# ID: svediakorp-gov1866
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 41,789
# sentences: 877
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


S t a ts-U t s ko l te t s B etan kan den. Bgj
Herr Timm tror vara af Stats-Utskottet
begånget, upplysningsvis andragit, att en
del ;if det genoiii Herr Presidenten Friherre
Fock upphandlade. Spannraålsparlie
verkeligen skall hafva blifvit directe
från Fartygen lill Båntagare utlemnadt,
då deremot Ståts-Utskottets Utlåtande gifver
vid handen, att hela beloppet af
den upphandlade Säden blifvit in natura
aflefvereradt på Upsala Krono-Magazin
samt derifrån tiil undsättnings behöfvande
successive utdeladt, och har Herr Tham
till bestyrkande af nämnde sitt påstående
producerat ett af förre Magaz;ins-Förvaltaren,
HQf-Qvartermäsfaren Grandinsson den
29 November 1820 ulhändigadt betyg,
hvilket äfven funnits öfverensstämmande
med den uppgift Herr Tham nu meddelat.
Stats-Utskottet som med all tillhör»
lig noggrannhet behandlat förevarande an»
märkningsfråga, kan för ingen del vidkännas
den rubrik af misstag, som Herr Tham
velat fästa vid Utskottets åtgärder. Grunden
för sitt bedömande i denne del af
frågan hvarinnom Herr Thams anmärkning
sig inskränker, har Stats-Utskottet enligt
hvad dess förre afgifne Utlåtande äfven
upplyser, hemtat från det af Hof-Qvarter-<
5p8 Sta ts-U t s k o 11 e t s B ela n k a 11 cl en.
mestaren Grandinsson redan den 18 December
1819 utfärdade Uppbördsmannaqvitteuce,
hvilket blifvit bi lagdt och åberopadt
uti Herr Presidenten Friherre
Focks för Spannmåls-upphandiingen ingif11
e Redogörelse, (Se fol. i4>ö36 uti i3:de
Verificalions-Bandet af Allmänna MagazinsXurättningens
Räkenskaper för år 1819)
och varder nyssnämnde qviltence här ordagrannt
inlaget, så lydande:
”Att Herr Baron, Presidenten och Commendeuren
Fock under loppet af åren
1817 och 1818 till Krono-Magazinet härstädes
levererat Ett Tusende Femtio En
Tunnor 16 Rappar Iliad Råg; samt Elt
Tusende Femhundrade Fyratio Fyra Tunnor
18 Kappar Korn och Tre Hundrade
Nittio Fyra Tunnor 8 Kappar Häfra, hvilken
Spannmål detta år blifvit lill landets
Allmoge med flere nödlidande på Credit
utiemnad; samt Gppbörds-Längder till
Krono-Fogdarne lemaade, till medlens indrifvaude,
det varder på begäran intyg a dt.
Upsala Krono-Magazins-Contoir den i8:de
December 1819.
J. E. Grandinsson.”
Utaf förestående qvittence, hvars
tillförlitlighet så mycket mindre bör be
-
Stat s-U tskottets B e t ä 11 k a 11 d e n.
tviflas, som detsamma legat lill grund för
den med Herr Presidenten Friherre Fock
slutade Liqvid om Spannrnåls-upphandlingen,
vederlägges äfven möjligheten deraf,
att någon utleverering kunnat ske från
fartygen, dåTqvitlencel upplyser, att Säden
skall hafva ingått till Ivrono-Magaziliet
till hela sitt belopp åren 1817 och
och 1S18, men först år 1819 till undsättning
för behöfvande i Upsala Län blifvit
använd. Hen besynnerliga motsägelse,
som i flere afseenden råder emellan del af
Stats-Utskottet åberopade q vil tense, samt
det betyg Hof-Qvartermästareu Grandinsson
meddelat och hvilket senare Herr
Tham för sin anmärkning begagnat, har
Stats-Utskottet icke eller förr än nu varit
i tillfälle att till närmare undersökning anmäla,
emedan detta Betyg icke funnits
bland de Handlingar i Allmänna MagazinsBirectionen,
som med meranämnde Spannmåls-upphandling
egt gemenskap.
Ytterligare har Herr Tham till vägledning
för StalsUtskottet i denna Anmärk
nings-fråga trott sig böra omnämna,
att Kongl. Allmänna Magazins-Directionen
redan genom beslut af den 28 Juni 1820
meddelat Herr Presidenten Friherre Fock
Bgo St a t s-U t s k o 11 et s Betänkande it.
fullständig decharge för de till Spanmålsupphandlinger
utägne medel.
Härvid får Stats-Ulskötlet göra deni
érindran, att Kongl. Birectionens nyss anförde
Beslut hvilket för Utskottet ingalund
da varit okändt, tydligen slutas med hänvisning
till den kraft och verkan KongL
Brefvet af den i8:de Januarii ij8i förmår;
och då i följd af samma KongL
Bref, Herr Presidenten Friherre Focks redogörelse
ej Varit fritagen från KongL
Kammar-Rättens vidare granskning, har
väl genom Birectionens beslut någon inskränkning
Uti Riksens Högloflige Ständers
och deras Revisorers pföfnings-rätt hvarken
kunnat åsyftas eller tillvägabringas,
utan lärer denne decharge endast höra
tillämpas på den inom Kongl. Bireclionen
föregångne revision, hvilken åter ej sträckt
sig längre än till Ziffran*
4-de Punkten af Stats-Utskottets Ut*»
låtande angående det af Allmänna
M a g a z i n s-B i r e c t i o n eli år 1820 beviljade
Spa nnrn åls-utbyte för Selet»
Bruk i Norrbottens Län:
från
Sta t s-Ute k otte ts B,e tä n k n nd en. 6oi
Från Högloflige Ridderskapet och
Adela har frågan om nämnde Spannmålsutbyte
blifvit återremitterad: hos Högvördige
Preste-Slåndet deremot, har densamma
under den i8:de samt hos Hedervärda
Bonde-Ståndet den 25:te sisth Junii ansetts
höra förfalla; och af Välloflige Borgare-Ståndet
är Utskottets Utlåtande tili
alla delar godkändt. För sin del får Utskottet
härmed vördsamt tillkännagifva, att
Utskottet ej funnit någre sådane skäl framställde,
som tili förändring i Utskottets
om beskaffenheten af berörde bytes-afhandling
yttrade öfvertygelse, skulle kunna föranleda,
ulan underställes å nyo det först
afgifne Utlåtandet Riksens Högloflige Ständers
upplysta pröfning.
7:de Punkten af Stats-Utskoltels Utlåtande,
angående inköpet af f d.
San tesson sk a egendomen i Götheborg
samt det sedermera föreslagne
Bytet af samma egendom emot
C om mere e-R fide t Björnbergs hälft
i f. d. Ostindiska Compagniets hus
uti nämnde Stad.
4:deSaml. Band.
38 *
<*>02 Stat s-T J t sk o t tets Betan k an cf en.
Sedan HögvÖrdige Preste-Ståndct
och Välloflige Borgare-Ståndet den sSite
sistl. Junii gillat Stats-Utskottets i forenämnde
fråga meddeldte Utlåtande, påfordra
de lios llögloflige Ridderskapet och
Adeln härvid gjorde anmärkningar icke
någon ytterligare åtgärd, då frågan enligt
6g §. uti Regeringsformen bör anses såsom
redan afgjord;
Hvilket Stats-Utskoltet får härigenom
vördsamt anmäla.
Slockholm den 4 September iSgä.
N:o 47*.
Ankom den 15 Sept, 1823.
^/flätande, i anledning af Casseurens
vid General-Assi«-  sistance-Contoiret, tillförord
-
S la ts-U tsko 11 e t s B etä nk a n de n. 6o3
nade Casseurens vid Riksgälds-Contoirets
Credit Sedel
- /^erk, Kamereraren
Israel Tingbergs ansökan
om Afsked med Pension.
Sedan hos Herrar Fullmägtige lili Riksgähls-Contoiret
Kamereraren Israel Tingberg
sökt, alt, i anseende till den ögonsjukdom,
hvarmed, enligt företedde särskildte
Liikarehetyg, Tingberg är besvärad,
undfå afsked med bibehållande af dess nu,
innehafvaude Lön, såsom tillförordnad
Lasseur vid Riksgälds-Contoirets CreditSedel-Verk;
Men Herrar Fullmägtige på
sätt deras under den 29 sistl. Maji utfärdade
Resolution innehåller, ansett sig, enär
Tingberg icke styrkt, alt han för närvarande
är till tjenstgöring oförmögen och
icke heller alt hans ögonsjukdom är obotelig,
ej kunna Tingbergs ansökning bifalla;
sä har Tingberg, sorn under tiden den 5
derpåföljde Junii, uppå särskild, likaledes
med Läkare-betyg beledsagad, ansökning,
till .återställande af sin försvagade Synför
-
<3o4 S t a ts-U t s k o 11 e ts Be t änkan den.
mäga, erhällit 6 månaders tjenstledighet,
alt räkna från sislhérörde dag, uti en sedermera
till Siats-Utskottet ingifven skrift,
förnyat sin anhållan oin afsked med Pension
samt tillika bönlallit att, derest vid
afskedstagande! hela lönen icke skulle kunna
såsom Pension Tingberg beviljas, honom
måtte tilldelas åtminstone någon del
deraf, i förhållande till den tid, han varit
i Statens tjenst.
Af de Tingbergs ansökan vnlfogade
handlingar inherntas. att Tingberg, sorn är
5a år gammal, i 34 år varit Ordinarie
Tjensteman dels vid Riksgälds-Contoiret,
och dels vid General-Assistance-Contoirel,
samt att, då han sednast år 181 uppå
derom gjord ansökan, åter förflyttades till
tjeTrstgöring vid Riksgälds-Contoiret med
förordnande att tills vidare förrätta deu
Casseurs-tjenst vid Credit Sedel - Verket,
ifrån hvilken han nu söker entledigande,
honom lemnades rättighet alt åter tillträda
den af honom förut innehafde Casseurs
befattning vid General-Assistance-Contoirel
med samma tjenst åtföljande Lön, derest
förstnämnde tjenst skulle komma att
indragas. ,,
Uti Högloflige Banco-Utskottets af
Tingberg åberopade Reglemente af den 8
Sta'_s-Utskottets Betänk anden. 60 5
Augusti 1815 stadgas i afseende på rättigheten
Lill Pension för de Bankens Tjenstemän,
hvilka icke uppnått 5o Tjensteeller
no Lefnadsår, och för sjuklighet söka
afsked, att, enär en Bankens Betjente genom
obotelig sjukdom blifver oförmögen
till vidare tjenstgöring, Herrar BancoFullmägtige
ina ega rättighet, alt, efter 111-  liemtad noga kännedom så väl örn dess
oförmögenhet till tjenstgöring som bestyrkte
oboteliga sjukdomstillstånd., honom då
på Pensions-Stat flytta, med åtnjutande af
dess fulN Lön, såsom Pension, ehuru han
ej uppnått den föreskrifne ålder af 5o
Tjenste- eller 70 lefnadsår; äfvensom uti
11 Art. 4 §• Reglementet för RiksgäldsContoiret
af den i3 Julii 1818, att ”då
någon af Riksgälds-Coiitoirets Ämbetsocli
Tjenstemän samt Yakt-Betjente, som
icke uppnått 70 års ålder och, enligt Allmänna
Författningarne, är berättigad, att
vid afskedstagande! behålla hela Lönen,
såsom Pension, begär afsked med Pension,
kommer dess ansökning att pröfvas och
afgöras, enligt hvad härom i Rikets Ständers
Bank finnes stadgadt.”
Nu ehuruväl de företedde LäkareBetygen
hufvudsakligen instämma deri,
att Tingberg, som en längre lid lidit af
0o 6 Stat s-U tskotlels Betan kand en.
en tilltagande svaghet i synförmågan, borde
till förekommande af denna svaghets
öfvergång till fullkomlig blindhet, framför
allt afhålla sig från ögonens fortsatta
ansträngning medelst mycket skrifvande
och läsande; i anseende hvartill ock Tingberg
begärt och till sin hälsas förbättrande
äfven erhållit 6 månaders tjenstledighet,
samma Läkare-Betyg likväl icke bestämdt
innehålla att Tingbergs Ögonsjukdom
är obotelig, linner Stats-Utskottet det
någon tillämpning af ofvan citerade stadganden,
i afseende på Tingbergh ansökan
om afsked med Pension, icke för närvarande
ega rum.
Men enär, enligt bvad BataillonsLäkaren,
Medicinae Doctorn Chirurgiae Magistern
W. S. Nermans sednaste, under
den 4 sisth Junii uthändigade, Betyg innehåller,
den Ögonsjukdom, hvaraf Tingberg
besväras, icke gifver något hopp om
snar förbättring, har Utskottet funnit
Tingbergs belägenhet i den mån ömmande,
att Utskottet tror sig böra tillstyrka
ej allenast, att om, sedan den tjenstledighet
Tingberg nu åtnjuter, tilländalupit,
han med vederbörligt Läkarebetyg slyyker
att han ej heller då utan äfventyr för sin
Syn, kan i tjenstgöring åter inträda, Her
-
Ståts-Utskottets Bet änkan den. G07
rar Fullmägtige dä må egn, att ytterligare
Bevilja Tingberg tjenstledighet på någon
lämplig tid, utan ock, att derest äfven efter
denne lids utgång enahanda äfventyr
genom tjenslgöringeus återtagande intygades
vara för Tingberg att befara, Tingberg
då må erhålla afsked från den Casseurs-tjenst
vid Credit-Sedel-Verket, som
lian varit förordnad alt lills vidare bestrida,
med bibehållande af hälften utaf den
Casseurs-Lön lian på General-AssistanceContoirets
Ordinarie Stat innehaft och den
lian på sätt berördt är varit berättigad
att åter tillträda, i händelse förstnämnde
tjenst kommit alt indragas; äfvensom Ut -  skottet anser det vara med 8 §. uti 12
Art. af Reglementet för Riksgälds-Contoiret
öfverensstämmande att, under deli tid
Tingberg för sjuklighet får begagna tjenstledighet,
den Extra Ordinarie ContoirsSkrifvare,
som i yttersta graden varder
till tjenstgöaing förordnad, må derföre på
Riksgälds-Contoirets Stat njuta full Contoirs
skrifvare-Lön. Hvilket dock Rikets
Högloflige Ständers eget bepröfvande vördsamt
underställes.
Stockholm den 4 September 1823.
608 S tats-Utsk’otlets Belänkanden.
N:o 473.
Ankom elen 16 September 1823.
Rikets Högloft. Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Betänkande
, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer
angående bidrag till
utförande af Hjelmare Canal-
och Slussverks ombyggnad.
Uti ett dea 17 sistl. Junii, under N:o
237, afgifvet Utlåtande hafva förenade
Utskotten redan inför Rikets Högloflige
Stän
-
Stats-Utskottets Betan tande n 609
Ständer framställ, hufvudsakliga innehållet
af Kongl. Majrts lill Rikets Ständer d.
is Martii della år aflåthe Nådiga Proposition,
angå nede bidrag till utförande af
Hjelmare-Canal- och Slussverks ombyggnad,
hvilken blifvit lill Utskotten af Samtelige
RiksStånden remitterad; samt med
hänseende till det, på sätt högstberörde
Nådiga Proposition omförmäler, till berörde
ändamål nödige ansedde anslag af A1U
manna medel för delta år särskildt lill
Rikets Ständer afgifvit tillstyrkande om
detsammas beviljande och utbetalning
hvilken ock, efter det 3:ne Stånd Utskottens
hemställan bifallit redan egt rum.
Något fullständigt Förslag liil Rikets Stan--»
ders beslut, i anledning af den Nådiga
Propositionen ansågo Utskotten sig likväl
vid detta tillfälle icke böra inför Rikets
Ständer framställa, förr än Planen till
Allmänna Finance-Regleringen blifvit af
Rikets Ständer förelagd; enär uppå beskaffenheten
af de grunder, som för en sådan
reglering Iades, lill stor del korinne att
bero, om några och hvilka penninge-anslag
till allmänna arbeten och företag kunde
blifva för Rikets Ständers disposition alt
tillgå. I afseende på denna tillgång för
4:de Sami. 4 Band.
39
6jo Stats-TJtskottetS Betänkande».
de medel, som till dylika anslag kunde
erfordras, hafva Utskotten sedermera sig
i ett sammrnhang med deras öfrige förslag
om det Allmänna Penningeväsendets
ordnande, utlåtit; Och Utskotten gä nu
att, med enahanda åberopande af hvad de
i denna del hemställt, som förut egt ruin,
då Utskotten tillstyrkt bifall till de flere
väckte frågor om understöd och biträden
af Allmänna medel, äfven fullständigt yttra
sig, i anledning af det behof af anslag,
som Kongl. Majit framställt såsom otin civi
kel i g en nödvändigt för ombyggnaden af
Hjelmare Canal- och Slussverk, och för bibehållandet
derigenom af den lättnad uti
Inrikes rörelsen och de utvidgade Näringsgrenar
inom en betydlig del af Riket- som
denna Inrättning uti mer än ett århundrade
åstadkommit och vidmakthållit.
Efter detta yttrande öfveT ämnet i
det liela förmoda Utskotten sig icke behöfva
att afgifva annat svar uppå Hedervärda
Bonde-Ståndets, genom ProtocollsUtdrag
af den 2 Augusti, Utskotten meddelade
anmodan, att oaktadt 3:ne Stånd
bifallit Utskottens ofvannämnde Utlåtande
N:o 237 samt Bonde-Ståndets ålerremiss
af samma Utlåtande icke kunde betaga de
öfrige Ståndens sammanstämmande beslut*
Stats-U ts lollets Betänk anden. 611
kraft och verkan till expedition, likväl afgifva
Motioneradt svar å berörde åleneiniss
som hufvudsakligast icke afsell annat
än ämnets fullständiga utredning, innan
den särskilda frågan till afgörande
kunde företagas.
För alt vederbörligen kunna fullgöra
deras åliggande i denna del, hafva
Utskotten icke allenast noga granskat och
genomgått de af Kongl. Maj:t till Utskotten
i Nåder öfverlemnade Handlingar,
kostnadsförslag och Arbets-Plaifer utan äfven
sökt att, genom upplysningar och
underrättelser, som af andra äldre och
nyare handlingar varit att hämta, bereda
sig en fullständig kännedom af ämnet,
med alla dertill hörande omständigheter
för alt kunna, i fullkomligen utredt skick,
detsamma Rikets Sländers afgörande underställa.
Utskotten hafva, under denna handhandlingarnes
granskning, inhemtat, att
de tillgångar, sorn till ombyggnad af Hjelmare
Canal- och Slussverk hittills varit
att påräkna, beslått af det
Lane-biträde från Rikets
Ständers Bank som 1818
beviljades 200,000:
612 Stats-U t skottets Beta akan den.
De år 1816 Subskriberade
medel 4.0’9Ö°-
D:o år 1818 Dito 8,900:
Samt de åren 1815 och
1816, al Nionde HufvudTitela
från Statsverket
anvisle, men till gamla
Verkets iståndsätlande och
upprätthållande under byggnadstiden
egenteiigen bestämde
5o,ooo:
tillsammans R:dr 3o8,8oo: B:co.
Förutan de ir,3oo R:dr, hvilka det
äldre Slussverks-Bolaget, innan det nya
kom i verksamhet, användt till sådane
kostnader för det gamla Slussverkets underhåll
och för beredande af ombyggnaden,
hvilka det nya Bolaget borde ersätta;
men hvarföre Interessenterne uti det
gamla Bolkget förklarat sig i stället vilja
såsom Interessenter i det nya ingå.
Deraf hafva under 4 arbetsår, från
och med 1819 till och med år 1822 blifvit
använde till egentelige arbetskostnader
207,774: 3,
samt till inköp af Bygg
-
Stat s-U tskoltets Betänkan den. 6i3
nader och Fartyg, äfvensom
af de Inventarier, Materialier
och Inslrumentalier,
sorn ännu vid sisth
års slut funnos i Bolagets
förråder 62,317: 44. 10.
Hvarförutan äfvenledes disponerats
till inköp af
fasta Egendomen. Vallby ett
Mantal Rusthåll och Oppeby
2 Mantal Skatte augment,
hvartill egande Rätten
uti alle uppgjorde
förslager alltid varit ansedd
nödig, så väl för att
lätta den jordliqvidatiou
nya , Canal - anläggningen
gjorde nödvändig, som att
undgå behofvet att under
Byggnadsåren anlägga Provisionella
Byggnader för
Troupper m. m. samt
för framfödandet af de
hehöflige Dragare och åtskillige
andre behof; och
hvilken egendom, ehuru
priset derföre alltid uti
de förra Förslagerne varit
uppgifvet och beräk
nadt
till 33,333 och en
Ci 4 Sta ts-U t sko 11 e ts Betan Landen.
3:djedels R:dr. f)irectiolien
likväl funnit tillfälle
att efter meddeladt tillstånd
af Bolaget inhandla
för 25,ooo
och dessutom äro å sjelfva
Canal-området nedlagde,
ännu icke ersatte
kostnader af 606: 24. 9.
Summa 295,698: 47* 9-
Utom de ofvannamnde behållningarne
och Fastigheter,
Inventarier, Arbels-effecler,
Byggnader m. m. ha ■
de Bolaget ock vid sistlidet
års slut en behållning
af Contanle penningar io,3ii: 19. 11.
samt uti utestående fordringar
med aldrag af dess
skulder 34,33a: 3. 11.
Utom för förra åren uti
stående Actie-inbetalnningar,
hvilka likväl icke till
fulla beloppet förmodas
kunna ingå 5,45o:
samt den först mot slutet
af delta år ingående Act^a
-
Stats-Utskottets Betänkan den. 6i5
inbetalningen för Ar 1823,
sorn beräknades till
10,000:
Skillnaden emellan denna
sammanräknade Summa utgörande
-
355,6rj2: 23. 7.
samt ofvan omförmiilde tillgång, bade blifvit
betäckt genom de verket under liden
tillflutne tillfällige inkomster af ränlor å
utlånte medel, inköpte fasligbeters afkastning,
afgifter vid gamla Slussverket, m. m.;
oell dvlike inkomster äro äfven af Directionen
för de påföljande åren beräknade,
■att ingå uti den koslnadssumma för Verbets
fullbordan, hvartill, då någon annan
tillgång ej kunnat finnas, anslag af allmänna
medel blifvit sökt för tillsammans
53o,ooo R:dr, eller för innevarande
år 40,000:
hvilka redan blifvit beviljade
och ulbetalde
för År 1824 120,000:
1825
1826
1827
1828
120,000:
90,000:
90,000:
70,000:
Egenteliga bristen uti den bifogade
förslags-Calculen har likväl ej blifvit upp
-
6i6 Stats-Utskottets Betan leanden.
tagen till mere än 516,627 R:dr, och Directionen,
som sålunda uti det hegärde anslaget
något öfverskrida det efter sträng
beräkning möjligen minsta behofvet, har
deremot ansett sig ej kunna tveka att tilllägga
att, om emot dess förmodan och Öfvertygelse,
någon brist uti det nu begärde
anslaget kunde uppstå, den summa
med säkerhet skulle kunna fyllas utan vidare
allmänt biträde af de behållningar i
elFecter och byggnader, m. m., som efter
Caualens fullbordan bör vara att påräkna
till ett icke obetydligt värde. Då Rikets
Ständer i sednare tider beviljat och anslagit
betydliga bidrag från Banken, till
öppnande af nya farleder inom landet,
samt lill åstadkommande af Communicationer
emellan Landskaper af Riket, som
hittills saknat dylika, och hvilkas Näringsgrenar
således icke förut åtnjutit och påräknat
den större och friare afsättning för
sina produeter, hvilken endast derigenom
kunnat dem tillskyndas, förmoda Utskotten
sig med säkerhet kunna förutse, alt
Rikets Ständer äfvenledes lära finna så
mycket mera anledning, att icke medgifva
upphörandet af en redan från längre lider
bestående Canalfart till förening emel
-
lan
Slät s-XJ tskoLtets B etä n k a b de n. 6ij
lan betydliga afsältnings-orter och flere
de vigtigaste af Rikets inre delar, der
Bergshandteringeu ocdi andra Näringar ,
just genom den lättade afsättningen och
de derpå grundade beräkningar, gjort så
betydliga framsteg, sedan det, länge såsom
högst vigtig! eftersträf/ande, sambandet
emellan Mälaren och Hjelmaten ändteligen
med stor kostnad och nitfull omsorg
blifvit fulikomnadt af den bland Sveriges
store Konungar som i Rikets inre
författnings ordnande, samt dess särskilda
hushållsgrenars fullkomnande och utvidgande
lemna t de mäst oförgätliga minnen.
Det är ock, i anseende till denna förutsättning,
samt då Utskotten funnit det nu
företedda kostnads-förslaget, vara grundadt
på en fullständig undersökning af localen
och det under sjelfva arbetet befunna
tjenligaste sältet för dess bedrifvande, äfven
som för sjelfva Canalens sträckning
och^ byggnadens beskaffenhet; och dessutom
uppgjord t efter en rigtig beräkning
enligt de grunder, hvilka en på stället
vunnen erfarenhet vitsordat; som Utskotten
ansett icke ansett sig böra tveka alt
till Rikets Högloflige Ständer hemställa
det de begärdte anslagen må varda anvisa
-
4:de Sami. Band.
618 S t ats-U t sk o tte ts Betänk an den.
de, att, såsom biträde lili Hjelmare Canaloell
Slussverks ombyggnad, utgå med den
summa för hvarje af nästföljande fem År,
som bär ofvan blifvit omänmndt; hälst
som, enligt hvad Utskotten här efteråt få
tillfälle att anföra Utskotten förmoda det
någon ersättning för dessa förskutne Summor,
kan vara möjlig alt bereda, och med
någorlunda säkerhet att påräkna. Vid
öfverläggning om de vilkor Utskotten för
detta ändamål borde föreslå alt vid dessa
anslag fästas, har det förekommit Utskotten
nödigt att först inför Rikets Högloflige
Ständer framställa deras Utlåtande, huru
hädanefter skulle komma att förfaras,
med det lånebiträde af 200,000 R:dr som
vid sistlidne Riksdag från Banken beviljades
Hjelmare Canal- och Slussverks Bolag,
och hvarföre räntan då äfven anvisades,
alt utgå af Stats-Verket under Nionde Hufvud-Titteln,
med tilläggning att så väl
rörande fortfarandet deraf sorn rörande
Capitalets återbetalning vidare förordnande
komme att vid nästkommande Riksdag
meddelas.
Då af närvarande förhållande synes
att under fortfarande arbete Bolaget icke
eger medel till Capital afbetalning, anse
Utskotten sig böra föreslå, att under bygg-.
Stats-Utskottets Be tänk an den. 619
uadsåren någon afbetalning af denna Bolagets
skuld icke Lör komma i fråga, samt
att således bestämmandet af tid och summa,
hvad densamma angar, bör till nästkommande
Riksdag uppskjutas, jfvad återden
Ränta derå angår, som hittills af Statsverket
blifvit Banken godlgjord, anse Utskotten
denna liqvid böra och kunna
upphöra, sedan Bankens rån te vin st i alla
fall, lill allmänna arbetsföretag af Rikels
Ständer begagnas. Som af Ii jelin areCaualen,
då den blifvit färdig, bör kunna
påräknas ansenliga inkomster, hvilka
i jemnförelse med det hittills tecknade
mindre beLydliga Actie-Capitalet troligen
komma att lämna de enskillde delegarne
en räntevinst, till hvars betydlighet
för en framtid, då verket kommer,
i rigtigt skick, bifogade uppgifter
å de ifrån och med år 1814 till och
med år 1822 emellan Mälaren och lljelmaren
transporterade varor, tillika med
derföre uppburne Slussverks-afgifler, synes
gifva anledning; hafva ULskotten ansett
det troligt, att ett större antal Capitalegare,
skulle, då verket nu genom j
det Allmännas meMan trädande bistånd
varder fullbordadt, .finnas hugade att
deruti insätta sina Capitaler för att af
dem draga en beqväm och alltid säker
inkomst; Och af sådan afledning hem- ‘
Ö20 S ta ts-U t s k o 11 e l s Betänkande n.
ställa Utskotlen ali, Rikets Ständer matte
såsom villkor för det nja beviljandet
af de nya anslagen förbehålla rättighet
för dem, hvilka under nästpåföljande
feni år, anmäla sig till deltagande
i Bolaget, och erlägga de dertill nödige
insätlningssnrnmor, som användas till ersättande
af de förskott Rikets Ständer nu
bevilja, att med enahanda rätt, som de äldre
Interessenterne, ingå i Bolagets alla
förmåner, i mån af det antal Actitjr, hvartill
deras insättning sig belöper; hvarigenom
äfvenledes det ändamål skulle kunna
vinnas att företaget sedermera, till underhåll
och vård komme att bero endast af
enskildes omsorg, och Statens ytterligare
mellankomst dervid säkerligen gjordes för
framtiden lika obehöflig, som dess befattning
med dylika anläggningar alltid måste
blifva onaturlig och utöfver verkeliga
behofvet kostsam.
Rikets Ständers beslut i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
bidrag till utförande af Hjelmare
Canal och Slussverks ombyggnad skulle
då, i enlighet med hvad nu Vördsammeligen
är föreslaget blifva:
1:0 Det Hjelmare Canal och Slussverks
Bolag, enligt Rikets Ständers beslut
Sta'.s-Utskotlets Betänkande!!. 621
år 1818 meddelade lånebiträde, 200,000
B:dr, khmmer, med inställelse af den derå
från Siats-Verket årligen hittills verkstälde
Räntebetalning, likväl allt framgent att
anse, såsom en Bolagets skuld till Banken,
hvarföre^ så länge Canal ooli Slussverksbyggnaden
fortlar, någon ränta eller Capital
afbetalning icke utgöres, men hvarföre
efter byggnadens slut ränta bör af
Bolagets inkomster erläggas och Capitalafbetalningen
uppå vidare förordnande af
Rikets Ständer bero.
2:0 Såsom årlige byggnadsbiträden
komma att till Hjelmare Canal och Slussverks
ombyggnad anslås af de medel Rikets
Ständer för dylika ändamål bestämma
år 1824 120,000:
Dock kommer, såsom vilkor för ut •
betalningen af dessa anslag att förutsättas,
det Bolagets nu utlånte medel först varda
indrifne och använde, samt att behörig
revision varder årligen, enligt Reglementets
föreskrift, på sätt som hittills skett
med deltagande af publikt ombud förrät
-
1825
1826
1827
120,000:
90,000:
90,000:
70,000:
och 1828
622 Stat s-U tskotlets B ellin ka 11 elen.
tad. Och må års-anslagen ej få utbetalas
innan genom revisions - förrättningen
blifvit intygudt, att det föregående Årets
arbete blifvit, i enlighet nied vederbörliga
föreskrifter, verksteldt, och reglemeutets
innehåll jämnväl i öfrigt efterföijdt och iakttaget;
hvarjemte äfven nu bör stadgas,
alt Staten för everdeliga tider fritages från
alla vidare anspråk Lili denna Canal, äfvensom
till dess underhållande eller framtida
iståndsättande.
Till beredande af ersättning för
hvad som sålunda kommer att utgifvas,
skall Anmärkning lill deltagande i Hjelmare
Canal oell Slussverks Bolag, med alla
de rättigheter, som de för detsamma
den 3i Julli 181S utfärdade Privilegier
och den 24 April 1820 fastställde BolagsReglor
bestämma, ytterligare under näst
påföljande fem år förblifva öppen, på det
sätt, att den sorn åslundar en sådan delaktighet,
bör hos det Rikets Penningeverk,
som med lifgifvande af anslagen tili allmänna
arbeten får befattning, tillkännagifva
för huru stort belopp han åslundar att
blifva Actie-ägare, och deraf, tili samma
verk inbetala en femtedel för hvarje år
från och med nästa år 1824 till och moel
år 1828, så att vid teckningen ärlägges
S ta t s-U L s k o 11 e t s B elan k and en. 6^3
hvad sorn efter denna grund belöper sig
för de då redan förflutne åren, tillika med
det, hvarå teckningen sker, och sedan en
femtedel hvarje påföljande år; dock utan
att desse nya tillkomne Actieegare, må
ega någon l ätt att af Slaten erhålla ränta
under Byggnadsåren. — Men cm efter j
1828 års slut en dylik anmälan till delaktighet
i Hjelmare Canal och Slussverks
Bolag samt den här ofvan föreskrifne inbetalning
i sådant ändamål, icke skulle
finnas hafva egt rum för sammanräknade
100,000 R:drs Capital, förbehålles ersätt- !
liing för de nu beviljade anslagen, på det 1
sätt, att dertill bör ovägerligen användas
allt det som af Canal och Slussverkets heba
Ilna inkomst kan blifva öfrigt,' sedan
ränta lill 3 procent å det fiån Banken
förut meddelade Lånebiträde först blifvit :
erlagd, samt Actie-egarnfe derefter åtnjutit
fern Procents ränteutdelning å deras insatte
Capilaler.
Hvilket dock allt till Rikets Höglofl.
Ständers pröfning vördsammeligen hemställes,
jemte det att åtskillige Ledamöters
yttrade skiljacktige meningar liärhos bifogas.
Stockholm den 10 September i8a3.
6 il\ S t a t s-U t s k o 11 e ts Betänkanden.
Utdrag af Protocollet hållet
vid Högloflige Stats- och
Banco-Utskottens sammanträde
den 10 September
1823.
$• D- yid slutelig Justering laf Betänkandet,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, angående bidrag till utförande
af Hjelmare Canal- och Slussverks ombyggnad,
upplästes af Herr Borgmästaren
Montan dess från Utskottens beslut
skiljaktiga mening, hvilken Herr Borgmästaren
anhöll måtte det till Rikets Ständer
afgående Betänkandet vidfogas; lydande
som följer.
Då jag icke kunnat instämma uti
Högloflige Utskottens yttrande i frågan om
anslag till Hjelmare Canal, så anhåller jag
alt dervid få göra följande Anmärkningar:
1:0 I afseende på kostnads-förslaget,
så kan, efter mitt bedömmande, jag aldrig
tro att verket med det nu begärdte anslaget
kan göras färdigt. Utom de an
-
led
-
S la ts-U tskoltets Betänkan den. 62!5
ledningar dertill, som man häfver af de
alltid origtige kostnads-förslagen, hvilka
för Canal-Byggnader hittills blifvit uppgjorde,
förekomma harvid att Calialen ic«
ke kan anses fullbordad genom verkställigheten
af det nu utstakade Arbete; emedan
Planen icke upptager någon rensningskostnad
uti den nedanföre Calialen belägne
med den sammanhängande Arboga Å,
som på en sträcka af nära 5-4.'dels hill
årligen uppmuddras, särdeles vid åens utlopp
i Sjön Gallten, der Vattnat ofta om
höslarne icke är mera än 5 a 5 och ett
half fot, och Passagen på flere ställen så
trång att fartyg icke kunna mötas. På
Canalen är anluggd för 7 fots djupgående
fartyg, hade väl äfven nppmuddriligen af
Arboga Åen, hvilken af Herr Ölversle
Ljungberg är uppgifven att kosta omkring
80,000 R:dr, bordt beräknas och skall uti
en framtid öka kostnads-förslaget,
2:0 Deli Betänkandet vidfogäde uppgift
öfver varor, hvilka pssserat Hjelmare
Canal, upplyser alt inkomsten under
de 3:ne sista åren, ehuru en betydlig
Jernskeppning varit, föga öfverstigil 7,000
B:dr, af hvilken Summa aflöning för Sluss
-
4:de Sami. 4 Band.
4o
626 Stats-Utskottets. Betänk anden.
betjeningen, uppbördsman och Byggmästare,
samt verkets årliga underhåll skall
bestridas, innan någon behållning till utdelning
för Actieegare kan gifvas, och Staten
för sitt biträde erhålla någon ersättning.
Huruvida således denna anläggning,
som redan kostat Staten 25o,ooo
R:dr, förtjenar att ytterligare påkostas med
G a 700,000 R:dr i en tid då man allmänt
klagar öfver penninge-förlägenhet och Statens
alltför stora utgifter, och då man vill
hushålla på alla, äfven de för Rikets försvar
och sjelfständighet begärdte, anslag,
underställes Rikets Högloffige Ständers
pröfning; och torde härvid få anmärkas
att, sedan Canal-farten genom Götha Canal
i Vestergötland blifvit öppnad, sjö.-  communication 6 mil nära Örebro nu finnes
till Götheborg, der jernafsättningen
flere år varit vida mera lönande än i
Slockholm, och att det således är troligt,
både att nära hälften af det jern, som nu
föres på Hjelmare Canal, i stället tager
vägen till Götha Canal, (hvilket förhållande
detta år redan ganska synbart visat
sig) och att äfven den betydliga mängd
af Sill, Lakegods och Salt, som hittills
ifrån Stockholm gått på Örebro, hädanefter
kommer att sändas direete från Götheborg
till Askersund; och vidare derifrån
på de Bergslager, hvilka på Qötha Cana!
