# ID: svediakorp-gov1867
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 53,645
# sentences: 1,061
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili
SAMTLIGA -  DENS PRO TO COLL.
Fjerde Samlingen
innehållande
Slals-TIt.skol tets Betänkande
^:lc Bandet.
S T O C K H O L M, 1824,
hos Johan Haeggström.
,Ol« -t 5
Kio 5oh
Ånkom den 4 October 1823»
Memorial, angående sättet föl*
kostnadernes bestridande till
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning och verkstälde
utländska resa.
I anledning* af Bevillning^ - Utskottets i
Memorial den i3:de ilästl. Augusti, gjorde
anmälan hafva samtlige Riks-Slånden,
under den 32, a5 och 3o sisth Augusti
samt t innevarande månad till deras förstärkta
Stats-Utskotts afgörande öfverlemnat
frågan, om sältet för kostnadernes bestridande
till Hans Kongl. Höghet KronPsinsens
förmälning och verkstälde utrikes
resa, deraf 2:11c Stånd beslutat: att
hälften af den beviljade kostnads-summan
000,000 R:dr, som af Saltpeter - fonden
4:de Sami. 5 JBand< i
Jj S ta t s-tl t; sli ot te ts 1? e t ä n k a ii deli.
torde utgå, skall vid Bevillliingens fördelning,
genom repartition å andra näringar,
eller genom motsvarande lindring
komma jordbruket lill godo, hvaremot
inne Stånd ansett den på saltpeter-jordeil
gjorde anvisning för ofvannämnde behof
icke äga inflytande på Allmänna Bevillningens
fördelning»
Förstärkta Stats-Utskottet ilar i följd
häraf denna dag sammanträdt och, i den
ordning Grundlagarne utstaka, röstat öfver
dell utaf Bevillnings-Utskottet föreSlagne,
så lydande Voterings-proposition.
Den som, i enstämmighet med Hedervärda
Bonde - Ståndets förbehåll, vid
frågan om ersättning af de till Hans Ivgl.
Höghet Kron-Prinsens förmälning och
verkstälda Utländska reSa anviste medel,
bifaller, att de Tre Hundrade Tusende
B:dr, soln skola af saltpeter-jordeil utgå*
höra vid Bevilliiiligs-Summans fördelning
geiiom repartition å de Öfrige iiäiingarne
ersättningsvis, elier, som vill säga detsamma,
genom motsvarande lindring jordbruket
tiilgodokommäj voterar Ja; deli
det ej vill, Nejj
Vinher Neji
Sa kommer frågan, cm Saltpéter-fondettS
användande till ofvannämnde behof ej att
S l a t s-tJ t s It o 11 e t s Betänkande n. 3
ega inflytande på Allmänna Bevillningens
fördelning»
Efter det Voterings-Sedlarne blifvit
öppnade funnos 47 Ja och 72 Nej; Och
sorn Nej således vunnit, så kommer frågan
om saltpeter-jordens användande till
kostnadernes bestridande vid Hans Kongl.
Höghet Kron - Prinsens förmälning och
verkstalde utländska resa ej att ega inflytande
på allmänna Bevillningens fördelning;
Hvilket förstärkta Stals-Ulskottefc
Får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 29 September 1933.
N:o 5oa.
Anlcom den 4 Oct. 1S23.
Memorial, angående värderingsgrunden
till Bevillnings utgörande
af Brandförsäkrade Hus
i Städerne samt om den af
4 S t n ts-U t s k o 11 e t s Betänkande 11»
Städerne utgående Salu-Accisen.
Sedan VälJofl. Borgare-Ståndet, med ogillande
af de skäl Ilögiofl. Bevillningsutskottet
anfört, slädnät i olika beslut
roed de öfrige 3:ne I! esree t i ve RiksStånden.
om grunden för värdering af Brandförsäkrade
Hus i Städerne elier att det i
nu gällande Bevillninge-Förordnings V*
Ari. §• !7 Morn. stadgade minimum, af
den vid Brandförsäkringen faslstälde summa
för värdet af Brandförsäkrade Hus i
Städerne må fortfara, med det förbehåll,
att, i händelse af minskning i den Allmänna
Be vili ning"en, visse procent mätte
s.fses lii! nedsättning af .Taxering å så dalie
Brandförsäkrade Hus i Stäeerne, hvilke
Taxeringsmännen, enligt Ed och samvete
pröfva vara efter inträffade omständigheter
af ett mindre värde, än Brandförsäkringen,
och äfven blifva gällande
för de i V Art, 2 §. 21 Mohl. öm nämnde
Åbyggnader på landet, och i stället
beslutit, att enahanda värderingssält, som
för oförsäkrade hus och egendomar, böi*
ega rum, så i Städerne, som för byggnader
å landet, samt de på mindre lägenheter
elier iöstplälser, hvilka i V. Art. 3
§. 21 Mom. af 1818 års Bevillnings-För
-
S t a ts -U t sk o 11 e ts Betänka uden. 5
ordning omförmälas; samt Borgare-Ståndet
icke elier förenat sig med de öfrige
Riks-Stånden, alt någon lindring i Riksens
Ständers vid sédnaste Riksdagarna fattade
Beslut, rörande den af släderne särskildt
utgående Salu-A ecis - afgifien, icke kunde
medgifvas oell den samma, till följd deraf,
hvarken upphöra eller i den allmänna
Bevillningen intagas; men att deremot elt
serskildt stadgande borde i den blifvande
Bevillnings-Förordningen härom inflyta,
utan deremot stadnat i det beslut, att
nämnde afgift skulle för Städerne försvinna,
samt det i förhållande till BeviliningsSnmman
obetydliga beloppet af i5,ooo
R:dr, hvartill nämnde Accis årligen uppgår,
i stället tilläggas Allmänna Bevillningen
och deribland fördelas, så framt ej
denna summa skulle kunna för Statsverket
alldeles umbäras, så hafva enär Borgare-Ståndet
förklarat sig föranlåtet vidhålla
dess härom fattade beslut, samtlige
ReSpective RiksStånden, i följd deraf, genom
Protocolls-Uldrag den p, 10 och ii
i denna månad, öfverlemna! dessa ämnen
till Förstärkta StatsUtskottets åtgärd, med
godkännande af följande i afseende derå
projecterade Volerings-BröpoSilioner:
1:0 Den som anser det i nu gällande
Bevillnings-Förordnings V Art. 4 §■ J7
6 Stats-Utskottets Betänkanden.
Mom. stadgade Minimum af den vid
Brandförsäkringen faststälde Summa för*
värdet af braudskadade hus i städerne
böra fortfara, med det förbehåll, alt, i
händelse af minskning i den Allmänna
Bevillningen, visse procent mätte afses till
nedsättning af Taxering å sådane Brandförsäkrade
hus i städerne livilke Taxeringsmännen,
enligt Ed och samvete, pröfva
vara efter inträffade omständigheter af ett
mindre värde än brandförsäkringen, och
äfven blifva gällande för de uti V Art.
2. §. 2i Mom. omnämnde Åbyggnader på
mindre lägenheter och lustställen å landet,
voterar Ja, den det ej vill, Ne(;
Vinner Nej,
så kommer enahanda värderingssätt för
Brandförsäkrade hus och egendomar i städerne
samt de åbyggnader å landet och
hus på mindre lägenheter eller lustplatser,
hvilka i V Art. 2. §. 21 Mom. af
1818 års Bevillnings-Förordning omförmälas,
som för oförsäkrade hus och egendomar
i städerne och på landet, att ega
rum.
Vid anställd votering öfver desse
propositioner på sätt Grundlagarne föreskrifva,
hafva de blifvit besvarade med
68 Ja och 5i Nej; Och som Ja alltså vunnit,
är följaktligen bifallet det här ofvan
Stat s-U tskottets Betänkan den.
i Alternativet upptagne Bevillningsutskott
tets förslag, som af Högloft. Ridderskapet
och Adeln, Högvördige Préste-Ståndet och
Hedervärde Bonde-Ståndet gillats,
2:0 Den som bifaller att den särskildt
af städerne utgående Salu-Acciscu
må fortfara och ett stadgande derom i
den blifvande Bevillnings - Förordningen
intagas, voterar Ja; den det ej vill, Nej;
Vinner Nej,
kommer Salu-Accisen för städerne att uphöra
och det derföre utgående belopp af
Femton Tusende R:dr att tilläggas Allmänna
Bevillningen, och deribland fördelas
så framt ej denna summa skall kunna
för Stats-Verket aldeles umbäras,
Voteringen häröfver har utfallit med
73 Ja och 45 Nej, jemte en märkt Voterings
- sedel, som förkastades; i följd
hvaraf Ja vunnit samt första Alternativet
häraf, innefattande 3:ne Riks-Stånds beslut
alltså är bifallet.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet
får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 29 September ig23.
p Stat s-U tskottets Betan kandern
Nio 5o3.
Ankom elen 4 Oct. 1823.
Memorial, angående Lön-tillökning
för JSecreteraren och
Cancellisten vid Öfver-Intendents-Ämbetet.
Tdi afgörande utaf förstärkta Ståts-Utskottet
hafva samtlige Riks-Stånden öfver
O
lemnat
den vid Statsregleringen förekomlie
fråga» om Löntillökning för Seereteraren
och Cancellisten vid Öfver-IntendentsÄmbetet,
derom olika beslut blifvit fattai
tby att aine Stånd bifallit elen af StatsUtskottet
föreslagne tillökningen, men
deremot a:ne Stånd ansett någon Löntillökning
för desse Tjenstemän icke böra
eg a rum.
Förstärkta Stats-Utskottet bar i anledning
häraf vid sammanträde denna
dag i den ordning, som med Grundlagarnes
föreskrift instämmer, röstat öfver följande
af Stats-Ulkoltet föreslagne Propositioner.
Stats-TJtskottets B e t ä n k a n d e m
Den sorn bifaller att, såsom StatsUlskottet
föreslagit, Secreterare» och Cancelli,
sten vid ÖfverlntendentsAmbetets Canceili
måga från nästa års början erhålla förhöjde
Löner, den förre till lika belopp
med Departements-Secreterare i Kongl,
Krigs-CoI legium eiler 5co R:dr med derunder
cregripne 55 Tunnor Spannemål
och den senare lika med den Copisten
uti Kongl. Colfegium eller r 5 j R:dr med
i 7 Tunnor Spannemål derunder, voterar
Ja; den det ej vill nej,
Vinner Nej;
kommer ingen Lönförhöjning för desse
Tjenstemän att ega rum, utan Lönerne
för dem att förblifva oförändrade vid enahanda
belopp, som hittills i Stat bestås.
Efter’ det voterings-södlarne blifvit
öppnade, Ambos 33 Ja och 86 Nej; Och
sorn Nej alltså vunnit, så kommer följaktligen
någon Löntillökning för Secreterare»
och Canceliisten vid ÖfyerlntendenlsÄmbetet
icke att ega rum,
Hvilket förstärkta StatsUlskottet skolat
vördsamligen anmäla,
Slockholm den 29 September 1823,
10 Stat s-U tskottets Betan kan de n.
Nro 5o4>
Ankom den 4 Oj t. 1823.
Memorial, angående understöd
af Staten till någre Inqvarteringsskyldige
Städer.
Sedan, i anseende till RiksStåndens olika
beslut uti förekomne frågor, om lindring i
Malmö och Wadstena Städers Inqyarteringsskyldighet,
Stats-Utskottet uti afgifvet
Utlåtande, den 12 i denna månad, föreslagit
de voterings-propositioner, som
till Förstärkta Stats-Utskottet för frågornes
slutliga afgörande, borde öfverlemnas,
så framt icke något af Stånden frånlrädde
dess beslut och förenade sig med arne
af de andre; så hafva samtelige RiksSlånden,
enligt Protocolls-Utdrag af den i3
16 och 19 dennes, med godkännande af
de af de föreslagne propositionerne, öfver
lemnat de skiljaktiga besluten till Förstärkta
Stats-Utskottets afgörande; i anledning
hvaraf Utskottet vid sammanträde
denna dag i den ordning som med
Grimdlagarnes föreskrift instämmer, röstat
öfver följande propositioner:
S ta ts-U t sk o t te t s Be t änka aden. n
i
1:0 Den som bifaller att Malmö Stad,
intill dess andre utvägar till lindring i
Inqvarterings-besvärel varda vidtagne, bör
ifrån och med år 1823 och intill nästa
Riksdag befrias från den stadgade Arliga
Två procents afbelalningen pa dess till
Casserners och Stallbyggnader suppförande
från Riksgälds -Contoiret erhåilne Lån,
5o,ooo R;dr Banco, samt från och med
1824 års början och intill nästa Riksdag
njuta befrielse fran Räntebetalningen å
samma Lån, med förbehåll, alt om Kongl.
Maj:t i Nåder skulle täckas innan nästa
Riksdag mildra Stadens Inqvarteringstunga,
genom förflyttande af minst en
Sqvadron utaf de derstädes förlaggde
Troupper till annan ort, räntbetalningsskyldigheten
då vidtager, voterar Ja; dea
det ej vill Nej,
Vinner Nej;
så kommer Malmö Stads skyldighet att,
jemte ränta, erlägga Två procents afbetalning
på dess från Riksgäkls-Contoiret
erhåilne Lån, fortfara intill innevarande
års slut; men sedan upphöra intill nästa
Riksdag eller den tid derförinnan, då
minst en Sqvadron af de i Malmö förlagde
Troupper derifrån kan varda förflyttad
till annan ort.
Efter volerings-Sedlarnes öppnande
hafva befunnits 68 Ja, och 5i Nej: Och
12 Stat s-U tskottets Beta akan den.
da Ja alltså vunnit, så kommer följaktligen
Malmö Stads afbetalningsskyldigliet
på dess från Riksgålds-Contoiret erhållne
Lån, att upphöra från och med innevarande
år och framgent, på sätt föreslaget
blifvit.
2:0 Den som bifaller alt Wadstena
Stad må ifrån den lid, då det öfverklagade
Inqvarterings-hesväret i och för den
derstädes anlagde Corrections - Inrättning
vidtagit och allt framgent så länge detta
besvär för samma ändamål fortfar, af anslaget
för berörde Inrättnings underhåll,
tillgodonjuta 200 R:dr Banco årligen,
tili ersättning för Inqvarteringen, voterar
Ja; den det ej vill Nej:
Vinner Nej,
så kommer Wadstena Stad, att endast
från nästa års början, och så länge Inqvarterings-besväret
i och för CorrectionsInrättningen
fortfar, njuta ersättning med
100 R:dr om året af anslaget för samma
Inrättning.
Voteringen häröfver har utfallit med
po Ja och 29 Nej: i fölicl hvaraf Ja vunnit
och kommer således Wadstena Stad att
njuta ersättning för Inqvarterings-besväret
med 200 R;dr cm året, äfven för den
Stats-Utskottcts Betänkanden. i3
förflutna liden, räknadt ifrån den tidpunct
då detta besvär vidtog.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Ulskoltet
får vördsamligen anmäla.
Stockholm den ar) September i8a3.
N:o 5o5.
Ankom den 4 Öct. 1823.
Memorial, angående Pension
för framlidne Piks-Rådet Grefve
Liljencrantz^ Dotter, Friherrinnan
Tornerhjelm.
Till afgörande utaf förstärkta Stats-Utskottet
hafva Högloft Ridderskapet och
Adeln, den 5:te, Högvördige Preste-Ståndet
den egde och Hedervärda BondeStåndet
den 5 i denna mänad Öfver lern nät den af
Kongl. Maj:t uti Nådig proposition framställde
och af Stats-XJtskottet handlagde
14 Stat s-U tskottets Beta akan den.
fråga om pensions anslående för framti-*
den Riks-Rådet Grefve Lilljencrantz’s Dotter,
Friherrinnan Maria Charlotta Tornerhjelm,
deruti Respective RiksStånden stadIlat
i olika beslut sålunda, att Hpglofl.
Ridderskapet och Adelil samt HÖgvÖrdige
PresteStåndet, såsom Utskottet tillstyrkt,
beviljat en årlig Pension af a5o R:dr,
men Yällofl. Borgare-Ståndet, och Hedervärda
Bonde-Ståndet beslulit alt någon
Pension af Statsmedlen icke må Fru Tornerhjelm
tilldelas.
Förstärkta Stats-Utskottet har i anledning
häraf, vid sammanträde denna
dag, i den ordning, som med föreskriften
i Grundlagarne instämmer, röstat öfver
följande Stats-Utskottet föreslagne Voterings-propositioner.
Den sorn bifaller att, såsom StatsUtskottet
i Utlåtande den 27 sisth Junii föreslagit
framlidne RiksRådet Grefve Liljencrantz^
dotter, Friherinnan Mariacharlotta
Tornerhjelm må, i anseende till fadrens
fÖrtjenster mot Fäderneslandet, erhålla
eli pension på Allmänna Indragnings-Stalen
af a5o R:dr årligen ifrån nästa
års början och så länge hon deraf
kan finnar i behof, voterar Ja; den det
ej vill, Nej.
$tats-rtj t skotte is Betänka liden, i5
Vinner Nej;
Så kommer någon .“Pension å Allmänna
Indragnin^sStaten för Friherrinnan Tornerhjelm
icke att anslås.
Desse Propositioner hafva blifvit besvarade
med 78 Ja> och 41 ^ej: Och som
Ja följaktligen vunnit; så kommer den
tillstyrkta pensionen för Friherrinnan
Tornerhjelm att å Allmänna IndragningsStalen
uppföras.
Hvilket Förstärkta Stats-XJtskottet får
VÖrdsamligen anmäla.
Stockholm deli 29 Septemb. 1823.
N:o 5o6.
Ankom den 4 Oct. 1823,
Utlåtande, angående den Summa,
som för Stats- och Riksgälds-Verkeus
behof erfordras
16 Stat s~U ts kol tets Betan kan den»
att genom Allmänna Bevilk
ningen utgöras.
Stats-Utskottet, sohl mi i sä hiåtto fullän
da dt de åtgärder vid Statsregleringeiij
detsamma ålegat, alt Utskottet sig yttrat
ofver de af Kongl. Majit uti dess Nådiga
Propositioner, dels om Stäts-VerketS tillstånd
och Lehöf, af den a5 Jailnaiii innevarande
år, dels om anslag för RiksStatens
3:dje Hufvud-Tiltel af den 12
sisth .Augusti, jemte särskilde i Nåder aflåt.
ne Remisser, äskade tillökningar under
RiksStatens särskilda Hufvud-Titlal’, äfvensom
angående de för öfrigt inom RiksStånden
föréslagne liva utgifter; får, ehuru
alla de anslag Utskottet tillstyrkt icke
ännu äro af Riksens Högloft. Ständer bestämde,
likväl, under förmodan att någon
betydlig förändring icke lärer komma
att ega runi uti de heräkidngar, sohl
liu kunna uppgöras, såsom resultat af Utskottets
arbeten, uppgifva den summa, sem
till följd häraf erfordras för Stats- och
Riksgälds-Verkens samfäld ta behof, att genom
Allmän Bevillning fyllas, få att Bevillhings-Utskottet
må varda salt i tillfälle
alt upprätta förslaget till Bevillningsbeloppets
fördelning.
Stats-tlts kottets Betänkande**, tn
Det bidrag af Ållmänn aBevillningen,
Som till fyllande af Stats*-Verkets behof
sista Riksdag anslogs, utgjorde 1,666,402;
11. 6. Och oansedt åtskilliga tillökningar
uti Stats-Utgifterne, särdeles under
RiksStatens Första, Tredje och Åttonde
Hufvud-Titlar nu äro föreslagne och till
större delen af Riksens Ständer beviljade,
har likväl berörde Summa blifvit förminskad
till J,655;ooo
egentligen derigenom, att
Stats - Inkomsterne dels
medgifvit en högre Förslags
beräkning, dels och
lill den del Tullmedleit
i Hamburger Banco öfVérsligit
den i samma
mynt anslagne utgift,
blifvit efter Coursberäkning
uppförde i Svenskt
Banco, samt att för öfrigt
den utaf Sjö-T 1111-  in trader ne Riksgälds-Contoi
r e 11 i ilkomma n de er sä 11-  ning för ordinarie L i centen
jemte Bevillningen å
Socker och Alun blifvit
uppförde, att directe till
godokomma Stats-Verket,
4:de Sami. 5 Bani
i8 Sta ts-Utskottets Betänkande».
äfvensom det till Spinhus-Inrättningen
i Slockholm,
sedan sista Riksdag,
af Tullmedlen utgå ugne
understöd blifvit indraget
och altså ökar netto inkomsten
af nämnde Inträd.
Riksgäld s-C o 1110 ir
e t s Behof ä t e r u t g Öres
af
1 :o Årlig ersättning till
Hans Maj:t-Konungen för
använde medel till liqviderande
af Riksgäkls-Contoirets
utländska skulder 200,000
2:0 Ersättning, af det
Från Riksgälds Contoiret
utgifne förskott, 3oo,ooo
R:dr Banco till liqviderande
af kostnadcrne vid
Hans Kongl. Höghets
Kronprinsens Förmälning
Och utländska resa, hvilka
n ersättning fördeld
på 5 år, gör årligen (Jo,000
3:o Afbetalning ,pä forfallne
Lån samt interessen
å Riksgälds-Contoirets
med ränta löpande
skulder, förslagsvis årligen
65,ooo
$1 ats-Uts kottets Batän ka nelen, t§
4;o Aflöning till vederbörande
i Riksgälds-Contoiret
samt till Riksens
Ständers Justitia^ - Ombudsman
och tjenstgörande
vid dess Bureau, lill
inköp af papper till Credit-Sedlär,
Reparationer*
Ljuspenningar in. 1m på
förslag 60,000
é»—  —
—-—  —^
Suiiima 080,000:
Hvarifrån afgå Riksgälds-Contoirets
Inkomster,
bestående i Capital
afbetalningar och räntor
16,000:
Skatterätts-mcdel 2,000:
Observationsmedel 5oo 18,000:
Återstå 366,000.
Capital afbetalning å
Bankens fordran hos
Stäts-Verket för förskottet
till krigskostnader 100,000,
Summa Allmän Bevillning - 2,171,000:
som för jemil beräkning kan tagas till
2,170,000 Rulr.
Härvid bör likväl anmärkas, alt sedan
Riksens Höglofl. Ständer, vid Finance
-
»o S t a t S-U tskottets Betänkandet*»
Regleringen afgjort, att Riksgälds-Contoireis
skuld till Banken, sådan den vid innevarande
års slut b efin nes och hvaruti
jemväl inhegripes ofvanberörde till Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen af Contoiret
förskottsvis utbetalde 3oo,ooo R:dr, skall
intill nästa Riksdag oförändrad baianceras
uti Contoirets Räkenskaper och ingen afbetalning
derå göras/ komma de 60,000
R:dr, som genom Bevillning årligen skola
ingå, isåsom ersättning för detta förskott
att förblifva till Riksgälds-Conloirets
disposition, hvarefter Riksens Ständer vid
nästa Riksdag lära bestämma huru Banken
för förskottet skall godtgöra®. Emedlertid
kunna dessg medel användas
för Riksgälds-Contoirets behof, till hvilkas
fyllande Contoiret eljest skulie nödgas
anlita dess credit på Banken.
Hå Bevillnings - Summan vid sista
Riksdag fasts t ä Ides, med inberäknande af
den genom fylinads-arheten uttaxerade
Landl-Tulls ersättningen och BränvinsConsumtions-afgiften
till ett sammanräknadt
belopp af 3,570,000 R:dr, skulie Allmänna
Bevillningen altså 1111 minskas med
4io,ooo R:dr, härrörande, utom den ängifne
mindre betydliga minskningen af
Stats-Verkets behof deraf, lnifvudsakligast
från den beslutna nedsättning å Capital
Stat s-TJ t s k o 11 e t s Betänkande i\. a1
och Räntebetalningen på Stats-Yerkets
skuld till Riksens Ständers Rank saint det
mindre behof Riksgälds-Contoiret nu har
af fond till Capital- och Räntebetalning å
dess förfallne Lån, »
Uti den nu uppgifne Bevi!!nings-Sum-»
man äro likväl icke de Stats-Verkets Extra
Ordinarie Inkomster begripne, sorn
tinder benämning af Bevillning lii tills ingått
till Kongl. Stats-Contoiret och beslå
af Sjö-Tulls medlen, Salu-Accisen af Städerne,
Post- och CharUe-Sigillaloe medlen
samt Branvins-bräpnings-afgiften; A*arandes
desse särskilde Bevillningar vid regleringen
af Stats-Yerkets Inkomster upp~
tagne att utgöra 2,757,925 R:dr; Men
skulle uti de Författningar, efter hvilka
denna Summa utgår, någon sådan förändring
nu göras, hvarigenom det beräknade
beloppet häraf antingen minskas eller
ökas, kommer ofvannämnde Summa af
Allmänna Bevillningeii att derefter lämpas.
Blifvaiules Stats-Utskottet för öfrigt
i tillfälle att uti det generella Betänkande
öfver Stats - Regleringen, sorn
snart kommer att afgifvas, närmare upptaga
och beskrifva de omflyttningar och
och förhöjningar, som vid denna reglering
egt jura, och hvilka verkat till Stats-»
Brist-Summans bestämmande till nu upp-»
aa S ta ts-Uts kotte ts Betänkande»,
Sif vit belopp. Hvilket allt Utskottet skolat
vördsamligen anmäla.
Stockholm den 2 Octobcr i833.
Ankom ilen 4 Oct. 1833.
Memorial, angående verkstäld
granskning af redogörelsen för
1817 och 1818 års Riksdagskostnader.
Stats-Utskottet, som erhållit del af den
redogörelse Herr Stats-Commisarien och
Riddaren af Kongl. Majrts Nordstjerneorden
Georg D. af Wåhlberg afgifvit för
uppbnrne och uthetaldte medel till omkostnaders
bestridande för Riks-Ståndens
och Riksens Ständers Utskott vid Riksdagen
åren 1817 och 18x8, har deraf företagit
den granskning, Utskottet ansett
sig tillhöra, hvarvid inhemtats, att, i följd
$ t a t s-Uts k o t te ts Betänkan de n. a3
af Kongl. Majrts och Riksens Ständers beslut,
184,000 R:dr B:co blifvit, under Riksdagens
lopp, från Riksgälds-Contoiret successive
till Herr Stuls-Comm i.- ? r«iien anordnade
oell uthetaide, hvaraf Herr StutsCojninissarien
ulgifvil:
För Herr Landtmarskalkens Bords underhållande,
hyra för rum,
ved och kol m. ro. 23,597: 47- -
För underhållet af Högvördige
Preste - Ståndets Talmans
Bord, hushyror och
expenser. 9^49’ "*
För Yäliofl. Borgare-Ståndets
Talmans Bords underhållande,
kluhhomkostnader
och expenser. c>, 155: - -
Till Hedervärda Bondeståndets
Talmans Bords
underhållande, hushyra, rese-
och tractamentspenningar
samt expenser 10,933: 2:
Arfvoden- och Dag-Tractamenten
för Riks-Ståndens
och Utskottens Cancelli-Betjening,
Skrifmaterialier,
med flere nödige utgifter 81,732: 10. 8,
Omkostnader vid tryckning
af RiksStåndens Protocoller
med dertill hörande
a4 Stats-Utskottets Betänkande n>
Bihang samt andre handlingar
19.555: 3i. 4*
Till utgifter för Riksens
Sländers Deputerade lill
Kongl. Maj:ts Kröning i
Norrige 12,520: 6. -
Diverse utgifter 9,012: 38. 2.
Behållning, som blifvit till
Riksgälds-Contoiret återlevererad
7,743: 45. ro.
Summa 184,000: li:dr.
Enär alla dessa utgifter blifvit verkställde
i grund af Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning, sorn i de fleste fall varit meddeld
i följd af Riksens Ständers beslut,
, samt redovisningen funnits åstadkommen
med ordning och fullständighet, har Utskottet
ansett det vara dess åliggande att
sådant hos Riksens Högloflige Ständer anmäla.
Dä likväl bland desse utgifter funnits
2,100 R:dr, hvaraf Riddarhus-Secreraren
erhållit 3oo R:dr, BondeStåndéls Secreterare
i,5oo R:dr. samt dess vice Secreterare
3oo R:dr, utan att närmare vara
verificerade; så, ehuruväl Utskottet anser
någon anmärkning härvid för den
förflutna tiden icke äga rum, har Utskottet
dock trott sig böra lillssyrka Riksens
Högloft Ständer, att hos Kongl. Maj:t i
Sta ts-U ts kottets Betänkan de n, 25
underdånighet anhålla, det någre utgifter
å de lill Riksdagskostnader anvisande medel
hädaneftar icke måga anbefallas, utan
alt anledningen och föremålet varda bestämdt
uppgifne, och må kunna fullständig
t veriffceras.
Härjemte har Stats-Utskottet skolat
tillkännagifva, att Fullmägtige uti Riksgelds-Contoiret
i skrifvelse af den i G
sis:I. Maji hos Utskottet anmält, att den
behållning, sorn å den utanordnade Riksdagskostnadssumman
uppkommit, blifvit
först den 7 i samma månad till RiksgäldsContoiret
återlevererad; och ehuruväl Fullmägtige
icke voro i tillfälle att känna orsakerna
till det med redogörelsens afslulande
inträffade uppehåll, och icke eller
berätligado alt i afseende härå af vederbörande
begära några upplysningar; hafva
Fullmägtige likväl, enär den fördröjde
afiefvereringen af behållningen verkat till
större eller mindre ränte-utgift till Ranken,
å en emot Behållningen svarande
summa, trott sig derå böra fästa Statsutskottets
uppmärksamhet, enär derifrån ,
torde kunna hero tas anledning, alt. i afseende
på tiden, inom hvilken Riksdagskostnadsmedlen
skola redovisas, särskildt
föreskrift meddela.
f
a6 Stats-Utskottets Betänka 11 den,
Stats-Utskottet har inhemtat så väl
af sjelfva redogörelsen, som äfven serskildt.
alt o.rsakon, hvarföre den icke blifvit
afslutad förrän den 3o Januarii innevarande
år, varit, att alla påföljande åren
efter sistlidne Riksdag utgifter egt rum,
som af de till Riksdagkostnadernes bestridande
anviste medel bordt liqvideras, bestående
egentligen uti tryckningskostnader
för Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Protocoller, hvartill sista utbetalningen är
verkställd samma dag Redogörelsen afslutades.
Enär det ålegat Redogörareen,
enligt de föreskrifter sorn hittills varit
meddeldte att liqvidera alla de utgifter,
sorn af Riksdagskostnadssumman bordt bestridas,
utan inskränkning till någon viss
tid, har deraf varit en oundviklig följd,
att Räkningen mast hållas öppen, så långe
någon känd utgift återstått att betala,
oell då beloppet, sorn dertill erfordrats,
varit obestämdt, synes sorn öfverskottet
icke kunnat återlevereras förrän utbetalningen
upphört, och Räkningen bordt afslutas.
För den förflutne tiden anser
Stals-Utskoltet följaktligen någon erinran
i detta afseende icke kunna ega rum;
men då, med fortsatta enahanda föreskrifter
som hittills, den händelse ytterligare
vöre att befara, hvilken nu af Fullmäglige
Riksgäids-Contoiret blifvit anmäld,
Stats-Utskottets Betan k a liden, 37
att nemligen ett större penninge-belopp,
jin som slutligen kunde finnas erforderlifFt,
en längre tid måste för berörde ändamål
tillhandahållas och förorsaka ett ökadt
behof af Riksgälds-Contoirets ålitande
till dess Creditiv på Banken, än elias!
kunde vara nödigt, har Stats-Utskotlet,
till förekommande häraf, trott sig dess
heldre böra tillstyrka det stadgande af
Biktens Höplofl. Ständer, att Redogörelsen
för RiksdagSKostnads-medlen, så vid
denne sorn följande Riksdagar, skall vara
afslulad inom sex månader ifrån Riksdagens
slut, sorn någre andre utgifter i och
för Riksdagen då icke böra återstå att liqvidera,
än befalningen för icke fulländad
tryckning af Riks-Stålidens ProtocolJer och
Bihang, hvilken må kunna af Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret godtgöras, till hvilkas
vård dessa handlingar skola öfverlemnas,
och som för så väl inflytande medel
för försålde exemplar, ,som för de
återstående exemplaren lämpligast böra
tillhöra att fordra redovisning. Skulle
detta - vinna Riksens Höglofl. Ständers bifall,
lärer sådant böra hos Kongl. Majrt i
underdånighet anmälas, i afseende på liden
för Riksdagskostuads-Räkningens afslutande,
samt Stats-Utskottet tillåtas att
derom Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
till iakttagande underrätta.
I
28 S t a t s-U t sk o t tets B et än Landen»
Detta hemställes vordsamligen till
Riksens. llögloflige Ständers beprofyande,
Steckholm den 24 Seplemb. 1823,
K:o 5o8,
Anlcom den 4 Oct. 1833.
Förnyadt Utlåtande, i fråga om
grunders bestämmande för
pensioner åt innehafvare af
Hof-Stats tjenster.
pedan, i anledning af Herr Åugust v. Hartmansdoiffs
särskilde motion, att fastställas
mätte, det de vid Kongl. Hofven
tjenstgörande personer icke måga undfå
Större Pensioner, ån Rikets Ämbetsmän
och tjenare, Stäts-TJtskottet uti den i2:te
sisth Augusti afgifvet utlåtande föreslagit,
alt, på det någon ledning måtte finnas
för Riksens Ständer i de fall, då beviljandet
af Pensioner å Allmänna Iiulragnings-Staten
för aflidne Kongl, Personers
Hof-Stats personal kan ifrågakomma, Rik
-
Sta ts-TJts ko tte ts Betänkan cl en. sg
sens Ständer skulle hos Kongl, Maj:t i
underdånighet anhålla, det ett förslag,
som upptoge de till uppvaktningen vid
Kongl. Hofven hörande Ämbets-och tjenstemäns
samt TIof-fruntimmers och Beljenings
särskilde befattningar, jemte de pensiont-belopp,
som, i jemförelse mot hvad
Vederlikar af Rikets Ämbets- och Tjenstemanna-Slater
i Pension bestås, kunde för
de förre lämplige finnas, måtte varda upprättadt
och till Riksens Ständers granskning
nästa Riksdag öfverlemnadt; så hafva
Höglofl. Ridderskapet och Adeln den
i i denne månad samt Högvördige Preste-Ståndet
under den aa i förutgångne
månaden afslagit Utskottets tillstyrkande,
men A äHofi. Borgare-Ståndét ooh Hedervärda
Bonde-Stånclet återremilteradl ärendet
till förnyad handläggning, i anseende
till gjorde anmärkningar, hvilka inom
Vällofl. BorgareSlålidet åsyfta, dels att
någre pensioner af Stats-Verkets medel
icke måtte hädanefter komma att tilldelas
dem, som innehaft sysslor vid Kongl. Hofven,
dels åter att, i afseende på uppgörandet
af Pensions-Slat vid inträffande
förändring med Kongl. Hofvet, måtte varda
bestämdt ett visst antal personer för
hvarje tjenstegrad och ett visst pensionsbelopp
för hvarje sådan tjenstegrad, hvarigenom
missförhållandet emellan desse
3o Stats-Utskottets Betänkandeä..
och andre Staters pensionärer kunde förekommas;
Och har Hedervärda BoudrStändet
för dess återremiss lagdt till grund,
att Utskottet torde, i sammanhang med
ofvannämnde fråga, sig utlåta öfver Riksdags-Fulimägtigen
Jan Jacob Ruthbergs
den 16 sisth Augusti remitterade Memorial,
om förbud emot Hof-Stalernes Öfverflyttailde
på Allmänna IndrägningsStaten.
I anledning häraf får Stals-Utskottet
yttra, att då, efter hvad dess förra Utlåtande
ådagalägger, någon rättighet icke
kail anses gifven för de Kongl. llofStaterlies
personal, att undfå pension af Statsmedlen,
det alltså i förekommande fall
beror af Riksens Ständer, att bifalla desse
Staters uppförande på Allmänna Indragliings-Staten,
saint att ett förklarande af
nu samlade Rikets Ständer, det någre sådane
pensioner icke skola framdeles beviljas,
följaktligen ej lägger hinder för
kommande Rikets Ständer att medel dertill
anslå. Men i belracktande af de
svårigheter, som tillförene mött och alltid
skola möta för Rikets Ständers åtgärd
i detta ämne, när en sådan PensionsStat
antingen förut blifvit af Kongl. Majrt i
Nåder reglerad, eller, vid inträffande förändring
inom det Kongl. Hofvet, skulla
Stats-Utskottets B e t ä 11 ka ii d e n, 31
af Rikets Ständer uppgöraS, bär til skottet
ansett någon grund för pensions-heloppens
bestämmande, innan de tillfä lien
inträffa* då fråga uppstår om deras beviljande,
böra och kunna af Riksens Ständer
fastställas.
Då nu arne af Riks-Stånden afslagit
den af Utskottet tillstyrkte utväg att, bereda
ett stadggnde härutinnan för framtiden,
linner Utskottet sig böra gifva ett
annat förslag i förenämnde ändamål, i
öfverénsstammelsa med hvad Riksens
Ständer sista Riksdag, i underdånig skrifvelse
den 6 Junii 1818 rörande förre
Kongl. HofStatens öfvertagande pä Allmänna
Indragnings-Staten, hemstalde
samt Kongl. Majrt i Nåder vid pensionernes
r ågier a lide, likmätigt skrifvelsen af den
a7 Mars 1819, äfven täcktes hufvudsakligen
tillämpa, i afseende på deli till uppvaktningen
hörande Betjeningen, att nemligen
tjenstetid och ålder borde utgöra
grunden för deras pensionerande, och
hvilka omständigheter jemnväl synas böra
bestämmn Pensioiis-formånen för all den
Ilof-Stats Personal, som dertill i fråga
kommer,
I följd häraf får Utskottet föreslå
följande Stadganden.
<
3 a S tats-Ut skotte ts Bettinkandéft,
lio Att de Ämbets- och Tjenstemän
saint Hof-Fruntimmer, äfvensom den lili
uppvaktningen benande Betjening, som
viel Kongl, Röf-Sialeu, eller något af ' de
Furstlige Hofven, tjent 20 år, må, utan
afseende på lefnads-åren, undfå hela lönen
i pension. ♦
2:0 Att de, hvilka uppnått eii ålder
af femtiofem år, måga, oansedt de blött
i5 år varit i Hoftjensten, likaledes erhålla
Pension, svarande mot hela lönen.
3:o Att de, hvilka tjent femton år,
men ej uppnått nämnde ålder, undfå treij
er dedelav af lönen i pension,
4:o Alt pension, till belopp af halfva
lönen, må tilldelas alia efter tio års
tjenstetid.
5:o Att de af den lägre Betjeningen,
hvilka kunna räknas till tjenstehjons-classen,
eiler såsom handlungate äro att anse,
så framt de upphunnit oftanämnde ålder,
eller varit i5 år i tjenst vid Kongl.
Hof-Staten, måga kunna tilläggas pension
i mån af tjenstetiden enligt förestående
puncter, men i annat fall endast få gra
tdica-»
-
Stat s-TJ tskottets Betänkande ii. 33
tificalioner, svarande mot Lönen för högst
étt år från den tid tjénsteh upphörer,
hvarunder de kunna antaga andre tjenster
eiler utvägar för sin bärgning; och
6:0 Att för öfrigt såsom allmänt stadgande
gäller, att ifrågavarande pensioner
icke kumla erhållas eiler måga åtnjutas
af Ämbets- eller Tjenstemän, Hof-fruntimrner
eiler någon af Betjeningen, som innehar
eller får tillträda lika eller högre
lön eller pension på Rikets Ordinarie- eller
Indragnings - Stat, vid något af cleKongl,
eller Furstlige Hofven, eller ock på något
publikt Verks Stat; Men om lonell eller pensionen,
som sålunda innehafves elier er hålles,
icke uppgår till det belopp, hvartill nu föreslagne
pension skulle bestiga, må skillnaden
åtnjutas på Allmänna IndragttingsStaten;
Och för öfrigt må icke i beräkningen
af den lön, som grundlägger pensionen,
ingå andre förmåner, såsom Boningsrum,
Ved, Ljus, Eqvipager, utfordring
för hästar eiler kostpenningar m. m.
Till Riksens Höglo fl. Ständers bepröfvande
öfverlemnas detta vördsamt; Och
lara Riksrns Ständer, om förslaget bifalles,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet an--
4:de Sami. 5 Band
3
34 Sta t s-Utskottets B e t ä n ka rt d e ft.
hålla, att detsamma målte varda i Nåder
g i liacFl, för att i förekommande fall tjena
lill efterrättelse.
Slockholm den 24 September i8a3.
N:o doq.
Ankorti dérs 4 October iSjj.
Memorial, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Stats-U t skottets
yttrande, i frågan om ersättning
för förlorade Ängar
m. m. vid Gränslinien emot
Ryssland.
Uti dell af Riksdagsfullmägtigen från
Norrbottens Län Johan Jacob Rotberg
väckta fråga, om ersättning till nedre Torneå
och Carl Gustafs Socknemän, för förlorade
ängar, Kyrka och Paslors-Boställe
vid Gränslinien emot Ryssland, hafva hos
Högloft Ridder skap et och Adelil, Vallöf!.
BorgareSlåndet och Hedervärda BondeStåndet
anmärkningar blifvit gjorde vid
Ståts-Utskottets den 16 sistl. Julii under
Stals-Utsliötte ts Betan k ali den. 5S
jNT:o 3a 3 afgifne Utlåtande Deli ärendet
i anledning deraf till Utskottets ytterligare
handläggning ålerremilteradt
I följd häraf får Stats-Utskoltet vördsamt
anmäla, att ändamålet med de gjorde
aninärkiiingarne synes vara, att bereda
tillfälle för de jordegare, hvilka genom
Gräiisregleringen Inot Ryssland från deras
Hemman förlora! jord, ätt ådagalägga
huruvida och till hvad belopp den ersättliing*
dé. enligt Conventioiien emellan
Svenska och Ryska Regeringarne, ega rätt
att erhålla, motsvarar dell förlorade jordens
verkliga värde och det lidande de
undergått; Att erhålla ytterligare Contant
bidrag till prydnaders och inventariers
anskaffande för deii uppförda nya kyrkan;
A tt få sig anslagen en uppgifven Summa till
inköp af ett Hemmall, som skulle användas
till förbättring af Baslors-BöStället,
saint att detta Boställe måtte varda på
Statens bekostnad med byggnader forseda
Hvad
forst ängår ersättning för de
ängar, Rom tillhöra jordegare i Sverige,
men genom Gränsregleringen fallit utom
Svenska området, samt icke få af förre
Ugarne bibehållas, utan mäste Hemmanen
frånskiljas; så har Stats-Utskotlet i des*
36 Stat s-TJ t skottets Betan kan den.
förra Utlåtande yttradt de anledningar,
sorn föranledt dertill, a 11 jordegarnes rätt
syutes bevarad, dels genom den emelian
Kongl. Svenska och Kejserliga Ryska Regeringarnc
den Januarii 1821
Convention, om Gränseregleringen emellan
Sverige och Ryssland, dels medelst den
för förrättnings männen till denna reglering
utfärdade Inslruction. Då a:a Art,
O ,
uti berörde Convention försäkrar jordegarne
att i de fall egoine icke kunna
med ömsesidig förmån utbytas, njuta ersättning
för ett uppskattat tunneland åker
med ioo R:dr, ett tunneland äng 83o
R:dr 16 sk. Ett Tunneland skog å uppodlingsmark
22 R:dr 10 sk. 8 rsL, Ett
Tunneland uppodlingsmark utan skog 16
R:dr .82 sk. allt Banco, har det, förekommit
Utskottet, som denna ersättning icke
borde anses för lag, serdeles i den ort
där den är i fråga att begagnas och hvarest
jorden icke fan uppskattas till lika
högt penningevärdc, som i de Sydligare
och mera friigtbara Orter; Men då likväl
möjligen kan inträffa, alt någre rådane
särdeles omständigheter förekomma, rom
förorsaka, att den stadgade ersättningen
icke kan anses fullt godtgöra den tvungna
mislningen af en för hemmanet måhända
oumbärlig jordega och det med billighet
instämmer, att Staten, i sådant fall, hål
-
Stats -U t s k o 11 e ts Betänkan d e n. 3^
ler dea enskildte någorlunda Skadeslös
för sitt af Politiska förhållanden härrörande
oskyldiga lidande; Anser Utskottet
sig böra tillstyrka Riksens Ständer, att
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täckes låta anställa undersökning
på stället, sorn lämpligast och
med minsta kostnad torde verkställas af
de vid Gränseregleringen anstälde Landtmätare,
samt, sedan så väl jordogarne,
som Kongl. Majits Befallningshafvande i
Länet blifvit uti frågan hörde, i Kader
pröfva och bestämma den ersättning, som
till äfven tyrs kan finnas böra jordegarne
tilläggas utöfver det i GränseregleringsConventionen
utsatte belopp, samt låta
det komina jordegarne tillgodo af gide
Hufvud-Tittelns Anslags-Summa.
Beträffande sedan yrkadt ytterligare
Contant bidrag till anskaffande af Inventarier
och prydnader i den nya kyrkan;
Så bör Stats-Ulskotlel erindra, att då vid
18 r y och 1818 Arens Riksdag fråga väcktes
af Stiftets Biskop, om bidrag af Staten
till uppbyggande af ny Kyrka och inköp
af Kyrkoherde-Boställe i Neder Tårneå
Socken begärdes, dertill ej mera än 6000
Ridr utom de 2000 Ridr, sorn från Ryska
sidan skulle hafva erhållits, Nn har likväl
enligt Motionairens^egen uppgift För
-
38 Stats-Utskottets Be 1311 kand en,
samlingen erhållit af Kejserliga Ryska Regeringen
2,4 ri R;dr eiler tillsammans
med de af Svenska SfatsYerket utgifne
tiooo R:dr, åtnjutit 8,4*1 R:dr Svenskt
Banco; Och enar sedan Kyrkobyggnaden
blifvit fuiiburdad, ett öfverskott bära upp-»
kommit af i, 100 R;dv 43 sk.: hvilket må
finnas tillräckligt för de angelägnaste prynader
och inventarier i en Kvrka, sorn
tillhör denna iilla Församling, bestående
af endast 26 55 - <56 Mantal, och sorn lika
med flera andra smärre Församlingar, synes
kunna tills vidare hjelpa sig utan Orgelverk,
kan Stats-Ulskottet icke tillstyrka
något ytterligare anslag, hvarken till
anskaffande af Kyrkoprydnader och Inventarier
eller uppförande af Byggnader
för Församlingens Kyrkoherde, såsom ett
åliggande för Församlingens Innevånare
att verkställa efter behof och tillgångar,
och hvilket hör blifva för Församlingen
så mycket mindre tryckande sorn det till
Kyrkoherde-Boställe ansiagne Capel lansBord,
ehuru af svag Beskaffenhet, likväl
är försedt med oimdgängelige byggnader;
Men enär afkastningen af detta Boställe i
förening med den inkomst Pastor kan påräkna
af Församlingens Innevånare synes
icke lemna skälig utkomst, samt de mindre
bemedlade Hemmansegarne skulle för
tnycket Betungas, pm, för att förbättra Pa~
Stats-U tskottets Betänkanden. 39
stors Lönevilkor, de nödgades sjelfve inköpa
någon tjenlig Lägenhet, sedan Församlingen
förlorat dess förra KyrkoherdeBoställe,
hemställer StatsUtskottet, om icke
vid sådant förhållande Riksens Högh
Ständer skulle finna godt bifalla, att det
af Riksdagsmannen Ruthberg uppgifne eller
något annat tjenlig! Hemman må till
Pastors-Boställe inköpas, för ect belopp,
som icke öfverstiger 1,333 R:dr 16 sk.
