# ID: svediakorp-gov1860
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 38,367
# sentences: 873
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Vtskottets Betänkanden. i52i
väckte motioner, dels om Lots-och Båk
afgifternes nedsättning, dels angående de
sammas användande, vid förnyad föredragning,
nu af Utskottet bifölls, aflemnade
Herr Grosshandlanden Eckhoff till Protocollet
en så lydande reservations skrift:
’’Jag anser, att Lots- oell Båkmedlen böra
användas till det ändamål, hvarföre de åro
uppburne, eller Sjömärkens underhällande,
och det så mycket mer, som det i allo öfverensståmmer
med Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t. af den
27 Martii 1810, hvaruti det heter:” Att Lots
”och Båk Inrättnings fonden, egenteligen
”bestämd att bestrida kostnaderne vid Båkars
’’och öfrige Sjömärkens underhållande, nyas
''uppbyggande, Krono Lotsarnes aflöning,
”flere sådanes antagande, nya farvattens
”eller Lotsleders inrättning, m. m. måtte
''till sitt ändamål användas, samt i Riks
”Staten få sin sårskildte Tittel, kunnande
"likväl medlen , som i Stats Contoiret infly"ta,
äfven till andra allmänna behof anländas,
men med vilkor, att hvad Lots"fonden
i sådan händelse förskjuter vid
"annat tillfälle dit ersåttes, och emellertid
"beräknas såsom dess fodran hos Stats Verket’’
Och som detta Riksens Ständers beslut ej
år genom något följande åndradt, anser
jag det ega full kraft och verkan till?
x5a2 Stats-Utskottets Betänka/iden.
vidare; hvaremot det skål till motionens
afslag, som Höglofl. Utskottet begagnar, at
nemi. inkomsten år beråknad i det af nu
varande Stander gillade inkomst betänkandet,
i min tanka alldeles icke kan håfva
föregående Stånders beslut.
Utan stod af ofvanåberopade Riks Ståndens
underdåniga skrifvelse och för de behof,
som deruti detailleras, hade visserligen
Kongl. Maj:t. icke mot Grundlagen
förhöjt en af de ordinarie Titlarnes inkomster,
och då, genom denna åtgärd, förenämnde
Riks Ståndens skrifvelse 1810 vunnit
sanction; anser jag för min del, att
den gjorde motionen fortjenar mera afseende,
ån Stats Utskottet dervid fåstat.
Jag inser vål fördelen deraf, att alla
Statens inkomster beråknas i Stat; men då
utan ofvan upptagne förbehåll, det måtte
vara hvarje skattdragandes rått, att ega
en motsvarande förmån för sitt bidrag till
Staten, så hade jag förmodat finna, det äfven
nu böra iagttagas. Men ehuru, på den för
Försvars Verket anslagne million, utgifter
utgått för Lots Verkets aflöning och till
Båkars reparation år Ig2,i R:dr 4000;
saknar jag dock allt anslag till nya Båjkars
byggande och reparerande, hvartill
jag anser, att minst 6 a 7000 R:dr borde
på Tredje Titteln och Lotseri Staten upp
-
Stats-Utskottets Betänkandeil. 15a3
förås. Det vore vål märkvärdigt, om den
forhöjda för skeppsredare verkligen kånbara
Båk och Lots medels afgiften skulle
förklaras böra öka Statens inkomster, då
deremot ändamålet för forhöjningen, Båkens
byggande, ej komme i fråga”
Och skulle detta särskildta yttrande,
hvaruti Herrar Santesson och Winberg till
alla delar instämde, på begäran medfölja
till Respective Riks Stånden. Stockholm
som ofvan
Ex Protocollo
V. Karström.
N:0 265.
Ankom den 28 Junit i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
Gust. Montgomerys motion, om
tillökning i anslaget för Modell-kammaren
och Mechaniska
Sch olan.
Hos Högloft Ridderskapet och Adeln,
har Herr Gustaf Montgomery sökt visa den
stora nytta för det allmänna, som beredes
genom de 2:ne i hufvud-Staden befintliga
Inrättningar, Modellkammaren och Mecchaniska
Sochlan, men hvilka icke skola
kunna med behörig verksamhet uppfylla
rääf Stats-Utskottets Betänkanden.
f ■
ändamålet, i anseende till brist på nödige
medel, emedan till den förra funnos anslagne
endast 100 R:droch till den senare 375 R:dr.
hvarmed skall bestridas reparation af gamla,
samt anskaffning af nya modeller, Aflöning
för en Directeur och 3:ne Lärare,
hvartill kommer den oundvikliga uppassningen,
underhållande af Instrumenter och
Materialier samt dessutom årligen till 2:ne
Stipendier sammanlagdt 100 R:dr för de
Elever, som genom nya uppfinningar och
skicklighet sig utmarka, Och som någon
låmpelig förhöjning i detta ringa anslag
syntes nödig, har Herr Montgomery härtill
föreslagit en årlig Summa af 1,500
R:dr, att fordelas af den Authoritet som
har Öfver-Styrelsen dervid, äfvensom en
lika stor, på en gång utgående, Summa
till Modellkammar- husets reparation, efter
med System gjord och af erfarenheten
anvisad plan, hvarigenom beredes allmänheten
en lätthet att bese desse Inrättningar,
och uppfinningar, hvilka nu till en stor
del ligga dolde för de egentlige Idkarne,
Och har Höglofl. Ridderskapet och Adeln
remitterat ärendet till åtgärd af Stats Utskottet,
I anledning häraf får Utskottet upplysa,
att enligt Staten för Mechaniska Scholan,
hvilken vid 1815 års Riksdag flyttades
från Staten för dc fria konsternes Akademi
Stcits-Utskottets Betänkanden. i5a5
under Kongl. Landtbruks Akademien, utgöres
denne Stat afen Directeur samt Architect
för Bro-och vattenbyggnader ,som njuter
Lön på Staten för fria konsternes Akademi;
en Lärare i Theorien, en dito för
practiken samt för undervisningen om modellernas
sammansättning och en dito för
Machine-ritning, hvilka hvardera njuta 100.
R:dr i arfvode. 2:ne Stipendier, dem Akademien
eger att disponera till Studerande,
som genom skicklighet och flit sig utmärka,
det ena å booch det andra å 40 R:dr
samt till Materialier och Verktyg 75 R:dr;
utgörande sålunda hela Statsanslaget 477
R:dr årligen. Att detta anslag, vid nu varande
förhållande, icke motsvarar ändamålet måste
af Utskottet erkännas, men som Utskottet,
iden ordning 42. §. Riksdags Ordningen
föreskrifver, förskaffat sig underrättelse,
att Kongl. Landtbruks Akademien, hvaraf
Mechaniska Scholan utgör en del, disponerar
icke obetydliga tillgångar, bör intet tvifvel
uppstå, att Kongl. Akademien deraf företrädesvis
framför andra mindre angelägne
ämnen, anvisar hvad för denna del af
dess omfattning erfordras, men hvartill Utskottet,
vid StatsVerkets knappa tillgångar,
anser sig icke kunna föreslå något ytterligare
anslag, utöfver hvad redan bestås.
Hvad beträffar Herr Montgomerys Förslag
om anslag för en gång af 1,500 R;dr
i5a6 Stats-Utskottets Betänkanden.
till Modell Kammare Husets reparation, så
synes af de Utskottet meddelte uppgifter,
att Kongl. Lantbruks Akademien redan för
detta ändamål anvåndt 1,267 R:dr 3 sk. 6 rst.
hvadan något särskildt anslag dertill lärer
desto mindre erfordras som, i händelse
Akademiens tillgångar ej skulle medgifva
den ytterligare utgift, som för denna
reparation kan finnas nödig, den samma
synes bora bestridas af den för byggnader
och reparationer å Kronans Publike hus
i Hufvud-Staden å Stat anslagne Summa,
hvilket allt till Riksens Höglofl. Ständers
profning vördsammeligen hemstålles.
Stockholm den 26. Junii 1823.
Ankom den 2 Julii i8a3.
N:0 266.
Utlåtande, i anledning af Herr
Huldbergs Memorial, om inköp
för allmänna medel af framlidne
Professor Acharii efterlemnade
Ört-oell Lafsamling.
U.i Protocolls utdrag af den i:sta Mardi,
har Wällöf!. Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet
remiterat ett Memorial afHerrP.
V. Huldberg, deruti han föreslagit, att en
Stats- Ut skottets Betänkan den. i52rj
af framlidne Professoren och Riddaren
Ackarius efterlemnad Ort-och Lafsamling,
som skall vara af stort varde, måtte inköpas
lör att låggas till det af Kongl.
Maj:t i Nåder inråttade Riks Musaeum och
köpesumman, den Herr Huldberg förmåldt
vara betydligen nedsatt under Samlingens
verkliga varde, af allmänna medel anvisas
med 5,000 R:dr Banco.
I anledning häraf får Stats-Utskottet
yttra, att. enär berörde samlings beskaffenhet
och verkliga värde icke blifvit undersökt
och vitsordadt af Wetenskapsmån,
hvilket ovilkorligen bör föregå innan afgöras
må, om den bör för det allmännas
räkning inköpas och köpeskillingen bestämmas,
kan i sådant sakens skick, Utskottet
icke tillstyrka, att någre Stats-medel dertill
måga anslås; hvilket vördsamligen
hemstålles till Riksens Höglofl. Ständers
ompröfvande. Stockholm den 26 Junii
1823-
Ankom den 2 Julii 1823.
N:o 267.
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar,
vid Utskottets yttrande,
i fråga om| Ämbets och
i 5?8 Stats-Utskottets Betänkanden.
Tjeustemåns behof, att innan
70 års ålder taga afsked, med
oalkortadt åtnjutande af innehafvande
Lön.
I anledning af gjorde anmärkningar, hos
Högvordige Preste-Ståndet, och Wallof!.
Borgare Ståndet, vid Stats-Utskottets utlåtande
ofver Pastor Primarii Herr Doctor
Wallins motion, om Ämbets och Tjenstemåns
behof, att före 70 års ålder kunna
lemna Tjensten med tillgodonjutande at
hela Lönen, hafva bemåldre 2:ne Stånd
återremitterat frågan till Utskottets åtgärd;
varandes hos Högvordige Preste-Ståndet
anmärkningen stödd på de grunder, som
för motionen blifvit anforde_, samt inom
WålIofl, Borgare-Ståndet åter yttradt, att
den föreslagne, men af Utskottet icke tillstyrkte
nedsåttningen af Terminen för Civile
Tjenstemåns afskeds erhållande med
hela Lönen ifrån 70 till 65 års ålder, vore
en lämplig dispence från hvad författningarne
nu stadga, intill dess den ifrågavarande
nya pensions Inrättningen komme
till verkställighet; Och att enär för
öfrigt meningen icke år, att nu varande
Ämbets och Tjenstemän skulle tvingas att
i denna Inrättning deltaga, torde i alla fall
frågan om deras Pensions ålder böra särskildt
Stats-Utskottets Jietänkanden. i52g
behandlas, utan afseende på hvad vid
nämnde Inrättning årgöres.
Utskottet får häruppå vördsamt svara
, att då motionairen , vid den föreslagne
nedsåttningen af Terminen från 70 till 65
års ålder, vid hvilken afsked med full
Lons åtnjutande skulle få tagas, fästat
det vilkor, att Ämbets eller Tjenstemannen
borde med lagligt Läkare betyg bestyrka
sig vara i sjukligt och försvagadt tillstånd;
så syntes Utskottet det någon allmän förmån
i detta hänseende icke skulle tillskyndas
Ämbets och Tjenstemanna Corpsen.
Enligt Kongl. Kungörelsen den 29 Junii
1798 ega de Ämbets och Tjenstemän,
hvilkas primitiva Lön utgör 600 R:dr i
Contant eller goöR:dr i Indeldte Räntor,
då de vid 60 års ålder åro af Sjukdom
oförmögne, att i Tjensten fortfara, undfå
Pension, svarande emot \ af innehafvande
Lön, den indeldte likväl endast till
dubbelt belopp i penningar beräknad; Och
då vid anförde förhållande, en Ämbetsman,
som vid 65 år icke kunde styrka
sig vara af sjuklighet uturståndsatt att qvarstadna
i Tjensten, i alla fall Porst vid 70
år egde att med bibehållande af hela Lönen
taga afsked, fann Utskottet den foreslagne
förändringen föga kunna uppfylla
det åsyftade ändamålet, samt att, ytterligare
i43o Stats-Utskottets JBetänkanden.
sårskildte stadganden i detta ämne böra
undvikas, sedan den långe afsedde pensions
Inrättningen för Civil Staterna nu snart
kan komma till verkställighet, hvarigenom
behofvet varder afhjelpt på ett sått, som
jemnar de olika forhållanden, hvilka uppstått
genom tillkomsten af de flere förordnanden
härutinnan, som blifvit medelade,
intill dess en allmän författning kunde
vidtagas och fond för Pensions-Cassan
åstadkommas. Och finner Utskottet sig icke
heller kunna frånträda denna tanke, hvilket
dock vördsamt öfverlemnas till Riksens
Höglofl. Stånders beprofvande. Stockholm
den 26 Junii 1823.
Ankom den a Julii i8a3.
N:o 268.
Utlåtande, angående tillämpningen
af författningen om de
Ämbets och Tjenstemåns rättighet,
som fylt 70 års ålder,
att behålla Lönen vid afskedstagandet
TT
ill Stats-UtskottetharHögvordigePresteståndet
reputterat Herr Professoren Fröbergs,
Stats-Utskottets ÉeiänkaHctetu i§3f
bergs, utaf flere Ledamöter inom Ståndet,
understödde motion, att sedan genom
Kongl. Maj:ts på Rikets Stånders underdåniga
tillstyrkan, den 13 Martii 1770, utfärdade
Nådiga Circulair Bref de vid Lands
Staterne tjenande Ämbetsman, blifvit försäkrade
att efter fylde 70 lefnads och 30
tjenste år, få vid afskedstagandet i sin öfriga
lifstid bibehålla hela lönen i Men genom
Rikets Ständers* vid sist förflutne
Riksdag, vidtagne Och af Kongl. Maj:tS
genom Nådig kungörelse den 11 October
1819 faststålde författning, ofvannåmnde
stadgande blifvit i 'så måtto ändradt, att
den afskedstagande Civile, så vålpenninge
Löntagaren som den indeldte, endast skulle
vara berättigad till stadgad pension af
enahanda Lönbelopp, som dess vederlikar
inom Collegierna, då han vid fylde 70 åt
tillbragt minst 30 år i oafbruten tjenst-^
göring, Utan att 1819 års författning innehåller
något undantag i afseende på äldre
innehafvare af Lands Stats Syslor med indeldte
Löner; det måtte, enär ingen Lag
eller stadga bör hafva retroactiv Verkan
den ändring eller tillägg deri göras, att de
som vid 1819 års författnings kungörande,
uppnått minst 60 år, hvaraf de tillbragt
20 vid tjensten, böra efter 70 lefnads och
4 Sami, 98
i53a Stat.'i-Utskottets Betänkanden.
30 tjenste år få tillgodo njuta förmånen i
1770 års stadgande härom, under hvars
aspecter de emottagit tjensten, och i förlitande
på hvilken, de qvarstannat i dess
utöfning, heldst i vidrigt fall, en verklig
orättvisa skulle utöfvas mot desse Åldrige
Tjenstemän, hvilket icke vore förenligt
hvarken med Rikets Ständers värdighet,
eller deras afsigt då de bestämde förändringen.
Stats-Utskottet får i anledning häraf
upplysa att, på sått dess utlåtande angående
pensions Inrättningen för Civil Staten
upptager, hade redan vid 1756 års Riksdag
fråga blifvit väckt, om en pensions
Cassa för Civile Ämbets och Tjenstemän,
om verkställigheten hvaraf Riksens Ständer
år 1770 anhöllo, och att, emedlertid
afskedstagande Ämbetsmän vid 70 års ålder
skulle få till godo njuta hela Lönen,
hvilket genom det åberopade Circulaire
Brefvet, af den 13 Marii samma år, i Nåder
bifölls; Hvarefter Kongl. Maj:st vidare
i 5:te puncten af dess Nådiga förordning
den 24 Januarii 1778, angående Lön Staternes
förbättring, förklarade det Ämbetsmän
af nämnde ålder, som långe och vål
tjent, skulle ega tillgodo njuta berörde
förmån intill dess någon författning, hvarpå
Kongl. Maj:st ville vara betänkt, kunde vidta
-
Stat.s-Utskottets Betänkandeti. i533
gas, hvarigenom orkeslöse och vålförtjente
Ämbets och Tjensteman med någon bärgning
vid afskedstagande kunde hugnas.
I följd häraf hafva och både penninge
Löntagande och de med indeldte Loner
forsedde Civile Ämbets och Tjenstemän
tillgodo njutit sådan rättighet, att vid afskeds
undfående, efter uppnådd 70 års ålder,
behålla Lönen, hvaremot efterträdaren
i tjensten fått åtnöjas att tjena utan,
eller med förut innehafvande Lön, under
den afgångne Tjenstemannens lifstid, intill
år 1812, då, i anledning af Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse den 11 Julii,
Kongl. Maj:st under den 3 December samma
år, täcktes i nåder förordna, detsådane
Civile Ämbets och Tjenstemän, samt
Betjente, som fylt 70 år och undfått afsked
med hela Lönens bibehållande, skulle
få öfverflyttas på allmänna Indragnings
Staten att densamma åtnjuta, på det Lönen
vid verket måtte qvarblifva till deras
förmån som de afgångnes sysslor erhölle.
Enär detta stadgande hade blifvit tillämpadt,
icke blott till penninge Löntagarne,
utan ock till de indeldte, funno Riksens
Ständer vid Stats regleringen, sista
Riksdag, sig böra derå fästa uppmärksamhet
och förklarade i underdånig skrifvelse
i534 Stats-Utskottets Betänkanclen.
den io Juna 1818, det de val ansågo sådant
icke rakt stridande emot gällande författningar,
men att likväl, i afseende på
de indeldte Löntagarne i allmänhet, omständigheter
förekommit, som föranledde
att taga forhållandet för framtiden under
närmare bepröfvande, hvarvid finnes, att
de handlingar, som legat till grund för
Riksens Ständers beslut vid 1812 års Riksdag,
utvisade, att det samma egenteligen
haft till föremål de Låntagande Civile Ämbets
och Tjenstemånnen i Rikets Hof-Råtter
och Collegier, samt öfrige publike verk
på Rikets Stat, utan att fråga varit väckt
ojn utsträckande häraf till Lands-Staterne;
uppå hvilka, med flere anförde skål och
jemnförelser af den indeldte och den med
penninge Lön försedde Tjenstemannens rättighet
och behof af Statens understöd då
de gått ur dess tjenst, Riksens Ständer funno
den jemnkning häruti både böra och skäligen
kunna ega Rum, till beredande af
ett råttvist förhållande dem emellan, att
den indeldte Löntagaren, vid afskedstagandet
efter uppnådde 70 år och 30 års tjenstetid,
skulle åga, på allmänna Indragnings
Staten uppbära så stor pension, som svarar
emot hvad hans vederlike af den penninge
Löntagande Civile Åmbetsmanna Staten
i Lön på Stat åtnjuter, samt att hvarken
Stats-Ut skottets Betänkanden. i535
han dervid egde skålig anledning till klagan
öfver mindre inkomst ån hans vederlikar,
eller Staten kunde sågas hafva brustit
i den förbindelse den samma år skyldig
den åldrige Tjenstemannen, hvilket
beslut ock af Kongl. Maj:st gillades, uti
nådig skrifvelse den 25 Junii samma år,
på grund hvaraf Circulaire Bref derom till
allmån efterrättelse af Kongl. Kammar Collegium
utfårdades under den 11 October
1819-
Då nu ofvan åberopade Kongl, förordning
af den 24 Jan. 1778) angående
den då verkstålde reglering af Lönings
Staterne, hvilken författning egenteligen
ligger till grund för Ämbets och Tjenstemåns
rått, att efter fylde 7° ar a%a från
syslan med full Lön, beståmmer denne
rättighet endast så långe och intill dess en
annan författning i ånmet kunde vidtagas,
hafva följaktligen de Ämbets och Tjensteman,
hvilka befinnas vid den ålder,
som motionen afser, varit ifrån tillträdandet
af innehafvande syslor underkastade
vilkoret af ett sådant förnyadt stadgande
härutinnan; Och kan alltså tillämpningen
af åberopade 181£) års författning till dem,
som derefter tagit eller taga afsked icke anses
verka retroactift till förlust af någon bestämd
fördel; i hvilket fall åter nu ifrågastålde
i536 Stats-Ufskottets Betänkanden.
rättighet, med lika skål borde sträcka sig
till alla som före 1819 hade ingått i tjenst
vid Lands-Staterne, utan afseende på den
ålder de innehade då denne förändring med
pensions rättigheten vidtogs. Wid en sådan
förklaring af 18*9 års stadgande, som
nu år föreslagen, skulle ock förmånen för
den indeldte Löntagaren blifva ökad derigenom,
att han, emot hvad 1778 års Kongl,
förordning medgaf, kunde lemna åt efterträdaren
full Lön och erhålla en dylik på
allmänna Indragnings Staten, samt Statsverket
i följd deraf belastas med dubbla
Löner, till fullt belopp efter indelningen,
vid många Lands Stats Syslor, hvilket
Riksens Ständer, enligt deras yttrande vid
1818 års Riksdag, hvarken förut hade medgifvit
eller då funno sig kunna bevilja
annorlunda, ån till likhet med hvad penninge
Löntagaren bestås. Den yrkade ändringen
häruti skulle alltså, och till förekommande
af Statens alltför kännbara gravation
fordra att den indeldte Löntagarens
rättighet helt och hållet återfördes till hvad
1778 års författning stadgade, så att efterträdaren
finge tjena utan eller med sin förra
Lön; Men hvartill icke heller synes skål
sedan, i anseende till de olägenheter, som
varit följden deraf att Lön för den tjenstgörande
Lands Stats Tjéftstemaiinen längre
Stats-Utskottets Betänkanden. 153^
tid kunnat saknas, Riksens Ständer föreslagit
och Kongl. Maj:st i Nåder gillat samt
låtit utfärda ifrågavarande författning.
Stats-Utskottet finner, vid desse förhållanden,
sig icke kunna tillstyrka bifall
till hvad i ofvanberörde hänseende år föreslaget,
utan anser det böra bero af de
sårskildte skål ock omständigheter, som för
en eller annan Tjensteman kunna förekomma,
huruvida undantag från det allmänna
stadgandet härutinnan, må, efter
det Riksens Ständer, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition, derom sig yttrat,
finnes ega rum: Hvilket vördsamt
hemstålles till Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 27 Junii 1823.
N:o 26g.
Ankom elen 2 Julii 1S23.
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande
, angående bidrag af Staten
till Pensions Cassa-Inrättning
för Civile Ämbets och
Tjenstemän.
Vid Utskottets den 3:dje nåstl Maj.
afgifne Betänkande öfver Kongl. Maj:ts
j 538 Stats-Utskottets Betänkanden,
Nådiga Remiss i fråga om bidrag afStaten,
till inrättande af en Pensions Cassa får Ci->
vile-Ämbets och Tjenstemän, hafva anmärk-*
ningar blifvit gjorde hos Håglöf! Ridderskapet
och Adeln, Hågvårdige Preste Ståndet,
och Tållofl. Borgare Ståndet, i anledning
hvaraf ärendet blifvit återremitteradt.
Då Utskottet alltså till fårnyad åtgärd det
samma företagit, har Utskottet funnit desse
anmärkningar icke åsyfta någon fårminskning
i de bidrag ai Staten, sorn
blifvit fåreslagne, utan hufvudsakligen
vara föranledde af de Reglementariske
grunder och föreskrifter, hvilka det af
särskilde Committerade uppgjorde förslag
till Inrättningen innehåller, samt Utskottet
i korthet upptagit till upplysning, om ändamålet
och beskaffenheten af denna Pensions
Cassa. Och enär anmårkningarne
dervid, genom discussionerne hos Riks
Stånden, redan till betydlig del blifvit besvarade,
återstår för Utskottet allenast, att
i de frågor, som kunna tarfva någon
närmare utveckling, upplysa förhållandet.
I sådant afseende förekommer hvad hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit
anfurdt, dels om Herrar Landshöfdingars,
med flere högre Ämbetsmäns, uteslutande
från deltagande i denna Pensions Inrättning,
på den grund, at de innehafva för
-
Stats-Utskottets Betänkandcn. i53<)
troende Sy slör samt högre Löner, hvarvid
förekomme, att åfven ringare Ämbetsmän,
såsom de der åro anstälde vid Konungens
Cabinett och de Utrikes Beskickningarne,
enl. 35 § Regerings formen innehafva
förtroende Tjenster, dels angående
denne Cassas formerande i närmare
likhet med Arméens Pensions Cassa, i afseende
på de högre Ämbetsmännens delagtighet
uti inrättningen, dels om Håradshöfdingars
Pensions rått och dels om sättet
och vilkoren vid tillvågabringandet af
anstalten, så at de nu i tjenst varande
deruti måga ingå, och densamma jemväl
utsträckas till Tullverkets Stat m. m.
Enär, på sått Utskottets förra betänkande
upptager, Kongl. Maj:st. i Nåder öfverlemnat
det utarbetade projectet til}, inrättningen,
endast i afseende på de föreslagne
bidragen dertill af Statens medel
och formerandet af Cassan, så vål hvad
angår de blifvande delegarne, som vilkoren
i öfrigt, jemte det Reglementariske
härutaf, beror på pröfning, sedan vederbörande
vid Civile Staterne hörde blifvit,
fann Utskottet sig icke egenteligen böra
ingå i vidare granskning, af hvad som
sålunda upplysningsvis bilfvit meddelt och
syntes icke förr kunna bestämmas, ån
tillgångarne för Intåttningen blifva gif
-
i54o Stats-Utskottets JJetänkanden.
ne, heldst den samma hufvudsakligen skall
grundas på deltagarnes egne tillskott.
Hvad angår Pensions råttigheten för
Landshöfdingarne jemte de högre Ämbetsman,
som innehafva förtroende Syslor,
eller högre värdighet och Löner, ån att
lämpligt funnits, att de uti denna Inrättning
kunnat intagas, så afgifver nu Utskottet
särskildt utlåtande öfver Kongl.
Maj:st. sedermera erhållne nådiga Remiss
uppå flere Herrar Landshöfdingars underdåniga
ansökning, rörande desse Ämbetsmans
Pensions rått, och får i öfrigt harvid
uplysa, att ehuru Committerade på
den anförde grund, att de högre Ämbets
vårdigheternes intagande i denna inrättning
efter Lönerne, skulle rubba den mera
låmpliga successiva proportion, som finnes
de öfrige Ämbets och Tjenstemanna
graderne emellan, och antingen borttaga
allt för stort belopp af de samfåldte tillgångarne,
eller och föranleda, att Pensions
beloppet för det höga Ämbetet icke komme
i något förhållande till behofvet, ansett
sig icke böra föreslå särskildt Class
fördelning åt sådane högre Ämbetsmän,
eller att inrättningen stråckes längre, ån
till Råds Ämbeten, finnes härvid likväl
iakttaget, att de högre Ämbetsmännen, då
de uti lägre grader varit delegare i Cassan,
Stats-Utskottets Betänkcnidén. i54t
ega bibehålla sin Pensions rått i den Class
de sålunda tillhörde, i likstämmighet med
hvad som eger rum i Arméens Pensions
Gassa, hvarföre ock den i sådant afseende
gjorde Anmärkning synes förfalla. Varande
åter Troman inom Kongl. Cabinettet
och Cancelliet uttryckligt upptagne, nemi.
uti 2:dra Classen, Förste Secreterarne i
Konungens Cabinet för utrikes Brefvexlingen,
samt de till Kongl. Cancelli- Expeditionerne
hörande Tjensteman i sine vederbörlige
Classen Och låra för öfrigt de
till beskickningarne hörande Åmbetsmån
komma att, såsom förut pensionåras å
Staten för rappellerade Ministrar.
Håradshöfdingarne åro åter upptagne
bland vederlikar i 3:dje Classen; men något
närmare bestämmande af rättigheten
och skyldigheten för nu varande Åmbetsoch
Tjenstemän att ingå uti Inrättningen,
ån det af Committerade föreslagne, synes
hvarken förenligt med rättvisa och billighet,
eller närmare befordra ändamålet,
hvars ernående år af synnerlig vigt både
för Statens tjenst samt dess Civile Ämbets
och Tjenstemanna Corps framtida fördel
och säkerhet, samt ej längre synes böra
fördröjas af den anledning att förändring
af Personalen år ifråga, emedan Pensionairernes
antal rättar sig efter de Contri
-
1542 Stats-Utskottets JBetänkanden.
buerandes, vare sig större eller mindre i anseende
hvartill Utskottet ej eller finner detsårskildteUtskottets
åtgärd i detta amne år nödig.
De hos Högvördige Preste Ståndet gjorde
erindringar innefatta att Commiterades
förslag till Pensions Inrättningen vore 1:0
mindre säkert calculeradt. 2:0 mindre billigt
till sine grunder, och 3:0 mindre
tjenligt för ändamålet j hvilke anmärkningar
alltså endast afse det Reglementariske;
Och ehuru Utskottet år öfvertygadt, det
Inrättningen i sin verkställighet blifver, under
noggrant öfvervägande af förhållanderne,
så reglerad som säkerheten fordrar
och med billighet delegarne emellan ofverenståmmer,
samt tillgångarne kunna medgifva,
har likväl Utskottet, med anledning
af desse Anmärkningar, trodt sig
böra tillstyrka den förändring, i io:de puncten
af Förslaget, att, i stället för femton,
20 effectiva tjenstår skola, vid den utsatte
lefnads åldern, utgöra minimum för rättigheten
till Pension.
Beträffande åter de hos Vållofl. Borgare
Ståndet gjorde anmårkningarne, får
Utskottet jämväl åberopa, hvad i afseende
på det Reglementaira vid denna intåttning
redan blifvit yttradt, med förklarande i
öfrigt, att då ifrågavarande förslag egentligen
afser de på Rikets Stat allönade
Stats-UtskottetS Betänkanden. 1543
Civile Ämbets och Tjensteman, men Utskottet
likväl funnit sig bora ifråga ställa
att Stådernes Tjenstemän icke skäligen bora
ifrån Inrättningen undantagas, så vida de
underkasta sig enahanda afgifter som de
öfrige, kunde dock sådant dess mindre
ovilkorligen tillstyrkas, som frågan, hvad
den angår, i likhet med hvad föreslaget år
i afseende på andre utom Riks Staten lånade
Ämbets-och Tjenstemän, såsom till
exempel Tullverkets med fl. beror på deras
hörande, samt närmare pröfning af
Pensions Cassans omfattning, jemte öfriga
förhållanden. Utskottet får nu härvid tillägga
det förslag, att sedan Kongl. Maj:st,
i nåder faststålt de vilkor, hvarmed Städernes
Ämbets- och Tjenstemän böra ega
rått, att blifva delegare uti denne Pensions
Gassa, dock endast på deras hörande må
ankomma, huruvida de vilja uti inrättningen
deltaga.
Sluteligen får Utskottet anmäla, att dess
förra Betänkande år bifallet af Hedervärda
Bonde Ståndet den I5:de sistlidne Maij,
samt vördsamt öfverlemna detta yttrande
till Riksens höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 26 Junti 1823-
1544 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:0 270.
Ankom elen 2 Julli 1823.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Majas- nådiga Remiss uppå
Landskamererarens Hr. Kammarrätts
Rådets m. m. A. Ekelunds
ansökning, om dess Pensions
rått vid afskedstagande!:.
Hos Kongl. Maj:t har Landskamereraren
i Westmanlands Län, Herr Kammar
Rätts Rådet och Riddaren af Kongl.
Vasa Orden A. Ekelund i underdånighet
anhållit, att då han, som na snart upnår
en ålder af 71 år, derutaf 52 blifvit
tillbragte i Kronans tjenst vid berörde
Lands Stat och nära 33 år i egenskap
af Lands Kammererare, likmätigt Kongl.
Circulaire Brefvet, af 10 Martii 1770,
hade varit berättigad att vid afskedstagandet
efter hunne 70 år, behålla hela
indeldte Lands Kammererare Lönen för
sin återstående tid; men lian i följd af
Riksens Ständers sista Riksdag vidtagne
samt af Kongl. Maj:t den 25 Junii 1818
faststälde Författning, nu skulle undfå
Pension endast svarande mot den Lön
Kammererare i Kongl. Kammar Collegium
åtnjuta; det täcktes Kongl. Maj:t uppå
Stats-Utskottets Betänkanden. 1545
af Sökanden anförde skäl, i nåder försäkra
honom, att vid afskedstagande få
tillgodonjuta den rättighet till fulla Lönens
bibehållande i sin lifstid, hvarvid
han, i stöd af högst- berörde Circulaire
Bref samt dess år 1790 erhållne Fullmagt
å Landskamererare Sysslan sig tryggat,
lieldst han derförinnan ej vågade
taga afsked. Och har Kongl. Maj.t efter
det Dess och Rikets Stats Contoirs underdåniga
utlåtande häröfver blifvit infordradt,
genom Nådig remiss den 16
nästl. måndag, öfverlemnat handlingarne
i ämnet till Riksens Ständers Stats Utskott
till det afseende omständigheterne föranleda.
Uti åberopade utlåtande har K ongl.
Stats Contoiret anfördt att Lands Kamereraren
Herr Kammar Rätts Rådet Ekelund,
likmätigt förenämnde Circulaire Bref
af år 1770 samt 5 Morn: i Kongl. Förordningen
den 24 Januarii 1770, hade egt
rätt att vid afskedstagande!, efter upnådde
70 års ålder, få i sin öfriga lifstid
bibehålla hela Lönen på Stat såsom Pension,
så framt desse författningar ännu
voro gällande. Men då den förändring
deruti i afseende på de med indeldte Löner
försedde Lands Stats Ämbets och Tjenstemänner
blifvit, uppå Riksens Ställ
-
1546 Stats-Utskottets Betänkanden.
ders sista Riksdag gjorde underdåniga
hemställan, vidtagen genom Kongl. Bref-*
vet den 26 Junii i8i8och Kongl. Kammar
Collegli derpå grundade Kungörelse
af den 11 October 1819, att Lands Kamrerare
, som hädanefter erhöllo afsked vid
jo års ålder och 3o års tjenstetid, ega
undfå lika pension med Kamerarere i
Rikets Collegier; så ock ehuru Kammar
Rätts Rådet Ekelund, under dess långa
tjenstetid af mer än 00 år, alltid ådagalagt
mycken skicklighet och förtjenst uti
de honom uppdragneTjenstemanna befalningar,
vågade dock Kongl. Stats Contoiret
icke gifva anledning till någon
ändring eller undantag för honom uti
hvad genom Kongl. Majrts och Riksens
Ständers sammanstämmande beslut vore,
tiliallmän^efterrättelse, herutinnanfaststäldt
hälst ett sådant undantag skulle blifva
praejudicat för alla öfrige vid Lands Staterne
med indelte Löner försedde Tjenstemän
och Betjente, att likaledes därom
göra ansökning; hvarjemte Kongl. Stats
Contoiret upplyst, att den för Sökanden,
efter nu gällande författningar, belöpande
pension till likhet med hvad Kamererare
i Collegierne efter innevarande års
Stat uppbära i Lön skulle utgöra 8o4
R:dr 36 sk., men deremot Lands Kamrerare
-
Stats-Utskottets Betänkanden. *5 47
rerare-Lönen efter nästi. års Markegång
bestiga till 1278 R:dr 16 sk 6 rst.