S t a ts-U ts k o t te Is Be tänk an den. 6.27
låta Transportera sitt Jern och derigenom
hafva lättare tillfälle att taga dessa förnödenheter
såsom uppfora, då Jernet lill
JLastnings-Platserne nedsändes.
3:o Förslaget att öppna en ny snbscription,
att dermed minska Statens bidrag,
synes för den sorn känner den ringa
afkastning denna Canalfart gifver, och
att densamma troligen ännu mera kommer
att minskas, vara blott en förvillelse.
Upplysningsvis bör jag såsom i orten
boende nämna, att för flere Actier af de
redan tecknade, bar inbetalningariie mast
utsökas genom laglig utmätning, och de
Actier, hvilka för Concursmassor blifvit
sålde, hafva j blifvit betalda med några
skillingar.
Huru skall man vid slikt förhållande
kunna hoppas att någon klok hushållare
vill insätta penningar uti en Inrättning,
som aldrig kan gifva någon afkastning,
och hvars Direction nu öppet tillkännagifvit,
att för de bidrag som nu
1 emnjas ingen utsigt är, att Staten
någonsin kan få någon ersättning
hvarken för Ränta eller Capital.
Hela slusslräckningen är ej mora än i-4
milj Om här anlägges eq bred väg för
6a 8 Sta ts-Uts ko t tets Betänk and en.
varornes Transport Landtvägen på detta
korta afstånd, kunde sådant ej kosta öfver
8 a 10,000 R;dr, och om ett dubbelt Capital
afsiittes för denne vägs underhåll,
samt lill föda för Dragare, och aflöning
för Arbetare, som vid Transporten biträda,
cå kan denne Communication utan ett
dyrt, allt förstörande, Slussverk existera
och finnes lillräcklige medel härtill af de
behållningar och inventarier, hvilka nu
kunna försäljas och härtill disponeras;
hvarförutan de nu påbjudne Slussafgift^*
under namn af vägpenningar äfven bärtill
kunna anslås, Transporten sjövägen kan
ske såsom den nu ofta verkställes, att en
del af Örebro fartygen endast segla i Hjelmaren,
och den audre delen föra varorlie
emellan Stockholm och Canalen, där
afven ett stort Magasin för varohrs uppläggning
redan finnes, och flera kunna anläggas
med de Byggnads - Efiecter, hvilka
yid Canalen nu finnas.
Herr R e v i si o nS-S ecr e t e var en
Stråle erindrade ock om dess under öfverläggningarne
skiljaktiga tanka; enligt
hvilken Herr Revisions-Secreteraren ansett
sig föranlåten att bestrida äfven det till
nu ifrågavarande ändamål begärde anslag,
af enahanda grunder, som Herr Revisions-*
S ta ts-U t skottets Beta nk an den, 629
Secreteraren förut bestridt anslags beviljande
Lill Götha Canal-arbete, och i allmänhet
allt användande af medel från det
allmänna penningeverket till företag, som
med detsammas fördel icke hade något egenleligt
sammanhang, innan någon ordning
inom sjelfva penningeväsendet först
blifvit tillvägabragt; och hegärde Herr Reyisions-Secreteraren
alt denna dess yttrade
särskilda tanka jemnväl måtte uti clet
till Rikets Ständer Betänkandet åtföljande
Utdrag af Utskottens Protocoll intagas.
Likaledes begärdes äfven af Ilerr Jacob
Linström att den reservation emot beviljande
af allt anslag lill Hjelmare Canalverk
måtte genom det afgående ProlocollsUtdraget
hos Rikets Ständer anmälas,
hvartill anledningen af Herr Linström redan
blifvit anförd uti den särskilda mening,
som varit bifogad Utskottens förra
Betänkande N:o 287, uti då äfven förekommen
fråga om understöd för Hjelmare
Canalverk,
Vidare tillkännagafs nu ock af Rik sdagsroannen
Anders Sandsten det
lian för sin del icke kunde anse lämpligt,
att bevilja så betydliga bidrag af allmänna
medel till understöd och utförande
63o Sta ts-U-t skottets Betän k an den.
af ett företag, hvilket efter hvad
Riksdagsmannen nu af Herr Borgmästaren
Montans anförande inhemlat icke vore af
någon särdeles allmän vigt eller nytta, och
som enligt medgifvande af de samme, som
hegart indraget omöjligen kunde på ett
eller annat salt lemna Staten någon ersättning
för dess tillskott, hvarken genom
Ränta eller Capitalets afbelalande; Uti
hvilket yttrande Riksdagsmännerne Per
A n d ersson från II alland och An -  ders Nilsson från V e r ml a n d instämde,
med begäran af alla samfäldt att deras
yttrade skiljagtiga mening måtte varda
Betänkandet vidfogad.
Och skulle alla dessa inom Utskotten
yppade skiljaktigheter genom Prolocolls-Utdrag
hos Rikets Högloflige Ständer
anmälas.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
J. M. SPENS.
Stats-Utskottets Betänkanden 63*
N:o 474.
Ankom den so Sept. 1823.
Vördsamt Memorial!
Genom Prolocolls-Utdrag den 18 i denna
Månad har Välloflige Borgare-Ståndet
gifvit Slats-Utskoltet tillkänna att, sedan
uppå Ståndets anmodan dess Eleclorer
sammanträdt för alt utse Suppleanter i
ålskiliige Riksens Ständers Utskott för de
Ledamöter, hvilka hafva Sjukdoms förfall,
eller efter erhållen permission bortrest^
hafva till Suppleanter i Siats-Utskottet
blifvit valde lor Herr Commerce - Rådet
Santesson: Herr Borgmästaren, Lagman
Falkman; och för Herr Langenberg: Herr
Grosshandlaren A. Rydberg; Men då, enligt
stadgandet uti s8 § af Riksdagsordningen,
hvilken till ordalydelsen bör följas,
Riksens Ständers Utskott skola beslå
af vahle ordinarie Ledamöter af de Respective
Riks-Slånden, har Stals-Ulskollet
funnit sig icke kunna på grund af det
meddeldle Protocolls-Utdraget såsom Ut
-
632 S ta ts-U tskottets Be tänk anden.
skottets Ledamöter anse Herrar Falkman
och Rydberg» då de endast lill Suppleanter
för redan varande Ledamöter blifvit
utsedde.
Hvilket Utskottet härmedelst skölafc
Vördsamt anmäla.
N:o 475»
Ankom den 27 Sept. 1823*
/^erdsamt Memorial!
Genom till förenade Utskotten ställd
skrifvelse af denna dag, hafva Rikets Ständer,
Herrar Fullmägtige öfver Banco- och
Riksgälds-Yerken hos Utskotten anmält,
det de, i följd af den ingångne underrät
-
tel
-
Stats-Utskottets Bet iinkan cl en. 633
telse det Rikets Ständers under nu varande
Riksdag utsedde JustiliaS-Ombudsman,
Riddaren af Kongl. Nordsljerne - Orden,
Välborne Herr Casper Ehrenborg, den 16
i denna månad med döden afgålt, samt
till åtlydnad af 26 §. uti den för Rikets
Ständers J u s t i (i se- O m b u d s ma 11 under den
27 Februarii 1810 utfärdade Inslruction,
följande dagen den 17 innevarande sammanträdt;
Och alt, alldenstund Förste Expedilions-Secreteraren
och Häradshöfdingen
Herr Joban Gabriel Richert, enligt
af samlelige Riks-Slåndcn den 1 1 Augusti
innevarande år ulfärdadt förordnande, eger
att ”efterträda Juslilias-Ombudsmannen,' i
händelse han innan nästkommande Riksdag
skulle genom döden afgå, eller genom
något i lag stadgadt förfall hindras alt
sitt Ämbete utöfva;” Fullmägtige, efter föregången
gemensam öfverläggning, stadnat
uti det beslut, alt, till verkställighet af
Rikets Ständers sålunda gifne stadganden,
genom Prötocolls-Utdrag af den 17 September,
kalla nyssbemälde Herr Förste
Expeditions-Secreterare och Iläradshöfdinge
Joh. Gabr. Richert, alt, i följd af det
för honom utfärdade förordnande, JustitiseOinbudsmanna-Ämbetel
tillträda; Hvilken
4:dcSaml. 4tde B11 lid.
634 S tats-Ut skotte ti Bet än kan den.
Herrar Fullmägtiges åtgärd Utskotten ansett
sig böra härigenom vördsamligen lill
Rikets Ständer inberätta; och få derjemte,
lill vidare upplysning af förhållandet, bifoga
det hos Herrar Fullmägtige vid öfverlåggningen
hållna Protocoll, hvilket
Fullmägtige jemte deras skrifvelse till Utskotten
öfverlemnadt.
Stockholm den a3 September i8a3.
Protocoll, hållet i Banken vid
gemensamt sammanträde af
Banco - och Riksgälds -  Gerkens Herrar Fullmägtige
den 17 September
18*3-
Efter Anslag och utfärdade kallelser sam- '
manträdde klockan 1 Middagen Rikets
Sta t s-Uts kottets Betänka uden. 635
Ständers Samtelige Fullmäglige öfver Banco-
och Riksgälds-Verken, med undantag
endast af 3:ne Ledamöter hvilka i anseende
till serskildle anmälde förfall, sig ej infunno
nemligen:
Banco-Fullmägligen f. d. Talemannen
Lars Olsson; samt
Fullmägtigerne vid Riksgälds-Contoiret:
Herr StadsMajoren Limnelius och Eric
Svensson.
Sedan Ordföranden Herr Grefve F.
B'. Schwerin tillkännagifvit, det ändamålet
med denne sammankomst vore, att i följd
af den ingångne underrättelsen om Herr
Justilia - Ombudsmannen och Riddaren
Casper Ehrenborgs förliden gårdag den
16 Sept. inträffade dödeJiga frånfälle, öfverlägga
om den åtgärd sorn till åtlydnad
af 26 §, uti den för Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman
utfärdade Inslruction
af den 27 Februarii 1810 Fullmäglige
samfällt ålåge upplästes nyssnämnde § ord
för ord så lydande:
’‘Dör Juslitis-Ombudsmannen, sa*njaaiitfäde
genast Fullmägtige öfver Banco
-
636 Ståts-Utskottets Betänkanden.
och Riksgälds-Verken, och insätfe i Ämhetet
genom Prelocolls-Utdrag, elen person
Riksens Ständer till hans efterträdare
utsett. Nedlägger Justistias-Ombudsmannen
af högst vi "lige och gällande skäl sin
Befattning vare Lag samma. Ellfver den
Person, sonj^Riksens Ständer utsett alt JuStiliae-Omhudsmannen
efterträda till verklig
Justitias-Oinbudsman förordnad, välje
genast bernälde Fnllmägtige samfäldt och
per Capita en annan. Lag samma vare
örn denne person genom döden afgår, eller
rättigheten till efterträdandet sig af*äger,
“
Herr Grefve Schwerin yttrade: Till
en början torde vår öfverläggning kunna
inskränkas till den del af 26 §. uti
Rikets Ständers Justitias-Ombudsrnans Instruetion,
som rörer efterträdarens insättande
i Ämbetet om Justitias - Ombudsmannen
dör eller af gällande skäl nedlägger
sin befattning. Efter min tanka slår
denna föreskrift i närmaste samband med
den nästföregående a5 §. : Uti denne till—
lägges Justitia»- Ombudsmannen rättighet
alt, om han af svår skjudom eller annat
laga förfall finner sig hindrad förestå sitt
Ämbete, då till tjenstens förrättande under
laga förfaliotiden påkalla den man Ri
-
Stats-Utskottets Betänkande!!. 63y
kets Ständer likmätigt Regerings-Formens
c,8 §. utsett alt honom efterträda i fall
hau innan näslinfaliande Riksdag med döden
allinge. Eli. dylikt påkallande är
hvad Rikets Ständer synas mig hafva haft
lor afsigt, alt, enligt 26 §. genom Eancooch
Riksgälds-Verkens Fullmägtige låta
ombesörja, i de händelser då Justilia>Ombudsmuhiien
genom döden eller eljest algått.
Men i alla fall innefattas den rätta
och egentliga Auctorisafionen till Ämbetets
utöfning uti Rikets Ständers meddeldte
förordnande. Sådan är den Synpunkt
hvarunder jag betraktar delta at
Fullmägtige gifne Uppdrag, hvilket sålunda
kan och bör gälla så väl under som
emellan Riksdagarne; och jng hemställer
denna åsigt till Herrar Fullmägtiges närmare
bedröfvande.
Herr Cancellie Rådet Hartmansdorff
anförde:
Den angelägenhet, som föranledt
närvarande sammanträde mellan Herrar
Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoiret
är af en från Fullmäetiges egente
1
• n ■. • T
liga lorrättningar alldeles skiljd och olika
natur; emedan den icke angår någoldera
&f desse verk. Orsaken, hvarföre Herrar
638 S t a t s-TJ t s k o 11 e ts Be t änkan den.
Fullmäktige likväl fått ett sådant .uppdrag,
som insättande i Ämbetet af den man,
hvilken' skulle emottaga Rikets Ständers
yppersta' förtroende, synes mig endast
vara den, att emellan Riksdagarne inga
O v *
andra gemensamma representanter af alla
4 Stånden än Herrar Fullmägtige finnas,
«om kunna utöfva Ständernas rättighet
oell pligt i detta afseende. Men nu
äro Rikets Ständer församlade och kunna
sjelfve göra det. Orsaken till vårt uppdrag
finnes således icke; följakteligen anser
jag älven det sednare höra förfalla.
På sådan grund tror jag mig höra vördsamt
tillstyrka, att Herrar Fullmägtige, utan
att ingå i pröfning huruvida nytt val
af Justilise-Ombudsman bör företagas eller
icke, ”måtte hos Rikets Högloflige
Ständer anmäla, att som Fullmägliges
Principaler, elier Rikets Högloflige Ständer
sjelfva för närvarande äro församlade,
anse Fullmägtige sig, för alt ej i någon,
män föregripa siria Principaler i deras åtgärder,
icke böra, lill följe af 26 §. Justitias-Ombudsmans
Iustruction, taga något
annat steg, än att med della yttrande beledsaga
tillkännagifvandet alt Juslilia2-Omhudsmanncn
aflidit” ’
Om Herrar Fullmägtige gå vidare,
och genast insätta Jnstitiaj-Ombudsman
-
Stats-Utskottets Betänkauden. 639
nens suppleant i utöfningen af JustitiEeOinbudsmans-Äinbelel,
hvarmed icke synes
vara större brådska, än att Bikels
församlade Ständer sjelfva kunna draga
försorg, på sätt de för godt finna: så följer
af denna första åtgärd omedelbart äfven
den andra, som aö §. Justitias-Om
budsmans-Instruction föreskrifver, eller val
af Justitiae-Ombudsmannens Suppleant, genom
Herrar Fullmägtiges åtgärd. Det
skulle då kunna bända, att någon annan
än den Rikets Ständer önskade, blefve
dertill utsedd, ehuru de sjelfva varit tillstädes
och kunnat efter egen vilja skänka
deras förtroende. Sjelfmotsägelsen i detta
förhållande gifver åtminstone för mig
ytterligare styrka, åt den öfvertygelse!!,
att vi, som endast äro Ständernas Ombud,
icke böra gå dem i förväg med förordnandet
af en annan och deras förnämste
Ombudsman, så länge de sjelfva äro närvarande
och kunna omedelbart utöfva
sin rätt.
Herr Kammar-RättsRådrt Uggla:
Vöre bär fråga om ett nytt val så
torde de af Herr von Hartmansdorff framkastade
betänkligheter böra lagas under
640 S tats-U tskottet* Bet Ii n kand e n.
elt närmare skärskådande. Men nu hafva
Rikets Ständer i den ordning Grundlagarne
föreskrifva, redan valt den Man,
soia skaii Juslitiae-Ombudsmannen vid timad
afgång i Ämbetet efterträda. Oss
tillkommer således endast alt iakttaga de
i Lag stadgade former, för alt; sätta denna
utkorade efterträdare i tillfälle, att sitt
Ämbete utöfva. Du RegeringsFormens
§. ovilkorligen och ulan undantag bjuder,
att denne man bör Juslitiae- Ombudsmannen
efterträda, i fall lian, innan den nästföljande
Riksdagen, skulle med döden afgå,
så finner jgg denna föreskrift tydlig
och klar och mig så myckel mindre tillständigt
alt, emot hvad sålunda finnes bestämdt
stadgadt, ingå i pröfning af hvad
Legstiftaien i elt sådant fall, som förevarande,
må tilläfventyrs hafva åsyftat, sorn
83 §. Regeringsformen uttryckligen innehåller,
att Grundlagarne skola efter deras
ordalydelse i hvarje serskilt fall tillämpas.
I följd af tiel ta allt och då jag anser mig
ovilkorligen pligtig, alt åtlyda den, i 26
§. af Juslitiae - Ombudsmannens Inslrnclion,
i öfverensstämmelse med Grundlagar
né, Fuflmägtige öfver Banco- och Riksgälds-Verken
likaledes ulan undantag gif
-
n»
5 ta ts-Utsk ö 11* t* Betänketiden. 6.\ i
he föreskrift, att vid Justitiae-Örhbudsthan»
hens död geilast insätta i Ärtibetet, genoni
Protöcolls-Utdrag den persön Rikets Ställ"
der till hans efterträdare titSett; så finnéf
jag för niin del, alt ett sådartt ProtoColls»
Utdrag, söiti hyss ohiförvnäldt är* mi hör
för den af Rikets Ständer valde efterträdaren
i Justitiae-Ombudsmans - Ärtlbetetj
Herr Expeditiöns-Secreterarén Richert; ut»
färdas^
Kerr Directeuren Schwan:
- J K*
Jag finnér tillätnpningett af 36
1 Juslitias-Ombudsihaiis instliieiioii nu ej
användbar, emedan våra Principälei-, Rikets
Ständer sjelfva ätö sähiladé, och förstår
ej anuatj ari ätt denria § liar afseende
på händelser, Sorti inträffa ertiellaii Riksdagarné.
Åf denna grund är ruin tartkäj
ätt ärendet hänskjutes till Rikets Ständeri
feget afgörande!
Herr Öfveräté-Lieiitéiiartteii Hjerta:
Jag anser Fullftiägtige ingalunda
kunna uridgå att; enligt föreskriftens 6r»
4-de Sami. 4 Bandi
4*
C) '\2 S t a t s - U t s k e 11 e t s Betänkande B»
dalydelse genast inkalla, Juslitias-Qmbudsniannens
valde efterträdare, och insätta
honom i Ämbetet, Rikets Ständers lydliga
ändamål år att detta Ämbete aldrig må
finnas obesatt utan i jemn verksamhet.
Rikets Ständer kunna ej sjelfva härom gå
i författning så skyndsamt som behof/et
brafver; oell det är utan tvifvel, emedan
Deras mening ej varit alt omedelbart besörja
inkallandet, som de lemnat Full -  xnägtige ett sådant uppdrag. Hvarken i
Grundlagarne, eller i den åberopade § af
Justitias-Ombudsmanna-Instructionen, hvilka
sins emelian ej slå i ringaste stridighet,
finnes någon anledning gifven att tilllämpning
af sistnämnde föreskrift skulle
ega rum blott emellan Riksdagarne. —<■
JusliLiax-Omhudsmanna befattningen upphör
ju ej under påstående Riksdag; och
Fullmäglige äro då, likasom dess emellan
Rikets Ständers Ombud, ovilkorligen förbundne
att efter ordalydelsen följa gifne
föreskrifter.
Herr Lagmannen Ullberg anförde:
Jämte det jag till alla delar förenar
mig med Herr KammarRådet Uggla,
tillägger jag att efter milt begrepp om
Grundlagarnes föreskrift i detta ämne är,
efter Justitiae-Ombudsmannen Ehrenborgs
S t a t s - Ut s k o 11 e l s Betan ka n de ji <343
dödliga frånfälle, hans lagligen valde Suppleant,
Expeditions - Secreterare!! Richert,
redan i denna stund Riksens Ständers Justititiae-Ombudsman
de jure, och för att
blifva det de facto, fordras endast det
Protocolls-Uldrag, sora uti sista §. af 1810
års Instruction näranes, och för hvars expedierande
denna sammankomst af Baneooch
Riksgälds-Fulhnägtige blifvit beramad.
Jag kan icke föreställa mig något ändamål
med anmälan hos Riksens Ständer, örn
tillsättande af ett Ämbete, sora icke är
vacant. Dess innehafvare är bestämd genom
lika lagligt val oell vid samma tillfälle,
som Tit. Ehrenborg dertill kallades.
— Denna åtgärd kunna Riksens Ständer
sjelfva icke upphäfva; Men om någon tvekan
om Grundlagens tydlighet i detta fall
skulle uppstå, synes den böra utplånas af
sjelfva sakens natur. Vid JusLitiai-Ombudsmans-Ämbetet
äro fästade pligter, hvilkas
uppfyllande det lyckligtvis icke beror
af Lagstiftande magten att fördröja eller
fortskynda, förlama eller förstärka. Till.
detta uppfyllande hemtas stöd och förbindelse
af Allmänna Lagen och dea
endast deraf beroende Domaremågten,
lili h vilken Justitia? - Ombudsmannen lika
med annan part är lydnad och ansvar
skyldig, och just för att icke deruti göra
afbrott, eiler undanlag, har Lagstiftaren
644 Sts ts-U t si ko 11 et» Be tänk an den.
befallt, att dä Justiti£e-Ombudsman dör eb
Jer eljest blir hindrad sitt Ämbete förrätta,
skaij bans Suppleant genast i tjenste!}
insättas,
Vice Talemanneq Jon Jonsson in--  Stämde «tl Perr Hartmansdorffs yttradg
tankar,
Baqcp-Fuljmägtigen Longberg för-;
pnade sig med Jlerrar Uggla, Hjerta och
Ullberg,
Af lika tanka var äfven Fullmägtb
gen Johan Ericsson, sorn till Protocollet
afleinnade följande:
Pä jag anser mig tillkomma att
framlägga de grundskäl hvarföre jag ibland
Pikets Ständers Fullmäglige biträder den
piening, att Fullmäglige, i grund af sine
Principalers öfverlåtelse och föreskrift ega
att, sitt uppdrag likmätigt, i Ämbetet efter
den aflidne Justitia - Ombudsmannen,
till efterträdare insätta den af Rikets HögJpflige
Ständer för detta ändamål valde
Suppleant, så torde mig tillåtas att i största
ödmjukhet anföra följande:
Rikets Allmänna Fundamental-Lagar,
hvilka af Konung och Ständer heligt be*
Stats-Utskottets Betänk anden. 645
svurna, äfvensom de af Rikets Ständer för
dess underordnade utfärdade Instruclioner,
anser jag, på det noggrannaste bör efterlefvas;
och med denna slutsats, får jag, i
förevarande mål till min ledning åberopa,
så väl 26 §, i den af Rikets Högloflig^
Ständer för Dess Justitias-Omhiudsman
utfärdade Instructipn, som äfven 63 §,
Riksdags-Orduingen samt 38 §. RegeringsFormen,
ibland hvilka den sistnämnde uU
tryckligen stadgar, att Grung lagens 0 r*
dal y delse i hvarje särskildt fall
bär tillämpas. För min tanke faller
det lika begripligt, att, de af Rikets Stander,
till efterrättelse för Dess Fulimägfige
utfärdade Reglementen och Stadga ndexi
böra vara till sin kraft och verkan lagbindande;
och jag tvekar således icke att efter
ordalydelsen fullgöra dess bestämda
|tr af,
Taleinannen Hyckert yttrade?
Förhållandet emellan Riksens HögJoflige
Ständer och Deras Fullrnägtige i
Banken och Riksgälds-Contoiret, måste till
sin egenskap vara detsamma, som emellan
Ilufvudniän och Ombud i allmänhet, nemi,
att de sednares verksamhet, är, i de förres
närvaro, af dessas vilja beroende,
646 Stal s-IJ tslto Itets B e t ä n k a 11 cl en.
Det uppdrag i afseende pä Riksens
Sländers Ju s ti tiae-0 mhuds mans insäilning
i Ämbetet, oell ny Suppleants utväljande*
sorn i 26 §. ar Jusliliae-Ombudsmans I11-  struction är åt Fulimägtige lemnadt, finnes
hvarken i Regerings - Formen elier
Riksdags-Qrdningen omförmäldt, ulan tvifvel
derföre alt Lagstiftaren ansell det vara
tydligt och klari, att så länge Riksdag
fortfar, skola Riksens Ständer sjelfva utöfva
den magt, eller den valrättighet, som
endast i Deras frånvaro, eiler (sorn blifver
det samma) sedan De äro åtskiljde*
tillkommer Deras Ombud.
Uli 98 §. Regerings-Formen och
63 §s. sista Moment Riksdags-Oadningen,
hvarest talas om val af den Person, som
skall efterträda Juslitiae- Ombudsmannen i
händelse af frånfälle, stå väl icke orden:
Emellan Riksdagar ne, utan i stället
innan nästa Riksdag; Men emedan
Ständernas egen verksamhet uli alla Deras
functioner, således äfven de nu ifrågavarande,
nemligen alt tillsälta eller välja Justitia»
- Ombudsman, då vacance genom
dödsfall under Riksdag inträffar, i anseende
till tiden, icke hvarken kan eller bör
upphöra förr, än med Riksdagens slut,
så måsle den tidpunct, som med orden:
Sta ts-Uts ko t tels Betänka liden, Q>t\j
innan nästa Riksdag: efter min tanka
afses: icke anses vara inne förr än "Riksmötet
tilländagå It. Dermed instämmer äfven
g6 §. af Regerings-Formen, som uttryckligen
Ljuder, att R i k s e n s-S t ä 11 d e r
och således icke Fnilmägtige i Banken och
Il i k sgä I ds - Co 11 to i r e t, skola vid hvarje Riksdag
förordna deras Juslitias-Ombudsrnän.
Af bokstafiiga innehållet af förut åberopade
qo:de och 63 §§., ehuru det
kunnat tydligare uttryckas, tinner jag altså
icke lillräckelig anledning för Fullmäglige,
att befatta sig med Suppleantens insättande
i Ämbetet, förr, än Principalerne, då
de på stället sig befinna, blifvit officiell
underrättade om Vacancen, och egt tillfälle
alt bestämdt förklara, antingen De
sjelfva vilja utöfva berörde rättighet, eller
vid denne särskilde, må hända oförutsedde
casus, tillåta Deras Ombud, alt dermed
taga befattning. Mig synes derföre, alt
den skyldiga aktningen för Riksén!» Högloflige
Ständer påkaller denna nödiga varsamhet,
och att Fnilmägtige följaktligen
böra med vördsam hemställning derom till
Riks Stånden ingå, innan någon vidare åtgärd
vidtages.
648 S ta ts-U ts k ö l te ts Betänka 11 deri;
Herr Commerce-Rådet Vegelin:
För min del biträder jag den af
Herr Schwan yttrade mening. Äfven mig
Synes det vara klart alt don föreskrift,-  Sorn af Riksens Ständer är gifven FullJnägtige
uti Banken och Riksgälds-Contoiret,
att, vid Justilia^ Ombudsmannens
död, insätta deri valde Stippleanten uti det
lediga Ämbetet * endast har afseende på
Behofvfet emellan Riks da gar ne, och
att Riksens Ständer derigenom på intet
Sätt bundit händerna på sig, eller bortgifvit
den rätt sorti Regerings-Formens
96 §. leke allenast gifvit ulan ålagt dem,
att vid hvarje Riksdag genom val tillsätta
Deras Justi tias - Ombudsman, Och då på
intet ställe finnes närtindt eller föreskrifvetj
huru förhållas bör, när ledighet genom
dödsfall j och korft efter ett nyss
förrättadt val, under ännu påstående Riksdag
inträffar i tror jag mig Vara Riksens
Ständers rätt den aktning skyldig och närmast
uppfylla Grundlagens föreskrift, när
jäg rostår för anmälan lill Riksens Höglofl.
Ständer, örn det nu Så oförmodadt inträffade
dödsfall, iiinaii Fullmägtige skrida
till den sist valde Suppleantens insättande
i Ämbetet; och detta så mycket mera' *
sora
Stats-Utskottets Betänkan den. 6.^9
sorn valet af en ny Suppleant väl aldrig
lärer kunna betagas Riksens Ständer, alt
under sin ännu fortgående sammanvaro
förrätta.
Herr Doctor Liljenwald:
Af det uppdrag Riksens Högloflige
Ständers Fullmägtige i Banken oell Riksgälds-Contoiret,
genom Juslitiae - Ombudsmans
Instructionens 26 §. erhållit och
den skyndsamhet der anbefailes, synes
mig R. Ständer deruppå hafva Jagt en särdeles
vigt, alt ett så maglpåiiggaude Ämbete
ej någonsin ganora vacance skulle
blifva overksamt. Nödvändigheten föreskrifver
således i min tänka att ett Protccolls-Uldrag
härifrån expedieras till den
valde Suppleanten, hvarigenom lian antydes
att skyndsamt förfoga sig till Stockholm
för att emottaga den efter framlidne
Justitias-Ombudsmannen ledige Ämbetsbefattningen.
För denna åtgärd tror jag
ej något Riksens Ständers beslut böra begäras
eller afbidas, emedan i anseende till
den långsamhet i formerne, som åtföljer
Riksdagsärender ett dröjsmål derigenom
uppkommer alldeles stridande mot den
4:deSaml. £de Band.
65o S ta ts-TJ tsk o it als Eg tänka nilsa,
snara verkställighet i detta mål, som Riksens
Högloflige Stander i sin föreskrift
tydligen åsyftat. Likväl kan jag icke
bifalla den proposlion, sorn nu är framställd,
att ifrågavarande Prolöcolls-Uldrag
skulle utfärdas med o vilkorligt åberopande
af meranämnde 26 §., emedan denne
bjuder, att Suppleanten skall insättas i Ämbetet,
hvilket, då Riksens Högloflige Ständer
sjelfva ännu äro församlade, jag ej
tror tillhöra deras Fullmägtige, innan förfrågan
i denne aldeles särskilde casus hos
Principalerna, först blifvit gjord och deras
förordnande derom inhemladt.
Herr Öfversten Friherre Åkerhjelm:
Då nu, på skedd kallelse, Herrar Fullmägtige
öfver Banco och Riksgäldsverken
sammanträde, för att, i anledning af Riksens
Högloflige Ständers Juslitiae-Ombudsmans,
Herr Ehrenborgs, dödliga frånfälle,
öfverlägga om den åtgärd, sorn enligt gällande
föreskrifter, dem synes tillkomma,
får. jag den äran yttra, Vatt enär Riksens
Högloflige Ständer, grujidjagen likmätigt,
på denna Riksdag förrättat det val ,af Justilias-Ombudsfrian
och Suppleant; som Dem
tillkommer, och detta sednare är beledsagadt,
med det i grundlagefl utmärkte vil—
S t a l s-U ts k o 11 e l s B e t ä n k a n. cl e 11. 65 r
Isor, att Suppleanten inträder i JustitiaeOmbudsmans
Ämbete, om denne, innan
nästföljande Riksdag afgår, så, och då denna
händelse nu inträffat, anser jag FulJmägtiges
i Banken och Riksgälds-ContöireLs
pligt vara, att, till åtlydnad af 26 §.
Justitiae-Ombudsmans Instruction, genom
Protocolls-Utdrag derom underrätta Expedit
ions-Secre tern ren Richert och honom i
Ämbetet insätta. Beträffande åter, det
val af Suppleant efter den af Riksens Högloflige
Ständer valde, som enligt förenämnde
§., äfven bör af Fullmägtige göras, så
anser jag frågan derom böra uppskjutas,
tills Expedilions-Secreteraren Richert, som
för det närvarande ej är i Hufvudstaden,
erhållit förenämnde Protocolls-Utdrag, och
intet hinder mot dess tillförordnande kan
ega rum. Slutligen torde jag få tillägga,
att det synes, mig, det Herrar Fullmägti
ges
beslut i dessa ämnen böra till Riksens
Höglollige Ständer vördsamt anmälas.
Herr Presidenten Friherre Ehrenheim:
,
Äfven jag finnér den gifne föreskriften
så tydlig, och bestämd, att ingen betänklighet
hos mig uppstår mot utfärdande
af det ifrågavarande Protocolls- Utdraget.
65 3 S t a t s-U t sk o tie t s Betänk a nelen.
Rörande Valet så till Juslitia2-Ombudsman
sorn dess efterträdare, är i grundlagarne
uttryckligen stadgadt, oell 83 §.
Regerings-Formen förmår, att Grundlagariie
skola efter deras ordalydelse tillämpas.
Härmed förenade sig jemn väl Herr
Kongl. HöTPredikanteu Ruus.
•ärv •
Herr Doctor Hedren:
Riksens Ständers rättigheter i afseende
på deras Fullraäglige måste bestå deruti,
att kunna fordra en noggrann efterlefnad
af giftie föreskrifter. Då nu föreskriften
i Riksens Ständers Justitias - Ombudsmans
Instrucliou 26 §,, i min öfvertygelse,
är fullkomligen tydlig och klar, anser
jag den ordagrannt böra tillämpas. Huruvida
fråga om ett nytt val till Riksens
Ständers Justitias-Ombudsman möjligen
kan uppstå, sedan den person blifvit lagligen
ntsédd, som vid inträffad ledighet
bör Hans Ämbete tillträda, och huruvida
någon myndighet kan bestrida Suppleanten
denna successions-rält, lära Riksens
Ständer sjelfva nog veta, utan att behöfva
någon hemställan ifrån Deras Fullmägtige.
Här kan icke vara fråga om annat än, huruvida
Constitutorialet på Ombudsmauna
S la ts-U t sko 11 e ts Be länk a nden. 653
tjensten, hvilken redan genom Ombudsmannens
afgång tillhörer Suppleanten, i
kraft af Regerings-Formen och Riksens
Ständers val, skall utfärdas t.f Fulimägtige
eller någon annan Auctoritet: och på denna
fråga gifvcr ofvan anförde §. det tydligaste
svar. Möjligtvis skall en elier annan
tro Riksens Ständers rätt för nära
trädd, om Fulimägtige underlåta att här
vid inhemta sine Principalers mening, då
nu sådant kan ske. Men sannolikt skola
ännu flera anse Fulimägtige hafva felat i
sin [iligt, om de underlåta att verkställa
tydligt gillia föreskrifter. Jag instämmer
fördenskull med Herrar Kammär-Rälts-Rådet
U ggla och Öfverste-Lieutenanteh Hjerta:
och tillstyrker, det den af Riksens
Ständer valde Suppleanten, Herr Expediliöns-Secreteraren
Richert må, genom Fuilmägtiges
Protocolls-Uldrag i Ombudsmanna-Åmbetet
insättas.
Herr Doetqr Wallin :
Mig förefaller saken mycket enkel.
Om en Husbonde lemnar föreskrifter åt
sin Inspector, hvilka under hans frånvaro
äro nödiga, måtte dessa väl icke hindra
honom att sjelf närvarande besluta och
verkställa hvad han finner för hus och
egendom nyttigt. Han måtte väl vara
654 Stat s-U t s k o 11 e t s B c t ä n k a n d e n.
sjelf ilen lefvande Inslructionen, så länge
lian är på stället; iian Lör viii ock då
kunna välja sitt tjenstefolk, i fäll tiden
dertill skulle vara inne oell Iian ville livija
sin rätt. Åtminstone tyckes det sorn
Iiispeetoreu hofde rådföra sig härom med
sin Herre, innan denne hortfar. Detta
vore anständigt, och kanske äfven klokt,
Särdeles om Husbonden är en determinerad
man, hvilken det väl kunde falla in
att uppsäga sjelfva Inspectoren, i fall denne
i oträngdt mål ville agera föi myndare.
Tillämpningen häraf till närvarande fall
är nog påtaglig, att ej behöfva någon vidare
utläggning; Jag är således af deras
tanka, som anse målet höra liänskjutas till
Rikets ännu församlade Ständer. Faran
af det obetydliga dröjsmålet är ingen.
Skadan, att på några dagar umbära Justitiae-Omhudsmannen,
då han dödt, är ej
större, än skadan att på många ställen
umbära honom, då han lefver.
Efter någre vidare discourser, hvarunder
i anseende till förmärkle mer och
mindre skil jäklige åsigter proposition till
Omröstning mkl Ja och Nej begärdes, blef
denna proposition framställd och godkänd.
Den som anser Protocolls-Utdrag till
Expeditions-Secreteraren Richert höra från
Stat a-X7 tskottets Be tänk a nelen. 655
Fullmäktige genast expedieras, i enlighet
med 26 §. i Rikets Ständers Justi tias-Ombudsmans-Instruclion,
och alt denna vidtagne
åtgärd, uti Memorial hos Rikets
Ständer anmäles: säger J a.
Den det ej vill säger Nej.
