# ID: svediakorp-gov1873
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,979
# sentences: 1,458
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili
Samtlige Riks-Ståndens
Protocollj
Innehållande de Handlingar,
hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden.
och Förklaringar.
samt
Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
18^3.
Femte Samlingen.
Bevillnings-Utskottets Betänkanden.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Elmén och Granberg, J.P. Lindks Enka,
F. B. Nestius, Z. Hceggströai, A. E. Ortman,
samt ä Ecksteinsha och Marauardska
Boktryckerierne, i8a3 och 1824-
1
Bihang
till
Samtliga KiksStåndens ProtocoII.
Femte Afdelningen,
Innehällande
Bevillnings - Utskottets Betänkan den.
—mm •«*--
STOCKHOLM,
tryckt i Marqvaruska Boktryckeriet 18*
# •
J
Ankom rfsh
Memorial till Hedera. Homle Ståndet, anga~
ende en till Stats- vell Bevillriings Utskotten
remitterad fråga, örn Skattläggning
af Husbehof i o eli Sqiialti~Qvarnar
TT
VJ
ndet elén gtdje i denna Månad har Hederv.
Bonde-Ståndet, lill Hugh Stats- och BevillningsUtskottens
gemensamma handläggning, öfverlemnat
'ej mindre Kiksdags-Fhllmägtigen Eric Svensons,
fran Bohtis Eän, uppläste Memorial , [-drande
Skattläggning af de på K ronö- och Skatte-jord belägne
husbehofs Mjölqvarnar, så vida de ej äro begripne
under hemmansnintan eller af föregående
Qvarncorn mission et från ränta fritagne, än ock de
a( Riksdagsmannen Anders Danielsson från Elfsborgs
Eän vid samma Memorial fogade tillägg
'och upplysningar; mert emedan Bevillnings-UtSkottet
vid föredragning af detta mål, funnit detta
sanirna angå ert grundskatt, hvilken utgöres efter
ändra • grunder än den allmänna Bevillningen,
Otin på ett helt annat satt pålägges, hvartill äfven
kominer, att sådane Qvarnar jemlikt i i Art.
5 § i Morn. i den gällande Bevillnings För
ordningen,
befinna* nu lika sorn från längre tider
4 Bevillnings-Utskottets Betänkanden.
tillbaka från afgift frikallade; ty anser BevillningsUtskottet
sig genom de för, dess befattning gifrte
föreskrifter, i 31 § Riksdags Ordningen, hindrat
att till pröfning upptaga merberörde fråga eller
»len om Skattlägning å husbehofs qvarnar, hvilket
förhållande Bevillnings Utskottet velat Hederv.
Bondeståndet vördsamligen tillkännagifva. Stopkholm
den 18 Febr. 1823.
På Högh Ridderskapets På Högv. Preste-Stånoch
Adelns Ledamöters- dets Ledamöters
vägnar ^vägnar
Axel Lagerbjelke. J. Wijkman Casperson.
På Vallöf], Borgare-Slån- På Hederv. Bondedets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
p;: vägnar vägnar
Nils Limnelius■ E. Svensson,
Clas Livijn.
N-.o 2
Ankom den 9 Martii 1823.
Memorial, angående ytterligare Betjenings
(intagande.
Da Riksens Högloft. Ständers BevillningsUt»
skott antog den dervid nödiga betjening, inskränktes
densamma till fyra Cancellister, af hvilka tvänne
i egenskap af Notarier biträdt vid Utskottets
Protocol)? ehuru val Utskottet förelåg, att detta
Ilevillnings-Uiskottets Betänkandem
antal skulle blifva otillräckligt fbr ärendernas
säkra och skyndsamma gång; men sedan Motionstiden
nu förflutit och flere ämnen påkalla Utskottets
okade verksamhet, ser Utskottet sie nu
' O
föranlåtet, att hos Riksens Höglofl. Ständer yord’
samlingen anhålla, det måtte icke allenast ofvan
omförmäldte tvänne vid Protocollet tjensfgbran.
de Gancellister, få räkna arfvode lika med Notarieme
i Riksens Höglofl, Ständers öfrige Utskott,
från antagningsdagén; utan äfven att Utskottet
lemnäs, i förmodan att arbetet kan med denna
tjenste-personal bestridas, tillstånd att, då behofvet
sådant oumgängeligen fordrar, få ytterligare
antaga en Notarie och en Cancellist, med arfvode
från den tid deras tjenstgöring börjar.
Stockholm den 4:de Martii i8s:j.
Nto 3;
Ankam d«n 10 Martil 1823-
Memorial till Hedervärda Bonde Ständet ,
angående Eric Andersson Bångs m. fl.
Memorial, om jämkning i skyldigheten
att tillverka saltpetter.
Till Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings-Utskott
har Hedervärda Bonde-Ståndet, under den
a 6 förliden månad, öfverlemnat Riksdags-Fullmästigen
Eric Andersson Bångs, från Herjeådalen,
memorial om lindring, för denna Provins i den
årligen utgående Saltpetter-skatten, äfvensom Riksdagsmannen
Anders PåHbsons, från Vestra härad.
6 Bevillnings-Utskottets Betänkanden.
jemte flere fullmägtiges från Jönkopings Län väckta
fråga om nedsättning eller upphörande under en
viss tid af denna utskyld till det allmänna; meri:
emedan ofvannämnde beskattning icke är upptagen
bland de, uti 60 § af Regeringsformen, den
6 Junii 1809, omförmäfde och till, Bevillningsutskottets
åtgärd öfverlemnade allmänna afgifter,
utan tvärtom utgår af hemmantalen, hvartill äfven
kommer, att detta vid föregående Riksdagen,
jämväl under öfverläggning hafda ärende , då
blifvit af andra Utskott handlagd t, ty anser Bevillnings
Utskottet sig ej heller nu tillkomma
att deröfver utlåtande afgifva; hvilket förhållan--  de Bevillnings-Utskottet, jämte återställande af de
ankomna handlingarna, får till Hedervärda B.ondeStåndet
vördsammeligen anmäla. Stockholm den,
6 Martil 1823
N:o 4.
Ankom den 14 Mardi: 1823..
Memorial till Högvurdige Preste Ståndet
angående åter - Remiss af Prosten Sundii
Memorial, om visse inkomster för
Amiralitets KrigsmansliusCassan i Carlskrona.
Under den 24:de sis-tledne Februarii har Hög.
vördige Preste-Ståndet, till Riksens Höglofl. Ständers
Bevillnings samt Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskotts gemensamma handläggning, öfverlemnat
Herr Prosten M. Sundiji Memorial, an
-
Bevillnings Utskottets% Betänkanden. 7.
gående dels en jemkning och billigare fördelning
emellan Vadstena Krigs månsh usCassa och Ami.
ralitets KrigsinanshusCassan i Carlskrona, af §(.
sjtillige, till understöd för skadade och äldre afskedade
Krigsmän anviste medel, dels ock andre,
sistnämnde inrättning frångångne inkomster, men
spm de i detta Memorial ornförmähle ämnen
icke synas ega ett närmare sammanhang med de
i 60 § af Regeringsformen, för Bevillnings-Ut
skottets
verksamhet bestjirnda föremål, alltså hav*.
Utskottet ansett sig böra, med anledning af 44 § f
Riksdagsordningen under den io:de Februarii 1
samma memorial vördsammeligen återställa.
Stockholm den 8:de Martil ig ?
N:a 5%
Ankom dan 51 l8tg>
Mejnoriol till Hedervärda, Bande-S%dnde\
med dtereiniss af Nils Håkanssons^
Jr an Christianstads, Län, Memorial o,it\
inskrifning i rättigheten för Torpare
alt antaga Tjenstehjon.
T.
-*■ ill gemensam handläggning af Riksens. Bog.
loll. Ständers BeviHrtings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskott , liar Hedervärd».
Bonde-Ståndet, under den 3pdje dennes, remitterat
Riksdags, FulIniägtjgen Ajils. Håkanssons, från.
Christianstads Län, Memorial, med yrkande, dteV
matte, Toiupare, stom icke ega öfver ett hälftTunneland
öppen Åkerjord» ej idka något hgudR
$ Beviltnings-Utskottets Betänkanden*
verk eller af alder och skröplighet hindras att
sielrve arbeta, förbjudas att hos sig låta skattskrifva
tjenstefolk} men alldenstund förstnämnde
Utskott, vid företagen granskning af denna fråga-,
ansett densamma icke stå i ett så nära och orne*
delbart sammanhang med de i 60 §' af Regerings,
formen bestämde föremål, för Utskottets öfverläggningar,
jatt det kan tillkomma Utskottet att
sig deröfver utlåta,, fördenskull har detsamma
velat ofvanberörde Memorial' härhos vördsamligeu
återlemna.
Stockholm dan 1? Martil 15,25.
N:o 6,
Ankom dsn 5- Maji' r82jr~
Betänkande, angående grunderna feir dem
blifvande Bevillningen*
Sällan hafva Rikets HöglofT. Ständer i en merabrydsam
ock vigtig tidpunkt åt deras Bevillningsutskott
uppdragit det af vidsträckta och granhagapligrer
åtföljda förtroendet-, att föreslå de grunder
hvarefter Riksens U glöd. Ständer skulle utöfva,
den- i grundlagen uern- för belia line beskattningsrätt.
Uti de till fyllande af Statens,, utöfver deordinarie
inkomsterne, sträckte behof, anviste Bevillningsmedel,
. genom Sjö- och Rand tt u 11 <1 ine
samt Accisen, Postverket , Stämplade PappersInrättningen'
och beskattningen för Hu-sbehofsBi-.
-iuneri-rättigheten-, har Utskottet visserligen,
flinnil flere sikta, och jem&t fördelade -inkomst
-
Bevillnings-Utskottets Betänkanden. g
källor , men ehuru Utskottet har för afsigt att
närmare utreda, om icke; afkomsten utaf någon
bland dessa, särdeles af Stora Sjö-Tullen, kan,
utan att hårdare trycka de skaftskyldige, förhöjas
till en större behållning för det allmänna, inser
Utskottet likväl, att den egentliga Bevillniogent
måste till ett betydligt belopp ännu fortfara till
inbringande af de för Statens underhåll oeftergifliga
medel. Denna visshet har i- hög grad
ökat Utskottets omsorger. Det har från de Respective
Riks Stander» fått emottaga Memorialer,
af hvilka åtskillige, såsom uttryck af den allmän,
na rösten, med mörka färgar skildrat Fäderneslandets
ställning och såsom ett af de verkande
medlen dertill omförmält en utöfver de enskildta
tillgångarne flerstädes tryckande beskattning, under
det andre yrkat minskning i Bevilfningen. Det
lärer icke undfalla Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet,
att begge desse ämnen ligga utom grän*
sen för Utskottets verksamhet, då det endast tillkommer
detsamma, att uppgöra billiga och säkra grun)
der för den blifvande Bevillningen, och sedermera,
med fästadt afseende derå, jemnt och rättvist
fördela den Bevilfnings-Summa Riksens Höglo!}
Ständer sjelfve pröfva skäligt åtaga sig.
Efter föregångne lång.ariga och brydsamma
öfverläggningar, föranledde ej mindre af ämnets;
vigt än de sins emellan skiljaktiga meningar, sora
yttrats, rörande sättet att med möjligaste rättvisa
och säkerhet vinna det åsyftade ändamålet, går
Bevillnings-Utskottet nu, att till Riksens Höglofl.
Ständers skärskådande framställa de grunder, hvar
-
10, R.cvilinings-Ulskottets Betänkänden.
efter den blifvande Bevillningen skulle komma
att utg§, qcI'1 önskade Utskottet dervid, att dess
ittsigtec- oell erfarenhet; motsvarat dess vilja och,
nit, emedan i sådant, fall Utskottet kunde hysa
deri öfvertygelsen, att det rätta vore funnet.
Föranledt af samjna skäl, som förmådde.
Riksens Möglofl. Ständer, att vid Riksdagen år 1812
åtaga sig en sedermera vid hvarje Riksdags fort.
fa.rapde personel afgift, utan afseende på Stånd,
vilkor- eller förmögenhet, oell- hvilka äfven blifvit,
godkände af deni, sorn framstalt. ett annat
heskattningssält å förmögenheten, eller den hvarje
Medborgare åliggande skyldighet, att med en.
\iss del arsin arbetsförmåga eiler deremot svarande
värde i penningar bidraga tilk försvar och.
upprätthållande af den Samhalls.ordning, sorn, oafsedt
det olika sätt hvarpå hvar och en blifvit
j tillfälle att använda sina krafter och förmögenheter,
Jeremar alla ett lika skydd och säkerhet,
Rar Utskottet ansett sig böra föreslå: det skall
$n personel afgift erläggas af hvarfa, inom Sverige
i mantalslängd skatlskrijven person, ' utan
afseende på Ständ eller förmögenhet , alika
för mans och olika för qvins-personer ,
jnen lika för personer af samina kön , att
årligen utgå frän och med fylda 1 j till och. med
fylda 6.0, års ålder, dä den upphör för alla dem
gom icke af egendom, tjenst eller rörelse ego, en
Inkomst af 5Q jR-dr eller sorn icke efter 2.a Art..
Utgöra bevillning af lön, egendom och rörelse,
varvid Utskottet endast får tillägga, att det
grundat deri, i afseende på åldern, då capitations
algi (ten. hädanefter skulle vidtaga och upphöra,
BtvilfningS: Utskottets F.tfånkanden. u
PH föres lagné förändring, på den af erfarenheten
bestyrkte omständighet, att arbetsförmågan sällan
före det 18. året, då den nu ifrågavarande beskattning
först utgår, inom vårs kalla luftstrek,
hinner- utbilda sig och vinna stadga, samt merendels
upphörer vid fylda 60 års ålder.
Enhälligt hafva Utskottets [Ledamöter antagit
den grundsatsen, att förmögenheten borde blifva
det andra och hufvudsak!iga föremålet för
beskattningen, men i afseende på sättet för densarnmas-
utgörande hafva åsigterne. varit delade,
Inom Utskottet hafva trerine olika meningar
blifvit uppgifne och pröfning underkastade.
Ren redan vid. .1810 års Riksdag föreslagna
och då af Riksens Röglofl. Ständer godkända,i
men sedermera vid 1812 års Riksdag ogillade
grund för förmögenhetens beskattning, icke med
afseende på sjelfva föremålet, utan, med afseende,
påi dess product, elier den deraf härflytande inkomst,
har åter blifvit henskjunm.tilI BevilIn.ingsUtskottets
pröfning med de förändringar en värd
Ledamot af Högloft. Ridderskap.et och Adeln,
vid, 18.15 års Riksdag föreslagit, till följd hvaraf
borde hvarje skattdragande, utan afseende på.
den fond hvarifrån hans inkomst härledde sig,
afbörda sig sin skyldighet till Staten, endast efterbeloppet
af denna inkomst, d. v. s, af allt det
öfverskott, sorn under året vunnits genom, afkastning
af egendom, penningar eller hvad slags räringy
rörelse och befattning som helst, sedan derifrån
blifvit afdragne de omkostnader, som i och
för samma inkomsts, erhållande bevisligen varit
oumgänglige, samt skatter och räntor för skulder,
jemte utbetalda hushyror för rörelsens, behof.
i? Bevillnings-Utskottets Betänkandeni
Landtegendom och Stadsjord, hus i Städerna,
Handels, Bruks, Fabriks eller annan rörelse och
näring, contanta penningar, som ej voro satte i
taka händer, actier och fordringar, äfvensom löner
samt andra af innehafvande tjenster härflytande
fördelar, pensioner, gratialer och benådningar
utgjorde efter detta förslag, antingen sjelfve en
inkomst eller källor dertill, och efter denna henfördes
den skattskyldige i mon af sin behållning
till någon af de i en särskild Tariff upptagne
och progressivt stigande classerne för Jievillningen.
—
Man har tillagt detta system ett företräde
af rättvisa och billighet och framstält det såsom
skonsamt för den mindre bemedlade, men deremot
träffande den rike, isynnerhet capitalisten,
eller den som af utlånta penningar hermar en årlig
ränta. Genom den Gäldenärer medgifna rätt att
från sin inkomst afdraga intressen å låntagne capitäler,
har man ansett denna beskattning utgående
af den verkliga förmögenheten och deraf velat
härleda dess företräden framför det år an
tagna
och ännu gällande system, hvilket lagger
den synbara förmögenheten till måttstock för
hvars och ens skyldighet, att i större eller mindre
mått bidraga till Statsbehofvens fyllande.
Desse och flere andra skäl hafva likväl icke
föranledt Utskottets pluralitet, att åt detta beskattningssutt
lemna företrädet, då vid en närmare
granskning befunnits, att samma förslag med ett
sken af billighet förenar väsendtliga brister och
ännu ej undanröjda svårigheter både för den en.
skildte och det allmänna. Med en sträng rätt.
Bevillnlngs-Vtskottets Betäniandttn 13
visas fordringar, har man i afseende på den skattskyldige,
icke funnit lämpligt, att denna beskattning
hårdare drabbar den driftige oell omtänksamme
i samma mån han genom flit och klokhet
utvidgar sin rörelse och således arbetar på Statens
förkofran, under det att den efterlåtne och
vårdslöse hushållaren behandlas med mera skonsamhet,
under det att han eftersätter eget och allmänt
väl; att denna afgift utgår lika af personer med lika
inkomst, utan afseende till deras olika och ej
sällan oeftergifliga behof; att den progressiva
Förhöjningen ökas, utan att vara bygd på någon
tillförlitlig och med sjelfva principen instämmande
grund, då man för att kunna påföra den,
måste taga i betraktande, antingen den synbara
Förmögenheten, eller ock industri-företag hvilket
senare icke instämde med Statens pligt att uppmuntra
och skydda dylike; att detta system, antingen
genom en omgång å.tterförer till beskattning
af den synbara förmögenheten, då Taxeringsmännen
hvarken kunna granska eller utsätta en
medborgares, beskattning underkastade, inkomst ,
utan att förut antingen hafva uppsökt capitalvärdet
å hans egendom, eller ock dervid efter
eget godtfinnande förfara. Att detta beskattningssätt
är åtföljt af ett icke blott förhatligt, utan
äfven möjligen skadligt tvång till uppgifter af
den skattskyldiges förmögenhet; att åt Taxeringsmännen
blifvit uppdragen en rättighet, att med
fästad uppmärksamhet, jemväl å föremål, som
ligga inom den enskilde verksamhetens krets,
ingå i pröfning och bedömmande om beskaffenheten
och nyttan af hvarje medborgares husliga
24 BevUiriings- Utskottets Betänkärldéfi.
företag och arbeten; att bevillningen af Stad erne
hvarest Taxeringen ännu sker efter behållning
ef näring och rörelse, oaktadt dén delen af de«
ras förmögenhet, sorn kunna i capital - Väfden beräknas,
eller hus upptagas efter Brandförsäkringsvarde,
och således ej arti nedsättning underkastade,
minskats till hälften äf dess förra belopp; beli
att de större massor af förmögenhet, hvilkas tillvarelse
utgör sjelfva lifsprinciperi i detta system,
äro sedan Sr 1810 på flera ställen i Kiket skingrade
och der de ännu finnas, ej sällan så med
skulder behäftade, att en betydlig inkomst devat
itu mera icke Står att påräkha Men utöm dessa
och ännu flera på denna beskattningsväg mötande
(»lägenheter, har Utskottet ansett sig icke böra
utan afseende lemna vigten deraf, att Staten ge*
norn ett på säkra och beräkneliga grunder hvilailde
heskaftningssätt, förvissas orri erhållandet af
dess nödvändiga behof utan att äfventyra hvarken
den brist Sorn enligt en redan vunnen erfarenhet,
varit en följd af sjelfva beskattnings,
grunden, eller lie omvexlingar, sorö kunde äf tillstötande
omständigheter Verkas i ett större ellef
mindre antal medborgares enski Idta inkomster och
Statens deraf påräknade tillgångar. —
Inom Utskottet haf en värd Ledamot, med
fästadt afseende å den medborgerliga skyldigheten,
att efter tillgångar och förmögenhet bidraga
till detäs beskydd af samfunds inrättningen, utati
afseende på samma förmögenhets större eller
mindre afkastning, sökt leda Utskottets uppmärksamhet
på en af alla värde egande föremål utgående
beskattning. Något undantag har dervid
'Bevillning*' UtSkottffs Bethnkandeh-. 15
'afl mycket mindre kommit i fråga, som <111 hvad
egentligen utgör 'Staten, således ej mindre personer
än alla föremål för egarfde räften, njuta
ett lika hägn af lagärne, och de undantag, sora
uppkommit genom styrkans, under fordna och
mindre upplysta tider, Vågade inbrott inom rättvisans
område, nu mera Upphört, samt det svårligen
kan förenas med billighet, att en tegare till
'en fastighet om några i'öO:de R:dr värde, måste
derföre betala till Staten, medan den, sota i lösegendom,
synlig ellet osynlig, besitter en mångdubbelt
stötre stimma, ar från en slik utgift befriad.
Såsom en följd häraf är blix veit föreslaget*
det skulle af värtlei af all slags fastighet och
rörlig förmögenhet, ellet lösegendom, till Staten
utgå en årlig viss afgift, lämpad efter Statens behof;
och ibland flere för verkställ barheten och
faitligheteft af denna grundsats framstälde regie,
'méntaris-ka föreskrifter, äfven anfort: att hvarje
inrättning bolag och petson , som feger öfver
50 R:dr förmögenhet i contanta penningar, fordringar,
actiet, förlager, varor, inventarier, skepp,
farkoster, fabriks- slöjde- elier förädlings inrättningar,
meubler, husgeråd eller lösegendom af
livad namn och beskaffenhet den vara må, soiii
eger ellet kan åsättas Värde, äfvensom löner öfver
200 it:dr om året, skall till skattsättnings.
Committéen i det distiict, der egendom, med rättighet
att från värdet, efter summarisk uppgift,
afdraga all slags gäld och skuld, så att endast
dén verkliga förmögenheten blir grunden för beskatningens
utgörande; att den uteslutande rätt, som
teffer nu gällande Ragar och författningar är tilldelad
jViäsa corporationer och samhällsmedlemmar till
i6 Bevillnings-Uts&oitets Enimi anden.
idkande af handel- bruks- och fabriks rörelse ,
handtverk o. s. v» bör beläggas med en viss årlig
afgift, lämpad efter de deraf härflytande fördelar,
och i enlighet med en särskildt uppgjord och
Bevillniogs-Stadgan vidfogad Tariff; att sedan
alla fastigheter äro uppskattade och möjligen sig
yppande anmärkningar genom en Jury eller Nämnd,
pröfvade och afgjord®, bör på en bestämd dag,
alla Taxerings Längder, med tillhörande uppgifter
protocoller och beslut af nyss omförrnäidte
Nämnd insändas till Konungens Befallningshafvande,
sorn genast later sammankalla Länets GranskningsCommittée,
bestående, utom Landshöfdingen
såsom Ordförande, af en dertill vald ledamot
fran hvarje Stad och Socken, för att jemföra
värderingame, bereda enhet och ett lika förhållande
emellan de skattskyldige samt vid sig
företeende anledningar till anmärkningar emot
någon Taxerings Committée, hänskjuta dessa till
en dertill vald Jurys eller Närnmls skärskådande»
att sammandrag, som utvisar beloppet af capitations-afgiften
och den för vissa näringsfriheter
taxerade afgiften samt summan af all beskattning
underkastad verklig förmögenhet, bör före en
viss tid vara till Riksgälds Contoiret insänd, hvarefter
Riksens Höglofl. Ständers FullmägUge i
Banquen och RiksgäldsContoiret, RiddarhusDirectionen
samt Ledamöterne i de 3 me ofrälse Ståndens
Cancelliet- ega att sammanträda och upprätta
ett Generalsammandrag öfver samtlige Länens
verkliga förmögenhet så i fast som lös egendom,
jemte, afgifter å personer och näringsfattig.
heter,
Bevitlnings-Uttkottets Betänkanderi. 47
heter, hvilka tvänne sistnämndes belopp afdrage*
fi den af Riksens Höglofl. Ständer faststälde Bevillningssumrnan,
hvarefter bristen fördelas på
verkliga förmögenheten innom Länen, till en
viss afgift af hvarje 50 R:dr värde, och underdånig
anmälan derom göres hos Kongl. Majit,
som täckes till alla vederbörandes och de skattskyldiges
underrättelse, utfärda nådig Kungörelse,
om den å verkliga förmögenhets-värdet belöpande
Bevillnings-afgiften, äfvensom ofvanberörde
General-Sammandrag bör likaledes tryckas och i
Länen offentliggöras; att i händelse anmärkning
finnes vid förenämnde granskning ega rum, emot
fastighetsvärderingen i ett eller flere Län, bör
sådant anmälas hos Riksens Ständers Revisorer,
sorn i deras afgifvande Berättelser upptaga förhållandet,
för att, vid näst infallande Riksdag,
komma under Riksens Höglofl. Ständers granskning;
och att sedan Kongl. Majus ofvanom förmäldte
nådiga Kungörelse är kungjord, skulle
det åligga vederbörande uppbördsman att derefter
upprätta uppbördslängdernc, hvilka af Taxeringsmannen
granskas och med taxeringslängder.
ne jemförde, till uppbördens verkställande påteknades.
Sedan närmare blifvit dels utredt och fötklaradt,
att afsigten ingalunda varit, det skulle
en lika afgift utgå af både productiv och inproductiv
färmögenhet, dels ock visadt, att denna
beskattning icke vore i grunden annat än en beskattning
å capital-förmögenheten, i dess vidsträktare
mening tagen, har, i betraktande af ej
Bihang till Riks. St. Prot, 182}'. ?-te Sami, 2.
18 Bevillning*- Vtskottttn BetUnlanden,.
mindre orättvisan af en beskattning å föremål,
som icke lemnar någon afkomst, årligen minskas
i värde och slutligen ej sällan helt och hållet
förlora detsamma, samt för hvilkas beredning och
tillverkning det allmänna redan förut undfått afgift,
än ock den för handtverk och industri t
allmänhet härigenom uppkommande stockning,
då hvar- och en skulle inskränka sig inom det
mest oumbärliga behof, svårigheten och vådan
särdeles för vissa Medborgare-classer, att för Taxeringsmännen
framlägga sin ställning, äfventyret
att i motsatt fall underkasta sig deras godtfinnande,
och obilligheten deraf att en jordbrukare,
nedtryckt af missväxt eller andra olyckor, under
tiden skattar för sine dragare, inventarier och
oförsåld spannemål, eller att en fabriksidkare er.
lägger bevillning af oföryttrade och honom tilllast
liggande varor eller rudimaterie!-, Utskottets
Pluralitet ej ansett sig kunna hos Riksens Högl.
Ständer tillstyrka antagandet af detta förslag.
Vid detta förhållande och då det ej undfallit
Utskottets uppmärksamhet, att flere af de
nu öfverklagade svårigheter, ej mindre för Bevillningens
utgående, än för penninge afhandlingar,
egentligen härleda sig från en genom rubbning
i myntväsendet föranledd inverkan på Fäderneslandets
inre ställning, och anledning nu
är att förmoda, det Riksens Höglofl. Ständer, genom
undanrödjande af de häraf upkornmande
olägenheter, skola bereda en större frihet åt
näringarne och återgifva handeln dess liflighet,
har Bevillnings Utskottet ej tvekat, att, med hän.
secode dertill, dels att den enskildes säkerhet
Bevinnlngt-UitkattetB Betdnkandeiu
finnes vida mera förvarad genom den Taxerings,
männen åliggande pligt, att vid utskyldernas påförande
utgå ifrån kända och bestämda föremål,
än från eget godtfinnande, hvarvid magtspråk och
enskilda afsigter möjligtvis någon gång kunna
intaga rättvisans ställe, dels att de nu gällande
Bevillningsgrunderne, i enlighet med hvad vid
förra Riksdagen äfven blifvit anfördt, genom en
flerårig utöfning vunnit en slags stadga, samt
således hunnit sätta sig i jemvigt med Samfundets
inre förhållanden, hvaremot en längre tid
tarfvas för ett nytt och förut ej verkstäldt beskattningssätt,
innan de skiljaktigheter, som uppkomma
genom beskattningens inverkan på varu*
pris, arbetslöner o. s. v. hinna jemkas, dels ock
att den med Samhällets bestånd oåtskil jäktigt
förbundna nödvändigheten, att försäkra Staten om
de för dess upprätthållande oumgänglige medel
icke får helt och hållet åsidosättas, till Riksén*
Höglofl. Ständers upplysta pröfning velat öfverlemna,
den af Utskottets flesta ledamöter godkände
grunden för Bevillningens utgående af för.
mögenheten, eller: att den synbara förmögen•
heten skall enligt grunden för den nu gällande
Bevillningsförordningen beskattas.
För att så mycket mera kunna pröfva denna
grunds större eller mindre verkställbarhet, har
Utskottet tagit i betraktande de olika former, hvarunder
förmögenheten hnfvudsakligast framställer
sig i Samhället, då den än såsom capital, än
åter använd i jordbruk, näringar och handteringar
samt handel påkallar säkerhet af Staten, och
återgäldar sitt beskydd genom bidrag- till das*
underhållande.
Sa Bevillnings-ZJtskotttlx Betänkandm.
Vid förehafvande! af denna fråga, hafva
frenne föremål funnits med hvarandra ega en så
nära gemenskap, att öfverläggningarne derom icke
kunnat åtskiljas, och hvarföre Utskottet äfven anhåller,
att få i sitt yttrande derom i ett sammanhang
framställa.
Innom så väl de Respective Riks-Stånden
sorn Utskottet, hafva flere sinsemellan skiljaktige
meningar blifvit yttrade, orri rättvisan och inöj.
ligheten af den å utlånte och fruktbärande Capitaler
utgående beskattning, lämpligaste och säkraste
sättet för dess påförande och uppbörd, samt
utvägarne, att förekomma ej sällan förelöpande
underslef och för låntagaren frykände controlier.
Det nu gällande beskattningssätt eller en medelbar
bevillning å Capitalister, ger.am Gäldenärens
rättighet, att vid ränte-liqviden med Borgenären
godtgöra sig den förskjutna bevillnings-procertten,
har ansets leda till missbruk, samt sällan
eller aldrig bereda en åsyftad lättnad för den
skuldsatte, särdeles Jordbrukaren. —• Man har
trott denna lindring skola med mera säkerhet
vinnas, så framt det ålades Capitalisterne, att
sjelfve omedelbarligen utgöra Bevillningen för
räntan af utlånte Capitaler, hvilken Låntagaren
skulle i sådant fall få afdraga från sin, beskattning
underkastade, fastighet. •— Men den allmänt
erkända svårigheten att för denna afgift finna en
tillförlitlig och bindande controll, har framkallat
flere Motioner i detta ämne, således har man
föreslagit, än att ingen förskrifning å penningelån
borde anses till infriande gällande, så framt
Bevillning!.Utskattett Betänkande': jx
ej långifvaren sjelf erlagt Bovillningen och så--  (lant blifvit af Kongl. Majsts och kronans ombud
å sjelfva handlingen anteknad t och vitsordadt,
än att penningelån, mot så inteckning som pant,
borde hos visse Ämbetsmän uppvisas och till
efterrättelse för blifvande Taxeringsman, i en särskildt
förteckning, upptagas, hvaröfver bevis borde
flir lånets utmätnings giltighet utfärdas, än att
Borgenärer borde vid påfordran med ed vita, det
de tillåtit Bevillnings-afdrag å sine utlånte capi*
täler, än åter att fordringsegare skulle, vid strängare
ansvar, till taxering uppgifva sine utlånade
penningar och angifvare af eftersatte anmälanden
i denna del, derföre njuta en särskild belöning.
Men å andra sidan har man-ej velat tillerkänna
dessa utvägar all den säkerhet man trott derigenom
kunna beredas, och äfven anfört, att de
strängare mått och steg, sorn vidtagas mot en
Borgenär, mera än en gång återfalla med ökad
tyngd på Däldenären; att dessa anstalter likväl
.icke blifva tillräcklige till motverkande af oredlige
Långifvares försök, att undandraga sig en
billig afgift till Staten, och att de brister, sorn
genom medgifne afdrag af skuld å egendomar
skola uppkomma, sannolikt icke fyllas af den
å Capitalet utgående Beviilningen.
Då tankarne i detta ämne befunnits delade,
har omröstning blifvit anstäld, hvarvid
deri i 18x8 ars Bevillnings-Siadgas 11 Art. 6 §.
x Mom faststälde grund, eller att låntagaren
eger, att ovillkorligen af Långifvaren återfå
det af honom lemnade förskott, blifvit af dg
fleste lösteme ogillad; äfvensom lika förhåliati*
*9 Bevillnings-Utskottets BetänJtandtn.
de egt rum med forslager, det skulle i detta
fall fastighetsvärdet nedsättas till en fjerdedel,
och den således uppkommande minskning 1
Beviltningssumman fyllas af den beskattning,
som hädanefter skulle directe utgöras af fruktbärande
capitaler, och i stället antagit, att en
fastighetsegare md. tilldtnt, att, af värdet d sin
fastighet, afdraga bevislig skuld, med åliggande
för fordringsegaren, att pä heder och samvete
uppgifva inkomsten af sine penningecapitaler oell
derföre sjelf erlägga Bevillning.
I sammanhang härmed har äfven fråga
uppstått, huruvida Cassör ad pios usus, i synnerhet
fattig Cassör, äfvensom Sparbankar borde
fbrpligtas att erlägga Bevillning för sin
inkomst eller icke? För den förra meningen
har blifvit anfördt, att något undantag från
en allmänt antagen regel icke kan ega rum,
utan att antingen rubba sjelfva principen och
hvälfva ersättningen af den, sa vida Långifvare
skola sjelfve skatta för sina Capitaler,
genom en dylik befrielse uppkommande förlust
för Staten, å andra skattdragande, särdeles
jordbruket, och att alla besparingar böra vara
underkastade Bevillning; för deri andra har
blifvit yttradt, ej mindre att Staten icke synes
stadd i den olyckliga belägenhet, att den
måste för sitt behof tillgripa hvad som blifvit
anvist såsom en tillflykt för armodet, och
minska anslagen för detsamma, än ock att
Sparbankar, såsom nyligen här i landet införde,
af mycken nytta för nienigheten och å•yfunde
att hos densamma väcka håg för spar
-
Bevillning* Utskottets
samhet, mätte från skyldigheten till bevill
nings
utgörande fritagas. Men en sådan lin*
dring hafva Utskottets fleste Ledamöter icke
velat medgifva, utan tvärtom stadgat: det skola
alla fonder och Cassör, i hvad ändamål som
helst, erlägga Bevillning af deras inkomst och utlånade
( apitaler.
Mot den så kallade Minimi-Tabellen eller
det vid 1818 års Eevillnings-Stadga fogade
project lill jemkning af de å hemman och.
fastigheter på landet blifvande minsta värdea
i hvarje Län, intill påföljande Riksdag, hvil»
ke likmätigt 5 Art. 5 §- 1 Mom. icke fingo
derunder sättas, hafva inom Respective Riks*
Stånden flera erindringar och motioner blifvit
gjorda med yrkande, det borde densamma så*
sorn olämplig tryckande för de skattskyldig®
och betagande Taxeringsmännen deras rätt,
att efter ed och samvete bestämma, enligt
uppgifne grunder, värdet å fastigheter in. m.
helt och hållet afskaffas. Dessa anmarkningar
hafva emedlertid icke blifvit af Utskottets
pluralitet godkände, då Minimi-Tabellen.
utgjorde enda borgen för beskattningens utgående
af jordbruket och minskningar i denna
del mäste må hända fyllas genom en ökad
afgift å hemmansvärdet, utan genom omröstning
bestämt: det kommer en Minimi-T abell att
fastställas.
Sedan dessa ! afseende pS jordbrukets beskattning
vigtiga ämnen blifvit granskade och
Pluralitetens inom Utskottet mening utrönt,
har detsamma, utan att dervid för det nirvt*
»4 JStvillnings-Ulskottels Betänkanden,
jgmle inläta äig i en till särskilda omständig"
heter sträckt granskning, af sättet för värdets
bestämmande å fastigheter, de dervid föreslagne
ändringar och rättelser samt möjligheten af förbättringar
uti de af 181S ars Uevillnings-Stadga
härom meddelade föreskrifter, samt jemkning af
M inimi-tabellen, trott sig höra hemställa såsom
en grnndsatts: Att en Bevillning, beräknad efter
värdet, bär utgå af ali fast egendom, utan af.
seende på dess natur, och i sammanhang dermed,
dels att Bevillning ä
Rotef rikets afgifttn må fortfara, dels ock, att
Bevillning af qvarnar bör utgöras, enligt nu
gällande grunder, efter värdet.
1 afseende åter på den förmögenhet som
finnes antingen nedlagd i Näringar, Fabriker och
andra inrättningar, eller använd i handeln, äfvensom
den med förvärfvad färdighet förenade rättigheten,
att drifva vissa yrken, har Utskottet icke
furmit någre anledningar, att frånträda de redan
tillförne antagne och af erfarenheten godkände
grunder, samt föreslår i anledning deraf: alt Beviliningen
må hädanefter utgöras af Handlande,
Skeppsredare, Fabrikörer, Handtverkare, Borgare
och andre Städernas invånare i förhållande till
deras rörelse, hvarvid en personel minimi summa,
på sätt nu gällande Bcvillnings-författning i 11
Art. i § i Mom. stadgar, bör bestämmas inom
hvarje Stad, efter dess olika classifcation; och att
Bevillning skall utgå af Bergverk, sa ock af särskildte
Manufaeturier, verk och inrättningar på
landet, efter det derå satte värdet, men efter en
vltxt (lassi/lcäjion för sådane bruk och inrättning
Bevillnitigs Utskottets Betankanden, 25
giir, som hittills, enligt 11 Art. 4 § af .1S18
ars Bevillnings förordning, varit classiftcerade. —.
De inkomster och fördelar, som tillskyndas
Staten samt andre offentlige eller enskildte verks
och inrättningars Ämbets och Tjenstemän, har
Bevillnirigs Utskottet ansett höra vara beskattning
underkastade, och får sålunda hemställa : att Be«■
villning må afven hädanefter utgå af de inkomster,
som i egenskap af lön eller andre af beställningen
tillkommande fördelur tillfalla i Kongl.
Majus och Rikets eller särskilde inrättningars
tjenst varande personer.
Den afkastning de uti 11 Art. 6$ af 1818 års
Bevillnings-fctadga upptagne Actie Verk och inrätt,
ningar lemna, samt billigheten deraf, att Staten, vid
öfverflyttandet af en egendom, genom inträffande
dödsfall, från en medborgare till en annan, deraf
liemtar en måttlig inkomst, hafva förmått Bevillnings.
Utskottet atr föreslå: det bör Bevillning dels i
en summa utgå af de i nyssnämnde flis 3 Mom. om.
fot malde Societeten, Cassör, Verk oell vinstmedel, äf,
vensom af JJisconter, hvilka således böra bland nämnde
inrättningar intagas; dels och enligt nu gällanda
grunder utgöras af Sterbhus, Testamenten och Arf.
Då Staten, genom de vid 1803 års Ifiksdag
vidtagne åtgärder, gått i mistning af de från den
upphäfda Landttulls inrättningen härflytande inkomster,
har BevillningsUtskottet ansett rättvist;
det en fylnads-afgift erlägges såsom ersättning för
JLavdttullsmedlen i förhållande till den efter n Artutgående
Bevillning,
Äfvensom Utskottet slutligen, genom verk,
stäld omröstning, stadnadt vid det förslaget, att eu
Bevillnings,afgift för bruket och nyttjandet af hvarje,
hailda öfverfödsvaror.
I sammanhang härmed har afven Utskottet
q/S Bevillnings Utskottets Bctiinkandert.
låtit under pröfning komma de innom Respec»
tive Stånden framställe, och till Bevillnings-Utskottet
öfveriemnade förslag, till andra eller förändrade
grunder för utgörandet af den blifvande
Bevillningen.
Således har Utskottet fått från Höglofl.
Riddersk,;pet och Adeln emottaga Herr Friherre
Schultzenheim», Conrad. Theod. Memorial, hvar
uti, jemte framställning af de brister, som skola
vidlåda det nu gällande samt under påskyndade
öfver läggningar antagna Bevillnings-Systemet, före.
slås ett annat, hvilket skulle med oföränderlig,
het i utskyldernas belopp för de skattskyldige,
förena oföränderlighet i Statens inkomster. Detta
ändamål har blifvit ansett upphunnit genom Bevillning
af arbetsförmågan och af den verkliga
förmögenheten, såsom varande de enda källorna
till inkomst inom Samhället. Med hänseende
härtill är derföre föreslaget, att då dagsverken
äro den enda måttstock, sorn närmar varuvärdet
med penningen, bör äfven beskattningen, så väl
den personella, som den efter förmögenheten, en.
ligt grunden för 1810 års Bevillnings-Stadga, be.
räknas jemlikt värdet af markegångs dagsverken i
contant, hvarvid Tabellverket och 1810 års Be.
villningslängder för behållen inkomst, de senare
valverade i dagsverken, kunde tjena till efterrättelse.
Härefter borde all Bevillning, en lin.
drig Tullafgift för inkommande varor undantagen,
upphöra, och Statsverkets behof bestämmas
med förhöjning eller minskning af ett visst antal
dagsverken. Genom detta Bevillningssätt
»kulle ej mindre alla klagomål öfver en öfver*
Bevillnings-XJtskattett Betdn&andtn. *7
drifven beskattning försvinna, än ock då Statsverkets
intrader samt löntagares inkomster på lik*
sätt uträknades, mera säkerhet äfven i dessa delar
vinnas, flere andre fördelar att förbigå. Men
då Bevillnings Utskottet, som i afseende på den
uppgifna beskattningsgrunden å förmögenhet, får
åberopa sitt här ofvan anförde yttrande, rörande
1810 års principer, för öfrigt funnit det för beskattningen
föreslagna sätt, eller dess bestämmande
i dagsverken, som sedan skulle i penningar
beräknas, utom vidlyftighet i Räkenskaperne, medföra
ovisshet för de skattskyldige, har Utskottet
ej eller af sådan anledning trott sig kunna till
antagande hemställa ofvanomrörde af Herr Friherre
Schultzenheim uppgifna förslag.
Både hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
och hos Vällofl. Borgare-Ståndet hafva motioner
blifvit gjorde om Bevillningssummnns fördelning,
än efter antalet af Uänen, deras iner eller mindre
storlek, rikedom eller fattigdom i enlighet
med en deröfver upprättad tableau samt sedermera
utaf en genom Konungens Befallningshafvande*
försorg sammankallad Comrnittée, bestående
af ortens redligaste och kunnigaste män inom
Hä raderne och Socknarne efter deras storlek och
välmåga; än och att Taxerings-Tabeller borde upprättas
öfver allaUän och districter; samma tanke
har Utskottet funnit med mera fullständighet utförd
uti ett på trycket utkommet och lill Bevillnings-Uiskottet
dediceradt Beviilnirigsförslag, hvil.
ket Utskottet så mycket mindre tvekat att låta
under öfverläggning komma , som grundidéen
redan var såsom ett öfverläggningsämne till Utskottets
pröfning hanskjutertj och samma förslag
sS Bevillninas-Uiskotcets Betdnkanden.
redan i egenskap af pris-skrift varit vid iSr*
års Riksdag, ehuru mindre utförligt behandladt,
till Utskottets granskning lemnadt. Dessa förslag
hafva likväl icke, ehuru Utskottet funnit desamma
icke utan förtjenst, i afseende på deras syft»
ning, varit af den beskaffenhet, att de kunnat
till antagande godkännas, så vida flere väseridtliga
svårigheter i anseende till Bevillnings-bi»
dragets fördelning och grunderne derföre, i sale*
nåd kännedom af hvarje Dans olika hufvudnäringar
och de deri förefallande förändringar deremot
förete sig; dock önskade Utskottet, att Riksens Hög-'
Jod. Ständer täcktes, i betraktande af det arbete osh
den kostnad författaren, till ofvan omförmäldte
tryckta arbete, derå användt, samt förtjensten af,
att hafva fästat uppmärksamheten å en och annan
gagnande uppgift, hugna honom med någon
ersättning af de till Riksdagskostnadernes bestridande
anviste medel,
Dessutom har Riksens Höglofl. Ständers
Bevillnings Utskott fått emottaga Memorial af
J-Ierr Grefve Gyllenborg, hvaruti föreslås, det
måtte icke allenast i betraktande af den lindring
jordbruket, före 180g års Riksdag tillgodo njutit,
samt orättvisan deraf, att då all annan egen»
dom är från särskilde utskylder befriad, Två
R:dr af hvarje 1000 R:dr beräknas af hemman,
qvarnar och fastigheter å landet, jemte det mångfaldiga
besvär, som tillskyndas de med Bevillnings-debiteringens
befattning egande Tjenstemän,
flere andra olägenheter oafsedde, den i 1800 års
Bevillningsstadga stadgade grund för Bevillningens
utgörande af hemman och qvarnar å nyo
upptagas^ utan äfven tued upphörande af dea
Bevillnings-Utskottets Betänkanderi. 39
Sa kallade Minlmi-Tabellen å hemmans beskatt-*
ningen, Taxerings- och pröfnings-Comittéerne redan
innevarande år lemnäs öppet att nedsätta och
rätta hemmansvärdet efter det fallna egendoms^
priset; i sammanhang hvarmed Friherrarne Boije
laudvig och Cederström, Jacob, särskildte yttranden
afgifvit; af Herr Grefve Hård, Carl Gustaf,
angående beskattning af pefininge förmögenheten,
samt medlen till beredande af en säkrare Taxeringsmethod;
af Herr Ehrenborg, Casper, om beskattningsvärdet
å fastigheter, dess nedsättning i
särskildta fall och bevillningisättet för utlånte
capitaler; i anledning af Herr Friherre Rudbecks
motion, om lindring af Jordbrukares skatter; af
sistbemäldte Herr Friherre, angående Bevillningens
jemnare fördelning å jordbrukares och capitalisters
directa beskattning; af Herr Friherre
Boije, Ludvig, om Minimi-tabellens afskaffande;
af Herr Jacob Linström, om Upphörande af beskattningen
å consultation och öfverflöd , samt
fyllnads afgiftens, till ersättning för Landttulls-bevillningens,
indragande; af Herr B. Santesson,
rörande åtskilliga utvägar att med upphäfvande
af det nu bestämda minimum, hvarunder hela
Bevillningsbeloppet för fastigheter inom hvarje
Län ej får nedsättas, bestämma andra controller
för hemmans värdets bibehållande; af Riksdags,
fullmägtigen från Elfsborgs Lärt, Olof Jonasson,
med flere, rörande Bevillningens erläggande af
capitaler; af Johannes Svensson och Petter Pers.
son i samma ämne; af Johan Andersson angående
grunderna för Bevillningen och af N. Insulin
samt Gustaf Ericsson, beträffande Bevillning
30 Btvillningt-Utskolttts Betänkanden.
för vissa öfverflödsvaror saint titlar; hvilke alle*
samman Utskottet anser, i hvad desamme röra
grunderne för den allmänna Bevillningen, vara
besvarade och afgjorde genom de i detta ämne
redan fattade beslut, utom hvad den senare delen
af Herr Grefve Gyllenborgs motion vidkommer,
den Utskottet finner s:g af den i Regerings
formens 61 § gifne föreskrift, hindradt att till
granskning upptaga.
Och får Bevillnings Utskottet ändtligen, med
bifogande af de under öfverläggningarne i dessa
ämnen yttrade särskilde meningar, detta alt till
Riksens Höglofl. Ständers upplysta pröfning vörd
samlingen öfverlemna, jemte öfversigt af Bevillningens
belopp under åren 1819, 1820 och 1821.
Stockholm den 2 8:de April 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens Hög.
lofl. Ständers Bevillnings Utskott under
Lagtima Jiiksdagen i Stockholm följande
dagar i April och Maji månader
är 1823.
öfvertygad det HöglofL Utskottet täcktes mera
afse hans välmening, än hans förmåga, vågade
han, efter inhemtad kännedom af Afdelningens
Betänkande, att i detta ämne, som nu till handläggning
företogs, eftex sin öfvertygelse framställa
Den 8-de April.
yttrade: att då han vore
J3evillnings-Utsiottett Betänianden. )t
sine (ankar, samt uppläste ett skriftligt anförande,
så lydande:
”Ehuru skattgifnings skyldigheten är lika
uråldrig med Samhälls Inrättningen, emedan den
förra var villkoret för den sednares upprätthållande,
har, efter flere århundradens förlopp, ännu
icke inom vårt Fädernesland någon orubblig
grund för denna oåterkalleliga skyldighet blifvit
uppgjord eller stadgad, dertill orsaken egenteligen
lärer vara, att den starkare alltid hvälft bördan
på den svagare, under skydd af sjelfgiorda
rättigheter och befrielser. Det inbrott styrkan
såmedelst giort på rättvisans område, har i bredd
wied upplysningen allt iner och mer funnits obilligt,
och derföre till vårt Tidehvarfs outplån
liga heder upphört, så att något hinder nu mera
icke finnes för Stats-Utlagornns eller den så
kallade Bevillningens fördelning efter grundsatser
byggde på ovederläggliga tankeslut.
För att uppgöra sådane grundsatser är före
målet för det hedrande förtroende, som blifvit
lemnat detta Höglofl. Utskott och, då jag å ena
sidan är af erfarenheten öfvertygad, att det utgör
hvarje Ledamots ifrigaste önskan, att kunna
uppfylla denna Svenska Folkets rättmätiga fordran,
och jag å andra sidan rönt Höglofl. Utskottets
benägenhet, att inhemta alla möjliga olika
åsigter och fötslag för rättvisa beskattningsgrunders
uppgörande, så vågar afven jag yppa
den tankställning jag uppgjort, för att ethalia oföränderliga
grunder för Bevillningens proportionerliga
och säkra utgörande.
Såsom grundsatser för min tankledning i
BeViltningk-UtsköttetS Betänkandett.
detta ämne, har jag antagit! att en Stat utgöres
af Folket, och allt hvad Folket tillhörer) under
benämning af fast och rörlig förmögenhet. För
att upprätthålla Statens styrelse, sjelfständighet
och ordt ing, erfordras Statsbidrag eller så kallade
skatter. Dessa skatter böra således utgöras
af det, som utgör Staten, som är alla deri va.
rande personer och den verkliga förmögenhet
de ega, emot det beskydd samhällslagarne stadga
för 'personel- och egande rätt. Af detta ovedersägliga
förhållande uppkommer det resultat, att
Statsutiagorne böra utgå af:
1.0 Alla personer, flir det de i Samhället äro
skyddade; och
2.0 Af all fast och rörlig förmögenhet, för
det den får egarne njuter helgd af Statens la*
gar. —
Att hvarje person i Staten således bör, som
Samhällsmedlem och emot åtnjutandet af per.
sonlig frihet och beskydd, vidkännas den skyldig,
heten: att i och för sin person bidraga till Sta.
tens upprätthållande, anser jag för både rättmä.
tigt och ostridigt, och instämmer derföre uti
första afdelningens förslag, att såsom en orubblig
grundsats i Beskattnings-Lagen eller BevillningsStadgan,
bör blifva: Att hvarje Mantalsskrifven
person, bör påläggas en viss årlig skyddsafgift
till Staten. Då den rörliga förmögenheten eller
all slags lös egendom åtnjuter enahanda eller
■aldeles lika vård och helgd med fast förmögenhet,
fordrar både billighet och rättvisa, att båda
dessa slags förmögenheter tillsammans bidraga
tili
Bevillnings. Utskottets Bethnkanden. § j
till Statens behof, efter det värde-belopp de hvar
för sig utgöra, och att den ena slags förmögenhet
eti ej mer, än den andra, undandrages från
allmänna onera, till last och betungande, för den,
hu efter våra beskattnings-författningar, endast
skattskyldige fastighetsförmögenhet, samt att hvar
och en endast beskattas efter dess verkliga förmögenhet
t såsom gruhdsats i Bevil Inings-Stadgan
föreslås derföre: att af värdet af all slags fastighet
och rörlig förmögenhet eller lösegendom skall
till Staten utgå en ärlig viss afgift, lämpad efter
Statens behof.
Dessa båda grundsatser för Bevillningens
Utgörande, anser jag kunna i evärdelig tid bibehållas
orubbade, och endast det årliga bidrag
som Staten erfordrar, behöfva till större eller
mindre belopp förändras efter ömständigheterne.
Efter dessa oemotsägliga åsigter, återstår att föreslå
beskattriingssättet efter de stadgade grunderne.
Såsom rättesnöre i detta afseende vågar jag framStälla:
l:o
Att hvarje Inrättning, Bolag och person,
som eger öfver 50 Rtdrs förmögenhet i
fastighet, contanta penningar, fordringar, adier,
förlager, varor, inventarier, skepp, farkoster, fabriks*,
slögde- eller förädlings-inrättningar, meub.
ler, husgeråd eller lösegendom, af hvad namn
och beskaffenhet deh vara må, som eger eller
kan åsättas hågot värde, skall till SkattsättningsCoinmittéen
i det district, der egendomen finnes,
på ära och tro redeligt uppgifva, hvad den eger
med rättighet att från värdet afdraga ali slags
Bitting till Bikt. St. Prat. 182? $'te Sami. J,
Btfillnings-Utskottétt JJetunkam;*».
gäld och skuld, så att endast hvar och en»
verkliga förmögenhet blir grunden för beskattnin.
gens utgörande.
s :o Dessa uppgifter böra upptaga beskrifning
§ egande fastigheter, summarisk uppgift på utestående
fordringar, och värdet af den skattskyl*
diges lösegendom, ined summariskt' afdrag på
dess skulder.
jpo Såsom verklig förmögenhet skall upptagas
den årliga inkomst Statens och enskildas Ämbets,
och Tjensjemän samt tjenare åtnjuta, då den
öfvers t i ger a oo R:dr om året.
4:0 Den uteslutande rätt, som efter nu
gällande Lagar och Författningar är tilldeld vissa
corporationer och Samhälls medlemmar, till
idkande af Handel, Bruk, Fabrik och Handtverkeri
m. m., att såsom Advocater biträda andra i
Rättegångar, att uppföra skådespel, att hålla BilHarder
emot parue-penr.ingar, Bokhandlare, Tidnings-utgifvare,
Boktryckare, Läkare; Apothekare
Badare och de sorn hålla Rakstugor, Försäljerskor
af varor, Gesäller, Hof-inköpare, Krögeriidkare,
Tracteurer och de sorn hålla Likör-kammare,
Spisqvarters-idkare, Månglerskor, Coopvardie
Skeppare och Styrmän, Akare och Hyrkuskar,
Gästgifvare , priviligerade Skeppsbyggerier,
Dykeri-Compagniet, Sjö-Assurance-Contoiren, Jern.
