# ID: svediakorp-gov1870
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 51,819
# sentences: 1,370
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll y
Innehållande de Handlingar,
hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Rik
sens Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar.
samt
Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
1823.
Fjerde Samlingen.
Stats-Utskottets Betänkanden.
6:te Bandet,
STOCKHOLM,
Tryckt hos Elmen och Granberg, J. P. Lindks Enka,
F, B, Nestius, Z, Haggström, A. E, Ortman,
samt a Echsteinska och Mac ejuar dska
Boktryckerierne, i8a3 och 1824.
Bihang
till samleliga
Riks-Ståndens Protokoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
År* 1823,
innehållande
Stats-Utskottets Betänkanden
och
Förklaringar.
Fjerde Samlingen,
Sjette Ilandet.
STOCKHOLM,
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner, 1824.
N:0 600.
Ankom ilen 17 No v. t823.
Utlåtande i anledning af Herr
Doctor Wallins motion, om
ersättning, från Riksdags Kostnads
Summan, för Reparationskostnaden
å Storkyrko-Församlingens
Orgelverk.
Under den 27:de nasti- October har-Högvördige
Preste-Ståndet till Stats-Utskottet
remitterat ett Memorial, hvaruti Pastor
Primarius, Herr Doctor. Wallin anmålt, att
Stockholms Storkyrka, som allt sedan år
1809 varit begagnad af Regering och Stander
vid ofFenteliga Högtidligheter, då Gudstjenst
skolat hållas, deraf i betydlig mån
lidit, utan att någon ersättnings fråga annu
blifvit våckt; och ehuruväl billigheten
syntes fordra, att något lämpligt anslag tilldeltes
denna Församlingen tillhörande Kyrka,
i likhet med Rikets Domkyrkor, hvilka
mindre begagnas och ej så illa medfaras;
dock som en sådan nu komme för
sent, har Pierr Doctorn yttrat sig vilja
1
3 Stuts-Utskottets Betänkanden.
göra inskränkning i påståendet till det
lagligen åtkomliga, eller reparations kostnaden
för det dyrbara, blott några och
20 år gamla Orgel ver ket, hvilket, då det
bordt kunna stå i mans åldrar, likväl nu,
så väl genom otta påkomna Högtidligheter
sedan år 1809, som i synnerhet innevarande
Riksdag, genom anstalterne för
den Hoga Bilägers Ceremonien, under flere
veckors bultande oeh dammande, lidit
sådane skador, att dess totala nedtagande,
rengörande och omståmmande blifver oundgängeligt.
I sådant afseende har Herr Doctorn,
med bifogande af Organistens anmälan
om reparationens nödvändighet och
Orgelbyggarens uppgift på kostnaden, anhållit,
att af Riksdags Kostnads-Summan
måtte afsåttas 700 R:dr Banco för detta
behof, hvartill Herr Doctorn desto heldre
hoppades vinna bifall, som i thy fall intet
ersättnings anspråk gores för hvad
Kyrkan i öfrigt genom sådane anstalter
lidit under det förflutna, särdeles genom
uteblifne Bånkhyror för de öfverbyggde
Läktarne.
Om det icke lärer kunna bestridas,
att Storkyrko-Församlingens innevånare
sjelfve bekostat byggnaden af Kyrkans
dyrbara Orgelverk, år det deremot utur
Historien kändt, att sjelfva Kyrkan blifvit
Stats-TJtskoitcts Betänkamlen. 5
byggd och afven undergått åtskillige förändringar
på Sveriges fordna Regenters,
eller, sorn år det samma, på allman bekostnad,
hvartill afven enskildes donationer
stundom bidragit. Äfvensom Statsverket
icke obetydligt biträder Församlingen
till dess Presterskaps aflönande.
Forhållandet lärer således icke vara
att Kyrkan ovilkorligen tillhör Församlingen,
enar någon sådan ovilkorlig öfverlåtelse
eller Gåfvo-Bref ej lärer kunna till
styrka för denna uppgift företes, och år så
mycket mindre att förmoda, som inom
Stockholm icke finnes någon annan Kyrka
med tillräckligt utrymme för sådane
National Högtidligheter, som i Storkyrkan
anställas och hvartill jemnvål sjelfva
inredningen vittnar att den varit ämnad.
Då nu nyttjande rätten af denna
Kyrka blifvit upplåten åt Storkyrko-Församliugens
innevånare, utan någon dermed
förenad Statens afsägelse, att den vid
Högtidliga tillfållen begagna och detta icke
blott under den af Herr Doctor Wallin
uppgifne tiden, men äfven många gånger
tillförne egt rum, utan att någonsin pretention
a Församlingens sida blifvit gjord,
om ersättning för hvad Kyrkan med dess
inventarier lidit af ett sådant begagnande,
lärer den kostnad, sorn häraf möjligen några
6
Stats- Utskottets Betänhanden,
år förr uppkommit till rengöring och stämning
af Orgelverket, både kunna och skäligen
böra af Församlingen ensam vidkännas,
enår Församlingen deremot begagnar
en Kyrka, som den icke byggt, och afven
någon gång i sednare tider Kyrkans prydnader,
utan Församlingens bekostnad, blifvit
förbättrade. Af dessa skål kan Statsutskottet
dess mindre tillstyrka bifall till
motionen, som Församlingen af ett sådant
bifall kunde hemta anledning att äfven
framdeles göra påståenden om ersättning,
må hända ännu mera utsträckta ån den nu
förevarande. Dock hemstålles detta vördsamligch
till Riksens Högloll. Ständers
eget bepröfvande jemte en Ledamots, emot
detta yttrande, gjorda reservation.
Stockholm den 13 November 1823,
Transumt af Protocollet hållet
hos Riksens Högloft. Stånders
Stats Utskott den 13 November
1823.
Herr Lindstrom begärde Ordet och
upplåste ett så lydande anförande:
”Sorn Högloll. Utskottet icke ansett,
att den begärde ersättningen af 700 R:dr
Stats-Utskottets Betätikandcn. 7
till Storkyrkans Orgelverks iståndsåttande
och rengöring från dam, som under denna
och de sednast förflutne Riksdagar, genom
de i Kyrkan anstälde rengöringar,
hvarigenom Orgelverket tillskyndats dess
nuvarande obestånd borde af Riksdagskostnaden
utgå.
Deremot föranlåtes jag Reservera mig.
Mig synes det med billigheten icke öfverensstämmande,
att Kyrko-Cassan skall vidkännas
en utgift hvartill Församlingen icke
varit vållande,
Att Högloft. Utskottet vid denna Riksdag
ansett de till Landtmarskalks Soiréerna,
och de andra Riks-Ståndens så kallade
Talmåns representations omkostnader
vara nödvåndige och dem tillstyrkte,
nemi.: till den förstnämnde 1,700 R:dr, och
till de sednare hvardera 600 R:dr B:co i
månaden, jemte andre efter min tanke mindre
nödvåndige utgifter, dem man vål får
låsa i Riksdags Beslutet; sådant har förekommit
mig, såsom en för Stats-Verket
högst Onerös utgift.
Detta mitt anförande anhåller jag
vördsamt må åtfölja Högloft. Utskottets
Betänkande till Rikets Högloft. Ständer,
och hoppas det Rikets Högloft. Ständer
8 Stats- Utskottets Betänkatiden.
inser billigheten af, att bevilja de äskade
700 R:dr Banco.”
År och dag, sorn ofvan.
Ex Protocollo
7. C. Lorich.
N:0 601.
Ankom (len 17 Nov, i8a3.
Memorial, angående förändring
i nu gällande föreskrift, om
Allmänna lndragnings-Statens
lifgifvande af Trycket.
X följd af den nu verkstålde Stats-Reglering
och Revision utaf Stats-Verkets Räkenskaper
för år 1821, får Stats-Utskottet
anmäla, huruledes Utskottet funnit den
af Riksens Ständer, uti skrifvelse den 8
Au g. 1815, föreslagne, samt af Kgl. Majrt
genom nådigt Bref till Dess och Rikets StatsContoir,
af den 16 i samma månad, bifallne
Tryckning och utdelning af Allmänna
Indragnings-Staten hvart annat år i
sammanhang med Riksens Ständers Revisorers
Berättelser och Tabeller ofver StatsWerkets
tillstånd lämpligen kunna, med
bibehållande af det åsyftade ändamålet,
Stats-L)t skottets Betänkanden. g
men till fårminskning uti den dertill åtgående
icke obetydlige kostnaden, sålunda
förändras och inskrånkas, att berörde
Stat endast vid hvarje Riksdag till hela
dess innehåll å Trycket utgifvcs, samt vid
de deremellan pågående Revisioner af StatsWerket,
uti deröfver ntfårdade Tabeller
upptagas och allmånne göras de förändringar,
som till ökande eller förminskning
af denne Stat sedermera förefallit; Och
får Utskottet alltså, under åberopande af
hvad som uti Dess Betänkande den 30
sisth October, angående Stats-Regleringen
i allmänhet, blifvit föreslaget, om utgifvande
å Trycket af extracter utaf Rikshufvudbokens
Capital-räkning, med bilagor,
vördsamt hemställa, om icke omförmåldte
inskränkning härutinnan må vidtagas,
samt, i öfverensstämmelse dermed,
Indragnings-Staten för innevarande år 1823
nu varda till Trycket befordrad, och jemte
nyssnämnde extracter af Rikshufvudboken
å enahanda sått, som publike Författningarne,
utgifvas till allmän kännedom:
Hvarförutan berörde extracter jem
väl
böra med Post och Inrikes Tidningen
utdelas. Hvarom Riksens Ständer skulle
hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra
anmälan. Stockholm den 13 November
1823.
io Stats-Utskottets Betänkandetu
N:0 602.
Ankom den 17 Nor. »8a3.
Utlåtande ofver vackt motion,
om närmare bestämmande af
Saltpetter-Fondens utlåning.
XTnder den 7:de i denna månad harHöglofl.
Ridderskapet och Adeln till StatsUtskottets
yttrande remitterat Herr Öfverste-Lieutenantens
m. m. Friherre Carl Joh.
af Nordins motion derom, att sedan Riksens
Hoglofl. Stånder, med bifall till hvad
Stats-Utskottet i Betänkande den 21 sisth
Junii, N:o 245 , tillstyrkt, icke allenast antagit
den af Kongl. Majit i nåder föreslagne
nedsättning i Saltpetter gården, hvarigenom
en betydlig minskning uppkommer
uti den för Saltpetter-nåringens upprätthållande
påräknade årliga inkomst hädanefter,
utan ock af den förut samlade
fond för detta behof, anvisat en större utgift
nu på en gång, så att Fonden blifvit
nedsatt till 473,102 R:dr 10 sk.; i afseende
hvarå Stats-Utskottet hade förutsatt,
att hvad som deraf redan finnes utlånadt
eller ytterligare kunde blifva forråntadt,
skulle sålunda göras frugtbart, samt desse
Råntemedel deremot blifva en inkomst för
Stats-Utskottets Uttänka?iden. ii
Fonden till bestridande af de årlige omkostnaderne
jemte inlösen af öfverlopp*
Saltpetter m.m. så och enar denne af Utskottet
sålunda föreslagne samt af Riksens
Höglofl. Stander såsom grund för deras
beslut lagde åtgärd till förökande af Saltpetter
fondens inkomster, likväl icke blifvit
upptagen uti Riksens Höglofl. Ständers
i detta ämne den 14 nasti. Augusti
aflåtne underdåniga skrifvelse, har Herr
Friherren, som funne det vara af synnerlig
vigt, att berörde fond, hvars ändamål
eger ett så väsendtligt inflytande på hela
Rikets Saltpetter näring, förvaltas på ett
sått som måst instämmer med Statens interesse,
föreslagit, att Stats-Utskottet i följd
af ofvanberörde utlåtande måtte ytterligare
förklara, om icke dess mening varit
att Saltpetter medlen skulle på ett för fondens
framtida bestånd, ändamåls enligt
sått genom utlåning af de öfver behofvet
disponible medel, göras frugtbar, hvarförutan
genom de denne fond åliggande
utgifter, Capital behållningen komme att
intill nästa Riksdag alltför mycket medtagas.
I anledning häraf får Stats-Utskottet
yttra, att då Kongl. Maj:t uti Dess nådiga
proposition, angående Saltpetter Gårdens
nedsättning, som utgjorde föremålet
12 Stats-Utskottets Betänkanden.
för ofvanåberopade Betänkande, i nåder
åskadt, att hela den samlade fonden af
Saltpetter medel, måtte till Kongl. Makts
nådiga disposition i och för utgifter och
kostnader vid Saltpetter näringens upprätthållande
öfverlemnas; men Riksens Ständer
hade för bestridandet af den summa, som
erfordrades till kostnaderne vid Hans Kgl.
Höghet Kron-Prinsens Utrikes Resa och
förmälning, anvisat 300,000 R:dr, att utgå
af nämnde Fond, hvilken derigenom
förminskades till 473,102 R:dr 10 sk.; så
ansåg Stats-Utskottet sig i följd deraf dess
heldre böra antaga, att denne återstående
summa skulle genom Kongl. Majas nådiga
försorg kunna förräntas till den del
deraf som finnes disponibel, utöfver fondens
årlige utgifter, som, enligt uppgjord
beräkning öfver desse utgifter på det hela,
dertill fordras omkring 56,250 Rrdr
årligen samt berörde återstod af Fonden,
473,102 R:dr 10 sk., till en del bestående uti
värdet af Saltpetter pannor, utlemnade till
enskildte mot successiv betalning, samt utlåningar
på längre tid, m. m. icke år till
hela beloppet disponibel; Och då StatsUtskottet
sålunda, i enlighet med hvad
Herr Friherre af Nordin andragit, stödt
dess förra utlåtande, på desse grunder,
hvilka ock blifvit af Riksens Högloflige
Stats-Utskottets Betänkcniden. i3
Stånder gillade, får Utskottet i anledning
af förevarande motion vördsamt hemställa,
att till förtydligande af Utskottets mening
och Riksens Stånders i följd deraf vidtagne
åtgärd, uti underdånig skrifvelse till K:gl.
Maj:t må anmålas, det Riksens Stander
öfverlemna till K:gl. Maj:t, att i nåder låta
på ett med Saltpetter Fondens framtida
bestånd och med dess ändamål förenligt
sått mot Sex pro-Cent förränta de derutaf,
öfver behofvet för Näringens vidmakthållande,
disponible medel.
Stockholm den 13 Nov. 1823.
N:0 603.
Ankom den 17 Nov. i8a3.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Creditorernes, uti aflidne öfver
- Directeuren Kililströms
gåldbundne bo, underdåniga
ansökning med Förslag till
förlikning i Råttegången angående
det med bemålde öfver-Directeur
ingångne Arrende
om Adelforss Guldverk.
XTnder den 23 sistl. October har Kongl.
Maj:t i Nåder täckts till Stats-Utskottet
i4 Stats* Ut skottets Betänkanden.
öfverlemna en af Creditorerne i aflidne
Ofver-Directeuren KihlstrSms gåldbundna
bo i underdånighet ingifven ansökning,
deruti de till biläggande af den imellan
Kongl. Maja och Kronan, å ena, samt
nu mera aflidne Ofver-Directeuren Eric
Kihlstrom, å andra sidan, uppstådde Rättegång,
angående Arrendet af Ädelforss Guldverk
med dertill hörande hemman och
Lågenheter, förklarat sig villige, att nästa
fardag, afträda Arrendet så vål å sjelfva
Guldverket, som å Ådelforss Sågqvarn,
Gyaforss Tullmjölqvarn, Germynderyd
N:o i ett Mantal Skatte, Dito Ebbagård
N:o 2 ett halft Mantal Augment, Skirö
Kåragård N:o 4, | Skatte Krono Augment,
Ufranås Östregård N:o 2. g Skatte
Krono Rusthåll, Slåtåckra Trulsagård £
Frälse, Repparda Backagård N:o 1 3 Frälse,
Repparda Gästgifvaregård £ Mantal
Skatte Augment och £ Frälse, Repparda
Kalagård N:o 3, 1 Mantal Skatte Krono
Rusthåll, Repparda Drakegård 1 Mantal
Frälse, Gastorp N:o 1 , § Mantal Frälse,
Kopparp N:o t, g Frälse, tillsammans utgörande
2, g Mantal Skatte Krono Rusthåll,
I, i Mantal Skatte Augment och
3 Mantal Frälse, emot det att de förklarades
berättigade att till de återstående
Arrende-Årens utgång eller den 1 Octob.
Stats-Vtskottet Betänkanden. i5
1831 disponera Pauliströms under Arrendet
jemväl inbegripne Jernbruk med tillhörigheter
samt derjemte befriades från
skyldigheten att med Massans tillgångar
ansvara för den Inventarii och Arrende
brist, sorn Ofver-Directeuren i lifstiden
kunde hafva sig åsamkat.
Af de Handlingar, som sedermera
till upplysning i åmnet blifvit Utskottet i
nåder meddeldta, inhemtas, att sedan hos
Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierne
Kammar Advocat Ehscals-Åmbetet påstått
att Öfver-Directeuren Kihlstrom, som i egenskap
af Arrendator af Ådelforss Guldverk,
icke skall efterkommit och uppfyllt de
vilkor och förbindelser han, i afseende å
Guldverkets med dertill hörande Lågenheters
drift och skötsel, sig åtagit måtte
dömas Arrende rättigheten till Ådelforss
Egendom förlustig och i följd deraf förklaras
skyldig, att enligt hvad 6* §. uti det
om Egendomen d. 27 Mars 1801 upprättade
Contract förmår, densamma med tillhörigheter
af alla slag efter 1801 års tillträdes
Inventering och Husesyn i lika godt
stånd, eller till samma värde återlemna,
under fortfarande skyldighet, det oaktadt,
att då gäldandet af den utaf förre Arrendatorn
Bruksägaren Hedberg, åsamkade
Arrende skuld utgjort ett af de vilkor,
i G Stats-Utskottets Betänkanden,
emot hvilka Öfver-Directeuren dittills Arrende
rättigheten åtnjutit, och han såmedelst
Kronan emot all förlust för den föregående
Arrende tiden försäkrat, i ofverenstämmelse
med Kongl. Brefvet den 23
October 1716, vidkännes inbetalningen af
hvad utaf Hedbergs skuld ännu icke genom
årlig leverering hunnit blifva godtgjordt;
så hafva Kongl. Kammar- och
Bergs-Collegierne, med ogillande af åtskilige
utaf Ofver-Directeuren Kihlstrom
uti Rättegången gjorde invändningar, medelst
Utslag den 18 December 1821 uti
Hufvudsaken, eller frågan huruvida han
kunde anses hafva förverkat sitt med
Kronan ingångne Arrende-Contract, om
Ådelforss m. m. sig utlåtit, att emedan vid
den år 1818 utaf Geschwornern och då
tillförordnade Bergs' Domhafvanden E. Rothoff
med biträde af behörig Nämnd i vederborandes
närvaro vid Ådelforss hällne
undersökning vore utrönt att Ådelforss
Egendom med tillhörande Lågenheter i flerehanda
afseenden blifvit vanskötte och
missvårdade samt att i synnerhet Guld"Werksrörelsen
derstädes under de sednare
åren, långt ifrån att, på ett med ArrendeContractets
ändamål och innehåll förenligt
sått, underhållas och utvidgas, deremot
fått
Stats-Utskottets Betänkanden. *7
fått dels genom en förminskad Malmbrytning
och vatten uppfordring, dels ock medelst
Kok verkens inskränkning samt Slammoch
Amalgamations Inrättningens iråkade
bristfälliga tillstånd i betydlig män aftaga
och förfalla, hvarigenom ock det bestämda
årliga Arrende beloppet, enligt
hvad Kammar Advocat Fiscals-Åmbetet
uppgifvit och styrkt, icke kunnat af Guldtillverkningen
på stället åstadkommas, utan
måst af Arrendatorn genom inköp af annat
Guld fyllas och ersättas; hvilket förhållande
Ofver - Directeuren Hildström uti
sin afgifne förklaring ej eller sökt vederlägga;
fördenskull och då Arrende-Contractet
om Ådelforss, af den 27 Mardi 180E
uti 3 och 14 §. uttryckligen stadgade:
att Arrendatorn vore pligtig afbörda den
bestämde Arrende afgiften med sådane Du~
cater, som han skulle låta slå af Guldtillverkningen
vid Idelforss, utan att samma
Ducater af andra få inköpa, såsom
den säkraste Controll, att han enligt ändamålet
af Controllet med ospard flit och
omtanka, samt nödig omkostnad fortsatteförsöken
efter Guldmalm och dertill nyttjade
de vid Guldverket varande Hemman
och Lägenheter samt att Arrendatorn, emot
uppfyllande af detta med flere uti Contractet
2
18 Stats-Utskottets Betänkanden.
upptagne vilkor och förbehåll, skulle oförkränkt
få detsamma under den beståm da
tiden åtnjuta och begagna; hvaraf alltså
ostridigt följde, att enar Arrendatorn nu
funnits hafva åsidosatt de skyldigheter ,
hvarmed Arrende-råttigheten varit förenad,
Kongl. Maj t och Kronan icke eller å sin
sida kunde hafva någon förbindelse, att låta
honom vid Arrendet längre bibehållas;
profvade Kongl. Collegierne, med stod af
16 Cap. 4 §. Jorda-Balken och Kongl.
Brefvet den 8 Augusti 1750 råttvist förklara
Ofver-Directeuren Kihlstrom vara Arrende-råttigheten
till Ådelforss Guldverk
och Egendom, med underlydande Lågenheter,
för framtiden förlustig samt skyldig
att de Arrenderade Egendomarne till K:gl.
Maj:ts och Kronans fria disposition afträda,
vid dåvarande Arrende års utgång den
I October 1822, med åliggande derjemte,
att icke allenast, enligt Contractets 6. §.
Guldverket och Pauliströms ^Jernbruk med
tillhörande Lågenheter samt Inventarier af
alla slag, efter 1801 års Huse-Syn och
Inventering, uti lika godt stånd eller till
samma värde återlemna, utan äfven innan
aftrådet inträffade, på Kongl. Myntet för
Kongl. Rånte-Kammarens räkning leverera
både 1822 års Arrende afgift å hvad
som af Bruksidkaren Hedbergs åsamkade,
Stats- Uskottets - Betärikahderi. icj
inen af Öfver-Directeuren öfvertagne Arrende-skuld,
efter de förut skedde afbetalningarne,
då annu återstode; Och har årendet
derefter, genom underdåniga besvär;
blifvit af Öfver-Directeuren Kihlstrém hånskjutet
till nådig pröfning af Kongl. Maj:t,
som, vid Besvärens föredragning genom
Dess Kammar-Expedition, tåckts i Nåder
förklara att de samma borde öfverlemnas
till afgörande utaf Högsta Domstolen på
hvars handläggning de alltså för härvarande
bero.
Ehuru det icke tillkommer Utskottet
att ingå i någon slags pröfning af de skål
uppå hvilka Kongl. Kammar och BergsCollegierne
grundat sitt ifrågavarande utslag,
kan Utskottet icke underlåta härvid
yttra den öfvertygelse, att desamma synas
vara af dert beskaffenhet, att de böra för
gällande antagas; Och då Utskottet vid
sådant förhållande icke bör betvifla, att samma
Utslag, efter nådig pröfning af de deremot
utaf Ofver-Directeuren Kihlstrom i
lifstiden anförde och, efter hans död, af
Boets Borgenärer i underdånighet fullföljde
Besvär, varder i Nåder gilladt och fastStålldt,
finner Utskottet ingen anledning
tillstyrka antagande af Borgenårernes nu
Under tiden ingifne förliknings project, såsom
varande ofordelagtigt för Staten, enär
20 Stats-Utskottets Betänkanden.
den vid Råttegångens slut bör kunna påräkna
, att, jemte tillträdet af Ådelforss
med tillhörigheter, icke allenast komma i
besittning af Pauliströms Jernbruk samt alla
derunder lydande Hemman och Lågenheter,
utan ock erhålla en betydlig ersättning
för bristande Arrende och Inventarier;
hvilka alla sistnämnde förmåner skulle
gå förlorade, om den erbjudne förlikningen
godkändes.
Skulle Riksens Höglofl. Stander bifalla
denna Utskottets framställning, torde
sådant till svar å den Kongl. Remissen
böra i underdånighet anmälas, med tillkånnagifvande
derjemte, att Riksens Höglofl.
Ständer anse frågan om Öfver-Directeuren
Kihlstroms eller dess rätts innehafvares
skiljande från Arrende-Contractet
om Ådelforss, med underlydande Lågenheter,
bora i laga ordning pröfvas och afgöras;
Dock varder detta till Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 13 Nov. 1823.
N.-o 604.
Antom den 17 Nov. 1823.
Utlåtande, i anledning af vackt
Motion, dels om förhöjning i
Stats- Utskottets Betänkanden. 21
Lönen för Justitia Ombudsxnans-Åmbetet,
dels ock angående
den Rang, som Justitise
Ombudsman, sedan han
från Ämbetet afgått, må tillgodo
njuta.
XJ"nder öfverlåggningarne inom Högvördige
Pråste-Ståndet angående Stats-Utskottets
Udåtande, i fråga om Pensions anslående
åt Rikets Stånders förre Justitia
Ombudsman, Herr Friherre L. A. Mannerheim,
har Herr Professoren Fröberg yttrat
följande:
”1 anledning af nu ifrågavarande Pensions
tilldelande åt förre Justitia Ombudsmannen
Herr Friherre Mannerheim, torde
mig tillåtas få fasta uppmärksamheten, på
nödvändigheten att förse denne Ståndernes
Ombudsman, under den tid han Åmbetet utöfvar,
med en vida större Lön ån den honom
nu år på Rikets Stat bestådd. Så vål
vid den af hans pligter, Ämbets anseende,
den upphöjda plats han i samhället innehar
och uppoffringar af den enskilda vården om
sin egen Oeconomie, bjuda, att Stånderne
såtta denne man i en sådan oberoende
financiel ställning, som någorlunda motsvarar
de nyssnämnde omståndigheterne.
23 Stats-Utskottets Betänkanden.
De under denna Riksdag inträffade hån*
delser, i anledning af återbesättandet af
det lediga Åmbetet, uppmana äfven, ehuru
på ett mera underornadt sått, till en så*
dan nödig omtanka för Tjenstens bibehållna
anseende och okade begärlighet, att
förtjena Ständernas fortroende, Jag föreslår
således, att Lönen måtte förhöjas, till minst
4000 R:dr Banco; hvarjemte den förklaring
bör gifvas, att en Justitiae Ombudsman,
som utan förebråelse för tjenstefel
eller försummelse afgår från Åmbetet, bör
få bibehålla samma Rang och värdighet,
hvartill han under utöfningen af tjensten
blifvit upphöjd. Men tillika bör, i fall
denna förändring antages, fogas det vilkor,
att alldrig någon fråga om Pension för
den afgående må få väckas, såsom aldeles
oförenlig med Ämbetets Natur, samt att
det stadgande härom, sorn möjeligen kan
nu vid denna Riksdag beslutas, ej blir till
kraft och verkan gällande förr ån vid nästa
Riksmöte.’’
Denna Motion har det Högvördige
Ståndet pröfyat skäligt, att remittera till
Stats-Utskottets utlåtande, hvilket Utskottet
nu får afgifva,
Hvad först angår fråga om förhöjning
af den för Justities Ombudsmans-Ämbetet
å Stat anslagne Lön; Så, enär Motionen
Ståts-Utskottets Betänkanden.
icke afser, att en sådan Lö»eförhöjning
skulle förr, ån efter nåst intråffande Riksdag
taga sin början, så torde ett nu på
fårhand derom fattadt Beslut finnas mindre
behöfligt, heldst på då blifvandeRiketsStander
bor få ankomma att, efter förefinande
omständigheter om berörde Löneförhöjning
och beloppet deraf forordna; dook
får Utskottet hemställa, att Rikets Uöglofl.
Ständer nu besluta, att frågan härom varder
reglerad innan val till Justitia? Ombudsman
vid nästa Riksdag foretages.
Beträffande åter den Rang och värdighet
som ansetts bora tillkomma Justitia?
Ombudsman, sedan han från Åmbetet
tifgått; Så år uti 63 §. af Riksdags-Ordningen
tydeligen uttryckt, att Justitiae Ombudsmanen
anses, under sinTjenste-tidoch
intill dess han från Åmbetet skiljes eller
till utöfning af sin förut innehafde Beställning
återtråder, i alla afseenden lika
med Kor ungens Justitia Canceler. Att
nu för Justitia Ombudsmannen tillstyrka
bibehållandet af denna Rang, äfven sedan
han från Åmbetet afgått, skulle åsyfta en
ändring i Grundlagen, hvilken på sått 29
$. i Riksdags-Ordniagen föreskrifver bör
tillvågabringas; hvarföre ock Stats-Utskottet
icke anser sig behörigt att derom något
yttrande meddela.
a4 Stats-Utskottets Betänkanden.
Dock varder detta Rikets Höglofl.
Ständers eget bepröfvande vördsamt understäldt
jemte bifogande af en Ledamots
Reservation. Stockholm den 11 November
1823.
Transumt af Protocollet hållet
hos Riksens Höglofl. Stånders
Stats-Utskott den 14 November
1823.
Till närmare utveckling af den reservation;
Herr Commerce-Rådet Santesson,
enligt Protocollet nästlidne dag, anmält
emot den af Utskottet föreslagne
Instruction . för Fullmägtige uti Riksgälds-Contoiret
i afseende på deras befattning
med de Låne-biträden och anslag,
som till Canal- och andre Byggnader
komma att utgå, uppläste Herr Commerce-Rådet
ett anförande af följande
innehåll:
Riksens Höglofl. Ständers Beslut uti
Allmänna Finance Betänkandet lyder
uti 11 §.
’’För så stor Summa, som de af
Riksens Ständer till utbetalning från
Riksgälds-Contoiret fastställande anslag
Stats-Utskottets Betåtikanden. 25
kunna komma att öfverstiga den tillgång
hvilken öfverskottet af Bankens inkomster
lemnar ect. ect. må Riksgälds-Contoiret
ega att upptaga Lån’’ o. s. v.
Deraf måtte följa, att Riksens Ständers
mening varit, det ej mera skall upplånas
än som brister, oell att detta äfven
må gälla från o. m. år 1824. Så att
Riksgälds-Contoiret må få såsom influten
beräkna detsamma års påräknade vinst
behållning för Banken, till det ungefärliga
belopp , som Stats- och Banco-Utskotten
i deras Betänkande om Financerne
den calculerat att blifva, ehuru
netto beloppets öfverförande till Riksgälds-Contoirets
Räkning ej kan ske förr
än uti 1825 års början efter Bankens
Boksluts fullbordande , och RiksgäldsContoiret
emedlertid under löpande året
förskottsvis må begagna dess Creditivrätt
å Banken, hvilken måtte vara lemnad
just af det ändamål, att begagnas i afräkning
på de ordinarie fonder, som Riksens
Ständer lemnat till de i frågavarande
anslag, och hvilka fonder uti Bankens
Intrader ingå under löpande året, fastän
de, som sagt, kunna till netto belop»
pet beståimmas förr än bokslut skett.
Denna omständighet är i min tanka
uti det af Högloft. Stats-Utskottet
20 Stats-Utskottets Betänkandea.
uppgjorde Reglemente förbisedd, eller
ej bestämdt uttryckt, hvadan det skall
hända, att nästkommande i:a October
1824 j Riksgälds-Contoirets Fullmägtige
skola efter stadgandet i $. upptaga Lån
för hela anslags-sununan nämnde år, om
c:a 1,000,000 R;dr ehuru vid samma tid
redan finnes influten \ Banken större
delen af de nara 4oo,ooo R:dr, som af
dess Intrader äro Riksgäldg-Contoiret till
desse anslag förbehållne, fastän de först
i Febr, eller Marni 1825 kunna på Riksgälds-Contoirets
räkning netto öfverföras.
Derigenom kommer Riksgälds-Contoiret
att för 4 a 5 kanske 6 månader betala
ränta å nämnde belopp 400;000
mera än som behöfvas, och för att då
göra ända på denna onödiga ränteutgiften,
måste uppsägning och inlösen, med
åtföljande umbäras derföre, ombesörjes,
som annars kunde undvikas. Med för
denna uppsägning nödige 3 månaders tillägg
utgör den den tid för hvilken Riksgälds
Contoiret då onödigtvis kommer att
betalas ränta 8 å 9 månader, hvilken efter
3 proCent på 400,000 R:dr dock
uppgår till 8 å 9000 R:dr och denna
förlast drabbar på lika sätt RiksgäldsContoiret
hvarje år, emedan sedan sådan
uppsägning och inlösen skett, och dertill
Siats-Uisko t le ts Betänkanden. 27
blifvit användt Bankens sistutfallna vinst
behållning, så skall för års-anslagen alltid
om hösten erfordras full upplåning,
enär man ej vill i stället anticipera igenom
Verkets Creditiv rätt på löpande
årets vinst. För 5 år sannnanlagdt gör
denna onödiga räntekostnad ej mindre
än 4° å 45,000 R:dr ; men ville man,
för att bespara detta årliga uppsägnings
peli inlösnings görande, i stället, som jag
förmodar kommer att ske, låta de öfver
behofvet sålunda upplånte 4oo,ooo R:dr
hela tiden igenom blifva ute-löpande,
så gör Ränteförlusten derpå 12,000 R:dr
för år och för alla 5 åren 60,000 R:dr,
som jag för min del anser kunna vida
bättrea nvändas, och derföre, enär Högloft.
Utskotten ej funnit min anmärkning
förtjena afseende, härigenom reserveras.
Jag har ej kunnat anse mera orätt,
att Riksgälds-Contoiret begagnar detta Creditiv
under året, till dess Banko vinsten
för samma år inflyter, än att det begagnar
dess vanliga Creditiv till des Bevillningen
ingår; äfven först i början af det
påföljande året. Tillika har jag saknat
uti Reglementet en föreskrift, hurti de
i 1 $. omnämnde Uppsägningar af 3 proCent
Obligationer; när Riksgälds-Contoiret
för en längre tid ej är i behof af
28 Stcits-Utskottets Betänkandcn.
innehafvande medel, och således kan inlösa
dem, bör ske; jag tror då, att de
alste Assignationer till en viss Nummer
eller tid böra igenom kungörelse infordras,
och att detta äfven bordt uttryckeligen
föreskrifvas , när sådane medel
äro inne, tili belopp af för t5o, å 200,000
R:dr att ej onödig Ränteutgift må Riksgälds-Contoiret
tillskyndas.
Och slutligen, kan jag ej finna någon
anledning hvarföre Riksgälds-Contoiret för
dess öfriga medel häruti använde, skall
uttaga Insättnings-bevis och uppbära ränta
af 3 proCents Låne-Räkningen, enär
dels om det å ena sidan kan sägas, att deruti
intet Riksgälds-Contoiret lemnade sådana
dess tillgängeliga medel blefve 3
proCent räkningen drygare vid slutelig
uppgöring, troligen med Banken en gang,
så kan det å den andra sägas, att om ej
detta tillfälle vore, så lage Riksgälds-Contoirets
penningar oförräntade; och dels
är det väl orätt, att den sålunda Riksgälds-Contoiret
godtgörande ränta skall
blifva Banken till last, som för större
fordrings belopp af Riksgälds-Contoiret
nu mera allsingen ränta njuter.
Jag har trott, att man borde söka
enkelhet och onödiga söromåls förmin
O
O
skande i stället för ökande och derföre
Stats-Vtskottcts Betänkanden. 29
har jag tillstyrkt, att för Riksgälds-Contoirets
på denna räkning insättande öfverlopps
medel för någon tid hvarken
skall gifvas Fordrings-bevis, eller påföras
och godtgöras ränta.
Ensam dock äfven af den tankan,
anhåller jag blott att den som Reservation
får åtfölja Retänkandet till Riksens
Ständer”.
— — — — —
År och dag som ofvan.
' Ex Protocollo
J. C, Lorich.
N:0 605.
Antom den 17 Nov. i8a3.
Memorial, med förslag till Instruktion
för Fullmågtige i
Riksgålds-Contoiret, i afseende
pä de Lånebitråden och
anslag, hvilka från nämnde
Contoir skola utgå till Canal-
och andre Byggnader,
samt till större eller mindre
del anskaffas genom upplåning
emot Contoirets Obligationer
med 3 proCents årlig
Ränta.
J3å till Rikets Högloft Ständers granskning
och fastställelse, Stats-Utskostet nu
3o Stats-Utskottets JRetänkanderL
öfvcrlemnar närlagde förslag till Instruction
för Fullmägtige i Riksgälds-Contöiret,
i afseende på de Låne-Biträden
och anslag till Canal- och andre Byggnader
, hvilka från nämnde Contoir skola
utgå, samt, till större eller mindre belopp,
anskaffas genom upplåning emot
nämnde Contoirs Obligationer med 3
proCents årlig ränta, har Stats-Utskottef
ansett sig böra närmare upplysa och utveckla
grunderne för ett och annat uti
denna Instruction föreslaget stadgandet
usta Afdelningen IX:de Artikeln,
förande Lånen till Städerne Norrköping
och Borås\
I afseende på säkerheten för lånen
till Allmänna Byggnader, och säkerheten
för LåneU åt enskilde personer, så
företer sig ett skiljaktigt förhållande, i anseende
till säkerheten, som för det ena och
andra slags Lånbiträdet skall anskaffas.
För uppfyllandet af de förbindelser ,
hvilka, i Städernes namn och å deras
vägnar, undertecknas af Städernes Äldste,
skola Städernes Inbyggare samfällt
ansvara; Och Städernes enskilde tillhöriglieter
af Jord, Hus och Byggnader
kunna, till Lånens godtgörande, användas;
hvaremot i afseende på Lån biträ
-
iStats-Utskottets Betärikanden. 31
den åt enskilde personer, hvarje Låntagare
för sig skall ställa säkerhet, medelst
inteckning uti fast egendom, för den
penninge försträckning, han undfår.
Enär nu med Lån biträdena åt enskilde
personer är det syftemål, att härigenom
bereda dem utväg, att på de
afbrände Tomterne uppföra byggnader;
men ibland egarne till desse tomter, de
fleste troligen icke lära kunna erbjuda
annan säkerhet, än tomten; lieldst, efter
hvad allmänt bekant är, Staden Borås
blifvit i det närmaste ödelagd, och åter,
i Norrköping, mindre bemedlade husegare
i synnerhet blifvit genom eldsvådan
lidande; så har Stats-Utskottet trott, att vid
ett sådant tillfälle , som det förevarande, då
fråga är om brandskadade, enahanda
stränghet, i anseende till fordringarne
på säkerhet, som för Lån utaf Allmänna
medel vanligen iakttages, icke böra yrkas.
Om pröfningen och godkännande af
säkerheten skulle uppdragas åt Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret, så blefve följden
den, att högsta beloppet af hvarje
Lån komme att ovillkorligen bestämmas af
den nedbrända tomtens uppskattade värde,
enär Fullmägtige icke kunde, i den
mån tomten bebygdes och panten i samma
lörhållande förbättrades, något utöfver
3a Stats-Utskottets Betärikanden.
den en gang faststälde Lån -Summan
bevilja.
Då jemnlikt Rikets Högloft. Ständers
Beslut, Lån-medlens utdelning skall besörjas
af tillförordnade Committerade under
Landshöldingens Ordförande, har
Stats-Utskottet, i öfverensstämmande med
förenade Stats- och Banco-Utskottens bifallne
Betänkande, bestämdt föreslagit,
att pröfningen och godkännandet af säkerheten
ina helt och hållet öfverlemnas
åt Committerade, hvilka, med den kännedom
de förut ega eller ock utan svårighet
kunna sig förskaffa, både om Lånsökande
och locala förhållanden, aldrabäst
äro i tillfälle, att urskilja och bedöma
huru stor Summa, som, med iakttagande
af Riksgälds-Contoirets eller
det Allmännas tillbörliga säkerhet, må,
efter hand och i den mån byggnaden
framskrider, kunna Låntagaren tilldelas;
och hvarvid något äfventyr icke synes
vara att befara, då Committerades åtgärder
härutinnan skola vidtagas under uppsigt
af Länets Hofdinge, hvilken, i följd
af sin Ämbets pligt, skall iakttaga det
Allmännas rätt och säkerhet.
Utgående ifrån förenämnde åsigt har
Stats-Utskottet jeinnväl föreslagit, att så
länge och intill dess hvarje af Committerade
-
Stats-Utskottets Betänkatiden. 33
rade beviljadt Lån blifvit till dess fulla
belopp utgifvit, samt Låntagarens intecknade
förbindelse, jemte Brandförsäkrings
Brefvet, till Riksgälds-Contoiret inskickadt,
skola Committerade ansvara för
den uti Riksgälds-Contoiret lyftade Summan
med Ränta derå till och med den
31 December samma år, som Handlingarne
till Riksgälds-Contoiret expedieras;
så att med Låntagaren icke öppnas någon
särskild Räkning uti Riksgälds-Contoiret
förr än hans Förbindelse dit inkommit.
I afseende på tiden och ordningen
för Räntornes liquiderande, inom Låntagares
förbindelser, efter hvad ofvannämndt
är, komma att bokföras uti Riksgälds-Contoiret
, så har Stats-Utskottet föreslagit
att med räntas erläggande å partial-summor
af ett Lån skall anstå intill
dess sista andelen uttages.
Om å alla partial-summor, hvilka
på olika dagar inom ett och samma år
utgått, räntan skulle godtköras, när ifrån
den dag, penningarne erhållits, ett år
förflutit, skulle täta och, måhända, dagliga
ränte-liquider komma att uppgöras;
hvilket ej allenast skulle förorsaka Com
3
-
34 Stats-Utskottets Betänkandcn.
mitterade ganska mycket besvär, utan
ock bidraga till vidlyftighet uti Räkenskaperne.
Dessa olägenheter kunna förebyggas
genom det af Stats-Utskottet föreslagne
liqvidationssätt, enligt hvilket, all upplupen
ränta skulle på en gång liqvideras,
då sista andelen af Lånet uttages.
Och detta liqvidations sätt har Stats-Utskottettrott
sig böra tillstyrka, heldst dess
antagande icke kan leda till annan påföljd,
än att Riksgälds-Contoiret får något
sednare disponera de ifrågavarande
räntemedel, men hvilkas belopp åter synes
icke kunna blifva särdeles betydligt,
då i betraktande tages, dels, att ränta
icke skulle i något fall kunna komma att
erläggas, förr än år 1825 och troligen
endast för mindre poster, och dels, att
inom 2 å 3 år härefter, flere byggnader
torde blifva färdige och Brandförsäkrade,
hvilket fall liqvid om all upplupen
ränta kommer att verkställas.
Då vederbörande Magistrater skola
besörja Uppbörden af Räntor och Capital
afbetalningar å de, i föreskrifven
ordning, till Riksgälds-Contoiret inkomne
Låntagares förbindelser, har Stats-Utskottet
ansett det vara af ganska stor
vigt och angelägenhet, att för alla sådane
Stats-Utskottets Betänkande/!. 35
betalningar en och samma förfallotid
inom hvarje ar regleras och bestämmas;
och i hvilket afseende Stats-Utskottet föreslagit,
att räntan å Låntagares förbindelser,
när de samma till Riksgälds-Contoiret
inkomma, alltid bör vara godtgjord
till den i Januarii nästpåföljande
året.
Emot detta förslag skulle väl kunna
anmärkas, att någre eller flere måraaders
ränta möjligen komme att förskottsvis erläggas;
men Stats-Utskottet har ansett
någon grundad anledning till missnöje
häröfver så mycket mindre böra kunna
ega rum, som, enligt Stats-Utskottets förslag;
Låntagaren är beredd en vida större
förmån, då han får tillgodonjuta anstånd
med erläggandet af räntorne å partial-summorne,
intill dess hela Lånet
är uttaget.
Lån Biträde till Hjelmare Canal- och
Slussverk.
Enligt det bifallne Betänkandet, skulle
någon utbetalning, i afräkning å Anslaget,
icke få ega rum, innan Bolagets
utlåtne medel blifvit indrifne och använde.
Vid öfvervägande af de svårigheter,
som skulle möta verkställigheten
3G Stats- Utskottets 13 et änkan den.
häraf, enär de ifrågavarande medlen kunna
vara utlånte med sådane vilkor, att
indrifningen icke skulle möjligen kunna
ske förr än långt fram på nästkommande
år, samt controllen på deras användande
till Canal- och Slussverks arbeten
dessutom icke skulle annorlunda, än genom
särskildt afslutade Räkenskaper, kunna
befrämjas; så har Stats-Utskottet föreslagit,
att intill dess utaf Räkenskaperne
är utröndt, att Bolagets utlånte
medel blifvit till det afsedde föremålet
använde, skall utaf års anslaget innehållas
ett lika belopp, som desse medel
utgöra.
Vidare innehåller Betänkandet, att
på års anslaget någon utbetalning icke
får ske, innan, genom revisionen är intygadt,
att arbetet under det föregående
året blifvit, enligt gifne föreskrifter, verkstäldt.
Men då hvarken uti Privilegiet
för Hjelmare Canal- och Slussverks Bo
-
finnes vara gjordt derom, att något allmänt
Ombud får deltaga uti de årliga
Revisionerne af Directionens förvaltning
och Räkenskaperne, så har Stats-Utskottet
föreslagit, att ett af Fullmägtige utsett
Ombud skall hädanefter berörde Revisions
Förrättningar öfvervara.
lag eller
Reglorne förbehåll
Stats-Utskottets Betänkanden. 37
Län biträdet lill Bibliothehs Byggnaden
vid Upsala Akademi.
Enår detta Lån-bitråde får, efter behof
till det belopp, som kan blifva behöfligt,
reqvireras och uttagas; samt följaktligen
icke år bestämdt, hvarken Summan,
som Lånet kan komma att utgöra
eller tiden, ifrån hvilken afbetalningarne
på Capitalet skola beråknas och taga sin
början, så har Stast-Utskottet föreslagit,
att allt hvad som utaf Lån-bitrådet vill
begagnas, bör vara uttaget sednast inom
1825 års slut, och att ett år ifrån den
dag, sista partial Summan blifvit uttagen,
två proCent beråknade på hela Lane beloppet
skola årligen afbetalas.
Upplåningen emot Riksgälds-Contoirets Obligationer
med j proCent ärlig Ranta.
Uti 4 §. år föreslaget, att någon upplåning
icke skall ske innan hela den Summa
af anslagen, som för året kommer att
utgå, blifvit oryggligen bestämd samt att
Creditivet i Banken skall emedlertid begagnas
till reqvisitionernes fullgörande; och
skålen hårtill åro uti det föreslagne stadgandet
redan anförde.
38 Stats-Utskottets Betäjikanden.
Det bor vål icke garna kunna förmodas,
att någon skulle yrka, det reqvisitionerne
på anslagen skola fullgöras med
3 proCents Obligationer, enar Lane biträdena
och anslagen år bestämde till utgifter,
hvilka med contante medel skola
bestridas.