Stats-Utskottet, som, uti särskildt utlåtande
af denna dag, vidare utvecklat
grunderna för den sednast utfärdade författningen
i detta ämne samt, på anförde
skäl, funnit sig icke kunna tillstyrka någon
allmänt gällande förändring deruti;
har åter trodt sådant hvarken kunna eller
böra hindra Riksens Stander, att, vid särskildte
förhållanden,['och der ett lika billigt
sorn råttvist afseende på en sann
förtjenst så fordrar, medgifva undantag
från den stadgade generella principen
för Ämbets- och Tjenstemäns pensionerande
af Staten, på ett likstämmigt och
jemnförligt sätt. Och då i nu förevarande
fråga, om Kammar-RättsRådet Ekelund
förekommer, att han vid den tid då 1819
års Författning härom i början af år
1820 utkom, var nära 70 år gammal,
och redan hade oberäknad 11 jenstgöringen
i lägre grader, under 3o års tid
bestridt dess innehafvande Lands-Kamererare
Sysla, samt att Kammar-Rätts
Rådet vid denne trägne och magtpåliggande
tjenst, efter hvad kongl. StatsContoiret
jemväl vitsordat, med mycken
skicklighet och förtjenst städse fullgjort
hvad honom ålegat, men, oagtat den
99
1548 Stats-Utskottets JBetänkanen.
förhoppning, hvartill han kunnat ega
anledning, att vid hela Landskamererare-Lönenför
lifstiden blifva bibehållen,
nu i följd af en på allmänna grunder
tillkommen förändring i förre pensionsFörfattningarne,
skulle viddess upphunne
högre ålder och behof att, efter en
så nyttig använd tjenstetid, njuta en
sorgfriare ålderdom, icke kunna lemna
Syslan utan kännbar uppoffring af dess
Löninkomster5 så har Stats-Utskottet ansett
desse särskilde omständigheter skäligen
föranleda till det tillstyrkande ,att
Riksens Höglo fl. Ständer hos Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställa, att det undantag
från tillämpningen af 1819 års
Författning måtte för Kammar-RättsRådet
Ekelund göras, att han får tillgodonjuta
hela dess Landskamererare-Lön å
Stat såsom pension för dess öfrige lifstid,
då han från syslan tager afsked hvilket
vördsamt underställes Riksens Högloft.
Ständers bepröfvande. Stockholm d. 27
Junii 1823.
NtO 271»
Ankom den 3 Julii 1833.
Utlåtande öfver gjord Motion,
Stats-Utskottets Betänkanden. i549
angående förre Härads-skrifvaren
Johan Santessons pension.
JH[edervärda Bonde Ståndet liar, genom
Protocolls-Utdrag den o:dje nasti.
Martil, till Stads-Utskottetsåtgärd remitterat
Riksdags-Fullmägtigens från Jönköpings
Län And. Sandstens Memorial, hvaruti
förmäles, att förre Härads-skrifvaren
i Ostra Härad af nämnde Län Joli. Santesson
, som den i5 September i8i3 erhållit
Afked med Pension, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 17 förutgående
Augusti, tillbelopp af 58 R.dr 7 sk 8 r.
blifvit af Kongl. Stats-Contoiret vägrad
utbekommandet deraf för 4:de Qvartalet
af år i8i3 till och med 1816 års
slut, på den grunden, att Santesson icke
inom den i Kongl. Förordningen den
g:de December föreskrifne tid anmält sig,
0111 utfående deraf; Och då bemälde Härads-skrifvare,
som efter nära 3o års tjenstetid,
nu snart upphunnit 70 års Alder
samt med Hustru och Sex Barn befinner
sig i stor torftighet, af Sjukdom och
okunnighet om prtescriptioristiden varit
hindrad att ordentligt uttaga Pensionen;
Så hade. Sandsten såsom Riksdagsman
från orten icke kunnat neka honom dess
156o Stats-Utskottets Betänkandeti.
biträde, att söka Ståndets medverkan dertill,
att Santesson genom Riksens Ständers
åtgärd kunde få tillgodonjuta den
för ofvanämnde tid, af 3^- år innestående
Pensionen, såsom en gång till hans
understöd på ålderdomen beviljad.
Wid handläggningen af denna fråga
har Stats-Utskottet inhemtat, att sedan
Härads-skrifvaren Santesson den i5 September
1813 erhållit Kongl. KammarColiegii
Afsked, med rättighet, i följd af
Kongl. Brefvet d. 17 Augusti samma år,
att tillgodonjuta Pension utaf den genom
Kongl. Kungörelsen den 29 Junii 1798
anslagne årliga summa af 10,000 R:dr,
till sådane Tjenstemäns Pensionerande,
hvilka inom 70 år nödgas för sjuklighet
taga afsked, och hvilken Pension i
mån af Santessons ålder och Tjenstetid,
skulle svara mot hälften af innehafde
Lönen jemte Mantalsskrifnings provisionen,
uträknad efter g års medium, så
hade väl Santesson först den 22 Aprill
1816 anmält sig hos Kongl. Stads-Contoiret
till utfående af Pensionsbeloppet,
från och med 4:de Qvartalet af år x8i3
men dervid ej bifogat vederbörlig uträkning
af Lands-Contoiret i Länet öfver
Mantals - skrifnings provisionen; hvarefter
han å nyo den i8:de Februarii x 818
Stats-Utskottets Betänkan den. i55i
ingaf ansökning, om utbekommandet deraf
då Kongl. Stats-Contoiret, som emedlertid
genom särskilde skrifvelser den
i4 Maij och den 16 Augusti 1816, hade
från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Orten infordrat dels berörde uträkning
dels och Santcssons Afsked jemte qvittencerna
å de afgifter, hvilka borde erläggas,
men hvilka sednare ej insändes, under
den utte Augusti 1818 företog Målet
till pröfning, dervid Sanlesson ansågs
berättigad utbekomma Pensionen endast
från 1817 års början, utgörande ett belopp
af 58 R:dr 7 sk 8 rst. om året,
som den 18 i samma Månad anordnades
till utbetalning, i anseende hvartill Sanlesson
alltså för 1810 års 4:de qvartal till
och med 1S16 års slut eller för 3 ^ dels
år kommit att sakna Pensionen under de
i praescriptions-författningen stadgade vilkor,
nemi. intill dess Rikserts Ständer
sammankomme och efter fordringens beskaffenhet
pröfvat huruvida särskildt
anslag till godtgörande deraf kunde hevi
11 jas.
På grund af hvad sålunda blifvit
upplyst finner Stats-Utskottet, att förre
Härads-skrifvaren Santesson, vid tillämpning
af ofvan åberopade Kongl. Kungörelse,
om viss tid inom hvilken fordrin
-
i552 Stats-Utskottets Betänkanden.
gar hos Statsverket böra uttagas, hade
försummat i behörig tid göra anmälan
om utfående af dess pension för 4:de
Qvartalet af år i8i3 samt hela året 1824
men att Santesson, som den 22 April
1816 ingaf ansökning derom, må kunna
anses hafva sin rätt öppen till utbe'
kommande af pensionen för åren 1 8 15
och 1816. Och då härvid jemväl förekommer,
att den summa af 10,000 R:dr
som, efter hvad ofvanberördt är, genom
1798 års Kongl. Kungörelse blef anslasen
till Pensioner af denna beskaffenhet
O
åt Civile Staterne, till den del som icke
för året utgå, reserveras och afsättas till
fond för den ifrågavarande Allmänna
Pensions-Inrättningen åt nämnde Stater;
samt hvad sålunda blifvit innehållet af
förre Härads-skrifvaren Saniessons Pension,
utgörande tillsammans 189 R:dr
11 rst. deremot tillgodokommit berörde
fond, från hvilken alltså borde utgå hvad
Santesson af den innehållne Pensionen
må finnas böra v utfå; Så har Stats-Utskottet,
sorn vid detta förhållande anser något
Specielt eller nytt anslag härtill icke
kunna tillstyrkas, trott sig, i betraktande
af de härvid sig företeende särskildte
omständigheter, böra föreslå, det
Riksens Ständer måtte i underdånig
-
Stats- Utskottets Betänkanden. 1553
het hemställa till Kongl. Majits nådiga
bepröfvande, om icke bemälde förre Härads-skrifvare,
med afseende för öfrigt
på dess intygade sjukliga och medellösa
tillstånd, kunde utbekomma deninnestående
Pensionen utaf nämnde fond;
Hvilket dock vördsamt öfverlemnas till
Riksens Höglofl. Ständers pröfning.
Stockholm den 27 Junii 1823.
N:0 272.
Antom den □ Julii i8a3.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga remiss, i fråga
om Häradshöfdingars Pensions
rått.
Tili Riksens Ständers Stats-Utskotts åtgärd,
i sammanhang med frågan, om en
allmän Pensions-Cassa-Inrättning för Rikets
Civile Ämbets- och Tjenstemän, har
Kongl. Majit, genom nådig Remiss den
5 nästlidne Martii, öfverlemna! Häradshöfdingens
Herr Lagmannen Johan Torhjornssons
i underdånighet gjorde ansökning,
att sedan, likmätigt Kongl. Brefvet
den 26 Junii 1818 och Kongl. KammarCollegii
derpå grundade Kungörelse af
i554 Stats~Utskottets Betänkanden.
den 11 October 1819, i anledning af
Riksens' Ständers vid 1809 och 1810
samt 1812 årens Riksdagar gjorde underdåniga
hemställan, blifvit beslutit, att Ämbets-
och Tjenstemän, som efter uppnådde
70 år, undfått afsked med Lönens bibehållande,
måga öfverflyttas på allmänna
Indragnings-Staten till åtnjutande af lika
stor Pension, på det Lönerne måtte vid
Verken qvarblifva till deras förmån, som
de afgångnes Syslor bestrida; Och Riksens
Ständer vid 1818 års riksdag jemväl
medgifvit tillämpning häraf till
Lands-Staterne, i så måtto, att en Ämbetsman
med indeld Lön, när han, efter
3o års tjenstgöring, vid 70 års ålder tager
afsked, må likaledes på allmänna
Indragnings-Staten uppbära så stor Pension,
som svarar emot hvad hans vederlike af
den Penninge Löntagande Civil Åmbetsmanna-Staten
i Lön på Stat åtnjuter;
det måtte, i följd häraf, Häradsllöfdingar,
hvilikas lönings-inkomst, finnes af
en särskildt beskaffenhet, så att de icke
kunna hänföras, hvarken till den penninge-löntagande,
eller med indeldte Löner
försedde Tjenstemanna-CIassen, tilläggas
Pensionsrätt i mån af vederlikars,
men icke blott efter Rang-ordningsnuntraerns
jemförelse, utan hufvudsakligen
Stats-Utskotlets Betcinkanden. 1555
efter de trägnare göromålens mängd och
vigt samt Ämbetets mångfaldiga och magtpåliggande
föremål m. m. Anhållande
Herr Lagman Torbjörnsson, i afseende
på dess ålder af 66 år samt 44 års tjenstenstetid,
det Kongl. Maj:t i nåder täcktes
bestämma den grad efter hvilken
Häradshöfdingar, hvilka taga afsked, kunna
vara berättigade till Pension på allmänna
Indragnings-Staten.
I anledning häraf får Stats-Utskottet
upplysa: att den uti Kongl. Förordningen
af den 24 Januarii 1778 stadgade
rättighet för Ämbets och Tjenstemän, att
vid 70 års ålder undfå afsked med hela
Lönens bibehållande, såsom varande en
allmän förmån, äfven egt rinn för Häradsliöfdingarne
hvilka dock ej begagnat
sig deraf, emedan deras Lönen af Staten
endast utgöra 75 R:dr, utom Boställe i
en del Domsagor, samt Häradshöfdingens
egentliga inkomster bestå i Expeditions-Lösen.
Då Riksens Ständer vid sista Riksdagen
medgåfvo, att den vid 1812 års
Riksdag bestämde öfverflyttning af 70
års Ämbets- och Tjenstemän på Allmänna
Indragnins-Stalen, skulle tillämpas
äfven för Lands-Staterne eller demedindelte
Löner försedde, under den af Rik
-
Stats- Utskottets JBetänkanden.
sens Ständer likväl utstakade jemnförelse
med hvad deras vederlikar bland de
peninge-löntagande Ämbets- oell Tjenstemännen
vid Rikets ColleEner och Publi
O
que
verk i Pension erhålla, blefvo väl
Häradshöfdingarne icke upptagne, enär
de i anseende till deras löningssätt, icke
kunna till indelde Löntagare hänföras.
Men uti det förslag till Pensions-Cassainrättning
för Civile Staten, hvaröfver
Utskottet till Riksens Ständer afgifvit
yttrande, äro de uppförde, att efter sin
Tjenstemannagrad, blifva delegare i Cassart,
och erhålla enahanda Pension, sorn
deras vederlikar i 3:dje Classen, der
Pensions-beloppet kommer att utgöra Boo
R:dr årligen. Och som denna rättighet,
med de villkor och på det sätt berörde
förslag innehåller, tillgodokommer äfven
dem, som redan upphunnit en högre ålder
än den af 60 år, hvilken är antagen
för Pensions tillträdande, samt Häradshöfdingar,
som förr än Inrättningen
kan taga sin början, begära afsked och
finnas berättigade att behålla Lönen,
ega att åtnjuta förmånen deraf, i likstämmighet
med hvad författningarne emedlertid
medgifva; så anser Stats-Utskottet
sm icke kunna föreslå, att moon an
O
7 O
nan eller särskildt rättighet i detta hän
-
Stats-Vt skottets Betänkanden. 1557
seende utöfver hvad desse Tj enstemän
hittils haft att påräkna, må vid sådant
förhållande bestämmas; Hvilket dock vördsamt
hemställes till Riksens Höglofl. Ständers
bepröfvande; Och lärer underdånigt
svar härom, i sammanhang med frågan
om Pensions-Inrättningen, aflåtas.
Stockholm den 27 Junii 1823.
Utlåtande ofver Kongl. Mairts
Nådiga remiss, uppå flere Herrar
Landshöfdingars underdåniga
ansökning, om desse Ämbetsmäns
Pensionsrått vid afskedstagandet.
H os Kongl. Maja hafva flere af Herrar
Landshöfdingarne, uti underdånig ansökning,
anfört, huruledes under närvarande
Riksmöte åtskillige motioner hos
Riks-Stånden blifvit väckte, örn behofvet
för Löntagande Ämbets-och Tjenstemän,
att då de för ålderdom, svaghet eller andre
orsaker nödsakas taga afsked innan
uppnådde 70 år, njuta Lönen såsom Pension
för deras återstående lifstid, samt i
N:o 273
Ankom den 2 Julii 182
1558 Stats-Utskottets Betänkandetu
anledning deraf anhållit, om nådig Proposition
till Riksens Ständer, att den
Pension som Landshöfdingarne vid 70 års
ålder tillkommer, kunde få beräknas på
det sätt, att en Landshöfding, som vid
60 års ålder erhåller afsked, tillädes
w. ' ÖO
del, vid 65 år ~ delar och vid 70 års
Alder hela omförmäldte Lönebeloppet,
såsom årlig Pension, hvarigenom icke
allenast de afskedstagande hugnas med
Kongl. Majus Nådiga omvårdnad då deras
Ålder nekar dem längre tjenstgöring,
titan äfven Staten vinner samt Kongl.
Majit sättes i tillfälle att tidigare i befordringsväg
uppmuntra kraftfulle unge
män, som i annat fall, ehuru egande
användbara kunskaper och insigtcr, ofta
måste afbida en tid då deras håg och
krafter redan äro i aftagande: Och har
Kongl. Majit genom Nådig remiss den
3o sistl. April till Stats-Utskottet öfverlemnat
denne Ansökning, till det afseende,
som derå kan fästas i sammanhang
med den till Utskottet förut remitterade
fråga, om en allmän Pensions-reglering
för Civile Staterne.
Stats-Utskottet, sorn redan innan
denna Nådiga remiss ankom, hade till
R iksens Höglofl. Ständer afgifvit dess
yttrande öfver förslaget till en Pensions
-
Stats-Utskottets Betänkandén. i55g
Inrättning för Civile Ämbets- och Tjenstemän,
får alltså nu särskildt anmäla
förevarande fråga och deruti sig utlåta.
Den i Kongl. Förordningen af den
24:de Januarii 1778 Ämbets- och Tjenstemän
i allmänhet tillagde rättighet, att
då de länge och väl tjent, vid 70 års
ålder taga afsked, med hela Lönens bibehållande,
blef på sätt Stats-Utskottet i
särskildt yttrande af denne dag, upplyst
utaf Riksens Ständer vid sista Riksdag ifrågastäld,
samt uppå deras underdåniga anmälan
, af Kongl. Majit genom Nådigt
Bref den 2 5 Junii 1818 i så måtto förändrad
, att Landshöfdingar, sorn uppnått
nämnde Alder och tjent 3o år, ega vid
afskedstagandet undfå Pension, svarande
emot en Stads-Secreterares Lön eller
2,346 R:dr 32 sk. med ^tillökning efter
Riksmarkegångspris för derunder begripne
260 Tunnor Sp. utgörande för innevarande
år 487 Ridr 24 sk. eller tillsammans
2834 Ridr 8 sk.
Enligt det förslag, som blifvit utarbetad
t af särkildte Committerade till ofvannämnda
Pensions-Innrättnincj, komma
o *G
Landshöfdindarne och sådane Ambetsmäpi,
hvillka inehafva de högre värdigheterne
och Lönerne i Staten, icke att
i mån deraf erhålla Classfördelning i
T-- ' : - ; ' v ; \
t _
»
i56o Stats-Utskottets Betänkande
denna Cassa, men då de snccessive genomgått
lägre platser inom Civilen och
derunder alltså varit Contribuerande
till Cassan, äfven sedermera tillhöra inrättningen
i den Class hvari de förut
stodo, samt deras Pensions-rätligheter derutöfver
i afseende på deras sednare förhållande
till Staten blifva beroende af
särskild pröfning och reglering; i afseende
hvarpå åter förekomme, att Landsliöfdinge
platserne ofta beklädas af Militaire
Ämbetsmän, hvilka förut äro delagtige
i Arméens eller Amiralitets Pensions-Cassorne
och således icke under
den förut tilhyggalgde tjenstemanna-banan
deltagit i Civil Statens PensionsCassa
samt att afgifternes retroactiva erläggande
på en gång för att blifva berättigad
till pension, vore för dessa Ämbetsmän
allt för kännbart. Och hafva
Committerade, då de på sådane med flere
anförde skäl funnit sig böra utesluta
amovible Åmbetsplatserne från denna inrättning,
dervid förutsatt, att när för
Stadsstyrelsen ansetts nödigt att visse
högre Åmbeten kunna sålunda förklaras
ledige och med andre personer besättas,
Staten deremot äfven särskildt förser sådane
Ämbetsmän med det i hvarje fall
efter omständigheterna lämplige under
-
Stats-Ulskottets Betänkanden. i56i
häll, dä de antingen titan egen ansökning
från sine Ämbeten skiljas, eller
och i anseende till liög ålder anse sig
icke vidare förmå dem utöfva och äro
i behof af Statens understöd, och hvilken
förmån, såsom belöning för ett vigtigare
allmänt värf icke vore beroende
af den i af följd egne afgifter beredde delagtighet
i Pensions-Cassan.
Hvad nu angår Herrar Landshöfdingarnes
ansökning, örn en sådan förändring
i nu gällande Författningar rörande
Pensions-rättigheten för Civile
Staternes Ämbets- och Tjenstemän, att
Landshöfdingarne äfven innan upnådde
70 år skulle ega taga Afsked med bibehållande
utaf idel vid 60, delar vid65
och hela Lönen vid 70 års ålder; så
möter dervid, att, såsom ofvanberördt
är rättigheten att tillgodonjuta indelte Lönerne
upphört, och i stallet blifvit bestämd
en pensionsrätt, svarande mot hvad
Stads-Secreterare i Lön uppbära; samt att
den nu sökte förmånen, om den beviljades
Landshöfdingarne , icke skäligen
kunde vägras alla andre Ämbets- och
Tjenstemän med indelte Löner i förhållande
derefter.
Då ändamålet med den ifrågavarande
Pensions-inrättningen för Civile Staterne
i65s Stats-Vtskottets Uetcinkanden*
är, att omsider, i stället för de tid efter
annan gifne särskildte och olika stadganden
om desse Staters Pensions-rätt,
som blott tills vidare varit medgifven
sådan den åtnjutits, måtte på bestämde
grunder vidtagas en allmän författning
härom, samt Landshöfdingars och öfrige
högre Ämbetsmäns rättighet i detta hänseende
åter, i anseende till deras olikaförhållanden
till Staten, särskildt bestämmas,
så anser Stats-Utskottet någre vidare undantag
härvid icke böra ega rum, såsom
mo.tverkande berörde syftemål; Egande
emedlertid intill dess en sådan allmän
Författning kan blifva vidtagen, de nu i
tjenst varande att tillgodonjuta hvad förre
stadganden medgifva, Stats-Utskottet finner
sig alltså icke kunna tillstyrka bifall
å Herrar Landshöfdingars ofvanberörde
ansökning, hvarigenom åter en rubbning
i föreskrifterne, om Pensions-rättigheten
skulle uppkomma, som aflägsnade ändamålet
af en generel princip härutinnan;
Men då likväl det synes i afseende derå
för framtiden nödigt, att deri pensions-rätt,
hvilken enligt Committerades
förslag skulle desse Ämbetsmän tillkomma,
utöfver och oberoende af den pension,
som, i följd af förut egande delaktighet i
den
Stats-Utskottets Betäiikandm. i653
dennyaCassan, kunde dem däruti tillkomma,
må varda närmare bestämd; hemställer
Stats-Utskottet, det Riksens Ständer, i
anledning af förevarande ansökning i
underdånighet öfverlemna till Kongl.
Majus nådiga åtgärd, att jemväl i denna
del låta utarbeta ettförslag till allmänt stadgande
för framtiden, i sammhang med
författningen om pensions-inröttningen
för Civil Staten, hvilket dock vördsamt
öfverlemnas till Riksens Höglofi. Ständers
bepröfvande. Stockholm den a6
Junii 1823.
N:0 *74*
Ankom dea a Julii 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om
Pension åt framlidne RiksRådet
Grefve Liljencrantzs
Dotter Friherrinnan Tornerhjelm.
Ifrån Kongl. Majits har Stats-Utskottet
fått emottaga Nådig Proposition, af denaö
sistl. Januarii, om beviljandet af Pension
åt framlidne Herr Rikg-Rådet m. m. Grefve
4 Sami. 2 B. j q q
3 654 Steits-Utskottets Betänkanden.
ZAljencrantzs Dotter Friherrinnan Maria
Charlotta Tornerhjelm, varande denna Proposition
af följande innehåll:
Hos Kongl. Maj:t har Friherrinnan
Maria Charlotta Tornerhjelm, Dotter af
framlidne f. d. Riks-Rådet, Presidenten
xn. m. Herr Grefve Johan Liljencrantz
i underdånighet anhållit, att, såsom obemedlad,
varda i Nåder förhulpen till en
lifstids-pension af 5oo R:dr, att utgå från
hennes Faders, för omkring y år sedan
inträffade död; hvarvid Sökanden, jemte
H err Riks-Rådets förtjenster af Riket,
åberopat en honom af Högsalig Konung
GUSTAF III gifven försäkran, att intet
af hans barn skulle komma att lida
nöd, äfvensom det i alla tider vanliga
bruket af Pensioners tilldelande åt RiksRådens
Enkor eller Döttrar, när beliofVet
sådant påkallat.
Ehuru, då Friherrinnan Tornerhjelm
ar gift Kongl. Maj:t, ej kunnat bevilja
henne, mot Pensions-Författningarne ,
någon större eller mindre årlig Pension,
eller å ansökningen fästa annat omedelbart
afseende, än att sökanden för hvartdera
af de sistförflutne åren i Nåder tillagts
en oafkortadgratifieation af 25o R:dr
på Extra Utgifs-Fonden, finner dock
Kongl. Maj:t Sig af förekomne beve
-
Stats-Utskottets lietänkanden. i G 55
kailde omständigheter uppmanad * ätt ej
låta ensamt härvid bero.
Det är i allmänhet äldre tiders erfarenhet,
feom den nyare eger att tackä
för sin stigande upplysning eller sitt förbättrade
skick; Och det bör ej nekas,
ätt ju Herr Riks-Rådet Grefve Liljen -  crantz, genom ovanliga egenskaper, och
det förtroende, som desse tillvunno honom,
mägtigt inflöt på sin Samtids Statsceconomiska
åsigter och förhållanden. Sysselsatt,
än med beredandet af HandelsCoxrtmunicationer,
än med Spannmåls bristens
och den hotande hungersnödens
afhjelpande, än åter med införandet af
frihet i inrikes Spannmåls-hahdeln Samt
af ordning och stadga i Rikets myntväsende
och penningeverk, röjde Iian i
hvarje förvaltningsgren sällsynt skicklighet
och egenytta j förenade med det varmaste
patriotiska nit * hvilket ej hpphörde
titan med hans lif.
Kongl. Maj:t, öfvertygad, ätt Fadrens
förtjenst skall säkrast understödja
Dottrens bön, föreslår således Riksens
Ständer, att anvisa Friherrinnan Tornerhjelm,
född Liljencrantz, en årlig Pension
till någon mildring af hennes behöfvande
tillstånd.
Kongl. Maj:t förblifyer RikseriS
1656 Stat,s-Utskottets Betänkandeti.
Ständers Stats-Utskott med all Kongl. Nåd
och ynnest välbevågen. Datum Ut Supra.
CARL JOHAN
C. D. Skogman.
Det bör utan tvifvel icke lemnäs åt
förgätenheten, huruledes framlidne f. d.
Riks-Rådet Herr Grefve Liljencrantz, med
sine kunskaper och sitt varma patriotiska
nit, fördelaktigt inverkade på Fäderneslandets
samtida och efterkommande
förhållanden; och ehuruväl Dottren Fru
Tornerhjelm såsom gift icke eger någon
bestämd rättighet till pension af Staten,,
har Stäts-Utskottet likväl ansett de skäl.
Kongl. Maj:t uti Dess ofvanintagne Nådiga
Proposition framstält, ådagalägga den
förbindelse Staten eger, att icke lemna
henne blottstäld för behofven; hvarföre
Utskottet tror sig böra tillstyrka, att
med afseende på hennes aflidne Faders
för t jens teir emot Fäderneslandet, henne
må beviljas en Pension på allmänna
Indragnings-Staten af z5o R:dr årligen
ifrån nästa års början, och så länge hon
deraf kan finnas i behof; hvarom underdånig
anmälan hos Kongl. Majrt lärer
böra göras. Dock varder detta till Rik:-
Stats-Utskottets Betänkande/i. iGoy
sens Högloft. Ständers bepröfvande vördsamligen
liemstäldt. Stockholm den 27
Junii 1S20.
N:C) 275.
Ankom den 5 Julii i8a3.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets
Utlåtande i fråga om nedsättning
af Ärendet för Svartsjö
Kongsgård.
Vw Stats-Utskottets, den 10 sistlidnemänad,
gifne utlåtande i anledning af
Kongl. Majus Kådiga remiss uppå Grosshandlaren
Veners underdåniga ansökning,
om nedsättning af Arrendet för Svartsjö
Kongsgård, hafva anmärkningar inom
Högloft Ridderskapet och Adeln blifvit
gjorde, hvilka föranled t till ärendets återremitterande;
Och får Utskottet i anledning
häraf vördsamt anmäla, att dess
ofvanberörde utlåtande blifvit bifallet af
Högvördige Preste- och Yälofl. BorgareStåndet
den 21, samt af Hedervärda
Bonde-Ståndet den i5 i samma månad;
h varigenom frågan likmätigt 69 f. af Regeringsformen
redan är afgjord, och
i658 Stats-Ut skottets Betcinkanden%
sålunda icke kan till vidare pröfning af
Utskottet upptagas, Stockholm den 27 Jain
ii 1823»
N:o 276,
Aflt-om den 5 Julii 182?.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets
yttrande, om föreslagen nedsättning
af Controll-btåmpelafgifterne
å Metaller,
grund af åtskilige gjorde anmärknin-,
gar, har Yälofl, Borgare-Ståndet återeniitterat
frågan, om nedsättning af Controll-stämpel-afgiften
å Guld,- Silfver-,
och Tenn-arbeten; hvarom Utskottet, under
den g sistlidne Maji, afgifvit dess
utlåtande; men sorn detta utlåtande af de
3:ne öfrige Piespective Riks-Stånden re^
dan blifvit bifallet, nemligen af högloft
Ridderskapet och Adeln den 15:de, af Högvördige
Preste-ståndet den 21, och af
Hedervärda Bonde-Ståndet likaledes d. 15 i
samma månad, och ärendet alltså, likmätigt
6g f af Regeringsformen, redan är afgjordt,
har Utskottet icke kunnat det-.
Stats-Utskottets Betänkanden. *65p
samma till vidare handläggning upptaga;
hvilket Utskottet härmedelst skolat vördsammeligen
anmäla. Stockholm den 27 Julii
1823.
NiO 277.
Antom ien 5 Julii i8a3.
Utlåtande, angående Höganäs
Stenkols-Verks understöd af
Staten.
Stets-Utskottet har fått mottaga följande
;
Kongl, Maj:ts Nådiga skrifvelse,
rörande användandet af det
Höganäs Senkols-Verk beviljade
understöd. Gifven Stockholms
Slott den 25 Januarii
1823.
§Jedan, under åberopande af Riksens
Ständers den 6 Junii 1818 vidtagne beslut,
att, till bedrifvande af arbete å en
vid Höganäs Senkols-Verk nödig befunnen
ny Schachtsänkning, delegarne tinder
fern års tid, räknad från följande årets
början, skulle, mot vissa faststälda vilkor,
få af Tullraedlen årligen oafkortadt
i66'o Stats- Utskottets Betänkatiden.
uppbära i5,00t> R:dr eller för alla åren
tillsammans 75,000 R:dr Banco, Verkets
Intressenter i underdånighet anhållit, ej
allenast att utbekomma de för år 1819
anslagna i5,ooo R:dr, utan och att varda
understödda med ett förskott elier
Lån af 3o,ooo R:dr, hvilken summa,
vid anstäld undersökning, pröfvats ytterligare
oundgänglig för Yerkets upphjelpande
och tillbörliga drift, förordnade Kongl.
Maj:t den 28 Martii sistnämde år om första
postens utbetalande, inot de Trenne
Sökande Intressenternes, En af rikets
Herrar, Ofverste Marskalkens m. m. Herr
Grefve E. Ruuths, Bergs-Rådet A.v. Wallrendorffs
och Bruks-Patronen C.v. Wahrendorffs,
en för alla och alla för en,å Bolagets
vägnar, afgifvande förbindelse att
uppfylla de vid understöddets beviljande
fästade förbehåll, att Schachtsänkningen
inom förloppet af de stadgade fem åren
borde vara nedkommen till undra kolflötsen,
samt att Bolaget, i händelse det,
vid slutlig undersökning, funnes hafva eftersatt
sin skyldighet, i afseende på arbetets
behöriga fulländning, ovägerligen
förpliktades , att den lyftade summan till
Stats-Verket återbära, äfvensom Kongl'.
Maj:t, under den 22 Maji, på särskildte
bevekande skäl, i Nåder tillät Bolaget
Stats-Utskottets JBetänkanden. i66r
att, genom successif anticipation å de
fyra återstående årens anslag, från och
med Junii månad 181g, till och med Junii
månad 1821, uttaga 2000 R:dr i månaden,
samt uti derefter på hvarandra
följande Tolf månader, eller intill den
1 Julii 1822, Ett Tusende Rrdnnånadtligen,
mot åliggande för Intresemerne,
att hafva, inom sistberörde tid, fullbordat
Schachtsänkningentill undra kolflötsen,
vid förut bestämdt äfventyr, och med
enahanda borgens ansvar, jemte förbindelse
att inför Bergs-Collegium styrka,
det arbetet hvarje år tillbörligen fortskridit.
Nära tvänne år voro förflutna, då
General Lieutenanten m. m. Herr Grefve
J. De la Gardie, å Stenkols-Verkets delegares
vägnar, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälte åtskilige yppade hinder
för arbetets fortsättande till undra
Kolflötsen, ehuru dervid redan blifvit
använda 51,000 R:dr af anslaget; hvadan
ock enär detta egentligen beviljats
såsom vederlag för utförsel premier, Herr
Grefven underdånigst anhöll det Kongl.
Maj:t täcktes låta anvisa de ännu innestående
24,000 R:dr till Bolagets disposition,
i den mån Bolaget ådagalade,
att motsvarande Stenkol, efter sex skil
-
i 663 Stats- Utskottets Betänkanden.
lingar Tunnan utskeppats sedan 1819
års början; Bolaget ville, i sådant fall,
enligt förut gjordt underdånigt anbud,
förbinda sig att hålla Verket vid magt,
åtminstone till tre månader efter nästförväntade
Riksdag, men afsade sig emedlertid
fullbordandet af det nya arbetet,
samt begärde således i underdånighet, ej
mindre frikallelse från skyldigheten att,
med den ringa summan af 24000 R:dr,
ändamålslöst drifva arbetet i Ryds Schachtet,
än ock Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
att samma belopp måtte, vid slutlig
liqvid, anses såsom förskottå de år 1815,
Grufvan tillslagne, men enligt Riksens
Ständers beslut år 18x8, tills vidare indragjie
utförsel premier.
