# ID: svediakorp-gov1871
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 53,018
# sentences: 1,393
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Betänkanden. 299
och Långor alltså skall bestämmas till 15
procent.
$:de Voterings fr agan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å
inkommande hvitt Bomullsgarn per & från
36,000 till och med 40,000 alnar, eller
från och med N:o 30 efter Engelsk beräkning,
skall bestämmas till 25 procent, voterar
Ja; den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen att å sådant Bomullsgarn
utsättas till 10 procent.
Vid häröfver verkställd votering hafva
atgifvits 29 Ja och 90 Nej; och enär
Nej följaktligen vunnit, kommer Tull-Bevillningen
för Bomullsgarn af uppgifne beskaffenhet
att bestämmas till io proCent.
10 Votcrings-Frägan.
Den som vill, att Tull-Bevillning
å inkommande rödt Turkiskt garn skall
bestämmas till 20 proCent, voterar Ja;
den det ej vill Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen ä inkommanda rodtTurskiskt
garn att utsättas till 15 proCent.
3oo Stats- Utskottets Het änkai iden.
Dessa propositioner hafva blifvit besvarade
med ig Ja och 101 Nej.
K
Och sorn Nej alisa vunnit, kommer
Tullen för inkommande rödt Turkiskt
garn att bestämmas till 15 proCent.
ii:le Voterings-Frelgan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å
inkommande allt annat fårgadt Bomullsgarn
skall bestämmas till 20 proCent voterar
Ja, den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen för sådant Bomullsgarn
att utgöras med 25 proCent.
Voteringen härom har utfallit med
25 Ja och 94 Nej, jemte en dubbel sedel
som förkastades; och som Nej alltså vunnit,
så kommer Tull å fårgadt Bomullsgarn
att bestämmas till 25 proCent.
1 z :te Voterings-Frågan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å
inkommande Handskar, hvita och Castor,
skall bestämmas till 50 proCent, voterar
Ja. den det ej vill Nej;
Vinner Nej:
Statt- Utskottets Betänkaiiden. 3or
kommer Tullen för sådane inkommande
Handskar att utsattas till 25 proCent.
Voterings Sedlarne öppnades och funnos
70 Ja och 49 Nej, hvadan Ja alltså
vunnit och T ullen för inkommande hvita
och Castor Handskar bestämmes till 50
proCent.
iy.de
Den som vill, att Tull-Bevillning å
inkommande hvit, svart, krydd- och läng
Peppar skall bestämmas till 3o proCent,
voterar Ja; den det ej vill Nej ;
Vinner Nej:
kommer Tullen att för inkommande hvit,
svart, krydd- och lång Peppar, utsåttes
till 20 proCent.
Denna votering har utfallit med 38
Ja och gi Nej; och emedan Nej vunnit,
bestämmes Tullen å nämnde slags Peppar
till 20 proCent.
14:de Votering-Frågan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å
inkommande Slipstenar skall bestämmas
till 25 proCent, voterar Ja; den det ej
vill Nej;
3oa Stats-Utskottets Betänkanden.
Vinner Nej:
kommer Tullen att å Slipstenar utsåttas
till io proCent.
Vid omröstning häröfver, hafva befunnits
87 Ja och 32 Nej; hvadan Ja
vunnit och Tull-Bevillningen å inkommande
Slipstenar alltså kommer att beståmmas
till 25 proCent.
ij.-de Voterings-Frfigan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å
Såckar , som inkomma med Spannmål och
andre varor skall beståmmas till 50 proCent,
voterar Ja; den det vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen att å de såckar, som inkomma
med Spannmål och andra varor,
utsåttas till 15 proCent.
Voterings-sedlarne öppnades och befunnos
utgöra 85 Ja 34 Nej; och som Ja
således vunnit, beståmmes Tullen för såckar
med Spannmål och andra varor inkommande
till 50 proCent.
i6:de Voterings-Frfigan •
Den som vill, att Tull-Bevillning i
inkommande Vålnader af Siden, Halfsi
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 3o3
den, Felb oeh Plys alla slag, skall bestämmas
till 15 proCent, voterar Ja; den
det ej vill, Nej;
' ' *
Vinner Nej:
kommer Tullen att å sådane Väfnader
utsattas till 20 proCent.
Efter Voterings-sedlarnes insamlande
och öppnande, funnos hafva blifvit gifne
56 Ja och 63 Nej; i följd hvaraf Nej vunnit
och Tull-Bevillningen å inkommande
Väfnader af Siden, Half-Siden, Felb och
Plys* alla slag kommer att bestämmas till
20 proCent.
iy:de Voterlngs-FrSgan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å
följande inkommande Bomulls-Väfnader
af Cambrick, Baftas, Calicos, Cascos, Gingham
och Garrhas skall bestämmas till 15
proCent, voterar Ja; den det ej vill Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen att å sådane Väfnader utsåttes
till 25 proCent.
Dessa propositioner hafva blifvit besvarade
med 35 Ja och 84 Nej; och som
Nej alltså vunnit, så skall Tull-Bevillning
åsåttas de i propositionen uppräknade Bomulls-Våfnader
med 25 proCent.
3o4 Stats-Utskottets Betänkanden.
i8:de Voterings-F rågan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å.
utgående Bark af alla andra slag ån Eke,
skall beståmmas till 5 proCent, voterar
Ja; den det ej vill Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen att å utgående Bark af
alla andra slag ån Eke beståmmas sill 35
proCent.
Denna votering har utfallit med 81
Ja och 38 Nej; hvadan Ja vunnit och
Tull-Bevillningen för utgående Bark af
alla andra slag ån Eke, foljagteligen skall
utsåttas till 5 proCent.
1 p:de Voterings-Frågan:
Den som vill, att utgående Malm eller
Mineral af alla slag skall beläggas med
50 proCents Tull-Bevillning voterar Ja;
den det ej vill Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen för utgående Malm eller
Mineralier af alla slag att beståmmas till
IOO ProCent. (
Voterings-sedlarne öppnades och befunnos
utgöras af 49 Ja och 70 Nej; och
som
Stats Ut skottet s-Bet änkanden. 3o5
som Nej således vunnit, skall Tullen för
utgående Malm eller Mineralier af alla
slag bestämmas, till 100 proCent.
2o:de Voterings-Frågan:
Den som vill, att Tull-Bevillning för
utgående Enetråd och Enestafvar skall utgöras
med io .proCent voterar Ja; dea
det ej vill Nej;
Vinner Nej:
kommer utgående Tulleft får Enetråd och
Enestafvafvar att bestämmas till 30 proCent.
Härom har voteringen utfallit med
69 Ja och 50 Nej; hvadan Ja vunnit,
och denna Bevillnings afgift foljakteligen
skall heståmmas till 10 proCent.
2i:ste Voterings-Fragan:
Den som vill, att utgående Ved af
alla slag och från alla Rikets Landskap
skall beläggas med Tull-Bevillning till 30
proCent voterar Ja; den det ej vill Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen att för utgående Ved af
alla slag och från alla Rikets Landskap
utgöres med 50 proCent.
20
3o6 Stats-Utskottets JBetänTcanden.
Vid häröfver anstäld votering hafva
afgifvits 45 Ja ock 74 Nej; och enär Nej
följagtligen vunnit, kommer denna TullBevillning
att utgöras med 50 proCent.
2z:dra Voterings-Fragan:
Den som bifaller, att Trådvaru-Handeln
emellan Sverige och Norrige må
för framtiden blifva bägge Rikena emellan
fri från alla Tullumgålder, voterar
Ja; den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
komma de emellan berörde Riken nu gällande
Tull-Författningar att vidare tjena
till efterrättelse.
Voterings-sedlarne insamlades öppnades
och befunnos utgöra 83 Ja och 36
Nej; och som Ja alltså vunnit börTrådvaru-Handeln
emellan Sverige och Norrige
för framtiden blifva begge Rikena emellan
fri från alla Tull-umgålder.
zy.dje Voterings-Fragan;
Den som, i enlighet med Höglofl.
Ridderskapet och Adelns, Högvördige Preste-Ståndets
samt Hedervärda Bonde-Ståndets
beslut, vill, att Tull för utgående
och inkommande varor bör i Svenska
Stats-Utskottets Betänkanden. 307
Banco-sedlar bestämmas och erlåggas voterar
Ja; den det ej vill Nej;
Vinner Nej:
så kommer, enligt Vållofl. Borgare-Ståndets
beslut, all Tull för utgående och inkommande
varor att hädanefter, som hittills,
bestämmas i Hamburger Banco, men
erlåggas antingen i Vexlar eller Svenskt
Specie Mynt, eller i Banco-Sedlar efter
nästföregående månads medel Cours, och
med iakttagande deraf, att när denna medel-Cours,
slutar sig på runstycketal, men
icke ofverstiger .skillingtal med mera ån 6
runstycken, lemnäs dessa utan all beräkning,
och att, om den åter uppgår ofver
6 runst., åkes den till fullt skillingtal.
Efter voteringens verkställande häröfver
befunnos 88 Ja och 31 Nej; och enar
Ja således vunnit, bär Tullen får utgående
och inkommande varor i Svenska Banco-Sedlar
bestämmas och erlåggas.
Detta allt har Förstärkte Stats-Utskottet
skolat hos Riksens Höglofl. Ständer
vördsamt anmäla.
Stockholm d. 24 November 1823.
3o8 Ståts-Utskottets Be tunkan den,
N:0 62 6.
Ankom den aj Noy. i8a3«
Memorial angående utdelning
af återstående exemplar utaf
Bihanget till Riks - Ståndens
Pocollet vid 1815 års Rikdag.
Sedan Riksens Högloft. Ständer under
denna Rikdag beslutit utdelning af Bihanget
till Riks-Ståndens Protoeoll vid
sista Riksdag likväl endast tillrLedamöterne
i Riksens Ständers samtelige Utskott,
emedan de qvarvarande exemplaren skulle
blifvit otillräcklige till utdelning bland
Riks-Stånden, och någre exempar borde
bibehållas för framtiden; Så har Statsutskottet,
som funnit, att af Bihanget till
Riks-Ståndens Protoeoll vid i8i5 års
Riksdag, hvaraf upplades 5oo exemplar
tili och med N:o 3i, men sedermera
i,ooo exemplar, ännu finnas hos Riksgälds-Contoiret
182 Completta exemplar
men 685 exemplar från och med N:o 3s
till upplagans slut, ansett sig till Riksens
Högloft. Ständers bifall vördsamligen
böra hemställa, om icke, då nu mera
någon försäljning däraf ej är att hoppasj
Stats-Utskotlets Betankanden. 309
utan upplagan endast borttager rum, hvaraf
Riksgälds-Contoiret för de vid denna
Riksdag Tryckte Protocoller och Bihang
kan behöfva sig begagna, de befintlige
complette exemplaren, med undantag
af någre som för framtiden böra
bibehållas, måga, så långt tillgång gifves,
få utdelas bland Ledaiuöterne inom Riksens
Ständers Utskott. Stockholm den
ät November 1820.
N:0 627.
Ankom elen a? Noy. i8a3.
R. H. S- Stats- och Bevillningsutskotts
Utlåtande, i anledning
af Herr Winbergs Motion
, angående upphåfvande
af Låstafgiften för Fartyg som
segla på Norrige, samt om
jemnkning af öfrige Convoijafgifter.
XJti ett till Stats- och Bevillnings-Utskottens
gemensamma åtgärd af Vällofl.
Borgare-Ståndet remitteradt Memorial,
har H:r J. U. Winberg anfört, huruledes
de genom Kongl. Förordningarne af den
3io Stats- Ut skotte t s Beta» handen.
3o Mars xSoa och den 19 April r8o3,
samt Kongl. Kommerce-Collegii Kungörelse
den 29 Julii sistnämnde år faststälde
Convoij- och Läst-afgifter i och för
Handels och Sjöfartens skydd nu utgöra,
den förre eller Convoij-afgiften 15 procent
af Tullen för alla inkommande
"Varor , med undantag af Salt, hvarå afgiften
är bestämd till io§ sk. Per Tunna
för Medelhafs och 6| sk. för annat Salt,
samt Läst-afgiften åter för alla på Nordsjön
seglande Fartyg 16 sk., och för dem,
som gå uti Medelhafvet, 1 R:dr Banco
per Läst; Men då, efter det Norrige sedermera
blifvit med Sverige förenadt,
Kongl Maja i Nåder, genom Tullens och
flere afgifters dels nedsättning, dels upphörande,
lättat varubytet och communicationen
dessa Riken emellan, samt
Läst-afgiften, hvars egenteliga föremål
vore att bidraga till handels-skyddet
emot Barbareskerne, således användes till
ett för handeln med Norrige alldeles
främmande andamål; så och enär Convoij-afgifterne
för Svenska producter,
som sändas till Norrige eller inom Östersjön,
äfven synas böra jeinnkas, har H:r
Winberg föreslagit, att Riksens Höglofl.
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Läst-afgiften för
Stats-Utskottets Betänkanden. 3i i
Fartyg, som segla till Norrige, kunde
upphäfvas, samt berörde Convoij-afgifter
äfven undergå någon jemnkning; hvaremot
den Sjöfolket tillåtne föring vid Resor
till Norrige borde försvinna och
Kronan derigenom vinna ersättning för
den lindring, som komme att Skepps-Re»
derierne tillskyndas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda
blifvit anfördt och föreslaget, finna förenade
Utskotten, att, då ifrågavarande afgifter,
ehuru bestämde egentligen för
bestridandet af de kostnader, som erfordras
till Handels-Sjöfartens fredande mot
Barbariske Staterne, likväl af ålder, likmätigt
Kongl. Rescriptet den 3 Julii 1722,
jemte flere derpå följde Författningar,
varit ålagde Skepp och Gods utan andre
undantag af särskilte distinations- eller
handels-Orter, än ofvanåberopade Författningar
nu stadga, har följakteligen
afgifternes erläggande ifrån början hämtat
sin grund från behofvet af en viss
inkomst i berörde ändamål, och lämpligheten
att uttaxera den, utan egentelig
beräkning deraf, att den Sjöfart, som
hufvudsakeligen' fordrade omförmäldte
skydd, skulle ensam bära desse kostnader.
312 Ståts-Utskottets Betänkande.
Billigheten af denna princip synes
äfven böra härledas deraf, att nämnde
afgifter, såsom nödige för ett gemensamt
ändamål , härigenom någorlunda jemt
fördelas, och träffa Massan af Nationen
i den mån, hvarje Individ consumerar
sådana Artiklar, hvilka Sjöledes befracktas,
eller indirect drager nyttan af Handels-Sjöfarten
till främmande Länder.
Huruvida åter vid det numera i afseende
på Norrige ändrade förhållande,
att detta Land är med Sverige förenadt,
Läst-afgiften å Skeppsfarten till det förra
må kunna upphöra; äfvensom hvad jemnkning
uti Couvoij-afgifterne å handeln
inom Oster-sjön kan finnas böra ega
rum, anse Utskotten, i följd häraf, hufvudsakeligen
bero deruppå, huruvida
Convoij-Inrättningens tillgångar medgifva
någon allmän förminskning uti desse afgifter,
utan hinder för uppfyllandet af
dess bestämmelse: Och då Utskotten af
livad uti ett annat ämne vid denna Riksdag
förekommit, inhämtat, det ConvoijCommissariatets
fond icke tål sådan nedsättning,
kunna Utskotten icke eller tillstyra
någon åtgärd i detta hänseende ,
men tro sig likväl böra yttra den förmodan,
att, genom den nu af Riksens
Högloft. Ständers beslutade granskning
Slats-Ut$kott.ets Betänkatiden. 313
af Commissariatets Räkenskaper, blifva
Riksens Ständer nästa Riksdag i tillfälle
erfara, om någon minskning i desse Afgifter
dl ma kunna ifrågakomma; hvilket
allt till Riksens Högloft. Ständers närmare
bepröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 18 November i823.
N:o 628.
Antom den *7 Nor. i8a3.
Riksens Högloft. Stånders Statssamt
särskilta Utskotts utlåtande
öfver H:r Lorenzo Hammarskölds
Motion om Kongl.
Cantzlie-Styrelsens upplösning.
Ti» Stats- samt Särskildta Utskottens
gemensamma åtgärd har Högloft. Ridderskapet
och Adeln remitterat ett till
dess Protocoll för den i5 sistledne Mars
af Herr Hammarsköld, Lorenzo, afgifvet
Memorial, deruti liar yrkat CantzlieStyrelsens
upphörande och tillika sökt
visa huru de bemälte Styrelse nu tillhörande
göromål skulle, utan hinder för
Årendernes jemna och behöriga gång,
3i4 Stats-Utskottets Betänkanden.
kunna bland öfrige Åmbels-Verk och Authoriteter
fördelas.
Särskilde Utskottet, till hvars behandling
frågan egenteligen hörer, har i sammanhang
med förslaget till Utrikes förvaltningen
förehaft denna Motion till
granskning; Och då, såsom Comitterade
till reglering af Rikets Styrelse-Verk i
deras Betänkande, Sid. 62., anmärkt,
Cantzlie Styrelsen, hvilken är en lemning
af det fordna Cantzlie-Collegium,
blifver öfverflödig, när Cantzliet ej mera
kommer att utgöra ett Collegialt Ämbetsverk,
samt Utskottet jemnväl bland hufvudgrunderne
för en ny organisation af
Statsförvaltningen antagit, att hvarje förvaltningsgren
skulle erhålla sin egen Chef,
som bör ega fullständig befattning med
alla dit hörande ärender; Så finner särsäskilta
Utskottet sig böra tillstyrka, att
Cantzlie-Styrelsen må , då den nya organisationen
kommer att vidtaga, upplösas.
Stats-Utskottet instämmer äfven för
dess del uti detta yttrande och får blott
tillägga, det Riksens Högloft, Ständer
lärer finna nödigt förordna, att den i
2 |. 9 Mom. af Cantzlie-Ordningen omnämnde
Hand-Cassa, som nu står under
åftanätnnde Styrelses vård, skall, efter
dess upplösning, till Riksgälds-Contoiret
Stats-Utskottets Betänkanden. 3i5
öfverlemnas för att der framgent förvaltas.
Till Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande
hemställes detta vördsainligen.
Stockholm den 22 November 1823.
N:0 629.
Ankom den 37 Nor. i8a3.
Utlåtande öfver Riksdags-Fullmägtigen
J. J. Rutbergs motion
om Ladugårdslands Brånneri-byggnaders
anslående till
begagnande för Yeterinair-Inrått
ningen.
Tu Stats-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet
remitterat ett af Rikdags-Fullmägtigen
Joh. Jac. Rutberg den 6:te i
denna månad, inför Ståndets protocoll
uppläst anförande, deruti flere af Ståndets
Ledamöter sig förenat, att sedan
Rikets Ständer, genom upphäfvande af
Allmänna Magazins-Inrättningen, kommit
i tillfälle att disponera flere för densamma
begagnade byggnader, vore det nödvändigt
att vara omtänkt å ett nyttigt
användande af desse byggnader, hvarvid
31G Stats-L)Iskottets Betänkande!!.
Vetterinair-Inrättningens behof först borde
komma i betraglande; Och då byggnads-Förslaget
för denna Inrättning uppginge
till den betydliga Summan af omkring
80,000 R:dr Banco, men medel
dertill saknas och inrättningen i följe
deraf skulle äfventyra att icke uppnå dea
fullkomlighet, som med den samma varit
åsyftad, och de redan nedlagde kostnaderne
derå gå förlorade, har Rutberg
ansett lika nyttigt som nödvändigt att
till Yeterinair-Inrättningens begagnande
anslå det nu mera till sitt förra ändamål
icke behöflige Ladugårdslands Bränneriet,
hvilket, så väl, i anseende till sin belägenhet
som öfrige beskaffenhet, för Veterinair-Inrättn
ingen vore högst passande
och lämpligt och hvarigenom en betydlig
besparing å Stats-utgifterne skulle
åstadkommas, men Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Bengtsson från Halland har deremot
yttrat den önskan att denna fråga matte
få hvila till nästa Riksdag, på det man
under tiden må erfara hvad allmänn
nytta Veterinair-Inrättningen kommer att
tn^dföra.
Såsom Stats-Utskottet redan anmält
uti frågan om anslag af nödige medel så
väl till årlig Stat som Byggnaders uppförande
för den i Hufvud-Staden anlagde
Stats-Utskottets Betunkanden. 317
Veterinair - Inrättningen , öfverlemnade
Kongl. Majit i Nåder tilL Utskottet Ritningar
och Förslag, enligt hvilka dessa
byggnader skulle komma att kosta 6g,44o
R.dr 44 sk. Banco, och, då Utskottet fann
Stats-Verket ej ega tillgång till denna betydeliga
utgift, yttrade Utskottet den förmodan,
att tillfälle framdeles skulle komma
att gifvas till någre Lägenheter, tjenlige
att för Inrättningen disponeras, men
hvartill då ännu icke något bestämdt
Förslag kunde uppgifvas. Utskottet har
väl, lika med Riksdags-Fullmägtigen
Ruthberg, ansett de byggnader, som hittills
varit begagnade för Ladugårdslands
Bränneri-Inrättning, i anseende till deras
Läge efter behofvet kunna användas
för Yeterinair-Inrättningen, så snart de
icke mera behöfdes för dess förra ändamål;
och detta motsäges ej heller af det
Betänkande om Magazins-Inrättningens
upplösning, som Riksens Höglofl. Ständer
gilladt, deruti tillstyrkes, att Inrättningens
enskildt tillhörige Fastigheter i
Hufvud-Staden, hvaribland Ladugårdslands
Bränneri äfven begripes, böra på
öppen auction försäljas, likväl med iakttagande
att förut må utrönas, huruvida
dessa egendomar finnas begagneliga för
Stats-Verket eller andre publika behof,
318 Stats-Utskottets Betätikanden.
Stats-Verket i sadan händelse har sig
förbehållit att inlösa Fastigheterne efter
ett skäligt, genom ordentlig värdering
stadgadt^ pris. I anledning häraf och då
Utskottet icke af någon framställning
härom ifrån Kongl. Maj:t blifvit satt i
tillfälle att känna huru många och hvilka
af Ladugårdslands Bränneri-Byggnader
kunna för Veterinair- Inrättningen
erfordras, anser Utskottet någon åtgärd
af motionen icke uppkomma utan lärer
det bero af Kongl. Maj:t att, efter pröfning
af behofvet, i Nåder bestämma
hvilka Byggnader, och till huru stor del
af de Lägenheter, som hittills varit begagnade
för Ladugårdslands Bränneri,
kunna för Veterinair-lnrättningen erfordras
och måga dertill upplåtas, utöfver
hvad som redan blifvit denna Inrättning
tilldeldt.
Dock öfverlemnas detta vördsamligen
till Riksens Högloft. Ständers eget
bepröfvande. Stockholm d. 21 Nov. 1823.
N:0 630.
Ankom Jen 3o Nov. 1823.
Riksens Höglofl. Stånders Statssamt
Allmänna Besvårs- och
Stats- Utskottets B etunkanden. 31 q
KS
Ekonomi-Utskotts Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under
N:o 592 afgifne Betänkande,
rörande Kongl. Maj-ts Nådiga
Proposition, om inrättande af
ett Allmänt Arbets- och Corrections-Hus
hår i Staden.
I ill Utskottet har Hedervärda BondeStåndet
återremitterat ofvanberörde Betänkande,
med de anmärkningar urno ätt
slutliga pröfningen af Kongl. Majrts ifrågavarande
Nådiga Proposition desto mindre
bordt, på sätt Utskotten tillstyrkt,
hvila intill nästa Riksdag och Tanto
Krono - Brännerit der emellertid blifva
oföryttradt, som lätteligen kunde Itända,
att denna Lägenhet dessförinnan blefve
behöflig, i fall, på Kongl. Majus anmaning
, ett Sällskap för fångars vård hastigt
nog bildade sig 2ulo at begagnandet
af Abyggnaderne vid Tanto medförde en
dubbel vinst enär desamma, onyttjade
intill nästa Riksdag, måste derunder antingen
förfalla, eller med kostnad och
utan bestämt ändamål underhållas, samt
3:o att i följd af de Beslut, som blifvit
fattade rörande Allmänna Magazins-Inrättningens
upplösning, måste disposition
320 Stats-Utskottets JBetänkanden.
snart ske af så väl Lägenheten Tanto,
som Inrättningens öfrige Byggnader och
Lägenheter.
Vid besvarande häraf anse Utskotten
sig endast böra nämna, att Utskottens
ifrågavarande Betänkande blifvit af de
öfrige trenne Riks-Stånden godkännt och
antaget, samt att, då ärendet följakteligen
enligt Regerings-Formens 6g §. är att
anse såsom afgjordt, Utskotten icke kunna
i någon pröfning af anmärkningarne
ingå. Stockholm den 26 November 182^*
N:0 631.'
>
Antom den 3o Not» 2823.
Riksens Hoglofl. Stånders Statsoch
Bevillning-Utskotts Utlåtande
ofver anmärkningar vid
dess Förslag om Tidningars
förseende med Cartse Sigillatae
Stämpel.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har
blifvit anmärkt vid Stats- och Bevillningsutskottens
gemensamma Utlåtande N:o
564, angående postfrihet för utkommande
Stats-Vtskottets Betänkanden. 32*
Tidningar och Dagblad, samt deras
förseende med Cartse Sigilat® Stämpel»
att den föreslagne postfriheten skulle
komma att allt förmyeket betunga posiföringen,
emedan stora paqvetter då troligen
försändas med posten; till förekommande
hvaraf viss tyngd borde bestämmas,
hvaröfver postskjutsen icke finge
besväras; äfvensom lempligt syntes och
med Grund-Lagen instämmande, det 8:de
puncten i Betänkandet, innefattande at*
underslef, förfalskning och annan grof
förbrytelse vid Tidnings - stämplingen
skulle straffas, på sätt Chanse Sigillatse
Förordningen i thy fall förmår, icke öfverlemnades
till Riksens Ständers slutliga
pröfning, förr än Utskotten sammanträdt
med Lag Utskottets Ledamöter till nödig
öfverläggning.
Hvad den första anmärkningen be
O
träffar,
så inhemtas af Utskottens Betänkande,
hurusom Utskotten hyst den öfvertygelse,
att det för alla nyttiga kunskapers
spridande vöre vigdgt, om så
väl Tidningar, som alla periodiska skriftef,
finge kostnadsfritt afsändas; men att,
då en sådan tillåtelse kunde lätt föranleda
till missbruk genom yppad lätthet för
Författaré och Öfversättare att, i form
21
3a 2 Stats-Utskottets Betänkahden.
af tidskrift, utgifva sina arbeten, för att
såmedelst befordra deras hastiga och kostnadsfria
kringspridande, hvilket åter skulle
möjligen till den höjd öka postens
tyng, att flere hästar erfordrades till dess
framskaffande, Utskotten för det närvarande
och förr än postföringen blifver
stäld på annan fot, icke vågade tillstyrka
denna mera allmänna frihet; men
förmodade deremot, att en så beskaffad
postfrihet, förunnad endaståt Tidningar,
ingalunda skall medföra så betänkliga
följder i afseende på postföringen, emedan
Allmännheten i Landsorterne vanligen
inskränker sig till Läsning af två
eller tre Dagblad.
Härigenom synes den befarade olägenheten,
att postskjutsen skulle blifva
förmyeket betungad med stora pacjveter
vara förekommen, heldst missbruk i detta
afseende medför det ansvar, som i allmänhet
är stadgadt för obehörigt begagnande
af Fribrefsrättighet och något bestämmande
af viss tyngd på de paquetter,
som med posten sändes, lärer hvarken
erfordras-eller vara lempligt; Och
vidkommande åter det i 8:de puncten af
Utskottens Betänkande gifne Förslag, det
underslef, förfalskning och annan grof
förbrytelse skall Straffas, på sätt Chartte
Stat s-Vt skottets Betänkande^ 323
Sigillatse-Förordningen i thy fall förmår,
så, enär detta år tillstyrkt, såsom correctiv
för missbruk vid Tidningars och
Dagblads förseende med Chartte Sigillatae
Stämpel, hvilken åtgärd är af enahanda
beskaffenhet med pappers förseende med
den Allmänna Chartse Sigillatae Stämpel,
lärer missbruk i begge fallen af lika beskaffenhet
böra medföra lika ansvar, och
som det åberopade stadgandet uti Chartte
Sigillatse-Förordningen är i fullkomlig
öfverensstämmelse, med hvad tillförene
varit och ännu fortfar att vara gällande,
synes Lag-Utskottets hörande i förevarande
fall hafva varit öfverflödigt. Förenade
Utskotten finna således icke anledning
förekomma till någon ändring uti
dess om postfrihet för Tidningar och
Dagblad samt deras förseende med Chartte
Sigillatae Stämpel afgifne Förslag, och
få för öfrigt anmäla, att Utskottens i
detta ämne afgifne förra utlåtande är bifallet
af Högloft. Ridderskapet och Adeln
den io:de innevarande månad, af Högvördige
Preste-Ståndet den 3i nästlidne
October och af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 6:te i denna månad. Stockholm den
2 8 November 1823.
324 Stats-Utskottets Betänkunden.
N:0 632.
Ankom den 3o Noy. 1823.
Memorial med Förslag om ändring
i tiden för afslutande af
Summariska Råkningarne öfver
Uppbörden af RiksgäldsContoirets
Medel m. m.
Svedan, till vinnande af nödig Controll
derpå, att allt hvad som utaf RiksgäldsContoirets
Fonder från Länen levereras,
varder till Redovisning uti RiksgäldsContoirets
Räkenskaper behörigen upptaget,
Riksens Höglofl. Ständer vid Urtima
Riksdagen i Stockholm år 1815 beslutat,
dels, att öfver Bevillningen och
öfrige Riksgälds-Contoiret tillslagne Fonder,
hvilka förut af Uppbördsmännen
sammanblandats i Räkning med StatsVerkets
och andre Inrättningars medel,
och på enahanda sätt af Lands-Contoiren
upptagits i Landsboken, dädanefter skulle
, så väl af uppbördsmännen som uti
Lands-Böckerne visas särskild reda: dels
ock, att de Suinmariske Räkningar öfver
Riksgälds-Contoirets Fonder, hvilka
för hvarje år från Lands-Contoiren till
Stats-Utskottets Betänkdnden. 325
Rikgälds-Contoiret insändas, skulle, efter
verkställd granskning i alla de delar,
som derstädes kunde Controlleras, såsom
Balancers öfverförande, gjorde Levereringar
och afförde Remisslagen, uti behörigen
bestyrkte Afskrifter öfverlännäs
till Kongl. Kammar-Rätten, som, när
Lands-Böckerne dit inlcommit, borde genom
vederbörande Revisions-Contoir,
»med dem jemnföra de ifrågavarande Suinmariske
Räkningarne, till utrönande huruvida,
eller i hvad motto, emellan desse
Räkenskaper öfverensstämmelse eller
olikhet förekommit; Så har, enär i följd
af detta, uppå Kongl. Maj:ts befallning,
genom Kongl. Kammar-Collegium samt
Kongl. Kammar-Rätten, vederbörande
till efterrättelse meddelde Beslut, Summariske
Räkningarne för åren 1816 och 1817
blifvit i Afskrifter till Kongl. KammarRätten
insände, bemälde Rätt, efter de
sammas jeinnförande med Hufvud-Räkenskaperne
för år 1816 anmärkt, det
många skiljaktigheter dervid befunnits,
hvarjemte Kongl. Kammar-Rätten tillkännagifva,
att sådane olikheter voro en
oundviklig följd deraf, att de Summariske
Räkningarne, enligt föreskrift skola
afslutas med April månad, då deremot
Hufvud-Räkenskaperne gå till den 1 Sep
-
3j6 Stats-Utskottets Betänkandeti.
tcmber hvarje år; äfven6om titi LandsContoirets,
öfver de gjorde anmärkningarne,
infordrade Förklaringar, hufvudsakeligen
uppgifvits enahanda skäl till
de befunne skiljaktigheterne; hvilket förhållande
ock föranledt Commissarierne
vid Riksgälds-Contoiret till deras hos
1820 års Herrar Revisorer af Stats- Banco-
och Riksgälds-Verken gjorde hemställan,
att, till vinnande af likstämmighet
emellan de ifrågavarande Räkenskaperne,
Afslutningstiden för Summariske
Räkningarne måtte blifva flyttad från
den sista April till den sista Augusti, då
Lands-Contoirets Hufvnd-Räkenskaper afslutas.
Och hafva, på sätt Herrar Revisorers
Berättelse till Rikets Högloft, Ständer
utvisar Herrar Revisorernc denna
hemställan ined deras tillstyrkande beledsagat.
Och som det är af mycken vigt att
Summariska Redogörelserne må blifva till
alla delar med Lands-Böckerne öfverensstämmande,
samt, efter hvad, ej allenast
af Redogörarne sjelfve, utan ock af de
Verk och Auctoriteter hvilka med granskningen
deraf ega befattning, vitsordats,
fullkomlig likstämmighet emellan desse
Stcits-Utskottets Betänkanden. 327
Räkenskaper, hvilka skola till redovisning
upptaga enahanda poster, icke lärer
annorledes kunna vinnas, än medelst
enhet i tiden för deras afslutande; så,
enär någon olägenhet vid afslutande af
Riks-Hufvud-Boken, hvilken jemnväl kommer
att upptaga Riksgälds - Contoirets
Medel, icke eller uppstår af den föreslagne
förändringen i tiden för Summariske
Räkningarnes uppgörande; liar StatsUtskottet
skolat hemställa, om icke afslutningstiden
för Sumtnariske Räkningarne
öfver Riksgälds-Contoirets Fonder, kunde
från den sista April varda framflyttad
till Augusti Månads slut, eller samma
tid, som för afslutandet af HufvudRäkenskperne
är stadgad, samt, då förstnämnde
Räkenskaper således skulle komma
att grunda sig på de till Augusti
månads slut till Lands-Contoiren inkommande
Special Räkningar, tiden för insändandet
af Summariske Räkningarne
till Riksgälds-Contoiret, hvilken förut,
när Räkenskaperne afslutades med April
Månad, varit utsatt till 2 månader derefter,
eller den 1 Julii, nu mera bestämmas
, likaledes till 2 Månader efter afslutningsdagen,
eller till den 1 November.
I sammanhang härmed liar hos Utskottet
förekommit, att af de till Riks
-
3a8 Stats-Utskottetn Betänkanden.
gälds-Contoiret inkommande Räkenskaper
icke kan utrönas, huruvida Krono-Fogdar
och Magistraternes Uppbördsmän i
rätter tid afleverera de Bevillnings-medel,
sorn vid Uppbörds-stämmorne till
dem inbetalas. Men dä, enligt UppbördsRegleinentet
af år 1739 §. 2, det åligger
Härads-skrifvarne, att efter hvarje Uppbördsstämma
till Lands-Gontoiret inrapportera
den influtne Summans belopp,
samt Krono-Fogdarne, att månatligen afgifva
Extracter öfver Uppbörden; äfvensom
Städernes Uppbördsmän böra författa
dylike Uppbörds-Extracter, hvilka af
Magistraten verificeras och till LandsContoiret
insändas, så synes den upplysning,
som i nyssnämnde måtto saknas,
kunna, utan särdeles besvär för LandsContoiren,
derifrån meddelas. I hvilket
afseende Lands-Contoiren torde böra åläggas
, att, i enlighet med ofvanberörde
dit inkommande uppgifter, uppgöra och,
då Summariske Räkningen till RiksgäldsContoiret
insändes, alltid därvid bifoga
en sådan förteckning, som utvisar Teraninerne
för Ordinarie och Rest-Stämmorne
i hvarje Stad och fögderi, samt
huru stort belopp i penningar, som vid
hvarderas af desse Stämmor hos hvarje
Uppbördsman influtit.
Stats-Utskottets Betänkanden. $29
Deremot, och då de så kallade Restantie
förslagen, hvilka , enligt nu gällande stadganden,
skola vid Lands-Contoiren författas
och årligen till Riksgälds-Contoiret
inskickas, innefatta enahanda Summor,
som summariske räkningarne, och blott
tjena att utvisa Restantiernes belopp vid
hvarje års slut, hvarom upplysning både
säkrare och skyndsammare vinnes, genom
den Commissarierne vid RiksgäldsContoiret
till författande ålagde uppgifter
öfver Restantierne, sådane de befinnas,
enligt Summariske Räkningarne, samt
med afdrag af hvad som efter samma
Räkningars afslutande intill årets slut
derpå influtit, och hvilken uppgift vid
hvarje års slut till Herrar Fullmägtige i
Riksgälds-Contoiret af Commissarierne insändas;
kunna de förut bruklige Restantie
Förslagen, såsom ett onyttigt och
Lands-Contoiren blott betungande arbete,
alldeles umbäras och afskaffas.
Då nu Utskottet öfverlemnar detta
allt till Riksens Höglofl. Ständers egen
upplysta pröfninng, får Utskottet tillika
hemställa att, i händelse Riksens Höglofl.
Ständer skulle dela Utskottets åsig—
ter i dessa ämnen, sådant må vara hos
Kongl. Majit i underdånighet anmäldt,
med underdånig anhållan derjemte, att,
33o Stats-Utskottets Betänkande.
i* afseende på verkställigheten häraf, Kgl,
Maj:t täcktes dess Nådiga förordnande
meddela. Stockholm den 28 November
1823.
N:o 633
Ankom den 4 Dec. i8a3.
Riksens Höglofl. Stånders StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande ofver gjorda amårkningar
vid deras under N:o 575
afgifne Betänkande, rörande
anslaget för Strömrånsningar
samt åtskillige dermed gemenskap
egande motioner.
Detta Betänkande har blifvit återremitterat
:
1:0 Af Hoglofl. Ridderskapet och Adeln
med anmärkningar endast emot Betänkandets
sednare del, rörande Kungsädrörs
oell flottleders öppnande, hvarvid yrkas,
att Lagligen icke bör kunna anställas
iindersökning, som medförer någons lidande;
att sådant är stridande emot tredje
mans rätt; och att Lag-Utskottet bordt
uti dessa motioners behandling deltaga.
Stats-Utskottets Betänkcmden. 331
2:0 Af Hedervärda Bonde-Slhndet under
vidlyftigare anföranden , med hufvudsakligt
påstående, att anslagets lika
spridande till alla orter hade bordt vara
ett vilkor för sjelfva anslaget; att flera
särskildt uppnämnde Lokaler dertill varit
lika om ej mera berättigade , än de
sorn antingen redan fått detsamma begagna,
eller ock dertill nu äro föreslagne;
att ämnet angående tillstänga Flottleders
öppnande, hade bordt särskildt och skiljdt
från Strömränsnings-anslaget behandlas;
att de föreslagne undersökningar ej böra
ske på enskildes förskjutande kostnad;
att Major Hellströms hållna undersökning
öfver Clara Elf ej blifvit nogare granskad
och till verkställighet befordrad;
samt sluteligen att Strömrensnings-arbetet
företrädesvis bör anställas där, hvarest
enskilde uti detsamma och Kostnadens
bestridande vilja deltaga.
Allt hvad således blifvit anmärkt
hafva Utskotten till pröfning upptagit,
men finna icke några sådana skäl vara
anförde, som kunna verka till hufvudsakelig
ändring uti det förut afgifne Utlåtandet.
Dock som Beductionen i afseende
på vidden af de föreslagne undersökningar
öfver tillstängda Kungsådror
33a Stats-Ut skot tets Bctänkanden.
äfvensom beskaffenheten af det anslag,
hvilket till ersättning för dem som äro
egare af undfångne previlegier och Laga
kraftvundne Domar, blifvit tillstyrkt, synes
vara mindre tydelig och följaktligen
till en del hafva föranledt de gjorde anmärkmngariie;
få Utskotten dertinnan föreslå
följande förändring: på förra stället:
”Utskotten tillstyrka Riksens Hög.
loft. Ständer, att hos Kongl Maj:t i
underdånighet anhålla , det på alla ställen,
där klagan anmäles rörande olagligt
stängd Kungsådra bör undersökning
af vederbörande, Auctoriteter på
de klagandes förskjutande kostnad anställas
och utföras till utrönande huruvida
Kungsådrorne enligt Allmänna
Lagens stadgande uti 17 Cap. 4 §. och
ao Cap. 2 och 3 §. §. Byggninga-Balken,
samt flere härom utkomne Författningar
finnas alla tider på året behörigen
öppna m. m.”
efter Betänkandets följande ordalydelse;
och på sednare ställen:
”Att strömsättnings-fondens tillgångar
kunde få användas för slika förluster,
dock likväl blott på en gång, och icke
genom årligt anslag, samt endast i
de fall, då fråga är om allmänna Flotteller
farleders öppnande.” t
Stats-Utskottets Betänkande^, 333
Riksens Högloft. Ständer lära upplyst
finna, att hufvudsaken härigenom
icke undergått någon förändring, men
ordställningen blifvit förtydligad.
Genom åfvan föreslagne Redaction
anse Utskotten de fleste anmärkningar
vara besvarade. Hvad de öfrige beträffar
få Utskotten åberopa sitt förra Utlåtande
och de skäl, som för de tillstyrkte
åtgärder äro uti detsamma anförde,
hvilka Utskotten icke finna sig kunna
frångå eller förändra. Uti något slagg
förslag till arbetsordning eller anslagets
fördelning anse Utskotten Riksens Högloft.
Ständer så mycket mindre kunna
ingå, sorn allt detta fordrar 1'ocala undersökningar
hvilkas pröfning hädanefter
som hittills, säkrast öfverlemnas åt
Kongl. Majit, att efter Comitterades för
Strömrensningarne underdånigast afgifne
Förslag, i Nåder upptaga och, efter sig
företeende omständigheter, med eller utan
närboendes deltagande i kostnaden, afgöra.
Derigenom hafva äfven Utskotten
förklarat, hvarföre de ej kunnat inlåta
sig uti de yrkade undersökningar pä
särskildt uppg i fne ställen samt ännu mindre
bordt emot Grundlagens stadgande,
till öfverlägning eller något slags Utlåtande
upptaga sådnne klagomål# hvilka
334 Stats-Vtskottets Betänkanden.
det tillhörer Lag-Skipande Magten att afhjelpa.
' Om de i laga ordning föreslagne
undersökningar, der sådane ej redan
skett, skulle förskjutas af allmänna medel,
så skulle sådant troligen ofta föranleda
ohemula klagomål, och större delen
af StrÖmränsnings-Fonden kunna medtagas
till desse rättegångars bestridande,
hvarföre de klagandes förskjutande kostnad,
synes vara ett nödigt samt, af försigtigheten
framkalladt säkerhetsmått.
Detta ämnes gemensamma behandling
med Strömränsnings-anslaget var i naturlig
ordning föranledt af det tillstyrkandet,
att till ersättning använda någon
del af detta anslag. Men communication
med Lag-Utskottet föranleddes ej af någon
slags Remiss, och att den ändå skulle
ske, då fråga icke var om Lagförklaring
eller ny Lags stiftelse, utan endast
om tiliåimpning och verkställighet af en
redan varande samt ännu fullt gällande
Lag , lärer icke behöfva någon vederläggning.
Sluteligen få Utskotten, jemte bifogande
af flere Ledamöters särskildte anföranden
vördsamt tillkännagifva att Betänkandet
blifvit godkändt af Högvördige
Preste- och Vällofl. Borgare-Ståndet.
Stockholm den 28 November i8a3.
Stats-Utskottets Betänkande/?. 335
N:0 634-
Ankom den 3 Dec. i8a3.
Riksens Hoglofl. Stånders Statsoch
Bevillning-Utskotts Memorial
rörande afgörande genom
Votering af frågan om
en bestämd afgift till Veneriska
smittans hämmande.
Vid behandlingen af den med anledning
af Kongl. Maj:ts derom aflatne Nådiga
proposition af Stals- och Bevillningsutskottens
uti afgifnc Betänkande och
Utlåtande, det förra under den 21 Augusti
och det sednare under den 25 sist—
lidne October, gjorde framställning rörande
en af hvarje mantals-skrifven person
årligen intill nästa Riksdag utgående
afgift till Veneriska smittans hämmande,
har den skiljaktighet företett sig, att
då Höglofi. Riddersk. och Adeln, Högvördige
Prestc-Ståndet samt Yällofl. BorgareStåndet
under den 17, 19 och 20 dennes
bifallit Utskottens Förslag , det skulle
denna afgift under berörde tid och med
iakttagande af de för dess utgående belopp,
användande och redovisning be
-
336 Stats-Utskottets Hetänkanden.
stämde vilkor fortfara, har deremot Hedervärda
Bonde-Ståndet den 17 i samma
Månad ogillat Utskottens Förslag och i
stället beslutit, att vid öfvervägande af
de olika local-omständigheter, som i detta
ämne sig förete, borde Herrar Landshöfdingar
anmodas, att till befordrande
af det nyttiga och vigtiga ändamål, som
sökes, böra innevånarne i hvarje ort,
huruvida de vilja medgifva ifrågaställde
afgifts fortfarande dervid det må ankomma
på innevånarne sjelfva, att bestämma
nämnde Afgift både i anseende till
belopp och tid samt förvaltning och redovisnings
sätt.
Under ett sådant förhållande och då
nyttan af det härmed åsyftade ändamål
påkallar ett gemensamt bemödande till
motverkan af. ofvanberörde sjukdom med
dess vådliga följder, få Utskotten till Hedervärda
Bonde Ståndets egen urskillning
öfverlemna, huruvida Ståndet skulle finna
godt alt med de öfrige Respective
Riks-Stånden sig förena, men emedan i
motsatt fall denna stridighet i Beslut icke
lärer kunna afgöras annorlunda än
genom frågans hemskjutande till Högloft.
Förstärkta Stats-Utskottets afgörande, ty,
tro Uisjkottcn sig jemnäl till vinnande af
Stats-Utskotlets Betänkanden. 33^
tid nu böra utsätta den i detta fall nödiga
Voterings-propositionen, så lydande:
Den som bifaller, att en årlig afgift
skall till nästa Riksdag, för att genom
Curhusens bibehållande bidraga till den
"Veneriska smittans hämmande, och utrotande,
utgöras af hvarje Mantals-skrifven
Person, likäl med det förbehåll, till det
belopp och under det vilkor, i afseende
på användande, förvaltning, disposition
och Redovisning m. m., som i ofvan omförmälde
Betänkande och Utlåtande utförligen
omförmälas, Voterar ja den det
ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej:
så komma med afseende på de i detta
ämne sig företeende olika local-omständighcter,
Herrar Landshöfdingar att an*
modas, att till befordrande af det nyttiga
och vigtige ändamål, som sökes, höra
innevånarne i hvarje ört, huruvida de
vilja medgifva ifrågaställde afgifts fortfarande
, dervid det må ankomma på innevånarne
sjelfve, att bestämma nämnde
afgift både i anseende till belopp och
tid, samt förvaltning och redovisningssätt.
aa
338 Stats-Utskottets Betänkanden.
Dock varder detta Riksens Högloft.
Ständers upplysta pröfning Vördsamt understäldt.
Stockholm den 28 November
1S23.
N:0 635,
Ankom den 4 Dec. 1823.
Riksens Högloft Stånders, till en
Nämnd af 120 Ledamöter, sammansatte
Stats- Banco- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Memorial, angående
Låne-understöd af Säd
till anläggning af District- eller
Sockne-Magaziner i Landet.