Utom andra olågenheter, i anseende
till Råkenskaperne och redovisningen för
Räntan å Obligationerne, skulle detta liqvidation
sått möjligen kunna föranleda
dertill, att Reqvisitionerne inkommo både
fortare och på större Summor, ån behofven
påkallade; i hvilken händelse anslagen
i sjelfva verket kommo att tillökas
med Räntan å sådane Obligationer, hvilka
blifvit uttagne i förtid och långt förr
ån, till utgifters bestridande, penningar
kunnat erfordras. Hårförutan och om Anslags-Summorne
få reqvireras uti 3 proCents
Obligationer, skulle Riksgålds-Contoiret
betagas tillfälle, att uti 3 proCents
Lånet insticka sina enskilde tillgångar, i
annan mån, ån Obligationer infriades; och
Contoiret såmedelst, i afseende på sina insättningar,
ställas under beroende af vederbörande,
som reqvirera anslagen och
dem som sedermera tillverkat sig Obligationerne.
Stats-Utskottets Betänkandem 3g
Emot Creditivets begagnande för hela
beloppet af års anslagen, skulle vål
kunna framställas den anmärkning, att om
Riksgålds-Contoiret egde enskilde tillgångar,
desse borde anvåndas i forsta rummet och
Creditivet såmedelst behöfva anlitas blott
för bristen.
Härvid torde likväl bora tagas i betraktande,
att ehvad Contoirets behållning
användes, eller ock Creditivet begagnas
får en mot denna behållning svarande
Summa, sådant icke i ringaste måtto verkar
till förändring uti förhållandet med
den utlöpande penninge sedelstocken; men
det dermot bidrager till mera ordning och
redighet, att högsta Summan, som för
hvarje år skall upplånas, varder bestämd,
innan någon början göres med utgifvandet
af alldeles nya Obligationer.
Anledningen, hvarföre uti 8 $• StatsUtskottet
föreslagit, att den till upplåning
år ifrån år bestämda Summan skulle kunna
få öfverskridas med 20,000 R:dr; har
Stats - Utskottet trott sig böra närmare
upplysa.
Enär en viss Summa kungöres till
upplåning, år den händelse alltid möjlig,
att första dagarne efter Lånets öppnande,
Banco Insättnings Attester på en och samma
gång kunna komma att företes till ett,
4o Stats-Utskottets Betiinkimden.
den bestämda Låne-Summan , överstigande
belopp; och år det, med afseende håra,
som Stats-Utskottet funnit låmpligt föreslå,
att 20,000 R:dr i obligationer utöfver
den beståmda Summan måga kunna utgifvas,
så att någon ibland dein, hvilka
på en och samma tid uti Contoiret sig infunnit,
icke måtte behöfva att afvisas, så
långe det överskjutande beloppet af Obligationerna
icke blir större, ån de foreslagne
20,000 R:dr.
Slutligen och då uti den nu foreslagne
Instructionen alla Låne-bitråden och
anslag bora vara upptagne, så har Stats»
Utskottet, under förutsättning, att de af
förenade Stats- Banco och EkonomiUtskotten
tillstyrkte Anslags-Summor till
Strömrensningar m. m. varda af Rikets
Hoglofl. Stander bifallne, åfven på sitt behöriga
stalie uti Insructionen föreslagit hvad,
i afseende på detta anslag, i sådan händelse,
bor iakttagas.
För öfrigt har Stats-Utskottet ansett
sig bora fåsta Rikets Hoglofl. Stånders
uppmärksamhet på angelågenheten deraf,
att de, i afseende på Lån-bitrådena åt Ståderne
Norrköping och Borås, föreslagne
reglementeriska stadganden i händelse de
Stats-Utskottets Betänkanden. 41
af Rikets Hoglofl. Stander gillas, varda
intagne uti de underdåniga Skrifvelser,
hvilka till svar å Kongl. Maj:ts Nådiga
Propositioner komma att afgå, på det dessa
reglementariska stadganden måga kunna
vederbörande till underdånig efterrättelse
meddelas. Stockholm den 13 November
1823*
Förslag till Instruction
för
Fullmägtige i Riksgäls-Contoiret
i afseende på de Lånbiträden och
Anslag, hvilka från nämnde Contoir
skola utgå, och, till större
eller mindre belopp, anskaffas genom
upplåning , mot Contoirets
Obligationer med 3 proCents årlig
ränta.
S*om Rikets Ständer, vid innevarande
Riksdag, till Canal- och andre byggnader
beviljat nedanuppråknade Lånbitråden och
anslag; och hvartill, utom audre anvisade
tillgångar, medelskola upplånas mot Riksgålds-Contoirets
Obligationer med 3 proCents
ränta; så hafva Rikets Ständer, i
afseende på denna åt Riksgålds-Contoiret
42 Stats-Utskottets Betänkandeti.
uppdragne befattning, härigenom till efterrättelse
och iakttagande stadgat och föreskrifva
följande:
Första Hufvtid-Afdelningen.
I. Art.
Gotha Canal Bolag.
Till Canal-verkets fortsättande och
åndtliga fullbordan hafva Rikets Ständer,
vid innevarande Riksdag, beviljat Bolaget
ett ytterligare Lån-biträde af En Million
Sjuhundrade Femtio Tusende Riksdaler,
hvaraf, uppå Canal-Directionens reqvisitioner
eller Fulimagter, ifrån Riksgålds-Contoiret
kommer att utgå En Million
Sexhundrade Tusende (1,600,000)
Riksdaler, nemligen:
för år 1824 Tre hundrade
FemtioTusende 3 50,000 R:dr
•—i 1825 Fyra hundrade
1826 Tre hundrade
FemtioTusende 350,000 •—■
1827 Tre hundrade
Tusende
400,000
Tusende
1828 Två hundrade
Tusende
200.000
300,000
Tillhopa 1,600,000
Slals-Utskottets Betänkanden. /\Z
2 §.
Uppå 182.5 ärs och nåstpåföljande
årens anslag skall Bolaget ega, att, under
loppet af ett föregående år, förskottsvis
uttaga Femtio Tusende Riksdaler, i afräkning
på nästföljande års anslag; äfvensom
i början af Januarii månad hvarje år en
Summa af Etthundrade Tusende (100,000)
Riksdaler skall, i afräkning å samma års
anslag, Bolaget tillhandahållas; hvaremot
återstoden af års-anslaget icke får utbetalas
förr, ån Banco-Fullmågtige, hvarje år efter
förrättad inspection af arbets förvaltningen
och revision af Råkenskaperne för
det föregångne året, meddelt Fullmågtige
underrättelse om förhållandet, och att för
utbetalningen något hinder icke uppstår.
II. Art.
Hjelmare Canal- och Slussverk.
Till utförande af Hjelmare Canal och
Slussverks ombyggnad, hafva Rikets Ständer,
under de vilkor och förbehåll, hvilka
längre fram omförmälas, beviljat Bolaget
ett Lånbitråde af Femhundrade Trettio
Tusende (530,000) Riksdaler Banco,
hvaraf, uppå den af Bolaget utsedde Directions
reqvisitioner eller Fullmagter,
44 Stcits-Utskottets BeUinkanden.
ifrån Riksgälds Contoiret komma att utbetalas
Fyrahundrade Nittio Tusende (490,000)
Riksdaler Banco , nemligen:
för år 1824 Etthundrade Tjuge
Tusende 120,000 R:dr
—. 1825 Etthundrade Tjuge
Tusende 120,000 *—
— 1826 Nittio Tusende 90,000
.— 1827 Nittio Tusende 90,000 —
— 1828 Sjuttio Tusende 70,000 —
Tillhopa 490,000 —
I. §.
Innan någon utbetalning får ega
rum, iakttages:
1 Mom. Bor till Riksgålds-Contoiret
vara aflemnad Directionens, i Bolagets
namn och å dess vagnar, utfärdade, till
Riksgålds-Contoiret stållde förbindelse för
hela det, vid innevarande Riksdag, beviljade
Lånbitråde af Femhundrade Trettio
Tusende (530,000) Riksdaler Banco, samt
för öfrigt inråttad, i öfverensstämmelse
med de, i afseende på återbetalningen,
stadgade vilkor.
2 Mom. Likaledes och, till beredande
al ersättning för Lånbitrådet, bör, genom
Bolagets försorg, vara kungjord ny
Stats-Utskottets Betänkanden. 45
Subscription till delaktighet uti Canal- och
Slussverket, med de vilkor, sorn uti 4 §.
finnas foreskrifne.
2 §.
Uppå 1824 och följande årens anslag
får icke något utbetalas, innan genom
den Inspection af arbets-forvaltningen och
revision af råkenskaperne, som för hvarje
år skall forråttas, och hvaruti Riksgålds-Contoiret,
genom ett utsedt Ombud,
kommer att deltaga, år utrondt, att samma
års arbete blifvit, efter möjligheten,
verkståldt, i enlighet med gifne föreskrifter;
de utagne medlen till deras föremål använde
och Reglementet för öfrigt noga
efterfoljdt och iakttagit.
3 §•
Intill dess genom Råkenskaperne år
tillförlitligen utröndt, att Bolagets utlånte
medel blifvit indrifne och, i och för Canal-
och Slussverks arbetet, anvånde, skall
på års anslaget innehållas ett emot desse
utlånte medel svarande belopp , hvarå uppgift,
medelst behörigen bestyrkt utdrag af
Bolagets, för innevarande-år i823i afslutade
Räkenskaper, Fullmågtige skall meddelas.
46 Stats-Utskottets Betänkan der,.
4 $•
I afseende på den uti r §. omformålde
ytterligare Subscription till delaktighet
uti Canal- och Slussverket, år stadgadt
följande, som kommer att tjena till
ofelbar efterrättelse.
1 Morn. Subscriptionerne eller teckningen
till Actiers erhållande sker uti Riksgålds-Contoiret,
och kommer att hållas
oppen under Fem år, eller ifrån och med
IB24 till och med 1828.
2 Mom. De nya Actie-egarne blifva
delaktige af alla de rättigheter och förmåner,
sorn det under den 31 Julii 1818
för Hjelmare Canal- och Slussverks Bolag
utfärdade privilegium samt, under den 24
April 1820, faststålde Bolags-reglor innehålla;
dock få de nya Actie-egarne icke
någen rättighet till ränta utaf Stats-medlen
under byggnadsåren; så att denna
förmån kommer endast nu varande Bolags
Interessenter till godo.
j Mom. På mindre Summa, ån vid
förra teckningen, varit bestämd, meddelas
icke något Actie-Bref; äfvensom alla Actie
Bref utgifvas på jemna Tusende eller hundrade
Riksdaler tal.
Stats-Utskottets Betänkanden. 47
4 Mom. Inbetalningen af Actie-suminan
fordelas på Fem år eller ifrån och
med 1824 till och med 1828, och till ett
alldeles lika belopp, eller En Femtedel för
hvardera året, sålunda: att, vid teckning
till Actier år 1824, erlägges En Femtedel
af den tecknade Summan och sedermera En
Femtedel hvartdera af de nästpåfoljande
åren; men, vid teckningar, hvilka ske efter
år 1824, erlägges på en gång, jemte
Femtedelen får antecknings-året en Femtedel
får hvartdera af de ifrån och med
1824 forHutne åren, så att t. ex. vid teckning
till Actier, år 1827, inbetalas tillhopa
Fyra Femtedelar o. s. v.
y Mom. Innan någon teckning anses
gällande, bor beloppet, som skall erläggas,
vara insatt å Riksgålds-Contoirets särskilda
räkning i Vexel-Banken får anslagen
till Canal- och andra Byggnader m.
m. och Attesten till Riksgålds-Contoiret
aflemnad.
6 Morn. Skulle, efter 1828 års slut,
hela det tecknade och inbetaide Actie-beloppet
icke uppgå till Etthundrade Tusende
Riksdaler, bår Lånbitrådet ersättas och
godtgåras på det sått, att, sedan utaf Canal-
och Slussverkets behållna års inkomst
Banken aldrafårst erhållit 3 proCents ränta
48 Sta Is- Ut skottets Betänkan den.
å dess, i följd af Rikets Stånders Beslut
vid förra Riksdagen, Bolaget meddelta
försträckning, och Actie-egare derefter åtnjutit
5 proCents utdelning å deras insatte
Capital, kommer återstoden att till Riksgålds-Contioret
inbetalas, i afräkning å det
senast beviljade Lån-biträde; hvilket uti Directionens
till afgifvande Förbindelse kommer
att, såsom vilkor för Lån-biträdet
införas.
III. Art.
Trollhätte Canal- och Slussverk.
Rikets Ständer hafva beviljat Trollhätte
Canal- och Slussverks Bolag ett Lån
af Etthundrade Tjuge Tusende (120,000)
Riksdaler med 3 proCents årlig ränta, att,
efter behof, uttagas uppå dess Directions
reqvisitioner eller Fullmagter; och öfrigt
med följande vilkor:
1 Mom. För allt hvad som å Lånet
uttages, beräknas ränta efter Tre för Hundrade
om året; hvilken ränta erlägges inom
hvarje års slut.
z Mom. Intill år 18 2Q göres icke någon
afbetalning påCapitalet, men vid samma
Stats-Utskottets Betänkanden. 49
;trs slut afbetalas 5 proCent af Capitalet
och lika mycket de Fyra nåstpåföljande
åren. Men derefter och ifrån och med
1834 års början afbetalas 10 proCent vid
hvarje års slut. Alla afbetalningar beräknas
på den Summa, som inom 182.8 års
slut år uttagen; så att hela Lånet år till
fullo godtgjordt år 1841. Och anmårkes,
att hvad sorn efter 1828 års slut tilläfventyrs
år på den beviljade Summan outtaget,
får icke från Riksgålds-Contoiret utgifvas.
j Mom. Innan något i afräkning på
Lånet får utbetalas, bor till Riksgålds-Contoiret
vara aflemnad Directionens, i Bolagets
namn och å dess vägnar, utfärdade
och till Riksgälds - Contoiret stålde förbindelse
å Etthundrade Tjuge Tusende Riksdaler
med 3 proCents årlig ränta, tillika
innefattande öfrige stadgade betalningsvilkor,
hvilken förbindelse, genom Bolagets
försorg och på dess bekostnad, äfven bor
vara betryggad genom forsta Inteckningen
uti Canal- och Slussverket med alla dertill
hörande Hemman, Verk och Inrättningar;
och aflemnas dessutom Directionens sårskida
förbindelse, hvarigenom åt RiksgåldsContoiret
upplåtes rättighet, att, i händelse
4
5o Stats-Utskottets Betänkandeti.
de stadgade Capital- och råntcbetalningarne
icke varda behörigen fullgjorde, genast
erhålla laga införsel uti Bolagets alla inkomster,
af hvad namn de vara må, till
Skuldens gäldande.
/
IV. Art.
hembiträde till fullbordande af nya Bibliothelis
Byggnaden vid Upsala Akademi:
Härtill hafva Rikets Ständer beviljat
ett Lån af högst Femtio Tusende (50,000)
Riksdaler med 3 proCents årlig ränta,
hvilket Lån, i mån af behofvet, får, uppå
Consistorii Academici reqvisitioner eller
fullmagter, lyftas, åren 1824 eller 1825,
samt härvid för öfrigt stadgat följande
vilkor:
1 Mom. Innan någre penningar få utbetalas,
bor till Riksgålds-Contoiret vara
aflemnad en af Consistorii Academici Ledamöter
undertecknad, till Riksgålds-Contoiret
ståld förbindelse , å Femtio Tusende
Riksdaler Banco, hvarmedelst Consistorii
Akademici Ledamöter utfästa sig, En för
alla och alla för En, att för återbetalningen
af Capitalet och godtgörande af 3
proCents årlig ränta ansvara, sålunda; att
Stats-Utskottets Betänkanden. 5i
Ett år ifrån den dag, sista Summan, i afräkning
å Lånet, blifvit uttagen, afbetalas
på Capitalet, sådant det samma, genom
sista uttaget blifvit bestämdt, 2 proCent
hvarje år, tillika med den upplupne
räntan, intill dess Lånet till fullo blifvit
godtgjordt.
z Mom. Denna förbindelse bor, innan
den aflemnas, vara, på Akademiens
bekostnad, vederbörligen intecknad uti så
många bland de Akademien tillhörige Hemman,
att två tredjedelar af det, vid 1823
års Bevillnings taxering, desse intecknade
Hemman åsatte värde uppgår till mindst
Femtio Tusende Riksdaler Banco.
3 Mom. Hvad som utaf Lån-biträdet
icke år lyftadt inom 1825 års slut, får
icke derefter från Riksgålds-Contoiret utgifvas.
V. Art.
Län till Staden Ystad.
Till fullbordande af en hamnbyggnad
vid nämnde stad, hafva Rikets Ständer
beviljat Staden ett Lån af Tjuge Tusende
Riksdaler emot 3 proCents årlig
ränta och dervid stadgade vilkor, att för
Låne-Summan, hvilken ovilkorligen skall
52 Stats-Utskottets Betänkanden.
lyftas, under åren 1824 eller 1825, afgifves
en af Stadens Äldste, i Stadens nartin
och å dess vägnar, undertecknad förbindelse,
att en för alla och alla för en ansvara
för återbetalningen af Capitalet och 3
proCents årlig ränta sålunda; att ett år
ifrån den dag sista partial-summan blifvit
uttagen, afbetalas årligen på Capitalet
2 proCent, beräknade på hela Lånet, intill
dess detsamma år tillfullo godtgjordt.
VI. Art.
Anslag till Södertelje Canal Bolag, ulan
återbetalning eller räntas godtgörande.
Rikets Ständer hafva beviljat Bolaget
ett årligt anslag af Femton Tusende (15,000)
R:dr, från och med år 1824 till och med
år 1828» atL på Bolagets Directions reqvisioner
eller Fullmagter, utbetalas, emot
skyldighet å Bolagets sida, att till denna
tiden hafva bragt Canalen i fullkomligen
färdigt skick.
VII. Art.
Anslag för en Vattenledning till Carlskrona
Stad>
Härtill hafva Rikets Ständer anvisat
Sexton Tusende Sexhundrade Sextio Sex
Stats-Utskottets Betänkanden. 53
(16,666) Riksdaler Trettio Två (32) skillingar
årligen under Fern år, ifrån och
med år 1824 och till och med år 1828,
hvilka medel komma att utbetalas till Förvaltningen
af Sjö-Årenderne, sedan till
Riksgåids-Contoiret blifvit aflemnad en af
Magistraten i Carlskrona och nämnde Stads
Äldste, i Stadens namn och å dess vägnar,
undertecknad Förbindelse, att till Vattenledningens
vidmagthållande i everdeliga tider
bidraga med en årlig Summa af Ett
Tusende Femhundrade Riksdaler Banco.
VIII. Art.
Anslag för Stråmrensningen m. m.
Härtill hafva Rikets Ständer anvisat
Etthundrade Tusende (100,000) Riksdaler
årligen, att utgå ifrån och med år 1824
och intill nästa Riksdag, och hvilka komma
att utbetalas till de Committerade, sorn
af Kongl. Maj.t i Nåder varda utsedde.
IX. Art.
För att låtta och befrämja återuppbyggandet
af de delar af Städerne Norrköping
och Borås, hvilka, genom de dessa
Ståder sednast ofvergångne Eldsvådor;
blifvit förstörde och uppbrände, hafva
54 Stats-Utskottets Betänkanden.
Rikets Ständer beviljat Staden Norrköping
ett Lån, stort Tvåhundrade Tusende
Riksdaler Banco och Staden Borås
likaledes Etthundrade Tusende Riksdaler
samma mynt, att succesive få utgå
under loppet af åren 1824, eller 1825,
samt härvid stadgat följande nemligen:
Länet lill Norrköpings Stad.
i }.
Utaf hela Lån-Summan Tvåhundrade
Tusende (200,000) Riksdaler, äro
Trettio Tusende (3o,ooo) Riksdaler anslagne
till återuppförande af Stadens afbrände
allmänna Byggnader, och hvilka
böra vara fullbordade sednast år 1828.
1 Mom. Sistnämnde Låne-Summa ställes
under förvaltning af Stadens Äldste,
på hvilkas reqvisitioner eller Fullmagter
penningarne alltså komma att från Riksgälds-Contoiret
utgifvas. — Reqvisitioner
eller Fullmagter böra vara underskrifne
af mindst Tretton (t3) bland Stadens Äldste,
så framt de, såsom gällande, skola
kunna antagas.
2 Mom. Hvad som utaf Låne-biträdet
icke är lyftadt inom 1826 års slut,
Stats-Utskottets JBetänkanden. 55
får derefter icke från Riksgälds-Contoiret
utgifvas.
5 Morn. Innan någre penningar från
Riksgälds-Contoiret utbetalas, bör till
Contoiret vara aflemnad en af Stadens
Äldste undertecknad förskrifning å LåneSumman,
hvarigenom de, i Stadens namn
och å dess vägnar, förbinda sig, en för
alla och alla för en, att ansvara för Lånets
återbetalning, jemte 3 proCents löpande
årlig ränta, på sätt nästföljande
Moment närmare innehåller.
4 Mom* Å hvarje särskild post, som,
i afräkning, uttages, beräknas räntan ifrån
den dag, under hvilken penningarne utassigneras
i Riksgälds-Contoiret; och kommer
all sålunda upplupen ränta, att på
en gång liqvideras ett år efter den dag,
då hela Låne-Summan blifvit lyftad. De
derefter förfallande räntor betalas inom
hvarje års slut, och kommer på enahanda
sätt, som nyss nämnd t är, att förhållas
med Capital afbetalningar, när tiden
för deras erläggande inträffar.
j- Morn. Under de första Tio åren,
att räkna ifrån och med år 1824, göres
icke någon afbetalning på Capitalet, men
inom i833 års slut, och allt sedermera
56 Stats-Utskottets Betänkanden.
a samma tid de påföljande åren, inbetalas
6 proCent, hvilka alltid beräknas
på hela Låne-Summan; och sedan utaf
nämnde 6 proCent först blifvit afräknad
3 proCents ränta på dåvarande Lånebeloppet,
afskrifvas öfverskottet på Capitalet.
6 Mom. Allt hvad som betalas bör,
må insändas omedelbarligen från Stadens
Äldste till Connnissarierne i RiksgäldsContoiret.
a j.
De utaf hela den beviljade LånSumman
återstående Etthundrade Sjuttio
Tusende (170,000) Riksdaler utlånas åt
enskide personer emot 3 proCents ränta
och sådane vilkor, som längre fram omförmälas.
1 Mom. Alla, som vilja erhålla Lån
utaf den anslagna Summan, böra ovilkorligen
å de afbrände Tomterne uppföra
sådane Byggnader, som uti Kongl.
Majus, för Staden i Nåder, faststälda plan
och Byggnads Ordning äro föreskrifne.
z Mom. Vid Låne-medlens fördelning,
böra de Tomtegare företrädesvis
Stats-Utskottets Betänkanden.
understödjas, hvilka i synnerhet kunna
vara i behof af Linnebiträde utaf Allmänna
medel.
z Morn. Landshöfdingen i Länet tillförordnar
en särskild Committée, som,
under hans Ordförande, emmottaaer Lå
*
O
nc-medlen, besörjer deras utdelning m. m.
Till Medlemmar af denna Committée
utses: En af Stadens tjenstgörande
Borgmästare, Tvänne Rådmän, T vänne
Adelsmän, Tvänne Ofrälse Ståndspersoner
och Fyra bland Stadens Äldste. Och
får någon annan än den, som är bosatt
i Staden, icke utses till Medlem af Committéen.
Committerade pröfva och bestämma
storleken af den Lån-Summa, en hvar
Lånsökande må tilldelas samt beloppet,
som, i afräkning derå, hvarje gång får
lyftas.
På Committerades reqvisitioner eller
Fullmagter, hvilka alltid måste vara underskrifne
af minst Sju ibland dem, utlemnas
penningarne från Riksgälds-Contoiret;
Och, i följd hvaraf Committerade
komma att för alla sålunda lyftade Summor
ansvara samt redovisa, i den ordning
närmare finnes stadgadt och föreskrifvet.
58 Stats- Utskottets Betänkandetu
4 Morn. Da. någon anmäler sig till
erhållande af Lån, bör vid ansökningen
fogas ritning och kostnads-förslag till
den byggnad, som skall uppföras; och
innan något får lyftas i afräkning å ett
beviljadt Lån, skall till Committerade
aflemnas Låntagarens till Riksgälds-Conloiret
stälde förbindelse å hela Lån-Summan
med löpande 3 proCents årlig ränta
, försedd med första Inteckningen uti
den afbrända Tomten och den Byggnad,
som derå kommer att uppföras.
y Mom. Enär intecknade förbindelser
blifvit till Committerade aflemnade
från Lånsökande, hvilkas af Committerade
pröfvade och godkände Reqvisitioner
uppgå till mindst Två Tusende Riksdaler
och jemna ioo Riksdaler tal, skola
Committerade ega, att de erforderliga
penningarne från Riksgälds-Contoiret utbekomma.
6 Mom. Å hvarje af Committerade
lyftad Summa beräknas och påföres Committerade
3 proCent ränta ifrån den dag,
under h vilken penningarne från RiksgäldsContoiret
utassigneras; och komma Låntagares
förbindelser att förblifva under
Committerades vård och redovisning, intill
dess ett beviljadt Lån till fulla beloppet
Stats-Utskottets Betänkandetu 59
är utgifvet, men i den mån detta eger
rum och Byggnaden blifvit brandförsäkrad,
inskickas förbindelserne till Riksgälds-Contoiret,
uti hvars Räkenskaper
hvarje Låntagare då får sitt särskildta
Conto.
7 Mom. När sista Afräknings-Summan
på ett Lån uttages, bör häraf innehållas
och godtgöra» samt å förbindelsen
afskrifvas, så väl den emellan hvarje intagning
upplupne räntan, som ränta å
hela Lånet beräknad till den 1 Januarii
nästpåföljande året; så att å alla till Riksgälds-Contoiret
inkommande förbindelser
räntan alltid förfaller till betalning vid
årets slut eller den 3i December.
S Mom. Skulle af förekomne skål
och anledningar, Committerade, vid något
tillfälle, finna sig föranlåtne, att inskränka
den först beviljade Låne-Summan,
och den intecknade förbindelsen i
följd häraf komme att innehålla ett större,
än det verkeliga Lån-beloppet, skall
skillnaden afskrifvas på förbindelsen, innan
den till Riksgälds-Contoiret inskickas.
p Morn. Sednast efter Fem års förlopp,
att räkna ifrån den 1 Januarii 1824, skall
6o Stats-Utskottcts Betänkanden.
den Byggnad, till hvars uppförande Län
erhållits, vara uti så fullbordadt skick,
att försäkring derå uti Allmänna Brandförsäkrings
Inrättningen, enligt de för
denna Inrättning gällande författningar,
må kunna vinnas, vid äfventyr att Lånet
i annat fall varder genast, efter nämnde
tids utgång, infordradt.
10 Mom. Så fort försäkring å en Byggnad
kan erhållas, bör den, genom Låntagarens
försorg och på dess bekostnad,
anskaffas, för mindst Tre år, samt Brandförsäkrings-Brefvet
afiemnas till Committerade,
hvilka insända detsamma, jemte
Låntagarens förbindelse å Låne-Summan,
till Riksgälds-Contoiret.
n Mom. Skulle en afbränd Tomt,
innan den blifvit bebyggd, ombyta egare,
må den nya egaren inträda uti förra
egarens rättigheter och skyldigheter.
12 Morn. Då byggnader af sten uppföras,
får Lånet innestå utan Capital afbetalning
under Tio års tid, att räkna
ifrån den i Januarii 1824, men, efter
dessa Tio arens förlopp, skola 6 proCent,
beräknade på hela Låne-Summan,
sådan den var, innan Capitalet någon
förminskning undergått, inom hvarje års
Stats- Utskottets Betänkande?!. 61
slut erläggas; och sedan utaf dessa 6 proCent
först blifvit beräknad 3 pro-Cents
ränta på den qvarstående Lån-Summan,
afskrifves öfverskottet på Capitalet, intill
dess detta blifvit till fullo betaldt.
Men uppföras Byggnader af Träd, får
Lånet icke innestå, utan Capital afbetalning,
mera än Fem år, att räkna
ifrån den i Januarii 1824, efter hvilka
Fem års förlopp, med inbetalningen kommer
att förhållas, på enahanda sätt, som
i afseende på de andra Lånen, stadgadt
är.
13 Mom. Skulle å en och samma
Tomt uppföras särskilde Byggnader af
Sten samt af Träd, bora, i anseende
till Terminerne för af betalningarne å Lånen,
särskilda härefter lämpade förbindelser
af Låntagaren utställas; och skall
det ankomma på Committcrades pröfning
och urskiljande, att bestämma den LåneSumma,
som hvardera förskrifningen
skall innehålla.
14 Morn. Sedan hela den af Rikets
Ständer beviljade Låne-Sunnnan blifvit
intagen och Låntagafnes förbindelser å
o O
ett emot denna Summa svarande belopp
till Riksgälds-Contoiret aflemliade samt
alla Committerade påförde räntor betalde,
62 Stats-Utskottets Betänkanderu
upprättas af Committerade en GeneralLiqvidation
in duplo. Och derest en sådan
liqvidation varder af Fullmägtige
godkänd, tecknas å det ena Exemplaret
Fullinägtiges Decharge för Committerade,
i afseende på deras med Uppbörden
hafde befattning.
15 Morn. Med Uppbörden af Capital
afbetalningarne och räntorne å de till
jEliksgälds-Contoiret aflemnade Låntagares
förbindelser, förhålles sålunda: Att hvarje
år, inom November månads utgång,
öfversändas från Riksgälds-Contoiret till
Konungens Befallningshafvande en fullständig
Förteckning på hvad som af hvarje
Låntagare skall erläggas; hvilken Förteckning
derefter ifrån Konungens Befallningshafvande
remitteras till Magistraten,
som det åligger, att, under enahanda
redovisnings ansvar, som för Krono-Uppbörden,
medlen indrifva och till Riksgälds-Contoiret
kostnadsfritt Leverera.
16 Mom. Skulle antingen förste Låntagaren,
eller ock den, som genom köp,
ari eller Testamente, kommer att inträda
i hans rättigheter och skyldigheter,
afstå sin Egendom till Borgenärers förnöjande,
eller ock, i anledning af års
Stats-Uskottets Betänkanden. 63
Proclama, Fatalier skola bevakas, innan
ännu den för Lånet utgifne förbindelsen
till Riksgälds-Contoiret inkommit, böra
Committerade opåminde, vid ansvar, till
Fullmägtige uppgifva det uppå Lånet uttagne
belopp, som skall bevakas.
ty Mom. Hvarje gång en för Riksgälds-Contoirets
räkning intccknad Tomt
ombyter egare, åligger det Magistraten,
att till Commissarierne i Riksgälds-Contoiret
uppgifva namnet på den nya egaren
på det anteckning härom må kunna göras
uti Riksgälds-Contoiret; äfvensom
skeende ombyten bland Stadens Äldste och
Committerade likaledes Commissarierne
tillkännagifvas.
Länet till Borås Stael.
i §.
Utaf hela Låne-Summan Etthundrade
Tusende (100,000) Riksdaler, äro
Tio Tusende (10,000) Riksdaler anslagne
till uppbyggande af Stadens afbrände Allmänna
Byggnader, hvilka böra vara
fullbordade sednast år 1828.
1 Mom. Lån-Summan ställes under
c
förvaltning af Stadens Äldste, på hvilkas
C4 Stats-Utskottets Betänkanden.
reqvisitioner eller Fullmagter, penningarne
alitsa komma att från RiksgäldsContolret
utgifvas. Reqvisitioner eller
Fullmagter böra vara underskrifne af
mindst en öfver halfva antalet af Stadens
Äldste, sa framt de, såsom gällande,
skola kunna antagas.
2 Mom. Hvad, som utaf Lån-biträdet
icke är lyftadt inom 1825 års slut,
får icke derefter från Riksgälds-Contoiret
utgifvas.
j Mom. Innan några penningar från
Riksgälds-Contoiret utbetalas, bör till
Contoiret vara aflemnad en af Stadens
Äldste undertecknad förskrifning å LånSumman
, hvarigenom de, i Stadens namn
och å dess vägnar, förbinda sig, en för
alla och alta för en, ansvara för Lånets
återbetalning jemte 3 proCents löpande
årlig ränta, på sätt nästföljande Moment
närmare innehåller.
4 Mom. Å hvarje särskild post, som
i afräkning uttages, beräknas räntan ifrån
den dag, under hvilken penningarne utassigneras
i Riksgälds-Contoiret; och kommer
all sålunda upplupen ränta, att på
en gång liqvideras Ett år efter den dag,
då
Slats-Utsk&ttets Betänkctnden. 65
dä hela Län-Summan blifvit lyftad. De
derefter förfallande räntor betalas inom
hvarje ärs slut; och kommer på enahanda
sätt, som nyss nämnt är, att förhållas
med Capital afbetalningar, när tiden
för deras erläggande inträffar.
j Morn, Under dc första Tio åren,
ätt räkna ifrån och med år 1824, göres
icke någon afbetalning på Capitalet, men,
inom 1833 års shlt, och allt sedermera
å samma tid, de påföljande åren, inbetalas
6 proCent, hvilka alltid beräknas
på hela Lån-Summan; och sedan häraf
först blifvit afräknad 3 proCents ränta
på dåvarande Låne-beloppet, afskrifves
öfverskotta på Capitalet.
6 Mom. Allt hvad sorn betalas bör,
må insändas omedelbarligen från Stadens
Äldste till Commissarierne i RiksgäldsContoiret.
2. §*
De utaf hela den beviljade Lån-Summan
återstående Nittio Tusende (go,ooo)
Riksdaler utlånas åt enskilde personer mot
3 proCents ränta och sådane vilkor, som
längre fram omförmäla*?
(k> Stats-Utskottets Betäiikandeni
1 Mom. Alla, som vilja erhålla Lått
af den anslagne Summan, böra ovilkorligen
å de atbrånde Tomterne uppfora sådanc
Byggnader, som uti Kongl. Maj:ts får
Staden i nåder faststålde plan och Byggnads
Ordning åro fåreskrifne.
2 Moni. Vid Låne-medlens fördelning,
bora de Tomt-egare företrädesvis
understödjas; som i synnerhet kunna vara i
behof utaf Låne-bitråden af Allmänna medel*
j Mom. I afseende på Låne-medlens
förvaltning m. rrt,, utses en Committée
under Landshöfdingen ordförande, på sått
Stadens innevånare finna lämpligast.
Committerade pröfva och bestämma
storleken af den Lån-Summa en hvar Lånsökande
må tilldelas, samt beloppet* som
i afräkning derå hvarje gång får lyftas^
På Committerades reqvisitioner eller
Fullmagter, hvilka alltid måste vara underskrifne
af pluraliteten ibland dem, utlemnas
penningarne ifrån Riksgålds-Contoiret.
Och i följd hvaraf Committerade
komma att för alla sålunda lyftade Summor
ansvara samt redovisa i den ordning
som finnes stadgadt och föreskrifvet.
Stats- Utskottets Betänkanden. 67
I allt öfrigt komma de, i afseende på
Länet till enskilde personer i Norrkoping,
gifne Föreskrifter att tjena till efterrättelse.
Andra Hufvud-Afdelningen.
i.
Till de uti föregående Hufvud-Afdelning
uppräknade Låne-bitråden och anslag,
hvilka från Riksgålds-Contoiret skola utgå
, användas alldraförst de Summor, hvilka,
jemnligt nästföljande 2 §., skola årligen
frän Banken afiemnas; men hvad derutöfver
erfordras kommer att anskaffas,
genom upplåning mot Riksgålds-Contoi»
rets Obligationer till Sedelhafvaren med
3 proCenls årlig ränta, stålde att, vid anfordran,
inlösas samt med förbehållen rättighet
för Riksgålds-Contoiret, att, efter
trenne månaders uti Post och Inrikes Tidningen
samt Stockholms Dagbladet Dagligt
Allahanda kungjord uppsågelse, flere
eller färre infria; så att, efter uppsägningstidens
utgång, någon ränta å de sålunda
uppsagde Obligationer icke godtgöres.
Obligationer få icke utgifvas på andra
Summor, ån Femhundrade (5°°)
68 Stats-Utskottets Betänkanden.
Riksdaler Tvåhundrade Femtio (250) Riksdaler
och Etthundrade Tjugefem (125)
Riksdaler.
2 §.
1 Mom. I det ändamål föregående
bestämmer, hafva Rikets Ständer anordnat
en del af Bankens behållne rånte-vinst
för år 1824 och nästföljande åren, tillika
med den Summa af Etthundrade Femtio
Tusende (150,000) Riksdaler utaf allmänna
Be vinningen, som ifrån och med år
1824 och intill nästa Riksdags, skall till
Banken ingå, i afräkning å Stats-Verkets
Skuld.
2 Morn. Så snart den andel af Bankens
rånte-vinst, som Riksgålds-Contoiret
bår undfå, blifvit till beloppet utrond,.
skall detta belopp, tillika med förenämnde
150,000 R:dr, från Banken anordnas
och på Riksgälds-Contoirets särskilde räkning
i Vexel-Banken insättas samt Attesten
häröfver tili Riksgålds-Contoiret aflemna®-.
3 ^
Öfver anslagen, den härmed i samband
stående upplåning samt inflytande
Stats- Utskottets Betänkanden. 69
Rånte och Capital afbetalningar på Lånbiträdena,
foras särskilda Räkenskaper;
äfvensom ofver alltsammans uti RiksgåldsContoirets
Boksluts-Contoir författas och
afslutas för hvarje år en särskild Hufvudbok.
Alla uppå 3 proCents Lånet inflytande
medel insättas på en särskild Räkning
i Vexel-Banken; Obligationer få icke
utgifvas utan på Banco-Attester, äfvensom
all inlösen af Obligationer verkstålles
genom Assignationer på denna samma
räkning. Och skola Fullmågtige ega, att,
i afseende på öfriga omständigheter, hvilka
angå redovisningssättet, nödige reglementariska
föreskrifter till efterrättelse meddela.
4 $•
Som de för året anslagne Summor
hvarken fa eller kunna komma i fråga,
att på en och samma tid utgå; samt det
i flera hänseende skulle vara olämpligt,
att till upplåning särskildt kungöra hvarje
Summa, som, i afräkning på något visst
anslag, reqvireras; så må, intill dess hela
Summan af anslagen, som för året skall
utgå, blifvit bestämd, det för RiksgåldsContoiret
ståldte Creditiv i Banken begagnas
till reqvisitionernes fullgörande.
Stats-Utskottets Betänkatiden.
5 §-
Alla reqvisitioner å anslagen böra
derföre hvarje år till Riksgålds-Contoiret
ingifvas sednast inom September månads
utgång, vid den påföljd, i händelse af
underlåtenhet, att hvad som utaf en anslags-Summa
icke år uttaget till den För»
sta October, kommer att innestå till nästpåföljande
året och då forst utbetalas;
likväl utan afdrag på samma års anslagssumma,
så att om t. ex, anslaget för år
1824 utgör ioo.QOO. R:dr och för år 1825
likaledes 8Q»ooo R;dr, men inom October
månad 1824, på samma års anslag icke
uttages mera ån 80,000 R:dr, så får en
Summa innestå af 100,qoq R:dr uttages
år 1825, o, s, v,
6 i.
Så snart hela den Summa, som för
året skall utgå, blifvit, på sått näst föregående
innehåller, bestämd, att genom
upplåning anskaffas, anses den tid vara
inne, då upplåningen skall kungöras. Och
som ali möjlig besparing af den ränta,
hvilken till Allmänheten måste betalas, bör
sökas och iakttagas, sa skall, innan upplåningen
kungöres, aldraförst tillses och
undersökas, huruvida Riksgålds-Contoiret
Stats-Utskottets Betänkanden. 71
på räkning i Vexel-Bankcn får sine enskilda
medel till åfventyrs eger någon behållning,
hvilken för längre eller kortare
tid icke kan komma i fråga att disponeras;
Och derest en sådan behållning skulle
forefinnas och uppgår till mindst Tjuge
Tusende (20,000) Riksdaler, bor den öfverflyttas
uti 3 proCents Lånet och härföre
uttagas ett eller flere enahanda ränta
bärande Insåttnings-bevis, allt efter Summans
storlek, hvilka bevis, i den mån
penningar åter blifva behöfliga, inlåsas,
på lika sått, som alla åfrige Obligationer.
i ?•
Den Summa, får hvilken RiksgåldsContoiret
kan komma att med sine enskilde
medel uti 3 proCents Dånet deltaga,
beräknas till afdrag på det belopp,
som genom upplåning af Allmänheten
skall ytterligare anskaffas, till ersättande
af hvad som uppå Creditivet i Banken
blifvit, i och får anslagen, disponeradt;
så att om t, ex. Bankens fordran, når års
upplåningen skall kungåras, bestiger sig
till boo,000 R:dr, men Riksgålds-Contoiret
kan med sine enskilde medel deltaga uti
3 proCents Lånet får 50,000 Riksdaler,
kungöres icke till upplåning af Allmånhe
-
7’ Stats-Vtskottets Er-län handen.
ten, större Summa, ån 550,000 Riksdaler
o, s. v.
s 5.
Summan af utelöpande Obligationer
får icke på en och samma tid med mera
ån högst Tjuge Tusende (20,000) Riksdaler
öfverstiga samman,tagne beloppet af
hvad som år ifrån år, efter afdrag af Bankens
levereringar, genom upplåning mäste
anskaffas. Och på det, i afseende på enskildes
deltagande uti Lånet, förhållandet
i möjligaste måtto må kunna Controlleras,
så böra Banco-Attesterne, öfver de uti,
3 proCents Lånet insatte medel, uppvisas
uti Riksgålds-Contoiret dagen efter den,
då insättningen skett; eller, om helgedag
inträffar, nåstpåföljande söknedag. Försummas
denna, för Attesternes uppvisande föreskrifne
tid, får insåttaren skylla sig sjelR,
om under tiden, för Banco-Attester af sednare
datum, blifvit utgifne Obligationer
till det bestämda högsta belopp, som på
en gång får vara utelöpande; och han således,
i stället för Obligationer, får återtaga
sine insatte penningar..
9 §■
Skulle total Summan , sorn på en och
samma tid alldrahögst får vara upplåna
Stats-ULskottets Betänkanden. 7Z
komina att förmindskas och ncdsåttas genom
Obligationers infriande, så måga nya
Obligationer, i de inlöstas stalie, utgifvas
till ett emot de sistnämnde svarande belopp,
10 §,
Den ranta, som Riksgålds-Contoiret
tillllyter för insatte medel uti 3 proCents
Lånet upptages till redovisning uti Riksgålds-Contoirets
vanliga Hufvud-bok; och
ankommer det på Rikets Stander vid nasta
Riksdag att forordna, huru med dessa
rånte-medel, hvilka imedlertid, lika med
andre Contoirets tillgångar, af Fullmågtige
disponeras, skall förhållas.
Skulle sårskild upplåning mot Riksgålds-Contoirets
Obligationer med 3 proCents
ranta blifva behöflig i och för det
till Kongl. Maj:ts disposition på Riksgälds
Contoiret anvisade Creditiv af En och
En half Million Riksdaler, kommer föreskriften
uti Allmänna Reglementet för
Riksgålds-Contoiret att iakttagas. *)
*) Protocols Utdraget som tillhör detta Betänkande
N:o 6o5, är tryckt frammanföre sid. 24.
Anledningen är, att af misstag har i N:o 6o4
blifvit nämnt att till det Protocolls Utdrag
skulle åtfölja, men icke i Betänkandet N:o 6o5+
Förhållandet bör dock vara tvärtom.
Stats-Utskottets Betänkanclcn,
N:0 606.
Ankom den 17 No v. i8a3.
Riksens Hoglofl. Ständers sammansatte
Stats- Banco samt
Allmänna Besvärs och Ekonomie-Utskotts
Förslag till
jåmnkningar i Visse delar af
Riks-Ståndens Skiljagtiga Beslut
rörande Allmänna Magazins-lnråttningen.
JVL^delst erhållen del af samtelige respective
Riks-Ståndens tagne beslut i anledning
af förenade Stats- Banco- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
först under den 21 sisth Augusti afgifne
Betänkande, och sedan under io:de derpåföljande
October ytterligare meddelte utlåtande,
angående Allmänna Magazins-dnråttningen
och dess upplösning, hafva Utskotten
fått inhemta, att förenämnde Beslut
uti visse delar finnas mer eller mindre
sins emellan stridige, och år det af
denna anledning, samt i öfverensstämmelse
med 73 $. af Riksdags-Ordningen, som
Utskotten härmed skolat föreslå den sammanjåmnkning,
som af de olika besluten
synes vara påkallad.
Stats- Ut skottets Betänkanden, 7 5
Den del af 3;dje puncten i Utskott
tens betänkande, som innehöll, att till
bildande af District-Magaziner uti Landsorterne,
borde utaf Allmänna MagazinsInrättningens
qvarblifvande behållningar
anslås såsom Lånefond för de Norra Lånen,
jemte Stora Kopparbergs och Vermlands
Lån, sammanlagde 60,000 Tunnor
Spannemål, antingen Råg, Korn eller Hafra
till fördelning efter Lånens folkmängd
och olika sådesafkastning, har af Hoglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hogvordiga
Preste-Ståndet utan någon förändring blifvit
godkänd, hvaremot Vållofl. BorgareStåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet
stadnat i det beslut, att ifrågavarande
60,000 Tunnor Säd borde ofverlemnas till
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för att
efter Lånens folkmängd och olika Sådesproduction,
på tjenligaste sått fordelas,
samt åt Lånen erbjudas, antingen till inrättande
af District- eller Sockne-MagazL
ner, i fall vissa orter skulle sådane önska
och de profvas nyttige, samt ledande till
ändamålet, eller ock till användande på
annat sått, såsom grundläggning för undsättnings
anstalterne.
Når nu 2:dra puncten af Utskottens
Betänkande innefattar den föreskrift, ”att
icke någon Spannmåls handel må för
y6 Stats-Utskottets Betänkanden.
