# ID: svediakorp-gov1868
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 55,466
# sentences: 1,222
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


St a t s-rU t sko t tets B e t ä n k andt' n, agff
se Anmärkningar lins Kongl, Maj;t i yn^
derdånighet anmäla,
§’ t1’
Revisorprne böra icke allenast sträcka
sin åtgärd till eftppspende, huruvida uU
giftprne med Stat och Författningar instämma,
utan äfven lemna en noga opp»
Tnärksamhet deruppå, luiru vida Statens
samtelige Inkomster på rätta tider och
till behörigt belopp i Statens Cassör influtit
och af Uppbordsmänlien blifvit le=-  vererade, huru vederbörande, på hvilka
Contra Ilen Öfver Krouo-Uppbörden ankommer,
sine i Författningarne grundade
åligganden fullgjort och derest proprie
balancer inträffat, om nödige åtgärder i
sådant fall i rättan tid oell på kraftigt
sätt blifvit vidtagne, till bevakande af Steteus
derunder beiopnde rätt.
§• in.
Sedan Revisionen af Statsverket blifvit
fulländad, låta Revisorerne deröfver
författa en utförlig Berättelse, samt uppgöra
sådane Jemnförings-Tabeller emellan
dc beräknade och influtne tillgångarne,
3ea S ta ts-U ts ko Ite Is Betänkan den,
samt emellan de i Stat uppförde anslagen
och de verkliga utgifterne för året, som
utvisa öfverskottet eller bristen på livar
Titel för sig, jemte beloppet af uppkomne
Besparingar; Och bör denna Berättelse
med tillhörande Tabeller, sedan ett ex-r
pmplar deraf blifvit utskrifvit och till
Riddarhus-Cancplliets ArelliV aflemnadt, för
att der till nästa Riksdag förvaras, genast
genast genom Fuilmägtiges i Riksgälds-.
Coiitoiret försorg lill trycket befordras
pch jemte Allmänna Tidningarne utdelas,
£/tdrag af Protöeollet, hållet hos
Riksens Höglofl. Ständers Statsutskott
den 14 October 1823,
S' O. \hd nu verkstäld justering af Förslaget
till förnyad Instruction för Riksens
Höglofl, Stäuders Revisorer, i hvad som
rörer deras befattning med Stats-Verket,
yttrade Herr Lagman Noraeus:
”1 följd af min anmäldte Reservation
emot Jiöglofl. Utskottets Jieslut j 5:te,
Stats-Utsko tte ts Bela n k anden. 3oi
io:de oell i:>: te punctcrne af Förslaget
till förnyad luslruetion för Riksens Ständers
Revisorer, får jag 1111 närmare ntutveckla
skälen för min särskilde mening
härutinnan. Man har etter min öfvertygelse
origtigt dragit den slutföljd af Stadrgandet
i 68 §. Riksdagsordningen, om
Jnstructions utfärdande för Revisorerne,
gtt Riksens Ständer skulle ega, med tolkning
af Grundlagarnes Ordalydelse, fastställa
en Instruction af annat och vidsträcktare
innehåll, än som instämmer
med det tydligt uttryckte ändamålet af
JSlats-Verkets uppvisande och den derföre
Riksens Sternier förbehåilne granskningen.
Hvad desse Ragar härom innefatta
och förmå utgör i och för sig sjelf, den
enda och rätta Instructionen, Och hvad
sorn sig derifrån skiljer rubbar mera eller
mindre de Constitulionelle förhållanden,
hvilkas bevarande i en fullkomlig helgd i
alla hänseenden är af så mycken vigt
och utgör National Representationens första
pligt. Instructionen kan sålunda ej
äga annat föremål, än att utstaka sättet
hvaruppå Revisorerne skola verka inom
de i Grundlagarne bestämde gränsor, och
i en ofelbar öfverensstämmelse med de
grunder hvilka uti dem föreskrifvas,
3oa S tats-Utskottets Betänkanden.
Det föreslagne stadgandet uti 5:te
puncten, att' Rpvisorerng skulle ega tillgång
till KopgL Stats-Contoirets alla Räkenskaper,
Protocoller och Handlingar, intill
den dag, då Revisorerne sammanträd
da, anser jag stridande emot dessa grunder
oell ledande' derhän, att Revisionen
af Förvaltning peli Räkenskaper åtskiljes,
peli att den förra sträckes till annan och
längre tid, än de sednare omfatta.
Revisorenies i Grundlagen utstakade
åtgärd att öfverse Stats-Verket och utrö-,
na huruvida Anslngs^snmmorne äro öfver-?
skridna, kan likväl så mycket mindre ega
runi för någon annan tid, än den för
hvilken afslutade Räkenskaper finnas, sorn
desse allena innefatta och fullkomligen re-?
dovisa förvaltningens Resultater, hvilka sedd
Hare åter äro de enda föremålen för Revisorernes
bedömande; Hvartill kommer
att ett sådant åtskiljande af förvaltning
och Räkenskap medförer den oformlighet
i granskningen, att hvad af den förre vore
utaf föregående Revisorer godkänt eller
anmärkt, och i följd deraf anmäldt
till Riksens Ständers åtgärd, kunde af
kommande Revisorer, som emoltogo Räkenskaperiie
för samma tid klandras eller
åtminstone ifråga ställas och å nyo underkastas
Riksens Ständers bepröfvande,
Stat s-XJ tskottets Betan kandell. 3o3
Sammanhang i syftning och utförande af
Revisions-Arbétet skulle derigenom förloras,
och detta förtidiga utöfvande af den
förbehållne granskiiings-rätlen, skulle ofta
leda till omogiia och origliga omdömen
då deremot delina rättighet icke
styckad och stympad titan på eli gång uti
fullkomiiadt skick utöfvad, sammanhåller
kraften ef RevisorerheS befattning; Stadgandet
i 58 §.• Riksdags-Ördningen uppfyller
delta ändamål, och då det utan ali
fremmande tolkning, tages till efterrättelse,
bör lydelsen ef deli ifrågavarande §. i
Instructioiieli efter hiiii tanka blifva följande;
”Revisörerne Sammanträde Så ofta*
att hvarje Revision må kunna omfatta
aine års afslutade Räkenskaper, nästföljande
i oafbruten ordning från den lid Statsverket
Sist vid Riksdag eller af Revisorer
blifvit öfversedl.” Hvarjemte i särskild §
torde böra inflyta hvad §. Riksdagsordningen
förmår, att nemligen ReviSorerné
äga af Kongl. Stats-Cönloiret undfå
de handlingar och upplysningar, soln
de i öfrigt finna nödige till närmare utveckling
af de ämnen, som vid granskningen
förekomma, utan att likväl så beskaffade
upplysningar och handlingar må
kuuna af Revisörerne användas till Anmärkningar
utöfver den tid, för hvilken
3o4 S t a t s-U t sk o 11 e t s R e i ä ht a ii dé ib
äfslutad Räkenskap då är dem till granskning
öfverlemnad;
Uti iö § af deri projectérade Instructioneri
förekommer bland annat det stadgande:
ätt Revisorerne i den händelse de
finna nåtrot att anmärka* e«a alt sådant i
det afseende 3ö § R i k s d a gs-0 r driingeri
innehåller* hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmäla*
Åbéropäde § af Riksdags-Ördningeri
ängar likväl ej Révisorernes befattning,/
utan Riksens Ständer och deras Stats-Utskott,
som ega att upptaga och närmare
utreda samt gilla eller ogilla .hvad Revisorerne
under deras .förrättning funnit förtjena
uppmärksamhet, Samt derefter hos
Kongl. Maj:t anmäla dé anledningar, sorn
förekommit, att emot någori tjensteman i
Laglig Ordning ansvar yrka; Jag kail derföre
icke finna ätt Revisorernes anmärkningar
kunna medföra sådana följder sorn
den åberopade § af Riksdags-Ördningeri
åsyftar, meri deraf utesiiites icke deras
rättighet, att hofi Konungen i underdånighet
anmäla hvad de anse sig åligga att i
deras til! Riksens Ständer afgifvande Berättelse
upptaga och deras åtgärd under
-
ställa,
5 ta ts-U ts k ot te ts Betänkanden. 3o5
ställa,på det Konungen må kunna deröfver
i Kader infordra vederbörandes förklaring
och det är af dessa skäl som Citalionen
af 3o §. Riksdags-Ordningen synes böra
uteslutas.
Då 12 §. af förevarande förslag till
Instruction innehåller: Att Revisorernes
Berättelser böra tryckas oell med Rikets
Tidningar till Allmänheten utdelas, anser
jag det äfven böra i samma §. föreskrifvas,
att de förklaringar Kongl. Maj:t i Kader
kan finna för godt, att utaf Vederbörande
Ämbels-Verk infordra öfver Revisorernes
anmärkningar, jemn väl skola på en
gång och i ett sammanhang till trycket
befordras, samt medfölja berältelserne, för
att bereda en lika vidsträckt upplysning,
om de gjorde anmärkningarnes beskaffenhet;
så att en fullkomlig och tillförlitlig
ledning malte lemnäs åt Allmänna Opinionen
då den går alt bedomina den vigtiga
delen af samhällsförhållanderne, som
innefattas i Stats-Verkets förvaltning.
Häruti instämde till alla delar Herr
Majoren, Friherre Hjerta.
Herr Contre-Amiralen Nordenskjöld
förenade sig med livad Herr Lagmannen
4:de Sami. 5 Band.
20
3o6 Stats-U t skottets Be tänk anden.
vttrat i afseende ä 5:te och io:de puncterne
af den föreslagne Inslruclioiien och
Herr Brukspatron Eklund synnerligast i
livad samma yttrande rörde den förstnämnde
puncten.
Herr Friherre af Nordin hade förut
till Protocollet aflemnat följande anförande
såsom innefattande dess särskilda tanke
i detta ämne:
''Uti 2 §. af 1812 års ännu gällande
Instruction för Riksens Ständers Revisorer
Öfver Stats-, Banco- och RiksgäldsVerken
stadgas, hvad granskningen af
Statsverket angar, att Revisorerne skola
ega tillgång till alla Kongl. Slats-Contoirels
Räkenskaper, Protoeoller och Handlingar,
icke allenast för de år till hvilka
Revisionen sträcker sig, utan ock, likmätigt
42 §. i Riksdags-Ordningen, äga rätt
alt af Stats-Conloiret undfå de upplysningar
och handlingar, som de i öfrigt
finna nödige, för alt efterse och granska
huruvida utgifterne äro icke allenast öfverenslämmande
med de fastslälde Stalerne
ooh grundade på så väl dem, sorn
Kongl. Majrls särskildta Nådiga förordnanden,
der sådane legat till grund, för utbetalningarne,
ulan ock med behörige
Sta ts-Utsko ttets Belänkanden. Zo<]
qviltencer verificerade af dem som egt de
anordnade medlen utlaga och q vi Hera.
I följd af detta stadgande hvilket, på
sätt äfven 68 § Riksdags-Ordningen bjuder,
Revisorerne bordt ställa sig till ovilkorlig
efterrättelse, kan jag icke annat finna,
än all det hittills varit Revisorernas
både rättighet och pligt, att sträcka sina
efterforskningar om Stats-Verkets Förvaltning
så långt in uppå den löpande tiden,
som möjligen ske kunnat. I egenskap af
Revisor, har jag derföre och bilrädt de
(lei e uti 1822 års Revisions-Berättelse, förekommande
yttranden om för valin in gsåtgärder,
som icke fiinnis upptagne uti de
då företedde afslulade Räkenskaperne för
1819 och 1820, utan först uti påföljande
årens Räkningar blifva synliga; Men då
fråga nu är att föreslå en annan Instruclion
för Revisorerne, anser jag den största
uppmärksamhet böra fästas derå, att
några sådana föreskrifter uti förslaget lill
denna Iiislruction icke måga inflyta, sorn
på något sätt, stå i strid med Grundlagarnas
innehåll; Och sorn vid tillämpningen
häraf, det befinnes, att Revisorernes
befallning uti 68 §. af Riksdags-Ordningen,
uttrvckeligen är inskränkt inom den
tid af aine år för hvilka afslutade Räkenskaper
till deni skola aflemnas, kan jag
3oS S t a t s-U t sk o t tc t s Betänkandcn.
icke instämma uti afdelningens yttrade
mening, att Revisorerne skola tilläggas
rättigheten att äga tillgång till Kongl.
Slats-Contoirets alla Räkenskaper, Protocoller
och Handlingar intill den dag, Revisorerne
sammanlläda; — Antagandet af
Afdelningens Förslag i denna del skulle
dessutom leda tili det besynnerliga resultat,
att Revisorerne, den ena gången, i
följd af deras utsträckta undersökning, 0111
förvaltningen, kunde gilla de i afseende
derå vidlagne ålgärderne, och alt andre
Revisorer, en annan gång, i följd af
granskningen utaf sjelfva Räkenskaperne,
kunde återkomma med Anmärkningar vid
samma åtgärder, eller tvärtom; Hvilken
dubbla granskning jag, för min del, finner
till grunden lika origtig, som med
Grundlagens anda icke instämmande,”
Härmed förenade sig Herr Biskopen
Doctor Wallenberg.
Om hvad sålunda i delta ämne blifvit
yttradt, skulle Utdrag af Prolocollet
expedieras till Respeclive Riks-Slånden,
Stockholm den i4 Oclober i8a3.
Ex Protocollo.
yr. karström.
S ta ts-Uts kottets Betånkanden. 309
N:o" 538.
Ankom den 17 October 1823*
Utlåtande ofver RiksdagsFullmågtigen
Anders Sandsténs
Motion, om Häst-Vacance-afgiftens
utgörande vid Östra
Härads Esqvadron af Smålands
Husar-Regemente.
Un Memorial, som Hedervärda BondeStåndet
(ill Stals-Utskottet remilteral, har
Riksdags-Fuilmägtigen Anders Sandsten
från Jönköpings Län, andragit, huruledes
han af sine Commiltenter i Östra Härad
blifvit anmodad anföra klagomål deröfver,
att de Rusthållare af Infanteri-BalaiIlonen
vid Smålands Husar-Regemente, hvilka ålagit
sig Häst-Vacance-afgifls utgörande
i Spannmål, fått sig föreskrifvit, att, för
år 1821, betala denna afgift efter Markegångspris,
hvilket väckt så mycket mer
uppseende; som den del af Bataillonen,
3io Stats-Utskottets Betänkanden.
hvilken är förlagd inom Kronobergs Län,
ägt rättigheten att afgiften utgöra antingen
i Contant eller Spannmål; Och har,
af sådan anledning, samt med afseende å
Landtmannens förlägenhet att, i närvarande
tid, förskaffa Contante medel till
sine utgifters liqviderande, hemställan blifvit
gjord, att vederbörande kunde tillåtas
att hädanefter till närmare Krono-Magazin
in natura leverera ifrågavarande llästeVacance-afgift.
Skyldigheten för Rusthållarne vid Östra
Härads så väl som vid ca Majorens,
Sunnerbo och Jönköpings Esqvadroner af
ofvanberörde Regemente, att erlägga HästVacance-afgift,
grundar sig på Kongl. Brefvet
den 32 April 1812, hvarigenom Kongl.
Maj:t i Nåder godt funnit antaga Rusthållarnes
underdåniga erbjudande att, mot
befrielse i 3o års tid från underhållandet
af Hästar och Sadelinunderingar, utreda,
bevara och bekläda sine karlar till Iufanterister,
samt derjemte, utom den vanliga
Trosspassevolancen, lill Kongl. Maj:t och
Kron ill erlägga 7 Tunnor Spannmål, hälften
Råg, och hälften Korn, för hvarje
Nummer årligen; Varandes derjemte i Nåder
stadgadt, alt denna Häslvacance- afgift,
utan tillökning af Forsel-penningur,
Sta ts-Utsko t tetets Betänkande n. 3i i
må betalas i Contant efter årlig Marke»
gäng
Enligt
Räkenskaperne har nämnde
afgift, på siitt Riksdagsmannen Sandsten
uppgifvit, för år 1821, blifvit erlagd af en
tiel Rusthållare i Contant, och af andre
åter in natura; Men hvarifrån denna skiljagligliet
i levererings-sätlet sig härleder,
ar Utskottet ej i tillfälle all bestämdt ut
reda; Dock är den troligen en följd af
det olika begrepp, som vederbörande,
livilke haft indrifningen af Hästvacanceafgiften
sig uppdragen, fästat vid den i
högstberörde Kongl. Bref lemnade föreskrift,
att afgiften i Contant årligen betalas
må.
Del tillkommer väl icke Utskottet, alt
ingå i bedömande om tillämpningen af
Kongl. Maj:ts Nådiga stedgande i förevarande
fall; Men Utskottet tvekar icke yttra
den tanka, att en öfverensstämmelse
härutinnan synes både billig och rättvis;
Och Utskottet hemställer alltså, det Riksens
Höglofl. Ständer måtte hos Kongl.
Maj.'! i underdånighet anhålla, att Dess
Befallningshafvande i de Län, der afsutne
delen af Smålands Husar-Regemente är
föriagdt, kunde i Nåder undfå en sådan
3l2 Stats -Ut skottets Bets nian den.
allmän, och med de afslutade Contracten
emellan Kronan och Ruslhållarne öfverensstämmande
föreskrift, i afseende på
Häst-Vacauce-afgifl ens fram "ena utfordrande,
att den nu öfverklagade olikheten i
denna afgifts utgörande icke vidare må
ega rum; Börande Utskottet härvid upplysningsvis
tillägga, att Busilia]larne vid
det från Cavallerie till Infantcrie förändrade
Westgötha Regemente, hvilka äfven,
enligt Kongl. Brefvet den jq Martil’ iSii,
på en årlig Häst-Vacance-afgift i Spannmål
ingått, blifvit i IN'åder försäkrade, alt,
densamma, efter eget godtfinnande, antingen
till närmaste Krono-Magazin in natura
leverera, eller ock efter Markegångspris
med penningar godtgöra.
Hvilket till Riksens Höglofl. Ständers
bépröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den \/\ Oetober 1823.
N:o
St a t s~U t s k o t t et s Betänkande u. 3/3
N:o 53c>.
Ankom den 23 Oct. 1823.
Riksens Hödofl. Ständers Stats
o
samt
Banco-Utskotts Memorial,
angående Riks-Ståndens
skiljagtige Beslut, i fråga om
inlösen af f. d. Filial-Bisconternes
ännu utelöpande skuldförbindelser.
Sedan Högvordige Preste-Slåndet den t4,
samt Yällofl. Borgare-Ståndet den 2,3
O
sist], Julii bifallit Stats- och Banco-Utskottens
under den 26 fÖrutgångne Junii
afgifne Betänkande i följd hvaraf all rätt
till betalning för f. d. Filial-Disconternes
annu , utelöpande skuldförbindelser ansetts
vara försuten; Så hafva, efter det Utskotten
uti ytterligare Utlåtande af den n3
Augusti besvarat de emot nyssnämnde
Betänkande gjorde Anmärkningar, IiÖglofl.
4:de Sami. 5 B a n d.
3i4 S ta ts-U t skottets B e tä h kandern
Bidderskapet och Adeln den a samt Hedervärda
Bonde-Ståndet den 16 September
samma Betänkande ogillat samt förklarat
det alla f. d. Filial-DiscoUternes
annu utelöpande Åssignationer, hvilka
inom nästkommande års slut varda anmälde,
borde, enär de tillförene varit i
uppbörd gängse, inlösas; Hvaremot Högvöidrge
Preste-Slåndet samt "VäHofi. Bor-,
gate-Slåndet, enligt ankomne ProtocollsUtdrag
af den 2 och 1 i äistberÖrde månad,
förblifvit vid deras förut fattade
Beslut,
Och sorn således i denna fråga 2
Stånd slädnät mot 2, så kommer densamma,
jemnlikt h5 §, i Riksdags-Ordningen
att förfalla, samt att förblifva vid det
som härom tillförene stadgadt varit.
Hvilket Utskotten skolat härigenom
vördsamt anmäla. Någre Herrar Ledamöters
särskildte yttrande bifogas.
Slockholm den 6 October 1823,
• fe ,v
Stats-Utskottets Betänkande)), 3)5
Utdrag af Protocollet hållet hos
Rikets Högloft. Ständers Statssamt
Banco-Utskott vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm
den 6 October 1823.
s, D. — — — — —
Linot delta Beslut Reserverade sig Herr
C. J. Hjärne, i enlighet med dess sedermera
afgifne skriftliga anförande så lydande;
”På
Högloft, Utskottens Pluralitet nu
behagat bestämma, att frågan om en förlängd
praescriptionstid till inlösen af ännu
oinlöste Assignalioner, utgifne af Götha
Canal Bolags och Götheborgs f. d.
Discont-Verk, bör sedan arne Stånd stannat
mot 2 förfalla, under åberopande af
75 §• Riksdags-Ordningen, får jag, som varit
af skiljaktig tanka, häremot äran Reservera
mig.
75 §. Riksdags-Ordningen föreskrifver
väl, att mål som kunna förfalla, böra
det, då 2 Stånd slädnät mot 2 i beelu
-
3i6 Ståts-Utskottets Betänkanden.
tet, men undantager derifrån bestämdt
sådan som 6g §. Regeringsformen uppgifver
böra till det förstärkta Stats-Utskottets
afgörande öfveriemnas. Ibland sådane
mål föYeskrifves de vara, som på
något sätt röra Riksgälds-Conloirets Utgifter
eller Inkomster, och det är på denna
grund jag vågar påstå, att detta mål
bör tillhöra Förstärkta Stats-Utskottets
afgörande, enligt 69 §. Regeringsformen,
som jag således anser bordt ligga tili
grund för beslutet. Man invänder val,
att desse medel ingå till Banken, och alu
det således tillhör Bankens och icke Riksgälds-Contoirets
Utgifter eller Inkomster,
men då Riksgälds-Contoiret af Riksens
Ständer 18 {8, fått sig uppdragit, att öfvertaga
och liqvidera desse Disconlers
Skulder, så lärer väl icke kunna nekas,
att desse Skulder, eller skyldigheten att
inlösa sådane Assignationer måtte tillhöra
Riksgälds-Contoiret, och således angå en
dess Utgift eller Inkomst, fastän det genom
samma Riksens Ständers beslut blifvit
tillåtet att förskjuta de dertill åtgående
medel från Banken, hvilken derföre debiterat
Riksgälds-Contoiret. Jag kan således
icke inse möjligheten att detta mål
kan behandlas efter j5 §. Riksdags-Ordningen,
utan bör, såsom hörande till undantagen
deruti, behandlas efter 69 §.
S ta ts-Ul skottets Betänkande n. 817
Regerings-formen, och till det förstärkta
Stats-Utskottet öfverlemnas tili afförande.
Då denna min öfvertygelse varit stridande
mot det beslut, som förenade Utskotten
tagit, får jag på här anförda skäl,
äran deremot Reservera mig, och anhåller
vördsamt, att denna min Reservation
må få åtfölja förenade Utskottens Memorial
eller Betänkande till de Respective
RiksStånden”.
Med Herr Hjärne förenade sig Herr
Commerce-Rådet Santesson, samt Riksdagsmännen
Anders Nilsson från Vermland
och Pehr Andersson från Halland. - - -
Ut Supra.
Ex Protocollo.
Fr. BERGSTRÖM.
«
318 Stal s-U Iskoltets Betänk an den,
- , ' i
N;q 53i,
Ankom den i Nov. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, i
anledning af väckt fråga, om
anslag af Allmänna medel
för Söder-Telje Canal-verk.
Jemlikt Utskotten meddelade ProtocollsUldrag
från Högloft Ridderskapet och
Adeln af den 18 Augusti, samt från Välloflige
Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet af den 14 i samma månad,
hafva så beskaffade anmärkningar blifvit
inom bemäkle Stånd'gjorde, hvilka ansetts
förhindra antagandet af det Betänkande,
Utskotten den 3i Julii afgifvit, i anledning
af väckt fråga, om anslag af allmänna
medel för SöderTelje Canal verk; och
Stats-Utskottets Betänka riden, 3<g
hvilket Betänkande af sådan orsak blifvit
till Utskotten återremitterad.
Då vid granskningeii af dessa aiitnärkniilgar
Utskotten funnit dem, som
inom Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståiulet blifvit gjorde, icke
åsyfta annat än uppskof med frågans afgörande,
till dess alt ett bestämdt beslut
rörande tillgången för dylika pen ni ligeanslag
till understöd oell uppmuntran för
allmänna arbeten och företag, hunnit att
i sammanhang med regleringen af Rikets
penninge-väsende blifva fattadt, tillika
med åtskillige, i olikhet med den Utskotten
föreslagit, uppgifne utvägen lill anskaffande
af en sådan tillgång; Och da således
nu mera, efter det att Rikets Stander
redan beslutat det sätt, hvarpå de anslag
komma att utgå, sorn till befrämjande
af allmänt nyttiga företag kunna blifva
vid denna Riksdag beviljade, ali anledning
till berörde anmärkningar måste
anses försvunnen; Hafva Utskotten icke
ansett det kunna tillböra deras åtgärd, i
anledning af den skedda ålerremissen, att
derå för närvarande lemna någon utförligare
förklaring; Hvadan således för ett
dylikt afseende endast återstå de anmärkningar
vid Betänkandet, hvilka inom Högloft.
Ridderskapet och Adeln blifvit fram
-
3ao S t a ts-U ts ]< o 11 e ts Betänkande!!.
ställde; och hvilka dels afse erindran
derom, att det understöd af Staten, hvaraf
SöderTelje Canal Bolag gjort sig förtjendt,
snarare Bordt bestå uti efterskänkning
af den skuld lill Banken, stor 100,000
R:dr Banco, hvarföre Bolaget häftar, än
uti ett beviljadt årligt understöd af C011-  tante bidrag, i afseende på hvilkas användande
till Canalens fullbordande icke
någon speciel uppgift blifvit af Utskotten
lemnad uppå de delar af SöderTelje Canalverk,
som ännu efter dess upplåtande
till allmän segelfart, återslå alt färdiggöra,
saint huruvida sådant skulle med de
nu föreslagne bidragen åstadkommas; dels
påkalla en närmare uppmärksamhet uppå
utvägarne att afhjelpa den af Utskotten,
uti deras Betänkande, uppgifne Hufvudsakliga
olägenhet, hvarföre SöderTelje Canalverk
ännu icke kunnat gifva någon sådan
inkomst, alt ett anslag derföre af allmänna
medel må undvikas, nemligen att
beskaffenheten af Södersluss här i Stockholm
hindrar större fartyg alt derigenom
passera; I anseende hvartill blifvit hemställt,
0111 icke Utskotten bordt i sammanhang
med detta ämne upplysa bästa
sältet att vinna den i berördt hänseende
nödiga förändringen af Södersluss, hvari
-
genom
S t ä t s-U t s k o t te ts B etä n k a n de n. 3a i
genom endast Bolaget skulle kunna försältas
i tillfälle att umbära bidrag af Staten;
Då
Utskotten funnit Interesseiiterné
uti SöclerTelje Cahal-Bolag förtjenle alt»
i anseende till sina betydliga uppoffringar
och sin ihärdighet att tillvägabringa
utförandet af det företag, hvartill de sig
förenat* njuta något prof af Rikets Ständers
välvilja, och sjelfva företaget är af deri
allmänna vigt, alt dess ännu återstående
fullkomnande* genom anslag af Allmänna
medel borde sökas att åstadkommas* visade
Sig och för Utskotten det förhållande*
hvaruti Bolaget befann sig till Rikets
Ständers Bank, såsom det närmaste hvarifrån
anledning till sättet för infeddtelahdé
af allmänt understöd kuiide hemtas* och
en eftergifning af ali Ränte- och Capitalafbelalning
å Bolagets skuld lill Banken
intill nästa Riksdag, blef öck derföre af
Utskotten i främsta rummet föreslagen*
Då härigenom eii minskning af Bolagets
utgifter åstadkommas, hvilken lemna!' tillfälle
för de dertill eljest åtgående summors
användande lill andre ändamål, vinner
Bolaget derigenom för det närvarande
samma fördel* sorn genom en medgif
-
4ide Sami. 5 Band;;
al
?3 3 Ststi-Utiko tt«t* Betan kand es.
▼en afskrifning af dess skuld till Banken?
Men beslutet om en sådan skulle deremot,
på sätt Utskotten uti deras förra Betänkande
anmärkt, kunna leda till äfventyrliga
praejudicat, om det nu vidtages, innan
alla dertill hörande omständigheter
visa sig i det fullkomligen utredda skick,
alt bestämdt kan afgöra, shuruvida SöderTelje
Canalverk någonsin kan komma i
den ställning, att genom större afkastning
bereda möjligheten för godtgörandet af
Bankens fordran.
Bland dessa omständigheter hafva väl
Utskotten ansett särdeles afseende böra
hafvas å beskaffenheten af Södersluss här
i Staden, hvars dimensioner hindra ett
stort antal segelfarande från begagnande
af Canal-verket, så att afkastningen derigenom
icke kan tilltaga uti det förhållande,
som eljest skulle ega rum; Men då den
fullkomliga ombyggnad af ifrågavarande
Sluss, hvarigenom en sådan förklaring
skulle åstadkommas, utom denna medelbaja
inverkan på ett större eller mindre
begagnande af farten å SöderTelje Canal,
för öfrigt icke med detta verk eger eller
kan ega det ringaste sammanhang, utan
utan utgör ett för detta Canalverk, och
ännu mera för det Bolag, som för dess
anläggning förenat sig, fullkomligen frem
-
Stats-Ulskottels Be t än k anden. 3a3
mande föremäl, hvars 1 ehandling icke heller
genom någon särskildt deruppå rigtad
Motion varit äskad, hafva Utskotten saknat
ali anledning att närmare utreda förhållandet
dermed.
Hvad den ofullständighet derefter vidkommer,
som velat finnas i Utskottens
Betänkande, så vida som någre specielle
uppgifter icke blifvit lemnade å de för
Canal-verkets fullkomliga iståndsättande
ännu återstående arbeten, äfvensom å den
kostnad hvartill dessa möjligen skulle
skulle kunna uppgå; Så, utom det att Utskotten
nu få hänvisa lill den uppgift i
detta afseende, som af en värd Ledamot
af Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit
under öfverläggningarne, då återremissen
beslutades, lemnad, i enlighet med CanalDirectionens
tryckta Berättelse vid Bolagsstämman
den 11 Januarii innevarande år,
och enligt hvilken dessa återstående arbeten
skulle beslå uti fullbordandet af en
brobyggnad vid gamla Stockholms-vägen,
en nödig uppmuddring samt en gångbryggas
anläggande uti Lina-Sundet, tillika
med ålskillige smärre byggnaders utförande
och fullkomnande; anse Utskotten sig
endast behöfva att vördsammeligen erindra,
det Utskotten icke kunnat vara i tillfäll*
att i detta afyeend* anställa vidlyfti
-
$2 4 S t a ts-Ut s k o t tet s B e tä n k a n d en»
gare undersökningar, utan ansett det åsyftade
Sndatnålet kunna tillräckligen upp?
fyllas, genom tillagde vilkoret för anslagets
utbekommande, att Bolaget ä sin sida
skulle ikläda sig skyldigheten att till slutet
af år 1828 hafva bragt Canalen i fullkomligen
färdigt skick; Hvartill äfven då
mäste anses höra så beskaffade förändringar,
som för framtiden orsaka mindre underhållskostnad,
och förekomma behofvet
af större reparationer.
Utskotten framställa alltså yördsamt
till Rikets Höglofl. Ständers ompröfning
pförändrade de af Utskotten förut, uti detta
hänseende, uppgifne förslag, med tillkännagifvande,
att bifall dertill af Högvördiga
Prcste-Sländet redan under den i4
Augusti blifvit lemnadt. En Ledamots
särskilda tanka bifogas.
Stockholm den 14 October 1823,
Utdrag af Protocollet hållet vid
Uögloll. Stats- och Banco
-
$t al s-Utskottets B e t ä n k an den. 325
Utskottens sammanträde den
14 October 1823.
S. D. Under öfveidäggningen rörande det
Utlåtande, sorn till Rikets Ständer kommer
att afgifVas, öfyer gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, i anledning
af vackt fråga» om anslag af allmänna
medel för SöderTelje Canal verk, yttrade
Herr Capitaiuen von Hohen-»
hausen.
”För att undvika ett pra-judieat för
framtiden, hvarutaf andra Canal-Bolag
kunde taga sig anledning alt yrka dylika
anslag af Staten till Ränta åt Actie-egarne,
hvartill det bestämda i uttrycken om
det återstående arhetet vid SöderTelje Canal
kunde gifva anledning, synes mig för-»
sigtigast hade varit, antingen att anslaget
blifvit Reviljadt uppå framlagt kostnads-förslag,
eller med fästadt vilkor, att
hvarje år insända räkning öfver det fullbordade
arhetet innan något anslag för
kommande året anordnades,
Skulle Riksens Ständer deremot, i anseende
lill de ovanligt stora uppoffringar
, till ett för Staten nyttigt ändamål, som
3a6 S ta t s-Ut skot te ts Betänkande a.
af SöderTelje Canal-Bolag blifvit gjorda,
pröfva detta Bolag förtjent af särskildt
bevis utaf Riksens Ständers välvilja, och
alltså finna för godt att lemna Bolaget
ett vedermäle derutaf, hade det varit
bäst att afskrifva Bankens fordran hos
Bolaget, och om så pröfvats nödigt, öka
denna summa med en ytterligare Contant
gralificalion, hvarvid undvikits ålit sken
utaf anslag till räntor åt Actie-egarne”.
Och begärde Herr Capitainen, efter
det att berörde Utlåtande, sådant det af
sammansatte Beredningen blifvit föreslaget,
af Utskottens pluralitet gillats, att denna
dess yttrade särskilda tanka måtte det
samma till Rikets Ständer åtfölja.
Ut Supra
Ex Protocollo.
J. M. SPENS.
Ståts-Utskottet# Beläntanden, 3aj
N:o 54i.
Aniom den 1 No v. 1823.
Rikets Högloft. Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande
i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer angående
låne-understöd för Städerne
Norrköping och Borås.
Samtelige RiksStånden liafva, enligt Protocolls-Utdrag
från Högloft. Ridderskapet
och Adeln af den a^rde Augusti, från
Högvördige PresteStåndet af den 20, från
Vällofl. Borgare-Ståndet af den a^rde och
från Hedervärda Bonde-Ståndet af den
i8:de i samma månad lill Utskotten, på
grund af dervid gjorde Anmärkningar, återremitterat
deras Betänkande, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
3a8 S t a t s - U t s k o 11 é t s Betänkande ii.
angående Lårte-anslag för Ståderne Norrköping
ocli Borås.
Bland de till följe af dessa äteri'efhisser
Utskotten meddelade anmärkningar;
åsyfta doek ingen förnekandet utaf nyttan
och nödvändigheten af de ifrågasatte anslagen,
och Utskotten hafva med tillfredsställelse
funnit af Riks-Ståndens Ledamöter
delad den åsigt och den önskart
Utskotten hyst, att de Brandskadade
Städernas nödstälde Innevånare mätte
derigenom vinna lättnad uti deras olyckai
och, genom Städet nes återuppbyggande*
den liflighet i allmänna rörelsen och den
drift i alla Näringsföretag, som deras förra
välstånd befrämjat, med första kunna
återställas»
Rörande medlen hvaraf dessa Anslag
skola utgå, har väl deiemot åtskilligt
blifvit anmärkt, och andre utvägar äil dem
Utskottet förutsatt, dertill föreslagne; Mert
då anskaffandet af dylika tillgångar för
allmänna utomordentliga anslag, genom
upplåning för allmän räkning, af det behof,
som öfverskjuter Bankens årliga dertill
användbara vinst * redan blifvit afgjordt,
anse Utskotten olämpligt att med
ytter
-
S t a t.s-U ts k o t te t» Bet änkan den. 3 a g
ytterligare framställning af detta ofta behandlade
föremål, onödigtvis borttaga en
dyrbar tid.
De hufvudsaklige anmärkningarne beträffa
således endast det sätt och de vilkor
för utgifvandet af Låne-anslagen, hvilka
Utskotten föreslagit, och vid framställningen
af hvad som blifvit eriridradt,
tillika med hvad Utskotten funnit sie hö
O
ra
i anledning deraf yttra, hafva Utskotten
trott sig böra följa samina ordning
uti uppställningen, som blifvit vid affattaridet
af Utskottens förra Betänkande
iakttagen, genom de deruti omfattade, lill
vissa puncler fördelade, förslagen.
I anseende till deri första af dessa
puricter har sålunda särskildt inom hvart
oah ett af Riks-Stånderi blifvit yrkadt, att
den inskränkning för lånebeloppens utgifvande,
som deruti blifvit föreslagen att
stadgas, så att Lånesumrrian endast till eri
hälft, hvardera året komme att utgå, ej
måtte blifva gällande för det sorn till
hjelp för Staden Borås bevdjadés, utan
att hela snrriman måtte blifva genast för
denna Stads Innevånare, hvilka deraf vore
i största behof, tillgänglig.
4:de Sami. 5 Baud.
32o Ätats -Utskottet* Betänk s n den.
Vid förnyadt öfvervägande af ämnet
i denna del hafva Utskotten funnit, att,
dä för närvarande icke någre medel i öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer
redan till sina hufvudsakliga delar antagne
planen för Regleringen af Allmänna
Penningeväsendet, kunna RHfva tillgångelige
för ulgifvandet af någre anslag
tili Låne-understöd eiler andre Penningehiträden,
samt således någon utbetalning
af de Lån, som för Städerne Norrköping
och Borås beviljas, ej kan sättas i fråga
att ske förr än efter det, att med nästa
års början det af Rikets Ständer beslutade
sätt för anskaffandet af medlen dertill,
hunnit att blifva vidtaget; kunde deremot
fördelningen af den for-eslagne Lånesumman,
alt utgå endast med eil hälft hvarje
af de nästhäreftér följande åren, på
visst sätt anses hinderlig för ändamålet
af de anslagne medlens begagnande lill
återuppbyggande med görligaste första af
de ifrågavarande Städerna, hvilket endast
skulle kunna arnås derigenom, att de summor,
Rikets Ständer finna sig i tillfälle att
dertill anslå, utan inskränkning till vissa
tider, blifva aLt tillgå, i mån af de behof
deraf, som under härefter följande 2:ne
år uppstå. Och hafva Utskotten alltså
ansett sig böra, med ändring äf hvad Utskotten
förut i detta afseende föreslagit,
S t a ts-U t« k o 11 e Is B e t i lik a u d s u . 3 3i
jim hemställa, att de Lånebiiräden sorn he^
viljas för InnévSnarne uti Ståderue Norrkoping
oall Borjas, ina, uppå de vilkor,
soni i öfrigt varda derföre faslstälde, utgå
i män af behofven under åren
1824 eller i :8 2 5.
Grunden för behörigheten af den in»
~ O
om alla stånd gjorde anmärkningen, i an-?
ledning af Andra Punctens förslag, rörane
de eli särskildt afsatt summa för återupp»
rättandet af Norrköpings Stads publiqve
Byggnader, att ett lika beskaffadt anslag
för samma ändamål i Borås vöre behöflig!
till ett belopp, sorn viii af åtskillig®
Ledamöter af Ridderskapet och Adelli
och Preste-Ståndet blifvit uppgifvet till
14,000 R:dr mea af Stadens Riksdags»
Fullmäglig till endast 10,000 R:dr tillkommit
allena deraf, att Utskotten af de
gjorde Motionerne, med hvad mera inom
Utskotten förekommit, saknat anledning
tiil ett dylikt anslags behöflighet för Borås
Stads publiqve Byggnader; Men då,
på sätt 1111 blifvit upplyst nödvändigheten
deraf finnes uppstå ej mindre i Borås
än i Norrköping, hafva Utskotten ej
tyekat att göra det tillägg till deras
förra förslag, att äfven af den för Staden
Borås anslagne Lånesumroa 10,000 R:dr,
ti vilket belopp Stadens Riksdags-Fullmäg
-
33a Stats-Ut*kotteti Betänkan den.
tig ansett tillräckligt, må afsättas i enahanda
ändamål och under enahanda vilkor
samt sätt för utlemnande, som Utskotten
förut föreslagit att af den Norrköping
beviljande Lånesumma, 3o,ooo
R:dr skulle afsättas. Likaledes är genom
flere anmärkningar inom alla Stånden ådagalagd
lämpligheten, att enahanda sätt
mätte stadgas för fördelning af de beviljade
L i) ne t ill "ängarne emellan Borås Innevånare,
geijom ep .dertill särskildt utsedd
Committé, sorn för Norrköping är
vordet föreslaget, i stället för att Magistraten
och Stadens äldste, enligt Utskottens
förra förslag dermed skulle taga befattning;
Och då Utskotten nu erfarit att sådant
äfven öfverensstämmer med Borås
Innevånares önskan, häfva Utskotten, sorn
till förslaget ,om en Committees tillförordnande
i Norrköping, henitat egentligaste
anledningen af de Brandskadades derom
yt|fade egna önskan, äfven funnit sig böra
i så 'måtto ändra sitt förslag i denna
punct, ätt den der omförmälde befattning
borde, med de skyldigheter och den ansvarighet
seni i mfrigt blifvit omnämnd,
tillhöra en af Stadens •Innevånare på sätt
dem lämpligast synes, utsedd och under
Landshöfdingensii ‘Länet Ordförande ställd
Committee.
S ta ts-U ts k o 11 c ts Be lä n kan den. 333
Med anledning af de inom BorgareStåndet
gjorde anmärkningar, emot den
del af Utskottens förra förslag rörande
Organisationen af den i Norrköping föreslagné
Committeen, det en särskild Ledamot
deruti borde förordnas af Rikets Slä liders
Fullmägtige uti deras penningevcrk
som med Lånens ingifvande får befattning,
att iakttaga det Allmännas af lånens fördelning
beroende rätt; Hafva äfven Utskotten,
vid förnyadt skärskådande af ii ninet,
funnit en sådan anstallt öfverflödig,
och möjligen kunna leda till ökade kostnader
antingen för det Allmänna Penningeverket
eller den Stad, som emot tager
Låne-understödet, hvarföre Utskotten hemställa
att denna del af Utskottens lörsta
förslag må anses såsom derifrån utgången;
Men i stället förbehållas Fullmägtige uti
Riksgälds-Contoiret, hvilka, enligt Rikets
Ständers nu mera fattade beslut, komma
att anslagen till de Lånesökande utgifva,
rätt att, när som heldst, låta, på sätt dem
tjänligast synes, undersöka, huruvida de
för dessa Låns beviljande af Rikets Ständer
föreskrifne vilkor, ej mindre af de
Lånefördelande Corn mitteer ne sjelfve, än
af dem som erhålla Lånen, varda iakttagne,
somt meddela nödige föreskrifter till
skyndsam rättelse af de missbruk, som
vid eli sådan undersökning möjligen
334 Stats -U t s ko 11 e U Betänka adea.
lunde röjås. Anmärkningar hörande till
de uti 4;de och 5:te punclerne innefattade
förslag hafva ej blifvit gjorde, men
i afseenda på dea särskilda ansvarighet
sorn i 6:te puncten föreslås, höra till viss
tid åligga Committeen samt Magistraten
i Borås, är föreslaget, att i stället särskild,
till vederhäftigheten behörigen godkänd,
borgen borde af hvarje låntagare allemnas.
På likväl stållandet af full säkerhet för
lånet genom borgen eller eljest, på sätt
den Lånefördelande Äuthoriteten finnér
tjenligt, alltid efter hvad Utskotten föreställt
sig, utgjort det som hufvudsakligen
erfordrades för hvar och en sorn skulle
kunna erhålla Lån; Och bibehållandet af
denna Åutlioritets egen ansvarighet, till
dess att alle Lånehandlingar blifvit fullsta
ndige, och närmare tillsynen på stället
å yilkorens fullgörande, mindre behöflig,
utgör den väséndleiiga säkerhet, som
under tiden det Allmänna Penningeverket
kan anses hafva för dessa till eket välgörande
ändamålet förskjutne medel; Hafva
Utskotten icke funnit någon anledning att
i denna del frångå sitt för yttrade förslag;
Men deremot har, vid inom Utskotten
förnyadt skärskådande af sättet, hvarpå
de Låneanslag som till förmån foa serskilde
Brandskadadc Innevånare uti ifrågavarande
Städer komma att af Corn
-
Sta ts-Ut s k o t te t s Betänkan den. 335
mitleerne på stället beviljas, samt utgå af
de medel som till utbetalning af Riksgälds
Contoiret i detta ändamål anvisas, ansetts
nödigt att, såsom ett bufvudsakligt tillägg
till hvad Utskottens förra Betänkande i
delta afseende omförmäler, och i någon
mån äfven med ändring af hvad som i
ardra och 6:te puncterne deraf innefattas,
följande ordning må blifva stadgad, att
till undvikande af onödige omgångar och
så beskaffade besvär, hvilka kunna föranleda
till ökadt behof af Tjenstemän inom
Riksgäldskontoret, dervid iakltages; nemligen:
Den
till Lånens fördelande inom
hvarje Stad utsedde Committee emottager
ansökningar om Låns erhållande af de
personer, som dertill anse sig berättigade,
och uppgör derefter fördelningen af Lunetillgångarne,
samt bestämmer fden säkerhet
hvar och en Låntagare bör förete.
Sedan detta blifvit verkstäldt och i den
mån, som denna säkerhet ställes, samt de
i sådant ändamål ingifne handlingar blifva
af Committeen godkända, insänder
Committeen till Rikets Uöglofl, Ständers
Fullmägtigei Riksgälds-Contoiret Förteckning
uppå de L^nebiträden som i följe
deraf böra utgå, jemte anteckning Öfver
dan stälda säkerheten, äfvensom Corn
-
336 S t a U-U t s k o t te ts Betänkan den.
niitteens ansvars förbindelse för den för
tillfället begärda Låitesurnman. Finnas
de gifne föreskriftérne för utdelningen vederbörligen
iaktlagne, öfversändes denna
summa af Fullmäglige genast till Corninitteen,
hvilken sedermera ombesörjer utdelningen
till Låntagarne, hvarefter Fullmägtige
ega alt, orri så nödigt pröfvas, låta
tillse det utdelningen i vederbörlig
ordning blifvit vcrkstäld och llandlingarne
hos Cohimitleén finnas i vederbörlig
ordning. Efter det nybyggnaden blifvit
utförd å de Tomter, hvarpå Lån erhållits,
samt denna Abyggnads Brandförsäkring
verkslald, böra sedermera Iritekningsbandlingarne
af Committcerne bringas
i fullständigt skick, samt till Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret insändas, hvarefter,
i fall desse Handlingar af Fullmägtige
befinnas enlige med hvad sorn i dessa
afseenden finnes föreskrifvet, och sålunda
af Fulimägtige godkännas, Committeernes
ansvars-förbindelser återställas,
och deras befattning upphör: Men äfven
derefter bör dét åligga' Magislraterne
i dessa Städer att, efter upprättande förteckningar,
opåminnt, på sahima sätt, och
under enahanda ansvar som för uppbörd
af andre allmänna medel ar stadgadt uppbära,
Siats-Utskottets Betan k an den. 33>j
bära, redovisa och vid slutet af hvarje
Månad till Riksgälds-Contoiret insända de,
O '
på särskilda tider, förfallande Ränte- och
Capital-afbetalningarue å hvarje Lån.
Sluleligen är äfven, i afseende på deri
till 3 procent om året föreslagne årliga
Räntan å de sålunda beviljade Låneunderstöden,
anmärkt, att föreskriften lämpligare
bordt vara i enlighet med den eljest
för åtskillige Låneanslag lemnade, att räntan
borde alltid erläggas till lika belopp
som för Statens upplåningar godtgjordes,
enär, om ock nu Staten kunde erhålla
Lån emot 3 procent, det ej kunde vara
säkert, att ju icke denna Ränta kunde finnas
nödig att förhöja, innan nödvändigheten
upphörde att för de Låne-anslags
skull som nu beviljades, fortsätta Statens
eget Lånesystem; Och således någon förlust
möjligen kunde för en framtid genom
ränteskillnaden uppstå.
I afseende härpå anse Utskotten sig
likväl icke böra underlåta, att inför Rikets
Högloft. Ständer yttra, det anledningen
för Räntans bestämmande å de föreslagne
Lånebiträdena för de Brandskadade
Städerne, till 3 procent årligen vida mera
4:de Sami. 5 Band.
