# ID: svediakorp-gov1856
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 57,643
# sentences: 1,533
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Betänkanden. sgg
Beträffande det förra, eller Malmö
hamns större vigt, så då ingalunda min
afsigt är att förringa den, får jag likväl
anmärka, alt uti Betänkandet den ej är
omnämnd i det hänseende, eller i afseende
på försvaret, som dock varit nödigt,
om ej min anmärkning skall stå fast, att
Lidköpings hamn har lika allmänt afseende,
eller beredande af en säker utförselsplats
för omgifvande rika Sädesorts production;
hvad Skåne är i den delen kan och
skall Skaraborgs Län, och det, just egentligen
den trakten, sorn ligger omkring och
närmast Lidköping.
Och då det ej kunnat bestridas, att saken
för denna nämnde Provins och Wermland är
af verkligt värde och inflytande, så måtte
den väl ej mera kunna behålla benämning
af blott enskild angelägenhet. Tvärtom
kan jag ej föreställa mig någon ting vara
mera verksamt till lättnad i och hjelp ur
den allmänt öfverklagade förlägenhet, än
undanrödjande af allt hvad som fjettrar,
och lättande samt beredande af allt hvad
som befordrar afsättning och med detsamma
production i alla näringsgrenar Landtbruket,
Bergsbruket och Handeln. Till
sådana åtgärder måtte den ifrågavarande
räknas, om det annars är af vigt,
att den förnämligaste utskeppningshamnen
för ett af de största Länens Sädesproduction
till afsättning åt ett annat, genom sin
3oo Ståts-Utskottets J3 et änkan clcn
-
Bergsrörelse äfven af de vigtigaste i Riket,
från högst osäker och obeqväm, det den
nu är, det flere ärlige sjöskador der nog
besannat, göres till säker och beqväm.
Kostnaden, som uppgifvits, är derjemte
visserligen i jemnförelse till sådant gagnande
ändamål, rätt obetydlig; och följakteligen
i samma mon föga känbar för Staten,
hvars bidrag för näringarne, utom
hvad sagdt är om ändamålet, aldrig kunna
utlemnas i nyttigare väg, än till sådane
allmänna arbetens bestridande, ty de åtgå
ej för annat än dagsverken, arbete, materialier
och äro således redan i sig sjelf
productive.
Men jag forblifver allt detta oagtadt,
dock vid den öfvertygelse, att Höglofl.
Siats-Utskottet ej bör befatta sig med speciell
granskning och bedömande af hvarje
särskildt sådant mål, utan att till ändamåmålets
säkraste och rättaste befrämjande
med största möjliga kännedom och hushållning,
äfven som till förkortande och förenklande
af dess (Stats-Utskottets) svar
till Riksens Höglofl. Ständer på alla Motioner
af denna art, eller angående Hamnförbättringar
m. m. dylikt vid enskildte Städer
eller Landsorter, Högh Stats-Utskottet
bör förklara sig först vid eller efter uppgjorde
Stats- och Finance-regleringen kunna
bestämma , om några medel och till hvad
belopp kunna åt Riksens Ständer föreslås
Stats-Utskottets Betänkanden. 3oi
att användas till de flere sådane behofs
lättande och afhjelpande i anslag eller låneväg;
och då kan hjelpen ske efter plan och
i sammanhang, och jag tviflar då icke, att
Riksens Ständer skola i sådan väg bereda
tillfälle äfven för Lidköpings Hamns förbättring
med en Summa, som är blott hälften
af hvad en enskild person får låna i
Disconten på dess och en Borgersmans
namn, och det är på lämpligheten och nyttan,
att ej säga angelägenheten af en sådan
generell förändring utaf nu uppläste Statsafdelningens
Betänkande, jag tagit mig friheten
fästa Högloft. Stats-Utskottets uppmärksamhet;
dermed vore intet anslag nu
i förhand bestämdt, men nyttan och den
goda viljan erkände, samt utsigten för möjligheten
öppnad, att saken i rätt ordning
skulle komma under pröfning och understöd
ej helt afslås.”
Och skulle denna Herr Commerce-Rådets
särskildta tanka, uppå begäran åtfölja
det afgående utlåtandet till Riksens Höglofl.
Ständer. År och dag sorn åfvan.
Ex Protocollo
J. C, Lorich.
3o3 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:o 50.
Ankom den 19 Mars 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådige Skrifvelse om
anslag af medel till fyllande
utaf brist i tillgångarne för
råntans godtgörande å Köpeskillingen
för det till Gevärs
- Factorie inköpte Carl
Gustaf Stads-Bruk.
XJ"nder den 19 nästlidne Februarii bar
Kongl. Maj:t i Nåder till Stats-Utskottet
täckts aflåta följande Skrifvelse:
"Sedan Kongl. Maj:t, i sammanhang med
Dess under den 20 October 1812, gifna
Nådiga Förordnande, att till inköp för Dess
och Kronans räkning af Carl Gustafs StadsBruk
och Landtegendom till Gevärs-Factorie,
i stället för det i Söderhamns Stad då
befintliga, 60,000 R:dr B:co skulle utgå,
såsom Lån emot 6 proCents ränta, af den
till Pensions-Cassae-inrättning för Civil-Statens
samlade Fond, i Nåder stadgat, det
ej mindre alla arrenden och räntor för de
Söderhamns Factorie tillhörande byggnader,
lägenheter och rotskiften, hvilka, enligt
vederbörande, jemväl meddelad befattning,
dels skulle på dervid föreskrifvet sätt bortan-enderas,
dels ock försäljas, än äfven
Stats-Utskottets Betänkanden. 3o3
arrendet af qvarn, åker och ängsmark vid
Carl Gustafs Stads Bruk, kornme att inflyta
i Kronans Gassa under Kammar-Collegii
öfverinseende, till disposition af Stats-Contoiret,
sorn åter borde godtgöra räntan å
den sålunda låntagne Köpeskillingen, emot
ersättning af medel, som dertill skulle utses,
i händelse, samma ränta öfverstege beloppet
af förrherörde inkomster; så har
Stats-Contoiret, under den 3o December
1819 underdånigst anmält, att de arrenden,
som, räknade från Midfastan år i8i4>
till och med år 1818, för Carl Gustafs
Stads Landtegendom och Quarn i Spannmål
och Penningar influtit, tillsammans utgjort
i4,8o5 R:dr 5 sk. 8 rst., hvilka medel,
såsom icke bland ordinarie inkomster
i Stat påräknade för motsvarande utgifter,
följakteligen ingått i beräkningen af öfverskotten
å Stats-Intraderne för ifrågavarande
Lem år, samt att, vid den liquid, StatsContoiret,
med anledning af ofvanberörde
Nådiga stadgande, låtit upprätta öfver räntebetalningen
för Låne-Summan, befunnits
att då räntan 36oo R:dr lör hvarje år utgör
för 5 år, eller från den 5 Oct. 1813, då Lånet
utgått, till samma tidår i8i8R:d. 1,800. —
men arrendemedlen, såsom
förr berördt är endast uppgått
till ..... „ i4,8o5: 5.8.
en brist härå uppkommit af „ 3,1 p4:4J2* 4*
3o4 Stats-Vtskottets Betänkande}!.
Efter Nådigt öfvervägande af hvad sålunda
framstäldt blifvit, och enär arrendemedlen
för Carl Gustafs Stads Bruks Landtegendom
och Quarn under årén iSi4> i8i5,
1816 och 1817, influtit Liand Statens intrader,
har Kongl. Maj:t väl funnit skäl förordna,
att till ifrågavarande Ränteliquid
finge användas af reserverade öfverskottsmedel
hvad för åren 1814 och 1815 i arrenden
ingått, samt af 18 iG, 1817 och 1818
årens öfverskottsmedel, hvad meranämnde
arrenden under desse år utgjort, men beträffande
fyllnaden uti hela räntebeloppet
så, och då Kongl. Maj:t, uppå Rikets Ständers,
i anledning af Staden Söderhamns
Fullmägtiges framställning vid i8i5 års
Urtima Riksdag, gjorda underdåniga hemställan,
till Stadens disposition öfverlåtit
Söderhamns f. d. Factorie tillhörande Roteskiften,
och ifrågavarande brist icke uppkommit
i fall arrendet för nämnda Roteskiften,
i den mon de blifvit ledige, till
räntans liquiderande fått användas, har
Kongl. Maj:t, enär Rikets Ständer, uppå
Kongl. Maj:ts vid sist förflutne Urtima Riksdag,
aflåtna Nådiga Proposition, om ersättning
till Stats-Verket för detsamma frångångna
arrenden af nyssberörde Roteskiften,
några särskildte medel dertill icke anvisat,
och Kongl. Maj:t icke funnit lämpligt
att, såsom Rikets Ständer deremot föreslagit,
utgifter af sådan beskaffenhet, som
den
Stats-Utskottets Betänkanden. 3oa
den ifrågavarande, bestridas af anslaget för
Försvars-Verket i allmänhet, härmed velat
för Rikets Ständers Stats-Utskott framställa
angelägenheten af ett särskildt anslags beviljande
till att fylla ofvananförde brist i
räntan för Lånet från Civil-Statens PensionsCassa,
samt till Utskottets bepröfvande öfverlemna
beredandet af tillgång å nödiga
medel härtill, så val för den förflutna tiden
som framgent.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
B. C. Quiding.
Vid handläggningen af detta ämne hat*
Utskottet för öfrigt inhemtat, huruledes,
vid inköpet af Carl Gustafs Stads Druk år
i8i3> för 60,000 Ridr, hvilka dertill såsom
Lån mot Sex proCeiits ränta disponerades
af Civil-Statelis Pensioiis-CassaFond, påräknades,
till betalande af detta interesse dels
de förre Gevärs-Factoriet vid Söderhamn,
tillhörande Roteskiften, jemte skogen Mjusen,
sålunda, att de förre skulle utarrenderas
och den senare åter skattläggas till hemmantal
och årlig ränta, dels ock den Landtnäs
Sami• 20
3o6 Stats-lJtskottets Betänkandeti.
egendom med Mjölqvarn, som Åtföljde Carl
Gustafs Stads Bruk och jemväl borde utarrenderas;
hvarförutan de vid Söderhamn
varande Factori-Byggnader och Gårdstomter
samt Vattenfall och Damfästen, borde
för Statens räkning försäljas. Men i anledning
af Riksens SLänders, uti Skrifvelse den
11 Julii 1815, yttrade underdåniga önskan,
har Kongl. Maj:t i Nåder den aSOctober 1817
täckts bevilja Söderhamns Stad dispositionen
af omförmäldteRoteskiften, med förklarande,
att ersättning för den derför påräknade
Arrende-afgift till ränte-betalningen,
skulle af Riksens Ständer äskas, och hvarom
äfven vid sednaste Riksdagen Riksens Ständer,
i underdånig Skrifvelse den 23 Maji 1818,
anhöllo, att sådan ersättning måtte varda
bestridd af den till Försvars-Verket anslaglie
Summa, men hvilket Kongl. Maj:t, på
sätt Dess nu aflåtne Nådiga Skrifvelse innehåller,
ej funnit lämpligt, samt förthy framställt
angelägenheten af särskildte medels beviljande
härtill för den förflutne tiden och
framgent.
Af de, forre Gevärs-Factoriet i Söderhamn
tillhörande ofvanberörde lägenheter
har, enligt nu erhållen upplysning, skogen
Mjusen vid sedermera uppstådd rättegång,
blifvit Kronan fråndömd, genom HäradsRättens
Utslag den 25 November förlidet år,
emot lösen af 200 Daler Silfvermynt, och
blifver följaktcligen någon årlig inkomst i
Stats* Utskottets Betänk anden, 807
Och för nämnde Faetoris tillhörigheter icke
att påräkna, utan blott hvad som för en
gång kan inflyta > bestående i berörde lösen
jemte det som erhålles genom försäljningen
af Factoriets Byggnader och Gårdstomter
m. m., hvarom Kongl» Kammar-Collegium,
i följd af Kongl» Majtts Nådiga fÖrordnande,
gått i befattning, men hvilken försäljning,
i anseende till dervid förekomne binder
och nödige funne ytterligare upplysningar,
ännu icke kunnat blifva verkstäld.
