# ID: svediakorp-gov1861
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,077
# sentences: 1,518
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bihang
till samtlige
Riks-Ståndens Protocoll
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
år 1823,
innehållande
Stats-Utskottets Betänkanden.
FJERDE SAMLINGEN.
Tredje Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Johan Hörberg, 1823.
Ankom d, x'4 Julii i8a3.
N:o 3oi.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss
af frågan rörande Rättighet
för Åboer å Preste-, Klockare-,
Annexe- och Mensal- m. fl. Hemman,
att lösa dem till Skatte.
I anseende till åtskilliga gjorde Anmärkningar
vid Stats-Utskottets den 3 sistl. Maji afgifne
Betänkande, i fråga om Åboernes, å
Preste-, Klockare-, Annexe- och Mensal med
flere Hemman, rättighet att dem till Skatte
inlösa, har Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat
Ärendet till Utskottets åtgärd;
Och får Utskottet, i anledning häraf vördsamt
upplysa, att dess ofvanherörde Betänkande
blifvit bifallit af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 12, utaf Högvördige
Preste-Ståndet den i5, och utaf Vällofl.
Borgare-Ståndet den 21 i förenämnde månad;
hvadan frågan, likmätigt 69 §. Regeringsformen,
redan är afgjord, och sålunda
icke kan till vidare pröfning af Utskottet
upptagas.
Stockholm den 9 Julii 1823.
4
Stats - Utskottets
Ankom den i4 Julli i8a3.
N:o 3o2.
Utlåtande, i anledning af gjorde Anmärkningar
vid Utskottets yttrande,
angående öfverlåtelse af Kronans
andel i Uppbörden vid Södra Stäket.
Vid föredragning lios Högloft. Ridderskapet
och Adeln den 5:te nasti. Maji af Stats-Utskottets
den 26:te föregångne April afgifne
Utlåtande, hvaruti bifall är tillstyrkt till
Herr J. Gripensvärds motion, att genom uppmuddring
få göra Canalen vid Södra Stäket,
eller det så kallade Baggens Sundet, segelbar
och inlösa Kongl. Maj:ts och Kronans
andel i Uppbörden derstädes, hafva Anmärkningar
blifvit gjorde emot Utskottets yttrande,
som föranledt ärendets återremitterande;
men emedan Högvördige Preste-Ståndet, Yällofl.
Borgare - Ståndet och Hederv. BondeStåndet
under ofvenberörde dag eller den
5:te nästl. Maji bifallit Utskottets omförmälte
Utlåtande, och ärendet således, enligt
69 §. Regeringsformen, är afgjordt; ty kan
frågan till vidare åtgärd af Utskottet icke
upptagas; hvilket Utskottet skolat vördsamt
anmäla, samt endast tillkännagifva, i anledning
af Herr Friherre Jacob Cederströms
Anmärkning, det Utskottet underlåtit skaffa
sig de upplysningar, som kunnat erfordras,
derigenom Riksens Ständer ej kunnat komma
Betänkändcn.
5
i tillfälle att pröfva kostiraden och det anslag
som kunde erfordras, hvilket icke torde
blifva betydligt, om de machiner, hvilka
nyttjas vid Weddö och Ortala Canal-arbeten,
till detta arbete blefvo begagnade, att Utskottet
icke underlåtit att förskaffa sig nödigkännedom
i ämnet, och dervid vunnit den
upplysning, att ej blott muddring utan äfven
bergssprängning kommer att utgöra Canalarbetet
vid Södra Stäket, och att kostnaden
dertill synes blifva ganska betydlig.
Stockholm d. g Julii 1823.
Ankom den i4 Julii 1823.
N:o 3o3.
Utlåtande, i anledning af Anmärkning
vid Stats-Utskottets yttrande,
i frågan, om sökt friare dispositionsrätt
af den Lägenhet, hvarå Rörstrands
Porcellames-Brnk blifvit anlagde.
Enär Högloft. Ridderskapet och Adeln den
i4:de samt Högvördige Preste-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet den ii:le nasti.
Junii bifallit Stats-Utskottets yttrande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående sökt friare dispositiosrätt af den
Lägenhet, hvarå Rörstrands PorcellamesJ3ruk
blifvit anlagdt; så har Stats-Utskotlet
6
Stats - Utskottets
funnit sig icke kunna till åtgärd upptaga
den inora Yällofl. Borgare-Stådet framställe
Anmärkning vid Utskottets åberopade Utlåtande,
utan kommer frågan likmätigt 69 §.
i Regeringsformen, att anses afgjord; hvilket
Utskottet får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 9 Julii 1823.
Ankom den 28 Julö 1S23.
N:o 3o4.
Utlåtande , i anledning af f. d. Rytt
mästaren
vid Smålands Kongl. Cava
1! e r i e - R e g em e n te, Fredr. Rappes
underdåniga Ansökning om betalning
för den så kallade Eckerdtska
Obligationen, å 5000 R:d, Hamburger
Banco, hvilken uti Riksgälds
- Contoirets Räkenskaper är
bokförd såsom utelöpande.
Hos Kongl. Maj:t har, med hemtad artled.-  ning af Rikets Högloft. Ständers år 1822 församlade
Herrar Revisorers, uti deras Berättelse
till Rikets Ständer, gjorde hemställan,
att, i afseende på en af Amiralitetet i Carlskrona,
under den 31 October 1794, till IdofRådet
Eckert eller dess rätts innehafvare
utgifven, af Kongl. Stats-Contoiret accepterad,
förskrifning stor 3ooo R:d. Hamburger
Banco med upplupen 4 proCents årlig
jsetänkanden.
7
ränta, hvilken förskrifning allt sedan Sr 1800,
dä denna Stats-Verkets Skidd öfverflyttades
på Riksgälds-Contoiret, varit såsom oinlöst
uti Contoirets Räkenskaper hokförd, måtte
bestämmas en prsescriptionstid, inom hvilken
fordringen, vid förlust af all rätt till betalning,
borde till erhållande af Liqvid anmälas,
förre Ryttmästaren vid Smålands Kongl.
Cavallerie- Regemente Fredric Rappe, gift
med Hof-Rådet Eckerdts efterlemnade ännu
lefvande dotter Elisa Eckerdt, anmält, att
för dess Svärfader i lifstiden, skall förkommit
ett af de flere Fordrings-bevis, som, för
Leverancer af Ekvirke blifvit af Kongl. Amiralitetet
i Carlskrona till honom utfärdade,
och hvilket bevis vore detsamma, som uti
Herrar Pievisorernes Berättelse af år 1822
nämnes såsom oliqvideradt, utgörande i Capital
3ooo R:d^ Hamburger Banco, med 4
procents årlig ränta från den 3i October
1794? hvarföre Ryttmästaren, så väl å sin
hustrus vägnar, som i grund af bifogad öfverlåtelse
af sin Svåger, f. d. Handlanden
Joli. Phil. Petersen, gift med framlidne
Hof-Rådet Eckerdts andra dotter, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Maj.t i Nåder
täcktes tillerkänna honom och hans hustru
Elisa Eckerdt rättighet, att utbekomma deras
Svärfaders och Faders förberörde förmenta
lagliga fordran, så vida, efter uti
Allmänna Tidningarne kungjord Prasscriptionstid
af ett år, ej någon annan med fordrings
- beviset eller Original - Obligationen
uti Riksgälds-Contoiret sig anmäler.
8
Stats - Utskottets
Öfver denna Ansökning, hvilken blifvit
af Kongl. Maj:t till Stats-Utskottet öfverlemnad,
hafva Herrar Fuilmägtige i RiksgäldsContoiret
med Utlåtande till Stats-Utskottet
inkommit och dervid tillika en från
Kongl. Stats-Contoiret den 28 sistl. Maji till
Herrar Fuilmägtige aflåten skrifvelse, deraf
upplyses, att, sedan Kongl. Maj:t uti Nådigt
Bref af den 6 October 1794, för ordnat, att
betalning för af Hof-Rådet Eckerdt levereradt
Ekvirke skulle meddelas Eckerdts Rätts
innehafvare, Grosshandlaren Carl Fredric
Fabritius med io,6o5 R:d. 38 sk. Hamburger
Banco, så borde Obligationen derå på
viss betalningstid af Stor-Amirals- Ämbetet
utfärdas; hvarefter under den 3i derpåföljande
October Stor-Amirals-Ämbetet utfärdade
4 st. Obligationer till Fabritius , med 4 pvoCents
ränta, beräknad från den 16 förutgångne
September, hvaraf N:o 1, stor 3ooo
R:d. Hamburger Banco, att genast inlösas:
N:o 2, 3ooo R:d. att betala i Julii 1796:
N:o 3, 4ooo R:d. uti Julii 1797, och N:o l\,
R:d. 607: 27. 4. i Julii 1798, tillhopa 10,607
R:d. 27 sk. 4 r;st. Hamburger Banco; Och
då desse 4 st- Obligationer den \\ November
1794 ftf Fabritius i Kongl. Stats-Contoiret
presenterades, beslöt Kongl. Stats-Contoiret,
att N:o 1, hvilken är densamma sorn nu
är i fråga, skulle såsom förfallen, genast inlösas
, och de öfrige till betalning på utfäste
tider behörigen accepteras; tili följd
hvaraf
Betiinkanden. 9
livar Hi’ också anordning samma dag till betali.
. ;|g af Ivo i, till Fabritius utfärdades
'och valuta, 3ooo R:d. i Capital jemte i månads
28 dagars ränta* 19 R:dr 16 sk. med
tilihopd*t3ou) -d. 16 sk. Hamburger Banco,
i^vexlar hollon tillställas; hvilket belopp
tillika afskrefs mgl. Örlogs Flottans Skuldfordrin
s-‘: efter tg£ sk. Cours och 22
proCenis agio med 3,798 R:d. 33 sk. 6 rist.
RiksgäldsSedlar, äfvensom Stor-Amirals-Ämbetet
uti Bref samma dag underrättades om
denna utbetalning med begäran, att sådant i
Flottans Räkenskaper behörigen iakttaga. Och
bar således, genom misstag allena, ifrågavarande
Obligation blifvit uppförd såsom oinlöst,
å den uti Kongl. Stats-Contoiret under
den 2 Januarii 180.1 upprättade och till Riksgälds-Contoiret
aflemnade förteckning,
Vid det sålunda utredde förhållande, lärer
Ryttmästaren Rappes underdåniga ansökning
icke kunna föranleda till någon annan
åtgärd an den , att uti Riksgälds-Contoirets Räkenskaper
Obligations beloppet får afskrifvas; I
följd hvaraf ock någon verkställighet å Rikets
Hoglofl. Ständers Beslut, om prasscriptionstid
för inlösen af denne Obligation icke
eller eger rum, och torde alltså förhållandet
böra lios Kongl, Majit i underdånighet
anmälas.
Hvilket Riksens Höglofl. Ständers eget
bepröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 9 Julii 1823.
JO
Stats - Utskottets
Ankom den n8 Julii i8i3.
N:o 3o5.
Berättelse och Utlåtande, oM Riksgälds-Verkets
tillstånd och förvaltning.
Då, jemlikt 53 §. Regeringsformen samt 3o
§. i Riksdagsordningen, Stats-Utskottets befattning
tillhörer, att granska Riksgälds-Verket,
samt hos Rikets Höglofl. Ständer uppgifva
dess tillstånd och behof; får Stats-Utskottet,
sedan en sådan granskning nu mera
blifvit fulländad, Berättelse och Utlåtande
derom till Rikets Höglofl. Ständer afgifva.
Under de 5 år som förflutit sedan Rikets
Höglofl. Ständers senaste sammankomst
år 1818, hafva 2:ne Revisioner af RiksgäldsVerket,
i vanlig ordning, försiggått, på sätt
Rikets Höglofl. Ständers Herrar Revisorers
af Stats-, Banco- och Riksgäl ds-Verken, å^en
1820 och 1822, derom afgifne Berättelser
utvisa.
Öfver desse, särskildt af Rikets Höglofl.
Ständer tili Stats-Utskottet remitterade Berättelser,
har Utskottet redan under den 12
sisth Martii till Rikets Höglofl. Ständer inkommit
med Utlåtande, som af Rikets Ständer
är vordet bifallet; och då af RcvisionsHandlingarne,
hvilka Utskottet låtit sig föreläsas
, det erfarits, att så väl de hos Herrar
Fullmägtige, som hos Commissarierne vid
Betånkanden. 11
Riksgi. is-Contoiret hällne Protocoll blifvit
af Hem; Revisorerne granskade, de förre
tili och ms för den 16 pt., nästlidet år
oell. de senai tili Augustii månads slut samma
år, liar Utskottet med fullkomlig tillit
till denna Herrar Revisorernes granskning,
livars noggranliet af Ten ar Revisorernes Protocoll
vitsordas, icke lisett behöflig!, att å
11 jo genomläsa Herrar Fullmägtiges och Commissariernes
Protocoll för den tid sådant
blifvit af Herrar Revisorerne verkstäldt; utan
får Utskottet, i denna del endast åberopa
Herrar Revisorernes Berättelser och Utskottets
i följd deraf afgifne förutnämde Utlåtande.
Utom hvad i samma Utlåtande omförmäles,
rörande 1820 års Herrer Revisorers
hemställan, om bestämmande af en lika tid
för afslutande af de till Riksgälds-Contoiret
inkommande Summariske Räkningar öfver
Riksgälds-Contoirets Fonder och de till Kongl.
Kammar-Collegium ingående llufvud-Räkenskaper,
derom yttrande varder meddeldt i
sammanhang med frågan 0111 Riks-HufvudBoken
och öfrige dermed gemenskap egande
ämnen, förekomma äfven uti 1822 års Herrar
Revisorers Berättelse 2:ne särskilde frågor,
rörande dels behöflige antalet af Commissarie-Sysslor
vid Riksgälds-Contoiret, dels
ock den Öfrige Tjenstemanna personalens
Reglering, deröfver Utskottet ansett sig böra
uppskjuta med allt bedömande, intill dess,
efter nu mera fulländad granskning af Riks
-
12 Stats - Utskottets > -
gälds-Contoirets förvaltning, Utskottet varit
i tillfälle i ämnet stadga sine tankar.
Beträffande således först det af Her^ir
Revisorerne anmärkte förhållande, att ehuru ,
jemlikt sista Mom. 2 §. uti 11 Artikeln af
Reglementet för Riksgälds-Contoiret, Herrar
Fullmägtige skulle åligga, att vid inträffande
Vacancer sjelfve anställa undersökning, om
förhållandet med göromålen innan den ledi-,
ga Sysslan återbesättes, Herrar Fullmägtige
likväl bifallit Commissariernes hemställan, om
återbesättandet af en, i Maji månad 1821,
genom Commissarien Kindelii dödsfall, ledig
blefven Commissarie - Syssla uti RiksgäldsContoiret,
utan att till stöd för detta Beslut,
uti Protocollet finnes åberopadt något annat
skäl, än Commissariernes blotta och icke på
något sätt motiverade anmälan derom, att
Sysslan icke skulle kunna till indragning
föreslås; så finnes väl nämnde stadgande uti
Reglementet innehålla, att, i den mån göromålen
inom Riksgälds-Contoiret minskas,
umbärlige Tjenster och Befattningar, så väl
yid Credit-Sedel-Verket, som vid andre Departements
böra indragas ; men utom det för
tillsynen häröfver, ehuru i allmänhet tillhörande
Herrar Fullmägtige, såsom förande Öfver-Styrelsen
öfver Riksgälds-Verket, den
pligt likväl icke är bestämdt Herrar Fullmägtige
ålagd, att vid hvarje inträffande Vacance,
hvars återbesättande af Commissarierne
anmäles för tillfället vara behöfiigt,
genom egen omedelbar undersökning co 11 Irol
-
Betcinkanclen,
i3
lera en sådan anmälan från Commissarierne,
hvilka, såsom administrerande Riksgälds-Verket-,
synas böra ega den speciela kännedomen
af göromålens beskaffenhet inom Contoiret
samt närmaste uppsigten öfver deras
behöriga skötande; Så förekommer i nu förevarande
fråga, att Herrar Fullmägtige förmält
sig, korrt förr än återbesättandet af den
ledige Commissarie-tjensten kommit i fråga,
hafva, med anledning af ett till Herrar Fullmägtige
från Herrar Revisorerne remitteradt
ärende, rörande Commissariernes biträdande
vid Discont-göromålen, inhemtat den kännedom
af Commissariernes göromål, som bos
Herrar Fullmägtige stadgat den öfvertygelse,
att desamma icke kunnat då bestridas af
färre än Fyra Commissarier; samt att, ifrån
berörde tid och intill dess Commissarie-tjensten
blef ledig, Commissariernes göromål icke
undergått någon förändring eller förminskning,
Det synes således, som en vid sistnämnde
tillfälle af Herrar Fullmägtige företagen
ytterligare undersökning i detta ämne, icke
bade kunnat bibringa Herrar Fullmägtige en
annan åsigt deraf än den Herrar Fullmägtige
korrt förut vid lika förhållanden yttrat,
och den Commissarierne med Fullmägtige
delat samt att det varit af dessa förenade
anledningar, som Commissarie-tjensten blifvit
, endast uppå anmälan om dess behöflighet,
till återbesättande anslagen; hvarvid
Utskottet alltså anser det böra få bero.
i4 Stats-Utskottets
I öfrigt och för ett närmare bestämmande
af Herrar Fullmägtiges åligganden, vid
behandlingen afsådane Förvaltnings-ärender,
hvilka äro af den natur, att Besluten skola
grunda sig på för handen varande omständigheter
och förhållanden, anser Utskottet
sig likväl böra instämma uti den föreskrift
Herrar Re visor erne meddelat Herrar Fullmägtige,
att framdeles låta uti Protocollet
anteckna och omständligen utreda skälen för
alla i dylike mål vidtagande Beslut; äfvensom
, efter hvad vid den allmänna undersökningen
, till utrönande huru de åt en hvar
bland Riksgälds-Contoirets Ämbets- och Tjenstemän
uppdragne göromål och förrättningar
blifvit skötte och handhafde, Utskottet varit
i tillfälle erfara, Utskottet, lika med Herrar
Revisorerne, hyser den öfvertygelse, att
Commissarie - göromålen icke äro af större
omfång än att desamma möjligen kunnat år
1821 och sedermera hafva blifvit ombesörjde
af 3 Commissarier, utan att desse härigenom
fått vidkännas en trägnare tjenstgöring
än af Ämbetsmän med fullkomlig hälsa och
arbetsdrift i allmänhet skulle kunna fordras;
hvaremot i förevarande fall dock något afseende
torde böra fästas på denna omständighet,
att vid den framskridna ålder, som
de vid Commissarien Kindelii bortgång, qvar
varande 3 Commissarierne uppnått, de, efter
en 34-årig trägen tjenstgöring, icke kunna
ega den styrka och ihärdighet till arbete,
att ju icke det varit för dem svårt, såsom
Betänkanden.
i5
de sjelfve anfört, att sakna biträde af en
Fjerde Commissarie.
Hvad dernäst angår Herrar Revisorernes
yttrande, att de öfrige göromålen inom Riksgälds-Contoiret
kunna skötas af en mindre
personal, så framt, med hänsigt till göroniåIens
nu varande beskaffenhet, desamma varda
på annat sätt än efter nu gällande arbetsordning
fördeldte, så hafva, i anledning
häraf, Herrar Fullmägtige infordrat utlåtande
från Commissarierne, hvilka, efter en redogörelse
för de till hvarje befattning inom
Riksgälds -Contoirets Departement hörande
göromål, väl funnit desamma kunna fördelas
på ett sätt att, utom de redan inom
sisth års slut indragne tjenster, ytterligare
skulle kunna till indragning föreslås i Contoirs-Skrifvare-SyssIa
i Afräknings-Contoiret
samt derjemte, genom det de 2 Småsedels
Casseurerne tillädes ett arfvode i likhet med
Bankens Casseurer, emot hvilket de sjelfve
egde att aflöna sine biträden, dem det berodde
af Casseurerne sjelfve att utse och antaga,
de arne hos bemälde Casseurer anställde
Cassa-Skrifvare kunde från antalet af
Verkets Betjente utgå; men då Commissarierne
tillika förklarat, det tiden för någon
indragning icke vore inne förr än den 1 Julii,
då Uppbördens levererande -r i det närmaste
slutad , under hvars jemna gång hvar och
en är fullkomligt sysselsatt vid nu innehafvande
tjenst; så hafva Herrar Fullmägtige,
med godkännande af det utaf Commissarier
-
16
Stats-Utskottets
ne i detta afseende anförde skäl, uppskjutit
slutlige pröfningen af detta ärende till den
tid då Herrar Fullmägtige undfingo del af
livad Rikets Höglofl. Ständer, angående Riksgälds
- Coutoiret besluta; hvarintill Herrar
Fullmägtige ansett det af Commissarierne
nasti, år upprättade förslag, till förändrad
Instruction för Commissarierne samt de under
dem lydande Tjenstemän, äfven böra
blifva hvilande. Och som på Rikets Höglofl.
Ständers förordnanden, vid innevarande Riksdag,
ännu beror om och i hvad mån Riksgälds-Contoirets
verksamket kan komma att
undergå förändring, anser Utskottet Herrar
Fullmägtige hafva egt fullkomlig anledning
att tills vidare låta anstå med pröfningen af
frågan om Tjenstemanna personalens reglerande
samt göromålens fördelning dem emellan.
Och lära Herrar Fullmägtige i alla fall
icke underlåta, att tillse det Aflönings-Staten
alltid varder reglerad, i förhållande till
göromålens beskaffenhet och mtingd, med
fästadt afseende tillika på tjenstgöringens
tillbörliga bedrifvande ; Derom Utskottet gör
sig desto heldre forvissadt, som Utskottet
med tillfredsställelse erfarit, att sedan af
de på Aflöuings-Staten af år 1815 uppförde
Sysslor och Befattningar redan före sistlidne
Riksdag blifvit- indragne En CommissarieBeställning,
En Contoirs-Skrifvare-Syssla och
En Kammardrängs - befattning, för hvilka
samfälde aflöningen med derå beräknad förhöjning
-
Betänkanden.
*7
höjning utgått med 2035 R:d. Banco årligen,
här derefter Aflönings-Staten ytterligare minskats
derigenom, dels att en i Maji månad
1722 ledig blifven Cancellist-beställning, vid
Herrar Fullmägtiges Expedition med 3oo R:d.
årlig lön , icke blifvit åter tillsatt, dels ock
att, uppå Commissariernes anmälan den 16
sist!. December, en då ledig Contoirs-Skrifvare-Syssla,
hvarföre årliga Lönen likaledes
utgjorde -3oo R:d. Banco, är vorden aldeles
indragen, så att å årliga Aflönings-Summan,
sedan sista Riksdag, afgått 600 R:d. eller, i
ett för alltsedan 1815 års Riksdag, 2625 R:d.
En annan särskild minskning uti C011-  toirets årliga utgifter har äfven inträffat deraf,
att Expectance-Staten, som år 1818 utgjorde
1,396 R:d. genom en f. d. Commissaries,
en f. d. Contoirs-Skrifvares och en Pappers-räknares
dödliga bortgång, nu mera endast
uppgår till 496 R:d.; hvaremot Pensions-Staten
sedan berörde tid lorblifvit aldeles
oförändrad.
Från den tid Herrar Revisorerne således
slutat den af dem förrättade noggranna
granskning af Riksgälds-Contoirets förvaltning,
har undcrsökningeil derom blifvit
med lika sorgfällighet af Utskottet fortsatt;
dervid Utskottet ordenteligen genomläst de
hos Herrar Fullmägtige samt Commissarierne
förde Protocoll, de förre ifrån och med den
19 September sisth år, till och med April
4 Sami. 3 B.
2
i8 Stats-Utskottets
månads slut innevarande år, samt CommisSariernes
Protocoll ifrån och med den i September
, till och med sistl. Martii månads
utgång; äfvensom Utskottet till särskild granskning
förehaft Herrar Fullmägtiges, Commissariernes
och Ombudsmannens vid RiksgäldsContoiret
till innevarande Riksdag författade
Berättelser; vid hvilket allt icke varit något
att anmärka.
Förhållandet med den af Kongl. Majrt
till Liqviderande i Nåder öfvertagne Riksgälds-Contoirets
Utländske Skuld och de för
samma skuld utgifne Ilufvudförbindelser och
partial Obligationer, har Utskottet funnit ännu
vara sådant, som det af 1822 års Herrar
Revisorer blifvit uppgifvit, endast med den
skillnad, att af de då icke återstälde ^.66 st.
Partial-Obligationer i Leipzigska Lånet, hvardera
å 5oo R:d. Conventions-mynt, hafva
sedermera, enligt af Herrar Fullmägtige utfärdade
qvittencer, ytterligare blifvit, genom
Kongl. Majit i Nåder aflemnade, under den
27 sistl. December samt 6 Februarii, 27 Martii
och i5 April innevarande år, tillsammans
72 st. annulierade dylike Partial-Obligationer
, så att antalet af de ännu till inlösen
återstående för närvarande utgör 3q4 stycken.
Beträffande Räkenskaperne, så har Statsutskottet
af de år 1822 församlade Herrar
Revisorers Berättelse inhemtat, det Herrar
Revisorerne granskat de öfver Riksgälden för
Betänkcinden.
J9
1820 och 1821 afslutade Hufvud-Böcker; Och
är viii 1822 års Hufvud-Bok derefter beliö
riceu
afslutad samt till Utskottet aflemnad;
. »
mea då sistnämde Hufvud-Bok ännu icke
hunnit att undergå granskning i RevisionsContoiret
och någon ordentelig Revision af
denna Hufvud-Bok således icke kunnat af
Utskottet företagas, om ock Utskottets andre
arbeten dertill lemnat någon tid öfrig, har
Utskottet endast jemnfört det nyligen tryckta
Utdraget af Contoirets Räkenskaper för år
1822 med Balancerne och Special-Räkenskaperne
i Hufvud-Boken för samma år, och
hvilket Utdrag funnits med Hufvud-Boken
alldeles öfverensstämmande,
Under hänvisning tili den historiska öfvervigt
af Riksgälds - Contoirets nuvarande
skulder, fordringar och tillgångar, hvilken
igenfinnes uti 1822 års Revisorers Berättelse
och lemnar en fullständig upplysning, 0111
ursprunget och Beskaffenheten af hvarje fordrings-
och skuldpost, får Utskottet nu, i
afseende på Riksgäldens förändringar, under
de sednaste 5 åren, samt de dels Bestämda
dels tillfällige inkomster oell utgifter, hvilka
förorsakat desse förändringar, enligt Rakenskaperne
meddela följande utredning.
Uti 1817 års öfver Riksgälden afslutade
Hufvud-Bok, utbalanceras till år 1818 Riksgälds
Contoirets Skulder, efter afdrag af Fordringar
och Tillgångar B:co R:d. 6,022,571: 3.
20
Stats - Utskottets
Transport 6,022,571. 3.—
År 1818
Hafva följande Utgifter
graverat Capital-Räkningen,
nemi. Årliga Räntan till Hans
Maj:t Konungen, hvilken,
vid i8i5 års Riksdag fastställde
ränta, för de följande åren
påford Bevillnings - Räkningen
- - B:co R:d.200,000.
Riksdags-kostnader. - iS4,ooo.
Aflöning och omkostnader
vid Riksgälds-Verket och
Justitite-Ombudsmans - Expeditionen
samt för Deputerade
vid Ofver-Revision af KrigsRäkenskaperne
m. m. - 63,828:34* —
Påförde Interessen utöfver
hvad Contoiret under Interesse-Tittel
fått uppbära - i83,668: 6. io.
Summa Utgifter  —— 631,496: 4°*10*
Deremot hafva för år 1S1S, Fonderne härtill
endast varit: Bevillningen, som efter
det anslagen deraf till Banken och Statsverket
blifvit bestridde , för 1817 och föregående
åren lemnat en behållning
af ----- - ig4,3o6: 10. 8,
Skatterätts medel - - 7,685:27. 8.
Observations medel - - 2,746:45. 9.
Licent medel - - - 4^,000:—• —
Lån och betalnings afgift samt
Krigsgårds- och Auctions
medel ----- ^3: 26.
Behållningen af en, jemlikt
Rikets Ständers Beslut vid
1808 års Riksdag, tillRiksgålds-Contoiret
aflemnad
under Kongl. Bergs-Collegii
vård förr varande Gassa 28,471: 47* 4*
Hemfallet Lifrånte- Capital,
insatt af framlidne Öfversten
von Schwartzer - 2000.— —
Diverse smärre Inkomster 168: 34-11*
Summa Inkomster R:d. 280,523: — 6.
Så att totala Skuldtillokningen får år 181S
utgjort - - -
35o,973:4o. 4*
Och besteg sig alltså Riksgälden vid 181S års slut till 6,373,544"43* 4*
Betänkanden,
År 1819.
Capital-Räkningen graverande Utgifter hafva varit lyftning på det vid
1S18 års Riksdag på Riksgålds-Contoiret utståide så kallade mindre
Creditivet - ______ 100,000.— —
Aflöning och omkostnads-Råkningen - 63,197:33. 1.
Påförde Interessen utöfver de godtgjorde i3o,3i2:20. 8.
Afskriften förlust för bedrifvandet af General-Assistance-Contoirets
Läne-rorelse
tor åren 1S16, 1817 & 1818 - - - 39,649:33.10.
Summa Utgifter R:d. 333,i5g: 3g. 7.
Fonder dertill:
Behållning af Bevillning sedan derå anviste
Anslag blifvit bestridde, har utgjort
- - - _ R:d. 172,518: 4. 7.
Skatterätts medel _ _ 5,994: 12. 4-
Observations d:o - - - 4>538:2i. 9.
Licent d:o - - - 45,000:— —
Lön- och Betalningsafgift
o samt Krigsgård - - - 14: iC. II.
Återfordrad hos vederbö
rande
Låne-Forvaltare innestående
Fond tili Capital
ochRånte-bctalning får
Svenska Stats _ Lånen i
Holland, nu mera icke erforderlig
till sådant behof
sedan Kongl. Maj:t i
Häder behagat åtaga sig
den Utländske Skuldens
Liqviderande - - _ 3,938: 6. —
Diverse smärre Iukomster i52:45. 5.
Summa Inkomster R:d.232,i56: rt. 1—
Summa Skuld-tillokning 1819 - - R:d. ———.— 101,003:28. 7.
hvarigenom Riksgälden vid det årets sint uppstigit till 6,474>548: 23. n.
Ål' 1820.
Capital-Räkningen graverande Utgifter:
Aflöning och omkostnader 73,426: 24.10.
Interessen påförde Contoi
ret
utöfver de goeftgjorde 138,757: 4o. 7.
Afskrifven förlust å General-Assistance-Contoirets
Låne-rorelse år 1819 i5,838: 11.10.
Reclamerad Betalningsfond
Transport R;d, 228,022:- 19.3.
6>4?4>548: 23.11,
32
Stats - Utskottets
Transport 228,022: 19. 8.
6,474>548* a3- » »•
för en utlottad Obligation
hörande till Brabantske
Lånan ----- 3^3; 3g,—
Summa Utgifter R:d. 328,416:17. 3.
Fonder härtill •
Bevillningen, efter dermed bestridde anslag,
lemnat en behållning
af - - - - - 220,991: 2. 3.
Licent medel - - - - 46,000: — —
Skatterätts d:o - - - 4>I7i: 1 • 2.
Observations d:o - - 4>249’26.ii.
Lån och betalnings-afgift 3: 4' 9’
Öfverskott får åren 1816,
1817 och 1818 å förslagsvis
beräknade Stats-Inkomster
----- 66,23g: 6. 5.
Allmänna Hingst-medel, levererade
från Kongl.
Krigs-Collegium - - io,5oo: —1 —
Cours-difference på en indragen
fordran i Utländskt
mynt - - - 5,757:12. —
Diverse Inkomster - - - 811:48- 6»
Summa Inkomster R:d. 357,723: 1. 1—•
Om nu från berårde Summa , hvarmed
Capital-Råkningen blifvit fårstårkt, afdrages
Utgifts-summan, som graverat Capital-Råkningen,
nemi. ------ 228,416: 17- 5.
Så visar sig att Riksgälden år rS20
blifvit minskad med -
—. i2g,3o6: 3i. g.
samt utgjorde således vi i det årets slut - 6,345>24i: 40- 2*
År 1821,
Capital - Rakningen graverande Utgifter,
Aflöning och omkostnader 54>465f 26.11.
Interessen, Contoiret påförde
o utöfver de godtgjorde 140,870: 38. 6.
A mindre Creditivet ytterligare
lyftade - - - 3oo,ooo. — —^
Cours-difference, vid återbetalningen
af de med Protest
för non betalning återkomne
på J. & C*
Transport R;d, 4o5»336: 17. 5.
, 6,345,241# 4°* 2*
Betänkanden.
Transport 4g5,336: 17. 5,
6,345. ^1. 4°. a.
Hasselgren i Amsterdam
dragne Vexlar - - - 464' *4- IIm
1820 ars förlust på Lom
bardrörelsen
- - - i4>5i3:38. 6.
Summa Utgifter R:d. 5io,3i4: 22.10.
Fonder härtill
Behållning af Bevillningen sedan derå ananviste
Anslag blifvit
bestridde - - - R:d. 170,15g: 46. 4-
Licent medel - - - 45,000:
Skatterätts d:o - - - 3,6g3: 8. 8.
Observations d:o - - - 1,570: 7, 8,
Öfverskott för år 181g å
Stats-Verkets förslagsvis
beräknade Inkomster 36i,285: 38, 5.
Besparadt anslag för
Högstsal. Hennes Maj:t
Enke-Drottningen Hedvig
Elisabeth; Charlotta
för år 1821 - - 56,018: a4- —•
Skillnaden emellan Förslags-
beråkningen af
den till Ämbets- och
TjenstemånsLöner uppförde
Spannemål och
Riksmarkegångs -priset
år 1821 - - - “ 54,258: 11. —
Diverse Inkomster - * - 108:21. 4-
Summa Inkomster R:d. ----- 692,094? i3> 5.
Om nu härifrån afdrages de Capital
Räkningen
graverande utgifter - - 5io,3i4: 22. 10.
Så visar sig för 1820 en minskning i Riksgälden af R:d. 181,77g: 3g,
Hvarigenom det året Riksgäldens totala belopp blifvit
ytterligare nedsatt till - -- _ - -- -- 6,163,462: 1, 7,
År 1822.
Capital-Råkningen graverande utgifter :
Aflöning och omkostnader 67,406:3o. 1.
Interessen påförde Contoiret
utöfver de godtgjorde 12g,286: 26. 4"
3 Creditivet ytterligare ut
tagne
..... n4,ooo: 1. —
Affkrifven förluft å Lom
barden
år 1821 . . . n,5gg:4o* 3.
Transport 322,2g3: — 8.
6,163,462: 1, 7.
24
Stats - Utskottets
Transport 322,293:— 8. 6,163,462: 1,7.
D:o Betalnings-Fond för
en utlottad Partial-Obligation,
hörande till förra
Lånen i Holland - - 385: — —,
Summa Utgifter R:d. 322,678: — S.
Fonder härtill;
Behållning af Bevillningen, sedan fastställde
Anslag blifvit bestridde
----- i85,88S: 32. 11.
L5n- och Betalnings-afgift
samt Krigsgård - - - 8: 4°- 9>
Xicent-Medel - - - - 4^>ooo:
Skatterätts d:o - - - 3,Sto: 18. 1*
Observations d:o - - - 2,240:27. 10.
Diverse Inkomster - - 166: 5. 6.
Summa Inkomster R:d, 237,114: 29. 1»
Så att år 1822 Riksgälden åter blifvit okad med R:d. 85,563: 19. 7.
Samt utgjorde således den sista December 1822, efter
afdrag af Fordringar och tillgångar ------ 6,249,025:21. 2.
Afdrages nu härifrån Riksgäldens belopp den sista
December 1817 - -- -- -- -- -- - 6,022,571: 3. —•
Så har Riksgälden på desse 5 år i det hela okat sig med 226, 454: 18. 2.
Credit ■ Sedel-Massan, som vid 1818 års början, med inberåkning af
Kopparpoletterne besteg sig till R:d. - ^ - - - - 6,331,799:31.—
8kades genom safnma års större utgift an
inkomst i Credit-Sedlar, enligt utdrag
af Råkenskaperne med - 598,094:47- 3.
Men har åter minskats
med 1819 års
större inkomst ån
utgift ----- 746,121: 9. g.I
1820 års d:o - - 479,562: 5. 3. 1 I,333,OI6:3o.g.
1821 ars d:o - - 77,400: 4. 9. 1
1822 års d:o - - hg,933:11.
I det hela har således Inkomsten i sådane Sedlar ofverskjutit
utgiften med - -- -- - -- -- 734,921:31. 6.
Och når den sålunda indragna Summan afråknas,
visar återstoden circulerande Credit-Sedel-Massan vid
1822 års slut - -- -- -- - - - -- 5,596,877:47. 6.
Som gor i Banco - -- -- -- -- R:d. 3>73i,a5i: 47. 8,
Betänkandeti.
25
Med bifall till Stats-Utskottets Betänkande,
af den 12 Martii, hafva Rikets Höglofl,
Ständer, vid innevarande Riksdag, beslutat,
att, för åtskilliga Riksgäids-Contoirets äldre
skulder, såsom den så kallade gamla Riksgälden
m. fl., en viss praescriptions-tid skulle
fastställas, inom hvilken desse skulder, vid
förlust af all rätt till betalning, borde vara
bos Rikets Ständers Riksgälds-Contöir till liqvid
anmälde. Bland desse skulder förekommer
äfven den så kallade Eckerdtske Obligationen
, till ett belopp i Capital och Ränta,
3a44 R-dr 3a sk. Hamburger Banco; men,
vid derefter anstäld undersökning, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, uppå
f. d. Ryttmästaren Fr. Rappes underdåniga
ansökning, om betalning för denna Obligation,
har blifvit utröndt, att densamma redan
år 1794 är inlöst, ehuru den genom
misstag kommit att såsom oinlöst uppföras
på den Förteckning, som från Kongl. StatsContoiret
till Riksgälds-Contoiret aflemnades,
då desse skulder år 1800 på Riksgälds-Contoiret
öfverflyttades. I afseende på berörde
Obligation lärer således Beslutet örn prasscriptions-tids
utsättande, af sig sjelf förfalla.
Och får Stats-Utskottet, till närmare upplysning
härom, åberopa det Utlåtande, som,
med anledning af den Kongl. Remissen, StatsUtskottet
i detta ämne meddelar; äfvensom
särskildte Förslag, i fråga om Riksgälds
-
Stais-Utskottets
Contoirets blifvande befattning och deraf beroende
behof, varda Riksens Högloft. Ständer
forelagde, utj det Betänkande, sorn StatsUtskottet,
gemensamt med Högloft. BancoUtskottet,
kommer att afgifva , i sammanhang
med den allmänna regleringen af Rikets penninge
väsende.
Jemnlikt upprättade behörigen verificerade
Instrument och Liqvidationer iiro följande
Inventeringar förrättade, nemligen:
1:0 Af Behållningarna af Credit-Sedlar,
så väl uti den så kallade General-Cassan,
sorn uti Små-Sedel-Vexlings-Cassorne.
2:0 Förrådet af det vid Bankens Bruk
tillverkade Papper, som nyttjas till CreditSedlar.
3:o Tryckta Formulairer till dylika Sedlar
och
4:o Säkerhet och andre vigtigare Handlingar,
hvilka äro dels under Herrar Fullmägtiges
och dels under Herrar Commissariernes
vård.
Och har vid desse Inventeringar allt
funnits i den bästa ordning; äfvensom i öfrigt,
efter hvad Utskottet kunnat utröna vid
anställd undersökning inom Riksgälds-Contoirets
samtlige Departement, göromulen derstädes
skötas med ordning och drift.
Det under Riksgälds-Contoiret lydande
General-Assistance-Contoir har äfven varit
Betätikanden.
föremål för Utskottets granskning; hvarvid
Utskottet låtit sig föreläsas ej allenast Herrar
Fullmägtiges samt Öfver-Commissariernes
och Ombudsmannens Berättelser, utan ock
de dios Öfver-Commissarierne förde Protocoll,
ifrån den tid der Herrar Revisorernes granskning
upphört, eller den i Julii sisth år, till
och mej. Martil månads slut detta år, äfvensom
Utskottet, ordenteligen reviderat GeneralAssistance-Contoirets
Hufvudbok för år 18:11 ;
och har någon anledning lii! anmärkning
härunder icke förekommit, hvarken i afseende
på Förvaltningen eller Räkenskaperne,
utan fastmera har Utskottet, sorn, för att på
stället inhemta en practisk kännedom af Inrättningens
beskaffenhet samt göromålens myckenhet
och art; besökt samtelige Departementen
och förvaringsrummen för panterna, dervid
erfarit, det ordning och tillsyn öfverallt
i möjligaste måtto varit iakttagen.
Vid en af Ombudsmannen, i April månad
1819, verkstäld Inventering i Förvaringsrummet
N:o 1, upptäcktes likväl, att Contoirets
Värderingsman för Guld och Silfver,
Jöuveleraren Fr. Willkommen, genom orätt
hcskrifne och för högt värderade panter, vida
öfver hvad vid deras försäljande-å Contoirets
auction kunnat erhållas, ådragit sig
en Balance af 2660 R:dr 2 sk. 4 rist. Banco.
Laglig undersökning härom blef väl genast
vid Kämners-Rätten företagen , men. vid Willkommens
korrt derefter inträffade död afbruten
, då , genom hans Sterbhus-delegare*
2 5
Stats - Utskottets
ansökan om urarfva, Boet försattes i Concours-tillstånd.
Jemte det fordringen bevakades
i Concoursen blef äfven, i följd af den
borgen å iooo R:dr Banco, Willkommen, vid
sitt tillträde till tjernsten, aflemna t, Lagsökning
mot vederbörande Löftesmän anstäld.
Och som desse ioooR:dr derefter blifvit till
Contoiret inbetaide, samt då , efter hvad Ombudsmannen
uppgifvit, tillgången i Willkomxnens
Massa endast utgör 24 ILdr, någon ytterligare
ersättning för berörde Balance icke
är att förvänta, har Utskottet skolat tillstyrka
bifall å Öfver-Commissariens hemställan,
att återstoden af Willkommens Balance må
få utur Assistance-Contoirets Räkenskaper afskrifvas.
Och har denna händelse föranledt
Herrar Fullmägtige, att, enligt Öfver-Commissariernes
förslag, dels anbefalla åtgärder,
ledande till närmare controll både på den
Tjensteman, som värderar och Inspectoren,
som förvarar Panterne vid nämnde Departement,
dels föreskrifva en ifrån 1000 R:dr till
3ooo R:dr ökad borgen för nämnde Tjenstemän.
Sluteligen och då nu Stats-Utskottet till
Rikets Högloft. Ständers eget närmare skärskådande
öfverlemnar denna Berättelse, är
det för Stats-Utskottet en synnerlig tillfredsställelse,
att kunna beledsaga densamma med
det välförtjenta vitsord för Herrar Fullmägtige,
att Utskottet funnit, det Herrar Fullmägtige
vid alla tillfällen med redlighet, nit
och berömvärd omtanka fört Öfverstyrelsen
af Riksgälds-Verket; hvarföre ock Utskottet
Betänkanden.
ansel’ sin pligt fordra, att lios Rikets Höglofl.
Stander tillstyrka, det Herrar Fullmägtige
frikallas från ali ansvarighet för de af dem
inom slutet af April månad delta år vidtagne
beslut och åtgärder, hvilka äro upptagne
uti de till samma tid af Utskottet granskade
Protocoll. Stockholm den g Julii 1823.
Ankom den 19 Julii i8j3*
N:o 3o6.
Utlåtande, i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Olof jonassons motion
om undersökning , rörande utgifterne
vid Garnizons-Sjukhus-Byggnaden
i Stockholm.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till StatsUtskottet
blifvit remitteradt ett så lydande
Memorial:
”Närlagde handling visar, huru från och
med November månad 1816 till och med
sistlidet års slut, aflöning oupphörligt utbetalats
till 2:ne Tjenstemän och en Vaktmästare
för Garnizons-Sjukhus-byggnaden här i
Stockholm, en aflöning, som uppgår till icke
mindre än 8086 R:dr 3a sk. Nog synes det,
som en Sjukhusbyggnad borde på kortare
tid, än 6 år, vara färdig, och jag får derföre
hemställa, om icke denna anmärkning,
med den bifogade handlingen, må varda re
-
3o
Stats - Utskottets
mittevad till vederbörligt Utskott., för att få
utredt, huru härmed rätteligen hänger tillsammans,
och någon utväg påtänkt, huru
bättre må komma att hushållas med de Statens
medel, som till dylika byggnader kunna
vara eller blifva anslagne.” Stockholm
den 3 Maji 1823.
Olof Jonasson
från Elfsborgs Lån.
Varandes den åberopade Bilagan af följande
innehåll:
”Aflöning för nedannämnde vid Garnizons-Sjukhus-byggnaden
och Carolinska Medico
Chirurgiska Institutet på Kungsholmen
till tjenstgöring anstälde Tjenstemän och
Betjente.
År 1816.
Architecten Herr Professoren och Riddaren C.
Gjörwell, Tractamente förNov. ochDec. månader
nämnde år . . . 120. —
Kongl. Committeens Secreterare
och Kamererare P.
F. Thunman , Arfvode för
begge desse Tjenster under
samma lid . . . 33: 16. t53: jg.
• '•
År 1817.
Architecten Herr Professor
Gjörwell 720: —>
Kongl. Committeens Secreterare
och Kamererare
Thunman, Arfvode för
B el änkai ut en.
desse begge tjenster till
Sammans
4^o. —
Vaktmästaren Blomqvist för
sitt besvär 10. — 11S0
År 1818.
Arelliteclen Herr Professor
Gjörwell 720. —<
Kongl. Committeens Secreterare
och Kamererare
Thunman, Arfvode för
begge desse tjenster, jemte
Skrifmaterialier och Renskrifnings-kostnad
m. m.
i ett för allt . . . . 6oo. —
Vaktmästar Blomqvist . . 20. — i34o- —-
År 181 g.
Architecten Herr Professor
Gjörwell 720. —
Kongl. Committeens Secreterare
och Kamererare
Thunman, Skrifmaterialier
och Renskrifningskostnad
m. m. tillika inberäknade
600. —
Vaktmästaren Blomqvist . 33: 16. J353, ,gt
År 1820.
Architecten Herr Professor
Gjörwell 720. —
Kongl. Committeens Secreterare
och Kamererare
3a Stats-Utskottets
Thunman, jemte Skrifmaterialier
och Renskrifnings-kostnad.
iett för allt 600. —
Vaktmästaren Blomqvist . 33: 16. 5353; jg_
År 1821.
Architecten Herr Professor
Gjör well 720. —
Kongl. Committeens Secreterare
och Kamererare
Thunman, jemte Skrifmaterialier
och Renskrifnings-kostirad
m. m. . . 600. —
Vaktmästaren Blomqvist 33: 16. j353- jg.
År 1822.
Architecten Herr Professor
Gjörwell 720. —
Kongl. Committeens Secreterare
och Kamererare
Thunman, Skrifmaterialier
och Renskrilhingskostnaden
m. m. tillika
inberäknade .... 600. —1
Vaktmästaren Blomqvist . 33: 16. ,353- jg.
Enligheten med de hos Kongl. Comrnitteen
för Garnizons-Sjukhus-byggnaclen förde
Protocoll och Räkenskaper, hvilka sednare,
till och med år 1821 , af särskildt i Väder
tillförordnade Revisorer blifvit granskade och
god
-
Betänk anden.
33
godkände, bestyrker, Stockholm af Kongl.
Committeens Kamererare-Contoir den 24 Februarii
1823.
P. F. Thunman
Till upplysning härvid får Stats-Utskottet
meddela, att, sedan Riksens Ständer, vid
1809 och 1810 årens Riksdag, i sammanhang
med frågan om befordrande af en mera allmän
och fullkomlig Läkarevård inom Fäderneslandet,
anvist 3ooo R:dr till inrättandet
af ett Institut för sådane Ynglingars danande
uti Läkare-vetenskapen, hvilka ej hafva
råd och lägenhet att begagna sig af den Akademiska
undervisningen, samt derjemte en
summa af 1825 R:dr, för att med detta Institut
förena ett Garnizons-Sjukhus eller Lazarett,
täcktes Kongl. Majit, uti Nådig Proposition
till Riksens, år 18 ra, församlade
Ständer, tillkännagifva att Lif-Gardets till
Häst gamla Cassern-byggnad på Kungsholmen
blifvit till Garnizous-Sjuklius provisionelt inredd,
dock för ett mindre antal sjulsa, än
der beliöfde inrymmas, samt att en summa
af 7 å 8coo R:dr erfordrades för att sätta
nämnde byggnad i någorlunda stånd intill
dess en tjenlig nybyggnad blefve uppförd;
hvarjemte Kongl. Majit i Nåder framstälde
angelägenheten deraf, att förberedande anstalter
för denna nybyggnad, utan uppehåll,
vidtogos; och förklarade Riksens Ständer, af
4. Sami. 3 B
-
3
34
Stats-Ut skottets
sådan anledning, uti underdånig Skrifvelse,
den 29 Juni i samma år, att de funnit nödigt
anslå en summa af 8000 K:dr till reparation
af de Kronan tillhörige Byggnader å Kungsholmen,
hvilka tills vidare för berörde Inrättning
begagnades; äfvensom Riksens Ständer,
enär desse gamla Byggnader hvarken
för mångå år kunde påräknas, eller egde det
föreskrifne utrymmet för 3oo Sjuke, jemte
Läkare, Elever och Magaziner m. m., i underdånighet
anmälde den önskan, att, så vidt
ske kunde, någon annan Kronan tillhörig,
eller mindre kostsam, men redan bebyggd
Egendom mätte för Inrättningen utses; dock
som Riksens Ständer för det fall, att ingen
annan utväg till en passande local för ett
Garnizons-Sjukhus af omförm älde vidd skulle
kunna erhållas, borde vara betänkte på medels
anvisande att, efter hand, genom nybyggnad,
kunna sådant åstadkomma, ansågo
Riksens Ständer sisi böra för detta ändamål
O
bevilja en summa af 20,000 R:dr att, å 8:de
Hufvud-Titteln, årligen till påföljande Riksdag
utgå.
Vid 1815, samt 1817 och 1818 årens
Riksdagar, bibehölls nämnde anslag oförändradt;
och har, i följe häraf, från början af
år 1812 till 1822 års slut, för ifrågavarande
Inrättning blifvit utbetald en sammanlagd
summa af 220,000 R:dr, som varit stäld under
förvaltning af en särskild dertill i Nåder
utnämnd Committé.
Betänka n den.
35
Sedan Siats-Utskottet, på stället, tagit
kännedom ojn sjelfva Byggnads-arbetets fortgång-och
beskaffenhet m. m., hav Utskottet
sökt göra sig 'underrätadt, huru ofvanberörde
medel blifvit använde, och, i sådant afseende,
infordrat de af vederbörande Redogörare
förde Räkenskaper, jemte öfrige upplysningar,
hvarvid Utskottet inhemtat, att
utom Stats-anslags-snmman 320,000.
ByggnadsFonden tillflutit i hyres-
och försälj hi ngs-med el 7,556: !\!\. q.
Tillsammans 227,556: 44- tillära
f äro till inköp af den Egendom,
hvarest det så kallade Carolinska Medico
Chirurgiska Institutet finnes inrättadt, utgifne
. , . 66,606:32.—
Vidare för Byggnadernes
reparation
och
Institutets underhäll
. - a(,,85i: 37. 3. 96,518:1!. 3.
Såsom förlust å en af Handlanden
Mazer till GarnizonsSjukhus
inköpt, men sedermera
försåld Egendom, af
skrifves
1801: 3. 5.
Till sjelfva Garnizons-Sjukhus
Byggnaden
hafva åtgått , 112,068:46. 4-  Behållningen vid 1822 års slut
dels i Contant, dels ock uti
Materialier, Instrumenter,
m. m., upptages till . . 17,168:81. g.
Summa 227,556: 44- p.
36
Stats-Ut skottets
Emedlertid är Garnizons-Sjuldius-byggnads-arbetet
ännu icke till hälften fullbordadt,
ty, enligt en af Professoren Gjörvvell
uppgjord och Stats-Utskottet meddeld Provisionel
beräkning, erfordras till dess fullbordan,
jemte Byggnadens inredning, ytterligare
omkring i5o,ooo R:dr; hvaraf visar sig, att,
så vida denna byggnad skall utföras efter
samma plan, den blifvit börjad, kommer den
på det hela att kosta vid pass 262,000 R:dr,
eller, sammanlagdt, med Fält-Läkare-Institutet,
358,518 R:dr 11 sk. 3 r:st.; och om Räntan
å nämnde Byggnads-summa beräknas tili
6 procent, blifver alltså hyreskostnaden för
de 3oo sjuka, som å Garnizons-Sjukhuset
skola inrymmas och der njuta Läkare-vård,
15,720 R:dr årligen.
Vid framläggandet af detta förhållande,
har Stats-Utskottet icke kunnat undgå anmäla,
att, örn mindre afseende blifvit fästadt
å Garnizons-Sjukhus-byggnadens yttre pragt
och vidlyftiga omfång, skulle, efter Utskottets
tanka, en betydlig del af kostnaden kunnat
undvikas; hvarjemte ytterligare besparing
synts vara att förvänta i den händelse,
att arbetet blifvit på entreprenad verkstäldt;
men, som hvad beträffar sättet för arbetets
utförande, detsamma på entreprenad varit
utbjudet, utan att något antagligt anbud blifvit
gjordt, hvadan annan utväg icke återstått,
än att ombesörja arbetet genom enskildt
beting, dervid de uti Olof Jonassons Memorial
omförmälde kostnader blifvit nödvändi
-
Betänkcinden.
37
ge , anser Utskottet i denna omständighet
icke vidare vara att erinra; dock hemställer
Utskottet, om icke Riksens Höglofl. Ständer,
i anledning af hvad härutinnan förekommit,
skulle finna lämpligt hos Kongl. Mai:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit Nådigst
täcktes inskränka planen för Garnizons-Sjuklius-byggnaden
och på, det sätt reglera utgifterne
dervid , att arbetet med det å Stat varande
anslag af 20,000 R:dr om året i ytterligare
5 års tid må kunna fullbordas.
Hvad angår de öfver användandet af anslaget
till Garnizons-Sjukhus-byggnaden företedde
Räkenskaper, har Stats-Utskottet funnit
deni alla förde med ordning och redighet;
men som Räkenskaperne öfver detta anslag,
hvilka hittills undergått granskning af
dertill utaf Kongl. Majit i Nåder förordnade
särskildte Revisorer, synas, i likhet med Redogörelserne
för andre Stats-medel, böra öfverlemnas
till Revision uti Kongl. KammarRätten,
hemställer Stats-Utskottet, att sådant
till framgent iakttagande måtte föreskrifvas.
