning uppgifne varor, vore tillämpningen af
Tl*villning$<-TJi skottan Retflnkanden.
detta stadgande endast möjlig , då Resande medförde
varor till högst 500 R:dr Banco? varde;
hvilket allt föranledt Utskottet att föreslå pn ny
method för värderingen af de varor , hvarå något
värde icke kan af Hand cl sf Styrelsen fastställas;
4:0 Enär d'e betydligaste varu -articlar af
förenämnde beskaffenhet äro sidane, sorn hittills
varit för ljud ne och hvilkas införande är inskränkt
till Rikets tretton större Stapelstäder, är' det ej
för Utskottet faftiigt , att i dessa Städet ej skall
finnas tillgång på medborgare, som ega begrepp
att bedömrna och värdera de varor, hvarmed Staden
drifver handel, ellef redlighet att sådant verkställa,
Ifrån denna synpunkt kan Utskottet ej
eller inse vidan af den edgång, sorn blifvit för
Jury-männen föreslagen, ty af samma grund borde
jämnväl edgång för Domare samt Ämbets- och
och Taxeringsman m. fl. afskaffas; 5:0 Då Fabriks,
idkarne ega att vid värderingar vara tillstädes och
dervid tillgodonjuta lika rättigheter med TullKetj
en ingen, är äfven en norlig controll till Fabrikemes
förmån stadgad ; 6io Om det ökade Besvär,
sorn härigenom förorsakas Magisfratspersoner
och värderingsman , och för hvilket de böra
undfå en skälig ersättning, får antagas såsom ett
skäl till Förslagets förkastande, så borde af lika
anledning alla Bevillnings-taxeringar och mångfaldiga
andra förrättningar , som utan ersättning åläggas
medborgare, äfvenledes indragas , och det
kan icke öfverensstämma hvarken med böjelse
eller pligt hos Utskottens Ledamöter, att förutsätta
, det skulle brist på medborgsmanna-sinne
3^8 Bevillning» Utskottets Betänkanden.
vålla en förfelad verkan af de åtgärder, förslaget
i detta hänseende innehåller.
Ali värdering förutsätter, att hvad som kan
genom mått, mål och vigt bestämmas, måste undergå
en dylik operation , innan värderingen fö
retages ; och anser Utskottet sålunda särskildt Utlåtande
icke vara af nöden, rörande den orri förtullning
efter mått, mål och vigt gjorde anmäi kriing,
hvarförutan Utskottet får tillägga, att, enligt
nu gällande Tull,Taxan sker fertulIningpn
ej sällan efter vissa procent af varans värde, hvilket
nu blifvit ansett böra vid alla tillfallen tilllämpas.
Emot den å inkommande varor föreslagne
Tullbevillning är anmärkt, att den är ömsom-för
högt, ömsom för lågt utförd, att det förra skall
gifva anledning till Tnllforsnillnin:; och det sednare
medföra förlust för Staten. Under åberopande
af de i detta-afseende på Varti.fort ullningeti
i det aflatne Betänkandet fores.!.igne grunder, får
Utskottet nu vördsam!igen anföra, att det till re.
dighets vinnande vid Uträkningen i de fleste full
Föreslagit Tullprocenten på 5 och lodal, att
Utskottet undvikit betydliga förändringar , utom
vid de tillfällen, då Utskottet trott den stadgade
hilga Tullen skola ovilkorligen medföra Tullförsnillning,
såsom till exempel med articlarne
Arrack, Caffebönor och Vin, hvilka varor, ehuru
till betydlig del införda i Rikets södra och vestra
provinser, derstädes consiimerade eller vidare
till en del uppstäder forsande , likväl blifvit
till ganska ringa belopp i Stapelstäderne infort utlade,
och att den på en del sådane Fabrikater,
IJtvillnvigi-TJUfioliets Hnänkanden. ^gg
Som inom Jandet kunna alstras eller tillverkas,
föresligne högre Tull , haft r-tt billigt skydd
för Svenska Producenten och Närings - idka ren
till ändamål. De af någre Talare gjorda uppgifter
, att de öfrige Stapelstädernfes Tull skall
förhålla sig till Tullen i Stockholm och Götheborg,
som ett tiir sju , äro öfverdrifna oell icke
énllga med verkliga förhållandet , stpnt de deraf
hemtade slutfoljder så mycket mera origtigt», sorn
elen i Stapelstäderna , utom Stockholm och Götheborg
, skedda mindre fdrlullning , icke utvisar
livad der verkligen är infördt , utan endast att
den höga Tullen , i förening med en alldeles
förfelad Tullbevakning, föranledt en ökad Tullförsnillning.
Emellertid och da en mera stadgad
erfarenhet kan i denna vigtiga fråga vinnas till
en kommande Riksdag, om en friare handel och
en bättre Tullbevakning nu införes, så får Utskottet
, med afseende å de gjorda anrnärkningurne
i en särskild Utlaga föreslå de förändringar
Utskottet finner lämplige uti den vid förra lietänkandet
fogade TjrifFen.
Hvad åter beträffar Tullens bestämmande i
mån af varornas volurne samt större eller min.
dre lätthet att kunna inpractiserus, så hade en
mera noga granskning af den upprättade Tulltariffen
kunpat öfvertyga derom , att Utskottet ej
lemont dessa omständigheter utan behörigt afseende.
Det har förefallit Utskottet ganska ovän
tadt, att finna sig klandrädt för médgifven rätt lill
införsel af Spannmål, Victualier och Ull, ehuru
dessa aldrig tillförene varit förbudne och Utskottet
nu, till skydd för Syenska Producenten, dels
4oe Bevillnltigs-ZJtskottets Betänkanden.
tibelin 11it den förut å dessa varor stadgade Tull,
dels ock å andra förhöjt densamma. Idka oväntad
har anmärkningen öfver förhöjd Tutlafgift å
Ost varit, då denna, i afseende på sin volume,
icke lätt inpractiserade vara, bör i tillräcklig mängd
kunna inom landet blifva att tillgå, så framt pro.
ductionen skyddas mot en skadlig utländsk täflan.
Vidkommande sedermera de mot Tullens
förhöjning å en del utgående' varor från en fjerdedel
till en procent rigtade anmärkningar, under
yrkande , det borde alla utgående varor för
det mesta befrias från Tullafgift, anser Utskottet
det sednare förut möjligt, enär en friare handel,
i förening med en vä! organiserad Tullbevakning,
förvissar Staten om den ökade inkomst,, som af
inkommande varor skäligen borde kuttna berak,
nas; hvarjemte Utskottet får, i förstberörde afse
ende, förklara, att den gjorda förhöjningen, som
icke kan betydligen gravera Producenten , egentligen
afser redigliets och ordnings vinnande i räkenskaperne.
Slutligen och hvad angår den fnmstälda erinran
om Tullens nedsättning å Trädvaror i allmänhet
, så kan Utskottet så mycket mindre tillstyrka
sådant , som den blifvit lämpad efter tillgången
och det behof en del inrikes orter deraf ega.
Sedan Utskottet sålunda sökt Utreda och besvara
de emot dess Betänkande gjorda invändningar
och anmärkningar, får detsamma nu, .under åberopande
af hvad så väl redan är yttradt , som
af de motiver det afgifne -Betänkandet utförligare
innehåller, i ett sammanhang vördsamt föreslå de
grunder
BevUltiingk-Utskoitels RetänJtanden» 40'x
grunder , det för siri etel anser bora , 1 afseende
på den blifvande Tulibevil hidingen, stadgas
1 :ö Ätt en allmän frihet roa fdrunnas, att,?
■femot en afpassad Tull, i Riket införa alla utländska
varot 1 beroende undantag häruti på Kongl.
MajitS nådiga pröfning; att följaktligen alla sådana
varor , hvarmed handel kan i Sverige drif-’
väs, må uti den T ull be vinnings Tariff, Sorn af
Riksens Högloft. Ständer nu fasrställes , intagas •
Samt lämplig '1 ull derå föreslås ; och att Riksens
Högloft Ständer h'os Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att i den händelse KonglMajit
skulle vid utfärdandet af TullbevillningsTariffen
finna i .Nåder för godt, aft göra några
Undantag, från den allmänna införsels - friheten ,
Kongl. Majrt då täcktes, genom en särskild nådig
författning , låta dessa undantag allmänt kun*
nige göras, och äfven Vidtaga Samma Utväg hvarje
gång behof ve t sådant k räfvel-.
ij :o *Som Riksens Högfall. Ständer uti dera,
TullbevilhiingsTariff, som utfärdas skall , ifcke?
kunna bestämma annan Tull å väror , än den,
söm med förekommande af Tullförsnillning bast.
försäkrar Statens inkomst, och således med Statens
interesse bäst öfverensstämmer, men det på Kongl.’
Mäj:t ensam ankommer , att, i afseende på ut-;
3'ändska Magier, bereda eh fo'r Svenska handeln
förmånlig reciprocité, så får Utskottet föreslå, att:
Riksens Högloft Ständer må uti defäs undevdå--  niga i ämnet afgående skrifvelse anhålla , det tack*,
tes Kongl. Majit i Nåder icke allenast vidtaga»
alla de mått och steg, Kongl. Maj:t i afseende
jHhang lill Riks. 6'h Prof, j sa 3. 5:»e SamU
403 ÉeviUningi-Vtsiotttii BetUnkandeh.
härpå med Landets bästa finner förenlige,’ utan
äfven låta allmänneligen kungöra de jemnknlngar
äller förändringar uti den Stadgade Tull-Tariffer),
eller ock införselförbud , hvartill utländska
Makters vägrar) eller bifall att ingå uti én för
Landet nyttig reciprocitet kan föranleda så val i
afseende å förhållandet med sjelfva handeln , soni
äfveh hvad angår hel- eller half. frihet för utländska
fartyg samt bestämmande af SkeppsUmgäl»
der tn> iri.
I sammanhang härmed och då dé gjordé
änmätkningame, enligt hvad förut anfördt blifvit,
icke förmått hos Utskottet verka förändrade åsigter
1 afseende på hvad dess redan afiåtne Betänkande
härom föröfrigt utreder, får Utskottet hu
hänvisa till hvad detsamma i 4:de; jrte, 6:te öch
7:de puncterne, innehåller, äfvensom åberopa dä
grunder för beräkningen af Tull-Bevillningen å
inkommande och utgående varor , hvilke i 2:drä
puncten af det samma ängifvas, Samt i följd deraf
hii ånyo föreslå;
3:0 Alt Tull-Bevillningen lor bestämmas till
vissa procetii af värdei j hvarvid iakttages, alla de
föreskrifter, söm i det förra Betänkandet finhas ,
angående dels Kongl, Maj:ts och Rikets CornerceCoilegii»
eller det Ämbetsverks, sorn får
Handels-Styrelsén sig Uppdragit, skydigliet att efter
inhemtade underrättelser öm varUprisérne år*
ligen fastställa ett medelpris till grund för Tull*
procentens beräkhing å vissa inkommande varor;
dels att värdet å andra må, Sedan gödsegarert det
samma uppgifvit, och Tullbetjeningen ej , så
framt de tillhöra resande eller uppgå till 50Ö
%evillni)ig»-Utskotiets Betänkanden. 40}
B:dr Banco, finner godt att dem sjelfve med 10
procents förhöjning inlösa, bestämmas af särskilde
Värderingsman , dels desse personers val och rätt
till ersättning, dels godsägares samt Tullbetjentes
rätt att hänskjuta ivistigheten om värderingar till
en jury, dennes edgång och rättegångssätt, dels
'om Auctioners anställande vid Vissa tillfällen ,
förfarandet dervid m. m. , dels om Spannmåls,
värdering efter Biks . Markegången, dels ock ont
värdets fastställande å Utgående Varor.
4:0 Att ali Tull för Utgående Och inkommande
varor bör 1 Svenska BancoSedlar erläggas»
|j:ö Att införsel af alla hittills fötbudnå varor,
hvilka hädanefter varda tillåtne, skall inskränkas
till de Stapelstäder, i hvilka, enligt 1821'
års Bokslut, Tull - Uppbörden med Bots- och
Båk-afgifterna inberäknade, minst uppgått tilt
14,000 B:dr Banco bch att
6:0 I alla de Städer, hvarest Tull-Uppbörden,
på sätt omförmäldt är, uppgår till minst
nämnde summa, ett så kalladt Credit-Upplag må
ega rum , eller den rättighet att de, till handel
å utrikes ort berättigade handlande medgifvas ,
att uti allmänna bch enskildta Magaainer, men
alltid under Tull - bevakningens jemte egarens
lås och vård få upplägga rå-ämnen och alla andra
i Tull-Bevillnings - Taxan till upplag tillåthe
Varor, fiån och öfver ett visst i Tull-Tariffen
utsatt minsta belopp*
Någre Börslag till de reglementariske föreskrifter,
sorn, i händelse Biksens Höglofl. Ständer
pröfva skäligt bifalla Utskottets, nu afgifna Utlåtande
blifva af höden» anser Utskottet, ehuru
404 Bevillningå-Utskötteis BetÉnRdnden.
uppmärksamheten - inom detsamma varit deråt
riktad , fot tidigt att för Riksens Höglofl. Ständer
nu framlägga; förklarande slutligen Utskottets
samtlige Ledamöter enhälligt , att de ingalunda
kunna dela Herr Huldberg* lios Vällofl. Borgare.
Ståndet yttrade beklagelse öfver en på deras arbete
i detta ämne fruktlöst använd tid , emedan
Utskottet för sin del anser den tid vara rätt och
val använd, som a? Svenska Nationens representanter
uppoffras till alfvarsamma och oegennyttiga
undersökningar i rådane ämnen , som angå Fäderneslandets
bästa; och då Utskottet efter öfvertygelse
, framlagt sådane förslag, sorn dess
forsknings - förmåga och insigtef medgifvit, får
det, med bifogande af åtskillige Herrar Ledamöters
särskildta anföranden och reservationer, till
Riksens Höglofl. Ständers upplystare granskning
Vördsammeligen öfverlemna sitt arbete, lugnt vid
allt klander som bär det oblida omdömets eller
enskildta interessets stämpel, men med varmt deltagande
i alla beslut, sorn befordra Konungs och
Medborgares, i Utskottets tanka, alltid oskilj,
aktiga val.
Stockholm den 31 Julii 1893.
Jievillnings-ZJtskottets Betänkanden. 405
Förslag
till furändringar i dea af Riksens Hdglofl. Stina,
ders Bevillningsutskott uppgjorde-Tariff till Tull.
Bevillairjgens utgörande R nedanstående varor.
Inkommande
Tullprocent.
Efter f<lr-  ia Fiirsta-  get.
N11 före-  slagen.
Arrac , , ;
3°
Co
Bönor . , ,
” Cacao , ,
U>
*5
” Caffe
20
15
Canel f , ,
15
2 0
Citroner , , ,
10
2 5
Fikon . . ,
•40
25
Per 1 or
” Akta och infattade .
*5
5
Pomecansev , ,
10
25
Socker , . ,
Krossad t L.u mpSoeker
3<*
” Topp
'Ro
40
Viner,
*’ 2;o sorn på Boutei.l?
ler införa^ oell
förtullas
Champagne och
Bourgogne
efter minsta Tull
värde till a lFdv
406
Bevillning!!- {Jtgkntietx Betänkandtn,
Vin( per Bouteille till J
Kaqna& rymd
8 5\
'* Cauarie efter minsta
Tullvärde å a R:dr
per Bouteille
** Cap* efter minsta
Tullyärde a 3 R:dr
per Bouteille •
8 5.
\
•
" Cyper- efter minsta
Tull värde å i|B:dr
(
per Bouteille
—
f 40
’’ B ives Altos efter
minsta Tull värde
ä R:dr per
Bouteille
'* Tocaijer och
’* Ungerskt ä 3 B.dr
J
per Bouteille
*5
Alla andra viner som ^
inkomma på Bou-
teiller å 40. slc-
per Bouteille .
50,
*• A'*1 Rhenskt och
Hössler å 3 B;dr
k
i
per Kann, ,
50
!* 3:0 Ailä andre viner,
sorn på Käril infö.
ras Kannan minst
| välderad till I^R.dr 4
■—
6°
B,ev\Un.ings Utskottets Bct\mkanden. 40<j
Utdrag af Protacallet hållet pä i .-dra Afdelningen
aj Riksens fjiiglajl. Ständers Bt
-
yillnifigsUtskott dea 2 6 Julii }S2 3.
S, D. -Cj-erp Tagman Ståhle anförde ] Uå,
efter gjord utveckling , det är adagalagdt, att ReyillrungstJäskottets
förslag 1 att inga utländska Yapor
skola anses fdrbudna, titan alla kunna emot
Tull här inforas , blifvit missförstådd af alla de
vä^de talare , som yttrat sig deremot, och Qrdet
anses af dem tilhleladt en annan bemärkelse än
det uttrycker och Utskottet dermed åsyftadt,
fåt jag hemställa , om det ej , för att förena åsigterne
och förebygga yidare missförstånd, i stället
för ofvannämnde förslag , föreslå :
Att Beyillnings Tull - Tariffen hör innehålla
bestämda afgiftep för alla varors qbehtndrade
Ut- och Införsel , sarpt Tull * Reyillningen
derefter utgå och redovisas, med iakttagande af
den genom 6,0. och 89 §§■ i Regeringsformen
.■Kongl. Rfaj:t til|agde tföga Raft, att, till befrämjande
af allmänt val , genom offentligen kungjorde
författningar på längre eliev kortare pid.
annorlunda örn frihet i Handel och Tullens bestämmande
å S,pannemål i Nåder förordna,
Ut supra.
Ex Protqcollq
Q \ us X, i y ij a.
Transurrit af Protöcollet hållet i Riksens
4o8 liev i ilning s ■ TJtsko-ttets Betänkande®!
Injl. Steimlers Bevillning Utskott följand#:
ii agar är 182 3-
Den- jj Julii..
Fösedr.ogs. å nyo samt upplästes Högloft,..
Utskottets Andea Afdekiijjgs på bordet hvilanda
Utlåtande, i anledning af tle emot Utskottets åtecremitterade
Betänkande, angående grunderoe fö>
Tull - Bevil bungan , i tjorn de tespecfiwe KiksStå,
riden, gjorde anm ärkoinga c
Herr
Uggla, Gäran Gu.%taf, uppläste, i arty
ledning af förut gjordt förbehåll, ett skriftligt anförande
af följande innehåll:
Det är i följd af d.e inom BiksStånden- emofe
Högloft, Utskottets Betänkande gjorde anmärkninigar,
sorn Utskottets Andra Afdelning tagit sig
anledning, att tillstyrka förändring af Utskottets.
Forsing i jtsta puncterne af grunderne för Tull.
Uevillningens utgörande: att inga Utländska varor
skola anses förbjudna , utan alla kunna emot
Tull här införas. Men enskilde representanters
anmärkningar äro inga beslut; de måste således,
innehålla en stor gällande kraft, om de skola
kunna åstadkomma någon rubbning i ett resultat,
pålcalladt af allmänna rösten och grundadt på en
under flere månaders tid i ämnet fortsatt grannlaga
öfverläggning. Dikvät har afdelningen af
desse anmarlpi.ujgar sökt hemta stöd för den åt-»
Rvillnings-UttkaHets Retänkänden. 409
gärd, att, med ändring af Utskottets förra förslag
saint under förutsättande af möjeligen inträffande
förbud, nu ingå i sådane åsigter, hvilka Afdelningen
aldrig förut satt i fråga , och sorn tilläfventyrs
kunde föra till ett inål , i rak motsatts
med det man söker vinna. Då 51 §. af Riks-*
dags - Ordningen tydeligen uttrycker Bevillningsutskottets
åligganden, att opåmint vid hvarje
Riksdag uppgifva de allmänna grunderne för den
blifvande Bevil Iriingens fördelning och att derefter,
med tillämpning af desse grunder, författa
Förslag till IJevillningens utgörande, så är ock
gränsen för Utskottets verksamhet häruti bestämd,
utan att efter mitt begrepp någon anledning förekommer
för Utskottet, att uppdraga tålinien emellan
Konungs och Ständers särskilda jurisdictioner.
Ar denna makt, i afseende på Stora SjöTullen,
åt Konungen i Grundlagarna förvarad-,
så synes Utskottets åtgärd , att den utstaka , vara
alldeles öfverflödig; eger Konungen den ej, så
är ej något Utskott mäktigt nog, att densamma
Honom tillerkänna. Utan att således för min
del ingå i pröfning af en sak, som i Grundlagarne
är bestämd , anser jag Utskottet i ålit fall
icke böra, genom förutsättande af möjeligen in*
träffande förbud, så till sägandes ana fortfarandet
af det prohibitiv-systeme, som till vinning för
enskilde personer oell corpofationér, på alla öfrige
statsborgares och hela landets bekostnad , så
länge varit herrskande, ett systeme, hvilket varit
Regeringens systeme ocht sorn vandrande hand i
hanel nied Skrå-tvånget, noga afmätt vägen och
vilkoret! för idoghetens gång och med onaturligt
f
4rq Bevillni ngs-UtskottctS Betänkandet}-
bojor fjettradt folkets förmåga, att, fritt och obe»
lundradt, upplyfta sig till eq kraftfull välmåga,
Det ar på dessa grunder, och för att på ena sin
dan i dess fulla renhet vidhålla andan i det förja
förslaget och å den andra söka förekomma rnöj*
liga missförstånd om rätta meningen af ett stad*
gande, som efter mitt begrepp icke kordt kunna
missförstå?, sorn jag under Instämmande, dock
med någon förändring, i Herr Ståhle? yttrade
mening, föreslår följande nya redaction af i:a
Hufvudgrunden för Tull-Revillningens utgörande,
Att ffeyillnings - Tull - tfarifferi bö? innehålla
bestämda afgifter för alla varors qhehindrade inoch
utförsel samt Tull - Reyillningen derefter ut«*
gå och redo,vi?as, med iakttagande af den genom
60 och 89 §§. i Regeringsformen Konungen
tillagde höga rätt, att till befrämjande af allmänt
väl, genom offentligen kungjorde författningar,
på längre eller korrtare tid , i afseende pä ofvan.-  omjörmalde in- och utförsel samt Tullens, bestämmande
å Spannemål annorlunda i ljäder förordna»
I händelse Högloft. Utskottet i denna del
bifaller Afdelningen? Förslag, hvilket jag i dess
öfrige delar biträder, så anhåller jag, att detta
mitt yttrande må såsom min enskilde reservation
till Rikets Högloft, Ständer åtfölja Utskottets utlåtande
i ämnet,
Herrar Wijkman och Wickblad af Högvördig?.
RresteStåndet samt Herrar Bagge, Ehinger och
Heckman af Vallöf}. BorgareStåndet förenade sig
med Herr Uggla G. G,
Herr Wahlström åberopade sin förut tillika
Wied Herr Prosten Wickblad afgifne Reservation,
Bevillnings.Utskottet& B.etänkauden. 411
Herr Stahle anhöll att hans till Andra Afdelningen
afgifne -yttrande i ämnet, måtte få åtfölja
Högloft. Utskottets Betänkande till Riksens
Höglofl. Ständer samt reserverade sig, i händelse
Afdeiningens Utlåtande af Högloft. Utskottet gillas,
emot beslutet om förhöjning å 'JHillen å inkommande
varor, såsom endast föranledande till
Tull försnillning, emot hvilken låg Tull af honom
ansågs såsom enda correctivet.
Härutinnan instämde Herrar Danielsson ,
Himberg och Beckman^
Herr Uggla,, Carl, anförde skriftligen: I
händelse Kongl- Majst, i följd af sin höga rätt,
skulle finna för godt att till införsel i Riket förbjuda
utländska kläden ; så vågar jag föreslå i
detta fall den förändring uti Tull-Tariffen å inkommande
utländsk ull , att den fina blef förhöjd
från nu föreslagne 15 procent till so, procent
och den gröfre från 5 procent till .10 procent
, emedan det tyckes, vara förenadt med billighet,
att detta förbud ej ensamt matte falla fabrikören
tili förmån utan äfven dem sorn inom
landet producera rå-ämnet, och om prjseme skola
komma att fortfarande falla å den inhemska
ullen, sorn den under loppet af j-ne. år gjordt,
skall de inhemska Schäferierne i stället att förbättras
komma att snart återgå till hvad de vöre
för iq å jlst år tillbaka, hvilket för så val det
allmänna sorn den enskildta blefve en stor förlust;
och anhåller jag att detta mitt anförande
måtte lå åtfölja Betäukandet till Bespective BiU«
Stånden*
4)3 Bevillnlngs- Utskottets Betänianden,
Med Herr Uggla C. förenade sig Herrar
Himberg, Stahle, och Wickblad.
Herr Limnelius åberopade hvad han uti
ämnet förut anfört och ville i synnerhet hafva
reserverat sig emot förtuliningen efter värdet
och sättet att värdera,
Herr Huldt reserverade sig emot Beslutet
under åberopande af sin förut afgifne Reservation,
som åtföljde Utskottets förra Betänkande.
Den 2 Augustt.
Justerades BevillningsUtskottets Utlåtande i
anledning af gjorde anmärkningar mot Utskottets
Betänkande rörande de genom Stora Sjö Tulls,
inrättningen inflytande Bevillningsmedel.
Hvarefter, anförde Herr Hammar: Att
Höglofl. BevillningsUtskottet äger bestämma Tull
å de varor , som till införsel i Riket eller utförsel
blifva tillåt ne , deruti instämmer jag hell
och hållet; heldst Höglofl. Utskottet öfverlemnådt
åt Kongl. Maj:t att i sin vishet, och efter sig
företeende omständigheter , derom besluta. Mea
jag kan ingalunda instämma deruti, att alla inkommande
varor skola åläggas en så hög afgift,
som den nu föreslagne. Jag för min del tror ,
att om man har för afsigt att förekomma miss.
bruk, så bör all Tull-afgift nedsättas till högst
15 procent, emedan all högre afgift otvifvelaktig t
skall sätta »lången vinningslysten medborgar®
Bevillnings-Utskottets Betänkanden. 413
eller Utlänning, hvarpå ingen brist hittills varit,
att genom Tullens försnillning rikta sig på Starens
bekostnad. — Icke eller kan jag anse Högloft.
Bevillnings-Utskottet berättigadt att bestämma»
hvilka Städer i Riket som skola anses förmånsegande
framför andra städer, att njrtta Upplags
- eller Nederlags - rättighet under namn af
Gredit-upplag t men om ock jag i denna del misstagit
mig, så kan jag aldrig gilla den principe ,
som af Högloft. Ut3kottet blifvit antagen: ”alt
den Stad, som hittills haft en större uppbörd, vare
sig genom Import eller Export, skall utesluta
tindrä Städer, sorn ega en vida större Erport än
Import, frän en förmän , hvartill jag anser alla
Sveriges skattdragande Medborgare lika berättiga*
de.” Det är i dessa delar , sorn jag nödgas reservera
mig emot Högloft. Utskottets Betänkande,
och anhåller att dessa mina tankar må få åtfölja
detsamma till Rikets Högloft. Ständers pröfningHerr
von Quanten, Carl: Vid det af HögI
loft. BevillningsUtskottet fattade beslut den 31
; Julii detta år , rörande den förut afgifne Tull■
Taxan, äfvensom vid de förändringar, hvilka vid
[ återremissen blifvit föreslagne , vågar jag ödmju.
! kast reservera mig, och får derjemte äran anföra:
Jag anser den principen böra vara rådande
i vid uppgörandet af Tulltariffen, att nemligen allt,
1 Som vi ej kunna umbära, och vi i Sverige ej
, kunna tillverka, bör vara belastadt med en sådan
, Tull, att det ej lönar mödan tullförsnilla samma
| varor, deremot bör de varor , som vi i Sverige
kunna tillverka, om vi också inom' landet ej ega
dessa varor i tillräcklig mängd, vara belastade
4.14 BeviUningstJtSiOtteti Beiänkanden.
ined något högte Tuli , relatift till de förr öm*
nämnde varor , hvilka dessutom hos köpmannen
aldrig blifva så efterfrågade , emedan äfven inom
landet tillgång å sådana vätor finnes» I anledning
deraf förenar jag mig med Herr C; tjggia,
rötande Tullen på finare och gröfre TJI 1 ; afvensom
jag föreslår, att Tullen på
Arac nedsäftes till . 25 procent i stallet for Bo.
Caffe Ö:o i*j — 25»
Krossadt Lumpsocker 20 — — 30»
Toppsocker till äo — — 40.
alla Viner å böUteillet, enligt Utskottets Betätt- j
kattde, derå Värden ärö Utsatte, må nedsättas från j
4o till 30 procent, samt de på fastaget elier min- j
dre kärl införda Viner äfven efter samma Vät- 1
dering hedsättes från 6ö till 25 procent. jag j
trot att med Utskottets hu äfgifne förslag, hvad
Viner artgåt, skail lika mycket komma att tuli- i
försnillas som hittills med nuvarande TuIITaxa , 1
Och det lärer vara Vevist, att ej stort mera Vin
finnes införtulladt, an hvad sorn årligen åtgår tili
CöittrhUniönVin, jag anser derföre att nedsättning
å Tullen skall medföra långt mera Tullinkomst
å denna varä, än örn detl äfverdrifna Tulieh htbehålles,
i likhet med hvad Utskottet föreslagit,
hvarföre jäg Vördsamt vågar föreslå , att den af
mig projecterade nedsättning må blifva ähtägeh.
Herr Ehinger, Johan i Uå man Vill före» 1
komma Tullförsnillning, så är framförallt nödigt,
att en Tullafgift bestämmes, sorn icke alltför mycket
retar vihnings-lystnaden dertill» A sådana
Varor, söm kunna inom Riket produceras ellet
tillverkas har väl Utskottet vid betraktandet af 0« ;
Bevillning!- Utskottets Öelänkandtrt* 4i5
hiojelighfeten för vare Inhernské Fabriker att
hålla lika pris med de Utländske, och för att
förhindra att de förre af dé senare i priset
Undétsäljes, fuhhit nödigt att bestämma en i
förhållande härtill förhöjd Tuliafgift* men på
Varor, hvilka icke kanna i Riket produceras,
linner jag icke Vata lämpeiigt att bestämma en
Sa hög tull, sorn 25* 30, 40, 50, till och med
fco procent af Varåns Värde* sådahe Varor äro
Årrac hvarföre är föreslagit ätt betala
60 proC- af Värdet
Riirti
3o d:o
Cacao
2 5 d:ö
Caffe
35 d:o
Cartel
25 do
Calmus
50 d:o
CaViär
25 d:ö
Citroner och
Pomeranser ä 5 d:ö
Lagerblad
25 d:ö
Rödt vin 40 procent och hvitt
Vih 50 proc*
Dennä Tuliafgift stöder sig icke 1 det tiri»
gaste på billighet och då billighet, saknas 1 en
lag* så må män. ej förundra sig öfver om Lagbrytare
uppstå. Jag tror derföre att dennä
tuliafgift i gahskå bétydelig mån utan Statens
förlust både kan och bör nedsättas, och är fullt
öfVertygäd* att den minskning sorn sker i tull
procenten skäll fullkomligt ersättas i den ökade
mängden af värör söm föttullas.
Då jag lika med Utskottet anser nödigt
ätt, till de inhemska fabrikernas fredande emot
Utländskt prejudice sådane utländska Fabrikä*
4 i 6 Bevillnings-Vtskotteis Betänk an deri.
ter, hvilka kunna inom Riket tillverkas, icke
till införsel förbjudas, hvilket skulle vara ska*
deligt, emedan vara inhemska Fabriker deri*
genom sättas utom ali slags tällan med de ut*
liedske, i deras tillverkningars Fötfullkomli-*
gande, och hvilket jag anser varit orsaken til 1
vira Fabrikers ringa framsteg, att intill dess i
senare åren det tilltagande Lurendrägeriet ge"1
rombrutit det pröhibitiva stängslet och tvufi*
git Fabrikanterna till en så väl för dem sjelfva
och för det allmänna ganska nyttig täflan;
n»en att desse utländske fabrikater beläggas
med en så hög Tull, sorn kan svara emot de
inhemskas högre till verknings-kostnad; kan jag
likväl icke medgifva att denna Tullafgift för»
höjes öfver en viss gräns. Den tullprocebt,
som för sådane varor erlägges; anser jag på Sin
högsta höjd böra bestämmas till 33^ procent
och alt för en stor del varor, särdeles sådane
som icke till erforderlig mängd kunna inom
Riket tillverkas, denna procent bör va-'
ra betydligt mindre, så vida icke billighetens
fordringar skola gäckas och tullförsnillning
föranledas; ty de fabriker, hvars tillverknings
- kostnad öfverstiger de utländskes
högre än 33^ procent, äro icke för oss nyttige
utan endast en tunga för det allmänna. Således
anser jag tullen på Ylle- och Linneband,
mer och mindre arbetadt Ben, Jernsmide och
Knifvar, Nipper, Nyrenbergerkram, Speglar
Lampetter, Socker, Sirop, Tobakspipor af lera,
~ Väg
-
I
BevillningsUtskoitets Bettiniandtn, 41$
Vagnar, Musikaliska Instrumenter, Vaxduk,
Verktyg, Viner, Visitkort etc. icke böra öfverstiga
denna procent, men att den väl för
en elei minskas.
Af hvad jag nu haft äran anföra föijer
ock, att jag för min elei icke kan bifalla den
t u 11 fö r höjning sorn Bevillnings-Utsk.ottet Uti
sitt närvarande till Rikets Ständer , i anledning
af de vid dess första Förslag till den
blifvande Tull-taxan gjorde anmärkningar afgifne
Utlåtande till Ständernas bepröfvande
hemställ; och får jag anhålla att detta mitt
anförande må, sota min enskildta tanka, till
Ständerna åtfölja.
Ex Protocollo
Clas Livijn.
N:o 30.
Anken) den ig Aug 1823;
Ytterligare Memorial om sättet för
elemes bestridande till Harts Kongl. Höghet
KronPnnseas förmälning och verkstalda
Utländska resa.
C
•^cdan Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings»
U'Skoit under den 16 sistlidne Julii till'Rik*
B.hang till Riks, 6’t. Fröt, tgij. 5 te Sami. 27,
4iS Ber Mningt-TJt stöttets Betiintanden.
sens Höglofl. Ständers upplysta pröfning öfverlemnat,
huruledes förfaras matte, i anledning
af den skiljagtighet, sorn yppat sig inom
Respective RiksSiånden , i frågan rörande kostnadernes
bestridande till Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsens förmälning och verkställda utländska
resa, i det att yrkadt blifvit , än att
dessa medel skulle utgå af Saltpetter fonden,
än att de skulle genom en allmän Bröllopsgärd
uppbäras, än åter att de 300,000 R:dr,
sorn af nämnda fond till samma kostnads betäckande
disponerades, skulle ersättnings-vis
vid den blifvande Bevillningens fördelning,
komma Jordbruket till godo, har v-d derom
den usta dennes förefallen öfverläggning hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit ytträdt
, att, sedan J:ne Stånd närmat sine meningar
i afseende på sättet för desse kostnaders
bestridande , inskränkte sig frågan nu mera
endast till den af Hedervärda Bonde-Ståndet
gjorda frarnstälining om ofvanberörde summas
iagttagande vid Bevillningens fördelning
till lindring för Jordbruket, verkstäiibarheten
af detta Förslag och dess följder; hvaremot
Högvördige Preste-Siandet och Vällofl. Borgare-Ståndet
genom Protocolls-Utdrag af den 1
och 11 innevarande månad förklarat sig ej
kunna frångå sine i ämnet förut fattade beslut,
och att dels den afgjorde frågan om Saltpetter-fondens
användande i detta fall icke egde
något inflytande på allmänna Bevillningens
reparation, dels ock Utskottets aflåtne
Memorial ej fordrade någon åtgärd; men Hw
Pevillnlngs-Utskottets Petunkanden. 419'
tierva rila BondeStåndet har åter d. 6:le dennes
sig sålunda utlåtit, att, med tillämpning af 6g J,
Regeringsformen funne väl Ståndet, det frågan om
en Bröllopsgärd måste förfalla, enär 3:ne Stånds
sammanstämmande förklarat någon sadan icke böra
ega rum, men hvad anginge det redan gjorda förbehållet,
alt de af meranämnda fond använde
300,000 R;dr borde genom repartition å andra
näringar ersättningsvis, eller sorn vill säga detsamma
, genom motsvarande lindring , komma
jordbruket till godo, kunde den, i händelse af
afslag i de öfrige 3'ne Bespective MedStånden
ej betraktas annorlunda , än såsom en i afseende,
på sältet för Bevillnings-grundernes tillämpning'
och Bevillningens fördelning yppad skiljagtighet,
sedan likväl först blifvit utrönt, orri Bevillningsutskottet
ej skulle finna utväg, att i sammanhang
med berörde fördelning, hvaröfver särskildt Betänkande
införväntades, BondeStandets fordran uppfylla,
i hvilken afsigt Utskottets Utlåtande äfven
återremitterades.
Vid ett sådant förhållande och då en så
beskaffad lindring eller åtgärd vid Bevillningens
fördelning, som af Hedervärda BondeStåndet nu
yrkad blifvit , ej efter Utskottets mening lärer
kunna medgifvas, förr än Bevillnings - beloppet
är vordet bestämdt, hvilket ännu icke skett, el.
ler utvägar finnas, att af andra tillgångar få denna
i Bevillnings-Summan sålunda uppkommande
brist ersatt, utan att lägga den åt jordbruket med.
gifna nedsättning å de öfrige Näringarna, samt
andre skattdragande Medborgare, hvilken förhöjning
åter motstrider den antagna grunden af en
4 20 Bevillning! Utskottets Betdnkanden.
lika och rättvis beskattning, anser Bevillningsutskottet
sig ej kunna Hedervärda BondeStåndets
framställning understödja ; hvilket såsom svar
å nämnde Stånds yrkande till Riksens Höglofl.
Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas, med bifogande
af Hedervärda BondeStåndets inom Utskottet
varande Uedamöters reservation, samt under
anhållan S Utskottets sida, att, till tiden*
vinnande, nu få. i afseende på målets hnnskju.
tande till Höglofl. Förstärkta StatsLl(skottet till
godkännande framställa följande
Voterings Proposition.
Den som i enstämmighet med Hedervärda
BondeStåndets förbehåll vid frågan, om ersättning
af de till Hans Kongl. H öghet Kronprinsens förmälning
och virkstalda utländska risa anvista
medel, bifaller, att de 300 000 R:dr, som siola
af Saltpeter fonden utgå, bora vid Bevillningssutnmans
fördelning genom repartition 3 de öfrige
Naringarne ersättningsvis, eller som vill sä.
ga detsamma, genom motsvarande lindring, jordbruket
till godo komma, voterar Ja j den det ej
vill, Nej 5
vinner Npj,
så kommer frågan om Saltpetter-fondens användande
till ofvannnämnde behof ej att ega inflytande
på allmänna BevilIningens fördelning.
Stockholm den 13 Augusti 1823.
Transumt af Protacallet , hållet i Riksens Hög*
lif Ständers Bevillning!* Utskott den 13
Augusd 1823.
BtviUningf-Utskotuit Bn&rtkanden.
_ — Uti aflåtet Memorial under N:o 53 af
den 16:1 e nästledne Juni! hade Bevillningsutskottet
hos de Respective RiksStånden anmält,
att, enär frågan otri sättet att utgöra de 600,000
R:dr B :co, hvilka blifvit beviljade såsom ersättning
för kostnaderne vid H.ins Kongl. Höghet
Kronprinsens förmälning och verkställa Utrikes
resa, blifvit af RiksStånden olika afgjord ; —
Alltså komme, i afgående skrifvelse till Respective
RiksStånden, att anmälas, det Utskottet på ofvan
anförde skäl icke kunnat taga befattning med den
af Hedervärda BondeStandet yrkade reparation på
de öfrige Näringarne, till lindring för jordbruket
af intrattäinnde 300,000 R:dr Banco, Saltpetterfonds
- medel.
Mot detta Beslut reserverade sig .Bonde»»
Ståndets samtlige Ledamöter, med begäran att deras
reservation må åtfölja Utskottets Utlåtande
till Respective RiksSiånden.
Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Liwijn.
Nto ll.
Ankom den 25 Augusti igtj.
Ytterligare Utlåtande, till Hcigvördigt PresteStdndit,
angående sökt eftergift i Bevillning
en för brandskadade innevånare
uti Städtrne Norrköping och Bordt.
j&at BtviUning&UlikottttS Betäniandm.
X anledning af Riksens Högloft. Ständers Bevil!.
ssingsUtskotts, den if>:de förlidne månad afgifne,
samt af Hdglofl. Ridderskapet och Adeln, VälJofl.