Banco, och hvilken Summa må af Statsmedlen
utanordnas lill Kongl. Maj:ts BefallningsbalVandes
i Länet disposition,
som öfver verkställigheten af inköpet böra
hålla hand; Lärandes, i händelse af bifall
härtill, underdånig anmälan hos Kongl,
Maj:t därom göras,
Hvilket allt vördsamligen öfverlemnas
Lill Riksens Höglofl. Ständers pröfning,
med anmälan derjemte, att llögvördige
Preste-Ståndet, den 29 sistlidne Julii,
bifallit Utskottets förra Utlåtande rörande
förevarande fråga*
Stockholm den 24 September iSa3.
4o S ta ts-Uts kottets Betänkande».
N:o 510,
Ankom den 4 0;t. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi-Utskotts Utlåtande,
i anledning af Riksdags-Fullmägtigen
Nils Håkansons Memorial,
om Skattläggningsmethoden
af Såg- och MjölQvarnar.
Tili Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens handläggning har Hedervärda
Bonde-Sländet öfverlemnat ett
Memorial af Piiksdags-Fuiimägtigen Nils
Håkansson, från Christianstads Län, deruti
klagas, att emot den praxis, som vid
skattläggning af Såg-Qvarnar, åtminstone
i Skåne, i början skall varit följd, att af
den såglön, eller vinst, ett Bräde af livar
1'e
Tolft, som tillföll Såg-Qvarnegaren,
>orde tolftedelen utgå såsom skatt till
Staten, sedermera af Kongl. Kammar-Col
-
Stat s-U t s k o 11 e t s Betänkan den. 41
legium blifvit stadgadt, såsom tills vidare
gällande Skaltläggnings-method, ett denna
afgift borde erläggas med en tolftedel af
bela lorsågnings-beloppet; Goli då förstnämnde
method någorlunda instämde med
billigheten, men den senare deremot vore
alldeles orimlig, hälst största delen af
de försågade bröderne tages af Qvarnegarens
egen skögstillgång och åtgå till husbehofsbyggnad
vid Hemmanet, i hvilket
fall den dryga Skatten blefve en afgift
för det man begagnar sin egen skog, men
ej, såsom afsigten tycks vara, en vinst af
andra, har Riksdags-Fullmägtigen, med
afseende i öfrigt derå, att. tyngden af denna
beskattning skall verkat derhän, ej
mindre att de fleste Sågqvarnegare önska
att få nedlägga desse Verk, hvarigenom
Staten skall förlora en inkomst, som öfver
rättvisan blifvit uppdrifven, utan ock
att Skogshushållningen än vidare försämras,
då fullmogne eller vindfälde träd,
hvilka nu i synnerhet användas, måste
qvarligga i skogen till förruttnelse föreslagit,
att en Skaltläggnings-method måtte
uppgöras i likhet med den först brukliga
eller ock alt, då de fleste äldre Sågqvarnar
äro inbegripne uti Hemmansräntan,
ingen grundskatt hädanefter må utgå, utan
endast Bevillning erläggas enligt de grunder,
som komma att stadgas för all öfrig
4a S tats-Utskottels Betänkanden.
fast egendom; Uti hvilket Memorial vice
Talmannen Joil Jonsson till alia delar instämt,
med tillägg, att i Blekingen skall
förut Skattläggnings-jnethoden lör Sågar
Varit sådan, att en tjugondedel af productioneu
ansågs som Behållning, och att
en tjugondedel deraf utgjorde Skatten;
men då nu mera Beräknades både af Sågoch
Mjöiqvarnar en fjerdedel såsom Behållning,
och en fjerdedel deraf utgjorde
afgiften, hvilken skattläggningsgrund, såsom
allt för dryg och olämplig, skall haft
den påföljd, att flere Qvarnegare, ehuru
de nedlagt Verken, likväl fått betala en
tryckande och Öfverdrifven skatt, hvarmed
de omöjligen kunde uihärda, hav vice Talmannen
hemställt, att den af Nils Håkansson
åsyftade Billiga nedsättning måtte antagas
Både för Såg- och Mjölqvarnar, der
ofvannäinnde otjenliga Skattläggningsgrund
Blifvit tillämpad; uti hvilken mening Ståndets
allmänna röst instämt,
Förenade Utskotten hafva hvad sålunda
anfördt blifvit hos sig öfvervägat;
Och ehuruväl Utskotten funnit förfaltningarne
rörande Skattläggning af Såg- och
Mjöl-Qvarnar hafva Blifvit olika tillämpade
på olika orter, äfvensom den nu öfverklagade
skattläggningen synes till ett
högt belopp beräknad, likväl, som frågan*
i
S ta t s-Utskottets B e t ä nk a n d e n. 4^
sådan den blifvit af R.iksdags-Fullmägtige
ffamsläld, är alldeles outredd och icke
uti skick att kunna af Riksens Häglof!.
Ständer piöiVas, utan vederbörande, sorn
förmena sig ega skäl lil! klagan öfver o»
vigtig tillämpning af de för Såg» och
Mjölqvarnars skattläggning gällande för»
fattningar, synas böra hänvisas att hos
Kongl, Maj;t i underdånighet deruti söka
lättelse, samt någon lindring uti skatt»
läggningsgrunderne lill minskning i Stats»
Verkets inkomster, sä mycket mindre lä»
rcr kunna vid denna Riksdag ifrågakom»
pia, sorn derpå till en del h vilar den be»
räkning öfver Stats-Verkets Inkomster intill
nästa Riksdag, hvilken Riksens Hög»
lodige Ständer bifallit; kunna Utskotten
ej finna, att förevarande Motion förän»
leder till någon åtgärd af Riksens Ständer,
Hvilket Utskotten få till vidare pröf»
ning yördsamligen hemställa.
Stockholm den 20 September iga3,
44 Stats-Utskottets B e t ä n k a n d e n,
N:o 511.
Ankom eea 7 0:t. 1823-
Riksens Höglo Q. Ständers Statssaint
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, rörande
Krono-Skogarne, samt öfver
åtskilige dermed gemenskap
ägande motioner.
Enti gt ankomne Protocolls-Utdrag hafva
samtetige Respective Riks-Stånden dels till
Stats-Utskottets enskilda åtgärd, och dels
till gemensam handläggning med Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskottet öfverlemnadt
följande:
Kongl. Majrts Nådiga proposition till
Rikets Ständer, angående Krono-Skogarne
i Riket; Gifven Stockholms Slott den 19
Februarii iSaö.
(Se i:a Sami. i:a Band. s. 447—4^4 )
Stat s-U tskottets B e t ä n k a n d e n. 4 5
Hvarjemte förenade Utskotten erhållit
Remiss af liedannärnnde Ri';sda"s-Fulimägliges
i samma ämne iugifae Memorialer,
nemligen:
1:0 Herr von Schinckeks, .Toli. Fred:
hvaruti, under anförande af A Is kill ige betänkligheter
emot Kronöskogarues upplåtande
under enskildt ego och begagnande,
samt af angelägenheten utaf en på återväxt
och framtida bestånd beräknad hushållning
med nämnde Skogar, hemställes,
att hos Kongl. Maj:t kunde i underdånighet
anhållas, det Skogs-Staten måtte erhålla
cn förbättrad och med dess bestämmelse
mera enlig organisation, samt att denna
Stat måtte åläggas vid ansvar, tills vidare
det Kronoparkerne och Allmänningarne
icke allenast till deras nu varande värde
varda bibehå line, utan äfven, genom en
omsorgsfuilare behandling, förbättrade, så
att de förre kunde gifva en fortfarande
säker inkomst åt Stats-Cassän, och Allmänningarne
en årlig utdelning af SkogsEffecter
åt Länens Innevånare.
a:o Petter A ndersson, från Södermanlands
Län, med klagan öfver otillräckligheten
af den utsyning, sorn å Allmänningarne
i Södermanland erhålles, samt öfver
det vites förbud Kongl. Maj:ts Be
-
46 S ta ts-U tsk o t te ts Betänka ndem
fa il n i ii gs h a fva 11 ela i nämnde Län, utfar»
dat emot stubbats och vindfällens afhemta
liing från samma Allmänningar; Och har
Riksdags - Fu limägtigen Jan Michaelsson,
från Uppland, uti denna motion sig förenat.
3:o Jöns Isakssons, från Ostergölhlsnds
Län, hvaruti hemställes att liiläinliade
odlingen å Dagsmåsseli mätte till
verkställigheten förfalla, heldst denna Mössa
hufvudsakligen vöre ämliad till bete
för angränsande Hemmans åboers kreatur:
Att, hvad Kronoparken Örnberget
beträffar, hemmansegarne derintill mätte
oförryckt bibehållas vid den rättighet till
skogsfångst och mulbete derå, hvarom de
blifvit försäkrade: Att, såsom en följd
häraf, någre sådaiie uppodlings åtgärder
icke mätte vidtagas, hvarigenom berörde
förmåner kunde minskas, och ej mindre
desse parker tinder skattefnanna vilkor
försäljas: Att, ås vida någon odling af
Dagsmåssen mäste ske, eller utbrytning
af mark från Örnberget ega runi, hvarigenom
tillfälle till bete betydligen skall
minskas, rättigheten alt detsamma begagna
måtte, i mait af den inträffande
minskningen, inskränkas, och endast tillkomma
de till nämnde parker närmast
varande Hemmansegare och Krono-Bostä!»
Stats-Utskottets Be tä nkan den. 4 7
len, hvilka cn slik förmån uttryck eli gen
blifvit beviljad: och sluleligen att, i den
oförmodade händelse Omhergs-parkeii skulle
styckad komma, att försäljas, sistnämnde
Hemmansegare malte erhålla optionsrätt
till sådan skattelösen i förhållande
iiil ägande Hemmantal, samt under iagttagande
af de vilkor, sorn härvid i allmänhet
kunna blifva stadgade.
4:o Carl Svenssons från Jonköpings
Län, angående den på Wisingsö varande
Kronoparkens upplåtande, antingen till
fördelning emellan der belägne Hemman,
eller ock till årlig utsyning för Öns Innevånares
behof af Timmel-, Ved och
Gärdsel,
5:o Olof Olofssons från Östergöthlands
Lali, hvaruti yrkas bibehållande af de i
Hellestads fordne Bergslag varande Bergslags
Allmänningar till samfällt nyttjande
emot lämpelig afgift; I anledning hvaraf
Riksdags-Fullinägtigen A. P. Pehrsson från
samma Län, hemställt, att de i Bobergs
och Gillhergs Härader varande Allmänningar,
måtte hädanefter sorn hittills förblifva
odelade Betesmarker för der belägne
Hemmane
48 Stats-U tskottets Bet.ankan den*
6:o 7:0 8:0 0:0 10:0, 1 1:0 Nils Nilssons,
från Caim ire Lån, Eric Larsson, frän
Vestm en lands Län, Gustaf Larssons, Gostaf
JPehrssons och Ei.ic Mattssons, från
Stockholms Län, Auders Anderssons från
Skaraborgs Lin, samt Eric Janssons och
Gastaf Ericssons fran Uppsala Län, särskiidte
Memoriaier. alla syftande derhän,
att de inom desse Län varande Kronooch
Härads-AUmänningar mätte emellan
kringliggande Hemmansäboer fördelas; Varandes
af Eric Jansson jemväl yrkadt, att
beviljandet af rättighet lili intägter och
nyodlingar å nämnde Allmänningar måtte
hädanefter alldeles upphöra,
12:0 Johan Andersson från Skaraborgs
Län, med hemställan, att innehafvare
af Intägter å AUmännmgarne måtte
dervid varda bibehållen, antingen Ällinänningarne
komma att försäljas eller på
annat sätt disponeras'
i3:o Jonas Jonssons, från Nerikes
Län, angående rättighet för Immetorps
Hyttelag, alt bibehålla och till Skatte lösa
Immetorps Allmänning, samt örn enahanda
rättighet för Strömtorps och en del
Qvarntorps Hytte Interessenter, i afseende
på den så kallade Krämare-markens Allmänning
i Nysunds Socken.
Stats^Utskottets Betän konden, ^g
i4*o Anders Anderssons, från Skaraborgs
Län, hvaruti yrkas: att Hemmansegarne
i Ase Härad matte åter komma i
åtnjutande af rättigheter till utsyning af
Gärdsel och Ved å Kronoparkerne Halleoch
Hunneberg.
i5:o Samuel Jönssons, från Öland, af
innehåll, att Böda Krono-Aiimänning, såsom
varande Ölands Norra Mols enda
Skogs-AlJmänning, måtte undantagas från
det Allmänna förordnandet, angående Krono-skogarnes
försäljning; samt att en efter
Landets Local lämpad särskildt skogsordning
kunde för Öland varda utfärdad,
och
16:0 17:0 Eric Brobergs, från Södermanlands
Län och samtelige RiksdagsFullmägliges,
från Carlstads Län, Memorialer,
med hemställan, att Jägeri-Betje11
ingen mätte såsom öfverflödig och endast
för Staten betungande, indragas, och
dess befattning i stället lemnäs KronoBeljeningen;
Uti hvlikeli hemställan Pehr
Bengtsson från Halland jemte flere Ledamöter
af Hedervärda BondeStåndet jemuväl
instämt.
4’‘dc Sami- 5 Band
-
4
5ö 5 tä t s-Uts ko 11 é ts Betänkan dori;
Dessutom har Hedervärda BondeStåridet
lill Stats-LTtskoltel remitterat de
af Riksdags-Fullinäglige Kils Hakansson,
från Kronobergs Län oell Kils Pehrsson,
fi ån Skåne, särskildt väck Le Motioner» om
Kronoskögarnes upplåtande till ] rivate
personer, samt angående Jägeri-Betjenuigfens
indragning; Äfvensom Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, till enskild
åtgärd, fått emottaga ett af Riksdags-Fulimägtigen
Måns Matlisson, från Christianstads
Län, ingifvet Memorial i sistnämnde
ämne; Och liar slutligen Höglo fl. ltidderskapet
och Adeln till Lag- samt Allmänna
Besvärs- ooh Ekonomi-Utskotten gemensamt
öfvörléhinat Herr Jacob Gripenstedfcs
anförande till prolocollet, den i5
sisth Fcbruarii jemte åtskillige Ledamöters
deraf föranledde yttranden, rörande
tjettligaste tnedlen till skogarnes fredande
och skogsplanteringens befrämjande. Jemte
anmälan alt Allmänna Besvärs- och
Ekonohii-Utsköltet, i förening med LagUtskottet,
ämnar särskildt yttra sig öfver
den del af Herr Gripelistedls cili för mäldte
anförande, sorn alser skärpning i ansvaret
för skogsåverkan och hvilket ämne
icke egen teli gen äger sammanhang med
förevarande, på Stats samt Allmänna Besvärs-
och Ekönomi-Utskottehs åtgärd ensamt
beroende, hufvudfråga, eller den om
Stats-rUtskottets Betänkandcn, 5»
en förändrad disposition om Kronoskogarne,
få sammansatta Stats, samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, i
sistnämnde afseende, nu afgifva deras
vördsamma Utlåtande; Och hafva Utskotten
härvid ansett sig desto heldre böra
följa ledningen och ordningen af Kongl.
Maj:ts i Nåder atlemnade proposition, som
densamma omfattar alla öfrige frågqr, hvilka
genom pfVannämude Motioner blifvit
väckte, så vidt nemi. de icke ärq af ali-,
deles enskild egenskap,
Sålunda förekommer fiirst, att utreda,
huruvida nuvarande hushållning och författning
med de för Kronans ooh menig-,
hetens räkning afsatte Parker och, Allmänning
ar, är af den beskaffenhet, att den
uppfyller ändamålet, eller om en förändring
deruti är af behotVet påkallad.
Utskotten tveka icke, att låta sitt omdöme
härutinnan bestämmas af föregående
Ständers beslut, af Kongl. Majlis Nådiga
yttranden i Propositionen, och af de berättelser
om aftagande Skogstillgång och
vanvårdad skogshushållning, sorn flere af
de enskildte Motionerne innehålla, heldst
då detta omdöme icke jäfyas, utan tvärtom
vinner styrka, af flera Utskottens Ledamöters
egen kännedom och erfarenhet.
Att, såsom Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi-.
5a S t a t S-U t S h o 11 e t s Betänkande n.
tion innehåller, anstalierne till desse skogars
vård och bevakning, förnämligast
motverkats af det vanliga begäret, att tillegna
sig hvad man anser icke tillhöra
någon, är lika ostridigt, som att detta begär
vunnit näring och utvägarne till dess
tillfredsställande underlättats genom den
sammanblandning af Statens egande och
menigheternes nyttjande rätt, som hittills
i afseende på de fleste Kronans skogar
egt rum; en sammanblandning som ej allenast
i oeconomiskt afseende varit skadlig,
då den försvårat, för Staten bibehållandet,
och för menigheterne begagnandet
af desse skogar, hvilka svårigheter blifvit
känbarare i samma mån, som dels skogstillgångar
i allmänhet aftagit, dels Statens
Förmyndare vård i hushållsmål begynLe
anses umbärlig och motbjudande, utan ock
i moraliskt afseende verkat må hända ännu
menligare, då den lagt grunden till
en ständigt fortfarande strid emelian den
enskilda fördelen och det, som Staten
ansett sig böra vårda såsom föremål för
allmän nytta.
Af denna strid har det blifvit en
följd, att åverkaren å Kronans eller Allmänna
Skogar, vanligen ansett sig och
ansetts saklös inför opinionen, äfven då
hau varit saker inför Lagen, och icke så
-
Stat s-U tskottets Betan ka 11 den.
53
som oftast skedt, förmått gäcka dess påbud
och undgå ansvarig påföljd; och ett
sådant förhållande har icke kunnat verka
förmåiibgt för Lagarues helgd, för sambandet
emellan enskilde medborgare och
dem som skolat vårda det Allmännas rätt,
samt för sjelfva den ärlighet och öppenhet
som eljest utgör ett så aglningsvärdt
hulVuddrag 1 folkets lynne. Det skall
efter Utskottens tanka, alltid blifva ett
fruktlöst bemödande, alt under fortfarande
af en sådan sammanblandning, elier
med bibehållen omsorg för Staten, att låta
vårda och bevaka skog, i ändamålet
att. deraf nu och framgent förse innvånarne
med deras förnödenheter, genom skärpta
Lagar emot Skogs-å verkan söka förekomma
skogarnes sköfling. Erfarenheten
har visat att sådane åtgärder icke förmält
medföra åsyftad verkan, och närvarande
tid, då man så gerna vill i hvarje
Lag, se ett uttryck af den allmänna viljan,
oell i hvarje Oeconomisk anstailt ett
vidgadt utrymme för den enskilda omtankan
och näringsfliten, torde mindre
än någon annan vara lämpelig för fortsättning
och ytterligare grundläggning af
en strid emellan Lagarne och* Opinionen,
om också dessa Lagar skulle kunna liandliafvas
med mera framgång, än som är
att förmoda, då Kronoskogarne Heresia
-
54 S ta ts-IJts ko t tets Be tänk and en.
des öpne, och utan stängsel äro cmgifne
af, oell inblandade med enskilde ägor till
byar, hemman och intägter, bevakade af
fata lige och otillräckligt lönte personer,
hvilkas pålitlighet sällan kunnat påräknas,
och nästan uldrig controlleras, samt dymedelst
hlottstälde lör åverkningar och
antändningar, nästan i samma nian, seni
de angränsande linna sig i behof af skogsförnödenheler
eller af ökad helesti llgång.
Vid sådant förevetande och ehuru Utskotten
skäligen tro sig kunna antaga, att, i
de flesta orter der Rronoskogar finnas,
skpgslillgången snarare understigit landels
behof än 1 emnar något öfverskott*
anse Utskotten likväl något skäl för Kronans
fortfarande vård om samma skogar
så mvcket mindre höra hämtas af berörda
förhållande, sorn erfarenheten visat alt
samm s vård icke mägtat förekomma dei
as nlfyrnnde, och öfvervägande skäl förete
sig för den tanka, att den jemnväl
hädanefter icke skulle i berörde afseende
göra tillfyllest.
Möjligheten alt skogarnes upplåtande
\inder
deras förödelse kan väl icke bestridas,
ehuru sannolikheten deraf mycket hercr
af det sätt, på hvilket upplåtelsen sker,
pcb de vilkor, som dervid fästas; men då*
5 t a t s-U t s k o 11 el s B etan kan den. 55
i alla fall frågan endast synes vara om
den tidigare förödelse, hvilken i sådan
händelse skulle ega runi, och deh som i
älla falls öro ock något sednare kömmö
alt inträffa derest nuvarande hushållning
'med Rronoskogarhe fortsattes; så och enär
exempel icke lära gifvas, alt något Lands
där skog kail växa och för iiinevåliariies
behof erfordras, är, förmedelst brist dera,
obebodt och öfvergifven utah det fastmera
kail anses för afgjordt, ätt behöfvfet i
alla Laiider, del‘ denna angelägenhet har
Vant öfVerlcmnäd åt den enskilda industrien,
verkat, äfvensom att deil här i
Landet förr eller sednare skall' verka den
'diltalika cm skogs hppfredandö och vårdande,
sorn hittills å skoglösa orter Saknats,
troligen till eli del derföre, ätt eii
annan utväg till erhållande af denna iiödvändighels-artike],
Hendigen gelum Kroiiöskogarnes
lil Ii lande, varit innevån ine
öppen, finna Utskolteii äfven sisth; lunde
betänklighet böra vika för de \ ig ligai c
skäl, Sein i Ulsköilehs tani a tala för cii
afvittring emellan Kronans och enskildas
rättigheter i delta afseende, saint i förening
dermed för en upplåtelse af de
Kronoskogen', Sein Kronan hittills låtit
vårda och bevaka, i del förfelade ända*
mål, att förvara tillgången deraf åt Landet,
Utskotten lemna väl härvid den
56 Stat s-U t skottets Betänkan den,
uppmärksamhet ät hvad cn värd Ledamot
ai Ridderskapet och AdeJn, Herr Wollrat
Tham, i anledning af Herr Gripenstedt
Motion, yttrat, att nemligen denna upplåtelse
icke borde ske förr än efter 60 urs
förlopp, samt Orternes innevånare, genom
lemnad underrättelse, att någre ulsy11
ingar efter den tiden icke vore att förvänta,
uppmuntras att under tiden freda
och inhängna enskildt skog; Men Utskotten
tro sig af den sorglöshet hvarmed en
aflägsen framtids behof vanligtvis emotses,
äga skäl att befara, det nuvarande
förhållande af misshushållning med allmänna,
och bestridande omtanka, till uppfredande
af enskildta skogar föga genom
ett sådant förhållande skall förändras.
Utskotten, som icke skulle ingått i
denna utveckling af skälen för hvad förut
blifvit af Riksens Ständer beslutadt
och nu af Kongl. Maj:t i Nåder godkändt,
om icke deras åliggande fordrat, att söka
undanrödja någre af en och annan Ledamots
framstälde, men, i Utskottens tanka,
icke gällande betänkligheter, anse sig
likväl ingalunda böra tillstyrka en så vidsträckt
upplåtelse af Iironoskogarne, att
Staten möjligen skulle komma att sakna
tillgång å det för Flottorne och andra
Stats-Utskottets Be t än kan (len. 5^
Allmänna behof nödiga virke. Tvärtom
äro Utskotten af den tanka, ej allenast
att beroende af enskilda skogstillgångar i
dessa afseeliden, heldst bör af Staten undvikas,
åtminstone intill dess sig visat,
nied hvad framgång och förkofran enskilda
skogshushållningen blifvit idkad, utan
ock att de hittills nästan allmänt saknade
efterdömen af skogsvården, sorn af Staten
kunde gifvas åt det färre antal parker,
sorn för dess räkning bibehållas, skola
Verka fördelaktigt äfven genom efterföljd
bos enskilde nu varande eller blifvande
skogsegare; Men då Utkotten på sätt ofvanberördt.
är, anse högst angeläget att
ali sammanblandning emellan Statens egande
och Landets nyttjande rätt undanrödjes,
så vida den förra skall vinna behörig
helgd, hafva Utskotten skolat föreslå,
att då, på sätt Kongl, Majrts Nådiga
proposition innehåller, någre Kronoparker
eller sådane Krono-Allmänningar, till hvilka
Kronans dispositionsrätt finnes vara
enahanda, som till Kronoparker, för Kronans
behof undantagas, ali enskild mulbetes-
eller utsyningsrätt derå varder behörigen
afvittrad, så att de, som ege en
sådan rätt, erhålla i vederlag derföre någon
viss andel ef Parken eller Allmän
-
4>d« Sam). £ Banch
58 S tats-TTtsko t te Is Be tänk andelia
liuigen: AtL besittnings- och den möjligtvis
förvärfväde skatterätten till de å sådane
parker varande nyhemman och intägter,
antingen för Kronans räkning inköpas,
eller ock samma lägenheter medelst
utbyte föreläggas utom den del af
skogen, sorn Kronan sig förbehåller. Och
att å samma skogsdel ingen slags utsyning
dädanefter får ega rum, utan hvad af
vindfällen och alman förtorkad skog, kemmer
att finnas, men icke för Kronans behof
erfordras, A Allman Auction försäljas
heldst Utom parkens område, hvarifrån alla
andra Bosättningar än Bevakarnes Boställen
böra i möjligaste måtto afskiljas,
äfvensom alla enskilde farter och communicationer,
så vidt ske kali, utestängas,
så att dessa skogar blifva i ordets egentligaste
bemärkelse fredlysta; Och synes
det vara tjenlig!, att de omgifvas med någon
annan än vanlig hägnad.
Med sådane anstalter till förekommande
af ingrepp i Kronans bibehållne
egande rätt lill desse skogar, samt, med
förutsättande af ett tillräckligt antal bevakare,
för hvilka Boställen kunde blifva
att tillgå, af de å samma skogar belägne
Nyhemman, om de, på sätt ofvanberördt
ar, för Statens räkning inlösas, skall troligen
den förbättrade förvaltning medelst
S t a t s-U t s k o 11 e t s B etan k a n den. 5g
års~hyggen och åter-planteringar, som
Kongl. Majrts Kådiga proposition omförmäler,
uppfylla sitt ändamål, heldst af
Kongl. Majrts visa och Kådiga omvårdnad
bör vara att förvänta, att utvägar beredas
ti il inhemtande af nöd ig kännedom i den
å Utrikes orter tämmeiigen allmänt införde,
men här i Landet föga kände skogshushållningen
eiler Forst-vasendet, samt
att de. som förvärfva! sig en slik insigt,
företrädesvis komma i åtanka till de Ämbeten
och tjenster, hvilka i och för skogsbevakningen
kunna komma att bibehållas.
Efter att hafva sålunda utlåtit sig, så
yäl i frågan om nyttan af Kronoskogarnes
upplåtande i allmänhet, som angående
vården af och hushållningen med de bland
desse skogar, sorn komma att för Kronans
räkning bibehållas, följer i ordningen att
yttra sig angående de föreslägne vilkoren
för de öfrige, så väl Krono-Parkernes som
Allmänningarnes upplåtelse.
Utskotten hafva härvid inhämtat hu
ruledes uti Kongl. Majrts Nådiga proposition,
ej allenast den olika egenskapen af
desse skogar blifvit med en i öfverläggningarne
och besluten om detta ämne
hittills saknad fullständighet, urskiljd och
utvecklad, samt derefter lämpade grunder
6o St a t »-U t skottets B c l ä n ka rr d c u,
för upplåtelsen föreslagne, utan oeh uppmärksamhet
fästad å Utsynings- ochmnlbetes-rättigbteler,
som enligt skattläggningar,
Resolutioner och Contracter på Kronoparkerne
åtnjutas, å beståndet af de på
desse skogar belägne Nyhemman, intägter
och Boställs-Lägenheter, och å försäljningens
af öfveriopps-marken verkställande
pä ett sätt, som försäkrar, Staten, om
den årliga räntans utbekommande; samt
att sålunda jemte det Statens fördel af
upplåtelsen hufvudsakligen blifvit åsedd,
äfven enskilda rättigheter blifvit behörigen
vårdade och iagttagne, dock tro Utskotten
sig äga anledning till befarande, att,
derest den hittills åtnjutue mulbetesrätt
å Krono-parker, som icke grundas i skattläggningar,
Contracter eller särskilde Resolutioner,
skall, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition hädanefter försvinna,
sådant kunde leda tili rubbning af många
förhållanden, som på grund af nämnde
förmån tillkommit, så vida ej allenast
antalet af underhållpe kreatur å de på
och invid Kronoparkerne belägne hemman,
utan äfven hemmansklyfningen, och
i följd deraf folkmängden å hemmanen
rättas efter det nu varande förhållande,
om ock mera genom häfd af tillfälligt
medgifvande än på grund af ursprunglig
rättighet tillkommit; Men då Kongl. Maj:t
Stat s-U tskottets Bet än kan den. 61
derjemte, ej allenast i Nåder förklarat, att
om någon menighet elier enskildt hemman
icke skulle kunna undvara nämnde
förmån, utan verkligt lidande, de för den
samma skulle godtgöras genom upplåtelse
af lämplig andel utaf parken, utan och i
4:de puncten gjort förbehåll om undantag,
från de Allmänna grunderne i de
fall, då de samme icke utan entkiides lidande
och ändamålets förfelande skulle
kunna tillämpas; så anse Utskotten, öfvertygade
att sistnämnde Nådiga förkiaranden
komma att vinna tillämpning på
de af Utskotten här ofvan uppgifne förhållanden,
sig endast böra föreslå såsom
det lämpligaste sättet för upplåtelsen, i de
fall då en park till största delen skulle
åtgå till ersättning åt de hemman, som
derå åtnjutit mulbetes, eller och speciel
utsyningsrält, att, i stället för försäljning,
fördela parken emellan samma hemman,
emot åsatt skattläggning, i den ordning
den Nådiga propositionen omförmäler,
hvarigenom äfven skogens bibehållande
och vård sannolikt skall mera befordras,
än om nya lägenheter, medelst försäljningen
tilldanas med behof af utrymme lill
odling, samt af virke och vedbrand vid
nya Bosättningar.
62 Stats-Utskottets Betänkande n,
k
Uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
kar blifvit föreslaget, att de medel, som
för försålde Kronoskogar inflyta, mätte
för FJottornes behof användas; mea uppå
de skäl Stats- samt Allmänna Besvärsoeh
Ekonomi-Utskottens, under den 16
sisth Julii, afgifne Betänkande, angående
Recognilions-skogarne innehåller, anse Utskotten,
att desse medel böra, i likhet
med Skattelöse-skillingarne för Recognitions-skogarne
till Riksgälds-Ccntoiret aflemnas,
sedan likväl deraf förut blifvit afsaft
nödig fond för skogens vård och
skogshushållnings-anstalters vidtagande å
de parker och planteringar, sorn för Kronans
räkning kunna blifva bibeballne,
Hvad åter angår Lands- oell HäradsAllmänningarne
samt de skogar, hvilka,
ehuru benämnde för Krono-Allmänningar,
likväl äro af enahanda egenskap med de
förre, hvilket sistnämnde förhållande på
sätt Kongl, Majit i Nåder inhemtat och
den nådiga propositionen innehåller, inträffar
med en slör del af de i Vestergöthland
belägne Allmännings-skogar; så
finna väl Utskotten å ena sidan, att någre
så bestämde grunder, som rörande
Krono-parkerne ioke blifvit i merberörde
Nådiga proposition för Allmänningarnes
upplåtande uppgifne, men också, å
S t a t s-U l s k o 11 e t s Be täll kand en. 63
andra sidan, en ganska giltig anledning
dertill i den vidsträcktare rätt, som lili
desse skogar tillkommer orternes innevånare,
hvilkas önskan och fördel derföre i
hufvudsaklig mån måste bestämma det
beslut, som derom fattas; Hvadan Utskotten
icke anse lämpligt föreslå annat tillkommer
Orternes Innevånare, hvilkas önskan
och fördel derföre i hufvudsaklig
män mäste bestämma det beslut, som
derom fattas; Hvadan Utskotten icke^anse
lämpligt föreslå annat tillägg i hvad
den Nådiga propositionen härom innehåller,
än att, i de fall dä Kongl Majrt
Uppå Vederbörlig anmälan, i den ordning
propositionen omförmäler, i Nåder beviljar
sådane Allmänningars upplåtande, desamma
borde fördelas emellan de Socknar,
sorn deruti anses ega del; hvarefter
frågan, huruvida Sockneboerne skola bibehålla
sine andelar i samfällighet elier
utbryta och enskifta sine lotter, i Utskottens
tanka lämpligast kunna bestämmas
efter de grunder, som i afseende på Sockne-Allmänningar,
uti 8:de §. af Kongl*
Förordningen den i Augusti :8o5 äro
stadgade.
Vidkommande Jägeri- och Skogsbetjeningens
indragning, i mån af skogarnas
upplåtande samt användandet af des
-
64 Stats-Ut skol tets Betänkandem
sa Tjenstemäns Boställen, finna Utskotten
vid hvad Kongl. Majrts Nådiga proposition
innehåller, icke något annat att till—
lägga, ån att då Boställen för Domare och
Krono-Betiente på en och annan ort lära
saknas, men vara hehöflige, förstnämnde
Boställen, lämpligen synas och höra
konna dertill anslås, på de ställen, der
ett sådant förhållande inträffar; äfvensom
Utskotten, hvad Intägls-Lägenheterne a
K ron oskogar ne angar, endast velat hafva
anmärkt, att då många sökande, i den
ordning 7 §. oell 12 §.3 Momentet af
Kongl. Förordningen, om skpgarne i Riket
af den 1 Augusti 1800 föreskrifver
i sednare åren anmält sig till erhållande
af sådane Lägenheter, de där erbjudit ett
utrymme för den tilltagande folkmängden,
samt i slikt afseende bekostat dessa
Lägenheters afmätning och affattande å
Charta, äfvensom mångå af dem, genom
mindre noggrann tillsyn af Jägeri-Betjeningen
samt i tillförsigt om ansökningarnes
bifallande, på sätt förr varit vanligt,
under tiden bosatt sig å Lägenheterne,
synes det vara billigt: att desse sökande,
de der ställt sig till efterrättelse hittills
gällande författningar, hvilkas kraft och
verkan ej varit insläld, få sig bevilljade
de
Statsutskottets Bctänkan den. f>5
de sökte Iracterne så vidt de utgöras af
mossar och kärr, med rättighet att dervid
. Jåibeh-ållas under de vilkor usta Momentet
af den Nådiga propositionen innehåller;
men alt deremot alla sådane ansökningar
och anmälanden genom Kongl.
Maj:ts Be fall n i ngshafva n des försorg hädanefter
inställas, såsom ledande till inskränkningar
i den Allmänna upplåtelsen och
i den större nytta, sorn deraf kan tillskyndas
håde Staten och enskilde.
Efter det Utskotten sålunda yttrat
sig öfver Kongl. Majlis Nådiga proposition
å hvars innehåll Utskotten med dc
få tilläggningar och modificatioixer, sorn
här ofvan finnas upptagne, för sin del
tillstyrka bifall, och hvarigenom dc särskilde
motioner hvilka i detta ämne blifvit
gjorda, äfven kunna anses hufvudsakligen
besvarade, anse Utskotten sig likväl
bora i anledning af någre deruti
framstalde särskildte förhållanden meddela
det Utlåtande: att hvad angår den förbättrade
skogsvård och skogsplantering,
som Herrar Gripenstedt och von Schinkel
påyrkat, den samma synes, å de parker,
som för Kronans räkning bibehållas, kunna
beredes på sätt den Nådiga propositio
-
4:de Sami. 5 Band.
66 S t a t s-U ts i o 11 e t s Betänkande n.
nen innehåller och Utskotten här ofvan
föreslagit, men deremot, å nu varande eller
hädanefter blifvande private skogar
höra bero af den enskildt» omtankali,
hvilken af behofvet och skogseffecternes
stigande värde troligen skall efter hand
väckas, lie!dst örn tdlfälle derjemte gifves
pråclisk undervisning i skogshushållningen:
Att då det på Kongl. Majrts iNådiga
pröfning lärer få ankomma, så väl att
efter dess Befallningshafvandes hörande,
utse de Kronoparker och egentliga Kronoskogar,
sorn höra för Kronans räkning
bibehållas, och från upplåtelsen undanta*
tagas, sorn att i den ordning här ofvaiifore
blifvit uppgifven, bestämma, när och
under hvilka vilkor Lands- och HäradsAilmänningarne
måga upplåtas lära Riksens
Ständer icke finna skäl, alt härom
ingå i specielle beslut eller tillstyrkanden,
hvilka Utskotten således icke heller
finna lämplige, i afseende på de i Motionerne
omförmälde Kronoparkerne på Omberg
och på Visingsö samt Hellestads
Bergslag, Bobergs och Gullbergs, Immetorps,
Krämaremarkens Böda och Trögds
Allmänningar: Att den klagan öfver inskränkt
eller betagen utsyning, som någre
af Molionerne innehålla, lärer härröra
deraf, att visse Kronoskogar blifvit fredlystc,
eiler årliga anslags beloppet af ut
-
Stats-Utskottets Betänkan den. 67
syning nedsatt,, i den ordning ofvannämnda
författning om Skögarue i Riket i 3
och 14 §. §.-föres kr ifver, uti hvilken ordning
Utskotten så länge intill dess den
nu föreslagne förändringen med skogurnes
disposition Kinner tillvägabringas, icke
hafva skäl tillstyrka någon förändring
hel dst det kunde föranleda tili deras utödande,
om de kringboendes behof, mea
icke skogstillgången och afseende! å skagens
framlida bestånd, antagas till bestämning
af årliga anslaget: Att hvad särskildt
angår den för Kronans räkning företagne
odlingen af den inom Ombergs Kronopark
belägne så kallade Dagssmossen,
Utskotten så mycket mindre finna sig ega
anledning att tillstyrka samma odlings
inställande, som icke allenast uppodlingar
af mossar å Kranoparker i allmänhet hittills
varit en hvar tillåten, obehindrad af
de kringboendes mulbelesrätt, utan och
de, hvilka en sådan rättighet å Ombergs
Kronopark tillkommer, vid af Konungens
Befallningshafvande i Länet hållet sammanträde
den 14 Julli 1817, lemnadt, under
vissa vilkor, bifall lili berörde odlings
företagande: Att derest på sätt Petter
Anderssons, från Södermanland, motion
innehåller, något vites förbud blifvit
af Konungens Befallningshafvande i
Länet utfärdad t, emot stubbars och vind
-
^8 Staf. s-U t i k o 11 e l s B <? t ä n L a n d e i».
bars och vindfällens afhemtning från All—
mänuingarne, sådant innefattar icke någon
författning, hvari Riksens Ständer
böra bereda ändring, utan en Arn betsåtgärd,
hvaröfver i händelse af befogenhet
klagan bör anföras i vederbörande
Hor-Rätt. Alt då Riksdags- F u I km ii g tig e n
Samuel Jönsson från Öland, hvilken yrkat
en särskild skogsordning för nämnde
Ö, icke utredt hvilka enskildta förhållanden
dertill föranleda, anledning så mycket
mindre förekommer, att detta förslag med
tillstyrkan beladsaga, som en förnyad Allmän
skogsordning snart torde blifva en
följd af den förändrade disposition, som
med Kronoskogarne vidtages, samt af den
vidsträcktare rätt till begagnande af egne
elier uppiåtne skogar, som i vissa fall
kan varda Hemmansegare tillagde; Att
hvad angående indragning af Jägeri- och
S k ogs-B c t j eii in gen blifvit föreslagit, synes
bora af Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfvande
bero; dels efter hvad propositionen innehåller,
af dessa tjenstemäns umbärlighet,
på de ställen der Kronoskogarne varda
åt enskild vård öfverlemnade, dels af
de local-förhallanden, som kunna föranleda
att samma betjening i vissa Orter
icke i och för Jagten är behöflig; Men att
Utskotten likväl icke kunna tillstyrka efterflyttning
af Jägeri-Betjeningens goro
-
Stats-Utskottets Betänkand en. 69
mål på Krono-Betjeningen, hvilken sysselsatt
af många och trägna, göromål derigenom
skulle aUtförmycket dragas från
sin egentliga bestämmelse.
Till Riksens Högloft. Ständers upplysta
bepröfvande öfver! emnås detta vördsammeligen;
Och varda ålskiliige Ledamöters
särskilda meningar liärhos bifogade.
Stockholm den 20 September i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet
uti Riksens Högloflige Ständers
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott den 3 Maj
1823.
S. D. V d afgifvande af Utskottets Utlåtande,
angående Kronoskog arne i Riket,
antecknades till Protocollet, följande särskildta
anföranden, hvilka på begäran
blifva till Stats- och Lag-Utskotten, samt
derefter till Respective Riks-Sländen bifogade.
70 S l a t S-U t s k o 11 e t s Betänkanden.
Riksdags-Fullmäktigen Nils Månsson,
från Malmöhus Lån, ansåg JägeriBetjeningen
böra Absolut ocb Allestädes
försvinna, der hvarest Allmänningar och
Kronoskogar till enskildas ego upplåtas.
Häruti instämde Herr Prosten Hagberg
och Hedervärda Rand-Ståndets samtlige
Ledamöter.
Grefve Rosen anförde: ”Jag kan
ej öfverensstämma uti den hos Höglofl.
Utskottet rådande tanka, att Jägeri-Betjeningen
borde Allmänneligen afskaffas;
Möjligen kunde en slik åtgärd på slältbyggden
ej medföra så stor olägenhet,,
men i Rikets skogrikare trakter, tror jag
Jägeri-Betjeningen vara oundvikeligen nödvändig,
med afseende på odjurs utödande,
ty Skallgång, tilistäld af andre än Sakkunnige
personer, skulle säkerligen medföra
ingen nytta, ocb jag fruktar således,
att om Jägeri-Betjeningen allmänt afskaffas,
det skall gå likasom närden år 1789
afdanka des; nemligen ätt den 4 är derefter,
åter måste sättas i activitet; min
tanka i följd af detta anförande blifver
då, att R. Ständer bos Kongl. Maj:t framföra
sin underdåninga önskan, att ej Jägeri-Betjeningen
afskaffas, förr än vederbörande
Länsstjrrelse blifvit i Nåder hörde
och inkommit med underrättelser, hu
-
Stat s-U t s k o 11 e t s B ® t ä n k a n d e n. 71
ruvida locala förhållanden kunna sig förete,
till nämnde hetjenings afskedande elter
bibehållande.”
Uti hvad Landshöfdingen Grefve
Axel v. Rosen anförde om nyttan af Jägeri-Betjeningens
bibehållande i somlige
Landsorter, så väl i anseende till odjurens
utödande, som skogsbevakningen derstädes,
samt att Konungens Befallningshafvandes
hörande i desse frågor borde
föregå frågan om upplösningen af denna
Stat, instämde Herr af Robson och
yttrade: ”Det blifver svårt genom något
generelt bedÖmmande afgöra dess egentliga
nytta, ty hvad som på en slättbygd
lätt umbäres, kan i en skogsbygd vara
nödvändigt, och hvad som i den ort, der
hvarken parker eiler Kronoskogar finnas
vore alldeles Öfverflödigt, skall deremot
vid ett motsatt förhållande finnas i en
annan, vara af synnerlig vigt.” Beträffande
skogsvården så trodde Herr BergsRådet
af Robson, att man till densammas
återlemnande till Kronobetjeningen,
icke skulle kunna finna någon anledning
från deras sista befattning med dessa göromål,
då en vidsträckt förstöring var å
bane, föranledd förmodligen af deras andra
trägne och ovilkorliga göromål samt
mångens opassande lynne eller rörlighet
73 S t a ts-TJ t s k otte t s Be tank an den.
för slika värf; de missbruk för hvilka
mun Jäg er i-Staten vanligen debiterar äro
måhända supponerade mer än verkliga,
ty annars vore väl denna, som annan felaktig
tjcnsteutöfning oftare åtalad, och
man saknar ej å många ställen ögonskenliga
contraster emellan tillmålen som göras
och verkliga fölhållanden man ser,
hvaribland åtskillige exempel finnas såsom
kring Stockholm och Uppland, der
tilli landet visserligen bordt vara strängt,
men hvarest åtskillige sådane skogar stå,
om ej orörde, åtminstone uppväxande, då
enskildas deromkring belägne, äro uthuggne,
svedda eller förstörda, ty enskilda
hushållningen afser stundom mera det
närvarande behofvet än beståndet i längden;
och skogslotter på Allmänningar i
synnerhet på afstånd belägne, och hvarest
den enskilda vården dessutom alltid
med åtskillige svårigheter i detta fidi belastas,
skola troligen ej kunna påräkna
annat öde, än att genast eller snart användas.
Vidkommande åter Jägeri-Beljeningens
skyldighet, dels att utföra, dels att
biträda vid Rofdjurs-jagten, så är äfven
värdet af detta åliggande och åtgärderna
-
S t tt t s-U t s k o 11 e t s Betänkande a. ^3
na i den vägen relativa till Landsorternas
olika läge och beskaffenhet. Man
tänker olika på Slättlandet, der man sällan
hemsökes af de större Rofdjuren, mot
hvad man tänker i Skogsbygder, och de
orter der hästar och Boskap uf dém slagtas,
stundom till otrolig mängd, och hvarest
den torflige innebyggaren rätt hastigt
och complett kali se sig beröfvad det
dyrbaraste han eger, men hos dessa tjenstemän
fordras skicklighet) och för den
ort hvarest sådant värderas och ej eller
saknas, klagas troligen icke. K rono betje
ningen, säger man annars, bör hafva
öfverinseende! vid Hofdjurs-jagt och Skallgång,
äfvensom att den redan har befatta
ning dermed; Sant är, att den vid sådane
tillfällen måste vara närvarande, men
det är för folkets och ej för djurens skull
och deras närvaro är då oumbärlig för
utvecklingen af Jägeribetjeningens anord*
n ingar; ensam skulle Kroiiobetjeningen
stanna i förlägenheter, hvilka den åtminstone
i allmänhet ej sjelf skulle kunna
afhjelpa; ty äfven rofdjurs-jagten fordrar
kunskap och tids uppoffring, som ej kan
begäras af andra än underviste och derföre
särskildt anstälde och lönte tjenstemän.
Man har i sednare tider genom pre
-
4=de Sami. 5 Band.
-4 S ta ts-LTtsk o t. tels Betänkande it»
miets utsättande för rofdjnrs fallande
.sökt, genom enskiidte sammanskotter, göra
denna för laiidtmannen skyddande jagt
till ett industri-ämne för enskilda speculantér.
Skaraborgs Lån innefattar trakter,
der man i synnerhet utmärkt sig,
men det torde annu fordra längre tid,
innan man hinner stadga Öfver tygelsen
om denna anstalts tillräcklighet såsom
surrogat betraktad. 1 andra Landsorter
iiir ock fråga redan vara orii särskilde
Jagtcassors och premiers inrättande, och
inrättningen vöre högst önskelig, i synnerhet
örn fonderna kunde bli så stora ,att
jagttyg och nät kunde löna sig att för
privat man underhålla; tir utan denna
hjelpreda uppehåller man sig hufvudsakligen
vid de smärre och mindre betydlige
rofdjuren under det de större oafkortadt
Sprida sig, och med den öfve thygelsen
att eii .Tägeri-Stat i sädatie orter ingalunda
är eli anstalt, som generelt kail
kallas öfverflödig i Fäderneslandets angelägenheter.