CjTenom Protocolls utdrag af den ig, 22,
och 25 i denna Månad hafva Respective
Stånden öfverlemnat till sammansatte
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten, att, i egenskap
af Nämnd med Rikets Ständers rätt, likmätigt
Grundlagarnas föreskrift, afgöra
Tvänne i sammanhang med Allmänna
Magazins-Inräitningens upplösning förekomne
frågor, hvaruti Tvänne Stånd
Stats-Utskottets Bet änkan den. 23g
slädnät i olika Beslut emot de andra
Tvänne rörande Låne-anslag till Districteller
Sockne-Magaziners bildande i Provinserna*
Utskotten
hafva 1 anledning häraf
vid sammanträdet denna dag, efter den
ordning Grundlagarne stadga , röstat öfver
följande af Riks-Stånden godkände
propositionen
t:sta Votcringetl ••
Den som bifaller, att 60,000 Tunnor
Säd af Råg, Korn eller Hafra, ml, tilt
Låne-understöd för anläggning af District-Magaziner
uti de Norra Länen,
jemte Stora Kopparbergs och Vermlands
Län, anslås utaf Allmänna Mägazins-Inrättningens
qvarblifvande behållningar
med de vilkor och föreskrifter Stats- Banco-
samt Allmänna Besvärs och Ekonnomi-Utskottens
den to sistlidne October
afgifne Utlåtande innehåller, voterar
Ja:
Den det ej villi
Nej:
Vinner Nej så komma förenämnde 60,000
Tunnor Säd att öfverlemnas till Kongl,
Maj:ts Nådiga disposition, för att, efter
34o Stats-Uts/cottets Betänk midén.
Länens folkmängd och olika Sädes-production,
pä tjenligaste sätt fördelas samt
åt Länen erbjudas, antingen till innrättande
af Sockne eller District-Magaziner,
i fall visse Orter sådane önska, och de
pröfvas nyttige samt ledande till ändamålet,
eller ock till användande på annat
sätt såsom en grundläggning för undsättnings
anstalter.
"Voteringen har utfallit med 66 Ja
och 53 Nej, och som alltså Ja vunnit,
kommer meranämnde Låne-anslag, af
60,000 Tunnor för de Norra och en del
af Vestra Länen, att disponeras i den
ordning och med de vilkor, som StatsBanco-
samt Allmänna'Besvärs och Ekonomi-Utskottens,
under den 10 sistlidne
October, meddelte Utlåtande bestämmer.
»
i Ar a Voterings-fragan:
Den, som bifaller, att, i likhet med
hvad sammansatte Stats- Banco- samt
Allmänna besvärs och Ekonomi-Utskotten
i Utlåtande af den i o sislidne October
tillstyrkt, ett anslag af 25,ooo Tunnor
Säd må utaf Allmänna Magazins-beliållningar
afsättas, såsom Lån till bildande
af District-Magaziner i de Län af
Riket, hvilka ej blifvit uppförde tilldel
-
Stats- Utskottets Betänkanclen. 341
aktighet af de Låne-understöd om 60,000
Tunnor, som särskildt för de Norra och
en del af Vestra Länen blifvit föreslagne
Voterar:
Ja;
Den det ej vill;
vinner Nej, så anses det förstnämnde anslaget
af 2 5,ooo Tunnor öfverflödigt, och
kommer således icke att utgå. Vid häröfver
anstäld votering besvarades frågan
med 56 Ja och 63 Nej, hvadan alltså, och
då Nej vunnit, något särskildt Sädes-anslag
för de Södra Länen i Riket ej ansetts
vara af nöden.
Hvilket allt Nämnden af sammansatte
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskotten härigenom
bordt vördsamligen hos Rikets Ständer
anmäla. Stockholm d. 28 Novem. 18 23.
N:0 636.
Ankom den 4 Dec* 1823.
Riksens Högloft. Stånders StatsLag-
samt Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskotts förnya
-
342 Stats-Utskottets Betänkatiden,
de Utlåtande i fråga om ändring
af nu gällande grunder
för Militiae-Bostållens och annan
Krono-Jords utarrendering.
Vid sammansatte Utskottens i förenämnde
ämne, under N:o 559 afgifne Utlåtande,
hafva inom Högloft. Ridderska'-  pet och Adeln, Högvördige Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet, åtskilliga
anmärkningar blifvit gjorde; på grund
af hvilka Årendet till Utskottens behandling
är vordet återremitteradt.
Större delen af desse anmärkningar
hafva 1'iktats emot ”Utskottens förslag, att
l8o5 års Kongl, Förordning om MditiseBoställens
utarrendering kunde i så måtto
upphäfvas, att indelningshafvare förklaras
berättigade, att, då deras Boställen
icke äro bortarrenderade, eller ock
nu gällande Contracter derom upphöra,
antingen sjelfve bruka desse Boställen,
eller ock, utan Statens medverkan, ombesörja
utarrenderingen för den tid, de
deraf äro innhafvare;” Hvilket förslag
ansets dels icke förenligt med Subaltern
Officerares tjenstgöring, sedan Arméen
blifvit ställd på en mera rörlig fot, än
tillförene, och dels i verkställigheten
Stats-Vtskottets Betänkanden. 343
menligt för indelningshafvarne, enär det
icke vore att förvänta, det unga Officerare,
äfven om de hafva håg för Landtraanna-yrket
och tillräcklige tillgångar
att sig dermed befatta, ega den kunskap
och erfarenhet, som erfordras för att behörigen
bruka Boställs-jorden; och hvarigenom
desse Tjenstemän, förr eller senare,
skulle nödsakas att, nästan för
hvad pris som heldst, öfverlemna sine Boställen
åt Lanclt-Bönder, hvilka, i anseende
till osäkerhet af sin besittning den der
helt och hållet af indelningshafvarnes flyttning
eiler bortgång berodde, endast skulle
utmärgla Boställes jord, för att deraf, under
den korta besittnings-tiden, draga högsta
möjliga vinning; Hvaremot det förmodats,
att, om Subaltern Officers-Boställen, hädanefter
som hittills, genom Statens försorg,
på 3o års tid, blefvo bortarrenderade,
dock med visse uppgifne, billige ansedde,
förändringar i nu gällande dryga Arrendevilkor,
desse olägenheter skulle undvikas
och Boställs-jorden, till det allmännas
båtnad, blifva uppodlad och förbättrad,
oberäknad den vigtiga fördelen för Staten;
att härigenom komme att bildas en
nyttig Medborgare-Class, eller den af sjelfständiga
Arrendatorer; Och har derjemte
blifvit erinradt, att Utskotten, då de fö
-
344 Stats- Utskottets Betänkanden.
reslagit omförmälda förändring i i8o5 års
författning, och, i sammanhang dermed,
tillstyrkt, att Arrendatorer af Militise-Boställen
måga från sine ingångne Contracter
befrias, då nu varande indelningshafvare
dem frånträda, icke lemnat behörig
uppmärksamhet åt de till Utskottens
åtgärd remitterade Motioner, hvilka
endast haft till föremål att, så vidt sådant,
utan Indelnings-hafvarnes förnärmande,
ske kunde, bereda Arrendatorerne
en skälig nedsättning i deras allt
för högt uppdrifne Arrenden, men icke
att helt och hållet upphäfva de ingångne
Contracterne, dervid Arredatorerne skul
e
le
blifva ännu mer lidande. Äfvensom
någre' Ledamöter, under åberopande af
den erfarenhet, att Indelningshafvare af
sådane Boställen, som i enlighet med
högstberörde Författning genom Statens
försorg blifvit utarrenderade, ofta på flere
års tid, icke kunnat utbekomma sine
Arrenden, yrkat, det Staten hädanefter
borde ansvara derföre, att' desse arrenden,
åde utfäste Terminerne, komma vederbörande
tillhanda.
De skäl, som legat till grund för
Utskottens föfra Betänkande, få Utskotten
nu, i anledning af de gjorde armärkningarne,
ytterligare utveckla.
/
Stats-Utskottets Betänkanden. 345
Svenska Indelnings-Vcrkets förträfflighet
och nytta är allmännt känd och
erkänd, och samma omständigheter, som
framställa sig emot dess upphäfvande i
helt, framsta äfven vid fråga om upphäfvande
af någon. dess väsentligare del.
Otvifvelagtigt afsåg man vid utförandet
af detta Indelnings-Verk, att ej mindre
Befälet än Soldaten, under fred skulle
använda tiden gagneligt för Fäderneslandet
och sig: Att Officerarne skulle bo
bland Soldaterne för att öfver dem hafva
inseende, lära känna en hvar för sig,
och i allmänhet blifva bekant med gemenskapens
lynne, lefnadssätt och seder,
hvilket allt synes vara nödigt för den,
som skall kunna klokt utföra sitt befäl
och rätt veta umgås med den Subordinerande
Soldaten. Om Officerarne skiljas
från rättigheten att sjelfve bebo sine
Boställen, gå desse vigtige ändamål till
stor del förlorade och Officerarne gå äfven
miste om ett tillfälle att lära känna
de allmänna förhållanden, sorni samhällslifvet
Medborgare emellan ega rum. Härnäst
torde böra tagas i betraktande hvad
inflytande den ifrågavarande bortarrenderingen
har på Subaltern Officerarens utkomst:
Skiljd från Bostället måste han
hos främmande söka sig ett tillhåll, der
346 Stats-Utskottets Betänkanden.
syseisättning med egne angelägenheter
oftast helt och hållet sak»as och all hans
resours för att tillfridsställa behofvet af
förströelser, alltid åtföljande sysslolösheten,
ligger endast i det contanta arrende-beloppet,
som nn äfven skall räcka till hyra
för rum, mat, ved, ljus, uppassning
och klädsel, sådan som den i Stad eller
under vistelsen på ett främmande ställe
erfordras; Tillgångarne linnas otillräcklige,
skuldsättning och obestånd blir följ—
derne. Att en del Officerare icke efterfråga
eller taga kännedom om sine Boställen,
må väl erkännas, men det torde,
å andra sidan vara obestridligt, att mången
Officerare, hvars Boställe varit af
Kronan bortarrenderadt, önskat att sjelf
få öfvertaga befattningen dermed. Äfvensom
förändrade tider torde verka, att
nian sjelfmant finner nödvändigheten att
göra de förmåner man innehar så frugtbara
som möjligt. När hvar och en Boställs-hafva
re dessutom, efter sin beqvämlighet
och särskilde omständigheter,
kan rätta ett mer eller mindre sysselsättande
och verksamt deltagande i Boställets
skötsel, med eget folk, med hälftenbrukare
eller rent af arrende så synes
det äfven skäligen kunna och böra
åt hans egen omtanka och godtfinnande
Stats-Vtskottets Betänkanden. 347
öfverlemnas; ty fördelarne äro i alla
fall icke obetydlige, att vid Bostället kunna
få underhåll för sig sjelf, skötsel och
Utfordring för en häst till begagnande vid
resor i och för tjensten, sotn eljest blifva
nog kostsamma. Det faller sig äfven
mindre dyrt för en Arrendator att genom
tjenstbar heter och bidrag in natura erlägga
hvad som eljest skolat ensamt i contant
utbetalas och å annat ställe förtäras,
samt bidrager således äfven till möjligheten
att kunna gå ut med ett högre
arrende. Sådane fördelar medförer rättigheten
för en Officerare att sjelf få disponera
sitt Boställe, utan att likväl lägga
någre tvångsband å dem, som anse desse
fördelar med likgiltighet, eller, som förmögenhet
och öfrige omständigheter medgifva,
att vistas i de kretser, der antingen
sällskapslifvet eller tilläfventyrs studium
af den högre Krigs-Vettenskapen
bidraga att på ett angenämare och nyttigare
sätt använda tiden.
Hvad åter angar nyttan för det Allmänna
af de genom Staten ombesörjde utarrenderingar
af Boställen på längre tid,
så visar erfarenheten att både Boställena
och Arrende-Contrahenterne, funnit sig
- bättre vid de Contract, som före i8o5
af Boställs-innehafvarne sjelfve afslutades.
348 Stats-Utskottets Betänkanden.
Och oaktadt ombyte af flere indelningshafvare
har Boslälls-Bonden, oftast under
en längre tid suttit orubbad vid Bostället
, och exempel äro icke eller sällsynte
att son efter far i flere led varit
Åbo å samma Boställs-hemman. Regements
Befälet och Konungens Befallningshafvande
hafva genom ordinarie af- och
tillträdes husesyner samt Ekonomiske Besigtningar
vakat öfver Boställenas tillbörliga
skötsel och häfd, väl jemförlig
med den å de på 3o år utarrenderade.
Det synes således Utskotten, sorn vore
det oriktigt att längre fortsätta ett System,
som inleder Staten i ansvars och
ersätmings-skyldighel för förlorad afkomst
af de på Stat anslagne indelningar: Och
som vore det mindre rimligt, att under
en tid då klagan är Allmän, att jordbruket
icke mägtar bära de närvarande
skatterne, likväl villja å jorden lägga
utskylder så dryga att de svara mot en
vanlig Arrende-afgift; under hopp att
denna såsom ordinarie jordränta skall
kunna utgå och för Stats-Verket vara att
säkert årligen påräkna; liksom vore det
icke ensamt åt den enskilde omtankan
förbehållet, att genom egen tillsyn och
lämpa, förskaffa sig en högre afkastning
af jorden. Möjligen skulle i8o5 års Ar
-
1:
Stats-Utskottets B et änkan den. 349
rende-Sysfem kunna förbättras och Boställen,
på sätt föreslaget blifvit, förvandlas
till en sort Skatte-hemman , under
det att jemnväl hopsamlades en allmän
Löne- elle Städje-Cassa; men utom det
att detta påminner om den mindre lyckliga
operation, hvarigenom visse Civile
Ämbetsmäns Boställen försåldes till skatte
och dermed för framtiden större delen
af deras inkomst dem beröfvades, hvilket
åter i sinom tid drabbat allmänheten ;
så är i ett fattigt land, en Cassa mindre
säker fond än jorden, hvilken icke sä
lätt kan tillgripas och förskingras. Hvad
sålunda möjligen skulle .kunna innebära
första steget till Indelnings-Verkets upplösning,
synes ganska betänkligt att vidtaga
eller bibehålla. — Det är alla desse skäl,
som föranledt det slut, hvari Utskotten
redan stadnat, och hvartill ytterligare
kommer: Att en Allmän Löne-reglering
för Militairen nu är i fråga , dervid äfven
torde böra afses, att spridde boställen
hörande till samma indelning, i ett
enda eller åtminstone hvarannan närbelägne
sammanföras; Härigenom häfves
åtminstone en af orsakerne till Boställens
utarrendering, den nemligen, att Boställen
äro för små för att med förmån af
Boställs - hafvaren sjelf kunna brukas.
35o Stats-Utskottets Betänkandetu
Jemte tillstyrkan att underdånig framställning
hårom hos Kongl. Maj:t matte göras,
anse Utskotten, som förblifva vid deras
förra Betänkande, den underdåniga önskan
af Rikets Höglofl. Ständer till Kgl. Majrt
äfven böra framföras, att utarrendering af
Boställen efter 1805 års Förordning genom
Kronans försorg hädanefter måtte
inställas och författningen i så måtto varda
upphåfven.
Beträffande frågan om ersättning åt
Officerare hvars Boställen genom vanskötsel
blifvit bragte i ödesmål eller hvarifrån
Arrendet icke utgått, år denna omständighet;
i anledning af väckt fråga uti enskildt
fall redan af Stats-Utskottet upptagen samt
af Riksens Höglofl. Ständer afgjord.
Hvad sluteligen angår den anmärkning,
som skulle Utskotten; icke egt yttra
sig utöfver de i Motionerne upptagne
ämnen, så få Utskotten , som anse de öfverklagade
olågenheterne, på sått föreslaget
blifvit, bäst kunna afhjelpas, till ådagaläggande
af deras pligt och rättighet
håruttinnan, blott hänvisa till 34 §. Riksdags-Ordningen.
Detta jemte någras sårskildte yttranden
hemstålles vördsamligen till Riksens
Höglofl. Ständers vidare pröfning. Stockholm
den 2 December i823.
Stats-Utskottets Betänkanden. 351
Utdrag af Protocollet, hållet
hos sammansatte Stats- Lagsamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskotten den 2 December
1823
S. D. Upplåstes och godkändes förenade
Utskottens förnyade Utlåtande i fråga om
grunderne får Militias-Bostållens och annan
Krono-Jords bortarrenderande, hvarvid
Herr Friherre af Nordin ingaf ett så
lydande anförande, med anhållan att detsamma,
såsom dess särskilda tanke i detta
amne, måtte till de Respective Riks-Stånden
åtfölja: Emot det af sammansatte Utskotten
fattade beslut att tillstyrka Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla om
upphåfvande af 1805 års Kongl. Kungörelse,
nodgas jag mig reservera, enär jag
anser denna Författning åsyfta 2:ne högst
vigtiga föremål, nemligen Svenska jordens
båttre häfd och skötsel samt Indelda Subaltern
OfFicerarnes båttre lönande, ån
hvad en ovan och ofta utan nödigt förlag
försedd ung Officer möjligen sjelf under
en korrt besittning, kan, afjordens
brukande, erhålla, och då äfven härigenom
de ofta nog stora och tryckande
husråte - ersåttningarne, för denna unga
352 Stats-Utskottets Betänkan den.
Åmbetsmanna-Class, alldeles undvikes, liar
jag icke tvekat att vördsamt framställa
min enskilda tanke i denna fråga. Jag anser
på hår ofvan anförde skål, det 1805
års Kongl. Kungörelse, bor orubbad till
sine principer qvarstå, ehuru en och annan,
jemnkning i detaiHe-åtgårderne torde
erfordras; Men då Rikets nu församlade
Stander redan hos Kongl. Maj:t anhållit
om en ny reglering af samteliga Indelda
Befålets löner, tror jag, att frågan om
desse jemnkningar eller förändringar i 1805-  års Kongl. Kungörelse, såsom utgörande
en del af denna löne-reglering, icke nu böra
komma under pröfning, utan dermed
anstå , till saken i sin helhet kommer att
afgöras, hvarvid visserligen icke Kongl.
Majit lårer underlåta, taga denna väsendtliga
del af åmnet i Nådig pröfning, hvadan
jag vördsamt hemställer, det Utskottens
Betänkande måtte afslås och såsom
en följd hvaraf, all fråga om någon underdånig
skrifvelse ifrån Rikets Ständer
kommer att förfalla, och hvarigenom alla
halfmessurer undvikas, som i större eller
mindre mån, skulle fordra en ny ändring,
då i målet sin helhet af Kongl. Majit till
afgörande företages.”
Hår
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 353
Härmed förenade sig Herr Nordensköld.
Herr Ordföranden Grefve Waktmeister,
Herr Grefve Posse, Herr Grefve af Ugglas,
Herr Friherre Hjerta, Herr Friherre Ceder~
strom, Herr Agardh, Herr Santesson, Herr
Norceus och Herr Lenning förklarade sig
jemväl icke kunna instämma i det utaf
Utskotten tillstyrkte upphåfvande af 1^05
års Kongl. Författning, angående vissa
Militiaj-Bostållens utarrendering. År och
dag som ofvan.
Ex Protocolla
J. C. Lorich.
N:0 637.
Ankom <tcn 4 k*ec' -S23.
Riksens Högloft. Ständers Stats*
Lag- samt Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskotts Utlåtande
vid dess Betänkande, angående
Husbehofs Qvarnars
befrielse från Skattläggning „
m- m.
Vid sammansatte Utskottens den 21 sisth
Augusti, under N:o 444 afgifne Betänkande
23
354 Stats- Utskottets Be tänka nelen.
öfver åtskillige Memorialer, angående dels
befrielse från Skattläggning för Husbehols
Mjöl- och Såg-Qvarnar, dels och rättighet
att obehindradt samt utan föregången
Syn på stället få sådane Qvarnar samt andre
Vattenverk anlägga, hafva inom Vållofl.
Borgare-Ståndet anmärkningar blifvit
gjorde och ärendet på grund deraf till
Utskotten återremitteradt; Men som dessa
anmärkningar icke innehålla annat ån som
under öfverlåggningarne inom Utskotten
kommit i betragtande och vid pröfning
deraf funnits icke lägga något verkligt
hinder för verkställigheten af Utskottens
Förslag; så enär dessutom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Högvördige PresteStåndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet
den 5:te sisth September afgjort frågan,
medelst bifall till Utskottens berörde Betänkande;
ty finna Utskotten de gjorde anmårkningarne
icke föranleda till ytterligare
åtgärd; hvilket förenade Utskotten få Vållofl.
Borgare-Ståndet till svar vördsamt
meddela. Stockholm den 2 December
1823-
Stats-Utskottets Betänkanden. 355
N:C) 638-
Ankom den 4 D°c- 1823.
R. H. Stånders Stats- samt Allmänna
Besvärs och EkonomiUtskotts
Betänkande, i anledning
af våckt motion, rörande
dels nedsättning, dels upphörande
af den inomskärs Skeppare
ålagde Lots- och Båkafgift.
Inom Vållofl. Borgare-Ståndet har Herr
Lenning, med anledning af Ekonomi-Utskottets
återremitterade Betänkande under
N:o 172, angående nedsättning af Lotsoch
Båk-afgifterne för Ang-Fartyg m. m.,
våckt en ny motion af följande årdalydelse.
”Sedan Högloft Allmänna BesvSrsoch
Ekonomi-Utskottet tillstyrkt, att ÅngFartyg
måtte i Tio år befrias från erläggande
af Lots- och Båk-afgift, äfvensom
att denna afgift mätte nedsättas för alla
under Sex Fot djupgående Fartyg|, hvilket
Betänkande blifvit af Vållofl. BorgareStåndet
återremitteradt, får med stöd af
56 Riksdags-Ordningen, jag härmed
356 Stats-Utskottets Betänkanden.
vördsamt anmäla en Class Medborgares
oundgångeliga behof af lättnad i en dem
ålagd tunga, den de ej förmå utgöra. Det
år den inom-skärs Seglande Skeppare ålagda
Lots- och Båk-afgiften, som utgör föremål
för min klagan, heldst de under deras
korta resor emellan en del kustorter
ej hafva något behof af Båkar, lika litet,
som de begagna Lotsar. Ehuru nyttig
jag anser Lots- och Båk-Inråttningen, lärer
det likväl anses billigt, att ingen annan,
ån den eller de, som sig deraf begagna,
böra dertill utgöra afgifter. Af sådan
anledning hafva de ifrån Nyköping
seglande Skeppare haft största fog till klagan,
allt sedan tillämpningen af Kongl.
Förordningen om Lots- och Båk-Inråttningen
af den 20 Junii 1820. Förökad
anledning, att söka rättelse i denna del
förefinnes i år, då berörde afgift äfven
årlågges till och ifrån Safvesund, för hvilken
Lotsled förut, under tillämpning af
IV Art. 71 §. i bemålde Kongl. Förordning,
ingen afgift erlagts. Denna så olika
tillämpning af samma Författning förorsakar,
att då Lots- och Båk-afgifterne ifrån
Nyköping, genom Södertelje Canal, till
och ifrån Stockholm, förut utgjort för Sex
Fots Fartyg 5 R:dr 6 sk. för Sju Fots
6 R;dr 4 sk., och för Åtta Fots 8 Ii:dr 26 sk.
Stats-Vtskoltets Betänk åliden.
betalas i år å samma farled för Sex Fots
Fartyg 7 R:dr 2 sk., för 7 Fots 9 R:dr
20 sk., och för Åtta Fots 11 R:dr 36 sk.,
hvaremot förut erlagts i Lots- och Bakpenningar
, når yttre vågen åt Härhamra
tagits till och ifrån Stockholm, för Sex
Fots Fartyg 7 R:dr 2 sk., för Sju Fots
9 R:dr 20 sk., och för Atta Fots 11 R:dr
36 sk.; deremot uppbåres nu, samma våg,
för ett Sex Fots 10 R:dr 29 sk., för Sju
Fots 14 R:dr 10 sk., och för Åtta Fots
17 R:dr 32 sk. Utan vidare skål, ån dem
jag redan haft åran andraga, vill jag hoppas
anledning, förefinnes till en af billighet
påkallad rättelse i denna del; Men då
dertill lågges, att ifrågavarande Nyköpings
Jakter endast åro af 15 till 20 Låsters
drägtighet och vanligen från 7 till 8 Fots
djupgående, med lika långa Frakter som
knapp Frakttillgång, hvilken blifvit ännu
mera inskränkt, sedan Ång-Fartyg till Nyköping
medföra och derifrån afhemta passagerare
och lått Fraktgods, år min vördsamma
anhållan, det måtte berörde Lotsoch
Båk-afgift inomskärs alldeles upphöra,
enår Lots ej begagnas; i motsatt lall må
densamma fortfarande utgå, eller, i förra
fället, aldraminst till hälften nedsättas,
samt denna afgift, nu som förr, helt och
hållet upphöra emellan Nyköping och
358 Stats-Ut skottets Betunkanden.
Såfvesund samt genom Sodertelje Canal till
Stockholm, når Lots ej behöfver begagnas,
heldst de i Målaren seglande Fartyg aldrig
betalt ej eller nu betala någon dylik afgift”.
Då denna Motion, sorn till Ekonomi-Utskottets
enskilda handläggning blifvit
remitterad, åsyftar minskning uti StatsVerkets
inkomster, och följakteligen äfven
bor tillhora Stats-Utskottets profning, så
hafva begge desse Utskott gemensamt tagit
frågan i öfvervägande.
Hvad nu först angår Herr Lennings
klagan öfver Lots- och Båk-afgifterne för
Fartyg, som gå emellan Nyköping och
Såfvesund , samt öfver den förmenta origtiga
tillämpningen af 1820 års Kongl.
Förordning om Lots- och Båk-Inråttningen,
hvarigenom denna afgift skall blifva
obilligen förhöjd för Seglare inomskärs i
allmånnhet, så val som för Seglare inom
Södertelje Canal till Stockholm; så anse
Utskotten desse frågor vara af så enskild
och administrativ beskaffenhet, att de ej må
af Riksens Stander upptagas, utan böra,
derest rättelse derutinnan vill vinnas, hos
vederbörlig Autoritet anmälas.
Beträffande åter den generela syftningen
af ifrågavarande motion, eller att Lotsoch
Båk-afgifterne för inomskärs seglande
Stats-Utskottets Betänkanden. 35g
Fartyg må antingen alldeles upphora, eller
och till hälften nedsättas; så hafva Utskotten
sig bekant, att Lots- och Båk-afgiften
för Fartyg, sorn segla till Stockholm
genom Söder-Telje Canal, fortfarande erlägges
äfven för Segelfarten genom Målaren;
Och då detta förhållande synes så
mycket obilligare, som alla andra i denna
Sjö gående Fartyg åro från dylika afgifter
befriade, samt Båkar och Fyrar ännu
icke finnas å Målaren , alltså få Utskotten
föreslå, att Lots och Båk-afgiften må tills
vidare och intill dess Fyrar å Målaren
blifvit inrättade, upphöra och icke vidare
beräknas för Fartyg, som derstädes Segla;
Hvaremot Utskotten icke finna skål, att
tillstyrka befrielse från desse afgifter under
Seglation uti Saltsjon.
Detta varder dock, jemte ett Protocolls-Utdrag,
innefattande några Ledamöters
särskilda tankar i ämnet, till Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm den 26
November 1823*
36o Stats-Utskottcts Betänkatiden.
Utdrag af Protocollet, hållet
inför R. H. S- Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott
den 26 November 1823.
S. D. Uti frågan angående nedsättning af
Lots- och Båk-afgifterne för inomskärs
Seglande Fartyg, afgåfvos följande reservationer:
1:0
Af Herr Hjerta: "Det år afvigt, att
göra sig reda för följderne af hvarje hinder,
hvarje ökad kostnad för vår kustfart.
"Utan ali fråga vore det orätt, att i
Sverige genom dryga afgifter på de små
Fust-Fartygen, hvilka så vål öfverensstämma
med våra kustboers Capital tillgångar
och omsåttningsbehof, söka framtvinga
kusthandeln till begagnande af stora
Fartyg. Der en lång Vinter och stränga
åtgärder emot, ofta utan skål, så kallade
Lösdrifvare, intvinga i Hushållen alla
de personer, som en Näringsidkare under
vissa tider af året behöfver, samt då hos
Oss kust-Fisket icke kan begagna stora
Fartyg, hafva kustboerne icke förmåga,
att hålla andre, ån sådane, som icke fordra
stor besättning m. m. Två å tre personer
till sig sjelf år hvad han kan under
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 361
hålla och om året begagna; och de små
Farygen af 4, 5 å 6 Fots djupgående åro
således de, som ännu för kusthandeln synas
vara mest ändamålsenliga.
''Likaså orått vore det, att genom
sådane dryga afgifter tvinga till förändrade
byggnadssätt af våra kust-Fartyg, för
att under minskade fottal tillvägabringa
större drägtighet. Fartygens styfhet förloras
derigenom, som år nödig för kastvindarne
emellan våra Stränders och Skår*
gårdars Berg, och står ej eller vål tillsammans
med en lått segling emellan våra
skår, der bredden ofta år hinderligare, ån
djupet.
"Sålunda vinnes ingenting för sjöfartens
fullkomnande, på sådant sått. Det
återstår för mig att bevisa, att handeln,
inrikes orter emellan derigenom skadas.
“De små kust-Fartygen åro icke ämnade
att hålla Sjön. Vid Strånderne söka
de sig fram, och, under en beständig efterfrågan
af omsåttningstillfållen och frakter,
gifva de lif åt vår Skärgård, och näring
åt mången klippas fattiga innebyggare.
Utan att Lotsar af deras vanda Skeppare
efterfrågas, utan att nästan, någonsin
de draga nytta af Båkar och Fyrar, sker
kusthandeln med dessa Fartyg. Men de
betydliga afgifter, som genom 1820 års
36a Stats-Ul skottets Betänkandet)..
Lots-taxa blifvit lagde afven på desse,
genom det inflytande, som den deri anbefalda
generella förhöjningen af alla Lotsafgifter
åfven på dem mäste ega; utgöra
nu betydliga hinder får denna handel.
”Förhållandet år nu sådant att då
Fartyg begagna Lots, betalas \ af Lotspenningarne
i Lots- och Båk-afgift. Når
de åter icke behöfva begagna Lots så ofta,
samt de Utländske deremot alltid, synes,
att denna föreskrift i proportion tynger
mest inhemska Farten. Följden af
desse betydeliga kostnader skall nödvändigt
blifva , att varuafsåttningen långst kusten
skall forsvåras, och varuvärdena alltså
icke kunna ernå den jemnvigt, inom landet;
som de eljest skulle lyckas gåra, under
ett friare och mindre svårigheter underkastadt
bemödande att transportera
producterne. En säker verkan deraf skall
åter blifva en allmän Förlust för hela
Samhället.
”Vi beklage Oss öfver Finska Handels
verkningar ; Men hvad göra: vi vål
för att afhjelpa dem? Om inhemska handeln
i Skåne kostar 5 R:dr Tunnan, men
kostnaden för en last af 100 Tunnor,
sande upp till Gefle, vore 200;'så skajl
ju af hela Norrland heldre tagas Finsk säd
tjll 6 R:dr. Skånes afsättning skall härn
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 363
mas och Finlands befordras. Detta Exempel
ger Claven till hela beråkningen af
vår kustfarts betydenhet.
”Sedan R. Stander nu beslutat Allmänna
Magazins-Directionens upphåfvande,
år det af vigt äfven för Spannmåls-handeln,
att desse hinder håfvas; och sedan de på
Ridderskapet och Adelns inbjudning beslutat
en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, att allt hvad som befordrar kustfarten
och Communicationerne vid kusterne,
måtte skyddas och lättas, synes mig
nu alltså det nu af Höglofl. Utskotten fattade
beslut vara i motsägelse dermed samt
ganska skadeligt. Och föreslår jag alltså,
att Lots- och Båk-afgifterne för inhemska
Fartyg måtte nedsättas till \ af hvad de
nu åro. Det inflytande denna nedsättning
kan hafva på Statsinkomsterne, år
troligen icke betydligt. Ofverste Bruncrona
har upplyst, att hälften af denna inkomst
vore 11,000 R:dr; Men då man betraktar
den ökning i Fart, som blifver en följd
af flere nu vidtagande åtgärder, samt beräknar,
att Lots- och Båk-afgiften förut
gifvit betydliga öfverskott af 8 dfl 12,000
R:dr årligen, samt erinrar sig, att normen
för nuvarande beräkning i Stats-Utskottets
inkomst Betänkande, för denna Titel, år
tagen efter medium af 5 år, hvarunder de
364 Stats-Utskottets Betänhanclen.
4:ra, nemi. Ifri7> *8» *9 och 20 icke
den nya taxan varit gällande, tror jag ej,
att R. Stånder låra deraf låta sig förhindra
i ett beslut, som skall bidraga till ett
ändamålsenligt begagnande inom vårt eget
land, af de krafter, som dess aflågsnaste,
men för hvarandra kanske vigtigaste orter,
tillbjudna.’’
Häruti instämde Herr Friherre Cederström
och Herr von Heyne.
2:do Af Herr Lenning: ’’Då jag anhåller.
att få reservera mig emot förevarande
Betänkande, sker det äfven för att
tillkännagifva: att de fleste, sorn deröfver
yttrat sig, funnit en nedsättning af Båkafgiften
(kallad Lots- och Båkafgift) för
inomskärs seglande Fartyg, till hälften emot
hvad Kongl. Förordningen den 20 Junii
1820 innehåller, vara af billigheten högt
påkallad; Men den enda betänklighet, som
deremot mött, år en befarad brist i Lotsoch
Båk-rnedlen, som redan till bestämd
summa blifvit uti Stats-regleringcn upptagen.
Äfven denna betänklighet tror jag
ej böra återhålla ett af rättvisa påkalladt
tillstyrkande, så mycket mer, som den
tydning nyligen blifvit lemnad åt 71 §. i
den åberopade Kongl. Förordningen, lemnar
Lots-Verket en betydligt ökad intrade
t
Stats- Utskottets lie tänk anden. 365
i år, emot de 2:ne sednaste åren, hvarefter
inkomsten år calculerad i Stats-regleringen,
och fortfarande kommer att göra
det, samt såmedelst forminskar den befarade
bristen, som i alla fall af mera råttsenliga
bidrag måtte stå att ersatta, heldst
Lots-Verket lemnar Staten ett ej obetydligt
öfverskott utöfver utgifterne derföre.
”Jag vill ej trötta med att andraga
alla de skål, som i Utskotten blifvit anförde
till stöd för bifall åt motionen; må
mig endast tillåtas att åberopa anslagen till
Canaler och Strömrånsningar; Och de trafiqnerande
inom Sveriges kuster torde i
förhållande dertill ej böra ålåggas en Bevillning
utöfver de nödiga intrader till
Lots-Verkets underhållande. Ytterst bör
jag ej eller underlåta anföra, att för ett q
Fot djupgående Fartyg betalas ifrån Norrköping
till Stockholm i Båk-afgift B:coR:dr
26'. 47.; och i samma proportion år taxan i
öfrigt betungande; hvarföre jag vågar hoppas
, att de respective Riks Stånden behaga
förena sig om ett med motionen instämmande
beslut i detta åmne.”
Med Herr Lenning förenade sig Herr
Lagerstrand, Och skulle desse reservationer
Betänkandet till Riks-Stånden åtfölja.
Ex Protocollo.
T/t. Engelhart.
I
366 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:0 639.
Antom den 4 Dec. i8a3.
Memorial i anledning af Högloft.
Ridderskapet och Adelns
åter-Remiss uppå Utskottets
Utlåtande, angående upplåtelse
till Hedervärda Bonde-Ståndet
af den Våning Kongl. Allmänna
Magazins - Direction
hittills begagnat.
Stats-Utskottets under den 18 sistl. November
afgifne utlåtande (N:o 618). i anledning
af våckt motion, att den Våning
Kongl, Allmänna Magazins - Directionen
hittills begagnat måtte upplåtas till Hedervärda
Bonde-Ståndets disposition, har blifvit
den 29 i nyssnämnde månad från
Hoglofl. Ridderskapet. och Adeln åierremitteradt,
med en af Herr Friherre Cederström,
Jacob, dervid gjord anmärkning,
syftande därhän, att aldrig något Statens
hus borde upplåtas till Rikets Ständer; men,
utom det att en sådan upplåtelse mäste
ankomma på Kongl. Maj:ts eget Nådiga
godtfinnande, så lärer i alla fall, enär berörde
Utlåtande år vordet af de öfrige
Stats- Utskottets Betänkanden,
trenne Respective Riks-Stånden bifallet,
samt målet således, enligt 6g §: Regeringsformen,
redan afgjordt, denna anmärkning
icke kunna föranleda till något annat
yttrande, ån att, med anmälan af detta
förhållande, Utskottet får åberopa-hvad
förra Betänkandet innehåller. Stockholm
den 2 December 1823.
N:o 640.
Ankom den 6 Dec. 182^.
Riksens Höglofl. Stånders StatsBanco-Utskotts
Memorial med
förslag till Voterings Proposition,
i fråga om inlösningen
af f- d. Filial - Disconternes
annu utelöpande Skuldförbindelser.
Vid förehafvande af Constitutions-Utskottets
memorial af den 15 sisth November,
deruti Utskottet i afseende på den till
dess afgörande af Rikets Höglofl. Ständer
öfverlemnade fråga, om sättet för slutliga
behandlingen af målet, rörande inlösen af
f. d. Filial-Diseonternes annu utelöpande
Skuldförbindelser, ansett detta ärende böra
368 Stats-Utskottets Betänkan den,
till Förstärkta Stats-Utskottets afgörande
hånskjutas, hafva Högvördige Preste-Ståndet
samt Vållofl. Borgare-Ståndet fästat
det förbehåll, vid målets öfverlemnande till
nämnde Utskott, att i händelse inlåsningen
af de ifrågavarande Skuldförbindelserne
besluter de medel som komma att dertill
användas, bora utgå från Riksgålds-Contoiret
utan någon utgift för Banken, ofver
hvars medel Forstårkta Stats-Utskottet
icke eger att rosta, samt att den voterings
proposition som föresloges borde i enlighet
härmed uppgåras. Och som, uppå
Stats- och Banco-Utskottens, uti Memorial
af den 26 November gjorde hemställan,
öfver Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet uti ett så
beskaffadt förbehåll med de öfrige 2:ne
Riks-Stånden instämt, samt all fråga om
inlösningens bestridande af Bankens medel
således år undanröjd, så år för Utskotten
nu mera intet hinder att föreslå den proposition
, hvaröfver i förstärkta Stats-Utskottet
skall komma att röstas, och hvilken
torde böra blifva följande:
Den som bifaller Stats- och BancoUtskottens
Betänkande, enligt hvilket all
rått till betalning för f. d. Filial-Disconternes
samtelige ännu utelöpande Skuldförbindelser
anses
Stats-Utskottets Betänkan elen. 36g
anses vara försuten voterar Ja; den det
ej vill Nej;
vinner Nej
så komma alla f. d. ^ Filial-Disconternes
annu utelöpande Assignationer, hvika inom
nästkommande års slut varda anmälde,
enär de tillförene varit i Uppbörd gängse,
att inlösas; samt medlen dertill att utgå
från Riksgålds-Contoiret utan någon utgift
lör Banken.
Jemte det Utskotten öfverlemna detta
till Rikets Hoglofl. Ständers eget bepröfvande,
få Utskotten tillika hemställa, att i
händelse sistnämnde mening skulle blifva
inom det Förstärkta Siats-Utskottet rådande,
och inlösen af f. d. Filial-Disconternes
Assignationer således komma att för sig
gå, Rikets Hoglofl. Ständers hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla att, då den
förut bestämda, nu mera tillåndalupna
praescriptionstiden varit af Kongl. Majit
genom Allmän Nådig Kungörelse tillkånnagifven,
den nu ifrågavarande förlängningen
af praescriptionstiden för nämnde
Assignationers uppvisande till nästkommande
års slut, måtte på lika sått varda
genom Kongl. Majits Nådiga försorg ali
-
3*o Stats- Utskottet s Betänkan den.
månneligen kungjord ; hvarförutan åt Herrar
Fullmågtige i Riksgålds-Contoiret borde
få uppdragas att genom kungörelse i
Svenska Officiella Tidirings-bladet 0111 Rikets
Stånders beslut vederbörande Assignation
innehafvare underrätta. Stockholm
den 4 Decemher 1823.
N:0 641.
Ankom den 10 Dcc, i8a3.
Riksens Högloft. Ständers StatsBevillnings-,
Lag-, Ekonomioch
Särskildta Utskotts Betänkande,
angående en ny Organisation
af Tullverket.
Tn, Utskottens handläggning hafva blifvit
öfverlemnade:
i:mo Herr Grefve Posscs C. H. inom
Högloft Ridderskapet och Adeln väckte,
samt till Stats-Bevillnings och Särskildta
Utskotten remitterade motion, hvari Herr
Grefven, efter en teckning af det moraliska
förderf, chikaner och vexationer, som
skola härflyta af Tull-inrättningens närvarande
beskaffenhet, yrkar en förändrad,
Stats-LJtskottets Betänkanden. 3^i
mera åndamåls-enlig, inrättning deraf, samt
föreslår i sådant afseende: 1:0 Att hela
Tullstyrelsen genast må upphåfvas, och
att Ordföranden jemnte Ledamoterne må
få behålla deras loner som pensioner.
2:0 Att i General- Tull-Directionens och
det så kallade Öfver-Directeurs-Åmbetets
ställe, af Kongl. Majit förordnades och på
Stat uppfördes tvenne under Sjöfarts-tiden
resande General-Inspektörer, hvilka hade
att oupphörligt inspektera Districts-Tullkammarne,
jemte de under dessa lydande
inlopps- eller Bevaknings-Tullkamrar, samt
öfrige bevaknings eller uppbörds-stationer.
Och borde desse Inspektörer anständigt lönas,
vara mån, kånde för moralitet,
drift och kunskaper, samt, under den tiden
sjöfarten upphör, vistas i Stockholm,
för att med den blifvande Chefen för Tullverket
rådgöra om alla de nödiga förbättringar,
sorn, till* följe af deras lokala
kännedom af Tullbevakningen, de kunna
anse nödiga till vinnande af drift, ordning
och redighet derutinnan; 3;txo Att, i stället
för kustbevakningen genom flottan,
samt de nuvarande Uppsyningsmån och
Strandridare, Jakt-Lieutenanter med bevårade-
och efter lokalen lämpade Jakter,
samt uthamns- och kust-kontroller borde
förordnas. Desse tjenstemän skulle tagas
3ya
af dem, som vid Verket äro uppammade,
och tilldelas boställen belägne på de mest
tjenlige ställen, samt hafva hästar på stat,
och tillika vara förmän för de tullbevakande
lotsarne; 4:o Att hela inrikes bevaknings-staten
borde indragas, och Sjötullverket
bevaka och förpassa de i SaltSjön
inrikes gående Fartyg; 5:o Att alla
högre tjenstemän vid Tullverket, såsom
Distrikt-Tullkammare- och InspektionsChefer,
Bevaknings-kontrollör, Jakt-Lieutenanter
och Ofveruppsyningsmän borde
förordnas af Konungen, men deremot
alla lägre Tull-tjenstemän utnämnas af
Chefen för Finance-Departementet; 6:0 Att
ingen borde erhålla förslag till Tullkammare
districts styresmans-Ambete, som ej
haft vårdad uppfostran och egde akademiska
betyg öfver undergången Examen
i Theologi, moral, geografi, lefvande
språk, m. m., äfvensom de öfrige högre
Tull-tjenstemän ofelbart borde ega säkra
bevis på god uppfostran och oklanderlig
lefnad, för att kunna på förslag
uppföras; 7:0 Ingen högre eller lägre
Tull-tjensteman borde tillåtas utan förslag,
hvarå 3:ne personer uppfördes; 8:0
Ledigheterne borde annoneeras i Tidningarne;
9:0 Ingen af Konungen förordnad
Tull-Officiant borde kunna träns
-
Stats-JJtskottets Betänkanden.
porteras af någon annan, än Konungen
sjelf, eller från tjenstgöring skiljas utan
ransakning och dom; 10:0 Att båda Tullkammar
Styresmännen , i synnerhet den
förste, borde befrias från det mångfaldiga,
invecklade skrifveriet. Hans göromål borde
i synnerhet vara inspektionen och styrelsen
af alla yttre bevaknings ärender
inom Tullkammar Districtet och erhålla
namn af Tull-District Chef. Den andre
Tullkammar-Föreståndaren åter, som kunde
kallas kassa-Förvaltare, skulle bestrida
Contoirs-göromålen, och, då desse ej
fordrade hans närvaro, inspektera utom
Tullkammaren 11:0 Att ingen Landshöfding
eller gammal Officer borde få åtnjuta
de höga löner de nu, såsom TullDistricts
Chefer, innehafva; och sluteligen
12:0 Att så väl Tull-Verkets högre
som lägre tjenstemän skulle tilldelas,
utom tillräckliga löner på Stat, vissa procent
af uppbörden inom hvarje district.
Genom dessa reformer har Herr Grefven
ansett ej blott en betydlig vinst för
Stats-kassan kunna göras, utan äfven tusentals
Tjenstemän och trafiquerande
räddas från lagbrott och bedrägerier mot
Staten.
374 Stats-Ucskottets Betänkanden.
2:0 Herr Friherre Carpelans, C. Af.,
hos samma Riks-Stånd ingifne och till
ofvanäinnde Utskott jemnväl remitterade
Memorial, innefattande, utom Herr Friherrens
åsigter af ett friare Handels-System
och nu gällande Tull-lager, yrkande
om Tull-Verkets förbättrade reglering,
enligt de af Herr Grefve Posse
angifne grunder.
3:o Herr Friherre Wrangels, Plenning,
jemnväl hos Högh Ridderskapet och Adeln
uppläste, samt till Bevillnings- Lag- samt
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utäkotten
remitterade förslag till elt Industri
Reglemente, hvari H:r Friherren äfven
gjort åtskillige anmärkningar vid Lurendrägeri
Författningen och Tull-uppbörden
i allmänhet , samt sluteligen till alla
delar förenat sig uti den af Grefve Posse
föreslagne organisation utaf Tull-Verkets
styrelse och författning.
4-:o Riksdagsfullrricigtigen Anders Danielssons
hos Hedervärda Bonde-Ståndet afgifne,
samt till Stats- och Bevillnings-Utskotten
remitterade Memorial, innehållande
anmärkningar öfver den tryckande
Bevillningen och Folkets dryga beskattning
i allmännhet, hvartill motionären
iStats-Utskottets Betänkanden. 3^5
i synnerhet anser bidraga det orediga samt
högst felaktiga sätt, hvarpå de genom
Stora Sjötullen inflytande Bevillningsmedelanvändas
och redovisas , till förekommande
hvaraf han yrkar, ej allenast
att nya Tull-Taxor måtte utarbetas, utan
ock hela Tull-Verket organiseras på
en mera endamålsenlig fot, samt att
reglementariska föreskrifter och författningar
i öfverensstämmelse härmed stadgades.