Såsom årlig tillgång för betalningen af
ofvannämnda ränta 3>6oo R:dr, finnes alltså
endast att påräkna Arrende-medleH för
Carl Gustafs Stadsegendom och Qvarn,
hvilka under den 24 Augusti 1813 blifvit
Utarrenderade på 3o år mot 1414 R;dr i
penningar och 1^4 Tunnor Spannmål, hälften
Råg och hälften Korn, hvilken Spannmål
godtgores Stats-Verket efter Länets
Markegång; hvarföre ock beloppet af desse
Arrendemedel är hvarje år olika, samt de
senast förflutne fyra åren varierat ifrån 2,343
R:dr 3^ sk. till 3,069 R:dr 46 sk. 6 rst.;
och har denne tillgång blifvit till ifrågavarande
räntas Iiqviderande använd; samt
bristen utgått för åren 18i4 och 1815, af
öfverskott på Stats-Intraderne och för 1816,
tSi'] och 1818 af besparingar påRiks-Sta»
tens 3:dje Hufvud-Tittel, så att nu är fråga
om medels anvisande till hvad, som brustit
i räntetiligängen för åren 1819 till och
3o8 Stats-Utskottets Betänkanden.
och med sistlidne år 1822, utgörande enligt
uträkning 3,993 R:dr 47 sk. 3 rst.,
jemte hvad för innevarande år och framgent
likaledes kan härtill erfordras, utöfver
omförmäldte Arrendemedel för den inköpte
egendomen.
Då denne hrist uti de inkomster som
af förre Gevärs-Factoriets tillhörigheter och
Landtegendomen till Carl Gustafs Stads
Bruk påräknades, till betalning af räntan
å Köpeskillingen för det sednare, uppkommit
genom ofvannämnde Söderhamns Stad
beviljade eftergift och disposition al Arrendemedlen
för den varande jord eller så
kallade Roteskiften; samt Riksens Ständer,
på sådan grund, sista Riksdag jemväl ansett
bristen i räntebeloppet bora fyllas af
andre Statsmedel och derå lgmnat en anvisning,
som Kongl. Maj:t i Nåder nu
iörklarat icke lämplig, enär utgifter af sådan
beskaffenhet icke måga bestridas af
anslaget för Försvars-Verket; har Statsutskottet
vid detta förhållande och då något
bestämdt Stats-anslag till betalande
af denna räntebrist för det löpande året,
samt framgent icke kan föreslås, i anseende
dertill, att beloppet årligen är
olika och beror af Markegångspriset å den
Arrende-Spanmål, hvilken i beräkningen af
tillgången för räntanär inbegripen, sig böra
tillstyrka Rikets Högloflige Ständer att anvisa,
ej mindre den nu äskade ersättningen
Stats- Utskottets Betänkanden. 3oq
för oftanämnde räntebrist åren 1819, 1820»
1821, 1822, tillsammans 8,993 R:dr 47
3 rst., än ock hvad för innevarande år och
den påföljande tiden, härtill likaledes kan
erfordras, att godtgöras och utgå af öfverskott
på Stats-Verkets inkomster. Men Utskottet
har derjemte skolat hemställa, om
icke, till undvikande af en sådan ränteliqvid
i framtiden, lämpligare må finnas, att
sedan de, förre Gevärs-Factoriet i Söderhamn
tillhörande Gårdstomter och Byggnader
med flere lägenheter, så fort ske
kan blifvit försålde och de derför inflytande
medlen använde till afbetalning å Pensionsfondens
Capitalfordran, återstoden af
dett Lån äfven afbördas utaf öfverskottsmedlen
på Stats-Intraderne, så snart tillgång
derå kan finnas, som härtill blifver
disponibel oclj eljest skulle till RiksgäldsContoiret
aflevereras; och hvaremot arrendemedlen
för Landtegendomen till Carl
Gustafs Stads Bruk, böra såsom Stats-Verkets
inkomst anses och upptagas, lika med
dess öfrige intrader; hvilket allt Riksens
Höglofl. Ständers bepröfvande vördsamt
underställes och hvarom underdånig Skrifvelse
till Kongl. Majit bör aflåtas.
Stockholm den 21 Martii 1823.
3io Stats-Utskottets Betänkanden.
N:0 ^i.
Ankom den a5 Mara i8?3.
Utlåtande, I anledning af de, så
vål inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln som Hederv.
Bonde - Ståndet gjorde Anmärkningar
vid Utskottens
under den 25 sisth Fehr- afgifne
Betänkande, rörande
förändring i tiden och såttet
för indrifningen af Götha Canal-Bolags,
Götheborgs, samt
Malmö, f. d. Discont-Verks
annu utestående fordringar.
Sedan Stats- och Baneo-Utskottens förenämnde
Betänkande blifvit, med de dervid
has Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hederv. Bonde-Ståndet gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremilteradt, så få
Utskotten, till besvarande af samma anmärkningar
nn vördsamligen följande andraga:
1:0 En värd Ledamot af Höglofl, Ridderskapet
och Adeln har, i afseende på den
Summa, hvilken, såsom beroende på Coneourser,
Utskotten uppgifvit icke böra i omsättningsväg
komma i beräkning, anfört,
att då, vid inträffande Concourser, vanligen
någon af Borgesmännen fått ikläda sig
Stats-Utskottets Betänkanden. 3ii
lånet och varit berättigad dervid till omsättning,
om än längre tid åtgått innan öfvertagningen
skedt, och hvilket skall varit
händelsen vid de fleste Concourser, så skulle
icke .heller nu kunna förnekas- Borgesman
för sådane Lån, att desamma öfvertaga
och omsätta, hvarigenom den Summa,
hvilken Utskotten ansett högst kunna komma
i fråga, att till omsättning anmälas,
torde ansenligen förökas.
Den genom 3 §. 4 Morn. uti Reglementet
för utredningen af f. d. Filial-Disconterne,
Löftesmän för Lån tillerkände rättighet
att, da Låntagaren kommit på obestånd,
få emot anskaffande af nöjagtig säkerhet,
inträda uti Låntagarens ställe för
Lån-Summan, emot fullgörande af de inbetalningar
förre Låntagaren ålegat, har aldrig
varit ifrågasatt, utan kommer Reglementet,
så väl i denna del, sorn i allt öfrigt,
deruti ändring icke blifvit af Utskotten
föreslagen,, att tjena till efterrättelse.
Men att genom öfvertagning och omsättning
af dy like,, endast på Concourser
beroende Lån, någon tillökning i sjelfva
verket skulle uppkomma på den af Utskotten
förslagsvis uppgifne omsättnings-Summa,
tro Utskotten, för deras del icke, enär
man deremot kan taga för gifvet, att en
ganska stor del af sistnämnde Summa utgöres
af sådana Lån, hvilka hvarken af Lån
-
3ia Stats-Utskottets Betänkanden.
tagare eller Löftesmän komma att till omsättning
anmälas,
3:0 En annan värd Ledamot af Högi.
Ridderskapet och Adeln har ansett det vara
så väl beqvämligare för Låntagarne, som
ock, för bibehållande af redighet i Räkenskapevne,
magtpåliggande, att på sättFulljnägtige
föreslagit, Låntagarne lingö, hvarje
sjette månad afbetala en fjerdedel af deras
återstående skulder, med begagnande
dervid af de a Respit-Månaderne för hvarje
omsättning, i stället att, efter Utskottens
förslag, på bestämde terminer, med 6 Månader
emellan hvarje, skall inbetalas en
femtedel af Capitalet, utan åtnjutande af
respiltid; så att de dagar hvarmed vid en
föregående omsättning förfallodagen öfverskrides,
vid den efterföljande afdragas på
omsättningstiden, hvilken derigenom kommer
att utställas på ojemna Månader och
Dagar»
Ehuru det visserligen beror på hvar
och en Gäldenär» enskilda ställning, huruvida
det må kunna anses lättare, att på 8
Månader anskaffa en fjerdedel af Skulden
eller att på korrtare tid deraf gälda en
mindre del eller en femtedel, synes likväl det
sednare förslaget vara med Gäldenärernes
fördel mera öfverensstämmande, i synnerhet
hvad beträffar första omsättningen, som
ovilkorligen skall vara verkstäld inom den
Stats-Vtskottets Betänkanden. 3i3
Julii. Och då, efter livad Utskotten inhämtat,
den föreslagne Utrednings-Methoden,
utom en okad uppmärksamhet, så väl
vid Ränteberäkningarne, som ock vid anmaningsbrefvens
utfärdande, i anseende till de
olika förfallodagar Lånen kunna erhålla,
oagtadt de på en och samma dag anmälas
till omsättning, icke för redigheten i Räkenskaperne
medför något väsendtligt hinder,
hafva Utskotten trott sig vid deras
tillstyrkande i denna del böra förblifva.
3:o Har samma värde Ledamot funnit
en motsägelse deruti, att då i 2:dra puncten
af Betänkandet, Gäldenärerne är föreskrifvet,
att inom den i Julii, jemte en
femtedels afbetalning på Capitalet, erlägga
31 all till omsättningsdagen upplupen öfverRänta;”
stadgas uti egde puncten: att öfver-Räntan
komme fortfarande att beräknas
till den dag då Rikets Högh Ständers beslut
i afseende på Filial-Disconterne blefve
expedieradt; men att derefter, och intill
den 1 Juliij då första omsättningen sednast
skall vara verkställd, endast 6 proCents
ränta erlägges; hvarigenom, efter
den värde Ledamotens förmenande,de Gäldskyldige
befriades från en öfver-Ränta som
dem i 2:dra puncten blifvit ålagd.
Utskotten hade väl icke förmodat en så
beskaffad tillämpning af desse stadganden,
enär uti 3'-dra puncten icke handlas om
3i4 Stats-Utskottets Betänkanden.
Öfver-Räntans belopp, utan endast stadgas,
att all sådan Ränta, sora vid omsättningen
kunde vara upplupen skulle, jemte Capitalafbetalningen,
då erläggas; hvaremot uti
g:de puncten bestämmes, till hvad belopp
den uti a:dra puncten omförmälde QfverRänta
bör beräknas, för de olika tider, som
i cpde puncten utmärkas. — Men då likväl
sig visat, att en annan tolkning af berörde
stadganden, kunnat ega rum, hafva Utskotten
icke tvekat att, till afhöjande för framtiden
af en sådan olägenhet, föreslå den ändring
uti Redactianen af 2tdra puncten, att
slutmeningen derstädes: jemte all till om~
sättningsdagen upplupen öfver ~Ranta, kommer
att lyda sålunda; Jemte all slags upp^
lupen Ränta.
4:o Vidare har den värde Ledamoten,
anmärkt, att Utskotten skola rubbat den i
Utskottens Betänkande stadgade grundsats
af 6 Månaders omsättningstid, enär desse
6 Månader skola beräknas, från förfallodagen
och icke från omsättningstiden, hvilken
deremot kommer att förkortas, i samma moll
som förfallodagen öfverskrides.
Härvid få Utskotten erinra, att den i
3:dje puncten af Betänkandet stadgade tid
af 6 Månader, endast har afseende på första
omsättningen, hvilken inom den i Julii
skall vara verkställd och hvarvid någre Respitdagar
icke få beräknas, derigenom den
Stats-Utskottets Betänkanclen, 315
fÖreskrifne ersättnings tiden skulle komma
att förkortas. Och du i öfrigt, enligt Ude
puncten i Betänkandet, de Gäldenärer, hvilka
ordenteligen sine Lån omsätta, komma
att åtnjuta 6 Månaders omsättningstid, men
med det i nyssnämnde punct fores]agne
Liqvidationssätt, hvilket Utskotten ej funnit
skäl alt frångå, icke skulle vara förenligt,
att äfven de Gäldenärer, hvilka icke
å förfallodagarne deras Lån omsätta, få beräkna
en lika omsättningstid af 6 Månader,
så vida den fastställda utredningstiden icke
skall komma att öfverskridas; så få Utskotten
nu endast åberopa, hvad såsom en följd
häraf, uti 'jicle puncten af Betänkandet blifvit
af Utskotten tillstyrkt, hvarigenom Utskotten
äfven anse sig hafva besvarat, hvad
af en värd Ledamot blifvit yrkad t, att nemligen
rättigheten att omsätta Discont-Låu
borde utsträckas till 6 Månader efter den
dag, då sista omsättningen skett.