BorgareStåndet den 5 :te i denna månad , och
af Hedervärda BondeStåndet, den 4tde föregående,
bifallne Utlåtande, angående eftergift i allmänna
Nevillningen för brandskadade innevånare i Staderne
Norrköping oell Borås , har inom Hög v dr.
tlige PresleStåndet fråga yppats , huruvida med
den personella afgift, hvari Utskottet tillstyrkt eftergift
, att, efter föregången pröfning af Taxeringsmännen
, tillgodo-komma de af nämnde Staders
olyckliga innevånare, sorn befinnas i en så
utblottad belägenhet, att de från denna Bevill'
ning böra njuta befrielse, förstås endast Capitations
- afgiften efter itsta Art. eller om äfven
deruti, ehuru- sådant synes strida mot språkbruket
, inhegripes den afgift för Borgerlig näring och
rörelse, som hittills uttagits 1 11 Art»
Till svar härå anser BevilluingsUtskottet siS
böra, i enlighet med ordalydelsen af åfvanamförmäldte
Utlåtande, förklara, att med den föreslagn®
lindringen i personella afgiften förstås endast denefter
i sta Art. under denna Titel utgående beskattning
, om befrielse från hvilken TaxeringsCommittéen
skulle årligen utlåta sig , i afseende
på hvilka och huru många af innevånarne borde,
för bristande tillgångs skull , densamma åtnjuta ;
och att någon fråga om Bevillning efter behållen
inkomst och Borgerlig rörelse , näring och lön
liär så mycket mindre bör kunna uppstå , som
densamma ärligen af TaxeringsCoinmittéerne lern'
Bevillmngs.tJtgkotteti Bttänkandck.
fat efter förhållandet, och denna händelse dessi
Utom finnes i 11 Art. j 4 Mom. förutsedd
hvarest Taxeringsrnännen berättigas , att utsätta
en ringare minimi-afgift för den Borgesman, sorn,
utan att vara alldeles utfattig och på sådan grund
från afgift fri , likväl ej mägtar den mindsta afgiften
inom dess dass erlägga , och hvilket stad*
gande Utskottet arnar föreslå till fortfarande iden
blifvande Bevillnings - författningen.
Detta varder imedlertid till Högvördig®
PresteStåndets ompröfvande vördsamligen öfver*
lemnadt. Stockholm den u Augusti 18*$.
Nro 3t.
Ankom den 25 Augusti 1823.
XJtlåtande, i anledning af åtskilligt inom Vallöf.
BorgäreStåndel gjorde anmärkningar
emot det å brandförsäkrade hus
i Städerne och Bruks- egendomar förts
slagne värderingssätt.
Sedan Riksens Högloft. Ständer* Bevillningsutskott
uti afgifvet Betänkande under den i7:d©
sistledne Junii, i afseende på den under prof*
riing varande Bevillnings - Författningen , fram-!
Stalt sine åsigter rörande värderingssättet af fast
egendom å Bandel, brandförsäkrade hus i Städerne
samt Bruks - egendomar , och detsamma
blifvit under den 2:dra och 7:de Julii samt 4:de
i denna månad af Högloft. Ridderskapet och
•Adeln j Högvördig* PresteStåndet »arnt Heder;
4*4 Bevillnings-Utskottets Betänicnden.
varda BondeStåndet bifallet, har, inom Vallöf!.
BorgareStåndet, anmärkningar blifvit gjorde enot
det föreslagna värderingssättet å så val hus i Städerne
som Jernbruken.
I förra hänseendet har, emot Utskottets förslag,
att, med bibehållande af de i den nu gäl*
lande Bevillning*-Författningen befintelige föreskrifter,
dervid foga den modific.uion, att, om
lindring i Bevillr.ingen kan meddelas, vissa procent
deraf måtte afses till nedsättning af Taxeringen
å sådar.e hus , hvilka Taxeringsmännen
pröfva vara mindre varde, än hvartill de äro
brandförsäkrade, har sedan Herr Montan af de
skäl, att iÉke allenast brandförsäkringsverket, såsom
en sjelfbeståndande och från Staten skiljd
inrättning, hvarest Hus och Egendomar oftare
brandförsäkra* efter den kostnad deras uppbyggande
fordrat , än efter ett af' flerfatdige omständigheter
beroende pris i handel , ej annorlunda står
i minsta beröring och förhållande till Statens Bevil
Inirigs-afgifter, än genom skyldigheten att för
dess utlånte ca pita Ter, på sätt hittills skett, medgifva
Låntagaren afdrag för den erFagde Bevillning*
afgiften, utan äfven ingen husegare kan
rättvisligen åläggas en högre Bevillning , än den
som belöper antingen på det capital han genom
handeln nedlagt i sin egendom, eller ock på den
afkastning densamma inbringar, yrkat, alt för
Taxering af hus och jord i Städerne enahanda
grunder ma följas, som för värdering af jord å
landet blifvit föreslagne saint gillade, och det,
utan afseende derpå, huruvida husen äro brandförsäkrade
eiler icke, blifvit af Vallöf!. Borgare*
Bevillnings Utskottets Betänkandet«.' 4*5
Ståndet i allmänhet anfcirrlr: att Utskottet misstagit
sig deruti 1:0 Att Allmänna Brandförsäkrings
- Directiorien vid värderingar till Brandförsäkring
lur något ombud närvarande, 2:0 att
brandförsäkrade hus på landet, enligt 1H18 års
Bevill ni ngsstadga , icke egentligen ingå i fastighetsvärdet,
utan blott, som orden lyda, tagas L
sammanhang med den egendom , hvartill de höra
, vid dennes värdering, i skäligt afseende;
3:0 att det i nu gällande Bevilinings - förordning
influtne stadgande: det vid timande eldsvådor
cj större brandskade - ersättning får meddelas,
än som svarar mot sist åsatte Bevillnings-värde ,
bör anses såsom ett utöfver Bag sträckt försök
att rubba helgden af ett formligen ingånget Corttract,
utan att likväl kunna upphäfva de derigenom
bestämde ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,
då flere vigtiga samhällsförhållanden
skulle deraf försvagas och säkerheten för allmänna
Lane-anstalter och enskilde Långifvare upp.
höra, om en p intforskrifven fastighet skulle, utan
Lång i Tvärens vetskap och endast genom Låntagarens
underlåtenhet , att för TaxeringsCommittén
till rätta beloppet uppgifva brandförsäkrings - summan
, kunna förlora i det värde, hvartill den , i
händelse af olycka , varit försäkrad ; 4:0 att denna
beskattningsgrund icke kan tillämpas hvarken
på de fastigheter i Städerne, som ej äro brandfors!
krade, eller på dem, som äro det antingen
i [. Utländska Assurance - inrättningar eiler uti
särskilde itiotn Städerne sjelfve uppgjorde Brandstods
- föreningar eller Brandförsäkrings - anstalter ,
men deremot lätt föranleda, att mången , dels för
4(6 iJtvillnings-Uttkttteit Beittnianden;
att freda sig från en orättvis , ständigt och utan’
afseende på det förgängliga värdet fortfarande beskattning,
till förlust för det allmänna Brandförsäkrings-verket,
öfverger detsamma och anlitar
fremmande inrättningar, dels ock heldre utställer
sig för vidan af en underlåten Assurance, i synnerhet
som , för att af denna beskattnings-princip
bereda en allmän jemnlikhet, fordras, att alla hus
i Städerne borde vara brandförsäkrade, emedan
i annat fall kan inträffa , att i samma Stad upptages
en brandförsäkrad fastighet till ett vida högre
värde , än en icke brandförsäkrad , fastän den
senares värde bestämmes efter dess rätta förhållande
eller afslutade köp, och Städernas Taxerings-Comitféers
egande kännedom om fastighetsvärdet
samt den afkomst de kunna på olika orter
lemna; 5:0 att Brandförsäkringsvärdet användes
blott såsom ett minimum, men icke såsom en
ständigt gällande grund , så vida Taxeringsmännen
äro skyldige, att, utan afseende derpå, uppaga
fastigheter till hvad högre värde de anse
dem kunna åsättas; 6:0 att Brandförsäkrings-värdet
icke verkar till ett bestämdt fastighetsvärde
eller ansvarar egaren för det samma , i annat fall
än då en olyckshändelse utkräfver summan,
hvarvid Directionen likväl eger, att i stället för
contant utbetalning åter uppbygga dej afbrända
husen} 7:0 att genom köp och ständiga tillfällen
till jemnförelse emellan fastighetsvärden , kan detsamma
3i Städerne med mycken pålitlighet utrönas,
och en mera allmän kännedom i denna del bibringas
innevånare derstädes , hvarigenom de misstag,
sorn. stro svårare atl undvika vid uppskatt-.
Btvillnings-Utskoitets Beränkanden. r4%7
ningen af fastigheter å landet, såsom af ett större
omfång och< en osäker afkomst, kunde mindre
befordras i Städerne , hvarest den är inskränkt
inom uppbärandet af en viss hyres * afgift ;
8:0 att det af Utskottet uppgjorde förslag till et»
billig nedsättning, och hvarigenom det medgifvit
beskattnings grunden vara origtig, samt ej innebärande
en jemn fördelning af den allmänna bördan,
icke synes vara verkställbart, enär ingen
visshet kan gifvas derom , att denna lindring tillfaller
de fastighetsegare, som egentligen äro lidande
, emedan den , som har en högre försäkring,
i händelse utdelningen sker i förhållande
till fastighetsvärdet, njuter mera, ehuru hans
egendom kunde vara mindre värd, än en annans,
och finnes lägre uppskattad, och detta oagtadt
lunna begge icke stå i förhållande till det verkliga
värdet, såsom deraf icke beroende; och 9:0
att fastighetsvärdet i Städerne, såsom af til lfa 1 lige
omständigheter beroende, ofia betydligen förändrar
sig, hvarjemte erfarenheten visat ej mindre
, att i de större Handels Städerne har detta
värde vid en inskränktare handelsrörelse betydligen
sänkt sig, än ock att under vanliga förhållanden
stiga och falla hyror ; och om ett hus,
med stor brandförsäkring, icke lemnar någon afkomst,
måste dess värde i mån derefter nedsättas
, ehuru kostnaden till dess uppbyggande ,
hvilken utgör egentliga grunden för brandförsäkringsvärdet,
kan vara densamma.
Af hvilka alla skäl anses följa ^att den för
uppskattning af fastigheter i Städerne hittills gällande
och till fortfarande föreslague grund jj
4 J $ Bevillning*- Utskottets Betänk än deri.
Brand försäkringsvärdet måste , såsom alldeles or
lämplig, hädanefter uteslutas och att fastigheter
i stallet bora uppskattas efter fleras gångbara värde
ned rättelse af den köpeskilling, sorn nyligen
blifvit betald oell den afkomst de anses
gifva.
Hvad sålunda anfbrdt blifvit har Riksens
Hdglofl. Ständers J-J-* vi 11 ni tiss 11(skoft i öfvervägande
tagit och, oifsedt frågan huruvida allmänna
Brandförsäkringsverket har, på samma sätt,
som flettna inrättning i Stockholms Stad, vid förefallande
värderingar till brandförsäkrings vin.
nantie, Ombud närvarande eller icke, såsom varande
af mindre-vigt, enär deremot förekommer
ej mindre den omständigheten , att Magistratspersoner
alltid äro viii dessa värderingar tillstädes,
med åliggande att flem å tjenstens vägnar
öfvervara , och dervid bevaka Brandförsäkrings,
verkets, såsom en allmän Inrättnings, gagn och
bästa, än ock dc-n nämnde Verk tillkommande
rätt, att vid Försäkringars meddelande nedsätta
summan , i händelse den finnes för högt upptagen
anser Utskottet sin yttrade förmodan, att
värdering af brandförsäkrade hus i Städerne närmade
sig veikligheten af dessa skäl, icke sakna
grand; äfvensom Utskottet tror sig böra erindra
derom, att, ehuru brandförsäkrade åbyggnader
på landet, då de ej lemna någon afkastning
ej eller kunna påföras någon särskild Bevillning
efter Försäkrings - summans belopp, måste
likväl, jemlikt 8 Art. 2 §. i i Morn. i Bevillnings-Förordningen
, afseende å dem ovilkorligen
göras, hvaraf följden ar, det Fastighet*-
Bevillnings-Utslottets Betänkanden. 4*9
värdet, på satt erfarenheten också visat, verkli*
gen derigenom höjes.
Det i de gjorde amnärlcningarne omförmälde
stadgande, angående huseg.ires skyldighet, att vid
tirnade eldsvador låta sig nöja med så stor ersättning
från Brandförsäkringsverket, som motsvarade
den summa, hvarföre Bevillning varit erlagd,
finner afvert Utskottet kränkande helgden
af ingångna Contracter, hvarföre samma stadgan,
de ej eller, enligt Utskottets mening, kommer att
i den blifvande Bevillnings-Författningen inflyta,
inett häraf förmodar Utskottet likväl ej otvunget
följa, att afseende, fästadt å ett emellan enskilde
och en allmän inrättning afslutadt Contract, vore,
till utrönande af en fastighets verkliga värde
och till vinnande af en jemn beskattning, olämpligt,
så vida en i ansvarige Tjenstemäns och
kunnige värderingsrriäns närvaro uppgjord upskatl»
ning derföre ligger till grund, och dessutom rnedgifvet
är, det köp, som till sin natur icke äro
annat än Contracter, afslutade enskilde emellan,
utan så beskaffade förutgående åtgärder, böra vid
dessa tillfallen tagas i betraktande, oaktadt särskilde
omständigheter dervid kunna lätt föranleda,
att det verkliga värdet öfverstiges, hvaremot så
val Brandförsäkringsverkets fördel som allmänna
säkerheten fordrar, att summan snarare underskrider
än öfvergår det ratta värdet.
Att denna beskattnirigsgrund icke kan tilllämpas
å brartdförsäkrade Fastigheter eller sådane,
hvarå en dylik försäkring blifvit i särskilde inrättningar
beviljad , motsäges af verkligheten, I
förra hänseendet kan den, jemte andra till i.akt*
43^ Bevillning.*- Utskottets Betänknnden.
Jagande föreskrifne ornsländigheter, tjena genem’
skeende jemförelse!- till någon ledning; i det senare
åter, hvilket egenteligen är förhållandet med
Stockholms Stad, har författningens stadgande blif
vit ansett lika gifvet och tillämpligt, som for hus
deltagande i Allmänna Brandförsäkrings.Inrättningen.
De i Sverige befintelige, men i andra Dander
assecurerade hus lära vara allt för få, för
ött förtjena en särskild uppmärksamhet; och någon
grundad anledning till den farhågan , att Allmänna
Brandförsäkrings - Inrättningen skulle genom
den hittills gällande föreskriften , att värdet
å brandförsakrade hus och egendomar i Staderne
ej får nedsättas under brandförsäkrings-summan ,
blifva öfvergifven, har Utskottet icke funnit; ännu
mindre hör detta förhållande inträffa, om,
då sätt föreslaget är , vissa procent kunna afses
till nedsättning af Taxering å sådarie brandförsäkrade
hus i Staderne, hvilka pröfvas vara, efter
inträffade omständigheter, af ett mindre värde än
Brandförsäkringen , i synnerhet då erfarenheten
derjemte visat, att hus i allmänhet, men särdeles
de, som för någon längre tid tillbaka blifvit
brandförsakrade, sällan få köpas till ett mot brandföisäkrings
- summan svarande belopp, och om
föröfrigt en husegare skulle någon gång af särskilde
orsaker förmås, att låta försäkra sin egendom
utöfver dess verkliga värde , så , utom det
att en högre Bevillnings-uppskattning i sådant fall
härrör af den skattdragande sjelf, synes detta fall
mindre ofta kunna inträffa, så vida Brandf örsäkjringsverken
icke allenast alltid finna för sig an-^
BtviUning.i-XJtslotlits Bttänhandtnl 43!
geläget, utan jemväl hafva utvägar, att i möjli-J
gaste måtto förekomma slika missbruk.
Med den för Bevillningens utgående antagne
grunden af synbar förmögenhet, finner BevillningsUtskottet
dessutom icke förenligt, att
afkornsten bör mera i Städerne än på Landet
blifva måttstocken för egendomars värde, heldst
densamma skulle blifva ganska svår att följa i
de mindre Städerne, der husegare ofta för egen
beqvämlighet begagna sina hus , utan afseende å
den fördel, som genom deras förhyrande kunde
dem tillflyta; äfvensom , att då ändamålet med
brandförsäkrings-värdering är, att å inrättningens
sida förvissa sig derom, att ej någon egendom
blifver uppskattad till ett värde öfver verkligheten
, så kan brandförsäkringsvärdet ej eller blifva
annat än ett minimum, bestämdt såsom ett slags
säkerhet för Statens inkomster, på samma sätt»
som en Minimi-Tabell blifvit i lika afsigt fastställd
för bestämmandet af värdet ä egendomar
på landet, hvilken, ehuru anledning ej saknas
att önska dess upphörande , likväl måst af enahanda
orsak bibehållas.
Slutligen får Utskottet, i afseende på deri
gjorde anmärkningen, rörande svårigheten att kun.
na verkställa den å brandförsäkrade hus i Stä
erne föreslagne nedsättning och jemkning, i hän-t
delse tillgångarne sådant medgifva, nu framställa
sin förmodan, att densamma ej skall möta betydliga
hinder, emedan, i händelse utvägar finnas
, att afse vissa procent till lättnad uti Be«
villnings-tungan å sådane brandförsäkrade hus i
Städerne, hvilka Taxeringsmännen, enligt e<l
439 Bevillning*'Utskottets BettinkandenV
och samvete, pröfva, efter inträffade omständig»
heter, vara af ett mindre värde, tiri det vid brandförsäkringen
' åsatte, dervid kan sålunda förfaras,
att Taxeringsmännen inom hvarje Stad från de
brandförsäkrade Stads - egendomarnes sammanlagde
värde afdraga den procent , som lill nedsättning
blifvit bestämd , hvarefter detta afdrag användes
till lindring å de hus, för hvilka en dylik minskning
pröfvas böra ega ruin . likväl under förbehåll;
att summan å neranämnde nedsätfningar
aldrig må öfverstiga det belopp, som hela procent
- afd råget utgör, så att om t ex. värdet af
de i en Stad brandförsäkrade hus uppgår till
sammanlagde 200,000 R:dr och den medgifna
nedsättnings-summan, beräknad'efter 10 procenr,
för hela Staden qo,ooo R:dr, ssm Taxeringsrnännen
ega att, efter ed och samvete, låta till godokomma
de hus, som anses för högt i brandförsäkringsvärde
upptagne, och sådant i denman
nämnde värde öfverstiger det verkliga, bör värdet
å ett hus kunna minskas med 5 procent,
tinder det att ett annat njuter en lindring af 15
procent c. s. v., dock med iakttagande att niedsättningen
för hela Staden icke öfverstiger de ofvan
omförmälde 20.000 R:dr.
Hvad åter angår BevillningsUtskottets förslag
, angående värdering af Jernverk och Manufacturier,
så har Herr J. Noraeus deremot anfört,
ätt då de Bruken tillhörande hemman och
jordlägenheter blifvit särskildt beskattade, synes
ej annat återstå , än att betrakta dem sorn Fabriker,
och af sådan grund påföra Bruksegare den
efter
Éevillnlngs Utskottets Betänkunden. 433
efter II:drä Art» * §. af Fabrlqueurer I Städer•ne
utgående Bevillning; att man icke kaa
■skilja värdet af sm ides-rättigheten från dea
•öfriga Bruks-egendomen, då den med hvad.
derunder lyder utgör ett helt och blott i sammanhang
med. alla dess tillhörigheter kan vinna
något värde-, att örns innan 1H03 års Författning
om anläggande af nya smiden utkom ^
•smides-rättigheten blifvit flyttad från ett Bruk
till ett annat, är det beskaffenheten af det senare,
som gifvit den sitt värdet att en dylik
flyttning nu mera ej tillåtes Utom bestämdt
anviste gränsor, hvarföre värdet å nämndö
rättighet svårligen lär kunna Utrönas'; att det
Sr olämpligt att till vinnande af detta Värde
Uppskatta verkstäder och andre för Bruken,
nödige inrättningar; att det icke är beskaffenheten
häraf, sorn bör bestämma ett Bruks
Värde, då de samma, ehuru af lika kostbar
inrättning, likväl medföra samma nytta; att
Taxerings- och Fröfnings -Gommittéetna skola
mota flere svårigheter vid bestämmandet af
Stångjernspriset, och skiljaktigheter, stridande
rnot en rättvis och jemn beskattning, genom
nämnde Committéers olika utsigter uppkomma';
att TaXeringsmännen oftast ej känna annat pris
å Bruks -effecter, än det vid minut för sälj ning,
hvilket åter icke kan tjena till efterrättelse
för ett större qvantum, som vågföres i Stapelstad
, att der försäljas'; att örn man velat skilja
sig från bestämmandet af en Minimi - afgift*
hade man haft vägen öppen lill den rätts
Bihang till Riks. 6’f* jPraf. 1823. gfje Sami, .
4 34 Bevillnings-Utskottets Betänk anden.
grunden för desse inrättningars beskattning;
eller efter behållen inkomst, hvilken kan lättare
af denna än någon annan inrättning utrönas,
då Bruksegare, genom vanligen för
året gjorde bokslut, förmå styrka både sitt t i 11-  verkningspris och sin behållna vinst , som åter
lätt kan genom anställde jemförelser emellan
det allmänna tillverkningspriset saint det allmänna
försäljnings eller Harnmarskatts.jernpriset
å Stapelstads - vågarne controlleras , då den
Bruksegare, som underlåter att rigtigt uppgifva
sin behållning , bör beskattas efter Taxeringsmännens
bästa vett och samvete; att det
synes obilligt, att bibehålla någon och aldraminst
en så hög Minimi-beskattning, som den
nu för Bruken föreslagne, emedan örn denna
rörelse upphörer att gifva någon vinst , den
ej eller bör för någon sådan beskattas; och att
om Minimi-afgiften, den man nu synes anse
för beskattnings systemets förnämsta del , måste
ega rum för Bruk och Bergverk, kunde
den väl icke hafva någon mera rättvis grund,
än värdet af de vid hvarje särskild grund befintelige
byggnader och inrättningar. I hvilken
mening, jemte Herrar Rydberg, Bjuhr
och Nilsson, äfven Herr Ekelund instämt med
tillägg, dels att de vid Jernbruken befintelige
hus , byggnader, verkstäder och andra inrättningar
så mycket mindre bordt blifva en norm
för värdet, som det ofta händer, att ett Bruk
kan af en eller annan orsaks skull stå en längre
tid obegagnadt, men likväl fordra en betydlig
kostnad till sitt underhållande, dels ock
Bevillnings-Utskottets BttHnlanden. 435
Sitt ett med mindre kostnad uppfördt jernbruk
lernnar en betydligare afkomst, än ett med
Större byggnader och verkstäder m. m. försedt»
Då Biksens Höglofl. Ständer redan genom
omröstning i Förstärkta SlatsUtskottet bestämt, ej
mindre att synbar förmögenhet skall blifva grun*
den för deri utgående Beviliningen, än äfven att
fen Minimi. Tabell borde vid jordbrukets beskattning
bibehållas, anser BevillningsUtskottet, utan
hänsigt till de sålunda gjorde anmärkningarne,
Jernbruken ej kunna hvarken i det ena eller andra
fallet härifrån undantagas eller rättvisligen
beskattas efter behållen inkomst ; hvaremot de
vid ett Bruk befiritelige byggnader synas med så
mycket större skäl böra vid dess beskattning af*
Ses , som godheten och varaktigheten af dem,
hvilka för Bruksdriften tarfvas , och vid Uppbyggandet
kräfva dryga och betydliga kostnader, oneU
ligen ökar bruksvärdet vid förefallande köpslut t
och enär dertill andt]igen lägges , att Utskottets
härom aflåtne Betänkande blifvit af de öfrige
Trenne Bespective BiksStånden gilladt , samt
jämväl af Vällofl, BorgareStåndet, i hvad det
rörer värdering af fast egendom på landet , utart
anmärkning lemnadt, finnér BevillningsUtskottet
Sig så mycket mindre kunna tillstyrka någon ändring
deri , hvad Taxeringssättet af Stångjernsoch
Manufactur-SmideS-rättigheten samt Berg*
verken beträffar , som derigenom stadgadt blifvit,
ej allenast att priset å Stångjern, såsom grund
för Beviliningen för Smides-rättigheteh , bör vid
de för allmänna Bevillnihgens åsättande oell för*
delning blifvande Committéer bestämmas, utaa
ock detf förut Jjjbestämda Minimum, hvarunder
egarens, till så viii Stångjerns- som Manufactut-»
smides, vinst icke får anses, blifvit nedsatt.
X)ock varder detta tillgRiksens Höglofl. Städ'
ders profning vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den si Augusti 1833.
N:o 33.
Ankem den 38 Aiig. 183J.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion ont
lindring i Beviliningen Jör Brandskadade
i Madängs by, belägen i Wartofta
Hårad och Skaraborgs Län.
I^k-iksdagsLulltnägtigen (ut Wartofta Hårad af
Skaraborgs Lån, Johannes Anderson, liar, uti
ett från Hedervärda BondeStåndet till Riksens
Hdglofl. Ständers Bevillningsutskott den n:te
sistledne Martii remitteradt Memorial, yrkat, det
mätte de genom en Söndagen den 2:dra Junii
förlidet år, medan folket var i kyrkan, utbruten
häftig vådeld i Madängs by inom nämnde Härad
och Län brandskadade, som, jemnlikt Kronobetjeningens
betyg, förlorat all sin lösegendom, för
innevarande år och intill nästa Riksdag befriaS
fran alla Kronoutskylder, då de, ehuru något
ringa understöd blifvit af Häradets brasdstods-kassa
meddeladt de inom Acklinga Församling boende,
hvilkas förluster uppgått till 788 R:dr 33 sk.
Bevillnhigg-Utihottets Betänknndem 437
11 rst., men en i högsta grad obetydlig hjelp
leornad de inom Daltorps Församling boende,
sorn, utan att i Häradets Allmänna Brandstads
inrättning ega delaktighet, förlorat lösegendom till
ett belopp af 2,915 R.dr 9 sk, 6 rst., likväl
sakna utvägar till anskaffande af Akerbruks-redskap
och andre de mest nödvändiga behof 5 uti
hvilken Motion RiksdagsFullmägtigen Nils Strindlund,
så vida instämt, att han hemstält, om icke
ett lika understöd borde sträcka sig till de flere
byar och hemman inom Ångermanland, sorn sistlidet
år genom eldsvådor förlorat deras egendom.
Då endast den delen af denna Motion, oin
befrielse frän Krono Utskylderne för de i Madäng»
by brandskadade innevånare, hvilken angar frågan
huruvida eller i hvad män lindring eller undantag
från allmänna Eevillningens utgörande bör
för desse personer ega rum eller icke , tillhör
Riksens Högloft. Ständers BevillningsUtskotts handläggning,
och förfarandet i detta fall redan finnes
föreskrifva i den nu gällande BeviltnirigsFörord.
ningen, som i V Art. 2 §17 Morn» lemnar
BeredningsCornmittéerne rättighet, att, vid bestäm»
mande af en egendoms-värde till taxering,;] fästa
afseende derå , huruvida densamma genom eldavåda
eller andre olyckshändelser blifvit försämrad,
alltså anser BevillningsUtskottet något särskildt
stadgande eller undantag för de i nämnde by genom
eldsvåda lidande personer icke vara af nöden,
men hvad den gjorde framställningen örn
lindring från KronoUtskylderne i allmänhet angår.
kan Utskottet, ehuru Motionen blifvit endast
till detsamma remitterad , sig dermed icke befat*»
438 Bevillnings-Uiskottets Betänkanden.
ta i dock varder sådant till Riksens Högloft. Ständers
upplysta profning vdrdsajnlingen öfveda mnadt*
Stockholm den 2 6 Aug, 1823-
NtO 34-
Ankom d. 28 Aug- 1823-
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
mot Utskottets Betänkande, angåen.,
de deri af Städerne utgående Salu,-ÄQ*
eisen och dess upphörande,
Mot Riksens Högloft Ständers RevillningsUtskotts
den 2b:te sisth Julii, angående den af Städerne
utgående Salu-Accisen och dess upphörande
afgifhe Betänkande, hvaruti Utskottet på
anförde skäl ansett Salu - Accisen, såsom af en, från
den Handt-Tulls-afgiften åtföljande Husbehofs-,
accisen, skiljaktig beskaffenhet, hvarken hafva varit
eller nu mera vara uti den så kallade Fyllnads-afgiflen
inbegripen, utan, enligt Riksens Hög.
}ofl Ständers beslut, böra likasom Ovarn-Tulls
"~V
afgiften af Stockholm, Götheborg och Carlscrona,
särskildt af Rikets Städer med 15,000 R:dr årligen
directe utgöras till Statsverket, hvarom tilt
undvikande af de. olägenheter, sorn uppstå, då
flere års afgifter pä en gång inkräfvas, en särskild
föreskrift Skulle i den blifvande BefillningsFörordningen
intagas, liar inom Vällofl. BorgareStåndet
blifvit anmärkt, först af Hetr Ekhoff; alt
Bevillniu^s- Utskott tis Be.tänkmiJen.
439
fördelningen af denna afgift inom Städerne möter
ganska betydliga svårigheter, då Slagtare, Bryggare
och Bagare med flere, som skola densamma
Utgöra, redan finnas af TaxeringsCommittéerne i
oell för deras rörelse ålagde Bevillning, och ej
billigtvis synas kunna derutöfver belastas med eu
ny afgift för det dem lemnade tillstånd, att försälja
och till Salu hålla deras varor, till följd
hvaraf yrkas, att örn anledning att anse Salu-Ac.
cisen icke inbegripen i den allmänna Bevillningen
ej företer sig, Städerne i sådant fall måtte
förunnas rättighet, att af de personer, sorn på torgen
införa bröd, kött och dylika varor uppbära
en lämplig Salu-accis, som torde al Utskottet bestämmas
till fördel för dem, som nu i och för
samma handtering utgöra en dubbel Bevillning;
vidare af Herr Cronius; att då nämnde afgift
hvarken finnes i 1815 eller 1818 årens BevillningsFörordningar
upptagen, strider det emot
grundlagens tydliga innehåll i 60 § af 1809 års
RegeringsForm, att densamma nu uttaxera; att
denna algift bör antingen upphöra eller intagas
uti den allmänna Bevillningen, så framt ej Städernas
Borgerskap skall än ytterligare orättvisligen
betungas med en afgift, hvarföre vederlag
redan blifvit vid 1815 och 1818 årens Riksmöte
lernnadt; att denna med så invcket skäl öfverklagade
a<?cis ursprungligen varit en afgift uppå
producenterne af vissa nödvändighets-varor, sorn
i Städerne till större mängd consumerudes, och
att dessa producenter, delade i tvenne classer,
eller dels sådane som i Städerne tillverkade eller
föryttrade dylika varor, såsom Bryggare, Baka
-
44°» Bevillnings-Vtsknmts Betänkanden.
re, Slagtare och Fiskare, dels ock på landet bosatte
af Possessionatei och Allmogen, erlad©
samma afgift, de förre efter en af vissa personer
verkställd Taxering i förhållande till hvars och
ens tillverkning och större rörelse, de sednare
till den vid Tullarne anstållde Bevakning, sorn
redovisade medlen i sammanhang med Tull-intradernej
och att då genom Riksens Högloft.
Ständers vid 1809 års Riksdag fattade beslut,
samt Kongl, förordningen den Jorde November
iSioi RandJtulls-bevakningen i de fleste och
Xtandttolls-upphörden i alla Städer vid sistnämnde
års utgång upphört och Randtmannen från samma
tid varit obetagen, att, utan afgift, på torgen
i Städerne, af hvilka en del blifvit nästan helt
och hållit genom dem försedde, dagligen införa
och försälja slagtadt kött, bröd, fisk och öl m. rm
hvartill äfven komrrie, att de 6,0,000 R:dr landet
lika med Städerne utgjort såsom ersättning för
liandttullarne och Husbehofs - Accisen icke innefattade
någon ersättning för den andel i SaluAccisen
som landet förut i mån af dess afsättning på
Städerne erlagt, innebar Salu-Accisens uttaxerande
af Städernes vanlottade innevånare den högsta
orättvisa, sedan Randtmannen redan långt för detta
blifvit genom 1 §. i meranämnde författning derför©
befriad och ersättning för så väl Randt-tullen
som Husbehofs-och SaluAccisen genom 18 Art,
i 1818 års BevillningsFörordning Statsverket lern»
nåd; och slutligen af Herr Cederborg: alt om
Städernas accis- afgift icke är af samma beskaffen.
het som Tullrnedlen och således blifvit öfverfiyt.
tad på allmänna Bevillningen , utgör den en
Revillnings-Utskottets Betiiniarulen. 441
högst orättvis gärd på nödvändighets varor, hvilken
bör så mycket heldre upphöra, som Städerna
enligt sina Privilegier, ära berättigade, att, såsom
motsvarande denna beskattning, af vissa inkommande
Iyandttnanna- varor uppbära en afgift af
lika benämning, deraf icke kunnat sig begagna,
sedan Landttullarne blifvit upphäfne, och det ej
lönat sig, att gerfbm antagen särskild person besörja
denna uppbörd, hvilket ock, på sätt erfarenheten
visat, skulle medföra tvister och ocsrdnin.
gar; hvadan och då de fleste städer måst uppoffra
en af sina intrader, det iifven synes ieke alle.
nast billigt, utan äfven rättvist, att de derföre
hållas skadeslöse, åtminstone genom eftergift af
den i frågavarande Accisen till staten; i hvilka
här ofvan anförda anmärkningar Vällofl, Borgare»
Ståndets samtelige Ledamöter instämt.
Bevillningsutskottet, sorn detta allt i behörigt
öfvervägande tagit, och i sitt första Betänkande
ådagalagt ej mindre att denna afgift aldrig utgått
af landets innevånare, än opk att den vid
Handttullarnes afskaffande både varit likmätigt
Kongl. Förordningen af den 3o:de November
1810 och den dervid fogade Tariff helt och
hållit oberoende af Landttulls och HusbehofsAccisen,
och ännu, enligt Riksens Högloft. Ständers
beslut vid så 1815 som 1818 årens Riksdagar,
utgår, utan afseende på den införde så
kallade Fyllnads-afgiften, finnér sig sålunda icke
kunna på de inom Vällofl. BorgareStåndet anförda
skäl föreslå ändring i dess förra beslut, hvilket
under den 6:te dennes vunnit de öfrige Re.
speltive RiksStåndens bifall; utan lärer» så framt,
44 s! Bevillningsw Utskottets Belänkandtn,
i afseende på de af Vallöf!, BorgareStåndets
samtlige Ledamöter biträdde anmärkningar, Val»
bemäldte Stånd ej pröfvar skäligt förena sig med
de öfrige Respective RiksStånden, denna fråga
böra behandlas i enlighet med 71 § i Rege
ringsFormem
Dock
varder detta till Riksens Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamligen öfver*
letnnadt. Stockholm den «G:te Augusti 1823.
N:o 35.
Ankom den 4 Sept, 1823.
Riksens Högloft. Ständers Bevillnings- samt
Lag-TJtskotts Betänkande öfver Herr Friherre
G. von Salzas Memorial, angående
förändradt sätt för KronoSkatternes
indrifvande.
Uti ett af Höglofl. Ridderskapet och Adeln till
Bevillning- samt LagUtskottens gemensamma Utlåtande
remitteradt Memorial, har Herr Friherre
G. von Salza, med afseende å Uandtmannens
bekymmer om utkomst, och hans i allmänhet goda
vilja att betala sine utskylder åt Staten , yrkat
att de ej må af KronoBetjeningen utmätas förr
än Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande derom an
befallt, i hvilket afseende föreslås, att KronoFogdarne
skulle öfversända deras Rest-Längder
till Församlingarnes Kyrkoherdar, hvilka jemte
Bcvlllnings-Utskottets Betänkanden. 443
Sacknemännen borde granska dem, och rned bifogade
upplysningar orri de Skatfskyldiges tillstånd
och orsakerne hvarföre utskybierne ej blifvit betalde,
öfversända desarnma till Kongl Majds Befallningshafvande,
som då korn me i tillfälle, att,
efter inhemtad kännedom orri förhållandet, bedomina
hvilka borde anstånd meddelas, eller utmätning
genast undergå.
Vid pröfning af detta Memorial hafva Utskotten
funnit , att då Kongl. Majit» Befallningshafvande
enligt nu gällande författningar icke
ega, att bevil ja anstånd med Krono-Skatternes utgörande
, vore det utan ändamål , att genom deta
föreslagne åtgärden sätta Kongl, Majits Befallningshafvande
i tillfälle, att bedöma de Skattskyldiges
tillstånd , så vida ej i och med detsamma
en sådan magt åt Kongl. Majus Befallningshafvande
öfverlemnades , hvilket Utskotten
deremot trott sig icke böra tillstyrka , såsom föranledande
en lång tidsutdrägt med Skatternes
indrifvande.
Uppbörds-Författningarne , enligt hvilka
Uppburdsmöten till Skatternes betalande för det
löpande året böra hållas vid årets slut, och Restmöten
sedermera anställas i början af påföljande
året, samt utmätning först derefter ske, enligt
upprättade Rest - Längder , medgifva dessutom efter
Utskottens omdöme, ali den skonsamhet de
skattskyldige billigtvis kunna förvänta ; och anse
sig Utskotten föröfrigt böra emot Friherre von
Salzas förslag anmärka , att den granhaga och besvärliga
befattning, som han velat åt Församlingavnes
Presterskap uppdraga, synes icke vara för
-
444 Bevillningsutskottets Betänkanden,
enlig med Religions-Lärares kall, samt menlig
i afseende på det inbördes förhållande, sorn bör
ega rum imellan Lärare och Åhörare; hvariill
jemväl kommer, att åt Presterskapets intyg ändock,
ej mera i detta än andra fall, torde kunna lemnäs
sådant vitsord, att utmätning på grund deraf
barde inställas.
På dessa skäl kunna Utskotten icke tillstyrka
bifall å Motionen; hvilket dock Riksens Hög»
lofl. Ständers vidare pröfning vördsamligen hem»
Ställes, Stockholm den 2g:de Augusti
N'0 36.
Ankom den 2 Sept. IgjJ»
Riksens Högloft. Ständers Bevillnings• samt
Allmänna Besvärs och Ekonomi Utskotts
Betänkande i anledning af väckte motioner
om inskränkning i Finska Handeln„
T . .
ill Bevillnings- samt EkonomiUtskottens.
gemensamma behandling hafva blifvit remitterade
!
tran Vällofi. BorgareStändtt.
Ett Memorial af Herr Westin, Johan, som
yrkar, att Finska handeln, såsom menlig för
den inre productionen, måtte i afseende på
Tullumgälderne, enär en ny Handels-tractat
kan komma att afslutas, ställas i ett med andra
Eander gällande förhållande, —- — — ■—.
Bevillmngs*Utsköttets Bti&nkwdtn* 445
Frun Hedervärda BandeStätidet.
Ett Memorial af Riksdags*Fullmägtigeh
Ni/s Mänsson » deruti föreslås, att importen
från Finland af victualiet, slagtkreatur och
spannmål må beläggas med så hög Tull, att
införseln af dylike varor från inrikes orter
Iean derigenom finna nödig uppmuntran, samt
att sådant äfven måtte iakttagas i afseende pä
utländskt Lin, söm till Sverige införes, så
att Svenska Linet kan med det utländska ut*
härda täflan i pris t 1 hvilken sistnämnde om*
ständighet menirtgarne inom Ståndét varit skilj,
aktige i det, att yrkadt blifvit, dels att ut*
ländskt Lin måtte helt och hållit till införsel
förbjudas, dels att det måtte med en hög Tull
beläggas, dels att dylike åtgärder ej mätte ega
rum, då det inhemska Linet ej skall kunna
nyttjas till vissa behof vid fiske och sjöfart.
Dessutom hafva följande motioner blifvit
från Högloft. Ridderskapet Och Adeln, Vällofl.
BorgareStåndet och Hedervärda BondeStåndet
till Ekonomi-Utskottet ensamt remitterade,
hvilka, såsom åsyftande samma ändamål, som
i förenämnde Memorialer blifvit yrkadt , Ut*
skotten ansett i ett sammanhang med dem bö*
ra upptagas och gemensamt behandlas, neml.s
Af Grefve Gyllenborg, J. II., att sådane
victualier och andre varor, som Sverige till
eget behof kan producera, med undantag af
Ved allena, antingen efter viss föreskrifven
tids förlopp, må förbjudas till införsel, eller
beläggas med sådane Tull - afgifter, att de icke
kunna här säljas under de pris, hvartill styn
-
445 Bevillnings■ Utskottets Betänkahdeh.
ma varor af inhemsk production böra, i jern»
förelse t i i l öfrige förhållanden, uppgå.
Af Friherre Wrangel, II., att alldenstund
Handels-Tractaten mellan Sverige och Fin»
laad för sistnämnde Rike numera skall Vara
ganska menlig, sedan Finland upphört att» såsom
förr tillhandla sig i utbyte Colonial-varor
uti Stockholm, men öfversvämmar Hufvudstaden
med deras landtproducter, denna HartdelsTraciat,
enär den tilländalupit, icke mitte
förnyas.
Af Herr Bruncrona, G. A., att tidepunkten
ärtnu icke är inne, då införseln från Finland
kan anses för Umbärlig ; att genom Regeringens
åtgärder skall mahanda åt Sverige
återvinnas ett Finland i det tillförene förgätna
och vanvårdade Norrland; men att detta
icke får ske brådstörtadt, så att Stockholms,
Centralpuncten för hela Rikets rörelse och kraft*
bestånd sättes på vågspel; samt sluteligen att
Finska Handeln icke är af den skadliga inflytelse
som man vanligen tror.
Af Herr Hemberg att införseln utifrån
af Ost, Fläsk, Kott och grof Ull måtte dels
förbjudas, dels med högre Tull »afgifter
beläggas.
Af Riksdags- Fullmägtigen Anders Paulsson
från Jönköpings Län, att den nu tillåtne in»
förseln af Landtrnanna - producter från Fin»
land måtte upphöra; samt
Af Riksdags Fullmägtigen Nils Hakansson
från Kronobergs Län , att Ladugårds- skötseln
inom Kronobergs och Jönköpings Län ej kan
Bevillnings-Utskottets Betänkanden. 447
trifvas högt, emedan afsättningen Inom Landet
är ringa, och den på Stockholm ej lönande,
då ivo 11, Talg och Smör derstädes erhålles
från Finland för bättre pris; af hvilken
anledning han hemställer, att förhöjde
Tuil-afgifter borde sådane från Finland importerade
varor påläggas.
