# ID: svediakorp-gov1862
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 58,308
# sentences: 1,477
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Betänkanden.
3o i
anspråk. Jag instämmer sålunda deri: nien
anhåller få ännu tillägga ett. annat i min tanka
lika nödigt, oell i dess verkställighet mera
säkert, nemligen: att, i den möjliga händelsen,
att med det nu beviljade anslaget,
Canal-Verket ändock icke hinner slutligen fullbordas
lili den utsatta tiden, den under nu
förestående 5 byggnadsår af Vestgötha-Linien
inflytande behållning måtte afsättas, för att
användas tili fullbordande af hvad som möjligen
1828 kan brista. Detta vilkor synes
väl vara så tillräckligen och tydligen bestämdt
i Riksens Ständers,'år 1815, till Kongl. Majrt
aflåtna underdåniga skrifvelse, deribland de till
Canal-byggnadens fortsättande påräknade tillgångar,
upptages den under byggnads-åren af
Cånalen inflytande inkomst, till ett belopp
af 64,000 R:d. Banco. Men då anledning är
att förmoda, det Bolaget, detta oaktadt, tilltror
sig kunna göra anspråk på den inkomst,
sorn nu kommer att inflyta, af den redan segelbara
Vestgötha-Linien under de återstående
byggnads-åren: ja måhända äfven på 5
procents ränta under samma tid å det tecknade
Actie-Capitalet; så kan jag icke annorlunda
än med min reservation yrka det vilkor,
ofvanförmäldt är, och som jag förmodar
icke må anses förmycket hegardt, för ett så
ovänligen betydande bidrag , som det här ifrågavarande.
Saken är i min tanka mycket enkel.
Det af Riksens Stander bestämda byggnads-anslag,
är nu till fullo lemnadt. Byggnaden
är slutad, så vida icke Aelie-egarne
3o2
Stats - Utskottets
eller Staten vilja den fortsätta: tvingas dertill
kan ingendera. Man liar icke hört att
Actie-egarue vilja gå in på detta verks fortsättning
med egna medel, men väl liar blifvit
föreslaget, att Staten skulle åtaga sig denna
kostnad allena.' Oell i förmodan, att denna
begäran måste bifallas, har man ock bort
en ny fordran af fortsatt ränta å Actie-Capitalet,
under den nya byggnads-tiden, och
torde man väl äfven vilja tillegna sig vinsten
af den segelbara Canalen, hvilken dock, enligt
1815 års beslut, ovägerligen borde ‘användas
till Canal - byggnaden. Korteligen :
Byggnaden kan ej fortsättas utan Statens förnyade
bidrag, oell sedan Staten gifvit detta
nya bidrag, anses den skyldig, att just under
denna byggnads-tid, sorn igenom detta bidrag,
allena får en tillvarelse, äfven fortsätta ränte-betaliiingar
åt Actie-egarne. Om jag skall
lemna ruin röst till det stora byggnads-biträde,
sorn bär begäres, oell jag numera för
Svenska National-äran och af detta skäl allena
icke kan vägra ; så tror jag mig dock
skyldig, att i hvad man jag kan, frälsa det
allmänna ifrån framtida anspråk, hvilka illa
svara mot dess ädelmodiga och stora uppoffringar.
I händelse det af mig föreslagna vil
O
O O
kor icke skulle bi falla s, så anliåller jag, att
min reservation mätte* få Betänkandet åtfölja.
Uti detta Herr Öfver-Hof-Prcdik anten
Doctor Hedrens yttrande , förklarade Herr Professoren
.Fröberg och Riksdagsmannen Sandsten
sig instämma.
Betiinkanden.
3o3
4-o. stj Herr Handelsmannen Jacob Linström.
I Början af denna Riksdag, ordades mycket
om Allmänna JNöden oell Förlägenhetens
afhjelpande, men ännu är denna vigtiga sak
oafgjord, lÖrmodeiigen derföre, att först skulle
a (göras, om anslag till de uppgifne mångfaldige
nya, och ökade Stats-hehof samt till
åtskillige Gratificationer, Pensioner med flere
dylika utgifter; Icke destomindre har Höglofl.
Stats- och Banco-Utskotten i sitt nu till Rikets
Höglofl. Ständer afgifvande Utlåtande,
om medels anslående till Canalen, sådant tillstyrkt,
utan att dertill ega någon annan fond,
än i nya Riksgälds-Sedlars utgifvande, eller
ock, af upptagande Stats-Lån, emot ränte-löpande
Obligationer, dem Rikets Innevånare
sedermera skola genom Bevillning godtgöra.
När jag i öfvervägande, täger det allt för betydliga
bidrag af medlen Banco- och Statsverket
redan till Götha Canal upp.offrat, så har
jag funnit det vara vida öfverstigandé våra
tillgångar, men ändå är nu fråga om 2 å 3
Mill ioner Riksdalers uppoffrande, till nämnde
Canals fullbordande! För min det måste jag
bestrida allt detta. Jag anser det vara Canal-Bolagens
ovilkorliga skyldighet, att sjelfve
anskaffa sig behöflige medel, till sine Storverks
fullbordande.
Jag har hört det Götha Canal - Bolags
Actie-egare viljk ensamma tillräkna sig detta
3o4
St ats-Ul skottets
Storverk, mea det kan jag ej medgifva, då
af Bankens och Statens medel, så betydliga
summor blifvit uppoffrade, utan lärer hela Svenska
Folket numera få räkna sig till Bolaget, .lag
förutser val det svar jag härpå skall erhålla,
nemligen: att, det är orimligt komma fram
med sådant yttrande, då Konung och Ständer,
vid de föregående Riksdagar, ansett sig
böra medverka till Canalens fullbordande.
Men må det tillåtas mig att fråga! hvem
är upphofvet till dessa beslut ? hvem har uppgjord
t planen? och hvem har ledt Verkets
gång? fÖrmodeligen Canal-Directionen. Man
borde väl billigt begära, att desse Herrar
skulle insett, att kostnaden, som i början
uppgick till 1,600,000 R:d., skulle mångdubblas,
och derigenom numera väcka motvilja
till vidare bidrag.
Af sammandraget öfver Götha Canal-byggnads
kostnad, från år i8i5 till år 1822, är
utbetaldt till Directiöns-arfvode, samt aflöning
till Tjenstemän, Verkmästare, Commenderings-Befälet,
aflöning utan arbete, med
flere dit hörande kostnader, Marsche-kostnader,
Pensioner och Gratilicationer, diverse
utgifter till ett belopp af 1,206,183 R:d.,
häraf torde slutas, huru Calculcrne blifvit
missräknade, till förlust för Actie-egarne och
Staten, och följder deraf komma att drabba
efterkommande i långliga tider.
Betänkanden.
3o5
5:o. Af Herr Borgmästaren Montan.
I anledning af de Reservationer jag anmält
emot Höglofl. Stats- och Banco-TJtskottens
Utlåtande, i frågan om anslag till Götha
Canal, anhåller jag vördsammast få anföra ,
ej mindre de skäl, på hvilka jag ej kunnat
bifalla de beslut, Höglofl. Utskottens pluralitet
fattat, än ock, huru jag för min del ansett
denna dyra och för landet högst betungande
byggnad.
i:o. I afseende på Höglofl. Utskottens
yttrande, att framställa det uppgjorde kostnads-förslå
get, såsom grundadt, får jag, såsom
Ledamot af den afdelning, som haft denna
sak i beredning, upplysa, att en fullständig
granskning af delta kostnads-förslag varit
omöjlig att företaga, på den korta tid, som
dertill varit lemnad, att detsamma visserligen
icke kan äf någon säkert bedömmas, utan en
vetenskaplig undersökning på stället, en inliemtad
noga kännedom af arbetet och Räkenskapssättet,
och huru hela arbetskostnaden
kan reduceras ifrån penningar till dagsverken,
och ifrån dem åter till penningar.
De fleste afdelningens Ledamöter, ovane
vid dylika konstlade, ehuru i vetenskaplig
form uppgjorde, förslag, hafva icke utan mycken
möda och arbete härom kunnat göra sig
/± Sami. 3 B.
30
3o6
Staii-Utskottets
elt redigt begrepp, och således icke kunnat
franska kostnads-förslaget annorlunda, än 3>lott
jemnförelsevis med de förslag, sorn förr blifvit
för denna byggnad uppgjorde, deraf jag
med flera Afclelningens Ledamöter funnit, att
dylike kostnadsförslag, på sätt Herr af Uhr
anfört, kunna uppgöras med olika resultat efter
de olika grunder och beräkningar man
för dem antager.
Delta visar sig ganska lätt uti Bilagan
N:o i, vid Bolagets nu till Konungen afgifne
underdåniga ansökning, der Herr Major
Lagerheim, uti Redovisningen för 1815 års
koslnads-förslag pag. 25, på ett ganska behändigt
sätt, betäcker en del af miss-calculeli uti
förenämnda förslag, med en afförd summa af
6q3,52.3 R-'d. förminskning, i de påräknade
tillgångarne, och deraf orsakad tidsutdrägt.
Då Rikets Ständer år 1818 anslagit en bestämd
summa af 3oo,ooo R:d. årligen, till Canalens
byggnad, hade det val varit Bolagets skyldighet,
att derefter uppgöra arbetsplanen med
beräkning af de Ämbetsmän, Materialer m.
m. som, i mån anslaget minskades, äfven
minska antalet af Ämbetsmän och Verkmästare
m. m. Om sådant på behörigt sätt
skett, är det icke förenligt med det goda
omdöme man hittills haft örn detta arbetets
drift och planmässiga reglering, attén så stor
summa sorn 6g3,523 R:d. kunnat på den korta
tiden af 5 år, bortslösas uti så kallade fant
fraies, af löner, arfvoden m. m. Enär erfa
-
Iietutikanden.
renbeten af de kostnads-förslager, hvilka af
Götha Canals Ämbetsmän hittills, så vid denna
, som Hjelmare-byggnader , blifvit uppgjorde
, vittnar att dessa förslag aldrig befunnits
tillräckeliga, utan merendels beräknade, så
att dessa arbeten skulle vara färdigé till en
påföljande Lagtima'Riksdag, då åter nva ökande
kostnads-förslag blifvit ingifne, ock större
anslag begärdte, och det nu uppgjorde kostnads-förslag
äfven i samma form inkommit,
tycker jag mycken anledning visa sig, att de
nu begärdte anslag skola till byggnadens fullbordan
blifva lika otillräckeliga som de förra,
och är jag inom mig fullt öfvertygad,
alt om de nu begärdte medlen kunde tili
fullo anordnas, nya anslag vid nästa Riksdag
erfordras oell begäras, särdeles som Herr af
Uhr trott sig med säkerhet kunna beräkna,
att nära k af arbetet ännu återstår. Det är
äfven anmärknings värd t, att ehuru, uti Herr
Lagerheims ofvannämnde Redovisning, pag.
a5, en missräkning af 10,000 R:d. påtageligen
finnes, så har ändå Canalen kunnat på runstycket
jemn t afslutas och hopjemijkas. Om
dylika missräkningar skulle linnas å många
ställen uti det nu uppgjorde köstnads-förslaget,
så har man väl icke mycket skäl att
detsamma, såsom ofelbart för Rikets Ständer
framställa. Någon inkomst af den redan färdige
Vestgötha-Canalen, är icke heller nu
beräknad, ehuru uti 1815 års förslag, densamma
blifvit calculerad till icke mindre än
64,000 R:d.; hvilken glömska jag äfven anser
3o8
Stcits-Utskottets
vara elt icke obetydligt fel uti kostnads-förslaget.
*
2:0. Yttrandet, att Ilöglofl. Utskotten icke
kunnat fatta någon bestämd öfvertygelse, huruvida
kostnaden genom arbetets fördröjande
skulle kunna årligen ökas med 120,000 R:d.,
har jag icke heller kunnat dela. Då uti Calculen
härföre, pag. 3o, Bilagan N:o 1 , man
finner att hela årliga manlige AflÖnings-Staten
för Ämbetsmän, Verkmästare, Förråders
bevakning, Hushyror, m. m. är deruti beräknad
till y4>000 R-d., och för resten, genom
tillökning å dagsverken, slumpevis upptagne,
utan angifven grund för Calculen /p,ooo R:d.,
hvilka summor sammanlagde, väl ej utgöra
mer än 116,000 R:d., men ändå blifvit utförde
med slumpade 120,000 R-d., så torde man
snart finna, att denna uppgift icke bör på
något sätt godkännas, ty ett arbete beräknadt
på mindre tillgångar, måste väl kunna verkställas
med mindre antal Ämbetsmän m. m.,
och Marsche-kostnaderne för Ärbetsmanskapet,
afräkning för Sön- och Högtidsdagar, som öka
Dagsverks-kostnaden, samt ett minskadt Befäl
, måste minska kostnaden i samma proportion
som arbetsstyrkan till antalet blir ringare.
Kostnaden kan äfven vidare förminskas ,
om i mån af arbetarnes antal, arbetet sker
blott på 2 å 3 stationer, i stället för 5 å 6,
hvarigenom man kan alldeles afskeda de Ämbetsmän,
Verkmästare m. m., som å de ej
arbetade stationernc finnas, och äfven i sam
-
Betänk andén.
ina förhållande minska både Materialer och
Förråder, jemte deras bevakning; och som
Bolaget icke eger andre tillgångar, än dem
Rikets Ständer af Nationens svett och möda
tillskjuta, emedan hvad till Cail al-byggnader
anslås, eljest kunnat användas, att minska Rikets
Bevillning, så mäste väl arbets-planen
kunna och böra regleras ocb utställas med
sådan besparing, att om Rikets Ständer icke
skulle kunna anslå mera än iao å i5o,ooo
R:d., hvilka af Bankens behållna vinst kunna
utgå, hela denna summan icke åtgår till faut
fraies, utan desse kunna lämpas efter arbetet.
3:o. Den af Canal-Bolaget å detta års
Byggnads-biträde begärdte tillökning af 100,000
Il:d., kan jag icke annat än bestrida. Då Rikets
Ständer år 1818 bestämdt anslogo 3oo,ooo
R:d. årligen till byggnaden, hade det efter
min tanka ovilkorligen varit Bolagets ecb dess
Directions skyldighet, att derefter uppställa
och beräkna arbets-planen för innevarande
år, och om Bolaget icke häruti åtlydt Ständernas
föreskrift, bör det efter min tanka,
blifva Bolagets eller dess Directions (hvilkendera
härtill varit vållande) skyldighet,
att ersätta ali den kostnad och skada, sorn
Canal-Byggrtads-Cassan kan tillskyndas , i fall
arbetet detta år, genom brist på desse penningar
afstadnar. Om Directionen fullgjord t
Rikets Ständers Beslut, att vid detta års början
affordra Actie-egarne deras till betalning
då föreskrefne Actie-Procent, hade derigenom
3io
Stats - Utskottets
minst 156,ooo 11;:d. influtit, och således full
tillgång för årets kostnader funnits ; men då
Bireetioneu äfven häruti åsidosatt åtlydnad af
Konungs och Ständers4Beslut, och sjelfvillig!
uragtlåtit, att genom dessa medels infordrande,
skaffa sig tillgångar,, utan i stället antici
perat på di? anslag, de likasom ålagt Riksens
Ständer att nu meddela, och derigenom blottställt
arbetet för en nu först uppgifven förlust,
så linner jag häraf så, rnycke^ mera skäl
för mitt ofvannämnde påstående.
Af en Directionens Ledamot, är väl häremot
anfördt, att den, vid Riksdagens början
hos Kongl. Maj:t och Rikets Ständer anmält
behofvet af dessa 100,000 R:d., och att om
Rikets Ständer sig deröfver då yttradt, arbetsplanen
kunnat derefter ändras; men då I)irectionen
fann att något yttrande häröfver icke
kunde medlemnas, att af Ständerna meddelas ,
såsom beroende på finanee-planen, så hade
det efter min tänka varit den skyldighet, att
endast rätta sig efter 1.818 års Beslut, och
derefter rätta arbets-planen för detta år.
4:°- Bet af Högloft. Utskotten, Aclieegarne
medgifne anstånd, att till årets slut
få dröja med inbetalningen af de 10 procent,
hvilka, på sätt jag, uti föregående punct anmärkt,
enligt 181S års Beslut, bordt vara infordrade
innan 1820 års anslag i Banken fått
lyftas, anser jag vara rakt stridande emot
1815 års Beslut, och ett o vilkorligt upphäl
-
Betänkanden»
vande af detsamma; emedan genom detta anslag,
Actie-egärne få tillfälle att qvitta desse
io procent emot a:ne års räntor, och således
Staten nu efterskänkt de i56,ooo R:d. hvilka
af Actie-egarne detta år bordt contant till
Byggnads-Cassan inbetalas, oell derigenom med
denna summa, det bidrag Staten nu i stället
mäste lemna, komma att ökas.
5:o. Lika med .Utskottens pluralitet, delar
jag den öfver ty gelsen, att Bolagets erbjudande,
att ytterligare insätta 20 procent, bör
förkastas, och att vid de anslag, sorn nu beviljas
, bör bestämma, att af Staten icke erkännes
någon förbindelse , att under byggnadsåren,
eller sedan godtgöra Bolaget någon ränta
å deras Actie-Gapital. Då man ej känner
den verkliga påföljden af Bolagets förrberörde
anbud, skulle man tro, att derigenom
skulle till Byggnads-fonden inflyta i af bela
Actie-Capitalet, eller omkring 63o,ooo R:d.,
med sådant inträffar aldeles icke, utan tvärtom
.inflyter icke en skilling, emedan bela Liqviden
af Bolaget uppgöres genom en qvittning
af Bolagets under tiden upplupne 4 års räntor
å Actie-Capitalet å 5 procent som fyller,
och äfven om det hittills använde liqvidationssättet,
att beräkna ränta på ränta, finge begagnas,
skulle öfverstiga den summa, sorn borde
insättas.
En sådan qvittningsrätt för räntan, ehuru
på intet ställe i Bolagets privilegier til
-
3l2
Stats-Utskottets
låten, lärer allt sedan år 1815 varit begagnad,
och efter hvad en Directionens Ledamot,
som tillika deltagit uti Utskottens öfverläggningar,
upplyst, har densamma af bolaget
enskildt, vid en dess sammankomst år
1815, blifvit besluten , dock med det vilkor,
att dertill skulle begäras Kongl. Maj:ts Nådiga
sanction, och då det ej är styrkt, att någon
sådan hvarken blifvit begärd, eller erhållits,
lärer ett sådant Bolagets eget beslut,,
till ändring uti deras privilegier icke kunna
anses annorlunda, än olagligt. Från flere
håll låter väl Canal-Bolaget framlysa de pretentioner
det tror sig ega, att under byggnadsåren
af Staten fordra 5 procents ränta å
deras insatte Capital; men det för Bolaget
utfärdade Privilegium stadgar endast, att Bolaget
af sine egne medel eger att uttaga 5
procents ränta.
Ingen förbindelse finnes sedan af Staten
vara gifven, att uti någon ränta till Bolaget
deltaga, och 'således kan Bolaget icke ega
minsta lagliga rätt, ått af Statens, endast till
byggnadens fullbordan, anslagne medel, något
— till ränta tillgripa; och som Bolagets
egne insatte medel, äro använde och nedgräfne,
så att deraf ingen tillgång qvarfinnes,
måste, efter min tanka, denne ränte-beräkning
af egne tillgångar, som ej mera finnas, längesedan
och af sig sjelf hafva upphört.
Af Canal-Bolagets räkenskaper, visar sig,
att Canal - Bolaget vid hvarje afbetalning å
Ac lierne,
Betänkanden.
313
Actierne, beräknat sig till godo, och afdragit
all upplupen ränta, hvilken således hvarje
gång afbetalning skedt, på sådant sätt blifvit
lagd till Capitalet. Då denna Operation,
sedan i8i5, 5 gånger blifvit begagnad, har
Bolaget derigenom godtgjort sig ränta på
ränta, 5 gånger, hvilket hvarken allmän lag
eller Bolagets privilegier tillåta; hvartill desse
Bolagets, sedan år 1815, insatte contante
medel, sedan de räntor, de sig godtgjort, blifvit
afdragne, icke utgöra mera än 570,125
B:d. 24 sk.; hvaremot, och efter den föreskrift,
som uti Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse, den 8 Augusti 1815, är för Bolaget
gifven, nu borde vara influtne . 1,884,720
deraf blifvit beräknade att afgå 10
års räntor med i,iq3,656
då differencen  691,064
blifver den summa, som nu bordt vara contant
insatt; och om härifrån afdragas de levererade
570,128 R:d. 24 sk., så återstår
120,938 R:d. 24 sk., hvilka genom den olagliga
beräkningen af ränta på ränta, för Byggnads-Cassan
gått förlorade; och hvilka, med
afdrag af 15,00.0 R:d., som vid liqvider, om
de återstående 10 procent böra inflyta, jag
ansett Bolaget, böra till Byggnads-Cassan inbetala;
Underställandes jag detta Rikets Höglofl.
Ständers eget bepröfvande.
Anmärkningsvärd! är, att Bolaget från
1809 till 1815, uti insatte 4° procent, af
20
3.4
Stut s-Utskottel s
Aclic-Capitalct, contant inbetalt en summa
af ........ R:d. i,23o,ooo: —•
men sedan i8.5, nar vid
liq viden om 5o procent,
blott influtit .... — 570,125: a4<
eller tillsammans R:d. 1,800,125: 24.
som är den summa Bolaget verkeligen contant
insatt, ehuru räkningen upptager 2,825,i5o
R:d., deraf således icke mindre an 1,02.1,024
B:d. 24 sk. utgöra dels laglige räntor, dels
ränta på ränta.
* 6:0. Hvad sluteligen angår Höglofl. Utskottens
alternativt beslutne anslag till Canalens
fullbordande, emot hvilka båda alternativer
jag mig reserverat, får jag emot i:sta
alternativet, som tillägger Camaieu det byggnads-biträde
det hegardt, att utgå af de Lån,
hvilka genom de af Höglofl. Utskotten i sammanhang
med finance-planen, föreslagne Statsobligationer,
mot 3 procents ränta skall upptaga,
åberopa: att som Borgare-Ståndet, deraf
jag är medlem, afslagit förslaget om desse
Stats - Obligationer, så har jag på grund
deraf, äfven ansett mig, icke kunna samtycka
till Höglofl. Utskottens Beslut, att anslagen
genom denna utväg, skulle erhållas, och
emot 2:dra alternativet, som anslår 3oo,ooo
R:d. årligen, har det hos mig uppstått den
betänklighet, att desse 3o0,000 R:d. ,icke kunna
utgå, utan att dertill måste användas någon
del af Statens ordinarie inkomster, eller
att Statens Bevillning skulle dermed till någon
del ökås.
Betänkanden.
315
Uti en lid, då penninge-förlägenheten
är allmän, och då särdeles Landtmannen och
Allmogen högt yttrar, att den dignar undar
bördan af Ulskylcler och Skatter, ändåmera tryckande
för de mindre Städers Borgerskap, hvilkas
rörelse genom Landtmannens vanmagt,
nästan alldeles upphört, kan jag ej annat än
bestrida, de större anslag till Canaler och
Strömrensningar, hvarigenom utskylderne, antingen
nu genast, eller genom skuldsättning
på framtiden, komme att ökas; för min del
hade jag trott, det Riksens Ständer, härtill
högst skulle kunna anslå den fond af omkring
3oo,ooo II:d., som äfven blifver af Bankens
vinst, sedan Banco-Verkets omkostnader och
de till Silfveruppköp anslagne 266,666 R:d.
3a sk, deraf blifvit bestridde; Och att af
desse 3oo,ooo R:d- i5o å 200,000 skulle kunna
anordnas för Götha Canal, på det sätt, att
först fullbordas Yestgötha-Canal-Linien, och
sedan arbetet på Östgötha-Linien. Om genom
detta minskade anslag, hvilket, enligt hvad
jag uti a:dra puncten aumärkt, då det rätt
användes, icke betydligt bör kunna öka kostnaden
för Canalens fullbordande i Östergöthland,
ett dubbelt antal år uppehålles, så har
åtminstone Staten under tiden fått tillfälle
hemta krafter; och då ingen afkastning af denna
Canal är uppgifven eller calculerad, och
den troligen knappast kan underhålla byggnaden
, men säkert aldrig lemna Staten någon
ersättning för dess stora kostnader, så anser
jag det genom detta dröjsmål ingen skada eller
förlust för Riket kan uppkomma.
3i6
Stats-Utskottets
Lycklige skulle Rikets Representanter varit,
om de kunnat från denna Riksdag, liemkomma
med försäkran, omen nedsatt Bevillning,
hvilket ofelbart låtit sig verkställa, om
Bankens vinst fått användas till Statens Hjetta:
men dådetta, för Canalernas skull, nu ej
kan ske, må vi val åtminstone undvika, att
genom ny skuldsättning, åter förstöra vårt
Penningeverk, och att nu upptaga nya skulder,
hvilka genast, genom de årlige räntorne,
blifva en tryckande börda, och hvilka
vid olyckligare förhållande om krig, missväxt
m. m. inträffade den tid, deskulle återbetalas,
vi omöjligen skulle kunna gälda.
Herr Bruks-Patron Bjuhr förklarade sig
hufvudsakligen instämma, uti de tankar, som
uti den af Herr Borgmästaren Montan afgifne
Reservationsskrift blifvit yttrade, men ville
doek hafva för sin del tillagdt, i öfverensstämmelse
med Herr Bruks-Pätronens reservationer,
emot de tillstyrkanden, som blifvit
afgifne af Utskottens sammansatte Beredning,
till granskning af de vid denna Riksdag ifrågakomne
anslag till Canal-arbeten, hvaraf Herr
Bruks-Patronen varit Ledamot, och hvilka
derefter blifvit af Utskotten gillade; att enär
behofvet af Direction, och en ganska vidlöftig
betjening, ingalunda upphörde med Ganal-byggnadens
fullbordan, och troligen utgifter
dertill komme att med obetydlig minskning
fortfara, äfven derefter, så att i detta
afseende föga olikhet i kostnaden, kunde af
arbetets fortskyndande uppkomma, hade Herr
Betänkanden.
Bruks-Patsonen, så väl af denna anledning,
som dem , hvilka Herr Borgmästaren Montan
utfört, för sin del icke kunnat finna annat,
än att tillökningen uti hela byggnads-kostnaden
af Gotha Canal för hvarje år, som arbetet
komme att räcka längre, ari det blifvit
föreslaget, ej komme att uppgå öfver 4o,ooo
R:d. , men väl betydligen understiga denna
summa; heldst då äfven, som sig borde,
deruti upptoges den tillgång, för ny arbetskostnad,
som a'fkornsten af den redan färdiga
delen af Canål-arbetet lemnade; i olikhet
emot Utskottens tillstyrkande, som upplåtit
denna inkomst till utdelning åt Actie-egarne,
emot hvilket beslut Herr Bruks-Patron äfven
anmält sin reservation; under åberopande af
sjelfva språkbruket, enligt hvilket ett arbete
ej anses fullkomligen färdigt, förr än det till
alla delar blifvit fullbordadt. Och ansåg Herr
Bruks-Patronen sig äfven böra vid detta tillfälle, *
såsom reservation, anmäla den yttrade meningen,
att då den första Octroyen kan anses
såsom tilländalupen, så framt ej Actieegarne
vilja med egna fonder och tillskotter
fullända Canalen, vid de nu beviljande anslagen
borde, innan de beviljades, fästas det
vilkor, att Staten för sine förskotter, skulle,
då Canalen blifver färdig, och under byggnadsåren,
njuta samma fördelar, i mån af
tillskotterne, som Canal-Bolagets Interessenter
äro och blifva tillräknade.
I afseende åter på Utskottens yttrande,
rörande den väckta frågan om Götha Canal»
\
318
Stats-Utskottets
Bolags Actlers ,belänings-rätt, begärde Herr
Bruks-Patron Bjuhr, att det måtte anmärkas,
det han väl icke lunne skäl att bestrida, det
frågan af Banco-Utskottet ensamt behandlades
; men dock aktade nödigt reservera sig
emot de uttryck i Betänkandet, hvarigenom
anledning blifvit gifven, till möjlig beläning
af Götha Canals Actier utaf Banco-Discontens
fond för publika pappers beläning, enär
Herr Bruks-Patrouen ansåg dessa Actier, för
ingen del kunna hänföras under denna benämning.
lili den reservation, som den af Herr
Bruks-Patron Bjuhr i sålunda sist anförde särskilda
tanka innehåller, instämde Herr Grosshandlaren
Eckhoff.
ylf Riksdagsmannen Carl Bergman,
Emot Höglo fl. Utskottens tillstyrkan , att
de medel, den redan färdiga Vestgötha-Linien
af Götha Canal i behållning årligen inbringar,
skola gå till utdelning åt Actie-egarne,
får jag anmäla vår reservation.
Jag tror, nemligen, att då Actie-egarne
icke mägtat sjelfve fullborda Canalen, utan
detta skett, och vidare måste ske på Statens
bekostnad, så är det en orimlighet, att den
under tiden ingående förtjensteh, skall komma
Actie-egarne tillgodo. Denna förtjenst,
eller hvad den färdiga delen af Canalen in
-
Betänkande?).
bringar, bör efter vår tanka, ingå till SiatsVerket
eller, som blifver detsamma, användas
till Canalens fullbordan, och Stats-anslagen
i mån derefter minskas, hvilket tyckes
vara så mycket rättvisare och billigare, sorn
det biträde Staten gifver till Canalen , är en
skänk, som icke bör ega rum i längre mån
an tillgången i Canal-Cassan brister. Häruti
instämde Riksdagsmännen Anders Sandsten,
Johan Andersson och Olof Pehrsson.
Herr Rådman Lundgren reserverade sig
äfven emot Utskottens Beslut, i afseende på
rättighet för Bolaget, att erhålla uppskof med
inbetalning å Actie-Capitalet, samt att för sin
räkning få begagna inkomsterne af den färdiga
Ganal-Linien i Vestergöibland.
Herr Commerce-Rådet Santesson yttrade
ock , enligt sedermera aflemnadt skriftligt anförande:
Jag
har icke kunnat instämma uti 2:ne
af Höglofl. sammansatte Utskotten tagne beslut,
nemligen, det ena, att räntans godtgörande
till Actie-egarne, underbyggnadsåren,
med i8a4 skall komma att upphöra, emot det
de lingö uppbära inkomsten af då färdige Ca^
nalén, och det andra, om lika vilkors fästan_
de vid nu beviljade byggnads-låne-bidrag
som vid sednaste Riksdag fästades vid afskrif_
ning utaf Bolagets skuld till Discont-Cassan
det ingen Statens skyldighet att godtgöra Actie_]
320
Stats-Utskottets
egarne ränta efter byggnadstiden erkännes,
utan deremot anfört Riksens Ständers Beslut
af åren 181 o , 1815 och 181 <8, äfvensom Kongl.
Maj:ts Nådiga Privilegium och Reglemehteii
för Bolaget, och anhåller nu att vid Expeditionens
afgående från Utskotten, få åberopa
mine anföranden till gårdagens Protoeoll, och
att de jemte denna reservation, må få åtfölja
Utskottens Betänkande till Rikets Ständer.
Emot Herr Re visions-Secreteraren Stråhles
nu upplästa särskilda reservation, i anledning
af Canal-Directionens för lietta år uppgjorde
arbetsplan, till större belopp än af sednaste
Ständer anslagne summa medgaf, får jag ock
sätta, de af mig Högloft. Utskotten meddelade
Directionens Ordförandes underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t, under den ii Februarii,
intagen uti Post- och Inrikes-Tidningen
N:o 67 af den 21 Martii, och Kongl. Majrts
Nådiga svar derå, af den 16 April detta år,
denna omständighet rörande, äfvensom Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
af den 27 Februarii, hvilka ock Höglofi. Utskottens
alla öfrige Ledamöter funnit hafva
tillräckligen utredt denna omständighet, och
berättigat Directionen så förfara som de gjort.
Och med anledning af Herr Doctor Hedre'ns
i dess reservation gjorda framställning,
att Bolaget eller dess Direction begärt både
ränta till Actie-egarne under byggnadstiden,
och
Betänkande?!.
och särskildt att få disponera den under
samma tid fallande inkomst af Canaien, får
jag iterera mitt till Utskottens gårdags-Protocoll
lemnade förklarande, att, då Directionen
och Bolaget ej hittills ansett, eller ännu
kan anse den förra, eiler räntan under byggnadsåren,
kunna emot gällande Försäkringar
och Privilegier Actie-egarne fråntagas, så
har Directionen deremot aldrig satt i fråga
någon annan disposition af Canal-afkomsten
under samma tid, än på sätt hittills alltid
skett, att den redovisats till Byggnads-Cassan,
hvadan nämnde framställan , saknar all
grund.
När emedlertid Höglofl. Utskotten , såsom
någon ersättning åt Actie-egarne, för den
frånkända räntan, från och med 1825, tillerkänt
dem inkomsten, af den under tiden
färdigblifvande delen af Canaien, och så medelst
ansett Actie-egarne, från och med nämnde
år, höra tillträda den rätt, 1815 års Ständer
förklarat Bolaget ega, efter Canalens färdigblifvande,
att deraf taga oafkortade 5 procents
ränta , innan någon Capital- eller Ränte-Betalning
å Statens fordran ifrågasättes,
nödgas jag , som ett Redactionsfel, anmärka,
att Höglofl. Utskotten blott nämnt afkastningen
utaf Vestgötha-Canalen, i stället för afkastningen
af den under tiden färdiga delen
af hela Canaien, sorn dock måste hafva varit
4 Sami. 3 B.
21
32 2
Ståts-Utskottets
meningen, helds t endast den kan förenäs med
Kongl. Reglementets stadgande i io Art. 2
Mom. som lyder:
”Skulle någon del af Camaieu blifva Lill
”nyttjande färdig, innan durchfarten i det
”liela kan öppnas, och landets innevånare 011-  ”ska, att af den färdiga delen sig begagna, så
”skall det ankomma på Directionen, att så”dant
tillåta, och en skälig afgift derföre upp
JMl
.. >)
bara.
De häruti omförmälde änforanderne till
Protocollet, för den 3o Julii, voro af följande
lydelse:
t:o. Jag nödgas reservera mig emot det
nu fattade Beslut, i enlighet hvarmed Högloft.
Utskotten bos Rikets Höglofl. Ständer komma
att afstyrka bifall tilb Beredningens Betänkande
, som i afseende på Götha Canal-Bolags
anhållan, att Under de 4 öfriga, för återstående
byggnadens fullbordan, påräknade åren,
från och med 182S, till och med 1828, få
godtgöra sig ränta å insatte Actie-Capitalet,
på så sätt, att deras Actie-dlisättning med ett
iika belopp, ansågs ökad, föreslagit Ilöglofl.
Utskotten, att tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer
förklara, det de ej finna hinder uti denna
slags gödtgöring åt Bolaget, af dess ränta
, enär deraf ingen contant utgift för Staten
uppkommer.
Min reservation grundar sig på de arne
omständigheter, att härmed skulle Riksens
Betänkanden.
3a3
Ständer bryta det contract och den förbindelse
, de ingått med Actie-egarne, och deremot
skola desse sednare derföre få ett qvarstående
fordrings-anspråk hos Riksens Ständer,
för hvars liqviderande Actic-egarne, enligt
min öfvertygelse, nu hade gjort den mest
hilliga offert,
Det contract och den förbindelse Rikets
Ständer ingått, i afseende på räntan under
hyggnads-åren, igenfinnes uti':
1:0. ”Riksens Ständers Skrifvelse, af den
”22 Februarii 1810, der Riksens Ständer förklara
sig, lika med Kongl- Majit, inse att
”den betydliga Summa, som till utgörande af
”detta stora företag erfordras , igke igenom
”teckning af enskilde personer, skulle kunna
”sammanbringas, så framt de icke hade att
”påräkna någon afkastning, af deras härtill
”använda penningar under Byggnadsåren,
”och en skälig vinst derå efter arbetets full~
”bördan."
2:0. Kongl. Majits Nådiga Privilegium,
af den 1 April 1810, 28 §, som lyder:
”Under byggnads-tiden, eller intilldess
”Canalcn blifver till genomfart färdig, bör af
”Bolagets medel till Actiemgarne årligen ut”betalas
5 procent för deras insatta Capital”
3:o. Kongl. Maj:ts Reglemente för Götha
Canal - Bolags Discont af samma dag 19
§. 0 moment:
Stats-Utskottets
”Genast ef tei' Bqlags-Stämmän” (Törut bestämd
till den i Junii hvarje år) ”utbetalas
"till Actie-egarne utdelning för deras insat”ta
Capital, efter 5 procent om året, sälän"gé
byggnaden varar, och efter déss fullbordan
bestämma Actie-egarne sjelfve, med
”iakttagande af hvad Bolags-Reglorne derom
”föreskrifva, huru stor delaf vinsten kan ut"delas”
4:o.
Kongl. Maj:ts Nådigst faststälde Reglor
för Götha Canai-Bolag, af samma dato
g Art. i mom.
”Årliga vinsten af Disconten, tillfaller
”under byggnads-åren . Bolagets allmänna Cas”sa,
hvaremot Actie-egarne , under denna tid,
”af samma Gassa komma att undfå 5 procent
”i årlig 'ränta på hvad de å Actie-Capita
”let
inbetalt, och det från den termin, hvarje
betalning verkställes.”
Uti desse Stadganden hafva sednare Rikets
Ständer ej gjort någon förändring eller
återkallelse, oaktadt förändrade förhållanden,
i afseende på Statens med år i8i5 påbörjade
byggnacls-bidrag, och Diseontens upphörande
med år 1818.
i8i5 års Rikets Ständer, erkände tvärtom
denna fortfarande rätt, både dermed, att
de i beräkningen af återstående totala kostnads-summan
för Canalens fullbordande, upp
-
Betänkanden.
3a5
togo 5 procents ränta till Actie-egarne, för
de io år, eller till och med år 1824» då
byggnaden calculerades kunna vara färdig med
R:d. i,iq3,656, samt att de, uti tillika åt
Kongl. Maj:t då öfverlemnade förslag, till förändringar
och tillägg uti Bolagets Reglemente,
ej hemstälde eller omnämnde någon minskning
uti Actie-egarnes rätt, fastmer förvissade
dem, ”att Staten hvarken på Capital- el”ler
Ränte-belopp för dess lemnade byggnads”låne-biträden,
skulle sätta i fråga någon betalning,
förrän Actie-egarne af Discont- och
”Canal-inkomst njutit, och allt framgent för
”hvarje år få njuta oafkortade 5 procents ränta
å deras inbetalta Actie-Capital,” och öfverallt
i detta beslut, som äfven innefattade
en fördubblad Discont-Criditiv-rätt på Banken
, en tillökad förmån af Götheborgs Disconts-rörelses
tilläggande åt Götha Canal-Bolags
egna, hvarigenom vinsten för år borde
stiga minst omkring 3o ä 4°>00° R'd.,
och en äfven till Contoiret i Stockholm utsträckt
belänings-rätt för deras Actier, låto
Rikets Ständer framlysa deras angelägenhet,
att Actie-egarne skulle fortfara att bidraga
med de ännu återstående 60 procent, och
hvarföre Rikets Ständer, igenom särskildt stadgande
uti samma skrifvelse, anbefalde ett
ytterligare säkerhetsmått, att ej Actie-Capitalet
måtte igenom försummad insättning förminskas.
1818 års Rikets Ständer gjorde, oagtadt
förklarandet af Discontens frångående, Bola
-
326
Stats - Utskottets
get dock heller ingen rubbning eller förändring
af Götha Canal-Åctie-egarnes rätt till
ränta under byggnads - tiden, de uttryckte
fastmera deras motsätta mening uti det stadgande,
der de för afskrifningen af Canalbyggnadens
skuld till Disconten R:d, 1,083,877
vilkorade, att Staten deremot ej vidkännes
skyldighet, att ersätta Actie-egarne ränta e/"-  ter byggnads-åren, Desamma Riksens Ständer
bi fö Ilo ock deras Stats- och Ranco-Utskotts
sednare Betänkande, i svar på gjorde
anmärkningar öfver Utskottens först afgifna
i denna fråga, och med detsamma godkände
den deruti innefattade mening, att Actie-egarnes
insättning och anslaget, sorn den gången
ej kunde blifva längre, än till och med nästa
Lagtima Riksdags-år, lemnade tillräcklig tillgång
till Aetie-egarnes 5 procents ränta under
tiden, eller från och med år 1817, till
och med förstnämnde år, eller i8a3 ; Men
hvilket år Riksens Ständer desLomindre ansågo
byggnaden kunna vara fullbordad, soni de i
deras Beslut tydligen uttryckte, att, ”en enrot.
”18 (5 års förslag, att på 10 år fullborda det
”liela, blifvande förändring uti hvarje års
”byggnads-plan, blir en följd af då förmin”skade
tillgångar,” hvilka, som bekant, dock
ej berodde af Bolaget.
Af de Utskottens Betänkanden, då åtföljande
mångfaldiga reservationer, utaf särskilde
Ledamöter , och af de föranledde vitflöftiga
discussioner i Stånden öfver ämnet, in
-
Betähkatutetii
lietntas och på döt mest tydliga och påtagliga
sätt, att aldrig dc ifrån början gifne försäkringar,
om ränta under byggnads-åren , eller
tills Canalen blir till genomfart färdig,
blefvo satte i fråga, att förändras. -
Nu församlade Riksens Ständer lära då
öck, visserligen ej finna förenligt med deras
värdighet, och med helgden af ett Gonlract,
ingånget emot vilkor, ålagde Actie- egarne,
dem desse uti intet afseende eftersatt, att
hu häruti göra någon rubbning»
Minst borde förslag derom kunna föranledas
af den olfert DireCtioiien å Aclie-egarlies
vägnar gjort, att få delina deras ränta
för de 4 åren, från och med i8ä5, lill och
med 1828, godtgjord genom qvittning på så
sätt, att Actie-egarue anses hafva insatt ett
lika belopp som dessa årens räntor, eller
circa 20 procent utöfver tecknade fullt 100
procent, i ty, då Actie-egariies ostridiga rätt,
på sätt förut blifvit visadt, från början varit
Och oförändrad bibehållits, att årligen få uppbära
deras ränta contant, och cl etts amni as erhållande
, forst hVartalmat år igenom qvittning
på då skeende inbetalning, endast är en
följd af Actie-egarnes frivilliga begifvande på
Directionens dem derom gjorda enskilda förslag,
hvarigenom ock aila de anmärkningar
förfalla, som någre Ledamöter ansett sig kunna
göra deremot, att Actie-egarne lagt sin
ränta till Capitalet, så måste det af Bolaget
328
Stats-Ut skot tets
gjorde Förslag , att nu fortfarande under byggnadstiden,
äfven åtnöjas med en lika qvittning
mot ny insättning., oaktadt insatte fullt
100 procent, bevisa Actie-egarnes försynthet,
att af Riksens Ständer begära contant ränteutdelning
under samma tid, då Riksens Ständer
fortsätta ett årligt drygt bidrag för sjelfva
Verkets fullbordan ; Och jag för min enskilda
del, bade trott, att Höglofl. Utskotten
skulle upplyst finna, dermed vara afsedt, väl
så mycket, om ej mera, Statens, än Actieegarnes
fördel, enär, utom annan Statens känning
, än den, som i en efter de flestes öfvertygelse,
långt aflägsnad framtid kan möjligtvis
uppstå deruti, att Statens fordringsanspråk
hos Bolaget till återbetalning af byggnads-bidraget,
i stället för att vidtaga, sedan
Actie-egarne njutit 5 procent å 100 R:d.,
först går det, när de fått 5 procent å 120
R:d., med det föreslagna qvittningssätt Rikets
Ständer skulle hafva uppfyllt för återstående
byggnads-åren, och Bolaget gifven försäkran
om ränta under denna tiden, en försäkran,
som jag för min enskilde del ej anser kunna
häfvas, äfven med ett nu fallande stridigt
beslut.
Med all erkänsla för det tillerkända surrogat
derföre, Höglofl. Utskotten tillstyrkt, såmedelst,
att upplöpande behållna Canal-afkastningen
må contant tilldelas Actie-egarne
under desamma åren, hvilken afkomst, hädanefter
-
Betänkanden.
efter som hittills, Directionen, under förutsättning
af de 5 procents ränte-godtgöring åt
Actie-egarne, ansett böra tillfalla ByggnadsCassan,
och derföre ej gifvit anledning till
proposition om den nämnda afkastningens användande
, får jag alltså yttra mig ej kunna
anse denna förmån annorlunda, än som en
afbetalning på Actie-egarnes verkligen ostridiga
rätt till fullt 5 procents ränta under
byggnads-åren.
Denna reservation är ock derföre gjord,
mindre med afseende på Actie-egarnes fördel,
än med afseende till min skyldighet, att som
Representant bidraga lill tryggande af helgden
och beståndet utaf ingångne contracter,
och med detsamma af Samhällets bestånd.
2:0. Jag kan ej underlåta, och eger ej
rätt att tiga med min reservation emot af
Högloft. Utskotten beslutade tillstyrkan åt Riksens
Högloft. Ständer, att vid de nu foreslaglie
förutsatte bidragen till Götha Canals fullbordan,
fästa detsamma vilkor, som sednaste
Riksens Ständer fästade vid afskrifningen af
en Canal-byggnadens skuld till Bolagets Discont,
nien ingalunda ens då vid byggnadsbidraget.
Utom den förut af mig omnämnde, af
1815 års Riksens Ständer åt Bolaget gifna
försäkran, och ökade förhoppningar, om sä
21
*
33o
Stats - Utskottets
herbet uti, och fördel af deras ingångna för*
bindelser, att med det belopp, de en gång
åtagit sig, samt med det kraftiga biträde och
understöd 1815 års Riksens Ständer redan
gifvit och förbehållit kommande Ständer, att
ytterligare få besluta fortsättning utaf, utföra
Götha Canal, bade Actie-egarne aldrig vågat
fortsätta deras inbetalning af de sednaste 60
procent. Hvarken de eller deras Direction
bär i någon del förverkat Bolagets en, gång
erhållna rättigheter, och när Rikets Ständer,
af inseende större oöh allmännare fördel vid
att borttaga Bolagets Discont, skiljde detsamma
från denna hufvudsakliga garanti af dess
bestånd, samt Staten tillika ovedersägeligen
drager inkomst af den för dess egen räkning
i stället drifvande Låne-rörelse, så anser jag
alla dessa omständigheter påkalla af mig, som
Svensk Riksdagsman, min reservation, i afseende
på det vådliga af sådana åtgärder, till
rubbning af Svenska Medborgares egande rätts
helgd , dem förvarad, till yttermera visso uti
Constitutionen, hvars bestånd, alldeles ovilkorligen
beror af ingångne contracters obrottsliga
hållande.”
Uti Herr Commerce-Rådet Santessons yttranden
förklarade Herr Leffler sig instämma.
Och skulle, i öfverensstämmelse med hvad
som blifvit hegardt, förestående yttranden
intagas uti det lill Riks-Stånden, jemte Betänkandet,
afgående Protocolls-Utdrag.
\
Bciänkanden. 33 r
Den 2 Aiigustii.
Enär det Utdrag af Protocollet för den
3i:sta dennes, som lill Rikets Ständer borde
åtfölja Betänkandet, i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, om ytterligare anslag
till Götha Canals fullbordande, nu lill
justering förekom, anmälde Herr ÖfversteLieutenanten
Hjerta, det han skrifteligen af
fattat sin den 3o Julii anmälde reservation
emot Utskottens tillstyrkande, i anledning af
den väckte fråga, om Åctie-egarnes åtnjutande
afränta under byggnads-åren, hvilken upplästes,
så lydande:
”Jag kan ej dela de Höglofl. Utskottens
åsigter, angående den af Bolaget begärda rätt,
att få godtgöra sig ränta under byggnads-åren,
till oell med 1828, genom densammas tilläggande
å Actie-Capitalet. Äfven jag var först
af den tankan, att denna öfverflyttning antingen
var ett obetydligt lekverk, eller ett
försök , att sedan komma med anspråk på
ränta efter byggnads-åren. Men jag finnér
tydligen, att denna Actie-egarnes begäran,
innefattar tillika en vigtig anledning, att helt
och hållet skilja Staten från alla förbindelser
med Götha Canal, och det är ett sådant tillfälle
jag tror borde begagnas.
Jag är nödgad, att vara vidlöftig, för att
utreda denna sak. För alt rätt fatta den,
måste man genomgå de sista 13 arens historia.
332
Stats-Ulskottets
1810 Beslöts, att en Canal skulle anläggas
mellan Venera och Östersjön, genom ett
Bolag, som försäkrades om vissa förmåner.
En deribland , var 5 procents ränta under
byggnads-åren, bestridd af Bolagets medel.
Bolaget skulle åter erli älla medel dertill, genom
en Discont, som äfven bestridde en del
af arbetet, genom den inkomst den kunde erhålla,
öfver de till ränte-utdelning anslagne 5
procent. Verket skulle göras efter ett åren
1807, 8 och 9, uppgjordt förslag. Teckningen
af Actier gick till 3 Millioner, eller öfver
hvad förslaget fordrade.
Genom Bankens begagnande till StatsCredits-Verk
, rubbades Mynt- och Varu-värdet
i landet, våldsamt. År 1815, kändes redan
följderna deraf, i en öfverklagad förlägenhet
i allmänna rörelsen. Djscont-vinsten
var väl tämmeligen stor, i ett dåligt mynt;
men sorn varuprisen ofanteligen stegrats och
arbetslönerne äfven'förändrat sig, var CanalBolaget
i den ställning, att det icke var möjligt
påtänka Canalens fullbordande genom de
tecknade medlen och Discont-vinsten.. Bolaget
åkallade Statens hjelp till ett företag,
som, om än allt för stort tilltagit, och i en
tidpunct börjat, då ingen garantie fanns för
en jemn tilltagande förkofran, likväl var af
stort värde för landets sjelfständighet, både
i oeconomiskt och militairiskt afseende. Rikets
Ständer anslogo, äfven på Kongl. Maj:ts
Proposition, 3oo,ooo R:d, årligen i 5 år. Ar
-
Betänkanclen.
333
betet fortsattes dermed, äfvensom med Actieinbetalningen
och Discont-vinst. Men, 1817,
bände den ännu ej nog ryktbara händelsen ,
att Filial-Disconternes Assignations-fonder och
Afskrifuings - Räknings’ - fonder sammanblandades
, och utan öfverässignering, men likväl
vid Bancoluckan öfverkorssade a:ne Disconters
på Banken dragne bokförde , och numererade
Assignationer; Den minnesvärda Författning
utkom äfven, som betog dem ali
Credit i landet, och Rikets Ständer sammankallades
i och för dessa Disconters fall, och
derigenom folio de ock i sjelfva verket. Jag
vili icke ingå i en vidlöftig beskrifning om
olämpeligheten af Götha Canals och Götheborgs
Discont-Verks behandlande, som Cöncours-massor,
utan att för dem våga anbefalla
proclamor. Jag vill ej tro, attén af ryktet
omtalad plan, att rycka hela företaget
utur de- gamle Actie-egarnes händer, till ett
nytt Bolag, var ännu nog mogen, för att kunna
mycket uträtta, men det vet jag, att jag
vid den Riksdagen, den första jag kunde bevista,
kände mig upprörd emot flera åtgärder,
sorn syntes mig tydligen vara följder af intriguens
skicklighet, att begagna passionerna
och okunnigheten, till uppmärksamhetens ledande,
på ett stort arbets-företags såkallade
olvckliga följder , som då kostat Staten ungefär
1 Million R:d. , men kora att kosta ännu
3 a 4 Millioner Svenska Banco-Sédlar; och
således skulle' förstöra den Bank, sorn af sin
ränte-vinst bestred dessa anslag, och som
334
Slats-Ut skottets
deremot icke led deraf, att dess Capital-afbetalningar
af 7 ^ Millioner Stats-fordringar
icke fingo användas till stärkande af dess Credit,
utan tiil Fastigliets-Lån, som på 28 år
försvunno.