Contoiret m. fl. böra i och för begagnandet af
dessa ellet dylika uteslutande personliga rättigheter
och förmåner, äfvensom Kyrkornes tionde
och Hemm ansta ntor, Rusttjenst-marker af in och
utsockne samt Rå och Rörs Frälsehemman, rotefrie
Hemman, Krutbruk, Dylta Svafvel- Vicuiof
-
BevMIuings-Utskatrets Beiånkanden. 35
och Rödfiirgsbruk, Kolningsfrihet pä kronans,
Härads, eller Sockne allmänningar eller Eecognitions
skogar, be sk al tas till viss årlig afgift, läinpad
efter eje fördelar deraf dragits, och för hvilken
beskattning en classificerad tariff bor uppgå'*
ras och vidfogas BevilInings Stadgan.
5:0 Huruvida Bevillning bör erläggas af
Gfifvor, Testamenten och F irl el commiss- stiftelser,
samt .Lotteri-vinster, derom torde åsigterna vara
olika. Men deremot föreslås, att hvarje Sterbhus
bör för det löpande året erlägga Bevillning af Sterbhusutredningens
behållning, så vida den öfverstiger
den aflidne egarens uppgift, emedan Staten på detta
sättet erhölle en contra!!, för utfåendet af dess
rätt. På lika sätt bör förhållas med concurs bo,
hvaremot Borgenä tjerne ej böra uppgifva deras
deri egande fordringar till beskattning, så länge
Bevillning utgår af massan.
Af Disconternes och alla andra publika och
enskilda Cassors utestående fordringar bör utgå
enahanda Bevillningsafgift, som af all annan enskildt
förmögenhet.
6:0 Beskattnings-Committéerne, skola efter
egarnes beskrifning och den kännedom de ega
eller kunna sig förvärfva, i förhållandet till de
i hvarje ort gångbara försäljningspriser, uppskatta
och till Bevillningsutgörande värdera alla fastigheter
i Taxerings-Districten, men å lösegendomen
uppgifver egaren ett summariskt värde och
äfven summariter anmäler dess fordringar och
skulder; skulle Beskattnings-Committéen anse i
någon måtto dessa egarens uppgifter afvikande
från rätta och sanna förhållandet, bör Commit
-
jg BtviUningt-lltskotttts Betiinkanden.
téen deremot gora anmärkning, hvilken anmärkning
biir prbfvas oell afgöras af en Nämnd, dertill
Committéen Utnämner tre personer, som ej äro
Ledamöter i Committéen, och den skattskyldige,
emot hvilken anmärkning är gjord, tre personer,
hvilka välja en ordförande. Hvad denna Nämnd
beslutar blir gällande. Skulle någon fastighetsegare
vara missnöjd med det af beskattning*.
Committéen å dess fasta egendom Isatte värde,
pröfvas och afgöres äfven det af en på förenämnde
sätt sammansatt Nämnd.
7:0 Alla Kronans fastigheter, fiskerier m. tij.
som äro upplåtne till enskildte, såsom Lön, för.
lärling eller på arrende, skola af BeskattningsCommittéerne
på lika sätt, sorn enskildes fastigheter,
uppskattas, värderas till BeVillnings erläggande
och den derefter belöpande Bevillningetl
af innehafvarne utgöras.
8:0 Alla uppgifter till Beskattnings Committéerne
böra på en och samma dag öfver liela
Biket aflemnas, dertill jag föreslår den 2 6 Martii
årligen, som är nästa dag efter fardag å landet.
Skulle helgedag derå infalla, böra uppgifterna
nästa Söcknedag derefter afgifvas; sedermera sätta
Beskaltnings-Cornmittéerne i Städerne och Socknarne
sig i verksamhet och uppgöra Taxeringar,
ne med de dervid förekommande anmärkningar,
så att de kunna vara pröfvade och afslutade inom
den 1 JUnii årligen, hvarefter Taxerings
längderne, med dertill höiande uppgifter, protocoll
och Nämnds beslut, genaét insändas till Landähöfdingarne,
som derefter sammankalla en GrahsklungsCommittée
för Länet, sota med Lands-höf
-
BtviUnings-XJtskéttels Betonkanden. 37
dingen till Ordförande skall utgöras af en Ledamot
ifrån hvarje Stad och Socken, vahl på lik»
sätt sorn TaxeringsLedamot. Denna Granskning*-  Commirté har att jemföra värdeyingarne Städet
och Socknar emellan, för att bereda och medverka
till enhet och proportionerligt förhållande emelian
de skattskyldige. Skulle Gransknings-Corn»
mittéen finna skäl till anmärkning emot någon
Stads eller Sockens Taxering, bör den af Nämnd
på föreskrifvet sätt afgöras. Till denna Nämnd
hvari Landshöfdingen blir Ordförande, utväljer
GranskningsCommittéen fem och den Stad eller
Socken, emot hvilken anmärkning blifvit gjord,
fem Ledamöter.
GranskningsCommiitéernes arbeten och prof.
ningen af de dervid gjoide anmärkningar, böra
varn afslutade så tidigt, att Landshöfdingarn»
till den i:sta October årligen, kunna till RiksgäldsContoiret
hafva insändt summariskt Sam.
mandrag, som visar beloppet af Capitationsafgiffen
och den taxerade afgiften för Närings rättigheterne,
samt Summan af verklig förmögenhet,
som är underkastad beskattning. Sedan RiksgäldsConioiret
erhållit alla dessa summarisk»
uppgifler för Riket, sammanträda RiksgätdsCon.
toirets Fulimägtige med Banco Fulimägtige, Riddårhus
Directionen, och Ledamöterne i Preste-,
Borgare- och Bonde-Ståndens Cancellier och upprätta
ett Sammandrag öfver samtelig» Länent
verkliga förmögenhet, i fast och lös egendom, och
Capitations samt Närings-Afgifterne hvilka tvänne
sistnämndas belopp afdragas från den Bevill»ings-Summa,
som Riksens Ständer sig åtagit oell
3? Bevillning! Uishotteti BetähJtandtn.
faststält, hvarefter det bristande beloppet 1 Revillmngs-sumrrian
fördelas på verkliga förmögenheten
i Länen, till viss derefter bestämd afgift
af hvarje 50 It:dr förrnögenbetsvärde, hvad somt
är under 50 R;dr uteslutes, äfvensom för redighet
i räkenskapen vid afgifremes utsättande, bör
hafvas afseende å jemna
nämnde Corporationer på detta sätt utrönt och
stadgat hvarje års Bevillningsafgift af förmögenliets
värdet, böra de derom göra underdånig an.
malan hos Kongl. Majit, sont täckes om den
belöpande Bevillningsafgiften ä verkliga förmögenhetsvärdet
utfärda Nådig Kungörelse till alla
vederbörandes och de Skattskyldiges underrättelse.
Sammandraget öfver Länens Capitationsoch
Närings- samt Förmögenhets afgifter bör, genom
Riksgälds-Contoirets försorg, tryckas och till
kungörande i Länen nfsändas.
Om den oförmodade händelse skulle inträffa,
att RiksgäldsContoirets-, Banco-, Riddarhusoch
Standens Gancellie Fullrnägtige skulle finna
skäl till anmärkning emot ett elter flere Läns
fastighetsvärdering, bör sådant anmälas hos Rik.
sens Ständers Revisorer, som i deras berättelse
till Riksens Ständer upptaga feit lia Ilin rsdet med
alla dertill hörande skäl och upplysningar, på
det sådant vid näst infallande Riksdag må kunna
komma under Riksens Ständers skärskådan
och pröfning.
9:0 Sedan Kongl. Majtts förenämnde nådiga
påbud, om de fur året bestämde Bevillniifgs.afgifter,
blifvit kuogjordt, upprättar vederbörande
Uppbördsman för Studer och Socknar Uppbörd»-
Bevillningt-Uttkottets Bitankan den. 39
längder, hvilka af Taxerings-Committéerne granskas,
jemfdras med Taxerings-längderne och derefter
till Uppbörd påskrifvas.
10:0 Vid Uppbördsrnöten i Stader och Socknar,
bör alltid en Ledamot af Stadens eller Socknens
TaxeringsCornmitté vara närvarande och påskrifva
Skatteqvitenserne, samt föra en Uppbörds,
längd öfver de skatter, som dervid betalas, hvilka
längder böra till Bänteriet åtfölja Uppbördsleverancerne.
De öfrige erforderlige reglementariske föraskrifterne
finnas med mer och mindre förändringar
i Bevillnings* Stadgan och öfrige gällande
Uppbörds-författningar och det project Högloft.
Utskottets första afdelning aflemnat.
Någon särskild Bevillning för nyttjandet af
så kallade öfverflödsvaror anser jag ej på annat
sätt, än genom varornes förtullning böra utgå, eirtedan
hvar och en som köper och nyttjar öfverflöds
eller utländska varor, i och med inköpet
derföre betalar consumtions-afgiften till sälja,
ren, som förut erlagt densamma förskottsvis till
Staten, under benämningen Tull. Den, som ej
köper dessa varor, betalar således ej eller någon
Cons umtionsäfgift.
På sätt jag föreslagit, erfordras ej eller nå.
gon så kallad fyllnads afgift, hvarföre denna från
Beskattnings-Lagen bör uteslutas.
Om dessa af mig föreslagne Bevillningsgrunder,
med dervid fästade föreskrifter, vinna
vederbörligt bifall, vågar jag tro, att de, med de,
förändringar, i afseende på tillämpningen, dera
tid, trfarenhet, och upplysning kunnat påkalla,
4 o Bevillnings-Uttkattett Betäniandtn,
skola i all everdelig tid kunna tjena till rätte
snöre för Sveriges beskattning, emedan de ära
billiga och rättvisa. Alla beskattas derefter för det
ega, och ingen beskattas för det den ej eger. Capi*
tallsten kan på detta sätt ej undgå rättvis beskattning*
Alla Samhälls rnedlemmarne bidraga derefter, i pro*
portion af den större eller mindre andel de ega i
Samhället, och den svagare drager ej hurdan för den
mägtigare. — Bevillnings-sumrnan utgår efter säker
calcul till Statsbehofvens fyllande, utan öfver'
»kott och utan brist, ty missräkning kan ej ske,
hvarken i det ena eller andra afseendet. Enkel-*
het och tydlighet vinnes i Beskattningssättet, e«
medan Taxerings-längderne endast behöfva upp»
taga 536 columner i stället för det de nu
utgöra nära 30 rubriker. Missnöjet och afvun'
den öfver olika Beskattning upphör. Den idoge
medborgaren blir ej betungad för den sysslolöse
och försumlige, Hvarje Skattskyldig kan vid er'
hållandet af dess Debetsedel, bedumma, att han
ej blifvit mera påförd, än han efter Furfattningarne
bör erlägga, och derigenom aflägsnas alla
misstankar om origtighet, — Och hvar och en
bör betala utan knpt eller ledsnad de afgifter
honom blifvit påförde, emedan han vet att de äro
nödvändiga för Staten och drabba alla i lika
proportion. På detta sätt blifva de brister af*
hulpne, som nu vidlåda vårt beskattnings system
och den dyrbara rättigheten, att beskatta sig sjelf
noga vårdad, — Att ali slags Lösegendom varit
till större delen i alla tider befriad från bidrag
till Staten, har kostat Svenska jordbruks och fastig'
fcetsegare millioner Jhdr i Beskattning oah des»
Bevillnings-Vtskotttts Betilnkandm, 41
före tyckes tiden vara inne för upphörandet af
denna befrielse. — Det har blifvit upplyst att
60 Millioner ära intecknade fordringar, 30 Milioner
utgöra Statens rörelse Capital; till ej obetydligt
belopp lära ointecknade fordringar uppgå, och
till hvilken ännu större summa lära ej alla i
Sverige befinteliga förlager, varor, Inventarier,
Skepp, Fabriks- eller Slögde-inrättningar, Meubler,
Equipager, husgeråder och all annan lös egendorn
uppgå, som allt hittills till större delen
varit skattfritt. Det kan ej förenas med rättvisa,
att en egare af en fastighet eller jordtorfva, af
några hundrade Riksdalers värde, skall derföre
betala skatt eller skyddsafgift till Staten, då den
som i lösegendom synlig eller osynlig eger flera
Tunnor guld, är befriad från en slik utgift.
Denna enda jemförelse synes mig tillräcklig för
vederläggningen af det förslaget, att endast beskatta
synbar förmögenhet. Hvad åter angår projectet
att Beskattningen borde hvila på behållen inkomst,
•å anser jag detta, af alla förslag, vara det minst
användbara, emedan det, utom oräkneliga andra
brister, har den ofullkomligheten, att derest, sorn
är ganska möjligt, den olyckan skulle inträffa,
att Riket blef hemsökt med missväxt, och hinder
mötte vår handel och Sjöfart, så att våra Bruks
och Skogseffecter ej kunde säljas, så blef hvarje
Skattdragare satt i den beklageliga belägenhet, att
ej ega någon behållen inkomst, och således vöre
skattfri, men Staten blef i sådant fall utan gärd
till dess behofver, ty då ingen eller högst obetydlig
behållen inkomst fanns, kunde derå ej eller
utgå någon erforderlig skatt. — Då hvarje
Bevillnings-Utsko tteis Betänk anden.
års behållna inkomst bör anses för hvad der»
rätteligen är, en belöning för uppoffring, faror,
mödor och omsorger, och utgör en tillökning i
egarens förmögenhet, som derefter, saf länge den
innehafves, blir i sådan egenskap årligen beskattad,
höi den ej på annat sätt rimligen kunna
komma under beskattning, emedan det vore att
qväfva hagen hos den omtänksamme till fördel
för den tröge och overksamme,
Det är ej ögonblickets ingifvelser eller tids*
andans hänföring till förändring, utan en trettioårig
handläggning och tillsyn vid Taxeringar
och Uppbörd, sorn öfvertyga! mig örn olämpligheten
och det, man och man emellan förfördelande
Beskattningssysfem, sorn hittills varit gällande.
Med lika stor öppenhet, som jag framställt
min öfvertygelse, är jag benägen emottaga
och besvara de inkast, sorn deremot kunna göras
och skall med tillfredställelss se mig vederlagd
genom stiftandet af ett ännu mera rättvist och
enklare beskatlningssätt, ärr det jag föreslagit, emedan
endast oemotsägliga rätts-grunder böra leda
hvarje Lagstiftningens Ledamots omdöme och
beslut.
Herr Prosten Sundius uppläste följande:
Vid den Reservation, uti hvilken jag med
Ståndets öfriga Ledamöter inom Högh Utskottets
första afdelning instämt, i afseende på yrkad Bevillning
af publique Cassör, får jag nu, då frågan
förekommer iiHöglofl. Utskottet» plenum,
göra följande tillägg.
Bevillnings- Utskottets Bttänkanden. 43
Jag anser icke endast fattig- och undervisnings-cassor,
utan alia fromma stiftelser, af
livad benämning sorn helst, såsom perisionsoch
Krigsmans Cassör, HospitalsCaSsor, Enke*
och Pupill-Cassor, Sripendii fonder med! flere
dylika böra ifrån ali Bevillning fritagas. De
hafva tillkommit genom frarr\farne Konungars
och enskilde medborgares donationer och testamenten,
gifna med det vilkor, och stadgande,
att medlen skola Dagligen förräntas och ränian
oafkortad! tilldelas behöfvande. Men skall
nu en del af denna ränta utgå till Staten,
som derpå aldrig, gjort anspråk, och troligen
icke helier nu påräknar en sådan inkomst, så
måste naturligtvis underhållet för hvarje pensionär
i samma mån förminskas och Stiftarens
afsigt såmedelst illtlderas. — Förhållandet med
desse Cassör är icke det samma, som meri enskildtes
Capitaler. Capitalisten är en lefvande
varelse, som beständigt kan öka sitt Capital,
med erhållna räntor, och må gerna derföre
beskattas. Men berörde Cassör icke så.
Hvad till dem inflyter i räntor, utgår genast
i pensioner och gratialer. De få således ingen
annan tillökning, än den enskild välgörenhet
någon gång kan meddela, då sådant
alltid sker med vilkor, att fulla räntan af donerade
Cajpitalet skall tilldelas dem, till hvilkas
förmån det är gifvet. Afven böra Kyrko
Cassör ifrån Bevillning undantagas, när deras
ordinarie inkomster ej desto betydligare
öfverstiga ordinarie utgifter. Om något tillkommer
genom en församljngs egna gåfvor och
44 Btvillnings-Utskottets Betdnianden,
sammanskott, för att vid behof användag till
Kyrkobyggnad eller reparationer, så kan väl
Stalén icke utan orättvisa deraf fordra någon
andel.
Jag anhåller, att denna min reservation
ina åtfölja det Betänkande, som kommer att
till Respective Riks-Stånden aflemnas.
Ven i 8 :de April,
S. Di Herr Uggla, Göran Gustaf, anförde ?
Med den afdelning af Höglofl. Bevill*
nings-Utskottet, hvars förslag om grunderna
för den blifvande allmänna Revillningen nu utgör
föremålet för Utskottets granskning, delar
jag öfvertygelsen om den sanning, att ett sådant
af vidsträckta och grannlaga pligter åtföljt
förtroende sällan förekommit i en mera brydsam
och vigtig tidpunct, än den närvarande,
Försvåradt skall fullgörandet af dessa pligter
blifva i samma mån, sorn Svenska Folket redan
utgjort, må hända allt hvad en fattig och
styckad Stat mägtat gifva, som vägen och vilkoren
för idoghetens gång, under den styrande
magtens förmynderskap, blifvit noga afmätte
och inom trånga graqsor utstakade, samt den
inhemska industrien och konstfliten, under
skiåtvängets och det förbjudande Systemets
envälde och onaturliga bojor fjettrade. Försvåradt
under en tid af allmän förlägenhet, dl
Btvillningt'Utskotttts Betänkanden. 45
höden* rop genljuda i FolkRepresentanternas
Kammare och då, med alla tid efier annan uppsökta
och begagnade vägar till förmögenhet, ytterligare
kraftansträngningar torde återstå för Statskroppens
uppräithållahde. Förnuftet och rättvisan
synas derföre påkalla, att innan man beslutar
en, äfven med förutsättande af dess billiga
fördelning för Folket, tryckande beskattning, mart
förut böra sorgfälligt undersöka Och Sarnvefsgrannt
använda de icke direct betungande hjelpemedel,
sorn Statens inre styrka erbjuder, att méd undanrödjartde
af de Lagar, sotrl inom sig bara fröet
till Samhällets förstöring, mart i öppnandet af en
Vidsträckt verkningskrets för Folkets idoghet och
arbetskraft, i en Utvidgad frihet i handel och
näringar, Uppsöker de Sarina grundkällorrie för
den Verkliga Samhällsförmågan, att gifva skatt
till Statens Underhåll. Med skäl och icke utan
hopp bör Svenska Folket af National.Representationen
vanta kraftiga åtgärders Vidtagande i denna
del, åtgärder, som, hvilahde på rätts-begreppet
af Borgerlig frihet, icke mer stå i ett fiendtligt
förhållande till den nationella rigtningen och
med det samma till Svensk rätt och frihet. Men
förnuftet och rättvisan bjuda lika oeftergifligt, att
en billig och jemn fördelning af Statsbörderne
är det enda vilkoret för möjligheten, att utgöra
en bevillning, som påkallar den högsta kraftyttring
och måste Utsträckas till många i betryck
Vavande Samhälls clas=er. Det är Utan tvifvel
hvarje medborgares ovillkorliga pligt, att för siri
del bidraga till Samhällets bestånd. Så rigtig
och obestridelig denna sats 1 sig sjelf är, kati
46 BeviUnings-Utskottets Betänhanden.
elen likväl i tillämpningen omskapas till en fullkomlig
orättvisa, örn man gifver sig- rättighet, att
ålägga denna pligt, utan att, i medlen for dess
fullgörande, fästa vilkor af billighet och rättvisa.
Det är icke endast Statens, det är äfven hvarje
enskild Statsborgares väl, sorn härvid bör komma
i beräkning och under den förutsatta fordran
af enskildes uppoffringar för det allmänna, bör
ingen Lag medgifva någon enskild medborgares
förfördelande för andra enskildas fördelar. Uragtlåter
man deremot detta vilkor osli upphör
rättvisan att vara Lagstiftningens förnämsta ögon,
märke, då. skall förr eller sednare all näringsdrift
och utbredd välmåga försvinna, undc-r ett
allt mer aftyhande, i upplösning stagnerande Samhällslif.
Då jag nu bör yttra mig öfver det af afdelningen
gjorde förslag, så får jag i likstämmighet
med de åsigter jag i mitt skriftliga anförande
till Högloft. Utskottets protocoll, den 13 sistledne
Mardi, redan framstäldt, öppet förklara, att
jag icke kan gilla den af afdelningen föresi agne
Bevillnigsgrund, efter Synbar Förmögenhet. Stödjande
sig på den grundsats, att, såsom man rätteligen
anmärkt, till Staten erlägga skatt icke
allenast för hvad man icke eger, utan äfven för
hvad en annan eger, att den gäldskyldige skall
vara Statens uppbördsman hos den fordrande,
med en kraftlös rättighet till ersättning för gif
vet förskott, att den idoge betalar för den, som,
i maklighet och utan bidrag till det allmänna,
omsorgsfritt njuter fördelarne af Samhälls ordningen,
lava åt hvilken ingen Lagstiftande magt
lUviJlriings ZJiskottett Bttankanden. 4 7
är stark nog att låna kraften af en vördnadsbjudande
trosartikel; hunt den i öfverensstämmelse
härmed, år j 8 1 4, införde, och ännu gällande lieskattnings
Method gifvit en laglig rätt åt den
orättvisan, att en dass Medborgare får, på andras
bekostnad, afskudda sig den allmänna börda, sorn
Statens behof brafver; den har från Capitalisten
och den samlade Rikedomen öfverflyttat Bevillningen
på Jordbruket och andra Samhällsclasser,
och under det den lagt en ny grundränta på
jorden, kraftigt medverkat till Modernäringens
förtryck, och inom sitt område fjettrat den talrika
folkhopens idoghet. Då detta beskattnings
systern således öppnat, en lika lätt, som derigenom
vådelig tillgång till den återstående National
välmågan, torde det med skäl kunna räknas till
dessa misstag, hvars följder väl till en del kunnat
hittills uthärdas, men i hvilkas natur det
dock ligger, att i samma män blifva mera tryckande
, som en dyrköpt erfarenhet efterlemnat
srnärtande sår.
Efter mitt begrepp åter, bör den Lag, sorn
bestämmer fördelningen af de utomordentliga bidrag
Folket, genom sina ombud, beviljar, vara
grundad på den naturliga rättvisa, hvarigenom
Statsborgaren träffas, endast i den mån han har
förmögenhet, som behöfver skyddas och kraft att
bära Statsbördornes tyngd, som i möjligaste måtto
underlättar jordbruket och andra näringar, i
i stället för att dem undergräfva och har Folkets
välmåga och trefnad till ett högre föremål, än
utprässandet af en skatt, hvilken trycker och utmärglar
Landet. En stor Författare, Adam Smith,
48 Bevillnings-Utskottets Betänkanderi.
har yttrat: ‘'Hvarje medlem af Samhället, bör
bidraga till Samhällets Understöd så nära möj*
ligt är, i förhållande till hvar och ens enskilde
förmåga: det vill Säga: i mån af den inkomst,
som hvar och en åtnjuter, Under beskydd af
Samhällskraften. Styrelse-Omkostnaden för medleminarne
|af en nation förhåller sig lika med
den gemensamma omkostnaden för Landtbönderne
af ett stort gods, sorn erfordras till godsets
Styrelse: desse sednare äro alla skyldiga, att hä»
ra denna kostnad, i den mån de deltaga i godsets
fördelar. I förgätenhéteb, ellet iagttagandet
af denna grundsats består en beskattnings jemnhet
eller ojemnhet,’’
18 lo års Bevillnings-Lag Var till sin hufvudgrund
bygd på dessa rättsenliga st rid för
Statsbördornés jemna och billiga fördelning. —•
Hvilande på den grundsats, att hvarje Medborgare
bör deltaga i beskattningen, endast i den mårt
och växande progressiv-förhöjning, som han har
inkomst att lefva af, skall såsom man med sann
åsigt af detta lleskattningsSätt yttrat, denna jLag
i tillämpningen icke tued mera skonsamhet behandla
den rikes öfverskott och representationskostnad,
än den mindre bemedlades arbetsförmåga
och nödvändiga lifsbärghing; och en Stor mängd,
sorgfälligt undangömda tillgångar, torde då hinna
upptäckas, nog rikhaltiga, för att gifva det
tillskott, hvaraf Staten är 1 behof, i förening med
den lättnad i tryckande bördor, som för visså
behöfvande Samhallsclasser är så aldeles ortm*
gängelig. Men om denna författning, så rättvi»
till
Ftvilhängs ZJtsiotttTt Eetiinianfrrii 4 g
lill s'n grund, dt lade elei gemensamma ode med
nya, af eifarcnheteti icke ring pröfvade läror. att
den töjde f l och krister, hvilka i snid med
grunddragen, motarbetade, i stallet för alt medverka
till ii lid arn It t, så h!ef det ock dess lott,
art, efter dt t fdrst 1 omogna försökt t, blifva förkn-ltd,
mm alf man ens solle afhjelpa felen och
brixterne. Hind var uppfört, som »let tycktes,
på en fast och snitt r grundval, men byggningsmännen
öfverg; Ivo det, förr än dess inre skick
blifvit be tryggad t. En lika sa träffande, som okonstlad
lockning derpå lem nar en Ledamot i
»Ht* ars Hevi Ilning* Utskott, den aktningsvärde
II kan Pehrsson f.fm Jönkopings l än, uti följande
ord: ''Mai får icke fon-kjuta ett barn
rit rf re, a t det icke genast fean gå; nian hör icke
f* rk sta t n god forornning derföre, att den i sin
höl jan mott r svårigheter i verkstallicht ten’*. —
Vid nämnde* ars Riksdag, sorn till efie rvtrlden
h uiti t varn lide minneli af ett eller ann t för*
sok. tt, noth r egiden af inbillade faror, hamma
virkning rne af de In ror, sorn rinder Constantio*
tu ns lörsn menlöst tiller Idifvit på de liber le
idol rins område aldra le. strandade detta be skatt*
nings-systern tunt 111 15 iksdags opinion, sorn var
kr filg och öfverlägsen genom antalet af sina Leie
riri i re.
D t var f.t nu mera Herr Landshöfdingen
och Riddaren vört Tornes upplysta och insigtsfull.
1 nit förbehållet, ;.tt vid 1815 åts Riksii g
vä, ki fråga, om åter införande af före nämnde beskaltningsgrunder,
genuin dess afgifne förslag
Bihang till Jliit, ft, Prpt, 182J> $:tt Samt, 4
$-• Bevillnings-Ut skottets Betänk anden.
lill bevillnings utgörande af Behållen Inkomst
det är, af allt det öfverskott, som under året
vunnits genom afkastning af egendom, penningar
eller hvad slags näring, rörelse och befattning
#otn hälst, sedan derifrån blifvit afd ragne tle om.
kostnader, sorn i och för dess erhaIlande bevis,
ligen varit oundgängelige, samt skatter och räntor
för skulder, jemte utbetalde hushvror för
rörelsens behof. —- Med stöd af den erfarenhet
1810 års Författning lemnat, och med full kännedom
om ej mindre hennes fel, olägenheter
och brister, än sättet och medlen att dem afhjelpa,
har Herr von Törne återfört denna Bevillnings-Lag
till dess ursprungliga; med dess grunddrag
öfverenstämmande syftemål, en rättvis och
jemn fördelning af Statsbördorne, till bestämtig.
het och enkelhet i föreskrifterne och i organisationen
för dess verkställighet, till kraft och säkerhet.
Hans tryckta project till Bevillnings förordning
och betänkande dertill, bära vittne derom,
dit jag hänvisar en hvar, sorn vill göra sig
den mödan, att i detta vigtiga ämne sysselsätta
sin uppmärksamhet och tankeförmåga
1 afseende på 1810 års Bevillnings-Stadga
kan med skäl anmärkas felaktigheten af den der
inrättade Minimi tariffen. Stridande med ltufvudgrunden,
delade och försvagade den dess kraft,
och förledde endast till misstag! vidare: att der
saknades säkra och be-tämda föreskrifter för uppgörandet
af liemmansvärden, sorn slumpvis häriförde
till vissa classer och, till större delen beroende
på Taxeringstnäns olika omdöme, måste
utfalla olika i särskildta Taxerings district och
Btviilningi-Utikoilttt Betäniandtit»
Län, hvarigenom ojemnhet uppstod i fördelnin.
gen af den bevillning, sörli egentligen hviladå
på jorden i att alla ringare tillgångar voro frii
från beskattning, då deremot, om för de samma
erlades inkomst afgift, ert betydlig Summa skulle
inbringas till fullkomlig ersättning för skuldena
afdrag: alt alla Tjenstemän med indeld lön voro
öfver billighetens gränsör skonade: att hus i
Städerne, hvaraf behållen inkomst borde påräknas,
blifvit från afgift befriade : och att denna
Beviilningsiag var i föreskrifterne för verkställigheten,
så obestämd och invecklad, saint organisationen
af TaxeringsCornmittéerrie deruti si
felagtig, att Sådant allt, i förening med Systemets
nyhet, oivifvelagtigt skulle, i synnerhet höä
mindre erfaime Taxeringsman, föranleda tilt
hinder, oreda och missbruk: Men oagtadt alla
dessa betydande afvikelser och brister, och utan
allt biträde af en Capitations afgift, hvilken, ensam
utkräfvatide nära en Million, med skäl kart
Sägns utgöra grundpelaren för säkerheten och beståndet
af nu gällande Bevillningsmethod, ifl*
bragte likväl 18 tö års författning nära det belopp
af Två Millioner årligen, hvarefter Bevillhings
Taliellerriri Voro Uträknade, hvilka icke blefVO
förhöjde, fastän Bevillnings-Summart ökades
med en half Million derutöfver, Utaf hvilken
Vid Tabellernes Upprättande icke beräknade, mell
Sedan Vidtagne åtgärd, brist till ett deremot svarande
belopp var ert lika naturlig, som oiindvik*
lig följd. Då nu alla desse med flere bristof
Och fei i l8|o års Bevillning? Stadga blifvit
uti Herr Von^Tötnes f örslag med sorgfällighet
Bevillning» Utskottitg IS et ankan den.
rättade, hvarom d< ss, fbrslrigot bifogade B< tankande,
fur hvarje del noggrant redovisar, och da
den i nu v irande Bevillning» Förordning införde
Cap!tati<>ns afgift hir blifvit ofi randrad behållen,
sa borde val, vid en oväldig och f.rdonsf i granskning,
alli fa>hagor emot Systemets användbaihit
försvinn i.
Den ator, corn känner Herr vört Törnes
förslag endast till minnet, eller sinn ntai a t
lufva med uppmärksamhet
endast domme r det efter ingifvelsen
hågor iHio års Forf.ttning tlierlt mnat. en omständighet,
som i siri en enot Forslaget hittills
med s>å myck ti fr miga tig blifvit af dios motstån.
liarp begagnad, oell lill allmänt åskådande fr.wn
stahl, hatt läse och profva du. — Med ali ehn
förtjenst Fnrsl.tgf-I än egir, skall man vissell g* n
dir annil Sakna ali den fullkorn låghet, som i < tt
så granh.ga amne endast af fl; res förenade bentodan
ieli kati t.llfni I |< ligt n vinnas, n en man sk..11
oi k. jag k .n iele tvifa d« rp;:, blifva i,fviny:; il
deiom, att dilta F.rsl.g, iliuiu till < n dt 1 utgående
ft; ti samma gm rulidt e, som i S i o fr*
Författning, l.kval ar btliiadl fr;’n dt hufvuds.,kyligaste
af dilma sednares brister, tuli au <h t igtr
i, sitt sammansättning alla in.diga beståndsdel..r
f, r Siatins sakiihit, att fullt lii nh.il.i den Itvil
jäde billno an, lika .‘Orri f. r de skattdragande»
deli möjligaste rättvis i o« 1» billighet i diss f. rdelning.
Man skall t'å icke, lika ned hvad i
Afdelning/ns In tänkande blifvit framsialdt, fi.tkla.
ra lietta Lc skuttlings*yste m ii.dast (dr eli vackt it
Ideal, som fdrst thel tu oLt^rau&atl tidnjniJ
Hevillningt- Vtiiatteis Bétåikan&tn,
kin anviindaS; i c* I< o e'!c” skill min fia misskärt*
na, livirkf-ii Svenska Foakf-ts [tirniäga, att kuuna
uppgöra hvad sort nr behållen inkomst, ellef
dess redHglhi, att vilja uppgifva flen, Den
hafi beskattnings meth iden efter synbar fiirmii'
gtnltft genom eri flerårig utöfning siges lufva
vunnit, »lull icke ela mer åheropis, såsom ett
skal fur desi vidare behåll inde, sedan en ännu
icke nog synbar öfvertvgelsen» oell tänkesättens
migt en gång uppstått och gjort sig gaII.inde;
emedan den häfd, sorn icke är grunda 1 pil rättvisa,
alldi ig bor vinna burskap, — ''Det är rättvisan''
— »ägtr en '.ed nirot af tSt» års Bevillnings-frtskott.
Herr S nite Sson, i dess med så
unnlukt sakkännedom och insigt letnrude forsvar
at i H11 års Kevillningsg-u i ler, 'hiet är
lion, sini skill tjena säkerheten till gnn lvd, sorn
stall ger1, att lif skattningen utgår, att ingen
N g otn än aftynande, krossas, fich att lyngc!erne,
ehuru kanh ira for alla, baras med nöje".
Ja åtminstone med tfilatnod.
Min afven denna säkerhet i berä kr ingeri,
hvarföre man så mycket hylLt det nu antagne
Besk hitting';.Systern, lur understundom svikit
dess f. rfäkt ires hopp, och denna BaviUningsLag
lur v klan le emellan oc rh irda öfverskott och icke
ohtty iliga brister, äfven
till. — . Och flin skall gora alet än. Det äf
kändt, att Bevillningen för Sr iSi? inbragte
57“ i 3 B: r 40 sk. 7 r-t. utöfver behofvet och,
oigudt all ilen prunkande framställningen i 1815
lars Bevillning» förslag, uppkom likväl fot fucsia
Siel en brist lif B dr 171,774 *3 5*
jBtpfHnfng*- UttHonttt Betänka^dtn,
Au afdelningen delar samina farhåga fö?
ilen kommande liden, derom vilnar dess förslag,
^tt åt Riksens Ständers Rullmägtige i Ranquen
pch Riksgälds Cqnloiret uppdraga, alt till envis?
prpcent oka beyillningen, i händelse ilen påträk®
nade Summan ej skulle utgå,
Hvad i öfrigt epiot Herr van Törnes pur®
?Tag blifvit inom delta Utskott anmärkt, är af
Herrar von Rkrenheims och Arnells yttrande så
tillräckligen vederlagdt, att det skulle leda till en
allt för tröttsam vidlyftighet, att samma anmärkningar
ti|l vidare besvarande nu åter upptaga.
J\fen, i afseende på deri af Afdelningen gjorde
anmärkning att för utgörandet af den Bevillnings
Summ?, som eflc-p deri Herr von Tornes förslag
vid foga de Ryckta tabel 1 borde påräknas, skulle,
pfter afdelningens förmenande, fordras en behållen
årlig inkomst till ett belopp af 119,036,350
R:dr, får jag 1 likhet med hvad Herr von Turne
■yid 1815 års Riksdag, öfver enahanda anmärkning,
förklarat, upplysa, att denna uppgift är
origtig, och lärer hafva-uppkommit derigenom,,
att den bi|agde calculen icke blifvit jemförd med
Tabellen. Om man gör darina jemförelse, finnér
man latt, att sedan vissa afdrag vid de \
Tabeller? uppförde personer och summor blifvit
gjorde, återstår sedan endast 1,700,000 R:dr att
påräkna Inkomst afgift, hvilken summa åter blott
förutsätter en Nationalinkomst af 34 millioner
R:dr, i stället för den vida mer än treduhbH
Summa man utan anledning påstått vara upps
gifven. —r General-sammandraget öfver 1810
|rs Bevillning utvisar ock, att den beräknade åslida
inkomsten för hela Riket verkligen utgjards
Bevillning*- Utskottets Bet&nkanden. JS
33 973-483 Hulr. Dsnna anmärkning lärer sale*
des nu fa samma öde, sorn år 1815, att flit*
falla. —
I följd af hvad jag sålunda anfört, och med
elen öfvertygelse jag eger, om rättvisan orda nödvändigheten
deraf, att , för framtiden en gräns
sättes för det djupa, redan allt för långvariga
lidande, sorn en tryckande på origtiga grunder
byggd och ojemt fördelad Bevillning medfört för
Jordbruket, Naringarne oell de arbetande Folkclaisernc,
kan jag icke godkänna deri föreslagna,
bevillningsgrunden efter synbar förmögenhet.
Till dess hufvudgrunder antager jag deremot
Herr von Törnes förslag, som, lämpat efter
hvarje medborgares beli dilna inkomst, i förhållande
till dess förmögenhet och rörelse, i
möjligaste målto förenar döra skatfdrpgarides väl
med Stittens rätt, Det är efter rpitt begrepp endast
under delta vilkor, som eit folk, utan att
blifva tryckt, kan äfven med frikostighet lemna
hvad Statsinrättningen för sitt bestånd krafver.
Lyckligt det I.and, der ej en från Natia
nal
viljan af,kihl magt enväldigt bjuder och frar>
denna arbitraira magt vinner styrka, till ny omfattning,
utan eit fritt och sjelfständigt Folk, gen*
om s na ombud beviljar skatt lill Statens under»
håll. Dessa ombud skola da visst alldrig glömma.
att de inför Folket äro ansvarige för sina
åtgärder, och att detta Folk icke utan en känsla
af djup srairta skall en gång återföras till min*
nät af de offer man af det fordrat, — Den enskilde
Med orgaren i en Constitutionell Stat livija*
således med lugn vid den Lagstiftand© magt®»®
5 6 ISivillningg^Utsiöttets Bettin)anden.
beslut; Och i allmen Medborgerlig frihet, och
deraf väckt n ed borgerlig atula ligger hvarje Simhalls.
medlems säkerhet förvarad; i detta St tens
inre helga lif, sorn ingen ostraffad förnärmar
I händelse Hbglofl. Urskottets plurdtet
skulle stanna i motsatt öfvertygelse med mits,
linh..lier jag vördsamt, att detta mitt yttrande ma
till Riksens Högloft. Stander åtf.lja Utskottets
Betänkande i ämnet.
Eric Svenson, uthät sig: Jag Ilar i forsta
Afdelningen reserverat mig mot bihr haltandet af
nu varande Beviilningsgrunder, och deremot ansi
tt de år 1S10 antagne, för tic lämpligaste, såsom
med rättvisa och billighet mest f renligt,
och till stud fbr denna mitt tanka forrtedt itt
Utdsag af Stockholms Stads Taxeringslängd*-!-, so-n
upplyser, att en person, hvilken efter sistnämnde
Bevillningsgrunder erlagt 95 Rulf, snltrmeri ef.
*er i8n års och sednare B-villnincs Förordningar
erul ist utgjort 1 R:dr 2? sk. De tta h r stadgat
min öfvertygelse, örn 'företrädet af tHio års
JSeviUningS grunder; och jag forenar mig de rföre
till alla delar med He"t Uggla G. G., oi h
anhåller att mitt anförande till Protomllet, på
Forsta afdelningen den alide nästlidne Martti
måtte jemte närvarande utdrag af Taxeringslängd
dente biläggas Utskottets Betänkande:! till Standerue.
*
Herr von Ehrenheim förenade sig med Herr
TXgglfcl G»
Htvillningt TJtdottets Titiilr.ianden. 57
1 en 1 gide Apiil.
H< rr liedman förenade sig, under tillägg,
att då Sparbankame sa nyligen vunnit inträde
när i Landet, och amågos vara af den nytta
neli sa nnclit bidragande atl befrämja sedlighet
lins de ringare Folk-c.lasserne, att de sturi åtagit
sig d< ras fbrvabning. gjort rict af medborgerligln
t oc h allmän välvilja, borde dessa fonder icke
t-lltr kunna komma i kriga till beskattning.
— — — Så komina alla funder och
Cassör i hvad ändamål s-m brist, att erlägga
Bevillning, å dt ras inkomst af inlät te Cap täler.
Kmut del sålunda lättade bi slutt t reserverade
-ii: H«
TVi/kilian Hultin, nilenius, l.nmi1', Sundius, lein'
di ruth, Fryckstedt, Herlitz, unior anhållan, ..tt de
Siirskilde amor ni len, son i detta ämne af åt
skill.ge bland dc-sse H. rrar ledamöter blifvit
; fleron ide, rn hte f.i åtfölja lindlöf!. Utskottets
Betan k.inde lill Siauderne.
Ve~i siste April.
S. 15 Med anledning af Högloft. Utskotttts.
vid"'sista sammanträdet, fattade beslut, angående
visse grunder för dea allmänna Bevillnin
-
Bevillnings-Utskottets Betänkanåtn#
gen, anförde Ordföranden, Herr Grefve Lager
bjelke,
skriftel igen:
Med all aktning för pluralitetens beslut,
ined ali skyldig misstro till ofelbarheten af mitt
egen mening, måste jag likväl, föranledd af min
öfvertygelse, reservera mig emot Höglofl-Utskottens
Beslut, att fastighetsegare må af sin egendoms
värde afdraga bevislig skuld, samt fordringsegare
deremot förpligta?, att på heder och Samvete
Uppgifva inkomsten af sine utlante penninge cäpitaler.
Grund idéen för detta nya stadgande, har
Uppstått af den ofverklagade olägenheten, att gäl
denären icke af sin fordringsegare fått till godo
njuta bevillningsafdrag enligt nu gällande Författning.
Visserligen kan gäldenär hädanefter
uppgifva deri i hans egendom intecknade skulden,
då fordringsegaren icke kan fördölja sin fordran;
dén skyldige skall åtnjuta afdrag, och hans
borgenär deremot debiteras, men huruvida den
forre skall undgå, att sådant ersätta den sednare,
Jean hvarken theoretice eller practice förekomma?,
Fan hända föreställer man sig, att en skuldsatt,
sorn af fruktan för uppsägning nu icke vågar, att
af sin fprrjfingsegare yrka Bevillningsafdrag, skall
med mindre risque kunna för Taxerings fommi.
féen uppgifva siri ointecknade skuld; men dådet
nödvändigt hör till bevisningsskyldighefen af denna
skuld, att lian sk 11 tillika namngifva långifvaren,
fruktår jag att ändamålet icke vinnes, utan
fast häldre öfverenskommelse förut sier, att å
ii inse håll åsidosätta desse uppgiftet-, hvilken urIgtlåtenhét
begge lära anse som oskyldig, enäi
SUltef? deruppå intet förlorar. — Hvad de all*
jlevittntngf.Utstatttii Bitänlandtn,
manna Cassorna beträffar, sif torde ingen lar»'»
tagare kunna beklaga sig ofver, att icke fått
beräkna Bevillningsafdrag, sa villa lian eljest
för sitt Ian betalt sett procent; igenom det
fiya Stadgandet är således för låntagaren in-i
genting vunnet, men af det nya förhållandet,
att då å ena sidan gäldenären vid Taxering
njuter afdrag å sin skuld, nödvändigt å andra
sidan fordrhigsegaren derföre skall debitetas,
pra eljest Staten icke skall förlora, uppstår
den oumgängliga omständigheten, att alla fon,
der oell Cassör, till hvad ändamål som hälst,
sko a af sina Kantor contribuera, pcb att Be-:
villnings-Utskottet icke ens kar; undantaga
Försatnlingarnes Fattig-cassor oph Sparbankarne.
Jag förbigår vidlyftigheten af debiteringarne
och flera olägenheter, sorn inom Uf
skottet blifvit omnämnde. Mig synes framför
allt annat anmärkningsvärd^ att vid denna
Lagtima Riksens Ständers Sammankomst, bshofvet
alt återställa de rubbade credit foihåb
landerne blifvit allmänt erkänclf, borde mart
icke genom nya pcb i intet annat Land bur-,
skap egande tvångsmedel å Capitalisterne, motverka
det man önskar vinna, Oell icke elle?
desse medborgare varit lottlpse, enär den drygaste
BeviUningen i synnerhet drabbat »lern,
förmedelst den stora Sedel-emmisipoen år
Penna i min tanka rigtiga erinran, lärer med
ett visst anspråk på oväldighet kunna fram*
ställas af hvar och en, hvilken lika sorn |ag
jipke kominer att för egen del vidkännas em*
C» r*vlUningS'Vtikatleta BetanHanäeri.
sorgen, att uppgifva räntor af fruktbärande
G., pi i a I ■ r.
Herr Kuylenstjerna, Hrrr Tham. Herr Friherre
Manderström, Herr Uggla, Garl, Herr
Sjöcrona. Herr Fryckstedt, Herr [Amathus, Herr
Daiiitlson och Herr Hernberg, förenade sig
med Hert Grefven och Ordföranden.
Herr Hultin uppläste följande Kescrva»
tion :
E> beskattning, som fantes vid en persons
synbara förmögenhet, nr i allt for manga
afseende» felagtig och »päliiiig. Ju nammie
Sia sh. idune träffi hvar och en Medborgares
vei klism förmåga att detri bära, ju fulIkom 1 i(i
ie blir beska 11 n ings-Sy sterne». Den, som
iner eger, är i tillstånd att till Staten mer
utgöra. Att Stikå en inkomst for 'Maten af
vis-a I utgifvare , sorn först räcka behöfvande
Ihåniagire penniogar, emot en laglig ranta,
katt val synas hillig och rättvis, inett de mangi
utvägar, sotn vinn ingid y st ne långifvare vidtag'.
att lika fullt ockri pä sina debitorer,
kunna för ingen <i 1 forekommas och hiodias.
J.agstiftatt le magiens o msorg, att af ätliga
creditoiers lägliga ränta draga någon foule!
till St ater», ingifver den tilltagsne penningö
vinglare» tusende specuhriotier, att lika fullt
preja ilen behöfvande låntagaien, livilka fotr
«l er sednare skada honom iner, än det antagna
äiliga sätt, sorn all nänna L g n nu
tnedgifver. Om aftjlet ettella» IA»gifvare
och Laotagaie får vara fritt, sä jemkar sig
all tins; bäst af sig sjeift. Maugtu fattig
Bevillnings UnlnittTs Bftäntcnden. 61
långifvare, såsom enkor och pupiller. livi Ika
knappast kunna lefva af fulla niman, äro I sämre
belägenhet, än såfianc- långifvare, sorn lina
fi.r <‘H vinna (lerpå. Lemnäs endast ra I ler::iren
rättighet,’ art afräkna Ilevilliiings afdr.get, orri
hill sä finner, synes trilla med el vägen vara tagen.
Fordringst garens frivilliga behandlingssätt kan
genom lågt väng och ukadt ansvar icke hindås,
nog af, om Lagen stadgar, att, i händelse I,intagaren
r fi kar i Cone ours tillstånd, Långifv.irtn ovillkorligen
fdrpligias, att hista Bevillningsaftlrigel,
dock utan bakräkning. utan endast ifrän
installel-edagen. — JSiätot Förmynderskap för
giihlentirer i Samhället kunna val Riksens HogItifi,
Ständer i-ke åtaga sig. Hvad den helufvinde
Läntagiven IVi vi Ilo t ingall, hor han tvifvelsutan
lika fiivilligt uppfylla, eijist sattes lian
utur tillstånd, att fä Ian, och äfventyra!- att räka
ut för ett vingleri af J,angifvare, som mer skadar,
tio gagnar. Statens forl genhet kin ej vari
sä stor, att ilen af svagt lönade Tjensteman, af
f Ilig cassör* små utlänte C.ipitaler, äf Kostalls
jördens högre beskattande, un dt n sjelfcgande
jorden, skall söka si 11 inkomst. Min lanke ar,
;ut de Cassör, sorn hora lill Forsaml.ng.nies
fa’t ig försörjnings anstalter, fattige birn* undervisning.
Curhus Iniäitningar, Sparbanker, Stipendier
vid Läroverken sjö t Kyrkornas medel, hora
Infrias i fr. n Hevi I Ininga eilaggande. Alla inteckuide
fordringar, som dylika Cassör ega, hvilka
icke till deras liela Inlopp uppgå till iooa
iR:dr ILnco, ina ingalunda förpligta» t.II någon
Uevillnings godtgörande. JJäxigentMO {»svara» 4#
é> Beviiinings-Utskottei» Éetäniåndem
ringare Capitaler och Fonder, af hvilka den nödlidande
och obérrieri tade njuter understöd, ofUbbade
öch titan ali minskning. Ingen Tjenste*
tnan, sorn har mindre ali 3°ö R:dr ldh, bni:
bära någon Bevillning. Denna ringa inkomst»
sorn han i ock för siii tjenst njuter tili bärgning
öch lifsuppehälle är Visserligen icke störte» ari
lian tnycket välj äfven thed tifell hästa sparsam»
het, densamma för sine nödvändigaste behof bilf
hafVa rätt att fullt få påräkna Och använda;
Herr Fellenius fofheilull sig, att framdeles
skriffel igen få afgifva sin reservation, men före*
hade sig emedlertid med Herr Grefven och Ord»
förandet) deruti, att Fattig Cassör och ändra ad
pios UsUs ansiagne foiidef bora Vara fria fråri
Bevillning;
Herr Lnlnér yttradei
Såsom .Ledamot uti Höglofl. BeviliningS»
Utskottet har jag thed verkelig ledsnad funnit»
det mari, vid uppgörandet af grunderne för deri
Alimätinä Bevil in ingeri, ansett nödigt föreslå Bfl
Vilirting äf alla pttbliqUe Cassör» tittin att dervid
alise sig böra undantaga F örSä tn I i tiga fries små
f.Utrg-cassor» ellef sådané smärre fonder» sorn för
fattige harns Undervisning genom priVatofUtri
Välgörenhet och Föfsamlingarnes bidrag tillkommit.
Jag har icke kunnat underlåta» att lika
med de fleste af mine Herrar Stånds Broder uti
Samilia Utskott flere gånger yttra miné tahkaf mot
fett sådänt Förslag, samt tillika visa det Obilliga
bell i mitt tycke småaktiga derutinnan; meri
alltid förgäfves. Det förekommer hlig, sorn skullfe
fnan vilja, på detta sätt» åtkomma dett iilla» fö#
Bevillninga-Utstoitets BeiUniandtn. é|
att Jpreftc-r så mycket säkrare komma åt det
stora, och man har icke otydligéri låtit förstå,
att om titan på sätt, sorn ini förra BevillningFörordningen
skedt, Ilai vid gjorde ett undantag
af så kallade fromma stiftelser, hade man att lie
fara, det vid Bevillningens utgörande* allt för
myckel skulle komma lindet denna benämning.
Vinsten, sorn det Allmänna gör genom förstnämnde
små Cassors beskattning, Mifver i sanning
icke betyd nde och forlusten af Bevilliiings
procenten, som fdr dem kommer att frambäras,
kan fdr hvardera af de samma icke blifva synneé?
ligt kännbar; trien det obehagliga, ja — jag ma
säga, sårande, är härvid lietta i att då vid de
Bevillningar och gärdet* sorn i uddens tid under
Konung Carl Xlldes Regering fdréskrefvos
Och utgjordes, alltid ett undantag skedde af fattigfdrsorjningsfonderne.
Men nu — då Cud ske lof
ingen nöd eller fara är å färdd, skall man villja
i BeskatiningsVägen åtkomma sådane srnå beredda
tillgångar for de fattige. Jag anhåller derföre
bdmjUkast att denna mili reservation* tillika med
hvait jag förut anfort uti ämnet* må genom
Protocolls utdrag få åtfölja flög Respective Utskottets
utlåtande Om BeVil liiingsgitlriderne till
Samtlige Hdglofl. Riks Stånden.
Herr von Qvanten förenade sig i frågan om
Fattigcassor med Medlemmarne af Högvördige
Prest-Ståndet, i så måtto, att harl ansåg dylikä
Cassör, sorn ej hade en fond, af Étt TusendU
Riksdaler, böra vara fria fru il Bevillning,
Herr von Ehrenheim anmärkte, ätt då* ibland
åhdre skal fdr ded gjorde reservation emot dl»
64 Bevillning*- U:$Hotlets Betänkan'm.
rr-rt beskattning af Cl !j>!la!<r-r. afven blifvit anfort,
alf nan ti< ri finner rit lii in! c-r att kunna befria
f utif C.issfir och sparliatikt r, emedan Stater! deci
genom skulle förlora ersättning for (ht afdrag
lantag iren ejon, f, r jag <rinra, att rt nom »linet
beskattning af capitaine vinner Staten 50 pio » nt.
emot hvid af fastiglnti-u -ingår. hv.tforc m g
synes, att ffngt ifrån att hind» r f r i fr g »varan»
de undantag af denna kr skattning u| plou m» r,
torde den snarare bereda. möjligheten, att n e Irifva
vis^a undantar, utan ali dt rigel om sorn
hitintills skult, Inga orättvisa mot neron enskildt,
sorn hift 1j n i sadan»- Caesor. Or h f; r j g
härjemte* bifoga en e.dcu'e (' it. A k sorn upplys
r f til iII.»odet, samt aulia!!» r att hvad j g ntt
anfort nftte f.i åtfölja reservationen ti'l Riksens
Hoglofl. Stahult r.
Herr Sundins instämde itc! Herr Grefven
och Ördforan leii, samt Herrik Hul i' 1 och 1.1
1.111111, och resetveru'e Sg dvrj inte ( irot b» sitt
It t 011 beskattning al Fr is milit garrn « Fattig ea-t
sor och alla fromma stift» I-t r.
Ihrr IVr.khh.d c»u.form» rade sjg n ed H» rr
Grefven och Ordf*.ratt t< n, men vtrade sig tikka
finna incot.s» queitce i k» slutit 011 af r es le
viljandet fi r skulde r, och bia» haltande I ka fullt
af dtn sii k
— — — Oell sorn Ju således vun
nit, så lömner In täukand» t anga» tide cn ofverflod#
afgift, tift anses såsom bifallet.