Vid pröfningen af detta ämne hafva
Utskotten öfverhufvud instäint i det
förslag, Särskildta Utskotten redan afgifva
till Styrelsens organisation ( sid 191
af Utskottets tryckta Betänkande), och
få nu närmare uppgifva skälen dertill,
samt orsakerne, hvarföre Utskotten icke
kunnat tillstyrka antagandet af vissa
bland motionårernes derifrån afvikande
förslarn
O
Utskotten anse sammansättningen af
nuvarande General Tull-Direction vara
mindre svarande mot ändamålet, emedan
den hvarken synes medföra den kontroll
å vederbörande, som erfordras, eller medgifva,
att densamma sjelf varder behörigen
kontrollerad. Af de handlande,
mot hvilka tull-författningarne skola tillämpas,
finnas i Directipnen 2:ne med
-
Stats- Utskottets Tietänkanden.
lemmar; för öfrigt består dea af en ledamot
från Stats-Contoiret, som skolat kontrollera
levereringen af Tull-Verkets uppbörd;
af Vise-Presidenten i Kammar-Rätten,
der Räkenskaperne skola granskas;
af Stats-Secreteraren för Finance-Årender,
hvilken skall föredraga Directionens
framställningar hos Kongl, Maja, och till
henne utfärda Dess befallningar, samt
af en Konungens rådgifvare, hvilken inom
Stats-Rådet skall deltaga i öfverläggningarne
om Tull-mål, dem han, äfvensom
Stats-Secreteraren, förut öfvervarit,
eller sedan kommer att öfvervara i TullDirectionen,
Utskotten anse Central Styrelsen
af Tull-Verket äfven vara för talrik.
Ty ehuru kronan återträdt i omedelbar
förvaltning deraf, qvarstå likväl, sedan
General Tull-Arrende-Sociteten upphört,
ännu en särskild Öfver-Directeur,
under Tull-Directionen. Enär den förre
meddelar Tull-betjeningen föreskrifter
och emottager dess framställningar, kommunicerar
Directionen nied alla andra
Åmbets-verk och med Kongl. Maj:t. Derigenom
är denna Centra 1-Styrelse inom
sig fördubblad; tvåfalldiga Canzlier för
Directionen och för Öfver-Directionen erfordras,
medfl. eljest förmodeligen umbärlige
tjenstemän. Utskotten föreslå derföre:
Stats-Utskottets Betänkanden.
’att General Tull-Directionen ma upplösas.
’’ Men att, på sätt Herr Grefve
Posse yrkat, yttra något särskildt om pensioner
för dess afgående ledamöter, anse
Utskotten ieke lämpligt, utan samma
regel böra iakttagas för löne-ersättning
åt dessa, som åt andra tjenstémän vid
Tullstaten, eller vid öfrige grenar af
Statsförvaltningen, hvilkas förbättrande
inrättning för närvararande afven är
ifråga.
Då Tull-Styrelsens befattning med
liandhafvandpt af Författningarne om seglationen,
om hindrandet af vissa varors
ut eller införsel, samt tzppbörden, lefvereringen
och redovisningen af de genom
Tull-Verket ingående medel, blott innebegriper
verkställighets åtgärder hvartill
någon Collegial styrelse ei synes behöflig;
så föreslås, att ”Tull-Verkets styrelse
och inseende öfver seglationen måtte uppdragas
åt en General-Direktör, biträdd
af Secreteraren vid Tull-verket och Kamreraren
vid Boksluts-Contoiret, den ene
för Cancelli- och den andra för Contoirsgöromålen,
efter samma grunder och inbördes
förhållanden, som ega rum mellan
Landshöfding Lands-Secreterare och
Landskammrerare i Länestyrelserne.
3^8 Stats-Utskottets Betänk anden.
Ehuru Tullverkets tjensemän, enligt
de underdåniga framställningar, som Riksens
Ständer redan under loppet af detta
Riksmöte hos Kongl. Majit ingifvit, borde
vara skilj de från domare-befattning i
Tull-ärender, så skulle, liksom OfverDirecteuren
hittills, äfven ”General-t)irectören
hädanefter, vid uppkommande
frågor om Tull- och Skepps-umgälders
rigtiga beräkning, enligt författningarne
ega deröfver meddela ordentlig uträk
O
O
ning” till vederbörandes efterrättelse, så
vida ändring deruti ej i vederbörlig ordning
begäres. Till vinnande af möjligaste
reda och enkelhet i dessa afseenden,
samt till förminskning i göromål
och personal, anse Utskosten bidraga,
om ”Tull-uppbörds titlarne sammansloges
och bringades till ett i möjligaste måtto
inskränkt antal;” hvadan R- Ständertillstyrkas,
att derom hos Kongl. Majit göra
underdånig anhållan.
Med motionärerne finna Utskotten
icke tjenligt föreslå, att, utom GeneralTull-Directören,
2ine resande Generalinspektörer
skulle tillsättas. Om pålitliga
Tullkammare-Föreståndare icke varda
anställda, så skola de ibland ankommande
Inspektörernes besök utan tvifvel
blifva otillräcklige, att ersätta en städse
Stats- Utskottets Betänkande/!. 379
vaksam och ärlig tillsyn. Lagar man
deremot, genom tillsättande af goda Tullkammare-Föreståndare
, att en sådan linnes,
så blifva de resande uppsyningmännen
desto mera umbärlige, som, genom
den föreslagne nya inrättningen af Tullverkets
central-styrelse, General-Directören
blifver i tillfälle, att, under det
Secreterare och Kamrerare gemensamt föreslå
de löpande förrättningarne, sjelf företaga
resor i orterne, liksom en Landshöfding
inom sitt Län. Genom denna
personliga, ömsom rättande och uppmuntrande,
tillsyn af den högste förmannen,
tro Utskotten större båtnad uppkomma,
än af andra utskickades besök, hvilka
oftast hafva den mera förhatliga än gagnande
egenskapen af fiskaliska visitatio-
ner. Likväl anse Utskotten, äfvensom
motionärerne, förmäns tillsyn öfver Tullkainmrarne
i Landsorterne vara för ringa,
och att den ej behörigen vinnes förmedelst
Tull-Distrikts Chefer, hvilka, antingen
genom höga, ifrån Tullverket
väsentlige skiljda, ämbeten, hindras att
nedstiga i dess detailler, eller genom
föregående , alldeles olika, befattningar,
äro främmande i Tullväsendet, och följaktligen
sakna den sakkännedom, som
erfordras, lör att der hålla uppsigt olver
38o Stats-Utskottets Betänkanden.
underordnade , huru de fullgöra sina skyldigheter.
Utskotten tillstyrka derföre , att
”nuvarande Tull-Distrikts Chefer mätte
indragas.”
För att, utan ökad kostnad för staten,
i stället åstadkomma den tillsyn,
som fattas, anse Utskotten, i likhet med hvad
Herr Grefve Posse äfven åsyftat, och
med den inrättning, som Kongl. Majrt
nyligen i brödrariket vidtagit, att ”Hafskusten
bör indelas i vissa Tull-Distrikt,
öfver hvilka Tullförvaltaren på liufvudorten
i hvartdera skulle hafva uppsigt,
och för bevakningen inom detsamma vara
General TuU-Directören närmast ansvarig.
’’ Genom en sådan anstalt tro Utskotten
, att en sakkunnig och tillfridställande
uppsigt skulle vinnas äfven i de
smärre och aflägsnare orter, dit den nu
svårligen kan sträckas, ty det vore säkrare
att linna färre pålitliga män till
Distrikt-Chefer, än att, såsom nu, hålla
sig direkte till alla Tullförvaltare. Central-Styrelsens
göromål skulle ock förminskas,
om den rörande hvarjehanda tjenstförhållanden
ej längre behöfde omedelbart
brefvexla med hvarje särskild Tullkammare.
Hvad distrikt-indelningen beträlfar,
så hörer den till de styrelse-åtgärder,
hvari Utskotten icke anse sig böra
Stats- Utskottets Betänkan den. 381
inga, utan allenast yttra, att de större
Tullkamrarne naturligtvis måste, i anseende
till mängden af der förekommande
göromål och svårigheter för Tullförvaltaren,
att derutöfver sträcka sin tillsyn,
utgöra särskildta inspectionsdistrikt
för si
^ • *
I motionärernes yrkande, att ”den
beväpnade kustbevakningen genom Flottans
fartyg borde upphöra och ersättas
genom en bättre organiserad, egentlig
Tullbevakning,” instämma äfven Utskotten,
emedan blott en viss kraft, eller
vissa delar af liela sträckningen kunna,
genom fartygen en viss tid om året bevakas,
hvaremot en rigtigt fördelad Tullpersonals
närvaro och biträde alltid och
allestädes kan påräknas. Men att yttra
huruvida den bör närmare förenas med
Lotsverket, eller om Tullbetjeningen i
de lägre graderne bör utgöras af de slags
tjenstemän, och desse få deslags skyldigheter
och rättigheter, som motionärerne
påstått, anse Utskotten vara detailler,
i hvilkas pröfning de ej böra inlåta sig.
Svårigheten att controllera Tulluppbörden,
emedan inkomsterne äro tillfälliga,
och tullförsnillning måste inför domstol
bevisas, innan den kan antagas hafva
382 Stats-Utskottets Betänkanden.
egt rum, gör det mera än eljest nödvändigt,
att löna tullbetjeningen sä, att den
eger sin utkomst af den lön kronan består.
I annat fäll är det fruktansvärdt,
att tullinkomsten blifver så mycket mindre,
oell att den otillräckliga aflöning,
hvarmed Tullpersonaien är försedd, redan
-hos bss verkat tilt skada både för
de näringar, som af Tullbevakningen
skola skyddas, och för statsverket, som
af Tullen skall hemta en af sina betydligaste
inkomster. Af sådan grund, och
för att på det närmaste förena Tullbetjeningens
förmon med Statsverkets, tillstyrka
Utskotten, i likhet med hvad fordom
egt rum här i riket, och med hvad
Kongl. Majit förordnat i Norige, att 'hitom
en viss ständig lön på stat, hvarå afdrag
för möjligen minskade Tnll-intrader ej
borde ega rum, Tullpersonaien måtte
erhålla bättre, och sin hufvudsakeliga,
aflöning genom vissa procent af uppbörden
, färre der den vore stor, och tvärtom
i motsatt händelse, så att beloppet
allestädes blefve ungefär lika, samt att
proportionerad andel af sådane procent
jemnväl. måtte tillkomma den lägre tullbetjeningen,
” på hvars vaksamhet i första
hand uppbördens belopp ej litet beror.
Stats-Utskottets Betänkanden. 383
I afseende pä tillsättandet af Tjenstemän
och Betjente vid Tullverket, godkänna
Utskotten motionärernes yrkande, att sådant
”endast efter véderhörandes forslas
ö
af 3:ne personer ina ega rum, och att
de högre beställningarne af Kongl. Maj:t
må tillsättas;” likväl utan att Utskotten
tro sig böra bestämma gränsen för de
beställningar, som under rubriken högre
rätteligen böra innefattas. Hvad de lägre
beträffa, som hittills af General- TnllDirectionen
blifvit tillsatte, så anse Utskotten
”vederbörandes utnämnande dertill
böra ske af General- Thll-Direktören,
” och ej af Chefen för Finance-Departementet.
Utom det, att GeneralTull-Direktion
bör vara bättre i stånd,
att känna de sökandes förtjenst och skicklighet,
samt närmare interesserad för dugligheten
af den ämbets-personal, för hvars
tjenstefel han hufvudsakligen får ansvara;
så skulle det, i Utskottens tanka, vara
stridande mot andan af vår Grundlag,
att några syslor af Konungens rådgifvare
kunde tillsättas. Lediga tjensters kungörande
i Tidningarne anse Utskotten vara
en reglementarisk föreskrift, som utan
särskildt omförmälande bör följa af stadgandet
om förslags upprättande å flere
personer. Utskotten tro ej helier särskildta
384 Stats-Utskottets Betänkanden.
stadganden vara lämpliga derom, att Tullverkets
tjenstsmän, högre eller lägre, skola
hafva haft värdad uppfostran, ega betyg
öfver oklanderlig lefnad och undergångna
examina i Theologi, moral, geografi,
m. m., emedan det förstås af sig
sjelft, att ämbetsmän, i hvilken vägsom
helsdt, skola hafva en oförvitelig vandel,
och ega de till tjensten erforderliga kunskaper.
Om ej styrelsen vakar öfver bägge
delarne, så skola föreskrifterne derom
ändock blifva fruktlöse; och i alla
fall anse Utskotten frågan om Tullbetjeningens
examina icke höra till detta,
utan till särskildta Utskottets betänkande,
angående Styrelseverkens organisation i
allmänhet , der frågan örn ämbetsmanna-bildningen
äfven blifvit afhandlad.
Att ingen af Konungen förordnad
ö O
Tull-ofFiciant borde kunna från sin innehafvande
beställning förflyttas af någon
annan , än Konungen sjelf, anse Utskotten
naturligen böra följa af det erhållna
Kongl. Förordnandet, men att ingen tjensteman
vid Tullverket skulle kunna skiljas
från sin tjenstgöring, utan ransakning
och dom, måste Utskotten afstyrka,
emedan Tulltjenstemännen icke en gång
kunna jemnföras med andra uppbördsman,
hvil
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 385
hvilkas intägt förut är till beloppet känd,
oell hvilka ändock merendels tjena på
blotta förordnanden. I anseende till de
ifrågavarande, tro Utskotten den utväg
Tullstyrelsen hittills egt, att, utan omgång,
kunna skilja sig vid en mindre ordentlig
och pålitlig förvaltare, åtminstone
tills vidare, eller intill dess säkrare
Controller kunna vinnas, icke böra styrelsen
betagas.
I afseende på levereringen och redovisningen
af Tullverkets medel, hvaruti
Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson
yrkat ändring, få Utskotten åberopa
det af Stats- och Bevillnings-Utskotlen
i detta hänseende redan afgifna och hos
respect. Riks-Stånden bifallna betänkande,
af den 20 sisth September.
Angående upphäfvandet af den Inrikes
Tullbevakningen, hvilket äfven af
motionärerne blifvit yrkadt, hafva StatsBevillnings-
och Ekonomi-Utskotten, under
den 11 dennes, aflåtit särskildt betänkande
, som äfvenledes vördsamt åberopas.
Hvilket dock allt, jemte bifogande
af åtskillige Ledamöters i'eservationer, Ri
H. Ständers pröfning vördsamt underställe?.
25
38G Ståts-Utskottets fietänkanctcn.
Utdrag af Protocollet, hållet uti
R. H- St. Stats- BevillningsLag-
Ekonomi- och sårkilda
Utskotten den 26 November
1823.
S. D. Upplåstes sammansatta Utskottens
Utlåtande, i anledning af väckte motioner,
om en förändrad Organisation af TullStyrelsen.
Hvarefter Herr Lagmannen
Noraus yttrade: J,Uti ofverlåggningen om
Utskottens nu upplåste Betänkande, kan
jag för min del icke deltaga. Då åmnet
för detsamma icke blott redan af ett särskildt
Utskott blifvit behandladt, utan frågan
äfven hos 2:ne Riks-Stånd, år afgjord
och bifallen, skulle, genom dess återupptagande,
en besynnerlig Schis,m uppkomma.
Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, sorn redan yttrat
sig häröfver, kunna vål ej nu mera frångå
sitt redan fattade beslut; Äfvensom
Hogloff. Ridderskapet och Adeln samt
Vållofl. Borgare-Ståndet hår ej i förhand
låra företaga pröfningen af ett ämne som
redan förekommit till öfverläggning i Ståndens
Plena. Skall ändring af Tullstyrelsen
företagaSj bör den ske på en gång och
i sammanhang med den Allmänna förän
-
Stats-Utskottets Betänkandetu 38^
dringen af Styrelseverken, jag anhåller att
detta mitt yttrande må Betänkandet till
Resp. Riks-Stånden få åtfölja.’*
Herr Borgtnåstar Cederborg* ”Den nu företagne
öfverlåggningen, om Tull-Styrelsens
upphåfvande, som enligt Grundlagen tillhör
den åt Kongl. Majit uppdragne Ekonomiska
Lagstiftningen, anser jag för min
del aldeles öfverflödigt åtminstone inser jag
icke, huru jag, i egenskap af Ledamot i
Lag-Utskottet, skall kunna deruti deltaga ,
utan att öfverskrida den gråns, som Riksdagsordningen
för detta Utskott bestämmer.
På Kongl. Majlis Nådiga Proposition
bär Riksens Höglofl. Stander, åt ett särskildt
Utskott, öfverlemnat granskningen af de
till ny reglering af Rikets Styrelseverk i
allmänhet, afgifne förslag, och detta Utskott
har redan till Riksens Ständer inkommit
med sitt betänkande i detta ämne,
för att af dem ytterligare granskas och
derefter öfverlemnas till Kongl. Majits Nådiga
profning ; men att den del af detta
Betänkande, sorn angår Tull-Styrelsen
emedlertid skall blifva ett öfverläggnings*
ämne för de nu sammanträdda Fem Utskotten,
kan jag icke godkänna; och anhåller
att denna Anmärkning må såsom
388 Stats-Utskottets Betänkanden.
min Reservation få åtfölja det Betänkande,
som kommer att härutinnan meddelas.” —.
Och som Ja således vunnir, kommer
Beredningens förslag, att såsom Utskottens
Betänkande till Respective Stånden
afgå.
Herr Uggla G. G. erhöll ordet och anförde:
'Emot detta slumpvis fattade beslut,
får jag nu anmäla min Reservation. Jag
finner mig dertill så mycket mera föranlåten,
som Besluten i flere frågor af
ämnet på Beredningen genom votering
blifvit fattade, och deribland ett ganska
vigtigt eller det om Tull-Tjenstemännens
godtyckliga afsättlighet, som genom en
Rösts pluralitet blifvit afgjord. Och får
jag anhålla att denna min Reservation
må blifva, jemte Betänkandet R. H. St.
meddelad.”
Härmed förenade sig Herrar Lagerhjelm
P. oell af Uhr, GustaJ Ut Supra.
Ex. Protocollo.
{{. Stenholm
Stats-Utskottets Betänkande.
N:ö 642.
Ankom den 6 Dea. i8a3.
Riksens Håglöf!. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande, I
anledning af väckt motion, rörande
Rustnings - skyldighetens
utgörande under krigstid.
TT*ill gemensam behandling af Stats- och
Ekonomi-Utskotten, har Högloft. Ridderskapet
och Adeln remitterat ett Memorial
af Herr Konig J. A.t som, med fäsladt
afseende på den olikhet vid Rustnings-skyldighetens
utgörande, hvilken
derigenom kan uppkomma att, under
krig, ett Rusthåll nödgas uppsätta flere
karlar och hästar, då deremot andre vid
krigets slut återfå sine friska och i tjenstbart
stånd, föreslagit att alla under ett
krig timade förluster och omkostnader
så väl till ersättande af karl och häst,
som till Munderings återskaffande, eller
ined ett ord alla under kriget och för
dess skuld uppkommande kostnader böra
af Statens Cassör' bestridas; men på det
3yo Stats*Utskottets Betänkandeti,
en motsvarande billighet äfven å andra
sidan må iakttagas, har han derjemte
hemställt, att om kriget skulle räcka längre
än ett år, hvarunder Rusthållet enligt
Förslaget skulle vara fritt från ali kostnad,
bör en viss afgift för Ii varje påföljande
krigs-år betalas, hvilken för hvart
Rusthåll kunde upptagas till 5o R:dr
Banco, äfvensom han sluteligen tillagt, att
detta förslag kunde utsträckas och tillämpas
äfven i afseende på uppsättning
af Soldater och Båtsmän, så att afgiften
för Soldat-Rote kunde upptagas till a5
R;dr och den för en Båtsmaus-Rote till
ao R;dr allt Banco,
Uti anförande till Ridderskapet och
Adelns Protocoll liar Herr von Franken
härvid anmärkt, att då Rotehållare redan
af ålder varit befriade från Munderingsunderhåll
i krigstid, och efter det Bevärings-skyldigheten
blifvit åtagen, Soldaters
completterande under krig sker af Beväringen,
böra Rotehållare icke påtaga sig
utgifter för åligganden, som dem i allt
fall icke tillkomma.
Efter föregången pröfning af detta
ärende få de förenade Utskotten vördsamt
anföra, att de först instämma i den
af Herr von Franken gjorde erinran att
åtagandet af någon ny »fgift för befrielse
Stats-Utskottets JBetänkanden. 3g i
från complettering af inträffande Soldatoch
Båtsmäns vacancer eller af bristfälliga
Munderingspersedlar, under krigstid,
desto mindre bör komma ifråga för Soldats
och Båtmansrotar, som de, enligt
nu gällande Författningar, icke äro förpligtade
till en sådan completterings-skyldighet.
Beträffande dernäst förslaget att,
sedan de Rustnings-skyldige vid krigets
början fullgjort sin prestation af karl och
liäst, Staten borde bestrida alla under
kriget timande förluster och omkostnader,
mot en afgift af 5o R:dr Banco, som
Rushållarne borde erlägga för hvarje år
kriget varar utöfver det första, vilja Utskotten
upplysa, att till följe af Rikets
Ständers, i enlighet med deras Ekonomi-Utskotts
Betänkande, fattade Beslut vid 1809
och 1810 årens Riksdag, har Rusthållarnes
skyldighet att recrutera upphört, sedan
de en gång vid krigets början aflemnat
tjenstbar Nummerkarl, men de Rustnings-skyldiges
belägenhet under krigstid,
i förhållande till de Roterings-skyldiges,
är ändock osäker och tryckande, enär
de förres åliggande att ersätta liästvacancer
och underhålla Sadelmundering, Ryttares
Beklädnad och till och med hästarnes
skoning jemte Läkemedel m. m. är
af den beskaffenhet, att någon controll
3y2 Stats-Utskottets Betänkanden.
öfver åtgången ej är möjlig och äfventyret
dervid utan all beräkning. Likväl
måste det å andra sidan antagas, att Staten,
sorn allt sedan Rusttjenstens införande
genom Contract, varit befriad från
en dylik skyldighet, icke kan ikläda sig
densamma vid de tillfällen, då utgifterne
derföre omedelbarligen skulle drabba
Stats-Cassan. Och hvilket, om Herr Königs
Förslag antoges, skulle inträffa, i
händelse under första krigs-året förlust
af hästar och mundering inträffade, emedan
enny uppsättning, som äfven ärsättningslöst
kunde förloras, skulle falla Staten
till last.
Dock, som det förefinnes vara ett
betydeligen skiljaktigt förhållande, om kriget
föres utom eller inom Riksgränsen,
i hvilket förra fall det fienteliga landets
tillgångar vanligen användes till ersättande
af hästar och Munder i ngspersedlar, då
derfemot i sednare händelse några utskrifningar
utan betalning icke ega rum, anse
de förenade Utskotten sig böra vördsamt
tillstyrka Rikets Högloft. Ständer,
att i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t, med afseende å ej mindre de skilj—
agtigheter i Rustnings-skyldigheten, tili
hvilka localen och andre omständigheter
kunna föranleda, än ock de olika för
-
Stats-Utskottets Betänkatiden. 3g3
hållanden, som ett krig inom eller utom
Riksgränsen i denna del medförer, täcktes
i Nåder låta utarbeta och vid nästa
Riksdag för Rikets Ständer framlägga ett
Förslag till en sådan förändring i nämnde
prestation under krigstid, som Kongl.
Maj:t i Nåder finner förenlig med StatsCassans
bästa och de Rustnings-skyldiges
skydd för oberäkneliga och möjligen förstörande
lidanden och uppoffringar.
Hvad Utskotten sålunda andragit
jemte en Ledamots särskildta utlåtande underställes
vördsamt Rikets Högloft. Ständers
egen upplysta pröfning. Stockholm
den a December i823.
Utdrag af Protocollet, hållet
uti id. H. Stånders Stats- samt
Allmänna Besvårs och Ekonomi-Utskotts
förenade Plena
den 2 December 1823.
S. D. I frågan om Rustnings-skyldighetens
utgörande under krigstider, reservera
de sig Herr Friherre Cederström Jacob
emot Utskottens fattade Beslut, såsom icke
förenligt med rättvisa, heldst de förmåner
Rusthållare för Rustnings-skyldigheten
af Staten erhållit, så väl genom
3q4 Stats-Utskottets Betiinkanden.
besittningen af sjelfva Rusthållen, som
och genom anslagne Augmentsräntor ej
allenast fullt svara emot Utgifterne i och
för Rustningen, utan ock lemna betydligt
öfverskott åt Innehafvaren. Ut
Supra.
Ex Protocöllo
A, Fryxell,
N:0 643.
Ankom den 6 Dee. 1823.
Riksens Höglofl. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi - Utskotts förnyade
Utlåtande, i frågan om ett årligt
understöd för Dykeri Commissarien
Westbeck.
Dä. Stats- oell Ekonomi-Utskottens, under
den i3:de sistlidne October, afgifne
Betänkande N:o 55o ’’i anledning af
väckt motiqn 0111 ett årligt understöd för
Dykeri.Comniissarien Westbeck hos Hög
loft.
Ridderskapet och Adeln , Högvördige
Preste-Ständet och Välloft. Borgare-Ståndet
föredrogs, hade^ detta Betänkande
Stats-Utskottets Betipikanden. 3g5
blifvit ifrån dessa Riks-Stånd till Utskotten
återremitterad!, till följe af dervid gjorda
anmärkningar, hvilka hufvudsakeligen
innefatta; Att Westbeck, ledd af sitt nit
för en nyttig sak, och, med åsidosättande
af alla egennyttiga afsigter, på god
tro allmängjort sine uppfinningar; att
han, såsom ett bevis på dessas redbarhet,
bärgat största delen af den last, sorn
Ryska Skeppet Nadescha innehade, och
hvilken, i anseende till det betydeliga
djup, hvarpå Fartyget sjunkit, ansågs
förlorad; Att fara vore, det Westbeck aptoge
ett honom gjort anbud, att i Holland
verkställa bärgningar, och Sverige
således skulle förlora den ende man, sorn
kunde inöfva och undervisa yngre personer
uti Dykeriredskapens rätta bruk och
användande; Att den Gratifieation af
Dykeri-Compaguiet, som Utskotten i deras
Utlåtande omnämnt, endast bestått i
afskrifning af den Summa, som Westbeck
till sine upptäckters fullkomnande och
försöken dermed af Dykeriets medel arivändt;
samt slutcligen, att lian, efter en
åt vetenskapliga Forskningar och allmänt
nyttiga Företag egnad lefnad, nu vid
hög ålder och försvagad hälsa befunne
sig i bekymmersamma omständigheter.
3p6 Stats-Vtskottets Betänkanden
Vid pröfningen af desse anmärkningar
hafva de förenade Utskotten erinrat
sig, att alla åfvananförde skäl redan, vid
frågans behandling förra gången blifvit
förebragte och kommit under öfvervägande.
Utskotten vilja ingalunda bestrida
de vitsord^ om utmärkt nit och skicklighet,
som blifvit Dykeri-Commissarien
Westbeck lemnade, men kunna icke undgå
finna, att det berott på Westbeck
sjelf att göra sine uppfinningar kände eller
ej; att det väsenteligaste eller handgreppen
och sättet att använda DykeriInstrumenterne
dock icke i och med detsamma
lärer blifvit kunnigt, enär Westbeck
alltjemt anses för den ende, som derom
kan lemna undervisning, och, vid
svårare Strandningstillfällen å hvad ort
som heldst, företrädesvis lärer ålitas. Då
ett så allmänt förtroende onekligen bör
bereda Dykeri-Commissarien Westbeck tillfälle,
att försäkra sig om nödig utkomst,
och lios Utskotten derjemte i betraktande
koimnit, så väl de menliga följder, som
från Prsejudicat vanligen äro oskiljaktiga,
som ock att Ril<s-Staten för år 1824 och
följande åren intill nästa Riksdag nmneaa
blifvit definitift uppgjord och godkänd,
gunila Utskotten, på desse jemte flere
uti det förut afgifne Betänkandet upp
-
Siats-Utskottets Betänkanden. 397
tagne skäl, icke annat än äfven nu afstyrka
Pensions-anslående åt Dykeri-Commissarien
Westbeck.
Dock öfverlemnas vördsamt detta
jemte flere Ledamöters särskildta anförande
till R. H. Ständers Egen upplysta
pröfning. Stockholm den 3 December
iS23.
Utdrag af Protocollet, hållet
uti R. H. S- Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts
förenade Plena den
2 December 1823.
S. D. Emot nu /attade beslut, rörande
besvarandet af återremmitterade Betänkandet,
om sökt pension för Dykeri-Commissarien
Westbeck, reserverade sig Herr
Friherre Cederström, Jacob, åberopande sin
förut uti ämnet afgifna särskilda tanka
om bifall till den sökta pensionen, påkallad
ej mindre af Dykeri-Commissarien
Westbecks utmärkta förtjenster och allmänt
kända uppoffringar, än den nytta,
som dess upptäkter tillskyndade DykeriInrättningen
i allmänhet. Det af Statsutskottet
anförda skäl till afslag, ;,att
Riks-Staten för år 1S24 och följande
åren intill nästa Riksdag redan är deffinitivt
3g8 Stats-Utskottets Betänkanden.
uppgjord och godkänd, samt att således
tillgång till pensioners utgående nu icke
mera finnes,’’ kunde Friherren så mycket
mindre gilla, som Stats-Utskottet
omöjligen kan förebära okunnighet derom*
att Stats - Verkets påräknade inkomster
lemna öfverskott, mångfaldigt större, än
det belopp, som till denna Utgift erfordras,
och hvilken alltså på öfverskotteil
kunnat anvisas. I följd af allt detta ansåg
Friherren Ekonomi-Utskottet hafva
bort förblifva vid dess första gången till
Stats-Utskottet meddelade och härhos i
afskrift bifogade tanka, att den ifrågavarande
Pensionen skulle tillstyrkas.
Med Friherre Cederström förenade sig
Herrar Grefve Posse, von Torne, von Weinge/,
Dalman, Printzensköld, Biskopen af Wingård,
Prosten Grevillius, och Pluldberg, deil
sistnämnde med tillägg, det lian ansåg
Ekonomi-Utskottets beslut, att genom votering
nu fråga sin första tanka i ämnet,
Vara så mycket besynnerligare och af förhållandet
icke framkalladt, som de vid
äterremissen bifogade anmärkningar, hvilka
böra besvaras, just äro i full enlighet
med denna tanka. Ut Supra.
Ex Profocollo.
A. Fryxell,
Stat s-Utskottets B et änkan den. 3qp
Transumt af Protocollet, hållit
uti R: H. St. Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskott den 19
Augusti 1823
S. D.
I alla tider och hos alla folkslag
har det ansetts utgöra cn Statens pligt,
att genom belöningar iliogkoinma Män ,
hvilka genom vigtiga upptäkter utmärkt
gagnat sitt Samhälle. Mer och mindre
noggrant har likväl denna pligt på olika
Ställen blifvit iakttagen; men hvarest man
utöfvat den, har man uppfyllt icke blott erkänslans
fordringar, utan och klokhetens
beräkningar; Ty en långlig erfarenhet
har visat, att det land, som ådagalagt
största frikostighet vid uppmuntrande af
förtjcntsen, tillegnat sig de fleste och vigtigaste
uppfinningar, och att åter, der njughet
i detta afseende egt rum, eller der
man alldeles misskänt anspråken på och
verkan af belöningar, få eller inga upptäckter
af verkligt värde framträdt i dagen.
England och de Länder, sorn
»ned detta Rike handlat efter stridiga
grundsatser, vårt eget demi inberäknadt,
lemna ömsom talande bevis härpå.
4oo Stats-Utskottets Betänkande!!.
Om det således är onekligt, att uppfinningar
, af hvilka Samhället kan draga
en synnerlig nytta, icke böra lemnäs
obelönta, torde likväl härvid en billig
skillnad böra göras emellan dem, som i
första hand bereda uppfinnaren sjelf en
vinst, och således i visst afseende betala
honom sine uppoffringar och sin möda ,
och dem, som ledande sitt ursprung blott
frän ett verkligt nit att gagna och ett
frän egennytta skiljdt forskningsbegär,
stundom tillfridsstäldt på bekostnad af
egen välfärd, ega den ökade förtjensten
af sant medborgeliga Företag.
Bland desse sednare trodde Utskottet
sig desto heldre kunna räkna de af Öfver-Commissarien
Westbeck till Dykeri och
Bärgnings - konstens förkofran gjorde
upptäkter genom dels nya Bärgnings-Instrumenter,
dels förbättring i förut bruklige
Bärgningsredskap, dels uppfunnen
ny method till desses begagnande vid bärgningar
på djupet, Som, enär dykeri-och
Bärgnings-Compagniet tillkommer uteslutande
befattning med bärgningar, Westbeck
sjelf af uppfinningarne icke kunde draga
någon direct förmån, och han, sorn skall
befinna sig i ett medellöst tillstånd, vid
bestridandet af de för upptäckternes
full
-
Stats-l/tskottets Betänkandem, 401
Fullbordande nödiga kostnader, synes halva
rådfrågat mindre sine tillgångar, än
sin ifver för saken.
Hvad åter värdet af Westbechs Uppfinningar
angick; så och jemte antagande
af det utmärkta vitsord Directionen öfver
Dykeri och Bärgnings-Compaguiet,
så väl som förvaltningen af Sjö-Arenderne
deråt lernnat, och för hvars fullkomliga
tillförlitlighet desse Autoriteters närmare
kännedom af ämnet borde utgöra
en borgen, ansåg Utskottet sig böra nämna,
att, enligt Utskottet meddelte upplysningar,
under Westbecks handledning
och med de af honom upplunne och
förbättrade Instrumenter, bärgningar,
uppå ända till 60 Fots djup under vattenytan
, till ett högst betydligt belopp i
Värde, blifvit verkstälde från Fartyg, som
antingen af Dykeriet, efter förgäfves använde
försök till bärgning, blifvi: öfvergifne,
eller hvarifrån ingenting med vanlig
Dykeri-redskap kunnat upphemtas,
och Sorn således eljest skulle gått förloradt.
Genom en mera utbredd kunskap om denna
nya Bergnings-Method, trodde Utskottet
det vara otvifvelaktigt, att deraf redan
skördade vinst, i framtiden än mera
skulle ökas och Utskottet tvekade således
26
4oa Stats-Utskottets Betänkandeti.
icke, att anse Westbecks uppfinning såsom
särdeles vigtig oell för Samhället gagnande.
Af desse skål fann Utskottet sig derföre
uppmanadt, att understödja den våckta
motionen, om beviljandet af belöning af
allmänna medel åt Ofver-Commissarien
Westbeck, för dess hedrande och nyttiga upptakter
i Dykeri och Bårgnings-konsten. —
Hvarom Höglofl. Stats-Utskottet skulle
genom Utdrag af Protocollet vänligen
underåttas.
Ex ProtocolloA.
Fryxell.
N:o 644.
Ankom den 6 Dec. i8a3.
Memorial med förslag till jemnkning
af Riks-Ståndens skiljagtiga
beslut, i fråga om ersättning
för Svenske medborgares
lidne förluster, genom uppbringningar.
Sedan uti utlåtande af den 18 sisth November
Stats-Utskottet besvarat de emot
Utskottets, den 2 förutgångne Octöber, af
-
Stats-Vt skottets Betänkanden* 4°^
glfne Betänkande, i fråga om ersättning
för Svenske medborgares lidne förluster
genom uppbringningar, gjorde anmärkningar*
och, i likhet med hvad sistnämnde
Betänkande innehåller , ansett någon ersättning
af Staten för desse förluster icke bora
tillstyrkas5 så hafva nu samtlige RiksStånden
i ämnet fattat och medelat Utskottet
deras Beslut, vid jenmförelse hvaraf'Utskottet
inhemtat, hurusom Hedervärda Bonde-Ståndet,
med bifall till Utskottets utlåtanden,
afslagit den sökta ersättningen;
hvaremot de öfrige 3:ne Riks-Stånden, nemligen
Höglofl. Ridderskapet och Adeln*
Högvördige Preste-Ståndet samt Vallöf!*
Borgare-Ståndet samma utlåtanden ogillat,
med förklarande, att ersättning bör ega
rum för de förluster* hvilka enligt 1813 års
Ständers gifne löfte kunde till betalning
godkännas; dervid dock det Högvördige
Preste-Ståndet fästat det vilkor, att ett sådant
medgifvande för denne gång icke må
gälla såsom prtejudicat för andre dylike
ersåttningspåståenden, som hädanefter kunna
göras*
Och som detta förbehåll endast afser*
att, med en skyldig omtanka för Svenska
Staten, nu varande Rikets Ständer, sä vidt
på dem kan ankomma, söka förebygga,
att, på grund af nu fattade Beslutet, om
4o4 Stats-Utskottets Betänkanden.
ersättnings tilldelande för en del af de ifrågavarande
förlusterne., andre dylika anspråk,
hädanefter icke må falla Staten till last,
så torde ej mindre de 2:ne Riks-Stånd,
som jemte HSgvördige Preste-Ståndet ersättningen
beviljat, ån äfven Hedervärda
Bonde-Ståndet, som efter det ^ine stånd
om en sådan ersättning beslutat, icke lärer
vilja eller kunna undandraga sig att
ofver vilkoren och sättet får densammas
utgörande sig yttra, uti detta Högvördige
Preste-Ståndets förbehåll instämma.
Vid fastställande af de grunder efter
hvilka en sådan ersättning ansetts bora utgå,
hafva förutnämnde 3:ne Stånd, hvilka
densamma beviljat, till alla delar såsom
deras Beslut antagit i, 2, 3, 4, 5, di, 7,
8, 9, 10, 13, 14» 15» 18, 19. 20,
27 och 2g:de puncterne uti Herr Friherre
Hjertås Fredric, med Betänkandet foljaktige
Reservation, endast med en af Högvördige
Preste-Ståndet i Redactionen af 5:te
puncten iakttagen rättelse, att nemligen i
stället för orden: ”Varor som åro till utförsel
forbjudne:’’ borde såttas: ”Varor som
voro till utförsel forbjudne;” hvilken rättelse,
då derigenom utmårkes att fråga år
om en redan förfluten tid, såsom vigtig
till de öfrige Riks-Ståndens godkånr ande
anmåles; äfven som genom Preste- och
\
Stats-Utskottets Betänkandem 4°5
Borgare-Ståndens bifall till de af Holgofl.
Riddeskapet och Adeln antagne förändringar
och tillägg uti ii, 12 och 28 puncterne
af samma reservation, målet äfven i desse
delar år genom 3:ne Stånds Beslut afgjordt;
hvarvid dock Utskottet skolat fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derpå, att
den Redaction, som Borgare-Ståndet gifvit
åt 12 puncten, ehuru uti ordställningen
något afvikande från de andre 2:ne Ståndens,
likväl till syftning och ordaforstånd
år med dessas Beslut öfverensstämmande
och torde, såsom medförande mera tydlighet,
bora af Rikets Ständer antagas.
Deremot och hvad beträffar 16, 2r,
22, 23, 24, 25, 26, 30 och 31 puncterne
visa sig Riks-Ståndens Beslut vara dels
från förberorde Reservation dels från
hvarannan i mer och mindre betydlig
mån skiljagtige.
1:0 Hafva Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vållofl. Borgare-Ståndet, i
afseende på 16 puncten förklarat, att då
ersättning för Fartyg eger rum, densamma
skall beräknas för Ekefartyg med 80 R:dr
Banco per Låst samt för Furufartyg med
50 R:dr Banco per Låst; hvaremot Hogvordige
Preste-Ståndet, med instämmande
i Friherre Hjertås Reservation, utsatt värdet^
för Ekefartyg till 100 R:dr B:co per
Stat s-Ut skottets Betänkanden.
Låst och för Furufartyg till 66 R:dr 32 sk.
B;co per Last; och får med anledning
häraf Utskottet vördsamt hemställa, om
icke Högvördige Preste-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet eller något af dem
skulle behaga instämma uti först berörde
<2:ne Stånds yttrade mening; men att, i
händelse det Hedervärda Bonde-Ståndet
skulle biträda Högvördige Preste Ståndets
tanka eller i öfrigt Riks-Stånden så jemnka
deras Beslut att 2;ne Stånd stadna emot
$:ne, denna fråga då må få af Förstärkta
Stats-Utskottet afgöras genom omröstning
öfver följande propositioner.
’’Den som bifaller att då ersättning
för Fartyg eger rum, densamma bör beräknas
för Ekfartyg med 80 R:dr B:co
per Läst och för Furufartyg med 50 R:dr
B;co per Läst, voterar Ja; den det ej vill
Bej i Vinner Nej, så kommer i ersättningsväg
för Ekfartyg att beräknas 100 R:dr
B;co per Läst och för Furufartyg 66 R:dr
32 sk, B;co per Läst,
2:0 Med bifall till hvad Herr Friherre
Bjerta uti puncten af dess reservation
anfört, hafva Högvördige Preste-Ståndet
och Vållofl. Borgare-Ståndet ansett värdet
af en ersåttnigsgild Last böra styrkas, om
möjligt med Mäklare-Bevis eller, om sådant
ej kan ske, med Factura som likväl
iStats-Utskottets Betänkanden. 4°7
bör inför Domstol beedigas; Och då Högloft.
Ridderskapet och Adelns Beslut i
denna del icke skiljer sig från förstnämnde
2:ne Stånds Beslut i annan måtto, ån
att, i stället för Måklare-Bevis, enligt Högloft.
Ridderskapet och Adelns tanka, Lastens
värde bör styrkas med Manifest ellen
Connossement; så tviflar Utskottet
icke att ju denna skiljagtighet skall kunna
lätteligen jemnkas och undanrödjas,
om Rikets Högloft. Ständer behaga förena
sig om följande Redaction af
21:0 Punden
Värdet af ersåttningsgild Last bör
styrkas med Måklare-Bevis, eller, om sådant
ej kan ske, med factura, som inför
Domstol bör beedigas; hvarjemte Manifest
eller Connossement må bifogas,
3:0 Likaledes och hvad angår 22 puncten,
hvarigenom Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet ansett
Laddningens beskaffenhet samt dess
intagande i Fartyget böra styrkas med
vederbörligt Tullbevis; så, ehuru på sått
uti den af Vållofl. Borgare-Ståndet antagne
22 puncten, förmåles, desse omständigheter
visserligen skulle kunna tillstyrkas
med Bevis från någon annan å inlastnings
-
4o8 Stats-Ulskottets Betänkanden.
orten varande Auctoritet, torde likväl bora
medgifvas, att medelst intyg från Tullkammaren
i den ort, hvarifrån en laddning
blifvit utclarerad, den bevisning bäst och
säkrast åstadkommes, som med berörde 22
punct åsyftats; hvadan Utskottet tillstyrker,
såväl Vällofl. Bogare-Ståndet, som Hedervärda
Bonde-Ståndet, att sig i denna
del med Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hogvordtge Preste-Ståndet förena.
4:0 23, 24, 25 punctcrne i Herr Friherre
Hjertås Reservation genom hvilka
var tillstyrkt ersättning för Månads-hyror
och kosthållning åt skeppare och manskap
samt för Rättegångs-kostnader och Fullmågtiges
arfvode, åro af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Högvördige PresteStåndet
ogillade, med förklarande att någon
ersättning för slike utgifter icke borde
ega rum, hvaremot Vällofl. BorgareStåndet,
lika med Herr Friherre Hjerta?
ansett dessa kostnader böra i mål, som åro
af ersåttningsgiid egenskap, vederbörande
godtgöras.
Skulle nu Hedervärda Bonde-Ståndet
förblifva vid dess förra yttrande, enligt
hvilket ali ersättning så i ena som andra
afseendet blifvit afslagen, eller BorgareStåndet
med Höglofl. Ridderskapet och
Stats-Vtskottets Bétunkanderu 4°9
Adeln samt Högvordige Preste-Ståndet eller
ock desse 2:ne Stånd msd Yållofl. Borgare-Ståndet
sig förena, så år och i följd
deraf frågan om ersättning i den del af
målet, som rörer nyssberörde kostnader,
att betragta såsom genom gine Riks-Stånds
Beslut afgjord. — Men om Bonde-Ståndet
skulle finna lämpligt, att, med frånträdande
af dess förutnämnde afslags Beslut, i
fråga om ersättnings beviljande för de i
förenämnde måtto reclamerade kostnader,
instämma med Vållofl. Borgare-Ståndet,
eller ock på annat sått 2:ne Stånds Beslut
skulle blifva olika mot de andre 2:ne
Ståndens, så torde äfven genom omröstning
i Förstärkta Stats-Utskottet böra afgöras,
huruvida ersättning för sådane kostnader
som ofvanberördt år, skall ega rum,
eller ej, då, såsom voterings-proposition,
föreslås följande:
’’Den som anser att för de i 23, 24
och 25 puncterne af Herr Friherre Hjertås
Reservation omförmålte kostnader för Månads-hyror
och kosthållning åt Skeppare
och Manskap samt för Råttegångs-kostnader
och Fullmågtigs arfvode, någon ersättning
icke bör ega rum:
voterar Ja-, den det ej vill, Nej;
Vinner Nej, så må, i de mål, som
i öfrigt åro af ersåttningsgild egenskap, äfven
41 o Stuts-Utskottets Betänkanden.
ersåttnnig får slike kostnader ega rum och
utgå enligt de i iörenåmnde 3:ne puncter
stadgade grunder.
5:0 Då den af Höglofl. Ridderskap et
och Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet
antagne redaction af 26 puncten, att nemligen
Utländske Myntsorter evalveras till
Svenskt Banco , efter det årets medelcours,
då förlusten genom första prisdomen blef
gifven, i sistomförmålde omständighet endast
mera bestämdt uttrycker hvad Herr
Friherre Hjerta, uti dess af Vållofl. Borgare-Ståndet
godkände Förslag till 26 puncten,
yttrat, i afseende på tiden då forlusten
genom Dom skall vara constaterad ;
samt hvad beträffar den skiljaktighet, som
imellan desse bägge förslag i öfrigt eger
rum , i så måtto att det förstnämnde för
Coursens beräknande antager årets medelcours,
och det sednare, eller Friherre Hjertås
förslag, coursen för dagen dä Domen
meddeltes, det förekommer, att genom beräkning
af Coursen efter sistberörde grund
det skulle kunna inträffa, att i något fall
förluster, lidne på samma tid, kunde komma
att ersattas efter olika cours, i mån af
prisdomens tidigare eller fördröjda utgifning-,
så gör Utskottet sig förvissadt, att
då i alla fall denna omständighet icke år
Stats-Utskottets Betänkande^, /j 11
af mera hufvudsakligt inflytande ån nyss
år nåmndt, något hinder icke lärer mota
för antagande af Hoglofl. Ridderskapet och
Adelns samt Hogvordige Preste-Ståndets
likståmmiga beslut och 26 puncten således
få i enlighet dermed redigeras,
6:0 Vid 30 puncten, deruti så vål
Hoglofl, Ridderskapet och Adeln som Hogvordige
Preste-Ståndet och Vållofl. Borgare-Ståndet
sammanståmmande sig yttrat;
Att de Committerade som komme att tillförordnas
bora, inom 1824 års slut, till
Kongl. Maj:t inkomma med fullständig utredning
enligt faststålde grunder i detta
afseende, då Kongl, Majit lårer täckas,
efter föregången Nådig pröfning i öfverensstämmelse
med samma grunder, bestämma
det ersättningsbelopp, som en hvar
må tillkomma; hafva Hoglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hogvordige PresteStåndet
för deras del gjort det tillägg, att
detta ersättningsbelopp icke Skulle få öfverstiga
hvad de sednast tillförörordnade
Committerade föreslagit; X anledning af
hvilket tillägg Vållofl, Borgare-Ståndet särskildt
förklarat, att sedan de af förra
Committerade antagne grunder icke blifvit
till alla delar godkände, utan nya grunder
faststålde, Borgare-Ståndet icke ansett
4*2 Stats-Utskotlets Betänkanden.
nied de sednare förenligt, att på sått genom
nämnde tillägg skall skett, inskränka ersåttnings-Summorne
så vål för hvarje reclament
särskildt, som får alla tillsammans
inom de af Committerade foreslagne belopp.