Jag vill blott nämna, att Rikets Ständer
beslöto, att Disconten skulle af Banken öfvertagås,
hvaremot, enligt deras underdåniga
skrifvelse af den 2 Julii 1818, en DiscontVerkets
fordran bos Canal-Bolaget af 1,080,000
R:d., afskrefs under vilkor, att Staten icke
hade någon förbindelse att betala Actie-egarne
ränta efter byggnads-åren.
Nu frågar jag, hvad är 181 o års försäkran
om ränta under byggnads - åren ? Se Rikets
Ständers skrifvelse, angående Götha Canal af
den 8 Äng. iSiö. Finnes den deri, nämnd
som. ett vilkor för teckningens möjlighet? Ja!
linnes den der försäkrad Åctie-egarne? Ja!
men af Bolagets medel, säger man, nå väl!
hvarföre har ej Bolaget medel ? för det att,
Banken öfvertagit.Disconten! Men borde då
ej Banken betala räntan till Actie-egarne?
Jag tror det, emedan det ej finnes sagt, att
den ej skall göra det. Om en Cassa-förvaltning
öfvertages af Banken, måste den väl fullgöra
de förbindelser denna Gassa ålegat. Men
Disconten var, ej effectivt annat, än Götha
Canal-Bolags Cassa. Den öfvertogs — och
skyldigheterne stå qvar. Dock, ännu år 1813
bade Bolaget medel, att sjelfva betala räntan
Betiuikcoiden
-
335
t. o. m. t8s3. Det hade nemligen, Actie-insättningarne
att dertill begagna. Också beliöfdes
derföre icke att då anbefalla Banken,
att dem både emottaga och åter utgifva. År
1828 skulle Ständer sammankomma! kanske
var arbetet då nära fulländadt! Man var åtminstone
sålunda lättast från saken.
Men nu är det afgjordt, att Canalen, enligt
förslaget, bör vara färdig 1828. Bolaget
har inga medel, att dermed betala ränta.
Bolaget, vördande Rikets Ständers myndighet
(på det sätt ännu Svenska Folket vördar den),
det är såsom den ömsom contract-hållande,
och. contract-brytande magten i Svenska samhället,
söm icke hörer Domare-magten, icke
en gång radfrågar sitt Lag-Utskott, när det
gäller penningen; Bolaget vågar icke att fordra
en ränta, hvars erbjudande äfven af Statens
och Bankens gemensamma ställning försvåras.
Det heder blott att få i 4 år tillägga
den lill Capitalet, så, att de, den gång,
då i en framtid Canalén skulle gifva 5 procent,
och deras pligt att gora afbetalning till
Staten för dess försträckningar begynnes, då
får beräkna 6, innan denna troligen, icke på
århundrade inträffande katastroph betungar deras
efterkommande. Bolaget sjelf ger på detta
sätt, ett medel i bandren, att undvika
afl Statens vidare inblandning med Canalen,
under återstående byggnads-åren ; och detta
afslås, utan afseende på, att man derigenom
vållar, att äfven det svaga hoppet om något
värde för 3,000,000 Actie-papper, hetages,
336
Stats-Utskottets
sedan man genom ett egeiunägtigt beslut, fräntagit
deni den Gassa, genom hvars förvaltning
dessa papper voro försäkrade om ett
rätt betydligt. jag kan ej deltaga i ett sådant
beslut. Jag vill ej, att man lemnar öbegagnadt
detta tillfälle, att försona lidanden,
vållade af ömsesidiga uppoffringar, utan jag
vågar, att enskildt tillstyrka Rikets Ständer,
att med det vilkor, att Staten icke någonsin
åligger, att till Actie-egarne ansvara någon
slags ränta, denna deras begäran måtte villfara
s.”
Med Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta,
förenade sig, i anledning af förut skedde anmälanden,
Herr Ö f V e r s t e - K a m m a r jp n k a r e n m.
m. Friherre Adelsvärd, Herr Majoren Friherre
Hjerta, Herr Öfverste Hjerne, Herr Kammarjunkaren
Morath, Herr Prosten Palm,
Herr Lagman Noraeus , Herr Commerce-Rådet
Cronius och Herr Nilsson.
Herr Iler isions-Secr eler åren Stråhle yttrade
derefter:
”1 anledning af den reservation Herr Hjerta
aflemnat, kan jag icke undertrycka min tillfredsställelse
deröfver, att Götha Canal-Bolags
delegare, nu endast bedja om den foreslagné
20 procents öfverteckning å Capitalet.
Sådant har förhållandet tillförene icke varit,
utan man har fordrat denna förmån, som en
rättighet, I öfrigt kan jag icke undgå att anmärka
,
Betänkanden. 33 7
I
märka, att om skyldigheten, att till Åctieesgarne
under byggnads-åren utgifva 5 procent,
skall, såsom man säger, åtfölja Bolagets
Gassa, hvarmed man menar Disconten, så är
cletina aldeles icke af Banken Öfvertagen,
utan har hitintills af Riksgälds-Contoiret blifvit
förvaltad, och orri denna förvaltning skulle
lemna något/öfverskott, ville jag för min del
icke bestrida, att detta blefve såsom ränta
till Actie-egarne utclelaclt; men då Banco-Discoitten
ar tillkommen i stället för Riks-Disconteil
och i stället för Götha Canal-Discont,
lärer äfven denna lösa grund, för den uppgjorde
pretélitionen försvinna. Och skullejemnväl
desse yttrade meningar , det afgående Betänkandet
vidtagas.
År och dagar föreskrefne.
Ex Protocolla
/. M. Spent.
Antom den a Augusti 1833.
N:o 357.
Utlåtande, i anledning af verkstäld.
granskning af Redogörelsen för de
till Veneriska smittans hämmande
anslagne medel.
Uti det Utlåtande Stats-Ulskoltet, under den
ia:te sistl. Martii, afgifvit Öfver Riksens Stän
-
4 Samt. 3 D.
23
33a
Sta ts~Ut skot tets
ders, ar 1822, församlade Revisorers Berättelse,
i hvad densamma rörer Stats-Verkets förvaltning,
har Stats-Utskottet förbehållit sig,
att meddela särskildt yttrande, i fråga om
Redogörelsen för de till Veneriska smitlahs
hämmande, Lazaretters anläggande, och Curhus-anstalters
utvidgande, ansiagne medel.
Jemte uppgift om det belopp, hvartill
desse medel, bestående hufvudsakligen af den
så kallade Treskillings-afgiften, enligt Rakenskaperne,
1818 och 1819, uppgått, hafva Revisorerne
förmält, att desamma blifvit förvaltade
på sätt Kongl. Mapts Nådiga Jnstrnction
, den 17 December 1817, för Directionerne
öfver Läns-Lazaretten och Corhus-anstalterne
till Veneriska smittans hämmande föreSkrifver,
samt att de i5,ooo R:d. , hvarmed
Läns-Lazaretten af Allmänna Hospitals- och
Barnhus-Fonden bordt årligen understödjas,
till bestämdt ändamål utgått; hvarjemte Revisorerne
dels anmärkt, att ofvannämnde Räkenskaper
inkommit i ett mindre fullständigt
skick, särdeles hvad angår anvisningarne till
Verificationerne , hvilka dessutom för flere Län
icke funnits inbundne, dels ock föreslagit den
underdåniga hemställan hos Kongl. Majit, att
vederbörande måtte i Nåder förständigas, att,
jemte Räkenskaperne, till Kongl. SeraphimerOrdens-Gillet
insända Berättelserne öfver de
Revisioner, sorn Länens Deputerade öfver desse
Räkenskaper förrätta.
Betänkandm.
339
För alt erhålla fullständig upplysning om
användandet af ifrågavarande anslag, har StatsUtskottet,
enligt föreskriften uti 42 §• afPuksdags-Ordningen,
genom Hof-Cancellers-Ämbe-tet
begärt, och under den irsta sisth Martil
från Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet fått
emottaga ej mindre alla de Räkenskaper öfver
Treskillings-afgiften, hvilka för år 1821,
från de fleste Länen ingått, än ook de, för
åreni8i8, i8iq, 1820, 1821 och 1822, uppgjorde
Reparlilioner af Allmänna Hospitalsoch
Barnhus-Fondens bidrag'till Läns-Lazaretten,
tillika med sammandrag öfver Patienternas
antal inom hvarje Län, hvarvid Kongl.
Seraphimer-Ordens-Gillet tillika meddelt den
underrättelse, att fördelningen af 18 r8, 1819
och 1820 årens anslag blifvit faststäld genom
Kongl. Majlis. Nådiga Bref den 4 Februarii
1818, men att, i anseende till yppad brist
vid Curlius- och Lazaretts-Inrätillingarne uti
Götheborgs och Bohus Län, samt på Gothland,
och då deremot uti åtskiilige andre Län
synts vara öfverskott, Kongl. Majit, genom
Nådigt Bref den i4 Junii 1820, täckts stadga
den ändring uti anslagets fördelning, som
derefter blifvit iagttagen.
Den erinran Revisorerne framstält emot
de öfver Treskillings-afgiften för åren 1819
och 1820 förde Räkenskapers mindre fullständighet,
har Stats-Utskottet äfven funnit ega
ruin vid 1821 års Redogörelse, hvilken alltså
34o
Stats' - Utskott ets
nu icke kunnat af Utskottet ordentligen granskas
; Dock bör Utskottet härvid icke lemna
obémäldt, att underhålls-kostnaden för visse
Lazaretts- och Gurbus-Inrattningar befunnits
hafva, i betydlig mån, öfverstigit hvad dertill
å andra ställen åtgått; hvilket, då Räkningarne
blifvit till Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet
aflemnade, synts hafva bordt fästa
dess uppmärksamhet och föranleda till undersökning,
hvaruti skillnaden bestått och på
hvad sätt den för framtiden kunnat undvikas.
Och ehuru, hvad sjelfva Räkenskaps-lormen
angår, Utskottet är öfvertygadt, att de af
Kongl. Seraphimer -Ordens-Gillet upprättade
och Utskottet meddelte nya Formuhurer tjU
framtida Redogörelser vid Läns-Lazarettcn, skola
bidraga till öfverensstämmelse samt mera
redighet och säkerhet i redovisningen , har
Utskottet likväl ansett någre anmärkningar
vid desse Formulairer kunna göras, hvilke ,
upptagne uti ett härbos bilagdt förslag, Utskottet
skolat till Riksens Höglofl. Ständer öfverlemna
, för att, i händelse de af Riksens
Höglofl. Ständer varda godkände, hos Kongl,
Majrt i underdånighet anmälas, med anhållan,
att Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet måtte
deraf lemnäs del till vederbörandes förständigande.
Vidkommande åter det årliga bidrag, sorn
Läns-Lazarefterne från Allmänna Hospitalsoch
Barnhus-Fonden fått årligen emottaga,
JBetänkanden.
341
sedan Riksens Ständer vid 1815 Ars Riksdag,
beslutit utgörandet af en frivillig afgift till
Veneriska smittans hämmande, har Ståts-Utskottet
inhemta!, att Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref af den 8 Julii 1818,' täckts gifva
Kongl. SeraphimeivOrdens-Gillet tillkänna de
vilkor, hvarunder Riksens Ständer, enligt deras
underdåniga skrifvelse den 2 samma månad,
i stal let åtagit sig den bestämda afgiften
af 3 sk, på hvarje Mantalsskrifven person,
och bland hvilke vilkor äfven innefattas
det, ”att de från Kongl, Seraphimer-OrdensGillet
dittills utgångne bidrag till Läns-Lazaretten
ytterligare skulle fortfara, beräknade
efter de sjukas antal inom hvarje Län, men
att Kongl. Seraphiroer - Ordens - Gillet, dels
icke i enlighet härmed, reglerat följande årens
Läns-anshig, utan, såsom de insände repartitionerne
utvisa, låtit desse anslag för år 1819
fortfarande utgå på sätt dittills varit förordnadt,
dels ock till Kongl, Maj-’t i underdånighet
ingifvit ett sedermera under den i4 Junii
1820, i Nåder faststäldt förslag till nämnde
anslags förändrande fördelning, hvilket än
vidare aflägsna! sig fränden af Riksens Ständer,
vid Treskillings-afgiftens åtagande, förbehållne
fördelnings-grund, elier sjuk-antalet
inom hvarje Län; hvarigenom händt, att Södertelje
Lazarett, med en personal af 76 sjuke,
för år 1822 undfått ett understöd af 800
R:d., och Carlstads Lazarett, med 228 sjuke,
likaledes 1,100 R:d., då Mariasstads Lazarett,
34 a
5 'tuts-Utskottets
sora samma år haft 3o3 sjuke, erhållit endast
3 [6 R:d. 3a sk. och Lazarettet i Elfsborgs
Lån med tillsammans 536 sjuke icke undfått
mer än i,33.3 R;d. 16 sk,; (lere andra exempel
af enahanda beskaffenhet att förtiga; och
söm billigheten synes fordra, att de. Läns Lazarett,
hvilka, enär de måste fylla bristen
med egne samlade medel, genom en slik fördelning
blifvit lidande , derföre hålles sk a des»
löse, tillstyrker. Stats-Utskottet Riksens Ilög»
lod. Ständer, att hos Kongl, Maj:t i underdånighet.
anhålla, det måtte Kong i. Serapliimer»
Ordens-Gillet erhålla Nådig befallning, att ej
allenast hädanefter noga rätta fördelningen af
Hospitals- och Barnhus - Fondens bidrag till
Läns-Lazarettejv, efter det bestyrkte sjuk-an»
talet inom hvarje Län, så vida Treskillingsafgiften
kommer att under samma vilkor ,i
denna del fortfara, utan ock meddela vederbörande
den ersättning, dem, i ofvannämnda
afseende, för till och med innevarande år,
tillkommer; oell torde denna ersättning lämpligast
med ~~ årligen från och med nästa års
början räknadt, böra utgå af samtelige Läns
Lazarettens framdeles från Kongl, SerapbimerOrdens-Gillets
Fonder erhållande gemensamma
års anslag, hvarefter återstoden i före»
skrifven ordning, Lazaretten emellan bör fördelas,
Sluteligen får Stats-Utskottet instämma
uti Revisorernes hemställan, om vederböran
-
Betänkanden.
343
des anbefallande, att, inom viss bestämmande
tid, till Kongl, •Seraphimer-Ordens-Gillet
insända Länens Deputerades-afgifva de Berättelser
öfver de Revisioner, Deputerade, i afseende
på Lazaretts- och Cui hus-medlens förvaltning,
verkstäldt, på det kommande Ständer
eller ock deras Revisorer derigenom måga
erhålla ytterligare ledning för bedömandet,
huruvida desse medel på ett ändamålsenligt
sätt blifvit använda; hvarjemte Riksens
Höglofh Ständer lära finna nödigt i underdånighet
anhålla, att de för 1821 ännu felande Redogörelserne
öfver Treskillings-afgiften i Vestmanlands,
Östergöthlands, Elfsborgs, Ölands,
Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Vesterbottens,
Göthia lids, Hallands, Jemtlands och Norrbottens
Län ofördröjligen varda infordrade.
Till-,Riksens Ständers beprofvande Öfverlemna*;
detta vordsamligen.
Stockholm den 24 Julii 1823.
344 Stats-Utskottets
Anmärkningar vid Formulairet till
Räkning vid N. N. Lazarett.
Vid Debet:
i Balance från föregående året y
saknas helt:
Innestå ende odisponerade Contante medel
i Landt-Ränteriet
D:o hos Sysloman
D:o af Tresklilings-afgifteil
hos Krono-Fogdarne
D:o i Städerne
Restantier hos de Skattskyldige i
När Summan af denna Balance utföres,
hör ock nämnas, att det är: ''oberäknad! Fastighet,
Inventarier, Ved och Medicamenter.”
<a
Uti årets inkomster :
anmärkes att Titteln Ersatt underhåll, hör i
stället heta ”Underhålls-ersättningeller Legosängs-afgift,
till undvikande af de förluster,
som igenom en ännu större tvätydighet uti
det förra Formulairet, Lazarettet! fått vidkännas,
på sätt utaf sednaste Revisorer för
Mariestads Läns Lazarett är visadt.
I stället för Lener er in gar bör stå Årsanslag
af Allmänna Hospitals- och BarnhusFonden.
Om
Betänkanden.
345
Om Kongl. Seraphimer - Ordens-Gillet sjelf
Lestricler någon kostnad eller utgift, som till
ex. Brandförsäkrings-afgiften å Lazaretts-byggnadernc
i Orterne, så bör särskildt i Debet
ock upptagas •' ”Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet
utbetalt för detta Lazarett.
Vid Credit:
Bland Årskostnaden bör ej Reparationer och
Inventariers upphandling
stå ibland de öfrige, utan, jemte Brandförsäkring,
sättas efteråt, sedan först alia egenteliga
Lazaretts-kostnader upptagits och Sammanräknadt
utförts till särskild partie-summa.
Vid Balance till nästpäfoljande är observeras
detsamma som vid ingående Balance.
Uti en och samma Räknings ingående eller
utgående Balance , kan val ej både Behållning
hos Uppbördsman och Öfverleverering
af honom komma i fråga till Balancerande,
men derföre må dock uti Formulairel alla
Rubriker upptagas, sorn kunna komma i fråga
att användas, den ena gången Öfverleverering,
en annan Behållning, o. s. v.
Efter desse och några mindre flere rättelser
eller förtydliganden uti nu gällande Formulairet
är närlagde nya upprättadt.
346
Siats-Utskottets
Ankom den 5 Aug. 1823, >
N:o 3571. ,
Riksens Höglofl. Ständers Stats-samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande öfver Herr Gustaf
Montgomerys motion, om Westeröd!
Norrbottens Läns sammanslående
till ett Län.
Till Stats- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
behandling har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln remitterat ett af Herr Gustaf Montgomery
afgifvet Memorial, deruti blifvit föreslaget,
att Riksens Höglofl. Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t anhålla, att Wester-och Norrbottens
Län, vid någon af nuvarande Landshöfdingars
bortgång åter må sammanslås och
Residencetförläggas i Piteå; och hafva anmärkningar
emot detta förslag blifvit gjorde af
Herrar Klingstedt och Schmidt, dervid Herr
Montgomery åter afgifvit påminnelser.
Efter behörigt öfvervägande af de till
detta ämne hörande omständigheter, hafva Utskotten
trott sig böra anföra: att man vid
undersökningen af denna fråga icke bör lemna
ur sigte de vigtige anstalter, som dels redan
blifvit gjorde, dels pstridigt komma att
göras för de Norra Provincernes förbättrade
eultur och befolkning, bland hvilka företrädesvis
må nämnas, Afvittrings-Verket, Nybyggens
och Storskiftens befrämjande, nya Vägars
Betänkanden.
anläggande, Strömrensningars och Bergshandteringens
befordrande m. m. sUtom ali fråga
lärer det ock vara, att verkställigheten af
desse anstalter skall uti så vidsträckte localer,
sorn Wester- och Norrbottens Län, med mera
drift, nit och skyndsamhet kunna påräknas
genom hvarje Läns styrelses särskilda
tillsyn, än om hägge Länen skulle förenas
under en Landshöfdinge, hvars förmåga omöjligen
kunde förslå, att lemna den oafbrutna
vård och drift för befordrandet af desse ändamål,
som deras vigt oundgängligen påkallar.
I afseende på hvad anfördt blifvit, att genom
Länens sammanslående en besparing skul
le Staten tillgodokomma, synes i Utskottens
tanka böra erinras, att örn fortgången af Länens
odling derigenom uppehälles eller om
tillväxten deraf icke beredes med den drift
och framgång, som annars , skall en sådan besparing
återfalla på Staten med en mångdubblad
förlust; och anse Utskotten sig, på desse
skäl, icke kunna tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer att bifalla Herr Montgomerys ifrågavarande
motion. Hvilket dock vördsamt
hemställes till Riksens Högloft. Ständers bepröfvaude.
En Ledamots särskilda tanka medföljer.
Stockholm den i G Julii i8a3.
348
Stats-Utskottels
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Stats-Utskott
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
den 16 Julii 1823.
S. D. Upplästes och justerades Protocollet
för den g innevarande månad, hvarvid Herr
Directeuren af Uhr, under åberopande af sin
förut anmälde reservation emot Utskottets,
uti nämnde Protocoli upptagne, Beslut, i frågan
om Wästerbottens och Norrbottens Läns återläggande
under en Läns-Styrelse, inlemnade
följande skrifteliga Anförande:
”Före kriget, da de båda Länen, Westerbottens
och Norrbottens tillsammans med den
del af det då varande Westerbottens Län,
som afträddes vid fredsslutet, utgjorde blott
ett enda Län, ansågs icke någon fördelning
nödig. Det vill deraf synas, att fördelningen
måtte vara ännu mindre nödig, sedan en
del af det då varande Westerbotten vid fredsslutet
afträddes. De skäl, hvilka Utskottet anfört
till stöd för afslag å motionen, synas
mig äfven af andra anledningar oantagliga;
ty desse båda Län äro till Localer, Invånarnes
lynne och seder, Näringarnes tillstånd
m. m., af så likartad beskaffenhet, att ett
och samma Styrelse-system synes vara mera
gynande för det gemensamma bästa, än om
de principer, sorn följas i det ena Länet, råka
stå i strid med dem som följas i det andra,
hvilket är att befara, om två särskilda ocb lika
Betänkatiden.
349
mäktiga auctoriteter ega att styra hvar sin del.
Men om också något skulle vinnas genom de
håda Länsstyrelserna, hvilket jag icke' medgifver,
så följer deraf icke'att Utskottens skäl
att afslå Motionen äro tillräcklige, enär folkmängden,
Invånarnes fredliga seder m. m.,
hvarigenom så få Polismål förefalla, icke blifvit
intagit i beräkning; ty om Utskottens
skäl att afslå Motionen, det vill säga att tillstyrka
bibehållandet af den skedde Länsfördelningen,
voro giltige, så borde af samma
skäl hvardera af de nya Länen ytterligare
sönderdelas i nya ännu mindre Län, hvarigenom
de vidtagne anstalterne till Länens förkofran
m. m. ännu mera skulle påskyndas,
och hvar skulle efter ett sådant System gränsen
blifva för nya Landshöfdinge-Ämbetens
tillförordnande ?
Ämbetsmanna-Corpsen är redan så öfver
all proprotion till folkmängden i vårt Fädernesland,
att detta missförhållande utgör ett
af de betydligaste föremål för Puksens Ständers
bekymmer, och systemet för civila Styrelsen
är sådant, att Ämbetsmännens antal
oundvikeligen mäste ökas så länge samma
System fortfar och så lähge användandet af
Municipal-Styrelsen ej blir allmännare antaget.
I ett sådant förhållande synes mig Statsutskottet
böra begagna alla anledningar, att
tillstyrka indragning af sådane Ämbeten,
som möjeligen kunna undvaras , ännu inera af
sådant;, som synas vara af föga eller ingen
35o
Stcits-Utskottets
nytta, och som jag af ofvan anförde skäl är
öfvertygad, att clet ixya Landshöfdinge-Ämhetet
i Norra delen af Sverige tillhör detta
sednare slaget; så kan jag för min del, ej instämma
i Utskottets ifrågavarande Beslut.”
Hvilket anförande, uppå derom tillika
gjoi’d begäran, skulle till de, Respective RiksStånden
åtfölja.
År och dag som ofvan.
Ex Protocolla
J. C. Lorich.
Ankom d. 5 Äng. 1820.
N:o 558.
Riksens Högloft. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
gjorde Anmärkningar vid dess yttrande
öfver Riksdags-Fullmägtigen
Eric Anderssons Motion, om anslag
af medel till en Myrs aftappning.
Vid Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens,
den 20 sisth Maji, gemensamt
afgifne Utlåtande öfver Riksdags-Fullmägtigens
frän Wester-Dalarne , Eric Anderssons Memorial,
om anslag af Allmänna medel' till aftappning
af en i medelpunkten af Malungs
Betänkanden.
Socken, utmed Wester-Dals Elfven belägen
Myr, söm ständigt skall nära frost och köld,
hafva anmärkningar blifvit gjorde inom liederv.
Bonde-Ståndet, hvilka ansetts föranleda
till ärendets återremitterande till Utskottens
förnyade handläggning; men som berörde
Utlåtande blifvit den 3 nasti, Junii bifallet
af de öfrige 3:ne Riks-Stånden och sålunda,
enligt 6g §. i Regerings-Formen, är afgjordt,
kan frågan till vidare åtgärd af Utskotten icke
upptagas; Hvilket Utskotten skolat vördsamligen
anmäla.
Stockholm den 16 Julii i8a3.
Ankom ilen 5 Äng. 1823.
N:o 359.
MemöYial, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
angående Saltpctter-gärdens
nedsättning m. m.
Sedan Stats-Utskottet, under den 10 nasti.
Junii, afgifvit Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, jemte särskilde
motioner hos Riks-Stånden, angående
Saltpetter-gärdens nedsättning m. m, så har,
i anledning af gjorde anmärkningar hos Hederv.
Bonde-Ståndet, ärendet till Utskottets
vidare utlåtande blifvit remitteradt.
352
Stat s-Utskottets
Till svar härå får Stats-Utskottct tillkännagifva
, att Betänkandet redan är bifallet af
j3:ne Riks-Stånd, nemi. af Höglofl. Ridderskapet
oell Adeln den 7, Högv. Preste-Ståndet den
5 och Vällofl. Borgare-Ståndet den 2 innevarande
Julii, samt målet sålunda afgjordt.
Stockholm den 3i Julii 1823.
Ankom den 5 Augusti i8a3.
N:o 36o.
Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande
i frågan om utbyte af erne indelningar
vid Kongl. Lif-Regementet.
I anseende till gjorde anmärkningar vid Statsutskottets
den i o förl. Junii afgifne Utlåtande,
i frågan om utbyte af tvänne indelningar
vid Arbåga Esquadron af Kongl. Lif-Regements
Brigadens Hifsar-Corps, liar Höglofl. Ridderskapet
och Adeln återremitterat ärendet till
Utskottets åtgärd; och får Utskottet i anledning
häraf vördsamligen upplysa, att dess
ofvanberörde yttrande blifvit bifallet af
Högv. Preste-Ståndet den 5, af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 2, samt af Hcdcrv. BondeStåndet
den 5 innevarande Julii , hvadan
frågan, likmätigt 69 §. i Regeringsformen,
redan
Betänkanden.
353
redan är afgjord och något ytterligare utlåtande
derutinnan således icke torde erfordras.
Stockholm den 3i Julii i8a3.
Ankom den 5 Aug. 1823.
N:o 36i.
Utlåtande, i frågan om förändring af
de hittills följde grunder för Skattelösen
af Hemman uti Hallands Län.
Sedan Stats-Utskottet under den 3 i denne
månad afgifvit Utlåtande, i anledning af
gjord anmärkning vid dess yttrande i fråga
om förändring af de hittills följde grunder
för Skattelösen af Hemman uti Hallands Län,
och under anmälan af de Öfrige trenne RiksStåndens,
den a3 sistlidne Maji till Utskgttets
i ämnet först afgifne Utlåtande, lemnade bifall,
funnit sig ifcke kunna till åtgärd upptaga
den inqm Hederv» Bonde-Ståndet framstälde
anmärkning vid Utskottets åberopade yttrande,
utan likmätigt 69 §• Regerings-Formen ansett
frågan afgjord; så har, enligt ankommet Protocolls-Utdrag
, af den 12 dennes , Bonde-Stån-,
det, som yttrat sig jemlikt 4Q §• Riksdagsordningen
, ej kunna betaga de Öfrige RilssStåndens,
i målet fattade, sammanstämmande
4 Sami. 3 B•
23
354
St ats-TJt skottets
Beslut deras kraft och verkan till expedition,
likväl förmått sig, såsom en följd af den föreskrift
sist åberopade §. innehåller, hafva från
Utskottet väntat ett ytterligare moliveradt Utlåtande
eller svar å den inom Ståndet gjorde
anmärkning, sorn föranledt återremissen; men
då sådant aldeles saknades, har Bonde-Ståndet
beslutit, att anmoda Utskottet efterkomma
hvad meranämnde §. i Riksdags-Ordningen
bjuder och emedlertid velat innehålla med
dess slutliga åtgärd i detta ärende.
Till svar härå får Stats-Utskottet vördsamt
erindra, att då den ifrågastälde förändringen
af grunderne för Skattelösen af Hemman
inom Hallands Län, är ett ämne, som
genom trenne Stånd kan afgöras, enligt 69 §.
af Regeringsformen, och den inom BondeStåndet
gjorde anmärkning vid Utskottets
deröfver afgifne första Betänkande, icke föranledde
till något tillägg, uti det i frågan
af trenne Riks-Stånd redan fattade beslut,
utan endast lill förändring deraf, anser Ut*
skottet föreskriften uti 4,9 §• ab Riksdagsordningen
vara genom det sednare Utlåtandet
iakttagen, utan att påkalla något ytterligare
motiverande af skälen för Utskottets första
yttrande, hvilket deruti var åstadkommet;
varandes detta ett expeditionssätt, som funnits
böra begagnas, till undvikande af ett
onödigt förökande af de derförutan 110g mångfalldiga
Riksdags-göromålen, och hvilket så
väl vid denna som föregångne Riksdagar ofta
JBetänkanden. 355
blifvit användt och vunnit Riksens Höglofl.
Ständers bifall.
Stockholm den 3i Ju]ii 1823.
Ankom den 5 Aug. 1823.
N:o 363.
Memorial, i anledning aF gjorde AnWf
märkningar vid Utskottets Utlåtande,
angående Räntornes utgörande för
någre Thorshälla Stad upplåtne
Hemman.
Tili Stats-Utskottet har Vällofl. Borgare-Ståndet
återremitterat frågan, om Räntornes utgörande
med förvandling för de Thorshälla Stad
upplåtne KronorHemman Säby och Söderby ,
deröfver Utskottet den 3 dennes afgifvit dess
yttrande, men hvarvid anmärkning blifvit
gjord.
I anledning häraf får Utskottet vördsamligen
tillkännagifva, att berörde dess utlåtande
blifvit bifallet af de trerinc öfrige Stånden
den 12 innevarande månad; Och då ämnet
alltså, likmätigt 69 §. Regerings-Formen, är
afgjordt, kan Utskottet vid det samma någon
ytterligare handläggning icke lemna.
Stockholm den 3i Julii i8a3.
356 Stats - Utskottets
• i
Ankom don 5 Aug. 1823.
N:o 363.
Memorial, angående gjorde anmärkningar
vid Utskottets yttrande, om
tillökning i anslaget för Modelkammaren
i Mechaniska Scholan.
Vid Stats-Utskottets yttrande öfver Herr
Gustaf Montgomerys motion, om tillökning
i anslaget för Modellkammaren af Mechaniska
Skolan, hafva anmärkningar blifvit gjorde
hos Höglofl. Ridderskspet och Adeln, som,
i anledning deraf, återremitterat frågan till
Utskottets åtgärd; men då berörde yttrande
är bifallet af Ilögv. Preste-Ståndet den 11 ,
af Vällofl. Borgare-Ståndet den io, samt af
Hederv. Bonde-Ståndet den 5 i denna månad,
kan Utskottet, emot 69 §, i Regerings-Formen,
denna fråga till vidare åtgärd icke upptaga;
Hvilket Utskottet får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 3i Julii i8a3.
Ankom don 5 Aug. 1823.
N:o 364.
Memorial, angående frågan om lndeldte
Infanteri-Regementernes Beklädnad.
Sedan Stats-Utskottet, den 26 sisth Junii, afgifvit
yttrande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Betånkanden.
357
JVådiga Remiss, rörande Indeldte InfanteriRegeinenternes
Beklädnad, har Ilederv. Bonde-Ståndet,
genom Protocolls-Utdrag den 10
innevarande Julii, återremitterat detta ärende
till Stats-Utskottets ytterligare åtgärd; men
som Högloft. Ridderskapet och Adeln den 7,
Högv. Preste-Ståndet den 5 samt Yällofl. Borgare-Ståndet
elen 2 i sistnämnde månad Bifallit
Utskottets Berörda Utlåtande, samt frågan
således enligt 69 §. i Regerings-Formen är
afgjord; ty kan någon vidare åtgärd dervid
af Utskottet icke lemnäs; Hvilket Utskottet
skolat vördsamt anmäla.
Stockholm den 3i Julii 1823.
Ankom <lcn 5 Aug. 1S23.
N:o
Utlåtande uppå återremiss af frågan,
om Lands Stats Tjenstemänsrätt,
att vid 70 års ålder få på Indragnings-Staten
uppföras, till åtnjutande
af pension, svarande mot
hela deras innehafde Lön.
I anledning af gjord anmärkning vid StatsUtskottets
yttrande, den 27 sisth Junii, N:o
268, öfver Herr Professorn Fröbergs motion,
om rättighet för Tjenstemän vid Landt-Sta
-
358 Stats-Utskottets
terne att när de taga afsked efter uppnådde 70
års ålder , få såsom pension å Allmänna Indragnings
Staten åtnjuta liela beloppet af deras
inneha fäe Lön, har vä i. Högloft. Ridderskapet
oell Adelil återremitterat frågan till
Utskottets ytterligare åtgärd. Men som det
afgifne Betänkadet är bifallet af Högv. Preste-Ståndet
den 12, af Yällofl. Borgare-Ståndet
samt Hederv. Bonde-Ståndet den 10 i
denna månad; och frågan sålunda likmätigt
69 §. i Regerings-Formen är afgjord, får Utskottet
sådant allenast vördsamt anmäla.
Stockholm den 3i Julii 1823.
äAnkom d. 5 Aug. i8a3.
N:o 366.
Utlåtande, i anledning af återremiss
uti frågan, rörande Herrar Landshöfdingars
Pensions-rätt.
Tili Stats-Utskottets förnyade handläggning
har väl Höglofl. Ridderskapet och Adeln i anledning
af gjorde anmärkningar återremitterat
frågan, örn den af Herrar Landshöfdingar särskildt
sökte rättighet till Pensions undfående
vid afskedstagande, hvaröfver Utskottet den
26 sisth Junii afgifvit Utlåtande under N:o
3^3; men som detsamma blifvit af de öfrige
3:ne Riks-Stånden bifallet, nemi. af Högv.
Betänkanden.
359
Preste-Ståndet den 12, af Yäliofl. BorgareStåndet
den 10 samt af Heder v. Bonde-Ståndet
den 5 i denne månad, och frågan alltså
likmätigt 69 §. i Regeringsformen är afgjord;
får Utskottet sådant vördsamt anmäla.
Stockholm den 3i Julii i8a3.
Ankom eton 5 Aug. 1S23.
N:o 367.
Yttrande, rörande återremiss af.Utskottets
utlåtande, om Häradshöfdingars
Pensions-rätt.
Från Högloft. Ridderskäpet och Adeln har
till Stats-Utskottets förnyade handläggning
Blifvit återremitterad frågan, angående utstickning
af Pensions-rättiglieten för Häradshöfdingar,
hvaröfver Utskottet hade afgifvit
Utlåtande den 27 sisth Junii N:o 272 ; men
som detta yttrande är bifallet af Högv. PresteStåndet
den 12, af Yäliofl. Borgare-Ståndet
, den 10 samt af Ilederv. Bonde-Ståndet den
5 i denne månad, hvarigenom likmätigt Gp §.
i Regeringsformen frågan är afgjord, får Utskottet
derom vördsamt anmälan göra.
Stockholm den 3i Julii i823.
36o
Stats-Utskottets
Ankom den 5 Augusti i8a3.
N:o 368.
Memorial, i anledning af anmärkningar
uti frågan, om Kongl. Räntmästarnes
och Landt-Räntmästarnes aflönings-vilkor.
Tili Stats-Utskottet har Höglo fl. Ridderskapet
och Adeln återremitterat frågan, som Kongl.
Maj:t, genom Nådig proposition framställt, öm
reglering af remisslaget för Kongl. Räntmästarne
och Landt-Räntmästarne, och deruti
Utskottet, under den 26 sistlidne Maji, afgifvit
dess yttrande, men hvarvid anmärkning
blifvit gjord.
I anledning häraf får Utskottet vördsamligen
tillkännagifva, att berörde dess Utlåtande
blifvit bifallet af de frenne öfrige
Stånden, nemligen af Hög v. Preste-Ståndet
den 11, af Vidioff Borgare-Ståndet den i4
och af Hederv. Bonde-Ståndet den 11 nästlidne
Junii, och då ämnet alltså, likmätigt
6g §. Regerings-Formen är afgjordt, kan Utskottet
vid detsamma någon ytterligare handläggning
icke lemna; men anser sig likväl,
med föranledande af gjord anmärkning, böra
upplysa, att fördröjandet af Penninge-Remissers
afsändande från Landt-Ränterierne icke
beror
Betänkanden.
beror af Landt-Räntmästarne utan Sligger det
Lands-Contoireu att ofver medlens behöriga
och tidiga insändande hälla hand.
Stockholm den 3i Julii 1823.
Ankom den 5 Aug. 1823.
N:o 369.
Riksens Högloft. Ständers Stats- och
Bevillnings Utskotts Utlåtande , i anledning
af väckt fråga, om redovisning
lör de, till tryckningen af 1815
års Bevillnings-handlingar, anslagne
medel.
Under anförande, att Riksens Ständer vid
1815 års Riksdag skola fattat det Beslut, att
alla med den då forekomne Bevillnings - frågan
sammanhang egande handlingar skulle,
på Statens bekostnad, uttagas samt af en Ledamot
bland Högloft. Ridderskapet och Adeln
till allmänt tryck befordras, har Herr J. A.
Ankarsparre, uti ett till Stats- och Bevillningsutskotten
remitteradt Memorial, begärt upplysning,
om vederbörande, sorn åtagit sig bestyret
härmed, erhållit de nödige handlingarne;
och huru Stats-anslaget för omförmälte ändamål
blifvit användt,
23*
36a
Stats-Utskottets
I anledning häraf liar Stats-UtskotteE
inliemtat, att, sedan Riksens Ständer uti underdånig
skrifvelse’, den 8.Augusti i8i5, anmält,
det de beviljat Friherre Anders Cederström,
att, utan lösnings- och utskrifningskostnad,
utbekomma, för att på dess egen bekostnad
af Trycket utgifva alla med Beviilnings-ämnet
gemenskap egande handlingar, af
så väl Protocolls-Utdrag och Remisser, sorn
Bevillnings-Ulskottets i detta afseende hällne
öfverläggningar och tagne Beslut, samt derjemte
i underdånighet anhållit, att medel till
nämnde handlingars utskrifning måtte anordnas,
bar Kongl. Maj:t genom Nådigt bref den i5
i samma månad, anbefallt Stats-Commissarien
Wåhlberg, att, utaf de under bans redovisning
i Nåder stälde Riksdags-kostnads-medlen ,
emot behörigt qvitto, utbetala hvad för liandlingarnes
afskrifvande och utlösen kunde erfordras;
hvarefter Riddarhus-Cancellisten W.
Netherwood, som utaf Riddarhus-Directionen
fått sig uppdragit, att ombesörja verkställigheten
af Riksens Ständers åfvanberÖrde Beslut,
i livad detsamma angått desse handlingars
afskrifning och utlemnade, derföre, enligt afgifven
specifique räkning, uppburit en sammanräknad
Summa af 353 R:d. 2 sk. 8 r:st.
Banco, hvarå hans qvittence finnes bilagdt
den generella, och långt för detta reviderade
redogörelsen för 1815 års Riksdags utgifter;
men hvad åtgärd sedermera i denna fråga
blifvit vidtagen, har Stats-Utskottet sig icke
bekant; och lärer Utskottet icke eller tillhö
-
Betcinkanden.
363
ra att tillse, huruvida vederbörande sitt åtagande
i omformälte hänseende fullgjort.
Bevillning^ - Utskottet, sorn ansett Herr
Ankarsparres i frågavarande motion åsyfta redovisning
för ett beviljadt Stats-anslag och
sålunda röra ett ämne, hvaraf handläggningen
rätteligen icke tillkommer Utskottet, har
af sådan anledning funnit sig icke höra något
Utlåtande deröfver meddela.
Hvilket allt till Riksens Höglofl. Ständer
vördsamt hemställes.
Stockholm den 3i Julii 1823.
Ankom den 5 Äng. 1823.
N:o 370.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga, om biträde af Stats-Verket till
Mossodlingar i Skaraborgs Län.
Från Hederv. Bonde-Ståndet har till Statssamt
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning
blifvit remitteradt ett så lydande Memorial
:
364
Stats-Utskottets
”Bland de utvägar, sorn vid detta Riksmöte
kunna uttänkas och beredas, att, med
liflig rörelse och penninge-circulation, förskaffa
Landtmaiuien afsättning, förtjena allmänna
arbeten af större Ekonomisk nytta ett utmärkt
ruin. De penningar, som derföre utgifvas, stadna
i landet, och måste ej, såsom de, hvilka
till Iåns erhållas, förr eller sednare återbäras.
Nyttan är tvåfaldig, håde genom den liflighet
i rörelsen, som arbetet åstadkommer under
dess fortgång och genom verkningarne deraf
för framtiden. Norra delen af Skaraborgs Län
har rönt en sådan fördel genom anläggningen
af Götha Canal, hvilken det till betydlig
del lärer kunna tillskrifvas, alt utskylderne
i de deromkring belägne orter kunnat restfritt
utgå, då deremot för deras indrifvande
å bestämde tiden i andre trakter större svårighet
mätt. Södra delen af nämnde Län har
deremot icke under den förflutna tiden varit
gynnad af enahanda hjelpmedel. Delande slätthyggdens
vanliga olägenheter, har den i missväxt-åren
måst skuldsätta sig, och i de bördigare
genom Spannmålens vanpris icke erhållit
full tillgång till afbördande af denna skuldsättning,
Afsättningen åt skogsbyggderne har
aftagit, genom derstädes gjorde odlingar och
ökad production, och den nyligen inträffade
olyckliga eldsvådan i Borås, Ortens hufvudsakligaste
handelsplats och afsättningsställe,
har Verkat ytterligare, svårighet för rörelsen
och afsättningen i hela vår landsort. Emedlertid
äro dock redan på en af Riksens Slän
-
Betänkanden,
365
ders sjelfve lagd grund, förberedande åtgärder
vidtagne till företag, hvilka åt verksamheten
och välmågan i nämnde Ort skulle gifva
en märkbar utveckling. Ständerne anholt
lo nemligen vid sista Riksdagen hos Kongl.
Maj:t, att undersökningar måtte anställas om
Sådane odlings-lägenheter, hvilka genom vattenledning
eller andra större företag, öfverstigande
den enskilda förmågan, kunde göras
fruktbara; i anledning hvaraf Kongl. Maj;t,
genom Nådig skrifvelse af den i September
1818 anbefallt Dess Befallningshafvande, att
öfver sådane lägenheter låta upprätta Beskrifningar
och kostnads förslag, för att i sinom,
tid komma under pröfning. Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Skaraborgs Län har i samråd
med Länets Kongl. HushåUs-Sällskap, af
hvilket jag har den äran vara corresponderande
Ledamot, derefter låtit afväga de i Södra
delen af Länet belägne Mässar, hvilka
till en sammanräknad areal af j4,2o3 Tunnland
1 Kappland, dervid befunnits hafva sådant
läge, att de igenom aftappning kunna försättas
i odlingsbart skick. Kostnaden härtill
är upptagen för Sjögerås och Hobergs Måssarne
till 9082 R:dr 29 sk. och för Mönarps R*åssarne
till 6575 R:dr 27 sk. allt Banco; Lägges
nu härtill den icke till bestämdt belopp
uppskattade kostnaden till aftappning af Måssen
Ryttaren, utgörande 1,173 Tunnland 31 kappland,
så är troligt att alla Måssarnes aftappning,
skulle kunna verkställas för omkring
20,000 R:dr Banco eller en femtondedel af det
366 Stats-Utskottets
belopp, som årligen utgår till Götha" Canals
anläggning. Landshöfdinge-Ämbetet i Länet
har ock uti sitt till Kongl. Maj:t härom afgifne
underdåniga utlåtande, ansett ifrågavarande
odlingar, hvilka genom climatets förmildring,
prodnctionens utvidgande och beredt
utrymme till nya bosättningar för en
tilltagande folkmängd, skulle gifva en ansenligt
ökad förkofran och ett förbättradt Ekonomiskt
skick åt en icke obetydlig del af
Provincen, ej verkställbar utom ett sådant
Statens biträde, hvarigenom medelst verkstäld
aftappning och hufvuddikning, en livar delegare
sättes i tillfälle, att genom anläggande
af sido-canaler eller diken, och genom uppbrytning
samt plöjning eller hackning och
bränning, allt efter jordens olika beskaffenhet,
göra sin Ego-lott i Måssarne odlingsbar.
Ett så beskaffad! biträde å Statens och
Stats-Verkets sida lära ock Riksens Ständer
hafva åsyftadt, då de .väckte fråga om undersökning.
å sådane odiings-lägenheter ; och
jag föreslår derföre, ej allenast, att nödige
beslut och åtgärder måtte vidtagas till rörel•s'e-Capi
talets spridande och a fs ätt ningens befordrande
genom allmänna arbeten, förnämligast
i de orter af Riket, hvarifrån medelst
inbetalning af Magazins- eller Discont-skulder
större belopp af berörde Capital ingått eller
ingår, utan ock , att åt Mossodlingar, som verkställigheten
och nyttan deraf är gifven, och
deribland de ofvanbcrörde, mätte lemnäs syn
-
Bctänkanden.
367
herlig uppmärksamhet, samt de deröfver upprättade
Beskrifningar och' Kostnads - förslag
i sådant afseende från vederbörlig ort reqvireras,
för att jemte denna motion komma
under skärskådande hos behörigt Utskott. Jag
hemställer derjemte om icke Respective Medstånden
måga genom vanlig communication
göras delagtige af denna min framställning.”
Stokholm den 11 Febr. i8a3.
Joh. Andersson,
Riksdagshian för Wartofta oell Frökinds
Härader af Skaraborgs Län.
Utskotten, som vid de af Johan Anderssons
motion föranledde öfverläggningar, ansett
sig böra först betrakta ämnet i allmänhet, utan
hänsigt till någon särskild Provins, hafva dervid
sökt taga någa kännedom, om hvad vid
föregående Riksdagar till befrämjande af odlingar
af Riksens Ständer blifvit beslutadt,
hvarvid Utskotten bland annat inhemtat, att
sedan sist församlade Ständer funnit, det den
vid 1815 års Riksdag inrättade Odlings-fond
förfelat sitt ändamål, i afseende på befordrandet
af odlingar af en större allmän nytta och
omfattning, blef af dem hos Kongl. Majrt
framförd den underdåniga anhållan, att Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes låta anställa undersökningar
i Provincerne, rörande sådane localer, hvilka
genom vatten afledning eller andre större
företag, som öfverstiga den enskilda förmågan,
kunde göras frugtbaraj hvarefter Kongl.
368 Stats - Utskottets
Majtt genom Circulair till samtelige Dess Befallningshafvande
af den i September 181B
i Nåder forordnat om slicke undersökningars
förrättande, med särskildt föreskrift, att be»
skrifningar öfver så beskaffade odlings-lägenheter,
jemte Förslag å kostnaden till deras
bringande i odlingsbart skick borde upprättas;
och hafva Utskotten af desse Beskrifniifgai*
och förslag inhemtat, att inom Riket finnas
flere hundrade tusen Tunnland till odling
tjenlig jord, som för en mot nyttan mindre
betydlig kostnad med lätthet kan förhjeipas ur
dess närvarande vattendränkta tillstånd och
såmedelst sättas i belägenhet att odlas.
Då efter hvad Utskotten ofvan anmärkt,
Riksens Ständer antagit, att de af dem förut
beviljade understöd icke verkat till förmån för
mera betydliga odlings-företag, hafva Utskotten
ansett det vara ett åliggande för sig, att
föreslå Riksens Ständer en förändrad grund
för bidrag å det allmännas sida, till beredandet
af sådane företag; hvarvid Utskotten
likväl, under fastställande såsom grundsats,
att Staten till odlingar icke bör anslå medel,
utan att ega rättighet att desamma återfordra,
finna sig böra hufvudsakligen skilja sig
från det förslag Johan Andersson uppgjort,
nemligen att de för odlingar af Kärr eller
Mossar erforderlige vatten-aftappningar skulle
på Statens bekostnad verkställas.
Ut*
Betänkanden.
369
TJtskotten som vidare antagit, att publikt
understöd aldrig bör ega rum, utanvid
de händelser, då odlingen finnes förtjent af
den dertill åtgående kostnaden, tro sig således
böra tillstyrka: att då en Mossa > Myra
eller annan af vatten fördränkt odlingsbar
mark, vid hållen undersökning, befunnits vara
af god beskaffenhet och i aftappnings kostnad
icke fordra ett större belopp än Sorn motsvarar
den för Delegarne påräknade fördel
af odlingen, samt Kongl. Maj:!;, efter pröfning
af det upprättade, Kostnads-förslaget, tillika
med åtföljande arbetsplan, hvilka alltid hos
Kongl. Maj:t till fastställelse böra upvisas,
i Nåder behagat desamma gilla , och Delegarne
i jorden derefter aflemnat fullgod säkerhet
för återgäldande af den till aftappningen
erforderligc kostnad, arbetet eller sjelfva aftappningen
sedermera i mån af den tillgång,
sona Nionde Hufvud-Titteln för Jordbrukets
och Näringarnfes upphjelpande och befrämjande
dertill kan lemna , må med allmänna medel och
under publik tillsyn samt af Kronans Manskap
verkställas; hvarefter Delegarne med 3:dje
årets slut, från det aftappnings-arbetet blifvit
fullhordadtj skola börja återbetalningen af
kostnaden derföre, på det sätt, att en åttondedel
af primitiva summan hvarje år erlägges,
hvarigenom hela beloppet, vid slutet af io:de
året efter aftappningen varder godtgjordt; hörandes
Delegarne dock från ali förbindelse af
räntas erläggande å Capitalet vara befriade.
4 Sami. 3 B, S/f
370
Stats-Utskottets
Eftei’ en sålunda gjord framställning af
de allmänna grunder, Utskotten ansett Lora
följas, vid meddelandet af understöd utaf Allmänna
Medel till befordrande af större odlings
företag, der fråga om vattu-aftappning
förekommer, finna Utskotten sig böra meddela
särskildt yttrande öfver den af Johan
Andersson gjorde motion om aftappning af
de så kallade Sjögerås och Hobergs samt Mörarps
Måssar, jemte Måssen Ryttaren, alla belägne
inom Skaraborgs Län; och som Utskotten,
efter att hafva förskaffat sig del af Kongl.