Kongl. Maja förklarade, under den
11 April 1821, att denna underdåniga
ansökning ej kunde bifallas. På BergsCollegii
hemställan, huruvida någon ytterligare
undersökning borde ega rum,
för att utröna, om Stenkols-Verkets Intresenter
uppfyllt deras åtagande i och
för det dem lilkleldta understödet, beslöt
likväl Kongl. Majit, den 4 Julii
1822, att genom Dess Befallningshafvande
i orten infordra Intressenternes närmare
utlåtande i ämnet; Och då, i följd
deraf,Intressenterna underdånigst förnuilte,
St.ats-,Utskottets Bctänkcmdcn, j663
8tt samma orsak, som år 1820 vållat;
arbetets upphörande i Ryds Schachtél,
äfven allt framgent hindrat dess fortsättande,
så att intet ytterligare blifvit dervid
tillgjordt, hvadan en ny besigtnings-*
förrättning ej skulle medföra andra upplysningar
om förhållandet, än de redan
gifna, fann Kongl. Majit någon vidare
undersökning icke vara af behof vet påkallad
, utan förordnade i Nåder, dext
5 påföljande September, att frågan, om
användandet af det Höganäs Stenkolsverk
beviljade understöd, borde vid
nästinstundande Riksdag till Riksens Ständers
bepröfvande lmnskjutas.
Det är i sådant ändamål, som Kongl,
Majit härmedelst velat öfverlemna samtliga
handlingarne i detta mål till Riksens
Ständers Stats-Utskott, för en fullständigare
ledning vid bedömandet och föreslåendet
af de åtgärder, hvartill förekomne
omständigheter finnas föranleda. Kongl.
Maj: förblifver Riksens Ständers Stats-Utskott
med Kongl. Nåd och Ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
CARLJOHAN.
C. D. Skogman,
i664 Stats-Utskottets Betänkanden.
Hvarförutau Högloft. Ridderskapet
och Adeln behagat tili Stats-samt Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskottets åtgärd
remittera Herr General-Lieutnanten xn.
m. Hr. Grefve Jacob de la Gardies, å Stenkols-Grufve-Bolagets
vägnar, gjorde Motion
i detta ämne. Och har Stats-Utskottet,
i anseende till denna motions oskilljaktiga
sammanhang med Kongl. Maj:ts
omförmälde Nådiga skrifvelse, funnit Sig
böra i anledning häraf dess utlåtande
särskildt afgifva.
Höganäs Stenkols-Verk, som egenteligen
tog sin början 1779, då, genom
nu mera framlidne En af Rikets Herrar,
Ofverste Marskalken m. m. Grefve E.
Ruuths Patriotiska nit, ett Bolag formerades
, till bekostande af de anläggningar,
som fordrades att begagna den vid
Höganäs varande tillgång på Stenkol,
såsom en behöflig artikel , hvilken från
utrikes ort infördes, hade af Staten icke
annorlunda, än genom beviljade Lån
mot intecknings säkerhet i annan egendom
blifvit befordradt, förr än Kongl. Maj:t,
genom Nådig Resolution den i5 September
i8i3, fann för godt att, till uppmuntran
och understöd för Bolaget,
sorn rönte en mindre afsättning på dess
Stenkol, under det sådane infördes från
Stats-TJtskottets JBetänkanden. i665
England, tillägga Bolaget 11 skillingar
per Tunna af tullen å de till förbrukning
i Riket inkommande Stenkol; hvarefter,
uppå Bolags-Intressenternas derom
gjorde och till Riksens Ständer, vid
1815 års Riksdag, öfverlemnade ansökning,
Bolaget, i följd af Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse den 29 Julii nämnde
år, beviljades den mot berörde understöd
svarande förmån, att få uppbära
tillverknings prsemier med 6 sk. Banco för
hvarje Tunna Stenkol, som ifrån den
vid grufvan belägne Höganäs hamn afsändes,
vare sig ut-eller inrikes, hvilka
prsémier för den af Intressenterne uppgifna
qvantitet Stenkol, eller 120,000 Tunnor,
calculerades att årligen utgöra i5,©oo
R:dr och skulle desse prsemier vidtaga
med år 1816, samt fortfara till och med
1820 eller Fem år, samt Tullen för inkommande
Engelska stenkol deremot oafkortad
tillfalla Staten, för att gå till
ersättning å nämnde Prsétnie-utgift; Men
vid den emedlertid inträffade urtima
Riksdagen åren 1817 och 1818, väcktes
fråga af Bolags-Intressenterne, att Stenkols-Verket
måtte inköpas af Staten,
emedan Bolaget icke funne sig kunna detsamma
fortfarande drifva, då dertill fordrades
en större kostnad på en gång, för
l666 Stdts-Vtskottets Betänkandéfi.
en ny Schachtsånkning till de på djupet
liggande Stenkolens åtkomst, i anledning
hvaraf Riksens Ständer, som ansågo det
icke vara en för Staten fremmande förbindelse,
att vidtaga tjenliga utvägar till
upprätthållande af detta Verk, hvars allmänna
njuta så ofta blifvit erkänd, i sådant
afseende genom skrifvelse deri 5
Junii 1818 biföllo, att Bolaget, i stället
för de vid den föregående Riksdagen
Bolaget tillagde tillverknings Prtemier,
hvilka i anseende till saknad afsättning
på Stenkol, icke något år till fullt belopp
utgått, skulle ega att uppbära ett, till lika
Summa af i5*ooo R:dr årligen, bestämdt
understöd i Fem år, eller tillsammans
76,000 R:dr, utan afseende å större eller
mindre afsättning å Stenkol, men under
vilkor: att, jemte det Bolagets rätt till
Prtemiers erhållande, skulle under tiden
till all verkan vara hvilanda, den omförmälde
Schachtsänkningen, inom förloppet
af sådane Fem år, borde vara nedkommen
till den nedra kolflötsen; att Bolaget*
Vid uttagandet af hvarje års andel å understödet,
vöre skyldigt visa, det arbetet
under föregående året behörigen framskridit,
samt att, i händelse, vid slutligt
skeende undersökning, Bolaget skulle
finnas hafva eftersatt sin skylldighet i af
-
Stats- Utskottets Betänkanclen* 1667
Seende pä arbetets behöriga fulländning,
Bolaget dä skulle anses förbundet att till
Stats-Verket återbära, hvad det af understödet
kunde hafva lyftat, i hvilket ändamål
Bolaget borde, när första årets belopp
emottoges, afgifva skriftlig förbindelse
för villkorens fullgörande.
O
Efter hvad åfvan införde Nådiga
skrifvelse innehåller, hade Kongl. Majit
uppå derom gjord underdånig ansökning,
i Nåder funnit för qodt tillåta deleqarne
O O
att, till arbetets fortskyndande, förskottsvis
inom kortare tid, än de utsatte Fem
åren, uppbära det bestämde årliga Statsbidraget,
emot fullgörande af de föreskrifne
vilkoren; i följd hvaraf dertill
och blifvit utbetaldte 51,000 K:dr, då,
i Martii månad år 1820, på sätt Herr General
Lieutenanten Grefve de la Gardie,
å Bolagets vägnar, nu anfört, arbetet
med den nya Schacktsänkningen måst alldeles
öfvergifvas för inträlfadt hinder, af
en i Schacktet uppkommen Vatten-åder,
som varit så häftig och stark, att, oaktadt
all använd omsorg och möda, Grufvan
ej kunnat hållas läns ; deröfver blifvit
åberopad och företedd en, efter Kongl.
Bergs-Collegii förordnande, utaf Herr
Bergs-Rådet m. m. Broling och Herr
Dtrecteuren C. D. af, Uhr, i påföljande
1GG8 Stats-Vtskottets Betänkatiden.
Junii månad verkstäld undersökning;
Och enär Bolaget, vid sådant förhållande,
sett sig utur stånd, att, med de af Statsbidraget
återstående 24,000 R:dr kunna
fullborda arbetet till utsatt tid, hade Intressenterne,
hvilka redan enligt afgifne
räkningar användt 5i,38S R:dr 29 sk. 5-frst.
å berörde misslyckade arbete, inskränkt
Stenkols-brytningen till gamla
kolfältet, derå de sedermera nedlagt en
kostnad af 9,616 R:dr 47 sk. hvaröfver
jemväl räkning blifvit aflemnad.
För de under desse åren, enligt bilagde
verificerade uppgifter, försålde Stenkol,
skulle de, vid i8t5 års Riksdag,
Bolaget tillagde prsemier a 6 sk. per tunna,
hafva utgjort nemligen,
år iSig. å 62,800 Tun. R:dr7,85o.
1820. 61,016 .... 7,623.36
1521. 46,g38 .... 5,867. 12
1522. 59,595 .... 7,449. 18
Tillsammans B:co 28,794. 18
Och har Herr Grefven och GeneralLiutenanten,
med framställning af Stenkols-Verkets
så ofta ådagalagde och erkände
nytta för Riket, samt förlusten
vid dess möjliga upphörande, derest ej
Staten fortfarande omfattar och undsätter
Bolaget, å dess vägnar föreslagit, att
Verket
Stats-Utskotiets Betänkande»,. i66g!
Verket antingen måtte inköpas afStatcu
medfullt inventarium för samma summa,som
år 1817, proponerades, eller 25o,oooR:dr
dock med befrielse i slikt fall för Itltressenterne,
att återgälda de 5i,ooo R:dr,
sorn till förenämde Schacktsäriknig uppburits
och äfven dertill använde blifvit,
eller oell Bolaget beviljas. 1:0 Afskrifning
för denne summa j såsom använd
på ett försök, hvilket af tillfällige naturomständigheter
ej nått den påfäknadé
framgången och hvarigenom Bolaget icke
vunnit, utan tvärtom förlorat, heldst Bolaget
i annat fall hade i Praemier egt
uppbära förenämde 28,794 Frdr 18 sk.,
hvilka nu äro att anse som en besparing
för staten; hvarföre Ock endast återstode
22,200 R:dr 3o sk, dem Bolaget begär
få qvittade.
2:0 Att Bolaget, så hädanefter sorn
hitills, måtte få tillgonjuta Prsemierné
af 6 sk. per tunna för de kol, som afyttras,
'i likhet med beslutet år i8i5,
Samt 3:o Att då prcemierne, icke Uppgingo
till den beräknade högsta summa af
x5,ooo R:dr årligen, Bolaget matte få
uppbära 3,000 R:dr till Borrnuigs-försölc
i trakten, hvilket för Verkets bestånd
och framtida utvidgande vore af högsta
(y.de Sami. wäret B.) * 1
1670 Stats-Utskottets JBetänkanden.
vigt, på sätt vid de haline undersökningarne
åren 18x8 och 1820, blifvit anmärkt
; Med hvilke förmaner Bolaget
skulle se sig i stånd för framtiden drifva
"Verket på den större Scala, som varit
åsyftad; deremot, om Intressenterne nödgades
nedlägga arbetet i brist af medel,
O oc• '
ej allenast förlusten af Stenkol, utan
äfven alla dervarande arbetares olycka,
blifve en lika snar som oundviklig följd.
Af Bergs-Rådet Brolings och Directeuren
C. D. af Uhrs den 3o Junii 1820
gifne utlåtande, på grund af då förrättad
undersökning, har Utskottet vidare inhemtat,
huruledes, efter hvad Herr General-Liuetenanten
Grefve de la Gardie
anfört, det arbete, eller Ryds Schacktets
sänkning till den undre kolflötsen, hvilket
utgjorde vilkoret för det sista Riksdagen
beviljade Stats-bidragct, icke kunnat
fullföljas, utan att åtskillige ytterligare
kostnader till Angmasehinens flyttande
och uppsättning för Vatten-uppfordring
först måste användas, hvarigenom
likväl, efter Commiteradés förmodan, all
farhåga för framtiden och hinder för arbetets
fortsättning till berörde del skola
undanröjas, så att den nu inträffade olägenhet
såsom icke ovanlig vid utländske
kolfält, icke eller må afskräcka från arbe
-
Stats-Ulskottcts fia Länkanden. iGj t
tets fortsättning, dervid med största sannolikhet
kunde förutses framtida ersättning
och vinst; Och ehuru gamla grufvorne
ännu i flere är torde kunna bära
sig med någon inskränkning af arbetarne
och endast 60 a 70,000 Tunnors kölbrytning
om äret, ansägo likväl Committerade
sig, under den.för Svenska kolVerkes
brydsamma ställning, böra yttra,
att, om det nya Grufvefältet nu lemnäs
och de förberedande åtgärderne för framtida
koltägt uturaktlätes, skall snart den
tid inträffa, dä, under en bristande tillgäng
inom Landet, utländske Stenkol
ater skola införas, hvilkas utträngande
skulle medtaga minst 10 till femton är;
äfvensom, i betraktande af den nästan
outtömliga tillgång, sorn här funnes af
eldfast lera, och den ypperliga anledning
denne bristfällighet gåfve för anläggning
af Glas-Bruk, Porcelains-Fabricpier, Gjuterier
samt alla sådane Inrättningar, der
en lätt tillgång på bränsle underlättade
tillverkningarne, och hafvets nära grannskap
tillika gynnande afsättningen , samt
sådant på en ort, der alla lifvets förnödenheter
kunna till lindrigt pris erhållas,
här framtedde sig många talande skäl för
understödjande af ett verk, hvilket fordrat
så mycken kostnad och så många
167 a Stats-Utskottets Betänk anden*
mödor att iståndsätta, och hvilket, med
ett rätt användande af alla de fördelar
detsamma erbjuder, synes lofva en mångdubbel
ersättning för framtiden; hvarförutan
Committerade tillagt, att, genom
anstälde Borrningar och Shacktarbeten
vore utrönt, att Stenkol träffas på en
sträcka af flere mil omkring; hvarföre
det vore af vigt, att en summa af 2 a
3ooo R:dr om året anslås till utrönande
af desse trakters kolfyndighet.
Hvad sålunda förekommit och för
öfrigt, i anledning af Herr Grefvens
och General-Liutenantens förslag, blifvit
kos Högloft. Ridderskapet och Adelli,
yttradt, samt genom ytterligare afgifne
handlingar upplyst, har Stats-Utskottet,
under närmare granskning och öfvervägande
tagit, hvarvid Utskottet i likstämmighet
med hvad redan blifvit utredt och
af Riksens Ständer föregående Riksdagarne
insett, trott sig ega tillräckliga
skäl att, till grund för dess åtgärd, antaga,
att Höganäs Stenkols-Ver k är af
betydlig nytta för Riket, och Verkets
upprätthållande genom understöd af Staten,
följakteligen af en allmän vigt och
angelägenhet, särdeles då, i anseende till
de svårigheter som mött Bolags-Tntressenteriies
bemödanden och uppoffringar för
Stats-Utskottets JBetänkanden. rCn3
ändamålet, de eljest skulle finna sig utur
stånd att Verket fortsätta.
Det nu åter alternatift ifråtm-stälde
O
inköp af detta Verk för Statens räkning,
finner Utskottet sig dock ej kunna mera,
vid denna än vid sista Riksdagen, tillstyrka,
enär, utan det att Stats-Verkets
tillgångar ej skulle sådant medgifva, otvifvelagiigt
är, att denne inrättning bäst
drifves och förvaltas af enskilde delegare.
I afseende på det, sista Riksdag Bolaget
beviljade årliga understöd af i5,oooR:dr,
eller tillsammans för Fem år 75,000 R,dr
derutaf, såsom ofvanberört är, 51,000 R:dr
blifvit utbetaldte, liar Utskottet funnit,
att då den Schahtsänkning vid Ryd,
som dermed skulle verkställas, icke kunnat
fullbordas; så och ehuru anfördt och
tipplyst blifvit, att, oaktadt de lyftade
medlen använts, arbetet icke kunnat för
inträffade oförutsedt naturhinder utföras,
kan likväl, i följd af Riksens Ständers
för detta bidrags åtnjutande uttryckligen
gjorde förbehåll, att Schack (sänkningen
deremot borde ske och medlen i annat
fall återgäldas, Bolags- Interessenternes
förbindelse till sådan återbetalning icke
eftergifvas; äfvensom någon vidare lyftning
af det årliga bidraget till den återstående
delen icke eller må ega rum; men
jC^4 Stats-Utskottets Betänkan en.
beträffande Bolagets, genom dess Styresman
, nu gjorde yrkande, att, med anledning
af Riksens Ständers vid sista
Riksdagen meddelte yttrande och vilkor1
iga. beslut, lntresenterne måtte ådetupburne
bidraget få sig tillgodo beräkna
det förut vid 1815 års Riksdag bestämde
understöd af 6 sk. per Tunna Stenkol,
för de qvantiteter, som under åren 1819
till och med 1822 blifvit afyttrade; såoeh
enär afseende visserligen bör göras
derå, att Bolaget sökt fullgöra dess åtagande
af omförmäldte arbetes utförande,
samt utan eget vållande blifvit utur stånd
att det fullfölja, och Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse den 6 Junii 1818
jemnväl föranleder, att det berott af Bolaget,
att, derest så funnes tjenligare, i
stället för det då beviljade bestämda beloppet,
begagna den förut anslagne förmånen
af praemierne, 6 sk per Tunna,
Stenkol, som kunde afsättsas; liar Utskottet
ansett desse förhållanden skäligen berättiga
Bolaget dertill, att få beräkna desse
prsemier å den qvantitet Stenkol, sorn,
enligt de afgifne räkningarne, blifvit
under de sedan sista Riksdacr förflutne
åren försålde, och hvilke prsemier till
ofvanupptagne belopp af 28,794 R:dr
Stats-Ulskottets Betänkandén. i6^5
18 sk alltså måga afräknas på den lyftade
summan.
Angående åter de nu förslagne bidrag
af Staten för Verkets framtida fortsättning;
har Utskottet, i följd af dess
redan yttrade öfvertygelse, om allmänna
gagneligheten af Inrättningen, samt då
lämpligast synes , att ett understöd i detta
hänseende utgår efter den vid 1815 års
Riksdag stadgade grund , funnit sig böra
tillstyrka, att Riksens Högloft. Ständer
måtte bevilja Bolaget, att, från och med
nästa år, åter uppbära 6 sk. Banco för
hvarje Tunna Stenkol, som från Höganäs
kan försäljas tili- in- eller utrikes ort
och alltså bevisligen från Verket afsändas;
Börande dock desse prsemier äfven gå i
betalning å den återstod af det lyftade
årsbidraget, som kan uppkomma efter
nyssberörde afräkning, tills hela summan
af 5l,ooo R:dr är liqviderad; Och kan
Utskotter. för öfrigt icke tillstyrka beviljande
af de till Borrningsförsök dessutom
begärde 3,ooo R:dr årligen, utan blifva
sålunda desse prsemier allt det understöd
Bolaget af Staten må påräkna; hvilka
prsemier, såsom tillförene, komma att utgå
directe från Tull-Verket, som åligger Controllen
på afsättningen af Stenkolen: hvilket
allt vördsamt liemställes till Riksens
1O7G Stals-Utskottets B ettinkan den,
Högloft. Ständers bepröfvande. Stockholn^
den 27 Junii 1823.
N:0 278-
AfÄom den 7 Julii i8a3.
Utlåtande i anledning af Kongl,
Majits Nådiga proposition, om
en årlig Pension till f. d. LandsHöfdingen
m. m. Hans Järta
Under
den 25:te sistl. Januarii liar
Kongl. Majist till Riksens Ständers Statsutskott
täckts aflåta följande Nådiga proposition,
om en årlig Pensions anvisande
åt f. d. Landshöfdingen Hans Järta;
!’Da Kongl. Majit på derom gjord
underdånig ansökning, beviljade Landshöfdingen
i Stora Kopparbergs Län, Hans
Järta, Nådigt afsked från detta Ämbete,
fann Kongl. Majit tillika i Nåder godt att,
med afseende på så väl den verksamma
del Lanhöfdingen Järta egt i utarbetandet
af Rikets nu gällande grundlagar, sorn
hans i öfrigt utmärkta förtjenster mot
Kongl. Majit oell Fäderneslandet försäkra
honom en årlig Pensioii af Två Tusende
Riksdaler, att till en början lör nästlidna
Stats-Utskottets Betänkanden. 1677
ars 3:dje och 4:de Qvartal utgå af Extra
Utgifts-medlen.
Landshöfding Järt as, sällsynta Stats-»
manna egenskaper, ådagalagde under in»
förandet och stadgandet af nit varande
Constitutionella förhållanden; hans befatt-*
ning med uppställningen af redactionen
af Riksens förnämste Fundamental Lag;
hans till flere föremål utsträckta delta-i
gande i Regeringsärendernas första ledning
efter de bestämde nya formerne;
hans nitiska, trogna och redliga förvaltning
af de honom tid efter annan an»
förtrodde Beställningar: desse samman»
lagde omständigheter förvissa Kongl. Maj:t
att Riksens Ständer gerna skola genom
särskildt anslag för framtiden bekräfta en
Pensions-Utgift, den Kongl. Majrst beviljat
såsom rättvis belöning för de tjenSter
Landshöfdingen Järta vid flere vigti-»
ge tillfällen gjordt Fäderneslandet. Kongl,
Maja blifver Riksens Ständers Stats-Utskott
med Kongl. Nåd och ynnest välbe»
vågen Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
S. D. Skogman''.
Stats-Utkottet tviflar ej att den rättvisa
skall lemnäs Herr Landshöfdingen
1678 Stats-Ut skottets B et änkan den.
och Commendeuren Järta , att han med
sällsynta Statsmanna-egenskaper och redbart
väsende verksamt gagnat Fäderneslandet
vid flere vigtiga och brydsamma
tillfällen, hvaribland det, att i icke ringa
man hafva bidragit till nu varande Regeringsform
och deri sammanfattat, ensamt
berättigar honom till Svenska Nationens
odelade erkänsla; Men enär Utskottet
funnit, att Herr Landshöfdingen
Järta hvarken uppnått den ålder eller
Tjenstetid, som författningarne bestämma
för åtnjutande vid alskedstagandet
till större eller mindre del af Lönen såsom
Pension, äfven som ej eller något
sådant Sjukdoms-tillstånd blifvit uppgifvit,
sorn hindrat honom att fortsätta utöfningen
af det innehafde Åmbetet och
med sina insigter och verkningsförmåga
än vidare gagna den Ort hvilken af
hans kloka och omsorgsfulle styrelse dragit
fördel; har Utskottet icke ansett sig
böra tillstyrka Riksens Högloft. Ständer,
att af Statens knappa tillgångar bevilja
den för Herr Landshöfdingen Järta i Nåder
föreslagne Pension af 2000 R:dr B:c.
om året, enär sådant skulle utgöra prrejudicat
för andre förtjenstfull Ämbetsmän,
som under en ålder, då Staten af
deras erfarenhet och verksamhet kan
Stats-Utskottets Betänkanden. 1589
skörda frukter, taga afsked, att enahanda
förmån få åtnjuta, samt man dessutom
bör förmoda, att tillfälle ännu kan beredas
för Herr Landshöfding Jarla att än
vidare med sine kunskaper gagna Fäderneslandet,
på en plats der nödig utkomst
ej skulle saknas.
Till Riksens Högloft. Ständers närmare
bepröfvande hemställes detta vördsammeligen.
Och lärer beslutet i underdånighet
anmälas hos Kongl. Maj:t såsom
svar på den Nådiga Propositionen. Några
Ledamöters reservation emot beslutet bifogas.
Stockholm den 3 Julii 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Riksens Högloft. Stånders StatsU
tskott vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm den 3 Julii 1823-
S. D. Vid justeringen af Utskottets utlåtande
, i anledning af Kongl. Majds Nådiga
Proposition, om en pensions anvisande
åt f. d. Landshöfdingen Hans Jarla,
yttrade Herr Ofverste-Lieutenanten Friherre
af Nordin: ”Med ali aktning för andras
öfvertygelse, anhåller jag, att det
må tillåtas mig granska de skäl, som Utskottet
uppgifvit såsom grunder för det
afslag Utskottet tillstyrker, å Kongl. Majus
i68o Stats-Ulskottets JBetänltanden.
Nådiga Proposition, rörande ett Pensions
anslag för Herr Landshöfdingen Järta.
Utskottet finner sig böra afstyrka den
Nådiga Propositionen först af den anledning,
att Herr Landshöfdingen icke uppnått
den ålder, som Pensions-Staten föreskrifver.
Innehade Herr Landshöfdingen Järta
denne ålder, hade visserligen Kongl,
Maj:ts icke i denna fråga gjort någon
framställning till Riksens Ständer, emedan
i sådan händelse Herr Landshöfdingcns
rätt att åtnjuta pension måste anses
lika bestämd, som Kongl. Maj:ts magt,
att den tilldela; det bör således vara anmärkningsyärdt,
att det som utgjort enda
orsaken, hvarföre Kongl Maj:t till
Riksens Ständer i Nåder funnit nödvändigheten
af en framställning; anföres som
hufvudorsaken till. afslag, och då derjemte
i betraktande tages, att Utskottet
tili alla delar erkändt och vitsordat de
sanna förtjcnster af Fäderneslandet, hvilka
föranledt Kongl. Maj:t tili Dess Nådiga
proposition, är den slutföljd oväntad,
att Utskottet i Författningarnes föresskrift
sökt skälet för sitt afslag.
Utskottet har i öfrigt uttryckt sin
fruktan, att bifall af Kongl. Majrts Nådiga
Proposion, skulle för framtiden kunna
bereda ett prcejudicat för andra, att
Stats-Utskottets Betänkahden. 16S1-
åberopa, och ledande till Plitande af Statens
medel; Jag kan icke dela denne
fruktan, dä jag lika ifrigt af upprigligaste
hjerta önskar och hoppas att mitt Fädernesland
icke vidare mätte behöfva att i
enahanda ändamäl sätta sä utmärkta förtjenster
på prof, som jag är sant öfvertygad,
att det Folk, som icke lättsinnigt
glömmer desse förtjenster ej eller skall
sakna Stora män att framställa, då Folkets
väl det kräfver, då deremot, allt
hvad ädelt och stort linnes, hos Nationen,
försvinner, om glömska och otack
blir följden af mödor och uppoffringar.
Sluteligen åberopar Utskottet, Statens
knappa tillgångar; jag medgifver gerna
att Sverge med sitt nu inskränkta område
, icke kan fylla alla påkallade utgifter
och att detta yttrande med skäl bör
användas, då det är fråga om vidt omfattande
företag, som i en framtid möjligen
kunna blifva nyttiga ehuru icke utVeklande
sig för den närvarande Generation,
men att framdraga denne grund
såsom skäl till afslag, i fråga om en tacksamhetsgärd
emot en man, som genom sin
medborgelighet, sitt snille och* sin sällsynta
skicklighet, kraftigt bidragit att
först frälsa och sedan ordna det svigtande
Fäderneslandet, deremot måste jag
168a Stats- Utskottets Betänkanden.
mig reservera, öfvertygad att Fäderneslandet
emot Individen bor handla med samma ädelhet,
sorn den ena medborgaren emot den
andra och att otacksamhet ar lika ovårdig
Samhållet, sorn den enskildte mannen.
Då jag icke kan instämma i grunderne
af Högloft. Utskottets betänkande, kan jag
icke eller förena mig i resultatet, utan anser
mig påkallad af rättskänslan bora tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.”
Härmed förenade sig Herr Ordföranden
Grefve af Ugglas, Herr Contre-Amiralen Nordensköld
, Harr Grosshandlaren Winberg och
Riksdags-Fullmågtigen Eric Andersson från
Stora kopparbergs Lån.
Herr Commerse-Rådet Santesson uplåste
följande Skriftliga anförande.
” Jag har icke kunnat dela pluralitetens
af Högloft. Stats-Utskottet tanka , att afslå
Konungens propsition till 2,000 R:drs pension
åt Landshöfdingen H. Järta; för mig, som
representant, var denna proposition en anledning
till fägnad, då den beredde tillfälle för
Riksens Ständer att ådagalägga och uttrycka
erkännandet af den förbindelse, hvaruti Svenska
Nationen står hos en man, hvilken, vid
de för Fäderneslandets vigtigaste tillfällen,
visat att dess frälsning och de?s vål, varit
hans enda och dyrbaraste föremål. Man erinre
sig 1800 års Riksdag, Redactionen af
Stats-Utskottets Betänkanden. i683
1809 års Constitution, och det Betänkande
som åtföljde densamma till Riksens Stander,
och hvilket annu anlitas, så ofta fråga uppstår
om Constitutionens råtta anda;.—.man
glömme icke heller de sednare tjenster han
gjort, och af hvilka må handa de störste åro
af få personer kånda, och af annu fårre rått
fattade; af desse vill jag nu blott nåmna den
del Landshöfdinge Järt a, såsom Tjenstgörande
Stats-Secreterare, hade uti afvårjande af
de olyckor, hvilka hotade Riket, då krig år
18 to. måste förklaras mot England;. man
höre dessutom Innevånarne i det Lån, hvars
Styrelse de sednare åren varit honom anför -  trodt; — låfe blott den af honom sjelf författade
5 års Beråttslse och beskrifning öfver
samma Lån, för att bedöma hans kännedom
deraf, och hans åsigter af hela Landets Statsceconomi;
Och afgöre derefter, om den möda
och det ansvar, som han under sin Årnbetsmannabana
förstått att uppfatta, motsvarats
af de Löne-förmåner, dem någon Ledamot
af Högloft. Utskottes behagat framställa
som en belöning af Staten för Herr Landshöfdingen
öfrige förtjenster; — man lagge
ej Landshöfdinge Järta till last, att han, utan
betingade enskilde fördelar, lemnat en beställning
, som, i stället för att anses lönande,
knappast varit tillräcklig för en tarflig utkomst;
— att han lemnat den, når lian funnit
i 684 Stats-Utskottets Betänkande^
densalnma erfordra mera halsa och krafter ari
lian eger * hvilket dock snarare måtte vara
en lika verklig som sällsynt förtjenst, efter
man sa ofta, och icke utan skål, hor klagas
att Ämbetsmän, för bibehållandet af Löneinkomsterna
, öfverlefva sig och sin förmåga
att tjensten bestrida; — Man .slute af allt detta,
äfven utan vidare Personlig kännedom af
Landhöfdinge H. Järta, om den i frågasatte
Pension eller Gratification kan anses annat ån
en Statens skuld till honom, lemnande äfven
den tillfridstållelsen, att icke såga ersättningen ,
för Fäderneslandet, att uti det första profvet
af dess erkånsla, emot en man, sorn varit
dess stöd och alltid skall blifva det, bereda
honom den enda möjligheten, att för lika
ändamål utbilda 4. hoppgifvande Söner; —
man tillagge den allmänna kännedomen af
hans snille, hans arbetsförmåga och hans varma
Fosterlands-kånsla; — Och huru skulle'
man annat ån vara förvissad, att han, nu
som tillförene, då han njutit det enskilda lifvets
lugn, skall med otvungen verksamhet
tjena sitt Fädernesland, och, om dess val
det fordrar, samla sina återstående krafter och
sin Själsstyrka , alltid för Fäderneslandet ojemförligt
dyrbarare, ån den inskränkte uppodling,
hvarom år fråga.”
Och skulle desse särskilde tankar, uppå
begå
-
Stats-Utskottets Betänkanden. i685
begäran , bifogas det Riksens Högloft. Ständer
afgorde Utlåtande. — år och dag, som ofvan.
N:o 279.
Ankom den xo Julii i8a3.
Utlåtande, i anledning af erhållen
återremiss uppå dess yttrande
ofver åtskillige vid forslaget
till Inkomsternes beräkning
förekomne frågor.
S*tats-Utskottets, den q8 sisth April, afgifne
utlåtande ofver någre, vid forslaget till beräkningen
af Stats-Verkets Inkomster, förekomne
särskilde frågor, häfver Hoglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt Högvördige PresteStåndet
till Utskottet återremitterat, på grund
af åtskilige gjorde anmärkningar, bestående
hufvudsakeligen deruti, att man ansett den
ifrågastålde förändringen uti Lagmans- och
Häradshöfdinge-Råntans utgörande vara stridande
emot Jordens Privilegier, som ej kunde
rubbas utan att störa egande rättens helgd;
Att rättigheten för egaren af Dylta Svafvel
Bruk, att lösa Tionden af Brukets tillverkning
för ett lindrigare pris, ån han århåller
för det Svafvel, som han år skyldig att, för
4 Sami. aIQ*
i686 Stats-Utskottets Betänkanden.
Kongl. Maj:t och Kronans rakning, aflemna,
troligen grundade sig på gållande Contracter
och andre handlingar, hvilka uti Kongl. Kammar-
och Bergs-Collegierne kunde igenfinnas;
hvadan sårskild undersökning till utrönande
af orsakerne härtill vore öfverflödig, och,
utan allt ändamål, kostsam; och sluteligen
att, då Utskottet upplyst, att mantalspeningarne
tillkommit i stallet för Qvarntullen,
samt att de egenteligen åro en beskattning pä
arbetskraften, vidare undersökning icke erfordrades
för att bestämma en billig förhöjning
i denna afgift pä de stallen, der densamma
till lägre belopp, ån i allmänhet utgöres—.
Hvad förstnämnde erinran angår, eller
den emot ett föråndradt utgörande af Lagmans-
och Håradshöfdinge-råntan, får StatsUtskottet
ytterligare upplysa, att denna Ranta
alltid erlägges efter Rök, eller matlag och sålunda
icke år ett anse för någon grundskatt,
utan såsom en afgift på Personal—. Utskottet
tror derföre ock, att egande rätten ej på
minsta sått förnärmas medelst antagandet af
Utskottets Förslag, att berörde personella afgift
må, till lika belopp, utaf alla matlag å
Landet utgöras, men vål att derigenom skall
vinnas större både enkelhet och ordning
uti denne del af beskattningen; Och synes
någon skålig anledning till klagan härvid
öfver Utskyldernes förhöjning icke ega rum,
Stats-Utskottets JBetänkanden. 1687
enar i allmänhet de Personer, hvilka emot
förra vanligheten, skulle komma att vidkännas
Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan,
enligt Utskottets hemställan, i stället, blifva
befriade från den dem hittills åliggande Sterbhus
Afgiften.
Uti Utskottets förra Utlåtande förekommer
icke, såsom anmärkt blifvit, något tillstyrkande
om undersökning rörande förhållandet
med Tionden af Dylta Svnfvel-Bruks tillverkning—.
Utskottet har endast föreslagit,
att Riksens Högloft. Ständer måtte hos Kongl.