Vinner Nej, ankommer på vidare
11g, huru i slikt fall kommer att
lörliållas.
pröfni».5,
Nej
Vid härefter anstäldt upprop yttrade:
Vice
Talemannen Jon Jonsson Nej
Fullmägligen Johan Ericsson Ja
Talemannen Hyckert
Fullmägtigen Longberg Ja
Lagmannen Ullberg Ja
Cominerce-Rådet Vegelin
Stads-Majoren Vestin :
Med fästadt afseende på föreskriftens
klara ordalydelse och utan
att ingå i vidare bedömande af
af dess mening och afsigt röstar
jag Ja
Directeuren Schwan
Rådmannen Fredin
Ilof-Predikanlen Ruus Ja
Fältprosten Fuchs
Doctor Hedren Ja
Nej
Nej
Nej
656 S t a t s-U t s k o 11 e t s Betan k and en.
Doctor Wallin Nej
Doctor Hagberg Nej
Doctor Lilijenwaldh Nej
Cancellie-Rudet Hartmansdorff Nej
Ivammar-Rätts-Rådet Uggla Ja
Friherre Åkerhjelm Ja
Öfverste-Lieutpnanten Hjerta:
Sorn jag anser mig skyldig att
handla efter nu gällande föreskrifters
bokstafliga innehåll, intill
ders de blifva förändrade
och 26 §. i Juslilife-Ombudsmannens
Instruction tydeligen bestämmer
huru Rikets Ständers
Banco- och Riksgälds-Fullmägtige
vid Justilia? - Ombudsmannens
död hör förfara; samt då
här icke är fråga om nytt val
eller Fullmagt ulan allena om
det P r o t o c o 11 s-U l d r a g som
är den enda Act hvilken nu
lagligen kan sätta Suppleanten
i utöfning af det för Svenska
Folket vigtiga Ämbete, som dagligen
bör för den lidande Medborgaren
vara att påkalla, samt
för det närvarande i anledning
af påslående RiksRätt oundgängeligen
måste vara verksamt, röstar jag Ja
För
Siats-Utskottets Betänkande ii 65*7
^ \ v
Förfrågningar hos Slähderiie afö
icke Fullmäktige tillåtue;
Friherre Ehrenhein* Ja
Grefve Schwerin Ja
i t Jä ib Nej
I följd 'hvaraf Protocolls-Uldrag;
jdmte Memorial af detta dato, skulle enligt
Pluralilétens beslut uppsättas, för att nied
görligaste första afgå ; ocli skulle dfettä
Protocoll Memorialet åtfölja:
Härefter förenade sig Herrar Ftillmägtigé
samfält, uppå Herr Ordförandens gjorde
framställning, i det beslut, att med det uti
26 §. af JnstitiÉe-Ombudsmahs Irtstruetiöiien
slutligen omföfmäldlé val till eii annan
Suppleant, tills vidare kommé alt anstå,
enär den hittills varande ännu icke
det lediga Justitise-Ömbudsmänila-Ätnbétei
tillträdt.
Herr Caricélii-Rådét Hartmansdorff
begärde föt dess räkning lill Protocollet
det tillägg: att då den förra åtgärden efter
haus tanka icke bordt äf Herrar Fullinägtige
vidlagas,- sä ansåge hail död sfe*
“
4:de SanA 4 Band: 4^
058 Stals~Ulsk«ttcts Betan ka nde a.
narc, som blott vore en följd af den förra,
desto mera böra af Herrar Fullmägtige
underlåtas.
Herr Direcleuren Schwan:
Jag ivill icke heller för min del be-i
strida detta uppskof; trien kan dock ej
undgå göra den anmärkning, att sjelfva
föreskriften synes föranleda till samma
skyndsamhet i ena som andra hänseendet,
efter sorn ordet genast är nyttjadt på
båda ställen.
- i ' r V
Häruti instämde Herr Doctor Wallin.
Herr Doctor Heden: Detta är ock
min tanka; och jag anser mig böra följa
föreskriften, så snart den ifrågavarande
personen inträdt i Ämbetet.
Herrar Fullmägtigc öfverenskommo,
att i morgon, den 18 dennes klockan 8
förmiddagen, åter sammanträda lill jusleling;
och åtskiljdes klockan 3 eftermiddagen.
År och dag som ofvan.
In fidem Protocolli.
G. IIELSINGIUS.
Stats-Utskoltets Be t än ka 11 den. 6£y
N:o ^6.
Antom den *4 Sept. 1835.
Berättelse, angående Revision
af Afanufactur- Discontfondens
förvaltning och
Räkenskaper för år 1832.
Då det, enligt Grundlagarne, och de i öfverensstämmelse
med dem vidtagne för
ordnanden, åligger Stats-Utskottet, att i
likhet med hvad som är föreskrifvet angående
Revision af Stats- och Riksgälds,
samt Allmänna Magazins-verken, äfven
granska, huruvida de under Kongl. Maj:ts
och Rikets Commerce-Collegium stälde
(36e S ta ts-U f s ko 11 e t s B e t ä n k a n cl e n.
fonder och modal blifvit i behörig ordning
förvaltade och redoviste; bär Utskotta
i i| ru ii i t sig j bpmäldle Cqllegjum, för
att en sådan granskning verkställa; och
får iiu, om förloppet deraf, (ill Rikets
Hqgloflige Ständer yqydsarnt afgifva bpfätfelser.
pe under Kongl. Commerpe-Collegium
stående fonder, och medel äro:
Manulactur - Fonden med hvilken den
så kallade XJIi-Discont fonden är förenad;
Allmänna ArRetshusfnnden; Spinnhusmedlen
samt de till
jande anslagne rpedgl; Och hafva så val
Räkenskaperne öfver dessa fonder och me-,
del, som förvaltningen deraf, funnits, lill
pcb med år 1821, öfversedde af Rikets
Ständers Revisorer, hvilka artmält sig af-,
ven hafva granskat de under år 1822,
vidtagne förvaltnings-åtgärder, sorn synts
dem förtjena särskild uppmärksamhet,
Enäy, vid sådant förhållande, endast sistjidne
års Räkenskaper, jemnte de af Reyi*
Sorerne utan anmärkning lemnade förvalttiings-åtgärder
för samma år, 1111 kunnat
hemma i fråga till granskning; fnen, hvad.
yäkenskaperne angår, Hufvud-Boken öfver
Spinnhusmedlen, i anseende till ännu utevu('a
nde Spinnhusräkningar från vissa
pän, icke varit upprättad, samt hufvudRcickeriie
öfyer Allmänna Arbetshusfonden
Stat s-U tskottets Be tänka 11 den. 661
och Manufactur-Medlen, ehuru redan avslutade,
ännu icke hunnit undergå revi
sion i Kongl- Kantinar-Rätten, har Utskottets
åtgärd varit inskränkt till granskning
af Munufactin-Discont- och Ull - Discont-?
fondernes förvaltning och räkenskaper för
sisllidne år.
4-f den berättelse, som Utskottet vid
plenna förrättnings början från Kongl.
Pornmerce Cqllegium erhållit, har Utskott
tet inhemtat, att under sisllidne arne lörprdnanden
blifvit af Kongl. Majrt i Nåder
vidlagne, sopa kunna anses ega sammanhang
med Manufactur-Discont-fondens förvallning
i allmänhet, nemligen ett af den
3:dje April 1822, enligt hvilket rättighet
lill lån i fonden af Bomullsväfveri-idkare
icke må till godonjutas för andra Bomulls-,
vöfnader och Tyger, än dem, som enligt
8:de Art. 7 §. af 1770 års Kongl. Hallordning,
åro försedde med tillverkarens
inväfde namn, jemte Stohl- och StyckeNummer;
och det andra af den 11 December
samma år, hvarigenom stadgas,
alt pappersbruksegarne i Riket, som förut
haft en summa af /p>,ooo Rrdr af Mauufactur-Discont-fenden
lill Låns för sig afsatt,
skulle ifrån och med år i8a3, lika med
Öfrige Fabriksidkare, upptagas i den alL
66:2 Stats -U l s k o 11 et i Betänkande 11.
miinna repartilionen af Manufactur-Discontfonden.
För öfrigt liar Kongl. Maj:t, linder
loppet af nästlidne är, genom särskildta
Nådiga Bref lill Kongl. Commerce-Collegium,
beviljat följande personer rättighet,
alt i Manufactur-Discont-fonden uppbära
Lån i vanlig discontväg, nemligen:
Öfver-Directeuren P. A. Nordstedt, för tillverkning
af Bokstilar vid Mariasdahls Stilgjuteri,
narra Slockholm: Commerce-Rådet
och Riddaren Morssing, för de vid dess
Messingsbruk i Nyköping förfärdigade arbeten
af Messing och Compositioner deraf;
samt Fabriksidkare!! Adolph Vestin för
dess i Stockholm anlagde Saffians-fabrik.
Angående de så kallade stående, och
med vissa särskildta vilkor lemnade Lån
af Manufactur-Discont-fonden, samt huru
sammt vilkor blifvit uppfylde, har Kongl.
Commerce-Collegium i dess berättelse meddelat
erforderlige och nöjaktige upplysningar,
Af de öfver Manufactur-Diseont- och
Ull-Discont-fonderne upprältade Hufvudböcker,
med dervid fogade Capital-slut,
har Ulskoltet inhemtat, att desse fonder,
genom de år 1822 influlne Räntor, vunnit
ea förkofran, sorn, efter afdrag af ut
-
Stal s-Utskottets B e tan ka n d en. 66 3
gifter utgör: för ManufäcturDisconUfonden
22,4.56: a5.
och för Ull Dkeconlfonden 4^°9: 46- u.
eller tillsammans en Capital
tillökning af 26,766: i3. 11.
sami alt fondernes tillgångar,
efter afdrag af Skulden
tili Banken, vid 1822
års slut, utgjort:
Manufactur-Disconlfondens 674,06c), 2. 1.
och Ull-Discontfondens 112,538, 28. 11.
eller tillsammans 786,607: 01.
hvaraf 682,183 R:dr 47 sk- 9 ist., utgöra
fordringar hos säkra Låntagare, och
104,420 R:dr 3i sk. 3 rst., fordringar hos
Cessionanter: och hör Utskottet härvid
upplysa, alt sistnämnde Summas betydliga
belopp härleder sig deraf, alt den del
af Manufaclur-Discont-fondens fordringar
i Concour.^er, för hvilken tillgång saknas,
icke får enligt förfaltningarne afskrifvas
förr än sä väl Gäldenären, sorn Ilypptheques-utgifvarne
allidit, utan alt efterlemna
något till sin Skulds betalande; hvarigenom
inträffar, att dylika osäkre fordringar ofta
ganska lång tid blifva i Räkenskaperne ba
-
664 Sta ts-Utskö ttets Betänkande ru
iancérade, under hvilken tid nya osäkra
fordringar naturligtvis mast yppas. Beloppet
af de under år 1822 tillkomne fordringar
i Concoutser har endast utgjordt
i 1,429 R:dr 34 sk. 1 rst.
J ’
Vid IIufvud-Böckerné; jemte öfrige
Rakenskaperne olver Manufaclur-Disconloell
Uli-DiScöht - fohderné för år 1822;
beli vid de öfver (oddernes utlåningar samina
år i Kongl. Commerce^Coliégium förde
Prdtocoller, här Utskottet icke funnit något
att erindra; äfvensom de till dessä
fonder hörande Såkerhetshandlingar, vid
anstäld Inventering, befunnits i behörigt
skick. Enär, edligt hvad fortat är nämnt;
Rikets sist församlade Revisorer anmärkt;
hvad som, i afseende på ifrågavarande
jonders förvaltning för år 1822, ansetts
förtjena uppmärksamhet; har Utskottet vid
den nu vei kstälde ytterligare granskning
äf berörde förvaltning, icke funnit något
ätt erindra eller påminna.
i \
Uti det af Stats- och Banco-Ufskotten
afgifna Betänkande, angående Riket®
penmnge-väsende och de dermed gemeni’
skap egande ämnen, hafva Utskotten tili*'
styrkt
Stats-Utskottets Reta 11 la uden. 6(55
styrkt, att den så kallade öfver-räntan för
Lån, i Banco-Disconten, ifrån och med
nästa års början, må nedsättas lill åtta
procent. Och sorn det synes Billigt, att
en dylik nedsättning af Öfver-Ränlan för
Lån i Manufactur - Discont-fonden får af
denna fonds Gäldenärer till godonjulas,
anser Utskottet si? böra hemställa, om ie
O
7
ke Rikets Högloflige Ständer skulle finna
skäl; alt hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, att räntan för den lid ett Lån i
Manufactur-Discont-fonden efter förfallodagen
blifver obetaldt, eller den så kallade
öfverräntan, må med nästa års början
ifrån 10 procent, sorn densamme för närvarande
utgör, nedsättas lill 8 procent
Hvilket dock till Rikets Högloflige
Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 20 Sept. i8a3.
4:deSaml. Band.
6(>6 S t a ts-U tskottels Be t änkan den.
N:o 477-  A n k o m den 24 Sept. 1824.
Betänkande, angående GeneralAssistance-Contoiret.
Enligt Kongl. Majlis Nådiga Privilegium
och Reglemente lör General - AssistanceContoirel,
af den 2 Oclober 1772, liar afsigten
med detta Verks inrättande varit
den, att, som större delen af Hufvudstadens
Innevånare icke kunde Begagna sig
al de författningar, som tid efler annan
om pnblique Lån blifvit utfärdade, och
dymedelst blifvit utsatte för ocker, Allmänheten
skulle vid General - AssistanceGonloiret
beljenas med större och mindre
Penninge-Lån mot underpant ej mindre
af Guld och Silfver, än ali annan Lösegendom;
Varande denna Inrättning ifrån
början ställd på Adier, hvaraf Kongl.
Majit och Kronan ålog sig en fjerdedel och
upplät de öfrige 3-4.'delarne åt private
Intei i essenter. Lånen meddeldles ej på
kortare lid än Tre eller på längre lid än
Sex månader, och betalnings*terminen fick
Stats-Utskottets Betänkan den. 667
endast en gäng och det till blott hälften
af den tid pantsedeln innehöll, lörlängas;
och om Panten icke kunde vid förfaiioliden
inlösas, blef den ovilkorligen genom
Auction försåld.
Ehuru afsigterne för Lån den tiden
voro betydligare än för närvarande, gaf
likväl Inrättningen icke någon behållen
inkomst, utöfver aflöningöch omkostnader;
hvarföre, och på det Delegarne åtminstone
måtte hållas skadeslöse för deras 111-  stuckne Capital, General-Assistance - Contoiret
tillädes rättighet att upplaga Lån
mot 3 procent och dem förränta mot G
procents Interesse; Men när, till följd af
Rikets Högloflige Ständers vid 17.92 års
Riksdag tagne beslut, all Disconlering, med
undantag för Kongl. Commerce - Collegii
Manufactur-Discont, tillegnades RiksgählsContoiret
och General-Assistauce-Contoirels
Bolag, derigenom, blef urståndsall, alt fortsätta
Lombard-Inrättningen på de från
dess början lagde grunder; så måste denna
Inrättning, jemnlikt Rikets Högloflige
Ständers vid samma Riksdag meddeldle
förordnande., öfvertagas af Riksgäids-Contoiret.
Och då de försök, sorn, enligt då
varande Hemliga Utskottets önskan, gjordes,
att genom Beting mesel enskilde röddige
män, få Genaral-Assisstance-Contoi
-
668 S tat s-U t sko t tets Betänkan den.
ret förvaltadt, mot säkerhet för de medel,
som Riksgälds-Contoiret horde pä förmånlige
vilkor förskjuta, icke rönte någon
framgång, har General-Assistance-Contoi
o
o
ret allt sedan blifvit för Riksgälds-Conloirels
räkning bedrifvet.
Flere förändringar, i afseende på
Låne-Rörelsen, hafva tid efter annan blifvit
vidtagne, hvaribland hufvudsakligen må
nämnas: nedsättning af provisionen å Lån:
upphörande af den så kallade förfallo-procenten,
hnarmed alla lill Auction förfallne
Panter voro belagde: samt tillåtelse, så
väl lill omsättning af förfallne Lån, som
tili beläning å Svenske Fabriks - tillverkningar
och Utländska Rudimaterier; hvarigenom
ock Låne-Rörelsen i den mån tilltog,
alt, om ej i beräkning tages den omständighet,
att någon ränta icke kom Riksgälds-Contoiret
till godo å det förskott,
som årligen i Lomharden användes, den
samma bedrefs åtminstone utan förlust
för Contoiret lill år j8i6, då den vid
1815 år$ Riksdag beslutade Löneförhöjning
tog sin början, och ifrån hvilken lid
årliga utgifterne betydeligen öfverstigit inkomsterne.
Så väl i anledning af detta förhålande,
som i följd af devid sednaste Riks
-
Stat s-U tskottels 13e t än k a 11 de n. 669
dag, angående delta Verk, väckte Motioner,
uppstod då fråga om General - ikssistauce-Contoirets
indragning. Och ehuru
Rikets Ständer förklarade sig icke kunna
erkänna någon Staten åliggande skyldighet,
att denna Inrättning, af hvilken endast
Hufvud-Sladens Innevånare äro uti tillfälle
att sig begagna, med Statens skada eller
förlust underhålla, ansågo likväl Rik -  sens Ständer, att, enär en hastig indragning
af General Assistanee-Contoiret skolat
för Stalén medföra en mycket större
årlig förlust, än den Staten för Verkets
underhållande kunde få vidkännas, heldst
det icke borde komina ifråga, att, vid Inrättningens
upphörande, Lönerne skulle
fråntagas den Ordinarie Betjeningen, nå-»
got bestämdt Beslut om General Assistance-Contoirets'blifvande
öde icke då borde
fallas, utan fastmera ålgärderne rigtas
derhän, dels att, genom en förändrad reglering
af utlåningen, med hvad dertill
hörer, söka vinna en jemnvigt emellan Inkomster
och Utgifter, så att Inrättningen
i det närmaste kunde bära sin egen kostnad:
dels ock att bereda och grundlägga
Inrättningens framtida upplösning på ett
sätt, som för Staten blefve minst betungande,
i hvilket afseende, jemte det åt
Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
öfverlemnades, att låta besörja utlåningen,
670 Stats-Utskottets Betänkanden.
efter de Reglementariska stadganden, som
Herrar Fulimägtige pröfvade lämplige, dea
föreskrift tillika meddeldtes, att alla de
tjensler, som då voro eller framdeles kunde
blifva ledige, skulle lills vidare och in-*
till nästa Riksdag endast efter provisionella
förordnanden förrättas, så att de för
sådan,e tjenster anslagne Löner vid tjenstgör!
ngens upphörande skulle kunna alldeles
indragas.
Sålunda förberedd, är frågan am General-
Assistance-Conloiret öfver!em nåd till
afgörande åt Rikets nu församlade Ständer;
Hvarförutan af enskilda Ledamöter
inom samtlige Riks-Stånden Motioner angående
detta Verks indragning vid denna
Riksdag ånyo blifvit väckte, samt till
Stats-Utskoltet remitterade; och i anledning
al hvilket allt Utskottet får dess yttrande
meddela.
General-Assistance-Conloiret har väl blifvit
skiidradt såssom en Inrättning olaglig
till sin grund och menlig till sine verk-r
niugur äfven i moraliskt 1 afseende, dels
derföre att Inrättningens bestånd är beräknadt
på en Rä tile vinst, som, af den enskilde
betingad, skulle stämpla honom såsom
Ockrare och Lagbrytare, dels ock
Stats-Uts kottets B etan kan den. 671
derföre, att den öppna tillgång på Lån,
som General-Assistance-Conloiret erbjuder,
skall föranleda till hvarjehanda missbruk,
såsom att stulet eller annat orättfånget
gods i General-Assiltance-Contoiret belånas,
och att i öfrigt denna Inrättning egenteligen
skall ti Hilos af Lättingen, Slösaren
och Spelaren, hvilka der finna en
saker utväg till Lån, så länge de ega en
enda belånbar persedel.
Men om, å ena sidan, icke kan nekas
att missbruk, oskiljaktige från alla
menskliga Inrättningar älven i förenämnde
måtto egt rum, vid General-AxsixlauceConloirel,
ehuru, hvad beträffar belåningen
derstädes al' tjufgods, detta missbruk
i sednare lider märkligen altagit, så måste
å den andra älven medgitvax, ali, utom
det tillfällen aldrig Jära saknas för elen på
slöseri och spel eller annan vanart begffne,
alt annorledes, än genom pantsättning
af sitt gods i Gencral-Assislunce-Contoiret,
förskaffa sig medel lill des?e böjelsers tillfredsställande,
deras antal är ganska stort,
för hvilka Inrättningens begagnande medför
verklig nytta. Bland de flere tusende
personer, som här i Hulvudstaden lefva
af deras arbete för dagen, skulle väl
de fleste, och äfven den flitige arbetaren,
6j2 Sta Is-U t sko tte ts Be län k an den.
vid inträffande större utbetalningar, såsom
för hushyra och dylikt, eller då Sjukdomsfall,
under det att den Lagliga förljensteu
uleblifver, kräfva för tillfället ökade utgifter,
sättas i en ögonblicklig förlägenhet,
den han icke kan hastigare eller med
mindre kostnad afhjelpa, än genom det
lian på någon tid i General-AssistanceContoiret
pantsätter en umbärlig persedel,
hvilken han, utom denna ntväg, hade nödgats
antingen till underpris försälja eller
ock mot tryckande vilkor hos enskilde
ockrare belåna, nian att för pantens vård
och återbekommande ega elen säkerhet,
som om den varit åt General - AssistanceConloiret
anförtrodd. Och ehuru de
kostnader, hvarmed beläning i GeneralÅssistance-Contoiret
är belagd, nemligen
a procents provision utöfver laglig ränta,
i allmänhet kunna anses vara högt tilltagne,
så är likväl denna ränta för de smärre
lånen, som af de mest behöfvande
upptagas, och som utgöra det största antalet,
iske särdeles känbar.
- « *
Vid sådant förhållande anser Utskottet
för sin del, att livad som i före
-
nämn
Stats-Utskottels Betänkande!!. 673
nämnde mätto blifvit General - AssistanceContoiret
till last förd t, icke utgör giltigt
skäl till Inrättningens upphäfvande.
Mera grundad är den klagan, sorn
fores deröfver, att General-Assistance-Gontoirei
icke utan förlust för Staten kan underhållas.
Enligt livad Räkenskaperne
för de sednaste 5 åren utvisa , liar denna
förlust uppgått till mera än 64,000 R:dr
Banco, eller per medium till omkring
12,800 R:dr för året. Utan tvifvel är
väl detta betydlig uppoffring af det Allmännas
medel till förmån för en Låneanstallt,
hvilken nästan uteslutande begagnas
af Hufvudstadens Innevånare. Men
då likväl upplösningen af detta Verk för
närvarande endast skulle medföra en ökad
kostnad för Staten, enär, icke ulan den
hogsta orättvisa Lönerne vid Inrättningens
upphörande kunna fråntagas den Ordinarie
Betjeningen, och hvilka Löner, Spannmåls
förhöjningen oberäknad, enligt i8a3
års Stat uppgå lill nära 18,000 R:dr, har
Utskottet trott, alt ett fördröjande af Ge
-
4:de Sami. 4 Band.
43
6^4 S ta ts-U tskottets Betänkande».
rieral-Assistance-Contoirets indragning desto
häldre nu borde ifrågakomma, sorn
derigenom efter all sannolikhet skulle beredas
en minskning i Expeetance Lönebeloppet,
enär det vore att förmodav att,
noder den förlängda tiden, en och annan
Ordinarie Lön genom Innehaf/arens af°ånsr
komme att från Ordinarie Slaten
O
försvinna.
Då Utskottet, i följd häraf, nu tillstyrker,
alt utlåningen vid General - Assislance-Contoiret
får fortfara till och med
det år, då nästa Riksdag inträffar, är det
äfven under förutsättning, att genom de
förändringar i Låne-Rörelsen, hvilka varda
här nedan föreslagne, kunna under
den fortsatta utlåningsliden bereda ökade
inkomster för Verket, jemte besparing i
utgifterne, på det så medelst de förre må
kunna någorlunda motsvara de sednare.
Utskottet har erfarit, att af den
Summa, 200,000 R:dr, som för GeneraiAssislance-Contoirets
Låne-Rörelse årligen
sedan sista Riksdag varit att i RiksgäldsContoiret
disponera, sällan något år mera
än 15o,ooo R:dr kunnat utlånas; hvarföre
ock Utskottet varit betänkt att äfven de
obegagnade 100,000 R:dr skulle genom ut
-
Sia t s-Utskottets B ela lika uden, 6^5
låning kunna göras för General-Assislance-Conloiret
fruktbare. Härvid bar uppmärksamheten
fästat sig å den omständighet,
att, sedan de så kallade ManufacturLånen,
eller Lån på Fabrikstillverkningar
oell Rudimaterier, som före år iSic) me 1-  deldtes mot lindrigare ränta ocb provision,
än vanlige Lombard-Lån, ifrån början
af nämnde år varit belagde med lika
höga umgälder, som för sistnämnde slags
Lån var föreskrifvet, eller 6 procents Ränta,
ocb a procents provision, denna gren
af utlåningen nästan alldeles afstannat.
Att återbringa densamma i gång liar Utskottet
trott böra försökas derigenom, alt
provisionen å Manufaclur-Lånen så jemnkas,
att desamma blifver för Allmänheten
mera begärlige; heldst desse Lån, om de
endast få upptagas på större Summor,
medföra den fördel för Verket, att de
inbringa ett större räntebelopp med mindre
sysselsättning för Betjeningen, än om
enahanda Ränta skall uttagas af flere Lån
på mindre Summor.
Hvad sjelfva Årbetsmethoden beträffar,
lärer någon ändring i nu gällande
stadganden, i afseende på Panters värderande
och nya Låns meddelande icke böra
vidtagas, heldst, för betryggande af Verkets
säkerhet, den strängaste Controll bär
-
6j6 St a ts-U t s ko 11 ets Betänkan den.
vid är af nöden; hvadan och dä de Lånesökandes
behof af en skyndsam undsättning
icke eller får lemnäs ur sigte, Utskottet
funnit det icke vara fran detta
håll, sorn skäl skall kunna hemtas till
tjenstemanna personalens förminskning;
Men deremot synes, vid de nu brukliga
omsättningar af Lån, en tids ödande omgång
ega rum, hvilken medför allt lör
mycken sysselsättning för Betjeningen.
Omsättningen behandlas nemligen alldeles
som nya Län, enär Panten skall hvarje
gång framtagas, ånyo värderas och ny
Pantsedel utfärdas, m, m. Om derföre
Lånen kunde få prolongeras, endast medelst
en stämpels påsättande på förra pantsedeln,
utan att panten behöfver röras
från förvaringsrummet, så skulle denna
anstallt otvifvelagtigt medföra en minskning
i arbetet, och sålunda bereda möjligheten
till minskning äfven i tjenstemanna
personalen; hvarförutan derigenom lill
någon del kunde vinnas besparing uti kostnaden
för papper och tryckning af nya
pantsedlar.
Dessa äro de förändringar i afseende
på Låne-Rörelsen, hvilka Utskottet
trott sig böra tillstyrka. Men då äfven
andra förslag hos Utskottet varit i fråga,
borde en framställning af desse, tillika
Stats-Utskottets Betlinkanden 6nj
med de skäl, sorn emot deras antaganden
hos Utskottet förekommit, U;ir böra finna
ett rum.
Det har blifvit föreslaget, att LåneTerminerne,
som för närvarande äro arne,
den ena på 3 och den andra på 6 månader,
borde förändras till En oell bestämmas
till ett helt år, så att alla Lån beviljas
endast på ett års lid och omsättningarne
deremot alldeles upphörde, med
rättighet för Låntagarne, att när sorn heldst
få lösa sin Pant, och emot vilkor att vid
Lånets meddelande 6 procents ränta, räknadt
efter år, innehållas blott för 3 månader,
jemte 2 procents provision, att lika
ränta och provision för lika tid, eller
nya 3 månader, beräknades och god [gjordes
Conloiret om panten ej löstes förr än
i 4;de, 5:te eller 6:te Månaden: Likaledes
för nya 3 månader, om panten löstes i
■yrde 8;de eller ryde månaden, samt attoni
ej utlösning skedde inom årets slut, eller
sisi i4 dagar derefter, panten ovilkorligen
borde genom Auction försäljas, då utom
omförmäldte obetalde räntor och provision,
vanlig Auctions-Provision af Försäljnings-Summan
tillika skulle godtgöras Confoiret.
Ö78 S t a t s-Ut s k o Ite t s B et ii n ka n de n.
Men ulorn det detta förslag grnndar
sig på den olli 11 iga princip, att den Låntagare,
sorn icke löser siri pant på jemn 3
/nånaders förfallodag, skall under den tid,
soln förflyter emellan iidösningsdagen och
nasta förfallodag, betungas med ränta och
provision för det Lån, som han sålunda
redan betalt, förekommer härvid, alt utiåkningen
och uppbörden af denna ränta
och provision samt Controllen derå, skulle
medtaga mycken tid, enär det är att
förmoda, att vid denna, såsom vid andra
Lån-Inrältningar, Låntagaren begagnar den
längsta möjliga tid, innan Lånet återbetalas;
äfvensom det vöre en förlust för Verket,
i så målto, att icke hela räntan afdrages,
vid Lånets meddelande, samt alt
Conloiret således kunde för inånga Lån
få ränta på ränta i g månader, under
hvilken lid Räntebeloppet lage ofruktbart,
i stället för att blifva ett Räntegifvande
Capital, om det vid Lånets meddelande
innehålles, hvilket åter, hvad års-lånen beträffar,
skulle alltförmycket nedsätta sjelfva
Låne-Summan.
Fråga bar äfven förevarit, att bestämma
minsta Låne-Snmman från 4°
lill i R:dr 16 sk., och den högsta, med
undantag för Guld, Silfver och Prastiosa, till
Stats -U tskoltets B e t ä n k a n cl e n. Ö^g
3oo R:dr. Det förra anser likväl Utskottet
innebära en orättvisa emot den mest
nodsta ide, sorn skulle lemnäs ulan hjelp,
om den erbjudna panten icke funnes ega
det erforderliga högre beläningsvärdel.
Det sednare åter synes medföra en förlust
för Conloiret, emedan, om panten ar af
större värde, och i förhållande derefter
belånas, en högre Ränte-inkomst ulan
ökade göromål bert des.
Emot de så kallade Reqvisitionerne,
eller Låntagarens rättighet alt till försäljning
å Contoirels Auctioiiskammare reqvirera
Panter, sorn icke öro förfdlne, har
likväl blifvit anmärkt, att de skola leda
till missbruk af Inrättningen, till oordningar,
samt ett oblidt omdöme om Conloiret
och dess Betjening. Men då desse
Reqvisilioner tillskynda Conloiret betydlig
inkomst, samt om än missbruk och
oordningar dervid egt rum, desse synas
böra kunna genom Styrelsens åtgärd lörekommas
eller rättas, så torde desse Reqvisitioner
äfven böra få fortfara.
Under den tid af \/\ dagar, som, efter
hvarje Låns förfallodag, panten skulle
ligga oförsåld, eger Låntagaren lätt att
vid Inlösnings- Contoirrt emot erläggande
6So Sta ts-Utsk o t tets Be t änkan Jen.
af vanlig Åuelions-provision inlösa sin
pant. Att denna Lösning hädanefter måtte
få verkställas vid Auctions-kammaren,
har sluleligen blifvit föreslaget; Men då
sådant icke skulle medföra någon ökad inkomst
för Verket och det måste vara aldeles
likgiltigt, vid hvilket af dessa Departements
detta göromål förrättas, så lärer
skäl lill ändring härutinnan icke eller
förevara.
Ehuru det förekommer Utskottet såsom
otvifvelaktig!-, alt, genom de föreslaglie
förändringarne i Lånerörelsen, en och
annan tjenst skall kunna aldeles indragas,
sa anser Utskottet likväl icke lämpligt, att
i detta afseende nu meddela spicielle föreskrifter,
hvilka höra grunda sig på en
mera praclisk kännedom af göromålens
art, än den Utskottet varit i tillfälle att
inhemta. Utan har Utskottet trott det
höra öfverlemnas å] Herrar Fullmägtige i
Riksgälds-Contoiret, att, efter vederbörandes
hörande, i denna del nödiga förordnanden
meddela, i enlighet med hvad derom
vidare kommer alt stadgas.
Ut
-
S tats-TJ t sko Hets Betänk anden. 68 r
Utskottet liar iiu uppgifvit, luiru, efter
Utskottets omdömen, med General-Assistan<fé-Cöntoiret
bör förhållas till nästa
Riksdag. Eli annan fråga är den, om
General-Assistance-Contoiret då skall ovilkorligen
upphöra eller ej.
Härvid liar Utskottet erinrat sig, att
denna Inrättning i mera än 5o år varit
för Hufvudstadens Innevånare tillgänglig,
och att de som i synnerhet densamma
anlitat, tillhöra eli Medhorgafe-Class, hvilken
icke är i tillfälle alt begagna sig af
de Allmänna Låneutvägar, sorn i öfrigt förefinnaSi
Utskottet hyser ock deli öfvertygelse,
att saknaden af denna Låneanstalt
skulle för de mest behöfvande bland Allmänheten
medföra stora olägenheter, samt
ätt således en så beskaffad inrättning nu
mera är för Stockholms Innebyggare i den
mån gagnelig, att Rikets Ständer icke torde
böra helt och hållet undandraga sig att
till upprätthållande deraf medverka; i synnerhet
,som Rikets Ständer, så väl förut,
som äfven nu vid denna Riksdag icke Vägrat
understöd åt andre parlielle Lån-Inrättningar,
deraf endast visse orter eller
(korporationer draga förmånen*
4:deSaml. 4-de Band.
682 S ta is-Ut skatte ts Betan k anden.
Om derföre Utskottet funnit, att
General- Alssistance-Conloiret under den
förflutné tiden kade kunnat bédrifvus med
mindre förlust än som skett, skulle Utskottet
icke tvekat alt tills vidare tillstyrka
dess' fortfarande. Någon tillförlitlig
grund för bestämmandet af den Summa,
som Utskott,fet skulle anse högst bora för
detta ändamål uppoffras, kan väl ej uppgifvas;
— Men Utskottet har trott, att, om
förlusten å iletta Verk kunde ifrån det
hittills varande beloppet nedsättas till
3,000 eller högst 3,000 R:dr Banco, skäl
icke vöre att för en så ringa kostnad, medelst
Geiieral-Assistance-Contoirets indragning,
betaga de mest behöfvande bland
Allmänheten den enda för dem lillgängeliga
utväg att genom Lån afhjelpa sine ögonblickliga
behof, och såmedelst undgå
alt blottställas för ockrarens godtyckliga
behandling.
För att likväl å ena sidan möjligen
bespara Slaten en fortfarande utgift, och
å, den andra, i händelse denne utgift skulle
öfverstiga ofvan föreslagne summa af
3ooo' R:dr Banco, förekomma Inrättningens
lotala upplösning, har Utskottet varit
betänkt att, på sätt här nedan omför
-
S ta ts-U ts ko t tels 13 e t ä n k a n d e n. 683
mäles, föreslå sådane åtgärder, hvarigenom
ti llfäl le kunde beredas för Stockholms
Stad eller något enskildt Bolag, att mot
förmånliga vilkor öfvertaga och bedrifva
denna Låneinrättning,
I öfrigt har det icke undfallit Utskottet,
att en särskild minskning i General-Assistance-Contoirels
Inkomster af dess
Auction skaparn are hitlils egt rum i så måtto, alt
af årliga Ordinarie Auctions-pro■yisionen,
enligt ännu gällande författnin- •
gar erlagts till Stockholms Stad; Men enär
General-Assistance-Contoii et nu mera icke
är något enskildt Bolag, utan ett Statens
"Verk, hvars upprätthållande dessutom medfört
så betydliga kostnader för Staten, och
ehuru Stockholms Stad kan sägas deraf allena
hafva dragit förmånen, så synes Utskottet.
icke vara tillbörligt, alt den senare
uppbär en sådan Inkomst på Statens
ytterligare bekostnad. Besparing af denna
utgift, sorn nlgjordt omkring 700 R:dr
B:co. har alltså äfven ingått i Utskottets
beräkningar.
Uppå dessa i hvarje omständighet
anförde grunder, har Utskottet skolat hos
68.4 Sta ts-Utsko ttets Be lii n kanel en,
Riksens Högloflige Ständer föreslå följande,
nemligen:
i:q Utlåningen vid General - Assistance-Contoiret
kommer att efter de i
allmänhet derföre nu gällande grunder»
samt med iagttagande endast af här nedan
stadgade förändringar, att fortgå till och
med det års slut, då nästa Riksdag in-»
träffar.
a:o Till utlåning på Inhemska, äf^
ven så väl som Utländska, till införsel
och begagnande lofgifne tillverkningar,
Varor och Rudimaterier, må användas
en Summa af högst ioo,oqo R:dr Banco
årligen,
3:o Desse Lån, vid hvilkas beviljande
likväl må tillses, att penningar till
Lombard-Lånen alltid är att tillgå, meddelas,
likasom sistnämnde Lån, på 3 och
6 månader, dock ej på mindre Summor
än ioo R:dr Banco, samt mot 6 procents
ränta, men endast en half procents pro-»
vision,
4-‘o Omsättningar af Lån skola upp-»
höra, och den förr brukliga Stämplingen
Sta t s-U t s Iso 11 e t s B e t u n k an d en. 685
åter antagas på’det satt, att panter, Leia
n le på 3 månader, få stämplas på 6 månader,
ej stämplas på längre tid än 3 månader,
6:o De nu föreslagne förändringar
komma att taga sin början med nästkommande
år 1824,
7:0 I den mån göromålens minskning
medgifva, eller i öfrigt utan rubbning
i Verkets gång kanske, skola Herrar
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret på det
nogaste hålla band deröfver, att umbär!ige
Sysslor och befattningar vid GeneralAssistance-Contoiret
varda indragne.