Ehuru Utskottet, med dess egande
kännedom af detta mål, år förvissadt att
nied noga iakttagande af nu uppgjorde
grunder, Totalsumman af ersåttningarne
ej skall uppgå till det belopp, som de forre
Committerade tillstyrkt, likväl och som
det år otvifvelagtigt, att genom förlängning
af tiden får beräkningen af fredstillståndet
nied England och Danmark och medelst
upptagande till fårnyad pråfning af en del
utaf de i Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
den ii sistlidne Junii omfårmåldte mål,
flere personer, får hvilka förre Committerade
icke kunnat ersättning tillstyra, nu
komma att dertill anmälas, äfvensom möjligen
kan inträffa att genom ofvan föreslagne,
från de af nämnde Comitterade
fåljde grunder skiljagtige, coursberåkning,
en och annan ersåttningspost kan komma
att i någon ringa nian öfverskrida det förut
tillstyrkta ersättnings beloppet; alltså och
då berörde tillägg tilläfventyrs skulle kunna
leda till en försvårad tillämpning af
de uppgjorde nya grunderne, hvilka i alla
fall åro af en så inskränkande art, att
Stats- Utskottets Betänkanden. 413
genom deras iakttgande aldrasåkrast skall
åstadkommas det ändamål, som med berörde
tillägg åsyftats; torde Utkottet, utan
att träda Höglofl. Ridderskapet och Adelns
samt Hogvordige Preste-Ståndets beslut får
nära, våga hemställa, om icke nämnde
Stånd skulle behaga låta bero vid den Redaction
af 30 puncten, som Vållofl. Borgare-Ståndet
antagil; dermed äfven det
Hedervärda Bonde-Ståndet tillstyrkes att
instämma.
7:0 I afseende på 31 Puncten , rörande
de obligationer som skulle komma
att från Riksgålds-Contoiret utgifvas till
ett mot de fastställande särskilde ersåttningsSummorne
svarande belopp, hafva 3:ne af
de Respective Riks-Stånden förenat sig
derom, att desse obligationer skola ställas
till Sedelliafvaren att betalas, ena hälften
efter 5 års förlopp och den andra hälften
efter det 6:te årets utgång, beråknadt från
Obligationernes dato; hvaremot i afseende
härå den skiljaktighet sig företer, alt då
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
Hogvordige Préste-Ståndet funnit någon
ränta å desse Obligationer icke böra ega
rum, Vållofl. Borgare-Ståndet ansett Obligationerne
böra utfärdas med 3 procents
löpande årlig ränta.
414 Stats-Utskottets Betänkandetu
Så vida icke derigenom, att antingen
Vållofl. Borgare-Ståndet fråntråder detta yrkande
och ingår på Höglofl. Ridderskapet
och Adelns samt Högv. Preste-Ståndets
tanka, eller i lika måtto sistnämnde 2:ne
Stånd uti Vållofl. Borgare-Ståndets Beslut
instämma, eller ock Hedervärda BondeStåndet
biträder den mening hvarom 2:ne
af de andre Stånden sig förena, denna
fråga skulle kunna genom 3 Stånds Beslut
skiljas, utan 2:ne Stånd stadna mot 2:ne*
så lärer densamma böra afgåras genom
votering af Förstärkta Stats-Utskottet, dervid
följande proposition kunde framställas:
”Den som bifaller att å de obligationer,
hvilka, till godtgörande af de ifrågavarande
förlusterne komma att på sått genom
3:ne Stånds Beslut år stadgadt af
Riksgålds-Contoiret utgifvas, någon ränta
icke föreskrifves eller godtgöres:
Voterar Ja: den det ej vill: Neji
Vinner Nej så komma dessa obligationer,
i öfrigt så inrättade, som genom 3:ne Stånds
Beslut redan år föreskrifvet, att utfärdas,
nied löpande 3 Procents årlig Ränta.
Hvilket allt nu Riksens Höglofl. Ständers
eget bepröfvande vördsamt understålles.
Stockholm den 5 December 1823.
Stat s~Ut skottets Betänkanden. 41 5
N:o 645.
Ankom ilen 9 Dcc. 1823,
Riksens Höglofl. Stånders Statsoch
Banco-Utskotts Betänkande,
i anledning af de från Högloft
Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet
remitterade Motioner, rörande
användandet af de medel,
hvilka vid utredningen
af Allmänna Magazins Inrättningens
tillgångar och skulder
till Banken inflyta.
(jenom Utdrag af Protocollet för den
Q5:te September, har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagat, att till Utskotten
remittera ett den 13 i samma månad af
Herr Hjerta, Gustaf, framståldt förslag, att
hvad som af Allmänna Magazins-Inrättningens
tillgångar blefve inbetaldt, såsom ersättning
för det i Banken begagnade Creditiv,
måtte anslås till Assigneringsfond
för Hypotheks eller Fastighets-Banken, samt
af de Bolag, hvilka dertill anmälde sig,
få begagnas emot erläggande af ränta till
3 procent, och under iakttagande för
4 iö Stats-Utskottets B et änkan den.
öfrigt af vissa särskildt uppgifna villkor;
på det att Landtbrukare, hvilka nu
i synnerhet syntes, genom både allmänna
och enskilda orsaker, mer ån andra samhålls
Glassér i behof af Credit- och Capital
tillgäng, skulle kunna draga någon väsendtlig
fordel aF de till Allmänna Magazins-Directionen,
såsom inbetalning, från
dessa näringsidkare ingående Contanta
summor.
I anledning af detta förslag har vidare
Herr Friherre Wrangel, Henning anfort , att
ehuru det icke skulle vara tillfälle att oka
den till Fastighetslån beviljade Summan,
kunde likväl medel återstå, hvilka ej allenast
vore för det närmaste ändamålet nyttiga
utan och kunde framdeles leda till
det närvarande lånsystemets upphörande;
af hvilka medel det skulle vara verksammast,
om den oanslagne summan, i stället
för att utlånas, delades uti tvånne delar,
hvaraf denna koinme att utgjöra ett Creditiv
till begagnande af dem som ville formera
privat Banker, och den andra af
dem, sorn ville inråtta Hypoteks Banker;
hvarigenom större lånetillgångar skulle beredas,
utan att dessa blefve menliga för
Bankens Credit; Och Herr Grefve von Rosen,
Axet* samt Herr Tham, Wohlrat, hafva,
under
Stats-Utskottets Betänka/iden. 4[7
linder instämmande för öfrigt uti Herr
Hjertås Motion, yttrat, att Summan såkJrare
skulle tillkomma Jordbruket, om mart
låt den i stallet för att lemna Assignations
rått derföre å Magazius-Inråttningen, utgå
uti fastighetslån emot 2 procents Silfverrånta
__ Hvilka ailä yttranden jemte åtskillige
andre deraF föranledde, Höiofh
Ridderskapet och Adeln äfven till Utskott
ten öfverlemna!:.
Likaledes har från 1 ledervårda Borii
Be-Ståndet den 6 sisth November blifvit
till Utskotten remitteradt Riksdagsmanneri
Carl Fredric Bergs deri 3 irsta förutgångne
October gjorde yrkande, att särskildt beslut
måtte .fattas, huru de medel sorrt
inflyta från Allmänna Magazins-Inråttnirigens
Lager och Byggnader m. m. skola
användas; i hvilket afseende derjemte blifvit
hemståldt Öm icke berörde medel kunde
genom Bancostyrelsens försorg få disponeras
till ökade Odlings eller Fastighetslån,
på det att Jordbruket deraf må
hemta ett iåmpligt understöd.
Utskotten som funnit sig i ett sammanhang
böra meddela Utlåtande öfver
alla sålunda väckte Motioner, om användande
af de medel, hvilka förmodats komma
att från Allmänna Magazins-Inråttningeri
27
4i8 Stats-Vtsköttets Ij et änkan cleti.
till Banken ingå; hafva för afgifvandef
af ett sådant Utlåtande trott sig böra ak
bida ett bestämdt afgörande af de tili
Rikets Ständers pröfning i öfrigt före-,
komne frågor, rörande Allmänna Magazins-Inrättningen
i allmähnhet, dess fortfarande
eller upplösning, och dispositionen
af de tillgångar, som för närvarande
dertill höra, eller för framtiden kunde
blifva till enahanda ändamål anslagne;
Och alldenstund, genom Rikets Ständers
rörande dessa ämnen nu mera fattade
beslut, det väl finnes hafva blifvit bestämdt
att Allmänna Magazins-Inrättningens
samtelige öfverblefne tillgångar borde
vid dess upplösning realiseras och indrifvas,
så att Banken ju förr dess liälldre
må förhjelpas till ersättning för de
fonder, livika blifvit till berörde Inrättning
tid efter annan förskjutne samt att
i sådant ändamål alla genom realisationen
af Inrättningens tillgångar inflytande
medel borde till Rikets Ständers Bank
inlefvereras af den styrelse, sorn finge
Utredningen sig uppdragen; men derjemte
särskildt föreskrifvet att af Inrättningens
egande behållningar, då verket ställes under
indragning, borde, i ändamål att
lätta verkställigheten af District Magaziners
anläggande, afsättas ett låneanslag
Stats-Vtskottets Betänkcinden. 4I.C)
, ' i
för visse af Rikets Norra och Vestra Län
af sainmanlagde 60,000 Tunnor Spann*
rall, till hvilket Låneanslags begagnande
anmälan finge ske ända till den usta October
1825, och hvaraf återbetalningen,
borde fullgöras inom tio ars tid, nied en
tiondedel årligen af primitiva länet; att
vidare försäljningen af Inrättningens fasta
Egendomar icke borde ombesörjas förr
an ntrönt blifvit, om och huruvida Stats*
verket, eller andre publike verk, kunna
vara i behof af desse egendomar, vare
sig en eller flere* 'till nyttiga ändamål
för det allmännas räkning öfvertaga, £
hvilket fall husen ej komme att försäljas,
utan till vederbörande verks disposition
öfverlåtas, emot skälig ersättning, hvilken
efter föregången ordentlig och på van*
ligt sätt verkstäld värdering borde bestämmas;
och afyttrandet af de öfverblefne
behållningarne uti Spannmål och
Brännvin, med varsamhet tillvägabringas,
så att den ej måtte medföra menliga
följder för de redan lågt falne Spann*
målspriserne; samt slutligen att utaf allmänna
medel komme att anslås ett Creditif
uppå en Million R:dr B:co till Kgl.
Majus Nådiga disposition, för att genom
detta Anslag bereda utvägar till anskaffande
af säd för nödlidandes understöd
-
4^o Stats-Utskotlcts Betänkanden.
jande i den olyckliga händelse, att ert
strängare missväxt skulle inträffa, och
enskilda bemödanden då klefve otillräckliga
att fylla behofven, hvilket Creditiv
Utskotten till sitt Fulla belopp beräknat
Såsom från Rikets Ständers Bank utgående
och innefattadt uti den högsta Summa
, sorn Banco och Riksgälds Sedelstocken
intill nästa Riksdag kunde komma
att ntgjöra; fördenskull och som Utskotten
ansett verkställigheten af dessa beslut
troligast komma att leda dertill, att
åtminstone före nästa Riksdag icke någre
medel kunna komma ätt såsom inbetalning
å Allmänna Magazins-Inrättrtingens skulder
till Banken ingå utöfver hvad som
bör vara till användande för dylika ändamål
efter förändrade grunder ätt påräkna,
och om något ytterligare skulle
kunna blifva inbetaldt, detta i alla fall
ej kunde leda till någon förminskning af
sedelstocken, under det för deh bestämda
belopp af trettio Millioner R:dr Banco
enär alla till utgående från Banken bestämde
anslagen Sammanräknade finnaä
betydeligen öfverstiga denna summa; Alltså,
och härtillkommer att Rikets Ständer i
afseende på inrättandet af enskilda Banker
och Disconter, ansett det böra utgörä
ett väsentligt vilkor derföre * att dylikä
Stats-Utskottets Betciiikanden. 42*
inrättningar, hvarken na eller framdeles
kanna påräkna något understöd af ali-,
manna medel, samt, i sammanhang med
besluten rörande reglering af Rikets pen--  ningeväsende, redan bestämt beloppen
al de summor, hvilka intill nästa Riksdag
böra i egenskap af fastighets-, och
odlingslån iitgå , hafva Utskotten icke
funnit sig kunna å någondera af de på
gätt förbeinäldt är gjorde Motioner till-,
styrka bifall af Rikets Ständer.
I sammanhang härmed anse likväl
Stats- och Banco-Utskotten sig böra till
Rikets Höglofl. Ständer vördsamt föreslå,
att det Creditiv, som enligt redan afRR
kets Ständer fattadt beslut, i anledning
af det utaf Stats-. Banco- och Ekonomiutskottet!
afgifne Betänkande, angående
Allmänna Magazins-Inrättningen, bör utaf
allmänna medel utgå, så snart Kongl. Majit
linner för godt, att detsamma i enlighet
med detta Rikets Ständers Beslut disponera;
matte anordnas på Rikets Ständers Bank,
dit så väl de vid Allmänna MagazinsDirectionens
utredning återbekommande
medel, sorn de hvilka af det nu anslagna
Creditivet återbetalas, i den mån de inflyta,
böra ingå,
Och torde, i fall detta gillas, underdånig
anmälan härom hos Kongl. Maj:t
422 Stats-Utskottets Betänkanden»
göras, samt Banco-Utskottet uppdragas,
att detsamma intaga i Instructionen för
Rikets Ständers Fullmäktige i Banken*
t_3 v_J
Stockholm den 6:te December 1S20».
N:0 648.
Ankom den 9 Dec. 1823,
Riksens Högloft. Stånders StatsBevillnings-
samt Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, angående yrkadt
upphåfvande af Grånsetullbevakningen
mot Norrige.
Sedan Riksens Högloft Ständers StatsBevillnings-
samt Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskott, den ix sistliden månad,
uti afgifvet Betänkande, angående yrkadt
upphäfvande af så väl Inrikes Tullbevakningen
som Gräns Tullbevakningen
mot Norrige, i afseende på den sednare
delen af ämnet sig utlåtit, att, ehuru,
nämnde bevakning, såsom hitintills förnämligast
åsyftande vidmagthållande af
prohibitif-Författningarne^ varit i så måtto
af behofvet påkallad, sorn de Svenska
Tulls tadgarne i en väsentlig måtto skilja
Stats-Utskotlets Betänkanden. 42^
sig från de i Norrige gällande, likväl oell
sorn, oagtadt nämnde Länders Tullförfattningar,
genom Riksens Högloft. Ständers
bifall till de af Bevillnings-Utskottet
upprättade Förslag beträffande Tullväsendet
sättas i en närmare öfverensstämmelse,
en mängd oförtullade Articlar
måste, så länge Sveriges och Norriges
Tullinkomster icke gemensamt uppbäras
och proportionaliter fördelas, påföras
först nämnde Rike från det sednare, i
händelse af Gränseiullarnes indragning,
till hvilkas underhåll en ytterligare tillgång
lär blifva att påräkna, när den
mängd liiltintills såsom förbudne, men
genom Lurendräger ifrån Norrige inpracticerade,
Articlar få enrot Tull införas,
alltså funno Utskotten, det merberörde
gränsetullbevakning borde bibehållas, så
länge bägge Staternas Tulluppbörd icke
skedde för gemensam räkning, eller ock
båda Nationernas Tullförfattningar icke
stäldes i så fullkomlig jemnlikhet, att
den ena icke kunde erhålla någon vinst
på den andras bekostnad, dock med hemställan,
om ej hos Kongl. Maj:t borde i
underdånighet anhållas, att, efter det
prohibitif-Författningarne undergått förändring,
personalen måtte minskas till
lika antal, som innan föreningen med
StOfts-UtslcpttetS; Betäukanden.
Norrige, hafva här emot åtskilige värde
Ledamöter af Hedervärda Bonde-Ståndet.
@rinrat; att det prohibitif system, sorn utr
gjort grunden för dessa stadganden nu
mera upphört, att handeln mellan Sverige
och Norrige, särdeles med Skogs-produeter
är frigifven, att Credit-upplag är.
tillåtet Nprrske innevånare i Svenska Städer,
att da andra stadganden blifvit lam-,
pade efter inbördes; förhållanden och tir
tlens fordringar, finnes icke heller något
giltigt skä.1 för gränsetullbevakningen,
sorn icke varit af nytta för Staten, mert
deremot kostat betydligt, att då meranämnde
Stater äro förenade under en
spira mäste de ock utgöra ett Land oell
ett folk styrde efter samma Lagar och i
commercielt hänseende åtnjutande all
tvänne brödrafolk tillkommande frihet;
att de förra Giränsetuilarnes flyttning kostat
betydligt, och att, då dessa nu finnas
mindre tjenlige, måste andre platser till
ny förlust för kronan utsökas; äfvensom
tvänne värde Ledamöter, liviike i Norrige
bevistat flans Maj:t Konungens kröning,
förmält, hurusom Sgenska Tullbevakningens
upphäfvande skall å Norrska sidan
högligen önskas.
Men aldenstund de fleste af desse
skäl innehållas i de om upphäfvande af
Sluts-Utskottets JBetänkanden. 425
(jränsetullbevakningen mot Norrige gjorde
Motioner, och således ej undgått Utskottens
uppmärksamhet, utan blifvit i
behörigt öfvervägande tagne, fördenskull
anse Utskotten, ehuru delande ofvan-?
nämnde Ledamöters önskan, att alla hinder
för en närmare förening emellan
Syerige och förrige måtte undanrödjas,
sig likväl icke kunna för det närvarande
tillstyrka, att detta ändamål, på sätt redan
ådagalagdt är, sökes på bekostnad af
en betydlig del af de för Svenska Statens
upprätthållande påräknade inkomster*
särdeles enär ingen utväg finnes uppgifven
till fyllande af den brist i TuUbevillningen,
sorn nödvändigt skulle, uppkomma
enär Svenska importhandeln kunde
söka sig en tullfri väg öfver Norrige;
pcb få Utskotten för öfrigt tillkännagifva,
att deras mening redan blifvit under den
2 5 och 27 sisi hdne månad samt t dennes
af de öfrige Tremie Respective RiksStånden
godkänd, hvarigenom frågan lärer
enligt 69 §. i Regeringsformen vara afgjord.
Dock varder detta till Riksens Högloft.
Ständers eget bepröfvande yördsamligen
heinstäldt. Stockholm den 5 De*.
Vember 1820-
'426 Stats- Utskottets Betänkanden.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos förenade Stats- samt Allmänna
Besvärs och Ekonomiutskotten,
den 5 December 1823.
S. D. I återremitterade frågan, angående
Gränse-Tullbevakningens upphörande
emot Norrige , begärde Riksdags^Fulljnägligen
Anders Nilsson från Vermlands
Dän, att de inom Hedervärda BondeStåndet
vid förra Betänkandet i ämnet
gjorde anmärkningar måtte, såsom hans
särskildta tanka , åtfölja till Riksens Högloft
Ständer; Och innefattades desse
anmärkningar uti följande ”Utdrag af
Hedervärda Bonde-Ståndets Protocoll d.
27 November 1823. S. D. föredrogs Stats,
Bevillnings samt Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskottens, under N:o 57, afgifne
Betänkande, om upphäfvande af såväl
Inrikes Tullbevakningen, som GränseTullbevakningen
mot Norrige. Vise Talemannen
Jon Jonssoji anförde: Ifrån hittills
gällande prohibitiva stadganden hafva
Utskotten härledt grunderne för ifrågavarande
Betänkande. Desse Stadganden
hafva likväl nu upphört: Norrske Fartyg
åtnjuta, enligt Ständernes Beslut, hädanefter
lika rättighet i Svenske hamnar,
Siats-Utskottets Belänkanden. 32”
Bom vara egne : handeln, särdeles med
skogs-producter, har imellan Sverige och
Norrige blifvit frigifven: Crpdilupplag är
tillåtit i Svenska Städer för Norrska Innevånare:
Prohibitiv Systemet har för
svunnit;
och de skiljatigheter, som hittills
egt ruin i dessa bägge Rikens TullLagar,
hafva, genom de af Rikets Ständer
vidtagne åtgärger , blifvit jemnade ,
och mera lämpade efter inbördes förhållandet
och tidens fordringar. Något giltigt
skäl återstår således icke för bibehållande
af Tullbevakningen vid Norska
gränsen. — Den har hittills icke eller
varit af nytta för Riket; Men deremot
är det icke obekant, att Tjenstemännens
aflöning kostat Staten betydligt.
Då nu Svenska och Norrska nationerne
äro förenade under en och samma Spira,
böra de också utgöra ett land och ett
folk, styrde efter likstämmiga lagar, och
åtnjutande uti inbördes Commercielt afseende
all den frihet, 2:ne Brödra-folk
tillkommer. Låtom oss derföre ur vägen
rödja allt, som på något sätt kan motverka
de förenade folkens sannskyldiga
fördel och inbördes förtroende. — Det
steg som nu här tages till vinnande af
detta stora ändamål, är att besluta Norska
Gränse-TuUbevakningeus upphörande
428 Stats-Utskottets Betänkanden,
Norrska folket önskar det en önskan *
hvilken allmänt tillkännagafs år 18,18,
vid Kongl. Majus Höga Kröning i Norige,
den jag, i egenskap af representant för
Hedervärda Bonde-Ståndet bevistade, Jag
har nu förklarat mine åsigter; Och, på
de skäl jag anfört, yrkar jag att Betänkandet
må tili Utskotten återremitterås,
Johan Longberg: Jemte det jag förenar
mig tili alla delar med Vice Tale--  mannen Jon Jonsson, får jag tillika åbe--  ropa hvad åtskillige Ledamöter uti deras
till Utskotten afletnnade Reservationer
fullständigt ådagalagt, nemligen att Gränse-Tullbevakningen
mot Norrige för Statsverket
medför en ganska betydlig årlig
förlust, Om Slaten äfven skulle, utan
alltför kännbart lidande kunna fördraga
denna uppoffring, hvilken för närvarande
är en följd af hittills gällande proliibitiva
stt\dganden, tror jag, att ålit sådant
bör vika för ett större vida högre
ändamål eller Rikenas förening till ett
folk
Men denna förening blir icke
fullkomlig, förr än aila till sin natur
förhatliga band på den fria handels communicationen
ur vägen rödjes. Också
har jag ofta hört både Svenskar och Norrman
önska detta upphörande för alltid,
Stats- Utskottets B et änkan den. 42Ö
Anders Nilsson frän Carlstads Län t
Jag delar lika åsigter med Vice Taleraannen
Jon Jonsson samt Johan Longberg
i och tror mig, i sammanhang dermed,
böra upplysa: att den olägen
het,
som inträffat genom Gränse-Tullarhes
förflyttande in ät landet * är stor.
Vill man nu färdas till Norrige, mäste
inan göra flere inils resa fram och åter *
för att å Tullhuset förskaffa sig pass.
Tullarnes flyttning kostade Staten betydligt
; Men icke nog dermed; desse nya
ställen för tullbevakningen, befinnas nu
mera icke tjenliga — Andra mäste derföre
begagnäs — Och Staten blir å nyö
lidande* För öfrigt åberopar jäg min i
Utskotten afgifne reservation och yrkar
återremiss af Betänkandet i denna del.
Eric Palsson och Olof Jonasson fråri
Elfsborgs , Eric Broberg från Södermanlands
, Anders Martensson från Jemtlands,
Daniel Nordqvist, Jonas Nilsson, Olöf Olsson
i Olebyn och Olof Nilsson fråil Carlstads
Samt Bengt'Nilsson från Orebro Län, för,
enade sig med de Ledamöter, sorn yrkat
återremiss.
Borje Pettersson frårt Bohiis - Län *
jag har i detta ämne väckt Motion. •—•
Jag åberopar den jemte vice Talemaniien
Jon Jorissos och Johan Longbergi
43o Si als- Vt sko ttets Betänkanden.
redan afgifne yttranden. Särskildt får
jag tilltigga, att jag icke förstår, hvartill
Gränse-Tullbevakningen nu mera tjenar,
sedan begge Rikena blifvit förenade un-*
der en och samma Styrelse. Tillförene
kunde dessa Tullar vara nyttiga, emedan
afsigten var att förekomma lurendräge
O
# O
rier. —■ Om de någonsin uppfyllt ändamålet
lemnar jag derhän • men hedanefter
lärer det icke kunna väntas, sedan de
blifvit förflyttade långt inåt landet. Dessa
Tullar böra efter min tanka alldeles
upphöra, så vida ett vänskapligt förhållande
skall framdeles oafbrutet fortfara emellan
Norrmännen och Oss.
Nils Mansson: Jag vill ej tala emot
den äskade återremissen — den torde
vara nödig, emedan jag lika med vice
Talemann Jon Jonsson hyser den öfvertygelse,
att de skäl, hvilka Utskotten
åberopat, såsom grund för Gränse-Tullarnes
bibehållande, nu mera ielea äro
antaglige, sedan Förstärkta Stats-Utskottet,
genom votering , afgjort att fri handel
med Norrige bör ega rum — Men jag
tror mig böra fästa Hedervärda - Stån*
dets uppmärksamhet derå, att Betänkandet
innefattar 2:rie särskilda delar, hvilka
icke med hvarannan böra förblandas.
Den ena angår Inrikes Tullbevakningens
Siats-Utskottets Betänkande/!. 431
upphörande, i hvilken del Utskottens
tillstyrkande visserligen bör godkännas ;
Den andre deremot afser T ullbevakningen
mot Norrige — Endast i sistnämnde
afseende anser jag Utskottens åtgärd böra
återremitteras.
Anders Sandsten: Emot Inrikes Tullbevakningens
upphörande, lärer icke något
vara att anmärka; Men, i afseende
på Gräns-Tullarne emot Norrige, instämmer
jag fullkomligt i de Ledamöters åsigter,
som talat för återremiss. Närvarande
vid Kongl. Maj;ts Höga Kröning i
Norrige, var jag äfven vittne till Norrmännens
gemensamma klagan öfver de
hinder, som då gällande prohibitiva Författningar
och Tullsystem lade i vägen
för utöfning af fri handel emellan begge
Rikena; Också tror jag, att om föreningsbandet
emellan Sverige och Norrige skall
blifva fastare knutet och så fullkomligt
som man önskar, alla så beskaffade stadganden
böra upphöra, samt i följd deraf,
den inbördes handels-communicationen
blifva öppen och fri.
Vice Tulemannen Jon Jonsson utlät
sig , i anledning af Nils Månssons yttrande,
att det vöre oförenligt bifalla en del
af Betänkandet, och återremittera en
yj3a Ståts-Utskottets Ii et änk anden,
ärtnari; Men han trodde likväl, att Utskottens
ytterligare pröfning ej kan komina
att afse hagön annan omständighet
äii den, mot hvilken anmärkning blifvit
gjord;
Disscussioneri var iui slutad; Och
tippa Talmannens proposition blef detta
inål tili Utskotteii återförVisadt. Ut S.uprå
Ex. Protocollo
J. E. Trädgård.
År beli dag som ofvan
Ex. Protocoild
3. C. Lorichs
N:0 647.
Ankom den g Bec. 1823.
Riksens Höglofl. Stånders Statésamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande*
ofver Herr Hiesleiters motion
om kraftige åtgärders vidtagande
till Svenska Klådes-Fabrikernes
iipphjelpande.
U.i ett från Vällofl. Borgare-Ståndet
till Stats- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
-
Stats* Ut sko t let1; Betätikatidéil. /(33
sömma behandling remitterat Memorial 9
har Herr A. S. Hiesleiter fästat uppmärksamhet
på Svenska Klädes-Fabrikernes
närvarande belägenhet och nödvändighet
af tjenlige anstalter för deras vidmakthållande,
samt i sådant hänseende föreslagit»
tio
Att prsemiet och vissé understöd
måga utsättas, så väl till anläggande af
Schäferier i Rikets nordliga delar, på
det Fabrikerncs behof af den grofva ullen
må fyllas , som äfven till förbättring
och utvidgande af Schäferier i de öfrige
Landskaperne»
2io Att Svenska Arméen ej må beklädas
med annat än i Sverige tillverkat
kläde.
3:o Att all händel med kläde på
kammare må vid strängt ansvar förbjudas
och ingen tillåtas, att försälja denna
Vara anorstädes, än. på marknader uti öpna
bodar, i Städerne uti klädes-krambodar
samt i Fabriks-Magaziner och
hemma hos Fabriks-Idkarne sjelfve.
£:o Att strängare oell mera allmän-'
na Tullvisitationer än nu måga egarum*
och.
28
/{2>\ Stats-Utskottets Ii et auli anden.
5:0 Attur Manufactur-Discont-Fonderi
hädanefter ej måga utgå Lån eller försträckningar
till sådane behof * som för Fabrikerne
årö fremmande.
I sammanhang härmed , har hos Ekonomi-Utskottet
, söm forst behandlat ärendet,
under öfvervägande kommit en, af
Herr Lenning gjord samt till detta Utskott
ensamt remmitterad, motion* att Staten måtte
inlösa dd nu befintlige Fabriker, i händelse
grundetne för nu gällande importlagar
skulle förändras; och, efter noga profning
af hvad dessa motioner innefatta, får
Ekonomi-Utskottet vördsamt anföra* det
Utskottet, beträffande 1 puncten eller orri
anstalter för Schåferiers anläggande och
förbättring * fullkomligt delar Herr Hiesleiters
öfvertygelse, om hyttan och angelägenheten
deraf att Får-afveln inom Fäderneslandet
befordras, på ett åndaihålseniigt
Sätt, hvilket, i Utskottets tänka, säkrast
sker om productionert äf grofulligä får i
Synnerhet uppmuntras, emedan det egenteligen
åro dessa Fårarter, söm trifvas och
fortplanta sig i det nordiska kallare Climatet.
—- Utskottet finnér således de af
Herr Hiesleiter föreslagne anstalter får detta
ändamål förtjena all uppmärksamhet;
mert då det tillika år kändt, att Kongl.
Maj:t långt för detta egnat en särdeles Nå
-
Ståts-Utskottets Betänkahden. l\Z5
'dig omsorg för den grofulliga Får-afvelns
befordran genom Fem anlagde Schåferier
i Jemtland och för den finulliga, genom
Schåferiet å Flyinge Kungsgård i Skåne;
anser Utskottet någon vidare åtgårdj i afseende
på Herr Hiesleiters motion i denna
del icke vara behöflig, ån att Riksens Stander
i underdånighet anhålla, det Kgl. Maj:t,
för att bereda den arbetande Låndtmaniien
i de öfrige Norra provincerne utväg
till en riktande syselsåttning under vinterinånaderne
, täcktes i Nåder föranstalta, att
Schåfferier af grofullige Får måtte, på enahanda
sått sorn i Jemtland, redan blifvit
verkståldt, inråttas i Vester-Norrlands,
Vesterbottens och Norrbottens Lån; hvarjemte
Riksens Höglo!!. Ständer böra hemställa
> att de af Kongl. Majit vidtagrie anstalter
för den Finulliga Fårafvelns befordran,
i Rikes Södra delar, måtte utan förändring
få fortfara.
Hvad dernäst angår den gjorda hemställan,
att Arméen måtte med Svenskt
kläde beklädas; så och då Utskottets under
N:o 99 afgifne Betänkande, deruti föreslås,
att Arméens beklädnad må verkställas
heldst af vadmal, eller sådant kläde,
söm år tillverkadt inom den provins der
Regementet år förlagdt, af Riksens Högidfl.
Ständer blifvit bifallet, tror Utskottet
436 Stats-Utskottets Betänkanden.
nitron ytterligare framställning i afseende
på ifravarande hemställan icke vara
af nöden.
Beträffande sedermera 3 och 4 puneterne
af Herr Hiesleiiers motion, att handeln
med kläde på kammare må förbjudas
och stängare Tullvisitationer bestämmas,
får Utskottet vördsamt anmäla, att
detta är ett ämne hvaröfver Utskotten
kommer att utlåta sig, gemensamt med
Lag- och Bevillnings-Utskotten, uti afgifvande
Betänkande om ändring i nu
gällande Författning mot Lurendrägeri
och Tullförsnillning.
I afseende på hvad slutligen j^rkadt
blifvit att af Manufactur-Fonden ej måga
utgå förstråekningar till sådane behof,
som för Fabrikerne äro* fremmande, anser
Utskottet härvid böra anmärkas, att
dä ordenteliga föreskrifter för dipositionen
af Manufactur-Fonden äro stadgade
och crällande, lära afvikelser derifrån,
\
om sådane ega rum, ic^e kunna betragtas
annorlunda än såsom missbruk, dem
det icke tillhör Riksens Höglofl. Ständer
att pröfva, då de ej blifvit anmärkte ,af
Dess Revisorer, hvilka det åligger alt
granska, huruvida ifrågavarande Fond
blifvit oförryckt tillhanda hållen sitt föremål.
Stais-Utskottets Be t än kan den. 4^7
Hvad särskildt angår Herr Lennings
motion, att Fabrikerne måtte inlösas af
Staten, i händelse grunderne för nugåLlande
Import-lagar skulle förändras; så
får Utskottet anföra, att Riksens Ständer
så väl i anledning af Bevillnings-Utskot,
tets Betänkande, om grunderne för Tullbevillningen,
som i anledning af Beviilnings-
och Ekonomi-Utskottens gemensamt
afgifne Betänkande, om ett friare
Handels-System, väl beslutat, att grunderne
för nu gällande Import-lagar måtte
i vissa hänseenden förändras; men som
denna förändring hvarken åsyftar eller
lärer medföra någon kränkning af det
skydd, sorn Svenska Fabrikerne med skäl
böra åtnjuta, synes i Utskottets tanka,
någon fråga om Fabrikernes upphörande,
och inlösen af Staten, destomindre kunna
förekomma, som Riksens Ständer sorgfälligt
iakttagit, att, till förmån, för
Svenska Fabrikerne, införsel af sådane
utländske varor, som äfven här i landet
kunna tillverkas, blifvit belagde med så
betydliga Tullafgifter, att den inhemske
tillverkaren bör kunna uthärda täflan i
pris med utländningen.
Stats-Utskottet har väl, på sätt ofvan
är nämndt, äfven erhållit Remiss å
Herr Hic skit ers ifrågvarande motion; men
438 Stats-Utskottets JBetänkanchii,
då syftningen deraf helt och hållet Hf.
Ekonomisk samt Allmänna Besvärs' och
Ekonomi-Utskottet besvarat så väl nämnde
som Herr Lennings motion på ett sätt,
att något särskildt anslag af Statsmedlen
derför icke kommer i fråga, så anser
Stats-Utskottet, sorn i öfrigt delar Ekonomi-Utskottets
här åfvan yttrade åsigter,
sig i detta ämne icke hafva något ytterligare
utlåtande att meddela. 2:ne Ledamöters
särskildta yttranden bifogas»
Stockholm den 5 December 1823..
Transumt af Protocollet, hållet
hos förenade Stats- samt AID
månna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
den 5 December
1823.
S. D. — — —' — — — —
Herrar. Lenning och Hiesleister åberopade
sine, i detta ämne, till Allmänna.
Besvärs och Ekonomi-Utskottet ingifne
anföranden, så lydande:
Herr Lennings: ”Under förutsättande,
att Högloft Utskotten och Riksens Stärtder
i allmänhet, interessera sig för inhemska
Fabrikernas förkofran. Ilar jag ,
trodt ett tillfälle förefunnits, att sådant
Ritats-Utskottets Betänkanden. /\3q
äfven i närvarande Betänkande ådagalägga,
men mäste med ledsnad anmärka,
att hvad jag för detta ändamål ansett
mig böra föreslå, ej vunnit något afse^
<3tide. —
t:sta Puncten, rörande Schäferierna
inom Riket, hade i min tanka lämpligen
port tilläggas: Att vården om den fina
Får-afveln, står ej i bredd med omsorgen
att tili Riket inskaffa fina Får-racer,
hvarföre med undantag af några få Egendomar,
ifrån de öfrige ej fås en så vårdad
ull, som den kunde vara och motsvarande
Fabrikanternes behof, hvarföre
den äfven i allmänhet blifver mindre betalt,
än hvad den i annat fall borde och
Säkert skulle betalas, Denna omständighet
anger jag förtjenat uppmärksamhet
oeh att nå^ot medel bort föreslås , att
allmängöra en förbättrad fårskötsel och
att derföre lifva hågen och uppmärksamheten,
samt att framföra en önskan, om
dess tillvägabringande, i den underdåniga
skrifvelsen ^tilL Kongl. Maj:t,
rndra Puncten, rörande Arméens
beklädnad med Svenskt kläde, hade väl
äfven förtjenat mera uppmärksamhet, än
den Utskottet deråt egnat. Visserligen
4 jo Stat s-Ut skot tets Het änkan den.
auvises till Betänkandet N:o gg, rörande
Directioner för det indelta Cavalerieta
beklädnad, hvaruti förekommer, att detsamma
lika med Landt-Arméen , lieldst
bör beklädas med Vadmal eller i Provincerne
tillverkadt kläde. Detta lösliga
uttryck i ett Betänkande, af hufvudsakligen
annan rigtning, kan jag likväl ej
anse, som något bestämt afgörande tillstyrkande,
i egenskap af medel, att bereda
Svenska Klädes-Fabrikerne en säkerafsättning,
hvarförutan allt utlåtande om
den Värfvade Arméens beklädnad saknas.
Hade Utskottet deremot tillstyrkt
Riksens Höglo fl. Ständer, att till Kongl.
Maj:t framföra den underdåniga önskan:
att tidiga Beställningar af Cominiss-kläde
hädanefter måtte göras inom landet och
en successif leverering deraf medgåfves,
skulle det säkert medföra möjligen billiga
priser för Staten och en bestämd rigtning
för ifrågavarande Narings-Idkare,
hvilka nu deremot ej kunna vara fournerade
med hvad, sorn, för tillfället påkommande
större behofver af Commisskläde
kan erfordras.
Hvad betänkandet åter rörer min Motion
om Fabrikernas inlösen af Staten, i
händelse grunderna för nu gällande Import-lagar
skulle förändras, så biträder
Stats- Ut skott et,i Betänkanden. 441
jag Utskottets Btänkanden i liufvudsaken,
och det, emedan Statens tillgångar,
ej allenast äro disponerade, utan äfven
anticiperade för en längre tid, äfvensom
emedan erfarenheten vid detta Riksmöte,
med nog känbar skada för Staten,
besannat: att densammas inblandning i
sådane företag, sorn den enskilda omtankan
kan omfatta, alltid sker med förlust.
Deremot kan jag ej med Utskotten deruti
instämma: Att de föreslagne Tullafgifterne
å sådane varor, som inom Landet
kunna tillverkas, ålägga den ihemska
Tillverkaren, att kunna uthärda täflan
i pris med Utlänningen; heldst inga medel
äro föreslagne eller torde vara att
påfinna, för ett säkert utgörande af ifrågavarande
tullafgifter, hvarföre jag måste
fortfara att tro: att en sådan import-friliet,
skulle undergräfva Svenska Fabrikernas
bestånd, för hvilkas närvarande beskaffenhet
betydeliga Summor äro nedlagde”
och
Herr Hiesleiter • ”Jag kan ej dela Pluralitetens
tanka inom Högloft. Utskotten,
i anledning af det Memorial jag redan
vid Riksdagens början tog mig friheten
insinuera, till förmån för Svenska klädesFabrik
erita.
442 Stats-Utskottets Betänkande
Ehuru visserligen, genom Kongl,
Maj:ts Nådiga omtanka, kraftiga anstalter,
till utvidgande af Fårafveln i de Norra
Landskapen, redan blifvit vidtagna, larg,
sorn jag tror, dessa anstalter i synnerhet
hafva inskränkt sig till Jemtlands Län.
På denna grund och då det för det mesta
är den grofva Ullen, hvaraf gröfre kläden
för Arméens behof tillverkas, som
här i landet tryter och derför i de största
partier måste utifrån införskrifva?; vågar
jag väl tro , att en Underdånig Skrifvelse
ifrån Riksens Ständer såsom Ekonomi-Utskottet
föreslagit, icke skulle vara
olämplig, derutinnan Ständerna anliöllo ,
att Kongl. Maj:t ytterligare genom prsemier,
uppmuntringar och bidrag, i Nåder
ville så låta föranstalta, att uti alla Rikets
vidsträckta Nordliga Landskap skötseln
och afveln af Islands-Får matte
blifva ännu mera allmän och vinna stör-,
re förkofran. Men något kraftigare skäl
håller jag före böra till stöd för denna
hemställan anföras, än det af Utskottet
nyttjade, nemligen beredandet af en
riktande syselsättning för Landtmannen
under Vinter-Månaderne.
Svenske Fabrikernas förkofran och
hela Rikets vinst genom undanrödjandet
af en högst kostsam import-artikel, äro,
Stats-, UIskallets B et änkan den. 44 ^
de skäl jag anhåller måtte, såsom mera
talande vid detta tillfälle begagnas.
Utan att bestrida vigten och värdet
af Ekonomi-Utskottets- redan gjorda och
af Riksens Ständer bifallna framställning,
att Svenska Arméen matte heldst med Vadmal
blifva beklädde, eller med sådant
kläde, som i de orter der vederbörande
Regementet* firo förlagde, blifvit tillverr
kat; tror jag likväl, att denna åtgärd i
det af mig härvid afsedde ändamål icke
är fullt tillräcklig. Jag får derföre vördsamligen
föreslå, om icke uti Underdånig
Skrifvelse borde anhållas, det Kongl,
Majit täcktes i Nåder försäkra Svenska
klädes Fabriks-Idkarne derom, att i synnerhet
alla de Värfvade Regementerne hädanefter
skola få sin årliga beklädnad utaf
Svenska Fabriks-kläden, samt att jemnväl
de inhemska Fabrikerna få till Kgl, Majit
och Kronan leverera de klädes-partier,
hvarmed Kongl. Majit kan finna nödigt
att förstärka Arméens föråder. Med den
säkra kännedom jag kunnat förskaffa mig
utaf Svenska klädes-Fabrikemes nuvarande
beskaffenhet, vågar jag med trygghet
försäkra! att om Kongl. Majit genom
vederbörande Ambets-Verk och. Administrationer
låter upprätta summariske öfverslag
på allt det kläde m. m. sorn i före
-
444 Siats-Utskottets Betänkanden.
nämnde tvänne afseendcn årligen erfordras,
skall Kongl. Maj:t kunna med tillförsigt
påräkna, att, såvidt FabriksSocieteterna
i tid erhålla underrättelser
om dessa klädes-partiers oell persedlars
erforderlighet, leveransen deraf ingalunda
kommer att på sagde terminer slå felt.
Åtminstone skola nu redan Svenska Fabrikerna
årligen kunna leverera 60 till 70
tusen alnar Commiss-kläden, hvilket qvantum
jemnväl lärer kunna ökas, så snart
Fabriks-Idkare blifva försäkrade, om en
jemn och säker afsättning.
Denna tanke har jag jemnväl, såsom
Ekonomi - Utskottets Ledamot, inom
Utskottet yttrat; men beklagligtvis
liar Svenska klädes-tillverkningen icke
af Utskottet funnits af det värde, att
mitt anförande förtjenat någorn uppmärksamhet.
Det har icke varit min afsigt, att anmäla
något klander emot förvaltningen
och fördelningen tills dato af Manufactur-fondens
tillgångar; men jag önskade
blott, att för en framtid i synnerhet måtte
undvikas tilldelandet af större stående
Lån åt sådana Inrättningar, hvilka vid
•berörde Fonds primitiva grundläggande
icke varit afgedde, till låns erhållande ur
densamma.
Stats-Utskottets Betänkanden. 445
Sluteligen kan jag icke undgå ännu
en gång nämna, att ingen som känner
sanna förhållandet och vet att bedöma
följderna af en lössläppt oinskränkt införsel
utaf Utländska Fabrikanter, någonsin
antager det af både Utskott och Riksstånd
beständigt upprepade påstående, att
den höga tullafgiften skall skydda Svenska
Fabrikerna från en farlig concurence
af Utländska tillverkare. Inga resonementer
kunna i min öfvertygelse rättfärdiga
ett beslut, hvarigenom blott Utlänningen
skall riktas och den inhemska industrien
förqväfvas. Den höga tullen
skall locka till tullförsnillningar, och
Riket skall uppfyllas med Utländskt oförtulladt
kram, under det våra egna Fabriker,
i brist af afsättning måste nedläggas.
’’
Och skulle desse särskilde meningar,
uppå begäran, till de Respective
Riks-Stånden åtfölja.
Ex Protocollo
/. C. Lorich,
446 Stats- Utskottets Betänkandem
N:Q 648.
Ankom den 9 Dcé. 1823.
R; H- St. Stats- och B e vilinings-Utskotts
Memorial, i anledning
af Riks-Ståndens olika
beslut, angående Tidningars
förseende med Charta? Sigillatae
Stämpel.
Vid föredragning af Siats- och Beviiihings-Utskottens
afgifne Ulåtanden, N:o
564 och 63l, uti frågan om Tidningars
och Dagblads förseende med Chartse Sigillätse
Stämpel, hafva Höglöfl. Ridderskapet
och Adeln, Högvördige PresteStåndet
samt Vällöfl. Borgare-Ståndet bifallit
Utskottens förslag, att hvarje utkommande
Tidnings Nummer, tryckt på halft
ark eller derunder, skall förses med erl
röd Cliartae Sigillatse Stämpel till Ett
runstyckes belopp, hvarje helt ark med
en dylik tili Två Runstycken, deröfver till
öcli med Ett och ett halft Ark till Tre
Runstycken öcli så vidare, hvilket äfven
borde gälla för Tidningar åtföljande Bihang
, äfven om det skulle utgöra mindre
ån ett halft ark, likväl med undantag äf
Stats-Utskottets Betänkanderi. 447
Säådane Bullentiner, som på Regeringens
befallning tryckas på särskilda Blad och
innefatta officiella underrättelser samt åtfölja
Post- och Inrikes Tidningar, för
verkställigheten och cöntrollen hvaraf
borde följas de föreskrifter, Utskottert
tillstyrkt; Men deremot liar Hedervärda
Böndé-Ståndet ansett billigheten fordra,
ätt afgiften erlägges, icke för hvarje halft
ark, utan endast för hvart Exemplar af
utkommande Tidfiings-Ntimmer, hvilken
rättelse Ståndet funnit nödig, dels i anseende
till enklare sätt för Stämplingen
och dels till förekommade af den utväg,
hvilken i annat fall icke skulld kunna
Tidnings-Utgifvare betagäé ätt gehom användande
af ovänligt stort Papperformät
samt fina och oläsliga Stilar å halfärk
låta tryckningeil verkställa, då något
egentligt ändamål med stämpling å hvarje
half-ark $ jemförelsevis med stämpling
å hvarje Tidnings Nummer i dessas nu
varande Skick, oftast icke vöre uppttådt;
Ehuruväl det är Utskotten okändt
huruvida de öfrige Riks-Ståndert antagit
Bonde-Ståndets tillika gjerde inbjudnings
ätt uti dess nyss ärtförde beslut instämma,
eller om Bonde-Staildet, i händelse dd
3:ne andre Ståndert skulle vid deras redan
fattade beslut förblifva, må fihrtä
448 Stats-Utskottets JBetunkandefu
godt att sig derefter foga och såmedelst
uti denria på Bevillnirtgsbeloppet verkande
fråga bereda ett Riksens Ständers gemensamma
beslut i hafva likväl Utskotten
som för det afsifne Förslaget till Tidningars
Stämpling, afseende att åstadkomma
en inkomst, som må motsvara den
genom besluten portofrihet för Tidningar
och Dagblad minskade Intrad vid
Post-Verket, framlagt de skäl, hvilka i
Uskottens tanka äro fullt gällande och
icke kunna föreslå annat sätt till jemnkning
än sorn, med förenämnde förslag
instämmer, trott sig, i anseende till Riksdagens
annalkande slut och för tidens
vinnande böra, utan afvaktan af hvad
de Respective Riks-Stånden vidare i denna
fråga besluta, vördsamt föreslå följande
Voterings proposition, att, så framt
samtlige Riks-Stånden ej förena sig uti
enahanda beslut till Förstärkta Stats-Utskottets
åtgärd öfverlemnas, nemligen:
Den som bifaller Stats- och lievillnings-Utskottens
af 3:ne Riks-Stånd gillade
förslag, att hvarje utkommande Tidnings-Nummer
tryckt på halft ark eller
derunder skall förses med en röd Chartte
Sigillatte Stämpel till Ett Runstyckes belopp,
hvarje helt ark med cn dylik till
Två
Stats- UtsKoitéts Betänkanden. 449
Tvä Runstycken, deröfver till och med
Ett och Ett halft ark till Tre Runstycken
och sä vidare, hvilket äfven böV
gälla för Tidningar åtföljande Bihang*
äfven om det skulle utgöra mindre än
ett halft ark, likväl med undantag af
rådane Bulletiner, som efter Regeringens
befallning tryckas på särskildte Blad och
innefatta officiella underrättelser samt åtfölja
Post- och Inrikes Tidningar, voterår
Ja* den det ej vill, Nej;
Vinner Nej)
Sa kominer, i enlighet med Bonde-Ståndets
beslut* Stämpel-afgiften att erläggas*
icke för hvarje halfark, utan endast för-,
livart Exemplar af utkommande Tidnings
Nummer. OfvCrlemnandes Utskotten detta
allt till Riksens Högloll. Ständers afgöVande.