338 S ta ts-U t s ko 11 ef^ Bet änkan den.
än förmodan, det Statens egne upplåningar
kunde ske för denna Ränta, varit den
öfvertygelse Utskottet fattat, att, om högre
Ränta skulle blifva dem, söm af detta
anslag korinne i åtnjutande, åJagd, det
dermed égenteligen åsyftade ändamål af
lättnad för de olyckliga Innevåriame och
befrämjande af Städernes återuppbyggande,
ej skulle kunna ernås; Samt alt, i
jemnförelse dermed deri blifvande Ränteförlusten
ej kari kommé i betraktande.
På grund af hvad Utskotten sålunda
nii anfört hemställa Utskotten, det de
såsom understöd för Städerne Norrköping
och Borås föreslagné summor måtte bifallas;
samt derjemte de föreslagné vilkoret!
för deras ingifvande och återbetalning
godkäririäs i öfverensstämmelse, med dé
förändringar deruti, hvarom riu framställriing
blifvit gjord:
Stockholm deri 14 October i8a3:
Slats-Ulikottets Bet änka uden. 33g
N:o 542.
Ankom den so October 1823-
Utlåtande öfver gjord Motion,
om nedsättning af Qvarantaines-afgifterne
vid Känsö för
Svenske Fartyg.
Uti från Välloflige Borgare-Ståndet till
Stats-Utskottet remitteradt Memorial, har
Herr G. R. Prytz föreslagit, att då, med
afseende på angelägenheten, att skydda
och uppmuntra iphernske Rederierne, umgälderne
ä Svenske Fartyg här i Riket i
allmänhet äro bestämde till vida lindrigare
belopp, än för Utländske Skepp erlägges,
men afgifterne vid Känsö Qvarantaines-Inrättning
likväl, enligt det derom
utfärdade Reglemente af den 1 g November
1807 och K°«gl- Kungörelsen den 12 Januarii
1820, utgå af Svenske och Utländske
Fartyg till enahanda belopp; Det måtte,
utur berörde skäl och enär kostnaden
S t a t $ - U t sk o 11 e t s Betänkanden,
till Byggnaderne vid Känsö, hufvudsakligen
blifvit bestridd af Svenske SkeppsKederierne,
medelst de Convoj^-afgifLer
som desse erlagt, en sådan lindring uti
Qvarantaines-afgifterne vid Känsö beredas
Svenske Sjöfarten, att de uti 14 Art. af
åberopade Reglemente bestämde belopp,
sorn nu erläggas i Hamburger Banco, för
både Svenske och Utländske Fartyg, nedsättas
för de Svenske att utgå i Bancosedlar
såsom före år 1820.
Stats-Utskottet får i anledning häraf
upplysa: Att sedan Kongl. Mej:t, likmä
tigt
Kådigt Bref af den \ December 1816,
funnit för godt förordna, att QvarantainesInrättningen
på Känsö, såsom egande ett
föremål, hvilket med Handelns och Sjöfartens
skydd bar sammanhang, borde
ställas under Convoy-Commissariatet och
af dess Fond underhållas; Så hafva de
till Inrättningens förbättrande i sednare
tid använde kostnaderne ock utgått af de
under bemäldte Commissariats förvaltning
varande tillgångar, hvilka egentligen
tillkommit och inbringas genom afgifter
å Handels-Sjöfarten. Men som den
afgift till sjelfva Qvarantaines-Inrättningen,
som erlägges af de Fartyg, hvilka
till Känsö inlöpa, är beräknad i och för
denne Inrättnings underhåll, samt dess
St a t s-U t s k o t tet s Betänkan den. 341
föremål, att förekomma eller afhjelpa
pestsmitta, är enahanda och fordrar lika
omsorg för håde Svenske och Utländske
Skepp; Så och enär denna afgift, ehuru
den betalas af Rederiernc, likväl indirect
träffar Consumen terne af det gods som
befragtas, vare sig ‘å Svenskt eller Utländskt
Fartyg, samt sålunda utgör en a
förbrukningen af importvaror lagd beskattning
i och för en allmän säkerhet mot
Pestsjukdomens införande i Riket; anser
Stats-Utskottet förhållandet med Qvarantaines-afgiften
vara af den särskilde beskaffenhet,
mot audre a Sgifter å HandelsSjöfarten,
alt den föreslugne olikhet emellan
Svenske och Utländske Fartyg i beloppet
häraf icke kan tillstyrkas; Äfvensom
och då den uti Kongl. Kungörelsen af den
12 Januarii 1820, i sammanhang med
förutgången Reglering af Sjö-Tulls-umgälderne,
påbudne förhöjning af Qvarantainesafgiften,
sorn dervid bestämdes att utgå i
Hamburger Banco, tillkommit för bestridandet
af de större underhållskostnader,
som äro förenade med Qvarantaines-anstalternes
förbättring och försättande i
ett ändamålseivligare skick, Utskottet icke
heller finnér den ifrågastälde nedsättning
i denne afgift till dess förra belopp uti
Svenskt Banco ega rum åtminstone för
närvarande; Men då, efter hvad Riksens
34a S tats-Utskottets Betänkanden.
Ständer vid denne Riksdag beslutit, Convoy-Commissariatets
förvaltning och Fonder,
så väl sorn alle aiidre genom aRjnänne
bidrag elier afgifter tillkomne Cassör,
hädanefter komma att af Riksens Ständer
och deras Revisorer granskas, och i sammanhang
dermed äfven Räkenskaperne öfver
Qvarantaines-Inrättningens under Commissariatet
nu mera stälde Inkomster och
Utgifter, blifva följaktligen Riksens Ständer
i tillfälle att framdeles erfara, huruvida
och i hvad man ifrågavarande afgift
må kunna tåla någon förminskning,
utan olägenhet för Inrättningens behöriga
yidmagthållande.
Hvilket vördsamt hemställes till Riksens
liöglofl. Ständers pröfning.
Stockholm den i4 October 1823,
Stats-Utskottets Betänkanden. 343
N:o 543.
Ånkom dén 20 Oct. 1823.
Riksens Ständers Stats-, samt
Allmänna Besvärs- och Ekoiiomi-Utskotts
Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande
(T N:o 408 ) j angående
Communications öppnande
iried Gellivare Jernmalinsberg
i Luleå Lappmark;
Sedan dé förenade Stats- och Ekonomiutskotten
afgifvit deras Utlåtande; i frågan
om undersöknings verkställande uti
Norrbotten och Luleå Lappmark, till utrönande
af möjligheten, äfvensom sättet
af sådane Communicationers öpnande, hvarigenom
det rika Gellivare Jernmalmsberg
kunde blifva nyttigt och användbart för
Fäderneslandet; Så hafva, vid föredragningen
af detta Utlåtande, så väl Hög
-
344 Stats-Utskottets Beta akan den.
loll. Ridderskapet oell Adeln, som Hedervärda
Bonde-Ständet detsamma återremitterat,
egenleligen af den anledning, sorn
Herr C. 1). af Ulrrs anförande upptager,
nemligen att man inom Luleå Lappmark
äfven borde utsträcka undersökningen till
det också derstädes vid Qvickjock 3i mil
från Bottniska Viken belägne Routivare
Jernmalmsberg, såsom efter dess tanka
förmånligare, i anseende till belägenheten
utmed Lilla Luleå Elfven, på hvilken
en härtill tjenlig båtfart skulle kunna
inrättas, hvaremot Herr C. M. af Robson
uti särskildt yttrande, hvilket återremissen
äfven åtföljt, andragit de flere skäl, hvarföre
man företrädesvis borde egna sin
uppmärksamhet åt det endast 18 mil från
Hafvet befxntelige Gellivare Jernmalmsfält
och hvilket dessutom icke inom fjällens
krets, utan i ett lågt och med vidlyftiga
ängsodiings- och skogslägenheter
förseclt land är beläget.
Utskotten hafva icke allenast af de
Motioner, som angående Gellivare vid
denna Riksdag blifvit gjorde, utan ock af
den granskning af samma ämne, som redan
vid 1818 års Riksdag förevarit och
gifvit anledning till Allmänna Besvärs
-
oeh
S ta t s-Ut sko t tet s Betan kan den. 345
och Ekonomi-Utskottets då meddelte omständeliga
Betänkande, funnit Geiiivari
förtjena den synnerliga uppmärksamhet
som deråt blifvit egnad, och har i den
delen samt att i anseende till redan gifne
Utlåtandet ingen ting att tillägga, utan
förmodar den omkostnad vara väl använd,
som disponeras i ock för en närmare kännedom
af möjligheten, till öppnande af
Communicationer med desse rikhaltiga
malmstrek, samt tillstyrker derföre än
ytterligare att en skeende undei sökning
må omfatta alla de af Utskottet uppgifne
föremål. — Med förutsättande deraf
att nödige medel blifva alt tillgå och anordnas
för undersökningens än vidare utsträckande
till Qvickjock, och med vilkor
att ingen inskränkning uti Geiiivari förrättningens
fullständighet härigenom må
ega rum, finna Utskotten dock utan att
nu ingå i något bedömande af de ntvägar
Herr C. D. af Uhr uppgifvit om transportsätten
af Routivari Malmen, det kunna
blifva upplysande och nyttigt, att undersökningen
äfven utsträcktes till det
omförmälde Jernmalmsberget vid Qvickjock,
ehuru en större tids utdrägt och
omkostnad genom en sådan undersöknin
-
4:deSaml. 5 Band.
34f> S L a 1 s - U t skottets Betänkande n.
gens större omfattning icke mäste inträffa.
Utskotten, anse för öfrigt, det vara
af mycken angelägenhet, alt hela frågan
om en Bergslags Inrättning i Norrbotten och
Lappmarken icke förr till Kgl. Maj:ts skäåskådande
föredrages, än alla de omständigheter,
hvarpå Utskottens förra Betänkande
har afseende, blifvit genom sakkunnige
män granskade, äfvensom att om frågan
rörande Routevari vid Qvickjock nu skall,
som ett nytt föremål tilläggas de öfrige,
enahanda granskning rörande den ifrågavarande
Commnnicationen derifrån, må
ega rum, äfven med särskildt afseende på
den korrta tid af året, klimatet medgifver
båtfart, och de locala svårigheter, hvilka
i anseende till vintertransporten, derstädes,
omförmälas.
Hvilket dock till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas,
med tillkännagifvande att Utskottens
först afgifne Betänkande blifvit af
Högvördigc Preste-Ståndet samt Yälloflige
BorgareSLåndet gilladt.
Stockholm den 6 Octofcer i8a3.
St a t s-U tskottets ii e t ii n k an den. ^^7
JV:o 544-
Aukorn den so Oct. i8sj.
Riksens Höglofl. Ständers Statsoch
Bevillnings-Utskotts Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar
vid deras gemensamma
Betänkande i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om Extra Grufvuhjelpen
i Stora Kopparbergs
Län.
(i
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
samt Välloflige Borgare- och Hedervärda
Bonde-Stånden har ofvannämnde, under
N:o 4I2> afgifue Betänkande blifvit till
Utskotten återremilteradt, med följande
anmärkningar, i afseende på Utskottens
dervid lemnade tillstyrkan om upphörande
af den lindring, som, enligt 1818 års
Bevillnings - Förordning, för Mantals-Ko
-
348 Stats-U t skottets Betänkande n.
lens utgörande, varit Dahl-Allmogen förunnad,
nemligen:
Inom Höglofliga Ridderskapet och
Adeln: af Herr af Uhr, Carl David, alt
Markegångspriset å Kolen sällan eller aldrig
uppgår till det värde, som Kohlen,
vid en noga beräkning af productionskostnaden,
ega i tillverkarens hand, aldrahälst
om Transport-ulgifterne äfven komma
i beräkning; hvaraf ock skall följa, att,
ehuru Mantals-Kolen betalas efter Markegångspris,
Allmogen likväl blir lidande
genom dess fortfarande åliggande att denua
praestation utgöra; Och har, på grund
häraf, den förhoppning blifvit yttrad, att
Utskotten efter pröfning af denna erinran,
skola finna skäligt föreslå, att den
Dahl-Allmogen hittills beviljade lindring,
i Allmänna Bevillningen, äfven hädanefter
måtte fortfara, så länge och intill dess
Markegångs-priset fullt motsvarar värdet
af de lemnade Kolen.
Innom Vällofl. Borgare-Ståndet af
Herr Norasus: att den Allmoge inom Stora
Kopparbergs Län, som skall utgöra
Mantals-Kol, derigenom verkeligen vidkännes
ett fortsatt Onus; Hvarföre ock
Kongl. Maj:t uti nådig Skrifvelse den i
Mars 1820, täckts förklara, att BevillningsFörordn.
afår 1818 i afseende på Be villnings
-
Sta ts-Utsk ottets Betänkande!!. 3^9
afgifterne för Dahl-Allniogen skulle framgent
erhålla sin verkställighet; samt att,
om Kolen beräknas efter deras rälta värde,
en verkelig förhöjning i Mantals-penningarnes
utgörande jemnförelsevis med
deras erläggande i penningar uppkommer,
och den så betydlig, alt för hvarje Mantalsskrifven
person detta värde uppgår
till 28 sk.; hvaraf allt skulle kunna inses,
att ett sådant sätt att utgifva en öfver
hela den öfriga delen af Riket i penningar
till ett ringare belopp utgående Utskyld,
innefattar en ojemnhet i beskattningen,
som borde rättas eller ock leda
till någon eftergift uti öfrige, äfven af
Personalen utgående, afgifter.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet: af
Riksdags-Fullmägtigen från Stora Kopparbergs
Län Jan Ericsson, med hvilken
Hans Hansson, Eric Andersson och Anders
Olsson från samma Län sig förenat: att
prasstationen af Kohl in natura är och
förblifver ett ganska tryckande Onus, hvilket
vore lätt att finna, då i betraktande
tages, alt de fleste, som denna postation
åligger, måste forsla Kolen 5 a 6 mil,
hvarigenom Markegångepriset på långt när
icke kommer att motsvara transportkostnaden;
Yarandes alltså yrkadt, det DahlAllmogen,
som ännu utgör högre Mantals
-
35o S t a l s-U t s k o 11 e l s> Bettin kand en.
penningar, än andre Rikets Innevånare,
i stället, måtte åtnjuta en fortfarande lindring
i den personela Bevillningen.
I anledning häraf få Utskotten vördsamt
andraga, att, då Utskotten uti deras
förra Betänkande, föreslogo att den nedsättning
till hälften i Bevillningen efter
både i:sta och ardra Artiklarne, som, enligt
1818 års Bevillnings-Förordning, varit
Dahl-Allmogen medgifven i och för
Mantals-Kolens utgörande skulle försvinna,
var sådant föranledt af Utskottens öfvertygelse,
att, sedan Kongl. Maj:f, under
den i Mars 1820, täckts i Kader förordna,
det Stora Kopparbergs Bergslag borde
med penningar efter Markegångspris
betala Mantals-Kolen, Allmogen derigenom
blefve behörigen godtgjord för ifrågavarande
prestation; Men som det förhållande
numera blifvit utredt, att de närmast
omkring Stora Kopparbergs Grufva
belägne Socknar äro af Bergs-Frälse Na
O
O
tur, och, af denna anledning, icke erlägga
sine Mantalspenningar i Kol, hvaremot
en sådan skyldighet tillkommer de Sockneboer,
som från Grufvan äro mera aflägse
boende, och hvilka, för Kolens
forsslande till Fahlun och för återfärden
derifrån, nödgas använda 2, 3, ända till
4 dagar, derigenom, forsslingen efter van?
Stat s-U t s k o 11 e t s B e t ä n k a n d en. 351
lig beräkning, uppgår till mer, än hvad
sjelfva Kolen, äfven efter högsta Markegång,
kosta; Så och enär icke eller nekas
kan, att Koblens lefvererande in natura,
fastän emot ersättning efter Markegångspris,
innefattar ett särskildt fortfarande
Onus, finna Utskotten med rättvisa och
billighet öfverensstämmande, att den Allmoge
inom Dahlarne, som Kol-pragstationen
åligger, äfven hädanefter må tillgodo
njuta nägon nedsättning i Bevillningen;
Och hemställa Utskotten, på grund häraf,
samt med fästadt afseende å ofvan
omförmälde anmärkningar, att denna
nedsättning måtte bestämmas till hälften
af de personelle afgifter, som vederbörande
skola i allmänhet utgöra efter i Art.
i Bevillnings-Förordningen.
Genom detta yttrande, som Riksens
Högloflige Ständers bepröfvande vördsamt
underställes, med anmälan alt Utskottens
förra Betänkande i ämnet blifvit bifallet
af Högvördige Preste-Ståndet den i4 sisth
Augusti, anse Utskotten sig jemnväl hafva
besvarat den af Riksdags-Fullmägtige
Jan Ericsson, Hans Hansson, Eric Andersson
och Anders Olsson, om nu ifrågavarande
nedsättning af Dahl-Allmogens Bevillning
väckte serskilda Motion, som från
35a S t a l s-U t s k o t te t s B c t ä n k a n d e n.
Hedervärda BondeStåndet blifvit till Utskottens
åtgärd remitterad.
Stockholm den 16 October 1820.
N:o 545.
Ankom den 20 Ch't. 1823.
Riksens Högloft. Ständers StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts
£/tlåtande öfver de hos Högloflige
RiksStånden gjorde anmärkningar
emot Utskottens
meddeldte Betänkande rörande
Allmänna Magazins - Inrättningen.
V id besvarandet af ofvannämnde anmärkningar
hafva Utskotten ansett lämpli
-
Stats-Utskottets Betänkande n. 353
gast att särskildt för hvarje punct af Betänkandet
upptaga de gjorde erinringarlie
och derhos äfven anföra hvad Utskotten,
afåterremisserne, funnit sig föranledde,
att närmare utreda och föreslå: Y i d
a:dra Punct en som föreskrifver, ”att
någon Spannmålshandel hädanefter ej må
för Statens räkning bedrifvas, utan denne
handelsgren oberoende öfverlemnas till
den enskilde speculationens omsorger,"
har blifvit erinradt, om icke det vore
©undgängeligen nödigt, att upphandling
af Säd inom Landet i synnerhet uti de
Sädesrikare provincerne hör för Statens
räkning framgent underhållas, då derigenom
icke allenast utvägar skulle beredas
för Landlmannen att alltid med visshet
kunna påräkna afsättning å sin vara för
ett skäligt medelvärde, utan ock tillgångar
från det ena årets öfverflöd kunna sparas
till undsättning och hjelp för behöfvande
emot nadsatte pris under missväxtår, och
således ej Mindre producentens än consumentens
ömsesidiga fördelar på allt
möjligt sätt befrämjas. Utskotten deremot,
i den fasta öfvertygelse att Statens
medtäflan eller inblandande uti Handelsföretag
nödvändigt måste medföra ett
mer eller mindre skadligt inflytande på
4:de Sami. 5 Band.
354 3 t a t s-U t slottet* BelSnka n d e ii.
den enskilda industrien och dess verksamhet,
samt derjemte ofelbart ådraga det
Allmänna förluster, kunna vid ett sådant
af erfarenheten nog dyrköpt ådagalagt
förhållande, desloinindre hos Riksens
Ständer understödja den föreslagne fortsättningen
af Spannmåls uppköp för Statens
räkning, som utan det att en slik
handel efter mera allmänt fördelaktiga
årsväxter och med en rättvis utsträckning
till alla Lands-orter, der jordbrukare
egde något öfverskott att aflåta, skulle
medtaga och fästa så ansenliga fonder alt
deras belopp på förhand icke en gång
kunde bestämmas, erforderligt upplagsrum
för den köpta säden på de fleste
ställen äfven skulle saknas, så vida ej tillökte
Magazins lägenheter genom köp efter
nybyggnad med ytterligare kostnader
hlefvo anskaffade; Hvarförutan det Handels-Syste'm
uti hela sin vidd åler skulle
framstå, hvars förderfliga följder allmänt
blifvit insed de och dem Utskotten genom
sitt afgifna Betänkande sökt för framtiden
undanrödja.
I' afseende på den betänklighet, som
yttrats, att SpannemåJs-anslaget för de
Norra och en del af de Västra Länen
möjligen torde leda till nya Spannmåls
upphandlings åtgärder och tillika påkall*
$ ia ts-Ut s ko 11 e t« Belänkanden. 355,
en särskild förvaltning, anse Utskotten
all farhåga derföre böra försvinna, enär
enligt Utskottens Betänkande, ifrågakomlie
anslag utgöres af Allmänna MagazinsInrättningens
öfverbtifne behållningar och
utdelningar deraf varder öfverlemnad
åt den Styrelse, som kommer att taga befattning
med utredningen af Allmänna
Magazins-Inrättningens Ärender.
Vid 3: d j e P u 11 c t e 11, sorn innehåller,
”att ett Spannmåls-parti om 5o,ooo
Tunnor Råg, Korn eller Hafra må utaf
Allmänna Magazins-Inrättningens tillgångar
in natura afsättas tili understöd för
Gefleborgs, Vester-Norrlands, Jemtlands,
Vesterbottens och Norrbottens jemte Stora
Kopparbergs- och Vermlands Län,"
hafva ilere bland PiiksStåndeus Ledamöter
anmärkt, alt det åsyftade ändamålet
med förenämnde anslag skulle, om ej helt
och hållet, åtminstone till större delen
förfelas, i händelse säden komme att qvarstadna
uti Kronans Magazin och först i
nödens stund derifrån utdelas, hvarigenom
på många ställen samma olägenheter af
långväga och högst betungande transporter,
som hittills med så mycket skäl blifvit
öfverklagade, än vidare skulle komma
att fortfara, och desse tillgångar dessutom
vid inträffande nöd befinnas otillräcklige,
356 Stats-Utskottets Betan kan den.
då desamma ej genom enskildta sammanskott
och besparingar under goda år vunnit
förkofran, hvarföre Sockne- eller Districts-Magazinens
anläggande blifvit uti
Riks-Stånden föreslagne, såsom enklaste
oell säkraste medlet att afhjelpa behofven
och göra understödet för den i nöd stadde
så litet tryckande som möjligt.
Med godkännande af de flere skäl,
som blifvit för nyttan af dylike MagazinsInrättningar
så väl hos Riksens Högloflige
Ständer som inom Utskotten framstälde,
hafva Utskotten efter noggran pröfning af
detta vigtiga ämne samt dermed förenade
omständigheter och förhållanden, trott sig
hos Rikseus Höglofl. Ständer, vördsamt
höra tillstyrka, att anläggning af DistrictMagaziner
uti Landsorterne, särdeles i sådane
der skörden ofta misslyckas, må för
en eller flere Socknar, för ett eller flere
Härader, allt efter Innevånarnes önskan
och fria val, på det kraftigaste uppmuntras
och befordras; Ty om dessa Magazins-anläggningar
efter all förmodan mötas
af Allmänhetens beredvillighet, skall
otvifvelaktig^ i nödens stund ett vida
större och till ersältnings-vilkorea lindrigare
understöd från District-Magazinen
kunna de behöfvande meddelas, än Allmänna
Magazins-Inrättningen någonsin va
-
S ta ts-Uts kottets Betänkande!). 35^
rit i tillfälle att åstadkomma, och ibland
de flere fördelar, som af District-Magaziners
inrättande påtagligen måste härflyta,
träffas äfven deli hufvudsakliga, att Spannmåls-tillgångar
verkligen finnas samlade i
orten, der skyndsam undsättning påfordras,
och ej behöfva, med största svårighet,
tidspillan och kostnad under osäkerhet,
dessutom förhinder af årstidernes och
väglagets beskaffenhet, från aflägse Sjöstäder
anskaffas, derigenom en märklig lindring
skulle vinnas uti forsslings-besväi et,
som stundom och i vissa orter gjort Säden
dubbelt dyrare än hvartill densamma
efter sjelfva undsättnings - priset blifvit
försåld.
För att lätta verkställigheten af District-Magazinens
anläggande, föreslå Utskotten,
att utaf Allmänna Magazins-Inrättningens
blifvande Spannmåls-behållningar,
då Verket indrages, må beviljas ett
efter Länens Folkmängd och läge lämpadt
Låneunderstöd, hvilket Utskotten för Gefleborgs,
Vester-Norrlands, Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens tillika med
Stora Kopparbergs och Vermlands Län,
der årsväxten ej sällan utfaller ofördelagtig,
trott sig böra bestämma till ett ökadt
belopp af tillsammans 60,000 Tunnor, antingen
Råg, Korn eller Hafra, allt efter
35'8 S t a t s-U t s k o 11 e t s B e tä n k an d é n.
Orternes production af olika Sädesslag.
Till åtnjutande af desse Låne-understöd
bör lika lätt för alla, som dertill äro hugade,
stå Öppen, så väl för sådane Socknar,
som redan anlagt egne Magaziner
och hvilkas delegare kunde åslunda att få
dem ytterligare utvidgade, som äfven för
de Districler, hvilka väl insett eller inse
nyttan af slika inrättningar, fastän de hittills
saknat utvägar att derom föranstalta;
Dock bör anmälan om önskad delaktighet
i nämnde understöd hos Konungens Befallningshafvande
i Länet göras ju förr
dess heldre och sist inom ett år efter det
Beslutet för innevarande Riksmöte blifver
till Allmän kännedom kungjordt. Beträffande
de fordringar som Allmänna
Magazins-Inrättningen ännu eger utestående,
uti Jemtland och de öfrige Norra Länen,
och hvilka fordringar Kongl. Maj:t i
Nåder medgifvit de skuldsatte att in natura
återgälda antingen med hela eller
någon del af det Låntagne Spannmåtsbeloppet,
föreslå Utskotten att samma rättighet
än vidare må forlfara, och den Säd,
som varder återjevererad, till DistrictMagazinens
bildande användas, hvilket för
många af de skuldsatte skulle lända till
en verklig besparing uti onödige transport-kostnader;
Och som Stora Kopparbergs
och Vermlands Län i det närma
-
Sta t s-Utskott et* Be tänka nelen. 35g
ste kunna anses vara uti samma predicament
med de Norra Länen, vore äfven
Billigt, att desse tvänne Län för sine Spannmåls-skulders
godtgörande få åtnjuta enahanda
vilkor, som med särskildt undantag
af Jemtland, Blifvit de öfrige Norra Länen
förunnade.
Hvad derefter angår fördelningen af
förberörde Låne-anslag inom Districten,
så torde den ordning dervid Böra följas,
att, sedan tiden till anmälan om Lånens
erhållande tilländalupit, Konungens Befallningshafvande,
hvar i sitt Län, Bör hos
Kongl. Maj:t i underdånighet uppgifva
det Belopp som för hela Länet erfordras
och derjemte inberätta hvad som till närmare
upplysning rörande fördelningen i
en eller annan målto tjena kan, hvarefter
Kongl. Maj:t med fästadt nådigt afseende
så väl å anslags-tillgångarne som inkomlie
reqvisitioner samt öfrige förekommande
omständigheter torde täckas i ämnet
meddela Nådige föreskrifter till Lånesökandernes
efterrättelser. För ifrågavarande
Spannmåls-Lån beräknas ingen ränta
eller uppgäld, och lemnäs dessutom
anstånd med återbetalningen, hvilken
dock ovägerligen bör vara fullgjord inom
Tio års förlopp med En tiondedel af primitiva
Beloppet för hvarje år: Låntaga
-
36o S t a t s -TT t sk o 11 e ts B e t ä n k a n <1 e n.
ren dork öppet lemnat, att på korrtare
tid än Tio år besörja inbetalningen, i
händelse de så för godt finna. Afbeta lningen
får verkställas antingen med penningar
till Länets Ränteri, efter det löpande
årets Markegång, eller ocb med Säd in
natura till närmast belägne Krono-Magazin,
der Kronans behållne Spannmålsräntor
efter förfaltningarne aflevereras;
Dock bör i båda desse fall afbetalningen
ske inom hvarje års slut, så vida icke milder
tiden en hårdare missväxt skulle hemsöka
ett eller flere District, då vid slike
olyckshändelser uppskof för det löpande
erets inbetalning må medgifva? till nästa
termin, men längre dröjsmål med årliga
inbetalningen får ej i något fall ega rum;
Och ikläda sig alla Mägazins-delegarne
samfält ansvarighet för Lånebeloppets och
derå förfallne afbetalning ars ovillkorliga
fullgörande å' här ofvan föreskrifne terminer.
Låne-anshtgen lill fond för de
blifvande District-Magazinen böra af Allmänna
Magazins-Inrättningens qvarvarande
Spannmåls-behållningar utlemnas i
fullgod vara, med förutsättande att District-Magazinens
delegare ej sedan lära
underlåta att genom omsättning och ålerlefverering
af egen Sädesproduction hål
-
la
Stat*-Utskottet* B. et ä åkande q. 361
la lagret ej allenast oskadadt Utah ock
gagneligt för påkommande utsädes behof.
De medel sorn inflyta till Länelis
Ränterier, då Spannmåls-Lånen godtgöra*
med penningar efter Markegången, böra
derifrån genast öfvel-sändas till dell styreise,
som kommer alt besörja utredning
gen af Allmänna Magazins-Inrättningetis
Skulder och Fordringar, oell eger äfven
samma styrelse, att på förmånligaste sätt
disponera om all den Låne-Säd, sorn till
Krono - Magazinen in natura återlemiias»
Dislrict-Magazinens förvaltning ställes un*
der tillsyn af nödigt antal Deputerade af
Delegarne, sins emellan valde, hvilka egä
att besluta otn allt, livad sohl rÖrer Uppbörden
samt sädeiis vård och utlåning*
äfvensom anskaffandet af tjenlige förrådshus,
der sådane icke redatl finnas uppförde,
och böra desse deputerade hos Konungens
Befallningshafvande föreslå visse
Reglementariske stadgar, till grund för
Magazins-förvaltliingen, hvilka stadgar komma
att lämpas efter dfe locala förhållanden,
som i särskildte fall kunna kräfva olika
iagttagälideli, hvarefter det åligger
Konungens Befallningshafvande, alt* jemte
eget underdånigt Utlåtande* öfverlemna
4:d« Sami, 5 Band.
36 a St a t s-U tskottel-s B e l ä n L a n d e n.
nämnde Project-Reglementen till Kongl.
Majris Nådiga fastställelse, beroende det
pä Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, huruvida
ett ocii samma Reglemente kan finnas
passande för flere Districter, eller om
någre förändringar derutinnan kunna anses
nödige. Arrendatorer af andras egendomar
må ej tillåtas deltagande uti Dislrict-Magäzinen,
med mindre Jordegaren
dertill Jonnar sitt samtycke, hvilket är så
myckel angelägnare, sorn atla rättigheter
och skyldigheter, i hänseende tili tiel a g ti gheten
uti District-Magazinen, för ordnings
och säkerhets skull städse, komma att åtfölja
egendomen och ej någon viss person.
Om Boställs-Innehafvare lika med
Districts 'Fastighetsegare bidraga till anläggningen
af sådanc Magazin, hvarom nu
fråga är, och hvartill alla Boslälls-Innehafvare
ega valet fritt, anse Utskotten
dem berättigade, att Man ifrån Man af
sine efterträdare åtnjuta ersättning för de
kostnader, sorn till District-Magazincns
bildande för Bostället åtgått, hvilket äfven
ar så mycket billigare, som i motsatt fall
nuvarande Boställs-Innehafvare skulle få
utan ersättning vidkännas utgifter, af hvilka
vinsten först komrae dess efterträdare
lill godo. Det vigtiga och välgörande
ändamål, som med District-Magazinen åsyftas,
bör efter Utskottets tanke ej stad
-
Stat s-U Iskot tets Betänkande». 303
11a vid cju i usk ränk ta re beräkning, utan
så vult möjligt, är, utsträckas lill en omfattning,
soia försäkrar Delegaren att af
desse Inrättningar för kommande lider
kunna påräkna väsentligare fördelar, i den
händelse oförmodade och tryckande behof
någon gång skulle fordra skyndsamma anstalter
för o,lt kraftigare understöd, hvadan
ock Utskotten trott sig böra bestämma
ett visst minimi belopp, hvartill I)iStrict-Magazinen
eller hand och i stigande
böra för kofras, nemligen till i-4ulels
Tunna Säd för hvarje Mantalsskrifven person
ocii 1 Tunna för hvarje förmedladt
Hemmantal inom Districtet. Förr än
Magazinen uppnått denna höjd, få de ej
på annat sätt än i Låneväg, emot räntas
erläggande, af delegarne Lii litas och således
årliga sammanskott göras till bestridande
af de inbetalningar, som å första
Lånefonden blifva förfallue; Hvarjemte äfven
till iakttagande bör föreskrifvas, att
icke mer än hälften af Magazins-lagret får
utlånas, på det att vid inträffande behof
åtminstone tjenligt utsäde alltid må vara
alt tillgå. Men sedan Magazinen, i likstämmighet
med hvad här ofvan stadgas,
ernått en större utvidgning må det ankomma
på Magazins-Slyrelsens oell delegarnes,
ompröfvande att använda öfverskotts-behålimugarne
tili allmänt gagneli
-
364 Stat*-Ut»kottet* Betänkanden.
I I
ga föremål, hvaribland företrädesvis kunna
räknas anslag lill Barna-undervisning,
Läkarevård och Jordegummors underhåll
på Landsbyggden, Fattigförsörjning och
Kyrko-utgilter m. m. dervid dock markas
bör, att om särskildle Cassör för slike behof
inom församlingarne redan finnas sammanskjutne,
någon slutsats utaf nyssnämnde
föreskrifter icke får liemtas till
ändring eller rubbning af förr ingångoe
öfverenskommelser. Under enahanda vilkor,
sorn blifvit för District - Magazinens
inrättande uti Norra och en del af Västra
Länen här ofvan stadgade, hafva Utskotten
på grund af gjorde anmärkningar
hos RiksStånden trott sig böra vördsamt
tillstyrka, att äfven ett Spannmåls-partie
af 25,000 Tunnor må anslås för de öfrige
Länen i Riket, der skörden i medelmåttiga
år stundom slår felt och der Innebyggarne
önska att erhålla bidrag till
egne SpannmålsfÖrråders anläggande.
Dernäst och vidkommande den uti
återremisserne gjorde erindran, om icke
utöfver det för Norra Länen föreslagne
undsättnings-parlie, ytterligare ett särskildt
upplag af 100,000 Tunnor Säd borde uti
Kronans Magazin finnas att tillgå vid möjligen
inträffande brist och hungersnöd i
Landet, kunna Utskotten för ingen del
Stat *> Utskottets Be tänka uden. 365
tillstyrka något afseende å berÖde tillöknings-förslag,
sora följden deraf nödvändigt
skulle blifva den, att ej allenast nuvarande
Allmänna Magazins-Inrättuing måste
orubbad bibehållas, utan tilläfventyrs
vinna en mera utvidgad verkningskrets,
hvilket åter är rakt stridande emot de
skäl och grunder, sorn uti Utskottens gemensamma
Betänkande blifvit andragne
och hvilka föranledt Utskottens hemställan
om Allmänna Magazins-Inrättningens
upphäfvande.
Emot 4»de Pune ten af Betänkandet,
rörande det Creditiv af ”En Million
Riksdaler Banco, som Utskotten föreslagit,
att ställas under Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition till uppköp af Säd vid inträffande
missväxter,” hafva följande anmärkningar
blifvit, genom återremisserne, till
Utskottens Utlåtande framslälde; nemi.
Att dispositionen af detta Creditiv borde
utan något bindande förbehåll öfverlemnas
till Kongl. Majrts Nådiga godtfinnande;
Att Utskotten icke bestämdt yttrat,
hvilket Verk borde ansvara för redovisningen
af desse medel, derom ett särskildt
förordnande vöre så mycket nödvändigare,
som i annat fall medlens disposition
endast blefve synlig i StatsRådets Protocoll
och blott underkastad Constitutions
-
•366 Stat s-U tskottets Betan ka n den.
Utskottets granskning. Att ett sådant
Crediliv ' skulle försätta den enskilde speculationen
ur ali verksamhet, emedan de .
Handlande, som, då brist uppstår, säkerligen
finna sig hugade afct göra Spannmåls
Leverancer, derifrån lillbakahöllos genom
det att Staten •egde ett så betydligt Capital
till disposition för samma ändamål:
Att genom Creditivets användande Staten
möjligtvis än vidare skulle inblandas uti
Spannmålshandeln, hvilket dock syntes
vara stridande emot hufvudgrunderne för
Utskottens Betänkande; Att det Betänkande
skulle kunna föranleda den slutsats,
att vid Creditivets anlitande, uppköp af
Säd då borde ske endast utom Riket. Att
föreskrift saknas huruvida Creditivet äfven
afsett de Norra Länens behof, utom
Spannmåls-anslaget i den händelse samma
anslag befunnes otillräckligt; Samt att
någon särskild Lånefond borde afsättas
för Jordbrukare till ersättning för det
rörelse-capital, som Allmänna MagazinsDirectionen
till Spannmåls-upphandlingax
disponerat.
Till bemötande af desse erindringar
få Utskotten vördsamt anföra: Att Utskotten
långt ifrån att lägga något band
på Kongl. Maj:ts Nådiga dispositions-råttigheti
vid Creditivets begagnande, endast
S ta ts-U Liko tte t* Be tänk and en. 36'^
fästat så dane vilkor, som med ändamålet
och sättet af dess tillitande, då behofvet
så oundgängeligeir påfordrar, står i det
närmoste samband,-på hvilken grund någon
förändring härutinnan af Utskotten
icke eller kan tillstyrkas; Alt då Kongl.
Stats-Contoiret, enligt hvad Betänkandet
innehåller, får sig uppdraget alt öfvertaga
och besörja utredningen af Allmänna Magazins-Inrättningens
angelägenheter, Utskotten
äfven anse' lämpligast, att samma
Verk bör efter Kongl. Majrts Nådiga disposition
förvalta samt inför Riksens HÖglofl.
Ständer eiler Deras Revisorer redovisa
det anordnade Creditivet, i samma ordning
som för andre Allmänna medel: Att
genom Credivets begagnande, hvilket endast
kommer att ske i hogsta nödfall eller
då behofvet af utsäde och brödföda
uti enskild väg icke kan anskaffas, på intet
sätt lägger binder i vägen för den
enskilda speculationen, då utaf Utskottens
Betänkande inhemtas, det Staten med Sädes-uppkÖpet
ej kommer ati direete taga
befattning, ntan att endast förskotten emot
ställande godkänd säkerhet böra tillhandahållas
de speculanter, sorn åtaga sig
att för billigaste pris å undsättnings-orten
leverera det Spannmåls-parlie, som efter
Koonngens Befallningshafvandes reqvisi*
tioner för Länets behof erfordras och så»
568 Sta ts-tJ ts ko itets Betäilkanden.
dant med vilkor alt Lefveranlören vid
Sädens aflemnande erhåller sin betalning»
så vida ej anstånd dermed blifvit på
längre eller korrlare tid betingad: Att då
Gredilivet» på sätt nu anfört är» allenast
till lättnad för enskilda spectdalioneh användes
något intrång från Statens sida
tili en fri oell obehindrad Spaimmåls-handel
alldeles icke ar att befara: Att Creditiv-Anslaget
icke får begaglias till Spanmåls-uppkop
uti fremmande lalid vid andra
tillfällen, lin då eli tnera allmänt
härjande missväxt möjligeli kunde göra
Rikets egiie Spannmåls tillgångar för behof
vet otillräcklige, hvilket hädanefter, då
jordbruket och Sädesproduclioneli här i
Landet så betydligen VUiillit i sill tillväxt,
man liar anledning att hoppas sällan
eller aldrig torde inträffa: Att metall
ära nde Creditiv får disponeras för alla
landskap i Riket utan undantag, der brist
och norl sådant påkallar samt alt, hvad
förslaget om en Särskild fond för Jordbrukares
understöd med penninge-Låil
vidkommer, denna fråga utgör ett ämne
för sig/ som med nu förevarande icke
äger något oskiljagtigt sammanhang.
Vidare har blifvit i afseende på
Creditivet anmärkt, dels att detsamma
bor
-
4
S t a t s-U t sko ttets Betänka c den. 3 6g
borde ökas till en Summa af Två Millioner
Riksdaler, dels nedsättas lill 5oo,ooo
eller ock belt och hållit indragas, men
Utskotten få för sin del å nyo till Riksens
Högloft. Ständers bifall hemslälla det
föreslagne beloppet af En Million R:dr
Banco, hvilket för ändamålet bör blifva
tillfyllestgörande, i synnerhet om Spannmåls-anslaget,
efter hvad Utskotten mi
vördsamt tillstyrkt, vinner en tillökning
af 53,5oo Tunnor.
Vid den af Utskotten uti 5: te Pu noten
föreslagne försäljning af Allmänna
Magazins-Inrätlningens hus och byggnader
har blifvit anmärkt, att före. verkställigheten
af denne åtgärd noga borde tillses,
det ej någre Stats-Verket egenteligcn
tillhörande egendomar på samma gång
äfven blifva för Allmänna Magazijns-Inrättningens
räkning afytUade, samt derjemte
alt en påskyndad försäljning af fasligheterne
tilläfventyrs under nu rådande
penningebrist skutle medföra betydliga
förluster, hvilka kunde derigenom förekommas,
att desse fastigheter i stället
till enskilde personer utarrenderas. Då
Utskottens Betänksnde i denna del innehåller,
att icke allenast de Magazin och
4:deSami. S Baud.
3 4
370 Stat s-U tskottetå Bet än ka 11 den.
Lägenheter, som enskildt tillhöra StatsVerkel
och endast varit åt Allmäna MagazinsInrältningen
upplåtne lör emottagandet
af Kronans Ordinarie Spannmålsräntor
till Stals-Verket böra genast vid Inrättningens
upplösande återställas, utan ock
alt någon försäljning af Inrättningens egne
byggnader icke får besörjas förr än
utrönt blifvit, om en eller flere af sistnämnde
byggnader kunna finnas behöflige
för Stats-Verket, eller ock användbare för
andre Allmänna Inrättningar och behof,
i hvilket fall Stats-Verket har sig öppet
lemnat, att sådane fastigheter inlösa emot
en skälig och efter föregången ordentlig
värdering faslstähl betalning, anse Utskotten
Stals-Verkets rätt och bästa genom
desse föreskrifter vara tillräckligen iagttagen;
Och beträffande hvad som blifvit om
egendomarnes utarrenderande anfört, så
instämma val Utskotten deruti, alt det
torde vara förmånligare, alt i Landsorterne
utbjuda ifrågastäldé egendomar under
arrende till enskilde personer, men bärvid
förekommer dock den omständighet;
Att Inrättningens fastigheter utom Hufvudstaden,
hvilka hvarken för Stats-Verket
eller andre publike anstalter blifva
behöflige, till antalet äro, enligt hvad Utskotten
hafva sig bekant, blott få och till
beskaffenheten dessutom af ringa varda,
Stats-U tsko ttets Betänkan den. 371
så att elen vinst, som genom deras utarrenderande
kunde uppstå, i alla fall mät
ste blifva högst obetydlig; Och få Utskotten
härvid äfven upplysa, alt Kongl. Allmänna
Magazins-Directionen, till liqvidera
lide af köpeskillingen för den så kallade
Eldqvarnen, i följd af Kongl. Majrts
Nådiga Bref den den i3 September 1822
under loppet af innevarande år förytlrat
åtskiliige umbärlige fastigheter i proviucerne.
Försäljning af Inrättningens egendomar
här i hufvudsladen, der under större
täflan flere utvägar erbjuda sig för enskilde
anläggningar, anse Utskotten vida förmånligare,
än att genom Arrenden söka
en mindre säker inkomst, som icke torde
motsvara de olägenheter, hvilka med Arrende
afhandlingar om fastigheter och
desses vidmagthållande ärp förknippade.
Angå en d e O r g a n i s a t i 0 n e 11 a f det
Utrednings -Contoir, hvilket Utskotten
uti 6: te pune ten af Betän-,
kandet ansett böra tillförordnas att
«ader inseende och Styrelse af &ongl.
T
3-?a S t a t s-U t s k o 11 e ta Bets n lande»»
Stats-Contoiret afsluta Liqviderne för Allmänna
Magazins - Inrättningens Skulder
samt dess egande fordringar och öfrige
tillgångar m. m., förekomma åtskillige erindringar
uti ålerremisserne och deribland
isynnerhet, att någon viss tid af 2 elier
högst 3 år bordt utsättas, inom hvilken
utredningen bör vara fullbordad, samt att
personalen derjemte tålde inskränkning
till ett mindre antal än det Utskotten för
göroinglefis tillbörliga handläggning trott
v .ra nödvändigt.
Någon viss ultimat termin för ifrågakomne
utrednings afsiutande kunna Utskotten
ej föreslå, då sådant helt och hållet
beror på göromålens mängd och beskaffenhet,
derhän Utskotten icke varit i
tillfälle eller ansett nödigt att sträcka sitt
bedömande, utan lärer det böra ankomma
på den blifvande Styrelsen alt tillse, det
all möjlig drift för arbetets fortgång varder
iakttagen. Utskotten hafva icke eller
funnit skäl att tillstyrka någon förminskning
uti personalen vid UtredhingsContoiret;
då just - ändamålet af ärendernes
skyndsammare behandling bör befrämjas
genom ett tillräckligt antal arbetande
tjenstemän och derigenom mångfaldigt
kunna ersättas den mindre betydeliga förhöjning
desse under utrednings-tiden åt
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 3^3
njuta uti sine Löningsvilkor; Och dessutom
har Styrelsen enligt Utskottens förslag
sig åiagdt, att till lill besparing för
Staten inskränka Ijenstemännens antal i
dea måll minskade eröromål sådant tilllåta.
Upplysningsvis hafva Utskotten äfven
i anledning af en särskild anmärkning i
afseende på begagnandet af Allmänna Magazins-Directionens
Ämbetsrum för Utrednings-Contoiret,
bordt vid handen gifva,
att byggnaden, hvaraf Directionen disponerat
medlersta våningen, icke är Allmänna
Magazins-Inrättningens enskilda utan
Kronans egendom.
Vid 7 : d e< p u 11 c t e 11 af Betänkandet, som
innehåller ”Löne Regleringen för allmänna
Magazins Directionens Ämbets-oeh
”Tjenstemän samt Betjente i händelse af
”Inrättningens upplösning,” — hafva anmärkningar
af flere Riks-Ståndens Ledamöter
blifvit väckte och dei i hufvudsakligen
yrkadt, att alla Tjenstemän och Betjente
inom Directionen böra, med undantag
af hvad Utskotten för Directionens
Ordförande och Ledamöter lill- eller afstyrka
få bibehållas vid sine Löneinkomster
utan afseende derpå, om de uti andre
publik* verk äfven innehafva större
3^4 S t at s-U t s k o 11 e t s B etan kan den.
eller mindre Löner och sådant med stöd
af både rättvisa och billighet, isynnerhet,
som ifrågavarande Tjenstemän, fastän endast
med Constitutorialer försedde, likväl
utaf Riksens Höglofl. Ständers, vid Riks^-  dagarne åren ip15 och 1818, lagné Beslut
egt, största anledning att betrackta Allmänna
Magazins - Inrättningen såsom ett
permanent Verk och derpå grundat sine
beräkningar på en framlida bärgning, hvilken
skulle elem oförskyldt frånkännas i
händelse de nu ginge miste om en såsom
säker ansedd inkomst, hvilken de fleste
genom trägen och mångårig tjenstgöring
sig förvärfva!.
Då utaf återremisserne ej allenast
inhemtas, att nyssberörde åsigter varit rådande
hos trenne af Riks-Slånden, utan
och derjemte blifvit upplyst, att ds IS! i o
tjenstemän, som finnas å närlagde förteckning
upptagne och hvilka enligt Utskottens
afgifne Betänkande skulle förlora antingen
hela eller någon del af sin Lön uti
Allmänna Magazins-Directionen, oförvitligen
tiliryggalaggt flere års tid uti Statens
tjenst, och att nästan alla dsssulom med
Hustru och oförsörjda barn befinna sig
uti knappa vilkor, hafva Utskotten cj dragit
i Betänkande att med stöd af ofvan
åberopade billighets skäl instämma uti dea
S ta t s-U t s k o 11 e t s Betan kand en. 3^5
föreslagna ändringen af Betänkandet i
hvad detsamma rörer Löfte-regleringen
för Directionens underlydande Tjenstemän,
heldst den derigenom tillkommande, *
förhöjning i Expeelance-Stateh ej uppgår
till högre belopp äii 2,866 R'dr 3 2 sk.
Banco, hvilken Summa dock årligen genom
befordran eller dödsfall efter hand
kommer ali förminskas och försvinna; I
följd hvaraf Utskotten hos Riksens Högh
Ständer vördsamt hemställa, ^itt alla ofvannämnde
Tjensteman och Betjente af
Allmänna Magazins-Directionen må, om
Verket indrages, få »juta ersättning för
sine i närvarande stund innehafvaude Löner
efter den beräknings-grund och med
de ålagde vilkor Utskottens Betänkande
för tillgodonjutandet af denne förmån l
öfrigt föreskrifver.