8:0 De Sysslor, hvilka äro af den
beskaffenhet, att de icke utan rubbning i
Verkets tillbörliga drift skulle kunna indragas,
må väl åter tillsättas, men dock
endast efter provisionel^ förordnanden,
såsom vid förra Riksdagen stadgades.
9:0 Om, vid den för utlåningen nu
bestämda tid af nästa Riksdagsår, det skulle
finnas, att Låne-Rörelsen icke medfört
någon förlust, eller att förlusten derå icke
per medium öfverstiger 3,000 R:dr Banco
för året, må General-Assistance-Contoirets
686 6 t a t s-U t s k o 11 e t s Beta n k a n d en.
LåneRörelse för Statens räkning lills vidare
fortgå, hvaremot om årliga förlusten
finnes utgöra mera än 3,ooo R:dr, Inrättningens
bedrifvande för Statens räkning
vid berörde tid bör npphöra,
io:o Under den fortsätta Utlåningstiden
böra försök göras, till befordrande
deraf, att Inrättningen må öfvertagas af
Stockholms Stad, eller af Enskilde Bolagsmän.
ii:o De Riksgälds-Contoiret tillhörige
Hus och Inventarier, sorn förut varit
åt General-Assistance - Contoiret upplåtne
må få i io år hyresfritt begagnas af den
Inrättning, sorn skulle komma att träda i
General-Assislance-Contoirets ställe, endast
med skyldighet för vederbörande att ansvara
för de fastigheterue åtföljande Onera,
samt för Husens och Invenlariernes
tillbörliga underhåll och vård,
12:0 Till den blifvande Låne-Inrättningens
disposition afsätles uti RiksgäldsContoiret
ett Creditiv å i5o,ooo R:dr B:co,
med rättighet för bolaget att deraf lyfta
större eller mindre tiel, men med skyldighet
att för det disponerade beloppet er
-
S ta t s~U ts kottets Betänkande!). 687
lägga Ränta efter 3 för foolde räknad,
saint att i öfrigt derföre ställa sådan borgen,
som af Herrar Fullmäktige i Iliksgälds-Coiitoirct
pröfvas nöjaktig.
13:o För alt gifva kraft och verkställighet
ät livad i 10 po nelen är föreslaget,
böra Riksens Hög loll ige Ständer nu
hos Kongl. Majit 1 underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täckes låta utlärda dess
Nådiga Kungörelse derom, att Lombard
Låne-Rörelsen här i Staden, från och med
det år sorn inträffar efter nästkommande
Riksdags slut, kan fä Öfvértagas af Stockholms
Stad, ellei- enskilde Bolagsmän, emot
åtnjutande af de förmåner Saint fullgörande
af de skyldigheter, hvarom ofvanstående
11 och 12 puncler handla.
Bärandes, i händelse denna underdåniga
anhållan vinner Nådigt afseende, Kongl.
Majit ej allenast i sammanhang dermed
föreskrifva, livad i öfrigt må kunna vara
att iakttaga för den eller dem, som till
Anbudets antagande kunna finnas beredvillige,
sami i hvad ordning anmälan derom
bör ske, utan ock i Nåder lemna Rikets
nästkommande Ständer del af de åtgärder,
som i nämnde måtto kunna vara
vidtagne.
688 S t a ts-Tj l s k o 11 e ts Bet. änkan den.
i4:o Hos Kong]. Maj.‘t anmäla Rikets
HÖglofligé Ständer derjemte den underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes i
Kader tillse, om icke den afgift, som hittills
af General-Assistance-Contoirets Auctionskammare
tillflutit Stockholms Stad,
må kunna från oell med nästkommande
år upphöra.
i5:o I öfrigt ankommer det på Herrar
Fulimäglige, att vid alla inträffande
förhållanden, hvilka nu icke kunnat förutses,
vidtaga de åtgärder, som med Riksgälds-Contoirels
fördel finnas mest öfverg
eliss t ammande.
Delta allt varder nu Rikets Höglofl.
Ständers eget bepröfvande vördsamiigen
understäldt, tillika med någre Herrar Ledamöters
uti närlagde Protocoll upptagne
yttrande.
Stockholm den 20 Sept, 1823.
*
St a t s-U t s k o 11 e t s Betänk anden. 689
Utdrag af Protocollét, hållet hos
Riksens Höglofl. Ständers
Stats - Utskott nedannämnde
Dagar år 1823.
Den 30 September.
Herr Öfverste - Lientenanten Hjerta yttrade
:
För min del anser jag mig bora tillstyrka,
alt Rikets Ständer fatta följande
Beslut, angående General-Assislance-Contoiret:
1:0
General-Assistancc - Contoiret
kommer att upphöra, så fort innom Hufvudstaden
enskilde Pantlåne-anstalter för
de ringare Classerna, äro genom Styrelsens
försorg tillvägabringade, hvarföre, i
likhet med hvad Rikets Ständer vid sista
Riksdag beslutat, för hädanefter antagande
Ämbetsmän icke fullmagt utan Constitutorialer
utfärda samt all den inskränkning i
Personalen i mohn af Ämbetsmäns afgång,
4 Sami. 4 Band.
44-
690 Stats-U tskettets B • t ä u k a ml e n.
sora är förenlig med verkets fortsatta gång
intilldess detsamma kun upplösas, bör
göras.
3:0 IIos Hans Majit Konungen anhålles,
ätt genom Öfver-Stålhåilare-Ämbetets
försorg mätte föranstaltas, att enskilde
Pantlånings-anstalter i HulVudstaden blifva
inrättade, hvilka, under bestämda vilkor
och under en passande Police-uppsigl, öppet
och ärligt handhafde, säkerligen skulle
berecia vidare större fördelar, både för
Staten, hvars deltagande i dylika anstalter
alltid skall medföra kostnader och de
arbetande Folk-classerna, hvilka emot mindre
kostnad dä skulle kunna erhålla de
undsättningar, de tillfälligtvis kunde behöfva;
samt att Kongl. Maj:t täcktes, så
snart dylika säkerhetsmått vore vidtagne
för de ringare och behöfvande Folk-classerne,
derom underrätta Riksens Ständers
Fullmäglige i Riksgälds-Contoiret, hvilka
då egde att föranstalta om Verkets ställande
på utrednings-fot, så alt det 2:ne
år derefter kunde vara fullkomligen upplöst.
3:o Riksgälds-Fullmäglige anbefallas,
att, då Kongl. Maj:ts Kådiga meddelande
erhålles, anbefalla Verkets upplösande på
det sätt, alt först utredningen för de dyr
-
Stats-Utskottets B etan ka n den. 6g i
barare panlerne verkställes; sedan hvad
Manufactur - lånen utgöra, och sluteligen
de mindre panlerne liqvideras; samt att,
i mohn af denna utredning, de med Constitulorialer
försedde Ämbetsman forst afskedas,
och de med Fullmagter försedde
tjenstgöra under utrédnings-tiden,
Det tillhör icke Rikets Ständer, att
ingå i detaillerande af de Reglementarisk»
föreskrifter, som endast åt Styrelsen vidkommer
att utfärda. Jag skulle likväl
tro, att om någon ting kunde framställas,
angående de här begärde enskilde Låneaustalter,
borde det vara grundadt på, att
insättningen skedde på följande sätt;
Tillåtelse utfärdas a,f Öfver-Slålhållare
Ämbetet, för de enskilde personer,
som skulle vilja åtaga sig 3:ue Pantlåningsanslaller:
en i Staden,' en i JNorr Malm,
och en å Söder Malm, alt få bedrifva en
sådan, emot följande vilkor:
1:0 Att de ställa säkerhet i Brandförsäkrad
faslighet, för en viss Summa,
svarande emot den Summa, som kan utgöra
skilnaden emellan Panternes fulla värde
och deras belånings-värde, Ungefär
upptagas delta lill 3o a 40>000 D:dr,
6c>a St a t s-Uls k o 11 ets Betänk anden.
2:0 Att de förbinda sig till, att innom
24 timmar etter Lån-ansökan belåna,
ända till 100 R:dr Banco varde: å
Andel af värdet
Guld & Silfver £
Köpper, smycken, perlor $
Husgeråds-persedlar af Metal
af Träd m. m. ?
Kläder
Ha nd t verks tyg m. ni. a-5:delar
emot ränta af 8 Procent för alla Lån på
i års termin och derunder, samt 9 prC:t
lör längre lånetid, intill ett år, som bor
vara den högsta. Och får denna ränta
vid Lånets gifvande afdragas.
3:o Att värdet å de lill belåning inlemnade
panter, bör bestämmas utaf 3
innom Districten utvalde personer, hvilka
biträdes af vissa dertill af Handtverks-Societeten
utnämnde Handtverkare.
4:o Att ordentlig Bok skall hållas
öfver hela Låne-rörelsen, sorn noga upptager
panterne, Belånings-Summorne och
Låntagarens namn, så vidt han är obekant,
samt alltid bör vara Öppen, att så
väl för de 3 utvalda värderings-männen,
sorn i deras närvaro, för hvem som det
lordrar, samt för den Policens Tjenstemän,
S l a t s - U t s k o 11 e l s Betänkande 11 6g 3
som med anstalten liar fatt befattning,
ilar som heldst uppvisas.
5:o Att Långifvaren är ansvarig för
att Panten ej är stulet Gods, i lall ej
Pantägarens namn finnes i Boken utsatt.
6:0 Att Panten icke ma få försäljas
förr än 2 månader efter förfallodagen och
då på offentlig auction, äfvensom icke längre
behållas, än 3 månader efter densamma,
samt alt under dessa 2 månader lör
hvarje öfverskjuten dag betalas en douceur
af 1 r. på hvar R:dr.
7:0 Att hvad Panten vid försäljning
uppgår, öfver belånings - summan , A-del
tillfaller Långifvaren, men -delar hålles
Panlegaren 1 år tillhanda , hvarefter denna
andel tillfaller i Stadens Fattige och
andra hälften Långifvaren.
8:0 Att Panterna vårdas och efterses,
samt i samma beskaffenhet återställas.
Den 24 September
Herr Prosten Östberg uppläste ett så
lydande anförande:
"Emedan jag varit ibland dem vid
denna Riksdag, som väckt motion om upp
-
6p4 Stat s-U tskoltets Betan kan den.
häfvandet af Lombafd-Inrättningen i Hufvudstaden,
åtminstone alt, bedrifvas för
Statens räkning; anser jag mig suddig
uppgifva de orsaker, sorn förånledt mig
dertill. Jag bör väl ej sätta i fråga, alt
afsigten med denna inrättning varit välgörande,
ehuru den tillkommit genom Privata
actier, och således från början varit
ett enskildt Verk, Iivari Hans Majit Konungen
lili en fjerdedel blott deltagit, ej
eller bör jag neka, att då och då någon
nödstäld för Ögonblicket blifvit hulpen ;
mea jag är omöjligen i stånd alt inse huru
den tdl en sådan grad kan anses nödvändig,
alt Stockholms fattige Folk-Classer
skulle den förutan bringas i största
förlägenhet'och falla olyckliga offer i Ockrare.
1; händer. Månne intet eli så bes k afla
dt påstående på en gång ådagalägger en
otacksamhet emot Slaten och Staden, som
åstadkommit så mångå barmbertighets-verk
och fromma stiftelser, hvarigenom nödställde
finna en säker hjelp och räddning,
och eu orättvisa emot de menniskovänner
af detta Samhälle, sorn ännu i dag med
beredvillighet sträcka hjelpsamma händer
åt den verkeligeu behöfvande. För ait bevisa
nyttan och nödvändigheten af dylika
Lånq-anstaltei’, hav man under disscussionerna
i ämnet anfört, alt de för långliga
tider tillbaka blifvit införde i de flästa
Stats-Utskottets B e t. ä n k a n cl en, 6e,5
Europeiska Städer, och der ännu begagnas.
Ja! ville nian hernia skäl lör beståndet
af en sak från dess ålder och allmännelighet,
så har i sanning Lombard-inrältnihgeu
mycket sorn talar för sig. Redan
under Påven Pius 11 anlades år i/j64
den första Läne-Bank i Peruggia af Fransisca
ner -Munken Barnabas lutera nan ens is
och Juristen Fortunatus de Ca polis. Detta
sinnrika och lönande infall vann så
Påvens bevågenhet, att sådane Banker på
hans uppmuntran biel vo inrättade po många
andra ställen 1 Kyrko-Slaten, och tid
efter annan i hela Italien, Kärnberg var
den första i Tyskland sorn fick erfara följden
af denna Inrättning vid slutet afiSrde
Sedet. Vid samma lid inrättades i England
och Frankrike Låne-Banker, hvilka
der först erhöllo namn af Lombarder ;
och från detta sednare Land, som ända
från 1770 talet hos oss alstrat så mycken
så kallad bildning och förfining, fingo
vi äfven ideen om Lombard-Inrällningen,
hvilken utvecklade sig till handling år
1772. Huruvida Stockholms innevånare
varit lyckligare för eller efter denna tid,
är jag väl ej i tillfälle att bevisa, men nog
hafva erfarne män öfvertygat mig derom
att Lombard-Inrältningen på intet sätt bidragit
till Stadens trefnad och lycka. Detta
är ock så mycket troligare, som det åt
-
6g6 Sta ts- Ut s kotte ts Be tänk an den.
minstone efter min öfvertygelse ligger i
naturen af allmänna lätt tillgängliga Laneinrättningar
att minska enskildta förtroendet
man emellan , att qväfva egna omtankan
och verksamheten, att förleda till
omogna öfver krafterne stigande förelag,
samt Således att på menligt sätt verka på
den allmänna trefnaden och välmågan.
Det skulle hafva varit en välgärning för
vårt Fädernesland, om man långt tillförene
besinnat detta. Nu då det onda spridfc
sig så långt, då behofvet och förlägenheten
blifvit så allmänna, nu återstår ej mera
än att derföre uppkasta sådane förändringar,
att det ej kommer vidare och om
möjligt göra dess krets alt mera och mera
inskränkt, Det kraftigaste argument,
jag kan ock säga det enda, som man anfört
för bibehållandet af Lombard-Iurättningen
är, att alla andra Folk-Classer hafva
för sig öppnade mångå tillfällen att
med Lån bispringas i Disconter och Allmänna',
Cassör, men för de ringare och
fattige intet enda, om Lombarden indragas,
hvarest de i nödens stund kunna
blifva hulpen genom Lån i Assistancen?
Är det väl nyttigt alt Arbetaren anticipera!’
på sin blifvande arbetsförtjenst, som
ej är större än alt den knappast på dagen
förslår
St a t s-U t s ko 11 e ts B dankan deli. C c*
forslår till egen samt Hustrus och Barns
ta r fl i ga underhåll, ännu mindre att dermed
betala en åsamkad skuld med derå
löpande dryg ränta? Sedan han en gång
inkastat sig i detta ockraude verk, är återgången
ej så lått. Vid hvarje förfallotid
har hän ingen annan utväg, än att å
nyo framleta några pant-meubler, hvaribland
man ofta finner sjelfva det verktyg,
hvarmed han skulle förtjena sitt bröd. att
belåna på samma sätt, för att mildra fortsatta
behof; och med hvarje gång han af
nöden drifves till denna handling, sjunker
han alt djupare i eländet, och måste sluteligen,
sedan hans ringa pantförråd på
detta sätt är medtaget, anlita enskilda Välgörenheten,
eiler ock de i Hufvbdstaden
bildade hedrande försörjnings-aOstalter olri
hjelp och undsättning. Då nu äfven kommer
i betraktande all deli tid arbetaren
förlorar genom dessa Lån och omsättningar
och slutligen genom bevistande af de
auclioner, då hans outlösta panter skola
försäljas, så kan jag i sanning ej finna
hvad verkelig fördel den fattige kail hafva
af Lombnrd-Inrättningeii. Vore derföre
ej långt bättre, alt den omtalde förledande
Lån-anstalten aldrig funnes, då den
nödstälde genast såge sig tvungen anlita
4:deSaml. 4-'de Band.
<5gS St a t s-Tj t s t o 11 e t-s Betan kandern
enskildle välgörenheten, som helt säkert
ej skulle neka dea flitige, ordentlige och
redlige arbetaren under en oförmodad hastig
påkommande nöd, en verksam hjelp
och undsättning. Detta är åtminstone mia
fullkomliga öfvertygelse Så tillgår det äfven
i Rikets öfrige Städer, der inga Lombarder
äro inrättade, och ändock ej nöden
synbarligen större ån i liufvudsladen , utan
snarare i sjelfva "Verket långt mindre. —•
l\fen den sorn genomgått Assistancens alla
förvarings-rum , och lietraglat de mångfaldiga
slag af panter der finnas, bl ifver snart
öfvertygad derom, alt denna Inrättning
vida öfverstigit gränsorna för sin bestämmelse
alt endast vara, som man antydt. en
tillflygl i nödens stund för de ringare
och fattigare Folk-Classerne i Hufvudstaden.
Visserligen finnes der en mängd af
hylten, sour nära vittue om deras egares
största nöd; och sista resourser; man så
■finnes der dock till en ännu större mängd
pretiöse Guld- och Silfver piecer, Kläder
oell Meubler och andra persedlar som vittna
om ägare af högre stånd och lyckligare
omständigheter; och om det skulle anses
billigt, att Staten gjorde några uppoffringar
för de förra, så vida dermed vunnes
någon verklig nytta ; så kan det likväl aldrig
blifva det i anseende till de sednare;
heldst Statens krafter påkallas för långt vig
-
S ta t s - U t s kottets B e t än k a n d e n. 6<;p
tigare, nyttigare och allmännare ändamål.
Delta var ock Afflelningens tanka, der detta
amne bereddes, Den trodde att Staten
ej vidare borde borde befatta sig med cn
Inrättning, hvars förmenta nytta endast
tillkommer Stockholms Stad, oell årligen
hostar Staten en betydlig summa, utasi
alt den belt och hullet borde upphöra.
Såsom vidare skäl härtill vill jag endast
tillägga hvad jag i mili motion i ämnet
anförde, men af Betänkandet är ogilladt_,
att Assistancen, genom naturen af sine
bemlige operationer, och lätt tillgängliga
Lane-bidrag är skadlig, befordrar lättja,
misshushållning och tjufnader, och således
äfven derföre bör upphäfvas, Det är väl
ljämndt uti Betänkandet, ali tjufgods till
ett ringare belopp de senadre åren blifvit
helåudt än tillförene; men då man lägger
till den summa, som på Reqvisition från
Stadens Kämners-Rätter blifvit uppgifven
för tjufgods, beländt i Assistancen, de öfverskolts-Medel,
som årligen influtit för
försålda panter, hvilka äfven skäligen kunna
anses stulna, emedan dess egare ej innom
Natt och År anmält sig till dess utfående;
så uppgår summan af pantsatt
tjufgods likväl till omkring 6 å 800 R:dr
B:co årligen, hvilket ej kan anses för en
obetydlighet, utan för elt vig tigt skäl att
tillstyrka Riksens Ilöglofl. Ständer att be
-
'joo Stats-Utskotlets Be tänk a 11 den.
sluta Lombard Inrättningens upphörande,
llöglofl. Stats-Utskoltets pluralitet har dock
icke funnit dessa anförda skäl gällande,
utan vederkännt Afdelningens Utlåtande;
hvarföre jag anhåller, att dessa mina särskilda
tankar måga få åtfölja llogl. StatsUtskoltets
Betänkande till Riksens Högh
Ständer. Jag vill endast härtill lägga några
anmärkningar: Uti Betänkandet står
uppgifvet, att Lombard-Inrättningen på
en tid af 5 år vållat Staten en förlust af
omkring 64 tusende R:dr B:o; men härnti
är ej innebegripen ränta för FörlagsSurqman,
sorn per medium årligen utgjort
omkring i5o,ooo R:dr, ej eller är i
beräkning taget hyra för de hus, som till
Verkets bedrifvande begagnas. Man kan
således med visshet antaga, att Statens
verkliga förlust på dessa 5 åren gatt öfver.
100,000 R:dr Banco. Om denna högst
betydliga Summa kommit Stockholms Stads
fattiga och ringare Folk-Classer lill godo,
genom ren skänk af 20,000 It:dr årligen;
så hade det åtminstone varit något som
talat derföre och någon ersättning tillfallit
Staten af de från liimmelen nedkallade
välsignelser öfver densamma, livilke så
väl behöfvas.
Men nu finnes ingen enda antaglig
grund, som hilligar en så stor årlig Stats-.
Sta ts-Ut slottets 13 e länkanden. 701
förlust;. Ii eld st de ringa och fattiga i Stockholm,
för hvilka man med ord uttryck så
mycken ömhet och välvilja, alldeles icke
draga dera! ringaste verkliga nytta; utan
tverlom skada och (örlust el egendom oell
en dyrbar Lid. Utomdess kan man med
mycken visshet påslå, att de ringa och
fattiga årligen ej begagna mera än ungelär
en tjugondedel af nämnde löi lags-summa.
Inrättningen är då intet för de fattige allena
och hlifAer del hädanefter ännu mindre
genom desi i Betänkandet föresiagne
stamplingen i stället för omsättningen af
Lån, h /i i ket ännu mera försvårar denna
Lånetillgång, och gör den ännu mera
tryckande. Just derföre att denna stämpling,
soni förr i Verket varit bruklig, mera
besvära de fattiga än omsättningar
blef deli afsluiffad af föregående Rikets
Ständer. Hvilken motsägelse i beslut
i fullkomligen lika omständigheter !
uien annat kan icke väntas då de grundas
på känslan oah särskilda considerationer.
De så kallade Requisitioner, som äåo tillstyrkte
att fortfara, innehålla en rak afvikelse
ifrån ändamålet och afsigten med
liela inrättningen, och göra den snarare
till en Auctions-Kammare än lill ett Låne-Contoir.
Af allt detta och af det vacklande
och obestämda både i premisser
pch resultat, som jag trott mig finna uti
no2 Stat s-U t s Ii o 11 e l s B e t ä n k a n t? e n.
Högloflige Stats-Utskoltets Betänkande, ogiiiur
jag det helt och hållet i hvad det
angår Verkets fortfarande till och med
nästa Riksdags-år, äfvensom de projeeterade
förändringen; och föreslår i ödmjukhet
inför Riksens Högloflige Ständer att LoinInrättningen
Högloflige Ständer att Loinhard-Inrätlningen
bestämt må upphöra
rned 1826 års utgång, då den tillfullo bör
kunna vara utredd till början af år 1828.
Riksens Högloflige Ständer hafva flere
Riksdagar gifvil tillkänna sin önskan att
delta Verk måtte upphöra, om del ej kan
bedrifvas utan förlust. De hafva oell försökt
flera förändringar i sjelfva rörelsemethod
en, som skulle leda lill ett sådant
mål ; men allt har befunnits förgäfves.
Det vore således önskligt, om ej Riksens
Högloflige Ständer ej längre vill låta missleda
sig af Tjenslenninnens i Assistancea
ingifna måhända ensidiga och afsigtsfulla
projecter och förslagen, till ett bättre behandlingssätt;
heidsl jag så mycket mera
kan tro, att de leda tiil lika ofördelakliga
resnllater, för Slaten som förr; emedan de>
som af Verkets Tjenstemän äro uppgifna
och nu i Betänkandet sumariter upptagne,
äro i det mesta de samma, som tillförne
äro uppgifna, försökta och förkastade:
Hvad uti Betänkandet är föreslaget om en
undardånig skrifvelse lill Allmänheten, att
Stals-XJtsliottets B etti nka n den. ^o3
det står Staden Stockholm eller ock något
enskilt Bolag fritt alt öfvertaga LornbardImnltnii.
gen med de förmåner, som uti
Betänkandet dervid äro fästade, bifaller
jag till alla delar, och tror alt Inrättningen
i enskildte händer möjligen skulle
kunna blifva nyttig åtminstone för deni
sjelfve.”
Uti hvilket yttrande Herr Linström,
samt RiksdagsFullmäglige Carl Bergman,
Olof Pehrsson, Gustaf Ericsson och Anders
Nilsson sig förenade.
Och skulle desse, från Utskottets
Beslut, i frågan om sättet för AssislanceContoirets
bedrifvande hädanefter, skiljaktigo
meningar, medfölja Utskottets Betänkande
till Respeetive Riks-Stånden.
Stockholm Ut Supra.
Ex Protocollo.
J. C. LORICH.
7o4 S t a ts-U t s k o 11 e t s Be t än k a n d en.
]NT:o 478.
An!om den 27 Sept. 1824.
Betänkande i fråga om
Krono Utskyldernes Debiterande
och qvittering
m. m.
Sedan, i anledning af en hos Bonde-Slåndet
vid i8j5 års Riksdag väckt fråga, örn
rrono Utlagornes beräknande efter markegång,
såsom det rätta och begripligaste
sättet af samma ulskylder, bemäidte Stånd,
efter det Slals-Ulskotlet upplyst hvad Förfatillingarne
i ämnet stadgade och yttrat
att, genom behörig tillämpning derutaf, till
alla delar uppfylldes hvad Bonde-Ståndet
i berörde hänseende önskade, likväl ansett
nödigt och nyttigt, att de gällande iöreskriftarne
härom blifva uti en Författning
sam
-
Stat s-U t skottets Betänkan den. no5
samlade oell till allmenheteris underättelse
kungjorde, med alfvarsam erindran till
alla vederbörande, att ställa sig desamma
til! noga efterrättelse, samt derföre hos
Kongl. Majrt i underdånighet anhållit, att
eu sådan författning måtte blifva utfärdad;
så har Kongl. Majrt, som häröfver
infordrat Dess och Rikets Krigs- och Kammar-Collegiers
underdåniga Utlåtanden,
genom Nådige Remisser den 5 Februarii
och 21 Mars detta år, öfverlemnat handlingarne
i ämnet till Stats-Utskottet.
Vid handläggningen häraf har Utskottet
in hem tat, att Kongl. Kammar-Collegium
i frågan hört Kongl. Majrts Befallningshafvande
i samtelige Länen och derefter,
i underdånigt yttrande af den 18
December 1820 andragit, huruledes i Uppbörds-Placatet
af den 18 Augusti 1668 §.
3. vore stadgadt: alt hvar Bonde egde förse
sig med en rjvitlence-bok, deruti på den
ena sidan skulle antecknas hvad han bör
utgöra i ordinarie och extra ordinarie utlagor
till Kronan af hvad namn de vara
jnå, och på den andra sidan hvad han
derpå både till dag och sjelfva persedeln
kan hafva betalt; Äfvensom Reglementet
4 Sami. 4 Band.
45.
70 6 S t a t s-U t s k o l te t s Be tänk an den.
för Militiae- och La^ids-Staten af den 5
Jan, 1684, §. 7 förmår, alt till förekommande
ai' ali tvist emellan Räntetagare
och Räntegifvare om den enas och andras
rättighet, en sådan Quiltence-Bok horde
vara att tillgå och deruti Indelningshafvaren
sjelf eller dess Fullmägtig som uppbär
räntan, antecknar när och huru mycket
hvarje Åbo derpå afbetalar. Vidare
stadgas i i5 §. af Häradsskrifvare-Instructionen
den 16 October 1689, att Häradsskrifvaren
skall i qviltence-boken införa
Bondens rätta Debet af alla räntor, bestående
antingen i penningar eller persedlar,
hvilket sedan tjente till Verification vid
Liqviderande emellan Fogden och Allmogen
på Rest-Tingen; uti 19 §. af HäradsFogde-Instructionen
den 9 October 1688,
att Härads-Fogden, så framt han något af
Kronans räntor uppbär, borde sådant i
samma Bok inskrifva och qvittera, med
noga urskiljande hvilket år och af hvad
slags ränta samma betalning skedt, så att
viel Rest-Tingets hållande och då någon
rest innestod, det genast kunde utrönas
hvaraf den härflöt; uti 7 §. af Kongl. Resolutionen
på Allmogens Allmänna Besvär
af den 1 Augusti 1727, att hvarje Bonde
skall hafva qvittence-bok. hvari Häradsskrifvaren,
utan vedergällning, å ena sidan antecknar
vid första Uppbo'rdsstämman om
Stats-Utskottets Be tänk aud en. 707
året alla Bondens Ordinarie och Extra
Ordinarie utskylder och utsätter priset på
dem, som med penningar lösas när Markegångs-Taxan
utkommit, men Krono-Fogden
deremot å andra sidan skall qvittera
under dag och datum hvarje ränta in Specie,
som tid efter annan betalas; och uti
12 §. af Kammar-Collegii Circulaire - Bref
den 20 December 1729, att enligt då upprättadt
formulaire till en sådan qvit,tencebok,
hvarje Åbo borde deruti å ena sidan Debiteras
för dess ordinarie och extra ordinarie utlagor
till Kronan och å andra sidan Crediteras
för hvar betalnings-post uti dess
särskilde column, efter räntans natur och
egenskap, på det deraf genast kunde ses
hvad Åboen bör betala, betaldt och vore
skyldig; i likstämmighet hvarmed 2 i
Uppbörds-Reglementet af den i3 November
1739 och 5 §. i Kongl. Resolutionen
den 29 November 17b6 innehålla, att den
Häradsskrifvare, som härutinnan vid anfordran
eftersatt sin skyldighet och vägrade
att Debitera Bondens qvittence-bok efter
Markegången för hvarje räntepersedel
lian bör utgöra, den må vara Kronan behållen
behållen eller till andre behof indelad
och anslagen, eller ock för en sådan
debitering och uträkning fordrade och uppbar
betalning, skulle vara förfallen till 5o
Daler Snnts böter. Och som ett nytt
708 Stals-Utskottels Betänkanden.
formulair till Dehet-sedlarnes inrättande
Blifvit samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddeladt, genom Kammar-Collegii
och Stats-Conloirets Circulaire - Bref
af den 16 Dscember 1777, hvilket formulaire
nu för tiden är håde verkslällbart
och i de fleste Länen efterföres, ansåge
Kammar-Collegium det redan vara i ofvanåberopade
Författningar tillräckligen stadgadt
hvad såväl Krono-Fogdarne och Häradsskrifvarne,
som de skattskyldige, hafva
vid Kronans ordinarie räntors debitering
i Allmogens Contribulions-sedlar att
iagttaga; Men då för Kronan och den
skattskyldige vore likgiltigt på hvilken
ränta eller afgift de skeende afbetaluingarne
vid upphördsstämmome verkställas,
funne Collegium det alltså göra till fyllest
för ändamålet att hvarje betalning af Kro110-Fogden
qvitteras på Debetssedeln till
dag och år då den skett och derefter af
Häradsskrifvaren vid samma tillfälle annoleras;
Äfvensom att, på det Allmogen
må ega kännedom huru räntepersedlarne
utgå, samlelige Kongl. Majrts Befallningshafvande,
utom i Malmö, Christianstads,
Blekinge och Jemtlands Län, der penningeräntor
utgöras, borde från trycket utgifvas
och till Socknarne uti lämpligt format
utdela hvarje orts Jordeboks undervisniug
om räntepersedlarnes förvandling, för att
S tats-U tsk o ttets Bet änkan den 709
i Sockne-stugorne uppslås, oell såmedelst
vara för Allmogen att tillgå ; Deremot,
livad de indeldte räntorne beträffade, Idaradsskrifvarne
syntes ej böra med uträkningen
och debiteringen deraf uti Räntegifvarnes
qvittence-böcker besväras, utan
Indelningsliafvareii samt, för Militiae-Hemmau,
Regementsskrifvaren åligga att derom
besörja ; och ankomme på Kongl.
Majrts Nådiga godtfinnande huruvida någon
allmän Författning härom borde, efter
Bonde-Ståndets önskan, af trycket utfärdas;
Hvarförutan Kongl. Krigs-Collegium,
uti dess den 3 Febr. detta år
afgifne utlåtande, i afseende på det af Kammar-Collegium
uppgifne åliggande för Regetnents-skrifvarne
att debitera och qvittera
Militias-Stalens räntor, förklarat, att
Indelöingshafvarne voro genom Uppbördsförfatlningarne
berättigade sjelfve uppbära
och qvittera deras indeldte räntor, samt
att likmätigt 10 §. i 1^33 års Regementsskrifvare-Instruction,
Regementsskrifvaren
icke har något åliggande att debitera och
qvittera andra Statens räntor, än dem,
som till Kronans Cassa ingår; och vore
någon ändring häruti dess mindre lämplig
eller nödig uti ifrågavarande ändamål,
sorn det är hvarje Räntegifvare obetaget,
enär han betviflar rigtiglielen af den afiö
-
7 io S ta ts - U t s k o 11 e ts Be t änkan den.
ningsfordran, Indelningshnfvaren lios honom
gör, alt på Lands-Contoiret eller hos
Häradsskrifvaren förskaffa sig uträkning
öfver den ränta han bör utgöra.
I anledning af hvad Kongl. Kammar-Collegium
i ofvanberörde måtto andragit,
har Kongl. Maj:t på sätt Dess Nådiga
Remiss af den 5 sistlidne » Februarii
innehåller, ansett vederbörande Uppbördsman
skäligen böra befrias från skyldigb.eten
att speciell qvittera Krono-Ullagorne
och alltså funnit godt i Nåder förklara det
göra för ändamålet till fyllest, att hvarje
betalning af Krono-Fogden qvilteras på
Debetsedeln till dag och år då den skett,
och derefter af Häradsskrifvaren, eller den
haus ställe företräder, vid samma tillfälle
annotera®, dock altid med iagttagande att
betalningar af de till Riksens Ständers
Riksgälds-Contoir ingående medel särskildt
upptagas och qvilteras. Men för öfrigt
hade Kongl. Majit i Nåder beslutit, att
Riksens Ständers Stats-Utskott, vid nu påslående
Riksmöte, skulle af handlingarne i
detta mål lemnäs del, för att i anledning
deraf pröfva hvad Allmän Reglering, som
kunde anses nödig och lämplig, på det att,
å ena sidan, en genom de åberopade äldre
förfatlningarne åsyftad och af Bonde
-
Stats-Utskottets Betänka nelen. 711
Ståndet medelst förevarande ansökning
äskad Controllj i afseende på Krono-räntornes
rigliga debitering må vinnas, samt
å den andra sidan Häradsskrifvarne befrias
ifrån sådane åligganden i fråga om
Utlagornes specification, som af nödvändigbeten
ej påkallas, eller genom en enklare
method, med bibehållande af de betalningsskyldiges
säkerhet, kunna göras
umbärlige.
I likstämmighet med hvad Riksens
Ständers Stats-Utskott vid 1815 års Urtima
Riksdag i Betänkande af den 3i Maj
samma år anförde oell Riksens Ständer
då godkände, anser oek Utskottet nu de
rörande Uppbördsverket utfärdade ofvanupptagne
Författningarne, i deras behöriga
tillämpning medföra all den ordning
och säkerhet vid Krono-Utskyldernes Debiterande
ooh Qviltering, som kan åstad
tommas; Och då Hedervärda Bonde-Ståndet,
der frågan väcktes, jemnväl deruti instämde
samt med förevarande underdåniga
ansökning endast åsyftade att åberopade,
tid efter annan utkomne och förnyade,
flere föreskrifter i ämnet malie samlas
och i en Författning lill allmänhetens
underrättelse kungöras, hvilket Kongl.
Kammar-Collegium, såsom ofvanberördt
712 Stats-Utslottets Eetänkanden.
är, äfven öfverlemnat till Kongl. Maj:Is
Nådiga benröfvande; så finner vid detta
förhållande Stals-Utskoltet sig böra tillstyrka
det Riksens Ständer bos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställa, alt den
Committé', sorn, efter Riksens Ständers
derom förutgående Riksdagar gjorde underdåniga
anhållan, blifvit förordnad att
samla de Oéconomiske Förfatlningarne, i
afseende på deras öfverseende och förenklande,
kunde få sig uppdraget att härutinnan
vidtaga den åtgärd, som med ändamålet
instämmer; hvarvid den utaf Kongl.