Statens råkning hädanefter bedrifvas, utan
denne handelsgren oberoende ofverlemnas
till enskilde speculationens omsorger”, och
denne punct blifvit af Hoglofl. Ridderskapet
och Adeln, Hogvordige Preste-Ståndet
och Vållofl. Borgare-Ståndet utan anmärkning
till alla delar gillad, hafva Utskotten
måst taga för afgjordt, att ofvananforde
förändring af 3:dje puncten, om
Spannmåls Låne-anslagen för de Norra
och Vestra Lånen, hvad Vållofl. Borgare
Ståndet beträffar, således icke kan åsyfta
en fortsatt befattning å Statens sida, att i
samma ordning som hittills skett anskaffa,
vårda och vid påkommande behof tillhanda
hålla undsättnings Spannmål för nodstålde
orter, från hvilken åtgärd, om den
ytterligare skulle ega rum och ändamålsenligt
kunna verkställas, Spannmålshandel
nödvändigt måste efter Utskottens tanke
blifva oskiljagtig, utan synes Vållofl. Borgare-Ståndets
afsigt, med omformålde förändring
af 3;dje puncten vara den, att di
Utskotten, i sitt sednare utlåtande endas
föreslagit, det. inrättandet af District-Ma
gaziner för en eller flere Socknar, ett elle
flere Härader borde på det kraftigaste upp
muntras och befordras , detta stadgand
borde i så måtto ån vidare utsträckas, at
Spannmåls upplag äfven i större scala, åi
Stats-Utskottets Betänkanden. 77
sorn nyss nåmndes, genom ett eller flere
Magazin för hvarje Lån få ombesörjas, i
händelse Lans inbyggarne finna sådant för sig
förmånligare, samt landande till besparing
i kostnaden för Magaziners anskaffande,
och få Utskotten, så vida de nu rått uppfattat
meningen af Vållofl. Borgare-Ståndets
yttrande i frågan, hos Riksens Håglöf!.
Ständer vördsamt hemställa, att ders
af bemålte Stånd på Utskotten anförde
skål troligen åsyftade rättighet till anläggning
af större undsättnings förråd i Landet
afven må af Rikets Höglofl. Ständer bifallas,
under iakttagande af de vilkor som
för District-Magaziner och Låne-anslag till
deras bildande blifvit i allmänhet bestämda.
Skulle ater Vållofl. Borgare-Ståndet icke
medgifva den slutföljd Utskotten trott sig.
böra hemta från Vållofl. Ståndets beslut,
och derjemte hvarken Vållofl. BorgareStåndet
eller Hedervärda Bonde-Ståndet finna
för godt att frånträda den förändring,
som vid 3:dje puncten och användandet af
Låne-anslaget för de Norra och Vestra
Lånen blifvit gjord, hemställa Utskotten
vördsamt, att frågan må afgöras genom
Votering af Nämnd i den ordning förr
åberopade 73 §. af Riksdags-Ordningera
utstakar, och hvilken Nämnd då kunde
utgöras af sammansatte Stats- Banco- samt
*78 Stats- Utskottets Betänkandet).
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten;
till det antal af 120 persöner, som
nyssnämnde $. bestämmer uti frågor af
denna egenskap; hvarvid följande Voterings
Proposition torde framställas;
Den, som bifaller, att 60,000 Tunnor
Säd af Råg, Korn eller Hafra må till
Låne-understod för anläggning af District
Magaziner, uti de Norra Lånen jemte Stora
Kopparbergs och Vermlands Lån, anslås
utaf Allmänna Magazins-Inråttningens
qvarblifvande behållningar med de vilkor
och föreskrifter Stats- Banco- samt Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskottens den 10
sisth October afgifne Utlåtande innehåller,
voterar Ja, den det ej vill, Neji
Vinner Nej, så komma förenämnde
60,000 Tunnor Säd att ofverlemnas till K:gl.
Maj:ts Nådiga disposition, för att efter Lånens
folkmängd och olika Sådes production
på tjenligaste sått fördelas,samt åt Lånen erbjudas
antingen till inrättande af District eller
Sockne Magaziner, i fall visse orter sådane
önska och de profvas nyttiga, samt ledande
till ändamålet, eller ock, till användande
på annat sått såsom en grundläggning
för undsättnings anstalter.
Vidare och i afseende på det Anslag
af 25,000 Tunnor Säd, som enligt Ur
skottens sist åberopade Utlåtande bordt
Stats-Utskottets Betänkanden.
äfsåttas till Låne-understöd för DistrictMagaziners
anläggande i de öfrige Lånen
äf Riket, hafva Högloft. Ridderskapet och
Adeln, samt Högvördige Preste-Ståndet
ansett detta anslag vara öfverflödigt och
således ogillat Utskottens tillstyrkande, men
Vållofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva deremot samma anslag
godkåndt.
Detta förhållande få Utskotten häri*
genom hos Riksens Högloft. Ständer vördsamt
anmäla, till vidtagande af den åtgärd,
hvarigenom ett Laglikmåtigt slut i
denna del vinnas må, och hemställa derföre
Utskotten, att så framt icke något
af Respective Riks-Stånden skulle behaga
frånträda deras fattade beslut, och förena
sig med 2:ne andra, frågan måtte hänvisas
till afgörande genom Nämnd jemnligt
73 §. i RiksdagS-Ordningen, hvarvid följande
Voterings Proposition föreslås:
Den sorn bifaller, att* i likhet med
hvad Sammansatte Stats- Banco- samt Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskotten
i Utlåtande af den 10 sisth October tillstyrkt,
ett anslag af 25,000 Tunnor Säd
må utaf Allmänna Magazins-Inråttningens
behållningar afsåttas, såsom Lån till bildande
af Disrict-Magaziner i de Lån af Riket,
hvilka ej blifvit uppförde fill deläg
-
8o Stats-Ulskottets Belänkahden.
tighet af det Låne-understöd, om 6o,ooö
Tunnor, som särskildt för de Norra och
en del af Vestra Lånen blifvit föreslagne,
voterar Ja, den det ej vill, Nej;
Vinner Nej, så anses det förstnämnde
anslaget af 25,000 Tunnor öfverflödigt
och kommer således icke att utgå.
Utaf Vållofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet har det tillägg i
Utskottens Betänkande ansetts nödigt, att
redovisning så vål för Spannmåls-Låneänslagen
och möjligen derå uppkommande
öfverskott, som afven för det beviljade
Creditivet bör ingifvas till Kongl. StatsContöiret,
för att sedermera granskas af
Kongl. Kammar-Råtten och Riksens Höglofi.
Stånders Revisorer.
I anledning håraf få Utskotten vördsamt
anföra: att, hvad redovisningen för
Creditivet vidkommer, Utskotten uti sitt
den io:de sisth October meddelte utlåtande,
vid återremissernes besvarande, redan
tillstyrkt en så beskaffad redovisning, som
nu blifvit ifrågasatt; och hvad åter angår
de för District-Magazins aniåggningarne
förslagne Spannmåls Lån, samt derå tilläfventyrs
blifvande öfverskott, hafva Utskotten
ansett redovisningen för nämnde
Låne-anslag stå i sammanhang med den
utred
-
Stats-Utskottets Betänkan den. 8r
utredning af Allmänna Magazins-Inråttningens
skulder och tillgångar, som K:gl.
Stats-Contoiret får sig anförtrodd, och för
hvilken redogörelsen koinmer att undergå
enahanda granskning, sorn hittills åtföljt
Allmänna Magazins-Inråttningens Råkenper.
I alla fall torde Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt Högvordiga PresteStåndet
ej finna någon betänklighet vid att
afven instämma i det tillägg, rörande granskningen
af redogörelsen för Allmänna Magazins-Inråttningens
behållningar, som at
de andra 2:ne Riks-Stånden, enligt hvad
ofvan omförmålt år, blifvit påyrkadt;
hvarjemte Utskotten, till Höglofl. Ridderskapet
och Adelens, Högvordiga PresteStåndets
och Hedervärda Bonde-Ståndets
bifall, hemställa det förtydligande Vållofl.
Borgare-Ståndet, vid den 4:de puncten af
Utskottens Betänkande om Creditivets användande,
trott vara af nöden, nemligen
att afhandlingarne om Spannmåls leverande,
för behöfvande orter, må uppgöras
emellan Konungens Befallningshafvande och
Leverantörerne , utan att desse sednare
hafva att skaffa med utborgningen till undsåttningstagarne.
Alla öfrige puncter af Betänkandet
hafva Utskotten funnit vara gillade dels
6
82 Stats-Utskottets B e t ärt kanden.
af samtelige Riks-Stånden och dels genom
Irenne Stånds sainmanståmmande beslut,
så att något särskildt utlåtande ofver dem
icke erfordras; Och torde vid Expeditions
upprättande till Kongl. Maj:t, iakttagas de
mindre tillägg och förändringar, som RiksStåndens
beslut innefatta: Angående förlängning
i tiden för anmälan om Spannmåls
Lån till District-Magazinens bildande:
Om underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t, det sådane band som lägga hinder
i vågen för transporten sjöledes inom
landet i möjligaste måtto varda undanröjde
och en friare Communication derigenom
befrämjad: samt att försäljningen af
Allmänna Magazins-Inråttningens behållningar
i Spannmål och Bränvin bör med
varsamhet verkställas, så att den ej må
medföra menliga följder på de lågt fallna
Spannmålsprisen.
Allt detta understålles nu slutligen
Riksens Ständers upplysta pröfning. En
Ledamots sårskildte anförande varder härjemte
genom protocolls Utdrag bifogadt.
Stockholm den 15 November 1823.
Utdrag Från Protocollet* hållet
inför Sammansatte afdelningarne
utaf Stats- samt Allmän
-
Sldts-Utskottets Beiähkanden. 83
iiä Besvärs- och Ekonomiéf
Utskotten, under Riksdagen i
Stockholm den S:de Novem=
ber 1823;
Riksdagsmannen Strindlund anförde:
’’att han för siri dei så mycker mindre
kunde godkänna deri tydningen* Högiofk
Afdelningartte nu trott Sig Antia anledning*
att fåsta vid Vallöf!. Borgare-Ståndets tagne
beslut* i frågan örn de till LårteMJnderStöd
vid inråttändet af District-Mägäziner föf
Norrå och en dei af Vestra Lånen ellef
till Disposition för grundläggande af andre
undsåttriingS-anstaltef beviljade 6o,ooÖ
Tunnor Spanmål, sorn Riksdags Matinell
hyste den öfvertygelse,- att Vållofl. Ståndet
genom sitt yttrade förbehåll* åfveri *
fast ej nog bestämdt* velat inskränka det
stadgande endra piincteri innehåller, otti Statens
uteslutande från all befattning med
uppköp af Säd * utan äiisåg Riksdagsmannen
Vållofl. Börgäre-Stådets beslut häri
iitihhart böra så förklaras * att Vållofh Ståtidet,
utah hinder af hvad nyssåberopade
2:da punct utaf Betänkandet innehåller,- till
Kongl* Majits Nådigä pröfning hånskutif
Vidtagandet af sådane åtgärder, hvarigenom
tillgång på Undsåttnings-Såd * déf
84 Stats-Utskottets 11 e t än ka n elen.
den oundgångeligen erfordras, i nodens
stund må kunna beredas.
Är och dag som ofvan.
In Fidem
fehr Klint.
N:0 607.
Ankom den 20 Nov. 1823.
Rikets Högloft. Stånders StatsBanco-
och Lag -Utskottets
Betänkande, i anledning af
väckte frågor, om stadgande
af liqvidations grund vid gäldande
af skulder i Bancomynt.
XXd ett dll Stats- och Banco-Utskotten
från Hoglofl. Ridderskapet och Adeln remitteradt
Memorial, innehållande för öfrigt
anmårkningar och förslag, rörande
de till Rikets allmänna penningevåsende
hörande ämnen, hvaröfver Utskotten förut
sig utlåtit, har Herr Strähle, N. IV.,
äfvenledes föreslagit, att såsom en förklaring
af g:de Capitlet 2 §. Handels-Balken,
måtte, till iakttagande för framtiden, stadgas
följande.
Stats-Utskottets Betänkanden. 85
År försträckning lemnad uti allmänt i
Riket gångbara Sedlar , lydande å Banco
Specie, bSr fSrsträckningen till Hufvudstol
och ränta gäldas till det belopp, uti Silfver
eller deremot svarande Sedlar, som Sedlar ne
egde den lid länet utgafs.
Hvarigenom allenast Lagens förra stadgande,
att det, som försträckt år, skall i
samma slag, jemngodt och till fullo, återgäldas,
hvilket nu vore gjordt overksamt
genom de föreskrifter, som förbinda fordringsegarne
att emottaga Bankens sedlar
efter deras åsatte valeur, utan afseende å
deras verkeliga värde, skulle kunna blifva
till den kraft och verkan, som egenteliga
meningen deraf innefattade, återstålldt; och
hvilken Lagförklaring just skulle verka
ett stadigt myntvärde, då ingen genom
försämringen kunde vinna på den andras
bekostnad, utan allas interessen förenades
till upprätthållande af det myntvärde, som
nu fastståldes; så att allt hopp vore, det författningens
användande ej komme att erfordras;
men till rättelse för dylika liqviders
uppgörande och betalningar af de
lån , som hädanefter meddelas, hafva emedlertid
blifvit i samma Memorial framstålde
åtskillige förslag, rörande sättet hvarpå
och grunderne hvarefter, det skulle åligga
Rikets Ständers Fullmågtige i Banken
§0j Stats? Utskottets Tiel änkan (ten.
pch Riksgålds-Confoiret, att i händelse de
4 Riket gångbara myntrepresemativer skuh
1? undergå någon försämring, emot det varv
de uti Silfver, sorn för dem nu fastställ
des, vid hvarje års början bestämma ett
lagligt gällande Agio, emellan det Bancq§edlen
nu åsatte Silfvervärde och det
gångbara.
I sammanhang med ett, sättet och
y il k oren för Regleringen af allmänna pen^
ninge väsendet likaledes afseende, Memo-.
rial, hvilket för öfrigt blifvit till Stats-och
BancorUtskotten remitteradt, har vidare
Herr Lagerhjelm, Pehr, i afsigt att bereda
pågot till Långifvares skadesjoshet vid inträffande
myntförsämring vid Iåns med^
delande under vacklande Cours, inom Hög-?
lo fl, Ridderskapet och Adeln gjort framställning
derom, att Läntagare borje vara
underkastad vidräkning efter myntets fåran?
äring genom. Cours, der åst Långifvare n förmådde
styrka Cours,ens förhållande, så vål det
lånet meddelades, sorn når det samma betalad.
es,, afven, sorn, samma Lag borde vara gäl-,
lande, deråst Cours,en förändrat sig till Låntagarens,
fordel, och. han sådan förändring
styrka kunde; hvilken särskildt väckta Motion
Hoglofl, Ridderskapet och Adeln tili
Lag-Utskpttet remitteradt,
Stats-Utskottets Belänkanden. 87
Utskotten, som ansett sig icke annorlunda,
ån vid gemensam öfverläggning, böra
dessa i deras våsendtliga syftning med
hvarannan öfverensstämmande förslag till
pröfning företaga, hafva dervid ej kunnat
undgå att finna lämpligheten och utförbarheten
af de ifrågasatte föreskrifterne
förnämligast bero deruppå, huruvida de
beslut, som af Rikets Stander för öfrigt
i afseende på Rikets myntväsende fattades
, komma att leda till bestämmande af
något visst värde å Bankens Sedlar uti reel
valuta; af hvilken anledning Utskotten ansett
tjenligast, att först efter det dessa beslut
hunnit blifva hufvudsakligen afgjorde,
sluteligen bestämma beskaffenheten af det
Utlåtande Utskotten, i anledning af de remitterade
Motionerne, borde afgifva; och
då numera ett dy ligt afgörande egt rum,
hafva Usskoten, beträffande särskildt det
förstnämnde, förslaget till förklaring öfver
9;de Capitlet 2 §. Handels Balken, funnit
att, då samma förslag uttryckligen
förutsätter ett nu af Rikets Ständer faststäldt
förhållande emellan Bankens Sedlar
och Silfvermynt, vid hvars framdeles skeende
tillfälliga förändringar, Rikets Ständers
Fullmågtige skulle årligen bestämma
det, som komme att tjena till efterrättelse
för liqvider enskilde emellan; men hvarken
88 Stats- Utskottets Betänkanden.
ett sådant nu vidtaget bestämmande af
Bancosedelns silfvervärde, eller årliga kungjoranden
af de deruti inträffade förändringar,
som till förändrade forhållanden emellan
enskilde borde gifva anledning, instämma
med de af Rikets Ständer antagne
grunder för allmänna penningevåsendets
reglering; kunde något afseende å hvad,
som endast under denna framställning
blifvit föreslaget, icke heller nu gores,
utan måste den derom väckte frågan anses
härigenom förfallen.
Vidkommande åter det, som blifvit
ifrågasatt, i afseende på enskilde liqviders
beroende af under tiden inträffade bevislige
förändringar af Cours forhållandernaj
så utom det att bevisningen i denna del
ofelbart skulle för de flesta fallen gifva
ämne för tvister af en ofta ganska invecklad
beskaffenhet, och den särskilda förmån,
som antingen gäldenär eller borgenär
kunde ega af olika liqvidations tider,
föranleda till ännu osäkrare forhållanden
emellan enskilde, samt till ån vidare okade
Speculationer uppå Coursens ombytlighet,
då de fleste penningeforhållanden
inom Landet äfven komma att dela beroendet
af dess tillfälliga förändringar; hafva
Utskotten i allmänhet ej för sin del ansett
det vara med sanna rätts grunder
Stats- Utskottets Betänhandev.
förenligt, att, för de omvexlande förhållandanderne
emellan inom Landet och
utom det samma gångse myntsorter, hvilka
Coursen egenteligen uttrycker, och
hvilka till storsta delen bero af omständigheter,
som med de egenteligen inhemske
förhållanderne icke ega någon gemenskap,
medgifva en direct inverkan uppå
baskaffenheten och sättet för fullgörandet
af alla aftal emellan enskilde medborgare,
för hvilka myntförhållanderne på utrikes
handelsplatser måste i de flesta afseenden
förblifva helt och hållet fremmande. I följe
hvaraf Utskotten icke å någondera af
de remitterade Motionerne anse sig kunna
tillstyrka Rikets Ständers bifall. Dock
varder detta allt Rikets Höglofl. Ständers
eget ompröfvande vördsamligen underståldt.
Stockholm den 14 November 1823-
N:0 6o8«
Ankom den 19 Nov. 1823.
Fuksens Höglofl. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomie-Utskotts utlåtande,
i anledning af väckt fråga, om
öfverseende af de angående
po Stats*Utskottets Belänkanden.
Markegångs - såttningarne utfärdade
Författningar.
Stats- samt Allmänna Besvärs och Ekonomi
- Utkottens gemensamma handläggning
blifvit remitteradt ett, af Rikdags-B'ullUlägtigen
Samuel Jansson, från Oland, ingifvet
Memorial, hvaruti föreslås, att de
rörande Markegångs-Taxornes upprättande
gällande Författningar kunde varda öfversedde,
och, efter tidens behof, så rättade
och jemnkade, att det ändamål, Allmogen
vid flere Riksdagar, med sine ansökningar
i detta ämne åsyftat, nemligen
Råntornes sammanslående till ståndig penninge-Rånta,
måtte kunna vinnas; varandes
i sammanhang härmed, jemväl yrkadt,
att Riksens Ständer måtte , vid hvarje
Riksmöte, utnämna Deputerade till bestämmande
af en sådan Markegång öfver
hela Riket, sorn till Riksens Ständers påföljande
sammankomst kunde blifva gällande,
samt att Räntegifvare mätte förklaras
berättigade, att, om de viss tid
förut derom tillsäga, utgifva sine Spannmåls-Råntor
in natura.
Dessutom har Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet till enskild åtgärd fått
emottaga:
Hedervärda Bonde-Ståndet har till
$ tat Si Utskottets Betänkande,. 91
j:mo Ett Memorial af Riksdags-Fulljnågtigen
Anders Nilsson, från Malmohus
Lån, sorn anfort, huruledes ofta skall inträffat,
att de för nämnde Lån stadgade
Markegångs-Taxor blifvit af Kongl. Kamrnar-CoUegium
ändrade och så förhöjde,
att de deruti upptagne pris icke instämt
jncd de i Orten gällande; ock som de
skattskyldige derigenom skola fått vidkännas
hvarjehanda olägenheter, har Anders
Nilsson hemställt, att någon åtgärd
kunde vidtagas, hvarigenom Markegången
sedan den en gång blifvit bestämd, icke
komme att underkastas förändringar, så
vida densamma icke af någon Orts Innevånare
öfverklagades; och
2:do Ett Anförande af Riksdags-Fullmågtigen
Nils. Håkansson, från Kronobergs
Lån, hvilken, under framställning af vådan
af de olike interessen, som leda de
till Markegångens bestämmande utsedde
personer, bland hvilka Bonde-Ståndets Ledamöter
ensamt åro Räntegifvare, och de
öfrige RiksStlodens Fullmågtige antingen
Räntetagare, eller och helt och hållet likgiltige,
huruvida Markegången år hög eller
låg, föreslagit, att Kongl, KammarQollegium
måtte föreståndigas, att med
mera noggrannhet, ån dittills förmodats
hafva skett, granska de från Lånen inkom»
Q2 Stats-Utskottets Betänkanden.
mande Markegångs-Taxor, samt dervid
gora det afseende på Råntegifvarnes anmärkningar,
hvartill omståndigheterne kunna
föranleda.
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet,
som ansett desse Motioner ega det
samband sins emellan, att de, på en gång
bora behandlas, får, beträffande forst Riksdags-Fullmågtigen
Samuel Janssons förslag:
att vid hvarje Riksdag måtte bestämmas
en oförändrad Markegång för hela Riket,
anföra, att Utskottet finner nämnde förslag
i verkställigheten medföra betänkliga
följder, och kan alltså detsamma icke understödja.
Om man jemnförer skillnaden i Spannemåls
prisen för 5 år sedan, eller sistlidne
Riksdag och nu, lärer det medgifvas,
att man vid berörde tidpunct, icke
kunnat för de kommande 5 åren, stadga
något sådant allmänt pris, som varit svarande
mot alla de höjningar och sänkningar
i värde, hvilka Spannmålen under
denna tid undergått. Emot förslagets antagande
förekommer jemn vål, att de långe
öfverklagade olågenheterne Räntegifvare
och Räntetagare emellan, vid Afrads- och
Krono-Tionde Spannmålens utgörande,
skola ån vidare förökas, enär det kan antagas
för afgjordt, att Markegångs-priset
Stats-Vtskottets JBetänkanden. gr£
då alltid mera, ån nu, kommer att skilja sig
från det gällande; hvarigenom beredes tillfälle
till prejerier och förluster, ömsom å
ena, och ömsom å andra sidan; och slutligen
synes det Utskottet vida lämpligare
att, såsom nu sker, Deputerade af hvarje
Lån, efter fritt val, Ståndsvis sammanträda,
för att, med afseende å hvarje
Landsorts särskilda beskaffenhet, sätta Markegången,
ån att detta skulle ske af Riksens
Ständer sjelfve vid hvarje Riksdag.
I anledning af Riksdags-Fullmågtigen
Anders Nilssons anförande, har Allmänna
Besvärs och Ekonomi -Utskottet skolat
vördsamt upplysa, att Riksens Ständer redan
vid sista Riksdag i underdånighet anhållit,
att den i Lånen på foreskrifvet sått
stadgade Markegång måtte för hvarje Lån
orubbad blifva gällande, och ej af något
Åmbets-verk kunna förändras, samt K:gl.
Kammar-Collegii befattning med Markegångs-Taxorne,
i följe häraf, komma att
upphöra i alla andra fall, ån då fråga vore,
om upprättande af Riks-Markegången ,
eller upptagande och afdömande af de Besvär,
som antingen af enskilda Räntegifvare
och Räntetagare , eller å fromma
Stiftelsers vägnar, eller af Kongl. Kammar
Collegii Advocat-Fiscal, såsom bevakande
Kongl. Maj:ts och Kronans rätt, kunde
p4 Stats-Utskottets Betänkafidétii
anföras; och har Kongl* Maj:t i afseende
håra, tåckts i Nåder förklara, det Kongh
Maj:t funnit Riksens Stånders i denna del
gjorda underdåniga hemställan icke fordra
någon åtgärd, enär den foreslagne alldrin*
gen redan vidtagits.
Hvad nu angår denna Kongl. Kärn*
mar-Collegii ännu, i visse fall, tillkom*
mande åtgärd med Markegångs såttnin*
garne, så år densamma, efter Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskottets tanka,
icke vidare af behofvet påkallad, sedan,
enligt Utskottets under Nto 58 afgifne, samt
af g;ne bland de Respective Riks-Ståndeil
gillade, Betänkande, vid de hädanefter
skeende Markegångs såttningame kommer
att iakttagas, det Deputerade dertill ut*
göras till ena hälften af Räntetagare, Och
till dert andra af Räntegifvare, och Ut*
skottet tillstyrker alltså Riksens Hoglöfk
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i imderdå*
nighet anhålla, det Kongl. Kammär-Col*
legii ifrågavarande befattning med profnin*
gen af Markegångs-Taxorne må helt och
hållet inställas, samt att desse måga, ofor*
åndradt, blifva gällande sådäne, sorn De*
puterade dem upprättat, derest icke K:gk
Maj:t, med anledning af underdåniga Be*
svår, anförde af Kongl. Kammar-Collegii
Advocat-Fiscal, eller å fromma stiftelsers
Stuts-Utskottets Betänkandeli. g5
vagnar, eller af enskilde Räntetagare och
Räntegifvare, skulle i Nåder finna skål,
att i dea ofverklagade Markegångs sättningen
gära någon ändring.
I händelse detta Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskottets tillstyrkande af
Riksens Hoglofl. Ständer godkånnes, låra
Riksens Hoglofl. Ständer anse RiksdagsFullmågtigen
Nils Håkanssons förslag, ont
erinran till Kongl. Karnmar-Collegium att
sorgfälligt genomgå och granska samtelige
Lånens Markegångs-Taxor af sig sjelft,
förfalla; Och får Utskottet, 1 afseende på
lämpligaste sättet att förlika de stridiga
interessen, som hittills vid Markegångs såttningarne,
egt ruin, ytterligare åberopa dess
ofvanberörde Betänkande, söm igenfinnes
Uti 8:de Samlingen af Bihanget till de Respective
Riks-Ståndens Protocöller vid innevarande
Riksdag.
Enär det med RiksdagS-Fullffiågtigeil
Samuel Janssons Motion hufvudsakligen
åsyftade ändamålet, eller till vågabringandet
af en, efter omståndigheterne, lämpad
jemnkning och rättelse uti hittills gällande
stadganden, angående Markegångs sättningen
i Riket, redan vUnnits genom Riksens
Hoglofl. Ständers lemnade bifall till
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottets
ofta omförmåldte Betänkande, och
96 Stats-Utskottets Betänlcanclen.
Utskottets får öfrigt hår ofvan gjorde hemställan
icke synes hafva inflytande på Statsverket,
har Stats-Utskottet, för sin del,
härvid icke något att tillägga, utan öfverlemnar
det ena och andra vördsamt till
Riksens Högloft Ständers eget beprofvande.
Stockholm den 13 November 182.3-
N:0 609.
Ankom den 21 Not. 1823.
Riksens Hoglofl. Stånders Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande,
i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse, angående
betalning af förre Kgl.
Famillens hår i Riket innestående
enskilde förmögenhet.
"^Jnder den 17 i nåstl. October månad,
har Kongl. Maj:t behagat till Riksens Stånders
Stats-Utskott aflåta följande:
''Utdrag af Protocollet ofver Handels
och Finance Årender, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 17 October 1823.
Närvarande:
Justitia? Stats Ministern Hans Excellence
Herr Grefve Gyllenborg.
Stats
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 97
Stats-Råden:
H. E. Herr Grefve Rosenbladi
H. E. Herr Grefve Cederström.
H. E. Herr Grefve Skjöldebrand.
H. E. Herr Grefve Mörner.
Grefve Löfvenhjelm.
Hof-Cancelleren H. E. Herr Grefve af
Wetterstedt.
Tillförordnade Stats-Secreteraren Skogman.
Sedan Kongl. Majit vid dess KrigsExpeditions
underdåniga föredragning, den
7 innevarande måriad, i Nåder tillkännagifvit
sin afsigt, att, enligt Riksens Stånders
vid föregående Riksdagar yttrade önskan,
till Liqviderande af f. d. Kongl.
Famillens hår i Riket befintliga förmögenhet,
använda så vål behållningen å de
325,000 R:dr Preussiskt Courant, hvilka
Kongl. Preussiska Regeringen, efter afslutad
Convention, utbetalt såsom återstod å den
för Pommerns afträdande öfverenskomne
Summa, som de 400,000 R:dr Svenskt
Banco, hvilka till följd af Kongl. Brefvet
den 24 Julii 1818 blifvit,till K:gl. Majits
disposition afsatte af de för sidje HufvudTiteln
anslagne behållningar på öfverskotts
och t^esparings medel intill 18*5
års slut, samt Kongl. Majit tillika, enar
7
Stats-Utskottets Betänkanden.
ofvannåmnde tillgångar icke voro tillråcklige
till f. d. Kongl, Famillens liqviderande
på de vilkor, som å dess sida blifvit
framstålde, befallt att Förslag till Nådig
skrifvelse i detta åmne till Riksens Stånders
Stats-Utskott skulle, genom tillförordnade
Stats-Secreteraren för Handels och
Finance Årender, författas och K:gl. Maj:ts
Nådiga profning underställas; så upplåste
tillförordnade Stats-Secreteraren nu i underdånighet
till Justering ett, till åtlydnad
häraf, efter erhållen del af de till målet
hörande Handlingar författadt underdånigt
Förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
till Stats-Utskottet, angående frågan om
betalning af f. d. Kongl. Famillens hår i
Riket innestående enskilda förmögenhet.
Detta underdåniga Förslag, hvartill
Stats-Rådets närvarande Ledamöter enhälligt,
i underdånighet tillstyrkte Nådigt bifall,
blef af Kongl. Maj:t i Nåder gilladt
sådant det vid Protocollet år bilagt: Och
Kongl. Maj:t befalte att, i öfverensstämmelse
dermed Nådig skrifvelse till Riksens
Ständers Stats-Utskott skall under denna
dag i vanlig ordning expedieras.
Ex ProtocoIIo
A. F. Normelin.
Stats-Utskottets Betunkanden. gg
Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse till Rikets Stånders Statsutskott,
angående frågan om betalning af
f. d. Kongl. Famillens hår i Riket innestående
enskilde förmögenhet. Gifven
Stockholms Slott den 17 October 1823.
Fredstractaten i Kiel hade, såsom en
följd af Konunga-Riket Norriges förening
med Sverige, utfåst Hertigdomet Pommerns
och Furstendömet Riigens afträdande
till Danmark. Orsaker som nu icke
behöfva i minnet återkallas, förhindrade
verkställigheten af detta afträdande. Emedlertid
påkallade så vål den Allmänna Politiken
i Europa, som den nya Geographiska
stadga den Scandinaviska Halfön hade
vunnit, att Sverige afsöndrades från sina
besittningar på fasta landet af Tyskland.
Under erkännande å ena sidan af
denna grundsats , lyckades det Kongl.
Maj:t å den andra, att under åberopande
af de ersättnings anspråk, som uppstått
genom de med Norriges besättande förbundne
oväntade kostnader, vid de Tyska Besittningarnes
öfverlåtande till fremmande
magt, åt Riket bereda sådane fördelar,
som i Kiels freden icke kunde förutses,
emedan detta öfverlåtande, endast ovilkorligen
der framstålles. Efter långvariga
skriftvexlingar afstod slutligen Dannmark
100 Stat s-Vt skottets Betänkanden»
sina anspråk till förmån för Preusen och
satte derigenom Kongl. Majus i tillfälle
att, utan afseende på den redan verkställta
föreningen mellan Sverige och
Norrige, kunna å nyo afhandla om vilkoren
för Pommerns öfverlemnande , och
det var vid denna tidpunct som underhandlingar
i detta afseende med Preusen
öppnades. Dessa • ledde till den i
Wien, den 7 Junii 1815 afslutade, Convention.
Verkställigheten af de deruti bestämda
med afträdandet af f. d. Svenska
Pommern och Rugen förbundna vilkor,
äfvensom af de i sammanhang dermed förekomne
ersättnings och liqvidations frågor,
begge Staterne emellan, icke allenast
i omedelbar följd af detta afträdande
, utan ock i flera andra ämnen,
dels från mera aflägsna tider, dels
från sednaste krig härrörande, har utgjort
ett föremål af invecklad beskaffenhet,
som under de från nämnde tid förflutne
åtta åren, sorn oftast påkallat K:gl.
Majus särskilda omsorg, föranledt till
vidlyftiga skriftvexlingar och utredningar
och först nyligen kunnat tili slut bringas,
medelst Kongl, Maj.-ts den 5 förlidne
Julii gifne ratification på en under den
li:te föregående Junii emellan de bägge
Stats-Utskottets Betänkanden. iot
Regeringarnes befullmågtigatle Ombud
häröfver afslutad Liqvidations-Act.
Sedan hvad som, under loppet af
de förra åren, uti detta ärende förekommit,
blifvit uti de årliga afgifne redogörelser
öfver Krigsfonden intaget, och på
denna väg kommit till Rikets Ständers
kännedom; men sluträkningen, i påföljd
af förenämnde nu sednast afgjorde Liqvidations-Act,
icke ännu kan inför Rikets
Ständer framläggas, dels emedan
penningame, som i slutlig betalning Svenska
Staten tillfallit, ännu icke kunnat eller
bordt indragas, och dels emedan vissa
omkostnader återstå att deraf gälda,
har Kongl. Maj:t likväl ansett angeläget,
att underrätta Rikets Ständers Stats-Utskott,
om det liufvudsakliga utslaget af
denna vidlyftiga Liqvidation, för att
i sammanhang dermed, bringa till afgörande
den, likmätigt Rikets Ständers Beslut
vid i8l5 och 1818 årens Riksdagar,
deraf beroende fråga, om liqviderandet
af f. d. Kongl. Famillens i Riket qvarstående
enskilda förmögenhet.
Enligt 5 Art. af i8i5 års Convention
var första ersättnings-suminan bestämd
till tre och en half Millioner R:dr
Preus. Courant. Deraf upptaga Krigsfonds
Räkenskaperne för förra åren de
loa Stats-Utskottets Betänkandeii.
successive ingångna afbetalnirigar, jemte
omkostnader eller annan förminskning å
beloppet, så att uti den sednaste afgifne
rakningen för samma fond, som går till
den i Nov. 1822 balanceras 2:ne återstående
fordringsposter Svenska Staten till
godo af Kongl. Preusiska Regeringen,
nemligen 1,200,000
samt i följd af en uti Wien,
emellan Kammar-Rådet öhrvall,
och Geheime Stats-Rådet
Stcegeman d. 8 Junii 181 5
afslutad Liqvidation , om
Svenska Statens andel utj
de Krigs Contributioner ,
Preusen uppburit, utfallande
med en fordran af 1,193,389
fr:s 11 Centis efter 3 francs
68 Centis per R:dr Preusisk
Courant svarande emot 324,290: 12.
tillsamm. i Pr. Courant R:dr 1,524,290: 12.
Men deremot hafva följande Summor fallit
Svenska Staten lill last, hvilka dels enligt
under loppet af tiden afslutade Special-Conventioner,
dels enligt den sednaste
Liqvidations-Acten blifvit behörigen erkände
och i följd deraf nu till afskrifning
uti Krigs-fonds Räkenskapen förekomma
nemligen:
Stats-Utskottets Betänkanden. io3
Enligt en, den 15 Maji 1815 äfslutad
Convention emellan v. Presidenten
Billberg och Preusiska Geheime-Rådet Crelinger,
om ersättning för Svenska Trouppers
underhåll och dermed forbundne
andre utgifter i Preusiska Staterne under
sista kriget 275,000
I följd af en Convention
, slutad den 3 December
1817, mellan GeneralConsuln
Dehn å Svenska sidan,
samt Geheime Stats Rådet
Jordan och Geheime Rådet
Balan å den Preusiske,
jemte Herr von der Lancken
och Schuring befullmågtigade
å Svenska Pommerns LandtStånders
vagnar, i mångfaldiga
ersättnings frågor, som
från Svenska Pommerns sida
blifvit anhångiga gjorda, de
flesta från förra tider, hvil-'
ken Convention slots med
en begifvande ersättning i
ett för allt å Svenska sidan af 450,000
Vidare enligt SpecialConventioner
af den 16 December
1817 emellan General-Consulu
Dehn å Svenska
Transp. 725,000.
io4 Stats-Utskottets Betänkaflden.
Transp. 725,000.
sidan samt Hrr Zfaäm och
Philipsborn å den Preusiska,
som ehuru, sedermera icke
ratificerade, likväl utgöra delar
af den sednast afslutade
Liqvidations-Acten, med oforåndradt
bibehållande af
följande påfqringar nemligen:
en ersättning till Universitet
i Greifswald af 28*000
Likaledes för en del Domainer,
som icke kunde återstållas
. . . 120,895= 1 Ui*
Dito för vissa fordrings anspråk
å Preusiska sidan, dels
sedan åren 1805, 6 och 7,
dels sedan 1813 och 1814 30,000
Dito till Magistraten i Anclam
för en uppgifven fordran
på . ... 52. 12.
samt för 800 Gevär, hvilka
å Svenska sidan voro till
leverering utfåste ‘1,200
Tillsammans 911,147:23,5.
hvilka afdragne på ofvannåmnde balancerade
fordran, skulle lemnat en behållning
af 613,142: 12, §. förutom de under tiden
uppgångne räntor.
Stats-Utskottets Betänkanden. io5
Men en ytterligare gravation, icke påräknad
och af betydligt belopp har dessutom
förekommit och utgjort det egentligaste föremålet
för den fleråriga skriftvexlingen
emellan de begge Regeringarnes ombud.
Det var nemligen de ansvars förbindelser
för ett sammanråknadt Skuld-Capital af
353,262 R:dr H. B:co, med ränta derå af
5 proCent från 1810 års början och tills
betalning skedde, som Fullmågtige i Rikets
Ständers Riksgålds-Contoir, i följd af
Rikets Ständers Beslut vid 181 o års Riksdag
i Örebro, under den 21 Februarii
1811 utfärdat, härrörande från Banquiererne
i Hamburg Averhofs Arfvingar, E. A. von
Hålles Si Son samt Louis 8c Jenqvels fordringar
hos Svenska Pommerska Kammaren
för accepterade Vexlar och enligt ordalydelsen
innehållande: att skulden tillkommit
genom omkostnader för Svenska
Statens räkning. Denna skuld hade vid
1812 års Riksdag blifvit afskrifven, såsom
icke mera graverande Svenska Staten,
i följd af Rikets Ständers då fattade
beslut om Rikets Utländska gäld; och den
har sedermera utgjort ett beständigt tvisteämne,
med hvilket stod i nära gemenskap
upprätthållandet af National Representationens
aktning och värdighet. Ehuru
Kongl. Maj:t afiägsnat allt, som i
I o(> Stats-Utskottets Betänkanden.
någon mån kunde förnärma densamma,
hafva likväl i följd af Rikets Ständers
forst lemnade garantie för i frågavarande
skuld, förluster uppstått, som icke
kunde i förvåg beräknas.
Som Pommern och Rugen år i 8 13
återgått under Sveriges Krona och Original
forbindelserne för ofvannåmnde skuld
ännu voro utelöpande; så ville Kongl.
Preusiska Regeringen icke erkänna någon
skyldighet, vidhäftande Preusiska Staten
eller specielt f. d. Svenska Pommern och
Rugen, att betala denna i och för Sveriges
räkning tillkomne skuld, och yrkade
att försäkra sig emot allt kraf af fordringsegarne
genom en motsvarande innehållning
å Sveriges fordran, utgörande i frågavarande
skuld till de Hamburgska Banqviererne,
vid detta tillfälle med ränta för
den förflutna tiden, omkring 550,000 R:dr
H. Banco eller i Preusisk Courant öfver
800,000 R:dr, och således mera ån Sveriges
hela återstående Capital fordran.
Kongl. Maj:t har aldrig erkänt hvarken
principen af en innehållning eller någon
annan våg till underhandling i ämnet,
så vidt det rörde af ett fordrings anspråk
på Svenska Staten, ån att den eller de,
som trodde sig ega rättvis anledning till
något sådant, borde hår göra det i behörig
Stats-Ut skottets Betänkanden. 107
ordning gållande; men emedlertid, enar
liqvidationen häraf uppehölls, och ersättnings
frågan, äfven i laglig våg inför Preusiska
Domstolar behandlad, afvisades från
all betalnings förbindelse å Preusiska sidan,
utan att likväl denna Regering inför
hvilka fordrings-egarne fortforo att gora
anspråk på den befintelige Svenska Statens
tillgångar, kunde formås att utbetala de
sednare, förr ån i den förra omständigheten
vore regleradt; så emedan de af Rikets
Ständer vid 1810 års Riksdag i Örebro
beslutne och derefter utfärdade ansvars
förbindelser, utgjorde ett jemnt fortfarande
hinder för den Preusiska liqvidationens
slutliga afgörande, återstod för
Kongl. Maj:t icke annat, ån att, genom
ytterligare uppoffringar, på det förmånligaste
sått ske kunde , undanrödja detta hinder,
då derigenom tillika ali fråga om
Svenska Statens förpligtelser till vidare ansvar
för desse sine garantier, genom deras
återlösen måste försvinna. K:gl. Maj:t låt
alltså anbefalla nödiga mått och steg till
ernående af detta ändamål, hvilket äfven
blef vunnet genom fordringarnes förnöjande;
men hvarmedelst en alldeles opåräknad
gravation af 467,026 R:dr , 21 Groschen
Preusisk Courant i Capital utom
andre från dylike athandlingar oskiljagtiga
io8 Stats-Ulskottets Betänkandcn. v
omkostnader uppkom å de får Pommerns
afträdande till Krigs-fonden beräknade
medel.
Kongl. Maj:t har deremot den tillfreftstållelsen
att härvid kunna bilägga Rikets
Ständers Riksgälds-Contoirs Fullmägtiges
6q stycken Originala skuldebref, utfärdade
under det nuvarande Regeringssättet
och utelöpande i fremmande händer, men
nu mera inlöste och således att annulera,
svarande till Capital och räntor, efter nu
gällande Cours, emot något mer ån halfannan
Million Riksdaler Sv. Banco sedlar
(1,500,000) R:dr.
Sedan alla dessa speciella liqvidations
ämnen åndtligen hunnit utredas och afgöras,
uppstodo likväl ån vidare frågor, om
rånteberåkningen får den tid utöfver de
i Conventionerne bestämda betalnings terminer,
sorn Svenska Staten varit i saknad
af hvad henne rätteligen tillkom, och allt
detta ledde till det slutliga resultatet, att,
sedan alla ofvannåmnde betalningar blifvit
gjorde och till påföring erkände poster
afdragne, återstoden genom liqvidations-Acten
af den 11 sisth Junii bestämd
aversionel summa af 325,000 R:dr Preusisk
Courant, den Preusiska Regeringen
till utbetalning anvist.
Stats-Utskottets Betänkanden. tog
Alla detailler hårat komma att vid
Räkenskapen bilåggas och skola i den ordning
Regeringsformen stadgar, låggäs under
Rikets Stånders ogon.
Då vid slutet afår 1817, detta liqvidations
ärende med Kongl. Preusiska Regeringen
var nära till slut bragt och en
Convention i afseende hårå, den 17 December
samma år, mellan de bagge Regeringarnes
Commissarier undertecknades ehuru
den, i anseende till de Hamburgske
Banqvierernes fordrings anspråk, i dess då
uppställde skick, icke kunde erhålla K:gl.
Maj:ts ratification, emedan innehållet af
en af dess Articlar ogillade och upphåfde
Rikets Stånders fattade beslut, angående
Pommerska Kammarens skuld till Hamburgske
Banquiererne, insåg K:gl. Maj:t af
liqvidations utslag att derest denne mellankomne
gravation icke kunde undanrodjas,
blefve det ej eller möjligt, att med
Krigsfondens återstående tillgångar (till
hvilken fond ifrågavarande medel äfven
hårde) verkställa de betalningar, som efter
Kongl Maj:ts önskan, samt enligt Rikets
Stånders vid 1815 och 1818 årens Rikdagar
fattade beslut, på Krigsfonden blifvit
vilkorligen anvisade. Det var för att i
någon mån betacka denna då foresedde
brist, som Kongl. Maj:t under den 24Julii
ilo Stats-Utskottet..i Setiinkanden.
1818 beslöt att, af grdje Hufvudiitelns
reserverade tillgångar från förra åren ,
hvilka såsom en följd af de generelle förstråckningarne
mellan denna Hufvud-Titel
och Krigsfonden, voro för den sednare
disponible, afsitta 400,000 R:dr intill
dess genom utslaget af den Preusiska liqvidationen,
de gemensamma tillgångarnes
förhållande till de beslutne utgifterna kunde
bestämmas.
Desse begge Summor nemligen de af
Preusiska Regeringen nu utbetalte 325,000
R:dr Preusisk Courant och sistnämnde
400,000 R:dr eller tillsammans efter afdrag
af återstående omkostnader omkring 900,000
R:dr Sv. B:co kunna utgöra Krigsfondens
närvarande disponible tillgång. Någre fordringar
åro vål ännu återstående i Norrige;
hos Kongl. Spanska Regeringen eger
Krigsfonden likaledes utredde fordringsanspråk
, som längesedan bordt vara förnöjde;
men desse bägge sednare tillgångar
kunna likväl, icke intagas uti någon beräkning
emot genast för handen varande
behof. Krigsfonden har deremot ännu
återstående skulder, nemligen till Kongl.
Danska Regeringen, enligt Conventionen
emellan v. Presidenten Billberg och Danska
Capitainen Hanssen af den 15 Junii
1821 om återstående liqvidationer
för Svenska Arméens vistande i Holstein
Stats-Utskottets Betänkanden. m
efter Kieler freden, enligt hvilken Convention
en summa af 40,000 R:dr H. B:co
skall betalas under loppet af Fem år från
denne Riksdag med 8000 årligen och
(10,000 R:dr Banco-sedlar fårskjutne af
Stats-inedel till Krigsfonden, egenteligen
for slutlige inlösen af Krigs-Committéens
Obligationer. Staden Lubeck eger ock
ånnu en fordran från Kriget, efter liqvidation
faststålld till 26,315 R:dr Preusisk
Courant, men som Kongl. Maj:t ansett
denna fordran ega sammanhang med Svenska
Krigsfondens ånnu icke förnöjde anspråk
på sin andel, uti den af Rehnforbundets
Stater åren 1813 och 1814 genom
nedlagde Obligationer uti Frankfurt
arn Mayn formerade Krigs-Cassa; har den
samma till särskildt beräknande hår icke
blifvit upptagen. Andra smärre anspråk
på Krigsfonden kunna vål ock möjligtvis
ånnu återstå, i följd af slutlige Räkenskaps
utredningen; men hvilka likväl med ingående
balance och anmårknings-poster till
förmån för Krigsfonden synas kunna betåckas;
så att på det hela , något annat
ån de hår upptagne 2:ne hufvudsakliga
skuldposter icke böra kunna gravera
Krigsfondens förenämnde tillgång.