Detta ämne, hvaröfver Utskotten nu gå
att meddela utlåtande, anse Utskotten förtjent
af mycken uppmärksamhet. Vid ärendets öfvervägande
har hos Ekonomi Utskottet förekommit
, att, lika med hvad .Riksens Ständer
vid sistlidne Riksdag, i underdånighet yttrat,
Utskottet anser Handeln på Finland vara
ganska betungande för vår Handelsvåg, i anseende
till olikheten i värdet af de varor,
som blifva hit importerade mot dem, som härifrån
dit exporteras. Denna omständighet kan
väl icke ensam , eiler i och för sig sjelf, enligt
Utskottets åsigt , bestämma denna handels
skadliga egenskap, emedan, om Finska importen
utgöres af nödvändighets-artiklar , sorn ifrån
intet annat ställe till det pris kunna erhållas,
så lärer Vara klart, att orri äfven värdet af
denna import mångfaldigt öfverstiger Värdet
af exporten härifrån , så ehuru Handelsvågen
derigenom betungas, kan detta icke anses vara
någon verklig förlust för landet i det hela
, enär införseln af samma nödvändighetsvaror,
från annan utländsk ort skulle koslame*
ra. Men härvid förekommer en annan omständighet,
som helt och hållet afgörer egenskapen
af Handeln på Finland, det är den
448 Bt'viltniiigs*Utskottvts Betänkanden»
hemligen , att genom den lätthet, hvarmed i
synnerhet Hufvudstaden kati erhålla sådane
Väfor ifrån nämndö länd j och genom de föra
maner sorn äro importen derifrån medgifhe*
våra egna Provirtcer, der Samma Varor prO“
duceras, icke äro i stånd att vid deras för*
yttrande täfla med de Finska impörteurerne
i pris, Det är i detta afseende, som Utskot*
tet finnér ifrågavarande handel medföra eri
skadlig verkan, om den Stats-Ekonotniska grund*
satts t allmänhet erkännes, att den inhemska
productionen bör gynnas och befrordras , så
bör vigten af denna gtundsatts så mycket mera
vara gällande i afseende på Sverige. Dess
äfskiljda läge, glesa befolkning och sVarodla*
de jord synes göra det lill en Nätional-ange.
lägenhet för detta länd, mer än för något an-4
nät, att dess egna tillgångskällor begagnas i
och att i allmänhet de inre krafterne i alla
rigtningar uppfordras och lifvas till verksam*
het och utveckling, Till bevis uppå hvad
Nationens ansträngning i detta afseende för*
mår, kan ett exempel i Stort anföras, genom
erinran derom, att då Sverige, för icke mån*
gä år sedan behöfde köpa Spannmål till ett be*
lopp af flere Hundrade Tusende Tunnor ifrån
ändra länder, hvaribland äfven Finland kan
räknas, så har sedermera den inhemska pro*
ductionen af denna nödvändighetsartikel nått
den höjd, att landets eget behof deraf blifvit
uppfyldt* Äfven i afseende på Ved och Vim
tualier synes Sverige kunna i en framtid göra
Bevillnings Utskottets Betiinkanden'. 44^
*ig lika oberoende af Finland, då man erinrar
sig Norrlands outtömliga skogar och Skånes,
Smålands och Östergöthlands bördiga landskaper,
hvilka erbjuda rika förråd af I.andtmanna • prorfucter
till öfrige Provincers, och i synnerhet till
Hufvudstadens förn Öde nhet.
Sedan Utskottet sålunda anfört sin mening,
*om beskaffenheten af handeln med Finland, återstår
för Utskottet,' alt yttra sin tanka i afseende
på de föreslagne åtgärderne till upphäfvande af
dess skadliga verkan. Ätt, såsom yrkadt blifvit,
tillstyrka ett ord enti i förbud mot införsel af
landt m a n 'ta - p rodu eter från detta land, finner Utskottet
så mycket meta betänktigt_, som derigenom-,
innan afsätlnings-tillfällena från Rikets egne
Provincec blifva tillräckligen lättade och belord
rade, priserne å dessa varor skulle ebehötu
gen uppjagas, hvaraf åter vore en följd, att den
förmån, sorn bereddes en del medborgare, skulle
komma att grunda sig på en indireét beskattning
Uppå andre. Vida lämpligare finner Utskottet
ändamålet skola befordras derigenom, aft utifrån
införda Uandtmanna- p rodu etet beläggas med sisiane
förhöjde Tull-afgifter, att de inhemske pro~-  dueterne af sådane varor kunna täfla med de ut-,
ländske i pris; hvilken åtgärd Utskottet således
Vördsamt föreslår, äfvensom det anser sig böra
vördsamt tillstyrka Riksens Högloft. Ständer i Underdånighet
anhålla, att sedan med år 1826 den
mellan Sverige och Ryssland afslutade Handels*
T radat tilländalöper , Kongl. Majit i Nåder täcktes,
Vid bestämmandet af Handels. förhål landerne
B h.tng till RiksSt, Brot, iS2|r 5 te SamL 2g.
\ 50 Bevillnings-Utskottcts Betänkan/len.
nied Finland, iakttaga, att dessa icke må kunna
medföra menlig verkan på inhemska Uandtmanna*
producternes afsättning, titan småhingom bereda
Ilandets oberoende af sådane nödvändighetsvarors
tillförsel utifrån, som inöm Biket kunna erhållas,
och hvilkas prbductibn derstädes bör lifvas
och uppmuntras. — Till detta ändamål skall
mycket bidraga, om Kongl. Maj:t, äf sin faderlig!
omsorg för landets väl, täckes föranstalta om tjenlige
åtgärder, hvarigenom öfver - productioneri af
Uandtmanna - pröducter i vissa orter må kunna ;
genom beqväma afsättnings - tillfällen och lätta
Communications-medel, ledas till Hufvhdstaden
och andre örter, sorn af samnia pröducter äro i
behof; och syrteS i Utskottets tanka det af Herr
Bruncrona gjorde Förslag, ”att några i Fartygs,
byggnad kunnige Bönder från Aland och Finska
Skärgården skulle inbjudas, att möt vissa förmåner
nedsätta sig i Norrland, å de kustorter* hvarifrån
Ved för Stockholm synnerligen är att påräkna
, för att bygga, och om så fordras, lära
bygga för minsta möjliga pris sådane Ved-Galeaser,
sorn vanligen från Finska Skärgården aflöpa,
’’ vara förtjent att i underdånighet anmälas
till det afseende Kongl. Majd kan pröfva det
förtjena,
För sin del får BeviliningsTTtskottet vördsamt
anföra; att Utskottet, beträffande dela del af
motionerne, som angar förbud emot införsel af
åtskiilige från Finland inkommande varor , eller
deras beläggande med högre Tullumgälder, anser
denna fråga i dess afgifne Taxa för Stora SjöTuileri
redah vara besvarad. Börande deremot
Bevillnings-Utskoitets Betänkanden. "451
'den förésiagnfe utvägen ■, ätt genom underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes, då
den nu gällande Handels-Tractaten med Ryssland
tilländalöper, i Nådet vidtaga nödige åtgärder
till afböjånde af Finska handelns Skadliga
inflytande i dess nuvarande skick , så, Och ehuruväl
Utskottet hyser den säkfä öfvertygelse , att
sådant skulle öfverensstämma med Landets Sahna
fördel, finner det sig likväl, enär detta ämne egentligen
tillhörer Ekonomiutskottets bedömande, icke
tillkomma , att något Utlåtande deremot meddela.
Detta allt hemställes vördsamt Riksens Höglofl.
Ständers egen upplysta pröfning.
Stockholm den 28 Aug. 1823.
N:0 Jiy.
Ankom 'den 8 Sept. 1813.
Memorial med Voterings ■■ Proposition , i afseende
pd värderings grunden tiil Bevillnings
utgörande af brandförsäkrädz titti
i Städerne.
D, Vallöf!. EorgareStåndet, med Ogillande äf
de skäl, Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott
anfört för den, ej mindre i deäs , den
17:de sistlidne Junii nfgifne och af de öfrige
irenne Respective RiksStähden bifallne, Betänkande
, angående grunderhe för vätderingaf af jord
på landet , hus i Städerne samt Jernvegen , än
453 BevlllningsUtskottets Bet lini anden
ock
i det den 21 derpå följande Augusti med*
delade Utlåtande, framstälde grund för värdering
af brandfdrsäkrade hus i Städerne, eller att det
i nu gällande Bevillnings-Förordnings V Arn
4 §. 17 Morn. stadgade minimum af den vid
Brandförsäkringen faststälde Summa för värdet af
brandfdrsäkrade hus i Städerne, må fortfara, med
det förbehåll, att, i händetse af minskning i den
allmänna Bevillningen, vissa procent måtte afses
till nedsättning af Taxering å sådane brand-;
försäkrade hus i Städerne, hvilka Taxeringsman»
nen , enligt ed och samvete , pröfva vara, efter
inträffade omständigheter, af ett mindre värde
än brandförsäkringen, och äfven blifva gällande
för de i V Art. 2 §• 21 Morn. omnämnde åbyggnader
på landet; och i stället den i:sta dennes
beslutit, att enahanda värderingssätt för brand*
försäkrade, som för oförsäkrade hus och egendomar
bör ega rum , så i Städerne , söm för
Åbyggnader å landet, samt de på mindre lagen*
heter eller lustplatser, hvilka i V Art. 2 §. 211
Morn. af 1818 års Bévillnings-Förordning omförmälas;
så anser Bevillningsutskottet sig böra
Vördsamligen till Riksens Högloft. Ständer heim
ställa, om icke denna fråga må till Höglofb
Förstärkta StatsUtskottets pröfning öfverlemna®
med en så lydande
Voterings - Proposition:
Den som anser det i nu gällande Bevill*
nxngs* Förordnings V Art» 4 §. 17 Morn. stadgade
minimum af den vid Brandförsäkringen
faststälde Summa för värdet af brandförsäkrade
hus i Städgrpe bora fortfara; med det förbehåll.
BeolllnlngsUtskottets Betänkanden• 453
att, i händelse af minskning x den allmänna Bevillningen,
vissa procent måtte afses till nedsättning
af Taxering å sådane brandförsäkrade hus i
Städerne, hvilka Taxeringsmännen, enligt edoch
samvete, profva vara, efter inträffade omständigheter,
af ett mindre värde, än Brandförsäkringen;
och äfven blifva gällande för de uti V Art.
2 §. 21 Morn. omnämnde åbyggnader på mindre
lägenheter och lustställen å landet, voterar; Ja;
den det ej vill: Nej 5
vinner Nej,
så kommer enahanda värderingssätt för brandförsäkrade
hus och egendomar i Städerne, samt de
åbyggnader å landet och hus på mindre lägenheter
eller lustplätser, hvilka i V Art. 2 §.
21 Mom. af 1818 Bevillnings-Förordning omförmälas
, sorn för oförsäkrade hus och egendomar
i Städerne och på landet att ega tum.
Stockholm den 6:te September 1823,
N:o 38,
Ankom den 8 Sept. 1823.
Memorial med Voterings-Proposition, rörande
den af Städerne utgående Salm
Accisen.
Sedan Vällofl. BorgareStåndet under den ssdra
dennes afslagit Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskotts
Utlåtande, under den 36 lötegåends
454 Bevillnings-Utsko.tfets; Betänkanden,
Augusti , med hemställan , det ville Vällofh
Ståndet förena sig rqed de öfrige Respective
RiksStåuden, hvilka under den 6:te i saturn^
månad bifallit , det kunde någon lindring i. Riksens
Höglofl. Ständers vid sednaste Riksdagarne
fattade Beslut, rörande den af Städeme särskildt
Utgående Salu-Accis-afgiften, ieke rnedgifvas, ocl\
densamma till följd deraf hyarken upphöra ellef
i den allmänna Beyillningen intagas, mep alf
deremot ett särskildt stadgande borde i dep blifvande
Bevillnings-Förordningen härom inflyta^
och i stället stadnat i det Beslut, att nämnde
afgift skulle för- Städeme försvinna, samt det i
förhållande till BeyiUnings-Summan obetydliga
beloppet af Femton Tusende Riksdaler, hvartill
nämnde ACC1S- årligen uppgår * i stället tilläggas,
allmänna Bevillningen och deribland fördelas,
så framt ej denna Summa skulle kunna för Statsverket
alldeles umbäras • får Bevillningsutskottet,
f anseende till denna sålunda yppade skiljaktighet,
vördsamt föreslå tUl Förstärkta StatsUtskottets.
afgörande följande
Voterings-Proposition :
Den sorn bifaller, att den särskildt af Staderne
utgående Salu-Accisen må fortfara och ett
stadgande derom i den blifvande BevillningsFörordningen
intagas, voterar: Ja; den det ej
ViH : Nej;
vinner Nej ,
■kammer Salu-Accisen för Städeme att upphöra ^
och det derföre Utgående belopp af Femton Tusende
Riksdaler tilläggas allmänna BeyilJningexi
Beyillnings-Utskottets Bstiinkanden. 455
pch deribland fördelas; så framt ej denna Sum*
ma skall kunna för Statsverket alldeles umbäras.
Stockholm den 6:te September 1823.
N:o 39.
Ankom <len 19 Sept. 1823.
Memorial med Förslag till en förändrad Ta.
rijf för husbehofs - brännvins . bränningsafgiften.
X afseende på så väl den föf husbehofs Brännvinsbränningen
utgående afgift , sqm de vilkor,
hvarunder denna rättighet må utöfvas och Bevillning
derföre erläggas , hafva till Riksens HögJofl.
Ständers Bevillnifigs- saint allmänna Besvärs?
och EconomiUtskott ankommit åtskilliga Memorial,
hvaruti, så vidt'desamma röra den så kallade
Panneryinds afgiften , eller den beskattning,
som utgår i mån af storleken af den eller de
Brännvinspannor , som vid afverkningen nyttjas ,
blifvit anfördt.
11 os Högloft. Ridder slaget och Adeln ■
a:o Af Herr von Qvanten, darl, dels att
på uppgifna skäl BevilInirigon fdr a|la inmurade
Brännvinspannor må fastställas lika med allmänna
Bevillningen, eller till 2 R:dr för iqoq R:d? af
hemmansvärdet, i enlighet med deu i nu gajlande
förordning bestämde Tarix! , hvarigenom en rätt,”
45$ Bevillnings-Utskotiets Betänkanden.
lindring kunde Sstad karn raas i den mi amfi tåligt
höga ^evilhuBgen, hvarpå, såsom bevis aa»
drages , att då 15 ]R:dr erläggas för en 60 kan.,
nors panna, hvarmed ^0 00 kannor Strännvin kxw>»
na tillverkas , så utgör Bevi Ilningen för arnepanngr,
om 9,0.. kannor hvardera , hvarmed 9,000,
tannar Brännvin kunna bi annas,, icke den först,
nämnde summa»; tredubblad, utan i stället %j&,
B.cb ekler aderton gånger 15 R:dr-, dels a tt Bränn»
■yinsbränn ingen med, inmurade pannor ej tnå ske^
»Morlunda än efter; jordens värde, hvaruti Bruk K
Qvarnar- och Sågar ej, böra ingå eller detsamma»
af egaren bestämmas, dels att afgiften för lyft»
pannor må blifva oförändrad , dels ock att om
Bevillningen ej kan nedsätta*, utan att tillgång
dorti® mäste å annat ställe sökas r borde den»
samma läggas å Brännvins, Consarntienem
2:0 Af Mern Gripensvärd ^ Fred. Ad.', att
©rättvisan och skadan för det allmänna deraf, att
skiljaktigheten i förm på Bränneri-redskapen för»
aniedeE skillnad' i Beskattningen, påkallar en Hk-»
het i; Beskattningen i detta afseende»
3:o- Af Herr Flwm, Wolin., Att den Be»
villningsafgift, hvilken utgår då en. egare begag*
nar tillåtelsen att på ett ställe bränna för arne
inom en mils afstånd belägna och med egen afc
vel brukade hemman, synes, så framt ej panna»
©Fvergår en viss storlek , alltför hög och obillig %
hvarpå såsom exempel anföres, att om å ena
hemmanet nyttjas en panna om 40 kannor och å
det andra en om 50 kannor, utgörer dea förre
a 5 Krdr» men om de bägge sättas på ett ställe
mäste den förre erlägga yo R:dr och således
lieiilli ings,Utskuttets Betänkandet*<
en plikt af 75 R:dr för den, som söker att genom
en förnuftig hushållning bespara husrum,
verf och folk, till följd hvaraf föreslås, att med
upphäfvande af dylika mot en förnuftig N'älings-frihet
lagda oskäliga band , den sorn begagnar
tillåtelsen att på ett ställe bränna För
S:ne särskilda hemman , ej må för den eller
de pannor han dertill nyttjar åläggas högre afgift
än som utgå borde, örn han med lika redskap
hrände å hägge dessa ställen och att
ingen må beläggas med högre afgift för Brännvins.
pannans bättre eller sämre skapnad, utan
densamma endast bestämmas efter pannans storlek
i jemnförelse till det hemmantal, hvarföre
Brännvins - brännings, rättigheten utöfvas, och
Hos Valloft. BorgareSiändet.
4:0, åf Herr C- U. Egge: att den stränga beskattning
, hvilken uppkommer genom en förhöjd
Bevillning, när ?:ne eller flera pannor
Unnas i ett verk , borde upphöra och att vid
en blifvande författning i detta ämne, ej må
lemnäs rum åt den obilliga förtydning , som
borde afgiften för en panna, begagnad i et t
sammansatt verk blifva till högre belopp taxerad,
än den som åtföljer en Brännvinspanna af
lika rymd, men nyttjad på ett särskildt ställe;
1 hvilken mening Herrar Lindqvist, Naucler,
Nordström och Eckhoff sig förenat.
Vid granskningen af hvad sålunda anfördt
blifvit, och då det dessutom åligger detta Utskott
att bland annat uppgifva grUnderne för
den Bevillning, som under namn af HusbeItofs
Brännvinsbrännings-medel utgår, samt före
-
Bevillnipgs-UtskottBetän1[andm.
§}å sättet för samma grunders tillämpning, ani
ser 35eviUnings-Utskottet, ehuru Allmänna Be-»
svärs- och JEkonomi-Uiskottet äfven låtit sin tanlfa
derom i dess särskildt afgifne Betänkande
inflyta, sig likväl pförhindradt, att med detta
beskattnings ämne taga en närmare befattning.
Utskottet har dervid till en början, och
i afsigt att således bereda en lättare behandling
af ärendet, fästat sig vid den Tariff,
hvarefter den så kallade Pannerymds-afgiften
utgår. Utskottet har funnit densamma beskyld
för orättvisa och ojemnhet, samt deraf
hemtat anledning att taga den i närmare skärskådande,
hvaraf den öfvertygelse följt, att
den hufvudsakligast tarfvar omarbetning och
förbättring. Men då Utskottet såsom ett oeftergiflig!
vilkor dervid häftat den omständigheten,
att den genom nämnde afgift inflytande
summan, som år 1821 beräknades till 301,452
R:dr 28 sk., icke på något sätt minskades, har
Utskottet ej trott sig böra föreslå qågon annan
lindring eller nedsättning, än den sorn,
génom jemnkning, inom de af den föfre Ta.-  riffen bestämde afgiften kunde uppkomma.
Torvid har det icke undfallit Utskottet,’
huru dryga och hastiga öfvergångarne i afgif»
terne äro för olika kaqnetal, hvarpå såsom
exempel endast må anföras, att när afgiften
för en Brännvinspanna om 60 kannors rymd
utgöres med 15 Rdr, uppgår den för 61 kannor
till 25 R:dr 20 sk., och för 70 kannors
panna, till 29 R:dr 8 sk., men för 71 kanders
panna, med 47 R:dr 16 sk. Då anleda
BetyllnwgsrUt$kaUets, Retäukanden. 4 55
bingen härtill igenfinnes i den progression,,
gqm blifvit yiti 3 §>. af Kongl. Kungörelser^
under den 6 September 3815 antagen, har Utskottet
trott sig höra uppsöka en annan. Denna
liar Utskottet förmodat sig finna i en framskridande
förhöjning, i samma mati., som ett
okadt kannetal gaf anledning till en högre
■Vinst af inrättningen, Härvid har Utskottet
antagit, att de Brännvinspannor, som finnas
linder samt till och med 35 kannor, endast
liinna med skäl betraktas sä.sqm tjenande till
Husbehofs-Bränrtyinsbränning, samt sällan och
med fä undantag begagnade för tillverkning
fill afsalu. I sådant fall synes, efter Utskottets
mening, en förhöjd afgift g desse så my«-  let orättvisare, som Brännvinsbränning med
detta slags pannor icke kan med fog anses lemna
annan afkomst, än den sorn uppkommer
genom förädlingen af egna producter till eget
behof och underhållandet af de för Landtbruket
nödige kreatur. Samma förhållande hai;
Utskottet ej trott ega rum med Bränvinspantior
derutöfver, hvilka redan kunna begagnas,
till afverkrting i stort och således närma sig
egenskapen ef fabrication; afgiften för dessa
har således blifvit jemnkad i samma mån sorn
denna slags Brännvinsbränneri - handtering karr
skäligen förmodas medföra en större afkastning.
Likväl har Utskottet trott sig vid bestämmandet
af den högsta afgiften böra stanna
-vid samma summa, som efter nuvarande Börfattning
utgår för deri största tillåtna panna.
§ller den af 9Q kannor, antingen en egda
460 Bevillnings-Utskottets Betänkandem
af nyttjas, eller oek aine i ett och samma
verk Alen då den härvid under- JLitt. A bifogade
Tariffen öfver kannerymds-afgiften närmare
utreder detta, får Utskottet densamma
vördsamt åberopa; med hänvisning till Tariffen
i/itt. B, hvilken innehåller en jemförelse
emellan den förutvarande o<ih nu föreslague
afgiften för Brännvinsbränningen.
Vid en jemnförelse af desse bägge handlingar,
lärer det ej undfalla Riksens Höglo!!.
Ständers upplysta uppmärksamhet, att Utskottet
ej kunnat föreslå den äskade lindringen
för j:ne Brännvinspannor, begagnade i samma
verk, eller för en enda, hvarmed Brännvinsbränning
för särskilda Hemman eller Hemmansdelar
verkställes. Orsakerne härtill igenfinnas
dels i den förr omförmälde grundsatsen,
att ju mera Brännvinsbränningen öfvergår från
en hushålls-handtering till en Fabriks-anstalf,
och bildar, snart sagdt, en näringsgren, ju
drygare afgifter kan den äfven vidkännas till
Staten, dels ock i den nödvändighet, hvari
Utskottet befinner sig, att tillse det den påräknade
summan af denna Bevillnings Artikel
icke undergår någon minskning. Huruvida
Utskottet häruti lyckats, kan inhemtas af dea
under Titt. C. bil-agde Uträkningen öfver afgiften
för Brännvinsbränningen, enligt det af
Utskottet antagne projectet.
Emedlertid har Utskottet, för att äfven i
denna del bereda ali möjlig billighet, vidtagit
några få jemnkningar i afgifterne för pannor
utöfver 90 till och med 180 kannors rymd,
Bevill nings-Ut skottets Betänkanden• 461
hvilket, till vinnande af redighet oCh lätthet
vid sä val beräkningen som debiteringen, ärö
1 den först omförmälde Tariffen upptagne.
Sluteligen får Utskottet vördsamt tillkän.
nagifva, att detsamma delar med Höglofl. Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfver*
tygelsen derom, att så kallade Skottska eller
Elglundska pannorne, eller i allmänhet sådane
Bränneri anstalter, som genom förbättrade
uppfinningar antingen föranleda till besparing
af kostnader och arbete, eller åstadkomma en
större behållning af Brännvin efter en lika
myckenhet Spannmål m. m., icke böra under*
kastas en drygare beskattning; dock varder denna,
så väl som de i öfrigt af Utskottet nu
framstälde meningar, med Vördnad öfverlemna*
de till Riksens Höglofl. Ständers upplysta pröfning,
med bifogande af åtskillige Ledamöters
anförde Reservationer.
Stockholm den 15 September 1823*
Trahsurht af Protokollet, hållet i Riksens tfiiglofl.
Ständers Bevillnings-Utskott den 6 September
1823.
JH-err Wijkblad anförde skrifteligen: "Sedan
Höglofl. Utskottet nu bestämt Tariffen för
Brännvins-pannerymds-afgiften, saknar jag likväl
allt yttrande, rörande förhöjde afgifter för
d© slags Brännvinspannor, som af särskild form
462 BevUlnings-Utsiotteis Betankandenl
och beskaffenhe! anses så val i förra Förfatfo
nlngarne, som af ierfarenheten med fördel be«
gagnas till högre Brännvins-productiori. — Att
:med större afgifter lägga band på industrien
och att betala för sådant, hvarmed besparing
af ved och tid vinnes, kah väl anses betänkligt;
men ätt ifrån den allmänna principen,
att Bevillning bör erläggas i man af större eller
mindre rörelse och deraf uppkommande
vinst, undantaga dessa slags panhbr, med hvilka
af mindre kannerymd man på samma tid.
kan afverka lika tillmäskning, söm med vanliga
pannor af nästan dubbelt så stor rymd, finner
jag i så måtto vara en skänk åt producenten
på det allmännas bekostnad, sorn häraf
troligen följden skall blifva den, att man mera
allmänt skall förskaffa sig dylika pannor af
mindre rymd, med hvilka lika restiltat i anseende
till iBrännvins-tillverkningen skail erhållas,
sorn med större; att således 80 och gö
kannors pannor, i anseende till den högre afgiften,
skola försvinna, och att 50 å 60 kati.
nors pannor af Skottsk eller Elglundsk form i
det stället antagas, hvilka med mer än 50 procent
lägre afgift begagnas, och att således Staten
skall årligen förlora i deri påräknade In.
kornsten. — Tvänne dylika pannor i ett Verk
ät tillsammans 90 kannors rymd, sköle närä
SVarä, i anseende till äfVeiknirigen, emöt 2 ne
ändra af Vanlig forin till ibo kannors belopp;
fnöri för de förra betalas blott go R:dr,dåför
dö sednare erlägges 230 B:dr. Sådant kan ju
leda till den nyssnämnde förlust för Staten i
påräknade inkomster*
BeviUnings-Utskoitets Betankahden. 463
Af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
i ämnet afgifne och af Riksens Höglofl. Ständer
bifallne Betänkande, finner jag icke det aldraringaste
skäl att utur Förordningen utesluta 10
Morn. af i §. om de så kallade iSkottske och
Elgliindska parinornes högre afgift: tvärtom har
bemälde Utskott, sorn icke kar med afgifterne att
sig befatta, kvarken kunnat yttra eller verkligen
yttrat annat, än att ifrågavarande parihöt ina till
högst tillåtna rymd få begagnas, och att således
blott den förut stadgade inskränkning i dessa panhors
tillåtna rymd bör utur Författningen utgå;
men att frågan om afgiften helt och hållet öfverlemnas
åt BevillningsUtskottet. Uti 5 Mom. af
första Betähkandet, tillstyrker Allmänna Besvärs,
beli Ekonomiutskottet, att 10 Mora. af 1 i
förra Författningen må alldeles utgå. Uetta kunde
ega sin grund i och hvad pannerymden vid.
kommer, men ej i anseende till afgifterne: sådant
kar ej tillhört detta Utskott, sorn troligen äfven
funnit sig hafva öfverskrida gränsen för sin befattning,
då i 7 och 8 Morn- ytterligare säges:
XJtskottet kan icke instämma i det påstående, ätt
BrännvinsBevillningen skall upphöra, utan utgår
ifrån den grundsats, att all Bevillning eller afgift
till Staten bör erläggas i inan äf inkomsten.
Då nu dennd ökes, genom en afmätt och klokt
beräknad Brännvinsbränning, så bör visserligen der.
före, liksom för all annan särskild näring, 'er+
läggas afgift; att förtiga det Stateh behöfver dedi
samma, och att den annars skulle falla för tungt
pä andra föremål.
BevillningsUtskottet kai- derförej i mitt tali*
464 Seviltnings- Utskottets Betlinkindeni
ka, icke varit bundet af Riksens Högloft. Statt*
ders bifall till EkonomiUtskottets Betänkande*
Utan tvärtom varit skyldigt och i författning att
ingå i pröfning och bestämma afgifterne för dessa
slags pannor; ty att rakt förbigå ett ämne af den*
na vigt, anset jag så mycket mer betänkligt, som
sådant eXpres synes gynna Fabriks-tillverkningen,
hvilken ähnu ingen kunnat neka befrämjas genorn
dessa pannof, som befordra en starkare tillverkning*
Det skäl jag hört åberopas, att
dessa pannor, så väl för sin dyrhet Som obeStånd
och täta kostsamma reparationer, förbjuda
sig sjelfva, ar ganska svagt; ty hvarföre hafva de
då ej redan upphört.— Man plägar väl icke.län*
ge fortfara med inrättningar, hvaraf förlust upp-*
kommer. —-1 synneihet skola de Skottska pannörne
alltid bibehållas. — Jag yrkar derföre, att
den omtalte §:s 10 Morn. uti nu utgående Förordning
bibebålies, men så redigerad i anseende
till pannerymden, som Ekonomiutskottet föreslagit
och med den af mig föreslagne billiga för*
höjning af a 5 procent i afgiften, hvilken hvad
de Skottska pannorne vidkommer, således är 10a
procent nedsatt under den, som 1815 års Författning
bestämt , och således ej öfverdrifven. .—.
Då jag knappt lärer kunna påräkna Högloft. BevillningsUtskottets
allmänna bifall till denna min
åsigt af detta ämne, anhåller jag att densamma,
Såsom min enskilda tanka och Reservation, må
få åtfölja den nu till RiksStånden utgående Tariff
och derpå sig framdeles stödjande Utlåtande
om Husbehofs- Brännvinsbränningen”.
Bevillnings. Utskottets Betänkanden.
Och beslöt Utskottet, på framställning ä£
Herr Grefven och Ordföranden, att föreslå, det
icke någon högre skatt må läggas på förbättra*
de .Brannvins-redskap af hvad namn och beskaffenhet
som heldst.
Häremot reserverade sig Herr Wikblad,
med åberopande af hans ofvanberörde skrifte*
liga anförande.
Herr Hultin reserverade sig likaledes och
instämde med Herr Wikblads reservation, äfvensom
BiksdagsFullmägtigarne Eric Paulson,
Xars Ericsson och Lars Andersson.
-— — — — — Ut 6upra.
Ex Protocollo
C lat Livijn•
N:0 40
Ankom den 20 Sept. 1823.
Biksens Högloft. Ständers Betalnings- sami
Allmänna Besvärs och EkönomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af gjorde Motioner,
om upphörande af Botes- ansvar för,
de Skattskyldige, som, från Krono-uppbär
ds-stämmor och af RegementsSkrif vare
utsatte Uppbördsmöten, förfallolöst u*_
teblifva.
Bihang till Riks. St, Fröt. >823 5:te Sami. jo.
'466 Sevillnings*Utskottels Beiänkanden.
Sedan Riksens Höglofi. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonorniUtskott, med anledning af
RiksdagsFullmägtiges Gustafssons, från Södermanlands
och Magnus Jönssons, från Kronobergs Län,
till bernalde Utskott samt RiksdagsFullmägtigen
Cart Fredric Bergs till så väl detsamma som BevillningsUtskottet
från Hedervärda BondeStåndet
remitterade Memorial, hvaruti yrkas, del.s, ait den
plikt, som genom Kongl. Majus Nådiga Kungörelse
den 18 Februarii 3806 med 12 sk. utgår af
hvar och en bland allmogen, sota, utan att förut
hafva afbördat sig sina Kronoutskylder, från 2:dra
UppbördsStämman uteblifver, borde upphöra, dels
att det vite af 1 R:dr, hvartill de, sorn vid första
UppbördsMötet icke till RegernentsSkrifvare
betala sina Räntor, vanligen fällas, måtte försvinna,
dels ock, att de här ofvan omförmälde Böter
borde upphöra för dem, sorn vid 2:dra Uppbörds*.
Stämman hvarken inställa sig till erläggande af
sina Kronoutskylder eller otti sin oförmögenhet
dertill anmälan göra, uti afgifvet Betänkande under
den 2§:de sistledne April anfort, att då ändamålet
med de stadgade böterne för försummad
inställelse vid Q:dra UppbördsMötet måste vara,
att derigenom förmå de Skattskyldige till frivilligt
afbördande af sine Utskylder , men den åsyltade
verkan af desse Böter icke kan vinnas af den,
som saknar tillgång till de dem påförde Skatters
godtgörande, syntes all anledning saknas att utsträcka
tillämpningen af den bestämda straff-påföljden
till skattskyldige af sistnämnde slag, i an.
seende till hvilka den gällande författningen lik»
Befiillnings.Utskottets Betänkanden. 467
val icke gör något undantag; oell hvarföre äfven
föreslaget blifvit, att hvar och en Skattskyldig,
som vid skeende undersökning befinnes oförmögen
att erlägga sina Kronoutskylder, mätte befrias
från utgifvande af de genom Kongl KarnmarColIegii
Kungörelse, den 18 Februarii 1806
Utsatte Böter 12 sk, derest han vid 2:dra UpbördsStämman
icke anmält och styrkt denna sin oförmögenhet,
samt att förty ingen åtgärd till uttagande
af sådane Böter skulle ega rum, innan ofvanberörde
undersökning föregått; men att, hvad åter
angick det vite af 1 B:dr, som finnes i 17 §
af 1733 års BegementsSkrifvare Jnstruction , jemfördt
med Kongl. KrigsCollegii Circulaire den 5
Februarii 1807, föreskrifvet för de Bänte-betalare,
som vid första AflöningsMötet i Januari! månad
årligen icke tili BegementsSkrifvare betalt eller
liqviderat fulla räntan , men likväl underlåta att
vid det i Februarii eller i början af Martil månad
inträffande 2:dra Liquidations- eller så kallade
Bestmötet sjelfve eller genom Fullmägtige
tillstädeskomma och all rest afbörda» så ansågs
detsamma destomindre kunna till upphäfvande
föreslås, som de detsamma beträffande Bäntor,
merendels äro anslagne Löntagare , hvilke icke
hafva råd och tillfälle att utöfver tiden afbida
deras erhållande; har samma Betänkande, som
vunnit Högvördige PresteStåndets bifall, blifvit af
Höglofl. Bidderskapet och Adeln, Vallofl Bor*
gareStåndet samt Hedervärda BondeStåndet återre*
miltefadt.
I detta afseende ar hos Höglofl. Bidderska*
Jpet och Adeln ytlradt af Herr Grefve Gyllenborgs
Bevillning^< UtsAottets Betcinlanäem
J. Hi, att Frågan om böter för de skattskyldige T
som underlåta att vid a:dra UppbördsStämman
sin oförmögenhet tillkännagifva, synes tillhöra
Bevillnings- men icke Allmänna Besvärs- och E»
konomiUtskottet, då det Förstnämnde föreslår bölter
för dem som förfallolöst från Mantals-skrifningar
uteblifva; Att skyldigheten till inställelse vid
UppbördsStämman, der man ej är tvungen att betala,
innefattar ett lika obilligt som ändamålslöst tvång,
i synnerhet tryckande för den fattigare Médborgare-classen
, som snarare är i behof af lindring,
och hvilken dessutom ofta saknar kännedom om
en mängd icke alltid på naturlig billighet grun*;
dadé författningar; att erfarenheten visat det ett
betydligt antal innevånare , till större delen obemedlade
Torpare och Backstuguhjon, blifvit hemsökte
med utmätning för uteblifvande från ett
TJppbördsMöte, utan att ens ana förbindelsen att
sig der inställa; att den lindring Utskottet till.'
styrkt synes förknippad med allt för många svå*
righeter och omgångar för att ej blifva, om icke
stundom omöjlig, åtminstone mer dyrköpt, än
sjelfva Böterne, och att det för uteblifvande ränteutgifvare
från de af BegenaentsSkrifvare utsatte
Bestmöten likaledes borde på anförde skäl försvinna;
af Herr Grefve Mörner, Carl Stellan, att
då nationen i allmänhet gerna uppfyller sina
skyldigheter och de uteblifvande endast äro af
den fattigaste classen, böra de icke åläggas vitén
för att inställa sig vid UppbördsStämman, för att
der tillkännagifva sin oförmögenhet, då de i alla
fall straffas nog, genom den dem öfvergående pantning;
och att anjedpingen till denna fonjglällning
Bevillriings-Utskottets Betiinkanden. 469
var deri nödvändighet , hvaruti den värda .Ledamoten
sig förlidet år befunnit , att pliktfälla öf>
ver 1 oco:de Tiggare, hvilket förhållande kunde
efter den nu gällande författningen ofta inträffa ;
af Herr Grefve Lagerbjelke , Axel: Att ett ämnet
rörande Memorial blifvit till Bevillnings Utskottet
reinitteradt, för att der handläggas; — och af
Herr Tham , Wolrath .• att då Riksens Höglofl.
Ständer ej , genom åberopandet af Uppbörds för
fattningarne, frånsagt sig rättigheten att sjelfve stif.
ta Tagar, synes frågan tillhöra sistnämnde Utskott;
hvaremot af Herr Friherre Cederström, Jacob,
blifvit erindradt, att Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet icke haft sig bekant det denna
fråga jemnväl blifvit lill BevillningsUtskotiet öfverlemnad;
att det ifrågavarande stadgandet i BevillningsFörordningen
synes öfverflödigt , då det
finnes i en allmän författning ; och att afsigten
med Utskottets förslag är, att åt de torftige bereda
lindring. Inom Vällofl. BorgareStåndet har åter
Herr Stahle fästat uppmärksamheten å Uppbörds,
mannens både rättighet och skyldighet, att genom
utmätnings-tvång indrifva utlagorne hos enhvar,
som sig från Uppbördsstämma afhåller, hvilken
påföljd förmodats vara tillräcklig; Herr Montan
åter, dels ansett MilitaireAmbetsmän icke kunna
ega bättre rätt än Kongl. Majits och Kronan, sorn
sin lätt till dem endast öfverlåtit och att följagteligen
Bänte-glfvare ej kunde åläggas högre bb.
ter än andra uteblifvande skattskyldige, dels ock
anmärkt, att det ifrågavarande Betänkandet innefattade
en ny Lagtolkning, eller den att emi tillgång
sakqades bords böterne få afskrifva», oansedt
47» Bevillningsutskottets Betänkandeti,
Tragen eljest föreskrifver att de böter, som ej
kunna utgå, skola i kroppsligt straff förvandlas;
och Herr Ekelund trott meranämnde böter , så
mycket mindre böra ega rum , som Staten till
uppbördens handhafvande lönar särskilde Tjenstemän
med åliggande, att för indrifvandet af
de vid llppbördsStämman obefalde afgifter vidtaga
laga åtgärder; äfvensom RiksdagsFullmägtU
gen Berg , hvars yttrande Hedervärda BondeStåndet
godkänt , derstädes framställt, än att
stadgandet synes vara utan ändamål, då genom
denna sålunda anbefalde anmälan, hvarken Kro.
noUtlägornes indrifning befordras eller Uppbördsmannens
besvär minskas, så vida de skattskyldig©
måste i alla fall förås på Bestlängd
och undersökning om befintlig tillgång eller
icke företagas; än att det icke är billigt att en fattig,
som vid UppbördsStämman saknat utvågars
att afbörda sig sina Kronoutskylder , n.en genom
ansträngd möda mägtat tills Utmätningstiden
infaller, sammanskrapa hvad dertill fordras,
skall, till råga på alltsammans, betala böter
för det han , i stället för att gå till UppbördsStämman
, häldre stadnat hemma i afsigt
att genom sitt arbete förvärfva sig något till
godtgörande af samma utskylder ; än åter att
det ej synes Christiigt eller menskligt , att en
sådan, som genom utpantning af det sista han
eger, gäldat sin skatt , skall äfven gälda böter
för det han är utfattig.
Efter öfvervägande af hvad sålunda an’
fördt blifvit, hafva Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten, i afseende på
Bevillningg-Utskottets Betänkimden 471
éen till dem gemensamt remitterade fråga orta,
upphörandet af de genom Kongl. Kam ma i dollegii
Kungörelse den 18 Februarii 1806 stadgade
böter af 12 sk. för den, sojn från 2:dra
K.ronotlppbördsStämman förfallolöst uteblifva,
funnit att , ehuru med förutsatt bibehållande
af den grund för dessa böters tillvaro, som EkonomiUislcottet
i dess förra Betänkande antagit,
det skulle kunna synas, att befrielse derifrån
endast borde ega ruin till förmån för dem,
som icke efter BevillningsStadgan taxeras till
afgifier för egendom, lön eller rörelse och i
afseende på hvilka blott ett undantag från författningens
stadgande kunde finnas af billigheten
påkalladt; likväl och sorn emot samma grund
blifvit anmärkt, att desse böter genom sin obetydlighet
föga eller intet oroa den mera förmög»
ne men deremot blifva känbare för den fattige,
sorn, ehuru taxerad efter u Art för näring,
rörelse eller egendom , likväl kan sakna utvägar
till gäldande af sine Kronoutskylder och
att den föreslagne undersökningen om tillgång
finnes eller ej, är åtföljd af omgångar och äfven
någon gång kan öppna anledningar till
chicaner och prejerier, hvaraf ett olika omdöme,
emot det af Ekonomiutskottet förut enskildt
yttrade-,, hos. Utskotten föranledts; tro,Utskotten.-,
sig af sådant skäl böra till Riksens Högloft.