Emot
Bevillnings-Utskottets Betänkanden. 65
Emot detta beslut reserverade sig Herr
Strähle, Herr von Ehrenheim och Herr Vijkman,
med begäran, att deras reservationer mätte bi--  fogas Höglofl. Utskottets Betänkande till Respective
Riksstånden.
Den 24 April*
S- H. Vid justeringen af protocollet förden.
ig‘de dennes aflemnade Herr Fellenius en reserVation,
som upplästes så lydande:
Ehuru jag vid inrättningen af den voterings
proposition, hvarigenom det Högloll. Utskottets
beslut om förehafd fråga nu är afgjord, gjorde
den anmärkning, att uti contra propositionen borde,
i stället för Församlingarnes Fattig.Cassör,
intagas Cassör för fromma Stiftelser, i stöd af
förut af mig gjord framställning, att med fattigCassor
borde förstås icke blott Kyrkornes eller
Församlingarnes, utan ock de egentligen så kallade
kyrko-cassorne, äfvensom Schöl cassör, Stipend
i i-fonder, Hospitals, Lazaretts- och C urhus*
fonder, Enke-cassor och Krigsmanshus-Fonder,
och jag vågar tro denna anmärkning vara förenlig
med 54 §. af Riksdags-Ordningen, förbigår
jag dock, att dervid vidare något anföra, men
det är vid sjelfva hufvudsaken, som jag vördsamt
får reservera mig. Jag har vid detta måls
behandling yttrat, att någon sådan förlägenhet,
hvarom eljest så mycket klagas, icke måtte vara
Sjh*Kt till Rikt, St, Pr*t, XJJp 5'ts S*nlt k,
66 Bevillnings-Utskottets Betänkandtn.
för handen, att fonder för Fattig-cassor, eller som
jag den uppräknat, hörande till fromma stiftelser,
nödvändigt böra beskattas; att Bevillnings-sumnian
med detta undantag har hitintills utgått, och
att detta undantag icke kan verka någon felagtighet
i Författningen, hälst de, sorn innehafva lån
Utur dessa Cassör, icke lära kunna för ett nekat
afdrag skull, hädanefter mera än förut, då de
vid sin låne-förmån bibehållas, anse sig oförrättade.
— Kyrko-Cassor hafva dessutom, jemte
Församlingarnes större och mindre bidrag, sin
egentliga fond ifrån den vin- oeh byggnadssäd,
Sorn Staten för dem anslagit; men om otillräckligheten
deraf vittna de många collecter och
stamböcker, sorn för kyrkobyggnader årligen öfver
Iliket uppbäras. De öfrige Cassornes till.
stånd är äfven nogsamt kändt, att någon skärf
derutur skulle kunna -synas böra fråntagas. —
Fattigvård är en upplyst och Välgörande Nations
pligt, äfven vid detta Riksmöte anmanad och
påkallad. Uselheten behöfver sitt nödbröd, den
meddellöse ynglingen sin penning, sjuklingen
sitt läkemedel, den misslottade sin omvårdnad,
enkan sin nödhjelp, och den vid fosterjordens
försvar ledbrutne och bräcklige sin hugnad. —
Jag följer min öfvertygelse och min pligt och
tror mig bäst ansvara inför de Committenter, som
lemnat mig sitt förtroende, då jag förklarar mig
högtideligen emot detta beskattnings-system, och
i ödmjukhet anhåller, att denna min vördsamma
reservation får det Höglofl. Utskottets Betänkande
till Riks-Stånden åtfölja.
Bevillnings-Utskottets Betänkanden. 67
Den 28:ste Ap-‘il.
S. D. Herr Arnell reserverade sig mot dea
af Högloft. Utskottet föreslagna Bevillning å Sparbanker;
i hvilken reservation Herr Uggla, Göran,
Gustaf, Herr Vingård Joli. af, Herr von Ehrenheim
och Herr Bäckman instämde.
Herr Stahle uppläste följande :
Då jag mot min öfvertygelse ej kunnat för
ena
mina tänkesätt med Högloft. Utskottets fattade
beslut, rörande grunderne för Bevillnings
utgörande, anser jag det vara min skyldighet,
att inför Riksens Högloft. Ständer och deras
Hufvudman, Svenska Folket, redovisa för orsaken
till denna min skiljagtighet i ett så vigtigt
ämne.
Af allmänna rösten äro nu varande eller
1818 års Bevillningsgrunder klandrade, såsom
orättvisa och olämpliga, emedan Statsbördan derefter
är ojemt f irdeldt, så att den fattige får betala
för den rike, den idoge för den syslolöse,
det synbara för det verkliga, och ändteligen att
större delen af Statens förmögenhet är skattfri.
Detta rättmätiga klander, som blifvit framstält
från alla Stånd, har öfverlemnats till detta Högloft.
Utskotts afhjelpande. Med Utskottet har
jag delat de bekymmerfull öfverläggningar, som
uppstått i detta grannlaga ämne, och då jag erfor,
att Högloft, Utskottets pluralitet, emot -allmänna
röstens önskan, ansåg lämpligast, att bibehålla
1818 års, i min tanka fglagtiga, Betril!--
4g BeviUnings-ZJtskottets Betänkandert.
ningsgrunder med några förändringar, som åtminstone
ej förbättrar elem, så frarnlemnade jag
ett nytt och enkelt Förslag till BevillningsStadga,
hvars grunder hafva af åtskillige bland! Höglofl.
Utskottets Herrar Ledamöter blifvit ansedde
stödde på billighet, medförande en rättvis
fördelning af Statsbörderne, då hvar och en sålunda
återgäldade det beskydd han af Staten åtnjöte,
ledande till den minst möjliga vilkorlighet
vid deras tillämpning och till redighet vid debiteringen,
genom de få uppbörds-artiklar, som.
derigenom uppkomma, verkande till den af flere
håde inom Riks Stånden och eljest öfverklagade
Minimi-Tabellens upphörande, äfvensom till den
fördel, att Riksens Höglofl. Ständer icke sättas i
nödvändighet, att vid uppgörandet af Bevillnings
summans belopp anslå den högre än verkliga behofvet,
ett högst obetydligt öfverskott undantaget
till fyllande af möjliga afskrifriingar och, i afseende
på den föreslngne beskattningen å lösören,’
träffande öfverflödet, då.en mängd utländske artiklar
dervid förbrukas, utan att likväl på sätt
man befarat, hämmande industrien, enär denna
beskattning ej kunde blifva så tryckande, att den
förorsakade indragning i hvad mode och vana
gjort oumbärligt. — Häremot har å andra sidan
de hufvudsakligaste Anmärkningarne blifvit rig.
tade mot den delen af Förslaget, som angår beskattningen
af lös egendom, hvarvid är anfördt,
att beskattningen deraf innebär en orättvisa, så
vida den är ett capital, som icke lemnar någon
ränta, än mindre någon vinst, samt ej sällan sakpar
en bestämd .redbarhet och varagtighet, jern
-
Bivillnings-TJ t slottets Betänianderi.
vä! i det ögonblick den utgör ett föremål för
beskattningen; att en sådan åtgärd är så mycket
mera obillig, som endast den slags egendom,
hvaraf afkomst följer, kari rättvisligen åläggas, att
bidraga till Statens understöd; att en uppgift af
hvarje Skattskyldigs egendom till Taxerings undergående
egenteligen ej är annat än en slags
bouppteckning, hvarvid man derjemte inutes af
den vid dylika tillfallen förekommande svårigheten,
om ej omöjligheten, att bestämma värdet;
att genom den föreslagne beskattningen å lösören
icke allenast inskränktes hvar och en till blotta
anskaffandet af sådan egendom, sorn inbringar
afkastning, hvarigenom Näringarnes förkofring
hämmas och industrien qväfves, då *man snart
sagdt bestraffar den, som användt sina tillgångar
på dylik egendoms inköp, utan lägges äfven hinder
i vägen för den förmögenhet, som uppkommer
genom besparade medels användande till
vissa ett inre värde, egande husgerådssaker m.
m.; att en trögare afsättning för Städernes Handtverkare
i deras närvarande näringslösa tillstånd
såmedelst beredes; och det ej är med rättvisa
förenligt, att en jordbrukare, nedtryckt af missväxt
eller andra olyckor, under tiden skattar för
sina dragare, inventarier, samt oförsåld spannexnål,
eller att en fabriksidkare erlägger Bevillning
för oförsålda förädlade varor eller ännu obegagnade
rudimaterier. — Hvad sålunda inom Utskottet
blifvit anfördt, såsom skäl till mittBevillnings
Förslags förkastande, torde vid en närmare
granskning icke innefatta några skäl. — Höglofi.
Utskottet hai ansett det innebära en rättvisa, at$
7» Bevillnings-Utskottets Betänkande.)!.
beskatta lösegendom. — Då skatt utgör en skydds
afgift för egande rätten, så är den ej orättvis till
dess grund, emedan all slags fast och lösegendom
njuter lika vård och beskydd af Statens
Dagar. Men det är efter rätts begrepp orättvist,
att den ena medborgaren, som nedlägger sin förmögenhet
i fastighet, skall derföre erlägga skydds,
afgift, och den, som förvandlar sin ofta vida
större tillgång i lösegendom eller bibehåller den
oförvandlad i Capitaler, skall derföre vare skatt,
fri. — Detta synes Utskottet till någon del insett,
.och derföre skattlagt de personer, som förvandla
en del af deras förmögenhet i Vin, Caffe,
The, Sidentapeter, Sängar, Soffor, Stolar och Gardiner,
äkta förgyllning på meubler, mahogeny eller
andra utländska trädslags soffor eller stolar, sidenklädnlngar,
Capotter, Peliser, Pälsar m. m. mindre
klädespersedlar, hufvudbonader, halsdukar,
band med mera af Siden, samt Kort och Tobak.
Ar det rättvist att denna slags lösegendom skall
beskattas, så måste det tj vara orättvist hvad jag
föreslagit, att utestående fordringar, capitaler och
all lösegendom bör påläggas afgift till Staten.
Höglofi. Utskottet har ansett, att ett Capital,
som icke lemnar någon ränta, ännu mindre någon
vinst,, samt ej sällan saknar en bestämd redbarhet
och varaktighet, jämväl i det ögonblick den
utgör ett föremål för beskattningen, ej bör beskattas.
— Om denna grundsats vore rigtig, det
jag likväl ej tror, hvarföre har Utskottet derifrån
afvikit och på sätt iag förut nämnt, vill beskatta
kläder och meublerj som säkert hvarken lemnar
ränta eller vinst, — och ej eller eger bestämd
Bcvillnlngs-Utskottels Betänkanden. 71
redbarhet och varaktighet. — Ehuru det beror
af hvar och ens ftia val, att, enär så ofta den
behagar, omsätta och förvandla dess förmögenhet
i fastighet, contanta penningar,’ utestående
fordringar, frulctgifvande eller olruktbärande, redbar
och varagtig eller oredbar och ovaragtig lös
egendom. — Så hvarken kan eller bör en slik
egande rättens, obegränsade frihet i något fall
utestänga, Statens rätt till skyddsafgift af den i
Staten befintliga enskilda förmögenhet, emedan
den, under hvad benämning som hälst, njuter i
egarens hand helgd och vård af Statens Lagar.
Och för att få en rättvis grund för beskattningen,
lärer ingen fullkomligare finnas, än den jag föreslagit,
att uppskatta all enskild — fast och lös
egendom i Capital värde, och dervid proportionerligen
fördela Bevillningen, sedan hvar och
en från dess Capitalvärde afdragit dess gäld, så
att endast den verkliga eller behållna förmögenheten
blir föremålet för beskattningen; — emedan
verklig förmögenhet är ej alltid synbar, och
synbar förmögenhet är ej alltid verklig. —
Höglofl. Utskottet har vidare förklarat, att
mitt förslag är obilligt, emedan endast den slags
egendom, hvaraf afkomst följer, kan rättvisligen
åläggas att bidraga till Statens understöd. — Afven
detta yttrande står i uppenbar strid med Utskottets
fattade beslut, att all synbar förmögenhet
skall beskattas, emedan hvad som är synbart ej
alltid lemnar någon afkomst; och derföre efter
Utskottets åsigt borde vara skattfri, för öfrigt åberopas
hvad jag näst förut anfört, hvilket äfven
vederlägger denna anmärkning. —-
Bevillningsutskottets Betänkandtn.
Såsom hinder emot mitt förslag är anmärkt,
att de skattskyldige skulle blifva nödsakade göra
Boförteckning, och derjemte mötas af omöjlighet
teti, att bestämma, värdet. Någon Boförtecknings
åtgärd är hildrig af mig föreslagen, jag liar nämnt,
att de skattskyldig?, summariter under benämning
lösegendom, skola till visst varde belopp uppgifva
deras rörliga förmögenhet, och för en slikuppgift
kan så mycket mindre erfordras någon
Boförteckning, som hvar och en lärer ungefärligen
veta hvad han eger, och frågan aldrig kan
bli, att på Biksdalern noga uppgifva beloppet
deraf, i synnerhet som Bevillningsafgiften å slik.
förmögenhet troligen ej kunde öfverstiga 8 4 sk»
för hvarje 1000 R:dr värde.
Deremot anser jag Hög lufi. Utskottet Slagt
de skattgifvancTe, att ovillkorligt aflemna Boförteekning
öfver deras sidentapeter, öfverdrag, sängar,
soffor, stolar, gardiner, klädningar, capotter,
pälsar, peliser, hufvudbonader, halsdukar, band,
m. m., så att derest en slik föreskrift är felaktig,
tillhör den mera Högloft. Utskottets, än mitt
Förslag.
Afven har Höglofl. Utskottet ansett mitt
förslag oantagligt derföre, att det kunde föranleda
dertill, att hvar och en inskränktes till blotta
anskaffandet af sadan egendom, sorn inbringar afkastning.
— Denna grundsaUs, att det är skadligt
för ett Iand, att dess förmögenhet omsättes i
sådan egendom, som inbringar afkastning, är ej
öfverensstämmande med den allmänt gällande
Stats Oeconom iska regel, att ju mera hvar och
en enskild genom dess förmögenhet» afkastning
Bevillning*-Utskottets Betänidnderi. 73
Iean förtjena, desto rilcare blir det stora hela
eller Staten. —. Således för det mitt förslag in»
nebnr denna stora syftning borde det endast der.
före f arnför alla andra förslager antagas, ty då
vore dess fördelar oberäkneliga, emedan allmänt
väl är högsta målet för .Lagstiftningen.
Slutligen är emot mitt förslag anfört, att
det ej ar med rättvisa förenligt, attén jordbrukare,
nedtryckt af missväxt eller andra olyckor, under
tiden skattar för sina dragare, inventarier samt
oförsåld spannemål. — Häremot får jag anmärka
att efer nu gällande, och äfven efter hvad Utskottet
föreslagit, måste en jordbrukare betala skatt
af dess jord, äfven då den ger missväxt, och det
ena beskattningssättet är ju då lika så orättvist,
som det andra, men det lärer undgått Utskottets
uppmärksamhet, att den jordbrukare som lider
missväxt eller andra olyckor, är ostridigt berattigad
till afkortning, och således äro dessa mot
skäl
mot Förslaget, intet skal. ■—- Men då för
öfrigt af detta inkast kan dragas den slutsats, att
mitt förslag innebär en syftning, att ännu hårda,
re beskatta jordbruket, Bruksrörelsen, Handelen
och Näringarne, så anser jag mig skyldig ådagalägga,
att mitt Förslag endast afser lindring i
beskattningen för dessa, hvilken lindring skall och
måste uppkomma derigenom, att den hittils skattfria
stora rörliga förmögenhet, som eges af sådane
personer, sorn efter nu gällande Författningar
ej derföre utgöra Bevillning, kommer uti
skattskrifnings beräkningen att ingå, och för att
upplysa detta, torde tillåtas mig få framställa:
74 Bevillriingi-Utsköttets. Betänkanden.
Efter 1820 års Tabell finnes i Sverige
omkring 5 00,000 Hushåll, öfverhufvud beräkn ;dt
kan man med tämmelig säkerhet antaga, att på
hvarje hushall belöper värdet af all slags lös
egendom till minst 500 R:dr, sorn gör på 500,000
Hushåll ett Gapital-värdeaf Hulr 250,000,000.
Efter en värd Uedamots
afgifne uträkning utgör födämnets
värde, beräknadt till endast
12 sk. öm dagen för hvarje
person . ” 288,000,000.
Utestående fordringar med
och utan Inteckning ... . ” 60,000,000.
Contanta rurelse-capitalet . ’’ 30,000,000.
Som utgör tillhopa 628,000,000.
lös egendomsvärdet, som nu är nästan skattfritt
då deremot, efter nu gällande Beskattningsgrund,
270,000,000 fastighetsvärde ensamt mäste utgöra
Bevillningen. ■— Att således fastighets-egarne
eller jordbruket skulle genom mitt BevillningsFörslags
antagande vinna en stor nedsättning och
jemnkning i jlen nu tryckande Bevillningen, är
lika så solklart, som det är ostridigt, att nära
1000 Millioners egendomsvärde är mera än 270
som nu endast beskattas. -— På desto flera personer
en stor börda kan fördelas, desto lättare
blir den att bära; så förhåller det sig äfven med
Statsutlagornes utgörande.
Med Höglofl. Utskottet kan jag ej dela den
öfvertygelsen, att det är orättvist, att en Fabriks
idkare erlägger Bevillning för oförsålda förädlade
varor, eller ännu oberedda rudimaterie!-. — Ar
Bevillnings-Utskottets Betänkanden. 75
■varulagret försålt, så skall han ju äfven betala
skyddsafgift, för det derföre erhållna belopp,
som blifvit förstoradt genom den derå erhållne
vinsten, och då blir afgiften så mycket större. —
Således blir beskattningen för egaren enahanda
om varorne äro försålde eller ej, emedan den
blir större i förra och mindre i det sednare fallet,
och således i den sistnämnde minskade afgiften
ligger vederlag för det varorne aro oförsålde
eller oförädlade, och detta beskaftningssätt synes
vara rättvisare, än det nu gällande, hvarefter
Handlande, Fabrikörer och Näringsidkare äro underkastade
en godtycklig, oproportionerlig Beskattning,
ehvad deras rörelse lemnat dem under
loppet af året vinst eller förlust.
Sedan jag på detta sätt besvarat och vederlagt
de hufvudsakliga anmärkningar, sorn blifvit
uppstälde emot mitt Bevillnings-Förslags antagami
de, anser jag mig skyldig att i vissa delar något
närmare utveckla innehållet af mitt Förslag.
Då jag i mitt Förslag framställ, att all verk.
lig förmögenhet i fast och lös egendom skulle
till Staten erlägga en ciss årlig afgift, har ej min
afsigt varit, att afgiften skulle utgå lika, utan
min mening är, att den fruktbara egendom skulle
erlägga en större, och den ofruktbara en mindre
Bevillningsafgifr, hvilket på den sednare torde
komma att utgöra 24 sk. af 1000 R:dr värde,
så att 12,000 R:dr värde i ofruktbar lös egendom
ej kom att erlägga högre Bevillning än 6
R:dr, som efter nu gällande Bevillningsstadga utgöres
för ett rum med sidentapeter, för 6000
R:dr ofruktbart lös egendoms.värde ej högre Be
-
*] 6 Bevillning!-Utskottets Bet tini and tn.
villning, än som nu utgöres för en mahognystol,
och för 333^ R:dr varde ej större Bevillning,
än den, sorn den fattigaste bonde nu betalar
för det han nytjar tobak
Orri det är motbjudande, att emot sa lindrig
afgift beskatta åkerbruks, Bruks- och SlöjdeInventarier,
så kunna de undantagas från beskattning,
utan att den af mig föreslägne Beviliningsgrund
derigenom förändras i dess tillämpning.
Emellan Statens Ämbets- och Tjenstemän
och enskilda personer är den olikhet, att de sednare
ega fritt använda deras tid med sådan syselsättning,
hvarigenom de tillskyndas inkomst
och .fördelar, då deremot Ämbets- och Tjenstemän
äro skyldige uppoffra ali deras tid och omsorg
för Statens tjenst; emot den lön de åtrijuta,
och då desse sednare betala lika personlig och
egendoms skyddsafgift med de förra, torde det
vara rättvist, att Ämbets- och Tjenstemän befrias
från Bevillnings erläggande af lön, eller
åtminstone att den nedsättes till vida lägre procent,
äq den nu är, och att den innehålles, och
redovises af det verk, som utbetalar lönen.
Den Näringsafgift-jag föreslagit, skulle endast
komma i fråga, att utgå af sådane Näringsidkare,
som ej ega så stor verklig förmögenhet,
att en deremot svarande Bevillning deraf kunde
utgå, emedan annars den omständighet kunde in.
träffa, att Näringsidkare som suttit i full rörelse,
kunde bli skattfri, ehuru de delat medborgerliga
fördelar med de skatlgifvande.
Om så skulle anses nödigt, kunde den af
mig föreslägne Nämnd tilldelas den rättigheten.
Bevillnings Uctiotteis Bttånkandtn, 77
att ålägga de slcattskylclige med ed fästa deras
uppgifter, då deremot gjordes anmärkning och.
förekomne gällande skäl och anledningar deitill
föranledde. En slik edgång åligger Rikets Handlande
efter nu gällande Tulltaxa, i afseende på
varu värdets uppgift. Hvarföre jag föreslagit en
bestämd dag eller den 26 Martii, då alla uppgifterne
årligen borde aflemnas till TaxeringsCornmitéernes
Ordförander, har, jemte många
andra orsaker, den liufvudsakliga, att en viss dag
om året bör vara en ståndpunct, då allt varubyte
och omsättning anses upphöra, och på det sättet
utrönas, hvad Rikets förmögenhet hos hvar och
en utgör i Capital-värde.
För öfrigt åberopar jag hvad Herrar Karnmarrätts-Rådet
Uggla och Major Kuylenstjerna
hvar för sig så grundeligt och upplyst anfört,
den förra emot nu varande Bevillningsgrunder
och den sednare emot 1810 års Bevillningssätt.
—
Hetta mitt utlåtande, jpmfe mitt förut in«
gifne Bevillnings-Förslag anhåller jag måtte få
åtfölja Höglofl. Utskottets Betänkande till Rikets
Höglofl. Ständer, såsom min särskilda tanke, om
rätta sättet för bevillningens utgörande.
Med Herr Landshöfding af Vingård instämmer
jag, alt mitt Bevillnings Förslag är ett
raskt steg inpå den rätta rikedomens gebit, men
vi äro ju Svenskar och böra gå rakt fram till
det stora målet: Rättvis Lagstiftning.
Afven börjar jag dela Herr Landshöfdingen*
öfvertygelse att mina JJevillningsgrunder ej vid
78 Bevillnings-Utskottets Bttänkånden.
denna Riksdagen varda antagne, men att den tid
troligen torde komma, då man nödsakas tillgripa
dem, och att de som mycket annat torde behof*
va sin liggetid och afvagta opinionens röst samt
skarpsinniges granskning. I så fall återstår endast
för mig, att för kommande Rikets Ständer på
griften af mitt Bevillnirtgs Förslag plantera den
sköna blomman Förgät mig cj.
Härmed förenade sig Herr Beckman, som
anhöll att dess till Protocollet i Höglofl Utskottets
första afdelning den i4:de dennes gjorda
skrifteliga anförande måtte bifogas betänkandet.
Ben z:dra Maji.
' rS ' . • '
S. D. Anhöll Herr Ehrenheim, R. F., att
dess till Utskottets första afdelnings-Protocoll den
24 Mars i följd af gjord reservation mot afdelningens
fattade beslut, i anledning af Herr Uggla,
Göran, Gustaf, motion om antagande af det,
utaf Herr von Törne vid 1815 Ars Riksdag
afgifne Bevillnings-Förslag, ingifne skriftliga anförande
måtte få åtfölja Höglofl. Utskottets Betänkande,
rörande grunderne för den allmänna
Bevillningen till ‘Riksens Höglofl. Ständer. Bifölls.
— Ut Supra.
Ex protocollo
Clas Livijn.
Bevillning! Utskotttts Betiinianden. 79
Bilaga till Herr von Ehrenheim* uti Protokollet
för den 21 April intagne anförande Litt.
A. —
Calcul som visar att afdrag för skuld och
fastighet och Capitalisterna* directa beskattning
snarare bör medföra en ökad inkomst för Staten,
än denna method bör kunna leda till förlust.
En millions Capital
räntar, å 6
proc. 60,000 R:d.
hvarå bör betalas
5 proc., efter
hitintillsl antagen
beräkning gör . .
3,000
S.a R:dr 3,000
Fastigheter å en
millions värde betala
2 p:r Mille 2,000
Statscassan vinner
således derigenom
att Capitaler
direct beskattas
50 procent
eller . . . . 1,000
S:a R:dr 3,000
Häraf synes att faran ej är så stor, som
man velat påstå, att medgifva afdrag för bevislig
skuld å fastigheter, ty om man än antager
att -|:del af alla utlånta Capitaler skulle kunna
undandragas beskattning, så blir resultatet följande:
100,000 R:drs Capital 150,000 R:dr] fastighets
som räntas å 6 procent värde betalas till Staten
gör 6000 R:dr, betalas i Bevillning ä p:r milli.
5 procent deraf med R:dr R:dr 300.
300.
Då man hitintills under det penningarne
(Sedelmyntet) årligen försämrat* ansett Capitaler
8o Bevillnings-Utskottets Beiänkanden;
böra betala 5 procent af räntan i bevillning, synes
ej obilligt, att, om sorn man förmodar myntvärdet
stadgas, lika stor Bevillning äfven hädanefter
deraf erlägges.
Utdrag af Protocollet, hältet i Första Afdelningen
af Riksens Häglof. Ständers
Eevillnings- Utskott under Lagtima Riksdagen
i Stockholm nedanstående dagar i
Martti och April månader år 18a 3.
Den 24 Mars.
S. D. Protocollet för den so:de 1 denna
Månad justerades, hvarvid Eric Svenson från
Bohus Län och Herr von Ehrenheim, Eich.
Fred., i enlighet med de af dem gjorde reservationer
mot Höglofl. Afdelningens fattade beslut
i anledning af Herr Ugglas motion om antagande
af dt t utaf Herr von Törne vid 1815 ^rs
Riksdag afgifne Bevillnings Förslag, aflemnade 1
1:0 Eric Svenson ett skrifeligt anförande af
följande innehåll : :,Då H< glofl. Afdelningen
vid sista sammanträdet fattade det teslut, att afstyrka
antagandet af det ut f Herr von Törne
uppgjorde Bevillnings-Förslag, kunde jag, i öfveienstämmelse
med min öfvertygelse, ej annai
än
Bevillnings.Utskottets Belänkanden. 81
jin reservera mig deremot och får nu, enligt
mig då iemnadt tillstånd, afgifva mitt särskildta
yttrande i ämnet.
Beskattning efter behållen inkomst eller
efter synbar förmögenhet äro de olika hufvudgrunder
på hvilka Bevillningens utgörande
blifvit byggdf. — Med en enkel åsigt kan
man ej annat än gilla den förra, såsom stödd
på rättvisa, ett stöd, som icke kan bortryckas u~
tan en gifven skadlig följd, så val för Staten, som
för enskildte. Inga bemödanden böra vara för
stora för att bibehålla den grund sorn är rättvis.
— Om ett misstag sker vid hvad som
på dea samma reses, står den likväl fast och.
lemnar tillfälle till förbättring. En beskattning,
sorn innebär'obillighet och orättvisa kan
ej annat än vara skadlig för Land och Folk;
också tyckes vårt Lands val med omisskänneligt
alfvar påkalla ändring uti nu gällande
bevillnings-system, efter hvilket den synbara,
eller rättare skenbara förmögenheten beskattas,
och det på en tid, da få ega hvad de
synas ega. Emot Bevillningens utgörande
efter behållen inkomst, har man hufvuösakligast
anfört, att den påräknade Summan icke
utgår. Må då, om Statens behof så ovillkorligen
kräfver, afgifren Ökas, der någon behållning
finnes. — Att taga der den icke' linnés
medför förderf, oall derigenom hafva också
många dukat under och när, med ett ihärdigt
fortfarande af samma System, förmågan gradvis
blir uttömd, torde brist säkrast infinna
Biianj; till Rikt. St. Prot. 182$. 5 *e Sami. 6.
8 3 BeviIlning$‘Uts%otteT3e Btäniändeh.
sig, och blifva svårare att afhjelpa. De minst
bemedlade Classerne hafva skal, att önska ändring
uti närvarande besk.attningsprincip, ty
för dem är den i högsta måtto tryckande utan
att något■ medel till lättnad eller förekommande
af de missbruk, sorn äro en följd af den
itu varande Bevillnings-Författningen, äro dem
förvarade. De mera bemedlade torde hafva
skill till Samma önskan, (y ju flere, som digna
under bördan, ju förr kommer ordningen
till .dem, att ensamme bära den,
Huru olika bidrag till Staten lemnäs af
den rika nu, emot den tid då 1810 års Bevillriings-Stadga
var gällande, upplyser närlagde Ut.
dräg af T axe r i ng s- JLä n gd-e r n e för 'Stockholms
Stad, enligt hvilket en Fru Hauswolf år 1S10
taxerades för'uppgifven behållen inkomst, 2057
R:dr, till Bevillning roed 95 R:dr, och åriSsi
till 1 R:dr 4 sk. Sockerbruks-Idkaren Dybeck,
en af Hufvudstadens rikaste män taxerades 18 1 o
till 1020 R:dr och 1821 tili 545 R:dr, ehuru allmänt
kändt, att denne idöge och omtänksamme
medborgarens förmögenhet med hvärjejår tillväxer.
Existerade ej Capitations afgiften skulle, äfven
"efter närvarande Xievillningsgrund, 'summan
af de Öfrige afgifterne blifva otillräcklig. Jag
medger att Capitations-afgiften är lättast, • att beräkna,
men icke rättvisast; kuride deri åläggas
med någon Riksdaler mer på person, så vore
Bevillningen med minsta .omväg uppgjord. Den
fordrar likväl upphäfvande eller åtminstone nedsättning,
hvilket jag för min del icke kan undgå
att yrka. Vid jemförelse af den summa, som
Bevillnings- Utskottets Betänkanden. 83
utgöres af personella afgiften, och den som beskattningen
af all fast egendom i Riket inbringar
finner man lättast, att den förra är för hög. Den
fattige jordbrukaren är deraf för mycket tryckt;
— han är nödsakad betala utlagorne så val för
sig, som för sitt Folk, hvilka derföre icke minska
sina löner och en utgift samlas på honom,
sqm är dubbelt tryckande då den måste utgöras
i penningar”.
”Utdrag af iSjo års Stockholms Stads Tax.
erings-Längder öfver Taxeringen för nedanämn.
de personer, enligt Riksens Höglofl. Ständers
Bevillnings-Förordning af den *8 April 1810,
samt enahanda Utdrag af 1816 och 1821 Arens
Taxerings Längder för samma personer påförde
afgifter, i grund af högbemälde Ständers sedermera
utkomne Förordningar af den 18 Augusti
1812, 8 Äng. 1815 och 15 Julii 1818, af hvilka
de frenne sistnämnde hufvudsakligen och i
det mesta till innehåll öfverensstämma till sina
grunder.
Ar 1810 är Fru m. m. Brita M. Hauswolff,
taxerad för uppgifven behållen inkomst,
2057 R:dr, till Bevillning med 95 R:dr (Tariffen
N-o 1i Pag* ?3-)
Ar 1816 är Fru Hauswolff endast påförd i
Usta Art. personell eller Capitations afgift 24 sk.
efter 1815 års Förordning.
Ar 1821 dito-dito personell afgift 24 sk.,
för siden bruk 16 sk. och caffes nyttjande i?
84 Bev illnings-Utskottets Betänk anden.
slc., tillsammans i R:dr 4 sk.; enligt 1818 års
Förordning.
Ar i 810, är Hyrkusken P- Sundblad taxerad
till inkomst afgift med 56 R:dr och dess
hustru med anledning deraf 26 sk. urst.; tillhopa
f, 6 R:dr 8 6 sk. 11 rst.
Ar 1836 är dito person påförd i personell
afgift 1 R:dr, för husets värde 2 o R:dr och för rörelse
20 R:dr; tillsammans 41 R:dr.
Ar 1821 på samma sätt 41 R:dr och derjemte
för Tobaks bruk 8 sk.; tilihopalagdt 41
R;dr 8 sk.
Ar 3810 Bokhållaren vid Röstrands Porcellains
Försäljnings-Magazin G. Hoffman 6 8
R:dr afgift för inkomst, hustrun 32 sk, 8 rst,
och dottren 16 sk. 4 rsr., sammanlagdt 69 S:dr
1 sk.
Ar 1816 samma person i personell bevil 11
ning 1. R:dr, för husvärde 14 R:dr, som Bokhållare
50 R:dr och som Hummer-Lotteri Collecteur
19 R:dr 46 sk. 3 rst.; tillhopa 84 Jthdr
46 sk. 3 rst.
Ar 1821 är Bokhållaren Hoffman taxerad
i öfrigt lika som 1816 med undantag af Bevillnings-afgiften,
som Collecteur, den nu utgjorde
3 R;dr 14 sk. 4 rst., och tillkom, enligt 1818
Bevillnings-Utskottets Betänkandem 85
års Förordning, i följd af egen utgift, för vin
24 sk., för Caffe 13 sk., för kortspel 94 sk. och
Tobak g sk.; hvadan hela beloppet för detta år
utgör 69 R:dr 34 sk. 4 rst.
*
Ar 1810 Framlidne Hans Ex,
cellence m. rn. Högvälborne Herr
Grefve S. af Ugglas för behållen
inkomst . ‘ . . . iojo
dito för inkomst af Ämbete och
Tjenst . . . , 26g 6
dito för dess Fru Grefvinna . 12 49 3
Summa R:dr 1301 3
År 1810. Sockerbruks-Idkaren Christ.
Dybeck, för behållen inkomst 1020 R:dr.
Ar 1816. Di to person personell 1 R:dr
för rörelsen 450 Rdr, för husvärdet 40 R:d,
summa 491 R:dr.
Ar 1821. Dito dito personell 1 R:dr 1
för husvärde . . 2 40
för rörelsen . . . 500
för vin , . .24
för Caffe . . . , 12
för ett rum med Sidenmeubler . 3
för kortspel , . .24
för Tobak . . ’ . : 8
Summa R:dr 545 2o
,86 Bevillnings Utskottets Bttdnkandtn.
År j8io- Tracteuren Petterson skyddsafgift
. • • . 33 16
Hustru .... 16
•Summa R.dr 33 3a
Ar 1816 Tracteurs Enkan Pettersson för
rörelsen 25 R:dr.
Ar 18'21. Dito Enka för rörelse ä o R:dr
för Caffe 5 2 sk., för Sidens bruk 16 sk.; till
hopa
20 JR: dr 28 sk.
Ar 1810 Bildhuggaren E. Telin, skydds.
afgift 5 E:dr.
Ar x8j6. Dito person 1 R:dr i första
Art., för rörelsen lo R:dr, Summa 11 B.:dr„
Ar 1822, dito Telin.
Ar 18x0 Skomakaren Jon. Ståhl, Skyddsafgift
30 K:dr.
Ar 1816. Dito dito personel! x R:dr, för
rörelsen 15 R;dr, tillhopa j6 R:dr.
Ar 1821- Dito Ståhl personell x R:dr,
i 2:dra Art. 10 Bxlr, för Caffe 12 sk-, för
Tobak 8 sk., eller sanxmahlagdt xx R:dr 20 sk.
Stockholms Stads Brono Uppbörds Verks
Controll Contoir den 26 Februarii x82 3•
Fr. Ad. Strömstedt•
Bevillnings-ZJtskottels Betan/tanden. 87
2:0 Herr von ' Ehrenheim, ett så lydande
skriftligt anförande: ”Då jag icke Jjan dela' de
åsigter, sorn föraniedt Afcielningens' pluralitet, att
anse Herr Eandshöfdingen von Tornes vid 1 8.15
års Riksdag uppgifhé, och nu af Herr Karte
mar-Rätts-Rådet Uggla, i Utskottets p'ena, å riyo
framställde Förslag till grunder fur RevilInmgéns
utgörande, ej leda lil! det önskade ändamålet
för våra arbeten : Ett. jémnare och rättvisare
fördelning ' af denna gärd, än den sorn egt rum
efter de grunder, hvarpå närvarande Bevil trjings»
Stadga hvilar, — så anhåller jag att få anföra de
skal, sorn stadgat nain öfveitygelse i detta ämne,
och hvilka utgå från den satsen, hvars rättsenlig*
het af ingen lärer motsägas, att den visaste,grunden
för utgörandet af eventuella Stats-hidrag, soln
af Nationen fordras, är deri att hvarje S.anihälls».
medlem utgör dem 1 ett noga beräknadt proportioneradt
förhållande till hvårs och ens verkliga till*
gångar, och deraf följande förmåga att dem erlägga,
En princip, sorn jag tror mig finna ligga HU
grund för ifrågavarande Bevillriings-Furslag; —
Då deri föreslås skyddsafgift eller så kallad Capi*
tations afgift och Bevillning af behållen inkomst,
i ett progressivt förhållande till storleken deraf.
Af dessa skäl är det, sorn jag nu går att
upptaga de hufvudsakligaste inkast, som blifvit
gjorde mot Förslaget, samt anhåller att få försöka
de samma vederlägga.. Dessa synas mig
hafva varit följande:
1:0 Osäkerhetm att med Arithmetish visshet
kunna påräkna, att den erforderliga Bevillning^-  summan efter dessa grunder skulle erhållas■
88 Bevillnings^Utskottets JBetänkanden.
Härpå får jag svara, att då efter hufvudsakeligen
samma grunder, men med inflielming
af en, principen motverkande, Minimi-Tabell,
Bevillningen från 1810 till 1812 uppgick till
mycket nära 2,000,000 R:dr om året, utan att
någon sådan Capitations afgift, sorn den nu. föreslagne
erlades, så synes mig ingen anledning
vara att befara, att en Bevillning af 2,200,000
R:dr (som torde bli det högsta vi behöfva påräkna,
då nedsättningen af Bevillningen både af
Nationens oförmåga och gifne anledningar kan
anses afgjord) ej skulle utgå. — Capitations-af.
giften har hitintills uppgått till mellan 900,000
H:dr och 1,000,000 R:dr.— 1,300,000 R.-dr vöre
således det högsta, som fordrades att af hela Rikets
innevånares behållna inkomst utgöras,1
Om den minskning i massör af förmögenhet,
sorn säges hafva inträffat sedan 1810 egt
rum, med en eller annan större massa af fastighet,
har säkerligen i samma om ej i större proportion,
rikedomen ökats hos andre Samhällsmedlemmar,
i synnerhet bland de större Capi»
talisterne, sorn nu i flere år haft en särdeles
god conjunctur sig beredd, ej mindre af de nedfallne
priserne på alla Landtrnanriavaror och egendomar,
än af de hitintills gällande Bevillnings-grunderne.
Dessutom finnas i alla fall de
skingrade massorne af förmögenhet qvar i Landet,
om än fördeldte på flere händer.
2:o Ar anmärkt, att genom stadgandet alt
sedan alla tillätne afdrag af fas tighet s-v ar det blifvit
gjorde, den behållne inkomsten ej får beräknas
linder 5 procent af värdet, hvilket i närvarande
Bevill nings- Utskottets Betänkanden. 89
ställning ansetts för högt beräknadt, och hvaraf
dessutom skulle följa, alt ali fastighet mäste värderas,
då i de fleste fall resultatet liefve, att Bevillningert
kommer att utgå af synbar förmögenhet.
—
.Tåg medger alf med närvarande låga priser
på alla Landtmanna produCter, torde, få eller
ingen kunna räkna 5 procent behållen inkomst
för sine i fastighet lagde Capitaler, i synnerhet
om de köpt den under de tider, då fastigheter
betaltes dyrt. Men d-å Egendomens afkastning i
effecter, beräknade efter årets markfegångspris,
och icke inköpspriset är föreslaget såsom grund
för Taxerirlgsvardet, följer deraf, att egendomens
värde i penningar blir högre eller lägre,,i samma
förhållande sorn producternas värde stiger
eller faller. Om man för öfrigt anser 5 procent
för högt att beräkna, såsom behållen inkomst af
fastighet, kan den bestämmas till mindre, hvilket
ej förändrar principen, hvarom nu egenteligea
är fråga. Att all fastighet skall värderas, medgifver
jag och det synes mig ej vara någon nyhet,
då sådant måst ske efter alla hittills följde
Bevillnings grunder, men ej kan jag medge, att
deraf föijer, att Bevillningen komme att utgå af
synbar förmögenhet på sätt hitintills skett, då
från afkomsten får afdragas alla omkostnader och,
i händelse af missväxt eller olyckshändelser, afseende
derå skall göras, hvarefter den återståen-'
de behållningen blir grund för värdet, hvarifrån
ytterligare får afdragas skuld. Jag kan ej hnna
annat, än att genom fett sådant förfarande hvar
och en kommer att af synbar förmögenhet betala
go B<v'Hnings-UlsItoftets JJetänidnden.
blott för jemnt si mycket lian deraf rår örn.
Då min. deremot betalar för allt hvad’man synas
<ga, om .än .^adelar tillhöra Creditofer,
3:0 Ar anmärkt, att industrien taxeras
härdare ef er desse grunder, och att i samma
ögonblick man arbetat sig till en större inkomst
s i rrt ste man. skatta för denna tillökning, hvurU
genom idogheten qvtifves i dess första uppkomst,
och en fördubblad inkomst föranleder* till tre ä
fyradubbeh högre, ntskyllder, hvilket ej kati anses.
Vara ett jemnt fördelande af skal t erne,
Dika litet sorn jag kan. öfvertygas. om obilligheten
eller orättvisan i de:ri principen, att
hvarje Samhällsmedlem bör skatta till Staten i
ett vist förhållande till sin förmåga, lika litet
kan jag inse orättvisan deri, att deri sorn genom,
idoghet och lycka ett Sr fördubblat sin inkomst,
af denna fördubblade inkomst för' det året ger
Staten en .i förhållande dertill ökad andel, hyars
hela belopp dock ej utgår till aoidelen af
hvad han fått. Och lika litet som jag tror, att
en idog och med någon omtanka begåfvad hälf•
tenbrukares bemödande, att af jorden uttaga den
högsta näring, förlamas af medvetandet att jordegaren
med honom skall dela den högre afkastningen,
lika litet tror jag, att den, sorn kan bringa
sin inkomst från 10 till 20, afskräckes från
bemödandet af den tanken, att han deraf kommer
att gifva Staten fyra i stället för ett, då han
besinnar, att han för sin använda möda sjelf
har en ren behållning af 16, i stället för g.
4:o Ar sagdt , att dd vi är o delegare af
samina jord, böra vi bidraga till Staten i man
Bevillnings-Utskottcts Betänkanden. gi
af de andelar vi deraf disponera, utan annar afseende,
än den, det ena stycket eger i godhet framför
det andt a och att den synbara jordegendomen
bör beskattas i ett rättvist förhållande.
Orätt visaln och obilligheten af den grundsatsen,
att skatta för hvad man synes ega, ej för
hvad man verkeligen eger, torde ej fordra bevis, och
lika val sorn jag inser möjligheten, ait finna det
rättvisa förhållandet emelian olika egendomars
godhet, och deraf följande olika värde, fika, litet
begriper jag hur man, efter dessa principer,
skall finna det rättvisa förhållandet emellan egarnes
olika förmåga, att utgöra skattorne. Man påstår,
att jordstyckenas olika godhet, det vill säga
deras olika pruductionsförmåga , skall vara
grunden för deras beskattning trien man vill
ej. medge, att individens olika förmåga och
tillgångar är rättvis grund för hans. beskattning
— man är således billigare emot jorden,
än mot menniskan,
5:0 Ar anmärlit, att de fleste ej kunna bestämt
uppgöra sin behdllna inkomst, hvilken varierar
genom missvä < ter, Bandtmannavarors fallna
värden, m• m. pä f, det ena äret emot det
andra, hvarä afseende bör göras, om rättvisa
skall följas; men lindring kan alldrig ske under
5 procent af fastighetsvärdet och för ett Stigande,
värde finnes ingen gräns efter detta Förslag,
Att visserligen många finnas; sorn bestämdt
kunna uppgifva sin behållna inkomst
medgifves —■ och just derföre har det blifvit
nödigt, att bestämma ett minimum, hvarunder
behållen inkomst af fastighet i allmän.
92 Beviilnings-Ulskottets Betänk anden.
het ej får beräknas, meri NB. förslaget innehåller
(i 9 § af 3 Art,) bestämdt, att afseen»
de skall göras på särdeles omständigheter eller
olyckshändelser , då behållna inkomsten får
derefter rättas, oell missväxter måste väl kornma
under en af dessa rubriquer; således torde
förra delen af denna anmärkning förfalla.
För det stigande värdet åter, finnes, efter mitt
begrepp, en lika oöfverstiglig, sorn säker gräns
i v• rkiigheten, nemligen hvarje års behållna
inkomst af egendomar och i möjligheten att
årligen utdraga denna gränslinea, der den
bör ligga, anser jag en stor förtjenst ligga
hos Förslaget, då derigenom hvar och en
kommer att betala iner eiler mindre, allt efter
som han har mer eller mindre inkomst, och
någon annan gräns för progressionen står ej
tillsammans nied Förslagets esprit, så länge,
någon gräns ej kan tänkas möjlig, att bestå
för menuiskans bemödande att framskrida i allt,
således äfven i välstånd. — Undersöker inan
om slutligen beskaffenheten af den så högt
baprisade säkerheten för påräknade Bevillnings-summans
utgående, som påstås ligga i nu
gällande Bevillningsgrunder; och man skall
linna, att denna säkerhet herritar sitt enda
stöd af Capitations-afgiften och det höga fastighetsvärdet,
hvars bibehållande hvarken står
tillsammans med Samhälls rriedlemmarnes bestånd,
eller Taxeringsmännens ed, att bestäm,
xna det efter sanna förhållandet. Nedsättning
af detta värde till minst -|:del af det varande
kan således motses, såsom -en afgjord nöd
-
Bevillriings-Ulshottets Betänkanden, 93'
vändighef, och hur gar det då med säkerheten
att uinvässa en Bevill ni ngs-sunrma, sorn
troligen ej minska? till mer än |:del af hvad
den nu gör. — BevJMnings bidrag af de få
allmänna fonder, som hitintills ej medgifvit
afdrag af Bevillnings-procen ten, fyller ej denna
lucka — och då lärer ej återstå annan utväg,
än att; uppsöka den osynliga, hitintills
obeskattade förmögenheten, hvartill behöfves
en slagruta den jag tror mig finna i Herr
von Törnes Börslag, så litet missvisande, som
menniskoinventioner kunna bli.
Då de tryckte anföranden af flere Ledamöter
t Bevillnings Utskottet år 1815, som
finnas bifogade oftanämnde Förslag, onistände»
ligen och väl utveckla ämnet, anser jag öfverflödigt,
att vidare orda i ämnet, utan härivisar
till dessa samt anhåller, att detta mitt
anförande får åtfölja afdelningens Betänkande
i ämnet till Höglofl. Utskottet.
Den 56 Martii»
S. D, Herr Domprosten Doctor Latnéf
åndrog: Man har vid min reservation i äm
net,
angående Bevillning af de Cassör, som
till Fattigförsörjningar och till fattige barns
undervisning af Församlingarne blifvit inrät
-
94 Bevillnings-Utskottets Betänk anden.
tade, och hvilken Bevillning jag ansett obehörig
och otjenlig, hufvudsakeligen anfört
detta: Att det alldeles icke dr de fattige, sorn
härvid beskattas, utan Församlingarnes FattigCassor.
—Men hvad är dessa Fatt ig.Cassör ?
Jo! i det hela ett litet tillskott af penningar
som • Församlingar nes. innevånare tid efter annan
gjort, för att hafva, en liten samma till
hands, att dermed vid förefallande behof understödja
sine fattige, och såmedelst fullgöra
hvad både Guds och Sarnhäiis-lagarne bjuda
och föreskrifva. Dessa Cassör utgöra således
en anbefalld gärd til! Samhället, och huru öobillågt
är det icke, att af gärd taga gärd?
detta leder ju derhän, att Försam! inga mes innevånare
antingen måste fylla hvad sorn genom
hBevillningar till Staten frångått deras
Fattig Cassör, eller också göra en • förniinskning
deremot svarande uti understödet för de
Fattige. Det förra vore orättvist, ty det innebär
fast indirect förökad Bevillning till Staten
och det senare vore obarmhertigt. Någon har
sagt att Fattig-Cassorne fä understundom icke
obetydliga tillökningar genom Testamentariske
dispositioner, som ske till Cassornes förmåner
till Testateris slägtingars skada, och då således
gerna må frambära Bevillning. —- Jag
svarar, att om meningen är, att aflägsna en
sådan slags välgörenhet emot de fattige, så är
påfundet godt, men det 'är vist icke den värda
Fedamotens afsigt. Min mening är, att
man låter den bero vid hvad i8i§ års Be:
BeviUnings-Vtsfioiteis Betvnkandem 'g5
villnings-Stadga uti Avt. 11 6 Morn. 2, om
•Bevillning af Cassör, bjuder och hVeskrifver.
Dm 10 April.
Herr von Ehrenheim anförde — — —■
.1818 års Be v i 11 n i ngs-F ö rörd n ing innehåller en
afgift för Consumtion af så kalladt .öfverflöd,
hvilken jag anser origtig till “sin grund, ty deri
afgift ar redan erlagd vid varan# inköp genom
Tullen, som Consumenten alltid sluteligen får
betala, och den leder dessutom tili' underslef.
Om Statsbehofvet derför fordrat ökade inkomster
på denria väg, böra afgifterne läggas på varan
ej på Consumenten, hvaraf följden då blir, att
hvar och en får betala i ett j eton t förhållande
till mängden han Consurnerar, och ej som nu
sker, att den, som fört.är 30 Bouteiller Vin eller
20 fe, Caffe om året i sitt hus, betalar lika
afgift med den, som consurnerar 200 Bouteiller
Vin eller 200 fe Caffe, hvilket förhållande ej
måtte kunna nekas är högst orimligt, Ännu en
fördel vinnes genom skattens förflyttande från
consumenten till varan, att ingen , kan undandraga
sig denna afgift, hvilket efter hitintills gällande
method, lätteligen går an och äfven prac.
tiserats, som bäst och säkrast synes af det förhållande
General-Sammandragen öfver Bevill*
g6 Bwlllnings-UtsTiOttets Betänkandtm
ningen utvisa; nemligen, att antalet af personer,
sorn betalt öfverflöds-afgift för följande articlar,
minskats på två år, eller från lb2o till 182a
sålunda: för vin 2505 personer; för kortspel
med 3,189 personer, för Sidenkläder 8239 personer
och för Caffe med icke mindre ån 22,489
personer, ett förhållande som vi af dagliga erfarenheten
nogsamt veta ej uppkommit af minskning
i ett allmännare bruk af dessa articlar, hvilket,
hvad en del, såsom Caffe till ex. beträffar,
tvärtom snarare till- än aftagit, då man nu mera
i Städerne ej kan få en piga,* som icke betingar
sig minst' en kopp Caffe om dagen; den afsedda
nyttan, att genom personel afgift för bruket af
Utländskt öfverflöd, hämma detta bruk är efter
min tanke äfven falskt beräknadt; ty det är endast
genom exempel från de högre och förmög-'
nare Samhäll smed lern marne; som en sådan verkan
vinnas, — Tillvarelsen af denna så kallade
öfverflöda.afgift innefattar efter mitt sätt att se någonting
småaktigt, som ej står väl tillsammans
med de liberala och rätlsenliga grundsatser, man
i andra frågor vill göra gällande, och jag föreslår
derföre vördsamt, att hela artikeln om afgift
för consumtion af öfverflöd måtte utgå och
i det ställe, om så nödigt synes, denna förlorade
inkomst återtagas på varorne, som med 2 å 3
öre per # Caffe och 2 ä 3 sk. pa hvarje kanna
vin, samt genom en stämpel-afgift å kort säkerligen
ej allenast lätt fylles, utan äfven gifvet
öfverskott i stället att årlig minskning 'beständigt
inträffat, efter nu följde method, då man lätteligen
-
Bevillnings Utskottets Betiinkanden. 97
let igen kan undandraga sig att utgöra denna
afgift. —
Den
*4'<Ie April.
S. D. Herr Beckman yttrade: Dfi jag annu
icke fått annan öfvertygelse, än att de af Hére
3_,agman Ståhle föreslagne Beskattningsgrunder
ara de mest rättvisa, så kan jag ej eller annat
an deruti instämma, men uti det af honom före
slagne beskattningssättet eller tillämpningen af
berörde grunder, föreslår jag följande förändringar
oelr tillägg;
l:o Att från Beskattningen bör undantagas
Bruks., Fabriks-, Handtverkeri-, Slöjde- eller
Förädlings-Imättn ingars samt alla Jordbruks-inventarier,
hvarmed bör förstås för Bruken, hard.
redskap, kohl, Tackjern m. m., med ett ord hvad
som oundgängeligen erfordras för verkställandet
af Smidet, Tackjerns blåsningen samt gru'fvu-acbetet,
såsom borr, kohl-uppfordrings-könster, vindspel
m. m.; för Fabriker och Handtverkerier,
allt det som tillhör verksläderne för arbetets verkställande.
— För Slöjde- eller Förädlings-In
rättningar,
Bränvlnspannor och Bränneri-inrättningat,
Saltpetter-sjuderi-redskap och pannor m.
fti. — för Jordbruket, kreatur, åker- och körredskap
utsäde samt foder, sorn förbrukas på Egendomen.
—
2:o Att, såsom grund för ^Jordbruket, fastigBihang
till Rikt, St. Prot, 1823. S'te Sami, 7-
98 Btvillningt-Utskottiti Betänkandtn.
lietsvärdet bör upptagas i mån af antalet krea*
tur derå kunna födas.
3:0 Att de Ämbets och Tjenstemän, hvilka
såsom lön, innehafva Fastighet eller lägenheter,
som till värde uppskattas och derföre efter
värdet erlägga lika Bevillning som för annan
fastighet, befrias från Bevillning af den Inkomst
berörde fastighet eller lägenheter kunna lemna,
hvarigenom denna Glass Medborgare varda likstämmigt
med de öfrige beskattade.