Hvad Herr Landshöfdingen Grefve'
von Rosen och Herr BergsRådet af Robson
i dessa ämnen anfort, begärdes till
Protocollet för att betänkandet åtfölja.
Vid den föreslagna framtida anordningen
af de Jägeri-Boställen, hvilka korn
-
S l a t s-U t s k o 11 e t * Betänkan de n, 75
ina att indragas, reserverade sig Friherre
Cederström, emot deras anslående tili Domare
eller Kronobetjening, utan ansåg
Friherren deni höra förauctioneras till den
mestbjudande, att under Skatteman 11a rätt
jjinehatVas. Och der hvarest Domare eller
Kronobet jeningen saknade Boställen,
kumle den al' dessa Lägenheter utgående
skatten eiler räntan till deras aflöning,
såsom surrogat för bristande Boställen,
användas. Lii denna tanka instämde
Herr Prosten Herlitz, Herrar Lagerstrand
och Norström samt Hedervärd
da Bonde-Ståndets samtelige Ledamöter,
Herr af Borneman inlemnade ett
så lydande skriftligt anförande: "Då min
framställning under discussion öfver Höglod.
Utskottets Betänkande, om vi Ikoren
för Kroqoparkers och Kron o allm ä n 11 i 11 ga vs
försäljning lill enskildt egande rätt, hvartill
Kongl. Majrts Nådiga Proposition i
detta ämne föranleder, inom Utskottet
möttes af bere medlemmars motsägelse,
går jag 1111 att, i följd af mitt dervid gjorda
förbehåll, närmare utveckla grunderna
för mitt påstående: nemligen att vid försäljandet
af sådane lägenheter der jordmån
och andra natur-omständigheter, antingen
hänvisa till största lämplighet för
skogsväxt, eller der rödjning och odling
■jC Ståts-Utskottets Betänkande»,
icke skulle roed ett synnerligt företräda
synas böra tillstyrkas, att säger jag, såsom
trakter, vare sig hela A11-  ni ä 11 n ingar, parker elle r m i n d r e
s k og s 1 ä g en lie t e r, böra i fortfarande
till skogsväxt bibehållas och
vårdas, och i sådant afseende ett
bestämdt vilkor i sjelfva ö. f v e r 1 å ln
i n gs-A c te n ingå, utan att derföre
egande rätten, som genom köp åtkom mits,
fjättras af andra hand eiler åtvungnc föreskrifter
än denna allena, hvilken synes
mig vara i ett oskiljaktigt sammanhang
med grunden och anledningen till sjelfva
afhandli agens uppkomst.
1818 års Riksens Högloflige Ständers
hufvudsakligen åberopade skäl för deras
tillstyrkande: Att med undantag af de
Parker och Allmänningar, hvilka för Kranans
behof ansågos nödiga, skulle de öfrige
mot köp afhändas, lärer gröndals derpå,
alt man väntade från den enskildt egande
rätten en mera omsorgsfull vård
öfver dessa skogars bibehållande och tillväxt,
än hvad erfarenheten hittills visat
vara görlig, under en i så mångå afseende»
förfelad organisation och inblandning
af Statens förmynderskap, med enskildes
ofta tvärt emot all grund för skogsförkofran
medgifne rättigheter,
Stats-Utskottets Betänkanden. 77
Man har således i öfverlåtandet åt
egande rätten ieke förbisett Rikets stora
behofver af en klokare Statshushållning,
och man bör väl icke eiler förbise den
conseqventa slutföljden: Att när i tillförsigten
åt den enskilde mannens klokare
hushållning skall grundas hoppet emot
skogens ytterligare förstörande och att
vid köpeafhandlingars afslutande urval emeilan
den kloke och den okloke icke
kan göras, måste också conlractet med
köparen vara i öfverensstämmelse med
principens första syftning, utan att skäligen
derföre kan påstås något band blifva
derigenom lågt på utvecklingen af egande
rättens sanna rigtning och om man ändteligen
vili kalla detta vilkor ett band, för
hvem blir ett sådant besvärligt? — icke
för den som vill uppfylla afhand! ingens
ändamål, utan endast för den som viii
bedraga, eller kringå det. Jag kan icke
bitta annat än alt intill den stunden då
liberalismen förmått häfva samhällens behof
af contracter och vilkor i sina handlingar,
blir det lika felaktigt af Lagstiftaren
att hindra den rättskaffue och kloke
mannens bemödande tili nyttiga och således
samhällsenlige företag, som att icke i
möjligaste måtto och utan prejudice för
denne förekomma Dårens alltid illa beräknade
och deraf skadliga tillgrepp.
78 Stats-Utskottets B etan ka liden.
Det är gifvet, att en stor del af våra
skogsmarker beslå af stenige och skärf-»
rige sträckor eller sandmoar, lämpelige
för skogsväxt och af hvilka här och hvar
endast genom skogens fällning och bränning
kan aftvingas en mager sädesskörd
och derefter ett snart öfvergående snuggbete
— ett sådant behandlingssätt skulle
jag tro böra och kunna förekomma?, corn
trollén deröfver fordrade icke Jägeri- eller
Skogsbetjeningens spiciella handläggning,
så mycket mindre som jag yill erinra
mig att en sådan controll redan i
afseende till Skatte-skogarne i allmänhet,
är frånkänd denna betjening,
dag förenar mig i öfrigt fullkomligt
i framstälda åsigten, att sedan en skogstrackt
blifvit försåld, vare sig till Socken,
By, eller flere enstaka Hemman till samego,
bör hvar och en obehindrad berättigas,
att med kraft och verkan af allmänna
Stängsel-Lagen, få sitt hemmans andel
i skogen afvittyad och infredad, oberoende
gf de öfrige egar nes frivilliga medgifvande;
Varandes efter min tanka rakt stridande
emot ali princip för skogshushållning,
att neka den freda, som freda vill;
Väl vetande att ett Tunneland väl skött
skog, kan uppbringas till mångdubbelt
större afkastning än io Tunneland, hvil
-
S t. a t s-U t s k o 11 e t s Beta n k an d eili yg
ka Tinder vårdslös behandling ligga, sorti
man säger, för fä-fot,
Slutligen får jag äfven upptaga mill
munteligen anförda anmärkning, att beloppet
af så köpeskilling sorn räntan för
sådaiie Krolioparker, Al Irna n ni agar, eller
andra Lägenheter, hvilka på sätt föreslaget
är, ti ll enskildt ego afla tes, bör anslås
till Sjöförsvaret, hvarunder i första rummet
ingår kostnaders bestridande vid
skogsparkers anläggande, organisering och
vård, och så beskaffade, att mali deraf
skäligen kan anse Flottans framtida behof
af nödige byggiiads-materialer blifva
tillfyllest gjordt. I denna anstalt innefattas
första vilkoret för Sjömaktens bestånd,
Jag anhåller att dessa anföranden må
åtfölja Högloft. Utskottets Betänkande till
Höglofl. RiksStånden”, Uti detta Utlåtande
instämde tili alla delar Herr Lenning,
Herr Rappe anmälte sin reservation
eniot allt upplåtande och fördelning, enskilde
emellan, af Kronoskogar och Allmänningar,
såsom troligen medförande
skogarnes säkra förlust,
8o Stat s-U t s k o 11 c t s B e t ä 11 k a n d e n,
Slutligen anförde Friherre Cederström
att hail alldeles reserverade sig
emot de nu uppfattade grunder till Betänkande,
och att Friherren i dass ställe
ansåg det vid förlidne Riksdag, af Riksens
Höglofl. Ständer fattade beslut uti detta
ärende äfven nu höra oförryckt taeas till
grund, såsom mera instämmande .med
Statens sanna fördel. Häruti instämde
äfven Prostarne Herlitz och Hagberg
samt RiksdagsFulimägtigen Nils Månsson.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
A, FRYXELL,
N:o 5i2,
Ankom den 4 Qct. 1B23.
Memorial, angående Riks Stån-*
dens olika beslut i fråga, om
åtskilliga anslag för Försvars--  Werket.
Sedan Stals-Utskottet, tinder den 27 Junii
och ig Augusti sistl. afgifvit utlåtande,
an
-
Stat S-U tsköttetS Betän känden. Si
angående de anslag, som Blifvit äskade
för Försvars-Vefket och innefattas* dels
under Riks-Statens 3:dje Hufvud-Titul eller
hvad sonl erfordras för Föi’Svars-Verket
till Landf!, dels under iorde Hufvud*
Tituln eller aiislageli för Flottorna; Så
hafva, enligt till Utskottet ankomne Protocoils-Utdrag,
de Respéctive RiksStåliden*
rörande åtskiiiigé anslag olika héshitit, så
ätt Två Stånd slädnät emot Två. Dessa
Olikheter Bestå deruti* att Högiofl. Ridderskåpet
och Adelli, Satait VällofL BorgareStåndet
Beslutat, att eil hy ruhfik å Tionde
Hufvud-Tituln skall UppföraS* under
namn af Fyrings-Stat, hvartill 5,oöö R:dr
årligen Utöfver det hittills per medium
under de sistförflutne åren ätgåhghe Belopp
anslås; Men HögVördige Prest-Ståiidet
Och Hedervärda Böhde-Slåndet med Bifall
till livad Stats-Utsköttet yttrat* ansett något
serskildt anslag härtill icke Böra Bestås*
Utah kostnäderiie för Bukarne Och
Fyringarne Besörjas hädanefter sorn hittills
af anslaget för Försvars-Verkét; Äfvensom
i fråga om tillökning Uti hittills Béstådde
anslag lili anskaffning af Ved och Ljus i Fästnings-och
Garnizonsorterne Samt till Rese*
Och TractamentSpenningar för evira förrättningar
i militair-älendeii, Högvördige
4:de Sami. $ Badd.’
B
8a Stat s-U t skottet? Betänkanden,
Prest - Stånrlet och Vallöf!. Borgare-Ståndet
beviljat de af Stats-Utskottet tillstyrkte tillökningar
med 2,000 R:dr å hvardera af
dessa anslag, hvaremot Hoglöflige Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStäridet
sådan tillökning afslagit.
Detta förhållande har Stats-Utskottet
ansett sig böra vördsamligen anmäla, på
det den åtgärd, som leder till ett Laglikmätig!
slut i denna del må vidtagas; och
hemställer Utskottet, att så framt ej något
af de Respeetive RiksSlånden skulle
finna för godt förena sig med de 2:ne öfrige
uti dessa frågor, afgörande! deraf
måtte öfverlemnas till Förstärkta StatsUtskottet
på sätt 6g §. Regerings-Formen
utstakar, hvarvid följande Volerings-propositioner
torde framställas:
1:0 Den som bifaller att en ny rubrik
å Riks-Statens Tionde Hufvud-Titul
skall uppföras, under namn af FyringsSlat
och dertill af anslaget för denna Hufvud-Tituls
malerieiie behof afsättas en
Summa, som motsvarar bvad per medium
under de sistförflutne åren för Fyringarne
blifvit anvist eller 17,350 R:dr samt
dessutom för detta ändamål 5,000 R:dr
såsom nytt anslag under denna rubrik be
-
Siats-Utskottets Betänka uden. $3
viljas och uppföras, Voterar Ja; den det
ej vill, Nej;
Vinner Nej:
så kommer, såsom Stats-Utskottet yttrat,
något särskildt anslag härtill icke att bestås,
utan kostnaderne för Fyringarne att
besörjas hädanefter sorn hittills af anslaget
för Försvars-Verket och af Kongl.
Maj;t i Nåder till beloppet bestämmas,
men derjemte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållas, att för denna inrättnings
förbättrande medelst flere Fyrars,
Båkars och Sjömärkens anläggande och de
redan befintliges försättande i bättre tillstånd,
mera tillräcklige medel än hittillsdertill
måtte varda anviste af anslaget för
Flottornes Materiel.
2:0 Den som bifaller Stats-Utskottets
Förslag, att det på Riksstatens 3:dje Hufvud-Titul
uppförde anslag 14,000 R:dr
till anskaffning af Ved och Ljus i Fästnings-
och Garnizons-orterne, såsom befunnit
otillräckligt må med 2,000 R:dr
förökas, voterar Ja; den det ej vill Nej:
Vinner Nej:
så kommer någon tillökning för delta behof
icke att ega rum, utan anslaget att
förblifva vid samma belopp, som hittills.
8.| Stats-XJts kottets B etan kan dea,
3:o Den sorn instämmer i StatsUtskottets
Förslag, att anslaget sorn nu blif-r
vit fördeldt emellan Riks-Statens 3:dje,
och ip:de Hufvud-Titlar till Rese- och
Tractaments-peuuingar för extra förrätt^
ningar i Militaire^ärender, skall tillökas
nied a,ooo R:dr eker från 10,000 till
12,000 R:dr, yoterar Ja; den det ej vill
Nej;
Vinner Nej;
kommer ingen tillökning att för detta ändamål
heslås, utan anslagssumman att,
vid samma belopp, som hittills oförändrad
förblifva.
Stockholm den 6 October 1823.
N:o 513i
j^nkqm dgn 37 Cfc?. lSä^r
Rikets Högloft, Ständers Stats-,
och Banco-Utskotts Utlåtande,
öfver de inom Högloflige
Stats-TJtskottets B e t ä il k a 11 d e n. 85
t
Ridderskapet och Adeln, VäL.
loflige Borgare-Ståndet och
Hedervärda Bonde - Ståndet
gjorde an märkning er vid Utskottens
Betänkande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående ytterligare
anslag för fullbordandet
af Gotha Canal,
Qenom särsk Urte Protocolls-Utdrag, från
Höglo!!, Ridderskapet och Adelli, af den 6
Augusti, frän Vä Holl. Borgare-Ståndet, af
den lide, och från Hedervärda BondeStåndet,
af den i 4;de i samma månad, liar
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten blifvit återremitteradt det
Betänkande, Utskotten den 3o sisth Julii
afgifvit, i anledning af Kongl. Majds Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående
ytterligare anslag för fullbordandet
af Gotha Canal,
De Utskotten meddelade anniärkningarne,
hafva äfven, i följe häraf, blfvit af
Utskotten noga genomgångne och granskade,
samt foranledt ett, vid förnyad öfver
-
86 S t a ts-U t s k o 11 e t s Be län kalldén.
läggning innom Utskotten, å nyo företagit
skärskådande af ämnet i det hela, äfvensom
af hvarje dertill hörande särskild
omständighet; Och då Utskotten härvid
icke funnit anledning, att i någon del
frångå den af Utskotten förut yttrade öfvertygelse,
och förändra de af Utskotten
gjorde förslag, få Utskotten nu härigenom
sådant vördsammeligen anmäla, och derjemte
framställa de skäl lör ett dylikt
förfarande, hvarigenom Utskotten äfvenledes
anse sig, på tjenligasle sätt, kunna
lemna svar å hvad som uti ett eller annat
afseende blifvit emot uppställningen
och innehållet af Utskottens förra Betänkande
i ämnet anmärkt.
Bland det som kan föras under denna
benämning, förekommer först det som
blifvit yttradt inom hvart och ett af de
tvenne Stånd, hvilka återremitterat Betänkandet,
i anledning ef det deruti, vid föreslåendet
af årliga biträden till Canalbyggnaden,
tillagde uttryckehga förutsättande,
att Rikets Ständer antaga det sätt
för bestridande af penninge-anslag till
allmänna arbeten och företag, som Utskotten
uti ett annat afgifvit Utlåtande föreslagit
neni ilgen det, att för så stor del,
som de anslag af sådan beskaffenhet, hvilka
vid denna Riksdag gjordes, kunde korn
-
Sta ts-Uts kottets Betänkande». 87
ma att öfverstiga den tillgång dertill, som
Bankens behållna vinst lemnade, upplåning
genom Riksgälds-Contoiret komme att ega
rum, emot Obligationer stälde att inlösas
vid anfordran med ränta efter 3 procent
om året. Detta förutsättande af ett Rikets
Ständers beslut, som ännu icke blifvit
fattadt, såsom grund fö\r ett annat
frams täldt förslag, bar i och för sig sjelft
blifvit klandrat; Och, då i allmänhet är
vordet af de fleste Ledamöter inom Stånden,
hvilka sig öfver dessa ämnen utlåtit,
yrkadt, att alla frågor om anslag icke måtte
behandlas annorlunda än i närmaste
förening med frågan om sältet för anskaffande
af medel dertill, hafva ålskilligé,
tued afseende å detta samband, såsom anmärkningar
emot de förslag detta Betänkande
innefattar, framstält skälen emot
vidtagandet af ett Stalsskuldsättnings-system
i allmänhet, och särskildt emot det
upplåningssätt, Utskotten i förr afgifvit
Utlåtande föreslagit. I stället för denna
utväg för anskaffande af nödige medel
till ifrågasatte anslag och penningebiträden,
har ock härvid, dels blifvit föreslagit
af en värd Ledamot inom Vällofl.
Borgare-Ståndet, samt af flere Hedervärda
Bonde-Ståndets Medlemmar, att nya Riksgäldssedlar
borde utgifvas för att småningom
genom bevillning amorteras: dels äf
88 Stat s-U t s k o t tets Betänkan de ii;
af en värd Ledamot inom Jlögloflige Ridderskapet
och Adeln, en af Vällöflige Borgare-Ståndet,
och tväliné äf Hedervärda
Bonde-S tå lidet, yrkadt, att älla anslag,- sorn
till CaliaBarheten utgå, horde genom Bevillning
utgöras, och i följe häraf icke beviljas
till större belopp än Nationens krafter
kuiide i sådant afseende medgifva;
Hvarförutan slutcligert någre Ledamöter
äf det Yälloflige Borgare-Ståndet begärt
ätt Utskotten matte på én gåiig uppgifva
beloppet af älla de extra anslag och Lånebiträden,
hvaraf Utskotten ansett sig böra
tillstyrka beviljandet till utgående på
det sätt Utskotten i öfrigt föresiagit.-
Med afseende å den betydliga inverkan
Uppå det hela äf allmänna penningéVäsendets
skick, soto bevilljandet äf anslag
till allmänna arbeten och företag till Utgående
från Rikets Ständers penningéverk,
i sednare tider médfört, änsågo Utskotten
Sig, då de till Rikets Ständer aflemnädé'
deras • förslag rörande sältet, hvarpå de'
för sin del förmenade den saknade Ordningen'
Och Stadgan af Rikets PcnningeVäsende
kunna, sä vidt Sådant för närvarande
vöre möjligt, återbringas, icke heller
böra underlåta att föreslå någon ut
-
väg
S t als-U ts ko t te ts Be tändan den. 89
1
väg för anskaffande af medel till de vid
denna Riksdag ytterligare ifrågakomne
utomordentlige behof, af enahanda art
med dem, hvilka förut fyllts genom användande
af det Allmänna Penningeverkets
tillgångar, på ett sätt som mera än
det förut antagna, kunde stå tillsammans
med ett orubbadt allmänt förtroende lill
Rikets Ständers åtgärder vid Penningcväsendets
reglering, och med de ökade
utsigter tili en möjligen snart återinträdande
förmåga hos Rikets Ständers Bank,
att uppfylla dess förbindelser, hvaruppå
all egentlig förbättring af Penningeställningen
ytterst bör grundas.
Då derefter lill Utskottens närmare
granskning förekommo de viiekte särskillde
frågorne om behöflighelen, beloppen
och vilkoren för beviljandet, af dylika utomordentliga
anslag kunde Utskotten icke
annat än anse frågan om sättet hvarpå
och tillgångarne hvaraf, dessa Anslag borde
utgå, såsom inom Utskotten redan afgjord,
samt till Rikets Ständers högre pröfning
öfverlemnad; Och af sådan orsak
kunde, då Utskottens arbeten borde för
åstadkommandet af ett fullständigt helt
fortgå utur enahanda åsigt och under ena
-
nde 3 a ml. 5 Band.
g© Stats-Utskottets Betänkande ii.
handa riktning som Utskotten en gång
antagit, till dess att ändring deruti genom
af Rikets Ständer slutélfgen faltadt beslut
blifvit åstadkommeit; icke heller några
förslag rörande förekomne särskilde anslags-frågor
framställas annorlunda, än
med åberopande af, och hänvisning till
det, som Utskotten redan förut rörande
sättet för så beskaffade anslags utgörande
hemställt; och Rikets Ständers antagande
af denna Utskottens, såsom grund för älla
de öfrige, gjorde föregående hemställan
måste, vid alla de efterföljande, nödvändigt
förutsättas, såsom vilkor för möjligheten
af Rikets Ständers bifall äfven till
dessa.-
Genom det nu anförda, förmoda Utskotten
sig häfva tillräckligen rättvisat det
klandrade uti Utskottens förfarande, att
göra hemställanden om särskilda anslag
af tillgångar * hvilka ännu icke blifvit, efter
Utskottens derom främstälde förslag,
af Rikets Ständer för dylika ändamål bestämde.
Beträffande åter de anmärkningar,
sorn egenteligeii angå de ifrägakomne
särskilde sätten tör dylika tillgångars anskaffande,
anse Utskotten det så mycket
mera öfverflödigt, och till och med olämpligt,
att nu till särskildt besvarande dessa
anmärkningar upptaga* sorn, utom det att
S t;* t s -U t sk o 11 é ts Be tän kan den. gi
Utskotten redan förut utlåtit sig deröfver,
i sammanhang med deras i öfrigt afgifne
svar å anmärkningarue vid förslagen
om Fenninge väsendet och de dermed gemenskap
egande ämnen, äfven Rikets
Ständer med anledning af detta Utskottens
Utlåtande, redan fattat sine beslut,
och under allmänt yttrad önskan att Nationens
redan nog tryckande bördor och
utskylder mätte kunna minskas, i stället
för att förhöjas, samt med enhälligt förkastande
af Riksgälds-sedelstockens föreslagne
förökande för ifrågavarande ändamål,
genom Irenne Stånds pluralitet, afgjort
det tillgångar för utomordentelige
anslag, skulle, för så stor del, som de behof
deraf hvilka vid denna Riksdag pröfyades
nödyändige, loke af Bankens behålne
vinster kunde blifva uppfyllde, beredas
genom upplåning för allmän räkning,
oaktadt yilkoren för en sådan upplåning
ännu icke blifvit genom slutligt afgörande
bestämde.
Att Rikets Ständer äfven sjelfva nu
mera anse medel för dylika anslag komma
att blifva tillgänglige, och att således
den orsak till uppskof med beslut nu mera
upphört, som blifvit sökt uti osäkerheten
af blifvande tillgångar dertill hemta
dessutom Utskotten säkraste anledningen;
S t a t s-U t sk o t te ts Betänkaivdea.
deraf alt Rikets Ständer redan genom trenne
Stånds Pluralitet bifallit Utskottens
hemställan om anslag till ombyggnad af
Hjelmare Canal och Slussverk. Men den
sammanfattade uppgift sorn åtskillige Ledamöter
af det Yällofl. Borgare-Ståndet
äskat uppå alla de# anslag, hvilka komma
i fråga att på detta sätt utgå, finna Utskotten
sig så mycket mindre böra underlåta
att vid detta tillfälle aflemna, som
de för deras del förmoda, det deraf skall
aldraklarast kunna inses, att de utgifter,
hvilka i anseende till deras beskaffenhet,
att nu i en följd af år behöfvas till större
belopp, än hvartill öfverskotten af
Bankens vinster lemna tillgång, blifvit föreslagne
att anskaffas genom upptagande
af Statslån, i en framtid utan svårighet
skola kunna godtgöras, genom ett fortsatt
användande af Bankens vinstmedel för
samma ändamål, och att således Svenska
Nationen icke derigenom skall blifva inledd
i något af de egenteliga Slatslånesystem,
hvilka långt ifrån att sjelfva inne- <
fatta anledningar till deras begränsade,
tvertom, en gång vedertagna, medföra beliofvet
af en ständigt tilltagande gränslös
utredning.
Dylika anslag, hvilka Utskotten redan
genom särskildte Betänkande!! tillstyrkt,
S tats-Uts kottets Betänkanden. q3
och hvilka, dels lika med det nu ifrågavarande
på Rikets Ständers afgörande hero,
dels blifvit sluteligen afgjorde äro, utom
det som egenteligen hörer till förevarande
ärende, eller anslaget för fullbordandet
af Götha Canal, i hvilket afseende
Utskotten, enligt hvad här nedan kommer
att vidare omförmälas, nu äro i tillfälle
att framställa ett enda, i stället för de
förut alternativt uppgifne förslag, eller,
uti särskilde summor för hvarje ar från
och med 1824 till och med 1828, sammanlagde
utgörande - - i,65o,ooo
För Hjelmare Canal och Slussverks
ombyggnad, under samma
tid i särskilde årlige summor
tillhopa --------
Till Söder-Telje Canal Bolag
årligt biträde af i5,ooo R:dr i
fem år, tillsammans -
Till Lån för de genom Brandskada
lidande Innevånarne uti
Städerne Norrköping och Borås
Till Lån åt Trollhätte Canal
Bolag
Till Lån åt staden Ystad för
Hamnbyggnaden derstädes
Till Lån åt Upsala Academi
Hvarförutan ännu ytterligare
uppstått fråga om fortsatt anvisande
af en lika stor årlig sura
-
490.000
75.000
300.000
120.000
20.000
50.000
94 Stat s-TJ tskottets Betan kan den.
ma, som vid sednaste Riksdag
bestämdes till Kongl. Maj:ts Dis-.
Position för Sfrqmrensningar
, ' ’ ’ "Och utföres
detta ämne ej ?ig utlåtit, Iik=
väl för uppgiftens fullständighet
skull - - - - - - - 5oo,ooo
Hvadan det alltså skulle blifva
en sammanräknad Summa af 3,2o5,ooo>
tillika med de af Rikets Ständer
redan till utbetalning för Götha
Canal arbete detta år beviljade,
men till ersättning af Bankens
vinst nästkommande år anvisade 100,000
sorn högst kunde komma att af
Rikets Ständer nu för särskildte
utomordentlige ändamål anvisas;
Och då Bankens behållna vinster
under näst härefter följande
fem år kunna enligt deröfver
upprättad och Utskottens Betänkande
N:o 20 bifogad Calcul
beräknas i rundt tal till - - 1,096000
Utskotten i
eller tillsammans 3,3o5,ooo
Återstå endast
2,209,000
S t a t s-U t sk ot te t s Betänka litlen. C)5
hvilka genom lån på det sätt Rikets Ständer
fastställa, kunna behöfva att anskaffas.
Och denna summa kommer än ytterligare
att minskas med j5o,ooo R:dr
eller till i,459,000 R:dr, om Rikets Ständers
beslut i frågan om änvändaiidet af
de i5o,ooo R:dr sorn årligen intill nästa
Riksdag böra afbetälas å Statsverkets
skuld till Banken, bl ifver i enlighet med
det af 2:ne Riks-Slåiid redan fattade,
hvarigenom en ökad tillgång för utomordentlige
ällslag beredes;
Inom Högloflige Ridderskapet oeh
Adeln har af åtskilligé värde Ledamöter
blifvit yrkadty att någre ytterligare anslag
för Götha Canal arbete ej måtte göras, än
blott de, som för ett nödigt fullbordande
af Verket uppå Vestgötha Linien, samt
årliga underhållandet af delina del utaf
det hela kuilde erfordras, och en annan
värd Ledamot af bemäldte Stånd, har, lika
med åtskilligé bland dem som inom
Vällofl. Borgare-Ståndet framstält anmärkningar,
ansett sig böra fästa Utskottens
uppmärksamhet vid att tillse, om det ej
vore möjligb att under nästa år fullborda
allt för Canalens färdiggörande uti
q6 Stat s-U t s k o 11 e t s B e t ii n k a n d e n.
Vestergötland återstående arbete tillika
med den delen deraf uti Östergöthland,
som öppnade segelfsrlen anda till Roxen,
hvarvid företaget tills vidare borde förbi
ifva hvilande. Andre Ledamöter af det
Väliofl. Borgare-Ståndet hafva, utan att
yrka arbetets upphörande vid någon viss
punct, endast sökt visa den större besparing
af kostnad som skulle uppkomma, genom
en emot förra vanligheten minskad
utsträckning af det arbete som på samma
gång bedrifves å flere särskildet ställen.
Och åter andre hafva, utan att tillstyrka
någon viss bestämd inskränkning, af planen
för arbetet, föreslagit, att det borde
på en längre tid fortsättas, med. mindre
årligt anslag, af i5o,ooo, eller 200,000
Riksdaler,
Tvenne Ledamöter af Väliofl. Borgare-Ståndet
och en af Hedervärda BondeStåndet,
hafva vidare bestämdt yttrat sig
för beviljandet af 000,000 R:dr årligt anslag,
enligt det första Alternativet af Utskottens
förslag rörande anslagssummans
belopp, men å andra sidan deremot hafva
af flere Ledamöter inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Väliofl. Borgare-Ståndet
blifvit anförde mångfalldige
skäl
Stat s-tJ t s k o 11 e t s B e t a n k a u d ett, 97
skäl för vidtagandet af det beslut anira
Alternativet innefattar, eller det hvarigenom
den fulla suttiman beviljas, som, enligt
sednast uppgjorde arbetsplan, blifvit
ansedd för Verkets fullbordan innan 1828
års slut nödig: Och hvilket Alternativ Ilögvördige
Präste-Ståndel, som under den 6
Augusti helt acil hållet bifallit Utskottens
Betänkande, äfvenledes godkänt:
Inställandet af vidare fullbordan genom
allmänna bidrag, af Götha Canalverk,
sådant det borde blifva enligt det begrepp,
sorn derom alltid varit fattadt, och sorn
för första beslutet om sjelfva företaget legat
till grund, skulle i flera väsendtlig»
afseenden upphäfva all förut af Rikets
Ständer fattade beslut rörande sättet för
det vigtiga företagets utförande; Och hade
Utskotten dessutom för deras del ansett,
att något dylikt nu mera knappt
kunde komma i fråga, sedan en så betydlig
del af arbetet redan blifvit färdig till
ett begagnande, hvaraf nyttan likväl al tid
mäste förblifva inskränkt och ofullständig,
så länge hela planen ännu icke är
utförd, och sedan en annan del redan 1
så betydlig mån hunnit nalkas en lika
fullbordan. Att det som af detta före
-
4^de Sami. 5 Band,
7
f)8 Stats-Utskottets Betänkandeftv
lag i dess helhet ännu återstår, skulle
kunna utföras genom tillskott af enskildes
medel, lärer uti närvarande omständigheter
icke kunna förmodas: och upphörandet
af publique bidrag till ändamålets
vinnande, skulle ovilkorligen medföra det
påbegyndta verkets fullkomliga alstad 11 ande,
Och förfelandet af alla de förmåner,
som man från början ansett endast genom
dess utförande i sin hela vidd kunna i
så mångå särskildta hänseenden beredas;
Och för hvilkas ernående Rikets Ständer
också redan bekostadt så betydliga summor,
de der genom frivilligt afstående
från ali möjlig utsigt till vinnande af det
ändamål, hvarföre de blifvit ulgifne, skulle
blifva, hvad de val annu icke kunde
anses vara, för det Allmänna alldeles förlorade.
Ju närmare arbetet framskrider
tili det åsyftade fullkomnandet af det hela:
Ju mindre sorn för ernåendet af egentliga
syftemålet återstår, desto större anledning
visar sig vara att icke genom undandragandet
af behöflige ytterligare tillskott
gora allt det sorn redan blifvit äiivändt
helt och hållet frugllösh Och ellahanda,
ehuru i mindre måll måste äfven
följden blifva af hvarje inskränkning
uti Plalien för arbetets bedrifvande, sorn
aflägsnar uppnåendet af det syftemål äf
det syftemål af allmän nytta för landet,
Stat s-U t s k o 11 e t s B e t ä n k an d e n. 99
sorn endast håfvens, genom Canalverkets
fullbordande enligt grundideen för detsamma,
åstadkomna förening, fullständigt
kan utveckla; Och försenar den tidpunet,
då denna uppnådda allmänna gagnelighet
kan beräknas såsom ersättning för hvad
sorn till dess vinnande blifvit af det ali-,
manna, bekostadt. Äfven uppå; den delen
af Canal-Linien, sorn är ämnad att genom
Boxens förening med Östersjön sluta arbetet,
äro, efter hvad Utskotten haft tillfälle
att inhämta, redan nedlagde betydliga
kostnader, hvilka genom en inställelse
lill vidare af allt arbete derstädes; till
stor del skulle göras onyttige,, likasom ock
hvarje afbrott, sorn för någon tid inställer
ett förut oafbrutet, fortgående arbete,
för att framdeles, åter företagas,, nödvändigt
skall medföra, eljest undvikeliga förluster,
, vid upphörandet, samt ökade kostnader
och svårigheter vid det förnyade
påbörjandet. Att med nästa år fullborda
föreningen emellan Vettern och Boxen,
skall dessutom, enligt Birectionens uppgifter,
hvaraf Utskotten ej funnit skäl
att betvifla rigtigheten, innefatta en omöjlighet,
äfven med användande af hvad
kostnad och arbetsstyrka sorn hälst.
Utskotten hafva icke heller funnit anledning
att frångå den förr yttrade öfver
-
joo Stats-Utskottets Betänkan den.
tygelsen, att arbetets fullständiga utlärdande
å den möjligen minsta tid äfven skall
medföra den möjligen minsta kostnad, och
föl jack teligen äfven lika mycket orsaka en
minskning af Statens uppoffringar, sorn
det fortskyndar möjligheten af den åsyftade
allmänna nytta, hvilken såsom den
väsendteligaste ersättning derföre kan vara
att påräkna. Och hvad sältet för arbetets
bedrifvande på flere eller färre ställen
x sönder, tillika med öfrige omständigheter,
i afseende på ernåendet af den
lämpeligaste hushållning, med de från det
allmänna till detta ändamål anslagne medel;
hafva Utskotten, som icke funnit det
för Rikets Ständer iempligt eiler möjligt,
att ingå uti meddelandet af sådan© särskilde
föreskrifter, hvilka efter loeala omständigheter
och ombytiiga tidsförhållanden
ofta kunna behöfva att undergå betydliga
förändringar, ej ansett någon större
säkerhet för ett ändamåls-enligt användande
af de beredde'tiligångarne, och arbetets
utförande med den anslagne kostnaden
på den utsatte tiden, tarfvas, eller
möjligen kunna vinnas, än den sorn är
förvarad, genom Kongl, Maj ris, pröfning
och fastställelse af do arbetsplaner, sorn
på grund af det nu uppgifne generella förslaget
för liela återstående arbetet af Directionen
för hvarje år uppgöres. Yid
Siats-Utskottets Betänkande!!. 101
förnyad öfverläggning åter, rörande beloppet
af de summor, hvilka såsom årliga
byggnads-biträden borde anslås, hafva Utskotten,
med åberopande af de skäl och
öfrige förbehåll, som uti Utskottens förra
Betänkande linnas anförde, för det deruti
förekommande nair a Alternativ, ansett sig
böra tillstyrka, att de på sätt Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition omförmäler, såsom
nödige uppgifne byggnadsbidragen
tillsammans i,65o,öoo R:dr må beviljas
att utgå, i enlighet med hvad planen förutsätter,
eller med ,joo,ooo R:dr år 1824,
400,000 R:dr år i8n5, 35o,ooo R:dr år
1826, 3oo,ooo R:dr år 1827 och 200,000
R:dr år 1828; dock så, att dervid borde
tilläggas den uttryckeliga förklaring, att
dä Rikets Ständer nu på grund af de beräkningar,
som af Bolagets Direction blifvit
företedde, till fullo beviljat de begärde
ansiagpn, Rikets Ständer anse detta bidrag
vara det yttersta som af Statens medel
kan tili Canalbyggnadcns fortsättande.. beviljas,
så att något tillskott derutöfver
framdeles icke må af Bolaget påräknas.
Uskillige Ledamöter af det VätloQ.
Borgare-Ståndet hafva yrkat, att Götha
Canal Bolag, mätte, innan något af de anslag
till byggnadsbiträden, sorn kunna
beviljas, få lyftas, å allmän Bolagsstämma
102 Stats-Utskottets Betänkan Jen,
förklara, det Bolaget godkänner de vilkor,
sorn Rikets Ständer fästa vid detta beviljande,
och deribland förnämligast det, att
kommande Ständer icke vidare med begäran
af något allmänt bidrag må besväras,
utan derest' anslag efter Directionens
uppgift af behofven nu varder beviljadt,
men Canalbyggnaden dermed likväl icke
befinnes kunna vid 1828 års slut blifva
fnllbordad, bristen då af Bolaget genom
egne tillgångar fyllas, så framt fullbordan
af återstående arbeten skall äga rum; Och
innefattas äfven ett dylikt påstående uti
ett från Högvördige Preste-Ståndet, såsom
i anledning af detta ämne väckt ny Motion
till Utskotten remitteradt Memorial,
Att ali utbetalning af de byggnadsbiträden
Rikets Ständer bevilja komme att
upphöra, så vida som Bolaget icke fullgör
de såsom villkor derföre stagade skyldigheter
har altid varit i denna del föreskrifvit,
utan att något särskildt hörande
af Actie-ägare, huruvida de under dessa
vilkor vilja emottaga biträdena derföre
ansetts nödigt.
Utskotten tro sig således, så mycket
mera böra afstyrka vidtagandet af beslutet
om ett dylikt hörande denna gång,
som detsamma icke möjligen kan verkställas
under Rikets Ständers sammanvaro.
Stats-Utskottets Betänkan dö n. io3
Efter Riksdagens slut skulle nemligen, då
vid Allmän Bolagsstämma icke eli Rikets
Ständers beslut Actieägarne meddelas,
Utan rättighet att besvara ett Riksens Ständers
anbud dem meclgifvas, hvarpå ett af
en obetydlig Pluralitet afgifvet nekande
svar skulle föranleda till afstadnande af
hela Canal-arbetet till Rikets Ständers
nästa sammanträde; Och arbetets befrämjande,
såsom Riksgagneligt, snarare an Canal-Bolagets
understödjande, hafva dock
Utskotten föreställt sig utgöra grunden
för beviljandet af nu ifrågasatte penilingebidrag.
I stället för att, såsom syftemålet
blifvit angifvet freda Rikets Ständers
värdighet från möjligen i vanlig rättegångsväg
uppstående ersättnings-frågor för förlorade
rättigheter, skulle denna anstalt
snarare sjelf nedsätta värdet och gällande
kraften af ett Rikets Ständers beslut, om
utförandet med görligaste forsta af ett för
det allmänna nyttigt ansedt företag, underkastades
att för verkställigheten bero af
en enskild Corporations tillfälliga åsigter
af sina förmenta rättigheter, som med
företagets fullbordan hafva ganska liten
gemenskap, och i vigtighet för det allmänna
omöjligen dermed kunna jemföras.
Beträffande åter den särskilde förbindelse,
som blifvit föreslagen att Bolaget affordras,
det icke något vidare allmänt bidrag
*
to4 S t ats-U t sli o t te ts .Betänt ali (leii*
skulle begäras till Canalens färdiggörande*
elier underhåll anse Utskotten för sin del
en sådan af Lagstiftande ln.agten för enskilde
Personer eiler Corporationer gifven
föreskrift, hvarken rättsenlig, då kommande
Lagstiftares heslutande rätt öfver ämnen
af sådan heskalfenliet som delta ej
kan inskränkas; ej heller nödig då Utskottens
förslag redan innefattar det förklarande,
i händelse de nu nödige ansedde
ansiagssummorne för Canalens färdigbi if'vande
inom r8.i8 års slut beviljas, att något
tillskott derutöfver framdeles icke må
af Bolaget påräknas,
Ofvanförmäldte från Högvördiga Preststånd
et remitterade Memorial innefattar
äfvenledes förslaget derom, att en granskning
borde vid utarbetandet af det reglementarisk»
i Finanee-hesiutet, anställas
rörande de för Götha Canal Bolag ginie
föreskrifter i afseende på de beviljade
medlens disposition; men denna del af
Memorialet hafsa Utskotten ej kunnat anse
såsom egande ovii-korligt sammanhang
med återremissen af Utskottens nu ifrågavarande
Betänkande, utan få framdelesderöfver
yttra sig i sammanhang med de
öfrige reglementariske föreskrifter till iakt
ta
-
S t a t s -U t s k o 11 é ts B e t ä n k a n d e 11. t o 5
tagande af Fullmägtige uti Rikets Pennin**
ge,verk, hvilka komma att underställas Rikets
Högloflige Ständers pröfning. Anmärkningar
hafva vidare inom det Vallo
11. Borgare-Ståndet blifvit gjorde emot
Utskottens förslag, att inbetalningen af de
enligt 18x5 års beslut ännu återstående
sista io procenten af tecknade Actie-Capitalet
måtte till nästa år uppskjutas, och
ät i denna del vordet yrkaut, att denna
inbetalning ofördrojeligen borde ega rom,
innan slutet af detta år, utan rättighet till
afdrag af 5 procents ränta å det förut inbetaldte,
såsom hittills skett, hvarförutan
begärts det Utskotten måtte uppgifva,
hvad Actieegarne, genom ett dylikt förut
vanligt afdrag vid inbelalningarne olagligen
åtkommit i ränta och ränta på ränta,
hvilket sednare ovilkorligen borde till
byggnadsfonden återbetalas. Å andra sidan
åter äro af flere värde Ledamöter af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Väliofl. Borgare Städet ytterligare framstälde
de redan inom Utskotten anförde,
och i Utskottens Betänkande åtfolljande
reservationer utvecklade, skälen för bifall
till actie egarnes hemställan, att få quitta
den ränta, som skulle vara dem under
byggnadsåren tillförsäkrad, för åren från
4:de Sami. 5 Band.
ioC Sta t s-Ut s k o t tet s Betänkan den.
och nied 1825 till och med 1828, emot
en antagen insättning till motsvarande belopp
å Actierne utöfver deras tecknade
Capital; Och är sluteligen äfven i afseende
pä Utskottens förslag, att Actie-egarne,
i stället för denna förmån, hvars beviljande
ej ansetts böra tillstyrkas, må berättigas
att åtnjuta, såsom utdelning, hvad
Vestgötha-Iinien af Canalen möjligen kan
inbringa, sedan dess färdigbyggande samt
underhållandet deraf blifvit bestridt, och
Uppbördskostnaderne afgått, blifvit anforclt,
dels att betydliga svårigheter skulle
möta ett bestämdt utrönande, af hvad som
under de år Canalen i Yestergöthland
fulländades tillhörde verkliga underhållskostnaden
skiljd från fullbordandet af återstående
arbeten; dels att, så vida den
tillärnade ersättningen till Bolaget för deras
Pretention å ränta under byggnadsåren
skulle vara fullkomligen lämpelig,
den icke borde inskränkas till afkastningen
af blott den , i Yestergöthland segelbara
delen af Canalen, utan äfven till all
den del deraf, sorn efter hand blifve färdiggjord
och till begagnande upplåten.
Utom de i Kongl. Ma:ts Nådiga Proposition,
samt i Utskottens förra Betänkande,
anförde anledningar till bifall å
den väckte frågan, om uppskof med sista
Stals-Uts kottets B e t ä 11 ka 11 de n. 107
insättningen å Actiernes i Götha Canal
Bolag tecknade Capital; hvilka Utskotten
nu härigenom åberopa, få Utskotten i afseende
på de under motsatt syftning gjorde
särskilde yrkanderne, rörande den Bolaget
tillkommande ränta under Byggnadsåren,
hvartill anledning blifvit hemtad af
lydelsen uti Bolagets Privilegium och dess
2 3:dje §. ”att under Bj'ggnadstiden eller
intill dess Canalen blifver till genomfart
färdig, bör af Bolagets medel till Actieegarne
årligen inbetalas fem procent för
deras insatte Capital;” endast påkalla en
närmare uppmärksamhet uppå hvad berörde
§. bokstafligen innehåller, och Utskotten
i förra Betänkandet sökt att närmare
utveckla. Af detta Bokstafliga innehåll
följer nemligen, enligt Utskottens åsigt af
saken, klarligen, att, så länge Bolaget egt
oeh eger egna medel hvaraf Ränta kunnat
och kan Actieegarna godtgÖras, hafva desse
varit och åro ännu ovilkorligen berättigade
till åtnjutande af en dylik ränta;
Och då det ej kan förnekas, att de inbetalningar,
hvartill Actieegarne vid teckningen
förbundit sig, och som således
utgöra Bolagets samfällt egande fordringar
hos hvar och en dess medlem, äro lika
mycket Bolagets egne medel, som de
hvilka på annat sätt till Bolagets Gassa, i
stöd af andre rättmätige pretentioner, in
-
ro8 Siats-Utskottets Be tänk an tiel».
flyta, och icke med särskilda vilkor äro
Beviljade; innefattar af sådan orsak det
vid inbetalningen verkslälde afdraget af
upplupen ränta endast en obestridlig quittning
af gäld emot gäld, hvarvid någon olaglighet,
genom beräkning af ränta på
ränta, så mycket mindre kan vara begången,
som i stället för att ränteliqviden enligt
föreskrift i Bolagsreglörne bordt ske
med Contant hvarje år, den, efter Bolagets
egna frivilliga beslut, blott skett hvart
annat, vid de af Rikets Ständer sjelfve
faststäide inbetalnings-terminer; Af hvilken
anledning ock detta förfarande vid alla
revisioner af Bolagets räkenskaper, deruti
Bankens ombud alltid deltagit, äfvensom
vid de granskningar af Banco-Administratioilen,
hvilka af Rikets Ständers BancoUtskott
och Revisorer blifvit verkslälde,
lemnats ulan anmärkning. Men å andra
sidan deremot finnas icke sedan den sisla
inbetalningen å tecknade Actie-Capitalet
egt rum, någre andre Bolagets egne, det
vill säga, det samma utan vilkor tillhörige,
medel, än allenast behållna inkomsten
af Canalens verkeligen till fullt begagnande
färdige del; Och Utskotten hvilka icke
funnit anledning frångå det på förut uppgifne
skäl tillstyrkte afslaget å den nya
förmån, sorn till minskning af det allmännas,
derunder i visst afseende beroende
Stat6-Utskottets Betänkanden. 109
rätt skulle Bolaget, genom medgifvande af
förökad Actieinsättning, medelst räntans
fortsatta quitlning, beredas; hafva äfven,
på sätt deras förra Betänkande innehåller,
funnit Bolaget berättigadt, att njuta utdelning
af denna inkomst. Men någon behållen
inkomst af ett arbete, som ännu
icke kan anses vara till fullt begagnande
färdigt, ej egentligen kan sägas uppstå
och med afseende derjemte just på samma
svårigheter, som blifvit anförde, att utröna
skillnaden emellan underhållskostnad
och nybyggnad uppå en större sammanhängande
sträcka af arbetsställen, hvilka
svårigheter dock för Yestgötha-Linien af
Canalen ofelbart måste anses snart kunna
upphöra, på samma gång som allt arbete
derå hinner slutas; hafva Utskotten icke
heller trott sig kunna tillstyrka någon annan
än den förut föreslagne redactionen
af förklarandet, rörande Actieegarnes rättighet,
alt sins emellan fördela behållna
Canal-inkomslen, och enligt hvilken denna
rättighet endast till den i Vestergötland
utfallande skulle inskränkas. Dock
varder allt detta, till Rikets Högloft. Ständers
ompröfvande af de förslag Utskottens
förra Betänkande innefatta, vördsammeligen
hemställt; jemte det att åtskilliga Ledamöters
yttrade skiljaktiga meningar bifogas.
Stockholm den 2 Oclober i833.
i io Stats-Utskotte ts Betänkanden.