Kammar - Collegium föreslagne samt af
Kongl. Majrt, såsom anfördt är, lämpligfunne
förändring, att icke hvarje ränlepost,
utan blott den skeende betalningen
å Krono-Ullagornes hela belopp särskildt
för Stats- och Riksgälds-Verken, gvilteras,.
hör iagttagas, såsom ländande till nödig
lättnad för Uppbördsman och Redogörare,
med bibehållande af lika säkerhet for de
skatlskyldige; Deremot Utskottet icke finner
nödigt, att på sätt Kongl. KammarCollegium
tillika projecterat, Jordeboksundervisningarne
öfver Räntepersedlarnes
förvandling af trycket utgifvas och upp
-
slås
S ta t s-Ut s ko tle ts Betan kandern ^i3
slås i Sockelistugorne enär Allmogen icke
saknar erforderlig kännedom härom, eller
åtminstone tillfälle att vinna den upplys-1
ning som kan äskasi
I - - ' I
I öfrigt och då förevarande ämne
i det hänseende handlingarne hlifvit meddeldtej
eger gemenskap med den reglering
af Uppbörds- och Redogörelse-Verketj som
står i sammanhang med Rikslitifvudhoken,
åberopar Utskottet hvad i Bess derom afgifne
Betänkande af dell 3:dje i dénnä
Månad blifvit andraget oell tillstyrkt;
Hvilket allt vördsamt underställe.?
Riksens Högloflige Ständers bepröfvaiide
och hvarom underdånigt svar å Kongl;
Majrts Nådiga Remisser härutinnan bör af*
låtas;
Stockholm deri 20 Sent; 1023;
A
4ide SaftiL 4-de Band;
754 Sta ts-Utst« ttets E«liink and«n.
N:o 479.
Antenn den *7 Sept. 182 £•
Utlåtande i anledning af Äxmgl.
Maj:ts Nådiga Remiss i fråga
om Begrafnings - hjelp
efter Capitainen Carl Åke
Sabelfelt.
T ill Riksens Ständers Stats-Utskott har
Kongl. Majrt, genom Nådig Remiss den 26
sistlidne Augusti, öfverlemnat f. d. Capitainens
Z. J. Sabelfelts i underdånighet gjorde
ansökning, alt som hans Broder SlabsCapitairien
vid Yermlands Fält-Jägare Regemente
Carl Åke Sabelfelt, stupat i Batailen
vid Leipzig den 19 October j8i3,
och dennes då varande närmaste arfvinge,
deras nu mera aflidna Moder, oagtadt åtskilige
försök, icke skall kunnat utbekomma
den efter honom belöpande Begrafningshjelp,
i anseende dertill att Rege*,
Stats-Utskattcts Betänkande!*. ^i5
ments-Chefen icke i rätt tid densamma reqvirera!;
det måtte den försuttno prasscriptionstiden
varda återstäld och Sökanden
utfå begrafuingshjelpen med hälften af
Brödrens på Stat innehafde årliga lön.
I anledning häraf har Siats-Utskottet
inhemtat, att uppå Chefens för Vermlands
Fält-Jägare Regemente, den 29 Julii
i8r5, gjorde Reqvisition å begrafningshjelp
pen efter hemälde Capitaine, har väl
Kongl. Slats-Contoiret uti svar af den 4'de
derpåföljde Augusti vägrat utbetala densamma,
på den grund, att härvid icke blifvit
iagttagen den i Kongl. Kungörelsen af
den 9 December 1812 stadgade praescriptionstid
för fordringars uttagande hos
Stats-Verket; Men sedan uppå Chefs-Ämbetets
underdåniga anmälan af de orsaker
som vållat dröjsmålet med reqvisijLionen,
Kongl. Majit under den a5 Augusti 1818
funnit godt i Nåder bifalla utbetalningen
häraf, har beloppet af begrafningshjelpen,
utgörande 66 R:dr 3a sk. blifvit af Kongl.
Ma jits Befallningshafvande i Vermland den
6 October samma år af Landt-Ränteriets
Medel anordnadt, såsom förskott och till
Auditeuren vid Regementet J. G. Larsson
utbetaldt, samt derefter i vanlig ordning
utaf Kongl. Slats-Contoiret den 18 Maj
J820 blifvit ersatt; i följd hvaraf och då
omförmälde Begrafningshjelp sålunda fin
-
716 S ta t s-U tskottets Betänkanden.
nes vara ifrån Stats-Yerket utbetald, den
derom nu yäckte frågan bör förfalla.
Hvilket vördsamt underställes Riksens
Högloflig^ Ständers bepröfvande för
att till svar å Kongl, Maj:ts Nådiga Remiss
i underdånighet anmälas.
Stockholm den no September i8a3,
N:o 480,
Ankom den 27 Sept. 182^.
Memorial, i anledning af
gjord anmärkning i frå
-
Stats-Utskottels Betänkanden. 717
ga, om Accords ersättnings
lifgifvande till öfverste
Silfverskjöld.
Sorn Högvödrige Preste-Ståndet den 22
och Välloflige Borgare-Slåndet den 29
nasti. Julii samt Hedervärda Bonde-Slåndet
den 14 sistlidne Angusti bifallit Statsutskottets
Utlåtande af den i8:de i iörstberörde
Månad, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss, uppå Öfversten Carl
Silfverskjöld underdåniga ansökning, om
ersättning för det af honom vid Pommerns
afträdande förlorade Accord m. m. och
denna fråga alltså likmätigt 69 §. i Regerings-Formen
år afgjord; så kan Utskottet
ej till handläggning upptaga den hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkning
vid Utskottets Betänkande; men
får sådant vördsamligen tillkännagifva.
Stockholm den 20 Sept. 1823.
(v
\
718 Stats-Utskottets Betänkande!!.
N:o 4SxA
tikom den 27 Sept. 1823.
.Memorial, i frågan om rättigheten
för Åboer å
Preste- blockare- Annexeoch
Mensal med flere
Hemman, att lösa dem till
Skatte.
Enar Slals-Utshollet, ulf dess ytterligare
Utlåtande K:o 3oi öfver erhållen återremiss
från Bonde-Ståndet af Betänkandet
3N:o 13g, rörande rättighet för Åboer å
Preste Klockare- Aunexe- och Mensalnied
flere Hemman att lösa dem till Skatte,
icke besvarat förenämnde ålerremiss
på annat sätt, än att Utskottet funnit frå >
gan, såsom genom de 3:ne öfrige Ståndens
bifall till förra Betänkandet enligt 6g
Regerings Formen redan afgjord, icke kun
-
Stats-Utskoltet* Be tank a uden. 719
11a af Utskottet till vidare ompröfning uptagas;
så har, enligt ankommet ProtocollsUldrag
från Hedervärda Bonde-Ståndet, af
den :i2 nästlidne Julii, Petter Andersson
från Hallands Län anmärkt, att Utskottets
berörde förfarande så mycket mindre borde
kunna godkännas, sorn 3 Stånds beslut
icke kan verka på 4-'de Ståndets öfvertygelse;
Men 0111 en motsatt princip skulle
antagas, borde Riksdags - ordningen föreskrifva,
att sedan 3:ne Stånd bifallit ett
Betänkande, som från Utskolt första gången
inkommer, må ingen återreiniss från
det fjerde ega rum, utan detta Stånd vara
pligtigt att afgöra frågan genom bifall eli
ler afslag; Och då Petter Andersson icke
kunde förstå, hvartill återremiss vid sådant
förhållande eljest skulle tjena, om icke
Utskotten skulle anses pligtige, att genom
fullständiga Utlåtanden närmare upplysa
det Stånd, som återremitterat, innan
samma Stånd täger sitt hufvudsakliga beslut;
dervid Peller Andersson erindrade
huruledes Slals-Ulskottet i elt annat mål,
0111 rättighet för Bergsmän,' att lösa Kronans
Persedel och Tionde-jern, i anledning
af Högl.oflige Ridderskapet och Adelns
återremiss, förhållit sig på ett alldeles olika
sätt; har Bonde-Ståndet 1 allmänhet,
sig dermed förenat, samt enär, enligt 49
§. Riksdags-Ordningen, Stats-Utskottet skall
720 S tats-Utskottets Betänkanderl.
bordt svara på Bonde-Ståndets ifrågastälde
ålerremiss, ehuru den icke hindrar Expedition
af de öfriga Riks-Slåndens Beslut,
funnit för godt alt genom Prolocolls-Utdrag,
Jemna Utskottet del af hvad sålunda
blifvit anmärkt, med anmodan, att till
Ståndet inkomma med motiveradt yttrande,
i anledning af återremissen, derefter
Ståndet ville ärendet tili slutlig pröfning
företaga.
Hära får Utskottet till svar meddela,
att, såsom Utskottet redan tillkännagifvit,
den vid innevarande Rd<sdag väckte
fråga om rättigheten för åboer å PresteKlockare-
Annexe- och Mensal- med flere
Hemman att lösa dem lill Skatte, var inom
Högloflige Ridderskapel och Adeln,
Högvördige Preste-Ståndet och Välloflige
Borgare-Ståndet afgjord, genom bifall till
Utskottets Betänkande, då Hedervärda
BondeStåndels återremiss besvarades, och
då anmärkningarne, som föranledt återremissen,
icke gåfve anledning till något
tillägg utan deremot till hufvudsaklig
förändring uti hvad enligt 69 §. Regeringsformen
utgjorde Riksens Högloflige Ständers
Beslut, kan Utskottet ej annat finna
än
Stats-Utskottets Betänkande n. ^ s t
311 alt föreskriften uti 4,0 §• af Riksdags •
Ordningen blifvit genom det sednare Ullåtanrlet
iagttagen; heldst Utskottet icke kali
af denna §. draga den mening, alf ett Uu
skott åligger jugå i vederläggning af gjöl-»
de anmärkningar, hvilka, såsom här är
fallet, icke innefatta några nya skäl celi
således redan ingått i Utskottets pröfning
uti ett ämne sorn ledan är afgjordt, utan
synes deremot tillfyllestgörande, alt om
de 3:ne Öfrige Ståndens Beslut underrätta
det Stånd sorn återremitterat, hvilket
är en följd deraf alt Riks-Slånden öfver-*
lägga och besluta inom särskildte rum oell
således icke känna hvars andras åtgärder.
Vid så väl detina soln förflutna
Riksdagar har detta Expeditionstält blifvit
begagnadt och af alla fyra Riks-Stånden
gilladt; Och mängden af Riksdagsgöromålen
påkallar bibehållande delaf, särdeles
hos Stats-Utskoltet, der ärendernc
aro öfverhopande och all ändamålslös skrifning
bör Undvikas. Stats-Utskotlet haf
jemiiväl uti enahanda förhållanden som
de, hvilka föranledt den af Bonde-Ståndet
\cjorda
4 Sami. 4 Band.
'jii Stats-UtslotteU B e t ä n k a n d e n.
tionssätt, och bör upplysa, att orsaken
hvarföre Utskollet uti dess Utlåtande N:o
285 i anledning af Högloflige Ridderskapet
och Adelns återremiss af frågan, om
rättighet för Bergsmän att lösa Kronans
Persedel och Tionde-Jern upptagit och
omständligt besvarat anmärkningen, ehuru
ärendet redan var af 3:ne Riks-Slånd afgjord,
visar sig, af Betänkandet, vara den,
att denna anmärkning afsåg en af Utskottets
i Imf vini frågan föranledd särskild omständighet
som förut icke varit under
pröfning.
Enär det för öfrigt heror af Utskottets
eget omdöme och bepröfvande, att bestämma
innehållet af dess Utlåtanden, endast
de ej afvika från grundlagens föreskrifter,
lärer Hedervärda Bonde - Ståndet
finna någon vidare åtgärd för Utskottet
icke återslå, så väl vid ifrågavarande ålerremiss.
sorn rörande de uti särskildle Protocoils-Utdrag
af den 6:le nästlidne Augusti
af enahanda skäl återförviste frågor, angående
förändring af de hittills följde
grunder för Skalle-lösen af Hemman i Hallands
Län, om anslag af medel till en
Mvlirs aftappning, om nedsättning af Salt»
pettergärden och angående Indeldte Infanterie-Regementernes
Beklädnad; samt får i
S ta Is-U tsk o tt e t s Betänkande» vaa
0
anledning af nu ankommet Protocolls-Utdrag,
af den 11 i denne månad, tillkännagifvande
Bonde-Ståndets fattade mening af
Riks-Slåndons särskildte Beslut uti frågan
om detta Expeditionssätt, för det Hedervärda
Bonde-Ståndet förklarat att Utskot
tet, som måste följa grundlagarne efter orcjalydelsen
och ej anser sig berätligadt att
dem lyda och som iske kan tveka att de
Riks-Stånd, hvilka uti frågan sig yttrat,
utgått ifrån samma grundsatts, tror sig
uti det föregående hafva ådagalagdt att
Utskottet eger grundade skäl att äfven hädanefter
följa enahanda Expeditionssätt
som hittills och hvaremot Bonde-Ståndet
under förra delen af Riksdagens lopp icke
gjort någon erindran.
Stockholm den 2» September 1823.
<p4 Sta ts-U tsketlets Betänkandcn,
N;o 482,
Ankom den 37 Sept. jgaj,
jVfcmoml, i fråga om den en
del Rotehållare uti Jönköpings
och Elfsborgs Län
ålagde nya Roterings - af
giften,
Hedervärda Bondc-Ståndet bär, vid S.talsUtskoltets
under ]Y:o 3a2 afgifne Utlåtande,
i anledning af väckte Motioner, örn
upphörande eller nedsättning af den nya
Böter i ngs-afgi flen inom Jönköpings och
Elfsborgs Län, gjort anmärkningar, sorn
ansetts föranleda till ärendets återremitterande;
Och får Slats-Ulskoltet i anledning
deraf till svar och Utlåtande lemna, att
dess berörde Betänkande blifvit bifallet af
Höglo.flige Bidderskapet och Adeln den
2:dra i denna Månad, af Högvördige
Preste-Ståndet den. 39 nästlidne Julii och
af Yälloflige Borgare-Ståndet den i;ste af
Sta ts-U t slottets Betänk and en.
innevarande Månad; Hvadan frågan alltså
likmätigt 69 §. i Regerings-Formen är
afgjord.
Stockholm den 20 September 182S.
N:o 483.
Ankom den 57 Sept. 18^3-
Riksens Håglöf!. Ständers Stats,
samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Memorial,
i anledning af gjorde
anmärkningar vid dess
yttrande, uti frågan om
. - ' ; •- . -
726 Stats-Utskoltetsj Betänkanden.
gester- och Norrbottens
Läns sammanslående till
ett Län.
Vid Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Lkonomi-Utskoltets den 16 sisllidne Julii
gemensamt afgifne Utlåtande öfver väckt
Motion, om \ esler- och Norrbottens Läns
sammanslående till ett Län, hafva anmärkningar
blifvil gjorde hos Hedervärda Bonde-Ståndet,
sorn derföre återremitterat detta
ämne till Utskottens åtgärd, men som
de 3:ne öfrige Stånden, nemligen Höglofl.
Bidderskapet och Adeln den 22, Högvördige
Preste-Ståndet den 11 och Välloflige
Borgare-Ståndet den 6 nasti. Augusti bifallit
Utskottens yttrande, samt ärendeet
alltså, enligt 6g §. i Regeringsformen är
afgjordt; så kan någon vidare handläggning
deråt icke lemnäs.
Hvilket Utskotten vördsamligen f*
anmäla.
Stockholm den 20 Sept. 182}^
*
Stats-Utskottets Betänkande!). 727
N:o 484.
Ankom den *7 Sept. 1835.
Riksens Höglofl. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Memorial,
i anledning af
gjorde anmärkningar vid
Betänkandet öfver frågan
om förseglade anbuds afskaffande
vid entreprenade
auctioner.
I anseende till gjorde anmärkningar vid
Stats- samt allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 3o sistl. Julii gemensamt
afgifne yttrande öfver väckte Motioner,
«m förseglade anbuds afskaffande, eller
om en förändrad ordning för dera»
*28 Stats-UtskolteU Betänkanden;
öppnande vid entreprenad Auctioner, liar
Högloflige Ridderskapet och Adeln återremitterat
detta ämne till Utskottens åtgärd.
Men som berörde Utlåtande är bifallet 'af
de öfrige 3:ne Stånden nemligen af Högvördige
PresleStåndet den 22, af VällofL
Borgare-Ståndet den 29 samt af Hedervärda
BondeSlåndet jemväl den 22 nasti. Julii,
samt frågan alltså likmätigt 69 §, Regerings-Formen
är afgjord, så kan densamma
lill någon ytterligare handläggning nu
icke upptagas.
Hvilket Utskotten skolat vördsamligen
anmäla.
Stockholm den ao Sept. i8a3*
m
St a 11 -II tskottetj Betänkande k. 7
N:o 485.
Aiikem den 27 Sept. 1S2>>.
Riksens Högloft. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskotts Memorial,
i anledning af
återremiss uti frågan om
biträde af Stats - lerket
till Mossodlingar i Skaraborgs
Län.
Fid Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens, under N:o 370 afgifne,
gemensamma Utlåtande, öfver den från
Hedervärda Bonde - Ståndet remitterade
Motion af Riksdags-Fullmägligen Johan
4 Sami. 4 Band.' 4^-*
7 3o St:» t« - Utskottets B e 15 n landen*
Andersson från Skaraborgs Län, ofn biträ*
de af Allmänna medel Lill odling af de i
södra delen inom nämnde Län befintlige
vidsträckta Mossar, hafva anmärkningar
blifvit gjorde hos Vällofliee Borgare-Ståndet,
sorn, i anledning deraf, återremitterat
ämnet lill ytterligare handläggning af
Utskotten; Men härvid få Utskotten vördsafpligétl
anmäla, att berörde dess yttrande
blifvit bifallet af Bögloflige Ridderskap
pet och Adeln den i i samt af HögvÖrdige
PresteStålidet och Hedervärda BondeSlåndet
den 6 i nasti, månad; Hvarföre
och då likmätigt 6g §. Regerings-formen,
ärendet sålunda är afgjordt, Utskotten icke
kunna detsamma under vidare åtgärd taga.
Stockholm den i5 September i8a3.
Stats-U ts kottets Betänkande!!. ^3i
,N:o 486.
Ankom den 27 S^pt. 1823.
Riksens Högloft. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-£/tskotts Utlåtande,
i anledning af vice
Talemannen Jon Jonssons
Motion, om ändring
uti de angående Mörums
Krono-Laxfiske utfärdade
författningar*
Från Hedervärda Bonde Ståndet har tili
Stats- oell Ekonomi-Utskottens gemensamma
handläggning blifvit remitleradt ett at
vice Talemannen Jon Jonsson från Blekinge,
till Ståndet ingifvel Memorial, deruti
a 11 fores, att, sedan Kongl Maj:t uti
Rådig skrifvelse tili Karamar-Collegium at
den October sisth år, förklarat sig icke
7 3-i Stats-Uukettets Betänka uden.
vilja laga omedelbar befattning med den
lif iUskdiige Strandboer ocii Fiskare i Listers
noll Bräkne Härader inom ofvannämnde
Län hos Kongl. Mäjrt i underdånighet
gjorde ansökning, att som de i sin
Fiskeri-handtering blifvit betydligen förnärmade
genom de tiel efter annan, lill
förmån för Mörums Krono Lax-Fiske utfå
f lade prohibitiva Författningar, särdeles
genom det stadgande som är vordet meddeladt
mot fiskande af Lax i öppna Sjön
elier Jlafsbugten inom en bestämd linien
emellan Sternö Udde i Asarums och Listers
Hufvud i Mellby Socken, det mätte,
efter skeende undersökning och innan förenämnde
då utarrenderade Krono LaxFiske,
efter Arrende-årens slut, under nytt
arrende blefve upplåtit, en mera inskränkt
och lämplig gräns för Kronans rättighet
till Laxfiske utanföre Mörums Ströms utlopp
i Hafvet anlagas och fastställas; så
liar vice Talemannen, Jon Jonsson i egenskap
af Riksdags-Fulimäglig för Bräkne
Härad, ansett sig böra detta ämne, såsom
rörande en hel Landsorts bästa, till öfverläggning
hos Riksens Ilögloflige Ständer
framställa, dertill föranledd af öfvertygelsen
om orimligheten af den utsträckning,
man till förmån för Mörums Krono LaxFiske
gifvit åt förbudet mot fiskande efter
Lax i öppna Sjön af kännedom örn de till
I
/
Sta la-U t s k o 11 e ts Betänkande n. 7 33
våldsamheter nära gränsande chicaner, som
genom vakandet öfver detta förbud tillskyndas
Ortens fiskare i begge Häraderne,
samt af uppmärksamheten pä dea Allmänna
förlust för landet, som mäste uppkomma
deraf, att tusendetals Laxar nu årligen
gå förlorade för Fiske-Näringen, heldst vice
Talemannen funne det icke kunna roed
något sken af rimlighet antagas, att alla
de Laxar, sorn uppehålla sig inom den
bestämda Linien, utgörande flere mil i
omkrets, vandra uppåt Mörums Ström.
Genom en billig inskränkning i LaxFiskets
alltförvult utsträckta område, har
vice Talemannen Jon Jonsson förmodat
någon särdeles nedsättning i Kronans nu
ägande inkomst deraf viti ett afslutande
nytt arrende icke skola inträffa, men derest
och sådant skulle ske, har ansett en
eftergift i en Regal rättighet icke böra vägras,
då en hel Landsorts bästa det fordrar
och således en vinst för det allmänna
beredes; Och har vice Talemannen, i
följd af allt della, hemställt, att någon åtgärd
måtte vidtagas till befordrande af
den äskade undersökningen, hvilken vid
Ilärads-Rätten i orten borde verkställas i
närvaro af Kronans Ombud samt Arrendatorerne
af Mörums Kr o po Lax-Fiske,
;34 Stats-Ulskoltets Betan kan den,
dervid vice Taiejnannen förment det lätteligen
kunna ådagaläggas' huruvida den
tanka man yttrat om enskilde Fiskiegares
i ätts iörnärmando genom förbudet emot
fiskande efter Lax i öppna Sjön vore
ogrundad elier icke, hvarjemte vice Talemannen
uppgifvit, att ett sådant förbud
icke existerat vid Hemmans refning och
.Allmänna skattläggning, hvilken sednare äfven
baft afseende A Laxfångsten, utan tillkommit
under en senare tid, i oekonomisk
väg, odi således utan iagttagande af den
nödiga ferm, som Lagen föréskrifver i
frågor om ägande rätt och dess frie utöf
O
«»
ning; Och bär Riksdags-Fnllraägligen Oiof
Månsson från Blekinge, uti hvad af vice
Talesmannen Jon Jonsson blifvit anförd t,
sig förenat,
Åf de Handlingar, som uppå derom,
i enlighet med 42 §• Biksdags-Ord
ningen
gjör l anmälan, från Kammar-Expedition
af Kongl, Maj:ts Cancellie kommit
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
tilihanda bar Utskottet inbemtadt:
Alt sedan, på sätt förberördt är, ålskillige
Hemnnnsegare, Strandboer och Fiskare
uti Listers Härad af Blekinge Län hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att,
after förutgången undersökning i Orten,
Stats-Utskottets Betan ka liden '■35
en ny mera inskränkt och lämplig gläns
mätte antagas och fastställas för Kronans
rättighet tili Fiske efter Lax ulan före Mörums
ströms utlopp i hafvet; Och Kongl.
Majit genom Nåhig Remiss, häröfver täckts
iufordia Kongl. Kammar-Cof iegii jemte
Dess Befailniugshafvahdes i nämnde Län
underdåniga Utlåtande; Så Ilar Konungens
Befallningshafvande uti algifvet underdånigt
Memorial anmält: Att. det bemödande,
sorn blifvit auvändt, för att ur Landshöfdinge-Ämbefels
äldre handlingar anskaffa
upplysningar om beskaffenheten af
Mörums Krono Lax-Fiske och de rättigheter#
detsamma tillkommer, varit frugUÖst,
derföre, alt de till ämnet hörande handlingar
icke till Ämbetet inkommit, elier
och af det skäl, alt de blifvit förstörde
vid den Carlscrona år 17.90 öfvergångne
eldsvåda, som äfven försatt Konungens
Befallningshafvandes Archi ver för förra
tider i största oordning: Alt Konungens
Befallningshafvande emedlertid förmodade
det i Kongl. Kammar-Colleginm finnas förvarade
handlingar rörande de Rättegångar
om Krono Laxfisket till dess gränser
och utöfning, som tid efter annan blifvit
förde både med Kronan och öfrige delegere
emellan inbördes och hvaraf, enligt
Konungens Befallningshafvandes förmenande,
skujde vara alt inhemta, del alla möi
-
7 36 Stats -TJ tskottels B e 12 n k a n d e n.
liga frågor rörande detta Fiske blifvit både
väckte och afgjorde; Att hvad de till
förmån för Krono Lax-Fisket utfärdade
prohibitiv» Fö.ifattningar äng in ge, Konungens
Befallningshafvande vore ofverl vgad,
att de grundade sig på ågångne laga kraftvunne
domar celi åtgärder, ehuru, af redan
uppgifven orsak, nödig upplysning
derom icke kunde företes, och beträffande
särskildt den Kungörelse, Konungens Befallningshafvande,
under den io:ue April
1820, utfärdat, och hvarigenom e11 vite af
33 R:dr 16 sk. blifvit stadgadt för hvem
det vara malte, som, utan skattlagd rättighet,
från den 5 Pdars till den 5 October
ärligen, i Morinus Ström vid Ekeholm
samt i Skärgården och Fjorden inom Linien
emellan Sternö udde och Listers
Hufvud, förelogo sig utsättandet och begagnandet
af hvad slags redskap som heist,
hvarigenom Lax kunde fångas samt Kongl.
Mairt och Kronans Fiskerättigheter i någor
måtto förnärmas; så vore delta förbud
grundadt på de i Kungörelsen åberopade
äldre Beslut, med förändring blott i beloppet
af ansvaret, som efter tiden blifvit
lämpadt; samt att för öfrigt den af Sökanderne
väckte fråga skulle röra icke
blott Möjums Krono Lax-Fiske, utan och
mån g
-
S ta t s-Ut s ko tte ts B e tä n k a n d en. ^3^
mångfalldige egare af enskildte Lax-Fisken
hela Mörums Å uppföre, hvilkas lättotvifvelagtigt
komme att bero af Laxens mera
eller mindre obehindrade ingång till Mörums
Å.
Kongl. Kammar-Collegium har i dess
underdåniga Utlåtande jemnväl tillkännagifvit,
del Collegium, efter den dess Ämbetsrum
år 1802 öfvergångne eldsvåda,
hvarvid handlingarne dels blifvit uppbrände,
dels förskingrade, vore uturståndsatt
att uppgifva alla de Författningar och åtgärder,
som blifvit vidtagne till bevarande
af ej mindre Mörums Krono Lax-Fiskes,
än alla andra enskilda Fiskägares
rätt; men då desse åtgärder till en stor
del blifvit uppräknade i Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
öfver Blekinge Län Kungörelse,
d. 10 April 1820 och Konungens
Befallningshafvande i dess underdåniga Utlåtande,
utrett förhållandet i detta afseende;
så funne Collegium sig böra dermed förena
sig, med underdånig hemställan huruvida
Kongl. Majrt skulle täckas omedelbarligen
upptaga och pröfva Sökandernes underdåniga
anhållan, såsom icke beledsagad
med något enda skäl eller bevis; Och hade
Kongl. Maj:t derefter till Collegium
aflåtit Dess förutnämnde Nådiga skrifvelse
4:deSaml. 4:de Band. 4?
3R Sta ts-U t ske 11 e t s Betänka» den,
af elen a3 sistl: October, deraf befinnes,
att Kongl. Maijt. äfven af det skäl, att frågan
synts rora enskilde Fiskegares rätt,
ansett sig icke böra med densamma taga
omedelbar befattning.
Vid öfvervägande af ämnet finner
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
detsamma väl vata af sådan beskaffenhet,
alt någon speciel pröfning deruti icke bör,
änskönt inskränkning blifvit sökt i förmånerna
för en af Kronans Lägenheter, om
hvilkas förvaltning Riksens Ständer i 77
§. Regeringsformen förbehållit sig att förordna,
kunna Riksens Ständers tillkomma;
Men, som den frihet till idkande af allt
slags fiske hvilken genom 1, 6 och 10
i 2 Capitlet af Kongl. Maj;ts Allmänna
Stadga och Ordning för Rikets Hafs- SkärStröm
och Insjö Fiske af den 14 Novemb.
1766 blifvit medgifven att få fritt utöfvas,
af hvar och en i öppna Hafvet och af
Strandegare i Skärgårdar, desto heldre
synts Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet
vara förnärmad, genom det till förmån
för Mörums Krono-Laxfiske gällande
förbud mot fiskande efter Lax i Skärgården
och öppna Sjön, på flere mils sträckning
från Mörums Ströms utlopp i Hafvet,
som de Authoriteter, hvilka Kongl,
j
Stats-Utskottets B stänk an den. 739
Majit i ämnet täckts hora, icke kunuatjjuppgifva,
om och på hvilket Lagligt sätt Krono-Laxfisket
i så vidsträckt grad utöfvade
rättighet, att lägga hinder i vägen för
fiskande efter Lax, tillkommit och blifvit
befästad; så och enär fråga är, att undanrödja
eli, efter utseende, obehörigt band
på en af Rikets hufvudnäringer, samt tillintetgöra
ett med andan af gällande för ■
fattningar och den i detta fall så naturliga
rättigheten oförenligt tvång, anser Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
hvad af vice Talemannen Jon Jonsson
blifvit andraget, böra i så måtto vara förtjent
af Riksens Ständers uppmärksamhet,
som Riksens Högloflige Ständer torde hos
Kongl. Majrt anmäla sin underdåniga önskan,
det täcktes Kongl. Majrt till utrönandg
deraf, om Mörums Krono Laxfiske lagligen
må ega rätt att utestänga Ortens
Innevånare från idkande af Laxfiske inom
Linien, emellan Sternö udde och Listers
hufvud, förordna behörig undersökning,
att i vederbörande Krono - Fulljnägtigs
samt deras närvaro, hvilka kunna
komma ifråga att en slik Fiske-rätt
begagna, vid Härads-Rätten i Orten, på
de sistnämndes bekostnad, företagas, dervid,
i händelse frågan skulle befinnas äfven
röra öfrige egare af Skattlagde Laxfisken
i Mörums Å, tillfälle torde beredas
Stats-Utskotlets Betänkan den.
Sökanderne, att få desse i Laglig ordning
tillhörande inkallade.
Uti detta Allmänna Besvärs- «ch
Ekonomi-Utskottets yttrande instämmer
Stats-Utskottet destoheldre, som Stats-Utskottet,
i anledning af Talemannen Anders
Jansson Höckerts med fleres klagan öfver
förment intrång uti Strandegares rätt till
Fiskes idkande, i de tracter, der KronoFisken
finnas, uti afgifvet Utlåtande N:o
294 som utaf 3:ne af de Respective RiksStånden
blifvit bifallet, redan tillstyrkt en
sådan undersökning, som bär ofvan af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit föreslagen.
Till Riksens Högloflige Ständers närmare
bepröfvande öfverlemnas detta vördsamligen.
Stockholm den 20 September i8a3.
■i: : • ' ■ ' ' .'
S tais-Ut skottets Betänkande!!,
N:o 487.
Atikom den 27 Sept. i8«3>
Riksens Högloft. Ständers Statssamt
Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- Z/tskotts Utlåtande,
i anledning af de
vid innevarande Riksdag
väckte .Motioner, om upprensning
af Clara Sjön.
Tili Stats- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
handläggning hafva blifvit öfverlemnade;
från Ilögvördige PresteS
tån de t: Ett Memorial af Herr Comminister
Flodin, som, med åberopande af
ett af Herr Pastor Primarius, Doctor
Wallin, vid 18 15 års Riksdag, i ämnet ingjfvet
anförande, sökt fästa Riksens Stän
-
Stats-Utskottets Be t änkan den,
uppmärksamhet pä nödvändigheten af åtgärders
vidtagande till uppmuddring af
den inom Hnfvudstaden belägna Clara
Sjön jemte den sa kallade Rörstrandsviken.
hvarifrån, genom tilltagande uppgrundning,
•osunda dunster spridas beli våda för hälsotillståndet
inom Hnfvudstaden uppkommer;
och från Väll olli ge BorgareStåndet:
Ett Memorial af Riksdags-Fullmägtigen
för Stockholms Stad, Herr A. J.
Hiesleiter, som äfven ansett utvägar böra
vidtagas till förekommande af de menliga
följder för sundheten, hvilka genom Clara
Sjöns gyttgiga beskaffenhet visat sig och i
framtiden ännu mera skola tilltaga; Och
har Herr Hiesleiter tillika uppgifvit de åtgärder,
hvarigenom den öfverklagade olägenheten,
efler Herr Hiesleiters förmenande,
säkrast skulle afhjelpas.
Ekonomi-Utskottet som först behandlat
detta ärende, har dervid inhemtat, att,
vid såväl iS15 års sorn 1817 och 18
årens Riksdagar, fråga hos särskildte Riksstånd
äfvenväl blifvit vackt, angående bidrag
af Stats-medfen till de inom och
invid Huftudstaden varande träskartade
Sjöars och vattendrags upprensning eller
igenfyllning, samt att Stats- och Ekonomi-Utskotten,
som då jemnväl lill gemensam
pröfning förehaft samma fråga, uti af
-
Sta ts-Utskottets Be tä nk a n de n. ^43
gifne och utaf de Respective Riks-Stånden
godkände Utlåtanden förklarat sig väl inse
behofvet och angelägenheten af de Slätgärder,
som till ifrågavarande Sjöars och
Träsks försättande i ett för hälsan oskadligt
tillstånd, blifvit föreslagne, men deremot
icke kunna medgifva någon förbindelse
för Staten, att till vinnande af detta
ändamål, såsom Hufvudstaden enskildt
rörande, med understöd tillhandagå; dock
blef vid förstnämnde Riksdag, af Ekonomiutskottet
tillstyrkt och derefter af Riksens
Ständer lill Kongl. Majrt framförd den
underdåniga önskan, att sådane mått och
steg måtte vidtagas, hvarigenom mera uppmärksamhet,
än hittills egt rum, matte fästas
på befordrandet af större sundhet i
Städerne i allmänhet, dertill, hvad Stockholm
särskildt beträffade, medel, enligt er»
hållen underrättelse, icke skulle saknas för
den del, som fordrades till igenfyllning
eller upprensning af de der bifintlige stillastående
vatten.
Någon anledning till förändrade åsigler
af förevarande amne finnér Ekonomi-Utskottet
nu icke eller förete sig; och
vid besvarandet af dc åter väckte Motio*
lierne om biträde af Stats-medlen, till om
-
744 S la t s-U tsko 11 e ts Betänkande n.
besörjande af Clara Sjöns samt Rörstrands
och Carlbergsvikarnes upprensning anser
Utskottet sig således endast böra hänvisa
till hvad i detta afsende tvänne gånger
förut blifvit förklaradt. — Med bibehållen
öfvertygelse om nödvändigheten att genom
desse vattens förbättrande eller igenfyIlning,
undanrödja anledningarne till de
farsoter och en ökad mortalitet, sorn, efter
bestyrkte uppgifter, från deras osunda
beskaffenhet leda sitt upphof, tror Utskottet
si sr likväl icke helt och hållet böra till
O
sluta
sin uppmärksamhet för ett ämne
hvars natur kräfver deltagande; Och då
Utskottet å ena sidan antager, alt det till
stånd, som varit lemnadt till orenlighets
utkastande i Clara Sjön, i betydlig mån
bidragit till ställets osundhet samt å den
andra bland skälen dertill, att få eller inga
försök gjorts till Sjöns igenfyllande
med tjenlige ämnen, det hufvudsakligaste
vara, att ingen försäkran om kostnadsfri
egande rätt å de nya tomterne blifvit
lemnad dem, som om deras igenfyllning
velat ingå i författning; så anser Utskottet
sig häraf föranledt till den vördsamma
tillstyrkan, att Riksens Högloflige
Stan
-
S tals-Utsko t tels B e tä n k a ii d e n. y.jS
Ständer matie, tinder Åberopande af deras
vid 1815 års Riksdag aflåthe underduniga
skrifvelse, om utvägars vidtagande till befordrande
af slöfre sundhet i städerne,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t sä vida specielle
förordnaden härom icke skulle anses tillhöra
Stadens enskilda styrelses försorg
och på dess pröfning bero, i Kader låta
befordra Utfärdandet af de föreskrifter,
som kunna finnas tjenlige för att bringa
Clara Sjön samt Rörstrands och Carlbergsv
ikar ne i ett för sundheten inom Hufvtidstaden
oskadligt tillstånd och hvarmed,
Under förutsättning att Clara sjön borde
igenfyllas till den del, som ej erfordras
för bibehållandet af en öppen farled, ändamålet
utan annan gravation för Hufvudstadens
Innevånare, än som kan uppkomma
genom kostnaden, lill denna farleds
samt Rörstrands och Carlbergs-vikarnes
uppmuddring, torde kunna vinnas, om
med förbehållen optionsrätt för de intill
Clara Sjöns Stränder angränsande Tomtegare,
hvar och en som åtoge sig att innom
viss föreskrifven lid med tjenliga
amilen igenfylla någon del af sjön, försäkrades
om fri egande rätt dertill, ulan
4 Sami. 4 Band.
•j/[6 S t a t s-U t sk o 11 ets Betänkande?!.
lösen, samt om tillika bestämdt förbud,
öfver hvars iakttagande största vaksamhet
borde bafvas, utfärdades emot all oreldigVjels
utkastande i Sjon och särskildt tillräckligen
aflägsen plats i stället dertill
an vistes. Genom den fria upplåtelsen af
de nya tomterne skall Stads-Gassan visserligen
förlora en mahanda påräknad inkomst,
men med antagande af en motsatt
förbindelse hofi- densamma, att sölja för
befordrandet af sundhet inom Ilufvudstaden,
lärer, då detta ändamål, blott genom
uppoffring af en så bes k a flad presumtiv
vinst, kan ernås, någon verklig förlust
icke kunna anses blifva Cassan tillskyndad,
hvarföre Ekonomi-Utskottet oek tror något
hinder emot detta förslag icke böra
möta.