Ständer vördsamt hemställa, att ofvannämnda
böter af 18 sk. för dem, sorn försumma att sig
vid 2=dra KronoUppbördsStämman inställa, matte
alldeles försvinna och stadgandet derom tir
Upghördsförfattnjngenutgå, samt att Riksens Ilag*
47a Bevillnings-Utskottets Betlinkanden.
■der matte hos Kongl. Majit i underdånighet (inhålla,
om upphäfvande af Kongl. Kammar Coll egil
uti ifrågavarande ämne den l8 Februarii 1806
Utfärdade Kungörelse.
Hvad' åter beträffar den i följd af Remiss
©ch ämnets beskaffenhet Ekonomiutskottet enskildt
tillhörande fråga, om afskaffandet af det
i 17 § af 1733 års RegementsSkrifvare Instruktion
bestämde och i Kongl. ItrigsCöHegii Kungörelse
den 5 Februarii 1807 omnämnde vite
af En Riksdaler för Ränte-betalare, hvilka vid
a:dra Likvidations- eller så kallade Restmötet ,
som af RegementsSkrifvare förrättas , icke tilt
städes komma och sine Restantier erlägga ; sa
har Utskottet väl på de skäl, som i dess förra
Betänkande upptagas, ansett sig icke kunna biträda
yrkandet om samma vites fullkomliga
upphörande; men sorn detta vite, till sin storlek,
hvarken för det dermed åsyftade ändamål
©undgängeligen är nödigt, eller alltid motsvarande
beloppet af de rester, hvilkas underlåtna
betalning medför tillämpning deraf, så finner
Utskottet på desse skäl sig nu- mera föranlåtet
tillstyrka, det Riksens Högloft. Ständer mät•
te till Kongl. Majit framföra den underdåniga:
önskan, att ifrågavarande vite af En R':dr för ds
Röttle - gifvare, som vid sä kallade Restmötet underlåta
att hos RegementsSkrifvare till fullo afbörda
sig sina räntor, mätte nedsättas tillen Summa
af Tolf Skillingar och nådig föreskrift derom af
Kongl. Majit således meddelas.
Dock varder detta allt Riksens Högloft»
Bevlllnings-Utskottets Belänkanden.. 473
Ständers upplysta pröfning med vördnad undemäldt.
Stockholm den 15 September 1823,.
jN:o 41.,
Ankom den 3 Oct, 1823-
Förslag lill Jemnhiing af de skiljaktigheten,
som inom Respective Riks-Stånden ypVat
sig, i afseende på dels. de grunder,
hvarefter de genom Stora Sjö Tullen inkommande
Bevillningsmedel skola utgå,
dels Och den derföre upprättade BevillningsTariff.
Sedan Riksens Högloft. Ständers Bevillningsutskott
uti dess den 3 sistlidne Junii aflätno
Betänkande, angående de genom Stora Sjö T ullen
inflytande Bevillningsmedel, sökt i ett
sammanhang framställa sina åsigter och angifva
de grunder, hvarpå Utskottet byggt sina
arbeten, samt sedermera med anledning af de
inom Respective RiksStånden gjorde anmärkningar,
uti deröfver den 31 påföljande Julii
afgifvet Utlåtande , och under alltid fästad
uppmärksamhet å dess först, samt efter noga
pröfning gillade grundsatser, dels oförändradt
qvarblifva vid dess förra mening, dels åtes
velat deråt gifva den tydlighet och fullständighet
ämnets vigt med skäl påkallade , hafva
Utskottets åtgärder och förslag varit föremål
för Riksens Höglofl. Ständers upplysta granska
4,74 Bevillnings, Utskottets, Betänkanden,
ning; hvarvid skiljaktige tankar uppstart i afseende
på så val sjelfva grunderne för Tull--  Bevillningens utgörande, som den derföre upprättade
Tariff.
Då det, till följd af erhållen Rem iss, åligger
Utskottet, att med vördnad för RiksenSj
Höglofl. Ständers fatiade Beslut, och begagnande
af vunne upplysningar It, detta, för Fäderneslandet
och dess Handel , vigtiga ämne
bereda en fullständig enhet, går Utskottet nu
alt anmäla de olika meningar, hvaruti Riksens
Höglofl. Ständer sinsemellan stannat, och.
uppgifva de sätt, hvarpå Utskottet vördsamt
förmodar dessa stridigheter skola kunna häfvas,
utan rubbning af det hela, eller dess
söndersplittring efter särkslda åsigter:
I.
Höglofl. Ridderskapetoch Adeln har,
under den 25 förlidne månad, Högvördige
PiesteStandet under den 20 föregående och,
Heder varda BondeStåndet under den 11 i samma
månad till pröfning förehaft detta ämne,
hvarvid de 2:ne sednare RiksStånden till alla,
delar gillat de af Utskottet föreslagne åtgärder,
samt följaktligen lika med Höglofl. Ridderskapet
och Adeln stadgat, att jemnlikt den
i Utskottets sednare Betänkande- mera fullstän,-  digt gjorda utveckling:
1:0 En allmän frihet må förunnas, att emot
en afpassad Tull i Riket införa alla Utländska
varor, beroende : undantag häruti på Kongl.
Majus Nådiga pröfning.
j;o Följaktligen alla sådana varor, hvarmed
Bevillning^ Utskottets Betänkande!!. 475
bande! kan i Sverige drifvas, må uti den TullBeviilnings
Tariff, som af Riksens Huglofl.
Ständer nu fastställes, intagas; och
3:0 Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att i händelse Kongl,
Majit skulle, vid utfärdandet af TullBevillningsTariffen,
nnna i Nåder för godt, att göra
några undantag från den allmänna införselfriheten;
Kongl. Majit då täcktes genom en särskild
Nådig Författning låta dessa undantag
allmänt kunniga göras, och äfven vidtaga samma
utväg hvarje gång behofvet sådant krafvel-.
Samma mening är deremot under den 20
i nämnde månad förkastad af Vällofl. BorgareStåndet,
sorn beslutiti att hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållas hör, det alla sådane
varor, som här i Landet till erforderlig mängd
och godhet produceras eller tillverkas, få förblifva
till införsel förbjudne; mea att sådane
varor åter, hvilka vanan eller modet gjort
oumbärliga och som antingen alldeles icke
eller ock till erforderlig mängd och godhet
ännu icke här i Landet tillverkas, måge mot
den Tull Ständerne fastställa, till införsel medgifvas.
Med öfvertygelse att allmänna förbud
emot handel, hvarifrån enskilda undantag ofta
göras och måste göras, mången gång föranledda
af enskilda interesse!, både kunna åstadkomma
en allmän skada och äfven verkligen
dertill föranledt, har Utskottet föreslagit en
allmän frihet i handeln, som princip forsa k -  rädt, att de undantag, som deruti af behofvet
47& Bev Uhlin gs-Ut sko t tets Beumkanden,
påkallas, skola verka lika på alla Sam häl fs--  Classer och hvarken kunna gagna eller skada
Corporal io ner eller enskilda personer. D-a Koru
ungen eger magt att utsträcka dessa undantag
så långt han finner Rikets väl kräfva, anser
Utskottet deraf kunna vinnas alla de välgörande
följder, sorn fordras till skydd för Svenska
Fabriker och Näringar, med undvikande
af den skada enskilda tillåtelser, att införa allmänt
förbudna varor, måste medföra. Uiskot-.
tet önskar således, att Väflofl. BorgareStandel
i denna del ville biträda Utskottets af de tren-»-  ne öfrige Stånden gillade Förslag, och förmodar
att de kunna tryggt hvila vid öfvertygelsen
om .Konungens vishet och landsfaderlig»
omsorg, att vid verkställigheten befordra Landets
sanna väl,
II.
Sedan BevillningsUtskottet sökt, att medi
bibehållande af ett lika syfte i dess sednare
Utlåtande, sammanföra hvad dess först afgifneBetänkande
innefattar.
Vidkommande grunderne för de blifvande
Tulltariffer och Kongl. Maj:ts rätt att vid visse
förekommande fall vidtaga nödiga åtgärder till
Svenska Handelns och Fabrikernas förkofran
och deras tryggande mot en skadlig utländsk
inverkan, hafva Riksens Höglofh Ständer stannat
i det Beslut: att sorn Riksens Höglofh
Ständer i den TullbevillningsTariff, som kommer
att utfärdas, icke kunna bestämma annan
Tull å varor än den, sorn med förekommande
af Tullförsnillning bäst försäkrar Statens
SBeviilnirtgs^tftskaftets Betånkanäey*.
Ali
inkomst och således med Starens interesse öfVerensstärntner,
men det på Kongl. Maj:t ankommer,
att, i afseende på utländske Magter,
bereda en för Svenska handeln förmånlig reciprocitet,
så skulle uti den till Kongl. Majrt
i underdånighet derom afgående skrifvelse anhållas,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder icke
■allenast vidtaga alla de mått och steg, Kongl.
Maj:t i afseende härpå finner med Ilandets bästa
förenligt, utan jemnväl låta allmänligen kun.
göra de jemnkningar, eller förändringar i den
■stadgade TullTarififen, eller ock införselförbud,
hvartill utländske Magters bifall eller
vägran, att ingå i en för Uandet nyttig reciprocitet
kan föranleda , så väl i afseende å
förhållandet med sjelfva handeln, som äfven
livad angar hel- eller half-frihet för Utländska
Fartyg, samt bestämmande af Skepps-umgälder
m. m.
Härvid har endast den skiljaktighet i en
biomständighet uppstått, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ansett Kongl- Maj:ts Nådiga
befattning i detta hänseende böra bero på ett
af Riksens Höglofl, Ständer meddeladt uppdrag;
men då denna framställning icke blifvit
af de öfrige Respective RiksStånden biträdd,
linner Utskottet sig för det närvarande sakna
anledning att föreslå någon ändring i denna
del, utan förmodar Utskottet sålunda vördsamligen,
det Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
med frånträdande af dess förra Beslut, benäget
medgifver, att den ofvanomförmälde skrifvelse
järder i likstämmighet med, dea allgjäanast
478 BevillningsUtskottets Betänkandeit>
antagna meningen expedierad; och tror Utskottet
sig äfven böra återföra samtlige Riks*
Ståndens uppmärksamhet derpå, att vid samma
tillfälle ej lemna ur sigte Utskottets i första
Retänkandet gjorde och utan anmärkning lem*
nade framställning, om vigten deraf, att Kongl.
Maj;t, med utöfvande af sin Konungsliga rätt,
vårdar Svenska Fabrtkemes och Mandelns för*
mån, i händelse någon regering eller handelssammansättning
ville genom ökade exportpremier,
eller eljest försöka att hit i Mandet i
mängd införa sådane varor, som här kunna
tillverkas, eller ock om den oförmodade hän*
delsen skulle inträffa, att någon fremmande
Magt alldeles förbjuder införseln af en eiler
flere af Sveriges förnämsta Exportproducter,
likaledes förbjuder, enär sådant kan till Statens
sanna fördel lända , införseln här i Landet
af de förnämsta exporter, som från en sådan
utländsk Magt till Svesige annars vanlt*
gen directe införas.
III.
I sammanhang härmed får Utskottet vörd*
Samligen vid handen gifva, ätt Högloft, Rid*
derskapet och Adeln bestämt, det burde vid
den blifvande TullTariffen det tillägg ega
rum, att Riksens Ständer skulle hoS Kongl.
Maj:f i underdånighet anhålla , ätt Kongl. Maj:t
täcktes efter vederbörandes hörande, enligt de
af Riksens Ständer faststälde grunder, vidtaga
den nedsättning af TullTariffen •> hvartill omständigheter
ne kunde föranleda, och om hvil*
BevillningsUtskottets BetänkanJen. 479
ket beslut de öfrige 3:ne Respective RiksStånden'
skulle genast erhålla underrättelse.
Till hvad sålunda föreskrifvet blifvit, tvekar
emedlertid Utskottet att hos de öfrige Respective
RiksStånden tillstyrka bifall, så vida
detta Förslag innebär en ändring äf hvad icke
allenast de andre RiksStånden, utan äfven
Höglofl. Ridderskapet och Adeln sjelf stadgat,
rörande den åt Kongl. Maj:t öfverletrinade rättighet,
att i vissa fall vidtaga de af inträffande
förhållanden påkallade ändringar och jemnk*
ningär i TullTariffen, hvari således ej.mindre
möjliga förhöjningar än nedsättningar innefattas,
och dessutom ännu icke till BevillningsUtskottets
kännedom kommit, huruvida
några åtgärder blifvit, i följd af berörde tillie
änftägifvände, inom de öfrige Respedtivfe RiksStånden
vidtagne eller icke, i hvilket falt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln torde tillåta,
det denna fråga måtte förfalla.
IV.
Högvördige PresteStåndet och Hedervärda
BondeStåndet hafva tift alla delar gillat oell
antagit tredje puncten i Utskottets Utlåtande,
hvari, med hänvisning till de i Betänkandet
Utförligt upptagne föreskrifter, rörande dels
Kongl. Majus och Rikets CommerceCollegii
eller det Ämbetsverks, som får sig Handelsstyrelsen
uppdragen, skyldighet, att, efter in*
hemtade underrättelser om varu-prisen, årligen
fastställa ett medelpris till grund för Tull*
procentens beräkning å vissa inkommande varur,
dels värdets bestämmande uti vissa upp*
4So Bevillnings■ZIcskotteté Betäniånderi.
gifne fall af särskildt dertill Utsedde Värderingsman,
dels desse personers val och rätt
till ersättning, dels Godsegares, Tullbetjentes
och FabriksTullmägtiges rättighet, att hänskjuta
tvlstighefet om värderingar till en Jury9
de deruti deltagande personers edgång, och det
der föreslagne Rättegångssätt, dels förfarandet
vid Auctioners anställande i vissa fall, dels
Spannmåls-värdering efter RiksMarkegången
dels ock värdets fastställande åt utgående varor
m. m. föreslås, att TullBevillningen bot
bestämmas till vissa procent af värdet; äfven,
som Högloft. Ridderskapet och Adeln godkänt
samma punct, med tillägg, att Riksens Hög-]
loft. Ständer borde till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemna, att i händelse Kongl.
Majit efter ett års förlopp och vederborandes
hörande skulle finna andra utvägar till befor-'
drande af en ökad säkerhet och controll samt
Statens dermed förenade interesse erfordras,-  Kongl. Majit då skulle ega vidtaga de åtgärder,
han för ändamålet kunde finna vara de
tjenl igaste.
Hvad sålunda frenne Stånd i hufvudsäIcen
beslutat, liar deremot blifvit ogilladt af
Vällofi. BorgareStåndet, sorn ansett de grunder
för TullBevillningen, hvilka nu gällande
TullTaxa bestämmer, dels efter mått, mål och
vigt, dels ock efter varuvärden, äfven vid
den nya Tulltaxans upprättande böra användas,
i sammanhang hvarmed Ståndet till Kongl.
Majits nådiga godtfinnande ofverlemnat hvad i
Bevillnings-Utskottets Betiinkanden. 481
de Reglernentariske delarne, till befordrande
af nödig säkerhet och ordning , må behöfva
förordnas.
Vid en närmare granskning af de sig här
företeende skiljaktigheter, tror Utskottet sig
linna dem af en i sjelfva verket vida ringare
betydenhet, än de vid första påseendet före»
komma.
I hufvudsaken äro frenne af de Respective
RiksStånden enslämmige , så vida det vilkor
Höglofl. Ridderskapet wh Adeln vidfogat
sitt bifall icke på något sätt rubbar sjelfva
grunden eller Tull-afgiftemas bestämmande efter
värdet'; till samma mål synes ock Vallöf!»
RorgaréSiåndets beslut, ehuru mera aflägset,
leda, så vida mått, mål och vigt, hvilka sko*
la, jemte värdet, utgöTa måttstocken för reg*
leringen af Rull-afgifterne, icke äro närmare
betraktade, annat vilkor för utfinnandet a£
hvarje varuvärde. och ett värde äfven mäste
å desse sättas, så framt afgifterne skola éesref*
ter beräknas.
©et synes sålunda snarare vara sättet fot
Värdets bestämmande till TullBevillningens er»
läggande, än dess erläggande efter värde, som1
utgör föremålet för Val loll. BorgareSlåndets
särskilda mening. Vid ett sådant förhållande,
och då denna förmodan öfvergår i det närma»
ste till visshet, genom Vällofl. BorgaréStån*
dets vidtagne åtgärd med TullTariffens öfver»
seende, derunder alla afgifter blifvit till vissa
procent af värdet beräknade, tror Utskottet sig
Bihang iil[ Riks, St, Brot, 1823 5 te Sami. 31,
Bevillnings-Utskottets Betänkanden.
icke sakna anledning, att till Vällofl. Borgare*
Ståndets godtfinnande öfverlemna, huruvida %
Ståndet icke skulle behaga , att i denna del af
frågan förena sig med de andre trenne Respective
RiksStånden. Hvarförutan som dels under
alla de öfverläggnlngar, hvilka detta ämne
föraniedtj ej mindre inom Utskottet, än hos
de Respective RiksStånden, och derjemte oaktadt
de anmärkningar mot Utskottets Förslag,
hvilka inom Stånden blifvit gjorde, samt det
mer och mindre offenteliga klander, under tiden
deremot försports, ingen enda till förbättring
ledande upplysning blifvit lemnad, och
icke ens något annat ördenteligt Förslag upp*
gjordt, ledande till det mål, Utskottet sökt,
säkerhet och ordentlighet vid TuIlVärdets utrönande;
dels detta värderingssätt står i oskiljaktigt
'sammanhang med hela det Tuilbevillnings-System
Ständernas pluralitet antagit och
hvilket icke kan i betydlig mån förändras,
utan att rubba sammanhanget af det hela, och
förorsaka ändamålens förfelande; dels ock hela
Tullbevillningerl vid nästa Riksdag undergår
ny pröfning, kan Utskottet ej annat än tillstyrka
bifall lill Utskottets af Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet, utan
anmärkning i denna del antagna Betänkande*
'V-.
Ätt ali Thil, så för inkommande, som
för Utgående Varor, iöå i Svenska iBancoSedlar
erläggas, har blifvit beslutet af Höglofl,
Ridderskapet och Ädeln, Högvördiga PresteStåndet
och Hedervärda BoadeSsåndet* men
Bevlllnings-Utskottets Betänkanden, 483
förkastadt af Vällofl. BörgareStåndet, sorn förklarat,
det bör hädanefter som hittills all Tulför
inkommande och utgående varor bestämmas
i Hamburger Banco, men erläggas antingen
i Vexlar eller i Svenskt Speciemynt eller
i BancoSedlar, efter näst föregående månadens
medel-cours, samt med iakttagande deraf,
att, tiar denna medel - cours slutar sig på
runstysketal, men icke öfverstiger skillingtalet
med mera än 6 runstycken, lemnäs dessa
Utan all beräkning, och att om den åter uppgår
öfver 6 runstycken, ökes den till fullt
Skill ingr al.
Ej mindre rättvisan och nyttan deraf, att
Landets utskylder utgå i Landets mynt, samt
att den Skattskyldige kan förutse och beräkna
hvad honom åligger att till Staten utgöra, än
de öfrige irenne Respective RiksStåndens sammanstämmande
Beslut, föranlåter BevillningsLJtskottet,
att till Vällofl. BörgareStåndet hemställa,
huruvida detsamma icke skulle behagaf
att sig i denna del dermed förena.
Vt.
Utskottets af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Högvördiga BresteStåndet samt Hedervärda
BondeStåndet godkände och Faststäl«
de Förslag: att införseln af alla hittills förbudna
Varor, hvilka hädanefter varda tillåtne,
skall inskränkas till de StapelStäder, i hvilka,
enligt 1821 års Bokslut, Tull - uppbörden med
Lots- och Båk-afgifterne inberäknade, Uppgått
till minst Fjorton Tusende R:dr Banco,
%84 BeviUningi- Utskottet t Éetänkandtm
har äfvenledes inom Vällofl. BorgareStåndet
blifvit förkastadt.
Men då trenne BiksStånd, på de af Utskottet
uppgifne grunder, till denna inskränk*
ning, eller nödvändigheten att kunna umbära
de vidsträckta och kostsamma Bevaknings-anstalter,
som skulle i annat fall blifva af riö*
den, stadgat sitt beslut, får Utskottet vörd.
samt hemställa, om ej Vällofl. BorgareStåndet
skulle finna skäligt, att sig med dem förena,
enär följderna af denna föreskrift icke kunna
blifva tryckande för de mindre Sjöstäderne,
som ega tillfälle att låta sine mindre behof af
sådane varor, som för det närvarande äro för»
budne f men hädanefter till införsel tillåtas,
till de större StapelStäderne inkomma och dem
derifrån sjelfve afhemta.
VII.
I afseende på inrättningen af étt så kalladt
Credit-upplag eller den åt de till handel
6 utrikes ort berättigade Handlande i alla de
Städer, hvarest T ull-uppbörden, på sätt om»
förmäldt är, uppgått till minst ofvannämnda
Summa, medgifne rättighet, att uti allmänna
och enskilda Magaainer, men alltid under Tullbevakningens,
jemte egarens lås och vård, få
upplägga rå* ämnen och alla andra i TullEe»
yillningsTariffen till upplag tillåtne varor från
och Öfver ett visst i TullTariffen utsatt minsta
belopp och under de i Utskottets Betänkande
omförmäldte vilkor, att nemligen desse
varor ma till större eller mindre partier, men
likväl icke under hälften af det minimum
Bevillnings- Utskottets Betänkanden. 48$
som får upplaggas, uttagas mot utgörande af hela
Tullen, då varan inom Ilandet försäljes; men
emot endast Transito Tull, då den bevisligen
åter ulfdres; att Credit-upplag alding får utsträckas
öfver ett år från den tid varan införes, utan
densamma derförinnan antingen utskeppas, eller
till fullo föltullas; att innan någre varor på Credit*
upplag emottagas, måste värdet förutbestämmas
och Tullen derefter vid uttagandet erläggas,
utan afseende på de under tiden förefallne ändringar
i priset: att i händelse handeln skulle i
någon af berörde Städer så minskas, att Tull-,
Båk- och Lots-medlen icke under irenne fredsår
uppgå till nämnde Summa, biifver sammaStad
«in införsel-rätt af nämnde varor, jemte dea
dermed förenade rättigheten till Credit-upplag,
förlustig, intill dess Stadens uppbörd åter inbringar
samma Summa; och att om deremot någon
annan af Rikets öfrige Städer så förkofrar
sin handel, att berörde umgälder upphinna det
i detta fall stadgade belopp, bör densamma korn.
ma i åtnjutande af ej mindre den sålunda utvidgade
införsel-rätten, hvarom anmälan må till
Kongl, Maj:t i underdånighet i »gifvas, än ock
den dermed åtföljande rättiglieteu till Credit-upplag,
titan att likväl härigenom afses någon förändring
i den nederlagsfrihet, Kongl. Maj:t redar»
förunnat en del Släder eller framdeles torde i
J^åder meddela andra, hafva Högloft. Eidderskapet
och Adeln, Högvördiga PresteStåndet, samt
Hedervärda Bondeståndet beslutit, att ett dylikt
Credit-upplag skal! ega rum, enligt de sednare
tvänne RikiStåudem mening j utun alla förbehåll
486 Bcvillnings-Utsköttets B et änkan den.
men jemlikt det förstnämndes, med det tillägg,
att icke allenast de Studer, i hvilka Credit-upplag
tornine att anläggas, borde anskaffa tjenlige byggnader,
hvilka kunde till Magasinet1 användas,
utan äfven underdånig anhållan hos Kongl. Majit
göras, det Kongl. Majit täcktes vid Credit-upplags
beviljande i Nåder tillse, att någon skada
derigenom icke måtte tillskyndas de Fabriker och
Näringar, hvilka härstädes blifvit uppdrifne till
någon höjd, samt således erfordra Statens, skydd
och omvårdnad ; hvaremot Vä Hofi. BorgareStåndet
funnit det bero på Kongl, Majits Nådiga prof-,
ning, huruvida i alla StapelStäder meranämnde
Credit - upplag må ega rum.
I afseende på de af Höglofl. Bidderskapet
och-Adeln gjorde förbehåll, anser Utskottet sig
böra vördsamt vid handen gifva, dels att Rikets.
StapelStäder redan hafva från äldre tider tillbaka
sig ålagd skyldigheten, att, mot åtnjutande af To*
lagen, bygga och underhålla Packhusen , dels ock
att Credit upplag blifvit föreslaget endast å råämnen,
eller sådane varor, som icke undergått
någon högre förädling genom Näringsidkares och
Fabrikanters åtgärd , hvarom sjelfva Tariffen torde
tillfyllest upplysa, och af dessa anledningar
vördsamt föreslå: det Höglofl. Bidderskapet och.
Adeln, med frånträdande af meranämnde förbe*
håll, i allo biträder de öfrige RiksStåndens Beslut
i denna del, oafsedd Vä Hofi. BorgareStåndets
särskilda mening, rörande sättet för Creditupplags
vinnande , hvilken , då denna inrättning
endast är en Uppbörds anstalt, sorn icke på något
sätt rubbar Kongl. Maj: ts Höga rätt, att efter
Bevillnings.Utskottets Betänkanden. 487
sig företeende omständigheter, i Nåder förunna
Nederlagsfrihet åt Städerne, det Vällofl. Ståndet
således torde, till enighets vinnande RiksStånden
emellan, anse tjenligt låta förfalla.,
VIII.
Den Tariff, hvarefter TuIIBevillningen bör
sfi af inkommande som utgående varor Intill nä.
sta Riksdag erläggas,, är gillad af Hedervärda Bon.
deStåndet, och utan ali anmärkning lemnad af
Högvördiga PresteStåndet, sorn ansett öfverflödigt
att sig dermed befatta, så vida den borde till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, och godtfinnande efter nu
stadgade grunder öfverlemnas, samt, så väl af Högloft
R.idderskapet och Adeln, sorn af Vällofl. Ror*
gareStåndet, med undantag af vissa ändringar ,
jemnkningar och tillägg, godkänd, med det ytterligare
förbehåll af det sistnämnde, att densamma
skulle till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifyas ,
med anhållan det täcktes K°ngl. Majit låta efter
nämnde Tariff och med tillämpning af nu gällande
varu-värden utarbeta en Taxa, som bestämmer
Tull afgifterne i Hamburger Råneo å inkommande
och utgående varor, dels elter mått,
mål och vigt, dels ock efter varu-värden på sätt
en gällande Taxa föreskrifver.
Utskottet sorn redan uppgifvit de skäl, hvarföre,
detsamma anser sig icke kunna hvarken föreslå
att, TullBevillningsTariffen, såsom ett rätte»,
snöre för Bpvillningens fördelning, må till Kungl,
Maj:ts nådiga, pröfning Och godtfinnande eller till
uppgörande af någon annan än Riksens Höglofl,
Ständer sjelfve öfverlämnäs, ej eller tillstyrka de(;
il’ u 11B evil 1 n inge n må i fremmande myntsorter be
-
4&S Revillnings Utskottets BetSnkanden.
stämmas, och i stället för den allmänna gran*
den för afgifternas beräkning efter värdet flere
skiljaktige medel bredvid och om hvarandra upp*
ställas, då en enda och säker utväg redan ärfun*
lien, i förmodan att icke är begått något misstag,
•dfå Utskottet af Högvördige PresteStåndets bifall
till grunderne för BevillningsTariffen och der>
sammas lemnande ytan all anmärkning förutsätter
den slutföljdatt sistnämnde Stånd äfven, deråt
Jemnat sin uppmärksamhet och sitt bifall ; och
får Utskottet nu sålunda, i afseende på cle yppa*
de skiljaktigheterne vid Bevillnings-procentens utsättande
å en mängd varor, vördsamt åberopa det
härvid fogade sammandraget a£" de inom Respe»
ctive RiksStånden beslutne ändringar uti den för
Tull lie v i 11 n i nge n s utgörande för inkommande och
utgående varor upprättade Tariff, jemte de, med
anledning deraf nu föreslagne j-emnkningari hvilket
»ammandrag Riksens Höglof!. Ständers upplyst»
profning med all vördnad underställes.
IX.
I sammanhang med dessa ändringar och til»
lägg till TullBfevillningsTariffen, anser Utskottet
sig pligtigt, att åter leda Riksens Höglof!,
Ständers uppmärksamhet på den TullBevi Ilning,,
aom blifvit med anledning af Utskottets Förslag
åsatt inkommande lumpsocker. Denna finnes ut.
göra 30 procent af värdet, hvaremot samma afgift
å Toppsocker uppgår till 40 procent. Men
då dels en redan vunnen erfarenhet skall visat,
att verkligt Toppsocker endast med den förändring,
att det befunnits i stycken sönderslaget,
under namn af ^Lumpsocker jnkommit och hlif.
RevHlnings-Ulskattets Betänkande/}* 489
vit förtulladE, dels ock kressadt Lumpsocker redan
är en förädlad vara, får Utskottet vördsarnligen
hemställa, om ej, ti-11 afböjärule af ea så
beskaffad Tullförsnillning, hvilken svårligen karr
på annat sätt förekommas, och för att skydda
Svenska Sockerbruken, Riksens Höglo fl,. Ständer
skulle behaga fastställa enahanda. Tull å ksossadt
Lumpsocker, som å Toppsocker,
x.
Slutligen och då de förberedande åtgärder,
hvilka nödvändigt måste föregå införandet af de
nu föreslagne grunderne för Tull - BeviHningens
utgörande, dels synas fordra en längre tid för
att blifva kände af de Handlande och Näringsidkare,
hvilka mäste derpå grunda sine specula.
tioner och sin rörelse,, dels ock kräfva vidtagandet
af flere anstalter och författningar genom de
Ämbetsverk, hvilka dermed få uppdrag, än som
möjligen kunna medhinnas inom deri korta tid»
Som ännu återstår af detta år, särdeles då Riksdagen
nu mera finnes så långt framskriden, anser
Utskottet de härom utkommande Författningarnes
snara och brådskande sättande i verket,'
kunna medföra både skada för enskilde personer
och irringar, samt misstag för de Ämbetsmän och
Betjente, hvilka skola vaka öfver tillsynen och efterlefnaden
deraf. Detta förhållande och öfvertygelsen
derom, att en menlig öfverilning i dessa
ämnen kan lika litet stå tillsammans med Riksens
Höglofl. Ständers, so.m Utskottets afsigter,
föranleda Utskottet att hemställa, om ej någon,
mera aflägsen tid måtte bestämmas, då denna
förändring i Tullväsendet må taga sin hurjan,
4Q0 Bevillnmgs-
och troe Utskottet elen *. Januaria år 1825 vara
dertill mest lämplig, emedan i sådant fall både
de Ämbetsverk och de personer, som Riksens
Stånders i detta ämne vidtagne beslut kunna lända
till efterrättelse, ega, tillräckligt utiyrnme att
sine åtgärder derefter lämpa.
Detta allt varder likväl till Riksens Högloft*
Ständers upplysta profning vördsamligen öfver®,
lemnadt. Stockholm den a.6 September 1823,
N:o 42,.
Ankom den 3 Oct.. lSS63=. I
Utlåtande, rörande de mot Utskottet» Betänkande
öm Postverket och de deraf inflyt
tande Bevillningsmedel, gjorde anmärkningar\
J3et
af Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings®.
Utskott under den 3:dje sistlidne Julii afgifne
Betänkande , angående Postverket och de deraf in*,
flytande Bevillningsmedel, har under den 29 i
samma månad , blifvit af H.öglofU Ridderskapet
och Adeln, under den 12 föregående af Högvördiga
RresteStåndet och under den 14 af Heder®
varda BondeStåndet återremitteradt, men deremot
förenämnde dag, eller den 29 Julii af Vällofl,
BorgareSt-åndet förkastat , äfvensom Utskottet fått
j sammanhang med detta ämne emottaga ej mindre
åtskilliga anmärkningar, i anledning af Ut®
fottets redan den 16 Maji aflåtrie och af de trea"
BevillningsUtsknttets Betänkanden, 4g 1
ne sistnämnde Riksstånden bifallne Utlåtande öfver
en väckt motion, om ett förändradt Uppbördsoch
Controll-sätt å de Staten från Postverket inflytande
Postmedel , än ock Herr Hjertås, Gust.,
framställning, angående dels en progressiv ökning
af den nu varande recommendaiions-afgiften för
JJref, dels ock frankering af Bref.
Emot Utskottets, ofvanomförmäldte Betänkande
är anfördt af
1:0 Herr Treffenberg C. G. alt de för Correspondenter
besvärliga påföljder , BevillnigsUtskattet
ansett skola härflyta af dess förslag, att genom
användande af Stämpladt papper till omslag
å Bref controllera uppbörden, redan finnas i 4, 5,
6, 7, 8 , och 9 Mom. af dess ingifne Memorial
förutsedde och förebyggde , så att dessa Chartor
lunna öfver allt i Riket erhållas och- nästan såsom
gångbart mynt blifva att anse, samt således
medföra en mångdubbel nytta ; att genom lemnade
underrättelser i de små Almanachoine till
Allmogens ledning, vöre det af denna anstalt befarade
prejeriet af Postförvaltare lätt afböjdt; och
att det uppgifne sättet, att genom uthängande af
iPuplettChartor från PostContoiren, controllera
Postförvaltarne, synes vida säkrare än det föreglagne,
eller det åt Eandshöfdingarne elfer af
dem förordnade Ombud, lemnade inseende öfver
Postförvaltare, hvilket, jemte flere olägenheter af
kostnad , uppehåll för Postens fortskyndande m- m,
lätteligen kunde föranleda till en framdeles, mern»
lig Polismagt öfver Postväsendet m, m., hvilken
sednare mening, eller den rörande möjligheten*
att genom PostChartornes uthängande bereda ett
4£* Bevillningsutskottets Betänkande«.
ikar! visshet i afseende på uppbo relen af inflytande
Postmedel blifvit af flere Herrar JLedamöter
understbud och på ytterligare anförde skäl
utvecklad:.
2:0 Af Herr Hjerta, Joh. Gust,,: att recominendations
- afgiften bör ej allenast ingå till Starten,
som ansvarar för den recornmenderade Sura*
mati, utan äfven vara progressiv i förhållande
till de penningar som afsändas, så vida det synes
obilligt, att en lika afgift bestämiaes för en
större, som för en mindre Summa.
3:0 Af Herr Grefve Spens, G. G., att nio
derationen å bref, hvartill upphofvet bör söka*
mindre uti en i äldre tider inskränkt Fribrefsrätt,
än, i det ökade besvär flere bref förorsaka.,
jemförelsevis mot ett enda af samma lodtal, bör
betraktas såsom ett medel för en lifjägare Handels-
och Affairs - rörelse, och således ingalunda
afskaffas m. m.; af hvilka framställningar åtskillige
äro under anförande af andra grunder ytterligare
understödde och utvecklade af Herrar Frilierrar
Ankarsvärd, C. H., och iBoije, i/., samt
af Herrar Munck af Rosenschjöld, E-, von Hartmansdorff,
A. 5 och von Qvanten, Carl; hvaremot
Herr Tham, W-, erinrat, att utskrifningen afDuplettGhartor
till uthängning å PostGontoiren skulle
göra en större Tjenstemanna - personal nödvändig
och således till deras aflöning medtaga en större
del af Postmedlen , än hittills åtgått ,. äfvensom
att Recornmendations - afgiften ej borde tillfalla
Staten , som blott förskjuter, men ej betalar den
Summa, ett förloradt bref kan innesluta.
Inom Högvördiga PresteStåndet hafva åter
-
Bevillning!:Utskottets fietät bandén. 453
‘Herr Dom Prosten Doctor Sv. Wijkman, Herr
Professor Froberg, Herr Doctor Almqvist, samt
Herrar Biskoparne af Wingård och Faxe, i afseende
på Förslaget om möderatiönens upphörande
, erinrat , att änskönt denna lindring i Postpenningarne
kunde möjligen föranleda till under*
slef, skulle dess upphörande likväl ej allenast
förorsaka en betydlig kostnad för flere Am bet söch
Tjenstemän, samt vålla ett allmänt lidande*
ulan äfven lägga betydliga hinder i vägen för
litteraira meddelanden , hvilka ej här i landet
genom inrättade forvagnar och dylika anstalter
understödjas.
Hvarjemte hos Hedervärda BondeStåndet äc
•anmärkt af RiksdagsFullmägtigen J. J. Ruthberg,
huruledes möderatiönens upphörande skulle medföra
nya olägenheter för fattige Rättsökande, så
vida Post - inrättningen är här det enda medlet
fö-r Rättegångs - handlingars förskaffande; och af
JtiksdagsFullmägtigen Carl Fredr. Berg, att för
Staten skulle troligen blifva mest båtande, örn
Post-intraderne förarrenderades, Under förbehåll,
att de vid PostContoiren anstälde Förvaltare bibehållas.
Alla dessa vidlyftigt utförda och med flera
andragne skäl understödda anmärkningar, har Bevillningsutskottet
trott med lätthet kunna sam.
manföras till fyra egentliga hulvudpuncter, af hvil.
ka den första innefattar Herr Trelfenbergs å nyo
framstälda Förslag, oin begagnande af Stärnpladt
Papper till Couverter å Bref, för att såmedelst
vinna en högre säkerhet vid uppbörden af Post.
penningarne»
494 BevllIningsUtskottets Betänkanden,
Men då Utskottet uti dess öfver detta Förslag
särskildta meddelade Betänkande sökt ådagalägga
den nära omöjligheten gränsande svårighet,
att hålla Allmänheten så beskaffade CouvertChartor
tillhanda, och andre detta Förslag, hvars
värde och goda syftning Utskottet i öfrigt erkänt,
åtföljande olägenheter att förbigå , och- då dertill
jemväl komma, de af en värd Ledamot inom
Höglofl. RiddeVskapet Och Adelil framstäldé betänkligheter,
henstade dels af svårigheten, att 1
Landsorterne finna pålitlige CharfseSigillattEFörsäljningsmän
, dels 'ock af utgift Staten skulle
komma att vidkännas genom deras godtgörande,
anser Utskottet sig så mycket mindre nu kUhna
frånträda sin förra öfvertygelse , som en lika säker
och känbar förlust nödvändigt måste blifva
den säkra följden af denna förändring. Till
styrka för hvilken förmodan Utskottet endast finner
sig böra upplysa, att då, enligt erhål Inre Uppgifter
från Postverket härstädes , inom ert månad
eller Januarii 1821 , blifvit till Pikets PostContoir
inlemnade och derifrån afsände ej mindre ari
1 50,805 breflod, som för året utgör hära 2,oOo,ÖOO,
skulle till stämpling af det, sorn till BrefCouverter
härtill åtgående papper, erfordras, ej allenast
en betydlig personal , till hvars aflöning en ej
obetydlig Summa skulle medtagas, utan denna
ytterligare okas genom detta pappers försändande
till alla landsändar inom detta vidsträckta Rike»
2:o Till de mot Förslaget, rörande Moderätloners
upphörande, riglade anmärkningar, finnes
anledningame hemtade från dels den genom detta
■Stadgande ökade kostnad för medborgare af alla
BevillningsUtskotrets Bétänkanilén. 495
clnsser, vid hvarjehanda Documentérs, särdeles
Rättegångshandlingars öfversändande, dels tlet dy
medelst lagda tvång :på litteraira communicatiönen
inom landet, dels ‘ock den högre utgift åtskillige
Ämbetsmän, t. ex. ContractsPröstar, skulle
vid Remisser i Ämbets-ärénder få Vidkännas.
Dessa invändningar förmodar Utskottet lik*
'val icke vara af den väsendtlighet, att de kunna
med skäl påkalla ändring i Utskottets redan yttrade
mening , så vida både PostProtocollérrie och
den éhskildte erfarenheten sammanstämma deri,
att moderätionen å enskiiuie Bref hÖgSt sällan
'kommer i fråga, och den litteraira cömmunicaiionen
hvarken störs eller försvåras genom modernationens
upphörande , emedan kringspridandet af
Dagblad, sorn till en betydlig del befrämjar densamma,
torde efter Utskottets framdeles afgifvartde
Förslag, blifva underlättadt, och Böcker, under
hvad moderation sorn heldst, svårligen kunna
med posten kringskickas, utan att förorsaka etl
mot bokens inköpspris uppgående, samt måhända
densamma överskjutande kostnad; hvarförutan de
Tjenstemän, sorn ej hafva Postfrihet, äro i stället
anviste någon ersättning för sine kostnader,
hvilket är förhållandet med ContrafctsProstarne*
sorn derföre åtnjuta af Kronobonden de så kalla,
de ProstTunnorne, med rättighet derjemte, att
aflemna Brefpaqueter till närmaste Kronobetjent)
hvarifrån de vidare med Kronoposten bortskaffas i
'och ökas Utskottets öfvertygelse i detta hänseetl*
de dessutom af den förmodan, att genom afskaffandet
af denna inrättning, ej allenast betages ett
möjligen mindre redlig Postförvaltare tillfället)
496 ÉevilhvirigsUtslottets ÉetSnianden.
att genom flere Brefs sammanslående Uti ett pä*
quet, undansnilla cn del af postpenningarne, utan
minskas afven lättheten, att under brefvexlingens
helgd begå Tullförsnillning'; hvarjemte Utskottet
förmodar, att då moderationer å bref icke är eif»
lig i något annat land än Sverige > kan den icke
heller här vara oumbärlig.
3:0 Vid den af Utskottet föreslagne Controll
öfver Post» expeditionen, har blifvit andrager, att
en sa beskaffad tillsyn genom Uandsliöfdingarne
öfver Postförvaltare , skulle å ena sidan ej vara
med desse Ämbetsmäns värdighet förenlig och å
den andra kunna urarta till en Polis - uppsigt öf*
ver sjelfva brefvexlingen > hvaremot den föreslagna
utvägen, att, genom uthängande af PostChartorne
öfver afgående Bref, åt allmänheten lemna
denna controll, blifvit ansedd skola säkrare leda
till ändamålet; äfvensom det Förslag uppstått,
att Post - uppbörden skulle på arrende åt den.
högstbjudande upplåtas.