Majrts Befallningshafvandes i nämnde Län, den
i4 April 1821, till Kongl. Maj:t afgifne underdåniga
Berättelse, angående de i Länet varande
af vatten fördränkte, men till odling’
tjenlige lägenheter, jemte dervid fogade vettenskaplige
undersökningar samt Cliartor och
Beskrifningar öfver samma Lägenheter, tillika
med behörigt upprättadt Kostnads-förslag
öfver de 3 förstnämde Måssarnes aftappning,
af desse handlingar funnit vitsordadt hvad
Johan Andersson i detta afseende uppgifvit;
så och enär, med undantag af frågan om upprättandet
af arbetsplan, de af Utskottets föreslagne
vilkor., för åtnjutandet af understöd till
vatten-aftappning af större odlingsbara trakter,
derigenom blifvit uppfyllde, anse Utskotten,
att i händelse Riksens Höglofl. Ständer
bifalla Utskottens ofvapföre framstälde' förslag,
derafblefve en följd, att sedan arbetplan
för aftappningen af berörde Måssar blifvit författad
och jemte Kostnads-förslag af Kongl.
Betänkanden.
37i
Maj:t godkänd, samt tillika nödig säkerhet
för aftappnings kostnadens återbetalning stäld,
Delägarne vara berättigade, att i man aftillgångarne
af Allmänna medel, på förut stadgadt
sätt, få aftappningen af samma Måssar
verkstäld.
Slutligen hafva Utskotten trott sig böra
nämna, att hvad Utskotten nu föreslagit, icke
åsyftar någon ändring i hvad som finnes förordnadt,
rörande Låne-biträden från Riksens
Ständers Bank till smärre odlings företag dermed
Utskotten anse böra förhållas efter nu
gällande Författning , såvida ej Riksens Högloft.
Ständer sjelfve af förekommande anledning
skulle finna för godt, att annorlunda
derom besluta.
Till Riksens Högloft. Ständers bedröfvande
varder allt detta vördsamligen öfverlemnadt.
Stockholm den 16 Julii 1823.
Antom dea 5 Aug. i8a3.
No 37i:
Riksens Högloft. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
3^3 Stats-Utskottets
den hos Hederv. Bonde-Ståndet vakte
fråga om utgifvande af en så kallad
Medborgerlig Cateches.
Genom Protocolls-Utdrag af den 11 sistl.
Martil har Hederv. Bonde-Ståndet, till gemensam
handläggning af Stats- och Ekonomi-Utskotten,
öfverlemnat ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen
Lars Anderson, från Skaraborgs
Län, innefattande det förslag, att en medborgerlig
Cateches, så utförlig att den äfven af
Hederv. Bonde-Ståndets medlemmar i allmänhet
kunde läsas och begripas, måtte till trycket
befordras,
Denna Bok borde, efter Riksdagsmannens
tanka, uti frågor och svar korteligen framställa
innehållet och ordaförståndet af Rikets
Grundlagar, Statshushållningen i alla dess
grenar, Rikets fmanciella förhållanden, om
Bankens, Riksgälds-Contoirets samt Allmänna
Magazins-Directionens functioner: om Indelnings-Verket
samt Krigsmagten, Ämbets-och
Läro-Verken, om Domare-magten samt Lagoch
Police-väsendet m, m.
Uti denna Motion hade flere af Hederv.
Ståndets medlemmar instämt, hvarvid någre
ansett den ifrågavarande Boken höra på allmän
bekostnad utgifvas, men andra deremot
funnit lämpligare, att detta skedde på enskild
förläggares bekostnad.
Betänkanden.
Ehuruväl Utskotten anse en allmännare
kännedom af Rikes Lagar och Statistiska förhållanden
vara af väsendtlig nytta och utgöra
ett värdigt föremål för ett bildadt Samhälles
bemödanden; Likväl och då Utskotten
härvid erinrat sig att ej mindre en ny Civil—
och Criminal-Lag är under utarbetande samt
att Rikets eoconomiske författningar blifvit
samlade för att, i ett sammanhang framstälde,
undergå nödig granskning och förbättring,
än äfven att ett nytt förslag blifvit afgifvit
till de administrativa Verkens förändrade organisation
samt den egentliga Lagskipningens
afskiljande frun de administrativa ärenderna;
så finna Utskotten , med afseende på de förändringar,
som i förenämnde hänseenden kunna
komma att ega rum, och då utgifvandet
af en så vidt omfattande Handbok , som i
Memorialet åsyftas, skulle, vid ett sådant förhållande,
medföra en föga varagtig nytta och
möjligen äfven i en framtid blifva mera förvillande
än gagnelig, tidepuncten för dess
utarbetande ännu icke vara inne; och beträffande
serskildt Rikets Grundlagar, så erkänna
Utskotten visserligen nyttan af en allmännare
kännedom deraf; men då äfven desse
vid hvarje Riksdag äro förändring underkastade
och de desutom finnas att tillgå vid hvarje
Kyrka samt hos hvarje Domare i Riket,
hvarigenom tillfälle att deraf taga nödig kännedom
ej fattas dem, som sådant åstunda ;
anse Utskotten sig icke eller kunna tillstyrka
utgifvandet af desse Lagar på allmän bekosl
-
374 Stäts-Utskottets
liad, enär Stats-Verket derigenom skulle få
vidkännas betydliga kostnader utan alt någon
ersättning vöre derföre att förvänta.
Stats- och Ekonomi-Utskotten, som, till
livad Riksdagsmannen Lars Andersson föreslagit,
icke kunnat tillstyrka bifall, öfverlemna
dock ärendet till Riksens Höglofl. Ständers
eget bepröfvande.
Stockholm den a3 Julii i8a3.
Ankom d. 5 Aug. 1823.
N:o 372.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande öfver Herr J. P,
Lefréns motion , om upprättande af
ett Bolag till idkande af handel å
Syd-Amerika.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Statsoch
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning
öfverlemna! ett Memorial af Herr
J. P. Lefren, som, efter framstälde allmänna
reflexioner öfver Nationens fåfänga , som heldre
nyttjar fremmande än egne varor samt
författningarnes bristfällighet till skydd för
inhemska produetionen, förnämligast fästat
Bétänkanden.
uppmärksamheten på dyrheten af rå-ämnen
oell öfrige materialier, som till Manufacturers
oell Slöjdens bedrifvande erfordras, och till
stor del mäste hemtas utifrån ; och då ett
Bolag nu skall bålla pä att bilda sig, i afsigt
att på Syd-Amelicas Vestra kust öppna segelfart,
för att från dessa rika orter ur första
banden afhemta sådane varor, som äro tillåt—
ne till import oell dit exportera Svenska Manufacturer
och Slöjde-varor, men företaget
är förknippadt med många svårigheter och
bland annat med ögonblickets pcnnihge-förlägenlict,
liar Memorialets Författare hemställt,
att Riksens Ständer ville framföra den underdåniga
önskan, ätt förenämnde Bolag, i händelse
det fortfor att bilda sig, må tilldelas sådane
förmåner', i afseende på Tull-och andra
umgälder, som kunna befordra planens verkställighet
, samt Styrelsen, på allmän bekostnad,
vidtaga de anstalter, som erfordras till
närmare upplysningars erhållande rörande
nämnde orter , med livad mera till företagets
beredande kan finnas behöfligt.
Utskotten hafva tagit detta ärende uti
öfvervägande-, och ehuru Utskotten, med afseende
å de förändrade politiska förhållanden
, som i sednare tider egt- rum i Södra
America, anse sannolikt, att förmåner derigenom
kunna beredas, så viii för afsättningen
af Rikets produeter, som för upphandlingen
af nödige varor, enär denna handel llu ej som
förr behöfver ske genom .andra hand, utan
Sta ta- Ut skott et f
kan omedelbarligen på stället afslutas; likväl
oclr då Utskotten hvarken igenom ifrågavarande
motion eiler genom de utvägar Utskotten
särskildt i detta ändamål vidtagit, kunnat erhålla
erforderliga upplysningar om det ifrågaställde
CompagnietS tillvarelse elier om medlen
till det uppgifne förslagets utförande, tro
Utskotten, i frågans närvarande skick, sig
icke kunna, i anledning af förenämnde Motion,
tillstyrka någon Riksens Högloft; Ständers
åtgärd, heldst, enligt Utskottens af erfarenlfeten
understödde Öfvertygelse, större
Handels-Compagnier sällan medföra någon
nytta, hvarken för Staten eller de enskilde,
enär skiljagtigliet i åsigter och interessen,
sorn i sådane fall svårligen kunna undvikas,
måste rubba den enhet både i plan och utförande,
som utgör ett hufvudsakligt vilkor
för lyckliga resultater, då deremot den enskilda
speculationen merendels gynnas af en
vida större framgång; hvadan Utskotten tro,
att i händelse något understöd af Staten i
detta ändamål skulle beviljas sådane enskildte
företag, då företrädesvis böra uppmuntras
och befordras.
Till Riksens IlÖglofl. Ständers eget bepröfvande
hemställes dock detta vördsamligem
Stockholm den 18 Julii 1820.
Ankom
Betänkanden.
Antom den 5 Augusti i8a3.
N:o 373.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Bevillnings-Utskotts Utlåtande, i anledning
af väckt fråga, om Portofrihet
för Riks-Ståndens Protocoll
och Bihanget dertill vid innevarande
Riksdag.
Såsom ett tillägg till af Riksens Höglofl-Ständer
vidtagne beslut, att nedsätta priset å RiksStåndens
Protocoll, för att såmedelst befordra
deras afsättning och kringspridande, har
af Herr Grefve Spens blifvit föreslaget, att
Postfrihet mätte beviljas för Riks-Ståndens
Protocoll och Bihanget dertill vid innevarande
Riksdag.
Vid öfverläggningarne härom hafva Utskotten
erfarit, att Postväskornes tyngd redan
förut på llcre ställen är ganska besvärlig, och
hvilken olägenhet ännu mera skulle ökas, om
den af Herr Grefve Spens föreslagne Portofrihet
blifve medgifven. Då den enskildte
dessutom antingen i Bokhandelsväg eller ock
genom annan lägenhet lätteligen kan erhålla
tillgång till Protocollen och Bihanget, skulle
portofrihetens meddelande endast förorsaka
en tillökning uti postförings-besväret, livil
24
*
378
Stats-Utskottets
ket åter i flere orter af Riket påkallar ert
länge saknad lindring.
Med anledning häraf och då dertill kommer
svårigheter att förhindra missbruk härvid,
och fribrefs-rättigheten endast åsyftar
att, utan Ämbets- och Tjenstemännens enskildta
betungande , befordra en lättare communication
emellan Rikets Ämbetsverk, finna
Utskotten sig icke kunna tillstyrka bifall till
ifrågavarande af Herr Grefve Spens väckte
Motion.
Delta undei’ställes dock vördsamligen Riksens
Höglofl. Ständers Eget bepröfvande.
Stockholm den 18 Julii 1823.
Antom elen 5 Aug. 1823,
N:o 3^4.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Bevillnings-Utskotts Utlåtande öfver
Herr Bjuhrs Motion, om Umeå
och Luleå Städers befrielse från de
med Tullkamrarnes underhållande
förknippade afgifter.
H os Yällofl. Borgare-Ståndet har RiksdagsEullmägtigen
för Umeå Stad, Herr Bjuhr,uti
' Betänkahäen.
3 79
afgifvet Memorial anhållit*.om befrielse för
Umeå och Luleå Städer från de med Tulikamram
cs underhållande förknippade afgifter;
och såsom skal för denna framställning åberopat,
att när de i Vesterbotten belägne Städer,
som före det sista kriget, hvarigenom
Finland skiljdes från Sverige, anhöilo om
egne Tullkamrar, skedde väl sådant alltid mot
åtagande af visse skyldigheter, hvaribland äfven
för Luleå Stad var ansvarigheten för en
till Tullbetieningens aflönande utgående import;
men som då för tiden hvarken författningarne
om en fri handel med Victualie-varor
och en obehindrad seglation med Landtmanna-produeter
voro utkomne, eller Sjötullsbetjeningens
Löner utgjorde mera än en tredjedel
af deras nu varande belopp, kunde
Stadens invånare äfven deruti ingå, hvilket
nu mera åter icke är förhållandet, sedandels
författningar, dels mångdubblade förhöjningar
af Städernas åligganden förorsakat det de nu
mera ej mägta draga desse kostnader; och
sorn de på landet boende icke äro betungade
med afgifter till hnderliållande af de sedermera
för Landets beqvämlighet, i Haparanda, Näsby,
Skellefteå och Ratan inrättade Tullkamrar,
‘samt någon anledning icke förefinnas, hvarföre
Städerne i Vesterbotten och Norrbotten
skola för samma rättigheter vidkännas större
tunga, än andre Städer, så har hegardt blifvit,
att Umeå och Luleå äfvensom Piteå, hvarom
Herr Lagman Ullberg äfven viickt fråga,
jnåttc befrias från de med Tull kamrar nedför
-
38o
Sfats - Utskottets
knippade afgifter; hvaremot inom Yällofl.
Borgare-Ståndet blifvit erinradt, att då detta
åtagande grundade sig på en frivillig öfverenskommelse,
syntes det bero af Städerne
sjelfve, ätt antingen afsäga sig sin Stapelstads
rätt och derigenom befrias från denna öfverklagade
utgift, eller i annat fall vidkännas
densamma.
Vid pröfningen häraf hafva Stats- samt
Bevillning®-Utskotten,' till hvars gemensamma
handläggning ärendet blifvit remitteradt,
inhemtat det Staden Umeå icke skall genom
någon författning ålagd vara, att i händelse
Uppbörden af Tullverket icke uppginge till omkostnadernes
bestridande, ersätta Kongl. Maj:t
och Kronan bristen, men hvad deremot Städerne
Luleå och Piteå angår, så och enär Kongl.
Majrts Nådiga bref af den 18 Februarii 1801
och 12 Julii 1812 samt Kongl.1 CommerceCollegii
Kungörelse af den 11 påföljande Augusti
uttryckeligen innehålla, det skola berörde
a:ne'Städer, om Sjötulis-uppbörden derstädes
någon gång icke steg till det mot Tullbevakningens
aflöning svarande belopp, genom bristens
fyllande hålla Kongl. Maj:t och Kronan
skadeslös, samt Staten dessutom ingalunda bör
belastas med utgifter för sådane förmåner,
hvilka till särskild fördel tilläggas Städer,
Corporationer eller enskilde , finna Utskotten
sig så mycket mindre kunna tillstyrka bifall
å den för nämnde Städer sökte befrielse från
skyldigheten att bidraga till Tullbevaknings
-
Betänkanden.
kostnaderjie, som det beror af desse Städer
sjeltve, ali afsäga sig den med detta onus
förenade Stapelstads-rätten.
Hvilket lill Riksens Högloft. Ständers vördsamt
hemställas.
Stockholm den Julii 1823.
Ankom elon 5 Aug. i8a3.
N:o 3^5.
Riksens Högloft. Ständers Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
de vid innevarande Riksdag väckte
motioner, om en förändrad Reglering
af Hospitals-Inrättningarne i Riket.
Till Stats- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
handläggning har Yäliofl. Borgare-Ståndet
remitterat ett utaf Herr P. U. Huldberg afgifvet
Memorial, deruti, eftergjord fr arns t älläng
, dels om det förändrade skick Hospitalerne
i Riket under tidernas lopp erhållit och
behofvet att med deni vidtaga en ny reglering,
dels om otillräckligheten af de till Hospitalerncs
i vissa Län underhåll anslagna inkomster,
111. 111. blifvit föreslaget, att samtelige
Hospitalerne malte sammanslås till ett, två
383
Stats - Utskottets
eller högst tre för hela riket; att desse borde
anläggas på en Ö, der man ej behöfde befara
Hospitalshjonens rymning, men dock kunde
bereda dem tillfälle till nödig rörelse och
frihet, samt att en ständig Läkare dervid borde
antagas, som tillika vore Prestman; och
bar Herr Huldberg, i sammanhang härmed anmärkt
den minskning i inkomster Ilospitalerne
milida, derigenom, att, af den under Kongl.
Seraphimer-Ordens-Gillets Styrelse stående
fond, g å 10,000 R:dr årligen medtagas till
uppfostrings-hjelp för fattiga Barn, samt för
öfrigt hemstält, att då, efter det sätt, hvarpå
denna hjelp nu bestämmes och fördelas,
icke alltid de mest behöfvande kommit deraf
i åtnjutande, en sådan ordning dermed ‘måtte
vidtagas, i händelse den samma ansågs böra
fortfara, att af hufvud-beloppet tilldelas
hvarje Län, efter storlek och behof, en viss
Summa årligen, som åter, efter enahanda
grund mellan Soeknarne, genom Sockne-Berednings-Committeernes
försorg borde fördelas.
Härförutan har till Ekonomi-Utskottet
enskildt blifvit öfverlemnadt
Från llögv. Preste-Ståndet
Ett Memorial af Herr Professor Bexell,
deruti han, på anförde skäl, lika med Herr
Huldberg , ansett de nuvarande Läns Ilospitallerne
böra förvandlas till färre Central
-
Betänkanden.
383
Hospitaler, såsom enda sättet, hvarigenom
Inrättningar, i stället för att, såsom nu,
.blott utgöra förvarings-anstalter, att innesluta
och från det allmänna undangömma de vansinnige,
skulle blifva förbättringshus, som åt
samhället återskänkte den sinnes-sjuka sansad.
Under vidare utveckling af ämnet har
Herr Professoren visat nödvändigheten af en
oafbruten Läkare-vård äfvensom Herr Professorn
hållit före, att en Prestmans oupphörliga
samverkan med Läkaren borde beredas,
hvilket lättast kunde ske derigenom, att llospitals-Predikanten
äfven ikläddes- befattningen
af Syssloman. Slutligen har Herr Professoren
dels föreslagit, att vården och den
närmare uppsigten om Central-Hospitalerne
måtte uppdragas åt förvaltningar af lika sammansättning
som Curhus-Directionerne, dels
yrkat att, då anledning förekommit, att
hvarjehanda egendom under tidernas lopp
frångått Hospitalerna, undersökning härom
måtte anställas; •—. och
Frän Hederv. Bonde-Ståndet
Ett Memorial af, Riksdags-Fullmägtige
från Gothland, Conrad Larsson och Eric Dettlofsson,
som under klagan öfver det usla tillstånd
Goth lands, för 6 år tillbaka, utdömda
Lazarettsbyggnad företer, samt otillräckligheten
af de medel, sorn Kongl. Seraphimer-Orclens-Gillét,
af de från Länet ingående betydliga
inkomster, årligen disponerar till Lasarettets
384
St als-Ut skottets
underhåll, yrkat, att Gothlands Hospital oell
Läns Lazarett måtte skiljas från nämnde Gilles
befattning, samt Hospitals-intraderne , på hvilka
Lazarettet är funderadt, ställas under Lazaretts-
och Curhus-Direction och endast granskningar
af de deröfver upprättade räkenskaper
tillhöra Gillet; Conrad Larsson och Eric Detllofsson
hafva för öfrigt ansett, att Hospitalsinkomsterne
på Gothland borde destoheldre få
bibehållas oförryckte inom Länet, enär sådant
så väl instämmer med Kyrkolagens 28 Gap 2 §.
som äfven blifvit särskildt, försäkradt genom
Kongl. Privilegier , allt i från den Lid Gothland
hörde under Danska väldet.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
som först handlagdt desse särskildte Memorial,
bar då deruti blifvit framstälde ämnen, som
rörde ett af mensklighetens vigtigaste interesen,
trott sig deråt böra lemna en särdeles uppmärksamhet.
Bland de ömmande föremålen för
medlidande och hjelpsamhet intaga utan tvifvel
de olyckliga , som förlorat sina sinnens
bruk , främsta rummet. Deras tillstånd , fördem
sjelva högst beklagansvärdt, måste vara förtjent
af varkunsamhet och deras sak hos mennisko
vännen ej annat än väcka deltagande. Detta
synes man ej eller hafva glömt, då onan be red t
fristäder till de vansinniges emottagande, men
i stället att utöfva det slags välgörande, som
kunnat åsyfta desse olyckliges förbättring,
tyckes man hos oss i allmänhet endast hafva
varit
Betänk anden. 385
varit angelägne att befria deras' lyckligare
likar från den smärtade åsynen af dessa bevis
på mensklighetens förnedring; oell ehuru vårt
Land eljest gjort sig högaktadt genom utofiiingen
af alla dygder, sorn upphöjt menniskan,
har man likväl, i motsats af den tima
omvårdnad, som i åtskilliga andra Länder blifvit
skänkt de svagsinte, låtit llospitalerne i
Riket förblifva i deras af ålder egande ofullkomliga
tillstånd, hvars brister sjelfva den
Ämbets-myndighet, under hvars högsta vård
Hospitalerne nu äro ställda, eller Kongl. Seraphimer-Ortlens-Gillet,
numera erkänt, då
Ordens Gillet uti dess till Kongl. Maj:st den
3 December sistlidet år afgifne underdåniga
Berättelse angående Läns-Lazaretterne i Riket
och den så kallade Treskillings-afgiften, förklarat
sig hafva , under fästad uppmärksamhet
derpå, att allt för få anstalter varit vidtagne
och allt för ringa möda använd till Hospitalshjonens
botande och återställande till förnuft
och hälsa, funnit flere förbättringar vid Hospitalerne
och förändringar i den method, efter
hvilken Hospitals-hjonen behandlas, vara
oundvikligen nödige.
Ekonomi-Utskottet, som i följd häraf
ansett det utgöra ett vigtigt åliggande för
Samhället, att söka bringa Hospitalerne
till ett emot det numera erkända ändamålet
med deras inrättande svarande . skick, bär
för den skull till pröfning lorehaft sättet för
4 Sami. 3 B. 25
386 Stats-Utskottets
åstadkommande af en nödig förändring härutinnan;
och då Utskottet å ena sidan inhämtat,
att Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet,
uti dess ofvannämnde Berättelse anmält sig,
oaktadt det insedda behofvet af Hospitals-inrättningarnes
förbättrande, icke kunna, i anseende
till de Hospitalerne anslagne medels
otillräcklighet för bestridande af de derigenom
uppkommande Ökade utgifter, i författning
derom ingå, på annat vilkor, än att nedsättning
sker i de från Hospital-fonden till
Lazaretterne utgående tillskott, och å den
andra sidan, lika med Herr Professor Bexell,
fann Hospitalernes närvarande organisation
framställa ett ovilkorligt hinder emot deras
fullkomnande, emedan, om äfven nödige tillgångar
voro för handen, det blefve omöjligt
att å ole ställen der ett ringare antal Dårar
förvaras, med framgång använda det i sednare
tider bepröfvade medel till svagsintes hotande,
enär verkan af desse nödvändigt måste
grunda sig på erfarenheten af försök, anställde
med flere vansinnige af vexlande gradationer
och ett under umgänge med ett större
antal Dårar , förvärfvadt studium af hvarje
medels särskilda användbarhet, med afseende
på kropps beskaffenhet, lynne och sjukdoms
orsaker; Så tror Ekonomi-Utskottet en
fullständig omskapning af de nuvarande Läns
Hospitalerne, med undantag af det på Gothland,
hvarmed ett särskildt förhållande inträffar,
och deras förenämde till bildandet af
Cenlral-Hospitaler, vara desto häldre nödig ,
Betänk anden.
som derigenom icke blott den önskade förbättringen
i desse Barmhertighets-inrättningar
skulle kunne göras möjlig, utan ock de dertill
erforderliga tillgångar beredas, medelst
den besparing, som genom sjelfva sammanslåendet
skulle vinnas.
Ekonomi-Utskottet anser sig likväl härvid
icke kunna instämma i den tanke, som
af Herr Huldberg blifvit yttrad, att; antalet
af Central-Hospitalerne borde inskränkas till
ett eller högst tvenne, och en Ö anvisas till
deras anläggning; och hafva såsom skäl emot
antagandet af delta förslag hos Utskottet framställt
sig, i förra afseendet Sveriges vidsträckta
läge, och i det sednare egenteligen saknaden
af medel till beredande af nya etablissementer
för Dårarnes förvarande. Under bristande
kännedom af åtskillige hit hörande upplysningar,
tror Utskottet sig icke böra meddela
något bestämdt yttrande, hvarken i afseende
på antalet af Central-Hospitalerne
eller deras localisering, utan bör detta, i
Utskottets tanke , bero af närmare undersökning
och pröfning af de omständigheter, som
med hufvudsaklig hänsigt till ändamålet af >
den föreslagne förändringen och förut befintlig
tillgång till tjenliga IIospitals-Byggnader,
kunna komma i betraktande.
Att hafva stadgat sättet för tillvägabringandet
af en förbättring i Hospitalernes organisation
finner Utskottet emedlertid icke
388
Stats-Utskottets
vara nog. För deras bibehållande i det goda
skick man vill gifva dem, anser Ekonomiutskottet
det utgöra ett nödvändigt vilkor,
att en närmare tillsyn öfver dem finnes, eller,
med andra ord, att vården om dem blifver
anförtrodd åt en på stället organiserad Styrelse,
som, i tillfälle att sjelf undersöka deras
behof och briste^, kan vidtaga nödige utvägar
till dessas snara och ändamålsenliga aflijelpande
samt vaka öfver gifne föreskrifters
handhafvande; och under denna öfvertygelse,
tror Utskottet sig böra föreslå att, i stället
för det Kongl. Scraphimer-Ordens-Gillet
hittills egt direct befattning med Hospitalerne
i Riket, Central-Hospitalerné måtte ställas
under omedelbart inseende och förvaltning
af den till hvarje ställe närmast varande Lazaretts-
och Curhus-Direction, i hvilken Stiftets
Biskop bör intagas såsom vice Ordförande,
eller den Prestman, han i sitt ställe kari
utse, vinna inträde såsom Ledamot, då ock
Directionen finge inom sig vällja annan vice
Ordförande; saint Kongl. Seraphimer-Ordens
Gillet med sistnämnda Hospitaler icke tillkomma
annan åtgärd, än Ordens-Gillet, enligt
Kongl. Instructionen den i 7 December
1817, tillhör, i anseende till Lazaretterne i
Piiket. En sådan förändring i Hospitalernes
förvaltning hafva Riksens Ständer, inseende
bristerne af det förutvarande Styrelse-sältet
deröfver, och redan vid förra Riksdagen hos
Kongl. Maj:t anmält sig önska, ehuru Kongl.
Majit, efter hvad Utskottet inhämtat, icke
Betänkandeti.
389
funnit skäl att dertill bifalla, utan endast
ansett nödigt, att en särskild -Instruktion blefve
utfärdad för Läns Styrelsen aPIIospitalerne,
hvartill Kongl. Scraphimer-Ordens-Gillet,
den 16 December 1818, erhållit JSådig Befallning
att författa förslag.
Såsom en följd af Hospitalernes förändrade
Organisation och Styrelse, anser Ekonomi-Utskottet
afven en bestämd reglering
och fördelning mellan Central-Ilospitalerne
af Läns Hospitalernes nu egande fonder och
inkomster böra företagas samt det hvarje Central-Hospital
tillkommande belopp derefter
öfverlemnas till Direetionen deröfver, att förvaltas
på det sätt, som genom ofvannämnde
Instruktion af den 17 December 1817, är i
afseende på Lazaretts- och Curlius-medlen föreskrifvit.
Tili hvad Herr Professor Bexell föreslagit,
rörande Hospitals-Sysslomans och Hospitals
-Predikants-befattningarnes framtida
förenande, finnér Ekonomi-Utskottet sig icke
böra tveka att tillstyrka bifall, heldst sådant,
i Kyrko-Lagen medgifvet, redan vid en del
Hospitaler varit öfvadt utan någon deraf förmärkt
olägenhet, och tillfälle derigenom gifves
till vinnande afen mera jemn Presterlig vård
vid Ilospitalerne; men beträffande Herr Professorns
hemställan att undersökning matte
ske, i afsigt att utröna om icke, under tidernas
lopp, hvarjehanda egendomar obehörigen
Stats-Utskottets
frångått Hospitalerne, som till sin primitiva
bestämmelse borde återföras, så tror Utskottet,
med kännedom deraf, att Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet
redan låtit anställa en
sådan undersökning, hvilken oek haft till följd,
att flere afsöndrade lägenheter blifvit till Hospitalerne
åter lagde, sig icke böra i detta
fall föreslå någon åtgärd.
Vidkommande sluteligen Herr Huldbergs
förslag om förändrade stadgaden i afseende
på dispositionen och utdelningen af de till
fattige Barns uppfostran af Hospitals- och
Bai nhus-fonderne utgående medel, så finner
Utskottet sig icke kunna tillstyrka något annat
förfarande härutinnan, än som hittills
egt rum, innan den föreslagna allmänna regleringen
af Hospitals-fonden hinner tillvägabringas
och det derefter visat sig, om och
hvilka liufvudsakliga förändringar kunna erfordras
i anseende till understödet för fattige
Barns uppfostran.
Sedan Ekonomi-Utskottet nu utlåtit sig
angående de af Herr Professor Bexell och Herr
Huldberg väckte motioner , anser Utskottet sig
jemväl böra meddela yttrande rörande RiksdagsFullmägtiges,
från Gothland, yrkande, om dervarande
Läns-Hospitals skiljande från Kongl.
Serapliimer-Ordens-Gillets befattning, hvarom
äfven vid de föregående Riksdagarne fråga
blifvit väckt.
Betänkanden.
Af Ordens-Gillets förut åberopade Berättelse
har Utskottet erhållit den upplysning:
att nämde Hospitals inkomster för år 1820
bestigit sig till 145 Tunnor Råg och ett lika
qvantum Korn, deraf för Hospitalets föremål
disponerats q3 Tunnor af förra slaget och 100
Tunnor af det sednare; att lösen för öfverskotts-Spannemålen,
som i Ordens-Gillets Cassa
influtit, utgjort io83 R:dr 14 sk. men att
deremot af samma Cassa till Lazarettets i Wisby
underhåll utbetalts jooo R:dr samt att Ordens-Gillet
dessutom i uppfostringshjelp för
fattiga Barn inom Gothlands Län bestått en
Summa af 227 R:dr 8 sk.
Med åberopande af hvad Utskottet förut
andragit, rörande fördelarne af Hospitalers förvaltande
genom local-Styrelser, tror Utskottet
sig ega så mycket mera skäl att med sitt
tillstyrkande understödja den af Gothlands
Fullmägtige yttrande önskan om Läns Hospitalets
och de dertill anslagne inkomsters ställande
under Lazaretts- och Curhus-Directionens
i Wisby uteslutande vård och inseende
på sätt som om Central-Hospitalerne redan
är föreslaget och mot lemnad frikallelse för
Kongl. Seraphipier- Ordens -Gillet från alla
framtida utgifter till Länet, som , enligt Ordens-Gillets
ofvanberörcle egna uppgift, Hospi- •
tals-intraderne på Gothland ej lemna något
öfverskott och allmänna Hospi fals-fonden således
icke derigenom kan tillskyndas någon
förlust. Om behofvet för Gothland, att snart
Stats-Ut skottets
blifva forsed t nied en ny Lazaretts-byggnad,
har Utskottet vunnit cn fullkomlig, visshet
och med denna har förenat sig öfverty gelsen,
att derest säkerhet linnes för Ilospitals-medlens
oförryckta bibehållande inom Länet',
utväg lättare skall kunna beredas till aflijelpande
af detta behof, fren om denna säkerhet
skall oek, utan tvifvel, ett lifligare deltagande
hos Länets innevånare väckas för de nu i
förfall råkade Barmhertighets-verken , och
den frikostighet, till hvars utebiifvande förut
anledning kunnat linnas, åter utöfva sitt välgörande
inflytande.
Ifall Riksens Högloft. Ständer täckas bifalla
hvad Utskottet i ena och andra alseendet
föreslagit, anser Utskottet slutéligen Riksens
Högloft, Ständer böra hos Kongl. Maj:t
anmäla derås . underdåniga önskan onr detta
förslags antagande, med öfverlemnande lill
Kongl. Maj:t att förordna om de åtgärder, som
för verkställigheten deraf kunna erfordras.
Då ifrågavarande ämne sålunda utaf Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit
fullständigt utredt och besvaradt, samt
en förändrad organisation af Hospitals-Xnrä tillingarne
i Riket och förvaltningens af deras
fonder öfverlemnade till Lazaretts- crh Curfms-Diréctionerne
icke eger något inflytande
på Stats-Verkets tillstånd, får Stats-Utskottet
vördsamt tillkännagifva, alt Utskottet anser
det
■Betänkande#.
tiel icke tillkomma sig att häröfver meddela
något yttrande. En Ledamots häremot
anförda Reservation bifogas.
Stockholm den 18 Julii l8a3.
Utdrag af Protocohet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi*Utskott den 18
julii 1825. ' "
S. D. H err Huldberg anförde: ”Emot den del
af Utskottens beslut, som afhandlar den blifvande
Sysslomannen vid HoSpitalerne, får jag
Jnig reservera och anhålla, att få denna reservation
till de Respéctive Riks^Stånden bifogad.”
”Jag har förslagit att Läkaren, den jag
här anser för hufvud-person, måtte bli Syssloman
och ingalunda Presten. Man synes nu
mera vara allmänt öfvertygad om att vansinnet
är en sjukdom, som medice bor och ofta
kan botas. Med Läkarens pligt öfverensstämmer
således framför alla andras, alt tillse det
ordning och beqvämlighet vid Hospitalen iagttages
och således bör lian dervid hafva den närmaste
tillsyn. Någon fara för Controllen inser
jag icke dervid. Läkarehvär vanligen lie*
derlig karl och beliöfver då ingen annan controll
än sin pligt och sitt samvete, — är han
det icke, så hjelpa icke de konstigaste anstal
-
3g4 Stats-Utskottets
ter af de i våra dagar öfver höfvan utsträckte
controller.”
Ex Prötocollo
A. Fryxell.
Ankom den G Augusti i8u3.
N:o 3^51.
Riksens Höglofl. Ständers Stats-, Banco-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, rörande Grundernes
bestämmande för ett Stats-Hushållnings-System.
Högv. Preste-Ståndet liar genom ProtocollsUtdrag
den 17 nasti. April till Stats-, Banco»samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
handläggning återremitterat den af Herr
Friherre Jacob Cederström väckte fråga, om bestämmande
af Allmänna Grunder för ett StatsHushållnings-System,
hvaröfver Utskolten afgifvit
gemensamt Utlåtande den 29 sistlidne
Martin ,
Men som detta yttrande blifvit den 171
berörde April Månad bifallet af de 3 öfrige
Stånden; så hafva Utskotten, enär altså, lik
-
Betänkanden.
mätigt 69 §. i Regerings-Formen, detta ärende
är afgjordt, ansett sig icke kunna dervid
någon ytterligare åtgärd lemna} hvilket Utskotten
skolat vördsammeligen anmäla.
Stockholm den 16 Julii i8a3.
Ankom den G Aug. 1823.
N:o 376.
Riksens Högloft. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående Recognitions-Skogarne.
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag', hafva samtelige
Respective Riks-Stånden till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
gemensamma handläggning remitterat följande:
(Se 1 :sta Samlingen,)
Till upplysning härvid få förenade Utskotten
vördsamt anmäla, att, då vid 1809
och 1810 årens Riksdag, fråga väcktes om
Recognitioirs-Skogarnes användande på ett för
Staten mera förmånligt sätt, än dittils egt
rum, förklarade Riksens Ständer, uti underdånig
Skrifvelse den 16 Pecember 1809, det
de, såsom allmän grundsats , antagit, att, om,
å ena sidan, egande rätten till den upplåtue
Skogen vore Staten förvarad, nyttjande rätten
396 St ats-UIs kottets
likväl, a andra sidan, med afseende å det
för anläggningen oundgängliga behofvet, alltid
blifvit Bergverken, emot åsatt R*ecognitions4
afgift, försäkrad genom flere både äldre oell
nyare Kongl, Förordningar och Ständers förklaranden,
samt att det vore ostridigt, att
Staten, med stöd af nämnde Författningar,
lika litet kunde ovilkorligen disponera om
de till Berg-Verken upplåtne Skogarne, sorn
desse kunde af Berg-Verken, utan förbehåll
af Statens egande rätt, bagagnas. Då emellertid.
det sätt, hvarpå Skogarne blifvit Bruken
tillslagne, föranfedt dertill, att på flere ställen
vidlyftigare trakter, än vederbordt, kommit
, att Bruken tilldelas, och ändamålet
med Skogarnes upplåtande måste bestämma
gränsen för Bruksegarnes företrädesrätt till
Skatteköp derå; ansågo Riksens Ständer,
Bruksegarne ovilkorligen berättigade, att behålla
så mycken Skog, som för Brukens drift
och Smidets underhållande tarfvades; hvaremot,
till den öfriga marken, en hvar borde
lemnäs öppet, att med lika rätt, sorn Bruksegarne,
i köpet concurera; och, under desse
åsigter, stadgades sådane Allmänna grunder,
för de ömsesidiga förhållanden emellan Staten
och Bruksegarne, att Staten, utan Bruksegarnes
undergång, skulle af sin eganderätt
kunna draga den största möjliga fördel ; äfvensom
Riksens Ständer öfverenskommo om
visse åtgärder, hvilka borde föregå, innan
Bruksegarne finge begagna den dem medgifne
rättighet, att, emot 6 års Ränta, till Skalle
Bctänkanden.
397
lösa de andelar af sina innehafvande Recognitions-Skogar,
som för Brukens bestånd vore
nödige; och skulle, bland annat, enligt y:de
puncteri, rättigheten till Skatteköps erhållande,
till en början, vara inskränkt till en tid
af 6 år, med förbehåll för Riksens Ständer,
att, vid nästa Riksmöte, i anseende till de
Bruksegare , sorn ej inom denna tid ingått i
Skatteköp, med Reeognitions-Skogarne vidtaga
sådane Författningar, som nödige pröfvades.
Sedan Riksens Ständer till Kongl. Majrt
i underdånighet öfverlemna t, att deras Beslut
härom till verkställighet befordra, på sätt,
sorn för ändamålet kunde anses tjenligast,
täcktes Kongl. Maj:t, med hufvudsakligt godkännande
af Riksens Ständers yttrande i ämnet,
uti Nådig Kungörelse den/pde Februarii
1811, föreskrifva, att så snart Kongl. Kammar-
och Bergs-Collegiernes Utslag vunnit
laga kraft, eller, i fall Målet droges under
Kongl. Maj:ts Egen Höga pröfning, Nådigt
Beslut blifvit meddeldt om hvad som under
Bruken borde bibehållas eller icke, skulle
Kronans och Brukens andelar afvittras, och
med Rågångar skiljas , samt derest Bruksegaren
då inkommit med ansökning om Skatteköp å
den under Bruket bibehållne Skogmarken, med
derå för dess räkning anlagde odlingar, skulle
anstalt vidtagas med Markens indelande till
Hemmantal och Skattläggning. Hade åter Skatteköps-ansökning
då icke inkommit, och inkonnue
den ej eller innan nästa Lagtima
Stats-Ut skottets
Riksdag, borde med Hemmantals-indelningen
och Skattläggningen innehållas, samt Bruksegaren
fortfara , att betala Reeognitions-afgift
derföre likasom förut, med afdrag för den
del af Skogen, sorn kunde hafva Bruket frångått;
men med denna sednare delen skulle då
genast så förfaras, sorn Riksens Ständer föreslagit,
Vid sist öfverståndne Riksdag förekom
å nyo frågan, om Recognitions-Skogarnqs användande
; och i anledning deraf förmälde
Riksens Ständer, uti underdånig Skrifvelse,
den i4 Julik 1818, sig hafva funnit, att endast
de Bruksegare, sorn, inom 6 år efter
1811 års Kongl, Kungörelses utfärdande, och
således inom den t\ Februarii 1817 , hos vederbörande
Collegier gjort ansökning om Skattesbo
p å sine Recognitions-Skogar, och emellertid
fullgjort allt hvad samma Kongl. Kungörelse
i sådant ändamål stadgar, skulle bibehållas
vid rättigheten till Skatteköp efter
de deruti utstakade grunder; dock lemnades
Bruksegarne öppet att, inom ytterligare tvänne
år , räknade från den dag då Riksdags-Beslutet
undertecknades, mot' vissa förhöjde
vilkor, inköpa så stor del af desse Skogar,
som till deras Smide erfordrades; men deremot
borde de Recognitions-Skogar, hvilka ej ,
vid i8ai års början, vore försålde, i händelse
Bruksegarne ej kunde lagligen bevisa
det icke af dem hafva berott att desförinnan
Skatteköp erhålla, utbjudas och försäljas
Betäiikanden.
399
efter de grunder, sorn Riksens Ständer , uti
deras underdåniga Skrifvelse den i3 nästföregångne
Junii, för de öfrige Krono-Skogarnes
försäljning bestämt.
Yid ett generelt bedömande af desse
Riksens Ständers förordnanden, örn dispositionen
af Recognitions-Skogarne , visar sig altså,
att Riksens Ständer, vid ofvannämde bägge
Riksdagar, utgått från olika synpuncter i så
måtto, att 1809 och 1810 årens Ständer väl
velat bereda Staten en större inkomst, dels
genom Skattelösen af de för Brukens drift
erförderlige Recognitions-Skogstrakter,' dels
ock genom försäljning af de andelar utaf
samma Skogar, som, i berörde afseende,
icke vore nödvändige, men hufvudsakligen
afsett den indirecta vinst, som Staten tillskyndades
_ genom Bergshandteringens fortsatta
bedrifvande på de ställen, der sådant,
utan Recognitions-Skogars begagnande, ej låter
sig verkställa; hvaremot föremålet för
Riksens Ständers, vid 1817 och 1818 årens
Riksdag, i detta ämne fattade Beslut uteslutande
varit det, att skaffa Stats-Verket den
högsta möjliga directa Penninge-afkastning af
desse Skogar, utan afseende i hvars ego de
finnas»
Förenade Utskotten medgifva, att StatsYerkets
ställning fordrar all möjlig uppmärksamhet
derå, att de utvägar hegagnas, som
till förefallande Utgifters godtgörande kunna
4oo Stat s-Utskottets
sig förete ; men Utskotten äro dock af dett
tanka, att ögonblickets större vinst härvid
mindre bör tagas i beräkning , än de fördelar,
som, ehuru i början ej särdeles betydlige, i
tidens längd , med säkerhet kunna påräknas ,
och derigenom blifva fullt motsvarande.
Då härvid jemväl i betraktande kommer
, att den af 1817 och 1818 årens Ständer,
i afseende på dispositionen af RecognitionsSkogarne,
stadgade förändring, hvarigenom
ifrågavarande större vinst skulle Stals-Verket
tillskyndas, icke står tillsammans med Bruksegarnes,
på äldre Författningar och Riksens
Ständers, vid iSop och 181 o årens Riksdag,
lemnade, samt af Kongl. Majit i Nåder sanctionerade
medgifvande, grundade rätt till begagnandet
af desse St igar för sine Bruks behof
; Att Bruksegarne hvarken uti Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse den iöDec. 1809,
eller Kongl. Maj:ts på grund deraf, under den
4 Februarii 1811, utfärdade Nådiga Kungörelse,
fått sig, såsom ,en skyldighet, ålagdt,
utan endast, såsom en rättighet, medgifvet,
att till Skatte losa nödige delar af Recognitions-Skogarne;
hvilket ytterligare styrker,
att ändamålet ingalunda varit, att betaga
Bruksegarne deras förut innehafvande nyttjande
rätt till desse Skogs-andelar, men väl, att
bereda dem en ökad förmån, genom möjligheten,
att egande-rätten dertill sig förvärfva:
Att den sålunda, mot bestämde vilkor medgifne,
rättig
-
jBettinkandelii
rättigheten till Skattelösen * för hvilken Riksens
Ständer sjelfve ansett en tid af 6 år
till en början böra bestämmans, enligt ofvan
högstberörde till efterrättelse gällande kungörelse,
ovilkorligen lemnats Bruksegarne öppen
till nästpåföljande Lagtima Riksdag, hvilken
hu först inträffat; och att samina Kongl.
Kungörelse icke innehåller den föreskrift,
Riksens, åren 1817 och 1818, församlade
Ständer funnit vara enda vilkoret, hvarunder
Bruksegarne kunde få tillgodonjuta nämnde
lösningsrätt, att nemligen de hos vederbörande
Coilegier bordt sine Skatteköps ansökningar
anmäla ; hvaraf Bruksegarne skäligen kunnat
hemta anledning till den förmodan, att
de med desse ansökningar, likasom uti andre
Skatteköps frågor, jemnlikt Kongl, Förordningen
den ig September 1728, bordt vända
sig till Kongl. Majlts Befallningshafvande i
Orten; kunna förenade Utskotten, påsådane,
med de flere uti den Nådiga Propositionen
utvecklade skäl, icke annat än instämma deruti,
att vigtiga betänkligheter möta vid verkställigheten
af Riksens Ständers, vid 1817 och
"i8i8 årens Riksdag, rörande RecögnitionsSkogarnes
användande, fattade ofvan anmärkte
Beslut,
En rättelse härutinnan synes altså blifva
nödig ; och då dervid, i öfverensstämmelse med
hvad 1809 och 181 o årens Ständer stadgat, lika
mycket hör afses , å ena sidan, att Bruksegarnes
lagliga och billiga anspråk på bibehållandet
4 Sami. 3 B- afl
Stats-Ut skottets
vid nyttjande rätten till de för Brukens bestånd
nödige Recognitions-Skogs-andelar icke förnärmas,
som, å den andra, att Staten för
denna uppoffring, •erhåller en skälig ersättning,
hafva förenade Utskottén, med jemnväl
hemtad anledning af Kongl. Majrts ifrågavarande
Nådiga Proposition , trott sig bora tillstyrka
det förklarande af Riksens Högloft. Ständer,
att alla de Bruksegare, sorn inom ett år,
räknadt från den dag då Kongl. Maj:ts Nådiga
Beslut i denna fråga varder meddeldt,
bos vederbörande Collegier eller La lids böld ingar
, antingen anmält sig till erhållande af
Skatteköp å de andelar af innehafvande Recognitions-Skogar,
'sorn, efter behörig undersökning,
för dem funnits nödvändige, eller
ock, i sådant afseende, reservationsvis gjort
sin talan anhängig, måga anses till Skatteköp
derå berättigade, i enlighet med de hufvudsak
liga grunder 1811 års Kongl. Kungörelse
upptager, dock med den jemnkning i afseende
på Skattläggnings-methoden, som Kongl.
Majrt bär ofvan i Nåder föreslagit, samt med
öppen rätt för vederbörande att, om de så
för godt finna, den reserverade Skatteköpsrätten
sig afsäga, så snart Skogslotterna blifvit
vederbörande tilldelade .och ordentligen
afrösade; men att deremot de Bruksegare,
hvilka i frågavarande prasscriptionstid icke
iakttaga, böra åläggas förhöjd Recognitionsafgift
till sådant belopp, att densamma motsvarar
de oj lera, som komma, att vidlåda x
Orten varande Recognitions- Skogar af ena
-
Betänkanden.
4o3
lianda beskaffenhet, hvilka , efter föreningen
indelning lill Hemmantal, blifvit till Skatte
försålde.
Hvad Kongl. Maj:t för öfrigt i den Nådiga
Propositionen täckts föreslå, i afseende
på användandet såväl af öfverlopps-markerne,
som af Grufve-Skogarne, jemte de RecoenitionsSk
ogar, hvilka, genom Bruksegarnes afsägelse,
till Kronan återfallit, anse förenade Utskotten
sig jemn väl höra understödja; men, beträffande
Kongl. Majrts tillika i Nåder gjorde
framställning, att Riksens Ständers, vid sista
Riksdag, lemnade föreskrift om de, genom
Recognitions-Skogarnes Sk a t te-försälj nin g, inflytande
medels användande till Försvars-verket
och Armeens materiella behof, matte till
sin kraft och verkan blifva gällande ; så, enär
Rikets nu församlade Ständer icke lära underlåta
, att, genom bestämda anslag, i den
mån Statens tillgångar sådant medgifva , söka
afhjelpa de behof, som för Försvars-verket
kunna ifrågakomma, hemställer StatS-Utskottet,
om icke desse Skatteköps medel böra till
Riksens Ständers Riksgäl ds-Contoir aflemnas,
för att derstädes disponeras i samma ordning,
som, för andra Skateiöse skillingar, finnes
föreskrifvet. I händelse Riksens Högloft. Ständer
bifalla förenade Utskottens nu meddelte
yttrande , torde underdånig Skrifvelse, i enlighet
dermed, böra till Kongl. Maj:t aflåtas.
Dock varder allt detta, jemte flere Ledamöters
särskildta yttranden till Riksens Hög
-
4<4 St ats-Ut skottets
lofl. Ständers egen onipröfnjng vördsamt öf«
verlemnadt.
Stockholm den 16 Julii i8ad,
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl, Ständers sammansatt^
Stats-, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott
den 50 Junii IS23.
S, D. Friherre Cederström, Jacob, anförde:
”Då Stats-och Ekonomi-Utskottens Betänkande,
rörande Recognitions-Skogarnes användande,
bereder stora fördelar åt enskilde , på
bekostnad af Statens tillgångar , så reserverar
jag mig emot detsamma och hänvisar till
Riksens Ständers Beslut i ämnet vid sista Riksdag,
såsom i alla afseende med mera noggranliet
uppfattadt, så i afseende på Statens interes-.
sen, som enskildes rätt, och då ämnet är af
natur, att tillhöra Riksens Ständer, att ensamme
afgöra och icke fordrar Konnungens
Nådiga sanetion, så och då inga giltiga grunder
blifvit framstälde för ändring af Riksens
Ständers beslut i ämnet vid 1818 års Riksdag,
anser jag Utskottens Betänkande böra afslås
och Ständernas vid 1818 års Riksdag fattado
beslut blifva gällande. Ut Supra.
Ex Pvotocollo
A- Fryxell,
Betänkaiulen,
4o5
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglo!]. Ständers Allmänna Be-‘
svärs- och Ekonomi-Utskott den J6
Julii 1825.
$. D. Föredrogs och justerades Förslag till
Högloft. Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens gemensamma Utlåtande,
angående Recognitions-Skogame i Riket.
Herr von Törne åberopade sin den 16
Julii ingifne reservation, hvaruti Friherre
Ridderstolpe instämt, att han ansåg Riksens
Ständers år 1818, fattade beslut om Recognitions-Skogarncs
behandling vida nyttigare, än
det nu tillstyrkta. I detta Utlåtande förenade
sig samtelige Bonde-Ståndets Ledamöter,
Friherre Cederström, Jacob, yttrade: ”Sorn
jag finnér, att Stats-Utskottet uti Betänkandet
om Recognitions-Skogarne tillåtit sig, att
enskilt göra tilläg utöfver hvad i Utskottets
sammansatta plena blef beslutadt, innefattande
tillstyrkande af afslag på Konungens Nådiga
Proposition, rörande användandet af de
för Recognitions-Skogarnes försäljande inflytande
medel, på sätt Riksens Högloft. Ständer
yid 1818 års Riksdag beviljat, får jag emot
detta förhållande, såsom otillbörligt protestera.”