Stats-Uiskottet, som till alla delar
instämmer uti Ekonomi-Utskottets yttrande,
får åberopa detsamma såsom svar å
den erbållne nemissen; och varder ärendet
vördsamt öfverlemnadt till Riksens
Bögloflige Ständers eget bedröfvande*
Slockholm den i5 SeplémbeV i6a3.
S ta is-Ut sko Itel s Be tänka uden. ^47
' N;o 488.
Ankom den 57 Sept. 1895.
Riksens Höglofl, Ständers Statsoch
Bevillnings - Utskotts
7/tlåtande, i anledning af
väckt fråga om alla Tullumgälders
liqvjderande i
Svenskt mynt.
Genom Protocolls-Utdrag (Jen i5 shstlMlie
Februarii, bär Välloflige Borgare-Ståndet
till Stats- och Bevillnings- Utskottens
gemensamma åtgärd remitterat eli af Herr
Zaéhr, Danielsson till Ståndet ingifvit så
lydande Memorial l
Ibland svårigheter sorn handeln kämpar
med är den omständigheten ej obetydlig,
att den Handlande ej med Svenskt
mynt till ett bestämt belopp, får betala sina
Tullumgäidcr, utan nödgas dependera
al en Cours, som den ena månaden är
högre än den andra. Deraf vållas, att
n,|8 Stats-U tskoltets Betänkan den.
en vahra sorn förtulias den 28 Februarii,
kan komma ali slä ägaren betydligt högre
eller lägre, än samma vahra förtullad en
postdag sednare, hvilket verkar betydligt
vid försäljningen tillden enås eller andras
fördel pcb skada.
Att Tullafgiflerne äro lika för alla
är en rättvis fordran, utom hvilken ingen
bestämd Calcule kan uppgöras vid Handelsföretag.
Sä länge Hamburger Banco
eller Species värde ej kan fixeras i Svanska
Banco,sedlar, bör ej eller desse myntsorter
inom Landet begagnas vid Skatters
uppbärande, hvaribland äfven Tulluppbör'
dpn bör beräknas.
Alla bör i delta afseende ske lika
rätt, och sä litet sorn möjligt är låta de
skattdragande underkastas slumpen.
Om det Högtärade Ståndet delar min.
öfvertygelse, önskar jag att delta mitt Memorial
Comrnuniceras de öfrige Respective
Med-Slåiidcu, och remitteras lill veder-!
börligt Utskott.
S ta ts-U t s k o t te t s Be län k and en.
Uti hvilken åsigt af ämnet Herr Vallström
jemn väl instämt; hvaremot Herr
Eckhoff erhindrat, att heslutet af en del
Tullumgälders liqviderande i Hamburger
Banco, vare grundadt på Statens behof af
växlar i sådant mynt, samt att någon förändring
i detta stadgande således icke
kunde förväntas.
I anledning häraf få Utskotten anmäla,
att Bevillnings-Utskollel uti dess d.
3 sisth Junii afgifne, samt utaf 3:ne af de
Respective Piiks-rStånden i den delen gillade
Utlåtande, angående grunderne för
Stora Sjötullens erläggande och uppbörden
deraf, hemsläldt, att all Tull af inkommande
vahror mätte erläggas med vissa
procent af det värde samma vahror äga
om bord i Svensk hamn, och utgående
vahror deremot förtullas efter deras i
Svensk Stapelstad ägande försäljningspris:
vid hvilket förhållande Utskotten anse Herr
Danielssons ifrågavarande Motion icke föranleda
till någon serskildt åtgärd: och beträffande,
de i sammanhang härmed slående
frågor om stället för Tulluppbördens
lefverering, och sättet alt förse Stats-Veiv
ket med nödige växlar : så enär alla Bevillnings-medel
hvaribland äfven Tulluppböyden
inbegripcs, synas böra ingå till
^So St a t s-U t stöt tels Betänka uden.
ett ofch samma förvaltande verk, samt i
afseende på inköpet af växlar för Statens
räkning, det förekommer att befattningen
med sådant inköp varit Fullmfigtige. i Riksgälds-Contoiret
uppdragen, och af deni utan,
svårighet kunnat fullgöras på en tid,
då Riket fanns behäftad! med en betydlig
utländsk skuld, och växelbehofven följaktligen
voro vida större än nu, hafva Utskotten
i enlighet med hvad Bevillningsutskottet
uti dess ofvannämnde Utlåtande
jemnväl, jttryt toen hvarom något bestämt
beslut af R. H. Ständer ännu icke blifvit
fattadt, trott sig böra tillstyrka det förklarande
af Riksens Högloflige Ständer, att
ailä inflytande Tullmedel hädanefter böra
till Riksgälds - Contoiret a fl em nas, mot
skyldighet af detta verk, att hålla Statsverket
tillhanda, den under sådan Titul i
Riks-Staten upptagen Summa? hvarjemte
Riksens Högloflige Ständer torde finna
lämpligt uppdraga deras Firtlmägtige i
Riksgälds-Contoiret, att upphandla och uppå
skeende behörig Reqvisition för StatsVeikets
räkning utbetala det bland SJÖ—
Ttdlsmedlen beräknade belopp i utländska
myntsorler,J sorn för dess påkommande
behof varder anvisadt.
Genom detta yttrande, som Vördsamt
underställes Riksens Högloflige Stan
-
Sta ts-Utskottels Betänkanden. ^5i
ders bepröfyande, anse Utskotten sig jemnväl
hafva besvarat Riksdags-Fullmägligcn
Anders Danielssons fran Elfsborgs Län,
under den xi sisth Martil, tili Utskotten
Remitterade Motion, i hvad densamma röper
förslaget angående Tullmedlens öfverlemnande
till Banken eller RiksgäIds-Contoiret.
Eli Ledamots Reservation emot
detta yttrande hifogas
Stockholm
den 20 September i8a3
Utdrag af Protocollet, hos Riksens
HÖgloflige Ständers
Stats-Utskott den 20 September
1823.
s. d. — — — — —
Herr Eckhoff yttrade: ”Uti Utskottet*
beslut, alt Tullmedlen hädanefter sko
-
■ySa S la t s-U t sk o l te ts Betänkande il
Ja ingå till Riksens Ständers RiksgäldsContoir,
kan jag för min del icke /instämma,
då Tull-lnkomsterne alltid varit, såsom
Extra Stats medel, ansedde, och i sådan
egenskap bland Stats-Verkets Inkomster'nli
Riks-Staten upptagne; Och finner
jag det endast leda till onödig omgång
och öfverflödig vidlyftighet i bokföringen*
att Tifil medlen först lefvereras till Riksgälds-Contoiret,
för alt derifrån till StatsContoiret
aflemna®. En sådan reglering
blir jemnväl utan allt ändamål* så länge
öfrige, enligt 60 §. af Regerings-formen i
egenskap af Bevillning inflytande Extra
Ordinarie Inkomster * såsom Post- och
Chartae-Sigillatae-Medlen, m. fl., från de
serskilte Förvaltningarne till Stats-Verkei
ingå.”
Ar odi Dag sorn ofvan.
Ex Protocollo.
J. C. LORICH.
N:o
S t a t s-Ut s ko 11 e ts Beta n k a lide n. ^53
* . <«
N:o 489-  Antorn elen 27 Sept. 1823-
Utlåtande i anledning af Aongl.
Majrts Nådiga Remiss på
Olof Söderborgs underdåniga
ansökning om nedsättning
uti Arrendet för Betesmarken
Rebbelberga Broar
i Christianstads Län.
Uti underdånig ansökning, den Kongl
Majrt i Nåder lill Stats-Utskoltet öfverlcjnnat,
har Arrendatoren af Rebbelberga Kronobete
i Christianstads Län Olof Söderborg
anhållit 0111 nedsättning af Arrende
afgiften för samina Kronobete från 3:ne
till 1 och en half Tunna spannmål, och
4:de S a 111 J. 4*de B a n d.
48
Sta ts-Utsko tt e ts Betänkanden.
såsöm skäl dertill anfört, att delta Kronobete
består endast af i Tunne- 5 KappeJand
mindre bördig mark, soln icke skall
lemna den afkastning, hvarmed Arrendet
kan utgöras, oaktadt den kostnad Söderborg
derå - nedlagt, hvilket lian sökt styrlin)
med arne bilagde besiglninge-attesterj
Och har ej mindre Kongl Majrts Befallningshafvande
i Länet, än Kongl. K ammar-Gol
legium samt Kammar-ÄdvocatsFiskals-Äinbetet
blifvit uti frågan bördé
och ^sig i underdånighet utlålit, hvarvid
Kongl. Majrts Befallningshafvande Upplyst:
att (lå Ribbelberga Kronobete den 3i Januarii
1821 på Auction lill Arrende under
3o år utbjöds, Hussaren Thure Mauritz
varit högstbjudande med 3 Tunnor
3i Kappar Spannmål, i enlighet hvarmed
lian erhållit Kongl. Kammar-Collegii utfärdade
Arrende-Conlrael; att på grund af
sedermera träffad öfverenskommelse, den -  na Arrende-rättighet blifvit, genom välbemäldle
Kongl. Collegii Resolution af den 6
Augusti 1822, transporterad från Mauritz
på Olof Söderborg; Ått Krortobetets Arealjnnehåll
skall utgöra allenast r Tunneland
5 Kappeland) på ert Backsluttning af stark
lera, men ringa gifvande, så att 1 god årgång,
knappast så mycken säd skall kunna
produceras, sorn erfordras för Arrende-afgiften;
atl, efter all sannolik förmo
-
S ta ts-U ts k o t le is Betänkai»c(en. j55
dan, något så högt Arrende-anbud af Mauritz
icke blifvit gjordt och af Söderborg
qfvertaget, så vida de ej hoppats, att iå
anlägga Krogstäde, hvartill läget ansetts
förmånligt, men hvilket icke kunnat bifallas,
i anseende till narhelägenhetqn vid
Kyrka och Gästgifvaregård; och att, då
ingen annan inkomst nu vore alt påräkna,
än jordens afkastning, Arrcnde-.afgiften
syntes så öfverdrifven, att den ej, utan
Arrendatorns betydliga förlust kan utgöras;
hvarföre ock sorn Söderborg å Planen
uppfört en vacker Torpbyggnad, den
han likväl troligen ej skulle makia underhålla
utan skälig nedsättning al Arrendeafgiften,
hvilken i män af planens rymd
och beskaffenhet i det högsta syntes kunna
skattas till erbjudne i och en half
Tunna Spannmål årligen, heldst det vore
mera än andre för dy like jord planer gifva,
Kongl. Majrts Befallningshafvande i underdånighet
tillstyrkt Kådigt bifall lill
Arrende-beloppets nedsättning lill i och
en half Tunna Spannmål årligen, hälften
Råg och hälften Korn, destöheldre, som
den afgift, hvilken nu erlägges, i framtiden
icke kan af Krono-Lägenheten utgöras;
Och har Kammar-Advocal-Tiskals-Ämbetet
i underdånighet hemställt om icke,
enär Söderborg aflemnat godkänd borgen
för Arreudcskyldigheternes fullgörande de
^56 S tuts-U t sk o lie ts Betan kan den.
feni första åren. Arrendet bör under dessa
5 år oafkortadt utgå, men att då, i anseende
lill del af Kongl. Maj:Ls Befallningshafvande
vitsordade förhållande, Arrendatorn
derefter troligen icke kan ny Borgen
anskaffa, så vida vilkoret! ej förändras,
Arronde-afgiften må lill 3 Tunnor, hälften
Råg och hälften Korn, varda nedsatt för
den återstående) Arrendetiden; hvaremot
Kongl. Kamniar-Collegimn i underdånighet
yttrat, alt sorn det erbjudne Arrendet valil
frivilligt och af Sökanden otvunget öfverlaget,
ansåg Kongl. Collegiutn sig icke
kunna i underdånighet gifva anledning
till någon nedsättning i samma Arrende,
såsom medförande ett farligt prajjudicat
för Kronan vid helgden af sine ingångne
Arrende-Contracter och påräknade inkomster
för Stats-Verket.
Enär Stats-Utskottct funnit härigenom
vara fullkomligen ådagalagdt, att den
Arrende-afgift, hvartill Arrendatorn Söderborg
år enligt Contract förhunden att
till Kongl. Maj:t och Kronan erlägga för
Ribbelberga Kronobete, är vida högre än
att afkaslningen af Betesmarken kan dertill
lemna tillgång och jemnväl gifva Arrendatorn
någon ersättning för dess derå
nedlagde kostnad och arbgte, hvilket synes
Slats-Ulskotlets Betänkanden. 757
med desto större visshet blifva förhållandet
sedan, enligt Kongl. Majit IJefall-ningshafvandcs
tillkännagifvande, det blifvit Arrendatorn
vägradt alt begagna fördelen af läget
till Kroganläggning, hvarpå Arrendeanbudet
troligen varit beräknadt; har Utskottet
viii ansett Kongl. Majit och Kronans
rätt till det utfäste Arrende-beloppets
uttagande vara ostridig, äfvensom att
det är af vigt alt bibehålla Contraeler i
helgd och icke förminska Slals-Veakels påräknade
inkomster; men då begagnandet
af denna rätt otvifvelagtigt skulle bereda
Arrendatorns obestånd och föranleda dertill,
att Lägenheten måste på Auction till
nytt Arrende utbjudas, hvarvid anledning
af det beskrifne förhållandet är, att Kronans
inkomst blefve mindre och lämpad
efter Lägenhetens beskaffenhet; förmodar
Utskottet det mera instämma med det
Allmännas fördel att bevilja en nedsättning
i Arrende-afgiften för nuvarande Arrendator
som å platsen uppfört byggnad
och nedlagt odlingskostnad, än att med begagnande
af strängaste rätt af honom ut ■
kräfva dess små tillgångar och sedan nödgas
Atnöjas med en tilläfventyrs mindre
Arrende-afgift, än sorn af den nu etablerade
Arrendatorn bör kunna ulgifvas och
hvilken Utskottet föreslår till 2 Tunnor
Spannmål årligen ifrån nästa års början,
j58 S t a ts-U t sk o 11 e ts B; e t ä n ka n d
hälften Båg oell hälften Korn ; anseende
XJtskottet den af Kongl. Kamnnir-Collegium
yttrade farhåga för pfasjudieat mindre
verklig vid betraktande af den omständighet
all knappast något sådant missförhållande,
som det ifrågavarande lärer, kvinna
uppgifvas emellan Arrende - Lägenhetens
beskaffenhet och Arrende afgiftens belopp.
Om Riksens Ilögloflige Ständer medgifva
den af Utskottet tillstyrkte nedsättning
i Arrende-afgiften för Ribbelberga KronoLägenhet,
lärer sådant hos Kongl. Maj:t i
underdånighet varda anmäldt.
Och varder detta öfyerlemnadt till
Riksens Höglaflige Ständers pröfning.
Stockholm den aa Sept. 1823,
Stats-Utskottets Bet ii Ii k anden *759
N:o 490.
Ankom den '27 Sept. 1803.
Z7tlåtande i anledning af ./olian
Longbergs, Moses Johanssons,
m. fl. Motioner, örn
Passevolance-afgiftens upphörande
eller nedsättning.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet liar StatsUlskollet
erhållit Remiss
1:0 Å ett af Riksdags - Fullmägligen
från Gestrikland Johan Longberg ingifvet
Memoria], deruti han, på grund af de betydliga
öfverskott Passevolance - afgiften
lemnat och hvilka, efter hvad han, såsom
Ledamot af Högloft Constitutions-Utskottet
haft tillfälle alt af Slats-Råds-Protocollen
inhemta, för år 18(9 utgjort ej mindre
än 708,000 R;dr, yrkat att samma afgift
måtte nedsättas, helst det ej vore med
billighet öfverensstämmande, alt Rust- och
Rotehållare erlade iö ~sk. Banco lör Solda
-
;$V r
- Go Stat s-U t skottets Beta a kan deli.
tens underhåll, heräknadt efter 24 dagars
tu ole, då lian sjelf vore tvungen att Bestå
nial och runi åt tågande Iroupper emot 6
eller högst 8 sk. för hvarje mans dagporlion;
och
2:0 Dito af Riksdags Fullmägtigen
Moses Johansson, som yrkat afgiflens upphörande
hell och hållet samt rättighet för
Rotehållarne, att hädanefter som förut få
förse den lill mötet tågande Soldaten med
provision in natura eller att åtminstone
någon afgift icke måtte ifrågakomma de
år, då några Allmänna eller Balaillonsfflölen
icke ega rum.
Uti dessa framställningar hafva flere
af Hedervärda Ståndets Ledamöter instämt,
hvarförutan Riksdags - Fullmägtigen
JVils Håkansson från Christianstads samt
Nils Månsson från Malmöhus Län tillagt,
att, ehuruväl Contract äro upprättade med
åtskillige Rusthållare i Skåne angående
Passevolance-afgiftens erläggande i Spanmål,
månge till Kneckte- och Rusthåll indelte
likväl finnas, som icke afslutat såclane
öfverenskomnrelser och hvilka alltså
med skäl kunde anses förnärmade: m. m.
Men
Sluts-Utskottets Be t ä n k a n cl e n, 'jGt
Men du, på sätt Stats- samt Kkonomi-Utskolten,
uti deras i en lika beskaffad
fråga afgifne Utlåtande Nio 415, äfven
anfort, Riksens llögloflige Ständer uti underdånig
skrifvelse af den 18 Junii 1812
cnhelligt förklarat sig vilja antaga den af
Kongl. Majit i Nåder föreslagne Passevolance-Inrällningen,
och bland de derom af
Riksens Ständer då stadgade samt af Kongl.
Majit sanctionerade vilkor, finnes intaget:
i 2 panelen, alt Passeovlance-afgiften skall
utgå med 8 R:dr Banco årligen i fredstid,
att efter Rotens fria val betalas, antingen
i penningar eller Spannmål och sofvel varor
införda lill Krono-Magazinel och beräknade
efter Markegång: samt uti /[:de
puncten, att afgiftens erläggande börjas
med år 1813 och fortfar i j5 år, under
hvilken lid ingen ändring deri må ega
rum.” Så kan Stats-Utskottet, vid sådant
förhållande, icke tillstyrka Riksens Hoglofl.
Ständer att, på sätt begärdi blifvit, hos
Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan om
afgiftens nedsättning eller om särskildt
Nådigt förordnande, om sältet för densammas
utgörande i vissa orter, enär sådant
redan genom förenämnde stadganden finnes
bestämdt och afgiften i allt fall kommer
alt upphöra med år 1827, då . det af
4 Sami. 4 Band.
763 S tats-Utskottets Betänkande n.
t'
Rikets nästsammankoinmande Stäuder sjelfve
fä hero om oek pä hvilka vilkor dö
uti ett nytt Contract vilja inga.
Delta hem ställes vördsamt till Riksens
Högloflige Ständers eget heprofvande.
Stockholm den 5o September *833,
N:o 49r*
Ankom den 27 Sept. 1825.
Memorial, i anledning af åter
.
.. t
remiss Uti frågan om fastställande
af en årlig underliålls-Summä
och Enkesäte
för Hennes £ongl. Hög
-
S ta t s-U t s k o 11 e t s Be lä 11 k an den. ^63
het Kron - Prinssessan i
händelse Hennes Kongl.
Höghet blefve i En kostånd
försatt.
Genom Protocolls-Utdrag af den 1 sietl.
Augusti, har llögloflige Ridderskapet och
Adeln, i anledning af gjorde anmärkningar
återremitteradt frågan, sorn genom Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition'blifvit framstäW,
och hvaröfver Stats-Ulsköttet den r6 nasti.
Julii utlåtande afgifvit, angående fastställande
af en årlig underhålls - summa och
Enkesäte för Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan,
i händelse Hennes Kongl.
Höghet blefve i Enkostånd försatt; Hvaremot
de öfrige respective Rik s-Stå nilen
nemi. Högvördige Preste-Ståndet den 22
Julii, och Välloflige Borgare-Ståndet samt
Hedervärda Bonde - Ståndet den 1 nästl.
Augusti bifallit Utskottets Utlåtande; Och
är ärendet således likmätigt C9 §. i Regeringsformen
afgjordt.
Jemte det Utskottet skolat sådant
vördsamligen anmäla, har Utskottet i anledning
af Herr Friherre Carl Henric An
-
t
^64 S t a t s - U Is kottets Betänkande it,
karsvärds yl träde förmodan, att Utskottet
lali t undfalla sig den vigtig;* omständighet,
alt något vilkor matte fastställas huru förhållas
hör i fall Hennes Kongl. Höghet
skulle filina för godt att utom Riket förtära
sitt apanage, i hvilket fall underhållssumman
syntes höra, blifva olika, ansett
sig böra upplysa, att vid det lika förhållande
som nu, att Sveriges KronPrins sig
förmält nemi. då Hans Kongl. Höghet
Kron-Prin.se.-n
nes Kongl. Höghet Prinsessan af Danmark
Sophia Magdalena, det afslutade GiftermålsCqntraclet
icke innefattade något förbehåll
af underhålls-snmmans förminskning i
händelse Hennes Kongl. Höghet flyttade
utur Riket, Utskottet saknat anledning, att
för nu varande Hennes Kongl. Höghet
Kronprinsessan föreslå ett sådant förbehåll,
som icke med Giftermåls - Contractet
skulle öfverensstämma, och att hypd beträ
lfa r begagnandet vid ett sådant fall af
Enkesätet, så har Utskottet ansett det varn
utom all fråga, att det då borde upphöra,
såsom varande upplåtet endast till
bostad men icke ingående i beräkningen
af under hål Is-summan.
Stockholm den 20 September 1823.
S L a t s -XJ Isko Ltels B etan landen. ^65
N:o 4,92-
Ankom den 27 Sept. 1823.
Memorial, angående Riks-Ståndens
olika beslut, uti frågan
om anslående £f ett
årligt arfvode för öfverDirecteuren
Schwartz.
Sedan Stats-Utskottet, under den 18 sistledne
Julii, afgifvit Utlåtande öfver Herr
J. P. Lefrens Motion, om ett årligt ari vo-,
des anslående för Öfver - Direcleuren
Schwartz samt anmält de olika Beslut häröfver,
hvaruti Utskottets Ledamöter slädnät,
att nemligen a:ne Stånd ansett något
afseende ieke höra lemnäs Motionen, men
deremot arne Stånd tillstyrkt Riksens
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majrt må i Nåder
låta af Manufactur-Fpnden tilldela Öfver-Direcleurcn
Schwartz ett lämpligt ari
-
766 S ta ts-Uts kottets Betänkan den,
vode, emot skyldighet å hans sida, att på
vissa bestämda tider hålla Technologiska
föreläsningar; Så hafva, enligt ankomna
Protocolls-Utdrag, liöglofl, Ridderskapet
o cl. Adeln den i, samt Yällofl. Borgare-^
Ståndet den 3o nasti. Augusti bifallit det
sednare Alternativet och beslutit en sådan
underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t,
som deruti är tillstyrkt, hvaremot Högvördige
Preste-Slåndet den och Hedervärda
Bonde-Ståndet den i i samma månad
till första Alternativet, eller att någon vi-,
daie åtgärd i följd af Motionen, icke borde
lemnäs, gifvit deras bifall; Qch som således,
äfven inom Riksstånden, tvänne
Stånd, i olika beslut mot tvänne Stånd,
samt frågan är af egenskap alt vid sådant
förhållande förfalla; Så har Utskottet an-,
sett sig böra detta vördsamligen anmäla.
Slockholm den 20. Sept, i8a3.
Stats-Utskottets Betänkan Jen. 767
N:o 4q3-  Anlcom deli 27 Sept. 1824.
Memorial, i anledning af återremiss
uti frågan om anslag
af Allmänna medel
till reparationskostnader å
ifongl. Svea Lif-Gardets
Cassern»
Sedan Ståts-Utskottet, den 18 sisth Jnlii’
afgifvit Utlåtande, i anledning af Kongl*
Majtts Nådiga Remiss njjj)å Befälhafvarens
för Konungens Lif- och Hus-Trupper underdåniga
Memorial, med tillstyrkan till
den af Secuud Chefen för Konungens Svea
Lif-Garde gjorde underdåniga anhållan,
om bidrag af Staten till reparerande af
Regementets Cassern, och anmält det arne
Stånds Ledamöter inora Utskottet ansett
sig böra tillstyrka, alt de 14,000 Rrdr, som
Compagnie-Cheferne af egne medel utgif
-
768 Stats-Utskottets Be tänk an den,
vit till reparation och inredning af sjelfva
fastigheten, Loi de af Stats-Verket Regenienlet
godtgöras, hvaremot Ledaraöterne
af de arne andre Stånden funnit StatsVerket
icke höra vidkännas kostnaden till
reparation å de Regementet tilldeldte Hus
och Byggnader, ulan ansett sådant böra
bestridas af Regementet, enligt dess eget
åtagande, och af de från Stockholms Stad
för Manskapet erhållande Inqvarteringsmedel;
Sä har hos Högloflige Ridderskapat
och Adeln anmärkning blifvit gjord
vid berörde Utlåtande, sorn ansetts föranleda
lill ärendets återremitterande, att af
Utskottet vinna förnyad handläggning;
men sorn, enligt ankomne Protocolls-Utdrag,
Högvördige Preste-Ständet, Välloflige
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
den i nästkommande Augusti
bifallit sednare alternativet uti Utskottets
Betänkande och frågan enligt 6g §. i Regerings-formen
således är afgjord, ty får
Utskottet såclafnt endast vÖrdsamligen anmäla,
och derjemte vid den gjorde anmärkningen,
att Regementet, då det einottog
Gassern, utgjorde 1,200 man, men sedermera
blifvit reduceradt till endast 800
man, hvaraf syntes följa, att med den min
-
dre
Stats-Utskottets Betan k än (leii 7G9
dre Inqvarterings-ersättning denna förtninskade
styrka er holle, icke skäligen hordé
fordras en lika vidsträckt underhållä-skyldigliet,
sorn den Regementet med en tredjedels
större personal sig åtagit, erindra*
att något förbehåll vid Byggiiadefnes emottagande,
i afseende på Regementets 1111-  derhålis-skyldighel, icke gjordes för det
fall att dess personal förminskades samt
att den In (j var terings-afgift, Stockholms
Stad till Regementet erläggfr, sedermera
blifvit betydligen förhöjd, hvaraf lärer löija,
att InqvarteringsfÖrmånerne icke ärö
mindre för närvarande än. de voro då
Fredrikshof till Regementets begagnande
öfverlemnades.
Stockholm dell 20 Sept. iSa3.
4’Aé Sa m 1. 4-’(le B ä n
rjrjo Stal s-U t s ko 11 e t s Betan kan den.
N:o 494-  Ankom ilen 27 S^p*. 1823.
/
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid dess Betänkande
angående de för Beklädnaden
vid Nerikes Regemente
anslagne Hemmansräntorne.
Till Slals-Utskollets förnyade åtgärd hafva
Högloflige Ridderskapet och Adeln . samt
Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat
den af Herr Friherre Aug. Ankarsvärd
väckte fråga, att Nerikes Regementes Rotehållare
antingen måtte sättas i åtnjutande
af de räntor, som, af ålder, anslagits till
Regementets beklädnad, eller i motsatt fall
få förblifva vid orubbadt bibehållande af
Kneckte-Contractets ordalydelse, rörande
beklädnads-afgijterne; uti hvilket ämne Utskottet
under den 21 sistlidne Julii afgif
-
S ta ts-Uls ko Ue Is Be tu 11 k a n den, 77»
vit Betänkande N:o 345, hvarvid anmärkningar
uti bemäldte Riks-Stånd blifvit
gjorde, hvilka hufvudsakligen innefatta, huruledes
de ifrågavarande llemmansränlorne
vid Indelnings-Verkets upprättande
skola blifvit anslagne till Beklädnadshjelp
och understöd åt Holarne; samt att Rolebållarne,
i saknad deraf, då den vid sisla
Riksdag beslutade förändring uti sättet lill
Soldatbeklädnädens besörjande, skulle regleras,
protesterat emot åtagande af de alternativt
bestämde bidragen oell endast
under vilkor, att vid nästa Riksdag vinna
rättelse och lindring, ingått derpå att erlägga
i-6;tedel af en Monderings värde
årligen, eller hälften emot Staten, hvarigenom
desse Rotehållare skola tvärt emot
förhållandet i andre orter, blifvit svårare
betungade i denne del än tillförene. Och
då Riksens Ständer hade förbehållit sig ,
alt, i anledning af den berättelse om Beklädnadssältet
som vid denne Riksdag borde
afgifvas, vidtaga de förändringar deruti,
som kunde finnas nödige, samt rättvist
och billigt vore, att Nerikes Rotehållare,
utöfver hvad dem, i följd af KneckteContraelerne
åligger, icke belastas med
förvandling af de deruti stadgade peuniuge-bidrag
till Spannmål och dess betalning
efter gångbart pris; heldgt Staten i dy 1 ike
all endast består beloppet, sådant det al
S tats-Utskotle ts Be tänkande n.
ålder i penningar blifvit bestämdt; så och
ehuru Råtehållarim, hvilka icke erhållit del
af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till
Kongl. Maj-ts Befallningshafvande af den
3o December 1819, af sådan orsak icke
kunnat, i följd deraf, inkomma med ansökning
om ifrågavarande lindring härutinnan,
förmoda och anhålla de Ledamöter
af förenämnde 2:110 Stånd, hvilka såsom
Representanter från orten funnit sig
derom böra talan föra, att Riksens Ständer
icke döss mindre finna skäligt vidta-r
ga den 1111 yrkade förändringen uti desse
Rolehållares beklädnadsskyldighet efter den
senast utfärdade Författningen, så att de
vid ordalydelsen af Kneckte-Contracterne
Varda bibehållne.
I anledning häraf får Stals-Utskotlet
anföra: att, på sätt dess förra Betänkande
fullständigt utreder, hafva de, vid Nerikes
Regementes indelande, till Soldatbeklädnaden
aiislagne Uemmansräntorne, på den
grund allt sedermera ingått till Slats-Cassan,
att Kronan, enligt Kneck te Contractet
Restått beklädnaden eller Lifmonderingen,
sorn äfven nu verkställes; i följd hvaraf
desse räntor äro. påräknade bland Statsiiitraderne
peli ej kunna Rotehållarne tilläggas;
hvaremot det biclräg Rotehållarne
S ta ts-Uls koltets Be länl an den. 77 3
utgöra motsvarar deras i Kneckte-Conlractet
utstakade afgifter till Släpkläderne,
hvilka genom den i sednare tid nödig funne
förändring i beklädnaden, nu beslå af
samma Mondering, på det salt, at,t den äldre
af de 2:ne Monderingar, hvarmed Soff
dalerne böra vara försedde, uppfyller behofvet
af Släpklädningcn, sådan den efter
tidens kraf bör vara beskaffad, för att sva^
ra mot ändamålet.
Utan afseende derpå, att någon ansökning
utaf Rotehållarne icke blifvit gjord
pcb tili Riksens Ständers åtgärd öfverlemnad,
i fråga om förändring eller lindring
i det af Rotehållarne, enligt sista Beklädliadsförordningen,
åtagne bidrag af i-6:del
Utaf en Monderings värde, hade Utskottet
ej lemnat utan uppmärksamhet deras derom
gjorde förbehåll, i anledning hvaraf
samt den väckte Motionen, frågan i denne
del ock blifvit behandlad; Men då Nerikes
‘Rotehållare, i jemnförelse mot andre
orters, icke äro svårare trypkte af delta
sätt lill Släpklädeskostnadens utgörande,
fin flere, andre Regementers Rotehållare,
samt Riksens Ständer, efter hvad Utskottet
i särskildt Betänkande tillstyrkt, funnit
det någon allmän förändring eller
nedsättning i beklädnadsbidrägfcn vid den
-
774 S ta ts- Ulsk o 11 e ts Betä nita n den,
ne Riksdag icke borde vidtagas, ansåg Illsbo
i tet sig icke heller kunna endast för
Nerikes Rotehållare föreslå en sådan. Och
sora Riksens Ständer sålunda afgjordt, att
de sista Riksdagen lagde grunder för bo
klädnadssättet skola fortfara tili nästa Riksdag,
likmätigt den derom utfärdade Författningen
af den 3o December 1819, kan
Utskottet icke frångå dess förra yttrande
härutinnan , utan ankommer på Rolhållarxie,
alt enligt 2 §. i Förordningen, antingen
lill hälften mot Kronan beslå i-6:del
af en beklädnads värde årligen, som, efter
hvad förut upplyst är, sistlidne år utgjorde
4 R-'dr 25 sk, 5 r:st, eller ock erlägga
de i Contractet bestämde Släpklädnadsbidrag,
på utslakadt sätt, med deras primi
Liva värde, som skulle bestiga till omkring
åtta Riksdaler för året,
I öfrigt får Utskottet anmäla, alt
dess förra Utlåtande är bifallet* af Högvördige
Preste-Ståndet den 1 och af Välloflig^
Borgare-Ståndet den 4 sistlidne
Augusti; Och varder detta fördyade yttrande
vördsamt understäldt Riksens Hög-,
lollige Ständers bepröfvande.
Stockholm den 20 September 1828.
Stat s~U tskottets Be t änka nden. 775
N:o
Antom den 97 Sept. 1843-
Riksens Högloflige Ständers
Stats- samt Ali manna Besvärs-
och Ekonomi - Ut•
skotts Z/tlåtande, i anledning
af’ Riksdagsfullmägtigen
David Rasmussons
A/otion, om utgörandet af
Stora Barnhusets i -Stockholm
anslagne ÄronoTionde.
Genom Protocolls-Utdrng den a8 sistlidne
Februarii, har1 Hedervärda Bonde-Sl§nde-Slåndet
till Stals- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens gemensam
-
776 S t a t s-U t siv o 11 e t s Be tänt än dem
ma handläggning remitterat ett af Riksdags
Fullmägtigen Rasmusson från Skåne
ingifvet Memorial, hvartill han, med framställning
af det tryckande Onus de i
nämnde Landsort varande Ränte-gifyare
till Stockholms Stöta Barnhus, synnerligen
i närvarande tid, då allmän penna ngeförlägenhet
förspörjes, få vidkännas, derigenom,
att de aitid nödsakas lösa TiondeSpannmålen
efter det höga pris, som vid
derå i Stockholm årligen anställande Auctioner
bestämmes, föreslagit, det vederbörande
måtte förunnas rättighet, att antingen
betala ifrågavarande Spannmål efter
hvarje års Markegångspris i Orten, eller
ock, in natura leverera dell till närmaste
Krono-Magazin, i likhet med hvad angående
Öfrige Krono-Tiondens utgörande finnes
föreskri fvet.
Härvid få Utskotten vördsamt åberopa
de Utlåtanden, som Allmänna'Besvärs-
och Ekoiiomi - Utskottet afgifvit i
anledning af Riksdags-Fullmägtigen Nils
Perssons till detsamma enskildt öfverlemnade
Memorial i enahanda ämne; Varandes
desse Utlåtanden, som igenfinnas under
N.'o 5q och t55 i 8:de delen af Lillänget
till Riks-Ståndens Protocoll vid
innevarande Riksdag af Riksens Högloflige
Ständer godkände.
Stockholm den i5 September 1823,
Sta ts~U tsk o 11 e ts B e tä n k a 11 d en. 777
N:o 4*)ö.
Ankom den 57 S?pt. 1823*
Riksens Högloflige Ständers
Stats^ samt Allmänna Besvärs-
öch Ekonomi - Uu
skotts Utlåtande, i anledning
af väckte Motioner*
rörande indeldte Cavalleriets-
samt Rote - Båtsmännens
beklädnad, eqvipering
mi m.
Erån Högloflig© Ridderskäpét och Adelil
hafva Stats- och Ekonomi-Utskotten er*
hållit Remiss, till gemensam handläggning.'