4:0 Den särskilda Bevillning, som, efter
^Tariff, bör utgå för vissa Näringsfriheter, såsom
af Handlande Bruks, och Fabriks-Idkäre, bör
endast komma i fråga, då dessa personers behållne
förmögenhet ej öfverstiger den Bevillnings
afgift, som efter Tariff bör utgå, emedan de ej
mer än på ett sätt böra beskattas.
5:0 De personer som blifvit utsedde, att
pröfva Stads- och Socken-Commitéers anmärk,
ningar, böra välja en Ordförande, och ingen utlottning
af dessa personer ega rum
öm
Dessa Committéer böra tilläggas rättig»
het, att kunna ålägga den skattskyldige, emot
hvars uppgift anmärknig göres, edgång om
Uppgiftens rigtighet, om Nämnden dertill skulle
finna högst gällande skäl och anledningar. Deri
Som undandrager sig en slik edgång, får Underkasta
sig den beskattning, Nämnden finner billig
honom för det året pålägga.
7:0 Det bör få bero på de skattskyldige,
att en eller flere socknar förena sig om en Taxerings
Committé, äfvensom att en eller flere
Taxerings-Cornmittéer ega rättighet, att förena
Fevillnings-Utskottett Retänkanden, gg
Sig örn en och samma Ledamot till deltagande
i Länens gransknings-Committéer.
8:0 Att i stället f»r Taxerjngs-Committéet
ar föreslaget , att granska Uppbörds-Längderne,
bör sådant ske vid Uppbörds-möten af deri
Taxerings-Committéens Ledamot, sorn dervid
bör vara närvarande, så att Committéen i och
för denna granskning ej besväras med något
Sammanträde.
9:0 I de Socknar eller Taxerings-districtet,
det Ledamöterne ej kunna skrifva, bör en skrif*
kunnig person på Socknens bekostnad biträda
Taxerings-Committéens Ordförande med anteckningar,
den dag Uppgiften till Taxerings-Comrnit*
téen bör aflemnas. Utsupra.
Exprotocollo
Clas Livijn,
lf:ö 7.
Anksm Jen 6 M*ji ijij.
Utlåtande 1 anledning af Riksdags Fullmägii*
gen, för Lindköpings Stad, Rådmannen
Claes Fr. LundrnanS gjorde framställ•
ning, om en ytterligare FribrejS rättig*
het för Städernas Magistrater.
1-Jti ett tili Riksens Högh Ständers Bevillning».
Utskott d. *4 sistl. Febr, remitteradt Memorial
ioo BevilInlngs-Utsnöttetse Btänkanden.
har Riksdags-Fullmägtigen från Linköpings Stad,
Herr Rådmannen Cl. Fr. Lundman anfort, att,
ehuruväl Städerne genom Kongl. Maj:ts nådiga
Bifall till. Riksens Högl. Ständers vid 1809 och
1810 samt 1815 årens Riksdagar gjorde, men då
i Nåder afslagne, och vid sist haline Riksmöte
förnyade underdåniga anhållan, om Postfrihet vid
öfversändandet af så val Kronouppbördsmedlen,
sorn brottmålsransakningar från Städernes Domstolar,
vunnit en af rättvisa och billighet länge
påyrkad befrielse från kostnader, som aldrig bort
af dem utan af Staten bestridas, återstå likväl
ännu för Städerne flere lika beskaffade utgifter,
härrörande dels deraf, att Städernas Magistrater
fått sig till indrifvande tillsända saköres-längder,
å hvilka Personer, som aldrig bodt i Staden utan
å. helt andra och aflägsna ställen befunnits vistande,
varit uppförde, dels och att Konungens
Befallningshafvande någon gång ålagt Magistraterne
att införskaffa bevis öfver Inlagors från
Disconterne communication med icke allenast
Stadens innevånare, utan till och med Personer
boende vid Lånegränsen, hvilket allt utom en
vidlöftig brefvexling, medförande en lönlös möda
och besvär, är förenadt med dryga och Städerne
till last fallande Postumgälder; hvarföre
äfven till förekommande deraf och under förut,
sättande att Rikets öfrige Städer få vidkännas
enahanda besvär och kostnader, föreslås, antingen
att Magistraternas skyldighet att indrifva böter
af dertill fälde personer samt ingifva eommu.
nicationsbevis vid lagsökningar, måtte inskränkas
till de i Staden boende Personer, eller ock, att
Bevillnings-tJtskottets Betänk anden. loi
Postfrihet i så beskaffade ärender jemväl måtte
Städerrie förunnas.
Denna af Herr Uufidman sålunda gjorde framställning
har inom Vällofl. Borgare-Ståndet blifvit
understödd af flere bland dess Herrar Ledamöter,
hvilke yrkat, att ifrågasatte Postfrihet måtte
utsträckas till alla från Mapistraterne i Ämbets*
ärender afgående Bref; emedan de eljest mäste
af de till aflöning för Städernes Ämbetsmän auviste
ganska otillräcklige medel betaläs.
Vid förehåfd pröfning af hvad i ofvan anförde
Memorial blifvit anfördt och till Riksens
Högloft. Ständers Bevillnings-Utskotts åtgärd rätteligen
hörer, eller frågan huruvida Städernes
Magistrater böra tilläggas en utvidgad Portofri»
het i' Ämbetsärender, har Utskottet inhemta!:
huruledes Riksens Högl. Ständer, vid så väl
1809 och 1810 årens, sorn 1815 års Riksdagar
i underdånighet begärt Portofrihet vid remitterande
af ej mindre Kronans Uppbörd med dit
hörande handlingar och verificationer, än ock
öfversändande af de vid Städernes Domstolar
hällne brottmåls ransakningar, men utan åsyftad
påföljd, enär Kgh Mapt i nådiga skrifvelse!- af
den .19 Febr. 1812 och den 13 Martil 1816
förklarat dessa hemställanden icke kunna bifallas.
H varefter samma fråga blifvit vid 1817 års Riks.
möte å nyo väckt, och sedan Riksens-Högl.
Ständer, i underdånig Skrifvelse af den j 3 Fehr.
1818 anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder
vidtaga en sådan förändring uti de gällande
Postförfattningarne, hvarigenom Städerne komma
i* 2 Bt villnings-Uiskottets Bttånkanden,
i åtnjutande af den sökte Postfriheten vid Kres»
noupphörds-medlens saint Brottmåls-ransakningars
öfversandande, hvilken likväl icke borde sträckås
till andre än dessa ärender oell under vederbörande
Postcontoirs-Föresråndares ansvar, att icke
något missbruk, härvid sker, eller Postfrihet för
andra ärende? rnedgifves; så bar Kongl. Majit l
Bref af den 30 Dec. 1819, under vissa förejkrifna
vilkor, dertill lemnat sitt nådiga bifall
och förunnat oftanämnde Postfrihet vid afsändande
af så väl Kronoupphörds medel, som Brottmåls
ransakningar.
Vid ett sådant förhållande och då Städecnes
Magistrater redan finnas hafva kommit i åtnjutande
af den Postfrihet, hvarom Riksens Höglofi.
Ständer, vid sist förflutne Riksdag, i underdånighet
anhållit samt en ännu ytterligare sträckt
eftergift i dessa delar, skulle i cn icke obetydlig
mait bidraga till minskning i de från Postverket
påräknade medel till Statsanslagets fyllande,
har Bevillning.*;.Utskottet ansett betänkligt att
tillstyrka den af Herr Lundman väckta framställning
i detta ämne, dock varder sådant till
P.ikfens Högl. Ständers upplysta pröfning vördsamligen
öfverlemnadt, tillika med de i detta
ämne af samtlige Ledamöter af Vä Hofi. BorgareStåndet
jemte flere andre särskildt gjorde rgservä*
tioner. Stockholm den a 8 April 1823,
Utdrag ur Protocallet, hållet uti Rikets Högd
loft. Ständers Bevillnings-Utskott , följande
dagar i April månad dr 1823,
Bv/illnings-Utskottets Betånkanden. 103
Den 14 'de April.
I grund af hvad sålunda blifvit anfbrdt
och efter föregångne öfverläggningar, beslöts, uppå
Proposition af Herr Grefven och Ordföranden,
att det nu föredragna mål skulle utah något
förutgående sammanträde med Stats-Utskottet,
af Höglofl. Utskottet till pröfning och afgörande
företagas.
Emot det fattade Beslutet reserverade sig
Herr Almgren, som anförde:
Vid den af Höglofl. Utskottets pluralitet nu.
yttrade tanka, rörande behandlingen af den väckta,
motionen om Postfrihet för Städernes Magistrater
m. m. anhåller jag få till protocollet reservera
min i Utskottets 3tje afdelning anförde och ännu
hysande mening, att orri ämnet skall af detta UtJ
skott pröfvas, anser jag det icke böra ske utan
i commuriication med Höglofl. Stats Utskottet,
Grunderne för denna inin tanka äro öppet framlagda
i Afdelningen» Betänkande, nemligen; 1:0
Att detta ämne, vid förra Riksdagen upptogs
och behandlades icke af Bevillnihgs-Utskottet
utan jaf Stats-Utskottet. 2:0 Att eftergift å in-?
komstmedel icke äro annat än anslag af Statsmedlen,
och jag har vid Riksdagen sett, att alla frågor om
anslag upptagas af StatsUtskottet. 3:0 Att jag icke
dristar anse såsom ett likgiltigt prejudicat sednast?
Ständers beslut i alldeles detta ämne, hvilka då
dömde målet att höra till icke Bevillnings utan
till Stats-Utskottet. Ett sådant Srändernes Bs*
104 Eevillnings-Utsiottets Betänkandeiu
slut anser jag såsom lag. Jag har föreslagit den
i Riksdags»Ordningens 43 § lernnade utväg, att
låta målet komma till Stats-Utskottets kännedom
och vidblifver ännu min tanka: att denna väg
bordt tagas.
Herr Uggla, Carl, förenade sig med hvad
af Herr Almgren blifvit yttradt.
Den 15 April.
Herr Ståhle yttrade:
Enär alla öfriga Ämbetsverk, i och för de»
ras Ambetsatgärd åtnjuta Postfrihet och Magistraterne
endast äro derifrån uteslutne, så synes
ett så ojemt förhållande emellan Ämbetsmän
vara stridande emot dén rättskänsla, som bör
vara rådande för Lagstiftningen och derföre bör,
efter min tanke, antingen Postfriheten upphöra
för alla Ämbetsmän eller ock tilldelas dem lika,
med sådana controllers föreskrifvande i sednare
fallet, sorn förebygga missbruk. Att Städernes
Magistrater ega Postfrihet för Krono-Uppbörden
inen ej för Krono-räkenskaperne, synes ej förenadt
med motsvarande skyldigheter och rättigheter.
Att Städerne skola belastas med Postporto
i och för Magistraternes correspondance om
Krono-besigtningar och värderingar, om böters
och handräckningsmedels uttagande, om Arrestan,
ters fram och återfarande till Länens häkten,
BevlIIningS-Utskottets Betänkanden. 105
om Bevärings manskapet med flere ämnen, som
ej reira Städernes hushållning eller styrelse.
Att den Postfrihet Städerne sökt skulle i
betydlig mån minska Postverkets inkomster, är
en farhåga, som försvinner, då man erinrar sig,
att der endast äro de minsta Städerna, som behöfva
Postfrihet för "Krono-Räkenskaper, emedan
i alla de större Städerna, äro Iäins-Residenser,
der Magistraterne på stället inlemna dessa handlingar
och dessa Städer således ej med Postporto
derföre betungade. Huruvida de smärre
och fattigare Städerne skola vara belastade med
eri i förhållande till deras svaga inkomster, tryckande
postporto, derifrån de större och förmögnare
Städerne äro befriade, är en omständighet
som öfverlemnas till Riksens Höglofl. Ständers
rättvisa bepröfvande.
Herr Ståhle reserverade sig mot Beslutet,
under åberopande af dess ofvanberörde anföran,
de. —
Herr Uggla, Carl anhöll likaledes, att hans
i nasti, gårdags Protocoll intagne reservation mot
Motionens upptagande af Bevillrrings-Utskottet
måtte få åtfölja Betänkandet.
Herr Almgren reserverade sig jemväl i sistnämnde
afseende och åberopade sitt till gårdagens
Protocoll, gjorde anförande, deruti äfven
Herr Häggblad och Herr Sjöcrona instämde.
to6 Btvillnings-Utskoiiets Betänkdnden,
Deri 19 April.
S. D, —• — — — —
Uti det af Herr Stahle mot Utskottet? i
detta ämne fattade Beslut förut afgifne särskilda
skvifteliga reservation, som på begäran skulle till
resp. Riks Stånden åtfölja utlåtandet, förenade
sig öfrige Uedamöterne af Vallöf!. Borgare-Ståndet;
Herr Beckman under' förklarande, det han
ansåg Städernas Magistrater vara mera berättigade
till den begärda Frlbrefsrättigheten, än Tidningsskrifvare
till den Postofrihet som blifvit
vissa Tidningsblad tillagd
Utsupra
Fx
Protocollo
Clas Livijn
-
N:o 8
Ankom don 3 Junii l833-
Memorial, angående antagande af en Vakt*
mästare.
Då Rikets Höglofl. Ständers Bevillnings-Utgjcott,
på redan anförde skäl, fann nödigt, att på
Bevillning*-Utskottets Betänkanden. iqI
frenne särskilda Afdelningar behandla de Utskottéts
granskning rilIhörande ämnen, saknade det samma
nödigt utrymme uti den inom Riddarhuset
Utskottet upplårne loeäl. Denna olägenhet har Utskottet
sett afhulpen genom en enskildt Uedumots
välvilja; hvilken kostnadsfritt lemnat en af Utskottets
Afdelningar samlingsrum, men följden
häraf har likväl blifvit, att då de till Utskottets
uppassning anstälde Betjente varit å de andre
Afdelningarne syselsatte, har en särskild person
blifvit, sedan Utskottets Memorial om Vaktbetjeningens
antal redan afgått, antagen, för att först
nämnde Afdelning med nödig betjening tillhandagå,
utan att likväl något arfvode är för detta
biträde bestämdt. Af denna anledning, orth då
en billig ersättning icke lär kunna vägras, får
Bevillnings Utskottet vördsamligen hemställa, det
behagade Riksens Höglofl. Ständer för nämnde
person anslå vanligt arfvode, ifrån den 6:te Martil
eller d^n dag mera nämnde Afdelnings arbeten
togo sin början.
Stockholm den 16:de Maji 1823.
Jv:o t).
Ankom den 3 Junii l8l3.
Utlåtande, rörande Herr Treffenberg», C- G>
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
\dckia
ioS Eevilltungs Utskottas Bétänkanden.
börds- och ContrcJl-sätt ä de Staten
frän Postverket tillflytande inkomster.
nn.
ill Riksens Ständers Eevillnings-Utskoft har
Hoglöfl. Ridderskapet och Adeln, genom Remiss
af den 7 Martii, öfverlemna.! Herr Treffenbergs,
Curry, Memorial, angående ett säkrare och redigare
sätt för Uppbörden och controllen af de
Staten från Postverket tillflytande inkomster, i
stället för det nuvarande, hvilket om också försnillningar
icke egt rum, likväl blifvit 'ansedt
dertill kunna öppna en utväg, den det alltid
mäste vara ett fel, att medan omständigheterne
ännu gjort sådant möjligt, ej hafva förekommit.
Till beredande af det sålunda åsyftade ändamålet
har i stället för det nu brukliga sättet af inflytande
Postpenningars incassering och deras redovisning
af Post-Contoiren, blifvit föreslaget ett
särskildt och med stämplar till olika värde försedt
slag Papper, hvilket skulle å vissa bestämde
ställen allmänheten mot contant betalning tillhanda
hållas, för att användas till omslag å de
med ordinaira Posten afgående Bref, som ' sålunda
förseglade, borde utan vidare omständigheter
å Post-Contoiren emottagas och afsändas.
I sammanhang härmed äro jämväl uti 27 särskilda
puncter med fullständighet utvecklade alla
de åtgärder, hvilka skulle för denna förändring
blifva nödige, hvaribland hufvudsakligast, att ali
contant uppbörd af hvad namn som heldst, äfven,
som alla räkningar emellan Post-Contoiren eller
enskilds Personer och Societeter borde upphöra,
*Bevillmngs-Utskottets Retänkanden. 109
dock utan hinder för Fribrefs-rättigheten, sorn
skulle fortfara på samma sått, sorn tillförene; att
stämpladt papper till olika valeur borde, med iagttagande
af de för Kronans säkerhet nödige
försigtighets anstalter, utlemnas till försäljning åt
visse dertill utsedde och berättigade personer,
samt allmänheten derom behörigen, genom Konungens
Befallningshafvande, underrättas; att detta
papper skulle utmärkas på ett sätt, sorn förekom
all förfalskning ellef möjeliga underslef, i afseende
på ej mindre sjelfva papperet, än ock begagnandet
af förut nytjade omslag; att om bref
eller paquetter, vid deras afgifvande på Po.st-Con.
toiret, ej funuos med stämpladt papper omslagne
eller i vissa fall med dylikt belagde, borde samma
bref icke dess mindre emottagas och till anvist
ort fortskaffas, men deremot icke utlemnas
förr, än stämpladt papper till utsatt belopp blifvit,
såsom ersättning för Postporto, till Post-Contoiret
aflemnadt och der annulleradt; att i afseende på
Bref, hvarå stämplade papperet ej motsvarade fulla
Postporton skulle vid framkomsten enahanda förhåliande
ega rum, äfvensom bristen genom fyllnadschartor
ersättas; att alla Post-Chartor öfver medföljande
Bref borde i fyra afdelningar innefatta Fribref,
charterade Bref, med brist-Charterade och ocharterade
bref, jämte särskild anteckning i afseende
på recommendation; att Kand t boer inåtte sjelfve
föranstalta om Commissionairer, som, när posten
anlände, på Post Chartorne eftcrsågo, huruvida
någre Bref funnos derå tecknade, för att med
Porto-Charta lösas3 hvarefter och sedan denna
ilo Bevillning}-Utskottets Befänkandtru
åtgärd blifvit genom nämnde Commissionairef
besörjd, dess anteckningar å couvertet om lös*
hingsskyldigheten af Brefvet ettstruken, brefven
borde ytterligare fortsändas af Postförvaltaren,
hvilken jemväl egde att åtaga sig denria bef.tt»
ning, äfvensom Allmogen skulle tillita i grannskapet
boende Ståndspersoner, att föranstalta det
Bref, ställde till de förre utlöstes; att recommenderade
Bref skulle emottagas med lika PortoCharta,
som för andre bref och qvittencer. så
vid emot- som Uttagandet uthandigas; att Postmästare
borde förses med en tillräcklig lön i ett
för allt, ej vid förlust af ett halft års lön oell
ersättningsskyldighet, vägra att en timma före
Postens verkliga afresa emottaga Bref, likväl ej
sednare än kl. 8 om aftonen. Vid samma ansvar
utlemna Bref sednast efter tvänne timmar
efter Postens ankomst, dock ej före kl. 8 orri
morgonen; hafva Post Contoiren alla Söckendagat
öppna och hålla till Salu Tableauer öfver PortoCliartse
valeurerne Städerne emellan, efter lod
räknad, tiden för Posternas afgång och ungefär.
! ankomst, samt en Tariff öfver förmedlingen
af Porto för Bref, öfverstigande ett vist lodtal*
att Poslförvaltarne borde förvara alla Porto Char.
tor, hvilka blifvit såsom lösen för antingen ocharterade
eller ock ej tillfullo charterade bref
ingifna och derföre antingen redovisa eller ansvara;
att den, soln bevisligen upptäcker försnillningar
vid ett Post Contoir skulle i belöning
derföre, undfå 500 B:dr Btco,iihvilka Postför*
valtaren måste af sin enskilda egendom gälda
samt dessutom förklaras förlustig sin bestallning,
BeviUrtings-Uiskottert Betänkanden. lii
titan att den sedan kunna återfå och att slutligen
om ej åfvanberurde Förslag antogs, i alla fall
likväl borde stadgas, dels att Postmästare skola
vid ansvar åläggas, att dagen efter det hvarje
Post afgått till Allmänhetens åskådande uthänga
collationerade dubbletter af de Post-Chartor öfver
de med den sist afgående Posten expedierade
Bref. Hvilka Chartor sedan de sålunda varit
intill näst derpå följande Post åt samma ort,
för cn hvar tillgänglige, derefter borde öfversändas
till Hufvud-Post Contoiret för att, vid
granskning af Räkenskaperna, lända till Controll;
dels och att ett lämpligt vite måste för Postmästare
stadgas, örn någon olikhet antingen till
antal eller lodtal befinnes å dessa Chartor, vid
jemnförelse af dem som åtföljt sjelfva Posten.
Hvarförutan äfven blifvit, ej allenast hemställt,
om icke Riksens Högh Ständer borde, till vinnande
af en bättre och säkrare Controll öfver
Post-fntraderne, till och med utsätta ett lämpligt
Premium för den, som inlemnade ett antagligt
förslag i detta ämne, Utan äfven omförmält
huruledes ofta händer, att Bref, som med
lös post expedieras, isynnerhet då under Couvert,
till narmaste Post-Contoir löspenningar till
postporto för Brefvets vidare befordran medfölja,
ej framkomma, utan behändigt qvarstadna på
Postgårdarrie, der penningarne uttagas och brefven
uppbrännas, hvarefter sedermera icke utredas kan
der sådant skett, till förekommande af hvilken
oordning, såsom skadelig, då ofta angelägne bref
jpå sådant sätt förstöras, och äfven ledande till
liz BeviUningi-TJtskottetg Betänk andem
vanart hos allmogen , som slutar sig med cn Vå»
na till större brott, nu hemställt blifvit, att ni-»
gon åtgärd borde i detta afseende vidtagas.
Vid förehafd granskning af detta förslag,
har Utskottet med fristadt afseende a Post-inrättningens
hufvudsakliga ändamål, att, mot
en billig afgift till Staten, bereda en säker,
skyndsam och för ali fremmande inblandning
fritagen comrnunicafion emellan personer, stadde
å olika orter, funnit detsamma, ehuru åsyftande
en önskansvärd och i likhet med de
för Chartas-Sigillatre afgiften vidtagne försigtighetsmått
bestämd controll, likväl för verk.
ställigheten förenadt med hinder och olagenheter,
dem Utskottet ansett motverkande af.
sigten med Post-inrättningen och försvårande
ali communication Medborgare emellan, da det
dels skulle gränsa till omöjlighet ,att, på hvarje
särskildt ort och ställe, inom detta vidsträckta
Rike, kunna med behörig säkerhet hålla
menigheten tillhanda Bref-Chartor af mångfalldiga
och sinsemellan olika valeurer, utan
att derigenom hämma eller åtminstone fördröja
och försvåra den så för allmänt som enskildt
val vigtiga brefvexlingen; dels genom svårigheten
att jemka omslags-chartans värde efter
brefvets tyngd lemna ett tillfälle för flerfaldige
correspondenterne drabbande chicaner,
prejerier och förluster ; dels skulle försätta
samtlige Bref-afsändare, särdeles af allmogen
och den mindre odlade delen af Medborgare,
i ett obehagligt beroende till vederbörande
Post
-
BeviUnings-Utskottets Bettiniandeti. 113
Post-förvaltare, de der ej sällan mäste, såsom
ensamt, egande kännedom orri stämplade pappersbeloppet
å afgående Bref, anlitas att de
samma med behörigt omslag förse ; dels ock
tillskynda enskilde, särdeles pä landet bosatte
personer, hvilka nödsökades att i och för sin
brefvexling hålla särskildta ombud i Städerne,
en betydlig tidsutdrägt och kostnad.
Hvad deremot angår den controll, sorn
förmodas skola erhållas genom Post-förvaltares
förpligtande, att genom uppspikande, på ett
dertilL anvist ställe, af vidimerade afskrifter R
de hvarje Postdag från Post-Contoiret afgående
Bref åtföljande Cliartor, derom underrätta
allmänheten, så har Utskottet trott en sådan
skyldighet skola i den betydliga man öka bemälde
Tjenstemäns göromål, att Utskotlet ej
ansett sådant kunna dem åläggas på förhand,
och innan den deraf förväntade nytta var med
säkerhet bestämd, dock torde Utskottet blifva
i tillfälle, att uti dess, i likhet med hvad vid
förra Riksdagen skett, afgifvande yttrande örn
Postverket i hela dess sammanhang, framlägga
något annat förslag till vinnande af samma
syftemål. Men någon särkild åtgärd har Utskottet
så mycket mindre kunnat lemna åt den
väckte framställningen, om vidtagande af nödige
mått och steg till förekommande af de
på Posrgårdarne inlemnade Breis förlust, som
detta ämne ligger utom gransen för Utskottets
i grundlagen bestämda verksamhet; dock var*
Bihang till Riks. St. Prat, 182 J. 5 tc Sami.
n4 Bevillnings-Utskottets Betänkanden.
der detta allt till Riksens Höglofl. Ständers
pröfning vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm d. 16 Maji 1823.
*
N:o io.
Ankom den 5 Junii 1823-
Utlåtande, rörande en föreslagen ny Method
till Bevillningens utgörande och fördelning
samt Fastighets värdering.
Uti ett till Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott,
från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, under den i sistl. Martii, remitteradt
Memorial, har H:r Friherre Henning Wrangel
, med framställning af vigten och nödvändigheten,
att för ett lands beskattning uppsöka
de med hvarje näringsgrens särskilde beskaffenhet
mest instämmande grunder, i synnerhet,
som de flere, för antagandet af en mera
beqväm och naturlig beskattningsmethod, eller
den efter behållen inkomst, mötande hinder
föranleda att i stället derföre, såsom måttstock,
använda den synliga förmögenheten,
hvilken i alla fall bör vara känd, då den så
ofta såsom t. ex. vid Lån-afhandlingar emot
Inteckning o. s. v. tjenar till grund. Från
denna synpunct och under uppgifvande af de
fördelar, sorn tillskyndas sådana stater, hvarest
Bevillnings-Utskottets Bttänkanden. 115
Statsbidragen betäckas genom indirecta skatter,
såsom Tull- och Accis-tnedel, samt ChartseSigillatae
afgifter, eller med ett ord Consumtions-afgifter,
anser Htr Friherren, in till dess
en sadan fullkomlighet är uppnådd, sig böra
med afseende å de, för den directa beskattningens
utgörande, nödvändiga vilkor, eller akatternes
rättvisa fördelning, iagttagande af den
mest lämpliga tid och det minst vexateriska
sätt till deras uppbörd böra i allmänhet gifva
en ledning, för den directa beskattningsgrunden
och frågan hvad som bör beskattas, Samt
sättet att medelst en säker måttstock för ting
af olika natur åstadkomma en rättvis jämkning
dem emellan j hvarvid de minst föränderliga
ting måste till grunder antagas, såsom t. ex.
för Köpmannen dess egande Skepp, deras lästetal,
Magazins-byggnader o. s. v. för Fabrikanten,
dess Machinerier och nödige byggnader *
m. m- för Borgaren, dess boningshus o. s. v»
för Capifalxsten dess Capital-fordringar enligt
reverser, och för Jordbrukaren jordén samt
de dertill hörande herrligheter, de sednare för»
vandlade efter en viss beräkning till uppskattade
tunnland jord.
I förra hänseendet, eller rörande grun.
derna för sjelfva beskattningen föreslås, att
Sedan jordbruket, på sätt här nedanföre kommer
att närmare omförmälas, blifvit äfvensom
öfrige industrie-grenar och al 1 synlig egendom
uppskattad i Fod 1 6:|ödigt Silfver, såsom
den säkraste och minsta förändringar underkastade
varumätare, samt en viss minsta del
jt6 Bevillning.?-Utsiottets Betänhanden.
deraf bestämd, sl borde, sedan föregående års
skyddsafgift, Tull-inkomster , Chartsc-Sigillatas
saint husbehofs Bränneri-afgift afgått, det åter»
stående Statsbehofvet bestridas genom en fy 11-  nads-bevillning å hvarje lott (t. ex. om ali
Synlig egendom värderades till 6,000 000 Lod
Silfver och 100 Lod ansågs som den minsta
egolott, borde i händelse Bevillning bestämdes
till 2,400,000 ft:dr B:co, å hvarje dylik
lott erläggas 4 R:dr B:co), hvilket kunde så
mycket lättare genom uppgifters samlande controlleras,
som både skydds- och andra afgifter
jemte lotternas antal årligen Socken- Härads-
eller Länsvis skulle allmänt kungöras
och den tillökning eller minskning i lotten ,
verkande till skatternas lindring eller förhöjning,
hvilken genom jordbrukets och näringarnes
förkofran eller aftagande årligen kunde
uppkomma, äfven på samma sätt allmänheten
meddelas, hvarigenom den fördelen skulle
vinnas, att hvar och en någorlunda kunde
beräkna sitt bidrag till Staten, och, hvad ännu
mera är, blifva i tillfälle att bedömma till
hvad grad landets välmåga vore i till- eller
aftagande.
Hvad åter sednare delen af ämnet, eller
jordbrukets uppskattning angår, så föreslås ej allenast.
till påskyndandet af en allmän uppmätning
af ännu i riket befintelige orefvade landsträckor,
det borde såsom Lag stadgas, att icke någon sorn
ej förmådde uppvisa säkra och lagfarna Chartor
uppskattade enligt den method sorn af Riksens
Högloft. Ständer blifvit, enligt samma project, upp*
Bevilliiings-Utskoltets Betän&anden. 117
gjord och stadgad , skulle tillåtas uti en Hvpotln
k Bank, i händelse en sådan inrättades, deltaga,
likväl med undantag i början och innan
Charta-uppmätningen ännu kommit i gång, utan
äfven, att i anseende till de vid en sådan mätning
förefallande kostnader, borde Regeringen 3.
Statens vägnar utställa Stats Obligationer, mot erläggande
af antagen ränta och en tiondedels afbe*
talning årligen å primitiva lånet, för de kostnader,
som enligt räkning kunde uppgå til! bestri.
dande af desse mätningar och skattläggningar; till
hvilkas verkställande en Committée skulle inom
hvarje Socken formeras, under ledning af en skicklig
Agronom, samt en i Skogshushållningen både
theoretice och practice underbyggd person,
hvilka, bägge edsvurna Ämbetsmän, skulle, utan
att vid öfverläggningarne ega afgörande votum,
| bevaka Statens rätt, med iagttagande att dervid
den skattskylldige icke förnärmades; och skulle
samma Committée bestå af 12 Ledamöter, till
ena hälften af Socknens innevånare och till den
andra af sådana personer, hvars tätt derunder berodde,
såsom vid frågor om Inteckningar, af Långifvare
och i afseende på beskattningen af Provinsens
högsta auctoritet, likväl under det förbehåll
, att i händelse Cornmittéens beslut icke inom
ett halft år öfverklagades, blefve den en gång
skedda uppskattningen i hvarje fall gällande.
Beträffande slutligen den föreslagna grund,'
hvarefter jordvärdet skulle bestämmas, så föreslås,
att ett geometriskt Tunneland, hvarå ’:dels
Tunna Råg, 1 Tunna Korn eller Tunna
Hafre, kunde utsås, skulle tjena såsom hjelpre^
jjg BeviUinng>:’Uisoaitets Betänkan din.
da vid bedömandet af ouppmätt åkerjord oell i
värde anses lika med 4 lod Silfver att i afseende
på värderingen af Äng och Betesmark, skulle
mera enhet vinnas, om 2 Smör anses lika
med 4 Lod Silfver, eller en Tunna Korn;
alt vid graderingen borde äfven i betraktande
tagas ett hemmans närmare eller mera aflägse?
läge till afsättningsort, jordens egenska.’
per i afseende på ett högre eller flackare läge, dess
iner eller mindre sluttning, beståndsdelar, såsom
mylla, lera eller sand, belägenhet mot Solen eh
ler i vissa väderstreck, alfvens mer eller min.
dre löshet, och höjden öfver hafvet; att någre
afriikningar icke tillåtas för jordbrukarens behof
af bränsle, Sädens förmälning o. s. v.; att vissa
så kallade herrligheter, såsom Vattenqvarnar och
Sågar, Skog, Briinntorfs mossar, Tång-I,er Sand
och Mergel-trakter samt erkända fiskrika Sjöar äfven
tagas i beräkning; att det arrende, som ett
uppskattadt Tunneland kan åläggas, anses vara
4 Procent af Capitalvärdet; att vid värdets bestämmande
böra ovanliga onera genom rustning
in. m, omkostnaden dragas från arrende-beloppet,
då resten utgör den verkliga summan, som kan
utgå; att en jords fördelagtiga eller ofördelagtiga
belägenhet, genom dess läge i skygd af Skog och
Berg, eller dess skada af angränsande moras och
vattendrag bör beräknas ; att all jord bör graderas
r 3:ne Hufvud-Classer, eller Mylla, Lera
och Sand eller Lättjord; att uppskattadt Tunneland
åkerjord eller 10 grader hör antagas kunna
lemna 10 Tunnor Korn, hvaraf 1 beräknas i
arrende då resten åtgår till erforderliga utgifter
B(villnings-Uislottets BetiinJtnndsn. 119
och något öfverskott till belöning för Arrendatorns
moda; att ett uppskattadt Tunneland Äng,
sorn bör lemna 4 lass Hö om 40 £££ hvardera
och hvaraf vissa afdrag tillåtas, bör afkasta 10
Smör; att för hvarje Tunneland betesmark beräknas
5 Smör och att qvarnar, Sågar, Skog
m. m. böra, enligt för hvardera särskildt faststälda
grunder, värderas till vissa Tunneland
åkerjord m. m,
Efter förehafd närmare granskning af detta
ämne, har Bevillnings-Utskottet med ett rättvist
erkännande af H:r Friherre Wrangels förtjenst
vid utarbetandet, af ett förslag, åsyftande en rättvis
och på allmänna grunder hvilande beskattning
af jord och hvarigenom ej mindre flere nyttiga
och gagneliga upplysningar kunde vid framdeles
blifvande jordvärderingar inhemta* , än och
sådana tbeoretiska principer framstäldes, som skulle
lända blifvande Taxeringsman till ledning och anvisning,
ansett sig böra likväl förklara, att då verkställigheten
af detta förslag, såsom ett helt betragtadt,
måste föregås af en öfver hela Riket allmän
refning och skattläggning, samt dessutom för
användandet deraf erfordras dels åtskilliga med
vetenskaplig bildning försedde personer t. ex.
Agronomer, hvilka här i landet ännu hvarken
äro antagne, ännu mindre tilldanade, dels inom
hvarje Socken någre i jordbruk och landthushållning
mera än vanligt bevandrade personer,
som om de ock, på ett eller annat ställe finnas,
likväl icke kunna i allmänhet påräknas, förr än
den i sednare tid åt Landthushållningen lemnade
vetenskapliga ledning hunnit fortgå, tror sig
120 Bcvillnirgs-Utsiotttls Betänkande/!»
icke kunna fur närvarande hvarken tillstyrka antagandet
af den således fur Bevillningens fördelning
föreslagna grund eller Bevillningens fördelning
i lotter, ej eller till Taxeringsmännens efterrättelse
föreskrifva det uppgifna sättet för uppskattning
af jord.
Dock varder detta allt till Riksens Höglofl»
Ständers pröfning vördsam!igen öfverlernnadt.
Stockholm d. 20 Maji 1823.
N o j x.
Ankom den 3 Juni! 182-3.
Utlåtande, i anledning af Hr Stjernstam»,
L. Motion, om afkortning? längd er nas
öfver Krono ut sky lider ne. ingifvande till
Härads Hätterne.
F\ån Hölofl. Ridderskapet och Adeln har Riksens
Höglofl. Ständers Bevillningsutskott fått, uti
Remiss af d. 11 sisth Martil, emottaga H:r Stjernstam
s, L■ Memorial, hvaruti anföres: att oman
det från en äldre tid härflytande stadgande , angående
redogörares skylldighet att ingifva sådana
uppbördsmanna räkenskapshandlingar, sorn benämnas
afkortnirjgslängder, till Tingsrätterne, för att
derstädes uppläsas, granskas och medelst Domarens
påskrift verifkeras, varit nödvändig under
en tid, då någon annan controll ej medförde denna
mot förfalskning inagtpåliggande säkerhet i redogörelseverket,
kunde denna åtgärd nu mera
apses alldeles onödig och öfverflödig, sedan Rik-:
Bevillnings.Utskottets Betänknnden. rjr
sens Högloft. Ständer, uti nu gällande BevillnirjgsStadga
, fastställt en annan controll, som i alla af.
seenden uppväger den förstnämnda, nemi. afltonnirjgs
längdernes granskning a adman Socken- ,
stämma och deras verification af Socken-Berednings
och Taxerings-Commiitéernas Ledamöter,
hvadan äfven blifvit yrkadt, det borde, vid Redac!ion
af den nya Bevillnings-Stadgan, detta äldre
förordnande uppiiäfvas och föreskriften derom
i nämde intagas.
Men då Bevillnings-Utskottet vid förehafd
granskning af denna framställning, funnit stadgandet
om afkortnings-längdernas verificationer, genom
deras uppläsande vid Tings Rätterne samt
Domarens påskrift, hvilande på åtskillige äldre
och Statsmedlen egentligen rörande Författningar,
men ingalunda föreskrifvet i BevilInings-Författningarne,
hvarest en annan controll finnes bestämd
, har Utskottet icke ansett sig kunna åt
detta Memorial lemna någon särskild åtgärd.
Hvilket allt, likväl Riksens Högloft. Ständers
upplysta pröfning underställes.
Slockholm d. 20 Maji 1823-
N:o 12.
Ankom den 10 Junii 1823.
Betänkande, angående de genörn Stora. Sjä*
Tullen inflytande Btvillning»-medel.
Sedan Lagstiftaren genom den, uti l&oy åra
jia Bevillning:;» U kottets Betänkan len.
Regerings-Forms 59 §. uppdragna skUlnad
emellan Statens ordinarie inkomster, som alla utgå
efter vissa och faststälda grunder samt Bevillningsmedlen,
vid hvilkas bestämmande, så till
grund, som till belopp, Svenska Folket utöfvar
siri urgamla och i 57 . af Regerings Formen
bevarade rätt, att sig sjelf beskatta, åter satt Riksens
Höglofl. Ständer i tillfälle, att, med hänseende
lill det allmännas tarfvor och de enskildas
tillgångar, utfinna de säkraste och minst tryckande
utvägarne till fyllande af Statens nödvändiga
behof, hafva de af stora Sjö-Tullen härflytande
intrader utgjort ett föremål för Riksens
Höglofl, Ständers uppmärksamhet. Sådant synes
Utskottet hafva skett med så mycket större anledning,
som 53, 60 och fia §. §. i meranämnde
Regeringsform, sedde i sammanhang med
här ofvan åberopade läagrum, å ena sidan innehålla,
att det ankommer på Rikets Höglofl. Ständer,
att åtaga sig en mot behofvet svärande Bevillning,
men å den andra dervid fästa rättigheten,
att föreskrifva, huru särskilde summor deraf
skola till särskildte ändamål användas, med
det dervid fogade uttryckliga förbehåll, att, med
undantag af Stora Sjö-Tullen för inkommande
och utgående Spannemål, eger, utan Riksens
Ständers samtycke, ingen förhöjning , i afseende
på de allmänna utgifterne, rum; hvartill äfven
kommer, att, jemlikt 61 §. i Regerings-Formen,
måste Stora Sjö Tulls-Taxan, i likhet med andra
Bevillningsstadgar, på bestämda tider till efterlefnad
upphöra.
Af dessa skäl hafva äfven, sedan frågor
Bevillnings-Utskattets BeiSnkcinden. 4.23
blifvit yppade, angående, ej mindre ett så be.
skaffadt stadgande, hvarigenom Kongl. Maj:t sattes
i tillfälle, att utan afvaktan af Riksens Hoslöf!.
Ständers vid en inträffande Riksdag afgifvande
yttrande , under mellantiden vidtaga de af
omständigheterne och Rikets sannskyldige Stats,
interesse påfordrade förändringar i deri då gällande
Stora Sjö Tulls-Taxan, än ock Randt-TuIlarnes
upphäfvande, Riksens Höglofl. Ständer i
förstnärnde hänseende, genom underdåniga skrifvelser
af den 14 och 30 Martii 1810, hvarom
äfven Riksdags Beslutets 27 §. innehåller, dels
uppgifvit till hvilket belopp och under hvad vill.
kor Sjö Tullen, å inkommande och utgående
varor, kunde af Kongl. Majit i Nåder förhöjas
eller nedsättas, dels ock stadgat sin öfvertygelse,
rörande Randt Tull,irnes upphörande, med underdånigt
afseende på de frågor, hvarpå Kongl.
Majit i Nådigt svar af den 7 Martii vändt Rik.
sens Ständers uppmärksamhet, under nådigt för.
klarande tillika, att emedan Randt Tulls afgif.
terne, enligt 60 §. Regerings Formen, räknades
till den Bevillning Riksens Ständer egde, att allena
bestämma, och det således nfdem berodde,
att bibehålla eller afskaffa dessa afgifter, i hvil
ket sednare fall, äfven anstalterna till deras uppbörd
såsom sådane , borde försvinna, ansåge Kongl,
Majit det tillkomma Riksens Ständer, att i detta
Revilinings mål fatta ett afgörande Beslut. Vid
den derpå år 1812 följande Riksdagen, och se.
dan Kongl. Maj t, genom Nådig proposition, under
den 13 Maji nämnde år tillkännagifva , det
förväntade Kongl. Majit Riksens Ständers Beslut,
i24 Bevillning»'Utskottets BttänhänJén
-
hvad anginge grund erne för Sjö-och Landt-Tullens
bestämmande, hafva , efter det allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvars med
Bevillnings-Utskottet gemensamma handläggning
detta ärende varit hänskjutet, öfverlemnat frågan
om Tull afgifternes reglering till särskild behandling
af sistnämnde Utskott, Riksens Höglofl. Ständer,
i enlighet med hvad detsamma hemställt,
uti skrifvelse af den i6:de derpå följande Augusti
, i underdånighet dels uppdragit åt Kongl.
Majit att låta, med afseende på handelns och
näringarnes förkofran, Stats-intrademes bestånd
och de till hämmande af smyghandel och Tullförsnillning
nödige åtgärder, utarbeta en ny SjöTulls-Taxa,
dels ock öfverlemnat, att, intill
dess samma författning hann fullbordas och vi»
dare till den derpå följande Riksdagen, vidtaga åtskillige
såsom gagneliga betragtade anstalter. —•
Om sedermera vid 1815 års Riksmöte någon
särdeles uppmärksamhet ej blifvit lemnad åt Tullväsendet,
synes sådant hafva härrört deraf, att
Riksens Höglofl. Ständer ännu afbidade verkställigheten
af hvad vid den föregående Riksdagen
beramadt blifvit, hvaremot vid den sist haline,
detta Utskott icke allenast sjelf ingick i undersökning
om ett lämpligare sätt för Tull - inkom*
sternes reglering, utan äfven såg flere dess förslag
af Riksens Höglofl. Ständer gillade, och såsom
Beslut hos Kongl. Majit 1 underdånighet
anmälde. —
Då det sålunda är utom all fråga satt, ej
mindre att Bevillnings-Utskottet, som är ålagdt
att inkomma med grunderne för den blifvande
BeviUnings-TJtskottels Betänkanden. 125
Bevillningen, jemväl eger, att till granskning
upptaga de nu utgående Bevillnings-anslagen,
uppsöka källorne dertill, efterforska deras större
eller mindre tillgångar, och derefter föreslå en
med rättvisa i grundsatser, jemnhet ifördelning,
och säkerhet för uppbörd instämmande förhöj.'
ning eller nedsättning af de utgående umgälder,
ne till Staten, än ock att Biksens Högled. Ständer
hafva sig öppet lemnadt, att i dessa ämnen
stadga och besluta, har Utskottet ej dragit 1
betänkande, att så mycket heldre egna en större
Uppmärksamhet åt Stora Sjö Tulls, inrättningen
och de Staten derutaf tillflytande, men af mer
eller mindre mot ändamålet svarande eller också
stridande organisation, beräkningsgrunder, bevaknings
och uppbörds-anstalter, ökade eller min»
skade tillgångar, som Utskottet fått emottaga flere
inom de Bespective Riks- Stånden väckte frågor
i detta ämne, särdeles rörande de stadgade för*
budén mot ut- eller införsel af visse varor.
Således har hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln blifvit anfört af 1:0 Herr Tham, Wolr.
att, med hänsigt till prohibitif.systemets skadlighet
och nödvändigheten af dess afskaffande, friare
grunder måtte för Tull-umgäldernes bestämmande
antagas, med afseende på exporten af egna
och importen af fremmande nödvändighets-artik-'
lar, manufacturernes bestånd samt handeln med
Norrige och Finland; 2:0 Herr Friherre Wran.
gel, Henning, att till undanrödjande af de hitintills
vid Tullarne varande missbruk, en annan
grund för Tull-umgäldernes beräkning, eller efter
varans värde mätte fastställas; att införseln
13 6 Bevillnings-TJtakotttta Betänkangeri.
af alla utländska producter borde mot en billig
Tull till a tas, och att Svenska Handels-agentef
på fremmande orter skulle vara förbundne, att
insända uppgifter å varupriseme, för att seder*
mera jemte andra upplysningar tjena till ledning
för Tull-afgiftens bestämmande m. m. —- 3:0 af
Herr Grefve Posse, Carl Henr. ufi dess till detta
Utskott jemväl remitterade Memorial, bland
andra grunder för den yrkade förändringen i
Tullverkets organisation, onödige Ämbets- och
Tjenstemäns indragning med flere åtgärder, att
den upplystare delen af allmänheten blott låtit
höra en enda röst, förtrytelsens och harmens öf.
ver de tusende exempel af Lagbrott och moraliskt
förderf, af cliicaner och vexationer, som endast
kunna hafva sin grund i Tull-inrättningens
närvarande beskaffenhet och de mångfaldiga frestelser
till försnillning, som den samma medförer:
4:0 af Herr Cederschjöld, P. G. att åt Bévillnings-Utskottet
borde uppdragas, att utarbeta
nya för Nationens moraliska och oeconomiska utveckling
nödvändiga Tull-stadgar, hvarvid allt
borde till införsel tillåtas , och det förhatliga ordet
lurendrejeri förlora all motsvarighet i verkställigheten
, att Tull-umgälderne måtte på sådant sätt
bestämmas, att retelser till tullförsnillning minskades,
oclp att lämpliga Straff borde utstakas för
förbiytejser mot Tull-Lagarne, 5:0 af Herr Ankarsparre,
j. A. att alla sådane varor, som icke
redan tillverkas här i Riket till betydlig mängd,
eller ock ej kunna här förfärdigas till någon jemförlig
godhet och pris, med de utifrån inkommande,
må till förekommande af de ifrån prohl
-
BevUlnings-Utsiottett Betänhandtn■ 127
bitive författningar härflytande menliga följder
för Nationens moralitet och de rätta begreppen
om Laglydnad, få här i landet införas; 6:0 af
Herr Friherre Carpelan, Carl Maur. att liberali»
tet i Tull och Handelsprinciper är, med iakttagande
af visse nödige ansedde anstalter, ej allenast
ett oemotståndligt kraf af tidens anda och dess
billiga fordringar, utan äfven i nä varande ställ,
ning ett för Sverige särskildt högst vigtigt påliggande
behof, som af ingen sakkunnig Fädernes*
landets vän kan bestridas, i sammanhang hvarmed
äfven åtskillige förslag till grunder för Tullens
bestämmande blifvit gjorde; hos Vällofl.
Borgare Ståndet af 7:0 Herr J. Fornander, att
prohibitiv*författningarne måtte förändras och jemkas,
en friare handel, såsom en följd deraf, införas,
en ny Taxa för ut- och ingående Stora
Sjö-Tullen utfärdas, och att Lag-Utskottet måtte
föreslå lämpliga, och med brottmåls Lagstiftnin.
gens humana princip instämmande strafflagar för
Tullförfattningarnes öfverträdande; af 8:0 Herr
J. U. Winberg, att hos Kongl. Majrt borde i underdånighet
en förbättrad Tulltaxa tillstyrkas,
grundad på tillåtelse i allmänhet, att emot Tull
och öfrige afgifter få införa utländska varor af
alla slag, dock i afseende på manufactur-varor.
med särskilde undantag, lämpade efter i hvarje
fall opartiskt pröfvade eonsiderationer för åtskillige
Fabriks anläggningar och näringar inom
Fiket, att samma frihet måtte vid varors utförande
förunnas alla inhemska producter, landtmanna
varor, rudimaterier, och förädlade varor,
samt att såsom det säkraste correctivet mot lu
-
läg Ilevillnings-Utskottets Betänk anden.
rendräjeri och Tullförsnillning , ingen importeller
export-vara borde beläggas med högre Tull
än 10 högst 15 Procent, så framt ej den förutgående
och inom Riket förädlade varor utstakade
afgiften af en -fjerdedels procent borde bibehållas;
af 9:0 G. R. Prytz, att förbudet emöt införsel af
sådane varor, som inom Landet icke produceras,
men gensm vana blifvit oumbärlige, och
hvilkas bruk sålunda icke Iean afskaffas, måtte
upphäfvas, och att Tull-afgiften skulle jemkas
och bestämmas till ett sådant belopp, att vinsten
af Tullförsnillning ej motsvarar äfventyret;
af 10:0 Herr O. Nilson, att ofvan oinförmälde
anstalter borde vidtagas, sedan visse Committérades,
af Stockholms Kram-Handels-och FabriksSocieteter,
betänkande blifvit infordrat, hvarigenom
en medelväg af dessa sins emellan stridande interessen
kunde påfinnas;af 11:0Hrr M. L. Ekelund,
att verkställande magten, måtte, hädanefter sorn
hittills uppdragas, att så anordna om Tullverket
och dess angelägenheter, som förändrade omständigheter
kunde föranleda, hvarförutan flere skäl
blifvit anförde till vederläggande af hvad här
ofvan i en eller annor måtto kan vara yttrat af
Herr Winberg m. fl.; af 12.0 och 23:0 Herrar
Abr. Hiesleiter och Gustaf Lenning, att den af
Herr Winberg m. ff. yppade fråga , om en vidsträcktare
Handelsfrihet, icke skulle af anförde
skäl tillskynda den åsyftade nyttan; och af 14:0
Herr Abr. Hiesleiter, att fri införsel för en del
utländska Fabrikater matte beviljas, likväl med
bibehållande af nu gällande prohibiliv-författningars
bestasd,
Bevlllnlngs-Utskotttts BaSnkanden. j2i
bestånd i afseende på andra; öfver hvilka ali»
frågor flere af Ståndets Ledamöter sig, så mundtligen
sorn skriftligen utlåtit; samt inom Hedervärda
Bonde-Ståndet; af i 5:0 Riksdags-Fullmägtigert
Anders Danielson från Elfsborgs Län, att
Riksens Högloft. Ständer måtte, med utöfvande
af sin i grundlagen bevarade rätt, taga en närmare
befattning i afseende på Tuli-intradernes bestämmande
och uppbörd, samt sedan nya Taxor
blifvit utarbetade, jemväl bland annat gå i författning
om billige och med rättsprinciper instämmande
Lagar för Tujlöfverträdelser.
Den kännedom Utskottets Ledamöter till
Riksdagen medfört, om en i de fleste Landsorter
rådande pennirgef'olägenhet, hvars verkningar
och följder åtskillige medlemmar af de Respective
Riks-Stånden framställt på ett sätt, som låter
förutse betydliga, om också icke oöfvervinnelig»
svårigheter för utbekommande af de medel Statens
vidsträckta behof äska, har ledt Utskottets
omtanka till detta föremål, då det ansett sin pligc
mot Fäderneslandet och sina hemmavarande Corarnittenter
fordra, att uppsöka sådane utvägar till
inkomster, hvarigenom jordbruket icke nedtryckes,
Näringarne icke förlamas, samt ett återfall eller åtminstone
ett stillastående i Statens inre lif och rörelse
icke beredes. Uti Stora Sjö-Tullens afkastning, som
Riksens Höglofl. Ständer täcktes af den under Litt. A
bilagde uppgift sjelfve inhemta, tror Utskottet sig hafva
funnit ett medel att underlätta det nuvarande
behofvet, och hvilket nödvändigt måste med
-
Bikaif till fikt. St. Prl8*f■ S !t
2 3° Bev1l1nings-TJt$kottet$ Betänkande^.
för» Pn ökad verkan sa fpnmt umgälderné lärn»
' pas t-Tter piödfirchteus och consumentens ömse
Sidigä -behof, varans beskallc-nhet, samt om ej allt
För stranga Förbud, eller allt Fm- högt Uppdrilna
afglfter reta och uppmuntra t ll !u rendrejerier,
Underslef och Tu llforsni lin ingar. För att emeil
lertid tued korthet och klarhet Framställa Utskot*
tets förhoppningar, .'Utt genom Tuliumgrildernes
ändamålsenliga Fördelning Och uppbörd, tillskynda
Staten c-n vinst, sorn hitintills tillfallit den
trted fräckhet Lagarne trotsande Ltlrc-ndrejnren
eller deri bedrägliga Tullförsnillare!1!, har Utskottet
endast anset nödigt att erinra, otn ej mindre
Tullinrätinihgens ursprungliga och egentliga Syfte
ltu-.l, cliér ett uppbordsanstalt för de a Fgi lier,
hvarmed vissa pfodueter i oell för Statens underhill
beläggas, än ock de .särdeles under en .sednare
tid dermed förknippade afsigter, att anväll’
tia dets, ari såsom uti skyddsanstali for vissa Fabriker
och Käringar, än ater i egenskap af ledare
för handeln, oell de dermed förenade fördelar.
•"
Vid en närmare granskning af Svenska Han*
tlelnS stallning, sadan den för det närvarande
företer sig, har Utskottet funnit den inskränkt
och besvärad af en mängd förbud, hvilka någor!
gång- lagga- lika så betydliga hinder i Vägen för
de medborgare, sorn till eget och Fäderneslandets
gagn söka på detta sätt använda sin skicklighet
och sitt Capital, soto för oredlige Lagbrytare,
hvilka cfterlrackta en - otillåten vinst pä
hederns och Samhällsordningens bekostnad. —»
£a for andra Länder lychlig erfarenhet har å«
Bevillnings-Utskottets Etiänhcnden.
dagalagt, att dessa under en annan oell om
handelns sanna väsende' mindre upplyst tid, och
i Förmodan om handelns gynsarnma ledning antagna
grundsatser icke uträttat, hvad de borde
Uträtta. Angränsande'Landers exempel, isynnerhet
det Landets, sorn med oss delar den lyckan,
att se siri spira foras af samma hansl, sorn den
Svenska, visar motsatsen. — Danmark liar med
mindre tillgångar, än vår Fosterjord, sett sin handelsvinst,
och med det samma sin Tullinkomst
genom ett friare handels-utrymme betydligen ökad;
samma Förhållande lärer nu äfven ega rum
i Finland; och Norriges sista, samt af Konung
Cart. Joham i Nåder gillade och stadfästade För*
fattning, i afseende på Rike ts inkomster af Tull.
verket, bär stämpeln af den vishet, som både
inser frihetens värde och gynnar dess inflytande
på deri Nationella välmågan.