Stockholm den 6 December iS23*
N:0 649*
Ankom den 9 Dec, i8a3.
Utlåtande i anledning af ytterligare
vackt fråga, om utdelning
af Ridderskapet och
29
45o Stats-lJtskottets Betänkanden.
Adelns Protocoll vid 1817 och
1818 årens Urtima Riksdag.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
har Herr Bernh. Rosenblad anfört, att
ehuruväl Riksens Högloft. Ständer bifallit
ett Stats-Utskottets Betänkande, som
tillstyrker utdelning bland Ridderskapet
och Adelns närvarande Ledamöter af
Ståndets protocoll för Riksdagen 1817
och 1818, med endast fästadt förbehåll,
att Räkningarne för försålde exemplar
förut skulle vara uppgjorde, någon verkställighet
derpå likväl ännu icke följt;
Och som inga exemplar af desse Protocoll
finnas i Bokhandeln, men det vid förekomande
hufvudfrågor vore af stor vigt
att känna hvad vid likartade tillfällen
förut blifvit yltradt, har Herr Rosenblad
begärt, att Siats-Utskottet matte anmodas
tillse, att berörde Beslut må kunna till
verkställighet befordras, samt Utskottet,
i händelse hinder möta för utdelningen
af Complette exemplar utaf 1817 och 1818
årens protocoll, likväl foga sådan anstalt,
att utdelning af den tillgänglige delen
af sista Riksdagens protocoll må kunna
verkställas; hvilket Memorial Högloft.
* O
Ridderskapet och Adeln till Stats-Utsot
-
Stats-Vtskott.ets Betänkanden. yj 5 i
tet remitterat t Hilia med ett anförande af
Herr Carl Vilh, Riben, som med Herr Rosenblad
instämt uti förberörde begäran
och derjemte föreslagit, det Utskottet
matte anmodas, att i händelse, såsom
Herr Rosenblad syntes befara, icke alla
desse Protocoller genast vore till utdelning
färdige, uppgifva orsaken dertill.
Så snart Stats-Utskottet erhöll Högloft.
Ridderskapet och Adelns Remiss i
denna fråga, blefvo, med föranledande
af Riksens Ständers vid sisth Riksdag
tagne Beslut, att de Herrar och Män inom
Riks-Stånden, hvilka besörjt tryckningen
af Ståndets protocoller jemte Hillänget
och medlen dertill uppburo, skulle
hos Riksens Ständers Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
afgifva redogörelse för
deras uppdrag i berörde måtto, så väl
hvad medlen sorn de öfverblifne oförsålde
exemplaren af omförmälde Handlingar
angick, Herrar Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
anmodade att uppgifva, hvad
åtgärder i anledning af Riksens Ständers
Herrar Fullmägtige meddeldte åfvanbeförde
beslut egt rum, samt huru redovisningen
för så väl de försålde exemplaren,
sorn för den öfriga delen af upplagan
utfallit; Och hafva Herrar Fulhnägtige,
uti nu ankommen skrifvelse, af den
452 Stats-Utskotiets Betänkctnden.
2o:de nasti. November uppgifvit, hvad
angar Ridderskapet och Adelns protocoll
Vid sistförlidne Riksdag, att RiddarhusDirectionen,
uti skrifvelse af den to September
1821, ibland annat gifvit Herrar
Fullmägtige tillkänna, att ExpeditionsSecreteraren
och Kammar-Junkaren C. F.
Rothlieb, hvilken af Ridderskapet och
Adeln erhållit uppdrag, att ombesörja
tryckningen af desse Protocoll, hos
Riddarhus-Directionen anmält, det han,
i anseende till inträffande omständigheter,
icke vidare kunde besörja tryckningen af
den då återstående delen af berörde protocoll,
eller ifrån den 27 Maji 1818 intill
Riksdagens slut den 21 derpå följde
Julii; och om hvilket förhållande Riddarhus-Directionen
ansåg sig böra Herrar
Fullmägtige underrätta, på det Herrar
Fullmägtige, i afseende på Redogörelsen
för den af Expeditions-Secreterare Rothlieb
verkstälde Protocolls tryckningen, måtte
kunna vidtaga den åtgärd, som enligt
Riksens Ständers föreskrift på Herrar
Fullmägtige ankom; hvarpå det svar blifvit
Riddarhus-Directionen meddeldt, att
då Riksens Ständer förordnat, att med
redovisningen för Riks-Ståndens tryckta
protocoll skall förhållas på enahanda sätt,
sorn i afseende på JBihanget blifvit stad
t
; ’ ■ ^ ‘ •;
Stats-Utskottets Betänkanden. 4^3
gadt, eller att sedan tryckningen blifvit
fullbordad, redogörelse för upplagan borde
till Riksgälds-Contoiret afgifvas, dock
under förbehåll, att exemplaren, då de
aflemnades, voro häftade, eller åtminstone
i sådant skick, att , om defecter skulle
finnas, Riksgälds-Contoiret ej komine att
derföre stadna i något ansvar, skulle
Ridderskapet och Adelns ifrågavarande
protocoll i Riksgälds-Contoiret emottagas
enär de samma aflemnades uti sådant
skick, som vore föreskrifvet; förmodandes
Herrar Fullmägtige, att Riddarlrus-Directionen
alltså må kunna lemnä underrättelse
både om trycknningens fortgång
och stället, der de tryckte exemplaren
finnas.
Dessa upplysningar har Stats-Utskottet
ansett sig böra, i anledning af den remitterade
motionen, meddela, och torde
vidare underrättelse huruvida Ridderskapet
och Adelns protocoll för sistl. Riksdag
nu mera, sedan så lång tid från
Riksdagens slut förflutit, blifvit färdigtryckt
, böra inhemtas från Högloft. Riddarhus-Directionen;
men utdelning af
protocoll endast i den händelse eger rum,
att upplagan finnes vara complett, heldst
vid Riksdagens nu förestående slut det
af motionairerne åsyftade begagnande för
454 Stats-Ut skot tets Betänkandetu
denna Riksdag lärer i alla fall icke kunna
vinnas.
Hemställande Utskottet, om icke Riddarlms-Directionen
- må erindras, att om
slutliga redovisningen så väl för de härtill
uttagne medel, som för sjelfva upplagan
och hvad för de försålde exemplaren
kan hafva influtit foga verksam åtgärd
samt Riksens* Högloft. Ständer uppdraga
Herrar Fulhnägtige uti RiksgäldsContoiret,
att med uppmärksamhet följa
detta ärende så att redovisningen må
kunna bringas till snart och fullständigt
slut; hvilket Utskottet vördsamt öfverlernnar
till afgörande. Stockholm den 5
December 1823.
N:0 650,
Anlom den 9 Dec. 1823,
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
öfver Utskottets
yttrande, uti fråga om medel
till reparation af Storkyrko
Församlingens Orgelverk.
Sedan Stats-Utskottct, uti dess afgifne Ut
låtande N:o 600, öfver Hr Doctor Wallins
Stats-Utskottets Betänkandeti. 4^5
motion, om ersättning fran Rilcsdagskostnads-Summan
för reparations-kostnaden
ä Storkyrko Församlingens Orgelverk sadan
ersättning på anförde skäl afstyrkt; så
hafva enligt ankommet Protocolls-Utdrag
af den ig:de nästl. November, anmärkningar
dervid blifvit gjorde inom Högvördige
Preste-Ståndet, som ansetts föranleda
till ärendets återremitterande, att
hos Utskottet komma under ytterligare
handläggning; Men alldenstund Utskottets
berörde Utlåtande blifvit bifallet af
Högloft. Ridderskapet och Adeln, den
tgtde, Vällofl. Borgare-Ståndet den 2o:de
och af Hedervärda Bonde-Ståndet jemnväl
den ig:de i förl. November månad,
samt frågan alltså, enligt 6g $. llegeringsFormen,
är afgjord, ty finner Utskottet
de gjorda anmärkningarne icke föranleda
till någon vidare åtgärd; hvilket Utskottet
skolat vördsamt anmäla.
Stockholm den 5 December i8s3.
456 Stats-Utskottets Belänkanden*
N:0 651».
Aukom den 9 Dec. i8a3.
Memorial, i anledning af Utskottets
Utlåtande, uti frågan
om Saltpeter-Fondens utlåning.
Jimot Stats-Utskottets, under N:o 602,
afgifne yttrande, öfver Herr Friherre af
Nordins motion, örn närmare bestämmande
af Saltpeter-Fondens utlåning, än som
gkedt uti Riksens Ständers denna Riksdag
aflåtne underdåniga Skrifvelse, rörande
dispotitionen af berörde Fond, hafva lios
Högloft. Ridderskapet och Adelil Anmärkningar
blifvit gjorde, som syfta derhän,
att fondens disponibla tillgångar borde
afiemnas till Riksgälds-Contoiret, för att
ingå i 3 procents rörelsen och räntan
derå Saltpeter-Fonden tillflyta, derigenom
skulle vinnas, att Fondens tillgångar
utginge i allmänna rörelsen och äfven
voro mera disponible för Saltpeternäringens
behof, ätt om den förräntades
emot 6 procent, då Lånen måste blifva
Stående och tillgång för påkommande utgifter
således stundom komma att saknas
Stats- Utskottets Betänkan den. 457
eller och en del af Fonden hållas ofrugtbar,
för att vara tillgänglig vid förefallande
behof; hvaremot andre Ledamöter
förment, att ett beslut om Saltpeter-Fondens
öfverlemnande till Riksgälds-Contoiret
skulle innefatta en inskränkning uti
den dispositionsrätt öfver denna Fond,
som Riksens Ständer uti den redan afgångne
underdåniga skrifvelsen till Kgl.
Majit öfverlemnat; med hvilka anmärkningar
frågan blifvit till Utskottet återremitterad.
Jemte det Stats-Utskottet får vördsamt
anmäla, att dess omförmälde hemställan
blifvit bifallen af Högvördig©
Preste-Ståndet den igtde, af Vällofl. Borgare-Ståndet
den ao:de, samt af Hedervärda
Bonde-Ståndet jemnväl den ig:de
nasti. November, hvadan frågan likmätigt
Gg §. Rcgerings-Formen redan är afgjord,
anser Utskottet sig böra yttra, att,
sorn rättigheten till insättning uti Riksgälds-Contoiret
emot 3 procent är lika
fri för alla som deraf vilja sig begagna,
att, så vidt Riksgälds-Contoiret af dylika
Lån är i behof, synes någon föreskrift
för den del af Saltpeter-Fondens
insättning uti 3 Procents rörelsen som
kan anges böra vara disponibel•» icke
458 Siats-Utskottets B et änkan elen.
vara erforderlig. Stockholm den 5 December
1823.
N:0 652.
Ankom den 9 Dcc. 1823.
Utlåtande i fråga, om granderne
för en ny Instruction för Riksens
Stånders Revisorer.
y
Förenämnde fråga, hvarom Stats-Utskottet,
uti Betänkande under N:o 537,
utlåtit, har Högloft. Ridderskapet och
Adeln på grund af åtskilliga Anmärkningar,
till Utskottets handläggning återremitterat;
Men som berörde Betänkande
redan blifvit bifallet af Högvördige Preste
Ståndet den 2o:de, af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 2g:de samt af Hedervärda
Bonde-Ståndet likaledes den 2o:de
sistl. October, och Ärendet alltså, likmätigt
69 §. Regerings-Formen, redan är
afgjordt, har Utskottet ansett sig icke nu
kunna deråt lemna någon ytterligare åtgärd
, heldst Anmärkningarne ej heller
dertill föranleda; Hvilket Utskottet får
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
Stats-Ut skottets Betänkanden« 4^9
vördsamt anmäla. Stockholm den 6 December
1823,
N:0 653.
Ankom ilen 10 Dcc. i8a3.
Memorial, angående slutliga bestämmandet
af Arfvoden för
någre biträdande äfvensom
ersättning för Ken skrif ningskostnaden.
Vid Sammanträde den 7:de i denna
manad emellan Herr Landt-Marskalken
och Herrar Talmän, iemte vederbörande
Herrar Utskotts Ordförande, hafva de
om följande förslag till Belöningar för
särskildte biträden i och för RiksdagsÅrenderne
öfverenskomma, och det till
Stats-Utskottét öfverlemna!, nemligen:
’’Herr Grefven och Landt-Marskalken
samt Herrar Talmän, jemte Herrar
Ordförande i Stats- och Expeditions-Utskotten
och En Ledamot af Ridderskapet
och Adeln i Hemliga Utskottet, hade
i dag sammanträdt, för att föreslå de
Arfvoden och Renskrifnings - kostnader,
460 Stats-Utskottets Uetänkanden.
som för nedannämnde Utskott ansågs erfordras;
och funno Herrar Talmän och
Ordförande, efter föregången behörig
öfverläggning, för godt bestämma följande
;
Stats- Utskottet.
Secreteraren vid Afdelningen för
Magazins-Arender Arfvode 600 R:dr
Secreteraren för Mål, rörande
Manufactur-Disconten D:o q5o
Vakt-Betjeningen i MagazinsDireclionen
för uppassning 60
Vakt-Betjeningen uti Kongl.
Commerce-Collegium för D:o 3o
Ersättning till Stats-Utskottes
Cancelli för Renskrifningskostnader.
3oo R:dr
Expedition s-Utskottet
Secreteraren för besörjandet af den
efter Riksdagens slut återstående tryckning
af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll
och Registers upprättande deröfver
200 R:dr
Siats-Utskottets B et änk anden* 461
Hemliga Utskottet
Secreteraren-Arfvode
En Cancellist D:o
En Vaktmästare D:o
4oo
180
5o
Stockholm den 7 December 1820.
I anledning häraf och med afseende
på det arbete, som under detta långa
Riksmöte blifvit utfördt, har Stats-Utskottet
funnit de för detta Utskotts särskildta
biträden föreslagne Arfvoden, vara lämpade
efter de verkstälde Arbeten och anser
sig derföre till deras beviljande böra
tillstyrka bifall; Äfvensom, enär Ordförande
i Utskotten vid det om Arfvodens
och Tractamentens bestämmande för de
i Ståndens och Utskottens Cancellier biträdande,
under denne Riksdag, hafde första
sammanträde, gjort förbehåll, att, i
händelse vid något Utskott göromålen
skulle blifva så öfverhopande, att den
Carl De Géer
h. t. Laniit-Marskaik
N. H. Schvan
And. J:son Hychert
C v. Rosenstein
Talman
jb. t. Talman
n. v. Talman
Gustaf Ugglas G. F, Åkerhjelm.”
462 Stats-Utskottets Betänkanden.
antagne Cancellie - Betjeningen behöfde
hjelp vid Renskrifningen få sådant anmäla
i afseende å deras ersättning, — Utskottet
hemställer , att den för dess Cancellie
till enahanda belopp, som vid sisth
Riksdag, föreslagne ersättning för det nödige
befunne biträde vid Renskrifningen
äfven måtte till godtgörande beviljas.
Enär ofvannämnde förslag innehåller,
att Secreteraren uti Expeditions-Utskottet,
för besörjandet af den efter Riksdagens
slut återstående Tryckning af Bilianget
till Riks-Ståndens Protocoll och
Registers tipprättande deröfver, skall erhålla
200 R:dr och detta motsvarar hvad
vid 1817 och 1818 årens Riksdag för
enahanda uppdrag bestods, finnér StatsUtskottet
billigt tillstyrka detta särskildta
Arfvode och ersättning åt Expeditions-Utskottets
Secreterare, under vilkor, att
han besörjer den återstående tryckningen
afBihanget, jemte ordentligt/ Registers
upprättande deröfver, samt afgifver liqvid
för uppburne medel och försålde
Exemplar, äfvensom redovisar för de öfverblifvande;
Dock att detta Arfvode ej
får lyftas förr än efter berörde arbetes
fullbordande; samt sedan fullständig redogörelse
för denna befattning blifvit af
-
Stats-Utskoltets Betänkanden. 463
lemnad lill Riksens Högloft. Ständers Fulljnägtige
i Riksgälds-Contoiret och decharge
derföre erhållits.
Slutligen synes det Utskottet, som
något ej kan vara att erinra emot de
för Secreteraren, Cancellisten och Vaktmästaren
i Hemliga Utskottet föreslagne
Arfvodens belopp ; hvarföre Stats-Utskottet
hemställer, om icke desse Arfvoden
äfven måga få af Riksdagskostnads medlen
utgå; Och lärer det Beslut Riksens
Högloft. Ständer häröfver meddela, böra
lios Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas
med anhållan, om Nådig befallning
tift vederbörande, som liqviderar Riksdagskostnaderne,
att beloppen behörigen
utbetala. Hvilket allt vördsamt ölverlemnas
till Riksens Högloft. Ständers eget
afgörande. Stockholm dén 9 December
1820.
N:0 654.
Aukom den 12 Dcc. i823.
Riksens Högloft. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi - Utskotts utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid
464 Stats-Vtskottets Betänkahdén.
Utskottens Betänkande N:o 51^
i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, rörande
Krono-skogarne, samt åtskilige
dermed gemenskap egande
motioner.
Högloft. Ridderskapet och Adeln, Högvördige
Preste-Ståndet samt Vallöf!. Borgare-Ståndet,
hafva till Utskottens förnyade
handläggning åtcrlemnat ofvannämnda
Betänkande, hvilket deremot blifvit af
Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet. De
anmärkningar hvilka föranledt återremissen
kunna hufvudsakeligen hänföras till
följande: Att genom Krono-Skogarnes
upplåtande till enskilda personer, hoppet
om en snar och förbättrad Skogshushållning
åtminstone skulle förminskas:
Att då de fleste af dessa parker äro belägne
i Skoglösa orter, en noggrann och
rättvis repartition deraf erfordrades, om
ej på längre afstånd belägne och alldeles
Skoglöse trakter skola befinna sig utan
all tillgång på de nödigaste Skogseffecter,
eller nödgas köpa dem för ett högt och
obilligt pris: Att om de å dessa orter belägna
Boställen icke skola allt för mycket
lida, måste största delen af den å
Krono
-
Stats-Utskot.tets flettjnkanden. 46^
Kronoparken^ befintelige Timmerskog
bibehållas för detta ändamål, hvadan sådane
parker svårligen skola kunna tilli»
försäljning upplåtas, och förmenas, att
om jägeri-Betjeningens Stater organiserades
på ett mera ändamålsenligt sätt, och
deras aflöning ökades, bevakningen och
skogshushållningen skulle vida bättre befrämjas;
samt att om alla inkomne ansökningar
om intäkter beviljades, skogen
skulle till det mesta i detta afseende
medtagas. Såsom ytterligare Skäl emot
Alhnänningarnes upplåtelse till enskilde,
anföres vidare, att erfarenheten redan i
anseende till påföljden , tillräckligt skall
motsäga den i allmänhet anförde princip,
att den enskilde bättre förvarar sin egendom,
än då den af jmblique tjenstemän
vårdas. Och meddelas flere exempel till
styrka för motsatsen af denna mening.
Den ersättning som i en framtid förmenas
kunna ega rum, genom skogsplanteringar
, anses såsom omöjlig, enär ibland
flere hundrade Lottegare ingen hvarken
lärer vilja eller kunna inhägna sin lott
till skogsplanterings verkställande, hvarvid
kostnaden äfven skulle vara förstörd,
och vore vådan af till äfventyrs skeende
underslef, obetydlig mot den för
3o
-
466 Ståts-Utskottets Be tät ihan elen.
störing, som blefve en följd af ifrågavarande
upplåtelse; Den grundsats att Statens
förmyndarevård för all hushållning
vöre menlig, anses i tillämpningen ofta
leda till mera skadliga följder, än dem
man vill undvika. Andre Länders erfarenhet,
der Skogsvården utgör en särskildt
gren af Statshushållningen och en
betydlig inkomst källa, åberopas ytterligare
såsom stöd för Skogarnes bibehållande
under Allmän vård, och uppmärksamheten
fästes på enskildes sorglöshet i frågan om
skogsplantering och skogshushållning, samt
på Statens skyldighet att bevaka efterkommandes
rättigheter i detta hänseende;
hvadan yrkas, att Riksens Ständers vid
förra Riksdag yttrade önskan, om Krono-Skogarnes
upplåtelse, ej måtte verkställas
förr eller på andre orter, än när
ochder undersökning blifvit gjord, om Tyska
eller Engelska Forstväsendets användbarhet,
på hvars fördelaktiga inflytande exemplet
af det vid Kongl. Djurgården antagne
Skogshushållningssätt anföres , med tillstyrkande,
att denna undersökning jemnväl
borde sträcka sig till de locala förhållanden,
som härvid borde iakttagas.—
Deremot har å andra sidan blifvit erinradt
emot Utskottets förslag, ”att då största
delen af en park skulle åtgå till er
-
Ståts-Utskottets Betänkande)!. jjtij
Sättning åt de hettiman, söm derå erhållit
utsynings- eller mulbeteS-rätt* ieke någöt
äf parken skulle föryttras, titan denéämma
helt och hållet fördelas emellan berörde
hemman emöt åsätt Skattläggning
ätt det icke kunde tagaS för gifvet, det
de lotter sorn försåldes j i stället att såsom
Skogsmark bibehållas, skulle uppodlas
och bebyggas. Uttryckt: ''största delen
af en park” Vore äfven alltför obestämdt,
och förmenas leda till ett alltför
vidt utsträckt arbitrage vid tillämpningen,
enär om t. ex. en park bestöd af
4oo Tunnland, deraf, vid skeende Undersökning
, 201 Tunneland, sorn ostridigt
utgjorde största delen af parken,
ansågs åtgå till ersättning för hemmansegares
mulbetes- och utsyningsrätt, skulle
hela parken kunna komma att emellan
hemmansegarne fördelas. Utskottens tillstyrkande
"att de flere enskilde personers
under sednare åren, till Kongl. Maj:t tngifne
ännu oafgjorde ansökningar om tillstånd
att upptaga odlirtgslägenheter å krono-parker
och allmänningar skulle före
verkställigheten af de tillstyrkta anstalterne
med desse skogar, enligt nu gällande
Författningar afgöras,’’ förmenas äfvenledes
icke vara lämpligt, enär man redan
år r8i4 funnit, att, genom be vilandet
468 Stats-Utskottets B et änkan den.
af dessa ansökningar alltförmyeken mark
skulle frångå Kronoparkerne, heldst understundom
äfven fastare och till skogväxt
duglig mark, under namn af kärr, blifvit
uti odlingarne inbegripen, och desse
i allmänhet små lägenheter icke af sig
sjelfve kunde bestå, utan att deras innehafvare
till en del hemtade sin näring
af den kringliggande skogen, och såmedelst
skulle öka antalet af Skogsåverkare;
hvilket äfven föranledt Kongl. Maj:ts
nämnde år fattade Nådiga beslut, att några
odlingar å kronoparker icke skulle
tills vidare beviljas ; och har äfven blifvit
hemstäldt, att sådane lägenheter icke
få begagnas, såvida de ej kunna till
minst Tydels mantal uppskattas, utan i
alla andra fall, då odling tillåtes, tilläggas
något närbeläget hemman, emot utgörande
af åsatt ränta. En omission anses
jemnväl hafva egt rum både uti Kgl.
Majts Nådiga Proposition och i Utskottens
Betänkande, i frågan om fördelningen
och försäljningen af kronoparkerne
i lotter af vissa Tunnland, enär icke
skall blifvit bestämdt, hvad slags Tunnland
som menas, antingen det skall beräknas
efter uppskattad jord eller efter
arealen. — Att öfverlemna vården af
Kronoskogarne åt kronobetjeningen, vor&
Stats-Utskottets Betänkande- 4^9
alldeles olämpligt, enär detta sednare skulle
leda mera till deras förstöring än vård,
hvaremot de medel, som inflyta vid alU
männingarnes försäljning förmenas bäst
användas till Jägeri-Betjeningens ordenteliga
aflöning. Man har vidare ansett
Utskottens åtgärd hafva bordt vara, att,
i stället för utvecklingen af några specialiteter
till deras förmån, som kunna
göra anspråk på delagtighet af Kronoskogarne,
meddela förslag, rörande hvad
dels på grund af vunnen erfarenhet och
dels i anledning af den Nådiga Propositionen,
Riksens Ständer nu borde såsom
hufvudgrunder i detta ämne i underdånighet
framställa. — Man har trott att
sådane Parker oell Krono Allmänningar,
hvaraf kronan eger Dispositionsrätt, och
som icke ansett6 nödige att bibehållas
för Flottornes behof, borde så fort som
möjligt försäljas: Att inköpet af besittnings
och skatterätt till nyhemman och
intägter för kronans räkning , icke vore
nyttigt, enär kronan redan har flere
hemman och lägenheter, än som nied
förmån kunna användas: Att om den
årliga räntan för öfverloppsmarkerne bestämdes
efter skattläggningar och markens
beskaffenhet, detta skulle medföra
förlust för Staten, då erfarenheten skall
470 Stats-Utskottets Eetänkanden.
yisat, att värderingar till sådane skattlägga
ningar icke skett, och ej kunna ske med
erforderlig noggranhet och kännedom om
jnarkens beskaffenhet, hvadan föreslås, att
högsta anbudet vid Auction borde tagas
till grund, och att ej betänklighet för
räntans utgörande vid skogens afbrukning
bör uppstå: Att genom tillämpningen af
Utskottens förklarande, ”det, ifall hittills
åtnjuten mull betes rätt å kronoparker, ärrskönt
icke grundade på skattläggningar ,
Contracter eller särskilda Resolutioner,
skulle hädanefter försvinna, sådant kunde
leda till rubbning af många förhållanden
m. m.’’ Statens inkomst af kronans
skogar och lägenheter till största delen
■vöre öfverlåten, i hvad lösen angår, samt
således endast dpn skatt, som hädanefter
blefve åsatt, att vänta; på hvilken grund
denna mening bestrides, med yrkande,
att dipositionen af öfverloppsmarkerne n\å
ske, utan uppoffring af Statens, rättigheter
och utan considerationer af från äldre
tider gjorde ingrep å Skogarne eller med
skiklighet utförda anspråk: Att Utskottens
yttrande, det lägenheters anläggande
ej borde framför skogväxt hefordras, icIce
öfverenstämmer med Ekonomi-Utskottets
förslag till Författning om tillåtelse
fpjp Enstaka hemmansegare i allmänhet
Stats-Utskottets Betänkanden. 471
att afyttra en del af sin iord: Att af
Utskottens tillstyrkande skulle följa, det
Lands- och Härads-Allmänningarne ännu
vidare komina att förblifva i det skick
de äro, såvida ej Intressenterne påskyndade
delningen, hvadan äfven det sätt
som i Kongl. Propositionen blifvit föreslaget,
men icke det som Utskotten tillstyrkt,
anses lämpligast och rättsenligast
vid egande rättens öfverlåtande af dessa
Allmänningar; hvarjemte blifvit hemstäldt,
att ej mindre den behandling,
som 6 och i5: §. §. i l8o5 års Skogsordning
föreskrifva, der det ej redan skett,
än äfven upplåtandet af Läns- och Härads-Allinäningarne,
kunde på lika sätt
sorn för Kronoskogarne tili skyndsam
verksällighet befordras. Man har jemnväl
velat fästa Utskottens uppmärksamhet
derpå, att då kringliggande orts hemmansegare
äro tillerkände egande rätt af
Allmäningarne, och på denna grund dessas
delande dem emellan blifvit tillstyrkt,
så skulle det ej stå väl tillsammans med
denna rättighet, att dessa Allmänningar
få en ny skattläggning, enär hvarje hemman
redan i dess gamla skattläggning
derföre skall vara ihågkommet, hvarförutan
är vordet anmärkt, att i fråga om
472 Stats-Utskottets Betänkunden.
sådane skogar, sorn skola försäljas, närbelägne
hemmansegare borde erhålla optionsrätt,
emedan derigenom det byggnadsvirke
och bränsle skulle besparas,
som behöfdes, i fall särskilda nya lägenheter
komme att anläggas; slutligen förmodas
att sådane större Skogs-Trakter,
som de Norrländska, icke blifva inbegripne,
under hvad om Skogarne i Allmänhet
blifvit stadgadt.
Hvad sålunda blifvit yttradt och
anmärkt, har hos Utskotten till pröfning
förevarit; Och förekommer härvid till besvärande,
dels hvad som blifvit erinradt
emot den så väl i Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, som i Utskottens afgifne Betänkande
antagne liufvudgrund, i afseende
på nyttan af kronoparkernes samt
Läxts- och Härads-Allmänningarnes upplåtelse
åt enskilde, dels de anmärkningar,
hvilka, med antagande af Betänkandet
i hufvudsaken, äro rigtade emot
vissa delar deraf, i hvad de angå de föreslagne
åtgärderne till bex-edande af Förslagets
verkställighet. Hvad således först
angår fördelen eller olägenheterne af förenämnde
delning, så hafva Utskotten,
vid afgifvande af sitt vördsamma utlåtande,
icke underlåtit, att i ett ämne af sä
mycken vigt, med behörig noggrannhet
Stuts-Utskottets Betänkatiden. 47^
öfverväga de skäf och motskäl, som å bada
sidor sig företedt, och Utskotten hafva
dervid icke eller å ena sidan förbisett
de invändningar som vid äterreinissen
blifvit Utskotten i detta hänseende meddelde;
Men då å andra sidan sig visade
deu vanvårdade hushållning med ifrågavarande
Skogar, som redan eger ruin ,
och hvartill begäret att tillegna sig hvad
man ansett vara ingens egentliga tillhörighet,
betydligen måtte bidraga: olägenlieterne
genom sammanblandningen af
Statens egande och menigheternes nyttjande
rätt: de menliga följderna af en
ständigt fortfarande strid emellan enskildas
fördel och Statens vårdande myndighet,
en stridighet som äfven egt ruin
emellan lagen och opinionen, hvilket
allt måste rubba sambandet emellan enskilda
Medborgre och dem åt hvilka vården
af det allmännas rätt är anförtrodd,
och dessutom ofördelagtigt verka på folkets
moraliska lynne ; så hafva Utskotten,
vid betraktande af desse och de flere i
Utskottens Betänkande åberopade öfvervägande
skål. icke tvekat att tillstyrka
Riksens Ständer, att hufvudsakligen instämma
i den Nådiga Proposition, som
Kongl. Maj:t, till följe af förre Riksens
Ständers underdåniga önskningar, och
474 Stats-ZJtskottets Betänkandeil,
försjt efter inheintade upplysningar och
den sorgfälligaste pröfning, öfverlemna*
till närvarande Ständers närmare skärskadande,
och Utskotten hafva äfven på
dessa grunder ansett sig icke böra frångå
deras i denna del förut yttrade öfvertygelse.
Det följer då i ordningen, att till
besvarande upptaga de anmärkningar,
som särskildt blifvit emot Utskottens betänkande
framstälde; f hvilket ändamål
Utskotten få anföra: Att de, i likhet med
hvad i den Nådiga propositionen blifvit
yttradt såsom ett hufvudsakligt förbehåll
för Kronoskogarnes upplåtande föreslagit,
att så stor del af desse skogar måtte derifrån
undantagas, att kronan på intet sätt
saknar tillgång å det för Flottorne och
andre Allmänna behof nödiga virke, samt
att skogshushållningen å det färre antal
parker, som för kronans räkning bibehållas
, matte genom en förbättrad förvaltning,
medelst årshyggen och återplanteringar,
utförde af i Forstväsendet kunnige
Jägeri-Betjente, hvilka företrädesvis
borde tiil sådane beställningar befordras,
blifva en föresyn till efterföljd för enskilde
skogsegare; härigenom förmoda
Utskotten, att hoppet om en förbättrad
skogshushållning, snarare skall förökas
Stats-Utskottets JBetänkanden. 47^
£n förminskas, hvarvid intet hinder mölter
att begagna det användbara af Tysklands
och Englands Skogshushållningssätt,
och äfven att de å sådane ställen befintlige
Boställen icke skola sakna nödigt
Timmer. Utskotten hafva jemnväl genom
tillstyrkande, att en del af de å
kronoparkerne befintlige Nyhemman måtte
anslås till förbättring af den återstående
Skogs-Betjeningens lönevilkor, trott
sig redan hafva förekommit de önskningar,
som i detta hänseende blifvit yttrade.
Ehuru man med skäl kan befara, att några
skogsegare efter delningen af kronoparkerne
och Allmänningarne skola misshushålla
med skogen, bör man likväl
förmoda att större delen skall sträcka sin
omtanka äfven till framtiden, och att
nyssnämnde efterdöme samt fördelarne
af en klok skogshushållning skall förmå
dem att ej uppoffra allt åt ögonblickets
behof; Man fruktar att verkställigheten
af en sådan omtänksam hushållning icke
kan ega rum då skogen delas emellan så
mångå delegare, men Utskotten inse icke
något hinder, att den gemensamma
vården af alla dessa lotter skulle, efter
behofvet kunna anförtros åt en eller flere
personer, hvilkas åtgärder ganska lätt
kunde controlleras af delegarne, äfven
-
Stafs- Utskottets Betånkanden.
som dessa sins emellan ej lära underläta,
att hvar emot annan bevaka sina fördelar.
Den anmärkning, att det icke bestämdt
skall finnas uppgifvet i Utskottens
Betänkande, huruvida, vid försäljningen
och fördelningen af kronoparkerne, Tunnlandtalet
skall beräknas efter uppskattad
jord eller efter arealen, har redan inom
Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit
besvarad; Och få Utskotten derföre nu
endast åberopa, att dermed så mycket
mera menas arealen, som den Nådiga
Propositionen innehåller, ”att hvarje lott
bör utsättas ifrån i5 till 4o tunnland allt
efter markens mer eller mindre godhet;”
samt ytterligare ”att den årliga räntan
af den sålunda i lotter uppsatta jorden,
skall efter markens godhet och beskaffenhet
bestämmas.”
Utskotten “hafva icke
föreslagit, att Kronoskogarne skulle öfverlemnas
åt Krono-Betjeningens vård, utan
deremot tillstyrkt, att nödigt antal Jägeri-Betjente
må för de qvarblifvande
Kronoparkerne bibehållas, och Utskotten
hafva äfven , enligt hvad förut är nämndt,
ej förgätit, att uppgifva utvägar till deras
förbättrade Löneinkomster. — Vid
granskningen af den Nådiga Propositionen,
funno Utskotten densamma redan uppfatta
hufvudgrunderne för kronoskogarnes
Stats- Utskottets J3 et än konden. 4 77
delning, och det återstod således endast
för Utskotten, att med uppmärksamhet
granska desamma, och att dervid gora de
erindringar, som Utskotten ansågo kunna
ega rum. Då dessa hufvudgrunder förnemligast
åfverensståmde med Utskottens
egna åsigter, kunde framställningen af några
nya icke komma i fråga, och de specialiteter,
som Utskotten, vid utvecklingen
deraf, ansett sig bora vidröra, hafva, enligt
Utskottens omdöme ovilkorligen varit
föranledde af sakens beskaffenhet och ett
fullständigt utredande af ämnet. Utskotten
hafva härvid ej velat lägga hinder i
vågen för en snar verkställighet af ifrågavarande
förslag; Men Utskotten hafva trott
att nödiga anstalter dervid borde vidtagas,
till bevarande af så vål kronans som enskildes
rått. — Att inköpet för kronans
räkning af de nyhemman, som å nämnde
skogar kunde finnas, skulle medföra
någon skada för Staten, kunna Utskotten
ej medgifva, utan förmena, att då desse
användas till Boställen för nödige skogsbevakare
och andre nyttige ändamål, kronan
skall genom skogarnes sorgfålligare
vård och skjötsel, i framtiden ersättas för
de utgifter, som härvid kunde ega rum;
och dertill medel genom de öfrige skogarnes
försäljning ej kan saknas. — I af
-
478 Siats-Utskottets Betänkahden.
seende på den skattläggnings Method sorti
blifvit föreslagen för räntans utgörande af
öfverloppsmarkerne, fortfara Utskotten att
anse markens beskaffenhet vara den råttsenligaste
grund, och om Statens vinst, genom
högsta anbudet å Auction * någon
gång skulle kunna i större mån beredas*
torde likväl oftare derigenom inträffa, att
lågenheter förfölle till Skattevrak, och
Kronan såmedelst sluteligen gick miste'
om all inkomst deraf. Utskotten hafva
vål* å ena sidan, befarat, att derest den
hittills åtnjutne mullbetsrått å kronoparken
som icke grundas i Skattläggningar, Contracter
eller särskilde Resolutioner, skall*
enligt Kongl. Maj:t Proposition hädanefter
försvinna, sådant kunde leda till rubbning
af många förhållanden, som på grund af
nämnde förmån tillkommit; Men Utskotten
hafva likväl å andra sidan, icke i detta
hänseende föreslagit någon förändring
af den Kongl. Propositionen, utan endast
fästat sin tillförsigt vid Kongl. Maj:ts Nådiga
förklarande, att om någon menighet
eller enskildt hemman icke skulle kunna undvara
nämnde förmån utan verkligt lidande,
de för densamma skulle godtgöras genom
upplåtelse af lämplig andel utaf parken *
samt att undantag ifrån de allmänna grunderne
borde ega rum i de fall, då desam-'
Stats-Vtskotlets Betänkandert. ^79
ma icke, utan enskildes lidande och ändamålets
forfelande, skulle kunna tillämpas.
Härvid torde äfven aflågsne boende hemmansegares
förlägenhet å skoglås ort komma
i beräkning, och kunna Utskotten icke
förmoda, att dessa i den Kongl. Propositionen
yttrade Landsfaderliga tänkesätt,
kunna af någon anses stå i strid med Statens
sanna fördelar, hvilka icke kunna
grundas på enskildes skada eller undergång.
Hvad angår den anmärkning, att
Utskottens yttrande, det Lägenheters anläggande
ej borde framfor skogvåxt befordras,
icke skall öfverensstämma med Ekonomi-Utskottets
förslag, rörande Enstaka
hemmansegares rått, att till vissa lågenheter
afyttra en del af sin jord, så får Ekonomi-Utskottet
dervid erindra, att i sistnämnde
fall alldeles ingen fråga var om
disposition af Skog, utan endast om utsträckning
af en enskiftade hemman redan
beviljad rättighet äfven till sådana hemman,
som i afseende på sitt läge och sin
natur, borde under samma synpunct betraktas.
Det var äfven då endast fråga
om upplåtelse af en del utegor, och bör
således detta Ekonomi-Utskottets tillstyrkande,
hårledt från en nödig conseqvens i
afseende på denna del af den Ekonomiska
lagstiftningen, icke med det närvarande
480 Stais-Utskottets Betänkande.
förblandas. — I afseende på forsåjningen
af Lands- och Hårads-Allmänningarne,
hafva Utskotten endast föreslagit det tillagg
till den Nådiga-Propositionen, att, i
de fall, då Kongl. Maj:t, uppå vederbörlig
anmälan, i den ordning Propositionen
innehåller, i Nåder beviljat sådane Allmånningars
upplåtelse , desamma borde
fördelas emellan de Socknar, som deruti
anses ega del, hvarvid frågor, angående
andelarnes utbrytande, eller bibehållande
i samfällighet, borde bestämmas, enligt de
grunder, som i afseende på Sockne-Allmånningar,
uti 8 §. af Kongl. Förordningen
den i Augusti 1805 åro stadgade,
och Utskotten kunna ej finna att detta
förslag icke år både lämpligt och råttsenligt;
äfvensom Utskotten tro att de, hvilkas
fördelar af delningen bero, icke låra
underlåta eller dröja att opåminte göra
sina anspråk gällande. Om deremot vid
en ny Skattläggning af Allmånnipgarne,
något hemman skulle befinnas redan förut
vara derföre beskattadt; så anse Utskotten
det böra följa af sig sjelft, att å denna
omständighet göres behörigt afseende, i
förhållande till de fördelar som hemmansegaren
derigenom tillskyndas, men att, i
fråga om sådane skogar som skola försäljas,
till
-
Stats-Utskottets Bet änkan den. r
tillstyrka Optionsrätt till förmån för nårbelågne
hemmansegare, anse Utskotten icke
förenligt med ett behörigt iakttagande
af öfrige hemmansegares rått, sorn derunder
kan bero; Och få Utskotten härjemte
upplysa, att de Noria provinsernes Allmänna
skogar, på sått den Nådiga propositionen
omförmåler, icke åro under
ifrågavarande förslag inbegripne.
Sedan Utskotten sålunda besvarat de
anmärkningar, som emot deras förra Betänkande
blifvit gjorde, och hvilka Utskotten
ansett icke kunna föranleda till
någon ändring i Utskottens derom meddeldte
utlåtande, få Utskotten slutligen förklara,
att Utskotten, uppå de hos Högloil.
Ridderskapet och Adeln samt uti Vållofl.
Borgare-Ståndet anförde och ofvan
upptagne grundade skål, funnit anledning,
att, med frånträdande af förslaget, det vid
de tillfällen då större delen af en kronopark,
åtgår till ersättning för de hemman,
som derå njutit mulbetes rått, parken icke
skall försäljas, utan fordelas emellan
berörde hemman, nu i stället tillstyrka, att
den återstående parken, enligt Kgl. Maj:ts
Nådiga Proposition, fördelas i lotter och
på Auction till den mestbjudande upplåtes;
samt att Utskotten, med förbigående af
31
482 Stats-Utskottets B et änkan elen.
allt yttrande, huru förhållas bor med de
under sednare åren till Kongl. Majit ingifne,
men ånnu oafgjorde ansökningar om
tillstånd att upptaga odlings Lågenheter å
Kronoparker och Allmänningar, öfverlemna
dessa ämnen till den Administrativa magtens
pröfning, på hvilken de endast synas
bora ankomma; hvarförutan Utskotten
trott sig böra tillägga den hemställan, att
Riksens Höglofl. Ständer ville uti den rörande
detta ämne afgående underdåniga
skrifvelse, framföra den önskan, att Kgl.
Majit täcktes i Nåder så reglera de ifrågavarande
försåljningarne af Kronoskogarne,
jemte vilkoren dervid, att Staten må erhålla
den högsta möjliga inkomst och de
blifvande Auctionerne ej måtte så fortskyndas,
att ju enskilde Speculanter kunna
ega tillräckligt rådrum att inhemta erforderlige
upplysningar rörande Skogens
beskaffenhet, och öfrige omständigheter,
som för anbud derå kunna finnas vara af
nöden.
Hvilket dock allt, jemte flere Ledamöters
särskilda meningar till Rikets Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 5 December
1823.
Siats- Vt skot tets Betänkandcn. 4^3
Utdrag af Protocollet, hållet
uti il- H. Stånders Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
förenade Plena
den 2 December 1823.
S. D. Herr af Robson, C. M., anförde,
att sedan, genom nu anställd votering,
och pluralitetens inom de sammansatte
Stats- och Ekonomi-Utskotten dervid fattade
beslut, det Utlåtande, som sistnämnde
Utskott till besvarande af Aterremissen'rörande
Krono-Skogarne föreslagit och för
sin del redan antagit, blifvit förkastadt;
sä återstode ej för de af Ekonomi-Utskottets
Ledamöter, hvilkas mening ej vunnit
de sammansatte Utskottens bifall, annat,
ån att densamma särskildt hos Riksens
Ständer anmäla; i anledning hvaraf äfven
begärdes, att följande anförande, såsom
innefattande reservationen, skulle det blifvande
Betänkandet bilåggas.
'”Till beredande af en allmän öfversigt
rörande ifrågavarande ämne har Ekonomi-Utskottet,
uti dess till Högloft. Statsutskottet
meddelade expedition, redovisat
åtgärderne, som vid tagne åro, samt hufvudsakligen
framställt hvad som förut år
vordet tillstyrkt, jemte' anmårkningarne
484 Stats-Utskottet.‘i Betänkanden.
sorn blifvit gjorde; och hvilken som förut
befarat möjligheten deraf, att KronoSkogarnes
delning skulle förorsaka deras
förstöring, har, dels genom de reflexioner
deröfver och de exempel derå, som hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
Högv. Preste-Ståndet blifvit anförde, visserligen
funnit att denna möjlighet snarare
borde såsom en nara till visshet gränsande
sannolikhet betraktas. En så förändrad
åsigt af ämnet och en ån närmare fästad
uppmärksamhet derå , att de förut tillstyrkta
åtgårderne skulle uti verkställigheten
genom särskildta förhållanden möta storahinder
och svårigheter, har ock föranledt,
att, med frångående af det förra Utlåtandet,
man velat framställa frågan utur en
förändrad synpunkt, äfvensom ansett nödigt
erinra, att de åtgärder, hvilka redan
blifvit anbefallde, ännu torde påkalla den
varsamhet och den närmare undersökning,
som blifvit tillstyrkt af de flere Ämbetsverk,
hvilka i frågan tillförene varit hörde;
Och man kan ej eller, underlåta, att
ån ytterligare härigenom för Riksens Ständer
framställa anledningarne, hvarföre en
sådan varsamhet och noggrann undersökning
synes vara af yttersta nödvändighet.
Stats- Utskottets Betänkandeti. 485
"En tilltagande Skogsbrist har framkallat,
forst en klagan å Inbyggarnes sida,
och sedan omsorger å Regeringens, att
den förekomma. De forre tänka på den
olägenhet som år och de Medel, som för
Ögonblicket sig erbjuda. Det tillhör den
visare Styrelsen, att tänka ej allenast för
sin tid, utan äfven för kommande tider;
Att ej sörja endast för den klagande Generationens
vål, men äfven lika samvetsgrant
för deras, hvilkas Målsman den år,
och hvilka ej sjelfve kunna bevaka sine
fördelar. På denna grundsats år det som
den för vår Statshushållning och för vårt
Fädernesland så vigtiga BergsrSrelsen under
Arhundraden tryggats, med den påföljd,
att den varit ett mönster för alla Länder;
under det att nästan alla öfrige näringar
blifvit styrde af ögoblickets anspråk, och
derföre ofta vaklat under ouphörligt samma
barndom.