4 Sami. 4 Band. 4p *
778 St a t s -U t s It o 11 et s Betänkande».
1:0 Å Friherre L. A. Mannerlieims
Memorial, innefattande den hemställan, alt,
sedan erfarenheten ådagalaqt fördelarne, så
väl för Kongl. Majit och Kronan som för
Rotehållare och Soldater, af nu gällande
bestämde föreskrifter för det 111 del<lie Infanteriet?;
beklädnad, enahanda anstalter
mätte vidtagas för beklädnaden och eqvipcring
af så väl karlar och hästar vid det
indeldta Cavalleriet, som af indelade Båtsmän;
Samt
2:0 Af Herr Waihjvists Motion, alt
Riksens Ständer malte hos Kongl. Majit
anmäla deras underdåniga önskan, om utarbetande
af ett förslag till så kallade
Kneckte-Conlracters upprättande med indeldta
Cavalleriet, så att dess exercilietider
och liden för nja monderingars slitning
Liefve nogare bestämde; hvilket, i Motionairens
tanka, skulle lända till både Kronans
och de Rustandes gemensamma fördel
och säkerhet.
Härvid får Ekonomi-Utskottet vördsamt
tillkännagifva, det Utskottet, till följe
af de flerfaldige ifrån Hedervärda BondeStåndet
ensamt till Ekonomi-Utskottets
handläggning remitterade Motioner, af enahanda
syftning uti afgitne Betänkande!!,
S t a ts-U t s k o 11 c Is Betan k a uden. 779
som igenfinnas under Nip 99 och 1G9 i
$:de delen af Bihanget lill Riks-Ståndens
Protocoll för denna Riksdag, redan framställt
ett förslag till inrättande af Beklädnads-Directioner
för indeldta Cavalleriet,
hvilket förslag vunnit Riksens Högloflige
Ständers bifall; och får Utskottet, till svar
å de nu af Friherre Mainerheim och Herr
Wallqvist väckte frågor endast åberopa
nämnde Betänkande såsom innefattande
grunderne för Utskottets mening i detta
ämne.
Beträffande åter Friherre Mannerheims
tillika gjorde hemställan, alt Båtsmannens
beklädnad skulle inrättas på Passevolauee,
finner Ekonomi-Utskottet betänkligt
deråt tillstyrka bifall och anser
så mycket mindre nödigt alt föreslå någon
förändring i nu varande sättet för
Båtsmännens beklädnad, som af detta Beklädnadssätt
inga olägenheter eller besvär
. blifvit, försporde.
Jernie det Stats-Utskottet vördsamt
får tillkännagifva, det Utskottet vid nu
uppgifne förhållande, icke har något yttrande
att häröfver meddela, varder ärendet
till Riksens Högloflige Ständers pröfning
vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den i5 Sept. 1823.
780 S t a ts-U t sk o t te ts Betan k an den,
i ' i ¥ '* t}, t ''Sy Qtf* ,* t • i vU ' <i£!.S iffi ' - < -ii ffIO?
• ' .* t . ’ ' ' - i - lfa ' i‘ ‘J iij ) ‘j ‘ i .
3\T:o 497.
Ankom den %-j Sept. 1835.
Riksens Högloflige »Ständers
Stats, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi
- Utskotts Betänkande,
angående en friare disposisition
af Ekeskogarne å
Riket,
Från Respective Riks-Stånden hafva blifvit
remitterade, dels lill Stats- och Ekonomi-,
dels till Lag- och Ekonomi-Utskottens
gemensamma behandling, åtskillige
Motioner om en friare disposition af Ekeskogarne
i Riket, nemi;
S t a ts-U ts k o l1 e l s Be t ä lika n den. 781
1 :o Herr JV A. A n kars p a rres Memorial,
deruti föreslås, att hvarje Jordegare,
emot det att han på sina egor planterar
och vårdar ett visst antal Ekar, hädanefter
bör, så till eget behof som till
afsalu få. fritt begagna alla de Eketräd,
som å hans egor växa, med vilkor, alt
först erbjuda dem till Kongl, Maj:t och
Kronan, på det alt för Statens behof tjenJigt
Ekevirke, mätte med företrädesrätt
kunna upphandlas, Den uppmuntran till
Ekplanteringar, sorn en sådan frihet säkerligen
åstadkomme, skulle, i Herr Ankarsparres
tanka, ännu mera ökas, om, för
planteringen af Ekträd, till ett visst föreskrifvet
antal, premier uldeltes, då träden
upphunnit en viss dimension; hvarförutan
Herr Ankarsparre tillstyrkt, att hos Kongl.
Majit i underdånighet mätte anhållas, det
Sakkunnige män finge sig uppdraget, att
författa en korrt och tydlig beskrifning
öfver rätta behandlingen med Ekplanteringar,
hvilken på Statens bekostnad borde
af trycket utgifvas samt bland Allmogen
grafis utdelas,
2:0 Ett Memorial af Riksdagsfullmägtigen
från Malmöhus Län, Nils Månsson,
som anförer, att sedan Kongl. Majit,
till följe af Riksens Högloflige Ständers
y8a S ta ts -U tsksltets Betänkanden.
vid föregående Riksdagar framförda underdåniga
önskningar om Ekeskogarnes u
Skattejord upplåtande till llemmansegarnes
fria disposition, anbefallt Herr Öfversten,
af Borneman, att inom de Provinser, der
dylike skogar finnas, anställa undersökning,
till utrönande af deras beskaffenhet, och
då denna undersökning i de flesta Län
blifvit fullbordad, syntes tiden nu vara inne,
då man kan förvänta sig Kongl. Maj:ts
Kådiga Beslut i detta för Skogshushållningen
vigtiga ämne; — hvadan, och för alt
i möjligaste mån påskynda detsamma,
samt derigenom minska det lidande, Skal»
lehemmansegare nu få erfara, Nils Månsson
föreslagit den underdåniga anhållan af
Rikets Höglöflige Ständer^ att Innehafvare
af Skattehemman i de Län, der de anbefallde
Skogsundersökningarne redan föregått,
mätte förklaras berättigade till fri
egande- eller dispositionsrätt, lika med
Säteri- och Frälsehemmansegare, af alla
sådane å deras egor nu växande Eketräd,
som ej blifvit utmärkte såsom tjenlige
för Kranans behof, jemte alla Ekar,
utan undantag, som framdeles kunna uppväxa,
och att en lika förmån jemnväl måtte
förunnas andre Skattehemmansägare , i
den mån undersökningarne hinna att verkställas
i de öfrige Lanell; Och har Nils
Månsson, i sammanhang härmed yrkat, af
-
S ta ts-U t sk o t te ts Be t änkan Jen. ^83
skaffandet af Skogs- och Jägeri Betjeningen,
Jen han anser skadlig för Landet samt
alldeles öfverflödig, om Kongl. Maj:t och
Kronan afstår dess anspråk på Ekelräd å
Skattejord. — Vid' remitteringen af dett&
Memorial, som vunnit Bonde-Ståndets synnerliga
bifall och deruti Per Persson
från Blekinge i allo instämt, har Nils
Månsson tillagt: alt då Kronan förbehållit
sig serskilda Parker, kan Ekplantering för
dess räkning derstädes ske.
3:o Särskildte Memorialer af Riksdags
- Fullmäktigen Peter Åndersson
m. fl. från Halland, Nils Persson från
Malmöhus Län och G. F. Berg m. fl.
från Bohus Län; hvilka Memorialer äro af
samma syftning med Nils Månssons, nemligen,
att egare af skattehemman må erhålla
fri disposition af derå växande Ekar,
samt att Skogs- och Jägeribetjeningen må
indragas.
Sedan desse Motioner inkommit, har
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
som först handlagt detta mål, fått emottaga
den Berättelse och åtföljande handlingar,
som Herr Öfversten af Borneman i
underdånighet afgifvit, rörande den honom
anbefalde Besigtning öfver Ekeskogarne,
^84 Stats-Utskottets Bellin kandern
äfvensom Committerades till reglering af
Flottornas ärender underdåniga Förslag,
till anstalters vidtagande i afseende på
hushållningen och vården öfver Ekeskogarne
i Riket; Och Sorn tltsköttet således
erhållit del af de väsendlligaSte till frågan
om nämnde skogar hörande handlingar*
samt derigenom kommit i tillfälle att inhemta
en noggrannare kännedom, örn detta
vigliga ämne och om de åtgärder, hvilka,
genom Kongl, Majtts Nådiga omsorg i
-detta fall blifvit vidtagne, tror Utskottet
dess Utlåtande icke böra inskränkas endast
till de uti Molionerne uppgjorde förslag,
utan böra omfatta ärendet i hela dess
vidd; Och får, i sådant afseende bär upptaga
hvad af handlingarne upplyses* nemligen
att sedan R. H. Ständer under Riksdagariie
1812 och 1815 i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit täcktes vidtaga
en Allmän Regle’ring af Ekeskogarne, har
Kongl. Majit, på derom gjord underdånig
hemställan af nyssnämnde Committerade*
under den 17 December 1816 ej allenast
ät Herr ofverste-Lieutnanteil Kihlgren, nu
mera Öfversten af Borneman saint nu me -  ra aflidne Majoren Fårasus uppdragit, att
efter erhållen del af flere handlingar och
Stii.ts-UtsIcotte.Ls
förslag rörande Ekeskögarnc i Riket och
deras vård, hvilka då voro alt tillgå, derom
gemensamt öfverlägga och ined underdånigt
Utlåtande, grundadt på egen kännedom
och erfarenhet, inkomma; utan lif.
veu anbefallt vederbörande Landshöfding
gar, att afgifva fullständiga underdåniga,
Berättelser om tillståndet med Ekeskogarne
i Länen, samt dervid upplysa, huruvida
tillfällen till inhängnader å Kronoparker
for Ekars plantering förefunnos, och
om sådant med fördel och framgång kunde
ske; samt i öfrigt andraga hvad, i afseende
på en noggrann vård och hushållning
med Ekeskogarne borde tillgöras och
i hvad man Kongl. Förordningen om Skogar
ne i Riket af den i Augusti iSo5 tarfvade
jemnkning och rättelse. I följd af
hvad sålunda i Nåder blifvit förordnadt,
inkommo Öfversten af Borneman och Majoren
Fårams med deras underdåniga Betänkande
af den ii October i8iy, äfvensom
vederbörande Landsböfdingar deras
underdåniga Berättelser och Yttranden afgifvit;
hvarefter Kongl. Majrti Nåder rem itteratalla
dessa handlinga rtill Committerade,
åt hvilkas handläggning Kongl. Maj:t äfven
behagat öfverlemna Förvaltningens
af Sjöärenderne underdåniga Utlåtande af
4 :de S a m 1. 4:de Band.
5o
yS6 S l a t s-U t sitt) tfets B e t ä n k a n d e n
-
den 19 Maji 1817, i anledning af Lands**
höfdingens i Blekinge Län underdåniga
hemställan, om skärpning af slralfet för åverkan
å Ekeskog, äfvensom samma Förvaltnings
underdåniga framställning uti
skrifvelse den 27 Jtini i 1817,0m inskränkning
af Vrak-ekeulslämplingarne i Christianstads
Län samt Landshöfdingens 1
Blekinge under den 1 \ Januari 1818 gjorde
hemställan, örn vidtagande anstalter för
plantering af Ek och andra trädslag å en,
af Commerce Rådet Humble till Kongl.
Majit och Kronan öfverlålen Park å K10-  nohemmannen Grönadahls och Skillinge
egor. Commitlerade hafva derefter afgifvit
deras underdåniga Betänkande af den
6;le Fehinarii 1819 och deruti anfört: att
orsaken till Ekeskogarnes förfall till stor
del finnes i den stridighet, hvaruti de särskilda
, tid efter annan utfärdade skogsförfallningar
ofta sinsemellan slått, jemte den,
sorn deraf fått tillfälle fodas och sättas i
verksamhet mellan det allmännas fordringar
oeh de enskildes beräkning på det
närvarande tillfällets interesse, samt derföre,
med ogillande af den tankan, alt en
fullkomligen fri och oinskränkt dispositionsrätt
öfver Ekar, lemnad åt innehafvaren
af Skattehemman, säkrast skulle befrämja
det åsyftade ändamålat af Ekeskogarnes
vård och förkofran, ansett nu gällande
S t a t s-U t s ko 11 c t s Betänk a oden. 787
skogsordning af den 1 Augusti i8o5, hvars
liufvudgrunder CorUmitlerade fu rfi 1 i t ganska
liinijilige, icke böra undergå någon egenllig
förändring utan endast tarfva vissa
sådane jemnkuingar, sorn å ena sidan
verka till uppmuntran och å den andra
till säkerhet lör dess iakttagande; och hafva
Committerade, Under sådane åsigler föreslagit
förhöjning i den så kallade Sluhbelönen;
förändrad grund för dess beräkning;
premier för väl vårdade Ekar, deraf
Kronan erhåller de rarare piecerne, såsom
Köl träd m. tu; betalning lil! visst belopp
yf värdet efter gångbara pris, då, i en
framtid, för Kronans räkning utsynas och
fidias sådane Ekar, sorn hädanefter på
Skatte- och Kronojord, inom behörigen instängda
planterhagnr af Aboei ne uppdragas
och vårdas; präémier för inrättande af
sådane planterhagar, då planlorne uppnått
en viss höjd och uppgå lill ett föreskrifvit
antal; samt sluteligen skärpta strafflagar
för olofligt tillgrepp eller förstöring af
Ekeskog; — men ehuru Committerade förmoda,
att, på detta sätt, det enskildla interesset
skall väckas, att vårda Ekeskogarne
och begäret att förstöra dem återhållas,
tro Committerade likväl de föreslagne medlen
icke ensamt tillräcklige för det åsyftade
ändamålet, samt anse derföre oundvikligen
nödigt att Kronans nu egande
^788 S tats-U t siv o t tets B e t ä n k a n de n..
Ekparker inhägnas, fredlysas och värdas»
samt att »va Ekplanteringar för Kronans
räkning Inrättas, och hvartill,, i Gormrntlerades
tanka, först borde användas KronoAllmänningar
oc!i Parker i allmänhet, jemte
tjenliga lägenheter, pä Kongsgärdar, Boställen
och andra Kronohemman, heldst tillräckliga
områden inom sådane Kronoegnr
torde kunna finnas; Men då Riksens
Möglotlige Ständer vid iSia års Riksdag
gjort underdånig hemställan om inköp af
hemman och lägenheter för Ekeplanterha -  gars inrättande, samt genom försäljning af
för Kongl. Maj:t och Kronan umbärlig©
och oanvändbara Krona-Allmänningar och
Parker» tillgång framdeles kunde blifva för
sådane inköp, hafva Cammitlerade jemnväl
tillstyrkt, att, i den mån skagsförsäljningsmedel
inflyta och så vidt hehofvet det
skulle påfordra, hemman, .sorn, i anseende
till närbejägenhet lill varf eiler hamn, erbjuda
en fördelaktig local, förenad derjemte
med för ändamålet synnerligen tjenlig
jordmån, må till Ekplanteringar inköpas,-  Hvarjemte Committerade i underdånighet
hemställt, dels att de pia uter hagar» som
för Kronans räkning inrättas» måtte frånskiljas
ali privat inflytalse, så i anseende
till begagnandet af skogen elier betet, sorn
administrationen, hvilken borde öfverlemna?
åt Flottornes Comstruclions-Gorps, dels
Siats-Utskottets Bety akan den ^89
ock att, till vinnande af säker och bestämd
kännedom om Ekskogarnes närvarande
skick i allmänhet, och de tillfällen
till planteringar af denna trädart, som ytterligare
kunna erbjuda sig, en generel besigtning
af Ekskogarne mätte företagas i de
Län, der Eken bäst trifves och växer.
Let är denna besigtning som blifvit uppdragen
åt Herr Öfversten af Borneman,
och hvilken lian, under loppet af 4 &r>
med tillhjelp af arne Constrijctions-Offieerare,
2:ne Underofficerare och 1 Timmerman
redan verkstält i Blekinge, Christianstads,
Malmöhus, Calmar, Ölands, Kronobergs,
Linköpings, Nyköpings, | Westerås
och Örebro Län. Herr Öfversten? anteckningar
vid denna besigtning utgöra för
hvart och ett af de nu undersökte Länen
en särskild Journal eller Liggare, som i
delail upptager Ekeskogens beskaffenhet å
hvarje Krono- och Kronoskattehemman,
tillika roed de för Flottan duglige Ekar å
Frälsejord der besigtning tillåtits, samt bestrmmer
derjemte i allmänna uttryck skogens
mer och mindre ymnighet med de
anmärkningar och omdömen, sorn Herr
Öfversten ansett vara ledande till ändamålet
af hans befattning, äfvensom ett sammandrag,
hvaruti finnes upptaget det hufvudsakligaste
af Jdurlialernes innehåll är,
tillika med åtskillige Chartor och särskild
-
jga S ta ts-U ts ko 11 e ts Betänkan den,
te beskrifningar äfven befundne tjenlige
planteringslägenheter, Jqurnalerne bilagdt,.
Uti ofvanberörde berättelse, som
Herr Öfversten, lill följd af Kongl. Majlis
Nådiga befallning afgifvit under den 22
December nästlidet år, bestrider der Herr
Öfversten icke, att nn varande förhållande
med Ekeskogarne skulle kunna förbättras
genom en r»y prohibilivläg, som mera än
nu gällande skogsförfattningar öfverens-,
stämde med naturrätten, och sorn närmare
förente Statens och Individeus interessen;
men Herr Öfversten befarar, att äfven
en sådan förbättrad Lag, hvad Ekeskogsväsendet
angår, ändock icke skulle
fullt uppfylla det rum, sorn tidslynnet till-,
egnat sig och sakens skick måhända fordrar.
Herr Öfversten, som utgår från
den grundsats, att, hvad reglering, sorn i
Ekeskogsväsendet än må ega rum, Staten
Staten bör vidtaga sådane mått och steg,
att dess framtida behof af Ek, blir oberoende
af den enskddtes hushållning med
detta trädslrg, och att alla åtgärder böra
rigtas, åt Allmogens ledning till ett högre
begrepp om den goda Ekens värde, hvilket
icke borde bestämmas efter det straff,
som vidhäftar Ekens förstörande, och ännu
mindre genom helgden af de Millioner
Ekar, som utan gagn och användbarhet
§ tats-Utskottets Betänkande n. 7g t
för Slaten, ofta Belasta Jördegarens fält,
liar derföre tillstyrkt, att en fri och oberoende
disposition af så Väl den under
tillväxt varande friska, som den förvuxna
eller skadade Ekeskogen på Kronoskattejord,
må Öfverlåtas till Jordegaren mot en
billig lösepenning, lämpad efter skogens
myckenhet och beskaffenhet på hvarje hemman,
att Kongl. Majit och Kronan likväl
borde i så målto förbehålla Sig dispositionsrätten
öfver de goda användbare Ekarne,
sorn för närvarande finnas, och af Herr
Öfversten såsom sådane blifvit märkte, att
Kronan efter behof kunde låta fälla, aptera
och afföra och dem emot en, lid efter
annan bestämd taxa, lämpad efter inhemska
Ekvirkets allmänna inköpspris: Alt då
möjligen, vid den generella Ekeskogs undersökningen
en och annan så beskaffad
god Ek, kunde vara förbigången, eller icke
uppvisad och således icke i Registret
antecknad, Kongl. Majlis och Kronans rätt
att emot förenämnde betalnings erläggande,
äfven använda en sådan Ek, måtte förbehållas;
att betalning till Jordegaren icke
borde utgå per stycke för hvarje träd, utan
i förhållande till det virke i Cubik
fot, som deraf kunde erhållas; att desse
undantagne Ekar, borde af Jordegaren 0-  vilkorligen bevaras såsom en Statens tillgång,
vid deu påföljd, som kommer att
fjga S ta ts-TJ t sko 11 et s B e l ii 11 k an d en.
stadgas för åverkansbrott; att praemier
borde utdelas för Ekeplanleringar, verksLaide
och behandlade efter mcddeld föreskrift
och för en utmärkt vård om redan
uppvuxen ung Ekeskog, samt gratificationer
gifvas för öfverlemnande till Staten
af utmärkt stora och rara Ekpjccer; att
då bland de till Jordegare upplåtne Ekar,
gcnska många kunde finnas, hvilka, ehuru
i stammen skadade, hade friska grenar,
duglige till ett vackert mindre Krummvirke,
i vissa ortor borde inrättas upplagsställen
dit Jordegarne finge, efter sin beqvämlighet
föra sådane pjecer, behuggne och qvalificerade
efter en i detta ämne förattad
korrt beskrifning, och till säkerhet mot
förblandning märkte med hrad igenkänkänningstecken
som helsdt, samt en gång
0111 året efter, föregången Kungörelse, från
Flottans Stationer utsändas personer, för
att på upplagsställena besigtiga och emottaga,
i egarnes närvaro, det ditförda vir'
ket, ock då sådant blifvit godt befunnit,
derföre aflemna mottagnings-poletten, meri
anvisning till betalning'efter bestämd taxa;
att lösepenningen för de Ekar, som upplåtas.
till Jordegaren, och hvilken lösen
Herr Öfversten anser ganska nödig, för att
genom helgden af köp förvissa Jordegaren
om
Stats-Utskottets Betänk a aden. cy3
om säker egande rätt, och såmedelst förekomma,
att icke friheten till öfverdrift
Begagnades, borde helt och hållet användas
till Ekparkers anläggande: alt en sådan lösepenning
icke borde på en gång erläggas,
emedan den icke allenast måste Vara lindrig,
utan dess tillvägabringande pfr allt
sätt lättas, heidst mången Jordegare, med
vilja för saken, skulle, i annat fall finna
sig oförmögen att betala en sådan lösen,
samt att, då den af Herr Öfversten upp»
gifna försäljningsplan icke kan lämpas till
Ekeskog å Kronojord, hvartill innehafvaren
icke har eganderätt, borde, hvad oinlösle
Kronohemman och de Boställen, sorn icke
anslås till plantering, angår, förhållas på
sätt Commillerade föreslagit om Ekeskogarne
i allmänhet, likväl med det undantag,
att då Kronohemman hädanefter förvandlas
till skatte, hör innehafvaren tillkomma
skattehemmansrätt till derå varande Ekar,
emot det att lian, jemte den vanliga skattelösen
för jorden, särskildt erlägger deli
belöpande lösen för Ekeskogen, och hvilken
ovilkorligen äfven borde ingå i planterings-
och underhålls-fonden för Flottans
parker.
4 Sami. 4 Band.
g<)4 St ats-tltskottets B e lä 11 k a n d e tt.
I afseende på Ekeskogens taxering
ocii grunderne dertill, önskar Herr Öfversten
aLt, så vidt görligt vore, Ämbetsmanna-ålgården
förenklades, och att en partiel
noggrann controll icke måtte belasta verkställigheten
af förslagen, med tidsutdrägt
oell oundvikelig kostnad. Han förmodar
alt grunden för en skeende taxation skall,
med all den säkerhet, sorn för ändamålet
kan fordras, igenfinnas uti undersökningsJöurnalerne,
som icke allenast till beskaffenheten
upptaga hvarje Hemmans Ekeskog,
hägnad för hägnad, der sådan funnits,
utan äfven bibringa begrepp oro,myckenheten
deraf. Alt eli sådan taxering
ieke kan utsträckas till hvarje träds särskildta
värde, synes klart, ulan bör skogen
indelas i flere Glassér och derefter
hvarje dass till belopp i lösen värderas.
För att bereda detta tror Herr Öfversten
tjeniigast vara, att, med anvisning af hans
undersöknings-journaler, först uppgöres ett
ungefärligt förslag, hvad hvarje Socken i
det hela bör erlägga, samt att sedermera
det belopp deraf, sorn hvarje hemman inom
Socken skall utgifva, bestämmes genom
en af Socknemännen sjelfve vald Ccfnmitte,
i hvilket afseende ett exemplar af berörde
Journaler borde Socknevis utskrifvas
och Eandshöfdinge-Ambetena, till verkställighet
öfverlämnäs. <—• Efter fullgjordt ar
-
S la Is-U t s k o 11 e t s Betänkande». ^^5
3)-ele af Sockne-Comrnitteen skulle, enligt
llei r Öfverslens förslag, Protooeliel deröfver
med den taxation, sorn blifvit bestämd
för hvarje hemman, insändas till Landshofdinge-Ämbetet,
till den vidare ålgård
Kongl. Majrt i Nådér kan finna sakens hela
utveckling fordra, hvarefter till köparnes
säkerhet skalle- eller köpebref borde
utfärdas, hvilka, lill minskning i kostnad
och besvär kunde inskränkas till ett enda
för hvarje Län, Härad eller Socken, samt
i Läns-Archivet förvaras,
Beträffande anläggning af PlanterParker
för Kronans räkning, har Herr Öf
verslen uppgjort följande öfverslag, nemligen:
att dessa Parker, väl organiserade,
borde årligen och under en successiv reproduetion
kunna lill Flottome aflemna
100,000 Cubik fot godt och fullmoget Ekcvirke:
Att en fullmogen Ek, då man förutsätter,
att icke alla äro felfria, kan per
medium berä*knas till s5 Cubik fot: att ett
tunneland lämplig och god jord bör kunna
producera vid pass 5o fullmogna Ekar:
Alt 4ooo Ekar således erfordras för hvarje
års behof, och att Eken, uppdragen från
plania, fordrar en tid af högst 200 tV, för
att blifva fullvuxen; hvaraf resultatet skulle
blifva, ali 80 Tunnland god jord erfo
-
*f)*> Stat s-U t slottets B c t jin k a 11 d e n.
dräs för att producera Ekvirke lill 1 års
consumtion, samt 16,000 Tunneland sådan
jord för att i successiv ordning kunna till
Flottorne årligen aflemna /f,ooo Ekar eller
100,000 Cubik fot fullmoget virke; Men
som vid -utläggning af Plantor-Parker icke
endast god och full planteringsmässig jord
kari påräknas, utan inom dess område äfven
finnas sämre och ofta sterila trakter,
som, då de ega pVoduetionsförmåga, böra
planteras med annan lämplig skog, hvaråt
reveniie ti i 1 Parkens .underhåll, kan beredas;
Så anser Herr Öfversten vidden af
ifrågavarande Planter-Parkcr böra bestämmas,
minst lill dubbel areal eller 3o a 3a,
qoo Tunnland,
Slutligen bär Herr Öfversten anmärkt,
alt skogsplanteringar i stort äro de förmånligaste,
så väl till skogsväxten, som i
anseende till kostnaden för underhåll och
bevakning; och om den theoretiska principen
i detta fall vore förenlig med vårt
Lands •natur och localoniständigheler, hade
lian ansett bäst att anlägga, i hvardera af
de för Ekväxten mest produetiva Kustprovinserne
en eller tvänne Parker af 1 till
<),ooo Tunnlands rymd; men då hans befallning
i denna del varit inskränkt till
besigtning endast å sådane ställen, (som,
med undanlag af ett och annat mindre
Sta Is-U t sk o-t t ets Betti nian den. 797
arrondissement, kanna af Kongl. Maj:t och
Kronan disponeras, har Ilerr Öfversten icke
tilltrott sig, att enskildt Behandla denna
sak i hela dess vidd, utan föreslagit,
att, sedan Kongl, Maj:t i Nåder bestämt
grunderne för uppgörandet af förslag till
Ekplanterings - Parkers anläggande, flere
kunnige män måtte erhålla uppdrag, att
ytterligare handlägga detta vigtiga ämne.
Efter moget öfvervägande af hvad
så väl Herr Öfverste åf Bornemans Berättelse,
som Committerades Förslag sålunda
innehålla, anser Ekonomi-Utskottet detta
ämne böra fördelas och betraktas under
följande ,3:ne liufvudpucnter nemligen:
1:0 I hvad sorn angår en förbättrad
vård och reglering af nu varande Ekeskogar
i Riket;
2:0 Angående Ekeplanterings- Parkers
inrättande; och
3:o Angående tjenlrga strafflagar för
åverkan å Ekskog.
Hvad nu angar första delen eller
frågan, om en förbättrad vård och regie
-
798 S ta t s - U t s k o 11 e ts B e tä n banden.
ring af nu varande Ekeskogar, har Utskottet
med största sorgfällighet jemnfcrt och
pröfvat de olika Asigler, sorn af Committérade
samt af Herr Öfverste af Borneman
blifvit framstäid, och Utskottet finnér, för
dess del, den fria dispositionsrätt öfver
Ekeskogen, sorn Herr Öfversten föreslagit
mätte tillerkännas egare af Kronoskattejord,
i alla afseenden ega företrädet framför
det pröhibitiva Systemet, som hittills
i denna del varit föijdt och hvars bibehållande
Co nj ro i t terade tillstyrkt, endast
med de förbättringar, dem de ansett
vara af omständigheterne påkallade. Genom
na gällande Skogsförfattningar är skattemannen,
emot sin vilja, nästan tvungen
att vara Eketrädets hatare, Med förtrytelse
erinrar han sig att den Ek hans egen
jord frambringa)’, eges, icke af honom utan
af Staten, och det billiga missnöje lian
deröfver erfår, öfvergår till motvilja för
trädslaget, enär icke sällan inträffar, att,
då han önskar genom arbetsamhet och odling
förbättra sin egendom, motverkas denna
lofvärda föresatts af förbudet att undanrödja
de Ekar, som växa till hans förfång.
, De utvägar som finnas att öfvervinna
dessa och flere dylika olägenheter äro
och kunna icke annat vara än förenade
med tidsutdrägt och kostnad, stundom öfversliganda
både jordegarens förmåga alt
Stat s-tl t s1 kottets' Betän konden. ngg
den bestrida och dell vinst lian af företaget
kunnat påräkna; och har följden häiaf
måst blifva, alt hail bemödar sig föiekomtiia
Ekens fortplantning, oell att delta
bans förhållande, ehuru ledande till Statens
skada, likväl i allmänna omdömet anses
mindre straffbart, än påkalladt af omständigheterna.
Ekeskogarnés nu varande
ofördelaktiga tillstånd och deras märkbara
försämring, sedan den lid då ifrågavarande
förbudslagar utfärdades, vittna
nogsamt om sanningen häraf, och det syne#
således Utskottet högst aligelägét, att
sådane åtgärder nu vidtagas, som icke endast
skvdda den redan uppvuxna Eken,
utan äfven förekomma begäret, eller kanske
rättare behofvet för egare af Skaltejord,
att hindra detta trädslags fortplantande
för framtiden. Detta ändamål tror
Utskottet icke kunna vinnas så länge Staten
har sig förbehållen egänderätten till
de å Skattejord växande Ekar; ty om man
än vill antaga, att en' skarpt Lag, med nit
af vederbörande tillämpad, skulle afhålla
Jordegarne från att olofiigen hugga, och,
på hittills vanliga sätt förstöra eller skada
de redan befintliga fridlyste Träden ,
skall det ändock blifva omöjligt alt, genom
lagens band, hindra honom ifrån att upprycka,
afhugga eller nedtrampa den unga
plantan, den han anser uppväxa till sitt
8oo S t. a t s -U t s k o 11 et s B e t ä n k a n d e n,
förfång. Att, på sätt föreslaget blifvit,
utdela praemier och gratificationer, bör
visserligen väcka hans uppmärksamhet på
nyttan af Ekskogens fortplantning, oell
derigenom gifva honom häg att bidraga
dertill; Men Utskottet tror sig kunna förutse,
alt dessa medel icke ensamt skola
medföra erforderlig, verkan, emedan érfarenhelcn
visat, att Allmogen sällan kan
göra synnerligt afseende å aflägsna fördelar,
utan måste vanligen företrädesvis
välja den utväg, som bereder den största
vinst för tillfället, äfven om det skulle
ske på eiterkomlnandes bekostnad;' hvarföre
ock Utskottet, under medgifvande att
pramiier böra, på sätt här nedan är föreslaget,
utdelas för utmärkt omsorg om Eketrädets
vårdande och fortplantning, såsom
ett medverkande medel att uppmuntra jordegaren
till denna för både det allmänna
och enskilda vigtiga hushållsgren, icke
med Commillerade kail instämma deruti,
att en dylik åtgärd är egentliga grunden,
hvarpå nian-kali bygga ett förbättradt System
för hushållningen med Ekeskogarne.
En säkrare och pålitligare grund måste
uppsökas och kan, enligt Utskottets tanka,
icke finnas annorstädes äji i sakens åter
-
tili
Stats-U ts kottets Betänkanden. 801
till sin naturliga ordning oell enkelhet, som
fordrar, att man eger hvad man med sin
egendom frambringar; I anseende hvartill
Utskottet, i öfverensstämmelse med Herr
Öfverste af Bornemans förslag, ville, lör
sin del, tillstyrka, det måtte egare af Krono-Skatlejord
tillåtas, att, emot redan nppgifne
vilkor, tillköpa sig en fri och oberoende
disposition öfver alia å deras egor
nu befintliga och framdeles uppväxande
Eketräd, med undantag endast af dem,
som Herr Öfversten, under dess förrättning,
utmärkt såsom goda och för Flottornas
behof användbara, och hvilka Ekar
Kongl. Majit och Kronan bör förbehålla
sig, att efter behofvet fälla och afföra emot
betalning efter bestämd Taxa, den Kongl.
Maj:t i Nåder torde låta tid efter annan
upprätta i förhållande, dels till inhemska
Ekevirkets allmänna inköpspris, dels till
det qvantum virke i cubiklot, som af hvarje
träd erhålles; men Herr Öfversten af
Bornemans tanka, att om vid Ekeskogs-undersökningen
en oell annan så beskaffad
god Ek skulle vara förbigången och icke
i Registret öfver förrättningen antecknad,
borde Kongl. Majit och Kronan äga rätt
att, emot förenämnde betalnings erläggande,
äfven använda en sådan Ek; kan Ut
-
4<'deSaml. 4:(le Band.
7"
8oa S la ts-U t sko 11 e t s Betänkan elen.
skottet icke biträda, emedan genom ett dylikt
vilkor, Jördegarns tiilköpta dispositioner
öfver Ekeskogen ansenligen skulle lörl.
armas, och dessutom synas de lill Utskotten
aflemnad#, af Herr Öfversten förda anteckningar
utmärka så mycken noggranbet
och ordning, att man icke bör befara
någon betydlig förlust å Statens sida,
om eftergift i delta fall får äga rum.
I afseende på bestämmandet af den
köpeskilling, som Utskottet anser böra, af
Krono-Skatte-Jordegare, erläggas för en fri
disposition öfver Ekeskogen å deras egor;
så enär Kongl. Majit och Kronans rätt 1111
är förbehållen lill Ekar å all Krono-Skattejord
och i en framtid sådane träd kunna
uppväxa å jord, der de för det närvarande
icke finnas, tror Ekonomi-Utskottet
det vara nödigt, att, till förekommande af
tvetydighet, Köpeskillingen bestämmes särskildt
för värdet af den redan befmleliga
skogen. Utskottet föreslår derföre, att inom
de Län, som Herr Öfversten af Borneman
fått sig uppdraget att besigtiga, och
hvilka lära omfatta den del af Sveriges område
hvarest Ekträdet i allmänhet trifves,
hemmansegare böra, för hvarje helt Krono-skattehemman
och i proportion för de
mindre, deribland inberäknade sådane Kronoskatte-lägenheter,
som, ehuru lill hem
-
Stat s-U t s k o 11 e t s Betänk an den. 8o3
mantalet icke uppskattade, likväl kunna anses
motsvarande /„-:def, erlägga 2.4 s. Banco
såsom ersättning till Staten för del den
afstår dess nu gällande oinskränkta anspråk
på Ekeskog å Krono-skallejoi d; och
synes Utskottet denna afgift så inycket
lämpligare, sorn den å ena sidan skall
sammanräknad bereda Staten en icke obetydlig
inkomst och å den andra är för den enskildte,
i synnerhet for egare af mindre
hemmansdelar, så ringa, ali den knappast
blir märkbar, åtminstone icke motsvarande
den framtida säkerhet och förmån, som
dermed förvärfvas.
I frågan åter om lösen för redan befintlig
Ekskog, finner Utskottet, lika med hvad
Herr Öfversten af Borneman yttrat, att
Skogens uppskattning icke kan utsträckas
till hvarje träds särskildta värde, utan bör
skogen indelas i flere classer och derefter
hvarje dass till belopp i lösen värderas.
— Denna indelning förmodar Utskottet
kunna med säkerhet verkställas efter den
anvisning Herr Öfverstens undersökningsjournaler
lemna ; hvilket ock Utskottet desto
hellre tillstyrker, som en mera detaiilerad
beräkning och uppskattning, om den möjligen
kunde åstadkommas, skulle vara förenad
med dryga kostnader och mycken
tids utdrägt. Som Herr Öfversten derjem
-
8o4 S t a t s-U t sk o t le t s Betänkanden.
te lemnat Utskottet den upplysning, alt
de i Journalen förekommande allmänna
uttryck betyda, nemligen: några få elier
några stycken från och med 6 till och
med i5 Ekar, några från 15 till och med
3o, En hop från 3o till och med 6o, en
hel hop från 6o till och med i5o, en
mångal från i5o till och med 3oo, en
stor mängd från 3oo till och med 6oo,
och således, med ledning af berörde Journaler,
ungefärliga antalet Eketräd på hvarje
hemman kan inhemtas, har Utskottet
förenat sig nu att föreslå den classificering
och derpå grundade beräkning af ifrågavarande
lösens belopp, sorn finnes upptagen
i bifogade Tabell; hvarvid anmärkes :
att mindre Ekplantor, hvaraf på längre lid
någon nytta icke kan förväntas och hvilka
icke äro uti Journalerne upptagne, ej
eller böra vid classificeringen komma i
beräkning, samt att afseende deremot bör
göras å hemmanens belägenhet och Eketrädets
deraf följande mer och mindre värde
i den orten, å skogens godhet och antalet
af de för Kronans räkning antecknade
Ekar, hvaraf Jordegaren kan påräkna
en betydlig inkomst; så att hemman med
dylika förmåner böra uppflyttas i en hcH
gre klass än den, hvartill samma hemman
i aneeende lill Ekarnes antal eljest skulle
höra.