I afseende på hvad sålunda först blifvit änfördt,
får Utskottet å iaye åberopa hvad rörande
samma ämne finnes i Utskottets förra Betänkande
anfördt, med tillägg, att bland de flere Herrar
Uandshöfdingar , sorn inom detta Utskott deltagit
i öfverlaggningarne derom, har icke någon sig
deremot yttrat, och att Utskottet icke kan inse,
huru en sådan uppsigt skulle kunna medföra någon
våda i afseende på den frihet, som utgör ett
vilkor för brefvexlingen. Hvad sedermera rörer
meranämnde uthängning af PostChartor, tror Utskottet
sig ej kunna med säkerhet påräkna den
dermed
UeviUnings-TJtsiotlets Betlinkanden. 49^
dermed åsyftade verkan, så vida dels, enligt hvad
upplyst blifvit, tillträde nu icke vägras bref-af*
sändare , att af PostProtocollerne förvissa sig om
inlemnade brefs afgång, dels ock mängden af p-L
stället varande Correspondenter, säkerligen ej skulle
gifva sig mödan, att granska de 114 särskildta
stycken PostChartoc, som hvarje Postdag, när
Bref afgå till alla Rikets PostContoir, skulle komma
att anslås, ännu mindre, i anledning deraf,'
uppträda som anklagare, så framt ej någon enskild
ovän af Postförvaltaren skulle nyttja detta
tillfälle fiscalisera öfver hans förvaltning; men
utom denna osäkerhet i afseende på följderne af
denna åtgärd, måste den deraf uppkommande tillökning
i arbetet medföra kostnader till en för-;
dubblad Tjenstemanna - personal vid Contoiren,
då, såsom vid Stockholms PostContoir, 6 personer
äro för det närvarande sysselsatte med Brefvens
inprotocolfering och Chartasskrifriing, samt
hvar och en har från 500 till 800 Bref att dagligen
inskrifva , den nuvarande Betjeningen är
så sysselsatt, att de ofta måste skaffa sig biträde.
Rörande åter den föreslagne utarrenderingen af
Post - uppbörden, så tror Utskottet den vara en
Ekonomisk reglering, den Utskottet ej anser sig
kunna låta under öfvervägande komma, enär detta
ämne synes dels vara en ny motion, som nu
mera ej kan till pröfning upptagas, dels ock strida
mot 60 §. i Regeringsformen.
4:0 Frågan, huruvida den så kallade Rei
commendnnons - afgiften bör ingå till Staten eller
tillfalla Postförvaltarne, utgör slutligen ett för<4«
Bihang lill Riks, St. Prof.1823. 5-te Sami, 3*
498 Bevillnings Utskottets Betänkanden.
mål för flere anmärkningar. Utskottet medgifver
visserligen att otn denna afgift vore ,
hvad flere förmodat, en ersättning till Stater!
för det ansvar den ikläder sig, att i händelse
Bref gå förlorade, hålla (Correspondenterne ska-;
deslosä, skulle ingen tvifvel vara, att ju ej
Staten borde ensam samma inkomst tillgodonjuta;
mén då Recornmendatiöns-afgiften hvar;
ken vid dess början eller i sednare tider varit
ansedd såsöm en skydd-afgift, utan såsom
en ersättning till Postmästare för deras tidsspillan,
samt lack och segelgarn, hvilket förhållande
ytterligare ådagälägges af rneränämndö
afgifts ringa belopp , söm då dén beräknas till
5, 4, eller 8 skillingar Banco, afdeles icke
kan ersätta mera betydligå summor, och dertill
äfven kommer ej mindre, att recommenderade
bref ofta kunna innehålla helt annat
ari penningar, t. ex Rättegångshandlingar $
Fataliemål, m. m. , som icke kunna i penningevärde
beräknas , än ock att Statens ansvarig,
het för recommfendef ade bref ingalunda medföret
något så beskafiadt äfvéntyr, sorn under
öfverlaggningarne blifvit förmodadt, eller någon
direct förlust för Statsverket* så vida orii
penningar bortkomma med eller utan ett med
öppen récommendation försedt bref, Statsverket
för dess utbetalda ersättning till den afsändande
haller sig sjelf skadeslös , genom förbud
mot de förkon.n-e Sedlarnes inlösning i
Ba nquen eller RiksgäldsContoiret ’ så förmodar
Utskottet, utan att inlåta sig i frågan,
huruvida sädant . instämmer med rättsgrunder i
Bevillnings-Utskottets Bctänkunden ■Igg
denna del bora förfaras på sätt hitintills skett
Och denna afgift Postförvaltarne således tillfalla.
Vidare innefatta några anmärkningar det
yttrande, att BevillningsUtskottet bordt fästa
afseende på ett uppgifvet Förslag till införande
af så kallad franquering å bref, på samma
sätt som i fremmande liander. Härvid får
Utskottet likväl vördsarnligen tillkännagifva,
att en så hufvudsaklig förändring i Post-uppbörden
ej kunnat undgå, att medföra en betydlig
rubbning i Postverket , hvilken åtgärd
ligger utom gränsen för Utskottets af Regeringsformen
bestämda verksamhet.
Skulle Riksens Högloft. Ständer finna lampligt
■, ätt , med bifall af Herr Treffenbergs i
dess Memorial gjorde fraxhställning, utsätta en
belöning för den som före nästa Riksdag inkommer
med ett fullständigt och säkert Förslag
till en förbättrad Organisation af Postverksinrättningen
, för att af kommande Stähder ta.
gas i öfvervägande, lär ej mindre bestärrtmani
det af summan , än anvisning af medel dertill,
tillkomma det eller de Utskott dit målet hörén
I afseende på förefallne yttranden, rörande
ej allenast Postverket för fattige af Allmogen
i Rättegångs- ärfehdbf* Utan ock en närmare
tillsyn öfver Fribrefs-rättighetens begagnande
i allmänhet , anser Utskottet de deri
örn utfärdade Författningar tillräck!ige, och
åberopar För öfrigt sitt Förf afgifne Betänkande,
angående så val förstnämnde ämne , soni
hvad deri för öfrigt finnes anfördti
Dock varder delta allt, under bifogande
500 EevillningsVtskotteis Eetånkandsrii
af åtskilliga Herrar .Ledamöters inom Utskot*
tet särskilda meningar till Riksens Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 26 September 1823-
Transumt af ProtocoIIet, hållet i Riksen$ Hög~
lojl■ ■Ständers Bevillningsutskott den 23 Stp'
tsmber 1823.
S. D. — — — — — — — — —
—. — ; alltså komme hos Riksens Ständer att
föreslås, det moderation i Postporto må upphöra.
Emot det såmedelst fattade beslutet, om mo«
derationens upphörande, reserverade sig Herr
Biskop Faxe och Herr Uggla, G. G., den sed*
nare under åberopande af hvad han förut till
Höglofl. Utskottets Protocoll den 16 Maji och
26 Junii i detta ämne anfört, nemi. att mo»
derationens afskaffande skulle än mer än hittills
försvåra communicationen i landet, särdeles
den litteraira, hvilken Herr Uggla an*
såg det vara National-Representationens pligt,
att i allt hvad på dess åtgärd berodde, befrämja
och underlätta, i stället för att med tryckande
afgifter den betunga; på hvilken grund
och med fästadt afseende äfven derpå, att
Dagblad och Periodiska Skrifter ännu äro i
saknad af portofrihet, Herr Uggla fann högst
betänkligt att ifrågavarande Förslag bifalla.
Mot den Controll öfver PostExpedition*
som, enligt Utskottets Förslag, borde uppdra'
gas åt Herrar Landshöfdingar, var anmärkt
lievillnings Utskottets Betänkandet. 501
Från detta beslut var Herr Uggla, Carl
i »a måtto skiljaktig, att han ansåg den controll
, som Uandshöfdingarne skulle komma att
utöfva öfver Postförvaltare, lämpligare böra
uppdragas ÖfverPostDirecteuren eller det Ombud
han finner godt förordna, och Postförvaltarne
såmedelst icke undandragas den auetoritet,
under hvars uppsigt de egenteligen stå.
Herr Uggla , Göran Gustaf, Jag instämmer
så mycket mer med Herr Uggla, Carl,
eom jag anser det vara i alla afseenden o'ämpligt,
att göra Landshöfdingarne till controllerande
PostFiscaler ; en åtgärd , sorn lika fremmande
för , som oförenlig med dems Ambetsbefattningar
, kan, om ej nu, möjligen i en
framtid lätt leda till förhatliga följder , och
hvarpå hos en del andra Nationer, det en sådan
controll stundom blifvit utsträckt till en
Polis - uppsigt öfver sjelfva Brefvexlingen, icke
saknar varnande exempel. Jag får således emot
beslutet mig reservera , och finnér i förening
med den af Herr Uggla, Carl, framstälde mening,
det hafva bordt föreslås Rikets Höglofl.
Ständer, att hos Kongl. Maj.’t i underdånighet
anhålla om Nådig befallning til! ÖfverPostDirecteuren,
hvilken har en slik controll,
»åsom en rättighet sig uppdragen, att densamma,
såsom en skyldighet, sjelf, eller genom
Ombud verkställa.
Frågan örn Recommendations-afgiftens anslående
antingen till Staten eller till Postförvaltarne,
hade likaledes varit mål för anmärk*
502 BevillningsUtnkottets Betänka',iden*
Såsom reservation häremot åberopade Hr
Uggla, G. G,, dess till Protocollet den 16
3VXaji och 26 Junii i ämnet afgifrte särskildta,
yttrande : att lösen för Recommenderade Eref
hörer till Post - afgifterne , att JievilIningsUtskottet
ha? lika gifven skyldighet och rättig,
het att föreslå den, sorn Porto - afgiften, emedan
denna lösen, sorn nu till 100 procent blifvit
förhöjd , genom en vidare ökning skulle
kunna blifva en dryg och godtycklig indirect
beskattning ; att ehuru, den nu icke inflyter
till Staten, dit den skulle kunna ingå, då,
Postbetjeningen af densamma ändock lia sin
aflöning, eger Utskottet lika rätt att om nämn.
de lösens bestämmande ingå i pröfning, som
om lösen till HäradsSkrifvarne för DebetSedlar
, sorti annars skulle vara en origtighet ,
samt att Utskottet förr borde af Rikets Höglofl.
Ständer kunnat vänta sig anmärkning deröfver
, att denna fråga förbises, än att Utskottet
nied densamrna täger befattning. På
alla dessa grunder tillstyrkte Herr Uggla, att*
i likhet med de till BeviilningsFörordningen
fogade föreskrifter, sådane Reglementarisk^
stadganderr må i förening med PostTaxan upp-?
göras, som uttryckligen bestämma alla afgifter,
det vare sig Postporto eller Recommendationslösen
, på lika sätt , sorn bland annat EevillningsStadgan
bestämdt föreskrifver beloppet af
arfvoden vid Mantalsskrifnings- och Taxeringsförrättningarne.
— — — — •— — —
—— — — — — — Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Livijn.
Bevisnings* Utskottets B$tqnka.nden. 503
N:o 43-
Ankom den 3 Ott. 1823-
Ytterligare utlåtande, rörande lindring i Bevillningen
för Brandskadade i Madängs
b.y, belägen i Wartofta fodrad och Skaraborgs
Län.
i^tot Riksens Högloft, Ständers BevillningsUtskotts
den a 6 s.istl. Augusti aflåtne samt den 2
September af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
deri 1 i samma månad af Högvördiga PresteStån>
det och deri 30 föregående Amgusti af Vällofl,
BorgareStåndet bifallne Utlåtande, i anledning af
framställd Motion, orri lindring i Hevi!Iningan för
Brandskadade i Madängs by, lied äg en i Wartofta
Härad af Skaraborgs Län, haj, jemlikt återremiss
den 2 dennes , från Hedervärda BondéStåndet ,
RiksdagsFullmägtigen Johannes Andersson , fråii
Skaraborgs Län; hvilken fdrst väckt denna fråga, anhållit:
att då V. An. q §. 7 Morn. i Bevillning^.
Förordningen, hvilket stadgande blifvit af. Utskottet
åberopadt, och sorn medgifver vid Taxeringar
afseende å ett genom eldsvåda minskad t egendomsvärde,
samrqansättes med nämnde artikels och §:s 2 2
Morn. deri en MinimiSurnma fastställes, hvarunder
fastighetsvärdet inom hvarje Län ej får stiga,
mäste BeredningsCommittgen stanna i villrådighet i
afseende på hvilkendera af dessa rnoinenter bör
tillämpas; och Brandskadade pålandet synas kunna
fordra samma lindring för sig, hustrur och barn,
som de inom stad bosatts, och en dylik förmån,
blifvit ti list y kt för iunevånarne i Borås ock N,or!>
304 BivillpingtUtskottets Beiänhanden.
köpings Städer måtto BevillningsUtskattet taga
nämnde vådliga händelse i noga öfvervägande och
ett närmare behjertande , samt i följd deraf upprätta
ett förslag, sam kan vara förenligt med så
viii verkliga förhållandet, sorn de redan i sådane
ämnen tagne beslut v i hvilken mening vice Talmannen
Iohn Jonson , samt KiksdagsFulImägtige
Anders Andersson, från Skaraborgs Län och Anders
lansson från Westerås Län instämt, under
förklarande af den förstnämnde, att han ansåg det
böra fullkomligt instämma med BondeStåndets å«igt,
att lemna hjelp åt sådane olycklige jordbrukare
, enäF vida större understöd blifvit fordrat
och beviljat för afbrända städer.
Hvad sålunda yttradt blifvit "har under öfverläggning
kommit men då det afgifne utlåtandet
redan, vunnit de öfrige 3:ne Bespeetive Ståndens
bifall, anser Utskottet nämnde inom Hedervärda
BondeStåndet gjorde anmärkning destomindre kunna
leda till ändring af hvad föreslaget blifvit,
som Taxerings, och PröfningsCommittéerne ega
sig öppet lemnadt, att lemna de brandskadade i
Madängs by den lindring i Bevillningen, hvilken,
kan, af deras iråkade belägenhet påkallas; utan får
Utskottet jemnväl till det Hedervärda Ståndet öfverlemna
att med de öfrige sig i delta ämne fösena.
Stockholm dea a6 September 18SJ.
N:0 441
Ankom den 11 Ocf. 1823.
Stliinlande, angående en förnyad CharitSigih
la tee-Förf a ttn i ng
-
BevillningsUtskottets Betänk amien. 505
X enlighet med Regeringsformens 60 och 6i
§§. har Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott
låtit under granskning förekomma flen
vid sistlidne Riksdag af Riksens Höglofl. Ständer
beslutne, och af Kongl. Majit den 31 Julii
1818 kungjorde Författning, angående Stämplade
Pappers- afgiftens beräkning och utgörande
från och med år 1819-
Vid detta tillfälle har Utskottet först
trott sig böra tillse, huruvida denna inkomstgren,
hvars rättvisa och billiga fördelning ej
blifvit satt i fråga, inbragt den deraf påräknade
Summa. Dervid har Utskottet funnit,
att vid sista Riksdagen äro 250,000 R:dr ansedde
skola genom den så kallade Chartte-Sigillatse
- afgiften årligen inflyta i StatsCassan ,
hvilket äfven i allmänhet inträffat, så vida
Behållningarne uppgått för år 1817 till 355,004
R;dr 41 sk- 6 r:st., år 1818 till 968,154 Rldr
lo sk. 9 r:st. , år 1819 till 261,984 R:dr 19
sk. 5 r:st., år 1820 till 257,993 R:dr 6 sk. 9
r:st. och år 1821 till 231,731 B:dr 16 sk. 8
r.*st.; och hemtar Utskottet deraf anledning till
den förmodan , att förstnämnde Summa äfven
framdeles kan blifva att påräkna.
I afseende åter på sjelfva Förordningens
form och uppställning, har densamma förekommit
Utskottet mindre redig och lättfattlig.
Genom de tillägg och förklaringar , sam blifvit
fogade till den äldre Författningen, än under
det att denna utskyld fördelades och till
sitt belopp bestämdes af Kongl. Majit, än åte§
5 6 BeyillriwgS‘Ulsköttet$, Betänkanden.
under en sednare tid, då sådant tillhört Riksens
Högloft Ständer, har handt» att allmänna
föreskrifter måste sökas under särskilda oc.h
till vissa förhållanden bestämda stadganden ,
och att ämnen äro. sammanförde , hvilka med
hvarannan icke ega någon egentlig gemenskap.
De svårigheter , som härigenom måste uppstå
vid användandet af en Författning, hvilken
så ofta får radfrågas af Ämbetsmannen, sorn.
af den enskilde, och de misstag, sorn till följe
deraf ej kunde undvikas, lära icke undfalla
Riksens Högloft. Ständers upplysta uppmärksamhet.
De torde således benäget finna Utskottets
försök, att under vissa mera bestämda
Titlar, sammanföra de spridda föreskrifterne,
och i flere fall uppsöka allmänna grunder; i
stähet för många sinsemellan ej sammanhängande
bud och befallningar, påkalladt af nödvändigheten;
och är det under förmodan af
Riksens Högloft. Ständers bifall till Utskottets
åtgärd härutinnan, sorn det nu går att redovisa
de förändringar, detsamma ansett sig böra
tillstyrka i den förr gällande Rörfattningen,
l:o.
1 §, j. af det nya Fösslaget, har Utskottet
velat såsom en Inledning sammanställa
och redovisa de allmänna Stadganden, som utgöra
grunden för hela denna Författning.
2:0.
2 §, innehåller de föreskrifter, rörande
värdet å Stämpladt Papper, hvilka finnas, pag,
4 och 45, i ofvanomförmälde Kungörelse. Derhid
förekommer endast den skiljaktighet, att
Bcvilliiings-Ui' koft et s Betan!anden. 507
t skot (et s sorn trott de hittills brukade Charlome
örn 2 sk. värde, lemna Sfaten, då kostnaden
till stämpling papper, aflöning och frakt
111. m noga beräknas och afdragas, föga eller
ingen behållning, deraf hemtät anledning att
utesula denna värde - stämpel En åtgärd,
sorn Utskottet förmodat ej skola medföra någon
synnerlig tunga, då Utskottet, dels i 7 fä_
stat behörigt afseende å den lindring Allmogen
vid tvister sinsemellan från äldre tider
åtnjutit, dels ock i afseende på Skuldsedlar af
ett ringare belopp , Arfskiften , sorn ej uppgå
till en viss och bestämd lägre Summa in. rn.}
trott sig böra tillstyrka befrielse från Chartae§igi!
lätte..
3:0.
D.e flera föreskrifter, som förekomma i
1818 års Författning, och ehuru anförde vid
vissa särskilda händelser, likväl lända till allmän
efterrättelse, äro nu i den 3 §. sammanförde
, utan att någre andra förändringar dervid
egt runi, än hvad angår sättet att vidfoga
Eiläggnings - Chartor till sine Docutnenter ,
hvarvid Utskottet trott det försigtighetsmått
böra föresktifvas, att Valeur-stämpeln å slike
Chartor icke får af det Sigill, hvarmed de till
Handlingarne fästas, betäckas, vid den påföljd,
att Chartan t sådant fall anses oduglig, äfvensom
stadgandet: ”Att bilagde Chartor alltid
skola åtfölja Handlingarne , så vida desse skola
såsom gällande anses’5, är utelemnadt, enär
detsamma, såsorn vid flere tillfällen icke verkställbart,
ej sällan mäste af sig sjelf förfalla^
508 BevUlning&XJtskotmt Bettinianden.
4:0.
Bältegångs- och andra offentliga Skrifter, som
tippraknas i 2, 3, 4, 5, 6, y, 8, 9* 11 och 1i
i förra Författningen, äro uti 4 §. af Utskottets
Förslag på ett ställe upptagne i ordning efter
Domstolarnes oell Ämbetsverkens värdighet,
ifrån den lägsta instantien, ända till den styrande
m3gten. Härvid äro åtskilligt hittills förbigångne
Ambetsmyndigheter eller anstalter till tvisters
slitande tillagde, r. ex. Directionen öfver
Dykeri- och BärgningsCompagniet, andre åter,
hvilka antingen inbegripas i vissa mera allmänna
benämningar- såsom Directionen öfver Allmänna
Magazinslnrättningen och GeneralTullDirection,
hvilka tillhöra de i samma moment omförmälde
af Kongl. Maj:t tillförordnade Directioner och
Commiitéer, eller ock icke skäligen kunna ålägga
der förevarande Parter Charterings-skyldighet, t.
ex. Comprornisser, uteslutne. Utomdess har Utskottet
trott sig med största fog kunna här upptaga
sådane Handlingar, som, till vinnande af
Daga kraft och verkan, måste vid Domstolarne
företes, eller derifrån utgå. Således äro Äktenskapsförord,
Morgongåfvo- och FideiCommissbref,
Testamenten, Bouppteckningar, Arfskiften och FasteBref
ha* anförde, utan andra förändringar i de
förra stadganderne derom, än de som härleda sig
från Utskottets försök att förtydliga de derom gällande
föreskrifter, jemte det tillägg Utskottet nu
får vördsamligen föreslå, i afseende på Testamen.
tens Chartering, eller dels, att sådane Testamenten
, som gifvas till Makar och Bröstarfvingar, eller
hvilka icke innefatta annan förändring » Arfs
-
Bevillnings-Utskottets Betilnkanden*
rättj än att antingen Systrar tilläggas lika lott
med Broder, eller ock att Arfvingars anspråk
jemnkas, med hänseende till af en och annan
förut erhållne förskott, må på sätt RiksdagsFullmägtigen
Nils Håkansson , från Christianstads
Län, Uti ett från Hedervärda BondeStåndet den
<54 sisth Februarii till BevillningsUtskottet remitteradt
Memorial, hemstält, vara frie, dels ock att
Tjenare, som af sina Husbönder undfå Testamenten
för en långvarig och trogen tjenst, måga
åtnjuta en dylik förmån, så vida den Testamenterade
Summan ej uppgår till och med 300 R:dr.
Hvilka undantag från de allmänna föreskrifterna
synts Utskottet sd mycket billigare, som i förra
fallet någon förändring i de naturliga aVrfsförhållanderne
icke genom ett sa beskaffad! förordnande
åstadkomrnes) och rättvisan i det sednare fotdrar,
alt åldrige samt i en Husbondes tjenst utsläpade
och orkeslöse Tjenare, ej skola tilldela Staten en
del, af hvad i alla hänseenden icke ens är för
deras egen bärgning tillräckligt. Deremot har Utskottet
uteslutit den i förra Författningens 20 §.
förekommande föreskrift för Förrättningsmän vid
Bouppteckningar öfver bort-testamenterade Fastigheter
, ”att vid ansvar taga det vid sista BevillningsTaxering
åsatte värde till grund,’’ såsom
olämplig och oförenlig med Lagens stadgande i
samma ämne, hvarigenom gode män uppdragas,
att efter bästa förstånd Egendomen värdera, i
hvilket fall någotjansvar icke kan rimligtvis ega rum.
5:0.
I afseende på Chartering af Fullmagter, Constitutorialer
och andra Handlingar, hvarigenom
510 Fwillnirig$‘Utskottzts Éetiinkanaen.
Bestå lin inga* tned Lön på Stat bortgifva?, ha?
Utskottet funnit de mest olika och äfven felaktigt
grUnder rådande, då den, sorn erhållit en Tjenst
ined Penhirigelöri, måst vidkännas stämplade Pap.
pers-afgiften i drygare tnåri, än den som blifvit
befordrad till en Bestallning med indeldt Lön elier
ined Boställe, och den, hvars Lön bestått i
Spannmåls - räntor, varit skonad framför deri, sorti
haft sig oförvandlade Jordeboks- räntor anviste.
Lör att förekomma detta och bereda jemnlikhet
och bil i 3 gliet alla Ämbets- och Tjenstemän emellan,
har Utskottet varit omtänkt, att uppsöka eri
annan och mera allmänt rättvis princip för denna
beskattnings utgörande. Lenna tror Utskottet sig
hafva funnit Uti de hvarje i allmän tjenst varande
person åliggande uppgifter till BevillningsFäxeringen
af så väl ordinarie Lön, sorn åtföljande
extra inkomst, eller ock i den inkomst TaxeringSraännen
antagit såsom grund för LöneBé*
villningens påförande. ,
I enlighet härmed, har Utskottet i 6 §. af
det bifogade Förslaget uppgifvit, ej mindre grun«s
den hvarefter ChariseSigiliaias-afgiften för Full.
magter och Constitutörialer, utfärdade så väl af
ICorigb Majit, som al andra Auctoriteter, hädanefter
böra med fyra procent af Löne-inkomsten
beräknas, än de åtgärder som denria
föreskrift göra nfedväntfige; och äiö derefter
jemnVäl lämpade nödige stadganden i afseende
på så kallade CharactersFullmagtgr m. rn. Rö*
rande hvilket allt Utskottet anser sig böra Vördsamt
hänvisa till sjelfva Förslaget; hvari likväl
stämplade pappersbeloppet finnes bestämdt
BeviUnirigS^Utsliottets Betting anden. 511
till sex proeenf* då deruti ärö inbegripné dé
likmätigt Kongl, Förordningen den 11 Martil
1687, samt Kongl. CancelliCollegii Taxa af den
2 6 fehruarii 1778, hittills i visse särskilde fall
under namn af ChartaaSigillätas reeognitiön utgående
två procent af Lönen vid befordringar
m. m-s» hvarom 1 3 §. af förra ChartSsSigillataeFörordningen
vidare förmäler.
Denna afgift, sorn Riksens Höglofl. Stan*
ders StatsUiskott i dess den 12 sisth April ingifne
och af samtlige Eespective RiksStånden
bifallne Memorial, angående beräkningen af
StatsWrkets inkomster, föreslagit böra undetf
Stämplade pappetss-afgiften inbegripas, är likaledes
tillagd den förr bestämda Gliattan å Grefve-
Friherre- och AdelsBref inéd flere handlirigar,
hvilka hitintills måst vidkännas densamma.
Men för oppne Bref å afsked', hvarföre
den förr utgått med En R:dr, förmodar Utskottet
nämnde recognition böra försvinna, då Chartari
å sådané handlingar hädanefter kommer
ätt beräknas till tre fjerdédels procent af den
Föne- inkomst* hvarföre innehafvarert sista
året erlagt Bevillning, hvilken utgift i de
fleste fall kommer att något öfverstiga det fört
ra beloppet.
Deremot har Utskottet ansett Ci vile Ämbets-
och Tjenstemän, som upp fö ras på deri
för dem inrättade EensionsStat, böra, lika litet
söm de af Militairen belastäs med en afgift
af 3 procent af pensionen, så vida dess©
personer , som endast af en hög ålder eller
andra svåra förhinder* sättas ur stånd att yt^
Ijia Bevillnings-Utskottets Betaniåndert
-
terllgare i det allmännas tjenst fortfara, ej synas
rättvisligen kunna vidkännas en ytterligare kost-'
nåd för det understöd, dein i sådant fall för»
unnas.
6:0.
Till de i 2J och a4 §§• i förra Författnin»
gen förekommande undantag från den allmänna
Bevillningen, har Utskottet i enlighet med hvad
Höglofl. Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottens den sistl. Augusti
afgifne Betänkande, angående friheten för
Nybyggare i Westerbotten med flere, innehåller,
fogat Ansökningar om Nybyggen, samt hvad mera
dit hörer, äfvensom Utskottet ansett frågor om
Krono- och KyrkoTionden samt Prest-rättigheter
böra likasom andra tvister, rörande allmänna
onera, vara från ChartaaSigillatje fria. En lika
rätt har Utskottet tillagt de missiver, hvarigenom
Adjuncter anvisas att sig till biträde hos Pastorer
inställa; och med afseende på den i 2 §• omförmälda
omständighet af deri å 2 skill, bestämde
ChartasSigillatae - Stämpelns upphörande, derefter
jemnkat stadgandet om den lindring Allmogen
samt Gemenskapen af Arméen och Flottorne vid
flere tillfällen i Rättegångar åtnjuter.
7:0.
Rörande Chartering af Contracter, Köpe*
afhandlingar och Förbindelser m. m. emellan enskilde
personer, hafva de flere föreskrifter, som
för detta innehöllos i 16, 17 och 18 §§. samt
hvad i 14 5. förekom, om Certepartiers förseende
med stämpladt papper, blifvit i en enda §.
sam
-
JBevillnlngs-Utsköttets Betänk anden. 513
samlade, ulan att Utskottet dervid vidtagit andra
förändringar, än att, åtskillige smärre rättelser iredactionen
oafsedde, HalftenbruksContracter, såsom
egentligen afslutade med egne arbetare , blifvit
uti den nya redactionen utelemnade, att stadgadt
är det så beskaffade prasstationer och förmåner,
som vid Contracters afslutande betingas,
men ej kunna efter Markegångspris beräknas, böra,
så vida den öfverenskomne och till grund
för stämplade papperets beräkning liggande Summan
derigenom förökes, efter i orten gångbare
pris skattas; att en mera enkel men med den förra
lika grund blifvit bestämd för Chartering af
Skuldebref öfver 25 U:drs belopp, hvaremot de
som understiga denna Summa, och hitintills med
2 sk. Charta försågos, icke efter Utskottets mening
äro af den betydenhet, att de förtjena att
®#ed ChartaSigillata beläggas; att en annan och
efter de särskilde myntsorterne närmare jemnkad
Tariff för Stämpel - afgiften af Vexlar upprättats,
hvarvid de, pag. 28, i gamla Författningen omförmälde
Spanska så kallade Pesos Duros äro för.
bigångne, enär, efter hvad upplyst är, någon
Vexelhandel ej på en längre tid blifvit deri afsluten;
och att ändtligen, samt till undanrödjande
af all ovisshet, stadgadt är till hvad belopp
Öfverlåtelse- och TransportBref å KronoRusthålJ,
andre Kronohemman och oskattlagde Nybyggen
skola Charteras; hvaremot Utskottet trott ur Författningen
böra utgå, ej mindre hvad å pag. 2 5
förekommer , om stämpling af ArrendeContracter
m. m., hvarom påföljande moment likaledes handBihang
lill Riks. 61, Fiol. 1823. 5iteSaml. 33.
*4 BwiUningxUtshattels Belänkanden.
lar, än den pag. 3 7 meddelade föreskriften om
Ärfskiftens bestämmande , enär sådant, så i den
Förra, sorn i denna Författningen å annat ställe
finnes iakttaget.
8:0
Den förra Författningen liar Utskottet ansett
utgå frän så många och sinsemellan skiljaktige
synpuncier vid bestämmandet af stämpladt papper
till LysningsSedlar, att Utskottet ej förmått deri
uppfinna någon enhet. Följden häraf måste således
blifva en lika ojemn sorn obillig fördelning
af denna beskattning» Men då Utskottet har sig
bekant, att Riksens Höglofi. Ständer vid Bevillningsmedlens
fördelning framför allt fordra rättvisa
förenad med enstämmighet i grundsatser, har
detsamma deraf herrrtat en ökad anledning, att
uppsöka en enda och dessa billiga anspråk motsvarande
Beskattningsgrund , och hemställer Utskottet
vördsamligen , om icke densamma är funnen
genom det i 8 §• af det meranämnde Förslaget
införde stadgande, om ej allenast UysningsCharfors
beräkning efter den Bevillning fästmannen
det förflutna året, enligt 2 Art. af BevillningsFörordningen,
erlagt, utan ock ett minimum
hvarunder denna afgift icke får gå, och sorn sålunda
förekommer, att ingen må helt och hållet
undgå denna beskattning.
9:0.
Af det här hosfogade ofvanåberopade Förslaget,
innehåller 9 §. de särskilda föreskrifter, som på
mångfaldiga ställen i den sednaste Kungörelsen förekomma
för de Ämbets, och Tjenstemän, hvilka
hafva sig ålagd en särskild skyldighet, att vaka öf
-
BevillningsUtskottets Betänkanden. 515
ver efterlefnaden af vissa delar utaf denna Författning;
och äro dervid någre tillägg eller ändringar
af betydenhet icke gjorde.
10:0.
Samma förhållande eger äfven rum med de
i 10 §. lemnade föreskrifter, i afseende på den
Fiscaler och andra offentliga Åklagare i allmän
het uppdragne tillsyn å Författningens handhafvande.
11:0
Hvad åter angår rätter Domstol till uppta,
gande och afgörande af öfverträdelser från denna
Författning eller derifrån härflytande brott, så inträffar
jemväl dermed ett lika förhållande, undantagande
det nu till förekommande af all ovisshet
i Författningen intagne stadgandet, om det
ställe, hvarest tvister emellan ChartasSigillataaFörsäljningsmän
och Köpare skola slitas.
12 :o.
Det ansvar äldre Författningar ålagt enskilde
personer för eftersatte skyldigheter i afseende
på denna Författning, har Utskottet ansett böra,
såsom mindre lämpligt, förfalla, så vida det egentligen
tillhörde Statens Ämbets- och Tjensteman,
att vaka öfver Författningens efterlefnad och dervid
tillse, att det allmännas rätt icke åsidosattes.
Blott i ett enda fall har Utskottet trott en dylik
påföljd böra ega rum, eller då Ämbetsmän i och
för deras Ämbeten få sig ocharterade Skrifter
med Posten tillsände. I detta fall är det förr
bestämde bötesbeloppet af Tre Enir 16 sk. för
enskilde, oförändradt bibehållet, äfvensom Ämbets-
och Tjenstemän ålagde vid inträffande för
-
516 BevillningsTJtsholMs Betänfandfv,
summelse dubbelt deremot eller Sex B.-dr 3a sk.}
äfvensom samma ansvar är föreslaget att fortfara
för dem af Presterskapet s för underlåten tillsyn
vid LysningsSedlars beläggande med behörigt
stämpladt papper.
33:0.
I likhet med förra Författningen har Utskottet
trott sig böra föreslå fördelningen af de fal*
lande böterne emellan Kongl. Maj.t och Kronan
samt Åklagare af upptäckte förseelser.
14:0.
Vidkommande ytterligare sättet för stämpladt
pappers anskaffande och försändande, äro äfven I
detta hänseende de äldre föreskrifterne bibehållna,
till hvilka Utskottet således får vördsamligen
hänvisa. Dock har Utskottet, sedan Kongl. Maj:t
genom särskilde Nådige Resolutioner behagat meddela
vissa -Handelshus i Stockholm tillstånd att
låta stämpla egne VexelBIanquetter , ansett sig
böra, till vinnande af nödig controll, föreslå de
åtgärder, som vid verkställigheten af samma Nådiga
befallning höra iakttagas.
1 5:0.
De flere föreskrifter, rörande försäljningeri
*{ stämpladt papper, hvilka på särskilda ställen
»influtit i nu gällande Författning, utgöra, samla*
de, föremålet för 15 §. i det af Bevillningsutskottet
upprättade Förslag. I de fleste hänseenden
äro desse Stadganden oförändrade bibehållne,
och har Utskottet endast trott dertill böra fogas,
dels en mera bestämd föreskrift, i afseende på så
väl tiden, då Inventeringar hos ChartasSigillatasFörsäljningsmänfien
böra för sig gå, sorn de vil
-
Bevillnings-Ulskottets Betäniandent 515;
kor, hvarunder sådane bora ega runi, dl i annat
fall de olagenheter, sorn härigenom tillskyndas
dem, hvilka åtaga sig detta uppdrag, skulle ytterligare
försvåra möjligheten att härtill erhålla
pålitlige personer; dels ett närmare stadgande om
den Domare hittills åliggande skyldighet, att vid
emottagandet af stämpladt papper på credit, derföre
ställa behörig borgen; dels ock den oftare
redovisning, sorn enär sådant ej behöfver ske*
deraf blifver en följd.
16:0.
Hittills har, likmätigt 27 §. i ChartaeSigillatasForfattningen
oell en dervid fogad Tariff, en
särskild provision blifvit erlagd till ChartasSigillatseFörsäljmngsmärt,
utöfver stämpelns värde, men
då en sådan utgift lätt kan föranleda underslef
och ovilkorligen verkar misstroende hos mindre
upplyste köpare, som måste betala mera än hvad
stämpeln tit visar, har Utskottet varit betänkt, al£
föreslå någon så beskaffad ersättning för Chartte"
SigillataeFörsäljningsmän, hvarigenom raeranämnde
provision kunde upphöra. Genom vissa procents
anvisning af de för försålde Chartor inflytande
medel, hvilka vid redovisningen innehållas,
har Utskottet trott detta ändamål kunna säkrast
vinnas. De calculer Utskottet, till följd deraf,
upprättat öfver beloppet på försålda Chartor af
skiljaktiga valeurer, hafva ådagalagt, att de sorn
i Stockholm ega befattning med försäljningen, lära
böra tilläggas fyra procent af behållningen å
den inflytande Summan , så framt deras inkomst
skall uppgå till hvad den hittills utgjort ; och
hvilket Utskottet ej trott vara för högt beräk-nadt;
5ig Bevillningsutskottets B tänkanden.
hvaremot å Landet och de dfrige Städerrie, fem
procent torde bora utsättas, så framt Försäljningsman
skola kunna erhållas, och desse njuta
någorlunda ersättning för sin moda, Härigenom
minskas visserligen behållningen af ChartagSigillatae
- inkomsten med omkring 12,000 R:dr årligen.
Meni den högre inkomst, som uppstår genom
dels deri föreslagna förökningen af g skill.
Chartornes värde till 3 skill., dels genom förhöjning
i stämplade Pappers - afgiften vid Stadernas
Domstolar, dels ock af den förändrade grunden
för LysningsSedlars Chartering, förmodar
Utskottet denna brist kunna med säkerhet betackas;
ech tvekar således icke, att till Riksens Höglofl.
Ständer vördsamligen hemställa, det den till.
förene utgående ChartEeSigillatseFörsäljnings-provision,
må hädanefter upphöra.
17:0.
Vid det i nu gällande Författning stadgade
förfarande vid utbyte af rnaculeradt stämpladt
papper, har Utskottet icke ansett någon förändring
böra komma i fråga.
18:0.
Slutligen har Bevillningsutskottet, rörande
uppbörd och redovisning för influtne ChartseSigillatas
- medel, nu icke föreslagit någon annan
förändring i hvad härom stadgadt finnes, än jemte
ett förtydligande af hvad rörande LysningsSedlars
insändande till behörig granskning redan före*
skrifvet är, dervid fogat det tillägg, att de DebetSedlar,
sorn vid Lysningars uttagande antingen i
original eller afskrift aflemnas till vederbörande
Presterskap, icke behöfva, till undvikande af en
Bevillning*- Utskottets Betäitkanden. 519
betydlig kostnad vid deras öfversändande, vara
iLysmngsChartorne fdljaktige längre än till Consistorium
i Stockholm, samt till HäradsProsjame
på Ilandet, hvilka rigtigheten deraf besanna.
Dock varder detta, jemte hvad Utskottet i
»ifrigt nu föreslagit, till Riksens Höglofl. Ständers
upplysta pröfning öfverlemnadt, med bifogande, af
de särskilde meningar och reservationer, som under
de härom förefallne öfvertäggningar yttrade
blifvit. Stockholm dea 2 October 1823.
Traiisumt af Protocollet, hältet uti Riksens
Höglofl. Ständers Bevillningsutskott följande
dagar är 1823.
Den 2 6 Augusti.
Herr Wickblad ansåg den föreskrifne Controllen
å LysnjngsSedlars. Charterande, såsom innebärande
likasom ett slags misstroende till Presterskapets
skicklighet att göra en rigtig beräkning
och än värre till deras redlighet, böra så
mycket heldre helt och hållet försvinna, som en
dylik Cantrol! icke blifvit stadgad för någre andre
Ämbets- och Tjenstemän, samt ansåg äfven
tillåtelse lika så gerna kunna lemnäs Pastorerne,
att insända det sammanräknade belopp, sorn Lys.
ningsChartorne för året utgjorde, uti en Banco*'
Sedel, som att sammanslå detsamma till en eller
flere Chartor, och reserverade sig emot Höglofl,
Utskottets i desse afseenden fattade Beslut.
53 0 Bevillnings Utskoitets Betänkande.
Den 2 g September.
Herr Thyselius anmälte sin reservation mot
den af Höglofl. Utskottet i nyssnämnde 5 §. i
allmänhet stadgade grund flir Charteringen af
Ämbets- och Tjenstemäns Fullmagtec» såsom för
de fleste högst tryckande och känbar.
I afseende på 16 §, om Försäljningsman?-  nens provision, hvilken likaledes bifölls, anförde
Herr Wickblad : ”Jag har visserltgen intet att an-*
märka emot Utskottets Förslag-, att den hittills
varande Försäljnings-provisionen och Tariffen ina
hädanefter upphöra, men kan. ej gilia den-i stället
föreslagr.e procenten af FörsäljningsSumman».
såsom i min tanka alh- för hög och graverande
för Staten: ty utom hvad Utskottet anmärkt,, att
den såmedelst uppgår till 7000 R:dr utöfver den
hittills utgjort, men hvarföre man^anser tillräcklig
Aefusion erhållas, genom sjelfva ChartseSigillatae-försäljningen,
bör man hågkomma, att Hands.
JCamererarne och Räntrnästarne hafva 3 procent i
Hsmissl-lage af alla GhartasSigillatae-medel, sä
att pä sätt nu blifvit föreslaget, hela provisionen
uppgår till 8 och 9 procent, som är en allt för
stor afbränning, till Statens förlust, hvarföre jäg
anser,, att antingen denna procent eller ock nämnde
Ämbetsmäns provision såsom Remiss -[lage
måtte nedsättas.