Utdrag af Protocollet hållet vid
Stats- och Banco - Utskottens
sammanträde den 2 October
1823.
S. D. Efter slutad Justering af det Utlåtande,
Utskotten komma att afgifva öfver
de inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, i anledningar
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
angående ytterligare anslag för fullbordandet
af Götha Canal; Åberopades af ne
dannämnde Ledamöter deras vid Utskottens
förra Betänkande, rörande detta ämne,
bifogade särskilde yttranden deröfver,
såsom innefattande sådane skiljaktiga meningar
från besluten af Utskottens Pluralitet,
hvarifrån de icke heller sedermera
funnit anledning att afstå, nemligen:
Herr Revision s-Secreteraren
Stråle.
Herr BergsMechanicus af Uhr.
Herr Borgmästaren Montan.
Sta t s-Utskottets B et änkan den. tit
Herr Rådman Lundgren och
Herr Jacob Linström.
Herr Lagmannen Ullberg och
Herr Råd ma 11 Lundgren begärde vidare
att till Rikets Ständer måtte anmälas
deras skiljaktiga mening från Utskottens
vidtagne beslut, att nu till Rikets Ständer
gora bestämd hemställan, om antagande af
det uti Utskottens förra Betänkande förekommande
a:dra Alternativ för beloppet
af anslagssummorne till Götha Canals fullbordan,
Anseendes bemälde Ledamöter för
deras del, att antagandet af irsta Alternativet
snarare hade bordt blifva föremål
för en dylik bestämd framställning.
”Herr Öfver - Hof-Predikanten
Doctor Hedrén åberopade sitt, förliden
gårdag, afgifna yttrande till protocollet;
Hvilket nu begärdes måtte till Rikets Höglofl.
Ständer Betänkandet åtfölja; och var
af följande lydelse.
Högloflige Afdelningen har trott sig
finna den af mig väckta och ifrån PresteStåndet
remitterade Motion, åsyftande snarare
Canalbyggnadens förhindrande, än
dess bringande till godt och lyckligt slut.
En sådan afsigt kan jag icke erkänna.
*12 Stat s-TJ tskotlets Betan kan den.
Ej heller finnes dertill någon anledning i
det af mig i delta hänseende afgifna Memorial,
der ändamålet af motionen tvärtom
helt Öppet och oförstäldt förklaras vara,
att, för framtiden förebygga alla obehöriga
anspråk, allt missförstånd och alia
klagomål i detta ärende, hvilka, om de
ock ej kunna sägas egenteligen hindra Canalbyggnaden,
dock likväl, enligt en redan
tillräckligt Constalerad obehaglig erfarenhet,
upptaga Riksens Ständers, för vigtigare
och värdigare ändamål behöfliga och
påräknade lid, med vidlöftiga tvister sorn
hvarken upplysa eller gagna. Att Motionen
icke varit ändamålslös, har af flera
värda Ledamöter nogsamt blifvit utveckladt.
Att den icke skall sakna nyttig
verkan, om den antages, lärer en framtida
erfarenhet säkrast bevittna. Om ett sådant
meddelande med Götha Canal Bolag,
som det här föreslagna, hade vid sistlidne
Riksdag egt rum, så skulle mångå obehagligheter
och mycken tid varit besparda.
Den inliemtade erfarenheten hör
begagna till nytta för det tillkommande.
Man tror, att ett sådant meddelande,
som det jag föreslagit, skulle hafva menliga
värkningar för sjelfva Canalbyggnaden.
Jag
Stats-Utsko ttets Betiixi kunden. nS
Jag kan (let icke inse. Med de Patriotiska
tänkesätt, hvaraf Bolaget icke kan undgå
att vara medvetande, och hvaraf så
många tydliga Levis förenäs i de ifrån
detsamma utgångna handlingar, måste
hvarje dess medlem med största tacksamhet
anse och emottaga de ädelmodiga uppoffringar,
dem Riksens Ständer nu förmod
o
7
ligen Besluta till Canal verkets fortsättande
och närmande till sitt slut. Detta hör
icke betvifla.1,, utan att göra Actieegarne en
tillvitelse för otacksamhet. Skall det då
icke blifva för Bolaget en tillfredsställelse
och en ära, att få tillfälle tiil ett officiélt
förklarande af dessa tänkesätt? Och skola
icke, genom ett sådant förklarande alia
fordna missnöjen, alla förmenta anspråk,
alla skiljaktiga meningar bortsmälta i en
enda, eikänsamhetens? Det behölVer väl
icke bevisas, hvad detta äfven skulle verka
medelbarligen på sjelfva företaget; då
ingen ar okunnig om, hvad enighet och
samdrägt uträttar i alla samhälls-värf,
Visserligen liar man å andra sidan förutsatt
möjligheten, att Bolaget skulle vägra
att emottaga, icke de bidrag som nu blifva
beslutna, men de dervid fästade vilkor.
.Tåg sätter ingen tro lill denna möjlighet.
Men då jag väl hort den antagas, äfven af
4:de Sami. 5 Band.
Y
8
t t4 Sta ts*Utskt> ttets Bet ä n k a n d en.
dem som förklarat sig icke finna någon
enda sannolik anledning dertill, så bor
jag icke helt och hullet förneka den. Likväl
måste jag, af denna förutsatta möjlighet
långt ifrån att afstyrkas från den gjorda
Motionens bifallande, tvärtemot finna
mig dertill ännu kraftigate föranlåten.
Ty är det möjligt, att Bolaget, enligt Riksens
Ständers beslut tillfrågadt och bordt,
ändock kunde göra invändningar emot de
af Rikets Ständer faststälde" vilkor} huru
mycket säkrare skola icke dessa invändningar
ega rum, då Bolaget icke behöfver
tittrycka dem eller deraf befara den minsta
påföljd. Visserligen skall ändock, jag
är derom öfvertygad, de anslagna bidragen
i sin ordning lyftas; men lika säkert
är det icke, alt sedan alla dessa bidrag
aro nedgräfda, äfven alla klagomål, alla
anspråk skola nedstigit i grafven. Jag
har förklarat och förklarar det ännu, att
jag icke tror, nationen behöfva frukta någon
framgång af sådana anspråk, sedan
Konung och Ständer fattat sitt beslut;
Men bäst och värdigast vore, alt på en
gång förebygga dem: och dertill har jag
gifvit ett förslag, som, i händelse icke något
bättre kan påfinnas, torde kunna antagas.
Att Bolagets bifall redan är uttaladt
i den till Konungen underdånigst fram
-
Stats-Utskottets Betänkande», n5
stälda skrifvelse, hvilken ligger till grund
för den Nädiga Propositionen, kan jag ingalunda
medgifva; så vida man icke vill
antaga att Ständerna ovilkorligen skola hösluta
hvad Bolaget begärt. Så ordagrant
tror jag icke Ständerna anse sig lorpligtade,
att följa de dem meddeldta propositioner.
Troligen har man att vänta många
afvikelser i denna del, och det är, i min
tanka, nödigt och nyttigt, att Bolaget får
höra dem och förklara sig öfver dem.
Man tror i denna sak vara nog, att
Riksens Ständer besluta; ty deras beslut
måste gå i verkställighet. Della eger sin
rigtighet, då fråga är om allmänna ärenden
men icke om enskildas rätt. JFörra
Riksdagens beslut verkstäldes äfven: men
icke utan många, och på ett ovanligt sätt
förklarade, missnöjen. Jag anser sådana
händelser, ett väl ordnat samhälle ovärdiga,
då deras möjlighet är gifven, böra de förekommas:
och får, på dessa anledningar,
föreslå antagandet af den Motion, som af
mig blifvit framstäld”.
Uti detta yttrande instämde Herr
Professo ren Fröberg och Herr
Lagman Ullberg.
Herr Bruks-Patron Bjuhr åberopade,
förutan de reservationer, som åt
-
iiÖ Stats-Utskottets Batihilan Jcu.
följt Utskottens förra Betänkande, äfvenledes
de skiljaktige meningar BruksPatrojien
yttrat inom den Afdelning, sorn afgifvit
förslaget till det ifrågavarande Utlåtande,
och hvilka, jemte detta förslag,
blifvit tili Utskotten öfverlemuade; så lydande.
“Då jag med afdelningen af Högloft.
Stats- och Banco-Utskotten uti deras nu
afgifne yttrande, vid de anmärkningar,
som mot Utskottens förra Betänkande blifvit
gjorde, ej kunnat mig dermed förena,
anhåller jag att deremot få afgifva min
Keservalion, och att denna må till Högloflige
Utskottens Plenum få blifva Betänkandet
följaktig.
j:o I anseende till en inskränktare
Arbetsplan och deraf följande
mindre ansia g. Jag har förra
gången då ärendet behandlades, vågat påstå,
(på de uppgifna skäl, och har ännu
ej funnit någon den minsta grundade anledning
att frångå min fattade tanke) uti
den af Canal Bolaget uppgifne förlust af
i ao,ooo R:dr Banco årligen i fall Canalarbetet
ej uti den utsträckta Plan fortsättes,
som af Bolaget är föreslaget, är och
förhlifver endast ett på gissningar och
andre beräkningar, sorn tåla det aldrastör
-
Stats-TJtskottets Betänkande 11. 117
sta afdrag, grundade bedömande af Herr
G. Lagerheim, för att uppskrämma sinnena
oell förmå lill de stora uppoffringar
man önskar, det Staten skall för detta ändamål
på en gång göra. För min del
tror jag det Arbetsplanen skulle minst
till hälften kunna förminskas, utan att någon
synnerlig förlust dermed ian vara
förenad; du man afräknar, utom annat,
den ränta som Staten för Lån te Capitaler
får vidkännas, och att Canalen, efter
dess fullbordande, kommer att blifva, äfven
då för dess upprätthållande, en hörda
för Slaten; ty annat är att fullborda
ett arbete, som vid dess slut ger afkastning
och börjar med att gifva utdelning,
och annat förhållande visar sig med motsatsen.
Öslgötba-Linien må anses för
ett fullbordad t-Storverk, för en del afdon
Landsorten äfven blifva fördelaktig; men
O t/
är denne heder, och denne de! af Landsortens
fördel på något sätt motsvarande
emot de stora uppoffringar, som man önskar
det Staten nu så brådstörtande skall
göra? Jag svarar dertill med öfvertygelse
Nej.
2:0 Beträffande Acti e-Egar 11 cs
hörande om de finna sig uti alt emoltaga
det biträde, som Staten
»u ytterligare lema ar, emot de
n8 Stats-Utskottets Betänkanden.
dervid fästade vilkor. Månne det
ej år billigt att Rikets Ständer, då fråga
nu är att lemna mera till denna Canals
fullbordande, än att kvad Actie-egare uti
Contant förskjutit, äfven böra ega rättighet
att dermed fästa de vilkor, hvarmed
denne ytterligare patriotiske gärd till Canalens
fullbordande lemnäs, och böra ej
Actie-egarne höras, om de finna sig uti
att på de uppgifne vilkoren emottaga penningar,
elier om de heldre vilja frångå alla
anspråk på Canalens inkomst till högre
belopp, än det af dem insatte Contante
belopp, kan belöpa, då de af Statens nu
ock framdeles tillskjutande förskotter kunde,
i mohn af Summornes storlek, få, då
Canalen en gång blifver färdig, med Actie-egarne
beräkna dividend af den utdelning,
om någon blifver, som Canalen kan
lemna.
3:o I anledning af den gjorde
anmärkningen, att Actie-egarne
beräknat daglig ränta och ränta
på ränta.
Med Anmärkaren delar jag lika tänkesätt,
af det skäl att Actie-egarne, enligt
det utfärdade Kongl. Privilegium, endast
skulle ega att uppbära ränta på egne insatte
Capitaler, och hvilken förmån de
!?lats»tTtskottets Betänkanden. ng
äfven, efter min tanke, med rättvisa begagnat
tili och med för är i 818, igenom
den afkomst, som Disconten tillskyndat
Bolaget, medelst ränta, hvilken såsom Contant
är beräknad uti Actie-Capital af R:dr
455,6o8. 24* 8 Banco, meli sedermera,
och då deras insatte Capitaler blifvit uti
Canalen nedgräfile, utan att gifva utdelning,
och dä sedau Canalarbetet blifvit
med Statens förskotter fortsatt, så kail ju
lival-ken med rattvisa eller billighet sagas,
det Aclie-egarnes insatte Capital gifvit någon
ränta, det är således endast circa 60
procent af det tecknade Actie-Capitalet
soln Actie-egarne insatt uti Contant, med
1,804,ta5 R:dr 14 sk. Banco hvarföre de
kunna anses vara delegare uti Canalen; Och
som nu Actie-egare vilja anse sig till ock med
1822 hafva insatt 90 procent af det tecknade
Capitalet, så följer juderafatt de beräknat icke
allenast olaglig ränta,utan och ränta på ränta
och att om Canalen skulle i framtiden eu
gång blifva färdig, och skulle kunna lemna
en behållen inkomst af ränta efter 5
procent uppå 3 millioner R:dr, så skola
Actie-egarne erhålla på sine insatte Capitaler
en ränle-utdelning af 8 och en half
procent, i stället för 5 procent, och i den
händelse af ytterligare ökande utaf ActieCapitalet,
endast igenom räntor under
i ao Stats-TJtskottets Betänkandeti,
Byggnads-åren, i o procent i stället för 5
procent.”
1T e r r Öfverste-Lieutenanten
Hierta åberopade äfven clt till berörde
afdelnings-protocoll afgifvet yttrande, såsorn
innefattande dess ski!jäktige mening
från A fdel ningens sedermera af Utskotten
gillade förslag; lydande sorn följer,
”Jag anser min skyldighet rara, att
ytterligare reservera mig emot beslutet, att
Actie-egare icke må tillåtas genom räntans
tilläggande, under åren i8a5 lill i8a8>
böja sitt Actie-bclopp lill 120 procent,
samt att Actie-egare bora njuta utdelning
å Actierne sf Vestgötha Canaleus netto
inkomst.
Jag kail ej dölja för mig, att beslutet
för att vala nyttigt, billigt och användbar!,
bör grunda sig på raka motsatsen
deraf. Då uppstår ej fråga om räntebetalningen;
ty efter By g gä ads-år e n
är all ränta af i8cS års Ständer als lagen.
Då låter äfven Controll länka sig på den
färdige delens användande till arbetet,
hvilket är svårt, om den I stället skall gå
till utdelning, efter ett sådant afdrag, sorn
Stats-Utskottets Betänkande n; lai
Betänkandet innehåller; och ökade medel
finnas då till arhetet. Jag tillstyrker alltså,
att ränta a 5 procent må få tilläggas
Aclie-Capitalet, under ofvannämnde år,
samt att ali inkomst af färdige Canalen må
gå till arbetets bedrifvande.
Härmed instämde Herr Kammarjunk
ar en Morath och Herr Prosten
Doctor Palm:
Herr Lagman Noraeus yttrade,
enligt sedermera aflemnadt skriftligt anförande:
Jag
anser flere gällande skäl förekomma
till bifall för den af Götha Canal Bo-*
lag föreslagne och af Kongl, Maj:t i dess
Nådiga Proposition omförmälde quittning
af en ytterligare insättning ifrån år i8a5
till år 1828, emot beräknad 5 procents
ränta å Actie-beloppet under samma år>
och jag föranlåtes derföre reservera mig
emot det beslut hvarigenom de förenad*
Utskotten afslagit denna framställning,
Genom en sådan quittning, hvilken i
sig sjelf innefattar en ytterligare insättning
af 21 procent, godtgjord genom ca
4:d* Sami. 5 Bands
\
122 Stats-TJtskottets B e t ä n k a n d e n.
sådan beräkning och endast beredande ett
högre Räknebelopp af Actierne, har Bolaget
åtnjutit ränta under hela byggnadstiden,
och kan således icke i denna del
hafva något mera att förvänta, och denna
hilliga förmån åtföljes icke af någon utsigt
af Allmänna medel. Tvertohi ingår, om
bifall deråt lemnäs, Contant uti ByggnadsCassan
den af Utskotten i stället för ränta
åt Actie-egarne anslagen afkastning under
samma år, eller ifrån år i8a5 lill år
1828 af den redan färdigbyggde VestgÖtha-Linien
af Canalen, och hvilken Contanta
inkomst, alt bedomina efter innevarande
års erfarenhet, då under 3 Månaders
begagnande af Callaléil, omkring
8000 R:dr influtit, utan att Canal-afgiften
för Bolagets eflecler deruti äro inbegripne,
minst torde hädanefter årligen nppgå till
i 5 a 20,000 R:dr, och således till 60 a
80/000 R:dr för de ifrågavarande 4 åren.
Den enda verkan uppå Statens fördel och
rätt, som detta bifall skulle kumla medföra,
är den, att, om en gång uti en efter
de flestes öfvertygelse långt aflägsen framtid,
Canalens behållna afkastning skulle
lemna tillgång till 5 procents årlig utdelning
af deras å Actierne tecknade insättningar,
då först, enligt Ständernas beslut
vid föregående Riksdagar, fråga om Ränta
och Capital afbetalningar å Bankens Bygg
-
Stats-Utskottets Be tänk anden. 123
nads Lånebiträde kommer i fråga, skulle
dessa 5 procent, pä hvad af Actie-egarne
ansågs tillskjutit, eller 121 procent, blifva
i-5:del mera än å de 100 procent, till
hvilka de nu anses tecknade, och således
för Banken medföra samma verkan, som
att tiden att fordra afbetalning för dess
fordran först vidtoge när afkastningen
uppgått till 6 procent å det sistnämnde
Capitalet,
Fem procent å Actie-egarnes redan
bestämde insättning af ioö procent å deras
tecknade Actie-Capital 3,141,200 R:dr
uppgår tili 157,060 R:d- hvaraf följer att förr
än Canalen ger en behållen afkastning till
utdelning bland Actie-egarne af en sådan
summa, delta heräkniugssätt icke kan hafva
någon verkan på Bankens fordringsrält.
De fleste anse icke detta förhållande någonsin
kunna inträffa, men om det och
skulle vara att förvänta, så har denna Canal-inrättning
då visat sig af den Allmänna
nytta, att Staten, utan att göra denna
hårda beräkning med redan nog lidande
Actie-egare, borde finna en rik, ehuru icke
omedelbar ersättning genom den förkofran
uti landets näringar och rörelse,
hvarifrån en sådan inkomst endast kunde
härflyta, och Actie-egarne skulle ändock
icke finna annat än en ringa och icke
iz,\ Sta ts-Utskotte ts Betä n kail den.
afvundsvärd ersättning för sine uppoffringar.
Frågan synes således endast innefatta:
Böra nuvarande Rikets Ständer för
denna sistnämnde endast möjliga, knappast
för någon troliga, och af de alldrajfleste
aldrig möjlig ansedda, omständighet,
för sin del vägra Bolaget att låta å sine
Actier påteckna 21 procent såsom insatt
Actie-Capital, och såmedelst blifva godtgjorde
för de återstående 4 årens, (ifrån
182b till och med 1828) räntor, då denna.
Bolagets begäran ej medför någon utgift
för Staten, men väl genom Canal-afkastningens
användande lill Byggnaden under
de nämnde 4 åren bereder en ytterligare
säkerhet för denna Byggnads fullbordan
inom föreskrifven tid, och således derjemte
för altid synes aflägsna Actie-egarne ifrån
allt hopp att uti en eller annan del
af Banken ytterligare blifva biträdd, hvilket
Utskotten uti deras Betänkande afsett.
Herr O. Nilsson förklarade sig instämma
så väl uti det af Herr Öfverete-Lieutenanten
Hjertås som uti
det af Herr Lagman Noraeus afgifne
yttrande.
s
Herr Commerce-Rådet Santesson
yttrade, på sätt som sedermera skriftligen
blifvit utfördt,
Stats-Utskottets Betänkande!}. iu5
Uli Herr Lagman Noran reservation,
äro de skäl fullständigt utredde, som efT
ter min tanke bordt å alla sidor tala för
Högloflige Utskottens tillstyrkande bos
Riksens Högloflige Ständer, i allo gilla
den af Götha Canal Bolag föreslagne
qvittning af Actie-egarne, under de sista
4 Byggnads-åren från 1824 till och med
1828 tillkommande Räntor a 5 procent
för år, mot en ytterligare insättning, utöfver
deras teckning, af 20 eller 21 procent,
det sednare tal uppkommande af de
tvenne sista åren belastande ränta å med
1826 års slut inalles insatte, och på Actir
erne afskrifne 110 procent.
Jag vill, med instämmande uti Herr
Norrei reservation, och under åberopande
af mitt förra vid IIufvud-Betänkandet fogade
fullständigare anförande, derföre endast
tillägga, att Canal-Directionen, med
den gjorda framställning, förutan hvilken
den, tryggt hvil ande vid Konungens Boklaget
gifna Privilegium, hade ansett sig
fullkomligen berättigad, att, efter endast
öfverenskommande med Bolaget om denna
qvittnings godkännande i stället för
Contant Räntebetalning, derom gå i förrfattning,
icke egenteligen afsett något anr
nät än alt åt Bolaget, emot ett sådant begifvande,
bereda det af Högloll. Utskotten
126 Stats-Utskottets Betänkande n>
redan tillstyrkta nppskof med inbetalning
af’ sista tecknade io procent till nästa år;
och att Directionen, vid denna framställnings
underdåniga aflemnande till Kongl.
Maj:t, för att, på sätt som skett, med Dess
Nådiga förord beledsagad, i Nådig Proposition
Rikets Högloflige Ständer meddelas,
likasom ock Bolaget, enär detsamma vid
behörigen kallad, och under denna Riksdag
hällen, sammankomst godkände Directionens
underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majit, visserligen ingendera kunde
föreställa sig, att detta skulle leda till den
af Utskotten hos Riksens Höglofl, Ständer
i stället tillstyrkta minskning utaf Bolagets
uti dess Privilegium grundade, och
sedermera hittills aldrig ifrågasatte, tvärtom
vid alla sednare Riksdagar, uti uppgjorde
Finance-Regleringen för Canalbyggnads-behofven
intill påföljande Riksdag
tillämpade Rätt, alt under Byggnads-åren
njuta Ränta a 5 procent; och jag nödgas
derföre äfven på denna grund reservera
min från Utskottens pluralitet skiljaktiga
tanka.
Dernäst hafva Utskotten uti förklarandet,
att de anse Bolaget berättigadt, i
stället för de förenämnde \ årens Räntor,
uppbära och till utdelning använda afkastningen
under densamma tid af färdi
-
Sta t s-Utskottets B e t a n k a 11 d e n. »27
ga Vestgötha Canal-Linien, i min tanka
trädt billigheten alli för nära, när Utskotten
hafva uteslutit frän Bolagets användande
den afkastning, som faller
af Seglationen på Östgötha-Linien, hvilken
utan allt tvifvel blir segelbar till
Norsholm. Någon slags grund för denna
åtskillnads görande kan jag ej upptäcka.
Ben invändning jag hört, att derförutan
svårligen skall kunna hållas reda och räkning,
på hvad som hör till den vestra eller
Östra Linien, förfaller deslohäldre,
soln vid Götha Canal deli ordning är vidtagen
vid Uppbärande af Canal-afgifteii,
att den på forsta Station uppbäres för hela
Destinationeir i både den samma och
den andra Provinsen. Förändring deruti
skulle leda till både misshushållning
och försämrad Controll. Men med detta
sätt måste det ock finnas, att det skall
blifva högst svårt göra fördelning af Canal-inkomsten,
hvad som skall tillhöra
Bolaget till utdelning å Actierna, eller
Ganalbyggnaden; Om således Canal afkastniilgen
ej kommer att helt användas lill
den senare, på sätt min ofvanstående Reservation
afser, när deremot Actie-egare
njuta de 4 sista Byggnadsårens afkomst
oafkortad genom qvittning mot insättning
på dennas Adier af ao a 21 procent öfver
första teckningen, så vågar jag hop
-
f 28 Stat s-XJ tsköttéts Betänkande ii.
pas, och såsom den största billighet yrka;
att Actie-egarne må få under de ifrågavarande
4 åren till utdelning begagna af~
kastningen å hela Ca 11 als trä ekan, allt
sorn den blir färdig:, Och anhåller
jag att detta mitt särskildta Votum får åtfölja
till Respeclive Riks-Stånden:
Herr E. M. Leffler förenade sig uti
denna af Herr Commerce-Rådet Santesson
yttrade mening*
Herr Öfverste Kammarjunk areri
m. m. Friherre Adelsvärd Reserverade
sig emot den del af Utskottens
Utlåtande, hvarigenom blifvit förklarat att
afseende icke kunde hafvas å den anmärkning,
att ej allenast inkomsten genom segelfarten
å Vestgölha-Linien af Götha Canal,
ulan ock den Sorn kunde hämtas genom
begagnande af de öfriga delar af
samma arbete, som framdeles kunde dertill
blifva upplåtne, borde för åtnjutande
af utdelning tillkomma Canal-Bolaget; enär
Herr Friherren och Öfverste Kammarjunkaren
för sin del ansåg fullkomligt samma
anledningar, hvaruppå rättigheten för
Canal-Bolaget att till utdelning få uppbära
inkomsten af den färdiga delen i Vc
st«r
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 139
stergölhland grundade sig, äfven vara
lämpelige till den inkomst, som hvarje annan
lör ett lika begagnande upplåten del
af Canalfarten lemnade.
Herr Capitai nen von Hohenhausen
instämde ock uti enahanda reservation,
som den sist anförda, och tilläde
för sin del att Herr Capitainen icke
insåg på hvilken laglig grund skilnad kunde
göras emellan Actie-egarnes rättighet
att njuta utdelning af den vinst, som uppburne
afgifter för en allmänt begagnad
segelfart å Canalen i Vestergöthland eller
Östergöthland lemnade.
Herr Öfverste Hjärne instämde
äfven uti den reservation Herr Öfverste
Kammarjunkaren Friherre Adelsvärd samt
Herr Capitainen von Hohenhausen afgifvit.
Och skulle alla desse sålunda yttrade
skiljaktige meningar, efter hvad nu äfvenledes
begärdes, blifva intagne uti det Protocolls-Utdrag,
som borde åtfölja Betänkandet
till Rikets Ständer. Ut Supra.
Ex Protocollo.
J. M. SPENS..
£:de Sami. 5 Band.
»3c Stats-Utsköttets Bctänkandlext
K:o 514-  Ankom dea 97 Oct. 1^23.
Rikets Högloflige Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande
Öfver de inom Vällofiige
Borgäre-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet gjorde
anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, i anledning af
förekommen fråga om Lånerätt
uti Rikets Ständers Bank för
Allmänna Brandförsäkrings--  Verket.
Rå salt Utskotten meddelade ProtocollsUtdrag
från Välloflige Borgare-Ståndet af
den 3o och från Hedervärda Bonde-Slåndet
af den a5 Augusti närmare omförmäla,
hafva bemäldle Stånd till Utskotten återremitterat
det af Utskotten under den
id i samma månad afgifne Betänkande i
Stats-Utskottets Betäukanden. i3l>.
anledning af förekommen fråga om Lånerätt
uti Rikets Ständers Bank för Allmänna
Brandförsäkrings-Verket, hvaremot inom
hägge Stunden enahanda anmärkningar
blifvit gjorde, syftande uppå att ådagalägga
nödvändigheten af beviljandet åt
nämnde verk utaf den sökta Creditiv Lånerätten
i Banken, om icke tili det falla
belopp, som blifvit sökt, likväl till 200,000
R:dr Banco, såsom högsta Lånesumma; att
under ytterligare upprepande af de skäl
och anledningar dertill, hvilka Pluraliteten
af Verkets Direction, anfört uti den
till Kongl. Maj:t stälde underdåniga skrifvelse
som till Utskotten blifvit i Nåder
öfverlemnad, och uti Utskottens förra Betänkande
finnas vidlyftigt upptagne; Varandes
dessutom inom Hedervärda BondeStåndet
särskildt yrkat, att då den ifrågasatte
Låijerätlpn icke annorlunda än vid
högst sällsynta tillfällen kunde komma i
fråga att begagnas, och i alla fall hvad
som i följd af densamma från Banken utginge,
ofelbart inom ett års förlopp Liefve
åter inbetaldt, detta Creditiv icke heller
borde blifva beräkna It vid fastställandet
af B i noo- och Riksgälds-Sedelstockens
Maximum till 3o Millioner,
Vid förnyad öfverläggning i ämnet
bafva likväl Utskotten icke funnit auled
-
iJa Stats-Utskottels Betänkandeiv
ning frångå det yttrande Utskotten förra
gången ämnet förevar ansågo sig ej böra
genom det nu ifrågavarande Betankandet
tili Rikets Ständer afgifva, och enligt hvilket
Utskotten funnit mera afseende höra
fästas å de skäl emot den sökte CreditivLånerätten
i Banken hvilka blifvit af någre
Ledamöter uti Directionen af Allmänna
Brandförsäkrings-Verket anförde, än uppå
de skäl för samma Creditiv, hvilka den
underdåniga hemställan innehåller, och
hvartill, då någre andre skäl lör tillstyrkandet
än de förut uppgifne, ej ibland anmärkningarne
förekomma, Utskotten icke
heller anse någre ytterligare till vederläggning
af dessa Anmärkningar kunna
behöfvas. Om ock dessutom förökningen
af Sedelstocken genom det ifrågasatte ternporaira
Lånebilrädet af Allmänna Brandförsäkrings-Verket,
då det komme att någon
gång meddelas, ej skulle i någon betydlig
mån på ställningen af Penningeväsendet
i det hela kunna hafva inflytande
skulle likväl, efter Utskottens tanka, sjelfva
utvidgningen äfven åt detta håll af de
låne-anstalter, hvartill Bankens verksamhet
emot dess egentliga ändamål kan blifva
sträckt, ofördelaktigt verka att än vidare
undergräfva allmänna förtroendet lill
Bankens soliditet, i stället för att detta
allmänna förtroende borde framför allt
Siats-Utskottets Belän kanden. 133
annat värdas och dess tillväxt befrämjas.
Och den erindran anse UtskoLLen sig
icke eller höra underlåta att vid detta tillfälle
bifoga, att om Rikets Ständers beslut,
rörande da upplåningar sorn för Statens
räkning komma att göras, skulle blifva
i enlighet med det Utskotten föreslagit,
aLt tvenne Stånd redan godkänt, nemligen
så, att de derföre utgifvande Obligationer
blifve belalningsgilde vid anfordran;
Allmänna Brand försäkrings verkets styrelse
så mycket mindre kan sakna tillfällen
att genom förändrade anstalter, hvilka endast
på dess egen åtgärd bero, och hvaribland
i sådan händelse bibehållandet af
någon betydlig andel af fonden uti dylika
Obligationer biifver af väsendtlig nytta,
ernå enahanda ändamål af ofe bär möjlighet
för skyldigheters ofördi öjeliga uppfyllande,
som genom det begärda Creditivet
i Banken varit åsyftadt,
Jemte det alt Utskotten härigenom
vördsammeligen anmäla det Höglbllige
Ridderskapet och Adeln den i September
och Högvördige Preste-Ståndet den 22
Aug. bifallit Utskottens förra Betänkande,
få Utskotten alltså nu på dessa ånyo 011-  dragne skäl än vidare afstyrka den af
Allmänna Brandförsäkrings-Verket sökte
Crediliv-Lånerätt uti Rikets Ständers Bank.
134 S ta ts-U t skottets Betänkanden,
Hvilket dock till Rikets Ständers slutliga
afgörande vördsamt öfverlemna»;; jemte det
att åtskiiiige Ledamöter åberopa deras nu
äfven yttrade och detta Betänkande bifoga-,
fle serskilda meningar.
Stockholm den i Oclob?r i8a3.
Utdrag af Protocollet hållet vid
Högloflige Stats- och Banco^
Utskottens sammanträde dea
i October 1823.
S. D. Vid justering af det Utlåtande, sorn
kommer att afgifvas till Rikets Högloflige
Ständer öfver de inom Välloflige Borgare$
lande t och Hedervärda Bonde-Ståndet
gjorde Anmärkningar vid Utskottens Betänkande,
i anledning af förekommen fråga
om Lånerält uli Rikets Ständers Bank
för Allmänna Brandförsäkrings-Verket; åberopade
nedannäinnde Ledamöter de yttrande
af en skiljaktig mening från Utskottens
Pluralitet, hvilka varit Utskottens
förra Betänkande, uppå deras begäran,
följaktige; nemligen:
Stats-Utskoltets Betänkande!!; i35
Herr Rådman Lundgren.
Herr Lagman Noraeus;
Herr Commerce-Rådet Santesson.
Herr Bruks-Patron Bjuhr.
Herr O. Nilsson och
Herr E. M, Leffler.
Hvarförutan Riksdagsmannen Anders
Sandsten förklarade sig uti eulia llda mening
med bein alde Herrar iuståmma; Och
skulle delta, efter derom gjörd begäran,
genom Utdrag af Prolöcollet hos Rikets
Hoglofl; Ständer anmälas.
Ut Supra.
Ex. Protocollo.
J. M. SPENS.
N:o 5i 5.
Antom den 17 Ö:t. 1823.
£7tlåtande uti det till Utskottets
handläggning öfverlämnade
i36 Stats-Ut skottets Betänkan dom
mål, angående väckte anspråk
på ersättning af Svenska Staten
för Svenska Medborgares
lidne förluster genom upbringningar
af Magter, med hvilka
Riket varit i fredligt förhållande.
Sadan Kongl. Majrt nti Dess till Rikets
Höglofl. Sländers Stats-Ulskott vid Urtima
Riksdagen i Örebro år 1812 under
den 3:dje Junii afla Ine' Nådiga Proposition
angående Riksgälds-Contoirets Utländska
Gäld, bland annat i Nåder föreslagit, att
af de, genom afskrifningen på berörde
Gäld indragne Summor, skulle beräknas
någon fond, hvarå ersättning måtte kunna
anvisas ej allenast för Svenske Medborgares
i Franska Länder egande bestyrkte och
erkände fordringar, utan och för dylike
ännu outredde fordrings-anspråk och sådane
bevislige förluster, som under en
loflig handel celi sjöfart blifvit tillfogade
Svenske män af Magier, med hvilka Riket
varit i fredligt förhållande, och till afvär
jande
-
Sta t s-Utskottets Betänkande». i3y
jande hvaraf andre vanlige mått och steg,
såsom Assurance och dylikt, icke kunnat
tillfyllestgöra, så hafva Rikets Högloflige
Ständer vid herörde Riksdag, på sätt deras
under den i8 Julii aflåtne underdåniga
skrifvelse innehåller, jemte det de åtogo
sig Liquider af de redan utredde och
af Franska Regeringen godkände fordringarne,
efter tillika faststälde grunder, deremot
i fråga om de öfrige i Kongl. Maj;ts
Nådiga Proposition om förmälde fordringsanspråken
och förlusterne, sig yttrat, att
emedan desse icke voro lill beskaffeuheten
och beloppet utredde och bestämde.
Rikets Högloft. Ständer ansågo lämpligast,
att med frågan om denne ersättning finge
anstå till Rikets Ständers nästa sammankomst,
hvarförinnan fordringarne och
förlusterne genom Kongl. Maj:ts Nådiga
föranstaltande kunde vara granskade, utredde
och bestämde.
Så val vid i8j5 som 1817 och i818
årens Riksdagar fullföljdes, inom Välloflige
Borgare-Ståndet, denna ersättningsfråga;
men, i anseende till felande utredning af
saken, kunde densamma icke eller då till
pröfning upptagas. Och har Stats-Utskottet
vid sistnämnde Riksdag, uti dess
4:de Sami. 5 Band.
831 S t a t s-U t s ko tt e t s Betan kan den.
i ämnet afgifne, samt af Rikets Ständer
gillade Utlåtande, yttrat att Rikets Ständer
icke åtagit sig att till en sådan utredning
medverka, samt att det icke heller
syntes böra komma i fråga, att Rikets
Ständer skulle vidtaga någon åtgärd till
utredande af enskilde personers fordringsanspråk
och det så mycket mindre, som
ett sådant steg liksom skulle innefatta ett
erkännande att förlusten, till större eller
mindre del, borde af Staten godtgöras.
Uppå Vallöf!. Borgare-Ståndets genom
Dess Taleman vid nämnde Riksdag, bos
Kongl. Maj:t gjorde underdåniga anhållan,
har likväl derefter under elen 9 April
1818 Kongl. Maj:t behagat i Nåder utse
Committerade att utreda samt lill beskaffenheten
bestämma sådane bevislige
förluster som blifvit Svenske Medborgare
tillskyndade medelst uppbringningar af
Magter, med hvilka Riket varit i fredligt
förhållande; I följd af hvilket Nådiga uppdrag
Committerade utredt, granskat och
efter beskaffenheten afgjort de 161 Reclamations-mål,
som blifvit bos Committerade
anmälde; Om hvilket allt Committerade,
efter fulländadt arbete, under den 3
sisth Maj till Kongl. Maj:t afgifvit deras
underdåniga Berättelse, samt tillika dervid
bifogadt de hos Committerade hällne
Stats-Utskottets Betänkan den. »39
vidlyftiga Protocoll innefattande deras Öfver
hvarje serskildt mai medcleldte yttrande,
hvilka handlingar Kongl. Majrt, jemte
förnyad Nådig proposition i ämnet, behagat
låta i Nåder till Stats-Utskottgt aflemna,
hvarförutan Utskottet, som af desse
handlingar tili en början erfarit, att af de
till ett belopp 1,642,97a R:dr 24 sk. 6
r:st gjorde Reclamationerne 822, 821 R:dr
16 sk. 3 r:st. blifvit af Committerade till
ersättning anmälde, fått från Väliofl. Borgare-Ståndet
uti Protocolls-Utdrag den 3.
sistlidne Februarii emottaga Remiss å Herr J,
For lianders Memorial med de deraf föranledde
yttrande, hvarigenom med förmentstöd af
hvad Rikets Ständer vid rSiaärs Riksdag skola
uti denna ersätlnings-fråga tillgjort, Rikets
Ständers öma behjertande för oskyldigt
lidande medborgare påkallas.
I sakens sålunda utredde skick finner
väl Utskottet hinder icke vara med mindre
detta ärende nu må till hufvudsaklig
pröfning förekomma; Men från hvilken
pröfning Utskottet dock anser höra undantagas
alla sådane mål, der antingen
Reclamations-handlingarne icke blifvit till
Committerade ingifne inom den i sådant
afseende bestämde och behörigen kungjorde
fataiie-tid, och uti hvilka mål vederbörande
all rätt till talan försutit; eller
*4o Stats-Utsko ttets Beta n kandern
ock förlustevne icke funnits hafva tillkommit
under sådane förhållanden, som varit
afsedde uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
af den 3 Junii 2,812 och Rikets
Ständers, vid det årets Riksdag i öfverensstämmelse
dermed aflålne underdåniga
skrifvelse, såsom tili exempel: då uppbringningarne
egt rum, sedan Krigsförklaring
af Sveriges Regering varit utfärdad
emot det Land hvars undersåtare uppbringningarne
verkstält: då de uppbringade
Svenske Skeppen under resan begagnat
Convoij af en med uppbringningsmaglen
i fiendskap varande Regerings Skepp: då
förlusterne icke tillkommit genom uppbringning,
utan vållats af andre å SjöResor
icke ovanligö olycksfall: då uppbringadet
Skepp och Last icke tillhört Svensk
man eller dermed idkats oloflig handel:
då Skepparen vid uppbringningen haft
dubbla, eller eljest felaktiga Skepps- och
Last-Document, som gjort hans Distillation
misstänkt, samt då andre dylike omständigheter
inträffat, som kunnat anses
innefatta otillåtna åtgärder, eller försummelse
och vårdslöshet af den egenskap,
att den uppbringade sjelf blottstält sig
för den förlust honom i genom uppbring»ingen
drabbat.
Stat s-U ts ko 11 et s Be t änkan den. 14 *
Öfver alla de mål, uppå hvilka någon
af ofvanuppräknade omständigheter konna
tillämpas, anser Utskottet vidare yttrande
icke erfordras; hvaremot i afseende på
de öfrige målen, hvilka angå sådane bevislige
förluster, som under en loflig handel
och sjöfart blifvit tillfogade Svenske
Medborgare af Magier, med hvilka Riket
varit i fredligt förhållande, och hvilka
mål utgöra det största antalet, Utskottet
tillkommer att pröfva huruvida någon
skyldighet att ersätta så beskaffade förluster
må kunna Svenska Staten åligga eller
ej.
Att, på sätt i Motionerne blifvit anfördt,
1812 års Rikets Högloflige Ständers
Beslut skulle innefatta ett löfte om en slik
ersättnings beviljande, kan Utskottet för
sin del icke medgifva; utan hafva Rikets
Ständer, så väl då som sedermera, sorgfälligt
undvikit att vidtaga något steg, som
skulle kunna anses innebära ett godkännande
af de väckte anspråken.
Förhållandet med deså kallade Franske
fordringarne, hvilka vid ;8i2 års Riksdag
lill Liquid upptogos och godkändes,
har biifvit åberopadt såsom ett skäl till
godkännande äfven af de nu ifrågavarande
fordrings-anspråken. Men då de förre
ifa Stats-Utskottets Betänkan den.
voro af Franska Regeringen erkände såsom
en Statskuld, Kärledande sig från af
nämnde Regering omedelbart anbefald Embargo
å Svenska Skepp ocb Svensk Egendom,
hvilken således ock kunde af den
Regering, för Ilvars räkning samma Skepp
ocb Egendom blifvit annammade, efter behag
frigifvas eller ersättas, samt genom
det Svenska Staten för tillfället åtagit sig
Liquiden af denna Franska Regeringens
erkände skuld, Svenska Staten i sjelfva
verket endast inträdt i förra Fordringsegarnes
rätt att för denna skuld af Franska
Regeringen erhålla betalning, hvilket},
om den till större eller iqindre del kunde
komma att inflyta, blefve att anse såsom
en ersättning åt Svenska Staten för
det lemnade förskottet; så förekomma deremot
i afseende på de nu i frågavarande
Reclamationerne, att desamma till största
delen härleda sig från kaperier af fremmande
magters undersåter, samt att, om
Svenska Staten nu åtoge sig godtgörande
af vederbörandes derigenom iråkade förluster,
Svenska Staten destomindre kunde
återvinna någon ersättning för hvad såmedelst
komme att utbetalas, som fremmande
Regeringar i allmänhet icke äro
pligtige att ansvara för påföljderna af
dylika kaparier, som af deras undersåtare
på eget äfventyr företagas och hvilkas be
-
51 a t s-U t s k o 11 e t s Betänkan den. 143
ben ighet skall af vederbörande Domstolar
pröfvas och bestämmas, och om desse
Kaperier dervid befinnas olaglige, endast
kunna tillförbinda Kaperier till ersättnings
skyldigheten, men deremot af Domstolarne
godkände utsluta möjligheten
För att allt skadestånd, emedan den uppbringar
Egendommen genom ett sådant
godkännande fÖrvanlades till Kaparens
enskilda tillhörighet. Vid hvilket förhållande
någon gällande grund för yrkandet
af Statens skyldighet, att förlusten å
desse upbringningar ersätta, icke lärer
kunna hemtas från hvar Rikets Ständer
i afseende på de så kallade Franska fordringarne
tillgjord
Och då dessutom genom' utländska
skulldens afskrifning någon behållen fond
för slike ersättningars bestridande dessmindre
varit eiler är att tillgå, som de
till betalande af denna Gäld utaf Allmänna
Bevillningen vid 1818. och 181 o. årens
Riksdag beräknade anslag icke ingått
enär den vid samma Riksdag fastslälcle
Bevillning så ansenligen . understigit den
påräknade summan; samt hvad beträffar
de i,aoo,ooo R:dr, hvilka utgjort behållningen
af de fremmande magters undersåtare
tillhörige, i Götheborg och Carlshamn,
för Statens Räkning confiskerade
144 Stats-Utskottets Betänkande».
och försålde Skeps och Laddningar, deraf
den nu yrkade ersättningen, för i lika
måtte lidande Svenske undersåtare förments
höra utgå, denna Summa, såsom
icke till slike ersättningar anslagen eller
Bestämd, redan är använd och till krigsfonden
ingått; och derigenom, att uti iq.
Art. af Tractaten i Kiel, den i4- Januarii
1814- Konungen af Sverige till förmån
för Prinsen af Danmark afstått Sin anspråk
på ersättning för de Svenske Skepp
och Laddningar, som blifvit uppbragte af
Danska kapare sedan Freden i Jönköping
till utbrottet af kriget den i5. September
1813, desse magters undersåtare icke, såsom
jämnväl yrkadt, är betaget att jemnlikt
18. Art. i samma Traclat fullfölja
deras ömsesidiga påståenden, hvilkas lagliga
gång genom Fredsbrottet blifvit afbrulit;
så kan Utskottet för sin del icke erkänna
någon Svenska Staten åliggande
skyldighet att ärsätta den å desse på
vinst och förlust förtagen enskilde handels
speculationer uppkomne skada och
förlust, lika litet sorn Utskottet anser Staten
hafva kunnat göra anspråk på andel
i förtjensten derå, i händelse de blifvit
med framgång utförde.
Dock
Stats-tits kottets Be täll kand en, i 45
Dock varder detta allt Rikets Högloft,
Ständers eget bepröfvaude vördsamt underslå
Idt. Lärande det Beslut, som Rikets
Ständer i anledning häraf kohima att
fatta, böra, såsom svar å den Nådiga Pro
iiositiolien,
hos Kongl, Muj:t i underdåniglet
anmälas,
Utdrag af Protocollet innefattande
hägre Herrar Ledamöters särskildte yttranden
bifogas.
Stockholm den 2 Octoher, i8a3.
Utdrag af ]?rötoCollet häliet hös
Riksens Högloft. Ständers
»Stats-Utskott den 6 Octobef
1823*
S- D. Neda 11 bemälde Herrar Ledamöter#
hvilka till Protocollet, för den 24 sistlidne
September, anmält deras Reservation emot
Utskottets Pluralitets beslut i frågan
4:de Sami. 5 Band to
146 Slat s-U t sk o t tets Betänka uden.
om Svenska Medborgares ersättning för
förlaster, som dem tillfogats genom uppbringningar
af Magier, med hvilka Riket
varit i fredligt förhållande, aflemnade nu
deras skriftligen uppsatte tankar nemligen:
Herr Norrens.
”Jag kan icke förena mig uti det af
Stats-Ulskottets Pluralitet fattade beslut,
att vägra ali ersättning för dc förluster
genom sådane uppbringningar, som efter
skedd utredning och pröfning, kunna hänföras
tili de förhållanden, hvilka finnas
upptagne uti Riksens Ständers underdåniga
svar af den 18 Julii 1812, uppå Kongl.
Majrts Kådiga Proposition, vid nämnde ars
Riksdag, angående Riksgälds Conloirets
Utrikes Skuld. Uti denna Nådiga Proposition
har Kongl. Maj:t, efter Nådig framställning
af den våda, uti hvilken Riket
genom dess utländska skuld sig befann,
och det lidande, som en del Svenske Medborgare
måst vidkännas, så väl genom uteblifven
och af Franska Regeringen vägrad
betalning af deras i Franska Länder egande
bestyrkte fordringar, som ock det äfventyr
en annan del af desse Medborgare
löpte, att icke blifva .ersatte för dylika
ännu outredde fordringsanspråk, och sednare
timade förluster, förestält Ständerne
nödvändigheten ej mindre att upprätthålla
Sta ts-Utsko t tets Be t änkan den. 147
Staten än dess lidande undersåtares välfärd.