''Skogshushållningen, om ej lika vigtig,
som Bergshandteringen, Jordbruket
och Fabriksrörelsen , tråder dock fram
näst efter desse, och begår skydd af Staten
i sin ordning. Man mötes visserligen
i fråga om detta skydd af den mer och
mer högljudda grundsats, det Staten bör
öfverlemna allt åt enskild omtanka, och
aldrig upphäfva sig till. Förmyndarevård
486 Stafs-Utskottets Betänkande.
ofver enskild Industri. Under medgifvande,
att beståmda grånsor finnas i detta
hänseende, hvilka af Styrelsen aldrig
böra öfvertrådas, måste man ej eller neka,
att vissa band understundom åro nödige
för att hindra de menliga följderne af en
alltför vidstråckt frihet, särdeles då, såsom
i närvarande fall, äfven kommande Generationers
väl år ifrågasatt. Sådane Skogar,
som behöfva Sekler att uppväxa,
kunna inom några år förstöras, och endast
Styrelsen, ej den enskilde, kan med
sin omtanka följa dem från deras uppvåxt
till deras fullmognad. Det år en sanning,
grundad på erfarenheten, att den enskilde
tänker mer på hvad som ger vinst för
ogopblicket, ån hvad som kan sparas åt
efterkommande; och likasom det endast
tillhör Patriotismen att uppoffra egna fördelar
för Samhällets, fordrar det en lefvande
känsla för sakernes högre ordning,
att uppoffra dessa förmoner åt en tid,
som ej tackar för uppoffringen, och kanske
oftast icke derom erhåller någon kännedom.
”Redan i deras första Betänkande yttrade
Utskotten, den öfvertygelse, att Skogarnes
öfverlemnande åt enskilde skulle
möjligtvis leda till deras utödande; men
det gjordes derå inom Utskotten mindre
Stats-Ut skottets Betänkanden. 487
afseende, enår man tillika ville råkna derpå,
att det onda sjelf skulle innebåra sitt
botemedel, och att en ytterlig Skogsbrist
skulle sluteligen föranleda till en förnuftig
Skogsvård och Skogsplantering. Vid närmare
öfvervägande och på grund af de
vid Utskottens förra Betänkande gjorde anmärkningar,
har man likväl trott sig finna,
huru vådligt det skulle vara, att genom
förhastade åtgärder låta saken få
fortgå till en sadan ytterlighet, enär denna
olycka vore tillika en orättvisa, emedan
den drabbade icke dem, som den föranledt,
utan en blifvande Generation, som
en gång komme att lida för Förfäders
obetänksamhet, och att arbeta för efterkommandes
välstånd, på en gång offer för
det förflutna och tillkommande. En sådan
grundsats kan ej vara Statens, som
vårdar eller mäste vårda med lika omsorg
det tillkommande som det närvarande
Slågtets fördelar, ehuru högljudt detta sednare
ån yttrar sina anspråk. Våra förfäder
tänkte icke eller så. Lemnande tillräcklig
skog till full disposition åt de samtida,
bevarade de dock ännu större lotter åt
efterkommande. Kronohemman fingo sin
bestämda utdelning, och Allmänningar af
flere namn qvarhållas under Kronans disposition.
Men småningom forstördes eller
488 Stats-Ut skot tets Betänkandeu.
förminskades Kronohemifianens Skog, och
då uppstodo genast fordringar på de undantagne
Allmånningarne. Till följe deraf
öfverlemnade man sluteligen år 1730,
således under en tid, då det enskilda interesset
kanske ofta öfverröstade Interesset
för det Allmänna, dispositionen af Sockne-AUmånningarne
åt deras delegare. Sedan
nu efter snart ett Sekel äfven desse
blifvit uthuggne eller förminskade, fordrar,
man å nyo, att de återstående större Allmånnigarne
skola lemnäs till delning. Den
af århundraden besannade erfarenhet, att
eftergitvenhet å andras fordringar ofta sker
på bekostnad af efterkommandes rått, bestyrkes
ej blott af de inom Stånden vid
återremissen beslutande anförde och inom
vår tid timade exempel på skogar, som ,
sedan de blifvit åt enskilde utdelade, hastigt
förstörts, men göres ännu mera åskådligt
genom de långsträckta Hedar, de nakna
Bergen och öde Flygsans Falten, sorn
nu finnas allt för tätt vanpryda ett land,
der Skogarne fordom betåckte nästan allt,
som ej blifvit odladt.
”Om man således följer ledningen af
den erfarenhet, som redan år gifven, så
måste det blifva klart, att en ån vidare
utsträckt delning af Allmänna Skogar åt
enskilde, skall hafva samma följd, och
Stats-Vtskottets Betänkatiden. 4^9
att desse, sålunda utdelade, skola hastigt
försvinna, i samma mån, som behofvet
eller fördelen fordrar deras tillitande, och
att en tid kunde komma, då man från
annat Land vore nödsakad att jemte sitt
bränsle afven hemta sitt Timmer.
”Det kan emedlertid icke eller nekas,
att under det de enskilda Skogarne
forsvunnit, hafva åfven Kronans och det
Allmännas blifvit betydligen förminskade;
och detta Förhållande har utan tvifvel
föranledt fordringarne, så vål att bevakningen
deraf måtte upphora, som att sjelfva
Skogarne måtte utdelas. Men då man
betraktar saken närmare, skall man ofelbart
finna, forst att de Allmänna Skogarne
förminskats långt ifrån i samma förhållande
som de enskildes, och sedan, att orsaken
till deras förminskning icke egenteligen
ligger, der man velat se den, uti en
bristande bevakning, utan i en origtig
Hushålls-method.
”Tiden synes derföre vara inne, att
närma sig detta ämne ifrån en annan sida;
och då man förut af sitt eryet Lands
erfarenhet hämtat kännedom om hvad som
icke bör vara, må man nu söka ledningen,
för en rigtigare hushållning, i andra Länders
exempel. Det Land, som i detta
afseende ligger oss närmast, år Tyskland,
4qo Stats-Utskottets Betänkatiden.
hvars alla mängfalldiga Stater finna sig
väl af att behålla Skogarne under offentelig
vård. Oaktadt en tiodubbel Folknummer,
på en föga större Landsträckning,
fordrar mångfalldig massa Brännmaterialer,
upptaga dock Skogarne en vida mindre
areal, än hos Oss, och under det våra
Skogar, fastän större, äro på en gång
otillräcklige oell utan inkomst för Staten,
äro de der mindre, men tillräckliga, och
en af Statens förnämsta inkomst-källor.
Det kan icke undgå uppmärksamheten,
att detta besynnerliga förhållande måste
härleda sig ifrån deras olika behandling,
och att, om man hos Oss, i stället för
att öfverlemna alla Skogar åt slumpen,
eller hvad man med andra ord kunde
kalla enskilda omvårdnaden, sätter dem
under en annan hushållning, skall man
snart röna, att det ändamål, man åsyftade,
icke var omöjligt, fastän medlen
som man hittills använde icke voro tjenliga
till dess befrämjande.
s’Då man åberopar Fremmande Länders
erfarenhet, mötes man ej sällan af
den invändning, att det utländska icke
lyckas hos Oss. Det är derföre lyckligt,
att man i de anmärkningar. som föran
e
C* 9
ledt Aterremissen af Betänkandet, finner
en uppgift på ett hushållnirigssätt inom
Stats-Utskottets Betänkanclen. 491
{Sveriges egna gränsor, öfverensstämmande
med det i Tyskland brukliga, och
som redan lemnat oförväntade resultater.
Att i detaillerna upptaga detta försök, är
att ådagalägga, huru en förbättrad Skogshushållning
äfven i Sverige kan tillämpas
och vara indrägtig. Det skall vara
utfördt under Hans Maj:t Konungens
egna ögon och med Hans höga
Auctorisation; och om Opinionen, som
alltid behof ver ett öfvertygande Factum
till vändningspunkt, skulle af detta Försök
få en ny rigtning, ökas derigenom
förbindelserne till en Konung, hvars åtgärder
alltid utmärkas af lyckliga påföljder.
'‘Parken på Djurgården vid Stockholm
innehåller ej mer än i,20o:de Tunneland
Skog. Då man före år 1810 icke
ens använde något derifrån till Djurgårdens
egen stängsel, utan hemtade Skog
dertill, ända ifrån Åland, säljas nu emellan
4- ä 5oo Famnar Ved om året till
Stockholms behof, och hafva sedan år
1810 redan blifvit försålde 6,165 Famnar,
som, om Försäljningen skett efter' gångbart
pris eller öfverhufvud ä 4 R:dr Bco,
utgjort en Summa af 24,660 R:dr Bcot
hvarförutan 970 Ekar blifvit utan betalning
utlemnade till Flottornes och Kgl.
foa Stat s-Ul skol tets Belänkanden.
Slottets behof, samt 90,000 kälklass ris
och stubbar under ofvannämnde tid gratis
utdelade till Fattige i Stockholm.
Denna i Sverige oerhörda inkomst afen
så liten Skogspark, har icke vunnits på
bekostnad af Skogens bestånd, utan tvärtom
har dess värde derigenom tilltagit,
emedan Skogen, oaktadt den oupphörligen
ofredas och skadas af bete för 3oo
kor, 100 Hästar och 200 Hjortar, samt
genom Lust-Lägren, hvilka årligen medtaga
i3 å 14,000 mansbördor granris,
uppvuxit på det frodigaste sätt, och anses
sedan en, circulation genomgått,
kunna lemna 600 Famnar årligen till
Hufvud-Stadens behof. Desse underrättelser
stödja sig på Authentika uppgifter
och Handlingar, hvaraf Ekonomiutskottet
erhållit del, så att något tvifvel
om deras noggrannhet ej eger rum.
De liufvudsakliga föremål, som i frågan
om en allmän Skogshushållning böra
afses, äro : Skogarnes bevarande och
ändamålsenliga skötsel i Forsta rummet,
utdelningen af Skog och virke i det Andra
, samt bibehållande af mulbetet i det
Tredje. Både den method, som hittills blifvit
följd, och den som blifvit af förre
Ständer föreslagen, uppfylla ej det förstnämnde
och tillika vigtigaste ändamålet,
Stats-Utskottets Betänkanden. 49^
och dä Skogen, i hvilketdera af desse
begge fall, som för framtiden antages,
icke kan finna den vård, som försäkrar
dess varaktighet och bestånd, må man
icke tveka, att fästa uppmärksamheten på
en annan utväg, nemi. den: ”att bringa
de ifrågavarande Skogarne under en cir
o
o
dilation af hyggen, afpassad efter vidden
och återväxten, derigenom en årlig
utdelning af Skogseffecter vinnes, och
Mulbetes rättigheten för öfrigt icke upphäfves.
”
”Utan sjelfva fördelen af ett sådant
Skogarnes behandlingssätt, skulle nästan
Ci O '
aila de svårigheter, som möta vid verkställigheten
af det i Utskottens förra Be
tänkande
tillstyrkta Förslag derigenom
försvinna. Häribland förekommer bibehållandet
af mulbetet, hvilket genom afstängningen
i små lotter, tillhörige aflägsne
Heinmansåboer, skulle för många blifva
utan gagn, och dessutom föranleda
till talrika tvister. Deremot kunde det
efter nyssnämnde Hushållningssätt fortfara
nästan sorn förut, endast den delen
af Skogen, som stod under återväxt blef
för någon viss tid undantagen.
’’En annan icke mindre svårighet vid
verkställigheten af hvad Kongl. Majus
Nådiga Proposition innehåller, visar sig
/j(ji Stat Sr- Ut skottets Betänk andert.
i afgörandet af en oräknelig mängd frågor
angående enskilda rättigheter, jemnförda
med Statens; om utbyten och om
fördelning Hemmansegare emellan ; hvilket
allt ofta icke kan afgöras utan vidlöftige
undersökningar om uråldriga förhållanden.
Man kan .med skäl föreställa
sig, att första följden af det förr uppgifna
Förslagets verkställighet, skulle blifva
en mängd af Rättegångar uti särskilda delar
af Riket, der ej allenast den ena
medborgaren skulle tvista med den andre,
men alla gemensamt med kronan; och
alla desse tvister, sedan de tilläfventyrs
varat i menniskoåldrar, skulle sluteligen
endast leda till delning af sjelfva jorden,
emedan Skogen under tiden visserligen
vore sköflad och försvunnen. Ett upplysande
bevis för denna förmodan kan
redan hemtas från de olika anspråk, sora
blifvit gjorde af Hedervärda Bonde-Ståndets
medlemmar, hvilka yrkat Skogarnes
delning, och hvilka nästan alla haft olika
meningarom de inbördes rättigheterna
och deras tillfredsställande.
”Alla desse tvister kunna ej uppkomma,
om man antager den sats, att:
”Jorden må vara hvilkens tillhörighet sora
häldst, omsorgen af dess afkastning tillhör
Staten, meri sjelfva afkastningen
Siats-Utskottets Betänkanden. 4.95
innebyggarne, om Skogen är Allmänning,
och Kronan, om den är Kronopark.
”
”Hvad åter kostnaden i afseende på
afkastningen i det hela angar, så synes
äfven här fördelen vara större efter nu
föreslagna behandlingssätt, än efter något
af de öfrige. Då det måste vara obestridligt,
att de som draga hela nyttan af
Skogen, äfven böra bidraga till kostnaden
för dess fredande och iordninghållande
, så synes ock, att den kostnad, som
derföre erfordras och utgår endast i arbete,
måste blifva föga betungande, i
jemnförelse med den, som troligtvis på
mångfalldigt sätt skulle uppkomma; derest
Skogen skulle så utdelas, som tillförene
föreslaget blifvit. Stängselkostnaden
skulle jemnväl nu blifva mindre, emedan
hvarje år endast fordrades en tillökning
i hvad som de föregående åren blifvit
tillgjordt, och äfven för de följande kunde
begagnas. Icke eller synes någon svårighet
uppkomma emot det nu ifrågavarande
Förslaget, genom Skogarnes olika
natur, ty behandling borde vara lika för
dem alla, endast med den skilnad, som
föranledes af Trädslagens olikhet, hvaraf
skiftenas eller hyggenas antal och beskaffenhet
bero; alltid under förutsättande*
4g6 Stats-Utskottets Betänkande!'..
”att på de Skogar, till hvilka Kronan har
både egande och nyttjande ratt försäljes
det bestämda hygget årligen, då deremot
det man betalning kommer att utdelas åt
delegarne af de Skogar, hvilka endast stå
under Kronans öfverstyrelse.”
”Härigenom skall hela hushållningen
reduceras till en enkelhet, som redan är
ett bevis på dess företräde framför hittills
i allmänhet vanlige utsynings- och
gallringsmethoder, som förstör Skogen,
orri den skötes illa, och, om den skall
skötas rätt, fordrar mångdubbladt arbete
och kostnad, och hvarest endock
återstår en nästan omöjlig uppsigt och
controll.
’’Det måste vara klart, att om den
nu föreslagna methoden till Skogsliushåll
O
O
ning antages, skall hvarken Kronan eller
den enskilde sakna, på Krono-Parker
och Allmänningar, moget timmer, emedan
sådant beror på den en gång gjorda
indelningen af Skogen, då deremot
enligt utsynings och gallrings-methoden,
man borthugger de bästa träden, ehvar
de må finnas, så att han på det hela genast
blifver försatt i ett för afkastningen
oförmånligt skick; en erfarenhet, som
redan i de fleste Skogs-Provincer är
bevisad,
Stats-Ut skottets Bet änkai ulen. 407
bevisad, men sorn i synnerhet, de arén,
då Utlänningen starkt efterfrågade Timmer
och Bjelkar af stora dimensioner visade
sig på ett afgörande sätt. Det syncS
icke vara något tvifvel underkastadt, att
en förändrad Skogshushållning, jemte det
den i sjelfva verket, relativt till afkastningen,
skulle vara mindre kostsam, ju
äfven skulle lemna vida större årlig in-'
o •
komst at Kronan, ännu erhålles , hvilken
i det närmaste lärer vara ingen,äfvensom
det med största sannolikhet kan
förmodas, att den Allmänna försäljning
Utskotten förut föreslagit, skulle inbringa
en obetydlig inkomst. Detta måste
vara tydligt af flere skäl; om man exempelvis
antager, att Skögseffecterne på
liundradedeien af älla Krono-Parker kunna
på Auction årligen föfsäljas, så måste
en vida större peningesutnma derföre inflyta,
än på det sätt, som sker, om ett
Träd hår och der utsynes, bortskänkes
eller försäljes endast för halfva Marke*-  gångs-priset, hvaraf också endast en högst
obetydlig Cassa kunnat, formeras, Under
en sådan förmodan af betydeligare inkomst
vill det och väl synas vara föranånligast
och mest ändamålsenligt, om
den Cassa, som på detta sätt uppkommer
5a
498 Stats-Utskottcts Betänkatiden.
och förökas, skulle användas, dels Lill
återplantering af Skog, i de af SkogsbristallLför
mycket lidande Provincer,på
sådane KronoAllmänningar, hvilka hafva
ofruktbar jordmån och lemna ett magert
och föga gifvande bete, dels till förbättring
af Skogs-Betjeningens eller JägeriStatens
Löner i den mån Kongl. Majit
i Nåder pröfvar, att de der anställde
Tjenstemän genom flit och skicklighet
deraf gjort sig förtjente, och hvilken uppmuntran
destomera synes vara af nödvändigheten
påkallad, som aflöning för Jägeri-Staten,
hvilken lärer bestå af emellan
2 a 3oo personer, Kongl. Majits
Stat, som i Stats-Contoiret är att tillgå,
icke utgör mera, än
Indeld Lön R;dr 1,295 21 sk. 4 r.
OindeldDio 1,407
5r
eller tillsammans 2,702 Ridr 21 sk.
”Vid allt detta, liar det icke elier
undgått uppmärksamhet, att alle sådane
afskiljde Skogsdelar, som, under namn
af Jagbackar, Parker eller Allmänningar,
antingen tillhöra Kronan eller stå
under dess vård, men äro af mindre
rymd, icke kunna antingen med samma
lätthet bevakas eller med samma fördel
bibehållas, som de, hvilka äro af
Stats-Ut,skottets Betänkanden. 499
Större rymd, och tror derföre, att Staten
till den enskildes förmån, eller åtminstone
utan skada för det allmänna, kan sig
en sådan disposition undandraga. — Vilkoren
vid ett sådant abalienerande skulle
så mycket heldre kunna helt och hållet
bestämmas genom bifall till Konungens
Nådiga Proposition, som Kongl.
Maj:t ej kan blifva i saknad af de noggranna
underrättelser om alla de speciela
och locala omständigheter, som dervid
förekomma, och hvilka blifva R. Ständer
omöjlige att fullständigt förese eller bestämma
, titan fara att ingripa i de enskildes
rättigheter. Hvad likväl tvifvelsutan
skulle vara vigtigt att härvid fästa såsom
förbehåll, vore att de Skogstrakter,
sorn sålunda åt enskilda försäljas eller
öfverlemnas, icke få öfverstiga 200 Tunnlands
rymd, så vida de icke sammanhänga
eller äro nära belägna vid någon
större Krono-Park eller Allmänning, så att
bevakningen derigenom lättas; och borde
detta sistnämnde äfven gälla i afseende på
sådanc trakter, der Skog icke för närvarande
linnes, ty många af de Allmänningar,
som nu tili en stor del endast
framvisa nakna Hedar,, böra genom ett
nytt lmshållningssätt kunna återbringas
m
i&s»
5oo Stats-Utskottets Betänkunden.
till skogväxt, och sättas i förening med
circuiationen af dea öfriga mera skogbeyäxta
delen deraf.
”Efter denna utveckling af ämnet,
tillstyrkas R. H. Ständer, att, i underd.
Svar på den Köngl. Propositionen, anhålla
:
1:0 Att försäljandet af Kronans Skogar
och Parker, samt öfverlemnandet till
enskilda af Läns- och Härads-Allmänningar,
måtte uppskjutas, intill dess en
fullständig undersökning genom vederbörande
Konungens Befallningshafvandes
försorg, kan söder om Dahl-Elfven hinna
verkställas, och dervid blifvit utredc
vidden och beskaffenheten af den mark
och Skog, Kronan eger att disponera
äfvensom hvad rymd i och för enskildas
tillhörigheter dessa Skogar skulle
n f o
lranga.
2:0 Att Hans Kongl. Majit i Nåder
behagade nedsätta en Commité af Ledamöter
, som med nit för saken förenade
grundelig kännedom af ifrågavarande ämne,
och hvilken skulle hafva sig uppdraget
att emottaga alla de underrättelser,
som de i föregående Moment tillstyrkte
Local-undersökningar afse; äfvensom att,
Ståts-Utskottets Betänkanden. 5oi
i anledning af dem granska närvarande
förhållande , och bedöma samt till Kongl.
Maj:t uppgifva hvad verkan vår hittills
förda Hushållning haft på Skogarnes bibehållande
eller förstöring; och vidare,
att efter gjorde beräkningar upplysa huru
stor afkastning och behållning, kunde
anses blifva af dem, då de behandlas
efter den method, som i andra Länder
bruklig är, jemnförelsevis med den som
härstädes hittills varit använd.
5:o Att efter verkställigheten af förenämnde
undersökningar, samt utan hieder
af ännu livilande odlings ansökningar,
Kongl. Maj:t skulle täckas låta på öppen
Auction åt den mestbjudande till Skatte
försälja alla sådane Krono-Skogar, vare
sig Jagbackar eller Parker, Söder om
Dal-Elfven, hvilka äro under 200 Tunnlands
vidd, äfvensom att till delegarne
öfverlemna alla sådane Läns- och Härads-Allmänningar
, som icke öfverstiga
nyssnämnde rymd, allt under de vilkor,
som Hans Kongl. Maj:t i dessa fall funnit
lämplige.
4:o Att lians Kongl. Maj:t i Nåder
behagade anbefalla Vederbörande , att, så
fort sig göra låter, inrätta, uppå alla
5o2 * Stats-Vt skottets Betänkariden.
Krono-Parker, der den behållna rymden
öfverstiger 200 Tunnland, Skogshushållnings
utöfning, efter den förändrade
methoden, som grundar sig på någon
viss circulation af hyggen och med
årlig försäljning af en bestämd del utaf
sjelfva Skogen, med bibehållande af nödige
fröträd och med iakttagande af de
gjorde hyggens fredande, tills de hinna
återväxa undan möjligheten af kreaturens
åverkan,
5:o Att af behållningen efter den
skedda försäljningen, äfvensom genom
den årliga afkastningen, en särskild Cassa
kunde formeras, vid hvars användande man
föreställer sig hufvudsakligaste föremålet
vara bibehållandet, vården och utvidgandet
af denna Hushållsgren, samt att Skogsplantering
på skoglösa orter, och förbättring
af sådan Skogs-Betjenings Lönevilkor,
som deraf gör sig förtjent, till detta
vigtiga ändamål hörer,
6:0 Att, så snart de åtgärder föregått,
som i:a, 2:a och 3:e Mom. afse,
alla Söder om Dal-EIfven återstående
Läns- och Härads-Allmänningar, som öfverstiga
200 Tunnlands rymd, skulle
försättas under samma Hushållninggsätt,
Stats-Vtskottets Betänkanden. 5o3
soia för Krono-Skogarnes . bibehållande
pröfvas nödigt och nyttigt i anledning
af hvad derom uti 4;de Mom. föreslaget
blifvit.
7:0 Att Hans Kongl. Maj:t framdeles
och enär sig visat, huruledes det nu
föreslagna Skogshusliållningssätt medlört
de dermed åsyftade fördelar, täcktes äfvenledes
sträcka sin Nådiga omtanka till
de Allmänna Skogar, som äro norr om
Dal-elfven belägna, på det en för desse
orter lämplig hushållningsmethod jemväl
derstädes må införas.”
Uti förestående anförande och reservation
instämde Herrar Grefve v. Rosen,
Axel, och Friherre Ridderstolpe, Fredrik,
samt Herrar Dalman, af Tannström, Biskoppen
af Wingård, Professorerne Agardh,
och Bexell, Prostarne Grevillins och Hasselroth,
äfvensom Fabrikören Lagerstrand.
Herr Friherre CederströmJacob, reserverade
jemnväl dén särskilda tanka»
att ett minimi pris bordt bestämmas, hvarunder
ifrågavarande Skogar icke finge
försäljas, samt i öfrigt, att med desse
försäljningar bordt till iakttagande föreskrifvas,
det Skogarne blefve i små Lot
-
5o4 Stats- Utskottets Betänkanden.
ter utbjadite, pä det desto flere Speeulanter
mätte sig infinna,
Ex ProtocoUo.
/, C. Lorichs
Utdrag af Protocollet, hållet uti <
R. H. Stånders Allmänna Besvärs-
och Ekon omi-Utskott
den 18 November 1823.
Herr af Borneman inlemnade ett
skrifteligt anförande, sä lydande:
”De anmärkningar som föranledt
återremissen af Högloft. Stats- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande om KronoSkogarnes
försäljning till enskild egande
rätt, synas mig visserligen i flere afseenden
grundade, dels på en allmänt
känd Stats-Ekonomisk åsigt, dels på partiela
exempel, båda innefattande en viss
grad af sanning och således lemna rum
åt Lagstiftarens varsamma åtgärder. Jag
delar med de Herrar, som återremissen
påyrkat, den tankan: Att om aila Sveriges
Skogar, hvars grundrätt tillhörer
Kronan, vöre eller kunde vara under
Ståts-Utskottets Betänkatiden. 5o5
en sådan organisation och helgd sorn Dojninial-Skogarne
i Tyskland och England,
så vore måhända ett sådant förhållande
önskningsvärdt, men ett är, att framställa
vackra bilder, ett annat, att åt dem vi*
sa lif och anda.
Svenska samhällets grundrättigheter
äro i flere afseenden så bestämdt olika med
Tysklands och Englands, att jag icke
kan inse någon möjlighet, att i hela sin
vidd göra desse staters Skogs-organisation
till vår. I Tyskland och England, äro
skogarne endera Dominial eller Frälse;
mellansorten, eller Skatte, är hvarken der
eller någonstädes i Europa mig vetterligt
kändt, utom i Sverige. Denna Skatterätt,
som är, så att säga, kronan af
vår Samhälls-ordning, liar upplyft Svenska
bonden till en verkelig Stats-borgare,
och framställer i Stats-organisationen en
hänvisan till undantag och jemkningar i
den Ekonomiska Lagstiftningen, hvilka
icke i andra land hafva kunnat komma i
beräkning; men som hos oss äro och böra
vara outesluteliga.
Må man betrakta skogs-omfånget i sitt
hela, spridningen och stympningen af våra
så kallade Krono-parker,Krono-, HäradsochSockne-allmänningar,
derå under hvarjehanda
vilkor till Allmogen öfverlåtne
5o6 Stats-Utskoftets Betänkcmden.
rättigheten af bete och Skogs-fångst, inskärningar
af Nybyggen; dessas skattläggning,
flera A Utlänningar s totala brist
af skog, så kan jag icke tänka mig möjeligheten
af en Skogs-betjenings personal,
nog tillräckelig, och nog väl lönt, för
att i hela sin vidd omfatta en ändamålsenlig
och för framtiden båtande Domanial
Skogs-Organisation,
Det är gifvet och medgifvet, att närvarande
Skogs-betjenings åtgärd, med
ganska få undantag, har lika mycket bidragit
till skogens förstörande, som till
dess vård, betjeningens ringa antal, i förhållande
till deras Bevaknings-districter,
dess ännu ringare lön, Skogs-lagarnes
tvång mera på Pepperet än i verkställigheten,
och ändteligen tidslynnets ingripande
i förklaringen och tillämpningen af
Natur-rätt, tillagdt det rådande moraliskt
slappade begreppet om skogs-stöld eller
åverkan, äro visserligen orsaken, hvarifrån
utgå de öfverklagade missbruken.
En ökad bevaknings-personal, bättre organiserad
och mera kunnig, än den när-,
varande, skulle till stor del häfva dessa
olägenheter; men kan sådant ske, utan
Stats-Cassans högsta betungande, och hvar
finnes de resurcer, som i sådant fallskola
tillitas? Högloft Utskottens första Be
-
Stats- Utskottets Betänkanden.
tänkande afser visserligen de skäl, sorn
grundlagt det, denna beräkning, och,
för min enskilda del, hvarken tillstyrkte
jag då, eller kan tillstyrka nu försäljningen,
utan undantag, af alla KronoParlcer
och Krono-Allmänningar, och icke
eiler kan jag fatta, att Höglofl. Utskotten
en sådan försäljning, eller som
det heter bortskänkrnng, ovilkorligen föreslagit.
Det är icke förenligt med det begrepp,
jag fattat om dessa Skogars olika växtkraft
och närvarande beskaffenhet i de
n Län, jag undersökt, att en och samma
grund för deras förvaltning kan med
•fördel begagnas; all generalisering i princip
skulle i detta fall leda till stora misstag,
lika ändainålslösa för Staten som för
enskildta medborgeliga interesset. En allt
för långt utsträckt Dominial-Skogsförvaltning
måste försvaga dess kraft, fördjupa
Staten i omkostnader och säkert
kräfva de mest kännbara förskotter. Vill
man af ett exempel kullkasta dessa reflexioner
i framställningen af Djurgårdens
vid Stockholm förvaltning och afkastning,
så, med högsta gärd af aktning
för den kunnige och driftige tjensteman
, som härvid så väl uppfyllt sina
pligter, l<an jag likväl icke förbise de
5o8 Stats-Utskottets Betänkanden.
local omständigheter, hvarmed all jemnförelse
försvinner. Att skog på dertill
tjenlig mark kan uppdragas, systematiskt
vårdas och förvaltas, dervid lärer ingen
motsägelse kunna ega rum, men för afkastningens
beräkning i smått, kan icke
grunden hemtas för densamma i stort,
oni icke under lika local förhållande;
ingen kan högre än jag ifra för den vetenskapliga
Skogsskötselns införande hos Oss,
och mitt fleråriga bemödande har rigtats
derpå. Jag har också starkt fästat mig
vid den tanka: att det är skötslen af
Statens egna Skogar, hvarifrån exemplen
skola utgå lör att blifva verksamme i de
enskildas. Skulle någonsin denna idée
realiseras, måste vi med känsla af vår
förmåga praktiskt bedöma vårt Skogs-territorium,
och icke utvidga det utöfver
de medel, vi kunna åstadkomma, för att
derå verkställa vår nya plan. Min tanke
är derföre: Att Staten bör, så vidt görligt
är, i hvarje Län och förnämligast
i dem hvilkas kustbelägenhet, eller vattencommunicationer,
beredt lättade transporter,
förbehålla sig vissa skogstrakter af
växtlig och lofvande beskaffenhet, och
det i Massa, till sådan areal, att desse
till omfång och hägn kunna skötas och
vårdas af en, om möjligt, mindre perso
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 509
nal än den nuvarande spridde Skogs-betjeningen,
och hvilken betjening derigenom
kan vinna bidrag till en mera ändamålsenlig
aflöning.
Sådarte undantagne parker eller trakter.
, skola skiljas från allt enskildt interesse
eller inblandning af ömsesidiga rättigheter
emellan Staten och enskild man, de böra
för Statens räkning inhägnas, under skärpta
lagar fredlysas, och ställas under en
enda bestämd Öfverstyrelse, Vakt-betjeningen
derefter organisseras och der bosåttas,
Elever uppdragas och vetenskapeligen
undervisas, för att småningom
uppnå den systematiska kunskap, ett
grundade Skogsväsende fordrar. De district-Inspecteurep
af Flottan, hvars Öfverinseende
lärer komma att sträcka sig
öfver Flottans tillämnade Eke-parker, torde
äfven böra tidtals controllera berörde
skogstrakters bevakning och vård. Dessa
äro grunddragen af den organisation,
hvarom jag gör mig ett ändamålsenligt
begrepp, och hvilken, bragt till vederbörlig
verkställighet , visserligen i en framtid
skulle, jemte uppfyllandet af Statens
enskildta skogsbeliof, ansenligt, kunna underhjelpa
Allmänheten; men för att uppnå
ett så önskningsvärdt mål, synes mig,
ej allenast icke skadeligt, utan äfven på
-
5io Stcits-Utskottets Betänkandetu
kallat, att den obestämdhet, den till
tusental lagbrott ledande förblandningen
af Kronans och den enskildes rätt till
skogen, upphörer. Detta kan icke ske
principenligt, annorlunda, än att, sedan
Staten pä ofvananförde sätt undantagit
lämpelige skogstrakter, böra de öfrige till
den mestbjudande försäljas och visst icke
bortskänkas. Beloppet af den samma eller
ränta, som häraf uppkommer, bör blifva
en fond för den systematiska regleringen
och underhållet af de för Statens räkning
bibehållnc Parker. Jag ville härvid
tro, att vissa modificationer vid försäljningen
torde billigtvis böra ega rum i
anseende till options rätt, der, synnerligen
vid Sockne-Allmänningar, större anspråk
af Sockneboarne kunna sig förete,
men likvist bör aldrig åsidosättas Statens
grundrätt. Nyttjande rätten, är en tillfällig
concession och egande grund-rätten
bör tillvinnas den enskilde genom köp,
i hvars vilkor synes mig böra uttryckas
denna afliandlings syftning, sorn är och
bör vara, Skogens bättre vård och icke
dess förstöring.
Jag yttrade i denna fråga redan den
2:dre sisth Maji, att ”Sådane försålde trakter,
vare sig Allmänningar, Parker, eller
mindre Lägenheter, böra i fortfarande
Stats-Utskottets Betänkanden. 5li
till skogsväxt bibehållas oell vårdas och
i sådant afseende ett bestämt vilkor i sjelfva
öfverlåtnings-Acton ingå’’. Undantaget
härvid, vore endast i de fall, der
localen med högsta lämplighet för Sädsodling
erkändes, böra företrädesvis och
efter köparens godtfinnande göras gällande.
Den Köpare af sådan Skogstrakt,
som under första 20 åren uppdrog n,y,
tät oell väl vårdad ungskog, borde belönas
med en heders-Medail och dessutom
för hvarje io:de Tunnland erhålla
ett bestämdt prsemium, vare sig genom afdrag
i vissa räntor eller direct betalning
af Stats-Cassan. På det^ta sätt lemnar
Stats-ekonomiska Styrelsen icke handlöst
åt sitt eget öde, den enskilda omtankan
för skogsväsendet, men också öfvergår
derigenom det så kallade Förmyndarskapet
till en med tidslynnet mera förenlig
rigtning. Jag lofvar mig väl icke
häraf, sorn man säger, guld och gröna
skogar; jag inser missbruk, och här och
hvar vanvettigt begagnande af'egande
rätten, men hvad Staten icke kan vårda,
måste Staten öfverlåta; Förstörelsen deraf
är gifven under närvarande Skogs
Organisation; den blir, jag medgifver det,
problematisk äfven under enskilda egande
512 Stats-Utskottets Betänkandett.
rättens vård, när man endast fäster sig
vid ett och annat framgånget exempel*
Man ser fördelde Sockne-Allmänningat",
tithuggne af deras egare! — ja visserligen;
men månne icke sådant skelt tinder beräkningen,
att lofligen eller olofiigen ersätta
framtida behof från närmast belägne
Krono- och Härads-Allmänning. Så
länge en sådan resonree finnes, är föga att
påräkna den enskilda omhugsnaden för
skogsskötseln hos dem, som af en sådan
till"åii£T kunna sis? besanna.
O ö D O O
Herr Professor Agardh heimar till
stöd för dess i flere afseenden judicieuså
anmärkningar Krono-Allmänningarnes försäljning,
Skånes vidsträckta slätter och
vedförlägenhet. Jag ville endast dervid
göra den erindran, att ^hvad beslutet
af förevarande sak än må bli, är det
Skåne som derpå minst tappar eller vinner,
emedan denna Province icke eger
livarkeiiKronopark eller Allmänning, hvarpå
Skog växer. De under Andrarums
Alunbruk lydande 2:ne så kallade Kungs
Ohror, kunna upptagas i denna beräkning.
Skåne eger likvist betydelige och
de vackraste Skogsparker under enskild
egande rättens vård, och när mart der
leder vår uppmärksamhet åt de fordom
en
Siats-Utskottets Betänkandeiu 513
befintlige Skogsfält, hvilka nu härjas af
en ödande flygsand; framställer sig deremot
en mängd exempel af dert enskildes,
äfven i denna väg, framgångsfulla omtanka
, sä väl i Skåne som i andra Provincer.
Hvad den Allmänna Skogs-omhugSfladen
vidkommer, så är den visserligert
ännu hos oss högst ringa, och beklagligen
lärer det ligga i Menigheters natur*
att endast af behofvet framdrifvas till
omtänksamhet; ännu är tilläfventyrs vår*
Skogstillgång, i tily fall, för stor, dess
aftagande har endast i partiela delar försvårat
åtkomsten, men ingenstädes har
den totala bristen af bränsle , af byggnads
ämne, framkallat det oundvikliga tilltagandet
mot nödens påbud. Der surrogater
finnas af torf oell lera, väckes skogsomlulgsnadert
senast, såsom är fallet på
våra slättbyggder, och jag befarar att dessa
Surrogater dels äro obegagnade, dels
föga tillitas i alla de Orter, der Speeulation
kan rigtas åt i trakten liggande Krono-
och Härads-Allmänningar. Jag vill
dock icke lemna oanmärkt, att jag i flere
Orter och äfven i Skogsbyggden af
Skåne, här och hvar funnit en berömlig
33
5i4 Stats-Ulskottets Ii et änkan <1 en.
och klok väckelse till en stigande skogs-*
omhugsnad, äfven bland Allmogen.”
Munteligen tilläde Herr af Borneman,
att han framför allt yrkade undantag
af de Skogs-Parker och Lägenheter,
hvilka Kongl. Maj:t och Kronan sjelf behöfv.
er, hvarefter undersökningar sedan
må ske om de öfriges försäljande. Och
sorn Herre/ Borneman tillika anmälte, att
han, såsom af Kongl. Maj:t i Nåder anbefalld,
att till tjenstgöring på sin Station
i Carlskrona sig ofördröjligen inställa
, icke hade tillfälle, att vidare bevista
Utskottets öfverläggningar; blifver
på begäran dess Reservation bifogad Protocolls-Utdraget
till Stats-Utskottet och
sedermera tili Riks-Stånden.
Ei Protoeollo,
A. Fryxell*
N:o 6.5 5 -
Antom den ta Pec-.
Riksens Höglofl. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskotts förnyade
Utlåtande, i frågan om en Sta
-
Stats-Ut skottets Betänkanden. 5i5
tistisk Bureaus och SockenSållskapers
inrättande,
till förnyad handläggning af Stats- och
Ekonomi - Utskotten, återremitterat desse
Utskotts under N;o 588 afgifne Betänkande,
i fråga om en Statistisk Bureau, till.
följe af de anmärkningar, som blifvit
framstälde emot Utskottens föreslagna åtgärd
i afseende på Sockne Sällskapers inrättande.
Det har i detta afseende först blifvit
anfördt; att, då Kyrko-Råd pcb Hushållnings-Sällskaper,
äfvensom särskildt©
Sällskaper för Helsovården redan finnas,
bör det befaras, att en Fjerde Myndighet
af dylik art, som i Församlingarne
tillskapas, endast åstadkommer “mera besvär,
utan att ändamålet vinnes; Hvadan
det hemställes, att en och samma
Myndighet, eller Kyrko-Råd et jemn väl
måtte få de föreslagne Socken Sällskapernes
befattning sig uppdragen.
"Vid besvarande af denna anmärkning
tro de förenade Utskotten sig en
o
o
dast böra erindrä, om de olika föremålen
för Kyrko-Rådets och de föreslagna Soc-*
ken-Sällekapernes befattningar. Kyrko
-
Höglofl. Bidderskapét och Adeln liar.
5i6 Stats-Utskotlets Betänkanden.
Rådets bestämmelse är egenteligen, att
biträda Pastor i afseende på bestridande
af Kyrkans Ekonomiska angelägenheter,
samt att hafva uppsigt öfver sedlighet
och ordning inom församlingarne; Hvaremot
Socken-Sällskapernes syftning är
mera omfattande och vidsträckt och lära
således dessa bägge Myndigheters befattningar
icke kunna eller böra sammanslås
och bestridas af Kyrko-Rådet.
I afseende på hvad dernäst blifvit
invändt, att nemi. genom Utskottens Förslag
endast nya Myndigheter tillskapas,
hvilka i allmänhet, enligt hvad erfarenheten
skall visat, verka förstörande mot
de Institutioner som redan finnas, få Utskotten
anföra, att detta inkast, i deras
tanka, är mera skenbart, än verkligt.
Utskotten äro visserligen öfvertygade om
sanningen af den iakttagelse, som redan
före detta blifvit gjord, angående det för
långt utsträckta tillskapandet af särskilda
Ambets-Verk och myndigheter för alla
offentliga åtgärder af någon större vigt,
som företagits; Men Utskotten finna icke,
att detta med fog kan tillämpas i afseende
på deras föreslagne Socken-Sällskapers
inrättande, enär det icke åsyftar
tillskapandet af nya Åmbets-Myndighetcr,
Stats- Utskottets Betänkanden. 517
utan fast häldre umbärligheten af densamma,
genom öfverlåtandet till Folket
sjelft, att bestrida visse Functioner af
Ekonomisk beskaffenhet. Långt ifrån att
således hafva gjort sig skyldige till förebråelsen
för en åtgärd, som ännu mera
skulle öka det redan öfverklagade antalet
af Ämbetsmän, anse Utskotten sig
hafva uppgifvit det rälta Correctivet,
hvarigenom den anmärkta olägenheten
skall för framtiden till en del afhjelpas.
Ett Land sådant som Sverige för det närvarande,
skall under fortsatt fredslugn
och under en vis och Landsfaderlig Styrelse
nödvändigt mer och mer vända
uppmärksamheten inom sig sjelf och på
sin egen Cultur. Detta förutsätter anstalter;
Anstalterne förutsätta verkställare,
och desse måste alltid vara Åmbetsmän,
om ej Folket sjelft småningom vänjes och
tilldanas, att bestrida visse dess egne angelägenheter
rörande ärenden. Detta kan
endast skp genom tjenlige Municipal-Inrättningar,
hvartill Utskotten i det återremitterade
Betänkandet uppgifvit de egenteliga
grunderne, och utan hvilken åtgärd
alla Commitéer för indragning af öfverflödiga
Åmbeten och Tjenster föga i
en framtid uträtta.
518 Stats- Ut sko Mets Belcmkanden.
Till följe af hvad Utskotten sålunda
andragit och hvilket härmed till Riksens
Håglöf!’. Stånders Egen profning vördsamt
öfverlemnas, låra Riksens Hölgofl. Stander
nogsamt inhemta, att de gjorde anmärkningarna
icke kunnat föranleda Utskotten
att förändra sine i det återremitterade
Betänkandet uWecklade åsigt e-rj
Hvarjemte Utskotten få anmäla, att detta
Betänkande blifvit bifallet af Högvördige
Preste- och Hedervärda Bonde-Stånden
men förkastadt af Vällofl. Borgare-Ståndet.
—
Någre Ledamöters härvid afgifna särskildta
yttrande bifogas. Stockholm den §.
December 182-3,
Utdrag af Profcoeollet, hållet
hosR. H. St. Stats-Utskott d. 9
December 1823*
S. D. Vid justeringen af Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
förnyade gemensamma Utlåtande, om inrättande
af en Statistisk Bureau jemte sa
kallade Socken-Sållskaper, ingaf Herr Öfverste-Lieutenanten
von Heyne ett så lydande
anförande: ’’Einot förenade Utskot
-
Stats-Utskotlets B t‘t änkai iden. Sicj
tens beslut får jag reservera mig, — Då ett
Kyrkoråd finnes inom hvarje församling,
anser jag öfverflödigt att tillskapa flere
myndigheter. I de flesta Socknar lärer Hälsovården
äfven blifvit åt Kyrko-Rådet
uppdragen. Municipal-inråttningar för vigtigare
förrättningar, såsom för den directa
beskattningen och Uppbörden, vöre må
hända att önska, men Byfogdar, icke afsåttlige
utan af Landshöfdingen, och desse
Socknenåmnder kan jag icke anse annorlunda
ån som ökade police-anstalter, och
förvandling af trefliga Jordbrukare till
Commitée-Ledamöter och Ämbetsmän hvaraf
antalet redan torde vara stort nog."
Härmed förenade sig Herr Majoren
Friherre Hjerta, Herr Commerce-Rådet
Santesson och Herr Bruks-Fatron Ekelund.
År och dag som ofvan
Ex. Protocöllo
y. C. Lorich.
5.20 Stats-Ut skottets- Betänkanden,
N:0 656,
Afllom den ” D*c. 1823,
Riksens Höglofl. Stånders StatsBevillnings-
samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts
förnyade Utlåtande, i frågan
om tillåtelse för Herjeådalens
Allmoge, att Tullfritt få hemta
Salt från Rörås Kopparverk
i Norrige.
Stats^ Bevillning? samt Ekonomiutskottens,
under N:o 599, afgifne Betänkande
i detta ämne har blifvit återremijtteradt
från Hedervärda Bonde-Ståndet på grund af
dervid gjorde anmärkningar; Och som
Utskotten, vid profningen af desse anmärkningar
funnit dem icke innehålla andra
skål, ån som blifvit i Betänkandet
upptagne och besvarade, sakna Utskotten
all anledning att förändra deras deruti framStålda
mening; hvilket Hedervärda Bonde-Ståndet
till svar meddelas, jemte vördsam
anmälan, det Betänkandet blifvit af
de öfrige Stånden bifallet, till följe hvaraf
denna fråga likmätigt 69 §• i Regerings
-
Stats-Ulskoltets Betänhandcn, 521
formen redan år afgjord. Stockholm
den ii December 1823.