5:o Äfven har blifvit föreslaget, att omsättningar
i f. d. Filial-Disconterne må tillåtas
på 3:ne Månader, i likhet med hvad
uti Banco-Disconten sker, med derefter proportionerade
mindre afbetalningar.
Men då, med hänsigt tili den för Utredningstiden
faststälde slut-termin, deraf
blefve en följd, att för sådane Lån,hvilke
på 3:ne Månader omsättas, en korrtare prasscriptionstid
af en Månad måste komma att
3i6 Stat s~Ut skottets Betänkandcn*
beräknas, hvilket, vid inträffande tätare omsättningar,
onekeligen skulle medföra ökade
olägenheter i afseende på Räkenskaperne
och göra dem mera invecklade; så anse
Utskotten sig ej eller kunna det gjorda förslaget
tillstyrka.
6:0 I afseende på egde och io:de puncterne
af Betänkandet rörande Öfver-Räntans
beräknande å förfallne och härefter
förfallande Lån, är af någre värde Ledamöter
inom Högh Ridderskapet och Adeln
anmärkt: dels att Straffräntan för Filial—
Disconternes Gäldenärer desto hällre måste
afskaffas, som flere motioner redan äro
gjorde om upphörande i allmänhet af sådan
ränta i Baneo-Disconten, samt nedsättning
af den vanliga Discont-Räntan, och det icke
skulle vara billigt, att, genom något strängare
stadgande för Filial-Disconternes Gäldenärer,
på förhand betaga dem de fördelar,
som genom ett framdeles blifvande allmänt
beslut i denna del kunde dem beredas;
dels ock,att den tid då Öfver-Räntans
beräknande å förfallne Lån i Fifial-Disconterne
skall vidtaga, måtte i stället för den
1 Julii utsättas till 6 veckor efter Riksdagens
slut; äfven som åtskillige Ledamöter
af det Hederv. Bonde-Ståndet yrkat, att,
på sätt en Ledamot af Högh Banco-Utskottet,
uti dess vid Stats- och Banco-Utskottens
Betänkande fogade särskilda yttrande,
föreslagit Filial-Discont-Gäldenärerne åtmin
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 317
stone kunde varda förskonade från ÖfverRäntans
gäldande å deras Lån ifrån början
af detta år och till den 1 Julii.
Hvad således beträffar Öfver-Räntans
afskaffande, så enär Discont-Reglementet
uti 3 §. 5 Mom. deruti någon förändring
icke blifvit af Utskotten föreslagen, stadgar
att, med beräkningen så väl af lagliga
Räntan, som af Straffräntan i Filial-Disconterne,
skulle förhållas i enlighet med hvad
som för Banco-Disconten kommer att fastställas,
lärer den lättnad som för desse
Gäldenärer kan i detta afseende vara att
förvänta, helt och hållet bero af det beslut,
som derom, i anledning af de väckte
Motionerne, kan varda för Banco-Disconten
fattadt; Och då Utskotten dessutom ansett
det nu gällande Reglementet böra, i fråga
om Öfver-Räntan, till sin kraft och verkan
fortfara, intill dess Rikets Högl. Ständer
jfcommit i tillfälle att derom annorlunda
förordna, samt några nja skäl nu icke blifvit
anförde, som kunnat hos Utskotten verka
till ett annat omdöme, hafva Utskotten
icke trott sig böra föreslå Öfver-Räntans
nedsättande till 6 proCent, från längre tid
tillbaka, än den dag då Rikets Ständers beslut,
rörande Filial-Disconterne blifver expedieradt;
äfvensom Utskotten ej heller ansett
lämpligt, att denna förmån skulle utsträckas
utöfver den 1 Julii, då första anståndstiden
är tilländalupen; i synnerhet
318 Stats-Utskottets Betlinkanclcn.
som det icke berott p;"t Utskotten, att förekomma
de binder, hvilka vållat, att Rikets
HÖglofl. Ständers beslut lm kommit
att fördröjas och hvarigenom Gäldenärerne
skulle en längre tid, än som af Utskotten
blifvit beräknad, komma alt erlägga i2
proCents räntan; och hvilken i alla fall, enligt
hvad närlagde Promemoria utvisar, för
de 2:ne Månader af detta år, som Utskotten
förmodat densamma kunna komma i
fråga, fördelad lika på samtelige återstående
Gäldenärerne, utgör ett ganska ringa
belopp för hvarje Låntagare.
7:0 Beträffande sluteligen det förslag,
att om uti Götheborg icke skulle komma
att inrättas något särskildt Discont-Contoir,
som kunde emottaga f. d. Filial-Disconternes
Låne-Liqvider, anstalt då måtte fogas,
att sådane Liqvider kunde uppdragas åt något
i Götheborg varande Ämbets-Verk , finna
Utskotten detta vara ett ämne hvarmed
Utskotten icke tillkommer att någon befattning
taga.
Jemte tillkännagifvande, att Utskottens
Betänkande är vordet bifallet afHögv. Preste-Ståndet
den 5 Martii och af Välofl. Borgare-Ståndet
den 6Martii, varder, hvad bos
Utskotten nu förekommit, till svar å de
gjorde anmärkningarne/, Rikets Högl. Ständer
vördsamligen meddeladt. Särskild Reservation
af någre Herrar Ledamöter bifogas.
Stockholm den 24 Martii 1823.
Stats-Utskotlets Betänkandcn. 319
Bilagor.
Litt* j4*
ö. P. M.
Den Summa, som, enligt Högl. Stats-TJtskottets
Beräkning, kunde vid den foreslagne
förlängde Utredningstiden af f. d. FilialDisconterne,
aldrahögst komma i fråga till
omsättning, utgör i rundt tal 820,000 R:dr
och ett antal af 1748 lån.
Två Månaders Ränta å 12 proCent på
den beräknade Omsättnings-Summan R:dr
820,000 gör . . . R:dr 16,400: — —
Om denna Ränta fördelas
emellan 1748 lån, belöper
på hvarje Lån Öfver hufvud 9: 18. 4'
Eller om Räntan beräknas
a 6 proCent, gör den för
hvarje Lån ..... 4: 33. 2.
Af denna Ränta kommer visserligen ett
högre belopp att gravera de större Lånen,
i förhållande till deras storlek: men som
# 7
mängden af Lån-antalet består uti smärre
Lån, kail man deremot med säkerhet antaga,
att Räntegravationen för största delen
320 Stats-Utskottets Betänkanden.
deraf blir ringare, än bär ofvan är beräknadt.
Stockholm den 21 Martii 1823,
Vidimeras
'/. W_almo.
Fr. Bergström.
Litt. B.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos Rikets Högloft. Stånders
Stats- och BanCo-Utskott vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
den 20 Martii 1823.
S. D. — — — —
Herr Friherre Wirsen yttrade:
f~)en. genom redan inträffadt uppehåll uti
afgörandet af detta mål uppkommande, påföljd,
af det obestämda i Utskottens Förslag,
det Öfver-Räntan skulle upphöra från
den dag Rikets Ständer uti ämnet fatta deras
beslut och till den i Julii, gifver mig
en ny anledning att yrka detta upphörande
från en viss dag, af mig föreslagen från
den 1 fÖrlidne Januarii. Redan är målet
afgjordt i 2.‘ne stånd; kanske en hel månad
förr an det blir afgjordt i de 2.*ne öfrige.
Möjligen kan det ännu en gång blifva åter
femit
-
Stcits-Ut skottets Betänkanden. 3ai
remitteradt, eller om vid åfgörandet, 2:ne
Stånd stanna mot a, kunde i följd deraf det
komma att utdraga nära nog till den i Julii,
innan ett Beslut vöre faltadt, oclx hvarigenom
all förmån af Utskottens förslag i denna
del för Gäldenärerne komme att förfalla.”
Häruti instämde Herrar Santesson, Norceus
och Leffler — — —
Ut supra.
Ex 1’rotocollo
Fr. Bergstrum.
N.-o 52.
Ankom den a5 Mars i8a3.
Utlåtande , i anledning af Herr
C hr. Beckmans Memorial, om
foråndrad disposition af Räntan,
å den så kallade Wermlands
Landtvårns-Cassa.
Uti Memorial, som från Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit till Stats-Utskottet remitteradt,
har Riksdags-Fullmägtigen för Carlstads
Stad, Herr Christ. Beckmanj, anmält,
huruledes Wermlands Läns Innevånare år
1788, sammanskjutit en fond under benämning
af Laiidtvärns-Cassan, till beklädnad
för dåvarande Landtvärn, men att,
tgde Sami. 21
322 Stats-Utskottels Betankanden.
sedan detta Landtvärn organiserats till en
Jägare-Corps, på Värfvad fot, hade sammanskottet
icke blifvit till sin bestämmelse användt,
utan bibehålies ännu under en af Länets
Innevånare vald Direction, fastän räntan
å det i orten utlånte Capitalet till Kongl.
Stats-Contoiret levereras; och som desse
medel, efter Herr Beckmans tanka, ovillkorligen
skola tillhöra Länet, såsom ett frivilligt
sammanskott, har han hegardt den
förändring för framtiden, att berörde ränta
kunde af Läns-Directionen få uppbäras och
redovisas, samt således icke vidare till Statsverket
ingå.
I anledning häraf har Stats-Utskottet
inhemtat, att ifrågavarande Cassa, under åren
1788, 1789 och 1790, tillkommit genom
frivilliga gåfvor till Wermländske gränsens
försvar; i hvilket afseende Kongl. Maj:t
deremot, enligt Nådigt bref till Kongl. StatsContoiret,
af den 3o Junii 1792, förklarat
sig ifrån 1793 års början ständigt villja underhålla
en Jägare-Corps, som dock till en
början endast komme att bestå af 3oo man.
År 1792 utgjorde denna Cassa 7,200
R:dr i Riksgäldssedel’; och utaf den årligen
inflytande räntan skulle, jemlikt Högstberorde
Nådiga bref, för året utbetalas 4t>8
R:dr, såsom Värfuings-passevolance till den
då till Värfvad Trouppe, under namn
af Wermlands Jägare-Bataillon, förändrade
Laudt-Milicc; men sorn Kongl. Maj;t
Stats-Utskottets Betänkandetu 323
tillika i Nåder försäkrat Compagnie-Cheferne
vid nämde Bataillon, att, såsom recruterings
och recapitulations passevolance,
erhålla i R:dr 32 sk. per man om året,
som för 3o6 man, dertill Bataillonen då utgick,
utgjorde 5io R:dr och Räntan af Cassan,
sedan den efter realisations-grunder
blifvit förvandlad till 4800 R:dr B:co ej blef
mera än 288 R:dr; så täcktes Kongl. Maj:t,
uppå Bataillons-Chefens underdåniga ansökning,
att tillgodonjuta denna ullofvade Passevolance-ersättning,
samt efter det Länets
Innevånare blifvit i ämnet hörde, uti Nådigt
Bref, den 24 April 1810, förordnat, det
fulla Passevolancen skulle å Stat uppföras,
att af Stats-Verkets medel utgå, men att
deremot räntan å Landtvärns-Cassan skulle
till någon ersättning härföre till Statsverket
inbetalas; dock borde fonden dedanefter,
som dittills, förblifva inom Länet
till förräntande, samt förvaltningen deraf,
genom 2:ne valde Innevånare uti Länet,
under Chefens inseende, besörjas; varande
till följe häraf desse räntemedel, såsom en
Stats-Verkets inkomst, vid Stats-regleringarne
med 288 R:dr upptagne och beräknade.