Uti detta yttrande instämde Friherre
Ridderstolpe och Ilerr af Borneman. Ut supra
Ex Protocollo
A, Fryxell
4o 6
Stats - Utskottets
Ajikom ilen 6 Augusti 1823.
N:o 3761,
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Banco-Utskotts Betänkande, i anledning
af förekommen fråga, om
anslag af allmänna medel för Södertelje
Canal-Verk.
Genom Nådig remiss af den 20 Februarii detta
år, har Kongl, Majit täckts till Rikets Ständers
Stats-Utskott, för att vinna det afseende
gom af förekommande omständigheter påkallas,
öfverlemna en af Södertelje Canal-Bolag,
genom dess Direction och Revisorer ingifven
underdånig framställning af Verkets tillstånd i'
Rörjan af detta år, hvaruti derjemte blifvit i
underdånighet framförd Bolagets anhållan, att
antingen få öfverlemna Canalen och SlussVerket
till Staten , emot en öfverenskomma!!-  de skälig ersättning till Bolaget, som detta
Verk grundlagt och utfört, eller ock hugnas
med sådant understöd, att Canalen kan i en
framtid för sitt vigtiga ändamål underhållas ,
och Bolaget njuta hillig ränta för sine deruti
instuckne penningar.
Stats- och Banco-Utskotten hafva i afseende
på det sålunda af Kongl. Majit till Rikets
Ständers ompröfning öfverlemnade ärendes
nära sammanhang med allmänna Kinanceregleriogen
och beroende af de anslag till
Betänk anden.
allmänna arbeten och företag, hvarom beslut
i sammanhang dermed komma att fattas , icke
ansett sig annorledes än uti gemensam öfverläggning,
kunna och böra detsamma företaga,
ehuru handlingarne derom kommit endast
Stats-Utskottet genom den Nådiga Remissen
tillhanda, heldst som äfven dessförutan, genom
ett från Väl lo fl. Borgare-Ståndet remitteradt
anförande, en dylik fråga orri. beviljande af
någre lämpelige fördelar för Actie-egarne i Södertelje
Canal-Bolag blifvit väckt och till
Utskottens gemensamma handläggning remitterad.
Vid anstäld granskning af de, den underdåniga
framställningen bifogade, handlingar
, äfven genom de upplysningar uti ämnet,
som eljest sökts och vunnits, hafva Utskotten
inhämtat, att Södertelje Canal -  Bolags-Intressenter, ehuru tecknade beloppet
af deras actier ifrån början ej uppgått
till mer än 130,000 R:dr , likväl till Canalföretagets
fullbordan bidragit med Contant
insatte medel till ett belopp af ai>i,542 R.‘dr
21 sk. 4 r’st.; hvarförutan de till användande
i och för samma ändamål upplåtit all den
räntc-ersättning, som från och med Ar 1806
till och med år 1819, Varit dem tillagd, eller
tillsammans 144,4^5 R:dr ii sk 8 r.‘st.; att,
så väl genom desse bidrag, som genom de
från Rikets Ständers Bank lemnade Lån, hvarföre
3 procents ränta likväl alltid blifvit erlagd ,
tillika med åtskillige tilffällige inkomster och
i värde beräknade förmåner, anläggnings kost
-
4o8 Stats-Utskottets
nador! för Ca nalén »ifrån Verkets Lör jan till
Canal-fartens öpnande år 1819 blifvit bestridd
med en sammanräknad summa af 550,^40 Ridt
16 sk. gl* r:st. Banco: Att äfven sedermera den
till Canal-Bolaget anslagne årliga ränte-ersättningen
fran Stats-Verket, utgörande för åren
1820, 1831 och 1832, tillsammans 85,998
R:dr 16 sk. 3 r:st. blifvit använd, dels tili
fullbordande af ännu återstående arbeten,
dels till afbetalning, ej mindre af annan skuld,
än äfven å Bolagets sednare Lån frun Banken;
så att, i-fullkomlig öfverenskommelse
med vilkoren för beviljandet af detta Lån,
detsamma vid innevarande års slut b lifver
tillfullo betalde; att Canal- och Sluss-inkomster
från Segelfartcns öpnande till och med
1822 års slut, utgjort endast 2502 R:dr 16 sk.
4 r:st, hvaraf sista året influtit u4o5 ILtlr 8 r:st.;
samt att sistnämde Summa to,rde vara den
ungefärliga afkomst af Canal-Verket, som
ännu i flere år kan påräknas innan flerfaldige
omständigheter blifvit undanröjde, hvilke ännu
måste anses vara hinderlige för den rätta
fördel, som, ej mindre för det allmänna, än
för de enskilde Bolags-Intressenternes, borde
kunna af denna Canal-anläggning påräknas,
och hvaribland Utskotten funnit särdeles afseende
böra fästas å den omständighet, att
Söder-Sluss här i Stockholm i ganska betydlig
mån gör för större fartyg omöjligt att taga
vägen hit genom Södertelje Canal, utan att
vid af- och inlastningen få vidkännas flere besvärligheter.
Då
Betänkande/l*
4°9
Då Utskotten för sin del ansett någon
fråga icke böra uppstå, om inlösen och fortsatt
förvaltning för allman räkning af Soderteljes
Canal-Verk, i anseende till de flere
nogsamt, genom både sakens natuf och erfarenheten
styrkte anledningar, att dylike företag,
under allmän förvaltning sällan uppfylla
ändamålet, så fullständigt och med så lindrig
kostnad, som då de under enskild administration
få bero af en för egen räkning samt
under Med-interessenters Controll ofta mera
verksam omtanka; hafva Utskotten åter å
andra sidan, på grund af det som förr blifvit
anfördt, funnit Södertelje Canal-Bolags
Interessenter hafva fullständigt uppfyllt alla
de skyldigheter de åtagit sig, och genom bety
dl i ge bidrag äfven derutöfver med särdeles
berömligt patriotiskt nit tillvägabragt fullbordandet
af det arbete, i afseende hvarpå de
förenat sig, utan att hittills af sine derpå använde
penningar hafva hämtat den ringaste
afkomst; samt sålunda gjort sig förtjeiite, att
genom ytterligare allmänt understöd biträdas
uti deras företag, som ännu på långt när icke
kalt anses vara afslutadt , enär Verkets underhåll
och öfrige Utgifter icke kunna bestridas
genom inkomsten af Canalett och Sluss-Verket,
än mindre alla de arbeten fullbordas,
som ännu återstå för tillvägabringandet af
den fullkomliga nytta, som af Canalen skulle
kunna i allmänt och enskildt afseende hämtas
och vid bestämmandet af det sätt, hvarpå
26 *
41 o Stats- Utskottets
Jetta allmänna understöd skulle kunna lemnäs,
hafva Utskotten först ansett sig höra
fästa sin uppmärksamhet vid Bolagets förhållande
till Rikets Ständers Bank, enligt hvilket
förhållande Bolaget, efter detta år skedd
full inbetalning af'dess senare Lån, likväl kommer
att fortfarande vara i skuld hos Banken,
för den detsamma vid i8i5 års Riksdag beviljade
Summa 100,000 R:dr, hvarå, enligt
de föreskrifter, som då lemnades, utom genast
löpande årlig 3 procents ränta, 4 procent
å primitiva Capitalet bör årligen inbetalas,
så snart Verket hinner så vida fullbordas,
att någon revenue deraf kan erhållas,
intilldess hela Lånet blifvit till fullo licjvideradt.
Fullkomlig afskrifning och eftergifning
af denna Låne-Summa hafva Utskotten ansett
icke böra sättas i fråga , dels i anseende lill
det äfventyrliga praejudicat, som derifrån skulle,
i anseende till åtskillige andre Bankens
fordringar, kunna hämtas, dels med afseende
å det ännu icke utredda skick, hvaruti
frågan örn en större eller mindre möjlighet
af återbetalning genom betydlig inkomst af
Södertelje Canal för närvarande visar sig, men
att nu fastställa , det till nästa Riksdag icke
någon Ränte- eller Capital-afbetalning å berörde
Bolagets skuld till Banken 100,000 R:dr
komma att fordras _, hvarigenom en besparing
af 3ooo R:dr uti hittills vanlige utgifter tillskyndades
Bolaget, hafva Utskotten funnit
vara ett af de lämpligaste understöd, som nu
jkunde och borde Bolaget förunnas.
Betänkanden.
I afseende åter på de anslag af allmänna
medel, som Utskotten derjemte ansett kunna
blifva nödige., att nu liksom vid förra Riksdagen,
göra till förmon för detta Canal-Verk,
hvars behöriga underhåll och fullkomnande
måste anses vara af högsta vigt; hafva Utskotten
funnit ett sådant anslag ingalunda , såsom
hittills, böra utgå under egenskap af
ränta till Actie-egarne å deras insatte Capital,
heldst som derigenom anledning skulle kunna
gifvas till den åsigt, hvaraf följderne svårligen
kunna beräknas, att Staten upptagit medel
af Actie-egarne för att dermed fullborda
arbetet, i stället för att desse sj elfve för detta
ändamål förenat sig och af Staten njutit
Lånebiträden; men i betraktande deraf att
Södertelje Canal-byggnad, på sätt förut blifvit
anfördt, ännu ej kail anses fullbordad,
och med serdeles afseende å de stora uppoffringar
Bolaget gjort, tillstyrka Utskotten
ett årligt anslag för Södertelje Canal-Bolag
af 15,ooo R:dr B:co, från och med år 1824
till och med 1828, att utgå af tillgångar för
dylike anslag, hvarom serskild framställning
förut af Utskotten blifvit gjord, emot skyldighet
å Bolagets sida, att till denna tiden
hafva bragt Canalen i fullkomligen färdigt
skick ; hvilket tillika med åtskillige Ledamöters
yttrade meningar till Rikets Ständers ompröfvande
hemscälles.
Stockholm den 3i Julii 1823.
4 is Stats-Utskottets
Utdrag af Protocollet, hållet vid Högloft.
Stats- och Banco-Utskottens
sammanträde den 31 Julii 1S25-
S, D. Viel justering af Betänkandet N:o 3^6
i anledning af väckt fråga om anslag af Allmänna
medel till Södertelje Canal-Verk, yttrade
Herr Prof essoren m. m,, Doctor Franzén i
Jag instämmer med glädje i den allmänna
röst, som böjt sig till understöd för Södertelje
Canals förbättring, dock med det förbehåll
, att vid dess fullkomnande begagnas,
så mycket numera möjligt är, de genom en
sednare erfarenhet vunna och vid Götha Canal
använda och pröfvade förkofringar i konsten
och arhets-methoden, hvarigenom utan
tvifvel i en framtid kan besparas det nu nödige
bidraget af Staten till en inrättning,
sorn redan bevist sill möjliga förmåga, att,
då den väl fulländas och rätt styres och vårdas,
underhåller sig sjelf, och lika mycket
gagnar sorn hedrar Fäderneslandet,
Herr Pergs^Mechanicus af Uhr,
I anledning af Herr Doctor Franzéns anförande
anser jag mig böra anmäla, att under
de egentelige Byggnads-åren för Södertelje
Canal, hade jag äfven den (önskan, att
de arbets-methoder sorn blifvit antagne vid
Götha, äfven måtte användas vid Södertelje
Betänkanden.
4i3
Canal, ehuru jag ganska väl visste, att delocala
olägenheter, söm försvårade arbetet på
sednare stället, voro dels af den egna beskaffenhet,
dels så ansenlige, att de vid Götha
Canal använde methoder visst icke kunde afhjelpa
desse; men de stora massorne af gräfning
och muddring, hade åtminstone derigenom
något lindrigare kunnat verkställas. De
vid Södertelje Gapal nu återstående arbeten
äro likväl så föga betydande, att det visst icke
för deras skull lönar mödan, att förändra
Arbets-methoderne,
Och skulle, efter derom nu tillika gjord
begäran, desse yttranden det afgående Betänkandet
till Rikets Ständer åtfölja. Ut Supra.
Ex Protocollo
1. M. Spens,
Ankom den iq Augusti 180S,
N:o 377,
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande öfver Herr Lagerhjelms
motion, rörande grunderne
för inrättande af Rikets försvars
styrka.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Herr Lagerhjelm, Pehr, uti väckt motion,
4*4
Stats-Utskottets
framställt nödvändigheten att, för inrättandet
af Rikets försvars styrka, bestämma sådane
grunder, att den under minsta möjliga
ansträngning af National-kraft i fred, dock
må uttrycka den högsta möjliga National-kraft
i krig. Herr Lagerhjelm har äfven fullständigt
utvecklat skälen till denna framställning samt
uppgifvit någre åsigter af ämnet, såsom möjligen
ledande till ett önskadt resultat. Sålunda
har Herr Lagerhjelm, i afseende på Sjöförsvaret,
ansett Sverige, med dess vidsträckte
kuster och Skärgårdar, först höra sträcka
sin omsorg till utrustandet af tillräckliga Skärgårds-Flottor,
hvilket vapen jemväl vöre mera
öfverensstämmande med landets tillgångar,
och, beträffande Armeens Organisation, trott
endel af Stammen kunna ställas på vacance,
emot det att Beväringsmanskapets öfningar
utsträktes så väl till tiden som till Classernes
antal. Motionären, som genom bifogade
Calculer närmare bestämt de åsyftade förändringarne,
och ådagalagt det deraf uppkommande
resultatet, liar slutligen förklarat sig
anse nödigt, det män, hvilkas kunskaper tillhörde
alla frågan angående grenar och yrken,
utsågos att undersöka: huruvida Rikets försvar,
så till lands som sjös, är sammansatt
efter menskliga reffeclioners högsta fordringar
i detta ämne, om uppbörden, förvaltningen
och redovisningen af de härtill bestämda
anslag ej tarfva förändring; och slutligen
hvilka besparingar kunna åstadkommas, då
försvaret noga afväges efter Nationens krafter
Betcinkanden.
415
?.tt bära dess tyngd, samt föreslagit, att Riksens
Ständer om en sådan undersöknings
verkställande, måtte Los Kongl. Maj:t göra underdånig
anhållan.
Denna motion , jemte de deraf föranledde
anföranden, bafra blifvit remitterade till
Stats- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
handläggning; och det är, efter noggrann
profning, af detta vigtiga och grannlaga ämne,
som Utskotten nu gå att meddela det yttrande,
att Utskotten väl anse föremålet för denna
motion, eller organisationen af Rikets
stridskrafter på det för Riket mest gagneliga
och tillika minst betungande sätt vara ett
ämne, som egenteligen tillkommer Kongl.
Majrts Nådiga förordnande; men tro dock, att
Riksens Ständer icke böra tveka, att inför
Kongl. Maj:t öppet tillkännagifva, det Piikets
Ekonomiska ställning icke medgifver någon
tillökning, utan fasthellre, under fredens
lugn, påkallar minskning uti Stats-bidragen,
samt, med anledning häraf och med afseende
på Rikets framtida sjelfbestånd, och det behof
hvarje folk äger af besparad och färdigvarande
kraft till sitt försvar i farans stund,
hos Kongl. Majrt underdånigst anhålla, det
Kongl. Majrt täcktes så organisera Rikets Lahdtoch
Sjö-försvar, att det med minsta möjliga
uppoffring under freden, dock må medgifva
ett kraftfullt motstånd i händelse af fiendteligt
anfall.
Stats-Utskottets
Då derjemte, dels genom redan vidtaga
ne försvars anstalter, dels genom deli förening,
Kongl. Maj:t ärofullt verkställt med ett
tappert folk, Sveriges trygghet blifvit så väsenteligen
försäkrad och elt kraftigt understöd,
i händelse af krig, Riket beredt , anse
Utskotten Riksens Ständer, i sammanhang
med nyssnämde underdåniga anhållan, nu
böra, med tillförsigt om Kådigt afseende ,
yttra den lifliga önskan, att Kongl. Maj:t,
vid Armeens organisation, måtte vara Öfvertygad
, att Svenska folket, för fattigt att täfla
med rikare Nationer i Underhållandet af en
stor stående Annee, vill och skall genom
en allman beväpning bidraga till försvaret af
sina Landamären; samt, vid Flottans åter, taga
i Nådigt betraktande de fördelar våra kuster
erbjuda, så i afseende på mindre Fartygs
hastiga uppbyggande, sorn på deras bemannande
med sjövandt folk.
Detta är hvad Utskotten, med utelämnande
af alla detailler, såsom ensamt tillhörande
verkställande Magten, trott sig böra
anföra och tillstyrka, i anledning af Herr Lagerhjelms
i frågavarande motion, och få Utskotten
blott tillägga, det Utskotten ärofullt
öfvertygade, att Riksens Ständers härom
tillgörande underdåniga framställning, skall
med Nådigt välbehag anses utaf en Konung,
som sjelf säkrast och bäst känner medlen, att
så ordna Rikets stridskrafter, att de pä en
.11 el änkan deli. /\ r 7
gång bidraga till landets försvar och folkets
trefnad.
Detta underställes vördsamt Rikets Höglofl.
Ständers bepröfvande. Några Ledamöters
häremot anmälda reservationer bifogas.
Stockholm den a3 Julii i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens
Höglofl. Ständers sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott, vid sammanträdet
den 50 Junii IS23.
S. D. Vid föredragning af förenade Utskottens
Ecrednings-forslag, till Utlåtande öfver
‘Herr Pehr Lagerhjelms Motion, rörande grunderne
för inrättandet af Rikets försvars styrka
, uppläste Herr Lagerhjelm följande skriftliga
anförande:
”Friherre Björnstjerna har , inför Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, sökt ådagalägga otjenligheten
af den utväg jag förslagsvis uppgifvit, såsom
grund för min uppmärksamhets Väckande
uppå behofvet, af en undersökning om FörsvarsYerket
i Riket. Jag hade uti min Motion och
såsom ett rättfärdigande af min öfvertygelse
i detta ämne anfört: att indragning af Gooo
4 Sami. 3 B.
37
4*8
Stats-Utskottets
numror Indeldt Infanteri skulle medföra tillgång
för en tillräckligen omsorgsfull exercice
af höla Bevärings - styrkan Friherren anför:
1:0 att förhållandet emellan Stam och Beväring
blifve för liten, samt att en på tre möten
exercerad Beväring ändå vöre recrut. Detta
är väl svårt för mig att vederlägga, som ej
kan åberopa erfarenheten; men då jag besinnar
, att våra Indelde Soldater högst i 2:ne
år lära stå i Recrutplatsen; att Soldaten vanligen
lärer exerceras bäst, korrt efter insättandet
bland de gamle i Compagniet, samt
att kroppens smidighet och sinnesfattlighet
tillhör Ynglingen, som följaktligen lär hastigt,
så tror jag mig kunna påstå, att en tre år
efter hvarandra exercerad Yngling, ej bör stå
långt efter den Indelde Soldaten i färdighet,
lieldst då de 2:ne sista årens exercice sker
Regementsvis; hvadan det förminskade förhållandet
emellan Stam och Beväring ej blir
så vådligt, och hvaraf följer, att de indragne
6000 man rikligen ersättas af 3:ne Classer väl
exercerad Beväring, som enligt Friherrens
uppgift, skall år 1822 hafva utgjort 32,232
man; 2:0 Att härdighet saknas hos BeväringsYnglingarne.
Ehuru detta ej lärer kunna nekas,
bevisar det likväl intet i sjelfva saken,
efter sorn Beväringsåren lätteligen förflyttas.
Efter min tanka är karlen dugligast emellan
25 och 35 år, hvaremot lik väl Ynglingens eldiga
vilja och glädtiga lynne torde ersätta
något af hvad som i härdighet kan brista.
Yid den jemnförelse Friherre Björnstjerna gör
Betänkanden.
4*9
med Landtvärnet, får jag anmärka, att de uttogos
18-årige, och att deras mortalitet snarare
torde kunna härledas från vanvård än
från ungdom och svaghet. 8:0 Bristande förtroende
emellan Befäl ochTroupp, samt otillräckligheten
af 3:ne års Bevärings - exercioe,
samt Kyrkoparader deremellan. Efter det af
mig Förslagsvis uppgifna , skulle 3:ne års exercice
uppgå till 5o dagar, och om jag antager,
att Bevärings-Ynglingen, som hvarje Söndag
borde infinna sig vid Kyrkan, icke träffade
sitt Befäl oftare än hvar 3:dje vecka, så
uppkommer ändå på 3:ne år 5o dagar, hvadan
Befälet träffar Trouppen 100 dagar under
liela tiden, hvilken tid synes mig tillräcklig
att bibringa ett föreningsband emellan Befäl
och Trupp. Jag är ölvertygad om, att det
rättvisa, allvarliga och bildade Svenska KrigsBefälet,
snart vinner karlens förtroende och
agtning, heldst äfven jag med fägnad förnummit,
att den efter ett års exercice hemkommande
Bevärings-Ynglingen med värma och
fröjd omtalat en rättvis, vördsam och fogsam
behandling.
Befälets tillräcklighet att bestrida Kyrkoparaderne
kan jag naturligtvis icke bedöma;
likväl vet jag, att, utom de af Friherren
nämnde 3:ne Officerare^ finnas 5 Under-Ollicerare,
6 Corporaler och 6 vice Corporaler i
Compagniet och om man af Befälet vid Kyrkoparaderne
endast skulle fordra eftersyn,
(efter Exercice der ej skall vara möjlig,) att
Stats-Ulskottcts
alla är o tillstädes snygge oell nyck Ira, samt
underrättelse i de föreskrifter, sorn tillhöra
Soldaten att känna, så bör ju Under-Befälet
dertill ganska vid kunna användas, särdeles
sedan man genom Vexel-Undervisnings-methoderne
öfvertyga! sig derom, att hvar och
en kan lära ut, jemnt så mycket, som han
rätt vet sjelf. Skulle Befälet ändå vara otillräckligt,
så vore det ju möjligt, att, efter
första årets exereering uttaga de mest bildade
och skicklige af Beväringen, använda dem
till Befäl, hvaraf Staten hade den vinst, som
alltid åtföljer användandet af hvarje Individ,
der, hvarest han åstadkommer sin högsta verkan.
Likväl kan jag ej fatta, hvarföre ej samma
Befäl, som nu vid Kyrkan öfversel’ och
instruerar Soldaterne, på samma gång skulle
kunna öfverse och instruera Beväringen, då,
sorn jag hört sägas, de förre ej commenderas
utan nödfall, till annan än Socken-Kyrkan.
Att sista årets excrcice vöre nästan bortkastad,
kan jag cj finna, ty jag tror, att de
första a:ne åren blifva, i händelse af en mägtig
Grannes anfall, de mest afgörande, och
tillstår gerna, att jag genom 3 års exercice ,
som jag hoppas ger nog öfning' att för lifstiden
inplanta Krigslydnad och sjelfförtröstan,
äfven åsyftar möjligheten, afl. genom resning
i massa, genast afvisa en fiendtlig påhälsning
från Fosterjordens område. 4-’° Krigsvanans
uteblifvande är visserligen en betänklig
omständighet. Under fortfarande, frid är likväl
hela stående Hären underkastad verkan af
)
Betänkanden.
421
denna anmärkning. Krigsvana vinnes likväl
snart af ett tappert Folk, som genom en allmän
skicklighet att föra vapen och en krigisk
JNational-anda anser striden för en lek.
5:o Krigslydnaden anser jag betydligt befrämjas
genom Manskapets skyldighet, ätt hvarje
Söndag ovilkorligen infinna sig under Befälets
tillsyn, hvarigenom vanan, att anse all befattning
verkställbar och oemotståndlig bibehålies.
6:0 De oeeonomiska skäl, som Herr Frilierren
anför, nemligen: om Arbetscommenderingarne,
uro visserligen af vigt; likväl bisaker,
heldst ingen torde anse den ståeridfe
Hären vara till för Canal-gräfning, ehuru den
bör sysselsättas med allmänna arbeten.
Sedan jag vördsamt anfort de skäl, som
förmå mig att fortgå i min öfvertygelse, att
anledningar äro förhand, att hos Kongl. Majit
i underdånighet framställa önskan, om den undersökning
hvarom min Motion handlar, skall
jag söka att till ziffran rättfärdiga min uppgift,
Till en början får jag harvid anmärka,
att lag ställer Calculen på den styrka , som
Beväringen utgjorde 1822, samt att jag endast
fäster mig vid Landt-Beväringen:
11,000 man Häradsvis i 14
dagar, 1 oj,000 portioner
å 8 sk a5,666: 3a. —<
Marsche-kostnad upptages ej,
emedan de ej äflönas förr
än vid Marsche från Häradets
Samlingsplats.
25,666: 32. —•
4aa Stats-Utskottets
Transport a5,666
22,000 Man med Regementet
i 18 dagar, 396,000
å 8 sk 66,000
Marsche-kostnad fram och å
ter
a 1 R:d 22,000
Sjukvård för 11,000 Man å
6 sk. . > . . . . • 1,3" 5
Sjukvård för 22,000 a 8 sk. 3,666
Lägerhalm för 11,000 mani
14 dagar, å i Lisprd per
Man å 4 sk- Lisp:d. . . 4^8
D:o 22,000 i 18 dagar,
å 1 Lisp:d  i,833
Tobaks-Skillingen 55o,ooo . 11,458
Marsche- och Rese-kostnad
för Befälet upptages icke,
emedan de , som exercera
ena Classen, ej komma
utom Compagnierne, och
de, som exercera de öfrige
2 Classerne, ej göra annan
Marsche än den vanliga
till Regements-mötet.
Befälets aflöning blir af samma
grund ingen, utom för
de Corporaler, Trumslagare
och Spel, som begagnas
vid Exercice på
Härads-platserne. För 4
Corporaler, 2 Trumslagare
och i Pipare på 100
132,458
4
Betänkatiden.
Transport 132,458: 16. —
man afgår denna omkostnad
för ii,ooo till 77o
Corporaler och Spel, samt
10,780 portioner å 9 sk.
med Tobakspenning . . 1,965: —• —-
Mönstrings-kostnader . . . 6,000: —• —
Oeconomi-Administrationen,
AfskrifningåProviant, Lägerhalm,
Förluster genom
olyckshändelser . . . , 8,000: — —
S:a R:d. B:co 148,423: 16. —
Om denna summa af Marsche-, Mön
strings-
och Mötes-underhålls-kostnaderne droges
från värdet af 6000 indragne Numror, d.
v. s. 36,ooo T:r Säd, som torde kunna tagas
till 6j R:d. per
Tunna .... 24>ooo:
samt hitlils använde
Statsmedel . 116,535:
356,535: — —
så återstår 208,111: 32.~^Z
som, fördelade på 33,000 man, motsvara 6:
i4- 8|. per man, att använda till Beklädnad,
Utredning och Gevär.
Enligt Friherrens uppgift, gör Beklädnaden
för 12 dagars möte per man .
g.
Utredning .
_ 3?. 6.
S:a 4 •' 37. 8.
424 Stats-Utskottets
Och om kostnaden för desse persedlar,
som, i man af längre brukningstid, hastigara
åtgå, ehuru icke i rakt förhållande efter tiden,
beräknas efter tiden, uppgå de till 6
R:d. 3a sk., samt torde med skäl kunna nedsättas
till • b. ——• —
hvartill kommer Geväret, som
troligen håller 3oår, oaktadt
längre exercice än 12 dygn —• 3a. —
Så uppkommer en Summa af R:d. 6: 3?..
per man, hvaremot endast . 6: 8§.
finnes alltså en brist af . . —- 17 sk. 31-r.
Men då jag besinnar, att flere bär uppförde
poster äro högt beräknade, såsom t. ex.
sjukvården, som näppeligen lärer uppgå till
6 å 8 sk. per man, enär sjuk-antalet för Beväringen
hittills varit ganska ringa, och Oeconomi-Adrninistrationen
jemte afskrifningarne
ej böra gå högt, då Trouppen proviantera?
och underhåll verkställes af Éntrepreneurer,
samt att Beklädnaden, som i Caleulen är upptagen
till 144 dagars förbruknihgstid, Tälten
till 240 dagar o. s. v., troligen i verkställigheten
gör längre tjenst, hvarförutan de cassabla
Persedlarnes värde ej blifvit tagne i beräkning;
så förmodar jag, att denna brist skall
helt och hållet försvinna. Dessutom gifves
ett ganska verksamt och till vigtiga följder i
framtiden ledande besparingsmedel, nemligen
förenkling af den nu brukliga Beklädnaden.
Det beror af. Kongl. Maj:t 0111 Han så för godt
finnér,
Betänkanden.
/p5
finnér, att anbefalla att Beväringens beklädnad
göres enfärgad, liknande den, som Allmogen
i hvarje Landskap nyttjar, endast att
den motsvarar fordriugarne af ledighet, betäckning
m. m., samt att tillåta hvar och en,
sorn är eller varit i Beväring, att nyttja sådane
kläder. Deraf skulle, enligt min föreställning,
hända, att större delen af Beväringen
innan korrt skulle emot en låg slitningspenning,
sjelfve bålla hela sin beklädnad på
samma sätt, som nu sker med småpersedlarne,
och snart skulle Hufvudbonaden, Bandolerct
och Geväret vara det enda, som skiljde
den exercerande Medborgaren från de öfrige.
Då skulle Konungen, i farans stund, endast behöfva
öppna sine Bevärings- och XJtredningsFörråder,
samt låta Budkaflarne gå, för att
hafva lika många Krigare, som Undersåtare.
Vi äro ett fattigt Folk, omgifne af en
sträng natur. Ett manligt lynne och Konungars
storhet utgör det arf våra Förfäder lemnat,
vårt namn, de minnen vi bära; ty af
rikdomar och en yttre verldslig magt veta vi
intet. Vi ega icke magt att underhålla en
tillräckligt talrik stående Armee och en stor
Örlogs-Flotta, utan måste bygga vår säkerhet
på en allmännelig förmåga, att föra vapen,
på en krigisk National-anda, på korta, mer
afgörande fälttåg, på ett väl beräknadt central-försvar
och slutligen på enighet d. v. s.
system i Försvars-Verket, taget såsom ett helt,
således till Lands och Sjös.
Stats-Utskottets
Den allmänneliga förmågan alt föra vapen
vinnes derigenom, att Beväringen blir så
fullkomligt inöfvad, att den enär krig utbrister,
genast kan med stående Armeen införiifvas
och rycka mot hendén. Till denna fullständiga
inöfning erfordras: 1:0 Kroppens
härdande genom Gymnastiska öfningar och
påkännande rörelser; 2:0 Sinnets böjande under
krigisk ordning (discipline) genom samband
emellan befallande och lydande, licia
året om, hvartill skall fordras minst 14 dagars
möte årligen och Kyrkoparader så ofta
som möjligt. Den som vunnit krigisk färdighet
under Beväringsåren, bibehåller den liela
lifstiden, och frihetssinnet hos mannen har i
nödens stund sin hållning och högsta yttre
kraft.
Ju högre grad af duglighet Beväringen
eger, jemnförelsevis med stående Armeen, desto
större andel kan den utgöra af det hela;
dess mindre tynges Nationen af det ordinaira
försvarets underhållande, Stammen. Efter godkände
Författare lärer Stammen böra utgöra
| ä | af hela Infanteriet; bör så utses och
bildas, alt den kan biträda vid Beväringsexercice
och vid början af ett krig leda det
unga, i Fälttjensten mindre öfvade Beväringsmanskapet.
Men vårt fattiga Land förmår
icke göra större anslag för krigsväsendet än
som redan finnes. En Redaction af Armeen,
t. ex. 6000 Nummer synes alltså nödig, på
det att Beväringen måtte vara bragt till full
Betänkanden.
427
duglighet och icke liälfnyttig varda mot Jender
förd.
Den krigiska National-andans underhållande
och fälttågens hastiga utveckling tillhör
så helt och hållet Konungens personliga
egenskaper, att Folket i detta hänseende endast
kan bedja Försynen, att förtjena att föras
af en tappér Konung, hvars storhet och
ära aldrig kan skiljas från Folkets.
Enhet i Försvars-Verket, taget såsom ett
helt, således till Lands och Sjöss, vinnes icke
utan den nogaste afvägning af Landels natur
och Folkets tillgångar. Att underhålla ett så
fullständigt Sjöförsvar , att Landet deraf skall
uteslutande tryggas, kan endast utföras i rika
och mägtiga Stater, och sjelfva England
liar sett sig nödsakadt att underhålla en stående
Landt-Armee och en ansenlig Landtmilice.
Ett fattigt Land hör icke dela sina
inskränkta tillgångar till a:ne systemer, soia
hvart för sig fordrar fullkomlighet, om de
skola göra tillbörligt gagn, och hvart för sig
kräfva, måhända, alla de tillgångar, som Riket
mägtar lemna till Försvarets iståndsättande
och vidmagthållande., Örlogs-Flottan fordrar
dessutom Befäl och Manskap j som icke
kunna användas till Lands; Hären deremot,
Befäl och Manskap , som föga kunna användas
till Sjöss. Örlogs-Flottan fordrar kostsamma
Etablissementersom föga gagna ^Härens
rörelser; denne åter sådane (centrala,)
428
Stats-Utskottets
som icke gagna Örlogs-Flottan. Örlogs-Flottan
fordrar befästade Hamnar oell Sjö-Fäst-*
ningiarj hvilkas Garnisoner minska Hären,
och hvilkas betäckning kan leda Härens operationer
från en fördelaktigare rigtning, (t.
ex. i otid från det inre till gränsorne.) LandtFörsvaret
deremot fordrar Centrale Fästningar
j som icke gagna Sjökriget, .lag upprepar:
endast mägtiga Stater kunna hära arne Försvars-System;
enhet i Sveriges, påkallas högt
af detta Lands knappa tillgångar. Här torde
altså böra i öfvervägande tagas, om icke ett
betydligare antal snällseglande Fregatter och
Cutter-Briggar, i förening med en ansenlig
Skärgårds-Flotta, kunde genom kryssningar
mot fiendens Sjö-transporter, och genom Skärgårds-ledernes
tillstängande, lemna ett verksammare
biträde vid Länd t-Förs varet, än en
ofullständig Örlogs-Flotta , och derjemte tjena
till Stam för upprättandet af en fulltalig
och fullständig Örlogs-Flotta i framtiden. Nödvändigheten
af Örlogs-Flotta för oss, af sjö
omgifne Öboer, kan icke nekas, enär man betänker,
att det krigiska National-lynnet nödvändigt
förutsätter möjligheten af ett anfallskrig,
hvartill detta vapen för oss är oundgängligt
; men jag .upprepar: att man först
och främst är nödsdkad att vara väl försvarad.
Och må vi, sedan Statens angelägnaste
Försvars-anstalter kommit tili sin höjd, och
Nationen genom en tilltagande idoghet och
sparsamhet samt återgång till ett enklare lefnadssätt
vunnit en nu saknad inre styrka,
Betänkandeti.
4^9
med kraft äfven arbeta på denna vigtiga fast
secondaira gren af krigsväsendet.’’
Och skulle detta yttrande, rpå begäran,
till Riks-Stånden åtfölja det Utlåtande Utskotten
i ämnet komma att fatta. Ut supra.
Ex Protocollo
L, C. af Sillén.
Utdrag af Protocollet, hållet inför Riksens
Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmännna Besvärs- och EconomiUtskott,
vid gemensamt sammanträde
den 28 Julii 1323.
S. D. Justerades det beslutna Utlåtande Öfver
Herr Pehr Lagerhjelms motion, angående grunderne
för inrättande af Iliksts försvars styrka,
hvarvid anfördes af Herr Nordensköld, O. G.:
”1 det af Höglofl. Stats- och EkonomiUtskotten,
i följd af Herr Lagerhjelms 8:de
motion fattade beslut, kan jag för min del ej
instämma, beldst Motionären egentligen endast
åsyftat en underdånig önskan, om undersökning
i hvad, som rörer Rikets försvar till
Lands och Sjöss genom Män, hvilkas kunskaper
tillhöra alla, frågan angående, grenar
och yrken, men det fattade beslutet tyckes
gå vida längre och utvisar resultatet af en redan
föregången undersökning.
43o
Stats-Utskottets
Mogen och noggrann bör i sanning elen
undersökning vara, sorn bör föregå en så vigtig
handling, som en del af den indelta armeens
indragning, elier blott aningen om den
från Rikets Höglofl. Ständer , denna är ej skedd,
ej förelagd Ständerne och för min del eger
!'ag ej tillräckliga insigter att så lösligt och
lastigt fatta eller bifalla ett så vigtigt Beslut,
som det närvarande, heldst det deraf skulle
synas, som armeen hittills varit desorganiserad
och nu skulle behöfva en organisation.
Men väl kan jag från Europas allmänna ställning
i detta ögonblick och det åskmoln , söm
tyckes hota hvarje constitutionel Stat med
säkerhet tilltro mig göra den slutsats, att detta
beslut liu är i högre grad olämpligt än
det i andra omständigheter kunde vara, jag
reserverar mig således deremot, äfven sorn
för den sednare delen som angår Sjö-försvaret
och deri Utskotten tilltro sig att, likasom på
Nationens vägnar, afgöra hvad som hädanefter
bör utgöra hufvudförsvaret till Sjöss.
Kuster äro rika eller fattiga jemnförelsevis.
Sveriges kuster jemförde med Grönlands ,
huru folkrika, huru florerande äro de ej —
åter jemförde med Englands, huru försvinner
icke detta flor hvaröfver man yfdes —
skulle kustens innebyggare ensamt bygga och
ensamma besätta en folk fordrande Skärgårdsflotta,
så blir Riket säkert illa försvarat. Hela
Regeringens omtanka* förenad med Nationens
bästa vilja fordras att åt Sjö vapnen ge styrka
Betankanden.
4 31
oell saraband och så ordna deni att' den
högsta reela och politiska kraft kan vinnas
med den nansta ansträngning.
Som Sjömän endast rätt kunna dumma
om livad Sjömän kunna göra, så tror jag att
hvarje utpekning af Nationens representanter ,
för eller emot ettdera af Sjövapnen i denna
stund i min öfvertygelse är så mycket orig-»
tigare, som en Sjöcorpsernas sammanslagning
hör föregå och till dem lemnäs att rigtigt
med hvarandra förenas , hvarefter först en
rätt Sjömanna-esprit kan suponeras uppkomma,
stark nog att ge ljus och ledning åt Nationen.
Emedlertid blir det alltid Konungens i
O
Grundlågarne ti Hägde rättighet, att om Rikets
försvar till Lands och Sjöss ordna efter siLt
godtfinnande, Ständerne endast förbehållet att
anslå medlen, och då detta är gjordt, blir
måhända det enda som återstår, att underdånigst
underrätta Kongl. Maj:t, att den anslagne
summan är det högsta Nationen för det
närvarande kan åtaga sig, och att anhålla att
Kongl. Maj:t täcktes låta, genom alla möjliga
åtgärder och besparingar, göra dessa anslag så
dryga och tillräckliga som möjligt.
Denna reservation anhåller jag ödmjukast
må till Stånden få åtfölja Högloft. Utskottens
Betänkande, så mycket heldre som 31 Röster
vid voteringen utgjort pluraliteten emot 4°
som voro i Minoriteten.”
43a
Stats-Utskottets
Häruti instämde Herr Grefve Rosen, A.,
så val som Bonde-Ståndets samtlige närvarande
Ledamöter.
Herr Friherre Ridderstolpe, F.: ”Emot
det alternativ , som medelst omröstning blifvit
gällande, får jag äran härmed reservera
mig, med upprepande af de tänkesätt, hvilka
jag under descussionen yttrat lieldst jag
är öfvertygad om, att på ingen af Europas
throner sitter nu en så snillrik och lycklig
Härförare, som på Scandinaviens; jag kan
derföre ej förena mig med dem, som tilltro
sig att meddela vår nu varande Konung nya
idéer, lyckligare • än hans, till begagnande af
Fäderneslandets Försvarsmedel.”
Friherre Cederström, Jacob, med hvilka
Herr yon Törne sig föranade :
”D.å sammansatte Utskotten, i anledning
af Herr Lagerhjelms Motion, rörande Rikets
Förs vars-anstalter, ingått i yttranden, som
borde fordra föregångna undersökningar, och
en fullständig kännedom om den Försvarsplan
som vore förmånligast, och detta allt
icke är fallet; så anhåller jag, att min reservation
emot beslutet må få åtfölja Utskottens
Betänkande till Riksens Högloft. Ständer, hvarvid
jag tillika får förklara, att jag anser alla
frågor hvilka angå Rikets Försvars-plan, vara
olämpliga såsom öfverläggnings-ämnen för
Ständerna, lieldst sådane Öfverläggningar alltid
måste medföra yttranden i detailler, hvilka
klokheten icke borde medgifva.”
Grefve
Betänkanden.
4 33
Grefve Posse, A. A
'Da detta iinuie den 3o sisth Junii lius
sammansatte Utskotten förevar, upplästes ett
deri af Utskottens Beredning afgifvet Förslag
lill Betänkande, Hvilket dock, efter omröstning,
af plurjditeten ogillades; men sorn
jag dervid röstade för det alternativet i Förslaget,
enligt hvilket, med fästad förtjent
uppmärksamhet ä Motionärens framställning
rörande Rikets Sjö-försvar, Utskottens medverkan
i frågan, i allt öfrigt, borde inskränkas
blott tili den underdåniga anhållan, att
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla de undersökningar,
sorn kunde anses nödiga, samt i öfrigt
vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom Rikets
Försvars-styrka , under minsta möjliga
ansträngning af National-kraft i fred , doek
måtte medföra högsta möjliga National-kraft
i krig; så får jag reservera mig emot det beslut
hvari Utskotten nu sluteiigen stadnat.
Ut supra.
Ex Prolocollb
l. c. <j saten.
Antom den to Augusti l8a3.
N:o SyS.
Memorial, i fråga om Pension till
framlidne Riks-Rådet Grefve Lil
4
Sami. 3 B. 38
434
Stats-Utskottets
jencrantz’s Dotter, Friherrinnan Tornerhjelm.
Tili Stats-Utskottets den 27 nästlidne Juna
afgifne Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Pensions anslående
för framlidne Riks-Rådet Grefve Liljencrantz^
Dotter, Friherrinnan Maria Charlotta Tornerhjelm,
har, enligt ankomne Protocolls - Utdrag
, Högv. Preste-Ståndet den 12 i denne
månad lein nät bifall, men samma Utlåtande
deremot blifvit förkastadt af Vällofl. BorgareStåndet
den 10 och af Heder v. Bonde-Ståndet
den 12 sistberörde månad. Ifrån Högloft.
Ridderskapet och Adeln åter har frågan
blifvit till Utskottet återremitterad , med anmärkningar,
som åsyfta en förhöjning till dubbelt
belopp emot det af Utskottet med a5o
R:d. föreslagne och till grund derföre åberopas
aflidne Herr Riks-Rådet Grefve Liljencrantz^
utmärkta förtjenster.
Hvad nu uti anmärkningarne blifvit anfördt,
har vid ärendets behandling inom Statsutskottet
första gången , ganska väl varit kändt
och utgjordt de egentliga skälen för det beslut
hvaruti Utskottet stadnat, att för Fru Tornerhjelm
tillstyrka en Pension af 25o R:d,
årligen , hvilket också inhemtas af Utskottets
Utlåtande; och Utskottet finner således ej anledning
att göra någon derifrån skiljaktig hemställan,
utan får endast detsamma åberopa.
Stockholm den 3i Julii 1823.
Betänkandetu 435
Ankom den xo Augusti i8a3.
N:o 3yg.
Utlåtande, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Pehr Pehr.ssons- för sig
och Medlöftesmän sökta befrielse
från betalning af bristande Arrende
för Wendtholms Hof-Stall-äng.
Under den 16 innevarande månad bär Kongl.
Maj:t i Nåder lill Stats-Utskottet öfverlemnat
en af Riksdags - Fullrnägligen för Färentuna
Härad af Stockholms Lån, Pehr Pehrsson, i
underdånighet ingifven Skrift, deruti han .indragit,
huruledes han vid föredragning i Hcderv.
Bonde-Ståndet af Stats-Utskottets den
aa sisth Februarii afgifne Betänkande, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om framtida disposition af Wendtholms HofStall-äng,
till bepröfvande hemstält, om icke
befrielse från skyldigheten att ersätta bristen
uti det Arrende för åren 1820 och 1821, som
nu mera aflidne Arrendatorn, Sven Jansson
Engblom , bordt för nämnde Hof-Stall-äng utgöra,
kunde förunnas honom Pehr Pehrsson
jemte de öfrige Irenne personer, som i afseende
på detta Arrende gått i Borgen, samt
att, i följd borde af denna dess framställning
och åtskillige i Högv. Preste-StSndet gjorde
anmärkningar, berörde Betänkande blifvit återremitteradt
till Stats-Utskottet, som derefter
uti ytterligare den 21 sisth Mars afgifvet och
436
Stats-Utskottet.1}
bifallet Utlåtande, ibland annat anfört, att
Utskottet ej kunde ingå i pröfning afdon utaf
Pehr Pehrsson väckte fråga, enär den ej
hade ovilkorligt sammanhang med Nådiga Propositionen,
utan egde' lian eller Löftesmännen,
att hos Kongl. Maj:t derom göra underdånig
anmälan; hvarförutan Pehr Pehrsson i
underdånighet tilikännagifvit, att Löfte,smännen
redan för ifrågavarande Arrende måst
under åren 1818 och i8if) utbetala en summa
af i,6i3 R:d. 38 sk. 6 r:st. Banco, derigenom
tvänne af dem blifvit fullkomligt ruinerade,
och att ett lika öde utan tvifvel äfven
skulle träffa de öfrige, så vida återstoden
af Arrendet för åren 1820 och iSar, om
hvars utbekommande ansökning redan blifvit
gjord, skulle uttagas, men att sådant icke vore
billigt, enär berörde Äng under sistnämnde
år, sedan Arrendatorn allidit, blifvit för
Kongl. Majits och Kronans räkning afbärgad.
I anledning häraf, samt uppå de flere
uti Bonde-Ståndets den underdåniga ansökningen
bilagde Protoeolls-Utdrag för den 28
sisth Februarii anförde skäl, Pehr Pehrsson
grundat sitt hopp, att Kongl. Maj:t skulle finna
bans och öfrige Borgensmännens sökte befrielse
från ifrågavarande Arrende-afgift förtjena
Nådigt afseende, med underdånig anhållan
derjemte, det täcktes Kongl. Majit i
Nåder meddela Rikets Ständer eller deras
Stats-Utskott en sådan Nådig Proposition i
äinnet, som med billighet och de anförde ömmande
omständigheter kunde vara förenlig.
Betänkanden.
437
Kongl. Kammar-Collegium, sorn erhållit
Kådig befattning att häröfver afgifva* Utlåtande
, har vid verkställigheten deraf i underdånighet
anfört, att som Wendtholins Hofstalläng,
sedan Arrendatorn deraf, Sven Jansson
Engblom, med döden afgått, blifvit åren
1820 och 1821 disponerad och afbärgad för
K ronans räkning; och Löftesmännen för Engbloms
Arrende icke förbundit sig till ansvar,
äfven i den händelse Arrendatorn under Borgensliden
skulle aflida; så syntes Löftesmännen,
vid sådant förhållande, icke skäligen
kunna förpligtas att ofvannämnde arne år för
Arrendet ansvara, hvarföre Kongl. Collegium
trodde sig ega anledning att i underdånighet
tillstyrka bifall till den underdåniga ansökningen,
särdeles som kändt är, att den Arrcnde-afgift
4>333 Lisprd Hö, sorn Engblom
sig åtagit, var öfverdrifven, hvilket äfven bestyrkes
deraf, att vid de flere sedermera anstälde
Auetioner, intet högre anbud än i5oo
Lisprd Hö för Ängen kunnat erhållas.
Stats-Utskottet har noga öfvervägat denna
fråga, och då Utskottet icke kan instämma
uti Kongl. Kammar-Collegii yttrade tanka
, att Löftesmännen för den af Arrendatorn
af Wendtholms Ilof-Stall-äng, Sven Jansson
Engblom ingångne Arrende-förbindelse, icke
skäligen skulle kunna förpligtas, att för Arrendet
ansvara, emedan ifrågastäldc arne år
sorn förflutit efter Engbloms död, enär de ej
förbundit sig till ett sådant ansvar, äfven i
438 Stats-Utskottets
dea händelse Arrendatorn under horgenstiden
afled, utan deremot finnes, att de åtagit sig
ovilkorlig ansvarighet derföre, att det bestämda
Arrendet för denna Äng, som Engblom
under Arrende-bruk ning inropat, skulle de 5
första åren ordentligen utgöras, hvaraf klarligen
följer, att Löftesmannens förbindelse
var gällande för viss tid, oberoende af Engbloms
lifstid, hvarföre de icke i rättegångsväg
blifvit förpligtade , att i följd af samma
förbindelse godtgöra Kongl. Majit och Kronan
bristen uti den på grund af det afslutade
Arrende-Contractet från Ängen påräknade
inkomst; anser Utskottet deremot, att enär
Kronan öfvertagit Ängen och de tvenne år för
hvilka eftergiften nu är i fråga, besörjt bärgningen
samt afkastningen begagnat, och dessutom
vid flere anstälde Auclioner, högre Arrende-anbud
för Ängen icke kunnat erhållas
än iooo Lisprd Hö emot Borgen och i5oo
Lisprd utan sådan säkerhet, hvaraf synes att
det af Engblom utfäste Arrende varit vida
högre än som från Ängen kunnat utgöras eller
påräknas, skälig anledning vara för handen
att tillstyrka eftergift för Löflesmännen
från den ersättning de i följd af sin tecknade
Borgen eljest måste utgifva för den mindre
afkastning Staten under åren 1820 och
1821 njutit än de 4>333 Lisprd Hö, som Arrendet
utgjorde och Staten sålunda afsäga sig
en fördel sorn uppkommit på enskildes bekostnad,
och hvars fortsatta utkräfvande möjligen
kunde bringa flere trefne jordbrukare
Betcmkanden.
439
på obestånd. Om Riksens Höglofl. Ständer
gilla denna Utskottets åsigt, lärer underdånig
anmälan lios Kongl. Maj:t göras, att Riksens
Ständer den sökta eftergiften medgifva; hvilket
allt vördsamligen hemställes till Riksens
Högloft. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 3i Julii 1823.
Antora den io Äng. 1823.
N:o 38o.
Utlåtande, angående förrättad granskning
af Tull-Verkets räkenskaper.
Sedan Kongl. Majrt, uti till Riksens Ständer
aflåten Nådig Skrifvelse den 28 nasti. Februarii
, bifallit Deras, vid sisth Riksdag gjorde
underdåniga anmälan i fråga om Revision af
Tull-Verkets samt de under Kongl. KrigsCollega
förvaltning stående Militias-Boställsoch
Krigsmanshus-Cassornes Räkenskaper, bar
Stats-Utskottet, i den ordning 42 §. Riksdagsordningen
föreskrifver, begärt Tull-Verkets
Räkenskaper från och med år 1818, samt deruppå
ifrån Hof-Cancellers - Ämbetet den 20
sisth Maji, till svar erhållit, att desse Räkenskaper
för år 1818, redan blifvit så väl af
dertill förordnade särskilde Revisorer, sorn
ock af Kongl. Kammar-Rätten granskade, hvarefter
Kongl. Maj:t derför täckts lemna Nådig
/f4o
Stats - Utskottets
decharge, men att befallning emi öfverlemnande
till Utskottet af både 1818 och de påföljde
årens Räkenskaper vore gifven; i följd
hvaraf Utskottet ock fått desamma emottaga.