Häremot kunna Utskotten icke instämma
uti den särskildt gjorde anmärkning,
att Kongl. Allmänna Magazins-Directionens
Ledamöter ej borde få njuta någon er
sättning för sine Löneinkomster uti Directionen,
hvarifrån endast Ordföranden
blifvit af Utskotten undantagen, utan ti11-  styrkes ånyo för Directionens öfrige Ledamöter
de Lönings-anslag på Expectance-Stat,
* hvartill Utskotten dem vilkorligen
3^6 Stats-Utskottfits Betsntand®n.
uppfördt, i likhet med hvad Betänkandet
oell dervid under Lill. C. & I). fogade
Förteckningar innehålla.
Slu tel igen har äfven vid Löne-Reglerings-fiagan
blifvit anmärkt: att upplysning
saknas, huruvida Diieclioucns Ämbets-
och Tjenstemän ega Fulimagter eller
Conslilutorialer; Alt åtskillige lägre Tjen
slemän och Betjente vid Krono-Brännerierne
blifvit förbigångne, hvilke bordt
komma i åtanka lill sine Löners bibehållande;
samt att af Utskotten bordt
bestämdt uttryckas, det nuvarande Magazins-Förvaltare
komma alt fortfara i sine
tjenslebefattningar, till undvikande deraf
alt desse i annat fall borde öfverflyllas
på Expectance-Slat.
Till närmare upplysning i desse sistnämnde
omständigheter få Utskotten vördsamt
anföra: Alt, efter hvad Utskotten inliemtal;
Allmänna Magazins - Direclionens
ÄmbeLs-och Tjenstemän endast äro med Constitutorialer
försedde; Att samma rättighet
medDirectionensTjenstemän till Expeclance
Löners uppförande blifvit af Utskotten i Betänkandet
föreslagen för Uppbördsmännen
uti Hufvudstaden, deribland Krono
-
Brän
-
Stats-TJtsktotets Betänk anden. 377
Bränneri-Betjeningeii äfven ansetts inbegripen,
i hjindelse desse sednare ej vid någon
för dera passande tjenstgöring kunna
bibehållas, hvarvid likväl till lagtlagalide
hemställes, att eli slik förmån ej bör sträcka
sig till deli lägre Brämieri-Betjeningen
eller sådane personer, som för Måiiadspenning
blifvit antagne, neli således när
som heldst kunna förafskedas, samt att,
hvad Magazins-Förvaltarne och Uppbördsmännen
i Lands-Orterne beträffar, Utskotten
Väl icke kunna bestämma, huru många
af desse personer hädanefter blifva för
emottagandet och förvaltningen af StutsVerkets
Spannmåls-Intrader nödvändige,
hvilket på Kongl. Slats-Contoiret lärer ankomma
att undersöka och afgöra, dock
Förmoda Utskotten, alt de fleste, om ej
alla U ppl ags-M agazi 11 eli uti Länell blifva
beståndande, då vid sådalit förhållande
Kongl. Stats-Colitoiret ej lärer underlåta,
att till fortsatt tjenstgöring anställa de
Uppbördsman* sorn annars vid entledigandet
äro berättigade till Lönernes åtnjutande
på Expectance-Stat.
För öfrigt och 1 hvarje särskiltd amlie,
som rörer Allmänna Magasins-Inrältliingens
föreslagne upplösning, och deruti
4:de S a m 1. 5 B a n d.
3^8 S ta ts-U t sk o t te l s Betänkande».
någon förändring af detta Utlåtande ej
uppstår, få Utskotten vördsamt hänvisa
liil deras afgifne Betänkande och ytterligare
öfverlemna detsamma till Riksens
Höglofl. Ständers upplysta pröfning och
Bedömande, hvarjemte uti Protocolls Ut->
drag åtfölja någre Ledamöters enskildt
gjorde reservationer.
Stockholm den io Octoher 1823,
Trensum t af Protocollet, hållet
med Riksens Höglofl. Ständers
Stats-, Banco samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomie-Utskott
den 10 October
1823.
S. D. Uti frågan om Allmänna Spannmåls-Inrältningen
hafva följande Reservationer
Blifvit afgifne, nemligen:
KO Af Herr Doctor Almqvist
”Vigteu och nyttan af de Sockne- eller
Stut s-Ut skuttets Ba tanka u dej).
Districl-Magaziner, Sorn af Höglo!]. Utskotten
vid förra öfverläggningen förkastades,
men nu genom votering blifvit föresiagne
att inrättas och biträdas medelst erhållande
Spaunemåls-Låu af Magazins-Direclionens
förråder, anser jag för min del ganska
problematisk. Jag sökte förra gången,
genom ett anförande till protoeollet,
ådagalägga, att uppförandet af Sockne eller
District-Magaziner på mångå skoglösa
orter icke aflöper utan dryg kostnad, att
deras förvaltning allestädes är brydsam,
och att deras tillvaro merendels förleder
den obemedlade Jordbrukaren till misshushållning
och sådan skuldsättning, som
annars kunnat undvikas. Jag tror , att
man med bästa välmening gör allmänheten
verkelfgen en otjenst jned den tjenstfärdighet,
man vis;ir att bereda alltför
lättade Låneliilgångar. Jag hunnar derhän,
om Inrättningen af Socknemagaziner
kan i de Norra örterna vara gagnelig.
Der är tilläfventyrs ett särskildt förhållande.
Men hvad jag med min röst icke kan
gilla, det är, att 26,000 Tunnor-skola upplåtas
i Låneväg, lill uppmuntran för Sockne-Magazins-In
rälln Ingar i Rikets Sodra
Landskaper, der rle af nödvändigheten
icke påkallas, i anseende till dessa orters
närbelägenhet antingen till Sjöstäder, eller
andra Sädesrika provincer. Jag tror*
38o S ta t S-U t s k o 11 e t s Betänkan ilen.
att dessa 25,ooo Tunnor kunna besparas;
och ali raan, utan Statens medverkan, bör
öfverlemna endast åt den enskilda omtanka»,
att i desse orter inrätta SockneMagaziner
efter frivillig öfverenskommelse,
ifall de någorstädes finnas af behofvet
påkallade”.
i:o Af Herr Professor Agardh:
”De Höglo fl. Utskotten utgå från den
grundsatsen, alt Magazins-Inrättningen,
såsom skadelig» skall upphäfvas, och bygga
derpå det nya Systemet för undsättningen
i missväxtår och Spannemålsbrist;
Men, vid närmare granskning af Utskottens
båda Betänkaoden, befinnes, att endast
Magazins-Styrelsen blir upphäfven,
men icke sjelfva Magazins-Inrättningen;
Ty äfven efter nya förslaget måste Kronans
Magaziner bibehållas för UppbördsSpannemåien,
och jemte hela den Betjening
som dervid användes, 60,000 Tunnor
uppköpas för de Norra Länen, och
en Million anslås till Hans Maj:t (Konungens
disposition till uppköp af Spännemål,
Ingenting är således af MagazinsInrätlningen
upphäfvet mera, än namnet
och styrelsen. Emedlertid bygges på denna
grundsats det förslag, att Spannemåls
-
Stats-Utskottets Betänkan den. 331
handeln måste öfverlemnas åt enskilda
Köpman. För att med denna grundsats
tillvägabringa ett understöd åt nödlidande,
genom Staten, ulan alt Staten sjelf
får uppköpa Spannmålen, tillstyrka Utskotten
upphandling genom Leverantörer,
Huru lik väl något säkert understöd på
detta sätt skall åstadkommas, är svårt att
inse. Utskotten stadga, att, då ett qvantum
Spannemål, t. ex. 5o,ooo Tunnor beliöfvas
i en province, skall Kronan accordera
med en Leverantör, som för minsta
möjliga pris levererar della qvantum;
Men denna rättighet eger han ju förut?
Hvarföre beliöfves då delta accord, om ej
för att uteslutande lemna ät honom, en
rättighet, som förut tillhört alla Köpmän,
äfven de med mindre Capitaler, i hela
Riket, men som nu skola afskräckas ifrån
all tillförsel till en sådan province, emedan
ett mindre qvantum ej kan lemnäs
till samma pris, som ett större. Emedlertid,
då man lemnar denna vig Liga omsorg
att rädda en province från hungersnöd
åt en enskild person, är ingenting
mera möjligt, än att hela undsättningen
skall uteblifva, och provincens nödstälda
Innevånare blottställas för hela vådan af
en ytterlig Spannemåls-brist,
Hvad betyder vidare det beviljade
creditivet på en million R:dr, sorn skall
38a S t a t s-U t s ko 11 e t s E e tänkande n.
öfverlemnas åt dessa Leverantörer? Spanlieraålen
skänkes ju ej till de nödlidande,
utan den skall contant af dem betalas lill
Leverantören. Hvar, luir, när skall då
denna million användas? .Ingenstädes har
Utskotten förklarat det, och svårt synes
det att fatta, huru detta creditiv någonsin
kan komma att utgå. Att lemna den som
lån till de behöfvande kjelfva, äi^tro,ligen
icke Utskottens mening, emedan, i detta
fall, vilkoren derföre, rättigheten, säkerheten,
återbetalningstiden skulle hafva varit
utstakade. Att Leverantören deremot
skulle hugnas med detta Lån, står ej någonstädes
klart uttryckt i Utskottens betänkande.
Det är dock möjeligt, att Utskotten
menat delta. Men i sådant fall
öfverlemnar jag ål hvar och en att domina,
om det är lämpligt att öfverlemna
hela fördelen af Spannemåls-lnindeln i
11 åer a få Leverantörers händer? Skulle
det åter icke vara Lån, utan användas
till Leverantörens contanta betalning, när
han aflevererar Spannmålen, så mäste ju
Staten köpa den direcle af honom, samt
sedermera åter tunnvis försälja den till
de behöfvande; Hvad blir det då af Utskottens
afsigt att förekomma all Spannmåls-handel
å Statens sida? I alla fall, då
Utskotten en gång anslagit en million creditiv
lill uppköp af Spannmål, så upp
-
Stats-Utskotlets Betänk an den. 383
står frågan om Spannernålen skall köpas,
när det fins öfverflöd inom landet deraf,,
och således fås för godt pris; eller när
hrist är derpå inom Jandet, när den således
är dyr och måste köpas utifrån.
Ulskolten äro af den sednare meningen.
De vilja icke, att man skall använda denna
million, när man i stället för 100,000
Tunnor kan få 3oo,ooo; icke, när hvaf
och en är förlägen att få sin säd försåld,
utan när ingen har säd att sälja; icke,
när denna handel kan göras med den
minsta möjliga förlust för Staten och den
största möjeliga fördel för de enskilda.
Jag vill cj inlåta mig i den frågan,
huruvida staten hör befatta sig med att
understödja för hungersnöd hlottstälda
provincer, men då den en gång befattar
sig dermed, och när en summa penningar
anslås derför, så synes mig den enda
regien för en sådan Spannemåls-handel
vara den, att Spannernålen uppkÖpes
torkad, när den faller under ett visst pris,
och förvaras i Magaziner, lill den stiger
Öfver ett annat bestämdt maximi-pris, dä
den åter ulsäljes; emedan det högre priset
är den säkraste måttstocken för Spannmåls-bristen.
Genom denna enkla föreskrift, skall
1:0 Staten handla utan förlust; 3:0 Intet
384 Stats-Utskottets Belänka nelen.
halld läggas på den en sk ild la Spannetnålshandeln,
hvilken skulle röra sig emellan
de håda maximi- och minimi-prisen, 'och
som således alltid kunde hoppas en vinst
af flere R:dr per turnia; samt 3:o Jordbrukaren
lära ock vänja sig att torrka sin
säd, som är det enda medlet att göra deil
tjenlig till exportering pä aflägsnare orten
Skulle åter Utskottens mening villna
bifall, så är klart, alt genom omöjligheten
att få Spannemålen försåld, skall
dess productioil förminskas, Potatoeseulturen,
sorn hittills utgjort en tillflygt
i Spannemåls-brist, skall i det närmaste
afstanna, emedan ett högre sädespris föraillät
polätaruas användande till brännvin,
hvartill nu i stället säd skall komma att
användas. När då mindre gifvande Spanmåls-år
inträffa, måste landet komma i
den yttersta förlägenhet, emedan bristeil
skall ersättas utifrån, och ej ifrån de upplag,
sorn man kunnat spara från bättre
år.
Mall säger Val, att dessa upplag skulle
göras af enskilda Spannemåls-Handlare.
Men sådan är icke Handelns natur. Den
ligger i en hastig omsättning och man
har
S t a t $-U t st o 11 e ts Be tänka uden. 385
liar från långliga tider stämplat de Köpmän,
som upplägga Säd lili missväxtår
med det .skymfande namnet K o r n-J u d a r,
just derföre, att de icke hylla de Allmänna
reglorna för ali handel. Få skola således
de Köpmän, klifva, som i den osäkra
förmodan af ett kommande missväxtår
skola fixera sina Capitaler uti för så
många äfventyr blottställa Spannmåls-lager.
När nöden kommer, skall Staten
icke finna några förråd inom Landet, samt
med svårighet och yttersta osäkerhet, under
de vilkor Ständerna utsätta, kunna ifrån
andra Länder hemta de medel för
sin välfärd, sitt bestånd och sitt oberoende,
som den bordt finna inom sina egna
tfränsor. När man till slut finner sig
nödgas återgå lill ändamålsentigarc anstalter
för Spannemåls - undsättningen,
skall den minsta förlusten blifva att återköpa
de Magaziner, som man försålt, med
sådan förlust, som hade de varit' en af
orsakerne till den afstannade Spannemålsliandeln.
” i
3;o Af Herr Lagman Nirius:'
”Jag" kan icke förena mig uti d.et af de
sammansatte Utskotten fattade beslut, att
de 60,000 Tunnor Spannmål, hvilka L't
-
4:de Sami. 5 Baud.
386 Stat s-U t s k o 11 e t s Betänk.anderi.
skotten föreslagit böra afsättas, utaf SA Ilmi'
n 11 a Magazins-Inrätlningens nu egande
behållningar, för Gefleborgs, Vesler-Norrlands,
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens,
tillika med Stora Kopparbergs
och Vermlands Län, uteslutande böra anvåndas
till inrättande af så kallade Dislriet-
eller Sockne-Magaziner. Jag bestrider
icke, alt sådane Inrättningar uti
vissa af dessa Orter kunna tillskapas och
bibehållas, för att uppfylla det ändamål
man söker, hvilket är att anse dem såsom
ett varaktigt understöd, alt vid infallande
missväxter ålita; men jag kan icke
medgifva, att de uteslutande och ovilkorligen
skola utgöra den enda synpunct,
ifrån hvilken man i detta, för de delar af
Fäderneslandet, hvilka ofta härjas af förödande
missväxter, vigliga ämne bör verka.
Jag önskar, att den Faderliga omsorgen,
nu sora tillförene, förnämligast
matte utgå ifrån Konungen, och jag anser
verkställigheten säkrast och tryggast
kunna öfverlemnas åt de allmänna LänsStyrelserne,
som böra uppfylla Konungens
afsigter. Jag har således med min
röst sökt understödja den mening, att Utskotten
borde tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer, att 60,000 Tunnor Spänne
m å 1 borde utaf Allmänna Mag azins-I
nr ä It ni ngens behäl|na till
-
I
Stats-Utskottets B etan kand en. 3 87
gångar a f s ä 11 a s t i 1J underst ö d för
ofvan nämnde Län, saint till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition öfverlemna:;,
för att, efter Länens f 0 1 k m ängd
och olika Sädes-producliou, på
lämpligaste -sätt - fördölas. anti lige
n till Inrättning af D i s t r i c teller
S o c k e n-M aga z i 11 e r, i fall vissa
orter dero in skulle göra un d e rd
å 11 i g an 111 alan, och de pröfva des
nvttige och ledande till det stora
ändamålet, e 11 e r o c k på a n n a t s ä 11
användas, såsom en grundlag gn
i n g fö r U11 ds ä 1111 i ngs-a 11 s ta 1 terne.
Jag har dervid likväl icke bestridt, att
dessa Inrättningar förtjena uppmuntran;
men jag har ansett denna uppmuntran på
det mest ändamålsenliga sätt vinnas, om
Kongl. Majit, efter deras anmälan, som de
samma önska, pröfyar fö 1 ekommande omständigheter
och locala förhållanden, samt
derefter meddelar sitt Nådiga Förordnande,
både om det Spannemåls qvantum,
som dertill må anslås, och örn de föreskrifter,
hvilka böra iakttagas, för all åstadkomma
en i framtiden varaktig uudsättnings-anstalt.
Af den erfarenhet jag
vunnit under en längre tids tjenstgöring
vid Läns-Slyrelsen i Stora Kopparbergs
Län, anser jag District-, eiler Sockne-Magazins
inrättande under Municipial-Styrel
-
3SS Stats-U t skottets Betänka nden.
ser, icke af den nytta oell varaktighet,
att jag med min röst skulle vilja antaga
dem såsom en tillräcklig nödanslalt för
en Landsort, hvilken alltid befinner sig i
Spannemåls-behof» och sorn icke , sällan
genom inträffande missväxt finner detta
behof fruklansvärdt förstoradt. För densamma
och äfven för de fleste Norra orlerne
anser jag .ständiga Lager af undsättnings-Spannemål,
samlad uti ett eller
flere iiiofvnd-Magazin och under allmän
vård bibehållen, intill dess ett utomordenteligt
behof påkallar dess åli tan de, utgöra
den enda och säkra grund för
räddning ifrån verkelig nöd, och hvilken
icke bör öfverlännäs åt den osäkerhet,
som åtminstone i Stora Kopparbergs Län
alltid synts åtföljaSockne-Maguzins-Inrättningarne.
Mångå- sådane, grundade uppå
egna smärre Spannemåls tillskott af Allmogen
och med bestämda och af Kongl.
Maj:t gillade föreskrifter för förvaltningen,
inrättades uppå i^So och i^Gortalen,
under hopp, att en ständig undsättningsanstalt
derigenom skulle åstadkommas,
men, redan vid 1773 års missväxt, erfor
man, huru otillräcklig den undsättning
var, som desse anstalter kunde åstadkomma,
och hungersnöd uppkom ibland Allmogen,
åtföljd af härjande farsoter, just i
saknad af en allmän undsättnings-anstalt
i
St a t s-IJ ts k o t tets Betänkan den. 389
den man nu anser onyttig och den man
tror sig kunna ersätta med District- eller
Socken-Magazins-In rälln ingar, stahle under
särskilda vidt ifrån hvarannan skilde
M u n i c i pia 1-S t y r e 1 s e r, h v i 1 k a a 1-  d r i g i en framti d k u 1111a hihe hålla
1 i k s t ä m 111 i g h e t e n o e h fö r e 11 i 11 g i å t—
gärder; Många af desse Sockne-Magaziner
hafva icke sedan denna tid kunnat
infordra de utdelade tillgångarne, och om
de på några ställen ingått, hafva de åter
blifvit utgifne och hela behållningen beslår
nu, blott af gamla fordringar, som
hvarken i penningar elier Spannemål kunna
ingå. Jag medgifver dock, att en och
annan Socken utaf den nedre delen af
Stora Kopparbergs Län härifrån bor undantagas,
men denna del ålitar sällan
undsä tini ngs-spa naem åls-tillgångarne, och
med den sparsamhet vid deras utdelning,
som Läns-Styreisen altid sökt att iagttaga,
har icke densamma erhållit någon Tietydelig
andel deraf, utan nästan alltid blifvit
anvisad, att uti sin egen förmåga söka
medel att uppfylla sine behof. Uti denna
del al Länet beslå derföre ännu flere
Sockne Magaziner, och jag vill lika litet
bestrida, att en utvidgning af dem, med
ett derefter afpassadt anslag af det Spanliemåls-qvantnm,
som af Magazins-Inräliftingen
kan komma att tilldelas Länet,
3go S t a t s-U t sk o t te ts B etan Landen.
skulle kunna vara* nyttig, som jag ville
medgifva, att den öfre delen af Länet,
genom District- och Sockne-Magaziner
kunde finna ett räddningsmedel, som under
en allmän nöd försäkrade om dess
räddning. Utdelning af UndsältningsSpannemål
i Norra delen af Riket innefattar
en verkelig nödanstalt, och den bör
egenteligen icke ega något annat ändamål,
än räddning ifrån ytterligt behof. Det
är åt den egna omtankan, ål den yttersta
sparsamhet och inskränkning, gränsande
nästan intill ett verkeligt lidande,
som man bör vända sin uppmärksamhet,
då man skall undsätta denna Allmoge,
och det erfordras en enhet i omtanka och
verksamhet, som kanske icke är förenlig
med inrättning af Municipal-Styrelser,
och som säkert aldrig deraf, under en
längre tiderynid, kan vara att vänta.
Planen bör vara uppgjord för det helas
frälsning, efter förhållanden, som äfven
under sjelfva den tid, då nöden härjar,
förändrar sig, och jag kan icke föreställa
mig, huru en Municipal- och TerritorialStyrelse
skulle kunna skilja sig ifrån det
enskilda inflytande, eller sådane intryck
af medlidande, sorn kunde hänföra ifrån
ett strängt fullgörande af gifna föreskrifter,
och i och med detsamma verka menligt,
både för Inrättningen och äfven ge
-
(
Stats-Ut s k o 11 e t s Betänkanden. 3g i
nom efterdömet. Genom en omsorgsfull
utdelning uppfylla annars alldeles otillräckliga
tillgångar ändamålet, då deremot
okunnighet, oförsigtighet och personliga afseenden
med större anslag ofta kan bereda
nöd och missnöje. Man kan ock
icke vänta, att Stora Kopparbergs Län,
der, under ett missväxtår, minst 5o,ooo
menniskor kunna behöfva undsättning, och
der denna undsättning, bei r.knad endast
till 1-2 Tunna på personen, utgör aS.ooo
Tunnor, skulle kunna hafva att vänta ett
så stort understöd. Länet har icke eller
under de svåraste missväxtår njutit
hälften deraf, och deraf synes, att en sådan
Spannemåls-Utdelning icke kan och
icke får sträcke sig ttll andre än dem,
som äro ytterst nödslä Ide, och för hvilka
alla andra utvägar lill lifvets bärgning
synas vara stängde. Uti små portioner,
ofta endast af en fjerding och derunder,
måste denna utdelning ske, och dermed
är utborgning oundvikelig, isynnerhet som
med uppmärksamhet bör afses, alt Allmogens
Contanta tillgångar användas lill
uppköp af Spannmål af den enskilde, för
att icke qväfva dess industri och derigenom
försätta Staten i nödvändighet
att upp fy lia hela be hofve t.
Såsom ett skyddsmedel emot nöd, och
endast såsom sådant, bör ett Spannmåls
-
3t)a S la Is-Uts It otte Is Betan kan den,
upplag i de Norra provincerne aldrig sällnäs,
och Magazins-Inrättningen liar, verkande
i denna del, sorn en Nödanslalt i
stort, kraftigt bidragit lill deras räddning
under många förflutne Nöd—år. Snart
lian ock denna Inrättning finnas behöflig,
för alt uppfylla denna, dess första och egenteliga
bestämmelse, och då man nu
upplöser densamma i det hela, borde man
iliogkomina, att det icke är derifrån, utan
ifrån dess utsträckning lill egenskapen af
en stor Spannmåls-handels-anslait, skyldig
att, å elia sidan, uppehålla Spänne
måis-priserne till förmån för Jordbrukaren,
och, å den andra, att skydda Landet
emot de förödande följderne af-icke sällan
inträffande missväxter, sorn förluslerlie
och missnöjet med förvaltningen egentligen
uppkommo. Man besinne härvid,
att sådane motsatte ändamål icke kunna
ernås, åtminstone icke utön alt vara grundade
på nästan obegränsade penriinge-tillgångar,
och om ett af dem måste öfvergifvas,
uteslutes icke deraf vigten att söka
bibehålla det andra, man borde åtminstone
icke vid den olyckliga utgång, sorn
varit en nödvändig följd af en uppå så
skiljda sätt verkande Stats-handel roed
Spanneroål, på en gång glömma, att In
-
rätt
-
St a ts-U t s k o 11 e t s Betänkanden. 3 gZ
rättningen, utan sådane förluster, länge
uppfyllt ett af desselindamål, och att Statens
förbindelse i denna väg mäste anses
större och vigtigare, än det i längden altid
frugtlösa bemödande, att, genom uppköp
af en stigande Spannmåls-production,
söka bibehålla jemna Spannmåls-priser,
ett bemödande, som åtminstone icke blifvit
användt på någon annan production,
än denna. Behofvet af en Inrättning,
till afvärjande af Allmän nöd, skall ock,
efter min tanka, så mycket snarare framställa
sig, om nian ifrån den kännedom,
man genom erfarenheten förvärfvat sig
om en eller annan Landsort, vill upprätta
ett för hela Riket gällande Undsättnings-Systém,
och om man anser följderne
af en missväxt böra på enahanda sätt
bedömas uti Rikets Sydliga Landskap,
hvilka de flesta åren ega öfverflöd af
Spannemål, som uti de Norra, hvilka altid
hafva Spannemåls-behof. Uti de
förstnämnde uppgöra Spannemåls behållningarne
nästan sjg sjelfve och uti de sednare
kan alltid behofvet så framställas,
att, i fall några sådane finnas åsyftande
en Undsättnings-anstallt vid inträffande
större nöd, de derförinnan åli tas, så framt
de icke ställas under vården af en med
4:de Sami. 5 Band.
a5 •
3() ^ .Stat s-U t skottets Be f ti n k a n d e n.
enhet och kraft, verkande och för sina åtgärd
ansvarig styrelse.
Af dessa och flere skäl upprepar
jag mili önskan, att det anslag af Spannemål
ifrån Allmänna Magazins-Inrättningens
hibehållning, sorn tilldelas ofvan uppräknade
Län matte, ställas under Kongl.
Maj:ts fria disposition, alt användas till
undsättning för desse Landsorter,, på det
sätt Kongl. Maj:t i Kader finner lämpligt,
dock att Kongl. Maj:t dervid vilie vända
sin Nådiga uppmärksamhet uppå inrättande
af Dislriet- och Sockne-Magaziner uti
de'Län, eller uti de särskilde delar af visse
Län der desse inrättninger kunna finnas,
uppfylla det vigliga ändamålet, alt
under Nöd-ar kunna framställas, såsom
ett varaktigt verkande räddnings-medel.
De Reglamentariske föreskrifterne höra
dock, utan undanlag, hero af Kongl. Maj:t,
ty jag föreställer mig- den plan ganska
svår alt uppgöra, genom hvilken en Landsorts
räddning ifrån nöd igenom en fortfarande
Municipal-Styrelsér skulle kunna
åstadkommas, äfvensom jag icke Ian inse
något möjligt sätt ali i vissa orter desamma
organisera och ännu mindre alt
bibehålla dem uti erforderlig krall. Hvad
de föreskrifter angå, hvilka de sammansatta
Utskotten föreslagit lill efterföljd, vid begagnandet
af det credit!v utaf en mililioa
Ståts-Utskottets B e t ä a It a a deri. 3g5
R:dr, hvilket de sammansatte Utskotten
tillstyrkt Riksens Ständer att ansia, lör
alt genom Regeringens försorg användas
att uppköpa Spannmål till nödlidandes
bispringande vid inträffande iniss väst,
åberopar jag de skal, hvilka innefattas uti
den reservation, sorn är bilagd vid Utskottens
förra Utlåtande i delta ämne,
och enligt hvilka jag yttrat den öfvertygelse,
alt Kongl. Majt öfver dossé medel
borde eg a en fri och obehindrad dispositionsrätt.
Desse skäl äro, alt Slaten endast
vid inträffad nöd bör öppna denna undsättnings-anstalt
för att bispringa den nödlidande,
då den enskildta handeln icke
ensam förmår uppfylla utomordentlige helio!;
Att delta vigtiga ändamål säkrast
vinnes, då Staten undviker Spannmålsförsäljuing
och hufvadsakligen använder
sina tillgångar, att undsätta dem, hvilka
sjelfve sakna medel att värja sig ifrån
nöd; Att således Staten bör verka, icke
såsom utöfvande Span limå ls-bandep ulan
såsom en stor Nöd- och Barmhertighelsanstallt,
uppfyllande skyldigheten att upprätthålla
sådane orter, hvilka i annat fall
skulle ödeläggas af en tillfällig och oförvållad
stor olycka; samt att, i följd deraf,
denna nödhjelps utdelning ieke endast
396 r t a t s-U tskottets Betänkan den.
får bedömas efter den behöfvandes säkerhet
och vissheten, att han förmår betala
hvad han erhåller, utan att den fattiges
rätt tili undsättning bör utgöra egentliga
syftemålet; samt alt, i fall genom flere efter
hvarannan inträffande missväxter I11-  vånarne i ett Län, eller en Socken, finnas
oförmögne alt betala den undsättningsSpannemål,
de redan emottagit, de dock
icke matie lemnäs utan hjelp och räddning,
hvartill äfven slutligen kommer, att
Staten bör undsätta äfven dem, hvilka äro
uti den ytterliga nöd, att de sakna alla
tillgångar, och hvilka, då de tillhöra en
Landsort, som härjas af hungersnöd icke
hafva något att vänta af det enskilda medlidandet.
Jag kan icke föreställa mig
huru dessa för Samhälls-Inrällningen vigtiga
ändamål, skolo kunna uppfyllas, om
Kongl. Maj:t icke annorlunda eger att disponera
den Spannemål, till hvars upköpande
den föreslagne Creditiv Summa kan
användas, och hvilken, i händelse af en
allmän missväxt, icke ens kan anses tillräcklig
att bereda hjelp åt de mest nödstälde,
än alt den uppköpte Spannemålen
skulle af enskild man på visst ställe
inom orterne för bestämdt pris levereras,
och att den utborgning, som kunde anses
nödig, och skulle utgöra ett villkor uti det
Coatract, som med den enskilde Speculan
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 397
träffades. Det år lätt att inse den inverkan
på sjelfva priset, som ett sådant vilkor
skulle medföra, oell huru svårt det
skulle vara, att finna en enskild Handlande,
som med förbindelse att på fiöreskrifven
tid återbetala de förskott lian uppburit,
skulle vilja, utan en sådan förhöjning
i pris, som hardt och obilligt komma
att än vidare nedtrycka den nödstälde, utaga
sig en sådan leverans, och jag vill
framställa, om delta sätt, alt behandla en
Landsort, som hör räddas ifrån nöd och
undergång, uppfyller den billiga fordran,
hvarje Samhälls-Medlen eger, alt ålminrlone
icke finna denna räddning aflägsnad
och försvårad genom föreskrifter och anstalter,
hvilka förnämligast och nästan uteslutande
åsyfta att befria Staten ifrån ali
förlust och allt deltagande uti den Allmänna
nöden. Jag kan icke föreställa
mig, att en äfven mera kraftfull Styrelse,
än den man har alt vänta af municipalinrättningar,
skulle kunna förekomma det
missnöje, som af ett sådant handlingssätt
ifrån Statens sida med olycklige medborgare,
borde vara att förvänta.”
4:o Af Herr Hjerta, G.
”Utskotten hafva icke ansett sig
kunna tillstyrka någon förändring i hvad
de förut föreslagit, angående föreskrifter
-
3g8 Sta ts-U tskottets Betänkan den.
na för det C red i ti fs användande, sorn" lill
Kongl. Majrts disposition skulle vid mera
allmän missväxt öfverlemna».
Jag anser åter:
1:0 Att ej något sådant Credilifborde
lemnäs: Derföre att i kappe Säds besparing
på hvarje person, inom Riket, gör
mera än hela Creditivet, samt hvarje Credilif
vållar en osäkerhet för privata företag
i Spannmåls-handeln, om det än vöre
aldrig så obetydligt; ty det är altid nog,
att undersälja e n Orts Spannmålshandlare.
2:0 Att, om ett sådant Creditif skall
gifvas, bör icke Reglementarisk» föreskrifter
för dess användande af Rikets Ständer
stadgas; derföre att de blifva ofullständige
och möjligen oanvändbara. Man eger en
Regering, för att den skall tillhålla förvaltningen
alt klokt förvalta; och en Folkets
granskningsrält, om Regeringen ej
uppfyller denna sin bestämmelse.
3:o Att, om äfven dessa Reglementarisk»
föreskrifter skola gifvas, bör tillemnas
ordet: mera allmän missväxt; ty man
finnér, dels af Creditivets storlek, dels af
föreskrifterna, att man med detta mera
Stats-Utsktotets Betänkandeiv 3gg
menar mindre. Bäst vore att utesluta
del i den underdåniga skrifvelsen och låta
missväxt stå qvar”.
5: o A f II e r r Bjuhr:
”Sorn jag med de Höglofl. Utskottens
nu förändrade beélut ej k ti 11 mig
förena, enhåller jag såsom Representant
ifrån den nordligaste delen af Riket, få
mig deremot reservera, samt uppgifva de
skäl, som mig härtill föranleda.
j:o Xro Vester- och Norrbottens
Län på en Landsträcka af 5o mil i längden
och circa 3o mil i bredden, egenteligen
så till sägande endast i sin linda;
men lofvande myckel tilltagande, om de
af Konung och Ständer med kloka och
för deras Local passande oeconomiska
Författningar och biträden underlättas.
Somnäar-Landsvägar finnas egen te ligen endast
efter Sjökusten och uti Vesterbotten
pä ett ställe G mil upp i Landet; Odlingen
har börjat sprida sig till och med
uti Lappmarken, medelst Nybyggens anläggande,
men Sädes-producfionen är i
vanliga år ej öfverstigande Odlare,ns behof,
och aldrig tillräckelig för dervarande
Bruks och Verks anläggningar.
4oo Stat s-U t skot tets Betänkanden.
2:0 Nödgas de, upp i Landet boende,
vintertiden fournera sig nied sitt behof
af liela årets brödföda, då den för
bristande vägar ej kan Sommar-tiden upphemlas.
3:o Ar det vanligen ett missväxt-år
bland 3:ne, och efter arne på hvarannan
följande missväxt-år, då så väl Jordens
Odlare, gom andre, ej mägta emot Contant
skaffa sig sine behof, utan nödgas
samma på Credit söka att erhålla.
4:o Finnas uti dessa Landsorter ganska
få så bemedlade personer, som kunna
de behöfvande med sådan Credit underlätta,
hvilket i alla fall endast kan bliftili
en mindre del.
5:o Har Kongl. Majrt och Kronan,
så länge mig är bekant, alltid hållit dessa
vid missväxt-år nödstälde undersåtare
ett Spannemåls-qvanlum tillhanda, dels
emot Contant, och dels på Credit; emot
Contant, för att förhindra ett för öfverdrifvet
uppstegrande af detta Lifvets första
behof, och på Credit,j tili underlättnad för
den som ej annorlunda kunnat sig dermed
förse, och efter allt, hvad Jag såsom
Hand
-
Sta f s~Utskot tets Betänkande n. 4°*
Handlande kunnat bedöma, bör sällan eller
aldrig, Kongl. Maj:t och Kronan derpå
hafva förlorat, i anseende till de höga
priser, hvartill den blifvit till Allmänheten
lemnad, så att den enskilde Speculanten
alltid kunnat medtäfla och undersälja;
I synnerhet bör detta förhållande hafva
egt rum, om de inkops-priser blifvit beräknade,
hvartill Spannettiåleil uppgått å räller
tid anskaffad, ifrån Sädesrikare provincet,
och ej, sorn ofta skedt, sedan missväxten
inträ ffadt och SpannemåUprisen vsrit uppjagade.
G:o Inträffar ofta den händelsen, att
missväxten och rätta förhållandet dermed,
så sent är fullkomligen kändt, alt vintern
Och vindar lägga hinder för anskaffandet
af erforderlig brödföda, så väl lör Regeringen,
sorn för deli enskilda, i synnerhet
lin sedan Finland är skildt ifrån Sverige,
hvarifrån fordom reson reér slör!o att erhålla,
och då Spannemåien derifrån är belagd
med så hög Tull, alt den kail anses
likasom vore den lill införsel förbuden;
Af desse skäl och ännu flere, hvilka
det blifver allt för vidlyftigt att omröra,
synes det mig oundgängligen nödvändigt,
4:de Sami. 5 Band.
4©a Stat s-U tak ettets Eet ti uland en*
om en del af Landets innevånare ej, vid
inträffande missväxtår, skola förgås af
Hungersnöd, och den nu påbörjade odlingen
ej q vä fvas uti sin linda, äfvensom den
omständigheten torde förtjena uppmärksamhet,
att desse Orter nu äro gtänseprovincer
, hvarest Trouppér möjeligen
helt oförväntad! torde behöfva sammandragas,
det alt ett af Regeringen beroende
Spannemåls-qvantum bör i dessa Orter
vara att tillgå, som, efter dess förordnande,
kunde medelst utlcmnande och ny tillförsel,
efter sig företeende omständigheter,
omvexla, för alt den på detta sätt ej
kunde blifva Slaten någon svår börda,
ulan att derföre blifva en inkomst för
Staten. Jag vanjar mig, i anledning af
Utskottens fattade beslut, den motsägelse,
att detta är ett återupplifvande af den nu
i Allmänna omdömet så förhateliga SpannernåIs-Magazins-Inrättningen,
hvars försvar,
i anseende lill dess åtgärder, Jag
för ingen del åtager mig alt vara; Men
Statens Gärdé-Spannemåi och andra Krono-Intrader
uti Spannemål, skola ju af
någon Authoritet öfvertagas till emottagning,
utdelning; Denna Aufhoritet skall ju
således i alla falk hafva någon befattning
för Statens räkning med Spannemål, och
det 'Ihögst (Tor det hela obetydliga) af
oiiea 16,ooö Tunnor Spannemål för des
-
C i .i t s-U 1skottets Betänka ii den. <fo3
se båda Län uti vanliga år, kan ju ej vara
af någon synnerlig vigt, isynnerhet då
det..gäller en så vidsträckt elei af Rikets
Landsträcka till Dess upprätthållande och
vidare förkofran, och hvad angar Statens
inblandande uti motverkan af den. fria
Spannmålshandeln, så är det qvantum
Spannemål, som på den Orten kommer
att hållas i Lager allt för obetydligt, att
uppå det hela hafva någon skadelig inflytelse,
och ingen kan vara synnerlig belåten
uti de Sädesrika provincerne att öfversända
Spannemål tili utcreditering i
små partier, på en längre tid af ofta flere
år, till för dem alldeles okände personer.
3
Rörande de föreslagne Districts- och
Sockne-Magazinerne bestrider jag ingalunda
nyttan af deras inrättande uti så val
de Norra; sorn Södra Orterne, hvilka igennm
en i goda år rikare Spannemåls afkastning
är.o i tillfälle, att sig deraf begagna;
Men det är med rätta förhållandet
enligt, att desse kunna ej för det hela
uti Vester- och Norrbottniska Länen
verkställas, ty möjeligen kan uti en och
annan Socken sådane Magazin till besparande
af Sädeskorn låta sig verkställa, då
hvar och en får frihet att sig efter Local-förhållanden
afj det erbjudne Spanna
-
484 Stats-Utsko ttet* Bctänkandeiv
måls-förskottet begagna; men för den del
af Länens Innevånare, hvilka ej se sig i
tillfälle att samma begagna, och då desse,
såsom mest i behofvels stund nödstälde,
utgöra pluralitetem bl ifver således ingenting
gjordt, då” Spannemålen endast får
lill upprättande af Socken och DislriclsMagaziner
utlemnas, hvilket, jag vågar tro
det, ingalunda instämmer, hvarken med
vår Älskade Konungs alltid visade Ömhet
oell Godhet för nödstälde undersåtare, eller
med Riksens Höglofi. Ständers alltid
visade Ädelmod för behöfvande Medborn
gare,
Äfven utbeder jag få reservera mig
emot det fattade beslutet, att Kongl. Majrt
ej skall ega rättighet, att i förhand (å uppköpa
den Spannemål, Han af det föreslaglie
Credilivet anser nödigt, att vid missväxtår
hålla de nödstälde tillhanda, emedan
jag vågar tro, det ett, två, 0111 ej tre
gånger så stort qvantum kail erhållas, om
ej Spannemålen just skall uppköpas då,
när missväxten är gifven; Hvaremot de
tillgångar som i Landet finnas, då kunna
af den enskilde lill begagnande användas,
så alt Utländsk Spannemål ej lill någon
större qvantitet torde, utön* i allt för svåra
kr<, behöfva anskaffas.
5 t a ts-U ts k o 11 e ta B etan Ian den. ^04
I ofris;t vägar jag vördsammast anhålla,
det Rikets Jlöglofl. Sländer täckas
behjerta de desse Nordligaste Provincers olika
förhållande med den öfriga delen af detta
vidsträckta och af så olika Natur-förhållanden
belägna Rike, innan ett bestämdt
beslut tages, sorn otvifvelaktig! skall för
den vid missväxtår förlägne, hafva ett för
Dess existance, eller icke, stort inflytande.”
Hvarjemte Olof Håkansson från Vestergötland
förklarade sig icke kunna instämma
i Beslutet, om bibehå Ilandet af
Span Hemåls - Direclionens Ämbets- och
Tjenstemän, vid deras innehafyande Löner.
Och akulle desse Reservationer åtfölja
Betänkandet till Riks-Slåiiden.
• •; • • ' i
Slockholm sorn ofvan
Ex Protocollo.
Th. ENGELHART.
4o6 Stals-Utskottets Betänkan dea.
N:o 546.
Stockholm den 1 Nov. 1823.
Rikets Högloft. Ständers . Stats -  Banco- och Lag-Utskotts
Utlåtande, i anledning af
de inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda
Bonde - Ståndet
gjorda anmärkningar vid
Utskottens Betänkande, angående
vilkoren för inrättandet
af enskilde Banker
eller Disconter.
Genom Utskotten meddelade ProtocollsUtdrag,
från Högloft Ridderskapet och
Adeln af dea 2a:dra Julii och från Hedervärda
Bonde-Ståndet af den 1 Augusti,
hafva hemälde Stånd, på grund af gjorde
Anmärkningar, återremitterat det Betäiv»
Stats-Utskottets Be tänka aden. 4°7
kande, förenade Utskotten afgifvit under
den 9 sisth Julii, angående vilkoren för
inrättandet af enskilde Banker eller Disc-onter;
I följd hvaraf Utskotten nu härigenom
'fa öfver dessa anmärkningar och
yttranden deras vördsamma Utlåtande afgifva.
Innan Utskotten skrida till upptagande
och besvarande af det sorn egentligen
blifvit anmärkt emot de af Utskotten
hemstälde förslag, hafva dock Utskotten
trott sig höra fästa en särskild uppmärksamhet
vid det, sorn en värd Ledamot
Högloft. Riddcrskapet och Adeln föreslagit
i sammanhang med hvad Utskotten
för upprättandet af Privata Banker
tillstyrkt; Och hvilket förslag åtföljt återremissen
af Utskottens ifrågavarande Betänkande;
nemligen'att en uppå Private
Åctier till ett belopp af 3oo,ooo R:dr
Banco grundad Discont må inrättas i
Stockholma för hvilken Kongl. .Majlis Nådiga
Reglemente och Octroij på femton
års tid begäres; samt att Lånerätt i Banken
skulle lemnäs denna Discont för en
lika stor summa, som Actie-Capitalet är,
emöt Discont-Directeurernes, en för alla
och alla för en, å Discontens vägnar, utgifna
förbindelser, alt inom vissa tider de
ly flade Summorne med tre procents årlig
4oa S ta t s- U ts k o 11 e ts Petrin leanden.
rlinta återbetala, hvarvid såsom Hvpothek
borde biläggas säd a tve nöja! eige handlingar,
sorn Disconten innehade nli Pnhliqne
papper eiler säkre skuldsedlar för
femtio procents högre värde lin Lånesnnini
an utgör. Ändamålet af denna Discont
är vidare angifvet böra varn, ali, emot beräknande
af lika stor ränta sorn BancöDisoonlen
blifver tillagd, utlåna dess egna
samt de af Privata Personer och Allmänna
Inrättningar, emot lindrigare ränta, mottagne
Penninge-liligångar; men biträdet
från Banken borde aldrig få utlånas*
Ehuru delta förslag synes innehålla
endast en utveckling och tillämpning för
ett särskildt fall af de Allmänna satser,
Utskotten framställt, oni Disconl-i öreb ens
större lämplighet för en af enskildes samlade
tillgångar och omtänksamhet lör egna
fördelar beroende inrättning, lin lör
ett allmänt peuniiige-verk, som med Rikets
myntväsende eger en närmare gemenskap;
och ehuru Utskotten visserligen
insett de grundade anledningar, hvarföre,
på sätt som anfördt blifvit, en större Association
af enskilde penniiige-egare i Mtifvnd-Stadon,
för verkställande af Disconlering
med egna och andras emoUagne medel,
S't a l s-U1 s k o 11, et s Betänkande n. 4°9
elei, skulle lättare tillvägabringas och medföra
betydligare, fördelar, än, andra dylika
Inrättningar medi inskränktare tillgångar,
hafva dock Utskotten ej funnit ■ skä 1,
att, genom lillstvrkande för ett särskildt
falk-af det Allmännas närmare deltagande
uti en sadan inrättning, och det samband
med Rikets, Ständers- allmänna Penningeverk,
som en beviljad Lånerätt medförer,
hvilka omständigheter skilja det anförda
förslaget från Utskottens, afvika från den
öfvertygelse, Utskotten, såsom lmfvudgrund,
genom nu ifrågavarande Betänkande yttrat,
och, efter hvad Utskotten förmoda,
med tjenlige skäl beledsagadt; nemligen:
Att de förenade ändamålen af en mera
liflig enskild Creditrprelse ooh ett mera
stadgadt förtroende till Rikets Allmänna
Penningeverk, icke kunna med någon säkerhet
ernås annorlunda, än genom ett
fullkomligt frånskiljande af de ifrågastälde
enskilde Discont-inrältningarne från ali
annan gemenskap med och inverkan af,
de till Statsmagterne hörande särskilde
Authoriteter, än allenast den uppmärksamhet
deruppå sorn hvar och ett medborgares
företag, särdeles de hvaraf verkningarne
kunna få någon allmännare utsträck
-
4^de Sami. 5 Band.
a6 •
41 o Stats-Utskottets Betänkanden.
ning, icke i ett väl ordnat samhälle böra
eller kunna sakna.
De egenleliga Anmärkningar, som
blifvit gjorde emot de af Utskotten föreslagne
vilkoren för inrättandet af enskilde
Danker eller Diseoriter, inskränka sig för
öfrigt lill en infem Högi of!'. Ridder.skapet
, Öfelt Adeln jyttrad betänklighet dervid, att
tillstånd tili beräknande al en högre ränta,
än den eljest lagliga, skulle blifva meddelad
åt enskilde,- för dell del af deras
fordringar, öred hvilka betalning öfver
förfallotiden fördröjdes, utan att någon
särsk i ldt föreskri ft undanröjde mö j I igh e ten
af ett under skydd af detta tillstånd, l»edrifvet
oskäligt ockrande, medelst uppskof
af liqviderne, utan förändring af skuldernés
egenskap alt vara förfallne; samt lill
tvä nne särskilde Ledamöters anföranden
inom det Heder värda BéndeSlåndet, af
hvarannan alldeles motsatt syftning, • såvi-r
da sorn uti det ena, under åberopande af
den allmänna frihet frän i förband faslstälde
inskränkningar uti den enskilda
Offltankans verksamhet, sorn borde tillkomma
alla eljest iofiiga närings-företag, klandras
Utskottens förslag att emot, hvad för
undre enskilde Bolag är fofeskrifvet, underdånig
anmälan borde ske bos Kongl,
Majrt, innan ett dylikt för Discont-lånerö
-
Stats-Utskottets Betänka ad en. 41 f
reisens bedrifvande linge inrättas, och att
derefter Kongl. Maj:t egde att pröfva, luiru
vida Bolags-reglorne limnäs af den beskaffenhet,
att Nådig tillåtelse i alla fall
ej linge utsträckas utöfver en Octroytid af
io ar för hvarje gång den beviljades; då
•deremot det andra anförandet alser eli
ännu ytterligare utsträckning af föremålen
för de allmänna föreskrifter, sorn för
Inrättningar af enskilde Discont-Bolag kunna
komma att meddelas, genom ett stadgande
som bestämde tiden och vilkoren
för inbetalningar oell omsättningar dervid,
i enlighet med hvad som för BancoBisconten
komma att blifva gällande.