Bland orsaker, sorn bidragit till de betydliga,
ofta öfverö ödiga kostnader, Statsverket
i sednare tider fått vidkännas vid
allmänna Byggnaders uppförande, anser StatsUtskottet
den intaga främsta rummet, att
Riksens Ständer , vid medlens anvisande, sällan
varit i tillfälle att bedöma arbetets vidd,
planen för dess utförande och utgifterne vid
fullbordandet; af hvilken anledning Utskot
-
38
Stats-Utskottets
tet, i sammanhang med förevarande fråga,
trott sig böra tillstyrka Riksens Högloft. Ständer
, att uti särskildt underdånig Skrifvelse,
nast i de fall, då n  ___ Bygg
nader
i Nåder äskas, täcktes meddela Riksens
Ständer en af vederbörande uppgjord
Ritning och noggrann Beskrifning öfver det
till ämnade arbetet, jemte ordentelige Förslag
å dertill åtgående tid och kostnader, utan
äfven, i händelse fortsatte anslag skulle ifrågakomma,
i Nåder låta meddela behörige Redogörelser
för de medel, som redan blifvit
uppburne, tillika med förnyad t Kostnadsförslag
i afseende på den återstående delen;
och är Utskottet öfvertygadt, att det skulle
leda så väl till ökad controll å vederbörande,
sorn till mera drift och hushållning vid
Byggnads-arbetets verkställande, om härvid
jemväl föreskrifves, att Utgifts-Redogörelserne
alltid böra vara afslutade inom Februarii
månads utgång det påföljande äret, samt att
en fullständig arbetsplan i början af hvarje
år till Kongl. Majrts Nådiga sanction i underdånighet
ingify,es, jemte utförlig berättelse
om det förflutna årets arbete; lärandes Riksens
Högloft. Ständer, så vida d,enna Utskottets
tanka vinner bifall, icke underlåta att
äfven derom i underdånighet göra anmälan
uti den särskildta Skrifvelse, Utskottet här
ofvan föreslagit. Hvilket till Riksens Högloft.
Ständers närmare bepröfvande vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den g Julli iSaö*
yttra den önskan,
alle
-
Betärikanden. 3q
Utdrag af Protocollet, hållet: hos Riksens
Höglofl. Ständers Stats-Utskott
den 9 Julli 1823-
S. D. Emot Utskottets nu fattade Beslut, att
tillstyrka fortfarandet intill nästa Riksdag af
de 20/000 R:dr årligen, som hittills utgått
till uppbyggande af ett Garnizons-Sjukhus,
anmältes reservation af Herr Major Gyllenkrok
och Herr Linström; och yttrade den
förstnämnde:
”Hå Högloft. Utskottet nu tillstyrkt, att
anslaget till Garnizons-Sjukhus-byggnaden
må ytterligare intill nästa Riksdag fortfara
med 20,000 R:dr årligen, kan jag ej underlåta
att deröfver yttra mina åsigter.
Så väl af den plan, som för denna byggnad
blifvit föreslagen, som af den redan färdige
delen, hcmtar jag anledning till den
öfvertygelse, att denna byggnad blifvit beräknad
för en; efter Stockholms Garnizon,
mycket för högt tilltagen Sjuk-personal samt
att vid verkställigheten, mer än tillbörligt
afseende blifvit fästadt på den yttre prakten.
Det är visserligen en stor olycka att så har
tillgått, men jag anser deraf alldeles icke
blifva någoii följd, att Riksens Ständer ytterligare
böra på ett sådant företag våga en
Summa af det högst betydliga ocb för Riket
känbara belopp, som nu åter blifvit föreslagen.
Mig synes åter att den redan fullbordade
delen af Garnizons-Sjukhuset kan tills
vidare inredas och till Sjukhus apteras, så
-
4°
Stats-Utskottets
som i min tanka fullt tillräckligt för Stockholms
Garnizons sjuka. Jag anser deremot
hyggnadens fullbordande på det hela kunna,
utan synnerlig olägenhet, uppskjutas intill
nästa Riksdag, då, som jag hoppas, Riksens
Ständer skola finna Stats-Yerkets tillgångar
kunna medgifva en sådan utgift. Af desse
skäl och då jag anser hvarje indragning, der
den utan allt för stor olägenhet kan ske,
höra iakttagas, får jag för min del afstyrka
fortfarandet af ifrågavarande anslag för Garnizons-Sjukh
us-byggnaden.”
Herr Linström tilläde: ”1 likhet med
hvad Herr Major Gyllenkrok yttrat, afstyrker
jag fortfarandet af anslaget för Garnizons-Sjukhus-byggnaden;
men då jag, så väl
af detta företag, som af flere andre på de
Skattdragandes bekostnad utförde Allmänna
Byggnader och Anläggningar, vunnit öfvertygelse,
att den primitift uppgifne kostnadssumman
aldrig räckt ti ii och att den första
arbets- eiler byggnads-planen alltid blifvit
utsträckt och öfverskriden, hemtar jag deraf
anledning tillstyrka, det Riksens Ständer må
taga det fasta beslut, att aldrig anslå medel
till företag, der de en gång bestämde anslagen
finnas vara otillräcklige.”
Och skulle dessa Reservationer medfölja
Betänkandet till Respective Riks-Stånden.
Stockholm som ofvan.
Ex Protocollo
FV. Karström.
Utlå
-
Betänkandeiii
Ånicom den 19 Julii i8aS.
N:o 307*
Riksens Högloft. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-IJtskötts
Utlåtande i anledning af väckte
Motioner, om förseglade Anbuds afskaffande,
eller om en förändrad
ordning för deras öppnande Vid Entreprenad-
Auctioner*
Hedervärda Bonde-Ståndet liar, under deri
7 sistl. Martii, till Stats- och Ekonomi-Utskotten
gemensamt, och Vällofl. Borgare-Ståndet
till Ekonomi-Utskottet särskildt remitterat
Riksdags-Fullmägtigen Olof Månssons, från
Blekinge samt Herr Zacharias Danielssons
Memorialer, angående eri förändrad ordning
för öppnandet af skriftliga allhild, sorn vid
Auctioner, till verkställande af upphandlingar
för Kronans räkning, under försegling
ingifvasi
Utskotten, som låtit dessa Memorialer i
fett sammanhang sig föredragas, hafva deraf
inhemtat: att Herr Danielsson väl medgifvit
billigheten af att eri Speculant, som är hindrad
att bivista eri Uppliaridlings-Auction,
får skriftligen anmäla det pris, hvarför lian
kan vilja åtaga sig leverferingen af de rinder
utrop kommande persedlar, men dock trött
Slike anbrid alltid böra före Auctionén upp
3
*
4*
Stats-Utskottets
brvtas, oell det minsta deraf blifva första
utropet: samt att Olof Månsson åter ansett
skriftliga anbud i allmänhet vara ofördelaktige,
men, i händelse af deras bibehållande,
lika med Herr Danielsson funnit dem böra
före Auctionen öppnas och anmälas, hvarigenom,
efter begges förmodan, en lifligare
täflan emellan Speculanter och med detsamma
en förmån för Kronan , genom lägre pris,
skulle uppkomma.
Efter noga pröfning af detta ämne, hafva
Utskotten funnit sig icke kunna tillstyrka
någon inskränkning i rättigheten, att, vid
Auctioner till upphandling af Kronans förnödenheter,
få inlemna skriftliga anbud, men
då, efter hvad Utskotten jemväl inhemtat,
den ordning stundom iakttagits, att slike
anbud först efter slutet af Auctionerne blifvit
öppnade, hvarigenom den ytterligare täflan,
som, i händelse desamma varit till beskaffenheten
af speculanterne kände, kunnat
uppstå, alldeles uteblifvit; anse Utskotten,
dertill föranledde af de väckte Motionerne,
sig böra föreslå ett till ändamålet ledande
förändradt förfarande härvid.
Genom det af Herr Danielsson och Olof
Månsson gjorde förslag, att skriftliga anbud
borde före Auctionen Öppnas , tro likväl Utskotten
syftemålet destomindrc stå att vinnas,
som, i händelse det uppgifna priset icke
funnes tillräckligt lågt, detta kunde gifva anledning
till den sammansättning emellan närvarande
Speculanter, hvilka då på förhand
Betänkanden.
43
kände hvad de af skriftliga anbuden kunde
hafva att befara, att genom ett blott obetydligt
underbud söka åtkomma levereringen af
de åstundade persedlarne. Denna olägenhet
anse Utskotten deremot förebyggas, om vid
sådane Auctioner, som de ifrågavarande , början
sker med muntliga anbud och sedan desse
upphört, de skriftliga anbuden uppbrytas och
till innehållet för tillslädesvarande Speculanter
tillkännagifvas, samt, i händelse något
af de sistnämnde finnas understiga det lägsta
af de munteliga anbuden, uppropet fortsattes,
då, så vida ytterligare underbud inträffa,
det minsta af dem böra blifva gällande
och mod klubbslag bekräftas, men i annat
fall rättigheten till leveransens fullgörande
tillslås den, som förut munteligen eiler skrifteligen
utfört det lindrigaste priset; och finna
Utskotten sig böra hemställa, i fall detta
förslag vinner bifall, det Riksens Högloft.
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att hvad Utskotten nu uppgifvit,
blefve, såsom ledande till Kongl.
Maj:ts och Kronans båtnad, till iakttagande
föreskrifvet för framtida publique Upphandlings-
och Entreprenad-Auctioner.
Till R. H. Ständers eget vidare bepröfvande
varder detta dock vördsammeligen öfverlemnadt.
En Ledamots särskilda tanka
medföljer.
Stockholm den 3o Junii
Stats-Utskottets
Utdrag af Protocollet, hållet inför
Riksens Högloft. Ständers Stats, samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskott,
vid sammanträde den 3Q
Junii 1823,
S. D. Vid justering af Stats-, samt Allmänna
Besvärs- och Ukonomi,Utskottens gemensam-,
ma Betänkande, i anledning af Herr Zach.
Danielssons och Olof Månssons Motioner, om
gtt förändrad! sätt för verkställande af Upp-,
handlings, Auetioner för Kronans räkning,
yttrade Herr Contre, Amiralen m, m, Norden-,
sköld: ”Med anledning af Herr Danielssons
i Yällofl, Borgare-Ståndet och Olof Månssons
i Hederyärda Bonde-Ståndet väckte Motioner,
om ett förändradt sätt för Upphandlings,
Aucl i o ner för Kronans räkning, får jag emot
Höglofl. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets i
ämnet gifne betänkande, hvarmed nu Hög,
lofl. Stats,Utskot,tet förenat sig, vördsamt anföra
följande: ■—.Att ej, sorn betänkandet in,
nehåller, ”stundom någon gäng skall iaktta,
gits, att slike anbud först efter Auctionerne
blifvit öppnade, hvarigenom ytterligare teij
Ian , sorn, i händelse desamme varit till be,
skaffenheten af Speculanterne kände, kunnat
uppstå, alldeles uteslutits”—- emedan det hit,
tills, enligt Riksens Ständers eget förordnan,
de, varit anbefaldt, att desse Auetioner så
borde verkställas, att först munteligt utrop
skedde af hvarje till upphandling begärd
persedel, och då desse voro slutade, skulle
Betänkanden,
45
de förseglade anbuden öppnas, då det minsta,
utan vidare utrop, skulle blifva det rigtiga
ocb antagne anbudet — och i följd häraf
bar jag af erfarenheten funnit, att det muntcliga
utropet af varan, i allmänhet varit en
tom formalitet och priset då utfallit högt,
emedan allt berodde på de skriftelige anbuden,
som, ehuru alltid lägre, likväl voro underkastade
ett slags lotteri, ofta nog, måhända
, till Kronans förlust. — Detta liar nu
Höglofl, Ekonomi- och Besvärs-Utskottet velat
afhjelpa derigenom att, efter det första
munteliga utropet, skulle de skrifteliga anbuden
öppnas och då lägsta anbuds-priset är
utrönt, genast ett nytt nmnteligt utrop ske,
sorn, i fall det ej af någon xnunteligt understeges,
då skulle med klubbslag stadfästas.—.
Ehuru Kronans säkerhet väl härigenom försäkras,
får jag likväl anföra, att det ej på
en större Auctionsdag, då mångfaldiga persedlar
upphandlas, är verkställbar, ty att
jemnföra tjugu eller flere anbud, innefattande
en mängd med olika varor, somliga utsättande
priset i Banco, andre i Riksgäld,—
Somlige i Skeppund, andre i Skålpund; somlige
i svår vigt, och andre i lätt vigt, med
flere omständigheter, gör detta arbete rätt
långsamt och sker ej fortare, än på en lång
eftermiddag, och så länge torde ej Speculanterne
vilja qvarstadna, hvadan en ny Auction
får ske en följande dag på samma varor,
med en mellandag, då Auction är större,
till de skriftelige anbudens öppnande och
46
Stats-Utskottets
jemnförande; — och då torde med skäl kunna
sägas: hvartill tjenar den första Auction
med munteliga utrop, hvilken redan hittills
ej visat ett sant resultat eller pris. — Man
skall äfven kanske kunna säga: hvartill tjenar
sjelfva de skrifteliga anbuden, att öppnas
före Auctionen, då i alla fall varan skall
åter utropas , blir desse anbud ej efter denna
method mera osäkra, än.de munteliga anbuden
hittills varit, då de skriftelige sluteligen
varit de afgörande; — och då torde Motionisternes
propos ej vara så oantagelig, nemligen
att endast sådane Speculanter, som vid
Auction ej personligen kunna vara närvarande,
få insända sine skriftelige anbud, sorn
före Auctionen öppnas j om ej till direct utrop,
åtminstone att med klubbslag stadfästas,
i händelse ingen personligen närvarande Speculant
understiger det skrifteliga anbudet.
Men så vida detta eller de muntelige lägsta
anbuden skulle emot föregående årens priser
och troliga förhållandet vara nog höga, må
det genast tillkännagifvas, att man ämnar på
sådan persedel infordra nya skrifteliga anbud;
och igenom detta förfarande skulle Kronans
säkerhet bevaras och Ämbetsmanna-myndiglieten,
både i skrifteliga och munteliga
anbuds förändrande eller jemkning, alldeles
förhindras, hvilket torde vara en nog allmän
önskan. Yid Flottorne, der Auctionen sker
på flere ställen på samma dag, kunde äfven
minsta anbudet på hvarje ställe stadfästas
med klubbslag, men det sednare bero på
Betänkanden.
4?
Förvaltningen af Sjö-Ärenderne, att antingen
alldeles olorändradt antaga de anbudne lägste
prisen, eller ock utan att ingå i någon
jemkning, ovilkorligen infordra nya anbud
på de varor, hvars priser tyckes vara högre
än billigt vara kan. — En reflection torde
också ej här vara obehörig, den nemligen,
att man ej genom för många formaliteter oell
för stor tidsspillan bör afskräma Speculanter,
som torde kunna umbära, att med Kronan
ingå i afhandlingar, att just genom den
större tidsspillan afhålla sig ännu mer från
sådane speeulationer.
Jag utbeder mig vördsamt att desse reflectioner
må få till Stånden åtfölja Höglofl.
Stats- samt Allmänna Ekonomi- och BesvärsUtskottens
Betänkanden, och torde der anses
af nog vigt, att föranleda till Betänkandets
återremiss till Höglofl. Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, som ensamt torde anses
tillräckeligt att behandla denna rent af Ekonomiska
fråga.” Och skulle detta yttrande,
enligt begäran, åtfölja betänkandet till Riksens
Höglofl. Ständer. Ut supra.
£x Protocollo
L. G. af Sillén.
48 Stats*Utskotteti
Ankom den 19 Julii x8'j3.
N:o 3o8,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående fastställande
af årlig Underhålls-Summa
och Enkesäte för Hennes Kongl,
Höghet Kron-Prinsessan, i händelse
Hennes Kongl. Höghet blefve i Enkestånd
försatt*
Ifi ån Kongl. Maj:t liar Ståts-Utskottet fått
emottaga följande:
1:0 Utdrag af Protocollet öfver Handelsocli
Finance-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Rådet, å Stockholms Slott
den 4 Junii i8a3*
Närvarande i
Deras Excellencer, Justities -Stats-Ministent
Herr Grefve Gyllenborg och Stats-Ministern
för Utrikes Ärendema Herr Grefve
von Engeström*
Stats-Råden: H. E. Herr Grefve Rosenblad*
H. E. Herr Grefve Fleming.
Hof-Cancellertt H.E. Hr Grefve af Wetterstedt*
Stats-Råden: H. E. Herr Grefve Skjöldebrand.
H. E. Herr Grefve Mörner.
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm och Tillförordnade
Stats-Secreteraren, Förste Expedi--  tions-Secreteraren Skogman*
Tillförordnade Stats-Secreterären uppläste
i underdånighet till justering ett, uppå
Kongl*
Betänkanden.
4.9
Kongl. Majrts Nådiga befallning, i följd af
Ägtenskaps-Contractet emellan Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen och Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Josephina af Leuclitenberg och
Eichstädt, författadt Förslag till Kongl.Majrts
Nådiga Proposition, om fastställande af en
årlig Underhålls - Summa och Enkesäte för
Hennes Kongl. Höghet, i händelse Hennes
Kongl. Höghet blclVe uti Enkestånd försatt.
Kongl. Majrt behagade, uppå Stats-Rådcts
underdåniga tillstyrkande, i Nåder gilla detta,
vid Protocollet bilagde, Förslag, och befallte,
att Nådig Proposition till Rikets Ständers
Stats-Utskott skulle i öfverensstämmelse
dermed expedieras.
Ex Protocollo
Bernh. Beskow.”
2:0 ”Kongl. Majrts Nådiga Proposition till
Rikets Ständers Stats-Utskott, om fastställande
af en årlig Underhålls-Summa och Enkesäte
för Hennes Kongl. Höghet Kron-Prinsessan,
i händelse Hennes Kongl. Höghet
blefve i Enkestånd försatt: Gifven Stockholms
Slott den 4 Junii 1823.
Det emellan Hans Kongl. Majrts Kärälskelige
Herr Son, Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
och Hennes Kongl. Höghet, Prinsessan
Josephina af Leuclitenberg och Eichstädt,
af liögbemälda Furstinnas Föräldrar, Hans
Kongl. Höghet Prins Eugene , Hertig af Lcuch
d
Sami. 3 B- 4
I
Stats-Utskottets
tenberg, Furste af Eichstädt, och Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Augusta Amatia af
Bayern, Hertiginna af Leuchtenberg, Furstinna
af Eichstädt, samt, a Kongl. Maj:ts
vägnar, af En af Rikets Herrår, Hof-Cancellern
Herr Grefve af Wetterstedt, dell 8 November
förlidet år, uti Eichstädt afslutade
och undertecknade Gifterhiåls-Contract, upptager
och bestämmer allt, som har afseende
på vederlags-summan för Hennes Kongl, Höghet
Kfon-PrinsessanS hemgift, samt på de
Jouveler, hÖgbemäldä Furstinna kommer att
erhålla, De i öfversättning bilagde artiklar
af Giftermåls-Contractet lemna härom fullständig
kännedom,
Af likaledes härhos i öfversättning bifogade
Afskrift af i3 Artikeln i ofvanåberopade
Giftermåls-Contraet, skola Rikets Ständer
inhemta de enda förbindelser,. Kongl. Maj:t
för dem ingått, under säker förmodan af Rikets
Ständers instämmande bifall,
Kongl. Maj:t vill icke uppehålla Sina Faderliga
känslor vid det fall, då desse förbindelser
skulle inträda 1 verksamhet; men då
äfven derutinnan all osäkerhet för framtiden
hör uiidanrödjas, vill Kongl. Maj:t härmedelst
föreslå Rikets Ständer, att om Hennes
Kongl. Höghet Kron-Prinsessans årliga underhålls-summa,
i det hedröfliga fall, att Hennes
Kongl. Höghet blefve i Enkestånd försatt,
samt om det Enkesäte, som då för Henne
skulle utses, vid denne Riksdag öfverenskomma
och besluta, och i afseende på den
Betänkanden.
årliga Underhåll ssumma fastställa den lill
lika belopp, sorn den i 5 §. af Riksdagsbeslutet
af den 21 Julii 1818, för Regerande
Drottningen utsatta och bestämda.
Kongl. Maj:t förb lifver Riksens Ständers
Stats-Utskott med Kongl. Nåd och Ynnest
välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman”.
3:o ”Öfversättning af Sjunde, Åttonde
och Nionde Artiklarne uti det, emellan Hans
Kongl. Höghet Joseph Frans Oscar, Sveriges,
Norrigcs, Gölhes och Vendes Kronprins
och Hennes Fursteliga Höghet, Prinsessan
Josephina Maximiliana Eugenia Napoleona,
Furstinna af Leuchtenberg och Eichstädt,
uti Eichstädt den 8 November 1822,
upprättade Äktenskaps-Contract.
y:de Art,
I det olyckliga fall, att, sedan Äktenskapet
blifvit fullbordadt, H. K. II. KronPrinsen
af Sverige och Norrige, eller H. F.
H. Prinsessan Josephina, Furstinna af Leuchtenberg
och Eichstädt, skulle med döden afgå,
utan att efterlemna Barn; så skall hälften
af den lösa eller fasta egendom, som
tillhörde den aflidne vid dess dödliga frånfälle
, tillika med den egendom de gemensamt
besuttit, hvarunder äfven inbegripes
5a
Stats-ZJt skottets
Hemgiften och Hemföljd m. m., under full
egande rätt tillfalla Den af de håda Makarne,
som den andre öfverlefver. —
Om Hennes Fursteliga Höghet Prinsessan
Josephina, Furstinna af Leuchtenberg och
Eichstädt, öfverlefver H. K. H. Krön-Prinsen
af Sverige och Norrige, utan att hafva
några barn, men Hans Maj:t Konungen af
Sverige och Norrige ännu lefver, sä försäkrar
Henne Kongl. Maj:t, att, efter Dess död,
erhålla hälften af Dess enskilda lösa och fasta
Egendom, juveler och silfver m. m. Hennes
Fursteliga Höghet, Prinsessan Josephina,
Furstinna af Leuchtenberg och Eichstädt,
kan dock icke uti det ofvan anförda fall,
och så länge Konungen, Hennes Svär-Fadcr
lefver, utan Dess samtycke, å nyo träda i
äktenskap, så framt Hon ej för godt finner,
att frånträda de fördelar, som i närvarande
Artikel blifvit Henne tillerkände.
Om H. K. H. Kron-Prinsen af Sverige
och Norrige dör efter Konungen Dess Fader,
utan att lemna några Afkomlingar, så skall
Hennes Fursteliga Höghet Prinsessan Josephina,
Furstinna af Leuchtenberg och Eichstädt,
i kraft af denna öfverenskommelse, ärfva
hälften af den enskilda lösa och fasta egendom
, jöuveler och silfver m. m., som U.K.
H. Kron-Prinsen af Sverige och Norrige efterlemnar,
antingen denna Egendom genom
Egen hushållning blifvit förvärfd, eller ärfd
efter Dess Herr Fader.
Betänkanden.
53
8:de Art.
Om H. K. II. Kron-Prinsen af Sverige
och Norrige, eller Hennes Fursteliga Höghet
Prinsessan Josephina, Furstinna afLeuchtenherg
och Eichstädt, vid Deras dödeliga frånfälle,
efterlemna Barn, så skall arfvet skiftas
i enlighet med Svensk Lag.
g:de Art.
”Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norrige
förbinder Sig, att förära sin Kärälskeliga
Son-Hustru jouveler till ett värde af Etthundrade
Tusende R:d.”
4:o ”Öfversättningen af Trettonde Artikeln
uti det emellan Hans Kongl. Höghet
Joseph Frans Oscar, Sveriges, Norriges, Göthes
och Wendes Kron-Prins och Hennes
Fursteliga Höghet Prinsessan Josephina Maximiliana
Eugenia Napoleona , Furstinna af
Leucbtenberg och Eichstädt, uti Eichstädt
den 8 November 182a, upprättade Ägtenskaps-Contract.
Hans Majit Konungen af Sverige och Norrige,
som gör Sig försäkrad om den tillfredsställelsen
, hvarmed Sveriges Rikes Ständer
och Norriges Rikes Stor-Thing, skola emottaga
underrättelsen om den förening, som
blifvit stiftad emellan Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen af Sverige och Norrige och
Hennes Fursteliga Höghet Prinsessan Josephina,
Furstinna af Leuchtenberg och Eichstädt,
tror Sig endast gå de båda Folkens
Stats-Utskottets
Ombuds afsigter lill mötes, då Kongl. Maj:t
försäkrar Hennes Fursteliga Höghet, i händelse
Hon uti Enkestånd b lefve försatt, om
en årlig Underhällssuninia, till lika belopp
med den, som för den Regerande Drottningen
är fastställd,”
Hvad Kongl- Maj:t i Nåder sålunda täckts
låta komma till kännedom af Contractets ^rde,
8:de och egde Artiklar, har Ståts-Utskottet
ansett sig böra till upplysning för Rikets
Ständer meddela.
Beträffande åter den i i3:de Artikeln ,
utaf Kongl. Maj:t i Nåder ingångne förbin*
delse, om årlig Underhållssumma, i händelse
Hennes Kongl, Höghet försättes i Enkestånd?
får Statsr-Utskottet, öfvertyga dt • Qna. Riksens
Ständers underdåniga bifall härtill, i lik*-  stämmighet med Deras yid sådane tillfällen
förut vidtagne beslut, samt i anledning af
Kongl. Maj:ts på grund deraf gjorde Nådiga
framställning oni Enke-Sätes utseende, före*
slå, att, jemte det en lika summa, sorn för
Hennes Kongl. Maj:t Regerande Drottningen,
i 5 §. af RiksdagskBeslutet den 21 Julii 1818,
finnes fastställd, eller Sextio Tusende R:d,
B;co, bestämmes tili årligt underhåll för Hennes
Kongl. Höghet Kron-Prinsessan, i händelse
Hennes Kongl. Höghet blifver i Enkestånd
försatt, Riksens Ständer, sorn vid sednaste
Riksdagen, genom underdånig skrifvelse
den 2 Martii 1818, anmält sitt beslut,
att Tullgarns Kongsgård med tillhörigheter,
hvilken för närvarande innehafves af Hen
-
Betclnkanden.
nes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia Albertina
för Dess lifstid, skulle derefter tillfalla
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, att likaledes
under Dess lifstid begagnas, nu förklara
och Utfästa* att denne Kongsgård, uti
ifrågavarande fall, Soto med Försynens bistånd
måtte länge fördröjas, skall af Hennes
Kongl. Höghet lvron-Prinsessan Josephina såsom
Enkc-Säte tillträdas, och i Dess lifstid
under full nyttjande rätt, enligt Kongl. Brefvet
den i Junii 1807, rörande Kungsgårdens
nu gällande öfverlåtelse, åtnjutas, med
alla dertill hörande Hemman och Lägenheter
Samt Inventarier. Hvarom underdånig skrifvelse,
till svar å Kongl. Majits Nådiga Proposition,
lärer a flå tas: Och varder detta yttrande
vördsamt understäldt Riksens HöglofL
Ständers pröfning.
Stockholm den 16 Julii i8a3.
Ankom den ic) Julii 182L
N:o 309,
Utlåtande, i anledning af Kongl, Majrts
Nådiga Remiss uppå underdåniga
ansökningar, om nedsättning i Arrendet
för Högsta och Lunda Hemman.
I afseende på sökt nedsättning i Arrendet
för Hemmanen Högsta och Lunda, belägne
56
Stats-Utskoltcts
på Lofön i Stockholms Län, har Kongl. Maj:t,
den 21 nästlidne Junii, till Stats-Utskottet
i Nåder öfverlemnat åtskilliga Handlingar,
deraf är att inhemta, att Arrendatorn till
Högsta och Norrby Kronohemman i Lofö
Socken, Färentuna Härad och Stockholms Län,
f. d. Hof-Fouriren J. Karlberg hos Kongl.
Maj: t i underdånighet anmält det stora lidande
han måst vidkännas, genom det höga
arrendet han för dessa Hemman utfäst, och
som, oaktadt de betydliga kostnader han
derå nedlagt, likväl icke skall kunna utgöras,
hvartill kommit flere års missväxt; hvarföre
Karlberg, som pä detta arrende skall
nedlagt hela sin förmögenhet eller nära i5,ooo
R:dr R:g:m. , i underdånighet anhållit, att
för den återstående arrende-tiden njuta nedsättning
af 5o tunnor årligen på arrendet
samt tillåtas att betala det nedsatta arrendet
i Spannmål eller efter årlig Markegång,
och derjemte vid arrendets slut njuta options-rätt;
äfvensom innehafvaren af arrendet
till Kronohemmanet Lunda, likaledes
beläget i nämnde Socken och Härad, aflidne
Lieutenanten Watz’s Enka, Maria Watz, i
underdånighet anhållit, om nedsättning för
innevarande år och framgent till ungefärligen
hälften eller 4° tunnor Spannmål, af
det arrende lion derföre bör erlägga, men
som skall vara så drygt, att det med Arrendatorns
bestånd omöjligen kan utgöras.
Enligt
Betunkanäen.
5?
Enligt Krono-Fogdens i orten afgifne
underdåniga yttrande, innehar Högsta och
Lambarud 3 Mantal tunnor, 29^ kappeland
areal åker till hvarje årgång, eller efter
beräkning af | tunnor på Tunnelandet,
3o tunnor 22 kappars årligt utsäde, och gifver,
enligt Arrende-Contracterne derom, af
den 26 September i8i5, i sammanräknadt
arrende i39 tunnor 17^ kappar Spannmål,
samt i Dränge-Spannmål, Kronotionde, Dagsverken
och Kronoskjutser omkring 18 tunnor
eller tillsammans 157 tunnor 17! kappar,
som gor Öfver 5:te kornet af utsädet,
hvilket ansågs för mycket, heldst åkerjorden
är klen och äng samt betesmark endast hjelplig,
så att det af Arrendatorn icke utan enskildte
uppoffringar kunnat utgöras, eller så
framt han icke förut såsom Jordbrukare inom
Socknen egt Inventarier och förmögenhet
att företaga och fullfölja betydliga odlingar,
hvarföre Krono-Fogden i underdånighet
tillstyrkt arrendets nedsättning tili
3| korn af det till 3o tunnor 22 kappar beräknade
utsäde, eller till 107 tunnor 13 kappar
årligen och således 32 tunnor 4f kappar
Spannmål mindre än hvad nu i årligt arrende
betalas; men för det af satnma Arrendator
innehafvande Kronohemmanet Norrby
if Mantal, som har 34 tunne- g| kappelands
areal eller efter i tunna på tunnelandet
25 tunnor 23/^ kappar årligt utsäde,
4 3
58
Stats-Utskottets
och sifver 81 tunnor spannmål i årligt arrende,
har Krono-Fogden i underdånighet
anmält sig icke kunna tillstyrka nedsättning,
emedan arrendet uppgår endast till något
öfver 3:dje kornet af utsädet och Hemmanets
jordmån och egor äro goda.
Angående Lunda Hemman har KronoFogden
i underdånighet uppgifvit, alt, enligt
Arrende-Contract af den 26 September
i8i5, skall för detta Hemman, af ett Mantal,
betalas 81 tunnor 16 kappar Spannmål,
hälften Råg och hälften Korn, hvartill kommer
Kronotionde, Dränge-spannmål, Dagsverken
och Kronoskjutser. svarande emot
omkring 5 tunnor 25 kappar, så att, utom
Pastoralier, m. m., utgöres till Kronan 87
tunnor 9 kappar, hvaremot Hemmanet har,
enligt Charta och Contract, 19 tunnor a3j
kappeland årligen besådd åker, som hesås
med circa J. tunna på tunnelandet, och således
utgör 14 tunnor a5£ kappars årligt utsäde,
hvilket, heräknadt till 7: de kornet,
skulle gifva i afkastning io3 tunnor iq|
kappar, hvaraf, sedan Kronans omförmälde
87 tunnor 9 kappar och utsädet för påföljande
året 14 tunnor a5J kappar afgått,
återstoden i-| tunna skulle användas till föda
för folk och dragare, de förres löner,
Beviliningar och Clereciets rättigheter m. ju. ;
men då folkets och dragares behof först måste
fyllas, uppkommer deraf brist i arrendet,
som hittills inträffat; vid hvilket för
-
Betänkanden,
hållande KronoFogden i underdånighet ansett,
att Hemmanet, som har ganska ringa och
klen äng och betesmark, samt dertill inga
andra förmåner än en trädgård, icke kan
draga ett så drygt arrende, utan föreslagit
arrendets jemnkande lill likhet med hvad
private emellan vanligen betalas eller omkring
2:dra kornet för Skatte och 3:clje kornet
för Frelse och Säteri och således beräknadt
till 3^ korn af utsådde \/\. tunnor a5£
kappar nedsättas till 5i tunnor kappar
Spannmål. Till hvad Krollo-Fogden sålunda
i underdånighet andragit och hemstäldt, har
Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Stockholms
Län, på de anförde skälen, i underdånighet
tillstyrkt Nådigt bifall, samt Kongl.
Kammar-Coliegium yttrat sig linna arrendet
för Högsta med Lambaruds samt Lunda Hemman
vara så drygt, att nedsättning deri skäligen
bör ega rum, hvarföre Kongl. Colltgium,
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, i
underdånighet öfverlemnat, om icke, med
anledning af de meddelde uppgifterne af
Hemmanens afkastning, Kongl. Majit i Nåder
skulle täckas förordna en sådan jemnkning,
som å ena sidan afser Kronans säkerhet för
Arrendet och å den andra möjligheten för
Arrendatorn att med dess bestånd det utgöra.
Då Stats-Utskottet af den beskrifning
Krono-Fogden i orten algi fv i t öfver Högsta
med Lambaruds samt Lunda Hemman, ansett
det vara ådagalagdt, att det arrende
6o
Stats-Utskottets
derföre blifvit uti de år 1815 derom afslutade
Arrende-Contracter utfäst, är vida högre
än att det med Arrendatorernes möjliga bestånd
kan utgöras, så ehuruväl Kronan har
en ostridig rätt att det utfordra, likväl, enär
en sådan rättighets begagnande ej allenast
skulle störta vitsordade, träfne och arbetsamme
Arrendatorer uti ett oundvikligt obestånd
och olycka, utan äfven troligen föranledde
dertill, att Hemmanen måste på Auction
till nytt Arrende utbjudas, hvarvid
Kronans inkomst deraf efter all anledning
blefve betydligen nedsatt under hvad nu kan
erhållas, anser Utskottet sig böra tillstyrka
Riksens Högloft. Ständer, att medgifva den i
underdånighet föreslagne nedsättningen i arrendet
för Hemmanen Högsta och Lambarud
med 3a tunnor 4y kappar och för Lunda
Hemman med 3o tunnor årligen, dock
endast till nästa Riksdag, då af sig företeende
förhållanden närmare må kunna utredas
, huruvida arrendet till de i Arrende-Contracten
utfästa belopp kan utkräfvas. Dock
varder detta till Riksens Höglofl. Ständers
pröfning vördsamligen hemstäldt; och lärer
Riksens Ständers Beslut i ämnet hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas.
Stockholm den 16 Julii i8a3.
Betänkatiden.
61
Aiikom ilen 19 Julii 1823.
N:o 3io.
Utlåtande i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss uppå Öfversten Carl
Silfverskjölds underdåniga ansökning,
om ersättning för det af honom
vid Pommerns afträdande förlorade
Accord m. m.
Medelst Nådig Remiss af den 20 sistlidne
Martii, har Kongl. Maj:t i Nåder till StatsUtskottet
öfverlemnat en underdånig ansökning
af Herr Öfversten Carl Silfverskjöld,
om ersättning för det vid Pommerns afträdande
af honom förlorade Accord ra. m., så
lydande:
"StormägtigsteAller n ådigste Konung!
Då jag sistlidne Riksdag, den 5 Junii
1818, till Rikets Höglofl. Ständer ingaf ett
vördsamt, här i afskrift, underdånigst bifogadt
Memorial Litt. A. rörande en billig önskan
och kräfd ersättning för de betydliga
förluster, jag, som Svensk medborgare och
Fäderneslandets försvarare, oskyldigt lidit af
en oförutsedd Politisk förändring af Rikets
underlydande Länder, trodde jag mig hos
Nationens ädle Representanter finna det ömma
och patriotiska deltagande, som tillika
grundade sig på en lika så synbar rättvisa,
som framfarne tiders både exempel och praxis.
Jag erkänner visserligen med liflig
1)2
Siats-Utskottets
tacksamhet förra Riksens Ständers välvilja
och deltagande för min Belägenhet i det en
Expectance-Löu af 5oo R:dr lill mitt lifs
uppehälle Lief mig beviljad; men saknar i
öfrigt påföljden af den anropade ersättningen
för det Accord af 7000 R:dr Pommersk
C; /
Courant jag för Compagnie vid f. d. von
Engel brechtska Regementet erlagt. Ii vil ket
likväl mine fordne kamerater, som öfvergingo
i Preussisk tjenst, fingo åtnjuta, då samma
deras ersättning afdrogs från den för
Pommern erlagde Köpesumman , hvarigenom
den således borde kunna anses vara af Nationens
erhål Ine Medel betald; och då denna
förmån skänktes dem, som lemnade Rikets
tjenst, tyckes det väl med mera billighet
böra tillfalla den, som utan afseende på
de verkliga fördelar en fremmande Monark
tillböd, qvarstannade i Fäderneslandets tjenst,
för att med mindre synbara förmåner, likväl
linna en större väntad tillfredsställelse i
hoppet, att ännu få gagna det Land, för
hvilket jag redan med glädje uppoffrat allt,
och som med fika starka som heliga band
fästat mig dervid ; men detta oaktadt står
jag ännu efter 7 års förlopp lika hjelplös
på samma punct och hvarigenom min belägenhet
år från år blifvit allt svårare. Det
var icke nog för mig att se mig i förlust af
ofvannäinnde Accords-summa, utan äfven af
ett förskott till mitt Compagnies beklädnad
från 1809, då Passevolance-Contractet med
Kronan upphörde, intill 1812, eller fidla
Betänkanden.
G3
3:ne år , bestigande sig lill öfver .togo R:dr
Pommersk Courant; och då x7 års förlorad
ränta å 9000 R:dr samma mynt härtill lägges,
blir förlusten alltför synbar för att icke
fästa en förtjent uppmärksamhet å en medborgares
oskyldigt drabbade lidande. Jag
har en gång med fullt förtroende till min
Nations ädelmod förhoppningsfullt kastat mig
i dess armar; förvissad att icke orättvist behandlas
af Landsmän, som sjelfve stiftat de
Styrelse-Lagar, som grunda sig på rättvisans
helgd att skydda, bevara och betrygga
egande rätten, och som från Secler tillbaka
fredat och upprätthållit Fäderneslandets ära
och anseende, genom dess försvarares åtnjutne
aktning, betryggade rättigheter och förIjcntc
belöningar. I förhoppning att dessa,
så på National espriens som på dess omisskänneliga
ädelmod grundade skäl, blifva af
de nu församlade Rikets Ständer i ett kraftigt
öfvervägande tagne, vågar jag i djupaste
underdånighet anhålla, det Eder Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder, till Rikets Ständers Statsutskott
göra proposition om ersättning för
de af mig genom Rikets politiska förändring
gjorde förluster.
Ett långvarigt lidande genom saknaden
af egen uppoffrad och förlorad egendom,
jemte en i overksamhet forspild tid, så dyrbar
i en Alder, då själs- och kroppskrafter
utveckla sine förmögenbeter och framkalla
tillfällen att bereda så enskildt som allmänt
väl, —• allt detta skall jag dock med glädje
64 Stats-Utskottets
lemna åt glömskan oell förgätenheten, oaktadt
svedan af sårade minnen, endast jag
genom en billig ersättning för min förlorade
effectiva egendom blefve i ståndsatt, att kunna
afbörda en i och för tjensten iråkad
skuld, och hopp att på min hitintills mindre
lyckliga Militairiska bana ännu kunna
uppnå ett mål, som under vilkoret att nitiskt
gagna, kunde bereda mig en måttlig
bergning.
En comparaison i förhållandet emellan
f. d. Finska Arme'ens Officerare och mig,
som under sista Riksmötet af Ständerne gjordes,
och, som af i underdånighet näriagde
Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag, Litt. B.,
torde Nådigst inhemtas, hade så mycket
mindre bordt komma i fråga, som Finland
med vapen eröfrades och
sättning, då Pommern deremot försåldes och
inbringade Riket en summa, som med rättvisa
borde betrygga en Svensk mans derigenom
lidne förluster. Det tyckes således
vara lika litet betungande för Staten att af
en erhållen vinst rättvist betala en rättmätig
fordran, som för en egendoms-säljare,
hvilken innan han afträder densamma, aflönar
sine tjenare. De Finska Officerarne
hafva dessutom blott ett å två år varit i
saknad af tjenste-inkomst, då deremot jag
i 17 år varit i mistning af den för ett drygt
Accord påräknade Compagnie-afkastningen af
minst 2000 R:dr Pommersk Courant årligen,
i hvars
Betcinkanden.
65
i hvars ställe jag lill J mindre inkomst än
förut blifvit nedsatt. De Finska Officerarne
Voro bland annat äfven 100 till antalet, då
deremot jag var ensam af de Pommerske
Regementerne, som i Svensk tjenst cjvarstannade,
hvilket allt icke torde undfalla en
klarsynt blick.
Vigten och sanningen af hvad jag i underdånighet
anfört, hoppas jag således må
blifva med oväld skärskådadt, och det ädelmod,
den rättvisa, som utmärker Svea Rikets
Ständer, äro mig en borgen för ett väntadt
bifall af en så längesedan insinuerad
och nu förnyad ansökan , den jag tror mig
böra anse som byggd på skäl, sorn icke utan
en otänkbar motvilja skulle kunna omkullkastas.
Med undersåtellg vördnad, nit och trohet
framhärdar till dödsstunden
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eder Kongl. Maj:ts
allerunderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
Carl Silfverskjöld.
Stockholm d. 5 Martii 182!!.
// Sami. 3 B.
5
66 Stats-Utskottets
Stats-Utskottet får, i anledning häraf,
upplysa, att då vid Urtima Riksdagen i Örebro
år 1812, fråga väcktes, att Oliicerarne
vid Pommerska Regementerne, i anseende
till det lidande, hvaruti de funnos försatte
under det Landet af Franska Magten var occuperadt,
måtte beredas någon hjelp och undsättning
från Sverige, funno Riksens Ständer
, enligt deras underdåniga Skrifvelse den
16 Julii berörde år, sig böra medgifva enahanda
förmån åt dessa Officerare, som förut
var bestämd för Befälet vid förra Finska
Armeen, nemi. att de som till Riket öfverkommo
och här i tjenst qvarstannade, skulle
ega undfå Expectance-Löiter efter sine grader,
samt vid Afskedstagande eller befordran
utbekomma ersättning för Accords-summorne
efter 1793 års Reglemente.- Såsom
Fond för Expeetance-Lönerne åt Pommerske
Officerarne anvisades de 20,000 R:dr, som
på Allmänna Indragnings-Staten funnos qvarstående,
såsom förut anslagne till årlig ränta
på Pommerska Kammarens Vexel-Circulations-Fond
i Hamburg; och då Pommerska
Landet med Regementerne sedermera formligen
afträddes till Preussen, användes omförmälde
Fond vid 1815 års Urtima Riksdag;
men deraf anslogos 10,000 R:dr att af
Kongl. Majit i Nåder disponeras till Expectance-Arfvoden
åt Lönlöse Officerare i Armeen,
som varit tjenstgörande under sista
krigsåren, på grund hvaraf Öfversten Silfverskjöld,
under den 23 Januarii 1816 af
Kongl. i Nåder blifvit tillagd ett Ex
pectance-Arfvode
al' 5oo R:dr årligen.
Uppå Öfversten Silfverskjölds egen inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, vid sista
Urtima Riksdag, gjorde framställning om
ersättning för det Accord 7000 R:dr Pommersk
Courant han år 1806 erlagt till ChefsBeställningen
vid ett Compagnie af von Engelhrechtenske
Regementet, samt för de förluster
han för öfrigt genom politiska händelser
fått vidkännas, yttrade Riksens Ständer,
uti underdånig skrifvelse af den i/f
Martii 1818, att vid öfvervägande af denna
fråga, Riksens Ständer funne såsom en följd
af deras förklarande 1812, rörande Pommerske
Regementernes Befäl, skäligt bevilja Öfversten
Silfverskjöld lika rätt och förmåner,
som Riksens Ständer för Finska Armeens Officerare
bestämt, och Kongl. Maj:t, den 10
April 1810, samt 2 Junii 1812, i Nåder lästställt;
så att Öfversten måtte njuta till godo
det honom tillslagne 5oo R:dr ExpectanceArfvodet
och för det Accord, han erlagt till
sin i Pommern innehafvande Beställning med
Lön på Stat, utbekomma ersättning, enligt
1793 Accords-Reglemente, derest han afgår
ifrån Expectance-Arfvodet inom 10 år, ifrån
den dag han detsamma erhållit.
Detta Riksens Ständers meddeldte Beslut
var således grundadt på gällande Författningar,
hvarifrån då kända förhållanden icke
föranledde till undantag; men enär till Utskottet
nu blifvit aflemnadt ett af Herr Get
68
Stats-Ut skot tets
neral - Lieutenanten m. m. Friherre Gustaf
Boije, hvilken år i8i5 erhållit Kongl. Maj:ts
Nådiga uppdrag, att å Dess höga vägnar till
Kongl. Preussiska Kronan öfverlemna Pommern
och Rugen, utgifvet betyg, att de med
Landet öfvergående Compagnie-Cheferne erhållit
af Kongl. Preussiska Regeringen försäkran
om full Accords-ersättning för inneliafde
tjenster, hvilken eval verad i Svenskt
Banco, uppgått till omkring 4>5oo R:dr,
samt att Herr Öfversten Silfverskjöld, sorn
betalt ett vida större Accord, således genom
qvarblifvande i Svensk tjenst, ej allenast
gick förlustig af denna Accords-ersättning,
utan äfven gjordt vida större förlust derigenom,
att hans Compagnie-Rustkammare, sorn.
uppgick till ett ansenligt värde, förut var
under Kriget af fienden vid Strålsunds intagande
tillgrepen och förskingrad, och berörde
försäkran jemväl synes instämma med
en af Kongl. Preussiska Regeringen den 26
Julii 1821 utfärdad och i Svenska Post- och
Inrikes-Tidningen införd Kungörelse, innehållande
att de deruti nämnde Olficerare af
Pommerske Regementerne, hvaribland Öfverste
Silfverskjöld icke finnes, egde att inom
den i5 September samma år anmäla sig
till utbekommande af Accords-ersättning, utgörande
för en Compagnie-Chef 2,419 R:dr
i5 sk. 4 r;st. Preussisk Courant; så enär
denna deras rätt grundade sig på den 0111
Pommerns öfverlemnande till Kongl. Preussiska
Kronan afslulade Convention, deruti
Betänkanden.
%
förbehåll gjordes, att de Officerare af de
tv änne Pommerska Värfvade Regementerne,
som i Pommern qvarstannade, skulle afKgl.
Preussiska Regeringen erhålla Accords-ersättning,
hvilken således kan sägas hafva indirect
graverat Löseskillingen för Pommern,
hvaremot Herr Öfversten Silfverskjöld, sorn
redan då till Sverige öfvergått och här qvarstannat,
af en dylik förmån icke kunde komma
i åtnjutande; men det ej synes med billighet
instämma, att en slik förmån skulle
honom betagas, för det han i hoppet att
blifva använd och än vidare kunna gagna
sitt Fädernesland, här qvarhlef, anser vid
ett sådant utrédt förhållande, Stats-Utskottet
sig ega anledning hemställa, om icke
Riksens Höglofl. Ständer skulle finna godt
bevilja Herr Öfverste Silfverskjöld, att af de
utaf Pommerska Löseskillingen antingen redan
influten eller inflytande medel erhålla
Accords-ersättning till enahanda belopp, som
hans kamerater åtnjutit, eller 4»5oo R:dr
Svenskt Banco, utan att sådant må innefatta
någon skyldighet för honom, att frånträda
det Expectance-Arfvode af 5oo R:dr han, i
brist af annan Lön, nu innehafver. Detta
liemställes vördsamligen till pröfning af Riksens
Höglofl. Ständer, som lära hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmäla hvad häröfver
varder beslutadt.
Stockholm den 18 Julii 182.3,
7 o
Stats-Utskottets
Ankom den 19 Julii 1823.
N:o 5ir.
Utlåtande, i anledning af Herr Lefréns
Memorial, om ett årligt Arfvodes
anslående för Öfver-Directeuren
Schwartz.
Till Stats-Utskottet har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln remitterat ett Memorial af
Herr J. P. Lefren, hvaruti blifvit anfördt
de stora lortjenster till National-Industriens
fullkomnande, sorn Öfver-Directeuren Schwartz
skall ega, och angelägenheten af medels vidtagande,
att fästa honom qvar i Landet, för
att med sina så inom som utom Fäderneslandet
samlade kunskaper gagna Näringarne;
i följd hvaraf Herr Lefren föreslagit Riksens
Höglofl. Ständer, att intill nästa Lagtima
Riksdag anslå ett årligt Arfvode af 3ooo R:dr
Banco för Öfver-Directeuren Schwartz, emot
åliggande att framdeles som hittills, inom
Fäderneslandet arbeta för Manufacturernes
och öfrige Näringars bästa.
Stats-Utskottet har lika med Herr Lefren
ansett, att Fäderneslandet af Öfver-Directeuren
Scliwartz’s erkända skicklighet och kunskaper
kan hemta fördelar, och Utskottet
har trott det äfven vara en billig fordran,
då Schwartz till sitt fullkomnande, med
icke obetydlig kostnad för det Allmänna,
gjort resor i fremmande Länder. Med denna
Betänkanden.
7l
gemensamma åsigt, hafva likväl bland Utskottets
Ledamöter meningarne varit delade,
hvad afseende borde fästas på Motionen,
och arne Stånd hafva ansett, att då Schwartz,
i egenskap af Öfver-Directeur vid Controllverket,
uppbär en årlig Lön af omkring 1,200
Rldr, och det berott af honom sjelf att bibehålla
sin befattning såsom Föreståndare
vid Kongl. Vetenskaps-Akademiens Technologiska
Schola, med thy åtföljande inkomster,
den han likväl nu frivilligt lemnat,
synes någon klagan öfver åsidosatt uppmärksamhet
på hans förtjenst af belöning icke
kunna ega rum, i följd hvaraf och med afseende
derjemte på Stats-Verkets knappa tillgångar,
bifall till Motionen icke kunde tillstyrkas;
hvaremot de 2:ne andre Stånden
trott sig böra hemställa till Riksens Ständer,
0111 icke den underdåniga anhållan hos Kongl.
Majit borde göras, att Kongl. Majit må i Nåder
låta af Manufactur-Fonden tilldela Öfvcr-Directeur
Schwartz ett lämpligt årligt
arfvode, emot skyldighet å hans sida, att
på vissa bestämda tider hålla technologiska
föreläsningar; och skulle dessa olika meningar
till Riksens HÖglofl. Ständers bepröfvande
vördsamligen anmälas.
Stockholm den 18 Julii 1823.
72
Stats-Utskottets
Ankom den ig Julii 1823.
N:o 3i2.
Memorial, angående frågan om inköp
af Astronomiske Instrumenter
för Observatorium i Stockholm.
Under den 16 nästlidne Junii har Yällofl.
Borgare-Ståndet, samt, den ii isamma månad,
Hedervärda Bonde-Ståndet, med bifall
till Stats-Utskottets utlåtande af den 26 föregångne
Maji öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets yttrande, i anledning af Herr
von Hartmansdorffs Memorial, om anslag af
medel till inköp af Astronomiske Instrumenter
för Observatorium i Stockholm, beslutit,
att något anslag härtill icke må bestås, hvaremot
HÖglofl. Ridderskapet och Adeln, den
i4 samt IlÖgvördige Preste-Ståndet, den 11
i förstnämnde månad ogillat samma Utlåtande
och stannat i det beslut, att den till InStrumenternes
inköp föreslagne Summa, 5ooo
R:dr Banco, bör af Stats-medlen utgå i 3:ne
år, med en tredjedel hvardera året.
Till befordrande af ett likstämmigt beslut
härutinnan, finner Stats-Utskottet sig
böra, med anledning af* 7 3 §. i Riksdagsordningen,
anmäla ärendet, för att öfverlemnas
till afgörande utaf Förstärkte StatsUtskottet,
på sätt 69 §. uti Regerings-Formen
föreskrifver, hvarvid följande Voteringsproposition
torde böra framställas:
Den
Betänkanden.
73
Den som bifaller, alt, till inköp af Astronomiske
Instrumenter för Observatorium i
Stockholm, 5ooo R:dr Banco måga af Statsmedlen
anslås och utgå i 3:ne år med tredjedel
hvardera året, voterar ja; den det ej
vill, nej.
Vinner nej,
så komma några särskilda medel för detta
ändamål icke att anvisas.
Stockholm den 18 Julii i8a3.
Ankom den a3 Julii i8s3,
N:o 3x3.
Riksens Högloft. Ständers Stats-, Ban-
co- Och Lag-Utskotts Betänkande, i
anledning af väckte Motioner, rörande
förändringar i Författningarne, om
ränta vid penninge-försträckningar.
Tili Stats-, Banco- och Lag-Utskottens samfälda
behandling har blifvit från Hedervärda
Bonde-Ståndet remitteradt ett Memorial af
Riksdagsmannen Peter Pehrsson från Calmare
Län, hvarutinnan bland orsak erne till den
nu så allmänt Öfverklagade förlägenhet, älven
den omständighet blifvit framstäld, att
Lagen tillåter räntas beräkning ända till 6
för ioo:det, ehuru af ingen näring, aldraminst
af jordbruket, skall kunna räknas en
så stor afkomst af inlagde penningar och for
5
*
St ats-lJt skot tets
lagr på grund hvaraf en ändring af 9 Gap.
6 §. Handels-Balken blifvit föreslagen, så att
penninge-räntan, ej mindre i publiqne Cassör,
än enskilde emellan, skulle fastställas
tili högst 5 för hundrade om året.
Äfven ett annat från Hedervärda BondeStåndet
till Stats- och Banco-Utskotten remitteradt
Memorial af Riksdagsmannen Gustaf
Larsson från Stockholms Län, innehåller
samma förslag, och uti ett från Högloft.
Ridderskapet och Adelil till Stats- och LagUtskotten
remitteradt Memorial har Herr von
Qvanten, Carl, sokt att genom flere skäl,
hemtade från beskaffenheten af de i Jordegendom
intecknade Lån, och den afkastning
sådan egendom lemnar, ådagalägga nödvändigheten
deraf, att två slags ränta tillätes,
en högre och en lägre, samt att i synnerhet
vid de försträckningar, hvilka genom tagen
inteckning i jord-egendom försäkras, högre
ränta icke bör kunna fordras, än efter 4 procent;
hvarmed de pubiique Cassorne kunde
göra början, dock så, att denna föreskrift
äfven sedermera skulle sträcka sig till intecknade
lån i allmänhet.
Utom nyssnämnde, hafva dylika frågor
blifvit väckte i dels till Stats- och Banco-,
dels till Stats- och Lag-Utskotten remitterade
Motioner; äfvensom i de tillförordnade Finance-Committeens
Betänkande bifogade särskilde
anföranden af 2.'ne Committeens Ledamöter;
och har härvid, utom hvad redan
nämndt är, äfven den åsigt blifvit framstäld,
Betänkanden.
75
att all ränte-beräkning viii penninge-forsträckningar
enskilde emellan borde blifva
belt och ballet öfverlemnad till de aftal
desse derom kunna göra, och allt bvad hittills
varit stadgadt, rörande bestämd laglig
räntas beräknande, således alldeles upphäfvas.
Alla dessa enskilda förslag hafva förenade
Stats-, Banco- och Lag-Utskotten ansett
sig böra i ett sammanhang till pröfning företaga;
och gå 1111 att inför Rikets Högloft.
Ständer framlägga resultaterne af sine öfveiläggningar
derom.