Enär alltså grunden för Wermlands så
kallade Landtvärns-Cassas tillkomst varit
Länets Innevånares benägenhet, att med frivillige
bidrag understödja Staten i de betydliga
kostnader, den, vid då hastigt in
-
324 Stats-Utskottets Betänkanclen.
träffadt krigstillstånd, för Provincens gränseförsvar
måste vidkännas, och Staten sin
åtagne motsvarande förbindelse till alla delar
fullgjort, då alltsedan år 1793 en särskild
Jägare-Corps, till minst den uti 1792
års Kongl. Bref bestämde styrka, i Wermland
blifvit underhållen; anser Stats-Utskottet
den af Herr Beckman gjorde framställning/att
nämnde Gassa skulle vara en
Provincens tillhörighet, icke allenast stridande
mot gifvarnes afsigt med Cassans sammaiiskjutande,
utan äfven af den anledning
mindre grundad, att ej något anspråk hvarken
å Capitalet eller räntan blifvit väckt,
då Länets Innevånare, såsom ofvan är anfördt,
borries i frågan om räntans användande
till Värfnings-ersättning åt Compagnie
Cheferne vid Wermlands Jägare-Bataillon;
och kan Utskottet, vid sådant förhållande,
icke understödja Herr Beckmans förrberörde
anhållan, utan bör denna ränta, såsom
hittills skett, Stats-Verket tillhandahållas för
det behof, hvartill den, jemte Capitalet, från
början varit anslagen; finnande Utskottet
för öfrigt, att Wermlands Innevånare icke
hafva skälig anledning tili klagan i förevarande
fall, heldst de tillgodonjuta den förmån,
som med gjorde allmänna sammanskott
vanligen icke förenas, att nemligen
den tillskjutne summan qvarstadnar i orten,
under förvaltning af en utaf Länets Innevånare
sjelfve tillsatt Direction och blott
Stats-Utskottets Betänkanden. 3a5
Räntan derifrån utgår lill det afsedde ändamålet.
Detta allt underställes Riksens Ilögl.
Ständers bepröfvande vördsamligen.
Stockholm den 21 Martii 1823.
N:0 53.
Ankom den a5 Mars i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
J. Hegardts Memorial, om anslag
af Spannmål till aflöning
för sårskild Kyrkoherde i
Strömstad.
Ståts-Utskottet har erhållit remiss, från
Yällofl. Borgare-Ståndet; på ett afRiksdagsFullmägtigen
för Strömstads Stad, Herr J.
Hegardt, afgifVet Memorial, innehållande
huruledes Kongl. Maj:t uppå underdånig ansökning
af framledne Kyrkoherden i Strömstad,
Prosten Ekman, uti Nådig Resolution
af den 3o April 1789 bifallit, att Strömstads
och Skee Pastorater skulle, efter Pastors
i Skee död, till ett Pastorat sammanslås,
emot att Ekman afsade sig de 5o tunnor
Vederlags-Spannmål, som varit Pastor
i Strömstad anslagne ; och ehuru Staden öfver
denna Ekmans ansökning ej blifvit hörd
3a6 Stats-Vtskottets Betänkanden.
och sålunda ansett detta sammanslående
icke böra räcka längre än för Ekmans lifstid,
hade likväl, sedan han år 1816 afgått
med döden, Kongl. Maj:t, uti Nådig Resolution
den 3 Maji 1820, uppå Strömstads
Församlings underdåniga besvär deröfver,
att Stiftets Consistorium annoncerat begge
Pastoraternes ledighet och att val borde förrättas
i Skee Moderkyrka, förklarat ej allenast
förberörde redan disponerade 5o tunnor
Spannmål icke kunna återgifvas, utan
ock att Skee skulle anses för Moder-Församling
och Strömstad såsom Annex derinunder;
men då det vore angeläget för
Staden att hafva sin egen Kyrkoherde, som
der egde sin bostad och Staden likväl icke
förmådde att utan allmänt understöd förse
sin Själasörjare med sådane inkomster,
sorn för hans anständiga bärgning erfordrades,
har Riksdags-Fullmägtigen anhållit,
att på det Strömstads Församling må sättas
i tillfälle att aflöna egen Pastor för framtiden,
dertill de då ville utbedja sig Nådigt
tillstånd, Riksens Högh Ständer, med fästad
uppmärksamhet derå, att förutnämnde 5o
Tunnor Spannmål Strömstad frångått och
blifvit till Statens bästa disponerade, ville
bevilja ett deremot svarande anslag Spannmål,
dertill tillgång skulle finnas uti Kronans
behållna Tionde inom Bohus Län och
Sunnervikens Fögderi.
Stats-Utskottet har trott sig i anledning
häraf endast böra yttra, att sedan
Stats-Vtskottets B et änkan elen. 027
Kongl. Maj:t i Nåder förordnat, att Strömstads
och Skee Pastorater skulle sig-om en
Pastor förena, i följd hvaraf de, såsom vederlag
åt Pastor i Strömstad, anslagne 5o
Tunnor Spannmål blifvit indragne och tillslagne
Stats- Verkets öfrige Inkomster, synes
det blifva Stadens åliggande, om den
vill åter skilja sig från Skee Församling och
erhålla särskild Pastor, hvilket, enligt hvad
Riksdags-Fullmägtigen anmält, Kongl. Majit
likväl en gång afslagit, att för hans anständiga
bärgning bereda nödig tillgång, utan
något bidrag dertill af Stats-Verket, som
tilt sådane utgifter saknar medel och måste
påräkna sina tillgångar för oundvikliga utgifter,
dem Staten har bestämd förbindelse
att besörja. Hvilket till Riksens Högh Ständers
bepröfvande vördsamligcn hcmställes.
Stockholm den 21 Martii 1823.
N:0 54.
Åukom d. 25 Mars 1823.
Utlåtande, i anledning af Herr
E. Lagerstrands Memorial, om
anslag af allmänna medel till
kostnadernes bestridande vid
uppmuddring af Upsala Å.
Tiu Stats-Utskottet har Vällofl. Borgare
Ståndet
remitterat ett af Riksdags-Fullmäg
-
3a8 Stats-Utskoltets Betänkanden.
tigen för Upsala Stad, Herr Erik Lagerstrand,
afgifvet Memorial, hvaruti är anfördt,
att sedan Riksens Ständer anslagit medel
lill befordrande af Strömrensningar och
Kongl. Maj:t, genom en förordnad Strömrensnings-Committee,
låtit undersöka den
ifrån sjön Mälaren till Upsala ledande Å, deraf
funnits, att uppmuddring af samma Å
är nyttig och verkställbar samt att kostnaden
skulle uppgå till 20,000 R:dr B:co, så
har Riksdags-Fullmägtigen blifvit af sine
Committenter uppdragen begära, att Riksens
Ilögl. Ständer ville förordna, det desse
af dem sjelfve anslagne medel varda till
deras bestämda föremål använde, och att
förenämnde Summa desto heldre disponeras
till uppmuddring af Upsala Å, som bemälde
Committee, i afseende på verkställigheten
af företaget, tillstyrkt sådane Mesurer,
sorn icke brådstörta Summans utbetalande
på en gång och nyttan af utförandet
vöre både för det allmänna och enskilda
ganska betydlig.
Då Stats-Utskottet icke är i tillfälle att
pröfva, huruvida uppmuddringen af Upsala
Å företrädesvis framför andra sådane företag
är af behofvet påkallad och icke erhållit
uppgift, om och till huru stor andel
Upsala Stad , som af arbetets verkställande
utan tvifvel skulle draga största fördel, kan
vilja i kostnaden deltaga, samt derförutan,
såsom i flere dylike fall är yttradt, ser sig
Stats-Utskottets Betänkanden. 3 29
af Statens inskränkta tillgångar satt i nödvändighet
att afstyrka beviljande af alla sådana
utgifter, dem Staten icke har en ovilkorlig
pligt att bekosta, kan Utskottet ej
eller för ifrågavarande muddringsarbete tillstyrka
Riksens Högl. Ständer, att något anslag
af Stats-medlen bevilja, utan synes
Staden böra med ansökning örn bidrag härtill
i underdånighet vända sig till Kongl.
Maj:t, som i händelse behofvet finnes påkallande,
lärer i Nåder meddela lämpligt
bidrag dertill af de för Strömrensningen m.
m. anslagne medel.
Detta varder till Riksens Högloft Ständers
bepröfvande vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 21 Martii i8a3.
N:0 55.
Ankom den 25 Mars i823.
Utlåtande, i anledning af Riksdags
- Fullmågtigens Anders
Petter Pe/z/jjo/zj Memorial, om
indragning af Taffelpenningarne
för Rikets Högsta Ämbeten
m. fl.
Uti ett, inom Hederv. Bonde-Ståndet uppläst
och till Stats-Utskottet remilteradt Me
-
33o Stats-Utskottets Betänlcanden.
morial, har Riksdags-Fullmägtigen Anders
Petter Pehrssonfrån Östergöthlands Län
andragit, att då llu, mera än någonsin, fordras
omtanka och eftersinnande, att uppfinna
medel till minskning i de Skattdragandes
tunga bördor och sådant svårligen kunde
ske, utan indragning af mindre nödige
utgifter, Riksdags-Fullmägtigen ansett för en
pligt, att uppgifva ett i dess tanka dertill
bidragande sätt, det nemi. att indraga Taffelpenningar
för Presidenter, Stats-Råd med
flere, som på en, Memorialet bilagd Tariff-,
blifvit upptagne, såsom i hans tanka utgörande
en lön-tillökning, sorn vore öfverflödig
och kunde återtagas.
I anledning häraf har Stats-Utskottet
skolat upplysa, att då Herrar Stats-Ministrars,
Stats-Råds och J ustitiaj-Råds Ämbeten
år 1809 inrättades, blef den aflöning,
som dermed skulle åtfölja, vid derefter förrättad
Stats-reglering, uppförd, dels såsom
lön, dels under benämning af Taffelpenningar,
hvarjemte Riksens Ständer, vid följande
Riksdagar, på Stat anslagit Taffelpenningar
för Presidenterne i Kongl. Svea HofRätt
och någre af Rikets Collegier, på den
grund, att lönerne ansetts otillräcklige jemväl
till den representation, som dessa Ämbeten
åtföljer och dervid måste iagttagas;
och som dessa Taffelpenningar följagtligen
utgöra en, ehuru under. särskild benämning
anslagen, nödig ansedd löne-inkomst, samt
Stats-Utskottets Betänkanden. 331
således icke kunna vara indragning underkastade,
finner Utskottet ingen åtgärd af
motionen föranledas.
Detta underställes Riksens Ilögl. Ständers
bepröfvande vördsamligen.
Stockholm den 21 Martii i8a3.
N:0 56.
Ankom d. 25 Mars 1823.
Utlåtande, i anledning af Riksdags
- Fullmågtigen Gustaf
Larssons från Stockholms Län
Memorial, om Boställes anslående
åt Kronofogden i Sollentuna
, Wallentuna och
Danderyds Skeppslag.
Sotats-Utskottet har från Hederv. BondeStåndet
erhållit remiss på ett af RiksdagsFullmägtigen
från Stockholms Län, Gustaf
Larssonj afgifvet Memoidal af innehåll, att
Boställe saknas till Kronofogde-tjensten uti.
Sollentuna och Wallentuna Häraders samt
Danderyds-Skeppslags Fögderi af nämnde
Län, utan att anledning dertill funnes, enär
denna tjenst ej har större indeld Lön, än
de andre Kronofogde-tjensterne i Länet,
hvarmed, så väl som med de öfrige dylike
Beställningar i Riket, Boställen alltid
332 Stats-Utskottets Betänkanclen.
skola åtfölja, men deremot Fögderiets vidsträckta
och Hufvudstaden på 3:ne sidor
omgifvande läge, förorsakade tjenstelös innehafvare
större kostnad och möda, än som
åtföljer någon annan Kronofogde-syssla; och
då billigheten således syntes fordra, att Boställe
Liefve berörde Kronofogde-tjenst tillslagit,
har Gustaf Larsson dertill trott
kunna anvisas a:ne Kungsgårdshemman,
Öhr f mantal och Långlöth J- mantal, begge
belägne i Sollentuna Härad och med
egor hvarandra angränsande, hvilka Hemman,
hvarå arrendet upphörde den i4
Mardi i8a5, skulle ega det fördelaktigaste
läge för Kronofogden i Orten, samt de
olägenheter undanrödjas, som allmogen hittills
måst vidkännas derigenom, att Kronofogdarne
nödgats söka sin bostad på åtskilliga
ställen i FÖgderiet, alltid mycket aflägse
och derigenom förorsakande omkostnader
och tidsspillan för dem, som med
Kronofogden haft något att skaffa.