Med fästadt afseende derå, att, på
sätt, sorn inom Ilögloll. Ridderskapet och
Adeln, blifvit, anmärkt, ett åt enskilde Bolag
lemnadt ovillkorligt tillstånd, att efter
en fordrans förfallotid derå uppbära mer
än laglig ränta, skulle kunna gifva anledning
till missbruk, genom ett, till beredande
af större vinst för inrättningen,
längre tid uppsåteiigen fördröjdt infordrande
af förfall ne skulder, och grundlägga
möjligheten af öfvevenskommelser, enligt
hvilka Långifvaren kunde blifva fullkomligen
berättigad, och Låntagaren lagligen
pligtig, att betala hägra ränta än
den eljest lagliga, iqke blott såsom vites
-
4*2 St a t s-U t s k o 11 o t s Betan Lande n.
bot för försummad 'betalning' af Lån, utan'
äfven såsom vilkor för Lans bibehållande;
hafva Utskotten i denna fiel funnit skäl,
att, såsom tillägg lill deras förra i ämnet
afgifne förslag, hemställa, att vid dö tillåtelser,
hvilka Blifva enskilde Discout-Bolag
meddelade, att efter Läns förfallotid
uppbära samina öfve rr än ta derå, som för
Banco-Pisconten stadgas, alltid må såsom
vilkor föreskrifvas, att desse Bolag, vid
äfventyr att för de fall sådant uraktlåtes
ej få nämnde förmån tillgodonjuta, •• böra
på samma sätt, som för Banco-Pisfcohtdns
administration är stadgadt, vara förpligtade
att föranstalta det Lagsökning till för*
dringarnes skyndsamma
der genast, så snart tvänne månader efter
deras förfallotid förlupit, anställd och
Utan sådana uppskof, som i dylika mål
endast af den sökande bero, med all drift
fortsatt. Men att för öfrigt genom nu i
förhand meddelade bestämmandén, till något
visst inskränka de olika sätt för penljiugelåns
meddelande under Discont-vil- .
kor, hvilka enskilde Capitalegare, efter olika
tillfälliga omständigheter kunna- finna
motsvarande deras önskan, att i denna
väg använda sine tillgångar, hafva Utskotten
funnit lika olämpligt, och i flere
afseenden för ernåendet af ändamålet hinder
ligt; Som Utskotten å en annan sida
Stats-Utskottets Be länkan den, 4*3
fortfara att anse det innebära välgrundade
anledningar, och vara af en väsendtlig
'nödvändighet; att, innan tillåtelse lill åtnjutande
af särskilde förmåner framför
andra enskilde Personer eller Corporationer
meddela åt Bolag, som anmälas sig till
Disconterings företagande med egne eller
andras upplånte medel, högsta verkställande
magien må egir att , profva
huruvida de vilkor, hvarå dessa Inrättningar
i ett eiler annat afseende lillo, gran- ’
dode, Öfverensstämma ined fiiuia«}£léh af
«5tt högre StaLs-interresse, sorn endast kan
rättfärdiga dylika åt' vissa Medborgare
nppiåtne vidsträcktare rättigheter.
Och varder alltså, med uyssomförrniihle
förändring Utskottens, förra i ämnet
afgifiie förslag lill' Rikets Höglofl.
Ständers Antagande vördsammeligen öfyerlemnadt.
Stockholm den i3 Oetober 1823.
4x4 Stats-U tskottets Betänkande
N:o 547.- •
’f AnJcom den. 1 Nov. 18SJ
Rikets
Högloft. Stänuers StatsBanco-
och Lag-Utskotts
Utlåtande, öfver de inom
sämtelige RiksStånden gjorde
anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, angående
väckte frågor, om Enskilde
personers rättighet
att utfärda anvisningar, stälde
till betalning af andre
enskilde, samt beskaffenheten
af de fordrings-anspråk
som derigenom uppkomma»
Efter erhållen del af de anmärkningar,
på grund hvaraf saintelige Riks-Slånden,
den 1 sisllidne Augusti, till Utskotten ålerremitterat
deras, under den i8:de för
-
Stats-U ts kottets Betänkande n. 4*5
ntgflngne Julli, afgifne Betänkande, angående
väckte, frågor, om enskilde personers
rättighet alt utfärda Invisningar, släide
t i ii betalning af andre enskilde, m. m.,
tillika med det jemte samma Betänkande
till Riksens Ständers godkännande framstahle,
Förslag lill stadga för Invisningar
soln emellan enskilde Personer och Bolag
inom Riket utlärdas; Hafva Utskotten å
nyo förehaft och granskat de ämnen, som
utgöra föremålet för nämnde Betänkande;
och få nu härigenom vördsamligen, i hvarje
särskildt anmärkt afseende, afgifva de
svar och förklaringar, hvartill de funnit
sig ega anledning.
På sätt och af de skäl, sorn åtskilige
af de inom Utskotten afgifne, Betänkaudet
åtföljande, och under öfverläggningarne
inom Högvördige. Prés t eStån det och
Yälloflige Borgare-Ståndet 'ytterligare åberopade,
reservationer innehålla, hafva någre
värde Ledamöter, så väl af bemälde
Stånd, som af Ilöglollige Ridderskapet och
Adeln, Fullkomligen ogillat Förslaget alt
nu så korrt tid efter sedan vid sista Riks-i
dag, ytterligare inskränkningar uti enskil
-
4(6 S i-ff t s-U t s 1 o t tets Beta nfe a uden.
des Assignation?-! ältighet blifvit på goda
skäl stadgade, utsträcka denna rättighet,
och verkan af de fordrings-anspråk derigenom
uppkomma, äfven utöfver del sora
förr varit medgifvet och bestämdt, 'Utfärdandet
af en särskild stadga rörande denna
art af Liqvidations-mcdel enskilde emellan,
har ock blifvit aiisedt skola ådraga
dem eu serskild större märkvärdighet,' än
den de borde ega, och gifva anledning
dertill, att mindre ktfnnige Personer kunde
anse deln såsom för löpande mynt,
godkände; Förutan det alt de- mångå formaliteter,
hvilka för bibehållande af invid**
ningars giltighet tili eu sådan stadga • förest
rifvas, skulle försvåra bruket af invisning;!
)■ i stället för att lätta det, och, om
de icke destomindre kunde erhålla någon
allmän gångbarhet, orsaka den mindre
kunniga nästan onndvikelige förluster. Efter
de olika tankar, som för Öfrigt egt
rum, rörande nyttan och nödvändigheten
af denna gångbarhet, har derföre blifvit
föreslaget, dels att allt borde 1 detta afseende
förblifva vid hvad redan vöre
stadgadt, eller åtminstone vidtagandet af
alla förändringar uppskjutas, tili dess att
det under utarbetning varande förslaget
till nya Lagen, hvilken uti io Cap. Hände?*-
’
•■■■i’ ; *"lt - .vl<m
Stati--Ut*kpttets Bet änka n d e a. 4*7
dels-Balken handlande ora mvisningar,
hl elve godkänd t och gilladl, dels alt nred
u pph älVande af Allt, som särskildt rora lide
invisningar blifvit i sednare tider stadgadt,
mi endast borde afgifvas ett enkelt
förklarande, att utom hvad som anginge
Assignatiöner på Rikets Ständers Rank
samt växlar, hvarom särskildt vore löt eskrifvet,
4 Uip. G §. Ulsöknings-Balken
ensamt komme att förblifva gällande, med
tillägg dock af förbudet emot tryckte Assigliatibners
ulfärclattde, samt af ett tydligare
uttryckande deraf, att alla stadgar
rörande utgifuingen, betalnings-sället och
iitsöknings-formalitelerne i frågor om löpande
skuldsedlar, äfven vore lämplige
till deni, som anginge Invisningar enskilde
emellan.
Då likväl Utskotten ansett, och oaktadt
hvad deremot blifvit anfördt, ännu,
på de grunder, hvilka, uti Utskottens
förra Betänkande blifvit uppgifne, fortfara
alt anse elen nu gällande inskränkningen
af enskilda Assignations-rätten till endast
summor af 100 R:dr Banco, och derutöfver,
såsom oförenlig med hvarje medborgares
anspråk uppå den, enligt sakens
Natur ov-ilkorliga rättigheten genom au
-
4:de Sa ml. 5 Band.
ipiS Stats-U tskottets Be lii n k a n de å.
visning på en 'egande fordran, så godtgöra
ett . gällande ford rings-anspråk, så
ofta fordr ings-egaren sjelf finner sig med
detta liqvidäliöbSsätt belåten; oell såsom
olämpligen förhindrade den Credit-rörelse
enskilde emellan, hvilken, jemte det alt
den utgör ett väsendtligt vilkor för allt
fortskridande af näringsdriften i ett samhälle,
Och derigenom älven för ernåendet
af ett allmänt välstånd, dessutom endast
käti 'ersätta det.lutti lis begagnade, vida otjéuligare
ansluifFändet 'af nödige Bytes-medel
och Creclit-tecken genom allmän omsorg;
Hafva Utskotten, å ena sidan ej kunnat
underlåta att föreslå oridänfödjandet
af detta hinder med gjörligaste första, och
utan att afbida fullbordandet af de öfrige
förändringar i Lagverket, som kunna linnas
nödige, men hvarmed delta särskilda
■ämne icke eger ett sådant sammanhang,
sdin i någon män förhindrar ett särskildt
•hélracktando och vidtagande af dé nu i
■frågasatté förändringar, och, å andra sidan
-äter, icke eller trodt det böra längre fördröjas,
att till stadgande af ett mera utmärkt
förtroende och en större användbarhet
för detta Liqvidations-sält, äfvensom
för ernåendet af en desto ofelbarare
säkerhet för uppfyllandet af de anspråk
och de beräkningar hvartill användandet
deraf ger anledning, uti en särskild, en
-
Stats-Utsktotets Betänkan den. 4*9
dast för detta ändamål lämpad Stadga,
sammandraga de föreskrifter, som i detta
afseende kunna finnas behöflig©; Genom
hvilken åtgärd, i och för sig sjelf afsedd,
ingen större allmän -garanti© för de förbindelser,
hvarföre vilkoren blifva i ett
sammanhang fastställde, eller någon mera
olämplig rigtning af allmänna uppmärksamheten
uppå detta, föremål för Lagstiftningens
stadganden, kan anses blifva åstadkommen,
än sorn t. ex. genom den
vid sistljdne Riksdag beslutade särskilda
förordningen, om hvad vid Inteckning i
fast egendom borde iakttagas, blifvit denna
art af eiiskilde^skuidförbindelser meddelad.
i
Inom Tlöglofl. Ridderskapet och Adeln
har vidare blifvit föreslaget, i ändamål,
att kunna än ytterligare förekomma
missbruk af enskilda Assignalions-rältigheten,
att den endast borde tilläggas större
Bolag för Verk och Inrättningar, hvaraf
nyttan vöre gifven, ooh sorn i anseende
till betydligheten af deras Fonder medgåfvo
en större säkerhet för ett ofelbart
fullgörande af ansvaret; eller ock ätt, så
-
^ao Sta ts-Utskotte ts Betänkan den.
som vilkor förfdenna' rättighets utöfvande,
säkerhet af Fast egendom borde ställas
och hvarje, eller sålunda erhållen särskild
tillåtelse, utgifvande Assignation uppvisas
lios någon Aucthoritet för att till Controllens
fullkomnande med någon tjenlig
stämpel förses,
I detta afseende torde Utskotten
endast behöfva fästa Rikets HÖg.lofl. Ständers
uppmärksamhet derpå, att gådane'
större Verk oeh Inrättningar, hvilkas
beskaffenhet ooli tillgångar medföra ofelbar
säkerhet för i Verkens namn
utställda förbindelsers uppfyllande, inom
Riket äro ganska sällsynta; dels att
i allmänhet egenskapen af Bolag gör en
ofelbar säkerhet för den, som har skyldigheter
att deraf utkräfva, vida mindre
än hos enskilde personer; och sluteiigen,
alt det just är den allmännare och dagligare
rörelsen enskilde emellan, som anstalten
är ämnad att lätta, men att en
blott för få priviligierade Corporationer
mcdgifven rättighet, icke på denna rörelse
kan hafva annan, än en högst ringa
verkan.
Stats-Utskottets Be tänka 11 den. 421
Rörande särskildt hvarje §. uti det
af Utskotten afgifne Lagförslaget, äro anmärkningar
äfven inom alla < Stånden
framställde; och har dervid, i anledning
af i §. blifvit ytterligare yrkadt uppå angelägenheten,
för förekommandet af flerfalldige
tvister af det tillägg dertill, som
redan inom Utskotten, på sätt de förra
Betänkandet vidfogade Reservationer upplysa,
varit ifrågasatt; Nemligen att hvarje
Invisning borde gälla såsom bevis, alt ntgifvaren
varit skyldig Invisningens värde
till honom som densamma emoltagit, der
ej annat förhållande af Invisningens lydelse
linnes; Äfvensom än vidare blifvit
förnyad en likaledes inom Utskotten förutgjord
erhindran, om nödvändigheten att
praescriptionsliden, inom hvilken Invisningars
giltighet inskränktes, borde vara mindre,
än iför andre skuldförbindelser, säl'—
deles om ansvarighetan för Iuvisningars
betalning, äfven skulle kunna komma alt
blifva utsträckt till öfverlåtare.
Beskaffenheten af en ovilkorligen utställd
invisning å viss man till betalnings
erhållande af denne, medför redan, enligt
4 Cap. 6 §. Ulsöknings-Balken, rättighet
för den, sorn en sådan Invisning fått, att
vid bristande betalning af den, sorn Intisaingea
lyder i, njuta utmätning bos
43 a S l a t s-XJ t s 1; o 11 p t s B e t ä n k a n d e n.
den, sorn in visningen gaf; och något ytterligare
stadgande än detta Idala och ostridiga,
till ådagaläggande deraf, att Invisning
gäller såsom bevis på fordran df
den sorn en sådan utställt, hafva Utskotten
icke för sin del ansett behöfligt, ulan
snarare kunna just genom den stylisering
af en sådan tillaggd föreskrift, sorn blifvit
föreslagen, gifvas anledningar till tvifvelsmål
rörande betydelsen och verkan af*
de särskildta uti en Invisning nyttjade ordalagen,
och så medelst i märkelig mån
försvåra och till och med om intet göra
detta liqvidalionssätts bruk och användbarhet.
Enahanda anse ock Utskotten för.
deras del följden skola blifva af ett stadgande,
som till kortare tid, än den för
andre enskildes förbindelser vanliga, inskränkte
giltigheten af dem, som uti. Invisningar
på andre enskilde innefattades;
Heldst som Utskotten dessutom, af denna
till praescriptionstid lika utsträckta gångbarhet
för Invisningar, icke ansett kunna
befaras större olägenheter, än genom det
lika beskaffade medgifvandet af sådanp löpande
förskrifningars eller derå tecknade
borgens förbindelsers giltighet, hvilkas förfallotid
ej finnes bestämdt utsatt.
Stats-W tskottets Betänka liden, 4a?
I afseende pä 2 §. är inom Högvördige
Preste-Sländet anmärkt öfverflödjgheten
af, alt särskildt stadga tillåtelsen
alt till viss man utfärda Invisninggr på
uppbärande af en fordran hos annan;, hvilken
rättighet vöre densamma, sorn att befullmägliga
någon att incassera fordringen,
ocii hvilken fullkomligen enskilda öfverenskommelse
pä intet sätt rörde det Allmänna.
Men under medgifvande af denna
anmärknings vigtighet till sin grund, hvilken
vid uppställningen af Lagförslaget ej
eller undfallit Utskotten, tro Utskotten sig
.likväl blott behöfva erhiiidra om den ofta
inträffande nödvändigheten att, vid sammandrag
af föreskrifter för ämnets fullständiga
behandling, äfven upptaga sadane fall h varom
i öfrigt något, särskildt stadgande icke
karfvas.
De hufvudsakligaste emot innehållet
af denna §. rigtade anmärkningar, finnas
i öfrigt åsyfta, att ådagalägga olämplighelen
deraf,- att Invisningar, stälde till Sedelhafvaren,
i allmänhet må medgifvas,
utan hafva dylika blott blifvit ansedde
böra tillåtas, att varda utgifne till viss
man eller ordres, med skyldighet för
hvarje innehafvare deraf, som dem åter
utgifver, att dessförinnan påteckna och
sedermera derföre såsom för en endoserad
4'at4 Sta Is--Utskottets Be t änka »den
vexel ansvara. Särskilda yttranden innefatta
ock påslå ender ne derom, att denna
§. bordt innehålla en föreskrift, huru en
Invisning borde vara iord och mening författad
för att vara gäJiande; äfvensom å
i en ahnan sida, att det kunnat vara tillräckligt
alt blott lemna tillstånd till utfärdande
af vexlar emellan inrikes orter,
ställde till betalning i inrikes mynt, men
eljest fullkomligen underkastade \exel.stadgans
föreskrifter.
Då ändamålet med ali den handläggning
af Rikets Ständer, som Utskotten, på
sätt förr blifvit anförclt, funnit delta ärende
i närvarande omständigheter kräfva,
mäste vara alt lätta, ej att försvåra rörelsen
man oell man emellan, och den inskränkning
af denna rörelse, sorn berörde
anmärkningar afse, är sträckt ännu vida
längre, än hvad de för närvarande gäl—
Jericle stadgar innehålla, torde endast hehöf.
vas ali, såsom svar å dessa anmärkningar,
hänvisa lill ändamålet och orsak orne
för Utskottens förfarande i allmänhet;
Hvarförutan Utskotten likväl ej kunna
undgå alt särskildt ei hindra, ej mindre
om den stridighet i stadganden, som skulle
uppslå i händelse, då utfärdandet af
Skuld*'-
Stats-Utskottets Betänkandeo. 4a5
Skuldebref till Innehafvaren är tillåtet, Invisningars
utställning'till betalning åt dqnupvisande,
skulle blifva förbuden; än äfven om
det mindre tjenlig» och ändamålsenliga uti
stadgandet af ett formulair för Iuvisningens
lydelse, likasom för hvarje annan
förbindelses eller åtagandes af en enskild
person, särdeles då ett sådant papper är
ämnad t att erhålla löpande egenskap; och
sluteiigen om den olämplighet sorn- Allmänna
vexelrätten, ämnad att garantera
förhållanden emellan medborgare af olika
Stater, måste i flera afseenden ega till de
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,
sorn åligga dem, hvilka tillhöra samma
samhälls-förening.
Emot den föreslagne lydelsen af
3telje §., är blifvet erhindradt inom Högvördiga
Preste-Ståndef, att en Invisning
helst borde vara graverad P Koppar, såsom
svårare än Stentryck att efterapa, och
inom Ridderskapet och Adeln, att ordalydelsen
bordt vara: skrefne, eller tili
4:de Sami. 5 Band.
Stats-Utskottets B é t ä h t a rs d e n.
«t ö f r e eller mindre d e 1 ' g r a v e h ä d e.
Såktfrti angeläget bör hnd vikandet af enskilde
YdVllislér geilohi falske Assignationer,
har vidare blifvit föreslaget, att livar och
en, som utgifver Assignationer borde vara
ovilkorligen skyldig ätt äfven inlösa iilla
falska dylika, sorn under ‘ dess namn erhölle
gångbarhet.
Utskotten hafva likväl af dessa ari—
märkningar ej funnit skäl, att frångå den
ofvertygelsen, att omsorgen för Assignationers
så beskaffade inrättning till deras
yttre form och skick, ätt den säkrast förekommer,
och möjligast försvårar förfalskning
och efterapning* heidst och tryggast
öfverlemna.1? åt enskilda omtanka» hos den,
som mera allmänt betjehar sig af delta
liqvidationssätt; Och uttryckets foreslagne
förändring har icke synts Utskotten gifva
"någon ökad tydlighet åt den deruti innefattade
enahanda mening. Den ovilkorligä
skyldighet, som skulle en utgifvare af
Invisftingar åläggas, att äfven ansvara för
inlösen -af alla de falska, sorn hvarje Lagbrytare
kunde få det infallet att i bans
namn sprida i omlopp, skulle atör, enligt
Utskottens ianka, ej allenast fullkomligt
strida mot hvarje persons ovilkorlig^ rätt
att ej ulan sitt eget begifvande, endast
genom en annans brott, kunna iklädas nya
skyldigheter; utan ock, derest ett sådant
6 fa tjS-U.t£ kottet* B e t än k andea. 4*7
1)^(1 icke .cles tomi nr! re skulle i den positiva
C:i"StiHningen .iiifiy^i,’ orsaka att ingen
genom .utgi£v;inde af A^ignationer, begagnade'
den. i sådan händelse äfventyrligaste
acalia rättigheter..
$' ii ■ c* n (!
vy .l i, : --- 'TT
I afseende på hvid som anmägkuingarne
innehålla rörande det i 4:<^e §• stadgade
minsta belopp för In visningar till
SedeBhafyhren, i hvars .ställe blifvit föreslaget,
dels bibehållandet af del förut stadeade
nhiwmum 10.0 R:d.r, dels utsättande;
af ett större ii ii det Utskotten antagit^ såsom
5o R:dr, eller eti mindre, såsom i o.
R:dr, dels ock fullkomlig frihet till utgif-,
liing af in visningar på hvad summa sorn.
heldst, hafva Utskotten ej, vid förnyadt
skärskådande af ämnet, funnit andre skäl
gällande, än dera Utsk,qtle« .såsom grund
för sitt förslag, så väl i förra Betänkandet,
som i detta Utlåtande, i afseende på
ämnet i det hela anfördt, och dem Utskotten
alltså nu afven härvid få vördsamligen
åberopa.
4a8 S tat s-U t s k o trt ét i Bé t ä n le a n d e ».*
Mer än alla de öfriga har 5 §. blifvit
klandrad; och har .dervid ansetts såsom
ett hufvudsaldigt vilkör för invisnih- ’
gars gångbarhet och lämplighet, att fylla
bristen af liqvidations-medel enskilde emellan,
att hvar och en som en invisning
till annan öfverlåtery borde vara äfven för
dess inlösen ansvarig, antingen lika med
utgifvaren eller godkännaren, eller först
sedan fruktlöse försök till utbekommande
af fordringen hos dera blifvit anstälde.
' * ‘ i*
En fullkomlig omöjlighet att cour
trolléra efterlefvandet af en nylik föreskrift
i hänseende tili Assignationer, soni
blifva ställde tili innehafvaren, visar sig
likväl genast såsom första och största anledningen
till dess afstyrkande. Det måste
dessutom alltid bero af den som emottager
en Assignation, att såsom vilkor för*,
emottagandet, fordra eller icke fordra påtecknande
af den utbänciigandes ansvarighet;
Och att denna således enskildt betingade
ansvarighet skall förbinda den, som
Sig en sådan åtagit, kan ej någonsin behöfva
att i speciel Lag stadgas. Men
skulle blotta återutlemnandet af en bekommen
Assignation medföra en sjelfskrifven
Borgens ansvarighet för uppfyllandet
af den förbindelse deruti innehulles, biefve
säkert ganska få* sora vilie underkasta
Slä ts-Utskotlets Betånkanden. föcf
st" att'medelst bruk af fremmande Invis11
in gar uti deras löpande penninge rörelse,
ingå uti de nya förbindelser som sjelfva
utbetalningen skulle dem ådraga.
Den anmärkte motsägelsen emellan
föreskrifterne uti 6 oell 8 §. §., uti dem
förraj att Betalning ovilkorligen å förfallodagen
borde fordras, och i den sednare
att kraf derföre borde inom 3,0 .dagar vara
i laga ordning anstäldt; förmoda Utskotten
skola försvinna genom leornad
uppmärksamhet åt skilnaden emellan en
enkel anmaning alt betala och en vid icke
destomindre uteblifven betalning, anstäld
Lagsökning. Dessa och de i y §, förekommande
föreskrifters ändamål, att befrämja
ordning och säkerhet af det ifrågavarande
pénni.ngc-förhållandet emellan
enskilde, hafva Utskotten i öfrigt ej ansett
kunna vinnas, ulan denna nödiga
stränghet deruti; Oell af sådan orsak lära
de föreskrifne formaliteterne ej böra anses
hinderliga för, utan snarare befrämjande
Invisningars gångbarhet, hvarföre
kufvudsakligaste vilkoret består uti det
4 3 o- Stat Sr TU t sia t.t{ t s JB e t ä 11 k a » d e o;
förtroende. dwrliihbsf.Bi 'gSéjhftlL&Hr.-t 4tfivv<i>
å ömse Milon," Stå vtditj iraiöjlj.gU ä|-;., iakttag,
geb: noggrannhet: /kaii** orubbad t; vidmagU-,
hålla. . - i '
I afseende på den inom Hedervärda
Bonde-Ståndet ifrågasatte" nödvändigheten
af ett föreslaget tillägg vid sluLet af 8
i följe hvaraf uttryckeligen äfven hur
skulle erhindras, att den, som Invisning
fatt, ej egde rätt emot tttgafwaaren, förr än
han i afseende på godkännaren så för-fenk
rit, soln i Y‘§‘ säges, hemställa Ulskottexi
allenast örn ej den åsyftade meningen, af--  veu dess förm lali kan anses lika : tydlig
Och klar. ' •« i :
'fan:; 'S ■ ■ n "• j; . j ■■/fa
Het i -Nionde §. förekommande stadgande,
om öfverränta vid underlåten betalning,
liar vidare funnits för strängt;
heldst sedan nu blifvit föreslaget, att öfverränlan
i Disc.onten borde nedsättas.
Dessa begge- förhållanden af uraktlåten
betalning, hafva Utskotten likväl icke kunnat
anse i detta afseende jemnlörligé. Den,
som, i stället för betalning af en ovilkorlig
skuld, utgifver en invisning till upp
-
$ t a t s*U teuk o tU fets B e t-än kändea. '431
bäfåYidé' af £Ti"tflli;ångj söm linn icke eger,
tiller ej med säkerhet har alt disponera,
öeh den, smil 'hristet uti; elt ovilkorligen
åtagit fullgörande; af en sålunda ähvjsäd
betalning, hvarigenom en ofta betydlig
skada kati tillfogas deni, Sorn deruppå egt
anledning alt grunda sina' beräkningar,
synes icke utan skäl böra beläggas med
elt drygare ansvar, an den, solli endast
försummar att på förfallo-dagen Fullgöra
återbetalningen af en från allmänt penningeverk
länlagen summa. En dylik
straffränta, sorn den lin föreslagne, år oek
derföre alltid bibehållen uti Vexels t adga
ns föreskrifter vid bristande betalning
af fordringar, som ega Vexelrätt; Och
Banco-förfaltningarue fastställa äfven på
samina grund särskilde böter för ÖfverAssignerltig
på Banken.
De föreslagne föréskrifternes ökade
stränghet, äfven utöfver hvad som finnes
stadgadt i afseende på löpande förskrifningar,
lili 10 §. om utmätning af det som
förklaras tvisligt äfven innan dom fallit,
och uti ii §. om en Utmätningsman vid
eget ansvar förelagd kortare tid för för
-
:43a S ta tillis ko ttets JfJelänkandöt*.
rattandet af Utmätning, hvaremot anmärkningar
afven blifvit gjorde, kunna dock
Utskotten icke anse annorlunda an såsom
tillräckligen rättvisad genom angelägenheten
af sådana Lagstadganden i della afseende,
hvilka vid uteblifven godvillig betalning,
leda till den skyndsammast vundne
säkerhet för innehafvare af invisning
emot möjlig förlust derå, så vida som eiir
dast derigenom allmänna förlroendet för
dylika papper kan stärkas, och deras gångbarhet
befrämjas, I-öfrigt anse likväl Utskotten
sig ej böra underlåta, att härvid
mindra , alt laga fullföljd genast vid Domstol
af ett fordrings-anspråk, som grundar
sig på Invisning, icke kan, ehuru det ej
uttryckligen behöft att här omförmälas,
vara mera i dessa än i audra mål af cgentelig
executiv egenskap, dem, som finna
denna utväg för sig förmånligare, betagen;
samt i hänseende till dét som särskildt
emot ii blifvit anmärkt, att endast
utmätning, icke redogörelse för det
utmätta, kunnat komma i fråga alt föreläggas
inom så korrt lid, som den i Utskottens
förslag bestämda, och att således
ingen svårighet bör kunna någorstädes
uppstå för verkställigheten häraf.
De
S t a t, s-U t s k e 11 e t s Betänkande». 433.
De ej mindre genom Reservationer,
emot Utskottens förra beslut, än inom
Riks-Ståhden, gjorde anmärkningar, rörande
öfverdödigheten och olämpligbelen att
i ett Lagstadgande intages 12 §:ens innehåll,
torde kunna anses bestämt vederlaggde
derigenom, att äfven inom RiksStånden
under de öfverläggiiingar, hvaraf
Utskotten erhållit del, dylika åsigter af
ämnet finnas vara yttrade, sorn de, hvilka
dessa samma föreskrifter äro ämnade att
hos Allmänheten förekomma.
Sluteligen är äfven emot innehållet
af i3:de §, blifvet anmärkt, att med meningen
af alla de föregående stadgande»
skulle vara mest öfverensstämmande, att
en innehafvare af Invisning, som emot
godkännaren försummade att iakttaga,
hvad som deruti blifvit honom förelagdt,
borde förlora all rätt emot utgifvaren, u-4
tan att Domarens pröfning eiler tycke
deruti kunde inblandas; Fästandet af ett
sä betydligt äfventyr, söm förlusten af allt
anspråk på en eljest rättmätig fordran vid
4:de Sami. 5 Rand,
434 S ta ts-Ut sko t te ts C e Lä 11 k a n elen.
iakttagandet af visse formaliteter, bar likväl
ieke sjuts Utskotten innebära någon
billighet, så ofta, genom försummelsen af
dessa formaliteter, någon skada ej varder
tillfogad den, sohl egenteligen ansvaret
ytterst åligger, och hvilken i sådant fall
icke synes böra af en annans tillfälliga
försummelse njuta en i alla afseenden fläka
lig fördel, genom minskning uti eljest
oyiikörliga skyldigheter.
Då Utskotten, på sätt nu blifvit, rörande
hvarje särskildt förrmål närmare
ut vecklad t, sålunda ej, funnit skäl, alt i
något afseende frångå deras förr uti dessa
ämnen yttrade öfvertygelse; få Utskotten
på sådan grund härigenom vördsamIigen
tili Rikets llögkofl. Ständers godkännande
oförändradt öfverlemna deras förut
framställde förslag lill stadga, om Invisningar
enskilde emellan.
Dock varder uppå derom gjord begäran
en Ledamots särskildt yttrade mening
bifogad.
Stockholm den i3 October i8a3.
Sta ts-Uts kol tets Be länkan den. 435
Utdrag af Protocollet, hållet vid
Bikets Högloft. Ständers
Stats- Banco- och Lag-Utsk
tts sammanträde den
13 October 1823.
S. D. Under öfverläggningen om det Utlåtande,
en af Utskotten sammansatt beredning
föreslagit alt afgifvas, öfver gjoide
anmärkningar vid Utskottens förra Betänkande,
angående väckte frågor, arn e utskilde
Personers rättighet, att utfärda invisningar,
ställde till betalning af andre
enskilde, ra. m.; yttrade Herr Häradshöfdingen
Ribbing:
”Jag får åberopa min Reservation.
Hvar och en vet orsaken hvarföre vid förra
Rik sdagen utfärdades förbud enrot utgifvande
af löpande Assigr.ationer, ställde
på enskildte till ringare belopp än ioo:de
R:dr; Alt det nemligen hade handt, att
flere Men niskor på dessa Coursserande
papper blifvit lidande; Att det icke en
gång var möjligt för en innehafvare af en
20 R:drs Assignation, alt genom Lagsökning
elter bevakning i Concouvs utsöka
436 Stat«-Ut skottets Betänkan den.
Betalning derför, emedan besväret dermed,
Rättegångs- och Bevaknings-kostnader, uppgingo
till vida mera, än bela Assignalionen
var värd. Är det nu icke elt visst bedrägeri,
att utfärda,Lagar, med stränga ansvars-
och betalnings-skyldigheler, och
stadgar utan ända, när man vet, att en
som behöfver anställa Lagsökning, för att
utfå betalning för en Assignation, ej kan
göra det; utan alt vara Lagkunnig, ej
mägtar gö-ra det, om lian är fattig, ecb,
om han har både Lagkunskap oell förmogenhet,
likväl underlåter det, emedan det
ej lönar sig? —- Hvad tjenar nu darina
val utstyrda Assignalions-Stadga tili, med
alla sina Cöntroller och Lag-paragraoher, om
icke att förleda Allmänheten, att tro på
en fond af Stadganden oell Credit-Lagar,
liksom vore det en fond af Penningar, en
säkerhet som Staten låtsar gifva, men som
i verkligheten icke finnes. Ivan det dessutom'vara
en handling af oss, såsom upplysta
Lagstiftare, att gifva ett förslag om
skuldsedlars utgifvandé, sorn skola vara
löpande i hela io år, eller, sorn är detsamma,
att Staten garanterar Sedeihafvareri,
att samma stund han icke får betalning
skall Sedeln tgl fvären vimla i häkte
inmanad; På detta sätt ikläder sig Staten
en förbindelse, att häkta den *som för .Q
8 tö är sedan kan vara både död och
Stals-Uts kottets Betänka liden. 4*7
hegrnfven. Förordningen af den 31 Julii
i8(5 förordnar, ali sedlar icke få vara
löpande öfver i ur, högst 18 månader;
oo!)
slaget till llandels-Baiken inskränkt litlen
för Assignationer, att vara löpande till 3
rnånader. Och du man mot förfalskning
af allt annat slags mynt vidtagit det strängaste
försigtighels-mått, att efterapare»
skali varda hängd m. m., så har man i della
afseende gjort intet för Assignationerlie.
— Ändamålet med dessa Astsignationer
skall vara en utvidgad rörelse; men
jag frågar om det är nödvändigt, att utvidga
Assignations-rätligheten, då hvar
och en lärer hafva' sig -bekant, att en nu
mera afliden man, Tit. Litlström, och flere
med honom, kunnat drifva den mest
vidsträckta Assignations-rörelse, endast
under skygd af nu gällande AssignationsLagar,
och den fria Assignations-rätten på
Banken? Örn vårt Credit-väsende ännu är
nog stadgadt, för att införa slike inrättningar,
och om man icke, med allt skäl, kan
vänta sig att få se: hvad, sora man sisla
Riksdag erfor, men nu glömt, att en mängd
enskildte af den ringare Classen, tvungne
kanske att i betalning heldre emottaga
Assignationer, än alt få intet, < blifva bedragne
af Creditvinglare i stort?"
438 Ståts-Utskottets Betänkande»,
,Och begärde Herr Häradshöfdingen,
efter det alt Utlåtande!, sådant det var
föreslagit, blifvit af Utskottens pluralitet
vid anställd Votering gilladt, att berörde
yttrande mätte detsamma tili Rikets Stän~
der åtfölja,.
Ut Supra,
Ex Protoeollo,
J, M, SPENS,
t
N:o 548.
Äjikom den i Nov. 18sp
Rikets Högloflige Ständers Förstärkta
Stats- och Banco*
i/tskotts Memorial, angå*
Stats-Utsktotsts Betänkanden. 43,9
ende Beläning i Banken af
exportable effecter.
Sedan genom de Beslut Respeclive RiksStånden
hvar för sig- fattat, i anledning
af Stats- och Banco-Ulskoltens Betänkande
N:o och 61, i allt öfrigt blifvit undanröjde
de skiljaktiglieter emelian särskilda
Stånds yttranden uti frågorne rörande
Rikets Benninge väsende och de med
detsamma gemenskap egande ämnen; I afseende
hvarpå LJtskollen, uti deras under
N;o 5o afgifne Utlåtande, pundvis framställt
deras förslag liil Rikets Ständers
beslut; Förutan hvad som angår de uti
fQrde puncten af Utskotten uppgifna Alternativer,
hvaraf det första blifvit gilladt
af Iiöglofl. Ridderskapet oell Adeln och
Hedervärda Bonde-Ståndet, saint det andra
af Högvördiga Presle-Slåndct och
Vällodige Borgare-Ståndet, och samtelig»
Riks-Stånden, enligt PrococolIs - Utdrag,
från Högloll. Ridderskapel och Adelil af den
3o:de September, från Högvördiga PresteStåndet
af den ayrde i samma Månad,
samt från Vä Hofi. Borgare-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet af den 3:djo
Oclober, under förblifva!! de vidderas föret
yttrade meningar, godkänt, dea Vet*
4^0 Stut s-TJ ta kottets Jjeiäiikandea.
terings-Proposilion, sora för omröstning
inom de tili en nämnd af 120 personer
Förstärkta Stals- och Banco-Utskotten, tili
afgörande enligt j3 §. Riksdagsordningen
af denna fråga, med Rikets Ständers räll,
blifvit föreslagen; Så hafva de Förstärkta
Utskotten vid sammanträde denna dag
en sådan omröstning, på sätt Grundlr.garne
utstaka, förrättat, i anledning af berörde,
af Rikets Ständer gillade Proposition;
så lydande:
Den som bifaller, att åt Banco-Fullmägtige
må uppdragas, att, med fästadt
särdeles afseende å Bankens säkerhet, samt
i Öfverensstämmelse med de föreskrifter,
som derföre särskildt meddelas, bevilja
Lån efter samma grunder, som för lånen
å exportabla metaller varit gällande, uppå
alla inom Riket producerade, ej förskämning
underkastade egenteiige exportvaror,
under vilkor , att dessa skola vara i Stapelstäderna,
antingen i Magazin af Sten,
eller på Slädernes vanlige upplagsplatser,
enligt intygande af vederbörande A utbo riter,
förvarade, samt, med undantag af Metali-e*Tecter,
brand försäkrade;
Voterar Ja.
Den det ej vill voterar Nej;
S t a t s-U t s k o 1t e t s Betänkan den, 44*
Vinner Nej, kommer lån att utgifvas
endast å Exportable éffecter af de
slag, sorn liitlills fått behihas; efter samma
grunder, som derföre förut Varit gällande,
eller med iakttagande af de deruti vid
denna Riksdag fastställande förändringar.
Deli sorn efter Voterings-sedlarnes öppnande
befunnits, det rösterne utfallit med
27 Ja oell 92 Nej; samt Nej således vunnit,
alltså kommer lån alt utgifvas endast
ä exportable effecler af de slag, sorn biltills
fått beläna^ efter samina grunder
som derföre förut varit gä 11 a lule; eller
med iakttagalidé af de deruti vid delina
Riksdag fastställande förändringar,
Ilvilkat Förstärkta Stats- och Ban'eö-Utskötten
skolat härigenom vördsamligeti
anmäla.
Stockholm den 16 Öctober x8a3;
4Sele Sami. 5 Band.
28 *
44» Stats-Utskottets Betänkande*
K:o 54p.
Ankom den *5 Öct. 18*3.
Riksens Högloft. Ständers Stats*
samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande,
rörande DykeriVerket.
Häglof!. Rid eler.skåpet ecb Adeln Irar till
Ekonomi-Utskottet enskildt oell Vä I loflige
J3org:rre-Stån lét. lill Sia Is- beli Ekonomi*
Utskotten gemensamt remitterat de Motioner
och anföranden sorn vid innevarande
Riksdag blifvit väckté, dels ont ripp*
torfvan le af Dykeri- oell Bargnings-Coiu•
pngniel, dels olli förändring i det för sanlin
1 Compagnie gällande Reglemente. Af
desse motioner bofva förenade Utskotten
iiihemtat linnde des den lankan 110 g all*
maut blifvit yttrad, att närvarande Dykeri-lm
ättniugij Jåugt i frän att uppfylla sin
bestämmelse säsoro en hjelp och undsätt*
mugÄ-anslult för Skeppsbro Ine, vors cm
Stat*-Utskottets Relä okänden. 443
blott riktande Inrättning för det Bolag
åt hvilken den blifvit öfverlAten, och lnir
ruledes på sådan grond den önskan lika
allmänt blifvit frams ta IcJ, ti 11 se ett annat
förhållande dermed inträffa, Såsom en
följd af de olika synpuncler, hvarifrån
timnet blifvit belraktadt af de Stånds
Ledamöter som deruti sig yttrat, hafva
jemnväi olika meningar uppstått, om sältet
alt vinna ändamålet, i det somlige ansett
Dykeri-Inrällningen, såsom stridande
emot Folkrätten och Medborgerliga friheten,
böra fullkomligen afsk a flas; Andie
funnit dess bibehållande, under stadgande
af nya och mera liim] elige föreskrifter, affle^
re skäl nödvändigt och somlige, nied instämmande
i samma lanke, trott Inrättningen,
för hvars upplåtande åt en enskild
Association (io §. llegferiilgsformeu förin
en ts utgöra ett hinder, böra af Staten
öfverlygas; Och i öfverensstämmelse med
de sålunda yppade oiika åsigterne- har
derföre blifvit företagit oell anfördb
Inom 1'Iög’ofl. Piiddarr,kapel och
Adela af Herr Montgomery G: Att
Dvkeri-Inrältningen, och den dermed fören
ide Strandrätten måtte genast antingen
alldeles upplösas eller åtminstone till Lagar
och Reglementen helt och hillet än*
dra*.
444 Stats-Utskottets Bctä likander..
Af Friherre Lagerbjelke och
Herr Nordenankar G: Ali Dykeri-och
Bärgnings-Verket äfven efter nuvarande
Octfdys slut inåtle bibehållas', men Reglementet
då undergå den jeni 11 klling och
förbättring sorn kunde erfordras»
Af Herr v0n Hartma 11 sdorff:
att denna Inrättning efter nuvarande Octroys
slut må af Slaten öfverlagas till ett
belopp, jemnt svarande mot kostnaderne
deruti, samt om ändock något af de förre
skulle blifva öfver, detsamma användes
till understöd för Skeppsbrulne och andre
förolyckade Landsmän, som på Utrikes
ort sakna tillgångar att förskaffa sig herm
Af Friherre N a u c k h 0 IF, Otto, och
Herr Mannerhjerta U. E: att Dvkevioch
Bärgnings-Inrättningen måtte bibehållas
i det skick den nu befi unés, samt
Riksens Ständer underdånigast anhålla
att den snart till ändalöpande Octroyen
yaåtte prolöngeras; samt
Inom Välloflig© B 0 r g a r e - S t å n
d
e t:
Af Herr Bagge; alt Dykeri-Bola"gets
befattning malte upphöra vid Octroyeus
slut samt kvar och en i Sjönöd
S La Ls-U l s k o 11 e ts Beta n ka n den. 445
räkande Jernnäs öppet, att, .bäsHiaivgitter,
med egpt eller legd t biträde bärga sin Egendom.
A f lier r a r E c k h o IT oell 13 j u li r:
alt denna Inrällning ' ej malle vidare åt
énskildte upplåles såsom stridande mot
Regeringsformens 6ö §. utan alt Staten
mätte densamma öfvertaga samt Reglementet
ändras till (le Sjönödiidaudes fördel.
Af II err Hult: alt nämnde Regie
•
O
pnente genast mätte i visso delar rättas,
samt tiden för; Skeppare, alf genom egen
omtanka och bemödande rädda sig, förlangas;
samt al
Herr Vinberg: ALI Dvkeri-Cömpaguiets
uteslutande rätt lill Bärgnings
verkställande måtto vid nu gällande Octrovs
slut upphöra och ett nytt Reglemente
till dess utarbetas, sorn a ena sidan
lemnäs livar och ep sjönöd lidande -.rättig-»
het att sjelf besörja bärgningen, så länge
liaif kan och vili, men å andra sidan gifvet’
honom, någon utväg alt kunna påräkna
allmän hjelp, om han deraf finner sig
i behof. Och hafva de fleste af Väliofl.
Borgare-Ståndets Ledamöter instämt uti
denna tanke.
446 Stat s-U t skottets Betänkande n.
Uland de vigfignre ämnen, som nneler
della 1»iksrnöte utgjort lorensa! för
Riks ens ilögioJL Ständers öfverlaggniugar,
anse Utskotten det förevarande älven lörtjena
ett utmärkt i nni, i anseende lill dess
inflytande på Rikets Handel och Sjöh.11.
Då Utskotten, jå sådan grund, finna sig
förbundne, att deråt egna en särdeles uppnui
rk,sam hel, tro Utskotten sig icke höla
under.åta, att före meddelandet af
deras utlåtande, framlägga en korrt teckning
Dykeri-] nrätlningens i Sverige nj>j>-  komsl och närvarande beskaffenhet.
Denna inrättning, okänd i de flesta
äf Europas himler, räknar inom Fäderneslandet
sin upprinnelse från Konung Carl
XI:s Regeringstid, och liar under hela liden
af dess lillvarehe alltjemnt varit uppdragen
åt enskilde personer eiler Bolag,
ulan någon annan direet vinst för Slaten
än den deraf utgående Bevillning, hvilken
genom 1818 års Bevillning,s-stadga är fastsläid
lii! 4°°° R:dr Banco årligen. I
dess första hörjm var Inrättningen likväl
inskränkt inom räitigheten, ali genom
Dykande neli uppfiskande unptaga och bärga
föro.lyckade fartyg och gods; men för
omkring ett århundrade tillhaka hlef första
grunden lagd till den vidsträcktare
bärguingsrätt sorn för närvarande ejer rum»
3 ta t »-Utskottets Bctitnlanden. 44?
Det vnr vid denna lid, rom arne or~
■denlcSige Bolag, under naimi af IN orra oell
SödfJt Dykeri- och. Bärgiii.ngs-Compåeniernc,
inrättades ock af Regeringen nied Privilegier
på visse år lorsägos, (ill hedvil va lide
af Dykeri- och Bergii inys-Verket. Sedan
desse Privilegier tid efter annan blifvit
förnyade, och sednast linder den (irla
Pebruarii »770 förlängde på 00 års tid,
från 1770 års början, fann Kongl' Maj:t
elen 10 Junii iSot för godt besluta, att
efter sistnämnde Octroys upphörande,
begge Compagnierre skulle sammanslås
till eli enda, bestående af Nio Lotlegare
dem Kongl. Majrt förbehöll sig alt särskildt
utse, och för hvilket Compagnie ny
Qclrqy beviljades på af) år från i8o3 års
början. För detta Compagnie lät Kongl.
Majrt derefter den 22 December 1802 utfärda
dess Nådiga Reglemente, hvilket med
de få ändringar och tillägg, som sedermera
tillkommit innefattar de itu gälhinna
fireskrilterne om Dykeri- och BärgningsCompagniets
rättigheter och skyldigheter.
Ulan att ingå i en fullständig detail
af de Särskildt» stadgande!), som delta Reglemente
och öfrige i ämnet utkomue Författningar
innehålla, må här endast nämnas:
Att Dykeri-Iurällninge», som förvaltas
utaf eu af Lollegarue utsedd Direcliou
443 Stat s-U t s k o t -t e t s Bcliinkanden.
neli i orlcrne ombesörjes af en eller flere
Dvkeri-Comiliissarier itiota hvarje SjoTulls
-Kammates. Distr jet* ii 1’ ställd under cjeilere!
t inseende af Förvaltningen af Sjöärenderna
saint Specifel tillsyn af Konungens
General-Adjutant för Fjotlorne; Att Dykeri-Compagniyt
har sig ålagdt* att vid aila
timade Slrandningslilifällen, utan uppehåll
lenina verksam handräckning och för
sådant ändamål å alla vederbörlige ställen
vara försedt med tiliräcklige duglige Dykeri-Ilisti
umenter och redskap samt i konsten
in öfva de och skicklige betjente. Ätt
Skeppare val äi’ tillåtit att så länge hail
förmår, med eget skeppsfolk bärga skepp
och gods och äfvenväl dertill gagna fremmande
hjelp tinder Go timmars lid, räknadt
från dön då en sådan hjelp ankommit;
men ytt; derest inom -en sådan tids
förlopp, skeppet icke hunnit befrias från
. gr ii tid eller isgång* eller något af lasten
med fremmande biträde blifvit lossadt,
honom åligger att genast begifva sig under
Bykeriet, hvars befattning med bärgningeil
då vidtager och sorn eger rätt att beräkna
sig bärgarelön af så väl det lossade sorn olossade
godset, hvilket ock gäller om det
gods, som af. eget Skeppsfolk före Dvkeriels
ankomst blifvit bärgadt, sedan Dyke
-
Stats-U tskottc ts Betänkanden. 44$
kenet vid bergningens fortsättning läg4
ger halld; ali frän förbindelsen'’ att vid
timmade s t ra n d u i ngs* h ä rvd el ser höra under
Dykeriet ii ro befriade, såväl de fartyg
hvilka i sludernes hamnar och lossningsörter
råka på grund, och Malmö Stads innevånare
för deras Skepp; som Noridänske
och Vesterbottniske Städ erbe lör deras på
inrikes orter Seglande Fattyg:- Att från
rättigheten ätt med legd hjelp besörja
bergningar, då ej något åf läSieii beliöfver
lossas, äro uteslutne älla. . utländske
fartyg, hvilka enär de icke med eget
Skeppsfolk kunna befria sig frän grund
eller ingång,- ovilkorligen böra anlita Dykeriels
biträde: Alt dykeriet i bergarelön,
hvilken alltid utgår af Skeppets Oell Laddningens
värde, eger rätt beräkna (i procent
då ej något af lasten lossas, 8 pro#
cent då antingen någon del eller liela
laddningen ur Fartyget uttages, (.5 procent
då ett strandat fartyg innehar last
af ringare värde, i hvilket fall ock särskild
ersättning för bergUihgsköstnåden:
bestås; och 20 procent, då godset ur vatten
bergås, eller med kostbara machin er
från botten Uppfiskas, hvilken berga relou,
med undantag af den händelse dåden till
<5 procent utgår, af Utländska i Sverig*
4:de Sami. 5 Baud» *<j
*5o Stat s-U t s & ö t t 116 JR e i Ji n k ;iöfi d £ fi.
ej asseenrerntle Fartyg utgöres med ett i
hvarje fall förhöjd t belopp: salut. att deremot
vid bergning af Kronans skepp och
laddningar endast ,en billig ersättning för
förefallne bevisliga omkostnader eger rum;
nied mera.