Under ett sådant fdrh.ållande, tror Utskottet
sig skola felt emot sin pligt, såsom ombud För
Folket, och den dervid Fästade skyldigheten, att,
tjfter viddén aF egne insigter. uppgifva de säkraste
och lättaste medlen till lindring i Nationens
bördor och beredande af dess välgång, örn
den undanhöll Slaten den vinst, sorn genom
Tullverket s nmolikt står, att, utan förnärmande
af andra näringsgrenars rätt, vinnas genom en
större frihet t Svenska handeln, hvars närvarande
belägenhet Riksenk Höglofl, Ständer torde så
vidt sådant later sig göra, inhemta af de under
I.ilt. K, C: D; härhos fogade Tabeller, utvisan
de dels det antal personer och fartyg, jorn för
det närvarande här finuas; dels ock det varube*
\s6 BevillningB'Utskottat Betäniartgen.
lopp, som blifvit här i Riket till in eller utförsel
förtulladh
De nu gällande af Kongl. Maut i Nåder
utfärdade författningar angående Tullverket, hafva
för afsigt att genom en gemensam samman,
verkan af Tullumgälderrie och bevakningssättet,
skydda Svenska handeln för fremmande intrång,
befordra Fabrikerne genom aflägsnande af fremmande
täflan, stadga en för Fäderneslandet förmånlig
Cours och bereda en gynnande handelsbalance.
I det första hänseendet har Utskottet funnit
flere stadganden rörande beskaffenheten af de
fartyg, som äro tillåtne, att till eller ifrån detta
Dand frakta varor, dessas produetions och tillverkd
ingsort, beskaffenhet och mängd m. in., hvilket
allt har för afsigt, att försäkra Svenska Handlande
och Sjöfarande om rättigheten , att ensamme
besörja både handeln och fraktfarten. —
Dessa Stadganden tror likväl Utskottet icke kunna
i annat fall blifva föremål för Utskottets uppmärksamhet,
än så vida de i någon mån förringa
den af Tullverket påräknade inkomst, i
hvilket afseende de lära utgöra ett ämne för Riksens
Höglofl. Ständers granskning, och torde Utskottet
således framdeles, i händelse dess nu
framställde grunder för Tullbevillningen vinna
bifall, och ett sammanhängande uppbörds- och
förvaltnings-Reglemente bör i förening dermed,
utarbetas, blifva i tillfälle, att i detta hänseende
med nödige förslag framkomma.
Enahanda förhållande inträffar äfven med
Svenska Fabriksväsendet, till hvar» fördel åttkil
-
IieviUnings-Vtsiöttett Betänianden. 133
lige författningar blifvit vidtagne; för att afhålla
den genom en utvidgad Lurendrejeri handel desse
inrättningar hotande undergång. Utan att härvid
ingå i granskning, om nyttan- och nödvändigheten
häraf, hvilket Utskottet möjligen icke tillkommer,
tror det sig likväl böra förklara, att dessa åtgärder
åtminstone ländt Statens inkomster sill afsaknad.
— Emedlertid visa dé, allt ifrån Fabrikernes
upprinnelse här i Landet, förda klagomål
öfver Lurendrejerier och Tullförsnillningar, huru
verksam och farlig denna fiende till Svenska
Handeln och Fabrikerne är, och att alla deremot
vidtagna, mer och mer skärpta straffanstalter
ingenting uträttat. — En annan och för Staten
mera gagnande utväg torde derföre böra sökas,
och tror Utskottet den finnas i en lofgifven
handel, beröfvande Lurendrejaren medlen, att
undergräfva Fabrikerne, hvilkas idkare nu mera
för sig komne genom det hägn och det betyd,
liga understöd de under en längd af år emottagit
af Staten, säkerligen skola i .allmänhet med
tillfredställelse omfatta detta tillfälle, att blifva
befriade från all hemlig och skadlig medtäflan,
och i stället underkasta sig en öppen och till
uppmuntran ledande concurrence.
Men emedan någre inrättningar, särdeles de
som nyligen tagit sin början, ock således ännu
ej hunnit stadga sig, torde vara i behof af en
närmare omvårdnad från Tullväsendets sida, så
har Utskottet för att förena det enskildta interesset
med det allmänna, genom stadgandet af en
skydds-tull, hvars grunder här nedanföre bestämpia»,
varit betänkt, att så jemka varupriset, at!
134 BeviUnings-Utsooitets "BaSnkandent
fremmande tillverkare omöjligen kunna finna sin
räkning vid, att undersälja Svenske Fabrikanter,
och på sådant sätt •undergräfva deras bestånd.
I afseende na den otillåtna handelns men.
liga inflytande på handelsvågen och ett Lands
curs förhållanden, torde bland många andra
skäl endast här böra anföras, att då den redlige
Köpmannen genom förfttitpingar inskrånkes till
vissa orter, vissa varor och vissn iakttaganden,
som nila fika hans niodor ock kostnader, samt
följaktligen varuprisen, är lurend re jaren derföre
fri; och att då den forre kan genom varubyte
omsätta sitt I,ands producter mot < 11 annat Lands,
mäste den sednare nästan alltid använda i: et al
Jukt mynt eller vexlar tili cyrsens betydliga stegrande.
X)5 Utskottet vändt sin uppmärksamhet på Sven»
ska Tulltaxan,hardel funnit sfidane varor förbudne,
att hit införas, sorn hvarken inom Landet kunna alstras
eller tillverkas, men likväl allmänt finnas, säljas
ock nyttjas, ja till och med arn i vissa fall till
bruk anbefallde. I afseende på andra förnödenheter
åter har Utskottet grundade skäl att förmoda, dett här
i landet åstadkomna tillverkning ej motsvarande
hvarken det verkliga beliofvet, eller den
mängd här finnes och brukas. Afven till Fabrikater,
sinn val kunna til! erforderlig godhet, men
icke erforderlig myckenhet här förarbetas, ära
dylike, "förbud utsträckte under det att flere både
större och mindre varu artiklar, som till införsel
finnas tillatne, aro belagde med så dryga
umgälder, att tullförsnillaren finner, oaktat det
äfventyr han dervid löper, sin räkning vid da.
BeviUnings-Utskottets Betcinkanden, ajjj'
ras inpractisérnnde, understundom utan all afgift,
och ofta för en, rinearé an verke!igen hort ererlapgas.
— En nät maro framställning har af
torde ytterligare sta att erhålla, genom de harvid
tinder Tift. E. F. G. H, fogade Genera! Sarp,
mandrag, öfver de i Riket befintlige Manufacturier,
jemte dervid varande arbetare, och tillverk,
ningsvärdet under de sednare arén, äfvensom
uppgifter å siden och' halfsiden, samt gröfre och
finare klädes tillverkningen, från Sverige utförde
Fabrikater, och hit införde viner samt andra
drycker, Caffe, ' The och Socker, . jemte förteckningar
pa de personer sorrv anma It sig till bruk
och nyttjande af vissa öfverflödsvara?. — Ailä
dessa förhållanden bevisa, a(t ■ 1 urendrejerierhe,
de stränga straffen till trots, annu fot tfa ra,, och
art de genom modets och vanans, .tilltagande välde
må hända ukas till Uppenbar 'skada fö? Staten
samt till förstörande af de ädlare begreppen'
om ära och redlighet hos en eller annan medlem
af Köpmans-Stander, och att, vinujngslystna-’
den någon gång kan uppnå den höjd, att personer,
hvilkas fördel det synes vara, att motarbeta
dessa lagbrott, sjelfva kunna deruti deltaga, hvarpå
sa rs k i 1 d te exempel skulle, såsom vittnande
" kunna framdragas, sa framt ej det, i IV Art,
58, 3, 4 och 5 Morn. af Kongl. 'Maj: t Nådiga
förordning under den 12 Februarii ',820, till
förekommande af Turendrejeri och Tullförsnillning,
stadgade ansvar tydligen utvist?, att Tagstiftarens
uppmärksamhet blifvit väckt af shke
förbrytelser.
Men då dessa förhållanden, på sätt Utskot*
j§6 Bcvillniugs^Utshottcts Betänkanden.
tet omnämnt, finnas vara lika skadliga för allmänna
rättsbegreppen, som för Landets växande välmåga,
och i synnerhet förminskande elen inkomst
Liksens Högloft. Ständer kunna med skäl påräkna
af Tullverket, har Utskottet, för att derigenom
underlätta den friare handel, hvilken skulle
bereda afsättning för Svenska pro kacter, jemka
värdet 3 fremmande förn öden hetsva ror, bereda
Svenska Fabrikerne, hvarom fråga blifvit vackt,
möjlighet, att tili naturliga pris upphandla sina
behof, och särdeles öka Tullintraderne trott sig
böra föreslå •'
l:o An inga utländska varor, skola anses
förbudna, utan alla kunna emot Tull här införas■ —
Flere exempel, såsom den i sednare tider
upphörda införseln af Spannemål,| och den minskade
importen af Lin, hvilken, med undantag
af Finland år 1S18 uppgick i värde till 64,129
Pitdr, men för år 1820 till 22,828 Xhdr, och
år 1821 till 5,628 Pddr allt Hamb. Banco, tyckas
bevisa, att en efter varubehofvet, tillgångarne
och andra omständigheter, lämpad skydds-tull
kan, i förening med en väl organiserad Tullbevakning,
jemte en billig inkomst för Staten, lemna
Svenska Fabrikerne samt andra Näringar det
biträde de till äfventyrs kunna tarfva, utan att
roed detsamma utestänga ali täflan. —• Härvid
har Utskottet äfven fästat behörigt afseende deiå,
att örn ock en hög Tull å vissa artiklar skulle
vålla Tullförsnillning och den äfven kunde lika
lätt, som ett Lurendrejeri-brott i alla andra afseenden
föröfvas , har den likväl den allmänna
opinionen emot sig, hvilken då den ofta med
Bevillnings-Uiskotttts Betänk andan- tJ7
liknöjdhet öfverser Lurendrägarens handlingar,
skådar Tullforsnillarens uti en svårare dager.—
I enstämmighet med dessa tänkesätt, och då det endäst
beror af Regeringen, att med fremmande
magter afsluta, så väl Handels, som andre Traclater,
anser Utskottet.
II. Riksens Högloft. Ständer icke kunna bestämma
annan Tull a varor, än en sä beskaffad>
sorn'profvas bäst förekomma Tullförsnillning och
försäkra Statens inkomst samt således öfverensstämma
med Landets interesse; i sammanhang
hvarmed följande, såsom till ändamålet säkrast
bidragande, föreslås:
1:0 Alla sådane varor, sorn äro vårt Uanrls
egna samt inhemska, produkter, och hvilka alldeles
icke behöfva utifrån införskrifvas, utan kunna
i tillräcklig mängd och till erforderlig godhet
här i Uandet alstras och frambringas, beläggas
med så hög Tull, att den Svenske Producenten
icke kan af Utländske medtäflare skadas.
2:0 Sådane Produkter, Manufakturvaror och
tillverkningar, hvilka inom Landet finnas, tillverkas
och kunna till erforderlig godhet, men ännu
icke till erforderlig mängd lemnäs, beläggas med
en sådan Tull, som uppmuntrar inhemska Producenten
och Tillverkaren till täflan med den
utländska, och derjemte å ena sidan skyddar honom
för ett sådant varornes fall, som skulle sätta
honom utur stånd, att med skälig förmån drif.
va sitt yrke, men å den andra ej heller alldeles
utestänger fremmande medtäflan, såsom nyttig att
förmå härvarande Producenten och Manufacturisten
till ansträngning och förhindrande honom,
138 Bevillninvs-ZJtskotrets Betttninnden.
aft grunda en oskälig vinst på andra Medborgares
skada.
3:0 I>e artiklar, 50m väl i Sverige produceras
och tillverkas, men antingen icke i erforderlig
mängd, eller också icke af dén godhet Köparen
har rätt ,alt fordra, vidkännas en mindre Tull,
likväl icke så lag, att den alldeles utestänger inhemsk
täflan med Ut landningen.
4:0 Utländska produkter, colonialvaror, råantnon
och fabrikster, sorti icke inom Landet
tillverkas eller alstras, beläggas med den lägsta
Tullafgiften ; hvarvid dock
5:0 Afven Statens inkomst bör på sådant
sätt ihågkommas, att alla egentliga öfverflöda -  varor vidkännas don Tull erfarenheten rnedgifver
kunna derå bestämmas, utan att lemna anledning
till tullförsnillning-.eller underslef; och
I afseende åter på Tullen för utgående
varor, har Utskottet i enlighet med samma grundsats
örn en friare Handel antagit:
.1:0 A'J alla - de varor, sorn hittills utgjort
recognition till en fjerdedel procent af värdet,
Jsunna utan skada för Producenten, men till förökande
af Statens inkomster från Tullverket höjas
till en procent af samma värde.
2:0 Att Tullen å aila andra, enligt förra
författningar till utförsel tillåtna varor, så vidt
sådant kan ske, bibehå lies, mert i annat fall jetnkns
och ändras, med hänsigt till den mer eller
mindre nytta eller skada, varans utförande kan
möjligen tillskynda .Lander,
3:0 Att högre Tull bestämmes å en del
gådane varor, som förr varit till utförsel förbud»
Bevillnings.Utsiouets Betéinknndsn. 139
n:t, på det ml cvnorlen deraf, så framt elen lenn
ega runi, inPi ovillkorligen tillskynda Staten en
ökad fördel, vida öfver någon enskild deraf härflytande
olägenhet,
4:0 Att för utländska varor, sorn bevisligen
dragit inkommande Tuli, och för livi'kr särskild
utförsel tull icke finnes utförd, må en procnut
af varatts värde vid utskeppningi ti betalaa»
I sammanhang med dessa så'edes uppgifne
grunder, och då handelns icke allenast
framgång Itufviv.Ualö igen beror af ett lyckligt
förhållande med andra rnagter, hvilket endast
genom. Kgl, Mus Nådiga omsorg kan åstadkomma ,
Utan äfven den santia frihet och flor egentligen
består i rättigheten, att införa alla Artiklar
fran de orter , der varan kastar 'minst och
Svenska Handeln är mest gynnad , tillförsel*
Utskottet sig af Kongl, Majas .Landsfader liga
omsorg, att Kongl. Majit dels I Tito JHos d g
handl unde NaUonerue saker färsk ana en sadan rtcipraciitts.
Tull för inj är andel af de förnämste
Sämska produkter, att deras afsättning kan derigenom
lättas, dels i jemförehe med andra
Staters bifall eller alsing- till följe af sin Konungsliga
rätt förändrar eller jemka? Tull"
umgalderne på <!e betydligaste produkter ,
sorn från dessa Nationer införas , dels vidtager
samma nödiga steg, om någon regering elier
handels sammansättning’ ville, genom ökade export
premier eller eljest, försöka att hit i landet
i mängd införa sådane varor , som
här kunna tillverkas , dels ock , att om den o«
i.4o rcvillningt Utskotttti BetiinhÅndmi
förmodade händelsen skulle inträffa att någon
fremmande magt aldeles förböde införseln af
Sveriges förnämsta export-produkter, Kongl.
Maj:t i detta fall , enär sådant kunde lända
till Statens sanna fördel, förbjuda införseln här
i Landet af de förnämsta exporter, som från
en sådan Utländsk magt till Sverige annars
vanligen directe införas. —
Vid stadgandet af den grund, som bör
läggas för utgörandet af de till Staten inflytande
Tuli-afgifter har Utskottet funnit använda
flere ski 1 jagtiga utvägar till närmande
af detta mål. —
Således har »nan än antagit ett verkligt
eller supponeradt Tullvärde, hvarefter umgälderne
blifvit uträknade, oberoende af varans
under tiden stigande eller fallande pris,
än förmodat vigt , mått och mål vara den säkraste
måttstocken för Tull umgäldernes clarer3nde
, än åter lämpat de samma efter varornes
verkliga ock med otvifvelakiiga bevis styrkta
värde. Detta sistnämde sätt, har Utskottet
funnit mest förenligt bade med den skattskyldiges
anspråk , att ej betungas utöfver Lag.
stiftarens afsigt och med Statens gagn, dåden
således af ett stigande pris å ena sidan dräger
en billig vinst , under den å den andra
medgifver en skälig ersättning; och har Utskottet
af sådan anledning, vid utarbetandet
af det härhos vördsammeliga bifogade förslag
till en ny Tullbevillnings-Taxa, den Utskottet
trott genom dess större fullständighet, men
jnindre vidlyftighet, skola bättre, än dea bit.
Bevfllnings*Utskotttts Betänkanden. 141
lills använde , uppfylla ändamålet , såsom
grund antagit.
18:0 Det bör Tullen bestämmas till vissa
procent af värdet, hvarvid Utskottet, för att i
möjligaste måtto utestänga alla misstag och
underslef, trott följande Stadgänden böra fästas
imiio för alla sådane varor, hvilkas vär~
den inom hvarje särskildt slag icke kunna betydligen
höjas eller sänkas utan äro af någorlunda
likartad beskaffenhet , såsom t. ex.
Socker , Hampa o. s. v. bör Xongl. Maj:t och
Ifikets Commerce Collegium, eller det Ämbetsverk,
sorn med de till handeln hörande ären.
der får närmaste befattning , hvarje Quartal,
så väl af Svenska Consulerne infordra pris-couranter,
som ock af Mäklare i Stockholm och
Götheborg vid samma tider inhemta, under
eds pligt lemnade uppgifter på försäljnings-prisen
å partievis föryttrade oförtullade utländska
varor; af ofvanberörde , dels af Consulerne insände
pris-couranter, i Svenska Banco sedlar
uträknade, dels ock af Mäklarnes uppgifne
försäljningspriser, kommer sedermera af ofvan»
nämnde Styrelse-verk, att uträknas och fastställas
ett medelpris, till grund för den Tullprocent
, som under påföljande året bör utgöras
af alla de varor , för hvilka den kan på
detta sätt bestämmas ; hvarförutan samma Ämbetsverk
äfven torde, till mera visshets ernående,
finna nödigt, att af Consulerne och Mäklarne
fordra classification å de varor , hvarå
värde kan sins emelian variera, såsom Caffe af o
-
5 42 BwiHnings-Utskottets Betänkanden.
lika slag och Virginia, samt Marylands To*
. baksblnl n ed hern. —
4:o Med alla Badana Varor Siel', hvilkas
värde pä tiena sätt ärligen fastställas, i anse»
ende tili den större olikhet , sorn inom hvarje
särskild Bort räder, äfvensom de, hvilka icke
i Tulltaxan , äro nämnde Imf pä det sätt toria
rast alt hvar och en som infdrer dylike, skall
genast till Tui Ibevak n i rigert adenina Markrulla
och deijetnte Spec: fiqué förteckning ä varorué
med utsättande af det värde de i Svensk
Hamn eller ä 1 ossni ngs.orten egä . hvarpå 1
händelse varorne med resande infötas och da
Uppå till högst 500 Rtdr B.co, Tul 1 - procert 1 ett
tlet efter erläggas, sä framt Tu I betjeningen
roed det asaria värdet ålnöjes,; egande de 1
annat fall Iosnings-rätt lil! godset emot det
Uppgifna värdet , med Tio procents tillökning,
jemte ersättning för frakt och forsäk t i ngs-afgi fi;
skolandes v.'lurne sedermera for Tull b* tjeningens
räkning, efter föregången al trän Kungörelse,
ä oppen Auction försäljas , under skyldighet
för - kö patén , att efter Auction* prisrdS
belopp, särskildt erlägga Sjo-Tuii-s-afgifterne 5
nen Din varorna tillhöra handlande och deras
betjening, eller ock bdi de af resande medförde,
i varde öfverstiga Femhundrade Riksdaler
Banco, kommer altid värdering att förrättas
äfen Magistrats person ,, samt tvämie gode
män, hvilke -anses c ga kännedom om tillverkningen
sf sadane varor , sorn de ifrågavarande ;
åliggande det Städernes Taxering5-Cömiuitéer,
Betalnings Utskottets Bctiinkanden. 143
ätt hvarje ar utvälja ett efter Stations storlek
lampsdt tillräckligt antal värderingsman , bland
hvilka Magistraiel) vid hvarje tillfälle tillkallar
(vanne, sorn till Värderingen anses mest
Skicklige; börande sä val ofvaribernälle Magistratsperson;
elen der vid forrät t ni rgen fö«
rer ordet , sotn värderings männen af gods-ega*
ten åtnjuta dag-tractarnijuiie , enligt fdrfatmin*
ganie, oeti värderingen ske i Tullbevakningens
närvaro, utan att det af egaren sjelf ä.
satte värde får Understigas; men orri någon-dera
parten ej skulle ät värderingen nöjas,
afgöres fragtin genom en af fyra personer bestående
Jury, hvartill varn,egaren utser'tvänlie
och Tullbevakningen tvänne Ledamöter,
hvilka tillsammans utotn sig utvälja en Ordförande
, sorn eger röst rättighet , dä målet,
efter gången ed, sålunda afgöres; att Juryn
för hvarje artikel, öfver hvars värde klagan
är förd ; med ja eller nej besvarar frägan, örn
Värderingens rigtighet ; hvarefter för. alla de
Varor, rörande hvilka Juryn godkänt värderingsman
nen s bes! u t, fra ga n anses Utan apell afgjord,
men å de varor deremot, hvarå det genom
värderings-männen satte värde, blifvit genom
Juryns nekande ogilladt , kommer offentlig
Auction genom Magistratens försorg genast
att kungöras, sä Väl i den Snid der varorne
aro införde , som äfven i Stockholms och Götheborgs
Tidningar, med bestämmande af en
viss Auctiuns-dag till rninst fjorton dagars tid
efter Kungörelsens första införande, på dek
*44 Bevillninga-Utsköttetse Btänkandem
hugade Speculanter må kunna sig infinna, och
bora varorne under tiden uppläggas under
Tull-bevakningens och egarens gemensam ma
värd. — Vid Auctionen försäljas hela stycken
, Balar , Amar och Fat eller alltid ett sa
kalladt Colie eller Band, och erlägges betalningen
genast eller sist inotn fjorton dagar , i
hvilket fall den derföre ställda Borgen bör af
Magistraten godkännas; efter Auctiöns-priset
utgöres Tullen af inroparen , tnen likväl aldrig
under det af importeuren sjelf äsatta värde,
och njuter den förre äfven lika rätt i afseende
på Credit-upplag , då Tullvärdet bör förut
bestämmas; Varande det för öfrigt Fabriks-idkare
tillåtet, att sjelfve tillstädeskomrna , eller
ock i hvarje Stad utse ett eller t vänne Ombud,
med rättighet , att , efter skedd kallelse fran
Tull-bevakningen, vid värderingarne deras rätt
bevaka samt , så framt desse eller ock Fabrikörerne
ej åt värdet nöjdes då, på samma sätt
sorn Tull-betjeningen , klandra värderingen och
draga den under pröfning af Jury ; och bör
Tullbetjeningen , såsom uppmuntran att bevaka
Statens fördel, tilldelas 25 procent af den
högre Tull, sorn efter Auctions-priset erhålles,
emot det af egaren och Taxeringsmännen
upgifna värde ; äfvensom aila de varor,
som skola på detta sätt värderas komma att i
Tull-taxan utmärkas med ett tv. —
3:0 A all Spannemål sker värdering ef*
er Riks-markegången,
Hvad
Bevillnings-Uttlottttt EetänXandtn. 343,
Hvad deremot angår värdets bes täln man*
de å de härifrån utgående varor, kornmer det
sålunda att verkställas, att Mäklarne i Götheborg
och Stockholm, samt Handels Sociteterne
i alla Stapel-Städer , skola quartaliter uppgifva
pris-couranter på alla sådane Svenska varor,
sorn ifrån hvarje Stad exporteras, hvarefter
Commerce Collegium elier Handels-Styrelsen
bestämmer, för det kommande året, det värde,
hvarefter den stadgade procenten skall utgå.—
Hvad sedermera beträffar den myntsort,
hvaruti, stora Sjö-Tullen kommer att beräknas,
och hvarom äfven fråga blifvit, genom en inom,
. Vällofl. Borgare-Ståndet gjord motion , vackt,
så får Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers
upplysta pröfning öfverlemna, om icke till
undvikande af ej mindre de oupphörliga uträkningar,
efter en stigande elier fallande curs,
och de mångfalldiga svårigheter vid liquider,
hvilka genom Tullens erläggande i Hamburger
.Banco uppkomma, än äfven den möjligen inträffande
orättvisa , att tvänne handlande , da
■de der begge inom en ganska korrt tid införskrifva
och förtulla enahanda vara och till lika
värde; ändock kunna derföre påföras ganska
olika Tull umgälder , föreskrifvas måtte*
V. Det ali Tall df inkommande och utgående
varor barde erläggas i Svenskt Banco, genom
hvilket på den naturliga billighet, att Tull,
såsom andre utskylder bör utgå med det i landet
gällande mynt, grundade Stadgande bere*
Bihang till Riks, St, Pr et, I82f. S:‘( Sept,
ta.
14 6 Bevillning! Utskottets 'Bet'änkan ditt.
des säkerhet och lättnad, sfi vid uppbörd och
redovisning, som vid beräkningen af de häraf inflytande
Stais-bidrag, utan att hvarken någon förlust
härigenom tillskyndas det allmänna, ela v ar tornes
värde i Svenskt Rancomynt och den deraf beräknade
Tull ekes äf en stigande curs* ellef
någon svårighet uppstår för Regeringen, att
erhålla de för vissa Stäts-behof oumgängligä
vexlar, enär sadane , antingen Tull-medlen aflemnäs
till Stats-Gontoirét , eller, hvilket torde
rättare anses, hvaremot Höglofl, Stats Utskottet
ej funnit någon betänklighet, till Riksgälds-Contoiret,
kunna af samma Verk upphandlas
till det belopp i Hamburger Banco ,
Sorn Riksens Höglofl. Ständer finna skäligt
fastställa böra Regeringen tillhandahållas, hvarvid
någon svårighet kari så mycket mindre
befaras, sorn Herrar Fullmägtige i Riksens
Höglofl. Ständers Riksgälds Contoir för detta
kunnat göra vida större upphandlingar deraf,
tinder det Staten var med en stor Utländsk
skuld behäftad.
Hen kostnad och de vidsträckta anstalter
Tullverket i egenskap afen Bevaknings-anstalt
fordrar, har Utskottet ansett kunna utan ändamålets
förfelande i betydlig mån nedsatt
tas om
VX:o Införsel af alla hittills förbudna
varor hädanefter inskrankes till de Stapel-Städer ,
l hvilka 'Tull-uppbörden , enligt sista eller år 18*1
års< Bokslut, uppgått tillj med Lots och Båk-afgijlerne
inberäknade, minst Fjorton Tusende Riksdaler
Lento-, varande tili vederbörandes efter*
Bevillning!*Utskottets Betänkanden. T47
rättelse 1 detta fall, alla sådane för detta för.
budne varor i Tull-taxan med ett L.> utmärkte.
Bland andra anledningar, att undansnilla
Staten en tiel af dess inkomster, torde äfven
enligt Utskottets förmodan få räknas svårigheten
, ätt vid införseln på en gång förtulla en
större laddning- Detta förhållande och den
vinsten underlättad Transito-handel bör medföra,
har förmått Utskottet, att 1 likhet med
hvad redan i flere fremmande länder blifvit
med Fördel stadgadt, föreslå.
VII. Det md i alla de Städer, hvarest TullUppbörden
, pä sätt redan omförmält är , uppgår
till minst Fjorton Tusende Riksdaler Banco, ett
Sd kalladt Credit, upplag ega tutti , eller den rät«
tigheten de till handel å Utrikes ort berättigade
Handlande medgifves , att uti allmänna och enskildta
Magaziner, men alltid under Tull bevakning
gens, jemte egarens läs och värd-, få upplägga rå-ätri.
iie.n och alla andra i Tull-taxan till upplag tillåtne varor
ifrån och öfver ett visst i Tull-taxan utsatt
minsta belopp i varande det sedermera egaren
tillåtet, att, af desse Varor, emot utgörande
af hela Tullen , om varan försäljes inom landet
, men emot endast Transito-tull , då den
bevisligen åter utföre*, få uttaga större och
mindre partier, likväl icke under hälften af
det minsta, som får Uppläggas* Hörande likväl
Credit upplaget aldrig få sträckas utöfver
ett år från den tid Varan infördes , utan densamma
inom nämnde tid, antingen åter utföras
eller till fullo förtullas; äfvensom värdet a.
sådane fulländade Fabrikater , för hvilka den-*
348 BevillningS'UtsSötKts BetänHanden.
na förmän är föreslagen ej fä understiga 500
R:dr för hvarje Artikel. Emedlertid mäste
alltid, innan någre varor fä pä Credit upplag
emortagas , värdet förut bestämmas och.Tullen
derefter, vid deras-utgående, erläggas, utan
afseende på de under tiden förefailne andi ingar
i varupriset.
Men i händelse handeln i någon af berörde
Städer skulle så minskas, att Tull-.Båkoch
Lots medlen icke under tvänne freds år
uppgår till meranämnde summa, förlorar sam.
ma Stad sin införsel-rätt , intill dess att Stadens
Tull-uppbörd åter inbringar denna summa
; och , skulle någon annan af Rikets öfrige
Städer så förkofra sill handel , att berörde
umgälder/ upphinna det i detta fall stadgade
belopp; anser Utskottet densamma böra komma
i åtnjutande af denna sålunda utvidgade införsel-rätt,
hvarom underdånig anmälan må
till Kongl- Maj:t ingifvas ; och med den sålunda
vundna friare införsel rätten bör, efter
Utskottets mening, äfven rättigheten till Credit
upplag följa , likväl utan att härigenom
afses någon förändring i den nederlags-frihet
Kongl. Maj:t redan förunnat en del Städer,
elier framdeles torde i Nåder meddela andra,
Till en ytterligare uppmuntran för Svenska
Fabrikerne och försäkran om deras bestånd,
har Utskottet ansett jemväl böra bidraga, otn
Riksens Höglofl. Ständer behagade rigta sin
uppmärksamhet åt möjligheten derpå, att vissa
procent af Tullen å inkommande utländska
Kläden afsättes t för att användas lill pr»i
Bcvillnir.gs-TJtskottets Betänk anderi.
xnier för utförseln af dylike i Sverige bevisligen
tidverkade , i hvilken händelse den utgående
Tullen derå skulle kunna försvinna.
Slutligen och då de stadganden Riksens
Hög loll. Ständer kunna besluta i afseende på
Tull-intraderne , deras uppbörd och controllen
derå, icke kunna med det eftertryck, som vederbör,
sättas i verket, med mindre än att
en med ändamålet instämmande och beräknad
styrelse sammanhåller det hela , att nödiga anstalter
vidtagas, till ernående af full visshet
om mängden och /beskaffenheten af de Tull
umgälder underkastade varor, att redighet och
bestämdhet förekomma irringar och underslef
vid påföringen och uppbörden af afgifterne,
att den noggrannaste tillsyn och controll i
dessa ämnen råder, och 3tt alia försök att
motverka eller undandraga sig de i detta hänseende
stiftade Lagar med ansvar och näpst beläggas,
har Utskottet , till följe af derom gjorde
motioner, ansett rörande så beskaffade ämnen
, sammanträden med Eiksens Höglofl. Ständers
Tåg- Allmänna Besvärs- och Ekonomi samt
särskilda Utskott nödige, hvarefter och sedan
de till en gemensam handläggning med bemäldte
Utskott hörande ämnen blifvit granskade
och afgjorde, Utskottet lärer komma i tillfälle,
att dels inkomma roed sitt utlåtande i
de ärender, sorn till Eiksens Höglofl. Ständers
beslutande pröfning böra framställas, dels
ock föreslå andras öfverlemnande till Kongl,
Majits Nådiga godtfinnande, under den tillförsigt,
1 att från Regeringens sida, sådane åt
-
ij» Bsvillningi-Utsiottett Betänkanden.
gärder komma att vidtagas, som stå » öfver»
ensstämmelse med de härom fattade heslut,
hvarförutan ingen framgång synes vara att
hoppas.
Dock varder detta allt tijl Riksens Hög»
lofl. Ständers upplysta pröfning öfverlemnadt,
jemte de af Herrar, Wickblad, Hammar, Limnelius;
Ehinger , Fornander , Fluldt och Bagge,
samt Riksdags-Fullmägtigen Lars Andersson yttrad^
särskilde meningar och öfversigt af åf»
skillige åren 1819, 1820 och 1821 in- och
utförde varor, utvisande ej mindre beloppet,
och deraf beräknad Tull, än den Tull-bevillning
som efter nu föreslagne grunder kunnat
i ett lika förhållande calculeras.
Stockholm d. 3 Juna i§?3-.
Transumt af Protocollet, hållet i Riksén» Hög--  lofl. Ständers Bevillning» - Utskott den
31 Maj 1823.
S. D. Föredrogos å nyo, Höglofl. Utskottets
andra Afdelnings afgifne och på bordet hvilande
Betänkande, angående grunderne för Tulibevillningen,
samt förslag till Tulltaxa.
Herr Wickblad anförde : sällan har väl något
förslag, något i Riksens Höglofl. Ständers
Utskott afgifvet Betänkande väckt det uppseende
och det allarm, som det nu förevarande, rörande
förändrad^ grunder för Tull-systemet- Olika
'BtvilLungt TJtslottett ISetänkanden. 15i
intereiscn hafva verkat olika omdömen; en del
fällda med moderation och granskning af följderna
för Fäderneslandets bästa; en annan man yttrade
i den blinda passionens sprak, dicteradt antingen
af egennyttan, sorn bäst finner sin uträkning
vid monopolier, eller af en uppskrämd farhåga
för olägenheter, hvilka vä! icke säkert vo.
ro gifna, men som spökade för inbillningen. Så
har man fått höra ett rop ifrån Östan och Västan,
ifrån alla fyra väder af Fabrikanter och
Manufucturister ©m Fabrikernas fölfall; örn förlust
ef egendom och rörelse, om brutna löften
gifna af Nationen, bekräftade af Regeringen ; om
den redan lutande Handels-Balancens fullkomliga
undervigt; om Tullförsnillning; om den skara af
brödlösa arbetare, §om skola öka tiggarehöpen
in, m. och i dessa dagar har man sport detta
rop framburet till Thronen uti en klagoskrift af
Fabriks Gesällerna, hvilka man antingen genom
runda löften, eller, hvad som icke synes otroligt
och för att begagna conjuncturen man genom
nedsatta arbetslöner och under hot om uppsägning,
förmått att alliera sig med Manufacturisterna
till förfägtande af prohjhiuv-systemet.
Jag respecterar egande rätten, och den rätt
hvarje medborgare eger, att genom sitt snilles
och krafts utvecklig få, på ett i Lagar och Författningar
medgifvet sätt, söka och virma sin utkomst,
sin bärgning, sin förkofran; men jag kan
ej älska den snillrika utväg, att på medborgares
bekostnad beskatta andre efter behag och sådant
har likväl varit en Irukt af prohibitiv-systemet.
Om våra inhemska Fabrikanter ansett det vara..
ts 52 T&eviliningi"Utsbottett Rttänkanätn.
sig (Hillet, att u sina tillverkningar taga en oska.
lig vinst, oell derigenom gora'sin vara 30 tilt
40 procent dyrare, an hvad (ten borde vara; så
matte det också vara mig tillåtet såsom consujnent
att fa tillhandla mig denna samma varan
fdr bästa pris , och således på hvad ställe der
bästa priset erhåiles.. Sådant hörer ju till friheten
1 ali handel och vandel. Jag nämnde den
oskäliga vinst, sorn Fabrikanter hafva .genom sitt
oinskränkta sätt att taxera sina producfer, och jag
anhåller att få upplysa detta med ett exempel
af egen erfarenhet. Af ao ffe Ull till Klädestillverkning
insatta hos en Fabrikör , fick jag Sjutton
ainar svart kläde.. Tillverkningskostnaden ,
färgningen in beräknad , uppgick, som jag med
räkning kan bestyrka,, till Tre Riksdaler Riksgäld
alnen. Ullen kostade ela,.enligt hvad jag sjelf
erhöll samma gång för nain försålda 1 R:dr 24
sk. Riga Skålpundet. Således kostade hvarje alu
kläde mig Fyra Riksdaler 36 sk. 8 r:st R;gs;och det
var af den godhet, att till köps kostar dylikt Atta
ä Nio- Riksdaler .alnen,. Månne väl tillverkningen
af Fabrikörernas egen Ull kan kosta honom
yner, än af en annansp Det lärer ingen kunna
påstå: meri man taxerar sin vara efter behag och
stegrar priset öfver hufvan, äfven då man, sorn
billigt lie medgifver ersättning för forlagskqstnaden
af rudimaterieme och procenteri å varans
värde för den. tid hon ligger oförsåld , eller såld
på Credit. Och så har det tillgått, och sa skall
alltid tillgå med bibehållandet.af prohibitiv.systemet
i Sverige, der Fabrikernas skydd alstrat ett
oerhördt prejeri, oaktadt det liberala understöd
Bevlllnings-Vtsköttets Betänianden. 253
»lerås egare njuta af Manufactur-Discont-Fofiden,
och hvarpå vi under dessa dagar egt ett upplysande
intyg uti Kongl. Commerce Collega Utlå»
O C»
tande i anledning af Herrar Revisorers anmärkningar
år ife2'2. -— Afven jag befarar mindre,
hvad likväl så många synas frukta, våra inhemska
Fabrikers undergång derigenom, att de utländska,
hvarest rudimatärier och tillverkningskostnaden
äro i lägre pris, alltid skola undersälja vara
hemgjorda Fabrikater, ty genom Transportkostnader
och Tudumgälder höjas alltid utländska
Manufacturernas värden, och våra inhemska skola
utan förlust alltid kunna täfla i pris med utländningens
, liksom de redan täfla med den sara
ma i godhet.
Men, invänder man, det nu föreslagna systemet
gynnar de handlande, då det ruinerar
fibiikanten, det befordrar Tullförsnillning, då
det minskar JLurendrejeriet.
Fabrikernas' ruin är ännu ‘problematisk. En
måttlig vinst bör vara tillräcklig, och då man fitnöjes
härmed, lopes ingen faTa af concurrencen.
Handeln bör vara fri, annars båtar den icke;
och prchibitiv-systemet såsom i strid härmed och
onaturligt har tillvägabragt alla möjliga Furen»
drejerier så väl af Handlande söra Fabrikanter
inom Biket, ja så vida, att utländska tillverkningar
af alla slag finnas till köps i erforderlig
inängd »öfver allt. —
Af svårare beskaffenhet synes farhågan för
Tullförsnillningen. Hå alla varor emot Tull
blifva till införande tillåtna; hvar finnes väl controll
att Tull erlägges? Under prohibitiv syste*
154 'Bevillning} Utskottets Betänk anden*
ine t vet raan alltid med visshet, att en förbuden
vara som säljes, är luremlrejad meri då fri införsel
ernat Tull är medgifva», hvilken är i
Stånd att ansvara for, och hvad bevis, skall inan
val egt att varan verkligen blifvit förtulladP Oå
man ät hvad hitintills, blifvit practlseradt och hvarom
flere rättegångar bära vittnesbörd, känner ve.
dcrbörandes fintlighet, att genom falska stämplar
gifva en'-utländsk vara, icke utseende och halt,
men namn af inländsk, och såmedelst all behörighet
att öppet försäljas; då män ar lika anled-,
ning skulle kunna misstänka, att beställningar
utom Riket blifva gjorda af Fabrikater, å hvilka
inhemska tillverkares namn blifva inväfde elierpåsatta,
hvem kan val då gä i borgen, att då
dylika messurei, såsom öfverflödiga, icke vidare
behöfvas, för att införa otillåtet kram , man ieka,
skall öfversvämma* af oförtullade varor, och. ätt.
Staten såmedelst skall vinna föga ersättning afliberaliieU-systernet,
för hvad den till äfventyr*
kan förlora genom Manufacturisternas minskade
Bevillning, och genom de arbetandes iråkade förlägenhet
och fattigdom till gravation för det alijuanna?
'Jag til står, jag är icke mägtig , att upplösa
denna knut. — Kunde en någorlunda säker
controll gifvas emot Tullförsnillning — jag
skulle då icke tv^ka ett ögonblick, att lemna mitt,
ehuru obetydliga bifall i alla delar till det förslag
som nu är uppgifvet. Men så länge detta
för mig är problematiskt, tvekar jag att till alla
delar instämma uti de åsigter, sorn Betänkandet
j detta ämne innefattar. Den Hans Kongl, Majit
Uppdragna höga rätt, att stadga reciprocitetet*
Stvillnings Vttkottets Betänkanden. 155
grunder för tillåten införsel af varor, synes väl
vara rättvis och hämma befarad undervigt i var
handel och näringar, men jag fruktar, att dea
ej blir tillräcklig, hvarken att förebygga direct
införande af varor ifrån Lancier, med hvilka
reciprocitet i compaerciella hänseenden ej kan
komina i stånd, ty så snart varan gått igenom
andra handen skall den ej vidare kunna anses
Otillåten — eller att den blir tillräcklig att förekomma
Tullförsnillning, så vida ej en Här af
Tullbetjente och Strandridare, med öfver och underbefäl
, skall å nyo organiseras och besoldas, till
föga annan båtnad än, för dem, sjelfva, sorn, liksona
glupande ulfvar om dagen gå ut på rof, och om,
natten skifta rofvet.
Jag vantar och önskar blifva vederlagd i
denna enda omständighet, då jag utan ali tve-'
kan vill och skall instämma i .det framställda
förslaget, som genom sina rena och rigtiga grundsatser,
och dessas fria utveckling bereder en hög
aktningsfull erkänsla mot de Herrar och Män,
hvilka härigenom ådagalagt, lika insigter, söm,
patriotiska tänkesätt. — — —
Herr Wijkman förenade sig med Herr Wickblad,
hvars anförande han anhöll matte få bifo
gas Betänkandet till Riksens Höglofl. Ständer.
Herr Hammar förbehöll sig att skriftligen,
få inkomma med sine anmärkningar.
Herr Limnelius uppläste följande skriftliga
reservation:
158 Bevillning! Utskottets Bétänkanden.
Flere af .Sveriges framfarne Store Konungar
hafva med sorgfällig värd vinlagt sig om
Svenska Fabrikernes och Handaslöjdernes upp»
komst, trefnad och bestånd, då. desse yrken ifrån
‘ äldre tider njutit det synnerliga hägn, att de
icke allenast blifvit tryggade af särskildte privilegier,
utan tillika rent de kraftigaste understöd
för sin tillväxt, så väl af allmänna sine Hoga
beskyddares enskilde tillgångar.
Ändamålet för detta kraftiga'och fortgående
bemödande för dessa stora uppoffringar, har otvifvelaktigt
varit, såsom det äfven för det närvarande
är, att genom konsternas fullkomnande bereda
tillgång på inhemska Slöjde och Fabriks tillverkningar,
för att såmedelst å ena sidan tillfredsställa
allmänna hehofvet, och å den andra till
Ilikets vinst, heder och båtnad, satta Samhället
i oberoende af utlänningens bidrag ined sådane
förnödenheter, som äro tillgänglige inom vårt
eget sköte.
Afven har sednare tiders styrelse gatt sam.
ma visa afsigter till möte, hvarvid vår nuvarande
Konung ådagalagt den prisvärdaste omsorg,
ej mindre genom dryga uppoffringar af CapitalSummor,
än i en outfötdig verksamhet öfver
dessa handteringars utvidgande och förbättring,
häraf ock handt, att inhemske. Fabriks och Slöjde
tiliverkningarne i de fleste grenar, vunnit den
fullkomlighet, att hehofvet af utländska arbeten
snart sagt endast kan anses uppkommit genom af.
vikelsen från en sann patriotism och äkta Fosterlands-känsla,
begge föraktliga frön af Lurendre»
jarens nedriga och vanärande industrie.
Bevillning*- Vtsiottets BetänJt anden'. 'a 57"
X öfvervägande af dessa förhållanden, kan
jag ej neka, det jag med bestörtning erfarit , att
Högloft. Fevillnings-Utskottet icke tvekar att föreslå
sådane förändringar, hvarutinnan medelst
fri införsel i Riket af alla sorter utländske Manufactur
varor, hvilka inom kort tid ofelbart skola
till intet göra Svenska konstfliten, och ödelägga
de i sammanhang dermed på Statens och enskildes
dryga bekostnad uppkomne nyttige Fabnks-inrältningär;
inrättningar hvilka under seclers
lopp gagnat Svenska iNationen och sysselsatt
flere Tusende arbetare, som dervid för sig och
sine familjer vunnit en tarflig bergning. Man behöfver
blott, jemte detta förslag framställa bilden
af denna ödeläggelse och antalet af dessa olycklige
hvaribland med skäl inbegripas alla de Fa.
briks-idkare, hvilka efter att hafva, i förtroende
till én vis Styrelse, nedlagt sista skarfven af för.
mögenhet uti sina kostsamma verk och inrättningar,
drifne ifrån sina yrken, sldljde vid sin egendom,
och utan tillgång på lifs uppehälle,
otjenlige att antaga andra näringsfång, samt således
blottstälde för fattigdomens och nödens häftigaste
våld, för att intagas af samina obehagliga
känsla som jag, hvilken ännu kraftigare uppröres
af den ofelbara och med exempel redan bekräftade
öfvertygelse, att, ehvad deremot må invändas,
utländska vinningslystnaden ej förr skall
lemna speculationen hvila, än detta, för inhemska
.Fabrikanter och deras inrättningars brådstör.
tande mål, upphunnits; och hvilka äro de fördelar,
som härflutne från denna omstörtning för»
pil öfverväga deima fö{ det allmänna oersätteU*
.ljS Bevillnings Utskottets Bethnk andén.
ga skada och så inånga enskildes derifrån sig
härledande lidande och förluster? Skola de be»
räknas från jordbrukets tillväxt i samina man,
Som våra Fabriker aftyna och Riket öfversvämmas
af Utländskt gods-; så är en sådan princip
lika origtig, sorn stridande emot all pröfvad erfarenhet»
heldst ingen lärer kunna påstå, att den
arbetsförtjenst hvilken genom Fabriks-inrätthingarne
är blifven beredd och som hitintills stannat
inom Riket, skall samlad i XJtläridnihgens
händer öka productionen af vårt jordbruk; likasom
det ej eller synes troligt, att Landtmannen
genom af sig komne Falu iks'arbetare ökar antalet
af en i förhållande till vidden och beskaffenheten
af dess jordbruk» redan afpassad arbetsstyrka;
men val vill jag medgifva,, att handeln
någon korrt tid torde 7 af denna förändring
draga hytta, en nytta som likväl snart skulle förflytta
vår redbaraste egendom i utländningens eg O
och oss i fattigdom, ty om också skulle antagas,
att utländske Manufactur-varor någon gång kunde
erhållas till lindrigare pris än inhemska af
samma sort; lärer dock den vigtiga sanning här*
vid få komma i beräkning, att de penningar,
sorn för sådant ändamål utbytas, för ali tid äro
förlorade Och dragne ur inhemska rörelseh, hvaremot
allmänna förlusten blir desto kännbarare»
som den tillbytta varan icke eger ett fortfarande
Värde utan med tiden förnötes och slutligen bl ifver
till intet, och då härtill lägges, det icke
ringa antal Fabriks arbetare, som genom inrättning
garnes förfall ostridigt skall komma Samhället till
last; lärer väl ingen betvifla , att den föreslagne
Éeviilnings'-TJtskottets Betänkandet). 15g
frihet, att i Riket äfven emot hvad Tuli afgift
som heldst, införa utländske Manufactur varor,
Utan undantag, skall i sin verkställighet ådraga
Samhället de känbaraste olägenheter, hvilka genom
följder af tidehvarf icke stå att rättas.
Här klagas öfver sede-förderf, men sällan
gifver man sig möda, att undersöka grunden och
orsakerne dertill.
Tor min del håller jag före»
att hufvudkällorne hvarifrån detta onda ledet
sitt ursprung, bestå i öfverdrifven lux och tärande
fattigdom. På Fuxena fortbredatule ver.
kan lemna oss nederlagen i Götheborg och Carlshartin
för färska exempel, för att nu tarfva ett
förnyadt återförande i minnet ; och om följderne
af en tvingande fattigdom upplysas vi af Bvardagliga
händelser, .Begge desse olycksfödatide
omständigheter vinna en ymnig tillväxt genom
den åsyftade Varu-införseln. I förra fallet, emedan
Nationen icke upphunnit den manlighet i
charaktären, sorn sätter den utom ett inbilladt
behof af Utländskt kram, och i det sednare genom
följden af det förra en vidgad lux och slutligen
en allmän fattigdom. -— Med förbigående
af de särskilde anledningar till detta förderfa
fortskyndande, som måste framstå från den större
mängd menniskor af båda konell, hvilka nu anställde
vid Rikets Fabriker, samt andre slöjde*
verk och der njutande skydd och bergning, gå att
strida emot den grymmaste af alla fiender, hungern
och förtviflan, då för dessa så hjelplöst olycklige
i sitt eget Fädernesland, just derföre att de
användt sin tid på redbara och samma Fädernesland
gagnande yrken, endast ar öfrigt att tigga,
j6o Bevillnings-Utskotten Betänkanden.
stjäla och straffas, eller ock förgås i det gräns*
lösaste af alla eländen.
Det var ett lika säkert sora bedröfligt bevis
derpå , att den gamla Romerska National charaktarén,
som uträttat så dråpliga storverk, redan
gått förlorad, då Roms Innevånare ifrigare ropade
efter spectakel än bröd, och jag fruktar , att
de-n Nation, sorn föredrar utländsk slöjd framför
production af egen konstflit, med snabba Steg fortskyndär
till sin ofärd. -—• Jag skulle fela emot
den djupa vördnad oell den innerliga tillgifvenhet,
jag hyser för Hans Maj:t Konungen, om jag
ett ögonblick kunde tro , att han skulle sanktionera
detta beslut eller låta frånrycka sig magt
att förbjuda införsel af sådane slöjde tillverkningar,
som inom Riket till mängd och godhet kun.
na motsvara det allmännas behof; —• hvarföre
jag ock af pligt emot mig sjelf, af pligt emot en
vis Regerings välgörande omsorg för allmänt väl,
sch af pligt emot det Samhälle, hvars förtroende
mig kallat, alt vid detta Riksmöte vara dess
ombud, reserverar mig emot ett förslag som
innefattar så eftertänkliga och vådliga följder.
Uti denna Herr .Limnelii reservation instämde
Herr Huldt.
Hurr Ehinger.- Herr Stads-Major Rimnelii
anförande föranlåter mig, att dervid göra några
anmäkningar.
Aldrig har det varit det Höglofl. Utskottets
afsigt att på något vis villja undandraga våra
Fabriks-inrättningar det skydd, hvilket de af så
val våra framfafne Regenterj sorn vår närvarande
Nådige.
Bevillning* TJtsloHtts BetänkaruUn. 161
Nådige Konung, njutit och ännu hafva rätt att
njuta. Man undersöka det förslag till ny Tulltaxa,
som Utskottet nu gar att underställa Ständernas
pröfning, och de grunder, som vid författandet
deraf blifvit följde, och all sådan miss.
tanke skall för den fördomsfrie och billigt tänkande
försvinna. — Men. Utskottet har trott, att
de åtgärder, som den tid då man först började
med Fabriks-inrättningar i Sverige, ansågos nödige
till desse späda fostrens fredande för fremmande
åverkan, nu mera borde vara öfverflödiga,
då efter snart ett sekels förlopp, och efter
alla de förde-lar Fabrikerna njutit och alla de
uppoffringar Nationen för dem gjordt, man eger
rätt att vätiw dem vara så fullväxta, att de på
egen hand och af egna krafter böra kunna fortskrida
till vidare utveckling och fullkomlighet,
elier om de det ej förmå, anses som drifhus-väx.
ter, hvilka endast genom konstlade och kostsamma
mede! hos oss kunna bringas till ett ' slags
mognad och derföre icke passa för vart land.
lemte Fabrikamerne utgöres Nationen äfven
af andra medlemmar, hvars rätt visa anspråk,
-ej heller måste förbises och hvars bördors lättande
bör ligga Nationens Bepresentanter lika
ömt örn hjertat, som befordrandet af Fabrikanternes
fördelar. Allt hvad som icke kan förenas med
det allmännas val, måste såsom skadligt förkastas.
Dertill anser jag böra räknas det prohibitiv sy.
stern, sorn en längre tid i vårt Land herrskat ,
och hvarigenom handel och rörelse blifvit för*
lamad, folkets krafter utsugna och Nationen de^
Bihang tili Rikt, St, Prat. 1323. giM Sami, |I.
i6a X'evillningt Utskottets Betänkanden.
moraliserad. Detta system har förlamat handel
och rörelse genom de band det pä densamma
lagt, det Ilar utsugit folkets krafter; ty dryga
skatter hafva rnåst uppfylla hvad en fri handel,
utan folkets betungande genom ökade Tull in.
trader , skulle hafva till staten inbragt; det har
demoraliserat Nationell, då det satt densamme i
det onaturliga tillstånd att anse lurendrejeriet
som en icke skamlig sak, och mened såsom en
nödvändighet.