Maja i underdånighet annhålla, om vidtagande
af sådane åtgärder, att i händelse Tionden
från Dylta icke kunde in natura utfordras,
Bruksegaren måtte förpligtas lösa den samma
nied lika summa, som betalas för det Svafvel,
hvilket han till Kongl. Majit och Kronan
levererar; Vid hvilket förhållande anmärkningen
i detta afseende torde förfalla.
Beträffande sluteligen det påstående, att
den af Utskottet ifrågastålde likhet uti Mantals-penningarnes
utgörande öfver hela Riket,
utan all vidare undersökning, nu genast bör
fastställas; så kan Utskottet ej frånträda sin
redan yttrade öfvertygelse, att, då den tillökning
i Mantals-penningarne, som häraf blifver
en följd, efter uppgjord beräkning, uppgår
till icke mindre,' än 23,000 R:dr årligen,
hvilken utgift egenteligen komme att träffa
•i6B8 Stats-Utskottets Bctänkanden.
Innevånarne uti de af Naturen minst gynnada
Provincer i Riket; Årendet år af den
vigt och grannlagenhet, att detsamma icke bor
sluteligen afgöras, innan åtskillige omständigheter
blifvit närmare utredde, och deribland
hufvudsakligen, om icke vederbörarande för
närvarande, utgöra vissa tjenstbarheter, sorn
kunna anses motsvara den lindring, de, i
förevarande fall, hittils åtnjutit; Och får
Utskottet harvid endast tillägga, att Utskottets
mening aldrig varit, att på sätt uti en del
anmärkningar blifvit angifvet, undersökningen
så vål härom, som angående Lagmans- oell
Håradshöfdinge-Råntan skulle genom en särskild
Comité besörjas; utan har Utskottet trott,
att alla nödiga upplysningar uti desse ämnen,
kunna i vanlig ordning af Konungens Befallningshafvande
och de administrerande Verken
medelås.
Hvilket allt Utskottet, till återremissens
besvarande, skolat vördsamt anmäla, samt i’
öfrigt tillkännagifva, att Utskottets förra Betänkande
blifvit bifallet af Vålofl. BorgareStåndet
den 5:te sisth Maji, och af Hedervärda
Bonde-Ståndet den 7:de i samma månad»
Stockholm den 3 Julii 1823.
Stats-Utskottcts Betänkanden. 1689
N:0 280.
Ankom dqp to Julii «8a3.
Utlåtande i anledning af Herr
Bernhard RosenhladsraoW-on, om
nedsättning af en Committée,
till undersökning om beskaffenheten
af alla Hemmans
Onera
X
afsigt att bereda kommande Stander tillfälle,
att, med nogrannhet och Sak-kånnedom,
afhjelpa den, vid flere Riksmöten,
förda billiga klagan ofver Ordinarie Hemmans-Utskyldernes
ojemna fördelning, har
Herr Rosenblad, Bernhard, hos Höglofl. Ridderskapet
och Adlen vackt fråga, om nedtåttning
af en Committée till undersökning
om uppkomsten och råtta natifren af alla
utaf Hemman och Lågenheter, under namn
af Jordboks- och Mantals-Rånta, Tionde,
Lagmans- och Håradshöfdinge-Rånta samt
Rust-tjenst-afgifter, till Stats-Verket utgående
Utskylder, hvarvid sårskildt afseende borde
fästas pl det belopp deraf, som utgöres såsom
afgift för afstådd egande rått, såsom ståndig
Ranta genom Lag stadgad, eller tillkommen
såsom Surogat för genom Lag faststålde
l6go Stats- Utskottets Betänkanden.
Onera, eller såsom Gärd; Och har derjemte
blifvit föreslaget att nödige medel kunde varda
anviste till bestridande af den, i och för
nämnde Committée, uppkommande kostnad..
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd detta ärende
blifvit remitteradt, får i anledning deraf
anmäla, att Utskottet visserligen delar öfvertygelsen
om ifrågavarande Utskylders ojemna
fördelning, samt att en grundlig kännedom
angående deras uppkomst och beskaffenhet
erfordas, för att härutinnan tillvägabringa
den ändring och rättelse, som med egande
rättens helgd står att förena; men då redan
Utkomne Samlingar i Cameral-Vetenskapen,
efter Utskottets tanka, lemna all den ledning,
som för ett generelt bedömande af ämnet
synes vara af nöden då ytterligare upplysningar
derom äro att förvänta, enär Committerades,
till Samlande och öfverseende af Rikets
Oeconomiska Författningar, arbeten hunnit
från Trycket utgifvas; och då ändtligen
hvad angå de för hvart och ett särskildt
Hemman förekommande omständigheter, desamma
endast kunna inhemtas utaf de i Kongl.
Kammar-Collegii förvarade Special-Jorde-Böcker;
vid hvilket Förhållande nämnde VerksUtlåtande,
i allt fall torde behöfva infordras
innan sådane detaille-frågor, i händelse
de böra blifva föremål för Riksens-Ständers
Pröfning, kunna till sluteligt afgörande före-*
Stats-Utskottets Betänkanden. 1691
tagas, anser Utskottet ändamålet kunna vinnas,
utan att någon sårskild Commitee, för
detta Ärendets förberedande handläggning,
varder förordnad; Och kan Utskottet, på
grund häraf, icke understödja Herr Rosenblads,
i förevarande hänseende, gjorde framställning,
hvilket Riksens Höglofl. Ständers närmare
bepröfvande vördsammeligen hemstålles.
Stockholm den 3 Julii 1823.
Ankom ilen io Juli» i8a3,
N:0 281.
Utlåtande i anledning af gjord
anmärkning vid Utskottets yttrande
, i fråga om förändring af
de hittills följde grunder för
Skattelösen af hemman uti
Hallands Lån
JlLnår
Höglofl, Ridderskapet och Adeln,
Högvördige Pråste-Ståndet, samt Vallöf!. Borgare-Ståndet,
under deu 25 i sistl. Maji
månad, bifallit Stats Utskottets yttrande i
anledning af Riksdagsfullmågtige Pehr Bengtssons
och Petter Anderssons Memorial, angående
förändring af de hitills inom Hallands
Lån följde grunder för Kono-hemmans Lösen,
till Skatte, har Stats-Utskottet funnit sig icke
jG<)2 Stais- Utskottets Betänkanden.
kunna till åtgärd upptaga den inom Hedervärda
Bonde-Ståndet framstålde anmärkning,
vid Utskottets åberopade yttrande, utan kommer
frågan, likmätigt 69 §. i RegeringsFormen,
att anses afgjord, hvilket Utskottet
skolat vördsamligen anmäla. Stockholm den
3 Julli 1823,
N:0 2§2.
Ankom den 10 Julii 1823.
Utlåtande, I anledning af våckt
fråga, om förändring af Andrarums
Alun-Verks rått till inköp
af Skogs-Eifecter m. m.
Hos Riksens Högloft. Ständer får Stats-Ut
skottet
härmedelst vördsammeligen anmäla,
© «
att Kongl. Maj:t, under den 1 8 sisth Januarii,
täcktg tili Stats-Utskottet i Nåder aflåta följande
Proposition, jemte tillhörande Handlingar»
angående ifrågaståld förändring af den
Andrarums Alun-Verk tillagde rättighet till
uppköp af Skogs-Eftecter för Brukets drift.
”Uti underdånig Ansökning framställde
Fullmågtige vid 180g års Riksdag för allmogen
i Jerrestads, Ingelstads, Gjerds, Allbo och
Willands Härader af Christianstads Lån, hos
Kongl, Maj;t i underdånighet de flere olågen
-
Stats- Utskottets Betänkanden. i Gy3
heter, som större delen af denna allmoge
skulle tillskyndas genom den rättigheten, hvilken
det i orten belägne Andrarums Alun Bruk
från längre tid varit tillerkänd, att framför
alla andra få uteslutande köpa all den skog,
som de, inom ett visst afstånd från Bruket
boende, Krono- och Krono-Skatte Hemmans
Innehafvare ville afyttra, och då denna rättighet
icke vore förenad med den ovilkorliga
skyldighet för dem, att någon Skog till Bruket
leverera utan endast medförde ett onaturligt
tvång, som icke ledde till annat ändamål,
ån ständige tilltal och ofredande af
Brukets Betjening, samt det anslagne Skogsområdet
dessutom icke vöre vidare behöfligt
för den i sednare tider vid Bruket åstadkomne
ringa tillverkning, hade Fullmågtige,
jämväl på grund af den frihet författningarne
i allmänhet förunnat Skatteman öfver sine
Skogar, i underdånighet anhållit, det berörde
uteslutande rättighet för Alun Bruket nu mera
måtte upphöra samt vederbörande Skogsegare
förklaras berättigade, att utan hinder deraf,
till hvem som heldst, inom eller utom det nu
varande Bruks Districtet, aflåta sine umbårlige
SkogsefFecter af lofgifne Slag; och de af Allmogen
, hvilka behöfde sig dem förskaffa,
såmedelst varda friade ifrån de olägenheter, sam
Skyldigheten att bevisa sin åtkomst dertill,
utom Bruks Districtet, hittills! för dem medfört.
l6g4 Stats-Utskottets Betänkanden.
Sedan Kongl. Maj:t af företedde handlm»
gar i detta ämne, samt vederbörandes afgifne
Utlåtanden inhemtat, att, enligt flere, till
förmån för Andrarums Alun-Bruks drift, efter
dess anläggning, tid efter annan till en
del jemväl efter Riksens Ständers Beslut utfärdade
Resolutioner och egenteligen de af
den 5 Maji 1686, den 14 Maji 1707, den
9i Februarii 1724, och den 27 Junii 1732,
Skogarne inom eune mil på alla sidor om
Bruket från dess medelpunct blifvit, med
förbud mot allt pottaske-brånnande samt onådigt
och skadligt Skogshygge, stålde under
BergsBetjenings tillsy-;!, och ansedde icke bora
till andre behof ån Alun-Brukets nytta användas
, så att ingen finge understå sig att
sålja eller köpa någon brännved eller annat
trådvirke inom en sådan omkrets, utan all
den ved, som Allmogen derstädes, efter erhållen
vederbörlig utsyning, hvad den så
kallade Högskogen angick, kunde utöfver
eget behof hafva att föryttra, oaktadt likväl
Skogsegare till en sådan försäljning icke hade
någon ovilkorlig förbindelse , endast och allenast
till bruket föras emot skålig betalning.
Äfvensom att, utom det band, som genom
Brukets sålunda erhållne förmåner, vore lagdt
på Allmogens rått, efter nuvarande Författningar,
att begagna dess Skog, äfven för dess
eget behof, desamma jemnvål föranledt till
Stats- Utskottets Betänkandeti. i6g5
flere af Bruksbetjeningen utöfvade missbruk
vid utsyningen åt Allmogen å dess Skogar,
samt anståide Rättegångar, rörande åtkomst
af Skogseffecter och deras transporterande innom
Bruks-Districtet, Så och jemte det Kongl,
Maj:t funnit nödigt anbefalla en ordentlig
undersökning på stallet, till utrönande af så
val Brukets tillverknings-belopp nu och i
förra tider, som ock huru mycket Skog för
närvarande vöre för Bruket oumgångelig nödig
och hvarest deri kunde erhållas, samt huruvida
icke, till Skogens betydliga besparing,
Alunschiffer kunde vid brånningen nyttjas,
hade Kongl, Maj:t tillika dels åt Undersökningsmånnen
i Nåder uppdragit, att, i afseende
på Allmogens yrkade friare begagnande
af sine inom Bruks-Districtet belägne Skogar,
söka befordra, någon vanlig och billig
öfverenkommelse derom med Bruksegaren,
dels och emedlertid förordnat, att årliga markegångspriset
borde anses såsom skålig betalning
för den ved, Allmogen förde till Bruket,
och att, i händelse Bruksegaren, icke
ville för detta pris veden emottaga, Allmogen
egde öppet, att densamma åt hvem sorn
hålst föryttra; hvarförutan Kongl. Maj-.t, för
att i öfrigt i möjligaste måtto förekomma
det af Allmogen ofverklagade missbruk vid
utöfningen af Alun-Brukets ifrågavarande rättigheter
till deras Skogar, meddeldt åtskilliga
i6f)6 Stats-Utskottets Betänkan den.
stadganden och föreskrifter, som å ömse sidor
borde iakttagas.
Af den i omförmålde måtto anbefalde,
ock å sårskilde tider i alla vederbörandes närvaro
verkställde undersökning, har hufvudsakligen
befunnits: Att vid Andrarums Bruk,
sorn från början eller 1637, varit pri vil egieradt
för Aluntillverkning endast med tvånne pannor,
enligt de räkenskaper, som öfver en
slik^tillverkning från och med år 1773, varit
att tillgå, densamma då blifvit uppdrifven
därhän, att med q o enkla, eller 1 o så kallade
dubbla pannor, tillverkats 3,412 Tunnor
Alun, hvartill åtgått 16,056 enkla famnar
Stor och så kallad Grenved, hvaremot
•amma räkningar utvisat för hvart tionde år
derefter, sådane förändringar, att år 1783
endast 7 pannor varit i gång och lemnat
en tillverkning af 2,228 Tunnor med en vedåtgång
af 9,134 Famnar; att år I7g3 pannorne
blifvit minskade ända till 2:ne, sorn
likväl lemnat 1161 Tunnors tillverkning,
med 4,263 Famnar ved, att år 1803 med
lika många pannor erhållits 1,1 ioTunnor med
användande af s ,3 11 Famnar ved och 400 Famnar
Torf, efter Fem Lass på Famnen , och att år 1813,
äfvenledes då med endast Q:ne pannor, blifvit
tillverkade 1,289 Tunnor, med en åtgång af
1,108 Famnar ved och 627 Famnar Torf,
hvilket förhållande således ådagalagt, att i
Stats-Utskottets Betänkande/!. 1697
sednare tider ej allenast pannetalet blifvit
återståldt till dess primitiva belopp, utan
ock genom en förbättrad tillverknings Method
mera Alun erhållits af hvarje panna ån förut*
och vedåtgången äfven blifvit mindre genom
bruket af torf, som sedan år 1790 funnits
kunna nyttjas till Tjdelar mot Storveden
; Att vidare någon besparing af Skog
och Torf icke stöde att vinnas, genom bruk
af Alunschiffer, såsom icke varande af den
goda beskaffenhet, att den kunde vid Alunkokningen
begagnas; Att för densammas fortsättande
med de e:ne dubbla Pannor, sorn
nu endast vid Bruket nyttjades, och hvarutöfver
Bruket icke ansetts kunna, för den
Allmänna Skogsbristen i orten, utan både
Bruksegarens och ortens verkliga skada,drifvas,
hvarje år erfordrades 813 dubbelfamnar
ved, deraf -^delar likväl kunna utgöras af
torf; och då dertill beräknades, hvad Bruksegaren
sjelf med sina underlydande arbetare
och hemmans åboer dessutom oundgångeligen
behöfde, eller efter upgift 16383 dubbelfamnar,
skulle hela vedåtgången för bruket
och dertill hörande personal tillhopa utgöra
2,4883 sådane famnar årligen; Att deremot
hvarken Bruksegarens egneSkogar och torfmåssar,
eller de 3:ne inom Bruks linien liggande och till
Bruket, på sått nedanföre omförmåles, begagnade
krono parker, vid namn Maglehems
5Ö98 Stats-Utskottets Betänkcinden.
Ohra, Sönnarlöfs Ohra och De Dödas Lott,
lemnade sammanlagt större vedtillgång ån
3q5Ts_deIs famnar, hvarigenom således i förenåmde
års behof, en brist af inalles 2*163
||dels famnar ved skulle uppkomma 5 Att
allmogen-, som efter hvad forenåmdt år, icke
hade någon skyldighet till vedförsåljning åt
Bruket, ifrån sine skogar icke eller på mångå
år afyttrat någon ved åt detsamma, hvilket
följaktligen måst drifvas med egne skogstillgångar
och att någon Vanlig förening emellan
Skogs- och BrUksegarne i förevarande fråga
icke kunnat åstadkommes; Men att de förre
deremot yttrat den önskan, att berörde
kronoparker kunde blifva helt och hållet till
Bruksegaren upplåtne, i stallet för den pretention
han nu hade på Krono- och Skattehemmanens
skogar.
I afseende på förhållandet med ofvannåtnnde
3:ne kronoparker, upplysa undersökningen
och öfrigehandl ingar jemn val hufvudsakligen,
att Maglehems Ohra, som år belägen,
i mil nara Alun-Bruket och utgör en kronan
tillhörig rymd af 1673 Tunnland 11
JLdelö kappland, egentligen varit till'skogsfång
för Bruket begagnad: att af denna kronopark
nu under Bruket egenteligen disponeras
omkring r,000 Tunnland, hvilka, efter en
i åldre tider skedd förbrukning af skogen,
ånyo, genom Bruksegaren? försorg, inom de
Stats-Utskottets Betänkanden. 1699
Sednaste förflutne 80 åren, blifvit försedd
med flere betydlige planteringar, deraf
en nu är beväxt med 336^ Tunneland
reslig och frodig Bokskog, och en annan
med ii6i Tunnland dels Bok och
dels Sur-skog, till hvilka planteringars
infredande och underhållande åtskillige
angränsande Byar likväl bidragit.
A den öfriga nästan alldeles skoglösa
och öppna samt af sandig jordmån bestående
del af Kronoparken hafva tid efter
annan flere omkringboende hemmansegare
och andre enskilde personer, i grund
af Konungens Befallningshafvandes och
Kronobetjeningens Städjebref, fått begagna
större och mindre trakter och inhägnader,
om hvilkas återställande och utläggande
till Kronoparker, äfvensom om
Skatteköp å någon del af dem, samt i
öfrigt om rätta gränsorne, för Kronoparkens
område flere frågor och Rättegångar
uppstått, hvilka till en del ännu äro
oafgjorde. Sönnarlöfs Kungs Ohra, som
består af 5i3 Tunneland, med en båttre
jordmån, och belägen 2* mils väg från
Bruket, har deremot icke varit af detsamma
i mannaminne tillitad, sedan Skogen
derå, för längre tid tillbaka, för
Skoglöse Hemmansegares behof till Saltpeterkokning
nästan helt och hållet skall
1700 Stats-Utskottets Betänkanderi. 'T^TK-r1
blifvit uthuggen och derefter icke kunnat
vinna någon särdeles återväxt för den
betesrätt derå, sorn åtskillige hemman i
otten begagnade, och hvilken betesrätt
blifvit vid dessa hemmans Rusthålls-indelning
såsom Augmenter beräknad; Dock
hade denna Kronopark, år 1769, genom
Bruksbetjeningens åtgärd] med allmogens
biträde blifvit instängd och der
O
. »
efter år 1776, en plantering derpå verkstäld
till 20 Tunneland, som ännu är
fredad, och egde en Skogbevuxen delaf
11 Tunne-12 Kappeland. Äfvensom den
3:dje Kronoparken, De Dödas Lott kallad,
belägen en mil från Bruket, och
innehållande 44o Tunneland, deraf 39
Tunne- 23 kappeland Torfmossar, 11
Tunne- i3 kappeland tmgskog och det
öfriga betesmark samt någre inhägnader,
af enskildte personer utan visadt lagligt
tillstånd nyttjade, icke eller varit af Bruket
annorlunda begagnad, än att torf
derifrån till nästgränsande Hemmansegare
föryttrats mot betalning, deraf instängningen
kring parken skulle underhållas
och plantering derå verkställas. I öfrigt
har dispositions rätten öfver desse 3:ne
Kronoparker icke funnits vara Alun-Brukets
egare genom någon särskild handling
bestämdt
Stats-Utskottets Betänkanden. 1701
bestämdt upplåten, utan hafva de ansets,
såsom en följd af deras läge inom Alun
Brukets faststälde Skogs District, till
Skogs behof för Bruket vara anslagne,
samt stälde under Bergs-Collegii och Bergs
betjeningens inseende; Och har någon
särskild afgift till Staten för deras begagnande
icke egt ruin.
Uti de på Kongl. JMaj:ts Nådiga befallning,
af Dess och Rikets Kammaroch
Bergs-Collegier häröfver afgifne underdåniga
Utlåtanden , hafva bemälde Collegier
hufvudsakeligen anfört, att, ehuru
af den hällne undersökningen inhemtades,
det Andrarums Alun Bruksegare
icke för närvarande, med hvad från egne
Skogar och torfmåssar vore att erhålla,
kunde fortsätta Alun-tillverkningen
utan att påräkna Skog och torf dertill
genom köp; likväl och då derjemte vore
upplyst, att Alun Bruket icke i flere års
tid från nästgränsande skatte och Kronohemmansegare
och innehafvare fått köpa
någon Skog och torf, och desse hemmans
brukare icke eller äro pligtige att något
deraf till Bruket försälja, utan endast
att, när de ville och kunde sådant afyttra,
det till Bruket och ingen annan
lemna; men detta tvång, som åstadkom(-f.
de
1^02 Stats-Utskottets JBctänkanden.
mit många rättegångar och förorsakat
betydligt lidande för Allmogen, i anseende
till de missbruk, som af Bruksbetjeningen
blifvit begångne, betoge de inom
Bruks Districtet varande Skoglöse hemmans
åboer tillfälle, att på nära håll
förskaffa sig sitt ved- och slöjde- behof,
samt för de hemmans åboer, som hade
skog på sina egor, vore ett oskäligt hinder
i begagnandet af den naturliga förmånen,
att afyttra sin vara till hvilka de
godt funne; Så och enär Alun-Bruksegaren
genom frivillig öfverenskommelse med sådana
hemmansegare, som hade torf och
skog att aflåta, säkrare borde kunna påräkna
biträde deraf till Brukets drift,
än om det nu varande tvång för Skatte
och Krono hemmans innehafvare skulle
fortfara, hafva Collegierne, i likhet med
hvad Undersökningsmännen jämnväl för
sine delar yttrat, i underdånighet tillstyrkt,
att den rättighet Andrarums Alun-Bruksegare,
genom flere äldre Kongl. Resolutioner,
erhållit, till uteslutande inköp
af den Skog, som de inom 2 mil från
Bruket boende Skatte- och Kronohemman*
åboer, hade att aflåta, måtte upphöra;
Men att deremot och på det Bruksegaren
må, till Skogs planteringar och deras fredande,
erhålla så tillräcklig mark, att
Stats-Utskottets Betänkanden. iyoS
Bruksrörelsen i framtiden må kunna fortsättas
med derå blifvande Skog, och den
tillgång* som egne Skogar dessutom kunde
lemna, så mycket af Krono-Parkerne:
Maglehems Ohra, Sönnarlöfs Ohra och
De Dödas Lott, som efter rågångs tvisternes
slut och sedan de, om dispositionsrätten
af der verkstälde odlingar och
intagor, anhängige frågor blifvit afgjorde,
kail af Kongl. Majit och Kronan disponeras,
finge upplåtas Alun-Verket till
Understöd, dock utan inskränkning af den
rätt till Mulbete,som angränsandeHemmansegare
kunde lagligen tillkomma; hvarjemte
Kammar-Collegium särskildt i underdånighet
föreslagit, att Bruksegaren för
den mark , som sålunda blefve till honom
upplåten, borde erlägga ränta efter skeende
Skattläggning,
Nu sorn således uti detta mål, hvarxiti
ofvanbemälde Allmoges Fullmägtige,
vid 1818 års Riksdag, med förnyad underdånig
ansökning jemnväl då inkommit,
fråga uppstått att, i stället för den uteslutande
köperätt, sorn Andrarums AlunBruksegare
undfått till Skogs-effecter från
de inom 2 mil från Bruket belägne
Skatte- och Kronohemmans Skogar, och
hvilken rättighet för Bruket således skulle
komma att upphöra, Bruket deremot till
,7o4 Stats-Utskottets JBetänkanden.
dess understöd skulle upplåtas en framtida
fri dispositonsrätt af de delar af ofvannämde
3:ne Kronoparker Maglehems
Ohra, Sönnarlöfs Ohra och De Dödas Lott,
hvarom kronan i sädant afseende kunde
förordna, och hvaraf Bruksegaren hittills,
pl sätt åfvanberördt är, endast fått sig
begagna; Men Kongl. Maj:t, enligt 77 §.
i Regeringsformen, funnit sig icke kunna,
titan Riksens Ständers bifall, om någon
upplåtelse af samma Parker förordna;
Så vill Kongl. Majit föreslå Riksens Ständers
Stats-Utskott, att till Riksens Ständers
pröfning öfverlemna, huruvida och med
hvad vilkor Riksens Ständer skulle finna
skäligt en sådan upplåtelse, mot upphörande
af Brukets ifrågavarande Skogsrätt,
bifalla.
Alla rörande detta mål till Kongl.
Majit inkomne handlingar, låter Kongl.
Majit Riksens Ständers Stats-Utskott särskildt
tillställas; Och Kongl. Majit förblifver
Riksens Ständers Stats-Utskott med
all Kongl. Nåd och ynnest välbevågen
Datum ut Supra.
CARL JOHAN
MG. Danckwardt
Stats-Vtskottets Betänkanden. i^o5
Då den nådiga Propositionen fullständigt
utreder behandlingen af förevarande
fråga, allt ifrån år 1809, då den
första gången väcktes, och tillika upptager
de liufvudsakligaste omständigheter,
derunder förekommit, anser Utskottet öfverflödigt,
att handlingarnes innehåll i
desse delar nu ytterligare upprepa, utan
öfvergår genast till yttrande i sjelfva
hufvudsaken, eller huruvida och med
hvad vilkor Egaren af Andrarums Alunverk
må, emot indragning af omförmälde
Skogsrätt, komma i besittning af Krono
Parkernc Maglehems Ohra, Sönnarlöfs
Ohra och De Dödas Lott.
Att Innehafvarne af de inom den så
kallade Bruks Linien liggande Krono
och Krono Skatte hemman äro underkastade
ett obilligt tvång och känbart lidande,
så länge de författningar till kraft
och verkan finnas gällande, som förmena
dem, att till andre, än Egaren af
Andrarums Alun Verk afyttra sine Skogseffecter,
lärer lika litet kunna bestridas,
som att, i händelse desse Författningar
skulle upphäfvas, Bruks Egaren kommer
att sakna en honom lagligen försäkrad
rättighet, att, från nära angränsande
Skogar, kunna, genom köp, påräkna
tillgång på bränsle för Brukets
iyo6 Stats-Utskottets Betänkanden,
bedrifvande. Enär Utskottet alitsa, å erta
sidan, medgifver billigheten deraf, att
vederbörande, så vidi ske kan, befrias
från de olägenheter, de i ofvanberörde
måtto vidkännas, bör Utskottet å andra
sidan, icke underlåta fästa uppmärksamhet
dervid, att Bruksegaren hålles
skadeslös för den förlust, som, med upphörandet
af denna köperätt, möjligen,
kan vara förenad,
I sistnämnde afseende förekommer, att
Kongl, Maj:t redan i nåder förordnat, att
årliga Markegångs priset bör anses såsom
skälig betalning för den ved, sorn Allmogen
tili Bruket aflemnar; hvadan och
då hemmans Innehafvarne inom Brukslinien
icke ovilkorligen ära förbundne
att något bränsle till Bruket försälja,
Bruks Egaren numera synes icke hafva
någon betydlig fördel af ifrågavarande
Köperätt; Men sjelfva tillvarelsen deraf
är dock icke utan allt värde för honom,
enär, om äfven i beräkning tages de
hittills, utan bestämd rättighet dertill, af
Bruket begagnade 3:ne Krono-Parkerne
Maglehems Ohra, Sönnarlöfs Ohra och
De Dödas Lott, desse jemte Brukseg arens
egne Skogar, icke lemna större vedtillgång,
än att, enligt den å stället hällne
undersökningen, 2i63j|dels famnar
Stats-Utskottets Betänkanden. 1707
ytterligare erfordras för att fylla det arliga
behofvet vid Bruket, samt för Bruksegaren
med underlydande Arbetare och
Hemmans-Åboer,
Då emedlertid, på sätt handlingarne
vidare utvisa, Sönnarlöfs Ohra i mannaminne
icke blifvit af Bruksegaren tillitad,
och han ej eiler, på många år .fått köpa
någon ved utaf Hemmansegarne inom
Bruks-Linien, men Aluntillverkningen,
det oagtadt, fortgått minst med det antal
Pannor, hvarföre Bruket, ifrån början,
varit priviligeradt, anser StaLs-Utskottet
fullkomligen vara upplyst, att Bruksegaren
uti användandet af sine egne Skogar
och Torfmossar, jemte Krono-Parkerne
Maglehems Ohra och De Dödas Lott,
samt utibegagnandet af frivillig öfverrenskommelse
med kringliggande andre Hemmansegare,
icke saknar utväg att Bruket
behörigen bedrifva ; Och, på sådan grund,
samt med anledning af hvad Kongl. Kammar-
och Bergs-Collegierne jemnväl tillstyrkt,
hemställer Utskottet, att, emot det
att den skyldighet från nästa års början
upphör, som hittills ålegat Inneliafvarne
af de inom 2 mil från Andrarums Bruk
belägne Krono- och Skatte-Hemman,
att hålla Bruksegaren tillhanda hvad de
af sine Skogar, utöfver eget behof, hafva
1708 Stats-Utskottets Betänkanden.
att afyttra, Bruksegaren i stället , såsom
en billig ersättning för saknaden af nämnde
köperätt, samt till nödigt understöd
för Bruksrörelsen, matte upplåtas de andelar
af Krono-Parkerne Maglehems Ohra
och De Död as Dott, hvilka efter Rågångstvisternes
slut, och sedan de, om dispositions-råtten
af der verkstälde odlingar
och Intagor, anhäugige frågor blifvit afgjorde,
kunna af Kongl. Maj:t och Kronan
disponeras, dock med villkor, att
Bruksegaren för detta, i anseende till ofvananförde
orsaker, nu först ordentligen
medgifne begagnande af Maglehems Ohra
och De Dödas Dott, erlägger en skälig
recognitions afgift, derest han ej heldre
skulle åstunda att, genom Skatteköp, uppå
de för orten i allmänhet gällande
grunder, egande rätten dertill sig förvärfva,
hvilket då må vara honom obetaget,
samt med förbindelse i bägge fallen,
att alltid underhålla Alun-Verket
i dess närvarande skick , så att Stats-Verket
må kunna, i Tionde deraf, påräkna
minst 3o Tunnor årligen.
Skulle Riksens Högloft. Ständer bifalla
denna Stats-Utskottets framställning,
föreslår Utskottet tillika, att Riksens Högloft.
Ständer måtte, uti sin härom till
Kongl. Maja aflåtande underdåniga skrif
-
Stats-Utskottets B et änkan den. 1709
velse, i underdånighet yttra den önskan,
att de åtgärder, som böra föregå omförmälde
upplåtelse till Bruksegaren, kunde,
så vidt möjligt är, varda fortskyndade;
hvarjemte och då Sönnarlöfs Ohra, ehvad
utgång frågan ock må erhålla, synes böra
återfalla till Kongl. Maj:ts och Kronans
disposition i den mån, sådant med kringliggande
hemmans åboers rätt till mullbete
derå står att förena, Riksens Höglofl.
Ständer torde finna lämpligt i underdånighet
förklara, att med denna Krono
Lägenhet bör förhållas i likhet med hvad
om användandet af öfriga dylika lägenheter
kommer att beslutas; Men, i händelse
Krono-Parkerne Maglehems Ohra
och De Dödas Lott icke skulle, enligt
Utskottets Förslag, blifva till Bruksegaren
upplåtne; anser Utskottet enahanda
förklarande äfven böra meddelas i afseende
på de disponible andelarne af desse
Krono-Parker , emedan enligt hvad ofvan
är upplyst, Bruksegaren icke eller till
begagnandet af nämnde Lägenheter varit
lagligen berättigad.
Sluteligen har Stats-Utskottet skolat
tillkännagifva, att Hedervärda Bonde-Ståndet
, genom Protocolls-Utdrag den 27 sistl.
Maji, uppdragit åt Utskottet, att, i sammanhang
med Kongl. Majus, högstberörde
17 io Stats- Utskottets Betänkanden,
Nådiga Proposition , handlägga ett utaf
Riksdags-Fullmägtigen för Allbo, Gjertz
och Villands Härader af Christianstads
Län, Måns Mattisson, ingifvet Memorial,
hvaruti blifvit yrkad t, att, som egaren
af Andrarums Alun-Verk till Planterhagar
inhägnat åtskillige delar af Krono-parken
Sönnarlöfs Ohra, och derigenom till betydlig
del minskat fördelen af den betesrätt
för 88 st. kreatur, som RustshållsHemmanen
i Asums orh Asumtorps Byar
vid Indelnings-Verkets upprättande ,
fått, såsom augment, sig tillslagen, det
måtte Marken, för ett ordentligt begagnade
af denna betesrätt, varda, genom
Enskifte, utbruten, samt i den händelse
fulla egorymden, i anseende till de gjorde
Intagorne, icke skulle kunna utläggas,
motsvarande vederlag å annat ställe vederbörande
medgifvas.
Men, som Utskottet redan tillstyrkt,
att egarens af Andrarums Alun-Bruk disposition
öfver Krono-Parken Sönnarlöfs
Ohra må upphöra, samt att dermed bör
förfaras på samma sätt, som för användandet
af andre dylike Krono Lägenheter
bestämmes, och i öfrigt med vederbörandes
lagliga rätt till mulbete derå är
förenligt,anser Utskottet något vidare yttrande
i anledning af Riksdags-Fullmäg
-
Stats-Ut skottets Betänk anden. 17-11
tigen Mans Mattissons ifrågavarande motion
icke erfordras.
Hvilket allt till Riksens Högloft. Ständers
vidare bepröfvande vördsammeligen
öfverlemnas. Stockholm den 27 Junti 1823 ,
N:o a8j
Ankom
<len io Julii l8a3.
Utlåtande , i anledning af Kongl,
Majrts Nådiga Remiss, rörande
Räntornes utgörande för
någre Thorshälla Stad upplåtne
Hemman,
Tander den 2g;de sisth April, har
Kongl. Maj:st täckts till Stats-Utskottet i
Nåder öfverlemna åtskillige handlingar, i fråga
0111 Räntornes beräkning för de Thorshälla
Stad upplåtne Krano-hemman, Säby
och Söderby, 2I Mantal.
I anledning häraf, har Stats-Utskottet
inliemtat, att, sedan under granskningen
af 1813 års Landsbok för Södermanlands!