Genom femte puncten af samma
Proposition, har Kongl. Maj:t derföre föreslagit
Ständerue, för förstnämnde fordringar,
göra den reglering, att lvu tredjedelar
deraf skulle godtgöras af Staten,
med Riksgälds - Gontoirets Obligationer,
stöhle på 10 års tid oell löpande med fem
procents ränta; Och uti den derpåföljande
G:te puncten har Kongl. Majit öfverlemnat
till Ständerne, att af indragne
S u m 111 or a f s ä 11 a n å g 011 Fan d, hvari
ersätt n i ng( kunde anvisas för såda11
e b e v i s 1 i g e förluster, som under
en loflig Handel och Sjöfart blifvit
tilifogade Svenske män af
M a g t e r, med hvilka Riket varit i
fredligt förhållande, och till a fvärjande
hvaraf vanlige mått och
steg, såsom Assecurance och dylikt
icke kunnat tillfyllest göra;
Hvarförutan Kongl. Majit till utredande
och pröfning häraf förklarat sig i Nåder
vilja tillförordna en särskild Committé.
Genom ofvanåberopade underdåniga svar,
hafva Riksens Ständer förklarat, som orden
derutinnan lyda, att de efter noga
öfvervägande af de v i g t i g a skäl,
Kongl. Majit i Dess Nådiga proposition
anfört, ansett sig bora med
Kongl. Majit instämma, att Sver i
-
*48 Stats-Utskotte ts Bet änka uden,
ge hvarken b o r d e eller kunde betala
Rikets utländska skulder aunorlunda,
än Kongl, M a j: t i JN a d e r
behagat proponera, under 1111 ä g gning,
för ofvanberörde (i:te punct afdon
Kådiga propositionen, att emedan de
deruti o m f ö r m ä 11 e f o r d r i u g s - a nspråk
och förluster till beskaffenheten
och beloppet icke voro utredde
och bestämde, Riksens Ständer
an sago lämpligast, att med
frågan om denna ersättning flage
ansta till Riksens Ständers nästa
sammankomst, hvar för in nan fordring
ar ne och förlus ter ne, genom
Kongl. M a j; t s Nå di g a föranst a 1-  tande kunde hinna utredas, granskas
och bestämmas. Både vid i8i5
och 1818 årens Riksdagar, har inom Borgare-Ståndet,
till hvilket den största delen
af de genom desse förluster lidande
och nÖdstälde Medborgare höra, denna
ersättningsfråga blifvit fullföljd, men då
den nu anbefalde utredningen icke funnits
fullbordad, har någon ersättning icke kunnat
bestämmas, Borgare-Ståndet afgaf
derföre vid sistnämnde Riksdag, för att
söka undanrödja detta hinder, en underdånig
Ansökning, genom dess Taleman, om
■verkställigheten af den för desse ersätt»ings-anspruk
nödvändig ansedde utred-.
g t a t s-U ts k o t te ts Beta akan den.
ningen och i följd deraf hafva de Committerade
blifvit tillförordnade, sorn noggrannt
skärskådat förhålla adema och ined
strängaste tillämpning af de grunder,
hvilka innefattas uti G:te puncten af 1812
års af Kongl. Maj:t till Riksens Ständer
gjorde och af dem antagne Nådiga Proposition,
utredt och pr öfva t, alt af de till
ett belopp af 1,642,972 R:dr 24 sk, 6 r,
gjorde Ueclamationer 822,821 Kalr 16 sk,
0 r, voro af den beskaffenhet, att ersättning
för dem borde ega rum. Delta mål
har således nu mera kommit uti det utredda
skick, att de olycklige Svenske Män,
hvilka uti mer än 10 års tid väntat fullgörandet
af Riksens Ständers löfte och
derigenom uti så hög grad funnit sin olycka
ökad, icke längre böra uppehållas
uti denna sin rättvisa och billiga förväntan,
Riksens Ständer hafva på samma gång,
som Riket befriades från -Dess utländska
skuld, uppgående till åtta Millioner i Silfver,
och då Riksens Ständer derigenom
emottog det största bevis på Dess Konungs
omvårdnad för Rikets väl förenad med
enskild uppoffring af vår nu varande Aller
Nådigs te Konung, debit hans öfvertygelse
och beslutat alt, jemte Statens upprätthållande
bidraga till räddning af oskyldigt
lidande, Medborgares välfärd. Kongl.
Majit föreslog i Nåder och Stäuderne an
-
i5o Stats-Utskottets Betäntanden.
togo, att en fond af de indragne Summorne
borde afsättas, för att, som orden lyda,
anvisas de Svenske undersåtare just
för sådane förluster, om hvilka nu fråga
är, och hvilka borde, af en tilllörordnad
Committé' utredas och äfven pröfvas; Och
Ständerne ehuru de icke anslogo denna
Fond, långt ifrån alt vägra denna ersättning
uppstöta den endast i afseende på
bristande utredning. Denna utredning
och pröfning är genom Kongl. Maj:ts Nådiga
försorg med den noggrannhet af de
tillförordnade Commilterade fullgjord, att
icke mera än i-5:del af fordrings-anspråken
blifvit gillade; men äfven för denna
del har Utskottet ansett att Riksens Ständer
kunna förklara sig frie från ali ersättning.
Mig synes åter, att Rikets Ständer
icke böra glömma de förhållanden, under
hvilka de afgåfvo deras ofvanherörde beslut,
lill förmån för Svenske Medborgare,
som förlorat deras välfångne, egendom,
genom ett handlingssätt, stridande emot
Folkrätt, som ibland civilicerade Nationer
icke borde vara att frukta och dit vanliga
försigtighetsmått och den mest vaksamma
Regerings åtgärder icke kunnat sig
sträcka. Handel och Sjöfart hafva alltid
påräknat, och böra såsom ett vilkor för
deras tillvarelse kunna påräkna, att icke
frukta en fiende i den Nation med hvilken
St a ts-U Iskottets Be t ä lika nd en. i5i
de Fredliga förhållairderne icke aro brutv
na, och då våldsverkare» har ali sälta
sig under ett beskydd, som Fredar honom
ifrån ansvaret för det våld han ulöfvat,
bör viii den oskyldigt lidande, som icke
har någon utväg att sig värja, med skäl
förvänta, att den Stat, lill hvilken han hörer,
då den icke kunnat freda honom för
våld, utan mäst se honom falla såsom ett
oskyldigt offer, bör bidraga lill dess upprättelse
och ersätta dess förlust. Uti denna
fråga förekommer dessutom, att en vida
högre vinst blifvit Staten anvisad, då
igenom nyttjade represalier, eller genom
de Condemnationer, som åren 1810 och
1811 blifvit inom Riket gjorde, en betydlig
inkomst af omkring 1,200,000 R:dr
Staten tillfallit, och hvaraf med högsta
grad af billighet, Svenske Medborgares lidande
i samma väg tillkommit, borde finna
en ersättning; att en stor del af Statens
Intrader härflyta från handel och
Sjöfart, berättigande, likasom alla andra
utskylder till skydd och värn emot våld
och orätt, att dessutom de lidande Svenske
. Medborgarne icke finna någon utväg
för sig öfrig, att uti det Rike, hvarifrån
våldet uppkommit, göra sina anspråk gällande,
och att en för sine i Undersåtares
välfärd alltid vaksam Regering icke eller
förmått, att i denna senare del dertill bi
-
i5a S ta ts-tj t slottets Betänkan datt,
draga; och jag kan således icke annat fin*
iia, än att Riksens Ständer roed tillfredsställelse
lära uppfylla det vilkor* rem dd
en gång förbundit roed den befrielse ifråxi
utländsk skuld, sorn Riket åtnjutit* och
hvaraf en ganska ringa del motsvarar ifrågavarattde
ersättnings-anspråk; Och såmedelst
uppfylla Den Store Konungs afsigter,
som beredde denna så lydiga utveckling
af händelserna, och som, då han
äfven med egne uppoffringar bidrog, att
vinna det Stora Ändamålet, ville förena
Statens upprätthållande med oskyldigt lidande,
Svenske Mäns upprättelse. Jag
kail icke eller lika med Utskottet hemta
ett skäl till äfslag af denna billiga fordran
deraf, att genott! utländska skuldens
afskrifning någon behållen Fond för sådane
ersättningars bestridande icke varit att
tillgå, samt att af de till betalande af denna
Gäld utaf Allmänna Beviliniugen vid
180,9 och J&to åretis Riksdag beräknade
anslag icke ingått, ulan att densamma vida
understigit den påfäknade Summan,
Detta förhållande synes icke ega något
sammanhang med ifrågavarande ämne, sera
har sin egenteiiga och rätta grund i Ständernas
Beslut vid: 1813 års Riksdag, då
ålit Bevillnings-behof för betalning af Ri
-
kets
S t a t s-U t s k o 11 e t s B e t ä n k a u d e n. 153
kets utländska skuld lyckligen upphörde,
då Ständerna medgåfvo, att ifrågavarande
ersättning hor de ega ruin och, då de beviljade
en sådan för de utredde fordrings-'
anspråken, och endast fordrade de outreddas
granskning och pröfning för alt luta
deln vederfaras samina rättvisa. Det var
således ieke uti någon behållning af den
påräknade Bevillningen efter 180c) oell
i8io årens Beslut, som delta Ständernes
löfte grundades, och Ständerna dröjde icke
af annan orsak att bevilja anslag för
uppfyllandet deraf, än att de voro okunnoge
om beloppet. Jag medgifver val i
följd häraf, att Riksens Ständer af de
1,200,000 R:dr hvartill behållningen Uppgått
af de fremmande Magters Undersåtare
tillhörige, i Götheborg och Carlshamn
för Svenska Statens räkning confisquerade
och försålde Skepji och Laddningar, egentligen
icke gjordt något anslag till delta
ändamål, men detta utesluter icke, att då
desse medel tillkommit genom vedergullnings-rätten
och för att genom ett lika
handlingssätt låta andra Nationer vidkännas
för Medborgares välfärd lika olyckliga
följder, desamma teed storsta billighet
bordt användas, för att ersätta de i samma
mån lidande Svenske Medborgare,
4:de Sami. 5 Band.
i 54 Stats-Utskottets B e t ä n k ä n d t? il,
och icke anslås till sådane ändamål, hvilka
det tillhörde Staten att uppfylla» och
således äfven att fästa afseende pä deras
olyckor, hviikä grundlagt begagnandet af
dessa represalier, Den skilnad de så
kallade Franske fordringarne och de fin
i frågavarande, som Utskottet antagit för
att deraf härleda den vägrade ersättningen
för de sednare, kan jag icke medgifva.
Embargo innefattar blott en qvar-*
stads anstalt, sorn äfven någon gång vidtages
innan uppenbar fientlighet Nationer
emelian utbrustit och som icke omedelbart
medförer förlusten af både Skepp och
Last, då deremot Kaperier alltid varit ansedde
såsom en följd af eii redan förklarad
och börjad fientlighet» för hvilken det
beror af eget omdöme och egen vågsamhet
att sig på eget äfventyr utställa, utan
annan rätt än den, som vid pröfningefi
af Kaperiernes beskaffenhet vid Pris-DomStolarne
enligt gällande författningar, emot
Köparen, kumla ega rum, men helt olika
är förhållandet, då Kapérierne uppkomma
ifrån de Magtei med hvilka Riket
befinner sig i freds-tiliständ, och då, enligt
hvad uti deftna fråga genom de emellan
Konungens Minister för Utrikes Ärenderne
och Kongl. Danska Minis teren vexlade
Noter, ifrån i8ro till t8i3, kdn ådagaläggas,
kraftiga föreställningar ifrån Sve
-
S t a t s-U t s k o t te t s Betänka uden. 155
riges Konung icke förmått att göra Dess
Undersåtares rätt gällande, utan att, enligt
hvad Krigsförklaringen emot Danmark
af den i5 September i8i3 innehåiier,
Kongl. Maj:t såsom ett hufvudskål derföre
Uppgifvit det lii lige fortsatte ovän-*
liga bemötande, hvarigenom oag^
tadt fredsslutet af år 1809, Svenske
Hande 1 sfar te 11 af Da 11 s k e K apare
alltjemt blifvit oroad och
sorn sluteligen stigit till verkliga
fi e n d 11 i g h e t e r, g e n o 111 h v i 1 k a K o 11 g 1,
Ma j: t fann sig nödsakad, att, då
Krigstillståndet med Dan 111 ark s ålunda
redan i 111 r ä d t, vidtaga alia
jnöjiiga mått och steg för att försäkra
Dess Rikes trygghet, samt
förskaffa sig en billig upprättelse.
Genom detta ärorika krig förenades Konungariket
Norrige med Sverige, och den
Skandinaviska halföns lycka och säkerhet
stadfåstades genom den Store Konung
som redan befriat Sverige från dess utrikes
skuld, och som dervid förbehållit sig,
att de Medborgare, hvilkas lidande under
den förflutna tiden tillkommit, icke skulle
sakna upprättelse, Genom 18 Art.
af Tractaten i Kiel af den j4 Januarii
1814» som slutade detta Krig, anser väl
Utskottet det vara begge Magternes Undersåtare
öppet, att fullfölja sådane ömse
-
i56 Stats-Utskottets Betänka uden.
sidtga påståenden, hvilkas lagliga gång genom
fredsbrottet blifvit afbruten, och att
en sådan rättighet icke kan anses förringad
genom 19 Art. af samma Tractut, enligt
hvilken Konungen af Danmark afstått
Sine anspråk på ersättning för de Svenske
Skepp och Laddningar, sora
blifvit uppbragt© af Danske Kapare, sedan
Freden i Jönköping, till utbrottet af Kriget
den i5 September 1813; men emot
denna Utskottets mening förekommer, att
uti den Fransyska Texten af Fredstractaten,
hvaraf En afskrift härjemte bifogas,
något emot ordet sine svarande ordalag
icke finnes, samt att i alla fall, den 19
Art. ©tvifvelaktigt vid Domslolarne skulle
erhålla den tydning, att Kongl. Maj:t anses
afhandla ej endast på Statens utan på
hela Piikets vägnar, och det så mycket mera,
som uppbringningarne icke lära hafva
sträckt sig till några Kongl. Maj:ts och
Kronans Skepp och Laddningar hvilket
förhållande i sådant fall ©tvifvelaktigt
skulle finnas uti Tractaten uttryckt, och
icke såsom nu, det allmänna ordalaget af
Svenska Skepp och L a d d n i 11 g a r
begagnat. De lidande Svenske Medborgarne
hafva således icke någon anledning
att göra något sitt ersättnings-påståénde
vid Domstolarne i Danmark gällande, och
hvad den ofvan åberopade 18 Art. af
Stats-Ut skotte ts Be län kan den.
Fredstractaten angår, synes den ieke hafva
afseende på uppbringningar, utan uppå
enskilde skuldfordringsmål, hvilka emellan
tvånne GrannRikens Undersåtare
icke annat kunna än ständigt förekomma;
Af alla dessa skäl och då någon annan
räddning för månge utan deras eget förvållande
lidande oell under tiden uti
verklig nöd bragte Medborgare, icke är
öfrig, än den, sorn grundar sig uppå det
beslut, som Riksens Ständer en gång fattat,
och hvars uppfyllande under io år
utgjordt deras hopp, anser jag för min
del, att Riksens Ständer icke böra vägra,
att tilldela dem den ersättning, som de
otvifvelaktig! skulle hafva erhållit, om deras
anspråk 18 ra funnits utredde, och det
så mycket heldre, som denna tids utdrägt
äfven af dem icke beroende, så betydligen
ökat deras olycka. Den öfver utredningen
af Committerade upprättade Act, lärer
dock böra öfverlemnas till Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning och afgörande, och sedan
Kongl. Majrt bestämt de fordrings-anspråk,
hvilka såsom gällande böra antagas, skulle
Riksgälds-Contoirets Fullmägtige, likasom
vid 181 a urs Riksdag för de Fransysk
c Fordringarne, af Riksens Ständer
anmodas och berättigas alt utfärda obligationer
för hvarje" ersättnings belopp,
stälele antingen på 10 års tid med löpau
-
?58 Stats-Utskottets Betänkande?),
de 5 procents ränta, eiler oek, utan
någon viss betalningstid, under förbehåll
att Riksens Ständer vid nästinstundande
Riksdag vilie densamma utsätta, eller am
yisa tillgångar för deras infriande,”
Herr Biskop] Wallenberg. ”Jag
mäste äfven reservera mig mot de beslut,
gom i förevarande fråga genom rösternes
pluralitet blifvit fattadt; jag instämmer i
de skäl sorn Herr Noraeus, i sin reservation,
rörande Jmfvudsaken anfort, och till*
lagger endast, att det är alldeles nödvän-,
digt, att Stalerne lemna behörigt skydd
åt Handeln på Vcrldshafvet, och lill detta
skydd hörer äfven att dessa söka hålla
de Handlande skadeslösa för oförtjent
lidna förluster af Fiendligheter, hvilka under
fredliga förhållanden dem tillfogas.
Antages och följes ej en sådan grundsats,
så skulle ett allmänt och fortfarande
Krigstillstånd på Hafvet uppkomma. Hvar
och en Nation skulle då från sina kuster
utsända en mängd af kapare och Sjöröfvare-Parlyg,
sorn utan afseende på Fiende,
eller Vän, sökte uppbringa hvarje i lofliga
Handels-Speculationer förbigående Skepp,
för att genom refvet gifva sig sjelf ett
slags ersättning för hvad den genom an-,
dras våldsamhet lidit. Ali Handel, allt
Utbyte af Ländernas producter, och ali
Si a t s-U t skottéts Bet än kan den. 189
gemenskap skulle snart bland de sålunda
isolerade Folken upphöra, Och Menniskofculturén,
som livi lar på ömsesidiga meddelanden
af gagneliga upptäckter, slutligen
bortdö’*,
Herr W i n b e r g. ”Det beslut hvartiti
Högloflige Utskottet slantiat, att afslå
ali ersättning till Svenska Medborgare för
éådane bevisliga förliister, sorn under eli
loflig bandel, och Sjöfart blifvit dera tillfogade
af Magtér, med hvilka Riket varit
i fredligt förhållande, kail jag omöjligen
biträda, då detta beslut efter min tanka
saknar både billighets och ReciproitetS
om ej rätts grund.
Utaf Kongl. Majrts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer den Junii 1812', 0111
afskrifningen af Rikets Utländska Gäld,
hemtar jag tillräcklig både anledning till,
Och öfvertygelse för, detta mitt yttrande;
Af denna Nådiga Proposition inhenitaS, att
Kongl. Majit tili Hemliga Utskottet framställ
frågan: ”huruvida Staten i dess
när v a r ande b el ä genhet k u nde up pfylla
sina förbindelser i ali deras
vidd emot de Utländske C r édi 10-  Verne, och om det vore möjligt
Stan der 11 e äfven borde göra de t?”
Jemte en framställning af Rikets då va
-
t6o S ta t s-Ut sk o 11 e ts Betänkande!»»
rande politiska förhållanden, hvaribland
liämnes att ”Sj Ö far ten Varit hämmad
o c h oroad un der en för s V årad och
osäker communication” att Franska
Kejsaren genom sin Minister förklarat i
de bestämdaste uttryck ”att enligt
Folkrätten alla r cela mation er, ansökningar
och fordringar hos
Fran s k a Styrelsen vöre helt o c h
hållet och för alltid dödade genom
Krigstillståndet” hvarigenom ”bellör
i g e 11 erkända for cl r i 11 g a r, d e ni
Svenska Undersålare hos F r a ns k a
Regeringen före Kriget egde, och
hvilkas betalning, formligen och
medelst s k r i f t e 1 i g a lfesolutione r
af Franska Auctoriteteriia bi fa 1-  leii, men endast i följd af Kriget
uppskjuten.” gingo alldeles förlorade:
Att Pomern occuperades ”oansedt den
lem na de garantien af Svenska Rikets
integritet” att Decreter utfärdades
”0 m för ä 11 d r ingar i underlagd®
Staters F i 11 a n c e r, t. e. i Holland,
hvarvid dä varande Hans Kongl. Höghet
Kron-Pringen ”äfven sett ett af hono
111 i H 01 i ä n dska F 0 n d e r n a 11 e dsatt
Capital till en tredjedel förminskas”
och att ändteligen ”af de
obe
-
Sta t s-Utskottets Bet link anden. i6i
oberäkneliga
förluster Svenske
Undersåtare lidit genom viiaskapeliga
Nationers Ka per i er, u n de r
lo Ilig a Handels - företag m. m.
K o n g 1» M a j: t funnit det vara li ö g
tid att söka någon säkerhet och
fred för Sveriges Kronas och dess
Undersåtares skadeslösa håi1
a n d e.’*
Kongl. Maj:t hade sluteligen meddelat
Hemliga Utskottet sina tankar, angående
de särskilda omständigheter, sorn borde
iakttagas, ”så val i afseende på Svenska
U ndersåtares erhållande betalning
för deras i Franska Länder
egande bestyrkte men afslagné
fordringar, sorn ock till någon
ersättning för dy like annu o utredde
ford rings-an språk och sednare
t irna de förluster’* m. m. i hvilka
tankar hemliga Utskottet instämt. Vidare
att ”med anledning af Hemliga Utskottets
underdåniga Betänkande,
hade Kongl. Maj: t hemta t nytt stod
för sitt omdöme, om hvad nödvändigheten
till Statens upprätthållande
och Dess Undersåtares v ä I -  färd fordrade, och af de 7 punct er,
/pde Sami. 5 Band.
«6 r Stat s-U tskottets Betänkan dea,
sorn derefler framställas, rörcr den 5 regleringen
af de Svenske Underså tares fordringar
hos Franska Regeringen, som förut
erkände, blifvit vägrade af Franska
Kejsaren ali betalning, —• och hvilka fordringar,
som bekant är, blefvo till .f godtgjorde
af Staten med Riksgälds-Contoirets
Obligationer, stälde på 10 års tid med 5
procents ränta.
Uti den 6:te puncten af samma Nådiga
proposition, föresslår Kongl. Maj:t
"a 11 af indragna Sion m or n å g o n
Fond likaledes beräknas, hvarå
ersättning m å k u ana anvisas till
Svenska Undersåtare, dels för f o rdr
ings-anspråk af lika beskaffenhet
med dem nästföregående punct
upptager, men ännu icke slutligen
a f g j o r d a dels för sådane b e v i s 1 i g a
förluster, som under en 1 o fl i g Handel
och Sjöfart bilfvit dem tillfogade,
afMagter med hvilka Riket
varit i fredligt förhållande, och
till afva rj artde hvaraf andra vanliga
m å 11 o c h steg, såsom A s s urance
och dylikt, således icke ku nn
a t tillfyllest gora. Viljandes
Kongl. Majit, till utredande och
pr öfn ing häraf förordna en särskild
Committé':’1 och med anledning
S t a t s-U tsk o t te ts Betänkanden. 163
hvaraf Riksens Sländer, uti deras svar den
18 Julii 1812, förklarade, att de ”efter
noga öfvervägande af de vig tiga
skäl K 0 11 g 1. M a j: t i Des s N å d i g a
proposition anfört, ansett sig
böra med Kongl. Majit i 11 s t ä larn
a, att Sverige hvarken bör, eller
kan betala Rikets Utländska skulder,
annorlunda än Kongl. Majit
behagat proponera” tilläggande Ständerne
särskildt, hvad Gite puncten beträffade,
”att emedan de deruti omförmäite
fordrings-a 11 språk och förluster
till beska f f e u heten o c h b eloppet
icke äro utredde o c h bestämde,
anser Riksens Ständer
lämpligast, att med frågan o in
denna ersättning får anstå till
Riksens Ständers nästa sammankomst,
h v a r f ö r i n n a 11 f 0 r d r i 11 g a r ne
och fö rius ter ne, genom Kongl.
Majlts Nådiga föranstaltande, kunna
hinna att granskas, utredasoch
bestämmas.”
Vid 1815 års Riksdag, då frågan åter
förekom, uppsköts afgörandet, emedan förlusterna
lill deras beskaffenhet och belopp
ännu icke voro utredde, och vid 1818 års
Riksmöte meddeldte Riksens Ständer ungefärligen
enahanda yttrande, men vid ett
if>4 S lats-Utskott e ts Betänkan den.
ytterligare vid förra Riksdagarne ej i fråga
satt tillägg, ”att de ej åtagit sig att
på något sätt medverka till utredningen,
h c 1 d s t det ickesy ntesb öra
kunna komma i fråga, att Rikets
Ständer skulle vidtaga någon åtgärd
till utredande af enskilde
personers f o r d r i n g s-a n s p r å k , och
det så mycket mindre, sorn ett sådant
steg likasom skulle innefatta
ett erkännaande att förlusten till
större eller mindre del borde af
Staten godtgöras.
Oagladt genom detta sista förklarande,
Riksens Ständer vid sist förflutne
Riksdag synas vilja betagit Svenske Medborgare
det säkrare hopp till ersättning
de egt, genom föregående Ständers anhållan
dm Kongl. Maj:ts Nådiga föranstaltande
till fordrings-anspråkens granskning,
utredning och bestämning, och sålunda i
mån af den längre framskridna tiden allt
mer och mer aflägsna! sig från den åsigt
de Rikets Ständer tyckas hafva haft, då
beslutet, om afskrifningen af största delen
af Rikets Utländska Gäld. fattades;
Likväl synes det mig ännu i denna dag
vara för hvar och eu alldeles ovedersägeligt,
alt ju en afj de verkande orsakerne
till denna Gälds afskrifning, yar i likhet
Stats-Utskottets Betänkan den. i65
med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition:
”Sveriges Kronas och Dess Undersåtares
skadeslös hållan de,
samt ersättning för ännu outredde
fordrings-anspråk och sednare
ti made förluster, som orden
lydde.
Då nu, gonom en sådan verkstäld
afskrifning af Rikets Gäld, en ren vinst
bereddes Staten af öfver 8 Millioner R:dr
i Silfver; då dessutom en behållning af
1,200,000 R:dr Banco tillskyndats Riket
för de i Götheborg och Carlshamn åren
1810 och 1811 coiulemnerade Varor,
hvarigenom Slaten på bekostnad alt åtskilige
Utländska Magters Undersåtare redan
tillgodo njutit en ersättning, till ett 60
gånger högre belopp, än den Summa
hvarom här är fråga; då äfven 19 Articlen
utaf Kieler-tractaten efterskänker alla
Svenska Medborgares rätt till ersättning
för uppbringningar under fred, som existerad
emellan Jönköpings-Freden och
utbrottet till det Krig, som slutades med
Kieler-Freden, hvarigenom alla ännu oafgjorde
eller blott i första instantien afdömde
Danska uppbringningsmål förföllo;
då de af Kongl. Maj:t med anledning af
Rikets Ständers underdåniga tillstyrkande
i Nåder tillförordnade Committerade fun
-
166 Stats-TJtskotlets Betäxikanden.
nit en mängd uppbringningsmål vara af
den ostridiga beskaffenhet, att ersättning
blifvit tillstyrkt för en Summa af 422,821:
10: 3. Banco, af tillsammans Reclamerade
1,6'42,C)72 R:dr 24 sk. 6 r. Banco, och du
ändteligen utomdess Handel och Sjöfart i
allmänhet lill Staten inbringa de mest
betydliga inkomster, genom Tull, Läst- och
Couvoy-afgifter, Båk- och Lotsmedel samt
Skepps med flere umgälder, samt deremot
med någon grund af billighet och reciprocitet
hafva rätt att vänta skydd och upprättelse
mot våldsamheter, så länge de
sorgfälligt iakttaga de författningar och
föreskrifter hvarefter Staten medgifvit
dem utöfningen af deras företag, och
tryggade vid detta skygd, gått en fara till
mötes för hvilken de ej varit varnade,
och den de ej kunnat undvika, då de
hvarken varit beredda eller egt sjelfva
rätt att möta våld med våld; af alla desse
sammanlagde skäl, ock bär särskildt inträffade
förhållanden, mäste jag reservera mig
emot, och finna det beslut förhastat och
byggt på svaga rätts grunder, som nu på
förhand formeligen upplöser Statens förbindelser,
att vid alla möjligen inträffande
olika fall, bereda upprättelse och ersättning
åt desse lidande Svenska Medborgare,
innan deras fox drings-anspråk äro till
Stats-Utskottet* Betan ka ndeil. 167
deras beskaffenhet af Rikets Ständer närmare
kände utredde eiler pröfvade”.
Herr Ekelund. ”Herrar Noraus
och Winberg hafva så utförligt och grundligt
vederlagt Stats-Utskottets, i delta ämne
fattade, beslut, att jag icke anser mig
böra genom upprepande af hvad de anfort,
ytterligare upptaga en dyrbar lid.
Men såsom ett bland cle kraftigaste motiverne
till bifall å den af Reclamenterne
sökte ersättning, anser jag mig böra tilllägga
och uppgifva den fullkomliga ovetenhet
hvari Svenska Medborgare lemnades
om det fientliga förhållande, som emellan
Svenska Kronan och andre Magier verkeligén
existerade den tid, då de fleste uppbringningarne
verkstäldes. Häraf blef
ock en naturlig men för den enskilde,
på sin Regerings vishet och omvårdnad
fullt förtröstande Medborgaren högst oväntad
och olycklig följd, att nemligen
den trefne och redlige Medborgaren såg
• i rt » » .
siu 1 loflige Handels-afsigtér employerade
Egendom varda af Fienden bortröfvad,
ofta då Fartygen knappast hunnit ur hamnen.
Och jag kan ej annat än med Herrar
Noraeus och Winberg finna Utskottets
beslut vara oförenligt med den rättvisa
och billighet hvarpå Riksens Högloft.
168 Stat s-TJ t skottets Beta n k a n d etti
Ständer böra i första hand gifva exempel.
Herr Brosten Anjou. ”För min
del kan jag icke erkänna någon allmän
skyldighet af Staten, att ersätta de förluster
som dess Handlande Undersåtare lida,
genom fremmande Undersåtares våld
och uppbringuirigar; lika litet som Staten
har någon rätt till vinst eller andel af
vederbörande Handlandes lyckade speculationer.
Ej eller finner jag någon pligt
i detta afseende Svenska Staten ålagd genom
Kieler-tractaten. Hess 19 Art. som
af Reclamenterna åberopas, står i ett slags
motsägelse med den 18:, den förra synes
röra blott a 11 m a n n a fordringar; den
senare åter enskilda, hvilka icke åro
genom tractaten bortskänkta. Dessutom,
om ock 19 Art. möjligen skulle kunna tydas
så, att den äfven handlade om enskilda
fordringar, lärer likväl ingen
verklig förlust derigenom vara Heciamenterne
tillskyndad. -— Ty sedan saken vid
både under- och ÖiVer-domstolar var förlorad,
hade visst aldrig Danska Regeringen,
om ock Kieler-tractaten icke mellan
kommit, någonsin tillagt dem ersättning,
Och sluteligen rörer detta i alla fall en
-
dast
I
S ta t s-Ut sko 11 e ts Betan k anden. 169
däst dem som lidit af Danska Kapare efter
Fréden i Jönköping till Krigets nya
utbrott, meri alldélés inga ändra;
Jag anser icke eller någon rätt kunna
härledas från den vinst, Svenska Staten
fick genom condemnatiorierna i Götheborg
och Carlshamn 1810 och l8ii.-  Ty 1:0 var detta eri följd äf då Vakande
Krigs-tillsiånd emellari Sverige och England
och således gjordes éri efter Folkrätten
rättvis acqriistition af Svenska Staten,
hvarmed nu ifrågavarande Reclatnentcr
intet hadd att skaffa; eller hvaruti deras
rätt icke ingick; och 2:0 skulle déttä i alla
fall endast leda till någon billighelsfordrari
för dern, som lidit af Engelske
Kapare icke för någre andra. — Erida
grunden för mitt omdöme i denria fråga
är 1812 års Nådiga proposition, och Riksens
Ständers 1 följe deraf då vidtagria
beslut. Derigerionl inses att Svenska Staten
verkeligen genom afqvittad Skuld, då
vunnit eri rnårigfalldig större Summa än
sorn åtgått till godtgörande af de erkände
så kallade Franske Fordringar ne. Ej af
Strång rättvisa utan af billighet och afseende
på de förorättades lidande syries det
derföre mig, sorni af det högst betydligai
4fdé Sami. 5 Band»-
r-o S t a t s-U t s k o 11 e l s B e t ä n k a n d e il.
öfverskott, hvilket genom nämnda qvittning
kommit Svenska Staten till godo, någon
ersättning kunde anslås åt dem, som
nu äro i fråga, orsaken hvarföre deras anspråk
ej hlefvo erkände eller ens pröfvade
tÖi a var den, att frågorne då icke
voro utredde, uu äro de det; Och Handlingarne
utvisa, att en del af de, utaf
Herrar Committerade tillstyrkta anspråk,
tillkommit genom de högst besynnerliga
omständigheter som voro en följd af det
så kallade Continental-Systemet, omständigheter
som troligen ej mera återkomma*
Men i alla fall, måste den nu möjligen
blifvande ersättningen gifvas med uttryckligaste
förbehåll, att hvad som nu
*j O
sker aldrig måtte kunna, som prfejudicat
åberopas, hälst detsamma icke är en följd
af rättighet å deras sida, som blifva
indemnisserade eller någon skyldighet
å Statens sida, att sådan ersättning gifva*;
utan af en billiglietsgrund derföre
att Staten, genom den* högst egna och ovanliga
qvittningen 1812, erhållit mångdubbel
vinst. En del af denna vinst synes
böra komma dem till godo, hvilkas
förluster redan vid sjelfva vinstens beredande
hades i sigte, och troligen väntade
på besluten; ehuru intet bestämt yttrande
Stats-Uts k6 ttets Betänkande n. 1^1
derom i sakens dåvarande ännu outredde
skick kunde afgifvas.
Dessa äro mina allmänna åsigter af
ämnet; skulle af de skäl jag anfört, någon
ersättning komma i fråga, förbehålles i aila
fall fri pröfning och jemnkning af Herrar
Committerades åtgärder; äfvensom att
den ersättning som möjligen kan anslås,
uti Stats-Verkets nuvarande betryckta tillstånd,
endast böra ske genom räntelösa
obligationer, stälde att på alt på längre
tid betalas. De lidande hvilka icke af
sträng rätt, utan af billighet och afseende
på serskilda omständigheter, vinna deras
önskan, få ålnöjas med försäkran för framtiden,
då tillgångar torde kunna beredas,
heldre än att de å motsatt sida skulle erhålla
alldeles intet”.
Herr Eckhoff. Vid den vigtiga
fråga, sorn nu förekommer till afgörande
och hvarpå så många Medborgares väl
beror, hade jag önskat mig öfvertygande
kunna framställa rättmätigheten af deras
Anspråk, men med erkännande af min
mindre förmåga inskränker jag mig derhän,
alt i korthet framställa Saken till
Stats-Utskottets behjertande, och får vördsamt
vid andra alternativet anmärka; Att
om de nu i fråga varande Skepps-Reddar
-
jy 2 S ta ts-U t sk ot t e t s Betänkande^,
nes äldre anspråk, likasom de år 1812
godkände; då hade varit ntredde, så hade
Dessa Olyckliga visserligen ej varit nöd-*
sakade» att efter Elfva års förlopp söka
ersättning, och se sig densaipma vägrad.
Först nu äro deras anspråk genom Kongl.
Majrts Nådiga försorg upptagne och
pr öfva de, och genom andra Alternatiyet
afslagne; hvilket så mycket mer måste
väcka förundran, som de af Afdelningen?
Ledamöter, som röstat derför» erkänna
"att om de ifrågavarande FordringsAnspråken
vöre af alldeles lika beskaffenhet
med dem som 1812 till liquid upptages
och godkändes (och sådane torde
det tillåtas mig alt framvisa) så hade en
sådan omständighet, icke 111 a u skäl
kunnat åberopas för godkännandet
äfven af förenämnde lie c lama-:
lione r,”
Någre Afdelningars Ledamöter görg
Ufven en Väsentlig skilnad mellan E nili
a r g o "som kunde af samma Regering
(sorn dem ålagt) efter behag fri gifvas
eller ersättas" och uppbi-ingningar
pller kaperi er, som ehuru af deras Regering
medgifne icke varit af densamma
anbefalde; och destomindre kunde
medföra någon omedelbar Ersättningsskyldighet
för denna Regering,
§ t a t s-U tskottets Betan kan den. 17 3
sorn sådane Ka per iers Behörighet,
skall af vederbörande Domstolar
p r ö f v a s.
Hufvudfrågan syims sålunda hero på
rigtigheten af dessa åsigter, och jag anhåller
derföre få till Utskottets a K
görande hemställa; Om det ej för
den lidande Medborgaren är alldeles lik-:
giltigt, om lian genom den ena eller andra
åtgärden (af Magter med hvijka Riket
varit i Plt fredligt förhållande) förlorar
sin i jofliga Näfingsfqretag
och i skydd af Tractater, på Hafvet
vågade Egendom? Vidkommande
Uppbr ing n i n ga r och hval ifrån de hufvudsakligaste
Ersättnings-frågoriie härleda
sig (då Embargo blott är en temporair
qvarstad) så anhåller jag få anmärka, att
utfärdande af Kapare-bref väl egenteligen
innebär en Fientlighet mot viss Magt;
men då till föjje deraf, de för desse Sjöröfverier
i smått, utfärdade Reglementen,
alltid blifva tvätydiga; sorn äfven de måste
vara för att föranleda till dyrbara
vägsamma utredningar och berättiga till
olagliga uppbringningar; Så utöfvar äfven
Pris-Domstolarne Rättvisan, derefter, som
och månge Svenske Medborgare fått erfara;
och en fullkomlig öfvertygelse står i
synnerhet att vinna, om från Ministern
ir\ Stals-U t skottets Betänkande».
för Utrikes Ärenderne infordras de med
Utländske Magter, och särdeles Danska
Hofvet växlade Noter från 1810 till år
1813, som skola ådagalägga att Kongl.
Maj: t med behjertande af Sine Undersåtares
lidande genom olagliga uppbringningar,
ej varit trygg vid den Rättvisa, som
någre af Afdelningens Ledamöter anse
från dylika Domstolar vara att förvänta,
och hvars saknade frukter blifva så mycket
påtagligare som Krigsförklaringen mot
Dannemark af den i5 September 1813,
stöder sig på det länge fortsatta ovänliga
bemötande, hvarigenom, oaktadt Fredsslutet
af år 1809, Svenska Handelsfarten af
Danska Kapare alltjemt blifvit oroad,
som äfven förmådde Kongl. Maj:t att vidtaga
alla möjliga mått och steg, för att
försäkra sine Undersåtares och Sitt Rikes
trygghet, samt förskaffa sig en billig upprättelse.
Och på alla dessa skäl som jag anhåller
måtte komma i betraktande; hoppas
jag, att de Afdelningens Ledamöter, som
röstat för andra Alternativet, skola benäget
inse huru oskyldigt fredlige Medborgare
i lofliga företag, förlorat deras välfångna
Egendom, och finna rättvist tillerkänna
dem en billig ersättning för de
förluster, som blifvit dem tillfogade al
5 ta t s-Ut skot tets B etan kan den. 1^5
Magter, med hvilka Riket varit i ett fredligt
förhållande.
Att någon Fond hvarken varit, eller
är att tillgå till Ersättningens bestridande,
Att 1822 års Revisorers Berättelse upptager
det den vid 1809 och 1810 års Riksdag
beräknade Bevillnings-Summa ansenligen
understigit anslagen; Att de uti
Götheborg och Carlshamn confisquerade
Varor icke blifvit till ifrågavarande Ersättningar
bestämde, synas mig icke alldeles
höra till saken, eller lägga hinder i
vägen för dess slutliga Rätts-enliga afgörande
—. Men jag kan icke underlåta anmärka,
att 1809 års Bevillning var beräknad
på en Utländsk Skuld af ej mindre
än 3o Millioner (utom den inländska) och
som gjorde medlen till afbetalning otillräckeliga,
intill dess den genom Kongl.
Maj:ts försorg blifvit utan Undersåtares
minsta känning atskrifven och Jiquiderad.
Att med anledning af denna betydeliga
minskning i Undersåtares bördor, Kongl.
Maj:t föreslog 1812 års Ständer, att nf besparade
Summor afsätta en Fond för den
genom olaglige uppbringningar lidande
Medborgaren — och att det under förflutne
tider varit öfverflödigt afsätta denna
Fond, för ersättningar som ej varit utredde
oell bestämde. Men att i alla de
inÖ Stats-Utskottets B e t ä nk a n d eib
fall där den kan komma i fråga, en genom
försäljning af confisquerade varor influten
Summa, lämpligast kan åberopas
som tillgång, om och deil till andre trängande
Utgifter blifvit använd.
Till stöd för det andra Alternativet
änföres vidare, att 18 Art. i Kieler-Tractaten
skall berättiga Svenska Medborgare
att fullfölja de påstäelideh, hvilkas Lägliga
gång genuin frédsbfottet blifvit alslutne,
"och att Kongl. Majit enligt 19 Art.
blott afstått sine anspråk på Ersättning
för de Svenska Skepp och Laddningar,
sorn blifvit uppbragte af Daiiské' Kapare”
— Men sorn jag ej kail draga samina slutsätts
äf förenämnde Ärliclar,- oell sorn på
tydningen äf dem Väscndtéligeh beror
Rättigheten till dell ersättning sorn utgör
den betydligaste Summan i förevarande
fråga, Så ähbåller jag att Utskott et täckes
låta sig Articlarne föreläsas, för att öfver
rätta förståndet Utlåtande afgifva. Afdelningen
har fäst eli särdeles vigt vid
det uttrycket, ätt Kongl. Majit afstått Sina
Ansptåk på de Svenska Skepp och Laster,
sorn blifvit uppbragte äf Danske Kapare;
och synas vilja skilja mellan Konungen
och Dess Undersåtares intressen, men dä
sorn
Stat s-U tsko 11 e ts Betänkanden. ijj
som ofvan är nämnt, Kongl. Maj:t med
Behjertande af Sine Undersåtares lidande
och hilliga anspråk på en hillig upprättelse,
hörjade Kriget med Dannemark; och
då vi erindra oss med underdånig tacksamhet
den ärorika utgången deraf, sorn
förenade tvänne länge söndrade Konungafliken,
och heredde Scandinaviska HalfÖns
framtida sällhet och säkerhet; Så måste äfven
medgifvas, att Konungen ej förfäcktat
någre enskilda fördelar och anspråk,
och att han hlott hegagnat Sin höga
och ohes tr ideliga Kätt att tala i Sitt
och Folkets namn; hvilkas gemensamma
fördelar Ilan aldrig lemnat ur sigte;
ej en gång då, när Ilan till förmån för
ilans Majit Konungen af Dannemark afstod
ifrån alla Sina anspråk för ersättning
för de Svenska Skepp och Laddningar,
soln blifvit uppbragte af Danske
Kapare, och derigenom grundläde Medborgares
anspråk på Ersättning af Staten
för föröfvade våldsamma och mot Folkrätten
stridande Uppbriiigningar, och
Condemnationer,
Med lugn och förtröstan hafva de lidande
Medborgare sett Kongl. Majit öfverlemna
till sitt Stats-Utskolt; Deras af
A
-
4:deSami. 5 Band.
13
178 Sa t t s -U t sk o 11 e ts B e t ä n k a n d e ii.
erl särskildt Committé nu prÖfvade fördrings-anspråk,
och då det utgör en hland
Coiistitutioneile Staters största förmon, att
se målen beredde af dem som ega Nationens
odelade förtroende; Sä förvänta sig
afven desse olyckelige (hvaraf de fleste
blifvit frän oberoende bragte uti fattigdom)
att det Högloft, Stats-Utskottet, med
behjertande af deras kännbara förluster*
antaga första Alternativet, och i stöd deraf
låta uppsätta det till Riksens Högloft
Ständers afgående Betänkande; och det så
mycket mer, som det ej är utan exempel
att Staten erkänt och ersatt dylika förluster,
äfven då, tiar inga opåräknade och
från prisdömde Varor sig härledande
tillgångar, dertill lemnat Fonder.’*
Öfverste - Lieutenant Hjerta,
"Jag anser för min skyldighet, att då jag
genom en Ämbetsresa hindrades deltaga
x Utskottets Beslut, och icke kan i detsamma
fullkomligt instämma, afgifva min
Reservation,
Jag inser fullkomligen vigten af de
anledningar Plufaliteten haft, att afstj^rka
ersättning för de förluster Handlande lidit
under Krigstillfälligheter, hvari Riket
icke haft Väsentlig del' Men jag tror, alt
man med uppmärksamhet bor behandla,
det vigtiga inkastet, som af hvarje Medborgare
bör och kali göras! ”Hyad jag för
St a t s-U t s k o t te ts B etan kan den. 179
inilt och min Egendoms skydd bör erlägga,
det uttages; men när jag ej åtnjutit
skydd, afvises jag, då jag begär ersättning
för mine derigenom uppkomna förluster,”
"Äfven jag tror, att de Handlande äro
få, som i denna fråga hafva bestämd rätt
till ersättning; ty, ej kan Staten ersätta
de förluster, som vållats genom denna industriella
djerfhet, hvilken icke skyr krigsförklaringar,
Bloeader, Införsel - förbud,
och egna Regeringars varningar. Men, de
finnas likväl troligen, ibland de ifrågavarande,
om handligarne noga betragtas.
Och jag tror, att då detta ej kan begäras
af Riksens Ständer, barde vissa generella
bestämmelser stadgas, enligt hvilka
Ersättningar kunde af Domslolarne i Riket
tillerkännas de lidande, som enligt
desamme vore dertill berättigade. Då tiden
ej medgifver mig alt så hastigt framställa
ett förslag dertill, skall jag begagna
tillfället, att inom Höglqfl. Ridderskapet
och Adeln afgifva ett sådant”.
Och skulle desse anföranden medfölja
till Respective Riks-Stånden, med tillägg
derjemte, att Herrar Santesson och Langenberg
lill alla delar instämde uti hvad Herrar
Noraeus och Vinberg yttradt; att Herr
Prosten Östberg förenade sig med Herr
180 Stat s-U tskottets Betänkan den.
Prosten Anjou, samt att Herr ÖfversteLieutenanten
von Hajne och Riksdagsmannen
Sandsten delade Herr Öfverste-Lieutnanten
Hjertås äsigter af detta ämne.
Stockholm som ofvan
Ex Protocollo.
W. KARSTRÖM.
Stats-Utskottets Betänkanden. i8r
Art. XIX.
Sa Majesté le Roi de Suede renonce,
en faveur de Sa Majesté le Roi de Danemark,
å toutes les reclamations pour tes
navires et chargemens Suedois capturés
par les Corsaires Danois depuis 1’epoque
de la paix de Jönköping, jusqu’å celle
du commencemenl de ia guerre actuelle.
182 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:o 516.
Ankom den 17 Qct. 1833,
Utlåtande öfver gjorde anmärk»
xiingar vid Utskottets yttrande,
om ytterligare anslag för
Tredje Hufvud-Tittelns behof.
Under den 4 nästlidne September afgaf
Slats-Utskotlet Utlåtande till Riksens Högloft
Ständer, i anledning af Kongl, Majds
den 12 föregångne Augusti till Utskottet
aflåtne Nådiga skrifvelse, hvaruti Kongl.