Det beror af Rikets Ständer att afskrifva
Stats-Verkets förskott utan ersättning
113 Stats-Utskottets lietuiikavden.
men betalningen till Kongl. Danska Regeringen
bor ovilkorligen utgå; och då densamma,
enligt Rikets Stånders beslut, i
anledning af Kongl. Maj:ts till Stats-Utskottet
i åmnet aflåtne Nådiga skrifvelse,
anvises å de från Preusen ingående medel,
så foijer deraf att en Summa af icke fullt
800,000 R:dr utaf Krigsfonden öfverblifver,
anvånbar till betalning af f. d. K:gl.
Famillens hår i Riket qvarstående enskilde
förmögenhet.
Denna förmögenhet år af Rikets Ständer
vid 1809 och 1810 årens Riksdag an-„
tagen att utgöra, uti fastigheter och frugtbara
Capitaler, en Summa af 681,419 R:dr
13 skill. 11 r:st i Svenska Banco Sedlar;
och till detta belopp har den allt sedan
oförändrad blifvit upptagen och beräknad;
och förklarade Rikets Ständer vid nämnde
Riksdag, att denna, egendom, hvarå
ränta f. d. Kongl. Famillen tillgodo beräknas,
icke bör få lyftas eller utur Riket
förås, utan Konungens och Rikets
Ständers gemensamma bifall och samtycke.
Det är Rikets Ständer nogsamt bekant,
att förenämnde i Sverige qvarblifne
förmögenhet år 1809 bestod af fast
egendom: Haga Lust-Slott och den så kallade
Polska Udden värderade till 131,000
Transp. 131,000
Stats-Utskottets ftetcinkmdem. <i3
Transport 131,000.
Af Riksgålds-Contoirets
Obligationer och andre
Reverser med ranta,
för ett Capital efter afdragne
skulder, af 340,543: 36, 9.
hvilka medel uti Rikets
Stånders Riksgälds-Contoir
ingått.
Af en gåfva till f. d.
Drottningen .... 88,888: 4*» 8-
hvilken aldrig i Capital
utgått, men hvarå StatsContoiret
årligen erlade 6
proCents ranta.
Af en faddergåfva till
f. d. Kron-Prinsen, af alldeles
lika förhållande med
den nästföregående af . 88,888: 42, 8«
och af derå upplupne Interressen
m. m. . . . 31,997: 35, 10.
hvilka sedermera blifvit
uti Riksgälds - Contoiret
insatte och räntan derå
bland Stats-Verkets inkomster
observerad.
Tillsammans förenämnde 681,419: 13,11.
114 Stats-Utskottets. Betänkanden.
hvarutaf alltså vårdet för 131,000.
finnes qvar uti fast egendom.
Vårdet af . . . 372,641: 24, *J.
uti Riksgälds - Contoiret
verkeligen influtit.
Och en Summa af i77,777: ^7* 4.
681,419: i3, 11.
aldrig blifvit af Svenska Staten i Capital
utbetald, utan blott såsom räntebärande
skuld fonderad. Huru desse poster, ifrån
år 1809 och till dess afleverering skedde,
undergått förändringar; dels genom tillkomne
räntor, dels i följd af gjorde utbetalningar,
inhemtas af bilagorne härvid.
Om det vid förenämnde beräkning af
f. d. Kongl. Famillens uti Riket innestående
enskilda förmögenhet förblefve, skulle
Kongl. Majit ega den tillfredstållelsen,
att, oaktadt ofvan uppgifna oförvåntade
afkortningar på beräknade fonder, full
tillgång likväl funnes qvar, att den liqvidera,
med öfverskott derutöfver att betacka
en betydlig del af den lifränta utaf
30,497 R:dr 45 sk. 6 rist., som Rikets
Ständer, utöfver interesset på den i Riket
qvarblifne förmögenheten vid samma tillfälle
anslogo, till fyllnad uti en årlig underhålls
Summa af 66,666 Ridr 32 sk.,
Stats-Utskottets Betänkandcn. u5
men enligt hvad på förekommen fråga i
detta ämne, hos K:gl. Majit blifvit tillkånnagifvet,
äskas nu Iiqvidationen af desse
681,419: 13. il» efter ett Cours-förhållande
af 60 skillingar Svenskt för 1 R:dr
H. Banco med .• . . 545,135: 20.
och dessutom fordras
4Q,ooo Sv. B:co efter
samma Cours-förhållande
med H. Banco . . . 32,000.
utgörande f. d. Drottningens morgongåfva
och brudskatt, hvarom Rikets Ständer
vid 1809 och 1810 årens Riksdag förklarade
följande.
”Fråga har äfvén uppstått, huruvida
f. d. Drottningens morgongåfva 32,000
R:dr och brudskatt Booo R:dr, f<5r hvilken
sednare f. d. Konungen, enligt det
före förmålningen upprättade Heirats-Contract,
förbundit sig att lemna Hennes Majit
vederlag, borde ibland Räntegifvande Capitaler
upptagas; men som, hvad morgongåfvan
angår, det efter lag år f. d.
Konungens förbindelse, att den af sin enskilda
lott i boet gälda och, i anseende
till brudskatten, den icke eller bör belasta
Stats-Verket, då dessa Summor icke
dit influtit, utan Stats-Verket, genom K:gl.
Brefvet af den 14 December 1797, endast
blifvit ålagdt, att härföre betala och i
116 Stats-Utskottets Betänkanden*
Stat uppföra råntan; så hafva Rikets Stan*
der funnit förenämnde Summor vara af
den egenskap, att de icke bort eller kunnat
komma i beräkning bland råntegifvande
Capital.”
Emot erhållande på en gång, eller
i 3:ne terminer, inom sex månader, af
ofvannåmnde Summor, utgörande tillsammans
577,135 R:dr 20 sk. Hamb. Banco,
afsäges å f. d. Kongl. Famillens sida fortfarande
af lifrånte-betalningen.
Kongl. Maj:t vill för sin del icke ingå
i någon pröfning, om ett sådant anbud,
i afseende på sjelfva ZifTerberäkningen,
år antagligt eller icke. Rikets Stånders
beslut om innehållning af f. d. Kongl. Fainillen
enskilda Capital förmögenhet, emot
det att ränta derföre erlades och om vilkoren
för dispositionen deraf, voro fattade
förr ån Kongl. Maj:t tillhörde detta
land; och de förhållanden, som må hafva
gifvit anledning till ett sådant beslut
af Rikets*S tänder, i sammanhang med andra
vid samma tillfälle vidtagne, ligga icke
inom området för denne Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse. Både af böjelse, af
rätts känsla och af ofvertygele, om sakens
nytta, delar Kongl. Majit emedlertid den
önskan Rikets Stander vid sednaste Riksdagar
yttrat, att i frågavande liqvidations
Stats- Vt ikottets Betunkanden. 117
angelägenhet måtte blifva till slut bragt;
men Kongl. Maj:t underlåter ej eller att
inse huruledes, det icke år utan betänklighet
i verkningarne på Sedelmyntets värde,
att på en gång låta en sådan större
penninge Summa, som den nu begärda
ifrån Riket utdragas.
Kongl. Maj:t anser derföre lämpligast
vara, att, sedan Riksens Ständer sig utlåtit
öfver antagligheten af hvad som i denna
del nu blifvit föreslaget, den Summa,
som af Krigsfonden blir behållen, genast
må utgå i afbetalning på ifrågavarande Statsskuld;
men att för återstoden formeras tillgång
genom fortfarande anslag på Indragnings-Staten
af der nu uppförde 66,666 f
R:dr årligen; då Kongl. Maj:t vill, med
Rikets Ständers begifvande dertill, söka
att, antingen i omedelbar öfverenskommelse
med fordringsegarne, eller genom
upptagande lån af det bristande, hvartill
i hviiketdera fallet som heldst, förberorde
årliga Summa skulle tjena till ränta och
amortissement och alltså något särskildt
eller tillökt anslag uti den löpande Staten
icke förekomme, på en gång tillvägabringa
denna liqvidation, så vida vilkoren
blefve antagliga och betalningen utan våda
för Sedelmyntets värde kunde utgå.
I vidrigt fall åter måste Stats-anslagct,
Il8 Stats-Utskottets Betänkanden.
likasom hittills, till f. d. Kongl. Famillen
fortfarande årligen anvisas, på samma sått,
som det hittills utgått; hvaremot Krigsfondens
nu disponible tillgångar borde fårråntas,
får att såmedelst efter hand uppbringas
till det får den slutliga betalningen
erforderliga belopp.
Kongl. Majrt forblifver Rikets Stånders
Stats-Utskott med Kongl. Nåd och
ynnest välbevågen. Datum ut supra..
CARL JOHAN.
S. D. Skogman''.
Det af Kongl. Maj:t nu 1 Nåder framstålde
ämne, har redan vid forflutne Riksdagar,
utgjort föremål för Kongl. Maj:ts
och Nationens gemensamma önskningar,
hvarföre Stats-Utskottet hyser intet tvifvel,
att Riksens Högloft. Ständer skola
med underdånig tacksamhet erkänna K:gl.
Maj:ts bemödanden, att bringa detta Liqvidations-Verk
till ett snart slut.
Verkställigheten häraf påkallar vål
uppoffringar förut icke förmodade eller
beräknade; men då af det följande ådagalågges,
att det önskade ändamålet derutan
ej kan vinnas, synes de desto mindre
Stats-Utskoltets Betänkan den. 11g
böra afsågas. sorn de med tiden bereda
besparingar för Stats-Verket, hvilka fullt
återgälda hvad nu måste utgifvas, och ju
förr berörde af Svenska national representationen
erkände skuld varder betald,
desto snarare upphör den utgift, som till
ränta derå, jemte den tillagde Lif-Råntan
nu graverar allmänna Indragnings-Staten.
Detta instämmer jemn väl med Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse af den 8 Aug.
I g 15 , hvaruti de anhollo, att Kongl. Maj:t
i Nåder, af den från Preussen ingående Summan
för Hertigdömena Pommern och Rugen
, täcktes låta liqvidera förra Kongl.
Famillens Capital fordran 681,419 R;dr
13 sk. 11 r:st. Svenskt, Banco, samt att,
då Riksens Ständer äfven ansågo lyckligt,
om för det till fyllnad i Underhålls-Summan
anslagne belopp 30.497 R;dr 45 sk*
3 r:st., all förbindelse på samma gång afbördades
och upphörde, Kongl. Majit i
Nåder täcktes öfvertaga liqviden härom,
och, på sått lämpligt funnes, i detta afseende
så förordna och i Nåder låta besörja,
att Svenska Stats-Verket måtte för alltid
blifva skiljt från all utbetalning till förra
Kongl. Famillen, hvarefter, enär Kongl.
Majit till Riksens Ständer vid 1817 och
1818 arens Riksdag i Nåder tillkånnagaf
denne liqvid vara beroende af Utslaget
130 Stats-Utskottats Bet änkan den.
med den då annu ej slutade Preussiska liqviden,
samt K:gl. Majit jemn vål förklarade
sig val ej kunna ingå i några positiva
förbindelser, men härtill ej heller vilja
åska några särskildta anslag, utan amna
använda det förmodade öfverskott å
nämnde tillgångar, jemte hvad för öfrigt
kunde göras anvånbart för ifrågavarande
ändamål, på sått Riksens Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 25 Junii 18185
med erkännande af Kongl. Majas Nådiga
omsorg i denna del, förklarade sitt bifall,
att såsom Kongl. Majit i Nåder föreslagit
det varande anslaget för förre Kongl. Famillens
underhåll 66,666 R.dr 32 sk. på
Indragnings-Staten finge oföråndradt till
nästa Riksdag fortfara, med rättighet för
Kongl. Majit, att dem disponera i den mån,
som liqvidationen på ett eller annat sått
blefve verkställd.
I frågan om den å förre Kongl. Famillens
sida äskade Summa, som genom
användande af den Cours, hvilken gålde
vid den tid., då denna fordran hos Svenska
Stats-Verket uppkom eller 60 skillingar
Svenskt Banco för 1 Ridr H. Banco
nu uppgår till 577,135 R;dr 20 sk. H.
Banco och hvartill, i anseende till det sednare
förändrade förhållandet, berörde bagge
myntsorter emellan, erfordras en, förra
Stals-Ut skottets Betitnkanden. lai
beräkningar vida öfverstigande tillgång, sa
förekommer å ena sidan, att deruti inbegripes
32,000 R:dr H. B:co, såsom ersättning
för f, d. Drottningens morgongåfva
och Brudskatt, hvilka väl icke låra kunna
till betalning erkånnas, på de skäl Riksens
Ständer vid 1809 och 1810 årens
Riksdag deremot anfårde, att nemligen det
efter Lag var f. d. Konungens förbindelse,
att morgongåfvan af sin enskilda Lott i
boet gälda, och i anseende till Brudskatten,
den icke eller borde belasta Statsverket,
enär berörde Summor icke dit
influtit, utan Stats-Verket, genom Kongl.
Brefvet af den 14 December 1797 endast
blifvit ålagdt att härföre betala och i Stat
uppföra ränta; men deremot synes å den
andra sidan afseende böra göras derpå, att
genom de nu foreslagne liqvidations vilkor,
den så kallade lifråntan eller de af
Riksens Ständer till fyllnad i underhålls
Summan för förra Kongl. Famillen anslagne
30,497 R:dr 45 sk. 6 r:st. årligen, komme
att upphöra; och vid öfvervägande
häraf har Stats-Utskottet trott sig böra till
Riksens Höglofl. Ständer vördsamt hemställa,
om icke det närmare bestämmande
af betalnings vilkoren så val till Summans
utaf Cours beräkning beroende belopp,
sorn betalnings tiden, må böra blifva
122 Stats-Utskottets Betänkanden.
föremål för ytterligare underhandlingar,
samt i underdånighet åt Kongl. Maj:t uppdragas,
att så skyndsamt möjligen ske kan
och på det för Riket mest förmånliga sått,
söka befordra detta Liqvidations-Verk till
ett långe onskadt slut.
Beträffande såttet att anskaffa de för
denna Iiqvidations verkstållanden erforderlige
medel, så hafva vål enligt ofvan åberopade
underdåniga skrifvelser, Riksens
Ständer vid sist forflutne 2:ne Riksdagar
antagit, att Svenska Kronans fordran hos
Kongl. Preusiska Regeringen uppå loseskillingen
får Hertigdåmena Pommern och
Rugen skulle härtill gifva full tillgång;
men sedan den efter brydsamma och långvariga
underhandlingar med Kongl. Preusiska
Regeringen nu mera afslutade liqviden,
hvilken, med de Räkenskaper som
dertill hora, Utskottet tillstyrker Riksens
Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla måtte föreläggas Riksens
Ständers Revisorer till granskning, vid deras
nästa sammanträde, lärer utfallit så
ofördelaktigt får Sverige, att, enligt de
Utskottet meddeldte Tractater samt hvad
Kongl. Maj:t i Nåder tillkännagifva, den
skall sluta sig med en Svenska Stats-Verkets
fordran af endast 325,000 RidrPreusisk
Courant, hvilken Summa, sedan deraf
Stats-Utskottets Betänkanden. m3
blifvit an vandt 40,000 R:dr H. B:co, sorn
utgör en Svenska Kronans erkånda skuld
till Kongl. Danska Regeringen, och till
hvars liqviderandc Riksens Stånder vid
denna Riksdag anvist Svenska Stats-Verkets
fordran hos Kongl Preusiska Rege.
ringen, afven då härtill låggew de 400,000
R:dr Svenskt Banco, som Kongl. Maj:t af
3:dje Hufvud-Titteln från förra årens reserverade
behållning, i Nåder behagat dertill
bestämma, likväl ej lemna.r större tillgång
ån icke fullt 800,000 Rbdr Svenskt
Banco, utom hvad till Krigsfonden ytterligare
bör kunna ingå och blifva för detta
ändamål disponibelt, men nu ej år till
beloppet uppgifvet och icke heller af Utskottet
kan vara kändt, återstår för Utskottet
att föreslå det sått, hvarpå den
uti fulla liqviden bristande tillgång må
kunna med möjligen minsta känning för
Nationen och utan menlig inflytelse på
myntvärdet, anskaffas och hållas Kongl.
Majit för ändamålet tillhanda.
Dertill har Stats-Utskottet ansett först
och lämpligast böra användas, det uti
förre Kongl. Famillens enskildta förmögenhet
inberäknade, men f. d. Kron-Prinsen
Gustaf tillhörige Capital 36,696 R:dr 47
sk. 6 rist. Banco, som varit uti RiksgåldsContoiret
insatt, men nu finnes i Kongl.
124 Stats-Utskottets Betimkanden.
Räntekammaren att disponeras, når sådant
kan påfordras.
Vid öfverläggning om såttet, att anskaffa
hvad som vidare för detta behof
erfordras, har, enar Stats-Verket icke eger
andra tillgångar ån de ofvan uppgifne att
anvisa, vål icke undfallit Utskottet huruledes
sådant skulle kunna åstadkommas genom
upptagande at lån emot afRiksgåldsContoiret
utfärdade Obligationer och till
ränta derföre jemte Capital betalning användas
de 66,666 R:dr 32 sk., som på
Allmänna Indragnings-Staten nu åro anslagne
till årlig underhålls Summa för förre
Kongl. Famillen; men då 2:ne för nationen
vigtiga ändamål vid i frågavande
liqvidations afslutande böra sökas, det ena,
att, så vidt möjligt ske kan, förekomma
utgiftens förökande medelst dryga räntor,
och det andra, att icke derigenom åstadkomma
Coursens ytterligare försämring, i
hvilka afseenden Stats-Utskottet gör sig
den säkra förhoppning, att genom Kongl.
Maj:t Nådiga omsorger och bemödanden
så må kunna tillvågabringas, att medel
härtill icke annorlunda ån successive under
flere åx måga erfordras, har Utskottet
funnit sig ej böra tillstyrka denna utväg,
men deremot ansett förstråckningen
kunna göras af Banken utan äfventyr för
Stats-Utskottets Betänkandeji« i afl
dess soliditet, så vida Riksens Ständer bifalla,
att förenämnde anslag på Allmänna
Indragnings-Staten får frän Stats-Verket
till Banken ingå, till dess forstråckningen
varder fullt ersatt; likväl med den, till förekommande
af ofördelaktiga verkningar,
Kongl. Maj:* lemnade rättighet, att, der
så erfordras, upplåna den bristande Summan
i Metalliskt mynt, på det för Riket
förmånligaste sått, och till godtgörande deraf,
efter behof, samt så fort det utan fara
för Coursens stegring kan ske, använda
de medel, som i Banken dertill anvisas.
Stats-Utskottet har i sådant afseende
med Banco-Utskottet begärt sammanträde,
och då vid Utskottens i anledning deraf
hafde gemensamma öfverläggning, förekommit
ej allenast, att Bankens ålitande i detta
fall vore det för Svenska folket minst
kännbara sått att anskaffa de medel, hvilka
utöfver redan uppgifna tillgångar kunna
erfordras till forre' Kongl. Famillens
liqviderande, utan att för Banken medföra
något äfventyr, enär dess ersättning
från Stats-Verket, vunne Riksens Höglofl.
Ständers garantie, men deremot den fordel
Banken bereddes att återvinna den reela
fond 307,128 R:dr 29 sk. 8 r:sf- Silfver
Specie, som emot deposition af 732,557
R;dr 5 sk. 6 r;st. uti Banco-sedlar blifvit
126 Stats-Utskottets Betänkanden.
till förekommande af Coursens stegring från
Banken uttagne, hafva Stats och BancoUtskotten
skolat tillstyrka, att, sedan till
liqviderande af forre Kongl. Famillens hår
i Riket qvarvarande förmögenhet, först
blifvit anvånde de nära 800,000 Ridr
Svenkst Banco, som enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse nu utgöra Krigsfondens
tillgångar, jemte hvad ytterligare kan denna
fond tillflyta, samt de 36,696 R:dr 47
sk. 6 r:st. samma mynt, hvilka såsom förre
Kron-Prinsen Gustafs enskildta förmögenhet
finnas uti Kongl. Räntekammaren,
de 732,557 R:dr 5 sk. 6 r:st. som i Banken
blifvit af Kongl. Majit nedsatta för
uttagne Piastrar till Coursens styrande,
måga af Kongl. Majit få i mån af behofvet
till denna liqvid disponeras, emot det,
att förre Kongl. Famillens underhålls Summa
af Stats-Verket, 66,666 Ridr 32 sk,
årligen, skall ingå till Banken, till dess
full tillgång derigenom blifvit beredd Banco
Fullmågtige, att inköpa det qvantum
Silfver, för hvilket nämnde 732*557 R:dr
5 sk. 6 rist. blifvit deponerade; men hvarvid
Utskotten likväl anse det vilkor och
förbehåll uttryckeligen böra fästas, att liqviden
i hela dess vidd varder, på sätt
med grundlagen instämmer, öfverlemnad
till Riksens Ständers och deras Revisorers
Stat s-Ut s Ko t tets Betänkanden. 137
granskning så snart denna liqvid hinner
blifva bragt till slut.
I öfverensstämmelse härmed tillstyr
kes:
i:mo
Att Rikens Höglofl. Ständer bifalla,
att hvad som ännu återstår i Riket
af forre Kongl. Familjens förmöghet, må
utbetalas och hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålles, att Kongl. Majit, i afseende
på verkställigheten häraf, täcktes låta
öppna underhandling med den eller dem,
som finnas behörigen befullmågtigade att
denna angelägenhet lagligen afsluta, på ett
sätt att Svenska Kronan för all framtid
må befrias från vidare pretentioner å förra
Kongl. Famillens sida.
2:0 Att Riksens Höglofl. Ständer, som
af Kongl. Majits Nådiga skrifvelse till Statsutskottet
inhemtat, hvad vid första frågan
om en sådan liqvidation , blifvit såsom
fordrings-anspråk framståldt, måga anse det
närmare bestämmandet häraf, så till dess
af Cours beräkning beroende belopp som
till betalnings tid blifva föremål för underhandling,
och i underdånighet till Kigl.
Majit öfverlåta, att derom så skyndsamt
ske kan träffa det afslnt, som Kigl. Majit
i Nådef pröfvar antagligt.
3:0 Att sedan Kongl. Majit till denna
liqvidation ämnat och afsatt 400,000
ia8 Stata-Utskottets Betänkanden.
R:dr utaf de frän förra åren på Riks-Statens
3:dje Hufvud-Tittel reserverade Öfverskotter
och besparingar, Riksens Stander
måga såsom fond för ifrågavarande
liqvidation öfverlemna följande medel nemligen
:
a) Krigsfondens disponible behållningar,
bestående dels af den från Preussen
inflytande återstod af ersättningen för Pommerns
afträdande, dels af hvad å utestående
Krigsfordringar eller på hvad sått
som heldst må kunna till Krigsfonden komma
att ingå.
b) De 26,696 R:dr 47 sk. 6 r:st.
hvilka såsom förra Kron-Prinsen Gustafs
enskilda förmögenhet finnas uti Kongl.
Rånte-Kammaren insatte.
c) Att för hvad som derutöfver erfordras
till fyllnad uti liqvidationens verkställande,
öfverlåtes till Kongl. Maj:t att
i mån af behofvet låta disponera på de
732>557 R:dr 5 sk. 6 r:st, som finnas
nedsatte titi Riksens Ständers Bank för
lyftning af Piastrar oeh hvilket belopp till
detta ändamål må af Banken emot ersättning
förskjutas.
4:0 Att då denna samfälda tillgång,
för så vidt den består af Banco-Sedlar,
likväl allenast efte? hand kan blifva omsatt
till
Siats- Utskottets Betänkande^, i at>
till sådan myntsort, som för liqvidationens
verkställande kan komma att erfordras,
men denna deremot, inom kortare
tid ån omsättningen utan skadlig inverkan
på Coursens blifver möjlig, torde böra
fullbordas, Riksens Ständer bifalla, att
Kongl. Majit, på de förmånligaste vilkor,
som kunna betingas, må låta upptaga Lån
•lier förskott uti Metalliskt mynt, med
utsättande af lämpliga betalnings-terminer,
i mån blifvande tillgång på Vexlar eller
Metallisk valuta,, genom förvandling af
ofvannåmnde till liqvidationer anviste medel;
kunnandes äfven Stats-Verkets disponible
tillgångar af Vexlar eller metaller
härtill användas, emot det att ersättning
uti Banco-sedlar, utaf liqvidationsfonden,
efter gällande Cours vid hvarje
sådant tillfälle genast meddelas.
5:0 Att till Bankens ersättning för
dess förskott må anvisas det på Allmänna
Indragnings-Staten för förre Kongl. Famillens
underhåll uppförde anslag af 66,666
R:dr 32 sk. att af Kongl. Stats-Contoiret
till Banken levereras, så snart liqvidationen
kommit till fullbordan och denna ersättning
ovilkorligen fortfara intill dess
full tillgång derigenom blifvit beredd Banco-Fullmågtige,
till inköp af det Silfver,
9
13ö Stats- Utskottets Bctänkanden,
för hvilket nämnde 732,557 R:dr 5 sk. 6
r:st. åro nedsatte, och slutligen.
6:0 Att det Verk eller de personer
Kigl. Majit i Näder uppdrager denna liqvidation
, skola för verkställigheten häraf i laglig
form, samt för de härtill uppburne använde
medel aflägga behörig redogörelse,
kommer att undergå den i grundlagen föreskrefne
granskning af Riksens Ständer
och deras Revisorer.
Detta allt hemstålles vördsamligen till
Riksens Höglofl. Stånders närmare bepröfvande;
Blifvandes någre Ledamöters yttrade
skiljagtiga tankar jemnvål öfverlemnade.
Stockholm den 15 Novemb. 1823.
Utdrag af Protocollet hållet hos
R. H- S- Stats- samt BancoUtskott,
vid sammanträde den
14 Nov- 1823.
S. D. Sedan Utskotten nu fattat deras beslut,
i frågan om betalning af förra Kongl.
Famillens hår i Riket innestående enskilda
förmögenhet, yttrade Herr Öfverste-Lieutenanteii
Hjerta:
’’Jag vet ganska vål att man fruktar
den verkan, som opinionen om Bankens försvagande
genom anlitande af den reela
Stats-Utskottets Betänkanden. 131
Fonden skulle kunna medföra för Bours
transactionerne. Men jag år öfvertygad
att man häruti misstager sig. För min
deU tror jag att man med mera skål bör
frukta verkan af den opinion, som skulle
kunna uppkomma och vida mera skada
förtroendet till Rikets Stånders förvaltning
af Banken, om hvarje Medborgare inser
att de krafter man eger icke rått begagnas
till fördel för alla, genom undvikande
af onödige upplåningar och räntebetalningar
samt deraf följande högre, beskattningar.
Hvad den tillfälliga Cours förhöjning
som nu inträffat, angår, år. den hufvudsakligen
en följd af den betydliga Import
sorn i höst foranledts af de hos Utlåndningen
skedde betydlige nedsåttningar i
prisen på Colonial-varor och Specerier,
uppkomne genom en ovanlig, skörd och
sorni vållat öfver allt vanligt förhållande
verkstålde upphandlingar deraf för Svensk
räkning; äfvensom, af de vid denna tid alltid
i Stockholm skeende Vexelkop för
Finska Handelshus. .Dea behöfver sålunda
icke fruktas.
Deremot skall alltid en Cours förhöjning
blifva en nödvändig följd så vål
af ett Utländskt Lån, genom råntornes och
afbetalningarnes uppköpande i Utländska
i3a Stats-Utskottots Betänkanden.
myntsorter, som ännu mera af ett Inländskt,
der antingen sjelfva Capita let
skall för Svenskt mynt i Vexlar anskaffas
eller ock inhemska egare af Utländska
fordringar, hvilka eljest sälja dessa
till handelns behof , skulle använda den
till Stats-länet. Annu betydligare skall
denna stegring blifva, om de 752,557 R:dr
B:co Sedlar, som nu äro i Banken deponerade
för uttagne Piastrar, skulle i
Sedlar uttagas för att användas till Vexelköp.
Slutligen skall genom hvarje sadan
åtgärd, räntan för Lånet öka beskattningen
för en lång tid af år.
Jag har alltså föreslagit ett annat
medel, med vördnad för min pligt att
afse det Allmänna bästa framför allt
annat, samt i förlitande att nu mera, sedan
så väl Stats-Verkets, som Bankens
functioner i alla delar äro offentlige,
Rikets tillkommande Ständer, handlande
efter en högre upplysning än man förut
i dessa angelägenheter kunnat ega, skola
så vårda dessa Verk, att de icke vidare
sammanblandas, men likväl räcka hvarandra
hjelp i allt hvad till hushållning för
Riket kan lända, utan att någon förbindelse
å ena eller andra sidan upphäfyes
«ller föraktas.
Stats-Uiskottcts Belänkanden. i33
Detta medel består deruti att man
skulle använda af Bankens Silfverfond,
som nu ligger räntelös och icke får till
vexling begagnas, så mycket, som till liqvidationen
beliöfves utöfver behållningen
af Preusiska fordran, uppgifven af
Konungen till 3a5,ooo R:dr Pr. Cour.
(men icke ännu af Rikets Ständer eller
deras Revisorer granskad) samt de afsatte
Krigsfondens tillgångar af de till
Kongl. Maj:ts disposition 1812 öfverlemnade
Ofverskotts medel 4oo,ooo R:dr
Svenskt Banco; då hela beloppet lär blifva
270 å 280,000 Piastrar.
Till ersättande af detta Lånebiträdé
1 Silfver, skulle de nu årligen till f. d.
Kongl. Famillen utgående 66,666 R:dr
02 sk. B:co Sedlar, hvilka i nu af Rikets
Ständer bifallne Statsbrist-Summa finnas
intagne, böra ingå till Banken, intill
dess dermed genom Banco-Styrelsens försorg
vore inköpt Myntbart Silfver, svarande
så väl emot de nu uttagande Piastrar
som äfven skillnaden emellan värdet
af de 720,000 R:dr Banco, hvilka i
Banken för piastrar efter 107 sk. cours
uro af Hans Maj:t Konungen deponeräde
och nuvarande värdet af de derföre
utlemnade 007,128 Piastrar.
»34 Stats-Utskottets Betänkahden.
Då genom denna åtgärd räntor för
Stats-Verket besparas och Cours förhöjning
förekommes; då Publiciteten gifver
en hvar tillfälle att öfvertyga sig om
återbetalnings förbindelsens uppfyllande
på ett sådant sätt, att Banken derigenom
aldeles icke till sin soliditet lider; då slutligen
denna Publicitet och den stigande
upplysning i Stats finance, som man tydligen
förmärker utvecklar sig, skola garantera
Svenska Folket, att i framtiden
finna dess representanter handla på sådant
sätt att icke gifna löften skola oför^
sigtigt brytas eller en gång uppgjorde Comtracter
lättsinnigt upplösas, anser jag
detta förslag vara af den beskaffenhet att
ingen menlig verkan deraf bör vara att
befara, hvarken för Banken eller han.
del och näringar, utan skulle det tvärtom
befordra gemensamma fördelar för
desamme.
Man säger, att det skulle vara inconseqvent,
att nu besluta utlåning af en
del Bankens realiteter, sedan Rikets Ständer
hafva beslutit att genom årligt skeende
Silfver inköp förstärka dess fond.
Jag tror det icke. Inconsequent kan endast
det Rikets Ständers Beslut vara,
sorn icke afsåg en allmän fördel. Det
måtte vara lika ineonsquent att köpa in
Stats-Utskottets BetänkancleH. 135
Silfver till Ökad fond tinder det att Bankens
Sedehnassa ökes. Och lmr kan så mycket
mindre vara fråga om inconsequence;
som det matte vara ett, att anbefalla förstärkning
af Silfver-Fonden och dess användande
i Lån väg emot successiv åtei;r
betalning af Stats-Verket vara något helt
annat. Genom denna så kallade inconsequence,
stod likväl Svenska Banken år
i834 å i835 med sin nu egande liela
fond, ersättning för skillnaden emellan
de 732,557 R:dr B:co Sedlar och värdet
af 307,128 Piastrar samt hela den förstärckning,
som blifver en följd af Rikets
Ständers vid denna Riksdag vidtagne
Beslut”.
Och skulle detta anförande, hvari
Herr Professor Froberg instämde, medfölja
Betänkandet till Respective Riks Stånden.
Stockholm som ofvan.
Ex 1’rotocollo
TV. Karström,
N:0 610.
Ankom den 26 Nov. 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar emot Utskottets
Betänkande, i fråga örn
i3fl Stats-Utskotiets Betänkandcn.
ersättning af Staten får Svenske
Medborgares lidne förluster
genom uppbringningar.
den, nemligen Högloft Pudderskapet och
Adeln, Högvördige Prcste-Ståndet samt
"Vallöf!. Borgare-Ståndet behagat till Statsutskottet
återremittera dess under den 2
sistl. October meddelte Betänkande i fråga
om ersättning för Svenske Medborgares
lidne förluster genom Uppbringningar af
Magtér, med hvilka Riket varit i fredligt
förhållande, så får, efter öfvervägande
af de emot nämnde Betänkande gjorde
flerfaldiga Anmärkningar, Utskottet nu
förnyadt yttrande i ämnet afgifva.
I afseende på Utskottets behandling
af målet är anmärkt, att Utskottet icke
ingått i speciel pröfning af hvarje särskildt
Reclamations anspråk, utan endast summariskt
framstäldt anspråkens natur och
i allmänhet bestridt Statens skyldighet
att ersätta enskildtes genom Uppbringningar
iråkade förluster. Utskottet kan
likväl icke vidkännas att hafva underlåtit
den speciella granskningen af målen,
ehuru sedan genom Utskottets pluralitet
den mening blifvit gällande, att enskildes
förluster genom Uppbringningar i
Respective Riks-Stån
-
Stats-Utskottels Betänkande», i 3 7
intet fall borde af Staten godtgöras, Utskottet
ansett destomera öfverflödigt, att
i Betänkandet upptaga hvarken de grunder,
som de af Kongl. Maj:t tillförordnade
Commitlerade för målens utredning
följt eller de af Utskottet under läsningen
af de vidlyftiga handlingarne anmärkte
omständigheter, sorn Rikets Ständer
thyförutan kunnat afgöra den generella
fråga, som innefattas uti det återremitterade
Betänkandet, men hvilket
allt Utskottet visserligen icke kunnat förbigå
att hos Riksens Ständer anmäla, t
händelse någon ersättning till större eller
mindre del blifvit tillstyrkt.
Då, genom förberörde speciella granskning
af Reclamations målen samtafCommitterades
åtgärder, Utskottet således endast
trott sig fullgöra en detsamma ovillkorligen
åliggande skyldighet, har det
nödvändigt måst förefalla Utskottet oväntadt,
att en sådan granskning ansetts af
en värd Ledamot inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln icke ens vara Utskottets
rättighet; i hvilket afseende blifvit
anfördt, att den af Kongl. Maj:t tillförordnade
Committée vore att betrakta såsom
en Domstol, samt att granskningen
af Commiterades handläggning med målet
tillhörde hvarken Stats-Utskottet eller
z38 Stats-Utskottets Betänkanäcn,
Rikets Stander, utan att Högste Domstolen
borde deröfver sig yttra. Men uli ett
sådant omdöme, såsom hvarken förenligt
med allmän Lag och en laga Rättegångsordning
eller med Kongl. Maj:ts för Committerade
utfärdade Nådiga Förordnande
af den 9 April 1818 ..kan Utskottet icke
instämma, enar, enligt Grund-Lagen Konungen
icke eger att tillsätta någre särskilda
Domstolar samt att i alla fall en
Under-Domstols åtgärder icke omedelbarligen
må underställas Kongl. Maj:ts Nådiga
profning; äfvensom af Kongl. Maj:t
Committerade meddeldte förordnande inhenitas,
att någon vidsträcktare befattning
icke blifvit åt Committerade uppdragen,
ån att utreda samt till beskaffenheten bestemma
de ifrågavarande förlusterne; vid
hvilket förhållande något tvifvel icke lärer
skäligen kunna uppstå, att granskningen
af hvad Committerade i öfverensstämmelse
härmed tillgjordt, varit Utskottets
både pligt och rättighet.
Den skildnad Utskottet funnit ega
rum emellan sådane förluster, hvilka förordsakats
genom andre Magters undcrsåtares
för enskild vinning foretagne kaperier,
och deni som uppkommit i följd af
Regeringarnes åtgärder medelst anbefald
Embargo för Statens räkning, har af samme
Stats- Utskottets Betänkan dm. 3 3c)
varde Ledamot jemnvål blifvit bestridd,
under anförande, att kaperier ändock måste
undergå laglig profning af sitt Lands
Domstolar innan de godkännas och således
kaparens åtgärd gillas af Högste Magten.
Då detta medgifves, år, efter Utskottets
tanka, skillnaden i och med detsamma
erkand, ty den består just deri, att
de forre eller kaperier skola såsom vanlige
tvister bedömas efter gällande Lagar,
hvaremot för de sednare icke finnes någon
annan Lag, ån magten och våldet.
Beträffande i öfrigt sjelfva saken eller
Utskottets förnekande af Statens skyldighet
att ersätta sådane genom Uppbringningar
vållade enskilde förluster, har denne
grundsatts, efter hvad Discursionerne utmarka,
rönt nästan allmän motsägelse;
men af hvad i denna del under förnyadt
åberopande af de i förra Betänkandet till
vederläggning upptagne skål, blifvit anförd
t, har Utskottet icke funnit sig öfvertygadt,
att hvarken i följd af den vid
1812 års Urtima Riksdag verkstålde afskrifning
af Rikets Utländska Gäld, ellef
af den omständighet, att prisdömde'Utländske
varor i Carlshamn och Götheborg
blifvit confiscerade och med en behållen
vinst för Riket försålde till ett belopp af
1,200,000 R:dr, något rätts anspråk i
»4o Stats-Vtskottets Betänkanden.
afseende pä ersättning för nu i frågavärande
förluster, kan emot Staten härledas,
äfvensom ej eller af 19 Art. i den med
Dannmark, den 14 Januarii 1814 i Kiel
afslutade Freds-Tractat, då den jemnföres
med 18 Art. i samma Tractat, Utskottet
kan draga den slutsats att rättigheten
blifvit Svenske Undersåtare beröfvad
att fullfölja deras genom Fredsbrottet äfven
af brutne ersättnings påståenden, hvarföre
ock Utskottet icke kan frångå hvad
Utskottet rörande desse åtgärder och deras
inflytelse på nu förevarande ersåttningsmål,
uti förra Betänkandet yttrat, hvarvid,
i anledning af hvad inom Höglofl.
Ridderskapet och Adelu blifvit anfördt,
som skulle Utskottet iöretagit sig en öfversättning
af berörde 19 Artikel uti den
åberopade Freds-Tractaten och dervid tillagt
ett Ord, som förändrade hela meningen
deraf, Utskottet jemnväl skolat upplysa}
att den öfversättning af samma Tractat,
som Utskottet följt, år den sorn finnes
i årstrycket för år 1814 och aldeles
sådan den blifvit uti Sveriges Kyrkor kungjord
och att således, om något fel vid
öfverförandet från Fransyska Originalet i
en eller annan måtto egt runi, sådant åtminstone
icke kan komma på Utskottets
räkning.
Stats-Utskottets Betänkandeh. i/\i
Såsom en handling af hufvudsakligt
inflytande i denna fråga har man nu äfven
åberopat den underdåniga skrifvelse,
som Rikets Ständer den 22 Maji 1810,
uppå deras Ekonomi-Utskott» tillstyrkande
till Kongl. Maj:t aflåto af innehåll: att då
de Fartyg och varor, sorn vid utbrottet
af ett krig i Svenska Hamnar scqvestreras
icke skulle kunna på ett med billighet mera
öfverensstämmande sått användas, ån
att Svenske undersåter, hvilkas egendom
på förrberörde sått kan falla i fiendens
händer derigenom i möjligaste måtto hållas
skadeslöse, Rikets Ständer ansågo sig
böra hos Kongl. Maj:t anhålla, att ali
fiendtlig, på Regeringens befallning seqvestrerad
Egendom måtte såsom ersättning
tillhandahållas dem, som antingen i fiendens
Hamnar eller genom Uppbringningar
förlorat och blifva lidande.
Denna underdåniga skrifvelse, icke omförmäld
uti K:gl. Maj:ts Nådiga proposition
af den 3 Junii 1812, som ligger till grund
för hela denna ersättningsfråga eller i öfrigt
hvarken då eller sedermera förr ån
nu vid ärendets återremitterande åberopad,
innefattar utan tvifvel ett uttryck af då
varande Rikets Ständers önskan, att i Ri^
ket seqvestrerade Utländske varor skulle
få användas till godtgörande af Svenske
■j‘4'2 Stats-Utskottets Betänkan den.
Medborgares oskyldigt lidne förluster genom
uppbringriingar; men då samma skrifvelse
aldrig blifvit iklådd den gållande
kraft, som i detta såsom i andre önsknings■111
ål, endast genom Konungens sanction
kunnat deråt gifvas, i hvilket fall Reclamenterne
hade bordt anvisas ersättning
för deras .förluster af de för. försålde confiscerade
Utländske varor i Götheborg och
Carlshamn infiutne medel, dem Kongl.
Maj:t likväl i Nåder funnit godt att använda
till andre för Riket mera gagneliga
ändamål; så kan ej eller, i följd af denna
underdåniga skrifvelse, Staten anses förbunden
till godtgörande af de lidne förlusterne,
heldst Utskottet i alla fall icke delar
den af en Ledamot af Högvördige
Preste-Ståndet yttrade farhåga, att om ersättning
för dylika förluster icke beviljas;
Handel och Sjöfart skola aldeles afstadna
och Nationerne från hvarandra fullkomligen
isoleras.
Dock varder detta Rikets Högloff.
Ständers eget bepröfvande vördsamt undtrståldt,
med tillkånnagifvande derjemte
att Hedervärda Bonde - Ståndet, den 20
sisth Oqtober, bifallit det förra Betänkandet,
Nårlagde Protocoll, innefattar flere
Herrar Ledamöters yttrande, hvilke vid
StatSrUt.skottets Betänkanden., 143
målets afgörande varit af skiljagtige tankar.
Stockholm den 18 November 1823,
Utdrag af protocollet, hållet hos
Rikets Högloft. Stånders Stats
Utskott vid den Lagtima Riks
dagen i Stockholm den 2 itta
November 1823.
Emot detta Beslut reserverade sig
Herr Friherre Hjerta, hvarvid Herr Friherren
anförde:
"Högloft Afdelningens upplåste Förslag
till Betänkande uttrycker till alla delar
min enskilda öfvertygelse i förevarande
mål. Detta Förslag och det Beslut
som genom Hoglofl. Utskottets pluralitet
nu blifvit fattad t, instämma vål deri, att
Staten i allmänhet icke kan anses skyldig
att, i följd af råtts-anspråk å fjeclamenternes
sida, ersätta förluster på enskildes
handels företag; och denna tanke delar
äfven jag.. Men jag kan dock icke neka
att, på sått Afdelningen yttrat, uti detta
mål, förekomma ganska många till förmån
för de lidande Medborgarne talande
omständigheter och skål , så vidt deras
bedömande iår inskränkas inom grånsorne
'i 44 Stats-Utskottets Betänkandetii
af billighetens fordringar. Af Hufvudsak*
ligt inflytande i detta afseende synes mig
den underdåniga skrifvelse vara, som Rikets
Stånder, den 22 Maji 1810, uppå deras
Ekonomi-Utskotts tillstyrkande till
Kongl. Maj:t aflåto, och hvilken skrifvelse,
ehuru icke omförmåld i Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition den 3 Junii 1812,
som ligger till grund för denna ersättnings
fråga, eller i öfrigt, hvarken då eller sedermera,
förr ån nu vid detta måls återremitterande,
åberopad, finnes innehålla:
att då de Fartyg och varor, som vid utbrottet
af ett krig i Svenska Hamnar seqvestreras,
icke kunna på ett med billighet
mera öfverensstämmande sått användas,
ån att Svenske undersåter, hvilkas
egendom på förberörde sått kan falla i
fiendens händer, derigenom i möjligaste
måtto hållas skadeslöse, Rikets Ständer
ansågo sig böra hos Kongl. Majit anhålla
att all fiendtlig på Regeringens Befallning
seqvestrerad egendom måtte såsom ersättning
tillhandahållas dem, som antingen i
fiendens Hamnar eller genom uppbringningar
förlorat och blifva lidande.
Denna underdåniga skrifvelse har val
icke blifvit iklådd den gällande kraft som
endast genom Konungens Nådiga sanction
kun
-
Stats-Utskotteis Éetänkanden. i45
kunnat deråt gifvas, och i hvilken händelse
Reclamenterne skolat ega lagliga anspråk
på ersättning för deras förluster af
de för försålde confiscerade utländska varor
i Götheborg och Carlshamn influtne
medel; men den innefattar likväl ett uttryck
af dåvarande Rikets Ständers önskan,
att i Sverige confiscerad utländsk
Egendom borde anslås till godtgörande
af Svenske Medborgares oskyldigt lidne
förluster genom uppbringningar, åt hvilken
önskan Kongl. Maj:t, ehuru Han i
Nåder funnit godt att till andre, för Riket
gagneliga, ändamål, använda förberörde
prismedel, dock kan anses hafva i så måtto
lemnat nådig uppmärksamhet, att K:gh
Majit uti ofvan högstberörde Nådiga proposition,
af ckn 5 junii 1812 föreslagit,
att af de, genom utländska Gåldens afskrifning,
indragne Summor en fond för sådane
ersättningar borde afsåttas. Och år det
med afseende härå, som jag tror mig kunna
tillstyrka, att ersättning må beviljas för
sådane bland de uppgifne förlusterne, Som t
med tillämpning af vissa stadgade grundet
hvilka, hår nedan skola föreslås, finnas
dertill berättigade; dock att ett sådant medgifvande
för denna gång icke må få gälla
såsom prsejudicat för andre dylika
lo
i46 Stats-Utskottets Betänkanden.
ersättnings påståenden som hädanefter kunna
göras.
Men då Jag å ena sidan tillstyrker
en uppoffring af Statens medel för att dermed
i någon mån lindra de många Medborgares
bekymmer, hvilka dessa förluster
utan något deras förvållande drabbat,
har jag å den andra ansett den möjligaste
noggrannhet böra iagttagas vid uppgörandet
af de grunder, efter hvilka ersåttnings
beloppen skola pröfvas och bestämmas,
på det hvarken Stats-Cassan måtte
betungas med alltför dryga utgifter, eller
ersättning tilldelas andre personer ån dem,
hvilkas behörighet att den undfå, kan med
gällande bevis ådagaläggas.