Län, den anmärkning uti Kongl. Kammar-Rättens
irsta Revisions-Contoir blifvit
gjord, att Thorshälla Stad för inneliafvandet
af berörde hemman, redovist
lieunnans-Räntorne endast efter Krono
i y 12 Stats- Utskottets Betänkan den.
värdi, i stället att desamma, efter Revisionens
förmenande, bordt utgå efter årliga
Markegångsprisen, har Kongl. KammarRätten,
vid pröfningen häraf, förklarat,
att då, å ena sidan, förekomme, att Staden,
år 1713, fått rättighet att bruka Hemmanen
Säby och Söderby för en årlig
ränta af 118 D:r i3 öre 5§5 pn. efter
krono värdi, och Kongl. Kammar-Collegii,
den 3o October 1730, gifne Utslag,
som föreskrifver Arrendets utgörande efter
Markegång, blifvit genom Kongl.Resolutionen
den i5 November 1769, i så
måtto ändrad, att den häremellan uppkomne
och år ifrån år uti Stadens Räkenskaper
balancerade skillnaden är vorden
till afskrifning i Nåder bifallen, syntes
väl fulla skäl icke vara för handen till
den ifrågavarande förhöjningens åläggande
för den förflutna tiden; Men enär, å andra
sidan, i betragtande tages, att ingen
handling kunnat företes, som stadfästade,
att nedannämnde från Hennes Maj:t
Enke Drottningen Hedvig Eleonoras Lif
Geding förländle Hemman, efter Enke
Drottningens död, skulle för evärdeliga
tider, utan minsta afseende på myntets
och varuprisens förändrade förhållande,
vara Kongl. Maj:t och Kronan frånskilj'de,
emot åtnjutande af en så ringa in
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 1718
komst, som arrendets beräknande efter
kronovärdi medförer; samt ofvanåberopade
Resolution af år 1769, icke innehöll
något derom, att Thorshälla Stad borde
för kommande tider varda frikallad från
den af Kongl. Kammar-Collegii Förordnade
beräkning af arrendet efter Markegång;
funne Kongl. Kammar-Rätten sin
pligt vara, att, med underdånig anmälan
häraf, hos Kongl. Maj:t underdånigst
hemställa, om icke Kongl. Maj:t skulle i
Nåder täckas låta utgå Nådigt Förordnande
i denna del för framtiden, och om icke
deruti den yrkade förhöjningen efter markegång
kunde i Nåder anbefallas, såsom
både billig och till tidernes förändrade
förhållande lämplig.
Efter det ärendet, i sådant skick,
blifvit till Kongl. Kammar-Collegium i
Nåder remitteradt, för att, sedan vederbörande
hörde blifvit, utlåtande afgifva,
har välbemäldte Kongl. Collegium, jemte
insändande af Magistratens i Thorshälla
och Kongl. Majus Befallningshafvandes i
Södermanlands Län yttranden, derutinnan
bägge dessa Authoriteter, under åberopande
af Kongl Brefvet den i4 Februarii
1713 och Kongl Resolutionen den
i5 November 1796 förbehållit Staden rättighet
att, såsom hittills, uti Penningar
i^i4 Ståts-Utskottets Betätikanäen.
utgöra räntan för ifrågavarande hemman,
för egen del, i underdånighet anfört, att
nämnde hemman blifvit, genom Hennes
Maj:t Enke Drottningen Hedvig Eleonoras
Resolutioner den i3. Maji 1709. och den
14 Februarii 1710, Staden Thorshälla för
dess bättre Uppkomst, till brtik och nyttjande
upplåtne, emot en årlig afgift af
118 D:ri5 ör. 5^- pn. S:mt, som Staden
och Innevånarne för hvart år vore förpligde
att , på sätt Borgmästare och Råds derom
gifne Revers och försäkran intygade,
året efter uti FebrUarii månad erlägga,
och hvilket skulle taga sin begynnelse
med år 1709, och continuera, så länge
arrendet rigtigt betaltes; Att Staden fått
tillgodonjuta detta Contract intill år 1730,
då Kongl. Kammar-Collegium och Kongh
Stats-Contoiret, under den 3o. October,
förklarade, att så väl Thorshälla, sorn
flere andre Städer för sine, under lika
fundament, innehafvande hemman, för
år 1731 och framdeles skulle betala Räntan
efter hvarje års markegång. Att Staden,
vid 1731 års Riksdag gjort underdånig
ansökning, att vidhögstberörde Contract,
och den deruti utsatte Arrendesumman
varda bibehållen samt att, då någon
Resolution härå icke följt, utan de innestående
Räntorne för hemmanen Säby
Stats-Utskottets Betänkanden. 1Ji5
och Söderb)r, från 1731 års början till
och med 1760, blifvit uti Stadens Räkenskaper
balancerade, Balance Commissionen,
år 1760, hos Kongl. Majit sig i
underdånighet förfrågat, huruvida den af
Thorshälla Stad, genom dess fullmägtige
vid 1731 års Riksdag, gjorde ansökning
om befrielse från de uti Stadens Räkenskaper
utbalancerade krono medel, vore
afgjord; hvaröfver Kongl. Majit, genom
ofvanomförmälde Nådiga Resolution, den
i5* November 176g, på det sätt sig utlåtit,
att, ehuruväl det ålegat Staden, att
ställa sig till efterrättelse KongL Kammar-Collegii
och KongL Stats-Contoirets
om Räntans utgörande af de Staden upplåtne
Krono-hemraan, till orten afgångne
Skrifvelse, af den 3o October 1730, och
således ej mindre från iy3i års början,
än det sedermera skedt år 1761, utgöra
Räntorne deraf in natura; eller efter de
årliga Markegångarne, dock som Staden,
redan år 1731, gjort underdånig ansökning,
om bibehållandet af det, uti 1713,
års KongL Bref, utsatte vissa årliga arrendet,
samt följaktligen lefvat i den underdåniga
förhoppning, att derå erhålla
Nådig Confirmation, ehuru den dittills
ej blifvit lemnad, och det dessutom skulle
blifva alltför känbart, om icke omöjligt
171 Stats-Utskotlets Betänkanden.
att från 1731 kunna utkekomma den innestående
Räntan för berörde Hemman,
i synnerhet som egorne dertill blifvit, sedan
upplåtelse tiden, bland annan Staden
tillhörig Jord inblandade, och af åtskillige
Borgare särskildt nyttjas, ville Kongl.
Majit i Nåder hafva beviljat Staden afskrifning
af den uti Räkenskaperne balancerade
differencen, emellan den för
Staden uti förenämnde Kongl. Bref Utsatte
vissa arrende summa samt årliga
markegångs priset. Och har Kongl. Kammar-Collegium
på grund häraf, ansett
Räntorne af Hemmanen Säby och Söderby
hädanefter böra efter markegångs-pris
utgöras .
Då sålunda är upplyst,att Kongl.
Kammar-Collegium och Kongl. Stats-Contoiret,
långt föredetta, stadgat, att Räntorne
af ifrågavarande Hemman böra efter
markegång utgå, och detta stadgande,
enligt hvad af handlingarne kunnat utrönas,
icke blifvit ändradt, eller uppliäfvet,
utan fastmera måste anses bekräftadt «e
O
nom
1769 års ofta åberopade Resolution,
enär deruti uttryckeligen föutsättes Thorshälla
Stads lör bindelse att ifrån 1781 års
början, likasom det skedt år 1761, erlägga
Räntorne in natura, eller efter
markegång,
Stats-Utskottets B et änkan deli* i 71 *
markegång, är Stats-Utskottet, som det
åligger att Stats-Verkets rätt och bästa
härvid iakttaga, af den tanka, att Staden
icke bör undgå att föreskriften i denna
del från och med nästa år fullgöra 5 hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers
närmare bepröfvande vördsamt öfverlennäs,
Och lärer, med anledning af dert
Nådiga Remissen, underdånig Skrifvelse
i ämnet till Kongh Maj:ts böra aflåtas—»
iS« En Ledamots härvid yttrade skiljaktiga
tanka bifogas. Stockholm d. 3 Julii
1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Riksens Höglofl. Stånders Statsutskott
den 9 Julii 1823.
S. D. Under åberopande af sin till Protocollet
för den 3 dennes anmälda Reservation
emot Utskottets Beslut i frågaxl
om Räntornes utgörande utaf de Thorshälla
Stad förlänte Hemman Säby oell
Söderby, uppläste Herr Borgmästaren
Ekstrand ett så lydande anförande:
’’Jag har här för Höglofl. Utskottet fått
uppläsa en Pro-memoria, tecknad den 24
sistl. Maji af Borgmästaren i Thorshälla,
om Stadens åtkomst af de ifrågavarande
(if.de
1718 Stats-Utskottets Betänkande?}.
3:ne Hemmanen och vilkoren vid deras
upplåtande till Staden; berättelsen derom
instämmer aldeles med Utskottets Betänkande
i den delen, men Pro-memorian
innehåller och derutöfver att Hemmanen
blifvit Onererade med en hög extra rotering
och att de nu, inblandade i Stadens
jord, egas af 4o till 5o särskilde
personer, hvilka dels undfått köpebref
och Fasta å sine andelar af jorden, dels
och ärft dem efter anhöriga med en för
desse på lika sätt vunnen och stadfästad
egande rätt.
Att detta är verkeliga förhållandet
har icke någon af Utskottets Ledamöter
kunnat motsäga och det bör väl icke
eller sättas i fråga, då uppgiften är gifven
och undertecknad af den Ämbetsman i
Staden, hvars pligt det är både att säkert
känna och sannt upplysa alla dylika
ämnen, som röra Staden, men Högh
Utskottet har dock icke velat lemna uppmärksamhet
till mitt påstående att jordens
nu varande egare åtminstone måtte
blifva hörde och få tillfälle försvara sin
egande rätt, innan en sådan rätt dem
frånkännes och innan den årliga Skatt,
eller arrendet af jorden, såsom det i
1713 års Kongl, donations bref kallas och
hvilket deruti finnes vara bestämdt till
Stats-Utskottets Betänkanden. 1719
118 D:r i3 ör. 5| pen., med villkor, att
Continuera så länge det rigtigt erlades,
blifvit förändrad till persedlar oell såmedelst
förhöjdt.
Icke ännu och troligen aldrig skall
jag öfvertygas att se saken orätt då jag
påstår, att man omöjligt efter rätts grunder
kan tillstyrka en sådan förhöjd skatt
att genast från och med nästa år, såsom
Betänkandet innehåller, påföras och utgå,
egarne af jorden aldeles ohörde; och
då jag icke inlåter mig i något försvar
af deras egande rätt, den jag visserligen
anser tvätydig, är det blott rättigheten
att sjelfva få försvara den så vidt de kunna
, hvilken jag nu vill hafva egarne
förbehållen och som efter vår Lag ännn
aldrig blifvit någon Svensk man betagen.
Att Landshöfdingens och Magistratens
utlåtanden i ämnet blifvit infordrade innefattar
icke att egarne till jorden blifvit
hörde de handlingar hvarpå deras
egande rätt sig grundar och de skäl hvarmed
de kunde tro sig i stånd försvar^
rättigheten att fortfarande betala den
bestämda skatten utan förhöjning eller
förvandling, äro ännu icke företedde
och pröfvade- låt vara att de icke kunde
komma att galla, så får dock icke
sådant i förväg tagas för afgjordt.
1720 Stats-Utskottctx Betänkanden.
När jag köpt en egendom på god tro ,
dervid sett säljarens fastebref, samt vederbörande
krono-uppbördsmäns betyg
öfver af Egendomen årligen erlagda ordinarie
skatter- då frågar jag om vidare
försigtighets mått kan af mig iagtagas för
att få visshet att egande rätten är rätteligen
förvärfvad äfvensom om de dermed
förenade vilkor i afseende på skatterne.
Så är ock, efter de uplysningar
jag fått oek meddelat Utskottet, rätta förhållande
med denna jord, inneliafvarnc
hafva fastebref derå och icke någon debet
sedel eller annat gällande bevis finnes,
som visar det skatterne deraf någonsin
utgått till högre helopp än det
bestämde i penningar.
Då man ifråga om förändringen af
den penninge - ränta som skatte-jorden i
Skåne liittils utgjort, vid denna Riksdag
tillstyrkt undersökning och att denna jords
egare matte blifva hörde, innan förvandlingen
verkstäldes änskönt äfven vederbörande
Herrar Landshöfdingar, samt andre
auctoriteter redan i frågan afgifvit sine
utlåtanden, skulle jag trott att man
icke eller i den nu förevarande sak kunnat
handla annorlunda, för att vara conseqvent,
om man icke vill anse Städernes
Innevånare hafva mindre medborgen»
Stats-Utskottets Betänkanden. *751
liga rättigheter än Landtmannen, hvilket
väl aldrig i våra tider borde få synas •—•
Skånska jorden och den ifrågavarande vid
Thorshälla Stad äro i aldeles lika förhållande
i afseende på Skatten att ^nemligen
den af beggedera i långliga tider utgått
i penningar utan förvandling, oell
fast ägande rätten af Skånska jorden ej
blifvit, såsom för Thorshälla, satt i fråga,
utan må hända är obestridelig, förändrar
icke detta saken, ty om den orätt
tillkommit för Thorshälla, så kan den
visst, oaktadt mellankomne köpe- och
Faste-bref, liäfvas, men det är ännu
ohördt, att sådant skedt innan egarne fått
tillfälle försvara sin rätt; Och då man
här icke vill känna eller godkänna en
sådan egande rätt, är just detta ett skäl
mera att icke tillstyrka någon åtgärd till
förändring innan egarne blifvit i ämnet
hörda — att göra annat, än efter all
Lag ett tydligt ingrepp i egande rätten,
hvaröfver jag alltid skulle beklaga mitt
Fädernesland den stund dess representanter
ansågo det verkställbart.
Min tanka är i följd af allt delta att
Rikets Ständer, om de vilja iakttaga medborgares
lagliga rätt, icke kunna gifva
annat yttrande i frågan än i likhet med
det om Skånska jorden, att undersökning
1732 Stats~Utskottets Betänkanden.
bör ske och egarne af jorden höras i
ämnet innan nästa Riksdag; eller, om
man ville vara ännu strängare och fä
skatten för desse fattiga Innevånare uti
en af Rikets minsta Städer förökad,
Ständerne då högst kunna förklara att
de anse skatten böra utgå i persedlar efter
ymarkegång, men att då jordens nuvarande
Innehafvare icke ännu blifvit hörde
och fått försvara sin rätt, Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga nödige anstalter att sådant
sker och att Staten derefter kommer i åtnjutande
af sin Lagliga rätt.—
Det är visst sant, som Utskottet anförer,
att räntans förvandling till persedlar
redan år 1730 af Kongl. KammarCollegium
beslöts, men man måste besinna
att verkställigketen deraf allt sedan
dröjt nära ett helt Sekel, derföre att befrielse
år 1731 blifvit hos Kongl. Maj:t
i underdånighet sökt och Nådigt utlåtande
deröfver under tiden aldrig följt, på
grund hvaraf alltså afskrifning af Kongl,
Maj:t i afseende på differancen i skatterne
redan är beviljad för en del af förflutne
tiden; Man besinne ock alt om jordens
innehafvare år 1730, då Skatten dömdes
att utgå i persediarj, blefvo deröfver hörde,
så äro nu helt andra personer innehafvare
af jorden och desse hafva påjgod
Stats-TJtskottctx Betänkanderu 1728
tro genom en okunnighet som vid det ofvannämde
förhällandet är att anse invincibel
, vunnit en egande rätt därtill, som
icke med ett enda penndrag bör kunna
dem ohörda till intet göras
Desse äro mina tankar, hvilka, om
jag ock icke vore Fullmägtig för Thorshälla
Stad och i sådan egenskap borde
bevaka dess rätt, jag i allt fall skulle
ansett mig pligtig yttra, enär jag måste
betragta Lagstiftarne sjelfve såsom i första
rummet skyldige att vårda Lagens
helgd; samt, alla ingrepp i en på god tro
vunnen egande rätt af mig måste anses
högst vadi ige.’’
Och skulle detta yttrande såsom Herr
Borgmästarens särskilda till Hespectifve
Riks-Stånden åtfölja Betänkandet uti ifrågavarande
ämne. Stockholm Ut Supra.
Ex ProtocoIIo
W% Karström*
N:C) 284-
Ankom den io Julii 1823.
Utlåtande, i anledning af vackt
fråga, om ersättning till Handlanden
J. A- Tauson för af
-
17-^4 Stats-Utskottets Betänkanden,
trådt Arrende af Uranienburgs
Kongs Ladugård.
I^rän Höglofl. Ridderskapet och Adela
liar till Stats-Utskottet blifvit remitteradt
ett af Herr C, M. Brummer ingifvet Memorial,
hvaruti anföres, huruledes Högstsalig
Konung Gustaf Illdje, i anseende tillCommerce-Rådet
Arvid Schauws ådagalagde
långliga och trogne tjenster, samt dess
vid Uranienburgs Kongl, Ladugård berömligen
nedlagde arbeten och omkostnader,
medelst Resolutionen den a5:te
Junii 1768 i Nåder förunnat honom och
dess rätts innehafvare prolongationen på
5o års tid, räknadt från den irsta Maij
1811 af det emellan Kronan och honom,
år 1761 uprättade Arrende Contract, om
nämnde Kungs Ladugård, hvilket förlängde
arrende Commerce Rådet, under
den 27 Maij 1787 upplåtit till Handlanden
i Landskrona Johan Anders Tauson,
sorn sedermera jemte sin Broder nu mera
aflidne Directeuren P. O, Tauson,
skall oqvaldt innehaft och brukat egendomen
ända till år 1811 , då densamma
, dem ohördan ctenom Konsd. Kam
O
O
mar-Collegii föranstaltande, till nytt arrende
för Kronans räkning blifvit utbjuden;
oell sorn ett sådant förfarande icke
Stats-Utskottets Betänkanden. 1725
allenast förnärmade Handlanden Tausons
Lagliga rätt, att tillgodonjuta fördelarne
af Commerce-Rådet Schau ws ofvannämnda
öfverlåtelse, hvilken åter grundade sig på
Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution, sorn
icke godtyckligt finge häfvas till 5:dje
mans förfång, utan äfven vore en uppenbar
misstydning af 1810 Riksdagsbeslut,
uti hvars i3 Riksens Ständer,
med afseende på Contractets bestånd i
förening med Kronans rätt och fördel,
stadgat, det Innehafvaren af Uranienburg
skulle mot vissa förhöjda villkor få begagna
den återstående Contractstiden; Så
och enär Handlanden Tauson bevisligen
erbjudit sig, att dessa villkor fullgöra, men
lian, det oagtadt, och ehuru ArrendeContraétet
å hans sida, icke blifvit brutit,
utan tvärtom utöfver skyldigheten
blifvit fullgjordt, icke fått, vid arrendet
bibehållas; har Herr Brummer, med anhållan
om lagligt beifrande häraf, yrkat,
det Handlanden Tausson antingen matte
åter komma i full Disposition af arrenderande
Kongs-Ladugården Uranienburg,
på resterande 5o år, emot de Aud 1810
års Riksdag föreskrifne vilkor, eller ock
undfå ersättning för arrendets afträdande
med skäligen jemnkade 25,000 R:dr i
ett för allt.
1726 Stats-Utskottets 13 etänkanden.
Utaf de remissen åtföljande, jemte åfrige
Utskottet tillhandakomne handlingar, har
Utskottet inhemtat, att, Uranienburgs KungsLadugård,
belägen på Ön Hven inom Malmohus
Lån, likmätigt Kongl. Brefvet den 9
October 1759, samt Kongl. Kammar-Collegii
till följe deraf, den i6:de April 1761,
utfärdade Arrende-Contract blifvit på 50 års
tid, emot 500 D:r Sunt årligen och öfrige
villkor, utarrenderad till dåvarande Borgmåsstaren
Arvid Schauw, som i anseende till ofvan uppgilne
orsaker, under den 25 Junii 1786,
erhållit Kongl. Maj:ts prolongation härå på ytterligare
30 år eller till den i:sta Maji 1861.
Genom afhandling den 2 7 Maji 1787, blef
denna prolongerade arrende-rått af CommerceRådet
Schauw transporterad uppå Handlanden
Johan Andreas Tauson; Men då fråga
år 1799 uppstod, om en för Staten fordelagtigare
Disposition af Kungs och Kungs Ladugårdar,
ån hittils egt rum, forordnade Kongl.
Maj:t i anledning af då varande Stats Berednings
underdåniga tillstyrkande., uti Nådigt
Bref till Kongl. CammarCollegium af den
2 7 April samma år, att nämnde prolongation
borde försvinna, samt Arrendet å Uranienborg
med midfastan år 181 1 upphora. ELmedlerlertid
lårer Directeuren Per Otto Tauson
blifvit innehafvare af CoinmerceRådet Schauws
Contract, ty redan år 1809 anhell han, så
-
Stnts-Ul skottets Betänkan/len. 1727
som Arrendator af Uranienborg hos Kongl.
Majit i underdånighet, att varda bibehållen
vid det arrende, hvarom Commerce-Rådet genom
Kongl. Resolutionen den oy.Xe Junii
1786, blifvit i Nåder försäkrad; Men hvilken
Underdåniga anhållan Kongl. Majit enligt
Nådigt Bref till Kongl. Cammar-Cojlegium
den 2 4:de Julii 1810 icke fann skål bifalla,
såsom stridande emot det uti Kongl. Brefvet
den 2 7:de Aprill 1799, gifne förordnande;
utan borde med förvaltningen utaf Uranienburgs
Kungs Ladugård förhållas på sått Kongl.
Majit i anledning . af Riksens Stånders vid
1809 och 1810 års Riksdag gjorde underdåniga
hemställan, uti Nådigt Bref den ansta
Maji sistnämnde år föreskrifvit; Varandes denna
Riksens Stånders hemställan upptagen uti
13 §. af Riksdags Beslutet deri 2 Maji 18 10,
som innehåller, att då de större förmåner,
som innehafvare af åtskillige, genom Konungens
enskildta förordnande, eller tillkomne
Nådebevisningar , medelst Prolongation af Arrendet
utom Auction, forlånte Kronogods
åtnjutit, hvarken vore förenliga med Statens
okade behof eller grundade i någon laglig
författning, hade. Riksens Ständer funnit, det
borde, ibland andra äfven Innehaf varén af
Uranienburg, med afseende å Contractets bestånd,
i förening med Kronans rått och båsta,
få begagna den återstående Coniracts-tiuen,
1728 Stats»Utskottets Betänkanden.
med vilkor, att den faststålde Arrende-summan
skulle eråggas, reducerad till Spannemål efter
det årets Maikegång, då penningeråntan bestämdes
, eller arrenderåttigheten beviljades,
samt att det sålunda fixerade tunnetalet Spannemål,
skulle årligen betalas efter gållande
Markegångspris; Men sedermera borde Uranienburg,
jemte öfrige dylike Krono-lågenheter
till Skatte försäljas,
Sorn Kongl. Maj:t uti högstberörde Nådiga
Bref, den qi Maji 1810, förklarat sig icke
kunna medgifva, att Kungs och Kungs-Ladugårdar
för alltid, skulle kronan afhåndas, men
att bortarrendering deraf i stället komme att
ega rum; blef årendet, vid 1810 års urtima
Riksdag, ytterligare föremål för Riksens Stånders
handläggning, hvarvid, jemnlikt 8 §«
af Riksdags-Beslutet den 12 November samma
år stadgades, att alla Kongs och KongsLa
dugårdar borde enar något Contract tillåndalöper,
på allman Auction till Arrende utbjudas
i enlighet med de grunder, som uti
Kongl, förordningen den i7:de December
1799 finnas utstakade; och erhöll Kgl,KammarCollegium
under den 3 derpåföljande December
Kongl. Majus Nådiga befallning att
detta stadgande till behörig verkställighet befordra.
Till underdånig åtlydnad håraf, samt i
följe af särskildt Nådigt förordnande under
Stats- Utskottets Betänkanden. 1739
den io:de i sistnämnde månad, låt Kongl.
Kammar-Collegium vid Contractstidens slut år
1811, anställa Arrende-Auction å Uranienburg,
som dervid inropades af Directeuren P. O.
Tauson på 30 års tid , för 428 Tunnor
17| kappar Spannmål årligen; Men det dröjde
ej längre ån till följande året 1812, då
Tauson uppå andragne förmente skål, i underdånighet
sökte nedsättning af nämnde Arrende,
hvilket val afslogs^ likmätigt Kongl.
Brefvet den ig:de November; Dock täcktes
Kongl. Maj:st uppå Tausons tillika i underdånighet
gjorde anhållan i anseende till forekomne
bevekande skäl, af Gunst och Nåd
befria honom från fullgörandet af det ingångna
arrendet, undantagande för det år, hvarunder
han Egendomen innehaft och för hvilket
Arrende vilkoren borde uppfyllas; hvarefter
Uranienburg blifvit af Kongl. KatnmarColleginm
å nyo utarrenderadt och innehafves
nu af åtskilliga Aboar i Tuna, mot en årlig
afgift af 30 Tunnor Råg 50 Tunnor Korn
och 116 Tunnor 9! kappar hafre.
Enär alltså Commerce-Rådet Schauw och
hans rätts innehafvare, efter Lag fått tillgodonjuta
det emellan Kongl. Majit och Kronan
och honom, år 1761 afslutade ArrendeContract
0111 Uranienburgs Kungs Ladugård,
synes någon anledning till klagan i denna
del icke förekomma, och hvad beträffar den
i -3o Stats-Utskottets Betänkanden.
prolongation af nämnde arrende, som genom
Kongl. Resolutionen den 25:te Junii 1786
blifvit Commerce-Rådet beviljad, men hvilken
aldrig genom ordentligt Contract år vorden
befästad', Så lärer all fråga om begagnandet
af denna särskilda Nådebevisning nu mera
förfalla, sedan på sått hår ofvan år anfördt,
Kongl. Maj:t vid flere tillfällen i Nåder pröfvat
skäligt förordna, det Uranienborg, utan
afseende å ifiågavarande prolongation, skulle
vid Contractets utgång, för Kongl. Maj:t och
Kronans räkning utarienderas, hvilket äfven
med Riksens Ständers yttrande i åmnet instämmer.
Vid detta förhållande och då Handlanden
Johan Anders Tauson, som endast varit
innehafvare af Commerce-Rådet Schauws ornförmålde
prolongerade arrende-rått, i denna
egenskap, enligt handlingarnes föranledande
aldrig tilltrådt Uranienborgs Kungs-Ladugård,
och sålunda icke kan anses hafva tillskyndats
någre sådana kostnader för Egendomens bruk
och skötsel, som föranledt till ett ökadt arrende
för Stats-Verket; saknar Stats-Utskottet
all anledning tillstyrka, att Stats-Verket
med någon utgift till Tauson i förevarande
fall belastas. Och bör Utskottet härvid sluteligen
icke lemna obemåldt , att Directeuren
P. O. Tauson dels redan blifvit godtgjord
dels ock i föreskrifven ordning kommer att
Stats-Utskottets Betankanelen. m3i
godtgöras de förbättringar å Uranienborgs
Kungs-Ladngård, för hvilka ersättning ansets
böra honom tillkomma enligt Rönnebergs
Härads Syne-Rätts laga kraftvundna Utslag
den 28 Junii 1813.
Till Riksens Höglofl. Ständers närmare bepröfvande
öfverlemnas detta vördsami igen.
Stockholm den 3 Julii 1820.
N:o 285.
Ankom den 10 Julii i8a3.
Utlåtande, ofver erhållen återremiss,
i anledning af Utskottets
Betänkande, i fråga om
rättighet för Bergsman att losa
Kronans Persedlar och Tiondejern.
Sedan Stats-Utskottet, i anledning af förekommen
fråga, om rättighet för Bergsmän att
lösa Kronans Persedel och Tionde Tackjern,
uti afgifvet Betänkande den 3 nåstlidne Maji,
tillstyrkt, att desse rånte-persedlar måtte, efter
den årliga Taxa, som utaf Kongl. Kammaroch
Bergs-Collegierne samt Kongl. Stats-Contoiret
skulle uppgöras på grund af infordrande
noggranna uppgifter å gångbara priset innom
hvarje ort, få i peningar utgöras inom
i^Sa Stats-Utskottets Het änkan elen.
den tid, som för erläggandet vore i författa
ningarne stadgad, eller ock, derest Skattgifvarne
sådant åstundade, in natura, på förut
föreskrifvet satt, levereras; har ärendet af
Högloft Ridderskapet och Adlen blifvit återremitteradt
med den anmärkning af Herr vört
Hartmansdorff, August, att, då andra Skattskylldige
ega att, med Statens Ämbetsmän,
deltaga i Markegångssåttningarne, borde och
Bergsmän komma i* åtnjutande af en lika beskaffad
rättighet, samt värdet af deras Skattepersedlar
alltså icke, pä sått Utskottet tillstyrkt,
endast af Ämbetsman bestämmas.
Ehuru Högvördige Preste-Ståndet under
den lQtte, samt Vallöf!. Borgare-och Hedervärda
Bonde-Ståndet, under den 7 i sistlidne
månad, bifallit Stats-Utskottets omförmåldte
Betänkande, och hufvudfrågan alltså , likmätigt
6g §. Regerings-Formen, år rudan afgjord;
har Utskottet likväl, enär den af Herr
von Hartmansdorff framstålde anmärkning af*
ser en af Utskottets Förslag föranledd särskild
omständighet, som förut icke varit under pröfning,
med stöd af 5Ö§. i Riksdags-Ordningen,
funnit sig, icke vara förhindradt att deröfver
yttrande meddela; Och som Utskottet
med Herr von Hartmansdorff, delar den öfvertygelse,
att alla Skattdragande böra lika
rått vederfaras, har Utskottet skolat vördsamt
hem
-
Stats-Utskottets Betäilkanden. i ^33
hemställa, att priset val å Persedlar ocH
Tionde Tack-Jernet, som å hammarskatt»
Stång-jernet, bor, i likhet med hvad angående
Kronans öfrige rånte-persedlar år forordnadt,
vid de årliga Markegångssåttningarne
bestämmas, och i de utfärdade MarkegångsTaxorne
till vederborandes efterrättelse utsattas,
Kongl. Kammar- och Bergs-Collegierne samt
Kongl. Stats-Contoiret likväl obetaget, att,
på sått i afseende på andre Råntepersedlar åt
Kongl. Kammar-Collegium ensamt förbehållet,
Kongl. Maj:ts och kronan härunder beroende
rått och båsta, i vanlig ordning, ytterligare
iakttaga och bevaka; Lårandes Riksens Håglöf],
Ständer, i händelse af bifall härtill, sådant
till Kongl. Maj:ts Nådiga profning och
afgörande i underdånighet anmäla, i sammanhang
med hvad uti sjelfva hufvudfrågan förekommit.
Stockholm den 2 Julii 1823.
N.'0 286.
Antom den ta Julli iSaJ.
Riksens Högloft. Stånders Sfatsoch
Banco Utskotts Utlåtande,
i anledning af Herr Commerce-Rådet
B• H. Santessons till
4 Sami. 11i.
1734 Stats-Utskottets Betänkanden.
Vållofl. Borgare Ståndet ingifne
Memorial, innefattande
Förslag till en föråndrad ordning
vid val af Revisorer ofver
Stats- Banco- och Riks^
gålds-Verken.
XTti”berorde Memorial år föreslagit, att vid
de under denna Riksdag skeende val till Revisorer
eller bestämmande af ordningen för
desse val, måtte iakttagas, att af de först blifvande
Revisorer utsåges arne för En, Q:ne för
Två och arne för Tre Revisioner, samt densamma
åsigt sedan följas, så att framgent altid
blott arrie personer eller ^:del af hvarje
Stånds antal uti Revisionen vore nykomne;
men arne sådane som en gång förut varit
Revisorer och arne som Två gånger förut
haft detta uppdrag.
Härvid anse Utskotten sig först böra anföra
huru vid sådane val hitills inom hvarje
Stånd tillgått nemi.
Hoglojt. Ridderskapet och Adelli
Väljer vid Riksdagen sine Revisorer endast
för näst derefter inträffande Revision,
hvilka Revisorer, innan de åtskiljas samfäldt
med Riddarhus-Directionen utse Revisorer för
derpåföljande Revision, hvarvid merendels
Stats-Utskottets Betänkanden. 1*735
iakttagits, attén eller Q:ne af de förra Revisofrerne
bibehållas.
Hugvordige Preste-Ständet,
Foijer den samtlige Stiften emellan i
allmänhet faststålde ordning, hvilken för hvarje
gång, genom Kongl. Majit blifvit tillkåniragifven
Consistoriel ne i de Stift, inom
hvilka Revisorerne bland Stiftens Pastorer
skola valjas nemligen En af hvarje sådant
Stift, som år i Tour att sanda Revisor.
Vallo fl. Borgare-Ståndet.
Utom den Revisor, som vid hvarje Revision
utvåljes bland Stockholms Borgerskap,
utses en R.evisor för hvardera af Stådernes
5 Classer, efter antagen ordning imellan de
till hvarje Class hörande Ståder; derom för
hvarje Revision Ståndets Cancelli-Direction gehom
Skrifvelse underrättat Magistraterne i de
Ståder dår Revisorerne skola valjas.
lledervdrda Bonde-Stcmdet.
Våljer vid hvarje Riksdag bland då varande
Riksdags-Fullmågtige Revisorer för alla
intill nasta Riksdag intråfFande Revisioner.
I öfrigt och då genom 68 §• i Riksdagsordningen.
hvarje Riks-Stånd den rättighet
•1^36 Ståts-Utskottets Betänkanden.
Sr förbehållen, att bestämma den ordning,
gom vid val till Reyisorerne inom Ståndet
anses bora iakttagas, finna Utskotten sig ej
heller tillhora att något yttrande i denna fråga
meddela; utan lärer det, så långe nämnde
stadgande i Riksdags-ordningen icke år i vederbörlig
ordning undanröjdt, ankomma på
hvarje Stand särskildt, att å det framstälde
forslaget fästa det afseende till efterföljd, som
kan profva* lämpligt.
Och får Utskotten alltså till Riksens
Hoglofl. Ständers godtfinnande öfverlemna,
huruvida, i betraktande å ena sidan af de
fordelar som i afseende på en säker och
skyndsam fortgång af Revisions arbetet vore
att förvänta deraf, att alltid 4 af hvarje Stånds
Revisorer varit i tillfälle att om Revisions
arbetets beskaffenhet och de Verk, hvilkas
Förvaltning skall granskas, inhemta den närmare
kännedom som af erfarenheten säkrast
beredes, samt af de olägenheter, å den andra,
hvilka till äfventyrs skulle, inom något af
de Respective Riks-Stånden särskildt finnes
vara hinderlige för verkställigheten af det
föreslagne valsättet, någon förändring må kunna
äga rum i de för sådane val inom hvarje
Stånd hittils följde grunder. Stockholm den
56 Junii 1823.
Si/tti-Ucskottels B ctänkanden, i
N:0 287.