Maj:t, för besörjandet af behofven under
Riks-Statens 3:dje IIufvud-Tittel, äskat
ett ytterligare anslag ef i4o,ooo R:dr om
året, utom hvad för denne IIufvud-Tittel
redan blifvit anvist; och då Utskottet, på
skäl som då anfördes, ansåg sig icke böra
tillstyrka Riksens Högloflige Ständer
att bevilja hela den fordrade Summan,
föreslog Utskottet att, utöfver hvad för
3:dje Hufvud-Titteln redan var anvist, dertill
ytterligare måtte anslås 65,000 R:dr
om året, hvarmed Utskottet trodde de an
-
Stäis-Utskottets Betänkanden. i83
gelägnaste behofven för FÖrsvars-Verkets
Upprätthållande kulina afhjelpas, Denna
hemställan har, enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
blifvit bifallen af Hdglofl. Ridderskapet
och Adeln Saint Väliofl. BorgareStåndet
den 18 iiästl. September. Högvördigé
Preste-Stålidet ilat* ock beviljat
den af Utskottet föreslagiie tillökningen,
men angående sättet för medels anskaffande
härtill, efter utrönande af Pluralitetens
tanka genom Votering, beslutat återremittera
Betankalldet, med den anmärkning,
ätt ifrågavarande 65,000 R:dr borde på
Stats-Öbligatioiier eller nya Stats-Lån anvisas;
Hvarjemte Hedervärda Bonde-Ståndet
ärendet till Utskottet jemväl återremitterat,
med yttrande af någre Ledamöter,
att deiiila tillökning i Statsmtgifteriie antingen
hel och hållen, eller åtminstone
till en del borde kunna undvikas samt att
livad soiil oundgängligen erfordrades syntes
böra anskaffa* genom Stats-Obligatioiler,
hvilket satt att fylla detta behof åter
blifvit af andra motsagt.
Hilar häraf finnes att Sine af de ReSpective
Riks-Slånden bifallit, att den af
Stats-Utskotlet föreslagne tillökning af
65,ooo R:dr må anvisas för FörsvarsVerket
till Lands, utöfver hvad Riksens
Högloflige Ständer vid denne Riksdag der-.
184 S t ats-U t s ko ttets Betänkan den.
till redan beviljat, återstår nu endast till
afgörande på hvad sätt tillgång för detta
Ökade anslag skall anskaffas; Och då StatsUlskottet
anser det vara af högsta angelägenhet
att de anslag, som anvisas för
Stats-Verkets utgifter kunna med säkerhet
påräknas, hvilket icke kan sägas vara förhållandet
med sådane tillgångar, som skola
anskaffas genom Stats-Lån, kan Utskottet
icke eiler tillstyrka antagande af denna
utvägs användande, till ifrågavarande
Stats-behofs fyllande, såsom dessutom varande
ett Satt, som endast i hogsta nödfall
bor begagnas och minst är användbart
för Statens bestämda utgifter. Dö
Ledamöter, som yrkat Låne-Systemets användande
till anskaffande af tillgång för
denna utgift, hafva grundat detta sitt förslag
på den förutsättning, att nedsältningen
i Allmänna Bevillningen eljest skulle
blifva ganska obetydlig, hvilket närmare
är utveckladt inom Högvördige PresteStåndet,
der man förmodfat en sådan nedsättning
ej kunna blifva mera än 2-0,000
R:dr; men sedan, jemnlikt hvad Stais-Utskottet
nu mera anmält, Bevillningen kommer
att minskas med 4IO>°0° fUdr, oansedt
ifrågavarande 65,000 K:dr blifvit beräknade
bland Stats-Verkets sådane utgif
-
ter
Stats-Utskottets Betänkanden. 185
ter, som antingen med dess ordinarie Inkomster
eller ock genom Bevillning bestridas,
och egentliga skälet för deras tanka,
som ansett förevarande behof böra
medelst Stats-Obligationer fyllas, sålunda
förfallit, hemtar Stats - Utskottet härifrån
ytterligare anledning till den förmodan,
att Preste- och Bonde-Stånden, lika med
de andre 2:ne Stånden, besluta denna Stats
utgifts anvisande på enahanda sätt, som
tillgått med hvad för de öfrige Stats-anslagen
blifvit beviljadt; Hvilket dock till
bepröfvande vordsamligen hemställes. a:ne
Ledamöters särskilda tankar medfölja.
Stockholm den iö Öctober. 1823.
Utdrag af Protocollet hållet hos
Riksens Högloflige Ständers
Stats-Utskott den 10 October
1823,
S. D. Då nu förekom frågan om besvarandet
af de yid Utskottets Utlåtande i anled
4:de
Sämb 5 Band. <3 *
186 Stat s-U tskottets B e t H n k a n d e it.
ning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om ytterligare anslag för behofven under
3:dje liufvud-Titteln, gjorde anmärkningar,
yttrade Riksdags - Fullmägtigen Anders
Sandsten, från Jönköpings Län, att lian
för sin del ansåg de ifrågastälde utgifterne,
såsom endast tillfällige, icke tarfva något
ständigt Stats-anslag, utan borde medlen
till deras bestridande, efter bans lanke,
desto heldre genom upptagande Statslån
anskaffas, som derigenom äfven vinnes
den förmån, att Bevillningen än vidare
kunde nedsättas.
Härmed förenade sig Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Pehrsson, från Örebro Län.
Och skulle dessa särskilda meningar,
uppå begäran, bifogas det härom till Riksens
Ilögloflige Ständer afgående Betänkande.
Som ofvan.
Ex. Prolocollo.
J. C. LORICH.
Stats-Utsko t lats B c lä lik a liden. 187
JM:o 5iy.
Ankom den 17 October 1823.
Memorial i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande
öfver väckt fråga, om
ändring å förvaltningen af
Strömsholms och Kungsöhrs
kungsgårdar.
Högloflige Ridderskapet och Adela har, i
anledning af gjorde anmärkningar vid
Stats-Utskottets, den 25 sistlidne Julii, afgifne
Utlåtande öfver Herr Gustaf af Uhrs
väckte motion, om ändring i förvaltningen
af Strömsholms och Kungsöhrs Kungsgårdar,
återremitterat denna fråga till förnyad
åtgärd af Utskottet; Men aldenstund,
enligt ankomne Protocolls-Utdrag, Utskottets
berörde Utlåtande blifvit bifallet af
Högvördige Preste-Ståndet den 4:{le,
Välloflige Borgare-Ståndet den 5:te och af
Hedervärda Bonde-Ståndet jemnväl den
denästlidne Augusti, samt ärendet alltså,
likmätigt 65 §. Regeringsformen, redaiy är.
|88 Stats-Utskottets Betänkanden,
afgjordt; ty finnér Utskottet de gjorde anmärkningarne
icke föranleda till någon ytterligare
Behandling af ifrågavarande motion;
Hvilket Utskottet får vördsamligen
anmäla.
Stockholm den 6 Ocloher iöaSt
N:o 518,
Ankom den 17 Oct. 1823-
/I
Utlåtande, i anledning af erhållen
återremiss af åtskillige
hos Hedervärda Bonde-Ståndet
väckte frågor, angående
ZCronans Fisken,
Wid Stats-Utskottets, under N:o 3g4, afgifne
yttrande, öfver Talemannen Anders
Jansson Hy eker ts, med fleres Motioner i
ofvannämnda ämne, hafva inom Hedervärda
Bonde-Ståndet anmärkningar blifvit
gjorde, som föranledt Ärendets] återremit
-
Stats-U t skottets Betänk an den, i89
terande till Utskottet; Och får Utskottet,
på grund häraf, till svar och Utlåtande
vördsamt meddela, att berörde dess Yttrande
blifvit bifallet af Ilögloflige Ridderskapet
och Adelil den 2 2:dra, af Ilögvördige
Präste-Ståndet den icpde och af Yälloflige
Borgare-Ståndet den 29 sistl. Julii,
samt att Ärendet alltså, likmätigt 69 §,
i Regeringsformen, redan är afgjordt.
Stockholm den 6 October i8a3,
\
N;o 5 ig,
Ankom den 17 Oct. 4.833-
UtMtande i anledning af kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om
ändring i de nu gällande föreskrifter
om Arrende-Spannemålens
utgörande af kungsgårdar
samt derunder lydande
Hemman och Lägenheter.
Till Stats-Utskottet har blifvit remitterad
Kongl. Majrts i omförmäldte ämne
iqo Stats - U t s k o 11 e t s B c l ä n k a n d e n.
under den 18 sistl. Januarii aflåtne Kådiga
Proposition af följande innehåll:
(Se i Sami. i Band. s. 215—319.)
Enligt äldre författningar har det altid
varit Räntegifvaren medgifvet att ined
jördens afkastning leverera den del af sina
Utlagor, som han i och för jordens
brukande måst utgöra; Och i öfverensstämmelse
härmed stadgas äfven uti nu gällande
Kongl. Förordningen, angående KronoTiondens
och Afradans utgörande af den
22 Julii i8o3, alt Räntegifvare ega in natura
leverera sin Afrads-Spanmåi då öfverenskommelse
om löningspriset med
Räntetagaren icke kan träffas.
Det på grund af Kongl. Kungörelsen
den 17 December 1799, uti Arrende-Contracterne
om Kungsgårdar inryckte förbehåll,
om Optionsrätt å Kongl. Maj:ts och
Kronans sida i afseende på Arrende-Spanmålens
utfordrande in natura eller efter
markegång, är således ett undantag från
den Allmänna föreskriften i förevarande
fall tillkommet och bibehållet endast för
att bereda Kronan tillfälle att, ulan omgångar,
få arrendet till penningar förvändladt,
då Staten ej behöfver Spannmålen in
natura, jaen ingalunda i afsigt att någon
S t a t s - U t s k o 11 e t s B e t ä n k a n d e n. 191
särskild vinst skulle derigenom tillskyndas
Kronan på Arrendatorernes bekostnad.
Följden af detta speciella stadgande
för Kungsgårds Arrenden har emedlertid
varit den att vederbörande, som härvid
haft Kongl. Maj:ts och Kronans rätt att
bevaka, sällan infordrat Arrende-Spannmålen
in natura, hvilket i samma mån Spannmåls-productionen
inom Riket tilltagit, ökat
Arreijdatorernes förlägenhet att anskaffa
medel till Arrendets liq vider an de och
särdeles i sednare åren, då, jemte en försvårad
afsättning af alla Landtmanna-varor,
Markegången å Spannmålen icke obetydligt
öfverstigit de gällande prisen till
den grad verkat ofördelagtigt på Arrendatorerne
att många af dem helt och hållet
råkat i obestånd och andre åter, till undvikande
af ett lika öde, måst söka nedsättning
i sine åtagne arrenden.
Vid sådant förhållande och med afseende
a de flere i Kongl. Maj:ls Nådiga
proposition anförde omständigheter, har
Utskottet trott sig böra tillstyrka att Arrendatorer
af Kungsgårdar i likhet med
hvad öfrige Räntegifvare, hvad Afraden
beträffar, blifvit förbehållet, måtte uti de
för dem hädanefter utfärdande ArrendeContracter
försäkras om rättigheten att
in natura erlägga sitt Spannmuls-Arrende
192 Stats-Utskottets Betänkande^
enär de före Thomasmässan hvarje är,
hos Vederbörande Kongl. Majits Befallningshafvande
sig derom anmäla ooh lefver
eringeo fullgöra inom den för intägten
af annan Ränte-Spannemål ä Kronans sida
fÖreskrifne tid; Kongl. Maj:t och Kronan
likväl obetaget att, då slik anmälan
icke eger rum, Arrende-Spanmålen antingen
in natura eller med penningar utfordra;
Men att, på sätt Kongl. Maj:t tillika
i IS åder föreslagit, ifrågavarande förmån
äfven må utsträckas till nuvarande Arrendatorer
af Kungsgårdar, kan Utskottet icke
understödja, såsom ledande till ett
vådligt prasjudicat för framtiden i fråga
om bedömandet af verkan af lagligen ingångne
Contracter; utan torde Rikets Högloflig^
Ständers åtgärd i delina del böra
inskränkas till den underdåniga anhållan,
att vederbörande kunde i Nåder anbefallas,
att, vid Arrendets utkräfvande utaf
Kungsgårds Arrendatorer, tillvagagå med
all möjlig varsamhet, på det sjelfva sättet
för dess utgörande icke må blifva särskildt
betungade för denna Glass af nyttige
Medborgare,
Till Riksens Ständers bepröfvande
öfverlemnas detta vördsamligen; Och lärer
-
Stats-Uts kottets Be t ä n kati d e ri. 193
fet4, i händelse Utskottets åsigter gillas,
underdånig skrifvelse i enlighet dermed
till svar ä den Nådiga propositionen hörå
äilålas;
Stockhölm deri 6 October 1828;
N.‘0 02 0;
Ankom den 17 Oct. 1823;
Utlåtande, i anledning af KongL
Mäj:ts Nådiga Remiss uppå
Lieuteilanten 0. M* v* Fie-^
ändts underdåniga ansökning
om ersättning för liden för-4
lust å dess Boställe kullstad
Genom Nådig Remiss* daterad den i3;dö
riästl. Maji hår KongL Maj:t till Stats -  Utskottet öfverlemnät éxi underdånig
4‘de Sami. 5 Barid.-
t 94 S tat s-U t sk o t le t s Be tänt an den»
ansökning af O. M. v. Fieandt, dernli
han anfört, alt sedan det Sergeants,
nu mera till andre Lieutenants förvandlade
Bostället Fullstad, som han vid Vestmanlands
Regemente innehaft till år 1821,
blifvit från midfastan 1812 på 3o års tid,
genom Kongl. Krigs- och Kammar-Collegiums
försorg, bortarrenderadt till f. d.
Fänihieken Å. Almen för ett Arrende af
i3 Tunnor 22 Kappar Spanmål, hälften
Råg och hälften Korn, samt 66 R:dr 3a
sk. Banco uti penningar, uppsade AlmeAs
a:ne Löftesmän sin borgen år 1817, då
de fem första åren voro förflutne; Och
som Arrendatorn förklarade sig ej kunna
anskaffa ny borgen, samt, i anseende till
Boställets vanhäfd och underlåtne byggnadsskyldigheter,
blef vid Laga Husesyn,
den 3 Julii 1818 förklarad sin Arrenderättighet
förlustig, utbjÖds Bostället på
Auction till nytt Arrende, hvarvid ingen
ville sig Bostället åtaga förr än midfastan
år 1820, och detta med ett nedsatt
penninge-arrende från 66 R:dr 3a sk. till
endast 1 R:dr årligen. Ehuru Kongl.
Krigs- och Kammar-Collegierne, genom
skrifvelse af den 8 October 1817, ålagt
Konungens Befallningshafvande, att vidtaga
de åtgärder, hvarigenom Indelningshafvarens
och Boställets rätt behörigen iagttogs,
kunde dock Landshöfdingen ej
S l a l s-U t s k o 11 e ts Belän Landen. iy5
förmå någon att under år 1819 emottaga
skötseln af Bostället under andra vilkor,
än att endast derföre erlägga dess
Onera och ansvara för ersättningen af en
stängsel, sorn under tiden måst för egornes
hägnad hesörjas; Hvarföre Lieuleuanten
för år 1819, icke allenast Lief i saknad
af all inkomst, utgörande för i3
Tunnor 22 Kappar Spanmål, efter då gällande
Markegång, 164 R:dr 12 sk., samt
66 R:dr 3a sk. uti penninge-afgift, utan
äfven för år 1820 af 65 R:dr 82 sk. genom
Arrendets nedsättning, eller tillsammans
296 R:dr 28 sk. Banco. Vid detta
förhållande och då Kongl. Maj:t i Kader
täckts förklara, det Kongl. Maj:t och Kronan
ej kunde vidkännas någon ersättning
för hvad Indelningshafvare vid tilläfventyrs
bristande tillgång hos Arrendatorer
och Cautionister kunna förlora, emedan
Indelningarne blifvit på vinst och förlust
emottagne, utan Sökanden agde att i Laglig
ordning göra sitt anspråk emot vederbörande
gällande för hvad han, i påräknad
inkomst af Bostället, kunde hafva förlorat;
Men förra Arrendatorn, emot hvilken
detta anspråk borde vändas, afstå It
sin egendom till Borgenärer, och skall
vara alldeles utur stånd att något gälda,
om han ock dertill, efter en kostsam Rättegång,
skulle dömas skyldig; Har Lieule
-
i q6 Stat s-TJ tskottets Beta n kan pen,
nanten i underdånighet anhållit, att af
Nåd blifva hugnad med ersättning för
detta sitt lidande.
Det har härvid af Utskottet inhemtats,
hvad Kongl. Maj:t uti Kådigt Bref till
Kongl. Krigs-Uollegium af den 20 Februarii
i8o5 yttrat, huruledes hos Kongl,
Maj:t anmält blifvit, att Allmänna hushållningen
och Landtculturen skulle kunna
tillskyndas en betydande vinst, om samtelige
Militie-Boställen blefvo bragte till all
den häfd och odling, hvartill underliggande
jord sig tiilbjuder, och hvilket, såsom
fordrande både kostnad, arbete och tid,
svårligen skulle kunna vinnas, då Indelningshafvarne
i allmänhet och särdeles de
uti Subaliern-graderne genom befordran
pch flyttningar ofta ombyta Boställen,
sapU äfven under commenderingar hindras
att företaga och fullfölja de förbättringar,
hvilka å Boslällsrjorden äro möjliga
och vederbörligen verkstäldg, äfven
skulle genom en större afkastning ansenligen
förbättra deras Lönings-förmåner;
Yarandes samma skäl och omständigheter
jemyäl hinderligg att genom förrarrende-.
ringar ernå fqrberörde fördelar, så länge
de indelde Armgedi anslagne Boställen
icke kunde någon till bruk och nyttjande
under Arrende uppdragas för längre tid,
»Stats-TJtskottets Betänkande n. 197
än hvarje Indelningshafvare dem sjelf besitter.
Till undanrödjande af dessa hinder
för Landtculturen och för att bereda
Indelningshafvarne större fördelar, förordnade
Kongl. Majrt, att alla Subaltern-Ollicers
Boställen vid Indelta Infanteriet, äfvensom
det ena af de 2:ne Boställen Regeraents-Ollicerarne,
så vid Infanteriet som
Cavalleriet, vanligen innehafva, skulle vid
ombyte af Indelningshafvare, eiler genast,
om då varande Indelningshafvare sådant
önskade, bortarrenderas på 3o års tid för
Indelningshafvarens räkning, under lika
vilkor, som Kongl. Majrt för Arrenden af
Kungsgårdar den 17 December 1799 i
Nåder föreskrifvit; men då detta ovedersägligen
betydligen ökat Indelningshafvarens
inkomster, har det ock stundom handt,
att Arrendatorer, lockade af den långa besittningstiden,
utfäst ett Arrende, som vid
en mindre gynnande conjunctur för
Landtmanna-producters afsättning, icke
kunnat från Bostället utgöras, utan bragt
Arrendatorn på obestånd, då Bostället
måst på Auction till nytt Arrende utbjudas
och blifvit bortslutadt för vida min-=
dre, än det först utfästa Arrendet; Och,
enligt Kongl. Krigs- och Kammar-CollegK
ernes Kungörelse af den 26 Februarii
1817, har Kongl. Maj:t af den anledning,
att Officerare tid efter annan till Kongl,
i()8 S ta ts-TJtsko ttets B elan kan den.
Maj:t inkommit med nnderdåniga ansökningar,
att af Kongl. Maj:t och Kronan
undfå ersättning för de förluster de, vid
bristande tillgångar, hos Arrendatorerne
af deras Boställen kommit att vidkännas,
uti Bref till Kongl. Collegierne af den 17
December 1816 i Nåder funnit nödigt uttryckligen
förklara: att, då Indelningshafvare
i Löftesmäns Borgen ega säkerhet
för Arrende-vilkorens uppfyllande, och
med den anbefallde utarrenderingen af
vissa Militie-Boställen åsyftas Indelningshafvarens
största möjliga fördel, likväl utan
att om ett visst Arrende-belopp ovilkorligen
försäkra, Kongl. Majrt så mycket
mindre kan bevilja någon ersättning af
Allmänna medel för hvad Indelningshafvare
vid tilläfventyrs bristande tillgång
hos Arrendatorer och Cautionister, kunde
komma att förlora, som Indelningarne
blifvit på vinst och förlust emottagne och
detta lika lätt kunnat inträffa, derest Bostället
genom Indelningshafvarens egen,
försorg på obestämd tid varit utarrenderadt.
På dessa skäl har Kongl. Maj:t redan
en gång afslagit Lieutenant von Fieandts
underdåniga ansökning, om den ersättning
nu är i fråga; Och enär Stats-Utskottet
äfven finner dem fullt gällande, samt ett
Stal s-U tskotlets Be län ta uden. igg
Bifall till ansökningen dessutom skulle
komma utt utgöra ett ganska vådligt prasjudicat,
tillstyrker Utskottet Riksens Högloft
Ständer, att Lös Kongl. Maut i underdånighet
anmäla, det Riksens Ständer
af sådane orsaker icke kunnat Bifalla hvad
ansökt Blifvit.
Hvilket till Riksens Högloflige Ständers
vidare Bepröfvande vördsamligen
hemställes.
Slockholm den 6 Oetober i8a3.
N:o 521,
Ankom den 17 Oct. 1823»
Utlåtande, i anledning af Riksens
Ständers till Stats-Banco-
och Riksgälds-Werkens
öfverseende år 1822 församlade
Revisorers afgifne Berätteh*
200 Stats-Utskottets Betan ka nelen.
se, rörande förvaltningen af
de till Strömrensningar anslagne
medel.
Enligt ankomne Protöcolls-Utdrag hafva
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten till gemensam åtgärd
fått emottaga ofvannämnde Berättelse ti 1 i—
lika med ett i anledning deraf lill Högloft
Ridderskapet och Adelns Prötocoil af
Herr Friherre Ankarsvärd ingifvet anförande,
hvaruti serskildt äskås upplysning
om beloppet af den förlust, Strömrensnings-Eonden
lidit genom den för dess
Vakning bedrifne Strömmings - handeln;
Hvarjemte Stats-Utskottet, genom Nådig
Remiss från Kongl. Maj:t under den 28
sisth April, erhållit del af Committerades
för StrÖmrensningarne afgifne uiiderdäniga
förklaring öfver de i samma Berättelse
förekommande anmärkningar vid Strörnrensnings-fondens
förvaltning; Och får
Stats-Utskottet, sorn, i följd häraf, ansett
sig ensamt tillkomma att meddela yttrande
öfver medlens redovisning samt hvad
1 öfrigt med de företedde Räkénskaperne
eger gemenskap, sådant härmedelst fullgöra.
Åf
Stats-UtsLoltets Betänkanden. 20*
Af nämnde Berättelse, hvilken, såsom
{)å trycket utgifven och bland Riksens
löglofl. Ständer utdelad, icke torde behöfva
till innehållet upprepas i andre
fin de delar, som nu kunna blifva föremål
för Riksens Höglo!!. Ständers bedömmande,
inhämtas huruledes Revisorerne funnit,
att någre af de dispositioner, som å
SlrÖmrensnings-foliden blifvit gjorde, varit
dels af sådan beskaffenhet, att de antingen
icke bordt räknas bland de föremål,
Riksens Ständer med denne fond afsett,
såsom varande af mera enskild än
allmän egenskap och ej heller hänföras
till de Hufvud-Tittlar, hvarunder Kongl.
Maj :t, enligt Nådigt Bref den a3 Januarii
1819 indelt desse föremål, dels för fonden
fremmande, och, derest utgiften skolat
ega rum, häldre bordt anvisas uppå
andre af Rikets Ständer anslagne tillgångar,
med hvilkas bestämmelse den närmare
instämt, dels ock hafva utgjort Handels-företag,
som, ehuru åsyftande att gifva
Industrien en mera fördelag tig rigtning
och bidraga till Hufvudstadens förseende
från Inrikes orter med atskillige förnödenheter,
likväl synts bora lemna åt enskilde
och icke bedrifvas af Staten, som,
hvad härmed jemväl inträffat, dervid all
-
4:de Sami. 5 Band.
203 S,t a t s -U t s k o 11 f* Is Betänka n d e ti*
tiel skall vidkännas förluster; Och hafva
Rcyisqrerne, då sådant verkat tili dea
minskning i Strömrensnings-fondens tillgångar,
att hufvudföi emålen icke kunnat
befordras med samma verksamhet, som i
den händelse att hela anslaget hållits dem
tillhanda, ansett sig höra särskildt fasta
Riksens Högloft. Ständers uppmärksamhet
å desse senare anvisningar, beslående uti
utgifterne till aftappning och inhägnad af
Skede Måsse å Öland, till Afvittrings-Ver-*
ket i Jemtland, tili Premier till Tork-Inrättningars
byggande, till utbyte af Säd
emot Strömming samt till Lånc-underslöd
åt Öfverste-Lieutenanten Rappe, för vid-*-  magthållandet och utvidgandet af det utaf
honom vid Gårdsby anlaggde Linförädlings-Institut;
Hvarjemte Revisorerne vid
Räkenskaperne erindrat, att den uti en
Note till 1820 års Hufvud-Bok, följande
året utlofvade närmare utrednjng af Räkningen
öfver upphandlade 3y4 7-12 Tunnor
Strömming borde uti nämnde Hufvudbok
verkställas, hälst det vore af vigt
att Balancerne grundade sig på afslutade
räkenskaper; Äfvensom Revisorerne trott
den för desse Räkenskaper antagne Method
böra undergå en sådan med en val ordnad
Räkenskapsform instämmande och
upplysande ändring, att kostnaden för
hvarje arbetsföretag i särskild räkning
St a t s-U t s k o 11 e t$ B e t a nk a lide n. 2o3
upptages och balanceras intill dess arbetet
blifvit slutadt och aila kostnader dertill
bestridde.
Uti omförmälde underdåniga förklaring
hafva Committerade för Strömrensningarne
anfört, att de af Revisorerne vid
sjelfva dispositionen af medlen gjorde erinringar
synts egentligen härröra af det
olika begrepp man gjort sig om ändamålet
med det af Riksens Ständer beviljade
och under Committerades förvaltning ställde
anslag, samt rörande . omfattningen af
de Hufvud-Tittlar, hvarunder Kongl. Maj:t,
jemlikt Dess Nådiga skrifvelse den 23 januarii
181g, indelt de till detta anslag hörande
föremål; men då Committerade i
afseende på det sednare inhemtat Kongl.
Majrts Nådiga befallning vid den hvarje år
gjorde reparationen af nämnde anslag, förmodade
Committerade i underdånighet,
att de icke misstagit sig om Kongl. Majrts
Nådiga vilja och afsigter, samt att de modificationer,
som i afseende på de första
Allmänna föreskrifterne ägt rum, icke
kunde betragtas annorlunda än såsom följder
af sedermera inträffade förändrade
omständigheter och behof.
Beträffande åter ändamålet med ifrågavarande
anslag, hafva Committerade
ao4 Stat s-Utskottets Betänka uden.
trott, att något abstract begrepp om dess
inskränkning till elt visst elier någre få
föremål icke bordt ligga till grund för
Committerades underdåniga förslag till
Strömrensnings-fondens åriiga användande,
utan att endast ordalydelsen uti Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse, angående
detta anslag, varit det rättesnöre,
som Committerade för sine åtgärder i
nämnde fall haft att följa; Och som berörde,
nnder den n:te Julii 1818 aflåtne
underdåniga skrifvelse innehåller, att Riksens
Ständer till Strömrensningar och
lättade transporters Öppnande med hvad
mera, som kan leda till befrämjande och
uppmuntran af en ökad production och
afsättning af sådane Landtmanna-producter,
som till Landets kännbara förlust måste
hämtas från Finland och andra främmande
Länder, anslagit en Summa af
5oo,ooo R:dr, som med 100,000 R:dr årligen
intill nästa Riksdag skulle till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnas för att
efter de för Stals-medlens förvaltning lagde
grunder oförryckt till det afsedde ändamålet
användas, ansågo Committerade
sig så mycket häldre fredas från det ansvar
i förevarande hänseende, som medlen
alltid i enlighet med Kongl. Majrts
Nådiga befallningar blifvit af Committerade
disponerade.
Stats-Utskottets Bet än ka liden. ao5
I anledning af Revisofernes hemställan
om en närmare utredning uti 1820
års Hufvudbok af Räkningen öfver upphandlingen
af 3^4 7_I2 Tunnor Strömming,
hafva Committerade, med anmälan
att större delen af ifrågavarande Strömming
icke kunnat innan slutet af år 1820
försäljas och värdet deraf följaktligen icke
eller i nämnde års Hufvudbok upplagas,
upplyst att 1821 års Hufvudbok innehåller
en på den i föregående årets
Hufvudbok uppgjorde Räkningen grundad
och med behörige verificationer försedd
Calcul, som utvisar förhållandet med berörde
Strömmingshandel, jemte anledningen
lill den uppkomne oclr x Calculen
upptagne förlusten; Hvarförutan Committerade,
i afseende på den ändring i Räkenskaps-methoden,
som Revisorer lie önska
It matte införas, vid handen gifvit, att
Committerade, redan innan Revisorernes
befattning börjades, låtit förständiga Redogörarne
i Landsorterne att så inrätta
sine Räkenskaper att det utaf Revisorerne
åsyftade ändamål må kunna vinnas.
Uti Revisorernes här ofvan upptagna
yttrande, angående åtskillige uppå Strömrensnings-fonden
gjorde dispositioner» instämmer
Stats-Utskottet till alla delar.
206 Stat s-U tskottcts Betänkande n.
Då undér Riks-Statens 9:de Ifufvud-Tittel
finnes uppförd eu serskild Summa tiil
Handelns, Jordbrukets och När jugarnes
upphjelpande, hade, efter Utskottets tanka,
utgifterne tili Skede Masses aftappning
och inhägnad samt till Afvittringarnes
befordrande i Jemtland snarare bordt anvisas
uppå nämnde Summa än å Strömrensnings-fonden,
hvars egentliga föremål,
enligt hvad Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse den 11 Julii 1818 och 12 §. i
Riksdags-Beslutet samma år utvisar, varit
att befrämja Strömrensningar och lättade
transporters öppnande inom Landet. Med
afseende å denna Strömrensnings-fondens
primitiva bestämmelse, anser Stats-Utskottet,
att den samma icke elier bordt graveras
hvarken med anvisningar till premier
för Tork-Inrättningars byggande eller med
några utgifter tiil utbyte af Spannmål einot
Strömming, hvilket senare företag
dessutom synts vara af den beskaffenhet
att detsamma helt och hållet på enskilde
bordt ankomma; Och hvad slutligen angår
det Låne-understöd af 9,000 R:dr,
som Öfverste-Lieutenanten Rappe erhållit
för vidmagthållandet af Linförädlings-Institutet
vid Gårdsby, har utbetalningen
deraf förekommit Utskottet desto mer
fremmande för Strömrensnings - fonden,
Slats-XJ Iskottets B e lä n k a n d en. 207
som alla öfrige anslag för nämnde Inrättning
utgått af Nionde Hufvud-Titleln.
Utskottet medgifver emedlertid att dc
uti Riksens Ständers förenämnde underdåniga
skrifvelse, rörande föremålen för
Sti ömrensnings-fonden, förekommande ordalag:
m e d h vad m e r a, s o m k u n d e
Befrämja en ökad pro du c tion oell
1 ä 11 a a f s ä 11 n i n g e n af sådaneLan d ttnanna
-varor, som till Landets
kännbara förlust m å s t e h e 111 tas
från Finland och a n dre f r ä m m a 11-  de Länder möjligen kunnat lemna ram.
för den tydning, som skulle nämnde fond
äfven få användas för de utgifter, hvaraf
behörigheten nu blifvit ifrågasatt; Och
vid slikt förhållande finner Utskottet vid
desse dispositioner något vidare icke vara
alt erindra; Dock lära Riksens Högloflige
Ständer, i händelse Utskoltés åsigter härutinnan
gillas, finna lämpligt hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Strömrensnings-fonden
hädanefter icke måtte för
så beskaffade fremmande Utgifter åli tas,
samt att anvisnings-be,loppen till den del
de såsom förskotter utgått, måtte, så fort
ske kan, varda infordrade, för att disponeras
till föremål, som med Fondens bestämmelse
hafva gemenskap och hvilka
Utskottet är betänkt att närmare uppgifva
2o8 S t a t s-U t s k o 11 et s Betänka liden.
uti det Utlåtande, som Utskottet i före»
ning med Banco- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten, samt i anledning
af den erhållne gemensamma Remissen,
kommer att derom särskildt aflåta.
Enär den utaf Revisorerne äskade utredning
af forhållandet med Strömmingshandeln
blifvit verkställd uti 1821 års
Hufvudbok och Kongl. Majit, enligt Nådig
Skrifvelse till Committerade för Stromrensningarne
af den 11 Julli 1821, redan
i Nåder tillåtit, alt den å nämnde Handel
uppkomne förlust, utgörande 2,828 Ridr
28 sk. lorst. må i Räkenskaperne afskrifvas,
samt genom de befallningar Committerade
förmält sig hafva lemnat sine underlydande
Redogörare, del är att förvänta,
att kostnaclerne för hvarje arbetsföretag,
på sätt Revisorerne föreslagit, hädanefter
blifva af vederbörande särskildt redoviste
och balancerade intill dess arbetet
hunnit fullbordas och alla ntgifler dervid
blifvit hestridde, torde någon ytterligare
åtgärd, i afseende på desse omständigheter,
icke erfordras.
Vid detta speciella utlåtande öfver
hvarje af de anmärkningar, Revisorerne
furt
-
Ståts-Utskottets Beta 11 kandell: 3ö$
funnit ega rum vid sjelfva förvaltningen
af Strömrensnings-fonden, har Utskottet
endast att tillägga den erinran, hvartill
Revisorernes berättelse i öfrigt föraiiledl,
att Utskottet, i enlighet med hvad, angående
utbytet af Säd emot Strömming här
ofvan blifvit yttradt, anser den Vedhandel,
som varit Committerade för Strömrensningarne
i Kader uppdragen, för framtiden
böra upphöra, äfvensom dell dermed
gemenskap ägande åtgärden att meddela
Lån till Fartygs byggande för Vedens
transporterande} Varamles Utskottet
af den tanken, att ändamålet härmed eiler
Hufvudstadens förseende från Inrikes
orter med dess Vedbeliof, snarare skulle
vinnas, om enskilde uppmuntras till denne
handels bedrifvande genom Premier,
solli i förhållande till varans gångbara
värde årligen borde bestämmas.
Slutligen och då Utskottet titaf fia-»
kenskaperne erfarit att Committerade för
Ströinrensningarne lernnat någre Redogörare
så betydlige förskotter, att hös en af
dem icke mindre än 13,317 R:dr 38 sk.
H rist. vid 1820 års slut funnits innestående,
har Utskottet, jemte anmälan häraf,
trott sig böra hemställa, det Committera-»
4«’de Saini. 5' Banch
*4
3iö Ståts-Utskottets Betänkandeii>
dey till förekommande af proprie balaricer
hoS Redogörarne* kunde undfå Nådig befallning
tillse, att förskotts-utgifterne hädanefter
närmare lämpas efter de behof*
som undef årets lopp kunna förefalla.
I sammanhang härmed* -får Utskottet
för Riksens IlÖglofl. Ständer framlägga
resultatet af den Revision, Utskottet företagit
af 1831 års utaf Cornftiitterade för
Slrömrensningårne aflemnade Hufvudhok.
Enligt denna Redogörelse utgjorde
den ingående Ralancen uti förskotter, fordringar
och Contauter 6i,3o2: 35. 1.
Årets Änslags*Summa ioö,ooo: - -
Tillfälligt? Inkomster 2,619: 12. 10.
Summa 163,921: 47. 11.
Häraf ärd under året följande utgifter
beslridde nemligen:
Till upphandling
af Matefialier
och
Inventarier 5,077: - i.
Till d:o af
Ströming 744: ^4- 2-
*“ 5,821: 24. 3.
Stats-Utskottets Betänkpndpn. ari
Arbetskostnader
för
Capal - anlägg
11 ingea
i Väddö 22,627: 28.
Arbetskostnader
för
Canal - anläggningen
i
Åker 7,567, 20. 9.
Dito för
Strömrens
ningarne
i
Yerr-Norr
land
och
Jemtland 29,118: 17. 3-  D:oför D:o
i Vesterbotten
3,746:44- 1 *•
D:o för D:o
i Bräkne Å 1,789:19. 3.
64,849? B, 10,
Proyianterings-rkostnader
för
Arbetscomjnenderin
geniVeddö
io,3a5: 36.
D:o för D:o
i Åker 3,710:20.
n..i...... .m. j4,o36: 8.
<2i3 Stats-Uts kottets Betänkande»,
Ersättning för afstådd
Premier för Ängsodl. m. m. 1,000:
Inköp af Holms f. d. Bruks
Såsom förskotter till Ted-*
Upphandling» Fartygs
byggande m. m. hafva utgått
tillsammans /\5,8iq: ii.
Återstoden balanceras dels
Contant; dels såsom hos
Bedogörarne innestående,
med 13,26a: 28. 1,
Vid de häribland upptagne utgifterne
till inköp af Strömming, till Afvittringar
och till Premier för Ängsodlingar m. fl,
förekommer väl samma erinran, sorn i
Jord till Canai-anläggningen
i Aker
Skjuts och Resekostnad
Afvittrings^kostnader
3,129: 33. 3,
4,96; 28. 7,
8,000:
Vattenfall
Durchtågs-kostnader
Aflöningar
Gra tiflca tioner
JJi verge Utgifter
2,000:-
1,116:11. 1
1,433:
400: -
557: 22. 10,
Summa 163,921: 4y. 1 f,
Summa 102,840: 8. io,
Stats-Utskottets Betänkan den. ai3
anledning af Revisorernes Berättelse, om
Strömrensningsfondens förvaltning åren
1819 och i8::o blifvit framstäld; men Utskottet
anser öfverflödigt att ingå i närmare
utveckling deraf, då Utskottet redan
meddelt sine tankar om denne Fonds egentliga
bestämmelse och tillika föreslagit
de åtgärder, Utskottet ansett föranleda
dertill, att fonden, så länge den efter nu
gällande föreskrifter förvaltas, icke vidare
med sådane fremmande utgifter må belastas.
Och bör Utskottet, hvad Räkenskaperne
beträffar, vittsorda att de funnits
förde med ali ordning och redighet.
Till Riksens Höglofl, Ständers närmare
bepröfvande öfverlemnas detta vörd-*
gamligen.
Stockholm den 6 October 1828,
fNT:o 532,
Ankom den 27 October 28a3-
Riksens Högl. Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande
öfver de inom V allod. Bor
-
2i4 Stats-Utskotte ts Betänkanden.
gare-Ståndet Hedervärda Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande,
i anledning af förekommen
fråga, om Lånebiträde
af Allm ånna medel för TrolU
hätte Canal-Verk. m. m.
Sedan, med anledning af Kongl. Maj:ts
Kådiga Remiss af den aq Februarii detta
§r, Utskotten, genom till Rikets Ständer
afgifvet Betänkande, utlåtit sig öfver Trollhätte
Canal- och Slussverksmireclions begäran
om ett Lån af Allmänna Medel till
ett belopp af Etthundrade Tjugu Tusende
Itiksdaler Banco, samt om befrielse för
den kommande tiden från åtskiliige avgifter?
hvilka af Canal-Bolaget hittills utgjorts;
samt, under enhälligt afstyrkande af dem
na sistnämnde befrielse, i afseende på det
sökte Lånebiträdet, såsom Alternativer
till Rikets Ständer framställt de tvenne
meningar, hvaruti, vid inom Utskotten
anstäld Votering, tvenne Stånd stannat
emot tvänne Stånd och af hvilka den första
innefattar grunderne hvarföre något
Lån af Allmänna medel till Trollhätte
(lanai-Bolag icke ansetts böra tillstyrkas,
§tats-U t skottets Betänkan déib ai5
öch det andra anledningarne för beviljande
af ett djlikt Lån, saint Förslag till
fett villkor, söm dervid borde föreskrifva^;
Så hafva, vid föredragningen inom de ReSpective
Riks-Stånden* Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, den G Augusti och Högvördige
Preste-Ståndet, den 5:le i nyssnämnde
Månad, gillat detta Utskottens
Betänkande, med godkännande af det andra
deruti, på sätt omförmäldt är, förekommande'
Alternativ; men Vällofiige Botgare-Ståndét
och Hedervärda Bonde-Ståxidet,
hvaraf enskilde Ledamöter för öfrigt
ömsom yttrat Sig för tillstyrkande af bifall
ä det ena eller andra Alternativet*
hafva behagat att, genom Protocolls-Utdrag
från Välloflige Borgare-Ståndet af den 6,
öch från Hedervärda Bortde-Ståndet af
den i x Augusti, Betänkandet till förnyad
lxandläggxxixxg af målet till Utskotten återremittera,
på grund af Anmärkningar*
hvilka ansetts förhindra antagandet, så af
del ena, soto det andra Alternativt framställda
förslaget.
Då Utskotten, efter erhållen del af
dessa anmärkningar, nu fullgöra dén deto
åliggande skyldighet* att derå afgifva
Svar; Anse Utskotten sig icke böra, eller
kunna, vidlöftigt uppehålla sig vid hvad
Soni deruti förnämligast blifvit anfördt,
3i6 Statsäd t skottets Betänkande ib
såsom grund för målets återremitterande,
att, innom detsamma kunde till afgjörande
företagas, förut borde vara bestämdt afgjordt,
på hvad sätt oell af hvilken tillgång
det ifråga satte Lånebiträdet komine
att utgå; enär Rikets Ständer, uti denna
till deras omprofning i sammanhang med
gro liderne för allmänna Finance-Regleringen
särskildt framstälda fråga, numera
redan fattad t sådane beslut, hvilka bestämma
sättet och tillgångarne för utgifvandet
af dylike utomordentlige Anslag;
i och hvarmed alla anledningar för de'
gjorde anmärkningarne i denna del, tillika
med de nya Förslag, som med afseende
derå blifvit framstälde, nu måste förfalla.
I afseende på hvad åtskillige yttranden
inom det Välloflige Borgare-Ståndet
innehålla, rörande en uppgifven utväg för'
anskaffandet af nödige medel till de för
beståndet af Trollhätte Slussverk, och den
Segelfart derigenom beredes, onnö vikellge'
byggnader, genom nytt tillskott af Delegar-'
ne i Bolaget, i mån af deras egande Aktier;
hafva dock Utskotten icke trott sig
bora nnderlåta, att anmärka det någon
föreskrift i detta afseende icke egenteligeiV
,a taft
Stat s-U t skottets Betänk an de n, 217
kan af Rikets Ständer meddelas Trollhätte
Canal Bolag, som hittills till alla delar
fullgjort de skyldigheter det åtagit sig,
och uppå hvars egna beslut vidtagandet
af denna utväg ensamt kan bero, men måste
af Bolags-Interessenterne sjelfve hafva
Varit ansedd icke kunna leda lill ändamålet
af den erforderlige Summans ofelbara
sammanbringande, då Bolaget i stället funnit
sig nödsakadt att söka Lånebiträde.
Då för öfrigt allt det, som blifvit alt»
fördt för godkännandet af den elia bland
de motsatta meningar, rörande till- eller
afstyrkande af ett dylikt Lånebiträdes
meddelande af Allmänna medel, hvilka
Utskotten Alternativt till Rikets Högloflige
Ständer framställt, äfven måste anses såsom
anmärkningar, rigtade emot den andra;
hvarid å ömse sidor de skäl, som
Utskottens Betänkande innehåller korteligen
sammanfattade, närmare utvecklats
och med Specielle uppgifter bestyrkts;
Hafva Utskotten äfvenledes deraf hämtat
anledning, att till ny öfverläggning företaga
denna hufvudsakliga del af frågan;
Och har Utskottens Pluralitet dervid förenat
sig att, ined afseende å de förut af
Utskotten anförde, och genom det, sorn
4-’de Sami 5 Band.
ai8 Stats-Utskottets B e t ä n kand en.
under öfverläggningarne inom Stånden
blifvit vttradt, ytterligare styrkte, skäl,
bein sialia att de tvenne Riks-Sländ,—som
ännu icke i ämnet fattat ett afgörande
beslut, måtte med de öfrige tvenne instämma
uti antagandet af det Alternativ
i Utskottens förra Betänkande, enligt hvilket
det sökte Lånebiträdet, 120,000 R:dr
Banco, borde, under iakttagande af de
för Lånets utbekommande och återbetalning
af Utskotten föreslagne vilkor, emot
hvilka ingen anmärkning blifvit gjord,
Trollhätte Canal-Bolag beviljas.
Bock varder detta allt till Rikets
Höglotl. Ständers vidare pröfning vördsamligen
öfverlemnadt; jemte det att åtskillige
Ledamöters särskilda tankar bifogas.
Stockholm den 6 October 1823.
Utdrag af Protocollet hållet vid
Högloft. Stats- och BancoUtskottens
sammanträde den
6 October 1823.
S. D. Från Beslutet att uti det Utlåtande,
som till Rikets Ständer kommer att afgif
-
Stats-Utskottets Beta akan den. 21g
vas öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, i anledning af väckt fråga
om Låne-understöd för Trollhätte Canalverk,
m. m., tillstyrka antagandet af
det uti detta Betänkande förekommande
andra Alternativ, som afser det ifrågavarande
Lånets beviljande, voro nedannämnde
Ledamöter af skiljaktige meningar,
hvilka på begäran skulle hos Rikets Höglofl.
Ständer genom Protoeolls-Utdrag anmälas,
nemligen:
1:0 Herr Revision s-Secreteraren
Stråle, hvilken, utom de i förra
Betänkandet anförde grunder, för den
första deruti uppgifne alternativa meningen,
enligt hvilken Lån till Trollhätte Canal-Bolag
icke borde ega rum, ytterligare
åberopade de skäl Herr Revisions-Secreteraren
flere gångor förut vid frågor om
dylika Låneanslag anfört, att inga andra
Allmänna Medel dertill för närvarande
vore eller kunde intill nästa Riksdag blifva
att tillgå än de, hvilka efter Herr Revisions-Secreterarens
tanka borde i främsta
rummet användas till beredande af
möjligheten för en återinträdande ordning
i Rikets penningeväsende.
Härmed förenade sig Herr Jacob
Linström, samt Herr Bruks-Patron
aao S fats-Ut skottets Betänkande!!.
Bjuhr, hvilka för sin del Sfven tillstyrk-^
te antagandet af första Alternativet uti
Utskottens förra Betänkande.
3:0 Herr Borgmästaren Montan,
hvilken, såsom grund för den tanka Herr
Borgmästaren fortfor att hysa, det Lån,
af Allmänna medel icke borde Trollhätte
Canal-Bolag beviljas, åberopade hvad som
af Herr Borgmästaren vid återremissen
af Utskottens förra Betänkande inom Väilofl.
Borgare-Ståndet blifvit yttradt; nemligen
att Trollhätte Canal är en inrättning,
som burit sig ganska väl; Att Aetierne
deri äro spridöe på flere händer,
hvilka till en del hafva egen styrka och
förmåga; Att vid ett sådant förhållande
det för Bolaget bör vara lätt att tillskjuta
erforderliga Procent, hälst som Actierne
a'ga beläningssätt uti Disconten, som
kommer att förstärkas med en ansenlig
Fond; och ändteligen att Stalén ej bör
göra till en vana att bistå hvarje sökande.