N:C> 657,
Ankom den i5 Dec. 1833,
Riksens Hogloff Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande
N:o .572, ofver Herr //ohenhausens
Motion, om undersökning
af de Civila Låro-Verkens
närvarande beskaffenhet.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Utskottens
förnyade handläggning återlemnat ofvannåmnde
Betänkande, vid profningen
hvaraf hufvudsakligen blifvit anmärkt: Att
den anda, som så långe med skråmåssigt
nit sökt att undandraga våra Läroanstalter
den offenteliga granskningen, och harmfullt
tillbakavisat hvarje emot dem yttrad
anmärkning, hvilken ej från skrået utgått,
äfven i Utskottens evasiva Betänkande
gjort sig gällande, och att Motionen deruti
hvarken blifvit fullständigt besvarad,
52 2 Stats-Utskottets Hetänkanden.
eller något nöjaktigt resultat deraf vore
att förvänta: Att orsaken till den i Sverige
föga spridda litteraira bildning och Vetenskapliga
intresse, bör sökas i bristerna
vid Låro-Verken, hvilka skola afvikit
ifrån deras ursprungliga syftemål: Att universiteterne,
dels antagit charakteren af
plantskolor för Statens Ecclesiastika oell
Civila Ämbets-Verk, dels åter i många
fall qvarstå såsom petrificerade Massor
från en annan tid, af Pedantismens tunga,
svarta vinge öfverskuggande: Att då en
Allman klagan skall röjas deröfver, att
Studenterne ej mera drifvas af håg till
Vetenskaperne, och att Professorerne, med
få undantag, ej gifva lif åt sina föreläsningar,
vore det äfven skål att efterfråga,
om eller till hvad grad dessa anmärkningar
vore gill tiga; hvadan äfven yrkas,
att Revisionen af de Militaira och
Elementaire Läro-Verken måtte sammanfattas
till en gemensam, som sträcker sig
till hela Låro-Verket, så vål till Universitetet
som till Lancaster-scholan; hvilken revision
icke borde utföras blott af Skolkarlar
och Universitets-Lårare, utan vid
sidan af dessa afven af sådane, sorn sett
lifvet, Staten och Vetenskaperne i andra
förhållanden, ån dem, sorn visa sig inom
Studerkammaren; och borde derefter resul
-
Siats-Utskottets Betänkanden. 5a 3
tatet af dessa forskningar framläggas för
kommande Stander. Förnämsta orsaken
till den yrkade Revisionen härledde sig
således derifrån, att sammansättningen af
den i Schol-Ordningen forordnade personal
till revisionens verkställande icke vore sådan,
att man deraf kunde förvänta någon
rättelse i hela undervisningens hufvudgrunder,
utan endast i detail felaktigheter, och
att den derstädes föreskrifne revision endast
skall angå de lägre Låro-Verken.
Man har klandrat det usla Latinskrifveriet
och Låxeläsningen vid Akademien, oell anmärkt
de flerfalldiga brister, som skola ega
rum, ej mindre i, afseende på derstädes
förefallande Civila Examina, hvilka förmenas
icke bora hållas vid Hogscholorne,
ån ock i fråga om öfrige Examina,jemte
den brist af Läroböcker, som derstädes
skall ega rum. Man har önskat naturaliseringeifö)
af de practiska Faculteterne, och
deras söndring ifrån de öfriga, och såsom
bevis på nyttan deraf anfort Frankrikes
exempel. Man har ansett det naturligt att
en Inrättning af den ålder, som till exempel
Upsala Akademi, efter hvilken Lund
sedermera blifvit bildad, och hvilken på
Hundrade år ej undergått någon betydlig
*) Så läses ordagrant i det till Expeditiom-ötskottet
lemnade Original-Betänkande.
5 3,4 Stats-Utskottets Betunkanden.
>
förändring, skulle i flora liånseenden behöfva
jemnkning och ändring; Och man
har sluteligen yrkat, att en allman frihet
måtte beviljas till föreläsningars hållande.
Hvaremot å andra sidan blifvit yrkadt,
att derest Utskotten skulle finna den begärda
Revisionen vara i sin ordning, och af
verkligt behof påkallad, densamma då
måtte motiveras på verkliga brister, och
icke angå Universiteternas grundidée, hvilken
anses vara rigtig och af tiden mångfalldigt
pröfvad.
Vid öfvervägande inom Ekonomi-Utskottet,
sorn först behandlat Målet, af de
anmärkningar, som föranledt återremissen
af det förra Utlåtandet i detta ämne, har
det ansett sig kunna med tystnad förbigå
Herr Hammarskölds beskyllning för skråmåssigt
nit och endast redovisa grunderne
för sin öfvertygelse i den verkliga frågan.
Utskottet tror sig icke kunna misstänkas
för mindre sorgfällighet om Nationens bildning,
än de, sorn yrkat den ifrågavarande
granskningen af våra Högre och Lägre
Låro-Verk, i hela deras vidd och omfattning.
Men då Utskottet velat förvissa sig
om behof vet af den åtgärd, de uppmanas
att tillstyrka, hafva följande verkliga förhållanden
påkallat ett förtjent afseende nemi.
Stats-Utskottets Betänkan dm. 5a 5
Alf de allmänna undervisnings-Verken, i
enlighet med Riksens Ständers år i8Jo
anmälda önskan, varit mål för Regeringens
synnerliga uppmärksamhet, hvilken haft den
följd, att vi redan ega en ny, efter mångfalldig
pröfning fastställd Schol-Ordning,
sorn, ehuru kanske med skål klandrad i
vissa delar, likväl eger den icke tvåtvdiga
förtjensten, att hafva beredt sin successiva
förbättrings möjlighet, genom föreskriften
om en hvart 3dje år sammanträdande Revisions-Commitée
af sakkunnige mån, under
Ordförande af den Regeringens Ämbetsman
, som med dessa årender eger närmaste
befattning: Att vidare förslag till
förändrad Student-Examen, enligt Regeringens
befalning, blifvit utarbetadt och genom
Trycket befordradt till allmän kännedom
och Vederbörandes Utlåtande; Och
att, utom denna åtgärd i afseende på våra
Universiteter såsom Högscholor, desamma
äfven såsom Styrelse-Verk, en icke
mindre vigtig sida af desse institutioner,
varit underställde upplyste måns granskning,
hvilkas Betänkande äro genom trycket
allmångjordt, ehuru, för denna frågas
samband med Lagskipningens Allmänna
Organisation, annu hvilande till nogare
utredning och profning.
5h6 Ståts-Utskottets Betähkatiden>
Af desse sammantagne åtgärder syneS
tydligt, att Regeringen icke allenast redan
omfattat alla offenteliga undervisnings.anstalter,
Högscholorne icke uteslutne, i sin
förbåttringsplan, utan ock att densamma
med ändamålsenlig varsamhet fortsattes, så
att ingen anledning ännu år gifven, att
denna verksamhet skulle inställas, förr ån
den stråckt sig till de ännu återstående delar
af hela Undervisnings-Verket.
Under sådane forhållanden trodde
sig Utskottet ega skålig anledning, att anse
någon särskild underdånig hemställan
om påskyndande åtgärder i denna vigtiga
sak såsom öfverflödig och derjemte förtidig,
innan verkningarne af det redan gjorda
hunnit af erfarenheten upplysas, och
förrän Schol-Revisionens forsta sammanträde,
hvarvid Konungen kan bestämma både
Ledamöternes antal och öfverlåggningarnes
föremål, lemnat någon säker grund, att
sluta till dervid förekommande gransknings
förhållande till det önskade ändamålet.
Utskotten kan nu ej eller finna era
sådan hemställan tillräckligt motiverad af
de förmenta brister; hvilka man uppgifvit
såsom orsaken till våra Universiteters
så kallade förfall. I bland dessa nämnas
inskränkning i lårofriheten, såsom endast
medgifven Docenter och Adjuncter, utön»
Stats* Utskottets Betävkanderii 527
Professorerne. Utskottet kan likväl icke
föreställa sig, huru Ungdomens offenteliga
undervisning kunde blifva andra tillåten,
ån deni, som med oförvitlig-fräjd förenade
erforderlig skicklighet till detta vigtiga
kall; Och åt hvem skulle Staten anförtro
pröfningen af desse egenskaper, om icke
åt Läraren i Vetenskapen och den Auctoritet,
som trådt i Föräldrars och Förmyndares
ställe*? för öfrigt år dgt ingen
genom Lag förbjudet, att söka och erhålla
rättigheten att docera vid våra Högscholar,
då han sig dertill i vederbörlig
ordning anmäler, och, efter pröfning befinnes
dertill qvalificerad. Uiskottet har sådant
redan tillkånnagifvit, utan att man
giltat vissa motsatsen.
Att Professorernes rättighet, att föreslå
Docenten i sin kunskapsciel, skulle underhålla
Nepotisme, och göra oskicklighet
och föråldrade Svstemer ärftliga vid
Låroscholorne, lärer icke vara bevisligt, ty
i sådant fall finnes Correctif deremot i
den högre ovåldiga Auctoritet, sorn eger
att utnämna den föreslagna personen, och
för öfrigt år det vål icke Systemers ärftlighet,
som kan förebrås vår tid. Men ont
det äfven skulle medgifvas, att den ntenskliga
svagheten kunde röja sig någon gång
vid Professorernes val af Docenter, lika
5a8 Stats-Utskottets Betänkctnden.
sorn det kan hända andra Forman då de
utse sine underordnade, så kan likväl'ingen
Revision förebygga denna olägenhet,
så långe desse Biträdare vid Undervisningen
åro oumbärlige; Och derom lärer vål
ingen tvifvel ega rum, så långe alla, som
icke genom Docenturen qvarhållas, skynda
in i Tjenstemanna-vågen efter fulländade
examina, och så långe Sveriges Cultur-förhållande
icke lemnar Lårdomens Idkare
nya utvågar till utkomst såsom Litteratörer.
Till dess att denna ställning en
gång kan förändras till en båttre, lårer
den nu rådande ordningen bora bibehållas*
såsom enda möjlighet att försäkra en oafbruten
succession af Lärde män, för att,
i händelse af dödsfall eller befordran, intaga
den lediga Låro-Stolen, och, vid
Professorens förhinder af öfrige tjenstemanna
befattningar,' fortsätta förelåsningarne i
hans ställe. Detta kan icke eller sågas i
sig sjelf medföra de uppgifne menliga följderne
för kunskapsdelen, emedan skickligheten
har rättigheten till Professoratet , utan
all tjensteårs beräkning.
Vidare har man ansett mångden af
nu befintlige examina hinderlig för Vetenskapernes
tillväxt, emedan derigenom blifver
Ungdomens Studier, Läxläsning, och
Profes
-
Stats- Vt skuttets Betänkanden. 529
Professorerncs föreläsningar lämpade efter
denna reducerade Schola; och Utskotten
medgifva, att någon anledning till denna
anmärkning egt ruin i synnerhet i vissa
kunskapsgrenar. Men det ond 1 ligger mindre
i dessa examina, ån i deras ungdom
och mindre grundeliga elementar-bjdning,
som skola afhöra forclåsningarne, och som,
under nu gällande belordringssått och för
sine knappa tillgångar, som neka så många
ett längre vistande vid Universitetet,
söka hastigt der afgöra deras Cours, för
att sedan inträda i Statens tjenst; Stränghet
hos Examinatorn kan vissei ligen verka
mycket, men felet ligger djupare, och
kan, i Utskottets tanka, icke alhjeipas förr
ån våra Allmänna Skolar komma i det
skick, att de båttre uppfylla tidens anspråk
, på en för alla bildade Glassér i
Samhället ändamålsenlig undervisning, och
hvar och en, som inträder i Statens tjenst)
genomgår den allmänna elementar-undervisningen,
för att inhämta en grundelig underbyggnad,
och forst derefter vid mera
^ stadgad ålder fortsätter sine Studier vid
Universitetet. Det år således genom Revision
och förbättring af de Lägre Undervisnings-Verken,
som denna öfverklagade
olägenhet vid Universiteter nu mäste
H * '
53Q Ståts-Utskottets Betänkande:/*
håfvas. En annan våg kunde vål äfven!
tagas för att göra slut på de nu högljudda
klagomålen i anledning af Civila Examina,
nemi. den, att befria Universiteten från
denna skyldighet; men Utskottet vågar
verkeligen icke tro, att de förhållanden
annu upphört, som gjort denna messure nödig
för att söka åtminstone till någon del
motverka okunnighetens inträngande i Statens
tjenster.. Dess tankar i detta ämne
har det ock i särskildt Betänkande yttrat,
till hvilket det hänvisar.
Hvad för öfrigt blifvit anmärkt såsom
hinder för Studiernes grundlighet och
friare utveckling vid Universiteten såsom
Seminarii Inrättningen för de Theologiska
insigterne, Författningen om
Approbatur såsom ledande till lexlåsning
för deni, som söka Graden, får Utskottet
endast anmårka, att de vcrkelfga följderna
deraf icke åro så afgjordt bestämde,
som de synas varit för den anmårkandes
tanka, att tvertom desse helt och hållet
bero på Ynglingarnes underbyggnad och
den tid de uppehålla sig vid Universitetet.
Och hvad åter angar den våckta frågan
om de 2:ne praktiska Faculteternas
söndring ifrån de öfrige, och deras förflyttning
till annan ort, torde dervid befinnas,
att desse såkallade praktiske åro
Stals- Utskottets Betänkandetik 531
Theoretiske såsom vetenskaplige Faculteter,
och att deras söndring från den
Theoretiskä Lärdomens Hufvudsäte skulle
icke vara så vål beråknadt i afseende på
det erkända sambandet emellan alla vetenskaper,
hvilka under den närmaste beröring
inbördes, äfven kraftigt lifva och upplysa
hvarandra. Det fordras ock en längre
erfarenhets bevis, om den utbrytning,
sorn i någon del redan skedt varit för
vettenskaplig grundlighet nyttige.
Det usla Latins - slrifveriet ;'r vidare
uppgifvet såsom förkastligt; och Utskottet
instämmer så mycket häldre i detta omdomme,
sorn de önska i allmänhet, att
alt uselt skrifveri på alla språk måtte upphora
, men så långe detta icke kan gå i
fullbordan, skulle det nästan häldre önska
att det usla producerandet gömde sin verksamhet
i detta läumera mindre allmänna
språk, ån att det foll i dagen på egetv
Man har ock uppgifvit bristen på ufgifne
Handböcker till ledning för de Studerande
vid förelåsningarnes begagnande .såsom
bevis på mindre Vettenskapfigt lif vid
våra Universiteter; och Utskottet delar ofvertygelsen
om desse hjelpredors nytta, likasom
det år öfvertygadt, att denna brist
skall småningom och utan revisions åtgärd
försvinna, sedan Tryckfriheten fått den
53a Stats-Utskottets fietdnkcmdctu
helgd den numera afven dagligen vinner l
den Allmänna Opinionen. Utskottet tror
sig likväl skyldigt dervid gora den erinran,
att vetenskapen använder en annan värdemätare
ån dagens mening, och att någon
betänksamhet vid sådane Handbockers lifgifvande
icke långe hos Oss varit så obefogad,
som den under närvarande Samhålls-ordning
synas blifva.
Sluteligen får Utskottet uttrycka sin
innersta öfvertygelse, att det icke år genom
stora Revisioner, sorn vetenskaperne främjas,
utan genom den frihet dem lemnäs
att utveckla sig efter sine egne Lagar: genom
Nationens interesse för deras föremål,
och genom uppmuntringar, som sätta
snillet i stånd atf obekymradt följa sin
inre drift, och framtränga till odödligheten
genom sina forskningar och upptäckter.
Att vetenskaperne i Sverige, lika litet
sorn i något annat Land, kunna i allmänhet
uppfylla anspråk, sorn ligga utom
vilkoren för Nationens närvarande utvecklingsgrad:
Och att en ny ordning, i likhet
med andre Samhällens, vål kan genom
påbud införas; inen att de verkningar
man dermed söker, qvarblifva i det
Land, der de ega deras grundval i naturliga
forhållanden år en sats, sorn Utskottet
icke lår behöfva genom bevis styrka^
Stats- Utskottets Betänkan Jen. 533
Vctenskapcrnc hafva aldrig egt och kunna
icke ega den liiiiga verksamhet hos
Oss, sorn i andra mera gynnande Lander,
men vi hafva dock icke saknat och sakna
icke annu stora namn i Vetenskaperne,
af hvilka alven andra Lander skulle anse
sig hedrade.
Under ofvananförde förhållande i enlighet
med de yttrade åsigterne kan val
Utskottet icke inse något egenteligt behof
eller vanta sig några vigtiga följder för
vetenskaperne af den föreslagne ålgården^
likväl, emedan ett lifligare begår, att undersöka
"Universitetens beskaffenhet', synes
vackt hos dem, som derom sakna kännedom,
en icke förordnad granskning
skulle draga klander för hemlighets hållande
äfven öfver desse Inrättningar, hvilka
mer ån några andre ligga öppna för
pröfningen, såsom för begagnandet. Universiteten
ock skola genom deras ådagalagda
förhållanden antingen tillrättavisa en
Opinion, på vågen att förvillas, eller måhända
vinna i någon framkallad detaljförändring,
får Utskottet ur desse skål,
conjuncturens -mera ån det verkliga behofvets,
hemställa till Riksens Högloft. Ständer,
att i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t andraga sin önskan, att i sammanhang
med den nasta Br pågående Revision
534 Stats-Utskottets Betänkatiden.
af de Lägre Undervisnings Verken, och genom
dess personals förstärkning med de Sfr
rige Sakkunnige Män, Kongl. Maj:t behagar
utse, Universitetens närvarande beskaffenhet
och deras forhällande till tidens fordringar
mä undersökas: Sedan Ekonomi Utskot
tet
så utförligt besvarat de emot Utskottens
förra Betänkande gjorde anmärkningar
och hvad nu anfördt blifvit ej föranleder
till något särskildt anslag, har Stats
Utskottet för sin del ej ansett, sig bora
något vidare tillägga.
Dock varder detta R. H. Ständers
upplysta pröfning hemståldt, med tillkånnagifvande,
att Högvördige Fråste Ståndet
och Vållofl. Borgare Ståndet gillat
Utskottets förut i ämnet afgifne Betänkande.
Stockholm den n December 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos Riksens Högloft. Sanders
Stats-Utskott den 11 December
1823.
S. D. Vid nu verkställd Justering af Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottens Betänkande
öfver Herr von Hohenhauscns motion om
Stats-Utskottets Betänkanden. 535
undersökning . af de civila Låro-Verkens
närvarande beskaffenhet, yttrade Herr Öfverste-Lieutenanten
Hjerta: ”Höglofl. Utskottens
Betänkande i anledning af den
väckte Motionen öm utsträckning af den i
Skolordningen anbefallda Revisionen ofver
Elementar-Låroverken jemte den vid innevarande
Riksdag begärda Revisionen af
Militair Undervisnings-verken, till undersökning
äfven af Universiteternas tillstånd
och författning, så,'att Revisionen skulle
komma att omfatia ”det hela af Statens
Låro-anstalter, har till Utskottet blifvit återremitteradt
ifrån Högled. Ridderskapet och
Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet;
Och denna återremiss har blifvit beviljad
utan att någon enda Ledamot af dessa
tvånne Riks-Stånd densamma bestridt, eller
vid öfverläggningen öfver frågan instämt
i Höglofl. Utskottens åsigt: att afstyika underdånig
begäran hos Hans Maj:t Konungen
om verkställighet af en redan för 13
år sedan utaf Rikets Ständer vid första
Riksdagen efter enväldets afskaffande, för
nödig ansedd och yrkad åtgärd. Denna
sällsynta enhällighet; aktningen för våra
första Lagstiftares Be'slut; ämnets vigt; och,
som jag tror, det nu mera, genom Gfverlåggningen
hos nämnde Riks-Stånd utöfver
allt tvifvel ådagalagda behofvet utaf
536 Stats-Utskottets Betänkarideru
den ifrågavarande Revisionen; allt bestämmer
mig att hoppas, det ett tillstyrkande
deraf, skall blifva Resultat af de
Högloft. Utskottens förnyade pröfning af
denna fråga. Ledd af den förhoppning,
att då discussionen hos de t vänne återremitterande
Stånden synes Vittna, att de brister
i Universitets-författningen, som i
mitt, Utskottens första Betänkande åtföljande,
särskildta yttrande, blifvit framstalldc,
motiverat återremissen, har jag ansett min
pligt såsom Utskotts-Ledamot nu fordra,
att uti bestämda hufvud-punkter sammanföra
och ordna dessa brister, jemte de flera,
som under öfverläggningen blifvit vidrörde,
äfvensom de ytterligare omständigheter
på hvilka jag nu, i sammanhang
dermed tror mig böra fästa uppmärksamheten,
med önskan det måtte Utskotten föreslå
Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla: ”det täcktes Kongl.
Maj:t Nådigst anbefalla den blifvande Revisionen
eller Cornmhéen att öfver dessa
i form af frågor uppställda hufvudpunkter
utlåta sig, samt afgifva de förslag till förbättringar
och rättelser, som af deras besvarande
kunna komma att föranledas;
utan afsigt likväl att dermed hafva velat
antyda en gråns (inskränkning) för de vidare
undersökningar Kongl, Maj;t högst
Stat s-Vt skottets Betänkanden. 53}
upplyst torde finna nödigt uppdraga åt
Cornmittéen.’* Skulle åter jag hafva afven
denna gäng det missödet, att, min mening
icke genom pluralitet blifver gällande, anhåller
jag att detta mitt anförande, såsom
min särskilda tanka, måtte få åtfölja de Högloft.
Utskottens till Riks-Stånden. Den
skall åtminstone intyga mitt redliga bemödande
vid detta Riksmöte, då jag fann
min röst böra höjas till bestridande af en
återgångs - princip, i det vigtigaste af ett
ålskadt Fosterlands angelägenheter, att för
ögonblickets straff, under det närvarande
Slågtets Ekonomiska trångmål icke förlora
ur sigte kommande Slågtens intellectuella
och moraliska förädling.
Skall den önskade Revisionen medföra
någon väsendtlig nytta och ej blott
för skens skull anställas, så måste den vara
grundlig och omfattande, så att en stadgad
öfvertygelse deraf kan hemtas; men
innan jag i detta hänseende uppgifver de,
hulvudpuncter, som torde böra blifva föremål
för Revisionens undersökning, utber
jag mig, att förut få uppfylla, hvad jag
'å Riddarhuset, till undvikande af öfverlåggningens
förlängning utfåst mig till,
nemligen att hår fa upptaga och vederlägga
några inkast, sota blifvit gjorda
emot mine framställningar, af bristcrne t
538 Stats-Ut skottets Bet änkan den.
den nuvarande Universitets Författningen.
Dessa inkast åro hvarken manga eller
våsendtiiga och jag skall ej mera ån några
ögonblick med deras besvarande upptaga
Höglo!!. Utskottens tid. En vård
Talare har till stod för sin mening att i
Universitets Inrättningens grundförfattning
inga brister finnas., åberopat intyg och yttranden
i Upsala Consistorium af åtskilliga
berömda Universitets Lärare, afgifne för
Femtio-Fem år sedan, och hvilka skulle
bevisa ^Talarens satts. Derpå svaras: Att
Auctoriteter ingen ting bevisa; och att om
de sådant skulle göra, rått så berömda
Lärare vid samma Universitet, nemligen,
de store tankarne Hoijer och Boetius, i
skrifter, adresserade till hela Nationen, för
några och tjuge år sedan, öppet framlagt
en motsatt mening: att sådane brister ver-t
keligen finnas.
Samma Talare har velat finna roten
till det onda hvars verkningar öfverklagas,
uti vissa af Staten vidtagne Förfatningar
och att Universitets - Inrättningen
således deri vore oskyldig. Eller med ett
ord, att en .yttre Samhällets inverkan på
Universitererne vållat den med rätta i så
lång tid klandrade ytligheten i Civila
Tjenstemannabildningen vid Academitrne.
Origtigheten af denna förklaringsgrund år
Stats-Utskottets B etan handen. 53p
handgriplig; hvilket bevisas både af erfarenheten
och af sakens natur; ty, vid närmare
betragtande skall man finna, att, det
ligger fullkomligt i Lårarnes magt, att genom
forelåsningarnes och Examens-fordringarnes
beskaffenhet förekomma alla
skadeliga följder af Tjenste-Betankandet
och de derpå grundade Befordrings-Lagarne,
och erfarenheten utvisar också i fullt
mått vid vissa Examina och vid vissa tidpuncter,
att de kunnat förekommas och
yerkeligen blifvit forekomne, så vål i Upsala
sorn i Lund. Dessutom gifves det
andra Examina och rigtningar af Studierne
dår samma ytterlighet blifvit iakttagen,
utan att der någon vferkan på Ungdomens
tänkesätt af Tjenste-Betånkandet kunnat
komma i fråga. ,
Grundorsaken, eller sjelfva roten till
det onda måste således åtminstone till största
delen vara befintlig och stå att anträffa
i sjelfva Universitets - inrättningen.
Hvad en annan vård talare yttrat om fcljderne
af införandet utaf Civil Examina
vid Academierna, inskränker sig till detsamma
och år således äfven vederlagdt
genom hvad jag haft åran framställa.
Hvad man invåndt emot det af mig
yrkade behofvet af flere professioner vid
särskilda Faculteterna, år ej vederlagdt
54o Stats-Utskottets Betänkande.
derigenom, att man omtalt hvad En skicklig
och jag tillägger nu, i Examens fordringar
Strång, Professor kan uträtta. Det
bevisar tvärtom just detsamma, sorn jag
yrkat, eller alt två och tre sa beskaffade
Lärare skulle uträtta ännu mera; och
för öfrigt vöre det väl önskligt, att kunna
me«l någon säkerhet i förhoppningen
påräkna, alt i fall händelsen så fogat,
att de två Lärarne voro oskicklige, åtminstone
den tredje skulle kunna gagna
Ungdomen och Staten. Mot hvad jag anfört
angående klyfningen af den Histori«ka
Professionen i två, en för Fäderneslandets
och en för Allmänna Historien,
liar ingenting blifvit in vändt; men jag
tillägger dertill nu, att då Allmänna
Physiken, Astronomien och Läran om
den Organiska Naturen (Chemie och Mineralogie),
redan ega hvar sin särskilde
Lärostol i Philosopliiska Faculteten i Upsala,
så synes det med rätta, som tiden
ändteligen vore inne, att också inrymma
en Profession, i samma Facubet åt den
Organiska Physiken,eller Physiologien och
Nalural-Historien, hvartill den Borgströmska
Professionen för Landt-hushållningen
tjenligen skulle kunna förändras, med
behöiiigt tillägg i Löneförmåner.
Stats-Utskottets Betdnkander*. 54»
Grundlagarnes föreläsande och förhörande,
tror jag också böra tillhöra Philosophiska
Faeulteten, såsom ett allmänt Studium
o h icke specielt tillhörande något
visst praktiskt yrke, samt lämpligen i
Upsala kunna förenas med Politiska Professionen
eljer den Skyttianska.Samina Profession
tror jag äfven kunde erhålla uppdrag,
att föreläsa rationella Stats-husliållnings-Vetenskapen
eller Politiska Ekonomien,
såsom en tili Phiiosophiska Faeulteten
rätteligen hörande vetenskap, på
samma grund, som den rationella RättsLäran
eller Natur-Rätten redan det gör.
Emot framställningen om de Academiska
Sommar-feriernas alltför stora
längd har man sökt göra gällande undeeendet
för torftiga Studerande, att ej så
länge på en gång mäkta uppehålla sig
vid Universitetet, som förhållandet skulle
blifva om Terminerna förlängdes. Huruvida
sådane afseenden böra få göra sig
uteslutande gällande vid så vigtiga föremål,
är en fråga, som skulle blifva för
vidlyftig att här afhandla; nog af: erfarenheten
har tyvärr alltför ofta gifvit
vid handen hurusom de bäst uttänkta
Inrättningar i utförandet blifvit förfuskade,
genom för många considerationer. För
542 Stats-Utskottets Betänkanden.
öfrigt vederlägges min framställning ingalunda
genom detta inkast; ty de mera
torftiga kunna hädanefter sorn hittills inrätta
sitt vistande vid Universiteten i
kortare skiften, ifall de så behaga; men
tillfället bör åtminstone ej för deras skull
blifva betaget de mera bemedlade, att,
med mindre afbrott än hittills kunna begagna
den Academiskä Undervisningen»-  I afseende på hvad som blifvit anfördt
ut^jf en värd Talare emot min framställning
om de präktiske Faeulteternas
vid bägge Universiteten sammanslående'
och förflyttning till Hufvudstaden, skulle
jag ej behöfva vara mångordig, ty den
värde Talaren har inskränkt sig till att
blott och bart afstyrka förflyttningen,
utan att för afstyrkandet uppgifva något
skäl. Deremot har jag haft den tillfredsställelsen
, att mitt förslag, så vidt det rör
Medicinska Faculteterna, blifvit bemött
med bifall af Herr Munck af Rosensköld,
hvars mångåriga erfarenhet, som Universitets-Lärare
gifver hans yttrande vitsord,
i denna angelägenhet. Men denna omständighet
, ålägger mig också, att något
närmare detaillera nyttan afAmitt Förslag
äfven i afseende på Juridiska Faeulteten.
Stats-Viskottets Betiaikanden. 543
Det är ett villkor för framskridande
i hvilken kunskapsgren eller Vetenskap
som hälst, och lör all grundlig kunskap
i allmänhet, att de Elementära
grundföreställningarne i Vetenskapen skola
vara inhemtade genom åskådning j eller
som vill' säga detsamma, att de Forsta
Allmänna begreppen genom åskådningens hållande
bredevid, skola kunna erhålla innehåll
och liflighet, controlleras och beriktigas;
och detta vilkor är ej grundadt
på mindre, än sjelfva raenskliga kunskapsförmågans
natur. Således behöfver,
till Exempel Mathematiken sjelf, ehuru,
helt och hållet en apriorisk Vetenskap, i
början af studium tillhjelp af én sinnlig
construction ; och hvarje Empirisk Vetenskap
är naturligtvis så mycket mera
i behof att vid begynnelsen af studium
kunna uppvisa de allmänna föreställningarnes
innehåll in concreto. Eller skulle
Botanikens studium med framgång
kunna bedrifvas blott efter Läroböcker,
utan åskådning af den lefvande naturen
eller begagnande af herbarier; Mineralogien
utan Mineral Samlingar; Cliemien utan
Laboratorier; Physiologien och Anatomien
utan verkliga dispositioner eller
Anotomiska Tabeller o. s. v. och med
ett ord: skulle språken kunna studeras
544 Stats-Utskottets Betänkandeiu
utan att talas? Och ännu mera skulle ef
utan möjligheten af en dylik hänvisning
till något positivt i den sinni ga åskådxiineen
, de allmänna föreställningarna i
dessa vetenskaper: och all vetenskap
utgöres af allmänna föreställningar: oell
så mycket förr de högre abstraoiionerne
biott lör läsningen bli'va tomma oid, och
bemödandet å lärarens sida, att genom
definitioner c ifva ett innehåll åt dessa
ord för förståndet, slutlieen stadna i ett
evigt definierande i en Cirkel? eller
liar man då icke i erfarenheten också
någon gång sett exempel af Lärare, till
och med Universitetets Lärare, hvars
bela framställning af vetenskapen blott
består i definierande och Lärjungar hvilkas
hela kunskaps förråd utgjorts af dylika
difinitioner, sattser af toma ord, endast
qvarstadnande för en tid i minnes
till följd af ljudens hopställning.
Det är på dessa sanningar, sorn
oomkullstötlige så länge menskliga förnuftet
är ett och detsamma och giltige för
Rättsvettenskapen och Lagfaren heten med
lika nödvändighet som för hvarje annan
riktning af menskliga vetandet; det är
på dessa sanningar, säger jag, sorn jag
grundar förslaget om den Juridiska under
-
Stats-Uskottets Betänkanden. 54J
dervisningens centralisering i Hufvudstaden.
Den Juridiska Kunskapsivern eeer
sitt concreta innehall i Domstolarnes
O
förhandlingar, sa väl i afseende på det
substantiella, eller det som är Rätt och
Lag i tvisternas föremål, som i afseende
på det formella, eller hvad som är Rätt
och Lag i deras behandling. Låt Lärjungen
hafva tillträde vid Domstolarne någon
tid vid början af sin theoretiska Lärokurs
och hafva åsett och åhört förhandlingarne
derstädes och han skall innan
kort genom åskådningen hafva tillegnat sig
de Elementära begreppen i en lefvande och
och säker insigt, som sedermera följer
honom äfven vid uppfattningen af Rättsvetenskapens
mera invecklade och abstracta
delar. Låt honom åter börja studium,
utan någon tillhjelp af åskådningen
och Läraren skall se sig försatt i nödvändighet,
att uppehålla sig med ett oupphörligt
difinierande af contracternes och
Rättegångens Elementer, utan att han
ändå får någon säker grund, att bygga
på, för vidare framsteg. Det är dessa
allmänna grunder, gällande äfven inom
en annan krets, i afseende på Medicinens
studium, hvilka hufvudsakligen förmått
mig, att önska Juridiska Faculte
35
-
546 Stats-Utskottets Betänkanden.
ternes flyttning ifrån begge Universiteterna
, ^ill hufvudstaden; ty endast här
gifvas sådane Domstolar, som i detta hänseende
skulle för Juris Studiosi kunna
vara af någon verksam nytta. Och jag
önskar att jag förklarat min mening med
tillräcklig bestämdhet, för att man ej
emot mig skall framkomma med den beskyllningen,
att jag förblandar Theon med
Praxis eller vill inleda Ynglingarne att
försumma Tlieorien, eller för tidigt egna
‘sig åt praxis o. s. v. samt hoppas, att
man skall medgifva, att det deremot är
en förbättring af Lagfarenlietens och
Rätts-Vetenskapens Theoretiska Studium,
som förslaget åsyftar.
Det gifves väl en mängd andra
grunder, som ytterligare tala för en förening
af Universiternas Juridiska Faculteter
i Hufvudstaden; Men som dessa
skäl alla äro af den beskaffenhet, att lika
mycket tala för flyttningen af hela Universitetet
till Hufvudstaden, så förbigår
jag, att här Omnämna dem. Jag har
kanske redan öfver denna punkt varit
för vidlyftig och jag nöjer mig nu blott
med att förklara, att jag icke hittills
hört någonting, ens med sken af skäl,
förebragt emot denna flyttning annat
än hvad som varit hemtadt från svårighe
-
Stat,s-Utskottets Betänkanden. 547
terne vid verkställigheten. Men hvad som
af Herr Lagerhjelm blifvit anfördt om Universiteternas
förening, ger mig tillräcklige
skäl att önska undersökningens utsträckning
äfven till denna omständighet.
Med stöd af hvad jag salunda nu
anfört, samt med åberopande af den vidare
utveckling ämnet erhållit under Ridderskapets
och Adelns öfverläggning derom,
samt uti mitt förra, Utskottets Betänkande
åtföljande särskildta yttrande, tillstyrker
jag derföre de Höglofl. Utskotten,
att föreslå Rikets Ständer det de till Kgl.
Maj:t, jemte anhållan om undersökning
af Högskolornas närvarande tillstånd och
beskaffenhet i förening med Revisionen
af Elementar Läroverken och de Militaira
Undervisnings-anstalterna , äfven framföra
den underdåniga önskan: det täcktes
till de Committerade åt hvilka Kgl.
Maj:t jemte de redan genom Schol-ordningen
förordnade Ledamöter uppdrages,
att verkställa denna Allmänna Undersökning
öfver det hela af Rikets Läroverk ,
Kongl. Majit Nådigst meddela föreskrift,
att i sammanhang med denna undersökning
äfven öfver de här nedanföre uppgifne
förhållanden meddela Utlåtande, på
det derigenom fullkomlig upplysning om
548 Stats-Uiskoltets B et änkan den.
Svenska Universiteternes närvarande beskaffenhet,
deras brister och medlen att
dem afhjelpa, må stå att vinna. De frågor
på hvilkas besvarande, ett så ömkligt
resultat hufvudsakligen bero, synas
vara följande:
1:0 Hvilka fördelar skulle för Vetenskaperne
och Samhället möjligen kunna
uppkomma, af föreningen utaf Rikets
båda Högskolor, eller hvilka olägenheter;
och i fall de,förra finnas öfvervägande
de sednare, hvilka hinder och
svårigheter motverka verkställigheten af
föreningen och måste undanrödjas, så
vida denna skall kunna komma till stånd ?
Och i sammanhang med denna fråga:
hvilka fördelar eller olägenheter skulle
särskildt kunna härflyta af de praktiska
Faculteternas, de Juridiska ' och de
Medicinska, vid båda Universiteten, förening
och förflyttning till Hufvudstaden;
och hvilka hinder skulle möjligen kunna
möta verkställigheten af en sådan anstalt
?
2:0 Tarfvar det Academiska Examens-väsendet
en förändrad reglering;detta
förhållande först betragtadt med hänsigt
till den allmänna frågan: huruvida
Stats-Utskottets Betänkanderi.
det är nyttigt för Lärares och Lärjungars
vetenskapliga verksamhet i allmänhet,
att Examina vid Universitetet fortfara
och särskildt för utbildningen af de
Theoretiska insigter Staten mäste fordra
af dem, som vilja vinna tillträde till Dess
Åmbeten och Tjenster?
I fall den allmänna frägan bejakas,
uppstår den speciella, hvilken förändring
kan vara af nöden uti de Reglementariska
stadganden rörande de närvarande
Universitets Examina? Besvaras åter
den Allmänna frågan nekande, uppkommer
beliofvet att utreda huruvida
Samhällets närvarande tillstånd af odling
och beskaffenheten af Organisationen
utaf de offenteliga förrättningarne
medgifver att alldeles afskaffa Universitets-Examina;
eller i fall tiden och
förliållanderne dertill ännu ej voro mognade,
i hvad mån kunna vissa Examina
vid Universiteten dels upphöra, dels
andra åter uppdragas åt Åmbets-Verken,
som vid inträdet i Rikets tjenst emottaga
Ynglingarne, samt hvilken förändrad Reglering
tarfvas af de återstående Examensprofven,
från hvilka lids förliållanderne
ej ännu tillåta att befria Universiteten?
55o Stats-Utskottets 'Betänkanden.
Den allmänna frågan huru som hälst
besvarad antingen affirmativt eller negativt,
innefattar således, i sina härledningar
en fullständig speciel undersökning
och utredning utaf beskaffenheten
af alla vid Högscholorne nu befintliga
Examina; så väl de större, sorn innehålla
bevis öfver fulländad Lärokurs , sorn
de mindre Examina och Lärdomsprof,
som äro vilkor för att tillåtas densamma
genomgå, till uppdagande af deras nytta
och behöflighet och de möjliga bristerna
uti de dem rörande stadganden; och
upptager följakteligen i sammanhang dermed
äfven undersökningen huruvida de
offenteliga disputationerna och stilöfningarne
hädanefter böra fortfara och om
icke, i afseende på dessa, äfven en förändrad
reglering är af nöden att vidtaga?
3:o
Åro ej för flera Vetenskaper
åtskilliga nya professioner behöfliga utom
de redan befintlige ? och i fall fortfarandet
af Examina vid Universiteten kommer
att pröfvas nödigt, hvarigenom också
Facultets-Indelningen skulle komma
att fortfara, tarfvas ej en förändrad reglering
af Läroämnena emellan faculteterna
?
Stats~ Utskottets Betänkanden, 551
I sammanhang härmed torde äfven
frågan om Militaire-Lärares anställande
vid Universitetet böra upptagas till bebesvarande.
4:o Motsvarar den vid Universiteterne
af hittills gällande former och författningar
modifierade Lärofriheten, idet
skick den för närvarande sig befinner,
Idéen af en sann Academisk frihet?
Denna fråga synes så mycket nöd.
vändigare, som den Akademiska friheten
utgör Universitetsväsende, ensam constituerar
hela dess grund-idée, och bestämmer
dess distinctiva caractére, till
åtskillnad från andra Läro-anstalter.
I denna fråga innefattas följakteligen
undersökningen om nyttan och rättvisan
af det Monopol som de af Regeringen
utnämnde Lärare eller Professorerne
hittills innehaft på den Akademiska undervisningen,
derigenom att de sjelfve,
hvar och en i sin Vetenskap kalla och
föreslå Docenterne eller privat Lärarne;
och dess besvarande kommer således äfven
att afgöra, huruvida det ej vöre
fördelaktigare för den vetenskapliga verksamheten
vid Universitetet, att detta sätt
att nämna Docenterne alldeles upphörde,
?å att det blef hvar och en obetaget, att
552 Siats-Utskottets B et änkan den.
uppträda såsom Docens; äfvensom om
ej Adjunct - Beställningarne derigenom
skulle blifva öfverfiödige och kunna indragas,
5:o Påkallar oj ett billigt afseende
a mera bemedlade Ynglingars tillgångar,
att i längre skiften kunna på en gång
vistas vid Universitetet, en annan reglering,
än den närvarande, af de Akademiska
Ferierna, heldst derigenom äfven
den fördelen för Lärarne vanns, att do
ej för att undvika afbrott vid Terminens
slut nödgas inskränka utförligheten afsina
föreläsnings-lcurser? Och vore ej en
föreskrift i afseende på vissa Professioner
nyttig, som ålade Lärarne, att för Lärjungarnes
lånare uppfattning vid den
mundtliga framställningen, af trycket utgifva
och begagna Handböcker , som ledtrådar
till föreläsningarne.
6:0 Sluteligen torde genom undersöknigen
äfven böra åsyftas, en noggran
framställning om Universiteternes Bibliofcheker,
Museer, Observatorier, Laboratorier
m. m.; dels för att erhålla upplysningar
öfver det skick i hvilka dessa Inrättningar
för närvarande sig befinna,
dels för att erhålla uppgift om beloppet
Slats-Utskotteis Betänkanden. 55a
af de årliga anslag som Universiteterna
kunna använda af sina medel, till dessa
vigtiga anstalters underhåll och förkofran;
huruvida de äro tillräcklige, samt
i fall icke, om utvägar kunde utfinnas
dertill genom användandet för sådane
ändamål af årliga afkastningen utaf Sti—
pendia Regia, Stipendia Medico-Theologica
m. 11. eller om Statens ytterligare
biträden dertill behöfvas.
Som tiden för den i Scholordnumen
•o
utstakade Revisionen öfver Eleméntarverken,
är så kort, att i fall Kongl.
Maj:t täcktes bifalla den nu för Riksens
Högloft, Ständer tillstyrkte utsträckningen
af denna undersökning äfven till Universiteten
, de till undersökningens verkställande
förordnande Committerade säkerligen
ej skulle medhinna fullgörandet af
sitt uppdrag; om ej, likasom förut är
stadgadt i afseende på Revisionen af Elementar
Läroverken, Commiterade redan vid
Revisionens början hade alla Materialier
och factiska uppgifter på förhand
samlade och ordnade; så får jag vördsamt
ytterligare tillstyrka Utskotten, att hos
Riksens Ständer föreslå, det de, i sammanhang
med sin anhållan, om den of~
tanämnde Revisionen tillika hos Kongl,
Majit anmäla * sin underdåniga önskan,
554 Stats-Utskottets Betänkanden.
det täckes Kongl- Majit Nådigst anbefalla
Consistoria Academica, att inkomma
med deras Utlåtanden öfver ofvan uppgifne
hufvud-föremål för Undersökningen
och dervid bifoga afskrift af de Academiska
Constitutionerne i alla delar sorn
röra dessa hufvudpunkter, samt sådant
inom samina tid verkställa, som redan
för stiftens Consistorier är utsatt i afseende
på ingifvandet af Berättelserne öfver
Elementar Läroverkens tillstånd.
Och skulle denna Herr Ofverste
Lieme na ntens särskilde tanke, som äfven
utaf Herr af Uhr biträddes, medfölja
Utskottens Utlåtanden till Respective RiksStånden.
Stockholm som ofvan.
Ex Protoeollo
L. C. af Sillén.
N:o 657.
Ani om Jen u Dee. i8a3.
Memorial i anledning af Hedervärda
Bonde-Ståndets återremiss
af Utskottets Förslag
Stats-Utskottets Betänkanden. 555
till Reglemente för RiksgåldsContoiret.
Va föredragningen af Stats-Utskottets
under den 26 sistlidne November afgifne
memorial N:o 624, med Förslag till
Reglemente för Riksgälds-Contoiret har,
i anledning af hvad berörde Förslag innehåller
örn Tullmedlens ofverl alan de till
Riksgälds-Contoiret samt om Vexel-uppköp
genom Riksgälds-Contoirets försorg,
Bonde-Ståndet, uppå dess Secreterares erinran
derom att detta Förslag icke skulle
kunna af Bonde-Ståndet, oförändradt
antagas sedan Kongl. Maj:t uti
svar till Riksens Ständer af den 3 dennes
på Deras i berörde ämne aflåtne underdåniga
skrifvelse i Nåder förklarat, att
Kongl. Maj:t icke medgifver Tullmedlens
afleverering till Riksgälds-Contoiret såsom
en i dess administrerande myndighet
ingripande och för öfrigt till onödig
omgång ledande åtgärd och att i följd
deraf Riksgälds-Contoirets uppköp af
Vexlar för Stats-Contoirets behof skulle
förfalla, funnit vid sådant förhållande
återremiss till Stats-Utskottet af ifrågavarande
Förslag till Reglemente för Riksgälds-Contoiret
icke kunna undvikas.
556 Siats-Utskottets £etänkanden.
Med anledning häraf liar Stats-Utskottet
skolat anmäla , att sedan Högloft,
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
Preste-Ståndet och Yällofl. BorgareStåndet
under den 29 sistlidne November
bifallit Stats-Utskottets Förslag till
Reglemente för Riksgälds-Contoiret, hvilket
således redan då var af 3:ne af de
Respective Riks-Stånden godkändt, så
har berörde Förslag sedermera blifvit från
Högloft. Expeditions-Utskottet till StatsUtskottet
öfverlemnadt, försedt med underskrift
ej mindre af Herr Grefven och
Landtmarskalken samt Herrar Talemännen
för Högvördige Preste-Ståndet och
Vällofl. Borgare-Ståndet än äfven afTalemannen
för Hedervärda Bonde-Ståndet,
hvadan Utskottet anser att det ifrågavarande
Förslaget numera mäste få förblifva
till ördal ydelsen oförändradt; hvaremot
Stats-Utskottet vill vara betänkt,
att uti särskildt afgående skrifvelse meddela
Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
de föreskrifter hvilka af nu förändrade
förhållanden, må kunna blifva en
följd. Stockholm d. g December 1833.
Stats-Utskottets Betänkanden, 55']
N:o 658-
Ankom den i5 Dec. i8a3.
Memorial i anledning af erhållen
remiss på Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse angående ändring
uti Instructionen f6r
Riksens Stånders Revisorer
m. m.
Uti Protocolls-Utdrag har Högvördige
Preste-Ståndet till iakttagande af hvad
den Nådiga Skrifvelsen, innehfiller, och
Vällofi. Borgare-Ståndet, samt Hedervärda
Bonde-Ståndet för den åtgärd hvartill
den kan föranleda, till Stats-Utskottet
remitterat Kongl. Majus Nådiga svar
af den Aide i denna månad till Rikets
Ständer på deras underdåniga skrifvelser
af den 18 September, 10 och 17 November
nasti, om granskningen af Allmänna
Cassör, Instructionen för Rikets Ständers
Revisioner af Stats-Verket, Tullmedlens
öfverlåtande till Riksgälds-Contoiret och
de enligt 63 f. Regeringsformen afsatte
Summor.
Högstberörde Nådiga Skrifvelse innehåller
till följe af anförde skäl, slutli
-
558 Stats-Utskottets Betänkanden.
gen Kongl. Majus Nådiga förklaranden,
att Kong], Maj:t vinder närvarande förhållanden
icke medgifver Riksens Ständer
eller deras Revisorer någon gransknirigsrätt
öfver andra Cassör och Räkenskaper
än hittills brukligt varit, med tillägg af
de i Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse af
den 28 Febrtiarii (såsom motsvarighet för
de af Riksens Ständer äskade, men uteblifne
förtydligade föreskrifter för deras
Revisorer) uppräknade Tullverkets Mili—
tiae-Boställs, krigsmanshus och Seraphimer-Gillets
från allmänna bidrag härrörande
fonder och räkenskaper.
Att Kongl. Maj:t med stöd af 68
Riksdags-Ordnmgens ordagranna lydelse,
ej erkänner oinfånget för denna granskning,
lagligen kunna utsträckas vid hvarje
Revision utöfver 2:ne års afslutade
Räkenskaper.