Alldraförst år angeläget att bestämma
antalet af de Reclamationer, hvilka högst
böra vid pröfningen af detta ämne ifrågakomma;
och tror jag detta, antal ovilkorligen
böra inskränkas inom de 161
mål, hvilka redan blifvit i sådant ändamål
anmälde, men då, efter det Committerade
under den 2 Maji igi8 låtit genom
Allmän Kungörelse, tillkännagifva,
att de, som af den anbefalde Utrednin.
gen ville sig begagna borde, inom den
i:sta derpåföljde September, hos Comrnitterade
sig anmäla och till bestyrkande af
Stats-Utskottets Betänkanden*
deras anspråk ingifva nödige i kungörelsen
tillika omförmålde Handlingar, Committerade
uti ytterligare kungörelse af den 14
December 1821 fåreståndigat vederbörande
Reclamenter, att de, som åstundade inkomma
med någre ytterligare Handlingar
och upplysningar, ålåge, att sådant ovilkorligen
fullgöra inom den 1 Martii 1822,
så vida de af nåmnde förmån ville sig
begagna; så enar Reclamenterne således
haft en ganska rymlig tid af mera ån 3:ne
år, att sine ersättnings anspråk i behörig
ordning styrka, böra alla de mål, hvilka
icke till Committerade inkommit, inom
sistberörde praescreptions tid, från en sådan
pröfning uteslutas, utom i de fall då
Kongl. Maj:t under det målet hos Committerade
förevar, funnit godt att försuten
tid återställa. Äfvensom, då ej allenast
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition vid
1812 års Urtima Riksdag, utan och K:gl,
Maj:ts för Committerade utfärdade Förordnande
förutsätta, att uppbringningarne
och förlusterne skola blifvit Svenska undersåtare
tillfogade af Magter, med hvilka
Sverige på den tiden var i fredligt förhållande,
sådant ock lärer böra foreskrifvas
såsom ett oeftergifligt vilkor hvarförutan
ersättning för skadan icke kan
ega rum.
148 S t ats-Ut skottets Betänkanden.
Då Epokerne af fientligheters utöfvande
mot Sverige, särdeles af Frankrike,
Preussen, England och Dannmark icke
alltid under sednare åren blifvit bestämdt
utstakade och inskränkte inom tiden af
offentlig krigs förklaring och offentligt
Fredsslut, utan Rikets fredliga och ofredliga
förhållande med fremmande Magter ofta
både börjat och upphört i följd af särskilde
Diplomatiske Communicationer, hafva
Committerade hos Kongl. Maj:t anhållit
om Nådig föreskrift i afseende på
tiden når Sveriges fredliga förhållande
till desse fremmande Magter under sednare
åren, från och med 1807, må hafva
existerat, upphört eller å nyo vidtagit
för hvilken tid de hos Committerade
anmälde ersättnings anspråk med få undantag
blifvit gjorde; och har K:gl. Maj:t
till Committerades rättelse i denna del, aflemnat
Herr Stats Ministerns för Utrikes
Årenderne i ämnet afgifne Utlåtande; hvilket
Utlåtande Committerade sålunda tillämpat,
att, med undantag af hvad som
rörer Frankrike, der grånslinien emellan
freds och krigs tillstånd ansetts bestämd
genom Pommerns occupation i början af
år 1812, Committerade i afseende på
Preussen, England och Dannmark, funnit
upphörandet af de politiske och commerciella
förhållanderne samt de ömsesidiga
Stats-Utskottets Betänkanden. 149
Beskickningarnes återkallande utmärka att
krigs tillstånd intrådt; och har K:gl. Maj:t
uti Dess aflåtne Nådiga skrifvelse till StatsUtskottet,
af den 11 sist!. Junii, gillat Cornmitterades
åsigter, så vidt de samma rörde
Frankrike och Preussen; men deremot
utstråckt tiden för fredstillståndets fortfarande
med England till dagen af krigsförklaringen
den 17 November lgio och
med Dannmark likaledes till krigsförklarings
dagen den 1 5 September 1813. Anseende
jag, att hvad Kongl. Maj:t i dessa
delar yttrat, bör, vid pröfningen huruvida
förlusterne egt rum under freds eller krigs
tillstånd , lånda till ofelbar efterrättelse.
Uti Kongl. Maj:ts nyssberörde skrifvelse
till Stats-Utskottet år jemnvål anmärkt,
att Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
af den 3 Junii 1812 haft afseende
endast på de, genom Uppbringningar under
den då förflutne tiden, Svenska Undersåtare
tillfogade förluster, för hvilka ersättning
föreslogs i sammanhang med frågan
om Afskrifning af Riksgålds-Contoirets Utländska
Gäld, samt att således sedermera
inträffade förluster icke egenteligen tillhörde
en Utredning, som i följd af samma
Nådiga proposition blifvit anbefald; men
då sistnämnde förluster afven blifvit af
Committerade granskade och i öfrigt åro af
i5q Stats-Utskottets Betänkanden.
lika beskaffenhet med de förra har KonglMaj;t
till Rikets Stånder öfverlemnadt, att
upptaga dem, jemnte de aldre förlusterne
till den ersättning Rikets Ständer funne
skäligt bevilja. Och sorn, efter hvad jag
hår ofvan yttrat, jag ansett det icke vara
i följd af någre rätts anspråk, som ersättning
skulle beviljas för förluster af
förutnämnde art, ehvad de samma timat
före eller etter den 3 Junii 1812, har jag
trott, att samma billighets princip, som
grundlagt min tillstyrkan om ersättning för
de förre, äfven bör få tillämpas i afseende
på de efter den 3 Junii 1812 timade
förluster.
Då med Kongl. Maj-.ts Nådiga proposition
jemnvål instämmer, att endast
sådane förluster som tillskyndats Svenska
undersåtare under en låflig Handel
och Sjöfart borde komma i fråga till
ersättning så tror jag ett närmare bestämmande
af detta ämne vara af nöden. Härvid
har det icke undfallit mig, att under
den tid, hvarom hu fråga år, Tractater
och AfhancHingar blifvit emellan Sverige
och andre neutrale Magter upprättade och
kungjorde, hvari desse Staters Regeringar
öfverenskommit om ett ömsesidigt iagttagande
af visse vilkor och föreskrifter i
afseende på utöjniugen af deras Handel
Stats-Utskottets Betänkanden. i5i
och Sjöfart. Vid tillämpningen af desse
Tractater på de ifrågavarande målen, torde
dock bora iagttagas, att export af varor
från Sverige icke anses i något fall
olofligt förr ån förbud emot sådan utförsel
egt rum; likasom ej eller import af vafor
till fremmande Länder anses otillåtne,
så vida antingen slike varor till destinations
orten framkommit innan förbud mot
deras införande derstädes utkom eller desamma
före ett sådant förbuds utfärdande
redan finnas der upplagde. Allt som häremot
strider betraktas som oloflig handel
och vare i sådant fall både skepp och
last förlustige det skydd Svensk Egendom
i öfrigt varit berättigade att åtnjuta.
Ett lika förhållande har jag ansett
böra ega rum då Skeppare vid Uppbringningen
antingen icke varit försedd med sådane
behörige Skepps och Last Documenter,
som enligt författningarne bordt vara
örn bord till den ort dit Skepp och Last
voro destinerade, eller ock om Skepparen
funnits innehafva dubbla eller falska
Skepps oeh Last Handlingar, som gjordt
hans Destination misstänkt; eller i öfrigt
någre sådane omständigheter inträffat som
kunnat anses innefatta otillåtna åtgärder
eller försummelse och vårdslöshet af den
egenskap, att den uppbringade sjelf blott
-
15a Stats*Utskottets Beiänkandcii,
stålt sig för den förlust honom genom
uppbringningen drabbat.
Jemnte det jag tror det ovillkorligen
bora fordras, att hvarje anmäld uppbringning,
så vida ersättning derföre må beviljas,
skall vara styrkt om möjligt med
protest, men alltid med Condemnations
2Dom, Sjöförklaring eller annat gilltigt
Bevis, sorn autentikt styrker att Egendomen
år egaren med våld och emot dess
vilja fråntagen och fråndömd, anser jag
äfven den omständighet böra ådagaläggas,
att den uppgifne förlusten drabbat Svenske
Medborgare och icke Utländske Man; kunnandes
likväl Svensk Medborgare som befragtat
Utländskt Fartyg, samt derigenom
blottstålt sin egendom och satt densamma
1 lika förhållande tili den uppbringande
Magten, som sjelfva det Utländska Fartyget,
icke för sin egendom påräkna Svenska
Statens beskydd så vida samma egendom
finnes inlastad i sådan Nations Fartyg
som varit i ovänskap med uppbringarens
Regering; emedan Last anses alltid
böra åtfölja Skepp.
I lika måtto och då Fartyg eller deruti
inlastadt gods, ehuru Svensk egendom,
blifvit med list eller våld uttagen utur
Convoy af sådan Nations fartyg som varit
i krig och ovänskap med den upp
-
Stats-Utskottets Betänkanclen. i53
bringande delens Regering, må egaren,
skylla sig sjelf för den förlust som sålunda
honom tillfogats af den Magts fiender
under hvars beskydd han sig stålt.
Hos Committerade har fråga uppstått
huru en Reclament skulle betragtas,
som utrikes född, inkommit och vunnit
Burskap i Sverige samt derunder åtnjutit
samma fri och rättigheter för sine uppbragte
skepp, som andre Svenske Medborgare,
men sedermera, och innan K:gl.
Maj:ts Nådiga Befallning, om utredningen
af anmåldte förluster, genom Uppbringningar,
utfärdades åter flyttat ur Riket; och
ehuru, uppå Committerades underdåniga
förfrågan i denna del Kongl. Maj:t uti
Nådig skrifvelse, den 20 Martii 1822, förklarat
det Reclamenter af ofvanuppgifne
beskaffenhet icke kunde annorlunda betragtas
ån såsom Svenske Medborgare och
undersåtare den tid uppbringningen skedde,
har jag likväl vågat hysa en olika
åsigt i* detta fall, samt anser att då en sådan
person utflyttat från Sverige han ock
uppsagt rättigheten till det särskilda skydd
han, såsom hår domicilierad hade rått att
fordra, i synnerhet som denne princip
öfverensståmmer med hvad, uppå StatsUtskottets
tillstyrkande, Rikets Ständer, i
afseende på Commerce-Rådet Sederholms i
. _.. - .i -^*3. .
i 54 Stats-Ut ikottets Betänkanden.
Finland boende Arfvingars fordrings anspråk,
vid innevarande Riksdag beslutat.
För att utröna huruvida icke vederbörande
Reclamenter må kunna förut hafva
blifvit för deras förluster genom Assurance
eller på annat sått godtgjorde, hafva
Committerade, enår Reclamenten uppgifvit,
att han ej å sin förlorade egendom
tecknat Assurance och icke eller på annat
sått erhållit ersättning, och Committerade
insett omöjligheten, att ålägga anskaffande
af något pålitligt skriftligt Betyg
i denna omständighet samt den negativa
bevisning som vittnens hörande i detta
fall skulle innefatta, hvarken ansetts
låmpelig eller kunde leda till Hufvudsaklig
upplysning, varit föranlåtne att vidtaga
den enda återstående utvågen, nemligen
att ålägga Reclamenterne, med liflig
Ed inför Domstol fästa, att någon ersättning
för den förlorade egendomen hvarken
genom Assurance eller på annat sått blifvit
dem tillagt eller kommit dem tillhanda.
Och då jag tillstyrker bifall till hvad
Committerade i denne del stadgat, får jag
tillägga, att jag deremot icke kan antaga
den principen Committerade följt, att nemligen,
då den erhållne Assurance Summan
ej uppgått till fulla beloppet af den verkliga
forlusten genofn Uppbringningen, dif
-
Stats-Utskottets Belänkanden. 155
ferencen blifvit till ersättning anmäld; ty
ehvad denna difference uppkommit derigenom
, att högre Assurance ån den erhållna
icke blifvit sökt, eller att en och
annan Assuradeur råkat på obestånd och
således icke mågtat sin ingångne förbindelse
uppfylla, så år i förra fallet tydligt
<, att då Assurance erhållits för en del
af Skeppets eller Lastens värde, sådant
försigtighets mått kunnat iaktagits i afseenpå
det hela och förlusten derigenom i
möjligaste måtto förekommas, samt i det
sednare fallet åter, att förlusten uppkommit
genom enskilde förhållanden emellan
försäkringstagaren och försåkringsgif varén
och der Staten således icke år pligtig att
mellankomma.
En annan omständighet har äfven
fästat min uppmärksamhet, den nemligen
att i flere uppbringningsmål Skepparen,
utan att vid vederbörlig Domstol utföra
sin talan om Skeppets och Lastens frigifvande,
i stället egenmågtigt ingått Accord
med Kaparen och Såmedelst friköpt hvad
han till åfventyrs befarade att icke kunna,
i Laglig väg återvinna.
Då nu efter hvad jag hår ofvan antagit
uppbringningen bör vara bestyrkt
med sådane gällande Handlingar, att deraf
må kunna utrönas de orsaker som till
156 Stats-Utskotlets Betänkcmdetu
densamma foranledt samt huruvida icke
det forlorade i laglig våg kunnat återfås
hvilket, der sådane Accords afhandlingar
mellankommit, icke låter sig gora, så har
jag vid sådane händelser funnit uppbringningen
bora betragtas på lika sått som då
den genom någon Skepparens åtgärd blifvit
vållad och att således får densamma
icke bor kunna påråknas ersättning af
Staten.
Tvifvelsmål hafva jemnvål hos mig
uppstått huru sådane mål borde betragtas,
der uppbringningen blifvit af den uppbringande
Magtens Domstolar ogillad samt Kaparen
ålagd att ersätta den derigenom
åstadkomna förlust; å ena sidan har det
vål icke kunnat undfalla mig, att i många
fall svårigheter mott får utbekommande
af en sådan ersättning utaf Kaparen,
enär denne dels varit oförmögen att den
utgöra dels och stundom begifvit sig på
flygten, utan att, så vidt af Handligarne
synes, hafva kunnat ertappas; men då å
den andra fråga endast år, att njuta ersättning
af Svenska Staten, för det densamma
icke skall kunnat skydda sine undersåtare
från våldsamheter af andre Magters
undersåter eller skaffa egne Medborgare
rättvisa emot desse sistnämnde; så
enär någon Statens skyldighet till activt
Stats- Utskottets B et änkan elen. i5y
forsvar mot dylika oförrätter icke rimligen
kan begåras, och Svensk man icke
heller kan anses hafva saknat skydd af
sin Regering, då han fått njuta den fremmande
Magtens Lagar till godo, lårer det
förhållande som derefter mellan honom
och Kaparen uppstår vara af aldeles enskild
natur.
Vid bestämmande af ett uppbringadt
Skepps värde hafva Committerade ansett
det sista kopebrefvet bora ligga till grund;
men då sådant icke varit företedt, har
det i allmänhet och vid Assurancer antagne
värde af 150 R:dr per Låst för ett
Ek-Fartyg och 100 R:dr för ett FuruFartyg
blifvit af Committerade tillåmpadt.
Men då ett Fartyg kan vara köpt i full
godt stånd och således till en hög Summa,
men sedermera inom få år försåmradt,
nedfalla till hälften af Inköps-Summan,
hvaremot ett i sämre skick inköpt
Fartyg, genom derå använd Reparation
kan till värdet fördubblas, utan att desse
förhållanden kunna af köpebrefven skönjas
, så synes denne handling icke vara
någon tillförlitlig norm för utrönandet af
ett uppbringadt Fartygs värde; då likväl
någon viss måttstock, för bestämmande
i58 Stats-Utskottets Betänkanden.
liäraf bör fastställas, som vid alla tillfällen
ina kunna tillämpas; får jag, med
jeinnkning i de af Committerade antagne
Värde-Summor, föreslå, att, för hvarje
Fartyg i vanligt segelbart stånd, ersättnings
Summan, då den får beviljas, må
utsättas för Eke-Fartyg till topR:dr B:co
per East och Furu Fartyg till 66 R:dr
52 sk. samma mynt per Läst efter Svenskt
Mätarbref, samt attdå ejuppgifvet är eller
styrkas kan om Fartyget varit af Ek
eller Furu alltid sistnämnde värdes summa
66 R:dr 3a sk. beräknas.
Lika med Committerade anser jag
Reclamerad fragt böra ersättas efter det
öfverenskomna värdet som Certepartiet
innehåller och sådant af det skäl, att
då Fartyget, i anseende till uppbringningen,
icke kunnat fullborda sin resa,
samt således den i Certepartiet för hela
resan betingade fraglen icke kan anses
vara förtjent och då uti fragt beloppet
äfven ingår beräkning af en förmodad
vinst, hvilken af Staten ej bör god (göras;
anser jag att i fersattningsväg fragt
ej må upptagas till mera än hälften af
den summa fragtslutet innehåller; samt,
i de fall, att Hedarne sjelfva varit
Stats-Utskottets Betänkatiden. i5<)
befragtare och något fragtslut således icke
upprättadt, likaledas till hälften af det
belopp som bevisligen för andra befragtningar
af lika beskaffenhet vid den tiden
betingades. Men då så kallad Kaplake,
hvilken af flere Reclamenter blifvit fordrad,
hörer till Skepparens aflöning, såsom
en discretion efter slutad resa, foljakteligen
efter uppbringningen icke blifvit
af Rederiet tili Skepparen utbetald,
lärer någon ersättning i detta afseende
icke kunna upptagas.
I fråga om uppbragte Laddningar
har i följd af ofvanantagne grundsats, att
Last i alla händelser åtföljer Skepp, jag
då Skepparen eller Redaren genom felagtige
eller otillåtne åtgärder ansetts sjelfve
vållande till uppbringningen af dess
Fartyg och någon ersättning således derföre
icke eger rum, funnit enahanda förhållande
i afseende på Lasten alltid böra
iagttagas; hvaremot värdet af en ersättnings
gild Last bör styrkas om möjligt
med Mäklare Bevis från orten der upphandlingen
af varorne skett, samt om
sådant ej låter sig göra, med upphandlings
Räkning eller factura, sorn till rigtighcten
med Ed fästas; äfvensom Laddningens
beskaffenhet och dess intagande
i Fartyget skall vara styrkt med bevis
160 Stats- Utskottets fietiaikanden.
fran Vederbörande Tull-Åmbetsman eller
annan Auctoritet.
Bland de utgifter och omkostnader,
som Reclamenterne uppgifvit sig hafva
fått vidkännas i och för uppbringningarne,
böra noga urskiljas de som oundvikligen
måst ega rum i följd af en sådan
olyckshändelse ifrån de förluster som
kunnat anses tillfällige eller oberoende
af uppbringningen. Till de förra kunna
hänföras ej mindre Skepparens oundgänglige
och beviste utgifter för Skeppet
ifrån den dag det blifvit af Kaparen
uppbragt än äfven Skepparens och Besättningens
månadshyror och kosthållning
ifrån samma dag räknadt. Och då å ena
sidan hela Besättningens bibehållande E
uppbragt Fartyg i allmänhet icke bör
vara nödigt längre tid än till densamma
afgifvit sin Sjöförklaring; men å den andra
vården om Fartyget fordrar att det
icke af Skepparen eller allt Sjöfolket öfvergifves,
så länge någon anledning är
att detsamma återfå; så anser jag att då
af Reclamations Handlingarne icke kan
O
med säkerhet utrönas hvarken huru lång
tid hela Besättningens qvarvaro i uppbringningsorten
varit oundgänglig, eller
huru många man ovilkorligen erfordras för
Siats-Utskottets 21 et änkan den. i 61
att jemte Skepparen vårda Fartyget, en
billig medelväg vara, att, i de mål der
ersättning eger ruin, upptaga och beräkna
Månads liyrorne och kosthållningen
för Skepparen och hela Besättningen i
ett för allt till den dag, då första pris
Domstolens utslag i Reclamantions Målet
blifvit utfärdad, Beloppet afMånadsliyrorne
beräknadt efter tippgift från
vederbörande Sjömanshus, och kosthållningen,
i likhet med hvad uti försäkringsmål
vanligen iagttages lill 32 sk.
Banco om dagen för Skepparen och 16
sk. Banco om dagen för hvarje Man af
Besättningen.
Såsom oundviklige utgifter i följd af
uppbringning må äfven anses de kostnader
som måst användas under Rättegångar
vid fremmande Pris Domstolar, i
ändamål att återvinna de uppbringade
Fartygen, äfvensom enär det vid de fleste
Utländske Domstolar ej är möjligt
för Fremlingar att sjelfve utföra deras
Rättegångar, utan Fullmägtigs biträde,
billigt torde vara, att Fullmägtigs Arfvode
äfven upptogs bland de kostnader,
som af uppbringningen sig härledt.
Dock böra desse omkostnader vara med
vederbörande Commissionairs eller Ad
11
-
162 Stats-Utskottets JBetänhandeu.
vocats Räkning och qvitto eller liäldst
med Svensk Consuls intygande styrkt da
de skola anses ersättningsgilde, så vida
målet i öfrigt är af sådan egenskap;
äfvensom alla de mål der ersättning
eger rum densamma, då fråga är om Utländskt
mynt, regleras efter den Cotirs
som gähle då förlusten genom Dorn
blef gifven.
iDeremot och hvad beträffar fordrade
R.äntor under den tid Fartyg och Last
varit uppbragte: beräknad vinst å Laddningarne
om de lyckligen framkommit
samt ersättning för Redares eller Godsegares
resor till och ifrån uppbringningsorten,
så enär dylike poster dels icke
åro att betragta såsom verkelige utgifter
eller förluster, härledande sig från uppbringningeh,
dels ock icke kunna till sin
verklighet styrkas, lära slike pretentioner
icke förtjena afseende. Och då Redare
äro, enligt Författningarne i allmänhet
pligtige, att utan bidrag af Staten hemförskalfa
det Sjöfolk, som med deras Fartyg
utgått, kan icke heller ersättning för
kostnaderne i denne del föreslås.
Uti Kongl. Majus till Siats-Utskottet
aflåtne Nådiga skrifvelse af den 11
Sta ts-Ut sko 11 ets Betänkan den.
sisth Junii oinförmälas följande till Kongl.
Maj:t i detta ämne inkomne Ansökningar,
öfver hvilka jag äfven särskildt torde
få yttra mig, nemligen:
1:0 Af Handlanden i Calmar J. Fornander,
att komma 1 åtnjutande af ersättning
för hans till ett belopp af 25,332
R:dr to sk. 8 r:st. åren 180g , 18 ! o, 1811
och 1812, genom uppbringar af Franska,
Danska och Preussiska Kapare, lidne förluster,
ehuru de Handlingar som skulle
närmare styrka deras beskaffenhet och
som år 1812 blifvit till Cabinettet för
Utrikes Brefvexlingen inlemnade , icke
kunnat tillråttafås; och har Herr Fornander,
till bestyrkande af sine uppgifters
rigtigliet, bifogat Bevis så väl af f. d.
Landshöfdingen i Calmar Herr GeneralMajoren
m. m. Friherre G. de la Grange,
sorn af 4 välkände och trovärdige
Handlande.
2:0 Af Handlanderne i Norrköping
J. Dr Egge och L. Fretsch, att ersättning
måtte dem beviljas för 2:ne Fartyg: Concordia
och Lyckan kallade, uppbragte af
Engelske Kryssare i Julii 1810 och således
innan Kungörelsen om krig emot
^England den 17 derpå följde November
iutkom, hvilken ersättning Committorade
afstyrkt på den grund, att fredliga för
-
164 Stats~Utskott.ets B et änkai idén.
hållandet med Enland skulle anses hafva
upphört då Missionerne å ömse sidor i
början af Junii 1S10 instäldes.
3:0 Af Handlanderne i Calmar 0.
Håkansson samt Kindberg och Jacobsson,
om ersättning för ett dem tillhörigt Fartyg:
Abraham kalladt, uppbragt af Danske
Kapare den 9 October iSi3.
4:o Af Handlanden i Calmar P. N.
Gothilander om ersättning för Galeasen
Enigheten, uppbragt af Dansk Kapare
den 6 October iSi3.
5:0 Af Commerce-Rådet Björnberg
om Nådigt tillstånd, att få inkomma med
felande Handlingar till bestyrkande af
lians förlust genom, uppbringning af en
honom tillhörig Laddning Hampa, hvilken
år 1811 i Köpenhamn condemnerades
och
6:0 Af Handlanderne i Gefle E. W.
Hellström & Son å egne och medlnteressenters
i Fartygen Triton och Neptunus,
vägnar, om Nådig framställning till
Rikets Ständer, att anslå ersättning för
deras förluster, genom nämnde Fartygs
uppbringning af Franska Kapare, och
hvilka förluster Södanderne ansett vara
af enahanda beskaffenhet med dem, för
hvilka ersättning särskildt beviljades vid
181* års Riksdag.
Stats-Utskottets Betänkanden. i65
Hvad således först angår Handlanden
Fornanders ansökning, så enär Kongl.
Majit funnit de af Fornander inlemnade
Bevis styrka rigtigheten af hans uppgifter
om de af honom lidne förluster, så
anser jag den omständighet, att de Handlingar
somliggat till grund för den närmare
Utredningen af detta mål, utan
något Fornanders förvållande aldeles förkommet
och hvarigenom, efter hvad Committerade
förmält, de varit ur tillfälle att
målet upptaga, icke böra lägga något hinder
i vägen, med mindre de af Fornander
hos Committerade anmäldte ersättnings
anspråk må få efter beskaffenheten,
komma under pröfning och öfvervägande.
Beträffande dernäst Handlanderne
Egge och Frctsch, så finnes den uppbringning
för hvilken ersättning af dem blifvit
sökt hafva tilldragit sig i Julii månad
1810 och således innan den tid, då
enligt Kongl. Maj:ts förklarande, samt de
i öfverensstämmelse dermed nu föreslagne
grunder, fredliga förhållandet med
England d. 17 Nov. samma år upphört;
hvadan något hinder för detta måls upptagande
till pröfning icke heller möter.
I afseende deremot på de af Handlanderne
Hakansson, Kindberg och Jacobsson
166 Stats-Utskottets Betcbnkanden.
samt Handlanden Gothilander väckte ersättnings
anspråk de förre för uppbringningen
af Skeppet Abraham och den sednare
för uppbringningen af Skeppet Enigheten»
så enär bägge desse uppbringningar
timat i October månad 1813 och således
efter det krigsförklaringen emot Danmark
var utfärdad, så finner jag något
vidare yttrande deröfver icke ega ruin;
äfvensom då särskilde praescriptions tider
för de i frågavarande ersättnings anspråken
varit bestämde och allmänneligen kungjorde,
jag >ej eller finner den af Commerce-Rådet
Björnberg gjorde ansökning
förtjena minsta afseende.
Vidkommande sist Handels Bolaget
E. W. Hellström & Sons fordrings anspråk,
så erfordras för närvarande icke annat
yttrande ån att vid den förnyade granskning,
som detta jemte öfrige Reclamations
målen kommer att undergå må tillses
om med tillämpning af nu föreslagne
grunder, någon ersättning till större eller
mindre del kan Handelshuset tilldelas.
Sedan jag sålunda utmärkt hvilka af
de anmälde Reclamations målen synts mig
böra blifva föremål för den förnyade
granskningen , samt tillika uppgjordt de
Stats-lJtskottets Se t än Handen. 16y
grunder efter hvilka en sådan granskning
torde kunna fårråttas, så har vid tillämpningen
af desse grunder på de ifrågavarande
målen jag erfarit dels att, i följd
af den förlängning i tiden för beräkningen
af Fredstillståndet med England och Danmark
flere mål med hvilkas utredande
Coinmiterade, enligt de af dem i detta afseende
ioljde grunder, icke tagit befattning,
nu komma att undersökas och pröfvas
och å ena sidan otvifvelagtigt oka ersättnings
Summan, dels och, att i anseende
dertill, att de af mig foreslagne Grunder
för ersättnings beloppens bestämmande
åro skiljagtige från dem Committerade
följdt, i så måtto, att ersättnings anspråken
blifvit i vissa fall nedsatte och inskränkte,
å den andra minskning i ersättnings
Summan måste ega rum; och ehuru
den speciela granskning af nästan hvarje
mål hvartill dessa skiljagtigheter skola föranleda
icke kunnat af mig företagas, i
synnerhet som i de af Committerade outredde
målen, de vidlyftiga Handlingarne
måste låsas och desse målen från början
utredas, tror jag likväl mig kunna, efter
föeslagsvis uppgjord beräkning, antaga, att
tillökningen i utgiften å ena sidan och
minskningen å den andra skola i det närmaste
motväga hvarannan, så att Total
i68 Stats-Utskottets Betänkanclen.
Summan troligen icke skall komma att betydligen
öfverstiga det belopp som af Committerade
blifvit tillstyrkt eller omkring
320,000 R:dr B:co.
I afseende på såttet för den ånnu
återstående utredningen af detta mål föreslår
jag att Rikets Stander nu hos
Kongl. Majit anhålla det Kongl. Majit
tåcktes i Nåder utse en Committée, med
Nådig föreskrift för Committerade, att, med
noggran tillämpning af de grunder för ersåttningarne
hvilka nu komma att af Rikets
Stånder fastställas, målen med möjligaste
skyndsamhet utreda och granska samt
föreslå det belopp, som Committerade anse
en hvar böra i ersättning tillkomma,
hvarefter sedan Committerade i underdånighet
till Kongl Majit inkommit med deras
Berättelse och Förslag iåinnet, Kongl.
Maj:t lärer efter verkståld Nådig pröfning,
huruvida Committerade i enlighet med de
dem lemnade föreskrifter förfarit, sluteligen
bestämma den ersättnings Summa, som
Kongl. Majit pröfvar skäligt att en hvar
tillägga. Börande Rikets Ständer jemnvål
förklara att det belopp som sålunda varder
af Kongl. Majit fastståld, af Rikets
Ständer till gäldande godkännas.
Då likväl någon Fond till detta ändamål
nu mera icke år tillgänglig, så linner
Stats-Utskottets Betänkanden. flög
jag den förbindelse, som Rikets Stånder i
förberörde afseende signu åtaga, icke kunna
för närvarande annorledes uppfyllas,
ån medelst af deras Riksgålds-Contoir utgifvande
Obligationer. Att i likhet med
hvad som egde rum vid 1812 års Riksdag,
i afseende på liqviden af de så kallade
Franska fordringarne , ställa de nu ifrågavarande
Obligationerne på 10 år och
med 5 proCents ränta, förekommer mig
betänkligt, enär till gäldande af den årliga
räntan skulle erfordras en summa af
mera ån 15,000 R:dr hvarje år eller, på
5 år intill nästa Riksdag, då särskilde medel
skulle kunna härtill anslås , mindst
75,000 R:dr Banco, men hvartill, efter nu
fulländad Stats Reglering och sedan Bevillnings
beloppet jemnvål år fastståldt,
tillgång icke finnes. Jag har trott mig
hällre böra föreslå en kortare betallningstid
af sjelfva Capitalet eller 5 år, då Rikets
Ständer vid nästa Riksdag komma i
tillfälle att till Obligationernes infriande
utse erforderliga medel. Och torde, i händelse
Rikets Ständer denna hemställan bifalla,
åt Herrar Fullmågtige i RiksgåldsContoiret
få uppdragas, att, uppå Kongl.
Maj:ts tillkånnagifvande, om den återstående
utredningens vunna fullbordan samt
uppgift af det belopp som en hvar bland
i Stats-Utskottets Betänkanden.
Reclamenterne tillkomma bör, å motsvarande
Summor till vederbörande utfärda
Riksgälds-Contoirets Obligationer stålde att
betalas inom 5 år utan ränta.
Hvad jag här ofvan i hvarje omständighet
uppå tillika anförde skäl tillstyrkt
och föreslagit skulle kunna t sammandrag
uppfattas i följande Momenter.
1:0 Inga Reclamations mål, sorn icke
höra till de 161 mål, hvilka redan blifvit
hos Comrnitterade anmåldte, må till pröfning
upptagas, oeh bland desse sistnämnde
endast sådane, som åro af vederbörande
bevakade, inom den derföre stadgade
senaste praJscriptions tid, d. 1 Martii 1822
så vida icke försutten tid redan blifvit af
Kongl. Maj:t återsråld.
2:0 Ersättning må ej tilltyrkas för
andre förluster ån dem, som blifvit Svenske
Medborgare tillfogade af Magter, med
hvilka Riket var i fredligt förhållande;
förlusterne må i öfrigt hafva timat på
hvad tid som heldst,
3:0 Epokerne af krig eller fred med
Frankrike och Preussen bestämmas i enlighet
med Hans Excellence Herr Stats
Ministerns för Utrikes Årenderne derom
meddelte Utlåtande samt, i afseende på
England och Danmark, i enlighet med
Stat s-Utskottets 15 é t änkan den. 171
hvad Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse innehåller.
4:0 Förluster å upphringningar, timade
under idkande af oloflig Handel, må
ej till ersättning anmälas.
5:0 Med oloflig handel förstås Export
härifrån af sådane varor, som åro
till utförsel förbjudne, samt Import till
Utrikes orter af varor, mot hvilkas införsel
derstädes förbud existerade då vnrorne
till destinations orten ankommit.
6:0 Då Skeppare vid uppbringningen
antingen icke varit försedd med sådane
Skepps- och Last-Document, som enligt
Författningarne bort vara om bord till
den ort, dit Skepp och Last voro destinerade,
eller, om Skepparen funnit innehafva
dubbla eller falska Skepps och Last
Document, eller, i öfrigt genom otillåtne
åtgärder, vårdslöshet eller försummelse
sjelf vållat uppbringningen, anses förlusten
af sådant Fartyg ej ersättnings gild.
7:0 Uppbringningen bör vara styrkt
om möjligt med protest men alltid med
Condemnations Dom, Sjöförklaring eller
annat giltigt bevis.
8:0 Såsom ett oeftergifligt vilkor för
ersättnings undfående, stadgas, att förlusten
drabbat Svenske och icke Utländske
i^2 Stats-Utskottets Betänkanden
Mån,
i hvilket sednare fall således ersåttej
må tillstyrkas.
9:0 Last åtföljer Skepp , så att Svensk
Egendom tagen från Utländskt Fartyg
tillhörigt en sådan Magt med hvilken uppbringarens
Regering år i fiendskap, icke
år ersättnings gild.
10:0 Då Svenskt Skepp och Egendom
tages utur Convoy af sådan Nations
Fartyg, som med uppbringande delens Regering
år i fiendskap, eger ej ersättning
runi.
11:0 Som Svensk Man må ej den
anses, hvilken Utrikes fodd, ehuru härstädes
domicilierad då forlusten timade,
sedermera flyttat utur Riket.
12:0 Reclamenten åligge,ått med Ed
inför Domstol betyga att någon ersättning
för hans genom uppbringningen timade
förlust, hvarken genom Assurance
eller på annat sått honom till större eller
mindre del till godokommit.
13:0 Då Assurance blott år tagen för
en del af Skeppets eller Lastens värde
eller, då i anseende till Assuradeurens
obestånd fulla Assurance Summan ej kan
utgå, åtager sig Staten ingen förbindelse
att ersätta differencen emellan den bekomna
Assurance Summan och anmåldte förlusten.
Stats-Ut skot tets Betiinkanäen. i ”3
14:0 Ersättning kan ej heller påräknas
i de fall då Skeppare inlåtit sig i Accord
med Kaparen och såmedelst undandragit
målet Domstols profning.
15:0 I alla de mål der ersättningsskyldigheten
blifvit genom Dom Kaparen
i vederbörlig ordning ålagd, upphör allt
anspråk på vidare ersättning af Svenska
Staten.
16:0 Då. ersättning för Fartyg eger
rum, beräknas för Eke Fartyg värdet till
100 R:dr B:co per Svensk Låst och för
Furu Fartyg likaledes till 66 R:dr 32 sk.
samma mynt.
17:0 Då ej år upplyst eller kan styrkas
antingen Fartyget varit af Ek eller
Furu, antages den mindre värderings
Summan.
18:0 Reclamerad och ersättnings gild
fragt beräknas till hälften af den Summa
Certepartiet innehåller, samt i de fall att
Redarne sjelfve varit befragtare och fragtslut
således icke varit uppråttadt, likaledes
till hälften af hvad andre befragtningar
vid den tiden gålde.
c 19.0 För Kaplake får ej ersättning
■tillstyrkas.
20:0 Då Skeppere eller Redare ansetts
genom felagtige och otillåtne åtgärder
hafva vållat uppbringen af ett Får
-
X 74 Stat s-Ut skottets Itc till) kart dort.
tyg, vare den derå varande Laddningen
icke eller ersättnings gild.
2i:o Vårdet af ersättnings gild Last
bor styrkas om möjligt med Mäklare Bevis;
eller om sådant ej kan ske, med
factura som likväl bor inför Domstol
beedigas.
22:0 Laddningens beskaffenhet och
dess intagande i Fartyget skall vara styrkt
med Bevis från vederbörande Tull-Åmbetsman
eller annan Autoritet.
23:0 Då ersättning kan tillstyrkas för
månadshyror och kosthållning beräknas
densamma för Skeppare och hela Besättningen
i ett för allt från uppbringningsdagen
tills forsta pris Domstolens Utslag
foll.
24:0 Beloppet af månadshyrorne bestämmas
i sådant fall efter uppgift från
vederbörande Sjömanshus, och kosthållningen
till 32 sk. Banco om dagen för
Skepparen och 16 sk. Banco om dagen
för hvarje man af Besättningen.
25:0 Kostnader som mast användas
under Rättegången äfvensom Arfvode för
Fullmågtige må ersättas så vida de åro
behörigen styrkte med vederbörandes qvitto
eller båldst med Svensk Consuls intyg,
samt målet i öfrigt år af ersättnings gild
egenskap.
Stats-Utskottets Betänkan den. 17 5
26:0 Utländske Myntsorter evalveras
till Svenskt Banco efter den Cours som
var gållande då forlusten genom Dom
var gifven.
27:0 Räntor, calculerad vinst, uppgifne
kostnader för Resor till uppbringnings
orter samt omkostningar för Sjöfolkets
hemfårskaffande upptagas ej till ersättning.
28:0 För pröfningen af de uti Kongl.
Maj:ts Skrifvelse särskildt omförmaldte Reclamations
mål torde hvad jag här frammanföre,
angående desse mål yttrat, kunna
tjena till efterrättelse.
29:0 Hos Kongl. Majit anhålla Rikets
Ständer, att Kongl. Majit täcktes förordna
en Committé, att med tillämpning
af förestående grunder, utreda och granska
de ifrågavarande Reclamations målen
samt föreslå hvardera Reclamations ersättnings
belopp.
30:0 Sedan Committerade inkommit
till Kongl. Majit med Berättelse och Förslag
i detta afseende, lärer Kongl. Majit,
efter Nådig pröfning af Committerades åtgärder,
slutligen bestämma det ersättnings
belopp som en hvar tillkomma må.
31:0 Uppå Kongl. Majus Nådiga tillkånnagifvande
härom, låta Herrar Fullmågtige
i Riksgålds-Contoiret genast utfärda
S tat s-Ut skottets Betänkancien.
Riksgålds-Contoirets Cbligationer, stållde
till Sedelhafvaren att betalas på 5 är
utan ränta, och till ett mot de faststälde
särskilde ersättnings Summorne svarande
belopp.
Slutligen utbeder jag mig att detta
mitt yttrande måtte få åtfölja Betänkandet
till Rikets Håglöf!. Ständer”.
Uti denna Reservation instämde Herr
Ordföranden Grefve af Ugglas, Herr Friherre
af Nordin, Herr Biskopp Wallenberg,
Herrar Ekelund, Noreus , Winberg, Ekstrand,
Riksdagsmannen Sandsten samt Herr Öfversten
Hjerne; den sistnämnde med förbehåll,
att 5:te Momentet, angående hvad
med oloflig. Handel forstås, måtte varda
sålunda redigeradt:
”j:te Punct. Med oloflig Handel forstås,
Export härifrån af sådane varor, sorn
vid tillfället varit forbudne till utförsel,
samt import af varor på Utländsk plats,
som derstädes forbudne, före afsåndandet
från Svensk hamn, derom i Sverige kungjordt
blifvit.”
Herr Öfverste Lieutenanten Hjerta yttrade
derefter: ”Jag har varit bland mi
noriteten
i Utskottet; och anhåller, att med
åberopande af de skål, som finnas framstålde
i det af Hoglofl. Riksgålds-Afdel
ningens
-
Siats-Utskottets Betänkanden. 177
ningens foreslagne Betänkande och som i
Friherre Hjertås Reservation år intaget,
yttra den öfvertygelse, att frågan huruvida
ersättning bor gifvas eller icke, aldrig
bordt af närvarande Riksens Ständer sättas
i fråga, sedan 1812 års Riksdags Beslut,
densamma innefattar.
Jag beder likväl, att, genom denna
min Reservation, få framställa ett Förslag
till grunder hvarefter Ersättning bor meddelas,
åt de ifrågavarande Reclamenter,
och hvaruti jag afviker från Friherre Hjertås
i åtskillige puncter; med anledning af
de nu i Sjölag och Tullforfattningar gällande
bestämmelser, samt med afseende på
Commerce-Collegii åliggande, att underrättade
Handlande, genom offentliggörande
af de vådor hinder eller förändringar,
som för Handeln kunna inträffa, äfvensom
med betragtande af de bruk, som vid Sjo
Assurancer finnas antagne, har jag derföre
ansett dessa grunder vara följande:
1:0 Lika ined den, som i Friherre
Hjertås Reservation finnes upptagen.
2:0 Dito Dito.'
3:0 Dito Dito.
4:0 Dito , Dito.
5:0 Med oloflig handel färstås: Export
från Riket af sådane varor som vid
12
inS Stats-Utskottets Betänkanden.
afsåndandet voro till utförsel forbudne,
samt Import å Utrikes orter af varor, hvilkas
införsel derstädes voro forbudne då
varorne till destinations orten afsåndes;
och skall harvid iagttagas, att derest forbudet
icke genom Comrperce-Collegii försorg
i offentlige Tidningar varit bekantgjordt,
må okunnighet om dess tillvaro
genom Ed kunna fästas.
6:0 Skepp och Last anses ej ersättningsgild
om ej Documenterne varit enligt
fårfattningarnes föreskrift eller förfalskning
dermed egt rum; äfvensom om Skeppare
genom otillåtne åtgärder, vårdslöshet
eller försummelse uppbringningen vållat.
7:0 Lika med Friherre Hjertås.
8:0 Dito Dito
9:0 Dito Dito
10:0 Dito Dito.
11:0 Som Svensk man må ej den
anses, hvilken sedan förlusten timat, afflyttat
ur Riket.
12:0 Lika med Friherre Hjertås.
13:0 Då Assuranee blott är tagen för
en del af Skeppet eller Lastens varde,
åtager sig Staten ingen förbindelse att ersätta
skillnanden emellan den bekomna
AsSurance-Summan och förlustens värde.
l4:o Lika njed Friherre Hjertås.
Stats-Utskottets Betänkanden. 17g
15:0 Då ersättnings skyldighet genom
Dom i vederbörlig ordning blifvit Kaparen
ålagd, ege icke anspråk på ersättning
rum, så vida icke lagligen bevisas kan att
ingen möjlighet varit att densamma utkräfva.
16:0 Då ersättning för Fartyg eger
rum beräknas detsamma för Ek Fartyg
med 80 R:dr B:co per Låst samt för
Furu Fartyg med 50 R:dr Banco.
17:0 Lika med Friherre Hjertås.
18:0 Dito Dito.
19:0 Dito Ditö
2o:o Dito Dito
21:0 Värdet af ersåttningsgild Last
bör styrkas med Manifest eller Connoiseinent,
eller och med Factura, sorn inför
Domstol bör beedigas.
12:0 Laddningens beskaffenhet och
dess intagande i Fartyget skall vara styrkt
med vederbörande Tullbevis.
Anmärkning.
De i Friherre Hjertås Reservation föreslagne
Puncter 23, och 24 och 25 har
jag ansett ofverflödige, derföre, att dä
Assuradeurer icke ersätta kostnader för
Besättnmgen m. m. synes det vara .öfver
-
180 Stats-Utskottets Betänkanden.
flodigit att Staten en sådan ersättning sig
åtager.
26:0 eller om, på sått jag nu föreslagit,
nyssnämnde §:ne puncter komma
att utgå 23:0 Utländska Myntsorter evalveras
till Svenskt Banco efter det årets
medelcours då forlusten genom slutlig Dom
var gifven. . '
27:0 eller dito 24:0 Lika med den
27 i Friherre Hjertås.
28:0 eller dito 25:0 De i K:gl. Maj:ts
Skrifvelse särskildt omförmålte Reclamationsmål
bora undersökas på sått med de
förra har skett.
29:0 eller 26:0 Lika med Friherre
Hjertås, puncten 29.
30:0 eller om ofvannåmnde 3:ne puncter
utgå 27:0 Dessa Committerade böra
innan 1824 års slut till Kongl. Maj:t inkomma
med fullständig Utredning i detta
afseende, då Kongl. Maj:t lårer täckas,
efter föregången Nådig pröfning, bestämma
det ersättning belopp som en hvar
må tillkomma , och hvilket icke må kunna
öfverstiga hvad Committerade sålunda föreslagit.
31:0 eller dito 28:0 Uppå Kongl
Majås Nådiga tillkånnagifvande af ersättnings
Summornes belopp, låta Fullmågtigt
uti Riksgåls-Contoiret utfärda Obligationer
Stats-Utskottets Betänkatiden. j8i
för hvardera särskildt, stahle att betalas
en hälft på Fem och återstående hälften
inom Sjette året, med ränta å 3 proCent;
hvilka Obligationer ifrån Contoiret
emot aflemnande af Kongl. Majus
Nådiga Resolution angående ersättningen,
till rättsinnehafvaren öfvcrlemnas.
Och skulle desse yttranden och Reservationer
medfölja Utskottets Betänkande
till Respective Riks-Stånden.
Stockholm som ofvan.
Ex Protocollo
W. Karström,
N:o 611.
Ankom <lcn 2G Nov. 1823,
Riksens Höglofl. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi - Utskotts förnyade
Utlåtande, i frågan om återlåggande
af Jemtland tillVester-Norrlands,
samt Herjeådalen
till Gefleborgs Län
Vid
föredragningen hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda
182 Stats-Utskottets Betänkanden.
Bonde-Ståndet af Stats- samt EkonomiUtskottens
under den sislidne Augusti
afgifne Utlåtande N.o 4o5. om Jemtlands
och Herjeådalens återläggande till de LäneStyrelser,
hvarmed de först varit förenade
har detsamma blifvit återremitterad t,
tili följe af de inom desse Stånd dervid
gjorde anmärkningar, hvilka hufvudsakeligen
innefatta: att de förenade Utskotten
icke med nog conseqvenee och enhet
behandladt ifrågavarande ämne; att
några stora anstalter för Jemtlands förbättrade
odling dels icke äro kände, dels,
om de förre finnas, lätteligen kunna tillvägabringas,
utan särskildt Läne-Styrelse;
att afvittrings-verket, som med framgång
blifvit fullbordadt i Stora Kopparbergs
Län äfven i Jemtland kunnat ske utan
särskild Läne-Styrelse; att Uskottens framställning
af Jemtlands belägenhet och tillgångar
icke skall vara i allo enlig med
förhållandet: att denna Provinsens odling
icke befordras genom en särskild Landshöfdinges
närvaro, utan genom anslående
penninge tillgångar; och sluteligen att
man på ett origtigt sätt velat tvinga dess
innevånare, att uti detta kalla och hårda
klimat förgäfves använda omtanka och
kostnad på en större sädesproduction, som
aldrig skall blifva lönande, då deremot
Ståts-Utskottets Betänkanden. i83
Boskaps-skötseln är dessa Orters rätta af
naturen utstakade Näringsgren, hvarigenom
nu, efter förlusten af Finland, Hufvudstadens
behof af Viktualievaror bör
kunna fyllas. Det har äfven blifvit erinradt,
att det icke är brist på odling,
sorn gör Jemtland så olyckligt, utan att
dertill finnas tvenne andra orsaker, som
, i r - # 1
icke, genom någon odling kunna häfvas.