Vid förehafvande af denna fråga har
Stats-TJtskottet inhemtat, att förhållandet
icke är alldeles sådant, som Riksdags-Fullmägtigen
Gustaf Larsson uppgifvit, att Boställe
skall åtfölja aila Kronofogde-Beställningar
i Riket, utom den af honom omförmälde
i Sollentuna och Wallentuna Häraders
samt Danderyds Skeppslags Fögderi,
utan saknas sådan förmån vid flere Kronofogde-tjenster
i åtskilliga orter af Riket.
Stats-Vt skottets Betänkanden. 333
Orsaken, hvarföre Boställe icke blifvit anslaget
Kronofogden i nämnde Fögderi, är
väl icke af Utskottet känd, men det synes
likväl troligt, alt Fögderiets läge dertill varit
orsaken, emedan det på 3:ne sidor närmast
omgifver Stockholms Stad, och det
således må hafva ansetts lämpligast, att
Kronofogden hodde i Stockholm, som ligger
nästan i medelpuncten af Fögderiet;
men hvilket som än kan hafva verkat till
detta förhållande, och om än hehofvet af
Boställe för Kronofogden vore lika stort i
detta, som i öfriga Fögderier, anser likväl
Stats-Utskottet frågan härom, i den ordning
den nu blifvit väckt, icke höra föranleda
Riksens Ilöglofl. Ständer att bifalla
anslag af Boställe, utan lärer det ankomma
på Landshöfdingen i Länet, att i underdånighet
anmäla ärendet hos Kongl. Maj:t,
som, elter föregången undersökning om
förhållande och pröfning af hehofvet, må
af Riksens Ständer äska, att något tjenligt
Kronohemman, som kan uppgifvas, dertill
varder anslaget.
Hvilket vördsamligen hemställes till
Riksens Ilöglofl. Ständers hepröfvande.
.Stockhohn den 21 Martil i8a3.
334 Stats-Utskcttets Betänkanden.
N:o 57.
Antom den 20 Mars i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
C. J- Hammars Memorial, om
understöd af Allmänna Medel
till förbättrande af Hamnen
vid Halmstad.
J^iksdags-Fullmägtigen för Staden Halmstad,
Herr C. J. Hammar, har uti Memorial,
som Vällofl. Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet
öfverlemna!, anmält Stadens Borgerskaps
önskan, att af allmänna medel erhålla
understöd till förbättrande af den
derstädes varande hamn, och såsom skäl
dertill anfört, att Nissa-ån, som på en sträcka
af i4 mil genomlöper det på Skogs-effecter
rikeligen försedda Småland, vid Staden har
sitt utlopp i hafvet; att fordom 10 å 12 fots
djupgående fartyg kunnat obehindradt inlöpa
i hamnen, då deremot nu mera ej de
minsta farkoster skola kunna dit framföras,
i anseende till den mängd af flygsand, som
samlat sig vid Åens mynning; samt att en
sådan hamnens otillgänglighet verkar ofördelaktigt
på Stadens'handel och välmågan
i hela den Staden omgifvande orten; hvaremot,
genom hamnens uppmuddring, en
tillllygt skulle beredas för de under stormväder
i det farliga Cattegat från alla sidor
blottställde Sjöfarande, Kronans Skärgårds
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 335
flotta finna en beqväm och rymlig hamn,
samt hela Provincen och andre angränsande
orter, genom ökadt och liittadt afsättningstillfälle
af Bruks- och Skogseflecter, i
betydlig mån beredas , förkofran och välstånd.
Uti det afgifne Memorialet har Herr
Hammar medgifvit, att en närmare undersökning
synts nödig för arbetets utförande
och kunde genom Strömrensnings-Commitéens
försorg till vägabringas, hvilket i Utskottets
tanka är så mycket mera nödvändigt,
som hamnen och inloppet troligen
undergått förändring, sedan den undersökning,
som år 1792 af Capitaine-Mechanicus,
nu mera aflidne Öfverste-Lieutenant
Lidströmerförrättades och hvaröfver beskrifning
blifvit Memorialet bilagd, samt
torde verka på det då jemväl upprättade
kostnadsförslag^, sig slutande med en summa
af 22,455 R:dr 32 sk. Om derföre
Riksdags-Fullmägtigen med underdånig ansökning
derom vänder sig till Kongl. Majit,
är intet tvifvel, att Kongl. Majit, genom
Strömrensnings-Committeens föranstaltande,
låter undersöka förhållandet och, så framt
företagel dervid finnes af den vigt och allmänna
nytta, som Riksdags-Fullmägtigen angifvit,
dertill anviser nödige medel i mån
af tillgångarne, antingen af de till Strömrensningar
och lättade transporter m. m.
anslagne medel, eller ock af den summa,
33G Siats-Utskottets Betänkanden.
som på Riks-Statens q:c!c Hufvud-Tittel är
för Kongl. Maj:ts Nådiga disposition uppförd
till Handelns och Näringarnes upphjelpande;
vid hvilket förhållande och på
de af Utskottet i flere dylike frågor anförde
ytterligare skäl, Utskottet icke kan tillstyrka
något understöd härtill af Statsmedlen.
Hvilket vördsamt hemställes till Riksens
Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 21 Marth 1823.
N:0 58-
Ankom den 25 Mars 1823.
Utlåtande,! anledning af Herr
A. Palms Memorial, om uppförande
på allmän bekostnad
af en Bro ofver Färjesundet
vid Sigtuna.
J^iksdags-Fullmägtigen för Sigtuna Stad,
Herr A. Paloij har, uti Memorial, som
Vällofl. Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet
remitterat, förmält, att bland de orsaker,
som vållat det förfallna skick, hvaruti Sigtuna
Stad sig för närvarande befinner, vore
den obeqväma communication, Staden
på Östra sidan eger med fasta landet, medelst
en Färga, hvilken vissa tider på året,
Stats-Utskottets Betänkanclen. 33^
då vattnet är lågt eller du stormväder inträffar
med sydlig eller nordlig vind, nästan
icke skall kunna begagnas, och hvarigenom
de resande ofta nödgas taga en omväg
af ej mindre än arne mil. Till a (hjelpande
af hvilken olägenhet och förekommande
af Stadens ytterligare förfall, Herr
Palm anhållit, att ett understöd af allmänna
medel måtte Staden tillerkännas med
3ooo R:dr B:co, för att användas till byggande
af en Bro öfver nämnde Sund och
denna sedan underhållas af de Bropenningar
, som för öfverfarten derå borde erläggas.
Stats-Utskottet anser ifrågavarande Brohyggnad
ingalunda vara ett företag af den
större omfattning och allmännare nytta >
att det kan komma i jemförelse med dem,
hvartill Riksens Ständer, vid föregående
Riksdag, an vist antingen Statsanslag, eller
Lånebiträden, men att dermed egentligen
åsyftas och kan vinnas väsendtlig nytta och
beqvämlighet för Sigtuna Stads Innevånare,
samt sålunda synes höra bekostas af
dem, som deraf kommo att draga fördel J
på grund hvaraf och då många andra företag
af mera allmän inflytelse och fordrande
större uppoffring af enskilde, soln deraf
hafva ett direct behof, icke kunna erhålla
understöd af allmänna medel; då StatsVerkets
knappa tillgångar medtagas för
22
338 Stats-Utskottets Betänkanderu
oundgängliga utgifter, Utskottet saknar skäl
för ett tillstyrkande af bifall till Motionen»
Hvilket vordsamligen öfverlemnas till Riksens
Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 21 Martii 1823.
N:0 59.
Antom den a5 Mars 1823.
Utlåtande öfver gjorde Anmårkningar
vid Betänkandet, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående
framtida dispositionen af
Wendtholms Hof-Stall-ång.
Fräll Högv. Preste-Ståndet och Hederv.
Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit
återremitterad den af Kongl. Maj:t, medelst
Nådig Proposition, framställde fråga,
örn dispositionssättet af Wendtholms HofStall-äng,
i anledning hvaraf Utskottet föreslagit,
att, som vid de i senare åren utsatte
Auctioner, någre antaglige anbud icke
skett, samt de sedermera gjorda hud af
endast 1000 L:pd Hö i årligt arrende, emot
borgen för dess erläggande, och i5oo L:pd
utan sådan säkerhet, i jemförelse till ängens
afkastning år 1821, syntes vida understiga
hvad af denna äng, utgörande 125
Stat s-Utskot tets Betänkanden. 33p
Tunneland 3 Kappland, skäligen bör kunna
erhållas, den utväg till erhållande afen
större inkomst borde försökas, att ängen
blefve upplåten mot Arrende i Spannmål
och med rättighet för Arrendatorn, att, så
vidt ängen finnes tjenlig till åker, begagna
den dertill, samt vid en sådan utarrendering
följas de uti Kongl. Förordningarne af
den 17 Dec. 1799 och 3 Dec. 181 o stadgade
allmänna grunder för Kungsgårds-Arrenden
och ängen, hvilken finnes fördelad
uti särskildte Lotter af 6 till 10 Tunneland,
utbjudas i sådane lotter, såsom troligen förmånligast
för Staten.
Hos Högv. Preste.Ståndet har häremot
blifvit anmärkt, att det af Utskottet föreslagne
sätt till ängens utarrenderande emot
Spannmål syntes mindre tjenligt och förmånligt,
utan alt Arrendet borde utsättas
i Ilo, lieldst, Kongl. Hof-Stallet alldeles
icke skulle kunna umbära det Hö, som ifrån
denna äng vanligen utgått och Staten ej
med anskaffande deraf borde betungas,
hvarjemte en Ledamot föreslagit Arrendets
bestämmande i Smör. Hos Hederv. Bonde*
Ståndet åter, hade Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Pehrsson från Stockholms Län anfört,
det han, jemte fyra andra, ingått borgen
för fullgörandet af det utaf Sven Jansson
Engblom om Wendtholms Kungsäng
ingångne Arrende; att de för brist uti 1818
och 1819 årens Arrende måst utgifva 1626
34o StaU-Utskottets Betänkandeti.
R:dr, men att, ehuru Kongl. Maj:t och
Kronan fran och med år 1820 öfvertagit
ängens skjötsel och bärgande, de likväl ej
återfått deras utgifne Borgensförbindelser;
och då redan arne af Borgersmännen blifvit
utfattige, genom gäldandet af deras andel
i ofvanberörde brist, samt ett lika öde
ofelbart skulle drabba de öfrige, i fall de
för åren 1820 och 1821 uppkomne brister
i Arrendet af dem utkräfdes, anhöll Pehr
Pehrsson, att Stats-Utskottet måtte vidtaga
den åtgärd, hvarigenom aflidne Engblonis
Borgersmän kunde befrias från ansvar
för sistberörde 2:ne års Arrende-brist.
Då Stats-Utskottet uti dess utlåtande af
den 22 nästlidne Febr. utvecklat de skäl,
sorn föranledt till det deruti uppgifne Förslag,
att emot Spannmål upplåta ängen på
Arrende, och hvilka icke synas vederlagde
af hvad deremot anfördt blifvit, anser Utskottet
sig endast böra till ytterligare upplysning
fästa uppmärksamheten derå, att
Utskottet till iagttagande vid Statsreglering
gen föreslagit, att, i stället för de 4333 L:pd
Hö, som nu finnas i Kongl. Hof-Stallets utfordrings-Stat
anslagne, från Wendtholms
äng, contant ersättning finge beräknas till
lika belopp, som förut blifvit godtgjordt
för en del af utfordringshöet eller 16 sk.
B:co L:pd och att all grund saknas af Författningarne
för ett Arrendes bestämmande
i Smör, samt ej troligen skulle för Staten
blifva förmånligare.
iStats-Utskottets Betänkanden. 34*
Hvad särskildt beträliar den af Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Pehrsson gjorde
framställning, så ehuruväl Utskottet anser
den dermed åsyftade befrielsen för aflidne
Arrendatorn Engbloms Löftesmän, att ersätta
brister i 1820 och 1821 årens arrende
med billighet kunna yrkas, tror Utskottet
sig likväl icke tillhöra, att uti pröfning deraf
ingå och utlåtande deröfver afgifva, enär
det som utgjort föremål för Utskottets åtgärd
endast rört den i Kongl. Majrts Nådiga
Proposition lill Utskottet öfverlemnacle
fråga, om Wendthohns Hof-Stall-ängs
framtida disposition, utan ega Löftesmännen
öppet, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t till Riksens
Ständers, eller deras Stats-Utskott, täckes
öfverlemna deras ansökning, om en sådan
befrielse, då ärendet kan i vederbörlig ordning
företa*gas och afgöras.