Utskotten anse sig dervid först böra utlåta
sig angående den föreslagna fullkomliga
friheten 1 laglig ränte-beräkning enskilde
emellan; emedan, om den gillades, skulle
derigenom de öfrige frågorne förfalla. Dervid
hafva Utskotten icke kunnat undgå att
finna, huru rätts-enligt det visserligen vore,
att egare af Capitaler, likasom egare af annan
förmögenhet, skulle, då användandet af
dess Capital på en annan öfverlåtes, få betinga
sig de vilkor derföre, som han anser
förenlige med sin förmån och säkerhet. Äfvenså
borde friheten i ränte-beräkningen å
Låntagarens sida bereda en fördel, som icke
är af obetydligt inflytande, nemligen det bemödande
att nedsätta räntan, som skall uppkomma
under ett tillstånd, då hvarje näring
kan, så att säga, öppet erkänna sin naturliga
forlags-ränta, utan afseende på någon
norm, som, om den å ena sidan i mycket
hindrat en högre räntas taganue, å andra
?6
Stats-Utskottets
sidan torde ännu oftare hämmat en lägre
räntas erbjudande.
Men Utskotten anse införandet af denna
frihet, ovilkorligen fordra ett tillstånd af
mera allmänt förtroende man och man emellan,
än det nuvarande, och att ett ordnadt
myntväsende hör vara förut infördt; emedan,
i annat fall, hemödandet att trygga sig
emot förluster genom myntvärdet, skulle medföra
den verkan, att de djerfva försöken af
några Individuer, som i denna väg redan
nog öfverklagas, skulle då sträcka sig, under
sken af billighet och skydd af Lagen, till
alla Capital-egare.
Då Utskotten således icke våga tillstyrka
Rikets Ständer en dylik frihets införande,
anse de sig höra söka att utreda, huruvida
den nu af Lagen föreskrifna och tillåtna
ränta kan och hör nedsättas.
Tillåtelsen att taga 6 procents ränta synes
väl ej i Sveriges Lag vara grumlad på
det begreppet, att denna norm vore den
rätta. Deremot synes föreskriften att i flere
fall, då Lagen skall göras gällande, endast
beräkna 5 procent, likasom medgifva alt denna
utgör en billig. Också lär 5 procent icke
varit ovanlig ränta, under den tid, då ordning
i myntväsendet beredde Långifvaren säkerhet
för all annan förlust än den, som genom
Låntagaren kunde vållas, och åter betog
Låntagaren allt hopp om annan vinst
af Gapitalet, än den hans industri kunde
förskaffa honom. Men om äfven dä mången
1 Betänka n den.
77
g af och tog den högsta tillåtna räntan, skulle
detta så mycket snarare blifva ett allmänt
förhållande, när vid hvarje Capital-omflyttning
osäkerheten bjöd omtankan att söka,
dels dess förvandlande, dels en fullkomligare
säkerhet, och sålunda vållade en tidsutdrägt,
som betog Capita len deras förra rörlighet
och, yttrad i Capitab-brist, nödvändigt skulle
höja de använda Capitalens ränta.
Att i närvarande omständigheter försöka
att tillvägabringa cn nedsättning i den tillåtna
räntan, skulle i Utskottens tanka icke
vara rådligt. Den skulle säkerligen endast
framkalla öfverträdelser, omöjliga att förhindra
, och oroa den ännu lugna och Laglydiga
massan af CapitaUegare, på ettsätt, att oreda
och förlägenhet troligen skulle vållas. Den
synes fastmer tillhöra andra tider, då Capitalernes
tillräcklighet tryggar Lagstiftningen
att, sedan deras obehindrade gångbarhet visat
sig, förmå att någon tid nedhålla räntan,
beslutet om fastställandet af lägre räntefot
skulle kunna göras gällande.
Derefter återstår för Utskotten, att yttra
sig angående räntans bestämmande under den
nu af Lag lillåtne, i afseende på lån utur
publique Cassör, Utskotten hafva dervid ansett
sig böra åtskilja emellan sådane Cassör,
som icke för Statens räkning förvaltas, och
dem, sorn på ett eller annat sätt begagna bidrag
af Staten. Hvad de förra angår, finnes
lätteligen huru ett ensamt för desse enskildte
inrättningar gjordt bestämmand» skulle ingå
;S
Stats-Utskottets
på egande rättens område, och kunna Utskotten
således, af det skäl, att de icke vågat
tillstyrka enskildta räntans nedsättande,
icke eller tillstyrka ett sådant; äfvensom för
dessa gäller, hvad som ock föranledtUtskotten,
att föreslå bibehållandet af nu bruklig
ränte-beräkning, äfven för de Cassör, sorn
af Staten njuta bidrag, nemligen: att deras
inkomster äro beräknade att utgå till vissa
bestämda ändamål, grundade på närvarande
ränte-förhållanden, och, hvad dessa sednare
angår, den ifrågasatte förändringen endast
beredande en oväntad fördel för redan Contracterade
lån, skulle ådraga Staten ökade
utgifter; hvarföre Utskotten, öfvertygade att
i alla fall, verkan af ett sådant medgifvande
skulle vara af ingen allmännare nytta, afstyrka
all förändring uti hvad nu rörande
ränta å penningelån i Lag stadgadt är. Hvilket
dock Riksens Höglofl. Ständers pröfning
vördsamt underställes.
Stockholm den p Julii 1823.
Antom den a3 Julii 1823.
N:o 34,
Riksens Höglofl. Ständers Stats-, Banco-
och Lag-Utskotts Betänkande,
angående väckte frågor, om enskilde
personers rättighet att utfärda Invisningar,
stälde till betalning af
Betänkandeir.
7.9
andre enskilde, samt beskaffenheten
af de fordrings anspråk, som derigenom
uppkomma.
Clenom särskilde remisser hafva Utskotten,
dels livar för sig, dels samfält, fatt från
Högloft. Ridderskapet och Adelil samt det
Yällofl. Borgare-Ståndet emottaga flere Memorialer
och Anföranden, Syftande uppå den
betydliga lättnad uti Penningrörelsen enskilde
emellan, som skulle härflyta genom ett till
mindre summor åter utsträckt tillstånd för
utgifvandet af enskilde personers invisningar
uppå andre enskilde till betalning å utsatt
tid åt den uppvisande; likasom äfven en
större gångbarhet af dylika invisningar, tillika
med förändrade grunder för behandlingen
af fordrings-anspråk, som af dem uppkomma,
blifvit ansedd, kunna genom den
alltid emot verkliga behofvet jemt svarande
tillökning i Ilörelse-Capitalet, som derigenom
bereddes, minska nödvändigheten af att, genom
publique Credit-anstalter eller andre
medel, på ett emot ändamålet mindre svarande
sätt, sörja för bibehållandet af ett tillräckligt
och jemt afpassadt rörelse-capital.
Sedan Utskotten samfält till öfverläggning
förehaft de härom väckte motioner, få
Utskotten nu härigenom framställa ett uppgjordt
förslag till stadga om Invisningar,
hvilka emellan enskilde Personer eller Bolag
inom Riket utställas
8o
Stats-Utskottets
Fullkomligen erkännande rigtigheten af
livad som i de remitterade motionerne blifvit
anfördt, rörande vigten i dessa hänseenden
af den enskilda Credit-rörelse, som
utan ett rigtigt ordnadt Assi gn a ti o ns-sy s tern
icke kail ega rum, hafva Utskotten ansett
det rättigheten att till en annan öfverlåta
de fordringar hvar och en eger, måste för
honom vara lika naturlig, sorn den, att uppå
sina egna förbindelser, utstälde under en
eller annan form, kunna få grunda den credit
hos andre, sorn dessa eljest kunde vara
benägne att för honom hysa.
Då detta ändamål till stor del motverkas,
af den inskränkning till en summa af
minst ioo R:dr Banco, som blifvit anbefald,
för alla å inneliafvaren eller ock å viss man
eller dess ordres, utstälde In visningar, hafva
Utskotten ansett sig höra tillstyrka Rikets
Ständer, att denna minsta summa bestämmes
till ao R:dr Banco-Sedlar; hvilken inskränkning
Utskotten ansett nödig för att
förekomma oordningar på hvilka den arbetande
classen troligen skulle blifva lidande.
Sättet för ådagaläggandet af Invisningars
verklighet och oförfalskade egenskap,
hafva Utskotten, då dessa i allt äro jemförlige
med andra skuldbevis, funnit höra vara
enahanda som för skuldebref finnes föreskrifvet,
för utan det att Utskotten ansett det
icke kunna medföra någon våda, om begagnandet
för Invisningars Context af stämplar,
grave
-
Betänkandcn.
81
graverade i sten eller metall tilläts, då hvarje
utgifvare ofelbart blifver sjelf mest angelägen
om att, genom utmärkande tecken emot
förfalskningj trygga denna art af sine löpande
skuldförbindelser. Tryckning med rörlige
stilar af denna context ä enskilde Invisningär,
hafva Utskotten ansett likväl icke
böra tillåtas , på det att den mindre kunnige
allmänheten måtte kunna lättare åtskilja dylika
Assignationer från de såsom mynt gäng*
Se Banco*Sedlariie,
Det bar slutligen x allmänhet blifvit af
Utskotten ansett vara af särdeles vigt, att
genom föreskrifter, meddelade för begagnandet
af denna rättighet, samt för behandlingen
af derigenom uppkomné fordrings-anspråk,
förekomma, att icke ett obetänkt eller
svekfullt handlingssätt i detta afseende
kunde bereda förluster för ett större antal
mindre bemedlade personer. Hixru Utskotten
lyckats att sådant åstadkomma, finnes bäst
af de stadganden Utskotten för hvarje fall,
uti det Förslag, Som nu aflemiias, upptagit;
och varder allt Rikets Höglofl. Ständers upplysta
pröfning vördsamligen underStäldt, jemte
det att flere Ledamöters yttrade skiljaktiga
Ineningar bifogas.
Slockholm den i 8 Julii 1828*
4 Sami. 3 B
-
ö
Stats - Utskottets
Förslag till Stadga om Invisning ar1
som emellan enskilde Personer eller
Bolag inom Riket utställas.
* §•
Gifver någon till annan Invisning att tära
upp penningar eller annat hos tredje raan,
ställes sådan Invisning att betalas vid anfordran
å viss dag efter uppvisandet eller å bestämd
tid..
2 §.
Invisning må ställas till viss man, viss
man eller dess Ordres, eller In visningens
innehafvare; och bör densamma vara af Utgifvaren
egenhändigt undertecknad och försedd
med dess brukliga Sigill, antagen Stämpel
eller tVänne vittnens intygande, att Utgifva
ren sitt namn derunder tecknat. Utgifvarens
rätta adress och hemvist vare ock å
Invisningen utsatt.
3 §.
Till innehållet bör Invisning vara skrifven
eller aftryckt utaf i metall eller sten
graverad stämpel.
4 §•
Invisning stäld till viss man eller Ordres,
eller ock till Innehafvaren, att betalas
uti penningar, må ej lyda å mindre summa
än ao R:dr uti Rikets Ständers Banks Transports-Sedlar.
Betänkanden.
83
.. 5 5*
Öfverlåtes Invisning från en till annan,
vare öfverlåtaren skyldig svara för Invisningens
rigtighet, men ej för utgifvarens eller
godkännarens vederhäftighet, der han sig ej
dertill förbundit, eller vetat att endera eller
hegge varit på obestånd då öfverlåtelsen
skedde.
6 §.
Hvar, som fått Invisning, stäld till betalning
på viss tid från utgifvandet eller
uppvisandet, vare skyldig att för densamma
vid förfallotiden betalning fordra.
7
Vägrar den, som Invisningen lyder å,
att den ovilkorlig! godkänna, eller erhålles
icke betalning, enligt In visningens ordalydelse,
bör innehafvaren derom fordra den
förres skrifteliga iotyg å Invisningen, kan
sådant ej erhållas, eller träffas han ej i sitt
hemvist, då Invisning till betalning förfallen
är, tage deröfver Innehafvaren inom frenne
dagar laga bevis, underrätte TJtgifvaren om
förhållandet innan nästa dag tilländagår, om.
lian vistas i samma stad, eller i annor händelse
nästa postdag derefter, och njute af
honom genast betalning,
8§.
Häfver någon godkänt Invisning, men
betalar icke å rätt tid, stånde till honom,
84
Stats- Utskottets
som Invisningen fått, hvad han heldre vill,
hälla sig till Utgifvare», eller betalning af
den andre söka. Vare dock pligtig inom 3o
dagar kraf i laga ordning mot endera anställa.
. 9 §’
Får ej liivisnings^innehafvare betalning
å rätter tid, njute sedan ränta med En för
Hundrade i månaden, samt ersättning för
alla till betalnings utsökande erforderliga
utgifter.
to %
Den, som betalning för Invisning, stäld
till innehafvare» eller till viss nian eller ordres,
oell så beskaffad som denna stadga föreskrifver,
utsöka vill, ege att anmäla sig i
Stockholm hos Öfyer-Ståthållaren och i Orterne
hos Konungens Befallningshafvande,
och ingifve i hufvudskriit Invisningen, jemte
betyg öfver yägradt godkännande eller ej
erhållen betalning, och njute, så framt något
jäf emot krafVet ej göres, om Invisningen
är utgifveii att vid uppvisandet infrias,
utmätning hos Utgifvare}!, och i fall den är
godkänd lill inlösen på viss tid, en lika rätt
antingen hos honom eller godkännaren, eller
der tillgång hos den ene brister, hos den
andre, samt, i begge fallen, rättighet till bySättning
å gäldenärens person; göres vid utmätningen
jäf emot skulden, åligge det Gäldenären,
att, inom den för Lagsökning i allmänhet
föreskrifne tid, och vid lika äfventyr,
sig förklara, dock gånge Utmätning icke
J] et änka riden.
destomindre för sig, och varde godset satt i
taka händer, eller under Utmätningsmannens
vård, der den fordrande det äskar. Finnes
fordrings-påståendet af Öfver ■•Ståthållaren eller
Konungens Befallningshafvande vara af
tvistig beskaffenhet, förvises det till Laga
utförande vid vederbörlig Domstol, dock fortfare
säkerheten uti det utmätte godset, intill
dess tvisten genom Dom, som vunnit
Daga kraft, afgjord är,
U §,
Sker ej utmätning inom Fjorton dagar
sedan Utmätningsmannen Executorialet bevisligen
emottagit, vare lian för betalningen
ansvarig,
13 §,
Ej må någon vara skyldig, att Invisning
såsom god betalning emottaga, utan må sådant
på emottagarens godtfinnande bero,
*3 §•
Försummar innehafvare af Invisning att
iakttaga något af hvad här ofvanföre stadgadt
blifvit, håfve till betalning derföre ej
Större rätt, än såsom för annan skuldfordran;
och ankomme det i tliy fall på Domaren,
att, när genom innehafvarens försummelse
betalning uteblifvit, pröfva, om, i följd
deraf, utgifvaren bör från större eller mindre
belalnings-ansyar för Invisningen befrias.
86
Stats-Utskottets
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets
Högloft. Ständers Stats-, Bancooch
Lag-Utskotts sammanträde den
18 Juln 1825.
S. D. Vid öfverläggningen, rörande det af
Utskottens sammansätta Beredning uppgjorde
Förslag till stadga om lnvisningar, som emellan
enskilde eller Bolag inom Biket utställas;
yttrades af nedannämnde Ledamöter deras
från pluralitetens skiljaklige tankar, med
begäran att de mätte det till Riksens Ständer
afgående Betänkandet, genom ProtocollsUtdrag,
bifogas. Herr Häradshöfdingen Ribbing
uppläste härvid ett så lydande Anförande
:
Efter i beredning skedt sammanträde
med de förenade Stats-, Banco-och Lag-Utskotten
hafva båda förstnämnde Utskott förklarat
det de redan beslutat en mera fri och
vidsträckt rätt, att utfärda Assignationer, än
hittills varande Författningar medgifva, hvilket,
såsom utgörande den fhianciela delen af
ämnet, Utskotten funnit sig ensamt tillhöra,
men, till verkställigheten af detta Beslut,
förklarat det de ansett Lag-Utskottets biträde
nödigt för alt, genom föreslående af en
utfärdad Lag, få detsamma gällande,
Oaktadt den inskränkning för Lag-Utskottets
bedömande, som således skulle uppstå,
vågar likväl jag, som vid Utskottens
sammanträde in pleno första gången icke var
tillstädes, att, med begagnande af den enskilde
Betänkanden.
87
Ledamotens rätt, nu till Protocollet yttra
mina tankar.
Jag tror att lättnad i penningerörelse
kan vara god; men jag tror att säkerhet är
nödvändig. Invisnings-Lagen åsyftar det förra
; månne lian innebär det sednare?
Assignations-rätten inskränktes vid förra
Riksdagen, då Lag-Utskottet ensamt behandlade
frågan. Utskotten tillstyrka nu dess utvidgande,
så att, utom skrifne, äfven grame
rade In visningar få utfärdas ända till den
mindre summa af Tjugo Riksdaler. Den medgifne
rättigheten att gravera Invisningar, är
en följd af den, att fä utfärda flere sådane
på mindre summor. Man eger redan ratt att
å Banken utfärda Ässignationer på den mindre
summa af Tjugo Riksdaler, dock vid påföljd
för öfver-assignering, att Banken genast
gifver bref till Executor om utmätning till
capital, ränta och omkostnad hos Invisningsutgifvaren
, eller ock hans bysättning. Åt ingen
enskild Invisnings-godkännare kan anförtros
utÖfvandet af’ en sådan rättighet, hvadan
ock vid underlåten betalning af enskild, alla
de formaliteter uppstått, som i 12 §. af den
föreslagna Lagen finnas beskrifne med anskaffande
af skriftelige bevis, vittnens tillkallande,
underrättelsers meddelande nästa
postdag m. m., hvilka det icke är troligt,
att någon underkastar sig för att utfå den
ringa summan af Tjugo R:dr, enär man gerna
går in på en mindre kostnad, för att
undvika en större. — Dessa Lagstadgandeu
88
Stats-UtskoUéts
tomma således, efter min tanka, att, otillämpade,
öka massan af redan befintelige;
och månne icke, i ett så glest befolkad! land
sora. vårt, der Ämbetsverk och Controllör
icke aro så närbelägne och lätt tillgänglige,
tron på Invisningsgifvarens ärlighet slutligen
blir enda vilkoret för Invisningens credit;
och Lagen derom kommer att qvarstå, för
att blott med sitt anseende, såsom Högsta
Magtens bud, förleda till en tro på säkerhet,
som densamma i verkligheten icke kan medföra.
•— Då min säkerhet, såsom innehafvare
af Invisning, till stor del ligger i rättigheten,
att genom bysättning göra min rätt till
betalning gällande, så rubbas denna säkerhet
blott genom Åssignantens dödliga frånfälle;
meil huru mycket niel’, ja nästan helt och
hållet förlorar en Invisning sitt Värde om
utgifvaren gor Cession eller fråga derom vid
bans dödsfall uppstår. Få lära underkasta
sig kostnaden och afventyret att ingå i eil
Concours för att erhålla Tjugo R:dr, och,
vid uppstådt misstroende för en sedel, sorn
man innehar, lärer mången heldre för ögonblicket
söka att använda den huru som lieldst,
än afvakta morgondagen, då densamma tilläfventyrs
för intet gäller. Således, ju mera
dessa Åssignationer lifvat rörelsen och, i anseende
till sin delbarhet, inträngt i äfven
dess yttersta grenar, ju mera skada och förderf
skall den stagnation åstadkomma, Sorn
följer på instäld betalning af desse papper
och
Betänkanden. 89
oell upphörande af Lagens functioner till befordrande
deraf. Sådane händelser i stort
hafva varit ganska skadlige; till äfventyrs
icke ens medfört erfarenhetens nytta.
Fördelen att genom Assignationer på enskildte
kunna, utan penningar, med beqvämlighet
verkställa liqvider, innehar man redan,
emedan det är tillåtet, att till hvad
belopp som heldst på Banken lemna invisning
till viss man, hvadan detta icke kan
anföras såsom skäl till utvidgad frihet, att utgifva
löpande Invisningar på enskilde. Är
åter ändamålet, att genom invisning på andra
än Banken undgå den stränghet i accuratess,
som förbindelser med detta Verk
ingångne, vanligen medföra, så förtjenar åtminstone
icke denna afsigt att genom någon
Lag skyddas, äfvensom den i alla fall synes
öfverflödig; ty Författningar om löpande Sedlar
och Borgen, lemna ett öppet fält att genom
sedelbyte utsträcka sin egen och begagna
andras Credit så långt man behagar; och
då desse Författningar under en längre tid
blifvit tillämpade, samt tilläfventyrs äro mera
fullständige än den föreslagne Lagen, tror
jag att man med dem kan vara belåten, så
vida det må erkännas, att en löpande Sedel,
utgifven af den, å hvilken man eljest assignerar,
då den förses med en efter behofvet
modifierad borgen, innehar samma egenskaper
sorn en, efter den föreslagne Lagens syft
6
*
00
Stats-Utskottets
ning, utgifven Assignation å samma person;
och har skuldsedeln dessutom det företräde,
att, utan accept, protest med de flere omständigheter,
kunna genast utmätnings- elier
hysättningsvis realiseras.
Jag kan således icke tillstyrka utfärdandet
af den föreslagne Lagen.”
Hvarförutan Herr Häradshöfdingen munteligen
tilläde, att, derest Lagen blefve utfärdad,
han för sin del ansåg, att något
stadgande deruti borde inflyta, som inskränkte
tiden för den strängare executions-rätt,
som blifvit Invisningar tillagd, i enlighet
med hvad om löpande Skuldsedlar är stadgadt,
eller till högst Aderton månader efter
utgifvandet, samt ytterligare en bestämdare
föreskrift uti io §. rörande den Domstol,
som , till upptagande af tvist om en från Invisning
sig härledande skuldfordran, bör anses
vederbörlig j hvarom Herr Häradshöfdingen
förmenade samma stadgande böra ega
rum, som angående Invisningar på Banken,
så att, på sätt Kongl. Förordningen den io
December 1741 uti 11 §. förmår, innehafvaren
måtte ega frihet söka sin betalning vid
den Domstol honom lägligast faller.
Herr Borgmästaren Cederborg anförde:
”Hindrad, genom sysselsättning vid ett annat
Utskott, att vid förra sammanträden mig infinna,
anhåller jag, att till denna dagens
Protocoll få, såsom min reservation, antecknadt
hvad jag förut vid sammansatta Utskottens
Beredning anfört: att jag icke för min
Betänkanden.
91
del kan gilla det föreslagne Assignerings-systemet,
heldst detsamma, enligt min öfvertygelse,
endast kan med nytta användas i
ett land med säkra Credit-förhåilanden, men
att det deremot, der Crediten är så vacklande,
som, för närvarande, i vårt Fädernesland,
skall medföra oredor, tvister och
olägenheter. Af detta skäl och med åberopande
af Lag-Utskottets Betänkande i samma
ämne vid förra Riksdagen, afstyrker jag,
meo voto, all utvidgning af hvad hittills gällande
Författningar i omförmäldte afseende
föreskrifva,”
Uti detta yttrande instämde Herr Professorn
Doctor Lundblad, äfvensom Hr Grosshandlanden
Göransson, hvilken, såsom correctiv
emot en skada, som en utvidgad assignerings-rättighet
skulle komma att orsaka,
för sin del föreslog, att en föreskrift måtte
tilläggas, det alla enskildes Assignationer på
enskilda, sorn utställas på mindre belopp, än
Etthundrade Riksdaler Banco, borde vara
skrifne eller tryckte å fyra Skillingars Charta
Sisrillata. — Med Herr Grosshandlanden Göransson
förklarade Riksdagsmannen Pehr Andersson
från Hallands Län sig till alla delar
ense.
I afseende på den vid sednaste sammanträdet
gillade i §. uti Förslaget, erinrade
Herr Revisions-Secreteraren Stråle , om sin då
anmälde reservation emot det beslut, sorn
från den §. uteslutit ett af Herr RevisionsSecreteraren,
såsom högst nödigt ansedt lil
-
92
Stats-Utskottets
lägg, i afseende på förekommandet af flerfaldige
Rättegångar, om Invisningars betalnings-giltighet,
hvilka i sin mån äfven skulle
minska förtroendet till dylika papper, nemligen
af dessa orden: ”Och galle sådan Invisning
såsom bevis, att utgifvaren varit skyldig
In visningens värde till honom, som densamma
emottagit, der ej annat förhållande
af Invisningens lydelse finnes.”
Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta, som
vid sista sammanträdet varit frånvarande,
tillkännagaf nu, det han för sin del instämde
uti denna af Herr Revisions-Secreteraren
Stråle anmälda reservation; och yttrade vidare,
det han, med afseende å de möjligen
ofta inträffande förändringar uti Invisningsgifvarens
förmögenhets-tillstånd, hvilka på
innehafvarnes rätt hade inflytande och för
dem kunde medföra särdeles besvärlige iakttaganden
och skyldigheter, icke ansåg lämpeligt
att medgifva en så vidsträckt prceseriptions-tid
för enskilde Invisningars strängare
executiva kraft, utan ansåg den böra inskränkas
till blott en del af den för deras utelöpande,
i likhet med andra Skuldförskrifningar,
stadgade tid, eller tre, högst fern år.—
Uti detta Herr Öfverste-Lieutenanten Hjertås
sistnämnda yttrande, instämde Herr Kammarherren
Friherre Rålamb.
I afseende på det uti 5 §. upptagne stadgande,
att den, som till annan öfverlåter Invisning,
må vara skyldig att ansvara för Invisningens
rigtighet, men ej, utom i särskilda
Betänkanden.
93
fall, för utgifvarens eller godkännarens vederhäftighet,
anmärktes af Herr Grosshandla
liden Eckhoff, samt Hr Lagmannen m. m.
von Hauswolff, att en sådan inskränkning
af öfverlåtares ansvarighet skulle göra den
säkerhet för ofelbart utbekommande af full
betalning, som Invisningar borde medföra,
ganska ofta förenad med så betydliga äfventyr,
besvär och omgångar, att farhågorne
derföre komme att ansenligen försvåra användandet
deraf uti liqvider man och man
emellan; hvarföre i stället yrkades, att öfverlåtaren
af en Invisning måtte åläggas samma
skyldighet, att ansvara för dess fulla betalning,
som, enligt Vexel-Stadgan, åligger
den, som påtecknat Vexelbref.
Den tid af endast fjorton dagar efter
Executorialets emottagande, som uti 11 §.
föreskrifves, såsom den, inom hvilken utmätning
bör vara skedd, så framt utmätningsmannen
vill undgå att sjelf för betalningen
ansvara, ansågs af Herr Lagmannen
von Hauswolff och Herr Borgmästaren Hambraeus
såsom för korrt för Utmätningsman på
Landet, hvilka inom denna tid ofta icke möjligen
skulle kunna medhipna att, genom underlydande
Tjenstemän, om utmätningar å
de från deras hemvist längre aflägse ställen
föranstalta.
Det stadgande 12 §. innefattar, ansågs af
Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta, Herr Häradshöfdingen
Ribbing och Herr Lagmannen
Noreus destomera öfverflödigt, som 72 §. uti
94
Stats-Utskottets
Regerings-Formen redan uttryckligen föreskrifver,
att Rikets Ständer allena ega rätt
att genom Banken utgifva Sedlar, som för
Mynt uti Riket må erkännas, och ännu ingen
Lag förbundit eller, enligt rättsgrunder,
borde kunna förbinda någon, som bar att
fordra betalning af en annan, att mot sin
vilja åtnöjas med blotta löftet derom, hvilket
dock å andra sidan lika litet kumle den,
som dertill vöre villig, förmenas. — Ut supra.
Ex Protocollo
J. M. Spens,
Ankom den 23 Julii 1823.
N:o 3x5.
Riksens Högloft. Ständers Stats-, Banco-
och Lag-Utskotts Betänkande,
angående vilkoren för inrättandet
af enskildte Banker eller Disconter.
Till de trenrie nu förenade Utskotten hafva
särskildt blifvit från Högloft. Ridderskapet och
Adeln remitterade åtskillige Memorialer och
Anföranden, hvaruti, såsom hufvudsakligt bidragande
medel till lättande af den öfverklagade
förlägenheten i allmänna rörelsen,
blifvit föreslaget, att tillstånd borde lemnäs
för enskilda Bolag, att förena sig till bedrifvande
af en sammansatt Upplånings- och Utlånings-rörelse,
efter de grunder, som kunde
af dem, som uti företaget ingingo, finnas förmånlige}
hvarigenom enskilde Banker, obero
-
Betänkanden.
95
ende af Rikets Ständers, och af det allmänna
Penningeväsendets omvexlingar, småningom
skulle hildas, och, på samma gang, som aila
Capital-egandes och Capital-behöfvandes behof
samtidigt fyldes, den vidsträckta Credit-rörelsen,
som hittills måst för allmän
räkning drifvas, kunde återgå till sin egentliga
plats hland de enskilde aftalen; så att
den, genom sin ostadiga inflytelse, icke vidare
rubbade myntväsendets en gång för aila
stadgade förhållanden.
Då Utskotten, till samfäldt skärskådande,
företagit allt hvad i detta afseende blifvit
anfördt och föreslaget, hafva Utskotten ej
kunnat undgå att finna den betydligen större
lämplighet för bedrifvandet af all slags Credit-rörelse,
sorn enskilda Inrättningar nödvändigt
måste ega framför de allmänna. Det
utlånings-sätt, der lånen meddelas endast med
afseende på Låntagarens enskilda Credit eller
Discontering, synes framför alla andra
fordra en omtänksamhet och uppmärksamhet,
hvilka icke till alla delar annorledes, än genom
hoppet om enskild vinst kunna uppkomma
; och således heldre böra öfverlemnas till
enskilda industrien, än blifva föremål för de
låne-tillgångar, som genom Statsförvaltningens
försorg åt enskilde beredas. Personliga
ansvaret för återbetalningen af en till låns
bekommen summa, utgör grundämnet i hvart
och ett skuldförhållande, men, i afseende på
de egentliga Discont-lånen, är denna ansvarighet
derjemte den enda verkliga Valuta,
Stat s-Utskottets
som å upplånarens sida i aftalet ingår; och
clet egentliga värdet af de hypotheker, den
särskildt så kallade Discont-methoden erbjuder,
kan ej mätas af annat, än emottagarens
personliga öfvertygelse, om den personliga förmågan
bos den, som utstält förbindelsen,
eller bos den, som iklädt sig ansvar fördess
uppfyllande, att verkligen åstadkomma detta
sednare. Privata Associationer, tili sådan
lånerörelses bedrifvande, efter en vidsträcktare
plan, och med större tillgångar, än som
al enskilde personer hvar för sig skulle kunna
åstadkommas, hafva icke heller förut varit
inom Fäderneslandet okände. Redan, då
man först började att inom Sverige behandla
allmänna Låne-anstaiter, såsom en egen art
af Stats-inrättning, blef den fullkomligen påtagliga
säkerhet, som endast kan rättfärdiga
användandet i utlåningsväg af de under allmänt
förvar satte enskiidta medel, icke ansedd
kunna genom Discontering på namn ernås.
För att likväl från den directa förmånen
af de allmänna Låne-inrättningarne icke
nödgas göra något undantag för de näringsgrenar,
hvilka hufvudsakligen icke fordra annat
vilkor af sine idkare, än förvärfvad
skicklighet, och hvilkas betydligaste löpande
förlag består uti råämnen till ytterligare förädling,
samt i medel till arbetarenas underhåll
under arbetstiden, men consumtionen af
tillverkningarne endast sednare derföre kan
lemna ersättning; blef den egentliga Discont
rörel
-
Betänkanden.
97
rörelsen, till bedrifvande, med större eller
mindre tillskott från det allmänna Penningeverket,
öfverlåten, dels åt Förvaltningen af
allmänna Penningeverk, dels åt enskilda föreningar
, af samma yrke delande Närings-idkare,
dels sluteligen äfven åt den enskilda,
endast för utlåningen förenade speculationsandan.
Erfarenheten af den särdeles framgång
dylika speeulationer rönt, och den förväntade
stora vinsten af alltnänha rörelsens utsträckning
äfven åt detta håll, vid det lifligt
kähda behofvet af en sådan vinst till de Finanee-operationer,
man i öfrigt ville utföra;
var första anledningen lill företagande af Discontering
äfven för Bankens egen räkning,
med större dertill anslagen andel af dess
tillgångar; och detta ändamål finnes till och
med, då Riks-Disconlen efter 1800 års Piiksdag
inrättades, tydligen angifvet, Men ännu
ansågs betänkligt att utsträcka begagnandet
af Bankens Fonder i denna väg Så vidt, sorn
behofvet af en fullkomligt liflig omsättningsrörelse
fordrade, hvilket behof man dessutom
fann komma att, om inrättningen uppfylde
sitt ändamål af allmännelig nytta för
Landet, som otvifvelaktig! mäste äfven hafva
varit afsedt, lika mycket som Bankens vinst,
ständigt tillväxa för de just genom understöden
ytterligare sig utbildande näringarne,
och den genom uppmuntran tilltagande näringsliågen,
utan alt likväl någon säker be
-
4 Sami. 3 B.
7
Stats-Utskottets
räkningsgrnnd för denna tillväxt kunde er
o
O _ ■ r»
nås. Af sådan anledning uppmanades äfven,
vid Riks-Discöutens inrättande enskilde, att
med insatta medel deri deltaga, och uti Landsorterne
bereddes dessutom inrättandet af enskilde
föreningar uti dylik afsigt, sorn de
fordna Discont-Compagnierne. Åstundan och
Lehofvet att, ensamt för Bankens räkning,
kunna för de i öfrigt gjorde anslag, påräkna
den betydliga vinst, som erfarenheten visat,
att de enskilde delegarne i Riks-Disconten
delat med Banken, måste anses hafva
varit det hufvudsakliga skälet hvarföre Rikets
Ständer vid i8i5 års Riksdag förordnade,
att, efter upphörande af tiden för RiksDiscontens
Octroy, hela dess Lane-rörelse
skulle af en, endast för Bankens räkning drifven
Discont-inrältning öfvertagas; och endast
det lifliga erfarenhets-intrycket af de då nyligen
upptäckte, och till så svåra följder ledande,
missbruken uti forvaltnings-sättet af
ett bland de enskildt» Discontverken, tillika
med den bestämda visshet, som uti dåvarande
omständigheter otvifvelaktig! var för handen,
att någre enskilde större upplåningsoch
utlånings-anstalter icke skulle kunna erhålla
något förtroende, eller upprätthållas
utan Statens åtgärd, hvaraf man nogsamt sett
de olyckliga följderna; kan antagas såsom
skäl, hvarföre i8r8 års Ständer bestämde,
det ali Discont-rörelse i Riket, med undanlag
af den , som vore nödig för utredningen
af f. d. Filial-Disconterne, skulle genom Banco
-
Betänkanden.
99
Disconten besörjas, med deri der Lil I förut
anslagne Fond, ökad allt efter sorn de medel
från Filial-Discont-Utredningen inflöto,
hvilka af Bankens tillgångar deruti ansågos
vara fästade.
De grundade anledningar hvarföre 1818
någon inrättning af enskildte Banker eller
Disconter icke ens kunde sättas i fråga, emedan
ingen på det ena eller andra viset begagnat
sig deraf, skulle likväl Utskotten nu
anse hafva för största delen upphört. Utan
att inlåta sig i undersökningar, om huruvida
det allmänna och enskilda förtroendets ställning
i Landet, sedan sista Riksdag undergått
en eller annan förändring, hafva Utskotten
likväl trott sig kunna antaga, det behofvet
af att återställa detta allmänna och enskildla
förtroendet blifvit nu mera allmänt erkäiult ,
och känslan deraf möjligen ledande tili verk
och gerning; sedan den fasta öfvcrtygelsen
hunnit tillika utbilda sig, att detta förtroendes
återställande skulle afhjelpa det betydligaste
kända onda, och att ett sådant återställande
måste nästan lika mycket bero uppå
enskildes föresatser och företag, som uppå
Statsmagtens beslut.
Om derjemte anstalterne till bestämmande
af myntets egenteliga värde, vid denna
Riksdag erhålla den fasthet, att de förtjena
förtroende, skola de ock troligen vinna det;
och de, genom brist af Credit för det löpande
myntet, hittills rörelsen undandragnc
Capitaier äfven söka den utväg till erhållande
Stats - Lt t skottets
af betydlig vinst, som Associationer till enskiklte
Banker eller Disconter medföra.
Utskotten anse det derföre vara af särdeles
vigt, och, om icke för den närvarande
eller närmast kommande tiden, likväl för en
ej just så aflägsen framtid, kunna medföra
de nyttigaste följder, att sådane förmåner
utlofvas för Inrättningar af ifrågavarande beskaffenhet,
som lemna möjlighet för deras
uppkomst på ett ändamålsr.enligt sätt
Enligt
nu gällande Lagar och Författningar,
är det enskilde personer tillåtet att
ingå Bolag, Dessa ega, i afseende på penningars
upplånande och utlånande, samma
rättigheter och skyldigheter som enskilde
personer; och det behöfves således icke någon
ändring, eller något tillägg, uti nu gällande
Författningar för att lemna tillstånd
till upprättande af sådane Bolag, sorn skulle
hafva till föremål att, antingen af egne medel,
eller af upplånte penningar, verkställa
utlåningar till enskilde personer. Så länge
det är möjligt för hvarje individue, som eger
penningar att förränta, att sjelf utlåna dem
på längre tid emot högsta lagliga ränta, är
det likväl föga troligt att någon Bolags-Inrättning
i sådant ändamål skulle uppkomma,
då en dylik icke kunde lemna sine delegare
hopp om högre fördelar, än hvarje enskild
sjelf skulle kunna förskaffa sig, utan tvärtom,
genom förvaltnings-Jkostnaderne, troligen
komma att bereda en gifven förlust. Möjligheten.
att kunna upprätta ett sådant Bolag,
BetänkandeA.
IOI
beror således derpå, att detsamma i afseende
på räntans beräknande, erhålla större förmåner,
än Lagen i allmänhet långifvare tillägger,
och hopp således uppstår, att genom
i denna väg använd Industrie, erhålla en
vinst, motsvarande den andra lönande näxingsföretag
gifva ; men denna förmån af
räntans beräknande är ock den enda, hvarmed
sådana Inrättningar böra af Staten gynnäs.
Alla vidare understöd innebära en delaktighet
uti sjelfva Inrättningen, som, i händelse
af olycklig utgång, skulle väcka anspråk
emot Staten, att hålla enskilde för deras förluster
skadeslöse. Rättigheten till beräknande
af annan ränta, än den Lagen i allmänhet
tillåter, måste likväl bero på ett särskildt
för hvarje fall lemnadt tillstånd, i annan
händelse skulle, under åberopande af
den sådane Bolag • förundte rättighet, snart
anspråk af hvarje enskildt långifvare göras,
att erhålla samma ränte-förmåner, som blifvit
de större Låne-inrättningarne tilldelade.
Utskotten hafva således ansett, att det för
hvarje fall må bero af Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning , att bifalla eller afslå ansökningar,
som göras om rättighet till begagnande af de
förmåner, som för enskilde Banker eller
Discont-inrättningar blifvit utstakade.
Någre liufvudgrunder för det Reglementariska
af sådane Inrättningar, hafva Utskotten
ansett sig icke böra föreslå, utan trott
det kunna öfverlämnäs till den enskilda omtankan
, att öfverenskomma om sådane Bolags
-
102
Stats-Utskottets
Reglor, som å eria sidan kunna förmå personer,
alt uti Inrättningen deltaga, och å
den andra gifva så billiga Låne-vilkor, att
Lånesökande linna uträkning att der anmäla
sig till penningars erhållande.—Någre förut
härutinnan stadgade vilkor skulle kanhända
motverka ändamålet, eller gifva sjelfva Inrättningen
ett utseende af att hafva uppkommit
under Statens garantie, som densamma
icke hör ega.
'Utskotten hemställa således, att till Kongl,
Majrts Nådiga bifall må föreslås utfärdandet
afen Förordning, hvarigenom stadgas;
1:0 Att Bolag, hvilka hafva till föremål
att till enskildte personer utlåna penningar,
måge, då sådant af Kongl. Maj:t tillätes, ega
att, vid penninge-försträckningars meddelande,
den högsta lagliga ränta afdraga; dock
icke för längre tid än högst ett ur; samt
att, efter förfallotiden, uppbära samma öfverränta,
som för Banco-Disconten stadgad
varder,
2:0 Att sådane Inrättningar måge till
sine fordringars utsökande och indrifvande
njuta enahanda handräckning, som BancoDisconten.
3:o Att de personer, sorn önska i ofvannämnde
ändamål upprätta Bolag, måge ega
att sig hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
, och sine Bolags-Reglor och UtlåningsReglemente
förete; hvarefter Kongl. Maj:t,
derest dessa finnas af den beskaffenhet, och
Bolagets fond af den betydlighet, att det
Betänkanden.
ro3
ösyftade ändamålet: lättade låne-tillgångai*’^
enskilde medel till förlag för handel, näringar
och jordbruk , derigenom vinnes, lärer
täckas förunna Bolaget rättighet att begagna
ofVannä innde förmåner, dock under en' Octroytid
af högst io år, vid hvilken tids förlopp
Bolaget otn nytt tillstånd må sig anmäla.
4:o För Öfrigt skall allt hvad som för
Ilandels-Bolag i allmänhet stadgadt är eller
blifver, rörande vederbörligt anmälande, intagande
uti Puiltens Intecknings-Protocoll och
kungörande i allmänna Tidningarne af Bolagets
ingående., ändamål och dermed skeende
förändringar, samt Bolagsmännens ansvarighet
en för alla och alla för en; tillika med
hvad sOm särskildt Varder i afseende på Invisningars
utställande af enskilde eller Bolag
föreskrifvit; äfven för Discont-Bolagen lända
till efterrättelse.
Vid hvarje lemnadt tillstånd till inrättande
af private Disconter, anse Utskotten
dock uttryckligen böra fogas den offenteiiga
förklaring, att .samma inrättningar, hvarken
nu eller någonsin framdeles skola kunna påräkna
något understöd af allmänna medel,
saint att, under ingen förevändning, Staten
må kunna blifva mera i deras förvaltning,
an i andra enskildta företag, inblandad, eliel-
på något sätt komma att bidraga till deras
upprätthållande eller utredning. Utskotten
förmoda det en sådan förklaring ej allenast
å ena sidan skall gifva nödig spänning
åt den enskilda omtank an och verksamheten,
i o4 Stats - Utskottets
flå. den finnér all siri förkofran, bestånd el.
ler ofärd, beroende endast af dess eget noggranna
iakttagande af skyldigheter; utan ock
å den andra, fullkomligen lugna alla de sinnen,
hvilka, ännu lifligt ihågkommailde Filial-Disconternes
förfall och upplösning, svårligen
skulle kunna skilja sig från misstroendet
tili de nya Inrättningariie, och från farhågan
att de kunde komma att dela de gamlas
öde.
Hvad Utskotten nu anfört och föreslagit,
varder Rikets Högloft. Ständers ompröfvande
vördsammeligen understäldt, jemte en Ledamots
särskildta mening.
Stockholm den g Julii i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet vid Rikets
Högloft. Ständers Stats-, Baricooch
Lag-Utskotts sammanträde den1
18 Julii 1825.
S. D. Vid justering af Protocollet för Utskottens
sammanträde den q i denne månad,
och i anledning af det deri förekommande
beslut, till gillande af Utskottens sammansatte
Eerednings-förslag till Betänkande, angående
vilkoren för inrättandet af enskilde
Banker eller Disconter, erinrade Herr Ivammar-Junkaren
Morath om sin emot samma
beslut uti ett särskildt afseende anmälde reservation,
och yttrade dervid skrifteligen:
"Jag
Betänkanden.
io5
"Jag anser för min del, att vid rättigheten
för private att förena sig i Bolag till
Discont-rörelses bedrifvande , det vilkor borde
fästas, att Bolaget vore skyldigt att vid
tillståndets sökande uppgifva den summa Bolaget
sammanskjutit, och att det ringaste,
som för en privat Disconts öppnande borde
erfordras, voro 100,000 Riksdaler Banco , emedan
i annat fall kunde inträffa, att någre
personer med en obetydlig summa började
en sådan rörelse, för att njuta öfverränta
och öfrige Discont-intättningen åtföljande förmåner,
hvilket gåfve anledning till ett obehörigt
ocker.
Jag önskade således, att den hemställan
till Ständerne skulle göras, att hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att ingen
Octroy för private Discont-inrättningar må
meddelas, med mindre delegarne uti sådane
Disconter visade, att i Riksens Ständers Bank
blifvit för Discontens räkning insatte minst
100,000 R:dr Banco.”
"Uti detta yttrande, som begärdes måtte
blifva Betänkandet till Rikets Ständer följ—
aktigt, instämde Herr Borgmästaren Cedei’-
borg.
Ut supra.
Ex Protocollo
J. M. Spens.
7
*
Stats-Utskottets
Ankom ilen aa Juli! i8a3.
N:o 016.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition, angående anslag
till kostnaderne för Myntverkets
iståndsättande.
Ta. Stats-Utskottct liar Kongl. Maj:t, under
den 7 nasti. Maji, aflåtit följande Nådiga Proposition,
angående kostnaderne för Myntverkets
iståndsättande:
”Då underdånig anmälan hos Kongl. Majit
gjordes, om det förfallna tillstånd, hvaruti
Machineriet vid Kongl. Myntet en längre tid
Befunnits och som vid myntningen förorsakar
icke allenast svårighet och ofullkomlighet,
utan ock tillökt kostnad; så fann Kongl.
Maj:t nödigt att förordna en särskild Committé,
för att, efter fullständig undersökningom
förhållandet, uppgöra planen till myntets
iståndsättande och förslag öfver kostnaden
dervid, samt tillika granska de rörande
myntningen gällande äldre Författningar.
Utaf Committeens underdåniga Skrifvelse,
af den 18 sisth April, med specifikt Förslag
öfver kostnaden vid de till ofvanberörde ändamål
erforderliga nya Macliiner, samt nödige
ansedde förändringar och förbättringar,
har Kongl. Majit inhemtat, att ett till denna
Inrättning hörande Valsverk, till Construetionen
hufvudsakligen öfverensstämmande med
Betänkanden.
del vid Engelska Myntet brukliga, så väl som
uppsättningen deraf, jemte öfrige för detsamma
nödige ombyggnader och verktyg, skulle
uppgå till en kostnad af 17,000 R:dr; att efter
fulländandet af dessa arbeten följande
Machiner blefvo af nöden, nemi.: ett dragverk
till tcnarnes justering, tre klipp-macliiner
för plattarnas utstickning, 3:ne lättare
machiner till myntets krusning i kanten, en
Medaille-press, en Riksdaler-press samt en
Ducat-press; att, i anseende till den utmärkta
sorgfällighet, hvarmed dessa machiner mäste
arbetas, för att fullkomligen motsvara deras
ändamål, den dertill åtgående kostnaden icke
kunde beräknas under, en summa af i6,5oo
R:dr ; äfvensom en summa af 3,5oo R:dr ansetts
böra vara att påräkna för förenämnde
machiners inrigtning och till bestridande af
oförutsedde utgifter, hvilka sednare kostnader
dock ansetts kunna betäckas afbesparingarne
å det årliga anslaget för Myntets underhill
1,
Enär, enligt detta Förslag, hela den för
Myntverkets iståndsättande erforderliga summa,
hvartill äfven komme det ännu återstående
fyllnads-beloppet af 3ooo R:dr ä betalningen
för den hos Manufacturisten Owen betingade
Ångmachin, således skulle uppgå till
omkring 4°>000 R;dr, hvaraf Committerade
ansett hälften böra vara att tillgå för innevarande
år, samt den andra hälften under
de a:ne påföljande åren, hafva Committerade
i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl.
io8 Stats-Utskottets
Maj:t i Nåder utse nödige medel, hvaraf Committerade
må ega att uppbära genast R:d. 3ooo
inom detta års slut omkring . . . 17,000
och derefter  i6,5oo
R:d. 36,5oo
samt att dessförutan det må blifva Committerade
upplåtet, att i och för Maehinernes
inrigtning jemte oförutsedda behof disponera
årliga besparingen å Mynt-anslaget, som äfven
hittills, så länge tillgången medgifvit,
med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd fått användas
till oundgängliga reparationer och anskaffande
af de nödvändigaste machiner.
Kongl. Maj:t, som funnit ifrågavarande
utgift af behofvet påkallad, vill härmed i
Nåder hafva öfverlemnat till Rikets Ständers
Stats-Utskott, att till återstående kostnader
för Kongl. Myntets iståndsättande, utse särskildta
medel, derest Rikets Ständer ej funne
lämpligt, att dessa kostnader, äfvensom
den för Myntets drift hädanefter skola af
Banken bestridas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stats-Utskott med Kongl. Nåd och ynnest
välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
%
C. D. Skogman.”
Betänka/iden. i og
Det är väl uti den Nådiga Propositionen
ådagalagdt, så väl, att vid Myntverket i
Stockholm erfordras ett nytt Valsverk, som
att åtskillige Machiner för Myntets behof böra
anskaffas. Likväl har Stats-Utskottet trott,
att sedan sammansätta Stats- och Banco-Utskotten,
uti dess nu mera afgifne utlåtande
om reglering af Rikets Penninge-Verk, icke
tillstyrkt realisation af Banco-Sedlarne för
det närvarande, utan föreslagit, att Silfvcrmynt
cj må ifrån Banken utgifvas och myntverket
följakteligen synes komma alt blifva
ganska litet begagnadt, den föreslagne reparationen
och förändringen deraf icke fordrar
skyndsam åtgärd, utan bör kunna efterhand
verkställas; Och då Utskottet icke kan tillstyrka
något. särskildt anslag härtill af StatsVerkets
redan medtagnc tillgångar, förmodar
Utskottet likväl, att Mynt-Verket derförutan
skall kunna småningom, ehuru på en längre
tidrymd iståndsättas, för de besparingar som
uppkomma < uppå den årliga anslagssumma
7,5oo R:d., hvilken på Stat är bestådd till
Myntets drift och underhåll, och derå under
de sist förflutna Tio åren blifvit bes part per
medium 3,gno Riksdaler om året; beroende
det för öfrigt af Riksens Höglofl. Ständers
godtfinnande, om till Banco-Utskottets Utlåtande
bör öfverlemnas den af Kongl. Majrt i
Nåder framstälda frågan, huruvida berörde
kostnad må af Banken bestridas. Detta hemställes
till Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande
vördsamligen; Lärandes Riksens Stan
-
•I I O
St ats-Ut skottets
ders häröfver meddelande Beslut hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas. Stockholm
den 16 Julii x 8a3-
Ankom den 22 Julii 1823.
N:o 317.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets yttrande, i
frågan om Wadstena Klöster-Kyrkas
öfverlåtande åt Lands- och StadsFörsamlingarne
derstädes.
Vid Stats-Utskottets, den 29 sistlidne Martil
afgifne Utlåtande öfver Herr P. U. Huldbergs
Memorial, om den så kallade KlosterKyrkans
i Wadstena öfverlåtande till begagnande
af Staden samt S:t Pehrs Lands-Församling,
hafva anmärkningar blifvit gjorde,
hvilka föranledt ärendets återremitterande
till ytterligare åtgärd, hvaremot berörde Utlåtande
blifvit gilladt af Hedervärda BondeStåndet
den 4 nästlidne April.
Utskottet hade yttrat, alt enär detta
ärende befi niles i samma skick som vid sistförflutne
Riksdag, så att det förbehåll Riksens
Ständer då gjorde 0111 ett ordentligt Coutracts
upprättande öfver Församlingarnes
åtagande, att försätta Kyrkan i fullkomligt
skick och den framdeles underhålla, och hvilket
borde hafva vunnit Kongl. Majrts Nådiga
Betärvkanden.
111-
sanction förr iin någre medel dertill kunde
be.viljas, icke ännu vunnit verkställighet,
Riksens Högloft. Ständer lära finna för närvarande
någon åtgärd häråt icke höra lemnäs;
men förmodade, att om, bland Contracts-vilkoren
de af Stadens Riksdags Fullmägtig
vid denna Riksdag yrkade förmåner
beviljades församiingarne, att i stället för
en kostsam Tornbyggnad få uppfora Klockstapel
, samt, fritt disponera den gamla Kyrkan,
deras begäran, att af Statsverket utfå
de 5ooo R:d. sorn för Kyrkans sålde Koppartak
öfverblifvit efter verkställd reparation,
derigenom kunde förfalla.
Häremot är erindradt, att något Contract
om Wadstena Klosterkyrkas öfverlåtelse till
Wadstena Stads- och S:t Pehrs Lands-Församlingar,
hvaruti församiingarne skulle förbinda
sig till Kyrkans reparerande och framtida
underhållande, icke skall kunnat uppgöras,
enär Riksens Ständer icke anvist tillgång
lill de 5ooo R:d., hvilka, jemte Kyrkans
emottagande, borde Församiingarne tillfalla;
att berörde 5ooo R:d„ såsom influtne
för Kyrkans försålde Koppartak vore Kyrkans
och icke Statens tillhörighet, samt att
det skulle innefatta en verklig vinst för Staten
att, emot återgifvande af desse 5ooo R:d.,
för alltid blifva befriad, från kostnaden att
underhålla denna Kyrka, hvilken såsom af
forntidens mästerverk och märkvärdigt monument
borde sorgfälligt vårdas, m. m.
I I 2
Stats-Utskottets
I anledning häraf får Stats-Utsiottet
yttra, att enligt Riksens Ständers åberopade
beslut vid förra Riksdagen, skulle ett ordentligt
Conträct med Församlingarne göras,
hvarigenom de åtogo sig Kyrkans försättande
i fullkomligt »kick och dess framtida underhåll,
samt detta Conträct af Kongl. Majrt i
Nåder gillas, förr än någre medel dertill beviljades,
helds t på antagligheten af Contractsvilkoren
berodde, huruvida summan måtte
anslås, i följd hvaraf Riksens Ständer icke
ingått i något närmare bestämmande af de
vilkor, som kunde finnas nödiga för ändamålet.
Det ankommer alltså på Församlingärne
att uppgifva och i behörig ordning till Kongl.
Majits Nådiga pröfning och fastställelse öfverlemna
ett sådant Conträct i detta hänseende,
som instämmer med Riksens Ständers
omförmäldte beslut; hvarvid efter Stats-Utskottets
förmodan, i stället för den förut
ifrågaställde Tornbyggnaden, som icke heller
finnes bestämdt föreskrifven i Kongl Resolutionen
om Kyrkans öfverlemnande af den io
December 1817, skulle kunna föreslås uppförande
af Klockstapel; Och anser Stats-Utskottet
den medgifne utbetalningen af ifrågavarande
5oöo R:d. då Kyrkan varit ocb ännu
är en Statens tillhörighet, icke kunna
fordras på andra villkor, än som i berörde
ordning utföstas och godkännas; Men på det
något hinder för verkställigheten häraf icke
Betänkcmden.
må uppstå derföre, att medel ej blifvit auslagne,
tillstyrker Stats-Utskottet det Riksens
Högloft. Ständer genom underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit öfverlemna, att, sedan ett
sådant Contract blifvit af Kongl. Maj:t gillat,
i Nåder anvisa berörde Summa utaf den tillgång
Öfverskotten å Stats-Verkets Inkomster
kunna medgifva. Hetta hemställes vördsamligen
till Riksens Höglofl. Ständers ompröfVande.
Stockholm den 16 Julii i8a3.
Antom den 22 Julii 1823.
N:o 3i8.