Den första af dessa skall vara;
Landets höga läge öfver vattenytan, hvarigenom
luften betydligen förtunnas; den
andra, granskapet af orubbliga Fjellmassor,
som nästan på alla håll skilja Jemtland
från det öfriga Sverige. Verkningarne
häraf på climatet och den deraf
beroende vegetation skola vara eådane,
att andra Provincers vanliga växter och
Trädslag till större delen icke trifvas i
denna; hvaraf drages den slutsats, att
alla anstalter och bemödanden för att bereda
Jemtland en högre cultur äro frugtlösa
och följakteligen att en särskilt Läne-Styrelse
derstädes är öfverflödig.
Deremot har Utskottens Betänkande
af andre blifvit understödt genom anförande,
att de anstalter, som blifvit gjorde
för Jemtlands förbättrande odling tydeligen
påkalla en särskild Styrelse, äfvensom
att frågan om denna Provinces åter
-
i84 Stats-Ut skottets Beiänkanclen.
läggande under Vester-Norrlands Län
torde sä mycket mindre bevisa Innevånarnes
allmänna önskan i detta fall sorn
till Kongl. Maj:t en skrift inkommit,
undertecknad af omkring 3o personer
af Jemtlands Innevånare, dels Ståndspersoner
dels Bönder, hvilka, underrättade
- i t - r-r
om ifrågavarande Motion, hvartill de
Riksdags-Fullmägtige icke skola. erhållit
hemmavarandes xippdrag förkläradt densamma
på det högsta strida mot deras
och Ortens innevånares önskan och bästa
samt anhållit, att följagteligen intet
afseende derå må göras.
Efter behörigt öfvervägande af de
anmärkningar, som mot det afgifne Betänkandet
blifvit framstälde, få de förenade
Utskotten vördsamt anföra, att
desse anmärkningars besvarande och vederläggande
icke, i Utskottens tanka, synes
erfordra någon vidlyftig utveckling
eller bevisning.
Hvad först angår frågan om Jemtlands
återläggande till Vester-Norrlands
Län, så föreställa sig Utskotten, att de
skäl och grunder, som i detta afseende
blifvit, anförde, lämpligast kunna uppfattas
och besvaras under förutsättning
af följande tvänne alternativer, nemligen:
antingen att anstalter till förbättring af
Stats-Utskottets Betånkanden• 185
Jemtlands cultur böra företagas, eller
ock, att i detta afseende ingen ting bör
göras.
Ar det nu i förra fallet gifvet, att
Jemtlands odling bör befordras, är det
sant att i detta afseende vigtiga åtgärder
redan blifvit vidtagne,
kan det
icke nekas, att afvittrings-Verk et och nybygges
systemet redan beredt nytta för
denna Province och skola framdeles bereda
en ännu större, •—. äro Strömrensningar
och väganläggningar till Landets fördel
företagne, — hafva Schäfferier blifvit
anlagde, och böra, såsom en anmärkare
yrkadt, anstalter för Boskaps-skötseln
förkofran i detta Landskap i synnerhet
befordras, för att kunna fylla Hufvudstadens
behof af Victualii-varor; så följer
naturligt, i Utskottens tanka, att alla
desse sammantagne anstalter påkalla och
förutsätta ännu en anstalt utan hvilken
de öfrige skulle sakna erforderlig enhet,
tillsyn och drift, nemligen: den af en
egen Lane-Styrelse. Och detta så mycket
mer i Jemtland, som endast dess aflägsenhet
från Vester-Norrlands Läne-Styreise
gör det för denna sednare till en omöjlighet
att, som sig bör, vårda och befordra
desse företag.
i86 Stats-Uts ko Itets Betänkanden,
Anser man åter med förutsättning af
senare fallet, ingen ting kunna eller böra
uträttas för Jemtlands odling, så är det
visserligen ostridigt, att anstalter af en
särskild Läne-Styrelse, lika med alla de
öfrige anstalter, som derstädes blifvit företagne,
varit öfverflödig oell utan nytta.
Men innan detta förhållande är bevisadt
och ådagalagdt, och så länge det
endast af få personer är uppgifvet, men
deremot motsagt af många andra, och
deribland Ortens egne innevånare, med
åberopande, att ett sådant påstående saknar
all grund i verkligheten, anse Utskotten
den lösligen framstälda uppgiften
derom, i frågans närvarande skick
icke förtjena afseende.
Af desse skäl finna Utskotten de vidlyftigt
framstälde anmärkningarne, hvaraf
dock största delen icke afser sjelfva
hufvudfrågan nemligen huruvida en särskild
Läne-Styrelse för Jemtland må fortfara,
utan snarare innefattar klander mot
denna Styrelses vidtagne åtgärder, i afseende
på Provinsens oeeonomiska förvaltning
, hvars upptagande åter ligger utom
gränsen för Utskottens ifrågavarande pröfning,
icke föranleda tillstyrkande af någon
ändring i deras förut afgifne mening
i änmet.
Stats-Utskottets Betänkanden. 187
Hvad särskildt angår de inkast, som
blifvit gjorde emot den af Utskotten föreslagna
åtgärd i afsende på Herjeådalen,
åberopa Utskotten, till besvarande deraf,
de skäl och grunder, sorn i Betänkandet
finnas utvecklade.
Dock öfverlemnas detta till Riksens
Högloft. Ständers egen upplysta pröfninning,
med vördsam anmälan, att Betänkandet
af Högvördige Preste-Ståndet och
Välofl. Borgare-Ståndet redan är bifallet.
Stockholm, den 18 November 1823.
Utdrag af Prottocollet hållet hos
R. H- S- Stats-Utskott den 21
November 1823.
S. D. Till närmare utvecklande af de skåll
som förmått Riksdags-Fuihnägtigen Carl
Bergman från Gefleborgs Låln att reservera
sig emot Stats samt Allm. Besvärs
och Ekonomi-Utskottets beslut i frågan
om Jemtlands återförläggande till VesterNorrlands
samt Herjeådalens till Gefleborgs
Län, yttrade Bergman.
’’R. H. S. Stats samt alling Besvärs
och Ekonomi-Utskott hafva, i fråga om
Jemtlands återläggande till Yester-Norrlands
Län, endast fästat sig vid det gagn
i88 Sta ts-Utskottets Betänkanden.
en särskild Läne-Styrelse skulle för landets
odling medföra. Jag tror, att dervid
jemnväl bort öfvervägas huruvida de
uppgifne fördelarne för Jemtland motsvara
de olägenheter, som icke allenast
Jemtland sjelft, utan ock nästgränsande
orter derigenom mäste vidkännas. J detta
afseende får jag åberopa hvad jag, vid
Beslutets fattande om detta måls remitterande
till Utskotten, uti Bonde-Ståndet
yttrat, och får således tillstyrka, att Riksens
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla det en undersökning i
detta afseende måtte företagas.
Att Läne-Styrelsens upphörande i
Jemtland skulle Strida mot Länets Innevånares
allmänna önskan är icke enligt
med förhållandet. Af de handlingar jag erhållit,
och som härhos i afskrift medfölja,
kan tillförlitligen inhemtas, att Riksdagsmannen
Anders Martensson från sine
Committenter erhållit fullgiltige bevis uppå
origtigheten af den mot honom gjorda, och
i Utskottets Utlåtande åberopade insinuationer;
hvilken jag för öfrigt anser
icke vara af den beskaffenhet, att den i
hvilket afseende som hedlst, bort kunna
såsom skål för Utskottets Beslut, åberopas,
heldst en angifvelse af denna art och
Stats-Utskottets Betänkanden. 18g
i denna ordning gjord alltid för Riksdagsmannarätten
är kränkande-’’
Herr af Uhr anförde" Jag är visserligen
öfvertygad att Regeringen är i tillfälle
att säkrast bedöma detta Amne; men
jag tror tillika att Folkets önskningar
äro en af de källor, hvarifrån tillförlitliga
upplysningar i dylika ärender kunna
hämtas, och då jag tillika är öfvertygad,
att desse öfverenstämma med Riksdagsmannen
Bergmans reservation; så anhåller
jag, att i den samma få instämma”.
Och skulle dessa yttranden åtfölja
Betänkandet till respective Riks-Stånden.
Stockholm som ofvan.
Ex Protocollo
W. Karström.
Afksrift.
Stormägtigste Aller-Nådigste Konung!
Som det kommit i vår vetkap, att
en del Jemtlands innevånare, genom en
underdånig ansökning hos Eders Kongl.
Maj:t söka förebygga det af Riksdagsmannen
Anders Martensson och Eric Bang
väckta Memorial, om söndring från. Jemtlands
Län, så väcker det vår gemensamma
förundran, huru Herjeådalen kan för
dem vara så omistelig som ännu är lika
iqo Stats-Utskottets Betänkanden.
med forntiden belägen i samma hårda
Climat, här den åberopade oeconomiska
förbättringen ännu ej har, eller kan visa
de lyckliga, följder, som Naturen förhindrar
innevånarne i denna odugliga trakts
läge; Och hade de, förr än deras Underdåniga
ansökning författades, bordt genomögna
Riksdags-Ordningens 78 §. och
dertill med ej tvifla, att detta ärende var
Riksdagmännen af hemmavarande Electorer
och Commitenter uppdragit, som
ännu mera i djupaste undersåtlig ödiniukhet
det samma itterera i förhoppning,
att häruti vinna Nådigt bifall och under
förtröstan, att Eders Kongl. Maj:t på deras
mindre grundade Underdåniga Libell
ej fäster ett större afseende, än den verkeligen
förtjenar.
Med djup Undersåtlig vördnad trohet
och Nit framhärda.
Stormägtigste Aller-Nådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
Underdånigste och tropligtigste
Undersåtare
Johan Olofsson
i Nordanhå. Krono Fjerdigs-Ordningsman
-
Sven Jonsson
i Olingsdal. Nämnd- och
Ordningsman
Stats-Utskottets Betänkanden. icji
Jonas Olofsson
i Sunnanå Nämnd- och
Ordningsman.
OloJ Mattsson
pä Asen, Kyrkovärd och
Nämndeman
Eric Kjelsson
Tohl Rolfsson
Klockare
Kyrkovärd.
Å egne och Sfrigcs vägnar.
( Sigill )
Lillherdals Socknestufva den 14 September
i823.
Afskrift.
Till underskrifne Tingslagsboers kännedom,
liar den underrättelsen ankommit,
det åtskillige Stånds-Personer, Borgare
och Bönder inom Landet, genom en enskildt
Skrift, sökt motverka det uppdrag
Ståndets Riksdagsman Anders Martensson
erhållit, det nemligen, att i Högvederbörlig
ordning, samt inför Kongl. Majit
och Rikets Höglofl. Siänder göra underdånig
hemställan, örn icke, till Statens
Lättnad, ock till återställande af sjelfva
den gamla Landsseden , Jemtlands Län åter
måtte läggas under ett och samma Styre
med , eller under Landshöfdingen i Vester-Norrlands
Län .— Och enär det, i vår
Olof Hedenberg.
Socknc-Skrifvare.
Stats-Utslcottets Betähkanden.
tanke, icke kan annat än vara nyttigt,
anse vi ett motarbetande deraf, inom
Landet, för obetänksamma intriger, åsyftande
intet annat än några få enskildas
interessen; Detta allt får Bergs-Tingslagsboer
efter till i dag inlyst Allmän Socknestämma,
honom Anders Mårtensson till
Bevis meddela, under vördsamt tillkännagifvande
derjemte, att detta så väl
vid 1818 års, som nu påstående Riksdag,
varit ett ibland de vigtigaste och ifrigaste
Postulata Ståndets Representant blifvit
uppdragne.
Ostersund, Bergs Sockne-Stuga den
y:de September 1823.
Hans Carlsson, Essbjörn Ericsson,
i Vattenviken. i Bergsviken.
Olof Jonsson,
i Bergsbyn.
Att Tingslagets Sigill, är med BergsTingslags
samtelige Innevånares bifall,
härvid brukadt; Attesterar Ut Supra.
Abraham Själander.
P. S.
( Sigill J
Stats- Utskottets Betänkanden. tg3
Xiii Riksdagsmannen Anders Mårtensson!
Förlidne Sommar träffade! jag f. d.
Riksdagsmannen Olof Andersson i Högled,
som då yttrade, att en skrift vöre författad,
som skulle afgå till Stockholm, den
der rörde landets bästa och fördelar,
hvilkens underskrifvande han ansåg nödig
af mig, såsom Elector vid Riksdagsmansvalet
för _ Hallens Tingslag: Och
som denna skrifts undertecknande, hvars
innehåll var oell blef för mig obekant,
den jag trodde skulle afgå till vår valde
Riksdagsman 'Anders Mårtensson, som egde
att densamma öfverväga, om den hade
grundlighet för landets nytta eller ej, och
i sådant fall densamma antingen förkasta,
eller i vederbörlig ordning derom
göra Motion, blef bifallen af mig att göras
af Olof Andersson, så återkallar jag
härigenom offenteligen denna min tillåtelse,
så vida jag genom Allmänna Journalen,
under N:o 2o3 af den 3:dje September
detta år, den jag tillfälligtvis fatt
läsa, finner, att skriften, i min tanke
emot Constitutionerna, ej varit lemnad
tili vår Representants Censur, utan directe
gått till Kongl. Majit, och fråga varit om
x 3
if)4 Stats- Utskottets Betänkanden.
Läne-Styrelsens mer eller mindre gagneliga
tillvarelse inom Jemtland, hvilken
fråga till framställning blef vårt ombud
Anders Mårtensson vid förra Riksdagen öfverlemnad,
och lika sorn öfrige angelägenheterne
till dess bestyrande nu vid
denna Riksdag, i vard och handom lagd.
Norderön och Vestanede den iöOctober
l8a3.
Nils Jonsson
för detta Elector för Hallens Tingslag af Jemtlands Län
Egenhändigt.
Efter begäran skrifvet af
Mårt. Åkermark
Sockenskrifvare.
I anledning af Riksdagsmannen, för
Jemtlands Läns Södra Fögderi, Anders
Mårtensson vid nu förevarande Riksdag
Väckte fråga, om Läne-Styrelsens återgång
till Vester-Norrlands, samt dervid af enskilde,
kanske och obehörige Personers
deremot gjorda mindre grundliga invändningar
, (hvilka synas såsom sådana af
Allmänna Journalen N:o 203* den 3 sisth
September), få vi i egenskap af valde
Electorer vid sist öfverstående Riksdagsmannaval
för Ovikens Tingslag, härigenom
till bevis meddela: Att så val vi,
Stats-Utskfittets Betähkandehi ig5
gom de öfrige valde Electorerne, utom
Olof Andersson i Hegled och Olof Nilsson
i Genvalla, voro derutinnan enhällige, det
skulle Ståndets Fullmägtige Anders Mar
O
o
lensson, sä väl nu sorn vid 181 Sars Riksdag,
(dä för detta Riksdagsmannen Olof
Nilsson i Börön syntes tänka lika med
Anders Mårtensson) i vederbörlig ordning
Väcka samma Motion eller fråga om Länets
återförening med Vester-Nörrlandj
Jemtland den 3i October 1823.
Nils Jonsson Johan Hanssöri
i Hwattjom, i Gösåsen
Sunnar Tomasson
i Salsån , ElccktorOr föt Öwikeris Tingslsig
N:Q 612.
Ankom den 26 Noy. 182^.
Riksens Högloft Stånders Stats*»
och Eevillnings-Utskotts Utlåtande,
angående våckt fråga,
om ytterligare förmåner och
frihet för Gåstgifverierne uti
åtskillige Orter.
4
«
(jenom Protocolls-utdrag af dert 24
Februarii detta år, har Hedervärda Bonde-»
ig6 Stats- Utskottets Betänkanden.
Ståndet till Stats- och Bevillnings-Utskottens
gemensamma åtgärd remitterat,
Riksdags Fullmägtiges Moses Johansson, från
Vesterbottens och Anders Nilssons från
Vermlands Län, afgifne särskildte Memorialer,
hvaruti den förstnämnde, med anförande
af de åtgärder, som i anledning
af vid 1812 års Riksdag väckt och sista
Riksdagen fullföljd ansökning, om ökade
Friheter och förmåner för Gästgifvare i
Vesterbotten, blifvit vidtagne, ytterligare
framställt behofvet och billigheten deraf,
att Gästgifverierne uti denna ort, och särdeles
de i Burträsks Socken belägne,
hvilka i sednare tid skola blifvit besvärade
med anläggning och underhåll af kostsamma
vägar samt Skjutsningsutgörande
måtte få tillgodonjuta enahanda understöd
och förmåner, genom Ränte och Roterings
frihet, som Gästgifvare i det nästgränsande
Vester-Norrlands Län begagna;
samt Anders Nilsson åter andragit, huruledes
egarne af de i sednare åren i Vermland
anlagde skjuts ombytnings-ställen, å
vägarnc till Norrige, icke få åtnjuta någre
af de förmåner, som Gästgifverierne
uti författningarne äro tillagde, men likväl
äro ålagdc samma ansvar och betala
lika Bevillning samt Bränvins Minuterings-afgift
som Gästgifvare; hvarföre
Ståts-Utskottets Betänkanden. igy
Riksdägs-Fullmägtigen föreslagit, att innehafvare
af de sålunda till Skjutsombyten
anordnade hemman, måga vid Bevillningens
reglerande fritagas från all
slags afgift i och för deras lönlösa befattning.
—. Och hafva Riksdags-Fullmägtige
J. J. Ruthberg, från Norrbottens Län,
Olof Wickström och Eric Bylund från Yester-Norrlands,
Olof Andersson från Nerikes
och Anders Olsson från Stora Kopparbergs
Län uti berörde Motioner sig förenat.
Hvad nu först angår Lågan, att
Gästgifverierne i ofvanämnde Län måga
anslås enahanda förmåner af ränte- oell
Roterings-frihet, som i åtskillige andre
Orter bestås, får Stats-Utskottet upplysa,
att sedan, i anledning af Riksdags-Fullmägtiges
i Vester- och Norrbottens Län,
derom vid de sednare Riksdagarne gjorde
underdånige ansökningar, Kongl. Maj:t
i Nåder, genom Skrifvelse till Dess och
Rikets Kammar-Collegium af den 20 Februarii
1821, förordnat, det Kongl. Majus
Befallningshafvande egde, på sätt och i
den ordning 28 §. i 1734 års Gästgifveri-Ordning
föreskrifver, låta vid Häij
rads-Rätterne i orten härom undersöka;
så har Kongl. Majit, efter det sådant för
sig gått, samt Kongl Majits Befallningshafvande»
jemte Kongl. Kammar-Colle
-
I gB Stuts- Utskottets Betänka?/(leth
gium, i timnet afgifvit underdånige ut]å=
tanden, genom Nådigt Bref den aaApr,
detta år förklarat, att då yid de af Här
yads-Rätterne hällne undersökningar icke
kunde anses vara ådagalagt, att de Gäst-^
gifverier i Vesterbottens Län, för hvilka
understöd blifvit tillstyrkt, med de hittills
meddelte förmåner icke kunna förr
behållas, funne Kongl, Majit det att Dess
BefaUnings-hafvande gifne Förslag om
deras understödjande genom tilldelning af
Kronans behållne Räntor, icke kunna bi-r
fållås; Äfvensom hvad den föresjagne
RoteringSrfriheten för de Gästgifveriet
pom hafva Ordinarie Rotering, anginge,
dermed borde förhållas efter 29 uti
åberopade Gästgifvare - Ordning, men,
i afseende på Kongl. Majus Befallningshafvandes
hemställan, det Gästgifverierne
matte förunnas den lindring, att Skjutsa
i tour med reserven, så hade Kongl,
Majit i Nåder velat tillåta Dess Befallningshafvande,
att, efter derom skeende
ansökning, utan hinder af nu gällande
föreskrifter, i vederbörlig ordning pröfva,
Huruvida en sådan lättnad i Gästgifveriernes
Skjutsnings-skyldigheter, må på
ett eller flere Ställen lämpligen och utan
olägenhet kunna beviljas.
Stuls-Utskottets Bclänkandan. 1 199
Enär Kongl Maj:t, hvars Nådiga pröfning
förevarande fråga, såsom af aaconomisk
beskaffenhet, tillkommer, sålunda
efter föregången undersökning, i den
ordning Författningarne stadga, i; Nåder
pröfvat och afgjort densamma sedan
Motionen väcktes, samt dervid funnit
något särskildt understöd af Statens bebållne
Räntor icke vara för Gästgifveriernes
upprätthållande i Vesterbotten erforderligt,
och derföre icke eller skäligen
kunna innehafvarne deraf bestås, raen
jemte det de ansetts böra, i afseende på
den Ordinarie Roteringen, tillgodonjuta
den i 29 $. af 1734 års Gästgifveri-ordning
bestämde Rote-frihet, förordnat den
jemnkning uti skjutsnings-besväret, som
må kunna bereda nödig lindring för desse
Gästgifvare i anseende till den i sednare
tid tillkommne större känning deraf; så
har Stats-Utskottet funnit Riksdags-Fullmägtiges
ansökning i denna del icke föranleda
till någon åtgärd af Riksens Högloft,
Ständer. Och beträffande åter den
yrkade nedsättning, eller befrielse ifrån
Bevillning och Bränvins minuterings afgift
för de Gästgifveriet hvilka endast
äro att anse såsom skjuts-ombytningsställen,
samt af Gästgifveri-rörelsen icke hafva
någon fördel, så emedan Bevillnings
-
300 Stats-Utskottets Bctänkanden.
Utskottet, uti dess till Riksens Högloft.
Ständer aflåtne förslag till BevillningsStadgan
ochförnyad Författning, angående
Bränvins-bränningen i Riket, redan föreslagit,
att de Gästgifvaregårdar, som icke
hafva någon förtjenst af sin Gästgifveri-rörelse,
utan endast kunna anses för
skjuts-ombytes-ställen, må, efter Taxeringsmännens
pröfning, befrias ej mindre
från Bevillning för Näring och rörelse,
än äfven för Bränvins-Minuteringsafgiften,
anser Bevillnings-Utskottet sig
för sin del endast böra samma förslag i
förevarande ämne åberopa: Hvilket allt
vördsamt öfverlemnas till Riksens Högloft.
Ständers bepröfvande. Stockholm
den 18 November i8a3.
N:0 613.
Ankom den aG Nor. i8a3.
Riksens Höglofl. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi - Utskotts förnyade
Yttrande, rörande Dykeri-Verket.
mot Utskottets under dan 10 sistlidne
Stats-Utskottets Betänkandeti. aoi
October, rörande detta ämne, afgifne
Betänkande N:o 549» hafva inom Vällofl.
Borgare-Ståndet åtskillige anmärkningar
blifvit gjorda, dels i afseende på
Utskottens tillstyrkande, att Dykeri-Inrättningen,
vid nu gällande Octroijs slut,
måtte till Privat Bolag ånyo upplåtas
dels vid de hufvudgrunder Utskotten
uppgifvit för ett förnyadt Reglemente;
och har i detta sednare hänseende särskildt
blifvit klandradt, det Utskotten underlåtit
att för Malmö och de Norra Provincernes
Städer för framtiden föreslå enahanda
förmån som hittills varit desse Städers
Handlande förunnad, att nemligen
deras Fartyg xnåtte fritagas från skyldigheten
att vid timande Strandningar vara
förfallne under Dykeriet. Jemte det Utskotten
till svar å den, på grund af de
gjorde anmärkningarne, från Yälofl. Borgare-Ståndet
erhållna återremiss nu få
vördsamt anmäla, det deras ofvanämnde
den 10 sistl. October afgifne Utlåtande
blifvit bifallet af Höglofh Ridderskapet
och Adeln den 3i, af Högvördige-PresieStåndet
den 24 och af Hedervärda Bonde-Ståndet
den 27 samma månad, samt
att någon förnyad handläggning af detta
ärende alltså emot Regerings-Formens 6g J.
icke vidare kan ega rum; hafva Utskotten
202 Stats-Ut skotte is Betänkanden.
dock, i afseende på deras förmenta uragtlåtenhet
att bevara Malmö och och
de Norra Städernes rättigheter, skolat
upplysa, att denna omständighet, vid
ärendets första behandling, visserligen
icke undfallit Utskottens uppmärksamhet,
men att de, i afseende på Reglementets
uppgörande för en Inrättning, sådan som
den ifrågavarande, trodde rättast vara,
att Riksens Ständer inskränkte deras åtgärd
till bestämmandet af visse hufvudföreinål
, som derföre borde ligga till
grund, men- att detsammas utarbetande
i hela sin vidd måtte öfverlemnas till administrativa
magtens omsorg.
Och denna deras mening vidhålla
Utskotten så mycket heldre, sorn de äro
öfvertygade, att så väl Kongl. Maj:t skall
fästa Dess Nådiga uppmärksamhet på
de i detta hänseende förekommande omständigheter,
som ock att vederbörande
sjelfve icke lära underlåta att söka bevara
de friheter de en gång erhållit, om
de anse deni för sig fördelagtige. Stockholm
den 18 November 1823.
Stats-Utskottets Betänk anden. ao3
N:o 614.
Ankom den 26 Nov. 1823,
Riksens Höglofl, Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande,
i anledning af erhållen återremiss
uti den af RiksdagsFullmågtigen
Nils Hakansson
med flere väckte fråga, om lindring
uti Skattlåggnings-MethodenafSåg-
ochMjölqvarnar.
fledervärda Bonde-Ståndet har vid pröfning
af Stats- samt Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskottens, den 20 sisth September
under N:o 510. afgifne Utlåtande
öfver ofvanberörde ämne, den 9 nasti.
October, med dervid gjorde anmärkningar
, återremitterat frågan till förnyad
handläggning af Utskotten,' men emedan
dessa anmärkningar icke innefatta andra
på ärendets behandling verkande skäl,
än dem, som redan blifvit af Utskotten
pröfvade, samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 4:de, Högvördige PresteStåndet
den yide och Vällofl. BorgareSundet
jemnväl .den 4:de lori. October
3C>4 Stats-Utskottels JBetänkanden.
bifallit förra utlåtandet, hvadan frågan
likmätigt I69 Regerings-Formen redan
är afgjord; ty föranleda de gjorda anmärkningarna
icke till vidare åtgärd;
hvilket Utskotten skolat vördsamt anmäla.
Stockholm den 18 November 1823.
N:0 615.
Ankom den *6 Nov. i8a3.
Utlåtande ofver gjorde anmärkningar
vid dess Betänkande
i fråga, om Arrende-Spannmålens
utgörande för Kungsgårdar
och derunder lydande
Hemman.
Via Stats-Utskottets den i nasti. October,
under N:o 5ig, afgifne yttrande,
hvarigenom Utskottet, i anledning af
Kongl. Majus till Rikets Ständer aflåtne
Nådiga Proposition , föreslagit den ändring
uti nu gällande föreskrifter om arrende
Spannmålens utgörande af Kungsgårdar
med derunder lydande hemman och Lägenheter,
att Arrendatorne, uti de för
dem hädanefter utfärdade Contracter,
måga, i likhet med hvad Räntegifvare i
Stats-Utskottets Betänkanden. ao5
allmänhet, hvad afrads Spannmalen angår,
är förbehållet, försäkras om den
rättighet, att in natura erlägga sitt Spannmåls-arrende,
när de i stadgad ordning
före Thomé dag sig derom anmäla och
levereringen i behörig tid fullgöra, hafva
hos Högloft. Ridderskapec och Adeln
samt Vällofl. Borgare-Ståndet anmärkningar
blifvit gjorde i afseende derå, att
Utskottet icke föreslagit, det enahanda
förmån må tillkomma redan ^varande arrendatorer
af Kungsgårdar och dertill
hörande Lägenheter i allmänhet, hvilket
likväl förmenas så mycket billigare
och med en naturlig* rätt instämmande,
som Allmänna Lagen^och flere Författningar
förutéåtta att Arrendatorer af Jord,
skola ega utgöra arrendet i Spannmål,
såsom jordens afkastning], samt Räntegifvare
i allmänhet, genom Kongl. Förordningen
af år i8o3, äro berättigade, att
in natura leverera sin afrads Spannmål;
hvarförutanfhärvid förekomme, att de i
sednare tid ingångne arrenden skola vara
så högt uppdrilne , att innehafvarne vid
den förökade Spannmåls productionen
och nedsättningen i priset derå, icke
utan tryckande förluster, som bereda
mångens undergång, kunna med penningar
afbörda sig desse Arrenden, hvarvid
5o 6 Stats-Utskottets B et änkan den.
Staten icke dess mindre förlorar betydlig
del af dess påräknade inkomst, genom
ifrågavarande Arrenden, och har i anseende
till desse anmärkningar, ärendet
blifvit till Utskottets ytterligare åtgärd
återremitterat.
Vid besvarandet häraf får Utskottet
anmäla, huruledes den sålunda yrkade
utsträckning af rättigheten, att in natura
utgöra Arrende-Spannmålen så att den
måtte få begagnas utaf inneha fvarne äf
de Kungsgårds-Arrenden, som redan äro
O ö '
slutade, vid målets förra handläggning
hos Utskottet varit under noggrannt öfvervägande.
Men då skyldigheten för nu
varande arrendatorer att, antingen med
penningar efter Markekegångspris eller
ock med Spannmål, afbörda sig afgiften,
är grundad på frivilligt ingångne Contract,
samt Statens valrättighet i detta hänseende,
som finnes utstakad i Kongl, Förordningarne
af den 17 December 179g och
den December 1810 stöder sig på nödvändigheten
deraf, att efter behof och
omständighet ega disponera Säd in natura
eller penningar; så och enär StatsVerkets
behållne Spannmåls intrad för öfrigt
betydligt öfverstiger hvad som in
natura användes sami vid Allmänna Magazins-lnrättningcns
af Riksens Ständer
Stats-Vtskottets Betänkandeti. 207
beslutade förändring, Staten kommer att,
mer ån förr, sakna tillfälle att förvandla
Spannmålen i penningar för dess utgifter i
Contant, fann Utskottet sig icke kunna
tillstyrka, att redan varande Arrendatorer
måga tilläggas ifrågavarande rättighet.
Jemte det Utskottet nu får åberopa
desse skål för dess förra yttrande, har, i -  anledning af de gjorde anmårkningarne,
Utskottet ansett sig böra förklara , att om
vid de Kungsgårds Arrenden, som under
de sednast förflutne Tio a Tolf åren åro
slutade, Arrende utgiften må hafva blifvit
uppdrifven till högre belopp, ån skäligen
bordt utfåstas, hvilket likväl på Arrendatorerne
sjelfve ankommit; så finnas deremot
de der tillförene och i allmänhet
ingångne sådane Arrenden vara slutade
under närmare beräkning utaf jordens
afkastning och Arrendets utgörande
på det sått Staten sig förbehållit. Och
då ingens lagliga rått förnärmas vid bibehållandet
af de vilkor, hvaruppå Arrendatorerne
sjelfvilligt ingått, men härvid
bör afses, att Stats-Verket som för Dess
utgifter hufvudsakligen behöfver Contante
medel, icke sättes i förlägenhet derigenom,
att större Spannmåls qvantiteter, ån som
erfordras och kunna i penningar förvandlas,
skola emottagas samt med kostnader
208 Stats-Utskottets Betänkandes
och förluster disponeras; finnes, vid desse
förhållanden Utskottet sig icke kunna frångå
dess förra utlåtande i detta amne, hvilket
ock år bifallet af Högvordige PrestStåndet
den 17 October samt af Hedervårda
Bonde-Ståndet den 15 i samma månad.
Stockholm den 21 November 1823»
N:o 616.
Antora den 26 Nov. 1823.
Riksens Högloft. Stånders StatsUtkotts
Memorial, angående
Gratification åt Stats- Commissarien
Tunelius.
Då i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande,
Herr Stats Commissarien Carl Tunelius
gått Stats-Utskottet tillhanda med erforderliga
handlingar och upplysningar, i
afseende på Stats regleringen åfvensom öfrige
Stats-Verket rörande frågor, har Utskottet,
likasom vid föregående Riksdagar
skett, skolat sådant hos Riksens Höglofl,
Stånder anmäla, i det afseende att för sådant
biträde något vedermäle af Riksens
Höglofl. Stånders erkånsamhet måtte lemnäs;
Och
Stats- Utskottets Betänkandetu
Och emedan de hos Utskottet forekomne
frågors mångd och beskaffenhet erfordrat
ofta vidloftiga och grannlaga undersökningar,
hvilka medfört en jemn och mödosam
sysselsättning; men Utskottet funnit
sine göromål lättade, genom den verksamhet
och nit hvarmed Herr Stats-Commissarien
stådse gått Utskottet tillhanda; hvarförutan
Herr Stats-Commissarien vid årendernes
utarbetning icke ringa bidragit till
gSromålens skyndsammare gång och fullbordan;
har Utskottet, med fåstadt afseende
på Riksdagens betydliga längd och
årendernes vida större antal nu ån vid
föregående Riksdagar, ansett sig bora vordsamligen
föreslå, det Riksens Hoglofl. Ständer,
för Herr Stats-Commissarien Tunelli
i desse delar hafde moda, måtte af Riksdagskostnads-medlen
åt honom anslå en
Summa af 1,500 R:dr Banco samt, med
anmälan häraf, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, om Nådig befallning till
vederbörande, att beloppet till Herr StatsCommissarien
utbetala. Stockholm den 21
November 1823.
14
2 lo Stats-Utskottets B et änkan den.
N:0 617.
Antom den 36 Nov. 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar uti frågan, om
Aflöningens beståmmände för
särskilda Utskottets Cancellie
m- m.
Enligt till Stats-Utskottet ankommet Protocolls-Utdrag,
af den 31 nasti. October
har Vallöf!, Borgare-Ståndet i allt öfrigt
bifallit Utskottets, den 21 i samma månad,
afgifne Utlåtande, angående Aflöning för
någre biträdande uti sammansatte Stats- och ,
Banco-Utskotten äfvensom särskildta Utskottet
och om erforderlig tillökning uti
anslaget till Riksdagskostnadernes, bestridande,
utom hvad rörer det föreslagne
Aflönings-beloppet för särskildta Utskottets
Cancellie , hvarom någre Ledamöter yttrat,
att då göromålen uti sistberörde Utskott
icke kunde sågas vara slutade, så långe
återremiss af Betänkandet om förändring
i Styrelse-Verkens organisation vore att
förvänta, Aflöningen icke syntes bora, såsom
föreslaget blifvit, upphöra med nåstl.
September månads utgång, utan borde
Stats-Utskottets Betänkanden. ari
fortfara till Riksdagens slut, hvilket åter
blifvit af andra motsagdt. I anledning
hvaraf Stats-Utskottet får vördsamt tillkännagifva,
att Utskottets tillstyrkande i
denna del, som grundade sig på Herr Lantmarskalkens
och Herrar Talmåns samt Utskottens
Herrar Ordförandes Förslag, synes
låmpadt efter göromålens mångd och beskaffenhet
inom Särskildta Utskottet, hvilka
långe sedan kunna sågas hafva för dess
Cancellie biträde upphört, ehuru en och
annan fråga, som likväl lärer hafva fordrat
mindre möda återstådt; Och föranleder
den gjorda anmärkningen så mycket
mindre till någon vidare åtgärd, som förslaget
blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 2():de, samt af Högvördige
Preste- och Hedervärda Bonde-Ståndet
den 24:de nåstl. October, hvarigenom
frågan likmätigt 6g §. Regerings-Formen
alltså år afgjord. För öfrigt har Utskottet,
i fråga om den uppgifne Hyressumman af
200 R:dr i Månaden för den så kallade
Almänna Clubben, skolat upplysa, att denna
Clubbhyra, som ifrån början blifvit af
Herr Landtmarskalken i underdånighet hos
Kongl. Maj:t anmäld och ansetts inbegripen
bland de öfrige, Riksdags-utgifterne, om
hvars Liqviderande vederbörande erhållit
Kongl. Maj:s Nådiga befallning, hvarken
2i2 Stuts-Utskottets Betånkanden.
vid sistl. eller denne Riksdag samt lika litet
som de öfrige Clubbhyrorne och andre utgifter
af Riksdagskostnads-medlen blifvit
specifikt uppgifne för Riksens Högloft
Ständer; utan var det endast för att ådagalägga
behofvet af den föreslagne tillökningen
uti det Månadtliga anslaget, som
Utskottet i dess utlåtande, af den 21 förb
October, närmare uppgaf utgifterne så till
belopp sorn beskaffenhet. Stockholm den
21 November 1823.
N:0 618-
Ankom (leni7|Nov. iSa3-
Utlåtande, I anledning af väckt
Motion, att den våning, K:gl.
Allmänna Magazins Directionen
hittills begagnat, måtte
upplåtas till Hedervärda Bonde-Ståndets
disposition.
Tm Stats-Utskottet har blifvit öfverlemnadt
ett hos Hedervärda Bonde-Ståndet,
den 6 i denne månad, hållet Protocoll
innefattande det af Riksdags-Fullmågtigen
Nils Mansson, från Malmohus Lån, väckte
Förslag, att sedan Rikets Ständer nu be
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 213
slutat Allmänna Magazins-Inrättningens
upplösning, och den stora Våning Magazins
Directionen begagnat uti så kallade
Kammar-Råttens Hus, sålunda blifver ledig,
denna Våning, derest den befinnes
eller kan göras får ändamålet tjenlig, måtte
upplåtas till Bonde-Ståndets disposition
under Riksdagarne, förmodande Nils Månssou,
att denna Våning, jemte passande Sessions-Rum,
Cancellie och Archiv, erbjuder
utrymme får Ståndets Talman och
Secreterare samt tilläfventyrs särskildta rum
får Ståndets Klubb; och att, då derigenom
betydlige utgifts Summor skulle kunna
undvikas, jemnte det Ståndet erhåll
anständigt och tjenligt logement, denna
Lågenhet, såsom tillhörig Staten icke skulle
kunna båttre användas.
I anledning häraf får, med erkännande
af angelägenheten deraf, att så vål
Hedervärda Bonde-Ståndet som Hogvårdiga
Preste-Ståndet och Vålloll. BorgareStåndet,
hvilka 3:ne Stånd åro i saknad
af egne Sessions-Rum, må kunna dermed
varda fårsedde , Stats-Utskottet andraga,
att då, hvad beträffar de Rum, som Nils
Mansson föreslagit, att till detta behof åt
Bonde-Stådet upplåtas, Rikets Ständer vid
innevarande Riksdag, i sammanhang med
frågan 0111 Allmänna Magazins-Inråttningens
ai 4 Stats-U/skottets Betänkanden.
upphörande, ansett de ifrågavarande rummen
oeh Lågenheterne bora, under den
tid som iår Verkets Utredning kan åtgå,
få till Åmbets-rum begagnas af det blifvande
Utrednings Departementet; samt om
ån efter fullbordad Utredning, MagazinsInråttningens
rum kunde vid nasta Riksdag
vara ledige, att till andra ändamål användas,
Utskottet i alla fall icke kan kånna,
om icke desse rum kunna at Kongl.
Maj:t finnas behoflige för något bland
Statens Allmänna Verk och Inrättningar,
dertill de, såsom belägne i ett Kongl. Maj:t
och Kronan tillhörigt Hus, företrädesvis
torde böra upplåtas; så lärer Nils Månssons
Motion får närvarande icke föranleda
till annat yttrande, ån att, i händelse
Kongl.- Maj:t skulle i Nåder finna
godt, att de oftanåmnde rummen till Rikets
Ständers disposition öfverlemna, vid
nästa Riksdag må om deras användande
beslutas, då äfven torde komma i betracktande,
att Rikets Ständer dessutom åro i
saknad af nödige Sessions-rum för större
delen af deras Utskott.
Dock varder detta Rikets Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt , underståldt.
Stockholm d. 18 Nov. 1823.
Stats-Utskottets Betätikanden. ai5
N:o 619.
Ankom den 36 Nov i8a3.. „
Utlåtande, i anledning af S. G.
Huitings ansökan, att erhålla
betalning för en af RiksgåldsContoiret
utgifven derstädes
såsom Hypothek afiemnad
Obligation.
Uu en till Rikets Högloft. Stånders Statsutskott
ingifven skrift, har S. G. Hulling
såsom, i följd af erhållen Transport, egare
till en uti Riksgålds-Gontoiret hypothiserad
nämnde Contoirs Obligation N:o 8214
å iio R;dr 36 sk. Banco, anhållit, att
utbekomma, ej mindre Capitalet ån råntebeloppet
af samma Obligation.
Utaf Riksgålds-Contoirets Handlingar
inhemtas, huruledes, under den 10 Jan.
1811 > Fullmågtige beviljat Studeranden
C. Kjellberg betalning för en för honom
förkommen Kongl. Stats-Contoirets, under
N:o 21.6 den 26 April 1809, för det så
kallade Patriotiska Lånet, utståld Obligation
å 100 R:dr Banco, med derå upplupen
ränta, emot det att Kjellberg, till Riksgålds-Contoirets
säkerhet, aflemnat en af
ai6 Stats-Utskottets Betänkanden.
nämnde Contoir, under N:o 5746 den 5:te
Januarii 1811 till Sedelhafvaren utgifven
Obligation på 5 år med 5 proCents årlig
ränta; äfvensom Fullmågtige bifallit, att
så långe denna till Riksgålds-Contoirets
säkerhet afiemnade Obligation komme att
förblifva under Riksgålds-Contoirets vård,
Räntan derå skulle få uppbäras af Kjellberg
eller dess rätts innehafvare; hvilken
ränta också blifvit betald, icke allenast
å den först afiemnade Riksgålds-Contoirets
Obligation N:o 5746 intill den 24 Februarii
1817* då samma Obligation omsattes
under N:o 8214, utan ock sedermera
å sistnämnde Obligation, om hvars inlösande
nu år fråga, intill förfallodagen
den 24 Februarii 1822.
Och som Obligationerne uti det så kallade
Patriotiske Lånet, hvilket i följd af
Kongl. Brefvet den 20 Martii 1809 på
Riksgälds-Contoiret öfverflyttades, varit
stålde på obestämd förfallotid, och den
ifrågavarande Obligationen således, oaktadt
beloppet deraf redan blifvit tili Kjellberg
utbetaldt, når som heldst kan göras mot
Riksgälds-Contoiret gällande, enär, vid
det Herrar Fullmågtige, under den 29 No v.
18to, låto kungöra dessa Obligationers betalande
efter 3 månaders förlopp, något
annat äfventyr ej finnes föreskrifveb än att
Stats~Utskottets Betänkanden. 317
ränta efter berörde tid icke korame att
godtgöras, så anser Stats-Utskottet sig icke
båra tillstyrka, att Riksgålds-Contoiret,
i sakens så beskaffade skick, skall frånträda
den åt Contoiret lemnade pantråttighet till
den för Contoirets säkerhet, i detta hänseende,
hypothiserade Riksgålds-Contoirets
Obligation.
Men då Rikets Ständer, vid innevarande
Riksdag, uppå Stats-Utskottets tillstyrkande,
funnit låmpeligt förordna, att,
i afseende på den så kallade Gamla Riksgälden
samt andre Riksgålds-Contoirets
äldre Skuldförbindelser, en praescriptions
tid, beräknad till den sista December 1824.
, skulle utsättas, inom hvilken vederbörande
egde sine innehafvande fordringsbevis
förete, vid äfventyr att i annat fall anses
betalnings rättigheten för desamma forlustige;
så får Utskottet föreslå, om icke då
denne Obligation som år den ännu enda utelöpande
af de för Patriotiske Lånet utfärdade
förbindelser, under de 14 år som
forflutit sedan dess utgifvande, oaktadt under
tiden skedd uppsågelse, icke blifvit till
betalnings erhållande uppvist, en lika pra>
scriptions-tid eller d. 31 Dec. 1824 måtte
för samma Obligation utsättas och Herrar
Fullmågtige i Riksgålus-Contoiret autoriseras,
att i Svenska officiella Tidningen
2i8 Stats-Utskottets Betänkanden.
utfärda kungörelse derom, att derest den
ifrågavarande Obligationen icke varder
inom berörde tid till betalnings erhållande
företedd, densamma icke vidare
till liqvid upptages; hvarefter och sedan
sig visat, huruvida Obligationen till Riksgälds-Contoiret
inkommer eller ej, Herrar
Fullmågtige må ega, att i förra fallet
för hvad till dess gäldande åtgår, godtgöra
Riksgälds-Contoiret medelst dödande
af den till säkerhet derföre hypothiserade
Riksgälds-Contoirets Obligation N:o
8214, å 110 R:dr 36 sk. samt i det sednare
fallet åter, att till den som då visar
sig vara innehafvare af Kjellbergs rätt,
utgifva innehållet af sistnämnde Obligation;
dock att enär omsättning af Riksgälds-Contoirets
Obligationer allt sedan
Januarii månad 1821 icke varit tillåten
samt att a den pantsatte Obligationen
till förfallodagen upplupen ränta redan
blifvit betald , någon ytterligare ränta
icke bör komma i fråga att beräknas och
godtgöras. Dock varder detta Rikets
Högloft. Ständers eget bepröfvande vördsamt
understäldt. Stockholm den 21
November 1823.
Stats-Utskottets Betänkänden. 219
N:C> 620.
Ankom den 26 Noy. i8a3.
Riksens Högloft. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi - Utskotts förnyade
Utlåtande, i fråga om disposition
af Recognitions Skogarne.
Det Betänkande, som förenade Statssamt
Allmänna Besvärs och EkonomiUtskotten,
under N:o 576, afgifvit, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
rörande Recognitions Skogarne i
Riket, och hvilket Betänkande Högvördige
Preste-Ståndet, och Yällofi. BorgareStåndet
bifallit, har deremot af Högloft.