. Alft ifrån det tfykeri- och Tlergil
ings-Yerk et erhöll sin första leii inliga inrättning
intill närvarande lid, hafva, vid
Ständer nes Heste sam lim n börti sier, förnyade
klagomål blifvit anförde emot sa väl
sjelfva grundenne för Inrättningen, sorn
det sätt hvarpå Gonspngniet uppfyllt sine
åligganden. Att bedomina halten af de
gjorde anmärkningarne eller ingå i granskning
af de anledningar suni verkat derhän
att desse anmärkningar ständigt blifvit
Jeninade utan afseende, anse Utskotten
då det angår en förfluten lid, icke ligga
inom gränsen för deras befattning; men
Utskotten tro sig dock böra omnämna,
dels att Allmänna Besvärs- och El 0110-  mi-Utskottet vid 1809 och 1810 årens
Riksdag, uti afgifvet Betänkande fraihslält
behofvet äf flere förändringar i 1802 års
Reglemente, hvaröfver likväl sedan arén•det
till Utskottet blifvit återremitterad!, me»
afUl.vkottet hunn ad t utan nv handläggning*
tve uno Raks-Sund icke koiumo att fatta
Stats-Utskottets Be 15 n k a odon. 45»
något beslut; Och dels att Riksens Ständer
genom underdånig skrifvelse den 12 Mars
1818 lius Kongl. Maj:t anliöllo om den
förklaring öfver berörde Reglemente, alt
då Svenskt Fartyg i lotsmanna farvatten
af Krono-Lots sättes på . grund, Dykeriet
icke mätte ega rätt att med ett sådant
fartyg taga befattning, lill hvilken anhållan
Kongl. Majit likväl, efter hvad Utskotten
inkurnlat icke funnit skäl i alt i Kader
bifalla.
Efter desse i förväg meddelde upplysningar,
gå Utskotten lin att yttra sine
'tankar i anledning af de i ämnet väckte
motioner och finna dervid följande frågor
framställa sig tdl besvarande; nemi.-
1:0 Om npphäfvande eller ändring
af de rättigheter, sorn genom nu gällande
Privilegier ii ro Dykeri- och BergningsCompaguiet
förundle, hör före Octroyens
slut kunna komma i fråga.’
2:0 Om efter upphörande af nuvarande
Octroy, Dykeri-IuräUningen bör alldeles
försvinna eller fortfarande lemna
undsättning åt sjönödlidande?
3:o Om i sistnämnde fall, Inrätlnin*
gen l>Ör af Staten Öfvertugas eller ytter*
45a Stat s-U ts kottets B e t ä n k a n d e n.
iigare upplåtas ut Enskild Association;
samt
4?0 Om ändamålet med Inrättningen anses
blifva uppfyldt geom de för deusamma
nu gällande föreskrifter eller örn iiti-t
dringen och förbättringar deruti kunna
fordras?
Vid angifvande af Utlåtande öfver
första frågan, tro Utskotten sig icke Lebofva
vara vidiyffige. Såsom hvarje annat
Contract bör, i Utskottens lanke, det
af Dykeri-Delegarne med Staten ingångna,
cm rättighet att, emot visse ötagne skyldigheter,
besörja bergning af slrandadt
skepp och gods, utaf Lagen skyddas, till
dess det genom å Dele'garnes sida bristande
fullgörande af ingångna förbindelser
blifvit förverkadb Och så länge ett sådant
Uontractsbrolt icke blifvit visadt hafva
egt rum, anse Utskotten hvarje inskränkning'i
Jdykeri-Compagniets .lagligen förvarade
rättigheter och än mer desses föll-komliga
tillintetgörande vara obehörige
•emot medborgerliga säkerheten stridande
emot och sålunda icke kunua af en rättvis
Styrelse bifallas,
Man har kallat ■ Dykeri-Inrättningen
«a barbarisk anstalli och bland andr*
S ta ts-TJts k o 11 e t s B e t ä u Jj a n d en, /j53
skäl '.iil dess upphörande anfört, alt den
vore stridande ernot medborgerliga linhe
vj
O
ten peil folkrätten.
I förra fallet har man för Inrättningens
förmenta brister förbisett dess
goda ändamål och i det sednare synes
man hafva dels glömt de grunder, hvarpå
fjaiiihålls-Contractet är bygdi, dels nog
mycket vidga dt området för de förbindelser
som Staten till hvarannan ega. Naturen
af Sainbäl!s-In rälln ingen förutsätter
inskränkning af mångå så väi personella;
som reela rättigheter hos individerne, och
då denna inskränkning icke är utan anledning
påbuden elier utöfver behofvet
sträckt, kan något förnärmande af medborgerliga
friheten icke derigenom ega
rinn. Att intetdera af dessa fall kan
anses inträda genom Dykeri-Iurättningeii^
enär denna är sluten inom behöriga gransel',
torde vara lätt att inse, om man öfverväger,
att det iir liåde Statens pligt
och rättighet, alt genom vidtagande anstalter
att vaka deröfver, att vid Skeppsbrott,
de sjönödlidande icke må plundras eller
misshandlas, fs än varande godsegares och
Assuradörers obevakade rätt icke genom
förskingring oller försnillning förnärmas
samt otillåtet eller oförluliadfc gods icke i
landet inpractiseras, hvilket allt Dykerilurättningeu
har lill föremal aU förekom
-
4^4 S ta cs-TJ t.s ko 11 c ts Betänkande*».
ina. Exemplet ;if andra lii lider, der Kär
skilde
jmista;Ler lili bergning af si ramhult
skepp oell gods icke finnas, kail ej eller i
UIskof tens tanke med framgång gagnas få
t
r* o o
sorn bevis emot nödvändighelen af Dyk eri-Inrätlnlngen
inom Fäderneslandet; ty
Sverige, få olikt, dessa Länder i flere andre
alVeenden, är tiel äfven i a Feen de jå
dess vidsträckta celi glest bebodda koster,
hvilka göra en verksam undsättning lor
den skeppsbi otile mera svår, hans öde,
om han utan omvårdnad af någon publik
myndighet lemnäs åt knslboernes behandling,
mera betänkligt och tillfället lill iöröfvande
af Lurendrägeri mera lätt.
Från dessa betraktelser hemtur Utskotten
grunden för deras omdöme i frågan, huruvida
oller nuvarande Dykcii Oclruys utgång,
Inrättningen bär uj | höt a eller icke; Och
du Ut,-kollen för sig erkänna viglen id de
skäl som för dess fortfarande löielcn.ma,
tveka Utskotten icke alt förklara sig alise
Dykeri-Inrätlningen böra såsom både Hylli"
och nödvändig älven lramgcnl bibehållas.
Vid prjÖFningen af 3:dje flugan, elter
010 Dvkeri-Inrällningen bör vid Octroyens
slut af Slaten öfvertagas eller ytterligare
åt enskildt Bolag öfverlemnas.
Sta ts-U Is kottets Be t fl nk a nde n. 455
hafva Utskotten • forst, med anledning af
åtskjllige Molionairers v It ra uden, so.m skulle
Verkets ånyo upplåtelse At Enskilde
vara stridande emot ilegeringsfor'mens Co
§. till 11 ii i mare granskning föicliaft denna
§., Ii vi i ken, i den del sorn den till förevarande
ämne blifvit lämpad» inne! Alier
*'Ej heller må Konungen Statens
i n k o m stei fö r pa k t a , eller, till vinning
för sig och Kronan eller enskilde
Personer och C o r p o r a l i on
e r n A g r e M o n o p o 1 i e r fa s t s t ;i 11 a”
Men dä uti nästföregående Statens Or*
dinaire samt de rinder namn af Bevillningar
inflytande Inknmster omtalas och
desse sednare uti Co uppräknas, såsom
Tull-Post, Chai tfe-Sigillatar-medel m. fl.
samt den förstnämnde, S.taIs-Verkets betydligaste
inträd, efter hvad nogsamt är
kändt, förut varit på Arrende öfveriåten
till ett enskildt Bolags förvaltning; Så
liar det förekommit Utskotten, sorn skulle
man genom det vid slutet af Co § införde,
här ofvan citerade stadgande, egentligen
sökt förebygga sådane för S'ats-Verkets
behof till visst bestämdt belopp påräknade
-»Inkomst-källors vidare skiljande
från Stals-Föi valliiingen på det hebo Alt
nämnde §. lili förevarande fall icke ijr
tillämplig, derom hafva Utskotten än iner
Stafdal «in öfvertygelse af den anledning.
45 6 Stats - U t sk o 11 e t s ■Betänka n ci en.
tilt flere mcil Dykeri-Inrättttitigen likartade
på vin.sl ucli förlust ingångna Associationer,
f;l.soin Assurans - Compaguicrne ,
längre lid funnits etablerade saint med
Kongl. Majlis Rådiga Reglementen försédde,
tilan alt desse Inrättningar, sorn äfvert
lara boredt Delegarne en icke ringa vinst,
ansetts böra af Staten öfveiiagäs eller vara
lillkomne i sirid med Regeringsformens
öftanäinnde 60 §., hvilken allisa, efter Utskottens
öfvertygelse, icke lägger binder i
Vtigen för Dykerl-V erkels ånyo upplåtall .
de lii! eli enskildt Bolag.
Emot det nog Allmänt yttrade för-'
slaget, att Stalén bör Öfvertaga DvkeriInrältningen,
hafva hos Utskotten, vid fifl—
gans öfvervägande manga och vig!ige betänkligheter
deremot framställt sig. Dea
förslå Åtgärd A Statens sida, med förutsättning
af bifall lill nämnde förslag, biefve
att af nuvarande Bolaget inköpa ders
förråd oell i risin; mert ! eiR redskap m. m,
hvartill, efter hvad Utskotten af Verkets
nuvarande goda skick, tro sig med säkerhet
kunna sluta, skulle erfordras ert ganska
betydlig uppoffring. Mali kan väl häremot
invända att Dykeri-Bolaget sannolikt
Skulle linnas hugadt att emot lag belaf
«ij>£
-
Siats-D tskottets Bet
liing afyttra sine, endast till det afsedde
ändamålet, elier bärgningar, användbare
effecler; men då nian åter besinnar att ofta
nämnde Bolag lätteligen kan inse StatsVerkets
behof att åtminstone till någon
del tillhandla sig Inrättningens redskap
och Inventarier, Så alise Utskotten för
troligt, att för desse persedlar skulle fordras
en, om ej Öfv erdrifven, dock ali Lid
betydlig och för Sluts-Verket kännbar
lösen,
Staten skulle derjemte iklädas de
förbindelser, dem nuvarande Styrelsen af
Dykeri-inråtlningen hafva sig filagde; Åtaga
sig ansvaret och eKsättnlngs-skyidighe»
ten för de förluster, enskilde skulle kunna
tillfogas ganom tjenslemäns försumlighet
eller en tillfällig brist på erforderlige
bärgnings-rédskap; Derigenom ofta inledas
uti långvarige och ovisse tvister och
1 öfrigt för Verkets Styrelse, efter hvad
Utskottens på hvad erfarenheten i flere
dylika fall visat grundade öfvertygelse,
säkerligen få vidkännas vida betydligare
koslnsder än då det nu af Enskilde förvaltas
öch ntan att kunna påräkna det
öfverseende för möjliga öfullkomligheter,
vid verkställigheten, som det enskildta företaget
deremot vanligen åtnjuter.
4-de Sami- 5 BoncK
45Ö Siats-Utskottet s Be lii i! ka aden.
Utskottens öfvertygelse Sr derförtf»
att Dykeri-Verkets förvandling iron Privat
iHi Stats-Inrättning skaff antingen feda
lili betvd.elige fofhister för Stais-Ver->
Jifet, eller äcminstöne ulan ali vinst inveckla
civi i förhållanden, hvilka, då de emidia
il enskilde oell den hittills existerade
bri väta Assöcialionen redan ofta varit
JjAydsa mine och obehaglige skr. lie biifvrt
det iin iner Imellan Staten och enskilde
sami alltid leir Styrelsen olörddågtigc.
Då hälliil koinSlier ali nedsätlidng i un
gällande bärgnings-afgilh-rs belopp ej kunde
påtänkas torr, än erfarenheten utvisat
om någon j ennihgévinsl genom A erkels
ölVerlagande Stalén tillskyndades saint, de
för redskaj,ens ni. m. inköp halde kof-lnader,
blifvit betänkte och Utskotten dessutom
trott sig finna, alt de i dolta anine
fä ek-te. möboner, icke så mycket afse beredandet
lif eh inkomst för Stalén som
icke tuera en förändring cili nu gällande
tor håll anden och föreskrifter till de sjö
nödlidandes lättnad °ch fördel, lå Utskotten
på alla desse förenade, skäl, vordsahit
tillstyrka Riksens lingiefi. Ständer att bestämdt
förklara.» del Dykerblnrätlningen
icke må för Statens räkning öfver tagas,
utan komma afl fia» och med år i8a8,
då närvarande Oelrey tipp Löp, alt till en•kdci
association ånyo upplåtas.
Sta t 4-U t k K Q t te t* Betänkan de n. q5$
CJtskotlen liq de;emot ali bilbgt afseende
biide bör ofclv kan bistås1 å dea
klagan soia allmänt' fores öfver de bellin*
gaude vilkor sorn u'li ifti .gällande Dykeri»
jiegiementel äro. fö res k lillie, och dei jemte
Ii n<i i i ngeii deruti rät tiis t coll änib.miUsculigast
bergdas, om tillfället för dena sjöfarande,
ali genom egen omtanke hjelp!»
sig utur sin i rakade uiveka, g i fves en passande
utsträckning. Alt i sådänt ändamål
granska oftauämnde Reglemente, samt
punktevis föreslå'(leii förändring detsamma
hulde undergå, vöre en åigäid som
icke ligger inom gränsen af Utskottets
pligter och icke med” i fves af en för vigtigare
ämnen ämnad tid. Utskotten tro
sig alltså endast behöfva uppgifva höljan-*
de hufvLidgfmyler; nemligen;
i:o Att eu viss lid, af minst Co
timmar räknad från ilen, <(ä fi ömmande
hjelp ankommit, matte bestämmas, under
hvilken deL vin e Sjeppare, Skepj s- oell
Godsegare tillåtit, alt så väl med eget
folk soln med biträde af fremmande hju p,
till beredandet af bärgning» verkställa joisning
af lasten, utan att derför»; vara förfallen
under Dykeriet,
2;o Att om, genom en sådan lossning
Skeppet förmår »esali fortsätta, Skep*
éjfio Stats-UtslotteU Betänkande».
paren må vara obehincfmd att godset åler
inlasta sami, sedan behörige af gifter
blifvit erjaggde, afsegla.
3:o Alt om Sier, cfler den be.£lammande
tidens förlopp, Skepp och Gods
icke hunnit bärgas, del samina viii må
komma under pykeri-hefaUning, men pykeriet
likväl ingen bärgarelön tillfalla af
det, som redan blifvit lossadt antingen
med' eget elier legdt folk; samt
4:o Att då Skepp i Lotsmans farvatten
af KronoLols blifvit salt på grund,
ingen befattning med bärgningen af elt
sådant Skepp eiler dess last 'må af Dykeriet
få ulöfvas, derest dess hjelp ej ] lika
lias ; Och tillstyrka Riksens Jlögloflige
Ständer, alt hos Kongl, Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit i enlighet
med desse grunder täcktes låta öfverse
och ändra 1802 års Reglemente för
Dykeri-Inrätlningen pä det ali detsamma,
sålunda förändradt må vid nu gällande
Octroys slut, läggas lill grund för de om
Verkets ånyo upplåtande då bestämmande
vilkor.
Sluteligen och i afseende på sättet
för Verkets öfverlemnande till Enskilde
Stats-Utsltotets Betankanclen. /{Gi
lufva Utskotten troff, sig böra tillstyrka
1 > i kels Ständer, ali framföra den underdåniga
önskan, det Kongl. ISIajrl läcktes anbefalla
vederbörande, alt sa tidigt låta
kungöra den nu gällande Oelrovens slut
saint Vrrkels Anvo upplätande till Privat
Bolag ifrån och med den esle Januari!
1828, att tillfälle derigenom berudes den
enskilda speculalionen, alt öfverväga oell
uppgifva vilkoren för Inrättningens ölvertagaude,
samt att bland de skeende anbuden,
det må forell ädesvis antagas, som
för Dykeri-Verkets vidmagi hällande samt
eli noggrant uppfyllande af det blifvande
Reglementets föreskrifter, utsätter de billigaste
vilkoren oell minsta afgifleine.
Utskotten, rom ej betvifla, att ju icke
en nyttig täflan samt ett lördelagligt
resultat härigenom skall uppkomma, lie dst
Associationer finnas, med hvilkas nu egande
föremål, vården af Dykeri- och Brrgliingr-Inrätlningen,
efter' Utskottens lanke,
böra slå uti ett nära och diteet- sammanhang
tro s:g, genom 1111 föi esborne
åtgärder, ej mindre hafva lemnit tillhör
Jigf afseende å de enskildt önskningar
()m jemnkuitig och ändring å de för Dvkeri-Veri
el un gällande sladgauden, än
äfven behörigen vårdat Statens lätt och
4G.i Ståts-Utskottets Betä 11 ka11 den,
J) ii st i, (ia Utskotten afstyrkl (Jenna Jurylt|iinsjs
öfvertag.inde för Kong!. Majlis och
Kronans räkning,
Stockholm den 10 OeloLer 182.3,
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Rikets Haglöf!. Ständers
Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskott
vid sammanträdet å Stora
Riddarhus-Salen den 10 0-  ctober 1823.
S. D. Vi l nu verkställd justering af det,
i enlighet med Sammansatte Utskottens
den sidra dennes falla le heslut, uppsatte
Betänkande, rörande Dykeri-Verket, yttrade
Herr F r i h e r r e C e d e r s liom J a c o b;
*’D.» afsigten med Dykeri-Inrallningen nödvändigt
mäste vara, ali bereda hjelp ät
Sjönödlidande, och i möjligaste män räddning
af Skepp och Laster, samt alt fråu
St a t s-U t s k ot tets 13 c tn lik ii liden» /fi3
Sjöbotten kunna upptaga eskhult lill Ali-»
mäll nylla, icke enskildt lill lörman lör
någre indi vider, synes det inig klari, alt
en sadan im ali ning, öfverieimiad lill enskilde,
aldrig kali uppfylla ändamålet tilan
alltid sk.til blifva tryckande lör alla
delli, som sirö så olyckliga alij behöfva
sig deraf begagna. De llögloli. Utskotten
hafva befarat-, alt om Slaten skulle öfvertaga
delta Verk, skulle del medföra betydliga
kostnader för Slals-Velket; Meri
sådant är likväl icke, i min öfvertygelse,
förhållandet. . Organisation af lietta verk
tatfvar inga anslag; Dess vinst hunnar utvägar
att inom korrl tid completlera inventarier
neli .redskap: Verkets Tjenstemän
ega inga ständiga löner, den aflönas genom
procenter af borgade Skeop och gods.
Om delilla Ulskollels faihåga således
iir ogruudäd, ålerslår pröfva, huruvida
Utskottens tolkning af (o §. i Regeringsformen
kan godkännas; Mig synes deli alldeles
origlig. Utskotten anser slutmeningen
i 6’o §» hvarigenom Konungen icke
tillätes alt Statens inkomster förpuck ta eller
några Mouopolier fastställa, icke kunna
tillämpas i afseende på ifrågavarande
inrättning, samt anföra såsom skäl: att
Tullinkomsten varit på Arrende
Öfver låt en, hvaraf Utskotten dragit deja
^f64 Stats-U ts Lo t tets B etania n dea.
siniföljd, alt nian ■ genom, slutet af. Co
Regeringsformen egenieiigen sölvi förebygga
Sådane för Slais-Vci kels behof lill visst
bestämdt belopp påräknade inkomst-källors
skiljande från Slatsloryaitningen på
jlet hela, samt att åtskilige j å vinst och
1 ö r lus t ingangne Associationer, såsom Asfurance-Compagnierne,
längre lid funnits
etablerade samt liro med Kongl.. Majrls
Kådiga Reglementen föisedde; Att dessa
inrättningar bered t De legal ne vinst, ulan
ali ansetts böra Öfverlagas af Staten, eller
tillkomne i strid med ofvanuämnde i
Regerin.gs-Foi mein
Då dessa Utskottens slutledningar
egentligen innebära deras egen vederläggning,
i del de gifva en toll ning åt Grundlagens
stadgande, grundad nå aldie inrättningar,
hvarom grundiagen ingenstädes
harn liar,;?: då denna Lags sladganden
endast äro |jjpiländo för hvad scm skett
efter dess iiffnrihiinle; så lärer icke eller
någon ylleruggare vederläggning deraf vara
af nöden.
. Utskottens uppgift af Lehofvel för
Siats-Verket, i händelse Slaten skulle öfverlagd
infattningen alt af närvarande Bo
-
i t a t s-U t s k ö 11 e t s Betänkande n,
lag inköpa dess förråd af inventariet' och
redskap, är icke rigtig; sådant ålades icke
härvarande Bolag, då det börjades* och
kan icke rimligen aläggas ett annat, eller
beliöfvas för Staten, emedan Stats-Verket
på samma sätt sorn närvarande Bolag,
kan lill en-början genom accorder, från
närgränsande hvarf, och af allmänheten
skaffa sig nödige redskap oeh farkoster*
intill dess instrumenter och inventarier
af alla slag successive hinna att Cömplet*
teras.
Förslaget, såsom i mitt tähkö stri*
dande mot Grundlagens föreskrift och
byggdt på origtiga calculer om utgiftett
för Stats-Verket, synes mig icke antagligt;
Staten bör efter mili öfvertygelse öfver*
taga denna inrättning och organisera den
Så, att den blifver allmänt gagnelig, hvarigenom
éhsamt möjlighet kan beredäS att
i framtiden göra de umgälder lindrigare,
hvilka nu ined så mycket skäl af Sjönödlidande
öfverklagas.
Herr Öfverste Lieutenant
Hjerta förklarade sig väl dela Pluralitetens
åsigt äf detta ämiie i’ så målto, som
Herr Öfverste-Lieutenanteil aiisåg Staten
4:<leSaml. 5 Band.
466 Stats-Utskottets Betänkandet?,
♦'V» - •
ingalunda höra Öfvertaga Dykeri-Inrältv
ningen; roen trodde derjemte att det lördelaktigare
Resultat, som genom de i Utskottens
Betänkande föreslagne åtgärder
åsyftats, med mera säkerhet och i högre
grad skulle vinnas, om, efter nu gällande
Octroys slut, Dykeri-Inrältningen öfverlemnades
åt flere Dykeri-Bolug, som I)i~
strictsvis oell under visse bestämde vilkor
besörjde räddningen af folk och gods,
men hvilka dock alia barde, stå under
Lots-Styrelsehs öfverinseende.
Benni ide Herr Öfverste-Lieutenant
äfvensom Herr Gross h a n d 1 a n d e n Vinberg
reserverade sig derjemte emot Utskottens
beslut i afseende på .utsättandet af någon
viss lid lör bergning med eget folk eller
legdt biträde och efter hvars förlopp* den
i Sjönöd komne skulle vara förfallen under
Dykeriel; förmenade bemälde Herrar
det vara en billig fordran, att Dykeri-Inrättningens
befattning icke förr må vidtaga
än den Skeppsbrutne sjelf sådant
äskar.
Hvad sålunda i detta ämne blifvit
Jijttradt skulle genom Utdrag af Prolocolet
expedieras tili Respective RiksSlånden
i sammanhang sned det afgående Betänkandet,
Ut Supra.
Ex Prolocollo.
W. KARSTRÖM.
/
Stats-Utskottets Be t än kanden. 4®7
N:o 55q,
Ankom den *3 Oct. 18*3.
Riksens Högloft. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande
i frågan om understöd för
Dykeri-Commissarien Westbeck
m. m.
Uti Memorial, det Högloft. Ridderskapet
, och Adeln öfYerlemnadt tilt Stals- och
konomie-Utskottens gemensamma handläggning,
har Herr af Uhr Garl David,
fästat Riksens Högloflige Ständers uppmärksamhet
pä de af Dykeri-Commissarien
Westbeck gjorde uppfinningar dels
af förut okände Bergnings - Instrumenter,
dels af en ny method att använda de hittills
bruklige vid bergningar på djupet
m. m. Och ehuru, efter hvad Herr af
Uhr vidare andragit, underdånig framställning
af Kongl, Majrts Befallningshaf*
4Ö8 Stats -Utskottets Betan k and en
vande i Götheborgs och Bohus Län blifvit
gjord om Westbecks hugnande med nugot
allmänt understöd; samt, då ej mindre
Direelionen af Dykeri- och BergningsCompagniet,
än Förvaltningen af Sjöärenderne
vitsordat nyttan och användbarheten
af Westbecks uppfinningar, samt tillstyrkt
deras begagnande, äfvensom att
Westbeck, emot vissa åtagande förbindel?
ser, mätte erhålla en årlig pension af 5oo
B;dr, anledning vore alt förmoda, alt
Kongl. Majst af allmänna medel i Nåder
tillerkände Westbeck någon sådan lemper
lig belöning; likväl och då Herr af Uhr
varit i okunnighet om det beslut Kongl.
M^jst härom i Nåder fattat, samt Westbecks
uppfinningar, att på slö,rre djup,
Mf på ett vidsträcktare omfång än förut
yttrit möjligt, berga förolyckadt gods, redan
medfört mycken nytta och skulle bereda
än större fördelar, i den mån ingigterne
deruti hunne utvecklas, har Herr
af Uhr auseft ifrågavarande ämne vara
förtjent af Riksens Ständers synnerliga
omvårdnad, och. alt sädane utvägar borde
vidtagas, hvarigenom qfvaunämnde nyttiga
upptäckter må för framtiden bereda så
allmänt som enskildt gagn. Herr af Uhr,-  Som särskildt tillstyrkt, att de af Westbeck
äskade 800 R:dr till försöks anställande
med eu så kallad vattenlyckta, hvilken
Stats-Utskottets Betänkanden. 469
vid bergningar förmodas blifva äfen mera säker
och hufvudsaklig nytta, än de hittills begagnade
Dykeri-klockor och vallenkikare,
har derjemte hemställt, att på allmän bekostnad
flan trycket måtte utgifvas en
fullständig beskrifning om den nya bergni
pgs-melhodeu med tillhörande ritningar
öfver de redskap och instyumenter, sorn
användas, samt slutligen, att Utskotten
nnitte inkomma med förslag till grunder
för de Reglementariske föreskrifter, som
k mide finnas lämplige till efterlefnad för
den Auctprilet, sorn efter nuvarande Dykeri-Octroys
slut, kommer alt emottaga
och verkställa de med denna befattning
förenade åligganden.
Uti desse Herr af Uhrs framställningar,
liai; Herr von II a r trn a usdorff
hufvudsakligen instämt, men med det tilllägg,
att då i närvarande Dykeri-Reglemente,
nästan icke, eller obestämdt, omför
m ales skyldigheten för Inrättningen,
att sträcka sin omvårdnad till räddningen
al skeppsbrutne personer, bland föreskrifterne
för den nya Inrättningen måtte
stadgas förbindelse för densamma,
att vara försedd med och använda
så kallade Lif-räddnings-båtar, samt rälttighelen
till beräknande af bergnings-procent
förenas med det vilkor, ali dess be
-
4 <70 S t a t s-U t s k o 11 e l s B e t S n k a nd en.
lopp komtne att minskas i händelse ick«
alla möjliga försök till räddning af besätt-,
ning och passagerare ä förolyckade fartyg
af Dyk erie t blifvit gjorde..
Sedan Utskotten uti särskildt Utlåtande,
sorn nu tillika afgifvås* yttrat sina
tankar om framtida orgaidsilionen af Dykeri-Inrättniimen
samt om grunderna för
det fastställande nya Reglementet, anse
Utskotten hvad nu omnämnde. Memorial i
detta hänseende innefatta, redan vara besvaradt,
och yttrande således endast erfordras
i afseende på framställningen om
belöning åt Öfver-Commissarien VV est beck,
om anslag till försöks anställande med den
så kallade vattenlycktan samt rörande Li.fräddnings-håtars
användande till Skeppsbrulnes
bergning.
Härvid tro Utskotten sig först böra
meddela de upplysningar, de i den ordning
Riksdag-Ordningens 4^ §• föreskrifver,
förskaffat sig, i afseende på handläggningen
af den hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälda fråga om pension för
Dykeri-Commisarien Westbeck, och få sålunda
vördsamt inberätta, alt Kongl. Maj:t
vid målets föredragning den 29 Augusti
nästlidet år i Nåder förordnat, att Dykeri-Directionen
borde mera bestämdt än i
S ta ts-U t sk o tt e t s Betan k an den, 47*
det först afgifne Utlåtande skett, yttra sig
angående Westbecks uppfinningar» samt att
pröfningen af det begärdta förskottet till
anställande af försök med valtenlycktan,
skulle ske i sammanhang med Regleringen
af Riks-Slatens p:uö Hufvud-Tifel, att
sedan Dykeri-Dircclioneii med fornyadt
underdånigt Utlåtande inkommit, något
ytterligare i frågan icke blifvit tillgjordt,
men att Stats-Secrelerar.en derjemte förklarat,
alt af framtida tillgång på Q-de
Hufvud-Titeln och af en jemnförelse emellan
värdet af Westbecks uppfinningar
och angelägenheten af andre på denna Titel
anviste utgifter, lomme att hero, huruvida
någon belöning kunde Westbeck
beviljas, hvilken i alla fall icke kunde gifvas
i form af årlig pension, emedan egde
Hufvud-Titeln dertill icke fi nge användas.»
och annan disponible fond för detta ändamål
icke funnes.
Beträffande nu motionairens framställning»
alt Westbeck måtte hugnas med
understöd af allmänna medel, så hafva
Utskotten trott sig igenfinna den egentliga
grunden härtill, att den 110g allmänt
yttrade förmodan, att Dykeri-Inrältningen
skulle vid nuvarande Octroys slut af Staten
Öfverlagas, och att då Staten komma
*tt skörda fördelen af Westbecks uppfiu
-
Stals-U t sk o t tets Betänkande»..
ning-, det äfvert vöre dess skyldighet} att
honom belöna. Men då Utskottet! uti
lilifvudfrågail eller Dyketiets förvaltning
utgått från fen annan synpunkt, och på
säll det särskildt afgifne Betänkandet utvisar,
tillstyrkt Bykeri-Inrällningens fortfarande
handhafvande af enskild Association^
komma Utskotten äfven genom samina
princips tillämpning till fett annat resultat.
Usskotten hafva derjemte inhemta!,
ätt Commissarie!! Westbeck för sine uppfinningar
och förbättringar af Directionen
för Dykeri- och Bergniirgs - Compagnie!
undfått en gåfva af 2000 Il:dr Banco; Att
de af Westbeck uppgiftie InslrumChter,
med uiidäntag af ariie varit långt förut
kände, sämt att han genom i privat väg
anställde försök tgl och eget tillfälle att
bereda sig ersättning för de kostnader
Samt den mödä hail lill insigters förvärfvande
i denna kunskapsgfefi uppoffrat och
nedlagt; Då Utskotten derjemte äro öfVertygade,
alt Styrelsen äf Dykeri-Verket,
ehvad det för Statens elfer enskild Associations
räkning bedrifvesj fckfe lärer underlåta,
att bikebålla en för Verket så
nyttig tjensteman som Commissarien Westbeck,
samt för honom bereda sådane vilkor,
alt lian dermed på sin ålderdom fin
-
ner
§ ta ts~U tsk o 11 e t s B stan Landen. /j/3
ner sig belåten och må Lunna egna sig åt
yngre personers i Döfvande i rätta bruket
af Dykeri-redskapen, så Lunna Utskotten,
på desse skäl och i betrngtande af vådan,
att på Rikets Stat öfvar ta ga personer, som
tjenstgjort och gagnat vid privata Inrättnigar,
icke tdlstyrkä, att någon pension
inå af Stals-Vei kets medel Commissarien
Westbeck baviljas. Lärandes i följe häraf
Herr äf TJhrs förslug, att af trycket på
Siats-Verkets bekostnad lil gifva fen beskrifning
å Commissarien Westbeeks uppfinningar
m. m. m, äfven komma att förtulla.
Beträffande åter befordrandet af
Westbeeks påbörjade uppfinning af en så
kallad VuUulyekla, till begagnande vid
bärgningar å djupet, så enär delta företags
fullbordande, efter hvad handlingarne
synas utmärka, lärer Öfverstiga Westbecks
enskilda tillgångar, samt Dykérir-.
Styrelsen icke eller kan anses förbunden,
att ingå uti ett så beskafFadt osäkert företag,
tro Utskotten Staten böra träda emellan,
och, genom anvisa odet af eriörderiige
medel söka befrämja en, 01*1 ock endast .
för enskifte nyttig upptäckt, som i annat
fall möjligen skulle uteblifva. Såsom vilkor
för ett sådant bidrags meduclaudtf
4;tle Sami. 5 Band. So *
474 Sia t*-T£t «k* t.'te t * B e ta n lea 11 d r n.
anse Utskotten det likväl böra stadgas,
att Westbeck till Förvaltningen af Sjöärenderne
skall ingifva ritning och beskrifning
öfver ifrågastäldle vatten lyckta,
dess santmansällnihg, hnru den skall an
vändas, den der tued åsyftade nytta och
fördel framför andre till samma 'ändamål
hittills brui:lige Insli rmeuler o. s. v.
. O . «
Tillstyrker då Förvaltningen af Sjöärende)
ne, ali. försök dermed må anställas, Iro
Utskotten den erfordevlige kostnaden, nn
uppgifven till Soo Frdr Banco, böra af
Statsmedlen få utgå och i sådant fall tagas
af egde Hufvud-Titelns anslag, hvars
tillgångar tvifvelsutan skola medgifva denna
för en gång inträffande, mindre betydliga
utgift.
I afseende slutligen på den af Herr
von Hartmansdorff gjorda framställning,
om användande härstädes af de i England
bruklige, så kallade Lif-räddnings-båtr.r ,
få Utskotten först upplysa, alt förslag härom
äfven vid sistlidne Riksdag varit vackt,
samt att Riksens Ständer då uti aflåten
underdånig skrifvelse, anmält detsamma
till Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet;
förmälande dervid, att Riksens Ständer
ansågo sig väl ikce våra i tillfälle, att pröfva,
huruvida så beskaffade båtar, tili hvil
ka erfordras en starkare bemanning, kun
-
Ståls-Utskottets Betänkande!!. 475
de på Sveriges glest bebodda kuster i ali—
mauriel begagnas, men dock trodde dem
åtminstone pä vissa ställen vara med fördel
användbare.
Uti denna åsigt, instämma Utskotten
äfven nu, och få alltså tillstyrka RiksSländer,
att härom aflåta förnyad underdånig
skrifvelse, med anhållan det 2:ne
Lif-räddnings - båtar måtte intill nästa
Riksdag, på Statens bekostnad, blifva
byggde, samt derjemte till Kongl. Majlis
Kådiga bepröfvande öfverlemna, hvarest
de böra Stationeras, samt om de skola
ställas under någon publik Authoritets inseende,
eller om icke snarare de måga öfverlämnäs
till Directionens af Dykeri-Inrä
Ilningen disposition, såvida nämnde Direction
förklarar sig villig alt desamma emottaga
och underhålla. I afseende på
kostnaden för desse båtars byggande, uppgående
enligt erbullne tillförlitlige uppgifter
till 700 R:dr Banco för hvardera, (ro
Utskotten sig icke böra tillstyrka något
särskildt Slals-anslag, utan hemställa, em
icke Riksens Ständer uti den afl."tande
underdåniga skrifvelse» skulle tili Rong!.
Majtt vilja framföra den underdåniga önskan,
att den för oftaberörde Lifräddningsbåtars
anskaffande erforderliga kosluads
-
4j6 Stat s-U tskottets Beta akan dea,
summa må anvisas på de å g;de HufvudTittin
blifvande tillgångar,
Då enligt hvad som blifvit v! Irad t
uti Betänkandet öfver Dykeri - Verkets
framgcna förvaltning,, Utskotten icke anse
det tillhöra sig, att i delail utarbeta det
Reglemente, sorn för ett blifvande Dykeri
Bolags formerande bör läggas till grund*
utan att sådant må till Kongl. Majrts Nådiga
pröfning och bedömande öfverlemna»,
så tro Utskotten sig icke elier kunna ti liv
styrka Riksens Ständer, att särskildt fatta
beslut Öfver Herr von Har tina nsdorffs
framställning, om föreskrift för den blifvande
Dykeri-Styrslsen, att vid förlust af
bärgnings-procnten, göra alla möjliga försök
lill besättnings och passagerares räddning*
Varandes Utskotten dessutom fullt
öfveriygade, att Kongl. Maj:t hvars Kådiga
uppmärksamhet genom den underdåniga
skrif vefsen b [ifver fästad å denna del
af Dykeri-Styrelspns skyldigheter, vid
Reglementets förändrande häråt visserligen
lemnsr det afseende, sorn fÖrers*3let$
vigt förtjener,
Stockholm den 13 Oelober i8a3,
Stats-Utsktotets Betali kan den. 477
C/tdrag af Protocollet, hållet hos
* Riksens Höglofl. Ständers
Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskott
vid sammanträde å stora
Riddarhussalen 13 October
1823.
S. D. Justerades Betänkandet i anledning
af Herr Carl David af Uhrs Motion, om
pension åt Dykeri-Commissarieil Westbeck,
om anslag till försöks anställande med en
så kallad Vattcnlyckta m. m.; Och lillkännagaf
härvid Herr Friherre Cederström
sig icke kulina dela de åsigter Utskottet
öfver detta ämne yttrat samt anhöll, att
följande anförande måtte 1 Protocollet intagas,
nemligen:
”Phiraliteten i Höglofl. Utskotten
liar icke ansett Dykeri-Commissarien Westbeck
förtjend af den Pension, af 600 R:dr
om året, för de af honom uppfundne instrumenter,
hvarigenom han likväl bevisligen
förmått att från Sjöbotten upptaga
och bärga Laster, som icke af Dykeriet,
478 Stats-Utskottets B e t ä nk a n de n.
med de af dem kända Räddnings-mede!»
kunnat bärgas, sorn han begärt för .ÄII?
mängörandet af sine nppfunnc instrimienter
och emot åtagen skyldighet å dess -ida,
alt undervisa andra i deras rälta begagnande.
Om det icke kan bestridas, alt sådane
upptäckter, hvarigenom rikedomar,
sjukne i, hafvet, kunna upptagas, äro af ett
allmänt interesse; Så lärer det icke eiler
kunna bestridas,, alt en person, sorn uppoffrat
en lång lefnad för ali genom speculationer
och försök ernå ett ändamål af
så allmän nytta, utan att kunna sig deraf
enskildt begagna, måste ega en förtjenst
värdig uppmuntran af Staten, så väl till
belöning för dess hafde mödor, sorn till
uppmuntran för andra, hvilka ega fallenhet
och förmåga, att egna sig åt undersökningar
af inrättningar för allmän nytta.
När härtill Rigges, att Westbeck på
god tro, aflemnat ritningar och beskrifningar
öfver de af honom dels uppfundne,
dels oek förbättrade Dykeri-Redskåper,
såsom dess egendom icke bordt kunna
lemnäs till så allmän kännedom, som
nu skjött, med mindre vilkoret derför, eller
den ofvannämnde pensionens tilldelande
blifvit uppfyllt, så anser jag det af
Utskotten tillstyrkta beslut innebära ett
Stat s-U t s k o 11 e t s B e l ä n k a ii d e n. 4^9
våldförande aF Veslbecks verkliga rättigheter
och Utskottens tillstyrkande af anslag
lill förfärdigande af den nya Vattenlvcktah,
under vilkor, att Vestbeck till Förvaltningen
af Sjöärenderne skall uppgifva
ritning ocii lieskrifning öfver densamma,
dess sammansättning samt huru deli skall
användas, innebära ett ytterligare försök,
att åtkomma en af Vestbeck gjord upptäckt,
utan annan ersättning än den, sohl
åtgår för Machinens förfärdigande. Obiiligbeten
af allt detta synes mig påtaglig.
Westbeck är redan en gammal Man,
hvars lefnad icke kan blifva lang; om icke
personer under Westbecks återstående
lifstid hinna inÖfvas uti sältet alt använda
de af honom uppfundne instrumenter:;
Om Westbeck icke anser sig böra uppgifva
beskrifning öfver sin uppfundne Vafc»
tenlyckta, då hans andra upptäckter, blifvit
honom, på sätt ofvanberördt ur, ulan ali
slags ersättning fräntagne, så skall ocks:'!
genom halis död den allmänna nyttan af
dessa upptäckter för Fäderneslandet oell
Verlden gå förlorade.
Jag tillstyrker derföre, alt, med
afslag på Utskottens Betänkande, Riksens
Höglofl. Ständer bevilja Westbeck den begärda
Pensionen och anslag till Valtenlycktans
förfärdigande, under det vilkor,
48o Stats-tJtsköttets B e t ii n k n n d e ft,
sorn det blifvit af Westbeck begärd t, nemi;
”Så värdes Herr General-Amiralen &c. &c.
Och Kongl. Förvaltningen ej fiona ernot
billigbeten stridande, eiler oförenligt med
de undersåtlige och medborgeriige pligler*
hvilkas
för mitt bemödande -—.Alt jag vid denna
fria, öppna och fullständiga uppgift, ömt
och ailerödmjukast vågar fästa hoppet och
vilkoret af Herr General-Ånnraiens&Ci &c.
och Kongl. Förvaltningens rättvist gällande
underdåniga förord bos 'Kongl, Majit.,;
om en för min öfriga lifstid, mot armod
och nöd, säkert mig tryggande Nådebelöning
eller en årlig pension af Ses Hundrade
Riksdaler lia liep, emot det, att , jag
villigt och underdånigt ikläder mig den
skyldigheten, alt i nya Burgnings-raelhc.-  den midei visa oell inöfva, för egen kostnad,
och så ofta inom mitt i Dykeri-!)!-  siri c t, tillfälle dertill gifves, tre eller fyra
personer, som dertill utsedde blifvit, på
det nylla» af Urin'uppfinning! icke må bero
af mkie uppgifter allena,* eller inskränkas
inom dea tid och ort, Försynen mig
bestämt.”
Detta anförande, som biträddes utaf
Herr Landshöfdingen Grefve Bosén.
oeh
Stats-Utskottets Betänkanden. fåt
och Herr Biskopen Doctor af Wingård skulle
enligt Friherre Cederstronis gjorda anhållan,
medfölja Betänkandet tili IlespectiVe
RiksSlånden.
Sorn ofvan.
!Es Protocollo.
W. KARSTRÖM,
N:o 55i.
Abkom (!*n S3 October 1825.
Utlåtande i fråga om åflo*
ning för någre biträdande
uti sammansatt^
4:de Samt 5 Band.
Si
Stat s-U ts kottets Betänkande W
Stats- och Banco-Ufskotten
samt Särskildta Utskottet,
äfvensom angående ökadt
anslag till Biksdagskostnadernes
bestridande.
Sedan Högloft, Särskildta Utskottet genom
Memorial från dess Ordförande, daterad!
dell 14:de sisth Jnlii, anmodat Stats-^XJt—
skottet vidtaga nödig åtgärd för att sätta
Riksens Högloft Ständer i tillfälle, att be->
stämma beloppet, så väl af Arfvode för
Secreleraren sorn af Tractamenten för den
antagne Cancellisten och den anstälde
Vaktmästaren vid det Särskildta Utskottets
Så bär Stats-Utskoltel förliden gårdag fält
emottaga följande, vid sammanträde emellan
Herr Grefven och Landt-Marskaiken
jamt Herrar Tålmän, jemte Herrar Ordförande
i Stats-, och Banco-samt Särskildta
Utskottet, upprättade Förslag till aflöning
för Secreterare!! i Stals- och BancoUiskolten
samt Betjeningen s Särskildta
Utskottet.
”Herr Grefven och Latidt-Marskalåen
samt Herrar Talmän, jemte Herrar
Ordforaude i Stats- och Banco- samt Sär*
Stat s-Utskottets 13evtalikanden. 483
skildta Ulksotien, hade i dag sammanlrådt
för att, enligt a\ §. Riksdags-Ordningen,
föreslå eu efter göromålens vigt och
»längd lämpad vedergällning af Stats-medlen
åt Secreterare!! i Stats- oeb BatacoUtskotten
samt Betjeningen i Särskildta
Utskottet; Och sorn Stats- och Banco-Utskottens
göromål ännu icke voro slutade,
men.Särskildta Utskottet, hvilket med början
af sisth April Månad företagit till
■handläggning den till Utskottet öfverlemnade
fråga, rörande Reglering af Rikets
Styrelse-Verk, rn. m„ deröfver i slutet af
sisth September månad till ftiks-Slåuden
afgifvit sitt Betänkande, och således, derest
nämnde Betänkande icke skulle blifva
till Utskottet återremilteradl, kunde anses
ined September månad hafva slutat sina
arbeten; Alltså funno Herr Landt-Marskalkan
oell Herrar Talmän, jemte Herrar Utskotts
Ordförande, för gndt föreslå föiJander
Sta
ts- och B anco-Uts kotten
Secreterare!!, ifrån dess antagnings-daj
intill dess Utskotten upplösas, Arfvode i
Månaden fG5 R:dr 3a slc. Nygon särskild
Cancelli- och Vaklbeljening har icke
*f Stats- och Banco-Utskottcn varit
tage».
4§4 Stats-UtsLottets Betänkan den.
Särskildta Utskottet
Secreterare!!, från sisi], April månads
Början, intill slutet af sist L .. .Sep tern be,r,
arfvode i månade,n iGö R:dr 3ä sk.
En Cancelliet under enahanda
lid , Tractamento
oin dagen 2 R:dr 24 sk.
En Vaktmästare under
samma tid, Tractamcnle
cm dagen 1 R:dr Banco,
Stockholm den 6 Octpber i8o3.
CARL dEgEER. C. v. ROSENSTEIN,
li, t. LandtMarskalk, , Talman,
II. N, SCHVAN, A. J:son HYCKERT,
Ii, t. Talman, 11. v. Talman.
GUSTAF UGGLAS, B, FRANC SPARRE,”
I anledning häraf och i afseende på
det vidiöftigare och trägnare arbete, som
vid denna Riksdag blifvit ut förd t, så; väl
inom sammansatte Stats., och Rnnco-Utskotten,
som det särskildta Utskottet, och
hvarom Riksens Hög loll. Stander sjelfva
haft tillfälle inhemta kännedom af de från
Utskotten afgifne Belänkendeu och För
-
Sta ts-U ts k o 11 e t s B ela akan den. 4'35
slag, Irvilko fordrat mödosamma förberedelser,
hav St a ts-U t skot tet trott sig böra
li‘'styrka, bifall till ofvan intagne aljöwings
förslag, såsom i Utskottets tanka Varande
uti ett rättvist förhållande Jämpadt
efter Tjenlemäuueus och Beljeningens Arbeten,
jemnförejsevis tili de Arfvode!) och
Tractamenten, sorn för de öfrige antagne
biträden vid denna Riksdag bestås.