Utlåtande i anledning af Kongl. Majits
Nådiga Remiss uppå Riksdags Fullmägtigens
för Hernösands Stad underdåniga
ansökning, angåendeLandshöfdinge-Residence-Huset
derstädes.
Med tillkännagifvande att Kongl. Majit i
Nåder gillat hvad dess och Rikets Stats-Contoir
i underdånighet anfört öfver RiksdagsFullmägtigens
för Hernösands Stad Herr Commerce-Rådet
M. Lindströms å Borgerskapets
derstädes vägnar underdåniga ansökning antingen
om förhöjning i Hyran för Landshöfdinge-
Residence - Huset derstädes eller ock
dess inköp af Staten, har Kongl. Majit under
4 Sami. 3 B.
8
Stats-Ulskottets
den 11 nasti. Junii till Stats-Utskottct i Adeler
öfveriemnat Handlingarne i hvad de röra
Hyran för Landshöfdinge-Residenset för att
vid Stats-Regleringen iakttagas.
Uti den underdåniga ansökningen är andraget,
huruledes Hernösands Stad, år 1782,
skall förbundit sig, att åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Wester-Norrlands Län
bygga ett Resideneehus med tjenlige rum för
Landshöfdingen, Lands-Contoiret, Lands-Cancelliet,
Lands - Ränteriet och LandtmäteriContoiret
efter den af Öfver-Intenderits-Ämbetet
uppgifne och af Kongl. Maj:t gillade
dessein och ritning, med skyldighet å Stadens
sida, vid ansvar till görande att samma Byggnad
tillhörige Ämbetsrum tillbörligen underhålla,
emot åtnjutande af en årlig hushyra
200 R:d., hvarefter Byggnaden, till följe af
Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse af den December
1784 skall blifvit uppförd af Sten;
men i anseende till Stads-Cassans utblottade
tillstånd och Borgerskapets ringa förmögenhet,
att samma Byggnad fortsätta och fullborda,
skall staden tid efter annan, ifrån år
1782, till år 1786, fått i åtskillige Terminer
räntefritt uppbära förskott på 4o års ‘Husbyresmedel
med en sammanräknad summa af
8000 R:d. Oaktadt detta förskott skall dock
Borgerskapet icke varit i tillfälle att fullborda
Byggnads-företaget utan stora uppoffringar
af dagsverken, contanta årliga Lillskotter samt
upptagande af Lån, m. m. och skall StadsCassan
ännu häfta för en skuld af ungefär
Betänkaiuien.
aooo Rid. Banco i och för Residencchuset.
Ku du efter 4° års förlopp den Nådigst anslagne
Hushyran får åter komma Staden till
godo, skall hos Borgerskapet den hilliga fruktan
uppstått, att i stället för de fordom åtnjutne
200 R:d. i Silfver, en dylik Summa
i Baneosedlar torde få uppbäras, derest Kongl.
Majit, i anseende till Bancosedlarnes fallna
myntvärde och tidernas förändrade skick och
omständigheter, icke skulle till lindring i
Borgerskapets bördor och för att sätta detsamma
i tillfälle att åstadkomma kostnaden
till Residencehusets Brandförsäkring, i Nåder
täckas förordna, att Hushyran hädanefter
mätte lämpas efter den öfver allt i Riket nu
gångbara, för begagnandet af ett sådant Boställe
och emot hvilken Hyra Borgerskapet
anser 65o R:d. Banco vara svarande; Eller
ock har Borgerskapet i underdånighet anhållit,
att få till Kongl. Majit och Kronan aflåta
Residencchuset med tilihörigheter, för en
summa af 20,000 Rid. Banco, såsom köpeskilling,
sorn väl vöre mindre än Husets nu
varande fulla värde, men dock skulle bidraga
till godtgörande af Stads-Cassans skulder,
samt att lindra Borgerskapets tryckande Stadsbidrag.
Kongl. Stats-Contoiret har, uti dess häröfver
afgifne och af Kongl. Majit i Nåder
gillade underdåniga Htlåtande, förmält det väl
vara utom dess kännedom i hvad mer eller
mindre man det förskott af 8000 Rid. Staden
erhållit och utgått efter 1780 till och
«
i 16 Stats - Utskottets
nied 1793 års Stater kunnat vara tillräckligt
för Residencchusets uppbyggande; men vid
erinran af den tidens priser på meterialier
och arbetslöner, då Byggnaden verkstäldes,
jemte den rättighet Staden undfick, att från
Kronans Allmänningar fritt få afhämta allt
det för Byggnaden erforderliga Trädvirke,
syntes kostnaden till Husets uppbyggande och
första inredning vara till en ganska betydlig
del, om icke det mästa ersatt med de 8000
R:d. som Staden härtill af Kronans medel
i godt mynt fått uppbära, emedan 8000 R:d,
efter den tidens Mynt och varuvärden voro
mera tillräckliga än 20,000 R:d. för närvarande
skulle blifva till en dylik Byggnad ;
Och då Kronan så väsendtligen bidragit till
Residencchusets uppbyggande, syntes det icke
vara lämpligt, att Kronan nu skulle återköpa
ett Hus som till det mästa på hennes egen
bekostnad blifvit uppbygdt.
Hvad angår Stadens begäran, att Ilusbyran
måtte bestämmas till 65o R:d. Banco,
så har Kongl. Stats-Contoiret icke funnit anledning,
att denna anhållan i underdådighet
understödja, emedan Hushyran af början varit
bestämd till 200 R:d. om året och Staden
icke blifvit försäkrad att få något mer uppbära
; Och borde någon beräkning efter Silfvervärde
så mycket mindre härvid komma
i fråga, som sådant icke har rum för de öfrige
Statsutgifterné af enahanda beskaffenhet,
framför hvilka denna icke äger något företräde;
utan borde Staden åtnöjas med de en
Belänkanden.
117
gång anslagne 200 R:d. om året, utan någon
annan beräkning hvarken i ena eller andra
fallet, än som dermed öfverensstämmer; men
som för närvarande något anslag härtill icke
är å Staten uppfördt, och sedan de åren
hvarpå förskotten erhållits, innevarande år
löpa lill ända, Stadens rättighet med nästa
år vidtager till den årliga Hushyrans uppbärande,
bar Kongl. Stats-Contoiret i underdånighet
hemstält att delta ärende måtte i
Nåder öfverleninas till Riksens Ständers Statsutskott
att vid Statsreg! eringen iakttagas.
Den åtgärd som härvid tillhör StatsUtskottet,
inskränker sig således till endast
yttrande huruvida några medel måga å Stat
bestås till Hushyra för Landsböfdingens i
Wester-Norrlands Län Boningsrum, äfven
som Landshöfdi nge-Ämbetsrummen; Och som
enligt hvad ofvanberördt är, Kronan icke
äger något Hus i Hernösand som för detta
ändamål kan begagnas, utan Staden dels på
egen bekostnad, dels med dertill erhållit bidrag
af Stats-Verket uppfört ett tjenligt och
hittills dertill användt bus, emot den betingade
rättigheten att såsom hyra af Staten
njuta 200 R:d. årligen, hvilken hyra Stadens
Riksdags Fullmägtig nu sökt få förhöjd, men
Kongl. Maj:t i Nåder afslagit, och endast
bifallit dess utgående lill det förut bestämda
beloppet; så enär denna förbindelse å Statens
sida grundar sig på ömsesidig öfverenskommelse
emellan Staten och Hernösands
Stad, men något anslag leke finnes å Stat
i iS
Stats - Utskottets
för denna utgift, hvilken anticipationsvis
bestridd, ej ägt rum sedan 'år 1792, tillstyrker
Stats-Utskottet, att härtill må å andra
Hufvudliteln uppföras 200 R:d. att från nästa
års början såsom Hushyra till Hernösands
Stad årligen utgå; hvilket Utskottet skolat
vördsamligen hemställa; Och lära Riksens
Höglotl. Ständer detta hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla. Stockholm den 16 Julii
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående ersättning
till Innevånarne i Hertigdömena
Schleswig och Holstein för gjorde
Leveranser, m. rn. till Svenska Arméen
efter freden i Kiel.
K ongl. Majit har, till Riksens Ständers Statsutskott,
allätit följande Nådiga Skrifvelse, daterad
den 18 sisth Mars.
Uti den i5 Artikeln af den år i8i4>
den 14 Januarii i Kiel afslutade Fredstractat
är stadgadt, att från dess undertecknande
alla Contributioner, penningebetalningar, requisitioner
och ieveraneer af hvad beskaffenhet
de vara måtte, genast skulle upphöra,
och hvad som blifvit fordradt före denna
i8a3.
Ankom den 22 Julii 1S23.
Betänkanden.
riD
tidpunkt icke mera uppbäras, hvarförutan
4 Momentet af samma '§. innehåller, att de
Svenska Trouppér, som qvarblefvo i Hollstein
till dess slutliga utrymmande, skulle ■ med
reda penningar under denna tid betala sitt
underhåll, enligt en särskild öfverenskommelse,
som i detta ändamål borde afslutas
med de Danska auctoriteterna, hvilka likväl
icke kunde vägra, att lemna troupperne allt
bistånd och understöd och att förse deras
behof.
Med anledning på en gång och i stöd häraf,
hafva Innebyggarne i Hertigdömena Schleswig
oell Holstein, jemte uppgift å sådane leverancer
till Svenska Armeen, som efter undertecknandet
af nyssnämnda Fredstractat
skola blifvit gjorda, men icke betalda, hos
Kongl. Danska Regeringen anmält de fordringsanspråk,
som de derför ansett sig ega.
Efter häraf erhållen communication, har
Kongl. Maj:t uppdragit Vice Presidenten Billberg,
att med Kongl. Danska Regeringens till
den ändan hitsända ombud, Capitenen Hansen,
noga och behörigen granska de doeumenter
och bevis, på hvilka berörde fordrings-anspråk
sig grundade, efter verkställighet af
hvilken granskning, hvarunder Armeens Krigsredogörelser
i behölliga fall blifvit rådfrågade,
Vice Presidenten, om förloppet deraf samt
hvad anmärkningsvärdt förefunnits afgifvit
underdånig berättelse, hvaraf inhämtas, att
fordringarne blifvit uppgifne under nedan
-
120 Stats-Utskottets
skrifna Titlar till följande belopp i Holsleinsk
courant, nemligen:
För de Sjukas underhåll på samtlige Sjukhusen
i Holstein - - R:d. 35,479:
För natura portioner och rationel'
till Befäl och manskap
i qvarteren - - 5q,g58: 20.
För 200 Fat Brännvin - - 7,000. —■
För 96 Stycken Oxar - - 4>°2^• —
För kostnaden till Svenska
Högkvarteret i Kiel - - 3,012: 10.
För förluster af åtskillige slag,
tillkomna efter Fredstractaten
i Kiel ----- 6,q63: 47-
Summa R:d. 1x6,43g: 12.
samt att Capitenen dessutom för de, efter
fredens afslutande af landet gjorde talrika
transporter för Svenska Armeen yrkat ersättning,
hvilken likväl, enär i brist af bevis
och qvittencer, som derför icke skola blifvit
meddelade, den icke kunnat till summan bestämmas,
af Capitenen, till Kongl. Maj:ts
Eget Nådiga ompröfvande öfverlemnad.
Sedan dessa fordringar genom de å Svenska
sidan dervid gjorda anmärkningar, blifvit
till stor del antingen helt och hållet bestridde,
eller betydligt nedsatte, har Kongl. .
Maj:t, benägen att lemna Hans Maj:t Konungen
af Danmark ett nytt prof af sina vänskapliga
tänkesätt, uti en den i5 Junii 1821
alslutad öfverenskommelse erkänt dem för en
summa
Betcinkanden.
121
summa af Fyratio Tusen Riksdaler Hamburger
Banco, hvilken skulle anses såsom
full ersättning för alla, af berörda Hertigdömens
inbyggare, till Svenska Troupperna efter
freden i Kiel gjorda leveranser under livad
benämning som lieldst, utan att i framtiden
något ytterligare anspråk i det afseendet kunde
eg a rum.
Som likväl denna summa icke valdt i någon
af de vanliga Fonderna att tillgå, och
räkenskaperna för kriget längesedan blifvit
afslutade samt Rikets Ständers medverkan till
betalningen deraf således vore oundgänglig,
bar Kongl. Maj:t för dess erläggande utsatt
en tid af Fern år, räknad från slutet af nuvarande
Riksmöte; och vill Kongl. Maj:t nu
härmed till Rikets Ständers Stats-Utskott hafva
öfverlemnat, att vidtaga nödiga utvägar,
hvarigenom Kongl. Maj:t kan komma i tillfälle
att fullgöra den förbindelse, som Kongl.
Maj:t i förrberörde afseende, å- Svenska Kronans
vägnar sig åtagit.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
B. C. Q uiding.
8 *
122
Stats-Utskottets
Stats-Utskottet har funnit Jenna Kongl.
Danska Regeringens fordrade ersättning grunda
sig på i5 Artikeln uti den Freds-Tractat,
sorn under den g4 Januarii 1814, blifvit i
Kiel afslutad, emellan Kongl. Svenska och
Danska Regeringarne. Sedan ersättnings-beloppet
genom Kongl. Majrts Nådiga omsorg
blifvit nedsatt och bestämdt till 40,000 R:d.
Hamburger Banco, hvilket bör utbetalas till
Kongl. Danska Regeringen inom 5 år ifrån
slutet af innevarande Riksmöte, lära Pdksens
Högloft. Ständer finna, att denna summa bör
af Svenska Stats-Verket godtgöras; Men Utskottet
har ansett att sådant kan fullgöras
utan något särskildt Stats-anslag, enär Svenska
Kronan ännu eger hos Kongl. Preussiska Regeringen
betydliga fordringar, dels på Löseskillingen
för Hertigdömet Pommern, dels
andel uti Krigs-Contributionerne under sista
fälttåget i Tyskland, och hvilka fordringar
äro till liqviderande förfallne; hvarföre Utskottet
hemställer, att Riksens Ständer i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majrt må i
Nåder täckas af dessa tillgångar låta Kongl.
Danska Regeringens ofvanberörde godkända
fordran, i behörig ordning, godtgöra; hvilket
till Riksens Högloft. Ständers pröfning vördsamligcn
öfverlennäs. Stockholm den 16 Julii
1823.
jBetänkande/i.
Ankom elen aa Julii i8a3,
N:o 3ao.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majrfs
NådigaProposition,om söndring från
Bisp-Motala Kungsgård af den egorymd,
som till anläggning af Motala
Köping, derifrån erfordras.
Till Riksens Ständers Stats-Utskott har Kongl.
Majit, under den 9 sisth April, täckts aflåta
följande Nådiga Proposition: ”Sedan, nied
anledning af Wetterns annalkande förening
med Westerliafvet, fråga hos Kongl. Majit i
underdånighet blifvit väckt, om anläggandet
af en Stad vid Motala, och det befunnits,
att den dertill föreslagne plats till en del
tillhörde Bisp-Motala Kungsgård, sora för
närvarande arrenderas af Kammarherren Friherre
G. M. Fleetwood, så ock efter det de
egorymder, hvilka Kungsgården skulle komma
att till Stadsanläggningen upplåta, blifvit
genom vederbörlig Landtmätar-förrättning
utmärkte, har Arrendatorn, hörd öfver frågan
om deras afträdande och den ersättning,
som derföre fordrades, förklarat, alt han vore
villig desamma afstå emot följande vilkor,
nemligen: 1:0 Att för den tid, som återstår
af arrendet, eller till Midfastan i83i, årliga
arrendesumman, såväl i Spannenrål som Penningar
nedsättes, i mån af den förlust han
kunde komma att vidkännas; 2:0 Att, som
124
Sluts-Utskottets
han redan år 1812, då ingen lämplig jord
var att tillgå, för att ersätta de genom Götha
Canal lidande [jordegare, måste af Kungsgården
tillsläppa Sju Dagsverkstorp och fråga
nu vore att uppoffra halfva Åkerjorden i
Kungsgårdens bästa gärde, hvilket Arrendatorn
ej kunde medgifva utan emot särskild
ersättning, denne måtte bestämmas: på det
sätt, att honom beviljades Tjugu års prolongation,
efter år 1831, på Arrende-Contractet
å den del af Kungsgården, som blir öfrig,
emot det årliga arrende, som kunde fastställas
att utgå, sedan den till Stads-anläggningen
erforderliga jord blifvit fråntagen och
Behörigen afräknad, och 3:oAtt, sedan ifrågavarande
Kungsgård blifvit betydligen förminskad
både till åker och dagsverkshemman,
Kungsgårdens förut ganska högt uppsatta
Hemmantal af 5- Mantal måtte nedsättas till
3, åtminstone i utgörandet af allmänna skyldigheter,
såsom Extra Rotering, Väg- och
Bro-hållning, Kyrkobyggnad m. m. som borde
kunna ersättas genom de skyldigheter Stadens
Invånare kunde komma att åläggas, heldst
egendomens Hemmantal naturligtvis vore efter
behörig refning i början beräknadt efter
dess totala egorymd, hvars förminskning utan
inneliafvarens vållande, vare sig i afseende
på Canal- eller Stads-anläggningen, syntes utgöra
en lika motsvarig princip för hemmantalets
nedsättning; hvarjemte Arrendatorn förklarat,
att, derest omförmälde ersättningsanspråk
icke skulle bifallas, han önskade få
Betänkandcn.
125
blifva orubbad i nuvarande faststälde dispositionsrätt
af Kungsgården.
Då Kongl. Maj:t, sora vid pröfningen af
detta ämne ansett inrättningen af en handelsplats
vid Motala varå både lämplig och nyttig
och på sådan grund i Nåder bifallit, att
en af Stad oberoende Köping, tili handels idkande
på inrikes orter, må der anläggas, funnit
för verkställigheten häraf nödigt, att framställning
från Kongl. Maj:t till Rikets Ständer
göres, örn söndring från Bisp-Motala Kungsgård
af den egorymd, som till Byggnadsplatser
för den blifvande Köpingen derifrån erfordras,
vill Kongl. Maj:t alltså härigenom
föreslå Rikets Ständer , att en dylik söndring
bevilja, emot skeende afpassad nedsättning af
Kungsgårdens hemmantal och onera samt emot
den ersättning till nu varande Arrendatorn,
genom minskning i Arrendesumman eller förlängning
af Arrendetiden, sorn efter behörigundersökning,
kan finnas skälig; skolandes
de till målet hörande handlingar blifva Rikets
Ständers Stats-Utskott tillstälde.
Kongl. Maj:t förblifver Stats-Utskottetmed
Kongl. Nåd och Ynnest välbevågen. Datum
ut supra.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman”.
Stats-Utskottets
De Utskottet derjemte tillhandakomne
handlingarne utmärka, att en del af den egorymd,
som Lill den af Kongl. Majit för lämplig
och nyttig pröfvade Köpings anläggande
vid Motala är föreslagen, tillhör dels Götha
Canal dels Motala församling och dels ett
Skattehemman, äfvensom af Bisp - Motala
Kungsgårds jord skulle komma att medtagas
38 Tunne- a8| Kappcland, deribland 34 Tunneland
Kappland består af Åker och det
öfriga äfven af bördig jord; och då den af
Kongl. Majit till Stats-Utskottet i Nåder öfverlemnade
fråga endast angar afsöndring
från Bisp-Motala Kungsgård af den egorymd,
sorn till Byggnadsplatser för den blifvande
Köpingen derifrån erfordras, emot skeende
afpassad, nedsättning af Kungsgårdens hemmantal
och onera samt emot den ersättning
till lm varande Arrendatorn, genom minskning
i Arrendesumman eller förlängning af
Arrendetiden, som efter behörig undersökning
kan finnas skälig, får Utskottet yttra,
att ela elen beslutna Köpingen icke på en
gång utan småningom och efter hand lärer
komma att anläggas och bebyggas, samt den
deraf påräknade nyttan icke heller synes vara
att förvänta, förr än Götha Canal hunnit
sin fullbordan, tror Utskottet att den jord
som för Köpingens anläggning är utsedd att
frånskiljas Bisp-Motala Kungsgård, icke kan
komma att erfordras förr, än Arrendetiden
för nu varande Arrendator af denna Kungsgård.
löper till ända, som inträlfar Midfastau
Betänkanden.
127
år 183 r ; Och Utskottet tillstyrker fördenskull
Riksens Högloft. Ständer, att medgifva det
Berörde jordrymd då må från Kungsgården
skiljas emot en efter behörig pröfning bestämmande
nedsättning i Kungsgårdens hemmantal
och onera ; men skulle denna tidpunct
ej kunna afvaktas, anser Utskottet afsöndringen
höra ske efter Arrendatorns frivilliga begifvande,
emot minskning i det utfäste Arrendet,
till det belopp, som efter behörig
undersökning kan linnas skälig ; hvaremot Utskottet
icke kan tillstyrka gtt någon förlängning
i nu varande Arrendatorns arrendetid
må kunna äga rum. Detta hemställes vördsammeligen
till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
; Och lära till svar å den Nådiga Propositionen
Riksens Ständer i underdånighet
anmäla deras Beslut härutinnan. Stockholm
den 16 Julii i8a3.
Ankom den aa Julii i8a3.
N:o 321.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, angående sökt eftergift
af bristande Arrende för Lotten
N:o 5 under Dahlby Kungsgård.
Under den 1 i denne månad har Kongl.
Majrt i Nåder till Stats-Utskottet öfverlemnat
en af Ola Jönsson i Dahlby, å egne och Lars
j 28 Stats-Utskottets
Håkanssons derstädes vägnar, Iios Kongl. Maj:t
i underdånighet gjord ansökning, att sedan
de, dels genom Kongl. Majrts Befallningshafvandes
i Malmöhus Län samt Kongl. HofRättens
öfver Skåne och Blekinge sammanstämmande
beslut, blifvit ålagde att antingen
med 3p6 R:dr 17 sk. 6 r:st. Riksgälds-Sedlar
ersätta Kongl. Maj:t och Kronan den förlust,
Stuteri-Inrättningen vid Flyinge för år 1820
tillskyndats derigenom, att arrende-afgiften
för Lotten N:o 3 under Dahlby Kungsgård,
hvilken Lott Sökanderne, år 1814 på 3o års
arrende, inropat emot 34 Tunnor 12 kappar
Hafre i fast mått och 2086 Lisp. Hö, vid en
sedermera, i anseende till sökandernes frånträde
af arrendet, anstäld ny auction, nedgått
till 36 Tunnor Hafre och 1800 Lisp. Hö,
eller ock, vid saknad tillgång, derföre undergå
bysättaing å Malmö Citadell, och dels
uppå Kongl. Kammar-Collegii Advocat-FiscalsÄmbetes
påstående, medelst Landshöfdingens
Utslag den 1 October nasti, år, blifvit förklarade
skyldige, att för hela deras återstående
arrende-tid efter Markegångs-pris godtgöra
Stuteri-Inrättningen skillnaden emellan
det nu utgående mindre arrendet och hvad
Sökanderne utfäst sig, att för ifrågavarande
Lott betala, Kongl. Maj:t täcktes af Gunst
och Nåd eftergifva Sökanderne en sådan ersättnings-skyldighet
och dem från bysättningsliäckte
förskona.
Af
Betänkanden.
129
Af de handlingar, som blifvit den underdåniga
ansökningen bilagde, finnes, att
Så väl Styresmannen för Flyinge Stuteri, till
hvilkets underhållande arrendet för ifrågavarande
Lott Nio 3 under Dahlby Kungsgård
blifvit anslaget, som Stuteri-Öfver-Styrelsen
och Kongl. Kammar-Collegium äro i frågan
hörde och sammanstämt uti afstyrkande af
den underdåniga ansökningen , och inhemtas
för öfrigt, att det Arrendebelopp, hvartill
Sökanderne genom Arrende-Contract af den
i3 Maji 1814 sig förbundit, rätteligen utgör
34 Tunnor Hafre och 2921 Lisp. Hö, men
det som nu erlägges, efter det med andre
personer den i4 Martii nasti, år afslutade Contract,
är 36 Tunnor Hafre och 1800 Lisp.
Hö, samt således understiger det förra Arrendet
med 1121 Lisp. Hö, efter afdrag likväl
af värdet för 2 Tunnor Hafre, som nu
mera än förut betalas. Ifrån och med år
1822 till år i844 bör, enligt Kongl. Majits
Befallningshafvandes af Kongl. Hof-Rätten öfver
Skåne och Blekinge gillade beslut, denna
skillnad i arrendet ersättas efter Markegångspris;
Och som detta beslut blifvit ge310m
Kongl. Majits dom af den a3 sisth April
i Nåder faststäldt; alltså och då Stuteri-Öfver-Styrelsen,
uti dess i underdånighet afgifne
Utlåtande, omförmält ett sådant förhållande,
att Sökanderne, seende sig oförmögne
att med Arrendet fortfara, sedan de:
4 Sami. 3 B.
9
Ståls-Utskottets
genom ett förvändt brukningssätt under de
Fem första åren förskaffat sig afl den nytta
af den arrenderade jorden, som på sådant
sätt kunde deraf hemtas, försålt till föregifne
Creditorer all deras fasta oell lösa egendom,
och derigenom blottställt Kongl. Majrt
och Kronan för den förlust som inträffat;
dertill kommer, att de, efter de Fern första
årens förlopp, sjelfvillig! afsagt sig Arrenderätten
och ieke kunnat förmås att aflemna
förnyad Borgen för Arrende-skyldigheternes
fullgörande, kan Stats-Utskottet desto mindre
tillstyrka eftergift af denna deras i Laga
ordning pröfvade och faststälde ersättningsskyldighet,
som, enligt hvad Stuteri ÖfverStyrelsen
anmält, fulla Arrende-beloppet är
för Stuteriets utfodring påräknadt och en
eftergift skulle påfordra Stats-anslag till den
derigenom uppkommande bristens fyllande.
Men skulle likväl befinnas, att Stuteriet utan
ersättning kan undvara den skillnad, som uti
Arrendet uppkommit genom den senare Auctionen,
utan att Stats-Verket beliöfver annorlunda
än hittills till Stuteri-inrättningen
bidraga, lärer det lill Kongl. Majrts Nådiga
godtfinnande i underdånighet öfverlemnas
huruvida denna Arrende-skillnad må för den
kommande tiden af Nåd eftergifvas, heldst
Kungsgården med tillhörigheter är lemnad
till Kongl. Majrts Nådiga disposition i och
för Stuteri-Inrättningens underhållande, utan
att någon inkomst för Stats-Verket derutaf
är påräknad.
Metänkanden.
Med vördsamt öfverlemnande häraf till
Rik sens Högloft. Ständers bepröfvande hemställes
att det beslut, som häröfver fattas,
må hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas.
Stockholm den 16 Julii iSaö.
Antom de» aa Jul i i i8t3-
N:o 322.
Utlåtande, i anledning af väckte Motioner,
om upphörande eller nedsättning
af den nya
giften inom lönköpings och Elfsborgs
Län. J 1
Xviksdags-Fullmägtige af Hedervärda BondeStåndet
från Jönköpings och Elfsborgs Län,
Anders Sandsten och Eric Ahlgren hafva uti
särskildte Memorialer, som blifvit till StåtsUtskottet
remitterade, anfört att den Rotefrihets-afgift,
sorn i stället för Extra Roteringen
af vissa Hemman erlägges, är för dryg
och ganska tryckande, hvarföre RiksdagsFullmägtige
yrkat, att den måtte nedsättas
ifrån 12 R:dr för hvarje Hemman, hvarmed
den nu utgår, till 4 R:dr om året, eller cck
alldeles upphöra.
Stats-Utskottet liar ansett sig i anledning
häraf böra erinra om det stadgande t
som innefattas uti 5 Mom. 3 §. a Art. af Be_
i32 Stats-Utskottets
villnings-Förordningen elen i5 Julii 1818,
att nemligen, då ali i Riket befintlig, Rotering
underkastad jord, af Kronoskatte och
Frelse natur, enligt Riksens Ständers beslut,
borde vara till Knekte- och Båtsmanshåll indeldt,
men Hemmanen eller Hemmansdelar
likväl gifvas, som ännu ej kommit att vidkännas
ett sådant onus , utan att något motsvarande
dem ålagdt vore, skola desse för
en sådan Rotefrihet, så länge de den åtnjuta,
årligen betala 12 R:dr för helt Hemman
och i lika förhållande för mindre delar, äfvensom
Regements-Oflicers-Stabs-Bostälien så
länge de ej utgöra Extra Rotering, skola i
krigstid vidkännas en lika afgift, hvaremot
Säterier, Rå och Rörs samt öfrige priviligierade
Hemman och Lägenheter, så väl som
Mili taire och andre Boställen, som åtagit sig
Extra Rotering, från ofvanstående Bevillning
under fredstid frikändes. Och som detta tydligen
ådagalägger, att ifrågavarande afgift är
för Bevillning att anse och följaktligen frågan
om dess förändring eller upphörande
tillhörer Bevillnings—Utskottets handla gg»ing,
så anser Stats-Utskottet berörde Motioner icke
föranleda till någon dess åtgärd; hvilket Utskottet
skolat vördsainiigen anmäla.
Stockholm den 16 Julii 1823,
jBetänkanden,
133
Ankom den 22 Julii 1823.
N:o 3a3.
Utlåtande, i anledning af RiksdägsFullmägfigen
Rutbergs Memorial,
angående ersättning för förlorade
Ängar m. m. vid Gränslinien emot
Ryssland.
Uu Protocolls-Utdrag af den 7 sistl. Martu
har Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet
remitterat ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen
från Norrbottens Län Johan Jacob
Rutberg, af följande innehåll:
”Igenom sista Fredsslutet med Ryssland
och den i följd deraf uppgjorde Gränse-reglerings-convention,
hafva Neder-Torneå och
Carl Gustafs Socknar blifvit stympade så, att
endast delar deraf nu ligga under Svenska
Kronan. Neder-Torneå har derigenom förlorat
sin Kyrka och Prestbord, och Carl Gustafs
Socken, hvars Kyrka är qvar, har måst
afstå en betydlig del af denna Kyrkas inventarier.
Dessutom har för båda dessa Socknar
gått förlorad en ansenlig vidd af jord, bestående
uti sådane ängar, som äro belägna
på andra sidan om Torneå eif, men tillhöra
Svenska Hemman och nu böra, enligt conventionen,
säljas till Ryska undersåter.
Till uppbyggande af Neder-Torneå Kyrka,
hafva Rikets Höglofl. Ständer förut anslagit
medel, som uppgått till beloppet af
i34
St als-Ut skottets
kostnaden för sjelfva liusets uppförande, och
gifvit ett öfverskott af iig5R:dr 3a sk. B:co.
Men då härmed endast blifvit tillvägabragt
det af träd förfärdigade liusets uppförande,
hvaremot Socknen förlorat ej blott en af sten
uppförd präktig Kyrka, utan ock de deri befinteliga
inventarier af orgelverk , ringklockor
och ljuskrona, samt den med betydlig kostnad
uppförda muren omkring kyrkogården,
för hvilket allt endast em otillräcklig ersättning
efter låg värdering blifvit lemuad, men
ingått uti den summa, hvaraf det nämnde
öfverskottet uppkommit, återstår, till afhjelpa
nde af Socknemännens lidande, ej annat
medel, än att jag, å deras vägnar, såsom
deras Riksdags-ombud, måste framställa det
vördsamma förslag, att af Stats-medel må
beviljas en fyllnad, svarande mot den verkliga
brist, sorn behörigen veriliceras icke vara
genom det redan erhållna anslaget godtgjord;
men jag mäste tillika sträcka min
vördsamma anhållan till det förut icke ifrågas
tälda ämnet om ersättning för Prestgården,
i hvilket afseende Sockncmännén sjelfve
meddelat mig uppgift på ett Hemman, som
skulle kunna till Prestgård inköpas för den
måttliga summan af i,333 R:dr 16 sk. Banco.
Hela det ersättnings-belopp, hvarom NederTorneå
Socknemän för Kyrkans iståndsättande
och Prestgårds anskaffande anhålla, är genom
handlingar, dem jag utbeder mig att
till Högiofi. Stais-Utskottet öfverlemna, uppgjordt
till 9,774 R'dr i3 sk. 2 r:st. Banco.
Betänkanden.
Likaledes anhåller jag, att med handlingar
få styrka Beloppet af den mistning i inventarier,
för hvilken vid Carl Gustafs Kyrka
ersättning begures, ocB hvilken uppgår
till 271 R:dr 16 sk. Banco.
Hvad sluteligen angår de omförmäldte
på Ryska sidan om elfven Belägna ängarne;
så är väl derföre uti Gränse-reglerings-Conventionen
ett pris utfäst, efter hvilket Svenska
Kronan åtagit sig, att Bålla sina undersåtare
skadeslösa, i händelse försäljningspriset
skulle Blifva ännu lägre. Men detta skadestånds-pris
är endast 83 R:dr 16 sk. B:co
Tunnelandet för hvarje uppskattadt Tunneland;
och detta belopp svarar knappast mot
hälften af det verkliga värdet, enligt hvad
som genom ordentliga uppskattningar skall
ådagaläggas. Min vördsamma anhållan är derföre,
att ersättnings-Beloppet må fördubblas,
hvarigenom uppstår för 185 Tunne- och 226
Kappland, uppskattad till ett Belopp af 15,4»7
R:dr 12 sk. 3 r:st. Banco, hvars anordnande
jag vördsammast utbeder mig, så att deraf
må vid försäljningens verkställande' kunna
användas, hvad som åtgår, till meddelande
af fyllnad för skillnaden, emellan försäljningspriset
och det Belopp af 166 R:dr 3a sk.,
hvartill hvarje fullgodt Tunneland af Ängarne
är uppskattadt. Jag bör likväl härvid
icke förtiga, att jordegarnes högsta önskan
skulle uppfyllas, om de kunde blifva vid sina
ängar bibehållna; och jag hemställer derföre
vördsammast, om icke JU]sets Högiofl,
j 36 Stats-Utskottets
Ständer skulle täckas hos Kongl. Maj:t fälla
förbön för dessa jordegare om öppnande af
en Ministeriel underhandling' i detta ämne,
samt, vid de begärda medlens anordnande,
fasta det vilkor, att de blott i det fall finge
användas, om Kongl, Maj:t icke härtill lemnar
nådigt bifall, eller underhandlingen ej
skulle vinna Önskad utgång.”
Och har RiksdagsFullmägtigen Eric Mörtberg
för Öfre Torneå Tingslag deruti instämt,
heldst förhållandet der skall vara lika som
i Neder-Torneå; hvarefter Rutberg till Statsutskottet
inlemnat åtskillige handlingar, dels
ådagaläggande, att han erhållit Neder-Torneå
och Carl Gustafs Socknemäns uppdrag, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet ingifva en
sådan ansökning, som dess ofvanberörde Memorial
innehåller, dels upplysande förhållandet
med den jord och öfrige tillhörigheter,
som desse Socknar genom gränse-regleringen
mot Ryssland frångått.
Vid sisth Riksdag väckte Herr Biskopen
m. m. Doctor Almqvist hos Riksens Ständer
fråga om understöd af allmänna medel för
Neder-Torneå Församling, till uppförande af
ny Kyrka och Prestgård, i stället för dem,
som, likmätigt sednaste Fredsslutet med Ryssland,
då Torneå Eif bestämdes till Riksgräns,
samt den sedermera skedde Gräns-reglering
, fallit utom Svenska området och hvilka
, byggda af Socknemännen år 1797, icke
kunnat anskaffas för mindre kostnad än 3o,ooo
R:dr
Betiinkanden.
i37
R:dr Banco; i betraktande hvaraf Riksens
Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 17
Februarii 1818, yttrade sig anse det vara
Statens pligt, att lemna Sockneboerne ett
skäligt understöd, hvarmedelst de sattes i
tillfälle, att uppföra en ny egen Kyrka och
anskaffa Boställe åt sin Kyrkoherde, heldst
det ej syntes lämpligt, att, såsom emedlertid
skett, de Svenske undersåtarne af nämnde
Församling, gemensamt med de Ryske,
begagnade den inom den sednare Magtens
område belägna förra Kyrkan, hvaruti Svenska
andelen blifvit ersatt; och som, enligt
hvad upplyst blifvit, den återstående Svenska
delen af Neder-Torneå Församling blott
består af 2Ö|£ Mantal, samt den från Kejserliga
Ryska sidan erhållna ersättningen endast
utgjort 2000 R:dr, funno Riksens Ständer
ett understöd af 6000 R:dr utöfver dessa
2000 R:dr skäligen böra Socknemännen beviljas,
likväl på det sätt, att summan skulle
utgå efterhand under loppet af 3:neår,med
2000 R:dr hvardera året, samt under vilkor
af Landshöfdingens i orten och Dom-Capitlcts
tillsyn och intyg, om medlens behöriga
användande till det bestämda ändamålet;
och hafva dessa sedermera vid Stats-regleringen
anvista medel i föreskrifven ordning
utgått, samt, enligt Rutbergs egen uppgift
derå samt af den ifrån Ryska sidan erhållne
ersättningen, efter Kyrkans uppförande öfverblifvit
1,195 R:dr 43 sk. Banco.
133
Stuts - Utskottets
Med dessa ersättningar och sedan Kong],
Maj:t i Nåder förordnat, att Församlingens
förra Comministers-Boställe skulle förvandlas
till Boställe för Kyrkoherden i Neder-Torneå
Församling, synes allt det biträde vara lemnadt,
som skäligen kunnat fordras för Socknemäunens
förlorade andel i förra Kyrkan
och Pastors-Bostället; och hvad åter angår
Riksdags-Fullmägtigens anhållan, om ett högre
skadestånds bestämmande för de genom
Gränse-regleringen en del Hemman från gangne
ängar, än som blifvit utstakad uti den
emellan Kongl. Svenska och Kejserl. Byska
Regeringarne, den 17 Januarii 1821, afslutade
Convention, om Gränse-regleringen emellan
Sverige och Ryssland; så enär, enligt
denna Conventions 2 Artikel, jordegarne erhållit
försäkran, att, der egorne icke kunna
med ömsesidig förmån utbytas, njuta ersättning,
för ett uppskattadt Tunnland åker 100
R:dr, ett Tunnland äng 83 R:dr 16 sk., ett
Tunnland skog å uppodlings-mark 22 R:dr
10 sk. 8 r;st., ett Tunnland uppodlings-mark
utan skog 16 R:dr 82 sk., allt Banco, lärer
skälig anledning till klagan å jordegarnes sida
saknas och något vidare icke böra fordras,
enär, igenom nämnde Convention och
den för Förrättningsmännen särskildt utfärdade
Instruction, de enskildes rätt synes på
det sorgfälligaste vara bevarad. Anseende
Stats-Utskottet sig icke heller böra tillstyrka
bifall till den uti Motionen slutligen gjorda
begäran, om Riksens Ständers underdåniga
Betänkanden.
anhållan hos Kongl. Maj:t, om öpnande af en
Ministeriel underhandling, för att bereda
jordegarne tillfälle, att få bibehålla sina förra
Ängar, heldst Kongl. Maj:t derförutan icke
lärer underlåta, att i möjligaste måtto befordra
jordegarnes fördel och mildra det lidande
, som dem kan träffa. Detta varder dock
vördsamligen hemställt till Riksens Höglofl.
Ständers närmare bepröfvande. Stockholm
den 16 Juiii 1823.
Ankom den 22 Julii 1823.
N:o 5a4.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss i fråga, om ersättning
för en brist i Kongl. Hof-Stallets
Utfodring.
Sedan uppå Riks-Marskalks-Ämbetets tillkännagifvande,
det en brist af 3,81 x Lispund
Hö, uti den å Stat för Kongl. Hof-Stallet anslagne
utfodring för nasti, år uppkommit, för
hvilken ersättning fordrades; Kongl. StatsContoiret,
i underdånig skrifvelse den 11 nasti.
April, anmält förhållandet och dervid upplyst,
att bristen härrörde deraf, att från Wendtholms
äng, hvilken ej kunnat utarrenderas,
utan för Kronans räkning måst bergås, sisth
år icke erhållits mer än i,5oo Lisp. af den
derifrån påräknade Hö-qvantitetcn, ecb att
Stcits-Utskottets
Arrendatorn af Eldgarns äng, Bokhållaren
Hedlund, beviljats afskrifning utaf i,170 Lisp.
Hö, af hvad han efter Cöntract bort in natura
leverera till Kongl. Hof-Slallet, hvarjemte
Kongl. Stats-Contoiret, ehuru denne afskrifning
syntes icke skäligen egt rum, hemställt,
huruvida, intill dess frågan derom hunnit
slutligen pröfvas, Hof-Stallet skulle för bristen
på det hela godtgöras, dertill i slikt fall
Medel borde i sammanhang med Statsregleringen
af Riksens Ständer utses; så har Kongl,
Maj:t genom Remiss den 3o sisth April öfverlemnat
handlingarne i ämnet till StåtsUtskottat,
Vid handläggningen häraf har Stats-Ulskottet
vidare inhemtat, att frågan om afskrifning
för Arrendatorn Hedlund utaf någon
del af det Hö, som från Eldgarns äng bör
in natura till Kongl. Hof-Stallet årligen utgöras,
val blifvit pröfvad af LandshöfdingeÄmbetet
i Stockholms Län, genom Utslag
den 19 Aug, 1822, och att Kongl. KammarCollegium,
uppå Advocat-Fiscalens derstädes
häröfver anförde Besvär, uti den 25 nasti.
Februarii meddeldt Utslag, låtit vid det förra
bero, men att Kammar-Advocat-FiscalsÄmbetet
funnit sig befogadt deröfver hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anföra besvär,
utur skäl, att Arrende-Contractet om Eldgarns
Ö, ibland de orsaker till afskrifning^ erhållande,
som i 6 puncten finnas upptagne , icke
uppräknar missväxt, som här lagts till grund
jBetänkanden.
för elen beviljade afskrifningen; Och beror
alltså frågan härom, hvaruti skriftvexlingen
ännu icke är slutad, på Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning. Kongl. Stats-Gontoiret har ock i
dess ofvanberörde underdåniga skrifvelse anmärkt,
huruledes Arrendatorn af Eldgarn njuter
den förmån, att hela Ängen afbärgas af
Allmogen och att transporten af det Hö, som
till Kongl. Hof-Stallet levereras, besörjes genom
Landshöfdingen, utan någon den ringaste
kostnad för Arrendatorn; vid hvilke förmåners
åtnjutande under en ovanligt lång
Arrendetid, det ej syntes skäligt, att någon
brist i detta Arrende skulle ifrågakomma och
än mindre, att afskrifning meddelas till så
betydligt belopp, som förenämndt är, utgörande
af de io Parmar Hö, som in natura
böra levereras, 6| Parm, utom hvad han
dessutom, å det Hö, som med penningar får
lösas, skulle ega få afskrifvet eller 2,726 Lisp.
Och emedan härvid för öfrigt förekommer,
att då Contractet å detta Arrende, hvilket
finnes slutadt den \\ April 1788 på Etthundrade
år, i den till stöd för afskrifningen
åberopade 6 §. icke uppräknar missväxt, densamma
dess mindre synes kunna hänföras
eller förstås under de deruti nämnda sådana
tillfälligheter, dem mensklig försigtighet icke
föi’ese eller afvärja kan , som vid upprättandet
af ett så beskaffad t Årrende-Contract på Hundrade
år, det nödvändigt måst förutsättas att
under denna tid missväxt skulle kunna inträffa,
hvilken alltså utan tvifvel ingått i be
-
i42 Stats-Utskottets
räkning vid Arrende-vilkorens bestämmande;
Har förthy Stats-IJtskottet trott sig ega all
anledning till den förmodan, att Kongl. Majit,
vid pröfningen af berörde afskrifningsfråga,
icke lärer linna skäl bifalla eftergift af det
från Eldgarns Äng bristande Hö-arrende,
hvarutaf, enligt hvad Utslagen och BesvärsHandlingarne
innehålla, det, som till Kongl.
Hof-Stallet bör in natura levereras, utgör
icke, såsom Riks-Marskalks-Ämbetet uppgifvit,
1,170 utan i,i85i Lispund; Men beträffande
den brist, som uppkommit å den från
Wendtholms IIof-Stall-Äng påräknade Höqvantitet
och med afdrag utaf sistnämnde
qvantum, skulle, enligt Riks-Marskalks-Ämbetets
uppgift utgöra 2,Ö25| Lispund; så, enär
beloppet är anslaget i Hof-Stallets Stat samt
bristen, hvilken efter hvad. omförmäldt är
och Utskottet i förut afgifvet yttrande, rörande
denna Ängs framtida disposition, äfven
ådagalaggticke kunnat undvikas, alltså måste
af Stats-Verket fyllas, har Utskottet funnit
sig böra föreslå, att Riksens Ständer hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Hof-Stallet för denne brist måtte varda ersatt
utaf den besparing å första Hufvudtittelns
anslagssumma, som för innevarande år uppkommer,
utöfver hvad Riksens Ständer redan
disponerat af anslaget för Högstsalig Hennes
Majit Enke-Drottningens Hofhållning: Hvilket
allt vördsamt hemställes till Riksens Ständers
bepröfvande.
Stockholm den 16 Julii i8u3.
Betänkanden.
i43
Ankom Jen aa Jiilii i8a3.
N:o 5a 5.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss, angående Löne-tillökning
för Fjerdingsman.
För att tjena till upplysning vid nu skeende
Stats-reglering, har Kongl. Maj:t, den n
nästlidixe Junii, till Stats-Utskottet i Nåder
öfverlemnat en underdånig ansökning af Riksdags-Fullmägtigen
för Norra Ångermanland,
Johan Bengtsson, deruti han andragit, att,
sedan Riksens Ständer vid i8i5 års Riksdag,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga framställning
, heslutit att Krono-Fjerdingsmännen
skulle, intill dess den allmänna Lön-regleringen,
hvartill förslag inom påföljande Riksdag
skulle utarbetas, blifvit uppgjord, årligen
undfå xo R:d. Banco hvardera, inberäknad
den ersättning, som förut vore till någon
sådan Tjensteman anslagen: Och i anledning
häraf Fjerdingsmännen i WesterNorrlands
Län, år 1818, hos Kongl. Majrts
Befallningshafvande derstädes gjort ansökning,
om utbekommande af ofvannämncle af
Riksens Ständer bestämde Lönebelopp, så
hade Landshöfdinge-Ämbetet, under den 12
Maji samma år, förklarat, att som efter det,
till följe af Kongl. Stats-Contoirets skrifvelse,
den 26 September 1815, antalet af Fjerdingsmännen
i Länet, under den 11 November
i44
Stats-Utskottets
sistnämnde år blifvit uppgifvet, hvarken något
vidare förordnande om Lönen för dem ankommit,
eller desamma blifvit på Länets Stat
uppförde, kunde någon Löntillökning för dem
ej ega rum. Då likväl Krono-Fjerdingsmännens
befattning, • särdeles i de Norra Länen,
skall vara högst besvärlig och de således förtjente
af någon belöning, bar Riksdags-Fullmägtigen
i underdånighet anhållit, det ofvannämnde
Lönebelopp, så väl för den förflutna
tiden eller från och med år i8x5, som
hädanefter, måtte varda till Fjerdingsmännen
inom Wester-Norrlands Län utbetalt;
Och har Kongl. Stats-Contoirets häröfver infordrade
och i underdånighet afgifne utlåtande
jemväl blifvit bifogadt.
Beträffande frågan om ersättning för den
förflutna tiden, från 1815 till Krono-Fjerdingsmännen
i Wester-Norrlands Län, för saknad
Lön; så kan detta desto mindre tillstyrkas,
sorn Fjerdingsmännen i cle öfrige Länen i
Riket lill enahanda förmån skulle sig anmäla,
och denna, på ingen rättighet sig grundande
pretention, således kornilla att utgöra en högst
betydlig utgift, vida öfverstigande Stats-Verkets
tillgångar, utan synes Fjerdingsmansbefattningen,
som vanligen är, eller åtminstone
bör vara ambulatorisk, innefatta ett
medborgerligt onus, som likväl till någon del
kan anses godtgjordt, genom innehafvare!! til—
lagde visse fördelar; Och hvad åter angår
deras
Betänkanden. 145
deras aflöning för den kommande tiden; så
får Stats-Utskottet endast åberopa dess, gemensamt
med Ekonomi- och Besvärs-Utskottet,
den 9 i denne månad afgifne Utlåtande
öfver någre Riksdags-Fullmägtiges Memorialer,
beträffande bland annat, fråga om Statsanslag
till Löner för Fjerdingsmännen i allmänhet,
enligt hvilket hemstäldt är, om icke
ärendet må uppskjutas intill dess den snart
förväntade regleringen af Styrelse-verken i alla
dess grenar blifvit tillvägabragt, och det så
mycket heldre, som, enligt det Förslag särskildte
utsedde Gommitterade till organiserande
af Rikets Styrelse-verk afgifvit, och nu
beror af Riksens Högloft. Ständers pröfning,
Fjerdingsmännens befattning antingen skulle
komma att upphöra eller till det minsta blifva
ganska litet mödosam.
Till Riksens Högloft. Ständers bepröfvande
liemställes detta vördsamligen; och lärer
beslutet i underdånighet anmälas bos Kongl.
Maj:t till svar å den Nådiga Remissen.
Stockholm den 16 Julii 1823.
Ankom den 22 Julii iSa3.
No 326.
Utlåtande öfver Herr M. Bagges Motion,
om ränta för fordringar hos
4 Sami. 3 B- IO
Stats-Utakottets
Kronan, enligt General Krig.s-Commissariatets
vid f. d. Arméen emot.
Norrige åren 1815 och lglö utstå!
de fordrings-bevis.
V; fillofl. Borgare-Stålidet har till Stats-Ut
skottet remitterat ett Memorial af Herr M.
Bagge, hvaruti är yttradt, att Motioner väl
blifvit väckte, sorn för åtskillige Inrättningar
fordra understöd af Staten; men då en Stat
först bör uppfylla sina efter Lag och billighet
åliggande förbindelser, hvarförutan den
skall förlora all credit; har Herr Bagge hemstält,
om icke alla, som hos Kongl. Majrt och
Kronan egde godkände fordringar, enligt General-Krigs-Conunissariatets
vid f. d. Arméen
mot Norrige åren 1815 och 1816 utstå!de
fordrings-bevis för levererade persedlar, hvilka,
i anseende till bristande anslag på medel,
ej blifvit infriade förr än i Junii månad
sisth år, derföre böra lillgodoko.nma 6
procents årlig ränta från den dag hvarje fordrings-bevis
är utstäldt och lill dess det blifvit
infriadt.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, hafva
de fordrings-bevis, sorn General-Krigs-Commissariatet
vid Arméen emot Norrige under
åren i8i5 och 1816 utfärdat för levererade
persedlar och varor, varit ståhle till inlösen
af Kongl. Krigs-Committéen i Stockholm, utan
utfäst bestämd betalnings-tid eller föreskri fven
ränta och vid deras uppvisande inför
Betänkanden.
beniälde Committee hafva de icke annorlunda
blifvit accepterade till inlösen, än vilkorligt,
eller att betalning skulle erhållas på
sätt och i den ordning Kongl. Maj:t framdeles
derom kunde i Nåder förordna. Då nu
hvarje förbindelse bör mätas efter dess ordalydelse
och efter Lagen och särskild te Författningar,
ränta der den ej föreskrifven är,
som någon viss förfallotid icke finnes utsatt,
icke heller eger rum och Motionairen ej uppgifvit,
mindre styrkt, att Invisningarnes innehafvare
blifvit förvägrade betalning i den
mån tillgångarne det medgifvit, och Staten
således å sin sida ej kan sägas hafva brustit
uti åtagne förbindelser, synes anledning till
Motionen så mycket mera hafva saknats, som
ärendet egentligen icke är af egenskap att
kunna blifva föremål för Riksens Ständers
pröfning och icke heller lill särskildt Statsanslag
föranledande; hvadan Riksens Höglofl.
Ständer lära täckas finna någon dess åtgärd
dervid icke erfordras. Detta varder dock till
Riksens Höglofl. Ständers afgörande vördsamligen
öfverlemnadt.
Stockholm den 16 Julii 1820.
Ankom åon aa Julli (Sa3.
N:o 527.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
angående Rusthålls-afgiFternes vid
i48
Slats-UtskoHets
Skånska Cavalleri-Regementerne utgörande
i Spannmål.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet
Memorial, liar Riksdags-Fullmägtigen
Jöran Jönsson anmält Rusthållarnes vid Skånska
Hussar- och Dr agon-Regemen terne önskan,
att alla deras utgifter i och för rustningen
jnåtte sammanräknas och förvandlas till visst
Tunnetal Spannmål, den de ville erlägga till
Staten emot befrielse från Rustnings-skyldiglieten;
förmenande Jöran Jönsson att Kongl.
Maj:t och Kronan härvid icke skulle något
förlora; men väl Rusthållarne vinna , i det
afseende, att alla de anledningar till missnöje
och tvister, som uppkomma af förhållandet
emellan Rusthållaren och Knekten eller
dess Befäl, Klefve undanröjde ; och hafva
flere Riksdags-Fullmägtige från Skåne uti denna
Jöran Jönssons anmälan instämt.
Efter härå erhållen Rfemiss, får StatsUtskottet
anföra, att, obéräknadt det liufvudsakliga
hinder, som möter Rustningens öfvertagande
af Staten på nu föreslaget sätt,
att nemligen sådant skulle medföra en total
rubbning af grunderne för Indelnings-verket,
förekommer jemväl den vigtiga betänklighet
deremot, att Stats-Verket, som, för sine behof,
redan har tillräckligt Spannmål att påräkna,
otvifvelaktigt skulle, genom ökade lager
af denna vara, och deraf följande utvidgad
Magazins-rörelse, blottställas för betydliga
förluster; och saknar Utskottet, vid så
-
JBetänkanden. 149
dant förhållande, all anledning tillstyrka bifall
å R i k s d a g s-Fu 1 Imä g ti g e n Jöran Jönssons
i ofvanberörde hänseende gjorde framställning;
hvilket till Riksens Höglofl. Ständers
närmare bepröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 16 Julii 1823.
Ankom den 29 Julii 1823.
N:o 3aS.
Rikets Höglofl. Ständers Stats- och
Banco Utskotts Utlåtande, i anledning
af de inom Hedervärda BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid
Utskottens Betänkande, i anledning
af ett särskildt uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer
, angående bidrag till utförande
af Hjelmare Canal och Sluss-Verks,
ombyggnad, förekommande ämne.
Jyledervärda Bonde-Ståndet har, genom Protocolls-Utdrag
af den 25 sistlidne Junii, till
Utskotten , i anledning af gjorde anmärkningar,
återremitterat det Betänkande, hvarigenom
Utskotten den 17 i nyssnämnde månad
särskildt utlåtit sig Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående bidrag till utförande
af Hjelmare Canal och Slussverks ombyggnad,
så vidt den beträffar det innevarande
i5o
Stat s-Utskottets
är för berörde ändamål nödige anslag af allmänna
medel.
Men som detta Betänkande, förstnämnde
dag den a5 i förlidne månad, blifvit af de
öfrige tvenne Stånden bifallet; och således
detta ärende, sorn endast angår en disposition
af Bankens beli allna vinst för innevarande
år, enligt 69 §. Regerings-Formen, är
afgjordt, hafva Utskotten icke ansett sig dervid
kunna lemna någon ytterligare åtgärd.
Hvilket Utskotten skolat vördsamligen
anmäla.
Stockholm den 26 Julii i8a3.
Ankom den 26 Julii 1823.