3:oHerr Capitainen von Hohenhausen,
hvilken anförde:
Mot Lånets beviljande har jag ingenting
att anföra, då flere talande skäl finna»
derföre, njen ^afseende på Räntan
S ta ts-U t sko 11 e t s Betänkan den. aai
finner jag inga bevekande skäl grundade
på olyckor eller tvångmål, som kunde föranleda
medgifvande af en lägre ränta, än
dem af Banken hittills beviljats. Det
skäl man anfört härföre, nemligen att
Staten icke upplånar penningarne för högre
ränta, kan jag icke gilla, ty denna Statens
upplåning synes mig klarligen vara
en irrmening, då mot inhändigande af
dessa så kallade Lån utgifves As sig nation
er på ett Rikets pennige verk, att
dem vid anfordran med Banco-Sedlar invexla.
Uti detta yttrande förklarade Riksdagsmannen
Carl Bergman sig instämma.
Ut Supra
Ex. Protocollo.
J. M. SPENS.
aaa Stats-Utskottets Betänkanden.
N:o 523.
Ankom den 23 Oct. 1823.
Rikets Högloft Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande,
i auledning af de innom
Vällofl Borgare Ståndet och
Hedervärda Bonde Ståndet
gjorde Anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, rörande
väckte frågor om anstallter
till understöd och uppmuntran
för SparBanks-Inrättningarne
i Riket.
Wällöf!. Borgare-Ståndet har, genom Protocolls-Utdrag
för den 27 Augusti, till
Utskotten återremitterat det af dem under
i3 i samma Månad afgifne Betänkande,
i anledning af väckte frågor om anstalter
till understöd och uppmuntran för
Sparhanks-Inrättningarne i Riket; på grund
af dervid gjorde anmärkningar, hvilka, u
-
Sta t s-U Is k o 11 e t s Betan kandell. äa3
som allmanna erindringar rörande olämpligheten
af den anvisning, som blifvit lemnad
Sparbanks-Directionerne att draga
fördel utaf en för Statens räkning skeende
upplåning, hvarom förslaget ännu icke
blifvit af Rikets Ständer antaget, och hvarigenom
i alla fall ej kunde uppfyllas beliofvet
att alltid kunna påräkna säker insättningsrätt;
för öfrigt, under anförande
af den mångfaldiga nytta, dylika inrättningar
medföra till befrämjande af idoghet,
sparsamhet, särdeles hos de lägre
Medborgare-Classerne, och hvilken nytta
Utskotten äfvenledes erkännt; särskildt åsyfta,
ej mindre beviljandet af det begärda
understödet genom Contante bidrag,
än ett belastande af Bankens Dispositionsräkning
med 3 procents Ränta för alla
derå insatte SparBankernes fonder, samt
tillfälle för dylika insättningar att äfven
ske vid de Discont-Contoir, som i Götheborg
och Malmö knnde komma att inrättas.
Och har äfven det Hedervärda Bonde-Ståndet,
enligt Utdrag af dess Protocoll
för den a5 Augusti, återremitterat
samma Betänkande, med förklarande, alt
Ståndet väl icke hade att erhindra vid
rättigheten för Spar-Banker att få insätta
sina medel i publika Verk, men kunde
för ingen del medgifva, att sådant borde
ske genom de af Utskotten omförmäldte
aa4 Stat s-Ut sko t tets Betånkandem
3 procentslån, i hvilket afseende de dervid
förut inom Ståndet gjorde anmärkningar,
blifvit åberopade.
Då frågan om utgifvande för Riksgälds-Contoiret
af Obligationer, stalde alt
betalas vid anfordran med ränta efter 3
procent om året, för upptagande af Lån
till viss bestämd summa, beror på särskild,
till en del redan overkställd, pröfning
af Rikets Ständer; och då hänvisningen
till detta Lånesätt, af Utskotten, uti
deras nu ifrågavarande Betänkande, endast
blifvit lemnad för alt ådagalägga att
det ändamål af utvägar till tjenlig t användande
utaf de i SparBankcrne insatte medel,
hvilka ansetts nödvändige, att för dessa
inrättningars bestånd beredas, möjligen
skulle kunna blifva i någon mån vunnet,
äfven utan direct inblandning af det
allmänna Penningeverket uti ännu flere,
för dess egenteliga ändamål och egenskap
fremmande, angelägenheter; anse Utskotten
sig icke behöfva att vid denna del af
Ånmärkningarne vidlyftigt uppehålla sig.
Förslaget att Banken, för allt hvad af
Spar-Bankernes medel å Dispositions-räkningen
insattes, skulle betala 3 procent årlig
ränta, skiljer sig derifrån såvida, sorn
def
■S lät s -U ts k ö 11 e t s Betähkåhdeii. a?s§
det allmännas upplåning i sådan händelse
endast måste anses åsyfta den enskilda
inrättningens fördel, och förutsätta
möjligheten af en alltid, eller åtminstone
för de flästa tillfällen, inträffande Ränteförlust
för det Allina niia penuilige-verket}
fullkomligen jemförlig med ett derifrån
tili direct understöd af Inrättnihgarne utgående
anslag. Och ehuru Utskotten för
deras del ingalunda funnit skäl att förneka
det ju icke SparBanks-anstalterne,
i anseende till de mångfaldiga fördelar
för Sainliällslifvet och Medborgares tilltagande
allmänna trefnad, hvilka deraf härflyta,
kunna vara framför mångå andra
företag förtjent^ af att njuta allmänt understöd;
fortfara dock Utskotten att sjelf*
ve anse, och utbedja sig att fä fästa de
Stånds uppmärksamhet, hvilka ännu icke
bifallit Betänkandet, uppå att, enligt hvad
Utskotten uti delta Betänkande anfört, understöd
för egentliga välgörenhets-alistalter,
ahslagne af allmänna medel, särdeles
de som utgå från ett allmänt penningeyerk,
hvilket till sitt eget bestånd beror
af allmänna förtroendet för dess af alla
tillfälliga omständigheter oberoende skick,
sällan uppfylla sitt ändamål, äfven i afseende
på det egenteliga befrämjandet af
^ide Sami 5 Band,
S t a ts-U t s k o 11 e t s Bet ä n kan d eli.
de nyttigal inrättningar ne, hvilka vida mera
tillhöra deli enskilda, än den allmänna
förmågans verksamhet.
Då Utskotten sålunda icke ansett sig
hora frångå det yttrande Utskotten förut
i detta ämne afgifvit, hafva Utskotten äfven
skolat vördsammeligen anmäla, att
detta blifvit af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den i September och af Högvördige
Preste-Ståndet den 3o Augusti gilladt^
Stockholm den 6 October 1833.
N:o 524.
Antom fen Oct. aSuj.
Rikets Höglofl. Ständers Statsoch
Banco- Z/tskotts Utlåtande
i anledning af Hedervärda
Bonde-Ståndets återremiss utaf
Z/tskottens Betänkande an
-
5t ats-TTtskottets B et§ nk a nden. 327
gående väckt fråga om Låneunderstöd
af allmänna medel
för Hamnbyggnaden i Ystad.
Hedervärda Bonde-Ståndet liar, genom
Protocolls-Utdrag af den 18 Augusti, till
Utskotten återremitterat det Betänkande,
Utskotten den 8 i samma månad afgifvit,
i anledning af väckt fråga 0111 Låne-understöd
af Allmänna medel för Hamnbyggnaden
i Ystad, på grund af dervid gjorde
anmärkningar, hvilka hufvudsakeligen
endast afse nödvändigheten alt med frågans
afgörande fördröjdes till dess att,
i sammanhang med Allmänna FinanceRegleringen,
tillgången och utgifningssättet
för detta oell dylika anslag kunnat
blifva bestämde.
Då likväl numera rörande sistomförmäldte
ämne redan blifvit af Riks-Stånden
besluladt, och äfvenledes, i afseende på
det nu egenteligen ifrågavarande, eller
det begärdta Låne-understödet för Hamnbyggnaden
i Ystad, Högloll. Ridderskapet
och Adeln den 16 September, Högvördige
Preste-Ståndet den 18 Augusti och Yällofl.
Borgare-Ståndet den 20 i sistnämnde
månad bifallit hvad Utskotten genom det
afgifne Betänkandet föresiagih hvarigenom
2 aS Stat s-U tskottetsB etan iande»,
enligt C9 §, Regeringsformen, fireudet iir
så vida afgjordt, som för gällande kraften
af beslutet derom erfordras; Hafva Uu
skotte» ej funnit sig dervid kunna lennia,
någon ytterligare åtgärd; utan få endast
detta förhållande till Hedervärda Ilande^
Ståndet vördsamligen anmäla.
Stockholm den 6 October i8a3.
N:o Sal
An kom dan 27 Ort 1823-.
.Riksens Högloft, Ständers Stats»
och Banco-Utskotts Utlåtande
j anledning af Hedervärda
Bonde-Ståndets återremiss af
Utskottens Betänkande, angående
väckte frågor om Lånebiträden
till understöd för
Kyrko-bygnader uti Kumla
Stats-Utskottets Be t ä n k a n d en.. 339
och Hallsbergs, Tvings, Herrestads
och Jemjö församlingar*
Till
Utskotten liar Hedervärda BondeStåndet,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
återremitterat det Betänkande,
Utskotten afgifvit i anledning af väckte
frågor om anslag af Länebiträden för
Kyrkobyggnader uti Kumla och Hallsbergs,
Tvings, Herrestads oell Jemjö Församlingar;
Men sorn ärendet genom frenne
Stånds bifall till förenämnde Betänkande,
nieddeladt af Högloft Ilidderskapet och
Adeln den 16 September, af Högvördige
Preste-Ståndet den 18 Augusti; och af
Yällofl. Borgare-Ståndet den 20 i samma
månad, redan är så vida afgjordt, sorn för
utgörande af ett Rikets Ständers. Beslut
erfordras; och allt hvad Utskotten såsom
svar å de emot Betänkandet gjorde anmärkningar
skulle kunnat anföra, redan
finnes hafva blifvit af en Ståndets Ledamot
vid öfverläggningen om åter-remissen
fullständigt utveekladt; anse Utskotten någon
annan åtgärd i detta afseende icke
för sig återslå, än allenast den, att detta
förhållande till Hedervärda Bonde-Ståndet
vördsamt anmäla.
Stockholm elen 6 October 1823,
a3o S la ts -U t s k o 11 e ts Betän Landen,
N:o 520.
Ankom den 35 Augusti 1833.
Rikets Högloft. Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande
i anledning af de inom Högvördige
PresteStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, i anledning af
väckt fråga om förändrade
vilkor för det af Rikets Ständer
vid sistlidne Riksdag
beviljade Låne - anslag till
Consistorium i Calmar, för
uppbyggande af ett Gymnasii
och Scholtehus derstädes, äfven
som af tillökning af detta
anslag.
Tili Utskotten har det Högvördige Pre
Éte-Ståndet
behagat alt, genom Protocoils
-
Sta ts-Utsko t tetets Betänkan den. a3t
Utdrag af d. 18 Aug. på grund af der vid gjorde
anmärkningar, återremittera det Betänkande
Utskotten under d. 8 uti samma månad till
Bikets Ständer afgifvit, i anledning af den,
så väl genom Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
af en underdåning skrifvelse från
Consistorium i Calmar, som genom Memorialen
af Riksdagsfullmägtigerne från
Calmare Stift, Herrar Doctorer Waldbom
och Fornander, till Utskottens handläggning
förekomne fråga, om förändrade vilkor
för det af Rikets Ständer vid sistlidne
Riksdag beviljade Låne-anslag till Consistorium
i Calmar, för uppbyggande af
ett Gymnasii- och Scholaehus derstädes,
äfvensom tillökning uti detta anslag; och
uti hvilket Betänkande Utskotten samfäldt
hufvudsakligen endast öfver sistnämnde
fråga sig yttrat, med hänvisande i öfrigt
till framdeles afgifvande särskildt Utlåtande
från Banco-Utskottet, rörande det som egenteligen
beträffade förvaltningssättet af
Banken och ett tillbörligt iakttagande af
dess nödiga säkerhet; Men som, enligt de
från de öfrige Respective Riks-Stånden
meddelade Protocolls-Utdrag, Ilöglofl. Ridderskapet
och Adeln den 16 September,
Vällofl. Borgare-Ståndet den 18 Augusti,
och Hedervärda Bonde-Ståndet den 8 i
sistnämnde Månad, Betänkande till alla
delar bifallit; och då, förutan det att det
-
a32 Stats-tJ t sko ttets Betil nka ude»ä
ta ämne sålunda enligt 69 §. Regeringsformen
redan är afgjordt, äfven förekommer,
att Ilögvördige Pi este-Slåndet den
16 sistlidne September lemnat bifall till
det från Banco-Ulskottet särskildt afgifnö
Betänkande, rörande omförmälde Herrar
Doctorerne Yahlboms och Fornanders remitterade
Motion, hvaruti Utskottet, under
åberopande af från förenade Utskotten
redan ingången afstyrkan af det ifrågasatte
ökade Låne-anslaget, yttrat sig i
anledning af de i Motionen för öfrigt gjorde
framställningar; Alltså finna Utskotten
sig härvid icke kunna föga någöfi annan
åtgärd, än allenast göra denna vördsamma
anmälan af förhållandet till Högvör-»'
diga Preste-Ståndet.
Slockholm dea 6 October i8a3*
N:o 5 a 7.-  Ankom den 27 Öctober 3S25.
Riksens Högl. Ständers Stats-*-  samt Allmänna Besvärs- och
Eko«
Släts-Utskottets Betänkande!!. ä33
Ekonomi-Utskotts Utlåtande*
i anledning äf gjörde anmärkningar
vid Utskottens gemeni
samt alg i frie Betänkande, N:o
375, angående en förändrad
Reglering af Hospitals4nrättBingarne
i Riket.
Högvördige Prefete*Ståndet Öch Vällöfligö
Borgare~Stålldet häfva till Stätsc öäli Pko*
lioiöie-tjtskötteri ätetreiliittel-adt deras of*
Vailuäniilde Betänkande; på grund äf de
dervid inom Stånden gjöl'dt! erinringar,
Öfver hvilka Bköttöttii*tjtskottet iiU föl4
sin del får meddela följande yttrande.
Det har forst anmårbtfe; Att Uh
feköttet ej rigtigt fattät meningen
äf de 1 ämnet väckte Motioner* då
det blött fästat filg Vid Värdell ölll
vansinnige; med förbigående af
den omständighet; att äfven u t f a t*
tige och svage intagas i Hofe pita*
lern6; samt att en bestämd skilnad
bordt göras emellan I ) å r il u s och
Hospital och centralisering till*
4fde Sami. 5 Band»
i?>.\ St a ts-TJts Lottets Betänkan d e n.
styrkas endast i afseende på d®
förre; Men dA, vid en närmare granskning
af hvad Motionerna innehålla, deruti
endast finnas förslag till åstadkommande
för sinnessjuka af en bättre vård, än den,
hvilken den hittills kunnat erhålla på
Läns-Hospitalerne, så följer ock att Utskottet
deraf ej kunnat taga sig anledning
att yttra sig öfver ämnen, sorn dermed ej
egde någon gemenskap. Till sådane hör
likväl vården om de öfrige Hospitalslijonen.
Att desse, som utgöras af utfattige;,
vanföre, lytte personer och obotlige sjuka
af flere slag, hittills varit vårdade vid dn
samma inrättningar, som blifvit begagnade
till förvaringsanstalter för de sinnessjuke,
bevisar ej något deremot. De höra ej
hit, ty uti deras sammanblandning finnes,
just en af liufvudorsakerna, hvarföre hittills
i allmänhet de sinnessjukas behandling
ej kunnat vara fullkomligare; Och.
för öfrigt har, rörande vården om dem,
förslaget till- en allmän Fattigvård pedant
stadgat, hura dermed i framtiden skall
förhållas.
Ätt sjelfva' ideen, att vid Central-anstalter
bereda en framgen bättre vård
för sinnessjuka, förtjenar att tillstyrkas,
har nästan af alle blifvit medgifvit, som
i anledning af Utskottens Betänkande sig
Slats-Ulskoftels Be lä 11 i ande n. a35
yttrat. Det har likväl af en och annan,
blifvit anmärkt: att dessa Central
anstalter
synas vara mera gynnande
för de under Kongl. SeraphimerOrdens-Gillets
disposition
stående fonder; hvilkas besparing
derigenom befrämjas, än för de
olyckligas förbättrande behandling
och provi n cer nas beqväml i.gh
e t: Å11 sinnesvagas förbättring
tilläfventyrs säkrare låter tillvägabringa
sig i små, än större Dårhus:
Att de mindre af nu b e fi 111 elige
Hospital er väl synas höra
sammandragas, men de större deremot
utan utvidgning förblifva oförändrade,
emedan der hvarest
nu omkring 60 personer kunna erhålla
en ändamålsenlig vård, detta
ej skall inträffa, om deras antal
fördubblas: Att det är tillfyllestgörande,
att till Ce n träl-anst a It erli
e afsända sådan e sinnessjuka,
som visa hopp om förbättring, och
låta de obotelige förblifva vid de
Läns Hospitaler, der de nu finnas;
samt att Utskottet i det hela för
illimiteradt tillstyrkt sjelfva centraliseringen.
Att en besparing för Hospitals-fonden
af denna centralisering |skall uppkomma
$36 S t a t s - II i s k o 11 c i s Betänkanden,
är hvad Utskottet visserligen både för-*
modur och äfven hoppas, emedan den be»
hållning, Sorn dymedelst b lifver att till™
ga, nödvändigt lärer erfordras för att försätta
de blifvande Central-anstalterne uti
det fullkomliga skick de böra ega, Att
bereda den, Tiar likväl ej varit det Imfvudsakeligaste
föremål för Utskottets tillstyrkande,
Utskottet har dervid framför
allt annat afsett en bättre vård och behandling
för de sinnessjuka och att detta
ej kan vinnas med den fullkomlighet vid
smärre inrättningar? som vid de större,
der mångas samvistande vid arbeten, måltider,
andagtsöfniugar och tidsfördrif är
möjligt och innefattar hufvudmedlet till
de sinnessjukas förbättring, har en längre
tids erfarenhet så väl utom Riket, som
inom vårt eget Rand redan så tillräckligen
besannat, att det nu mera ej kan vara
något tvifvel underkastad!, att de större
Juruttningarne förtjena företrädet framför
de mindre,
Pet förstås af sig sjelft att Hospitaler,
uti hvilka för det närvarande endast ett
visst antal vansinnige kunna lemnäs behö -  rig skötsel, ej kunna åläggas, att i framtiden
emottaga ett större antal deraf, utan
att förut hafva blifvit tillräckligen utvidgade
och inredde; Och håller Utskottet
Stats^Utskotte ts B etan kan den, 237
äfven för afgjordt, att derefter i samma
förhållande skola medföra större nytta,
sorn den utvidgning varit, hvilken de er-*
halld,
Om till Gen tral-anstal terne endast
sådane vansinnige, som visade något hopp
om förbättring, förflyttades och de obotlig
ge ansedde deremot förblefvo Yid de mindre
Läns-Hospitalerne, skulle säkerligen
eniot desse sednare föröfvas en orättvisa,
emedan det svårligen förrän en vansinnig?
under en tid af flere år njutit en ändamålsenlig
behandling, kan bestämmas, huruvida
hail lior lill classen af de obotlige
eller icke, och äfven, om ett sådant bestämmande,
utan föregången pröfnmgstid,
vöre möjligt, der sinnessjukas olyckliga
tillstånd endast der kan undergå någon
mildring, hvarest han ej behöfver hållas
iustängd uti ett trångare förvar vid andra
tillfällen, än då våldsamheten af hans
sjukdom det oundgängeligen fordrar, hvilket
åter endast är görligt vid sådane curtnrättningar
för vansinnige? sorn Centralanstalteme
böra blifva,
Beträffande det illimitterade uti Utskottets
tillstyrkande, af Hospitalernes centralisering,
torde det göra tillfyllest att
upprepa Betänkandets egna ord, för att
a 38 Stats-Utskottets Betänka liden.
visa, det Utskottet hvarken gifvit anledning
dertill, att Hospitalerne matte inskränkas
till ett allt för ringa antal, eller yttrat
nägot som kan ingifva fruktan för deras
upphörande å de ställen, der de kunna
bringas till ett emot ändamålet svarande
skick. Utskottet har blott afsett de
Hospitalers afskaffande och förenande med
andre mera utvidgade inrättningar, hvilka
antingen uti ett alltförringa antal Dårar
eller bristen af tjenlige byggnader framvisa
ett ovilkorlig! hinder emot deras förbättring;
Och emot denna Utskottets afsigt
är följande af Utskottet uttryckte
mening visst icke stridande: Utskottet
anser sig icke kunna instämma i
den tanke att antalet af Cent rålli
o s p i t a 1 e r ne borde inskränkas
från ett till högst trenne. Under
bristande kännedom af åtskillige
hithörande upplysningar, tror Utskottet
sig likväl icke böra meddela
något bestämt yttrande, hvarken
iafseen de på an taletafdem, eller
deras Localisering, utan bör detta
i Utskottets tanke bero af närmare
undersökning och pröfning
af de omständigheter, som med
hufvudsaklig hänsigt till ändamålet
af den föreslagne förändringen
och förut hefiatelig tillgång till
Stats-Utskottets Betänkanden, a3c)
tjenlige Hospital s-byggnader, kunna
komma i Betrakta 11 de,
Det har och Befarats att följden
af de föreslag ne C e n t r a 1-a n s t a 11 e rne
skulle kunna blifva att det ena
Länets a n s 1 a g k 0 m m e r e 11 a n n a 11 i 11
godo, hvarpå såsom bevis anförts, att af
Malmo Hospitals- oell Barnhusmedel årligen
remitteras till Seraphimer-Ordens-Gillet
omkring 5ooo R:dr, hvilka å andra
Orter i Riket användas; och har tillika
blifvit vrkadt, att de donationer,
som blifvit gjordeförett bestämdt
Län ej måtte dragas derifrån.
Af nyssnämnde anförda exempel bevisas
i Utskottets tanka tydeligen, att äfven
under de tider, då inga Central-anstalter
funnits, samma öfverförande af
det ena Länets Öfverskott, till behofvens
afhjelpande uti ett annat egt rum, som nu
af Hospitalens sammandragande förutser.
Att till sin primitiva bestämmelse återföra,
hvad på sådant sätt kan hafva tillflutit
Allmänna Hospitals-fonden, torde nu
mera ej vara förenligt med billighet och
rättvisa, men till förekommande af än vidare
utsträckning häraf i framtiden, lärer
ej något mera ändamålsenligt kunna projecteras,
än hvad Utskottets Betänkande
1
a4o S t ä t s-U t sk 0 11 fe t s B et ä n k a 11 d elfl
innehåller, nemi. att en bestämd reglering
öcb fördelning mellan CefllrabHospitalerne
af Läiis-Höspitalefiles nu egande fonder och
inkomster bör företagas, samt dethvarje Gefl*
tfaLHöSpital tillkommande belopp derefter
Öfverlemnas till Directioiieh deröfver,
att förvaltas på det sätt, som genom
Kongl, Iiislructiöhen af dell i^rde Deceina
ber i8iy är, i afssfeénde på Lasaretts- och
Curhus-medlefl, fdreskrifvit; dock finner tJtskottet
nu mera, ali vid en sådan Reglering
bestämdt afseende bör fästas derpå,
att de fonder*sorn genom private dolia*
tioner tillkommit, icke förenäs med Gen*
trabdiospitaler, hvaruti det Län, till hvars
förmån donaliolieriie skett, ej kommer att
äga del, Saint att flir öfrigt ändamålet af
donationerne i sä måtto alltid må tipp*
fyllas, att det Län, till hvilket desamma
höra, får å HoSpitalerne njuta inrymme
för ett deremot svarande- antal af Dårar,
utan afseende på minskning uti dell
rätt, som Länet eljest, i följd af sill del*
agtigliet i den gemensamma anstalten kall
tillhöra, hvilken mening Utskottet iiu får
tillägga sitt förra Betänkande,
1 afseende' på den förnyade önskäit
att n t a n uppskof en bättre fördel*
n i n g
Sta ts-U ts k o t tet s Betänkanden.
ning af de till fattige barns uppfostran
utgående medel måtte f ö- -  reslås, anser Utskottet sig ock sakna enledning
att frångå, hvad det uti Betänkandet
yttrat, nemligen att härutinnan ej något
annat förfarande kan tillstyrkas, än
som hittills egt rum, innan den föresiagne
Allmänna Regleringen af Hospitals-fonden
hinner tillvägabringas och det derefter visar
sig, om och hvilka hufvudsakliga förändringar
kunna erfordras, i anseende till
det för ifrågavarande ändamål nu anslagne
understöd.
Slutligen har blifvit anmärkt: att
tillräcklige skäl icke voro förhanden,
att skilja Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet
från den befattning,
det hittills haft med Hospit
a ler ne, helds t Gillet nu vöre sysselsatt,
att tillvägabringa de förbättringar
i denna a dmins tr a t ion,
som tidens kraf kunde fordra; Äfvensom
att det ej tycktes vara
lämpligt, att förena Syss lomans~
befattningen med den Presterliga
vården, dels emedan Predikanten
skulle håde förlora en del af den
tid, han så väl behöfde använda
4-'de Sami. 5 Band
16
342 Stats-Utskotiets Betänkande»,
till uppfyllande af sin egentliga
bestämmelse, och dessutom mången
gång såsom Syssloman motverka,
hvad han kunde uträtta såsomPrest,
h eldst Hospital shjonens
missnöje med Sysslomannen ejtorde
vara sällsynt, dels ock derföre
att den fordel skulle gå förlorad,
som vöre att vänta, genom afPredikanten
utÖfvad controll å Sysslomannen,
af hvilket skal Sysslorn
a n s-h ef att n ingens uppdragande
åt Läkaren, hvilket af en värd Ledamot
ansetts vara antagligare,
jemn väl blifvit bestrid t.
Uti sitt förra Betänkande har Utskottet
förklarat sig anse nödigt, att, för
att bringa och bibehålla de blifvande Central-anstalterne
uti ett godt skick, vården
om dem klefve anförtrodd åt en på stallet
organiserad styrelse, samt att Kongl,
Seraphimer-Ordens-Gillet med dem icke
borde tillkomma annan åtgärd, än OrdensGillet,
enligt Kongl. Instructionen den
17 December 1817 tillhör, i anseende till
Lazaratferhe i Riket; vid hvilken tanka
Utskottet äfven nu finner sig böra destoheldre
förblifva, som Utskottet tror det
vara klart, alt en aflägsen Styrelse, hvilken
måste lita på sina Ombud, aldrig kan
Sta ts-Utsko t tetets Betänkande!!.
verka med den framgång oeh så noga upfylla
sin bestämmelse, som en Direction
på stället, hvilket sjelf leder allt.
Genom hvad Utskottet yttrat rörande
llospitals-Sysslomans- och Hospitalspredikant»
befattningarnes förenande, har
Utskottet mindre åsj^ftat ett bestämmande
till noggrant iagttagande vid alla Hospital
än ett uttryck af Utskottets öfvertygelse,
att någel hinder för desse tjenstelös
sammanslående icke borde kunna
möta och att sådant i visst afseende kunde
för Hospitalen vara förmånligt. Stundom
torde de egenskaper, som fordras
hos Sysslomannen saknas hos Predikanten,
i hvilket fall begge befattningarnes förenande
icke bör tillåtas; men derest Predikanten
finnes till bestridande af de Sysslomannen
tillhörige åliggande fullt qvalificerad,
anser Utskottet de anförde skälen
destomindre kunna ligga i vägen för
sammanslåendet, som den tid, Predikanten
i delade befattningar inom Inrättningen
användes, icke är för de sinnessjuka
förlorad, och den ständiga tillsynen, huru
Sysslomannen sina pligter uppfyller, bör
ligga icke hos Predikanten utan hos Inrättningens
Styrelse, hvilken, såsom varande
på stället, dagligen bör kunna med sin
uppmärksamhet följa hushållningens gång
a44 S ta ts-Ut skol tets Be tänk an den,
inom Inrättningen. Vid betraktande af
sistnämnde omständighet medgifvcr Utskottet
ock, att då Hospitals-Läkaren finnes
skicklig alt Sysslomanstjensten förrätta,
honom jemnväi må der Lill kunna lemnäs
uppdrag; Men då pröfningen af så
väl det ena som andra egenteligen synes
böra tillhöra Hospitalernes Styrelser, tror
Utskottet sig nu mera böra, med frångående
af sitt bestämda förord för Hospitals-Sysslomans
befattningens förenande
med Hospitals-Predikants-tjensten, endast
förklara, det Utskottet anser det böra helt
och hållet ankomma på Hospitals-Directionerne,
att, efter som de med Hospitals
förmån anse förenligt, antingen uppdraga
Sysslomanns-göromålen åt Presten eller
Läkaren, eller till deras förvaltande antaga
annor person.
På enahanda grund, som Siats-Utskottet
i förra Betänkandet yttrat sig anse
det e-j tillkomma sig, att i ämnet meddela
något yttrande, får Stats-Utskoltet
nu vördsamt tillkännagifva, att de emot
Betänkandet gjorde anmärkningar ieke
kunnat föranleda till något Utskottets Utlåtande.
Slutligen varder vördsamt anmäldt,
att Höglofl. Ridder skåpet och Adeln samt
Stats-Utsko ttcts Betänkanden. 24 5
Hedervärda Bonde-Slåndet Betänkandet
före detta bifallit.
Stockholm den 24 September 1823.
N:o 628.
Antorn den 17 Oct. 18513.
Rikets Högloft. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande,
öfver åtskillige Motioner, dels
om all jords lika beskattning,
dels om förändring i sättet
för Skatternes utgörande.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi Utskottens åtgärd, bar Högvördige
Prest-Ståndet öfveriemnat ett Memori
-
a 46 Stats-Utskottets Be t än kan den,
al af Herr Biskopen Doctor Almqvist,
som deruti föreslagit och yttrat: att alla
både Säteri- och Frälsehemmans innehafvare,
hvilka finnas hugade att frivilligt
tili Kronan och Staten, emot Lösen öfverlemna
de friheter, sorn deras hemman
innehafva framför Krono Skatte, borde
finna Staten både villig och i stånd att
till sig inlösa nämnde Inmuniteter, i den
ordning anmälan derom skjedde, med bifogadt
vederbörligen styrkt VärderingsInstrument,
och i samma mån den anslagne
lösnings-fonden för hvarje år sådant
medgåfve; Att en lösniugs-fond af minst
100,000 R:dr Banco årligen skulle af
Riksens Ständer anslås till detta ändamål
men om krig inträffade kunde under Krigs,
åren med nämnde frälse rättigheters inlösen
för Statens räkning innehållas; Att
om man antog, det i hela Riket hvarje
frälsehemman, af eljest lika godhet, öfver
hufvud egde friheter värde ao Tunnor
Spannmål, som per medium a 6 R;dr 3a
sk, gjorde i33 R:dr 16 sk, så skulle samma
friheter å 6 procent vara värde ett
Capital af 3222 RJdr 10 sk. 8 rst. Banco
och den ansiagne Fonden således tillräcklig
att inlösa emellan 40 a 5o frälsehemmans
friheter om året, och om man äfven
antog, att hvarje Hemman purt
Säteri, framför Krono Skatte hemman af
Sta ts-U ts ko t te ts Betänkanden. 24?
eljest lika god beskaffenhet, egde årliga
friheter till värde af 3o Tunnor Spannmål,
skulle på io år omkring 3o Mantal Säteri
friheter till Statens förmån inlösas och
amortiseras genom nämnde inlösningseller
amortisemcnts fond, Werkaii häraf
skulle blifva icke blott, att besvär och
klagomål i samma mån minskades, som
ändamålet närmades, att all lika beskaffad
jord blefve lika beskattad, utan afven, att
afrads Kronotionde och Röterings afgifter
m. m, i samma mån kunde nedsättas,
som flere succesive kommo till hjelp att
bära den gemensamma bördan, hvarjemte
tillfälle ej torde uteblifva lill lösningsrättens
begagnande.
Harförutaii har Hedervärda Bonde
Ståndet till särskild åtgärd af Stats Utskottet
remitterat tvänne Memorialer:
tro Af Riksdags Fullmägtigen från
Calmare Län, hvilken sokt ådalägga, att
i bland de orsaker, som mest vållande
Allmogens förlägenhet, förnämligast borde
räknas utskyldernes ojämna och origtiga
fördelning, samt derföre på anförde grunder
föreslagit Rikets Ständer, alt i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl, Majrt
så snart ske kunde, i Nåder vidtaga så dane
utvägar, att ett i alla delar fullständigt
248 Stats-Utskottets Betänkande!».
förslag blefve ntarbetadt, hvarigenom all
jords lika beskattning, i mån af vidd och
godhet, utan förnärmande af någons rätt
kunde vinnas, och hvilket förslag borde
vid nästa Riksdag Riksens Ständer föreläggas,
uti hvilken Motion Ståndet i Allmänhet
sig förenat; och
2:0 Af RiksdagsFullmägtigen J. J.
Rutberg från Norrbottens Län, sorn yrkat
nödvändigheten af grundräntors och
Kronotiond.es
gående i Contant och Stats-behofvens bestridande
genom Allmän Bevillning, heldst
skatternes fullkomlighet jämna fördelning
genom en mödosam och kostsam refning
och skattläggning icke syntes kunna vinnas;
Deruti Riksdags -Fullmägtige Olof
"Wikström, från Norrbottens Län och Jonas
Gråberg, från Carlstads Län, instämt.
Sedan Stats-Utskollet öfver dessa Motioner
afgifvit särskildt Betänkande, den
i3 sisth Maji, hafva Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Högvördige Prest-Slåndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat
ifrågavarande mål, i anledning af
gjorde anmärkningar, och Prest-Ståndet
förklarat sig icke kunna dermed taga nå
-
gon
Stats-Ut skottets Betänkanden. 249
gon åtgärd förr, än jemnväl Ekonomi-Utskottet
gemensamt med Stats-Utskottet sig
i ämnet yttrat;
Ekonomi-Utskottet liar i följd häraf
företagit ärendet under pröfning oell åt
ifrågavarande Motioner egnat all deri upmärksamhet
ämnets vigt synes kräfva; Och
örn Utskottet företrädesvis fästat sig vid
hvad Riksdags-fullrnägtigéii Rutberg ändragit,
liar det skett derföre, ätt lians förslag
ostfidigt åsyftar eri förériklirig i håde
heskatlriingssättet och dén deraf härledde
Uppbördeii deli Räkériskäps-föfirigéri.;
Att denria genom dé flérfalldigä siagéri af
vid Hemmanrieri fästade, dels Kroriari behållné,
dels Militieri, eller aridré Stater
förlänte räntor, blifver mera vidlyftig och
besvärlig, än med ett enklare beskattningssätt
vore nödigt: att genom mångfalden
af Utskylder och Onera; soni vid jordeil
äro fästade, och genom det olika sättet
till deras utgöraridé, deri miiidré kunnige
Hemmansegaren ofta blottställes för irringar
och misstag: Att Skättläggnirigarné*
vid olika tider och tili en del efter olika
methoder tillkomne, grundlagt eri ojemn
beskattning, som blifvit det ari mera genom
sedermera förändrade förhållanden*
4:deSaml. 5 Band;
i6 *
I
2 5o S t a t s-U t s k o 11 e t s Betänkan <3 en,
att beräkningarne i statistiskt arseende,
öfver de utskylder som af Nationen utgöras,
samt jémnförelsen deraf med förmågan
att utgöra dem, äfven härigenom försvåras:
att det varit utskyldernes fästande
vid jorden, som föranledt de förordnanden
om vissa gränser för Hemmausklyfningar,
och de förbud emot skattskyldig
jords söndring, hvarigenom det natur -  liga framskridandet till förökning af produetion
och Folkmängd i vissa fall blifvit
hämmadt: och ändteligen att Jordbrukaren
härigenom försättes i ett slags tjenstskyldigt
tillstånd, med hänsigt till alla
dem, som af hans jord tillkomma, eller
öfver utgörandet deraf hafva inseende,
hvilket tillstånd skulle upphöra, om, efter
förenklade grunder, alla utskylder utgjordes
till Stats-Verket, derifrån åter Statsbehofven
skulle fyllas, och ali Tjenstemanna
aflöning utgå. Detta allt finner Ekonomi-Utskottet
sig för sin del böra medgifva
och vitsorda. En öfvergång från
Grundskatts-Systemet till den princip, som
gör en hvar Medborgare, i mån af sin inkomst,
skattskyldig lill Staten, och derigenom
bereder befrielse för Jordbruket
från sådane vid detsamma häftande Onera,
deni man icke utan skäl benämnt för serriluder,
vore således i mångå afseender
önskvärd. Utskottet tror och att en så
-
S t a t s-U l s k o l te t s Betänkande». a5i
dan öfVergäng redan i en vias mån blifvit
förberedd, icke allenast genom de
jemnkningar hvarmedelst skattéjorden, åtminstone
i afseende på egarnes fria disposition
deraf, allt mer och mer blifvit
förunnad lika friheter med frälsejorden,
och den sistnämndes immuniteter deremot
i visse fall från trädde, utan hufvudsakeligen
genom de grunder för Allmän
Bevillning.? utgörande, hvilka i sednare tider
blifvit antagne och utvecklade, och
hvarvid, ehvad Hemmannens värde, eller
behållne afkastnlngen, deraf utgiort grunden
för beräkningen, de priviligerade Hemmannens
högre värde eller större behållning
af inkomst ådragit deras egare en
större Bevillning, än de oprioterades.
Äfven vid detta Riksmöte äro, i förstnämnde
afseende, åtskillige åtgärder beslutne,
och under beredelse, lill undanrödjande
dels af vissa ännu fortfarande tvångsband
å Skattejorden i Allmänhet, dels af de
servituder, som särskildt häftat vid Skattehemmannen
å visse Orter; Och under
det Lagstiftningen sålunda småningom
närmar sig det mål, som det ligger i tidens
lynne att befordra, understödjes
fortgången häraf, äfven af den enskilda
industrien. Så har genom Sjötransporter
på Ångskepp och andre Fartyg och
genom, entreprenader af Gästgifver i-skjut
-
a5a Stats-Utskottet* Betänkandep,
sen, den vid jorden häftande skjutningstungan
redan blifvit lättad, och genom
fullföljd af dessa anstalter, i förening med
forvagns-inrättningar, emotses denna tungas
ännu betydligare lindring, om icke
fullkojjiliga häfvande. I den män en tilltagande
produetion och folkmängd okar
föremålen och vidgar utrymmet för den-:
na industrie, är det att hoppas att jordbrukaren
skall kunna entledigas från sådane
Onera, hvilka egenteligen härleda
sig från motsatta förhållanden och från
det behpf man deraf
låta jordbruket understödja ej allenast
Staten, utan ock andre näringar, för att
af dem understödjas tillbaka. Enär genom
en sådan tillökning i I*jatippalkraft och
Nationalförmögenhet, Statens efter Bevili-t
ningsgrund utgående inkonisier i den mån
Ökas, att grpndräntorne utan afsaknad
kunna undvaras, samt förtroendet till Nationens
kraft, i både Moraliskt och Ekonomiskt
afsgPöde, undanrödjes behofvet,
att så tillsägapdes, genom inteckning i
jorden försäkra sig om medel till Statens
försvar och adminstration, torde, om derjemte
ett tidehvarf af stadga i myntvärdet
och Allmänna välmågan uppnås, rälta
tiden inträffa för fullbordandet af öfvergången
från Grundskatts- till BevillningsSystemet,
hvilken öfvergång, om för så
JStats-U t sko t tets Betänkan elen. 2 53
väl skattejordens som den mindre prioriterade
frälse-jordens befriande från
Grundskatter, en viss Lösen af Egarne
erlades, skulle kunna verkställas utan rubb-:
liing i egande rätten, och troligen med
desto större lätthet, ju mera den under
tiden blifvit förberedd, förutsatt att dessa
vilkor erfordras för verkställigheten,
om den till allmän nytta och utan enskildt
lidande skall kunna för sig gå, tror Utskottet
sig kunna antaga, att den nu varande
tiden icke är dertill lämplig, då
Staten ej kan megifva någon förminskning
i sine anslag, då icke någon Glass af de
skattskyldige kan utan obillighet och dryg
känning öfvertaga större eller mindre del
af de andras bördor, och då, i anseende
till bristande stadga i myntvärdet och
mindre liflig penniiige-tcirculation, det å
ena sidan är afvigt för Staten och dess
rätts innehafvare, att varuvärdet i vissa
fall bibehålies såsom beräkningsgrund för
intrader och utskylder, och å andra sidan
kan vara lika behöfligt och lättande för
Jordbrukaren, att i de fall då penningar
icke kunna anskaffas, få en del af sine
utlagor in natura utgöra.
Men, om Ekonomi-Utskottet af sådane
anledningar icke funnit skäl, att för
närvarande tillstyrka bifall till Riksdags
-
a54 Stats-Uts Lottets Be länk an deni
fullmägtigen Rutbergs Motioner, hvaraf
följden skulle blifva, att den egenteligen
för Skattejorden förniånlige lindring, sorn
grundräntornes upphäfvande medförde,
drabbade de skattskyldige i allmänhet
genom en tillökning i Bevillningen, troligen
större än med deras förmåga och
ett billigt afseende å förvärfvadc, samt af
Författningarne bekräftade egande rätts
förmåner, kunde förenäs, har Utskottet
anselt sig likväl ega än mindre fog instämma
i de Riksdagsmäns åsigter, som
föreslagit Grundränte-Systemets ytterligare
befästande och utveckling, genom Säteri-
och Frälsejordens nedsättande till likhet
med Skattejorden, Utskottet har förut
yttrat sin öfvertygelse, om olägenheten
af nämnde System, hvilket örn ali jord
siuleligen skall bringas till lika Grundskatt,
förutsätter en allmän refning och
skattläggning öfver hela Riket, för hvilken
om den ock i öfrigt kunde blifva
jemn och rättvis, den väsendtliga svårighet
möter, att om egorne beräknas endast
efter den naturliga beskaffenheten utan afseende
å den större eller mindre del deraf,
som blifvit odlad och till bördighet
beredd, sådant innebär en obillighet för
närvarande, samt att deremot, om endast
egornes värde och afkastning i deras nu
.varande sjucl* beräknas, sådant föranleder
S ta ts-TJ t s ko 11 e t s Betänka nilen. a55
till ännu större framtida missförhållande
emellan hemmanens förmåner och deras
skatter. Utskottet , tror dessutom, att
man häldre hör vara omtänkt att bereda
jordens upphjelpande från det beroende,
hvari den genom Grundskalterne en gång
för alla fortsattes, på ett sätt sorn med
andre Näringar icke eger rum, än syfta
derhän att nedsätta och inskränka oberoendet,
der det ännu finnes, och således
aflägsna det mål, sorn i Utskottets tanka
synes lika Önskvärdt, som med naturliga
billigheten instämmande, att ali jord som
är i enskild ego, borde få fritt disponeras,
emot det egaren för sin behållning
deraf lemnade Statsbidrag, i lika proportion
med dem, som andre Näringsidkare
af sine inkomster utgöra. Ändteligen
bar och Utskottet funnit, alt den fond
som blifvit föreslagen att användas till
inlösen af Säteri- och Frälse-friheter, skulle
medföra en känbar tillökning i Bevillningen,
hvilken obilligt skulle drabba ej
allenast dem, som af berörde inlösen
skulle ega framtida fordel, utan äfven öfrige
skattskyldige och deribland dem,
hvilkas så beskaffade rättigheter skulle
inlösas.
Vid sådant förevetande, anser sig
och Ekonomi-Utskottet destomindre kun
-
a5G Ståts-Utskottets Betänkandeib
na och böra instämma i Stats-Utsköttets
uti dess öfver förevarande Motions afgifne
förra Utlåtande gjorde tillstyrkan hos
Kongl. Majit* om ett förslags utarbetande
intill nästa Riksdag, till jemnandé af älla
jord och hémmaii vidlådande' grundräntor
och tjenstbarheter, soiil sådant, efter Ekonomi-Utskottets
tanka, icke skulle låta sig
göra utom en ganska vidlyftig* kostsam
och besvärlig refnings- och skattläggningsundersökniiig,
hvilken minst bör komma
i Iråga,• innan nödvändigheten och nyttan
deraf blifvit bestämdt utredd, och i sådant
fall vissa grunder för verkställigheten
stadgade af Riksens Ständer, i följd
af den beslutande rätt, sorn dem i beskattningsmål
tillkommer; hvadan ock då
utgåilgen äf den några år tillbaka enligt
Riksens Ständers önskan föranstaltade undersökning
angående' Räntepersedlatnes
sammanslående till förenkling af redovisningen
och uppbörden, hvarmed likväl
Pluräliteten af Räntegifvare icke funno
sig belåtne, synes utvisa, ätt någon framgång
ej är att förvänta af Partielle förfogningar
i detta ämne. Utskottet anser
sig i anledning af hvad detsamma blifvit
meddeladt, icke böra föreslå någon åtgärd
utan endast yttra sin öfvertygelse; det
grund
S tä ts-tJtsk o t te ts Betänkan deri. a5^
skatter å jorden aldrig kunna bestämmas»
med säker beräkning af ett framgent vig*
tigt förhållände till Jordens afkastning»
och Jordegarens inkomst: Att de derjemte,
synnerligen i de fall då Statens rätt
på Tjenstemän, eller andre öfverlåtes,
försätta jordegaren i ett slags tjenstskyldigt
och af den förra beroende tillstånd:
Att lika Som jordegarens beroende och
tjenstbarheter redan blifvit både genom
Lagstiftningens åtgärder i visse fall lindrade
och genom deri enskilde industriens
mellankomst underlättade) så bör ock deras
successiva häfvande och undarirödjande
utgöra föremål för fortsatte behiödanden
i samma väg: Att sedan Statens behof
gjort det nödigt» att införa fett Bfevillnings-systfem,
bör ock detsamma, ju riiera
det hinner att till sina grunder och i
verkställigheten utvecklas och fullkomnas;
så att både inkomsten för Staten blifver
säker och rättsenlighet i fördelningen emellan
de skattskyldige iagttagen» göra
det möjligt, att efter samma grunder reglera
äfven de Statsinkomster» som hittills
varit på grundäkatterne beräknade: Att
likväl en sådan öfvergång förutsätter både
en förkofran i välstånd, för afcf utan
för kännbar tunga draga den Bevillning,
4:de Sami. 5 Band, }
*7
2 58 S t a t s-TJ tskottets Betänkande n.
som skulle blifva surrogat för grundskatterne,
ett stadgadt myntvärde, nödvändigt
för Staten då alla dess intrader ingingo i
penningar, och liflig cirkulation af Rörelse-Capitalet,
nödväiidigfc för den skattskyldige,
då alla utskyldér skulle i penningar
utgöras, samt Löseskillingen för grundskatterne
derjemte erläggas: oell att då detta
allt icke inträffar i nuvarande tid, densamma
synes böra inskränka sig dertill,
att icke motarbeta, utan fast heldre efter
förmåga fötberéda menberörde öfvergång,
och lemna åt de kommande, att under
mera gynnande förhållanden besörja dess
slutliga utveckling och. fullbordan.
Uti diet Utlåtande Stafs-Utskottet redan
öfver dessa Motioner afgifvit, har Utskottet
ansett åt detri, böra lemnäs synnerlig
uppmärksamhet,- emedan i deras
syftning att ås ta dk omilia förenkling" i Skatterne,
ligger efter Utskottens tanka, det
rätta medlet att åstadkomma den- så allmänt
önskade minskningen i Statsbidragen,
genom inskränkning i Ämbets- och
Tjenstemanna-personalen, hvilken med någon
verkelig besparing för Staten, synes
endast kunna tillvägabringas genom införande
af ett enkelt heskattningssätt, som
gör ett inskränktare antal Ämbets- och
Tjenstemän behöfligt, vid Uppbörden och
Stats-Utskottets Betan k an den. 259
redovisningen samt uti sig innebär mindre
anledningar till tvister och påfordrar
få åtgärder af Adminislrationerne; Och
instämmer denna åsigt jemnväl med hvad
särskildta Utskottet sedermera yttrat, uti
dess afgifue Betänkande, angående en förändrad
organisation af Styrelseverken.