På Stats-Utskottet, uti Memorial den
5 sist!. Febr-, till Riksens Högloflige Ständers
bifall hemsväldég att de till Riksdagsutgifternes
bestridande erforderllge medel
, mätte af Riksgfikis-Cuntoii et nlbeltdas, och
efter liand, i den män beli ofve t sådant
fordrade, med iy,CQO U:dr Banco i månaden
Kongl, StatSfjCohloirel tillhandahållas,
var denna förslags-surnma lili (less nedsalta
belopp, mot hvad sislfärflnlwe Riksdag
erfordrades, beräknad på dea minskning
i ulgifteree, sorn bordeuppkomma,
dels af de yså. .kallade Tajmäijs-Taffiarues
indragning, dels ali den utgift, sorn vid
.förjui Riksdagen inlräffad|Lj.ill Skjuts- och
Triiclumonls - kostnad för Deputerade af
Riks-Siånden, sorn a fr esle tili Norrige, att
der bevista lians.. Majit Konungens höga
Kröning, icke koni ine att ega nini; dels
oell i synnerhet uti de nedsatte Ärfvodesock
Traclaments-belopp, Slats-Utskotlet
486 Siats-Utskottets Betänkandet*
ansåg sig' böra föreslå fös: Riks-Ståndens
och Utskottens Secreterare, Canoeliier och
Vaklbetjelling. Men enär sedermera do
Respective Riks-Slånden beslutit, att af do
1
till Riksciiig.s-Kosliiiiaeriies likviderande aaslagne
medel, skulle godtgöras Resepen»ingar,
Hushyror, m. m., till de Deputerade
frän Norrska Stop-Thinget, hvilke lii tkommit
för att bevista Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens Höga förmälning.»‘Act,
Arfvode» och Tractamenten för RiksStånuens
och deras Utskotts biträden blifvit
beviljade till enahanda belopp, som vid
sist!. Riksdag, samt Trycknings-kostnadernt*
utgöra, vida mera, än hvad påräkna»
kunnat, äfvensom någre andre utgifter öfverstigit
hvad förmodas bordt, bar den föreslague
månadlliga Sunman funuils för
beliofvet otillräcklig.
De månadlliga ulgifterne, hvaraf en
del äro bestämde, andre föriSnderligt^
kunna beräknas till följande belopp.
Arfvoden och Dag-Tractamenten för
Riks-Ståndens samt Utskottens Tjenste-»
män och Betjente io.ooo
Herr Landt-Marskalkens Soireer 2,000
Reprsentations-kostnad för
Preste- Borgare- och BondsStåndens
Herrar Talmän x,8o©
Stats-Utskottets Betänkandcn. 487
Tryckningskostnader förslagsvis
4>00° B:dr, som, fördeldt
på 11 månader, gör 4>°°®
Hushyra för den så kallade
Allmänna Klubben
Hushyra för Bonde-Ståndets
Klubb samt Ståndets Talmans
Och Secretérarens Boningsrum
Klubbhyror och omkostnader för
Preste- och Borgare-Stånden
Klubbkostnader för BondeSiåndet
Skrif-Matei ialier och Expcneer
för Riks-Ståndens samt Utskottens
Cancellier
Arfvoden för begagnande särskildte
Ämbets-bi träden samt
diverse Extra utgifter 700
Tillsammans a t,563 16
I följd häraf får Stats-Utskotlet vörd*
samligen hemställa, att Riksens Högloft
Ständer, i öfve» ensslömmelse med dera»
redan tagne beslut, det Riksdngskoslnads*
medlen skola utgå från Riksgälds-Contoiret,
behagade förordna, alt den för sådant
Jmdamål an viste Summa, måtte få af Fuli»
300
4 f3 r6
5oo
750
1,000
488 Statis-TJtsIcottets B e t ä nka nelen.
mägtigé i Riksgäkls-Contbirct pa Kongl»
St;il's-Cottiöirels reqvisrlioil utbetalas med
22,000 Hulr i månaden; viii» ivad t lia n Riksdagens
början, emot redovisning derföre,
sorn vederbörligen granskas bör; Och lära
Riksens Möglofl. Ständer, jemte underdånig
anmälan hos Kongl» Maj:t cm deras
beslut härutinnan, i anledning af RiksStåndens
uti ProtoColls-Uldrag meddeldte
förordnande, i underdånighet anhålla om
Kådig befallning lill vederbörande, som
besörjer Riksdag.s-kost nadernes liq viderande,
att utbetala Riks-Stålidelis och Utskottens
CaUeeliiers aflöning för till och med
nasti. September Månad.
Hvilket allt till Riksens Ilöglofl. Stätt#
ders afgörande vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 27 October iSai»
Stat s-TJ t s k o 11 e t s B e t ä n k a n d e n. 4%
N:o 552.
Antom den 53 Oct. 3823.
Riksens Högloft. Ständers Satsoch
Banco-Utskotts Utlåtande,
i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelse, angående
nödige medel för
en projecterad vattenled
ning
till Carlskrona.
Bill Stats-Utskottet bär Kongl. Majit dea
xq Februarii innevarande år aflåtit följande
.Nådiga skrifvelse:
”Sedan, i anledning af Borgerskapets
i Carlskrona, genom dess Fullmägtig vid
Riksdagen år iSi5, gjorde underdåniga
anhållan, om understöd af Allmänna medel
till anläggande af en, redan år 17,98
utaf aflidne Directeuren Schweder proiee
-
terad, vattenledning
4:de Sami. 5 Band. St *
4$o Stat s-U tsköttets B c t ä ii k a h d e ib
till nä milde Stad, Kongl. Maj:t, med förklarande
af Sin Kådiga benägenhet att
detta företag, i mali af tiligångarne, understödja,
anbefallt Befälhafvande Amiralen
vid Örloggs-Flottan och Kongl. Majrts
Befallningshafvande, att om undersökning
i afseende på förslagets verkställighet och
kostnaderne dervid gemensamt föranstalta,
samt inkomma med berättelse derom, jem -  te kostnadsförslag och uppgift pä det bidrag,
som af Stadens invånare för Inrättningen
klefve att påräkna, hafva, feemäfde
Befälhafvande Amita! och Kongl. Ma j tds.
Befallningshafvande i underdånighet .anmält,
att, efter erhållen underrättelse det
lika friskt och godt vatten, sorn det från
Lyckeby källa, kunde med mera fördel ledas
ifrån de sä kallade Slampkällorue, belägna
vid Lyckeby Å och Angerums egor,
:>8 och en half fot högre, än förstnämnde
källa, DirecteurMechanieus George Stephens
tagit sistberörde local i ögonsgite, och
meddelat sitt betänkande om vattenledningens
utförande derifrån, jemte serskildta
förslag öfver kostnaderna, om trärör,
eller gjutna jernror dertill användes: —
Ätt CommisSions-Landtmätaren B. Abelin,
som å geometrisk Charta aflat tat. den af
Stephens uppgifna plan föd vattenledningen
, tillika uti afgifven berättelse dels
upplyst, att på ett afstånd af omkring 3oo
S t a t s-U l s k o 11 e t s Bet ä 11 k a 11 den. 49 *
alnar norrut frän Stampkällorna funnes
arne starka källsprång med rensmakande
gadt vatten, belägne uti den så kallade
lVJnggehageij å Angerums egor 3 a 4 fot
högre än Stampkällorna, och omgifne af
eu med källsprång uppfylld sidlängd äng,
hvilken vatten-tillgång kunde medelst en
stark förmur eller basin längs ån med
Stampkällorna förenas; Äfvensom alt på
deu af Stephens företrädesvis anvista ii
nea för vattenledningen betydliga höjder
skulle mota, hvadan ledrörens nedgräfning
koni me alt medföra större ko-slnader,
an om vattnet leddes öfver en annan å
.Charta» utmärkt längre sträckning öfver
en mera sidländ jordyta, samt dels föreslagit
att rör af mogen och i rätt tid
huggen furu, förvarade på uppgifvet sätt*
måtte till besparing i kostnaderne heldre
än gjutna jernrör till vattenledningen begagnas,
och dessutom en särskild ledning
af åvatten från Strömfallet vid Pappersbruket
Marieforss blifva inrättad: — Att
efter undersökning å de inom Carlskrona
bcfmtelige brunnar, Stephens gifvit tillkänna,
att ett betydligt vattenförråd kunde
erhållas, genom utvidgande och förbättring
af 4 sf- bland dem, hvaröfver Major
Meehanieus Wallenstrand upprättat kostnadsförslag;
— samt slutligen att Stadens
invånare yid allmänt sammanträde förkU*
/fc)2 Stats-Utskottets Betänkande»,
rat sig vilja med i,5po R:dr årligen bidraga
till vidmagthållande af vattenledningen,
om dea på Kronans bekostnad
blefve fullbordad.
Efter Nådigt Öfvervägande bäraf, och
sorn Kongl. Maj:t funnit förslaget, att från,
dc å Angerums egor belägna kiillor framskaffa
friskt vatten till Carlskrona, böra
lemnäs företräde framför den sedan flere,
år tillbaka projecterade vattenledningen
från Lyckeby källa, bar Kongl. Maj:l i
Kader förordnat, att en Vattenledning, till
terörde Stad, skall från förstnämnda källor
anläggas, och gjutna jernrör, såsom,
•yarande af säkraste varaktighet, dervid begagnas,
samt att till'erhållande af en v nilli
ga re vattentillgång, källorna vid Angerum
äfven må genom en basin samman-,
bindas med de på korrt afstånd derifrån
uti den så kallade Myggehagen bcfin!eliga
källsprång; Men beträffande de väckta frågorna
så val om vattenledningens förande
på en längre- linea, än den af Directeur
Stephens företrädesvis föreslagna, som oek
en särskild ledning af åvatten, med uppskjutaude
af Sitt Nådiga Beslut i dessa
delar, anbefallt Dess Befälhafvande Amiral
och Befallningshafvande i Carlskrona, att
låta upprätta och insända underdånigt förslag'öfver
kostnaderna till uppförandet' af
S ta ts-U t sko 11 e ts Bet än kan den. 4f)3-
otvan omförmulda basin, äfvensom i o c Is
för den ifragasiälde tillökningen uti v«itenledningen,
Vidkommande åter den
projecterade anläggningen af 4 större
brunnar eller vatten-reservoirer inom Staden,
bär Kongl. Maj;t, med bifall till hvad
Befälhafvande Amiralen och Kongl. Mujrts
Befallningshafvande dervid i underdånighet
tillstyrkt, anbefallt den sednare att
besörja upprättandet af en sådan reservoir
sistlidet år, samt af en dylik hvarje
af nästpåföljande 3:ne' år, samt af en dylik
,hvarje af nästpåföljande 3:ne år, hvartill
kostnaderne uti de årliga Statsförslagen
borde uppföras, För öfrigt och på
det Kronan matte försäkras om oinskränkt
dispositionsrätt öfver de för vattenledningen
påräknade källor och vattendrag å
Angerums egor, samt alla binder undanrödjas,
som för densamma kunde läggas
af dem, öfver hvilkas egor vattenledningen
kommer att sträcka sig ända ifrån
Angerum till Csrlskrona, har Kongl. Majit
uppdragit Sin Befallningshafvande att om
vilkoren för berörde dispositions-rätt, samt
för vattenledningens obehindrade anläggning
i liela dess sträckning inhemta vederbörande
Hemmans- och Jordegares yttranden,
äfvensom å Kongl. Majrt och
Kronans vägnar med Stadens innevånare,
träffa slutlig öfverenskommelse, om eaJäg
-
4,94 Slats-Utskottets B e t ä nk a n d e n.
jändel af det erbudua årliga bidraget tili
Vattenledningens och de lili Reservoir*?»'
föreslagna 4 brunnars underhållande, öfver
hvilka Kronan jemn viii borde full disposition
förbehållas.
Till underdånig följd af hvad sålunda
förests ifvet blifvit hafva Befälhafvande
Amiralen och Kongl. Maj:ls. Befallningshafvande
i underdånighet inkommit med
kostnads-förslag öfver Basinen till sammanfogning
af Angeruros-källorna med
M uggehagens gch profil Charta öfvar skiljaktigheten
uti vattenledningen emellan
Stephens förslag och Abelius uppgift, samt
särskildt Förslag på den kostnad, hvartill
den sednare skulle föäanleda, äfvensom
med behöriga Protocolls^TJtdrag, hvaraf
inhämtas, att så så väl egaren af Angerums
Hemman, hvarest Stampkäliorne och Muggehagen
äro belägne, som öfrige Hemmansegare,
öfver hvilkas egor vattenledningen
till dess olika sträckningar kunde komma
att gå, enhälligt medgifvit dess obehindrade
verkställighet, blott med förbehåll af
ersättning, i händelse skada skulle dem
derigenom tillskyndas, och att, till förekommande
deraf, de hvarje år måtte om
arbelslinien erhålla kunskap för att derefter
rätta egornas häfd, samt att Stadens
invånare bekräftat sin öfverenskommelse
iSta ts-Uts ko t tets Reta ii k a uden. 495
Om erläggande af i,5oö R:dr Banco årligen
till vattenledningens underhåll och
öfverlemnat densamma saint de brunnar,
som inom Staden varda inrättade, till
Kronans fulla disposition,
NÖdvändigheteteii af ifrågavarande
vattenledning både för Kongl. Maj:ts och
Rikets Örlogs-Flottas och Carlscrona Stads
behof, kan icke dragas i tvifvel. En bängta
tids erfarenhet har bestyrkt densamma,
då den lärt, att saknaden deraf medfört
betydliga årliga kostnader för Kongl.
Majit och Kronan, Och stundom äfventyrlig
förlägenhet för Örlogs-Flottan, samt
alltid tryckande besvär för enskilde och
lidande för de fattigare bland Stadens
invånare, hvilka icke magta att sig med
tiil räckligt förse.
Kongl. Maj:t har ock af dessa förenade
skäl icke tvekat att, med Nådigt
löfte 0111 understöd vid denna af behofvel
sålunda kraftigt påkallade vattenlednings
utförande, vidtaga ofvanberörde förberedande
anstalter dertill, och då Kongl.
Majrt barbos till Rikets Ständers Stats-TJtskott
öfverlemnar alla både äldre och nyare
handlingar, rörande denna angelägenhet,
för att af dem inhemta närmare underrättelse
om förhållandet dermed, gör
4c/G Stat s-U t.slottets Beta nian fl e Mi
Kongl. Majit Sig förvissad, att Rikets Ständer
skola gå Kongl. Majits valviljande afsikter
till mötes, medelst anslående af medel
till de för berörde vattenledning nödiga
kostnader, att fördelas på Fem på
hvarandra följande år, efter hvilkas förlopp,
den samma bör vara fullbordad.
Kongl. Majit förhlifver Rikets Ständers
Stats-Utskott med all Kongl. Nåd
oell Ynnest städse välbevågen. Datum
ut Supra.
CARL JOHAN.
B. C. Qviding."
och äro jemte deli Nådiga Skrifvelsen till
Stats-Utskottet Öfverlemnade åtskiliigc lör
ärendets upplysning samlade Handlingar
©eli ('Kartor, hvarigenom vidare ådagalägges
fördelen och angelägenheten deraf, att
den
S t a t s - U t s k o t1 e t s B etan k a nd e n. 4<>7
<1 en brist på friskt valten, sorn i Carlscrona
fö refil nies, oell hvaraf synnerligen Örlogs'Flotlans
Personal samt de ringare FolkCiasserire
bland Stadens innevånare i betydlig
män iida, varder afhulpen, samt
i jrlogs-Flottan försäkrad om tillräcklig
tillgång på denna förnödenhet, särdeles
vid möjligen inträdande k rig s t i II fällen,
(lenoiii de anställda mulersökningarne har
visshet vunnits, att delfia behof kan afhjelpas
medelst vattenledningens anläggande
ifrån Lyckeby källa och de så kallade
Slampkällorne, belägne märi otili på Hemmanet
Ångern ms .egor samt genom redan
anbéfaldt utvidgande af någre inom Staden
O O
belägne brunnar; men alt fullbordande af
denna Vattenledning skulle medföra en
kostnad, uppgående enligt af Direcleuren
Stephens upprättade kostnadsförslag, om
valtuledningen inrättas med Furustockar
till §0,107 R:dr, men genom gjutne Jernrör
135,891 R:dr Banco, dertill Stadens
Innevånare, derom hörde, förklarat sig icke
vilja bidraga, men deremot åtagit sig
att då den tillämnade vattenledningen
hunnit fullbordas, till dess underhållande
årligen erlägga i5oo R:dr Banco.
Då det är upplyst att Carlscrona
Stad saknar tillgång på friskt vatten, och
dermed måste förses på ett afstånd, af 3
4:de Sam]. 5 13 a 11 d. 02
4*/S Stal s-T’t sköde ir» .B e lii a i a ti vv.
*
4ldels mil från Staden, hvilket för ÖrJoggs-Ftett.
iit medför icke obetydliga årliga
kostnader, saint iiHräffande krigshändelser
isynnerhet forn Våren under islossningen,
då Flottan skulle insända friskt
vallén, Skulle fördubbla kosUurderne och
bereda sjukdomar, har denna angelägenhet
visserligen håkadal den uppmärksalri*
het Kongl-. Majit deråt i Auder behagat
lemna, äfvensom it! förandet af fbi elaget
svats böra ipgeiUefige.u vara ett Statens
åliggande enär ett behof, sorn med Rikets
Sjöförsvar har 'oskiljaktigt sammanhang,
derigenom skolie afhjelpa*, hvaremot skäligen
bör kunna fordras, att Carlscrona
Stad, .såsom den sig jemväl erbjudit, skall
vidkännas underhållskostnaden.
Ehuruväl, Stats-Verke Is Inkomster
blifvit med tagne af angelägne och skyndande
behof, till hvilkas fyllande directa
Ståts-anslag inå/st anvisas, samt StatsVerkets
bidrag af Allmänna Bevillningen under
dess redan bestämda belopp icke heller
härtill lemnar tillgång, anser dock
Stats-Utskoltet sådant ej bora blifva ett
oöfvervinnerligt hinder för utförandet af
detta utaf Kongl. Majit i Nåder beslutna
företag, enär den beräknade kostnaden icke
erfordras på en gång, utan efter hand
under loppet af (lera år, bör kunna suc
-
S i a l s-TJ i k k o 11 c t s B e t ä.k n a n d <j,n.
passiv c Bestridas, samt kostnaden syhes
kunna derigenom Betydligen minskas, efter
hvilkendera planen af de anie uppgifae,
som än må antagas, att arbetet, genom
Kronans arbetsmanskap, i sammanhang
med Amiralxtetes öfrige göromål för verkställas.
Örloggs-Flottan af hvars årliga
Stats-anslag den erforderlige och enligt
prhållne upplysningar icke obetydliga kost
naden af minst 5,ooo R:dr, tili vattens
transporterande för Flottans behof hittills
Blifvit bestridd och som hufvudsakligen
skulle komma att draga fördel af den föreslagne
inrättningen, äfvensom häraf i
framtiden ' vinna besparing i kostnaderne,
synes ock böra dertill bidraga, men det
anslag som dertill särskildt erfordra? lempligast
kunna jnrsk;|ffäs genom Stals-Obligationer,
enär dess användande egenleligen
kommer att i framtiden lemna den nytta
sorn af denna Inrättning är att förvänta,
och detta föremål såsom icke egentligen
tillhörande anslagen för Försvars-Verket,
lärer finnas påfordra särskilde tillgångar.
I följd af allt detta och då StatsUtskottet
icke är i tillfälle att med visshet
afgöra, hvilket af de föreslagne 2.-ne
sätt för arbetets utförande företrädesvis
Bör antagas, eller huruvida vattenlednin
-
5oo Stats-Utskottets Betänkan den.
gens anläggning med jern rör motsvarar
i varaktighet den dertill erforderlige högre
kostnaden än begagnande af Trärör,
liar Stats-Utskotlet i afseende pä sättet
för medels anskaffande till utförandet af
detta fördtag, gemensamt med Banco-TJtskottet
ansett sig böra föreslå, att tilt
Kongl. Maj:t må i underdånighet öfverlemnäs,
att låta befordra verkställigheten;;
efter hvilkendera planen, sorn nyttigast
finnes, och att dertill må anvisas 16,666'
R.:dr 3a sk. Banco årligen under 5 år, eller
intill nästa Riksdag, hvilka af Fullmäktige
i Riksgälds-Contoiret genom Stats
V'
. 'J i ■
Obligationer böra anskaffas och, i förhål-,
lande till behofvet för det sätt till utförandet
som af Kongl. Majit kommer att
antagas, till Förvaltningen af Sjöärenderne
utbetalas emot särskild och Speciel redovisning
för användandet, sorn Riksens
Ständers och deras Revisorers granskning
underkastas bör, men hvilket anslag endast
skall användas till materialiernes anskaffande,
och arbetet, utan ersättning
verkställas genom Örloggs-Flottans försorg*
hvaremot Vattenledningens framtida underhållande
besörjes af Örloggs-F lottan samt.
de i,5oo R:dr som Carlskrona Stads Innevånare
erbjudit sig, att för denna underhållskostnad
årligen utgifva, derföre
särskild Förbindelse Staden bör affordras,
S ta ts-U ts ko lie ts Betänkande», 5ot
inga lill Riksgälds-Contoiret och så val
derigenom, sorn genom del minskade hellof,
sorn sedan denna Vattenledning vunnit
fullbordan, uppkommen i Örlöggs-Fiottans
Stats-Anslag genom besparing uti den
betydliga kostnaden till vattens anskaffa 11-,
de, någon ersättning erhållas för denna;
»u föreslagne utgift.
Detta hemställas vördsammeligen
till Riksens Höglofl. Ständers pröfning och
afgörande.
Stockholm den 14 Octoher 1823,
N:o 553.
% •
Ankom den 23 October 1823.
Riksens Höglofl. Ständers Statsutskotts
Memorial, angående
Svenske Sjöfartens skyd
-
v
5 o a Sta (;s - T;J ts.k to te Is. Betiinkandcn.
elaade mot Spanske Kape-,
rier.
Uti underdånig skrifvelse af den i 5 näst!..
September har Kongl. Catnmerce-Collegiuni
hos Kongl. Maj;t amandt, att Geneyal-Cunsilin
i Marseille Fölsch dea, a/pde föregångne
A. ugns t i tillkämyagifvit, a.tt Skepparen
Trotz, förande Skeppet Emilie från Hernösand,
suni den 27 Maji a ('segla t från
Alexandria, i Bref från Marseilles Quarantaine-platts
Pomegue, till General-Consuln
inberåttat, att han den 3 Julii blifvit tagen
af arne Spanske Kryssare och förd
tili Mayorca samt vidare lill Mahon, der
han slutligen den 4 Augusti blifvit frigifven.
Till sistnämnde hamn hade då funnits
uppbragte Svenske Briggarne Christina
ocii Föreningen, båda komne från
Svarta Hafvet, men hvilkas Destinationsort
ej var uppgifven; Och hade Lasterne
blifvit condemnerade, men angående sjelfva
Fartygen var vid Skepparen Trolz’s
afresa ärtnu ingenting decideradt.
Sedan Kongl. Commeree-rColIegium
gjort denna underdåniga anmälan, i den
derjemte yttrade afsigt, att Kongl. Majrt,-  i anledning deraf, skulle täckas i Nåder
förordna om vidtagandet af den Ministerie
-
S t a is-ti ts io11'e 1% 1>éili isi k a h ti e ii.
la åtgärd, hvilken Kongl. Majit lunde Hnna
lemplig; Och Kongl-. Gohvoy-Commissariatet
uti underdånig skrifvelse jemväl
af dea i5 nasti. September uppgifvit, att
Convoy-Gassaits tillgångar för närvarancle
idre medgifva, att j;;i denna (lassas bekostnad
till Medelhafvet afsända en Fregatt,
samt alt Gun voy-Commissärialets enda
bestämmelse nu tuera är, att genom
uppfyllandet af Fréds-af handiingarne med
Barharesqve-Slaterne pä Africaitska 1-uslen
upprätthålla detta Fredsverk och att, endast
i händelse af krig med någon af desse,
genom Convoyer beskydda Svenska Handeln
mot de vådor, suni deraf kunde uppkomma;
Så har Kongl. Majit den rista i
månad i Nåder beslutit öfverlemna omförmäldte
Handlingar till Stats-X tskollet,
med den påskrift att Kongl. Majit redan
låtit göra framställningar emot de anmälde
våldsamheterne och alt Kongl.
Majit funne Tredje Hufvud-Titelns tillgångar
ej medgifvande utrustande af Örloggs-Fartyg
till Svenska Sjöfartens skvddande
emot dylika våldsamheter.
Då Stats-Ulskottet icke kunnat anse
detta annorlunda än såsom ett Nådigt
tillkännagifvande, hvilket Stals-Ulskotlet
bordt vördsamligen anmäla, och Kongl.
Majit icke beledsagat denna ..underrättelse
"5o4 Ståts-Utskottets Betänk an den.
ju ed någon begäran eller uppgift på de
utomordentlige kostnader, hvartill Svenske
vSjöfartens skyddande för dy ii k a hän '.leiser,
sorn de nu angiihe, kunna påkalla anslag,
men Nationen deremot otvifVelagtigt delar
med Utskottet den lorhoppning, att Kongl,
Majit i Ministeriel viig vidtager kraftiga
åtgärder till afböja udo *af dylika våldsamheter
emot Svenska handeln utaf Magter,
med livilke Riket är i fredligt förhållande;
Lära Riksens Högloflige Ständer finna
Högstherörde Nådiga skrifvelse icke
föranleda till någon Riksens Ständers åtgärd,
hälst Ståts-regleringen nu är fulländad
och icke lemnar ytterligare tillgångar.
Stockholm den 21 Oclober 1823.
'"''V
S t ä t s-Uts k o 11 e ts B et änka n de ji. 5o5
N:o. 554.
Ankom elen éj Öctob.
.Memorial till vällofl, Borgaré-*
Ståndet i anledning af derstädes
gjorde Anmärkningar
vid Utskottets t/tlåtande,
angående Pension för
Kamereraren J. Tingberg*
I anledning af gjorde anmärkningar har
Stats-Utekottets under den fade sistl. September
afgifne Utlåtande N:o 472> angående
pension för Casseuren vid GeneralAssistance-Contoiret
* tillförordnade Casseuren
vid Riksgälds-Contoirets Credit
Sedelverkj Kamereraren Israel Tingberg,
blifvit från Väilofl. Borgare-Ståndet till
Utskottet återremittefadt; Hvaremot nämnde
Utlåtande är vordet bifallet, af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den September
samt af Ilögvördige Preste-Ståndet
4:de Sami. 5 Band.
3a *
5o6 Stäjts-Utsk-ottets -B el ii n k audiens.
och Hedervärda BondeStåndet de® 18 i
samma månad. Med tilikännagifvande
att målet således renligt 6g §. Regeringsformen
redan är afgjordt får Utskottet
endast tillägga, att då i förevarande fråga
icke Blifvit styrkt, att Kameraren TingBergis
ögonsjukdom år obotlig, Utskottet
ock saknat anledning att, på sätt aninärkningarne
synas åsyfta, nu meddela yttrande
i afseende på beloppet af den pension, som
i sådant fall hade kunnat fö r Tingberg tillstyrkas.
Stockhous den 16 Oetober i83.3.
K:o 55t>.
Antom den*s3 Oetober 1823.
Riksens Högloft. Ständers Stats*»
samt Banco - i/tskotts Utlåtande,
i anledning af väckt
S l a ts-Ul&katt e t s Betänka uden. £07
fråga, om RiksgäldsContoirets
öfvertagande af Banken.
Tili Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande
har Hedervärda Bonde-Ståndet, remitterat
Riksdags-Fullmägtigen, från Wifolka
och Walkebo Härader af Östergöthlands
Län, Mäns Danielssons Memorial, deruti
föreslås; att Riksgälds-Contoh et måtte öfverlagas
af Banken, så att alla Löner, som
utgått i och för Riksgälds-Verket kunde
besparas; samt likaledes, genom Filial-Disconternes
öfvertagande af Banken, kostnaden
för Ämbetsmännen vid nämnde Di-i
sconter komma att upphöra.
För besvarande af - denna Remiss
torde Utskotten endast behöfva hänvisa
till deras, i fråga om regleringen af Rikets
penningeväsepde,: vid innevarande .Riksdag
afgifne ‘ slutliga Betänkande och Rikets
Ständers i anledning deraf fattade Beslut,
hvarigenom ej allenast Riksgälds-Contoirets
blifvande förhållanden till Banken,
utan ock hvardera Verkets särskilde functioner
radan äro vordne bestämde och
hvaribland, enligt Rikets ,Höglofl. Ständers
särskilde beslut, äfven utredningen af f.
d. Filial-Disconterne skall än vidare af
Riksgälds-Contoirct besörjas.
5o8 S tats-U tsko t te ts Befäl) leanden.
Och få Utskotten till Rikets Ilöglofl.
Ständers eget bepröfvande öfverlemna, om
icke den väckte Motionen således, nu mera
må kunna förfalla,
Stockholm den >4 October 1828,
N:o 556,
Anborn den 23 October 1823.
Utlåtande, i anledning af Slussmästaren
Pehr Adolph Dahlstedts
ansökning, om förnyelse
af en förkommen
RiksgäldsContoirets Obligation,
Uti en till Stats-Ulskottet ingifven skrift,
liar Slussmästaren här i Staden Pehr
Adolph Dahlstedt, under förmälan, att vid
en hos honom den i5 Augusti 1813, för
-
1
Stats-Utskottets Betänkanden. 5op
öfvad inbrottsstöld, bland annat, äfven
förkommit en Riksgälds-Contoirets Obligation,
under N:q 5756 å 3oo R:dr Banco,
Utgifven elen 13 Januaru 1811 på 5 år,
med 5 procents ränta, auhålli*. att då
derefter Tio år nu äro förflutnei utan alt
berörde Obligation, oaktadt skedde efterlysningar
så väl uti Tidningarne, sorn i
alla Hufvudstadens Kyrkor och samtelig»
Länen i Riket, ännu kunnat tiilrättalås,
Dahlstedt mätte,: jemnlikt Kongl. Förordningen
17.39, undfå nv Obliigation å nämnde
belopp 3oo R:dr, samt blifva godtgjord
för upplupen och vidare upplöpande ränta,
tilis ersättning följer,
Enligt hvad de vid Paldstedts ansökning
fogade Handlingar utvisa, bar
Obligationen blifvit efterlyst, såsom vid
det af Dahlstedt uppgifne tillfälle bortstulen;
Och vid detta förhållande bör icke
rimligen kunna förmddas, alt någon obehörig
skulle våga att förete ifrågavarande
Obligation; hvilken genom den skedde efterlysningen
skäligen bör kunna anses dödad,
i hvarje annans än Dahistedts hand.
Och då mera än Tio år, efter det tillgreppet
skedde, förflutit, utan att, efter
hvad vederbörande upplyst, någon anmält
sig ens om räntans utbekommande, anser
Utskottet sig böra hemställa, om icke
4'(o S ta t a - U tes Ii o t-Le t s B e t ii n(k a n tl.eu;
•Vid detta och framdeles möjligen inträffande
dylika fall, då styrkt blifvit, att olyckshäodelser,
hvilka icke kunnat förutses
och afvärjas, timab den af Bählstedt
åberopade Kongl. Förordningen af den
29 Maji 1739, hvilken' egentligen, angår
förnyelse af förkomn® Xiåne Banco Ättester
och YVexel-Baujco Transport-Sedlar, måtte
få tillämpas äfven på Riksgälds-Gontoirets
Obligationer; Och om» iöke* såsom en följd
häraf Dahlstedts anhållan örn valuta för
den förlorade Obligationen, må- bifallas;
Hvaremot, i fråga om I räntan, Utskottet
anser densamma icke höka godtgöras för
längre tid än ifrån den 1 a Januarii 1813,
till hvilken dag ränta å Obligationen blifvit
utbetald, samt till samma dag år 1816,.
då Capitalet var till betalning förfallet.
.Stockholm den 18 Oc Sober
StaIs-Utskoltets Betänkande!!,
K:o 557.
Anbom elen 83 Gctober 1883.
Siksens Högloft. Stånd*, rs Statslag-
samt’ Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid
Utskottens afgifne Betänkande,
N:o .424, öfver väckte
Motioner, rörande förändring
i närvarande Eångföringssätt.
Uedervärda Bonde-Ståndet har genom
Protocolls-Utdrag af den 25 näsllidne Au-,
gusti tili Utskottens förnyade handläggning
återremitterat ofvannämnda Betänkande;
Hvaremot hufvudsakeligen blifvit
anmärkt: Att ett anslag borde tillstyrkas
till uppbyggande af särskildte Hägkten till
,fångars förvarande öfver natten, å de
ställen der flere fångtransporter samman
-
5t2 Stats- U lekottets Beta nit ande Ib
stöta: Att det för dell skjutsande Allmogen
vore allt för mycket betungande, att
Fem ArreStanter skola åka efter Två Hästar,
samt att förslaget iörgiide fångarnes
transporterande till fots cj bör så hastigt
Öfvergifvas.
Som Utskotten, vid granskningen af
ofvan upptagne anmärkningar, funnit de
samma icke innefatta några andra frågor
än dem, soln genom Utskottens först afgifne
Betänkande blifvit besvarade, eller
stödja siv på några nya ännu icke pröfvade
skäl, så finna Utskotten, desto mindre
anledning att frånträda sitt först i
detta ämne meddelclte yttrande, som detsamma
blifvit af Högloft. lii öder skap et och
Adeln deii irsta nästlidne September, af
Högvördigfi Prest-Ståndet den 2a samt af
Välloflige BorgareStåndet den 3o Augusti
till alla delar gilladt och faststäldt, vid
hvilket förhållande, jemnlikt 69 §. Regeriilgs-Formen
samt ■jö §. Riksdags-Ordningen,
någon ändring deruti icke kan
ega rum.
Stockholm den 10 October 18a3,
N:o
Stats-T.Ttsköttets Betänkande*. Si3
N:o 558»
Ankom den 31 October 1S-23*
Riksens Högloft. Ständers Stats*
och Lag-Utskotts Utlåtande,
öfver Herr M. Bagges Me*
morial, om Statens ansvarighet
för enskildes af publike
Ämbets* och Tjenstemän
förskingrade medel.
Uti ett från Vallöf!; Borgare-Ståndet till
Stats- och Lag-Utskotten remitterat Me1
lior i al> här Herr M. Bagge yrkat* att, då
ön Borgenär icke har den minsta säkerhet
hos en på obestånd kommen Kronofogde,
för deli fordran, soln denne utmätt,
heldst Kongl; Majit och Kronan, vid upptäckten
af Fogdens obestånd, med förmånsrätt
uttager stundom allt hvad som finnes i
hans bo, till godtgörande af iråkad balance,
för h vilket ändamål Borgenärers fordran följ«s
4<“dc Sami. 5 Band.
■ I ' .t*
514 S t a t s-U t sk o t t e t s B e t a n k åli d e n.
åktligen användes; så och enär det borde
vara Kongl. Maj:ts och Kronans ]#§=!;, att
ansvara för de Tjenstemäns åtgärder-, hvilke
af Rikets Styrelse tillsättas, horde Kongl.
Maj:t och Kronan åläggas, att hålla hvarje
Medborgare skadeslös för alla de medel,
hvilka en Kronofogde, eiler annan Publik
Ämbets- eller Tjensteman, i följd af Ämbetsmanna
pligt eller verkslälde utmätningar
cm händer får, men förskingrar;
Hvilket Herr Bagge, uti vid Motionen
gjordt tillägg, ansett destomera nödvändigt.
som desse Tjenstemän i Bohus Län
äro illa löntc, och derigenom ofta komma
på obestånd, samt tillskynda enskilde
Medborgare föritfsier.
Henna Motion, söm åsyftar att bereda
enskilde en yiterligäre säkerhet för
dess egendom, hvartill särdeles sednafe tiders
erfarenhet gifvit anledning, förtjenar
visserligen uppmärksamhet; men då det å
ena sidan medgifves, att Staten åligger
meddela enskiide Medborgare allt det skydd,
så till person sorn egendom, hvartill Samliälls-Contractet
förbinder och med det
Allmännas bestånd står att förena, måste
man å den andra tillse, huruvida icke
delta må kunna vinnas genom ändamålsenliga
stadganden och starka Controller,
man alt ikläda Slaten en ansvars-skyldig
-
Sta tSrU Is k otte t& Be tank anel e n. 5i5
het, som kan medföra ganska menliga
följder och indraga Staten i obegränsade
förluster, hvilka på den enskilde skattdragande
skulle kännbart återfalla. Utgåen-,
de från denna, på rättsbegrepp hviiande
grundsats, hafva de förenade Utskotten
ansett sig böra söka vinna Motiqnairens
syftemål genom andre medel och säkerhets-mått,
som icke införa Staten uti äfventyr;
Och Utskotten förmoda detta desto
heldre kunna åstadkommas, genom de
stadganden här nedanföre skola föreslås,
sorn äfven med nu gällande författningar,
förskingring af enskildes medel hos Ämbets
eller Tjensteman förutsätter ämbetsfel
och tillgrepp, hvilka ej kunna förelöpa
vid noggrann! iakttagande af hvad Instructioner
och Författningar föreskrifva, i afseende
på Ämbets- och Tjenslemäns controllerande,
samt den enskilde uti Lagar
ne är försäkrad om ersättning för den
förlust, han lider genom åsidosatt uppmärksamhet
och controll, så vida den enskilde
sjelf iakttager hvad på honom ankommer.
De fidi i hvilka enskilde, enligt gällande
Lagar, skola anförtro sina medel i
Ämbets- och Tjenstemäns händer utgöra
egentligen tvänne, nemligen:
5iÖ S t a.ts-U t s k o t le t.s Be lii n k a n den,
t:o Då, till fullgörande af Dorn, eller
eljest, medel kunde disponeras, eller,
såsom. Lagen gäger, i taka händer sättaS,
och
a:o När Utslag, hvarigenom enskild
fordran blifvit faststäld till verkställig-,
het öfverlemna^ åt Under-Executorcr,
Kronofogde och Magistrat,
Hvad angår det förra af dessa fall,
så äro redan enskilde berättigade, att ge-,
norrl deposition nti Statens Cpssa fullgöra
dessa sina åligganden. Sådana depositioner
skola äfven, för ait våra gällande,'
verkställas i den ordning och under den
controll Författningarne föreskrifva, hvarigenom
säkerhet å Statens sida vinnes, att
desse medel uti Statens. Gassa, som förvaras
1 Kongl, Rän te-K amma ren och LandtRänterierne,
verkligen blifvit nedsatte;
och 1 följd deraf synes det med Allmänna
rättsgrunder vara förenligt, att Staten
ansvarar enskilde för hvad i denna Allmänna
Cassa får enligt Lag finnas, och
ersätter den förlust, sorn genom de för
vården deraf anstälde Ämbets- och Tjenstemän
ian uppkomma, i synnerhet sorn
en noga iakttagen Controll måste anses
förekomma allt olofligt tillgrepp och förskingring
ef sådane medel. Ett allmänt
Stats-Utskottets Betänkanden. 017
stadgande örn Statens skyldighet samt
om hvad enskilde för tillgodonjutande af
denna säkerhet hafva att iakttaga, anser
derföre Utskotten hora utfärdas.
Dessa depositioner i Statens Gassa
anse Utskotten äfven höra erhålla den utsträckning,
att Under-Executorer, hvilka
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, såsom
en följd af dess egenskap af ÖfverExecutor,
åläggas att medel utmätningsvis
uttaga och till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända, och hvilket i synnerhet
inträffar för de Verk och Cassör,
som genom särskilde Författningar ära
berättigade, att af Kongl. Majrts Befallningshafvande
njuta skyndsam handräkning äfven
till sjelfva Fordringarnes iudrifning,
tillförbindas att dessa medel uti LandtBänterierne
nedsätta och på enahanda
sätt, sorn vid Krono-Uppbörd tillgår,
Kongl. Majrts Befallningshafvande derom
underrätta,* Hvarefter medlen böra på lika
sätt ifrån Bänteriet med omgående
post till vederbörande Ämbets-Verk eller
Ombudsman afsändas, som då af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande derom emottager
underrättelse.
Beträffande åter de medel, som i
fexequtiv väg komma att för enskildes räk
-
5x8 Statsutskottets Betiinka.nden.
liing uf);)jlin'us af Under-Exccuior, i följd
af Allmänna Lagen och särskilde Förfallni
agar; så åligger viii Landshöfding, att
likmätigt i.a §. i Kongl. Förordningen den
28 Junii 1738, att tillse det dessa fullgöra
sin skyldighet; Men då sådant ej kan
inbemtas tidigare elier oftare, än af det
Diarium, , som hvar tredje Månad hör insändas,
och verkställigheten. af Utslaget
aler bör följa inom Fjorton dagar i Stad,
likmätigt Kongl. Brefvet den i3 Julii,
1770, och 3 Månader på Landet, jemn-,
likt Kongl. Förordningen den 11 December
1766, vid påföljd af eget ansvar för
medlen, hafva Utskotten ansett sig böra
lill ytterligare säkerhet för den enskilde
föreslå: Att Magistrat och Kronofogde må
ovillkorligen åläggas att genast, vid emottagande
till verkställighet af Utslag, deröfver
afgifva bevis till Fordringsegare, utan
att derföre kunna äska betalning; Att den
Borgen Uppbördsman vid Tjenstens tillträdande
skall ställa, gifver säkerhet för
de enskildte medel, som i Tjensteväg uppbäras,
närmast efter de Allmänna medel
Uppbördsman; om händer får; Samt att
till ersättning för sådane, enligt Tjenstepligt
uppburne, men förskingrade enskildte
medel, vederbörande jemnväl skola närmast
efter Staten, i fall af Allmänna medels
förskingring, éga förmånsrätt till Up
-
Stats-Utskottets Betänkan den. 5iC>
böMsmäns tillgångar framfor andre För*
dringsegaré; Anseende de förenade Utskotten,
att, då härtill kommer livad Lagutskottet
uti Utlåtande N:o särskildt föreslagit,
örn Uppbördsmäns perso niiga ansvar
för förskingring af i Tjensteväg uppburue
medel bör vara lika antingen medlen tillhöra
Staten eller enskilde,.hvarje medlem
af Staten äfven i desse fall härigenom
kommer att njuta det biträde och den säkerhet
för sin egendom, sorn han skäligen
kän hafva rätt att fordra; Och tillstyrka
Utskotten fördenskull Riksens Högloflige
Ständer, att till detta förslag lemna deras
bifall samt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla qm Dess Nådiga sanction här*
till och att beslutet må varda till efterrättelse
och iakttagande allmänneligen
kungjordt.
Hvilket allt Stats- och Lag-Utskotten,
till närmare pröfvande af Riksens
Högloft. Ständer, vördsemt hemställa.
Stockholm den 21 October 182^*
Boo Stats-^U t sko t tets Betänkande-m
N:o BSpi
Ankom deli 31 Ot{. 18*3»
Riksens Höglofi. Ständers Stats*
Lag-samt Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskotts Ut*
låtande , i anledning af
väckte Motioner, om ändring
i nu gällande grunder för
.Militie Boställens och annan
Krono-Jords utarrendering.
Uti ofvail lili fän de ämne kafva förenade
Utskotten lill handläggning' fått emottaga
följande Memorialer oeh anföranden nemligen
:
från Hoglofligé Ridderskapet
och A cl e i n
1:0 Ett Memorial af Herr Friherre
F, Ridderstolpe, som, under åberopande
Äf
Stals-Utskot tets Betänkande!!. 5a*
af de flerfaldiga exempel sednare årens erfarenhet
iemnat, om skadliglieten både för
Staten på det hela, och för den enskilde
Arreudatoren af de dryga vilkor, hvarunder
Militiae - Boställen blifvit upplåtne,
framställ nödvändigheten af mera ändamålsenliga
föreskrifters meddelande för
uppgörandet af slike Arrenden; Och har
Herr Friherre:! i sådant afseende, föreslagit:
1:0
Att Lägenheten, som skall utarrenderas,
måtte uppmätas af Landtmätare,
eller jemnföras med den deröfver
redan alfaIlade Charta, hvarvid bland öppna
Odaläkern icke borde beräknas upptagne
i Äng- eller Betesmark, hvilka skett
jwi den förres bekostnad.
•a:o Att Kronofogden, biträdd af
arne i orten eller granskapet bgende Landtman,
kände för idoghet ooh grundad kunskap
i Jordbruket, matte besigtiga Lägenheten
och uppskatta dess afkastning, likasom
.vid Banco-värdeiingarne.
3:o Att Kungörelser måtte uti All- 1
manna Tidningarne inforas, samt äfven
4:dcSaml. 5 Band.
33 *
52 'i S ta t s - U t s k t o t e t s B e l ä 11 k a n A e n.
inom Länen utfärdas derom, ali lingade
Speculanter fega-, att jemte uppgift på' den
borgeii dfe förmå ställa, inom viss lid bos.
Konungens Befallningshafvande skrifteli-
gen göra sina1 anbud å Arrendet.
4:o Alt Konungens Befallningshafvande
med desse handlingar försedd, måtte
öfver anbudens . antaglighet i’å afgifva
P _ . •*./
sitt Utlåtande till Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne
gemensamt j då fråga är
öm Militiae-Boställen, inett till Kongl.
Kammar-Coilegierne ensamt, då Arrendet
angar andre Kroho-Lägenlieter; Och
hvarvid Konungens Befallningshafvande ej
borde vara bunden alt föreslå den till
Arrendator, som gjort högsta anbudet, emedan
detta oftast göres af en i Landtbruk
oerfaren person, utah dén bjudare,
sohl Konungens Befallningshafvande, efter
inhemtade underrättelser anser vara den
dugligaste och pålitligaste Landtbrukare,
dock sådant med tillika fästadt skäligt afseende
å den erbjudne arrende-afgiften
samt
5:o Att slutliga pröfning af arrenanbudét
jemte Contractets utfärdande måtte
uppdragas åt ofvanbemäldte Collegiér,
hvilka emedlertid borde hafva sig åiagdt,
att icke, utan de vigtigaste anledningar,
%
$ t a I s-U Is k ettets B e t ä n k a 11 d e n. 5 2 3
afvika från Konungens Befallningshafvantles
tillstyrkande; Uti hvilket förslag Herr
Friherre Åkerhjelm, Carl, instämt, med
jet tillägg, att en af Chefen tillförordnad
Regcments-Fullraägtig .afven borde, vara
tillstädes vid den anställande värderingen,
saint att icke Landshöfdinge-Xmbelel ensamt,
ulan i samråd med Kegements-Chefen,
borde yttra sig öfver dp erbjudne
Arrende-vilkoren; Äfvensom Herr Friherren
fästat uppmärksamheten å billigheten
joraf, att en Indelningshafvare, till undvikande
af Lagsökningar, fiqge uti LandtRunleriet
uppbära det contaqta Arrendet,
bvdket alltså borde af Krono-Fogden i orten
för Indelningshafvarens räkning indrifvas
och uti Land-Ränterict nedsättas.
Från Högvördige Pr este- Stån del:
2:0 E|t af Herr Prosten Almgren
angifvet anförande, hvaruti, lill beredande
' af någon lindring för dem, som åtagit
sig Militiae-Bo$lälls-Arrenden uppå de obilliga
vilkor Kongl. Förordningen elen
20 Februarii i8o5 innehåller, föreslås, alt
då desse Arrendatorer med laglige Un.
dersöknings-Docuuientcr, forsedde, och af
ortens Ilushålls-Sällskap understödde inför
Kongl. Krigs- och Kammar-CoUegier
-
524 $ta'ts-Utskottets Betänkande»;
ne kunna styrka sitt lidande, dem mätte
förunnas samma förmän, som genom Kongl.
Circularire-Brefvet den 25) Julii 1818 blifvit
sednare Arrendatorer beviljad, att nemligen
utgöra Spannemåls-Arrendet endast
i förhållande till det Tunnetal öppen Åkerjord,
som vid vanligt Cirénlations-bruk,
kan vid Egenbomen underhållas; samt
Från Heder vjä r d a B 011 d e - S l å n d e t:
3:o Tvänne Memorialer af RiksdagsFullmiigtige
Laré Andersson, från Skaraborgs
Län och Pehr Pehrsson, från Stockholms
Län, hvilka begge sökt ådagalägga
obilligheten af nu gällande grunder för
all Krono-Jords utarrendering och, i sammanhang
hvarmed, är vordet yrkadt, af
Lars Andersson, det en rättvis jemnkning
i Arrende-vilkoren vid nuvarande Indelningshafvares
afgång måtte tillvägabringas,
samt, af Pehr Pehrsson, att alla ArrendeContractcr
om Kungsgårdar och andre
K rono-Lägenheter mätte, efter föregången
undersökning om vilkorens billighet och
möjligheten att dem fullgöra, "med ömsesidigt
begifvande, antingen upphöra, eller
ock till ett lämpligt belopp nedsättas.