Vid handläggningen häraf, har Utskottet
funnit, att då ifrågavarande Räkenskaper för
år 1818 redan undergått revision, ej mindre
i afseende på Verkets förvaltning än oek tili
ziffran i Kongl. Kammar-Rätten, samt Kongl.
Tull-Directionen jemnväl undfått Kongl. Maj:ts
Nådiga decharge, någon ytterligare gransknings-åtgärd
härvid vöre utan ändamål, samt
att Revisionen alltså borde inskränkas till de
påföljde årens afslutade Räkenskaper eller för
1819, 1820 och 1821; vid verkställigheten
hvaraf Utskottet erfarit, att, sedan Kongl.
Maj:t, i anledning af Riksens Ständers sista
Riksdag gjorde underdåniga framställning om
åtskiliige ändringar och förbättringar uti den
förut varande methoden för Tull-Räkenskapernes
afslutande, täckts förordna en Committé
att granska förhållandet och i ämnet
afgifva yttrande, har, uppå dess dertill afgifne
Förslag, ett förändradt Bokföringssätt blifvit
faststäldt och vidtaget med 1820 års början,
hvarigenom fullkomlig upplysning, säkerhet
och fullständig redovisning för TullVerkets
både inkomster och utgifter vunnits.
Enär Kongl. Maj:t jemnväl i Nåder förordnat,
det Tull-Räkenskapcrne , lika med alla
andre
Betänkanden.
441
andre öfver Statens Allmänna medel afgifvande
Redogörelser, böra undergå granskning i
Kongl. Kammar-Rätten, hvarest den speciella
Revisionen häraf alltså förrättas, har Utskottet
trott sig egentligen tillkomma den generella
öfversigten af Tullmedlens förvaltning; och
då densamma, för ifrågavarande 3:ne år, funnits
lill alla delar instämma med gällande Författningar
och Kongl. Majrts på grund deraf,
i särskildte frågor meddeldte föreskrifter, har
följagtligen ej förekommit något att anmärka
vid Tull-Styrelsens åtgärder, hvilka deremot
vittna om fullkomlig nit och noggrannhet uti
hvad på denna Styrelse ankommit.
I afseende åter på Verkets föremål och
omfattning, till inbringande af Stats-Inkomster,
får Utskottet härvid upplysningsvis anföra,
huruledes den, genom Kongl. Förordningen
om Lurendrägeri och Tullförsnillning af den
12 Februarii 1820 vidtagne förändring med
confiskerade varors försäljning, att desamma
skola till Utrikes ort afföras och der föryttras,
finnes hafva, i anseende till de bestådde
dryga beslagare-andelar och de med sådan
utförsel och försäljning å fremmande ort förenade
kostnader, samt ofta inträffade sjöskador
och låga försäljningar, ej allenast medtagit
hela värdet af varorne utan ock förorsakat
Staten förluster; och ehuru i beräkningen
af en sådan anstalt med det till införsel
förbudne eller förbrutne godsets användande,
28 *
442
Stats-Ut skottets
må hafva ingått, alt aflägsna möjligheten af
detsammas qvarblifvandc i Riket, samt detta
sätt, till de inhemske näringarnes skyddande,
visserligen synes höra bibehållas, har lik viii
Utskottet trott sig ega anledning ifrågaställa,
om icke ändamålet skulle med lika säkerhet
vinnas, utan omförmäidte förlust för Staten,
om försäljningen af varorne skedde inom Riket,
under vilkor af deras exporterande, samt
med iagttagande af. de controllör derå, som
utesluta allt missbruk i verkställigheten.
Vidare har Utskottet funnit huruledes,
sedan Riksens Ständer, sista Riksdag, uppå
förekommen fråga, om tillökt Stats-anslag för
Spinnhus- och Corrections-Inrättningens här
i Stockholm underhållande , genom underdånig
skrifvelse den q Maji 1818 föreslagit, att
en viss mindre afgift, som med Tractater och
Författningar vore enlig, måtte åläggas Ved
och Victualier, som till Stockholm införas
från Finland, och att denna afgift jemte TullIntraderne
kunde uppbäras och levereras till
den förordnade Directionens disposition; i
följd hvaraf öfverlemnades till Kongl. Majrts
Nådiga åtgärd, att låta vidtaga en sådan utväg
för ändamålet samt bestämma afgiftens
belopp, så har Kongl. Maj:t, enligt Nådiga
Skrifvelser till Kongl. Tull-Directionen, af den
18 Junii samma år, och den l\ Augusti påföljde
är 1819, förklarat, att, som Tull-afgiftérne
för Finska till Sverige inkommande
producter och deribland Victualie varor, redan
Bétänkanden.
443
blifvit bestämde, så väl som Tullen för Ved,
samt någon särskild ytterligare afgift å desse
artiklar alltså då icke kunde ega rum, funne
Kongl. Maj:t den af Riksens Ständer föreslagne
utväg tili Spinnhus- och Corrections - Inrättningens
underhållande icke kunna annorlunda
användas, än att Kongl. Maj:t, för att
gå Riksens Ständers afsigt till mötes, ville i
Nåder tillåta, det en viss lämplig andel af
Tull - Uppbörden för nämnde Artiklar, som
från Finland tili Stockholm införas, finge årligen,
intill dess annorlunda kunde föreskrifvas,
utbetalas till det af Riksens Ständer ujiptagne
belopp af 20,611 R:d. 3a sk., såsom ,
enligt gjordt förslag , erforderligt till fyllande
af bristen uti Inrättningens tillgångar för
underhållandet af 4°o personer; och har på
grund häraf en sådan summa , de sedermera
förflutne åren från Tull - Inkomsten directe
blifvit till Spinnhus- och Corrections-Inrättningens
Direction inbetald.
Då det af Riksens Ständer, i berörde
måtto, medgifne sätt till åstadkommande af
tillökning i nämnde Inrättnings tillgångar, sålunda
i verkställigheten funnits olämpligt;
och den i stället vidtagne utväg, att af ordinaire
Tull-umgälderne å Ved och Yictualier
från Finland, tilldela Inrättningen- motsvarande
summa , innefattar en med afsigten icke
förenlig förminskning af Tull-Intraderne, hvarigenom
i verkställigheten uppkommit, ett direct
åli ta lide af Stats-medlen, ehuru ej under
444
Stats-Utskottets
formen af Stats-anslag; så och enär Riksens
Ständer sista Riksdag något sådant anslag icke
beviljade, emedan behofvet af tillökningen
för Inrättningens utgifter var tillfälligt och
beroende af Corrections-Arrestanternes då varande
högre antal; samt Stats-Utskottet finner
sig dess mindre kunna tillstyrka, att något
vidare bidrag af Statens medel må till
denna Inrättning utgå, som, enligt Directionens
uppgift sista Riksdag, till Inrättningens
underhåll äro att påräkna andre inkomster
till en summa af 25,276 R:d. årligen, hvilka,
vid ett minskadt antal Arrestanter, och i jemn-?
förelse till det för 3oo Arbetsfångar vid Wadstena
Correctionshus bestådde anslag af 20,000
R:d., må anses tillräckligt; så är Utskottet
af den tanka, att ofvanberörde begifvande af
Riksens Ständer, sista Riksdag, och den deraf
härledda utgift af Tullmedlen bör, vid nu
anförda förhållande. med innevarande års utgång
upphöra, samt underdånig anmälan derom
hos Kongl, Maj:t göras.
Utskottet, som funnit att expectance Staten
vid Tull-Verket ifrån år 1819 till och
med 1821 blifvit ökad, från 11,981 R.'d. 29
sk. 4 r:st. till 18,482 R:d. 4 har förthy,
och enär utan tvifvel en så betydlig tillökning
härleder sig deraf, att flere åldrige och
nära uttjente personer blifvit constituerade
till Sysslor vid Gränse-Tull-Revakningen, ansett
sig böra härå fästa uppmärksamhet, med
hemställan det Riksens Ständer i underdå
-
Betänkanden. 44 5
nighet derom göra anmälan hos Kongl. Maj:t
i alseende på den åtgärd, som må finnas ledande
till möjligaste inskränkning i desse expectance-aflöningar
för framtiden.
Då härvid jemnväl förekommit, att ali
utgift, som, ehuru anvisad å Tullmedlen,
likväl drabbar Stats-Verket, genom dircct afdrag
å dess inkomst, hör synas i Kongl. StatsContoirets
Räkenskaper, samt alltså hela beloppet
af Statens Tull-intrader deri upptagas,
hvaremot utbetalningarne i allmänhet, samt
deribland de till Götheborgs Hospitals understöd,
i stället för hvad genom Sill-fiskets upphörande
förlorades, anslagne 5oo R:d. årligen,
och bidraget till Höganäs Stenkols-Verk
med flere dylike, komma att afföras, såsom
vid Tull-Verket utbetalte; så föreslår Utskottet,
det Riksens Högloft. Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla , att sådant måtte
till iagttagande vid Tull-Räkenskaperne i
Nåder anbefallas.
För öfrigt har Utskottet trott, att den
till Kustbevakningen, i och för controllen mot
Lurendrägeri hittills använde betydlige kostnaden,
60 å 70,000 R:d. om året, hvilken
endast till summan afföres i Tull-Räkenskapen,
såsom utgående till Förvaltningens af
Sjöärenderne disposition , bör redovisas i sammanhang
med öfrige utgifter och omkostnader
för Tull-Verket, medelst bifogande af
räkningar och verilicationer, licldst sådant,
446 Stats-Utskottets
efter hvad Utskottet inhemtat, icke skall möta
någon svårighet i verkställigheten, men
deremot lända lill mera lättnad vid en fullständig
öfversigt af hvad till Tullväsendet hö*
rer; äfvensom Utskottet funnit huruledes bland
de åren 1819 och 1820 åtgångne utgifterne
till Kust-Bevakningen, blifvit utbetaldte särskildte
poster, såsom månadshyror för dervid
begagnade mindre Fartyg eiler Båtar,
hvilken kostnad synes kunna undvikas, såvida
Kronan ej saknar tillgång å dylike för ändamålet
tjenlige Farkoster; hemställande Utskottet
derföre, att Riksens Ständer hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla, om Dess Kådiga
förordnande, att Kust-Bevaknings-kostnaderne
mätte sålunda varda redovisade samt
i afseende på nämnde Båtars förhyrande, inskränkt
så vidt med ändamålet och Statens
fördel står att förena. Hvilket allt vördsamt
öfver lemnäs till Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 3i Julii i8a3.
Ankom d. i3 Aug. iS23.
N:o 58r.
Riksens Höglofl. Ständers Stats-, samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande, i anledning af
Friherre Franc Sparres Motion, i
Betänkanden.
447
afseende på, att tillvägabringa en
öfvergång af de mera bildade FolkClasserna
till de productiva.
I anförande af den 28 Februarii, hvilket
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln till Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
remitteradt, har Herr Franc Sparre, B.,
under medgifvande af missförhållandet emellan
Statens närande och tärande Medlemmar,
och af dess skadlighet för Stats-kroppen," ansett
det höra undersökas, om, (hvilket ock
är den i sig sjelf ädla orsaken till de öfvergångar
från den närande till den tärande
Classen, öfver hvilka vi klaga,) det aldrig
hviiande begäret till lyftning, odling och förädling
icke kunde få en annan rigtning, sannare
i sin princip, värdigare personen och
nyttigare för Staten, och om icke, mot hvad
man påstått, Staten kan A sin sida göra något
, att leda det. Att mechaniskt arbeta är
icke ovilkorligen nödigt för att höra till den
närande Classen; ty den som leder andras
arbeten i productiv väg, är likaså närande
medlem , som den sjelf arbetande ; och den
som genom öfverlägsenhet i förstånd och kunskap
förstår, att till högre product använda
den liandarbetandes råa kraft, är, lika så närande
sorn denne, och i en vida högre grad
gagnelig för samhället. , Hittills har likväl hos
oss, samhällets producerande yrken föga synts
tilldraga sig den mera bildade Glassens uppmärksamhet.
Denna Class sträfvar till Sta
-
448 Stats-Utskottets
tens tjenster, men får ej rum der. Fråga
uppstår således, huru detta öfverskott af personer
med mera vårdad uppfostran kan, nyttiga
för sig och samhället, användas i productiva
yrken och om ej, utom Handeln, som
redan skötes af denna Class, äfven Landtbruk,
Bergsbruk, Manufacturer och Handtverkerier,
vid desse jNäringars practiska handläggning,
kunna nyttigt använda desse för sig och Staten
så besvärliga Öfverskotts-personer. Om
personer af bättre uppfostran, men ringare
förmögenhet, eger tillfällen att från ungdomen
studera Landtbruks-yrket och ville nöja
sig att med eget rörelse-capital sköta andras
jord till dess de kunde förvärfva egen, skulle
snart bildas en Class af Arrendatorer, sorn
Jordegare skulle vara glada att emottaga.
Bergsbruket, i sin natur mera "Vetenskapligt
än Landtbruket, eger redan, mera än det sistnämnde,
bildade personer vid sin närmarehandläggning,
dock finnas äfven der många
platser för den omtalade Classen; Manufacturer
och Fabriker kunna visserligen icke umbära
Vetenskaperne; ju mera personer af uppfostran
kunde dragas, till deras skötande, ju
mera skulle desse Näringsgrenar vinna. Många
personer af den omtalade Classen skulle rymmas
inom Handtverkerieimas område, om bruket
och ställningeu vore sådan, att de kunde
gå dit. Handtverkare-Classen skulle vinna på
upptagande af personer med någon primitiv
uppfostran och på de famille-förbindelser,
som
Betänkanden.
449
som skulle helt oell hållet inflytta dem på de
odlades gebit; sjelfva yrkena skulle vinna,
om till deras handläggning kommo personer
med någon grad af Vetenskap, bildning och
nied Capitaler, försmå att begagnas i mera
upplyflade syftningar, men tillräckliga att
upprätta Verkstäder. För att vinna afsigten,
fordras att en ny rigtning till lefnads-föremål
skulle gifvas. Det skulle blifva ett föremål
för uppfostran, att ej allenast hos deni
verlden inträdande ynglingen såsom högsta
ändamål inplanta begäret att lära något för
att blifva något; dertill skulle äfven läggas
begäret, att lära något för alt genom skicklighet
och omtanka, förvärf va något för att
skaffa sig en oberoende existence, och för att
derigenom blifva något för sig och samhället.
Många Stats-dAgder hvilkas saknad man beklagar,
såsom tarflighet i lefnadssätt, redbarhet
i sysselsättning, måtta och klokhet i speculationer
skulle uppväxa, sorn nödvändiga
frukter ur den på dessa principer beroende
förändring af allmänna tänkesättet; och Statens
tjenster skulle upphöra att, icke så alldeles
riktigt, vara ansedde som en särskild
Näringsgren. Emellan de genom slägt-förbindelser
sammanknutne Medborgare-Classernc
skulle en ömsesidig aktning uppkomma,
och man skulle vänja sig att söka menskovärdet,
ej i det man är, utan i den fullkomlighet
hvarmed man är det, som man kan
^ Sami. 3 B
-
39
45o
Stats- Utskottets
oell l>ör vara; men all förändring af allmänna
tänkesättet är en oponions fråga; det återstår
att undersöka hvad allmänna Styrelsen
dertill kan göra. Det gais ett tidehvarf, då
allmänna Styrelsen ansåg med skäl nödigt,
att^draga in ett större antal i den bildade
Classen, och Författningar vidtogos att understödja
allt slags vetenskaplig uppfostran
oeh göra den åtkomlig äfven för den fattige.
Men det är nu tid att inse , att en ny samhällets
ställning fordrar nya åtgärder; att
man icke mer behöfver uppmuntra det idkeliga
och derigenom ofta nog ändå måttliga
studerandet till Lärdoms- och Stats-yrken;
att man icke skall borttaga odlingen men att
man skall rigta den till de produetiva näringarne.
I detta afseende föreslås: att Riksens
Ständer, med en underdånig anmälan af beliofvet
att draga personer af bättre uppfostran
till samhällets produetiva yrken, ville hos
Kongl. Majrt underdånigst anhålla :
1:0. Att i allmänhet Kongl. Maj:t, som
i sin vishet bäst inser hvad som kan tjena
till detta ändamål, i Nåder dertill ville vidtaga
alla nödiga Författningar och specielt :
2:0. Att inträdet i Statens tjenster måtte
försvåras , genom strängare Examina och uppsatte
fordringar på högre kunskaper.
3:o. Att antalet af Extra Ordinarier i
alla publika Verk måtte bestämmas och inskränkas,
på sätt redan skett i Militairen.
Betänkandet!.
4:o. Att Kongl. Maj:t i Nåder ville låta
undersöka hvilka Stipendier och Stiftelser,
sorn tillkomma af allmänna medel, för att uppmuntra
vetenskapligt Studerande, nu skulle
kunna i stället anslås tili understöd för de
ynglingar, som sökte en uppfostran, lämpad
till Statens produetiva yrken.
5:o. Att en practisk Landtbruks-Schola ,
på något dertill inköpt eller upplåtet hemman
, i grannskapet af Stockholm , inrättades
under Landtbruks-Akademiens ledning, der
ynglingar vurino inträde, efter någon .förut i
andra Scholor, eller genom privat uppfostran
inhemtad och bestämd Elementar-und er visning
; att Hushållnings-Sällskaperne i Länen
uppmuntrades att hvar i sin ort söka inrätta
dylika Scholor, och att de vid dessa Stiftelser
studerande ynglingar fmgo tillgodonjuta
de enligt förra Momentet; från Lärdomsverken
dispohibla blifvande Stipendii-Fonder.
6:0. Att Kongl. Maj:t i Nåder ville anbefalla
dess Befallningshafvande att med Husbålls-Sällskapernes
biträde, söka hvar i sin
ort befordra desse genom publik omsorg danade
ynglingars antagande i Egendoms-Herrars
tjenst eller till Arrendatorer.
7:0. Den redan inrättade Bergs-Scholan
i Fahlun, synes hafva samma syfte»för Bergsbruket
sorn det här blifvit antydt för Landtbruket.
Det återstår alltså härvid blott det
452
Stats-Utskottets
tillägg, att den efter b eli ofve t måtte utvidgas
till aila grenar af en practisk undervisning
och handläggning i verkstäder för dertill hörande
Mechaiiiska yrken.
8:0. Ått med en lika tendence för bildandet
af practisk undervisning i hvad som
för Manufaeturerne och en del Handtverkerier
erfordras, må här i Stockholm inrättas ett
techniskt och meehaniskt Ceutral-Institut.
g:o. Att med enahanda afseende Handels-
och Navigatvns-Sehola måtte upprättas
eller de redan befintlige reorganiseras, efter
ett, för alla gällande gemensamt system, så
att undervisning i det practiska egenteligen
åsyftades.
10:0. Att vid den, troligen snart förestående,
öfversigt af Skrå - Forfattningarne,
Kongl. Maj:t ville Nådigst låta anbefalla, att
ett särskildt och alfvarligt afseende fästades
vid alla de omständigheter som kunna bidraga
att till Handtverkerierne draga ynglingar
af bättre uppfostran; hvartill icke mer synes
fordras, än de bestämde läroårens borttagande,
husagans uteslutande och en ovilkorlig
tillgång att få lära Handtverk för betalning
och utan servitud, hvilket väl äfven nu är
anbefaldt, men ej verkställes eller kan verkställas.
Motionären tror att, då ämnet är af den
beskaffenhet, att det egenteligen hörer tili
Betänkanden.
453
allmänna nationella tanke-utvecklingen beliöfves
vid Förslagets, som det synes, inskränkthet
endast något göras på Stats-Auctoriternes
sida, så skall det öfriga göra sig sjélft. Om
öfvergångarne förberedas genom Styrelse-åtgärder
och verkställas genom allmänna tankars
utbildning och ett, på öfverläggning
grundadt, handlingssätt, så blifva de nyttiga
för samhället, befordra allmän odling och
allmän välmåga; men skola de tillvägabringas
af ett lill nöd uppgående allmänt behof,
hafva de intet annat inflytande på allmänna
ställningen, än att bilda en stor tiggare-class,
som hvarken duger till intellectuellt eller materiellt
arbete.
I Memorial af d. 3 Martu, hvilket Ilögv.
Preste - Ståndet lill Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitteradt, har Herr Biskopen
Doctor Almqvist, med öfverklagande
af förut nämnde missförhållande emellan Statens
så kallade tärande och närande lemmar
påkallat Riksens Högloft. Ständers uppmärksamhet
och mellankomst, att en väg snart
måtte öppnas för den så kallade tärande Glassens
Söner, att utan förkränkning af deras
uppfostran och sedlighetskänsla, kunne ingå
ej blott i Handel, hvilket hittills icke mött
synnerliga svårigheter, utan ock i HandtverksProfessioncn
och Handaslöjder. En billig afsky
och fasa för den servila behandling och
förnedrande osnygghet, som vanligen är de
fleste Skrå-Lärogossars lott, har hittills afhållit
454
Stats -Utskottets
den förståndige Ämbetsmannen att låta sine
Söner blifva Handtverkare. Vid annat förhållande
skulle en Fader, som sjelf erfarit
långsamheten, obehaget och den ringa belöningen
på Ämbets vägen, heldre bereda sina
söner den säkrare utväg till nödig utkomst,
som åtskillige Handtverks-Professioner erbjuda.
Mången Fader skulle ock kunna gifva
sin son, då han träder i Handtverks-rörelsen ,
en artig medgift till ett nyttigt och frugtbärande
förlag, i -stället för den frugtlösa kost—
liad lian nu vanligen måste använda på denna,
för att efter många frugtlösa expetanceår
blifva illa lönad och torftig Tjensteman.
Det är derföre Biskopen föreslår, att,
likasom i Hamburg skedde under den berömde
Professor Bousclds ledning, en tech nologisk
Handtverks-Schola måtte inrättas, uti
hvilken, af för ändamålet betingade Handtverks-Mästare,
under en skicklig technologs
inseende och mot en måttlig betalning, välfrägdade
gossar och ynglingar af alla stånd,
vissa timmar dagligen kunna få lära de Handaslöjder,
till hvilka de finnas hugade, och
der tiden för Lärlingarne endast får upptagas
af den sysselsättning, som rakt hörer till Professionen,
men alla förnedrande servila bitjenster
strängeligen förbjudas, samt ordning
och renlighet, både i kläder och seder, tillbörligen
iakttagas. Endast den gosse eller
yngling, sorn bevisligen inhemtat tillräcke—
lig undervisning i Christendomen, räkna och
Betänkanden.
455
skrifva, Fäderneslandets Historia oell andra
stycken, nödvändiga för en Medborgerlig bildning,
skulle, efter föregången pröfning, ega
tillträde till Institutet. Denne, sedan hail
hunnit graden af Gesäll och som sådan vidare
så fullkomnat sig i sitt yrke, att han erhållit
Intendentens Approbation och formliga
betyg, såsom utlärd och skickelig, .samt hunnit
stadgad ålder borue, i stöd af detta betyg
utan all vidare kostnad, få Patent såsom
Mästare och ega enahanda rättighet som andre
Skrå-Mästare i samma Profession , emot
årliga afgifter till Staten, lämpade efter hvars
och ens yrke och rörelse. Nämnde Handtverks-Institut,
först organiseradt i Stockholm ,
såsom en Central-Schola för alle dylike blifvande
teclmologiska anstalter i Riket, kunde,
om företaget omfattas af Regeringens och Riksens
Ständers välvilja, måhända sättas i förbindelse
med Kongl. Landtbruks-Akademien,
i anseende till iocal och flere teclmologiska
berörings-punkter. Tiden synes vara inne,
emedan vi ega bland oss den förtjente teclinologen,
Schwartz. Något hinder af Vällofl.
Borgare - Ståndet väntar sig Herr Biskopen
så mycket mindre, som Kongl. CommcrceCollegium
egt att utfärda så kallade Frimästare-Bref,
och Ståndet nogsamt inser nyttan
och nödvändigheten att afhjelpa det allmänt
tryckande missförståndet mellan Statens tärande
och närande antal.
För att, å andra sidan, betydligen förebygga
sjelfva första inträdet ibland Statens
456
Stats - Utskottets
tärande Medborgare, föreslår Herr Biskopen
förbättrade Undervisnings-anstaltér på Lands»
byggden, hvarigenom skulle hända, att ynglingen
stadnade i hemorten och icke behöfde,
för bildnings vinnande, besöka den aflägsna
Lärdoms-Scholan. Till Läro-method
borde Vexel-Undervisningen antagas och Klockare
till Lärare,
Hvad dessa vigtiga Motioner innehålla,
bar Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
i behörigt öfvervägande tagit. Antingen
man låter gälla Stats-Lemmarnes indelning i
närande och tärande, eller man anser denna
såsom så mången annan arbitraire skillnad,
icke uppdraga någon tillförlitlig gräns, så
mycket är dock visst, att om, för längre tid
sedan, man i Sverige saknade och derföre beliöfde
uppmuntra ämnen till Statens tjenster,
men nu af dem har ett öfverflöd, som på
lämpligt sätt bör inskränkas. Ett, endast enligt
behofvet medgifvit, inträde i Läroverken,
alfvar i profven, öfverallt, och sluteligen urskiljning
och rättvisa vid befordran skola samfäldt
medverka till öfverdriftens hämmande.
Dock vid någotdera Correctivets uteblifvande
eller eftergift åtei’står alltid, värd uppmärksamhet,
den utväg Motionärerne föreslagit,
att, till närings-yrken leda fiet öfverskott af
den bildade Glassens ungdom, hvilket icke
kan upptagas i Statens Tjenst. Den enskilda
om tankan, borde och torde, af erfarenheten
och
Betänk anden. 4^7
beli tidens tryckning, sjelf vidtaga dén, och
Utskottet kan endast såvida billiga anspråken
på Statens mellankomst, genom anvisning
af medel, som denna enskilda omtanka be*
liöfver ledning och understöd. Att Staten in*
blandar sig i denna, då den är behörigt verk*
sam, blir aldrig önskansvärd!, men äfven så
litet, att denna skulle öfvergå till sorglöshet
med en otillbörlig väntan, att Staten skäll
allt ordna, allt bekosta. Staten har fullgjort
sin egentliga undervisnings-skyldighet, då den
stiftat ordenteliga Lärdoma-Scholor för sina
tjenste*ämnen, och till dessas utbildning och
allmänhetens högre odling, Universitetet* Den
första undervisningen i det, sorn tillhör men*
skan och Medborgaren, är bland föräldra*
pligterne, Och underlättas i vårt Land af
de mindre Barn-Scholorne i Städerne och
Klockares undervisnings-skyldighet på Lands*
byggden* Barnhus, Fattig*Fri*Scholor i Stä*
derne, Fattige Barns deltagande i Scholgång
på Landsbyggden, äro fromma anstalter, sorn
ersätta deii saknade, eller oförmögna föräldra*
omsorgen* Att på allmän bekostnad högre
och lägre Apölogist-Scliolor, närmast för blif*
vande Näringsidkare, blifvit inrättade, är
skedt, mindre af en gällande grundsats, än
af belxofvet i ett fattigare Land*
■ >
Det är ock förnämligast denria sistnämnde
betraktelse, söm, utan något åliggande,
ovilkorligt alt utkräfva, kuride förmå Staten
äg*
458
Stats-Utskottets
att ombesörja Undervisnings - Verk för särskilda
yrken. Hvad af dessas enskilda Idkare
eller Corporationer kan vinnas, bör först
komma i fråga , oell om Staten , med afseende
på ett för hand hafvande ouppfyldt behof
eller eftergift för opinionen skulle finna sig
föranlåten, att inrätta en central-aiistält för
Undervisning i något sådant ämne, hör det
ske, då Närings-Idkare äro för få, att kunna
bekosta den, då den öfverlenmad ät enskilda,
skulle uteblifva eller otillräckligt bestyras,
då den, i stället för atthilda blott RutinieFs
för hvardags-behofvet, behöfver höjas
till vetenskaplighet och förnämligast, då den
skall blifva en Plant-Schola för Lärare , som
från den böra utgå till skiljda håll. Utskottet
yttrar denna tanka endast för att från
början inom tillbörliga gränsor ställa fordringarne.
Der de äro billiga skola de erkännas
och i allmänhet företrädes värdet
framställas.
Utskottet vänder sig nu till Motionärens
särskilda afdelningar, och får tillkännagifva,
att det billigar och således vördsamt föreslår,
såsom af behofvet påkallad, en så beskaffad
underdånig Skrifvelse, Herr Friherre Sparre
i i och 2 puncterne af sitt Memorial uppgifvit.
Hvad bestämningen och inskränkningen
af Extra Ordinarier i alla publika Verk vidkommer
, så synes detta ännu tillhöra före
-
Betcinkanden, 4^9
målen för det särskildta Utskottet vid nu- varande
Riksdag , och lärer detta Utskott icke
underlåta att härom afgifva lämpelige och
med Civila Tjenstemannens arbete, befordrande,
aflöning, pensionering m. m., öfverensstämmande
Förslag; hvilket alltså icke för
närvande tillhör Ekonomi- och Allmänna Befi
värs-Utskottets befattning.
Då i 4:de puncten blifvit tillstyrkt att
undersöka Stipendiernas af allmäna medel beskaffenhet,
och att anslå dem till understöd
för de ynglingar, som sökte en uppfostran
lämpad till Statens productiva yrken, får Utskottet
tillkännagifva, att efterforskningen synes
öfverflödig, heldst det är kändt hvad
Staten gifver i de så kallade Kongl. Stipendier,
samt att en afvikande disposition vore
obehörig. Om förra tiders frikostighet gifvit
åt Lärdoms-Idkaren och Stats-yrkenas Ämnesvän,
ett understöd, hvaraf han ännu och i
närvarande omständigheter af allmän förlägenhet,
mer än någonsin är i behof, så tillkommer
det vår lids välgörenhet, att, väckt
till denna omtanka, begåfva Industri-Scholor
och dess Elever. Staten åter, på sin sida ,
bör icke undandraga ämnena till dess tjenster,
hvad den åt dem i föregående tid förunnat
, hvilket ock jemnfördt med magnaters
gåfvor och nu tillvuxna behof, blir föga betydligt.
Den enda förändring, som skulle
kunna användas, vore, om dessa små Kongl.
Stipendier förenades till färre och således
Stats-Utskottets
lomme att i Betydligare mån understödja det:
inskränktare antal af ynglingar, hvilket hädanefter
torde befinnas tillräckligt för Statstjenstens
behof:
Den practiska Landtbruks-Schola, Herr
Sparre i 5 puncten föreslagit, och hvars beskaffenhet
han i en utförligare Plan, som härhos
följer, för Utskottet förklarat, synes så
mycket mera öfverflödig, som Kongl. Landthruks-Äkademiens
Vetenskaps-afdelning, enligt
Kongl. Kungörelsen af den 28 December
1811, har sig ålagdt, att förbättra den jordbrukande
Classen? undervisning i allmänhet,
samt i synnerhet i de ämnen, som tillhöra
dess yrke till en särskild vårdad hildning af
blifvande Rättare , Gårds-Fogdar och Arrendatorer,
samt till den högre eller vetenskapliga
Undervisningen för förmögnare Ståndspersoner
uti de Landthushållningens grunder,
sorn liemtas ur Chemi-, Physik- och NaturalHistorien;
och är äfven ett Experimental-fält
för detta ändamål upplåtet. Om, för utöfning
af Landthushållning, någon nytta kan
vinnas genom så beskaffad Undervisning, synes
den för hand varande anstalten, hvars
åtgärder lärer vara inskränkta, först sättas i
full verksamhet, innan hehofvet af utvidgning
kan komma i fråga,
Utskottet, som anser Kongl. LandtbruksAkademiens
Experimental-fält, heldre höra
användas att utröna hvilka trädslag och växter
Betänkanden. /\6i
i vårt luftstreck kunna trifvas, fin till något
egentligt Landtbruk, tror, för förstnämnde
behof egorymden vara tillräcklig,
Med uppmuntringar till Hushållnings-Sällskaperne,
att inrätta Landtbruks-Scliolor och
till Landshöfdingarne att bereda anställandet
af dessa Scholors Elever, anser Utskottet böra
hafva anstånd, till dess Landtbruks-Akademiens
Undervisnings-anstalt hunnit gifva efterdöme
och bilda Lärare.
Ett och ännat Hushålls-Sällskap har väl
gjort försök med sådane practiska Institut,
hvilka dock icke lära kommit till stånd, eller
i fall verksamhet fortfarit. Vid ringheten af
de fleste Säliskapsmedel, lärer ock svårligen
någon mera omfattande verkställighet vara
att vänta, hvilken i allt fall beror af Ledamöternes
eget för godt finnande.
Till upplysning om den utvidgning af
Undervisningen i Fahlu Bergs-Schola, Motionären
i 7 puncten och äfven Herr Landshöfdingen
Järta, i sin Femårs-Berättelse, önskat,
får Utskottet af begärdte uppgifter meddela
följande hedrande beslut, hvilket Bruks-Societeten,
vid nyligen här i Hufvudstaden hållen
sammankomst, fattadt.
1:0. Att Jern-Contoirets Fullmägtige, intill
nästa Allmänna Sammankomst, ega att årligen,
uppå Professor Säfströms förslag, och
/
462 Stats-Ut skottets
devas pröfning af hvad föreslaget blifvit, utbetala
till den eller de Lärare, hvilka uti
åtskilliga delar af Undervisnings - anstalter ,
antingen i Fahlun eller annorstädes sitt biträde
lemna, en summa af 1000 R:d. B:co.
2:0. Att såsom belöningar för de skickligaste
Elever och såsom bidrag till torftiga
Studerandes underhåll kunna, efter Professorns
förslag eller hörande, utdela 5oo R;d.
årligen,
3:o. Att till uppköp af Böcker och Instrumenter
för Chemiska Laboratorier och
till andra behof, kunna årligen biträda med
5oo R:d.
4:o. Att livad som ena året af dessa
anslag besparas, kunde det följande året användas,
så framt Fullmägtige finna anledning
dertill vara.
5:o. Att denna utbetalning börjar från
och med år 1824, och fortfar till och med
år 1826,
6:0, Att en årlig redovisning för Medlen
insändes så tidigt det påföljande, året, att
Bergslagernes Deputerade kunde vid hvarje
års Revision erhålla kännedom örn dess innehåll.
7:0. Att i Jern-Contoirets annaler, en
korrt öfversigt af Bergs-Scholans göromål meddelas.
Betänkandeh.
463
Denna för Bergsrörelsen vigtiga Inrättning,
hvars nytta redan skall hafva visat sig,
synes, enär den eger en skicklig Lärare, och
uppmuntras af Jern-Contoirets upplysta och
frikostiga biträde, icke för närvarande föranleda
önskan af några åtgärder, dem icke
förvaltningen sjelf påtänker och verkställer,
då hehofvet fordrar och omständigheterhe medgifva.
Det Tech niska och Mcchaniska Institut
för practisk Undervisning å hvad sorn för
Manufacturerne och en del Handtverkerier
fordras, hvilket Herr Sparre i 8 punkten omnämner,
och Herr Biskop Almqvist gjort till
hufvudsakligt ämne för sitt Memorial, har
länge varit önskadt och skulle , väl organiseradt,
fylla sitt dubbla ändamål, att såsom
rådförings-anstalt för sjelfva Slojd-idkarne,
höja handteringen närmare fullkomligheten,
och såsom Undervisnings-anstalt införa ungdom
af alla Glassér i dessa producliva yrken..
Utskottet delar Motionärernes mening alt ett
Centralt sådant Institut bör vara i Hufvudstadén
, men anser sig icke böra lemna oanmärkt,
att ock i Rikets andra Handelsstad,
och i dess andra Fahriks-slad, anledningar
äro till sådane Inrättningar. Genom framlidne
Cancelli - Rådet och Commendeuren W.
Chalmers Legat, äro, nemligen: i Götheborg
omkring 3,ooo R:d. B:co alt årligen för en
Industri-anstalt använde, och af Ebersteinska
Testaments-Medlen är en afkomst lill
464
Stats-Utskottets
3oo Tunnor Spannmål anslagne till en Sondags-Schola
i Norrköping , som bör anordnas
till nytta för Slöjdidkare. På dessa ställen
synes således saken, så att säga, göra sig sjelf,
det återstående vigtigaste är att i Hufvudstaden
få Inrättningen fullständig, så att, utom
annat, äfven Lärare för andra orter, derifrån
må kunna vinnas.
Att ock gifva en ledning för omdömefc
oell en plan för deras utlåtande, som kunna
öfver densamma liörde blifva, har Utskottet,
af vår berömde Tecknolog, Öfver-Directeuren
Schwartz, mottagit ett Förslag till en practisk
Undervisnings-anstalt för Slöjd erne eller Technologisk
Inrättning, hvilket härhos bilägges.
En Mechanisk Schola förefinnes, stäld under
Landtbruks-Akademien. Den eger, enligt de
uppgifter Utskottet kunnat erhålla, utom en
Directeur , som är lönlös, en Lärare i Theorien
, en för Practiken, hvilken ock bör förevisa
Modell-kammarenS tillbehör, samt eil
Lärare i Machine-Ritning, hvardera med 100
R:d. Lön. Till Materialier och Verktyg användas
^5 Rrd. och Stipendierne bestå af 2:ne
som utdelas af Landtbruks-Akademien, det
ena af 60 R:d., det andra af 40 5 arneafCommerce-Collegiijim
och arne af Bergs-Collegium
med hvardera 133 Rrd. 16 sk., och äro de
sistnämnde fyra Stipendiatornes göromål, att
biträda yid Modellernes framvisande, ehuru
denna Schola, hvars verksamhet ock lärer vara
mindre
lletiinkanden.
465
mindre vidsträckt, är för det af Motionärcrlie
åsyftade ändamål för inskränkt, kan den
dock på lämpeligt sätt utvidgas till ett så
beskaffadt technologiskt Institut, som föreslaget
blifvit, eller ingå som beståndsdel i ett
sådant af'fullständigare omfattning. I öfverensstämmelse
med hvad Utskottet förut yttrat,
tror det således Riksens Höglofl. Ständer
böra i underdånighet anhålla hos Kongl.
Maj:t, om vederbörandes hörande öfver deni
Motionerne åsyftade och af Öfver-Directeuren
Schwartz utförligen meddeldta Plan, samt anser
för sin del, att, om detta Förslag vinner
mognad, och blir, såsom sig bör, utfördt,
de medel, soni för dess fullständighet torde
brista, med största skäl kunna hemtas, antingen
af Manufactur-Discontens vinst och hvad
af Arbetshus-Fonden kan vara clisponabelt,
licldst en mera påtagelig nytta, än af en så
beskaffad Rådförings- och Undervisnings-anstalt
icke lärer kunna erhållas af något företag
i Slöjde-väg, eller ock att af Kongl.
Landtbruks-Akademiens oanvände tillgångar,
anslag lampel igen göras.
De Handels- och Navigations - Scholor ,
Herr Friherre Sparre i egde puncten önskar
upprättade, eller, der de förefmnas, reorganiserade,
tillkomma egentligen Handels-Societeternes
eller Skeppare-Societeternes och Sjömanshusens
omsorger. Genom Elementar
-
4 Sami. 3 B.
3o
466 Stats-Utskottets
Scliolan i Gefle har framlidne Commerce-Rådet
Bränström gifvit ett aktadt minnesprofaf
upplyst frikostighet. Andre, hvilka såsom
Iran, genom Handel samlat förmögenhet, gore
sammaledes, hvar i sin ort, eller enligt
den berömliga föresyn, Bruks-Societeten girvit
, förena sine bemödanden för att biträda
vid stiftningen af ett Gentral-Handels-Institut,
hvartill uppmuntringar och strödda Förslag
ofta blifvit gifne. Det är icke blott de
Sjöfarandes men ock Skepps-Redarnes bland
de Handlande förmån, att Navigations-Scholor
finnas och motsvara sitt ändamål, hvilka ock
således borde hållas i godt skick af så förknippade
intressen. Likväl, på det uppmuntran
till verksamhet i desse t vänne magtpåliggande
ämnen må blifva allmän och likformighet
beredas åt Inrättningarne i orterna,
torde Riksens Högloft. Ständer finna för godt,
att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
Allernådigst täcktes af sakkunnige låta utarbeta
Förslag till Central- Handels- och Navigations-Institut,
och så väl Öfver Planen, som
tillgångarne för verkställigheten, höra vederbörande
Societeter, hvilka i tillfället torde
böra uppmanas att med alfvar omfatta ämnet;
skulle för hand varande medel icke finnas
vara tillräcklige, torde en framställning
af ämnet i sin helhet, och behofven komma
att Riksens Ständer vid nästa Riksdag allernådigst
göras.
I i o:de puncten har Herr Friherre Sparre,
och i större delen af sitt Memorial Herr Biskop
Betänkanden.
467
Almqvist yrkat, att viel öfversigt af Skrå-Förfatlningarne,
Kongl. Maj:t ville Nådigst anbefalla,
att ett särskildt och alfvarligt afseende^,
fastades vid alla de omständigheter , som
kunna bidraga att till Handtverkerierna leda
ynglingar af bättre uppfostran, och att för
detta ändamål vissa former af servitud måtte
upphäfvas, eller eftergifvas. Allmänna Besvärs-
och Ekonomi - Utskottet får härvid
tillkännagifva, att-grundérne till den yrkade
Närings-Friheten, öfver hvilken, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, och Riksdagsmäns
gjorde Motioner det ålegat Utskottet med Höglofl.
Lag-Utskottet sig utlåta, redan blifvit
af Utskotten stadgade; och komma Förslag till
Handels- och Handtverks-Ordningar, att i enlighet
med dem, Riksens Högloft. Ständers
pröfning hemställas. Hvarföre ock på det ämnen
af samma trängande beskaffenhet måtte
på en gång öfverväga.?, Utskottet får i denna
del af förevarande Motioner hänvisa till hvad
af förenämnde arne Utskott yttradt blifver
öfver frågorne om Närings-frihet,
Sluteligen, hvad angar Herr Biskop Almqvists
yrkade förbättring af Undervisningen
på Landsbyggden, har Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet sig öfver ämnet yttrat i
särskildt Betänkande, hvilket Utskottet således
får åberopa.
Sedan Ekonomi - Utskottet sålunda fullständigt
utredt och besvarat Friherre Franc
468
Stats - Utskottets
Sparres samt Herr Biskop Almqvists ifrågavarande
Motioner, på ett sätt, hvarigenom de
föreslagne förändringarne icke föranleda till
något nytt anslag af Stats-Yerkehs medel, anser
Stats-Utskottet sig icke • hafva , att i anledning
deraf meddela något yttrande, utan varder
ärendet vördsamt öfverlemnat till Riksens
Högloft, Ständers hepröfvande.
Stockholm den 3o Julii i8a3.
Plan
till en Landtbruks - Schola, i grannskapet
ak Stockholm, under Landtbruks-Akademiens
ledning.
i §. Om Kongl. Majrt i Nåder gillade Inrättningen
af en sådan Schola, och Riksens
Högloft. Ständer, till denna Inrättning, ville
upplåta någon Kungsgård, Drottningholms
hemman, eller annan Kronans lägenhet, som
hittills varit under Arrende utlemnad, kunde
Konungens Befallningshafvande i Stockholms
Län erhålla Nådig befallning, att uppvisa en
sådan som kan vara tjenlig och tillika snart
ledig.
Stället bor hafva i5o å 160 Tunneland
odlad och odlingsbar jord, utom betesmark
och skog, så alt derpå i stort kan etableras
åtskilligc ci rcul a t i o ns-m e tli oder med Foder och
Rotväxter. Om möjligt vore borde en Lagen
-
Betankanden.
4%
het sökas, som medgåfve anläggning af Tegelbruk
och Vattenverk. Trädgard och åtminstone
något egne jordfäste arbetare borde
äfven vid denna Egendom finnas.
2 §. Till Elever i detta Institut, antagas
Ynglingar af minst 16 års ålder, hvilka
förut i andra Scholor eller genom privat Undervisning
inhemtat nödig och vanlig underbyggnad
i Christendoms-kunskap, Moral, Historia,
Mathematik, något Natural - Historia,
och som fullkomligen kunna räkna och i skrift
uttrycka sina tankar, samt kunna läsa och
förstå ett af de trenne språken Tyska, Franska
eller Engelska. Afsigten är ej att härmed
hjelpa fattige; ett behöfvande tillstånd skulle
således icke gifva någon förmånsrätt till inträde;
utan antagandet skulle ske, utan afseende
på stånd och vilkor, genom Examen en
gång om året, hvarvid den finge företräde till
inträde, som kan ådagalägga de mesta kunskaper
och den mest vårdade uppfostran.
3 §. Elever skulle vid Institutet fritt
njuta Logisy Ljus och Värma. Genom Inrättningens
försorg skulle pä stället mathållning
finnas , men Eleverne sjelfve betala sin förtäring.
Om någon får publikt understöd skulle
det ske genom Stipendier. Hvarje Elev
skulle få vistas 3 å 4 ;°,r vid- Institutet.
4 §• Institutet skulle ställas under en
Directeur, som tillika är Professor i Practiska
*) Så läses i ordagrant i den Exped. Utskottet till—
handakomna afskriften.
47o Stats-Ut skottets
Landtbruks - Vetenskapen och Förvaltare af
Egendomen. Han skulle hålla föreläsningar i
Vetenskapen efter ett af Akademien gillat
Program. Föreläsningarne böra inrättas i form
af läxe-läsning, hvarföre Eleverne i’ ofta skeende
förhör göra redo.
Vid Egendomens skötsel, som han besörjer
på ett med föreläsningarne öfverensstämmande
Systematiskt sätt» användas Eleverne
till arbetens efterseende och bedrifvande, Ladugårdens
Inspecterande och allt hvad eljest
tillhörer Inspectorer och Fogdar. Äfvensom
de begagnas till räkenskaps-föringen på stället.
Det är ej ändamålet att Eleverne skola
lära sjelfve handarbete» men det är väl om
de något vänja sig att sjelfva handtera yxa,
plog, spade och lia, för att så mycket bättre
kunna framdeles derigera andras arbeten.
Till Lärare sökes en Praetisk Agronom,
bildad och underbyggd man, icke projectmakare,
icke purt empirist.
5 §. Från det i Stockholm före slagne
Techniska Institutet skulle skaffas en der bildad
Lärare i de delar af Technologien, som
kunna röra Landtbruket. Denna Lärares undervisning
kunde ställas under ledning af den
Stockholmska Technologen, och Eleverne i
Landtbruks-Institutet kunde ufven ega rätt att
i det Techniska i Stockholm söka mer detaillerad
undervisning»
Betäiikanden.
471
G §. En Bokhallare skulle antagas vid
Institutet. Han borde undervisa Eleverne i
Bokhålleri, och föra Institutets räkningar. Ej
på ett inveckladt sätt, för att draga problematiska
slutsatser af ovisse rön och försök,
utan på det sätt sorn redogörelsen vid hvarje
Egendom bör föras, att nemi. räkningen visar,
hvarje grens af rörelsen vinst och förlust,
och huru de särskilde grenarne Åker,
Ladugård, Trädgård, Skog, Bränneri och andre
Induslrie-afdelningar, sammanföras under
ett Bokslut för hela rörelsen.
7 §. Kostnaden.
Kronan skulle upplåta Egendomens afkastning
till Inrättningen; blefve derpå vinst,
inginge den till Landtbruks-Akadémien, klefve
derpå förlust, fyldes bristen af Akademiens
öfrige Fonder
Directeuren skulle få fritt underhåll på
stället, och iooo R:d. Banco Lön. Technologen
och Bokhållaren underhåll på stället och
hvardera 5oo R:d. B:co Lön. Desse 2000
R:d. skulle utgå af Landtbruks - Akademiens
Fonder.
Stockholm 1823.
B. Franc Sparre.
472
Stats- Ut skottets
F ö r s la g
till en Practisk Undervisnings - anstalt
för Slöjderna, eller Technologisk
Inrättning.
I.
i. Föremålet för denna Inrättning är, att genom
Undervisnings och Upplysningars meddelande
åt Slöjde-Idkare bidraga till förkofran
af Fäderneslandets Näringar. Den bör
först och främst vara en Slöjde - Schola för
ynglingar, som ämna ingå i Närings-Ståndetoch
för det andra, utgöra en practisk Rådföringsanstalt
för sjelfva Slöjd-Idkaren.
i. Ynglingen skulle i Slöjde-Scholan på
de vanligen så kallade Schol-fri-dagar: Onsdag
och Lördag genom egen handläggning inöfvas
i sådane Siöjde-förrättningar hvilka, kunna anses
såsom de allmännaste eller mest förefallande,
och icke allenast egna sig till en underhållande
sysselsättning vid hans ålder, utan
ock förmå gifva hans arbetsförmåga en rigtning
af ändamålsenlighet, noggrannhet och
smak; omständigheter hvilka vid den vanliga
utöfningen af Slöjder i synnerhet vanvårdas.
Dernäst skulle honom, efter ålder och fallenhet,
genom Modellers företeende, genom besök
i Verkstäder och genom besigtning af de förnämsta
i bruk varande Machiner, beredas en
allmän
Betänkanden.
allmän eller mindre ensidig kunskap om de
vigligaste Förrättningar, som i Slöjderna förefalla.
Fin kunskap, som icke allenast är väsentlig
vid Näringars idkande utan ock under
andra förhållanden af lifvet högst gagnande,
ehuru den ty värr allmänt saknas.
3. I anseende till Slöjd-Idkaren sjelf,
skulle hail vid förefallande behof, kunna vid
denna Inrättning inhemta råd och upplysningar,
samt practisk undervisning och vägledning
i enskildta ämnen; äfvensom det i allmänhet
borde Inrättningen åligga, att genom
uppmärksamhetens fästande på de vigtigare
framstegen i Slöjderna, gifva anledning till
nyttiga förbättringar och nya företag, så vidt
allt detta af Inrättningens verkningsförmåga
billigt kan fordras.
II.
Till en sådan Inrättning fordras:
1. En man som med Vetenskaplig underbyggnad
och närmare kännedom, om Slöjdernas
tillstånd och behof, förenar practisk fallenhet
och båg att egna sig till deras förkofran.
2. Biträden för honom af en person till
Mechaniska ritningars uppgörande och till renskrifning,
och en annan vid undersökningars
och försöks anställande i Laboratorium, samt
3o *
4^4 Stats-Utskottets
af tvänne Arbetare, en i träd och en i metall
till hvarjehanda redskapers och karls förfärdigande,
och för att göra modeller, hvilka
personer tillika skulle vara Under-Lärare
i Seholan.
3. Tillgång af de förnämsta Utrikes och
i Fäderneslandet utkommande Skrifter, som
omedelbart angå Slöjder och Hushållning, deras
tillstånd och utöfning, framstegen i deni
och tillämpningar, som till deras nytta af
Vetenskaperna kunna göras.