Stats-Utskoftet kan icke förena sig i den
tanka, att alla grundskatter borde upphäfvas
och Statens alla behof deremot fyllas
genom Allmän Bevillning, emedan Utskottet
inser det derigenom å ena sidan upkommande
svårigheter för den Skattdragande
att utgöra denna Bevillning endast
nied Contant, och å den andra, Statens
förlägenhet, att kunna fylla sina Behof;
utan deremot tror det naturligaste peli
minst betungande beskattningssätt vara
det, som tillåter Skaltgifvaren att uppfylla
sin plikt emot Staten i detta fall, nied
sådane naturalster, iian sjelf kaij frambringa
eiler med minsta kostnad och omgång
anskaffa, samt kunna af Staten med
fördel emottagas. För Staten är det ock
af vigt, att -ega säkerhet i beräkningen af
små inkomster, hvilka böra stå i ett lamp
ligt förhållande till -myntvärdet och tidernas
fordringar, och det lärer således erkännas
rigtigt, att Landets modernäring
tillhandahåller Staten någon del af sina
alster, äfvensom det svårligen kan bestri
-
^6o S fa t s-Utskottets Ee tån k an den,
dys, att detta beskattningssätt eger den
fördel, att icke hufvudsakeligen bero af
täta och stundom våldsamroa myntförändringar.
Då Stats-Utskottet, som utur sådane
skäl ansett uppmärksamheten böra fästas
vid de förslag, hvilka åsyfta de oumgängliga
Statsbördornes jemnare fördelning
Utan förnärmande af egande rätten, samt
följagtligen jejnuväl hafva till föremål, att
göra dem mindre tryckande, och undanrödja
ofta framburnc klagomål öfver Skatternes
olika tyngd, följaktligen icke kan
instämma uti de af Ekonomi-Utskottet yttrade
gr undsatts er, nien för vidlyftighets
undvikande anser sig icke böra vidare
motivera denna slulsatts, förenar sig Utskottet
likväl nu mera uti den hemställan
Ekonomiutskottet slutligen gjort, att någon
åtgärd i anledning af förevarande
Motioner för det närvarande icke må tagas,
heldst någon del af det ändamål StatsUtskottet,
med den pd dess förra Utlåtande
tillstyrkte underdåniga hemställan hos
Kongl. Maj:t, åsyftat synes kunna vinnas genom
den underdåniga anhållan Utskottet tillstyrkt,
uti Betänkande af den 8 sisth September,
och som vunnit Riksens Höglofl.
Ständers bifall, angående Hemmans-Räntornes
utgörande efter en förenklad bs
-
Stats-Utskottets Be t änkan den. 261
räkning, eller sammanslående af Jordeboks-Persedlarne;
Anseende Utskottet sig
härigenom hafva besvarat de anmärkningar,
sorn vid dess förra Utlåtande i detta
ämne blifvit gjordp.
Detta allt hemställes vördsamligen
till Riksens Ilögloflige Ständers pröfning,
Stockholm den 6 Octoher 1823.
■ ' . -
• "• • -C
N:o 529,
Ankom den 17 Oct. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Statssamt
Bevillnings-Utskotts Utlåtande
öfver de vid Dess
Betänkande, i frågan om aflöning
för Städernes Krono
-
2Ö2 Sta t s-Utskottets Betänkande n*
Uppbörds - Betjening, gjorde
anmärkningar.
u ader den 2 i sistlidne Augusti Månad
har Vällofl. Borgare-Ståndet ålerremitte-.
rat Stats- samt BevillningSrUtskottens, i
anledning af de inom Vällofl. Ståndet
■väckte Motioner, om uppförande å Stat af
Städer nes Ivrono-Uppbörds-Betjenings aflöning,
under TS:o 33a afgifne gemensamma
Utlåtande, samt yrkat alt, emot det
att den andgl af Bevillnings-procenten
som nu tillkommer Städernes Uppbördsman
inginge till Stats-Cassan, Staten må
ikläda sig skyldigheten att Torse desse
med lämplige löner i förhållande till Upbördens
belopp och besväret med dess
indrifning, samt att jemnväl godtgöra Protocolls-föringen
hos Taxerings- och Pröfnings-Committeerne
i den män densamma
förorsakar tidsspillan och moda, så
att Städerne hädanefter från håde den
ena och andra utgiften måtte befrias.
Men jemte det Utskotten på de i ofvanberörde
Betänkande utvecklade ej vederlaggde
skäl, anse sig höra förblifva vid
deras yttrgde öfvertygelse, att någon förändring
i Städernes Uppbörds -hetjenings
aflöning, eller densammas uppförande å
S ta ts-U ts k o t te ts Betänkanden. 263
Rikets Stat, på sätt begärt blifvit, icke må
ega ruin, få Utskotten vördsamt anmäla,
att Deras oftanämnde Utlåtande blifvit
bifallet af Högvördige Preste-Ståndet den
i samt utaf Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet d.
2- sisth Augusti.
Stockholm- den 8 October 1823.
N:o 53o.
Antom den 17 Oct. 1823.
Utskottets förnyade Utlåtande, i
frågan om Skånska Roteringen.
I anledning af gjorde anmärkningar vid
Stals-Utskottets den 8 sisth Augusti afgifne
Utlåtande, rörande yrkad jemnkning uti
Roteringen i Skåne, hafva Högloft Ridderskapet
och Adeln samt Välloflige Borgare
-
264 Ståts-Utskottets Betänkandfiös
Ståndet återremitterat frågan till ytterligare
åtgärd.
De hös ilöglöfl. Ridderskapét och Adeln
gjorde erinringar innefatta en sammanstämmande
framställning af de olägenheter
provincen Skåne fått vidkännas, ge-sliom
Extra Roleringens förvandling till
permanent eller ständigt Kneckle-håll,
särdeles efter det Spannemålen såsom Ortens
hufvudsakliga product, fallit i pris
och pénliinge-hristen tilltagit; äfvensom
uppmärksamhet velat fästas vid sättet;
hvaruppå Roterings-permanencen tillkommit,
satnt i följd deraf blifvit yrkadt, att
Utskottet bordt mera bestämdt föreslå
nedsättning af en Committee till verkställande
af den sista Riksdag ifrågastalldé'
och af Riksens Ständer i underdånighet
begärdte jemnkning uti denna Rotering,
Som mycket olika skall betunga både Säteri
och Hemmansegare; Deremot inom
Yällofl. Borgare-Ståndet blifvit yrkadt, att;
då ifrågavarande Rotering vore verkställd
af Cömmitteradé, utsedde dels af Kongl.
Maj:t i Nåder, dels ock af Ortens egne
Innevånare, * samt Rotehållarne i allmänhet
skola vara dermed nöjde, vore en ytterligare
jemnkning deruti både onödig och
raöj
-
S t ä t s*-U t s k o 11 e ts Betankanden, a65
hiöjligen föranledande till missriöje hoS
de RoleHligs-skyldige; Hvarföre aeri af*
Utskottet föreslagne underdåniga skrifvelderom
afstyrkés.
Utskottet liar i dess förra Utlåtande
fullständigt tittédt sammanhanget med
detta ärende och dervid ådagalaggt, att
ständiga Roteringeti i Skåne tillkornfhit
efter ortens Innebyggares egen önskan*
och med rättighet för dem* som det ästundade,
att vid Indelningsverkets upprättande
afsäga sig permanehceh, samt
förblifva vid déii Extra Roteringen, hvilket
ock af någre Hemmansegare iagtlogä
Om,
vid sedermera ändrade föriiållanden
med Spännmåls-pröduction och
penniligevärde, thed flere oriiständiglieter,
det ilu befiniles häfva varit fördelagtigare
att undvika ständig Rbtering, kyries deraf
icke kunna liemtas giltige skal till kladder
af de åtgärder, hvarigenom Koiefirigeri
tillvägabragtés efter föreslagne och antagne
grunder, hvilka äfven innefattade éf-i
tergift af aridre motsvarande åligganded,
såsom Vargerings-Manskaps uppsättning,
eller utskrifnihgk-pennirigars erläggandeMen
Utskottet har* i anseende till deri ojemnhet
i verkställigheten af sjelfva Iri
-
4:de Sämb 5 Band.
*1 *
sCö S*äts-Uial«itet* Betänkande»*
delningen, som både vid forre och denne
Riksdag blifvit Öfverklagad, och äfven, efter
hvad Committerade, som hade sig
densamma uppdragen, medgifvit, kommit
att ega rum uti Rolehållarnes gemensamma
skyldighet, funnit sig böra tillstyrka*
att den ytterligare undersökning, sorn, i
afseende på en närmare jemnkning i Roterings-besväret,
sista Riksdag begärdes, må
företagas* heldst Utskottet ansett den utväg
dertill gifvas, utan rubbning i grtmderne*
att de nuvarande Öfverlopps-Rotarne användas
till de strängast Roterades lättnad,
i stället att, såsom förordnadt är, komma
samtelige Ordinarie Rotehållarne i ett lika
förhållande till godo, medélst lindring
uti Beklädnads- och Recröterings-kostnader.
Och då Utskottet i berörde hänseende
bestämdt tillstyrkt, att Riksens Ständer
måtte förnya deras i detta- ämne, genom
underdånig skrifvelse den 23 Junit
f8i8, gjorde anhållan, samt sjelfva sättet
för ert sådan jemnl nings förrättande, antingen
-genom.en särskild Committee, eller
Authoriteterne i Provineen, ankommer på1
Kongl. Majrts Nådiga bepröfvande, har
Utskottet af de hos ofvanbemäldte 3:ne
Riks-Stånd gjorde, emot hvarandra stridande,
- anmärkningarile, dessmindre funnit
sig föranledfc frångå dess förra yttrande,
som d« öfrige 3’:ne Stånden, Högvör,
&t a t. s - U l a k o t te t s J5 e t ii n k aud eö. zfjrj
dige Preste-Slåndet den 18 och Hedervärda
Bonde-Ståndet den 20 sistl. Augusti,
dertill bifall lemnat; Hvilket Utskottet får
vördsamt lemna till svar på förenämnde
återremisser.
Stockholm den 10 October 1823?
531,
Ankom den 17 Oct, i8*j
Memorial
uti återremitterade
frågan, om lindring i Inqvarterings-besväret
för Helsingborgs
och Engelholms Städer
m. m.
Sedan Stats-Utskottet den 19 sistlidna
Augusti, under N:o 4^0, afgifvit Utlåtande
öfver Herr Ståhles Motioivoni' lindring uti
lu(jvju’terings-bq*Y^rct för |Jebi»gbor§9
$<58 S^ats-Uts kottets Be t änkan den
pcb Engelholms Städer, samt om under-i
stöd af Stats-medlen till Inqvartering åt
dem, som beordras till tjenstresor utom
sin Station; Så har, uti Prplpcolls-Uldrag
af den 2 nasti. September, Välloflige Borgare-Ståndet,
i anledning af någre anmärka
pingar, sorn vid Utlåtandet blifvit af Jlerr
Ståhle gjorde, återremitteradt ärendet till
ytlediggare handläggning af Utskottet.
Jemte det JJtskpttet skolat vördsamjigen
tillkännagifva» att dess berörde Utlåtande
blifvit bifallet af Jlöglpfl. Ridderskapet
och Adeln den 5 nasti. September,
Samt af Högvördige Rreste-Ståpdet och
Hedervärda BonderSlåndet den 27 sisth
Aug., hvadan frågan alltså likmätigt 69 §.
1 Regeringsformen är afgjord» hav Utskot-,
tet, sorn trott sig icke böra till besvarande
upptaga hvad Herr Ståhle emot JJt-s
skottets yttrande Utan grund anfört, anlett
sig skyldigt närmare ådagalägga, att,
såsom JJtskpttet förmält, författningarne
pj berättiga Militaire Tjenstemän till Inqvartering
utom vanlig Station, och ej,
på sätt Herr Ståhle angifvit, att, då ett
Regemente är förlagdt i flere Garnizoner,
Regements Officerarne yid tjenstförrättningar,
och öfrige Officerare, då de äret
beordrade till Krigs-Rätt, samt Mönster»?
Sfa ts-Utsko t tet ets Betänkande n. 269
Herrar, med deras Adjutanter och Mönster-Commissarier
skola åtnjuta fri inqvartering.
Uti Inqvarterings-Ordningen af den
(5 Julii 1720 stadgas: ”Ingeli mg fordra
eller njuta någon inqvartering uti Släderue,
som antingen icke hörer till den stan*
diga Garnisonen och med densamma gör
vakt och vård, eller häfver Kongl. Majrts
pller KrigST och Amiralitets-Collegii anvisning
dertill, eftersom hvarken Generalsperson,
Landshöfdingar eller Commendanter
skola ega roagt om Inqvarteringen i
Städerne uti någon måtto att disponera,
antingen för sig sjelfve eller andré, utan
skall Inqyarlering höra under Magistrat
fens enskilda förvaltning och fördelning,
dock hetages ingen siiie besvär hos Land?-*
höfdingen att andraga, i fall någon skulle
finpå §>g för när skedt. Och höra Magistraterne
vara ansvarige, om de af egen
myndighet Rorgerskapet nied någpn extraordinarie
Inqvartering besvära; Hvarföre
ock de, sorn uti Regements , Garnizonseller
andre publike värf och ärender förgändas,
med nödige Resepenningar af dem,
som dem försändt, förses skola efter Reglementet.
"
På grund häraf har ock Kongl. Maj:t,
i anledning af Landskrona Stads underdi
-
370 S ta t s-U t sko t tets Be tänk an den.
niga ansökning, om ersättning för hafde
kostnader till tillfällige Inqvarteringar,
uti Nådigt Bref tili Kongl. Stats-Contoiret
af den 22 Sept. 18rp, förklarat sådan ersättning
icke ega runi, enär Officerare af
Landt-Armeen ej äro berättigade till fri
Inqvartering, såsom njutande tractaments-*
penningar vid extra förrättningar, samt
ytterligare under deii 28 November samma
år gifvit Kongl. Krigs-Collegium och
Kongl. Stats-Contoiret i Nåder tillkänna,,
att, enligt 1720 års Inqvarterings-ordning,
Officerare vid extra förrättning, såsom
Ledamöter i Krigs-Rätt, ej beslås inqvartering,
men väl Rese- och Tractamentspenningar;
Af hvilket allt Stats-Utskottets
förra yttrande, att extra inqvarterings
meddelande ensamt beror af Städernes
Borgerskaps välvilja, men ej är någon
läglig skyldighet, lärer finnas instämma
med Författuingarne och Herr Ståhles an->
förande i denna del sakna all grund.
Stockholm den 10 October i8a3,
Stats-Ut skottets Betänkande n. 27 i
N:o 53a,
Ankom den 17 October 1823.
Utlåtande öfver återremiss i frågan
om Grefljge Gyllenstjerna
ske Famillens påstådde fordran
hos Staten.
Högloflige Ridderskapét och Ädeln liar,
i anledning af gjorde anmärkningar, till
Stats-Utskottet återremitterat frågan angående
Greflige Gyllenstjernske Famillens
ansökning, om Liqvid för en förment fordran
hos Staten, i följd af arfsrätt efter
Konung Carl VIII Knutsson; Hvarom Utskottet
den 3 sisth September afgifvit Betänkande.
Då dö öfrige 3:ne fiiks-Ståridén, Ilögvördige
Prest-Ståndet den 11, Välloflige
Borgare-Ståndet den i3 och Hedervärda
Bonde-Ståndet den 3« näStl. September bifallit
Utskottets yttrande, och frågan alltså
likmätigt 69 §. i Regerings-formen är
afgjord, eger väl någon vidare handlägg
-
273 Stats-Utskottets Betänka nderi,.
ning deraf hos Utskottet éj ruin; Men upplysningsvis
har Utskottet, i anledning af
de anmärkningar som innefatta tvifvel
derom, att utfedt vöre döt famillen förlorat
den Städgade prasscriptiöiistiden för
utsökandet häraf, velat vördsam t erindra;
att såsom förut närmare utveckladt ar;
hafva Riksens Ständer, rörande alla äldre
Krono-Fordringar, uti Reglementet för
deras Fullniägtige i RikSgäJds-Contöiret
till efterrättelse fastställt, att Sådahe kraf.
i afseende på både Prjfescriptioiistideii fich
och beskaffenheten skola i Laga ordning
af ÄmbetS-Veiken utredas och bestämmas,-  innan de måga till Liqvid ifrågakomma;
Samt alt enär, vid detta måls pröfning i
den utstakade ordningen, hvarken vederbörande
Äuthoritet eller Konunga-Magten
ansett något Lagligt anspråk ega ruin,-  Utskottet funnit sig icke heller kunna
tillstyrka någon åtgärd härutinnan åf Riksens
Högloft. Ständer;
Stockholm deri io October i8a3.
Stats-Utskottets Betänkanden. 2^3
N:o 533.
Änlcom elen 17 Oct. 1823J
Memorial, i anledning af an**
märkningar vid Utskottets Utlåtande
öfver Herr Berghmans
motion, om uppgift öfver
hvad Staten påkostat Götha
Canal.
Under den 3o nästla Augusti har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, på grund af gjorde
anmärkningar, till Stats-Utskottet återremitterat
den af Herr Ambr. Berghman
väckte Motion, om uppgift öfver hvad
Staten påkostat Götha Canal, deröfver Utskottet,
den 8 i nämnde månad afgifvit
Utlåtande under N:o 4°°; Men som Ilög-»
vördige Prest-Ståndet och Välloflige Borgare-Ståndet
den i8:de, samt Hedervärda
Bondc-Ståndet den 30 i förb Augusti månad
gillat Utskottets herörde Utlåtande
och frågan alltså, likmätigt 69 §. i Rege
4:deSaml.
5 Bandt. 18
2^4 S ta t s-Uf. skottets B etan ka rideri;
ringsformen, redan är afgjord; Kan Utskottet
deråt icke lemna annan åtgärd; än
i anledning af hvad yrkadt blifvit, att ifrån
Kongl. Kammar-Collegium bordt infordras
uppgift på de Hemmans-Ränlor, Kronotionde,
Boställen, Roteradt Manskap, Kronoparken
och Jordegor bi. m. hvilka genom
Götha Canals anläggning frångått Staten,
vördsamt upplysa, att Stats-Utsköttét sökt
sådan uppgift Öch utredning från Kongl.
Kammaf-Cöllegium erhålla, meri fått den
underrättelse^ att sådant för närvarande
icke' kårt af Kongl. Collégium åstadkommas.
Stockholm deri i o Öctober i8a3.
N:o 534-  Anlcom den 17 Ocfc 1833.
Memorial till Välloflige Borgare-Ståndet
, i anledning af
Stats-Utskottets Betänkaaden.
gjorde anmärkningar vid Utskottets
Utlåtande öfver Rikets
Ständers Revisorers Berättelser,
angående de under
Kongl. Commerce-Collegium
Stälde fonder och medel.
Enligt 2:ne från Vållofl. Borgare-Ståndet
till Stats-Utskottet ankomne ProtocolisUtdrag,
af den 19 sjstl. September, har Utskottets
den 3 i samma Månad afgifne
Utlåtande öfver Rikets Ständers Ileyisorers
Berättelser, angående de ander Kongl.
Commerce-Collegium stälde fonder och
medel, blifvit, i anledning af någre Ledamöters
gjorde anmärkningar, återremitteradt,
i hvad dgt angår de utaf Allmänna
Arbelslms-Fonden anslagne medel till inköp
af Biskopshus i (lötheborg; samt
nämnde Fonds framtida an vändande; Hvaremot
Utlåtandet i öfrigt blifvit af Vällofl.
Borgare-Ståndet gilladt.
Då Utskottets ifrågavarande Utlåtande
blifyit af de öfrige Respective RiksStånden
till alla delar bifallet, nemligen
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den
25 nasti. September samt af Högvördige
Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde
-
2^6 Stats-Utskottets Betänkanden.
Ståndet den 18 i nämnde Månad, och den
gf Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterade
fråga således, likmätigt 69 §. i Regerings-Formen,
redan är afgjord, har Utskottet
ansett sig icke kunna densamma till vidare
handläggning upptaga; Hvilket Utskottet
får, såsom svar på återremissen, vördsamt
anmäla.
Stockholm den 10 Oetober i8a3.
N:o 535.
Ankom den 17 Oct. 1893.
Ut låtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Z/tskottets
Betänkande, angående
vackt fråga, om Revision af
Lästafgifts-fondens förvaltning.
Högloft Ridderskapet och Adeln samt
yällofl. Borgare-Ståndet hafva, i följd af
Stats-Utskottets Betänkandsn. 377
gjorde anmärkningar, till Stats-Utskottet
återremitterat Utskottets den 28 sist].
Augusti afgifne Betänkande, hvari Utskottet,
i anledning af Herr Uilbergs Motion,
angående Revision af den så kallade Lästafgifts-fondens
förvaltning, förklarat sig
icke ega skal att tillstyrka ändring i Rikets
Ständers vid sistförflutne Riksdag fattade
beslut, enligt hvilket en sådan revision
ansetts Rikets Ständer, eller deras
Revisorer, icke tillkomma.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
har anmärkning emot Utskottets Betänkande
blifvit framstäld af Herr von Hartmansdorff,
som yttrat, att så länge någon
annan egare af Lästagiftsmedlen, än Staten,
icke kan uppgifvas, kunde Herr von Hartmansdorff
icke annat finna, än alt dessa,
på Svenske Skepps-Rederiernes bekostnad
samlade medel, böra, lika med andre Statsmedel,
varda reviderade, hvilket de hittills
icke en gång skola blifvit i Kongl.
Kammar-Rätten.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet bar
Herr Eckhoff anfört, att enär Herr Eckhoff,
som i Utskottets ifrågavarande Betänkande
icke deltagit, erkände skyldigheten
till Lästagiftens erläggande, hvilken
äfven han, såsom Skeppsredare, skall till
1
278 Stats-Utskottets Be t än k a n de n.
ganska betydligt belopp fått vidkännas;
trodde Herr Eckhoff det bäfva förtjent ett
närmare öfvervägande af Utskottet, huru
den deraf samlade fond blifvit använd.
Herr Ullberg, har, med instämmande
häri, yttrat, c»ft då Lästafgifts-fonden,
sorn, genom Kongl. Brefvet af den 16
September 1812, blifvit bestämd till Svenske,
på utrikes ort vistande Sjömäns understöd
och hemförskaffande till Fäderneslandet,
yore samlad på Svenske Skeppsrederiernes
bekostnad och således en deras
tillhörighet; hade Utskottet bordt med
Herr Ullbergs motion taga den närmare
befattning att tillse, det medlen blifvit
för det bestämde ändamålet använde och
redoviste: peli hafva fyra af Yälloflige
Borgare-Ståndets öfrige Ledamöter med
Herrar Eckhoff och Ullberg sig förenat.
Utskottet får, i anledning häraf, först
upplysa, att Lästafgifls-fondens förvaltning
icke på sätt af Herr von Hartmansdorffs
framställning skulle kunna slutas, varit
fritagen från all revision, utan alt granskning
af Fondens Räkenskaper, till och
med för 1820, årligen blifvit af arne dertill
utsedde Ledamöter af Kongl. Kammar-Rätten
verkstäld, samt att en sådan
granskning, ifrån nämnde tid, årligen förr
Stats-Utsko tt e ts Beta n k a nelén. 279
rättas i Kongl. Kammar-Rätten, på enahanda
sätt som i afseende på Räkenskaperne
öfver publika medel i allmänhet
äger rum.
Dernäst anser Utskottet sig Röra anmärka,
att ifrågavarande Fond, eller de
så kallade Lästagiftsmedlen, icke få förförhläiidaS
med de Läst-afgifter, sorn, enligt
förfättniilgarne, skola, för alla Fartyg,
som gå utom Öresund, erläggas till Convoy-CommissaHatet,
utan att deli fond,
hvarom nu är fråga; tillkommit derigenom;
att Kongl; Maj:t, sorn, vid perioden
af Continental-Systemets upphörande; fann
det vara af vigt, att Sveuske Skeppsfarten
mätte skpndsamt vinna éil enrot tillfället
svarande utvidgning, tillät, att utländske
fartyg, som af Svenske undersåtare inköptes,
fingo förses med Fribref och öfrige
Svenske Sfcepps-Documenter emot erläggande
af viss naturalisation- eller Lästafgift;
Hvilken tillåtelse likväl redan år
1816 upphörde.
Hvad nu sistnämnde Fond, eller den
egentligen så kallade Lästafgifts-fonden
angår, förekommer följaktligen, att densamma
blifvit samlad, icke geuom någon
allmän beskattning, utan medelst en afgift,
sorn, i följd af en utaf Kongl. Maj:t,
280 Stats-Utskottets Betänkande!!,'
under en viss politisk Conjunktur nödig
ansedd och på Kongl. Mapt allena beroende,
ekonomisk författning, utgått, endast
af | dem, som af samma författning,
njutit förmån. Kongl. Maj:t har ock af
sådan anledning, utan Rikets Ständers hörande,
bestämt föremålet för denna fond
och grunderne för dess förvaltning; och
Rikets Ständer hafva icke ansett det tillkomma
dem, att ingå i pröfning af hvad
Kongl. Maj:t i frågan härom beslutat, eller
att deri kunna göra någon ändring, i händelse
de skulle finna samma beslut afvika
från deras åsigter. Då, med afseende
härå, Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
förklarat, att någon granskning af
Lästafgifts - fondens förvaltning, Rikets
Ständer eller deras Revisorer icke tillhörde;
och en af Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag — under oförändradt förhållande
och utan stöd af förekomne nya
skäl, —• vidtagen rubbning i hvad nästföregående
Ständer sålunda beslutat, skulle
vara stridande emot den enhet i grundsatser
och handlingssätt, som onekligen
utgör ett af de förnämsta vilkoren för
Nationens förtroende till dess Representanters
åtgärder, och som derföre icke
får
/
ista ts-U t sk o 11 et s Betänkan den* 381
får af Rikets Ständer åsidosättas; Så finner
Utskottet sig, af förenämnde anmärkningar,
icke hafva erhållit anledning att
ändra hvad Utskottet, i frågan om den
föreslagné Revisionen af Lästafgiftsfondens
förvaltiling, yttrat i dét återremitterade
Betänkandet, hvilket för öfrigt, enligt
Utskottet tillhandkomne PrötöcollsUtdrag,
blifvit under déii 5 sisth September
af HögvÖrdige Preste-Ståiidét oell Hedervärda
Boiide-Ståndet bifallet.
Stockholm den i o Öciobef i8a3;
N:o 536.
Ankom deri 17 Oct. 1823-
Riksens Höslofl. Ständers förstäfktä
Stats-Utskotts Merno
/pde
S a m h 5 B a n d. 18 *
2 8 2 Stat s-tl t s k o I t e t s feetänkandam
rial angående åtskillige anslag
för Förs vars-Verket.
I följd af erhållne Remisser från samtelige
Riks-Stånden, har förstärkta Stals-TJtskottet,
likmätigt grundlagernes föreskrift,
lill afgörande företagit följande frågor om
tillökning uti åtskillige anslag för Försvars-Verket,
hvaruti Riks-Stånden stadnat
uti olika beslut, samt voterat öfver
desse dertill förcslagne och gillade propositioner,
i:sta Voteringetv
.
Den som bifaller alt én ny rubrik S
Riks-Statens io:de Hufvud-Tillel skall upföras
under namn af Fyrings-Stat och
dertill af anslaget för denna Hufvud-Tittels
Materielle behof afsättas en Summa,
som motsvarar hvad per medium under
de sistförflulne åren Fyringarne blifvit
anvist, elier i^.SSo R:dr, samt dessutom
för detta ändamål Soco R:dr Såsom étt
nytt anslag under denna rubrik beviljas
och uppföras, voterar Ja, den det ej vill
Nej;
Vinner Nej;
så kolnmer, såsom Stals-Utskottet yttrat,
S ta ts-U t i. ko 11 e t s Be län kan den. a83
något serskildt anslag härtill icke att bestås,
utan kostnaderne för Fyringarne att
besörjas hädanefter sorn hittills af anslaget
för Försvars-Verket och af Kongl,
Majrt i Nåder till beloppet bestämmas,
men härjemte hos Kongl. Maj:l i underdånighet
anhållas, att för denna Inrättnings
förbättrande, medelst flere Fyrars,
Båkars och Sjömärkens anläggande och
de redan befintliges försättande i bättre
tillstånd, mera tillräckiige medel än hittills
matte varda anviste af anslaget för
Flottornes Materiel,
Desse Propositioner hafva blifvit besvarade
med 4° Ja och 77 Nej; jemte arne
dubbla voterings-sedlar, som förkastades;
Och som Nej alltså vunnit, så kommer
något särskildt anslag för Fyringarne
icke alt bestås, utan kostnaderne dervid
alt besörjas hädanefter, som hittills;
Men tillika i underdånighet anhållas att
för denna Inrättnings försättande i ett
bättre tillstånd, Kongl. Majrt dertill måtte
i Nåder anvisa mera tillräckliga medel än
hittills utaf anslaget för Flotternes Materiel,
284 Stals-U I s kottet s Betänkan dea.
2:dra Voteringen.
Den som bifaller Stats-Utskottets För-,
slag, att det på Riks-Statens 3:dje Huf-,
yud-Titel uppförde anslag 14,002 R:dr
till anskaffinng af Ved och Ljus i Fästnings-
och Garnizons-Orterne, såsom befunnet
otillräckligt, må med 2000 R:dr
förpkas, voterar Ja; den det, ej vill Nej;
Vinner Nej;
så kommer någon tillökning för detta behof
icke att äga rum; utan anslaget att
förblifva vid samma belopp, sorn hittills.
Voteringen häröfver har utfallit med
4 7 Ja och 72 Nej; I följd hvaraf Nej vunnit
och den föreslagne tillökningen såle-t
des icke kommer att bestås.
3:dje Voteringen;
Den sorn instämmer i Stals-Utskottets
Förslag att anslaget, som nu blifvit
fördeldt emellan Riks-Statens 3:dje och
io:de Hufvud-Titlar till Rese- och Tractamentspenningar
för Extra förrättningen
i Militaire ärender, skall tillökas med
2000 R:dr eller från 10,000 R:dr till
12,000 R;dr voterar Ja; den det ej vill?
Nej;
jStals-Utskottets Be län k anden. a85
Vinner Nej;
kommer ingen tillökning att för detta ändamål
bestås, utan Anslags-Summan att
vid samma belopp sorn hittills oförändrad
förblifva.
Efter Voterings-Sedlarnes öppnande
hafva befunnits 29 Ja, oell 90 Nej; Hvadan
Nej alltså vunnit och den af StalsTJtskottet
tillstyrkte tillökning uti nämnde
anslag följaktligen är afslagen; Hvilket
allt Förstärkta Stats-Utskoltet får
yördsamligen anmäla.
Stockholm den 16 October 1823.
N:o 537.
Ankom den 17 Qct. 1833.
Memorial, med Förslag till för-;
nyad Instruction för Riksens
JStänders Revisorer i hvad som
286 Stat s-U tsiottets Betänka uden.
rörer deras befattning med
Stats-verket.
Då Stats-Utskottet under den 20 sistl.
Maji algaf sitt Utlåtande öfver Kongl.
Maj:ls Nådiga Skrifvelse den 28 nästföregangne
Februarii, angående tillåten granskning
af Tullverkets ra. fl. Räkenskaper, yttrade
Utskottet, nied anledning af Kongl,
Maj:ts, i sammanhang dermed, gjorde Nådiga
framställning om nödvändigheten af
mera bestämde föreskrifters meddelande,
i afseende på Riksens Ständers Revisorers
befattning med Stats-Verket, det Utskottet
vore betänkt att derom framdeles aflemna
ett Förslag till Riksens Högloflige
Ständer.
Detta Förslag har StatsUtskottet nu
mera utarbetat och får detsamma barbos
Riksens Högloflige Ständers pröfning
vördsamt underställa, jemte motiverna till
de derutinnan förekommande, dels förändrade
dels ock nya stadganden emot hvad
nu gällande Instruction för Revisorerne
af den 10 Junii 1812 innehåller.
Stats-Utskottet bör alltså först anmäla,
att, ehuru Revisorernes åligganden i
redan finnes ntgtjtjkjdf nlå §§
Stats-U ts kottets Be t änkan de 11. 2S7
af Riksdags-Ordningen, liar Utskottet
likväl ansett fullständigheten fordra, att
desse åligganden uti nu ifrågavarande förslag
varda ytterligare upptagne; Och af
sådan anledning har 1 § tillkommit; Varandes
densamma, hvad redactionen beträffar,
i fullkomlig Öfverensstämmelse med
omförmälde §. i Riksdags-Ordningen.
Då Kongl. Maj:t uti ofvanhögstberörde
Nådiga Bref täckts särskildt fästa Riksens
Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derå, att ali tvetydighet om tiden, hvarintill
Revisorerne äga sträcka sine efterforskningar,
måtte uti den nya Instructiolien
undvikas, har delta ärende blifvit
ett föremål för Utskottets öfverlägguingar;
Och sorn Utskottet dervid, till stöd för
sitt omdöme, endast haft att rådfråga
Grundlagens innehåll i denna omständighet,
utbeder sig Utskottet få detsamma
här upprepa.
Sålunda inhämtas af 1 Mom. uti ofta
åberopade §. af Riksdags-Ordningen, att
Revisorerne skola öfverse ooh granska
Stats-Verkets, Bankens och Riksgälds-Contoirets
tillstånd, Styrelse och förvaltning;
oeh vidare uti 2 Mom. att Revisorerne
höra sammanträda så ofta, att hvarje
ra88 S ta ts-U t sk o t te ts Betänkande ii
Revision må kunna omfatta arne års afslutade
Räkenskaper.
Af desse Stadgaiiden, då de sins emellan
jemnföraS* liar Stats-Utskottet så
mycket mindre kunnat draga den slutföljd,
att de efterforskningar, som Revisorerne
enligt i Mom. ovillkorligen äga anställa
om Stats-Vferkets tillstånd,-  styrelse och förvaltning skola anses
vara inom någon viss tid Begränsade; sorn
de uti setiarC Momehtet förekommande
ordalag, att Révisorerne skola sammanträ
da Så ofta ali hvarje Revision må kunna
emfattä arne årS afsliitadé Räkéilskaper,
tydligen anvisat endast alt Revisorernes
Befattning nied sjelfva redogörelsen
för medlen minst må sträcka sig till
genomgående af de arne års Räkenskaper,
som sedan näStförflufne Revision, kunnat
Blifva afsliitadé; Och starkes Utskottets öfvertygelse
om rigtiglieten af en sådan tilllämpning
af 68 §. i Riksdags-Ordningen
ännu ytterligare af den föregående f\o. §.
som föreskrifter, att Kongl. Stats-Contoiret,
i afseende på Statsniedlens redovisning,
Bör alla äskade upplysningar meddela.
Rå
Siats-Utskottets Betänkande 11. 38g
På grund häraf och då Riksens IdÖglöflige
Ständer hifallit Utskottets förberörde
Utlåtande, af den 2ö sisth Maji, hvaruti
enahanda åsigter blifvit framstälde, i
frågan om bedömandet af åtskillige 1820
och 1822 årens Revisorers åtgärder för
den förilutne tiden, har Stats-Ulskottet
icke tvekat, att uti 5 §. af Förslaget, till»
styrka det bestämda stadgande, att Kongl.
Stats-Gontöiretä alla Räkenskaper, Protocöller
och Handlingar måga, till upplysning
om Stats-Verkets tillstånd* styrelse
och förvaltning, för Revisorerne vara att
tillgå, anda intill den dag, då Revisorerne
sammanträda; Hvarigenom i denna del
äfven vinnes öfverensstämmelse med hvad*
vid framläggandet af Banco- och RiksgäldsVerkens
tillstånd, iagttages.-
Att Stats-Utskottet, på sätt 6 §. i Förslaget
innehåller, hemställt, att i likhet
med hvad Kongl, Majit vid alla föregående
Revisioner af Stats-Vcrket täckts förordna,
någon af Kongl. Stats-Contoirels
Ledamöter äfven hädanefter måtte i Nåder
utses för att Revisorerne med nödige
upplysningar i förefallande ämnen till—
handgå, har varit föranledt af Utskottets
öfvertygelse, att sådant, såsom hittills,
4:de ,S ami. 5 B a n d.
290 S t a t s - IT l s k fj 11 e t s Betänkande n.
stall fördelagtigt verka på fortgången af
Revisorernes, nu emot förr, betydligt ökade
göromål; Och är det, till undvikande
af all omgång, som Utskottet uti 2 Mom.
af y §. föreslagit, att denne Ämbetsman
må af de öfrige förvaltande Verken, kunna
infordra de Räkenskaper, som Revisorerne
kunna äska; Hvaremot Revisprerne,
i afseende på alla andra upplysningars erhållande
från desse Verk, ansetts böra begagna
den utväg, sorn uti 41 §• af Riksdag
s - O r d n i 11 g e n o m fö r mai es.
På det att den korrta lid af 3:ne
månader, hvarinom Revisions-Förrättningarne
skola vara slutade, icke må behöfva
upptagas med Räkenskapernes granskning,
hvad Ziilran angår, utan medlens
förvaltning i stället blifva hftfvud-föremålel
för Revisorernes efterforskningar, bar
Utskottet, enligt 8 §., funnit sig böra
hemställa, att Räkenskaperne alltid mätte
hafva undergått den speciella Revisionen
i Kongl. KammarRätten, innan de till
Revisorernes handläggning förekomma,
dock så, att underlåtenhet häraf icke må
hindra Räkenskapernes afleihnande, enär
anmälan derom sker.
Redan vid sista Riksdag tillstyrkte
då varande Stats-Ulskolt, uti särskildte
S t a t s-U Is k o t te ts Betänka uden. 291
Batänkanden af den i,3 Maj och 1 Julii
1818, att Revisorernes Berättelser oni
granskningen af ej mindre Stats- och
Banco-Verkerj, än ock af de Öfrige medel,
hvaraf förvaltningen blifvit stäid under
Revisorernes tillsyn, mätte till trycket befordras
och bland allmänheten utdelas;
Och som Riksens Ständer, vid föredragningen
häraf, biföilo Utskottets yttrande,
fastän någon underdånig skrifvelse derom
till Kongl. Maj:t icke blef expedierad, har
Stats-Utskottet trott att stadgande härom
böra uti 12 §. af Förslaget inflyta, i sammanhang
med hvad Utskottet, enligt 1812
års Instruction, föreslagit angående aflemnaudet
till Riddarelms-Archivet af ett exemplar
af berörde Berättelser
Alla
öfrige, vid jemnförrlse af nvss
åberopade Instruction, uti förevarande Förslag
befintfilige tillägg äro antingen följder
af Riksens Högloft. Ständers under inneysrande
Riksdag fattade beslut, i afseende
på granskningen af Allmänna Medels förvaltning,
samt i frågan om årlige RiksHufvud-Böckers
uppgörande, eller ock afse
de samme ej annat än ett närmare bestämmande
af hvad förut varit Revisorerne
tili iakttagande föreskrifvet; Och torde
alltså grunderne för desse tillägg icke
vidare behöfva utredas.
geja Stat s-U tskottets Betänkan den.
Slutligen får Utskottet vid handen
gifva, att 1812 års Instruction för Revisarerne
ansetts icke fordra någon förändring
i hvad densamma angar föreskrifter för
Revisorerne vid Riksgälds-Verkets öfvers
seende, samt att Utskottet från Banco-Utskottet
erhållit den underrättelse, att detta
Utskott, sedan frågan om Bankens publicitet
af samtelige de Respective Riks-,
Stånden blifvit slutligen afgjord, ämnar
afgifva det förslag till förändrad Instruction,
i afseende pä Revisorernes befattning
med Banco-Verket, hvartill omständigheterne
då kunna föranleda,
I fall Riksens Höglofl. Ständer finna
för godt antaga det af Utskottet nu framlagde
Förslag till ny Instruction för Revisorerne,
lärer sådant, till svar å Kongl,
Maj;ts Kådiga skrifvelse i detta ämne höra
i underdånighet anmälas, med underdånig
anhållan, att den sålunda godkände
Instructionen måtte till vederbörandes efterrättelse
varda utfärdad. Några Ledamöters
särskildt yttrade tankar varda barbos
bifogade,
Stockholm den i4 October 182 3.
Stats-Ulsko t te t ets Betänkan den. ng3
Förslag till en Xnstructiou för
Riksens Ständers Revisorer, i
hvad sorn rörer deras befattning
med Stats-Werket.
§,
Riksens Ständers Revisorers åligganden
är, att emelian Riksdagarne, enligt
denna Instruction, öfverse och granska
Stats-Verkets, Bankens och Riksgälds-Contoirets
tillstånd, styrelse och förvaltning,
likväl, hvad Stats-Verket angår, utan rättighet
att meddela föreskrifter eller för- '
ändringar besluta. De böra sammanträda
så ofta, att hvarje Revision må kunna
omfatta a:ne års afsiutade Räkenskaper
och tage derföre altid Revisions-förrättningen
sin början den i5 September; Börande
afgående Revisorer, i likstämmighet
härmed, utsätta tiden för Riksens Ständers
Revisorers nästa sammanträde, till hvilket
Revisorerne af Konungen kallas; Och må
ingen Revision öfverskrida en tid af 3 månader.
Med Revisorernes Röstberäkning
förhålles enligt de i 66 §. af Riksdagsordningen
utstakade grunder.
294 Stats-Ut skottets Be tänka nelen.
§■ 2-
För alla Medel af hvad beskaffenhet
som heldst Ordinarieel ler Extra Ordinarie,
sorn genom allmänna bidrag tillkommit,
eller genom Tractater med fremmande
Magter Riket tillflutit, aflägges Räkenskap
utaf vederbörande, på hvilka sådant ankommer,
inom föreskrifne tider och vid
det ansvar, Författningarne i thy fall stadga;
Börandes öfver Statsverkets ställning
på det hela, årligen upprättas en Riksliufvud-Bok,
hvars Verificationer utgöras
af de från Länen inkommande SpecialRäkningar.
§. 3.
Vid början af hvarje Revision öfver
Stats-Verket, täckes Kongl. Majrt till Reyisorerne
låta öfverlemna de vid föregången
lämplig tid infordrade och till Kongl.
Majrt stälde underdåniga Berättelser, om
Stats-Verkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
hvilka böra afgifvas för de 2:ne
år, för hvilka afslutade Räkenskaper skole
företes, nemligen:
Af Kongl. Stats-Contoiret, öfver StatsVerkets
förvaltning på det hela.
Stats-Utskottets Betänka nd en. 2C)5
Äf Kongl. Krigs-Collegium, angående de
till Armeens behof erhållne Medel och
deras användande, samt om tillståirdet och
förvaltningen af alla under Kongl. Collega
disposition, stälde särskilde Cassör.
af Förvaltningen af SjÖ-Aretiderne i afseende
på Användandet af de för Flottorlie
gjorde anslag.
Af Kongl. Commerce-Collegium, öfver de
till dess disposition anviste Allmänna Medel,
samt. angående Controll-Verket och
de särskilde Cassör, som hora till Kongl,
Collegii förvaltning.
af Allmänna Magazins-Direetioiien, eller
det Verk åt hvilket Directionelis befattning
hädanefter kan komma att uppdragas,
öfver anslagen till Magazins-Inrättliingeil.
af Kongl. Kammar-CoUegium, rörande förhållandet
med Chartas-Sigillatas - Medlen
och anslagen för Kongl, Myntets behof,
samt
af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet, Kongl.
General-Tull - Directionen, Kongl. ÖfverPost-Directionen,
Kongl. Committeen för
Saltpeter-Ärenderna och Kongl. NummerLotteri-Directionen
med flere, öfver till
-
3f)6 S t a t s-tJ t s k o 11 e t s Be t ä 11 k a ii dem
Ståndet,- styrelsen och förvaltningen af dé
delar ntaf Stats-Verket,, soffi under hvarje
af desse Authöriteter, lyda; Gällandes
detta äfven, i afseende på sådane Cassör,
som hädanefter genom Allmänna bidrag
tillkomma,
§• 4‘
Kongl. Stats-Contoirets Berättelse verificeras
af Riks-Hufvud-Boken; De öfrige
Kongl. Collegiers och Publike Verks med
hvar deras Hufvucl-Bok, samt der det nödigt
pröfvas, derjemte med särskilde Berättelserne
bifogade .Extraeter af Räkenskaperne.
§•• 5,
Jemte Riks-ldufvnd-Boken, soffi af'
Kongl. SUqs-Contoiret aflemnas, böra Revisorerne
ega tillgång till Kongl. Stats-*
Coiitoirets samtelige Räkenskaper, Proto-*
coller och handlingar, intill den dag då
Reyisorerne sammanträda,
§. 6,
Kongl. Maj:t förordnar i Nåder ert
af Kongl. Stats-Contoirets Ledamöter att
un»
Stat s-tll t skottéts Beta ilian den. a gj
under förrättningen, Revisorne biträda,
med rättighet och pligt för denne Ämbetsman
att till Revisorer nes Protocoll
lemna de upplysningar, sorn i en eller
annan måtto af honom hunna äskas och
sorn hafva sammanhang med Stats-Verkets
tillstånd, styrelse oeh förvaltning.
i 7 •
De öfrige förvaltahde Verkens Räkenskaper,
med tillhörande Verificationer, skola
jemväl vara för Revisorerne att tillgå;
Och den af Kongl. Majrt till Revisorernes
biträde tillförordnade Ledamoten af Kongl;
Stats-Contoiret må, efter Revisorernes begäran,
kunna dem omedelbarligen reqvirera;
Men finna Revisorerne sig derutöfver
behöfva af någon Konungens Ämbetsman,
eller af något Publikt Verk inhemta
muitdteliga eller skrifteliga upplysningar
begäre, genom deras Ordförande, hos HofCancelleren
Konungens Nådiga Befallning
till vederbörande om meddelandet åf de
äskade underrättelserne.
§. 8;
Räkenskaperne böra hafva undergått
den speciella revisionen uti Kongl. Kara
4:de
S a ml. 5 Band. 19 *
ijijÖ Siats-Utskottets Betänkanderu
hiar-Rätten, innan de till Revisörernes
handläggning förekomma; Dock må underlåtenheten
häraf ej lägga hinder i vägen
för desse Räkenskapers aflemnande* då
anmälan derom göres.
§• 9-
Till Protocollets förande och Expedilionernes
uppsättande vid Revisionen
öfver Siats-Verket, hör Secreteraren i
Kongl. Statskontoret Revisorerne tillhandagå;
Äfvensom det ankommer på Revisorerne,
att antaga erforderligt Cameraloch
Canceili-biträde, jemte Vaktbetjening,
inom Kongl. Stats-Cofltoiret, samt att lemplige
Ärfvoden, i mån äf hvardera» arbete
och tjenst*, bestämma.,
§'. i o.
Finna Revisorerne något af Riksens
Ständers faststäldt anslag vara öfverskridet,
eller något i öfrigt vid förvaltningen
alt erinra, böra Revisorerne sådant uti
deras till Riksens Ständer afgifvande Berättelser
anmärka och sitt utlåtande deröfver
meddela, samt derjemte, med anledning
af 3o §. i Riksdags-Ordningen, des
-