Vid gemensam öfverläggning i detta
ämne hafva Utskotten funnit, att det
St a l£-U t skottets Be länk a nelen. 4^5
obestånd och deraf bristande förmåga att
uppfylla1 iugångne förbindelser, som träffat
åtskilige Arrendatorer af de på 3o års
tid utarrenderade Mili lias-Böst a lien, om
ock stundom föranledi af mindre betänksamhet
vid desse Arrendens ingående, eller
mer och mindre bristande skicklighet
och kännedom i Jordbruk och Landthushållning,
likväl hufvudsakligen knit härledas,
dels från närvarande tiders olika
Spannmåls-priser och” rriy ntförhållandcn,
emot dera som egde rum, då Conlraclen
afslutades, dels ock i någon mån från de
genom Kongl. Förordningen den ao Februarii
i8o5 fastslälde vilkor för sådane
Arrenden, hvilka såsom bestämde i förhållande
till Egendomens all öppna åkerjord,
utan afseende å hvad deraf kan gödas,
efter Utskottens tanka, snarare haft
till föremål att bereda Indelningshafvare
en öfverdrifven vinst, under de 5 första
Arrende-åren, försäkred genom, af Arrendatorn
anskaffad, Borgen, än den vigtigare
fördel, som, under mera billiga och efter
locala förhållanden lämpade arrendevilkor
kunnat vinnas, genom säkerheten om jordens
vidmagthållande oeh försvarliga häfd,
samt Arrendatorns möjliga utkomst.
Utskotten kunna väl ingalunda medgifva
det vara Statens, eller dess rätts In
-
5aG S t a t s-U t s koltets Ii e l a n kalido 11.
nehafvar.es
eiler mindre del af sine, på lagligen afslutade
Contraet grundade (ordrings-ansj;råk
hos enskilde, endast af dea anledning,
att fullgörandet af eje ingfmgö.e, för-;
bindelsernei ofördelaktigt verka på .vederböra
n des bestånd; Men då, viel tillänipningen
häraf i afseende på sådana Arrendatorer,
åt hvilka Militiae-Bosläijen efter de
uti i8o5 års Kongl. Författning stadgade
grunder, blifvit upplåtne, det särskildta
förhållande inträffar, att desse . Arrendatorer
äfven med största ansträngning att afjorden
erhålla den högsta afkastning, ändock
icke kunnat, jemte utgifterne för
jordens skötsel, sine åtagne Arrenden utgöra;
Hvaraf följden ofta trög varit den,
att de, efter uppoffrade enskilde tillgångar,
måst afträda Arrendet, åt andre Personer,
Sorn, i anseende, lill den då emottagne
Egendomens utmärglade beskaffenhet,
ej sällan, efter någon tids förlopp,
råkat i samma obestånd, sorn deras företrädare;
synes Statens mellankomst härvid
påkallad både ål' skyldig omtanka för
idoge Medborgares trefnad och välstånd,
och af nödig försigtighet att, så väl för
111 d e 1 u i 11 gshafv a r e n enskildt, sorn, för det
Allmänna afböja de förluster, som med
en fortsatt utarrendering på så beskaffade
vilkor ärp förenade;A3ch, på grund bär
-
S,tats-Utsk-otlets Bé tält nanden. 527
af, tillstyrka Utskotten Riksens Ilögloflige
Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla,, att vid sådane tillfällen du
Indelningshafvare at, genom ' Stathus försorg
utarrenderade, Militiaa-Boställen borrtgå,
eller flyttas, det fnå vara År ren da torerne
tillåtet, att Conlracteh uppsäga och
från Arrendet blifva befriade; Men, beträffande
den inom Hedervärda BondeStåndet
väckte fråga, om jemnknihg i nu
gällande vilkor för Kungsgårdars och- dylika
Krönolägenheters utarrenderande, så;
enär erfarenheten visat, alt desse vilkor
icke i allmänhet haft enahanda ofördelaktiga
inflytande på A rrendatorernes förmåga,
att med eget bestånd arrendet utgöra,
och hvilket troligen härleder sig
derifrån att det betydligare Arrendet för
desse slags lägenheter hindrat mången öerfaren
eller mindre varsam Speculant ätt
derutinnan sig inlåta; anse Utskotten isig
hvaVken kunna eller böra gifva någon anledning
dertill, att samma vilkor till Arrehdalofériies
fördel förändras, utan må
det hädanefter, som hittills, ankomma på
Riksens Höglofl. Ständer, att i hvarje särskildt
fall pröfva, huruvida omständigheterne
påkalla någon nedsättning uti de
arrenden, som för närvarande om sådane
lägenheter äro afslutade.
52-8 S t a t s - U t s k’o 11 e t s B e t ä 11 k a n d e n.
I fråga åter, huru förhållas bör med
de Militiää-Bostäilen, som antingen genom
antagandet af Utskottens ofvanntimnde
förslag, elier ock i anseende till ÅrrendeUontractens
utgång blifva ledige; förekommer
hvad Utskotten redan haft tillfälle ådagalägga,
att det uti i8o5 års Författning
afsedde hufyudsakliga ändamål med
ifrågavarande Boställens utarrendering,
.nemligen Statens oeh Indelningshafvarens
ömsesidiga fördel, icke vunnits, utan snarare
förfelats; Vid hvilket förhållande, och
då billigheten fordrar, att en Indelningshafvare
ma sjelf kunna disponera öfver
den Indelning, Staten honom beslår, samt
härvid icke heller bör lemnäs utan uppmärksamhet,
att Boställets skötsel gifver
Indelningshafvare!! en nyttig sysselsättning,
som med hans tjenstegöromål utan svårighet
kan förenas, hafva Utskotten jemnväi
trott sig höra föreslå Riksens Hög lod.
Ständer den underdåniga anhållan hos
Kongl. Maj: t, att ofta nämnde iSo5
års Kona!. Förordning mätte i så måtto
upphäfvas, alt Indelningshafvare förklaras
.berättigade, alt, då deras Boställen icke
är o bortarrenderade, eller ock nu gällande
Contracter derom upphöra, antingen
sjelfva
Stats-Utskottets Betänkan den. 5s§
sjclfve bruka desse Boställen eller ock
utan Statens medverkan ombesörja bortår
render ingen för den tid de deraf äro
Innehafvare.
Dock varder detta allt Riksens Höglofl.
Ständers bepröfvande vördsamt understäldt;
Äfvensom flere Ledamöters särskilda
tankar bärbos bifogas.
Stockholm den 25 Oclober 1833.
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Riksens Höglofl. Ständers
sammansatte Stats- samt
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskott, den 21
October 1823.
S. D. Justerades Utskottens Utlåtande i
anledning af den med Höglofl. Lag-Ut
-
4:de Sami. 5 Band.
34
'53Q Stats-Ufs k ottets ^etäiik sfi tl-feti
skottet geiiiénsamma fråga, angåtttiafe «for'ändriiig
i nu gällande grunder för MilitiärBoStallehs
och annan Krono-Jords utar--  ren&éring; Hvarvid Herr Öfverste-Lietilen
a ii ten 'Hjerta uppläste ett så lydande anförande:
”Jag Beserverar mig emot det
nu fattade Beslutet. Jag tror att Riksens
•Ständer hade varit mera belåtne 'med det
förslag, sorn Stats-Utskottets InkomstAflelning
afgifvit i detta ämne, hvilket, i
min öfvertygelse, skulle blifva af stor nytta
för Landet i allmänhet och för Indelta
Armeen, sä till Befälets tjenstbarhet,
som tryggade Lönevilkör. I likhet dermed
föreslår jag, att vid all Krono-Jords
utarrenderande hädanefter matte Tå tillgå
-på diet sätt, att Sedan egendomen eller
Bostället blifvit af vederbörande Landtmätare
affaltad och -på EhärTla lagd,
sahil fullständig beskrifning deröfver.
vippTättäd, Landshöfdingen anbefaller Kronofogden
T örlén, samt, då fråga är öm
Militiae-Boétällen äfven Regcmenlsskrifvaren,
iitt, med biträde af tillkallade i Landthushållningén
erfarnc Män noga uppskatta
hvad "Egendomen jemte alla dertill hörande
herrligheter, vid hälftenbruk eiler
ansat i orten öfligt brukningssätt kan afkasta,
samt i förhållande dertill bestämma
årliga Arrende-afgilien, antingen i Spannmål
ensamt eiler i Spannmål och Viclu
-
S*a Is-Utskottets 15 etan k ä 11 den. 53j
glie-persedlai;,. efter sig företeende lqcala
omständigheter; Hyaroffe£ Värderings-InStvumentet
borde Hnderskäjla.s Landshöf'
diligens,, samt,, i afseende: på Mililia:-BostälJen,
jemn,väl Regemen,ts-€liefens vidare
pröfning,. och af dem sedermera insändas
tili de Ämbets-Ver k, som fm Iva
befattningen roed Utar render ingert sig
uppdragen, och hvilka, i händelse vid; uppskattningen
af egendomens, atlastidng*, ej
något vöre att erinra,, det då skulle åligga
att ombesörja Arron.de-Auclionens förrättande,
k samma dag, i, Hufvudstaden
och vid Landshöfdinge-Residencqt i orten*
på hvilka begge ställen Varderings-Instrurnentet
och andre Egendomen rörande
Handlingar till Speculanlers kännedom
alltid borde finnas att tillgå.
Det Arrende, sora sålunda blifvit genom
värdering bestämdt, blifver hvad Indelningshafvaren
i årlig lön tillkommer,
och som ej genom öfverbud af Speculanter
bör kunna förhöjas; utan skulle endast
afsigten med den utlysande Auclionen
vara, att lemna Speculanterna tillfälle
att täfla i erbjudande af den Städja
de ansågo sig kunna utgöra utöfver den
stadgade årliga Arrende-Åfgiften; Och borde
denna Städja, för att vinna den fördel,
alt erhålla Arrendatorer, som egde tillgångar
och förlag, genast vid Åuc-tionen,
53> Stat *-U t * k o 11 e t s Betänkande n.
eller ock, emot ställande godkänd borgen,
sist inom 3 månader efter Conträdets
utfärdande, på en gång betalas; Så vida
icke Vederbörande Ämbetsverk, uppå skeende
ansökning och med afseende å dea
ntfästade Städjans betydligare belopp,
skulle finna för godt, att mot enahanda
säkerhet lemna ytterligare anstånd
med betalningen, hvilken likväl i sådant
fall ej finge fördröjas öfver a år, och emedlertid
laglig ränta å beloppet betalas.
För Arrendets behöriga utgörande
i Fem års tid skulle Arrendatorn jemnväl
vid Åuctionen aflemna antaglig borgen;
Hvarefter denna borgen för lika lång
tid borde förnyas innan Thomas-dagen
året förr än den vore förfallen, vid äfventyr
för Arrendatorn, då sådant uragtlåtcs,
att, utan rättighet till den erlagde Städjans
återfående, anses hafva Arrende-Contractet
förverkat.
Så väl Arrendet, som Städjan för
Kungsgårdar, och andre odisponerade Krono-Lägenheter,
bör .på vanligt sätt uppbäras
och redovisas; Men, vidkommande
Arrendet af Militias-Boställen: Så, enär enligt
hvad ofvannämndt är, icke Indelningshafvaren,
utan Staten skulle komma att
ombesörja utarrenderingen ooh bestämma
S la ts-Ut skottets Betänkan Jen. 533
vilkören dervid, sjnes Indelningshafvaren
icke eller böra blifva beroende- af de förhållanden,
sorn, på grund af Arrende-Contractet
emellan Staten oell Arrendatorn,
kunna uppkomma, ulan föreslog alltså Afdelningen,
att alla Arrenden af sådane
Mililiae-Boställen, sorn hädanefter komma
att utarrenderas, borde för Statens räkning
och af de under Krigs-Collegium
stälde Uppbördsman infordras, samt Indelningshafvaren
försäkras att oafkortad!
utaf Staten årligen utbekomma det Arrende-belopp,
som vid hans tillträde af Indelningen
Boställs-Arrendatorn bordt utgöra;
Äfvensom att, Städje-penningarne för
Militiae-Boställen och de räntor som å
desse medel kunde inflyta, borde till
Kongl. Krigs-Collegium och Boställs-Cassan
levereras, som deremot till Indelningshafvaren
skulle årligen utbetala en
3o;del af den erhållna Städjan; hvarigenom,
samt med en klok förvaltning
af denna Gassa, som är Riksens
Ständers Revisorers granskning underkastad,
icke skulle brista tillgång, att
betacka de förskotts utgifter, som möjligen
ett och annat år kunna ega rum, i
händelse af någon Arrendators obestånd.
Sluteligen, som min öfvertygelse är,
att det skulle vara en stor JNalional-vinst,
5o4 Sba ts-U (.sk o
att genom detta? utarenderings .sätt*. se eija
fr»,. oberoende’ oell tryggad Glass- Arrén-,
datorer,. på. K ro no- och BesLälls-Jorden,,
anser jag,, att dea Arrendator,, sorn: vid;
2örte' Arrendegård anmäler sig till för-,
ny else.- af Gonfcractet, bör hafva rätt, att.
då Cd nr värdering och Auction*, för att,
tryggas i sin. besigtningsrätt af Bostället..
Genon* detta förslag- vinnas d'e fördelar
t i :.o För Staten; Att ali BoställsJ
ord lia idad af en i sill. hesittnings-räfct
tryggad och icke genom- tillfällig cohjunctur
eller filska uppgifter, eller sluteligen
Aucti-on.shottaii inlockad Glass, af idogebesutne
och ny 11 ige Medborgare, skall
kunna bidraga till ökad produetion och
förmögenhet. ’
2:0 För Inde Idta Armeen, att
den, i den jemnl stigande Boställs- eller
Städje-Cassan, eger en tillgång, att i framtiden
höja penningelönerne, i mån af de
behof deraf, som myntvärdets fall kunde
förorsaka.”'
Härmed förenade sig Herr Ordföranden
Grefve Posse, Herr Grefve af Ugglas,
Herr Landshöfdingen Friherre Ridderstolpe,
Herr Landshöfdingen Törne,
Herr Öfversten Hjerne, Herr Prosten Öst
-
S t a t s-U t s kottets 33 e t ä n k anden. 535
berg, Herr '"‘Commerce Rådet Santesson
och Herr Lagmannen Noraeus, tinder åberopande
af sine förut i timnet anmälte
Reservationer; Äfvensom Herr Lenning
förklarade sig icke kunna.instämma i Utskottens
tillstyrkan, om upphörande af de
såkallade 3o:årige Arrenden, hvilka Herr
Lenning, för sin del, ansåg ’'gagneliga både
för det Allmänna, och Indelning,shaf•varen.
Herr f) fvers te-L i e u ten an ten Friherre
"af "Nordin yttrade: ”1 HÖgloflige Utskottens
Beslut, hvarigenom ali vidare Utairendering
af Militia1-Boställen skulle komma
att upphöra, kan jag icke instämma,
emedan det synes mig cenora föregående
tiders erfarenhet, styrkt, att menliga följder
uppstått så viii för Amneus Befäl,
sora ock för Boslälls-Jordens skötsel, genom
de täta om b vt en , sorn i Armeens lägre
grader dageligen inträffa, hvadan jag
för min del anser i8o5 års Kong!. Författning,
om Militiae-Bostä Ilens Utarrenderande,
vara på rigtiga och sanna grunder
fotad, ehuru den tarfvar rättelse och förbättring,
i anseende till verkställighctsåtgärderne,
och i sådant afseende täger
jag mig friheten åberopa Inkomst-Afdelningens
Förslag, såsom häfvande de olägenheter,
hvilka hitintills öfverklagals.
536 S tats-TJ t s k o tt<s ts Betänk an dea.
Jag, anhåller alltså att få mig förena med
Herr Hjertås anförande, såsom liufvudsakligast
med Afdelningens förslag i öfverensstämmelse.
”
Herr Landshöfdingen Friherre Jacob
Cederström, som jemn val förut reserverat
sig i denna fråga, hade lill Protocollet
aflemna t följande skrifteliga anförande:
”Sorn jag anser det vara alldeles oförenligt
med Armeens ändamålsenliga organisation,
alt Dess befäl skall återtaga sina Boställen,
och tror, att de, vid tillämpningen af
i<So5 års författning, om dessa Boställens
utarrenderande på 3o år, öfverklagade olägenheter,
kunna afhjelpas, om endast
den förändring vidtages, att Arrendator
af sådana lägenheter fÖrpligtäs, att ställa
säkerhet för Arrendets årliga utgörande
under hela Arrendetiden, så får jag reservera.
mig emot Kögloflige Utskottens nu
fattade beslut, såsom, i min tanke, stridande
emot Armeens sanskyldiga nytta,
och anhåller alt detta mitt yttrande må
få åtfölja Utskottens Betänkande till de
Respeelive Riks-Stånden.”
Och skulle desse särskildte meningar
åtfölja det afgående Utlåtandet till Riksens
Ilöglofl, Ständer. Som ofvan
Ex Protocollo.
J. C. LORICH,
'"'V
Utdrag
Stat s-tf tskottets Betänkan den. 537
Utdrag af Protocollet hållet uti
Riksens Högloft. Ständers
Lag-f/tskottet den 25 Cctober
1823.
S. D. Upplästes till justering Stats- LagSa
hit Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
gemensamma Betänkande ofver
jlere Motioner, jo,gående ändring 1 grunJerne
för MilitiaJ-Boställehs utarrenderande;
Hvarvid Herr Prosten Doctor Leib.
ler anförde.' "Jag bai‘ icke annu kunnat
skilja "mig från tieil bfvertygelsell, som jag
förut i det Högloft. Utskottet yttrat, Hemligen
att Mili l aire Boställens öfverlåtande
åt Herrar Oincerare, är en Stats Misshushållning,
sorn i sin män betydligen hindrar
dess förkofran, Det är ju genom
Production af Spannmål och lifsmedel,
sorn Staten skall komma till välstånd? Men
0111 delina production skall kunna drifvas
så högt soni möjligt älg så bör jordell odlas,
och denna odling fordrar eli kostnad,
Soni icke på flere år kan återfås, Är
icke Herrar Ollicerares ställning sådan,
4:de Saini. 5 Band,
538 Stats-Utskottets Betänkande;!.
alt de önska ju förr dess heldre fä skiljas
ilian den grad de innehafva för att upstiga
till en högre, och genom dessa avancementer
skola de också lemna de Boställen
dra. Vöre det för dem någon uträkning
att på nödvändiga od!ingar nedlägga en
kostnad, som de aldrig kunna återfå? Måste
icke jorden genom täta ombyten af
Husbönder årligen försämras? På santina
sätt förhåller sig ock med de Landlbonde
r och. Arrendatorer, som cle kunna antaga.
Dc- äro icke försäkrade om längre
besittning af det dem öfverlemnade jordbruk,
än déras så kallade Husbonde innehar
Bostället. För att kunna utgöra de
dera ålagde ofta dryga skatter blir för deras
bärgning nödigt, att utsuga, intill det
yttersta, jordens kraft och märg, och ehuru
det elem är förbudet att från Bostället
sälja foder och skog, så äro de frestade
till sådane olagligt tillgrepp, så ofta de
tro sig kunna derföre genom list och ränkor
undvika ansvar.’ .lag uppmanar en
hvar alt bestrida denna erfarenhet. Sjelfva
Indelningshafvaren blir ock icke sällan
genom den Författning, som hittills
varit följd i mistning af Arrende för Boställs
jord. Vyss hafva Rikets Högloft.
Ständer blifvit anlitade af Lieutnant von
Fiandt, om ersättning, om jag rätt mins,
3
S-t a t s-U t s k o.t.t et.,s Bet ä 11 k a n d e 11. 53<J
för ,2:ne År-s. Arrenden för sitt Boställe,.
sorn hail. genom Arrendatorns Colicurs
lorlofat. I grund af dessa skäl bar jag
icke kunnat öfvertala mig,, alt öfverlåta
lili Herrar Militairer de Boställen, som
gcnoui transporter äro och Blifva lediga.
Till bevis huru, dessa Boställen blifva
skötte, har jag ådagalagt det ett Boställe i
den församling, hvars Pastor jag är, sorn
utgör hälften afen By, der på andra hälften
7 Bönder äro bosatte, knappast kan
födas flere personer, dragare och kreatur,
än en enda af dessa
tillräckligen bärga. Deras jord är så
brukad, att knappast någon enda torfva
finns, sorn ej är fruktbärande, då deremot
Boställets egor till största delen med buskar
och onyttiga väster äro höljde. Vore
det då icke mycket önskelig t, att Staten
öfvertog, att för dessa Boställen hälla
Herrar Officerare skadeslöse, och på längre
lid, å sätt flere Herrar Ledamöter af
Biks-Slånden föreslagit, för det Allmännas
räkning bortarrenderade denna Roställsjord,
som öfver hela Riket skall utgöra
omkring /\,ooo Hemman. Vid lättaste beräkning
skall Staten åtminstone i längden
på mängfalldigt sätt genom sådan författning
finna sin rikliga ersättning. Hvad
jag dock härvid ville erinra; är att dessa
Arrenden icke alltid lill den mestbjnd§n
-
54o Stats-'Ut sk o 11 e t s B e l ä n k a n d e n,
de blefve öfverlåtue, ytan med vilkor af
årlig odling, der den finnes n fidi g; och
under flitig tillsyn uppdragas åt personer,
som för tarflighet, omtanka och arbetsdrift
i deras ort gjort sig kände. Och denna
profning torde åt Herrar Landshöfding;!!-  eller Respective Landtbruks - Sällskapets
noggranna omdöme öfverlemna."
Med Herr Doctor Leffler förenade
sig | Herr Prosten Doctor Rönbäck och
Herr Borgmästaren Hjertström; äfven sorn
Herr Grefven och Ordföranden samt Herr
Borgmästaren Hagander emot Betänkandet
sig reserverade, åberopande den sednai e
Herr Lector Kjellanders till Lag- och
Ekronomi-Utskottens Prolocoll den ijrde
sistlidne Maji i denna fråga yttrade sär-'
skilda mening.
Ut Supra.
Ex Protocollo,
JOIL JAC, KLEMAN,
*
S l a t s-U tskoltets Beta n k a aden. 541
Transumt af Profocollet hållet
uti Riksens Högloft. Ständers
Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts
Plenum deu l^rcle
Maji 1823.
Herr Lector Kjellander anförde:
”Om det ar en nu mera allmänt medgift
ven sanning, att grunderne för Mi i i lias—
Boställens bqrtarrenderande icke äro med
billighet öfverensstämmande» nian sådune
att de måste leda. tili Arrendatorns obestånd,
sa synes redan häraf vara ett
nödvändigt behof, alt desse grunder böra
rättas elier förändras. Också visar sig
icke någon särdeles svårighet härvid, då
frågan blott är om de Boställen, som hädanefter
komma att på Arrende utbjudas.
Men så mycket betänkligare är det hvad
åtgärd, sorn kail eller bör vidtagas i afseende
på de arrenden, som redan åro
ingångne. Att rubba desse, att nedsätta
dem, är ju ett ingrepp — säger man —
i egande rätten, i Indelningshafvarens
54 a S ta ts-U t sk o ttct-s B ela 11 k an deni.
rätt. Ett Co 111 ra c t Iran ju icke upphäfvas
utan Begge Contrahente-rnes; samtycke',
och ett sådant ömsesidigt samtycke kari
O ,/
ju icke ega rum här. •— För min del vågar
jag dock tro , att, vid ett närmare
sakens ompröfvande, rättsbegreppet örn
Contract här hommer att fä en hel annan
tillämpning. Jag kan nemligen icke anse
Indelningshafvare!! vara den ena Contrahenten,
utan Staten. Det är Staten,
det är Nationen, som beslutat Miiilise-Boställens
bortarrenderande. Det är Sta--  tens befullmäktigade Auetorileter söm uppgjort,
ingått, och .stadfästat Arrende-ConLracten.
Indelningshgfvaren bar med ali
detta icke baft att skaffa. Om, då Staten,
sorn onekligen är den ena Contrahenten,
skulle, på samma sätt scm Arrendatorn,
finna sin egen fördel vara förenad
med en skeende jemnfcning eller nedsättning
af Arrendet, så uppstår straxt det
ömsesidiga samtycket, ty Staten matte
väl icke neka att gå in på sin egen fördel.
Men nu frågar jag: Ligger icke denna
Statens fördel i Öppen dag? Betr aktom
blott de hufvudsakliga olägenheter
och förluster, som drabba Staten genom
de meranämnde för höga Arrenden, och
vi skola lätt leda oss till ett osvikligt svar
på frågan. När tusendetals Arrendatorer
ined sina Familier gå under och bria
-
Ståts-Utskottets Betänkande!!. 543
?gas lill liggarstafven, nlir dessas Cautionister
ofta dela samma lott, när de fleste
Indelningshafvare icke utan Rättegångar
, oell Lagsökningar kunna utbekomma sina
Arrenden, och en stor del aldrig utbekomma
dem; när således Statens tjenstemän,
genom Statens förvända eller åtminstone
envisa åtgärder, antingen helt och
hållet beröfvas sin Lön, eller uppbära dcu
med det största besvär och obehag i lifvet
(såsom jag anser Rättegångar och Lagsökningar
var.aj) när ändtligen sjelfva lmfvudändamålet
af Boställenas bortarrenderande
helt och hållet förfelas, när denna
stora Massa af Kronans jord, i stället för
att blifva bättre skött och odlad, genom
af sig komna Arrendatorer ooh beständigt
nya utarrendringar aldeles råkar i vanhäfd
och lägervall; Så synes Staten ickelänge
behöfva betänka sig, huruvida dess
eget interesse icke blott tål, utan fordrar
Arrendenas nedsättning.
Ett inkast bör här besvaras. Ehuru
Indelningshafvare]! icke är Contrahent, allian
dock tredje Man, hvars rätt egentligen
å Conlractet beror. Detta synes ostridigt,
då frågan är om nu varande Indelningshafvare.
Men lika ostridigt lärer
det vara, alt en framdeles blifvande Indelningshafvare
icke kan sträcka sina an
-
544 Ståts-Utskottets B e t ii n k a 11 de n.
pråk utöfver hvad Slaten finner för godt
bestämma vid deli lid, då lian soker och
får den lediga Sysslan. Kär kan ett klagomål
lika litet ega mm, som då beslutet
först fattades om sjelfva bortarrendera}!-  det, Ingrepp i egande rätt kali ju icke
den lida, soln icke eger. Meli eil tillkommande
Indelningshafvare eger icke; Halt
på sin höjd blott väntar. Och att en
sä beskaffad väntningsratt skall försäkras,
lärer hvarken Naturrätt eller Bositiv Lag
kunna fordra. t
Då vi således sett, att Staten är dert
ena Contrahenten; och att Statens egen
sannt bedömde fördel fordrar jeinnkiiing af
Årrende-Contracten, så föreslår jag, att
Staten å sill sida, Öppet förklarar sig villig
till sådan jemnkiiing samt tillfrågar
Arrendatorn om dess vilja. Detta tillfrågande
kommer alt ske vid hvarje lili varande
Indelningshafvares afgång, på det
satt att Arrendatorn ålägges, då tillkännagifva,
om äfven llän Önskar det gamla
Contractets »pphäfvandé. I■-sådant fall
äro Slaten och Arrendatorn Öfverens; det
ömsesidiga samtycket är gifvet utan tredje
Mans förfång vell Bostället kemmer
att på nytt Arrende utbjudas, efter de
nya
S ta ts-TJt s k öl t e t * £e tS nkaaden. S^5
nya billigare grunder, sorn härföre kunna
varda bestämde och antagne. "Vill man
häremot invända att Arrendatorn, då han
vet sig snart kunna blifva ledig, skulle
genom öfverdrift utsuga jorden, så eftersinna
man, att lian före och vid sitt afträde
är genom Laga besigtniugar bunden
af samina ansvar nu, sorn tjugu a trettio
år härefter*
Men för de nya Arrendenas Uppgörande,
i fall man icke återgår till den förra
enkelbeten,' att Boställsbafvaren sjelf
brukar eller bebor sitt Boställe, anser jag
hufvudsakligen nödigt att bestämma ett
vilkor, sorn, elter mitt begrepp, äfven måste
ligga i andan af de gamla Contracten,
ehuru det icke i bokstafven blifvit uttryckt»
Då Staten bär, utan In dehlin gshafvarcns
åtgärd eller vållande, satt honom i nödvändighet
att uppbära sin lön af enskild
Man, så måste naturligtvis Staten vara
honom ansvarig för samma Löns utbekommande.
Det bor således aldrig kunna
blifva Indejningshafvarens sak elier skyldighet,
att drifva execulioli mot en försumlig
Arrendator och derigenom öka sin
redan lidna primitiva förlust: Denna Lagxöknings-process
tillhör Staten, sorn der
-
4:d«Satnl. 5 Band,
35
546 Stats-U. tsktotets B fet ä n kan dr n.
till eger sina publike Ombud och Auctoriteter.
Och skulle deras lagliga åtgärder
förfela sin verkan, mäste förlusten blifva
Statens, icke den löntagande Tjénsteän
anneus.
Men på det en tydlig oell säker
gräns må finnas emellan inbördes bit hörande
rättigheter och skyldigheter, bör
förhållandet göras så enkelt som möjligt.
Den största enkelhet vinnes, om jag icke
bedrager mig derigenom, att Kronan sjelf
uppbär Årrendeafgiften på samma sätt,
som andra intrader af enahanda Natur.
Peliningebeloppet ingår då i vanlig väg
till Stats-Contoiret, och Spannemålen antingen
111 Natura till Kronans Magazm, cl- '
ler också i penningar efter uppgifvet löningspris,
jemnväl till Stats-Contoiret,
hvarifrån lönen å bestämd tid till Indelningshafvaren
utassigneras.
Indelningshafvare» och Arrendatorn
hafva då med hvarandra icke att göra;
Kronan är intermediaitsf begge hafva blott
henne att hålla sig till. Härigenom får
allt en mera jemn och säker gång. Arrendatorn
får ett strängare band uppå
sig. Löntagaren, blir tryggad vid sin
rätt. Och Staten skall icke, såsom nu,
S tu ts-U ts ko tte t s Betänkan den. 547
se én af sin nyttigaste ide'er genom misstag
i utförandet alldeles förfelad.”
Ut Supra.
Ex Protocollo.
JOH. JAC. KLEMAN,
K:a 56o.
Ankom den 31 Oct. >8*3.
Utlåtande i anledning af väckte
Motioner, om Pensions anslående
åt förre JustitiasOmbudan
-
548 Stals-U tskotle ts Betänkanden.
nen m. m. Herr Friherre
L. A. Mannerheim.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adelnssml
Vällofl. Borgare-Stå ncicl hafva <ie, L.om
nämnde (vänne Riks-Stånd, väckte Motioner
om Peusions anslående åt förre Justitia-Ombudsmannen
Herr Friherre L.
A. Mannerheim tillika med do i afseende
derå under discussionerne framstälde olika
yttranden och Förslag blifvit lill SiatsUtskottets
Utlåtande remitterade.
Vid öfvervägande häraf och hvad
försl angår den af någre Herrar Ledamöter
yrkade rättighet för Jusliliae-Ombudsmän
i allmänhet, att vid deras afgång från
Ämbetet; undfå hela Lönen i pension eller
alt åtminstone en sådan rättighet måtte,
i likhet med hvad sdra för Statens Ämbets
och Tjenstemän finnes föreskrifvet,
förunnas den Justitiee-Ombudsraan, som
under utöfningen af detta Ämbete uppnått
70 lefnadsår; Så utom det att ett stadgande
i förstnämnde afseende, i händelse
Rikets Högloflig? Ständer funné sig af oroständigheterne
föranlåtne till ett tätare
ombyte af Deras Justitia-Ombudsman
i&kulle grundlägga en mera utsträckt och
S t a t s -U Is k o t1 e Is B e I; ä n k a ud e n. 5/j9
kostsam pensions-anstalt än man tilläfventyrs
föreställt sig, förekommer det Utskottet
i öfrigt, semi skulle Justim-Ombudsman
na-Embetet icke böra belraksas utur
samma synpuuct, sorn Statens* Embeten.
Desse tillsättas af Styrelsen etter af densamma
underordnade
tillämpuing af fas Ista i ide Befordrings-Lagar
och äro permauente för Innehafvaren, hvilken
tillträder dem i den säkra förväntan
att, efter visse tiilryggaiagde tjenste- och
lefnadsär, komma i åtnjutande af .den för
desse Tjenster förut anslagne Pension.
Justitias Ombudsmannen deremot kallas af
Rikets Ständer och ej för längre lid ån
från en Riksdag tili en annan, då haus
befattning af sig sjelf upphör, så vida han
icke å nyo dertill väljes. Öfvertygelse!!
om den mest utmärkta skicklighet hus
denna person förenad med den högsta medborgerliga
förtjenst är den enda grund,
som bör bestämma delta val och den, som
besitter sådane egenskaper skall derföre
hnna sig nog belöut då han genom kallelsen
att vara Justitia? Ombudsman sättes i
tillfälle att i en vidsträcktare verkningskrets
gagna sitt Fädernesland; Ty Utskottet
kan icke föreställa sig att den man,
sorn Rikets Ständer hnna värdig att Inkläda
detta Embete, skall kunna anse ucu
Erabetet åtföljande Lön såsom en ersätt
-
55o Stals-Utskottets B e Lä 11 k a nelen.
ning. för döt lian. åt uLöfningen af åtagne;
medborgerliga pligter offrar sin tid och
sin förmåga.. Det vill fast häldre synas
som med denna Lön afsågs förnämligast:
det ändamål att om Rikets Ständer sinile
stanna med sitt val på en obemedlad
persön eller denne derigenom korn me att
under det han Justitite-Ombudsmanng-Änike
tet förvaltade förlora den inkomst han
af annan på Stat innehafvande tjenst förut
åtnjutit, denne person skulle genom lönen
sättas i en af omsorgerne för sin
bergning oberoende ställning och såmedelst
kunna odeladt egna sin verksamhet
åt uppfyllandet af sitt vigtiga kalli Och
då dessutom ej är föreskrifvit att den sorn
kallås till Justitim-Ombudsman skall frånträda
den befattning han i det allmännas
tjenst förut må kunna innehafva, enär af
63 §. i Riksdags-Ordningen icke bör kunna
hem tas någon annan tydning än att
då Jiistitiae-Ombudsman afsäger sig Ämbetet
eller ock derifrån skiljes, han -derige110111
endast blifver försatt i samma ställning,
som han var innan han Ämbetet
tillträdde: Så är det endast i de fall då
Justitife-Ömbudsman förut innehafver någon
uppräknade förtroende - poster, sorn han
ian äfventyra att återgången tili ett så
beskaffadt Ämbete blifver för honom stängd.
Sta'ts-Utskotfcets Betäknanden. 551 .
Vid hvilket förhållande det icke lärer
vara med idéen om Juslitiaj-Ombuds- ,
manna-Ämbetet förenligt eller i öfrigt behöfligt,
att stadga någre allmänna föreskrifter
i afseende på afgående Justilj;e-Ombudsmäns
pensionerande; utan bör, då
fråga derom väckes, densamma för hvarje
gång efter förefinnande omständigheter af
Rikets Högloft. Ständer pröfvas oell bedömas.
Beträffande således frågan om den personell
för Herr Friherre Mannerheim af
särskilde Herrar Ledamöter till olika belopp
föreslagne pension; så är väl å ena
sidan onekeiigt, att Herr Friherren, sorn
år 1809 kallades till. Justitiae-Ombudsman
och med uppoffring af det enskilda lifvets
lugn då biträdde denna dittills oförsökta’
Ämbelsmanna-bana, sedermera under en
tid af i4 år med dea värdighet beli urskiljning
förvaltat detta Ämbete, att han
kan anses hafva fullkomligen rättfärdigat
Rikets Ständers vid fyra påföljande Riksdag
ar bibeliållne förtroende; men enär, å
den andra, Utskottet, med kännedom af
Herr Friherrens upphöjda tänkesätt, hyser
den öfvertygelse, att Herr Friherren för
desse sina oafbrutne och intill sin höga ålderdom
fortsatte berömvärde bemödanden,
ieke efter hacktat någon annan belöning ia
55a S t a ts-U l s k o 11 et s B e t ä n k a n d eu »
den lian redan tili Rikets Ständers aktning
och välvilja 1 vunnit, skulle Utskottet
icke ti i i l ro sig, att för Herr Fri herren ti!!-  styrka en vedergällning i penningar i annai
fall tin oni Herr Friherrens oeconomiska
omständigheter sådant påfordrade
hvarom Utskottet desiotnindre tillkommer
att fälla något omdöme, soln, enär Herr
Friherren icke sjelf sökt den ifrågavarande
pensionen, eiler, så vidt Utskottet hat
sig bekant, gifvit anledning alt densamma
vöre för honom behöflig, Utskottet icke
utan åsidosättande af gran lägenhetens forti
ringar skulle' kunna sträcka sin forskning
ti i i desse Herr Friherren enskildt rörande
för,hållanden.
Att, på satt af eli Ledamot inom
Vallöf], Borgare-Ståndet blifvit ifrågasatt,
Rikets Ständer skulle såsom ett vedermäle
af deras erkänsla mot Herr Friherre
Mannerheim, låta, öfver honom prägla en
Medaille, .har Utskottet Funnit vara i detta
fäll mindre lämpligt; Äfvensom, hvad
beträffar det Förslag att uti en skrifvelse
försäkra Herr Friherren, om Rikets Ständers
tillfredsställelse Öfver hans Ämbetsförvaltning,
Siats-Utskottet får hänvisa till
det af iJögioll. Conlsittuious-Ulskotlet, ef
-
ter
Stats-Utskottets B e tän k an den. 553
ter verkstäld granskning af Justitiae-Ombudsrnanneiis
Diarier och Registratur under
den 3 sisth Maji afgifne Memorial,
deruti sistnämnde Utskott med anmälan,
att de tili Justiliav-Ombudsmans Expeditionen
inkomne mål blifvit med utmärkt
ordning, skyndsamhet och drift handlagde,
yttrat det bpdömmande, att Herr Friherre
Mannerheim värdigt svarat mot Rikets
Ständers förtroende; och genom hvilket
Memorial såsom af Rikets Högloll. Ständer
bifallet, det ändamål torde kunna anses
redan vara uppfyldt, som med den serskilda
skrifvelsen na åsyftas.
Hvilket allt Rikets Högloflige Ständers
eget bepröfvande vördsamt understa
lies, tillika med åtskillige Herrar Ledamöters
uti narlagde Protocoll upptagne
yttranden.
Stockholm den ai October i8a3.
4:de Sami. 5 Band.
554 St als-Ut skottets Betänkan dén.
K
i/tdrag af Protocollet, hållet-hos
Riksens Högloft. Ständers
Stats - Utskott, den 21 October
1823.
S. D. Under Åberopande af sine till Protocollet
för den 16 dennes anmälte reservationer,
emot Phtralitetens Beslut i frågan'"örn
Pension för förre Juslilias - Ombudsmannen
Friherre 'Mannerheim, uppläste
nedanbeftiälte Herrar Ledamöter sine
skriftcligen författade tankar, nemligen;
Herr
Friherre Hjert a
Då Friherre Mannerheim iSöp försakade
det långvariga enskifta lifvets lugn
han åtnjutit, och. ansåg Rikets väl påkalla
denna försakelse, bedömde Rikets Ständer,
att det då. tillskapade/ Justiliae - Omhudsmanna-Embetet
borde Friherre Mannerheim
anförtros, hvilket skedde och antogs.
Alla påföljande Riksdagar, intill denna,
hafva Riksens Ständer förnyat honom detta
vedermäle af deras förtroende, och jag
hyser den öfvertygelse, att endast betrag
-
S1 a Ls-lJ t s ko tte U B eliink a 11 d cn. <555
telser. öfver Friherre- Mannerheims uppnådde
höga ålder, i Förening med dess
egna yttranden, att nu mera ej med full
verksamhet kunna Em bete t,-, utöfva, föranledt
uteblifvandet af ett ytterligare »förnyad
t förtroende vid denna Riksdag
Friherre
Mannerheim liar emedlertid
nära lA år uppfyllt de åligganden detta
E-mbstS- tillhört, på det tillfredsställande
sätt Constituaoas-Utskotlcts bedömande
vitsorda;'».
Da lian under denna tiden hindrats
att odeladt egna sin tid och verksamhet
åt dess enskilda angelägenheters omsorg
oell tillsyn, nu uppnått den höga ålder af
nära 7:1 Ar, haft om lian varit Statens
Embetsmans ostridig rättighet att såsom
pension bibehålla fulla, Lönen, utan afseende
på större eller mindre behof deraf,
så synes mig Riksens Ständer värdigt,
att genom en lämplig pension kunna och
bora underlätta Friherre Mannerheims
omtanka för ett dess innehafde upphöjda
platts passande lefnadssätt, under dess
sannolikt ej många återstående lefnadsår»
hvilken pensions-belopp med i5oo R:dr
årligen närmast torde förena Motionärernes
åsigter och billighetens fordringar»
556 Siats-Utskottets Bet änka nelen.
samt böra utgå af Riksgäkls-Contoirets
tillgångar.
Då sällan torde in trä lfa, att en Justitise-Ornbudsman
lika mångårigt bibehåller
Ständernes förtroende och än mera
sällan, att, då det upphörer, en så hög
ålder skulle kunna åberopas såsom anledning
eller anspråk till en afgående Justitice-Oinbudsmans
Pensioner",;,ds, SVhCS
mig vådeliga prasjudieat för framtiden" undanröjde,
om Riksens Sfiinrlnr nu på ofvan
.uiörde skäl sinnie grunda deras beslut,
att tillerkänna Friherre Mannerheim den
föreslagne pensionen.
Herr Öfverste Hjärne,
Aldrig skall jag kunna frångå den
öfvertygelse! att Rikets Ständers enda enskilda
Embetsman ej bör uteslutas från
den pension, som alla Statens Civila Embetsman
ovilkorligt äro berättigad^ till,
vid afskedstagande!, då de tjenst till fyllda
70 års ålder, utan afseende på för-'
tjenst eller vilkor,
' Då det måste vara en gifven följd
af Riksens Ständers val till Justitioi-Ombudsman,
att den valda personen måste
S t ;i t s-U t s k o 11 c t s Betänkande n. 55j
vid ti] lia .det anses vara elon skickligaste;
hvilken obegriplig. contradiction ligger icke
då uti närvarande beslut, när man
jemn för det med det Allmänna stora 1'öiv
troende, Friherre Mannerheim sedt sig ega
allt sedan i8ajg, då hail fortfarande intill'
närvarande tid blifvit vald och återvald
lill denna tjenst, och först nu vid en så
hög ålder af *5 år, det blifvit en nödvändighet,
att ieke mera chargera en så hög
Aldér "tt‘d fnnctiou af. en tjenst, som fordrar
mannaäini hela kraft och verksamhet.
Godtyfcket synes mig här varit
enda principen för detta beslut, och jag
anser det icke hvarken kunna eller böra
grundlägga andra beslut än Despotismens,
hvars bannlysning från vårt Fädernesland
vi till en ganska stor del ha att tacka just
denna man, som nii afslås en pension,
hvilken skulle bereda honom en sorgfri ‘
återstående vandring till sin graf.
Man vill bibehålla sig rättigheten, att
vid hvarje serskildt fall besluta angående
afgående Justitias-Ombudsmäns pensionerande,
Om jag än detta skulle medge
såsom måhända lämpligare, så sker det
dock med det förutsättande, att verkliga
skäl och icke ensamt godtycke skulle bestämma
resultaten. Detta första tillfälle
af sådan beskaffenhet lemnar dock icke
558 §:ta ts.-JJ t s k otte t $ Bet lin ka n d e u
behagligt f^-sriltåt; ÖnK jagk a:'C uvnriktigt;
bekänna .att- déilå mMs tu^syni^iUigt: upp4
ninn.'rande för den- som-skulle lä . äetlä
förtroende, eli iian,, för att kunna emottaga.
-, det, nödgas afsäga .sig en så vigtig.rät1
i g-Ii c t. soni elen till pension vid en hö'g
ii Ider, ulan att" erhålla någon annan ersättning
derföre än den, just icke afundsvärda,
ali komma under en fullkomligt godtycklig
behandling icke cn gång med hopp
att kuuna göra skäl.gäl|ande tili pensiqiis.
förmån vid inträffande afsked. Ty hvem
kan val .med mera skal dertill framträda
än; den nu ifrågavarande, och derpå grunda
ett hopp, sorn likväl nu symes icke
kunna påräknas. * ., •
Man. uppger såsom skäl lill afslaget'
personens rikedom. Jag äger ingen rättighet
att den bedöma; men då mgn vid
så hög ålder bibehåller cn tjenst of dennes
omfattning och obehag, räknar jag på
andra skäl dertill, än ensamt ärelystnadens;
och anser dessutom, ulan afseende
till personens vilkor, denna tjenst böra vara
berättigad till samma förmån som Statens
civila Tjenstemän, att få Lönen i
pension då de afgå vid 70 års ålder.
På de nu anförde skäl, vågar jag reservera
mig emot det nu tagne beslutet,
Statjä-Utskottets B et ä nk an d-en. 55g
©ch anser Friherre .Mannerheim Böra anslås
en pension för sina återstående dagar.
Herr Prosten Ånjon:
.Tåg Lör först anmärka, att jag fullkomligt
gillar hvad Afdelningen föreslagit
©oh godkänt, rörande olämpligheten att
för afgående Justitia;-Ombudsmän i allmänhet
stadga eli viss Pensions-Stat. Skälen
för afsiag å denna del af Motionerne,
värö. i Betänkandet ^så väl utvecklade, att
jag icke anser nödigt dem åter upprepa
elier till dem något tillägga.
Helt annat är förhållandet i nu förevarande
speciella fall. Statens Enibetsoch
Tjenstemän, hvilka dels af Konungen,
dels af honom underordnade Auctoriteter,
tillsättas, hafva den försäkran att efter 70
lefnadsår, af hvilka 4° blifvit tillbragte i
det allmännas tjenst, undfå afsked med
bibehållande af hela LÖnen som pension.
Den nämnde åldren har vid denna Riksdag
blifvit nedsatt ifrån 70 till 65 år;
och att äfven ifrån denna regel* speciella
undantag beviljas, bevisar stagandet angående
Justitiaa-Rådet Blom. • Är det då
billigt, är det klokt, är det öfverensstäm
-
56o S t a ts-U t s.k o 11 e ts Betänkan dem
mande med de vidsträckta pligtcr mait
ålägger ea Jiisliliar-Ombudsiitan alt h a n ,
den enda Embetsman, Sohl Riksens Ständer
utnämna* "skulle vid delta förhållande
vara mera vanlottad än de .Embetsman
Sorn af Styrelsen tillsättas* och till hvilkas
pensionerande samina Ständer så frikostigt
anslå medlem
Herr Friherre Mannerheim tillbragte,
efter hvad bekant är* öfver 20 är i Statens
tjenst, innan Ilan 1789 log afsked.
Sedan och efter 20 års mellantid, ingick
lian, kallad af det allmänna förtroendet*
på den nya och dittills o försök ta bana*
den han först nu, efter 14 års förlopp, vid
en hög ålder af 74 ;"ir lemnat. Huru hail
uppfyllt sitt ansvarsfulla kall, tillhör icke
mig att dÖnta. För min Öfvertygelse vittnar
derom tillräckligt Riksens Ständers
fyra gånger förnyade val, och äfven vid
denna Riksdag HÖglofL Constilulions-TJtskottcts
för honom hedrande utlåtande.
Vid sådant förhållande, och då hvad
som kunde anses brista af Friherre Mannerheims
sammanlagde tjenstetid, i suni mait
4o år, ersättes af hvad han tillbragt i sitt
Embete öfver den stadgade lefnadsmål
dron
-
Sia t s-U ts k o I, t e ts 13 e t ä n k a n d e n. &6t
Jrcn; skulle jag med fullt skäl anse honom
berättigad, att, i analogie med Statens Ämhetsman,
få behålla hela lönen, som pension.
Likväl och som man synes så rayeket
fr ugla praejudicat och fritt beslut för
hvarje i framtiden förekommande fall bör
förbehållas, förenar jag mig i Herr Friherre
Hjertås förslag, det den i frågavarande
pensionen må bestämmas till i,5oo R:dr
33anco, att från Riksgäids-Contoiret årligen
utgå.” •• , .