1 afseende på den föreslagne Con trallen: af
Chartorne å de af Presterskapet utfärdade HysningsSedlar
till Äktenskap, åberopade Herr Wick-j
Bevillningsutskottets Belänkanden,
5*i
blad sin till Protocollet den 16 nästlidne Augusti
anförde reservation, hvilken han anhöll
mätte fä bifogas Utskottets Betänkande till Respective
RiksStänden.
Ut supra.
Ex Protocollo
Clas Livijn.
'Utdrag af P rot ö coll et, hållet i liiksens Högloft.
Ständers Bevillningsutskott den 3 Oct. 1833.
S. D. Justerades Utskottets Förslag till en förnyad
Förordning, angående bruket af stämpladt
papper, samt den derföre utgående afgiftens
beräkning och utgörande från och med
år 1824, och blefvo de dervid gjorde anmärkningar
antecknade uti detta Förslag, sorn god-i
iändesl
Herr Wickblad åberopade sin i ämnet förut.
afgifne reservation, och anhöll att densamma
mätte få åtfölja Förslaget till Riksens Högloft.
Ständer,
Biskopen Herr Doctor Faxe reserverade
sig emot Utskottets Beslut, angående GhartseSigillatse
till Fulltnagter och JLysningsGhartor.
Ut supra. .
[Ex Protocollo
l^Clas Livijn.
5*2 Bevillnings-Utskottels Betänkanden.
Förslag
Till en förnyad Förordning, angående bruket ef
sidmpladt Papper, samt den derföre utgående
afgiftens beräkning och utgörande frän
och med är 1824 och de påföljande åren, intill
slutet af är 1828, sä vida ej Urtima
Riksdag inom denna tid inträffar.
§• 1.
Allmänt Stadgande.
Alla Handlingar och Skrifterj hvilka till
Domstolar, Ämbetsverk och Myndigheter in«
gifvas, der företes eller utfärdas; äfvensom
alla här nedan omförmälde, emellan enskilde
personer upprättade Contr3cter och Öfverenskomrnelser,
eller utgifne Förbindelser; samt
sa kallade LysningsSedlar, eller från Predikstolarna
afkunnade Tillkännagifvanden om Äktenskaps
ingående, skola antingen skrifvas på
stämpladt papper, eller ock dermed beläggas,
till det belopp, på det sätt, med de undantag
och vid det ansvar denna Författning vidare
stadgar.
§. 3.
Stämpling af Papper och dess varde.
Stämpladt papper till så väl hela ark, som
BeläggningsChartor, skall vara att tillgå på
följ ande värden: 3, 4, 5, 6, 8, g, ia, 1 C, 18,
24, 28, 32 och 36 Skillingar; samt 1, lf, if,
if, 2» 3. 4, 5, 6> 8. 10, i*, *<>♦ 25, 33j, 50
och 100 Riksdaler.
Bevillnings.Utskottets Betänknnden. 523
Till Vexlar skola fyra särskilda stämplar
af mindre storlek finnas, för att å finare pap.
per i vanligt Vexel-format användas.
§• 3-
Allmänna föreskrifter vid Författningens efterlefnad.
1:0 Rättegångs- och andra Skrifter, sotn
af Rätter, Ämbetsverk eller offentliga Myndigheter
till Parter eller Sökande utfärdas, skola
ovilkorligen skrifvas på stämpladt papper,
med undantag allenast af Fastebref, Fullmagter,
Constitutorialer, Geometriska Chartor, PergarnentsBref,
Gesäll- och MästareBref, Pass
och Bevis, som meddelas å Handlingar, författade
på förut ej stämpladt papper, hvilka
måge med vederbörliga Chartor beläggas.
2:0 De Skrifter och Handlingar åter, som
till nämnde ställen af enskilde personer ingifvas,
företes, uppvisas eller insändas, må, med
iakttagande af hvad här nedan stadgas, antingen
skrifvas på eller ock beläggas med stämpladt
papper till här utsatt belopp, med mindre
än att ej annorledes förordnadt finnes.
3:0 Enär till en Handling , som med ChartaSigillata
skall förses, fordras ett högre belopp
deraf, än en stämpel innehåller, må till
dess fulla utgörande, tvänne eller flere Chartor
begagnas, likväl i Stockholm alltid och i
Landsorterne heldst det minsta antal, sorn med
de faststälde stämplarne är förenligt.
4:0 Om flere Documenter eller Bilagor
skrifvas på samma ark, lörses det med så stor
5a4 Bevillnings-Uisiottets Betänkande)!*
' - ' \ ■ , '
ChartaSigillata som sig belöpa skulle, i häflidelse
hvarje handling vöre å särskildt ark
skrifven.
5:0 I>å Sakegave tillåtas, att, jemnlikt i|
Cap. 4 §. RättegångsBalken, uti Konungens
Cancelli, Hof- och ÖfverRätter, Collegier, samt
vid andra Ämbetsverk och Domstolar, eller
eljest, i stället för Gharterade Hufvudskrifter ^
förete besannade Afskrifter deraf, bör tillika
styrkas till hvad belopp de förra är o, så vida
desammas beskaffenhet, enligt denna Författa
ning, sådant fordra, med stämpladt papper försedde;
skulle dervid behörig Charta saknas,
till större eller mindre belopp, plikte den orätt
Gharterad Handling expedierat, enligt 12 §.,
och fylle den felande Chartan; ofvannämnda
intyg meddelas, enär Parten, eller deti Handlingen
förevisa later, är aflägse boende, i Städerne
heldst af Magistratens Ordförande, eller
dervid anstälde Tjenstemän, och på Landet a£
Domare, Presterskapet eller KronoBetjeningen t
skolande andre gode män, som sannfärdigheten
styrka, jemte n-amnet, utsätta deras tjenst
eller yrke och hemvist.
6:0 BeläggningsChartor skol*, då de användas,
icke allenast annulleras derigenom, att
midt öfver siämpeln antecknas till hvilken
Handling de höra, utan äfven på sådant sätt
vidhäftas eller med Sigill fästas vid sjelfva
Documentet eller Acten, att de ej kunna derifrån
skiljas; utan att likväl Valeur-stämpeln
{aetäckes, i hvilket fall Chartan anses oduglig.
BevillmngsUtskoltéts Betitnkanden. 555
7:0 Afhandlingar och Contracter emellan
énslcilde, anses behörigen Charterade med den
dera befintlige stämpel, så framt de blifvit
dermed för ted de, enligt den vid deras utfärdande
till efterlefnad stadgade Författningen.
8:0 Ftt sålunda Charteradt Contract gäller
endast emellan samma Cofttrahenter, men
örn det sedermera förnyas, och den betingade
Summan dervid förhöjes, skall det i mån der-;
efter med BeläggningsChartor förses.
9:0 Om vid Handlingars Chartering eller
till LysningsSedlar högre Charta än föreskriften
är, af enskild person frivilligt begagnas,'
ege åtal derå ej rum.
10:0 I alla de fall; der flere än en tillämpning
af Författningens föreskrift skulle
kunna ega rum till Ghartans beräknande, gälle
alltid den, efter hvilken äfgiften blifver
högst; och
11:0 Då till en Handling, söm med stämpladt
papper förses bör, åtgå flere ark papper;
bör hvarje med lika stämpel förses, med min^
dre än att ej-särskildt derom stadgadt finnes*
§. 4.
Chartering af Rättegångs - och ändra offentligå
Skrifter.
De Rättegångs- och andra Skrifter, sorn
till Kongl, Majtt i underdånighet eller ock till
Öfver* och UnderDomstolarne, samt de här1
nämnde Ämbetsverk och Ämbetsmän ingifvas
eller företes, äfvensom de Resolutioner, Full
-
526 Bevillnings- Utskottets Btiänkanden.
rnagter, Domar, Utslag och andra Handlingar^
hvilka ej i 6 §. undantagas, skola vara med
stämpladt papper till nedanstående belopp försedde,
nemligen vid
1:0.
Härads- och BergsTingsRätter, samt RådhusRätter
i de Städer der KämnersRätter ej fin~
nas, Kämners- och HallRätter, Städernas
Collegier och FörmyndareKamrar, Handels
Handtverks-, somt alla sammankomster, der.
Magistrats - person är närvarande.
Afskrifter, hvilka ingifvas sorn Bilagor 4 sk
Arfskiften, der boets hela behållning
ej öfverstiger 25 R.dr, äro från
CbartaSigillata ...... frie.,
men förses, då behållningen gar
Utöfver 25 R;dr till och med 50
R:dr, med .
3 sk.
50 R:dr till och med 100 R:dr 4 sk.
100 R:dr och vidare med 6 sk. för hvarje
ark; hvarvid det exemplar, som stannar
inom Sterbhuset, bör med hela stämplade
pappersbeloppet beläggas, men det
andra, som hos Domstolen qvarblifver,
Charteras ej.
De af Delningslnstrumenter utdragne
TjOttUistor äro, så vida de icke vid
Domstolar och Ämbetsverk upptes, då de
anses som Bilagor, från ChartaSigillata frie.
Attester
sk.
Berättelser öfver uppgångne eller upprättade
Rågångar ...... 4 sk.
HeviUnings*Utsl<ottets Betänkanden. 537
BesigtningsTnstrumenter
4 sk.
Betyg, se Attester ....... 4 sk.
Bevis öfver uppgångne eller upprätta* \
de Rågängar j?
Bilagor, sorn åtfölja Tnlagor rn. m. och * 4 sk.
ej särskildt nämnas i
BofasthetsBetyg !
Bouppteckningar, förses med stampladt
papper, då behållna Summan utgör
från och med 25 till 100 R:dr . 4 sk.
från och med 100 R:dr och vidare
för hvarje fulla 100 R:dr • . 8 sk.
men om behållningen ej uppgår till förstnämnde
Summa , är Documentet för Charla
fritt.
Börande icke allenast det exemplar*
som Sterbhuset sjelf behåller, förses med
hela Chartaebeloppet, hvaremot det som
bland Domstolens Handlingar förvaras,
blifver ocharteradt, utan ock Domstolarne,
der desse Handlingar ingifvas, vara
för efterlefnaden af detta stadgande ansvarige,
och följaktligen då Bouppteckningar
förseglade inlemnas, infordra säkra be*
vis derom, att samma Handlingar äro med
behörigt stämpladt papper försedde.
CautionsSkrifter ........
DomboksUtdrag, äldre och yngre, an- ' 4 sk.
tingen de innehålla något Rättens j
Utslag eller ej ......'
Dupliquer, första och andra arken . 4 sk.
Constitutorialer eller Förrättningar
de följande . 5 sk.
53S BeviUnings-Ut stöttets Betänk andem
Egendom; betyg om ograverad Egendom 4 slc.
Exceptioner, se Dupliquer.
Fastebref fbrses med CbartaSigillata till eri
fjerdedel emot hvad för Köpe- och Bv-!
tesbref stadgas, eller till en fjerdedels
procent af Köpeskillingen , till och med
250 B:dr, samt till en åttondedels pro*
cent af hvad der öfverstiger , pä nedan*
stående sätt:
Under samt till och med R:dr 25, 3 skr
Deröfver till och med . . 50, 6 skr
Deröfver till och med 75, 9 sk;
Deröfver till och med . . 100, 12 sk.
Deröfver till och med . . 225, 15 sk.
Deröfver till och med . . 150, 18 skr
samt deröfver för hvarje fulla 50 B:dr 3 skr
Men i händelse Fastebref, som, en*
ligt Kongl. Förordningen den 30 Junii
2800, på Lagstånden fast Egendom alltid
bör tagas, anrnäles vara förkommit, då det
inför Domaren skall uppvisas, bör det Be-j
vis eller ProtocollsUtdrag, sorn i stället
företes, oin det skall gälla, vara med
stämpladt papper försedt, till lika belopp
som det, hvarmed det förkomna Fastebref,
vet bordt vara belagdt.
FideiCommissBref och audre dylike Förord*
nanden, skrifvas på stämpladt papper el*
ler beläggas dermed till tre fjerdedels procent
af den bortgifna Egendomens, vid
BevillningsTaxeringen , uppskattade värde,
då den består i fast gods, men efter Bo
upp
-
Bevillning!- Utskottet t Betänk änden* $79
upptecknings-värde, Mätismanna ordom,
ellet Domarens profning, di den utgöres
i Lösören.
FrejileBevis ; , , < , ,>
Fullmagter till Förrättningar . . *^4
Husesyns-Instrumenter . . , .
Inlagor lita ined Dupliquer.
InteckningsBevis, hvilka skrifvas pi sjelfva
Skuldsedeln, begripas under det sorn xö-»
rande Skuldsedlar i 7 §. § inom, stad-»
gadt är.
Inteckningar, Bevis om deras beviljande eller'
upphäfvande ....... 4 sk.
Kallelser till Fordrings-egare iLoncourser 4 sk.
Libeller, se Dupliquer.
MorgongåfvoBref lika ined FideiCommissbref»
Protester, se Dupliquer.
PrötocollsUtdrag, antingen de innehål*
la något Rättens Utslag eller ej. 4 sky
Repliquer, se Dupliquer.
RågångsBevis eller Berättelser öfver
deras uppgående eller upprättande 4 ak»
Skrifter, sorn ingifvas eller utfärdas vid
Handels- och Handtverks- samt
andra Sammankomster, der Magi*
stratsperson ar närvarande . » '3 sk,
SlägtskapsBetyg 4 sk»
Stämningar till Parter och Vittnen » 4 sk.1
hvilka från så val desse sorn anstra
Rätter, måga i saknad afstämpladt
papper utfärdas å ostampladt,
utan alt sådant förminskar Svaran.
Bihang till Riks. Ht. Brot. 1823. 6:te Sami. Nio J J.
530 Bevillningsutskottets Betänkandeii.
de Partens skyldighet, att dera i
Svaromål ingå, men i sådant fall
bör sidan handling, vid uppvisandet
för Domstolen, genast med
stämpladt papper till föreskrifvet
belopp förses*
Offentliga, å Rättens dörr * . . . l i sk;
Testamenten, såsom de der ärö upphäfvande
eller förändringar Underkastade, behöfva
Vid Uppvisandet ej förses med högre äti
6 sk. Charta, Utan skola först, dä de vunnit
Laga kraft, beläggas med stämpladt
papper, svarande mot Tre fjerdedels procent
af den bortgifne Egendomens behållna
värde, enligt Bouppteckning; dock bör
vid Testamentets bevakande för den belöpande
Chartan vederhäftig borgen ställas,
intill dess att detsamma vinner Laga
kraft ; kart efter timadt dödsfall lösa Egendomens
värde ej utrönas inom den tid
hartdlingert bör Vid Domstolen uppvisas;
Ställe då Innehafvaren borgen för Stämpel
- afgiften, intill dess Bouppteckning
hållen Och Charta anskaffad är; mert om
genom ett så beskaffadt förordnande, Egen^
domen ej är med fu l egande rätt, Utan
blött till nyttjande öfverlåten, så belägges
Skriften med stämpladt papper tili en
fjerdedels procent af det Testamertterade
värdet, efter hväd förut stadgadt är; dock
undantagas från detta stadgande ej allenast
sådane Testamenten, som gifvas t!!{
Makar och Bröst-arfvingar, ellet icke in
-
BevillningsUtskottels Betänkdndeh. 53!
befatta annaa förändring i Arfsrätt, än,
ätt antingen Systrar tilläggas lika lott med
Bröder, eller öck att Arfvingars anspråk
jemnkäs. med hänseende tili af eri oell
annan föriit utbekömne förskott'; Utan äfven
dé* hvarigenom Husbonde tillägger
Tjenare någon gåfva för långvarig Och
trogen tjefiat, så framt deri Testamentera^
de Summan éj uppgår till och med 30O
R:dr; i.anriat fall Charteras de like an-1
dre förordnanden.
Utdrag af äldre eller hyare Protocoll och Öorii*
böcker, ehvad de inhehålla Utslag
eller ej •. .......
Utslag sorn af Rätten utfärdas •
Vittnesbörd om Bofasthet* Ograverad
Egendom, personers frejd, slägtskap
eller ålder, upjihafda eller ^ 4 sk*
beviljade Inteckningar m. in. . ; 1
VittnesSkriftet ♦
Värderingslristrumenter ; , » *
ÅldersBevis ........
Ägtenska^s-förord lika med FideiCömtniSsbréf»
i lfa.
Vid <Oon»is'torier, Nedre BöVgRätten, Lagmans- deli
Rådhus Rätter, der KärnnersRåttér drö samt
Magistrater.
Afskriften ■; i ; • ; . . i ; ; 4 kfe
Ansökriingär;
förstå Arket .... 4 sk;
Andra
fe ‘sks
Tredje och följande . ; 8 sk.
Arfskiften; se föregående moment.
5 3 a ^Bevillning*- Vttkotieis Betänkanden*
Berättelser öfver uppgångne eller upprätta»
de Rågångar och Tomte- eller Egoskill*
nader ......... 5 sk.
Besigtningslnstrumenter ..... 5 sk.
Bevis öfver Egoskillnader, Inteckningar
rn, m. ........ 5 sk.
Bilagor  • 4 sk,
Bil- och MätareBref å Inrikes Fartyg 24 sk.
å Utrikes dito 1. *— —
Bofasthet: Vittnesbörd eller Intyg
derom ........ . 5 sk.
BorgareBref:
i Stockholm och Götheborg:
för Grosshandlare . . R:dr 18. -— —
andre Handlande . . . is,. — —
Fabriqueurer . . . . ig. — —'
SkråHandtverkare och Ma
nufacturister
• . ,. 6. — —
andre Borgare, som ej höra
under Skrå . . . . 4:.84. —-
i Städerne af Första Classen:
för Grosshandlare ...... i.s».— —
andre Handelsmän och Fabri
queurer
. . 1 . . . . 9. —- —
SkråHandtverkare och Manufa.
cturister ....... 4: s?4.—»
andre Borgare;, som ej höra under
Skrå . . . . . • . 3. — —>
i Städerna af andra Classen
för Grosshandlare , . . . . . g. — —
andre Handlande ochFabriqueuret 6. — —
SkråHandtverkare och Manufa
cturister
. , . . , - . . 3. -
Stvillnings-Uts&ottets BetZtnkanieiu |jj
för andre Borgare, sorn ej höra un*
der Skrå ....... 4; 34. -«-*
i Städerne af Tredje Classen:
för Grosshandlare ..... 6, — —*
andre Handlande och Fabri.
queurer .
4i 8 4. —
SkråHandtverkare och Manufa
cturlster
. . , . , . * 2: 13. —«*
andre Borgare, som ej höra under
Skrå ....... 4: 94. —»
i Städerne af Fjerde Classen:
De som vinna Burskap på Utrikes
Handel 4: 24, —
Andre Handlande och Fabriqueurer 3, — —-  SkråHandtverkare och Manufactu
rister
......... 9: 84-
Andre Borgare, som ej lyda under Skrå }, —» —
i Säderne af Femte Classen:
De sorn vinna Burskap på Utrikes
Handel 3. — —
Andre Handlande och Fabriqueurer a: 12.
SkråHandtverkare och Mann fac turi st er z. —- —
-Andre Borgare, som ej höra under
Skrå .......... 36. —M
Bouppteckningar,
se 1 Momentet.
BorgensSkrifter
i —
Certificater och SjöPass fös de till
Utrikes ort gående:
Inhemska Fartyg 18. —
Utländska dito .... — 34. —
Consiitutorialer till Förrättningar- —« &» **—
Domar och Protocoll, som innehålla
jiagon Rättens Dom . ; . — —
v
Bevillning*Utskottets B län/banden.
Domböcker, Utdrag af äldre årens . ,
Dupliquer: Första Arket , . , , ,
Andra Arket , . , , ,
Tredje och följande . ,
Fgendom, Vittnesbörd örn ograverad
Fxceptiftner, se Dupliquer,
FasteBref, se i Momentet.
FideiCommissBref och audre dylike Föcordnandeti,
se i Momentet.
FrejdeBevis
Follmagter till Rättegångars utförande
Fövklringar, se Dupliquer.
Förordnanden och AntagningsBevis för
Städernes Betjente, Gevaldiger,
Uppsyningsman , Lin- Hampe-Tjä-.
yu* Brad- och Jernvrakare, Pack"
hus- och Vågkarlar, Stadstjenare,
ParmMät^re, Mätare, Jernbärare,
Vindragare, Akar6) Timmer- och
Murkarlar, Fiskare, Packare, Politie-
och ExecutionsBetjente, Extraordinarie
Stadstjenare med deras
vederlikar, sorn ej äro Borgare,
da de hafva Eön på Stat af åtta
peli en tredjedels Riksdaler, och
derutöfver Sex procent af Löneinkomsten,
men med ringare eller
pek utan Lön
M usicanter och Dansmästare . ,
GesällBref ..........
PergamentsCopior deraf .....
Husesynslnstrumenter, se Instrumenter.
Inlagor lika med Dupliquer.
5 sk,
4 sk,
6 »k,
8 sk,
5 sk.
5 sk,
6 sk*
8 sk,
24 sfc.
12 sk.
6 sk,
Beyilliiings-Utskotlets. Betänknnden.
535
Instrumenfer, Husesyns, Besigtnings
och Värderings m 11. , 5 sk.
JliteckningsBevis, sorn skrifvas § sjelfva
Skuldsedeln, se föregående Motn.
Inteckningar, Bevis om beviljade eller
ypphäfde 5 sk.
Kallelser i Concoursec . . , , , . 5 sk
Idbeller, se Uupliquer
MorgorigåfvoBref, se FideiCcmimiss.
Mäklares Slutsedlar, hvarje .... 8 sk.
MästareBref i Skrän och Manufacturer t
I Stockholm och Götheborg, samt
första Classens Städer . , 2. —— —
Andra och Tredje Glassens Stader 1. — —
Fjerde och Pernte Dito . . . —- 32 sk.
/MätareBref å inrikes Fartyg . . — 24 sk.
3 utrikes , • . . , 1, — —
Notariats - Attester, eller Bevis, sorn;
NotariiPublici utgifva till ip
ländske
Första
Arket . . . , — 5 sk.
Andra och hvardera af de
följande ...... — G sk..
Till Utländnirtgar, livart A.rk — 12 sk.
Pass, se följande Moment:
PresteRref . . — 3 sk.
Protester, se Hupliquer.
Protocoll . Utdrag derutur, sorn ej
innefatta något Utslag . . . £ sk.
Repliquer , se Ftupliqqer,
Ragängar; Bevis eller Berättelser
om uppgängne eller upprättade -— 5 sk.
pjöAssuranceBref lill och med roq
B;drs belopp : , , , • —- 3 sk
5 3& Btvitlningt-Utskottets Betän&andm.
och för hvarje iooR:dr deröfver —— 1 sk*
Sj&Pass, se CertiSeater.
Skiljebref i Agtenskap och Trolof
ningar
. . —- 6 sfc.
SlägtskapsBevis ........ —■ 5 sk,
Stamningar till Parter och Vittnen —• 5 sk*
Offentliga å Rättons dörr . . — 24 sk»
Testamenten, se föregåendeMoment»
Testi monia Gyrnnastica . . . . — 3 sk»
TillståndsBref att hålla Näring och
Caffe, då sådant tillätes, och
mera dylikt, hvarmed Burskap
icke är förbundet?
I Stockholm och Götheborg 4: 34 sk.
I Städerne af första och andra
Classen . ... - 3. — —
I de öfrige . . ... 1:34
Tomteskillnader, Bevis derom , — 5 sk.
Utdrag af äldreårens Domböcker, m.m.— 5 sk.
Af Protocoll, som innehållaRät
tens.
Utslag eller Dom » . — 6 sk»
Utslag, Rättens — 6 sk.
Vittnesbörd om Bofasthet, ograverad
Egendom, frejd, ålder, m. m. —• 5 sk.
jVittnesskrifter, som af Parter in.
gifvas
— 4 skå
Värderingslnstrumenter ... — 5 sk.
AldersBevis *
— 5 sk.
Egoskillnader , Bevis derom . — 5 sk.
ÄgtenskapsFörord, se Morgongåfvohref.
III.
flo* Riksens Ständers Bank oek JUksgäldsContoir;
RevillningsUtsköttets B ettinga uden. $37
Öfver II oj Jägmästaren och Öfve riri t ende n i s Ämbetet,
Landtmäteri- Fortifications- Coniratl• As•
sistance- 0.-J1 JernContoiren , Convoyi ommissa•
riatet, Dire.ction vid Nummer Lotteriet, samt
Dykeri- och PAergningsCompagniet, de i Riket
varande Brandförsäkringsverk, Ofver Directionerne
vid Post och TullVerken, samt Directionerne
vid Riddarhuset och öfrige Rik&Stän.
dens' Cancellier. 4
Bilagor tillSkrifter, som der ingifvas —• 4 skJ
Cliartor som utgifvas från LandtmäteriContoiret
i Stockholm, saint
af Landtmätare i Landsorterne,
förses med stämpladt papper efter
Lemmantalet å de egor Chartan
innehåller nemligen :
för hvarje helt hemman . .-—6 skt
derunder till och med £ Hem.
man . — 5 sk.
derunder —“3 sk.
och belägges ej mindre Geometriska
Chartor än Pergaments33ref
på det sätt med ChartaSi*
glllata, att densamma påklistras
handlingen, hvarvid åtminstone,
så mycket af papperet, jemte
Stämpeln bör fasthäftas, att derå
kan tecknas till hvad Document
Chartan hörer.
Inlagor, hvarje Ark . ; . , . — '5 sK"
ProtocollsIJtdrag 5 sk.
Väg-attester till läns erhållande , — & s):-
538 JievillningSrUtskottets Betffnianden.
Utdrag af Protpcoll och Diarier , — 5 sk.
Öppna Utslag ....... — 5 sk.
IV.
Jfo s RiksMarskalken, Ofver Ståthållaren, AkadernieCancellerer
, Ldndshöfdingar, Ståthållare, Befälhafvare
vid Regementerne , lAfDrabantCorpsen
, Ingenieur Corpsen qcIi SjöStaterne9
Afskrifter, och
Bilagor, undantagande OriginaleFörskrifningar
och löpande sedlar,
hvarom nedanföre I.7 §. omför,
mäles
UepositionsAttester ......
Execntorialer, när Summan sort utsökes
stiger till och med 50 R:dv
derunder
Fullmagter, Rättegångs 1 . . .
Förklaringar i U tsökningsmå! . ,
i andra ärender . . . , ,
Immissioner, lika med Executorialer
Inlagor till de Auctoritetet, som enligt
undfångne Privilegier ega
att gifva Utslag uti Utsökningsmål
eller i frågor om Utmätnin"
gars beviljande .....
EöftesSkrifter
Mandatorialer, se Executorialer.
Promptorialer, lika med Executorialer
ErptocolIsUtdrag, som ej innehålla,
något TJtslag . . . . . .
— 4 sk,
— 6 sk,
•— 8 sk.
— 6 sk.
— 6 sk.
— 5 *k.
— 4 skj
— 5 sk,
— 6 sk,
—• 6 sk,
Bevillning*-Utskottet* Belänkanileiu 531J
v ' ,
Besepass, som utfärdas af vederbörande Ämbetsmän
till Utrikes ort, förses med siämpladt
papper:
För Husbonde eller Hustru med Barn,
vare sig en eller flere samfält 1. —• —
För hvar Betjent eller Piga, om
de än äro uppförde på samma
Pass ........ 16 sk.
För Gesäller, sorn resa till Utrikes
ort, för hvarje . . , n skj
För dem af Allmogen, som resa
öfver gränsen, i enskilde angelägenheter,
för hvarje person . 8 sk.
Till Inrikes orter eller Norrige:
För Husbonde, Hustru eller Barn
med Tjenstefolk .... . 12 sk.
För Gesäller, hvardera ... 6 sk.
För Allmogen samt Corporaler
yid Infanteriet, Dragoner, Ryttare,
Soldater och Båtsmän,
då de resa utom Länen eller
till Norrige 3 sk.
Besolutioner när Summan, sorn utsö
kes,
stiger till 50 R:dr .... 8 sk.
derunder . ... 1 .... 0 sk,
i Supplicationsmål ..... 6 sk.
guppliquer, sorn ej röra Utsökningsmål , 4 sk.
Y
Hos
CahcdlieStyrelsen, dem af Kongl. Majas ocl\
Rikets lollegier, sorn ej ega Domsrätt, Fiir-i
yqltningen af SjöArsnderne, SundheesCollegi-.
'ft\o Bevillhings-TJtskötteté Betänkande?}.
lim, HofCante.]} ers Ämbetet, Seraph i m er Or densi
Gillet, SjöÄssurancvOfverRätten, samt alla
af Kongl. Maj.t tillförordnade Directioner
och Committéer.
Algieriske Sjöpass i 24 sk;
Ansökningar, som ej angå något Rättegångsmål,
i hvilket fall nedanstående
morn. länder till efterrättelse 6 sk»
Attester
5 sk.
Autorisationer och Fribref på Tullfri
Spannmål
. .. 22 sk.
De derom utgifne Förbindelser . 6 sk.
Besvär, som ej angå Rättegångsmål,
hvarom se ofvan 6 sk.’
Bevis ur Diarter, Jordeböcker, Räkenskaper
och andra Handlingar . . 5 sk.
Bilagor ,
4 sk.
Bytesbref, som med Kongl. Maj:ts Nådiga underskrift
utfärdas från Kongl. Maj:ts och
Rikets KauiroarCollegium öfver Ridder
skapet
och Adelns eller andra Personers
underdåniga Ansökningar, att mot vederlag
få tillbyta sig någon Kongl. Maj:ts
och Kronans Egendom, skrifvas på stämpladt
papper till lika belopp, sorn för andre
Köpe- och Bytesbref stadgadt är:
DepositionsBevis öfver nedsatte Skatte-, K(?psoch
Städje-skillingar «... 6 sk.
DiariiBevis, eller Utdrag derutur . . 5 sk.
Fribref, se Autorisationer.
Fullmagler att utföra andras talan . . 9 sk.
Förklaringar, som ej angå Rättegångsmål,
hvarom se Ansökningar , . 6 sk.
BevillningsUtskottels Betänkande»« 5it
,
Pö‘rjfted!ingsBref, Som i KammarColIegium be*
viljas, antingen de utfärdas genom Bref
eller Bftslag, för hvart helt Hemman 24 sk.
och så i proportion för de mindre,
dock för Hemmansdelen ej under 6 sk.
Handlingar eller Utdrag derur , * 5 sk.
JordeboksBevis eller Utdrag derur . 5 sk.
Uiqvidationer öfver Kronofordringar 2 2 sk.
Mandatorialer
9 sk.
Privilegier eller TIllståndsBref med rättighet
till Bergverks, Manufactuters, Finbladige
Sågars, Pappers- och andre Bruks anläggande,
Handels- och Handaslöjders idkande
m. m., hvilka kunna komma under
namn af Privilegierade Inrättningar till
effecters och varors förfärdigande och förädling,
Charteras efter följande Classer:
Första Classen
Andra dito
Tredje dito
Fjerde dito
Femte dito
Sjette dito
B: dr 5. — —
. . 10.
15* — —•
20.
• • ® 5*
. . 30.
Sjund.e dito
4°-
Åttonde dito 50.
Allt efter som den Auctoritet, hvilken
utfärdar Privilegierne, med afseende på
inrättningarnes vidsträckthet och förmodade
större afkastning, pröfvar dem vara
förmånlige.
Promotorialer, och
Becomtnen da tioner m. m. .... 9 sk.
Besoluttoner , ... 12 sk.
542 Bevillnings- Utskottets Betänkandeh.
fcommunications oell Inhibitions* frie.
Till anläggning af Manufacturer, se Pri*
vilegier.
Räkenskaper, Utdrag eller Bevis derutur 5 sk.
Skatte-, Köp- och Städje-skillingar, Se
-
vis derom . . * . i •. . ; 6 sk.
Skattevärderingaf . . %■ . . . 6 ski
Städjerätts undersökningar . . . •. 6 ski
TillståndsBref, se Privilegier.
Utdrag ur Diarier, JordeBöeker, Räkenskaper
och andra Handlingar 5 sks
Utslag 1 . 1 1 . ‘ s • i 1 12 sk.
Vi.
Vid Hof- och ÖfverRätterné och dem af Kongl»
Lollegierne, som ega Domsrätt, samt Rid1-  dare SyneRätten.
Ader 1 Revisionsmäl, hvarje ark i 5 sk.
Afskrifter ; . v i ^ . . . i - 5 sk:
af Domar* Utdrag och Constituto
rialier
i 1  6 sk*
Anföranden skriftliga till ProtocöIIet*
första arket i i 1 6 sk*
Andra . ; • ; ; . i . . . g ski
Tiedje och följande . . . * ; 12 sk.
AnsökningaF, första arket t . ... 6 sk;
Ändra • 1 . . i g sk.
Tredje och följande . 12 sk-.
Ävfskif.erl, se 1 morr.entet.
Bilagor 1 5 Sk:
Bouppteckningar, se 1 momentet.
CauiionsSkrifter, Original ... 1 . g sk.
Constitutorialer . ... i . i . 12 sk.
Afskrifter deraf , -. . * 6 sk;
Bevillning!.Utskottets Betiinkanden.
BepositionsAttestef
DiariiUtdrag eller Bevis . . . .
Domar . a . . . . i
Dupliquer lika med Ansökningar.
Esceptioner, Likaledes.
Förklaringar, se Ansökningar.
Fullmagter till Rättegångars utförande
Inlagor, se Ansökningar.
Uibéller, sammalunda.
MorgöngåfvoBref, sé momentet i.
Notificationer och
Promotorialer rn. m: ; * . a » i
ProtöcollsUtdrag, SÖ Utdrag.
Bepliquer, lika tned Ansökningar.
Bevisiönsrnål, se Actet bch Protocolléi*.
Stämningar s i ........
Offentliga i . R:dr i. -
Testamenten j se i mom.
VittnesSkrifter , a . . a . . .
Utdrag af Protöcoller, sorn ej innehåller
något Rättens Utslag . . .
äf äldre Prötocoli i
i Revisiönsrnål .....;
af Diarier ......
Utslag . ........ . i i
vii.
Hos Kongl. Maj t.
Afskrifter i Revisiönsrnål . . .
i andta mål . a a ; ; J a a
som utfärdas från Kongl. Maj:ts
Cancellié .... a a. a
543
9 sk.
5 sk.
2 sk.
9 sk.
9 sk.
9 sk.
9 sk9
sk
9
sk.
9 sk.
2 ska
8 ska
6 sk.
ska
$44 B&illnings-Uiskottets Betänkandet*.
Ansökningar i Civile oell andra Mål 12 sk.'
Besvär ........ ... 12 sk.
Bevis, som utfärdas från Kongl. Majus
Cancellie  • 6 sk.
Bilagor vid Skriftvexlingen i Revi
sions-saker
........ 8 sk.
I andra inål . . . . . . . 6 sk.
Deductioner, och
ContraDeductioner i RevislonsSaker:
första arket R:dr 1. — —*
hvarje af de följande . . . . 1: 24 s^‘
BtepositionsAttester ....... 12 sk.
Diarier ,|Utdrag och Bevis derur . • 6 sk.
Domar i RevisionsMål:
då de blott utgöra ett ark, R:dr 2= 24 sk»
men om Domen stiger på två eller
flera, nyttjas till hvarje ark,
det första inberäknadt . . , 9.— —
Donationer, se Resolutioner derom.
Förklaringar
12 sk*
Fullmagter till Rättegångars utförande 12 sk.
RöftesSkrifter
12 sk.
Pass, som af Kongl. Maj:t eller af Utrikes
StatsMinistern på Nådig befallning
utfärdas, åt personer till Resor
i enskilda angelägenheter, skrifvas
på Charta från och med R:dr 2-
till och med . . . . . . 15,-—-—
Pensioner, se Resolutioner derom.
Per missions Ansökningar för Militairen
och andre personer inom Riket . 12 sk.
PreliminaireUtslagjU Revisionsmål R:dr 1. — —■
Pri
-
BtvlltningsUtslottels Betti nkatiden, 543
Privilegiet och Resolutioner till Berg* oell
M an u factor Verks anläggande, Handel och.
Handaslöjders idkande, Fabriks- och Apo«
thekslnrättningar, samt å annan privilegierad
Näring och Rörelse, sorn Kongl,
Maj:t omedelbarligen eller på anförde underdåniga
Besvär i Nåder tillåter, så val
sorn TillståndsBref till Böckers tryckande
ro. m., skola efter omstäridigheterne och
hvad Kongl. Maj:t i hvarje särskild llän-;
delse i Nåder förordnar, skrifvas på stampladt
papper , efter följande Classen
Första
Classen
. . . R;dr 10. -—
Andra
dito
, . • . . 15*
Tredje
dito
i . . . 2 0.
Fjerde
dito
..... §0. -
Femte
dito
..... ^0. —
Sjette
dito
Sjunde
dito
Åttonde
dito
. . . . . 75.
ProtocollsUtdrag, sorn ej innehålla
något Beslut ..... . —i 6 skr
Resolutioner i Besvärs Ansöknings
m.
fl. Mål ...... i. — —
på Pensioner eller Donationer ^sön/antin^
gen efter Kongl. Maj:ts speciella förordnande,
eller allmänna Författningar förlänas
i gods eller penningar af publique
medel, så vid Statsverket, som af andre
publique Cassör och Fonder, när gåfvan
i värde eller penningar går öfver 50 R:dr»
skrifvas på stämpladt papper efterNio fös
Hundradet.
Bihang lill Riks. St, Prot, 1823 0 tc Sami. K:0
54<J BtvillningsUtskottets Betttnkanden.
Å Tjenstledighet . . ; . « i. *•*> «•*
Supliquer och deribland äfven de*
som lemnäs i Kongl Majus eg
ne händer — 6 sk.
Utdrag af Diarier, se Diarier.
Utslag i Revisionsmål, lika tued Domar
i Besvärs- och Ansökningarna! i. —•—
§• 5*
Chartering df Öppna Bref, Fullmagter, Constitu«
tOrialer m. m. och Afsked.
Med stämpladt papper^ hvaruti den hitintills
särskildt utgående CliartoeSigillatteRecognU
tionen inbegripes, förses till Utsatt belopp,
nedanstående af Kongl. Majit ut»
färdade':
Adels-och NaturalisationsBref, R:dr 70. — —
FriherreBref i 150.
GrefveBref . 3°o. —
Vapen och Vapenförändringar . . 33= 16 sk*
Öppne Bref, hvarigenom någon i
Nåder tilläggas de förmåner,
HedersTitlar och Företrädesrättigheter,
framför andre Undersåtare,
som Herrar Riksens
Råd af ålder tillerkände blifvit 258: 16 sk.
Riddare- och CommendeursBref af
Kongl. SeraphimerÖrden . ; 45. —~
Cömmendeur af Kongl. Svärds-i
Ordens Störa Kors
af Kohgi. Svärdsorden •
äf Kongl. Nordstjerneorden^ 2 2; 24 sk*
af Kongl: WasaOrdens Stora
Körs , ; . ; . i "
af Kongl. WasaOrden
Brtiilnings-Ulfkoilels Delänka rulin* jyy
Sickla re af Kongl. SvärdsÖrderis Stora
Kors . ; . . . ... frite;
feiddäre af Konung CARL XIII:s\
Orden . . ; . . . i '• l
af Kongl. SväfdsOrden . . . I
och Ledamöter af Kongl. Nord- .6. ~ *
stjerneÖrdten .1
och Led amöter af Kongl. Wasa-1
Orden . . i , .
Full magteri
För Kongl. Maj:ts, samt Hof- och ÖfVerRät.’
fers, Collegie s, RiksMarskalksÄmbetets, OfverStåtha
11 af eArri betets, AcademiieCanceilerefs, JustUiffiCiancellerens,
Kongl. Directiöners och Cömmittéefs, ÖfVerPostijirecteufeiis,
Lahdsliöfdingafs, Ståthållares*
Directeurers vid Kongl. Spectaclerne, Befalhafvares,
Öfverstyra, Consistoriel- och andre Verks af
livad nämri de vara må , söm af Kongl; Maj;t
med TillståndsBref äro förseddé , så väl sorti
Magistraters och de Heres, hvilka egä att bortgifva
Beställningar och Sysslor med Lön på Stat *
Fullmagter, Constitutorialer , ProtöcollsUtdrag m.
m., Hvarigenom Ämbeten, Tjenster, Beställningar
och Sysslor med verklig Lori vid Civila *
Militaira, Fcciesiastiqute, saint andré Stater af hvad
hamn de vara må, tillsättas och bortgifvas, bör
Stampiäde Pappers afglften, ChartinSigillätte recognitioii
inbegripen, beräknas till sex procent af ailä
de Löne-inkomster, hvilka företrädarten till före;
gående årets BevillningsTaxfering uppgifvit, eller
hvarefter han härrtnde år Bevillning efter II Art. er;
Jagt; men för Cönstitutörialér på behaglig iid hälft
teh mindre än hvad för Fullmagter stadgadt its
548 Bevillnlngs-Utskottets Betänlandeiit
Skulle likväl den, som till en beställning ut*
nämnes, ej tillträda företrädarens alla Löne-för®
maner, utgöres ChartseSigillatee - afgifien endast efter
den lägre lönen, och erlägges skillnaden, då
den högre sedermera erhålles.
Dessutom iakttages, att för Underofficerare
▼id de värfvade Regementerne, samt för dem och
deras vederlikar, försedde med Kotelön vid de In»
delte, beräknas Chartan i de fall denna § utstå»
kar, till endast en procent af den på Stat beståd»
de Lönen, ellef den efhållne Rotelönen, hvilken
sistnämnde- der den i persedlar är utsatt, förvänd»
las i penningar efter sednaste årets markegång;
Ringare ScholseBetjente, Pedagoger, Klockare»
Organister, Sångare , Kyrkovaktare , och mindre
KyrkoBetjente, stämplas Fullmakten efter lika
grund, söm vid andre Écclesiastique befordringar,
dock ej under
8 sk.