Folket suckar under bördan af dryga skatter,
och hafva rätt att af Rikets Ständer förvänta
åtgärder, hvarigenom deras bördor lättas: det har
rätt att förvänta nedsättning i utskylderne. Men
Rikets sjelfständighet fordrar äfven betydande
Stats-bidrag, som icke heller få eftergifvas. Huru
nu förena desse begge motsatser ? jag tvekar
icke att bekänna min öfvertygelse, att tvång sysfernet
i vår handel förorsakat Skatternas ökande,
och att om handeln befriades från detta tvång ,
den hos oss lika som i andra Stater otvunget skulle
åtaga sig att fylla största delen af Stats.behofven
genom de förhöjda Tullinkomster den lemnade
och i och med det simma medgifva betydliga
nedsättningar i de allmänna utskylder hvaröfver
Nationen klagar. —
På desse skäl och med full öfvertygelse, om
nyttan deraf har jag biträdt det Höglofl. Utskottets
beslut att föreslå Rikets Ständer etablerande
af ett mera liberalt handels system och upphäf.
vandet af det hittills gällande införsel-förbudet,
samt tillåtandet af att alla varor mot en efter
varans beskaffenhet lämpad Tull matte blifva
Bevillning! Utsltoittts BetUnkanden» »6}
File till införsel i Riket. — Herr Limnelius
har orätt om han påstår att omsorgen för våra
inhemska Fabrikers fortkomst och bestånd dervid
på minsta vis blifvit åsidosatt. Tvertom har
Utskottet just till betryggande af deras fordel föreslagit
en så hög Tull på alla sådane utländske
Fabriks artiklar, som vid inhemska Fabriker
kunna tillverkas, för att förebygga våra Fabrikers
prtjudicerande af utländningen. Om detta correctiv
af Ständerna gillas, så lemnäs genom denna
åtagna beskattning ett nytt bevis på Nationens
beredvillighet, att för sina Fabriker alla de uppoffringar,
som med rättvisa och billighet kunna
förenas.
Att de imhemske Fabriks-inrättningarne genom
denne föreslagne införsel frihet skola gå under,
dess egare ruineras, och dess arbetare blifva
tiggare, uslingar och brottslingar o. m. d. äro
påståendet som flerfaldiga gånger förut och af flere
än Herr Limnelius blifvit declamerade och
upprepade men af ingen bevisade. Tvertom tror
jag, att ingen Fabrik, som för Sverige är naturlig,
skall häraf lida minsta skada. Den skall
endast sättas i täflan med utländningen i tillverkandet
af goda Fabrikater, utan att behöfva frugla
att denna skall täfla med honom i priset emot
hvilket Utskottet bestämt correctivet. Denna täflan
skall naturligtvis verka nå Fabrikaternas
Stigande i fullkomlighet, dessa fullkomligheter
förskaffa Fabrikanten en förökad afsättning, och
den förukade afsättningen föröka hans vinst.
Hvar finnes nu skälen till frugtan för alla
dessa olyckor, fattigdom och elände, dem Herr
"i64, BevillnhgsJJtskottets Befcinkanden.
(Limnelius förespår om Svenska folket, som af
en nog dyr erfarenhet fått lära hvad vinst för det
allmänna af prohibitiv-systentet stätt att skörda ,
nu skulle vilja taga sin tillflykt till *ett mera liberalt
systern? Ingen kan .vara säker, att icke någon
gång se sig anfallen af spökrädsla (och endast
den tillskrifver jag all den fruktan Herr
Limnelius nu yttrat) men oförsvarligt är det att
äfven vilja meddela denna rädsla åt allmänheten
hvars inbillningskraft snart, nog kan bli retad,
att anse för förfarliga Jättar hvad som blott är
murkna Vaderqvarnar.
Jag vill icke tvista med den värde Talaren
om Luxens-skadliga inflytande på nationen, jag
vill blott hemställa till haris eget afgörande, om
alla våra hit till gällande Lurendrejerie-författnirigr.
r ett ögonblick förmått att bemma densamma.
IVien Luxe blir alltid Tuve den må-välja
sina .föremål af utländsk eller inländsk tillverkning
och der. som genom I.uxé och yppighet
blifvit ruinerad, är och blir lika ruinerad, lian3
Luxe må hafva varit utländsk eller inländsk;
den har roed införselsfrihet eller införsel-förbud
ingen ting gemensamt.
J g Ian icke frångå att jag finner ett visst .
syskontycke emellan hvad Herr Limnelius nu
anfört, och ini.ehalli t af alla de sändebref och
dedicationer hvarmed Be.villnings-Utskottet vid
denna Riksdag blifvit regaleradf. — Samma
spådomar af ruinerade familier, förstörda Fabriker,
fattigdom, tiggeri, brott och elände
(nästa gång kommer kanske Pest, krig och örlig
dertill) med ett ord, »amma spökelsejaistq*
BevillningsVtshottets Betankanden. 165
rier. — Men jag tror att hvarje upplyst och
fördomsfri man redan sä tillräckligt hunnit
stadga sitt omdöme häröfver, att all vederläggning
häraf hör anses för öfverflödig.
Den af vära Fabrikanter yttrade hotelse,
att vilja nedlägga alla Fabriker, örn någon ändring
i det hittills följda förbud-systemet skulle
företagas, förefaller mig eljest, som vissa
barns hotelser att vilja dö bort frän Pappa
och Mamma, om desse någon gäng skulle finna
sig foranlåtne, att icke i allt göra demi
till viljes.
Herr Fornander: reserverade sig mot den
föröslagne Tull-prdcént'en a Silkes och Bornulls-Fabrikater
och yttrade: Vid bestämmandet
af Tull för Ylle, Bomulls och Siden-Fa»
briltater har jag icke varit af Höglofl. 33evilInings-
Utskottets andra afdelnings allmännaste
mening" och dä jag afvert funnit, att pluraliteten
i Höglofl. Utskottets plenum ej ansett sig
böra andra Andra Afdelningens tanka i detta
ämne, nödgas jag härmed göra min reservation,
den jag anhäller malte fä åtfölja Höglofl.
Utskottets Betänkande till Bespective
Riks St änden.
Andra Afdelningen har antagit sorn grundprincip,
att sätta högre Tull pä Fabrikater, som
här kunna tillverkas af inländska ruditnaterier
såsom ett billigt .skydd för desse våra-nyttigaste
Fabriker.. Deremot har beslutits , att en
lägre tull bör sättas å Fabrikater af utländsk
judimateria, såsom mindre angelägne vgror
*66 Btvillrrfngs-ZJiskattets Betänkanden.
och hvilka om vi ej kunna eller vi 1 Ija umbära
dem likväl ej tillskynda Staten någon
fördel, utom arbets-förtjensten hvilken vinst
då den jemföres med enskildes offer , hvar
förnuftig måste finna allt för dyrbar och tryckande.
—
Andra Afdelningen så val sorn Höglofl.
Utskottets plenum har nu fixerat en Tull
A ylle-varor, sorn kunna tillverkas inom
Landet - - - - 30 pr*
A ylle varor, som ej kuna tillverkas inom
Landel - - - - 15 pr.
A Bomull inom Landet arbetad * 30 pr.
Silkes-varor, sorn kunna inom Landet tillverkas
- - - - 2 5 pr.
Alla öfriga - - - S t5Pr
Grundpricipen
för min motion, att få det
hittills gällande Prohibitiv Systemet uppbäfvit
och en ny Sakernas ordning införd, sorn tillåter
Medborgaren alt lefva efter Lagar, sorn ära
förenlige med ett fritt och sjelfständigt Folks
naturliga rättigheter, hvilka utestänga så mycket
möjligt all retelse till Lagbrott och aflägsna
obilliga fördelar för några monopolister,
på millioner Medbstrgares bekostnad, har varit:
att genom en måttlig Tulls bestämmande för
alla utländska varor, öka inkornsterne för Stålens
behof och minska Bevillnlngs Summan sorn
äfven med den billigaste fördelning å hvad
annat sätt än Tull, blir mindre rättvist dividerad,
och följaktligen mera tryckande i allmänhet.
Jag hade trott att a 5 Procent på Kläde
BeviHnings-UtskoUels BetänJtanden. l6*J
och ylle varor skulle varit nog — när dertill
kommer Convoy, provision, prasmii , tolag och
frakt, uppgår i alla fall kostnaden för utländsk
vara öfver 30 procent ; men då man i synnerhet
åsett att våra inhemska Fabriker böra på
det satt tillfredsställas, har jag äfven lätteligen
förenat mig i samma åsigt , ehuru jag är
fullt öfvertygad att 25 procent varit nog för
ändamålet och säkrare afhållit allt begär till
Tullförsnillning, som synbarligen med 30 procents
Tull val lönar mödan. —
A 11 Höglofl. Utshottet bifalit 30 procent
äfven på Bomul s-varor är rakt stridande emot
dess fattade princip. Bomull är en utländsk
artikel och borde således ej belagts med så hög
Tull sorn ylle-fabrikater.
Man åberopar en och annan högt uppdrifven
Fabrik inom Bandet, sorn bör skyddas
för den myckenhet af varor der tillverkas
och dessas godhet och billiga pris; men
efter mitt begrepp ar det just de Fabriker, sorn
tillverka goda varor för godt pris, sorn minst
behöfva tryckande skydds afgifter, — 15 procent
har här varit lämpligt i jemförelse till
30 procent för ylle-varor, ehuru väl »ienna
procent är öfver behofvet af ett billigt beskydd.
Orimligast faller likväl Tull-bestämningen
för Siden-fabrikater i ögat.
Efter uppgjorde Tabeller öfver denna sort
tillverkning, för åren 1819, 1820 och 1821,
har år 1819 varit en tillgång af 89,827 alnar
här tillverkat Siden för 54,166 personer,.
i68 llévillnings-Utskottas Betän^ andem
som derföre skattat, således alnar för livar,
dera, och för 559,866 personer, sorn angifvit
sig för mindre siden-persedlars bruk har varit
en tillgång af 93>323 dukar, således gtdelsduk
på hvardera och dessutom till delnings la'9
Mö-tstyg, 371 Västtyg 1034 Flordukar, )S6
ainar Darniiiast. — Arén 1820 och 18a 1 hafva
efter en lika calcul lemnat ungefär samma
resultat. För att skydda dessa Fabriker i afseende
på de varor de kunna åstadkomma, har
man ansett Tjugo procent böra betalas i Tull.
Delta förhållande är efter mitt begrepp stridande
bade emot medborgares naturliga rätt
att få sine behofver för bästa pris och mot»
verkar derjemte den lättnad i handels-företag,
sorn -åstadkommes igenom varu byten , hvarigemeni
äfven afsättning på våra exporter lättas
och göres förmånlige, eller är det val
billigt, att jag skall betala en siden.klädning
30 procent dyrare än jag kan hafva den för
lujs utländningen , derföre att Sverige kan pro
ducera
samma vara, ehuru ej mer än till en
sjettedel af behofvet. Siden-varor kunna dessutom
såsom innefattande ett stort värde inatn
en liten rymnd , ; med lätthet Tullförsnillas ,
och hvilket kan väl vara mera retande än att
på ett Capital af Ett Tusende Riksdaler, endast
i Tull kunna förtjena Tvåhundrade Femtio
Riksdaler, oberäknadt det mindre inköpspris
man vid utländsk Fabrik kan betinga. —
Det lönar sannerligen mödan alt för en såda»
Bevillnlngs Utskottets Betankanden. a69
vinst risquera mycket, ock när man besinnar
den usla fördel handel i allmänhet leinnar,
kan man med skäl fråga , otn det är rätt, att
satta en medborgares moralitet på ett så hardt
prof sorn det är valet emellan fattigdom för
sig sjelf och de sina, och ett Lagbrott , hvarigenom
ingen kan kallas direcf lidande. — Det
är på desse grunder jag ville föreslå en Tullafgift
för allt siden, som kan utifrån införas
till Sverige till 15 procent. — Efter ali min
öfvertygelse skall all tanka på Tull-försnillning
for denne vara derjemte försvinna, och
sotn siden-bruk är lika begär igt ivart Fädernesland
sorn Tobak skall Staten med en sådan
billig Tull räkna en inkolnsi likså betydande
för den ena som andra varan. — Det
lär vara öfverflödigt att vidlöftigare bevisa
en 6ak sorn bevisar sig sjelf så soikiart. — Ehuru
trin förmåga ej fo: slagit, att nog klart
framställa detta ämne i Högloft. Bevillningsutskottet,
vill jag likväl förmoda att samma
sak , då den förekommer i de Respective RiksStånden
, skall af mångå omfattas med den
värma, som känslan för Fosterlandets sanna
intresse och medborgates billiga fordringar pa
rättvisa, inspirerar, och detta är ensamt ända*
målet för denna min ödmjuka reservation. —-  Ut Supra. Ex Protocollo
Clas Levijn*
*70 Bevillnings-Utskottets Betänkandetu
Transumt af Protoc.ollet , hållet uti Riksén»
Högloft. StändersBevillnings-Utshott den
3 Maji 1823.
La rs Andersson från Skaraborgs Län yttrade;
Med det af Herr Ehinger till det nu
justerade Protocollet, för den 31 Maji, gjorde
anförande får jag förena mig. — Herr Lern*
nelii reservation har hos mig föranledt till
någre anmärkningar, dem jag hade ämnat att
skriftligen uppfatta, men hvilka jag nu i korrt,
het torde få nämna* —1 Det har blifvit anfört,
att en öfverdrifven Luxe bidragit tili Sede*
förderf, hvaröfver man klagar. — Detta vill
jag icke bestrida; men Prohibitiv-Systemef är
just det, som orsakat denna öfverdrifna Luxe
och ledt till sede-förderf.
Lurendrejaren har en för stor vinst
om han lyckas, att icke försöken till Lurendrejeri
och att förverfva medhjelpare dertill,
skola vara mångå och ihärdiga; också har Lan.
det varit öfverhopat af förbudna varor. Detta
System har inneburit en för stor retelse
och varrt för mycket lockande till öfverträdelse
af Författningar och till Lurendrejeri brott,
att icke en mängd vinningslystne deraf skulle
frestas, och af dessa hafva kanske mångå ofta
icke haft annan utväg än falsk Ed att freda
sig från ansvar.
Exemplet huru Romerska National-Charak.
tarén gått förlorad» är i sanning en vacker
Bevillningsutskottets BetSnkanden, 171
moral , men hvad verkan den kan hafva på
opinionen , alt leda den inot förslaget, torde
vara Herr Limnelius sjelf förbehållet att bedöma
För
min del tror jag, att det Lurendrejeri,
som tinder nu radande prohibiiiv-system
drifves fran Danmark och annorstädes, kommer
att försvinna, när alla varor mot en skälig och
lämplig Tull blifva tillåtna till införsel, och
att i stället för denna smyghandel skall uppkomma
en öppen, allmän och liflig, som spri»
der rörelse ock välmåga i Landet och hvarigenom
medborgare å alla tillåtna Handelsplatsar
komma i tillfälle, att genom loflige
Handels speculationer , under det de gagna
Lander, bibringa sig någon del af det välstånd
som nu endast på visse ställen stannar hos
dem, som hafva den djerfheten, att genom
Författningarnes öfverträdande vilja skörda
på bekostnad af sin egen heder.
Att afdelningen icke haft för afsigt , att
skada de inhemska Fa^tiberne, utan tvärtom
att upprått hålla dem, tror jag lletänkandet tyd*
ligen utvisar. Hvad orsak än den värde Ledamoten
således må hafva, att så ifrigt försvara
prohibitiv-systemet, bör det icke kunna
vara en verklig fruktan för Fabrikernes förfall,
ty jag har svårt afhålla mig att tro, det
han icke annat kan, än viden noga granskning af
Förslaget , just af detsamma finna sig vederlagd
i hvad han härom anfört.
%~i BefiHnings-Utskottels Betänkande/!.
Herr Hammar uppläste ett *3. lydande
Vördsamt Anförande :
Da frågan om prohibitiv Sytemets upphäfvande
och nya grunders stadgande af Höglofl,
Utskottets Andra Afdelning d. l 8 sistlidna Martti»
biet' till afgörande företagen, sa var det icke öfverens
.hämnande med min öfvertygelse, att iliela
dess vidd antaga dem ; — men som jag fann
mig aldeles öfvertostad af pluraliteten, så an sig
jag min reservation deremot onödig, och har velat
inskränka mig derhän, att fa mina tankar i ämnet
til! Protocollet, samt slutligen i sammanhang
med Höglofl. Utskottets 'Betänkande , Riksens Höglofl.
S änder meddelade.
Att prohibitiv Systemet i mångå delar haft
ett menligt inflytande på handeln i Sverige, deraf
eger jag ingen erfarenhet ; och dermed mena*
jag, att sådane utländske Fabrikat-er till införsel
i Riket blifvit förbudne , som här ej , kunna tillverkas.
— Dessa varor bura således till sin natur
noga bestämmas och emot en Tuilafgift af
högst 15 procent till införsel i Riket tillåtas: en
afgift som helt och hållet skall förekomma Lurendrejeri
och Tullförsnillning, då deremot en
högre, befordrar etti!era. — Men att i sitt liela
upphäfva prohibitiv-Sysfeinet, vore i min tanka
högst farligt, i afseende på den allmänna industrien
, som I vårt land. i sednare .åren betydligen
tilltagit. Om jag såsom exempel vill åberopa
mig på min'egen hembygd Halland, så måste
hvarje kännare deraf, och sann Patriot medge
mig, att denna province af Sverige, kanske af
BavillnlTtgs.TJtsiottets Btiänkartdsn. 173
elen anledning i synnerhet, att innevånarne ii ro
behöfvande, i den mån tilltagit i slöjder och
förfärdigande af Fabrikater i Ylle, Bomull och
Finne, att något, behof af utländska varor ej gifves
; ty att ibland c-n folkmängd af 70 å 80-000
rnenniskor, någre få Ståndspersoner deraf betjena
sig, bör icke komma i betraktande. — Deremot
förfärdigas årligen, utom hvad. Länets Innevåna*
re sjelfve förbruka, 2 å 3000 stycken gröfre kläden
eller vallmar, ett betydligt partie ullstrumpor,
finare och gröfre bomullstyger, ordinaira
lärfter och dräll ; och ck-t är således på grund
häraf, som jag vågar anse en fri införsel af dy.
lika varor skyldig för Riket.
Hvad finare Fabrrkatcr angar, så tror jag
visst liksom mången annan Ståndsperson, som sig
deraf betjenar , att vare Fabrikanter deraf ega en
icke obetydlig förtjenst; att utländske Fabrikanter
utan tvifvél kunna undersälja våra egne , och änteligen.
att ett betydligt partie varor införas I
Riket utan afgift till Staten , derför--; att consurntionen
torde vara större än tillverk-ningarne. —
Men frågan är om tidpuncten än nr inne, att
qväfva denna inhemska National-kraft, derföre
att man tror sig kunna få utländska varor för
bättre pris ; eller derföre , att man tror consumtionen
vara större än lillverkningarne P — Jag
tilltror mig icke att besvara denna fråga , och inskränker
mitt omdöme blott derhän , att om fri
införsel af finare Fabrikater böra ega rum, Tullafgiften
bör , såsom redan nämndt icke öfverstiga
25 procent. Detta anser jag mig böra näajna
»74 Bevillnings-Utskottets Betänkanden
i hänseende till grunderne, och hvad det reglcmentariska
angår , så vågar jag dervid ödmjukast
anmärka:
1:0 Hvad Transito upplag angar : att den
ene medborgaren icke bör kufvas i sine frie medborgerlige
rättigheter, derföre att händelsen fört
honom till en Stad, der Tullintraderna icke uppstiga
till en viss summa, heldst dervid icke kommit
i betraktande, hvad dylike Städer , i större
Städer låtit införtulla, eller derifrån exportera,
och hvilket af Städernes Tull Specialer öfver Sjö
och Land-transporter Städer emellan till ert del
kan utrönas. Fast mera borde man taga I betraktande
sådane Städer, som i sig sjelfve ega till.
gång på export varor, emedan det tyckes vara en
naturlig fördtd för Landet att exporten kan öfverväga
importen , så vida man icke vill sträfva
till det gamla målet för vårt Fädernesland , att
se detsamma af importeuren underminerad t.
2:0 Hvad Tullbetjent rättighet vidkommer;
att öfvertaga en till förtullnlng angifven vara, emot
50 procents förhöjning å factura» , med til*
lägg af frakt och omkostnader; sa finnér jag den*
na föreskrift vara högst olämplig , om icke skillnad
göres emellan varor, sorn från längre ellet
korrtare håll ankomma , eller som är detsamma
ur första, andra eller tredje handen ; ty under
en transport af flere månader , kan ofta en va a
hafva stigit i priset till requirentens förmån, och
det bör väl i så fall vara hans egen och icke
Tullbetjentens vinst, heldst den förre ensam slått
risquen i händelse priset å varan fallit.
t
Bevillnings-Utskottetse Btänkanden. 175
Slutligen, och utan att för närvarande vara
i tillfälle att fästa tillräcklig uppmärksamhet
på afgifterne, för Colonial och andra im.
port- samt export-varor, inskränkar jag mig tili
den generela önskan, att alla Sveriges Medborgare
måtte få ega lika rätt till en blifvande
mer eller mindre fri handel, ej mindre i
hänseende till varors export eller förtullning,
än ock i hänseende till rättigheten, att med
större eller mindre fartyg exportera eller importera
varor; ty i motsatt fall tror jag man
träder rätts-principen för nara, ett fritt folk
emellan.
Herr Huldt aflemnade etf, till innehållet
så lydande:
Vördsamt Anförande till Protocollet.
I anledning af förslaget till en ny Tulltaxa,
med tillåtelse af fri införsel, samt hög
Tulls erläggande för vissa varor, får jag vörd.
samt afgifva följande yttrande:
Att en fri införsel af cn mängd öfverflöds-varor
är i sig sjelft för Riket skadligt ,
mäste äfven de ifrigaste hatare af prohibitivSvsteinet
medgifva; men man tror denna Riksskada
kunna förekornmas, lika så väl medförhöjning
å Tullen, som genom förbud. Principen
har mycken sannolikhet med resonementet;
men den är efter min öfvertygelse alldeles
motsatt i Verkställigheten.
Så snart varan, örn än emot hög Tull,
får införas, så följer derutaf att den så snart
införseln skett, är i Riket tillåten, att denna
tillåtelse åter underlättar Tullförsnillningen,
I7fl Btviflnirigs* Utsiattfrs Betänkanden:
och gör Controllen deremot omöjlig, har man
längesedan funnit , och derföre var det sorn
försäljningen a Tull auctionerae af confiscerade»
varor till qva rbl ifvaude i Riket an sägs-så
högst skadlig, att den mäste förbjudas uti sednare
Författningen. — Höga Tullen i detta
fall, verkar icke annat, än att öka begäret, och
fördelen af Tullförsnillningen, hvilken dessutom
såsom förut är sagt, blifvit genom varans
tillåtlighet inom Riket mera verkställbar.
Men ännu en annan sak, som är af mera
vigt. — Det är icke aagot problem, utan
en på erfarenhet grundad sanning, att i synnerhet
England, hvars Fabriker hunnit till
den höjd att de icke mera kunna bestå utan
afsättning på .utrikes orter., gör allt för att undergräfva
andra Eanders Fabriker, och att utländska
Handels-intresset, dä ändamålet kan
vintras icke fäster afseende vid tilffäilige förluster;
för denna plan fordras till en början
icke mer än tillåten införsel. En hög Tul’-  afgift kan väl göra utländningarnes förlust i
första början mera betydlig; men sedan de på
en gång hunnit införa större lager, för att
derigenom vara oberoende af en ytterligare
Tu 11 för höjning, hunnit att med en del af dessa
.Lager undersälja våra Fabriker, att ruinera
dem, och att derigenom göra all medtäflan
omöjlig, hunnit göra sina Fabrikater, nu en*
dast nöjsamme för den förfinade Rixén, lill o»
umbärliga för allmänna behofvet. — Huru
lätt kunna de icke då med ett godtycklig taxering
-
BeviUnings-XJtskottets Betiinkanden. ’ »77
dens förluster ? Och elen långa tid som er
fordras samt svårigheten för vara Fabrikers återställandé
uti dess nu varande skick, försäkrar
utländska intiesset en ganska långvarig utöfning
af de salunda förvärfva de fördelarne.—
Och att c n fortsatt liög Tull afgift, icke mera förekommer
varors införsel e-ller skadar utländska
Ta briks- int rosset , sedan införsel blifvit genom
vira egna Fabrikers undergång påkallad
51 f allmänna behnfvet , är så klart, att det icke
behofver bevisas. — Då sålunda en förhöjd
Tuli-afgift i stallet för import-förbud ,
endast tjenar till alt öka begäret och fördelen,
fant underlätta verkställigheten af Tull-försnillning,
hvarigenom Statens inkomst istället
för art okas, ganska säkert betydligen kommer att
nitiskas. Då följden oundvikligen måste blifva
v,iiaegnn Fabrikers undergång, och ettvida öfver
Fikets krafter utsträckt behof af utländska valör,
samt dessutom, hvad sorn aldrig bör förgätas,
den betydliga del af Samhällets medlemmar,
'sorn i för 1 i t ande på erhål 1 ne rättigheter och
förmåners bestånd, cgnat sig a t Fabriks yrket,
skulle genom detta hastiga och säkert af kommande
Ständer lör förhastadt och högst Riksskadeliyt
ansedda ombyte uti System , blifva
försänkte uti atmod och elände, utan någon
tänkbar räddning; så kan jag icke för mindel
tillstyrka förhöjd Tul afgift i stället för itnji^rt
förbud, utan anser både billigt och rättvist,
samt med Rikets sanna val och enskilde
£ skin g till Rikt. St, Prut, l82,- £'te Sdjol,
378 Bevillnings- Utsiottets Betdnlancitn.
medborgare», på publika författningars helgd
grundade rättigheter, att alia sådana utländska
Fabrikater, som knnna tillverkas inom Landet,
böra vara förbjudne icke allenast till införsel
utan äfven till förbrukning; men åter
sådana, som icke kunna här i landet tillverkas, och
i anseende till våra hehofver eller tilltagen
Lux blifvit numera oumbärliga, må till inför»
sel tillåtas, emot en så billig Tullafgilt, att
fördelen af Tullförsnillning icke öfverväger
jisquen vid dess begående.
Detta mitt anförande, anhåller jag må
åtfölja Höglofl. Utskottets Betänkande till
samtlige Liks-Stånden.
Herr Bogge afgaf till Protokollet ett skriftligt
anförande af följande innehåll:
Då jag icke kan anse det vara förenligt
med Rikets Höglofl, Ständers rätt, att tili Kongl.
Maj:t öfverlemna rättigheten, att efter Riksdagens
slut förbjuda införsel och förbrukning
af någon vara hvarå, Tull-bevillning blifvit af
Riksens Ständer bestämd , eller att efter omständigheterna
densamma minska eller förhöja
med undantag af Spannemål, beläst derigenom
skulle kunna 'uppkomma minskning i den på^
räknade Bevillnings Summan ; så får jag reservera
mig mot Höglofl. Utskottets i detta
afseende fattade beslut , samt i förening dermed
göra några anmärkningar, i anledning af
Herr Limnelii afgifne särskildta yttrande, son/
torde få åtfölja Betänkandet till samtlige RiksStånden.
I fjorton år hafva Rikets Ständer antin.
Btvillnings-Utskotuis Betan/tanden. 179
gen underlåtit att utöfva sitt i Grundlagen
förvarade ratt, att sjelfve bestämma den af
Stora Sjötullen utgående BevilIning , eller ock
under så egna och så olika former öfverlemna!
utöfningen deraf, att den snarare liknat en
ovilkorlig, än en öfverlåten myndighet. Ändtligen
leder den allmänna nöden uppmärksamheten
på denna beskattningsgren, och i ögonblicket
höja sig så manga jemmerskri, att flere
än en mensklighetbns och Fäderneslandets vän
lätteligen skulle kunna förvillas, sa framt man
ej af det sätt hvarpå denna klagan fores och
den häftighet hvarmed den utbrister, upplystes
derom, att den endast är föranledd af det enskildfa
intresset för några få personer , som så
gerna önskade att fa gälla, anses och omfattas
i egenskap af det allmännas intresse. — Hvad
under således om Gesäller bortlägga spolen för
att skrifva, för att klaga och för att spå. —
Emedlertid hoppas jag att de ej blifva lyckligare
i den sistnämnda konsten , än i de
tvänne första.
Dessa klagomål äro likväl likaså litet föremål
för min uppmärksamhet , som företaget
att från Romerska folkets undergång förespå
det Svenskas, genom Väfstolarnes förfall, men
som ämnen blifvit frambragte af den beskaffenheten,
att de kunna missleda den mindre
uppmärksamme ; så är det i detta afseende jag
önskade, att kunna ådagalägga, att den yttrade
farhågan för det nu föreslagne Tull-Systemet',
är ogrundad.
i8o Etvillnings ZJiskötteta Betänkändert>
En blick på Tull-taxan visar, art Sven*
ska Fabrikernas fördel legat Utskottet ömt mn
hjertat. — Således äro Kläden beiagde med
30 procents Tull, pa dc-t den Svenska Fabri*
koren, då han letnnar en lika god vara som
utländningen, likväl må kunna beräkna en skälig
vinst, vida utöfver den, som andre narin,
gar lemna: enahanda förhål ande inträffu jemväl
m.ed andra yllevaror. — Och bomullsväfnader
äro ock beiagde med lika hög Tull.
Sidentyger, sorn här kunna lill verkas äro skydslade
med en 'full af 15 procent.
Hvad önskar men val mera? af var tiris
upplysning, oell kännedom orri Staternes verkliga
bästa, kan man väl icke begära, att vi
skola på bekostnad af Nationens trefnad upprätthålla
ett system , som , då det afser
några få medborgares fördel, blottställer de öfriga.
Visserligen har en tid funnits, då åtskilliga
Stater, föranledde af glänsande exem»
pel pä penninge rikedom och ett större njutnings
tillfälle, hvilka framtedde sig i de lauder
der handeln och visse näringar med omsorg
uppdrefvos, skyndade sig att antaga samma
grundsatser och efterlikna samina anstalter,t
utan att dervid låta synnerligen under betraktande
komma, huruvida dessa åtgärder voro
förenliga, med ada Eanders belägenhet tillgångar,
utvägar och rörelse-capita!. Salunda
upphäfde man sig till förmyndare för handel n,
oaktadt denna nyttiga anstalt, såsom fri i sitt
väsende, fordrar frihet for att rotfästa sig oell
förkofras; och. eit lika förhållande har äfven
Bevillning*- UtsXotters Betänianden. 1S i
inträffat med Fabrikerne ; men Som detta sedrare
närings-fang blifvit sednast infort lill
Sverige, hav man på handelns bekostnad liknelsevis
alt lala, fort jord åt några drifhusplanior,
utan att betanka det hela Trädgården
eller Samhällets bestånd derigenom råkat i fara.
— Det är i detia afseende prohjbiiiv-Sy£1
ernet fiamträdt i ali sin glans, för att låta,
sorn skriften säger, sitt ljus lysa för folken.
M an har derföre sorgfälligt sökt. alt vid alla
tillfällen framsilia Fabrikerna, som de enda
sanna medlen till eit Dikes välmåga »>ch an.
sett handeln sorn mindre nyttig, ja till oell
t ed skadlig. — Vore här utrymme lill en
fullständig Historia om Svenska Fabrikerne,
så skulle den endast utvisa å det allmännas
sida stora uppoffringar och ökade anspråk a
den andra. — Redan år 17 J 7 begynte mati
här att äflas med Fabriker och deras anläggningar.
— Hela Svenska Nationen skattladeS
för denna orsaks s» ull, och till och med Torparen
måste måhända låta sin vadrnalsråck ut»
pantas tili den så kallade Landshjelpen, pålagd
i afsigt att skaffa Riket Klädes,Siden och Por.
r.elai rss-Fabri ler. — Utom det lades en särskild
afgift å visse inkommande utrikes Fa»
briks-fil) verkningar, för att såmedelst bereda
pia tillfälle, att framdeles kunna umbära dem.
D, S'3 medel utdehes, och Alingsås fick på sin
a t p 1 r t ej mindre än 41 1. C' 7 S D:lv 49016 Silf.
verinynt; och hvad är Alingsås nu? Med samma
frikost ghet utkastades penningar åt fler®
kåll. Fabrikerna bragtes på allt sätt i fjor,
183 Hevillnings-TJtsloltets Betilnlanderi.
och likväl klagade Kongl. Majit i dess Nådir^
Förordning af den 5 lunii 1739 deröfver,
att ehuru man ciri gripit verket an, var tillståndet
näppeligen bättre, efter en välsignad 18 års fred,
än det under sjelfva. Krigslagan varit.
Den vid 1743 års Riksdag utsedde Handels.
och Manufactur-Deputation företog sig
att granska Manufacturernas ställning och den
betydliga vinst sorn Riket deraf tillflutit, —
Den upptäckte origtigheten t afseende på utgifterna
rörande Rikets bidrag, hvilka då redan
utgjorde 2,138,065 Dilr S-mt ; den fann
att den förpämsta delen af den nationella förTjensten
kora att försvinna och beräknade- efter
att förut hafva hört Manufacturister och
Handlande, att Svenska Manufacturierne icke,
på sätt föréburet var, räckte på långt när till
Svenska Allmänhetens nödige behof af Kläden.
Wid 1766 års Riksdag var ställningen,
oaktadt alla till Svenska Fabrikernes understöd
vidtagne åtgärder, icke bättre, och nämnde
Deputations räkenskaper utviste, att blott
till Manufacturemas understöd, hade 8,720,202
Dilr Silfvermynt blifvit använde , utan att
kunna återfås, utestående Restantier oberäknade,
utan. att Fabrikerna förmådde uthärda
»len då inträffade stockning. — Men oaktadt
detta verkliga understöd, hafva Fabrikerne icke
kunnat sjelfve upprätthålla sig. '— Den af
Rikets Ständers Revisorer år 1813 afgifne be,
lättelse, utvisar en betydlig behållning till förlags
bestridande, men likväl vore ytterligare
understöd vid gistförflutne Riksdagen af nö«
HeviftningS'Utsköttei« ÉetänÅahJeni 10J
den ; och hvem vet hur det kan gå vid den»
na och påföljande Kiksdagar ? — Att Svenska
Fabrikerna äro otillräckliga, synes i min
tanka bevisas deraf, dels att de ej begagnat sig
af rättigheten att aflåta det Kläde sorn Arméen
behöft, utan att Krigs-Collegium måst af»
sluta Contracter den 21 Junii 18I8 och den
16 April 1819 med Herrar Mazér & Gomp
om 25000 Yarde Engelskt Kläde hvardera
gången, hvilket således är infört ; och dels
att OfFicers^Corpsen vid Lifgardet till Häst, efter
hvad jag låtit mig berätta, fått införskrifva
Kläde för sitt behof, förmodligen af orsak
att det Svenska ej var tillräckligen fint
och godt.
Man omtalar Fabrikernas skydd; men innan
Fabrikerna påkalla det, är det af nöden,
att de skydda sig sjelfve genom goda varor
och billiga pris. Jag har nyligen läst att de
ligga i sin linda ; men om så är, lärer lindebarnet
vara nära ett hundrade år gammalt. —
Het torde vara tid att lossa banden; det är
sannolikt, att det då lärer sig att gå.
Ut Supra Ex Profocollo.
Clas Levijn,
Förslag till blifvande'Yullbevillningen
af inkommande och utgående
varor, samt TransitoAfgift.
tnk Jm
Utgå-
i ran-
A.
m < (i -
ende
mo
ruii-
Tull-
T 11-
Proc.
P oe
Kr c.
Agath, oarbetad W
1 0
L
,, mer och ;mindre
arbeladt W.
Alabaster, oarbetad W-
1 5
1 0
L.
,, mer o. mindre
arbetad t W -  Al kermes se Fiirgor
Aloe se Gummi
Alun, Romersk
20
*5
,, alla andra slag
100
4
„ ,, Creditupplag
4
15,000 &
Ambra
10
Angelica
30
Anjovis
30
Anis
8 5
,, Credit uplag 500 it
1
Antimonium
10
Apelciner
10
L.
Apothek rese W.
50
055
Inkom
Utjä-
T ran-
mande
ence
sito
Tuli--
Tu 11-
T ull—
Proc.
Proc
Proc.
Apot hetare-Material! er eller
enkla Medicinalämnen, som
ej aro inhemska och i denna
Taxa ej specificerade YV.
10
,, Credit uplng för 500 E:dr
1
Apothekare* Materialist- in-
hemska men icke här spi-
cifierade
30
1
Argentum musivum se Silfv.
Arrac
30
,, Creditupplag go kannor
1
Arsenicum
10
I,
Asia W.
10
Aska, Bly
3»
1
,, pott raffinerad oall cal-
sinerad
1
„ „ Creditnppl. 5000ii
1
,, „ Rä vallad eller 0-
1
raffinerad
5
1 0
„ „ Creditupplag 15,-
000 &
1
Spis
5
lo
„ all annan, af vege-
tabilier
5
10
„ Tenn
3°
1
L.
Askar af träd alla slag W.
Assa foetida eller Dyfvels-  träck
Auripigmentmn
50
10
10
i?6
Inkom
[Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
TuU-
Tuli-
Tull-
Proc.
Proc._
Proc.
Aurum musivum se Guld
L-
Avanturin!. W.
15
i; 3
B.
Balsam, Ulga
30
„ Copa i ve
10
„ Mecca
10
„ Peruvlansk
10
„ Tolu
10
Band
„ Arm och halsband af
vaxperlor se per-
lar
„ Ylle och Linne alla
slag W.
50
L-
1( Alla andra slag W.
25
,, Greditupplag 500 R:dr
1
Bars
„ Eke, malen
15
5
„ ,, omalen
1
5
„ alla andra slag
25
5
Bark-Extract
25
1
L.
Barometrar och Thermo*
metrar
5°
Bastebom se väfnad af
halfsiden
Bast
35
fe 5
0
„ Rep
*5
5
!
187
Inkom
Utgå-
Tr an-
mand
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Eattist Se väfnad af
Linne
Battens Se trädvirke
Bassin Se väfnad af
Bomull
Beck
i> i Tunnor
50
3
„ i Barkar
50
3
>, Olja
50
3
Ben
i, Elfenben, oarbet2dt
5
)i >, Credit upplag
500 R:dr
1
,« „ mer och min-
dre arbe-
tadt w.
2 0
„ brandt eller bensvarf
och bister
25
„ Hvalfisk oarbetade el-
ler Border
15
t
„ „ arbetade W.
30
„ alla andra slag oarbe*
tade
1 0
5
„ arbetade W»
50
j
„ Span
1 5
Bernsten, rå och oarbetad
3 0
,, arbetad W.
15
Bilder, gjutna eller hugg-
na W •
25
s 85
tak0m
Utgå-
Ti an-
mande
ende
S: tO
Tili -
T 1 -
T Lt I -
Proc.
bröe.
bröe.
,, Fprfardigatle af Sven-
ska konstnärer W-
I 0
R.
Bildhuggarearbeten W-  Biscuit Se porcellaine
Bister Se ben
Blod, Ox
.*5
s
1,
Blommor, artificiela alla
slag W-  Blomsterlökar W-  Blomster,torkade alla slag W.
Blonder Se spettsar
Bly
oarbetadt i Tackor och
3 5
25
] 0
Rullar
1 0
1
„ „ Credifupplag 1 o Sti
]
L.
„ nrbetädt alla slag W
„ Aska Se aska
25
J
Blyarts
50
3
Blyglete eller Silfverglitt
3 0
Blysocker
35
Biar
L.
„ Hamp
„ Credit uplag lo Sti
20
]
1
n Ij > n
50
1
„ ,, Creditupplag io Sti
3
L.
Bleckpulfver eller Substan-  ce W.
2 5
L-
Bokguld äkta och oäkta W.
L.
Boksilfver äkta och oäkta W.
Bokspån Se Spån
2å
18g
Inkom
Utgå-
ra;
ma cl.-
e n ri •-*
sito
Tull-
T ull-
T ali»
Proc.
proc.
Prof.
Boksttifver olli Siiimplär för
Bokbindare W-
55
,, „ för Guldsmeder W.
2 ä
Boks varla W-
5 0
Boktryck eller Stilar W.
10
Bolus, reid
5
,, arrnenisk
J,0
Bombasin Se väfnad af ylle
Bomull
4
,, Credit uplag 400 ii
1
Bomullslord) ,.r
5 Se vålnad
'ysc‘j
Borax
10
Borst
B
1
Bouté!Iler Se glas
B res lia* Se fargoi
Brickor af alla naimi och
slag W
30
Broderier af Guld-, Silfver-,
Silke-, Bomulls- och Lin-
nr-itad pa Kammar och
Ne Heldt] k, K lade c-ller hvad
annan soit väfnad W-
50
Bronz se Metall
Brum lier
1 0
Brvnstenar se Sten
Bränvin
,, Sades, Potatis och
Frukt, ti isi iller- W-
100
1
„ ,, odistiller. W.
100
1
Hi Hi
KJO
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull-
Proc,
Proc
Proc.
Bränvin
„ Ruinm W.
30
„ „ Credit uplag 150
leannor
1
„ Spiritus vini eller så
kallad Sprit, som
öfverstiger g gra-
der W.
100
]
Brod, alla slag W.
100
I
Buldan se Segelduk
Bäfvergäll
10
Bär alla slag W.
5°
]
Bocker
„ oinbundna eller för-
loradt häftade mu*
.
sicalier, Not* eller
Rit-Bocker W.
5
1
„ Inbundne W.
15
,, På fremmande språk
tryckta oinbundne el-
ler förloradt häftade
Tull-
fria.
,, Inbundne W.
is
1
„ På Svenska (ryckta
50
Frii.
„ Inbundna rent Pap-
per w.
5°
1
Bönor
,, Cacao
15
„ „ Credit upplag
aoo &
1
191
Bönor
J?
Caffe
„ Credit upplag
500 #
Hvita eller så kallade
Turkiska W.
Alla andra slag W.
C.
Cacao
Caffe
Calmus
Camél hår
se Bönor
se Hår
Camelhårsiyger)
Camelolter )“ V>faJe'
Camphert
„ oraffinerad
„ raffinerad
Caael ,
„ Credit uplag 100 tfe
Canoner se Jern och Metall
Cantharides
Cantiller
Capris
Cardernummoi
Cardoan se Läder
Carotte se Tobak
se Flugor
W.
Inkom
mande
Tull-
Proc.
Utgi-
ende
Tull-
Proc.
Tran-
sito
Tult-
Proc.
2 0
1
50
1
100
1
50
1
10
!5
15
1
25
25
15
iga
inkom
UtgS-
Trrn-
mine
1 ndc
5 i 10
Till -
1 ull-
111 !«
1‘rOC.
Proe.
Prcc,
Cassia fistula
J o
Lignea
J 5
„ „ Credit upjvlae
1 oo t
1
Castagnier
25
Caitunc-r se Väfnad af
Bomull
.
Ci viar
25
Cemertttr.åd se 'Tråd
Chagrins-skinti, äkta
oberedt
1 n
,, bered t W.
' 23
„ oakta W
O r
- J
Chartor. T,and ne li S ö, lwf-
tade eller oinkundne
Toll
fria
L.
, ,, inbundne
15
Cili ni Iler
CUina
„ Ratk omalen
„ 11 -malen
„ Bot
Chocolad
Chrystaller se Glas
25
1
2 0
10
25
L
Chrysialli Tartari
1 0
Cider
2 3
Citnent W-
25
3
L
Circlar oell Kortpassare W-
Citroner
Citroner, Saft
2 5
10
10
Citroner
*93
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
JTull-
Tull-
Pfoc.
Proc.
Proc.
Citroner
„ Salt eller chrystalliserad
Citronsyra
10
1
,, Skal. torra
10
Cobeber
10
Cobolt
se Metall
Cochenille
se Fiirgor
L.
Coeffurer af
alla namn och
slag
w.
25
1
It.
Compasser
W.
50
1
L.
Confecturer
af alla namn
och slag
w.
30
Coraller
„ likta,
oarbetade W.
10
L.
» >»
arbetade W-
15
Coriander
10
Corinter
10
„ Credit
upplag looft.
1
L.
Cremortartari
eller raffine-
rad Vinstea W.
25
D.
Dadlar
20
Damast
se Väfnad
af Siden
L.
Decorationer
, Ornamenter ,
Plattauer
till deserter,
med hvad dertill höra
kan
w.
30
1
13
594
Inkom i
Utgå-
Tran-
mande'
ende
sito
Tuii-
Tull-
TuII-
Proc.
Proc.
Proc.
Deglar, af alla slag W.
10
J
Desman
lo
Dockor se Niiren-
berger Krain
Doffel eller Calmuck se
Väfnad af Ylle
Dosor, alla slag W-
25
1
Drakblod se Färgor
Dref
50
1
Drefmat eller gammalt och
i stycken af högst 2
famnars längd sönder-
hugget Tågvirke
2 5
1
Dricka
Porter W.
loo
1
Öl w.
100
1
h „ Alla andra slag W.
100
1
Drufvor
10
Dräll. se Väfnad
r
af Finne
Dun
„ Ejder eller Ader W.
5°
4
„ Alla andra slags W,
5°
5
Dyfvelsträck se Assa
Foetida
E\
Effsingar och Drömmar W.
50
195
Inkom:
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tall.
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Ekollon se Knapergall
Ekvirke se Trädvaror
Elfenben se Ben
E mai lie i Massa W.
3 O
Emailleradt Arbete ,W.
1 5
Enebär Se Bär
E nestor se Trädvaror
Enebärsmos
5°
T
Enebärsolja
5 o
i
Erda c, kern eller Erdmaus
1 0
Essence se Oljor
Estarnper se Kopparstick
Etuie med deras tillbehör
af Guld, Silfver och
Metall W.
15
F.
Fabriks, Handtverkeri och
andra Slöjdevaror af
alla namn och slag i
denna Taxa ej specifi-
cerade w.
55
3
Fartyg, Svenska som blifva för
. Utländsk räkning köpte,
med deras tillbehör af
Takel, Tåg, Segel, An.
krarochBestyckning W.
1
•. Utländska med tillhör \y.
25
1
G
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc,
Fartyg, strandade oell såsom
Vrak försålde
IO
1
Faijance se Porcellaine
Felber se Väfnad
Fenkol
25
„ Credit uplag 500 #
1
Fernissa > W.
25
Fikon
20
Filtar se Väfnad af Ylle
Filterer-Stenar se Stenar
Fingerborrar af alla slag W.
50
Fisk*
„ Bresling eller små
Strömming
50
1
„ Buftén "se torra Flun-
dror
,, Böckling v
10
1
„ Cabeljo
1 0
1
,, Fluridrbr, torra
1 0
1
,, Gråsidor eller Sej, sal-
tade
l 5
1
,, ,, torkade
10
1
„ „ „ Creditupplag
‘2 00
1
„ Hvitling
10
1
,, Islands
1 0
„ Karp, lefvande
50
1
,, Fax, rökt
5o
1
,, ,, salt
2 0
1
„ Nejonögon
50
1
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
T ull—
Proc.
Proc.
Proc,
Flsk
„ Baf eller Böckling
10
1
,, -Sill, saltad, sorn in-
kommer i ^ eller
T’j Tunnor
3 0
1
„ „ AU annan Sill
5
1
„ „ „ Creditupp-
t
lag 5° T:r
1
„ Spå i der
10
1
,, Stockfisk och Höcker^
fisk
10
1
,, Stur
3 0
,, Sunmagar
10
„ Torsk och Längor, salta
10
1
„ „ >» torra
10
1
„ Al, rökt eller torr
15
X
,, ,, . färsk eller salt
15
1
„ All annan i denna Taxa
ej specificerad:
„ Färsk W.
5
1
„ Salt ]
„ Torr '
10
J
„ Inlagd)
Fiskben se Ben
Fiskskinn, beredde W-
35
,, oberedde W,
10
Fjäder, spritad och ospritad
25
1
h-
Fjädrar, Urfjädrar VV.
15
X
L.
„ Alla andra slag W.
5°
1
■Fjäll, Hvalfisk
10
igS
Inkom
Ut-gÄ-
Tran-
mande
ende
sito»
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc*
Flaggduk se Väfnad af Ylle
L.
Flaskfoder, oberäknade våt-  varorne W •
Flintor, huggna W,
Agat W.
Flintsten, oarbetad W.
Flor se Väfnader
Florance se Väfnad af Siden
Flugor, Spanska
Flädersaft se Mos
5»
*5
15
10
ro
Fläsk
r>o
2
iL.
Flätor till Hattar W.
Fnöske
Fogel-Lim se Lim
25
5Q
1
Foglar, alla slag W•
25
1
Folier, till Speglar W.
2ä
n till Guldsmeder och
Juvelerare - arbe-
ten ■ w.
25.
Formar, Sockerformar, Kru-
kor och Pottor W.
25
Tryck W.
10.
Fransar, Knytningar och
Snören
25
L.
i, Camelhärs W.
25
L.
„ Florette W.
25
L.
„ Guld, äkta W.
25
L.
„ „ oäkta W.
25
L.
„ Linne W.
25
[H JH H [H
Inkom
Utgå-
mande
ende
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Fransar, Ilnytningar och
Snören:
Silfver, äkta W.
2 5
„ „ oäkta W.
25
„ Silkss W.
2 5
Ylle W.
35
Fris se Väfnad af Ylle
Frisader eller Batine se Väf.
«S
nåd af Ylle
Frugt
„ Inlagd i Bränvin el-
ler Ättika W-
50
„ Insyltad se Confiturer
„ Jord-och Trädfrugter,
alla slag ej specifice-
rade w •
50
1
Frö
,, Canarie
15
1
„ Hamp
1
1
„ Hö
1
1
„ Lin
J
1
„ Bof
1
1
„ Lopp
10
Z
,, Mask,
10
1
„ Tobaks
10
1
,, Trädgårds
10
I
Fällar och Pälsar af skinn
alla slag se beredt
Pelteri
2 OO
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
T all-
Prpc.
Proc.
Proc.
Färgor och Färgstofter
„ Alkermes eller Ker-
mes
10
„ Bergblått
15
„ Berggrönt
15
„ Berliner- eller Him-
melsblått
!5
,s Blausel, Smalls eller
Blåstärkelse
50
1
» Blygelb
15
„ Blyhvitt
20
„ „ Credit uplag
1,000
1
Bresilia, raspad el-
,, ler malen
25
,, Brun-åckra
2 5
„ Carmin
1 5
,} Cinober
10
„ Coehenille
5
i» » Credit uplag
ao &
1
Drakblod
25
„ Färnbock, raspad el-
ler malen
»5
„ Florentiner-Fack
25
„ Grains d’Avignon
5
Gummi Gutta
15
„ Gurkmeja eller Cnr-
„ eunia
10
„ Indigo
2
201
Inkom
Utgå-
T ran-
mande
ende
sbo
Tull-
Tull-
T ull—
Proc.
Proc.
Proc.
h
„ Credit uplag
100 #
1
35
Krapp, Rothe eller
Lixari
10
J*
Krita, hvit, slammad
A
och oslammad
25
5?
„ röd och svart
25
»5
Kugel-Rack
2 5
t)
Königs - Gelb och
Neapoli- Gelb
25
5)
Marin-GIas, calsine-  radt
25
5»
Mussel-Färgor i lå-  dor w.
25
Mönja
25
>»
Ocker-Gelb, Gul-  Ocker, Ljus-Qc-  ker och Kyller-  färg
2 5
n
Orleana
1 0
jf
Orseille
IQ
5?
Pastell-Kritor \V.
25
55
Qvär-Citron.
25
5*
Ra usch-Gelb
10
3}
Rödfärga
1
Safflor
5
>5
Safifärgor alla slag
25
53
Sandel, malen
10
gappan, malen
10
2 02
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
T ull—
Tull-
Proc.
Proc
Proc.
„ Schut-Gelb
25
,, Skifver-hvitt
25
)( Spansk-Gröna
15
,, Sutnach
15
„ Terra Persica
25
„ Terra Viridis eller
Terre Verte
25
,, Todtenkopf
25
1
„ Tusch W.
3 5
,, Ultramarin
15
„ Umbra
10
,, Vau eller Gaude
10
,, Veide
1 0
„ Ängskära
50
1
„ Alla andra färgstof-
ter i denna Taxa
t ej specificerade W.
25
1
Färggräs, Svenska, alla slag
ej specificerade
1
Färg, Mossa, Svensk alla slag
2
Färgträd, oraspadt alla slag
1
1
Färgträds-Spån, alla slag 1
25
1
G.
Galgo eller Galgant
25
Gal ingal
3°
Galläplen
15
a 03
Inkom
Utgå-
Trm-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
TuII-
Proc.
Proc.
Proc.
Gallmeja
5
Galloner
„ Guld, älta och o-
L.
ä kia W.
,, Silfver, äkta och
25
L-
oäkta W.
,, Silfver och. Guld,
25
L.
Silkesgalloner W.
2 5
L.
,, Silkes W.
15
L.
5, Halfsiden W-  Garn
„ Bomulls, hvitt per #
under och till 3{i,ooo
aln. eller till och med
N:o 30 efter Engelsk
beräkning W.
25
i
„ Derifrån till och med
H:o 40 eller f. 0. m.
48,000 W.
15
1
„ Derifrån till och med
N:o 60 eller t. 0. m.
7 2,000 w.
1 0
1
„ Öfver N:o 60 eller öf-
ver 72,000 aln. W.
5
1
L.
„ Allt annat färgadt W.
,, Gamelgarn, ofärgadt, o-  tvinnadt och odub-
20
1
blera dt »W*
5
1
L.
„ j, E ärga dt, tvinnadt 0.
dubblerndt W>
25
1
•
204;
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull—
Proc.
Proc.
Proc.
Garn
„ Börder och Seiler, alla
slag .W.
25
1
„ Kamulls- eller Regarn,
ofärgadt otvinnadtoqh
l
odubbleradt
15
„ „ färgadt, tvinnadt och
1
dubbleradt W.
25
,, Klädmakare eller
Ull W.
25
1
„ Kinne, alla slag W-
2b
1
,, Segel- och Bindgarn W*
25
1
Gentianrot
10
1
Gevär alla slag eller deras
delar W.
50
1
Gingliam se Väfnad af
Bomull
Gips
15
1
Gipssten
5
Gipsarbeten, alla slag W,
50
1
Gjutstenar
j
Glas
„ Bouteiller tomma alla
slag W.
30
1
,, Då Vin, Bränvin och
Likörer inkomma på
större eller mindre
Bouteiller ■ VV.
3o
4
„ Chemiska, alla slag W.
1
1
205
Inkom
VtgS-
Tran-
mande
ende
sito
Tull -
Tull-
Tull.
proc.
Proe-
Proc.
Glas
L.
,, Crystall-arbeten, alla
slag W.
80
1
L.
„ Flasser, slipade eller
oslipade W.
35
1
L.
„ Fönsterglas, alla slag,
skuret eli. oskur. W.
30
1
L.