Herr Commeree-Rådet Santesson:
”Jag skall gerna medgifva att jag vid
åhörandet af den motion, sorn inom Borgara-Slåndet
väcktes till nu förevarande
fråga, kände den önskan att sådan ej hade
blifvit vackt, aldraheldst jag då gjorde
mig den föreställning, att densamma ej af
Friherre Mannerheim torde gillas, och ansåg
honom öfver allt slags behof deraf,
Sedan Motionen emedlertid nu blifvit gjord
äfven inom ett annat Stånd och ej blifvit
inhiberad eller fsagd utaf Friherren, som
under tiden ej gerna kunnat‘undgå erfara
att den förevarit, så förutsätter detta för
min öfvertygelse, att Herr Friherren verk
4:de
Sami. 5 JB u n d. 3G
56? Stat s-tl tskottets Be t frii ka n d éfi.
ligesl'belvöfver påräkna, hvad drift’ lön 11 dö
könitna i fråga' Stim års pension i dess öfrige
lifstid. Jag kan då icke tveka att
bifalla Motionen; ' Högloft. Utskottets Betankande
har erkänt Friherrens förtjeiYstei;
Herr Öfverste Hjärne liar 1 uti dess
nyss anförde Reservation vidare utvecklat
dem; jag kan ej lieller undgå härvid ihågkomma,
att det var Friherre Mannerheim,
sorn å Nationens Representanters första
sammanträde, efter iSög ars Revolution,
först bland Medborgare bröt tystnadad att
gifva laglig sancfion åt den olaglighet, nödvändigheten
påkallat; alt det var Friherre
Mannerheim, sorn, Ordförande i det första
Co hs t i t u L i f 11 s - U ts k o 11 e t, i Ö ra vi ledde det Ä m -  bete, hvilket ilan Sedan af Nationäl-Representationens
enhälliga förtroende emot tog-,
och att han under i3 års tid, enligt hvad
alla Riksdagars Ständer, igenom deras decharge
och 4 gångers -återväljande vitsordat,
oförviteligen förestått detsamma.
Jag kan icke vid ett sädånt -fö rifål»
lande se på en besparing af något Joobrde
R:dr för Staten; och ingalunda anse som
misshushållning med Statens medel, att äfven
på sådant sätt, ådagalägga Nationens
erkänsla mot en Man, som, enligt hvad
förut är nä, nimi t, hade vid yngre år !en:-  nal sin Ämbetsmanna befattning i en tid
S l a t s-U t s ko.ttf t s B e t ä a k a n d e n. 5G3
-la förhål baderne stöhle dem i strid mpd
haas Öfvertygelse, och .nit för, de1- ailly ånna
cpista; suni deremdl, oaktadt redan då
llinnéa ålder, åter ingick när förändrade
omständigheter gjorde det förenligt nyed
lians tänkesätt, och det alliyänii-JS föxiroeii'
de dertill kallade honom, åleringiok, sager
jag, ifrån dess .njutande lugn vid endast
egne angelägenheters vårdande, sorn visserligen
ej vunpit på. baus. frånvaro sedermera
under Ärybetets förvaltande.
Jag hyser, fast mera cfeji upprigtiga
önskan alt Fäderneslandet aldrig må sakna
sådane män, när det kommer i behof
af dem, och anser följaktligen praejudica
tet, sorn man tycks befara snarare välgörande
än vådligt.
Rikets Ständer hafva, anslagit och
beviljat pensioner åt Statens Ämbetsmän,
Här de efter en viss tjenstetid hunnit till
en bestämd ålder och del utan afseende
på deras enskildte vilkor; det synes ej vara
ur vägen om. Rikets Ständer åt deras
egen ende, och första Ämbetsman egna ett
lika afseende. Reserverande mig alltså
från pluralitetens af Högloft. Utskottet beslut,
tillstyrker jag bifall till Motionen och
anhåller att denna min enskilda tanke får
564 Stat s-U t s k o 11 e t s Betänka n il e n.
åtfölja Betänkandet lill Respective RiksStånden”.
Herr Lagman N o r a; u s:
”Jag kan icke förena mig uti det beslut,
sorn Stats-Utskotlets pluralitet fattat
att afslå de väckte Motionerue. om pension
för förre Justitias-Ombudsmannen Friherre
Mannerheim. Lika litet kan jag glömma
huru denne man gjorde sig förtjent
af Fäderneslandet, då han vid Början al
Revolutionen år 1809, genom sin själsstyrka
och sin beslutsamhet gaf fart åt JVutiönal-andan
för alt obehindrat fortgå ti il
grundläggningen af vår Coustitntiönclla
frihet, samt att han derefter såsom Ordförande
i Constitutions-Ulskottet verksamt
bidrog till upprättande af våra Grundlagar,
som jag kan underlåta att anse Rikets
bifall lill det sätt, uppå hvilket han uppfyllt
sine Ämbetspligter, tillförlitligast och
värdigast vara uttryckt genom del fortfarande
förtroende hail vid fyra ,Riksdagar
af Riksens Ständer åtnjutit och Sora den
allmänna rösten gillat; Meli äfven utan att
lemna detta serskildta afseeude åt sällsynta
förtjenster, dem Fäderneslandet alltid
tacksamt bör erkänna framställer jag huruvida
Rikets Ständer vid samma Riksdag,
S l a t s-U tskottets B e t ä n k a n d e n. 565
som rättigheten blifvit stadgad för Statens
Civile Ämbetsmän att vid 65 års ålder
lemna sine innehafvande Tjenster, med
rättighet att bibehålla sina löner, böra yägra
aLt erbjuda en lika förmån åt den Ämbetsman,
sorn af dem tillkallad emottager
•vården af deras rättigheter och tillsynen
öfver Lagärnes helgd och efterlefnad, då
han uppnått en ålder af 74 ;"ir oc^ soni
då lian kallad af Nationens förtroende öfvergaf
sitt lugn redan fann sig nära den
lefnadstid, som nu tillägger hvarje Statens
Ämbetsman att vid afskedstagandet bibehålla
sin liela Lön och det såsom en rättighet
utan pröfning af dess enskildta vilkor
och omständigheter. Jag känner viii
att Friherre Mannerheim under en tid af
20 år eller ifrån 1789 intill 1809 icke
varit i Statens tjenst, men om han då i
strid med sine tänkesätt icke ville bibehålla
sig deruti, tvekade han icke eller att
Öfvergifva sitt lugn, då han, trogen sine
grundsattser, ansåg sig kunna vara Fäderneslandet
nyttig och ifrån en genom Nationens
förtroende,upphöjd ännu oförsökt
platts medverka till en sansad njutning
af den återvunna friheten. I allmänhet
skulle jag ock finna förenligt med JustitiaeOmbudsmans-Äuibetets
syflning och egenskap,
aLt den som en gång dertill kallad
men såsom icke dertill åter invald måste
566' S-t-a-t: s - U t s k o t te t nd en..
lemna detsamma, vore b$ry,liigade, lill na- .
gon viss årlig pension, döK,,4ag, skulle, vilja
föreslå till i5oo R:dr så framt den. afgåenne
Juslitias-Ombudsmannen icke ville .
återtaga sitt förut innebafyande, Ämbete,
Derigenom skulle det stora ändamålet vinnas,
att äfven sädane Ämbetsmän. hvilkas
plaltsr jelte kunna lemnäs obesatte, skulle
kunna emottaga detta förtroende i hopp
att vinna denna ersättning för rubbn.ip- .
gen af sine förhållanden, hvilket o,ok i
allmänhet torde anses böra gälla för hvar
och en Ämbetsman, som kallas att öfvergifva
sin närvarande ställning, utan någon
visshet för sitt framtida öde, och utan, att
äfven då krafterne upphöra och verksam-,
heten af åren begränsas, vara försäkrad
cm öii tarflig bärgning. I saknad af ett,
sådant stadgande är Justi tias-Ombudsmannen
mera vanlottad än andre Civile Ämbetsmän,
då han deremot med den högre
skicklighet och utmärkta egenskaper man.
af honom fordrar, oberoende och tryggad
för alla enskilda bekymmer, borde få öfverlemna
sig till utöfningen af Ämbetspligter,
för hvilka han alltid kan finna ett
vidgadt fält. För min del tillstyrker jag
således icke allenast, att Friherre Mannerheim
måtte erhålla rättighet att åtnjuta
en årlig pension af i5oo R:dr, utan ock
att en lika Pension blifver stadgad för
S t a t s-XJts k o 11 e t s Betän kativden. 5 67
hädanefter afträdande Justitiae-Otoböäsmän
så framt de icke vilja återgå till sine
’ Förfjt innéhafvände Ämbeten.”
Hvilka alla anföranden skulle nied»
följa till Respective Riks-Slålidén.
Stockholm söm ofvan
N:a 56t>
Ankom den 31 Oct. i8?3*
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga, att Uppbörden och
Redovisningen af alla allmänna
medel måtte öfverlemnäs
åt Riksgälds-Con
-
568 Stats-Utsktotets Be t ä n k a n elen.
toiret, eller ock detta Verk
alldeles upphöra.
Uti elt till Yällofljge Borgare-Ståndet ingifvet
och tili Slatte-Utskottet remilteradt
Memorial, har Herr Jacob Lieström anfört,
huruledes mycken enhet och lättfattlighet
uti Upphörds-Vérket skulle vinnas derige3iom,
att alla publike medel, hvilkas Uppbörd
oeh Redovisning nu är splittrad på
så många särskildta ställen, kunde få lefvereras
och redovisas på ett enda ställe,
hvartill Herr Linström föreslagit RiksgäldsContoiret.
; Hvarjemte Herr Linström, efter
en detaillerad framställning' af de fördelar,
som han ansett derigenom kunna beredas,
yttrat, att, om likväl sådane hinder
skulle möta detta hans förslag, att det blefve
overkställbar!, Riksgälds-Contoiret då
borde upplösas ock dess Betjening antingen
med bibehållande af deras Loner, flyttas
till tjenstgöring på andre Verk, eller
ock sättas på Indragnings-Slat, lieldst i sådant
fall de Riksgälds-Contoiret nu egentligen
tillhörande göromål kunna af StatsGontoiret,
med ringa arbeis-hjelp, bestridas,
samt Riksgäids-Sedlarnc utan olägenhet
af Banken inlösas.
Då,
S ta t «r-U tskottets Betänkande n. 569
Då, genom de beslut Rikets Höglofl.
Ständer, i afseende på den Allmänna Statsregleringen
vidtagit, redan blifvit förordnadt,
huru med Uppbörden och redovisningen
af de, under flerfaldiga Titlar, ingående
directa och indirecta Stats-Inkomster
förhållas bör, samt, så väl dervid,
som särskildt i sammanhang med Beslutet
om Regleringen af Rikets penninge-väsende,
Riksgäkls-Contoiret fått sig sådane befattningar
och åligganden uppdragne, sorn
göra dess tillvarelse tills vidare alldeles
oumbärlig: så anser Utskottet sig icke
kunna Herr Linströms förberörde Motion
i någon måtto understödja.
Hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers
eget bepröfvande vördsamt öfverlemtias.
Utdrag af Protocollet, innefattande
en Ledamots särskildta yttrande, bifogas.
Sotckholm den 21 October 1823,
4:deSaml. 5 Band
36 *
Sno Stats-Utskottets Bet ii n Landen.
Utdrag af Protocollet hållet hos
Riksens Ständers Stats-Z/tskott
den 21 October 1823.
s. D. Vid nu verkstäld justering af Betänkandet,
i anledning af Herr Linströms,
Jacob, Motion, att an lingen Uppbörden
ocb redovisningen af alla Allmänna Medel
mätte öfverlennäs till Riksgälds-Contoiret,
eller ock detta Verk alldeles upphöra, yttrade
Herr Linström: ”Vid Betänkandet
om Riksgälds-Verkets upplösning, kan jag
nu mera desto mindre hafva något att erinra,
som de nya åtgärderne i financielt
afseende ofelbart synas i tidens längd bereda
detta Verks betydliga utvidgning och
införlifvande med liela Riket till den grad,
att man torde få svårt att urskilja det
ena från det andra; Men då Höglofl. Be
redningen
hetraktat saken på den ena^
visserligen messt framlysande, sidan; har
Beredningen alldeles glömt den andra,
som också uti mitt Memorial omförmäles,
den nemligen, att alla Kronans Intrader
borde till Riksgälds-Contoiret inbetalas och
derifrån, efter Stat och Titlar, till vederbörande
Verk utdelas. Jag hade de
-
Stats-Utskottets lie tänka nd en. äj i
sto heldre trott denna omtändighet förtjena
ett svar och utredning, som jag funnit
af Riksens Ständers beslut", o/n Tullmedlens
ingående hädanefter till RiksgäldsContoiret,
att det utan rubbning uti gamla
vid Stats-Contoiret fastväxta förhållanden,
går an att derifrån draga denna del
af Bevillningsmedlen; och derföre frågas
med skäl, hvarföre icke alla de öfrige uti
60 §. af Regeringsformen nämnde 13evillningsmedel,
såsom Accis- Post- och Bränvins-brännings,
samt alla under KrigsCollegii
disposition stälde Intrader också
höra till merbemäldte Contoir inlemnas?
I fråga om formen af Betänkandet
åberopar jag min rätt, att få min Motion
fullständigt besvarad, och i sjelfva saken
tillhör det Högloft. Utskottet, att bedöma
conseqvencen af Beredningens åtgärd i
sistnämnde afseenden.”
Och skulle detta anförande, på begäran,
medfölja Betänkandet lill Respective
Riks-Ståliden.
Stockholm, som ofvan.
, Ex Protocollo.
W. KARSTRÖM.
fr
5^2 Stats-Utsko ttets B c län k an den.
N:o 56a,
Ankom den 31 Oct. 1833.
Riksens Höglofl. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- f/tskotts Betänkande,
i anledning af
väckte Motioner, om inrättande
af en Fristad för mindre
brottslingar, och om
Försvarslöse personers användande
till uppodlingar
och colonisering:
-*• ill Stats samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens gemensamma handläggning,
hafva från Högloflige Ridderskapet
och Adeln blifvit remitterade tvänne, af
Hans Excellence Herr Grefve von Engeström
afgifna, Memorial; det ena, om inrättande
af ett Asylum. för mindre brottslige
personer: det an^ra, angående för
-
S ta ts-U ts ko t le Is Be t änkan den. 5j3
svarslöse personers användande till uppodlingar
och coloiVisering.
I afeende på den förra frågan, har
Ekonomi-Utskottet, vid sis'tlidne Riksdag,
då ett dylikt Förslag af Hans Excellence
Herr Grefve von Engeström framlades, genom
ett af Rikets Ständer hifaliet Betänkande,
afgifvit det yttrande: ”att förslaget
åtminstone för det närvarande ej
Vöre verkställbar!;” Hvarjemte Utskottet
ansett resullaterne af de Corrections-Inrättningar
i Vadstena och Borgholm,
hvarom Kongl. Majrt till Rikets då församlade
Ständer aflemnat Nådig proposition,
böra afhidas, innan nya anstalter i
den vägen vidtagas, heldst det vore att
förmoda, det endera eller måhända hegge
desse Corrections-Inrättningar blifva så organiserade,
att de kunde motsvara det ändamål,
, Hans Excellence Herr Grefve von
Engeström åsyftat.
Resultaterne af Correctionshus hafva,
genom de i Vadstena och Carlskrona etablerade
så beskaffade inrättningar, visat
sig, och hvad i den vägen vid sednasle
Riksdag blott var en förmodan, sålunda
numera öfvergått till visshet; Oell då ulen
anstallt Hans Excellence Herr Grefve von
Engeström uteslutande för en viss Glass
574 S-t ut St Ut slottets B e t ä n k a n d en.
förbrytare föreslagit, icke ingår i de generella
principerne för Förbättrings-Hus, och
fråga nu är å bane, alt så ulvidga de redan
befintlige, eller så organiserande nya
Corrections-Inrättningar, att det ändamål
vinnas, som med dylika inrättningar egentteligen
bör sökas, och sorn för ifrågavarande
motion legat till grund, eller brottsling
(i r s moraliska förbättring; så
finna Utskotten icke skäl, att tillstyrka bifall
till det föreslagna Asylum, beldst sådane
personer, hvilka skulle begagna denna
fristad, äro äfvenväl bland föremålen
för den nya Corrections-anstallt, hvars organisation
nu är under öfverläggning inom
Utskotten.
Hvad beträffar den andra Motionen,
angående Försvarslöse personers användande
till uppodlingar och colonisering,
så, utom det att någon tjenlig ort för en
sådan colonie icke är att finna inom Riket,
bar det ej kunnat undfalla Utskotten,
hurusom fördelarne af brottslingars förvisning
synas alltför problematiska i förhållande
till de dryga kostnader, som förmed
oundvikeligen äro förenade, ej mindre
till brottsiingarnes transport, underhåll
och beklädnad, än ock isynnerhet till
deras noggranna bevakning, utom hvilken
de största vådor för Allmänna säkerheten
y
S ta ts-U t s k o t te ts Be läk nan den. 5^5
voro att befara, enär det med skäl kan
förutses, att rymningar esomoftast skulle
inträffa, deraf åter andre brott föranleddes,
nödvändige för rymmarens bärgmng.
På desse skäl och då härtill kommer,
att förvisning är ett i våra Lagar okändt
straff för sådane brott, som, enligt
Motionen, skulle komma i fråga att dermed
beläggas, anse Utskotten sig icke kunna
tillstyrka Riksens Högloflige Ständer,
alt åt ifrågavarande förslag lemna bifall.
Detta underställes härmedelst vördamt
R. H. Ständers egen pröfning.
Stockholm den 18 October i8a3.
N:o 5G3.
Ankom den 31 Octob. 1823-
Riksens Höglofl. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs- och
5j6 Stat s-U t s k o 11 e t s Betänkande'».
Ekonomi-Utskotts förnyade
Utlåtande, i anledning af
gjorda anmärkningar vid
Utskottens förut under den
27 Juni! och 30 Julii särskildt
afgifne Betänkande,
angående understöd af Staten
för Höganäs Stenkolsverk.
Under anmodan att med ett gemensamt
Utlåtande inkomma, hafva dessa Betänkanden
af samteiige Riks-Stånden blifvit
tili Utskotten återremitterade, beledsagade
af följande anmärkningar:
Ilos Högloft Rid der skap et
och A d e1n:
Herr af Uhr, Carl David, sorn,
uti ett utförligt Anförande, grundadt på egen
sakkännedom ulveeklar de hinder, som hitintills
motarbetat begagnandet af de natura
liga fördelarne vid Stenkolsverket, hvars
nyt
-
i
8 tats-U tsk» 1.1 et i Betänkande».
nytta för Riket, af Utskott och Ständer
redan iir fullt erkänd. Efter cn detail•
1'erad beskrifning om Flötsernds läge, orri
rikedomen af de flere produeter, sorn der
kunna erhållas» samt öfversigt af Grufbr.ytningen
oell hushållningen ifrån Verkets
* första början» härleder H:r af Uhr orsaLettia
till dess närvarande tryd sättlin a ställning
och Bolagets iråkade förlägenhet endast
derifrån» att Bolaget började detta stora
och vigliga förelag, utan tillräcklig fond
för dess utförande, samt att tillgångarna
aldrig motsvarat behofvem Att efter en
utvidgad och ändamålsenlig plan afhjelpa
dessa förhinder, det må ske af detta eller
ett nytt Bolag, eller af båda i förening,
anser Författaren nu böra blifva Riksens
Ständers Imfvudsakeligaste föremål, utan
användande af några palliativer, hvilka endast
betunga Staten, men ändå ej bidraga
till ändamålets vinnande, Betta kan endast
uppnås derigenom, att Schaklsaiikhinsen
vid Rvd fortsattes till nedra, eller dea
O u .
så kallade Fru Bagges Kohlflots, saint tiva
och för framliden nästan outtömliga Koltillgångar
härigenom beredas, hvartill det
af Utskotten föreslagna understöd belin nes
alldeles otillräckligt.
4?de Sami. 5 Band.
57? Stats-Utskottets Betänlanden.
Då det gamla Bolaget, erkännande
sin egen oförmögenhet, naturligtvis önskar,
alt Verkets öfverlåtande till ett annat,
.mätte ske med dess möjligaste minsta förlust,
men de åter sorn ega vilja och förmåga
att detsamma öfvertaga, fordra å sin
sifia de billigaste vilkor; Så öfvergår Författaren
derefter till gransknig af de medel,
hvilka möjligen skulle kunna förena
dessa stridiga interessen. Det blifvande
.Bolaget anses icke kunna gifva någon annan
Köpeskilling än den summa, som ovilkorligt
skall användas lill Verkets ofvan
anvisade fullkomnande. Denna Summa
upptages till 200,000 R:dr, som borde vara
afsatt innan Verket med tillhörande
Inventarier, rättigheter och skyldigheter
öfverlåtrs. Nuvarande Bolagets utgift i
och för Stenkolsverket uppgår, enligt sistJidne
Mars afslutad räkning, till 465,441
Riksdaler, sedan vinsten blifvit afdragen;
och framlidne Hans Excellence Herr Grefve
Ruuths skuld, hvilken anses tillhöra Bolaget,
utgör för närvarande uti rund summa
200,000 R:dr. På dessa premisser
föreslår Herr af Uhr, att det gamla Bolaget
må emot eftergift af 160,000., a 170,000
R:dr på skuldsumman, afträda Verket till
Staten, och Contant inbetala 3o,ooo R;dr,
som utgöra skillnaden Stenkols-verket
blefve derigenom Statens egendom, hvil
-
Ståts-Utskottets Betänkande». 5^9
ken, i sådan egenskap, utan någon ersättning
bcir öfverlemnas till ett annat Bolag,
emot förbindelse, att samla och deponera
200.000 R:dr Banco på vissa terminer, att
ovilkorligen användas till tindra Flötsens
bearbetning och Verkets derefter, lämpade
utvidgande i alla dess delar. Härmed
skulle äfven åtfölja skyldighet, alt inför
R. II. Ständers Revisorer redovisa utgången
och derest hela summan icke till ändamålet
behöfves, ersätta Staten för hvad sorn
at de tillskutna medlen ej åtgått. Om
härvid tillika fästades det vilkor, att de
hitintills beviljade premier a ö sk. Banco
per Tunna försålde Stenkol upphörde och
dessa, vid en vederbörlig utvidgad brytning,
uppginge till ett årligt belopp af
100.000 Tunnor; .Så inbesparade Staten en
årlig Summa af i a,5oo R:dr, och man
kunde bestämma den tid när Stats-Cassans
lemnade förskott vore till fullo återguldit,
och R. Ständer hade genom denna utväg,
utan någon egentlig uppoffring eller förlust
för Slaten, frälsat detta vigtiga Verk
ifrån dess nu förestående undergång.
Hans E x c e 11 e n c e Herr Grefve
Jacob De la Gardie, efter allmänna
framställningar om begge Utskottens, dfels
gemensamma, dels skilda åsigler af före
-
$8» Stat s-lf t * k © 11« t s B e t ä n fe a » d « r,
varande amne, anmärker: i:q, Att Stats
"Utskottet
uti sitt Utlåtande förbigått, beräknandet
af premie-medlen Bolaget till
goc(q för det löpande argt, eller 182.3, dertill
lora nied t af de kända farmerna för alla
Statsanslag, hvarföre hemställes om icke
dvtta tillägg skulle af Riksens Ständer
anses billigt. 2:0 Att de hegärde, af
Kongl. Bergs-Collegium och Rkoiiomi-Utskotlet
tillstyrkte, 3,000 R:dr till Borrnings-försök
vöre af nödvändigheten på-?
kallade för arbetets fortgång; samt 3:o Att
med erkännande af JSkonomi-Utskottets
för Verket gynnande afsigt, då det tillstyrkt
en femtedels årlig afbetalning på
Bolagets nn till Stats-Verket egande skuld,
det likväl måtte förblifva vid Stats-Ulskottels
förslag: Att nemligen till denna skulds
godtgörande, oafkortadt användas de tillerkände
premiemedlen, intilldess den till
fullo är betald, såsom med Bolagets för-,
inån mera öfverensstämmande.
Sedan Hans Excellenee derefter förenat
sig med Herr af Uhr uti dess framstahle
allmänna åsigter vid detta vigtiga
Verks bedömande, anföras de jemnkningar,
förklaringar och tillägg, som, vid det.
gjppda förslaget, borde komma i fråga.
J)å Bolaget i ock för Stenkols-Verket ut
-
S t a t s-U t s k o 11 c t s Betänkande n. 581
lagt, öfver sin vinst, 460,000 R:dr, och nu
beflnlelige Inventarier uppgå till i83,.1'j°
R:dr; Så synes blotta afskrifningen af
ip5,5yo R:dr, Grufvans lili Staten nu varande
skuld, medföra för Bolaget en olver
billigheten och rättskänslan utsträckt förlust.
I egenskap af Verkets Styresman,
liar Hans Excellence, med hänseende till
den korrta tiden, icke varit i tillfälle att
inhemta Actie-ägares tankar; och vågar således
ej_ yttra sig, huruvida de nu före»
slagne vilkor kunna af dem antagas; men
är dock öfvertygad, att de, ongtadt; den
dryga förlust, de dervid lida, likväl skola
omfatta hvarje tillfälle, att se en ökad
drift skänkas åt delta nyttiga företag, hvilket
de icke förmå, att, som sig hör, sjelfve
utföra. SI u teli gen erinrar Hans Ex»
cellence, om några mindre omständigheter,
som, ehuru underordnade det liela,
likaväl äro för Bolags-Intressentejne af
vigh
Uti förnyadt yttrande vittsordar Herr
af Uhr, hvad Hans Excellence Herr Grefve
de Ja Gardie, rörande Inventariernas
belopp anfört; och anmärker dervid: Alt
de erbjudne 170,000 R:dr förssa väl sjelfva
Verket, som alla dertill hörande Inventarier,
icke Vore att anse såsom full ersätt
-
582 Stats-Utsktotets Betänkande».
nin?, utan endast som en nödfalls-utvä?
o7 Ö
att frälsa Bolaget fran ännu större förlust.
Således medgifves billigheten af hela den
gamla skuldens afskrifning eller 200,000
lbdr, då i förra anförandet, Statens tillgångar
och fördelar voro mera afsedde än
Bolagets,
Herr Lefren J. P. instämmer till
alla delar med Herr af Uhr, och visar ytterligare
huru de vid den föreslagne afskrifningen
möjhgtvis uppställde betänkligheter
må kunna häfvas och ali slags förlust
för Stats-Verket försvinna.
Uti de öfrige Respective Riks-Stånden
hafva endast allmänna anmärkningar
vid Utskottens redan afgifne Betänkanden
blifvit framslälde, hvarvid uti Välioflige
Borgare-Ståndet, Herr Noraeus, och uti Hedervärda
Bonde-Ståndet, RiksdagsFullmägtigen
Longberg yrkat, att Herr af Uhrs
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln afgifne
Utlåtande, måtte tili särskildt och Imfvudsakiigt
skärskådande upptagas.
Hvad således blifvit anfördt, hafva
Utskotten uti noga öfvervägande tagit, oclj
S ta ts-Ut sk o 11 e t s Betänkan den. 583
dervid, enligt anmodan, fästat en särdeles
uppmärksamhet vid Herr af Ulms förslag
till bildande af ett nytt, med tillräckliga
inkomster forsed t Bolag, hvilket förmådde
gifva Verket den nu saknade och , på annat
satt oupphinneliga arbetsdriften. Detta
Förslag befinnes också väl beräknadt
för sakens framgång, alt Utskotten icke
skulle draga i betänkande tillstyrka dess
antagande, om det kunde verkställas genom
andra friedel än eli så betydlig uppoffring
af Stålens inskränkta samt tili andra
oundgängeiiga behof påräknade tillgångar.
^ Tiden synes vara fullt inne, att
vid bedömandet af Statens mellankomst
uti enskilda transaclioner, med största varsamhet
förfara och dervid ej blott fästa
sig vid de möjliga fördelar, som kunna
åtfölja företaget, utan äfven den större eiler
mindre visshet, hvarmed de kunna erhållas,
samt framfor allt i Slals-öeconomiskt
hänseende, undvikande af Statens
inblandande uti det enskilda interesse!.
Utskotten finna för R. 11. Ständer svårt
att bestämma det ändå alltid blifvande
problematiska uti Stenkols-Verkets framtida
drift, då den skall besörjas af ett enskildt
Bolag, äfven om detta blifver bildad
t efter nya föreskrifter samt forsed t
med ökade tillgångar. Och alt dylika
arbeten icke böra af Slaten öfvertagas el
-
St ats-Ut skottets Betänkandeil,
ler af densamma hed r ifvås, dertill äro så
pallande skål redan förn t frams tålde,- alt
iiere icke lära finnas beliöflige. Lika
svårt torde det äfven blifva, att med säkerhet
förese, huruvida elt sådant Verk
lili framliden kail uppehållas Utan Stålens
alli fram gena bidrag och ständigt fortfarande
uppoffringar* , hvilka erfarenheten
visar alltid i sådant skick påkallas samt
oftast med alet Allmännas stora förlust
erhållas... Del är ett våcleligt efterdöme,
alt en hvar enskild Inrällning, som ieke
bär .sig sjelf,, ehuru nyttig den ock må vara,
skal! uppehållas af Slaten, då säkraste
måttstocken på nyttan af en production,
en 1’ahriks-lnrällning, ett Näringsföretag
är, att den medför vinst, eller åtminstone
inom sig sjelf äger medel till fortsatt
drift.
Styrde af dessa grundsatser och eImru
med fullt förtroende till de erhållne
uppgifter och erkännande af Slenkols-Verkcls
vigt, anse Utskotten sjg icke bora
frånträda de grunder, för delta Verks understöd
af Staten, hvilka uti de förut afgifne
Betänkanden redan , "äro uppgifne,
och hvarinom åtgärderne, åtminstone för
det närvarande, synas böra inskränkas.
Rik
-
Stats-TJts leot fets Be täll Iean elen. SRS
Riksens Högloflige Ständer tillstyrkas derföre,
att med hufvudsakeligt antagande af
dessa grunder, deruti vidtaga följande lillJägg
och förändringar, hvilka blifvit föranledde
af de vid återremissen bifogade upplysningar.
1:0 Att 2 sk. tillökas uti de redail
beviljade premier, hvilka således komma
att framdeles utgå till 8 sk., per försåld
tunna Stenkol, dock med vilkor, alt denna
tillökning icke begynner förr än Bolaget
fortsatt brytningen till j^edra Flöts en,
och det är fullt Levist, att arbetet derstädes
kraftfullt bedrifves, samt Kolbrytning
der verkställes. Bolagets härigenom ökade
utsigt till större vinst, synes böla lifva
dess håg, att det såsom vilkor utmärkta
arbetet verkställa. Men sedermera böra
dessa premier utbetalas, för alia salda kol,
utan vilkor, de må vara brutna utur öfra
eller nedra Flötsen. Denna förmån är
väl förtjent sedan det åsyftade ändamålet
är vunnit, och controllen skulle i motsatt
lidi blifva svår, ja nästan omöjlig.
Emellertid och intill dess Schaktsänkningen
lill den nedra Kolflölsen' kan
blifva fullbordad, fortfara pramicrna | å
4:de Sami. 5 Band.
586 S tafs-Ufets k ottets Betänkandeiv
sätt Utskotten förut tillstyrkt, a 6 sk. tunnan,
ifrån och med år 1824.
2:0 Att sättet' till, afbetalningen å
Bolagets nuvarande särskilda skuld till
Siats-Verket, stor 22,ao5 R:dr 3o sk., blifVfer
sådant, sorti i Stats-Utskottets förra
Betänkande är tillstyrkt, nemligen qvittning
emot de årligen inflytande prtemier, intill
dess denna skuld är godtgjord. Skäl till
Ekonomi-Utskottets häruti förändrade Utlåtande,
finnes uti Hans Excellence Herr
Grefve de la Gardies förklarande, att Bolaget
ansåge sig härmed bättre belåtet, än
nied den af Utskottet föreslagne årliga afbetalningen
till visst utsatt belopp.
3:0 Då uti de förra Betänkanden,
premierna för 1823 års brytning ej blifvit
till åtnjutande upptagna, har, Stafs-Utskollets
mening icke varit, att Bolaget
skulle deraf gå uti mistning, men att Utskottet
icke kunnat dem upptaga af aine
orsaker: Först att detta årets premier,
såsom till beloppet ännu okända, icke voro
anförde eller inbegripne uti den i Motionerna
yrkade qvittnings - summan, och
för det andra, att Grundlagens form ej
medgifver tillstyrkande af något nytt Statsanslag,
förr än med början af det näst efter
Riksdagen inträffande år, hvadan uti
Stals-Utskottets Betänkan den. SSj
det afgång ne Betänkandet Blifvit utsatt år
1824, då 1828 tillhörer förra Riksdagens
anslag, som anvisar dessa praemier, att efter
Bolagets val utgå till och nied då näst
Blifvande eller nuvarande Riksdag. Utskotten
anse derföre gifvet, att detta årets
premier, efter, blifvande controllerad uppgift,
må till qvittning af Bolagets skuld, i
full likhet med de föregående åren, få lillgodonjutas,
4.:o Alt det af Ekonomi-Utskottet
tillstyrkte 2 a 3,000 R:dr Baneos anslag,
till verkställande af borrningsförsök, försvinner,
samt följakteligen alla dermed förbundne
vilkor. Det är af återremissen
upplyst, dels att denna Summa är i det
liela otillräcklig; dels att den ej eger något
inflytande på hofvud-ändamålet, arbetets
fortgång till Nedra Kolflötsen, för
hvars bevisliga möjlighet inga ytterligare
försök behöfvas. Sluleligen bör i betraktande
lagas, att till Regeringens disposition
i detta afseende finnes Nionde Hufvudlitteln,
som Kongl. Maj:t ej lärer underlåta
att i Nåder, till dessa försök, efter tillgång
använda, om och hvarest nya anledningar
till Stenkol, eller de förut kända gångarnas
fortsatta sträckning sådant påkalla.
Dock varder detta allt, jemte flere‘Ledamöters
särskilda) reservationer, Riksens
588 S t a ts-U t s k o 11 e ts Betan kandeli)
Högloflige Ständers ytterligare pröfning1
vördsamt underslå]dt, med tillkännagifvande,
alt, då Utskotten ipke anlett sig kunna
tillstyrka bifall å Herr af Uhrs gjorda Motion,
hafva de ej heller till pröfning kunnat
upptaga, elier något särskildt Utlåtande
meddela öfver flere deruti anförda mindre
omständigheter, äfvensom de öfriga yttranden
hvartill denna Motion föranleda
Stuekholra den 21 October 1828,
Utdrag af Protocollet, hållet tits
Riksens Högloflig Ständers
Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts
förenade Plena, den 13 October
1823.
S. D. Sedan Utskotten bestämt grunderna
för beskaffenheten och vidden af det understöd,
som af Staten kunde för Höganäs
Stenkolsverk tillstyrkas; ingäfvo? följande
skrifleliga anföranden;
Stats-Uts kottets Be tänka nelen. 589
Af Friherre Cederström Jacob, ”Då
de Högloflige Utskotten, elnira af de vid
Höganäs haline undersökningar blifvit utrönt,
att, Stenkols-tillgången på öfra Flötsen
icke mera än för en ganska korrt tid
är att påräkna, och att om denna tillgång
utlömmes innan arbetet blifvit bedrifvit
att nedkomma till undra flötsen, biifver
detta sednare företag sedermera icke möjligt,
derigenom att Koltillgång då skall
saknas till de nödige Machinernes drift,
likväl icke tillstyrkt någon förändring i
det slags understöd af Staten för StenkolsYerkets
bedrifvande, som hittills egt rum;
Så har jag ansett de premier, som af Utskotten
blifvit föreslagne, att fortfarande
tilläggas detta Bolag, vara ett ändamålslöst
förslösande af Statens tillgångar, utan någon
den ringaste deremot svarande allmän
nytta.
Jag anser mig derföre böra fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet uppå behofvet
af ett mera ändamålsenligt begagnande
af Statens medel, till understöd för denna
verkeligen vigtiga anläggning. Det är
af ofvannämnde undersökning upplyst, att
i händelse Bolaget egde, jemte sina inventarier,
en förlags-summa af 200,000 R:dr,
kunde Schacktsänkningen till nedra Kolr
flötsen med visshet inom ganska korrt tid
5go Stats-Uts kottets Betänka nd en.
vara fullbordad. Det är äfvenväl utrönt,
att Bolaget icke eger denna Fond, men
om Staten, i stället att utdela premier,
som icke befordra ändamålet, skulle genom
ett understöd, af mera ändamålsenlig beskaffenhet,
befordra sådan reorganisation
afi detta Bolag, att, genom nyteckning Actier
till ett belopp af 200,000 R:dr, ny
Fond erhöllcs, och detta bidrag af Staten
befunnes icke komma alt tillskynda någon
större, utan fast häldre, en mindre utgift
än den, som genom praemierne beredes, synes
mig en dubbel fördel för Samhället
deraf uppkomma; först derigenom att ieke
Statens medel, såsom nu, ändamålslöst förskingras,
dernäst deri, att ett stort Ekonomiskt
företag befordras, som skall tillskynda
Sverige en redan känd tillgång af
icke mindre, än 10 millioner Tunnor Stenkol.
Detta stora ändamål anser jag kunna
ernås, på det sätt, att Riksens Ilögloflige
Ständer förklarade: det de hittills 13olaget
tillerkände premier, såsom icke befordrande
ändamålet, komma att upphöra med innevaranpe
års slut, ehvad de af Riksens
Ständer Bolaget nu erbjudne vilkor antagas
eller icke. Att Riksens Ständer i händelse
Bolaget kunde åstadkomma en ny
Actie-teckning af 200,000 R:dr Banco, till
-
S ta ts-U Iskottets Betänk anden. 5pi
gänglig för Grufvedriften, inom loppet af
4 år, till Bolaget öfverlåta Stats-Verkets
fordran i framlidne Hans Excellence, Grefve
Ruuths Sterbhus af 199,560 R:dr Banco,
emot följande vilkor hemligen:
1:0 Att öfverlåtelse!! af delta Capital
med, från beslutets dato, derå löpande
ränta, sker så snart Bolaget genom ordentliga
räkenskaper, granskade af Riksens
Ständers Revisorer, visat sig hafva användt
det tecknade Actie-Capitalet af 200,000
R:dr Banco till Schacktsänkningen och anläggningar
till så dane Fabrikationer, hvartill
den under nedra Kol-flötsen befintliga
eldfasta lera lemnar rudimaterier.
2:0 Att detta Capital aldrig af Staten
kan återfordras, så länge Bolaget drifver
Grufvearbetet på nedra Kolflötsen.
3:o Att Bolaget afgifver förbindelse,
att betala i årlig ränta: en procent, när
Aetie-utdelningen på ofvannämndc Actiesumma
uppgår till åtta procent: två procent
när utdelningen går lill tio, och tre
procent, när utdelningen uppgår till tolf
procent, hvilken ränta är den högsta, sorn.
af Bolaget kommer, att någonsin lör Capitalet
erläggas, örn ock procenten på Actierne
kan blifva större.
5()2 Stats-Utskottets Betänkande^
4:o Hvad som vid 1823 års slut kan
återstå af Bolagets särskilde skuld till Statsverket,
stor 5 [,000 R:dr, sedan afqvittning
emot praemie-medlen egt rum, soni
Utskotten 1 deras förra Betänkanden tillstyrkt,
afskrifves.
Det återstår nu att visa, att Riksens
Ständer, genom detta 'ändamålsenligare understöd
för Stenkolsverket, äfven bereda
besparing af Statens medel.
Enligt Riksdags-Besluten i8r5 och.
1818 äro praemie-medlen calculerade till
ett medeltal af i5,ooo R:dr Banco. Genom
dén nu föreslagne åtgärden förlorar
Stats-Verket på någon tid räntan af ifrågavarande
Capital, beräknad i rund summe
till 200,000 R:dr, a 3 procent, gör
6,000 R:dr årligen. Om praemie-medien
ulgingo till ofvan upptagne medeltal, vore
det således en årlig besparing för StatsVerket
af icke mindre än 9,000 R:dr, hvarigenom,
inom loppet af 20 år, sjelfva Capita-
let vore Stats-Verket ersatt, utom det, att
Staten då redan i mångå år derutöfver af
Bolaget fått uppbära ränta på Capitalet i
den ordning procenten på Actierne blifvit
större.
Om
Jk)3 Stats-Utskottets Betänka nilen.
Om det vore möjligt, att, på grund
af det Förslag Utskotten afgifvit, nemi. att
genom praemiernes förökande till 8 sk. per
Tunna, då Bolaget arbetat sig ner till
nedra Flötsen, detta ändamål skulle kunna
ernås, skulle deraf för Stats-Verket uppkomma
högst kännbara årliga utgifter, så
mycket mera ändamålslöst medgifna, sorn
arbetet då bär sig fullkomligen sjelf, men
Riksens Ständer icke kunna återkalla den
en gång gifna förbindelsen. Man må endast
beräkna den redan uträknade säkra
koltillgången af 10 Millioner tunnor, calculerad
af Stenkolslagret uppåt från Borrbålen,
så skall man finna, att det medförde
för Stats-Verket successive utbetalning af
icke mindre 3n öfver en million 600,000 R:dr
Ett så stort Tidsförhållande emellan
förslagen till understöd för detta Verk,
synes hafva bordt förena Utskottens pluralitet
i tilstyrkande nf det minst Kostsamma,
så mycket heldre, som delte Tuera
direct oell säkrare leder lill ändamålet.
Det motsatta förhållandet torde alltså befinnas
ensamt grundat deri, att pluralileten
inom Utskotten icke vunnit fall öfvertygelse
om möjligheten, alt nedkomma
/Jule Sami. 5 Baud.
38
5()4 Stats-TJtsk ottets Betänkande»..
till nedra Kolfiötsen, hvilket likväl genom
Vetenskapliga undersökningar är fullkomligen
utredt och Levist.
Med Friherre Cederström förenade
sig Grefve Posse, Friherre Hjerta,
samt Herrar Nordensköld, Hjerta
Gustaf, Hjärne, von Hejne, Gyllensvan,
Bruncrona, af Uhr, af B or neru
a n, a f T a 1111 s t r ö m, Biskopen af
W i 11 g A r d, Prosten Grevillius och Professor
Agard h.
Af Herr Norjens, Jean: ”Då jag
ej kunnat förena mig uti de åsigter, som
äro lagrie till grund för Utskottens nu afgifne
Betänkande, om Skånska Stenkolsverket,
anhåller jag, att deremot få anmäla
min Reservation, hufvudsakeligen
dertill föranledd af ämnets vigt och de
framtida följderna deni jag icke kan anse
vara likgiltige för Fäderneslandet, då de
antingen skola leda till begagnande eller
öfvergifvande af de naturliga fördelar, sorn
vid detta verk ännu erbjuda sig.
Med anledning af ett uti Ater-Remissen
ifrån Ridderskapet och Adeln innefattadt
Förslag, att upprätta Stenkols-Verket
ifrån dess nu hotande undergång, hvaröfver
Utskottens bestämda Utlåtande blifvit
•Sta t s-Uts köttets Be t S nic a n den. 5g5
infordrädt, och Hvilket Förslag fordrar en
afskrifning af Statens fordran tili ett belopp
af 200,000 R:dr. under det villkor, att
andre 300,000 R:dr af enskilde Medborgare
borde 'anskaffas för att i ståndsätta Verket
och fullfölja Grufvudriflcn, samt att de
hittill beviljade praemier hädanefter borde
upphöra, yttra sig Utskotten, det liden
synes vara fullt inne, att vid bed
ö m a ndét af Statens melia 11 k o in s t
u t i e 11 s k i id e t r a n s c t i 011 e r, med stö rs
t a v a r s a m het fö r fa r a, och dertill
ej blott fästa sig v i d d e möjlig a
f ö r d e l a r, s o m k u n n a åtfölja före t aget,
utan äfven den större eller
"mindre visshet, hvarmed de kunna
erhållas, sa m t f r amför allt i StatsE
k o n o m i s k t hanse e n d e, undvik a 11-  de af Statens inblandande uti det
a u skilda i n l c r e s s e t; att det är svårt
att bestämma det ändock alltid blifva
nde •problematiska uti StenkolsVcrkets
framtida drift, ifall ett
enskildt Bolag skulle förses med
ökade tillgångar; äfven som, att
det vore lika svårt med visshet l oves
e, huruvida ett sådant verk uti
f i' a 111 tiden k a n uppehållas ut a 11 S tatcns
ytterlig a re bi d r a g och u p poffringar.
Vidare anföra Utskotten, att
de anse såS.om ett v adelig.t efter
-
5f)6 Stat s-XJ t s k o 11 c t s B e t ä n k a n d e n'4
dö me, att en hvar enskild Inrättning,
som icke bär sig sjelf, fthuru
nyttig, skall upprätthållas af State
11, då säkraste måttstocken på
nyttan af en production, en Fabriks
Inrättning, ett Närings företag, är
att den medför vinst, eller åtminstone
inom sig sjelf eger medel
till f o r t s a 11 d r i f t, och med hufvudsakelig
antagande af dessa så kallade grunder, dera
jag icke kan anse lämplige eller helt ledande
till den antagna slutsatsen, hafva
de förenade Utskotten afstyrkt Förslaget,
ehuru Utskotten funnit detsamma
så väl berak nåd t för sakens framgång,
att Uts k totten ej skolat draga
i betänkande, att tilstyrka dess
antagande, om det kunnat verkställas
genom andra medel, än en så
betydlig upofFring af Statens inskränkta
och till andra o u n d g ä ngeliga
behof påräknade tillgångar.
Deremot har en tillökning af de hittills
beviljade prasmier blifvit föreslagen, så
snart Ryds Schacktet hunnit afsänkas till
nedre Khlflötsen och Kolens brytning
derifrån blifvit företagen.
En vederläggning af hvad Utskotten,
såsom allmänna grunder, anfört, torde vara
öfverflödig och för tillämpningen hör det
S tats-Ut sk o 11 e t s Be tänk anden. 597
göra tillfyllest, att återföra uppmärksambeten
deruppå, att Herr af Uhrs anmärkningar
som innefatta åfvan åberopade Förslag,
upptaga en viss bestämd Summa, som bör
uppoffras för att kunna åtkomma den undra
Flölsen, hvilket åter utgör bufvudvilkorel
för Verkets fortsättning och bestånd;
Men att Utskotten, med förbigående af
detta vigtiga förhållande, utom hvilket allt
annat biträde är fr-ugtlöst och änd; * lålslöst,
icke föreslår något understöd förr än
Kolen äro funne och uppbrutne, och della
understöd genom en tillökning i prsemierne,
orsakande Staten en fortfarande ganska
betydlig årlig utgift.
Af de till Utskotten inlemnade Handlingar
är deremot upplyst, att Stenkols-Verkets
framtida bestånd, samt de fördelar,
som derifrån äro' alt påräkna, helt och
hållet bero på den| nedra Kolflötstens beläggande
med arbete, äfvensom alt Bolaget
erkänt sin oförmåga, att anskaffa medel til
vinnande af detta ändamål. Det är äfven
upplyst, att inom kort tid den öfra Kolflötsen
blir utbruten samt att hela ver•
ket då ovilkorligen måste nedläggas, om
man icke under tiden genom afsänkniligen
af Ryds Schacht kan åtkomma den
ymniga tillgång af Stenkol, som den nedre
Flötsen, med framtida varaktighet, ef
-
5<)8 Stats-Utsk ottets B e lii n k an cl en.
ter gjorde tillförlilelige undersökningar,
erbjuder, hvartill möjligheten aflägsnas, i
samma mån, som den annu återstående
Kollillgången, i öfre delen af Grufvan, ålitas,
och som snart skall blifva sträckt linda
derhän, att någre kol icke vidare ens finnas
för Äng Machineriets drift, örn man
en annan gång, genom Schacktsänkningen,
])å djupet, vill upsöka denna natur rikedom,
till hvilken vägen ännu kan öpnas.
Af nuvarande Bolag kan man icke vänta
annat än att, utan afseende på följderne,
för framtiden, den ersättning för redan
gjorde förluster sökes, sohl slår, att vinna,
och att således brytningen endast verkställes
der den med minsta kostnad kan
företagas, hvaraf följer att den öfre flötsen
snart skall vara utbruten och plundrad,
Verket innan Riksens Ständers nästa sammanträde
nedlagdt, och genom brist på
Stenkol till machinernes drift, möjligheten
utestängd, alt vidare arbeta sig ned på
undra -Flötsen för att upphemta de der
befinteliga rika tillgångar, som derefter för
alltid blifva otillgängeliga. Vid ett sådant
förhållande hemställer jag vördsamt, huruvida
Utskottens förslag bör antagas, eller
om man icke för en gifven större allmän
nytta bör taga clt verksamt steg, och
upphora, att göra uppoffringar, hvilka snarare
motverka än föra till ändamålet. Bo
-