Följande personer, som ej hafva ständig Lön»
förses Fullmagten eller Constitutorialet med stamp'
ladt papper efter enahanda grund, som den för
Civile Ämbets- och Tjenstemän förut stadgade,
dock icke under nedanstående belopp s
INotariiPublici
StadsMäklare och
Skepps C1 arerare
i Stockholm och Götheborg , R:dr. 1 C. -»»
i de öfrige Städerne. ...» 4. —■
HofRättsAdvocater och
LiquidationsCommissarier. . » . . , 5- —“
LiqvidationsCommissarier i Landsorterna 4- —•
Advocater, och
Bevillnings.Utskottets Betänhnnden. (44
Commissarier vid StadsRätter, »arnt
DykeriCominissarier . . . • tJ X*. ak.
LandsStads
Jägeri-
och
BergsFiscaler .1».* . . j. —.
Vicarier eller Substituter • . . • — 18 sk.
Collectc-urer vid NummerLolteriet . i. — —
SockneSkrifvare, som erhållit AntagningsBref att
betjena Allmogen i Processer och Rätte
gångar
36 sk.
Gerningsmän och dfrige på Landet, som af Konungens
Befallningshafvande förses med AntagningsBref,
ej ega löner, och här förut
Icke aro nämnde 34 sk.
Om någon beställning med Lön på Stat
tillsattes genom General- eller andra Ordres, anses
dessa lika med Constitutorialer.
Då Kongl. Maj:t eller något Verk, eller
Ämbetsman utnämner någon till en så beskaffad
beställning , hvarmed Lön på Stat icke åtföljer ,
eller tillägger någon namn, heder och värdighet
af något Ämbete och tjenst, förses det derom utfärdade
Öppna Bref eller Fullmagt med stämpladt
papper , i likhet med hvad föreskrifvet är, för
Fullmagter å en lika beställning, inom det Ämbetsverk,
Regemente eller Corps , der den befordrade
tjenar , eller förut varit i tjenst; eller der
detta förhållande icke kan ega rum, i likhet med
samma Tjenstemän inom det Län eller det Stift»
der den befordrade finnes bosatt ; dock beräknas
£har t»Sigillat«Afgifteat i detta fall endast,
55*. Beyillnings Utskottets Setänhanden.
den pS Stat bestådda ordinarie Lunep, tom i hän~
•telse den är indeldr, uträknas efter årets Markegång,
DoctorsBref, sopa vid Akad«mierne -utfärdas,
skrifvas på stämpladt papper nemligen:
ppctorsBref i yheplpgien. , , . . 4: 54 sk.
\ Juridiken . , , .4: 24 sk.
i Mediciriep. ... • 4: 34 sk,
i Philpspphien eller §å kallade
MägisterBref . - a: 12 sk.
Men för de Doetors- eller MägisterBref, soip
Vpder prof utfärdas, fördubblas afgiften.
Prostar öfver egne Församlingar erlägga |
Wämpladt papper . . . , , R:dr, 4,
Fullmagt p§ Charakter för den , sorn - förut e|
varit i Kronans tjenst, skrifves på Charta
till sextio för hundradet efter Köne-inkorna
sten, bestämd i enlighet med hvad här ofvan
för öppna Bref pch Characters - Fullmagter
äir stadgadt»
För öfrigt stadgas: att då Fullmagter ellef
öppne Bref utfärdas på sådane Titlar eller
Beställningar, hvartill motsvarande Lön ej
finnes i Rikets Stater upptagen, hänföras dermed
benådade personer till de med lika
värdighet försedde Ämbets- och Tjenstemän,
samt erlägga stämplade Pappers - afgiften, uträknad
efter de sistnämndes Föne-förmåner.
■Transporter och Byten, sorn af Kongl» Maj:c i
Nåder eller af ofvanomförmälde Ämbetsverk
och Ämhetsmän beviljas till enahanda beställningar
med lika Löner, skrifvas på stämpladt
papper till lika belopp, som Constituto«al«r
på behaglig tid ; sker Transport eller
BevillningtTJtskottets Betänkandtru £51
byte till tjenst med högre Lön, blir Chartar»
lika med den för Fullmagt på samma tjenst,
Afsked skrifvas på stampladt papper efter en half
för hundradet , beräknadt efter den inkomst
af sysslan, hvilken Ämbetsmannen sista året
före Afskedtagandet till BevillningsTaxeringen
uppgifvit, eller hvarefter han nämnde år
fatt sig Bevillning, efter II Art. påförd; men
om den Afskedstagande hugnäs med förhöj*
ning å Charakteren , förses Afskedet med
stampladt papper till det belopp här ofvan
för Charakters-Fullmagter stadgadt är. Til*
luter Kongl. Maj:t åter den Afskedstagande
att behålla antingen hela eller någon del af
dess innehafde Lön, skrifves Afskedet på
stampladt papper till sex för hundradet af
den Lön och inkomst, som bibehålles, och
efter hvilken Bevillning bör beräknas.
I afseende på efterlefnaden af hvad sålunda
föreskrifvet är, gäller
3.:o Att med Löne-inkomst, förstås ali deri
af en Beställning härflytande inkomst, hvarföre
Bevillning efter II Art. i BevillningsJ?örordningen
erlägges,
2:0 Att vederbörande vid förslagets insändande
till sådane Tjenster, sorn på detta sätt tillsättas
, dervid foga behörigt Utdrag af föregående
årets Taxerings - längd, för att vid F.ullmagtens
Chartering, tjena till efterrättelse.
3:0 At vid tillsättandet, af förtroeode-tjenster
eller andra Beställningar, samt Fullinagters meddelande
m. m. , hvartill Förslag icke eger rum,
fligget d®1 StatsSecreterare och andre »om Full*
$5* BeriltningtUlskoiiets Betdnkandtn.
*nag(er, Öppne Bref, eller Constitutorialer m. m.
contrasignera, att infordra och till handlingarne
lägga behörig uppgift pä ofvannämnde Löne-belopp.
4jo Att Härads, och Mantalsskrifvare, vid af.
lemnande: till HäradsProstame af Vablängdeme
för Ecclesiastique beställningar, dervid foga en
uppgift ur Taxer ingsl/äfigden å den afgångnes.
Iiöne- inkomst , hvilken desamma sedermera till
Consistorierne medfölja ; men för Patronella Pajtorates
och Sacellanier insändes blott den af Hä.
ladsSkrifvaren lemnade uppgift.
^:o Att RegementsSkrifvare och Bokhållare
genast efter erhållen underrättelse , om de inom
Regementet yppade vacancer, till Chefen inlemna
lika beskaffade Utdrag ur Bege mems Taxer ingi
X-iängder.
6:0 Vid Transporter och Byten bifogas vid
ansökningarne derom enahanda Utdrag i afseende
på begge de ifrågavarande Tjensterne.
7:0 Att vid AfskedsAnsökningar bör en af*
skrift af förra årets Debetsedel eller ack Utdrag
if TaxeringsXjängderne» densamma biläggas.
§ 6.
■Undantag ifrån och lindring uti föregående ståå»
gauden från stämplad t papper, befrias:
Akademieme, i alla dem rörande ansökningar
och Actionerj
AkaderaieHemrnan, sorn ej äro Skatte, likaledes %
Actioner, Fiskaliska;
Börande Akademier, Gymnasier, HushåUs»
Sällskaper, Kyrkor, Scholor och Hospitaler,
Fattigvårdslnrättningar^ PensionsCassor och
Bevillning!' Vt skottet» Éetänkandtni J51
alla andra fromma Stiftelser, samt AkademieHemman;
Af
och tillträdes Husesyner å alla Kronans och.
Statens Boställen , samt de derom fallande
Utslag och Bref;
Afsked för Kyttare, Dragoner, Soldater, Båtsmän
och Spel i Nummer;
Allmogen för:
Alla BesvärsSkrifter, Ansökningar och Förklaringar,
jemte dertill hörande Bilagor, som
hos Kongl. Maj:t ingifvas;
De Supliker, som i Kongl. Maj:ts egna hani
der afleinnns ; och
De Prestbevis , deraf Dahl Allrnogan , enligt
Författningarne, eger, att i stället för Pas»
sig begagna, då de söka arbete i landsorterna;
Anordningar;
Ansökningar till Kongl. Maj:t af Allmogen, Ryttare,
Dragoner, Soldater, Kronans Båtsmän,
samt Enrollerings- och Fördubblings - man*
skap med flere af gemenskapen vid Militairen.
Af en hvar om Bokars och Ekars fällande,
Svedjeland och utsyning dertill, eller om
utsyning till ny Aker och Ang, Beteshagars
intagande och uppodlande till Nybyggen
, då jemnväl de i desse fall haline undersökningar
och vederbörandes Utslag ära
frie från stämpladt papper;
iVid klagan öfver tillfogadt våld och oförrätt
af KronoBetjente eller andre Ämbetsmän ,
enär saken innefattar ett verkligt brottmål;
som röra Akademier m. fl. se Actioner j
i Brottmål och Fiskalisk^ Actioner, »arnt i
B-villningsUisliottets fatanftanden.
Ia sådane Qeconomie- Politie- och MiUtai.
jeÄrenden, hvilka antingen kunna rora någon
hel menighet, eller hafva afseende på ali*
inanna onera, såsom Publique byggnader, frågor
prn Krono- och KyrkoTionde, samt Presträttigheter,
Vagars och Broars underhållande ,
Kneckte- Bustnings- och BoteringsSkyldighe.
ters utgörande, Skallgång och Varggårdars,
anläggande, Krono- Fånge- och Gästgifveriskjuts
med mera dylikt, jemte de Utlåtanden,
Bevis och Expeditioner, som Domare och
Ämbetsmän i desse ärender meddela}
Ässignationer, PublikeVerks ;
Barn, fattige efter Civila- och Militaira- Ämbetsmän
, som på den allmänna PensionsStaten
erhålla understöd ;
BesvärsSkrifter af Allmogen m. fl. seansökningar;
Uppbordsmäns i mål rörande Kronans Kantor,
samt redogörelse för disponerade medel ;
Handlingar i Brottmål och Fiskaliska Actioner
, se ansökningar;
Bevillningsmål, handlingar, rörande sökt ändring
deri.
Bevis af Domare och Ämbetsmän , i Brottmål ,
samt Ekonomi- Politie- och MilitaireÄrender,
se ansökningar.
Boställen, se'Af- och Tillträdes - husesyner samt
Charaktershus.
Brandvakter, i alla de fall, der befrielse eger rum
för Kronans Manskap ;
Broai-s underhållande, frågor
Brottmål, Bansakningar, Ansökningar, Förklaringar,
gch BesvärlHandlingar deri;
Bevillnings-XJtskottets. Bet'dn}.anden. 555
Byggnader Publique, frågor derom, se ansökningar;
Båtsman ordinarie, Enrollerings- och Fördubblings,
se Kronans Manskap ;
flharaktersByggnader å Militi®BQstäIlen, Contracter
derom ;
Cpnstitutorialer, hvarmed en eller annan likmätigt
Författpingarne eller särskildte h^ådigste Förordnanden
på vissa år, eller på behaglig tid,
blifvit till någon Förrättning antagen med
Nådig Försäkran, om befrielse från Charta*
SigiIlata ;
(iontracter om KronoEeyeranser och Charaktershui
å Boställen;
Diarier i AmhetsVerken;
Dragoner, se Kronans Manskap;
Domar, inneliggande, och
Domböcker;
OeconomieMål, se Ansökningar;
Ämbetsmän, klagomål öfver tillfogadt våld och
oförrätter af dem, se Ansökningar,;
AmbetsSkrifvelser och
AmbetsÄrendér, hvad dem rörer;
Enkor fattige,' se Barn ;
Expeditioner, sorn utfärdas af Domare och Ärp-i
hetsman i Brottmål och Fiscaliska Actioner,
samt Oeconomie-, Politie- och MilitaireArenden,
se Ansökningar;
Fattige, alla kunbart och bevisligen, då Domaren
eller Tjenstemannen å Haqdlingarne tecknar
ordet: Gratis, efter derom inför vederbör;®-;
de Rätt eller Collegium gjord anmälan;
Fattigvårdslnrättningar, se Actioner;
Fullmagter, se Constitutorial;
\
S5« B evillnings-Utskottets Beiitnkandcn.
Fångskjuts, Ansökningar m, m. derom;
Förklaringar till Kongl. Majit af Allmogen
in. fl., se Ansökningar;
som angå Kronans Räntor, eller härröra
från Redogörelse för disponerade medel,
i .Brottmål rn. m., se Ansökningar.
-FörmyndareKamrarnes Uträkningar å omyndige
barns medel ; oell i allmänhet alla
handlingar, sorn för
Förmynderskap innehålla Redogörelse.
Gymnasier, se Actioner.
Gästgifvarskjuts, frågor derom, se Ansökningar.
Hospitaler, se Actioner.
HushållsSällskaper, se Actioner.
JustitiaeCancellersÄmbetet och
Justitieombudsman, Riksens Höglofl. Ständers
alla Skrifter och Handlingar, sorn antingen
dit ingifvas, eller ock derifrån utgå
i ärenden, som tillhöra desse Ämbetens
åtgärd.
Klagomål öfver tillfogadt våld och oförrätt af
KronoBetjente eller andre Ämbetsmän,
enär Saken innefattar ett verkligt Brottmål.,
Kneckte-skyldigheters utgörande, frågor derom
, se Ansökningar.
Kongl. Maj;ts och Kronans rätt, allt hvad sorn
den rörer, och hos Kongl. Maj.'t, samt i.
dess StatsExpeditioner, Hof- och ÖfverRätter,
Collegier, Domstolar och Directioner,
Deputationer, Committéer, Privilegierade
publique Verk , Inrättningar
och Contoir, eller ock på andra ställen,
der Kongl. Maj;t* och Rj&eU rätt Ir *
Bevillningsutskottets Betänkanden. 5 5 jf
fråga, kan beslutas, skriftligen författad
och der förvaras, eller till Kongl. Maj:t
och andra Verk å Ämbetets vägnar insändas.
KopparSedlar, så kallade. ,
KronoL&veranser, Contracter derom.
Krono- och KyrkoTionde, frågor derom;
Kronoskjuts, frågor derom»
Kyrkor, se Actioner.
Lappsaker, så kallade, alla afhandlade och
skrifne, då en fremmande Lapp är i Saken
delaktig.
Lotsar, anses i Tjenste - ärender, lika med
Kronans manskap.
Manskap, Kronans, om dess Ansökningar till
Kongl. Majit, se Ansökningar.
Menighet, Oeconornie-, Politie- och Militaire*
ärenden, sorn kunna röra någon hel me.
nighet.
Militaire - ärenden, se Ansökningar.
MilitireBoställen, se Husesyner och Gharaktersbyggnader.
Missiver för Adjuncter, att biträda Pastorer l
Ämbetet.
Nyhyggen, Ansökningar till utsyning och anläggande
deraf, Resigtningslnstrumenter,
Geometriska Chartor, Resolutioner, med
hvad mera, som för Nybyggens anläggande
fordras.
Observationer, som angå Kronans Räntor, eller
härrörande från Redogörelse för disponerade
medel.
Onera, allmänna, se Ansökningar derom*
558 Bevillning! Utskottets BstänkaridaH.
OrlofsSedlar för enskildas Tjenstefolk.
Pensioner, §e Barn fattige och Enkor.
PensionsCasSor, se Actioner.
PermissionsSedlat, sorn af Officerare iitgifvää
på tjenstledighet för Corporaler vid Infanterierne,
samt Ryttare, Dragoner, Soldater
och Batsman, enär de i sine angelägenheter
ej resa utom Eänet; börandea
de i annat fall vara försedde med vederbörligt
Resepass, Charteradt på sätt 4
4 mom. utvisär.
PolitieÄrender* se Ansökningar*
Prest Attester.
Prest-rättigheter , frågor derom.
Presteval, Fullmagter och VoteringsSedlar vid*
men i mål angående öfverklagade olagligheter
vid Prestval , då desamma icke
innefatta någon förbrytelse, utan mörå
för Civile* än Criminale, äro att anse,
nyttjas stämpladt papper, såsom vid andra
Rättegångar, stadgadt är.
.Protocoll inneliggande* äfvensom dy like Handlingar
Puhlique
Verks Assignationer.
Qvittencer för omyndige Barns medel*
Rahsåkningar.
Redogörelser för disponerade medeh
Registräturer inneliggande m. m.
Resepass till och från Riksdagar, så val Sohl
till Resor i Ämbets-ätender.
Dahl Allmogens* se Allmogen.
Resolutioner, Communications- och IfthibitlöiiSs
Rotering och
EevillningsUtskotteis Betänkanden. 559
Rustnings-skyldigheters utgörande» frågor der»
0111, se Ansökningar.
Ryttare, se Manskap Kronans.
Räntor, Kronans, Ransakningar, ObserVatiöher
och Förklaringar, sorn angå desse
och Uppbördsmäns i samma mål anförde
Besvär.
SaltpettérSjnderiVerket, allt hvad söm rörer detsamma
enskildt eller i allmänhet; jemte
Handlingar» soot angå dervid anstälde
Tjenstemäns och Manskaps förrättningar
vid Sjnderiet, ehvad de innefatta redogörelse,
handräcknings sökande hots Domare
och Executorer eller annan åtgärd*
eller åtal af fel och försummelser.
Skallgång, Frågor derom.
Skogs Af vil tringsmåj.
Skrifter och Handlingar, inneliggande, m. ni*
Sockenstärinno- oell KyrkoRåds - ProtoColl och.
Utdrag derutur»
Soldater, se Manskap Kronans.
Spel i Nummer, likaledes.
StådsVakfer, se Brandvakter*
Stiftelser fromma, se Acdonér.
Supliquer, söm af Allmogen i Kongl. MajltS
egna händer aflemnas.
Uppbördsmäns Besvär» se Besvär.
Utsyning, Ansökningar derom» sé Ansökning.
Val» Fuilrnagter Och VoteringsSedlar dertill;
mén i mål, angående öfverklagadé olag»
ligh eter, samt vid fleré tillfällen, o.s. V**
se Prestval.
Varggårdars anläggande, frågor derom*
$ 6o Bevillnings-Utskottets Betänk åndetU
VoteringsSedlar, se Prestval och Val.
Vägars underhållande, frågor derom.
iVärfnings-tvister, alla med tillhörande Bila*
gor och fallande Utslag»
Lindring
i den nu faststälds stämplade pappers-afgiften
njuta AHmogen, Kyttare, Drago*
ner, Soldater, Kronans Båtsmän, samt
Enrollerings- och Fördubblings-manskap
med de flere af Gemenskapen vid Mili*
tairen i så måtto, att Rättegångs- och BesvärsHandlingas
med Förklaring deröfver,
så väl som Domares och Executorers Ut*
slag i Mål, som detn inbördes röra, en.
dast skrifvas på 3 sk. stämpladt papper,
der för andra är utsatt 4, 5 till 6; på
4 sk. der andra nyttja 7 å 8, och vidare
i enahanda proportion; skolandes , enär
brutna eller ojemna skillingtal härigenom
uppkomma, nyttjas sådan Charta, som ej
understiger 30 procent af fullt skillingtal,
Men vid de tillfällen» då med någon
Ståndsperson tvistas, vidkännes Allmogen
lika Charta som dess Vederpart; hvadan
ock den ersättning för Rättegångskostnad,
som Allmogen kan tilläggas, bör i för-,
hållande dertill bestämmas.
Ali annan eftergift, som i särskilde
Författningar kan vara medgifven, är här»
igenom upphäfven.
§• 7'
Bevillnings-VtskottétS Betärihinden- 561
§• 7-
Charl ering af Contracter, KöpeA fhandlingar och
Förbindelser rn. m. emellan enskilde personer.
1:0 Arrende- och andra Contracter, emellan
enskilde Personer, angående: Egendomar* Hus
Kurn. Bodar, Källare, Törmer, Trägårdar, AIcvar,
Angar och Beteshagar m. m. så på Ilandet
som i Städerne, skola, oafsedt det sätt,
hvarpå de finnas upprättade, jemnväl om de
blifvit inför vederbörande Ämbetsverk och
genom deröfver meddeladt ProtocoMsU tdrag
ulfsin tade , antingen skrifvas på eller beläggas
■med srämpladt Papper, beräknadt efter arrendesumman,
hyran eller afgå Iden, då den i penslingar
utgöres, nemligen:
Under till och med 10 Kldr , — 3 sk.
Deröfver till och med 15 . — 5 —
Deröfver till och med 20 , . 6 —
Deröfver till och med 25 . r» —■ 9 —
D erofver till och med 30 . •. — 12 —
Deröfver till och med 40 „ - — 24 —
Deröfver till och med 50 . — 36 —
Deröfver till och med 75 . . 1: — —
Deröfver till och med 100 . . 1: 24 —
Från 100 till och med 150 . . 2: — —
och deröfver för hvarje 50 R:dr — 12 —
Men till alla Arrenden , Contracter och
Afhandlingar utan viss summa , skall , efter
samma grund och förestående Tariff, Charta
anskaffas till det belopp , hvartill deri betin
gade persedlar eller förmåner kunna skattas,
enligt sednast faststalde Markegångs- eller i orBihang
lili Riks. Ht. Fröt. 1823* 6 :tti>aml. JS-o 36.
56j Bevillnings-Uiskottet* BttänkandtO.
ten gångbara pri* å de varor, som ej finna»
i Markegångstaxan upptagne; och om samma
Contract derjemte innehåller något, som till
visst värde icke kan bestämmas, ekes Chartan
i afseende derå med 6 sk.
Fördels- och Undantags-Contracter
charteras, enär de för Domaren uppvisas,
till en tredjedel, emot hvad föregående
Tariff innehåller . dock icke under
•
3 sk.
I afseende på skyldigheten att uppvisa
alla Arrende- och Hyres Contracter å .Landet
och i Städerne vid Mantals-skrifningen, galler
hvad 9 13 och 14 Morn. innehålla, dock
undantagas derifrån ej mindre de Contracter
eller Afh and lingar, sorn af Husbönder afslutas
med underhafvande Aboer, Torpare, Tjenstefolk
eller andre arbetare, hvartill stämpladt
papper ej erfordras, förrän de hos Domaren
och Ex ecu forn till laglig åtgärd företes; än ock
det af Hyresman innehafvande exemplar af
HyresCorrtractSi Städerne, hvilket är.fritt från
stämpladt papper intilldess detsamma hos nämn*
de Myndigheter^uppvisas, då det sorn bilaga
bör charteras.
Till Contracter emellan ^enskilde Personer,
bestå Contrahenterne stämpladt papper (ill
hälften hvardera, om ej annorlunda dem emellan
derom aftalt är, men å de Contracter,
som af vederbörande för Kronans samt Kyrkors,
Akademiers, Gymnasiers , Scholors och Ho»pitaler*
räkning, eller af Officerare på Rotar
Bevillning».Utskottet» BetHnhandtn. 563
Bönders och Rusthållare? vägnar varda afslu(ade,
angående Arrenden af Kronans och alllmänna
Inrättningars jord, e lei hvad annat
frågan röra kan, saint icke finnes i 6 §. undantaget,
skall den som med Kronan, dess
Ombud eller Officeraren i något af de förenämnde
ämnen contraherar, efter nu föreskrifven
grund hesta stämpladt papper å det Exemplar
han undfår. 1
2:o Certepartier eller HyresContracter om
Fartyg till Utrikes orter, i proportion af HyresSurnman,
nerniigeu:
Under till och med 25 S:dr . . 3 sk.
Deröfver till och med 50 .... fe sk.
Deröfver till och med 75 .... 9 sk.
Deröfver till och med 100 . . . . 18 sk.
Deröfver till och med 150 . . . . 24 sk.
och deröfver för hvarje 1 50 . . . . 18 sk.
Certepartier eller HyresContracter om
Fartyg till Inrikes orter, hälften af
hvad, sorn ofvan stadgadt är, dock
icke under
. 3 sk.
Derest Certepartie å Inrikes gående Skepp
icke är slutadt öfver hela Fasten, skall det,
innan Passet får meddelas, åligga Skepparen,
att hos Tullkammaren, öfver allt det inlastade
godset, förete ett HufvudConnoissement,
som upptager frakten enligt hvarje särskildt
Connoissement, hvarefter HufvudConnoissementet
Charteras efter de sammanlagde mindre
Summornas total - belopp, i likhet med hvad
för Certepartier är föreskrifvet; iakttagande
Bevillnings• Utskottets Bttänkandtn.
TulIBetjeningen dervid för öfrigt hvad g §.
3.1 mom. och 18 §. 3 morn. innehålla.
3:0 Köpe- Contract, hvarpå föijer Köpe.
Bref 12 sk.
4:0 Köpe-, Bytes- och GäfvoBref på fast
Egendom å Landet och i Städerne, samt a.
Skepp och Eartyg, Bruk och Manufact urVerk,
Smiden och Smides - rättigheter, samt Harnmarskatter,
FrälseRäntor, Fabriker och andra
Inrättningar, med hvad mera som under egan«
de rätt föryttras, och vid Domstolame upp*
bjudas eller iniecknas, förses med stämpladt
papper efter värdet, beräknadt till en procent
af mindre Summor till och med 150 R:dr, samt
till en half procent af hvad sorn stiger deröfver,
nemligen:
Under -till och med R:dr 10
5
sk.
Deröfver till
och med
15
•• • •
7
sk.
Deröfver till
och med
35
•
12
sk.
Deröfver till
och med
50
• * •
24
sk.
Deröfver till
och med
75
■. .
36
sk.
Deröfver till
och med
100
. . 1.
—
—
Deröfver till
och med
125 -
1:
12
sk.
Deröfver till och med
150 .
1:
24
sk.
och deröfver
för hvarjt
? fulla 50
B.dr,
12
sk.
Är 1 Bytes- och GåfvoBref å fast Egendom
visst värde å densamma ej åsatt, beräknas
Chartan efter det värde, som för Egendomen
vid sista BevillningsTaxeringen blifvit
faststäldt, och bestå Contrahenterne till Köpeoch
Bytesbref hälften hvardera till stämpladt,
papper, om ej annorlunda derom slutadt är.
5:0 Overlattlsc- och Transportör a Kron*3
'Beviuninga.-Utsiottzts Betänk anden, 565!
JRusth3.ll
samina grund som andra Köpebref; men för
Öfverlåtelser eller TransportBref å Kronohemman
med hälften mindre än' vanliga Köpe.
bref; och för oskattlagde Nybyggen med fjerdedelen.
6:0 Skuldebref, hvaribland äfven Län till
Officerares Accorder, Löpande Sedlar, godkände,
eller accepterade Räkningar, godkände eller pro?
testerade Assignutioner, de må innehafvas af
enskilde Personer eller publique Verk, böra,'
då de för Domare och Executorer uppvisas,
förses med stämpladt papper i följande pro*
gression :
Erån och med S'5 till och med 50 H:dr, 6 sk;
Deröfver för hvarje fulla 25 R:dr . . 3 sk
Hvarifrån
undantagas likväl:
Skuldebref under 25 B:dr, som äro franf
Stämpladt papper frie, och
Ofvananförde Förskrifningar, Döpande Sedlar
m. ra. när de böra i Coneourser upptes,
ej besväras med högre stämpladt papper än
för vanlige Bilagor.
Andre Räkningar i som ej äro accepteradeJ
tillika med enskilde personers Bref i handel och
vandel, samt undfångne Qyittenser öfver erlagd
betalning, förses med Charta, då de till
Executorer och Domstolar ingifvas såsom Bilagor,
efter hvad derom ofvan stadgadt är.
7:0 PrimaVexlar skrifvas på stämpladt pap-:
per efter nedanstående Tirif;
Bevillnings-TJtskotiett Betänkandtn.
.
(/>
O
2 3
tr?
i?
X
3
X
c
O
, P
3
' V>
K
ns
c
>
►n
'G
5
<
rj
X
c
cr
ft
3 er
'4 Jr
R' '
rt s
9 2-
CJ r*
3 2.
In
c
M
cro
f>
t
*
3
3-
5V
O
©
C
n
tu
ra
r+.
•
w S*
P
S-25
C
X
?r
</»
•
CU
</>
3
CtQ
>*1
Si
3
n
Svenskt Banco.
Under till
och
med
Deröfver
till
IIO
125
100
IIO
*5Q
25
50c
7”
6
och med .
Deröfver
till
440
500
400
440
iooo
105
200c
—
12
och med .
Vidare till och*
(00
r,25o
icoo
1,100
2,500
250
500c
. .—»
24
sn*d samt öfver,
2,200
2,500
2000
2,200
5000
500
10,000
I
—
Secunda och Tertia Vexlar anses lita med
Qvittencer. Alia Utländska Vexlar. som inom.
Riket presenteras, böra med stämpladt papper
beläggas till lika belopp, som för Svenska Vexlars
stämpling är utsatt.
§ 8.
Chartering af LytningsSedlar.
UysningsSedlar till ägtenskap skola alltid
skrifvas på eller beläggas med stämpladt papper,
beräknadt till en femtedel af den Bevillning,
Sorn mannen, enligt företedd och i styrkt
afskrift, jemte Chartan till Pastor eller den
hans ställe företräder, lemnad Debetsedel, fö.
rögående året erlagt efter 11 Art. af BevillningsFörordningen
; hvarvid likväl alltid iakttages,
att, om vid uträkningen häraf, beloppet
sluts? med rundstycken, skall Chart»n ljU
BevillningsUl skottets Betdnkanden, S6*
las till nästa sk ill ingtal, och om detta, då det
tillägges Riksdaler, understiger tre skillingar,
skall det alltid med sådan minsta Charta fyllas.
Vid intet tillfälle må Lysningssedel skrifvas
på eller beläggas med mindre Charta ära
12 skill.
För öfrigt gäller i afseende på efterlefna..
den af detta stadgande hvad i 11 och iS §.'
t mörn. föreskrifvet, är*.
§• <K
Särskildt åligganden i afseende på: Författningené
handhafvande.
1:0 Då Kongl. Maj:ts. eller andra Ämbets,
myndigheters Beslut i afseende på enskilda Ansökningar,
Förordnanden om Tjensters bestridanden,
, Privilegiers meddelanden och hv-ad
annat, som efter denna Författning fordrar det
derom utfärdade Docu mentets Chartering. expedieras
genom Bref, ProtocolisUtdrag, eller
påskrift på Handlingarne, skall alltid dertill
nyttjas så stor ChartaSigilläta, som efter hvad
Stadgadt är härå belöpet;. och. må ingen vid
ansvar, genom expeditionssättet, minska Kronans
inkomst af Stämplade Papperslnrättningen.
2:0 Ingen skall, inställas i tjenst eller
tillgodonjuta de genom Kongl. Maj:ts och Dess
Ämbetsmäns. Bref, Fullmagter, Transporter
och ConstitutOrialer eller GeneralOrdres honom
tillagde Löneförmåner och rättigheter,!
innan hän Fullmagten och Förordnandet pi
behörigen stämpladt papper uppvist, jemte qvittobref,
att. de särskildt utgående afgifterne
blifvit erlagda.
RefillningsTJlslottets Betiinkanden*
J;o Domare eller andre, Indika i och för
deras Tjenstebefattning emottaga Skrifter och Handlingar,
böra vid det i i 2 §• stadgade ansvar tillse,
att ingjfne Handlingar är o rigtigt Charterade
men i händelse sådant icke genast och i närvaro
af den sorn Handlingarne inlemnar, anrnärkes.,
bör Domaren desamma med erforderlig Charta
sjelf fcirse, mot rättighet att för kostnaden ochbesväret
dervid , för hvarje sådan. Charta beräkna
sig två skillingar, hvilka, jemte lösen, tecknas å
Handlingen.
4:0 De Domstolar, till hvilka Agtenskapsförord,
MorgongåfvoBref, Förordnanden om Fideicommisset
eller dylikt, Testamenten, Bouppr
teckningar och. Arfskiften ingifvas,. ansvare för
denna Författnings, noga iakttagande i desse delar,
odh infordre, enär sistnämnde Handlingar försegr
lade inlernnas,. bevis att de med stämpladt papper
till behörigt belopp, försedde äro.
5:0 Clae ferne för Kongl. Majda CancellieExpeditioner,
samt Dess oclt Rikets Gol legiér.,,
jemte Consistorierne, alia Ämbetsmän, samt sådane
Veile och Inrättningar,' hvarifrån FulIrnågier,
TfiinsportResoIutioner, Oppne Dref på Afsked,
Grefve-, Friherre- och AdelsBref rn. m.
tu färd as elier expedieras, åligger att tillse de.t
samma Handlingar varda på behörigen stämpladt
papper utfärdade.
6:0 Kyrkoherden i Församlingen, eller den
hans tjenst förestår, ansvarar Kongl. Majit och
Kronan, att stämpladt papper till föreskrifvet belopp
nyttjas till de Fullmagter eller Utdrag af
SocknestämmoPfotocoll och andrs AptfgningsBga
35eviUningS‘TJtskotlets Betänlandeni '569'
yls, som till KyrkoBetjeningen utfärdas, innan
de tillträda Sysslorne.
7:0 De som erhålla Doctorsgraden inom
Theologiska, Juridiska och Medicinska Faculieterne,
eller till Pbilosophi»Magistrar promoveras,
äro skyldige, att de deröfver utfärdade Diplomer
utlösa; hvaröfver de, sorn sådana vid Akademierne
utfärda, hålla hand vid Daga påföljd.
8-o Ordförande i Magistraten, samt den Magistratsperson,
som i SkråAmbete förer ordet, an.
svara att Borgare- och MästareBref, skrifne på
det erforderliga stämplade papperet, uttagas.
9:0 Den Magistratsperson, som är närvarande
vid Städernes Handels- och Handtverks-saromankornster,
äfvensom StadsFiscalen, åligger, att
vid Laga följd, noga tillse, det föreskriften om
de ingifne Handlingars Chartering efterlefves,
10:0 Vederbörande, sorn med Contrasignation
eller utgifvande af sådane med Kongl. Maj:ts
och Kronan afslutne Contracter, som med stämpJadt
papper böra forses, haft befattning, tillse
vid ansvar att Contractet, sedan det fullgj.ordt
blifvit och den Contraherade Summan betald,
affordras Conrrahenten och biläggas Räkenskaper,
ne, på det att vid Revisionen utrönas må, huruvida
Författningarnes föreskrift iakttagen blifvit;
börande för öfrigt någon betalning icke till
större eller mindre belopp till Contrahenten verkställas,
innan han, om Contractet ej finnes å erforderlig
Charta skrifvet, detsamma med behörig
fyllnadsCharta belagt.
11:0 Tullbetjeningen, som med Fartygs visiterande
och expedierande haj befattning, bps
57<> Bevillnings-Utskottets Betänkänden.
pä det nogaste tillse, att hvad om Chartering af
Skepps och Easts Handlingar fdrordnadt är, varder
behörigen iakttaget, till hvilken ända den
eget att qvarhålla Fartygen, intilldess att vederbörande
Skeppare den belöpande Chartan betalt.
12:0 Alla Arrende- och HyresContracter 3.
Ilandet skola, vid den i 12 §, stadgade påföljd,
sednast å nästa Mantalsskrifning uppvisas, och
derest de då befinnas icke vara skrifne på eller
belagde med så hög Charta SigillataFörfattningen
utsätter, med behörig fyllnadsCharta förses; hvarå
Mantals- eller HäradsSkrifvaren eger tillsyn.
13:0 De Exemplar af HyresContracter i Städerne,
sorn husegare innehafva, skrifvas på eller
beläggas med stämpladt papper i förhållande till
den betingade hyrans belopp, utan afseende på
husets onera, vid den i 12 §. utstakade påföljd;
och vare egaren skyldig Gontractet vid Mantalsskrifningen
uppvisa..
§• 10'
Allmän Tillsyn å Författningens efterlefnad.
' r> ,
1:0 Fiscaler, KronoAklagare och ChartasSigillatseOmbudsmän
skola vaka öfver denna
Författnings efterlefnad, och brott deremot
Dagligen åtala.
2:0 Dervid ega de att njuta Kongl. Maj:t*
Nådiga hägn och beskydd tillgodo, samt skyndsam
och kraftig handräckning hos Domare och
öfrige Ämbetsmän; och
3:0 Finnas desse Betjente ej fullgöra sina
pligter, läte Konungen» JuatitijsCancellersÄrn
-
BevillningsUtskottets Betdnkanden, §71
bete med dem efter Lag och omständigheter*,
ne förfara.
§. n.
Forum i Mai rörande stämplade Pappers - afgifteru
Brott mot denna Författning pröfva® och
afdömas i den Ratt eller i det AmbetsVerk,
der gerningen gjord eller upptäckt är. Eger
Verket eller Ämbetsmannen ingen Domsrätt,
förvises Målet till HäradsRätt å Landet . och
i Staden till Kämners. eller RådstuguRätt,
der KämnersRätt ej finnes, Konungens Befall,
ningshafvande och Consistorier äro äfven behörige
att döma öfver de förbrytelser, som
emot denna Författning hos dem förekomma.
Felar den, som sjelf Domare ärj hörer
Målet till den ÖfverDotnstol, hvarunder hån
lyder.
Uppkommer tvist emellan ChartreFörsäljningsmau
och Köpare, pröfvas den på Landet
af Konungens Befallningshafvande, men i Staden
af dervarande första Domstol.
Då vederbörande Prestman, på sätt vida.
te föreskrifves, aflemnat Förteckning å de inom
Pastoratet under förflutna året förefallne
lysningar till ägtenskaps ingående, vare han
från åtal för Arnbetsförseelser härutinnan fri,
så vida detsamma ej inom irenne år derefter
anställes; och böra alltid de anmärkningar,
sorn rörande LysningsSedlars Cnartering emot
Prestman göras, honom till förklaring cotnmur.
icerai, genoin vederbörande Consistorium ,
573 Bevillnings-Utskottets Betänkanden'.
eger att densamma med eget utlåtande i arnt
net beledsaga.
§• 'i*-
[Ansvar för öfver trädels er mot' denna Författning^
1:0 Vid de tillfällen, då Ämbetsmän eller
enskilde personer antingen i Ansökningsvag ellen
vid Concourser eller andra tillfällen, ega rätt*
att till Ämbetsverk, Domare eller Ämbetsmän
insända förseglade Handlingar, som med stamp»
ladt papper böra vara försedde, åligger det insändaren
att sådant ofelbart fullgöra vid 3 K:dr
a6 sk. Böter och skyldighet att- ersätta den fe»
lande Ghartan.
2:0 Domare, Ämbets- och Tjenstemän,Landtmatare,
NotariiPnblici och andre, sorn vid Handlingars
emottagande och utfärdande i och fö'*
Tjenstebefattning, antingen underlåta att tillsa
det de ingifne Handlingarne äro rigtigt Chartera,
de, eller att de för öfrigt derom gifne föreskrifter
äro iaktfagne, eller utlemna sådane Handlingar
ocharterade, som Charteras böra, eller dera
med för ringa Charta förse, eller ock eftersätta
den dem genom denna Författning i allmänhet,
eller i synnerhet uppdragne tillsyn, böte 6 B:dr
32 sk. och ersätte dessutom den derigenom uppkommande
förlust.
3:0 Vederbörande Presterskap åligger äfvenj
att vid lika ansvar tillse, det alla LysningsSedlar
finnas med stämpladt- papper försedde.
4:o Allt underslef med stämpladt papper,
pppbärande af hogcg betalning an utsatt är (i för^
Bevillnings.Utskottets BetäUkanden, 575
falslcning eller annan grof förbrytelse, straffas ef-j
ter allmän Lag.
§• 13-
%
Fördelning af Böter och Åklagares rätt•
Till en uppmuntran att meri noggrannhet
vårda oell iakttaga Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt, erhåller elen Ämbets- och Tjensteman eller
annan person, som upptäcker underslef mot denna
Författning, två tredjedelar af Böterne; men
Fiscaler, KronoÅklagare och ChartteSigillatajOmbudsmän
åtnjuta, jemte ofvanberörde två tredjedelar
af bötesbeloppet, äfven hälften af den undansnillade
'ChactasSigillatas - afgiften ; den andra
hälften, tillika med den återstående tredjedelen
af Böterne, tillfaller Kongl. Majit och Kronan.
§• 14-
'Anskaffning och försändning af Stamplalt Papper.
1:0 GhartaeSigillatasContoiret skal! alltid haf.
va i beredskap godt och tillräckligt stämpladt papper
af så väl hela, sorn ett sjettedels ark, af alla
de särskilda värden, hvilka efter denna Författning
erfordras, på det att försändningarne deraf
må genast kunna expedieras på reqvisitioner af
Försäljningsmännen och Contuiren. Äfvensom
Collegier, Consistorier, Ämbetsverk och Ämbetsmän
erhålla, i föreskrifven ordning, efter reqvisition
hos Kongl, Majtts och Rikets KammarCollegium
i Stockholm, och Landshöfdingarne i Landsorterne,
det för utöfningeri af deras Ämbetea er*
forderliga stämplade papper.
574 Bevillningx-Utskottttt Bet(ln&anden.
Och på det stämpladt papper till erforderlig
myckenhet ei må saknas i Landsorterne, skola
LandsContoiren anmäla och Landshöfdingarne så
tidigt hos KammarCollegium reqvirera ytterliga,
re Förråd deraf, att tjenlig! tillfälle till papperets
afsändande må kunna begagnas; men i brist af
annan lägenhet, böra med Kronoskjuts afsandningar
utan uppehåll verkställas, genom ChartasSigillatseContoirets
försorg, hvilket dervid författartvå
Reversaler, hvaruti stämplade pappers - sorterne
specificeras. Af dessa Reversaler förbi ifver det
fena i LandtRäriieriet till Verification afÅrsRäkliingen,
men det andra qvitteradt och i Lands.