Ridderskapet och Adeln, samt Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit till Utskottens
åtgärd återremitteradt, på grund af åtskilige
anmärkningar, hvilka hufvudsakligen
afsett, dels att Utskotten icke bordt tillstyrka
någon annan disposition af ifrågavarande
Skogar, än Riksens Ständer vid
1818 års Riksdag antagit och godkändt,
samt att Bruksegarne, i följe häraf, bordt
anses förlustiga rättigheten, att desse Sko
-
320 Stats-Utskottets Betänkanden.
gar till Skatte inlösa, så vida ej anmälan
derom hos vederbörande Collegier
skett inom ett år efter den dag, då Kgl.
Maj:ts Nådiga förordnande i delta ämne
blifvit meddelt, hvaremot någre Ledamöter
förment, att tiden för en sådan
anmälan icke bordt på något sätt begränsas
, utan alltid lemnäs Bnnksegarne öppen,
dock mot skyldighet å deras sida,
att, sedan alla förberedande anstalter
för sig gatt, Skogarne ovilkorligen skatteköpa;
dels ock att, om Skatteköp icke
skulle Bruksegarne åläggas, och förhöjd
Recognitions-afgift, i stället, komma att
af dem utgöras, denna afgift, i sådant
fall, icke bordt, på sätt Utskotten föreslagit,
lämpas efter kringliggande Recognitions-Hemmans-Onera,
emedan det vore
overkställbar^ att sådane Onera i Penninge-värde
uppskatta; samt siuteligen
att de för Recognitions-Skogarne inflytande
Skatteköpsmedel, i enlighet med ofvannämnde
Ständers Beslut, måtte oförryckt
hållas 3:dje Hufvud-Titeln tillhanda
; Och har dessutom en Ledamot inom
Högloft. Ridderskapet och Adeln äskat
ej mindre den förklaring af Utskottens
Utlåtande i ämnet, att icke de Bruksegare,
hvilka redan sökt Skatteköp' å sine innehafvande
Recognitions-Skogar, matte an
-
Stats-Utskottets Betunkanden. 221
ses pligtige, att för denna sin rätts bevarande,
derom ånyo göra anmålan inom
den af Utskotten föreslagne prtescriptionstid,
utan ock ett sådant tillägg, att
de Bruksegare, som icke vilja begagna
sitt en gång väckte lösningsanspråk, måtte
bestämdt åläggas enahande förhöjd
Recognitions-afgift, som de Bruksegare,
hvilka prcescriptionstiden icke iagttagit.
I afseende på förstnämnde erinran,
få Utskotten endast åberopa deras förra
Betänkande, deruti Utskotten med den
fullständighet, att något vidare nu icke
är att tillägga, sökt utveckla grunderne
för sin öfvertygelse, att vigtiga betänkligheter
möta verkställigheten af Riksens
Ständers vid 1818 års Riksdag fattade
Beslut, om Recognitions-Skogarnes användande;
Men, hvad angår den gjorde erinran
mot Utskottens förslag, att en viss
tid borde bestämmas för anmälan till
Skatteköp å de för Brukens drift nödiga
Recognitions-Skogsandelar, vid äfventyr
för Bruksegarne, att, i annat fall, erlägga
den förhöjde Recognitions-afgift, Utskotten
föreslagit; Och aldenstund härvid
i bctracktande kommit angelägenheten
deraf, att den genom Kongl. Kungörelsen
den 4 Februarii 1811, införde förändrade
anstalt med Recognitions-Skogarne,
232 Stats-Utskottets Betänkanden.
att nämligen, bringa dem under enskildt
egande rätt, varder till Allmän och enskildt
nytta utförd så skyndsamt; som
inöjeligt är; samt någon betänklighet icke
eller förekommer, att, i sammanhang
med förordnandet om Skogarnes indelning
tili hemman och Skattläggning, föreskrifva
deras Skatteköpande af Bruksegarne,
heldst desse utan tvifvel skola finna
sig belåtne, att, efter de numera jemkade
grunderne, Skatteköpen ingå; hvaremot,
i annat fall, Kronan skulle alldeles
blifva i mistning af Skatteköps-skillingen,
enär de af Skogarne uppkommande
hemman , enligt Högstberörde
Kungörelse, icke kunna, emot Bruksegarnes
vilja J3ruken frånskiljas; fördenskull
och emedan vid detta förhållande,
någon prsescriptionstid för anmälan till
Skatteköpen icke synes lämplig eller böra
ega rum, heldst derigenom endast beredes
Bruksegarne tillfälle, att ytterligare
fördröja Löseskillingens inbetalning, och
utgörandet af de Utskylder, som med
Skogarnes skattläggning och indelning
till hemman äro förenade, enär skäligen
kan emotses, att Bruksegarne icke
förr, än vid prsescriptionstidens slut, skola
göra sitt lösningsanspråk gällande, för
att så länge, som möjligt, få emot den
Stats- Utskottets Betänkan den. aa3 >.
lindriga Recognitions-afgiften Skogarne
begagna; hafva Riksens Ständer, i enlighet
med hvad Kongl. Maj:t jemnväl i
Nåder föreslagit, funnit skäligt att utan afseende,
om och när anmälan till Reeognitions-Skogarnes
inlösen å Bruksegarnes
sida skett, den andel al desse Skogar,
som Bruksegarne blifvit förklarade berättigade
för smidet bibehålla, bör, så fort
sig göra låter, genom vederbörande Collegiers
försorg, till hemman indelas och
skattläggas, samt derefter af Bruksegarne
till Skatte köpas uppå förut uppgifne
grunder; Dock som Bruksegarne icke
böra förvägras, att, om de ej på nu stadgade
villkor skulle vilja Skogarne sig tillösa,
utan heldre deras begagnande under
Bruken sig afsäga; anse R. St., att,
till förekommande af öfverflödige åtgärder,
och dermed förenade onödige kostnader,
någon viss tid bör bestämmas,
hvarinom en så beskaffad afsägelse bör
verkställas, vid äfventyr för Bruksegarne,
att eljest ersätta alla de omkostnader, som
åtföljt skogarnes beredande till Skattläggning;
Och torde denna prsescriptionstid
lämpligast kunna utsättas till ett år, räknadt
ifrån den dag, Kongl. Maj:ts Nådiga
Beslut härom varder utfärdadt; Börandes,
på sätt den Kongl. Propositionen
324 Stats-Utskottets Retunkanden.
tillika innehåller, med de sålunda ledig
blifvande Reeognitions Skogstrakter förfaras
på samma sätt, som angående de
så kallade öfverlopps markernes användande,
är vordet föreslaget.
Genom det förändrade tillstyrkande
Utskotten nu lemnat, lära de i öfrigt
framstälde, här ofvan upptagne, anmärkningar
af sig sjelfva förfalla, med undantag
af den, som rörer dispositionen
af de vid Recognitions-Skogarnes försäljning
inflytande Skatte Löseskillingar; I
afseende hvarå Utskotten skolat vördsamt
anföra, att deras hemställan om desse
medels öfverlemnande till Riksgälds-Contoiret
grundat sig uppå den förmodan,
att Riksens Höglofl. Ständer skulle, i den
mån, Statens tillgångar det medgåfve,
anvisa medel för de behof, som under
3:dje Hufvud-Titeln å Riks-Staten kunde
förekomma; Och som denna förmodan
numera öfvergått till fullkomlig visshet,
sedan Riksens Högloft. Ständer, uppå
Kongl. Majas Nådiga framställningar,
beviljat betydligen ökade anslag för Försvars-Verket,
finna Utskotten icke skäl
frånträda sin ifrågavarande hemställan,
enligt hvilken Löseskillingarne för de
Recognitions-Skogar, som komma, att till
Bruks
-
Stats-Vtskottets Betänkanden. 225
Bruks-egarne upplåtas, böra, lika med
andre Skatteköps-Medel, disponeras, och
förthy till Riksgälds-Contoiret ingå.
Dock varder detta allt till Riksens
Höglofl. Ständers pröfning och afgörande
öfverlemnadt. Stockholm den 21 November
1820.
N:0 621.
Ankom den 27 Nov. i8a3.
Riksens Höglofl. Stånders Statssamt
Banko-Utskotts Memorial,
i fråga om sattet för inlösen
af f. d. Filial-Disconternes
ånnu utelöpande Skuldförbindelser.
Svedan Irenne af de respective Riks-Stång
den, nemligen: Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Yällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, med bifall till
Stats- och Banco-Utskottens, af Högvördige
Preste-Ståndet ogillade, Memorial,
angående Riks-Ståndens skiljagtiga Beslut,
i afseende på sättet för slutliga behandlingen
af frågan, om inlösen af f. d.
2 aG Stats- Utskottets Betänkimden.
Filial-Disccmternes utelöpande Skuldförbindelser,
behagat uppdraga åt Constitutions-Utskottet,
att, med Rikets Ständers
rätt och i deras ställe, besluta, huruvida,
såsom Högvördige Preste-Ståndet och
"Vällofl. Borgare-Ståndet sig yttrat, denna
fråga borde jemlikt y5 i Riksdags-Ordningen,
förfalla, eller, på sätt Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet ansett, x den ordning
69 J. i Regerixxgs-Formen föreskrifver, öf*
verlemnas till afgjörande åt Förstärkt
Stats-Utskott; Så hafva samtelige RiksStånden
nu meddelat Utskotten, att, enligt
Constituiions-Uiskottets Beslut, ärrendet
kommer att hänskjutas till Förstärkta
Stats-Utskottcts åtgärd, hvarvid
dock Högvördige Preste-Ståndet samt sedermea
äfven Yälloft. Borgare-Ståndet
fästat det förbehåll, att, i händelse inlösningen
af f. d. Fiiial-Disconternes
utelöpande skuldförbindelser beslutas, de
medel, som komma att dertill användas,
böra utgå från RiksgäIds-Contoiret, utan
någon utgift för Banken, öfver hvars
Medel förstärkta Stats-Utskottet icke eger
att rösta, samt att den voterings-Proposition,
som Utskotten hade att föreslå,
borde i enlighet dermed uppgöras.
Stats-Utskottets Betänkanden. 227
Men dä de öfrige 2:nc Stånden, i afseende
på berörde Voterings-Proposition
icke vidrört, att något så beskaffadt vilkor
dervid borde fästas, och det således
vill synas, som sistnämnde Stånd afsett
att inlösningen af de ännu utelöpande
Assignationerne skulle böra på enahanda
sätt, som de inom den. förut stadgade
prsescriptionstiden anmäldte och inlöste
Assignationerne, inlösas utaf de, å f. d.
Filial-Disconternes räkning i Banken,
inflytande medel; hvarom Förstärkta StatsUtskottet
icke torde tillkomma att, såsom
rörande Bankens rätt, afgjöra *, Så hafva
Utskotten skolat, med anmälan af detta
förhållande, hemställa, om icke Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndef, skulle behaga instämma
uti det af Högvördige Preste-Ståndet och
Vällofl. Borgare-Ståndet i åfvanberörde
måtto gjorde förbehåll, på det Utskotten
må komma i tillfälle, att föreslå den
Voterings-Proposition, som för Målets
slutliga afgörande, erfordras.
Hvilket Rikets Högloft. Ständers eget
bepröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 26 November i8a3.
2?,8 Stats-Utskottcts Bet un kan elen•
N:0 622.
Ankom den 37 Nov. 1S23,
Rikets Högloft. Stånders Statsoch
Banco-Utskotts Memorial,
i anledning af Riks-Ståndens
skiljagtiga beslut, i afseende
på såttet för slutliga behandlingen
af den våckta frågan
om Lånerått uti Rikets Stånders
Bank för Allmänna Brandförsäkrings-V
erket.
Sedan Utskotten, uti den i4'de af denna
manad afgifvit Betänkande, med anmälan
om de af Riks-Stånden fattade
olika beslut, i frågan om Lånerätt uti Rikets
Ständers Bank för Allmänna Brandförsäkrings-Verket,
förmält sig anse denna
fråga, vid besluten hvarom tvänne
Stånd slädnät emot tvänne Stånd, böra,
enligt innehållet af 75 §. uti Riksdagsordningen,
förfalla, och vid det, som
tillförene stadgadt varit, förblifva, så
hafva Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Högvördiga Preste-Ståndet, genom
bifall till detta Betänkande, godkänt Utskottens
i ämnet yttrade åsigt, men der
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 229
emot Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, nied ogillande
af samina Betänkande, beslutat, att den
väckta frågan borde genom votering i
förstärkta Stats-och Banco-Utskotten afgöras
samt i följd deraf anmodat Utskotten,
att med Förslag till Voteringsproposition
inkomma.
Vid sådant förhållande, och då således
tvänne Stånd stannat emot tvänne
Stånd äfven i afseende på sättet för målets
slutliga behandling, hafva Utskotten ansett
sig böra hemställa, det Rikets Ständer
måtte, på sätt som, i afseende på behandlingen
af frågan om inlösen af f. d.
Filial-Disconternes utelöpande Skuldförbindelser
blifvit förfaret, med anledning
af 29 $. Riksdagsordningen, för afgörande
af de skiljagtiga meningarne om rätta
förståndet af Grundlagens stadgande i
denna del, uppdraga åt Constitutions
Utskottet, att med Rikets Ständers rätt
och i deras ställe derom besluta.
Stockholm den a6 November i823.
N:0 623.
Antom den 27 Nov. X82S.
Memorial, angående Riks-Ståndens
skiljaktiga Beslut i frå
-
2 3o Stats- Utskottets Betänkanden.
ga pensions anslående åt forre
Justitiae Ombudsman m.
m. Herr Friherre L. A• Mannerheim
samt målets öfverlemnande
till Forståikta Statsutskottet.
XJ"ti afgifvet Utlåtande, den 21 sistl.
October, i anledning al väckte motioner
om pensions anslående åt förre Justitiae
Ombudsmannen Herr Friherre L. A. Mannerheim,
har Stats-Utskottet, af anförde
orsaker, ansett sig icke kunna någon
pension för Herr Friherren tillstyrka;
hvilket Utlåtande, af Vällofi. BorgareStåndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet
bifallet, blifvit af Högloft Ridderskapet
och Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet
till Utskottet återremitteradt; hvarefter
oell sedan uti ytterligare Utlåtande
af den 11 innevarande månad, Utskottet
jemte besvarande af de mot förstnämnde
Betänkande gjorde anmärkningar, än
vidare afstyrkt den ifrågasatte pensionens
beviljande, Yällofl. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet förförblifvit
vid 'deras förut i öfverensstämmelse
härmed fattade beslut; hvaremot
Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
Högvördige Preste-Ståndet funnit godt
Stats-Utskottets Betänkandeti. aoi
ogilla Utskottets Utlåtande, samt att åt
Herr Friherre Mannarheim anslå en ärlis?
pension af i,5oo R:dr Banco, att från
och med nästkommrande års början af
Riksgälds-Contoirets medel utgå.
Och som någon sammanjämkning af
så stridige beslut icke kan ega turn, så
får vid Badant förhållande och då de 2:ne
Riks-Stånd, som beviljat pensionen för
densamma, anvist en fortfarande årlig utgift
från Riksgälds-Contoiret, Utskottet
föreslå, att, i enligt med stadgandet uti
69 §. Regerings Formen, detta ärende
må öfverleinnas till afgörande af förstärkta
Stats-Utskottet; hvarvid följande Voterings
Proposition torde böra framställas:
Den, sorn bifaller Srats-Utskottets
Utlåtande, enligt hvilket någon pension
icke kommer Herr Friherre Mannerheim
att meddelas, voterar Ja, den det ej
vill Nej;
Vinner Nej: så kommer en årlig pension
af i,5oo R:dr Banco för Herr Friherre
Mannerheim att anslås, samt från
och med nästkommande års början af
Riksgälds-Contoirets medel utgå. istockholm
26 den November 1S2S.
23a Stats-Utskottets Setänkanden.
N:0 624.
Ankom den 27 Nov. 1823.
Memorial med Förslag till Allmänna
Reglementet tor Riksgålds-Contoiret.
Då de af Rikets Högloft Stånder, vid
innevarande Riksdag, i afseende på Riksgålds-Contoirets
skulder, bevillningen som
till Contoiret skall ingå m. m., vidtagne
Beslut och dispositioner, jemte andre inträffade
förändrade forhållanden, påkalla
härefter lämpade föreskrifter; så har StatsUtskottet
låtit författa Förslag till ett förnyat
Reglemente för Riksgålds-Contoiret;
hvilket till Rikets Högloiliga Ständers
granskning och fastställelse Stats-Utskottet
nu får öfverlemna och dervid utreda anledningen
till ett och annat föreslaget
stadgande.
Uti z:dra Art. der Riksgålds-Contoirets
Fonder och tillgångar uppräknas, förekommer
uti dess 1 §. och 3 Mom t Under
Rubrik: Återstående Behållning af f. d.
233 Stats-Utskottets Betänkanden.
Konungen tillhörige Medel; hvilken Behållning,
enligt Räkenskaperne, nu mera utgöres
endast af Actier uti Sodertelje Canal
samt Trollhätte Canal- och Sluss-Verk
och en enskild aflidens Mans skuldsedel
utan värde.
Stats-Utskottet hade vål önskat, att
förenämnde Actier och skuldsedel nu genast
kunnat uti Reglementet och Råkenskaperne
upptagas under en förändrad Rubrik,
men Stats-Utskottet har ansett att
för ordningen skull, med förändringen
måtte anstå till nästa Riksdag, hvarförinnan
allt hvad som tillhört f. d. Konungen
och hittills blifvit af Rikets Höglofi.
Ständer disponeradt, torde vara liqvideradt
och godtgjordt.
Då, enligt Rikets Höglofl. Ständers
Beslut, de Actier uti Götha Canal-Bolag,
hvilka tillhört Högstsalig Hennes Maj:t
Enke-Drottningen Hedvig Elisabeth Charlotta,
skola till Riksgålds-Contoirets disposition
aflemnas, åro desse Actier äfven
upptagne ibland Contoirets tillgångar.
I afseende på de uti 4 Mom. 1 §. 2
Att. omformåldte 2:ne Lån, hvilka blifvit
nu mera framlidne Hans Excellence
m. m. Grefve E. Ruuth i lifstiden bevil
-
q 34 Stats- Ut skottets Betänkan den.
jade, och, enligt Rikets Höglofl. Stånders
vid denna Riksdag, fattade Beslut, skola
under stadgade vilkor och förbehåll, öfverlåtas
åt ett blifvande nytt Bolag får
Skånska Stenkols-Verket, så har förekommit,
huruledes, efter ordalydelsen uti Rikets
Höglofl. Stånders nyssnämnde beslut,
skall Bolaget tillgodo beräknas ränta å Lånen
ifrån den dag, Beslutet fattades. Men
enar Årendet blifvit på olika dagar hos
de Respective Riks-Stånden afgjordt, har
Stats-Utskottet föreslagit, att räntan skall
beråknas ifrån den dag, under hvilken
Rikets Stånders underdåniga skrifvelse om
det nya Bolaget för Stenkols-Verket blifvit
expedierad.
Vidare heter det uti Rihets Hoglofl.
Stånders Beslut: ’’Åfven som att i mån,
som Lånet, enligt de afgifne Skuldebrefven,
utgår, detsamma till hela det reverserade
beloppet, så i hufvudstol, sorn ränta
uppbara ect.”
För de ifrågavarande 2:ne Lånen åro
särskilda forskrifningar afgifne, nemligen
för det ena å 93,600 R:dr och för det andra
å 120,000 R:dr, men genom skedde
afbetalningar, år det förstnämnde Lånet
formirdskadt till 79,560 R:dr, så att nu
återstående Capital skulden icke utgör mera
ån 199,560 R:dr.
Stats-Utsliot.tets JBetänkanden. a35
Och då enahanda Capital belopp af
199,560 R:dr blifvit det nya Bolaget beviljadt,
men orden reverserade beloppet skulle
föranleda dertill, att Bolaget borde undfå
hela den summa, sorn förskrifningarne
innehålla, så har Stats-Utskottet, till förebyggande
af all tvetydighet, låtit utesluta
orden: reverserade beloppet.
6 Art. uti 1818 års Reglemente, hvaruti
blott oinförmålas Fullmågtiges Befattningar
och Åligganden i allmänhet, år,
såsom öfverflödig, utesluten från det nu
töreslagne Reglementet.
z Mom. 8 § 6 Art: Hår år föresla
get,
att årliga behållningen af Tullmedlen,
hvilken förut ingått till Kongl. StatsContoiret,
skall i vanlig ordning, omedelbarligen
från Tullstyrelsen aflemnas till
Riksgälds-Contoiret. Och då Tull-Styrelsen
således får, på lika sått, sorn förut,
utaf inflytande Tullmedel disponera hvad
som till löpande utgifters bestridande erfordras,
kan förändringen med stöllet, dit
behållningen kommer att levereras, icke
i ringaste måtto inverka på sjelfva Administrationen
af Tull-Verket.
a36 Stats- Utskottets BetänTcanden.
Jemn val år föreslaget, att hela den
Summa, hvilken uti Riks-Staten år beräknad,
såsom behållen inkomst af TullUppbörden,
skall, för löpande året, efter
reqvisitioner, hållas Kongl. Stats-Contoiret
tillhanda, på lika sått, som anslaget
utaf Allmänna Bevillningen, så att, vid
ett och annat tillfälle, förskott på TullAnslaget
äfven skulle kunna komma i fråga,
att från Riksgålds-Contoiret meddelas.
Enår, i följd af de vid innevarande
Riksdag skedde regleringar, öfverskotten
på Stats-Verkets beräknade Inkomster, hvilka
till Riksgålds-Contoiret skola ingå, åro
beståmnde, dels till fullgörande af Reqvisitionerne
på det så kallade mindre
Creditivet och dels till insättningar uti det
Lån mot 3 proCents ränta, hvilket för
Canal och andra Byggnader skall upptagas,
kan det icke vara likgiltigt, om öfverskotten
på Tullmedlen förr eller sednare
kunna af Riksgålds-Contoiret disponeras.
Då hela behållningen af Tullmedlen
kommer att ifrån Tullstyrelsen omedelbarligen
levereras itill Riksgålds-Contoiret,
och den härutaf för Statsbehofven arislagne
Summan år bestämd, så kunna Riks
-
Stats-Ut skottets Be länkanden. 237
gålds-Contoirets egne Räkenskaper utvisa,
om och når något öfverskott uppkommit;
och den händelse år således tånkbar, att
afven, under löpande Tulluppbörds året,
öfverskotts medel skulle kunna komma att
uti 3 proCents Lånet insåttas; hvaremot
dylika medel,, om de, i förut vanlig ordning,
skolat från Kongl. Stats-Contoiret
aflemnas, ett eller, måhånda halftannat år
sednare kommit till Riksgålds-Contoirets
disposition.
Beträffande frågan om de för Mini
O
ster-Staten
utaf Tullmedlen anslagne Ett
Hundrade Tusen R:dr Hamburger Banco
och såttet till denna Summas anskaffande
sedan, med år 1825, några Tullafgifter
icke erlåggas uti Hamburger Banco; saar
föreslaget, att berörde Ett Hundrade Tusen
R.dr skola, efter reqvisitioner, hållas
Kongl. Stats-Contoiret tillhanda samt de
hårtill behöflige vexlar, genom RiksgåldsContoiret,
upphandlas.
Då ifrågavarande Anslags Summa i
Hamburger Banco år uti Riks-Staten beräknad
efter 120 sk. cours; men derjemte
år beslutadt, att Riksgålds-Contoiret skall
vidkännas ersättning för den högre cours,
hvartill vexlarne upphandlas, så synes det
a38 Stats-Utskottels Betänkaridén.
vara mest i sin ordning och jemnvål bidragande
tili Räkenskåpernes förenklande
att den erforderlige Summan i Hamburger
Banco anskaffas, genom Riksgålds-Contoiret
och att endast uti dess Räkenskaper Cours,
difference och andre med vexel uppköp
förenade kostnader blifva synlige, hvaremot
blott sjelfva Summan i Hamburger
Banco upptages till redovisning uti K:gl.
Stats - Contoirets räkenskaper, efter den
fastställde beräkningsgrunden, eller 120 sk.
Svenskt Banco för En Riksdaler Hamburger
Banco.
Inom Riksgålds-Contoiret år vexel
uppköp icke någon fremmande och okänd
befattning. Under den tid, de så kallade
Sjö-Tulls vexlarne ingingo till RiksgåldsContoiret,
blef Stats-Verket derifrån försedt
med utländskt mynt till Minister-Statens
aflöning; och hvilket utan svårighet
verkståldes sålunda; Att Kongl Stats-Contoiret
erhöll Creditiv för 20 ä 30,000 R:dr
Hamburger Banco i sender, på hvilket
Kongl. Stats-Contoiret sedermera gjorde
sina dispositioner, lämpade efter beskaffenheten
af utgifterne, hvilka med utländskt
mynt skulle bestridas.
Stats- Utskottets B et änka?} den. 23<)
I enlighet med Rikets Höglon. Stånders
Beslut, år uti VII Art. föreslaget
att, i händelse reqvisitioner skulle komma
att göra* på det så kallade mindre Creditivet
böra i första rummet användas Riksgålds-Contoirets
disponible tillgångar, men
hvad sorn häruti brister, anskaffas, genom
upplåning mot Riksgälds-Comoirets
Obligationer med 3 proCents årlig ranta.
Då Stats-Utskottet föreställt sig möjligheten
af den händelse, att en reqvisition
på Creditivet ankom, efter det års upplåningen
för anslagen till Canal- och andre
byggnader redan blifvit kungjord, och
att det belopp, som, till reqvisitionens
fullgörande skulle genom upplåning anskaffas,
icke utgjorde större Summa, ån
att tillgång härföre genom snart inflytande
uppbörd kunde erhållas; har Stats-Utskottet
trott, att, till ledning för Herrar
Fullmågtige, borde uti Reglementet utsättas
den mindsta Summa, som kan komma i
fråga, att till upplåning, i och för Creditifvet,
särskildt kungöras.
X. Art.
Jemnlikt Rikets Ständers, vid innevarande
Riksdag, fattade Beslut, år en Commis
-
24o Stats-Uiskottets Betänkanden.
sarie Bestallning uppford till indragning,
vid intråffande ledighet; så att, når denna
indragning egt rum, besparas 2:ne af
de på 1815 års Stat uppförde Commissarie
Loner.
En, sedan forre Riksdagen, ledig
blifven Cancellist-Syssla vid Fullmågtiges
Expedition, har såsom nu mera befunnen
umbårlig, icke blifvit återbesatt, hvarigenom
en Cancellist lån kommer att besparas.
Jemnvål år en Contoires-Skrifvare
Lön före Riksdagen indragen; och då,
enligt Commissariernes uppgift, en Contoirs-Skrifvare
Befattning kan ytterligare
indragas, så åro uti Reglementet ?:ne Contoirs-Skrifvare
mindre, ån 1815 års Stat
utsätter, upptagne.
För öfrigt år, i afseende på redactionen
af det nya Reglementet, iagttaget, att
samtlige Contoirs-Skrifvare, hvilka, enligt
2 §. X Art. kunna iorflyttas till tjenstgöring
från ett till annat Departement, åro
på ett och samma ställe upptagne.
Stats-Utskottet har föreslagit, att den
Gratifications Summa, som, genom förra
Reglementen, varit stålld till Fullmågtiges
dispo- ,
Stats-Utskottets Betänkanden. 2^1
disposition, skulle ifrån 500 Rdr, förhöjas
till 666 f R:dr Banco.
Vid anstald noggrann undersökning,
om de blifvande goromålens mångd och
omfattning, har Stats-Utskottct funnit, att
desamma kunna besorjas af den personal,
som det foreslagne Reglementet utsätter,
derest Fullmågtige åro uti tillfälle, att,
mot särskild gratification eller vedergålning,
låta besörja ett och annat arbete af
sådan beskaffenhet, att det kan på lediga
stunder forråttas och icke ovilkorligen måste
fästas vid någon viss tjenste-befattning
såsom t. ex, upprättandet af General Bevillnings
Sammandraget med mera, och
år det på denna grund, som ofvanberorde
förhöjning uti gratifications-Summan
blifvit föreslagen.
Stockholm d. 26 November 1823*
342 Stats-Utskottets Betänkanden.
Förslag
till Riksens Ständers Allm. Reglemente
för
Riksgälds-Contoiret
Sorn, i följd af de, vid innevarande
Riksdag, af Rikets Ständer vidtagne Författningar,
så väl, i afseende på Riksgälds-Contoirets
Skulder, som Allmänna
Bevillningen och andra medel, hvilka till
Riksgälds-Contoiret skola ingå, för att
till bestämda Utgifter och anslag användas,
flere förändrade föreskrifter och tillägg
uti det, vid 1818 års Urtima Riksdag,
för Riksgälds-Contoiret utfärdade
Reglemente blifvit nödvändige, så hafva
Rikets Ständer, inseende nyttan och angelägenheten
deraf, att de allmänna föreskrifter,
hvilka skola tjena till efterrättelse
vid Riksgälds-Contoirets förvaltning,
varda , till lättnad både för Styresmännen
och dem, som skola granska deras
åtgärder, uti ett Reglemente hopdragne,
låtit författa och fastställt följande
Stats-Utskottets Bttänkaiulen. 2^3
Reglemente, och hvarmedelst alla intill
nedanstående dag, genom äldre Rikets
Ständers Reglementen och Instructioner,
gifne föreskrifter, hvilka uti detta Reglemente
icke finnas upptagne eller åberopade
, komma att till all kraft och verkan
upphöra; Likasom någre mot Reglementet
stridande Prsejudicat icke heller
få åberopas och tillämpas.
I Art.
Riksgälds-Contoirets beskaffenhet och fSre~
mål,, dess Skulder i allmänhet.
1 §.
Riksgälds-Contoiret, som är ett Rikets
Ständers Verk, kommer, enligt 66
uti Kongl. Majus och Rikets Ständers
faststälda Regeringform af den 6 Junii
i8og, att förblifva, såsom lii ti lis, under
Rikets Ständers Styrelse, inseende och
förvaltning.
2 §.
Detta Contoir har till egentligt föremål
, att ombesörja liqviderandet af dell
Riksgäld, för hvilken Rikets Ständer ansvarighet
sig iklädt; hvadan de till Riks
-
a44 Stats-Utskottets ■ Se tänk and en.
gälds-Verket hörande och dit anslagne
medel icke mä , under någon förevändning,
eller med hvad vilkor, som heldst,
derifrån ryckas eller användas till andre
behof, än Rikets Ständer bestämt — Allt
förordande, som häremot strider, vare
kraftlöst. >
3 ?.
Riksgälds-Contoirets Skulder, för hvilka
Rikets Ständer, vid förra Riksdagarne,
ansvarighet sig iklädt och hvilka
med Allmän Bevillning och dylika anvisade
tillgångar skola liqvideras, upptagas
uti Räkenskaperne under följande Hufvudrubriker,
nemligen:
1 Morn. Den så kallade gamla Riksgälden,
bestående uti Mynt-Teckens och
Intresse-Försäkrings-Sedlar saint andre liqviderade
och redan till betalning faststälde
Kronofordringar.
2 Mom. De äldre, ännu outredde
Kronofordringar och Pretentioner, hvilka
i laglig ordning och inom föreskrifven
tid äro bevakade och till betalning varda
fastälde.
3 Moni. Riksgälds-Contoirets öfrige
Inrikes Skulder, bestående liufvudsakli
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 2^5
gen uti Contoirets utelöpande Obligationer
med 5 och 6 procents Ränta.
4 Mom. Riksgälds-Contoirets Skuld
till Banken å den så kallade DiscontRäkn
ingen.
5 Mom. De från Riksgälds-Contoiret
utgifne Credit-Sedlar komma att inlösas ,
på sätt längre fram uti 6 Art. 4 §. oraförinäles.
II Art.’
Riksgälds-Contoirets Fonder och Inkomster
samt det Creditiv, som Jår begagnas
uti Rikets Ständers Bank.
x $.
Till: liqviderande af de uti nästförestående
i:sta Artikel omförmälde Skulder;
äfvensom till fullgörande af de särskilda
förbindelser, hvilka dessutom blifvit
Riksgälds-Contoiret ålagde, äro redan
uppräknade Fonder och Inkomster åt
Contoiret anslagne, nemligen:
i Mom. Alla Restantier å RiksgäldsContoirets
äldre Fonder och Licent-medlen
för år 1823, jemte den så kallade
2/jö Stais- Utskottets JBétän handen.
Allmänna Bevillningen, som för innevarande
år 1823 skall erläggas.
z Morn. Återstående behållningen af
de, jemnlikt Rikets Ständers Beslut vid
1810 samt 1818 årens Riksdagar här i
Stockholm, aflemnade Cassors medel, hvilka
förut varit stälda under Kongl. Krigssång
Rergs-Collegiernes förvaltning,
3 Morn, Likaledes återstående Be*,
hållningen af f. d. Konungen enskildt
tillhöriga medel, hvilka, enligt Rikets
Ständers förordnande A'id 1818 års Riksdag,
blifvit till Riksgälds-Contoiret aflemnade,
samt de Actier uti Götha Canal
Bolag, hvilka tillhört Högstsalig Hennes
Majit Enke-Drottningert Hedvig Elisabeth
Charlotta och, enligt Rikets Ständers
Beslut vid innevarande Riksdag, till Riksgälds-Contoiret
skola aflemnas.
4 Mom, Riksgälds-Contoirets fordringar
för Utlånte Medel; hvarvid anmärkes;
c)
I afseende på Lånet till Staden
Malmö, att jemnlikt Rikets Ständers, vid
innevarande Riksdag , fattade Beslut, någon
Capital afbetalning eller ränta på
detta Lån icke kommer, intill nästa Riksdag*
att beräknas och erläggas; derest
Stats-Utskottets Betänkan den. 24 7
icke, genom förflyttning af minst En Escadron
af Kron-Prinsens Husarer till annan
ort, inqvarterings besväret skulle
förminskas.
b) I afseende pä de nu mera framlidne
Hans Excellence m. m. Grefve Ruuth
i lifstiden beviljade 2:ne Län till Skånska
Stenkolsverkets bedrifvande, så hafva
Rikets Ständer, under de vilkor, hvilka
särskildt varda Fullinägtige meddelade,
öfverlåtit hvad som uppå desse Lån,
i stadgad ordning, inflyter, åt det nya
Bolag, som för Skånska Stenkols-Verlcets
bedrifvande, varder stiftadt, så att de
ifrån den dag, under hvilken Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, om det
nya Stenkols-Verket expedieras, upplupne
och vidare upplöpande, till Riksgälds-Contoiret
ingående Räntor, jemte
Capital af betalningar, komma att hållas
nämnde Bolag tillhanda, så snart, genom
Bolagets Räkenskaper är behörigen styrkt,
att Tvåhundrade Tusende Riksdaler blifvit,
på föreskrifvet sätt, föt Stenkolsverket
m. m. använde.
5 Mom. Den så kallade Allmänna
Bevillningen, som Rikets Ständer, vid
innevarande Riksdag, sig åtagit.
6 Mom. Tullmedel.
a 48 Stats-Utskottets Be Länkanden.
7 Mom. KongCNumer-Lotterie-medel.
8 Mom. Öfverskott på Stats-Verkets
beräknade Inkomster.
p Mom. Skatte råttighets-medel, hvilka
inflyta för de Kronan beliållne Hemmans
försäljande till Skatte.
io Mom. Observations-medel, härrörande
från Revision af Räkenskaperne
öfver sådane medel, som äro stälde under
Rikets Ständers omedelbara disposition
och uti Riksgälds-Contoiret skola
redovisas,
it Mom. De Auctions-Medel, som
kunna falla för Kronan tillhörige Hus i
jStäderne; härifrån likväl .undantagne sådane
Hus och Byggnader, som äro inköpte
för Kongl, Amiralitetet i Carlskrona
och Allmänna Magazins-Inrättningen.
12 Morn, Skatte-Köpeslullingar för
Recognitions samt Kronans öfrige disponible
Skogar, hvilka ifrån och med år
tS24 inflyta.
På det Riksgälds-Contoiret icke, vid
något tillfälle, matte sakna erforderliga
medel, att, i stadgad ordning, förefallande
Stat»-Utskottets Betänkanden. 249
utgifter bestrida, skall Riksgälds-Contoiret
ega, att, ifrån och med år 1824, uti
Rikets Ständers Bank begagna behöflige
räntefria förskott; hvilka dock böra godtgöras,
i mån de sålunda anticiperade
Inkomster Riksgälds-Contoiret tillflyta.
III Art.
Angående uppbörden af Allmänna Bevillningen
m. m. samt hvad dervid iakttagas
bör.
* §•
Uppbörden af Allmänna Bevillningen
i Landsorterne besörjes på lika sätt,
som hittills, af Kronans vanlige UppbördsBetjente,
hvilka för denna uppbörd äro
till redovisning förbundne utan särskild
vedergällning eller arfvode. Men LandsKaminererare,
Kronofogdar och Häradsskrifvare
samt andre vederbörande, hvilka
med Bevillnings-Taxeringen ega befattning,
åtnjuta härföre arfvoden, på sätt
Bevillnings-Förordningen stadgar; äfvensom
Uppbördsmännen i Landsorterne
samt Lands - Contoiren bibehållas vid
det Arfvode af Två (2) Procent, som
genom Kongl. Kungörelsen af d 28 Janu
-
j25o Stats-Utskottets Betänkanden.
arii i8o4, är dem tillagdt för deras befattning
med uppbörden af, samt redovisningen
för den Bévillnings-afgift, som
skall erläggas af testementerad Egendom
Oo <~J
samt behållna förmögenheter i Sterbhus.
2 §.
Samtelige Landt-Räntmastare i Länen
få för de medel, hvilka, innevarande
år i8a3, till Riksgiilds-Contoiret levereras,
sig till godo beräkna Tre Åttondedels
(jidels) Procent Remisslage, med
undantag af Landt-Räntemästaren i Stockholms
Län, som får afföra blott En Åttondedels
(|:dels) Procent, såsom Remisslage.
Deremot kommer Remisslaget å de
Riksgälds-Contoirets medel, hvilka, efter
1823 års slut, från Landt-Ränterierne
afsändas, att beräknas och afföras med
En Åttondedels (|:dels) procent.
3 §.
De uti Landt-Ränterierne till Riksgälds-Contoirets
disposition inflytande medel
öfversändas och levereras derifrån
omedelbarligen till Riksgälds-Contoiret;
Och får något Remisslage icke beäknas å
de Summor, hvilka icke, inom den i För
-
Stats-Vtskottets Betänkanden. zSi
fattningarne utstakade tid och dåir föreskrifne
ordning, från Landt-Ränterierne
expedieras, eller med hvilka icke förfares,
på sätt, de af Ofverstyrelsen för Riksgälds-Verket
Land t -Ränte-Mästarne till
efterrättelse gifne föreskrifter om hvad i
öfrigt vid remitteringen bör iakttagas, innehålla.
IV Art.
Angående redogörelsen jor Riksgdlds-Contoirets
Fonder, hvilka uli Landsorterne
upppbäras.
1 5-
£ .
Ofver Allmänna Bevillningen och
Riksgälds - Contoiréts öfrige Fonder i
Landsorterne afslutas, vid Lands-Contoiren,
särskilde såj kallade Lands-Böcker,
hvilka uti Kongl. Kammar-Rätten granskning
undergå,
2 §.
De uti Landsorterne inflytande Observations-Medel
levereras uti LandtRänterierne
till Riksgälds-Contoirets disposition;
hvarefter Observations Procenten
från Riksgälds-Contoiret utbetales.
2 5a Stats-Utskottets Betänkcindeti.
3 §.
Öfver hvarje års Uppbörd af Allmänna
Bevillningen samt öfrige Riksgäds-Contoirets
Inkomster , hvilka ' uti
Landsorterne levereras, författas vid LandsContoiren
Summariske Räkningar, hvilka
afslutas och insändas till Rikgälds-Contoiret,
inom den tid, som nu är, eller,
genom särskild Författning, varder stadgad;
och uti hvilka Räkningar, Restantier
och Balancer från de förra åren jemväl
till redovisande upptagas. Sådana
Summariska Räkningar aflemnas äfven
till Riksgälds-Contoiret från Stockholms
Stad, inom den tid, som särskildt är bestämd.
4- §•
I början af hvarje månad insändas
till Riksgälds-Contoiret från Landt-Ränterierne
Förslag öfver Uppbörden under
den nästförflutne Månaden, hvilka Förslag
till rigtigheten ovillkorligen böra
vara bestyrkte af Lands-Contoiren; men
öfver de uti Landt-Ränterierne nedsatte
Skatte-Köpeskillingar författas särskilde,
på enahanda sätt bestyrkte. Rapporter,
Stats-Utskottets Betänk anden. 253
hvilka insändas, på samma gång, som
Månads-Förslagen.
V Art.
Angående Öfver-Styrelsen af Riksgalds
Verhet.
1 §.
Öfver-Styrelsen af Riksgälds-Verket
föres af Rikets Ständers Fullmägtige, Tre
af hvarje Riks-Stånd, hvilka väljas och
tillförordnas, på sätt Riksdags-Ordnin gen
' X O t-j
utstakar och hvarje Stånd härom särskildt
stadgar.
2 §.
Sedan Fullmägtig ordentligen vald
är, skall han, innan han tillträder utöfningen
af Fullmägtigskapet, munteligen
aflägga och särskildt med sitt namn underteckna
följande Ed, hvilken bland
Riksgälds - Contoirets Handlingar kommer
att förvaras, ”Jag N. N. lofvar och
svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium,
att sorn jag blifvit vald och utsedd
till Fullmägtig uti Rikets Ständers Riksgälds-Contoir,
att förvalta den så kallade
Riksgälds»Fonden och de flere Inkomster,
3 54 Stuts* Utskottets Betänkanden.
sorn dermed äro förenade, för att dermed
besörja, det Rikets gäld, så till Hufvudstod,
som Ränta, må, efter hvad och
i den mån sig göra låter, kunna betalas.
Så skall jag vid samma mig anförtrodde
förrättning, på det sorgfälligäste ställa
mig det härom utfärdade Reglemente och
hvad framdeles Iean blifva förordnadt,
till behörig efterlefnad, samt hvad dervid
förefaller, som tyst vara bör, doldt
och förtegadt hålla och för ingen, utom
Rikets Ständer och dem, som af Rikets
Ständer till förvaltningens öfverseende,
under och emellan Riksdagarne, förordnas,
uppenbara eller uppenbara låta,
utan i allt mig så förhålla, som en redlig
Man väl egnar och anstår, och jag
det inför Gud och Rikets Ständer tryggeligen
vill och kan till svars stånda.
Så sannt mig Gud hjelpe till Lif och
Själ.’*
3 $.
t Morn. Fullmägtige njuta i och för
deras befattning med Riksgälds-Verket
enahanda säkerhet, sorn uti 1809 års
Regerings-Form är Riksdagsmän tillerkänd;
Och äro Fullmägtige för denna
deras befattning Rikets Ständer och de
Stats- Utskottets Betänkanden. a 55
emellan Riksdagarne tillförordnade Revisorer
allena redo skyldige.
z Mom. Rikets Ständer och de emellan
Riksdagarne tillförordnade Revisorer
skall det ock allena tillkomma, att låta
i laglig ordning ställa Fullmägtige till
ansvar, i händelse af origtigt förhållande
i deras förvaltning af Riksgälds-Verket;
Men skulle, emot hvad förmodas
bör, Fullmägtige beträdas med annan förbrytelse,
sorn i allmänhet förstås med
Lagbrott, vare han i sådant fall underkastad
tilltal och ansvar, enligt Lag och
Författningar.
4- $•
i Morn. Befallningar, angående dispositionen
af Riksgalds-Contoirets medel
eller hushållningen med Verket, gifne af
någon annan, än Rikets Ständer, få icke
af Fullmägtige åtlydas och efterkommas;
Och, i afseende på de emellan Riksdagarne
tillförordnade Revisorers föreskrifter,
så kommer härmed att förhållas, enligt
den för Revisorerne gällande Instruetion.
2 Morn. Fullmägtige vare det förbudet,
att, genom underdåniga tillstyr
-
a56 Stats-Utskottets Betcirikanden.
kanden, bereda bifall till sädant, som
strider emot de uti detta Reglemente stadgade
allmänna grunder för Rikgälds-Contoirets
Inrättning; eller ock på något sätt
skulle leda till inskränkning af Rikets
Ständers rättighet, att sjelfva om Verket
förordna.
5 Mom. Accord om Riksgälds-Contoirets
Fordringar få icke af Fullmägtige
beviljas.
5 $.
Skulle Fullmägtig komma i den författning,
att han icke kan vara Riksdagsman
och Ledamot af Utskott, upphörer
genast hans Fullmägtigskap och hans
rum anses ledigt samt kommer i föreskrifven
ordning att återbesättas.
VI Art.
Om närmare bestämmelser, i afseende p3
hvad som bor iakttagas vid likviderandet
af Riksgälds-Contoirets skulder samt
fullgörAndet af särskilda Contoiret alagde
förbindelser.
1 §•
Den så kallade gamla Riksgälden,
bestående uti Myntteckens och interesse
För
-
Stats-Utskottets JBe lankan den. 2^7
Försäkrings-Sedlar E§mt andre liqviderade
och redan till betalning faststälde
Krono-Fordringar, kommer att godtgöras,
enligt det härom, under den 19 September
1766, utfärdade Reglemente och då.
vidtagne Författningar; derest Fordringsbevisen
varda till betalnings erhållande
företedde inom den tid, som med anledning
af Rikets Ständers derom gjorda
underdåniga anhållan, genom Kgl. Majus
Nådiga Kungörelse, blifver stadgad och
bestämd.
8 §•
De äldre ännu outredde Kronofordringar
och Pretentioner, hvilka, enligt
förra Reglementen och Författningar,
skola ittaf Riksgälds-Fonden liqvideras,
böra äfven af Riksgälds-Contoiret godkännas,
så framt dylika. Fordringar ärt»
i laglig ordning och inom föreskrifven
tid bevakade och på sådan grund pröfvas
laglige samt, efter det Fullmägtige blifvit
hörde, i Nåder varda faststälde. Men
betalningen skola Fullmägtige ega att
utsätta på Terminer, lämpade efter Riks»
gälds-Contoirets tillgångar Samt å hvarje
Fordringsbelopp utfärda Obligationer med
l7.
258 Stats-Utskottets Betänkanden.
Ränta, hvilken dock ej får öfverstiga fyra
Procent om året.
3 §•
Riksgalds-Contoirets Obligationer, med
5 och 6 procents ränta, inlösas å förfallodagen,
när de i sådant ändamål uppvisas*
4-
§.
Den Skuld, härrörande ifrån begagnade
Förskott uti Rikets Ständers Bank
emot Discontvillkor och Två Procents
ränta, för hvilken Riksgälds-Contoiret,
vid i823 års slut, efter förrättad coltationering
och uppgjord liqvidations räkning,
häftar, kominer att alldeles oförändrad
utan afbetalning eller någon vidare
räntas beräknande, qvarstå intill nästa
Riksdag och uti 1824 års och följande
årens Räkenskaper balanceras under Rubrik:
Rikets Ständers Lane- Bank-Fordran.