För öfrigt får Utskottet anmäla, att
dess förra Utlåtande i detta ämne blifvit
bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den 5:te i denna månad och af Vällpfl.
Borgare-Ståndet den 28 förlidne Februarii.
Stockholm den 21 Martii 1823.
34» Stats- Utskottets Betänkanden.
N:0 60.
Ani om den 25 Mars 1823.
Utlåtande, i anledning af Riksdags-Fullmågtigen
Pehr Anderssons
Memorial, om understöd
till Assessoren Lundeqvist
för dess utgifne Kammar-Verk.
XXti Memorial har Riksdags-Fullmägtigen
från Södermanland Pehr Andersson till
Hederv. Bonde-Ståndet öfVerlemnat en, af
Assessoren Nils Lundeqvistj till Riksens
Högloft. Ständer ställd ansökning, att i anseende
till trög afsättning af hans eljest begärliga
sista stora Sammandrag af äldre och
sednare Stadgar och Författningar, angående
Rikets Kammar-Verk, antingen erhålla
ett publikt Penningelån af 2000 R:dr B:co
på 2 ä 3 års tid, utan, eller emot ränta,
eller ock, att till inlösen af Staten, efter
4 R:dr 24 sk. exemplaret och med ioproCenls
rabatt få aflemna osålde 5oo exemplar
af samma Verk, för att med denna
tillgång kunna gälda återstående obetald
pappers- och tryckningskostnad; och har
Riksdags-Fullmägtigen, med afseende på Assessor
Lundeqvists långa tjenstetid och den
möda och kostnad, som med utgifvandet
af detta Verk varit förenade, samt den nytta
det allmänna deraf hemtar, tillstyrkt,
Stats-Utskottets Betänkanden. 343
att Lundeqvist måtte tilläggas en billig belöning
af 2000 minst i5oo R:dr B:co, såsom
svarande emot hans förlagskostnad till
sednare Kammar-Verkets utgifvande, samt
att en så allmänt utmärkt medborgare i
Samhället borde till särskild Kongl. Nåd,
medelst något honom passande hederstecken
, hos Hans Maj:t Konungen i underdånighet
anmälas; hvaremot Riksdags-Fullmägtigen
från Stockholms Län Nils Insulin
hemställt, om icke, i anseende till arbetets
nytta i oeconomiskt afseende, hvarje
Kyrka i Riket kunde inlösa ett exemplar,
på hvilket sätt Författaren blefve hulpen,
utan något slags bidrag från Statsverket.
Sedan Hederv. Bonde-Ståndet meddeldt
remiss härå till Stats-Utskottct, har
Utskottet denna fråga hos sig förehafl, dervid
förekommit, att Assessoren Lundeqvist;
först år 1801 från trycket utgaf ett Sammandrag
af utfärdade äldre och sednare,
tryckte och otryckte, så väl Kongl. Maj:ts,
som Kongl. Collegicrnes Stadgar, Reglementer,
Instructioner, Bref och Resolutioner
angående Rikets Kammar-Verk, samt
år 1811 meddeldte en tillökning och lortsättning
deraf från år 1800; hvarefter lian
år 1821 utgifvit det ytterligare Sammandrag
för hvilket han nu önskat att af Staten njuta
understöd.
344 Siats-Utskottets Betänkanden.
Dä Utskottet fullkomligt erkänner det
berömliga nit, som bragt Assessoren Lundeqvist
att, jemte utöfningen af en trägen
tjenst, i ordningbringa de Författningar,
hvilka röra uppbörden och redovisningen
af Kronans räntor, samt för öfrigt egentligen
röra Rikets Kammar-Verk och dem i
Sammandrag till allmän nytta från trycket
utgifva, och hvarigenom han gjort sig förtjent
af allmän agtning, inser likväl icke
Utskottet, såsom Pehr Andersson sökt ådagalägga,
att Stats-Verket till understöd åt
Assessor Lundeqvist, för detta arbete, eger
någon förbindelse af Riksens Ständers vid
ij3g års Riksdag yttrade önskan, om en
dylik Samlings utgifvande. Men då icke
skall inträffat, hvad man likväl bordt vänta,
att ett så allmänt nyttigt Verk, som
detta Sammandrag, funnit den afsättning,
hvarigenom åtminstone kostnaden blifvit ersatt,
har likväl Utskottet, med öfvertygelse,
att Stats-Verket för sådane företag ej
bör vidkännas någon utgift och icke heller
meddela Lånunderstöd, fördenskull trott
sig icke böra understödja den del af Motionen,
som härå är syftande, utan ansett
det af Riksdags-Fullmägtigen Insulin föreslagne
sätt lämpligare kunna vidtagas till
Författarens skadeslöshållande, likväl med
den inskränkning, som Kongl. Maj:t, på
tillgörande underdånig ansökning, utan tvifvel
finner böra ega rum, att nemi. Kongl.
Maj:t, genom Nådig Skrifvelse, anbefaller
Stats-Utskottets Betänkanden. 345
Consistorierne anmoda Församlingarne inom
deras Stift, att så vidt de åstunda och till—
gångarne sådant medgifva, af berörde i
oeconomiskt hänseende gagneliga Sammandrag
inlösa exemplar, hvarigenom upplagan
snart nog torde vinna afsättning.
Hvad åter angår Pehr Anderssons hemställan,
huruvida Assessor Lundeqvist hörde
till särskild Kongl. Nåd, medelst något
honom passande hederstecken hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas, anser Utskottet
sådant vara en åtgärd, som Riksens
Ständer icke tillhör.
Detta hemställes vördsamligen till Riksens
Höglofl. Ständers hepröfvande.
Stockholm d. ai Martii i8a3.
N:0 61.
Ankom den a5 Mars 1823.
Betänkande, angående Beråknings-grunden
för Riks-Markegångs-priset
å den under
Rikets Ämbets- och Tjenstemanna-Staten
med penningelöner
uppförde Spannmål.
XJ"li den om Stats-Verkets tillstånd och
behof under den 25 nästlidne Januarii af
-
346 Stats-Utskottets Betänkanden.
låtne Nådiga Proposition, har Kongl. Maj:t,
i anledning af Dess och Rikets Stats-Contoirs
i underdånig Berättelse rörande StatsVerkets
förvaltning af den 16 förutgångne
December, gjorde anmälan , i afseende på en
närmare reglering utaf anslagen för den under
penninge Löntagande Ämbets- och Tjenstemäns
Löner uppförd Spannmål, täckts,
med förklarande, det Kongl. Maj:t i Nåder
gillat, hvad Stats-Contoiret anfördt om förhållandet
med Riksmarkegångs-priset, fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet på nyttan
och redigheten deraf, att ett oföränderligt
medelvärde, emellan hvarje Riksdag, bestämmes
på den under penninge-lönerne begripne
spannmål; och har Stats-Utskottet ansett
sig böra till Riksens Ilöglofl. Ständers
afgörande öfverlemna denna fråga särskildt
och innan den öfriga regleringen af Löningsstaterne,
i ett sammanhang, föreslås,
emedan Beslutet härutinnan verkar på beräkningarne
i flere afseenden.
Utskottet får härvid till upplysning först
anföra: att då vid 1815 års Urtima Riksdag,
uppå Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
samt flere särskildte Remisser, fråga
förekom om: tillökning i Penninge-Löntagarnes
vilkor, funno Riksens Ständer, enligt
underdånig skrifvelse den a3 Julii nämnde
år, för godt bevilja en sådan förhöjning,
såsom vid det fallna myntvärdet högt påkallad
af behofvet, samt utstakade för Ci
-
Stats-Utskottets Betänkanden.
vile Staterne de grunder efter hvilka tillökningen
horde dera tillkomma, hvarvid
bestämdes, att Lönbeloppen, med tilläggning
af den beviljade proCenten i penningar,
skulle till ena hälften reduceras till
Tunnor Spannmål efter det för Kronans inkomst
i säd antagne Stats-pris 41 R-’dr
Tunnan, samt sedermera, jemte den andra
hälften i penningar utgå och betalas efter
medelpriset å Råg och Korn i samtlige Länen
för det föregående året; men hvad beträffade
Militaire-Staternes så öfverlemnade
Riksens Ständer, uti särskild skrifvelse af
samma dag, i anledning af Kongl. Maj:ts
derom gjorde Nådiga framställning till Dess
Höga åtgärd, att, vid då förestående generella
reglering, af desse Stater, med dertill
anvisade medel,låta tilldela militaireÄmbetsocli
Tjenste-männen enahanda Lönförbättring,
hvilken jemväl under den 11 December
1815 i Nåder beviljades, att påföljande
år vidtaga; dock blefvo i anseende till nödige
pröfvade förändringar vid flere af de
Värf vade Regementerne, Lönings-vilkoren
hufvudsakligast bestämde i penningar, och
den under Lönerne i ett mindre förhållande,
än för Civil-Staterne uppförde Spannmål,
beräknades å 6 R:dr Tunnan, hvarå
lika beskaffad förhöjning, som för de sistnämnde,
var stadgad, nemi. hvad Riks.
Markegångs-priset derutöfver kunde utgöra,
skulle få åtnjutas.
348 Stats-Vtskotiets Betänkandm.
Vid Stats-Regleringen sista Riksdag funno
åter Riksens Ständer lämpligt, på sätt
deras underdåniga skrifvelse den 25 Junii
i8j8 innehåller, att för den under Civil—
Staternas Loner begripne Spannmål, 47>633
Tunnor 16 Kappar, uppföra motsvarande
Tunnetal af Kronans behållne inkomst i
säd, som ansågs utgöra tillgång för den i
penningar utgående Lönings-spannmålen;
och för de under Militair-Staternes Löner
beräknade 42>6i5 Tunnor, hvartill den odisponerade
Spannmåls-Intraden ej tillika var
tillräcklig, anslogos åter nödige medel för
ett Riks-Markegångspris af till och med 8§
R:dr per Tunnan.
Af hvad Kongl. Stats-Contoiret i ofvanberörde
underdåniga Berättelse anmält, i fråga
om Statens Spannmåls-Intrad, har Utskottet
inhämtat, att å den behållne Säden
godtgöres Stats-Verket i penningar efter
hvarje Läns Markegång och till största delen
ingår från de sädesrikare Provincerne,
der föijakteligen priset är lågt, hvaremot
den under Civil-Staternes Löner uppförde
Spannmålen utgår och betalas efter det
Riks-Markegångspris, som uppkommer af
ett taget Medium af samtlige Länens Markegångar,
utan beräkning deraf att Kronan i
de Norra orterna, der Spannmåls-priset alltid
är högre, har mindre behållning i säd;
så har under de senast förflutne åren genom
desse olika beräknings-sält uppstått en dif
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 349
ference emellan Stats-Verkets Inkomst och
Utgift i och för den behållne Spannmålen,
sorn fordrade att antingen grunderne för
Riks-Markegångsprisets förändrande sålunda
förändras, att icke allenas hvarje Läns Markegångspris,
utan ock Tunntalet inom hvarje
Län tages i beräkning, eller ock någon
sådan Reglering i denna del af penningeLönernes
beräknande i denna del tillvägabringas,
som fastställer ett oföränderligt medelvärde
mellan hvarje Riksdag,hvilket senare
dessutom skulle blifva af en stor lättnad
i verkställigheten och mycken förmån
för all beräkning, då deremot utgifts-Staterne
nu äro föränderlige för hvarje år, och
icke kunna utfärdas förr än Markegångerne,
in på följande året, hunnit blifva faststalde
samt Riks-Markegångspriset derifrån utdraget.
I anledning häraf har Utskottet jemväl
utrönt, att Riks-Markegångspriset på Lönings-Spannmålen
efler de år 1815 bestämde
grunder uträknadt, dervid föregående
årets Läns-Markegångar begagnas, utgjort
per Tunna Spannmål:
a5o Stats-Utskottets Betänkanden,
Och medelpriset häraf för desse 5 år
är alltså 7 R:dr 33 sk. g\ r:st.