Contolret annoteradt, insändes till Kongl. Karn»
marCollegium, för att tillställas GhartjeSigillatse*
Contoiret.
1 Land sorterne och på hvarje Läns Ränteri
kommer stämpladt papper under lika tillsyn
och controll, Sorn för Kronans uppbörd i alL
mänhet föreskrifves, samt under vård emot ali
skada, att hållas i beredskap, och till den ändan
af ChartteSigillatseCoutoiret ditsändas.
I den händelse Kongl. Majit skulle i Nå*
der förunna något Handelshus rättighet, att låta
stämpla egne Vexelblanquetter, iaktfages dervid:
dels att Bianquetterne inlemnas på Försäljnings*
Contoiret i Stockholm, hvarest de annoteras och
Förteckning upprättas, utvisande ej mindre antalet
af hvarje oiika värde, än ock det belopp, hvartill
summan uppgår; dels ock att Förteckningen,
jemte Blanquetterne, aflemna* till Contoiren, der
hvit- och svart - stämplingem sker, hvarifrån de,
Btvillnings-Vtskattett Bttdnkanden. 57J
•efter likaledes Föregången annotation, återställas
Försa IjningsContoiret, hvarest de af egaren utlösas.
§• 15*
Försäljning af Stämpladt Papper.
Collegier, Consistorier, Ämbetsverk och Ämbetsmän
erhålla det för utöfningen af deras Äm*
beten erforderliga stämplade papper; åliggande det
Bo mare, att vid Ting och andra -Förrättnings»
ställen samt Häradsskrifvare eller den Mantals*
skrifningen förrättar, att vid nammie tillfälle, under
samma vilkor och rättigheter, som andre ChartseSigillatasFörsäljningsmäri,
vara försedde med tillräckligt
stämpladt papper till erforderligt behof.
I Stockholm skall genom ÖfverStåthållarens
försorg inrättas ett, eller om så nödigt befinnes,
flere ChartasSigillafteFörsäljningsContoir, hvilka alla
Söckendagar böra vara öppna ifrån klockan g förmiddagen
till klockan r eftermiddagen, och vi*
dare från klockan 4 till 6 på eftermiddagen.
I alla öfriga Städer antager landshöfdingen
nödige Försäljningsman med enahanda förbindelse.
Landshöfdingen eller den i hans ställe är
närvarande vid allmänna Laxerirtgen, bör innan
Committéen åtskiljes, efter föregången pröfning
af nödvändigheten, utse och forordna erforderlige
Försäljningsman i hvarje Taxerings - destrict,
efter ortens behof.
Hvar och en, som på Credit emottager stämpladt
papper till försäljning, Ordinarie Domare
härifrån undantagne, bör på det sålunda undfångna
Charlas - beloppet ställa behörigen pröfvad och
gillad Borgen.
5/6 Bevillning s-lftskottets Betänkandet!.
På reqvisition hos Lands - Contoiret skola
Försäljnings männen, genom Landshöfdingen* försorg,
kostnadsfritt och skyndsamt få sig tillsändt
erforderligt stärnpladt papper, för hvilket dem
åligger, att i Bänteriet insätta eller till HäradsFogden
i oiten afleverera den inflytande betalningen
.
Den 31 December hvarje år bör allt osåldt
stämpladt papper hos desse Försäljningsman inventeras,
med mindre än att Konungens Befä l
uingshafvande'skulle, af förekommande skäl och
omständigheter, pröfva nödigt att deremellan inventering
anställa eller redovisning affordra.!
En eller tvänne Inventeringsmän, som i orten
äro boende, verkställa denna förrättning, samt
uppräkna och bestyrka huru mycket papper är i
behåll; och kommer detta bevis att till verificationen
bifogas Försäljningsmannens ArsBäkning,
som, jemte Qvittencerne å dess gjorda Penningeleverering,
insändes till EandsContoiret, inom den
25 derpå följande Januari], till hvilken tid ali
återstod för salda Chartor ofelbart skall vara i
Bänteriet eller hos HäradsFogden i orten levererad,
I annor händelse och derest någon uraktlåter
fullgörandet häraf, eller att till utsatt tid
insända ArsRäkningarne, skall sådant anses, som
hade han försålt allt det stämplade papper han
emottagit, samt i följd deraf han, -såsom tredskan>
de med penningarnes aflemnande, genast af Konungens
Befallningshafvande tillhållas, att betalningen
derföre erlägga, och annan Försäljningsman
i stallet förordnas.
Ordhj
Bevillnings-Utskottets Béttinkandeni 577
Ordinarie Domare, som ej för de dem lernFlade
Chartor ställa Borgen, afgifva Redogörelser
För Uppbörden, tillika med de inllutne medlen,
tvänne gånger om året, eller inom den 15 Januarii
och 15 Juliu
De i j mom. af denna §. omförmälde Ämbetsverk
och Ämbetsmän balancera i den äfgif*
vande ÄrsRäkningen, hvad de vid Inventeringen
hvarje år kunna hafva i behåll af det stämplade
papper, de efter reqvisition undfått.
§.16. *
Förshljningsmäns Provision.
Hvar och en, som till följd af antingen.
Ämbete och Tjenst eller behörigt förordnande,
har befattning med Charters försäljning, eger att
af beloppet för hvad han försålt, sig vid Redogörelsens
upprättande till godo beräkna, i Stockholm,
Fyra och i Randsorterne, Fern procent, såsom
ersättning för den nu af köparen utgående"
försäljnings-provision, som hädanefter upphörer-,
§• ur
Utbyte
af maculeradi Stcmjiladt Papper.
Utbyte af maculeradt stämpladt papper til»'
Iutes, enär det är synbart, att misskrifning eller
annan orsak vållat Chartans obrukbarhet; härvid
skal! likväl för papperet betalas nio runstycken
Banco.
§■ 18.
Uppbörd Och Redovisning af Charl<zSigillat<e medlen.
1:0 LandsContoiren i Riket skall det åligga,
att hålla en noga och uppmärksam tillsyn öfver
Bihang till Riks. St, Fi ol. 1823. titte Sami. Nto 37
BevillningsUtskottets Betänkanden.
hvad i 15 §. angående Chartors försäljning stad*
gadt är, samt till den ändan föra ordentlig An*
teckningsBok, ej mindre öfver in- och utleverering
af stämpladt papper i FnndtRänterierne, ari
med Räntemästare och hvarje Försäljningsman
inom Fänet, öfver hvad han undfått och betalt,
samt emottaga och i Ränteriet förvara Försäljijingsmännens
Borgensskrifter; och skall I,andsKamereraren
ansvara för det lidande Kongl. Majit
och Kronan tillskyndas kan, derest han vid vederbörandes
underlåtenhet, att penningarne i rättan
tid leverera, ej genast hos Konungens Befallningshafvande
skriftligen sökt handräckning till
deras utbekommande, eller försummat att örn Inventeringames
förrättande och Redogörelsernes infordrande
i rättan tiri draga försorg.
^:o I afseende på FysningsSedlar iakftages;
först att alla FysningsSedlar till ägtenskap, jemte
de såsom bevis de vid aflemnade DebetsSedlar,
eller bestyrkte afskrifter deraf, hvilka af vederbörande
Kyrkoherdar och Presterskap skola noga
förvaras, böra antingen hvar för sig Charrerade,
eller om Pastorerne så för godt finna, samtnanslagne
i en eller flera Chartor, utgörande samfälda
Summan af alla de särskilda FysningsSedlarne,
på hvilka i sådant fall hvars och ens belopp
antecknas skall, ingifvas inom Januarii månads
slut det påföljande året, i Stockholm till
Consistorierne, men i de öfrige Städerne och på
Fandet till ContractsProstarnej att dernäst dessa
FysningsSedlar böra dervid, vara åtföljde af en
in dupplo upprättad och af Pastor eller den hans
SPjensftförrättar, underskrifven förteckning, utyi
-
BeoiUnings Utskottets Betänkandtnl 57^
sande ej allenast alla under det förflutna Iret inpm
Församlingen furefallne AgtenskapsLysningar,
utan ock .tydligen den Bevillning, Brudgummen
under det förflutna året efter II. Art. erlagt; att
vidare, de till Consistorierne eller ContractsProstarne
inlemnade Förieckningarne böra af dem,
med de åtföljande HebetSedlarne, noga jemnföras
oell med underskrift besannas, hvarefter det ena
Exemplaret af Förteckningen, jemte DebetsSedlarne
återställas Pastor för att förvaras ; men det
andra insändes, jemte tvänne af Consistorierne eller
HäradsProstarne upprättade Förteckningar, i
Stockholm till Kongl Maj:ts och Rikets KammarCollegiurn
inom Martii månads slut, och i Eandsorterne
till EandsContoiren före påföljande Maji
månads utgång, vid vite af Tre Riksdaler 16 sk.
för den sådant försummar, och emot Recepisse å
DupplettFörteckningen, som genast återställes ; och
att ytterligare KandsContoiren författa ett Sammandrag
öfver sistnämnde Förteckningar, med bifogande
af alla från Prosteriertie inkomne Förteckningar
samt EysningsSedlar, och insända desse
Handlingar med möjligaste skyndsamhet till
Kongl. Majtts och Rikets ICammarCollegium, som
remitterar dem till ChartasSigillatteContoiret, att
upprätta behörig Hufvudbok, hvilken med tillhörande
Verificationer slutligen till Kongl. KammarRättens
granskning öfverlemnas.
3:0 Öfver de ChartaeSigillata;-medel, som
vid Tullkamrarne inflyta, skall Tullbetjeningen
hålla särskild Journal och densamma, jemte de
influtne medlen, vid hvarje års slut till CharlasSigillataeContoiret
insända.
5$o Bevillnings-ZJtsftoltets Betänhanden'.
4:0 För hvarje halft år skola LandsCori»
toiren inom slutet af Julii månad af det löpande,
och Januarii månad det påföljande året
till Kongl. KarnrnarCollegiurn insända Förslag
öfver uppbörd och försäljning af stämpladt
papper i hvarje Län, samt årligen inom Martil
månads slut verificerad Läkning för det föregående
årets i vid åtta skillingars plikt för
hvarje dag, som derutöfver med desse Förslags
och HufvudRäkningars afgifvande fördröjes;
och hafva de, då hvad här anbefalies blifvit
fullgjordt, samt Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt såmedelst bevakad, att undfå två procent
af hvad inom året i Kronans Cassa, uti stämpladt
pappers-afgift influtit, samt Kongl. Majit
och Kronan tillkommer; äfvensom LandtRäntmästarne
dessutom en procent.
5:0 Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium
tillhör att besörja om ChartteSigillat
as-medlens rigtiga indrifvande och Redogörelsen
derföre, samt att genom vitén och
andre lämplige utvägar förmå försumlige Redogörare
till sina skyldigheters fullgörande6:0
De influtne Medlen disponeras af
Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContoir, på lilia
sätt, som annan Kronans uppbörd.
Tabell,
utvisande St&dernes nit varande dassi•
fication.
I Sfäderne af Första Classen?
Carlskrona, Gefle, Norrköping,
jBevillningstJisfotteis Bitankanderi. J8t?
Städerne af Andra Classen~-
Calmar, Malmö, Uddevalla, Upsala, We-j
stervik, Westerås, Wisby.
Städerne af Tredje Classen.
Arboga, Borås, Carlshamn, Carlstad, Christianstad,
Christinaebamn, Fahlun, Jönköping,
Landskrona, Lindköping, Lund, Marstrand;
Nyköping, Warberg, Ystad, Örebro.
Städerne af Fjerde Classen:
Askersund, Halmstad, Hedemora, Helsing*
borg, Hernösand, Hudiksvall, Kongelf, Köping,
Luleå, Mariasstad, Nora, Philipstad, Piteå, Sala,
Skara, Skeninge, Sundsvall, Söderhamn, Söder,
köping, Umeå, Wadstena, Wennersborg, Wexio,'
Wimmerby.
Stadenxe af Femte Classen i
Alingsås, Cimbritshamn, Eksjö; Engelholm,
Enköping, Eskilstuna, Falkenberg, Fahlköping,
Grenna, Hjo, Kongsbacka, Laholm, Lid-!
köping, Lindesberg, Mansfred, Norrtelje, Sigtuna,
Skanör, Strömstad, Sköfde, Strengnäs;
Säther, Södertelge, Sölvitsborg, Torshälla, Trosa,
Ulricehamn, Åmål, Öregrund, Östhammar;
Östersund.
Anmärkning.
De nya Städerne, sorn ännu icke uti nå--  gon Class äru upptagne, anses lika med Fem^
te Classens Städer.
£t> JitvillningiUtikotteti Bttänkandtn.
N:o 45.
Ankom den 17 Oet. 1,823.
Riesens Häglof!. Ständers Bevillning»samt
Allmänna Besvärs- oeö OeconamieUtskottets
Betänkande, i anledning af väckte
Motioner, om ändring i nu gällande
prohibitiva Författningar , samt om antagande
äf ett friare Handelssystem.
ämnen torde vara af den allmänna vigt,
tora det, hvaröfver de förenade Utskotten nu
gå att sig utlåta. Frågan om Handeln bör
vara fri eller inskränkt och i hvad man den
bör vara det ena eller det andra, är af det
omedelbara inflytande, så väl i afseende på
Ilandets nytta i allmänhet, som i afseende på
särskildte MedborgareClassers dervid beroende
ånteressen, att det beslut, sorn i densamma
kommer att fattas, skall till sina följder imer
eller mindre mån och på ett eller annat sätt
inverka på snart sagdt hvarje Individs ställ*
ning och förhållanden.
Också utvisa de talrika och utförliga Motioner
, som i samtelige RiksStånden blifvit
väckte, och hvaruti detta vidtomfattande ämne
blifvit betraktadt från olika sidor, och franj.
stäldt under alla de åsigter, som stridiga in*
teressen kunna erbjuda, att frågan är af en
särdeles betydenhet. Desse Motioner hafva
blifvit remitterade dels till Bevillningsutskottet,
dels till Ekonomiutskottet särskildt, dels
till dessa Utskott gemensamt, dels till samma.
Bevillning!'Utskottets Betänkandm\ jjj
Utskott gemensamt med Lagutskottet, dels ock
till Bevillnings- och EkonomiUtskotten, jemte
StatsUtskottet, äfvensom en Motion blifvit
remittarad till särskildta Utskottet gemensamt
med BevillningsUtskottet.
Då hvad som Motionerne innehålla, om
ändring af TullFörfattningarne och SeglationsOrdningen
kommer att blifva föremål för ett
särskildt Betänkande af Bevillnings- och Eko*
nomiUtskotten gemensamt med Lagutskottet,
äfvensom hvad i dem yrkas i afseende på
GränseTullen och Kustbevakningen samt Fabrikernes
inlösen, bör behandlas gemensamt
med StatsUtskottet, hvarförutan särskildta Ut*
skottet kommer att gemensamt med förenämnde
Utskott utlåta sig i den del, som angår
förändring i TullStyrelsens organisation, si
anse Utskotten, såsom föremål för det Betänkande,
sorn nu bör afgifvas, icke annat af Motionen
kunna upptagas och pröfvas, än hvad
som rörer sjelfva hufvudfragan i sin allmänhet,
eller den om en friare Handels nytta eller
skadlighet. Utskotten tro derjemte det skola
bidraga till en lättare uppfattning af deras innehåll
för Biksens Höglofl. Ständer, om, i
stället för att särskildt upptaga hvad hvarje
Memorial innefattar, hvilket skulle föranleda
dels till en mångfaldig omsägning af samma
sak, dels de olika sinsemellan stridiga åsigter.
nas sammanblandning om hvarandra, man sammanförde
oell ordnade under särskildte puncter
de skiljaktiga meningar, som i detta Smas
J84 Bevillnings-Utskottets Betänkandeh.
blifvit yrkade, tillika med de motiver, som
till stöd derföre finnas åberopade.
Det är af sådan anledning de förenade
Utskotten nu, jemte tillkännagifvande att Memorialer
inkommit fran
Högloft. Ridderskapet oell Adeln
sf Herrar Tham, Wollrath, Cederschjöld, P. &.r
Ankarsparre, J. A.
Högeö r di ge PresteStändet
af Herr Professor Fröberg
Vällqfl.
EorgareStdndet
af Herrar Linström, Langenberg, Fornander,
jTVinberg, Prytz, Nilsson, Jiiessleiter , Ekelund
och Lenning, jemte yttranden till Ståndets‘'Protocoll
under Frågans discusion af Her»
lar Fredin, Hambraus, B}uhr, Lagerstrand,
{Winblad, Hultberg-, Cederborg och HembergHedervärda
BondeStändet
af Eiksdags-Fullmagtigen Nils Pehrsson frän
Malmöhus Fän; få vördsamt meddela följande
sammandragne framställning af deras
liufvudsakliga innehåll.
De fleste hafva utgått från den grundsats,
ätt det nu rådande prohibitiva System i Handeln
icke medfört den nytta, sorn dermed vaiit
åsyftad. Förbuden emot införsel af Utländska
varor, hvilka förbud blifvit utfärdade i
afsigt att uppmuntra inhemska produetionen,
skola snarare, i förening med öfvertygelsen
otti de fremmande tillverkningarnes bättre beskaffenhet,
hafva motarbetat det med dem afsedde
ändamål, förorsakat förlamning i Nationens
Bcvillnings- Utskottets Betdnkanden. 585
samt lemnat efter sig folkets försämring i moraliskt
hänseende; hvilken försämring, bland
annat, skall visat sig i en viss lättsinnighet i
afseende på sättet att anse och behandla sadane
Författningar, sool strida mot Nationens
begär efter luxe och enskildta interessens tillfredsställande»
Detta Systern skall derjemte
haft ett menligt inflytande på Statens penningeverk,
genom ej mindre undandragne Tull-afgifter,
än de betydliga kostnader, som blifvit
fruktlöst använde för bevakningen af Förbuds»
Författningarnes efterlefnad.
Från denna synpunct och med öfvertygelse
det frihet är Handelns sanna lif, hafva
sinsemellan olika, mer eller mindre omfattande
Förslag, allt efter hvarje Författares sär*
skilda åsigter, blifvit framstälde till rättelse
eller förändring i desse afseenden.
' 1:0 Således har det af en Motionair blifvit
yrkadt, att allting bör tillåtas lill in- o eli
utförsel; att Tull-afgiften på ingående varor
bör i allmänhet vara låg, på det retelsen till
Tullförsnillning må blifva destomindre, och
att denna afgift bur vara lägre, i samma mårn
sorn den utländska varan undergått förädling;
att sådane utländska varor, sorn ej kunna hos
oss produceras, böra beläggas med destomindre
Tull ju nödvändigare de äro, men sådane
sorn inom Dandet kunna frambringas med högre
Tull, i den mån de för 1 ifvets physiska behof
äro oundgänglige, samt slutligen, att ju
större värde varor ega i förhållande till deras
massa och utrymme^ desto måttligare jThU hö*
586 EtvillningsUtskottets Betänkanden.
ra de draga. Utförseln deremot bör vara frt
och ingen egentlig Tull derföre erläggas, sorn
endast faller producenten till last; hvartill
Jcommer att, alldenstund dä Handels- och Närings
frihet päkallas , en deremot svarande
njutnings-frihet bör finnas, sä må hvar och
en, efter eget godtfinnande, få njuta frukten
af sin handel och näringsflit, samt således alla
xitländska varor blifva till bruk och nyttjande
tillätne.
2:o Af andre har blifvit anfördt, att handeln
må erhålla en så beskaffad frihet, som
med Sveriges läge, dess egna alster, och nyttiga
Manufacturers bestånd öfverensstärnmer;
och att, då det tillkommer Riksens Höglofl.
Ständer , att föreslå och stadga grurtderne, sorn
skola bestämma Handelns mer eller mindre
fria beskaffenhet, och den inkomst Staten deraf
har att påräkna, följande måtte iakttagas,
nemligen: att allt hrad som till införsel i Riket
förbjudes, bör också utan undantag förbjudas
till bruk och uyttjande; meri vid dessa förbud
må inga sådane artiklar komma i fråga, vid
hvilkas nyttjande missbruk kan ske, utan Författningarne
böra noga afse möjlighet och sä.
ierhet vid verkställigheten. För att skydda
och upprätthålla alla sådane inhemska Manufacturier,
som grunda sig på våra egna alster,
eller kunna bestå utan konstlade biträden, bör
vid InförselTuIlens stadgande det afseende göras,
att våra egna Fabrikanter må kunna täfla
med Utländningen, Sorn det är Nationens fördel,
det aila varor, sorn införas, erhållas för
Bevillning^Uisiattets Betänkanden. 587
godt pris, och det icke är nödigt att handla
ined alia Länder, så böra Riksens Höglofl.
Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majj-t behagade erbjuda fri införsel af tiiiåtne
varor åt den eller de Nationer, som deremot
bevilja Sverige reciproca förmåner. I sammanhang
härmed hemställes äfven, att en noga
granskning må företagas till utrönande huruvida
det så kal ade ProductPlacatet verkar
til! nytta eller förfång för Svenska Handeln,
samt huruvida öfrige tid efter annan utfärdade
Författningar, i afseende på egen och fremmande
Fartygs beskaffenhet, storlek och rättigheter,
att, med eller utan laddningar, i
Svenska hamnar ut- och inlöpa, kunna tarfva
förändring eller rättelse.
3:0 Någre, som äfvenledes yrka, att siriane
Utländske tyger och tillverkningar, som
här ej kunna förfärdigas, antingen måtte till
bruk och nyttjande förbjudas eller till införsel
medgifvas, emot en lindrig tull af ro till
12 procent, hafva derjemte hemstält, att, på
det F’abrikerne genom brådstörtande anstalter,
ej måtte öfverändakastas, Svenska tillverkare
må, för att kunna hålla pris med Utländningen,
få tullfritt införskrifva sine Rudimaterier;
och att en Committé nedsättes för att,
efter infordrade yttranden af Kramhandelssamt
FabriksSocieteterne, bestämma hvilka varor
böra införas.
4:0 Äfven har blifvit anfördt: att man
nu, efter ett hundrade års erfarenhet, bör
hafva kommit i tillfälle att bedögja{ hvilkf
J 8 8 Eevillnings- Utskottets Bit'dn\anden.
Fabriker och Näringar i Sverige kunna kallas
naturliga■ Till dessa böra räknas Jern-, Ull"
.och LinneFabriker. Sådane ml skyddas och
hägnas, men ej till den grad, att *le fleste
Medborgare skola vara beröfvade rättigheten,,
att åtkomma sine förnödenheter för minst möjliga
pris. Absoluta införselförbud ina derföre
jupphäfvas, och i stället determineras 15 procent
för införsel af utländsk Fabriksvara, hvartill
kommer för provision , prasmier och frakt
'5 procent; och man bör taga för afgjordt, ate
den, Fabrik, som vid allt sådant förhållande
icke består, hvarken kan hjelpa sig sjelf eller
bör hjelpas af Samhället. I sammanhang härsned
yrkas, att ingen radical reform af ProhikutivSystemet
må ske nu genast, utan de deri
jiödige' befunne ändringar företagas småningomFrån
en motsatt sida, och under yttrad
öfvertygelse om rigtigheten af den grundsats,
htt ett Tands fördel af handel icke består i
lättheten af fremmande varors införsel, utan
'deri att Exporten ökas och, genom den irihemske
productionens uppmuntran, vinner tillväxt,
har man yrkat, att nu gällande Förbudsförfattningar,
i afseende på importen af fremmande
varor, icke måtte undergå någon förändring
till sine hufvudsakliga grunder.
Ur denna synpunct hafva följande åsig'ter
blifvit framstälde:
5:0 Om nu gällande förbud emot fremmande
varors införsel upphäfdes och en friare
handel medgåfves, skulle Landet genast öf.
yersvämmas af utländska Fabrikater, Nado
-
BevillningsUtslottets Betänkanden, 589
Sens böjelse för luxe och öfverflöd erhålla er*
jny näring, den unga men lofvande inhemska
konstfliten förtrampas, samt overksamhet och
elände inträda i de öfvergifne Fabrikernes
verkstäder. En sädan fri Handels - import skulle
Sfven verka ofördelaktigt påCoursen, och om.
sider föranleda Financernes, Städernes, Befolkningens
och medelbarligen äfven Jordbrukets
Samt sluteligen hela Landets förfall och undergång.
C:o Vidare har det blifvit anfördt, att
om man genom beviljad införsel af frem man-'
de varor mot lag Tull tror Lurendrägeri kun-3
na förekommas, så bör man erinra, att derigenom
ett annat ondt skall uppstå, nemligen
Tullförsnillning, hvilket är desto större och'
vådligare, som det är svårare att motverka.
7:0 Det har äfven blifvit erinradt att de
Lånebiträden, Staten gifvit Fabrikerne, ingalunda
varit bortkastade, då de alltid med ränta
blifvit återguldne, att den klandrade kustbevakningen
gifver tillfälle till en nyttig och;
magtpåliggande öfning för Flottans Befäl och'
manskap, som under fredslugnet således underhåller
den practiska skickligheten i tjen-’
sten, och sluteligen att oftare omkastade ellet;
ändrade StatsOeconomiska Systemer medföra
de känbaraste skakningar och förluster, ej min-;
dre för Nationen i allmänhet, än de Corpoxationer
i synnerhet, som kunna blifva föremål
för en misslyckad speculations utflygter.
I sammanhang hvarmed det hemställes, såsom'
jned billigheten öfverensstämmande, att Fni
59° Bevillnings-Utskottett Betänkanden.
briks - Idkarne, som af 1815 och 1818 areirtj
Siänder inbjödos och uppmuntrades, att öka
och uppdrifva sine tillverkningar, matte på
något sätt hållas skadeslöse för gjorda uppoffringar
och nediagde capitaler, i händelse en
fri införsel af fremmande varor skulle beslutas,
hvarmed Fabrikernas undergång oundvikligen
skulle följa. Men om Riksens Höglofl.
Ständer ännu anse den inhemska konstfliten
böra uppmuntras och skyddas, så blir nödigt
ej allenast att bestämde billiga Lagar stadgas,
för att befordra de Fabricationers införsel,
sorn vi sjelfve icke kunna åstadkomma, och att
förekomma sådanes insmygande , som här i
Ilandet kunna tillverkas, utan ock att den Författning
, som i detta afseende utgifves, bör
oåterkalleligen fastställas för en tidrymd af
minst 25 å 30 år.
Sådane äro i en kort sammanfattning de
egerstéliga puncter, sorn böra pröfvas och öfvervägas.
Da Utskotten nu skola öfver dem
sig utlåta, hafva Utskotten, utan att tilltro sig
kunna gifva en fullständig framställning af alla
de skäl och omständigheter, som härtill höra
och detta ämnes rikedom erbjuder, likväl ansett
dess vigt fordra, att först söka utreda eller
åtminstone antyda någre hufvudsakliga
grunder, som i frågan om fri handel, eller
inskränkning deri, böra komma i befraktande.
Det lärer vara en obestridlig sanning, att
handeln och den gemenskap, som derigenom,
uppkommer, hörer till vilkoren för sjelfva
Samhälls* inrättningens möjlighet och ändamål,
Bevillnings-Utskottits Betänkanden. 591
Om man medgifver, att det ovilkorligen ligger
i inenniskans natur, att ingå i Samhälle,
och att under känslan af oförmögenhet, att
ensam och i ett isoleradt förhållande kunna
tillfredsställa sine behof, sluta förbindelser
och öppna utvägar med sine likar till ömsesidigt
bistånd, så har man med detsamma medgifvit
handelns ovilkorliga nödvändighet för
inenniskoslägiets utveckling och bildning.
Det följer vidare, att handeln, såsom ett
sådant utvecklingsmedel, skall visa sig nödvändigare
och vigtigare i den mån, som en
Nation vunnit en viss grad af civilisation,
och dess anlag och förmögenheter kommit i
verksamhet. Den råa menniskan, sorn ännu
ej nått Culturens lägsta grad, har få behof,
och således få eller inga utbyten af nöden;
äfvensom ett Folk, hvilket lefver i träldom,
ej gerna kan ega den sjelfständiga verksamhet,
som förutsätter en liflig handel, hvilken;
enligt Historiens ojäfviga’ vittnesbörd, alltid,
varit de fria folkens tillhörighet. Men deremot
hos de Nationer, der civilisationen oafbrutet
fortgår, och hvarest, under lagbundne
Constitutioner, de naturliga anlagen få tillräckligen
fritt utrymme till verksamhet, der
inses handelns vigt och nödvändighet, der är
den ett -behof, om ej krafternas utveckling
skall hämmas och afstanna.
Om det derföre är en på erfarenhet och.
i sakens natur grundad iakttagelse, att ett Folks
l.agar i allmänhet äro ett uttryck af dess medborgerliga
utbildning, det vill säga, om man
59? B( vilh ings-UtsJict tets BetäuÅanden.
i Lagarnes beskaffenhet, rner eller mindre bil*
lighet, mildhet o. s. v. kan sluta till mattet
af den cultur, sorn en Nation kunnat emottaga,
så kan sanningen af denna iakttagelse äfven
roed fulla skäl tillämpas på de Ragar och
Stadganden, som röra en Nations StatsOeconojme,
Näringar pcb Handel. Ar Nationens
verksamhet undertryckt, har Nationen icke
kommit till klart medvetande af hvad det Allmänna
fordrar, så skola eilskildla interessen.
veta att gifva sig vigt och rang af det Allmänna;
tvång skola gälia i Näringarne, Förbud
i Handeln och Monopolier för alia Företag.
— Er. Nation deremot, som med sjelfständig
verksamhet får utveckla sine förrnögenhe.
ter, skall snart hinna att genomskåda sin belägenhet
och begripa hvad som nr allmännytta
och allas viii, oell dess Författningar för
Handeln skola bära stämpel af frihet och billighet
i den mån, som Nationens upplysning
hunnit blifva stadgad.
Med tillämpning- af dessa åsigter till det
prohibitiva System, i afseende på Rikets handel,
hvarom nu är fråga, få Utskotten erinra,
att de egentlige grunderne dertill atitogos
i en tid, då Fäderneslandet, utarmadt af ett
långvarigt krig och hopade motgångar, sökte
att genom inhemska produetionens förkofran,
samt dess afsättning, förnämligast genom egne
Fartyg vinna öfvervigt'i Handeln, och såmedelst
bereda ersättning för de stora förluster,
sorn Riket lidit/ Detta syftemål var visserligen
godt
Bevillning*-Utskottets Betänkanden. 533
.godt och förtjenar alltid afseende , men man
misstog sig otri sattet, att vinna det. Systemet,
felade i sjelfva sin ensidiga princip och bar derföre
inom sig fröet till de menliga verkningar,
som under dess utveckling visat sig-. Det ville
befordra Fabrkjuemes flor och lifliga afsättning af
•deras producter, men de^t ville äfven uppmuntra
Sjöfarten och Dederierne, och antog derföre att
inhemska productionens afsättning med största
fördel kunde ske med inhemska Fartyg, åtminstone
försvårades den för fremmande Nationers
Skepp; hvarigenom åter lifligheten i producternas
afsättning mycket hindrades. Man hade måhända
ännu icke ett rigtigt begrepp, om handeln»
sanna väsende. Man trodde den endast vara för.
manlig i ett afseende, nemligen i afseende på
exporten, och man förbisåg det första vilkoret för
en liflig handels - rörelse, nemligen gemenskapen
oell det ömsesidiga fria utbytet af Nationernes
varor och förnödenheter. Då man derjemte ville
gynna ett visst eller flere interessen, så skulle
nödvändigt de öfrige komma i strid med dem;
hvad .man gaf det ena, togs i egentlig mening
från det andra, under det att Nationen i allmänhet
beskattades.
Utskotten tro sig icke behöfva att upptaga
Riksené Högloft, Ständers tid, med en utförlig
framställning af detta Systems upprinnelse, dessverkningar
och utvecklade motsägelser under loppet
af de tidepuncter i Svenska UngstiftningsHistorien,
då mägtiga enskildte interessen ofta spelte
om den allmänna välfärden, och hvilka epoBihang
till Riks. ii. Brot, 1823 S:tt Sami. N.o 38
594 Bevillning»-Utskottets Betänianden.
let derföre äro kände under namn af parti-ti*
derne. Utskotten tro det vära nog att anföra, att
bland de Förfatihingar, sohl äfö Utfärdade enligt
detta^Systems åsigter, utrhärker sig, för vigten af
dess innehåll Och verkningar, den Svenska Navi»
gationsAct, som^ känd under benämningen ProductPlacatett
utkotn den 10 November 1724*
och innehåller, att fremmande icke 'milga med
egne eller befraktade utländska Fartyg, vid Confiscation
af Skepp och Gods, hitföra andra än deras
egna Producter.
När härtill i betraktande komma dels dé
Förbud, söm tid efter annan blifvit utfärdade
mot utländska varors införsel, dels de betydligen
högre Umgälder och Tull-äfgiftef, som utländske
Fartyg tnlste erlägga, så väl vid varors import
hit, som export härifrån, så kan häraf tillräckligen
inhemtas Systemets syftning, att utestäh^
ga eller försvåra andra Nationers tillfällen till
direct handel med Sverige, för att detta Land
sjelf skulle kunna idka en så kallad Activ TIahdet.
Det är äfven af dértna orsak som Systemet, ehUju
det grundar sig på förbud, med äkäl kallas
det Mercahtila. Desä Syftning innefattar på samma
gång stridiga ändamål. Man vill njuta lian.
délns fördelar, utan att medgifva vilkoren för
handeln, och man förhindrar den directa gemen*
skapen med Handlande Nationer* man vill dock
skörda de frukter, sorn endast ett friare utbyte
af Nationernas förnödenheter kan skänka. Också
hafva vid tvänne föregående Riksdagar hemställningar
blifvit gjorda, om PröductPlaCatets upphäf.
vande eller hyilande, samt bm lika frihet för
Bevillnings.Utskottets^ Betänkanderi. 595,
tjtländske som Svenske Skejpp, att både tili Riket
importera Utländska och härifrån texporterå
Svenska produtter. Vid dessa tillfällen hafva
Riksens Högiofl. Stähders Lag- och ÖeconomieUtskott
tillstyrkt Riksens Högloft. Ständer, att bifalla
hvad i detta afseende blifvit htemStäldt under
anförande, att Riket befuprie isig i en tryökande
Uhdefbäiahce; ixvilkferi endast genom utvidgande
af inhemskå jarbductibneh bch eh fri
afsättning af Landets tillverkningar kan skyndsamt
Undahrödjäs ; Saint att flere Städer i Rike!
ifcke drifva någon särdeles activ Sjöfart, hvilken
ifcke heller detaf lider inéhhj öm Utlätidäk mari
får från Stapelstad utföra inhemské Effecter, såsom
Stångjern och Skögspröducter, hvarigenom
jLahdtmahnen ofelbart tillskyndas én vida högre
betalning, ari öm Städernes fctindlandé lemnäs
tillfälle att sjeifve btestämmå effectefnas värde oell
den derföre erläggande betalning. Vid anförandet
af de olägenheter , som foråti i?örbudsSysténi
i fclandeln äro oskiljaktige ; tro Utskötteri sig icke
hora iemriä Öahrhärkt, ätt, genÖrri det tvång i sond
detta thedförer, uivecklihgen af fen Nations verksamhet
bch bildning ej allenast uppehälles, Utah
kent af misslédes och FörryckéS. Det ligger i Sakens
natur, aitj då feli otvungen kraftérhaä Utveckling
får fega rum; skola de närings-tilifäliefij
koin ett Lands läge, elima! och andra Iocaia omständigheter
medgifva, sjelfmant ferbjtidå sig Samt
begagnas, bch ferl sådan Nation Skäll Utbilda da
anlag Naturen skänkt, till ten frisk öfch sjeifätäti;
dig Charakter; mete dertemöt örn tvångslagar, till*
koriinte antingen af éhskildtte ihteressen, teller tett
596 Eevillnings-Utskotteit Betdnftånden.
missledt nit, hindra från att begagna de utvägar,'
som af det naturliga förhållandet föreskrifvas,
och föranleda att tillgripa andra, hvilka icke passa
hvarken för läget eller Nationens lynne, så skal!,
genom en sådan onaturlig rigtning, Nationens utveckling
missledas, och dess industri', med alla
konstlade ansträngningar och uppmuntringar, aldrig
kunna arbeta sig från vanmagt till sjelfständigt
bestånd.
Men det är ännu i ett annat afseende, som
FörbudsSystemet medförer menlig verkan. Utom
den betydliga minskning i Tull-intrademe, som
deraf är en naturlig följd, utgå årligen betydliga
Summor för Tullbevakningen och FörbudsFörfattningarnes
efterlefnad, utan att ändå med Sveriges
belägenhet, dess öppna kuster, samt grannskap
med Norrige, der andre Handels-principer
Öro rådande, Lurendrägeri kan förekomma®. Dock
ännu vigtigare, och i zilfror oberäknelig är den
moraliska förlust på kraft och sedlighet, som
Nationen lider, genom den lättsinnighet, att anse
ett Lands gällande Lagar och Författningar, hvilken
genom Luréndtägande föranledes och inritar
sig hos Folket. Om det å ena sidan är ett cpnisskänneligt
tecken på en Nations moraliska hållJ
ning och förträfflighet., att den älskar och vårdar
sitt Lands Jjagar, så lärer det å den andra svårligen
gifvas något osvikligare medel att utrota en
sådan laglydnad, och i dess ställe sätta lagförakt
bch lättsinnighet, än att genom ovilkorlig! förhud
och hårda straffbestämmelser likasom tvinga
och locka till deras Öfverträdande. Må man icke
förgäta vigten af de högre mensklighetens ända
-
'Bevillnings-ZJtskottett Betänk un den< 5 g /
mål, sorn genom Samhälls» inrättningen skola verlcliggöras;
väl vetande att ett Folks moraliska kraft
och förmåga är det osynliga band, som sammanhåller
Samhällets alla synliga delar. En förän»
drad åtgärd i afseende på handeln, kan i Stats»
Oeconomiskt hänseende snart ske, men de.n moraliska
försämring och den förvända syftning, som
National - lynnet genom föregående Förbuds tvång
erhållit, kan icke så lätt afhjelpas; den verkar
ofta hela generationer igenom, gedan dess orsak
redan upphört.
Efter det Utskotten sålunda framstält de bufvudsakligaste
olägenheter emot FörbudsSystemet,
få Utskotten å en annan sida anföra dess mening
ingalunda vara att tillstyrka en absolut fri handel.
Utskotten hafva icke kunnat antaga den StatsOeconomiska
grundsats, att ut- och införseln må
Vara alldeles'obehindrad, utan afseende på Landels
ställning, näringar m. m. Tvärtom är det
Utskottens öfvertygelse, att den inhemska productionen,
långt ifrån att lemnäs handlöst åt sitt
öde, förtjenst ett billigt afseende, hvilket iaktta»
ges genom afpassade Tull-afgifter å samma pro»
duclers införsel utifrån, så att den inhemska tillverkaren
kan täfla med utländningen. Men vigtigt
är att tvånget af nu gällande Förbud, såsorti
medförande menliga följder, upphörer, att Natio»
nen sättes i en mera obehindrad utöfning af sin
verksamhets-förmåga, att allmän billighet iakttages
i grunderne för dess HaridelsFörfattningar,
samt sluteligen att enskildte interessen icke afses
och befordras på livarandras och det helas bekostnad}
utan gällas i öfverensstämmelse med
59? Bevillnings-Ut skottets Uttänkandet).
syftningen feif allas; väl, Detta synes vara tidens
fordran och kyaf. — En fordran så mycket mera
hillig, hvad detta Dand beträffar, sorn RegeringsFormen
tydpjigen försäkrar samtelig® dess innevånare
rrrqt alU intrång af mpnopolier ; och Syen.
Ska Folke?, sp,m i Constitvitionella Författningar
stålh sig i bred4 med de friaste, lärer dessutom
ej vilja gå tillbaka i upplysning, eller förneka
grundsats,erne af billighet och rättvisa, äfven i de
förhållanden, sam röra dess handel.
Sluteligen o,ch da Riksens Höglofl. Ständericke
äro i tillfälle, att med fullkomlig noggrannhet
känna den ställning, hvari handeln sig för
det närvarande befinner eller de förändringar,
sorn af tidshändelser kunna för framtiden föranledas,
hvartill äfven kominer, att utsträckningen af
en sådan Handelsfrihet i flera hänseenden beror
af särskildta öfverenskornmeiser med fremmande
Magter, hvilket allt Kongl. Maj.t bäst är i til 1-  fälle att öfverskåda, anse Utskotten sig böra vörd -  samligen tillstyrka, att Riksens iiöglpfl- Ständer
jemte ett underdånigt anförande af de åsigter,
som föranleda denna åtgärd, frambära den önskan:
att de nu gällande allmänna förbud af in -  försel: emot Tull af mängfaldiga utländska varor.,,
antingen mätte upphäfvas med. afseende a af utländska
Magter medgifven reciprocitet, eller ock,
inskränkas till minst möjliga antal af artiklar vid
sädane tillfällen, 44 Kongl,. Majit finnér delta,
förbud af allmänt väl nödvändigt päkallashvar-.
jemte Riksens Högloft. Ständer, enligt Utskottens,
tanke, böra hos Kongl. Maj t underdänigst anhalt
igj det täcktes Kongl. Maj.t låta undersöka, hut