N:o 329,
Riksens Högloft. Ständers Stats-, Bevillnings-
samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts gemensamma
Utlåtande, i anledning af vackt fråga
om Krono-Utskyldernes liqviderande
i Spannmål.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln hafva
Stats- och Bevillnings-Utskotten gemensamt
erhållit Remiss uppå ett af Herr Montgommerie,
Fabian, ingifvet Memorial, hvaruti yrkas,
att Landtmannen, i anseende till den
nu rådande allmänna Penningeförlägenheteu,
måtte tillåtas, att afbörda sine Krono-Utlagor,
Betänkanden.
antingen i Spannmål eller Penningar, livilketdera
för honom vore lägligast; varandes,
i afseende på verkställigheten häraf, föreslaget,
att debiteringen, så hädanefter som hittills,
skulle ske i Penningar och hufvudsumman
deraf sedermera, efter Riks-Markegången,
förvandlas till vissa Tunnor eller Kappar
Spannmål, hälften Råg och hälften Korn;
och borde detta Spannmåls-belopp bredvid
Penninge-Columnen uti Debetsedeln införas ;
hvarefter den Skattskyldige inom en viss tid
skulle ega rättighet och ovilkorlig skyldighet,
örn han sig deraf begagna ville, att på
närmaste Krono-Magazin i Spannmål aflemna
liela beloppet; men, i händelse sådant då
icke vore fullgjordt, borde Utskyiderne ofelbart
i penningar erläggas.
Hvarjemte till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens handläggning
blifvit öfverlemnadt ett till Hedervärda Bonde-Ståndet
utaf Riksdags-Fullmägtigen Gustaf
Gustafson från Södermanlands Län inlemnadt
Anförande, innefattande enahanda Förslag till
afhjelpande af Landtmannens förlägenhet vid
Krono -utskyldernes afbördande, som Herr
Montgommerie här ofvan framstält. _
Yid pröfningen af desse Motioner, hvilka
Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten nu gå att, i
ett sammanhang, besvara, hafva förenade Utskotten
funnit, att Landtmannen, eller den
Skattskyldige i allmänhet skulle tillskyndas
en betydlig förmån, om honom tillerkändes
Stats-Utskottets
rättighet, att, på sätt nu föreslaget blifvit
välja emellan Krono-utskyldernes liqvideran-*
de i Penningar eller uti Spannmål; men, som
härvid tillika förekommer, att Staten, till åtskillige
utgifters bestridande, har penningar
ovilkorligen af nöden: att Stats-Verkets Spannmåls-behof
fylles genom de Sädes-intrader,
som redan kunna påräknas; samt att, om alla
Utlagor finge uti Spannmål afbördas, skulle
Stats-Verket ej allenast sättas i förlägenhet
vid Spannmålens förvandling till Penningar,
utan ock, i den händelse, att Riks-Markegångs-priset,
hvarefter Spannmålen borde
emottagas, vore högre, än det, hvartill densamma
sedermera kunnat alyttras, blifva blottstäld
för betydliga förluster, oberäknadt åtskilliga
alltid oundvikliga utgifter för Spannmålens
vård och skötande; finna förenade
Utskotten, af desse skäl, sig icke kunna tillstyrka
antagandet af ifrågavarande Förslag;
hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständers
eget närmare bepröfvande vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den 16 Julii 1823.
Ankom den 26 Julii i8a3.
N:o 33o.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi
IJt
-
Betänkanden.
153
Utskotts Betänkande, i anledning af
de flere inom Hedervärda BondeStåndet
väckte Motioner , om Fjerdingsmans
aflönande m. m.
Till Stats- samt Ekonomi-Utskottens gemensamma
handläggning har Hederv. BondeStåndet
remitterat Pehr Bengtssons och Börje
Börjessons, från Hallands, Anders Påhlssons
från Jönköpings, Erik Erikssons från Stockholms
och Nils Nilssons från Calmare Län
Memorialer, åsyftande:
i :o Att alla Hemman, utan undantag och
af hvad natur som heldst, böra vara skyldige,
att tourvis deltaga i Fjerdingsmanstjenstens
bestridande.
2:0 Att Kronofogde och Länsman sjelfve
böra indrifva Uppbörden, då de äro de enda,
som derför uppbära Lön, och ej dermed
besvära den redan förut nog betungade Fjerdingsmannen,
till hvars befattning sådant
icke hörer; samt
3:o Att ett Stats-anslag af ioR:dr Banco
må beviljas till Lön för hvarje Fjerdingsman;
i sammanhang hvarmed blifvit erinradt, att
de på särskildte ställen i Riket befmtelige
Jagtbackar vore tjenlige till FjerdingsmansBoställen,
eller ock att, då indragning af
flere Jägeri-betjentes Boställen nu snart förväntas,
desse kunde blifva dertill passande.
15 4
Stats-Utskotteis
Beträffande de uti i och 2 pune terne
gjorde framställningar om alla Hemmans deltagande
i Fjerdingsmans-befattningens bestridande
samt om bestämmande af de skyldigheter,
sorn denna befattning rätteligen tillhöra;
så enär Ekonomi-Utskottet, i anledning
af inkomne oeh till detta Utskott ensamt
remitterade Motioner, redan afgifvit sin
mening i desse ämnen, får Ekonomi-Utskottet,
till hvars handläggning denna del af
ärendet rätteligen lärer höra, endast åberopa
dess redan afgifne Utlåtanden, hvilka igenfinnas
under Nrris 8 och 5i uti 8 Delen af
Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll för denna
Riksdag.
Stats- och Ekonomi-Utskotten hafva deremot
gemensamt behandlat frågan, om Statsanslag
till Lön för Fjerdingsman, och inhemta!,
att densamma vid flere föregående Riksdagar
förekommit.
Uti underdånig Skrifvelse af den 20 Julii
1815 anförde Riksens Ständer, att de väl
funno förhöjning uti Fjerdingsmännens Löner
vara billig och nödig, men ansågo tillika
jemnkning i deras vilkor till likhet i allmänhet,
böra ankomma på den reglering i det
hela af Styrelse-verken 1 alla dess grenar,
hvartill, innan påföljande Riksdagen, enligt
Riksens Höglofl. Ständers underdåniga anhållan,
Förslag skulle utarbetas; och förklarade
Riksens Ständer emedlertid, att de Fjerdings
-
Betänkandcn.
155
män, som åtnjöto penningelön, eller saknade
vedergällning, skulle årligen undfå io R:dr
hvardera, inberäknadt hvad de förre i contant
kunde innehafva; öfverlemnande till
Kongl. Maj:t, att i Nåder låta vidtaga den
åtgärd, som erfordrades för verkställigheten
häraf, samt att af Öfverskotts-medlen anordna
den härtill erforderliga summa, som förmentes
vara mindre betydlig.
Sedan Kongl. Majrt behagat härom underrätta
Kongl. Stats-Contoiret, lill behörigt
iakttagande, fann Kongl. Stats-Contoiret nödigt,
att flan samtelige Landshöfdingarne infordra
uppgifter, huru många vederbörligen
antagne Fjerdingsman i hvarje Län funnos,
som voro med ingen eller så ringa Lön försedde,
att de borde komma i åtnjutande af
ofvanberörde förbättring i deras löne vilkor;
och hade Landshöfdingarne, i anledning häraf,
inkommit med sådane uppgifter, enligt hvilka
antalet af Fjerdingsman, sorn dels redan
funnos, dels vidare erfordrades, besteg sig
till 2,616 personer, för hvilkas aflönande,
på sätt Riksens Ständer sig utlåtit, en Lil 1-  ökt utgift emot förr, af omkring 20,000 R:dr
årligen skulle utgå. Härvid hade Kongl. StatsContoiret
anmärkt, att Fjerdingsmännens antal
väl syntes i en del Län lämpadt efter
hehofvet, men åter i de öfrige och fleste Länen
vida för högt uppgifvet, såsom i Jönköpings
Län, der 2^3, och i Kronobergs Län,
der 233 Fjerdingsman blifvit föreslag ne, hvar
-
x 56
Stats-Utskottets
emot för Östergöthland med större folkmängd
och vidd, 5a ansetts tillräckiige. Af sådan
anledning hade Kongl. Stats-Contoiret förklarat
sig icke kunnat bedömma, huru stort antal
Fjerdingsman, som för hvarje Län behöfdes,
såsom beroende af sjelfva localen, ärendernas
mängd och andra omständigheter, samt
derföre ansett framför allt angeläget, att en
allmän grund lades för hvad Fjerdingsmännen
skola hafva att syssla, då derefter lättare
kunde bestämmas det antal, som för utförandet
deraf inom hvarje local rätteligen fordrades
; varande® emedlertid antalet af de
Fjerdingsman, som, efter Kongl. Stats-Contoirets
Förslag, borde erhålla Löne-tillökning,
1999 personer.
Detta ärende behandlades derefter af sednast
församlade Ständers Stats-Utskott; men
som någon bestämd och skälig grund för ett
anslag af medel till förbättring emedlertid
af Fjerdingsmännens Löner icke kunde hemtas
af de från Länen erhållne så högst olika
uppgifter om det erforderliga antalet, så förklarade
Stats-Utskottet sig icke då kunna tillstyrka
någon åtgärd härutinnan.
Vid detta förhållande, och då nyssnämnde
hinder ännu möta för tillvägabringandet
af en allmän jemnkning och förbättring i Fjerdingsmännens
Lönings-vilkor, få Stats- och
Ekonomi-Utskotten till Riksens Höglofl. Ständer
vördsamt hemställa, om icke densamma
Beltinkanden.
må uppskjutas intill dess den snart förväntande
regleringen af Stvrelse-verken i alla
dess grenar blifvit faststäld och vidtagen.
Stockholm den 16 Julii 1823.
Antom den 26 Julii 1823.
N:o 33i.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
Utlåtande öfver RiksdagsFullmägtigen
Lars Anderssons Motion
, om Ladugårds-skötselns upphjelpande.
Till Stats- samt Ekonomi-Utskottens gemensamma
Utlåtande har Hederv. BondeStåndet
remitterat ett af Riksdags-Fuilmägtigen
Lars Andersson, från Skaraborgs Län, afgifvet
Memorial, deruti, efter anmärkningom
det stora missförhållande, hvaruti kreaturs-afveln
och Ladugårds-skötseln för närvaranda
står till den högt drifnä och derigenom
till värdet nedsatte Spannmåls-productionen
samt det deraf föranledde behof för
landet att från Utrikes orter förse sig med
betydliga qvantiteter victualie!’, blifvit föreslaget,
att åtgärder måtte vidtagas till upplijelpande
af den försummade Ladugårds-skötseln,
hvartill 2.'ne utvägar visade sig, nemligen
spridandet af en förbättrad afvel eller
158
Stats-Utskottets
race af Boskaps-kreatur och meddelandet af
uppmuntringar till densammas bättre vård
samt väckandet afomtankan i allmänhet, att af
ladugården söka hemta den möjligen största
förmån. Lars Andersson, sorn för vinnandet
af förstnämnde ändamål ansett sig icke böra
projectera nya anslag af Stats-medlen, har
af sådan anledning bemstält, att den för nyodlingar
beviljade lånefond matte få användas
till lån i smärre summor af 100 till 5oo
R:dr Banco för dem bland allmänheten, som
från de ställen inom Riket, der utmärkt goda
kreaturs-racer linnas, genom inköp förskaffa
sig goda kor till grundläggning af en
bättre ladugård; hvarjemte Lars Andersson
till boskaps-skötselns upphjelpande och större
förmåns dragande af ladugården, trott det
vara nödigt, att vidtaga samma medel, hvarmed
man sökt befrämja jordbruk och odlingar,
nemligen uppmuntringar genom Länens
Hushålls-Sällskaper och praemiers utdelande
till dem, som gjort sig kände för idoghet i
detta hänseende, heldst erfarenheten vitsordat
den goda verkan af sådane belöningar,
hvilka, ehuru i ziffran mindre betydlige,
ändock kunde i någon mån bidraga att bereda
Lairdtmannen bättre vilkor för sin framtid,
på samma gång, som de gifva honom
tillfredsställelse och en medborgerlig utmärkmng.
Ekonomi-Utskottet anser sig väl böra
fullkomligen vitsorda ej mindre, att Boskapsskötseln
och Ladugårds-afkastningen ännu icke
Betänkanden.
inom Riket är uppdrifven till elen höjd, som
den synes kunna ernå, än ock, att då de
produeter, som inhemska ladugårdar frambringa,
på långt när icke äro tillväcklige
för landets egna behof och fyllnaden måste
utifrån förskaffas, Rikets handelsvåg, till dess
obotliga skada, ganska mycket nedtynges,
hvaraf således den önskan sjelfmant framställer
sig , att ladugårds-produetionen inom Riket
mätte vinna en nödig förkofran och utvidgning;
så tror Ekonomi-Utskottet likväl
den af Lars Andersson föresi agne rättighet
till mindre låns erhållande för inköp af kreatur
af god race icke kunna leda till uppfyllande
af denna önskan.
Det har af Riksens Ständer sjelfve vid
förra Riksdagen blifvit erkändt, att den för
mindre odlingar inrättade lånefond ofta förfelat
sitt ändamål, och man har äfven stundom
hort yrkas, att någon verklig allmän
nytta deraf icke uppkommit; men om ock
rigtigheten af detta sednare skulle med skäl
kunna betviflas, måste likväl det förra, ännu
oftare än förut skett, kunna inträffa vid fondens
utsträckning till lån för boskaps-skötselns
befrämjande, emedan knappt någon controll
vore möjlig öfver medlens användande
till det behof, hvarföre de blifvit utgifne,
och oräkneliga utvägar kunna upptänkas och
eludera de skyldigheter, som derigenom blifvit
åtagne. För den, som med uppmärksamhet
följt den tidpuncts egna beskaffenhet,
i6o Stats-Utskottets
hvarunder de betydligaste odlingsföretageil
tillkommit, lärer det i alla fall hafva visat
sig, att icke så mycket erhållne låne-biträden,
som mera och lrufvudsakligast de höga
priser, hvartill Spannmålen genom inträffade
omständigheter och vissa konstlade åtgärder
blifvit, under de föregående åren, näst före
de 3:ne sista, uppdrifven och bibehållen, skapat
hågen för odling i synnerhet till Spannmåls-production.
Den uppmuntran som häraf
gifvits, linnes nu icke mera, sedan Spannmålen
nedsjunkit till ett värde, som, på en
del orter, icke stort öfverstiger productionskostnaden;
och då, efter en naturlig ordning,
följderne måste upphöra med orsakerne,
och hvarje öfverdrift dessutom eger uti
sig sjelf sitt eget correctif, kan det icke fela
att Landtmannen, ej mera hemtande den påräknade
fördelen af den för vidt utsträckte
Spannmåls-odlingen , skall vända sin omtanka
på utbredandet af den mera lönande Ängsculturen,
som ökar foder-tillgången och jemte
det den lemnar honom tillfälle att underhålla
flere kreatur, måste öfvertyga honom,
att icke blott antalet, utan äfven godbeten
af desamma befordrar hans intresse. I alla
länder, der denna cultur stigit till någon höjd,
har i bredd med densamma kreaturs-afveln
fortgått; och då i sådane fall som detta, erfarenhetens
vittnesbörd är det mest tillförlitliga,
måste man vara berättigad icke blott
att hoppas, utan ock att antaga, det denna
afvel
Betänkande n.
afvel äfven hos oss skall vinna ett förbättradt
skick. Förändringar häruti kunna likväl icke
hastigt beredas, men då de småningom tillvägabringas,
skall förtroendet till den nytta,
som deraf vinnes, destomera befästas.
Af desse skäl finnér Ekonomi-Utskottet
sig icke kunna tillstyrka bifall till Förslaget
om publique lånförsträckningar till befordrande
afBoskaps-skötselns förkofran; och ehuru
Utskottet, i afseende på framställningen om
åliggande för Länens Husbållnings-Sällskaper,
att genom pracmier belöna utmärkta framsteg
i förenämnde gren af Landthushåliningen,
visserligen anser dylika uppmuntringar kunna
blifva ledande till väckelse och gifva en lifligare
båg derföre; likväl och då desse Sällskaper
redan äro af Kongl. Maj:t i Nåder
försedde med Stadgar och Reglementen, hvaruti
lands-culturen i allmänhet och således äfven
den del, som innefattar Ladugårds-skötseln,
är åt deras omvårdnad anförtrodd, samt
det i följd häraf icke lärer böra betviflas,
att samma Sällskaper sjelfmant sträcka sin
uppmärksamhet på Boskaps-afvelns förbättring
och i mån af utvägarne, söka underlätta
densamma , så tror Ekonomi-Utskottet sig
icke ega skäl att föreslå Riksens Höglofl. Ständer
någon underdånig anmälan hos Kongl.
Maj:t, syftande att utverka Kongl. Maj:ts Nådiga
samtycke till stadgandet af sådane föreskrifter
för Läns-Hushållnings-Sällskapen, som
/j. Saini. 3 B.
Ståts-Utskottets
de af Lars Andersson projecterade, heldst
ovisst, är, huruvida ifrågavarande Sällskaper
äro försedde med så tillräcklige medel, att
tillgång för de föreslagne praemiernes meddelande
finnes.
Då Ekonomi-Utskottet sålunda, på nu
anförde skäl, hvari Stats-Utskottet jemväl för
dess del instämmer, afstyrkt bifall till Riksdags-Fullmägtigen
Lars Anderssons framstälningar,
anser Siats-Utskottet sig icke ega att
något särskildt Utlåtande i anledning deraf
meddela; utan varder frågan nu öfverlemnad
till Riksens Högloft. Ständers eget bepröfva
nde.
Stockholm den 16 Julii i823.
Ani om den q6 Ju lii i8a3«
N:o 002.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- samt
Bevillnings-Utskotts Utlåtande , i anledning
af de inom Vällofl. BorgareStåndet
väckte iMotioner, om aflöning
för dem, som med Uppbörden
i Städerne hafva befattning.
Utaf de från Vällofl. Borgare-Ståndet till
Stats- och Bevillnings-Utskotten remitterade
Memorialer , angående aflöning för de Ämbetsoch
Tjenstemän, som med Krono-Uppbörden
i Städerne ega befattning, hafva Utskotten
Betunkanden.
i63
inhemtat, att Herr Norström, såsom Riksdagsman
för Städer ne Hedemora, Nora och
Linde, yrkat, det måtte, på samma Tittel,
som för Stockholms Stad, anslås medel till
Uppbördsmännen i de mindre Städerne, hvilkas
Aflönings-Stat af förut ansiagne Kronoräntor
och medel icke egt tillgång till förhöjning
och hvilka sakna all annan intrad
än genom enskilda Taxeringar till deras flere
behofver: att Herr Ekelund, Riksdagg-Fullmäg.
tig från Norrköping, med förnyande af
de vid sednaste Riksdag väckte, men af då
varande Stats- och Bevillnings-Utskotten afstyrkte
Motioner, om Stats-anslag till KronoTJppbördsmännen
i Städerne framstält det alternativ,
att om berörde Motioner af Riksens
Höglofl. Ständer äfven nu skulle ogillas, den
procent åtminstone, som är eller blifver anslagen
åt Krono-Uppbördsmännen i Länen
till allmän fördelning, mätte i och för den
Krono-uppbörd, sorn inflyter från Norrköp
pings Stad, .blifva denna Stads Uppbördsman
ensamt förbehållen, utan att någon andel deraf
Lomme att de öfrige Uppbördsmännen i Länet
tillerkännas; att Herr Leifler, såsom Götheborgs
Stads Representant, hemstält, om
icke nämnde Stad mätte frikallas från utbetalandet
af de 2000 R:dr, densamma i och
för Krono-Uppbördsverket fått vidkännas, utöfver
det belopp, hvartill den Uppbördsman
tillkommande andel af den stadgade Bevillnings-Procenten
uppgår, och att i stället
nämnde Löne-belopp måtte få a hira gas den
164
Stats - Utskottets
årliga Bevilhriilgs-Suroman, som Staden och
dess grund utgör, eller ock, derest sådant ej
skulle medgifvas, oftanämnde Bevillningsprocent
blifva Stadens Tjenstemän utan afdrag
tillerkänd , samt slutligen att Stockholms
Stads Fullmäktig, Herr Lundgren, på flere
anförde skäl begärt, det Stockholms Stad hädanefter
måtte af Stats-verket i och för Krono-uppbörden
få sig anslaget, utom de 7,648
R:dr, Riksens Ständer år i8i5 beviljat, det
ytterligare belopp, sorn för Uppbörds-verkets
aflöning och öfrige kostnader finnes årligen
öfverskjuta de 5oiq R:dr 16 sk. Staden, enligt
nämnde års beslut, för hvarje år bör
vidkännas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit
anfördt, har Utskottet inlremtat, att enahanda
fråga jemväl förevar vid sistförflutne
Riksdag, och att då varande Stats-Utskottet,
uti ett den 12 Februarii 1818 afgifvet Utlåtande,
afstyrkt att större bidrag till KronoUppbördsverkets
i Stockholm underhållande
än hvad Riksens Ständer dertill beviljat vid
1 815 års Riksdag, eller 7,648 R:dr, äfvensom
Utskottet, då någon' jemnlorelse icke kunde
göras emellan Stockholms Krono-Uppbördsverk
samt Uppbörds-Betjeningen i de öfrige
Städerne i Riket, hvilka dessutom fått sig
tillagde visse förmåner, beräknade att utgöra
tillgång för deras Tjensttjmäns aflönande , förklarade
sig icke kunna tillstyrka, att någon
aflöning på Rikets Stat må för nämnde Be
-
Betänkatiden..
i65
tjening anslås. Och sora Riksens Högloft.
Ständer gillade hvad Stats-UtskoUet sålunda
yttrat, samt någre andre eller flere skäl i
detta ämne icke heller nu blifvit förebragte,
finnér S,tats-Utskottet sig ej kunna annat än
afstyrka bifall till ifrågavarande Motioner,
i hvad de afse anslag å Stat för Krono-Uppbörds-Betjeningens
aflöning.
Beträffande åter Herr Ekelunds för Norrköping
ocb Herr Lefflcrs för Götheborgs Stad
gjorda frarastälningar, om rättighet för dessa
Städer, att hvar för sig till sine Uppbördsmäns
aflöning få bibehålla den i BevilIningsFörordningen
medgifne En procents afdrag af
Stadens Bevillnings-Summa, utan delning deraf
med Länets öfrige Uppbördsman, så jemte
det Bevillnings-Utskottet, tili b vars pröfning
denna del af ämnet hörer, icke finner skäl
tillstyrka någon ändring uti den af Bevillnings-Utskottet
vid 1818 års Riksdag föreslagne
och af Riksens Högloft. Ständer då
stadgade andel af Uppbörds-Procenten utaf
Bevillnings-Summan för Städernes Uppbördsman
i allmänhet, anser Utskottet sig destomindre
kunna tillstyrka bifall tili Norrköpings
ocb Götheborgs Städers afsöndrande
från Länen uti förevarande hänseende, som
en sådan ändring af desse större Släder ostridigt
skulle medföra menliga följder för de
mindre Städerne inom Länet, enär deras
Uppbördsman derigenom komme i mistning
af en stor del af den ersättning för deras
166
Stats-Utskottets
besvär och arbete, som dem af Uppbördsprocenten
af Bevillningen tillkommer.
Hvad Stats- och Bevillnings-Utskotten i
förevarande ämne sålunda trott sig böra yttra,
hemställes vördsamt till Riksens Höglofl.
Ständers pröfning.
Stockholm den 21 Julii 1823.
Ankom den 28 Julii 1823,
N:o 333.
Riksens Häglof! Ständers Förstärkta
Ståts-Utskotts Memorial, angående
grunderne för den blifvande Bevillningen.
(Samtlige Riks-Stånden hafva genom Protocolls-Utdrag
af den 22 i denna månad till
Förstärkta Stats-Utskottet öfverlemnat att afgöra
de frågor, rörande grunderne för den
blifvande Bevillningens utgörande, hvaruti
Stånden stannat uti olika beslut; och har
Förstärkta Stats-Utskottet, i följd häraf, anstalt
omröstning öfver följande af Bevillningsutskottet
uppgifne Propositioner:
1:0 Den som finner alt en personell-afgift
må erläggas af hvarje inom Sverige i
Mantals-Längd Skattskrifven person, utan afseende
pä Stånd eller förmögenhet, olika för
Mans- och olika för Qvinnspersoner, men
Betänkanden.
167
lika för personer af samma kön, skrifver Ja,
den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer Personella-Bevillningen att indelas i
Fem särskildta Glassér i förhållande till högre
inkomst eller i någorlunda likhet med stadgandet
i 1789 års Bevillnings-Förordning, så
att om t. ex. Första Classen blifver | R:dr,
skulle den Andra blifva 1 R:dr, den Tredje
2, den Fjerde 4 l)('h den Femte 8 R:dr; börandes
Hustrun efter Stånd och vilkor betala
hälften emot Mannen, men Barn och Tjenstefolk
utan åtskillnad till Första Classen hänföras.
Vid denna omröstning hafva befunnits
73 Ja och 46 Nej; och som Ja alltså vunnit,
så kommer en Personell afgift att erläggas af
hvarje inom Sverige i Mantals-Längd Skattskrifven
person, utan afseende på Stånd eller
förmögenhet, olika för Mans- och olika
för Qvinnspersoner, men lika för personer af
samma kön.
2:0 Den som bifaller alt personella afgiften
skall upphöra för alla dem, från och
med fylda 60 års ålder, hvilka antingen
icke af egendom, tjenst eller rörelse ega en
inkomst af Femtio Riksdaler, eller icke efter
2 Artikeln utgöra Bevillning af lön, egendom
eller rörelse, voterar Ja, den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
upphör personella Bevillnings-afgiften från
och med fylda 60 års ålder för alla, som
*
168
Stats-Utskottets
icke af egendom, tjenst eller rörelse eg a en
behållen inkomst af Femtio Riksdaler.
Desse Propositioner hafva blifvit besvarade
med 63 Ja och 56. Nej. Och som Ja
alltså vunnit, är följaktligen bifallet det här
ofvan upptagne första alternativet, enligt
hvilket personell afgift skall upphöra för dem
från och med fylda 6o års ålder, hvilka ej
ega Femtio Riksdalers inkomst, eller icke efter
u Artikeln utgöra Bevillning af lön, egendom
eller rörelse.
3:o Den som vill, att den synbara förmögenheten
må, i enlighet med grunden för
den nu gällande Beviilnings-Förordningen,
beskattas, voterar Ja, den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
så kommer Bevillningen att utgå efter de i
i8io års Bevilinings-Förordning antagne grunder,
antingen genom progressiv afgift efter
behållen inkomst, eller efter särskild Tariff,
såsom Skydds- eller Minimi-afgift, hvilketdera
för den Skattskyldige efter desse Taxerings-sätt
högst belöper, och med iakttagande
af Herr Landshöfdingen von Törnes, vid
1815 års Riksdag, uppgifne Förslag om den
behållne Inkomst-afgiftens fördelning i p6
Glassér, samt en särskild Bevillning af Sterbhus,
Testamenten och Fidei -Commisser, i
sammanhang hvarmed Bevillnings-Utskottets
Förslag, rörande Bevillnings-afdrag för ränta
å upplånte Capitaler, edgång för Borgenär
vid
Betänkanden.
vid Lagsökningars anställande, Bevillningens
beräkning efter värdet å all fast egendom.
o o T
för Rust-tjenst-marker, Rotefrihet och Qvarnar,
Bevillning af Handlande, Borgare och
andre Städernes innevånare af Bergverk och
Särskildta Manufacturier m. m., af Tjenstemän
samt af visse Societeter, Verk och Vinstmedel
komma att förfalla och beskattningen
deraf lämpas efter sist omförmälde grunder.
Voteringen häröfver har utfallit med 72
Ja och 47 Nej ? i följd hvaraf Ja vunnit
samt första alternativet, enligt hvilket den
synbara förmögenheten må, i enlighet med
grunden för den nu gällande BevillningsFörordningen,
beskattas, alltså är bifallet.
4:o Den som bifaller det skall Bevillliings-afdrag
ofelbart ega rum uti alla Cassör
utan undantag, hvilka af sine Capitaler njuta
Sex: för Hundrade, skrifver Ja; den det ej
viii, Nej;
Vinner Nej:
så undantagas ifrån ofvanberörde skyldighet
de Fonder för fromma Stiftelser, som lill
Fattigförsörjningar och fattige Barns undervisning
äro anslagne.
Efter Voterings-Sedlarnes öppnande hafva
befunnits ^3 Ja och 45 ^ej> jemte en
märkt Voterings-sedel, som förkastades; och
som Ja alltså vunnit, är i följd deraf första
alternativet, eller att Be villnings-afdrag ofelbart
«ro $tat.s-Utskoltet$
V
skall ega rum uti alla Cassör, hvilka af sine
Gapitaler njuta Sex. för Hundrade, derigenom
bifallet.
5:o Den sorn vill, att en Minimi-Tabell
för Fastighets-värdet på Landet må bibehållas,
voterar Ja; den det ej vill, Nej:
Vinner Nej:
kommer den föreslagne Minimi-Tabellen för
Fastigliets-värdet på Landet, med deri inbegripne
fördelning Länen emellan, alt alldeles
försvinna.
Vid omröstning öfver denna fråga hafva
befunnits 63 Ja och 56 Nej; och emedan Ja
vunnit, ty kommer Minimi-Tabellen för Fastighets-värdet
på Landet att bibehållas.
6:0 Den som bifaller, att hela den 4;de
Artikeln må försvinna och deremot en i
2:dra Artikeln inflyta, af innehåll: att den
fyllnads-afgift, sorn tillförene särskildt utgått
såsom Landt-Tulls-ersättning, kommer äfven
hädanefter med visse procent på hvarje full
Riksdaler och i lika förhållande för ett mindre
belopp att beräknas och utgöras för all
Bevillning, som erlägges efter a:dra Artikeln,
dock med de i förenämnde /[ide Artikel medgifne
undantag , voterar Ja ; den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
kommer fyllnads-afgiften, eller den beskattning,
som tillförene särskildt utgått såsom
Landt-Tulls-ersättning, att hädanefter upphöra.
Voterings-Sedlarne öppnades och befunnos
57 Ja samt 61 Nej, jemte en sedel, hvilken
Betänkanden. i n r
\
såsom märkt casserades, i följd hvaraf Nej
vunnit, och fyllnads-afgiften, eller den så
kallade Landt-Tulls-ersättningen, hädanefter
kommer att upphöra.
7:0 Den som bifaller, att en Bevillningsafgift
för bruket och nyttjandet af visse öfverflöds-varor
må utgå, Bevillnings-Utskottet
likväl förbehållet att, Sedan Bevilinings-Summan
blifvit faststäld, få inkomma med Förslag,
rörande det sätt och till hvilket belopp
samma afgift må utgöras, voterar Ja; den det
ej vill, Nej;
Vinner Nej:
så kommer en Bevillnings-afgift för bruket
och nyttjandet af visse öfvérflöds-.varor ej
hädanefter att ega rum.
Voteringen häröfver har utfallit med 5o
Ja och 69 Nej; och som Nej således vunnit,
så kommer någon Bevillnings-afgift för bruket
och nyttjandet af visse öfverflöds-varor
ej hädanefter att ega rum. Hvilket Förstärkta
Stats-Utskottet får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 24 Julli 1820.
Ankom den 28 Julii 1823.
N:o 334.
Riksens Högloft. Ständers Förstärkta
StatsUtskotts Memorial, angående
I72
Slats-Utskottets
en utvidgad Fribrefsrätt för Städernes
Magistrater.
Till afgörande utaf Förstärkta Stats-Utskottet
hafva Riksens Högloft. Ständer, genom
Protocolls-Utdrag den 22 i denna månad, öfverlemnat
den af Bevillnings - Utskottet behandlade
Motion, som blifvit inom Vällofl.
Borgare-Ståndet väckt, om en utvidgad FriBrefs-rätt
för Städernes Magistrater, uti hvilken
fråga 2:ne af de Respective Riks-Stånden
stannat i olika beslut med de andra 2:ne.
Förstärkta Stats-Utskottet har, i anledning
häraf, vid sammanträde denna dag, i
den ordning, som med Grund-Lagens föreskrift
instämmer, röstat öfver följande af Bevillnings-Utskottet
föreslagne Proposition:
Den som bifaller, att en större Fribrefsrätt
må, på sätt yrkadt blifvit, tilläggas Städernes
Magistrater i Ämbets-ärender, voterar
Ja; den det ej vill, Nej;
Vinner Nej:
så förfaller Motionen och förhålles i enlighet
med nu gällande Författningar.
Efter Voterings-Sedlarnes öppnande hafva
befunnits 73 Ja och 44 Nej, jemte a:ne märkte
Voterings-sedlar, som förkastades; och som
Ja alltså vunnit, är, i följd deraf, första alternativet
bifallet, att nemligen en större
Fribrefs-rätt må, på sätt yrkadt blifvit, tilläggas
Städernes Magistrater i Ämbets-ären
-
Betcinkanden. 1^3
dev; hvilket Förstärkta Stats-Utskottet får
vördsamligen anmäla.
Stockholm den 24 Julii i8a3.
Ankom den 28 Julii 1823.
N:o 335.
Riksens Höglofl. Ständers Förstärkta
Stats-Utskotts Memorial, angående
anslag till inköp af Astronomiske
Instrumenter för Observatorium i
Stockholm.
Enl igf Protoeolls-Utdrag af den 22 i denne
månad , hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
Ilögvördigé Presle-Standet och Hedervärda
Bonde-Ståndet lill Förstärkta Stats-Utskottet
öfverlemnat den fråga, om anslag af medel
till inköp af Astronomiske Instrumenter för
Observatorium i Stockholm, hvaröfver 2:ne
af de Respeetive Riks-Stånden stannat i olika
beslut med de andre arne; och har Förstärkta
Stats-Utskottet, i följd deraf, anstalt
omröstning öfver följande af Stats-Utskottet
föreslagne Proposition:
Den som bifaller, att, till inköp af Astronomiske
Instrumenter för Observatorium i
Stockholm, 5ooo Rrdr Banco måga af Statsmedlen
anslås och utgå i tvenne år, med en
i?4
St ats-Ut skottets
tredjedel hvardera året, voterar Ja; den det
ej vill, Nej;
Vinner Nej:
så komma någre särskildte medel för delta
ändamål icke att anvisas.
Vid denna omröstning hafva befunnits
65 Ja och 53 Nej, samt en märkt Voteringssedel,
hvilken förkastades; och som Ja således
vunnit, komma 5ooo R:dr af Stats-medlen
att anvisas till inköp af Astronomiska Instrumenter
för Observatorium i Stockholm
och med en tredjedel hvardera året, under
3:ne år utgå; hvilket Förstärkta Stats-Utskottet
får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 24 Julii 1823.
Antora den 28 Julii i823.
N:o 336.
Utlåtande, i frågan om ersättning för
bortmistade egor genom TrollhätteSlussverks-uppdämning.
Sedan Kongl. Majit, under den 17 October
förlidet år, angående ersättning för bortmistade
egor, genom Trollhätte Slussverks uppdämning,
i Nåder anbefallt Kammar-Colfegium
och Stats-Contoiret, att afgifva underdånigt,
utlåtande, i anledning af de upplysningar,
som vid den, genom Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Elfsborgs Län, anstälde undersökning
vunnits, angående närvarande be
-
Betänkanden.
skaft enheten af de, genom Trollhätte Slussverks
uppdämningar, skadade Hemman, samt
af hvad Kongl. Majrts Befallningshafvande
i nämnde, äfvensom i Skaraborgs Län i öfrigt
underdånigst anmält; hvarjemte Kongl.
Maj:t i Kader förklarade, att, i öfverensstämmelse
med det den 3i Januarii 1821 meddeldte
Nådiga förordnande, skulle emedlertid,
och tills vidare, icke något förskott till
ersättning, af ifrågavarande vattenskador, från
Elfsborgs Landt-Ränteri utgifvas; Så hår
Kongl. Majit, med gillande af Kammar-Collegii-
och Stats-Contoirets, den 10 April innevarande
år, i anledning deraf, afgifne underdåniga
yttrande, under den 7 nastlidne
Maji, i Nåder öfverlemna! Handlingarne i
detta mål till Stats-Utskottet.
Af dessa Handlingar har Stats-Utskottet
tagit kännedom och funnit, att Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Elfsborgs Län uti underdånigt
utlåtande anfört, att, sedan Kongl.
Majrt uti Nådigt Bref den 3i Januarii 1821
förordnät, att undersökning borde anställas
om nu varande förhållandet med de inom
Länet belägne hemman, hvilkas egare, med
grund af Kongl. Brefvet den a3 Martii 1768
njutit ersättning för bortmistade egor genom
Trollhätte Slussverks uppdämning, huruvida
desse, medelst upplandningar, återvunnit mer
eller mindre af den förlorade marken, samt
derjemte i Nåder infordrat berättelse, om
de under liden inträffade förändringar med
innehafvare af Boställen, som enahanda er
-
Stcits-Utskottets
sättning åtnjutit; så liar en sådan undersökning,
rörande vattenskadade Hemmans närvarande
beskaffenhet blifvit af Andre Landtmätaren
i Länet förrättad; Oell beträffande
de med Bosta llshafvarne skedde förändringar,
hafva sedan år 1768, ombyten med Boställs-innehafvare
inträffat, så ,att ingen af de
då varande nu mera lefver; Hvarförutan Landshöfdingen
i Skaraborgs Län underdånigst tillkännagifvit,
angående Regements-SkrifvareBostället
Detterstorp, för hvilket ersättning
blifvit anslagen för liden skada af Sjön Det*
terns uppstigande, att Bostället vid 1821 års
midfasta kommit i annan Indelningshafvares
hand.
Vid den anstälde undersökningen bar
befunnits, att inga upplandningar skedt, af
den uppgifne orsak, att Eifvattnets strömflytande
fart bortfört den lossade jorden,
utan att lemna den på något ställe ofvanföre
Trollhätte-Strömmarnes fall; och, uti en sedermera
till Kongl. Majit ingifven skrift,
hafva Malöga Byamän i Elfsborgs Län i underdånighet
anmält, att de under sist förflutne
3:ne år icke fått tillgodo njuta den ersättning,
som med grund af Kongl. Majrts Nådiga
Bref den a3 Martii 1768 och 14 Martii
1774 varit dem bestådd för bortmistade egor,
genom Trollhätte-Slussverks uppdämningar;
och som Byamännens jord årligen skall förminskas
genom berörde uppdämningar, hafva
de i underdånighet anhållit att icke allenast
för
/
Betänkanden.
177
för desse 3:ne år få tillgodo njuta ofvanberörde
dem tillagde ersättning, utan ock, att
denna ersättning everdelig tid måtte dem
tilldelas.
Uti ofvanberörde af Kongl. KammarCollegium
och Kongl. Stats-Contoiret afgifne
underdåniga utlåtande, som Kongl. Maj:t i
Nåder gillat, är andraget, att, hvad angår
Landtmätarens undersökning, derutaf ingen
grund kunde liemtas för bestämmandet af,
antingen huruvida någon ytterligare, ersättning
borde ega rum, eller ock, i fall af sådan
ersättning, det belopp den skäligen och
med billiga grunder, ej mindre för Kronan
än Jordegar ne och Hemnians-innehäfvarne,
kunde utsättas till. KongL Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Contoiret hafva; efter
de anteckningar i Undersöknihgs-Instrumentet
förekomma, för deras del i underdånighet
ansett, att få Hemman torde nu mera
blifva till någon ersättning berättigade, vid
en härom, i alla vederbörandes närvaro, anställd
Laga undersökning och uppskattning,
enär härvid tillika i betraktande komme:
1:0 Hvad Kongl. Brefvet af den 19 April
1785 innehåller, att nemligen, sedan Kronan
en gång genom Kongl. Brefvet af den a3
Martii 1768 gifvit ersättning för alla de,
genom uppdämningar inom flere år, gjorde
förhöjningar af yattnets Columne, hvilken
4- Sami. 3 B
-
12
1-8 Stats-Utskott rts
således icke borde, sedan den liden, kunna
tilltaga, så har Kongl. Maj:t, både till förekommande
af alla vidare processer och för
de kringliggande Frälsens och Säteriers, så
väl som Kronans eget hästa, i allmänhet ansett
nyttigast vara, att ali liqvidation och
ersättning för de, sedan 1768, skedde upplandningar,
öfversvämningar och utskärningar,
å ömse sidor upphörde, samt att så väl
Frälset som Kronan må vidkännas förluster
och förmåner deraf, på det sätt, att hvardera,
enligt Allmänna Lagen i Jordabalkens
12 Cap. 4 §• för bibehålla de upplandningar
dess strand tillväxa, och deremot sjelf draga
den olägenhet, som af Elfven kan förorsakas.
2:0 Hvad Landshöfdinge-Ämbetet, uti
dess skrifvelse till Kongl. Kammar-Collegium
af den 23 Maji 1820, i detta ämne anfört,
nemligen, att, enligt Landtmätaren Lindskogs
berättelse, en del af de, såsom vattenskadade
ansedde, Hemman, redan den tiden, skall
haft all sin jord i behåll och äfven i det
mesta oskadad, men andre deremot hafva
vunnit större och mindre tillandningar, samt,
efter Götha Elfs sättning, återbekommit mer
och mindre af den öfversvämmade jorden,
hvilken dock vid en del Hemman skall blifvit
helt och hållet fördränkt och förderfvad;
Äfvensom Landsböfdinge Ämbetet ansett det
jämväl troligt, att, sedan Sjön Wenerns medelböjd,
enligt flere tillförlitlige uppgifter, i
sednare åren varit betydligen lägre, de försporde
upplandningarne äfven i samma mån
Betänkanden.
*79
tilltagit, samt att de vattenskadade Hemmanen
nu mera till äfventyrs tili större delen torde
hafva återvunnit den förlorade marken. I
anledning af hvilket allt, Kongl. KamraarCollegium
och Kongl. Stats-Contoiret i underdånighet
ansett en närmare reglering blifva
desto angelägnare, som, efter hvad Landshöfdinge-Ämbetet
vidare förmält, angående
Kronohemman och Boställen, en del af de
anslagne ersättningarne varit vida öfverstigande
den förlust dylike Hemman måst vidkännas,
i det att ersättningen blifvit grundad
på den bortmistade jordens skattläggning,
i likhet med andre Skattehemmans ersättning,
då likväl sådane Boställen icke
bordt njuta högre ersättning, än så vida något
i den deraf indeldte räntan kunde brista
vid de i behåll varande egornes uppskattning
efter skattläggnings - grunder; Förmenande
Kongl. Kammar-Collegium och Kongl. StatsContoiret,
att de ersättningar, som hädanefter
kunna komma att ega rum, icke böra
lill vederbörande Jordegare eller Hemmansinnehafvare
från Landt-Ränteriet utbetalas,
innan uträkningarne derå blifvit hos Collegierne
pröfvade; Och hafva Kongl. KammarCollegium
och Kongl. Stats-Contoiret för öfrigt
i underdånighet hemställt, om icke, då,
efter hvad Kongl. Brefvet den 19 April 1-785
innehåller, dessa ersättningar syntes före
detta hafva bordt upphöra, samt enär dessutom
någre medel för slika utgifter, i händelse
desamma hädanefter skulle komma att
180 Stats-Ut skottets
fortfara, icke äro i Stat anslagne, detta mål
i hela sin vidd finge till Riksens Ständers
Stats-Utskott vid närvarande Riksdag i Nå-»
der öfverlämnäs.
Detta allt har Stats-Utskoltet öfvervägat,
och hvad angår anslag till ersättning af de
för åren 1811 till och med 1816 förskottsvis
af Landt-Ränteri-medlen utbetalde jord-ersättningar
för förluster genom uppdämningar
vid Trollhätte Slussverk, uppgående, enligt
hvad handlingarne ådagalägga, till 4’4-Q1 R;(l4
sk. 11 r:st. Banco; så anser Stats-Utskottet
det på Kongl, Maj:ts Nådiga pröfning allena
hero, sedan vederbörande Ämbets-Verk
liprde blifvit, huruvida Jordegärne till en sådan
ersättning, sorn tillförne till och med
för år 1810 utgått på så kallad Extra-Ordinarie
Stat, varit berättigade och i händelse
sådant finnes hafva bordt ega rum, lärer
Kongl. Maj:t i Nåder täckas meddela Landt-.
Ränteriet ersättning af Riks-Statens Qtde Hufvud-Tittels
anslag, Men beträffande frågan
huruvida och till hvad del någon vidare årlig
ersättning må böra af Staten meddelas
och om icke i sådant hänseende en ytterligare
vederbörlig undersökning i samtliges närvaro
kan finnas nödig att verkställas; så instämmer
Stats-Utskottet uti Kongl. Kammar-Collegii
och Kongl. Stats-Contoirets underdånigst
yttrade tanka, om angelägenheten af en
sådan undersöknings anställande till utrönande
om och huruvida någon ersättning i detta
B et ii rika riden.
181
afseende bör ega rum. Detta bemställes vördsamligen
till pröfning af Riksens Högloft.
Ständer, som lära deras beslut härutinnan
bos Kongl. Majrt i underdånighet anmäla.
Och anser Stats-Utskottet, att Herr Ålb. Haijs,
bos Högloft. Ridderskapet och Adeln, väckte
och till Stals-Utskottet remitterade motion
om ersättning till de Jordegare och Boställsinnehafvare,
sorn genom Trollhätte Slussverks
anläggning lidit vattenskada, icke påkallar
särskildt utlåtande, utan genom hvad
ofvan är anfördt, blifvit besvarad,
SI ock bolm den 18 Julii iSaö,
Ankom den 28 Julii 1828.
N:o 537,
Utlåtande, i anledning af Pastor-Primani
Doctor Wallins motion, om
Spannmåls-anslag till Lön fyllnad för
Stockholms Scholas-Lärare.
Inom Ilögvördige Préste-Ståndet har Herr
O O
Pastor Primarius Doctor Wallin anfört, huruledes
genom den totala förändring Stockholms
Undervisnings-Verk nyligen undergått,
så att i stället för en Stor-Scholae och 7
Kyrko-Scliolor, blifvit inrättade ett Gymnasium,
aine Trivial-, 6 Kyrko- och 3:ne nva
Allmänna Barn-Scholor, det utan all tillökning
fortfarande Stats-bidraget af g/[0 Tun
-
kStat s-Ui skottets
nor Spannmål blifvit otillräckligt, egentligen
derigenom att 375 Tunnor må'st användas
tili Löner för de Lärare, sorn vid den nja
organisationen antingen ej erhållit någon beställning,
elier, i anseende till ålderdom och
sjuklighet, sökt och erhållit afsked; Och då
häraf uppkommit den följd, att flere af de
nu antagne Lärarne mäste tjena med vida
mindre Löner, än som för deras befattningar
finnas i Stat bestämde, bar Herr Doctorn
föreslagit, att nämnde qvantum Spanmål 375
Tunnor, måtte af indragen Behagligtids för-.
länings Spannmål anslås för Läroverken i
Stockholm, för att tilldelas de yngre Lärare,
som nu äro i mistning af full Lön, samt
detta anslag få fortfara i 5 år eller heldre
på behaglig tid; uti hvilken framställning och
begäran Herrar Dpctorer Hedren och Lilljen»
wälldh sig förenat.
Stats-Utskottet, som härå emottagit remiss
till vederbörlig åtgärd, får, till fullgörande
deraf, anmäla, att Riksens Ständer vid
sistl. Riksdag, i anledning af Kongl. Maj:t&
Nådiga Proposition, om anslående af nödige
medel, till förbättring i de Allmänna Under-.
visnings-Yerken, enligt Nådig skrifvelse af
den 23 Maji 1818 anviste anslag, till betäckande
af den brist, som genom Läro-Verkens
förändrade organisation och nya reglering
uppkom med 3i3g Tunnor 23 Kappar Spannmål
, så väl som de indragna och disponibla
153 Tunnor af Förlänings-Spannmålen. Då
Betänkande?!.
183
likväl den i Hufvudstaden vid tagne förändring
och utvidgning af Läroanstalterne, enligt hvad
angifvet blifvit, medfört en minskning af
37b Tunnor Spannmål uti de förut disponible
tillgångarne samt vid den allmänna
regleringen med Undervisnings-Verken i Riket,
de i Stockholm ej erhöllo något tillökad t
anslag; så och enär den Spannmål, som genom
Behagligtids Förläningars indragning intill
sista Riksdag Kronan tillflutit, blifvit af
Riksens Ständer anslagen till Schola:- och
Undervisnings-Verkens fullkomliga iordningbringande,
anser Utskottet sig böra tillstyrka
Riksens Högloft. Ständer, att ett belopp,
svarande emot den Behagligtids FörläningsSpannmål,
som sedan sista Riksdag blifvit
indragen, och, edligt från Kongl. KammarCollegium
erhållné uppgifter, utgör endast
iöo-j- Tunnor, må anvisas att afÖfverskotten
på Stats-Verkets Inkomster, efter Riks-Markegångspris
beräknadt, utgå till Läro-Verken
i Stockholm intill nästa Riksdag, för att användas
tili Lönförbättring för de Lärare,
som genom afgångne Lärares pensionerande
icke kommit i åtnjutande af fulla Löner,
dock under vilkor att denna interims-anvisning,
i mån af de tjenstfries afgång eller befordran
samt den af elem innehafde Spannmålens
återgående till sitt egentliga föremål,
må upphöra; Men något ytterligare anslag
till fyllande af bristen uti de 3d5 Tunnor,
Herr Doctor Wallin uppgifvit, kan Utskottet
icke till bestående föreslå, enär nästan i alla
i84
Stats-Utskottets
öfrige Tjenstemanna-Corpser olikhet sig företer
uti Lönbeloppen inom samma grader
och de yngre Lärarne således synas böra, till
en början, åtnöjas med de mindre Lönerne;
Detta varder dock vördsamligen liemstäldt
tili Riksens Högloft. Ständers bepröfvande,
Stockholm den 16 Julii 1823.
Antom den 28 Julii 1823.
N:o 338.
•Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå Befälhafvarens
för Konungens Lif- ”och Hus-Troupper
underdåniga Memorial, om anslag
till Reparations - kostnader å
Kongl. Svea Lif-Gardets Cassern.
IVongl. Majit bär uti Nådig Remiss, af den
20 sistl. Marthi, till Stats-Utskottet öfverlemnat
Befälhafvarens för Lif- och Hus-Troupperne
underdåniga Memorial, innefattande
tillstyrkande till den af Second-Chefen för
Konungens Svea Lif-Garde gjorde underdåniga
anhållan om bidrag af Staten till reparerande
af Regementets Cassern, innehållande
de remitterade handlingarne, att då Svea LifGardet
för 21 år sedan emottog Fredricshofs
Slott till Cassern, med skyldighet att det
underhålla, enligt Kongl. Brefvet den 3 Nov.
1802,
Betänkanden.
i85
1802, bestod Regementet af 1200 Man, spridde
kring hela staden, deraf endast hälften eller
Coo Man beliöfde inlogeras, emedan de öfrige
voro permitterade, hvarföre Regementet kunde
åtaga sig detta vilkor, och reparation
jemte inredning skedde för Regementets räkning
och uppgick till en summa af 16,666
R:d. Banco, som bestriddes till en del af då
varande Compagnie-Chefer contant och det
öfriga genom Lån, hvilket allt af efterkommande
Compagnie-Chefer skulle återgäldas,
dels genom Accordernes bestämmande och
dels genom öfvertagande af resterande skulden.
Sedan Regementets styrka blifvit betydligen
nedsatt och priserne å Ved, Lysliingsämnen,
Arbeten m. m. stigit, har brist
uti den influtne Inqvarteringen uppstått, så
att Compagnie-Chefer måst göra årliga tillskott
, utan att likväl det ringaste af de oundviklige
större reparationer ens kunnat påtänkas,
hvarföre Regementet begärt fördubbling
af den inqvartering det, enligt Contract
af år 1811, utaf Stockholms Stad uppbär;
men då Inqvarteringsgifvarne förklarat sig ej
vilja öka afgiften med mera än a5 Procent och
detta vore alldeles otillräckligt till bestridande
af alla med Inqvarteringen förenade kostnader
bar Regementet anhållit att medel måtte
anslås till Cassernens reparation och utvidgande,
samt Kongl. Maj:t derjemte i Nåder
förordna, att yttre underhållet af husen, må
12
186 Stats-Utskottets
/
i likhet med Lif-Gardcts till Häst celi Andra
Lif-Gardets Casserner, bestridas af den fond,
som till Allmänna Byggnader anslås; utgörande,
enligt upprättadt förslag, den nu ex’-  forderlige kostnaden till reparation , så väl
af Slottet och Flyglaime, som öfrige till Regementets
disposition öfverlemnade lius , tillsammans
25,228 R:d. 43 hvilken summa
möjligen, genom Entreprenad-Auction, skulle
kunna nedsättas till 20,000 R:d. Banco.
Enligt Kongl. Majrts Nådiga Bref, af den
3 November 1802, öfverlemnades Fredricshofs
Slott med tillhörande Byggnader i dess befintliga
skick, till Kongl. Svea Lif-Gardet
för att till Cassern begagnas, under Regementets
åtagne skyldighet, att ej allenast vidkännas
de kostnader, som för Byggnadernes
apterande till detta användande kunde erfordras
, utan äfven att, utan någon Stats-Verkets
kostnad, dem framgent underhålla.
Regementets uppgift, att Staten skulle
åligga, underhålla så väl Lif-Gardets till Häst,
som andra Lif-Gardets Casserner, instämmer
icke med verkliga förhållandet. Då det förra
Regementet emottog dexr nya Cassernbyggnad
på Ladugårdslandet, som för dess behof var
uppförd, gjordes väl icke något förbehåll
att Regementet skulle bekosta framgena underhållandet;
men sådant synes vara en följd
af den. dubbla förmånen, att få begagna Casserner
under det man derjemte njuter ingvar
-
Bétänkanden.
lerings-penningar af Staden. Icke heller har
fråga sedermera uppstått, att från Stats-Verkel
erhålla någre medel till reparationers
bekostande, hvilke oftare måste erfordras för
en Cavalleri- Troupp än för Infanteri. Deremot
yttrade Riksens Ständer, vid sistförflutne
Riksdag _, uti underdånig skrifvelse af den
23 Maji 1818, då särskildt anslag till uppförande
af Cassernbyggnad för Andra Lib Gardes
- Regementet beviljades, att det villkor
dervid underdånigst föreslogs, att då Gardes-Regcmenterne
af Stockholms Stad åtnjuta
Inqvarterings- Penningar, desse Regemente!'
mätte sjelfvc för framtiden bestå underhållskostnaden
för de på Statens bekostnad åt
dem upplåtne eller anskaffade RegementsCasserner,
så att någon utgift härtill aldrig
må komma att Staten belasta.
Under öfverläggning inom Stats-TJtskottet
hafva dess samtlige Ledamöter ansett det
vara obestridligt, alt Kongl. Svea Lif-Gardet
likasom de andre Gardes-Regementerne åligger
att Cassern-Byggnaderne underhålla, med
de Inqvarterings - Penningar Regementet af
Staden uppbär, och som för Corporaler,
Spel och Manskap utgör omkring å 4>3oo
R:d. Banco om året, deruti tillökning är att
förvänta; Men i anseende till det särskildta
förhållande att Kongl. Svea Lif-Gardets Cassén!
måste vid emottagande! undergå reparation
och förändring till inredningen, hvarigenom
en kostnad drabbat detta Regemente,
188
Stats- Utskottets
sorn för de aine andre Gardes-Regementerne
icke egt rum, hvilken likväl ej kan sägas hafva
utgjort det uppgifne beloppet, emedan en
del deraf blifvit använd till Inventariers inköp,
hafva aine Stånds Ledamöter ansett sig
böra tillstyrka, att de 14,000 R:d. som Compagnie-Cheferne
af egne medel ulgifvit, till
reparation och inredning af sjelfva fastigheten,
borde af Stats-Verket Regementet godtgöras,
likväl med det uttryckliga förbehåll
att emot berörde Summas erhållande, Regementet
vore förbundet att dess innehafvande
Cassern-byggnader reparera och fullkomligen
iståndsätta; men deremot hafva Ledamöterne
af de aine andre Stånden funnit Stats-Verket
icke böra vidkännas kostnaden till reparation
å de Regementet tilldeldte Hus och Byggnader,
utan ansett sådant böra bestridas af
Regementet, enligt dess eget åtagande och af
de från Stockholms Stad för Manskapet erhållande
inqvarterings-medel; Och har Utskottet
skolat vördsamligen öfverlemna desse alternativer
till Riksens Högloft. Ständers afgörande
; Lärandes det beslut som häröfver
meddelas, hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas.