S t a t s-Ut s ho 11 e t s B e t ä u L a n den. 8o5
I händelse delta förslag gillas, så e~
när dea ungefärliga beräkningen, soin mäst
antagas till grund för Klassificeringen, icke
bör åstadkomma ett synnerligt origtigt
resultat, då liela Socknar med hvarandra
jemfnöras, men deremot torde föranleda en
ojemn fördelning af särskildle hemman emellan,
bör förslaget sålunda sältas i verkställighet,
att sedan hvarje hemman blifvit,
efter Undersöknings-Journalens innehåll,
classificeradt, och derigenom utrönts
hela den summa, hvarje socken kommer
att betala, skall denna summa blifva oförändrad;
hvaremot Socknemännen ega alt
sjelfve välja en Committé, som, efter erhållen
del af meranämnde Journaler, i
hvad de angå Socknen och med tillämpning
af de nu stadgade grunder, samt
med iakttagande deraf, att de för Socknen
utsatte belopp hvarken ökas eller minskas,
bestämmer den andel,somför hvarje hemman
eller lägenhet bör erläggas, — Vid
Committcens sammanträden skall någon å
Kongl. Majrts och Kronans vägnar vara
närvarande, och om denna eller någon
Socknebo finner sig missnöjd med Commilte'ens
beslut, bör deruti sökas ändring
hos Kongl. Majrts Befallnings-lnifvande, i
den ordning och inom den tid Kongl.
Majrt täckes föreskrifva; men verkställig
heten af beslutet så mycket mindre deii
-
8oö Sta ts-U t s k o 11 e t s B ela nian den.
genom uppehållas, sorn, i händelse ändring
skulle bifallas, nådig jemnkning utan svårighet
sedermera kail företagas. — Att utfärda
ordenlelige Köpebref, på sätt Herr
af Borneman jemnväl föreslagit, anser Utskottet
mindre nödigt; förmodande all erforderlig
säkerhet vinnes på det sätt, att
Sockne Committéernes beslut, antingen de
öfvefklagas eller icke, insändas till Konungens
Befallningshafvande, och att Jordegaren,
då han i Landt-Ränteriet nedsatt
Köpeskillingen, erhåller, emot vanlig lösen,
såsom för Prolocolls-Utdrag, Konungens
Befallnings-hafvandes bevis, innehållande
ali depositionen till fullt belopp btifvit
verkstald och att Jordegaren således hädanefter
för everdeliga tider eger fri dispositions-rätt
öfver så väl den inlöste Ekeskogen,
som de Ekar, hvilka sedermera
kunna å hans ägor uppväxa; hvarom behörig
anteckning bör göras uti Kronans
Jordeböcker, och i hvilket ändamål ej mindre
Konungens Befallningshafvande skall
vid bestämda tider till Kongl. KammarColiegium
insända uppgift på de hemman
och lägenheter, hvilkas Ekeskog på förberörde
sätt blifvit försåld, än äfven Jordegaren
hos Härads-Skrifvaren uppvisa nyssnämnda
bevis, hvarå så väl denna sednare
som Lands-Contoret böra teckna: alt anotation
i Jordeboken blifvit verkstäld.
Stats-Utskottets Betänkande» 807
Hvad Herr Öfversten af Borneman
föreslagit, angående premier för Ekplanteringar,
verkstälde och behandlade elter
meddeld föreskrift, och för en utmärkt
vård om redan uppvuxen ung Ekeskog,
gratificalioner för öfverlemnande lill Kronan
af utmärkt stora och rara Ekpieeer,
samt inrättande afupplags-ställen, der enskildta
kunde med beqvämlighet få afyttra
så kalladt Krummvirke af Ek, som vore
till Flottorne användbart, anser XJ t .skottet
böra, såsom ganska nyttigt och ändamålsenligt,
befordras till verkställighet; hvarjemte
Utskottet, lika med Herr af Borneman,
finner den ifrågavarande fria dispositions-rätten
öfver Ekeskogen icke kunna
tillerkännas innehafvare af Krono-hemman
och Boställen, enär de icke ega sjelfva jorden
och således icke eller böra kunna förvärfva
äganderätt till den derå växande
Skog; utan tror Utskottet, att med sådane
hemman och boställen bör förblifva, på
sätt hittills varit stadgadt, endast med den
förändring, alt mnehafvarne deraf, i afseende
så vnl å betalningen för det virke
sorn för Kronans räkning liugges, som nyssnämnde
prasmier och gratificationer, komma
i åtnjutande af samma förmåner, sorn
Skattejord- egaren beviljas; — men då
Kronojord hädanefter inlöses till Skalle,
bör Köparen tillerkännas fri dispositions
-
8o8 Stats-, Utskottet B e t ii n k a n ti e n.
rätt öfver Ekeskogen, mot det att han, enligt
de här ofvan föreslagne grunder, derföre
erlägger särskild lösen utöfver den
vanliga Skatte-köpeskillingen för Jorden.
Såsom en följd af allt detta, anser
Ekonomi-Utskottot, att undersökningen af
Ekeskogarne i de återstående Länen: nemligen:
Stockholms, Skaraborgs, Elfsborgs,
Bohus, Hallands och Gottlands, hör fortsättas
med all skyndsamhet, samt att Rikets
Ständer böra i underdånighet anhålla,
det Kongl. Mai:t täcktes, med Nådigt bifall
till den nu föreslagne Regleringen af
Ekeskogarne i Riket, genast låta sätta densamma
i verkställighet i alla de Län, som
redan undergått besigtning; samt derefter
successivt i de här ofvan uppräknade, i
den mån undersökningen medhinnes; äfvensom
att, i händelse inom de öfrige Länen,
hvarest undersökning, i anseende till
Ekarnes fåtalighet, ansetts öfverflödig, skulle
finnas hemman och lägenheter, der en
och annan Ek växer, åtgärder måga vidtagas,
hvarigenom egarne af sådane hemman
och lägenheter må komma i åtnjutande
af samma fria dispositions-rält lill
Ekeskogen, som nu i allmänhet blifvit föreslagen,
Uti
Stats-TJtskottets Betänkanden. 809
Uti frågan åter om Ekeplanteringsparkers
anläggande för Kongl. Maj:ts och
Kronans räkning, instämmer Utskottet uti
den af Herr Öfversten af Borneman yttrade
tanka, att nemligen åtgärder Böra vidtagas,
hvarigenom Staten sättes i tillfälle*
alt fylla sitt framtida behof af Ekevirke,
oberoende af den enskilda hushållningen
med detta trädslag; och att detta ändamål
icke kan vinnas annorlunda än genom inrättandet
af Planterings-parker ; — men
då Utskottet saknar ali grund för bedömandet
af Calculer, som i afseende på Parkernes
antal blifvit uppgjorde och Utskottet
tillstälde, och enär ämnet dessutom ännu
icke är så undersökt och utveckladt,
att något fullständigt yttrande, grundadt
på säkra slutsatser, möjligen kan deröfver
för det närvarande meddelas, anser Utskottet
sig böra inskränka sin befattning
dermed, endast till den vördsamma tillstyrkan,
att R. II. Ständer måtte hos Kongl.
Majrt underdånigst anhålla, att Kongl. Maj;t,
med godkännande af den, enligt Utskottets
öfvertygelse, obestridligt rigtiga grundsätts,
alt anläggningar af Kronans Ekeparker bör
tillvägabringas i möjligaste största .senia,
såsom tjenligast för skogs väx ten och minst
kostsam i anseende till bevakningen, läck
-
4 Sami. 4 Band.
5i
8io Stats-Utskottets Be t ä 11 k a ml ö il*
tes i Nåder vidtaga de ytterligare åtgärder
som kunna profves nödiga samt snarast
och säkrast leda lill ändamålet.
Beträffande 3:dje frågan, om tjenligä
bestralhiingar för åverkan å Ekar; så ock
då Eko nomi-Utskotlet jemte Lag-Utskottet,
i anledning af flere till Utskottens gemensamma
handläggning remitterade Motioner
om skärpning i straffet för åverkan
å skog i allmänhet, kommer att särskildt
Betänkande i detta ämne afgifva, anser
Utskott ei. denna frågas upptagande och besvarande
här icke vara af nöden.
Sluteligen får Ekonomi-Utskottet, i
afseende på de väckte Motionerne: att
.1 ä g e r i - B e l j e n i n g e n m åtte afsk äflas;
vördsamt anföra: att desse tjenstemän*
tillsyn öfver den Ekeskog, som öfverlelnnas
lill Jordegarens fria disposition
Blir öfverflödig och hor upphöra, men aldeus
lund vården om de Kronan förbehållne
Eka r och om de Parker, sohl kunna
komma alt inrättas, icke må åsidosättas,
tror Utskottet sig lika litet nu, som i frågan
om Krono- och Härads-AllmänningsSkogarne,
ovilkorligen kunna tillstyrka Jägeri-Beljeningens
indragning i allmänhet,
utan anser R. H. Ständers åtgärd böra inskränka
sig till underdånig anhållan, det
Stp ts-U ts ko 11 c ts Betänkande n. 811
Kongl. Maj:t, med afseende ä Stålens Knappa
inkomster, läcktes begagna de tillfällen
till besparingar, sorn genom indragning af
öfverflödig Jägeri-Beljening, kunna sig förete.
Uti hvad Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet sålunda hemställt samt
föreslagit, instämmer Stats- samt Lag-Utskotten
till alla delar, och får Stats-Utskottet
serskildt tillägga, att sorn, enligt
hvad ofvan är nämudt, till Kongl. Maj:t
kommer alt i underdånighet öfverlemnas,
att i afseende på Ekplanteringars anläggande,
vidtaga de åtgärder Kongl. Majit profvar
bäst och nyttigast, samt i sådant hänseende
lärer finnas nödigt, att medelst
V->
noggranna undersökningar utrönas de lägenheter,
som till planteringar kunna vara
tjenlige; så och då Rikets näst sammankommande
Ständer, först blifva i tillfälle
att, ined ledning af de då erhållande upplysningar,
pröfva och bestämma den kostnad,
som kan erfordras till sådane lägenheters
anskaffande, antingen medelst köp
eller byte, anser Stats-Utskottet någre medel
till detta föremål nu icke kunna ' eller
behöfva afsätlas; hvarjemte slutligen vördsamt
föreslås, att alla de medel, som nu
eller framdeles inflyta såsom lösen lör
Ekeskog å Krono skattejord måtte, till Riks
-
8 la Stats-Uts kol tets Be tänk an den.
älds-Contoret ingå samt der samlas oeh
irvaras, för att utgöra en tillgång till bestridande
af koslnaderne för de nu tillstyrkte
Planterings-Parkernes framtida underhållande.
Till R. H. Ständers eget bepröfvan»
de varder dock detta allt, jemte arne Ledamöters
särskilda meningar vördsamt öfverlemnadt,
Slockholm den i5 September i8a3*
Stals-Utskottels B e t ii 11 k a 11 d e n. 813
Tabell
Utvisande grunderne för beräknings
af Ekeskogens indelning i Klasser,
derå föreslaget inlösnings-pris.
Xulcisnings-belopp
för
hvarje
Ek, beräknad
t
efter E
karnes
nedeltal.
■sältet
nied
Klass.
Ekames
ungefärliga
antal.
Tnlös
Ekar-
nin ,.s
nes
pris) be
me-
räknadt
deltal.
i jemn
|sumina.
i:sta
i
k
5
2:dra
6
å
15
3;die
16
k
30
4:de
3i
a
60
5:te
6i
a
lr)0
6:te
151
k
300
7--de
3°i
a
600
8:de
601
•a
800
g:de
8oi
a
1,000
ao:de
i,ooi a a,oOo
uste
2,ooi å 4,000
utte
4,001 0. öfv.
3
K:dr
s.
16
10
1
-
20
1
-
40
4
-
100
9
-
200
15
-
400
«5
-
700
35
-
900
40
1,500
50
-
3,000
75
*
6,000
100
-
Inbetal
nings
Termi
nens
fördel
ning.
5i
1 i
5
S 1 ar
5
) 0
4 1
2 ar
4 A
3 Sr
Bi
4 ar
3
5 år
i
2 a
6 Sr
2
7 Sr
1 f
8 Sr
1 ^
O
q ar
J 0
1
10 yr
Anmärkning
Härvid erindras, om de modificationer
i classificeringen, hvartill Utskottens Betänkande
föranleder.
8.4 Stats- Utskottets Bet (inka uden,
Ut drag af Protocollet, hållet uti
Riksens Högloft. Ständers
Allmänna Besvärs- och Ekonomi
- Utskott den i6:de
/ulii 1823.
s. d. Viå öfverläggningen om en yrkad
friare disposition af Eke skogarne i Riket,
ingåfvos följande serskildta anföranden: af
Herr Huldberg: ”Emot den föreslagna
classification får jag reservera mig; Jag
anser hvarje Ek böra betalas med en gifven
penning, efter man nödvändigt vill
att desse vrak-ekar skola betalas. — Jag
finner icke det ringaste skäl hvarföre en
egare af flere Ekar skall njuta till godo
någon rabatt emot den, som eger blott en.
—■ För mig synes det sorn ett axiom, alt
1,000 Ekar äro värde 1,000 gånger så
mycket som 1 Ek. — Då Utskottet tillstyrker
Sockne-repartition, synes någon vidare
classification vara öfverflödig. •—• I
hufvudsaken tror jag att ingen lösen borde
begäras, emedan Kronan säkert förbehållit
sig Ekarne, blott för att altid ega
\
Ståts-Utskottets Betänkanden. 815
tillgång på denna för FÖrsvars-Verket onmbärliga
vara» trien icke för att ega någon
del i Landets hemman —- Då inan
nn äfven här går att använda den rätta
principen, att nemligen eil privat egare
bättre vårdat Sin egendom, än Staten vårdar
den; så synes det mig klart, alt Statens
fordringar i denna väg, genom den
nu projecterade åtgärden* säkrare komma
att vinnas. — De nu varande goda Ekarne
liro ju dessutom nu utsökte och således
återstå blott Vrak-Ekat, hvilka icke ega
något egentligt värde för Kronan. Kanske
hemian jag största skälet till denna tanka
ifrån de mångfaldige svårigheter, och
snart sagt omöjligheter, som komma att
möta vid delina batalnings beräknande.
Den föreslagnc algiften af a4 s. Banco,
för rättigheten att plantera Ekar, anser
jag aldeles olämplig och motsvarande
det goda ändamålet. — Långt hellre ville
jag föreslå praemier för denna så högt nyttiga
och dyrbara plantering.
Herr af Borneman: ”Vid projeetet
till Ekonomi- och Besvärs-TJtskörtets Be-'
tänkande öfver Ekesk.ogs-reglenngen, har
afdelningens pluralitet icke i lmfvudsaken
skiljt sig från mitt i detta afseende i underdånighet
ingifne och sedermera med
Kongl. Majrts Nådiga bifall till Höglo!!.
8i6 Sta t s-jU t skottats Betänk a lid etli
Utskottet aflemnade förslag; men som i
detaillen deraf, afdelningen ansett sig i ett
enda fall finna någon motsägelse af hufvudprinciperne
för denna afhandling, nemligen
den: att sedan jag föreslagit, att,
med undantag af de på Skattehemman genom
generela hesigtningar förefunne och i
Journalerne antecknade till Kronans behof
för närvarande nyttige Ekar, blifvit
undantagne, och mot erläggande af
värde efter gångbart pris Kronan förbehållne,
att efter behof låta fälla och afföra,
skulle all den Öfriga Ekeskogen, gammal
eller tillväxande, fritt disponerad af
Jordegaren; göres likvist derefter det förbehåll,
att om vid skeende uppteckning af
desse antecknade Ekar, skulle hända alt
lika dermed qualificerade träd förekomma,
hvilka under besigtningen, (sorn synnerligen
vid dess början hade en i detta hänseende
mindre noggran syftning,) blifvit
förbisedds eller derunder icke blifvit anvisle
och således icke i Journalen antecknad
skulle dock en eller flere, sådane Ekar få
till Kronans behof fällas och upptecknas,
mot erläggande af den fullå betalning och
med samma vilkor, som för de antecknade
träden blifvit bestämdt.
Då
Stal s-U tskottets Betänkan den. 817
Dä jag, under detta förbehåll, ingalunda
uttryckt eller afser den ringaste inskränkning
i eganderätten, utan tvärtom
anser denna omständighet böra så förtydligas,
att ingen fråga må uppstå till ansvar
för Jordegaren, att en sådan oanteek
nåd Ek bibehålla eller till annat behof
förbruka eller förbruka låta, utan må han
den fritt och obehindradt använda, så före
som efter fällningen af de på hans egor
för Kronans räkning antecknade Ekar,
och må han i sådant fall äfven kunna vägra
borttagandet af pryd 11 ad strän vid gården,
hvilka under sjelfva besigtningen, när
så åstundats, altid blifvit respecterade; hvaremot
och med afseende på det stora behof
Staten har af virke, jag anser som en
nödvändighet, att vid det tillfälle nu antecknade
Ekar huggas, Kronans dervid
varande Ombud må varda berättigadt,
att, mot vilkor som föresagde äro, låta
hugga, dock icke på rot i qvarstad
sälta sådan gagnelig fullmogen Ek, hvilken
på ofvan anförde sätt kunnat under besigtningen
blifvit förbisedd, och delta så
mycket mera, som ålskillige ställen äro
noterade i Journalerne, med lillkännagifvande,
att flere Ekar värde an teckning
än dem, sorn blifvit anteek
-
4:deSaml. fade Band.
5a
8i8 Stats-Utskottets B e tfä n k an d e n,
mide, torde fin nass och hvilka endast
vid en fällning och aptering nied noggranhet
kunna ock höra undersökas.
Jag kan så in veke t mindre afstå frän
denna , min åsigt af saken, som deruti ingår,
i bredd med Statens billiga föimåns*
och besigtnings-rätt, Jordegavens omisskänneliga
interesse, så mycket mera anlageligt,
som, med godkännandet af denna
reglering i sitt hela, Kronans pris visserligen
blir det högsta som bjudes honom;
det är således Jordegarens rättighet att,
må hända, per caprice vägra, jag bär vill
undanrödja.
Hvad i öfrigt särskildt är yttrat emot
grunderna för föreslagne regleringen
af Ekeskogarne i sitt hela, får jag en gång
för alla med följande allmänua refleetioner
besvara./
Hufvud-prinCipen för hela denna reglering
är den: att gifva deråt en sådan
rtgtning, som, bygd på erfarenheten af det
framgångna, upptager i beräkning det närvarande
och motstår på ett ändamålsenlig^
sätt, möjligheten alt skilja Statens fordringar
från Jordegarens, och det, under sådaue
vilkor, som i görligaste måtto förena
Statens behof med Jordegarens interesse
4*
S t a t s-U tsk o lie t s Betänkanden. 8ic>*
och således innefatta ett på natörrätt grundat
corrective mot vådan af skogens totala
förstörelse; väl vetande, att öfverängen
från förbudet till dess absoluta upplösning,
påkallar Lagstiftarens största försigtighet.
Det är icke af ett lättsinnigt begär,
att genom projectet om Ekeskogarnes frögifvande,
göra mig behaglig hos dem, som
häruti mest äro interesserade; Jag har
genom mycket arbete och omsorg sökt
grunderne dertill, icke i fraser af en ofia
rådande och utan urskillning nog ytterligt
påkallad liberalism; men deremot
genom local-undersökningar, genom ett under
fyra års tid oafbrutet bemödande, att
å ena sidan ernå bestämda begrepp om
det tillstånd hvaruti Ekeskogen nu, i delad
och i massa, sig befinner; om orsakerna
till delta beklagansvärda tillstånd, och
änteligen om de medel, hvilka, så väl i
moraliskt som oeconomiskt afseende, synts
mig framställa den enda medelväg att följa,
så vida x en framtid det ens skall blifva
tänkbart, att få Statens och det enskildlas
behof af sådan Skog uppfyldt.
Det är icke prohibitiva Systemet
som förstört våra Skogar, hvilket bevjses
af desse Skogars beskaffenhet på Frälse
-
/
8ao Stats-Ulskottets Betan leanden.
jord i allmänhet, der jag väl här och hvar
funnit en större massa af trän, nren deremot
lika vanvårdade och icke sällan till
större delen lika fördärfvade och odugliga
so‘m hos Skatlejordegaren, — Orsaken ligger
således i regleringens vacklande åsigter,
i Förfatlningarnes täta om hy tan dej i
oberäknade local förhållanden och änleligen
i en deraf alstrad slapp och ändamålslös
administration. —• Alt i samma väg,
eller med bibehållande af samma grunder,
försöka en reform, är icke det jag här vill
eller behöfver bestrida, då vi äro ense om
motsatsen, jag vill endast bestrida sådane
anföranden emot Afdelningens i detta ämne
fattade beslut, hvilka dels kunna härleda
sig från felande sak-kännedom, dels
kunna, oberoende af en sådan kännedom,
hos enskilda, vara grundade på föresats
alt motsäga allt, som icke i en lärobok
kan framställas, under fixa begrepp om naturrätt.
— Jag tror att1 hvarje oeconomisk
Författning i ett Samhälle måste afse i
första rummet, det helas gagn, i det andra
det individuellas, och att syftningen af
det gemensamma ändamlet förfelas, när erfarenhet,
tidslynne och local-förhållanden
icke ingå i Lagstiftarens beräkning.
Jag har i min afhandling om Skatte-Ekeskogarne
sagt: alt i det tillstånd dessa sig
nu befinna, måste man af eganderätts-kän
-
Slats-Utskottels Betänk anden 8a f
slån vänta sig ett lyckligare resultat, än
det sorn af älven den bäst uttänkta, men
på prohibitiv fot stälda författning,nu mera
skulle kunna åstadkommas; men derjemte,
alt om denna på egande rättskänsla
beräknade reform, skall uppnå sin helgd,
måste också sjelfva egande rätten vara och
blifva garanterad. — Till denna garantie
bar jag föreslagit köp, såsom i vårt samhälle
fullt lillförliteligt stöd för den enskildes
företag och säkerhet; delta köp
skall aflägsna hans farhåga mot all återkallelse,
och när deruti innefattas, under
de lindrigaste vilkor, en för honom gifven
fördel, hvilken oftast, genom regleringens
beskaffenhet, i sitt bela, öfvergår
till en direct och ganska betydlig
vinst, den Jordegaren hittills icke liafvit,
så förefaller det mig särdeles, ali man utan
andra skäl, än åberopande af fattad
rätts-princip, utan att motivera ett för ändamålet
grundligare och säkrare reglerings
- sätt , förkastar det uppgifna.
— Man invänder, att indelningen i
classer till Skogens försäljande, är orättvist
derföre, att den Åbo, som bar flere
iooo:de Ekar, kommrr att betala mindre
i förhållande lill hvarje Ek, än den, sorn
eger endast några stycken; men man eftersinnar
icke, att det blef äfven så orättvist
att betala lika per stycke, ulan afse
-
8a 3 S L a t s-U t sk o 11 e t s B etan kan den.
ende på hvarje Eks egentliga värde, och
alt sjelive stycketalet och värdets derå bestäm
mande, skulle leia till en mångårig
undersökning och må hända till den största
vald; dessutom då fjerdedels, ju mindre
hemmansdelar gifvas hvilka ega flere tusende
jag vill antaga sex tusende, bättre och sämre
Ekar, skulle det blifva aldeles omöjligt för
den fattige Åboen, attinlösa Skogen till lika
pris för hvarje Ek, med det som är bestämdt
för den Åbo, hvilken har, till exempel,
endast 20 Ekar, för hvilka han
betalar circa fem s. per. stycke, eller inalles
3 R:dr, hvaremot den förre, för Sextusende
Ekar a fem s. stycke, då sknlle betala
Sex hundrade Tjugufem R:dr. — Jag
vill fråga, om en sådan rätts-princip är
verkställbar, och om det icke rakt vöre ett
sätt att tvinga hvarje Skogsegare af ett
större antal trän, att endera genast nedhugga
sin skog för alt i dess värde realisera
lösen derföre, eller att lägga sådant
ld nder i vägen för antagandet af den rättighet
man bjuder honom af fri disposition
deröfver, som nödsakade honom, att
en sådan rättighet sig afsäga, ehuru efterlängtad
denna frihet då än må vara.
Man anför ytterligare reservation
mot all sorts lösen, hvarunder Ekeskogen
frams tället såsom utgörande endast Vrak
S ta t s-TJ t s 3.011 e t s B e t ä n k a n d en. 8a3
och odugliga trän. — Härvid får jag hänvisa,
till deli olver Ekeskogen i Riket upprättade
Liggare, hvaraf den värde talaren
torde inhemta huru falsk den grund är,
på hvilken han i delta sednare full argumenterat.
Jag skulle tro, att så da ne anföranden
innefatta icke mer och icke mindre
än, i ena fallet en saknad kännedom om
Statens Lehöf' af Skogens bibehållande och
värde, och i det andra, en uteblifven uppmärksamhet
derpå, att cn gratis gjord öfverlåtelse
lätteligen skulle medföra misstroende
för en sådans bestånd, och således
dess säkraste åtnjutande sökas i Skogens
snaraste nedhuggande.
Ut Supra.
Ex. Protocollo.
A. FR YXELL.
824 Sta ts-Utsko ttets Betan kan den.
N:o 498.
Ankom den 27 Oct. 1823.
Kördsamt Memorial!
Sedan Herr Förste Expedilions-Secreteraren
J. G. Richert, som, i stöd af Rikets
Högloft. Ständers utfärdade förordnande af
den ii:le sisth Augusti, genom Utdrag af
Prolocollet, hållet inför Riksens Högloft.
Ständers Fullmägtige öfver Banco- och
Riksgälds-verken, ilen i^rde derpåföljande
September, blifvit kallad, att efter Herr
Justitiae-Ombudsmannen och Riddaren Ehrenborgs
frånfälle Justitiae - QmbudsmansÄmbetet
tillträda, uti eii till bemälde Fullmägtige
ställd skrifvelse, hvilken i går ankom,
tillkännagifvit, det han, på de skäl,
som
Stats -TJ tslvo Ltets Betan k an d cn. 82 Ö
som uti nämnde skrifvelse an fores, ansett
sig ej böra emottaga den kallelse han erhållit;
så hafva Herrar Fullmägtige trott
sin pligt fordra, alt denna afsägelse hos
förenade Stals- och Banco-lJtskolten genast
anmäla; Och få Utskotten härigenom detta
förhållande inför Piikets Högloft. Ständer
vördsammeligen tillkännagifva; äfvensom
Utskotten ansett sig böra till Rikets
Ständer öfverlemna den af Herrar Fcllmäglige
insände afskrift af Herr Expeditions
- Secreteraren Richerts omförmälde
skrifvelse.
Slockholm den 1 Oct. i8a3.
Till Riksens Höglofl. Ständers
Herrar Fullmägtige öfver
Banco- och Riksgälds-verken.
Genom mig tillsändt Utdrag af det Protoeoll,
som inför Herrar Fullmägtige blifvit
fördt deri 17 i denna månad, är jag
underrättad, om Herr Justitia>Ombudsman
-
4 Sami. 4 Band.
5 a *
8a6 Storts-TJtskottets Betänkan den»
nen oeh Riddaren Casper Ehrenborgs dagen
iörn t ti made dödliga frånfälle och, &
följd af Riksens HögluiL Ständers för mig
utfärdade Förordnande af den 11 sistlidne
Augusti, att honom i Justitiae-Ombudsmans-Ämbetet
efterträda, i händelse han
innan niista Riksdag skulle med döden afgå,
-kallad att detta Ämbete emottaga.
Underrättelsen om Herr Ehrenborgs
död var mig lika oväntad, som smärtande.
Då iag ei höll Förordnandet att vara hans
Suppleant, trodde jag visserligen icke, att
han, några år yngre, än jag, oell i sin bästa
ålder, skulle blifva den, som först lem*
nade mig sin plats ledig. Jag såg i detta
Förordnande blott ett Levis på medborgares
förtroende, som jag högt värderade;
och tacksamheten härföre ålade mig att ej
i olid gifva anledning tiil ett nytt val.
Nu, då den oförmodade händelse inträffat,
alt jag blifvit kallad att Juslitiae-Ombuds»
mans-Ämbetet verkligen tillträda, linner
jag ock stunden vara inne alt föiklara:
orri jag kan emottaga detta Ämbete» eller
icke.
Tänkte jag på mina enskilda omständigheter,
så borde jag ej tveka i valet enudlan
den inskränlare krets, hvari jag
lefver, och den vidsträcktare hvartill jag
Stals-Utskottots Betänkauden 837
kallas: men jag liar för strängt begrepp
om den grundsatsen, att enskilde förhållanden
skola vara underordnade det allmännas
behof, för att låta sådana betänk-»
lighcter verka på mitt beslut.
Helt annat och vida större är det
skal, sorn bestämmer mig till det steg, jag
nu täger. Jag måste bekänna, att jag misströstar
om min förmåga att uppfylla de
fordringar, man gör sig af den, som skall
utöfva Justities - Ombudsmans - Ämbetet.
Det är mig en helig pligt, att ej öfvergifva
en plats, fastän ringare, der jag tror
mig kanna vara gagnelig, för att uppträda
på en högre, der jag är osäker, om jag
kan uträtta något till mitt Fäderneslands
bästa.. Jag förklarar derföre högtidligt,
att jag ej anser mig böra emottaga den
kallelse, jag erhållit.
Tvifvelsutan skall jag klandras af
mången, såsom den der illa svarat mot
Medborgares förtroende. Den, som rätt
förstår mina afsigter, skall dock äfven färsta,
huru djupt jag vördar delta förtroende,
hvilket alltid skall blifva*mig dyrbart,
så länge jag ännu eger något minne qvar
af det förflutna. Mennisko-fruklnn har aldrig
styrt mina handlingar. Jag hafvar
/
\ V '• ' . ■ - . ' ' ■
828 Stats- U Is k ettets Betänkande!!.
ej för andras dom, dä mitt samvete säger
mig, alt jag gjort hvad jag bordt göra.
Skara den 28 September 1823,
J. G. RICHERT.
Vidimeras af
49*1
C Sylvan
N:o
Ankom
den 27 Sept. 1823.
Rikets Högloft. Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande
uppå Hedervärda BondeStåndets
återremiss af Utskottens
Betänkande N:o 418»
i anledning af Kongl. Afajrts
Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående ett Lånbiträde
till fullbordande af
Nya Bibliotheks-Byggnaden
vid Upsala £/niversitet.
Sta ts-Uts kottets Be tänk a nelen. [829
jemnlikt Utskotten meddeladt Utdrag af
Hedervärda Bonde-Ståndets Protocoll för
den 25 sistl. Augusti, har Ståndet, under
åberopande af hvad rörande Finance-regleringen
blifvit anfördt, till Utskotten återremitterat
det Betänkande, som Utskotten
afgifvit, i anledning af Kongl. Muj:ts
Nådiga skrifvelse angående ett lane-biträde
tdl fullbordande af nya Bibliotbeks byggnaden
vid Upsala Universitet; Utan att
dock för öfrigt någon annan anmärkning
dervid finnes gjord, än allenast den, alt,
i öfverensstämmelse med de grunder, på
hvilka flere lika beskaffade frågor blifvit
till Utskotten återremitterade, borde Betänkandet
för närvarande icke bifallas, innan
hufvudsakliga Finance-regleringen först
vore afgjord, och säkerhet vunnen, det dylika
Låne-biträden, utan begagnande af 3
prC:ts-Sedlar, icke blefve inbegripne under
det maximum hvartill utelöpande Sedelstocken
kunde blifva bestämd.
Då nu mera, genom Rikets Ständers,
i afseende på hufvudsakliga regleringen af
penninge-väsendet, fattade heslut, den tillgång
blifvit bestämd, hvarifrån dylika anslag,
som det lånebiträde, hvarom omförmälde
Betänkande handlar, komma att utgå
för så stor del Rikets Ständer finna
83o S t a t s-U t s k o 11 e ts Bet a »kand en.
skäligt, att till (le derom väckte frågor
lennia bifall, och härigenom grunden för
den, på sätt berördt är, innom Hedervärda
Bonde-Ståndet gjorda anmärkning måste
anses förfalla; återstår för Utskotten
ej annat Utlåtande alt i anledning yf den
erhållne återremissen afgifva, än allenast
att, med anmälan del de andre Riks-Stånden
redan hvart för sig, rörande detta ämne,
fattat beslut, Ilögvördiga Preste-Ståndet
den 22:dra och Valloll. Borgare-Ståndet
den 2^:de Augusti till bifall af Betänkandet,
och Högloft,. Ridderskapet och Adeln
den jepde September genom afslag
derå, fästa Hedervärda Bonde-Ståndets upmärksamhet
uppå det något hinder för ett
slutligt afgjörande af detta mål äfven innom
Hedervärda Bonde-Ståndet icke för
närvarande förefinnes, och att uppå beskaffenheten
af ett sådant afgörande beror
hvad svar sorn i detta afseende kommer
att till Kongl. Maj:t från Rikets Ständer i
underdånighet a fg i f v a s,
Slockholm den i5 September r833,
N:o 5oo.
Ankom den 4 Oct. 1815.
Utlåtande, ifråga om hvad Cas-.
seurerne vid Riksgälds-Con
-
Stats-Utskottets Beta niia litlen. 831
toirets Credit-,5edel~ Fcifc,
såsom missräknings-Penningar
tillkomma bör.
Sedan, uppå ansökning af tillförordnade
asscurerue vid Riksgälds-Conloirels CreditSedel-Yerk,
J. Tingberg och F. Hellström
oin förliöjniiig i de dem beslådde missräknings-penningar,
Stals-Utskottct uti Utlåtande
af den 12 sisth April af anförde
orsaker tillstyrkt, hvad Rikets Högloft. Ständer
jetnnväl bifallit, att desse Casseurer,
hvilke, jemte den dem egentligen åliggande
befattning med vexling af Riksgäls-Sedlar,
äfven biträda Allmänheten med inoch
utvexling af Banco-Sedlar, roen dittills
endast åtnjutit i missräknings-penningar,
5o R:dr, skulle, i likhet med Bankens Casseurer,
få, i missräknings-penningar å Stat
uppbära 100 R:dr Banco årligen, att räkna
ifrån innevarande års början; Men, enär
Sökanderne förut hvarje år utaf den
på Stat uppförde gralifications - summan
undfått Discretioncr för den särskilde befattningen
med vexlingen af Banco-Sedlar,
funnit anledning ej vara att, såsom äfven
blifvit begärdt, tilldela Casseurerne härstädes
någon belöning för den före detta år
förflutne tiden; Så har tillförordnade Cassenren
Hellström uti en till Siats-Utskottet
ytterligare ingifven skrift anhållit, att
83a Stats-Utskottets Bet än k an d en.
jemte det Casseurerne vid Riksgälds-Contoiret
malte valda hugnade med enahanda
belopp i Missraknings-penn,ingar som Höglo
fl. Banco-Ulskottet, i anledning af Banco-Casseurernes
gjorde ansökning, om förhöjning
i de förut bestådde missräkningspenningarne,
kunde finna för godt att dessa
Casseurer bevilja, Casseurerne härstädes
tillika måtte varda bibehåljne vid de ärlige
Discretioner, som de, i oell för deras
särskildta biträde med in- och utvexling
al Banco-Sediar hittills fått åtnjuta.
Enär Casseurerne vid Riksgälds-Contoiret,
i afseende på deras tjenstebefattning
äro i samma prfedicament med Bankens
Casseurer samt på Stat innehafve löner
tili enahanda belopp, anser Stats-Utskottet
rättvist, att Casseurerne härstädes äfven
böra komma i åtnjutande af missräknings-penningar
till lika belopp, som varder
Bankens Casseurer tillagdt; Men att
deremot frågan om fastställande af särskilda
årliga Deseretioner utaf den till Herrar
Fullmägtiges i Riksgälds Conloiret disposition
å Stat uppförde gratifications-Summa,
desto heldre bör förfalla, som Discretioners
beviljande måste ankomma på Fullmägtiges
pröfning och godtfinnande, hvilket
Rikets Högloft. Ständers pröfning vördsamt
underslälles.
Stockholm den 20 September 1823.