Utväg till försöks anställande, för att i
smärre Scala pröfva allehanda nyttiga utgifter
innan de till efterföljd föreslås; för att
vid förefallande behof utfinna förenklade, förbättrade
eller nya methoder och till verkningssätt
, och sådane, som ehuru på andra ställen
verkstälde icke här i Riket äro kände och
för att upplysa och vägleda Närings-Idkarne.
Tillfälle att, så vidt möjligt är, på stället'låta
‘ göra den erforderliga försöks-redskapen,
ändra och reparera den, äfvensom att
förfärdiga Modeller, föreställande icke allenast
sådane väsendtliga delar , som ingå i redskap
och Macliiner i allmänhet, och vid valet
och verkställigheten, af hvilka man sorn
mest felar, utan ock i synnerhet, nya uppfinningar
och förbättringar, som lättare och
O O
säkrare i Modell kunna fattas och bedömas.
Betähkanden.
III.
Omkostnaderne för en sådan Inrättning,
efter den minsta Scala den kan verkställas ,
för att i någon mån blifva gagnelig, och icke
stadna vid ett vanmägtigt företag utan båtnad
för det allmänna, men blott förstörande för
den person, som sig dess utförande med nit
åtager, äro af tre slag, för localen, för inredningen
och för Inrättningens bedrifvande.
1. Inrättningen bör förses med en egen
local der utrymme finnes, icke allenast fölen
Läro-Sal, för Verkstäder, Laboratorium,
Förvaringsrum för Böcker, Modeller och en
samling al Slöjde-producter, utan ock lill Boningsrum
för dc nödvändigaste vid Inrättningen
anstälde personer.
2. Med afseende på Inrättningens bestämmelse,
att tillika vara en Schola för Ynglingar
och en Rådförings-anstalt för sjelfva
Närings-Idkaren for dräs ock för hvardera af
dessa bägge föremål en särskild tillställning.
Till första uppsättningen af en SlöjdeSchola
för mellan 5o och 100 Ynglingar fordras
till diverse redskaper och verktyg (hvaraf
flera af samma slag måste göras) samt till
rummens inredning, en summa af minst 2000
R:d.
Till en practisk Rådförings-anstalt för
sjelfva Närings - Idkaren fordras deremot ett
476
Stats-Utskottets
Bibliothek, af lielt annan art än de för vanliga
lärdoms-yrken; Verkstäder och Laboratorie-Aparater
likaledes af särskildt beskaffenhet,
och ändtligen en samling af Modeller,
Techniska preparat och producter; utan hvilket
allt ingen ting kan företagas. Omkostnaderne
derföre äro vida större än de föregående
och kunna icke i hast beräknas. Med
undantag af hvad sorn är enskildta personers
tillhörighet, eger Staten ännu ingeri ting annat
som skulle kunna dertill användas, ände
på Kongl. Modell - Kammaren uppstälde till
större delen föråldrade Modeller.
3. Den årliga omkostnaden för Inrättningens
drifvande blefve:
För en Föreståndare med famille, hvilken
helt och hållet öfverlemnar sig åt ifrågavarande
Inrättning och således icke kan hafva
några.andra tjenster eller befattningar, hvilket
är ovilkorligen nödvändigt, lön R:d. 2000.
För ofvanbemälde 2:ne personer,
Föreståndare till biträde, och för
de 2.*ne Arbetarne, ett arfvode af
200 R:d. till hvardera .... — 1000.
Till inköp af de under II Art.
3 Mom. hörande Böcker, Redskap
och Materialier för försöken, Verktyg
och Materialier för Verkstaden
och Scholan, samt andra tillfälliga
omkostnader, ett årligt anslag, som,
Transport 3ooo.
Betånkanden.
d
477
Transport 3ooo.
derest Föreståndaren, likt vanliga
Ämbetsmän, skall kunna använda
sin Lön endast till sin bärgning,
och så framt han verkligen skall
vara i stånd uträtta något, icke kan
upptagas till mindre än . . . . 3ooo.
S:a B:co R:d. 6000.
Ehuru denna summa af enskilda individer
icke sällan förtäres, skall den måhända
likväl i allmänna omdömet synas öfverdrifven,
då fråga är att använda den för ett ändamål,
som i anseende till dess vigt, är, i
sjelfva den Medborgare-Class, hvars nytta dermed
omedelbart åsyftas, endast af några få
upplyste medlemmar insedd.
Det bör åligga Föreståndaren vid ifrågavarande
Technologiska Inrättning, att, vid
Kongl. Landtbruks-Akademiens sammanträde
på dess årliga högtidsdag uppläsa en Berättelse,
om de åtgärder hvarmed denna Inrättning
det förflutna året sökt verka för dess
ändamål; och torde denna Berättelse i det
påföljande häftet af Kongl. Akademiens Annaler
böra upptagas.
Ankom den i3 Aug. 1823.
N:o 382.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi
-
473
Stats-Utskottets
Utskotts Betänkande, i anledning af
Herr Montgomerys Memorial, om
upphörande af Krigs - Akademien ,
m. m.
Bland de hos Högloft. Ridder skåpet och Adeln
gjorde Motioner, om förändringar uti* Militair-Läroverken,
hafva följande blifvit till gemensam
behandling af Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi - Utskotten öfverlemnade:
j:o.
Memorial af Herr Grefve Cronhjelm,
Polycarpus, i hvilket yrkas, hvad och förut
skail vara påtänkt, sammanslagning afUndervisnings-anstalten
för Ingenieur-Cörpsen , och
den på Mariebergs Ivrono-Styckgjuteri förlagde,
för Artilleriet. Såsom skäl anföres, att
det sammanräknade antalet af båda Corpsernes
Elever ej är större, än att det viel ett
Läroverk kan undervisas; Vetenskaperna, som
vid dem båda studeras, äro desamme, och
deras Studium skulle säkert vinna vid, om
den enhet och grundlighet åstadkommes, som
onekligen skalle blifva en följd af Läroverkens
sammanslagning. Ett Bibliothek kunde
finnas, gemensamt för båda Corpsernas Elever;
gemensamma Lärare bespara dubbla Statsanslag,
och den enhet i principer vinnas,
hvilken beklagligen ofta saknats vid Artiljerioch
Ingenieurs-Ofiicerares gemensamma tjenstgöring
i Krig. Å dessa gemensamma högre
Militair-Läroverk, egas förträfflige exempel i
de Fransyske,
Betänkanden. 479
Sluteligen föreslås en underdånig Skrifvelse,
i änmet.
Herr von -Hartmansdorff, August, tillstyrker
Förslaget och erinrar, att Hans Majrt
Konungen gifvit en dylik organisering åt den
högre Militair-Undervisningen i Norrige, ders
Officerare, sora söka anställning vid Generalstaben,
äfven begagna den.
Deremot anför Herr Franc Sparre , B. E.,
att detta Förslag blifvit inför Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen, såsom högste Befälhafvare
för Artilleriet discuteradt, men att befunnits,
det af ett enkelt sammanslående af
dessa Läroverk, icke någon synnerlig nytta
kunde uppkomma, hvarken i anseende till undervisningen
eiler kostnaderne, emedan bägge
Corpsernas Elever skulle fordra en vidare
sträckt undervisning i hvarderas särskildte,
ehuru nära hvarannan liggande yrken, och
emedan Ingenieur-Corpsens Läroverk endast
kostar 1,200 R:d. på ordinarie Stat, hvaraf
så mycket mindre någon indragning kunde
ega rum, sorn Professoren för sin 1,000 R:d.
lön är pligtig att verkställa Triangelmätningarne
och för de 200 R:d., som äro anslagne
till Lections-arfvoden, äfven bestrides vården
af Archiverne. Deremot har man funnit sammanslagningen
skulle medföra mycken olägenhet,
dels i anseende till Ingenieur-Eievernes
individuella förhållande, emedan de icke skulle
kunna begagna Undervisningen på Marie
-
48o Stats-Utskottets
berg, utan att bo på stället, dels ock hufvudsakligast,
i anseende till de olika grundprinciper,
sora, i afseende på Corpsernas särskildta
förhållande vid de bägge Scholorne nu följas,
nemligen: att Arlilleri-Eleverne, saramandragne
från 3:ne Regementen, flytta till Marieberg
och bo der oafbrutet, till dess Coursen
är slutad, hvaremot Ingenieur-Eleverne
endast arbeta vid Scliolverket om vintren,
och under sommarmånaderne öfvas och begagnas
i verklig tjenstgöring vid Byggnader
eller Topographiska arbeten. I stället för det
enkla sammanslåendet, har uppstått en annan
fråga, om, nemligen, icke alla de särskilda
grenar af publika tjenster och äfven enskildta
Närings-yrken, som fordra kunskaper i Mathematiska,
Physiska och Chemiska Vetenskaper,
skulle kunna med fördel få sine Elever
underviste i en gemensam Schola, uppstäld
på de principer, som den Polytechniska i
Frankrike. Denna fråga har dock blifvit ansedd
fordra mognad och tid, att i allt sitt
sammanhang med öfriga Stats- och Uppfostrings
- förhållanden betraktas, och framför
allt mycken öfverläggning, för att ej brådstörtadt
rubba hvad man egde, innan man med
full säkerhet visste hvad man satte i stället,
en försigtighet i synnerhet nödig i penningfattiga
Länder, der man ej har råd att göra
försök som kunna misslyckas.
I anförande den^Martii, har Herr Grefve
Cronhjelm, emot hvad Herr Franc Sparre
yttrat,
Betänkanclen.
yttrat, rörande Förslaget, att förena Artilleriets
och Ingenieur-Corpsens Undervisningsverk,
åter anmärkt, att större delen af de
Studier som behöfvas, äro för båda Corpserne
gemensamma; att vissa af de för hvardera
särskilda, dock till ensidighets förekommande,
böra af båda inhcmtas; att då IngenieurCorpsens
Elever äro commenderade, begagnas
äfven sommarmånaderne af Artilleriets
Elever till Practiska öfningar, såsom utvidgad
ritning, Canongjutning, Krutprobering, GeYärstillverkiiing
och Recognosceringar m. m.
De olika Practiska öfningarne skulle således
ej vålla något afbrott i sammanbandet
emellan bägge Corpsernes gemensamma Theoretiska
Undervisning. Dessutom anmärker
Herr Grefven, att bans Förslag icke är bundet
vid Mariebergs local; fast heldre önskade
lian, att det förenade Institutet blef förlagdt
till Ilufvudstaden.
2:0. Memorial under den 3 Martii af Herr
Montgomery, Gustaf, som, anseende den särskilda
eller rättare sagdt enskilda uppfostran
man orätt lämpar på särskilda mcimisko-classer,
böra gifva vika för en allmän liberal uppfostran
oell bildning, icke den som åstadkommer
Stånds-skillnaden, delade intressen, och
ej sällan delade tänkesätt för, och grundsatser
örn Statens bästa; tror Krigs-Akademien
4 'Sami. 3 B•
3i
482
Stats-Utskottets
på Carlberg i liög grad bära stämpeln af denna
ogillade ensidighet i bildning. Att väJgörandet
varit åsyftningen, och att förvaltningen
varit god och förbättrande, erkännes.
Ensidig ar dock bildningen, emedan den är
endast Militairisk, och den, nödtvungen i en
ålder, då fallenheten annu icke utsagt sig.
Den falska aran, Härden, fåfängan inverka tidigt,
innan det ar uppdagadt, om bestämmelsen
är träffad eller förfelad. Mail må icke
säga, att en blott Militairisk uppfostran är
nödig, om man skall kunna påräkna användbara
Officerare och skicklige Generaler, De,
som utgångne från Carlberg, banat sig en ärofull
väg till högre befäl, skola erkänna, att
bildningen de erhållit på Carlberg, dertill varit
mindre verkande, än deras derefter fortsatta
egna bemödande, att grundlägga, rotfästa,
öka och utsträcka de kunskaper, de vid
Krigs - Akademien blott ytligt fått inhemta.
Sveriges Krigsära under Gustaf Adolph och
Gårdarne hade ingen Krägs-Akademi till ursprung,
och bland de Franske sednare tidens
stora Fältherrar, hade få erhållit endast en
Militairisk uppfostran. Den skråmässiga uppfostran
strider emot tidens anda och väcker
känslan af en Esprit de Corps, sorn föranleder
till en söndring och skiljaktighet från andre
Stånd och Medborgs-Classer. Ändamålet
bör vara motsatt, ty det är genom den allmänna
föreningen ibland Statens särskildta
Stånd, som den varma kraftiga Fosterlandskänslan
och intellectuella, likasom den stora
Betänkanden.
483
Physiska styrkan hemtar sin egentligaste och
orubbligaste grund. Men som alla maglpåliggande
ändringar böra ske småningom, och
icke torr än något bättre, icke endast är uppgifvit,
utan, såsom nyttigare profvadt och
godkändt, så tillstyrker väl Herr Montgomery
Krigs-Akademiens upplösning, men föreslår
en efter hans tanka, både mindre kostsam
och ändamålsenligare uppfostrings-method
för de Ynglingar, som vilja studera de Militaira
kunskaperne, utan att behöfva, alldraminst
vara tvungne, att åsidosätta de öfriga
Vetenskaperna. Dessa vigtige fördelar kunna
vinnas helt enkelt derigenom, att 2 MilitaivProfessorer
antagas vid hvarje Universitet,
samt en Militair-Assessor vid hvarje Gymnasium
i Riket. På delta sätt skulle den enskilda
Militaira uppfostran kunna gå i bredd
med den allmänna, och Ynglingen icke tvingas
att endast lära sig det, hvartill han till
äfventyrs icke har anlag, utan tvertom finge
han derigenom ett vidsträckt fält, för att pröfva
sin fallenhet på, och välja den bana, som
syntes honom lämpligast. Den Fond, sorn nu
utgår till underhåll af Fri-Cadetter, skulle då,
med en ändamålsenligare välgörenhets åsyftning,
kunna användas såsom Stipendier åt medellösa
Ynglingar, hvilkas fäder gjort sig dertill
förtjente. Detta uppfoslrings-sätt skulle
sammansmälta allas intressen till ett Fosterländskt
och blott en Ståndskänsla, inom få
mansåldrar komma att finnas hos alla Medborgare,
ehuru i verkningskrets delade i högre
484 Siats-Utskottets
och lägre Militaira och CiVila befattningar,
under gemensam trohet och nit för Konung
och Samhället.
Skulle denna totala förändring af Militaira
Undervisnings - Verket icke komma att
ega rum, föreslås: i :o Att åtminstone Krigs
Akademien
må flyttas från Carlberg till en
ort, som icke är så nära Hufvudstäden , att
Ynglingarne , genom så många förströelser och
förförelser, må ega tillfälle att försämras till
deras moral och finna obehag för ett träget
studium; och 2:0 Att Sjö-Cadetterne måtte
flyttas till Carlskrona, .eler de ega tillfälle att
praetiskt öfva, hvad de theore tiskt inhemtat,
väl vetandes, att det förra är lika så nyttigt
och kanske nyttigare, än det sednare;.
Herr von Hartmansdorff, August, som
ogillar, att i de lägre Classerne af Krigs-Akademien,
de allmänna Elementer föreläsas,
hvilka borde vara förut inhemtade, instämmer
med Herr Montgomery i dess mening
om enslighet, såsom följd af det särskildta
uppfostringssättet; önskar ock Militair-Undervisningön
flyttad till Universitetet, samt anslag
derstädes af Stipendier, hvilket allt dock
skulle, efter gjord beräkning, bespara Staten
minst 8,000 R:d. årligen. Herr Hartmansdorff
finner ock ett missförhållande deruti, att endast
2 eller 3 Sjö-Cadetter kunna årligen utexamineras,
då likväl per medium 10 Ynglingar
ingå i Sjörensten. Ett högre Under
-
Betänkande n.
485
visnings-Verk borde för desse gifvas i Carlskrona,
der man bevisat det kända behofvet
genom anstälde tactiska föreläsningar. Såsom
Välgörenhets-anstalt, uppmuntrande till KrigsStåndet,
synes Krigs-Akademien icke varat behöflig,
så länge Armeen liar en mängd öfvertaliga
Officerare.
Herr Friherre Ankarsvärd, C. H., anser
frågan om Krigs-Akademiens indragning icke
kunna afgöras , utan i samband med Försvarsverkets
organisation. Den Militaira undervisningen
borde först inträda, då den allmänna
iir fullbordad, den fordrar ock intet särskildt
Institut. Om ensidighet, som uppstår af denna
uppfostran, hyser Herr Friherren samma
tankar, som Motionären. Genom Krigs-Akademiens
stiftning hafva tillfällen betagits lofvande
Ynglingar , att genom conditionerande
vinna understöd till Studiernes fortsättning.
Herr Franc Sparre, B. E., varnar för nedrifning
af Läroverket, innan man har annat
alt sätta i stället. Ingen ensidig eller skråanda
har uppstått af den särskilda MilitairUndervisningen.
Kunskaper hafva deremot
genom Krigs - Akademien blifvit allmännare
lios Militairen.
Herr Hohenhausen medgifver, att hvarje
uppfostran bör till en viss grad vara allmän,
men om, sedan den blifvit fullbordad, man
icke fästadt sig vid något visst yrke, så blir
486
Stats-Utskottets
man, så vida denna allmänna uppfostran längre
fortfar, ej skicklig tili något. Militairekunskaper
äro nödvändiga i det utbildade
skick, Krigs-systemet i Europa nu uppnått,
men ännu nödvändigare blifva de hos oss, ♦än
i stora Riken, då Krigs-Theatern, i vårt couperade
Land, på få ställen erbjuder användandet
af stora massor, utan fordrar mindre
styrka och mera enskilda insigter och skicklighet
hos Befäl och Troupp,
Herr Lefre'n, J, P., som vitsordar KrigsAkademiens
nytta och goda skick, förr och
nu, sysselsätter sin uppmärksamhet egentligen
vid tillrättavisande af vissa, som det honom
synes, mindre valda talesätt i Herr Montgomerys
Memorial. Till svar derå, har den
sistnämnde gjort ett slutligt anförande.
Sedan Ekonomi-Utskottet således utförligt
uppgifvit, hvad i ämnet hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln förevarit, anser det sig
kunna kortare fatta den vidlyftiga discussion,
som derefter den 15 Maji på Riddarhuset åter
anstäldes, och äfven föranledt sednare anföranden.
Herr Friherre Björnstjerna, Magnus, anför
mot Herrar Montgomery och Hartmansdorff,
att, då så många Gymnasier finnas, i
Friherrens tanka, bestämde för den Theologiska
bildningen, så många Apologist-Scholor
för blifvande Närings-Idkares undervisning,
Betänkandert. 487
en Undervisnings-anstalt för Krigs-yrket icke
Lör synas olämplig. Att förstöra denna, vore
att utbryta cn länk ur kedjan. Intet af
våra nU egande offentliga Un d e r v i s n i 11 g S - V e r k
egnar sig till den oväldiga allmänna Elementar-bildning
man önskar. Vid anstäld analys
inliemtas, att den brist som skulle uppstå, i
händelse Akademien på Carlberg upphäfdes,
icke för närvarande kan ersättas. UniversG
tetet passar icke, ty det bör forst mottaga
Ynglingar af 16 eller 17 års ålder, hvilken
ålder icke innehafves af i Cadetter. Ferieriie,
dem Herr Friherren beräknat till 6 raånader,
kunde användas, af den förstnämnde
åldern, till sjelfverksamhet, icke afGadetten,
vid i3 eller 14 år. Den Tyska Philosophien,
hvilken hos den, som icke gör den tili hufvudsak,
har menligt intryck på begreppet,
smaken och uttrycket, anses icke såsom tjenlig!
bildningsmedel för den blifvande Militairen.
Gymnasierne _, använda , efter -Fr i herrens
förmodan, i veckan 18 timmar till Theologi
och dithörande ämnen, och endast 12
till de ämnen, som skulle kunna gagna Militairen.
Gymnasisten eger för sin bildning
mera frihet än Cadetten bor hafva, emedan
den sednare inspecteras vid bord och i boning.
Trivial-Scholorne skulle kunna förbindas-
till Militair-studierne, heldst då WexelTJndervisningen,
enligt hvad Herr Friherren
förmenat, i dem blifvit införd, men Ynglingen
utgår ur dem icke mera underbyggd än
den, som intages på Carlberg. Jpologist
-
^88 Stats-Utskottets
Scholorne skola vara otjenlige , emedan i dem
icke skall läras Mathematik. . Den enskilda
uppfostran är cj för mannen, som ämnas till
det offentliga lifvet. Ett allmänt Polytechniskt
Institut skulle blifva kostsammare och
ändå sedan fordra Applications - Soholor för
hvarje särskildt yrke. Kostnaden till en Cadetts-utbildning,
är mindre, än för en Theologiae-Studiosus.
Långt ifrån att Gadetternas
antal skulle vara för stort, utexamineras årligen
endast 20 till 25, ehuru afgången vid
Armeen varit omkring 100 Officerare om året.
Erkännande bristen vid Krigs - Akademien ,
men troende sådane vidhäfta alla våra offentliga
Under visnings-Verk, föreslår Herr Frilierren,
att Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, icke allenast låta undersöka
Krigs-Akademiens nu varande skick, men äfven
tillika, med alla våra offentliga Undervisnings-Verk,
ifrån och med Universiteterne
till och med Pedagogierne, samt sakkunnige
och redlige män, till nästa Riksdag, låta utarbeta
ett Förslag till deras förbättrande, samt
ställande i system och sammanhang med hvarandra,
så att Sveriges uppväxande generationer
må kunna danas till alfvar i lynne, grundlighet
i kunskaper, flit för arbetet och medborgerlighet
i sinnet, så nödvändigt för ett
folk, hvilket, omtänkt att följa civilisationens
framsteg, vill upprätthålla sin frihet och försvara
sin sjelfständighet.
Herr
Betänkanden.
489
Herr Hartmansdorff svarar på den del af
desse anmärkningar, sorn rörde lians anförande.
Om Cadetternas ungdom lagger hinder
i vägen för Universitetets begagnande,
borde det stadgas, att ingen finge blifva Officer,
innan lian vore 20 år. Det är åldern
för Conseriptioii, och borde vara det för Commando.
Något menligt inflytande af Tysk
Philosophi på Officerns tydlighet i uttryck,
befaras så mycket mindre, sorn denne har
Reglementet och Formulair att följa. Friherre
Björnstjernas misstag 0111 Gymnasiernas och
Apologist-Scholornes bestämmelse rättas. Om
till de 3,ooo R:d. en Cadett på 5 år kostar,
lägges extra utgifter för honom, och Slottets
underhåll, så uppgår det till samma summa,
sorn Herr Grefve Schwerin beräknat för en
Theologi® Studiosus. Då man ansett vissa
af de kunskaper, som meddelas i de Lärda
Seholorlie, icke nyttige för Militairen, gor
Herr Hartmansdorff uppmärksam på den grundsats,
att, örn de, som icke äro dertill användbare
i det dagliga lifvet, men sorn ligga till
grund för de praetiska Vetenskapcrne, också
icke kunna till sin nytta så noga uppskattas,
de likväl äro mycket värda, heldst de äro
nödvändiga för Öfverskådningen af menskiiga
angelägenheter och tingens sammanhang idet
liela, samt att bildning utan dem är mer eller
mindre grundlös.
Friherre Björnstjerna förklarar närmare
sin tanka, och att Herr Hartmansdorff irrat
3 to*
490 Stats-Utskottets
sig, då lian lämpat på Universiteten, hvad
Herr Friherren sagt om Gymnasierne.
Herr Lefrén, J. P., instämmer så mycket
heldre i den af Herr Björnstjerna yrkade
allmänna revision af Undervisnings-Yerken,
som Herr Lefrén varit, vid tillsyn af ett
ibland dem, i tillfälle att inhemta, huru föga
sammanhang emellan dem är rådande, och
huru väl de tåla en ändamålsenligare reglering,
samt vitsordar, att icke allenast Mathematik,
men ock humaniora läsas vid KrigsAkademien.
Herr Grefve Schwerin, F, B., upplyser
sin beräkning af kostnaden för en Theologi®
Studiosus, och bestämmer föremålen för lägre
och högre Läroverk. Så skola dock icke Gymnasier
och Scliolor vara inrättade, att de Akademiska
Lärarne skola kunna fylla sin plats.
Herr Hartmansdorff motsäger detta sista yttrande,
heldst en betydlig förbättring skall
vara verkstäld genom nya Schol-Ordningen.
Till Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Protocoll den ai Maji, har Herr Montgomery
besvarat Herr Friherre Björnstjernas anmärkningar
, så vidt de rörde hans Memorial af
den 3 Martii. Om det är sannt hvad Friherre
Björnstjerna påstått, att en olika uppfostran
bör gifvas den Andlige och Krigaren,
blir det dock alltid orätt, att för tidigt och
utan anlagens och hågens pröfning bestämma
Betänkanden.
Ynglingen lill ettdera yrket. Den jemnförelse
Friherren gör emellan Lärotimmarne vid
Gymnasierne och Krigs-Akademien, tyckes vara
mycket ofördelaktig för de förra, om man
icke dervid, med erfarenhetens vittnesbörd,
kunde göra det önskadt, att öfverliopade utanläxor
gagna vida* mindre, än efter förståndet
och tankeutvecklingen afpassade studier, och
i synnerhet en uppöfvad sjelfreflexion hos de
Studerande; och efter denna förutsättning torde
la timmars studier i veckan under loppet
af 5 månader (hör vara 7,) ej sällan kunna
svara emot 3o timmars öfverhopande studier
i veckan under loppet af 1 1 månadert hvilket
sednare lär vara fallet på Carlberg, men
hvarigenom Ynglingen blir brådmogen och
hastar till målet, nemligen Fändriks-Fullmakten,
utan att besinna vigten och »nyttan af
hvad han, för att snart hinna till detta lockande
mål, öfverhopande lagt på minnet, och
sedan ofta icke vidare ämnar begagna och utveckla
, efter som om,dömet till äfventyrs blifvit
mindre uppöfvadt än minnet. Också "vore
det icke onyttigt, om man kom litet långsammare
till nämnde mål, hvarigenom följande
fördelar vinnas: 1:0 Hunne ungdoms
värman
afsvalna och med detsamma många
deraf härrörande utbrott och förhastanden förekommas.
2:0 Finge tjensten derigenom mera
anseende, då den med mognadens värdighet
blefve utöfvad. 3:o Blefve derigenom mera
likhet med den trögare civil-banan, hvarpå
man icke så hastigt hedras med Kongl.
4d2
Stats - Utskottets
Fullmakt. 4:o Skulle kunskaperne medhinna
att blifva grundligare; och 5:o Sjelfpröfning
gen af ens anlag vara utvecklade, och således
ett säkrare val af yrke blifva möjligare.
Om man derefter, i följd af utmärkande egenskaper,
vunne hastigare framsteg, skulle det
mera öfverensstämma både med rättvisa och
billighet än om, då så mycket afseende göres
på ålder i tjernsten, eller åtminstone såsom
förevändning begagnas, då särskilde recommendationer
eller favoritskap saknas. Herr
Montgomery instämmer i den af Herr Friherre
Björnstjerna yrkade allmänna revision.
Mot hvad Herr Montgomery anfört, anmärker
Herr Lefren, att Läromethoden med
utanlaxor, är på Carlberg afskafiäd; att det
årliga Ollicers-behofvet endast till en del förses
från Krigs-Akademien, är en äfven i Frankrike
följd grundsats, med afseende på så väl
Ynglingars inträde från andra Undervisningsverk
, som förnämligast Under-Ollicers-Corpsens
befordran till Oflicers-grad,
Herr Friherre Adlerbeth, Jacob, faster
uppmärksamheten derpå, att sjelfva namnet
Universitet innebär omfattning af alla biklnings-tillfällen,
och att således, vid ett sådant
böra finnas Militair-Lärare. Utom annat,
i hvilket Friherre Björnstjerna misstagit
sig om Schol-Verkets syfte och beskaffenhet,
anmärker Friherre Adlerbeth, att en från Trivial-Scholan
afgående, föregifves icke hafva
Betänkanden,
493
lieie kunskaper än den, som intages på Carlberg.
I de lärda Soliolorne, Gymnasium inbegripet,
läres, utom annat, Latin , hvilket fordras
för skrifprofven vid Akademiens, icke
blott Theologiska, ritan alla Faculteter, och
hvilket språk, efter Friherre Björnstjernas
eget medgifvande, innehåller de yppersta mönster
för ett enkelt och vackert skrifsätt. Friherre
Adlerbeth vitsordar Gymnasiernes goda
beskaffenhet, åtminstone det lian närmast
känner, Linköpings, och anser den föreslagna
undersökningen vara så mycket mera öfverflödig,
som Kongl, Maj:t anbefalt en Revision
af Schol-Verket, att hvart tredje.år hållas
af män, sorn äro sakkunnige och utöfvat
yrket.
Herr Grefve Posse, C, H., medgifver väl
Herr Friherre Adlerbeth, att, vid Gymnasierne
icke läres endast Theologiska Vetenskaper,
men ock Latin, Dock anser Grefven våra
allmänna Undervisnings - anstalter, vara
bristfälliga, i synnerhet i Natur-Historien ,
Chemi, Matliematik, Mechanik, Physik och
Technologi, i hvilka stycken Utländska Läroverk,
synnerligen Ecoles-Polytechniques-Schola
hafva ett stort företräde. Före en allmän
reform af Undervisnings-Verket, anser Herr
Grefven den föreslagna reformen af KrigsAkademien
vara skadlig.
Herr Grefve von Platen, B. B., styrker,
med det val han trälfat för sine Söners upp
-
4p4 Stats-Utskottets
fostran, att ett Gymnasium väl förbereder
till Militair-yrket, men anser att Applieation-Undervisnings-anstalterne
böra fortsätta,
livad de allmänna grundlagdt.
I anförande till Högloft. Ridderskapet och
Adelns Protocoll den 23 Maji, yttrar Herr
Stjernstolpe, J. M., att en Yngling med någorlunda
fattningsgåfva, och som an vändt flit ,
skall, genomgående de Larda Scholorne, vinna
mera kunskaper i allmänhet, än hvilken
Cadett som heldst. Om vid Krigs-Akademien
läses 11 månader och i Lärda Scholorne
endast 5 (bör vara 7,) så är ock den förra
coursell kortare och sednare börjad, än den
sistnämnde. De öfverklagade ferierne begagnas
nyttigt af den flitige, icke en gång sjelfva
lärotiden af den late. Ehuru Krigs-Akademien
icke kan nekas sine förtjenster om
Militairers bildning, hafva ock duglige sådane
från andra ställen kommit och komma.
Att utan undersökning upphäfva Krigs-Akademien
vore onödigt, men genom annorlunda
afskaffad Militairisk undervisning, kan den
framdeles blifva öfverflödig. Emedlertid önskar
Herr Stjernstolpe samma allmänna undersökning,
som af Friherre Björnstjerna blifvit
föreslagen, och att en berättelse om alla
Läroverks skick, måtte till nästa Riksdag vara
färdig,
Hvad af någre Ledamöter blifvit yttradf,
om företrädet af den enskilda eller allmänna
Betänkanden.
495
uppfostran, Ynglingars förtidiga sändande till
Universitetet, Informatorers beskaffenhet, m.
rn., hvilket väl vidrör ämnet, men icke ingår
uti detsamma, anser Ekonomi-Utskottet sig
icke böra upptaga.
Instämmande i öfrigt med Herr Bråkenhjelm
och Herr Friherre Adlerbeth, om Militair
- Lärares anställande , har Herr Grefve
Cronhjelm, ehuru Grefvens Motion om dessa
Lärares anställande, för närvarande blifvit af
Stats-Utskottet och sedan af Rikets Ständer
afslagen, hemstält, om icke samma Motion
kunde, såsom en modifikation få åtfölja Herr
Montgomerys Motion, och sedan komma under
Ekonomi-Utskottets pröfning; öfver hvilken
begäran dock Ilöglofl. Ridderskapet och
Adeln icke sig yttrat, äfvensom Ekonomi-Utskottet
ifrån början icke baft någon del af
Herr Grefvens Memorial i förenämnde ämne.
Ekonomi-Utskottet, som först handlagt detta
ärende, liar med större utförlighet framstält
detsamma, på det, om än Riksens Ilöglofl.
Ständer icke skulle finna sig för närvarande
i tillfälle att antaga någon hufvudsaklig åtgärd,
uppmärksamheten dock till denna angelägenhet
må blifva kallad, och omdömena
efter hand förena sig. Utskottet bör nu utsäga
sitt: ehuru det är ovilkorligt sannt, att
menniskan, såsom sådan, först bör uppfostras,
innan dess särskildta läge i det'yttre lifvet
får påtänkas och förberedas , är det ock med
detsamma afgjordt, att den första undervis
-
Stats-Utskottets
ningen Lör, utan biafsigter, vara rent mensklig;
å ena sidan, väcka så väl de theoretiska,
som practiska själskrafteriies utveckling;
a andra sidan, lära det positiva, sorn är mensklighetens
gemensamma angelägenhet. Detta
är grundadt inom sig sjelft, men det har ock
en yttre bevisning deraf, att ingell särskild
undervisning, för tidigt och utbrutet meddelad,
blir grundlig, emedan den icke bar något
rotfäste i en förberedd altmann själs-odling.
Det ar ock mindre det materiella sorn
inhemtas, än det formella sorn bildar, hvilket
i den första åldern fortjenar afseende. Den,
som med Öfvadt förståndsbruk och af grundsatser
vägledd sedekänsla, träder till ett särskildt
yrke, skall snart lyckas att utöfva det,
och ändå i hela lefnaden följa omfattande åsigter;
då deremot den, som, efter en i förtid
gifven bestämmelse, blifvit afpassad, merendels
endast för denna är till, utom den, ofta
är en icke hemmastadd främling, som icke
fattar mensklighetens allmänna föremål, icke
lefver efter dess i stort fÖreskrifna seder, icke
har nog liflig känsla för dess gemensamma behof.
Förr än det särskildta yrkets tillämpade
lärostycken meddelas, bör således undervisning
i de med skäl kallade humaniora, vara
gifven. Denna vinnes säkrast i de offentliga
Undervisnings^Verken, hvilka ega en måttlig
driffjäder att använda, den det enskildt»
huset och pensions-anstalten saknar, täflan
emellan ett. större antal likar. Den i Scholan
rådan
-
Betänkanden.
497
rådande jemnlikheten, som, för ett gemensamt
högre sylte, upphäft alla de tillfälliga det
yttre lifvets’ skillnader, och det, icke blott
till en viss Glass inskränkta, men hela den
älskvärda ungdomskretsen omfattande Broderskap,
som der knytes och genom alla åldrar
oafbrutet fort varar, äro bland den offentliga
undervisningens företräden, hvilka i ett constitutionelt
samhälle i synnerhet böra värderas.
Här vore det skadligt, såsom det äfven
öfver allt är onaturligt, att, på det bildsamma
ämnet truga en gifven form, hvilken ovedersägligt
då har ensidighet med sig, och om
Catholicismen, conseqventmen straffvärdt, enligt
hvad Herr Hartmansdorff rätteligen anmärkt,
redan börjar bilda Chorgossen till Prelat,
är det icke mindre orätt, åt hvilket håll
man ser, att, ifrån barndomen, utan pröfvad
kallelse, den blifvande Militairen tillvänjes.
Om icke följderne af det sist nämnde förhållandet
hos oss visat sig skadliga, torde orsaken
böra sökas i det fördomsfria och samhälliga
i Folklynnet, Ledares och Lärares sorgfällighet
att mildra Undervisnings-anstaltens;
ensidighet och sedan, det Nationliga i vår
Krigsväsende - inrättning. Det är dock icke
sagt, att den befarade ensidigheten alltid skall
utehlifva, hvarföre, och då den allmänna andan,
som är lifvet i en Constitutionel Stat,
måst väckas och underhållas i de offentliga
Undervisnings - Verken, Utskottet anser det
4 Sami. 3 B*
3a
498
Stats-Utskottets
vara af vigt, att icke, utan der den enskilda
omtnnkan fullt förberedt subjectet, undantag
egde rum i den regel, att Statens blifvande
Ämbetsmän, äfven i dess allmänna Läroverk
undervisades, och således äfven Officerare,
för så vidt de icke supleras af Under-Officerare,
der förbereddes. Till det sistnämnde
ändamålet erbjuda sig Apologist-Scliolorne såsom
tjenlige, heldst Löro-ämnena, enligt Kongl.
Schol-Ordningens i Sut. 2 Gap. 1 §., äro Christendom,
Välslmfning, Svenska språkets rättskrifning,
Mathematik , Historien och Geograpliien,
åtföljd af Elementar-kännedomen af
Naturens alster och allmänna Phenomener,
hufvudbegreppet af Fäderneslandets Lag och
Statskunskap, åtföljande Svenska Historien,
samt Fransyska och Tyska språken. Då samma
Kongl. Författning, för lägre LärdomsSchola
föreskrifver Christendom, Yälskrifning,
Svenska språkets rättskrifning, Latinska och
Grekiska språken, Mathematik, samt Historien
och Geographien, åtföljd af Naturens Elementar-kännedom.
Och för högre LärdomsSchola
tillägger ”Theologi och Hebreiska språket,
äro bland dessa stycken egentligen intet,
som för den bildade Militairen är rent af öfverflödigt,
utom Hebreiskan, ty Latin borde
hvarje Yngling kunna för språkets, Författarnes
och Romerska Historiens skull. Att
Militair-Studerande lära sig något Grekiska,
är, om icke mera, åsminstone prydande, och
bibringar honom bekantskap med en fullkomlig
Språklära, konst-termer, äfven i hans yrke
Betänkanden.
4,99
ocli Historien om det milst bildade Folk. Fölen
rätt tänkande man, anstäld hvar som heldst,
iir det af vigt, att göra sig redo för sin tro
oell lära känna dess grunder; detta, utan synnerlig
lärd tillrustning, heter i Lärdoms-Scholorne,
såsom på Carlberg, Theologi. Vid
Gymnasierne äro Läro-ämnena desamma, med
tillökning af Philosophi samt Elementaira
Physiken och Natural-Historién. De tvenne
sednare äro för hvar och en nyttiga, och det
förstnämnde, såsom vigtigast för själskrafternas
utveckling, lärer ock med mindre skäl
uteslutas från den blifvande Militaireiis sysselsättningar,
sorn det inskränker sig dertill,
att Philosophiae Lectorn föredrager. Logik
i samband med allmän Språklära, samt dessutom
de Elementer af Practiska och Tlieoretiska
Philosopliiens särskildta Lärostycken, med
deras tillhörande Historia och Terminologi,
som kunna för Lärjungarne vara fattlige, och
för deras ålders bildning tjenlige.” Tidsförlusten
af Läroverkens genomgående är mindre,
lieldst äfven år åtgå till dessa Elementaira
ämnen i Krigs-Akademiens lägre Classer.
Den ersättes ock rikligen af en fullständigare
själs-odling och större omfattning i
kunskaper.
I värsta fallet föranleder den ett uppehåll,
det vi likväl böra önska, i den brådska
, hvarmed en oberedd ungdom störtar sig
in i Ämbctslifvets fordringar och äfventyr.
Utskottet anser således, att det allmänna Läro
-
5oo Stats-Utskottets
Verket företrädesvis bör väljas, och att hvilkendera
af dess Scholor som anlitas, den är
en tjenlig Elementar-Undervisnings-anstalt för
Militairen. Men, emedan skälet härtill är Lävo-ämnenas
allmännelig^ nytta, både i deras
innehåll och såsom bildnings-medel, kan Utskottet
icke annat än i högsta måtto afstyrka
Militair-Lärares anställande vid dessa Läroverk,
hvilket skulle förrycka yleras allmänneligt
menskliga syftemål, och skulle, sedan förebråelsen,
det Läro-Verken äro Seminarier
för Prester, längesedan upphört att trälfa, nu
ådraga dem den nya, att de öfver höfvan inledde
ungdom i Krigs-yrket, hvartill den ändå
är nog böjd och af flere retelser lockas.
Förslaget att anställa Lärare i Militair-Vetenskaperne
vid Universitetet, understödjes deremot
af flere skäl. Allmän anda och täflan
skola i synnerhet här blifva verksamma. Universitetet
innebär i sin ide' och sitt namn,
åliggandet att öppna alla bildnings-tillfällen.
De för Lärdoms-Idkaren i allmänhet och Militairen
gemensamma fundamentala Vetenskaperne,
utom de öfrige, föreläsas här i sin fullständighet.
Physiska Instrument-samlingar,
Chemiska Laboratorier, m. fl. Apparater förefinnas,
och undervisning gifves i flere Konster,
lefvande Språk och Kroppsöfningar. Af
allt detta kunde, med den öfriga ungdomen,
Militair-Studeranden hafva gemensamt gagn,
och han i det egentliga , för kunskaperne lill
sitt yrke, handledas af särskilde Lärare. Huruvida
dock Militair-Undervisningen vid Uni
-
Betänkanden.
5oi
versitetet, anstäld både i Upsala och Lund,
eller blott på förra stället, skulle göra Inrättningen
på Carlberg, äfven i det fall, att den
omformades till sin egentliga bestämmelse af
Krigs-Akädemi, och således högre samt applicativ
Militair-Undervisnings-anstalt öfverflödig;
om Krigs-Akademien och Mililair-Undervisningen
vid Universitetet skulle tills vidare
fortfara täflande, för att gifva Utslaget örn.
någonderas företräde; om den välgörenhet,
Carlberg bereder medellösa Föräldrar, genom
kostnadsfri uppfostran åt deras Barn, kunde
ersättas genom Stipendier och andre förmåner
åt Mililair-Studerande vid Universitetet, äro
magtpåliggande frågor, hvilka fordra en så
mycket grundligare undersökning, som intet
i Motionerne till en sådan blifvit förberedt,
och det vore obetänksamt, att, utan bättre
ersättning , upphäfva Krigs-Akademien, hvilken,
enligt sakkunniges, och ibland dem Herr
Sparres vitsord, betydligen bidrager till en
större kunskapshåg och insigt bland Militairen,
än före dess stiftning egde rum.
Då ock Utskottet icke kan anse så beskaffad
enkel sammanslagning, som den Grefve
Cronhjelm föreslagit af Ingenieur-Corpsens
och Artilleriets Undervisnings-anstalter, vara
ätt nu företaga, fastmer en Militair-Verkens
Centralisering, dervid alla enskilda applicativa
delar, förknippade i en högre enhet, visar
sig mera önskansvärd; men till ett så vigtigt
företag, hvilket ock , enligt Herr Grefvens
502
Stats -Utskottets
önskan, förde de nämnde Corpserne närmare
hvarandra, ingen plan är gifven, men för
verkställigheten hör vara moget eftertänkt,
anser sig Utskottet höra föreslå Riksens Höglofl.
Ständer, att till Kongl. Maj:t ingå med
underdånig anhållan, det täcktes Konungen
låta genom sakkännare undersöka Militair-Undervisnings-
Verket i hela dess omfattning,
hvarefter de ock egde, att sig yttra om beskaffenheten
af den till Militairens egentliga
yrke förberedande Undervisningen, lämpligheten
af Militair-Lärares anställande vid Akademierne
, behofvet af Applications - Scholor
för de scientifike Corpserne, desse Läroverks
organisation till särskilda Scholor eller till
en Central-Inrättning m. m., hvarefter och
sedan allt blifvit bragt till ett fullständigt
Förslag, Kongl. Maj:t, så väl med afseende
på sakens beskaffenhet såsom National-angelägenhet,
som den förändring af Fonder och
anslag, deraf kan föranledes, torde täckas inhemta
Ständernas tanka härom vid nästa Riksdag.
Att utsträcka denna Undersökning så
vidt Herr Friherre Björnstjerna yrkat, lärer
så mycket mera blifva öfverflödigt, som den
af Kongl. Majit i Schol-Ordningen anbefalda
Revision af Elementar-Läroverken, tvifvelsutan
dessförinnan kommer att sammanträda.
Då de uti Ingressen till detta Betänkande
upptagne Motioner och särskildte anföranden
alla innefatta framställningar, ensamt åsyftande
förändring uti Militaira Läroverken och
BetUnkandeh.
5o3
deras organiserande på det för den Militaira
bildningens fullkomnande mäst tjenliga sätt,
och detta ämne nu utaf Ekonomi-Utskottet,
till hvars behandling det ock egentligen lärer
höra, blifvit afhandladt och besvaradt, anser
Stats-Utskottet sig icke behöfva att häröfver
tillägga något yttrande ; och öfverlemnas ärendet
nu till Riksens Höglofl. Ständers eget bepröfvande.
Slockholm den 3o Julii 1823.
*
1
Ankom ilen i3 Äng. i8o3.
N:o 383.
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Bancc-Utskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga om Lane - understöd
af allmänne medel för Hamnbyggnaden
uti Ystad.
Tviksdags-Fullmägtigen för Ystad, Herr Conijnerce-Rådet
Hemberg, har uti till Vällofl.
Borgare-Ståndet ingifvet, och derifrån till
Stats- och Banco-Utskotten remitteradt, Memorial
, hemstält, att ett Lån af 20,000 R:d.
B:co måtte från Banco- eller Riksgälds-Verken
blifva beviljadt Staden Ystad, till fyllande
af bristen i de belydlige kostnader, sorn
blifva för ett fullständigt fullbordande af den
företagna Hamnbyggnaden derstädes nödige,
5o4 Stats-Utskottets
med samma förmån af 4 procents ränte- oell
2 procents Capital-afbetalning, som flera andra
Verk och Inrättningar fått tillgodonjuta,
och emot erbjuden säkerhet, förutan Stadens
Äldstes med ansvarighet en för alla och alla
för en undertecknade revers, äfven af Inteckning
uti de Staden enskildt tillhörige jordegor,
i värde vida öfverstigande Låne-Summan.
Genom de af Landshöfdinge - Ämbetet i
Malmöhus Län, uppå begäran af Ystads Borgerskaps
Äldste, meddelade, och för Utskotten
upptedde intyganden, hafva Utskotten in*,
hemlat, att, efter det Ystads Borgerskap allt
ifrån år 1796 varit omtänkt att åstadkomma
en för behofvet tjenlig och högst nödig HamnInrättning
vid Staden, samt underdånig anmälan
derom hos Kongl. Maj:t blifvit gjord,
och en utaf sedermera aflidne Herr ÖfversteLieutenanten
af Lidströmer för en sådan Hamnbyggnad
uppgjord plan, vunnit Kongl. Maj:ts
Nådiga stadfästelse, arbetet dervid blifvit begynt
år i8o3, sedan Kongl. Maj:t Nådigst beviljat
ett allmänt understöd af 20,000 R:d. uti
Riksgälds-Sedlar, alt utgå på 10 år, med 2000
R:d. årligen, hvilket understöd likväl i så måtto
blifvit ökadt, att detsamma de sista åren
utgått i Banco, så att hela sammanräknade
beloppet utgjort 16,666 R:d. 3a sk. B:co; att
med detta understöd och med Stadens egna,
tid efter annan ökade, tillgångar, Hamnarbetet
blifvit fortsatt till år 1816, då Byggnaden
eldigt
Het änkan deni
5o5
enligt, elen faststälde planen ansågs vara full
färdig, sedan kostnaden derföre uppgått till
cn summa af 78,400 R:d. 32 sk. B:co; men
att tvänne år derefter knappast voro förflutne,
innan det befanns att hamnen dagligen
uppgrundades, oaktadt tvenne Mudder-verk
oupphörligen begagnades, då årstiden sådant
meclgaf; att lill afhjelpande af detta onda,
som med fullkomlig förstöring hotade det redan
med så mycken kostnad verkstälda arbetet,
en ytterligare byggnad funnits nödig från
vestra sidan af Landet, dels med pålverk och
vattenportar, dels ock med nedsänknings-kistor,
hvarförutan det ena inloppsgalret Nordliord-Väs
t och Syd-Syd-Ost skulle med tvenne
stycken nedsånknings-kistor igenstängas,
hvarigenom hela hamnen blefve kringbyggd;
att, efter en af Kongl. Förvaltningen för Sjöärenderna
gillad och godkänd plan, denna
byggnad blifvit påbörjad ar 1819 och derefter
fortsatt, med en uppå det redan deraf fullbordade
använd kostnad af 38,800 R:d. B:co,
så att hela Hamnbyggnads-kostnaden för till
närvarande tid verkstäldt arbete, uppgår till
117,266 R:d. 32 sk. B:co; hvarförutan 'ännu
ytterligare 53,924 R-d. B:co , enligt öfver återstående
arbeten af Herr Major Mechanicus Pollieimer
uppgjordt kostnads-förslag, till Hamnbyggnadens
fullkomliga iståndsättande efter
den faststälde planen erfordras; att denna
kostnad icke blifvit ansedd kunna af Ystads
Borgerskap utan Låncbiträden åstadkommas, i
32 *
5o6
Stats-Utskottets
anseende till de flera publika och kostsamma
Byggnader Staden i sednare åren måst vidkännas;
att Ystads Hamn är till sitt läge, och
den säkerhet, med hvilken Fartyg der kunna
öfvervintra, högst fördelaktig, äfven derföre,
att den bland Skånska Hamnarne sednast tillfryser
och tidigast för Sjöfarten är öppen,
hvadan ock Post-iagts-farten emellan Ystad
och Stralsund, den sena årstiden, är verkställbar;
alt denna Hamns allmänna nytta således
är fullkomligen erkänd, men att det hela
af Hamnbyggnaden mäste fullbordas efter
'uppgjorde planen, för att uppfylla ändamålet,
och trygga det redan nedlagda kostsamma
arbetet, samt, för framtiden bereda all
den säkerhet, som af localen kan påräknas,
under det Hamnen årligen göres djupare, och
uppgrundningar, härflytande af vissa vindar,
förekommas, samt att sluteligen, hvad den
säkerhet för Låne-biträdet som af Staden blifvit
erbuden, beträffar, Landshöfdinsre-Ämbe
7
O
tet för sin del ansett en sådan säkerhet vara
tillräekeligen förvarad genom Stadens Äldstes
Revers, enär den å Borgerskapets vägnar utgifves
och underskrifves af en för alla och
alla för en, held st då, i fall Inteckning tillika
skulle sättas i fråga, en sådan icke kunde
utsträckas till Stadens donerade jord, och
icke utan medgifvande af alla dem, som inom
Stadens Territorium äro jordegare, beviljas.
Desse sålunda vundne upplysningar , om
förhållandet med Hamnbyggnaden i Ystad,
Betänkanden.
hafva Utskotten ansett sig höra härigenom
äfven inför Rikets Högloft. Ständer framlägga
, såsom innefattande och utvisande de skäl
oell anledningar, hvilka föranledt Utskotten,
att, med afseende å nödvändigheten af Hamnanläggningens
i Ystad snara fullbordande på
ett emot ändamålet svarande sätt, samt de
betydliga kostnader Ystads Borgerskap redan
af egne medel nedlagdt å detta företag, hvilket
äfven för Rikets Sjöfart och Handel i allmänhet
måste anses vara af betydlig vigt,
vördsamt föreslå, det Ystads Borgerskap, för
fullbordandet af Ilamn-anläggningen derstädes,
må, af de medel, hvilka Rikets Ständer
vid allmänna Finance-Regleringen, utan förökning
af den beräknade Sedelstocken, bestämma
såsom Fonder för dylika anslag, erhålla
ett Lån af 20,000 R:d. Banco, emot afgifvande
af Borgerskapets Äldstes, å Borgerskapets
vägnar, med ansvarighet en för alla
och alla för en, undertecknade förbindelse,
att för denna Låne-Summa erlägga årlig ränta
efter den beräkning deraf, som kommer att
blifva gällande för de Statens upplåningar,
hvilka vid denna Riksdag kunna blifva beslutne,
samt derjemte af 2 procents afbetalning
å Capitalet hvarje år, tilldess detta varder
till fullo godtgjofdt.