Stockholm den i\ Julii i8a3.
Betänkanden.
Antorn den 28 Julii 1823,
N:o 339.
Utlåtande, i anledning af Riksdagsfullmägtigen
Lars Lidmans Memorial,
angående jemnkmng i Rustnings-skyldigheten.
tTedervärda Bonde-Ståndet har till StatsUts
kottet remitterat ett Memorial af Riksdags-Fullmägtigen,
från Östergöthlands Län,
Lars Lidman, med hvilken Riksdags-Fullmägtigen
från samma Län, Anders Nilsson, sig
förenat, hvaruti Lidman anfört att, då 80 §.
i Regerings-Formen tillåter hemställanden,
om ändringar uti Indelnings-Verket, han ej
tvekat, alt, med anledning af Rusthållarnes
vid Wikbolands Compagnie af nu mera indragne
Östgötha Ca valleri - Regemente, yttrade
önskan, om en sådan ändring i afseende
på rustnings-skyldighetens utgörande, hvarigenom
ej allenast de rustande sattes i tillfälle
att samma skyldighet på ett lämpligt
sätt fullgöra, utan äfven Staten komma i åtnjutande
af den årliga inkomst, som emot
meranämnde skyldighet kunde anses svarande,
detta ämne till uppmärksamhet framställa.
I sådant ändamål har Lidman föreslagit, att
antingen Rusthållarne af ofvanberörde Compagnie
måtte emot en viss, årlig afgift njuta
befrielse från alla till Rustningen hörande
omkostnader af Karls värfning, beklädnad,
i.9o
Stats-Utskoltets
Arliga underhäll, m. m., eller, om detta ej
kunde bifallas, emot en årlig Spannemålsafgift
åtminstone njuta befrielse från allt
hvad sorn hörer till karleus mundering och
beväring.
Enär, enligt 80 §. i Regerings-Formen,
Indelnings-verket skall till dess hufvudgrunder
förblifva orubbadt, intilldess Konungen
och Riksens Ständer finna nödigt någon ändring
deruti samfäldt aLt göra, och sådan ändring
således icke synes böra ifrågakomma,
utan att vara af högst vigtiga skäl påkallad,
samt minst kunna ega rum uti partiella fall,
till förmån för några få till Indelnings utgörande
anslagne; kan Stats-Utskottet icke
tillstyrka , att den särskildt för Rustlrållarne
vid Wikbolands Compagnie af f. d. Östgötha
Ca valleri föreslagne ändring, i deras Rustnings-skyldigheter,
må till åtgärd upptagas
af Riksens Högloft. Ständer och till Kongl.
Maj:ts Nådiga bifall i underdånighet anmälas;
Hvilket dock vördsamligcn hemställes till Riksens
Högloft. Ständer.
Stockholm den 18 Julii 1823,
Ankom den 28 Julii 1823.
N:o 34.0.
Memorial, angående Riks-Ståndens
olika beslut i fråga, 0111 under
-
Betänkanden. iqi
stöd för Hamnbyggnaden i Jönkö
-
JEnligt ankomne Protocolls-Utdrag, hafva
Högloft. Riclderskapet och Adeln d. a3 och
Hedervärda Bonde-Ståndet d. i4 nasti. Junii
Bifallit Stats-Utskottets Utlåtande, af den 5
i samma månad , öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets yttrande, angående hegardt
anslag af Statsmedlen till kostnadens bestridande
af en Hamnbyggnad vid Jönköping,
det Utskottet afstyrkt samt ansett någon åtgärd
till befordrande af denna Hamnbyggnad
icke böra af Riksens Höglofl. Ständer
tagas; hvaremot Högvördige Preste-Ståndet
d. i4 och Vällofl. Borgare-Ståndet d. 16 i
nämnde månad besluti t, det 'borde Riksens
Ständer genom en underdånig skrifvelse anhålla,
att efter verkställd undersökning, om
det bidrag enskilde till detta företag böra
och kunna åstadkomma, Kongl. Maj.‘t i Nåder
må täckas af sådane medel, som Riksens Ständer
till Näringarnes förkofran och lättade
communicationer anslagit, i mån af beliofvet
och ortens Innevånares deltagande deruti,
understödja nämnde byggnad såsom Kongl.
Maj:t för det Allmänna bästas befrämjande
nyttigt och i jämnförelse med andra föremål
för anslag af samma fonder, rättvist och billigt
finnér; Och kommer alltså, vid denna
utgång enligt 75 §. i Riksdags-Ordningen frå
-
jQ2 Stats-Utskottets
gan att förfalla; hvilket Utskottet ansett sig
böra vördsamt anmäla.
Stockholm den 18 Julii 1823.
Ankom den 28 Julii 1S20.
N:o 34i.
Utlåtande, i anledning af åtskilige
Motioner om indragning af Lönerne
vid Biskops- och DomprostÄmbeten.
Sedan Höglofl. särskildta Utskottet, uti Betänkande
den 39 sistl. Maji, förklarat sig icke
kunna taga befattning med Riksdags-Fullmägtiges
af Hedervärda Bonde-Ståndet, Anders
Joachimssons, från Östergöthland, Olof Jonssons
och Johan Svenssons, från Elfsborgs Län,
samt Nils Håkanssons, från Kronobergs Län,
särskilde Motioner om indragning af Biskopars
eller Domprostars Lönevilkor; Så hafva
dessa Motioner åter blifvit från Vällofl.
Borgare-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet
till Stats-Utskottet remitterade, hvarföre
Utskottet nu får deröfver afgifva dess vördsamma
yttrande.
Motionärerne, som sammanstämdt deruti,
att för Religionens vård och handhafvande
ej skulle erfordras inom hvarje Stift både
Biskops- och Domprost-Ämbeten, utan att
an
-
Betänkanden.
antingen det ena eller andra af dessa Ämbeten
borde upphöra, hafva uti sättet alt sådan
indragning verkställa, varit något skiljagtige,
men dock hufvudsakligen haft för
afsigt att vid inträffande ledigheter nuvarande
Biskops-Lönerne skulle till Staten indragas
och Domprostarne, upphöjde i Biskopliga
värdigheten, men med bibehållande af
de Domprost-Ämbeten åtföljande Löne-vilkor,
äfvensom med någon förbättring deruti,
hvarest sådant kunde finnas nödigt, ensamme
vara Chefer, hvar inom sitt Stift utan
biträde af någon Domprost och utan åtnjutande
af särskildt Prasbende, genom hvilken
åtgärd Staten förmodades vinna en betydlig
tillgång och de skattdragandes bördor kunna
lättas.
Under Riksdagen, som slutades i Stockholm
år 1810, yttrade Preste-Ståndet, uti
Protocolls-Utdrag till Stats-Utskottet, dateradt
den 14 November 1809, i anledning af
då väckt fråga om Biskops-Lönernes indragning
till Stats-Cassan på obestämd tid, att
Preste-Ståndet ansåg detta ärende såsom Privilegii-mål
och på sådan grund högtidligen
protesterade emot alla de frågor, som uti
Stats-Utskottet kunde väckas om BiskopsLönernes
indragning för obestämd tid; Och
som 114 §• i Regerings-Formen stadgar, att
det beror på samtlige Riks-Ståndens öfverenskommelse
och Konungens bifall, att låta
4 Sami. 3 B.
*94
Stats-Utskottets
Privilegierne undgå de förändringar och
jemnkningar, som Rikets behof kunna fordra,
så ansågo Ledamöterne i Stats-Utskottet af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden sig böra i ett sådant sakens
skick detta förhållande till Riksens Ständer
anmäla. Härvid blef det ock beroende; Och
som Biskoparne äro nämnde i Grundlagen
och frågan om deras upphörande således bör
väckas samt till pröfning förekomma i den
ordning föreskrifvet är om andra Grundlagsändringar,
har Stats-Utskottet ansett de nu
väckta motionerne icke kunna erhålla någon
åtgärd inom detta Utskott, som derjemte skolat
yttra den öfvertygelse Utskottet fattat vid
öfvervägande af orsakerne för och emot dessa
ofta förnyade frågor, om Biskops-Ambetens
indragning, att nemligen dessa Ämbeten
äro för Religionens vårdande och i synnerhet
allmänna Undervisnings-Verken, dervid
Biskoparne i egenskap af Ephorer hafva sig
ålagde dyra pligter, af ganska stor vigt, samt
finnas till skyldigheter förbundne, som äro
för det Allmänna icke mindre magtpåliggande,
än den som tillhöra Cheferne för andre
delar af Administrationen, och ehuruväl några
Biskopar hafva ansenlig Lön äro dock
de flestes Löner mindre betydliga och icke
öfverstigande vederlikars inom andre styrelsegrenar,
samt att Domprostarne icke på alla
ställen hafva Lön i denna egenskap och i
alla fall äro Pastorer inom Domkyrko - församlingarne,
samt såsom sådane icke kunna
Betäiikanden.
derifrån skiljas, lieldst de, lika med andre
Pastorer, till större delen lönas af fÖrsamlingarne
sjelfve; Detta allt öfverlemnas vördsamligen
till Riksens Höglofl. Ständers eget
bepröfvande.
Stockholm den 18 Julii i8a3.
Antom den 2S Julii 1823.
N:o 342.
Yttrande, öfver gjorde Anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående tillåten Revision
af Tullverkets med flere Räkenskaper,
jemte åtskillige dermed
gemenskap egande Motioner.
Vkl Stats-Utskottets ofvannämnde Utlåtande,
af den 20 sistlidne Maji, hafva inom HögvÖrdige
Preste- och Vällofl. Borgare-Stånden
åtskillige Anmärkningar blifvit gjorde, hvilka
föranledt till Ärendets återremitterande från
dessa bägge Riks-Stånd.
Med förbigående af hvad en och annan
Ledamot inom Högvördige Preste-Ståndet
emot Stats-Utskottets behandling af Ärendet,
anniärkningsvis yttrat, och hvilket, såsom
egentligen innefattande individuella åsigter,
r9^
Stat s-Ut skottets
ar af elen art, att det, efter Utskottets omdöme,
dess mindre något afseende förtjenar,
sorn Utskottets åtgärd för öfrigt icke blifvit
misskänd, får Utskottet, beträffande frågan,
huruvida Riksens Ständer och deras Revisorer
måga anses berättigade att granska StatsVerks-forvaltningen
till alla dess delar, Passevolance-Cassans
medel derunder äfven innebegripim,
endast hänvisa till det. åberopade
Utlåtandet, hvaruti Utskottet sökt utreda
ämnet med den fullständighet, att något derom
nu icke är att tillägga. Och då, enligt
ordalydelsen i detta Utlåtande, nämnde Revision
endast kommer att omfatta de Cassör,
som genom allmänna bidrag tillkommit, hvilken
egenskap de medel icke ega, som innevånare
uti vissa Landsorter sammanskjutit till
sina undervisnings- elier fattigvårds med flere
dylike enskilda Inrättningar; och hvilka
medel, utan sammanhang med Stats-Verkets,
förvaltas och redovisas, kan Utskottet ej eller
finna, att, på sätt en Ledamot anfört, något
förtydligande erfordras af Utskottets hemställan
i förevarande omständighet.
Tili besvarande förekommer vidare den
inom Högvördige Preste-Ståndet, enligt vederbörandes
eget medgifvande, mera mot formen,
än saken, rigtade erinran, att StatsUtskottet,
i stället för Förslaget till Riksens
Höglofl. Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla deras Beslut om en allmän
granskning af Statsmedlens förvaltning,
Bclänkanden.
*97
bordt tillstyrka dea underdåniga anhållan,
att Nådigt tillstånd måtte meddelas till framdeles
revision af de öfver desse medel förde
Räkenskaper.
Valet af uttryck i omförmäldte afseende
är liufvudsakeligen en följd af den fasta öfvertygelse
Utskottet hyser, att beskattningsrätten,
som ar Nationen ensamt förbehållen,
icke kan tillbörligen utöfvas, utan i bredd
med en anställande noggrann granskning, huru
de, en gång, åtagne Statsbidragen blifvit
använde, och i hvad mån de för behofvet
varit tillräcklige; Men, om äfven annan ledning
erfordrats för att härvid finna lämpeliga
ordalag, har Utskottet icke eller saknat
den uti Riksens Ständers, vid 1815, samt
1817 och 1818 årens Riksdagar, angående
den då ifrågastälde revisionen af Kongl. Serapliimer-Ordens
Gillets, och Tullverkets med
fleres Räkenskaper, uppå dåvarande StatsUtskotts
hemställan, aflåtne underdåniga skrifvelse!’,
enligt hvilka Riksens Ständer alltid,
i form af Beslut, i underdånighet yttrat sina
tankar härom; Börande Utskottet, till undvikande
af allt missförstånd, icke underlåta
förklara, att Utskottets mening så mycket
mindre varit, att icke detta Riksens Ständers
Beslut skulle till verkställighet i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anmälas, som uti Utskottets
Utlåtande uttryckligen anvisas de
särskilda anledningar, Utskottet, för sin del,
funnit förekomma till den öfvertygelse, att
Stats-Utskottcts
Kongl. Maj:t härtill säkerligen lemnar sitt
Nådiga bifall,
Hvad slnteligen angår en del Ledamöters
af Välloll. Borgare-Ståndet yrkande, att
Riksens Ständers och Deras Revisorers granskningsrätt
hör utsträckas till Hospitalens och
Lazarettcns enskildte Donations-medel utan
undantag; Så enär desse medel icke kunna
anses rätteligen tillkomma nämnde Inrättningar,
med mindre de vilkor varda uppfylde,
hvarunder gåfvan blifvit lemnad,
kan Stats-Utskottet ej frånträda dess förut
yttrade mening, att Donations-Brefvens innehåll
hör härvid tjena till efterrättelse, och,
i följe deraf, att någon revision å Riksens
Ständers sida icke bör ega rum af förvaltningen
utaf sådane private sammanskott, som,
eldigt Gifvarnes uttryckliga föreskrift, blifvit
stäkle under Hospitals- och LazarettsÖfver-Styrelsens
speciella vård och inseende;
hvaremot Räkenskaperne öfver de enskildte
Donations-medel, vid hvilkas öfverlemnande
någon dylik föreskrift icke blifvit meddehl,
af samma anledning, som redogörelsen för
Hospitals- och Lazaretts-Inrättningarnes öfrige
Fonder, synas böra undergå granskning
af Riksens Ständer och deras Revisorer.
Detta har Stats-Utskottet, i anledning
af den erliållne återremissen, skolat vördsamt
andraga, samt i öfrigt tillkännagifva
att Utskottets förra Utlåtande blifvit gilladt
Betänkanden.
1.0.9
utaf Högloft. Ridderskapet och Adeln den 23
samt af Hedervärda Bonde-Ståndet den 27
Maji innevarande år.
Stockholm den 21 Julii 1823.
Ankom deu 28 Julii 1823.
Utlåtande öfver gjorde Anmärkningar
emot Stats - Utskottets yttrande i
frågan, om lindring uti Inqvartenngs-besväret
för Städerne.
'--'edan Stats-TJtskottet, den 3 sistlidne Maji,
afgifvit yttrande, i anledning af åtskillige
inom Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde Motioner
, om lindring uti Inqvarterings-besväret
för Städerne i allmänhet samt särskildt för
Götheborg, Malmö, Warberg och Wadstena;
så hafvaHögvördige Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterat
detta ärende, med åtskillige dervid gjorda
anmärkningar, hvaremot Utskottets berörde
Utlåtande blifvit bifallet af Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
den i5 nasti. Maji.
Emot Utskottets berörde yttrande är erinradt,
att, då erkändt blifvit att Inqvarterings-besväret
är för Malmö Stad mera trye
-
N:o 343.
3 00
Stats - Utskottets
lande än för flere andra Städer, hade Utskottet
bordt föreslå något mera verksamt
medel till lindring af detta onus, än det nu
tillstyrkte uppskof med afbetalning till nästa
Riksdag, af det Lån Staden till Cassern-Byggnads
uppförande från Riksgälds-Contoiret erhållit
och sådant kunde lämpligast ske medelst
Stadens befriande till samma tid af
Räntas erläggande för detta Lån; att då Utskottet
funnit Wadstena Stads begäran om
befrielse för det, genom Corrections-Inrättningen
derstädes, Staden tillskyndade Inqvarterings-besväret,
vara grundad, hade också
rättvisan fordrat, att den blifvit beviljad;
att Warbergs Stad borde vinna befrielse från
Servicens bekostande för den på Warbergs
Fästning förlagde Garnizon; och att verkställighet
måtte lemnäs åt Riksens Ständers
vid 1809 och 1810 årens Riksdag gifne beslut,
om uppbyggande på Statens bekostnad
af Cassern-byggnader, Stall och Magaziner,
samt Inqvarterings-skyldigheten så regleras,
att den icke ensamt komme att betunga Städerne
m. m.
Stats-Utskottet får, till besvarande af
dessa anmärkningar, yttra, att Utskottets förberörde
Utlåtande, om Inqvarterings-besväret
i allmänhet och särskildt för några Städer,
hvars Riksdags-Fullmägtige derom väckt fråga,
är frukten af en vidlöftig öfverläggning
inom Utskottet, dervid alla omständigheter,
som
Betänkandeti.
Sorn på frågan verkat, blifvit noga betragtade.
Utskottet bar derigenom vunnit den öfvertygelse,
att det är Konungens Hoga rätt,
att efter godtfinnande förlägga Troupper till
Garnizon i Städer ne och att det, enligt hittills
gällande författningar, är Städernes skyldighet,
att dessa Troupper hos sig inqvartera
och forse med nödig Service. Att göra detta
onus mindre tryckande och jemnare fördeladt
Städerne emellan, hafva Riksens Ständer
vid flere Riksdagar ansett nödigt, och derföre
i underdånighet anhållit, om Kongl.
Majrts Nådiga medverkan dertill; Och Statsutskottet
har , uti dess förra 3'ttrande, tillstyrkt
förnyad underdånig anhållan, om verkställighet
härutinnan.
Att något direct Stats-anslag för sådant
ändamål skulle göras, dertill föranleder icke
Riksens Ständers -åberopade beslut vid förra
Riksdagar. Men som det blifvit ådagalagdt,
att Malmo Stad, uti Inqvarterings-besväret,
hvilket, genom en Esqvadrons af Kron-Prinsens
Husar-Regemente ytterligare förläggande
dit, från Cimbritshamn, blifvit betydligen
Ökadt, måste vidkännas ett onus, sorn, i förhållande
till Stadens folkmängd och förmögenhet,
är alldeles ojemnförligt mot hvad andra
Städer för Inqvarteringen utgöra och
delta onus vidare är ökadt genom räntas erläggande
på det Lån Staden, från Riksgälds
i3
*
2©2
Stats-Utskotteis
Contoiret upptagit till Casserix-byggnads uppförande,
bär Stats-Utskottet trott sig ega
anledning tillstyrka, att, sedan Malmö Stads
Borgerskap, inför Riksens Ständers Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret, behörigen styrkt,
att bela detta Capital, eller huru stor del
deraf, som verkeligen till byggnad af Casserner
eller Stall blifvit använd, Staden må
i förhållande härtill, ifrån och med nästa års
början, njuta befrielse från dess till RiksgäldsContoiret
åliggande Ränte- och Capital-afbetalning,
intill nästa Riksdag, då Riksens
Ständer kunna få emottaga det Förslag till
jemnare fördelning af Inqvarterings-besväret,
derom Utskottet tillstyrkt Riksens Ständer,
att hos Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan;
Likväl lärer det förbehåll dervid böra
fästas, att, om Kongl. Maj:t i Nåder skulle
linna för godt, att inom nästa Riksdag, genom
Trouppers förläggande från Malmö till annan
ort, mildra denna Stads Inqvarterings-tunga,
räntebetalnings skyldigheten då genast vidtager.
Deremot finner Utskottet icke skäl till
någon ändring uti dess förra tillstyrkande, i
afseende på Warbergs Stads Inqvarteringsbesvär,
såsom icke i irågot jemnförligt för»
hållande mot det i Malmö.
Hvad Wadstena angår, har Utskottet icke
gifvit ett sådant Utlåtande, som i annxärkningarne
är aixgifvet, utan förmält sig anse
förhållandet der icke vara så alldeles enahanda,
som med Inqvarterings-besväret i allmän
-
Betänkandeh.
het, enär det tillkommit endast i och för
Corrections-Inrättningen, hvaraf Staden derförutan
lärer hafva olägenhet; men med betragtande
af de stadgauden, som ligga till
grund för Inqvarterings-skyldigheten i allmänhet,
kunde Utskottet icke tillstyrka, att
någon ersättning, för de kostnader Staden
under den förflutna tiden måst vidkännas,
skulle af Stats-Verkets medel beviljas. Detta
grundar sig derpå, att Staden, efter gällande
författningar, är förbunden att inqvartera de
Troupper, vare sig Indeldte eller Värfvade,
som Kongl. Majrt i Nåder behagar dit förlägga,
och anmärkningen kan således ej föranleda
till ändring i hvad Utskottet i denna
omständighet yttrat; men då uppgifvet blifvit
att Wadstena Stads Innevånare äro så fattige,
att de i längden icke skola kunna draga
den öfverklagade Inqvarterings-tungan, hvaremot
de ej heller synas deraf hemta den fördel,
som Städer af Garnizonerade Troupper
eljest vanligen njuta; har Utskottet, sedan
anledning nu mera upphört, att vid innevarande
Riksdag Råga förekommer, om Arbetsoch
Corrections - Inrättningarnes förändring
och Wadstena Corrections-Inrättnings flyttning,
trott sig böra föreslå, att Wadstena
Stad må, från nästa års början och framgent,
så länge Inqvarterings-besväret i och för Corrections-Inrättningen
fortfar, af anslaget för
samma Inrättnings underhåll årligen erhålla
200 R:d. Banco, hvarmed Utskottet ansey
Stats-Utskottets
Inqvarterings-tungan för några och Trettio
raan vara ersatt.
Om detta vinner Riksens Höglofl. Ständers
bifall, lärer anmälan derom göras i den
afgående underdåniga skrifvelse, om Inqvarterings-skyldighetens
i allmänhet reglerande.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning hemställes
detta vördsamligen.
Stockholm den 18 Julii i8a3.
Ankom den 28 Julii i8a3,
N:o 344.
Utlåtande, i anledning af väckte Motioner,
om Ädelfors Guldverk.
Uti Memorial, som Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till Stats-Utskottet remitterat, har
Herr Rothlieb, Axel, med afseende å det
ödesmål, hvaruti Ädelfors Guldverk kommit
under numera aflidne Öfver-Directeuren Kihlströms
arrendetid, föreslagit, att antingen
detta Guldverk måtte genom erforderlige medel
åter sättas i gång, eller ock de dertill
hörande Bruks-Lägenketer med öfrige Inrättningar
och Hemman, för Kongl. Maj:ts och
Kronans räkning, bortarrenderas, samt Guldverkets
vidare bedrifvande inställas; Hvar
i'emte
Stats-Utskottet, genom Remiss från
Iedervärda Bonde-Ståndet, till handläggning
Betänkande,n.
205
emottagit ett af Riksdags-Fullmägligén Anders
Sandsten dit ingifvet Memorial, af innehåll,
att, ehuru Riksens. Ständer redan vid sista
Riksdag förordnat om Guldverkets nedläggning
m. m. samt om användandet af Ädelfors
med derunder lydande Hemman och Lägenheter
till ersättning för åtskillige utaf
Cancelli-Rådet af Wetterstedt och Assessoren
Adlerbrandt innehafvande Bytesfordringar,
har likväl i hufvudsaken icke vidare blifvit
åtgjordt, än att Öfver-Directeuren Kihlström
i lifstiden, genom Kongl. Kammar- och BergsCollegiernes
Utslag, den 18 December i8ar,
förklarats sin arrenderätt af Guldverket förlustig,
hvilken fråga emedlertid, jemte flere
dermed gemenskap egande ämnen, blifvit
hänskjuten under Kongl. Majrts Nådiga pröfning;
Och har Riksdags-Fullmägtigen Sandsten,
i anledning häraf, yrkat, det Riksens
Ständers i ofvanberörde måtto fattade Beslut
ovilkorligen sättes i verkställighet, så att,
sedan Herrar af Wetterstedt och Adlerbrandt
af Ädelfors Hemman erhållit hvad Kongl.
Maj:t Nådigst finnér skäl dem tilldela, öfverskottet
deraf, jemte Pauliströms Bruk med derunder
lydande Hemman , måtte upplåtas till ersättning
åt andre Egare af Frälse- och Skatterätts-fordringar,
äfvensom att Guldverket, i
enlighet med Kongl. Bergs-Collegii underdåniga
tillstyrkande under den 18 Martii nästlidet
år, genast mätte nedläggas, och alla i
afseende på Bergverks-rörelsen vid Ädelfors,
utkomne Författningar upphäfvas, samt Ali
-
2o6
Stats - Utskottets
mogen uti de omkring Verket belägne Socknar
tilläggas samma fria dispositionsrätt öfver sine
Hemmans Skogar, som tillkommer andre
Hemmans Egare, de der icke äro Bruk oclr
Bergverk undcrlagde; Hvarförutan, och då
några tvister eller Hushållnings-mål, som till
Bergs - Tings-Rätts upptagande höra, efter
Guldverkets nedläggning, icke kunna förekomma
, hemställan blifvit gjord, att Bergs-Tinget
vid Ädelfors måtte upphöra.
Härvid får Stats-Utskottet till upplysning
meddela, att Riksens Ständer, i anledning
af den vid sista Riksdag ytterligare förde
klagan öfver Ädelfors Guldverks förfall
m. m., uti underdånig Skrifvelse den 15 April
181S, anhöllo, det måtte ej allenast genom
anställande förnyad undersökning, med noggrannhet
utrönas, huru Guld verket bedrefves
och Egendomarne derunder blefvo förvaltade,
utan äfven, i händelse Arrendatorn, ÖfverDirecteuren
Kihlström, skulle dervid befinnas
icke hafva fullgjort, hvad honom ålegat, hail
genast från Arrendet varda skiljd, samt Kongl.
Maj:t derefter, jemte befallning om Verkets
nedläggning, i Nåder läckas låta vidtaga sådane
åtgärder med Ädelfors och tillhörigheter,
som för andra Krono-Lägenheter blifvit
föreskrifne; Anseende Riksens Ständer för
öfrigt, att, då Guld verket vid Ädelfors komme
att afstadna, de tjenstbarheter m. m.
jemnväl borde upphöra, sorn Allmogen, till
sitt kännbara lidande, dittills måst utgöraj
Betänkanclen.
Äfvensom Riksens Ständer, vid besvarandet
af Kongl. Majrts Nådiga Remiss uppå CancelliRådet
af Wetterstedts och Assessoren Adlerbrandts
underdåniga ansökning, om vederlag
för Qveekfeldska Slägtens af dem innehafvande
Krono- och Skatterätts-fordringar, uti
underdånig skrifvelse dén ii Junii samma
år, exempelvis uppgåfvo, att de till Ädelfors
Guldverk anslagne Hemman kunde för detta
ändamål användas.
Då Riksens Ständer sålunda redan förklarat,
att Bruksdriften vid Ädelfors icke vidare
hör fortsättas, lärer den utaf Herr
Rothlieb alternativt gjorde hemställan, om
medels anvisande till Guldverkets återsättande
i gång af sig sjelf förfalla; Och beträffande
de öfrige uti Herr Rotldiebs och Riksdags-Fullmägtigen
Sandstens Memorialer omförmälde
omständigheter; så enär desamma,
jemte andre dermed gemenskap egande, af
så väl Riksens Ständer vid sista Riksdag,
som af Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierne
derefter särskildt i underdånighet anmälde
frågor, enligt hvad Stats-Utskottet har sig
bekant, och Riksdags-Fullmägtigen Sandsten
äfven vid handen gifvit, för närvarande, uppå
Kongl. Majrts Nådiga pröfning hero , anser
Utskottet sig icke tillkomma, att något yttrande
deröfver nu meddela; Yarandes Utskottet
öfvertygadt, att Kongl. Majrt, så snart alla
nödige upplysningar i ämnet hunnit infordras,
låter Handlingarne sig i underdånighet
3o8
Stats-Utskottets
föredragas, samt dervid å Riksens Ständers
förut gjorda framställning fäster det Nådiga
afseende hvartill förhållandet föranleder.
Till Riksens Höglofl. Ständers härmare
bepröfvande hemställes detta vördsamligen.
Stockholm den 21 Julii 1823.
Ankom den 28 Julii 1823.
N:o 345.
Betänkande öfver Herr Friherre August
Anckarsvärds motion, angående
de för Beklädnaden vid Nerikes
Regemente anslagne Hemmans-Räntor.
Uti Memorial, som Höglofl. Ridderskapet och
Adeln till Stats-Utskottets åtgärd remitterat,
har Herr Friherre Aug. Anckarsvärd andragit,
huruledes Nerikes Regementes Rotehållare,
emot afsigten med den af Riksens Ständer,
sista Riksdag, vidtagne förändring med
indeldte Infanteriets Beklädnad, skola få vidkännas
dubbelt högre utgift härtill, än Kneckte-Contractet
dem ålägger och 1812 års
författning i ämnet föranledt, derigenom,
att oaktat Konung Carl XI vid Indelningsverket»
upprättande, i anseende till Pro vincens
-
Betänkanden.
309
tens svaga hemman, haele anslagit visse indeldte
Räntor till understöd för Soldat-beklädnaden
vid detta Regemente, skall Statsverket
likväl i sednare tider satt sig i besittning
af dessa räntor, utan att afseende fästats
å den förlust, som sådant för Rotehållarne
medfört i den dem försäkrade förmån,
vid tillgodonjutandet hvaraf de ej hade behöft
betungas med något bidrag till Soldat-beklädnaden,
som genom Beklädnads-Directioliens
försorg bordt kunna underhållas till
hälften emot hvad Kronan, efter nu antagne
ordning, bekostar; och då således, i Herr
Friherrens tanka, en påtaglig orättvisa öfvergått
Rotehållarne vid Nerikes Regemente, i
det att den sednaste Beklädnads-förordningen
för indeldte Infanteriet ej afsett olika locale
förhållandan, utan generaliserades för hela
Arméen, yrkas deruti den ändring, att desse
Rotehållare måtte återfå de vid Indelningsverket
dem anslagne räntor till hjelp för
Soldat-beklädnaden, för att sedan kunna till
hälften mot Kronan hålla Soldaten beklädd,
eller Rothållarne i motsatt fall alldeles befrias
från någon skyldighet att bidraga till
mondei ingen: Åberopande Herr Friherren
härvid det förbehåll, som af samtlige Rotehållarne
blifvit gjordt vid deras hörande öfver
nya beklädnadssättet, att vid kommande
Riksdag söka rättelse härutinnan.
4 Sami. 3 B■
210
Stcits-Utskottets
Stäts-TJtskottet får i anledning häraf upplysa,
att förhållandet med ifrågastälde hemmans
räntor är sådant: att genom Kongl.
Brefvet till Indelnings-Commissionen i Neriket
af den 22 September iö85 förordnades,
att de, efter indelningens fullkomnande derstädes
befunne öfverlopps-hemman , skulle
blifva tili besparing och komma till beklädnaden
; hvarefter och sedan Contractet emellan
Kongl. Maj:t och Kronan samt de Roteringsskyldige
blifvit afslutadt den 5 Augusti
1686 samt Rotehållarne deruti förbundit sig,
att, i stället för Släpkläder, gifva Soldaten
årligen Fyra Daler samt Fem Daler om året
till Stofferings-penningar åt Kronan, emot
det att årliga Soldat-Lönen nedsattes med
io Daler, äfvensom Rotehållarne hvarje gång
Kronan bestod ny Lifmondering skulle gifva
Soldaten- ett pär Skinnbyxor och ett par
skor, blefvo vid Indelnings-Verkets fastställande
den 22 Maji 1609 anslagnc tillbeklädnaden
för 474 Rote-Nummer eller 3 Compagnier
inom Neriket, visse hemmans-räntor,
utgörande 1,686 Daler 3 mark 10^ penning,
eller 56a R:d. 1 sk. 8 r:st. i Kronovärdie.
Enär nu, enligt Kneckte-Contractet, Kronan
skulle bestå beklädnaden, eller Lifmonderingen,
följer deraf ostridigt, alt de dertill
påräknade hemmans-räntorne borde tili
Stats-Cassan ingå, hvilket ock sedermera
skedt efter hvad för så lång tid tillbaka som
Betänka/iden.
211
Räkenskaper deröfver äro till finnandes, kunnat
utrönas; hvarföre ock Kongl Maj:t, uppå
derom af Beklädnads-Directionen väckt fråga,
genom Nådigt Bref den i4 October 1817, förklarat,
det räntorne ej kunde beviljas till
understöd för Rotarnes beklädnads-skyldigliet;
och då de bidrag af dels Fyra Daler, i
stället för Släpkläder, dels Fem Daler till
StofFerings-penningar , eller tillsammans 9 Daler
årligen, utom de öfrige Klädespcrsedlarne
af ett par Skinnbyxor och ett par Skor, hvilke
bidrag Rotehållarne i Kneckte-Contractet
sig åtagit, voro beräknade på dem beviljad
nedsättning ej mindre i Släpkläds-kostnaden,
som först var bestämd tili 1 a Daler om året,
än ock å Soldatlönen, synes häraf dessinera
uppenbart, att beklädnads-räntorne icke voro
ämnade till Rotehåilarnes ersättning för berörde
bidrag, som Rotehållarne, i sådant
fall, på dubbelt sätt bade derför blifvit ersatte
samt bidragen åter funnos genom C011-  tractet bestämde långt förr, än hemmansräntorne
anslogos, och hvarvid afsågs en besparing
för Kronan till beklädnaden; i följd
hvaraf och enär sålunda är tillförlitligt utrönt,
att Rotehållarne, på grund af Indelnings-Contractet,
hvarken varit berättigade
att uppbära desse så kallade beklädnads-räntor,
eller någonsin derutaf kommit i åtnjutande,
såsom Herr Friherre Anckarsvärrls
motion föranleder, Stats-TJtskottet icke heller
kan tillstyrka bifall dertill, att berörde räntor,
hvilka finnas upptagne bland Stuis-Ycr
-
2X2
Stats-TJtskottets
tets ordinarie intrader, nu skulle anslås Rotehållarne
till understöd för utgörandet af
bidraget till Soldat-beklädnaden.
Beträffande åter Herr Friherrens derjemte
gjorde framställning, att Rotehållarne i
detta fall måtte befrias från all skyldighet att
bidraga till monderingen i följd af det i sådant
afseende utaf dem gjorde förbehåll, i anledning
af sednaste beklädningsförfattningen;
får Stats-Utskottet anföra: att ehuru den förutgående
Förordnixxgen om indeldte Infanteriets
beklädnad, af den 4 Februarii 1812,
icke uttryckelig! ålade Rotehållarne något annat
bidrag till Soldat-monderingen, än som
på grund af Kneckte-Contracterne borde utgöras,
egenteligen till Siäp-kläderne, men
hvilka, allt sedan 1793, funnits böra vara,
utom till färgen, af enahanda beskaffenhet
med Lif-monderingen, och alltså, likmätigt
äldre författningar, kunna nyttjas under Arbets-Commenderingar,
Compagnie-möten och
tjenstgöring inom Regtmenternes stånd; hade
likväl, efter hvad sista Riksdagen yrkades,
deii’ genom 1812 års Författning vidtagne
utväg, att Kronan icke vidare skulle, såsom
tillförene, bestå Lif-monderingen, utan blott
slitningspenningar, för de tillfällen, då sådan
monderings nyttjande föreföll, samt Soldaten,
med slitnings-penningarne och de bidrag
till Släpkläder honom af Roten tillkom,
förskaffa sig sådan beklädnad, som uppfylde
behofvet af bägge delarne, i sjelfva verk
-
Betänkanden.
ställigheten medfört en ökad tyngd för Rotehållarue,
af hvilka Soldaten nödgades hemta
sin utkomst; Och då Riksens Ständer sista
Riksdag, i anseende till olägenketerne häraf,
funno nödigt vidtaga den förändring, att medel
å Stat anslogos till bestående af hälften
i kostnaden för monderings anskaffningen,
qvarstodo följaktligen Rotehållarnes förbindelser
i Kneckte-Contracterne, att utgöra bidragen,
dels till Släp-kläderne, dels till Stofferings-penningar
i och för Lif-monderingen,
och på grund hvarutaf stadgades, såsom den
sedermera af Kongl. Maj:t i Nåder utfärdade
förordning i ämnet af den 3o December 1819
§. 2, innehåller, att de Rotehållare, som sådant
i stället sig åtogo, skulle erlägga den
andra hälften mot Kronan i kostnaden till
beklädnadens besörjande på faststäldt sätt,
och de Rotehållare åter, hvilka önskade att
vid KneckteContracterne förblifva, borde utgifva
primitiva värdet utaf de afgifter, som
efter Contracterne dem ålågo.
Såsom Herr Friherre Anckarsvärd andragit,
hade Nerikes Regementes Rotehållare
vid sammanträdet till deras hörande i berörde
fråga väl förbehållit sig, att deras dervid
lemnade begifvande, att till hälften mot
Kronan i contant deltaga i beklädnaden, icke
skulle binda dem för längre tid än till nästa
Riksdag, hvilket ock Kongl. Maj:t i Nåder,
genom skrifvelse till dess och Rikets Krigskollegium
af den 3o December 1819, biföll,
Stats-Utskottets
med förklarande, att som , efter Riksens Stäirders
gillade beslut, en fullständig berättelse
om det nya beklädnadssättet komme att vid
pågående Riksdagen afgifvas, Rotebållarne då
egde inkomma med underdånig ansökning om
den förändring i beklädnadens utgörande,
som de kunde anse för sig medföra någon
lindring i detta besvär; men vid den i enlighet
härmed, genom Nådig Remiss till StatsUtskottet.
nu öfverlemnade berättelse af Kongl.
Krigs-Collegium, om beklädnads anskaffningen
under de förflutna åren, bar någon fråga
om ändring deruti för Nerikes Regementes
Rotehållare icke blifvit väckt.
Stats-TJtskottet kan ej heller, i anledning
af Herr Friherre Anckarsvärds i sådant ändamål
gjorde motion, finna, att Nerikes Regementes
Rotehållare skäligen skulle kunna befrias
från deltagandet i den nu, mot både
Lif- och Släp-monderingen, svarande beklädnaden,
då de, efter hvad utredt är, i den
händelse, de frånginge sitt åtagande, att,
lika med Kronan, erlägga ~ af en ra onderings
värde årligen, som för nästl. år 1822
uppgick till 4 25 sk. 5 r;st. per Rote,
skulle deremot utgöra ofvannämnde i KneckteContractet
bestämde bidrag efter primitiva
värdet, hvilket, när, efter 1696 års Riksstat,
en Tunna Krono-Tionde Spannmål gulde
1 Daler 8 öre Silfvermynt och den Rotehållarne
åliggande årliga, afgift g Daler kopparmynt,
eller 3 Daler Silfvermynt, alltså
Betänkanden.
2l5
skulle utgå med gångbara värdet af i f Tunna
sådan Spannmål, belöpande efter Länets Markegång
för 1833, å 6 R:d. Tunnan, till Åtta
Riksdaler, sålunda vida öfverstiger berörde
utgift, 4 R:d. a5 sk. 5 r:.st.; anseende Utskottet
för öfrigt, enligt hvad Riksens Ständer
yttrade i deras underdåniga skrifvelse den
i3 Junii 1818, ”det äfven instämma med
”Kneckte-Contracternes rätta tillämpning, att
”Ro tehåll arn e, af ålder förbundne att bestå
”Soldaten sådane Släpkläder, hvarmed lian
”den tiden var belåten, nu måste vidkännas
”hvad som erfordras till bans Släpklädnad,
”sådan den vid förändrade förhållanden fin”nes
böra vara beskaffade.” Och som Utskottet
jämnväl i Dess den 37 sisth Junii afgifne
utlåtande öfver Kongl. Majrts Nådiga Remiss
i detta ämne, ansett sig böra tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att bibehålla de nu
gällande grunderne för indeldte Infanteriets
beklädande till nästa Riksdag, under förutsättning,
att någon allmän lindring i kostnaderne
dertill må kunna till vägabringas; så
linner, 1 betraktande af alla desse förhål
landen,
Utskottet sig icke heller kunna särskildt
för Nerikes Regementes Rotehållare
föreslå någon förändring härutinnan för det
närvarande; hvilket allt vördsamt hemställes
Lill Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 21 Julli 1823.
2 16
Stats^Ut skottets
Antom deli 2t8 Julii 1823.
N:o 346.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, om Pension för
Enke-Kru Grefvinnan Adlercreutz.
Tvongl. Majit liar under deli s5 Januarii innevarande
år till Riksens Ständers Stats-Ut*
skott aflåtit följande Nådiga Proposition, rörande
Pensions anslående åt Enkefru Grefvinnan
Adlercreutz:
"Då lios Kongl. Maj:t i underdånighet
anmältes, att framlidne En af Rikets Herrar,
Generalen m. m. Herr Grefve Carl Johan
Adlercreutz’s qvarlefvande Maka befann sig i
behöfvande omständigheter, kunde Kongl.
Majrt ej tveka, att åt henne bevilja ett årligt
understöd af Ett Tusende Fem Hundrade
Piiksdaler, att ifrån 1819 års början utgå af
allmänna Indragnings- Statens besparingar,
intill dess frågan om hennes pensionerande
hunne att för Riksens Ständer framställas;
Och Kongl. Maj:t får nu åt Nationens Representanter
erbjuda ett tillfälle, alt frambära
en ytterligare gärd af Nationens tacksamhet
för framlidne Herr Grefve Adlercreutz’s fortjenster
0111 fäderneslandet, i det de anslå
och försäkra Enkefru Grefvinnan Adlercreutz’s,
född von Engeström, en årlig Pension, tillräck
-
Betänkatiden. 317
1'äcklig för hennes bergning under hennes
återstående dagar.
Kongl. Majit forblifver &c. &c.
CARL JOHAN.
C. D. Skogman”.
Härvid har Stats-Utskottet inhemta!, att
Kongl. Majit, enligt Nådigt Bref till Kongl,
Stats-Contoiret af den a3 Januarii 1819, med
afseende å framlidne, En af Rikets Herrar
Generalen m. m. Herr Grefve Adlercreuts^
utmärkta förtjenster och de behöfvande omständigheter,
hvaruti hans efterlemnade Enka,
Fru Grefvinnan von Engeström, sig befunne,
i Nåder tillagt henne ett årligt underhåll af
i,5oo Rid. att från och med samma års början
af besparingarne å Allmänna IndragningsStaten
oafkortad! utgå, intill dess, vid nästa
Riksdag, frågan om en lämplig Pension för
henne kunde till Riksens Ständers behjertande
framställas.
Då Riksens Ständer, uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit den 28 December 1809
uttryckte Nationens erkänsla och tacksamhet
för då varande General-Lieutcnanten Adler
-
14
a 18 Stats-XJtskottets
ereutz’s förtjenster emot Fäderneslandet samt;
önskar, att dess försvarare belönas, yttrade
Riksens Ständer sig vid bristande tillgångar
under en tryckande Riksskuld oell utblottadt
Statsverk ej fullkomligen kunna följa sin böjelse,
utan måste inskränka sig till att erbjuda
General-Lieutenanten någon ersättning för
hvad han genom Finlands atsÖndrande, såsom
der förut bosatt och tjenstgörande, af sin
enskilda egendom förlorat och Riksens Ständer
öfverlemnade derföre till General-Lieutenanten
, dess Fru och Arfvingar uti förläning
Leckö Kungsgård, med derunder lydande lägenheter
och förmåner, af hvad namn och
beskaffenhet de vara måtte, med undantag af
tillförene dertill anslagne Krono- och Hjelpedagsverken,
under en tid af 5o år, räknad
från och med den i4 Marth 1810 till samma
tid 1860 , utan allt slags Arrende eller afgift
till Kongl. Majit och Kronan under berörde
tid.
Genom detta offentliga vedermäle af Nationens
erkänsla emot sedermera en af Rikets
Herrar Generalen m. m. Herr Grefve Adlercreutz
synes det som Riksens Ständer äfven
baft för afsigt att bereda Enkan och Barnen,
efter Herr Grefvens. död, en säker och
emot dess stånd svarande utkomst, heldst Leckö
Kungsgård med underlydande hemman är
ganska betydlig: Och då detta öfverlemnande
innefattade den gärd Statens tillgångar
medgåfvo att erbjuda Herr Grefve Adlercreutz
Betänkanden.
319
för dess stora förtjenster mot fäderneslandet,
kan Utskottet icke tillstyrka, att Pension må
derförutan dess Enkefru Grefvinna beviljas;
Hvilket dock Riksens Högloft. Ständers eget
bepröfvande vördsamligen hemställes, med
tillstyrkande, att Riksens Ständers beslut härom
må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas,
till svar å den Nådiga Propositionen.
Någre Ledamöters från heslutet skiljaktiga
tankar bifogas,
Stockholm den 18 Julii i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft, Ständers Stats-Utskott
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
den 21 Julii 1825.
S. D. På sätt Protocollet för den 18 denne
månad utvisar, hade Ordföranden Herr Grefve
af Ugglas, Herr Majoren Friherre Hjerta,
Herr Öfversten Hjärne, Herr Contre-Amiralen
Nordensköld, Herr Grosshandlaren Aspelin,
Herr Commerce-Rådet Santesson och Herr
Lagmannen Noraeus instämt uti den af Herr
Öfverste-Lieutenanten Hjerta anmälde reservation
mot Utskottets då fattade beslut i frågan
om en Pensions anvisande åt framledne
Generalen Grefve Adlercreutz’s Enka; Och
förklarade Herr Öfverste-Lieutenanten Hjerta
nu, vid justeringen af nämnde Protocoll, att
330
Stats - Utskottets
Iian skriftligen uppfattat sine åsigter af detta
ärende uti följande derefter uppläste anförande
;
”Riksens Ständer synas mig böra, vid
afgörandet af denna fråga, utgå utur helt annan
synpunkt än Högloft. Stats-Utskottet. Det
är af vigt att minnet af Medborgare, sorn i
farans stund framstått och bidragit till fäderneslandets
räddning, hedras; men det finnes
ibland flere sätt att sålunda uppmuntra efterkommande
, ett, som någon gång medför
större verkan än Monumentet eiler Äremin-»
ne t: omvårdnaden för den slägt en ovanligt
verksam och nyttig medborgare efterlemnar,
framträdande i den stund, densamma utan
något brottsligt förhållande är i behof deraf.
Huru mången redlig man, som åt Statens
tjenst egnar sin kraftfulla tid, skulle iifvas
till mod och försakelse, när han vet, att
dess Enka och Barn icke efter Fadrens död
lemnäs tili behofvet. Huru afskräckande är
det ej, då ibland ett Folk, de måns anhörige,
som räddat eller utmärkt gagnat Fäderneslandet,
skådas i ett sådant tillstånd? Måtte
man en gång upphöra att anse tjänster som
belöning ! Måtte man en gång göra dem till
hvad de böra: offer åt Fosterlandet af medborgsmanna
kraft, enligt medborgsmanna pligt!
och de skota icke fordra desse ansträngningar
af Stats-anslag, fåfänglighet och underdånighet.
Betänkanden.
22 I
Det är nu fråga om Enkan efter aflidne
Hans Excellence Grefve Adlercreutz, Kongl.
Maj:t liar aflemnat en Nådig Proposition,
hvari tillkännagifves, att Han meddeldt Grefvinnan
Adlercreutz en Pension afi,5ooR:d.,
och föreslår, att Rikets Ständer måtte bevilja
dess fortfarande utgående. Kongl. Maj:t yttrar
Nåcligst anledningen dertill vara, att
Grefvinnan Adlercreutz är i behof. Jag kan
ej tänka mig, att det icke så är, eller att den
Nådiga Proposition ju är föranledd af en
alvarlig Nådig vilja att understödja Enkan
efter en trogen undersåte, en kraftfull, redlig
Svensk. Åtminstone synes mig de först af
Utgifts - Afdelningen föreslagna 1,000 R:d.
höra bifallas.
Leckö Kungsgård var ej en belöning.
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af
den 28 December 1809 lyder bland annat:
"Riksens Ständer, som vid bristande tillgångar,
under en tryckande Riksskuld och ett
utblottadt Stats-Verk, ej kunnat fullkomligen
följa sin böjelse, hafva måst inskränka sig
tili att erbjuda General-Lieutenanten Adlercreutz
någon ersättning för hvad lian genom
Finlands afsöndrande, såsom der förut bosatt
och tjenstgörande, af sin enskilda egendom
förlorat;” och derföre gåfvo Ständerne
at honom, dess Enka och Barn, i förläning
på 5o år, Leckö, likväl utan alla förut tillhörande
Krono- och hjelpedagsverken.
222
Stats-Utskottets
Jag medgifver det väsendtliga inkastet,
att Grefvinnan Adlercreutz som Enka icke
tordt, kanske till och med, enligt en af mig
högagtad Utskotts Ledamots tanka, icke kunnat
afhända sig sin rätt i Leckö, men jag
kan ej vid detta tillfälle se anledningarne
till Grefvinnans behof, Jag ser blott henne
i framtiden möjligen behöfvande och omkring
henne verksamme, fosterlands-älskande Svenska
Medborgare häpna öfver hjeltens glömda
namn, afskräckta för den allt vägande fosterlands-känslans
ringa belöning. Och då
läter jag min känsla råda, sorn bjuder mig
som Svensk att tillstyrka bifall till Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition,
Om man anser uppfylld Tjenstemannapligt
för hvad den bör vara, betald af lönen,
men belönad endast genom Medborgares
aktning; om man ej adderar upp de Löner,
Arfvoclen och Dotationer, som den aflidne
, enligt sin grad och sin tjenst, lika
med andre, erhållit, användt eller besparat;
om man sluteligen läser Riksens Ständers ofvan
åberopade underdånige 2:ne skrifvelser,
tror jag, att man skall finna, att detta vore
det första offer, Sverige gör åt den Mans
minne, hvars hand väsendtligt bidragit till
Fäderneslandets räddning och bibehållne anseende.
Härmed förenade sig Herr Öfverste-Lieutenanten
von Heijne.
Betänkanden.
Och skulle desse särskilde meningar,
uppå begäran, bifogas det härom afgående
Betänkande till Riksens Högloft, Ständer.
År och dag som ofvan,
Ex Protocollo
Ji C. Lorich.
Alikom den i Aug. I§a3-
N:o 347*
Utlåtande, i anledning af Herr Gustaf
af IJhrs motion om ändring i förvaltningen
af Strömsholms och
Kongsöhrs Kungsgårdar,
Uti en till Stats-Utskottet remitterad motion,
har Herr Gustaf af Uhr, med erinran att
Förvaltningen af Strömsholms och Kongsöhrs
Koligsgårdar och Stuteri-Inrättning utgjorde
ett bland de vigtigaste föremålen för Riksens
Ständers öfverläggningar vid sista Riksdag,
yttrat sig hafva grundade anledningar till
den förmodan, att detta ämne, äfven vid
denna Riksdag har stora anspråk på Riksens
Ständers uppmärksamhet, och derföre föreslagit
att Stats-Utskottet måtte få sig uppdraget,
att granska samma ämne, för att till
Riksens Ständer inkomma med det utlåtande
deröfver, hvartill Utskottet kunde finna om'
ständigheterne föranleda.
224 Stats-Utskottets
Enligt i motionen gjordt förbehåll, har
Herr af Uhr sedermera till Utskottet a flemnät
åtskillige Räkenskaps-Extract och Handlingar,
tjenande till upplysning i frågan,
samt uti särskildt anförande uppgifvit att,
jemlikt en på autlientiqve documenter grundad
Calcul öfver den inkomst Staten med
säkerhet kunde påräkna af Strömsholms och
Kongsöhrs egendomar, inkomsten uppskattas
till 41 >4^2 R:d. 4i sk. årligen, då likväl nära
'joo Tunneland Beteshagar, Skog och Byggnadsplatser
icke voro beräknade och härefter
räknadt gör den revenue Staten haft om allt
varit utarrenderat från och med 181 o till och
med 1822 - - Banco 538,627: 5.
under hvilken tid särskildt 1)1 ifvit
anordnadt af Statens medel
till Byggnader och Reparationer
samt till Committerades för Hushållningens
reglerande Öfver - 96,681: 19.
och således tillsammans 635,3o8: 24.
Hvadan enär på denna tid, oberäknad!
Ar 1811, för hvilket någon räkning icke kunnat
igenfinnas, 458 Hästkreatur äro folade
eller utan köp tillkomne och om i proportion
deraf 38 stycken anses födde år 1811,
bela antalet på i3 år utgjorde 496, hvarje
Fölunge kostat Staten circa 1,280 R:cl., men
att om ifrån antalet af födde dragas de störtade,
för hvilka ingen ersättning njutits,
hvar
-
Betänkanden.
335
hvarje vid lif blifven Häst kostat omkring
3480 R:d. Banco. Enär derjemte vid jemnförclse
befinnes att 20 uppköpte Hästar vid
Strömsholm kostat närt: i5,ooo R:d., men
396 försålde Hästar inbringat endast 35,000
R:d., att denna försäljning ofta skedt utom
Auction till ganska lågt pris; att under i3
års tid endast 3 å \ Hästar utgått till Nummer-Hästar
vid Cavalleri-Regementerne; att
Hästafveln i Westmanland eller orten omkring
Strömsholm» är påtagligen sämre än i derifrån
aflägsnare orter; så har Herr af Uhr
ansett det vara ådagalagt att hushållningen
vid Stuteri-Inrättningen är misslyckad och
illa förvaltad; Och då Stuteri-Inrättningen
således förfelar det ändamål att upphjelpa
Hästafveln i allmänhet, samt den nytta, som
deraf tillskyndas Kongl. Hof-Stallet och Cavalleri-Regementerne,
är öfver all förmodan
obetydlig, syntes det ej böra underlåtas, att
genom Inrättningens upplösning och lägenlieternes
utarrendering bereda Stats-Verket en
årlig besparing af mer än 4°>°°o R-‘d. Banco.