Men derest flere eller färre af Riksgälds*
Contoirets Obligationer med 5 och 6 procents
Ränta i hvilka inom 1823 års slut,
äro förfallne, icke skulle till samma tid
företes till betalnings erhållande, kommer
det belopp, hvilket till dylika Obligationers
infriande, gå till Capital, soiri
Ståts-Utskottets Betänkanclen. a5y
Ränta, erfordras, att, genom Assignat
tion, utfärdad under den 3i December*
sistberörde år, på Riksgälds-Contoirets
nu varande så kallade Discont-Räkning i
Vexel-Banken, uttagas oclx derefter insattas
på den nya Räkning i Yexel-Bankeri,
för Riksgälds-Contoirets enskilde Inkomster
och Utgifter, som med nästa år
1824 bör öppnas; Och med hvilket Assignerings
belopp Läne-Bankens Fordran,
i sådan händelse, kommer att tillökas*
5 $*
Riksgälds-Contoirets utelöpande CreditSedlar
skola inlösas med Banco-Mynt
efter stadgad Realisationsgrund, när de i
sådant ändamål uppvisas; dock få, så väl
desse inlöste, som nya Credit-Sedlar utgifvas
till utvexling emot Banco-Sedlar,
när en sådan förvexling af någon åstunda®*
I afseende på den summa af CreditSedlar,
sorn, den 31 December 1823, enligt
Riksgälds-Contoirets för samma år
afslutade Räkenskaper, är utelöpande, så
skall på den särskilde Räkning, sorn med
år 18a4 Öppnas i Vexel-Banken för Biqviden
om Credit-Sedlarne, RiksgäldSContoiret
till godo föras, såsom inbalancerad
behållning eller avance från år
2Öo Stats-Utskottets Betäiikanden.
i8a3, ett emot förenämnde Summa i
Credit-Sedlar svarande belopp i Bancomynt
efter fastställd realisations grund.
På denna särskilda Räkning få alltså
icke utställas någre invisningar för andre
behof, än för Credit-Sedlars inlösen;
Liksom det för ut vexlande Credit-Sedlar
inflytande Bancomynt ovilkorligen bör på
samma Räkning insättas.
6 §.
Der prsescriptionstid, i afseende på
någon särskild del af Riksgälds-Contoirets
skulder, icke blifvit stadgad, komma
skulderne, intill dess annorlunda af
Rikets Ständer förordnas, i vederbörlig
ordning att liqvideras, utan afseende på
den tid, som nu är faststäld eller framdeles
kan blifva bestämd, inom hvilken
Fordringar hos enskilde eller Kongl. Maj:t
och Kronan skola göras gällande.
7 §•
Emot det Riksgälds-Contoiret får disponera
alla inflytande Restantier uppå
1832 års och förra årens Bevillning,
jemte den Allmänna Bevillning, som,
enligt 1818 års Förordning, kommer att
utgöras äfven för innevarande år i8a3;
Stats-l)'tikottets Betähkanden. 261
samt på vanligt sätt uti Liqvid med Statsverket
sig till godo föra Licent medlen
för sistberörde år, skall Riksgälds-Contoiret,
efter Reqvisitioner, hålla Kongl.
Stats-Contoiret tillhanda, eller ock uti
Liqvid Kongl. Stats-Contoiret godtgöra
efterföljande Summor, nemligen:
1 Mom. De Ett Hundrade Tjuge
Fem Tusende (ia5,000) Riksdaler, hvilka
för innevarande 18^3 års fjerde Qvartal
skola inbetalas till Banken i afräkning
å dess Fordran hos Stats-Verket.
2 Mom. Hvad som, enligt liqvid
kan tillkomma Stats-Verket, såsom outtagen
återstod uppå Anslaget utaf Allmänna
Bevillningen till fyllnad i Stats
beliofven för år 1822.
j Mom. Likaledes återstoden på deri
Summa af 1,666,452 R:dr 11 sk. 6 r:st.
som utaf Allmänna Bevillningen är anslagen
till Stats behofven för innevarande
år 1823.
4 Mom. Fem Tusende Ett Hundrade
Trettio (5,i 3o) Riksdaler Nio (9) skillingar
Ellofva (11) runstycken, såsom
ränta för innevarande år på de, i följd
af Rikets Ständers beslut vid 1809 och
afla Stats~Utskotlets Betänkanden.
1810 årens Riksdag, från Kongl. KrigsCollegium
aflemnade Cassors medel.
6 Morn, Ett Tusende Tre hundrade
Fyratio (1340) Riksdaler Fyratio Tre (43)
Skillingar Två (2) runstycken, såsom
Ränta för innevarande år å Behållningen
af den, till följd af 1818 års Riksdags
Beslut, från Kongl, Bergs-CoUegiurn aflemnade
Gassa,
<f. Morn, Femhundrade Tjugefem
(525) Riksdaler, såsom innevarande års
ränta å de, år 1820, från Kongl. KrigsCollcgium
aflemnade Allmänna HingstMedel,
7 Morn, Hvad som återstår uppå
den, genom 1812 års Riksdags-Beslut, åt
Hans Maj:t Konungen och Dess Arfvingar
efter Successionsordningen af den 26
September 1810 anslagne årliga Räntan
af 200,000 Riksdaler,
8 j.
?, Morn. Den så kallade Allmänna
Bevillningen, som Rikets Ständer, vid innevarande
Riksdag, sig åtagit, till en påräknad
årlig Summa af Två Millioner Ett
Hundrade Sjuttio Tusende (2,170,000)
Sta.ts-Utskottets Betänkanden. 2.G3
Riksdaler (häruti likväl icke inbegripen
Revillningen får inkommande rått Socker
och utskeppad Alun) och hvilken allmänna
Bevillning skall utgå för år 1824 och
följande åren intill nästa Riksdag, kommer
att på förut vanligt sått till RiksgåldsContoiret
levereras och derstädes redovisas.
Utaf förenämnde Bevillnings Summa
skola efterföljande Anslag årligen ifrån
och med år 1824 från Riksgålds-Contoiret,
efter reqvisitioner, utbetalas:
a) Jemnlikt 1812 års Riksdags Beslut,
Två Hundrade Tusende (200,000)
Riksdaler årlig Ränta till Hans Maj:t Konungen
och Dess Arfvingar efter Successions
Ordningen af deri 26 Sept. 1810.
b) Den brist uti Stats-Verkets beräknade
inkomster för år 1824 och följande
åren, som, genom Allmän Bevillning,
skall fyllas; utgörande denna beräknade
brist En Million Sex Hundrade Femtio
Fem Tusende (1,655,000) Riksdaler,
c) Den, vid innevarande Riksdag
faststålde Summa af Ett Hundrade Femtio
Tusende (150,00) Riksdaler, som ifrån
och med år 1824 och intill nästa Riksdag,
skall afbetalas på Stats-Verkets skuld
till Banken; och hvilken Summa af 150,000
R:dr inom hvarje års slut på en gång
' »Aemnäs.
264 Stat s-Vt skottets Betänkanden.
Jdvad som utaf Allmänna Bevillningen
för år 1824 och följande åren derefter
återstår, disponeras och användes, så
vål, till ersättande af de från RiksgåldsContoiret
till kostnaderne vid Hans K:gl.
Höghet Kron-Prinsens förmälning och Utländska
resa forskjutne Tre Hundrade Tusende
Riksdaler, som äfven till RiksgåldsContoirets
enskildte behof och utgifter, enligt
de härom meddelte föreskrifter.
2 Mom. Årliga behållningen af Tullmedlen,
hvilken, enligt förut gällande
Författningar, blifvit från Styrelsen af Tullverket
till Kongl. Stats-Contoiret levererad,
kommer ifrån och med år 1824 att,
i förut vanlig ordning, omedelbarligen
från Tull-Styrelsen till Riksgålds-Contoiret
aflemnas. Deremot skola ifrån och
med år 1824, efter Reqvisitioner, årligen
hållas Kongl. Stats-Contoiret tillhanda En
Million Tre Hundrade Trettio Ett Tusend
Sex Hundrade Ellofva (1,331,611)
Riksdaler, Trettio Två (32) skill., utgörande
den Summa, hvartill årliga behållna
Tull-Inkomsten år beräknad uti den,
vid innevarande Riksdag, faststålde RiksStaten.
Nyssberörde Summa'af 1,331,61 iR:dr
32 sk. af bördas med En Million Åttatio
Stats-Utskottets JBetänkanden. a65
Ett Tusende Sex Hund. Ellofva (i,o8i>6i i)
Riksdaler Trettio Två (32) skiilingar Sv.
Banco och Ett Hundrade Tusende (100,000)
Riksdaler uti Hamburger Banco utan Cours
beräkning; hvilket sistnämnde belopp af
Ett Hundrade Tusende Riksdaler Hamburger
Banco, genom Vexlars upphandling
, anskaffas.
5 Morn. Kongl Nummer Lotteriets
behållna tillgångar, bestående uti Contante
Penningar, Riksgålds-Contoirets Obligationer
samt utestående fordringar, skola, med
undantag af den så kallade BrudgåfvoFonden,
sädane desamma, enligt Bokslut
befinnas, den 31 December 1823, till Riksgålds-Contoirets
disposition aflemnas. Deremot
skall ifrån och med år 1824 uti
Riksgålds-Contoiret hållas Lotteri-lnråttningen
tillhanda allt hvad till förefallande
utgifters bestridande erfordras, i den oförmodade
händelse, att Lotteri-Spelet ett
eller annat år med förlust utfolle.
4 Mom. Utom ofverskotten på Tullmedlen
eller hvad de samma för år 1824
och följande åren utgöra mera, ån hvartill
Behållningen af de samma uti RiksStaten
år beräknad, och hvilka, enligt
Riksens Ständers fattade beslut qvarstadna
i Riksgålds-Contoiret, komma afven of
-
a66 Stats-Ot skottets Betänkandeti.
verskotten på andra Stats-Verkets beräknade
Inkomster för år 1824 och följande
åren, att från Kongl. Stats-Contoiret
till Riksgålds-Contoirec aflemnas. Deremot
och, i fall brist för något år skulle
yppas uti samfåldta beloppet af Stats-Verkets
beräknade Inkomster, uti den vid innevarande
Riksdag faststålde Riks-Staten; äfvensom
derest större eller mindre brist
sig företer uti de å Stats Intraderne på
det hela påräknade och till Militaire behof
anvisade Ofverskotts medeln, till belopp
af Två Hundrade Trettio Tre Tusende
Tre Hundrade Trettio Tre (233,333)
Riksdaler Sexton (16) skill ingar, ^<ola
till desse bristers fyllande, erfordeilige medel
uti Riksgålds-Contoiret hållas Kongl,
Stats-Contoiret tillhanda.
5 Morn. Å de Summor, hvilka ifrån
och med år 1824 skola hållas Stats-Verket
tillhanda, nemligen:
a) Utaf Allmänna Bevillningen, En
Million Sex Hundrade Femtio Fern Tusende
C1,655,000) Riksdaler till Stats bristens
fyllande,
b) Ett Hundrade Femtio Tusende
(1 50,000) Riksdaler till afbetalning å Ban»
Hens fordran, och
Stat.s~ Utskottets Betänkandeti. 267
c) Utaf Tullmedlen, En Million Åttatio
Ett Tusende Tex Hundrade Ellofva
£1,081,611) Riksdaler 32 sk. Svenskt Banco
och Ett Hundrade Tusende (100,000)
Riksdaler Hamburger Banco, måga förskott
meddelas, dock endast för det löpande
året, hvilket räknas från den 1 Martii
det ena året och till den I Martii det
nåstpåföljande. Således må förskottsvis till
Stats-Verket utbetalas emellan d. 1 Martii
1824 och den 1 Martii 1825 hvad StatsVerket
för år i8%4 tillkommer; hvaremot
någre förskott tili Stats-Verket, sträckte
utöfver det löpande året, icke få beviljas
utatn åro strängeligen förbudne; så att före
den första Martii 1825 något icke får
förskjutas uppå samma års anslag o. s. v.
<f Mom, Hvarje år i April månad
hör ordentlig liqvid emellan Stats-Verket
och Riksgålds-Contoiret upprättas för det
näst föregångne året samt 2:ne exemplar
af denna liqvid utskrifvas, af hvilka det
ena försedt med Kongl, Stats-Contoirets
godkännande, återställes till Riksgålds-Contoiret,
för att såsom verification, dess
Hufvudbok bilåggas, och det andra med
påtecknad Approbation af Fullmågtigq
qvarstanhar uti Kongl. Stats-Contoiret.
a68 Stats-Utskottets Betänkanden.
VII. Art.
Angående Creditiven, sorn på Riksgäld
Conloir-et åra anvisade.
Rikets Stånder hafva på RiksgåldsContoiret
anvisat 2:ne Creditiv, det ena
å En Million Fem Hundrade Tusende
(1,500,000) Riksdaler Banco till Kongl.
Maj:ts Håga disposition, och det andra å
Sextio Sex Tusende Sex Hundrade Sextio
Sex (66,666) Riksdaler Trettio Två (32)
skillingar samma mynt, till Kongl. Convoy-Commissariatet,
hvilka båda Creditiv
Summor komma att utgå, på det sått och
med de vilkor, som de hårom till Fullmågtige
aflåtne särskilda Expeditioner innehålla.
Och derest, till fullgörande af Reqvistionerne
å Creditivet til Kongl. Maj:ts
hoga disposition, Riksgålds-Contoiret skulle
sakna egna tillgångar, måge vål, till
Reqvisitionernes fullgörande, förskott uti
Banken begagnas; dock böra de för sådant
ändamål begagnade förskott ersättas samt
erforderlige medel härtill beredas och anskaffas
genom upplåning mot RiksgåldsContoirets
Obligationer med 5 proCents
ränta, stålde till Sedelhafvarne, att, vid
anfordran, inlösas. Denna upplåning kun
-
Stats-Utskottets Betänkande?!. 26g
gores likvål icke, derest beloppet, som på
Creditivet i Banken blifvit begagnadt och
skall godtgoras, icke uppgår till mindst
Ett Hundrade Tusende Riksdaler; och of»verlemnas
det får öfrigt åt Fullmågtige,
att, med tillämpning af dessa nu stadgade
grunder, närmare bestämma hvad som
för tillfället profvas tjenligast, så att, å ena
sidan, Banken icke må komma att besväras
med ständige fårkott, och å den
andra, Riksgälds - Contoiret icke belastas
med tillökad skuld mot 3 proCents ränta.
VIII. Art.
Om de föreskrifter, /ivida aro fållande i
afseende på General Assistance-Contoiret,
f d. Filial Disconsterne samt Anslagen
till Canal och andre Byggnader
m. m.
I afseende på General Assistance-Contoiret,
utredningen af Gotha Canal BolagsMalmo-
samt Götheborgs- f. d. Discont
Inrättningar, ställa Fullmågtige sig till efterrättelse
de härom förut utfärdade Reglementen
jemte Rikets Ständers, vid innevarande
Riksdag, fattade och Fullmågtige
särskildt meddelade Beslut; likasom, i af
-
270 Stats-Utskottets Betänkanden.
seende på de af Rikets Stander beviljade
Lånbitråden och anslag till Canal och andre
Byggnader, hvilka från Riksgälds-*
Contoiret skola utgå, och den härmed i
samband stående upplåning mot RiksgäldsContoirets-
Obligationer med 3 proCentS
ränta, Rikets Ständers utfärdade särskilda
Instructidn kommer att iakttagas*
IV* Art.
Angående Fullmagtises sammankomster och
hvad dervid bår iakttagas.
I $.
Fullmägtige sammanträda till öfverläggning
om de årender, som påkalla deras
åtgärder, mindst en gång i veckan,
men äfven oftare, om årendernas beskaffenhet
och oafbrutna gång sådant skulle
fordra; och hvarvid ordentlig Protocoll alltid
bor hållas.
2 5.
Konungens Ombud beviste ej Fullmågtiges
Sammankomster oftare, ån, på
sått 67 §. uti I809 års Regerings form
stadgar, Fullmägtige åstunda att med honom
öfverlägga.
t'Ståts-Utskottets Betänkande/i. 271
3 §•
Till ordinarie Sessioner anses Fullmågtige
sjelfkallade, de dagar och på den
tid, hvarom Fullmågtige sjelfve öfverenskomma;
men till Extra Sammankomster,
hvilka, vid ett föregående sammanträde,
icke särskildt blifvit ntsatte, låter Ordföranden
skrifteliga kallelser utfärda. Och,
derest någon ibland Fullmågtige icke varit
tillstädes, då en Extra sammankomst
blifvit beslutad, bor han särskildt derom
underrättas, så framt han vistas i Staden
och icke eger redan kändt laga förfall.
I händelse af Eldsvåda inom Stadens
Broar vare Fullmågtige sjelfkallade att sig
uti Contoiret infinna.
4 §•
Förmårkes något å fårde vara, sota
skulle leda till Contoirets skada och förfång
1 eller sådane oordentligheter förspörjas
inom Verket, hvilka fordra den skyndsammaste
åtgärd och handläggning, anmåles
det genast hos Ordförande, på hvars
pröfning det må ankomma, huruvida Fullmågtige
genast böra sammankallas, eller
372 Stats-Utskottels Betänkanden.
om med sakens anmälan må anstå till
först infallande Sessions dag.
5 §•
Då vanlige Ordförande år frånvarande,
fores Ordet af den, som år närmast
i ordningen.
6 §.
Når vanliga Sessionstimman ån inne
samt föredragningen, uppå Ordförandes
tillsägelse, blifvit påbegynd, skall uti Protocollet
antecknas, då någon Fullmågtig
derefter uppkommer; hvilket äfven iakttages,
då någon Fullmågtig bortgår, innan
Ordförande tiilkånnagifvit att Sessionen
upphört.
1 §•
Åstundar Fullmågtig, att på längre
eller korrtare tid resa ifrån Staden, gifve
sådant tillkänna samt huru långe han ämnar
vara borta. Och bör uti Protocollet
antecknas, huruvida Fulhnågtige för det
Riks-Stånd, till hvilket han hörer, anse
något hinder för göromålens jemna och
oafbrutna gång, genom hans frånvaro,
kunna uppstå.
Stats-Vtskottets Betänkanden. 2^3
8 §•
1 Skulle Fullmågtig, ehuru vistande i
Staden, antingen af opasslighet eller af enskilda
angelagenheter vara hindrad, att bevista
Fullmågtiges vanliga Sessioner, eller
ock de Extra Sammankomster, hvilka blifvit
honom kungjorde, bor han sitt förfall
hvarje gång särskildt tillkännagifva.
9 §•
Nar, på sått i 7 §. omförmåles, Fullmågtig
reser från Staden, men icke låter
höra af sig inom Trenne C3:ne) veckor
( efter den tid, då hans tjenstledighet upphört,
anmårkes sådant uti protocollet. Men
derest han, utan anmält laga förfall, skulle
uteblifva fulla Två (a) månader, att
råkna ifrån den dag, hans tjenstledighet
till ånda gått, inberåttas det hos Riddar»
hus-Directionen, i fall han år Frälseman,
eller, om han år Ofrälse, till Cancelliet vid
det Stånd till hvilket han hörer.
10 §.
Sessioner få ej hållas eller något Beslut
fattas, då Fullmågtige för ettdera af
de Fyra Riks-Stånden saknas. Någre Åren
i8
-
274 Stats-Vtskottets Betunkanäen.
der af vigt och betydenhet, såsom Låns
upptagande eller inställande, Sysslors tillsättande
m. m. få icke heller afgoras, så
framt icke mindst Åtta bland Fullmågtige
åro närvarande. Och gålle härvid endast
de undantag, som uti näst efterföljande
i 5 §. omförmålas.
11 §.
Uti alla mål, hvilka fordra någon utredning,
inhemte Fullmågtige Coinmissariernes
Utlåtanden.
12 §.
Ej må Beslut fattas, någon åtgärd
vidtagas, eller Befallningar, i Ofver-Styrelsens
namn, meddelas Verkets Åmbetsoch
Tjenstemän, utom vid Fullmågtiges
Sammankomster; och bora, i afseende på
Förvaltnings åtgärder af den natur, att besluten
skola grunda sig på för handen varande
omständigheter och forhållanden i
anseende till hvilka sistnämnde, Fullmågtiges
åsigter och deras, som skola granska åtgårderrie,
kunna vara skiljaktige, skålen
till de fattade besluten uti Protocollet antecknas
och omståndeligen utredas.
*3 §•
i Mom. Uppkomma under ofverlåggningarne
skiljagtige meningar, afgifver en
Stats-Utskottets Betånkanden. 275
hvar bland Fullmågtige särskildt sin rost
skrifteligen eller munteligen och saken afgöres
genom votering, då rösterne beräknas
efter Capita; och gålle Pluralitetens
mening, såsom beslut.
2 Mom. Yttras flera olika meningar,
jemnkas beslutet efter dem, hvilka närmast
med hvarannan öfverensstämma, på sått
alltid vanligt år; men om, vid voteringar,
rosterne skulle utfalla lika på båda
sidor, gålle den mening, som Ordföranden
biträder.
14 §•
Den Fullmågtig, som, fastän han år
närvarande, ej särskildt afgifver sin röst,
eller ock, efter påbegynd ventilation uti
ett ämne, bortgår, anses hafva bidragit
till det beslut, som, vid en sådan Sammankomst,
fattas.
15 §•
Skulle, emot förmodan, så inträffa,
att samtlige Fullmågtige för ett Riksstånd
på en och samma gång åro bortreste,
eller ock af sjukdom hindrade, eller
ock, af samma orsaker, närvarande
Fullmåguges antal icke stiga till Åtta,
276 Stats-Ut skottets Betänkanden.
må, i händelse årenderne icke tåla uppskof
det vara de öfrige Fullmågtige tillåtet, att
dem afgöra.
X. Art.
AngSende Betjeningen vid Riksgälds-Contoiret.
I §.
Fullmågtiges Expedition och Cancellie. .
För Fullmågtiges Expedition och Cancellie
bestås:
En Secreterare, som förer Protocollet
vid Fullmågtiges Sammankomster, uppsätter
och contrasignerar alla utgående
Bref och Expeditioner, likaledes alla Constitutorial,
Tjenstförordnanden och Afsked
för Riksgålds-Contoirets och General Assistance-Contoirets
Ämbets- och Tjenstemän;
hvarvid pa hans ansvar ankommer,
att desse sistberörde Handlingar åro behörigen
Charterade; Åliggandes det sedermera
Commissarierne i Riksgålds-Contoiret
samt Ofver-Commissarierne i General
Assistance-Contoiret hålla hand deröfver
att någon icke får inställas uti Tjensten
eller uppföras till Lön eller Arfvode, innan,
med förtedde behörige Bevis, hvilka
i afskrifter tillika böra aflemnas, blifvit
Stats-Utskottets Betänk anden. 277
styrkt, att de Allmänna Afgifter, hvilka
vid befordringar i Banken, dessutom åro
vanlige, blifvit erlagde. Och förhålles på
lika sått, i anseende till Pensioners utbetalande
åt dem, som erhålla Afsked med
Pension.
En Registrator, som tillika år Archivarie,
håller Diarium ofver alla inkommande
Bref, Remisser, Memorial och
Skrifter, antecknar, enligt Protocollen, uti
Diario de åtgärder, hvilka åro uti hvarje
mål vidtagne; vårdar alla till Fullmågtiges
Cancellie hörande Handlingar m. m. Äfvensom
det så kallade gamla Archivet af
förra Riksens Stånders Contoirs samt f. d.
Kongl. Riksgålds-Directionens Handlingar
förblifver under Rigistratorns vård. Honom
åligger det också, att, når Secreteraren
af sjukdom eller annat laga förfall
år hindrad, närmast företräda Secreterarens
ställe.
En Cancellist, hvilken biträder med
renskrifning och alla andra inom Fullmågtiges
Expedition förefallande göromål.
Ombudsmans Co ntoiretl
En Ombudsman besörjer och bevakar
alla Riksgålds-Contoirets Rättegångs Ärenden,
efterser, att Betjeningen under de
278 Stats-Utskottets Betänkanden.
vanliga Arbetstimmarne utan vederbörligt
tillstånd, icke år frånvarande m. m., som
dess Tjenst tillhörer. Och anmårkes, att,
enligt Rikets Stånders, år 1809, fattade
Beslut, kommer, vid nu varande Ombudsmannens
vid General Assistance-Contoiret
afgång, de hans Tjenst tillhörande förrättningar,
att besörjas af Ombudsmannen
vid Riksgålds-Contoiret.
2 §.
Riksgålds-Verket administreras, under
Fullmågtiges öfverinseende, enligt den
af Rikets Stånder för Commissarierne i
Riksgålds-Contoiret år 1810 faststålde Instruction,
af Fyra Commissärier, men,
vid yppande ledighet efter någon bland
nu varande Fyra Commissärier, kommer
antalet att förminskas till Tre.
Vid Commissariernes Cancellie Expedition
bestås:
En Rejerendarie eller Secreterare.
En Cancellist.
Under Commissariernes nårmaste inseende
lyda dessutom:
Stats-Utskottets Betänkanden. 379
B o kslut.s - Conl oir et.
Hvarest hålles Hufvud Redogörelsen
för Riksgåids-Contoirets Fonder, Inkomster
och Utgifter samt Anslagen till Canal
och andre Byggnader m. m. består af:
En Kamererare.
En Bokhållare.
En Kammarskrifvare.
C as s a-C o nt oir et.
En Casseur för Inkomst och Utgift
En Contoirs- Skrifvare, sorn bitråder
med Bokföring m. m.
Rev i sions-Contoir el.
Hvarest Riksgälds - Contoirets samt
General Assistance-Contoirets Hufvud-Böcker
och Räkenskaper m. m. granskas,
består af:
En Kamererare.
En Revisor.
C re di t-Sed el -Verket.
En Kamererare.
Två Vcxlings Casseurer.
Två Bokhållare.
280 Stats-Utskottets Betänkanden.
Sex Contoirs-Skrifvare, af hvilka Tre
höra till Ordinarie Staten och de öfrige
Tre till Credit-Sedel-Verket.
Två Cassa - Skrifvare uti Vexlings
Cassorne.
V akt-B et jente.
En Vahmästare.
Tio Kammardrängar, af hvilka Sex
anses höra till Ordinarie Staten £>ch de
öfrige Fyra till Credit-Sedel-Verket.
Två Husdrängar.
Ofvarinämnde Ämbets- och Tjenstemän
samt Vakt-Betjente aflönas efter den
vid i8t5års Riksdag faststälde Stat, hvilken
icke får ökas eller öfverskridas, utan,
bör fastmera tillses att, i den mån göromålen
inom Riksgälds-Contoiret skulle
minskas, umbärlige Tjenster och befattningar,
så väl vid Credit-SedelVerket,
sorn vid andra Departementer, varda indragne.
I afseende på befattningarne vid
Credit-Sedel - Verket och Expectanter,
hvilka njuta Löner vid Riksgälds-Con
-
Stats-Utskotlcts Betänkanden. 281
toiret, kommer 1810 års Reglemente att
tjena till efterrättelse.
3 §.
1 Morn. Hvad som erfordras till
Reparationer, inköp af Inventarier, Ved,
Skrifmaterialer m. m. må, efter behof,
emot ordentlig redo, anordnas och utbetalas.
DeArfvoden, som Verkets Ämbets-
och Tjenstemän nu bestås för smärre
Credit-Sedlars underskrifvande, numererande,
daterande samt granskning och
annullering af förslitna dylika Sedlar,
komma att utgå, på sätt hittills varit
faststäldt.
z Mom. Till belöning för Extra
Arbeten, såsom för upprättandet af Ge—
neral-Bevillnings-Sammahdraget, hvilket
förut skolat författas af Kamxnereraren
uti Boksluts-Contoiret, men hvarifrån
lian, i anseende till nya tillkommande
göromål, hädanefter må befrias; samt till
uppmuntran för Extra Ordinarier, hvilka
visa synnerlig flit och skicklighet,
må Fullmägtige, efter hvad hittills varit
vanligt, mot redo, disponera till och
med Sex hundrade Sextio Sex Riksdaler
Trettio Två Skillingar Banco; Dock får
282 Stats-Utskottets Betänkanden.
utaf denna Summa, något icke utbalanceras,
utan bör hvad för året icke kommer
att utgifvas, blifva en besparing för
Verket. Deremot får utbetalning af några
andre Arfvoden till Riksgälds-Contorets
Ämbets- och Tjenstemän samt VaktBetjente,
än de , som uti Staten och detta
Reglemente äro utsatte, icke ega rum.
4 §•
Då någon bland Riksgälds-Contoirets
eller General-Assistance-Contoirets Ämbets
och Tjenstemän samt Vakt-Betjente
icke uppnått den ålder, att han, eldigt Allmänna
Författningarne, är berättigad, att
vid afskedstagandet, behålla hela Lönen,
såsom Pension, begär Afsked med Pension,
kommer dess Ansökning, att pröfvas
och afgöras, i enlighet med hvad
för Rikets Ständers Banks Tjenstemän
linnes stadgadt.
5 §-
1 Morn. När S)Tsslor skola bortgifvas
eller Förordnanden till Tjensters förrättande
tills vidare meddelas, bör sådant
genom Anslag kungöras uti saintelige
under Rikgälds-Verket lydande Departe
-
Stats-Utskottets Betänkanden. r>.83
merner; och uti dessa Anslag utsättas, så
väl Lönevilkoren, som tiden inom hvilken
de Sökande böra sig anmäla.
z Mom. Till ledige Sysslor och Befattningar
vid departementer, hvilka stå
under Commissariernes närmaste inseende,
upprättas af Commissarierne Förslag, å
hvilket En bland de sökande uppföres.
3 Mom. Anser sig någon vara förfördelad
i sin rätt genom Commissariernes
Förslag, må det vara honom öppet,
att deröfver hos Fullmägtige anföra Besvär
inom Åttonde Dygnet, efter det
Förslaget till Fullmägtige inkommit.
4 Morn. Commissarie-Beställningar,
Sysslor vid Fullmåigtiges Expedition, Ombudsmans
- Sysslan, Kamererare - Sysslan
uti Boksluts-Contoiret, Referendarie-Sysslan
vid Commissariernes Expedition samt
Casseurs-Sysslor förklaras vara så beskaffade
Tjenster, att vanlig Befordrings-tour
till dem icke eger rum; Hvaremot Betjeningen
i allmännhet, så framt bristande
skicklighet ej skulle i vågen ligga, bör
befordras efter de grunder, hvilka inom
Contoiret varit vanlige.
284 Stats-Utskottets Betänkanden•
XI Art.
Angående Betjeningens skyldigheter i allmånnhel
och huru förhållas bår, då någon
anmäles får fel i Tjensten, samt
inom hvilken tid Besvär ofver Fullmdgtiges
åtgärder skola anfåras hos Rikets
Stander eller deras Revisorer.
i §•
Samtelige Ämbetsmän och Betjente
böra med flit, trohet och nit förrätta
sine Sysslor; Och skola de Tjenstemän,
Zivilka äro stälde under Commissariernes
närmaste inseende , åtlyda oell hörsamma
hvad, såsom till Tjensten hörande, dem
af Commissarierne anbefalles.
2,§.
Bokhållare vid Credit-Sedel-Verket,
äfvensom samtelige Contoirs-skrifvare,
utom Contoirs-Skrifvaren uti Cassa Conto
iret för Inkomst och Utgift, måge af
Commissarierne indelas till Tjenstgöring;
så att de efter omständigheterne, kunna
flyttas från ett till ett annat Departement.
Stat s-Vt skottets Betunkanden. 285
3 §.
Commissarierne böra hålla noga uppsigt
derå, att en hvar sjelf och icke genom
andre förrättar den tjenst, hvartill
han blifvit antagen; Ankommande det
på Cominissariernes ansvar, om något underslef
härvid eger rum.
4 5-, _
1 Mom. Skulle någon Ämbets eller
Tjensteman, som står under Fullmägtiges
omedelbara inseende, beträdas med
vårdslöshet eller försummelse iTjensten,
bör han hos Fullmägtige förekallas och
inför Protocollet undfå lämplig föreställning.
Låter han sig icke häraf rätta,
må han, efter omständiglieterne, suspenderas
på längre eller korrtare tid med
mistning af hela eller halfva Lönen,
Men om han, efter dessa undfångna
varningsgrader, icke skulle förbättras,
så må han af Fullmägtige skiljas ifrån
Tjenst och Lön.
2 Mom. På enahanda sätt förhålles
med den under Commissariernes närmaste
inseende stälde Betjening, endast med
den skillnad, att den felaktige, innan han
286 Stats-Utskottets Betunkanden.
hos Fullmägtige af Commissarierne anmäles,
först inför Commissariernes Protocoll
erhåller föreställning och på detta
sätt undfår första varningsgraden.
3 Mom. Den, som anmäles för Tjenstefel
, må alltid, om han det åstundar,
skrifteligen förklara sig till Protocollet,
Och då någon antingen suspenderas eller
skiljes ifrån Tjensten, utfärdas ordentelig
Resolution derå, med påtecknad
hänvisning till Besvärs anförande.
5 §.
i Morn. Vill någon anföra Besvär
hos Riksens Ständer eller deras Revisorer
öfver förment prejudice, eller uti
andre mål, åligger det honom, att inom
Trettio dagar efter det han af Fullmägtiges
Resolution erhållit del, sådant hos
Fullmägtige skrifteligen tillkännagifva.
Sker det ej, har han förlorat rättigheten
att klaga.
z Morn. Besvär öfver Fulhnägtiges
åtgärder böra, så framt de till pröfning
skola upptagas, vara inlemnade till Fullmägtige
sednast En Månad före Revisionens
början eller Riksens Ständers sammankomst;
Men skulle något förefalla,
Stats-Utskottets Betänkanden. 287
antingen under påstående Revision, eller
Riksens Ständers Stats-Utskotts sammanvaro,
må det vara klaganden öppet, att
sednast inom fjorton dagar efter det Fullmägtiges
Beslut blifvit honom kungjordt,
omedelbarligen hos Rikets Ständers Revisorer
eller deras Stats-Utskott sine Besvär
ingifva.
"När, på sätt i 4 f- omförmäles, någon
Ämbetsman eller Betjent antingen
suspenderas eller skiljes från Tjensten;
Och han inom föreskrifven tid tillkännagifva
, att han är sinnad anföra Besvär
hos Riksens Ständer eller deras Revisorer,
förordne Fullmägtige någon som med
innehafvande Lön förrättar den ledige
Tjensten , intill dess Besvären äro pröfvade
och afgjorde; Och njute den, som
förordnas, fyllnaden i den Lön, som bestås
vid den Sysla, hvilken af honom
emedlertid bestrides.
7 §•
1 Mom. Vid inträffande Vacancer,
eller då någon Ämbets- eller Tjensteman
af sjukdom eller annat laga förfall är
hindrad, skall den, som, i hans ställe,
288 Stats- Utskottets Betänkandeti.
tillförordnas, utan särskild aflöning bestrida
en sådan tjenst; Dock komma de Extra
Ordinarier, hvilka i sista graden till
Ordinarie Tjenstgöring blifva använde,
att njuta full aflöning för hela den tid
de en sådan Ordinarie tjenstgöring bestridt.
2 Mom. Beviljas åter någon Åmbetseller
Tjenstman ledighet, för att besörja
enskilda angelägenheter, aflöne han då
sjelf den Extre Ordinarien, som i sista
graden förordnas, att göra tjenst.
Hvad uti detta Reglemente finnes
stadgadt, i afseende på Tjcnsters tillsättande,
den ordning, i hvilken vårdslöshet
eller försummelse hos Tjenstemännen
skall åtalas, Besvärs anförande hos Riksens
Ständer och deras Revisorer, jemte
aflöning åt Extra Ordinarier, skall äfven
tillämpas vid General Assistance-Contoiret.
XII Art.
Angående tiden, inom hvilken Bokslutet öfver
Riksgälden samt anslagen till Canaloch
andre Byggnader bor vara forfattadt
och Hufvud-Böckerna granskade; Och
rörande
Stats- Utskottets Betänkanclen.
rörande det Utdrag af Riksgälds-Contoirets
Räkenskaper, som hvarje är genom
trycket skall Allmänheten meddelas
samt de Berättelser, hvilka till Riksens
Ständer och deras Revisorer skola afgifvas.
1 §•
Uti Riksgälds-Contoiret afshitas för
hvarje år en ordentlig Hufvud-Bok öfver
Rikets Gäld samt de dertill anordnade
Inkomster och Utgifter, hvilket
Bokslut så tidigt, det näst påföljande året,
bör vara författadt, att Hufvud-Boken
kan vara granskad af Revisions-Contoiret
sednast inom den Första Octob. samma
år. På enahanda sätt förhålles äfven
med Hufvud-Boken öfver anslagen till
Canal och andre Byggnader m. m.
2 §•
Hufvud-Boken öfver Riksgälden bör
upptaga Skulder och Tillgångar från föregångne
året, uti särskildt Conto visa
redo för Inrikes Lånen, upptaga Inkomsterne
under sine Behörige Titlar, sådane
de influtit, samt, utföra under Balance
*9
Stats-Utskottets Hetänkanden.
till det påföljande året de Skulder och
Tillgångar, hvarmed Hufvud-Boken sig
slutar; Och bör Cassa-Räkningen, såsom
Partie-Räkning till Hufvud-Boken, densamma
bifogas och incharteras.
3 §.
Då Hufvud-Böckerne i rätt tid varda
afslutade, komma de, som vid desamma
lagt hand, att undfå det arfvode, som
Staten utsätter; och hvars fördelning af
Commissarierne föreslås.
4 §•
Hvarje år, efter förrättadt Bokslut,
låta Fullmägtige författa och genom Trycket
utgifva Utdrag af Riksgälds-Contoirets
Räkenskaper.
5 §.
Till hvarje Revision låta Fullmägtige
författa och aflemna en omständlig
Berättelse, om Riksgälds-Contoirets tillstånd
samt förvaltning under den tid, som Revisionen
skall omfatta; Likasom fullständig
Berättelse till hvarje Riksdag afgifves.
Sådane Berättelser böra särskildt aflemnas
ifrån Commissariene i Riksgälds
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 391
Conloiret Bärnt Ofver-Commissarierne i
General Assistance-Contoiret oell Ombudsmännnen
vid båda dessa Verken.
Som detta Reglemente blott innefattar
hufvudgrunderne för Riksgälds-Verkets
Styrelse och förvaltning, så förvänta
Riksens Ständer af Fullmägtiges nit och
sorgfällighet för detta angelägna Verk,
att Fullmägtige, vid tillämpningen, icke
härifrån afvika. Egandes Fullmägtige att,
vid de emellan Riksdagarne infallande
Revisioner, begära råd af Revisorerne
uti sådane mål, för hvilka ovillkorliga
och bestämda Föreskrifter saknas. Äfvensom
Fullmägtige ovillkorligen böra
till verkställighet befordra hvad Revisorerne,
enligt deras erliållne Instruction,
uti en eller annan måtto till efterrättelse
föreskrifva.
392 Stats-Utskottets Betänkande?!,
N:0 625.
Ankom den 27 Not- 1823.
Riksens Högloft. Stånders Förstärkta
Stats-Utskotts Memorial,
rörande Tull-Bevillningens
utgörande.
ill följe af erhaline Remisser från samtelige
Respective Riks-Standen, har Förstärkta
Stats-Utskottet, iden ordning, som
med grundlagarnes föreskrift instämmer,
till afgörande företagit de frågor, i afseende
på Tull-Bevillningens utgörande, hvaruti
Riks-Stånden stadnat uti olika beslut
samt verkställt votering öfver följande af
Bevillnings Utskottet föreslagne propo»itioner.
usta Voteringen:
Den som bifaller, att den af Riksens
Hoglofl. Ständer nu faststålde TullTarifF
intill nästa Riksdag oförändrad
skall blifva gällande, utom vid de tillfällen,
då Kongl Maj:t, i enlighet med
Sin Höga rått, i afseende på Landets förhållande
med Utländske Magter, deruti i
Stats-Utskottets JBetänkanden. ap3
Nåder finner för godt gora ändringar och
jemnkningar, votera Ja; den det ej vill,
skrifver Nej j
Vinner Nej:
kommer genom särskild omröstning att
utrönas, huruvida till Kongl. Maj:t skall
uppdragas, att, på sått Hoglofl. Ridderskapet
och Adeln föreslagit, vidtaga den
nedsättning af Tull-Tariffen, hvartill omståndigheterne
kunde föranleda, eller ock
att, i enlighet med Högv. Preste-Ståndets
Beslut, till Kongl. Maj:t öfverlemna, att
vidtaga de ändringar och jemnkningar i
Tull-Tariffen, som inträffande forhållanden
kunna föranleda. —
Dessa propositioner hafva blifvit besvarade
med 41 Ja och ^8 Nej; Och som
Nej alltså vunnit, skall genom särskild
omröstning afgöras, huruvida tili Kongl.
Majit må ofverlemnas, att vidtaga den nedsättning
af Tull-Tariffen, hvartill omståndigheterne
kunna gifva anledning, eller
ock att åt Kongl. Majit uppdraga att vidtaga
de ändringar och jemnkningar i TullTariffen
, som af inträffande förhållanden
kunna föranledas.
Sg4 Stats-Utskotlets Betänkandetu
2ulra Voteringen:
Den som bifaller att, i enlighet med
Högloft. Ridderskapet och Adelns Beslut,
vid Tull - Tariffen det tillägg skall gåras,
det Riksens Ständer hos Hans Maj:t
Konungen underdånigst anhålla, det Kgl.
.Majit, efter vederborandes hörande, enligt
de af Riksens Ständer faststålde grunder,
vidtaga den nedsättning af Tull-Tariffen,
hvartill omståndigheterne föranleda, skrifver
Ja; den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer, i enlighet med Högvördige PreSte-Ståndets
beslut, att till Kongl. Majit
öfverlemnas, att i vissa fall vidtaga de af
inträffande förhållanden påkallade ändringar
och jemnkningar i Tull-Tariffen, efter
de grunder, som vid nu varande Riksdag
blifvit af Riksens Ständer faststålde. —
Voteringen häröfver har utfallit med
69 Ja och 50 Nej, i följd hvaraf Ja vunnit,
samt första Alternativet häraf, innefattande
Ridderskapet och Adelns Beslut,
alltså år bifallet.
y.ije Voteringsfrcigan:
Den, som bifaller, att, till den faststålda
Tull-Bevillnings-ProCentens beråk
-
Stats-Utskottets Betänkanden. ag5
ning, enligt varuvårdet, de föreskrifter får
verkställigheten deraf skola iakttagas, sora.
finnas innefattade ej mindre i 3:dje puncten
af Bevillnings-Utskottets Betänkande,
ån äfven i 4:de puncten af dess Jemnknings-Förslag,
skrifver Ja; den det ej vill,
skrifver Nej;
Vinner Nej:
kommer genom särskild votering att utrönas,
huruvida ofvannåmnde förslag skall
antagas, med det af Häglof!. Ridderskapet
och Adeln gjorde tillägg, eller ock på sätt
Vallöf!. Borgare-Ståndet föreslagit, underdånig
anhållan hos Kongl. Majit göras,
att efter den faststålde Tariffen låta utarbeta.
en Taxa, med tillämpning af nuvarande
varuvärden, och på sått nu gällande
Taxa föreskrifver. —
Efter Voterings - Sedlarnes öppnande
hafva deraf befunnits 72 Ja och 46 Nej,
utom en dubbel Sedel, som casserades;
och som Ja alltså vunnit, år i följd deraf
första alternativet eller Bevillnings- Utskottets
förslag bifallet. —
4;de Votcrings-Propositionen t
Den som bifaller, att i alla de StapelStåder,
hvarest Tulluppbörden, inberåk
-
2qC Stats-UIskottets Betänkanden.
nade Buk- och Lots-Afgifter, enligt 1821
års Bokslut, uppgått till 14,000 R:dr
Banco, och således i Ståderne Stockholm
och Götheborg, Gefle, Carlskrona, Carlshamn,
Calmar, Visby, Helsinborg, Vestervik,
Ystad och Uddevalla, Credit-upplag
skall ega rum, enligt det af Bevillnings-Utskottet
gjorde och af Högvördige
Preste-Ståndet samt Hedervärda BondeStåndet
gillade Förslag, voterar Ja; den
det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer särskild votering att anställas,till
utrönande deraf, huruvida detta Creditupplag,
med det af Högloft. Ridderskapet
och Adeln föreslagne tillägg, må ega rum,
eller om, enligt Vållofl. Borgare-Ståndets
Beslut, det på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
skall bero, huruvida ett sådant Credit-upplag
i alla Stapelstäder må införas.
Efter Voterings-Sedlarnes samlande och
öppnande funnos 84 Ja och 34 Nej, jemte
en dubbel voterings-Sedel, som förkastades;
Och emedan Ja följakteligen vunnit,
kommer Credit-upplag att ega rum i
alla ofvanuppråknade Stapel-Städer, såsom
af Bevillnings-Utskottct år föreslaget.
Stats- Utskottets Betänkanden.
5-te Voterings/rågan:
Den som vill, att Tull-Bevillning å
inkommande Caffebonor skall bestämmas
till 25 procent, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Neji
Vinner Nej:
kommer Tullen att å Caffebonor utsättas
till 20 Procent.
Denna Voteringsfråga har blifvit besvarad
med 59 Ja och 60 Nej; Och sorn
Nej vunnit, kommer Tullen på Caffebonor
att utsättas till 20 procent.
6-.te Voteringsfragan:
Den som vill, att Tullbevillningen ä
Confiturer skall bestämmas till 3o procent,
voterar Ja; den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen att å Confiturer utsättas
till 50 procent.
Voteringen häröfver har utfallit med
26 Ja och 93 Nej; i följd hvaraf Nej
vunnit och Tull-Bevillningen å Confiturer
kommer att bestämmas till 50 procent.
398 Stats-Utskottets Betänkandetu
j:dc Voteringsfr&gan:
Den som vill, att Tull-Bevillningen
å inkommande Cabiljo skall beståmmas
till 10 procent, voterar Ja; den det ej
vill* voterar Nej;
Vinner Nej:
kommer Tullen att å Cabeljo utsåttas till
15 procent.
Voterings-Sedlarne öppnades och befunnos
47 Ja och 71 Nej, tillika med en
dubbel sedel som förkastades; Och som
Nej alltså vunnit; så kommer Tullen å
Inkommande Cabeljo att beståmmas till
15 procent.
8:de Voteringsfr&gan:
Den som vill, att Tull-Bevillning ä
inkommande Torsk och Längor skall beståmmas
till 10 procent, voterar Ja; den
det ej vill, Nej;
/
Vinner Nej:
kommer Tullen att å Torsk och Långor
utsåttas till 15 procent. —.
Denna Votering har utfallit med 44
Ja och 75 Nej; hvadan Nej vunnit och
Tull-Bevillning å Inkommande Torsk