Stockholm den 8 Aug. i8a3.
5o8 Stats-Utskottets
Ankom deli i4 Augusti l8o3.
N:o 384.
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Banco - Utskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga om förändrade
vilkor för det af Rikets Ständer
vid sistlidne Riksdag beviljade
Låne-anslag till Consistorium i Calmar,
för uppbyggandet af ett Gymnasii-
och Scholae-hus derstädes, äfvensom
om tillökning af detta anslag.
Till Stats-Utskottet har Kongl. Majit, medelst
remiss af den 26 sistl. Marlii, i Nåder täckts
öfverlemna en från Consistorium i Calmar i
underdånighet afgifven Skrifvelse, tillika med
det från Uppfostrings-Committe'en infordrade
underdåniga Utlåtande deröfver; enligt hvilka
Handlingar, Consistorium linnes hafva hos
Kongl. Majit i underdånighet anmält, att, till
bestridande af kostnaden för uppbyggande af
ett Gymnasii- och Scholaa-hus i Calmar, enligt
den af Kongl. Majit gillade plan och ritning,
erfordrades en summa af 3o,ooo Rid.
B:co, hvaraf tillgång endast funnes till 23,000
Rid., genom det af Rikets Ständer år 1818
beviljade Banco-Lån, då den nu varande
Byggnads-Cassan, såsom utgörande blott 5,102
R;d. 26 sk. 10 rist. Bico, måste upptagas tili
Betånkanden.
andra föremål, och således 5,ooo R:d. brista,
samt att för råntorncs utgörande å förenämnde
beviljade Banco-Lån inga säkra utvägar
finnas, då Byggnads-Cassans inkomster nästan
alle äro ti 11 fällige, och, på sådant sätt mentagne,
hvarken för detta eller andra nödvändiga
behof skulle blifva tillräcklige; utaf hvilken
orsak äfven Consistorium icke kunnat förbinda
sig, att, enligt Banco-Fullmägtiges fordran,
såsom för Proprie Skuld ansvara för
nämnde räntas ordentliga betalande; och sedan
Consistorium sålunda fullgjort sin pligt
att detta allt i underdånighet tillkännagifva,
hav Consistorium i underdånighet anhållit,
att Kongl. Majit i Nåder måtte täckas afhjelpa
hindren för en så angelägen och -af behofvet
högt påkallad Byggnads verkställande,
som icke på lång tid skulle kunna företagas,
utan erhållande af ett ytterligare Låne-understöcl,
stort 5,ooo R:d. , samt hela Låne-summans
räntefria begagnande, för åtminstone
5 å 6 år.
Då Banco-Utskottet äfvenledes fält ifrån
det Högv. Preste-Ståndet emottaga remiss af
den Motion, Riksdags-Fullmägtigarne från Calmare
Stift, Ilerrar Prostarne Fornander och
Wahlbom, framställ till vinnande af enahanda
beviljande af Rikets Ständer i afseende på
Gymnasii- och Scholaj-hus-Byggnaden i Calmar,
sorn dem, hvilkas oundvikliga nödvändighet
Consistorium i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anmält; hafva begge Utskotten ansett
51 o
Stats-Utskottets
sig böra gemensamt behandla den väckta frågan
om ytterligare anslag af 5,ooo R:d., såsom
tillökning uti det år 1818 beviljade Låne-biträdet;
och enär någon särskild tillgång,
såsom säkerhet för det begärde tillökade Låne-anslaget,
icke blifvit uppgifven, samt den,
som vid sistlidne Riksdag uppgafs till Pantförskrifning
för det då såsom tillräckligt antagne
Lånets återbetalning, bestående uti de
till Byggnads-Cassan för Lärohusen i Stiften,
enligt så väl allmänna Författningar som
särskilda Kongl. Maj:ts Nådiga' tillåtelser, in»
flytande inkomster, nu förmäles icke kunna
ens lemna tillgång -till ränte-betalning de första
åren; hafva Utskotten, som äfven i allmänhet
ansett dylika Låne-biträden, som det
ifrågavarande, mindre lämpelige att från Rikets
Ständers Bank meddela, såsom med dess
egentliga egenskap icke öfverensstämmande;
så mycket mindre funnit skäl att tillstyrka
förökandet af det Galmare Consistorium beviljade
Låne-anslag.
Beträffande åter den väckta frågan om
ändring af det, som år 1818 af Rikets Ständer
föreskrefs, i egenskap af vilkor för utbekommandet
af då beviljadt Lån; hafva Utskotten
samfält funnit detta ämne, såsom beträffande
endast Förvallnings-sättet af Banken,
och ett tillbörligt iakttagande af dess nödiga
säkerhet, tillhöra Banco-Utskottets enskilda
behandling; och detta Utskott får ock deröfver
framdeles afgifva särskildt Utlåtande;
Betänkande?i. 511
men hvad förenade Utskotten nu anfördt,
varder Rikets Höglofl. Ständers ompröfning
vördsamt understäldt.
Stockholm den 8 Augusti 1823.
Antom don i4 Augusti i8a3.
N:o 385.
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Banco-Utskotts Betänkande., i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående
Låne-understöd för Städerne
Norrköping och Borås.
Sanrtelige Riks-Stånden hafva till Utskotten
remitteradt följande:
(Se Kongl. Proposition 1 Sami. 1 13.)
Derjemte hafva äfvenledes blifvit till förenade
Utskotten remitterade a:ne af RiksdagsFulimägtigerne
för Städerne Norrköping och
Borås inom Vällofl. Borgare-Ståndet, hvar för
sig väckte Motioner, om beviljande af de ifrågavarande
Låne-biträdena, uppå de vilkor,
som kunna finnas tjenlige, så väl för säkerheten
af en ordentlig och ofelbar återbetalning,
som ändamålet af Städernes snara återuppbyggande
och återkommande välstånd.
Fullkomligen erkännande vigten af de skäl,
sorn föranlåtit Kongl. Maj:t att till Rikets
Stats-Utskottets
Ständers behjertande framställa nödvändigheten
af ett åt de brandskadade Innevånarne
uti Norrköping och Borås meddehlt allmänt
understöd, hafva Utskotten äfven för sin del
ansett sig böra vördsamt tillstyrka , att ett sådant
mätte af Rikets Ständer beviljas, genom
Lån, som af de medel, Rikets Ständer, i anledning
af det förslag derom, Utskotten afgifvit,
bestämma såsom för dylika ändamål
tillgängeliga, skulle komma att utgå till de
summor, hvilka Utskotten, efter inhemtade
upplysningar, förmoda kunna vara för de nödvändigaste
beliofven tillräckeliga, eller 200,000
R:d. B:co för Norrköping, samt 100,000 R:d.
för Borås Stad; och, i afseende på sättet för
dessa Låns utgifvande och vilkoren dervid
föreslå Utskotten:
1:0 Att den sålunda beviljade Låne-summan
kommer att under loppet af nästkommande
år 1824 och 1825 successive blifva
tillgängelig till utbetalning, efter här nedan
stadgade grunder, med en' hälft om året.
2:0 Att af den för Norrköping anslagne
Låne-summa', 3o,ooo R:d. måtte afsättas, att
under loppet af år 1824 successive utgå; för
återuppbyggande af Stadens afbrände publika
Byggnader; för hvilket belopp, hvarå ränta
och afbetalnings-vilkoren komma att blifva
lika som för de öfriga Lånen, Borgerskapets
Äldstes, å Borgerskapets vägnar, med ansvarighet
-
Betänkanden.
5i3
righet en för alla och alla för en, afgifne
förbindelse särskildt bör aflcmnas.
3:o Att fördelningen af den öfrige beredde
Låne-tillgången, och anvisandet af den i
öfverensstämmelse dermed beviljade Låne-sumraan,
till uttagning af den Låntagande, må
tillböra, för Borås, Magistraten och Borgerskapets
Äldste , samt för Norrköping den Committé^,
hvilken Staden önskat måtte blifva
för detta ändamål förordnad, och bestående,
under Landshöfdingens i orten Ordförande,
af en Stadens Borgmästare, a:ne Rådmän,
3:ne Adelsmän, 2:ne Ofrälse Ståndspersoner,
samt 4 af Borgerskapets Äldste, alla i Staden
boende, hvarförutan äfven en Ledamot i
denna Committé' bör af Rikets Ständers Fullmägtige
i det af deras Penninge-Verk, som
med Lånens utgifvande får befattning, förordnas
att särskildt iagttaga det allmännas, af
Lånens fördelning beroende, rätt.
4:o Att, vid denna fördelning, det må
ligga de Auctoriteter, som den enligt det förutgående
kommer att verkställa, att särdeles
afse, förutan den nödiga säkerheten, jemnväl
att Låne-understöden företrädesvis utlemnas
till dem, som deraf i synnerhet kunna vara
i behof; samt att inga andra än egare af afbrända
Tomter må blifva af Låne-förmånen
delagtige; och de, som sålunda erhålla Lån,
tillförbindas att å deras Tomter uppföra Boningshus,
Verkstäder eller andra Byggnader,
4 Sami. 3 B
-
33
514
Stats-Utskottets
i öfverensstämmelse med den af Kongl. Maj:t
för hvardera Staden faststäkla Plan och Bygg.
jiads-Ordning, samt att, sednast inom Fem år
från Lånens första utgifvande, eller före 1820
års slut hafva fullbordat och Brandförsäkra t
deii byggnad, till hvilken Lån blifvit försträckt,
vid äfventyr att Lånet i annat fall
genast måste inbetalas.
5:o Att den Lånsökande hör, såsom vilkor
för Lånets erhållande, aflemna alla de
Documenter, vederbörligen affattade, hvilka
erfordras till säkerhet af första Inteckningen
uti den afhrända Tomten med den åbyggnad,
som derå uppföres, i mån af dennas fullbordande.
6:0 Att, förutan den sålunda beredde säkerheten
för fullgörande af de betalningar, som
hädanefter nämnas , äfven Magistraten och Borgerskapets
Äldste i Borås , samt i Norrköping
den tillförordnade CommitteTn, böra vara derföre
särskildt ansvarige, intill dess att, efter
fulländad byggnad å de Tomter, hvarå Lån
erhållits , samt verkstäld åbyggnadens brandförsäkring,
Säkerhets-IIandlingarne, å nyo öfversedde
och i fullständigt skick bragte , blifvit
öfverlemnade till det Rikets PenningeVerk,
som med Lånens utgifvande får befattning,
och af detsamma godkände.
7:0 Att 3 procents årlig ränta å hvarje
Låne-sumnra må genast från utgifvandet beräknas
och erläggas, men ingen afbetalning å
Capitaiet under 5 år, från och med år 1824
ega rum, *>
Betänkanden.
515
8:o Att efter nämnde 5 års förlopp, af
alla dem som ej uppföra Stenhus , 6 procent
af hvarje primitivt Låne-Capital må ovägerligen
hvarje år erläggas, hvarifrån först afräknas
3 procents ränta å den för hvarje gång.
återstående Låne-summan, och resten anses
'såsom å Capitalet afbetaldt, intill dess detta
till fullo blifvit inbetalt. Utaf dem åter som
uppfört Stenhus, må det erhållna Lånc-biträdet
i ia års tid få begagnas, innan den här
nu stadgade Capital-afbetalnings skyldighet
vidtager,
Dock varder detta allt Rikets Höglofl.
Ständers upplysta ompröfvande vördsammeligen
understäldt.
Stockholm den 8 Aug, 1823.
Ankom d, 14 Aug. »823,
No 586,
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Banco-Utskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga, om understöd
af allmänna medel, eller Låne-bidrag,
till uppförande af ett nytt
Scholae-hus i Örebro.
Genom Memorial, sorn från det Högv. Preste-Ståndet
blifvit lill Utskotten remitteradt,
5i6 Stats-Utskottets
liar Herr Professoren Doctor Thyselius framstält
det Förslag, att, till uppförande utaf ett
nytt Läro-hus för den sä kallade Carolinska
Scholan i Örebro, A den Tomt, som till Scholan
blifvit af Kongl. Maj:t och Kronan öfverlAten,
och hvartill enligt kostnads-förslag skulle
erfordras en summa af omkring 17,000 R:d.
B:co , Rikets Ständer mätte, derest tillgångar
icke funnes inom det för publike byggnader
i Landsorterne faststälde Stats-anslag, hvaraf
Scholan kunde blifva med något understöd af
Rikets Ständers bevågenhet ihågkommen, bevilja
ett Lån från Rikets Ständers Bank af
högst 10,000 R:d. B:co, emot lindrigaste Intresse
och afbetalnings-vilkor, hvaremot då
likväl nöjaktig säkerhet äfvenledes borde, före
Lånets emottagande ställas.
Som enligt föreskrifterne uti Kongl. ScholOrdningen
af den 18 Oct. 1820, 2 Sect. 1 och
och 3 Cap., huru Läro-hus skola byggas och
de till hvarje Stifts Byggnads-Cassa anslagne
medel ingå, de tillgångar redan finnas vara
bestämdt anvisade, af hvilka uppbyggandet
af ett nytt Scholas-hus i Örebro bör bestridas;
alltså, och då ändamålet af denna nybyggnads
snara företagande och fullbordande,
hvilket genom det sökta Låne-biträdet skulle
vinnas, således icke kan anses såsom annat,
än en Örebro Stads eller Strängnäs Stifts enskilda
angelägenhet; men det icke finnes tUlräckeligen
upplyst, att Staden eller Stiftets
Byggnads-Cassa saknar medel att detta ända»
Betänkanden.
i
mål, utan fremmande understöd eller Låneförskott,
befrämja; ej heller finnes vara uppgifvet,
hvarken de tillgångar, deraf Lånets
återbetalning kunde vara att påräkna, eller
ens den Auctoritet, som skulle Lånet uttaga,
och för dess gäldande blifva ansvarig; så finna
Utskotten sig icke ega anledning att, åden
gjorde Motionen, om anslag för uppbyggandet
af ett nytt Scholas-hus 1 Örebro, tillstyrka
bifall. Hvilket allt dock Rikets Höglofl. Ständers
ompröfvande vördsammeligen underställes.
Stockholm den 8 Aug. i8a3.
Ankom don i4 Aug. 1823.
N:o 387.
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Banco-Utskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga, om lanslag af
Lane - biträden till understöd för
Kyrkobyggnader uti Kumla och
Halsbergs, Tvings, Herrestads och
Jemjö Församlingar.
Inom Högv. Preste-Ståndet hafva särskilde
Motioner blifvit väckte, af Herr Prosten M.
Sundius , om meddelande af ett Banco - Lån
stort 6,000 R:d. för den förestående nybyggnaden
af Tvings Församlings Kyrka uti Lunds
Stift, Blekings Län och Medelstads Härad,
518 Stats-Utskottets
emot samma ränte-, och afbetalnings-vilkor,
som för Fastighets-Lån i allmänhet äro hestämde
, och af Herr Professoren m. m. Doctor
Franzen, om beviljande af enahanda förmån
för Kumla och Halsbergs Församlingar,
utaf hvilka den sednare redan förehade , och
den förra snart skulle begynna en ny Kyrkobyggnad;
varandes likväl någon viss bestämd
summa för det härtill nödigt ansedde Lånet,
dervid i ek o uppgifven; äfvensom likaledes inom
det Hederv. Bonde-Ståndet, Riksdags-Fullmägtigen
från Bolms Län, f. d. Talemanneh Lars
Olsson vackt fråga, om utläning från Banken
af 3,ooo R:d., emot \ procents ränta och skyldighet
att efter arne års förlopp afbetala f årligen,
till företagande af en nödig Kyrkobyggnad
uti Herrestads Församling af Götheborgs
Stift, hvartill Församlingsboerne för närvä-*
rande skulle sakna erforderlige tillgångar;
samt Riksdags-Fullmägtigen Olof Månsson från
Blekinge Län begärt, det mätte ett Låne-anslag
från Banken af minst 8,ooo R:d, beviljas
Jemjö Socken uti Lunds Stift, emot Socknemäanens
gemensamma förbindelse, att derföre
erlägga 4 procents ränta samt 2. procents afbetalning
å Capitalet, på det att oförtöfvadt
måtte kunna företagas den Kyrkobyggnad sorn
inom samma Socken vore nödvändig, och för
hvilket arbete, kostnaden, enligt uppgjordt
godkändt förslag, skulle uppgå till en summa
af 3,ooo R:d. Banco,
I anledning af alla dessa till förenade
Utskotten remitterade Motioner, hafva Uu
Betähkahden.
5*9
skotten, som icke funnit någre särskilde omständigheter,
i afseende på den ena eller andra
af de väckte frågorne, hafva förekommit,
ansett sig lämpeligen kunna uti ett gemensamt
Utlåtande sammanfatta de yttranden,
som det åligger Utskotten att afgifva,
och då Utskotten ej, i afseende på någondera
af de omförmäldte Församlingar, funnit behöfligheten
af ytterligare allmänt understöd,
utöfver det, som vanligen af Kongl. Maj:t,
uppå derom gjord underdånig ansökning, beviljas,
bestående uti rättighet till insamlande
af bidrag genom Stambok och Collect öfver
bela Riket, vara på något sätt styrkt, samt
det dessutom förekommit Utskotten otvifvelaktig!,
det Jord egar ne inom Församlingarne,
hvilka skyldigheten till Kyrkobyggnad egenteligen
åligger, icke kunna sakna flera vida
lämpligare tillfällen, att, antingen livar för
sig eller samfällt, emot den säkerhet, som
för Banco-Lånet velat ställas, bereda sig tillgång
till Lån af enskildes Capitaler, eller,
derest ett af Utskotten förut gjordt Förslag
vinner Rikets Ständers bifall, äfven af de Bankens
Fonder som till utlåning emot Fasliglietspant
komma att användas , hafva Utskotten
icke funnit anledning att tillstyrka Rikets
Ständer, att i dessa förutnämnde afseendcn
bevilja någre särskildte Låne-anslag.
Hvilket allt jemte en Ledamots särskildta
mening Rikets Högloft. Ständers ompröfvandö
vördsammeligen underställes.
Stockholm den 8 Aug. i8a3.
520 Stats-Utskottets
Utdrag af Protocollef, hållet uti Rikets
Höglofl. Ständers Stats- och
Banco-Utskotts sammanträde den 8
Augusti IS23.
S. D. Riksdagsmannen Carl Bergman, som
var af skiljaktig tanka från Pluraliteten i afseende
på beslutet, rörande de väckte frågorne
om anslag af Låne-biträden till understöd
för Kyrkobyggnader uti Kumla och Halsbergs,
Tvings, Herrestads och Jemjö Församlingar,
yttrade, enligt sedermera inlemnat skriftligt
anförande: ”Vid flera tillfällen äfven denna
Riksdag, hafva betydliga Låne-understöd blifvit
beviljade andra Näringar och företag, men
icke något åt Allmogen. Här är fråga om bidrag
tili Kyrkobyggnader, och beloppen sökas
icke större, än till några Tusende R:d.
Utom de gällande skäl Motionerne innefatta,
synes det mig vara högst obilligt, att neka
ett bistånd åt Allmogen, som här i tvänne
aflägsna Provinser eljest torde komma , att en
hel, generation vidkännas svåra olägenheter,
derest icke den hjelp nu lemnäs, som så anspråkslöst
blifvit begärdt. Man bör dessutom
besinna, att ingen förlust är att befara. Socknarnes
innevånare ansvara ju, en för alla och
alla för en, för både Capital och ränta. Det
beror på Utskotten, att föreslå sådane betalnings-vilkor,
som finnas lämplige. Talmannen
Lars Olsson har för den ena Kyrkobyggnaden
-
Betänkanden.
53 t
naden icke äskat något långt anstånd. Den
fruktan jag hört yttras för prasjudicat, försvinner
utan tvifvel da säkerheten i första
rummet ÖfverVäges, och det alltid beror på
Riksens Ständer att noga profva de olika skäl
och omständigheter, som vid hvarje sådan
fråga kunna åberopas. Det är tungt att erfara,
hurusom man alltid vill fästa minsta afseendet
på de låneansokningar Allmogen nödgas
gora; Och jag hade för min del trott,
att de föremål, som äro i fråga, nemligen
förfallne Tempels återuppförande skulle äfven
i religieust afseende förtjenst någon uppmärksamhet.
Yid haline Banco-révisioner lärer den
upptäckt vara gjord, att så beskaffade lån tillförene
blifvit beviljade. Vördsamt anhåller
jag att denna min Reservation må få Betänkandet
till Rikets Ständers Plena åtfölja/’
Uti detta yttrande instämde Riksdagsmännerna
Pehr Andersson från Hallands Län,
Johannes Anderssons från Skaraborgs Län samt
Anders Nilson från Wermlands Län; Och
skulle, enligt det gjorda förbehållet, detta ytrande
åtfölja Betänkandet till Rikets Ständer.
Ut Supra
Ex Pi-otocollo
J. M. Spens.
33*
522
Stats-Utskottets
Ankom ilen i4 Augusti. i8a3.
N:o 388.
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och Banco-Utskotts
Utlåtande, i anledning
af väckt fråga, om Lån af allmänna
medel till Intressenterna uti Röna
Koppargrufva i Fryksdals Härad
af Wermelands Län.
Inom det Yällofl. Borgare-Ståndet har Herr
Christ. Beckman, genom Memorial, som till
Stats-och Banco-Utskotten blifvit remiteradt,
framställt Interessenternes , uti Röna Koppargrufva
i Östmarks Socken af Fryksdals Härad
och Wermelands Län, anhållan om ett BancoLån
stort 10,000 R:dr Banco till bestridande
af de oundgängeligaste kostnaderne för ett fortsatt
bedrifvande af arbetena vid omförmälde
Koppargrufva, hvilken, så i anseende till den
särdeles rikhaltigheten af hiltils derstädes upptagen
malm , som andre dervid förekommande
omständigheter syntes lofva betydlig, så
allmän som enskild, fördel af anläggningen;
hvaremot Interessenterne erbjudit sig , att till
säkerhet för ett dylikt Lån, lemna Inteckning
i fast Egendom, samt erlägga 4 Procents ränta
och 2 procents årlig afbetalning å Capitalet.
Förenade Utskotten, som uti tillförene
afgifvet Utlåtande, angående Fastighets-och
Betcinkanden.
Odlings-Lån, bilagdt Utskottens Belänkande rörande
Finance Regleringen, hemställt att utlåning
emot fastighets-pant å nyo må komma att
ega rum af det som i afbetalning å de äldre Fastigliets-Lånen
årligen inflyter, och, såsom
vilkor för denna utlåning äfven Alternativt
föreslagit enahanda vilkor, med dem, hvilka
för Lånet till Röna Koppargrufvas Interessenter
blifvit hegärde; hafva, då Utskotten ej
kunnat fatta bemälde Interessenters erbjudande
af säkerhet, genom Inteckning i fast Egendom
annorlunda, än såsom afseende andre
Interessenternes tillhörigheter af sådan eganskap,
än sjelfva Grufve-andclarne, hvilka
dertill ingalunda kunna anses lämpelige, icke
ansett sig behöfva, att, i anledning af den
gjorda motion, nu meddela annat Utlåtande ,
än att, derest Rikets Ständer skulle finna skäligt
att antaga det af Utskotten , uti deras
ofvannämde Utlåtande, framstälde förslag,
med godkännande af det deruti anförda andra
alternativ för Låne-vilkoren, det ej kan
förmenas Inleressenterne uti meranämnde
Koppargrufva, att, efter stadgad ordning,
sjelfve bereda sig delagtighet i de anslagne
Låne-tillgångarnc, utan att Utskotten forsin
del kunna finna anledning, att för dem i detta
afseende föreslå någon serskild förmånsrätt
framför andre Fastigliets-egare; eller att, i
händelse Rikets Ständer antingen icke skulle
bifalla utgifvandet af Fastighels-Lån, eller
ock godkänna de i första Alternativet föreslagne
Lånevilkoren, tillstyrka beviljande af
5^4 Sfats-Utskottets
en fördel för ofta omförmälde Interessentskap',
hvilken icke ansetts böra öfrige Rikets Inne»
vånare tillkomma.
Stockholm den 8 Augusti 1823,
Ankom den 14 Aug. 1823.
N:o 389,
Rikets Högloft. Ständers Stats- och Banco-Utskotts
Betänkande, i anledning
af väckt fråga, om Lån af allmänna
medel till anläggande af en Hamn
vid Wadstena Stad,
Genom till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet,
och derifrån till Utskotten remitteradt, Memorial,
har Riksdags-Fullmägtigen för Wadstena,
Herr P, U. Huldberg, framstält Borgerskapets
uti nämnde Stad anhållan, om ett
Lån af allmänna medel till ett belopp af iq,ooo
R:dr B:co på 3a år och emot 3 procents ränta,
för att dermed uti Staden anlägga en hamn,
som vid hela denna sidan af den nu genom
Götha Canal så vigtig blefna Insjön Vettern
för närvarande saknas, och som , ehuru den
med den föreslagna summa icke skulle kunna
göras i stort, dock ofelbart komme att
medföra mycken nytta. Vid förehafvande af
detta ärende hafva Utskotten funnit det icke
vara uti Motionen på något sätt omförmäldt,
Betänkanden.
5a5
hvad art af säkerhet för den sökte Låne-sumjnan
sorn Staden skulle kunna vara uti tillställd
att ställa, ej heller i någon matto uppgifvit
eller styrkt, hvarken att ifrågavarande
summa af 10,000 R:d. vore tillräcklige för utförandet
af en sådan Hamnbyggnad, hvaraf
någon väsendtlig fördel, så för Staden och
otnkringliggande Landsort, som för segelfarten
uppå sjön Wettern, vunnes; ej heller att,
derest sådant icke skulle kunna , förmedelst
det nu begärde Låne-anslaget, åstadkommas,
Stadens Borgerskap vore betänkt uppå och
villigt till, att likafullt besörja ofelbar verkställighet
af företaget. Och finna Utskotten
sig, så väl i anledning häraf, som med afseende
derå, att det allmänna pemiinge-väsendet
ej måtte utan högsta nödvändighet, ytterligare
än som hittills skett, blifva uti enskilde
företag inblandadt, icke kunna annat
än vördsammeligen afstyrka det sökte Lånebiträdet.
hvilket dessutom synes vara af den
mindre betydlighet, att i fall en derigenom
tillvägabringad Hamnbyggnad vore af synnerlig
vigt för Staden och Orten, detsamma
otvifvelaktigt genom enskilde biträden lärer
kunna anskaffas.
Hvilket dock Rikets Höglo Q. Ständers ompröfvande
vördsammeligen underställes.
Stockholm den 8 Augustii i8a3.
520 Stats-Ulskottets
Ankom den il\ Augusti l8o3.
N:o 090.
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid dess yttrande om Stats-Regleringen
under Riks - Statens Andra
Hufvud-Tittel.
Inom de Respective Riks-Stånden hafva anmärkningar
blifvit gjorde vid Stats-Utskottets,
den 37 aastlidne Junii, afgifne Utlåtande och
Förslag, rörande Stats-Regleringen, under Andra
Hufvud-Titteln, hvilka i följande delar
ansetts föranleda till återremiss, nemligen:
1:0. Då Utskottet uti ardra Puncten som
angår nya Löner för 2:ne Protocoils-Secretcrare
och a:ne Cancellister vid Kongl. Maj:ts
Justitice - Revisions - Expedition, samt för en
Secreterare vid Justilias-Cancellers-Ämbetet
alternativt tillstyrkt, antingen att desse förstnämnde
fyra Löner måtte uppföras på Stat,
men något särskildt anslag icke hestås till Lön
för Justitise-Cancellers-Ämbetets Secreterare,
eller ock alt aflöningeii för alla desse Tjenstemän
må likasom hittills intill nästa Riksdag
utgå af Besparingarne på Andra HufvudTitteln,
har inomHöglofl. Ridderskapet och
Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv.
Bonde-Ståndet blifvit anmärkt, att, då enny
Reglering af Styr else-Verken är i fråga, borde
inga nya Löner emedlertid beviljas , utan of
-
Betänkanden.
vanberörde Löne-belopp antingen alldeles icke
utgå eller ock anvisas på Andra IIufvud-Tittelns
Besparingar, hvaremot andre Ledamöter
inom Ridderskapet och Adeln, samt BorgareStåndet
yttrat, att sorn den förestående Regleringen
icke kunde föranleda till minskning
uti göromålen inom Justitiae-fördelningen af
Kongl. Majrts Cancelli, samt Riksens Ständer
vid sista Riksdagen ansågo den af Kongl.
Maj:t då föreslagna tillökning i Tjenstemannapersonaien
af arne Protocolls-Secreterare, arne
Cancellister och en Secreterare hos JustitiaeCancelleren
vara angelägen, hvarigenom beliofvet
vore mcdgifvet och rättigheten till Löne-anslag
för dem faststäld, så borde ock Löner
på Stat nu uppföras.
Enär Utskottet af det upprättade Förslaget
till Styrelse-Verkens förändrade organisation
funnit, att den Reglering uti de administrativa
Verken, som dermed åsyftas, icke föranleda
till minskning uti de för judiciella eller
Rättegångs-ärenders behandling organiserade
Ämbets-Verkens omfattning, anser Utskottet
destoheldre anledning att tillstyrka
uppförande på Stat af de ifrågastälde 2rne
Protocolls-Secreterare- och arne CanceliistLöner
inom Justitiae-fördelningen af Kongl.
Majrts Cancelli, som denna tillökning redan
vid 1818 års Urtima Riksdag blifvit efter pröfning
af behofvet af Riksens Ständer medgifven
och äfven i Utskottets öfvertygelse synes
vara för göromålens obehindrade gång erfor
-
528 Stat s-Utskottets
derlige, enär erkännas måste, att de hittills
hestådde 2:ne Protocolls - Secreterare- och 4
Cancellist-Löner icke motsvara den personal,
som till ärendernas behöriga bedrifvande är
oumgängelig, men deremot bar Utskottet icke
kunnat erkänna behofvet af Lön för en Secreterare
vid Justitiae-Cancellers-Ämbetet vara
lika bestämdt afgjordt, och Lön för en sådan
Tjensteman destomindre böra på ordinarie
Stat uppföras, som, i sammanhang med den
ifrågastälde nya Organisation, äfven lärer
komma att afgöras, huruvida Justitiae-Cancellers-Ämbetet
skall bibehållas i dess nu varande
skick, eller förändring undergå; hvadan
-Kongl. Maj:t, om emedlertid en Secreterare
vid Justitice-Cancellers-Ämbetet skulle profvas
nödig, lärer täckas anvisa dess aflöning af Besparingarne
på Riks-Statens Andra llufvudTittel,
som dertill städse böra kunna lemna
tillgång.
2:0. Emot Utskottets i 4;de puncten gjorde
förslag, att på Allmänna Indragnings-Staten
måtte uppföras de lill upptagande på Andra
Hufvud-Titteln uppgifne i,35o R:d., hvilka
hittills utgått af denna Hufvud-Tittels Besparingar,
såsom Arfvoden till Hof-CancellersÄmbetets
Ombud på Tryckerierna i Riket, är
bos Ridderskapet ocb Adeln erinrat, att sådane
arfvoden icke syntes lämpliga, då tryckfrihetens
vårdande i en Landsort borde innebära
ett Medborgerligt förtroende, som förestå
Ide
Betänkanden.
restälde högsta grad af bildning och tillika
oberoende, särdeles af ettså inskränkt arfvode
soin 5o Il:d.
Härvid får Utskottet anföra, att det mindre
belopp, hvarmed dessa Arfvoden utgå,
icke heller kunnat af Utskottet anses såsom
någon egentlig belöning för den möda , som
kan åtfölja det erhållna förtroendet, att i en
Landsort, der ett Boktryckeri finnes, vårda
tryckfriheten, utan heldre, såsom jemnväl hos
Ridderskapet och Adeln blifvit yttradt, att
utgöra ersättning för de kostnader detta förtroende
kan åstadkomma; hvadan skäl torde
finnas, att i denna del gilla Utskottets Förslag,
som blifvit bifallet af Preste- och BorgareStånden,
men hvilar hos Bonde-Ståndet.
3:o. Angående uppförande på MedicinalStaten
af 1112 R:d. årligen, till Underhållskostnad
för 12 Barnmorske - Lärlingar , och
hvartill Preste- samt Borgare-Stånden lemnat
bifall, har blifvit anmärkt hos Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, alt då Medicinal
- Staten redan upptager en betydlig
summa, syntes den kunna så fördelas, att
derinom blefve tillgång för dessa ma R:d.,
hvaremot inom Ridderskapet och Adeln är
erinrad t, att ingen tillgång härtill finnes å
berörde Stat, som undergått minskning; och
anser Utskottet sig endast böra anföra, att
d Sami. 3 B.
34
53o
Stats-Utskottets
enligt dess Utlåtande om Andra Hufvud-Titteln,
Medicinal-Statcn blifvit så reglerad, sorn
funnits med behofven och Statens tillgångar
öfverensstämma, och att genom denna reglering,
tillgång äfven funnits inom MedicinalStatens
förra Anslags-Summa, att anvisa för
det angelägna bfehofvet af underliålls-kostnad
för giesse Barnmorske-Lärlingar.
4:o, Då Stats-Utskottet tillstyrkt, att anslaget
på 8:de Hufvud-Tittéln till döda kroppars
besigtning, m. m., må till Medieinal-Staten
öfverflyttas , såsom, enligt sitt föremål dit
egentligen hörande, och förökas från förut
bestådde 3oo R:d. till 3,000 R:d., samt föreslagit
några indragningar å särsldklte anslag
på denna Stat ,* har detta föranledt till anmärkning
hos Ridderskapet och Adeln, att
förstnämnde utgift, såsom obestämd, syntes
heldre tillhöra 8:de IIufvud-Titleln och hos
Bonde-Ståndet, att tillökning i detta anslag
vore för hög; hvarjemte inom Ridderskapet
och Adeln är erinradt, att enär det förut bestådde
anslaget till Provincial-Mcdici medhjelpare-arfvoden
är till indragning helt och hållet
föreslaget, äfvensom en minskning af 3,322
l\:d. i3 sk. 4 r:st. uti de 10,000 R:d. som på
Medicinal-Staten äro stälde till Kongl. Majrts
Nådiga disposition, saknades tillgång dels till
det arfvode af i5o R:d. årligen, sorn Kongl.
Maj:t, enligt Nådigt Bref af den 1 g October
1814> tillagt Provineial-Ghirurgen i Stockholms
Län, dels till arfvoden för Provincial-Medici
Hetänkanden.
531
Medhjelpare i Kopparbergs, Kronobergs och
Blekinge Län, samt Phllipstads Distriet af
‘Wermlands Län, dels ock till de 100 R:d.
sorn Kongl. Maj:t, den ia Junii 181G, i Nåder
Beviljat Kongl. Sandhets-Collegii Kamererare
i årlig gratification för Räkenskapernas förande.
Härvid anser Utskottet den erinran tillfyllestgörande,
att, såsom Utskottet jemnväl
an ty dt, anslaget för döda kroppars besigtning
lämpligast synes kunna hänföras till Medicinal-Staten,
utan hinder deraf, att det utgör
en Förslags-beräkning , hvilket äfven inträffar
med flere , andra anslag å Andra Hufvud-Titteln
och att den förcslagné tillökningen grundar
sig på behofvet i denna del de sist förjlutne
åren; och hvad beträffar ofvan uppgifne
arfvoden, så har Utskottet, med kännedom
af deras tillvarelse, men tillika erindrande
sig, att nya Löner för Provincial-Läkare
i Kronobergs och Blekinge Län blifvit
vid denna Riksdag anslagen , ansett de öfrige
arfvoden så vidt de finnas, böra fortfarande
utgå, kunna bestridas af Medicinal - Statens
tillgångar, och i synnerhet af anslaget till
farsoters och smittosamma Sjukdomars hämmande,
derå besparing altså förmodas uppkomma
, och dessa till sin Natur tillfällige utgifter
icke påkalla särskildt anslag. För öfrigt
får Utskottet anmäla, att dess Förslag
x dessa delar är lemnat utan anmärkning af
Preste-Ståndet och bifallet af Borgare-Ståndet.
53a Stat$-Utskottets
5:o. Den uti 16 puncten af Utskottets
Betänkande tillstyrkte Löne-tillökning, afPreste-Ståndet
bifallen, för en del af Kongl. Götha
Hof-Rätts Betjening, sora vid i8i5 års
Löne-reglering blifvit förbigången , har ansets
föranleda till anmärkning inom Ridderskapet
och Adeln, att ingen partiel Löne-förhöjning
syntes böra ega rum, utan den förestående
nya Organisationen af Styrelse-Verken afvagtas,
men deremot är hos Borgare- och Bonde-Stånden
erinradt, att berörde tillökning
borde vederbörande tillgodo beräknas från
1816 års början eller den tid då Tjenstemännen
i Kongl. Svea Hof-Rätt af enahanda förmån
kommo i åtnjutande.
De i denna fråga af Utskottet förut anförda
skäl, synas i Utskottets tanka, vederlägga
dessa anmärkningar, men det torde böra
såsom verkande emot den retroactiva beräkningen
anföras, att vid den af Riksens
Ständer vid 1815 års Riksdag beviljade Löne-tillökning
för Penninge-Löntagande Civile
Ämbets- och Tjenste-män 1811 års AflöningsStater
dervid togos till grund, och de tillökningar,
som från 1811 tillkommit, upphörde,
samt Lönerne återfördes till deras primitiva
förhållanden, hvadan en del af Kongl. Götha
Hof-Rätts Betjening, sorn till 1812 års utgång
haft mindre Löner än deras vederlikar, vid
1815 års Löne-reglering återgingo Lill detta
äldre förhållande, och således icke kunna sägas
hafva någon af Riksens Ständer bestämd
Betänkanden.
533
rättighet till lika Löner med vederlikar, ehu
ru billigheten synes fordra, att när sådant
nu blifvit satt i fråga, det för den kommande
tiden beviljas.
6:0. Utskottets hemställan uti 17 puncten,
om Löne-tillökning för Secreteraren och
Cancellisten vid Öfver-Intendents-Ämbetet,
har föranledt till den anmärkning inom Ridderskapet
och Adeln, att under det den stora
Regleringen med Ämbets-Verken ännu är
oafgjord, några särskilda Löne-förbättringar
icke borde ega rum; men häremot får Utskottet
åberopa de skäl förra Betänkandet innehåller,
att, nemligen: dessa Tjenster under
de sednare åren undergått en väsendtlig förändring,
och erhållit betydlig tillökning i deras
göromål, hvilket särskildta förhållande,
som icke lärer undergå någon förändring genom
den förestående Regleringen med Styrelse-Verken,
synes påkalla den föreslagna Löne-tillökningen,
som redan blifvit bifallen af
Preste- och Borgare-Stånden, men icke är afgjord
hos Bonde-Ståndet, ehuru anmärkning
deremot ej blifvit gjord.
7:0. Vid den uti 18 puncten af Utskottet
föreslagne tillökning från 42>^4° R*d- till
5o,ooo R:d. uti anslaget till Ved, Ljus och
Skrif-Materialier för Civile Ämbets-Verken,
bifallen af Preste- och Borgare-Stånden, är
hos Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
erinradt, att en större hushållning med
534
Stats - Utskottets
detta anslags användande, borde iagttagas, så
att det kunde blifva tillräckligt, utan den
föreslagna tillökningen., äfvensom en Ledar
mot inom Ridderskapet och Adeln yrkat, dels
att de publike Verken icke matte antaga så
mångå Extra Ordinarjer, som hittills skett,
dels att Extra Ordinarier icke borde erhålla
Ljuspenningar.
I afseende på den föreslagna hushållningen
med ifrågavarande Stats-anslag, instämmer
sådant fullkomligt med Utskottets önskan;
men enär Räkenskaperne som blifvit granskade
af Riksens Ständers Revisorer , och jemn*
väl af Stats-Utskottet, icke föranledt lill någon
anmärkning i denna del, har Utskottet
ansett den tillstyrkta tillökningen desto nödigare
, som det blifvande anslaget det oagtadt
understiger, hvad under de sednare åren för
Skrif-Materialier, Ved och Ljus till dc publike
Verken åtgått, och hvars större behof till
hufvudsaklig del härrör från stegrade priser
på Ved; och hvad beträffar frågan om inskränkning
i rättigheten för publike Verken,
att antaga Extra Ordinarier, samt alt betaga
dessa förmånen af Ljuspenningars åtnjutande;
så lärer detta böra blifva föremål för Reglering
i sammanhangt med' Styrelse-Verkens nya
Organisation , men för närvarande icke föranleda
till åtgärd af Riksens Höglofl. Ständer.
8:0. Hvad Utskotlet föreslagit uti fp
puneten, att nemligen, den summa af cjo,ooo
Betänkanden.
535
J\:d. Hamburger Banco, som är för MinisterStaten
anslagen, måtte förökas till 100,000
R:d. samma myntsort, har blifvit bifallet af
Preste-Ståndet, hvaremot erinringar dervid
blifvit gjorde bos Ridderskapet och Adeln,
Borgare- och Bonde-Stånden. Desse erinringar
äro af olika syftning, emedan en del
ansett den föreslagne tillökningen icke böra
ega rum, och en Ledamot hos Ridderskapet
och Adeln yrkat Stats-Summans nedsättning
till 60,000 Rtd., hvaremot andre funnit den
tillstyrkte tillökningen för ändamålet otillräcklig,
och ansett en Specifik-Stat öfver MinisterUtgifterne
böra upprättas, och Riksens Ständer
meddelas.
Härvid får Utskottet upplysa, att då den
under Åttonde Hufvud-Titteln för Extra Utgifter
anslagne Summa af 100,000 R:d. Svenskt
Banco, hittills blifvit för diplomatiska föremål
årligen graverad vid Utgifter till omkring
4o,ooo R:d. Hamburger Banco, men alla de
utbetalningar, som hädanefter kunna uti Utländskt
Mynt anvisas på Extra Utgifts-Summan,
skola gravera detta anslag, med det belopp,
hvartill de uppgå i Svenskt Banco, efter
120 sk. Cours, enligt hvad Utskottet tillförene
föreslagit, och Riksens Ständer jemnväl
gillat, är den tillökning af 10,000 R:d,
Hamburger Banco, som Utskottet tillstyrkt å
anslaget för Minister-Staten , vida mindre än
den nedsättning, sorn genom berörde Beslut
vunnits på Extra Utgifts-Medlcn, ehuru det
536 Stats-Utskottets
icke visar sig så vid sjelfva Stats-Summornas
åskådning. Oell då å ena sidan Utskottetpå
sätt Dess förra Betänkande innehåller, ännu
tror den nu föreslagna Summan, vara den
högsta, Utskottet anser sig höra föreslå Riksens
Ständer, såsom Anslag för Minister-Staten,
och således ej kan tillstyrka bifall till
deras önskan, sorn yrkat Minister-Stats-Anslagets
ytterligare förhöjning; finner, på den
Andra, Utskottet sig icke heller kunna föreslå
nedsättning derå, enär hvarje anslag ungefärligen
bör vara lämpadt efter de behof,
hvartill det är gifvet. För öfrigt får Utskottet
erinra, i anledning af hvad äskat blifvit,
om upprättande af Specifik Stat öfver Minister-Utgifterne
, att Utskottet väl emottagit ett
generellt Förslag öfver de Minister-Aflöningar
på Utrikes Ort, som skola erfordras, men
enär det af Kongl. Majrt Nådiga pröfning allena
beror, att efter omstäiuligheterne och
politiske förhållanden förordna om Beskickningarne
vid Utrikes Idof, hvarföre, ock i anseende
till den föränderlighet, som härmed
är oskiljaktig, Stats-Anslaget blifvit stäldt till
Kongl. Majrts egen Höga disposition, har någon
speciel Stat häröfver hvarken bordt eller
kunnat upprättas, och Riksens Ständer meddelas.
g:o. I frågan om förändring af 4 Assessors-Löner
inom Kongl. Götha Hof-Rätt, till
lika många Hof-Rätts-Råds-Löner, det Stats
Ut
-
Betäiikanden.
537
Utskottet; uti r?o puncten af dess Betänkande
afstyrkt, hafva hos Ridderskapetoch Adelil
saint Borgare - Ståndet anmärkningar blifvit
gjorde, hvaruti äryrkadt, att denna tillökning
i Lönernes belopp måtte beviljas, såsom billig,
för att sätta Ledamöterne inom denna
Hof-Rätt, i lika förhållande med hvad inom
Kongl. Svea Hof-Rätt eger ruin. Häremot får
Utskottet åberopa de skäl, som uti dess förra
Betänkande äro anförde, och endast dertill
lägga, att frågan icke, såsom anmärkningarne
innehålla, blifvit framstälde genom Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, utan vederbörandes
underdåniga ansökning, endast genom
Nådig Remiss öfverlernnad till Stats-TJtskottets
åtgärd; och att den olikhet som nu öfverkiagas
uti Lönerne inom Kongl. Svea och
Götha Hof-Rätter inträffar på flere andra ställen,
och synas ej böra afhjelpa» annorlunda
än på en gång, genom en allmän ny Reglering.
För öfrigt bör Utskottet anmäla , att
dess yttrande i denna del är bifallet af Preste-Ståndet,
och lemnadt utan anmärkning bos
Bonde-Ståndet.
10:0. Hvad slutligen angår den, uti Utskottets
Utlåtande, föreslagne Löne-Reglering ,
för de vid Läns - Fängelserne tjenstgörande
Fång-Predikanterne , så är inom Preste-Ståndet
erinrat, att, det för Fästnings- och LänsArrestanternes
själavård i Malmö, föreslagne
Arfvode af 100 R:d., ej motsvarande de 36
538
Stats-Utskoltcts
Tunnor Spannmål, sorn dertill förut varit
bestådt; att de Fång-Predikanter sorn hafva
endast 4 a 6 Tunnor Spannmål i årlig Lön,
äfven borde njuta Lön-förbättring; att FångPredikanten
i Westerås syntes vara i behof
af, och berättigad, till, en sådan förbättring,
och att någon Lön för en Fång-Predikant i
Östersund äfvensom i Christianstad icke blifvit
föreslagen; och är enahanda erinran gjord
inom Borgare-Ståndet, angående Lön för FångPredikanten
i Christianstad.
Beträffande anmärkningen, att det till
t* - >
ioo R:d. föreslagne Ärfvodet åt Fång-Predi1?
an terne i Malmö, icke motsvarande 3G Tunnor
Spannmål sorn blifvit dem fråntagile, så
förekommer dervid, att berörde Spannmål
varit en förläning, som enligt Kongl. Brefvet
den i3 Februarii 1822, bordt indragas, samt
att den Cdika utgjort en Lönings-förmån,
hvarvid Kongl. Maj:t ej funnit skäl att dem
bibehålla, enär Malmö Stad bör löna sine
"Comministrar; och då nämnde Arfvode af 100
R:d. finnes vara det högsta, som på något
ställe för Fångarnes själavård bestås, och lika
med hvad vid Smedjegårds-liäktet här i
Hufvudstaden erhålles, synes skäl till förhöjning
deri icke vara för handen.
För Fång-Predikanten i Westerås bestås
6 Tunnor Krono-Tionde-Spannmål, som å 6
R:d. Tunnan gör 36 R:d. årligen; och då denna
aflöning, motsvarande hvad på flere andra
Betjänkahden. 53 q
ställen bestås, är lämpad efler det mindre
besvär, ett inskränkt antal Fångar medför,
kan någon tillökning deri ej tillstyrkas; äfvensom,
enär Utskottet kändt var, att Landshöfdingen
i Jemtlands Län, för den Committé,
som varit af Kongl. Maj:t i Nåder förordnad,
att reglera Fångvården i allmänhet,
uppgifvit att Lön för cn Fång-Predikant uti
^ . v) > ■ O
Österlund icke erfordrades, emedan Fångarnas
antal derstädes, sällan öfverstiger 4 k 5
personer, någon sådan Lön icke hedes bordt
föreslås; men hvad angår anmärkningen, att
Lön icke blifvit uppförd för en Fång-Predikant
i Christianstad, så härrörde sådant derifrån,
att någon Lön för en sådan person på
detta ställe hittills ej varit bestådd; och då
nu mera blifvit upplyst, att en Fång-Predikant
i Christianstad finnes och erfordras, anser
Utskottet sig böra tillstyrka ett Löne-anslag
dertill af 5o R:d. årligen.
Detta allt varder vördsamligen hemstäldt
till Riksens Högloft. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 8 Aug. iSaö.
Aiilvom d. 4 Aug. iS^3.
N:o 591.
Memorial, i anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets Utlåtande
54o
Stats-Utskottets
öfver Riks-Statens Fjerde HufvudTittel.
Vid Stats-Utskottets den 27 sistl. Junii afgifne
Utlåtande, angående Stats»Verkets tillstånd
och behof i hvad som rörer Riks-Statens
4;de Hufvud-Tittel, är inom Ilögv. Preste-Ståndet
anmärkt, i afseende på i:sta puncten,
rörande de 70 Tunnor Korn, som enligt
Kongl, Brefvet den 9 Aug. 1756, äro Gymnasii-Rectorn
i Götheborg på Lön anslagne,
att detta är ett Spannmåls-anslag till Gymnasii-Staten,
hvilket utgår ifrån Krono-Magazinet,
och hvartill anordningen väl af Gymnasii-Rectorn
för året emottages och q v it teras;
men då han icke har större andel ände
andre Lectorerne , än mindre det hela,-utan
endast fördelar det gemensamma, syntes icke
med skäl denna post kunna hänföras såsom
hans Lön; hvilket ansetts höra rättas, tillförebyggande
af, om icke - missförstånd, dock
en obehörig rubbning,
Stats-Utskottet får i anledning häraf andraga,
att den af Utskottet nyttjade benämning
på ifrågavarande anslag, är hämtad från
Räkenskaperne, som utvisa, att berörde Spannmåls-belopp
blifvit från Krouo-Magazinet utlemnad
till Rectorn vid Gymnasium i Götheborg;
men vid det nu upplyste förhållande
lära Riksens Högfall. Ständer tillåta, alt det
föreslagne Utgifts-beloppet må få ställas till
Gymnasii-Staten i Götheborg; och får Utskot
-
Betänkanden.
tet för öfrigt anmäla, att Utskottets Betänkande
och Förslag, rörande denna HufvudTittel,
är bifallet af Höglofl. Ridderskapct och
Adeln den 5, Vällofl. Borgare-Ståndet den 7
och Hederv. Bonde-Ståndet den jo nästlidne
Julii, saint således enligt 69 §, af RegeringsFormen
afgjordt.