Stats-Utskottet, som nu får afgifva utlåtande
i detta ämne, har dervid skolat upplysa,
att Riksens Ständer vid 1812 års Urtima
Riksdag, likmätigt deras underdåniga
skrifvelse af den 3 Julii berörde år, vid förehafvande
af detta ärende, yttrade hvad beträffande
inseendet och skötseln af Stuteriet
4 Sami. 3 B.
226 Stats-Utskottels
vid Strömsholm, det Riksens Ständer funno,
att en kunnig, värdig och redlig Man såsom
Directeur dervid holde antagas, samt den
yttre Oeconomien försättas under inseende
af Landshöfdingen i Westmanland, som skulle
hulla hand deröfver, att Arrendatorerne
af de för Stuteriets behof utarrenderade Lägenheterne
fullgjorde sina skyldigheter, samt
genom årliga husesyner vaka öfver Byggnadernes
behöriga underhållande; Hvarförutan
i afseende på Stuteriets skötsel, Riksens Ständer
anhoilo, det en eller arne kunnige och
erfarne Män måtte förordnas, att tvänne gångor
om året vid höst och vårtiden mönstra
och besigtiga Stuteriets Hästkreatur samt noga
undersöka hushållningen derstädes och
berättelse derom till Kongl. Maj:t i underdånighet
afgifva. Enär vid sistlidne Riksdag
förekom, att under de då förflutne åren, det
från Stuteriet påräknade antal af i5 Hästar,
som till de Kongl. Hof-Stallen borde aflemnas,
icke erhållits, och att elen öfriga försäljningen
bestått af till större delen gamla
eller för oduglighet kasserade Hästar, som
lemna t den ringa inkomst, att afkastningen
efter medeltal endast utgjort 2,381 R:d. årligen;
Och orsaken dertill igenfinnes uti en
så ovanlig afgång på både äldre Hästar och
Föl, att under loppet af ett enda år icke
mindre än 3g stycken störtat, hvilket vid
en Inrättning med tillräcklige och tjenlige
samt i god ordning bragte tillgångar och kostsamma
anstalter förekomme oväntadt och syn
-
Betänkanden.
227
tes påkalla en närmare omvårdnad och tillsyn
om Stuteriets skötsel och förvaltning,
funno Riksens Ständer sig föranlåtne uti underdånig
skrifvelse af den 5 Junii 1818 till
Kongl. Maj:t famföra underdånig anhållan,
alt den åtgärd kunde blifva i Nåder vidtagen,
hvarigenom Inrättningen handhafves till
uppfyllande af dess ändamål, samt att den
Controll härå, som Riksens Ständer år 1812
begärt, måtte i Nåder anbefallas,
De upplysningar Herr af Uhr nu lemnat
och som, enligt hvad ofvanberördt är, så vidt
sådant ske kunnat, blifvit med RäkenskapsExtracter
verificerade, synas likväl föranleda
till den förmodan, att Riksens Ständers itererade
anhållan om tillsynen öfver StuteriInrättningens
förvaltning, icke erhållit den
uppmärksamhet, som ärendets vigt fordrat
och oinständigheterne påkallat, äfvensom det
ej mindre nu än vid förra Riksdag ådagalagde
ofördelagtiga resultat af Stuteriets förvaltning,
tillåtit intet tvifvel att ju hushållningen,
sådan den liittils blifvit handhafd, är
olämplig , ändamålet med Stuteri-Inrättningen
förfeladt och den betydliga inkomst Staten
af egendomarne kunde erhålla om de ej
för Stuteri-Inrättningen användes, följaktligen
nästan helt och hållit förlorad. En snar
och verksam rättelse härutinnan anser Utskottet
fördenskull böra sökas, och till vinnande
deraf föreslår Utskottet alt, med anmälan
af det dertill föranledde förhållandet,
Stats-Utskottets
Riksens Högloft, Ständer, åberopande deras
underdåniga skrifvelser i detta ämne vid förflutne
Riksdagar, måga hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om anbefallande af
fullständig undersökning, på sätt Kongl. Majrts
tjenligast finner, till utrönande af verkliga
orsakerne att så ringa inkomst af Stuteriet
erhållits, samt att Kongl. Maj:t, sedan berättelse
derom blifvit i underdånighet afgifven
jemte förslag till förbättringar deri, täckes
i Nåder låta vidtaga de förändringar med
Stuteriets förvaltning, som närmast och säkrast
uppfyller ändamålet. Detta varder dock
till Riksens Högloft. Ständers pröfning vö.rd«
Sandi ge 11 öfverlemnadt.
Stockholm den a5 Julii i8a3«
Antom den i Aug. 1823.
N:o 348.
Utlfitande, i anledning af Herr Commerce-Rådet
Lindströms Motion om
förlängning i arrende-tiden af Strömmings-Fisken.
Från Yällofl. Borgare-Ståndet har Stats-Utskottet
erhållit Remiss af ett utaf Herr Commerce-Rådet
M. Lindström ingifvet Memorial,
hvaruti anföres, att, ehuru Kongl. Brefvet
den i3 Augusti 1766, samt Kongl. Kammar
-
Bettinkanden.
Collega, under den 26 November samma år,
och den 11 Februarii 1788, lill vederbörande
aflåtne skrifvelser innehålla, att alla de
Kronofisken, som ej äro indeldte eller eljest
disponerade, böra till den mestbjudande på
6 till och med i5 år förarrenderas, skall
dock i senare åren, vid utlyste Auctioner,
utan afseende på desse Kronofiskens olika
art och beskaffenhet, den kortaste terminen
alltid blifvit iakttagen; hvarigenom ej sällan
bandt, att Arrendatorer af Strömmings-Fisken,
med hvilka det särskildta förhållande inträffar,
att de, med sine hushåll, måste flytta
till det upplåtna Fisket i någon aflägsen Uthamn
, der förse sig med Boningsrum , nödige
Uthus och Salterier, m. m. samt äfven
esomoftast med egna Capeller, frånträdt sina
Arrenden, innan de ännu hunnit blifva godtgjorde
de, för Arrendets emottagande, nedlagde
kostnader; Och har Herr CommerceRådet,
med afseende härå , hemställt, om icke
Innehafvare af sådane Fisken alltid borde
förunnas 15 års Arrendetid; Förmodande Herr
Commerce-Rådet, att vederbörandes arbetsflit
till Statens bästa, skulle förökas i samma
mån, som de i denna mödosamma Näring
finna nödig utkomst för sig och de sina.
Stats-Utskottet, som fullkomligen gillar
de anförde skälen för ifrågavarande motion,
och äfven inser, att, genom bifall dertill,
ett vigtigt hinder skulle undanrödjas för utvidgandet
af Strömmings-Fisket, som utgör
Stats - Utskottets
en af Norra Proyincernas Kust-Innevånares
liufvud-näringar, har, af sådan anledning,
trott sig böra tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att, genom underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t Nådigst tillåta, att Strömmings-Fisken
hädanefter på icke mindre, än i5 års tid,
måga utarrenderas, så vida icke vederbörande
Ämbets-Verk finna särskildte locäle förhållanden
till en förändring härutinnan föranleda;
I hvilket fall underdånig anmälan
derom torde höra ske, och Kongl. Majrts
Nådiga Beslut i ämnet afvaktas, innan någon
åtgärd till ett så beskaffad! Strömmings-Fiskes
bortarrenderande vidtages; Hvilket Stats-Utskottet
skolat tili Riksens Höglofl. Ständers,
närmare hepröfvande vördsamt öfverlemna.
Stockholm den 25 Julii i8a3,
Ankom den i Aug. i§23.
N:o 54g,
Utlåtande, öfver de, vid Utskottets
Yttrande om Nummer-Lotteri-Räkningen,
gjorde Anmärkningar.
Den vid innevarande Riksdag väckte fråga
angående Nummer-Lotteriets indragning, hvarom
Stats-Utskottet, under den 3f) sistlidne
Maji, Utlåtande afgifvit, har från Högh
Betänkanden.
a3i
Ridderskapet och Adelli samt Hög v. Preste-Ståndet
blifvit till Utskottets åtgärd återremitterad
på grund af åtskillige Anmärkningar,
hvilkå hufvudsakligen förutsätta, alt
Lotteri-Spelet är lill sin grund omoraliskt,
och till sina följder för de spelande förderfligt,
saint förthy icke bör tillåtas, och, minst
för Statens räkning, få bedrifvas; hvaremot
en cici Ledamöter ansett Lotteri-Inrättningen
icke ega något skadligt inflytande i moraliskt
hänseende, utan för inSatserlies obetydlighet,
böra i allmänhet betraktas såsom ett oskyldigt
nöje och tidsfördrif; Och har derjemte
blifvit framstaldt vådan deraf, att, i fall
Inrättningen kommer att fortfara, RiksgäldsContoiret
skulle, på sätt Utskottet föreslagit,
ansvara för godtgörandet af framdeles utfallande
Vinster emot rättighet att öfvertaga
Lotteriets nu ägande behållningar; Äfvensom
dels den erinran är vorden gjord, att, då
Lotteriet, de Senare åren, gifvit vida mer,
än 60,000 R:d* årligen, inkomsten deraf borde
i Riks-Staten upptagas till 80,000 R:d.,
dels ock fråga uppstått, att Nummer-LotteriDirectionen
icke vidare borde tillåtas att förbjuda
vissa Numror, utan Spelet hädanefter
blifva fritt, och endast beroende af de Spelandes
välbehag.
Ofvalianmärkte betänkligheter emot Nummer-Lotteriets
fortfarande hafva så mycket
mindre undfallit Stats-Utskottets uppmärksamhet,
som Utskottet sjelf uppgifvit dem uti
Stats-Utskottets
sitt förra Utlåtande i detta ämne; Men de
skäl och omständigheter, Utskottet derjemte
anfört, såsom talande för den mening, att
tiden, för närvarande, icke är inne till Lotteriets
indragning, äro, efter Utskottets tanka,
vida öfvervägande; Och denna mening
kan Utskottet altså icke frångå; Anseende
Utskottet för öfrigt, att inkomsten af Nummer-Lotteriet
är ett slags frivillig, på Spelsjukan
och misshushållningen lagd, Bevillning,
hvilken med skäl torde böra föredragas
den af tvånget påkallade, hvilken ofelbart
måste ega rum, derest nämnde Inrättning
skulle upphora.
Den farhåga, sorn blifvit yttrad för Riksgälds-Contoirets
bestånd, om Utskottets tillstyrkan
vinner bifall, att detta Verk skall
ansvara för alla hädanefter utfallande Lotteri-Vinster,
kan Utskottet icke dela, enär
en mångårig erfarenhet visat, att, äfven på
den tid visse Numror blefvo mindre ofta, än
nu, förbjudne; Lotterie-Spelet i det hela ändock
gifvit en ansenlig vinst; Och, i den
oförmodade händelse, att detsamma framdeles,
ett eller annat år, skulle med förlust
utfalla, är, till betäckande deraf, cn betydlig
tillgång att påräkna uti den summa af
317,007 R:d. 6 sk. 10 r:st., som, enligt Utskottets,
i sammanhang med ofvanberörde
Förslag, gjorde hemställan, nu genast kommer
att till Riksgäkls-Contoiret öfverlemnas.
Ut
-
Betänkanden.
233
Utskottets öfvertygelse, att Riksgälds-Verket,
vid Öfvertagandet af ifrågavarande ansvarsskyldighet,
icke skall, i hvad fall som heidst,
äfventyra något betydligt tillskott af egna
medel, vinner dessutom ökad styrka af den
omständighet, att Riksens Ständer, som, åtminstone
hvart femte år, komma att sammanträda,
derigenom icke sakna tillfälle, att,
om resultatet af denna ansvarighet befinneS
vara annat, än Utskottet föreställt sig, i sinom
tid, afböja vidare menliga följder deraf,
genom förordnandet, att Nummer-Lotteriet
då bör indragas.
I anledning af anmärkningen, att inkomsten
af Nummer-Lotteriet blifvit föreslagen
till upptagande i Riks-Staten med endast
60,000 R:d., får Stats-Utskottet upplysa, att
Riksens Ständer, vid sista Riksdag, ansågo
någon högre summa af Lotteri-Spelet icke
kunna påräknas, ehuru detsamma äfven då
per medium inbragt omkring 80,000 R:d. årligen
i Stats-Cassaii.
Osäkerheten i beräkningen af denna inkomst
har jemil val föranledt dertill, att den
icke till sitt maximi belopp blifvit af Utskottet
uppförd; kommande öfverskottet å den
förslagsvis beräknade Summan, i allt fall,
Riksgälds-Contoiret tillgodo, jemte öfrige Öfverskott
å Stats-Intraderne.
234
Stats^Utskottets
Hvad åtei’ angår frågan, om upphörande
af den rättighet, Nummer-Lo t l er i-D iroctionen
hittills egt, att, före dragningarne, förbjuda
Spel å visse Numror; så finnér Utskottet detta
vara ett ämne, som administrativa Magten
aliena ankommer; Dock torde ifrågavarande
anstalt, såsom åsyftande Inrättningens bästa,
icke anses olämpelig, heldst det beror på de
Spelande, sjelfve, att icke begagna Inrättningen,
så länge Directionen har en slik rättighet
sig förbehållen.
Detta har Stats-Utskottet i anledning af
den erhållne återremissen, skolat vördsamt
andraga, samt derjemte tillkännagifva, att Utskottets
förra Utlåtande härom blifvit bifallet
af Väliofl. Borgare-Ståndet den 6, samt
af Heder v. Bonde-Ståndet den ii sistl. JuniL
Stockholm den 26 Julii 1823.
Ankom den i Aug. i8a3.
N:o 35o*
Utlåtande, angående förrättad Revision
af Postverkets Räkenskaper.
Tili Stats-Utskottets åtgärd vid denne Riksdag
har äfven hört, att granska Räkenskaperne
öfver Postverkets inkomster och utgifter
för åren 1820 och 1821; efter verkställd
-
Betänkanilen.
235
ligheten hvaraf Utskottet nu får afgifva dess
utlåtande härom.
Af de tili år 1822 uthalanceradc fordringar
180,9^5 R:d. 7 sk. 8 r:st. utgjorde .Norrske
Post-Cassans under föregående åren uppls
omne skuld i och för Norrske breis fortskalfande
öfver Sverige, 143,863 R:d. 19 sk.
6 r:st.; Oell då efter hvad Riksens Ständers
Revisorer i deras 1'örlidet år afgifne Berättelse
anmält samt Stats-Utskottet i anledning deraf,
i dess Utlåtande af den 11 sistlidne Martil’,
vidare upplyst, visse terminer för inbetalningen
af berörde fordran hos Norrske Statsverket
äro bestämde, och Sex Procents ränta
derå emedlertid erlägges , synes någon vidare
åtgärd i afseende på denne del af balancen
för närvarande icke erfordras; Återstoden
deraf 38,111 R:d. 36 sk, 2 r:st. består
hufvudsakligen i fordringar hos Postförvaltningarne
i Stralsund, Hamburg och Helsingör
samt Post-Contoir i Finland; Och enäjr
desse belopp åter till större delen endast herodt
på Liqvid, synes någon uppmärksamhet
dervid ej heller behöfva fästas. Men som
för öfrigt balanceras särskildte betydlige fordringar
hos Postmästare i Sverige, så har
Utskottet, efter inliemtad upplysning, att behörig
åtgärd till infordrande deraf blifvit vidtagen,
ansett sig höra med anledning häraf
till iagttagande för framtiden, anmärka, att
någre sådane balancer synas icke kunna å
ifrågavarande uppbörd ega runi, om Post
-
236
Stats-Ulskol tets
mästarne tillhållas att i Behörig tiel leverera
medlen; samt att devas räkningar för ett föiflutet
år inom 2 månader derefter afgifva;
Hemställande Utskottet derföre, att underdånig
anmälan härom hos Kongl. Maj:t matte
göras.
Hvad vidare angår redovisningssättet för
Postverkets medel i allmänhet eller methoden
för Bokslutet deröfver, hafva följande omständigheter
förekommit:
1:0 Att i Räkenskapernc under särskild
Conto finnas upptagne Dödsfalls- och Avancements-besparingar,
sorn likmätigt Författningarne
innehållas, hvaremot afföres den
utgift af Begrafningshjelp som i följd deraf
eger rum; blifvande alltså skillnaden emellan
innehållningen och hvad. som utgår, balancerad,
ehuru i verkligheten någon Cassabehållning
deraf icke bordt uppkomma och
hvilken besparing vid 1822 års slut utbalancerades
med 5,486 B:d. 40 8 r:st.
2:0 Att likaledes under Balance-Conto
upptagas förefallande utgifter, som öfverstiga
den årliga Staten oell sedermera böra komma
till afskrifning, äfvensom deremot balanceras
visse i Stat anslagne utgifter, hvilka under
löpande året icke fullt utgått; och
3:o Att General - Gassa-Räkningen ieke
på någon viss dag afslutas, utan fortgår inpå
Betänkanden.
ett annat år, för hvilket medel inflyta, sorn
icke komma till redovisning i det föregående
årets räkning. Och som vid förvaltningen och
redogörelsen öfver Postverkets intrader den
enkelhet och ordning kan och hör iagttagas,
alt hela inkomsten eller behållningen deraf
sedan de anslagne och i öfrigt förefallande
otgifterne afgått, upptagas till leverering och
redovisning, utan att hvarken Dödsfalls-och
Avancements-besparingarne eller andre medel,
såsom hittills skedt, balanceras eller reserveras,
samt att General-Räkningen afslutas
den 3i December hvarje år med behörig verification
för behållningen; så har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka Riksens Ständer, att
bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det måtte Postverkets Räkenskaper gifvas en
så beskaffad ändrad Form, som Tullverkets
Räkenskaper redan erhållit, ^amt ifrågavarande
medel handhäfvas och redovisas i enlighet
dermed; Hvarjemte Utskottet under
åberopande af dess förra yttrande, angående
de utaf Post-intraderne directe bestridde utgifter
till Posthusets i Stockholm ombyggande,
anser den underdåniga anhållan tillika
böra anmälas, att hvad af denne kostnad
ännu återstår, icke må sålunda afföras, utan
deremot, efter Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift,
i vanlig ordning af Kongl. Stats-Contoiret
anordnas att utgå af Statsverkets öfverskott
på inkomster ne för att blifva synligt och afskrifvet
i Räkenskapérne, lika med andre
dylika Slats-utgifter. Hvilket allt vördsamt
2 3 8 Stats-Utskottets
hemställes lill Riksens ll&gloll. Ständers bepröfvande.
Slockholm den 20 Julii i8a3.
■Antom den i Äng. iSij.
N:o 5ar.
Utlåtande, angående verkstäld granskning
af Chartae-Sigillatse-medels redogörelsen.
Stats-Ut.skottet liar i sammanhang med granskningen
af Räkenskaperne öfver Stats-Yerkets
tillgångar och utgifter för år 1821, äfven föreliaft
den redogörelse för Chartae-Sigillatasmedlen,
som blifvit upprättad af det under
Kongl. Kammar-Collcgium lydande ChartaeSigillatse-Contoir.
Då denne redovisnings reviderande till
ziffran tililiörcr Kongl, Kammar-Rättens åtgärd,
har Utskottet egentligen tagit en generel
öfversigt af Chartte-Sigillatoe-Verkets
ställning och förvaltning; hvarvid förekommit,
att behållningen af öförsåldt stämpladt
papper finnes utbalancerad till ur 1822 med
följande belopp nemligen:
Bet ankan den. 289
Vid Contoiret i
Slockholm - 1,587,388:16.
lios K:gl. Krigs
Eipeditionen
i5,o34-*33.
Öfver-Stall) Silare
- Ämbetets
Cancelli - *>789: 4‘
1,604,182: 5.
Samt i Landsorter lie - 8o5,oa3: 36.
Tillsammans R:d. 2,409,205:41.
Vid jemnfoveise häraf mot de lika beskaffade
behållningar sorn funnos sista Riksdagen,
då Riksens Ständer, 1 underdånig
skrifvelse den 11 Junii 18 iS, auli ollo, att
Kongl. Maj:t 1 Kader täcktes anbefalla en allmän
undersökning och utredning af de uppgifne
behållningarne, har Utskottet funnit att
beloppet Ökat sig i Stockholm
med - - - - - 735,420: 12. lo.
och i Länen med - - 233,3a6: 45. —
Tillsammans 968,747: 9. 10.
Och ehuru desse behållningar, till controllerande
hvaraf författningarnes föreskrift
blifvit iagttagen, icke innefatta annat värde
än papperets; har Utskottet likväl ej kunnat
inse orsaken dertill, att desamma icke förekommas
derigenom, att stämpling och afsändningen
till Landsorterne närmare lämpas
efter åtgången, och att derest större qvantiteter
af gådane Valeurer äro i behåll, som
Stats-Uts kottets
vanligen icke användas, desse ater varda indragne
och papperet, så vidt ske kan, begagnadt
genom dess omslämplande till andre
tjenligare valeurer, så att räkenskapen åtminstone
icke må belastas med slike eljest
år ifrån år stigande baiahcer. Och då en
sådan indragning eller förminskning af behållningar
synes verkställbar, emedan Utskottet
funnit huruledes beloppet i visse Län
blifvit sedan sista Riksdagen nedsatt, nemi.:
i Christianstads Län, der behållningen då
fanns utgöra 92,264 R:d. 6 sk. till 55,585 R:d.
11 sk. och i Östergöthland med ett år 1821
i Contant levereradt saldo af 3i,3G4 R:cL
36 sk. 9 r:st. emot hvilket afsändningen till
Länet af stamphult papper endast utgjorde
io,65i R:d. 3a sk.; så tillstyrker Utskottet,
det Riksens Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om vidtagande af den
åtgärd, som profvades nödig och lämplig härutinnan
i afseende på nu befintelige behållningar
af stämpladt papper.
Uti Redogörelsen äro oek balaneerade
Contante medel, nemligen: för Chartse-Sigillatas
papper utom Vexel-blauquetter , 3,444: 31 • öoch
såsom proprie skuld' - - 12,567:23.3.
Tillsammans i6,o32: 6.9.
hvarutaf är innestående uti Skaraborgs Län
3,078 R:d. 35 sk. 8 r,st. som tili större delen
eller
Betänkanden.
felIer 2,243 R:d. 17 sk. skall utgöra blott en
persons proprie balanee; uti Elfsborgs Län
i,3io R:d. 26 sk., Nerikes 2,840 R:d. i5 sk.
5 rist. samt i Wermelands Län 2,089 RM.
10 sk. 9 r:st. Och enär på en så beskaffad
uppbörd, som den ifrågavarande, dervid betalning
för det stämplade Papper, sorn ej kan
visas vara i behåll, niåste hafva genast influtit,
någre proprie balancer hos Redogörare
och Försäljningsman alltså icke böra kunna ega
rum; hemställer Utskottet, det Riksens Ständer
jemväl i underdånighet härom göra anmälan
hos Kongl. Majit, 1 afseende på indrifhingen
af den balanöerade suni inan; hvarförutan
Utskottet åberopar dess förut i Utlåtandet
af den 12 sistlidne Martii, öfver Riksens
Ständers Revisorers Berättelse, gjorde tillstyrkande
om förnyad underdånig anhållan hos
Kongl. Majit, att den i Finland varande äldre
balanee å Cliartre»Sigillata?-medlen af 27,908
R:d. i5 sk. 6 list- matte infordras eller afskr
ifvås.
I öfrigt och då uti denna Räkenskap årligen
afskrifves beloppet af maculeradt stiimpladt
Papper, hvilket för år 1821 utgjort
1994 R:d., men någon Kontroll å behörigheten
af sådan afskrifning icke finnes stadgad;
så och enär i detta hänseende likväl synes
till ordning och säkerhet ledande samt med
begreppet 0111 redovisning öfverensstämmande,
4 Sami. 3 B.
16
Stat s-Utskottets
att sedan allt maculeradt stamphult Papper för
det förutgångne året blifvit till Chartce-SigiU
latse-Contoiret återstäldt, detsamma derstädes
bör uppräknas i närvaro af en Ledamot utaf
Kongl. Kammar-Collegium och en bland Riksens
Ständers Fullmägtige uti Riksgälds-Contoiret,
samt derefter på en gång å säkert sätt
förstöras; får Utskottet föreslå att Riksens
Ständer ock i underdånighet anhålla det Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes förordna en sådan Controll
i denne del af redogörelsen för CbartaDSigillatae-Uppbörden;
Hvilket allt vördsamt
hemställes till Riksens Högloft. Ständers pröfning.
Stockholm den 25 Julii 1820.
Antom den i Aug. i89.3.
N:o 55a.
Utlåtande, i anledning af Vakt-Be~
tjeningens vid Riksgälds-Contoiret
ansökning, att få tillgodonjuta så
kallade Skopenningar.
Hos Stats-Utskottet hafva samtlige OrdinarieVakt-Betjente
vid Rikets Ständers RiksgäldsGontoir
anhållit, att, som Banco-Utskottet
vid sisth Riksdag beviljat Onlinarie-VaktBétjeningen
vid Rikets Ständers Bank hvardera
ett årligt understöd af 20 R:d. Banco,
Betänkanden.
343
under benämning af Skopenningar, utöfver
deras innehafvande Löner, samt sistbemäldte
Utskott, vid innevarande Riksdag, beslutat,
att desse penningar skola ifrån 1824 års början
och intill Rikets Ständers nästa sammankomst
utgå med 3o R:d. Banco örn året, Sökanderne,
hvilka hittiis varit i saknad af ett
sådant understöd i deras knappa LÖnevilkor,
mätte komma i åtnjutande af en lika förmån,
som i förenämnde afseende sednast blifvit
Bankens Yakt-Betjente förunnad.
Rikets Högloft. Ständer hafva vid sistl.
Riksdag, för ätt bereda én jemnlikhet i Lönevilkoren
för Yakt-Betjente vid Rikets Ständers
Bank och deras vederlikar i RiksgäldsContoiret,
vid Regleringen af den då fastställde
och ännu till efterrättelse gällande
Aflönings-Stat för sistnämnde Contoir, funnit
godt utsätta Lönerne för Vakt-Betjeningen
derstädes till alldeles enahanda belopp, som
före sistl. Riksdag varit bestämde för YaktBetjenterne
i Banken; Och då Höglofl. BancoUtskottet
sedermera funnit lämpligt tilldela
Bankens Vakt-Betjening det nu ifrågavarande
årliga understöd, så synes det ock vara
billigt att Vakt-Betjeningen vid RiksgäldsContoiret,
såsom innehafvande med de förre
lika beskaffade och med icke mindre uppassning
förenade befattningar, äfven böra
komma i åtnjutande af en förmån, hvarigenom
vid bägge Rikets Ständers PenningeVerk,
Vakt-Betjeningens Löne-vilkor komma
244 Stats-Utskottets
alt blifva enahanda; Hvarföre ock Utskottet
får Vördsamligen föreslå, att samtelige Om
dinarie YaktrBetjente vid Riksgälds-Contoiret
må, såsom fö.y deras vederlikar i Banken
är förordnad!, få ifrån och med början af
nästkommande år 1824 och räknadt till nästa
Riksdag uppbära ett årligt understöd af 00
R:d. Banco hvardera, utöfver deras nu på
Stat innehafvande Löner,
Hvilket dock Rikets Högloft. Ständers eget
bepröfvande vördsamt understäiles.
Stockholm den 26 Juiii i8a3,
Ankom den i Aug. I8r3-
N:o 353,
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtan-,
de, i anledning af gjorde Anrnärkningar
vid deras Betänkande N:o 236,
angående förre Handlanderne J. B,
Kocks och Jonas Ståhles bysättning
för Skulder till Malrnö f. d. Discont.
I anseende till de emot Utskottens förenämnde
Betänkande gjorde Anmärkningar, har detsamma
blifvit från samtlige Respective RiksStåndeti
till Utskottens handläggning återremitterade
-
Betänkanden.
345
Under discussionerne inom Riks-Stånden
i anledning af Utskottens förklarande, att skäl
ej vore, att hos Rikets Ständer tillstyrka fort-,
farande af den Kock och Ståhle vilkorligt
jnedgifne befrielse från bysättning, hafva mera
än 4ö Talare uppträdt. För att vid be(svarandet
af desses yttranden icke inledas i
alltför mycken vidlyftighet, hafva Utskotten
sökt under vissa Hufvudpuncter sammanföra
de anmärkningar sorn synts vara med hvarannan
af lika syftning och deribland ej alle-,
nast dem, sorn egentligen blifvit rigtade emot
sjelfva Betänkandet, etan, så vidt möjligt varit
eller i Öfrigt funnits' behöfligt, äfven sådane,
sorn under försvaret af egne eiler vederläggning
af andres satser kommit att framställas.
Flere af Riks-Ståndens Herrar Ledamöter
hafva instämt i den, från Utskottens Betänkande
skil jäktige mening, att Kock och
Ståhle, mot erläggande af de, utaf Herrar
Fullmägtige föreskrifne afbetalningar samt
borgen för deras personer, borde få vara frie
från bysättning i Sex månader, men att ef,
ter hvarje 6 månaders förlopp, det skulle
ankomma på särskild pröfning af Hervar Fullmägtige
om och huruvida samt mot hvad
vilkor desse Gäldenärer vidare linge vara på
fri fot; heldst det visat vsig att, genom den
bysättning Kock och Ståhle redan undergått,
någre tillgångar icke kunnat framtvingas, men
deremot medelst antagande af nyssnämnde
förslag bereddes en fördel för Staten, som
3^6
Ståts-Utskottets
ehuru visserligen ringa och obetydlig, dock
i alla fall vöre bättre än att erhålla intet.
Hvad i denna del blifvit anfordt har
icke kunnat förändra Utskottens åsigt af ämnet,
att nemi. det icke är Rikets Ständer i
allmänhet värdigt, att'ingå i något slags beting
som hade för ändamål att Rikets Ständer
för en ringa penningesumma skola afstå
från laglige anspråk emot Gäldenärer, sådane
sorn Ståhle och Kock, hvilkas förbindelser
till Staten till det mesta härleda sig från
svekfulla tillställningar de der icke kunnat
undgå laga tilltal och bestraffning ; i synnerhet
som i förevarande fall, afbetalningarne
icke ens kunna af Gäldenärerne sjelfve utgöras,
Staten skulle komma att draga en mindre
ädel vinst utaf deltagande anförvanters välvilja.
Och då således efter Utskottens bedömande,
Rikets Höglofl. Ständer icke hade
något annat val än att antingen på sätt en
Ledamot af Vallöf!. Borgare-Ståndet jemnväl
föreslagit Kocks och Slåhles skulder helt och
hållet afskrifvas, eller ock, att Herrar Fullmägtige
blefve öppet lemnadt, att göra Discont-Verkets
rätt emot dem, enligt Lag och
Författningar, gällande, så hafva Utskotten enär
den förstnämnde utvägen funnits destomindre
lämplig, som man derigenom äfven skulle afsäga
sig allt anspråk på hvad Kock och Ståhle
framdeles kunna ärfva eller förvärfva, stannat
i det tillstyrkande som innefattas uti det
nu återremitterade Betänkandet.
Betciiikanden.
247
Med Utskotten kafva viii andre Herrar
Ledamöter inom Högiofl. Ridderskapet ock
Adeln, Högvördige Preste-Ståndet samt Vällöfl.
Borgare-Ståndet instämt deruti, att det icke
vore Pakets Ständer värdigt, att inlåta sig i
underhandlingar om Kocks ock Slå Ides frögifvande
emot visse afbetainingar å deras
skulder, men deremot kafva en del Herrar
Ledamöter ansett det icke keller vara Rikets
Ständer värdigt, att genom ett Rikets Ständers
Beslut särskildt förordna 0111 desse 'Gäldenärers
bysättande, lieldst utom det att den lagliga
bestraffningen för deras svek redan träffat
dem ock de 1111 endast qvarsta som Discontens
Gäidenärer, en strängare behandling
emot dem än andre Gäidenärer skulle liksom
innefatta en Domare-åtgärd ledande till deras
ytterligare bestraffning.
Utskotten anse sig icke kafva gjort någon
inkräktning på Domarens eller den executiva
magtens område, enär Utskotten icke
tillstyrkt Rikets Ständer, att Kock ock Ståkle
skola ovilkorligen bysättas; Utskotten kafva
endast velat, att Herrar Fuilmägtige skulle vara
obekindrade af något accord, att när som
lieldst sådant pröfvades nödigt, kos vederbörande
Auctorite emot Kock ock Ståkle yr*
ka tillämpning, af de i afseende på Gäidenärer
i allmänhet gällande författningar.
I anledning af det yttrande att den värnlösa
belägenhet, hvaruti Ståhles oförsörjda
348
Stats-Utskottets
barn skulle försättas genom fadrens häktande,
äfven borde behjertas, liar inom Högvördige
Preste-Ståndet blifvit anfördt: dels att Rikets
Ständer värdigast kunde förena Rättvisans
oell Barmhertighetens fordringar, om Ståhle
böls i häkte och barnen Uppfostrades på allmän
bekostnad, dels att de afbetalningar å
StåhleS skuld, sorn 11U Vöro i fråga, kunde
med ringa uppoffring å Statens sida användas
till barnens uppfostran. Men ett till-*
styrkande af Sådan beskaffenhet ansågo Utskotten
för ingen del lämpligt att inför Rikets
Hösdofl, Ständer framställa.
Äfvenväl liar af någre Herrar Ledamöter
blifvit yrkadt, att det vore bäst och säkrast,-  att, till afbetalning å Kocks och Ståhles skulder,
föreskrifva en stående årlig ränta; försäkrad
genom Inteckning i fast Egendom.
.... . t > S - ,
Skriftelige Anbud i afseende härå hafva
ock nu mera till Utskotten inkommit, nemi,
af Ståhles Broder, Handlanden i Malmö P.
Ståhle, som föreslagit, att Ståhle kunde erhålla
befrielse från bysättning emot det P.
Ståhle, jemte flere andre dess anhörige nedsatte
en Stimma, svarande emötäoo R:d. Banco
årlig och evärdelig ränta, eller ock åt Herrar
Fullmägtige öfverlemnas, ätt, med afseende
å Ståhles ringa betalningsförmåga, bestämma
vilkoren för hans befrielse, samt af Kocks
Son, Handelsbokhållaren här i Staden, Carl
Johan
Betänkanden.
249
Johan Kock, som erbjudit sig att, emot det
Fadren finge vara på fri fot, årligen för evärdeliga
tider skulle afbetalas 5o R:d. Banco å
hans skulder till Disconten, på det sätt, att
Handels-Bokhållaren Kock anskaffade så mycken
fast och ograverad Egendom af Jord,
att räntan deraf, 5o R:d. Banco, årligen kunde
utgå man ifrån man, i hvars händer Egendomcn
befunnes, hvilken i laglig ordning
Borde uppskattas af vederbörande, som bestyrka
värdet, samt gravationen vid Domstolen
göres gällande, på det vid alia omvexlande
köp och afhandlingar i en kommande
tid måtte ega sin säkerhet; och har Kock
derjemte anhållit, att om detta anbud icke
antoges, Herrar Fullmägtiges Beslut, om den
förut stadgade årliga afbetalningen åtminstone
icke upphäfvas.
Vid Öfvervägande af desse förslag, hafva
Utskotten funnit desamma innefatta enahanda
egenskap af beting , i afseende på Kocks och
Ståhles förblifvande på fri fot, som föranledt
Utskottens afstyrkandc af de i förra Betänkandet
omfÖrmäldte accords underhandlingar.
Och kunna alltså Utskotten af skäl, som
då blifvit yttrade, icke heller tillstyrka antagande
af de nu gjorde förslagen.
Men hvad angår dem bland anmärkningarne
som hafva till föremål, att den pröf
16
*
Stats-Utskottets
ningsrätt Herrar Fullmägtige i afseende pä
andre Discont - Gäldenärer ega, borde vara
dem lika oinskränkt förbehållen äfven i fråga
om Kocks och Ståhles behandling, utan någre
i detta fall gifne speciella föreskrifter, ledande
till särskild hårdhet mot nyssnämnde Gäldenärer,
så anse Utskotten, med bibehållande
i öfrigt af de åsigter, hvarutur Utskotten
trott denna fråga böra i allmänhet betraktas,
sig icke kunna eller böra lemna utan uppmärksamhet,
hvad i denna del blifvit yttradt;
utan få Utskotten i öfverensstämmelse dermed,
och såsom en jemnkning af de yttrade
särskilde meningarne, för Rikets Högloft.
Ständer hemställa, om det icke skulle göra
tillfjdlest, att åt Herrar Fullmägtige öfverlemnades,
att med Kock och Ståhle, efter förefinnande
omständigheter, förfära; så att det
må bero på Herrar Fullmägtige att förordna
antingen Kock och Ståhle än vidare skola få
vara på fri fot, och i sådant fall mot hvad
vilkor denna frihet dem förunnas, eller ock
att i laglig ordning låta dem åter i bysättningshäkte
inmana, allt efter som DiscontYerkets
rätt och fördel sådant kan kräfva.
Hvilket allt till Rikets Höglofl. Ständers skärskådande
vördsamt öfveriemnas.
Stockholm den 26 Julii 1S23.
Betänkanden.
Antom den i Aug. i8a3.
N:o 354.
Stats- och Banco-Utskottens Betänkande,
i anledning af förekommen fråga
om Lånebiträde af Allmänna Medel
för Trollhätte Canalverk, samt
om upphörande för framtiden af
åtskillige afgifter för begagnade Kronans
tillhörigheter, hvilka af Canal-Bolaget
hittills utgjorts.
K angi. Majit har, under den ao Februarii
detta är, i Nåder täckts , att till Rikets Ständers
Stats-Utskott, för att vinna det afseende,
som af förekommande omständigheter, påkallas,
öfverlemna en af Trollhätte Canaloch
Slussverks Bolags-Direction ingifven underdånig
ansökning, om proposition till Rikets
Ständer, för beviljande åt Bolaget, dels af
ett Lån af allmänna medel, till ett belopp af
Ett Hundrade Tjugu Tusende R:d. Banco , utan
eller mot låg Ränta, och med frihet att först
efter 10 års förlopp göra afbetalningen tili
en tiondedel årligen, dels af befrielse förden
kommande tiden från de afgifter, Bolaget hittills
varit förbundet att utgöra, för åtskilliga
Lägenheter vid Trollhättan, enligt 4 §• af
Bolagets Privilegium, samt för Lilla Edets
Sluss , enligt föreläggandet uti Kongl. Resolution
den 22 Decerab. 1801 , då denna Sluss
under everdelig! arrende emottogs; hvilka af
-
233
Stats - Utskottets
gifter sistlidet Sr, för de nämnde lägenheterna
med Fem Hundrade R:d. Banco, och för
-Edets Sluss med Tre Hundrade R:d. samma
mynt utgått.
Den sålunda till Rikets Ständers pröfning
förek omne frågan hafva Stats- och Banco-11-  skotten trott sig höra gemensamt behandla,
i anseende till den nära gemenskap med Allmänna
Fina nce-Regler ingen, hvaruti Beviljandet
af det hegärde Låne-anslaget nödvändigt
måste betraktas.
För att, rörande detta ärende kunna aflemna
en i möjligaste måtto fullständig utredning,
hafva Utskotten härvid sökt göra
sig underrättade, ej mindre rörande erforderligheten
af den fullkomliga ombyggnad af
Lilla Edets Sluss, på en motsatt sida af Götha
Alf, emot den, hvarpå den nu finnes inrättad
; och den betydliga reparation af Kafleströms
dammen vid Trollhättan, på hvilken
liela Slussverket beror, för hvilka arbetens
verkställighet lånet blifvit sökt, än äfven i
afseende på beskaffenheten och beloppet af
Bolagets tillgångar och dåliga- inkomster ; Oeh
hafva Utskotten, gencm de vundne upplysliingarne,
funnit dessa arbetens skyndsamma
företagande vara af högsta nödvändigheten
påkalladt; men å andra sidan äfven, att den
dertill uppgående kostnad icke bör kunna anses
medföra annan olägenhet för Bolaget, hvars
tillhörigheter uppgå till ett ganska ansenligt
Betänkanden.
253
värde , oell hvars inkomster, genom Slussafgifter,
de sednare åren uppstigit till betydliga
summor, än nödvändigheten att någon
tid, genom en minskad utdelning till Actieegarne
emot det högre belopp, hvartill den
förut ej sällan egt rum, bereda fond för återbetalningen
af det lån, som tili fyllande af
den samlade hyggnads-fondens otillräcklighet
för behof, hvilka icke kunna uppskjutas, nödvändigt
måste af Bolaget upptagas. Något
egentligt behof af allmänt understöd för Bolaget,
hvarförutan de nu i fråga varande, äfven
i allmänt hänseende ostridigt ganska vigtiga
, arbeten icke skulle kunna företagas , hafva
Utskotten sålunda icke funnit vara för handen;
och kunna på denna grund ej eller tillstyrka
meddelandet af något sådant, genom
eftergifning af stadgade afgifter; Men i afseende
på det sökte Lånebiträdet, hafva åsigterne
inom Utskotten varit delade; och, vid
anstäld votering, pluralitetens mening inom
2:ne Stånd befunnits olika med den, som de
fleste af de andre 2:ne Stånden bifallit, hvarföre
Utskotten nu , lill följe af 38 §. Riksdags-Ordningen
, få till Rikets Högloft. Ständer,
såsom alternativer, framställa dessa serskilda
meningar; Varandes enligt
Det ena alternativet antaget såsom ovedersägligt
att, med den allmänt erkände betydliga
säkerhet, som Trollhätte Canal-Bolag
hade att lemna, genom sine ansenlige besittningar
uti fast egendom, och den betydliga
a54 Stats Utskottets
afkomst af Canalen, som den ständigt ökade
rörelsen å densamma beredde, borde Bolaget
lätteligen, utan det allmännas mellankommande
biträde, kunna bos enskilde Capitalegare
bereda sig de låne-tillgångar, hvaraf
det kunde komma i behof; och har på grund
deraf något lån till Bolaget af allmänna med^el
icke ansetts böra tillstyrkas; hvaremot
åter enligt
Det andra alternativet funnits, att i betraktande,
så väl deraf, att Edets Sluss', anlagd
före år 1624 på mindre lämpligt ställe,
samt sednast ombyggd för mer än l\o år sedan,
efter en då bruklig, för varaktigheten af dylika
anläggningar mindre tjenlig, method,
redan, då den af Staten till Bolaget år 1801
öfverlemnades, emot betalningsskyldighet af
årligt arrende, och förbindelse, att slussen i
fullt stånd underhålla, var af den sämre beskaifenhet,
som alltsedan gjort, och allt mer
och mer gör, dess ombyggnad för begagnandet
af bela farten å Götha Älf oundviklig;
som att icke obetydliga svårigheter torde,
i närvarande penningeställning , äfven oagtadt
Bolagets kända vederhäftighet, möta anskaffandet
af den erforderliga Lånesumman, på
de tider, då medel egenteligen erfordrades,
och emot sådane afbetalningsvilkor, som af
Bolaget kunde, utan större olägenheter, uppfyllas
i det sökta Lånebiträdet af 1 20,000 R:d.
Banco icke borde Trollhätte Canal-Bolag förvägras,
att, i den mån penningar till om
-
Betänkanden.
255
byggnad af Lilla Edets Sluss erfordras, utgå
af de medel, som framdeles komma att för
dylika anslag bestämmas, oell hvartill redan
före detta Utskotten afgifvit vördsamt förslag;
Hvarvid, såsom vilkor för detta låns
utbekommande och återbetalning, borde stadgas:
1:0
Att, innan första Summan af det
beviljade Låne-anslaget får lyftas, bör till
det Rikets Ständers Penningeverk, som med
Lånets utgifvande får befattning, aflemnas
vederbörligen inrättade forskrifningar, och
öfrige Docuraenfer, hvilka för Staten medföra
full säkerhet af första Inteckningen uti Trollhätte
Canal- och Slussverk, med alla dertill
hörande Hemman, Lägenheter, Verk och Inrättningar,
samt lika fullständig rättighet, att
af Bolagets alla inkomster, af hvad namn de
vara må, utan omgång bereda sig ofelbar
verkställighet af de stadgade Ränte- och Capital-inbetalningarne.
2:0 Att den Ränta, som Bolaget åligger
att, genast ifrån Lånets utgifvande erlägga,
må blifva bestämd i enlighet med den, som
för Statens upplåningar kommer att blifva
gällande.
3:o Att Capital-afbetalning å lånet icke
förr, än från och med år 1829 kominer att
ega rum; men sedermera ovägerligen hvarje
år utgå, de fyra första åren med allenast 5,
256
Stats-Utskottets
men sedermera allt framgent, till dess Lånet
till fullo är liqvideradt, med io Procent af
Primitiva Capitalet; Hvilket allt Riksens Högl.
Ständers pröfning vördsammeligen underställes.
Stockholm den oo Julii 1823.
Ankom den 1 Aug. 1823.
N:o 355.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande
, i anledning al det, på sätt Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, rörande
ytterligare anslag lör fullbordandet
af Götha Canal, innehåller, behöflige
nya anslag af 100,000 R:d.
Banco, till verkställighet af de, enligt
Arbetsplanen, för detta år, återstående
Arbeten.
Genom hufvudsakligt Betänkande af denna
dag, hafva Utskotten i ett sammanhang utlåtit
sig, rörande de ämnen af olika art, som
innefattas uti den tili Utskotten remitterade
'Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om ytterligare
anslag för fullbordandet af Götha Canal;
samt att detta Betänkande, på anförde skäl
och sätt, tillstyrkt, att penninge-biträden äfven
hädanefter må till fullbordande af Götha
Canal
Betänkanden. aöy
Canal anslås, till de summor, som före hvarje
år, funnits vara erforderlige.
Bland dessa för det vigtiga arbetets ändamålsenligaste
utförande behöflige summor,
hafva Utskotten dock ansett dem, som för
verkställigheten af de tili detta årets arbetsplan
hörande arbeten erfordras, eller de dertill,
utöfver redan erhållne 3oo,ooo R:d. Banco,
nödige 100,000 R:d. samma mynt, i och
för de serskilde, i afseende derpå förekommande,
omständigheter af särdeles beskaffenhet,
förtjena en särskild ijppmärksamhet af
Rikets Ständer; och hafva Utskotten på denna
grund ej tvekat, att detta anslags behöflighet
och tillstyrkandet af dess beviljande,
genom detta , från det hufvudsakliga Betänkandet
skiljda, utlåtande, vördsamligen framställa
; heldst som Utskotten ej kunna anse beslutet
, rörande denna afsöndrade del af ärendet,
hafva ett så oskiljaktigt sammanhang med
det, rörande de öfrige delarne, att dessa beslut
nödvändigt måste blifva det ena af det
andra beroende.
Utskotten hafva i följe häraf, med särskildt
afseende på denna Anslags-Summa, som
finnes vara nödig för innevarande års arbete,
enligt den arbetsplan, hvarpå Canalens tidigare
färdigblifvande sig grundar , trott sig
finna en ganska betydlig anledning för till
-
4 Sami. 3 B.
>7
2 58
Ståts-Utskottets
styrkandet af detta anslags beviljande deruti,
att, enligt hvad Utskotten inhcmtat,' sedan
Kongl. Maj:t, efter derom af Directionen gjord
underdånig hemställan, i Nåder gillat och faststält
en plan .för innevarande års arbeten,
hvars utförande till stor del innefattade vilkoren
för möjligheten af de förslagS verkställighet
, hvilka Directioneu i öfrigt, rörande
det återstående Canal-arbetets fullbordande,
framstält, och alla anstalter för arbetets bedrifvande
i öfverensstämmelse med denna plan
under hela den för detta år återstående arbetstiden
blifvit träffade, ej mindre genom,
tili arbetsställena commenderadt större antal
manskap, än genom derefter lämpade uppköp
af Proviantpersedlar m. m.; så skulle, då arbetstiden
redan så långt framskridit, utan att
Rikets Ständer varit i tillfälle ätt fatta bestämde
Beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga framställningar i detta ämne, i enlighet
hvarmed denna arbetsplan kunnat tidigare
på året utan något äfventyr förändras, nu
mera deremot betydlige förluster, till förökande
af sammanlagde arbetskostnaden , blifva
oundviklige, derest, genom minskning uti
de, såsom erforderlige beräknade tillgångar ,
en inskränkning af det bestämda års-albetets
utförande skulle blifva nödvändigt att vidtaga,
genom ett enkelt upphörande af arbetet
vid den punkt, hvarvid det befunne sig, då
medlen till dess fortsättande bruste , hvilket
ej allenast skulle göra en del af de för arbetets
bedrifvande till en större utsträckning
Betähkanden. 230
detta år nedlagde förberedande kostnader
onyttige, samt orsaka nya sådane för arbetets
fortsättande ett annat år, utan äfven, i anseende
till en del af sjelfva de under detta
år redan verkställda arbeten, genom det
ofullbordade och för en oblidare årstids inverkan
blottstälda skick, hvaruti de måste
lemnäs, kunna föranleda till nödvändigheten,
att, med förnyad lika stor och kanske större
kostnad, framdeles åter begynna hvad som
varit ansedl såsom redan utfördt.
Utskotten, som i afseende på medel till
de anslag, hvilka i öfrigt kunna komma att
göras för Götha Canals fullbordande, åberopa
sitt förut, rörande sättet för bestridande af
dylike anslag, afgifne utlåtande, och i allmänhet
anse den grundsats sorgfälligt böra
iakttagas, att intet anslag göres på ett sätt,
som orsakar någon varaktig förökning af Sedelstocken,
utöfver ett visst bestämdt belopp,
hafva likväl trott sig, utan att härifrån uti
något afseende afvika, kunna tillstyrka, att
nu omförmäldte anslag för Götha Canal-byggnad
af 100,000 R:d. Banco genast må från
Rikets Ständers Bank förskottsvis utgifvas,
för att af Banken, till anslag för allmänna
arbeten utgående, vinst för nästa år innehållas
, och såmedelst blifva Banken ersatt. Hvilket.
dock Rikets Höglo fl. Ständers ompröfvande
vördsammeligen underslälles, tillika med de af
åtskilliga Ledamöter yttrade särskilde meningar.
Stockholm den 3o Junii 1823.
Stats-Utskottets
Utdrag af Protocollet, hållet vid Högloft.
Stats- och Banco-Utskottens sammanträde
den 30 Julii 1823.
S. D. Vid justeringen af Betänkandet, i anledning
af det, på sätt Kongl. Majrts Nådiga
Proposition , rörande ytterligare Anslag för
fullbordandet af Götha Canal, innehåller, behöflige
nya anslag af 100,000 R:d. B:co till
verkställighet af de enligt arbetsplanen för
detta år återstående arbeten, begärde Herr
Brukspatron Bjur, att dess yttrade serskilda
tankar derom måtte Betänkandet till Pxikets
Ständer åtfölja , enligt hvilka Herr Brukspatronen
först ansett det vilkor böra uttryckeligen fästas
vid det beviljade anslaget, att den ännu
återstående insättningen å Actie-egarnes
Capital äfven blifva inom detta års slut verkställd,
genom någon betydligare Contant inbetalning,
än den som lomme att ega rum ,
om insättningarne till nästa år uppsköts, och
då tilläts att ske på samma sätt, som hittills
genom qvittning af största delen mot beräknad
ränta, på det att de sålunda af Actieegarne
insamlade medel måtte kunna något
betydligt bidraga till sjelfva arbetets bedrifvande,
eller för den händelse, att Rikets
Ständer icke funne skäligt att anslå någre
byggnads-bidrag för nästa år, hvarå det nu
förskutne kunde afräknas, vara att tillgå för
ersättningen af detta förskott; men sedan Utskotten
nu bifallit ej allenast vissa anslag till
Betänkandet}.
ett gansta betydligt belopp, utan ock lemiiat
tillstånd till Actie-insättningens uppskjutande
fill nästa år, ansåg Herr Brukspatronen såsom
vilkor för utbekommandet af det nu ifrågavarande
anslag böra föreskrifvås, att dels
detta anslag finge afräknas å anslaget för nästa
år, dels Bolagets Actie-egare afsade sig
den rättighet till utdelning af behållna vinsten
å färdiga Canal-Iinien, hvartill Utskotten
genom nu äfven ftiLtadt beslut, funnit
den vara berättigad.
Herr Rådman Lundgren begärde ock,
att såsom dess serskilda tanka måtte anmälas
den yttrade meningen att, för det detta
år återstående arbetet, något ytterligare anslag
ej borde göras till högre belopp än
70,000 R:d., i anledning af den Actie-egarne
åliggande insättning som enligt Herr Rådmannens
tanka borde ofelbart ske och lemna
tillgång för de återstående do,ooo b.d.
Herr Revisions-Secretcraren Stråle uppläste
ett, i anledning af anmäld reservation,
författadt skriftligt yttrande, så lydande:
Då jag instämt uti Höglofl. Utskottens
beslut att tillstyrka det Riksens Ständer måtte
bevilja det äskade förskottet af 100,000
R:d. för att detta år fortsätta arbetet vid Götha
Canal, liar jag derjemte äskat, att de
Höglofl. Utskotten vid detta anslags tillstyrkande,
hade för Riksens Ständer framsläldt
•203
Stat s-Viskuttets
till anmärkningar emot Canal-Directionen, de
an ledningar som förekomma i afseende derå ,
att de företagit innevarande års arbete med
beräknande af högre anslag än dem Riksens
Ständer bade beviljat. Till Canal-arbetet för
detta år är mera än 3oo,ooo R:d. icke af
Riksens Ständer anslaget. Det oaktadt bar
Directionen uppgjort en arbetsplan, beräknad
efter 400>ooo R;d- anslag, och öfverlemnat
den till Kongl. *Maj:ts pröfning. Kongl.
Maj:t meddelade derå sin stadfästelse, med
vilkor att den supponerade högre summan
blefve att tillgå. Detta bifall lemnades i början
af året, och det är ganska sannt, hvad
sorn anföres derom , att man då borde förmoda
, att det begärdte högre anslaget blefve
af Riksens Stunder beviljadt innan arbetstiden
inträffade. Men när Directionen, hvars
liesta Ledamöter varit medlemmar af Riksens
Ständer, icke gjort någon framställning derom,
att det vöre nödvändigt att särskildt
yttra sig om detta anslag, innan arbetstiden
inträffade ; buen bar då Directionen' kunnat
sätta i verkställighet den af Kongl. Maj:t blott
vilkorligt gillade arbetsplanen? Efter mia
tanka var detta gillande återkallad!, i dea
stund arbetet skulle begynna, . och något högre
anslag ieke var af Riksens Ständer bes*
viljadt, och det hade då varit Direclionens
skyldighet att uppgöra oeii för Kongl. Majit
framlägga en annan arbetsplan, grundad på
de medel, sorn till arbetets utförande funliosj
i stället att, såsom au sxedt, begv inut
Betånkanden.
arbetet i förlitande derpå, att Riksens Ständer,
genom framställningen om ökad kostnad
i fall anslaget nekades , skulle under en längre
framskriden årstid äfven mot sin vilja tvingas
att gifva sitt bifall. Detta sätt att söka
komma till målet, kan icke annat än väcka
missnöje, och jag är öfvertygad att CanalBolaget
både för det närvarande och ännu
mera i framtiden skall komma att skörda
ganska menliga frukter af det förhållande som
så väl vid denna som ännu mer vid föregående
Riksdagar emot Riksens Ständer blifvit
iakttaget.
Härmed förenade sig Herr ÖfversteLieu*
tenanten Von Hejne, Herr BergsMechanicus
af Uhr , Herr Professor Fröberg, Herr Rådman
Lundgren, och såsom tillägg till sine
förut yttrade tankar äfven Herr Brukspatron
Bjuhr ; —• Hvilka alle yttrade skiljaktige meningar
skulle genom Protocolls-Utdrag, det
till Rikets Ständer afgående Utlåtandet vidfogas.
Ut Supra
Ex Protocotlo
J, M, Spens.
Åakofti ilen 10 Sept. i?a3.
N:ö 35&
Riksens Högloft. Ständers Stats- och
Bancc-Utskotts Betänkande , i anled
-
2Q>\
Ståts-Utskottets
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, angående
ytterligare anslag för fullbordandet
af Götha Canal.