Ankom den 13 Julii 182’,
Riksens Högloft. Stånders Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande
i anledning af de, inom Vållofl.
Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, våckt a
Motioner,om stadgande afen
ny Prsescriptionstid i afseende
på sådane f. d. Filial-DiscontInråttningarnes
skulder, hvilka
icke inom den förut bestämde
Prsescriptionstiden blifvit
till erhållande af Liqvid
anni alte.
Tm Stats-Utskottet hafva blifvit remitterade:
från Våilofl. Borgare-Ståndet, dels ett af Herr
Commerce-Rådet Santesson ingifvit Memorial
så lydande:
”Af Riksens Stånders till Stats- Bancooch
lliksgålds-Verkens öfverseende foordnade
Revisorers Berättelse, om den, år 1822 förrättade
granskning af Utredningen i RiksgåldsContoiret
utaf Götha-Canal Bolags-Gotheborgs
och Malmo f. d. Discont-Inråttningar, inhemtas,
att, utaf desse Disconters f. d. Directioners
jy38 Stats-Utskottets Bet änkan den^
å Banken utfärdade Assignationer icke låtit
afhåra sig med anmälan till Liqvid inom
den af Kongl. Maj:t på grund af Riksens
Ständers vid sednaste Riksdag derom gjorde arn
hållan, bestämde Praescriptionstiden, följande
summor nemligen”:
”Götha-Canal Bolags Discont ett belopp
af Ridt i ^ o
”Och för Götheborgs Discont
likaledes ...... 7,294 —
''Eller tillsammans R:dr 17,874 __
hvilka derföre lära blifva iöreslagne att afskrifvas,
enär Revisorerne yttrat att desse summor
synas icke kunna komma att gravera utredningen.
Enär detta belopp utelöpande Assignationer
varit ordenteligen bokförde, och Dir
scont-Verkens Cassör vid utgifvandet alltså
behörigen derföre Debiterade och alltsammans
uti Räkenskaperne sedan redovist, samt för
desse 2:ne Disconter ingen enda doublette
Assignation, af Discont-Directionerne utgifven,
inkommit eller presepterats till inlösen i Banken;
Så kan jag af öfvertygelse om Statens
skyldighet, att efter öfvertagande af desse
Disconters Utredning äfven infria alla deras
verkeliga skulder, ej underlåta i detta Högtårade
Stånd göra en vördsam Motion, att RikSeps
Höglofl. Ständer vid denna Riksdag be-?
pluta, och åt deras Riksgälds-Cor.toir uppdraga
Stats-Utskottets Betänkanden. 173p
att genom en ytterligare bestämmande och
kungörande termin, infordra de Assignationer
som annu möjligen kunna vara utelöpande,
och contant inlösa de af dem, som inom
sådan termin, i anledning håraf inkomma, och
befinnas hvaraf de i Verkets advis-listor upptagne,
samt annu ej såsom inlöste afskrifne
assignationer.’*
’’Jag år viss, att sådane ännu utelöpande
Assignationers antal är ganska obetydligt,
emedan deras, som, under hela tiden från
desse Disconters början, gått förlorade på Sjö,
i eld, eller annars på hvarjehanda sått, visserligen
utgör den aldrastörsta del af det saknade
belopp, men jag känner dock att någre
sådane ännu finnas hår och dår på några
fattiga och enfaldige personers händer, hvilka
destomindre böra, till Statens ringa fördel
men till stor känning för Innehafvarne göras
förlustige deraf, sorn det slags Proclama,
som hår varit i fråga och blifvit tillåmpadt
för infordrade inom viss dag, var ett förut
i sådan våg okändt, och ej i Lag stadgadt eller
gilladt Pia:scriptionssått, som minst de
enfaldigare af Allmänheten förstått att attendera.
”
’’Utom desse ännu ej ingångne Assignationer
åro likaledes inom Praescriptionstiden
ej anmälde 5 procents Reverser till belopp
j74o Stats-Utskottets B et änkan den,
af R:dr . •  9,981 44 5>
Utgifne af Gotha-Canal Discont,
hvaraf dock . . . 6,75° —
aro ansedde att aldrig vara utgifne,
utan att bora åter
godtgöras kammererarne sou}
sig orått derföre debiterat.'—.
3’Således af de verkligen utgifne
ett belopp af . . 3,231 41 5,
Och Götheborgs Disconts 1,184 41 5,
Summa 3 Proc. Reverser 4,416 34 10
förutan medel innestående
på Götha-Canal Afskrifnings
Råkning
50Q 13 6,
men hårföre likasom för f. d. Malmö Disconts
Assignationer, hvilka enligt Handlingarnes
föranledande ej varit ordentligen bokförde,
och ifrån hvilket verk dessutom förekommit
en mångd Doublette och Triplette Assignationer,
har jag för min del ej funnit lika
skål vara talande att yrka deras inlösande,
enar, hvad de förstnämnde eller 3 procents
Reverser och medel på Afskrifningsråkning
beträffar, de ej varit på den enfaldigare folkclassens
händer, utan i personers vande vid
affairer och ej okunnige örn hvad i dessa mål
passerat, val borde kunna passa upp, och
hvad de sednare eller Malmö Disconts Assigrtationer
angår, man icke kan om dem sorn
Stats- Utskottets Betänkandm. Ij4l
om Gotha-Canal Bolags och Götheborgs Disconters
vara saker att valuta för dem till
f. d Disconterna blifvit verkligen godtgjord,
och om de således utgöra en lagligen
erkand och fullgiltig skuldfordran hos Discontverket
eller icke."
"Jag anhåller att Högtårade Ståndet täcktes
remittera denna Motion till Stats-Utskottet,
och tillika lemna mig tillstånd communicera
den med Respective Med-Stånden."
”B. H. Santesson
Dels ock utdrag af Vållofl. Borgare-Ståndets
Protocoll för den iq sisth Februari, innefattande
yttranden i åmnet af Herr Falkman,
att då alla Filial-Disconterne varit lika authoriserade
att, till ett visst för hvardera bestämdt
belopp, assignera på Banken och den omständighet,
att af Malmö Disconts Assignationer
funnits doubletter ingalunda borde
kunna minska betalningsgiltigheten af denna
Disconts annu oinlöste Anvisningar, så vida
de annars funnes rigtige; det dessutom vore
kändt, att Riksgålds-Contoiret låtit inlösa
Doublette Assignationer samt genom den undersökning,
som till utrönande af råtta förhållandet
därmed sisth år blifvit anställd vid
Särskild tillförordnad Rådstufvu-Rått i Malmö,
det skall blifvit utredt, att desse Doublett
IStåts-Utskottets Betänka/iden,
Assignationer varit falska i så måtto, att un*
derskrifterne befunnits vara efterapade; anholle
Herr Falkman att i händelse Rikets Stander
skulle finna för godt att bevilja betalning
för Götha-Canal Bolags och Götheborgs
f. d. Disqonters ånnu oinlöste Assignationer,
de af Malmö f. d. Discont utgifne måtte til-,
låggas enahanda betalningssätt; af Herr Santesson:
att sedan Herr Falkman upplyst, att
desse doubletter och Tripletter funnits ej af
Directeurerne utfärdade utan falska eller efterapade,
förfölle, under förutsättning, att ett
sådant förhållande funnes styrkt, motivet för
det Herr Sanlesson gjorde undantag för Malmö
Disconts Assignationer och följakteligen
afven sjelfva undantaget: af Herrar Bjuhr och
Beckman som instämt med Herrar Falkman
och Santesson samt sluteligen af Herrar Hemberg
, Ekhoff, Langenberg, Limnelius och
Lenning hvilka afstyrkt Motionen;—.Äfvensom
till Stats- och Banco-Utskotten blifvit
remitteradt från Hedervärda Bonde-Ståndet
Riksdags-Fullmågtigen Johan Olsson Långbergs
Memorial dåruti yrkas inlösen så väl
af för detta Filial-Disconternes utelöpande
Assignationer på Banken , som ock , af desse
Disconters öfrige utelöpande skuldförbindelser,
såsom 3procents Reverser och Banco
Attester af lika egenskaper med Reverserne
$tats- Utskottets Betänkanden. 1743
saint i Götha-Canal Bolags Discont-Verk iqrjestående
mede! på Afskrifnings-Räkning.
Detta ämne hafva Stats- och Banco-Utskotten
till noggrann öfverläggning förehaft;
Och hvad angår den Anmärkning som skulle
det slags Proclama sqm i afseende på bevakandet
af fordringar hos f. d. Filial-Disconterne
blifvit tillämpad vara ett i Lag icke gilladt
eller stadgadt prascriptionssätt; så inhämtas
af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om
Discont-Verkens ofvertagning af den q 1 Julii
18 18> hurusom Rikets Hoglofl. Ständer faststålde
såsom vilkor för en sådan ofvertagning,
att det af dem antagne och i berörde underdåniga
Skrifvelse om förmälde Liquidationssätt blefve
med undanrödjande af pordnngsegarnes godtfinnande
elfer Lagliga anspråk, genom Konungs
och Ständers Beslut förklarat såsom en
till allmän efterrättelse gällade Lag, samt
förthy i underdånighet anhållit om Kongl.
Maj:ts fastställelse af det stadgade Liquidationssättet
och i sammanhang därmed äfven
åberopat de Reglementariske föreskrifter sorn
de i afseende på den ifrågavarande Utredningen
kunde för sine Fullmägtige särskilt utfärda
da. Enär Kongl.^Majd derefter genom dess
Nådiga kungörelse af den 18 i samma månad
i allo gillat och stadfästat hvad Riksens
Höglofl. Ständer i ofvan berörde måtto andragit
och hemställt, så lärer otvunget nied-;
1744 Stats- Utskottets Iict än kan elen.
gifvas, att afven desse Regi era entarxske föreskrifter
kunna och bora anses såsom af Kongl.
Maj:t Sanctionerade. Vid ett så aldeles ovanligt
tillfälle som det då Filial-Disconterne
inställde deras betalningar och desse verk
öfvertogos af Staten till utredning inom
viss tillika fastståld tid, var val ganska magtpåliggande
att de åtgärder, som i sådant ändamål
vidtoges, borde riktas därhän att med
visshet måtte kunna i någorlunda god tid bestämmas
till hvad belopp de upplöste Disconts-BoIagens
Skuldförbindelser komme att
drabba det Verk åt hvilket Liquiden deraf
uppdrages. Och var det till vinnande af en
sådan visshet, som Rikets Höglofl. Ständer
uti nämnde Reglemente bland annat uppdrogs
åt Herrar Fullinägtige att hos Kongl.
Majt i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t tacktes, genom Allmän Kungörelse föreskrifva
en tid af Natt och Ar, inom
hvilken så val de af Directeurerne som äfven
Götha-Canal Bolags- Malmö och Götheborgs
f. d. Discont-Verks på Banken dragne
Assignationer som desse Disconts-Inråttningars
öfrige skulder, borde vid förlust af ali rått
till betalning vara till erhållande af Liquid
anmälte. Och då med bifall till Herrar Fullmågtiges
i anledning häraf gjorde underdånige
anhållan, Kongl Maj:t, genom utfärdad Nådig
Kungörelse af den 2 g nåstderpå följde Sep
-
Stats-Utskottets Betänkandén. *745
ternber stadgat, att Innehafvare af nämnde
Disconters på Banken dragne Assignationer
samt andre fordringar hos desse Disconter,
borde, så framt de ville för dem njuta någon
betalning, desamma inom Natt och Ar
från den i December 1818, till erhållande
af Liqtiider uti Riksgåld-Contoiiet anmäla,
så lärer det nu utredde forhållandet, ej allenast
gifva ett ytterligare stöd för hvad ofvan
år anfördt i afseende på de Regie mentariske
föreskrifternes vunne Nådiga Sanction, utan
ock nogsamt ådagalägga att sistnämnde Nådiga
författning måste vara ; ? som en
af Konung och Ständer gemensamt stiftad
Lag, hvilken lika med hvarje annan i sådan
ordning tillkommen Lag, bör vara till efterlefnad
förbindande.
Utskotten anse sig därnäst böra utreda
den fråga huruvida genom den faststålde
Prassel iptionstiden någon inskränkning i fordringsegares
lagliga rått i sjelfva Verket egt
eller ej?
Om de ifrågavarande Assignationerne
och 3 procents Reverserne varit Statens egne
utfärdade Skuldförbindelser och således ovilkorligen
skolat af Staten infrias, skulle Utskotten
icke tveka att med Ja besvara denna
fråga; emedan i sådant fall Staten bordt likasom
andre gåldenårer i 10 år för skulderne
ansvara. Men då hvad beträffar Assignation
i Ståts-Utskottets Betänk anden.
herne, sorn voro dragne på Banken, all för*
bindelse hos detta Verk att för desamma
ansvara upphört 1 samma stund söm någon
fond till deras inlösen af Discont-Bolagen
icke mera kunde åstadkommas, och i afseende
på öfrige SkuldfordringSsedlarne desamma
såsom hårledande sig från af Bolageh upptagne
Lån aldrig tillhört Banken att infria *
rå var ju Statens mellankomst icke annat ån
ett frivilligt åtagande att emot visse vilkor
godtgöra Disconterhes skulder. Och då detta
åtagande å ena sidan af Staten med yttersta
noggrannhet uppfyldts, så böra val och å den
andra de föreskrifne vilkoren respeCteras af
fordringsegarne hvilkas båtnad dermed åsyftas.
Om ifrån detta åtagande ville inot Staten
hårledas enahanda anspråk som i följd af
en lagligen ingången borgen skulle kunna
åberopas, så förekommer äfven härvid ej allenast
att, då såsom hår var fallet denna borgen
var villkorlig, skyldigheten att för densamma
ansvara berodde på uppfyllande af det
dervid fästade vilkoret* utan äfven att om
denna Borgen ock varit alldeles ovilkorlig dess
gällande kraft upphört långt förr ån den med
föreskrifne Praescriptionstiden var tillända;
I öfrigt i fall Rikets Höglofl. Ständer icke
öfvertagit Götha-Canal Bolags samt Malmö
L d; Disconter , utan desse på obestånd komité
Disconters tillgångar blifvit till Concourä
Stats-Utskotlets Betänkanden. 'lil
iippgifne, hade Fordrinsegarne skolat, med iakttagande
af de uti Concours-Lagen stadgade
formaliteter, inom Sex månader anmälas Och
bevakas; Och då Fordringsegarne icke möjligen
kunnat hos Concours-Domstolen uppgifvas
till namn och vistelseorter samt någre
kallelse-Bref följaktligen icke kunnat till
hvarje Fordringsegare från Domstolen utfärdas,
så hade det endast varit uti officiella Tidningsbladet
som Fordringsegarne kunnat inhämta
underrättelse om Inställelse-dagen och
hvad i öfrigt till Fordringarnes bevakande
borde iakttaga*.
I anseende till Götheborgs-Discont, hvar*
Öctroy tilländagick den q 6 October 1818*
så hade* i händelse denna Discont kommit
att ordentligen upplösas, med afseende på
befunna tillståndet af dess Skulder och Tillgångar,
hos vederbörande Domstol skolat begäras
antingen års-Ståmmning eller ock Cession*
då, i förra fallet fördringarne skolat
anmälas inom is månader och i det senare
inom sex månader 5 och visar sig således äfven
häraf att* genom den utfärdade Kongl.
Kungörelsen* ej allenast en rymligare tid varit
utsatt för fordringarnes bevakande ärt i
laglig våg kunnat äga rum, utan ock fordringsegarne
befriade ifrån sådane formliteter sorni
vid en laglig bevakning ovilkorligen skplarä
iakttagas.
1748 Stats-Utskottets Betänkandett.
Utskotten hafva nrt sökt undanrödja gro liderne
för de anspråk som med åberopande
af Lag synas kunna i nu förevarande fråga
våckas. Och ehuru Utskotten i öfrigt icke
med liknöjdhet ansett det enskilda lidande
som genom vågrad inlösen af Kilial-Disconternes
annu utelöpande skuldförbindelser skulle
drabba så vål dem som före piasscriptionstidens
utgång redan varit och annu åro Innehafvare
af sådane till Liquid icke anmälde
Skuldförbindelser, sorn ock dem hvilka under
tiden på god tro möjligen desamma såsom
gångbart mynt emottagit; Så hafva likväl
Utskotten funnit det icke vara med helgden
af en utaf Konung och Ständer stiftad
Lag förenligt, att antingen okunnighet om
denna Lag eller försummelse att begagna dess
föreskrifter, icke i detta såsom i andra fall,
skulle medföra de påföljder, som i samma
Lag i afseende dåra stadgas, utan endast för
den okunnige och försumlige bereda nya förmöner,
hvilka däremot skulle åstadkomma en
ökad förlust för Staten samt, livad särskilt
Götheborgs f. d. Discont-Verk beträffade, må
hända vid slutlige utredningen af denna Discont
icke vara utan inflytande på Actieegarnes
derunder beroende rått. I anseende till
hvilket allt Utskotten finna det vara ganska
betänkligt, att tillstyrka upphåfvande af denna
redan
Stats-Utskottets Betänkanden. 1749
r,edan forhanden varande Lag, enligt hvilken
all rått till betalning af f. d. Filial-Disconternes
utélöpande Skuldförbindelser år försuten.
Sluteligen få Utskotten till upplysning,
om beskaffenheten och beloppet af de fordringar,
hvilka icke inom praescriptionstiden
blifvit till Liquid anmälte, bifoga nårlagde
Räkensakps-Utdrag, samt särskildt i afseende
på Malmo f. d. Discont-Verks Assignationer
tillägga, att, efter hvad vid anstäld Laglig
undersökning blifvit utrönt, de doubletter
och tripletter af detta Discont-Verks Assignationer,
som varit i omlopp och måste inlösas,
funnits i så måtto förfalskade, att underskrifterne
derå voro efterapade, samt att uti Riksgålds-Contoiret
icke skulle kunna urskiljas,
hvilka ibland de såsom doubletter tripletter
utelöpande Assignationer må kunna vara rigtige
eller origtige.
Och varder detta allt Rikets Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsamt underståldt:
2;ne Herrar Ledamöters sårskiidte yttranden
bifogas. Stockholm den q6 Junii 1823.
Transumt af Protocollet, hållet
hos Rikets Höglofl. Stånders
Stats- och Banco-Utskott vid
(,4'dc Sami. a;dra B.) I O 6
1750 Ståts-Utskottets Betänkanden.
Lgatima Riksdagen i Stockholm
den 26:te Junii 1823.
S. D. Upplåstes å nyo och företogs till afgörande
det sedan den 2 sisth Maji på bordet
hvilande förslag till Stats- och Banco-Utskottens
Betänkande, i anledning af våkte motioner,
angående förnyad pnescriptionstids utsåttande
för inlösen af f. d. Filial-Disconternes
annu utelöpande Assignationer och öfrige
Skuldförbindelser. •— — •— —. •—•
Riksdagsmannen Anders Nilsson från
Carlstads Lån upplåste följande:
”Vördsamt anförande!”
”Ehuru jag uti Afdelningen redan yrkat
nödvändigheten af en förlängd prasscriptionstid
för inlösandet af de ännu i Landsorterne
utevarande Götheborgs- Malmö- och GöthaCanal
Disconters Assignationer, anser jag likväl
för min skyldighet, att ytterligare fåsta
Höglofl. Utskottets uppmärksamhet på detta
amne. .—. Ifrågavarande Assignationer finnas
nåstan utseslutande i den fattiges och enfaldiges
hand, som icke kånt eller förstått betydelsen
och verkan af den föreskrifna praescriptionen.
Det tyckes då vara obilligt och oförenligt
med Statens värdighet, att det allmänna
Stats-Utskottets Betänkatiden. t ^51
skall gora sig en vinst af några få enskildes
okunnighet, hvilken man icke med något
skål kan kalla frivillig. Hvilken man af åra
och hederskänsla skulle vål tillåta sig att begagna
sine Creditorers okunnighet eller enfald,
för att, afven om det skedde såsom,
till exempel genom en proclama, befria sig
från uppfyllandet af ^gna eller för andra åtagne
Förbindelser, hvilket hår år detsamma?
Och skulle Staten, som i sitt forfaringsått
bor återgifva charakteren af massan utaf Nationen,
handla efter grunder som ingen verkligt
årlig man skulla vilja följa? Summan af de
annu utevarande Assignationerne år i det hela
obetydlig, men mistningen deraf då den sträcker
sig till och egenteligen drabbar den fattigare
classen, år för mången ganska kånnbar.
— Det ser ut, som man snarare skulle
unna utlåndningen en opåråknad vinst, ån
egne inhemske Medborgare en billig rättighet,
ty man kånner, att äldre Förbindelser af Riksgålds-Contoiret,
för hvillka praescriptionstiden
långesedan varit förbi, men kommit i utländske
händer, på den grund blifvit infriade,
att praescriptionstiden icke varit kungjord i utländska
Tidningarne. Då något sådant kungörande
äfven nu icke egt runi, måste man
ju, för att icke förneka sig sjelf, åfven inlösa
Discont-Assignationerne , sedan de för en
spottpenning eller intet blifvit transporterade på
1732 Stat s~Ut skottets Betänkanden.
utåndningen. Månne det icke vore skål att
unna Svenska Medborgare hvad annars fremmande
Judar och utländska mån skola taga?
Jag tror derföre, att billighet, rått visa och
ett skyldigt afseende å den dass af Medborgare,
hvilkas lidande hår år i fråga , ovilkorligen
fordrar, att en ny praescriptionstid blifver
bestämd och genom In- och Utrikes Tidningarne,
så vål som från Predikstolarne,
till allas efterråttelse kungjord. Skulle Hoglofl.
Utskottet icke i denna min tanka instämma,
anhåller jag, att detta mitt yttrande måtte
åtfölja Hoglofl. Utskottets blifvande Betänkande
i ämnet.” Stockholm den 26 Junii 1823.
Anders Nilsson.
frän Carlstads Län och Nordmarks Harad,"
Äfvensom Herr Commerce-Rådet Santesson
yttrade sig, på sått dess sedermera aflemnade
skrifteliga anförande innehåller och hvilket
han begjårde måtte få Betänkandet till
Riksens Hoglofl. Ständer åtfölja, så lydande:
”Jag nödgas reservera mig från Hoglofl.
Stats-Ufskottets Beslut i frågan om inlösen af
de få Götha-Canal och Götheborgs f. d. Discont-Contoirs
Assignationer, hvilka ej inom
prescriptionstiden den r:sta December 1819
blefvo presenterade. Når denna prescriptionstid
för samtelige Filial-Disconternes utelöpande
Stats-Utskottets Betiinkanden. 17 53
Sedlar af Riksens Höglofl. Stander beslöts,
och hos Kongl. Maj:t annhölls om Nådig
Kungörelses utfärdande derom, afsågs ingalunda
någon Statens vinst på Innehafvarens af
dessa Assignationer bekostnad, utan endast,
som orden uti Reglementet för Herrar Fullmågtige,
angående utredningen af dessa Disconter
lyda, att vinna bestämd visshet om
de skulder hvilka skulle liquideras; detta ändamål
har vunnits, och ingen enda falsk
doublett eller tripplett Assignation har för
desse a;ne Disconter förekommit, utan alla
till data, Nummer och Valeurer befunnits
öfverenståinmande med de vid Discont-Contoiren
för hvarje vecka till Banken uppsånde
ordentlige Advislistor, enligt hvilka alltså och
vid praescriptionstidens slut ett antal Assignationer
till sammanlagdt belopp R:dr 17,874
saknades, eller befunnos icke vara föreviste.
Når man nu tillika faster afseende på, att,
uti Riksens Stånders Beslut, om Disconternes
öfvertagande och deras skulders Iiquiderande,
intet ord om denna praescriptionstid finnes
nåmndt, utan utryckeligen sågs” att alla af
Directionerne öfver desse Disconter pä Banken
dragne, ordentligen bokförde, och bland
allmänheten utelöpande Assignationer skola,
vid uppvisandet, till fulla beloppet med BancoSedlar
inlösas, så snart Kungörelse hårom
blifvit utfårdad— att afven denna Kun
-
17 54 Stats-Ut skottefs JB et änkan den.
görelse, af Julii 1818, ej omnämner någon sådan
praescriptionsiid ; att Kongl. Majrts särskilda
Nådiga Kungörelse om Praescriptionstiden, i
September eller Oetober 1818, visserligen
blifvit på vanligt sått ifrån Predikstolarne allmångjorcl,
men ej, hvad jag vill påminna
mig, uti allmänna Tidningarne, och, hvad
jag år ganska viss, ej mera ån en gångj omkring
14 månader före pi aescriptiontidens tillåndagående,
på förstnämnde sått, som dock
Synes hade varit behöfiigt till allmånhetens
särdeles den enfaldigare delens påminnande
och varnande, heldst desse Assignationer, ej
blott igenom deras mångåriga gångbarhet såsom
mynt, utan och, hvad Götha-Canals Assignationer
angår, igenom deji af Kongl. Maj:st
dem förunnade andvåndbarhet i Kionouppbörden,
voro mest mojeligen gångse och accrediterade;
— att de annu befintlige oinlöste
assignationer åro nåstan endast i den fattigare
och enfaldigare Glassens hander, och ganska
visst ingen uti sådane förmögnare personers,
hvilka efter praescriptionstidens slut för en
ringa penning dem hafva invexlat, hvilket
inom Höglofl. Utskottet blifvit anlördt såsom
ett skål för vågrandé af tillstyrkande
nu utaf deras inlösen igenom Riksgälds Contoiret,
men som destomindre kan befaras, då
Prascriptions-Kungörelsen ingalunda lemnat
anledning för en sådan speculation; — att
Stats-Utskottets Betänhanden. iy55
beloppet är så obetydligt, nemligen R:dr
10,580, det af Gotha Canal Disconts, och
R:dr. 7,294, det af Götheborgs Disconts assignationer,
eller tillsammans R:dr. 17,874,
hvaribland dock en stor del aldrig komma
att presenteras, såsom ofelbart förkomne och
förstörde, under en tid af ofver 15 år sorn
Götheborgs och öfver 7 år, som Götha Canal
Disconts Ocroy fortfor intill Assigneiingens
upphörande i October 1817, hvadan
man torde med säkerhet kunna antaga,
att knappt mera än hälften, om ens det, eller
omkring g,000 R:dr. verkligen komma
i fråga „att utbetalas; ock att äfven desse,
efter all anlednig, ej blifva Statens förlust,
enär, jemn likt sednaste Revisorers Berättelse öfver
Utredningen af Disconterne intill och med
Jun i i månad forlidet år, det år fullt troligt,
att å Götheborgs Discont ingen förlust, och
å Götha-Canals ett ej obetydligt Öfverskott
för Staten uppkommer, hvilket sistnämnde,
enligt sednaste Riksens Ständers Beslut, då
i första rummet skall komma 3 p:ct ReversInnehafvarne
för ej uppburen ränta sedan i:sta
October 1817, och dernäst Actciegarne till
godo; samt att ändteligen, Kongl. Majt ansett
sig, enligt hvad Han JNådigst täckts svara
på en enskildt persons gjorda underdåniga
Ansökning, om återvinnande af försutne
praescriptionstiden till desse Sedlars inlösen,
1^56 Stats-Utskottets Betänkanden.
hindratl af Riksens Ständers med Koncd.
O
Maj:ts Sanction i denna sak fattade Beslut,
såsom uti annan form, än den Lag
i allmänhet bjuder om prcescriptionstid
för Concoursfordringars bevakande, hvarigenom
ock desse Assignationers Innehafvare
blifvit betagne den utväg, att vinna
resning, som eljest uti Lag är dem förbehållen
; enär till allt detta, säger jag,
fästes afseende, vågar jag hysa den öfvertygelse,
att Riksens Höglofi. Ständer
ej skola vägra, utan fastmera finna deras
värdighet påkalla, att lemna nämnde
Assignationers Innehafvare den Consideration,
som knappt en enskild uti dylikt
förhållande skulla kunna afslå sina medborgare.
’’
”Om Innehafvare af 3 procents Reverser
är ej fråga; desse voro uti sådane
händer, som ganska väl kunde eller borde
känna hvad om desse papper var stadgadt;
och, ehuru jag finner att Innehafvare
af Malmö Disconts Assignationer
icke rå för, att af sådane ej uti Discontens
Böcker varit bokfördt, på Circa
31,000 R:dr när, ens det belopp som
redan blifvit inlöst, följackteligen intet
är ballancerat till de återståendes infriande,
så, enär denna exacta Bokföring var
ett primitivt Hufvudvilkor för Riksens
Stats-Utskottcts Betänkandetu 17^7
Ständers åtagande af deras inlösen, måste
jag ock emot min vilja medgifva, att ej
alla desamma talande skäl gifvas för yrkande
af denna sistnämnde Disconts Assimilationer,
som för Götha-Canal- och
Göthebords Disconters.’’
Ojh skulle Transunmt af Protocollet
innefattande Riksdagsmannen Anders Nilssons
och Herr Commerce-Rådet Santessons
förenämnde anföranden, det afgående
Betänkandet bifogas. Ut Supra.
Ex Prolocollo
Fr, Bergstrum,
N:o 288-
Ankom den i.-J Julii 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss, uppå
inkomne underdåniga ansökningar,
om. Lönförhöjning för
Krono-Fogdarne och Håradsskrifvarne
i Götheborgs och
Bohus-Lån,
JC^ongl. Majit, har genom Nådig Remiss
af den 4:de nästl. Junii till Stats-Utskottet
öfverlemnat en af Krono-Fogdarne
ij58 Stats- Utskottets Betänkanden.
och Härads-Skrifvarne uti Inlands, Oroust
och Tjörns samt Sunnervikens och Norrvikens
Fögderier af Götheborgs och Bohus-Län,
afgifven underdånig ansökning,
denRiksdags-Fullmägtige af Bonde-Ståndet
från berörde Fögderier Lars Olsson, Carl
Fr. Berg, Eric Svensson , Borje Pehrsson
och Anders Mattsson, uti en särskild skrift,
till Nådigt Bifalls vinnande, i underdånighet
understöd!, uti hvilken förstnämnde
ansökning är anfördt, att då KronoFogdar
och Härads-skrifvare i förberörde
Fögderier, vid Indelnings-Verkets upprättande
i Bohus-Län, erliöllo Löner i
Jordeboks och hemmans-räntor, till lika
belopp i Ziffran, som Krono-Betjeningen
i gamla Sverige , hvilke Löner dock ut.
. °
gingo den tiden så väl som nu, för de
förre i eontante penningar, men den sednare
egde och ännu har rätt, att utfordra
Räntorne i persedlar eller med förvandling
i penningar efter ärlig Markegång
och denna skiljagtighet vid Indelningstiden
icke medförde någon olikhet
för LÖningstagarne, enär Jordeboks-priserne
voro jemngode med persedlarnes
gångbara värden, deremot Jordboks-persedlarnes
värde nu mera mångdubbelt
Ö
höjt sig öfver de vid Indelningstiden å
satte priser, så att när en Krono-fogde
Stats-Utskottets Betänkanden. 1759
i Bohus-Län med 2:ne Fogdetjenare-Löncr
Resepenningar och Boställs-räntan ,
för det närvarande åtnjuter i årlig Lön
226 R:dr 32 sk. och en Härads-Skrifvare
med Resepeningar 142 R:dr 32 sk., har
deremot i gamla Sverige den förre 1000
till 1200 R:dr och den sednare minst
600 R:dr, så skola Sökanderne, i anseende
till deras trägna resor och dermed
förenade kostnader, sorn fordras till bevistande
af 2 :ne årliga Uppbörds-Stämmor
Restentie-möten, Taxeringar, Huscsyner,
Wägsyner, Kronoskjutsningar och hvarjehanda
andre förrättningar, samt utgifter
till Skrif-Materialier och Lön till oumbärlige
Skrifvare ej omöjligen kunna hafva
deras utkomst med den dem nu tillfallande
Lön, hvarföre de i underdånighet anhållit,
om Nådigt afseende å deras utmärkta
lidande, och att dem i Nåder måtte tilläggas
nödig Lönförbättring i likhet med
Krono-Betjeningen i gamla Sverige.
Stats-Utskottet får härvid anmäla,
huruledes Landshöfdingen i Götheborgsoch
Bohus-Län, enligt hvad handlingarne
upplysa, år 1818 i underdånighet hos
Kongl. Majit anmälte en af bemälde Kronofogdar
och Häradsskrifvare gjord enahanda
underdånig anhållan, om förbättring
af deras innehafvande Löner, hvar
-
1760 Stats-Utskottets Betänkanden.
öfver Kongl. Kammar-Collegiutn och Kgl.
Stats-Contoiret, uti underdånigt Utlåtande
af den 19 Martii samina år, väl förklarade
sig anse sistnämnde Krono-Betjente
vara i verkligt behof af förbättrade Löner,
men funne dock i anseende dertill,
att de innehade Boställen, sig icke kunna,
emot innehållet af Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse, angående Lönförhcjningen,
af den 23 Julii 18x5 , tillstyrka
beviljande af den sökte förbättringen
; Likväl hemstälde Kongl. KammarCollegium
och Kongl. Stats-Contoiret till
Kongl. Maj:t Nådiga bepröfvande, om icke
frågan kunde öfverlemnas till Riksens
Ständers Stats-Utskott, för att vid då förestående
Stats-reglering komma under
öfvervägande. Men uti Nådigt Bref af
den 15 April förenämnde år 1818, täcktes
Kongl. Maj:t förklara Sig icke hafva
funnit anledning, att till den underdåniga
ansökningen lemna Nådigt bifall, och
ansåg ej eller frågan derom böra, vid
dåvarande Riksdag, såsom snart fulländad,
till Stats-Utskottct öfverlemnas.
Uti afgifvet Utlåtande öfver, vid denna
Riksdag, af enskilde Riksdagsmän
väckte frågor, om Löneförbättring för
Krono-Betjeningen på Gothland och i
Bohus-Län, har Stats-Utskottet medgifvit
Stats-Utskottets Betänkandcn. jyGi
att sådan olikhet i Krono-Betjeningens
aflöning, uti särskilde orter eger rum, att
jemnkning deruti synes nödig, men att,
innan förslag till en allmän reglering
blifvit upprättadt, någon åtgärd dervid
af Riksens Ständer icke kunde tillstyrkas,
utan ansåg dervid tillämpligt hvad Riksens
Ständer vid sistl. Riksdag yttrade i
anledning af Landshöfdingens påGothland,
då gjorde, underdåniga anhållan, om Lönförbättring
för Lands Stats-Betjeningen
derstädes , att nemligen Riksens Ständer
funno någon jemnkning till närmare öfverenstäminelse
härutinnan eller påökning
för en del Lands Stats-Tjenstemän icke
ega rum, annorlunda än i ett sammanhang
på det hela och efter den allmänna
reglering af Styrelse-Verket i alla dess
qrenar som förestår.