Stockholm den 8 Aug. 1823,
Ankom ilon 14 Aug. 1823.
N:o 392.
Memorial, angående hvad som rörer
Riks-Statens Femte Hufvud-Tittel.
Hos Höglofl. Ridderskapct och Adeln hafva
anmärkningar blifvit gjorda, örn Stats-Utskottets
den 27 sisth Junii afgifne Utlåtande,
angående anslagen på Riks-Statens Femte Hufvud-Tittel,
med hvilka anmärkningar velat
ådagaläggas, att hvad föreslaget blifvit, såsom
årligt anslag till Musikaliska Akademien,
icke borde beviljas; att den till uppförande
på Ordinarie Stat, af Utskottet tillstyrkte
summ 1 för ett Riks Museum, antingen icke
borde på Stat upptagas , utan af Extra Utgifts- ’
medlen utgå, eller ock beviljas till så stort
belopp, som ansetts erforderligt, samt att
Löne-tiIlökning för Secreteraren vid Vitterhets-
Historie- och Antikvitets - Akademien
54 3
Stats-Utskottets
icke syntes Lorn ega rum; och är, i anledning
häraf, fråga om denna Hufvud - Tiltels
anslag till Utskottet återremitterad.
Stats-Utskottet får härvid anmäla, att af
de arne Alternativ Utskottet framställ, om
Stnts-nnslag till Musikaliska Akademien, hvaraf
det första innehöll tillstyrkan till en årlig
ans lags-s omma af i,5oo R:dr, och det sednure
af 1,700 Rrd., i hegge fallen med indragning
df de hittills från Nummer-Lotteri-medlen,
erhållne 200 ll:d., hafva Uögv. PrestéStåndet
och Vällcfl. Borgare-Ståndet den 7
nästlidne Juiii bifallit det sednare Alternativet,
elier att årliga anslaget skulle blifva
1,700 R:d.; men deremot Hederv. Bondé-Ståndet
den 10 i samma månad heslutit, att, enligt
irsta Alternativet faststälde ansiags-sumnian
till i,5oo R.d.; och som 3:ne Stånd sålunda
bifallit ett ärligt Stats-anslag för Musikaliska
Akademien, ehuru de varit skiljaktiga
i afseende på beloppet; anser Utskottet
sig, vid ett sådant förhållande, endast höra
hemställa, om icke Höglofi. Ridderskapel och
Adeln skulle finna godt, biträda det beslut,
hvaruti arne Riks-Stånd slädnät, hvarigenom
frågan Liefve slutligen afgjord.
Hvad åter angår anmärhningarne, angående
anslag för ett Riks-Museum, samt Löne-tillökning
för Secreterare!* vid VitterhetsHistorie-
Och Antiqvitets-Akademien; så kunna
dessa icke föranleda tili någon åtgärd, enär
Betiinkanden.
545
rle 3:ne andra Riks-Stånden under ofvanberörde
dagar bifallit hvad Utskottet om dessa
Stats-anslag tillstyrkt, utan aro de följagtligen,
likmätigt 6g §. i Regerings-Formen, afgjorde.
Slockholm den 8 Aug. i8a3.
Antom den Augusti 1833.
N:o 5(j5.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmäld:
mngar vid Betänkandet, rörande
Stats-Regleringen under Åttonde
HuFvud-Titteln.
Vid Stats-Utskottcts den 26 nästlidne Junii
afgifue Betänkande, rörande Regleringen af
Stats - anslagen under Riks - Statens Åttonde
IIufvud-Tittel för Allmänna och Extra Utgifter,
hafva anmärkningar blifvit gjorde:
1:0. Deremot att Utskottet till oförminskadt
belopp af 100,000 R:a., bibehållit det
lill Kongl. Maj:ts Nådiga disposition förut
uppförde anslag för Extra Utgifter, i afseende
hvarå en Ledamot hos Högloft. Ridderska])et
och Adeln, samt någre Fullmäglige inom
Hederv. Bonde-Ståndet trott, att, då Kongl.
Majit i Dess Nådiga Proposition, beträffande
det under Andra Hufvud-Tilteln förekomman
-
544
Stats-Utskottets
de Minister-Stats-Anslagets Reglerande , föreslagit,
att emot den derå äskade förhöjning,
summan för Extra Utgifter kunde nedsättas
till 5o,ooo R:d. , hade Utskottet bordt iakttaga
en sådan förminskning häraf, hvarförutan
desse Stånds Ledamöter yrkat, att sorn
Extra Utgifts-medlen till betydlig del redovisas
endast inför Kongl. Majit, borde vid
bestämmandet af anslags-summan härtill lästas
det vilkor, att alla derutaf skeende Utgifter
skola i vanlig ordning upptagas lill redovisning
för användandet, och detsamma i
Kongl. Kammar-Rätten granskas. Och hafva
åter andra Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln anmärkt, huruledes, i afseende på den
otillräcklige tillökning, som blifvit föreslagen
för Minister - Staten, Extra Utgifts-medlen
bordt anslås till i5o,ooo R:d., såsom ock
framställt förhållandet med redovisningen för
desse medel.
'Utskottet får i anledning häraf, beträffande
Extra Utgifts-summans belopp, upplysa,
att som Kongl. Majit i Nåder bade äskat
en tillökning af 5o,ooo Rid. Hamburger Banco
för Ministeriella behofven, emot nedsättning
af 5o,ooo Rid. Svenskt Banco å Extra
Utgifts-anslaget, men Utskottet tillstyrkt endast
10,000 Rid. Hamburger Banco förhöjning
å Minister-Staten, jemte anvisning för de Öfrige
diplomatiske Utgifterne uppå Extra Utgifts-medlen,
beräknade i Svenskt Banco lill
lika
Betånkanden.
545
lika summa som förut, så ock enär denna sednare
Tittel, hittills för sådane behof varit graverad
med Utgifter till omkring 4o,ooo R:d.
Hamburger Banco årligen, har fÖljagtligen i
sjelfva verket en vida större nedsättning än
5o,ooo R:d. Svenskt Banco å Extra Utgiftsanslaget
blifvit af Utskottet föreslagen; hvarföre,
och då hvarje anslag bör så regleras,
att det afsedde ändamålet uppfylles, Utskottet,
som på förut anförde skäl, likväl anser
sig ej kunna tillstyrka den nu jemnväl ifrågastähle
beräkningen af 5o,ooo R:d. tili Extra
Utgifter, finner sig vid desse förhållanden
icke kunna frånträda dess åtgärder i berörde
delar.
Beträffande åter den yrkade föreskriften;
Om speciel redovisning för hvarje utbetalning
af Extra Utgifts-summan, har Utskottet trodt
sig böra upplysa, att vid 18x0 års Stats-Reglering,
då, genom bestämmandet af visse
Hufvud-Tittlar och anslags-belopp, Stats-Verkets
förvaltning derinom begränsades, blefvo
desse 100,000 R:d., under beräkning af hvad
likaledes förut hade till än högre belopp åtgått,
uppförde till Kongl. Majrts Nådiga disposition,
för sådane dels Ministeriella, dels
eljest förefallande flere särskildta behof, som
hvarken kunde eller borde till beskaffenhet
och belopp närmare utsättas. Men ehuru deribland
visserligen förekomma Utgifter, livil
-
4 Sami. 3 B.
35
Stats-Utskoltets
kas specificerande och redovisning i vanlig
väg må kunna vara olämplig, om ej i politiskt
hänseende skadlig, finnes dock större
delen af utbetalningarne hafva blifvit uppgifne
och verificerade i Kongl. Stats-Contoirets
räkenskaper, som undergå granskning af Riksens
Ständer eller deras Revisorer; och då
med ändamålet af anslaget icke synes instämma,
att någon utsträckning af redovisningen,
emot hvad stadgadt varit, skulle fordras, eller
hädanefter mer än tillförene vara nödig,
anser Utskottet sig ej kunna tillstyrka, att
derom annorlunda förordnas, än hitintills funnits
ega rum. Börande Utskottet för öfrigt
anmäla, att dess förra Betänkande är bifallet
af Vällofl. Borgare-Ståndet, den loinästlidne
månad, samt att härutinnan någon anmärkning
ej heller är gjord hos Högv. PresteStåndet.
2:0 Emot hvad Utskottet i 3:dje puncten
af Betänkandet föreslagit, rörande en närmare
Reglering och Controll af kostnaderne
till Fångars skjuts och underhåll, hafva hos
Högv. Preste - Ståndet och Hederv. BondeStåndet
erinringar blifvit gjorde, hvilka dels
åsyfta specielle föreskrifter, rörande Fångförings-anstalterne,
till besparing i Utgifterne,
dels angå behofvet af den ifrågavarande förhöjningen
i anslags-summan.
Häruppå får Utskottet yttra, att Utskottet
nogsamt insett angelägenheten af förän
-
B et änkan den.
dringar och närmare bestämraanden i åtskilige
delar af det sedan sidsta Riksdagen vidtagne
Fångforslings- och bevaknings-sättet, till
åstadkommande af inskränkning i de dryga
kostnaderne; och Utskottet har derföre ock,
enär en fullständigare undersökning om orsakerne
till Utgifternes, så vidt utöfver första
beräkningen uppgångne belopp, icke kunnat
verkställas, föreslagit den åtgärd af Riksens
Ständer, som ärendets beskaffenhet fordrar
, att nemi.: bos Kongl. .Majrt i underdånighet
anhålla, att Dess Befallningshafvande,
på hvilkas Ämbets-befattning verkställigheten
beror, mätte anbefallas att uppgifva Förslag
till sådane förbättringar och nya föreskrifter,
som leda till större hushållning med Statens
Medel, under iakttagande af Fångtransportsättets
ändamålsenliga bibehållande; äfvensom
Utskottet i dess förra Utlåtande fullständigt
utredt, till hvad belopp kostnaderne uppgått,
samt grunderne för den föreslagne tillökningen
å anslaget härtill; vid hvilka förhållanden
Utskottet nu anser sig endast böra åberopa
dess förra Betänkande , vid hvilket i denne
punct någon anmärkning ej är gjord hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln; och har detsamma
af Vällofl. Borgare-Ståndet, så väl i
denna som öfrige delar, blifvit, såsom ofvanberördt
är, bifallet.
Detta yttrande hemställes vördsamlige»
till Riksens Höglofl. Ständers pröfning.
Stockholm den 8 Äng. 1823.
548 Stats-Utskottets
Atikom den i3 Augusti I8a3.
N:o ä94.
Memorial, angående gjorde anmärkningar
vid Utskottets yttrande, rörande
Riks-Statens Nionde HufvudTittel.
Inom Högloft. Rirlderskapet och Adeln hafva
anmärkningar blifvit gjorda, vid Stats-Utskottets
den 27 sisth Junii afgifne Utlåtande ,
angående Riks-Statens Nionde Hufvud-Tittels
Anslags-Summa, i följd hvaraf Rågan derom
blifvit till Utskottets ytterligare handläggning
återremitterad; men emedan samma Utlåtande
blifvit bifallet af de 3:ne andra Riks-Stånden,
den 7 nästlidne Julii, är ärendet, likmätigt
69 §. i Regerings-Formen, afgjordt;
och kan till vidare åtgärd af Utskottet icke
upptagas; hvilket Utskottet får vördsamligen
anmäla.
Stockholm den 8 Augusti i8a3.
Ankom den i3 Aug. »823.
N:o 395,
Utlåtande, öfver anmärkningar vid
Dess Betänkande, om Regleringen
af Allmänna Indragnings-Staten.
Uti 2:dra puncten af Betänkandet den 27
nästlidne Junii, rörande Regleringen af Ut
-
Betänkanden. 5/{g
gifternc under Allmänna Indragnings-Staten,
hade Utskottet föreslagit, att af det vid 1812
års Riksdag uppförde anslag, af 3,ooo R:d.,
för en Committé' till öfverseende af Rikets
oeconomiske Författningar, och hvilket sidsta
Riksdag äfven anvisades till kostnaderne vid
utarbetandet af ett Förslag, i afseende på ny
Organisation af Civile Styrelse-Verken, måtte
sedan desse arbeten nu vore till en del verkstälde,
indragas 800 R:d., så att anslaget komme
att utgöra hädanefter 2,200 R:d.
Härvid har hos Ilöglofl. Ridderskapet och
Adeln, en Ledamot anmärkt, att Kongl. Maj:t
i Dess Nådiga Proposition, som af Riksens
Ständer till Särskildte Utskottets handläggning
är remitterad, förklarat det vara nödigt, att
berörde ansiags-summa fortfore, för att tilldelas
de personer af de särskildte StyrelseVerken,
åt hvilka Kongl, Maj:t, enär endast
grunderne för Regleringen blifvit af förenämnde
Committé föreslagne, komme att uppdraga
utarbetningen af det öfrige; i anseende
hvartill syntes lämpligt, att frågan om anslagets
förminskning uppskötes tills Särskildte
Utskottet afgifvit dess Betänkande; hvarförutan
åtskillige Ledamöter inom Högv. PresteStåndet
ansett nödigt erhålla upptysning derom,
hvad Öfver-Directeuren Rönbeck, sorn
haft befattning med berörde arbeten, och
derföre uppburit årlig Lön af 13 a 1600 R:d.
sedan sista Riksdag, då arbetet uppgafs vara
nära färdigt, dervid tillgjordt; och om icke
55o
Stats-Vtskottcts
anslaget kunde till större del, eller helt och
hållet upphöra.
Stats-Utskottet får häruppå yttra, att då
föremålet för dess ifrågavarande åtgärd var
att föreslå bestämmandet af detta anslag för
den följande tiden, och dervid förekom, att
sedan de förut till särskildte Committerade
derutaf anslagne arfvoden upphört, en odisponerad
årlig besparing af omkring 800 R:d.,
visade sig, trodde Utskottet sig ega anledning
tillstyrka indragning deraf, under förmodan,
att återstoden kunde lemna tillgång för de
Utgifter, sorn ännu kunna erfordras för ytterligare
utarbetning af omförmäldte Reglerings-Förslag;
och som på grund af de genom
återremisserne i frågan lemnade upplysningar,
att endast hufvud-grunderne för en
sådan Reglering, äro behandlade, så att utvecklingen
af Förslaget, i sine detailler återstår,
det dess heldre synes nödigt att förenämnde
belopp utaf anslaget, bibehålies som
detsamma ifrån början var bestämdt, äfven
för Utgifterne till oeconomiske Författningars
samlande och utarbetningen af ett Förslag
till deras förenklande, hvilket arbete ännu
lärer till obetydlig del återstå; så ock enär,
i den händelse åter, att medlen för desse ändamål
icke skulle vara erforderlige, besparingen
deraf kommer Stats-Verket tillgodo, anser
Utskottet sig endast böra i detta hänseende
tillägga dess förra tillstyrkande, det vilkor
vid anslagets fortsättning till belopp af
Betänkande/i.
551
2,300 R:d., att hvad derutaf icke erfordras,
till Utgifter i och för omförmaidte arhetens
fullföljande, ofelbart bör Stats - Verket besparas.
Beträffande den fran Högv. Preste-Ståndet
äskade närmare upplysning, om hvad sedan
sidsta Riksdagen blifvit tillgjordt för de
af detta anslag till Öfver-Directeuren Rönbeck
utbetaldte medel; så har Utskottet trott denna
fråga icke egentligen böra verka på Regleringen
af anslaget för den kommande tiden,
samt när Utskottet ej är i tillfälle känna förhållandet
härmed, som deremot synes hafva
bordt visa sig af de till Särskildte Utskottet
öfverlemnade handlingar, ansett sig böra, i
anledning af hvad nu förekommit, genom HofCancellers-Ämbetets
åtgärd, infordra upplysning
härom, för att kunna särskildt meddela
det yttrande i denna omständighet, hvilket
sålunda blifvit fordradt, och såsom syftande
på en förfluten tid, ej må böra uppehålla
Stats-Regleringen, utan afgifvas i sammanhang
med hvad som angår den granskning af StatsVerkets
förvaltning, derom Utskottet kommer
att sig utlåta.
Vidare har hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln blifvit emot Utskottets förra Betänkande,
anmärkt, att den af Kongl. Majrt, under
den 18 December 1818 beviljade tillökning i
hushyran för de af Öfver-Ståthållare-Ämbetets
Cancelli begagnade rum, blifvit föreslagen att
55a
Stats-Utskottets
uppföras å Indragnings-Staten med 35o R:d.,
hvilket icke skulle vara nödigt, då här i Stockholm
borde linnas rum i Kronans Hus för
nämnde behof, eller ock, Stockholms Stad
draga försorg om sådane Ämbetsrum.
Utskottet får i anledning häraf erinra,
att enligt hvad dess förra yttrande upptager,
finnes liushyran för Öfver-Ståthållare-Ämbetets
Cancelli, sådan den tillförene utgått,
redan uppförd på Allmänna Indragnings-Staten,
så att nu endast är fråga, att den tillökning
derå, som Kongl. Maj:t, sedan rummen
blifvit af den enskilde Husegaren uppsagde,
funnit nödigt bevilja, och hvilken tillökning
hittills utgått af Indragnings-Statens
Besparingar, må i sin ordning å Staten upptagas;
samt att då Ämbets-Verket som desse
rum begagnar, icke tillhör Stockholms Stad,
utan af Kronan underhålles och aflönas, någon
omsorg eller Utgift i förevarande hänseende
ej heller kan Staden tillkomma ; och har
för Öfrigt Utskottet icke underlåtit, att redan
tillstyrka Riksens Ständer den underdåniga
anhållan , att rum i Kronans Hus för bemälte
Ämbete måtte upplåtas, så snart sig göra
låter.
Deremot hafva flere Ledamöter af Högloft.
Ridderskapet och Adeln anmärkningsvis
framstäldt deras åsigter, uti den af Kongl. Maj:t
i Nåder väckte, fråga om obehindrad rättighet
för
Betänkanden.
553
för Kongl. Maj:t, att på Indragnings-Staten
anslå nådegåfvor åt Enkor eller Barn efter sådane
Ämbetsmän , hvilka på denna Stat varit
uppförde, hvartill Utskottet funnit sig icke
kunna tillstyrka Riksens Ständers bifall. De
härvid gjorde anmärkningarne, afse egenteligen,
att i sådane fall, då personer af utmärkt
förtjenst, afgå och efterlemna sine familjer i
behöfvande omständigheter, vore det så mycket
angelägnare, att Kongl. Majit egde tillägga
Enkan eller Barnen någon del af hvad den
aflidne Ämbetsmannen på denna Stat åtnjutit,
sorn blott Fem Pensions-rum finnas på Ordinarie
Pensions-Staten i den Glass dit högre
Ämbetsmäns Enkor höra, samt desse Pensioner
dessutom äro till beloppet otillräcklige,
och sålunda ej uppfylla ändamålet.
Till svar härå får Utskottet hufvudsakligen
åberopa, hvad i dess förra Betänkande
blifvit anfÖrdt, såsom skäl för afstyrkandet i
denna del. Och som Riksens Ständer jemnväl,
i anledning af hvad deras Revisorer åren
1820 och 1822 i frågor härom framstäldt,
samt Stats-Utskottet sig deröfver yttrat, ansett
Indragnings-Statens ändamål icke medgifva
så beskafiäde dispositioner, och härvid
jemnväl förekommer, att de Besparingar som
derå emellan Riksdagarne kunna uppkomma,
behöfva påräknas för sådane Ämbets-och Tjenstemäns
Pensionerande, hvilka efter uppnådd
70 års ålder taga afsked med rättighet, att
35 *
Stats-Utskottets
åtnjuta sin innéhafde Lön på denna Stat, sä
finner Utskottet sig icke kunna frånträda dess
förra Utlåtande i denna del.
Vid Utskottets i sidsta puncten af Betänkandet
lemnade tillstyrkande, till CommisionsLandtmätares
uppförande på Indragnings-Staten,
att åtnjuta Pension i likhet med andre
Landtmätare å Stat, när de förre vid 70 års
ålder äro oförmögne till vidare tjenstgöring,
har af en Ledamot utaf Högiofl. Ridderskapet
och Adeln blifvit anmärkt, att sådant kunde
vara betänkligt, enär, med samma skäl, practiserande
Läkare , som aldrig haft någon Ordinarie
beställning, skulle kunna göra anspråk
på dylik Pension; men då, såsom af en annan
Ledamot åter blifvit erindradt, Commissions-Landtmätare
äro Statens Tjenstemän,
ehuru lönlöse, deremot en blott practiserande
Läkare, är en privat person, samt efter hvad
Utskottet förut andragit, flere gällande skäl
förekomma till de förras Pensionerande uti
ifrågavarande fall, lika med de Statens Tjenstemän,
som njuta Lön för nära enahanda
Syssla; kan Utskottet å berörde anmärkning
icke göra vidare afseende. Varande icke heller
uti alla desse puncter någre anmärkningar
gjorde bos de öfrige Riks-Stånden.
Hvad för öfrigt beträffar Herr Hartmansdorffs
framställning i afseende på vidtagande af
någon ny föreskrift, rörande Hof-, Stats-, Ämbets-
och Tjenstemäns samt Stats-Fruars och
Betänkanden.
555
Hof-Fruntimmers Pensioner för framtiden,
afgifver Utskottet derom, såsom innefattande
en ny Motion, särskildt yttrande. Hvilket
vördsamt hemställes till Riksens Höglofl. Ständers
åtgärd.
Stockholm den 8 Aug. i8a3.
Ankom elen i4 Augusti t8a3.
N:o 396.
Utlåtande, i anledning af Herr Grefve
Cederströms Motion, om Fonds anvisande
till Pensioner för Stats-Rådets
Ledamöter.
Uti ett till Stats- samt Allmänna Besvärsocb
Ekonomi-Utskotten remitteradt Memorial,
rörande egentligen orsaken till den öfverklagade
allmänna förlägenheten och sättet att
den afhjelpa, har Herr Grefve Rudolf Cederström
bland annat yttrat, att de som önska
förändring uti den af dem med benämningen
af Ministere utmärkte Corps, borde vara betänkte
på någon Fond, hvarmed afgående
Stats-Råd och Stats-Secreterare böra pensioneras,
då de betinna sig utur stånd att gilla
de grundsatser, hvarpå besluten byggas oeh
derföre anses böra resignera.
Enär denna del af Memorialet innefattar
ett ämne, som för Stals-Utskottets yttrande
556
Stats - Utskottets
allena kan utgöra föremål, liar Stats-Utskottet
ansett sig böra deröfver afgifva särskildt
Utlåtande; och då Grundlagen, genom föreskriften
om vägran af Contrasignation i 38 §.
Regerings-Formen, hindradt utfärdandet af ett
Konungens Beslut, som skulle vara stridande
emot denna Regerings-Form, harden, derföre
att den föredragande då hör nedlägga sitt
Ämbete, och ej förr än Riksens Ständer hans
förhållande pröfvat och gillat, detsamma återtaga,
anbefallt att denna Ämbetsman bör vid
sin Lön och öfrige Tjensten åtföljande inkomster
bibehållas. Deremot om- den oförmodade
händelse skulle inträffa, att, Kongl, Majrts
Beslut, vöre uppenbarligen stridande emot Regerings-Formen
eller Rikets Allmänna Lag,
då det, enligt g §. Regerings-Formen, åligger
Stats-Rådets Ledamöter att kraftiga föreställningar
deremot göra, har Grundlagen icke
vid Rådslagen, i likhet med hvad för Beslutets
utfärdande skett, fästat det vilkor, att
Ämbetet bör af dessa Ledamöter nedläggas,
och således icke lemnat föreskrift om bibehållande
af Lönen,
Stats-Utskottet, som vid hvarje tillstyrkande
åt Riksens Ständer, känner sin skyldighet
att handla i enlighet med Grundlagens
anda och efter dess bokstafliga föreskrift, anser
sig derföre icke böra tillstyrka inrättan*
det af en Pensions-Fond för Stats-Rådets Ledamöter,
då de befinna sig, som Motionären
yttrar, utur stånd att gilla de grundsatser,
Betänkanden,
557
hvarpå Besluten byggas, och derföre anses
höra resignera. Utskottet tror sig deremot
böra yttra den förmodan, att Stats-Rådets Ledamöter
lika säkert lära uppfylla Svenska Folkets
billiga fordringar på ett redligt beräknande
af Rikets sannskyldiga nytta , utan afseende
på de materiella fördelar de kunna åt"njuta
eller förvänta, som Rikets Ständer, i
den oförmodade händelse, att en noggrann
utöfning af Stats-Rådets pligter skulle aflägsna
dem från Ämbetet, icke underlåta, att i
det fallet bereda dem nödig utkomst; och lära
Riksens Höglofl. Ständer alltså finna, att
någon åtgärd i denna del af Motionären ej
erfordras ; hvilket dock vördsamligen hemställes
till Riksens Höglofl. Ständers vidare bepröfvande.
Stockholm den 8 Aug. i8a3.
Ankom den i4 Aug. i823.
N:o 397.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande,
i frågan om Indragning af Medico-Theologiska
Stipendierne.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högv. Preste-Ståndet,
samt Ilederv. Bonde-Ståndet hafva,
i anseende till derstädes gjorde anmärk*
558
Stats - Utskottets
ningar vid Stats-Utskottets den q sistl. Juni!
afgifne Utlåtande, angående föreslagen indragning
af Medico-Theologiska Stipendierne, återremitterat
detta ämne till Utskottets ytterligare
åtgärd.
Emot Utskottets tillstyrkande, att af de
5,ooo R:d. årligen, hvilka Riksens Ständer
vid 1810 års Riksdag anslogo, för att genom
Stipendier vid Universiteten uppmuntra dem,
som skulle blifva Prester, alt tillika studera
Medicin, 3,000 R:d. ifrån nästa års början
måtte indragas, samt vissa föreskrifter meddelas
för begagnande af den återstående delen
af anslaget, bar blifvit anmärkt inom Ridderskapet
och Adeln, dels att bela anslaget bordt
indragas, dels att för begagnandet af de till
bibehållande föreslagne 2,000 R:d. antingen
inga föreskrifter borde meddelas, utan sådant
öfverlemnas till Kongl. Maj:ts vishet, eller
ock, i stället för den af Utskottet föreslagne
skyldigheten för Stipendiaterna, att förvärfva
kännedom af grunderne för Physiologien i
allmänhet, dem måtte endast åligga, att inhemta
kännedom för att försvarligen använda
Medicinska Policens och Dicetctikens angelägnaste
föreskrifter. Hos Preste-Ståndet är yrkadt,
att bela anslaget borde bibehållas såsom
erforderligt till understöd för mindre bemedlade
Studerande Ynglingar, och med rättvisa
vore tilldeldt de Lärare vid Akademierne,
hvilka, genom det stadgande som blifvit
gifvet för dessa Stipendiers begagnande,
Betcinkanden.
erhållit ökacle göromål, men om någon del
funnes böra indragas, hvilket likvid ej skulle
kunna ske genast, emedan en stor del af desse
Stipendier, antingen blifvit bortgifne förliden
Vår-termin, eller ock instundande Höst böra
disponeras, syntes Summan böra blifva sådan,
att den proportion Kongl. Majit i Nåder stadgat
vid Stipendii-Summans fördelning Upsala
och Lunds Academier emellan, må kunna bibehållas
; meli hvaremot, inom Bonde-Ståndet
är yrkadt att hela anslaget måtte indragas
, enär det dermed ifrån början åsyftade
ändamål icke vunnits och angelägnare behof
uppkommit inom Medicinal - Staten , hvartill
dessa Medel heldre borde anvisas.
Dessa af motsatt syftning gjorde anmärkningar,
hafva icke funnits af den beskaffenhet,
att de kunnat ändra Utskottets öfvertygelse,
att den föreslagne nedsättningen af anslaget
till Medico-Theologiska Stipendier från
5,ooo till 2,000 Rid. vore den lämpligaste och
de af Utskottet i dess förra Utlåtande derföre
andragne skäl giltiga; och då anslaget äfven
ifrån början är anvist endast till Stipendier
för behöfvande Ynglingar, sorn jemte Theologien,
jemnväl Studerade Medicinen, anser
Utskottet, så mycket mindre någon del deraf
böra tilldelas Lärår ne, som det besvär de
hafva med Undervisningen, lärer vara ett
åliggande, åtföljande deras tjenster, emot förut
innehafvande Löne-viikor, och numera då
Stipendiaternes antal minskas, följagtligen
56o
Stats-Utskottets
blifver mindre mödosamt. Enär den förbindelse
Utskottet föreslagit för dessa Stipendiers
begagnande, nemligen: att förvärfva kännedom
af grunderne för Physiologien i allmänhet,
ansets vara mera vidsträckt, än som skäligen
borde fordras och icke för det åsyftade
ändamålet nödvändig, bar Utskottet, som linner
detta egentligen reglementariskt, trott sig
böra föreslå Riksens Ständer, att till Kongl.
Mairt i underdånighet öfverlemna, att, efter
vederbörandes hörande, i Nåder bestämma
vilkoren för dessa Stipendiers åtnjutande, äfvensom
fördela det qvarblifvande anslaget
Akademierne emellan, i den ungéfärliga proportion,
sorn hittills blifvit följd; och synes
för öfrigt af hvad inom Preste-Ståndet är anfördt,
blifva angeläget att tillika i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t i Nåder täcktes
anbefalla vederbörande, att, i mån af afgång,
inskränka dispositionen af Stipendierne
inom det anslag, som kommer att bibehållas.
Betta liemställes vördsamligen till Riksens
Högloft. Ständers bepröfvande; och får Utskottet
anmäla, att dess förra yttrande blifvit
bifallet af Vällofl. Borgare-Ståndet den 5
nästlidne Julii.
Stockholm den 8 Aug. i8a3.
O
Ankom
B et än ka uden.
Antom dcii i4 Augusti I8a3.
N:o 398.
Betänkande, i anledning af gjorde Motioner,
rörande Roteringen i Skåne.
Efter det Riksens Ständer, sista Riksdag,
genom underdånig skrifvelse den 2a Junii
1818, andragit, huruledes de, i anledning af
väckt fråga, om ändring och rättelse i den
åren 1814 °°h 1815 verkstälde Roteringar i
Skåne, funnit att dervid icke vore följd den
för dyl ike förrättningar förut vanliga och stadgade
grund, att hvarje Hemman och Lägenhet
skulle åsättas Rotering efter dess mantal
i Jordehoken, utan vid denna Rotering beräknat
hvarje Hemmans årliga och behållna
afkastning, samt att, i uppräknade flere fall,
sådane olikheter skola förelupit, som icke instämde
med en jemn fördelning af Roteringsbesväret,
och derföre i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes, sedan
vederbörande Landshöfdingar blifvit hörde,
samt Kongl. Krigs- och Kammar-Collegiernes
underdåniga utlåtande infordradt, utfärda en
ny Instruction för Roteringens verkställande
i Skånske Länen, samt derefter anbefalla en
ny undersökning , och Rotering derstädes, dervid
de Roterings-skyldige, som vid förra förrättningen
icke varit tillstädes, följagtligen
4 Sami. 3 B.
36
56 a Stat s-Utskottets
äfven Boställshafvare borde kallas och höras,
m. m., som kunde bereda jemnkning och rättelse
i de delar, der den ena Rotskyldige funnes
lidande och mer betungad änden andre,
så hafva vid denna Riksdag uti afgifne Memorialer,
som Höglofl. Ridderskapet och Adeln
remitterat till Stats - Utskottets åtgärd, Herr
Friherre II. Wrangel och Herr Friherre J.
Raab anfört, den förstnämnde, att, ehuru
Friherren egt den förhoppning, att medelst
verkställigheten af omförmälde undersökning
och nya Rotering, skulle tillvägabringas den
åsyftade jemnkning och rättelse i tillkomsten
af Roteringens permanence, hade likväl, under
de sedermera förflutne fem åren, någon
sådan icke blifvit företagen, hvartill möjligen
kunde vara den orsak , att särskildte medel
till kostnaderne dervid icke biefvo anslagne;
yrkande Friherre Wrangel, att nödige åtgärder
nu måtte vidtagas, för att sätta den föreslagne
nya Roterings-Commissionen i verkställighet,
på det de klagande måtte finna en laglig
punct, den de med framgång kunna anmäla
de orättvisor, som dem öfvergått, då de frånvarande
dömdes såsom jakande till den nu
varande ständige Roteringen, samt Friherre
Raab åter, under framställning af Skånska
Roteringens uppkomst, och Riksens Ständers,
sidsta Riksdag, emot verkställigheten deraf,
gjorde anmärkningar och derpå grundade underdåniga
anhållan, om jemnkning och rättelse
deri, jemnväl föreslagit en förnyad underdånig
hemställning till Kongl. Maj:t om be
-
Betiinkanden\
563
hofvet af en sådan Ro terings - undersökning»
hvarjemte och då vid sidsta Riksdagen uppgafs,
det Kongl. Maj:t i Nåder hade anslagit
6 Tunnor Spannmål för hvarje af de i Skåne
tillkomne in öfverlopps-Rotar, till de ordinarie
Rotarnes understöd, räknadt från och
med år 1816, men ingen vetterligen deraf
rönt någon lindring i dess från början erhåll'
lie Roterings-besvär, Herr Friherre Raab hemstält,
att upplysning härom måtte sökas och
detta anslag allt ifrån år 1816 utfordras, hvarigenom
medel till bestridandet af kostnaderne
vid den nödig ansedde Roterings-undersökningen
ock kunde erhållas.
Stats-Utskottet har i anledning häraf inliemtat,
att Kongl. Majit, öfver hvad Riksens
Ständer sidsta Riksdag i underdånighet anmält
, såsom felagtigt vid den skedde Roteringen
i Skäne, infordrat underdånigt yttrande
af nu t. f. Öfver-Ståthållaren, Landshöfdingen
m. m. Herr Friherre Edelcreutz och Herr
Kammar-Rådet Fägersten, hvilka, jemte dertill
utsedde personer i orten, varit förordnade
att verkställa den öfverklagade Roteringen;
och hafva desse Ämbetsmän, i deras den i3
October 1819 afgifne underdåniga utlåtande,
upplyst och utredt så väl de grunder, hvilka
vid Roterings-Verkets upprättande blifvit följde,
som de särskilde orsaker och förhållanden,
hvilka, oaktadt all använd omsorg och
uppmärksamhet, icke medgifvit den ständige
Skånska Roteringens lika jemna fördelning på
564 Stats-Utskottets
hvarje Jordegare. Vid föredragning hvarutaf
Kongl. Maj:t, enligt hvad Herr Stats-Secreteraren
för Krigs-Ärenderne, uti Ämbets-skrifvelse
den 26 sisth Martii till Utskottets Ordförande,
upplysningsvis meddelt, i Nåder förklarat,
det Hans Maj:t hade önskat låta föri’ätta
en jemnkning af Roterings-besväret i
Skåne, så framt det af Rotehållarne, vid det
ständiga Kneckte-hållets åtagande, gjorde förbehåll,
att ingen dervid borde åläggas högre
Ordinarie-Rotering, än den Extra-Rotering,
han tillförene utgjorde, icke hade hindrat
en sådan jemnare fördelning, men att, då
detta förbehåll bordt ovilkorligen iagttagas,
Kongl. Maj:t fann den Skånska Roteringen
hafva blifvit verkstäld med all den billighet
och rättvisa, som i förening dermed varit
möjlig.
Till ledning för omdömet i detta ämne,
då det nu åter blifvit ett föremål för Riksens
Ständers åtgärd, anser Stats-Utskottet sig böra
erinra: Att Ordinarie-Roteringen i Skåne tillkommit
i anledning af derom vid 1812 års
Urtima Riksdag, utaf Provincens Jordegare
och Boslälls-innehafvare väckt fråga, saint efter
samtlige véderbörandes ytterligare hörande,
genom Kongl. Majrts Befallningshafvande i
bägge Skånske Länen, i Januarii månad år
1813: Att denne Rotering grundade sig ej
mindre på den förut vid 1810 års Riksdag
allmänt åtagne Extra-Rotering af all orolerad
jord, hvilken år 1811 i Rikets öfrige Landskap
äfven verkstäldes, än ock på de der till
-
Betänkandeti.
565
förene Skåne särskildt åliggande skyldigheter
att uppsätta Vargerings-Manskap elier erlägga
Utskrifningspenningar, som deremot upphörde;
Att, likmätigt Kongl. Maj:ts, angående
verkställigheten af den i orten allmänneligen,
fast med olika vilkor, önskade ständige Roteringen,
aflåtne Nådiga Bref af den 23 Martii
1813 , det herodde af Provincens Innevånares
otvungna begifvande, att deruppå ingå, eller
förblifva vid 1811 års Extra-Rotering, meni
sednare fallet, vid de, i sådant afseende utsatte
sammanträden, som liöllos efter derom
i Länen utfärdade Kungörelser, låto sig dertill
anteckna, samt att, i följd häraf, Roteringen
blef förrättad åren 1814 och 1815 på
föreslagne grunder, hvilka hufvudsakligen bestodo
deri, att 2000 Rote-Nummer, hvarutaf
4oo lingö i 5o år vara vacante mot årlig afgift
af 6 Tunnor Spannmål, skulle af de förutvarande
2,5^2 Extra-Rotarne indelas och
alltså en minskning af något mer än £ i hela
Provincens Roterings-skyldighet ega rum, men
hvilken endast borde tillgodokomma dem, som
ingingo i ständiga Kncckle-hållet, och sådant
i den mån hvardera vid den i förening härmed
stående jemnkning af 1811 års Rotering
linnes dertill berättigad; hvilken nya Roterings-förrättning
utföll sålunda, att permamente
eller ordinarie Rotar uppkommo lill
ett antal af ...... 1,(780;
hvaremot i Extra-Roteringen
qvarstannade 126 Rotar.
Tillsammans 2,111 Rotar.
566
Stats-Utskottets
Och då alltså Roteringen på det hela Iemliade
ett öfverskott af 111 Rote-Nummer utöfver
hvad som vid ett allmänt ingående på
ständige Roteringen var påräknadt, eller 2000
ordinarie Rotar, så täcktes Kongl. Maj:t vid
nödig pröfning af Roterings-Verket och de
flere i afseende på verkställigheten deraf anförde
underdånige besvär, genom Nådigt Bref
till Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne,
samt särskild Resolution af den 21 Octoher
1817 stadga och förordna, hland annat, att
för de uppkomne 111 öfverlopps - Rotarne ,
hvilka, med iagttagande af enahanda eller £
förminskning, utgjorde 86, skulle ersättning
elier lindring tiligodokomma det indeldte
ständige Kneckte-hållet, sålunda, att, svedan
utrönt blifvit, hvad utaf afgiften för de Vacante
Rotarne borde efter särskilde bestämde
grunder, utgå till ersättning åt de roterade
Hemmansegare, som bestrida Postföring och
för hvilken utgift Stats-Verket först borde
godtgöras af öfverlopps-Rotarnes prastation,
skulle återstoden deraf, efter beräkning af 6
Tunnor Spannmål, hälften Råg och hälften
Korn, årligen per Rote, ifrån och med 1816,
komma till understöd för ständige Knecktehållet,
på det sätt, att en gemensam Fond
deraf formerades, hvilken, i enlighet med
Hvad Rotehållarne sjelfve kunde öfverenskomma,
med proportionerlige bidrag efter
hvars och fens Roterings - besvär, antingen
lill Soldat - beklädnadens underhåll eller till
Recruterings - kostnadens bestridande, bomme
lletänkanden. 5 67
att i det ena eller andra minska deras utgifter.
Af Stats-Verkets Räkenskaper inliemtas
väl, att Vacance-afgift, är påräknad och ingått
för de Ordinarie-Rotar, som, då 1,600 Man
clFectivt böra finnas uppsatte, återstå af ständige
Kneck te-hållet, och utgöra 885 Rotar,
men huruvida Vacance-afgiften erlägges för
de öfrige i5 Rotarne, till fyllande af P10-  vincens hela Roterings-skyldighet för 2000
Kummer, visar sig icke af desse Räkenskaper
; och beträffande åter hvad för ofvannämnde
86 öfverlopps-Rotar, skulle efter anförde
beräknings-grund belöpa, eller 516 T:r
Spannmål; så har Utskottet ej varit i tillfälle
att utröna hvad åtgärd och reglering, som
i denna del följt på Kongl. Brefvet till
Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne af den
31 Oct. 1817; till utredande hvaraf ock en
grundligare undersökning och fullständigare
upplysningar från orten erfordras, än som under
Riksdagen kunnat åstadkommas i ett så
inveckladt ämne, som troligen i anseende till
de i Roterings-Verket yrkade förändringar
icke vunnit fullkomligare utveckling och Reglering
inom Piovincen uti denna del, deri
verkställigheten äfven beror på öfverenskom-'
melse Rotehållarne emellan.
I följd af hvad om Skånska Roteringeii
stadgadt och förordnadt är, anser Ståts-Utskottet
det vara de ordinarie Rotehållarnes
568 Stats-Utskottets
rättighet, att, från och med 1816 räknadt,
få tillgodonjuta den i och för öfverlopps-Rotarne
belöpande Spannmåls-afgiften nied afdrag
för Stats-Verkets ersättning af dess utgift
till Postförings-kostnaden; och hemställer
altså Utskottet det Riksens Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det måtte vederbörande
Verk och Ämbetsmän varda anbefalte,
att i afseende härå vidtaga de åtgärder,
sorn finnas nödige till befordrande af
skyndsam verkställighet af de fattade besluten
och Rotehållarnes förhjelpande till deras
tillständiga rätt, i sammanhang hvarmed .StatsVerkets
älven bör iagttagas. Och ehuru, hvad
åter angår den af Riksens Ständer, sidsta Riksdag,
begärde och nu åter yrkade ytterligare
undersökning och jemnkning uti ifrågavaran-1
de Rotering, Kongl. Maj:t, enligt meddelad
upplysning, funnit det hinder derföre möta,
att de Rotehållare, hvilka ingingo i ständige
Roteringen, hade förbehållit sig, att vid den
med verkställigheten deraf förenade jemnkning
af 1811 års Rotering, icke blifva högre
än förut Roterade; likväl och då härvid förekommer,
att, när på hela Roterings-Verket
till indelande af 2000 Nummer, uppkommit
ett öfverskott af 86 Rotar, tillgång synes kunna
vara att tillvägabringa någon vidare jemnkning
och nedsättning häruti, derest Rotehållarne
i allmänhet heldre skulle för framtiden
önska att i sjelfva Roterings-beräkningen erhålla
förminskning, än såsom nu är stadgadt,.
åt
-
Betaiikanden.
5 6g
åtnjuta lindring i Beklädnads- neli Recruterings-kbstnaderne
för hvad af ett sådant antal
öfverlopps-Rotars afgift kan belöpa, sedan
Stats-Verkets ersättning afgått, har Stats-Utskottet,
med anledning häraf, jemte ofvanberörde
Nådiga förklarande, det Kongl. Maj:t
ock hade Önskat låtayjförrätta den föreslagne
jemnkningen af Roterings-besväret i Skåne;
trott sig böra tillstyrka, det Riksens Ständer,
med förnyande af deras vid sista Riksdagen
derom gjorde anhållan, i underdånighet hemställa
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, om
icke ändamålet, så på Statens sorn Rotehållarnes
sida, skulle genom en sådan omregleving
kunna vinnas ; i hvilket fall de erforderlige
åtgärderne till närmare utrönande, huru
densamma i Verkställigheten kan utfalla, lära
blifva i Nåder vidtagne; men hvar emedlertid
den verkstälde Roteringen, såsom Riksens
Ständer sista Riksdagen hemstäldc, må förblifva
i sitt nu varande skick. Börande Utskottet
härvid, i anledning af Herr Friherre
Wrahgels Motion, upplysaf att efter hvad 1111
förekommit, har den ifrågavarande undersökning
icke varit uppehållen i brist af medel
till kostnaderne dervid, samt att något hinder
deraf för nu föreslagne åtgärder, icke eller
kan möta, då Stats-anslag finnes för sådane
utgifter, som dervid kunna förefalla;
Hvilket allt vördsamt öfverlemnas till Riksens
Höglofl. Ständers beprÖfvande.
Stockholm den 8 Aug. 1828.
36*
Stats-Ut,'{kottets
Antom ilen i4 Augusti i3a3.
N:o 099.
Memorial, angående gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande, i
frågan om Löne-tillökning för 15
Subaltern - Officerare vid Skånska
Dragon-Regementet.
Med åtskillige anmärkningar vid Stats - Utskottets,
under N:o 248, afgifne Utlåtande öfver
Herr Friherre D. Stjerncronas Motion,
om tillökning i Lönerne för i3 Subaltern-Officerare
vid Skånska Dragon-Regementet, hafva
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hederv.
Bonde-Ståndet återremitterat ärendet
till förnyad åtgärd af Utskottet, hvars yttrande
deremot blifvit gilladt af Ilögv. PresteStåndet
den 6:te och af Yällofl. Borgare-Ståndet
den 2 nästlidne Julii.
Hvad som funnits anmärkningsvärdt är
Utskottets yttrande, att de , vid Skånska Dragon-
och Husar - Regementerne, med contant
aflönte Subaltern-Oflicerare äro Surnumeraire,
till hvars Löne-vilkors förbättrande, Utskottet
icke kunde tillstyrka särskildt anslag, af
jemnväl det, utom endre, äfven förekomne
skäl, att fråga om en sådan tillökning för desse
Surnumeraire Officerare vid Skånska IIusarRegementet
icke blifvit väckt, utan förmodade
Utskottet, att Kongl. Maj:t i Nåder, sä
'Betänkanden,
vida detta Befäl efter nu mera förändrade
förhållanden , icke skulle kunna indragas, lärer
täckas af redan varande anslag för Försvars-Verket,
tilldela desse Officerare sådane
Löner, som vederlikar vid andre Regementer
åtnjuta.
Det är häremot erinradt, att ifrågavarande
i3 Subaltern-Oflicerare icke äro Surnumeraire,
utan finnas på Stat och äro för Regementets
tjenstbarhet nödige, dels i anseende
till Esqvadronernes styrka, såsom hvardera bestående
af 125 Man, dels såsom en följd af
sednare tiders förändrade tactik, hvilket förenar
behof af talrikare Befäl; att enär förhållandet
finnes vara enahanda vid Skånska
Husar-Regementet, Utskottet jemnväl fördetta
Regemente bordt föreslå en lika tillökning,
oagtadt fråga derom ej blifvit väckt; att den
nu ifrågastäkle Löne-tillökningen, rätteligen
bordt dem tillkomma, vid den Löne-reglering,
som i följd af Riksens Ständers Beslut
vid i8i5 års Riksdag verksläldes med Fenninge-Löntagande
Militaire Befälets Löner;
samt att den gjorde anvisning på redan varande
anslag för Försvars-Verket, syntes desto
olämpligare, som detta anslag vore för
ändamålet otillräckligt.
Så väl Indelnings-Verket för Skånska Dragon-Regementet,
som den derföre af Kongl.
Krigs-Collegium årligen utfärdande AflöningsLista,
ådagalägga, att Indelningarne vid detta
Stuts- - Utskottets
Regemente äro till antalet lika med andra
Cavalleri-Regementers, af från början samma
Styrka, och att bär, såsom vid de öfrige Cavalleri-Regementerne,
finnes Indelningar för
en Ryttmästare, en Lieutenant och en Cornett
vid hvarje Esqvadron, hvadan Utskottet icke
kunnat betrakta de af Herr Friherre Stjerncrona
anmälte i3 Cornetter som äfo med
Penninge-Lön försedde , och ingått till Regementet
från den upplösta Skånska Vargeringen,
annorlunda än som Surnumeraire. Om
Utskottet trott det vara dess åliggande, att
ingå i pröfning, huruvida detta tillökta antal
Officerare kunde vara för Regementets tjenstbarhet
erforderligt, hade Utskottet troligen
af en sådan pröfning funnit det resultat, att
Esqvadronernes större styrka och närvarande
tiders tjenstgörings-sätt påkalla en tillökning
af en Officerare vid hvarje Esqvadron; men
deraf hade ock följt, att tillgång till den af
Herr Friherre Stjerncrona föreslagne Lönetillökning
kunnat erhållas utan något nytt
anslag, medelst användande dertill af de öfverflödige
Lönerne, hvilket Herr Friherrens,
i egenskap al Regements-Chef, Utskottet meddelte
uppgift, att ia Ryttmästare finnas vid
Regementet med indelte Löner, ehuru Regementet
består endast af 8 Esqvadroner, gifvit
full anledning. Nu har Utskottet deremot
ansett det på Kongl. Majrt allena bero, att
reglera Lönerne inom Krigs-magten, med de
Löne-anslag sorn dertill redan äro anviste,
och denna grundsats är jemnväl af Riksens
Betänkanden.
Högloft. Ständer gillad, då bifall lemnades
till Utskottets Utlåtande N:o 202, öfver Herr
Gustaf Hjertås Motion, om reglering till förbättring
i Löne-vilkoren för Befälet vid Indelta
Armeen, hvaruti tillstyrktes underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, det en sådan reglering
måtte vidtagas med Indelta Armeens
Befäl, som inom redan varande anslag bereder
nödig utkomst för hvar och en samt lämpar
aflöningen efter tjenstegraderne; och Utskottet
tror denna reglering äfven böra sträcka
sig till de Skånska Cavalleri-Regementerne.
Då Utskottet följaktligen icke finner skäl
till ett förändradt yttrande nu, emot hvad förut
blifvit hemstäldt, får Utskottet derjemte
erinra, att då denna icke af Kongl. Maj:t,
utan af enskild Riksdagsman väckte fråga,
om Lönc-tiilökning för i3 Subaltern-Ollicerare
vid Skånska Dragon-Regementet, hvarken
innefattade begäran om retroactiv beräkning
af en sådan tillökning, eller att Löneförhöjning
äfven skulle tillgodokomma de vid
Skånska IIusar-Regementet i samma förhållande
varande i3 Subaltern-Ofticerare, kan någon
fråga om sådan beräkning eller tillökning
icke komma till öfverläggning, emedan grän*
sen derföre bestämmes af sjelfva Motionen.
Till Riksens Högloft. Ständers bepröfvande,
hemställes detta vördsamligen.
Stockholm den 8 Aug. 1823.
‘ 1 i'.
. • :
;■! . •..> , • , j • ■ _ ; )r
:
• t •/- i . •
■ • •:■ \ rssrnjij: ■
>
ii- - Urjif > ;
;
,r
-
.»Vin:’ VS
A ;;x ; • :: :.*st >,,■
■ • ■ " v : . . (<»<tjji ■ •-> •
- . ■ T * ••• ! . 1 ■ ■r-"•; ■
. ■
r I- . : •>! ••• • ’ • •; :■*.
: t i i-.’*. ‘ i ' ;
i. ■ •
-T '.,: * I.
sks i
, f.
'•!
is; :> i• • r.« *'«. ■ ,
• v. • . : ,»<•
' - ' ' ;
■ »ithis
■ :?..v •
‘ ■ ' • ■ • A. v .
•-
:iwv‘10 ;
.. *•
>;< rv .v*-' {>, •
: " - r, - :
..v:-.;;
4i ( Mf
: , i ••'* j.
i -v. s\, 'c
; •••
! v: , r
■a-ris
l ■ i
.