G enom till Rikets Ständer tinder den a^rde
Februärii detta år a flå len Nådig Proposition,
har Kongl. Majit, i anledning af Götha Canal-Directions,
på Bolagets vägnar, i underdånighet
gjorde anmälan om behofvet af ytterligare-
bidrag till Canal-byggnadens fullbordande,
samt framställning af åtskillige andre
Bolagets angblägenheter, till Rikets Ständer
öfverlemnat, att öfver de uti Canal-Direetionens
ingifne underdåniga ansökning förekommande,
och härefter omförmäldte , ämnen
besluta, med afseende äfven å de förslag,
Kongl. Majit derjemte funnit för godt,
att, rörande åtskillige af desse ämnen, bestämdt
till Rikets Ständer framställa, på sätt,
som härefter ytterligare upptages.
Enligt den undersökning af det återstående
arbetet, som Directionen till grund
för kostnadsberäkningen förmält sig hafva anstäldt,
uppgår hela kostnaden för Götha Canal
till 7,911,547 ^'d* oc^ då den redan färdiga
delen kostat 5,6*23,348 Rid., utgör den
summa, som för återstoden erfordras 2,288,199
Rid., hvaraf omkring 288,199 Rid. kunna påräknas
af nuvarande behållningar i Förrådspersedlar
och Inventarier, så att för Canalarbetet,
ifrån och med detta år, till dess
full
-
Betänkanden.
a65
fullbordan efter nu uppgifne plai\ , ett anslag
af tillsammans 2,o5o,ooo R:d. vore nödvändigt.
Genom det nu upprättade Förslaget,
har Directionen vidare anfört sig hafva ansett
dess skyldighet fordra, att uppgifva en sådan
plan för det återstående arbetet, sorn med
minsta kostnad kunde leda till målet pä möj
eli gas te korta tid, helds t Directionen förmält
sig kunna med säkra beräkningar styrka, att,
utan tillräckligen anslagna tillgångar för näst
påföljande Sex år, ifrån och med det innevarande,
samt de årliga anslagens afpassande
efter arbetet, naturligtvis i början större,
och emot slutet mindre utsträckning, minst
arne ar till skola fordras för Canalens fullbordande,
och kostnaden genom denna tidsutdrägt,
ytterligare ökas med minst 240,000
R:d., äfven om det hittils begagnade byggnäds-biträde
af 3oo,ooo R:d. årligen ytterligare
skulle blifva fortsatt; men om byggnadsbiträde
ej ens till delta belopp om året hädanefter
skulle erhållas, komme tiden att än
vidare aflägsnas, och arbetskostnaden med
detsamma stiga, ej blott i mon efter summans
minskande, utan progressionsvis; Actieegarnes
ränta under byggnadsåren i alla fall
oberäknad.
Canal-Direclionen har derföre förutsett,
och uti Förslaget antagit, erhållande af följande
Bidrag, nemi.t
Sluts - Utskottets
Innevarande år i8a3 R:d. 4^0,000
189,4 • • - 4oo,o°o
1825 . . - 4oo>oo°
1826 . . - 35o,ooo
1827 . . - 3oo,ooo
och 1828 . • - 200,000
Tillsammans R:d. 2,o5o,ooo
Med lemnad rättighet att, när så behöfdes,
få ett föregående år uppbära högst 5o,ooo
R:d. af det påföljande årets anslag.
Kongl. Maj:t har, vid öfvervägande af
detta vigtiga ämne, i det skick Götha Canalbyggnad
nu'är, och med. afseende å den allmänna
nytta, som hela planens fullkomliga
utförande hör säkrast utveckla, funnit sig ej
kunna tveka , att hos Rikets Ständer föreslå ,
att, efter pröfning af de, Öfver återstående
arbeten gjorda beräkningar, anvisa erforderliga
medel till deras fullbordande, i en ordning,
som jemnförelsevis förenar minsta kostnad
med minsta tidsutdrägt, hvarvid Kongl.
Maj:t förklarat sig anse rättvist och nyttigt,
att, derest Rikets Ständer skulle finna Statens
tillgångar ej för det närvarande medgifva
årliga anslag till fulla
nader, Som fullbordandet af Götha Canal och
af andra Allmänna anläggningar utaf enahanda
beskaffenhet kräfver, dessa kostnader i
någon mån fördelas på efterkommande Slägter,
som oftast hemta största förmånerne af
dylika anläggningar.
Bctänkanden.
267
Uti en af Directionen uppställd Calcul
öfver (kanalverkets förmodade Inkomster och
Utgifter under 6 år, har Directionen vidare
föreslagit att, i stället för utbetalning , af den
Actie-egarne under nämnde tid tillkommande
ränta, hvilken de hittills åtnjutit, genom qvittning
å deras hvartannat år gjorda inbetalningar,
de skulle efter de Sex årens förlopp
anses hafva insatt ytterligare 20 procent utöfver
det tecknade Capitalet; till hvilken ytterligare
insättning Directionen trott sig kunnat
påräkna Actie-egarncs samtycke, så framt dem
beviljades att all inbetalning af Aetierne, hädanefter,
såsom hittills, utgeck endast hvartannat
år, och att, med afseende å den sistlidne
år skedde afbetalningen af 10 procent,
de nu återstående 10 procenten af första teckningen
således ej utfordrades förr än år 182.4,
och sedermera till ett lika belopp hvartdera
af åren 1826 och 1828, med begagnad qvittningsrätt
emot förfallna räntor; Och har Kongl.
Majit i anledning häraf sig i Nåder yttrat,
att genom bifall till Actie-egarnes anhållan,
att den i år föreskrefne sista inbetalningen
af 10 procent å tecknade Actie-Capitalet må
till nästa år förflyttas, syntes en lättnad för
dem kunna beredas, utan någon olägenhet
för det allmänna; hvarföre ock Kongl. Majit
särskildt i Nåder fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
uppå én af Canal-Direclionen, i
sammanhang med de öfrige, äfvenledes framstäld
begäran , att lyftningen af det för detta
året förut anslagna byggnadsbiträdet, tilldess
Stats-Utskottets
fulla belopp, måtte medgifvas, utan att Directionen
förut behölcle infordra den sista
Actie-Insättning, som i8i5 års beslut inom
detta års utgång föreskrifver ; rörande hvilken
särskilda framstälning, Utskotten ock,
med afseende å dervid förekomne omständigheter,
afgifvit serskildt utlåtande, som vunnit
Rikets Ständers bifall.
Direction bar dessförutan , äfvenledes på
Bolagets vägnar, i underdånighet anhållit om
Kongl. Maj:ts Nådiga förord till Rikets Ständer,
till vinnande af den försäkran för Bolaget
, att sedan Canalen blifvit färdig, och
så länge densamma ej kan gifva Actie-egarne
en skälig afkastning , dessa må kunna påräkna
, att af Staten erhålla årlig ränta å deras
Actier, såsom någon ersättning för den utaf
Discont-Inrättningen ifrån början förväntade
inkomst; i hvilket afseende blifvit föreslaget,
att, så länge Canalens behållna inkomst ej
gufve minst 3 procent åt Actie-egarne, dem.
tillförvissades att få af Staten uppbära oafkortade
3 procent på deras insatta Capital;
Att, så snart Canalen gåfve nämnde afkastning,
Statens årliga ränte-tillskott skulle nedsättas
till 2 procent, samt att allt sådant tillskott
skulle upphöra, när Canalen lemnade
Actie-egarne minst 5 procents afkastning; äfvensom
Directionen väckt fråga om medgifvande
af Actiernes heläninear uti Rikets Ställders
Penningeverk; Och Kongl. Majrt har till
Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnat de
Betänkanden.
26g
af Canal-Directionen på Actie-egarnes vägnar
sålunda gjorde framställningar, med tillagdt
Nådigt yttrande , att det visserligen å ena
sidan vore ostridigt, att Actie-cgijme fri villigt
ingått i Bolaget, och att de för Canalbyggnaden
erhållit allmänna bidrag, som vid
företagets början icke påräknades, men på
andra sidan ock förekommer, det Actie-teckning
genom Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut uppmuntrades, att den, af
flere orsaker, vållande tillökning i kostnaden
utöfver första beräkningen ej kunnat af Actieegärne
förutses, samt att en särskild, i privilegierne
dem beviljad, förmån, genom tillfällige
lOmständigheter, gått förlorad.
Stats- och Banco-Utskotten, som, i afseende
på detta ärendes närmare utredning och
utlåtandes afgifvande deröfver, fått högstberörde
Nådiga proposition till sig från samtelige
Riks-Stånden remitterad, tillika med åtskillige,
så väl i anledning af densamma, som
eljest i afseende på samma ämnen, inom Högloft.
Ridderskapet och Adeln gjorde anföranden;
hafva, efter det, de särskildt utlåtit sig,
på sätt förut är närnndt, rörande en deruti
förekommande omständighet af serdeles angelägen
art; så mycket med tid och ämnets
beskaffenhet varit förenligt, granskadt de af
Directionen till Kongl. Maj:t i underdånighet
insände Utredningar, Kostnads-förslag, Chartor
och öfrige Handlingar, hvilka Kongl. Majrt
låtit till Utskotten aflemna, tillika med de
2 ~o Stats-Utskottcts
anmärkningar, sorn dervid af en bland Utskottens
Ledamöter blifvit gjorde, och de i
anledning af desse, ytterligare genom CanalI)i
rectionen ingifne förklaringar.
Inför Rikets Högloft. Ständer framläggas
nu resultaterne af denna granskning, jemte
tillstyrkande af de Beslut hvilka Utskotten
för deras del ansett böra af Rikets Ständer i
detta ämne fattas.
Utskotten hafva trott sig härvid kunna
antaga såsom säkert, att fullbordandet af Götha
Canal-arbete, som af Konung och Ständer
blifvit ansedt så vigtigt, och hvartill ,
vid förflutne Riksdagar, så betydlige bidrag
blifvit ansiagne, icke heller skall, då de förut
härtill beviljade anslagen af Allmänna medel
detta år upphöra, vid denna Riksdag blifva,
till dess numera, för en mindre betydlig
del återstående fullbordan, öfverlemnadt
åt en osäker framtid, och således afstanna,
innan genom hela företagets färdigblifvande
och Cunalens begagnande till alla derigenom
åsvftade fördelar, någon större förmån af det
redan, med så mycken nedlagd kostnad, tillvägåbragte
kan hemtas; heldst sedan uti denna
kostnad till så betydligt belopp redan ingått
beredandet af sådant, sorn lill hela företagets
grundläggning och lättade utförande nödvändigt
erfordrats, och, ytterligare utan uppehåll
begagnadt, för det återstående arbetet
kan blifva af betydligt värde, men för
Hctänkanclen,
ett, först eflcr (lere års mellantid å nyo påkalladt,
användande, i flere afiseenden icke
kunde lika fullkomligt uppfylla de särskilda
ända målen.
I
Utskotten hafva af denna grund icke trott
sig höra draga i tvifvelsmål, det ju Rikets
Ständer jemväl vid denna Riksdag lära finna
med Rikets sanna fördel öfverensstämmande,
och på visst sätt äfven af nödvändigheten påkaliadt,
att tili Götha Canal-arbetes oafbrutna
fortsättning ansia penninge-biträden.
Det af Directionen uppgjorda Kostnadsförslag
hafva Utskotten i allmänhet funnit
vara grundadt på de efter erfarenheten upprättade
Tariffer , och således icke ansett anledning
vara att förmoda, det verkliga behofvet
kån komma att derutöfver uppgå ; derest
icke oförutsedde händelser, såsom Krig,
Missväxt m. m. dylikt, skulle under tiden
verka någre hufvudsakligare förändringar uti
atski I lige af de förhållanden, hvilka under de
sednast förflutne arbetsåren varit vanlige, och
såsom sådane blifvit lagde till grund för beräkningarne.
I afseende åter å den tid, inom hvilken
utförandet af Canal-byggnaden kail anses böra
ske, hafva väl Utskotten af de i Directionens
underdåniga Berättelser uppgifne beräkningar,
jemte hvad Utskotten i öfrigt inhemtat,
icke kunnat grunda någon bestämd öfver
-
272 ■» Stats - Utskottets
tygelse, huruvida, genom arbetets utdrägt,
kostnaden skulle ökas till fullo det uppgifna
beloppet af 120,000 R:d. för hvarje, den nu
uppgjorda planen öfverskjutande, år, eiler någon
större eller mindre del deraf; men anse
si? dock icke destomindre kunna och böra
O
bestämdt yttra, att genom hvarje uppskof en
betydligt ökad kostnad skall drabba Staten ,
samt att således Directiönens Förslag, att på
6 år fullända Canal-arbetet, förtjenar ali uppmärksamhet
af Rikets Ständer.
Uti den summa af 2,o5o,ooo R:d. Banco
hvartill de behöflige anslagen för fullbordandet
af Götha Canal, enligt hvad härofvan anfördt
blifvit, ansets komma att uppgå, hafva
Utskotten funnit vara för närvarande år
beräknad en Anslagssumma af 4oo,ooo R:d.
samma mynt, och att, sedan det af förre
Ständer anslagne byggnadsbiträdet, 3oo,ooo
R:d., redan till användande i enlighet med
den arbetsplan för året, som Kongl. Majrt
gillat och fastställt, af Canal-Direetionen uppburits,
likväl till fullständigt uppfyllande af
denna plan, ytterligare erfordras ett nytt bidrag
af 100,000 R:d.; Detta bidrags beviljande
hafva Utskotten icke tvekat att tillstyrka,
på sätt derom särskildt afgifvet Betänkande
närmare omförmäler.
Beträffande åter beloppet af de årliga
byggnadsbiträden, hvilka, under uttryckligt
fgr
-
Setänknnden. 278
förutsättande det Rikets Ständer antaga det
sätt, för bestridande af penningeanslag till allmänna
arbeten och företag, som Utskotten
uti förr afgifvet utlåtande föreslagit, nu borde
anvisas att utgå från och med nästkommande
Ar i Sa4 till med 1828; hafva
melli ilga rné inom Utskotten varit delade , och,
vid anstäld votering, pluraliteten inom arne
Stånd, ansett Landets tillgångar icke medgifva
beviljandet af större årligt anslag för framtiden,
än det som vid sistlidne Riksdag gjordes,
eller 3oo,ooo Rrd. Banco, hvarmed arbetet
borde efter en förändrad plan kunna
hedlifvas, utan betydligt förökande af kostnaden
på det hela; hvaremot åter pluraliteten
inom de tvänne andra Stånden funnit, att
anslåendet af de, på sätt Kongl. Majrts Nådiga
proposition omförmäler, såsom nödige uppgifne
byggnads-bidragen tillsammans i,6'5o,ooo
Rrd. att utgå i enlighet med hvad planen förutsätter,
eller med 400>000 R;d. år 1824 ;
400.000 R.d. år i8a5; 35o,ooo Rrd. år 1826;
300.000 Rrd» år 1827, och 200,000 Rrd. år
1828, borde tillstyrkas; på det att sålunda,
med den möjligen minsta kostnad må kunna
inom den möjligen minsta tid fullbordas det
arbete, som, i sin helhet uppfyllande ett i
Sekler erkändt behof af förening emellan de
Skandinavien omgifvande tvänne Haf, deremot,
ju längre dess färdigblifvande lordröjes,
destomindre kan, genom ökad inre handels
-
4 Sami. 3 B
-
18
St a t s-lJt spott ds
rörelse och lifvad näringsdrift, lemna någon
ersättning för de derå redan till så betydligt
belopp nedlagde Gapital-tillskott af enskildes
och allmänna medel; dock borde härvid tilläggas
den uttryckliga förklaring, att då Riksens
Ständer nu, på grund af de beräknin-*
gar sorn af Bolagets Direction blifvit företedde,
tili fullo beviljat de begärdte anslagen,
Riksens Ständer anse detta bidrag vara det
yttersta, sorn af Statens medel kan till Canal-byggnadens
fortsättande beviljas, så att
något tillskott derutöfver framdeles icke må
sf Bolaget påräknas.
Bifall till den af Canal-Directionen gjorde
hemställan, att, till jemnkning i arbete och
kostnad, när omständigheterna så fordra, Di~
rectionen mätte varda tillåtet, att få lyfta
högst 5o,ooö R:d. af de anslag, som kunde
beviljas, utöfver det belopp, som för hvarje
år blefve bestämdt, under vilkor att emotsvarande
afdrag komme att ske å anslaget för
det efterföljande året, hafva Utskotten ock
ansett icke böra förnekas, enär utgifvandet af
en sådan Summa någre månader förr eller
sednare icke kan medföra någon särdeles ökad
förlust för Staten, men deremot medföra ofta
betydliga förmåner för arbetets gång och bedrifvande
, i händelse oförutsedde omständigheter
skulle erfordra opåräknade kostnader
till arbeten , hörande till årets plan , eller
lemna tillfälle att, på särdeles fördelag tigt
sätt redan ett föregående år verkställa förbe
-
JBetänkaiidc/n.
redelser för det kommandes arbete, likasom
Utskotten med afseende å den tid af året,
hvarunder dylika förberedelser egenteligen böra
verkställas, äfvenledes tillstyrka fortfarandet
af samma ordning för uppbärandet afarbels-ansiagen,
sorn hittills egt runi-, nemligen
att 100,000 R:d. lä lvltas \ början af Januarii
månad hvarje år, och' återstoden först utbekommas
efter slutad revisionsförrättning, och
derigenom vunnen säkerhet det de förr lemnade
Bidragen blifvit enligt föreskrifter använde.
Af de framställningar, rörande Actieegarnes
uti Götha Canal Bolag rättigheter och
skyldigheter, hvilka Diréctionen i öfrigt åderas
vägnar gjort och till Rikets Ständers ompröfvantje
nu höra förekomma, anse Utskotten
sig först tillhöra att meddela Utlåtande
öfver den skedde begäran, om ändring af den
1815 föreskrifne tid för inbetalningen af de
ännu återstående io procenten å tecknade
Aetie-Capitalet, samt denna inbetalnings uppskjutande
till nästkommande år; hvilken förmåns
fortfarande för Bolaget, att endast hvartantiat
år förrätta inbetalningen, Utskotten trott
så myckel heldre böra kunna medgifvas, sorn
denna inbetalning i alla fall icke skulle kunna
före årets slut infordras.
Beträffande vidare det af Directionen föreslagne
sättet för liqviderande till Actieegarne
uti Götha Canal-Bolag af ränta å de
-
a ~j6
Stats-Utskut tets
ras insatte Capital, under de amut återstående
byggnads-åren till och med 1828, förmedelst
en antagen insättning å deras sida af 20 pro-;
cent å hvarderas Aetie-belopp, utöfver det ursprungligen
tecknade, hvaremot denna ranta
skulle anses qvittad; hafva Utskotten funnit
denna framställning icke vara grundad å de
rättigheter och förmåner, som hitintills blifvit
Actie-egarne förunnade. 20 §. af det för
Canal-Bolaget utfärdade Privilegium innehåller,
att, under byggnadstiden eller intilldess
Canalen blifver till genomfart färdig, bör af
Bolagets medel till Actie-egarne årligen utbetalas
5 procent för deras insatte Capital,
och då Riksens Ständer vid 1815 års Riksdag
beviljade bidrag af Statens medel till
Canal-hyggnaden, och förklarade sig deraf ej
vilja hemta någon afkastning förr än Actieegarne
erhållit 5 procents utdelning af Discontoch
Canal-inkomster, grundade detta beslut
sig å ett kostnads-förslag, enligt hvilket arbetet
år 1824 borde vara färdigt, och Aetieegarnes
inbetalningar äfven då vara slutade,
I anledning af särskildt väckt motion vid
1818 års Riksdag yttrade sig Riksens Ständer
icke annorledes, i afseende på räntan till Actieegarne,
än att vid afskrifning af Canalens
skuld till Discont verket fogades det vilkor,
att Staten frikändes från all skyldighet att
till Actie-egarne betala ränta å deras insatte
medel efter byggnads-åren, Om det således
icke kail klandras att Actie-egarne få beräkna
sig 5 procent tillgodo, så länge något af de
-
Bet ä riku n den.
277
ras Actie-Capital ännu är oinsatt, så måste
det vara ostridigt, att sedermera någre Bolagets
medel icke finnas, hvarmed räntan skulle
godtgöras; Det framstå'Ide förslaget, att under
Fyra återstående byggnads-år beräkna 5
procent, eller tillsammans ao procent, och
tillägga dessa tili Ca pita let, som derefter skulle
anses utgöra 120 procent, innefattar således
endast en rättighet för Actie-egarne att
beräkna en högre ränta A det verkeliga ActieCapitalet,
än hitintills varit medgifven, hvaremot
möjligheten för Banken alt, sedan (kanalen
blifvit färdig, deraf njuta afkomst, hl elve
så mycket mera afl ägs nåd; och då ytterligare
bidrag af allmänna medel nu måste till
företagets fullbordande anslås , hafva Utskotten
ansett sig ej böra tillstyrka Riksens Ständer,
att eftergifva något af den fördel, som
tillförne blifvit Banken förbehållen; samt
anse af sådan grund den väckte frågan böra
förfalla. Men deremot kunna Utskotten icke
annat än linna, det Actie-egarne äro berättigade
alt, ifrån och med år 18a5 till och med
år 182.8, såsom utdelning åtnjuta hvad Vestgötha-Linien
af Canalen möjligen kan inbringa,
sedan dess färdigbyggande samt underhållande
deraf blifvit hestridt, och uppbördskostnaderne
afgått; dockså, att bland inkomster
ne ej få beräknas de afgifter, hvilka vid
transporter af Bolagets effecter, arbets-manskap
m. m. erläggas. Och vidkommande den
af Kongl. Majrt till Rikets Ständers bepröfvande
öfverlemnade frågan, huruvida Actie
-
Stuts-L/tskottets
egarne må erhålla någon försäkran, alt, sedan
Carialen' blifvit fullbordad, fä under vissa
uppgifne villkor af allmänna medel åtnjuta
ränta-tillskott A Aetierne, hafva Utskotten,
enär vid sista Riksdag, Rikets Högiofl. Ständer,
genom underdånig skrifvelse af den 2 Julii
1S18, fästat det villkor vid afskrifningen
af f. d. (lötha Canal Bisconl-Verks fordran
bos Götha Canal Bolag af 1,083,877 R:d. 3:i
sk. 2 r:st. Banco, ”att någon skyldighet å Statens
sida icke erkännes att ersätta Actie-egarne
ränta efter byggnadsåren,” äfven nu*ansett
sig böra tillstyrka Riksens Ständer, att vid
de anslag,
enahanda villkor.
Den fråga skiteligen, som äfvenledes uti
Kongl. Maj:Is Kådiga proposition blifvit .omförmäld
, rörande beläningsrätt för Aelierne'
uti Rikets Ständers Fenninge-Verk, hafva Uttkotten
förmodat höra hänföras till, och afgöras
i sammanhang med de särskilda Rcglementariska
föreskrifter, som Banco-Utskottet
ensamt kommer att föreslå Rikets Ständer,
rörande administration af den särskilda fond
för beläning af publika papper uti BancoDisconten,
sorn af Utskotten samfäldt redan
till anslående blifvit föreslagen, hvarföre något
utlåtande deröfver för närvarande icke
kunnat af sammansatte Utskotten meddelas.
Hvilket dock allt, jemte ätskillige Ledamöters
särskilda meningar, Rikets Högiofl. Ständers
ompröfva 11 de vördsamt underställes.
Stockholm den 3o Julii iSaS.
jB et ii jihan den.
a7.9
Utdrag af Protocollen , hällne vid
Höglo!!. Stats- och Banco-Utskottens
sammanträden den 31 Julii
1823.
S. D. Vid slutelig justering af Utskottens
Betänkande, IN:o 356, i anledning af Kongl.
Majlis Nådiga Proposition, angående ytterligare
anslag till fullbordande af Götha Canal ,
åberopades utaf nedannämnde Ledamöter deras
under öfverläggningarne yttrade skil jäktige.
meningar rörande åtskilliga af de uti Betänkandet
förekommande ämnen, hvilka meningar
sedermera blifvit sammanfattade i form
af reservationer emot Utskottens beslut, nemi.:
1:0 Af Herr BergsMechcinicus af Uhr.
Granskningen af Götha Canal-Directions
underdåniga anmälan till Kongl. Maj:t, jemte *
dertill fogade Handlingar, i afsigt att finna
* en vägledning för bedömmandet af kostnadsförslagets
tillförlitlighet, är ett ämne som har
stora anspråk på hvarje Representants uppmärksamhet.
Vid behandlingen af detta ämne har jag
ansett den mest upplysande åtgärden vara
den, att jenmföra Handlingarne med Directionens
vid sista Riksdag afgifne uppgifter, om
Canal-Verkets tillstånd, och jag har ansett en
sådan åtgärd på en gång lemna den mesta
upplysning och tillika vara bestämt antydd
280 Stats - Utskottets
af den vanlige marschen för Riks dags är enders
behandling.
O
i
Directionens uppgifter vid sista Riksdag,
befinnas väl vara uppstälde i en så summarisk
form , att en sådan noggrann jemnförelse
ej låter verkställa sig; men denna svårighet
är undanröjd derigenom, att min, vid samma
tidpunct afgifne enskilde Revisionsberättelse,
i bufvndsaken Öfverensstämmer med Directionens
uppgifter , och som den tillika är uppställd
i en tämmeligen utvecklad ordning, så
kan den betraktas såsom en sådan Redaction
af Directions uppgifter, att en jemnförelse med
dem blir möjlig.
Rn sådan jemnförelse är uppfattad i mitt
till afdelningen afgifne Memorial, af den io
sistlidne April, hvilket jemte de deraf föranledde
skrifterne af Herr Lagerheim och af
mig, är i ett sammanhang, genom trycket
lagdt under allmänhetens ögon och finnes
härjemte bifogadt. Ehuru jemnförelsen således
redan är utarbetad och det blott återstår att
undersöka huruvida de deruti befintlige citationer
och slutsatser äro med sanningen och
ovåkl öfverensstämmande; så har dock afdelningen
, efter ett flygtigt genomläsande af
dessa/skrifter, lemnat de samma idan vidare
afseende, äfvensom Afdelningen föga vidrört
de i Directionens så kallade utredning förefallande
Poster, hvilka äro af den natur att
kunna
Betunkanden.
Jeunna underkastas någon slags jemnförelse och
controll, och på hvilka jag, i mitt Memorial,
af denna orsak, fästat en synnerlig uppmärksamhet.
Deremot har Afdelningen, med en
desto större synbar noggrannhet, uppehållit
sig vid de Poster, hvilka, likasom de förra,
nödvändigt grundade på godtycklige premisser,
som kunna väljas och behandlas så, att
resultatet blir sådant, som Calculatorn önskar
det, äfven i det afseendet äro controllbare,
att man ej eger någre likartade facta hvarmed
de kunna jemnföras.
Afdelningen kan således sägas hafva anställt
en noggrann pröfning ; men som Afdelningen
till föremål för denna pröfning, utvalt
just de delar, som voro af den natur,
att inga afgörande anmärkningar emot dem
möjeligen skulle kunna uppkomma, så synes
mig, att frugten af Afdela ingens möda, borde
blifva snarare ett ökadt misstroende , än ett
grundadt förtroende till Directionens förslag;
ty sanningen kan ofta dölja sig för den, sorn
SÖker henne på alla vägar ; Ännu mindre lärer
hon upptäckas af elen, som vandrar endast
de vägar, på hvilka han vet att hon ej
kan trälfas.
Den som granskär mina anmärkningar
och de dem åtföljande skrifter Hivilken granskning
jag förestält mig att Afdelningen ej bort
undgå ätt anställa) skall finna, att de Poster
282
Stat s-Ul skot l ris
jag anmärkt såsom redan vid sista Riksdag
Reräknade kunna anses tillhöra tre slag eiler
Glassér. Till «
irsta' Classen höra de Poster, hvilka år 1818
voro beräknade med.så mycken noggranhet
sorn sådane beräkningar på förhand
låta anställa sig, nemi.: Posterne NrVis
2, 8, 9, 11 -och 12. Om man invänder
att desse Poster väl voro beräknade; men
att beräkningen ej svarade emot utgången,
så gäller derom hvad jag går att
yttra om 3:dje Classen.
2:dra Classen utgöres af sådane omständigheter
eller Poster, hvilka före sista Riksdag
voro otillräckligt kände, och sorn i
fall de bordt särskildt beräknas (hvarpå
jag tvinar) dä hort särskildt upptagas.
Hit h öra Posterne N:ris r, 3, l\, 5, 6,
och till en del N:o i3. Om dessa Poster
ingrediera, (ehuru ej nominatim) uti
heräkhingarne för sista Riksdag, så böra
de nu anses såsom då beräknade. Om
de åter då ipke ingrediera! ; så ligger just
deruti ett fel, som berättigar till den
förmodan, ätt lika beskaffade fel kunna
vidlåda 1823 års förslag, och förorsaka
dess otillräcklighet.
Det samma gäller om Posterne i 3:dje
Classen ; innefattande omständigheter som
år 1818 väl voro kände till deras tilfva
-
Betänkänden
283
rels^; men sorn blefvo ganska felaktigt
uppskattade nemi.;' Posterue N:ris >7och
10. Hvad hindrar, att lika felaktige uppskattningar
och beräkningar kunna finnas
i 182S urs furslag?
Väl säger man att detta ej bör förmodas
, emedan Direetionen nu bär en längre
erfarenhet; men så säde manår i8i5oin
1810 års förslag, så sade man 1818 om
1815 Ars förslag, och så skall man med
ännu mer skäl kunna stiga år 1828 om
i8a3 års förslag.
Mina anmärkningar synas mig således
vara väl grundade och jag styrkes i denna
öfvertygelse af den omständigheten ,
att Afdelningen ej bevärdiga! dem med
någon vederläggning. Men om jag har
den öfvertvgelsen, att de äro grundade,
hvarföre skulle jag dölja den för Rikets
Högloflige Ständer? bör jag instämma i
Afdelningens omdöme om förslagets tillförlitlighet,
då jag har den öfvertvgelsen,
att det kommer att slå felt på en
ganska ansenlig summa? en öfvertygelse
från hvilken jag ej kan frigöra mig förr
än de skäl hvarpå den hvilan blifvit undanröjde.
Då jag således anser otvifvelaktig! att
gränsen för Cänal-Verkets fullbordan, så
väl i afseende på tid som kostnad * är
Stats- Ut skottets
rida mera aflägsen än Afdelningen säger
sig förmoda, ehuru jag ej vågar uppgifva
någon bestämd term, hvarken i afseende
på tid eller kostnad för dess aflägsenhet.
Och då jag tillika inser att Staten
nu mera ej kan lemna företaget åt
sitt öde, så uppstår den frågan, hurudana
åtgärder bör Staten i sådane omständigheter
vidtaga?
Yid betraktande af denna fråga förekommer,
att då Bolaget erhöll sine privilegier,
så skedde det, med den förutsättning,
att Bolaget af egne medel skulle
utföra företaget. De ytterligare förmåner
af byggnadsbidrag och afskrifning,
som Staten sedan beviljat, hafva alla varit
antingen åtföljde af vissa vilkor, eller
grundade på Directionens förslager
och uppgifterne huruvida desse varit tillförlitlige,
det visar i öfverflöd nu uppgifne
kostnads-förslag. Man känner atfc
utom en skuld af 1,083,877 R:d. 38 slu
2 r:st. för hvilken Canal-Bolaget häftade
till Canal-Disconten och således till Staten,
ifrån den stund -Staten öfvertag den
sednare, hvilken skuld Staten låtit afskrifva,
har Staten i byggnadsbiträden
uppoffrat 3,700,000 Rrd. utgörande ett pär
Hundrade Tusende Riksdaler mer än ett
års bevillning öfver hela Landet, hvaraf
blott sedan sista Riksdag Staten på detta
företag uppoffrat i contante penningar
JBetä/ika/ulen.
285
utom räntor En och En half Million Riksdaler,
och ändock hefinnes, enligt Directionens
uppgifter, Verket stå på ungefärligen
samma punct nu som det enligt
Directionens uppgifter vid sista Riksdag
då skulle hafva hefunnit sig, nemi.
vara till ungefärligen f fulländadt, och
om mina anmärkningar ega någon grund,
så återstår af verkets fullbordan mera i
denna stund, än man, enligt Directionens
uppgifter vid sista Riksdag, då kunde anse
vara återstående. Vid betraktande af
allt detta och då såsom redan är anfört,
Staten mångdubbelt uppfylt sine löften
till Bolaget, hvilka dessutom alltid varit
grundade på det felslagna förtroendet till
Directionens uppgifter; kan nu mera fråga
ej uppstå om Bolagets pretentioner
utan endast om företagets upprätthållande.
Lämpligaste sättet dertill vore visserligen
inrättandet af ett nytt Bolag och
försöket att hilda ett sådant, hvaruti de
gamle Actie-egarne voro berättigade att
taga Actier i afräkning på sine gjorde
'verkelige insättningar, borde väl icke
möta mycken svårighet, när Staten i sådant
fall förmodeligen efterskänkte alle
sine gjorde uppolFringar, och då den förre
Actie-teckningen, som gjordes innan något
spadtag var tagit i jorden, ansågs så
Begärlig, att den blef afbruten på det att
den förmodade vinsten ej skulle blifvffc
a86
Stats - Utskottets
delad på allt för mångå liander. Om
byggnadsbiträdenä blefvo hemtade ur enskildes
Cassör skulle förmodeligen ansenlige
indragningar oell besparingar kunna
åstadkommas, hvilka icke komma i
fråga så länge Verket drifves på Statens
bekostnad, heldstdct, (enligt den finanee-plan
sorn blifvit följd och vidare föreslagen
till efterföljd, j) i så måtto varit
de så kallade Actie-egarnes intresse, att
arbetet matte blifva så kostsamt som möjligt,
som deras föregifne insättningar hvarpå
de väntat att Staten skulle betala ränta,
derigenom blifvit desto ansenligare.
Likväl lärer möjligheten att bilda ett nytt
Bolag vara till mtelgjord, genom Diréctionens
påstående om rånte-ersättning efter
byggnadsåren, hvilket påstående tydcligen
bevisar Directionens egen fruktan,
att hela Verkets afkastning ej en gång
skall uppgå till räntan för den ringa del
af hela byggnadsköstnadén, sorn blifvit
bestridd af Bolaget.
Det lärer således blifva oundvikligt att
Canal-Verket öfvertagés af Staten , och då
återstår att öfverväga hvilken plan i sådant
fall är den lämpligaste. Om Staten
egde Disponabla fonder för detta ändamål,
då skulle äfven jag tillstyrka, att
företaget utfördes efter den vidsträckta
plan som blifvit föreslagen, ehuru jag
också då skulle anse inskränkning i de
Be t än landeri.
föreslagna anslagen böra ega run^, emedan,
af orsaker som omförmälas Q pag.
'7 oell 8) i min berättelse för år 1818,
'visse Imf v u ds a bilge arbeten blifva dyrare
, om Directionen har sod tillsänt: nå
jalk och penningar och derigenom är i
tillfälle att forcera arbetet. Men då
skuldsättning hvilar nästan såsom ett
olycksöde öfver nästan liela den Svenska
jorden , då det onaturliga och förstörande
förhållande förefinnes, att Staten, som
borde upprätthållas af JNäringarne, tvärtom
måste genom lånebiträden upprätthålla
desse; då en allmän vanmagt återhåller
och förlamar så väl begagnandet
af Landets NaturfÖrmåner i allmänhet,
som de fleste andra industrie-företag; då
det representativa myntets värde är i ett
så starkt fallande, att flere ymniga skördar,
långt ifrån att upphjelpa detsamma,
knappast förmått att hejda dess fortfarande
försämring; då äfven delta mynt ej
kail anskaffas i föreslagen mängd , utan
att antingen en ytterligare försämring deruti
till vägabringas, eller ock ett nytt
skuldsättnings-system införes, då efter
min öfvertygelse de föreslagne uppoffring
ar ne för Canal-Verkéts fullbordan , blifva
ganska otillräckefige och Ständerna
således vid nästa Riksdag, skola finna sig
i en ännu större nödvändighet än nu ått
öka uppoffringarne'; då Statens värdighet
icke lider derigenom, att Staten på Ca
-
a88 Stats-Utskottets
nal-Verket uppoffrar blott så myc!;et som
den ban hålla ut med i längden, vore det
också endast ett par Hundrade Tusende
Riksdaler årligen; men då det deremot
torde verka lika menligt på Statens värdighet,
som på dess bestånd i längden
att den, för att öka denna summa med
i å 200,000 R:d., nödgats ännu mer försämra
dess redan nog försämrade finance-system,
och framför allt — då man
icke kan beräkna föliderne af det missnöje,
som sannolikt skall uppstå i landet,
om utöfver de redan beviljade stora
anslagen, äfven det hitintills vanliga
anslaget för Götha Canal skulle erhålla
en ytterligare påökning, och det just nu,
sedan Canalens öppnande blifvit firadt
med stora högtidligheter, och Nationen i
anledning deraf väntat sig, att desse anslag
skulle, om ej alldeles upphöra, åtminstone
ansenligt förminskas, hvilket
missnöje, inom oss sjelfve jag anser vara
vida bekymmersammare, ifall det får slå
djupa rötter, än alle de faror utifrån,
med hvilka man förgäfves har sökt att
imponera på oss, så ålägger mig ej blott
min öfvertygelse utan äfven min känsla
för Konung och Fädernesland, att protestera
emot någon tillökning i anslaget
för Götha Canal, utöfver det hitintills
vanliga af 3oo,ooo R:d. årligen. Tvärtom
anser jag den del af detta anslag,
som
Betänkanden.
289
korn ej kan tillvägabringas utan Statens
skuldsättning, eller utan ytterligare Myntförsämring,
böra utgå genom Bevillning,
så fördelad, att den drabbar endast den
/ del af Medborgare , som ega åtminstone
5oo R:d. Banco i behållen inkomst och
påföras dem under en särskild rubrik
i Debet-Sedcln. Den i utredningen beräknade
förlust af 1 ao,000 R:d. för hvarje
år som byggnaden, i följd af minskade
anslag, skulle förlängas, grundas på den
förutsättning, att samma vidsträckta plan
skulle följag, äfven om anslagen inskränkas;
meii om, såsom naturligt bör ske,
arbetsplanen inskränkes i enlighet med
anslagen på sådant sätt, att antalet afarbets-stationer,
och i följe deraf personalen
af Verkets Direction och Tjenstemän
xn. m. inskränkes, så kan arbetet drifvas
på en längre tid utan att derföre blifva
dyrare*
Såsom ett ytterligare stöd för min Öfvertygelse,
att Canal-Verket ej blir fullbordadt
med de påräknade medlen, får
jag anföra, att då, såsom jag förmodar,
man med säkerhet kan hoppas , att med
undantag af Forssviks-slusséns ombyggnad
, inga hufvudsaklig^ reparationer, som
gora Canal-Verket obrukbart, skola påen
längre tid förefalla, nämnde Sluss likväl,
4 Sami. 3 B. I()
sr
' ■ k
Stats-Utskottets
ej torde rätt länge ega bestånd, så skall
det utan tvifvel finnas vara med en klok
hushållning' och omtanka öfverensstämmande,
att heldre verkställa denna ombyggnad,
under byggnadsåren, eller innan
Canal-Verket till allmänt begagnande blir
öppnadt, än att uppskjuta ombyggnaden
några år, för att när den oundvikligen
förestår, göra Canal-Verket obrukbart
för ett par år, hvilket då skulle medföra
de kännbaraste olägenheter för den
nya rigtning åt näringarne, som förmodas
blifva den hufvudsakligaste vinsten
af anläggningen, och för detta ändamål
äro inga medel i förslaget beräknade.
När ändteligen Canalen på sådant sätt
är fullbordad, skall man utan tvifvel bevisa
nödvändigheten af att ombygga Trollhätte
Slussverk till lika dimensioner med
Götha Ganals. Åtminstone har jag svårt
att inse, hvarföre man med så mycken
kostnad gifvit Götha Canal större dimensioner
än Trollhätte Slussverk, så framt
det ej skedt i den afsigt, att detta sednare,
i sammanhang dermed skulle omhyggas.
Och hvar blir då gränsen för
uppoffringar åt detta enda håll?
Afsigten med detta anförande är icke
att dermed kunna uträtta något i hufvudsaken.
Jag har tillräckligt erfarit huru
Betänkanden. 291
striden aflöper mellan det allmänna bästa
och visse enskildte niägtige intressen,
elier rättare, huru dem emellan det icke
uppkommer någon strid; emedan Folkets
mest påräknade försvarare, i det afgörande
ögonblicket, antingen gå öfver", eller
draga sig undan, och lemna åt sitt öde
de få försvarare, som stå i det yttersta.
Jag har äfven erfarit, huru man vill gifva
Götha Canal ettså utmärkt rum ibland
Svenska Folkets angelägenheter, att alle
de öfrige måste vika för denna enda;
men jag har framburit min öfvertygelse,
och det är icke mitt fel, om denna öfvertygelse
förnekas , äfven af dem sorn
torde dela den : Likasom mången ansett
min Revisions-berättelse för år 1818 vara
förestafvad af begär att gynna Canalen,
så skall också mången anse detta
yttrande vara dicterat af en motsatt afsigt
; men de som så döma , bevisa derigenom
, att de sjelfva låta deras yttranden
bestämmas af deras enskilda afsigter.
Vid båda dessa tillfällen bär jag
bemödat mig, att uppdraga och framlägga
sanna förhållandet, lika obekymrad af
följderne deraf för Canalen som för mig
enskildt.
Mine Herrar! Om jag får återse, flere
af Eder vid den Riksdag, som förmodas
inträffa 5 år härefter, och om J då Lunnen
säga 111ig, att utgången vederlagt hvad
Stats-Utskotlets
jag nu anfört; så skall ingen lifligare Jin
jag, deråt lyckönska vårt Fädernesland,
2:0, sif Herr Bevislojis-Sccrcterarfni Stråhle„
Såsom Ledamot af de sammansatte Statsocli
Banco-Utskolten, är det min pligt att
yttra mig uti de vigtiga ämnen, sorn hos Utskotten
förekomma till öfverläggning'-, och jag
linner mig, ehuru gerna jag sådant hade önskat,
ieke kunna undgå, att äfven nu fullgöra
denna skyldighet i frågan örn ytterligare
anslag till fullbordande af Gotha Canal. Olike
äro de åsigter utur hvilka ämnet måste
betraktas. Å ena sidan manar NationaLstoltheten
och önskar, att ett stort företag icke
måtte lemnäs halfgjord!, att nu bevilja de ytterligare
bidragen och å den andra sidan
framstår den bedröfliga sanningen , att företaget
för det närvarande öfverstiger Folkets för
måga : å ena sidan visar sig en stor del af
Nationen , såsom delegare i denna inrättning
och fordrar att den egendom, som till Canalens
byggande på*god tro blifvit tillskjuten,
icke mätte tillintetgöras, utan att åtminstone
någon afkomst i framtiden deraf må kunna
påräknas; och å den andra står den ännu
större delen af Folket och vrkar med skäl ,
att icke nödgas erlägga större skatter för att
betacka förluster som andre enskildte personer
gjort, genom ett misstyckat företag. Jag
skulle således vara tvähågse hvilkendera meningen
jag borde följa, om jag icke ansåge
Betänkanden,
det; vara hvarje Representants åliggande, att
lemna alla afseenden på enskilda personers
fördel, eller förlust och blott till ögnamärke
antaga hvad som hatar hela Svenska Folket,
och det är i enlighet med denna grundsats
sorn jag skall söka utveckla mine tankar i
detta ämne,
Det fordras icke långvariga undersökningar
om Svenska Financernas tillstånd för att
finna , det ordningen deruti egenteligeh härrörer
deraf att man vejat använda tillgångar
der inga verkligen varit att tillgå: Man liar
begagnat Crcåit-Systemer, utan att ega Credit,
utgifvit räntelösa Skuldsedlar, kallade Bnncoelier
Riksgäldssedel’, utan att någon ökad
Penningeslock varit af behofvet påkallad. • Att
sådant kunde ske i nödens stund, då Piikets
bestånd var ifrågasatt, det kan icke förundra
någon Svensk, som känner sig färdig ätt uppoffra
allt för friheten och Fäderneslandet;
men att man sedermera kunnat vilja fortsätta
enahanda felaktiga System för att utföra stora
arbeten inom landet, det skall kanske för
våra efterkommande blifva oförklarligt, sedan
minnet af de krafter, sorn hänfört .Nationen
till ett sådant misstag, hunnit atjt försvinna.
Ändamålet med Götha Canal, skulle egenteligén
vara Handels och Näringars förkofran;
men huru har man sökt komma till delta
mål, då det sker med åsidosättande af ett annat
i Pcnninge-Väsendets stadga, utan hvilket
det synes omöjligt att Handel och Narin
-
/
Stats - Utuko i tets
gar kunna hinna något väsenteligt välstånd;
ty hvilken vill väl arbeta, då han icke vet
hvad den Egendom är värd, som han med
sitt arbete förvärfvar, och är säker alt få
behålla hvad lian lagligen erhållit? Det synes
således påtageligt, att Götha Canal hitintills
varit i strid med sig sjelf, att den
blifvit företagen förr än behofvet deraf varit
genom en ökad Production påkalladt, och
att tiden för Canalens verkliga nytta derigenom
blifvit ännu mera -aflägsnad.
Om Riksens Ständer vid 18 r 5 års Riksdag,
icke hade beviljat de begärdte Anslagen
till Götha Canal, utan i stället användt de
Summor, som genom Bevillning indtefvos,
och i afbetalning å Stats-Verkets skuld till
Banken ingingo, att genom reelt mynts förskaffande
consolidera Banken: Om Götha
Canal Discont-Direction icke hade utsträckt
Credit-Systemet tili ett fullkomligt Bankeroute
_ System och derigenom bragt de enskilda
Penninge-förhåilanderne i den största
oreda och Vållat ett ytterligare ålitande af
Bankens Credit för att afvärja någon del af
det onda; Om detta icke hade skedt, i hvad
tillstånd hade väl då vårt Fenninge-Väsende
nu varit? Månne man icke med säkerhet kan
antaga, att vi nu skulle häfva helt oell hållet
utplånat spåren af 1808 och 1 8oq årens Krig:
Att ett bestämdt myntvärde redan varit till—
vägabragdt och i följd deraf de sednare årens
gynnande förhållanden i landet återfört tref
-
JBetänkanden.
naden och välmågan, i stället att de nu nästan
blott-gifvit anledning till ytterligare klagan
öfver betryck och penningebrist. Om '
det icke lönar mödan, att nu med ånger se
tillbaka på hvad sorn skedt, och icke vidare
kan ändras, så mäste det likväl vara vår pligt
att begagna den erfarenhet vi vunnit och att
taga oss till vara för att genom fortsatte
misstag ytterligare försämra vår belägenhet.
Riksens Ständer hafva år iSi5, enligt
då af Canal-Bolaget framlagdt förslag öfver
arbetskostnaden, beviljat hvad som till Canalens
fullbordande skulle erfordras. Penningarne
äro använde, tiden tillähdalupen ,
men Oanalen — är icke färdig, utan ytterligare
1,750,000 R:d. begäres, utan säkerhet,
att icke när dessa penningar äro slut, nya
erfordras innan målet kan anses uppnått. Det
öfverstigér helt och hållet min förmåga, att
glömska beloppet af hvad sorn blifvit hegardt.
Det är icke eller min afsigt att bestrida det
Riksens Ständer skola bevilja anslag till Canalens
fortsättande; men jag har trott det
vara en pligt att undersöka, om några medel
linnas att till Canal-ärbetet anslå, utan att
anskaffandet cleraf kostar landet mera, än
som bör på ett sådant företag användas, och
om icke förluster af en alldeles oberäknelig
skada för Riket i framtiden kunna uppstå om
de begärdte anslagen nu beviljas.
Det synes vara allmänna meningen, att
landet icke längre mägtar att utbetala de dry
-
29ö
Stats-Ut skottets
ga slotter sora hitintills utgått och hvaraf en
stor del, ehuru vien i Stats-anslaget haft benämning
af att ,afgå på Stats-Verkets skuld
till Banken, likväl i sjelfva verket a 11 vä rails
till fortsättande af Gotha Canal och Bevillningens
minskande med den summa som hitintills
åtgått till Canalen, synes således idet
närmaste afgjord; hvarigenom denna hitintills
begagnade utväg upphör eiv Samlade fonder
finnas ej: Andra utvägar återstå således icke
än att gora skuld på ett eiler annat sätt.
TillgGpes Bankens vinst, så bibehålies den
varande Yex el-15 a ne o-s k n 1 d e u, sorn i sig sjelf
icke är annat an National-skuld, vid samma
belopp som hittills, eller kanske ökas, den
mäste framdeles af Landet på ett eller annat
sätt betalas, troligast gepom Bevillning, sorn
användes till räntor på Utländska Lån under
en eller annan form. Ger man ut nya Riksgäldssedlar,
ökas villervallan än mera, penningevärdat
faller, Stats-anslagen blifva otillräckliga
och för att fylla deni, måste säkert
nästa Riksdag Bevillningen okas, och dessutom
de u Ig i fne Riksgäldssedlarne af Folket
godtgöras. Af alla utvägar anser jag således
denna utväg för den sorn kostar Folket mest.
Att upplåna penningar emot 3 procent,
och ställa skuldsedlarne å vista, har jag trott
vara det enda and vändbara medlet; men äfven
detta medförer stora olägenheter och förvandlas
troligen framdeles uti en Riksgäld,
sorn kommer att blifva tryckande. Ett orden
ledigt
-
Bctunkanden.
teligt s k u I d s ä 11 n i n gs - s y S t é m medelst penningars
upplåtande på längre tid, kan, enligt min
tanka , icke tillvägabringa», utan att ega ett
fast myntvärde, och skall i annat lall ytterligare
minska crediten; alla vägar leda således
till samma mål, Rikets sättande i Skuld,
och då den sanningen torde vara obestridelig,
att Rikets krafter genom skuldsättning
minskas, lärer denna utväg icke utan högt
trängande nöd bora användas. Hvart man
kastar ögonen visar sig således endast mörka
utsigter för att kunna utfinna medel, som icke
betunga landet altför mycket; men ännu bedröfligare
visar sig förhållandet, om man föreställer
sig möjligheten deraf, om Sverige
olyckligen, skulle blifvit Öfverfallet med. krig,
innan den tidpunct inträffat, att Rikets financer
blifvit iordningbragte. Om ett krig inom
loppet af nästkommande 5 år skulle inträffa,
så måste Gotha Canal nödvändigt genast afstadna
för att troligen aldrig åter företagas.
Ändamålet förfelas, och endast skadan af de
medel man användt för att nå detsamma
återstår. Jag vet alltför väl att ett folk, sorn
vill försvara sig, kan göra det utan afseende
på goda eller dåliga financer, och jag hoppas,
med Guds hjelp, att vår belägenhet aldrig
kan blifva så förtviflad, att icke enighet och
mod förmå att upprätthålla vår sjelfständighet,
men tillståndet efter ett krig blir belt
olika, om ändamålsenliga eller forderfliga medel
nyttjas till penningars anskaffande der
19
*
Statsutskott e/s
till, Ar penn inge-väsendet i ovdningbragt, så
kunna vi lugnt motse hvad fara som oss kan
hota, och vara trygge att äfven efter slufadt
krig, finna välmågan snart åter infinna sig,
men i annat fall skola vi, utan de oundvikliga
olyckorna af ett krig, äfven vidkännas
dem af ett ännu mera förtärdt penninge-väsende,
dä fruktar jag, att vi endast kunna
motse brist och elände. Den som vill afvärja
faran, tänker deruppå i tid och later icke
den närvarande stundens lugn bortvända tanken
från kommande dagar. Uppskjutc vi fortsättningen
af Götha Canal, till dess vi magta
att af våra årliga inkomster sammanskjuta
medel till densammas fullbordande, så kunna
vi äfven, hvad äfven må inträffa, framdeles
fullborda detta stora företag. Sätta vi
oss åter nu i skuld för att bygga Canalen ,
och uppskjuta i stället att sätta vårt penninge-väsende
i ordenteligt skick, så blottställe
vi oss icke allenast för de största framtida
förluster, utan betaga oss kanhända till och
med förmågan, att kunna fullborda just sjelfva
detta stora arbete, för hvilket allt nu skall
uppoffras. För min del kan jag icke tveka
att sätta ordningen i Rikets penninge-väsende
i rummet framför Canalens fortsättande,
och då jag tycker mig finna att båda nu icke
kunna förlikas , måste denna sednare vika.
För min del kan jag således icke tillstyrka,
att något ytterligare anslag till fullbordande
af Götha Canal nu af Riksens Stan
-
Uctänkanden.
299
der beviljas, hvarvid jag dock tillstyrker, att
det må vara Directionen öppet att uppgifva ,
huruvida någon mindre kostnad kan erfordras
för att sätta den redan färdiga delen af Canalen
i fullkomligt skick, samt för att sluta
arbetet på den öfrige Canal-linien på ett sätt
att det åter kan företagas, när Riksens Ständer
dertill finna sig ega medel att anvisa,
eller Bolaget sjelf skulle vilja sådane tillskjuta,
hvarefter Riksens Ständer kunna yttra sig
huruvida den Summa, sorn till sådana kostnaders
bestridande erfordras, må af Bankens
vinst för nästa år utgå ; samt att Riksens Ständer
nu förklara, det de framdeles vid en kommande
Riksdag, vilja, när Rikets tillgångar
sådant medgifva, utse nödige medel för att
fortsätta Canal-byggnaden, derest Bolaget dessförinnan
icke skulle finna sig ega förmåga.
Man invänder genast, att, genom uppskofvet
af Canal-arbetet, kostnaderne framdeles
skulle blifva betydligt större ännu. Delta
är väl möjligt och till och med troligt,
ehuru äfven dessa förluster genom en klok
administration torde kunna betydeligen minskas
; men det är enligt min tanka alldeles
ostridigt, att desse förluster aldrig kunna
jemnföras med den ökade National-välmåga ,
som ett ordnadt penninge-väsende bör tillvägabringa,
och om kostnaderne äfven framdeles
skulle något förökas, skola desamma
vida lättare då af landet utgöras, än den
mindre kostnaden för det närvarande. Upp
-
3oo
Stat s-Utskott ets
skofvet skall som sådant, i alla hänseenden, slå
ut till Nationens fördel,
Åtskillige befara äfven, att ett uppskof
skulle vålla att Canal-arbetet aldrig biefve
åter företaget. Är detta sant, så måste det
vara det största bevis på företagets oduglighet;
och då nian undersöker alla de medel
som blifvit använde för att få företaget att
fortsättas, skulle man nästan vara färdig att
tro, att upphofsmännen sjelfve ansett nyttan
af Canalen vara tvåtydig; .men jag kan för
min del icke tro, att så förhåller sig , utan är
fastmer öfvertygad, att Nationens Ombud vid
en kommande Riksdag, icke undandraga sig
att bevilja de utgifter, sorn de finna Nationens
krafter kunna uthärda.
Med säkerhet förutser jag, att min mening
ieke kommer att blifva pluralitetens ;
men detta har lika litet nu som vid andra
tillfällen kunnat afhålla mig ifrån, att fritt
yttra min öfvertygelse, utan anspråk att dermed
verka på andras.
3:o. Jj Herr Öfver-Hof-Predikanten Doctor
Hedren.
Vid del föreslagna byggnads-biträdet till
fortsättning och fullbordan af Götha Canal,-  anser jag det af Herr Revisions-Secreteraren
Stråhle tillagde vilkor vara ganska välgrundadt
och nyttigt, till förekommande af framtida