„ Glasögon och Lorgnetter
ined eller utan fo-
der w.
25
1
„ Ljuskron - Glas , slipa-
de w.
15
1
„ Optiska, lösa och oin-
fattade W.
i 5
i
„ „ Monterade se In-
strumenter
„ Spegel
„ „ Bå och oslipade
eller så kallade
Glasämnen W.
2 o
1
,, „ slipade, ofolieiade,
alla slag W.
30
1
,, „ ,, folierade af
alla slag W.
50
1
L.
„ Timmglas W.
5°
.1
„ Ur W.
25
1
L.
,, Vin- och Dricksglas af
alla slag W.
50
3
„ Krasglas eller Glas-
skårf W.
1
5
3 o 6
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tu 11-
Proc.
Proc.
Proc.
Glas
„ Glas och Glas-arbeten
af alla slag ej specifi.
cerade W.
5°
1
Glasgalla
1 0
Gleteeller Silfverglitt se Bly
Glober W.
10
Gorras se Väfnad af Bomull
Grainesd’ Avignon, seFärgor
Granat-Aplen
15
„ „ skal
1 0
GrifHar af Sten W.
3°
Gryn
3, Hertz
50
„ Macron
50
„ Manna
50
„ Nudeln
5°
„ Perle
5°
„ Sago
35
,, Creditupplag ioot
I
„ Eis
35
,, ,, Creditupplag 6oo tt
I
,, Tapibcki
35
„ Vermicelli
50
o Ägg
50
„ Andra slags seSpannmål
Guld
,, oarbetadt, fritt för Tull
och alla slags afgifter,
* 1
Q07
L.
L.
Guld
men vigten antecknas i
Journalen
,, Arbetadt af alla namn
och slag ej specificerad
t W.
„ Aurura musivum, Unsen
eller PouderGuld
W
„ Bole se Litt B,
Guld, Guldspinn se Guldtråd
under Litt. T.
o Tyger . se väfnad
af siden
Gummi af alla namn och
slag ej specificerade
Gräs och Rötter alla slag W
Grönsaker W
Guitarre se Instrumenter
Musicaliska
Gäss, insyltade och rökta W.
H. ■
Hackelse-Machiner W.
Hagel, af Jern W.
„ af Bly se bly
arbetadt
Inkom
mande
Tull-
Proc.
Utgå-
ende
Tull-
Proc.
Tran-
sito
Tuil-
Proc.
5
25
1
2 5
5
5
3
50
1
5°
2
50
1
50
1
20g
Inkom
Utgå-
Trjn-
made.
ende
sico-
T ull—
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Froc.
Half-Sidentyger se väf-
nad af siden
Halm W.
50
1
Hampa
„ Pass
20
1
„ „ Credit upplag
10 sn.
1
„ Ali annan
5
1
„ Credit upplag
20 $&■
i
Handskar, Mans oell Qvinns
af alla slag W.
5°
t
Handtverkeri, Fabriks och
och andra Slöjde-
varor, hel- eller lialf-
färdiga af alla namn
och slag , i denna
Taxa ej specifice-
rade W.
50
1
Hartz
50
1
Hattar, Italienska Strå W.
25
„ Alla andra slag W.
50
1
Honung
25
1
Horn
„ oarbetadt
10
5
„ arbetadt, mer eller min-
dre, alla slag ej spe-
cificerade W.
25
1
,, Elys och Lyckt W
lo
Hjort
a o 9
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
TuJJ-
Tuli-
Tul J—
Horn
Proc.
Proc.
Proc.
„ Hjort W.
15
1
Hudar, som icke inbegripas
under Pälsverk, rå och
oberedda, alla slag W.
l
20
„ beredde se Läder
Humla
2 0
1
,, Creditupplag 500 SH
1
Husblåss se Lim
Hummer W.
50
1
Husgerådssaker alla slag W.
50
1
Hval rot
10
Hållrot eller Aristolochia
10
Hår
„ Camél- och Angoriskt
Get-hår
1
1
,, Har och Canin
5
1
,, Häst, eller Tagel
1 5
1
„ Mennisko-
15
1
„ Allt annat ej specifice-
radt W.
15
1
,, Bäfver eller Castor
1
5
Hårduk och Hårvafnad se
Väfnad
Hårnålar se Nålar
•
Hårtänger W.
50
l
Häcktor, Hakar, Mäijor el.
ler Öskior af alla
L.
namn och slag W.
50
1
Hästar se Kreatur
.
14
91*
Inkom
Utgå-
Tr*n-
mande
ende
sito
Tuil-
Tiill-
Tul'-
Proc.
Proc.
Proc,
Ho W.
50
1
Höna ss Foglar
J.
Jalappa, rot
10
Jams se Litt, Y
Jern, alla slag, arbetadt och
oarbetadt W.
100
„ Credit upplag
100 Sft.
,, Smidt, Ankar, Ankar
1
flyn och Draggar ,
Armboltar, Hamrar,
Eodderjern, Skepps
knän och Smedje-
Städ stör. el. mindre
1
,, Stångjern
„ „ 1’latt gröfre eller
finare, rakt eller krökt
| turn tjockt och
deröfver, af större
eller mindre bredd
och längd, . fyrkant
öfver §:dels tum,
längre eller kortare
4
„ Bultjern, rundt eller
kantigt och sänksmide
af alla slag ,
1
„ Knip och fyrkantjern
2 11
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Jern
* nlds Tura och
T ull—
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
de runder,Smidt sku-
ret eller klippt med
eller utan band.
„ Band och Plattjern un-
1
der g.-delsTu ms tjock-
lek, smidt, skuret el-
ler vallsadt, stänger
eller stycken, med,
*?ller utan band
3
'
Gällerjerri oehsaltpanneplåtar
1
i
„ Manufactur smide,
1
5> ,, k latar oforertte,
enkla, och dubbla,
tale och spjelIplåtar,
samt spik af alij slag
1
„ „ Tråd af jern och
stål, Se Litt. T.
Allt annat, som inbe-
gripes under jern och
stål, svarf, slipadt, fi-
ladt ochpoleradtel lér
fortent, gröfre eller
finare
1
,, Gjutet
„ ,, Bomber och kulor
större eller mindre,
Canoner , Stycken.
■Nickhakar och Mör-
sare,Grytor och Kitt-
lar af j; .Kannor*
Inkom
Utgå-
Tran*
mande
ende
sito
Tull-
Tuli-
Tull-
Gjutet
rymd och deröfver,
Proc.
Proc,
Proc.
Hällar af tums
Tjocklek oell der-
under , 1 Kakelugnar
af alla slag, finare
och gröfre.,[Javetter,
Tod och Lödjor till
vigter., i Stolpar till
Gallerverk ochjTed-
100
3
stänger dertill
„ Canoner,Stycken,^Nick-
hakar och Mörsare,
ostämplade och abor-
rade, samt Hällar öf-
ver i|Tumstjock!ek.
loo
5
j, „ Gjutgods | till ma
chinerier och delar
deraf.
3
,, Tack, Osmunds och
Ballast.
3 o
„ Allt annat Gjutet ar-
bete, tillverkadt vid
Eeverber elfer an-
dra Smältverk än
vanliga. Masugnar.
3
„ Gamla casferade Cano
ner och Bomber.
3°
,, Skrot af gammalt gju
tet eller smidt Jern
och Stål
3°
113
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito -
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
„ Slussportar, gjutne W.
»5
'i
L.
,, Blecksaker af falla slag
25
L.
Jettoner eller Spelmarker
med eller utan Lå-
dor w.
50
1
Ingefära
Insyltad
3°
Torr
* 5
Credit upplag
100#
I
Insecter Se Naturalier
Instrumenter
10
nj Fältskärs,'alla slag W.
30
1
„ Handtverks Se
Verktyg
„ Mathematiskat, Optiske-,
,, |_Pliysiska och Navi..
gations alla slag ej
specificerade W.
5
1
,, Musicaliska
,, ,, Wald horn och
Trumpeter W.
„ „ Andia Blåsin-
stmmenter W.
15
i
„ „ Alla andra ej
specificeradeW.
5°
Inventarier. Skepps W.
25
,, „ Bergade från för-
olyckade Ut-
ländska Skepp
* 14 *
L.
af Auctionsbehålluingen
-
Jord
„ Engelsk
„ Coinlsk
,, Poierjord
,, Frukter af alla slag
Se Frukter
Ipecacuanha
Isenfärga
Ister, Sv in och Gås W
lufter Se Fäder
louveler infattade alla slagW
Oinfattade
K.
F.
L.
L.
L.
W
W.
Kakel, alla slag
Kalk, osläckt
,, Släckt.
Kalk oell Kritsten W
Kalkoner W
Kammar
„ Elfenben, och Sköld'
paclds W
„ Af Horn W
-
ej specificerade W,
Kardblad
Inkom
mande
Tnil-
Proc.
Utgå-
ende
Tutt-
PiCC.
Tran
sito-
Tuli-
Proc.
I 0
*=“r t
1
5
5
5
1
1 0
1
b&
a
5°
15
1
n
e»
1
50
1
>0
4
50
5
1
5
25
1
2 0:
2 5
1
*5
1
1
30
i
815
Inkom
Utgå-
T rån.
mande
ende
sito
Tull-
TuII-
Tull-
Kardor, fina till Fabriker-
Proc.
Proc
Proc.
nas behof öfver T2n°.
L.
alla slag \y.
50
„ Alla andra slag W,
5°
2
Kauris Se Snäckor
Kedjor till innanverk i Fick
ur
e
L
Kimrök
D
50
1
Kypert Se väfnad af
Bomull
Kirsbär, torra \y.
5o
5°
L.
Kli, alla slag
Klinkert, alla slag
Se Tegel.
Kläden Se Väfnad af
1
L.
Ylle
Kläder, Gång, Finne och
Sang , nya af alla
namn*och slag W.
50
2
„ Gamla eller brukade
som Sjöfarande och
resande för egna be-
hof kunna medföra.
IC1 öfvar
10
Knapergall och Ekollen mai-
ne ejler ornalne
8 5
1
L.
Knappar af alla namn och
^slag w.
2 5
2
:
Knappnålar w
25
1
s i 6
Inkom
Utj?-
T ran-
mande
e n J e
sito
Tu 11-
Tall -
T ull—
Proc.
Proc.
Proc,
„ Alla andra slag ej
specificerade W.
5°
Knytningar Se Fransar
Kol, Bränn \y.
3°
Koppar, Rå och oarbetad
alla slag
Rå koppar W.
1 oo
2 1
Går W.
loo
4
,, Smidd :
,5 jj Plåtar myntade,
och så kallade
Ungerska , saint
Gjutkakor
i oo
3
„ „ Slantar, myntade
100
fdrh.
,, Ordinarie ochex-
tra ordinarie ar-
bete, smidt eller
valsadt , såsom
Bottnar Bleck af
hvad diameter
och dimension
somhelsdt, såkal-
~ ' lade Spanskgrön
bottnar, uppdju-
padt och flere ic-
ke fullfärdige ar-
beten , så och
Blindmynt, gju-
ten Koppar och
Metall Spik, äf-
4 17
Inkon |
Utgå-
Tran-
mande
ende
s to
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
vensom de så
kallade Negros
och Koppartråd ,
samt granullerad
Koppar
100
2
u Helfärdigt arbe*
te, större eller
mindre , Smidt
eller gjutet, så
som Kittlar Pan-
nor, flaskor, köks.
käril och köks-
redskap samt £•
nare arbete af al-
la namn och slag,
de må vara po-
lerade, cicelera-
de , lakerade ,
drifne , slipade,
broncerade eller
fernissade
100
,, Gammal , brukad och
skrotkoppar, samt så
kallad kopparaska
100
20
„ Träd Se I.itt. T.
Kopparrök Se Victriol
Kopparstick och Estamper
alla slag
o oinbundne W.
5
1
,, Inbundne W.
15
1
* i8
Inkom
Utgå-
Tran-
man de
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Ju.
„ Infattade med glasoch
ram W.
50
1
„ Svarta
5
Jj.
Korgar af alla namn' och
slag W-
50
I
Ju.
Korgmakare.arbete W.
50
1
Ju.
Korkar, skurne W.
Korkträd
Kort, Sjö Se Cliartor
10
1
Ju.
„ Spel VV.
Kransögon, Räfkakor, Räf*
kryddor eller muses
vomicos
Kräftsår Se Verktyg
3°
10
1
Kreatur, lefvande, Hästar W*
2 5
1
,, „ Alla andra slag W.
»5
1
Krita och Pastell-Kritor
Se Färgor
Krokar till all slags Fiske W.
5°
1
Krukor Se Käril
Krukmakarearb. af alla namn
Ju.
ochslag.ej speciiiceradtW.
50
1
Krut, (utförsel med särskildt
Nådigt tillstånd) W.
5°
1
Kruthorn W.
S4
1
L.
Kummin
,, Credit upplag
3 o Tunnor
1
L
Käppar alla slag W-
50
1
i
*19
Inkom
Utgå.
Tran-
mande
ende
sito-
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Käril af Ler eller Sten, al-
la slag W-
5°
1
Kött, alla slag W.
50
1
.
L.
Lack, finare eller gröfre W.
2 5
1
Lackmus
1 0
Lagerbär
15
Lagerbärsblad
25
Lagerfat W.
3°
1
„ Ämnen dertill på nå-
got sätt tiilarbetadeW-
25
1
Lakritz
„ Hot eller Glycyrliiza
10
Lampor af alla slag W.
25
3
Lampvekar W.
30
1
Lancetter och Snäppare
Se Instrumen-
ter, Fältskärs
Lane, äkta Se messing
Laqueradt arbete,alla slagW.
25
1
Lavetter med eller utan
beslag W
50
A
„ Af Jern Se Jern
Leksaker Se Niirenber
ger krain
Lera, alla slag
1
1
jLirnm
1
a ao
Tlkbrn
Utgr-
Trana
minde
en ta
sito-
Tuil-
Tidl-
T ull—
Proc
proc.
Proc.
Lim.
„ Draglifnm
5°
1
„ Fogel
3°
„ Husbloss
25
Limoner, frista
5°
„ Saltade W.
5o
„ Saft
5 0
Lin, hackladt och ohäck-
ladt, finare och gröfre
3o
1
„ Credit upplag
loo Li»
1
Linön Se väfnad af linne
Linsen
5°
1
L.
Liqueurer, på flaskor W.
50
1
Ljus
L.
,, Talg W.
,, ,, Creditupplag
2 0 0 #.
50
1
1
L,
„ Vax, gula W.
» >> » Credit upplag
2 00 fe.
„ „ Hvita eller af
5°
1
1
sperma eéti W.
3°
1
„ >, >> Cred itupplag
2 00 #•.
1
L.
Ljuskronor, alla 'slag W.
3°
1
Ljusskärmar, alla slag W.
25
1
Luktvatten allaTslag, och
Ungerskt vatten W.
25
1
Lumpor W.
1
30
3 3 1
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull -
Tull-
T ill-
proc.
Proc-
Proc.
Lunfor XV.
25
1
Läder, mer eller mindre
heredf,
»
S;11 och Blankläder,
samt barkade Hudar
och Skinn, alia slag,
och från alla orter W-
25
1
Ii.
Carduans-skinn W.
3°
i)
Chagrin.skinn. se
Litt. C.
o
Fisk-skinn se
Litt. r.
L.
»
Fårskinn garfvade el-
ler så kalladt Logar
Läder XV.
* 5
1
Ii
»
Färgade eller tryckte
skinn alla slag W.
3o
1
)»
Hvita skinn W.
25
1
»>
JufTter, alla slag W.
3o
1
55
Kalf och andra skinn
■
till öfverläder, här
ej nämnde XV.
35
1
Ii.
)l
Kiippings-Skinn XV.
25
1
II
Mentade hudar och
skinn XV.
3o
1
55
Saffiahs-skinn XV.
3»
1
55
Stnordt och Passer
Läder XV.
30
1
Ii.
/5
Sämskade hudar och
»kinn XXh
25
1
SCI
i
i
Inkom
Utgå-
T rån-j
mande
ende
sito
i
Tull-
Tnll-
Tull-
Pröc.
P rcc.
Proc.
j, Skälskinn W.
K 5
1
„ O bereth
t, ,, Hudar se Litt. H.
,i „ Skinn se Litt. S:
Ltirfter celi Linnetyger
se väfnad af linne
Lok, alla slag Vy.
50
1
!, Blomster se Litt-B.
M.
Machinerier W
2 5
1
Magnesia
1 0
Magnet-Sten, oinfattad
IO
1
» 5, infattad W.
*5
1
Madrasser , stoppade med
Tagel W.
5°
1
„ med an-
dra slag W.
50
1
Maccrill se Fisk
l.
Manchetter med eller utan
\
spetsar, samt sydde
eller broderade W.
30
Malm eller Minera , alla
slag W.
30
30
Manchester se vefnad af
Bomull
Mandel, alla slag
Creditupplag 500
1
„ Skal
3°
**s
Inkom
Utgå-
Tran-
m a n-de
ende
sito
Tull-
Tirll-
T Lill—
Proc.
Proc.
Proc.
L.
Mango W
Manna
50
10
L.
„ Gryn Se Gryn
Manufacturer, Handtverke-  ri och andra Slöjde-  varor, hel eller half
färdige, af alla namn
och slag, ej Specifi-
cerade W
5°
1
Marien-Glas Se Färgor
Markacit Se Metall
Marmor
,, Oarbetad i stycken el-
ler Block W.
5
1
„ „ i Skifvor osli-
pade W-
10
1
„ Arbetad, Bilder Se
Hitt. B
F-
„ Alla andra slag W.
Maroquin Se Fäder Car-  duans
Maskfrö Se Frö
85
1
L.
Masker W.
85
M astix
15
1
Mattor
„ Bast
10
1
„ „ till garnering och
emballage uti in.
kommande Far-
*yg
T u
lif r
i a
2 24
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
s.to
Tuli-
rnli-
Tull-'
Proc.
Proc,
Mattor
L-
„ Turkiska, Golf W
2 5
t
T.
,, Alla andra slag från
Utländska Örter W.
30
1
„ ,, från Inländska Or.
ter W
1
Medailler af Guld och Silf-
,
ver
Fria.
5
L.
„ af Tenn och annan o-
äkta Metall W.
V
i
L.
Medicamenter, alla slag,
beredda och sam-  mansatte, ej Specifi-
cerade W.
20
l
„ Obeiedde, Se Apo-
thekare Materialier
Meloner
20
i
Mercurius Se Qvicksilfver
Messing
L.
,, Arco, Valsad i Hleck,
Ta t un, Bottnar, Bul-
le eller Tråd
100
' i
„ Tråd Messings, andra
slag Se Litt. T.
L.
„ Lane, oäkta Guld och
Silfver , W.
20
l
L-
,, Allt annat Messings-  arbete , Gjutet eller
Smidt W.
100
i
L.
„ Gammal, brukad W
100
5
f» tr» f
925
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
s to-
Tull-
Tull-
Tull-
P«oc.
Proc.
Prc-c.
Messing
„ ali annan, arbetad el-
ler oarbetad W.
100
1
Metall, arbetad
„ ,, Hilder se Litt. B
” ” Bokguld )Litti B
,, „ Boksilfv.)
„ ,, Bronz eller Pu
ti erguld W.
25
3
„ ali annan oarbetad, ej
specificerad W*
50
3
„ Platina W.
2
,, Cornposition af Kop-
par och andra Me-
taller :
„ ,, arbetad, Bronz-
P i eser W.
30
3
„ „ „ Cnnoner ,
Stycken,
Mörsare W.
30
3
,, allt annat gjutit
Metallarbete af
alla namn och
slag ej speci-
ficerade w.
2 5
3
,, „ Fargguld W.
30
3
„ ,, Pläter W.
25
3
„ oarbetad, såsom Tom-
back, Pinschback,
.) Paj m. fl. W.
l *
**6
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
T ull—
Proc.
Proc.
Proc.
Metall, oarbetad
L-
n »>
Cobolt
100
1
i> j»
Marcasit
15
5
i* n
Tutanego eller
Spiauter och
Zink
u n
Wismut
15
>• ii
Malmstuffer
till Mineral-  samling
Fria.
Metkrokar
se Krokar
L.
Metspön
w.
25
1
L.
Metwurst
w.
5°
1
JL.
Meubler, alla slag W.
5 0
1
Microscoper
30
l
Mineralier för Natural-Sam.
lingar
Tull
fria
Mineral vatten
10
L.
Mjöd
5°
1
Mjöl, alla slag
L.
„ af Vegetabilier, sorn
ej
kunna begripas
under Spannexnål W
100
1
„ af Spannemål Se
Litt S.
Mjölk, insyltad
50
t
Mirabolani
Cetrini
10
L.
Modeller
W
25
1
1
"
till allehanda in-  rättningar «I-
Inkom
Utgå-
Tran-
m andé
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull.
ler prof på Ut-
proe.
Proc-
Proc.
ländsk redskap
Och tillverk-
ningar
Tull
fri a
Moll Se Väfnad af Bomull
L.
Mosaic arbeten W.
65
Mos eller Saft, Fläder
25
1
„ „ Mullbärs
10
Mossa, Bergmossa, alla
slag
i 0
1
Muscus
10
Muffar Se .Pelteri skinn,
hopsydda alla slag
Multum Se Väfnad af
Ylle
L.
Murklor
50
i
Mursten Se Tegel
Musicalier Se Böcker
Musikaliskalnstrumenter *e
instrumenter
L.
Muskött, insyltade
,5 torra
MuskottBlomma
35
U
15
L.
Musslor, ätbara, alla slag W<
50
1
Musslin se Väfnad af Bom-
ull
Mynt, af Guld och Silfver,
fritt till införsel Utan
Tull eller afgifter,- men
dess qvantum antecknas
i Journalen»
Äa9
Inkom
Utgå-
T
1 ran.-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
T»il-
Proc.
Proc.
Prec.
Mynt
,, Svenskt, Silfver
Fritt
Förb
„ Ducater af Utländskt
Guld
F ritt
Fritt
Myrrha
5
Målningar, med Glas och
Ram W •
5°
l
„ utan Glas och
Ram W.
10
l
nr.
Nankin eller Kittaij, se Väf-
nad af Bomull
Naturalier, alla slag
Fria
för af-
gifter
Naturalie, samlingar
D.o
Da>
Negi i kor
ao
Nettelduk se Väfnad af
Bomull
Nicht eller Tutia
1 0
Nipper, alla slag W.
5°
J
Nopkins se Väfnad af Bom-
.
ull
Noter se Böcker
Nurenberger- Kram, alla
. slag W
5°
Nys-, eller Prustrot (Htlie-
borusj
1 0
(!)
Inkom
Utgå-
Tran-
/ '
mande
ende
sito
Tul !-
Tuli-
TaU-
Proc.
Hr jc.
Proc.
Nålar, sy
10
1
L.
„ alla andra slag W.
? 5
1
Nafver
5
15
Nasdukar
L.
„ af Unne och Bo-n.
ull W.
25
1
1^
„ af raft Silke W.
1 5
1
L.
,, af annat Silke W.
25
1
X.
Nät. afaila namn och slag W.
5°
1
Nötter
,, Clocos
5
1
„ Hval; gröna och torra
25
1
„ alla andra slag W.
25
1
0.
L.
Oblatet» W.
25
1
Oliver
15
Olja
„ Anis
25
„ Bergamotto
15
,, Bernsten*
15
,, Björk eller Ryss
25
,, Bomolja
„ „ i Fastager
15
„ ,» >. Creditupplag
50 Kann.
1
„ ,, i Flaskor, BouteiU
ler eller Krukor
*5
1
» 3<>
inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
T.lllr
Tull-
Tull',
lJrpc,
Proc.
Proc.
Bomolja
,, krukor
» >, Creditupplag
3® Kann.
1
„ Cajeput
10
,i Canel
10
„ Godro
15
,, Citron
1 5
,, Enebärs
50
1
„ Eneträds
5°
1
„ Hamp
5
„ „ Creditupplag 500
Kannor
1
„ Hjorthorns
35
„ Enger
10
„ Eavendel
35
1
„ Ein och Bof
20
a
„ Euktolja i. Flaskor W.
?5
1
„ Medicinskakej specifice-
rade \y.
IQ
i
„ Mandel
JO
„ Muskot-ndt
10
„ Naphta eller Persisk
Sten-olja (Petroleum
Persicum )
lo
„ Neglik
10
„ Nerol!
10
15
„ Olive
15
*- 1
„ Palm
ii
s 31
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull.
Tuii-
Tull*
Olja
Proc.
Proc.
Proc-
„ Peppar
10
„ Ricini
15
„ Rosmarin
1 0
„ Sassafras
1 0
„ Spansk Kummil eller
O leurn Oxigantl
10
„ Spermaceti
15
„ Spic
25
„ Sten, eller Petroleum
25
” Tegel
25
,, Terpentin eller Spiri-
tus
15
„ Timjams
10
„ Victriol seliff. V.
L.
„ Alla andra slags Oljor
och Essencer W.
25
Olj ekakor
25
Oljcstenar se Sten
Ollon, Ek se Knapergall
L.
Ost, alla slag W-
50
Ostron, friska W-
5°
„ saltade och insyl*
tade W.
5°
L.
Oxtungor, saltade W*
5°
I.
„ torra eller rökta W.
50
P.
I
Pailletter, oakta W-
25
1
L.
Papp, alla slag W.
* 5
1
s 3*
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
T Lill—
Proc.
Proc,
Proc.
Papper
X.
,, Blott och brunt W.
50
1
X
,, Cardus W
50
1
,, Carder eller Franskt
1
kortpapper XV-
15
1
X.
„ Concept eller Skrif W-
3°
1
X
,, Grått och maculatur XV.
5°
1
,, Imperial och Regal W.
15
1
„ Median XV.
2 0
1
X.
„ Olifant XV-
5°
1
„ Post XXr-
3o
1
„ Präss XV-
1
L
», Tobaks XV.
5°
1
L.
,, Tryck, olimmadt och
i packor W.
30
1
„ Velin XV.
15
1
\ och allt annat,
t
„ Guld | tryckt , figure-
iJ
„ Silfver Vradt,färgadt,eT*
„ Tur- /let inåladt, i
• \
kiskt I denna Taxa ej
' specificeradt W
1
Pappdosor , alla slag
Se Dosor
x.
Papier-maché XV.
25
1
Papegojor Se Fog la r
Paradis korn
10
„ Aplen
10
X.
Parapluie* W.
25
1
X-j Parasoller W.
2 5
i
*33
Inkom
Utgå-
T ran-
mande
ende
sbo
*
T Lil I—
Tull-
Tull-
Proc.
P oc
Proc.
L.
Pastejer W.
50
1
PastelFkritor Se Färger
Pelsar Se Fällar
Pel
leri elier pelsverk
5?
Beredt, mer eller min-
dre betadt:
33
,, Björnhud
a o
1
53
„ Bäfver.skinn
10
5
33
„ Får och Lammskinn
33
,, ,,, Grå och Chrimska
2 0
>
»3
„ Genoit-skinn
30
13
„ Get och Bock-skinn
4o
1
33
„ Gråverk eller Ekorr-
skinn
2 0
1
53
„ Gräfsvins-skinn
20
1
33
,, Har-skinn
2 0
1
33
„ Hermelin eller Le-
katt-skinn
3°
1
„ Hillerskinn
|3°
„ Hund. skinn
2 0
i)
„ Jerf eller Viel-
fras - skinn
2 0
33
„ Canin-skinn
20
20
33
„ ICatt-skinn af tama
eller vilda Kattor
3°
1
33
„ Lejonhud
40
53
„ Leopard hud
40
S 3
Ijooskinn
3°
1
>3
„ Menecker- eller
Nertikinn
3®
*34
Inkom
Utgå-
Inkom
mande
ende
mande
Tull-
Tull-
Tnll-
Proc.
Proc.
Proc.
Pelteri eller Pelsverk.
J J
Bedredt eller micke
betadt
JJ
j, Mård-svansar
3°
1
JJ
jj Mård skinn
3°
1
JJ
jj åden-skinn
3°
1
JJ
jj Råfskinn alla slag
50
1
;j
» SjuPp skinn
3°
JJ
jj Skäl-skinn
i
JJ
„ Sobel.skinn
85
1
JJ
„ Sobel-svanjar
30
1
>J
„ Svan-skinn
3°
1
JJ
ii Tigerhud
40
X
JJ
,, Utter-skinn
40
X
JJ
„ Varg-skinn
3°
X
lif.
Jj
,, Allt annat här ej
X
specificeradt W.
3°
X
Jj
jj hopsydde alla
X
slag W.
3°
X
JJ
Oberedt
X
JJ
„ Björnhud
a 0
X
Jj
„ Bäfver skinn
5
5
JJ
„ Får- och Barn»
skinn :
jj
„ jj Grå och Crimska
10
JJ
,j „ Alla andraslag
15
1
Jr
„ Genott.skinn
15
JJ
,, Get och Bockskinn
2 0
1
JJ
„ Gråverk eller E-
10
korr-skinn
10
1
*35
Inkom
Utgå-
T ran-
mande
ende
sbo
Tull-
Tull
Tull-
Proc.
Proe,
Proc.
Pelteri eller Pelsverk
Oberedt
’’ Gräfsvins-skinn
10
J
'* Hår-skinn
1 o
1
’5 ” Hermelin eller X-6
katt-skinn
J5
1
” ” Hiller-skinn
15
1
’’ ’’ Hunds-kinn
10
I
’’ Järf- eller Filfras*
skinn
10
1
” Kanin-skinn
10
1
’’ Katt-skinn af Ta-
ma eller vilda
Kattor
J5
1
’’ ” Lejonhud
So
1
” Leopardhud
2 0
1
’ Loo-skinn
15
]
’* ” Menecker- eller
Nerts-skinn
l 5
i
” Mårdsvansar
15
1
’’ ” Mård-skinn
*5
1
’’ Ben-skinn
1
” Räf-skinrtallaslag
*5
1
’ Sjuppskinn
” Skäl
1 5
1
” ” Sobel-skinn
15
1
” ’’ Sobelsvansac
15
1
” ’’ Svan-skinn
15
1
” Tigerhud
20
1
’’ ” Utter-skin
s 0
1
;36
Inkom
Utgå-
Tr an-
mande
ende
sito-
Tuil-
Tull-
Tull-
^ro c.
Proc. '
Pr jc.
Pelteri eller Prisverk
„ Oberedt
„ Varg-skinn
15
1
„ „ Allt annat i styc-
ketal eller hop-
sytt W*
10
1
Penningar Se mynt
Pennor,
„ Blyerts; alla slag W.
20
1
„ Skrif
„ „ Oberedde W.
25
5
„ „ Beredde W-
50
1
Penslar , alla slag W.
30
1
Peppar
„ Hvit svart krydd-
och Långpeppar, el-
ler Pimento och Se-
rnen amomi
30
„ Credit upplag 200#
1
L
„ Kakor W.
50
1
„ Bot , W.
50
1
Percales Se Väfnad af
Bomull.
L-
Pergament-skinn
25
1
Perlemo , oarbetad W.
„ arbetad
Perlegryn Se Gryn
per! or
„ Äkta
i 9 „ Oinfattade W.
10
iä
*
«37
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull-
ia roc.
Proc.
Pfoc.
Perlof
” Äkta
„ Infattade W.
15
” Oäkta
„ Alla slag W.
20
” Alla andra slag W.
20
Perslcor, friska
50
1
„ kärnor
35
Perukmakare . arbeten alla
slag W.
25
1
Piastrar, Spanska Se Mynt
Pirnpsfen
10
Piphufvud af Sjtislum
,, omonterade W.
15
1
,, Credit upplag
100 E:drs värde
3
„ Alla andra slag W.
30
2
Piplera Se Pera
'
Pipskaft, alla slag W.
25
1
Piqué Se väfnad af Bomull
Pistacier
30
Pittoler Se Gevär
Plantor Se Träd
Plateaux Se Decoratiener
Platina Se Metall
Plaiter Se Metall
Plommon, Cathrin
25
. \
„ „ Credit
upplag 300 #
1 ^
Plogar W.
25
.1
!
238
Inkom
Utgå-
T ran-
mande
ende
sbo -
Tull-
Tup-
Tu 11-
ProCi
prop
Pröci
Plumer af Struttsfjädrar W.
15
„ Alla andra slag W.
25
1
Polerjord Se Lera
Pockholtz Se Trädvirke
Pörn a da W.
25
i
PomerariSer
1 0
Pomeiansknoppar och Skal,
torra
1 0
I
Credltupplag 300 #
,, Essence Se Olje
Porcelaine
,, Biscuit W,
25
1
,, Äkta alla slag W-
*5
„ Oäkta alla slag ej
specificerade W*
50
i
Sten eller så kalladt
Engelskt, hvitt el.
ler gulaktigt, må-
ladt eller Omåladt ,
alla slags piecerW.
3o
I
Porfure Se Sten
Portefeuiller, alla slag W.
2 5
1
Potatoes . W.
100
1
&
C:
$
100
1
Pottaska Se Aska
Pozzolanä eller Italienskt
murbruk
1
Prustrot Se Nysrot
Probersten Se Sten
Pressning Se Dricka
539
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tu II—
Proc.
Proc.
Proc.
Puder alla slag
w.
50
1
Puder-vippor
w.
25
1
Päron, alla slag
W-
5°
1
£•
Qvarnstenar
Se Stenar
Qvarnar ,
„ Caffe
W.
25
1
,, Hand
w.
25
1
„ Snus
w.
25
1
Qvar-Citron
Se Färger
„ Hark
2o
Qvicksilfver eller Mer-
turius
20
Qvitten, friska
w-
5°
1
Qvinette Se väfnad af ylle
B.
Rak-knifvat
Se knifvar
Raquetter
W.
25
1
Rask Se väfnad af ylle
Ratin Se väfnad af ylle
Rafvenduk Se Segelduk
Remmar, vagns
af Fisk-
skinn
w.
lo
1
„ Alla andra slag W.
20
1
Renetter
Se Aplen
Rentungor
W.
50
1
§4°
1;. -:om
Utgå-
T' ?
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
TT
T 11-
Proc.
Proc.
Proc.
Rabarbara, Rot
10
,, Pulver
*
Risgryn Se gryn
Rit-böcker Se Böckei
Ritningar oell Teckningar
med pennor eller
kritor gjorde, lösa
eller oinbundne
T u
llfr
L a
Rosenmarin
1 0
Russin, alla slag
3°
„ „ Creditupplag
300 #
1
,, Stjelkar
3°
Rysor, saltade W-
25
i
Rumin Se Brännvin
Rafkakor (Nuces wornica?)
eller Räfkryddor
Se Kransögon
Räknepenningar W.
50
1
Rödfärga Se Färgor
Rör
„ Till käppar eller Spanska
10
„ Andra slag dell Rot
tingar
5
,, Vass
5
Rothe Se krapp under
Färgor
Rotter
„ Sparris W.
50
M Bruk*
?4i
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
T Lill—
Tu 11-
Proc.
Proc.
Proc.
Rötter
„ Bruklige iApotheken
ej jspecificerade W.
15
1
„ Chicorie
5°
1
„ Ätbara alla slag W,
5°
1
„ Alla andra slag ej
specificerade W.
50
1
„ Yams
50
1
&
Saccarurn (Safurni , Säl»
Saturni , Blysocker
Sablar Se Gevär
Sabelklingor Se Gevär
Sadlar ‘ W.
2 5
1
„ Allt annat Sadelma-
kare-arbete W.
2 5
1
Sadelgjordar alla slag W.
25
1
Saffian Se Färgade skinn,
under Fäder
Safflor Se Färgor
Saffran
1°
1
Sago-gryn Se Gryn
,> Mjöl Se mjöl af Ve-
getabiler , som
ej inbegripes un-
der Spannemal.
Salmiac
1°
i&
*4*
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito-
Tull.
Tuil-
Tull
Pfot.
Proc.
Proc.
£, Saltpeter i oraffinerad och
raffinerad W*
100
1
Salt
„ kok
25
„ „ Croditupplag
300 Tunnor
1
„ Bergsalt till raffinering
1 D
., Ltineburger raffineradt
30
„ Medicinska
„ Naturliga
10
„ „ Artificiella
25
Salsten , eller Sleke
1 3
Sammet Se Väfnad
Sammets- Kand Se Band
,, Spetsat Se Spetsar
Sand s fm eller eller Perle-
sand W.
50
Sandriae
25
Sandel-Träd
1 5
Sassafras
lo
„ Rot
1 0
L.
Saxar, Öfverskärare W.
„ Alla andra slag W
Shawlar, alla slag Se Väf-  nader
Shawlettet alla slag Se Väf-  nader
Schelack Se Gummi
2 5
50
1
Ii.
Segel
„ Nya , W.
5o
1
*43
Inkom
utgå-
T rån-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull.
Proc.
Proc*
Proc.
Segel
» Nya
„ „ Af Utländsk till-
verkning , hvar-
med Svenska Far-
tyg varit nödsa-
kade, att i de för-
lorades ställe sig
forse W.
1 0
1
,, Bärgade från Utländske
förolyckade Fartyg
Se Inventarier
Segelduk
„ Rafvenduk W.
15
1
„ „ Creditupplag
2000 alnar
1
„ Buldan, och alla
andra slag W.
25
1
„ ), Creditupplag
2000 alnar
I
Selar och Seldon Se Sadel-
makare- arbete*
Senap, omalen
25
1
„ Malen
5°
1
Sennets-blader
10
Senor, Fläst
1
„ Alla andra slag W.
3°
1
Serpentin-Sten oarbetad
i
„ „ Arbetad alla
j slag W,
2 0
8 44
hi. kom
Utgå-
Tran»
maule
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull
Proc.
Proc.
Proc,
Sidentyger Se Väfnad
Siktduk, alla slag W.
2 5
1
"Siktar, alla slag W.
2 5
1
Silfver,
„ Oarbetad t
25
» „ Brukadtoch gam-
maltXul Ifritt, men
dess qvantum an-
teknadt i Journalen
„ Arbetadt och Con-
troi Ieradt
i» „ IMytt, förgyldt el-
ler oförgyldt W.
25
3
„ „ „ Hvitt , drifvet
eller slätt W*
25
3
,» „ Målare , Argen-
turn rnusivum,
puder eller un-
sen silfver W.
25
3
„ ,, Bok Se Bilt. B.
Silfver, Glitt eller Glete se
Bly
Silke
„ ofärgadt
„ j, rädt och oberedt
I Inkom
|mande
ende
Tull-
Udl- |
proc.
Proc. 1
Silke
|
99
„ „ Brussia \
<
99
„ „ Florette o. /
Tacage spun-1
net e.ospunn. \
99
>* j» Greta j
1
99
„ ,, Orgencin
99
„ „ Tram eli. 1
inslags )
L.
9>
Färgadt, tvinnadt eller
otvinnadt,afaIla namn
och slag W.
25
1
Sill
se Fisk
Sirop
99
Capilaite
10
99
Mullbärs
1 0
99
Bosén och Viol
1 0
L.
99
Socker, brun, hvit, gröf.
re och finare W.
40
1
Sjökort se Chartor
Skafgräs
10
1
L.
Skedvatten
Skepps-inventarier se In-
50
1
ventarier
J
Provision
Tull-
fritt
Skepp se Fartyg
Skildenen se Målningar
Sköldpadd, oarbetad
1 0
L.
arbetad W.
15
I
446
Inkom
Utg5-
; Tran-
mande
end»
sito
Tull-
Tidl-
Tull-
Pfoc.
Proc.
Proc.
Skinn, som icke inbegripes
■under Pelsverk, rå och
cberedde, afven de hvarå
Ullen är afklippt
1
20
„ beredde se Läder
Skinn-to se Ull
Skirduk se Väfnad af Linne
Skomakarearbete se Handt-
verkeriarbefe
Skollär af alla slag W.
25
1
Skrif-Taflor af Sten W.
25
1
Skrubblor
5°
1
„ grofva till och med §§
alla slag W.
5°
1
,, fina öfversvalla slag W.
2 0
1
Skälspeck se Tran
Slaglod
25
1
Slipstenar se Sten
Slöjde-, Fabriks- och Handt-
verkeriarbeten se Handt.
verkeriarbeten
Smergel
25
Smink W.
25
Smink-flor W-
25
Smör
50
1
. .
Snus, Spanskt W.
*5
1
„ allt annat malet och
rifvet W.
50
1
Snickaresrbeten se Handt-
verkeriarbeten
H7
Inkom
U:gå-
Tran-
mande
end e
sito
Tuli-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc,
Proc.
Snören
„ Hattmakare- eller
Facktsnören W.
25
1
„ Tarm, till ur W-
3°
1
„ alla andra slag se
Fransar
Snäckor, till Naturalsamlin.
gar
Tull
fria.
„ till Sadelmakarear-
beten eller Kau-
ris W-
5
,, alla andra slag kV.
5
Solfjädrar W
25
i
Sol fjäderspapper W.
2o
i
Souda
I
Soija
25
Spannemål
„ omalen
„ i* Bohvete J
„ Hafre (
a
„ Hvete f
100
1
„ Korn )
„ / „ ,, Creditupp-
lag <200 T;r
1
„ Malt 1
r»3 V,
«> >’ ?as {
100
1
„ ,, Arter )
>i Tullen på ofvan-
uppräknade ornalne
Spannemals- sorter
24 8
Inkom 1
mande |
Tull
Proc.
kommer likväl atr
minskas, eller alldeles
upphöra, på
sätt Kongl. Maj:f,
vid inträffande omständigheter,
prof
var för Riket nödigt
och nyttigt ;
Likasom ock. derest
Kongl. Majit skulle
finna godt, att inkommande
Spannemål
någon särskild
afgift påföra, bör
den ifra ti hvad ort
soroheldsberläggas
Spannemål, malen
„ Gryn
7
L.
Jj.
1
„ „ Kohvete s
,, „ Hafre (
„ „ Hel
„ ,, Korn
» Mjöl
” » Hafre \
” ” Hvete J
> jr V
Korn v
” ” T>°
Rag
Ärt J
t)
Spanska Flugor se Flugor
Speat se Tråd
Tran
sito
Tilli
Proc.
249
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
T u U—
Tull
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Speglar och Lampetter, fnr-
diga W.
50
1
Spelkort se Kort
Spermaceti eller Vallrat
15
„ Olja se Olja
Spetsar, Uddar, Blonder
samt Tyll af Silke och
Tråd alla slag W.
25
1
Spiauter se Metall
Spiritus Vitrioli se Litt.V.
„ Vini ’ se Brännvin
Spitsglas se Antimonium
Spån, alla slag W.
50
5
Sten
„ Bryn W.
30
1
„ Eldfast W.
'5°
„ Filtrer W-
„ Gips se Litt. G.
,, Gjut se Litt. G.
,, Olje W.
3°
1
„ Brober W.
«5
1
„ Qvarn
„ „ Rhenska W.
10
,, „ alla andra slag W.
25
1
„ Slip W.
2 5
J
„ alla andra slags,'* arbe
tad, tillhuggen eller
oarbetad W.
2 5
1
Stenkol g'
2 5
fritt
Stilar se Boktryck.
5 5°
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull-
proc-
Proc-
Proc.
Stolar, alla slag
W
50
1
„ Strump och Väf se
Handlverkeri-
varor
Storax eller Styrax
10
Strumpor, Maris och Qvinns,
större elier
mindre
A ,, af Silke '
15
1
1 ,, af Bomull
25
1
, „ af Regarn
• w.
25
]
I „ af L/inne
• 30
1
' „ af Ull
' .
3°
]
Strutsfjädrar se Plumer
Sträkardor se Kardborrar
Strängar
IV.
,, Cantille "eller öfver-
spundneEasser W.
3°
1
„ Messings, Still och
Tarm
w.
30
1
stål
» Gjut
,, Garf
(
100
]
„ alla andra sl
ag J
„ Arbeten, af alla namn
och slag
W.
50
1
Spik och Nubb af alla namn
och slag, större och min-
dre
100
I
Stämplar se B
okstäfver
Stärkelse, blå
W.
5°
1
251
Inkom
1 Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tuli-
Tuli-
Proc.
Proc.
Proc.
Stärkelse,
„ hvit W.
50
1
Substance se Bleckpulfver
Succad se Confeturer
Svafvel
loo
1
„ Blomma
30
1
Svampar, inlagda och mat-
nyttige W.
5°.
1
„ torra W>
IO
1
Sviskon
25
1
„ Creditupplag 500 tt
1
Svärta, Bok Se Litt. B.
„ Kopparsticks se Litt.
K.
Synålar se Nålar
Syririgar, alla slag W.
50
1
Socker
„ Candi, brunt eller hvilt
40
1
,, Confect
40
1
,, Rått
,, ,, brun eller så kal.
ladt Mascovad
10
„ „ „ Creditupplag
1000
1
f, „ Terres och Tetes,
samt hvitt Puder.
socker
ao
1» ,» •> Creditupplag
1000 tfe
1
1
„ „ Krossadt, Lump
15
1
252
In'om
Ulj-i-'
rrjij-
inna de
e ide
si.o
Tu -
l\ill-
rui-
Socker
Proc.
Proc
Pro:.
,1 j, „ Creditupplag
1000 &
1
L.
„ Topp
3°
1
,, ,, Creditupplag
1000 # •
Sågblad
L-
•j, till finbladige Såg.
qvarnar,saint Kran*
och Stocksågar W.
3»
1
L.
,, alla andra slag W.
50
1
L.
Silpa
50
1
L.
Sackar, nya
50
1
sorn inkomma med
Spannernål och an-
dra varor W.
50
1
Sängkläder se Kläder
T.
Tackjern
100
30
Taflor af Sten W.
25
1
Tagel se Hår
Talg
15
1
’’ Ljus se Xjus
Tallkottar
1
Tallstrunt
1
T imarinde
10
Tamis och Dames se Väf-
nad af Ylle
1
*53
Inkom
Utgå-
T ran-
mande
ende
silo -
Tu-II-
Tull-
Tu 11-
kroc.
Proc.
Proc.
L.
Tandpetare, alla slag, med
och utan foder W.
* 5
1
L.
Tapeter göhe lins W.
15
L.
,, alla andra slags W.
2 5
1
L.
Tapetborder W-
*5
1
Tegel
,, af Eldfasta ämnen, för
Beverber-Ugnar och
andra Verk
5°
j
,, Klinkert alla slag
3°
L-
„ Mursten
,, Taksten
100
1
L.
„ „ oglaserad
1 00
I
„ glaserad
30
I
L
Tenlickor af alla slag W.
50
1
Tenn
„ oarbetadt i Block, Stän-
ger, gammalt eller
sönderbrutet
5
1
L.
,, arbetadt, alla slag W.
30
j
,, Aska se Aska
Terpentin, Venedisk
20
,, ali annan
35
1
Terra Siggillata se Bolus
Teste
Tull
flitt
The, alla slag W.
20
1
j> u Creditupplag
50 ö
I
Theriac, Boskaps
15
t
t, Venedisk
*54
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Ttiil-
Proc.
Proc.
Proc.
Thermometrar se Baro-
metrar
Timmglas se Glas
Tineal se Borax
Tja ra
,8 5
4
„ Creditupplag 100
Tunnor
■ 4
Tjär barm a eller Vraktjära
20
'I obak
„ Blader
35
1
„ „ Creditupplag
2000 tt
1
„ Karvad
„ „ i Carduser eller
Ids i Fastager
50
„ „ Knaster
50
1
» », »Creditupplag
500
1
,, malen eller rlfven se
Snus
„ spunnen
■
„ „ i stänger eller Ca-
rotter
5»
1
„ Stjelkar i fat eller Pac-
ko r
40
1
Fat och Packor, hvar
uti Stjelkar inkom-
ma, bora alltid öpp-
nes och stoltas
„ Cigarrer
50
1
*55
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tnl 1-
Tuli-
T11U-
Proc.
Prcc.
ProC,
X.
Tobaks- Pipor af Lera W.
Toncabbnor
50
1 5
]
Tran och späck alla slag
5
1
Trapp
10
Trippel
1 5
X.
Truffel
5°
Trummor se Musikaliska
Insirumenter
Trompeier se Musikaliska
Instru menter
Tråd
„ af Silfver och Guld
L.
„ s. äkta, dragen eller
X.
spunnen W.
9 b
1
,, ,, oäkta eller Ge-
spint W.
9 5
1
X.
„ af Jern och Stål
„ „ fin till Kardor YV.
„ ,, till Strängar forin*
, stru menter se
50
1
X.
Strängar
„ ali annan Jern- och
Ståltråd W.
100
1
,, af Koppar och Messing
,, „ fin eller så kallad
Svärdfäjaretråd,
fdrsilfrad eller
oforsilfrad W.
50
1
X.
„ all annan af Koppar
och Messing W.
100
1
356
!
Inkom
.Utgå-
Tran-
mande
ende
sjö
Tull-
Tull-
Tull-
Tråd
Proc.
Pro,.
Proc.
?!>
Bomulls
5’
hvit och nystad W.
1
L.
5»
„ färgad, alla slag W.
3o
1
Kammtråd, fin W.
1
J >
Linne
5»
„ Oblekt, alla slag W.
3o
1
»>
„ hvit, alla slag, fi-  nare och gröfre W.
30
1
1
L.
„ färgad,alla slag W.
5°
1
Trädfrugter, alla slag se
F rugter
Träd, Buskar neli Plantor
.friska, alla slag W-
1
1
Träd virke
»
oarbetadt, osågadt el-  ler tillhugget Ma-  hogeny
1 0
»
„ Credifupplag
looo Plattfot
1
>>
alla andra bättre slag
5
!>
sämre slag, såsom Bok^
))
„ Björk/
1
»
,, Ekm./
flerc-J
5)
Vide eller Korgpil
1
L
>>
aila af bättre och sam-  re träd förfärdigade
Konstnärs-, Handt-  verks- eller Slöjde-  Varor
50
1
S57
Inkom
Utgå-
Tran-
Trädvirke
mande
Tull-
ende
Tull-
sito
Toll
ii
Axet träd och Blan*
Proc.
ProC;
Proc.
Cardér,Hjullötar oell
L.
Naf af hvad träd-  slag sorn heistj Ék
undantaget W-
&o
1
it
Bandstakar och Tunn.
band
1
s
ii
Battins-Bräder, för-  tullas som bräder
efter längd och
tjocklek.
Bjellcar eller Balkar
afFuru ellef Gran,
älla slag
5
i>
„ äf Alm
20
ii
„ af Ek
30
i>
,9 äf Björk och Bök
10
ii
„ af andixx slag
5
ii
ii
Bräder och Plank> så.
gade
i, Furu, Gran Och
Björk, alla slag
S
ii
Bneträd och Éne*
stafraf
10
ii
Handspakar
5
39
Flandspaksämhen
5
il
Knän till Skepps*
byggnad af Furu
Och Gfan
5
ii
Fromholtz och JCultat-  af Furu Och Grän
17
* i 8
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Trädvirké
„ Täckter, huggne el-
ler täljde
30
ti ;> Sågade
5
„ Mäster och större
Bogspröt, alla slag
5
Pipenholtz
5
„ Pumpträd
„ „ Borrade
3
,, „ Oborrade
5
Sparrar af Furu eller
Gran kanthuggne
f på fyra sidor, län-
gre eller kortare ,
från 5 till 8 tum
tvärt öfver sidan
6
Sparrar, Ribbor alla
slag af mind re tjock-
lek än 5 Turn
ao
i. Spiror alla slag , ej
under 5 Tums
Diameter
5
,y Runda träd af min*
dre tjocklek
ao
„ Splittholtz af Furu
5
„ Staf och Klapperholtz
5
„ Stolträds-ämnen
5
„ Sågblockar, alla slag
3o
„ Takrännor
ao
„ Tunmei af Furu el*
«59
ler Granj som icke
kan anses för Bjelkar,
Sparrar, Spiror
eller Såg-blockar
„ Trädskor
,, Träd skedar
,, Tunnbottnar och
Tunnstäfrar, huggne
eller klnfne af
Ek eller Bok
,, Tunnbottnar af Furu»
och Gran
„ „ sågade
„ „ „ af Ek
jj 31 af Bok
)1 » af Furu o.,Gran
„ Ar-träd eller ämnen
till åror
„ Arbetadt alla slag ej
specificerad t W.
Trädkol Se Kol
Tröjor, Mans och Ovinns
större eller mindre
Se Kläder. W.
Tumm och Rojstockar W.
Tutänego Se Metall
Tutia Se Nicht
Ttvål, Ordinair af alla slag
„ Parfumerad eller Sa*
vonetter W.
Inko
mande
T ullProc.
5°
5 0
5°
5S
50
5°
5°
25
5»
Utgå
e
nde
TullProc
-
10
3
1
5
5
5
5
5
20
1
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull
Tull-
Proc.
Proc,
Proc.
Tyger, ailä slag Se Väf-
nader
Tyll Se Spetsar
Tågvirke
„ Nytt W.
35
1
„ ,, Sådant hvarmed
Svenska Fartyg va-
rit' tvungne sig för-
se på Utrikes or-
ter W.
lo
„ Frukbart af förolyc-
kade fremmande
Fartyg Se Inven-
tarier
,, Gammalt, sönderhug-
git Se Drefmat.
Täcken af Fomull och
i Siden W.
20
1
,, af alla andra namn
och slag W.
5°
1
Täljsten, oarbetad W<
5°
1
„ Arbetad W-
50
1
Tusch Se Färgor
£7.
Ull
„ Okammad och okardad
„ „ Fin Portugisisk,
Spansk, Saxisk
•
8 6 i
lnkom
Utgå-
T ran-
mande
ende
sbo
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
och all annan
fin ull W.
15
5
„ ,, Creditupplag
500
1
Ull, okammad ochokardad
„ „ Grof Islands, Jut
lands, Polsk och
annan grof ull W-
n
23
„ „ Creditupplag
500 #
1
L.
„ Kammad W.
2 5
JO
,, Skinn-to W.
5
1
Ur, alla slag och delar
deraf
i „ ]
L.
1 „ Studsare , W.
3°
1
1 „ Wagg )
Urband af Metall och an-
dra slag
25
j
Urglas Se Glas
Urtjädrar Se Fjädrar
Urkedjor Se Kedjor
L.
Urtallor W.
25
i
F,
Vanille
10
Victriol
,, Blå, blåaktig, Cyprisk
och Saltzburger, el-
5b3
X.
ler sa kallad Galitsenstein
,, Hvit, Zink och Gosslars,
eller sfi kallad
koppar-rök
„ All annan
Vietriol-Olja eller Spiritus
Victualie? , alla slag, ej
specifkeiaHe W
Viol Siron Se Sirop
w Rot 1
Visit- Koft W.
m
Inkom! Utgämandel
ende
Tutt- jTullProc.