Detta yttrande har jemnväl blifvit af
Riksens Högloll. Ständer bifallet och får
således nu af Utskottet åberopas till styrka
derföre, att någon Löntillökning för
Krono-Betjeningen i Bohus-Län icke kan
föreslås, samt derjemte, såsom ytterligare
skäl dertill, Riksens Ständers beslut vid
1815 års Urtima Rikdag, då Löntillökning
i allmänhet beviljades Fenninge
Löntagande Ämbets- och Tjenstemän,
att nemligen ingen finge af sådan Lön
-
17G2 Stats-Utskottets Betiinkanden,
tillökning komma i åtnjutande, som vid
sin tjenst innehade större eller mindre
andel af Lönen indeld, eller ock dervid
njöt fördelen af Boställe, Bohemman eller
jord m. m. Men då erkändt är, att Krono-Betjeningen
i visse orter af Riket innehafva
emot deras trägna sysselsättning
och skäliga utkomst icke svarande Löneinkomster,
hvilket förorsakar ofta förnyade
ansökningar, om förbättring deruti,
har Utskottet trott sig härifrån böra hemta
anledning till den hemställan, om icke
Riksens Höglofl. Ständer skulle finna
lämpligt att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att undersökning om Krono-Betjeningens
och Lands Stats Tjenstemånnens
Lönevilkor i allmånnhet måtte
varda anbefald och generelt förslag till
deras jemnare och i förhållande till Tjensternes
beskaffenhet mera afpassade aflöning,
derefter upprättadt samt förelagdt
Riksens Ständer vid nästa Riksdag, som
då torde blifva i tillfälle att det öfverklagade
lidandet afhjelpa. Detta varder
vördsamligen hemstäldt till Riksens Höglofl.
Ständers vidare bepröfvande. Stockholm
den 9 Julii 1823.
Stats-Utskottets Betänkanden. 1^63
N:0 289.
Ankom den Julii 1023.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid dess yttrande
ofver Herr Rosenblads motion
om» ökadt anslag å Stat
för Kongl. Bibliothekct.
Vid StatsUtskottcts den 3:dje sisi. April
afgifne utlåtande, öfver Herr Berh. Rosenblads
motion, om tillökning med 3ooo R:dr
uti det för Kongl. Bibliotheket i hufvudStaden
på Stat bestådde årliga anslag af
1000 R:dr, hafva anmärkningar blifvit
gjorde inom Högloft. Ridderskapet och
Adlen, Högvördige Preste-Ståndet och
Vällofl. Borgare-Ståndet, som föranledt
frågans återreinmitterande till förnyad åtgärd
af Utskottet. Med dessa anmärkningar
är åssyftadt ådagalägga, att det
Statsanslag, som hittills är Kongl. Bibliotheket
bestådt, aldeles icke svarar mot
behofven dels till inbinda mgskostnad af
alla inom Sverige utkommande skrifter,
dels till inköp af utländske vetenskapliga
verk, dels och till utgifvande af de
gamla Landskapslagarne m. m.; Och då
1^764 Stats-Vtskottets Betänkanden.
det Kongl. Bibliotheket vöre ett National
Bibliotliek fordrade ej blott det
allmännas väl utan äfven Nationens
värdighet, att det erhölle ett för ändamålet
mera tillräckligt anslag, hvartill
den af Herr Rosenblad uppgifne stimma
syntes erforderlig och i alla fall icke jemnförlig
med hvad för sådane behof i andra
länder bestås.
Uti Stats-Utskottets förra Utlåtande
öfver Herr Rosenblads motion är anfördt,
hvad som inom de 3:ne Stånden funnits
anmärknings värdt, att Utskottet icke såg
sig i tillfälle att med säkerhet bedöma
det uti ifrågavarande hänseende uppgifne
behofvet, men att pröfningen deraf
syntes egenteligen tillkomma Kongl. Maj:t.
Om rigtigheten häraf, har Utskottet fullkomlig
öfvertygelse , emedan bestämmandet
af ständiga anslag icke bör grunda
sig på enskiltes lösliga uppgifter och förslag,
utan på erhållen visshet om verkliga
behofvet genom behörige undersök
o
o o
ningar och efter vederbörlig pröfning.
Sjelfva de gjorde anmärkningarne synas
bevisa rigtigheten häraf enär någre ansett
de medel, sorn för Kongl. Bibliotkeket
kunna bestås, böra företrädesvis
användas till inköp af Utländske Lärde
Verk,
Stats-Utskottets Betänk anden. 176$
Verk, men andra deremot trott ingifvande*
af äldre i Bibliotheket förvarade handskrifter
böra föregå uppfyllandet af det
förra behofvet. Att i dylika ämnen anskaffa
de upplysningar, hvarmed motionären
egentligen bordt vara försedd och
derefter pröfva en efter så olika åsigter
framstäld angelägenhet, liar Utskottet ansett
icke vara dess åliggande; Men med
den kännedom Utskottet egde, alt det
till Extra utgifter an vista årliga anslag
af 100,000 R:dr blifvit stäldt till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition, för sådane föränderliga
utgifter, som icke kunna till
deras årliga belopp bestämmas och dervid
äfven lärer kommit i beräkning Vetenskapernes
och Litteraturens understödjande
med nödige medel, trodde Utskottet
desto heldre Kongl. Bibliothekets i
behörig ordning pröfvade behof blifva
af denna tillgång afhjelpt, som erfarenheten
ådagalagt, att Kongl. Maj:t hittills
med frikostighet omfattat äfven Yetenskaperne.
A.f dessa skäl finner Utskottet
sig böra förblifva vid si tt förra yttrande; Och
får endast med föranledande af anxnärkningarne
tillägga, att Utskottet anser sig
icke tillhöra att meddela yttrande huruvida
Böcker och Skrifter böra från Kongl.
(4 Sami. a:dra II.) IO7
i r(jQ Stnts-Utskottets Betänkanden.
Biblioteket till allmänheten utlånas eller
0111 någon annan Reglementarisk del
af detta Bibliotheks förvaltning i undersökning
ingå. För öfrigt får Utskottet
anmäla att dess förra Utlåtande i
detta ämne blifvit bifallet af Hedervärda
Bonde-Ståndet den 11 sith April. Stockholm
den 9 Julii 1820.
N:0 290.
Ankom den 14 Julii i8a3.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Majds Nådiga Proposition, om
upplåtelse af den under Gripsholms
Kungs-Ladugård lydande
Lägenheten, Tegelhagen
kallad.
J^onql. Maj:t har, under den 9 sistlidne
April, täckts till Stats-Utskottet i Nåder
aflåta följande Proposition, angående söndring
från Gripsholms Kungs-Ladugård
och försäljning till enskilde af den, under
nämnde Kungs-Ladugård lydande,
så kallade Tegelhagen:
”Hos Kongl. Maj:t hafva Intressenterne
uti de vid Gripsholm anlagde technisk
-
Stats- Utskottets Betänkanden. ij6j
cliemiska Fabriker i underdånighet anhållit,
att genom köp af alla byggnader,
lägenheter och den jord, sorn tillhört
Gripsholms f. d. Krono .Bränneri, och
hvilka nu af Sökanderne på arrende innehafvas
och begagnas för omförmälde
fabriker, blifva försäkrade om en orubbad
besittning af denna Egendom, emot
en erbuden köpeskilling af i5,ooo Ridr
Banco; och sedan genom anställd undersökning
blifvit utrönt, att den jordrymd
som omgifver byggnadernc vid Gripsholms
f. d. Krono-bränneri, jemte sjelfva
tomt-platserne fordom utgjort en del af
Gripsholms Kungs-Ladugård och således
är en Kongl. Majus och Kronans, men
icke allmänna Magazins inrättningens enskilda
tillhörighet, hafva förbemälde
Sökander ytterligare i underdånighet begärt,
det Kongl. Majit vid detta förhållande
måtte, i fråga om köpe afhandlingen
med Allmänna Magazins-Inrättningen
bevilja så stort afdrag å köpeskillingen,
sorn svarade mot värdet af förberörde
Jordrymd, upptagen till 9 tunnland
i8§ kappeland, äfvensom att dä
detta utrymme för Fabriksrörelsen vöre
mycket för inskränkt, Kongl. Majit måtte
till Rikets Ständer göra Nådig framställning,
om tillåtelse för sökanderne att få
jy68 Siats-Utskottets Betänkanden,
inköpa hela den så kallade Tegelhagen,
inom hvars område Gripsholms f. d. Krono-Bränneri
med alla dess tillhörigheter
finnes beläget.
I anledning häraf vill Kongl. Majit,
sorn i frågan om förenämnde byggnaders
försäljning tills vidare uppskjutit att meddela
Dess Nådiga yttrande, hafva Rikets
Ständer föreslaget, att emot de Vilkor som
Rikets Ständer kunna finna skäligt befetäittma,
i enlighet med hvad i dylika fall
varit vanligt, bevilja söndring från Gripsholms
Kungs-Ladugård och försäljning
till Sökanderne af hela den jordrymd,
sorn de funnit för i fråga varande Fabriker
behöflig, och hvars öfverlåtelse skulle
betrygga en nyttig inrättnings framtida bestånd,
utan någon olägenhet för Kungsladugården.
De till detta mål hörande Handlingar
skola blifva Riksens Ständers Statsutskott
tillstälde; Och Kongl. Majit förblifver
Stals-Utskottet med Kongl. Nåd
och ynnest Välbevågen. Datum Ut
Supra.”
GARL JOHAN.
C, D. Skogman.
Stats-Utskottets Betänkandcn. i 769
Utaf de sedermera i Nåder pieddejte
handlingar inhemtas, att de 9 Tunnland
185 Kappland af Gripsholms Kungs-Ladugårds
Egor, hvilka tillförene ansett?
tillhöra Gripsholms f. d. Krono-Bränneri,
jemte Bränneriets alla Byggnader, med
undantag af ett Magazinshus och dertill
hörande tomtplats, som för Kongl. Maj:t.s
och Kronans Räkning begagnas, för närvarande
under arrende innehafves utaf
Intresenterne uti Gripsholms technisk
chemiska Fabriker, emot en årlig afgift
af 4oi R:dr 12 sk. 6 rst. samt att desse
under arrendet inbegripne Lägenheter,
vid en i Maji månad sistlidet år derå
anstäld värdering, blifvit uppskattade,
Jorden till . . . 53g: 22, 6.
Och Byggnaderne till 15,848: 6, 4.
Tillsammans 16,187: 28, 10.
Hvarifrån Fabriks-Intressenterne
påstått afdrag för
åtskillige dem tillhörande
C
Ofverbyggnader och Inrättningar,
till ett belopp af 2,486 29 7*»
så att återstående värdet af
nämnde Jord och Byggnader
skulle utgöra x 3,700 47 '2-J-,
Och har Allmänna Magazins-Directionen,
i ämnet hörd, i underdånighet tillstyrkt
177O Stats-Utskottets Betänkanden.
antagandet af Fabriks-Intressenternes anbud
af x 3,ooo R:dr för samina Jord och
Byggnader, dock med följande förbehåll
nemi: att Planen framfor omförmäldte,
för Magazins-rörelsen undantagne, Magazins-Hus
kommer att blifva orubbad,
att ett utrymme af 4- a 5 Famnars bredd
omkring Magasinets öfriga sidor aftages
till Materialers förvarande och ställningars
uppförande, då Magazinet miste repareras
: att fri och öppen väg ifrån allmänna
Landsvägen till Magazins-Huset,
och derifrån till Sjö eller Lastbryggan
alltid finnes; att denna Brygga, emot gemensam
underhålls skyldighet af Magazins
Inrättningen får fritt och obehindradt
begagnas: att de fartyg, som för Kongl.
Majus och Kronans räkning &c. eller inlasta
tillåtas ej allenast lägga intill berörde
Brygga utan äfven ankra i Sjöviken
utanföre hvar heldst sådant finnes lämpligast;
samt sluteligen att köparne tillförbindas
erlägga 6 Procent Ränta å den
del af köpeskillingen, som på terminer
kommer att erläggas; äfvensom handlingarne,
i afseende på den så kallade Tegelhagen,
upplysa, att den samma inberäknade
Gripsholms f. d. Krono-Bränneris
ofvanberörde område af 9 Tunnland jgf
kappland, innefattas:
Stats-Utskottets Betänkanden. 1771
Tomtplatser, gårdar och vägar vid
och omkring f. d. Bränneri -Byggnaderne
. • 5T:d 23| Kappl.
Backar, bergige och
stenbundne samt beväxte
med EkSkog 19 3,
mer och mindre stenbundne
Backar, utan
Skog . • 4 —
Sank mark utmed Mälaren
. 1 26,
Jemn mark, dels odlad
, dels ock till Odling
tjenlig . 11 2 |,
Tillsammans 4i T:d 23 Kappl.
Varandes Tegelhagen, enligt ett bilagdt
Utdrag af j8i5 års Special Jordebok
för 4:de fögderiet i Södermanlands
Län, särskildt skattlagd till 35 sk» 11 rst.
Ränta.
Försäljningen af ifrågavarande Byggnader,
hvilka en längre varit och ännu
äro för allmänna Magazins-Inrättningen
umbärlige, anser Stats-Utskottet, äfven
Hör sin del icke möta något hinder, i
händelse Fabriks-Intressenterne äro hugade
att förberörde Byggnader erlägga
en efter den derå sist haline Besigtning
och Värdering, lämpad köpeskilling af
*77'a Stats- Utskottets Beta rikan elen.
minst 13,ooo R:dr B:co; Och fastän Utskottet,
vid derom förut väckt fråga, yttrat
sin tanka vara, att allmänna Magazins-Inrättningens,
fastigheter icke utan
föregången Auction böra försäljas, synas
likväl flere omständigheter tala för ett
undantag i detta fall, och deribland den,
att Räntan å berörde Köpeskilling uppgår
till vida mer, än det årliga arrende
som nu, enligt Contract af FabriksIntressenterne,
betalas för begagnandet af
omförmälde Byggnader, jemte 9 Tunnland
18* Kappland Jord.
I fråga om upplåtelse till FabriksIntressenterne
af den, under Gripsholms
Kungs-Ladugård lydande Tegelhagen,
inom hvars område Gripsholms f. d. Krono-Bränneri
med alla desse tillhörigheter
finnes beläget, förekommer väl: att StatsUtskottet,
i saknad af närmare kännedom
så väl om Localen, som angående Fabriks-Inrättningens
beskaffenhet, ej kan
bedöma, huruvida hela denna Lägenhet
må för Inrättningens behöriga bedrifvande
finnas erforderlig; Men sådant
tager Utskottet för gifvet, enär någon
anledning icke förefinnes att betvifla
Fabriks-Intressenternes uppgift i nämnde
omständighet; Och sorn ^egande rätten till
detta nödiga utrymme otvifvelaktigt skall
Stats-Utskottets Betänkandeti. 177^
stadga och bidraga till ytterligere utvidgning
af ifråga varande Inrättning, hvilken
ej mindre i anseende till dess större
omfattning, än för det tillfälle, den lemnar
ortens Innevånare till afsättning och
Arbetsvinst, förtjenar uppmuntran och
understöd, samt härtill kommer, att Tegelhagen
, utan all olägenhet, kan frånskiljas
Gripsholms Kungs-Ladugård, heldst
en del af denna särkildt skattlagde Lägenhet
hittills begagnats under Gripsholms
f. d. Krono-Bränneri, och den öfriga delen,
på sätt Fabriks-Intressenterne i underdånighet
uppgifvit, utaf dem innehafves, enligt
derom med Arrendatoren af Kongs-Ladugården
träffad öfverenskommelse, har
Utskottet trott sig böra tillstyrka , att
Tegelhagen, så vidt det med nu gällande
Arrende-Contract, om Gripholms KungsLadugård,
står att förena, må till FabriksIntressenterne
under skattemannarätt upplåtas,
sedan de förut, genom ordentlig
afhandling, blifvit egare af de Byggnader,
uti hvilka- Fabriken är anlagd.
Vidkommande åter villkoren för Tegelhagens
upplåtelse , så ehuru den Löseskilling
af 800 R:dr B:co jemte 80 R:dr
årlig Ränta, som Fabriks-Intressenterne
för denria Lägenhet hos Utskottet skrifteligen
erbjudit, betydligen öfverstiger
1774 Stats-Utskottets Betänkanden.
hvad derföre kunde erhällas i den händelse
att vanliga grunderne för skatteköp af
Krono-Heihman härvid skulle tillämpas,
anser Stats-Utsottet likväl, i betraktande
af Tegelhagens Natur och dess förmänliga
belägenhet, att den erbjudne Löseskillingen
bör kunna förhöjas till 1000,
och ärliga räntan i samma förhällande
till 100 R:dr, hvilken sednare summa likväl
efter Stats-Utskottets tanka, icke bör
i Penningar betalas, utan utgå i Spannmål,
hälften Råg och hälften Korn, då
beloppet, efter nästlidet års markegång i
Södermanlands Län blifver 17 T:r 29
kappar, som jemt till 18 T:r synes bör»
utsättas; Och torde vid skatteköpets meddelande
å denna Lägenhet, förutan de
utaf allmänna Magazins-Direetionén i ofvanberörde
måtto gjorde förbehåll, afven
böra fästas det vilkor, att Gripsholms
Slott bibehålies vid dess inom Tegelhagens
område anlaggde Iskällare, derest icke
köparne heldre åstunda att, å annan lika
beqväm och tjenlig Plats, på egen bekostnad
för Slottets Räkning, en ny och
lika god Iskällare uppföra.
Till Rikets Högloft. Ständers närmare
bepröfvande öfverlemna!* detta vördsammeligen,
med hemställan, att RiketsHögloft.
Ständers härutinnan fattande be
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 177a
slut, matte till svar å den Nådiga Propositionen
hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas. Stockholm den 9 Julii
1823.
N:0 291.
Ankom den i4 Julii i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
Commerce - Rådet Santessons
Motion, om förhöjning af de
så kallade Djekne Penningarne.
XJ"d ett dll Yällofl. Borgare-Ståndet ingifvet
Memorial, har Herr CommerceRådet
Sanlesson anfört, att den fattige
Gymnasii och Scholae Ungdomen, från
äldre tider tillbaka, haft sig till understöd
anslagen en afgift af 6 Ohre på
matlaget, som, under namn af Djeknepenningar,
utgått, och hvilken afgift vederbörande
sjelfve egt att, under kringgående
i Socknarne, hopsamla, hvarvid
de merendels, genom enskild välvilja, erhållit
hvarjehanda andra bidrag dels i
Contant, dels och i motvaror, samt öfrige
lefnads förnödenheter; Men atty
ijjS Statx-Utskottets Betänkanden.
6edan Soknegången blifvit förbjuden, skall
ungdomeh kommit att förlora desse särkilde
förmåner, hvilka hufvudsakeligen satt dem
i tillfälle att fortsätta sine Studier; I anseende
hvartill, oell då Djeknepeningarne,
genom myntets försämring i sednare tider,
blifvit ännu mer otillräcklige för ändamålet,
saint härtill kommer, att den nya
Schol-ordningen skulle stadga såsom ett
vilkor för Barns antagande i Scholor, att
de böra styrka sig hafva nödige medel
för sitt underhåll derstädes, Herr Coramerce-Rådet
hemställt, att ifrågavarande
afgift till minst fyradubbelt belopp måtte
förhöjas; Deruti flere af Ståndets Ledamöter
jemväl instämt.
Efter härå erhållen Remiss, får StalsUtskottet
upplysa, att Djekne-penningarne,
sorn enligt Riksdags-Beslutet den y:de April
1625, äro påbjudne till hjelp och understöd
för fattige Schol-Lärare och ScholPiltar,
utgöras med 6 Öre af hvarje matlag
på Landet. Genom så kallad Socknegång
uppburo Schol-Betjeningen och
de Studerande sjelfve nämnde saminaskott
ända till år 1780, då, medelst Kongl.
Brefvet den 6 November, förklarades,
att detta uppbördssätt, såsom förknippadt
med hvarjehanda olägenheter, skulle upphöra,
samt att medlen i stället, borde af
Stats-Utskottets Betänkanden. 1777
Krono-Betjeningen för vederbörandes räkning
emottagas och redovisas; Och sålunda
förhålles ännu med uppbörden af desse
medel, som sedermera afiemnas till
Lands-Contoiren, och derifrån tillsändas
Consistorierne , hvilka det åligger att
upptaga dem till redovisning uti den generella
redovisningen för stiftens Läroverks
öfrige Inkomster.
Stats-Utskottet medgifver väl , att
Djekne-peningarne, i anseende till de af
Herr Commerce-Rådet Sanlesson uppgifne
orsaker, för närvarande, äro mindre
svarande mot behof vet, än förr; Men, då
Läro-Verken, i sednare tider, erhållit betydlige
Donationer till de Studerandes
uppmuntran, och erfarenheten visat, att
Innevånarne i de Städer, der Gymnasier
och Scholor äro inrättade, alltid funnits
beredvillige, att lemna hoppgifvande Ynglingar
det understöd, de till sine Studiers
idkande kumla behöfva, utöfver hvad de
af Djekne-penningarne hafva att påräkna;
samt, hvad beträffar Lärare-Staten, som
jemnväl ifrån början, på vissa Orter haft
sin andel af desse medel, dess ställning
så ansenligen blifvit förbättrad, genom
de tillökte anslag, Riksens Ständer vid
sista Riksdag dertill beviljat; anser Utskottet
något ytterligare bidrag, för omför
-
1778 Stats-Utskottets Betänkanden.
målde ändamål icke erfordras; och kan på
denna grund, icke tillstyrka bifall å Herr
Commerce-Rådet Santessons nu gjorde framställning,
heldst sådant skulle föranleda till
vidare tillökning af redan varande utskylder;
Hvilket till Riksens Högloft Ständers närmare
beprofvande vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 9 Julii 1823.
N:0 292.
Ankom den 14 Julii. i8a3i
Utlåtande i anledning af Herr
Grefve Cronhjelms Memorial,
om Löne anslag för Lärare i
Statshushållnings Vetenskapen
samt de fria Stats-Författningarnes
kritiska Historia.
Ud memorial som Hoglofl. Ridderskapet
och Adeln till Stats-Utskottet öfverlemnat, har
Herr Grefve P. Cronhjelm, yttrat sig anse Statshushushållnings-Veienskapens
bibringande, genom
muntlig undervisning, vara nyttig och
derföre föreslagit, att ett årligt Stats-anslag
mätte beviljas för en eller Q:ne af Regeringen
utsedde Lärare, att i Hufvud-Staden, der
de fleste administrativa Verken åro förlaggde,
Stats- Utskottets Betänkandcn. 1779
hålla föreläsningar i Statshushållnings-Vetenskapen,
samt i de fria Stats-Författningarnes
Politiska Historia.
Med motionairen inseende nyttan och
angelägenheten, så val för Nationens Representanter,
som afven dem, hvilka utgöra delar
af eller Organer för den verkställande
magten, att förvärfva en allmännare kännedom
uti den så kallade Statshushållnings-Vetenskapen,
med hvilken står i ett nära sammanhang
eller heldre till hvilken hörer kunskapen
om alla Constitutionella Stats-För lattningars
kritiska Historia; kan Utskottet likväl
icke erkänna behofvet af Lärares anställande
i Hufvud-Staden, till bibringande af dessa
kunskaper. De meddelas redan af vissa dertill
förordnade Lärare vid Rikets Akademier
och kännedomen deraf utgör en növåndig del
uti en ynglings fullkomnade bildning. Fortsättning
af detta Studium sålunda grundlagdt,
men sorn likväl i tidens fortskridande alltid
Jemnar nya ämnen att inhemta och använda
år visserligen nödvändig, men därtill fordras
inga särskilda Lärare, emedan den utbildade
ynglingen eller mognade mannen eger inom
sig en till verksamhet bragt förmåga, att af
tjenliga afhandlingar i ämnet draga fördel och
gifva den en gagnande tillämpning. Hvad
Herr Grefve Cronhjelm egenteligen afsedt med
sin motion, år således redan föranstaltadt på
1780 Stats-Utskottets Beiuvkanden.
de ställen eler den allmänna undervisningen
egen tel igen bor fulländas; Och Utskottet finner
i följd af allt detta ej anledning, att tillstyrka
det afseende å framställningen, att något
Statsanslag för omförmåldte ändamål må
anvisas.
Hvilket till Riksens Höglofl. Ständers
pröfning vördsamligen öfverlemnas. Stockholm
den 9 Julii 1823.
No 293.
Ankom den 14 Juli 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde
Motioner, om upphörandet af
nu varande Stånds-clubbar och
inrättande af en gemensam
Clubb.
Imm Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Herr C. von Becker och inom Vallöf!. BorgareStåndet
Herr J. Hagander föreslagit, att de
nu varande särskilde Stånds-clubbarne, såsom
icke befordrade ändamålet hvarföre de åro inrättade,
måtte upphöra, och i stället bildas
en allmän eller gemensam Clubb för alla Fyra
Riks-Ståuden, på Statens bekostnad, försedd
med
Stat s~Ut sko t tets Betänkanclen. 178*
med tillräckligt utrymme i en stor och National
Representationen vårdig våning, der Ståndens
Ledamöter å lediga Stunder kunde tråda tillsammans
för att ofver förekommande allmåna
ämnen samtala och öfverlägga, samt derigenom
personlig bekantskap förvårfvas och tankarne
med mera förtrolighet comuniceras m. m.
hvaremot Herr von Hartmansdorff afstyrkt
motionen, såsom i hans tanka icke befordrande
dermed åsyftade ändamål, då en sådan dubb
troligen skulle blifva ganska litet besökt samt
dertill jemnvål saknades en passande och nog
rymlig Local.
Öfver denna till Stats-Utskottet remmitterade
motion får Utskottet yttra, att då en
del af Riksdagen redan var förfluten vid
motionens ankomst till Utskottet och alla
clubbar inrättade samt Contracter derom för
hela Riksdagen afslulade, har någon åtgärd
för innevarande Riksdag, till vinnande af det
uppgifna ändamålet, icke bort af Utskottet
föreslås; Och hvad beträffar användande i framtiden
af det gjorda förslaget så enär det icke lärer
tillkomma Riksens Höglofl. Ständer att
meddela föreskrifter till efterlefnad af andra
Riksens Ständer, vid kommande Riksdagar,
utan'synes vara en åtgärd, som vid Riksdagens
början af dem sjelfva bör vidtagas efter
eget bedömande och sig företeende omstån(■fMe
Suml, mira B.)
1^82 Stats-Utskottets Belähkanden.
digheter, kan Utskottet, som af sådan anledning
anser sig icke bora ingå i profning om
nyttan af forsiagets utförande, ej heller tillstyrka
bifall till motionen; Hvilket vördsamt
hemstålles till Riksens Håglöf]. Stånders afgörande.
Stockholm den g Julii i8Q3-
-#
N:Ov 294.
Antom den 14 Julii i8a3,
Betänkande, i anledning af sårskilde
hos Hedervärda Bonde-Ståndet,
våckte frågor, angående
Kronans Fisken.
T™ Stats-Utskottets åtgärd har Hedervårda
Bonde-Ståndet remitterat en af Dess Talman
Anders Jansson Hyckert, såsom Fullmågtig
får Örbyhus och Norunda Härader i Upland,
gjord motion, att sorn arrendatorn af Krono
Laxfisket vid Elfkarleby, under åberopande
af allmänna Forfattningarne, om kongsådras
bredd, jemte de flere särskilde föreskrifter,
som rörande detta Fiske finnas utfärdade,
skall hafva tid efter annan tillegnät sig ett
nästan uteslutande begagnande af hela Fiskevattnet
derstädes, så att Strandegarne icke
finge ..åtnjuta den med stadgande ne i ånmet
Stats-Utsköttets Betänkanden. i ^83
fö renlige ratt, att i Elfven fiska på sidorna
om Kongsådran, hvilken ej må sträckås utöfver
3: cl el al Strommen , a Iver, som dem vöre
betaget att nyttja ifrågavarande rättighet ute
i öppna Hafsviken, der Kongsådra vigserligen
bor finnas i och för fiskens obehindrade
uppgång i Elfven, meri på sidorna hvarom
Strandbygdens Aboer hade en medjordegande
rätten otvifvelågtigt förenad rättighet> att
nytja det Fiskevatten sorn omgifVer deras
Strander , det mätte en Författning vidtagas,
som, med mera noggranhet, ån hittills tillämpade
oftast ensidigt tillkomne prohibitive
åtgärder, samt större' uppmärksamhet å jordegarnes
lagliga fiskerätt, tydligt bestämma
grånsorne för alla Krono-Fisken i Riket
hvarvid afseende borde hafvas mera på möjligheten,
att till Fiskeriernes uppmuntrande i
allmänhet inbringa en större fångst, ån på
Krono-Lågenheternes eller Arrendatorernes
monopolier, och har Talemannen, i ett sednare
memorial, med bifogande af åtskiliige Handlingar
uti en emellan Jordegarne och Arrendatorn
af berörde Laxfiske, rörande nytjande
rätten deraf uppstådd fråga, den Kongl. Kammar-Collegium,
genom Utslag ef den x 8 Maji
i8qi, förvisat till utförande vid behörig
Domstol, vidare utvecklat afsigten med motionen
vara den, att ämnet, sedan åtskiliige
andra frågor deruti jemn val blifvit väckte,
1^84 Stats-Ut.skottets Betäiikanden.
måtte behandlas från en Stats-ceconomisk synpunct,
så att de hinder varda undanröjde,
hvilka nu finnas för Fiskerierne uti flere Rikets
provincer, och råtta begreppet om kongsådra
nårmare bestämmes; Dervid Talmannen
trott det hvarken Lagstridigt eller för mycket
hegardt, utan tvärt om Riksgagneligt, att
någon eftergift lemnäs i så kallade regaleråttigheter,
når den medförde större fordel för
det allmänna, samt att en, må hånda obetydlig,
minskning i årliga arrende-afgifterne
för ifrågavarande Krono-Lågenheter skulle
deremot öfvervågas af ett stort antal medborgares
förbättrande vilkor genom tillåten loflig
frihet i en af Landets mest betydande
näringsgrenar, och af en sålunda ökad production
af Fiskerierne, hvarigenom införseln
af saltad Lax från Finland säkert skulle upphöra
och en national besparing såmedelst äfven
uppkomma: Uti hvilken framställning
Riksdags-Fullmågtige från de fleste orter instämt;
Äfvensom Borje Pettersson och Pehr
Andersson från Halland, särskild, uti afgifne
Memorial, likaledes vackt fråga om förnyadt
stadgande, angående jordegarens rått, att vid
deras stränder på sidorne om kongsådra, i
Strömmar och andre Fiske-vatten, idka det
Fiske som sig erbjuder; hvarförutan Riksdags-Fullmågtige
från Norrbottens Lån, Olof
Wikström, Johan Ruther g och Eric Mårtberg
Stats-Utskottets Belänkanden. 1780
samt Moses Johansson, fran Vesterbottens
Län, hvar för sig, uti ingifrie Memorialer,
föreslagit, att, enar det skulle vara ländande
till Kronans större förmån, att de, i sistnämnde
orter befintlige Fisken blefve under
Skattemannarätt upplåtne de jordegare, å
hvars områdén de samma åro belägne, i stället
att utarrenderas, egarne af särskilde uppgifne
Byar, matte tillåtas att sädane KronoFisken
till skatte köpa.
Vid handläggningen af desse frågor har
Stats-Utskottet, hvad forst angår Talmannen
Plyckerts samt Borje Pehrssons och Pehr Anderssons
motioner, hvilka gå ut derpå, att
med inskränkningen uti de kronan forbehållne
rättigheter, i afseende på visse FiskeLåge
nheter, jord och Strandegare måtte förklaras
berättigade, att på sidorne om kongsådran
i Strömmar och andre fiskevatten obehindrade
idka F'iske, vål funnit huruledes
Kongl. Stadgan om Fiskerierne i Riket af
den 14 November 1766 och Kongl. Förklaringen
deröfver af den 24 Jariuarii 1771,
i alla delar bestämma både Kronans samt enskildte
jord- och Strandegares rättigheter, i
anseende till grånsorne och sträckningen af, ej
mindre Kongsådra, ån stränder; Men då berörde
frågor åsyfta ändring icke allenast i
tillämpningen af desse allmånne Författningar,
i afseende på Locale förhållanden vid Eif
-
T 8G Stats-Utskottets Betänkanden.
karleby och i Halland, utan ock i sjelfva
principen tor Fiskeriernes begagnande såsom
Statshushållningens anstalt; så och, enar tor
bedömandet deraf, huruvida med Statens sanna
fördel må vara öfverenstammande attjordegarne
lemnades större frihet härutinnan, fordras
en undersökning och beräkning af följderne
deraf, med afseende tillika på angelägenheten
af Kongsådras tillbörliga bibehållande,
såsom verkande på Heres rått och sjelfva
näringens framtida bestånd; har Stats-Utskottet
ansett sig böra tillstyrka, det Riksens
Ständer i underdånighet öfverlemna till K:gl.
Majus nådiga bepröfvande, om icke en sådan
undersökning kunde vidtagas till utrönande
deraf, huruvida någon inskränkning och närmare
bestämmelse af grånsorne för ifrågavarande
Fisken, ån högstberörde Författningar
föranleda, må vara förmånligare för Staten
och, efter hvad yrkadt blifvit, kunna finnas
utgöra en på jordegande rätten grundad laglig
förmån; samt Ärendet, uti sådant fall,
derefter lemnäs den handläggning som med
beskti flen heten ins t ånim er,
Beträffande åter ofvannåmnde Riksdags
O
Fullmågtiges,
från Norr- och Vesterbottens, L ån
motioner, att de, af dem uppgifne, Byemån
måtte lå till Skatte köpa visse i desse orter
varande Krono-Fisken; så finnas nu gällande
Förfätningar i detta ämne nemligen Kongl.