Deremot, vid Uträkning af Stals-Verkets
inkomst, för dess behållne Spannmål,
efter nu i fråga ställde förändrade beräkningssätt,
medelvärdet per Tunna varit under
samma tid eller för
År 1818,
- 1819,
- 1820,
- 1821,
- 1822,
R:dr
o: 3i.
9: 7-  6: 3i.
5: 19.
5: 41.
1 i*
io|.
b
6|.
51-
8*
Och då häraf uppkommer ett medium
af 7 R:dr 16 sk. 7! r:st., har följakteligen
medelvärdet af lönings-Spannmålen, i Utgiften
för de senaste 5 åren, uppgått till 17
sk. 2§ r:st. per Tunna enär än Inkomsten
på de under Civil-Statens löner uppförde
47,633 Tunnor 16 Kappar; hvilken högre
utgift, eller brist i anslaget måst fyllas af
öfverskott på Stats-Verkets Inkomster i allmänhet,
men hvaremot den på anslaget af
Militair-Staternes Spannmål, de 3:ne sista
åren, uppkomne besparing, som år 1822, då
6 R:dr var Riks-Markegångspriset, utgjorde
hela den beräknade förhöjningen å 2^ R:dr
per Tunna, å 42,615 Tunnor eller ett belopp
af 106,737 R:dr 24 sk. ingått bland
sådane öfverskott å Stads-Intraderne.
Hvad nu angår den vid detta förhållande
sig företeende brist, i tillgången för
Stats-Utskottets Betänkanden. 351
utbetalning af Civil-Staternes Lönförhöjning,
efter det af Riksens Ständer år 18[5
stadgade och äfven sista Riksdagen oförändradt
lemhade sättet för Riks-MarkegångsUträkningen;
så har Utskottet ansett nödigt,
det en sådan reglering härutinnan nu
vidtages, sorn hädanefter förekommer dylik
brist, med bibehållande likväl af de fastställde
grunderne för denne Lönförbättring,
så att visse Tunikor Spannmål under Lönerne,
enligt nu gällande Special-Stater, å
4| R:dr per Tunna, qvarstå. Men att, på
sätt Kongl. MajrtiNåder, så välsom Kongl.
Stats-Contoiret föreslagit, ett oföränderligt
medelvärde till nästa Riksdag å LöningsSpannmålen
skulle bestämmas, har Utskottet
funnit sig icke kunna Riksens Höglofl.
Ständer tillstyrka, enär sådant bestämmande
skulle lemna det vid Lönernes reglerande
till hälften i Spannmål afsedde ändamålet
ouppfyldt, att nemi. Lönbeloppen
såmedelst komma att rätta sig efter varuprisen
och myntvärdet i allmänhet, utan anser
Utskottet till befordrande af öfverensstämmelse
uti Statens Inkomst af dess beliållne
Spannmål samt utgiften till penninge-löntagarne
för den derutaf under deras
aflöning uppförde delen, lämpligare och
med Stats-Verkets fördel instämmande, att
till i iagttagande vid upprättande af nästa
Riks-Markegång och framgent stadgas, att
i stället för att, som hittills skett, dividera
Länens sammanlagde Markegångspris, å 1
362 Stats-Utskottets Betänkatiden.
Tunna Spannmål, hälften Råg och hälften
Korn, med Lönens antal, hädanefter Tunnemålet
af Kronans inom hvarje Lån behållne
Spannmål må först efter Länets Markegång
förvandlas i penningar och sedermera
hela det penninge-belopp, som genom
de på sådant sätt för alla Länen blifvande
Summornes sammanläggning uppkommer,
delas med Tunnetalet af Kronans hela Inträd
af behållen Säd; kommande denna
Riksmarkegång att tillämpas både på Civiloch
Militaire-Staternes penninge-löntagande
Tjenstemän.
Då vid tillämpning af denne beräkningsgrund
för Riks-Markegången, de Civile Löntagarne,
i anseende till det antagne Priset
af 4i R‘dr per Tunnan å deras LöningsSpannmål
samt enligt den erfarenhet de
sednast förflutne årens Markegångar lemnat,
att nemi. medelpriset på Kronans Inkomst
Spannmål för år 1821, såsom ofvan upptaget
är, fallit till 5 R:dr ig sk. 6f r:st. Tunnan,
skulle vid så låg Markegång och möjligen
blifvande ännu lägre, erhålla en i mån
derefter minskad betalning för Spannmålen,
samt derest härvid inträffade, att priset
folie till l\\ R:dr helt och hållet komma
att sakna all förmån af den med afseende
på behofvet, vid 1815 års Riksdag, dem
tillagde Lön-förbättring, medelst Spannmåls-uppförande
under Lönerne; deremot
Ater
Stats-TJtskottets Betänkande!}. 353
iter Militaire-Staterne, uti det å Spannmålen
för dem satte minimi pris’ af 6 R:dr
per Tunnan ega en försäkran, att icke till
mindre, än detta belopp, blifva för lönings-säden
godtgjorde; sA ock enär de,
vid Lönernes reglerande för begge desse
Stater, Ar i;8i5 följde särskildte grunder,
då ansågos leda till enahanda resultat, af
en, efter förra förhållandet med begge deras
Löner, lempad likstämmighet deruti,
men civile Löntagarno, i omförmaldte fall,
af låga Spannmålspris, skulle blifva försatte
i sämre Lönevilkor, jemförelsevis mot de
militaire; har Utskottet med öfvertygelse
för öfrigt om angelägenheten deraf, att Civil-Statens
Penninge-Löntagare ock må varda
försäkrade att få åtnjuta en för deras
utkomst nödig aflöning, funnit sig böra föreslå,
det ett minimum af 6 K:dr per Tunna
Lönings-Spannmål för Civil-Statens Ämbets-
och Tjenstemän faststäldes, så att de
i händelse Riks-Älarkegång?priset, efter nu
föreslagne beräknings-grund, faller derunder,
måge icke dess mindre utbekomma
Spannmålsvärde till sådant belopp, eller
skillnaden mellan 6 R:dr och 4|- R:dr å nu
uppförde Tunnetal under hvarje lön; skolande
Utskottet, om Riksens Höglofl. Ständer
bifalla, hvad sålunda deras närmare
pröfning vördsamt underställes, vid StatsRegleringen
upptaga det, i följd häraf, erforderligt
blifvande anslag å Riks-Stalen för
4:de Samt.
354 Stats- Utskottets Betänkandea.
Civile penninge- Låntagarne af skillnaden
emellan det pris, hvartill Stats - Verkets
Spannmåls-Inkomst nu kail förslagsvis beräknas
och det projecterade minimi-priset
af 6 R:dr; till hvilket anslag den sista Riksdag
för Militaire-Staternes Spannmål uppförde
penninge-belopp, med beräkning af hvad
Riks-Markegångspriset, efter nu föreslagne
grund, kan å desse Staters Lönings-Spannmål
uppgå öfver 6 R:dr Tunnan, lemnar
öfverskjutande tillgång. Oell varder åtskillige
Ledamöters yttrade särskildte mening,
genom utdrag af Protocollet bifogad.
Stockholm den ai Martii i8a3^
Transumt af Protocollet, hållet
hos Riksens Hoglofl. Stånders
Stats-Utskott, den 13 Martii
1823.
S. D. — — — —
J"Jerr Borgmästaren Ekstrand yttrade:
”Inom Stats-Verks-afdelningen hafva olika
tankar yttrats i frågan om bestämde
grunder för Civile Ämbets- och Tjenstemännens
Löne-beräkning, under 5 år eller
till nästa Riksdag, och då det för mig visar
sig tydligt, att deri grund Afdelningens pluralitet
bestämt, efter allt hvad nu kan föreses,
skall verka till minskande af berörde
Löner, dem en hvar lika med mig säkert
finner redan förut allt för knappa, så
Stats-Utskottets Betänkandm. 355
skulle jag handla orättvistt, om jag ej yttrade
mina Tankar i ett ämne, hvaraf jag
nu mera icke har eller kan fä något eget
interesse, men för hvilket jag ej kan vara
liknöjd, dä jag sjelf fordom nog erfarit de
civile Lönernes otillräcklighet äfven för de
mest oundgänglige behof.
Jag skulle icke anse orätt, om man efter
medium af sista 5 årens Markegång, bestämde
ett visst pris till nästa Riksdag för
Spannmålens evalverande till penningar,
som i sådant fall skulle blifva 7 R:dr 33
sk., efter det sätt Riks-Markegången hittills
uppgjordts, samt 7 R:dr 16 sk. efter den
nu ifrågakornne nya Methoden; då man deremot
föreslår detta bestämda pris till 6 R:dr
3a sk. kan man väl ej beskyllas, att bafva
lemnat en nödig hushållnings-princip i afseende
på Statens medel, utur sigte och
ehuru det visserligen är oafgjordt, om ej
Löntagaren derpå förlorar, skulle han dock
måhända anse för sig bättre, att hafva ett
visst hvart år, i stället att nu detenaåret
få En R:dr 34 mindre per Tunna än
det andra, en olikhet destomera menlig för
Löntagaren i Stockholm, som hans behof
af Säd är så ringa emot hans öfrige behof,
hvilken nedsättning aldrig följer af ett nedsatt
Spannmålspris.
Nu har man heldre bestämt ett Minimum,
hvarunder betalningen för Säden ej
skall utgå, men tillika stadgat, alt Riks
-
356 Stats-CJtskottets Betänkanden.
Markegången skall uppgöras efter den nya
methoden, hvarigenom en difference till
Löntagarens säkra förlust uppkommer, uträknad
efter de sista 5 årens medelpris till
17 sk. per Tunna. Man liar ansett sig berättigad
fråntaga honom detta, och trott
sig gifva honom en motsvarande, om icke
större förmån i det bestämda minimi-priset,
men man har, som det synes mig,
förgätit, att endast förlusten för Löntagaren
är säker, ej hans vinst, ty den förutsätter
Spannmålens fall under minimi-priset. Skall
då Staten vinna på sina i allt fall knapt lönade
Ämbetsmäns bekostnad? Sådant instämmer
ej med i8i5 års Ständers försäkran
och ej heller med det ändamål, som,
i den nådiga Propositionen härom, åsyftas.
Vill man göra en ändring utan Löntagarens
förlust, måste man väl ställa så, att vinsten
för honom i ena fallet är lika säker,
som förlusten i det andra, äfvensom att
begge någorlunda motsvara hvarandra, men
kan det ej med säkerhet så uppgöras, må
man heldre bibehålla det gamla, för att ej
med skäl kunna beskyllas, att hafva brutit
en gång gifna löften och försäkringar
och att hafva orätt fråntagit Statens Tjenare
något af deras påräknade Löner i samma
stund pretentionerne på Deras arbetskraft
allt mera ökas.
Min tanke är, i följd af allt detta, att
antingen det bestämda priset af 6 R:dr 3a
Stats-Utskottets Betänkatiden. 35^
sk. för Tunna Spannmål må gälla intill nästa
Riksdag, i stället för Riks-Markegång eller
ock om man heldre vill för framtiden
fastställa ett visst minimum för Civila lölierne
likasom för de Militaira, hvilken likhet
väl af billigheten påkallas, må man då
icke dervid fästa vilkoret af någon förändrad
beräkningsgrund till Löntagarens säkra
förlust. — På sådant sätt hör väl icke
Staten förtjena och hafva vinst utan skall
olikhet inträffa, måtte snarare förlusten höra
blifva Statens än dess Tjenstemäns och
för en sådan möjlig förlust finnes, efter
hvad Herr Stats -Commissarien Tunelius
upplyst, tillgång uti de medel, som 1818
års Ständer anvisat för militaire Lönerne
till ett belopp af 2§ R:dr per Tunnan för
42,000 Tunnor, hvilket utgör en så stor
Summa, att nytt anslag deröfver aldrig lärer
fordras för möjligheten, att godtgöra
all lönings-Spannmål, antingen med 6 R;dr
32 sk. per Tunna eller efter Riks-Markegången,
bestämd på förut vanligt sätt, med
ett minimipris af 6 R:dr så för de militaire
som de civile.