R. Wadd Bomulls W.
H. „ Silkes s TV.
X-Wagn ar och Åkdon, alla
slag, nya och mer
eller mindre brukade
W.
: „ Rese, sorn den Re
sande
sjelf bru
kar W.
: „ Kongl» Personers, Ut
landska
oell Svenska
Diplomaters
Resevagnar
Wallrath Se Spermaceti
jWalndtter Se Nötter]
Tull
T ransito
Tull-.
Proc.
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tult-
Tull-
Proc.
Proe.
Proc.
Wantar, Mans och Qvins
större eller min-
dra
„ Silkes W.
*5
„ AUa‘andra>slag W.
50
1
Watten
„ Mineral eller helso-
på Bouteiller och
Ktus, större eller
mindre
10
fritt
,, Skönhets W.
25
1
„ Ungerskt, och andre
Luktvatten Se
Luktvatten
Wax, Gult
10
5
„ Hvitt
25
1
,, Färgadt, alla slag W.
50
a
„ Bilder?, "alla slag W.
25
i
Waxduk, af Siden W.
25
x
„ Alla andra slag W.
5°
X
Wax Ljus Se Ljus
Wau Se Färgor
Wed, af Björk, Ahl, Fu-
ru och Gran, från
Götheborgs och Bo-
hus Län , Skåne,
Halland, Blekinge,
Calmar Län , Oland
«ch Gothland
i»
*64
Inkom
Utgå-
Tr m -
mande
ende
sito
Tull,
TuII-
Tull,
P ro c,
Pfrc.
Proc.
Wed
„ Från alU öfriga Ri-
kets pro vi noer
J 0
Weivauch elle? Rökverk
2 0
X
VVekar, Ramp Se Ramp-
vekar
„ Rjus , alla slag W.
3«
1
Werktyg alla slag eRspeci-
ficerade W.
5°
X
Wicker
1 00
X
Wide Se Träd virke
Wigter och Wigtskålar, al
la slag W.
X
ti Recepter^ för Apothe-
kare ' w.
30
X
Win
5, 1:0 Winsor-ter , hvilka
icke införas på Bou-
teiller, och således
icke eller fa förtul'
las Bouteille-vis W-
,, q) Hvita, Franska,Span-
ska, Portugisiska och
Italienska, sämre vi-
ner \v>
5°
Ret Tullvärde som
bestämmes får ej un
derstiga 40 sk. R:co
kannan
,, Creditupplag 4 Amar
J
265
1 ik om
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Win
6) Eiida, Franska,Span-
ska, Portugisiska och
Italienska sämre vi.
ner W.
40
Det Tull värde som be-
ila mmes får ej vara
mindre än x R:dr
1 2 sk- kannan
9»
Creditupplag 4 Amar
1
9»
2:o Win sorter, hvilka
på Bouteiller införas
och förtulla^ W.
9»
„ Champagne och Bour-
gogne W.
85
>
minsta Tullvärdet är
2 R:dr Bouteillen
??
„ Creditupplag 100
Bouteiller
>>
,, Cap och Tokaijer W.
minsta Tullvärdet är
3 R:dr Bouteillen
5 5
19
3:0 Winsorter,hvilka in-  föras, både på Bou-  teiller ttch i andra
kärl W
9)
, Hvita oell Röda vi-
ner från ålla orter,
förut ej specifice-  rade
35
*66
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito-
\
Tull-
Tull-
Tull
Proc.
Proc*
Proc.
Winer
Tullvärdet bestämmes
till minst -1 R:dr
kannan, antingen vi*
net inkommer på
Käril eller Bouteil-
ler, men i sednare
händelsen fortullas
Bouteillen särskildt
Se Art. Glas
Creditupplag 4 Amar
1
Creditupplag på. Bou-
teil ler 40a
Inhemska aila slag
1
Windrufvor, alla slag W.
JO
Winsten
JO
„ Salt
JO
Wismuth Se Metall
Wäfnad er
L-
„ af Siden, alla släta,
randiga , Enfärga-  de Manchehange,
Shwalar , Shawlet-  ter och Halsdukar,
Tafter , Sidensar-  ger, Eevantiner och
•
*
Reps W.
25
L.
Alla halfsiden* varor
af förenämnde be-
skaffenhet W.
35
V
a5?
L.
L.
L.
L
L.
L.
Inkom
Utgå-
Tran-
m ande
ende
sito
Tu 11-
Tult-
T1111—
Väfnader
proc.
Proc-
Proc.
,, Alla Siden * varor ,
brocherade , fa$o-
nerade, Brillantiner,
eller ändra Mode-
tyger, samt fagoue-
rade och btochera-
de Shawlar och
S ha wiet ter ~W.
„ Alla brocherade och
J 5
1
faconerade eller an-
dra ovanlige Mode-
tyger af Halfsiden,
såsom Madras m. fl.
tre- och fyrskäfla-
de w.
1
„ Fälb och Plys W.
) 5
1
„ Guld och Silfver-
15
1
Tyger
„ „ äkta mer eller min-
dre rika alla slag W.
30
1
„ „ Oäkta Guld- och
SiifverSkir W.
20
1
uld- och Silfvertyger
„ „ AllaJandra slag W-
so
1
„ Sammet W.
15
3
„ Flor: Krus, Silkes,
Marly och Gaze af al-
la namn och slag W.
35
1
„ Bomulls
„ „ Xiärftet , Hvita,
HM Hl
568
Inkom
Utgå-
T ran-
mande
ende
sbo
Tu 11-
Tull-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Wäfnad
,, Bomulls
*5
Rutiga , Randiga
och Enfärgade
alla
slag
W.
3°
1
„ „ „ Alla andra
slag
brocherade ,
blo-
merade och
fa-
^onerade
W.
15
1
-
,, „ Catuner
w.
30
1
„ „ Sticktyg tn. m.
w.
J5
J
,, ,, Cambrick, Kettel-
duk
w.
„ „ Baftas
W-
*5
1
r „ „ Bassin >
„ „ Calicos
,, „ Cascas
„ „ Corderoij
„ „ Cordet
„ „ Bingham
„ „ Borrås
„ „ Madras
;w.
15
1
„ „ Manchester el.
Samrnetalla slag
„ „ Moll
„ „ Musselin
y , Nankin eller
Kittaij Ostindiskt'
Nankin andra
slag
w.
3°
1
^ ^ b*
069
Inkom
Ufgä-
T ran-
mande
^nde
sito
Tull-
Tull-
T11II-
Pfoc.
Proc.
Proc,
Wäfnad
9?
Bomulls
99
,, NockinsöchKy-
pert W-
30
1
b
„ Parkum alla
Slag W-
3°
1
99
,, Perkales W.
15
1
99
„ Piqué W-
15
i
u
,, Shaivlar och
Shawletter al-
la slag W-
3o
1
)9
*, Hals- Och
Näsdukar alla
slag W.
30
l
99
t) alla andra, hvi-  ta, färgade el-  ler tryckte ej
specificerade
W.
3°
3
99
Ylle
95
„ Boij alla slag W.
3°
1
9»
„ Filtar allaslag W.
3°
1
99
,, Fris alla slag W.
3o
1
99
,, Calmuk eller Dof-
fel W.
35
1
99
„ Kläden W.
3°
1
99
„ Vadmal W.
3°
1
99
,, Stoffer eller så
kallade Camel-  hårs-tyger
a 70
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Tull-
fnll-
Wäfnad
Proc.
Proc.
Proc.
>>
Ylle
35
55
Stofter
»
55
„ Bombasin
XV.
15
1
Ii.
33
55
„ Calla
w.
15
1
I,.
33
>5
,, Camlott
slag
alla
W.
15
1
Ii.
33
„ Casimir
XV.
15
1
Ii.
33
55
,, Chalon.
XV-
lrJ
1
Ii.
33
55
„ Etamin
XV.
30
1
lii
5>
55
„ Fälb eller
Plys
XV
15
1
Ii.
>1
55
„ Flaggduk
Qvinette
och
XV-
3°
1
L.
3»
55
„ Flanell
XV.
30
1
L.
>1
55
>, Merinos
XV,
15
1
L.
3>
55
„ Multum
XV.
30
1
L.
>>
55
„ Rask;
XV.
30
1
L.
55
•5
,, Patine
XV.
3°
1
L.
1»
55
„ Sattiner
Morenos
och
XV.
1
jL.
55
55
n Schagg
XV.
15
1
Ii.
»5
50
„ Tames
Dames
och
XV.
15
1
I.
55
35
,, Shawlar
och
Slmvletter Tur-
kiska
XV.
20
t
L.
*3
35
„ Alla andra
Shawlar
slag,
och
Yl Ina varor ej
specificeradeW.
ao
1
Inkom
Utgå-
Tran-
mande
ende
sito
Tull-
Uall-
Tull-
Proc.
Proc.
Proc.
Väfnader
„ Rinné
„ „ Blaggarn W.
30
1
„ ,, Bolsfervahr W.
30
1
,t >} Buldan och Raf-
venduk, Se Se-
gelduk
„ Canlfas alla
slag W-
30
1
„ „ Tältduk W-
3°
1
„ „ Alla andra gröf-
re W.
3°
1
>, „ Dräll och Da-
mast W-
3°
1
i, Alla andra fi-
nare Rärfter,
så väl hvita
sorn färgade ,
Randiga eller
Rutiga W.
30
1
,, Kammarduk och
Batist, slät och
tät enligt Ta.
hellen , Skir ,
Randig, Ru-
tig, B roche råd
och Fasonerad,
samt så kallad
Rinons och half
Rinons W.
15
1
272
Iv.
lo.
Väfnader
ii
Hår
!!
1)
Duk
VV.
jl
j>
Flor
VY.
U
ii
All
annan
af
Hår
eller
Ta-
gel
Värjor och Värjklingot Se
Gevär
• /
Y.
Yams,
„ Rotter Se Rötter.
Ylletyger Se Väfnad af
Ylle.
Ympvas
Z.
Zink Se Metall
Ziiferot eller Zedoaria
Zittra. Se Instrumenter Musikaliske
Å.
Ader och Koppjern Se In.
stru mentet
Al Se Fisk
Angmächinet VY
Å.
Ägg
W.
li) kom
mande
Tull-
Prod.
Ut J-
ende
Tull-
Proe.
Tr* n-
sitt)
Tult-
Procj
2 0
1
2 0
1
20
1
2 ö
1
10
15
1
50
1
Angskär
273
1
Inko»] UtgS-
T ren-
.
10 a n d c
ende
silo -
Tnll-
Tull -
Tull-
Ängskär Se Färger
Proc.
Proc.
Proc.
Äplén och Renettef
„ Franska W.
»5
J
„ Alla andra
slag W.
Bo
1
■„ Friska W-
■5°
1
,, Torra W
5ö
1
„ Granat Aplen
Se Litt. G.
,> Karnot W.
10
1
Ättika
„ Cider
50
1
„ Vin
5o
1
„ öi
JOO
1
ö.
Öl Se Dricka
'Örhängen
„ Af Vaxperlor
Se Perlor
t,
Alla ändra
slag W.
25
1
Örter W.
10
1
Örtsamlingar
T nli
fria. •
Anmärkning i
L. Betyder sadan® Varor, stärn till Mera arn tili
in- eller införsel Lofipfne.
w. Bemärker att Varorne, skola på fureskriFvet
sätt VärderaSt
Bihang till Riks. St. Prety 132?. 5-tc S*mlx 18-
3 74 Btvillnings-Ut skot tets Betänkanden.
N:o 13.
Ankom d. 55 Junii 1823.
Utlåtande, rörande de emot de föreslagne
grunderne för den blifvande Bevillningen
gjorda anmärkningar.
Via det af Höglofl. Riksens Ständers Bevillnings
- Utskott aflemnade förslag till bestämmande
af de grunder, hvarefter fördelningen
af den allmänna Eevillningen skulle verkställas,
hafva inom samtlige Riks-Stånden fyrfaldiga
anmärkningar blifvit gjorde, än af den
vigt, att Utskottet trott sig hembära rättvisan
och sanningen ett gemensamt offer, då Utskottet
frånträdt de af dess pluralitet tillförene
antagne meningar, än åter af den beskaffenhet,
att Utskottet icke ansett dem verkande
till ändringar i de af Utskottet redan fattade
beslut; men då Utskottet i dess nyss omförmälde
Betänkande uppställt sina åsigter och
förslag i en viss, efter nu gällande BevillningsStadga,
i allmänhet lämpad följd, har Utskottet
äfven ansett nödigt och nyttigt, att de
framställde meningarne i enahanda ordning
förekomma.
Uti dess Betänkande har Utskottet först
såsom en hufvudgrund för Bevillningen föreslagit
: det en personel äfgift borde erläggas af
hvarje inom Sverige i Mantals-Längd skattskrifven
person , utan afseende pä stånd eller förmögenhet
, olika för mans- och olika för qvinnspersoner,
men lika för persöner af ■ samma kön; att
Bevillnings-Utskottets BeiänHandent *75
ärligen ulga frän och med fyllda 17 till och med
fyllda 60 ärs ålder, då den upphör för alla dem,
sorn icke af egendom, tjenst eller rörelse ega
en inkomst af 50 R:dr eller sorn icke efter
2 Art. utgöra .Bevillning af lön, egendom
eller rörelse.
Häremot hafva anmärkningar blifvit gjorde
i afseende på dels rättvisan och nyttan af
denna beskattning , dels att den nu af Utskottet
föreslagne förändring i åldern, då den borde
vidtaga och försvinna, hvarjemte blifvit
yrkadt, ej mindre, att berörde Bevillning
skulle, efter föregången jemnkning och nedsättning
sammanslås och redovisas tillhopa med
mantalspenningarne, än ock att den borda
classvis utgöras.
Den första meningen har varit den allmänt
rådande inom det Hederv. Bonde-Ståndet,
som, då detsamma tillåter upptagandet,
föreslagit det år 18x0 införde Beskattnings»
systern å behållen inkomst, derpå grundat sin
förhoppning , att kunna undgå capitations-afgiften,
hvilken blifvit af en värd Ledamot
inom Högv. Preste-Ståndet ansedd, ehuru utgående
från en liberal jemnlikhets-princip, likväl
vara nog dyrköpt för den fattigaste folk»
classen, som, då den bidrager till underhållandet
af en stående artnée, samt dels sjelf»
dels ock genom sine uppväxande söner , deltager
uti det allmännas värn, tyckes icke böra
skäligen underkastas någon ytterligare af"
gift till lifvets skyddande, men om sådant
icke skulle kunna undvikas, då böra erlägga
S76 BevillningfUukottets xietflniandeti,
de skäliga förhöjde mantalspenningarne; och
af en .Ledamot inom Hederv. Ronde-Ståndet
förklarad stridande emot begreppet af all beskattning,
så vida den utgår jemväl af' den ,
sorn icke eger någon inkomst eller någon förmögenhet,
hård emot den fattige, i synnerhet
i aflägsne provinser, der penningar nu blifvit
mera sällsynta , minskande arbetet i näringarne
och följagtligen Rikets sanna välmåga,
skyddande den förrnögne och på a'!a sätt un*
dergräfvande ett lands välstånd. Den ornförxnäldte
förändringen i anseende till tiden för
Capitations-afgiftens erläggande har en värd Ledamot
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
trott mindre behöflig, en värd Ledamot af det
Högv. Preste-Ståndet beräknat till en minskning
i Revillnings-Summan af ej mindre än
100,000 R:dr, hvilka, om de kunde umbäras,
borde användas till nedsättning af Capitationsafgiften
å allt mankön i allmänhet öfver 18
års ålder; en annan åter har ansett detta stadgande
utan ändamål, emedan en och hvar Pastor
skulle ega magt att genom de vid Mantalsskrifningen
lemnade upplysningar, bedöma
huruvida den femtonårige ynglingen innehade
den arbetsförmåga, att han borde i Mantalslängden
intagas ; äfvensom inom samma stånd
blifvit yttradt , än att Allmogens barn voro
bättre än andre i tillfälle vid 15 års alder
att sig sjelfve försörja , än att den dass Utskottet
sökt härigenom gagna , vöre med det
skedde undantaget mindre belåten , så vida
det torde vara ailmänt bekant, att en för hvar
-
Bevillnings-TJt$iottets Setänianden *77
jehanda orsaker skull ur Mantalslängden utesluten
yngling har svårt re än dess mantalsskrifne
jemnärige att erhålla tjenst, än åter att en vid
15 års ålder skeende mantalsskrifning öfvergått
tili en vana, som nu mera blifvit allmänt antagen
såsom en Lag. A den andra sidan hat
blifvit yrkad t inom Högloll. Ridderskapet och
Adeln, att denna minskning borde egentligen, efter
vid mantalsskrifningen skedd profning, komma
fattige och inhyseshjon till godo, särdeles sådane,
som med saknad arbetsförtjenst hade mångå barn,
eller orkelösa föräldrar att försörja; att denna
beskattning borde egentligen utgå från fyllda 22 till
fyllda 55 års ålder , då arbetsförmågan von?
högst, men sedermera nedsättas till två tredjedelar, att
då denna beskattning till sin-'egentliga grund icke
är något armat, än en afgift af den genom Staten
skyddade arbetsförmågan, synes det så mycket
billigare, att den derefter lämpas, som den,
utgörande 2 till 3 dagars arbetsförtjenst, är den
enda till Samhället utgående gärd af dem som
sakna förmögenhet ; att, i enlighet med ett bland
de förnämsta vilkoren för dess utgörande eller
dess billighet och jemnlikhet bör äfven afseende
derå hafvas,, att Nordboen ej är så tidigt utvext,
att han, för den af Utskottet uppgifna tid kananses
vara i utöfning af full arbetskraft , sa framt
detta förhållande ännu då inträdt, och inom Hög»
vördige Preste Ståndet : att den nuvarande generationen
är i allmänhet så svag före den nys*
otnförmälde tid, att den ej bilhgtvis kan såsom
arbetsför betraktas , hvarpå särskildte exempel
från visse orter blifvit andragne, samt att, di
3 78 Bevillnings— Ut slottets Bctänianen.
denna afgift Sr i synnerhet för den fattigare
classen tryckande, är en nedsättning deruti
både begärd och måste såsom bi Ilig godkännas.
X sammanhang härmed har blifvit anfördt at
en värd Ledamot inom Höglofl. Riddeiskapet
och Adeln samt en af Högvördige PresteStåndet,
det måtte, till lättnad vid debitering
och uppbörd denna afgift sammanslås med mantalspenningarne;
än ock allmänt inom Hedervärda
Bonde-Ståndet, det sku'le meranämnde
afgift, derest den ej kunde undvikas, indelas
1 fern särskilda classer efter progressift förhållande
till inkomst eller förmögenhet, i nå.
görlunda likhet med 1789 års stadgande, dock
så att om, till exempel i:a Cassén ålades 5
B:dr, borde den 2:a utgöra 1 R:dr, den y.e,
2 R:dr, den 4:de, 4 R:dr och den 5:te 8 B:dr.
Hustrun betala hälften mot Mannen, men barn
och tjenstefolk utan åtskillnad till i:a Classen
hänföras, i hvilken tanke särskilde Ledamöter
sig förenat under yttrande, att dels den
beskyddade förmögenheten, dels ock den per.
sonliga värdigheten skulle tagas till grund för
den äskade olikheten vid beskattningen.
Detta allt har Bevillnings-Utskottet lå.
tit under öfvervägande komma; och då de för
denna Beskattnings utgörande, redan vid före
gående Riksdagar anförde, samt i Utskot tets afgifne
Betänkande å nyoornförmälde skäl, icke blifvit,
efter Utskottets mening, genom de deremot
uppkastade betänkligheter , vederlagde,
hvarförutan sjelfva principen ej eller finnes
inom 3:118 af Riks-Stånden, till dess rigtighet
Bvillnings-Utskottets Betänkanden. ayg
och nödvändighet bestridd , så har Utskottet
saknat en tillräckligen grundad anledning att
frånträda dess i denna del redan afgifne yttrande.
Enahanda förhållande inträffar äfven
i afseende på Utskottets förslag rörande förän*
dring i ti4en, då denna Beskattning bord* vidtaga
och upphöra.
Då arbetsförmågan utgör grunden för denna
Bevillning* »läggande, mäste den äfven utgöra
måttstocken för dess bestämmande, hvaraf
otvunget följer ej mindre, att ingen bör,
så vidt möjligt är, betungas med en afgift förr
än hans arbetsförmåga är fullt utbildad, eller
erlägga den längre, än hans krafter tillåta honom
att sig deraf begagna, än ock att hvarken
förmögenhet, inkomst eller värdighet bör härvid
komma i beräkning, såsom dels hvar för
sig särskildt beskattade, dels ock uppenbarligen
stridande mot den för all beskattning antagna
grundsatts, att hvad sorn ej eger ett productift
värde, ej heller kan utgöra föremål
för beskattningen; äfvensom Utskottet torde
få tillägga, att då Mantalspenningar räknas
bland ordinarie inkornsterne, hvilka directe
inflyta till Statsverket, synes deras sammansmältning
med Bevillnings-afgiften icke kunna
ega rum.
Af de skäl Utskottet upptagit och redan
låtit under ompröfvande komma, äro åtskillige
å nyo anförde, för återupplifvandet af den år
agio införde, men påföijande Riksdagen från—
trädde beskattningsgrund, eller Bevillning af
behållen inkomst. Detta system, hvarmed jern
-
«8o Revillnings-Utsköttets Betänk anden.
väl lalifvit förenade de Sr 1815 af en värd
Ledamot inom Högh Ridderskapet och Adeln
föreslagne ändringar och jernokningar, har af
en annan värd Ledamot,
nu blifvit tillstyrkt, såsom utom den stora
fördelen att vara rättvist, tillika förberedande
T.evillningens fördelning Lane-, Härads- och
Sockne v is. I den tro, att medel kunna uifin
nas,
hvarigenom all befarad vada af uppkommande
brist i den påräknade Revillnings Summan
förekommes, har en annan värd Ledamot
förklarat berörde grunder vara de mest Öfverensstämmande-
med billighet och rättvisa. Inom
Högv. Preste-Ständet har en lika mening
blifvit yitrad, och Hederv. Bonde-Ståndets
samtlige Medlemmar hafva, ehuru tankarne
funnits delade emellan »vilkorligt antagande
af 1810 §rs Levillnings-Stadga samt det project
H:r Landshöfdingen von Törne år 1815
afgifvit, heidst han bibehållit capitations, eller
personella afgiften, då 1810 års Förordning
tager Minimi-Tabellen till rättesnöre, endast
i det fall när ingen behållen inkomst kan uppgifvas,
eller densamma understiger hvad L
Minimi-Tabellen paföres, likväl instämt der-*
uti, att så framt man afviker från 1810 års
systern, kan icke förmögenheten beskattas så
sorn sig bör, enär Capitalisten i sådant fall
skonas på den fattiges bekostnad och Allmogen
kommer att vidkännas en tyngd, som, annorlunda
fördelad, skulle rätteligen drabba den
eller de, som magta och förmå att i högre
grad bidraga lill Stats-Verkets underhållande.
BeviUnings-Utsköttets Bet link anden. 281
Härjemte ■ hafva särskilde Medlemmar i enahanda
afsigt erinrat både att berörde system
skonar den fattige oeh att det, oaktadt vissa
ofullständigheter, ändock icke är så tryckande,
sorn det nu gällande, hvars enda syftemål sy.
nes vara att fylla Statsbehofvet, utan afseende
derå, att Jordbrukaren och Löntagaren,
hvilkas synbara förmögenhet icke kan undandöljas,
måste emottaga de bördor andra söka
att kasta ifrån sig. Emedlertid hafva fördelame
af detta svstem blifvit satte i fråga hos
Högh Kidderskapet och Adeln af en värd Ledamot,
som visat det vid detta beskattningssätt
fästada stora fel, att Staten måste för
verkställigheten deraf intränga i hvarje Medborgares
industriella transactioner, och då detta
ej låter sig göra, äfven med uppoffring af
alla dertill användbara omkostnader och åsidosättande
af mångfaldige för den enskilde
Näringsidkaren åtföljande olägenheter, så har
införandet deraf blifvit ansett medföra ojemnhet
vid fördelningen, samt svårighet och osäkerhet
vid verkställigheten. Inom samma
Högh Stånd är af en annan värd Ledamot
‘yttradt, att då erfarenheten visat det personer,
som samvetsgrannt uppgifvit deras behållna inkomst,
fått en dryg och högst sträng bevillning
sig ålagd, under det att andre med lika
tillgångar, men mindre böjelse att följa hedrens
fordringar, undsluppit med en jernnförelsevis
ganska lindrig afgift, synes den tid ej
vara inne, då man kan grunda ett Bevil Iningssystem,
ehuru det möjligen är i theori 'rig~
282 Bevillnings Utskottets Betänk anden'
tigt, på menskliga cliaracterens mer eller mindre
sannfärdighet, så vida det blifver olyckligtvis
alltför obestämdt och lemnar tillfälle
till antingen betydliga brister eller öfverskott
i Summan, hvilka begge motsattser antingen
hindra Statens gång eller alltför tungt drabba
den Skattdragande; äfvensom inom det
Högv. Preste-Siåndet blifvit anmärkt, att da,
enär illo *rs »ystem icke kunde med framgång
följas, under en lidpunct, då en patriotisk
anda lifvade alla sinnen, samt hvar och
en sökte berga Fäderneslandet, synes det ännu
mindre lämpligt under en tid, då hvars
och ens behållna inkomst utgör ett obetydligt
belopp, då välståndet är ringare, och då erfarenheten
lärer snart öfvertyga oss derom,
att de gäldskyldiges antal utgör den stora massan
af nationen, i hvilken ställning Skatterne
måste tagas der förmögenheten synes, ty eljest
skulle de ingenstädes utgå.
Inom Högh Ridderskapet och Adeln har
en värd Ledamot bemödat sig att undanrödja
de af Utskottet andragne betänkligheter mot
Bevill ningens fö-eslagtia fördelning Lä ne-.
Sockne- och Häradsvis, samt sökt visa, att Utskottet
redan vöre i tillfälle att genom, af
trycket utgifna, enskilda statistiska uppgifter
och Landshöfdingarne* Fem - års - Berätte !ser
inhemta nödige upplysningar om Länens olika
liufvudnäri ngar m. m., och att följaktligen detta
Beskattningssätt borde upptagas, heldst derigenom
åstadkoms en så rättvis och jemn fördelning
, som med beräkning af Mensklighet
Bevillnings-Utskottets Betänkanden. 283
tens vidlådande allmänna ofullkomlighet är
tänkbar.
För detta Beskattningssatts antaglighet äro
dessutom yttranden fällde af 2:ne värde Ledamöter,
en inom Högh Ridderskapet och Adeln,
samt en i Högv. Preste-Ståndet; men deremot
har blifvit inom förstnämnde Stånd anmärkt,
att de omförmälde statistiska upplysningarne
ej inskränka sig till en allmän öfversigt af
hvarje Läns hufvudnäringar o. s. v., utan omfatta
en fullständig och noggrann skattläggning,
refning och värdering af fastigheter, hvartill,
på sätt fremmande Länders exempel fulltyga,
åtgår en ganska betydlig tid och en ännu betydligare
kostnad; att denna Beskattnings-princip
är den enda rätta och enda möjliga vid conr
tributioners upptagande i ett fiendtligt Land,
der årets eller rättare dagens förhållanden
bestämma fördelningen, äfvensom någon gång
lämplig för en billig och rättvis Despot, men
att den deremot på ett med en coristitutionel
Statsförfattning ej passande sätt, lemnar öppet
at godtycket, att genom en sammanblandning
af Lagstiftnings och Förvaltnings-åtgärder ,
inträda på rättsgebietet, hvilket undvikes då
man låter Lagstiftaren bestämma endast förhållandet
emellan skatten och en skattdragandes
egendom, men ej särskildt sådane egendomar
inbördes; att man af den genom detta
förslag Lane- och Sockne Committéerne uppdragna
stora och vilkorliga magt befarat anledningen
till partier, split och osämja inom
Beskattnings .Districterne; och att Utskottet
284 Bevillnings- Utskottets Betänkanden,
så mycket mera saknat de för uppgörandet af
mera rättsenlige Beskattnlngsgrunder än de nu
varande, behöflige statistiske uppgifter, som icke
ens i allmänna Hagen finnes något godkändt värderingssätt
för jard.
Vid ett sådant förhållande, och då flere röster
inom Rikets första och andra Stånd fordrat
de nu gällande Bevillnings-grundernas bibehållande,
hvaremot någon erindran icke inom VälJofl.
Borgare-Ståndet försports, har Utskottets pluralitet
, som funnit den väckta frågan om Bevillningens
fördelning Uän , Härader och Sockna^
emellan, så fullständigt besvarad, att Utskottet
icke aktar nödigt, att något vidare tillägga, blott
låtit under öfvervägande komma, huruvida Beskattningen
borde utgå efter behållen inkomst eller
efter synbar förmögenhet, hvarvid den sednare
meningen , eller alt den synbara förmögenheten,
sia 11, enligt gi unden för den nu gällande Bevillnings-För
ordningen, beskattas, blifvit på de, dels
al Utskottet i dess förra Betänkande upptagne,
dels ock här ofvan anfördé skäl vidhållen.
Mot den af Utskottet genom omröstning
medgifna tillåtelse för fastighetsegaie , att af värdet
å innehafvande fastighet afdraga be vislig skuld,
med åliggande för långifvare, att på heder oall
samvete uppgifva -inkomsten af sine penningecapitaler
och derföre sjelfva erlägga Bevillning ,
hafva uti samtlige Riks-Stånden anmärkningar
blifvit gjorde. Således har af särskilde ledamöter
blifvit erinradt, an: att detta stadgande står
i fullkomlig motsatts med de för öfrigt af Utskottet
antagne grunder, än att hvad med bevis
-
Bevilinings-Utsliöttets Belänkandcn.
S85
lig skuld förstås, icke blifvit bestämdt; än att
det ej finnes utredt på hvad sätt ett sådant förhållande
må styrkas; än att capitalisternes beskattning
på heder och samvete ej, är förenlig
med den allmänna grundsatts för all lagstiftning,
att ej göra den enskilde till Domare mellan sitt
och det allmännas interesse; än att detta stadgande
skulle åstadkomma en skillnad emellan c.apitaleCj
sorn betala -och dylika, som icke betala
bevillning; ari att då ej all skuld är bevislig,
hvilket förhållande på sin höjd troligen inträffar
med intecknade fordringar, måste derigenom upp.
stå en olikhet, ledande till missämja medborga e
emellan; än att den Capitalisten ålagde skyl.
dighet, att erlägga bevillning för inkomst af Capital-vinsten
ej kan stå tillsammans med den antagna
grunden för bevillningen ; fy då skuld är
afdragen, kan man icke sägas skatta för synbar
förmögenhet ; än att så beskaffade afdrag icke
kunna ega rum annorstädes, an hvarest Bevillning
af inkomst utgår ; än att Utskottets förslag
är orättvist, då det endast lemnar fastighetsegaren
rätt till afdrag af skuld medan alla öfriga för sina
näringar skuldsatte måste sakna en för dem
lika beti öflig och billig lindring ; ärx att häraf
följer en ökad svårighet att få behålla redan innehafvande
eller vidare undfå nya lån mot inteckning,
enär den mindre välsinnade Capifalisten
naturligtvis heldre använder sina penningar
på andra sätt, som icke blifva lika lätt bevisliga,
och der det således endast beror pä dess egen
grannlagenhet i uppgiften på heder och samvete . . .
att bestämma hvad han vill betala till Staten*
286 Bevillnings Utskottets Betänkanden.
än att detta beskattningssätt skall betydligen minska
Statens inkomster, då inteckningar, verkliga
eller diktade, kunna befinna sig i utländningars
eller okände händer, i synnerhet då Sedlarne finnas
ställde på innehafvaren; än att I,ångifvaren
kan förekomma en dylik uppgift genom hotelser
oin Capitalets uppsägning i sådant fall; än att
ingen controll kan härföre med säkerhet utfinnas,
utan att egaren hvarje år måste belastas med
kostnaden af ett gravationsbevis anskaffande, eller
ock att Taxeringsmännen måste genomgå tio års
Intecknings-Protocoller; än åter att, då TaxeringsCommittéen
ej sätter tre till den Skattskyldiges
uppgifter, bör det åligga densamma att bevisa
origtighelen deraf, hvilket åter understundom ej
kunde ske utan genom sammankallande af den
tvifvelsmål underkastades borgenärer. På dessa
och flere skäl har, oagtadt någre sökt ådagalägga
nyttan; verkställbarheten och rättvisan af den
föreslagne grunden för Bevillnings utgörande af
Capitaler, densamma likväl i allmänhet blifvit ogillad
, samt såsom en följd deraf äskat, att Bevillnings
Utskottet mätte återgå till det hittills gällande
Beskattningssäitet å Capitaler , hvilket för-<
inodas böra vara underkastadt vida mindre svårigheter
och äfventyr, både för det allmänna och
den enskilde , särdeles om det lyckas Riksens
Höglofl. Ständer, att genom återställande af den
allmänna Crediten gifva mera lif och styrka åt
den enskilda, bereda tjenliga lånutvägar och
jemväl bidraga till en lindrigare ränteberäkning.
Inom Utskottet hafva, i anledning häraf, vidlyftiga
öfverläggningar å nyo förefallit, hvaruti
-
Bevillnings Utskottets Betiinkanden. 287
der å ena sidan blifvit framställde de mångfaldiga
olägenheter, hinder och anledningar till
orättvisa, hvilka finnas i Utskottets förra Förslag
nedlagde , och å den andra anfört, att de i nu
gällande Bevillnings-Förordning intagne, men af
Utskottet frånträdde stadgande, icke åstadkommit
den åsyftade nyttan, att någon anledning till Ca.
pitalers dragande ur den allmänna rörelsen derigenom
ej vore att befara, så vida penn inge egaren
är lika med den andre angelägen, att af sin förmögenhet
draga en skälig inkomst, att man ej
borde förmoda , det den förmögnare och bättre
lottade delen af nationen, skulle , med åsidosättande
af dess ära och*tro, söka undansnilla det
bidrag Staten borde af dem påräkna, och att de,
sorn medgifva Bevillningsafdrag , äro så få , att
Bevillningen kan med skäl sägas hufvudsakligast
utgå af de skuldsatte. Hvarefter slutligen blifvit
af Utskottets Pluralitet afgjordt: att det i 1818
års Bevillnings-Förordnings 11 Art. 6 §. t Mom.
intagne stadgande, skulle , såsom en Bevillningsgrund
, hos Riksens Höglofl, Ständer föreslås
till följd hvaraf något afdrag för de i fastigheter
samt handel , näring och rörelse iristuckne ,
läntagne Cäpitaler icke kommer att ega rum ,
utan gäldenären i stället tillerkännas den ovillkorliga
rätt, att af den förskottsvis af honom erlagda
Bevillning ä upplånte Cäpitaler af Läingifvaren,
sä framt räntan är till 6 procent bestämd ,
återfå ersättning till det belopp framdeles kommer
att utstakas.
För att gifva en ökad kraft åt detta stadgande,
samt förekomma den allmänna öfver
-
g£8 BeviUningfi-Tjtskottets Betänkanderi.
klagade olägenheten deraf, att Borgenärer feif*
nekat sine G-äldenärer denna i Bevillning»-  Lagen stadgade rätt, hade ej mindre i de respect.
BiksStåndeti blifvit dnskadt, det en säker
utväg härtill mätte utfinnas, än ock inom
Utskottet i den afsigt föreslaget: det borde
Xiångifvaren förpligtas, att, om Låntagaren sådant
yrkar, vid en fordrans utkräfvande, med
ed fästa det Bevillnings-afdraget Verkligen fått
ske, och sådant, äfven om särskildt bevis deröfver
redan förut vore meddeladt. Till bevisande
af denna åtgärds loflighet och nödvändighet
har blifvit yttradt: att detta tvång-»-  band synes Vara lika lämpligt sorn oundvikligt,
enär Låntagaren, medan han ännu befinner
sig i ett till Långifvare!! beroende tillstånd,
långt ifrån att vägra bevis öfver afdraget,
ehuru det icke fått ske, likväl ofta sjelfmant
vid räntebetalningar bifogar ett dylikt,
hvilket missbruk deremot synes till en stor
del kunna förekommas genom den fordringsegaren
sålunda ålagde skyldighet, att framdeles,
och i fall af inträffande Lagsökning, styrka de
uthändigade Betygens rigtighet med ed, hvarvid
missbruk syntes lika litet böra befaras, som.
vid andra tillfällen, då detta rättsmedel är
föreskrifvet, såsom 1 närvarande fall, vid yp.
pade coricurSer. Emot denna mening har ater
blifvit inVändt, att edgång icke Vore något
säkert correctif, såvida fororingsegare , sorn
icke erna medgifva meranämnde afdrag, alltid
ega den utväg öppen, att vid Läns utlemnan
ds
-
BtvUlninf-s-Utskatteli Fetänkanderi. st g i
Capitalister och att allmosor icke böra utföra
ett föremål för beskattningen, äfvensom att
Sparb.mqner, genom inrättningens beskaffenhet,
irke medgifva tillgångar till dylika afdrag, att
de, såsom nya, af en tillfällig beskaffenhet och
nyttiga, ej böra betungas, att ändamålet dermed,
eller den lägre folkclassens vänjande vid
sparsamhet, skulle genom fri dylik åtgärd gå
förlorad, och att. desse inrättningar icke böra
såsom Oapi la lister hetragtaS.
De af de respect. RiksStåndens medlemmar,
sorn best ridt dessa fordringar, hafva i.
.allmänhet visat nödvändigheten deraf, att icke
medgifva några undantag från den allmänna
principen, som måste allestädes tillämpas, och
således ej mindre på FattigCassor, sorn icke
kunna skäligen betraktas såsom de Fattigas
tillhörighet, utan fast heldre anses tillhöra
deni, hvilka böra bidraga till fattigförsörjnin.
gen, än ock Sparbanquer, så vida desse äro lika
med andre besparingar, beskattning underkastade.
Ffvad angår den Sparbanquerne rörande
del af denna fråga, så har Utskottet, med anledning
af den mindre, betydliga Summa, som
genom Bevillnings beräknande, häraf skulle
uppkomma, dessa inrättningars allmänna nytta
och tillfälliga beskaffenhet, heldst desamma för
de der insatte penningar räkna ränta på ränta,
och någon bevillning deraf i betraktande till
medlens rörlighet och den derigenom förorsakade
vidlyftighet i Räkenskaperne, icke utan
inrättoingarnes skada skall kunna utgöras, an
-
sga BtvUlningt- Utskottets Betdnkanden.
sett sig böra till Riksens Högh Ständers pröfning
hemställa, om ioke Sparbanquet skola undantagas
.från skyldigheten tiri vid ränteliqvider
tillåta Bevillningsajdrag för de Summor sorn derifrån
utlånas. Deremot och då en sådan tillåtelse,
i afseende på Fattigpassor, blifvit af åtskilige
bland Utskottets Redarn'oter ansedd oförenlig
med den rättvisa man är skyldig skuldsatte,
hvilke i annat fall nödgas icke allenast
erlägga Bevillning för Dångifvaren, utan rättighet
att återfå sitt utbetafde förskott, utan
ock så vida de i siri mån bidraga ti 1 allmänna
fattiginrättningar och försörjningsanstalter, dertill
lemna ett dubbelt tillskott, har Utskottets
pluralitet stadgat, såsom en grundsats i den
blifvande Bevi 1! ni ifgsStadgan t det skall Bevillningsafdrag
ofelbart ega rum uti alla Cassör,
utun undantag, hvilke af sina Capitaler njuta sex
Jör hundrade.
Utskottets förslag om en MinirniTabell
å fastighetsvärdet för landet, har inom Högl.
Ridderskapet och Adein, Vällofl- BorgareStåndet
ocli Hederv. BondeStåndet varit underkasta
dt mycken motsägelse, under det att äfven
Asie skäl blifvit för densamma anförde.
I förra afseende! hafva 2ine värde Ledamöter
af Högh Ridderskapet och Adeln vttrat, att
denna Tabell är lika orättvis, som obillig och
att den så nu som i alla förflutna tider varit
för nationen förhatlig; en värd Ledamot af
samma Stånd har ledt uppmärksaml|eten derpå,
att detta stadgande i 1818 års Bevillningsförordning
betagit Taxerings männen bade
Bevillnings-Utslottets Belänhanden. S89
de pa förhand betinga sig sådane vilkor, hvarigenom
de halla sig sjelfve skadeslöse, att det
alltid blifver Gäldenärens eget fel, orri han
efterskänker den honom 1 Hagarne förvarade
rätt; att de pä. Capitalister lagde band endast
försvära Lånetiligångarne och de Gäldskyldiges
belägenhet; att edgång är 1 detta fal! lika
olämplig, sorn i händelse den vid inträffande
slutliqvider användes till bestyrkande deraf,
att blott laga ränta blifvit tagen och inga
missbruk i denna väg förelupne; att edgångar
böra, sä vidt möjligt är, undgås, såsom för
svage för dem, hvilka mäste roed eder bindas
och någon gang, äfven då sanningen ligger
klar, afsk räckande för sarnvetsömme personer,
som heldre frånträda sin rätt, än fästa den
med en ed; att föreskrifterna härom i ConcursStadgan
afser mindre Gäldenärers än öfrige
Medborgarnes rätt; och att det icke allenast
är svårt, utan ock någon gång omöjligt
för sista innehafvaren af en från annor man
öfverlåten skuldförbindelse, att med ed vita,
det Bévillningsafdraget fått tihgodonjutas.
Genom anstäld omröstning har man slutligen
sökt utröna den inom Utskottet rådande
meningen ; men som Högh Ridderskapet och
Adeln samt Hederv. EondeStåndet å ena sidan
förenat sig, samt Högv. PiesteStandet och Vällofl.
BorgareStåndet å den andra , sammanstämt
i enahanda mening, så får BevillningsUtskottet
till Riksens Högh Ständers upplysta pröfning
vördsamligen föreslå följande 2 :ne alternativer.
Bihang till Riks, St. Prot, 1823. 5'le Sami, l9-
Bexillnings-TJtskotttts Betänkanden,
Då sådant af enskild Gäldenär äskas, skall
Borgenär vara förbunden, ett enär Lån genom
L.agsvkning utSräfvts, med ed intyga, det Bevillning!'
ajdraget verkligen fatt af G aldenar en tillgodonjuta» ;
eller
Att t.n dylik ed icke mä vid förenämnde tillfälle
eg a rum; hvarvid, i händelse förra älternativet
vinner bifall, Riksens Hög!. Ständers LagUtskott,
utan tvifvel lärer uppdragas, att uppgifva
ett lämpligt edsformulair.
Då Utskottet frånträdt dess förra förslag
om en direct beskattning af Capitaler, har det
af samma skäl ansett sig höra likaledes frånträda
det, om en af alla Cassör och fonder, i
hvari ändamål som heldst, utgående Bevillning,
efter deras inkomst af utlänte Capitaler; hvaremot
ett högst betydligt antal anmärkningar
blifvit andragne, hufvudsakligast i afsigt att
bereda lindring eller undantag för sådane Cassör
eller Fonder, som tillkommit genom Testamenten
och enskilde sammanskott, e ler ock
hade för afsigt att understödja enkor, fattige
barn, vanföre och till bidragandet af sitt eget
underhåll oförmögne personer, så vida den mindre
betydliga inkomst Staten kan häraf inhemta
icke motsvarar den minskning, sorn de deraf
understödde personer måste vidkännas. Ett
särskildt anspråk på eftergift har derjemte blifvit
väckt, så väl för Sparbanquer, samt FattigCassor,
under åberopande deraf, att FattigCas*
sor, såsom den fattiges enda tillflykt, böra lika
sä val skqnas, som deras personer, att dessa
jFonder icke befinnas i samma belägenhet, sota
Bevfllriings-UtskoUets Betänkanden. sg3
rättighet och förmåga, att efter öfvertygelse!!
oell fastigheters verkliga beskaffenhet fastställa
deras värde och såmedelst tvinnat deni, att
O 3
på jordbruket kasta en ökad bevillning, sorn
bordt vara mera rättvist tillämpad ; alt fördelningen
Lånen emellan ar högst olika och
ojemn, hvilket nödvändigt måste följa af de
år l 81 2 stegrade Egendornspris, sorn föranledde
en värdering å fastigheter,, den en och annan
Landshöfding, sättande en heder deruti,
att dess Län högt uppskattades, ytterligare
uppdref, hvaremot nedsättningen sedermera
skedde efter godtycke och att jemnfpreisen
Länen emellan berodd af en slump och fördel
närvarande svårligen later sig verkställa,
då BevillningsUtskottet dertill saknar all grund
och försöket blott skulle åstadkomma en lika
obehaglig sorn fruktlös strid emellan Riksdagsmän
från olika orter, men om denna Tabell
icke kunde undvikas, så har man ansett den
nuvarande böra bibehållas med en, efter det
fallna hemmansvärdet, lämpad nedsättning, som
borde af Länens invånare begagnas, för att
jernnka hemmansvärdet; en annan värd Leda*
mot har åter erinrat derom, att med säkra och
bestämda grunder för jordvärderingen blifver
det genom JM inirniTabellen åsyftade correctif
öfverflödigt, hvilket af en annan Medlem af
samma Stand ansetts medföra en dubbel orätt,
visa, först derigenom, att Riksens Högh Stan*
der icke kunna ega den kännedom om L?rovincernas
produetion, inkomst-tillfällen och der*
på grundade fastighetsvärde, att ds i synnor
-
*94 Bevillningi Utskottet» Betänkanden.
het, då det nu gällande uppskattningsvärde till
en stor del härrört af tiilfällige omständigbeter,
kunna annorledes än pä höft bestämma
hvarje Läns sa beskaffade värde, att sedermera
då ett sadan? bestämmande, om deh ock
kunde med allsidig billighet tillvägabringa*,
likväl mäste i en framlid derifrån afvika i
samma nian, sorn en ökad production, eller
befordrad fördelaktig afsättning höjer fastighetsvärdet
inom Anssa provinser eller motsatta
ofördelagtiga förhållanden minska- det i andra.
Samma meningar äro till en de! yttrade inom
"Vällofl. Borg- reStåndet, med de erinringar
derjemte, att den ojemnhet i hernraansvärdet
1818 ars Ständer sjelfve tnedgåfvo, hafva under
de föregående årens uppskattningar tillkommit,
öfvermått genom deras eget stadgandeom
en MinimiTabell till häfd; att det af BevillningsUtskottet
annars ej såsom antagligt
ansedde repartitionr-förslaget härigenom blifvit
uti dess väsendtligasie del godkändt; att om
icke MinirniTabellen upphörer och egendomars
uppskattning lemnäs fri åt Taxeringsmännens
ompröfning, närmar man sig icke
det önskade målet af en jemn och billig beskatta
ingsgrund öfver liela Riket, utan tvärtom
aflägsnar sig från den i grundlagen förvarade
sjelfbeskattningsrätt; och att några allmänna
grunder för en dylik Tabell skola svårligen
kunna blifva gällande i ett land, sådant
som Sverige, med så mycken olikhet i climat,
jordmån, jordalster, jordbrukssätt och alla öfriga
oeconom iska för hålla ader.
Bivillntngs-Uiskottets B*t<lnlandm.
Hedervärda Bonde-Ståndet har i allmänhet
uppgifvit en annan utväg till beredande af
erforderlig visshet, om den gifna Bevillningssummans
inflytande, än MinimiTabellen, som
en värd Ledamot förklarat orättvis och trye»
karide för vissa orter, särdeles der stränga och
nitiska liöfdingar från första början, genom
deras inflytande, uppbragt fastighetsvärdet vida
utöfver hvad i andra Län blifvit vidtagit, och
en annan värd Ledamot ansett ligga i öppen
motsägelse med de antagne grunderne för jordens
beskattning, då uti 5 Art, 2 §. 17 Mom. i igxS
års BevillningsFörordning föreskrifves, att Taxe*
ringsmännen skola i BeredniogsGommittéerne upp*
skatta egendomar med hänseende till deras fördelar,
samt det i orten gångbara pris, och 2 Art5
§. 1 Mom. innehåller, att fastighetsvärdet inom
Länet ej må understiga en viss Summa,
hvarförutan det ej eller synes hvarken rättvist
eller ens rimligt att påbjuda, att värdes-summan
af alla fastigheter inom Länet skail blifva densamma,
under det att hvarje enskild fastighet
faller i värde.
Utom det att Högv. PresteStåndet bifallit
Utskottets förslag i denna del, har inom Högh
Ridderskapet och Adeln blifvit af en värd Ledamot
förmodadt, att Bevillningens hittills varande
fördelning på jorden i Sverige vore den
lämpligaste, der i de smärre districterne af de
skattskyldige sjelfve kallade Berednings- Taxerings-
och Pröfnings-Committéer, som hvar inom
sin ort känna ungefärliga värdet af de* belägne
fastigheter, få efter sin öfvertygelse väri’
2Q(3 BeviUiiings-TJtskottets Betänianden,
dera och skattlägga den, och der en PröfnirigsCommitlées
möjligen gemensamma interesse att
nedsätta Bevillningen för sitt district, controllerns
af Riksens Ständer, sorn . bildande en allmän
Natiomljury vid hvarje Riksdag upprätta MiritmiTabeller;
och uti Vällofl. BorgareStåndet anmärkt,
att utan detta rättesnöre för Taxeringen kan Beri
11 ningens fördelning icke blifva jemn olika
Tandsorter emellan; att någre oöfverstigliga hinder
derföre icke synas möta, då de fleste Tands*
höfdingar äfvensom andre personer, sorn sedan
1818 deltagit i Taxeringarne, nu finnas här församlade
och säkerligen kunna lemna upplysningar
om de under sednare åren förändradp omständigheter;
oafsedd den ledning, som af Herrar
Tandshöfdingars fern-års-berättelser kan inherrnäs;
att en speciel jemnkning fastigheter
emellan inom Tänen är lika lätt, då, i händelse
nedsättning skulle blifva en följd af _ dea
försämring ett Hemman undergått, ett annat under
tiden blifvit förbättradt; att utan denna Tabell
skulle Utskottet sakna ali grund för bestämmandet
af den Summa, som af Hemman
och Fastigheter på landet bör kunna påräknas,
och hvaruti eljest brist skulle utan tvifvel uppkomma;
och att den billiga jemnkningen emellan
Egendomar härigenom mycket förnärmas.
Till dessa yttranden får Bevillningsutskottet
tillägga, det MinimiTabellen, sorn på flere
ställen till det närmaste uppgår till verkliga värdet
å Fastigheter och säkerligen icke skall understiga
det, så framt Sädesprisérne ytterligare höjas,
icke kan borttagas utan fara för en betydlig brist
BevillningvUiikoltets Betänkanden,
i BevillningsSumman, som åter lenn föranleda
Riksens Högh Ständers sammanträden tidigare
än eljest, såsom- ett ytterligare skal för dess beslut,
att lins Riksens Hög!. Ständer föreslå: det
ina en MUijtmiTabell för Fastighetsvärdet pä Landet
bibehullas, hvarvid likväl Utskottet funnit sig
böra fästa det vilkor, att densamma, i händelse
den bestämda BevillningsSumman sådant meclgifver,
må nedsattas i mån derefter, hvarigenom
Utskottet tror sig hafva beredt Hanens innevånare
tillfälle att sinsemellan i möjligaste måtto
jernnka I-fe inmans vä niet.
I afseende på Beskattningen af jordbruket
och det deraf utgående belopp, har dels blifvit
påstått, af en värd Härda mot bland Högloft. Ridderskapef
och Adelil, det borde Utskottet, sedan
Henrman och Laridtegendomar genom de derå.
satte högre värden ech det fallande Spannemålspriset,
fått under de förflutne feni åren vidkännas
en tryckande öfvet bevillning samt för framtiden
ett lika förila 1 lande vore att emotse, förklara
det en annan grund oell lägre beräkning af
Bevillning för jordbruk och qvarn ir borde fga
/Turn, än för andre i jx Art. 4 §. af nuvarande
Bevillnirigsförordningen. upptagne flere slags egendomar,
i anseende till den olika säkerheten af deras
värden och den olika inkomsten deraf, hvilket allt
borde verka nedsättning i Bevillriingsprocenten
af hemman och qvarnar till hälften eller högst
^-.delar af den i allmänhet antagne Bevillnings-Procenten
och hvarom Utskottet bordt sig destohelelie
utlåta, som bestämmandet deraf ingår i beräkning
och pröfning af Bjeviihiingsgrunderne,
Bevillni:igs~UtskoU>!ts Betänkanden.
men alldeles icke de reglementarisk.!; dels och
inom Hederv. BondeStåndet såsom bevis för upp-,
giften derom, att Svenska jordbruket är för det
närvarande bardt skattlagdt, företett åtskilliga caleuler
och betyg, ådagaläggande att Kronoutskylderne
och tjenstefolkets underhåll å ett till 4,500
Riksdaler B:co värderadt Skattehemman inom
Elfsborgs Län uppgår till 402 R;dr B:eo; att
Stats Bidragen inom Lösings, Björkekinds och
Östkinds Härader i Östergöthland bestående af
422 T‘TL:deIs Mantal utgjorde 1 ‘2 9,7 90 R:dr B:CO
eller 15 R:dr 32 sk. på hvarje Mantalspenningar
betalande person; att restnntierne inom samma
Härader, efter 2 ordinarie och 1 extra uppbördsmöte
belöpa sig för år i»22 till 17,000
R:dr B:co, utom nära 800 Tunnor Afrads och
Kronotionde Spannmål; och att betydligare Summor
på andra orter äfven innestå, hvarförutan
jemväl är omförmäfdt, att i Kohus Län skola ej
mindre än
ungefär 90 hemman obetalde, och 200, derföre
i mät tagne, hästar på en enda Söndag tili försäljning
utlyste.
Vidkommande den första delen af desse anmärkningar,
trodde Utskottet sig ej sakna anledning
till den förmodan , att den värde Ledamotens
fordringar voro utsträckte längre än Utskottets
närvarande skyldigheter , så vida det endast
ännu ålåg detsamma, att för Riksens Högloft.
Ständer uppgifva, hvad som kunde utgöra föremål
för den blifvande Beskattningen, men ingalunda
bestämma till hvad stone eller mindre belopp
den borde utgå af jord, städer , Bergverk m. m.