Att Kongl. Maj:t icke kan gilla och
derföre ej till vederbörandes efterrättelse
utfärda den af Riksens Ständer i underdånig
Skrifvelse af den 10 November
föreslagne nya Instruction för deras
Revisorer af Stats-Verket, men anser
Instructionen af den 10 Junii 1812,
till sin kraft och verkan gällande. Att
med ändring af hvad 5 $. i denna Instruction
innehåller: att Revisionernas
Stats-Utskottets Betänkanden, 55g
Berättelse om Stats-Verket skall uti Riddarhus-Cancelliets
Archi v förseglad förvaras
till nästa Riksdag, för att då till
Riksens Ständer aflemnas, Kongl, Majit
i så måtto ville bifalla Riksens Sränders
förslag i afseende på denna Berättelses
tryckning och allmängörande, att detta
genom Kongl. Majit Nådiga försorg
kommer att ega rum i förening med de
Åmbets-Verks svar och förklaringar emot
hvilka Revisorernes anmärkningar blifvit
rigtade.
Att Kongl. Majit icke medgifver
Tullmedlens afleverering till RiksgäldsContoiret
såsom en i dess administrerande
myndighet ingripande och för öfrigt
till en onödig omgång ledande åtgärd; i
följd hvaraf Riksgälds-Contoirets uppköp
af Vexlar för Siats-Contoirets behof skulle
förfalla.
Och sluteligen, att Kongl, Majit
i afseende på Creditiverues begagnande
och redogörelsen derföre, skall noga iakttaga
hvad 63 och 64 §. §. Regerings-formen,
samt 3o och 68 §. §. Riksdags-ordningen,
i detta afseende föreskrifva, utan
medgifvande af sådane vilkor och fö
reskrifter som deremot kunna vara stridande.
56o Stat s-Vt skottets Betänkanden.
Någon annan åtgärd synes för Stats-'
Utskottet häraf icke uppkomma, än att
tillstyrka Riksens Högloft. Ständer, att
uti Riksdags - Beslutet låta till behörig
efterrättelse noggrant intaga Kongl. May.ts
ofvananförde Nådiga förklarande, hvarjemte
Utskottet uti den slutliga Skrifvelse,
som till Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
kommer från Utskottet
att aflitas, skall underrätta Herrar Fullmägtige
om de förändringar uti det för
Herrar Fullmägtige till efterrättelse redan
utfärdade Reglemente som häraf blifver
en följd. Stockholm den 10 December
1S23.
Utdrag af Protocollet, hållet hos
R. H. S- Stats-Utskott den 13
December 1823.
S. D. Tili närmare utvecklande af den
reservation, Herr Commerce-Rådet Santesson,
enligt Protocollet den 11 innevarande
Månad, anmält mot Utskottets yttrande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse den 4 December nästföregångne,
rörande Éindring i Instructipnen för
Riksens Ständers Revisorer, uppläste Herr
Corn
-
Siats-Utskottets Betänkahdeiu 561
Commerce-Rådet ett så lydande anförande:
”Enär 68 $. Riksdags Ordningen uttryckligen
innehåller att ”Riksens Ständers
Revisorer skola, enligt af Riksens Stander
utjdrdad Instruction öfverse och granska
Stats-Yerkets, Bankens och RiksgäldsContoireis
tillstånd, styrelse och förvaltning;”
Så har jag icke kunnat instämma
uti Högloft. Stals-Utskottets fattade beslut,
äit tillstyrka Rikets Ständer, det all
åtgärd med den Kongl, skrifvelsen skulle
stadna vid att uti Riksdags-Beslutet låta
den till behörig efterrättelse ordagrannt
intagas, utan för min del yrkat det härom
äfven, såsom ett tillägg till Riksens
Ständers utfärdade Xnstructioner för deras
Revisorer borde meddelas dem,
’’att de, af denna Kongl, Majus skrifvelse
följande förändringar komma att tjena
Revisorerne tilt efterrättelse.”
Jag hämtar för denna mening, i afseende
på Revisionen af Stats-Verket en
ökad anledning af Högloft. Utskottets beslut
ätt uti skrifvelse meddela Herrar Fulljnägtige
i Riksgälds-Contoiret underrättelse
örn de förändringar uti Reglementet
för dem, sorn af den Kongl, skrifvelsen
blifva en följd ; samt anser det af lika
och högsta vigt att Rikets Ständer
56
562 Stqts-Utskoftets Ti c t änkan den.
uti deras Iustruction för blifvande Revi-^
sorer , till undanrödjande af all tvetydighet
iakttaga den fullkomligaste bestämdhet,
hälst i en så grannlaga omständighet
som denna.’’
Och skulle detta anförande åtfölja
den afgående Expeditionen härom till
Riksens Högloft. Ständer. År och dag
som ofvan.
Ex Protocollo.
L. C. af Sillén.
N:0 659.
Ankom den i5 I>ee. x823r
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial,
dels angående skiljagtigheter
i afseende på stadganden
uti den föreslagne nya
Bevillnings Förordningen, dels
rörande Fullmakters och Lysnings-Sedlars
förseende med
Stam pia dt Papper samt Tidningars
Stämpling.
T följd af erhållne Remisser från Samtlige
Riks*Stånden har Förstärkta Stats-Ut
-
Stats-Utskottets Betunkcaiäen. 563
skottet, likmätigt Grund-Lagarnes föreskrift,
till afgörande företagit de frågor,
dels i afseende på en förnyad BevillningsFörordning,
dels rörande den föreslagna
ChartseSigiliatse Förordningen,hvaruti RiksStånden
stadnatiolika beslut, samt verkställt
votering öfver följande föreslagne
och af Riks-htånden gillade Propositioner.
/.sta Voteringen
Den som bifaller, att för Bryggare,
Handtverkare och andre Borgersman, hvilkas
rörelse och Näringsfång egenteligen
äro riktade på inhemska Producter, deras
tillverkning och afsättning, bestämmes
den minsta afgiften,
i Stockholm och Götheborg till 10 Rrdr
i Städerne af irsta Classen to
2:dra D:o S
3:dje Dro 7
4-rde Dro 6
5;te Dro 4
voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
kommer den af Bevillnings-Utskottet uteslutna
Classification, i förra författningen,
af Bryggarej Handtverkare och andre
Borgersman, hvilkas rörelse och Närings
-
564 Stats-Utskottels Betänkanden.
fäng egentligen äro riktade på inhemska
producter, deras tillverkning oell afsättning
inom hvarje Class af Städerne att
åter upptagas.
Dessa Propositioner hafva blifvit besvarade
med 57 Ja och 62 Nej, och som
Nej altså vunnit är följaktligen bifallet
Högvördige Preste-Ståndets tanka om
återupptagande af den uteslutne, hittills
gällande, Classificationen.
2: dr a Voteringen.
Den som bifaller att Fullmakter tilF
Ämbeten och Tjenster må, i enlighet med
hvad 5 $. i Bevillnings-Utskottets förslag
innehåller, förses med Stämpladt Papper
till 6 Procent (hvaraf 2 procent utgöra den
för särskildt utgående Chanse Sigillatse
Recognitionen) af alla de Löne-inkomster
företrädaren till föregående årets 13 evillnings
Taxering uppgifvit, eller hvarefter
han nämnde år Bevillning efter 11
Art. i den föreslagne Bevillnings-Förordningen
erlagt, voterar Ja; den det ej
vill voterar Nej;
Stats-Vtskottets Bctänkandcn. 565
Vinner nej
sä kommer denna afeift att nedsättas
O
från 6 till 5 Procent af ofvanomförinälde
Löne-inkomster.
Voteringen häröfver har ulfallit med
72 Ja och 48 Nej, i följd hvaraf Ja vunnit
samt första alternativet häraf innefattande
3:ne Riks-Stånds beslut, alltså
är bifallet.
5:uje Voteringen
Den som bifaller att Lysnings Sed--'
lar skola skrifvas på eller beläggas med
Charta Sigillata, beräknad till en Femtedel
af den Bevillning, som Mannen, enligt
företedd och i styrkt afskrift jemte Chartan
till Pastor eller den hans ställe företräder,
lemnad Debet-Sedel, föregående
året erlagt efter 11 Art. af BevillningsFörordningen
med iakttagande deraf, dels
att, om vid uträkningen häraf, beloppet
slutar med runstycken, skall Cliartan fyllas
till nästa skillingtal, och om detta,
då det tillägges Riksdaler, understiger tre
skill ingar må det alltid med sådan minsta
Charta fyllas; dels att i intet tillfälle må
Lysnings-Sedel skrifvas på eller beläggas
med mindre Charta än Tolf skillingar,
dels ock, att i afseende] på efterlefuaden
566 Stats-Utskottets Betänkanden.
af detta stadgande gäller hvad i 11 §•
samt 18 §. 2 Mom. föreskrifvet är, voterar
Ja, den det ej vill Nej;
Vinner Nej;
Böra de nu gällande föreskrifter om Lysnings-Sedlars
Charterande oförändrade bibehållas
och i sammanhang dermed Utskottets
förslag i i S §. rörande Controllen
förfalla, samt dermed såsom hittills förfaras.
Efter voterings-Sedlarnes öppnande
hafva befunnits 74. Ja och 45 Nej;
Och som Ja alltså vunnit, är i följd deraf
första Alternativet eller Bevillnings
Utskottets af 5:ne Riks-Stånd gillade Förslag
bifallet.
4:de Voteringen
Den som bifaller Stats- och Bevillnings-Utskottens
af 3:ne Riks-Stånd gillade
förslag , att hvarje utkommande
Tidnings Nummer, tryckt på halft Ark
eller derunder, skall förses med en Röd
Charta; Sigillatse Stämpel till Ett runstyckes
belopp, hvarje helt Ark med en
dylik till 2 Runstycken; deröfver till
och med Ett och ett halft Ark till Tre
Runstycken och så vidare, hvilket äfven
Stats-LJtskottets Iietänkanden. 56j
bör gälla för Tidningar åtföljande Bihang,
äfven om det skulle utgöra mindre än
ett halft Ark, likväl med undantag af
sådane Buletiner, som efter Regeringens
befallning tryckas på särskilde Blad och
innefatta officiella underrättelser samt
åtfölja Post- och Inrikes Tidningar, voterar
Ja, den det ej vill Nej;
Vinner Nej,
så kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets
Beslut, Stämpel-afgiften att erläggas,
icke för hvarje half-Ark, utan endast
för hvart Exemplar af utkommande Tidnings
Nummer.
Voteringen häröfver har utfallit med
68 Ja och 5i Nej; Och då alltså Ja vunnit
kommer att förblifva vid Bevillningsutskottets
af 3:ne Riks-Stånd antagrle
förslag till stämpling af Tidnings-Blad
efter dess innehållande Arktal.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet
får vördsamt anmäla. Stockholm den
ii December 1823.
568 StaLs-Utskotlels Betänkandet}.
■N:0 660,
Aukons den i5 Dec. 1823.
Förstärkta Stats-Utskottets Me-:
morial angående en bestämd
afgift till Veneriska smittans
hämmande
(jenom ankomne Protocolls-Utdrag, hafva
Hespective Riks-Stånden tiil afgörande
utaf Förstärkta Stats-Utskottet öfverlemnat,
den i anledning af Kongl. Maj:ts
därom aflåtne Nådiga Proposition af Statsoch
Bevillnings-Utskotten uti afgifne Utlåtanden
gjorde framställningar rörande
en af hvarje Mantalsskrifven Person årligen
intill nästa Riksdag utgående Afgift
till veneriska smittans hämmande,
häröfver Riks-Stånden stadhat uti olika
beslut; Oell har Försfärkta Stats-Utskottet
vid sammanträde denna dag verkställt
votering öfver följande af Stats- och Bevillnings
- Utskotten ntgifne Proposition:
Den som bifaller att en årlig afgift
skall till nästa Riksdag för att genom
Curhusens bibehållande bidraga till den
veneriska smittans hämmande och utro
-
Sta t ,y- Ut skot tets .8 et änkan den. 56g;
tande utgöras af hvarje Mantalsskrifven
person, likväl med de förbehåll, till det
belopp och under de villkor i afseende
på användande, förvaltning, disposition
och redovisning m. m., som i ofvanförjnäldte
Betänkande och "Utlåtande utförligen
omförinäles, Voterar Ja, den det
ej vill voterar Nej ,
Vinner Nej;
så komma med afseende å de i detta ämne
sig företeende olika Loeal-omständigheter,
Herrar Landshöfdingar att anmodas
att till befordrande af det nyttiga
och vigtiga ändamål som sökes, höra
Innevånarne i hvarje ort, huruvida de
vilja medgifva ifrågastälde afsigts fortfarande
, dervid det må ankomma på Invånarne
sjelfva, att bestämma nämde afgift
både i anseende till belopp och tid,
gamt förvaltning och redovisnings - sätt.
Vid voterings Sedlarnes öppnande
hafva befunnits 82 Ja, och 37 Nej;
Oell som Ja, altså vunnit, så kommer
följakteligen den för Curanstalter till Veneriske
Smittans hämmande erforderliga
afgift, att utgöras på sätt och med de
vilkor Stats- och Bevillnings-Utskottens af
3:ne Riks-Stånd eillade och i irsta Al
ö
ternativet
innefattade Förslag innehålla.
570 Stats-Utskottets Betänkanden.
Hvilket Förstärkta Stats- Utskottet får
vördsamt anmäla. Stockholm den 1 r
December 1823.
N:0 661.
Antom den i5 Dec. 1823.
Memorial med Förslag till voterings-Propositioner
i målet
rörande ersättning för Svenske
Medborgares lidne förluster
genom Uppbringningar.
Säats-Utskottet har fått emottaga samtlige
Respective Riks-Ståndens Beslut i anledning
af Utskottets Förslag til jemnkning
af de skiljagtige meningarne i frågan om
ersättning för Svenske Medborgares, genom
uppbringningar lidne förluster; Och
ehuru genom ömsesidiga begifvande!! å
Riks-Ståndens sida, så väl i afseende på
de af Utskottet föreslagne Redactionsförändringar
i 5, 12, 21, 22 och 26
puncterne , som äfven i de hufvudsakliga
delar hvarom förmäles uti i6:de
puncten angående grunden för beräkningen
af fartygs värde, 20, 24 och 23
puncterne angående ersättning för Må
-
Stats-Ut skottets Betänkatiden. 571
nads-hyror och kosthållning in. in., samt
3i:sta puncten angående yrkad ränta å
de till ingifvande beslutade Obligationer,
inålet i alla desse delar är dels genom
3:ne Stånd, dels genom alla fyra Ståndens
likstämmiga Beslut afgjordt, hvarigenom
äfven de i förra Betänkandet föreslagne
voterings-propotitioner förfalla;
få förekomma likväl uti nedannämnde
2:ne omständigheter sådane skiljagtigheter,
hvilka icke utan föregången anmälan hos
Rikets Högloft. Ständer kunnat af Utskottet
undanrödjas; nemligen:
inno Sedan i anledning af det, vid
beviljande af den ifrågavarande ersättningen,
af Högvördige Preste-Ståndet
gjorde förbehåll, att ett sådant medgifvande
för denna gång icke måtte gälla
såsom praejudicat för andre dylika ersättnings-påståenden,
hvilka hädanefter kunde
göras, Utskottet i Dess jemnkningsförslag,
uppå anförde grunder, tillstyrkt,
de öfrige 3-'ne Riks-Stånden att sig i denna
del med Högvördige Preste-Ståndet
förena, och Hedervärda Bonde-Ståndet
genom dess förklarande att Ståndet late
vid Utskottets berörde förslag, bland anannat,
äfven i denna del bero, måste anses
hafva med Högvördige Preste-Ståndet
5^2 Stats-Utskottets Betänkanden.
instämt i yrkande af ett så beskaffadt förbehåll;
så hafva deremot de andre 2:ne
Stånden, lemnande den skedde inbjudningen
utan afseende, förblifvit vid deras forst
fattade beslut, deruti något sådant förbehåll
icke finnes omförmåldt, och derigenom
efter Utskottets omdöme, bekant sig till
en från Hogvordige Preste-Ståndets och
Hedervärda Bonde-Ståndets åsigt i detta
fall skiljagtig tanka.
Utskottet som i förra Betänkandet antytt
det ändamål Utskottet med nämnde
förbehåll åsyftat, lemnar derhän hvad verkan
detsamma, i händelse mot Utskottets
förmodan, dylike anspråk sorn de nu i
frågavarande skulle framdeles väckas, må
för 'pröfningen deraf medföra. Men då
nu imedlertid 2:ne Stånd stannat mot 2:ne
Stånd i fråga derom huruvida ett sådant
förbehåll bör ega rum eller ej, så anser
Utskottet sig icke tillståndigt att vid uppfattande
af Rikets Stånders Beslut om ersättningens
beviljande , hvarken tillägga eller
utesluta förberörde vilkor förr, ån
minst 3:ne af de Respective Riks-Stånden
om det förra eller det senare sig förenat,
eller ock hvad i förenåmde måtto ännu
stridigt år, blifvit genom omröstning i
Stais- Utskottets lietänkanden. 5 7 3
Förstärkta Stats-Utskottet afgjordt; i hvilket
afseende föreslås följande
Proposition:
Den som anser ait vid expedierandet'
af Rikets Ständers Beslut, hvarigenom ersättning
blifvit Svenske Medborgare beviljad
för lidne förluster genom uppbringningar,
det tillägg skall göras: att ett sådant
medgifvande för denna gång icke må
gälla såsom pra:judicat för andre dylike
ersåttnings-påståenden som hädanefter kunna
göras:
Voterar Ja - den det ej vill Nej
Vinner Nej:
så kommer Rikets Ständers förberörde Beslut
att utlärdas utan något sådant tillägg
som ofvan år nåmndu
2:0 I afseende på go:de puncten hade
Utskottet af anförde skål tillstyrkt antagandet
af den Redaction utaf berörde
punct, som Borgare-Ståndet föreslagit, och
enligt hvilken från samma punct skulle
komma att uteslutas det af 'Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt Högvördige
Preste-Ståndet dervid gjorde tillägg, att
ersättningsbeloppet icke må öfverstiga hvad
de senast tillförordnade Comitterade före
-
5?4 Ståts-Utskottets II el (in kar? den.
slagit, emedan af detta tillägg, låst i sammanhang
med det föregående af meningen,
skulle kunna slutas att ersättningsbeloppet
åfven för hvarje Reclament, särskildt altid
skullelinskrånkas inom den af Committerade
tillstyrkte Summa, hvilket efter
hvad Utskottet sökt ådagalägga, möjligtvis
i något fall kunde finnas oförenligt med
en noggrann tillämpning af de Stadgade
nya grunderne; Och då Högvördige PresteStåndet
genom dess godkännande af de i
Utskottets Jemknings-Betänkande föreslagne
Redactions - förändringar, och således
åfven af den nu ifrågavarande, fråntrådt
dess yrkande af berörde tillägg, och således
stadnat i lika Beslut med Vållofl.
Borgare-Ståndet; hvaremot sedan Höglofl.
Ridderskapet och Adeln förblifvit vid dess
förra yttrande och Hedervärda BondeStåndet
uti detsamma instämt, åfven s:ne
Stånd ansett berörde tillägg böra få qvarstå;
så har Utskottet skolat hemställa att
om icke någondera af desse meningar kan
genom 3 Stånds Beslut blifva gällande,
frågan må afgöras genom votering af Förstärkta
Stats-Utskottet öfver följande propositon:
”Den
som bifaller, att det af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln och Hedervärda
Bonde-Ståndet vid 3o:de puncten
Stats- Ut skottets Betänkanden. 5^5
gjorde tillägg i afseende på ersättningsbeloppens
inskränkande inom de af sist tillförordnade
Commi tterade förestagne Summor
från nämnde punct får utgå
Voterar Ja; den det ej vill Nej;
Vinner Nej
så kommer go:de puncten att redigeras i
enlighet med Höglofl. Ridderskapets och
Adels samt Hedervärda Bonde-Ståndets
sammanstämmande Beslut.
Dock varder detta Riksens Hoglofl.
Ständers egen profning vördsamt understålldt.
Stockholm den 13 December
1823.
N:0 662.
Aulom deni5Dce. 1823.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Herr Öfverste - Lieutenanten
Gustaf Hjertås underdåniga ansökning
om återvinning af
försuten tid för inlösen af åtskillige
Discont- Assignationer.
J^ongl. Majit har medelst Nådig Remiss
af d. 1 sisth Februari till Stats-Utskottets
S76 Stats* Utskottets 13 et änkan den*
åtgärd öfverlemnat en af Öfverste-Lieuténanten
och Riddarn af Kongl, Maj:ts
Svårds-Orden Gustaf Hjerta den 14 December
nåstl. år 1822 ingifven underdånig
skrift, deruti, under åberopande af
Kongl. Majtts Nådiga Resolution af den 2
Junii 1820 uppå Ofverste-Lieutenantens
Moders, Fru Hedvig Charlotta Hjertås,
fodd Munk, underdåniga ansökan af den
18 Mars samma år om återvinnande af
försuten tid till betalningsrått för åtskillige
af Götha Canal Bolags samt Götheborgs
f. d. Discont-Verks Assignationer på Rikets
Stånders Bank, utgörande enligt bifogad
Förteckning, en sammanlagd Summa
af 4438 R:dr 16 ’sk. Banco, hvilka
Frun af okunnighet så val om deras med
Banco-Myntet olikartade natur, som angående
den om desse Sedlars inlösen ut-*
fårdade förordning, försummat att inom
den i sådant afseende kungjorde Pra?scfiptionstid
den 1 December i8i<B till inlösning
presentera, Qfverste-Lieutenanten å
förbemålde sin moders vågnar, enligt af
henne utgifven och vid handlingarne fogad
fullmakt, jemte förnyande af berörde
ansökning, tillika, uppå andragne förmenteskål,
anhållit att, i händelse Kongl.
Maj:t icke skulle i Nåder besluta att föreslå
-
Stats-Vtskottets Betänkanden. 577
slå Rikets Stånder en allmännelig förlängd
prgescriptionstid för filial-Disconternes utelöpande
Assignationer, Kongl. Maj:t täcktes
afgöra huruvida Ofverste-Lieutenantens
underdåniga ansökan kunde varda till Rikets
Ständer öfverlemnad.
Sedan i följd af de flere vid innevarande
Riksdag väckte Motioner angående
en förnyad praescriptionstids bestämmande,
ej allenast för inlösen af f. d. Filial-Disconternes
ännu utelöpande assignationer
på Banken, utan ock får alla öfrige
af nämnde Discont-Verk utgifne, och
inom den förut stadgade men till åndalupne
praescriptionstiden icke presenterade
Skuldförbindelser , Rikets Högloft. Ständer
nu mera stadnat i det beslut att all rått
till betalning för f. d. Filial-Disconternes
samtelige ännu utelöpande Skuldförbindelser
ansetts vara forsuten, så lärer i anledning
af berörde underdåniga ansökning någon
annan åtgärd icke erfordras, ån att
Rikets Ständers förutnämnde -beslut varder
uti underdånig Skrifvelse hos Kongl.
Maj:t tillkånnagifvet.
Dock varder detta Riksens Hoglofl.
Ständers egen profning vördsamt underståldt.
Stockholm d. 13 December 1S23.
37
Stats-Utskottets Betarxkanden
N:0 663.
Ankom den i5 Dec. 1823.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Landt - Råntmåstarens i Blekinge
Lån P. J. Rönströms underdåniga
ansökning öm återfående
af försuten tid för inlösen
af 2:ne st. af Malmo f. d.
Discont-Verk utgifne Obligationer.
Sedan uppå underdånig ansökning af LandtRåntmåstaren
i Blekinge Lån P. J. Ronström
, att återfå försuten tid för inlösen
af 2:ne stycken utaf Malmö f. d. DiscontVerk
utgifne Obligationer mot 3 procents
rånta, den ena å 250 R:dr och den andra
å 100 R:dr, hvilka icke kommit att
inom den för sådane Sedlars inlösen kungjorde
praescriptionstid den 1 December
1819 till Liqvid anmålas, Kongl. Maj:t ,
medelst Resolution af den 2 Junii 1820
i Nåder förklarat, det Kongl. Majit funne
inlösen af de i frågavarande Discont-Obligationerne,
efter den dertill utsatta praescriptionstids
utgång icke kunna i Nåder
Stats- Utskottats Betänkande?!. 57c)
beviljas; Men att Kongl. Maj:t dock ville
hafva Rönström öppet lenmadt, att vid
nåstderefter intråffande ånnu varande Riksdag
till Kongl. Maj:t inkomma med förnyad
ansökning i detta amne, då Kongl.
Maj:t ville i Nåder pröfva, huruvida frågan
härom kunde till Rikets Stånders åtgärd
öfverlemnas; samt Rönstront af sådan
anledning uti en den 4 sistlidne Januarii
till Kongl. Majit ingifveri skrift, uppå förebragte
förmente skål ^ berörde ansökning
förnyat i så liar Kongl. Maj:t, uti Nådig
Remiss af den 1 derpå följde Febr. öfveriemriat
detta mål till Rikets Stånders åtgård.
Och söm uti deri allmänna fråga *
hvilken vid innevarande Riksdag hos Rikets
Högloft. Ständer till öfverläggning
förevarit, angående utsättande af en förnyad
prtescriptionstid i afseende på alle
Sådane f. d. Filial-Discoiiternes skuldförbindelser
, hvilka inom den för deras inlösen
bestämde men till åndalupne Praescriptionstiden
icke blifvit till liqvid anmälde,
Riksens Högloft. Ständer förklarät
det ali rått till betalning för f. d. Filial-Discontefnas
samtelige ännu utelöpande
skuldförbindelser vore försuten; så lärer
Utskottets yttrande i följd af den nu
i Nåder remitterade ansökningen, böra
58o Stals-Ulskottets Betänkanden.
inskrånkas till den hemställan, att en underdånig
skrifvelse från Rikets Ständer må
till Kongl. Maj:t få ingå, med underdånigt
tillkånnagifvande af, hvad Rikets Ständer
sålunda beslutat.
Hvilket dock till Rikets Ständers eget
bepröfvande vördsamt hemstålles. Stockholm
den 13 December 1823.
N:0 664.
Ankom den i5 Dec. i8a3.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
i fråga om Pensions anslående
åt Rikets Stånders förre
Justise Ombudsman Herr Friherre
L. A. Mannerheim•
$edan samtlige Respective Riks-Stånden behagat
till afgörande af Förstärkta StåtsUtskottet
öfverlemna frågan om Pensipnsanslående
åt Rikets Ständers förra Justitiaa
Ombudsman Herr Friherre L. A. Mannerheim,
så har Utskottet, vid denna dag
hållet sammanträde företagit omröstning
öfver följande af Riks-Stånden förut godkände
Proposition:
Stats-Utskottets Betänkanden. 581
Den som bifaller Stats-Utskottets Utlåtande,
enligt hvilket någon Pension icke
kominer Herr Friherre Mannerheim att
meddelas voterar Ja, den det ej vill Nej;
Vinner Nej;
så kommer en årlig pension af 1,500 R:dr
Banco för Herr Friherre Mannerheim att
anslås samt från och med nästkommande
års början af Riksgålds-Contoirets medel
utgå.
Och som Voteringen, dervid en Sedel
blifvit, af förekommen anledning casserad,
utfallit med 53 Ja och med 65
Nej, samt Nej alltså vunnit, så kommer
en årlig pension af i,5oo R:dr Banco att
af Riksgålds-Contoirets medel Herr Frih.
Mannerheim att tilldelas.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat
hos Rikets Högloft. Ständer vördsamt
anmäla. Stockholm den 11 December
1*823.
N:0 665.
Ankom den i5 Dec. 1823.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
i fråga om inlösen af f. d.
583 Stats-Utskottets Betänkandeil.
Filial-Disconternes ånnu utelöpande
Skuldförbindelser,
I följd af Cqnstitutions-Utskottets Beslut
uti den till dess afgörande af Rikets Ständer
öfverlemnade fråga om slutliga behandlingen
af målet rörande inlösen af f. d. Filial-Disconternes
ånnu utelöpande Skuldförbindelser,
hafva nu Rikets Ständer öfverlemna!
detta måbtill afgörande af Förstärkta
Stats-Utskottet. Och har, med anledning
häraf, Utskottet denna dag sammantrådt
och i den ordning Grund-Lagarne
föreskrifva, röstat öfver följande af Riks-;
Stånden godkände
Proposition:
Den som bifaller Stats- och Banco-Ut^
skottens Betänkande, enligt hvilken ali
rått tili betalning för f, d. Filial-Discon- .
ternes samtlige annu utelöpande Skuldförbindelser
anses vara försäten voterar Ja,
den det ej vill Nej,
-> Vinner Nej;
sä komma alla f. d. Filial-Disconternes
ånnu utelöpande Assignationer, hvilka inom
nästkommande års slut varda anmälde,
Stats-Otskottets Betänkanden. 583
enär de tillförene varit i uppbörd gängse,
att inlåsas samt medlen dertill att utgå från
Riksgålds-Contoiret utan någon utgift för
Banken,
Vid volerings-Sedlarnes öppnande befanns
frågan vara besvarad med 65 Ja
och med 54 Nej; Och som Ja alltså vunnit,
så anses all rått till betalning för f. d.
Filial-Disconternes annu utelöpande Skuldförbindelser
vara försuten.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat
hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt
anmäla. Stockholm d, n December 1823.
N:o 666.
Ankom den i5 Dec. i8a3.
Rikets Höglofl. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskotts Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens
Betänkande underN:o 638,rörande
dels nedsättning, dels
upphörande af den för inomskärs
seglande Fartyg bestämde
Lots- och Båkafgift.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Vållofl. Borgare-Ståndet hafva åtskil
-
584 Stats-Utskottets Betänkanden.
lige anmärkningar blifvit gjorde emot förenämnde
Betänkande, i hvad detsamma
angår den af Utskotten afstyrkte nedsättning
i Lots- och Båk-agiften får inomskärs
Skeppare under seglationen i Saltsjon.
Det har nemligen blifvit anmärkt:
att något väsentligt inflytande å Statens
Inkomst-beräkning ej skall uppstå genom
en billig lindring i Lots- och Båk-afgifterne:
att desamma, äfven med en skålig
nedsättning, skola uppfylla behofven för
Lots- och Båk-inråttningen, heldst de hittills
lemnat betydeligt öfverskott: att dessa
för inhemska Kustseglationen hoga afgifter
verka menligt på Communicationen
emellan Rikets olika Provincer, då priserne
derigenom uppstegras, så, att tillexempel
spannemålen från Skåne samt ved
och SkogseffeC:er från Norra Orterné icke
kunna med fordel till afsåttningsorten transporteras
och der afyttras till det pris
hvartill dylika varor från Finland hår
försäljas: samt att minskade afgifter skola
otvifvelagtigt, i stället för förlust,medföra
vinst för Staten, enär flere Fartyg k o rume
att segla och industrien derigenom
ökas.
Hvad sålunda förekommit hafva Utskotten
tagit i öfvervägande och dervid
funnit, att, ehuru Lots- och Båk-afgifter
-
Stats-TJtskottets Betänkanden. 585
ne redan blifvit i Stats-Verkets Inkomstberäkning
upptagne till det beståmda belopp
af 55,000 R:dr, deraf afgiften för
innomskårs seglande Fartyg ansetts utgöra
io, å 11,000 R:dr årligen, så bor likväl
deraf icke mota något hinder emot denna
afgifts nedsättande till hälften for inomskärs
seglande Svenske Skeppare, enär
Lots- och Båk-afgifterne i det hela lemnat
årligt öfverskott och för sistl. år utgjort
59,834 R:dr 42 sk. 11 rst., samt med visshet
kan uppgifvas, att de för innevarande
år skola uppgå till ett ännu högre belopp,
i följd af en med detta års början
vidtagen förändrad tillämpning af 1820
års Förordning om Lots- och Båk-inråttningen,
enligt hvilken Lots- och Båk-afgifter
måste erläggas från utlöpnings- till
destinations-orten, i stället för, såsom hittills
, endast ifrån första till sista Lots-stationen;
hvadan alltså anledning ej visat sig
att befara, det ju afgiften för inomskärs seglande
Fartyg äfven till hälften nedsatt,
skall fylla de påräknade behofven; Men
för öfrigt, och om ån, genom en dylik
nedsättning, någon minskning, hvilken,
i anseende till den större trafik af seglare
derigenom uppkommer, ej kan blifva
betydlig, skulle i förenämnde inkomst-beräkning
yppa sig, så tro Utskotten likväl,
586 Stats-Utskottets JBetänkanden.
att deri snarare bor åses ett medel att befordra
den inhemska rdrelsen och afsåttningen
till olika orter i Riket af sådane
producter inom vårt eget Land, hvilka
nu, på sått blifvit anmärkt, måste tagas
af Utlänningen, är en direct förlust för
Staten; hvilken förlust, i allt fall, , skall
rikeligen ersättas från andra källor, der
de ovilkorligen måste uppkomma af en
uppmuntrad industrie och en friare handel.
På sådane grunder få Utskotsen alltså,
med frångående af deras i denna omständighet
förut yttrade mening tillstyrka,
det må de nu gällande Lots- och Båkafgifterne
för Svenske inomskärs seglande
Skeppare till hälften nedsättas, Dock varder
detta till Riksens Ständers vidare
profning ofverlemnadt, ined tillkännagifvande,
att Utskottens förra Betänkande
blifvit af Högvordige Preste- samt Hedervärda
Bonde-Stånden bifallet. Stockholm
den 13 December 1823.
Stats- Ut skot fets JBetänkanden. 587
N:Q 667.
Ankom den 16 Dee. 182?.
Riksens Högloft. Stånders Stats-,
samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Memorial
med Förslag till Voteringsproposition
i anledning af
Respective Riks-Ståndens olika
Beslut i fråga om dispositionen
af Krono-Skogarne.
Em igt ankpmne Protocolls-Utdrag, hafva
Vållofl. Borgare- samt Hedervärda BondeStånden
bifallit Stats- samt Allmänna Besvårs-
oclt Ekonomi-Utskottens, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i förenämnde ämne under N:o 511 afgifne
Betänkande, med de tillägg och fortydliganden,
som innefattas uti Utskottens
förnyade Utlåtande härom N:o 654; Hvaremot
Högloft. Ridderskapet och Adeln,
samt Högvördige Preste-Ståndet, med afslag
å Utskottens ofvanberörde yttranden
antagit den af Herr Robson C. M. dervid
fogade särskilda tanka; och som någon
jemnkning icke kan ega rum af desse sins
emellan rakt stridande beslut, deremot
588 Stats-Utskottets Betänkanden.
tvånne Stånd stadnat emot hvarannan,
samt frågan såsom inverkande på Statens
Inkomster, likmätigt 6g §. Regerings-Formen
icke kan förfalla, hafva Utskotten
till ärendets slutliga afgörande af Förstärkta
Stats-Utskottet, trott sig bora föreslå
följande
V oterings-Proposition:
Den som bifaller att Kronans Parker
och Skogar med undantag af sådane,
som för Flottornes eller, Kronans andre
andre behof finnas nödige, måga i enlighet
med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
försäljas, samt att Lands- och HåradsAllmänningar
till Enskilde upplåtas, allt
på sått, och med de vilkor Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
under N:o 5il och 654 afgifne Betånkanden
innehålla Voterar, Ja; Den det
ej vill Voterar Nej;
Vinner Nej,
kommer i enlighet med Herr af Robsons
Förslag, ej allenast omförmålde Försäljning
af Kronans Parker och Skogar jemte upplåtelse
till Enskilde af Lands- och HåradsAllmånningar
att uppskjutas intill dess en
fullständig undersökning hunnit genom
Stats-Utskottets Betänkanden. 589
Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande?
försorg verkställas söder om
Dahl-Elfven, och dervid blifvit utredd
vidden och beskaffenheten af den mark
och skog Kronan eger disponera, äfvensom
hvad rymd i och för enskildes tillhörigheter
skulle desse skogar frångå, utan
ock underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t,
att framställas om nedsättande af en Commitée
till emottagande af alla de underråttelter,
som med forberörde local-undersökning
afses, samt i sammanhang härmed
de öfrige åtgärder att tillstyrkas, som
uti Herr af Robsons särskilda tanka finnas
upptagne. Dock varder detta till
Riksens Höglofl. Ständers pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm den 16
December 1823.
N:0 668-
Ankom den 16 Dec. i8a3.
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid dess yttrande, uti
frågan om utdelning af Ridderskap
et och Adelns Proto
-
590 Stats-Utskottets Botänkcindefii
coll vid 1817 och 1818 årens
Riksdag
S*edan Stats-Utskotfets under N:o 649 afgifne
utlåtande öfver Herrar Rosenblads
och Ribens Motion om utdelning bland
Höglofl. Ridderskapets och Adelns närvarande
Ledamöter af Ståndets Protocoll för
Riksdagen l8l7> öch 1818^ blifvit endast
af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet, mert
frågan deremot från de öfrige 3:ne RiksStånden
till Utskottet återremitterad, med*
dervid gjorde åtskillige anmärkningar, har
Utskottet ärendet till ytterligare åtgärd förehaft
och får i anledning deraf vördsamt
lemna det yttrande, hvartill dessa anmärkningar
föranleda.
Enligt hvad vid målets återremitterande
blifvit anfördt och gfundar sig på Håglöf!.
Riddarhus-Ufskottets till Riddefskapet
och Adeln [ingifne Berättelse, har
Herr Expeditions - Secreteraren Rothlieb,
hvilken vid sista Riksdag erhöll Ridderskapets
och Adelns uppdrag, att om tryckning
af Ståndets Protocoller föranstalta,
af den person, Sorn erhöll Kongl. Maj:st
Nådiga förordnande, att af Riksdags-kostnads
medlen besörja de vid Riksdagen
förefallna flera omkostnader och utgifter,
Stats-Ut skottets Betänkanden. 5pi
i stället för att, enligt Riksens Stånders
underdåniga skrifvelse af den 5:te och
Kongl. Maj:ts derpå grundade Nådiga Bref
af den 14 Januarii 18 T B 9 till vederbörande
Boktryckare utbetala tryckningskostnaden
efter deras af Herr Rothlieb bestyrkte Råkitingar,
till honom tid efter annan utbetalt
tillsammans 5,248 R:dr 36 B:co, deraf
Herr Rothlieb åter för egen rakning skall
innehållit minst 881 R:dr 12 sk., dem
han bordt till 2:ne Boktryckare utbetala,
för af dem verkstålld tryckning och till
säkerhet hvarföre desse, som förgäfves sökt
blifva godtgjorde, innehållit en del af
Upplagan,
På grund häraf och med anledning
af hvad vidare blifvit till frågans utredande
omständligt ärtfördt och genom cornmunication
från Ridderskapef och Adeln
kommit till de öfrige Ståndens kännedom,
har Stats-Utsköttet, sorn hvarken kunnat
anse Utskottet eller Riksens Ständer tillkomma,
att ingå i någon undersökning
och pröfning af orsakerne till det angifne
förhållandet eller hos hvillsen felet må hafva
uppkommit, som vållat, dels att Ridderskapets
och Adelns Protocoller för sista
Riksdagen icke ännu, efter så lång tids
förlopp blifvit fårdigtryckte, dels ock att
den verkställde tryckningen ej är vorden
5g2 Stats- Utskottets Betänkandetu
till fullo liqviderad, oaktadt medel dertill
åro från Riksdagskostnads-anslaget utbetaldte,
trott sig bora, till befordrande af
den redovisning Riksens Stånder föreskrifva
för så vål medlen, som exemplaren
samt för att bereda enskilde möjligheten
att utbekomma en fordran, den de, i grund
af afslutade Contracter synas ostridigt berättigade
att utan uppehåll erhålla, tillstyrka
Riksens Hoglofl. Stånder, att uti
underdånig skrifvelse anhålla, det må Kgl.
Maj:t i Nåder låckås anbefalla, skyndsam
undersökning till utrönande, hvilken kan
finnas skyldig, att de från Riksdagskostnads-summan
utgifne, men icke till dess
behöriga åndarpål anvånde, medel ersätta
samt genast derefter låta denna infordra
och till Riddarhus-Directionen aflemna.
Då de Utskottet meddelde upplysningar
vid handen gifva, att efter den afsägelse
Herr Expeditions-Secreteraren Rothlieb
anmält, att med dess erliållne uppdrag,
till besörjande af Protocollens tryckning
och redovisningen för Exemplaren vidare
fortfara, Riddarhus-Directionen denna omsorg
ofvertagit, foijer äfven deraf, att
tvånne sårskilde redogörelser bora afgifvas,
den ena af Herr Expeditions-Secreteraren'
Rothlieb och den andre af Riddarhus-Directionen,
4
Stats~Vtskottets Betänkan den. 5cpJ
rectionen, bagge innefattande redovisning
förde uttagne medlen, för exemplaren af
Upplagan och för hvad genom prenumeration
eller försäljning influtit. I öfverensstämmelse
med hvad Riksens Ständer
vid sista Riksdag i detta ämne beslöto,
låra Riksens Ständers Fullmågtige i Riksgålds-Contoiret
alltså få anmodas, att tillse,
det dessa redogörelser varda behörigen
afgifne till Fullmågtige, som derjemte kunde
uppdragas, att med uppmärksamhet följa
detta ärende så vål i afseende på den
föreslagne undersökningen, som redovisningen
och söka befordra detta allt till
ett snart och fullständigt slut. Anseende
Stats-Utskottet slutligen, att enär, såsom
inom Högvördigé Preste-Ståndet blifvit
anmärkt och enligt hvad Redogörelsen för
Riksdagskostnaderne vid sista Riksdag utvisar,
Riddarhus-Directionen den 30 sisth
Januarii eller samma dag Räkningen afslutades,
till trycknings-kostnadens bestridande
uttagit 1000 R:dr, utan att, Utskottet
veterligen, tryckningen af Ridder*
skåpet och Adelns Protocoller för sistförlidne
Riksdag sedermera blifvit fortsatt,
denna tillgång, jemte hvad vid den tillstyrkte
undersökningen kan vederbörande
till återbetalning åläggas, må blifva till*
38
5,94 Stats-Vtskottets Betänkandeft.
fackligt, icke blott för liqviderandet af
Boktryckarnes obetalde Räkningar, utan
äfven till godtgörande af den kostnad,
sorn kan uppkomma till fullbordandet af
desse Protocöilers tryckning. Hvilket dock
till Riksens Högloft. Ständers pröfning
och afgörande vördsamt hemställes.
Stockholm d. 6 December i8a3.
M:o 66g.
Ankom Jon 19 Dec. 1823.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial,
uti fråga om BrånnvinsBrånnings
- Bevillnings utgörande
för de vid Fabriker nyttjade
Pannor öfver 90 kannors
rymd.
T anseende dertill, att, uti frågan om den
afgift, som i Bevillning bör ntgöras för
begagnande till Brännvins-Brånnmg af de
vid Fabriker nyttjade Pannor öfver Nittio
kannors rymd , de Respective RiksStånden
stadnat uti olika beslut, har denna
fråga blifvit till Förstärkta Stats-Utkottets
åtgärd remitterad; Och har, i
följd deraf, Förstärkta Stats-Utskottet,
Stats*Vtskottets Betähkanden, 5q5
vid sammanträde denna dag, till afgörande
företagit detta ämne medelst omröstning
på sätt Grund-Lagarne föreskrifva,
öfver följande af Riks-Stånden gillade
Voterings-Proposition»
Den sorn bifaller Bevillningsutskott
tets förslag att de vid Åttike-Fabrikerne
med Kongl» Maj:ts Nådiga tillstånd begagnade
Brännvins-Pannor, utöfver Nittio
kannors rymd skola, på sätt BevillningsUtskottet
föreslagit, vidkännas en afgift
efter fyra Skillingar för hvarje kanna,
beräknad för hvarje månad Pannaxl tinder
året till Brännvins-Bränning nyttjas,
hvaremellan så Pannor som redskap ordenteligen
förseglas, voterar Ja! den det
ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej;
så kommer genom särskild Votering att
afgöras, huruvida de Brännvins-Pannor,
hvilka vid de previligierade Åltike-Bryggerierne
begagnas, skola från all afgift
befrias, men hos Kongl. Majit genom underdånig
skrifvelse anhållas, det Kongl,
Majit täcktes fästa dess Nådiga uppmärksamhet
på nödvändigheten deraf,
att någon åtgärd till förekommande af
missbruk utaf de erhållne previlegierne,
Sg6 Stat s-llt skot tets JB et änkai} den.
genom Brännvins försäljning, måtte vidtagas,
eller om detta förbehåll icke skall
dervid ega rum.
Efter det Yoterings-Sedlarne blifvit
utdelde, samlade och, sedan en var aflagd,
öpp7iade, befunnos 62 Ja och 67
Nej ; Och sorn Ja alltså vunnit, så är
Bevillnings-Utskottets af Välloli. Borgareoch
Hedervärda Bonde-Ståndet gillade
förslag bifallet samt den sednare Propositionen
derigenom förfallen. — Hvilket
Förstärkta Stats-Utskottet skolat vördsamt
anmäla. Stockholm den 18 December
182a.
N:0 670.
Ankom den 19 Dec. i8a3.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
, angående verkställd
Votering öfver frågan om dispositionen
af Krono-Skogame.
Svedan, i anseende till Riks-Ståndens
olika beslut uti den genom Kongl. Majus
Nådiga Proposition öfverlemnade angelägenhet
af Krono-Skogarne, denna fråga,
med anledning af 69 Regerings-For
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 5gj
men, blifvit till afgörande af Förstärkta
Stats-Utskottet hänskjuten, har Förstärkta
Stats-Utskottet denna dag sammanträdt
och, i den ordning Grund-Lagarne föreskrifva,
röstat öfver följande af de Respective
Riks-Ståndens Voterings-Proposition:
Den
som bifaller, att Kronans Parker
och Skogar, med undantag af sådane,
sorn för Flottornes eller Kronans andre
behof finnas nödige, måga, i enlighet
med Kongl. Majas Nådiga Proposition,
försäljas, samt att Lands- och Härads-Allmänningar
till enskilde upplåtas,
allt på sätt och med de vilkor, Statssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
under N:o 5n och 654 afgifne
Betänkande innehålla, voterar Ja;
den det ej vill Nej;
Vinner Nej;
kommer, i enlighet med Herr af Robsons
Förslag, ej allenast omförmälde försäljning
af Kronans Parker, och Skogar,
jemte upplåtelsen till enskilde af Landsoch
Härads-Allmänningar, att uppskjutas
intill dess en fullständig undersökning
hunnit genom Kongl. Majus vederbörande
Befallningshafvandes försorg verkställas
5p8 Stats~Vtshottets Betänkande,
Söder om Dahl-Elfven och dervid blifvit
Utredd vidden och beskaffenheten af den
mark och skog, kronan eger disponera,
äfvensom hvad rymd i och för enskildes
tillhörigheter skulle desse Skogar frångå,
utan ock underdånig anhållan hos Kongl,
Majit att framställa?, om nedsättande af
en Committée till emottagande af alla de
underrättelser, sorn med förberörde local*
undersökning afses, samt i sammanhang
härmed de öfrige åtgärder att tillstyrkas,
som uti Herr af Rohsons särskilda tanka,
finnas upptagne.
Häröfver hafva blifvit afgifne 83
Ja och 37 Nej; och emedan Ja således
vunnit, så kommer, i enlighet med Stats*
och EkonomnUtskottens af sine Riks*
Stånd gillade förslag försäljning af Kro*
po-Skogar och Parker, samt fördelning
af Allmänningar att ega rum. Hvilket
Förstärkta Stats-Utskottet får vördsamt
anmäla. Stockholm den iS December
1823.