Stats-Ulskottets Betänkanden. 1787
Resolutionen på Allmogens besvär af den Q:dra
Martil 1 7 7 4 §- 36? Kongl. Rescriptet den
2 December 17.96 och Kongl Kammar-Collegii
Circulaire-Bref af den a8:de September
1802 förutsätta, att skattelösen af Krono-Fisken
i allmänhet icke ansetts med Statens
fördel förenlig, men likväl, i vissa fall, hvad
mindre Fiske angar, och der särskilde omständigheter
sig förete, må kunna ega rum.
Och som Stats-Utskottet jemnväl år af
den tanka, att någon mera allmän tillåtelse
af skatteköp å desse Fisken icke vore lämplig;
samt de skål och särskilde forhållanden,
på hvilka en sådan losen skulle kunna sökas och
medgifvas, först bora uppgifvas och utredas,
hvilket på dem som skatteköpen åstunda,
ankommer, men i förevarande frågor icke
föregått; så kan Stats-Utskottet i deras så be
O
'• 7
skaffade skick ej meddela något hufvudsakligt
yttrande deruti, utan synes det bero af Byemånnen,
att i behörig ordning åtsadkomma
en sådan förberedande åtgärd af frågorne,
inan desamma kunna af Riksens Ständer upptagas.
Hvilket allt vördsamt hemstålles Riksens
Högloft. Ständers pröfning. Stockholm
den 9 Julii 1823.
1788 Stats-ZJtskottets Betänkanclen.
N:o 295-
Ankom den it\ Julii i8a3.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss, uppå
Chefens, för Skånska DragonRegementet,
underdåniga anmälan
om Expectance Lön
för Cornetten Friherre Casimir
Sparre•
"^jTnder den io:de nästlidne Junii har K:gh
Maj:t i Nåder till Stats-Utskottet ofverlemnat
Cornetten Friherre Casimir Sparres, af ChefÅmbetet
vid Skånska Dragon-Regementet ingifne,
underdåniga Memorial, hvaruti han andragit:
att han vid Pommerns aflemnande till
Konunga-Riket Preussen år 1815 var, såsom
Fändrik med Lön, anstäld vid då varande
Drottningens Lif-Regemente, att han, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse för
de Officerare vid Tyska Regementerne, hvilka
önskade qvarblifva i Svensk tjenst, att erhålla
placering på andra Regementcr, sokte
och undfick Nådig transport till Smålands
Infanteri-Bataillon, der han blef yngste Surnumeraire
Fändrik tills år 1820, då han i
Nåder placerades på Skånska Dragon-Rege
-
Stats-Utskottets B et ankan den. 1789
mentet hvarest han den 1 g:de October samma
år erli611 Extra Lön, men deraf ej kom
i åtnjutande förr ån med September månad
år 1851? samt att han således ifrån Pommerns
afträdande till sistnämnde tid tjent utan
Lön, ehuru han vid f. d. Drottningens LifRegemente
var i tjenst såsom Stabs-Fändrick,
hvadan och då han nu fått veta det någre af
dess fordna kamerater vid Pommerska Regementerne,
hvilka varit i ungefär enahanda
belägenhet med honom, Nådigst beviljats utbekommande
af Expectance Lön för de år de
icke varit i åtnjutande af Lön, han i underdånighet
anhållit om en lika Nåd och till
bestyrkande af de anförde uppgifteme, bifogas
Merite förteckning. —
Dels af de den Nådiga Remissen bilagde,
dels andre -tillgångeliga handlingar, har
Stats-Utsottet funnit, huruledes vid f. d. Svenska
Pommerns afträdande till Preussiska Kronan
år 1815 hos Herr Genera 1-Lieutenanten
m. m. Friherre Gust. Boije, såsom Nådigst
förordnad Commissarie för Landets öfverlemnande,
en Capitain, 7 Under-Officerare
och Qtne Mönsterskrifvare af f. d. Pommerske
Regementerne anmält sig att begagna Kongl.
Maj:ts Nådiga tillbud, att med lika Löningsvilkor
qvarstadna i Svensk tjenst, samt blifvit
i anledning deraf upptagne å den Lista på
sådane Tjenstemän, sorn Herr General-Lieute-?
179° Slats- Utskottets Betänkanden.
nanten i underdånighet qfversåndt hvarefter
och sedan de genom hans forsorg till Sverige
transporterade, blifvit enligt Kongl. Brefvet
den 23 Januarii 1816 placerade till tjenstgöring
vid Konungens Eget Vårfvade Regemente,
deras aflöning genom Kongl. Brefvet
den 21 Maji samma år anvistes å Tredje
Hufvud Tittelns Besparingar och bestämdes
till Lön-villkor svarande mot hvad de i Pommern
innehaft. Detta intråffade sedan jemnvål
med 3:ne andre från Pommern öfverkomne
Tjenstemän.
Redan vid 1812 års Riksdag hade, på
sått Kongl. Brefvet den 2 7 October samma
år innehåller, Riksens Stander, med afseende
å det lidande Befålet vid de arne Pommerske
Regeinenterne öfvergått, då det genom
i Pommern timade händelser blifvit beröfvadt
sina Bestålningar och inkomster af
berörde Land, anvist 20,000 R;dr å Allmänna
Indragnings-Staten, för att anvåndås till Expectance
Löner in. m. för de Officerare af
desse Regementer, som till qvarblifvande och
tjenstgöring i Sverige sig till äfven t yrs inställde
och med Lagliga bevis styrkte, att de icke
fått eiler finge uppbara de vid nämnde
Regementer dem tillkommande Löner; och
då sedermera Pommerska Landet med Regementerne
formeligen altråddes till Preussen,
hvarvid Officerarne i Allmänhet derstädes
Stats-Utskoltets Betäukanden. 1791
qvarstadnade, blef omformälde Fond vid
1813 års Riksdag använd, men derutaf
10,000 R:dr anslagne och enligt Kongl.
Brefvet den 23 Januarii 1816 disponerade
till Expectance Arvoden ifrån 18 15 års början
för Lönlösa Officerare, sorn gjort tjenst
under sednaste kriget.
Hvad nu Cornetten Friherre Sparre angår,
så har, efter hvad Herr General-Liutenanten
m. m. Friherre Boije uti Memorial
af den 1 g nasti. April till Kongl. Stats-Contoiret,
uppgifvit, Friherre Sparre gjort tjenst
som Fändrik vid f. d. Drottningens Lif-Regemente
under sista Campagnen i Tyskland;
men vid Regementets återkomst tili Stralsund erhållit
permission till Sverige och blifvit placerad
blott till tjenstgöring vid Uplands Regemente,
till Norrska’ Fälttågets slut, då han
fått Kongl, permission att tills vidare qvarblifva
i Sverige och fortsätta sina Studier.
Vid Pomerns aflemnande till Preussen, var han
således icke der närvarande och ibland det
befäl, som på stället anmälde sig att qvarstadna
i Svensk tjenst och hvilken personal
af General-Lieutenanten Friherre Boije till
Sverige öfversåndes , men hade likväl directe
till siri dåvarande Chef, General-Majoren von
Norrman, anmält sin önskan att i Svensk tjenst
qvarblifva och af honom erhållit det svar
att han med anledning af sin anmälde on
-
r 792 Stats-Utskottets Betänkanden.
skan, blifvit alford utur Regementets milor.
—
Vid sådant förhållande och ehuru Friherre
Sparre icke lemnat sin vid f. d. Drottningens
Lif-Regemente, enligt Nådig Resolution
den 3 1 Januarii 1815 innehafde StabsFåndricks
beställning emot försäkran eller förbehåll
om erhållande härstädes af enahanda
Lön vilkor samt således ej eller derå egt göra
anspråk synes han dock kunnat påräkna
att, 0111 han genast efter sitt entledigande från
tjensten i Pommern eller åtminstone vid dess
den iy:de April 1817 undfangne Nådiga förordnande,
att vara Fändrick vid Smålands Regementes
Infanteri Bataillon, sig dertill anmält,
i Nåder hugnats med ett Subaltern Officers
Expectance Arfvode, hvars belopp var
fastståldt, för år 1S 15 till 50 11:dr för åren
1816 och 1817 till 66 II dr 32 sk. och sedermera
till 100 Kalr årligen; men då han
nu först och ett och ett halft år efter att redan
hafva kommit i åtnjutande af Lön på Stat, vackt
fråga om Expectance Lön för en längre tiel
tillbaka, kan Stats-Utskottet destominrire tillstyrka
Riksens Högloflige Ständer att bevilja
det sökte Expectance Arfvodets utbetalning
förden förflutna tiden, som den rått Friherre
Sparre dertill kunnat ega jemnvål gått förlorad
genom försummelsen att inom den i Kongl.
Kungörelsen den g December x 8 12 stadgads
Stats-Utskottetx Betänk anden. 17£)3
prasscriptionstid, sig derom anmäla; Med öfverlemnande
häraf till Riksens Högloflige Ständers
profning, hernställes vördsamt om underdånig
skrifveises aflåtande härom till Kongl.
Maj:t, såsom svar på den Nådiga Remissen.
Stockholm den 9 Julii 1823.
N:0 296.
v
Ankom den Julli 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid dess Betänkande,
om ifrågaståld Lösen
till Skatte af Jerkö-Holme.
Ben inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckte
fråga om losen till Skatte af Jerkö-Holme i
Blekinge Lån, hvarom Stats-Utskottet, under
dan 22 sisth Maji afgifvit sitt Betänkande,
hafva Vållofl. Borgare- och Hedervärda Bonde-Ståndet
till Utskottet återremitterat med
den anmärkning, att Jerkö så mycket heldre
borde få under Skattemannavilkor upplåtas,
som Utskottet förklarat, att densamma vore
✓
åsatt särskild ränta, samt att Kongl. KammarCollegium
egde om denria lågenhet förordna,
hvaraf förments följa, att Jerkö icke kunde
hänföras tilli Kongsgårdar eller öfrige, uti 7 7 §.
1794 Stats-Utskottets Betänkanden.
af Regerings-Formen uppräknade, Krono-Lågenheter,
utan borde i förevarande hänseende
anses lika med skattelagde Krono-Hemman;
Äfvensom en Ledamot inom Hedervärda Bonde-Ståndet
yttrat sig hafva förväntat, det Utskottet
mera fullständigt skulle hafva utredt
naturen af ifrågavarande Holme.
Stats-Utskottet har i anledning häraf skolat
förklara, att äfven Kongsgårdar, hvilke,
emot ofvanåberopade §. af Regerings-Formen,
i allmänhet icke måga Kronan genom Skatteköp
afhändas, åro uti Jorde-böckerne upptagne
såsom särskildt skattlagde; hvadan af
den omständighet, att Jerkö-Holme finnes
vara till viss ränta uppford, icke kan hemtas
stod för påståendet om Lågenhetens försäljande
till Skatte; Och .hvad beträffar den gjorde
jemnförelsen emellan Jerkö och vanliga
Krono-Hemman, så förekommer, att besittningsrätten
till Krono-Hemman, enligt Författningarne,
år för evårdeliga tider förbehållen
åboens barn och arfvingar, så långe de
sine skyldigheter behörigen fullgöra, samt att
de, På grund af en sådan ståndig Åborätt,
hafva anspråk på Skatteköps erhållande; hvaremot,
på sått Utskottet i dess förra Betänkande
upplyst, den väsentliga skillnad, i afseende
på besittningen af Jerkö, inträffar, att
densamma blifvit vederbörande upplåten endast
på viss tid, efter hvars förlopp lågenheten
Stats-Utskottets Betänkatulen. i jg5
återfaller till Kongl. Kammar-Collegii disposition
i den ordning, som för andre dylike
lagenheter finnes föreskrifne.
Då Stats-Utskottet hvarken bort eller
kunnat utsträcka sin undersökning om Jerkö
Holmes naur, utöfver hvad Jordböckerne derom
innehålla, och sådant uti Utskottets redan
aflåtne Betänkande blifvit anmäldt, kan
Utskottet ej medgifva, att någon ofullständighet
i denna del af Utskottets Betänkande
eger rum; Börande Utskottet nu endast tillägga
, att dess omförmäldte Utlåtande blifvit
gilladt af Höglofl. Ilidderskapet och Adeln
samt af Högvördige Preste-Ståndet den 30 i
ofvanåmnde månad. Stockholm den g Julii
1S23.
N:0 297-
Anliom den i.j Julii 1823.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Majts Nådiga Remiss uppå
Kronofogden Lindbergs underdåniga
ansökning om Löneanslag
för en Expeditionsfogde.
Under den q8 nästk Maij har Kongl. Majit
i Nåder till Stats-Utskottet öfverlemnat Kio
-
1796 Stats-Ut skottets Betänkandetu
nofogrlen E. Lindbergs gjorde och af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens Lån
anmälde underdåniga ansökning, ej allenast,
om ett Lönanslag på Stat af c 30 R:dr Banco
om året, att råkna från innevarande års början,
för en Expeditions-Fogde i forsta Fögderiet
af nämnde Lön, utan ock 0111 ersättning
för den förflutna tiden från och med
18 »7 till och med 1822, med xoo R:dr om
året för hvad han såsom Lön för bitråde af
en Expeditions-Fogde betalt; uppå hvilken
ansökning, så vidt den rörer Lön på Stat för
en Expeditions-Fogde, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
under vitsordande, att en enda
person omöjligen skall hinna bestrida uppbörden
och de till Expeditionen i berörde
Fögderi hörande göromål, i underdånighet
tillstyrkt Kådigt bifall, men beträffande ersättningen
för den förflutna tiden, förklarat
sig icke dela sökandens öfvertygelse.
Handlingarne, som åtfölja den Nådiga
Rémmissen, upplysa att sedan hos Kongl. Kammar-Collegium
Landshöfdingen i Vesterbottens
Lånanmålt Krono-Fogden Lindbergs ansökning,
Krono-Länsmannen i Norra delen af Umeå
Socken P} O. Långström, i anseende till göromålens
ökade mångd i första Föderiet,
måtte varda förordnad att Lindberg i Expeditiojisgöromålen
biträda, men K:gl. Collegium,
sorn
Stats-Utskottets Be tänk allden, 17,97
»om funnit Lindbergs behof af ett sådant
biträde icke vara vederbörligen styrkt,
af sådan anledning icke ansett sig kunna
berörde ansökning hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla; Så har Landshöfdingen,
i underdånig skrifvelse af den 4 December
1819, hos Kongl Majit anhållit,
det Kongl. Majit, i anseende till Lindbergs
vitsordade behof af bitfäde, i Nåder täcktes,
antingen tillåta Krono-Länsmanen
' O
Långströms antagande till ExpeditionsFogde,
emot de i mellan honom och Lindberg
öfverenskomne Lönevilkor af 100 R;dr
årligen eller i Nåder bevilja klyfning af
i frågavarande fögderi, på det hinder och
uppehåll i göromålens oafbrutna gång
icke måtte inträffa, med afseende hvarå
Kongl. Majit, uti Nådigt Bref af den 3t
Augusti 1820 täcktes tillåta, att KronoLänsmannen
Långström skulle tills vidare
få biträda Krono-Fogden Lindberg i Expeditions
göromålen, emot de dem emellan
öfverenskomne vilkor.
Kongl. Kammar-Collegium och Kongl.
Stats-Contoiret, sorn öfver förenämnde underdåniga
ansökning blifvit hörde, hafva
dervid andragit, huruledes det från längre
tider varit tillåtet, att antaga så kallade
Expeditions-Fogdar, dock ej vid andre
(4 Sanni, ?;dra b.)
179® Stats-Ut skottets Betänkanden,
tillfällen, än då Kronofogden sjelf af ålderdom
eller sjuklighet ej förmått förrätta
alla vid syslan förefallande Expeditioner
och göromål, Men att desse skäl ej alltid
och ensamt föranledfc sådane Extra Ber
tjentes antagande, ville synas af BondeStåndets,
vid I769 och 1786 årens Riksdagar,
förde klagomål, öfver de flere Extra
Krono-Betjente, som nästan i alla
Landsorter funnos, i anledning af hvilka
klagomål är, genom Kongl. Brefvet af
den 00 Oetober 1770 samt Kongl. Resolutionen
på allmogens Besvär af den
*0 November 1786 -f. 4, af K:gl. Majit
i Nåder förordnat, icke allenast att Landshöfdingarne
skola ställa sig författningar*
ne härutinnan till ofelbar underdånig efterrättelse,
utan ock att Kongl. KammarCollegium
skall häröfver hålla hand och
tillsyn; Och hafva Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Contoiret ansett
sig så mycket mindre kunna tillstyrka bifall
å den underdåniga ansökningen, om
lön på Stat för en Expeditions-fogde,
som Författningarne, äfven i de fall, då
antagande af en sådan är tillåtet, icke
medgifva någon aflöning för den samma
af Statens medel eller på Kronans bekostnad,
och det dessutom skulle gifva
anledning för Kronofogdarne i de öfrige
Stats+Ulskottets Bptänkanden. *79,9
Länen, att, under förebärande af göroi*’
malens inängd och Fögderiernes vidsträkthet,
söka enahanda förmän, dertill StatsIntraderne,
för sine bestämda behof och
utgifter afsedde, icke lemna någon tillgång.
Men huruvida, i afseende på det
locala förhållandet med indelningen af
Vesterbottens första fögderi, anledning
vöre att Öfverlemna frågan till Stats-Utskottet,
att vid Statsregleringen förekomma,
hafva Kongl. Kaminar<-Collegium oell
Kongl. Stats-Contoiret till Kongl, Maj:tS
Eget Nådiga bepröfvande i underdånighet
hemställt.
Hvad till angar frågan om lön på
Stat för en Expeditions-Fogde i första
fögderiet af "Vesterbottens Län, anser
Stats-Utskottet sig böra på de af Kongl.
Kammar-Collegium och Kongl. Stats-Contoiret
uppgifna och här åfvan anförde
skäl, sådant afstyrka, desto heldre som
göromålert. i detta fögderi, hvarken böra
eller kunna vara mera syselsättättde än
i flere andre, dels lika vidlyftige ,: dels
mera folkrike fögderier i Riket, och bifall
till det sökta Lönanslaget således
kunde föranleda till flere dylika och komma
att medföra betydeliga utgifter för
Stats-Yerket, äfvensom någon ersättning
^för en Expeditions-fogdes aflöning under'
a8oo Stats-Utskottets Betänkanden.
den förflutna tiden af enahanda skäl ej
kan ega rum; Och beträffande den tillika
föreslagne klyfningen af nämnde fögderi,
befinnes målet aldeles oberedt, utan
någon undersökning om local-förhållandet
och behofvet af sådan klyfning, samt
förslag till dess verkställande, hvadan
det lärer finnas icke kunna af Riksens
Höglofl. Ständer pröfvas; Detta allt
varder till Riksens Höglofl. Ständer vördsamligen
hemstäldt, och lärer underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit aflåtas till svar
a den Nådiga Remissen. Stockholm den
9 Julii iSa5.
NiO 298-
Ankom <1«» 14 Jnlii. i8a3.
Utlåtande i anledning af K:gl.
Majits Nådiga Skrifvelse, om
uppförande på IndragningsStaten
af 3:ne Lårare-Loner
vid Skeppsgosse-Scholan i Carlskrona.
K ongl. Majit har under den 19 sisth
Februarii till Riksens Ständers Stats-Utskott
aflåtit följande Nådiga Skrifvelse Om
Stats-Utskottets Betänkatiden. 1801
uppförande på Indragnings-Staten af trenne
genom förändringen med Örlogs-Flottans
Skepps-Gosse-Schpla tjenstledig blifne
Lärares Löner:
'”Sedan erfarenheten med många rön
bestyrkt den Lancasterska undervisningsmethodens
öfverträffande lämplighet för
elementaire Kunskapers bibringande, liar
Kongl. Maj:t funnit skäligt anbefalla dess
införande vid Orlogs-Flottans Skeppsgosse-Schola
samt bifallit de i sådant afseende
föreslagne förändringar af samma
Scholas förut varande skick; äfvensom
Kongl. Maj:t i Nåder faststält och låtit
till efterrättelse utfärda hosföljande Stat
för Befäl och Lärare vid den nya Inrättningen.
Endast 2:ne Lärare platser
äro därå upptagne och komma att bibehållas
af de Fem, som vid Scholan förut
funnits och vid hvilkas innehafvande
varit bestådt i årlig Lön 2S0 R:dr för
2:ne och i5o R:dr för 3:ne Lärare, deraf
en tillika varit Notarie i AmiralitetsConsistorium;
så att årliga aflöningen för
alla Fem Lärarne utgjort tillsammans
g5o R:dr. I denna summa finnes alltså
full tillgång för de Löner, som åt de 2:ne
vid Scholan bibehållne Lärarne äro i
Staten anslagne; Men då de 3:ne öfrige
Lärarne, sorn, genom den med Schola»
18.0-3 Sluts-Utskottets Betänkanden,
i förberörde måtto vidtagne förändring,
blifva tills vidare tjenstledige, icke fördenskull
kunna frånkänna® rättigheten,
att, till dess de till annan tjenstgöring
med motsvarande, Lone-förmåner varda
förflyttade, af den de inehafva, förblifva
i åtnjutande har Kongl, Maj:t härmed
velat till Rikets Ständers Stats-Utskott
öfverlemna, att vid skeende Statsreglering
på allmänna Indragnings-Staten,
uppföra Rectoren, vid berörde Schola
P. 0, Hofstrom och Lärarne Magister
Gustaf Adolf Dufva och Johan Wickbom.
Kongl, Maj:t förblifver Riksens Ständers
Stats-Utskott med ali Kongl. Nåd
och ymnest städse välbevågen. Datum
Ut Supra,
CARLJOHAN.
B. C. Quiding’*
Och utvisar den utfärdade samt i
Nåder bilagde nya Staten lör Befälet och
Lärarne vid Skepps-Gosse-Compagniet
och Militaire Scholan, att de tvänne btbehållne
Lärare åtnjuta hvardera 4oo R.
i årlig Lön, hvaremot 3;ne af de Fern
förut bestådde Lärare-Lönerne och deribland
2:ne åt det högre, samt En af det
Stats- Utskott?.te Betänkandcn. i8©3
lägre beloppet, komma att upphöra. Enär
nu Kongl. Maj:t i Nåder pröfvat den
tillväga bra gte förändringen oell nya Inrättningen
af Lärosättet vid Örlogs-Flottans
Skepps-Gosse-Schola vara nyttig och
således böra ega ruin, samt de tjenstlös
dige blifne Lärarne hafva en ostridig
rätt att bibehålla deras Löner, tills de af
andre komma i åtnjutande eller annorledes
afgå; tillstyrker Stats Utskottet att,
såsom Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit,
desse indragne Lärare måga på allmänna
Indragnings-Staten uppföras, att intill dess
de med Tjenster och mot förra Lönerne
svarande Lönevilkor varda försedde, åtnjuta,
Rector -Suholse P. 0. HoffstrSm
aSo R:dr och Lärarne Magister Gustaf
Adalf Dufva 2bo R:dr, samt Johan Wickbom
i5o R:dr Banco årligen; hvilket vördsamligen
hemställes till Riksens Högloft.
Ständers afgörande: Lärandes underdånig
Strifvelse härom till Kongl. Maj:t
varda aflåten, Stockholm den 9 Julii i8a3.
N:o 299.
Ankom den 14 Juli t8a3.
Utlåtande, i anledning af Riksdags-Fullmågtigen
Hans Hans
-
«8o4 Stats-Utskottets Betänhandeiu
sons Memorial, om Pension
för Directeuren J. D. Löfving.
JJedervärda Bonde-Ståndet har till StatsUtskotLet
remitterat ett memorial af Riksdags-Fullmägtigen
Hans Hansson, från Kopparbergs
Län, hvaruti är anmäldt, att Directeuren
Johan Daniel Löfving, enligt
jenmväl bilagde af Trycket utgifne handlingar,
år 1789 uppfunnit en tillförene
okänd method att skyndsamt gjuta Runda
Skrot och ammmunition, hvarigenom
så mycken tid vans, att han blott behöfde
9 dagsverken till en gjutning som efter
det gamla sättet fordrat 210 dagsverken,
hvilket var »f den största vigt i anseende
till det då inträffade kriget, och
som Herr Löfving Patriotiskt utan ersättning
uppgifvit till de öfrige Styck-brukens
begagnande , hvilka också alltsedan
densamma antagit; samt att han äfven,
uppfunnit ett sätt, att, genom malmernas
■väljande och proportionerande, gjuta JernCanoner,
som uthärda den starkaste Skjutning
utan att springa, hvarigenom många
olyckor förekommas, och jemn väl gjordt
denria gjutnings-method bekant, så att
■vårt artilleri nu kan förses med 6 pundige
Canoner af Jern nära hälften lättare
Stats-Utskotlets Betänkanden. i8o5
ån mettall-piecer af samina Caliber och
vida mindre dyra. Enär nu Herr Lofving
genom båda dessa uppfinningar besparat
Staten betydeliga summor, men
derföre förgäfves gjordt sig hopp om någon
belöning af det allmänna, samt genom
motgångar och olyckor förlorat enskilda
tillgångar och vid öfver 65 års
ålder ser sig blottstäld för behof, dem han
icke förmår uppfylla, har Hans Hansson
föreslagit, att Lofving måtte tilläggas en
årlig pension af t,boo R:dr, ett belopp
i alla fall ringa i jemförelse med de belöningar,
som i andra länder för uppfinningar
af allmän nytta erhållas.
Af Handlingarne som är o uti memorialet
åberopade , har Stats-Utskottet
funnit det förhållande med Directeuren
Lofvings uppfinningar ådagalagdt, som
Riksdags-Fullmägtigen Hans Hansson uppgifvit
hvaribland förekommer följande, af
nu mera aflidne General Fält-Tjägmästaren
m. m. Friherre von Cardell, hvars
omdöme i detta fall ansetts af Utskottet
det mest tillförlitliga, den 18 Julii iSig
afgifne yttrandeatt bland de Medborgare
hvilkas kunskaper och verksamhet
betydligen gagnat Fäderneslandet , intager
Directeur Lofving onekeligen en utmärkt
plats, då enligt hvad som ar allmänt
i8o6 Stuts-Utskottets Betänka/iden.
kändt och äfven genom bilagorne till
dess underdåniga ansökning ånyo styrkes,
han icke allenast uppgifvit och infört
väsenteliga förbättringar vid en af Rikets
Hutvud-Näringsgrenar, Jerngjuterirörelsen
och förnämligast vid gjutningen
af Ammunitions-persedlar, utan genom en
förut okänd blandning af Jernmalmssorter
och förbättrad gjutnings-procedur
hunnit gifva det gjutna jernet den seghet,
att det äfven till lätta Fält-artilleriepieser
kan användas; En uppfinning som
hedrar Nationen och tidevarfvet, som besparat
Riket betydeliga summor, genom
Jernets begagnande i stället för en vida
dyrare koppar och Tennblandade metall
och undvikande af Artillerie-piesers oftare
omgjutning och som i all framtid
kan så för Rikets Försvar som för dess
välstånd genom en mera förädlad jernexport
medföra oräkneliga förmåner m. m.”
Otvifvelagtigt anser Utskottet häraf
jemte af de flere vittnesbörd, sorn af
Publique Aucthoritet och Ämbetsmän blifvit
meddeldte följa, att Directeuren Lofving
med sina insigter i Ammunitions och
Jern-Canoners gjutning besparat Kronan
betydeliga kostnader och tillskyndat det
allmänna stora fördelar, samt. såmedelst
gjordt sig förtjent af Nationens erkänsla.
Stats-Utskottets Betänkunden. i8oy
Herr Löfvings derigenom ådagalagde patriotism,
att han oegenjttigt uppgifvit
sina i nämnde afseende gjorda uppfinningar
och den mindre fördelagtiga ceconojniska
ställning hvaruti han på ålderdomen
sig nu befinner, har Utskottet trott
utgöra tillräckliga skäl, att för honom
tillstyrka pension, som för dess återstående
lifstid tryggar honom för omsorgen
till de nödvändigaste behofvens fyllande,
ehuru vida mindre än det af RiksdagsFullmägtigen
Hans Hansson föreslagne belopp
, hvilket i Statens inskränkta tillgångar
och jemförelsevis till de belöningar
i Sverige vanligen för uppfinningar
meddelas, synes icke böra i fråga komma;
Och Utskottet föreslår derföre att
en årlig pension af 333 R:dr 16 sk. B:co,
må Directeuren Lofving beviljas, att från
nästa års början till honom under dess
återstående Lifstid utgå af allmänna Indragnings-Staten;
hvilket dock vördsamt
hemställes till Riksens Högloft. Stän^
ders bepröfvande. Stockholm den 9 Juhi
JÖ23.
1808 Stats-Ulskottets Betcinkanden.
N:0 300.
Ankom den i4 Julii 1823.
Utlåtande, i anledning af Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om
Pensions-anslag för framlidne
Stats - Commisarien Widegrens
oförsörjda Döttrar.
T ill Riksens Ständers Scats-Utskott har
Kongl. Maj:t, under den 25 sisth Januarii,
täckts aflåta Dess nådiga Proposition, om
ett Pensions-anslag för framlidne StatsCommissarien
Widegrens oförsörjda Döttrar,
af följande innehåll:
”Sedan Stats-Commissarien E. Wingrens
i torftiga omständigheter efterlemnade
Enka, hvilken den 27 Martii 181g
fått sig tillagd en årlig gratification af
5oo R:dr på Extra utgifts-fonden till då
nästblifvande Riksdag, korrt derefter med
döden afgått, har Kongl. Majit under
den 5 Maji samma år anslagit denna gratification,
att med enahanda vilkor uppbäras
af de framlidnes tre oförsörjda
Döttrar Charlotta, Maragretha Catharina
och Regina Widegren 3 aila behöfvande
Stats-Utskottcls Betänkandeti. 1809
och tvungne att i fremmande lius söka
sin bärgning.
På en lång, mindre lysande än nyttig
Ambetsmanna-bana, utmärkte sig StatsCommissarien
Widegren genom erkänd
skicklighet, ihärdig arbetsmöda oell pröfvad
redlighet: Egenskaper, som slutligen
åt honom förvärfvade det hedrande uppdraget
att, enligt Riksens Ständers önskan,
uppgöra Förslag till en Riks Hufvud-Bok,
för hvilket arbete han äfven
erhöll en emot dess svårighet och vigt
svarande belöning.
Kongl. Maj:t öfverlemnar i Nåder
till Riksens Ständer, att förmedelst en
årlig stående Pensions anvisande åt StatsCoinmissarien
Widegrens oförsörjda och
värnlösa Döttrar, utöfver det ringa belopp,
hvartill de på ordinarie FensionsStaten
äro berättigade, på det närmaste
föremålet öfverflytta den välvilja, som
Fadren förtjent och rönt.
Kongl. Maj.t förblifver Riksens Ständers
Stats-Utskott med Kongl. Nåd och
ynnest välbevågen. Datum ut Supra.
CARLJOHAN
$, D. Skogman''-
i8io Stat s-Ut skottets Betänkatiden.
Härvid har Stats-Utskottet jemnvål iiihemtat,
att då framlidne Stats-Commissarien
Widegrens efterlemande Enka, M. C. Waldius
i underdånighet anhöll, att till understöd för
sig och 3 oförsörjda Barn undfå årlig pension,
förordnade Kongl Maj:t, genom Nådigt
Bref af den 27 Martii 1819? att Sökanden
skulle i 4:de Classen af allmänna pensionsStaten
uppföras, för att i sin tour, vid blifvande
ledighet, komma till åtnjutande af det
der fatsstålde pensions-beloppet 75 R:dr årligen,
hvarjemte Kongl, Majit, så vål med Nådigt
afseende på framlidne Stats-Commissarien Widegrens
, under en mångårig tjenstetid, ådagalagde
skicklighet , nit och verksamhet ,
hvarigenom han äfven tillvunnit sig Rikets
Ständers uppmärksamhet, som med behjertande
af hans efterlemnade Enkas och
flere oförsörjde Barns torftiga belägenhet, i
Nåder hugnat henne med en årlig Gratification
af 300 R:dr. att från och medar 1819
och till nästa Riksdag af Extra Utgifts medlen
oafkortadt till henne utbetalas; Och då Enkan
korrt derefter med döden afgick, blef, i anseende
till förekomne särdeles bevekande
skål, den henne i Nåder tillagde pensions
förmån, genom Kongl. Brefvet den 5:te Maji
samma år, öfverflyttad under enahanda vilkor
på deras i torftighet efterlemnade 3:ne oför
-
Stats-Utskottets Betänkanden. i8rf
sörjda Döttrar Charlotta, Margarelha Catharina
och Regina Widegren.
Den verksamhet som städse utmärkte
aflidne Stats-Commissarin Widegren, på dess
Ämbetsmannabana och hufvudsakligast den
förtjenst han egde, att uppgifva ett sått till
en Riks-Hufvud-Boks upprättande som be.
redde uppfyllandet af Riksens Ständers önskningar,
att fullständigt och i att sammanhang
erhålla kännedom om Statens alla Inkomster
och utgifter, är, redan af Riksens
Ständer medgifven, genom den belöning han
genast vid methodens uppgifvande erhöll;
men enär omsorgen för en talrik famille likväl
så medtagit alla Stats-Commissarien Widegrens
tillgångar, att han efterlemnat Enka
och Barn i yttersta behof, har Stats-Utskottet
från Kongl. Majit oell Riksens Ständers offentliga
erkännande af Fadrens förtjenster,
trodt sig hemta anledning till den tillstyrkan,
att det pensions-belopp Kongl. Maj:t redan i
Nåder tillagdt Döttrarne må från nästa års
början å allmänna Indragnings-Staten tilldelas,
med 100 R:dr Banco hvardera årligen så
långe de lefva oförsörjde. Med öfverlemnande
häraf till Riksens Högloft. Ständers
eget bepröfvande, tillstyrker Utskottet att
beslutet må hos Kongl. Majrt i underdånighet
anmälas. Stockholm den 9 Julii 1823.
.
'.“t 'rs-V. .ii-!"
•:x-»u
■ »brtoHcfU;* . '(.H '
•• *' H:. . .
■ t. ■
53 .SIW ■'
iv.S
! . ■ « >Ä „i" ’ 1 <t' "‘-I . dv '■ , : '.K ’* ..fejt?
<f£.J
.7 , ~’,UT; si»! iÄ.i. v.'.) ?
ti'. *
■
v'f!f H i >b- :3 -
\ v, ■■ */i- t - . -i 1
nf!>: *“ V/" 1K?: *■ ‘ '
■v ' ■ - r - .
■' ■ . ■■ i>". ■ ' , ' ivy;
r
F , y, • ' •
J-i-i ;
. .
... . 8n*t
-
..A, Ä*"J
i. > -