För min del ser jag icke något tvång
eller behof, att Spannmålen skall utgå just
till lika pris som den ingår till Staten. —
Denna Intrad står icke i oskiljagtigt sammanhang
med den 1815 beslutade lönberäkning
i Spannmål, hvilken skulle grunda
sig på Riks-Markegång, tagen efter ett me
-
358 Stats-Utskottets Betänkanden.
dium af samtlige Länens Markegångar utan
afseende på Tunnetalet i hvarje Leån, hvilket
ej finnes omnämndt. — Sedan har man
velat på papperet sätta Spannmål midtemot
Spannmål, både i Debet och Credit, och nu
sist vill man ock jemna utgift i Spannmål
emot inkomst af sådant slag. — Åtgärder,
som synas mig alldeles tillfälliga och nu
på intet sätt lämpliga, då Löntagaren redan,
genom Spannmålens fall de sista åren, blifvit
så nedsatt till sina inkomster, att tidepuncten
för honom nu ofelbart är den
värsta!”
Rätteligen transsumeradt betygar
V' Karström.
Utdrag af Pro tocollet, hållet hos
Riksens Högh Stånders Statsutskott
vid sammanträde in
Pleno den 21 Martii 1823.
S. D. Vid justeringen af Utskottets utlåtande,
i frågan om beräknings-grunderne
för Riks-Markegångspriset å den under
Ämbets- och Tjenstemanna-Staternes Löner
uppförde Spannmål, reserverade sig Herr
Commerce-Rådet Santesson ytterligare emot
Utskottets härutinnan fattade Beslut, och
ingaf i sådant afseende ett skriftligt anförande
af följande innehåll;
Stats-Utskottets Betänkanden. 35y
”Då jag under öfverläggningarne varit
af olika tanka med Höglofl. Stats-Utskottets
pluralitet, i fråga om föreslående af en bestämd
Riks-Markegång från Riksdag till Riksdag
och yrkat dess fastställande, för åren
från och med 1824 till och med 1828, till
6 R:dr 3a sk. och jag ännu fÖrblifver i den
Öfvertygelsen, att det vore rättast, lår jag
ock anhålla , alt mig måtte tillåtas, att såsom
min särskildta mening, åtföljande Höglofl.
Utskottets Betänkande till Respective RiksStånden,
underställa deras pröfning skälen
för nämnde min öfvertygelse.
Desse skäl äro:
Det för sta j hvad Kongl. Stats-Contoiret
anfört och hvarvid Kongl. Maj:t,iDess
Kådiga Proposition lill Höglofl. Stats-Utskottet
fästat Riksens Ständers uppmärksamhet,
att nemi. ett oföränderligt medelvärde,
stadgande för tiden emellan Riksdagarne
från den ena till den andra, är af stor
lättnad i verkställigheten och mycken förmån
vid ..ali beräkning, i stället för nu utgifts-Staterne
äro föränderlige för hvarje år
och icke kunna beredas till utskrifning förr,
än Markegångarne sent på året hunnit blifva
faststälde och Riks-Markegångspriset derifrån
utdraget.
Den förmån af ett sådant föreslaget
fixt värde för alla åren, från ena Riksdagen
till den andra, skulle visa sig ej blott
36o Stats-Utskottets Betänkanden.
uti minskningen af arbetet, arbetsbekoslnad
och tiden för uppgörandet af alla de Räkenskaper
och liqvider härpå hero, utan
ock i en motsvarig lättning och tidsbesparing
för Riksens Ständers Revisorer vid
granskningen af Stats-Verkets Räkenskaper,
håda delar af visserligen ej obetydlig vigt,
aldraheldst hvad det sednare beträffar, den
tid som enligt nu gällande Grundlag är leranad
till Revisions-åtgärder knapt medgifva
en noggrann undersökning ens af de Verks
Redogörelser, som hittills fått behandlas,
mindre af de öfrige Verks, som Riksens
Ständer begärt få revidera och hvilke äfven
Kongl. Majit till större delen medgifvit.
Ej mindre vigtig torde för det andra
den omständigheten vara, att Stats-anslagct
till Löntagare derigenom blefve bestämdt, i
St. f. att nu man måste uppföra det så
drygt, att ingen farhåga om dess otillräcklighet
måtte ega rum, och sålunda för denna
säkerhets skull, öka Stats-bristen och
Bevillningsanslaget.
Der anslag kunna bestämmas, är alltså
visserligen nyttigt och nödigt att det sker.
Men jag har ock för det tredje ansett
Löntagande Ämbets-och Tjenstemanna-Corpsen,
väl kunna och böra förenas med detta
förslag af en bestämd Markegång, från denna
till nästa Riksdag. Halfva beloppet af
deras Lön behålles uträknad efter 4f R:dr
Stats-Utskottets B et änkan elen. 361
till Tunna Spannmål, enligt de vid i8i5
års Riksdag stadgade och oförändrade grunder
eller sorn vill säga detsamma, för hvarje
9 R:dr på Stat, får Statens Civila Löntagare
l\~ R:dr Contant och i Tunna Spannmål
efter Riks-Markegångspriset. På sätt
detta hittills blifvit uträknadt nemi. till medeltal
af alla a5 Länens sammanlagde Markegång,
för det nästföregående året, har denna
Riks-Markegång under sednare passerade
åren utgjordt som följer:
1816, .
. . . R:dr
7:
4.
1817» •
• • • 99
8:
i5.
1818, .
• • • 99
8:
25.
1819, .
• • • 99
9:
37.
1820, .
• • • 99
9:
12.
1821, .
• • • 99
7:
11.
1822, .
• • • 99
6:
—
1823, .
• • • 99
6:
18.
Summa för 8 år, R:dr 62: 22.
Medeltalet af denna Summa är R:dr
7: 38. 9. och af de 5, sedan sista Riksdag
förflutne år  7: 34- —
och de 3 sista åter blott . . 6: 25. 8.
och af de 2 sista .... 6:9.—
Men om Riks-Markegången hade blifvit
bestämd efter den uträknings-method,
som Höglofl. Stats-Utskottet nu föreslagit,
att hädanefter tillämpa eller genom hela
Realisations-beloppet utan Kronans samtliga
behållne Spannmåls-räntor uti alla länen
36‘a Stats-Utskottets Betänkanden.
efter hvarje Läns Markegång, dividera med
Tunntalet, eller till det medeltal, som Staten
sjelf uppburit för Tunnan öfver hufvud
af dess Säd, så hade inedeltalet af Markegångs-priset,
för alla 5 åren sedan sista
Riksdag, ej varit högre än R:dr 7: 16. 7.
af de 3 sista .... „ 5: 46. 8.
och af de 2:ne närmaste „ 5: 3o. 6.
Om det af Högh Stats-Utskottet förslagne
Minimum af 6 R:dr i stället för att sådant
förut var 4z R-'dr, vinner Riksens Ständers
bifall, är visserligen förekommet, att alldrig
Markegången, huru låg den än må
blifva, kan nedsätta Löntagares villkor under
nämnde 6 R:dr pris å Tunnan Säd,
eller att för hvarje 9 R:dr på Stat får uppbäras
tillsammans ; oi R:dr; men då äfven
detta är lågt i förhållande till de priser,
hvilka man vid Löne-regleringen 1815,
vand vid högre priser, påräknade att fortfara
, och medeltalet af de senaste 5 årens
uppgått till 7 R:dr 16 sk., har jag för min
del trott ett bestämmande pris för Tunna
Spannmål till nästa Riksdag, af 6 R:dr 32
sk., såsom midt emellan 6 R:dr och 7 R:dr
16 sk. och hvilket uppbringar hvarje g R:dr
Lön på Stat till 11 R:dr 8 sk., vara påen
gång en billig förvissning åt Löntagarne
om utkomst och ett mera reciprokt samt af
nödvändigheten, att varsamt umgås med
Statens medel anbefalldt regleringssätt, att
tillstyrka ett sådant medelpris från denna
Stats-Utskollets Betänkandeti. 363
till nästa Riksdag än den nyssnämnde förhöjning
af minimum från l\\ R:dr lill 6
R:dr utan motsvarig gräns åt andra sidan
eller ett bestämdt maximum, hvartill i ett
eller flere möjligen inträffande svåra år Sädespriset
kan uppslegras.
Och på alla dessa skäl tillstyrker och
yrkar jag för min del, att Riks-Markegången
från denna till nästa Riksdag nu bestämmes,
att oförändrad beräknas efter 6
R:dr 3a sk. för Tunnan Lönings-Säd åt Statens
så civile som militaire Löntagare, hvilka
sednare efter förra Riksdagens Beslut
också äro förvissade om ett minimipris af
6 R:dr samt bör slutligen nämna, att det
qvantum Lönings-Säd, hvarå en sådan förhöjning
af 32 sk. från 6 R:dr skulle komma
att ega rum, är: till civile Löntagare,
47>633§ Tunnor och till de Militaire: 42,6i5
Tunnor, eller tillsammans po,a48§ Tunnor,
hvarå 32 sk:s förhöjning gör 6o,i65 R:dr
32 sk., å den förstnämnde Posten, eller
civile Löntagares, 47,633^ Tunnor, har Staten
dock för de år, som Säden gäller mera,
ersättning uti uppbärande högre belopp
å lika Tunnetal, men för Militaire-Lönerne
gifver ingen Säd-tillgång; likväl får Staten
om ej ett sådant bestämmande afRiksMarkegången
kommer att ega rum, vidkännas
äfven för de sednare 42»®i5 Tunnor
den förhöjning i penningar, som ett eller
flere års möjligen högre pris å Säden i Ian
-
364 Stats- Utskottets Betänkanden.
det utöfver Minimum 6 R:dr verkar, och
hvilket någon gång kan medföra nog dryg
utgift utöfver livad man nu påräknar."
Uti hvilket anförande Herr Lagmannen
Norceus förklarade sig till alla delar instämma.
Herr Borgmästaren Ekstrand åberopade
hvad han förut i ämnet till Protocollet
den i3 i denna månad yttrat.
Och skulle desse Herrar Ledamöters
särskillda tankar uppå begäran åtfölja det
afgående utlåtandet till de Resp. RiksStånden.
År och Dag som ofvan.
Ex Protocollo
J. C. Lorich.
N:o 62.
Ankom den a5 Mars i8a3.
Utlåtande, i anledning af Riksdags
- Fullmågtigen Anders
Anderssons, från Skaraborgslän,
Memorial, om inköp af
Boställe åt Domhafvanden uti
Åre, Barne, Wiste och Kållands
Håraders Domsaga.
Jlederv. Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet
remitterat ett af Riksdags-Fullmäg
-
Stcits-Utskottets Bétänkanden. 365
tigen Anders Andersson från Skaraborgs
Län afgifvet Memorial, deruti lian anfört,
att Kållands, Barne, Åre och Wiste Häraders
Domsaga af nämnde Län, ehuru för
Domhafvanden en bland de mest besvärliga
i hela Riket, i anseende till de många
Urtima Ting och andra lönlöse förrättningar,
som der förekomma, saknar Boställe
till förbättrande af dess Domhafvandes lönevilkor;
och då, inom Domsagan funnes
åtskillige till indragne Boställen vid Adelsfane
Regementet, har Riksdags-Fullinägtigen
trott, att ett sådant utan betydlig förlust
för Kronan, skulle kunna till Häradshöfdinge-Boställe
varda anslaget, samt derföre
hemställt, att Riksens Ständer ville
Kongl. Maj:t i underdånighet uppdraga rättigheten,
att om verkställigheten deraf förordna;
hvarjemte någre Ledamöter af Bonde-Ståndet
yi’kat enahanda för Häradshöfdingarne
i deras hemorter, hvilka äfven
saknade Boställen; hvaremot andre yttrat,
att som Staten icke tål någon minskning i
sine inkomster, den tillgifvenhet för Domaren,
som syntes ligga till grund för Motionen
, kunde på det sätt ådagaläggas, att
Innevånarne i Domsagan inköpte något hemman
till Boställe, såsom i Blekinge tillgått,
der Häradshöfdingarne äfven varit i saknad
af Boställen, men sådane blifvit afHäradsboerne
inköpte.
Uppå, vid sista Riksdag väckta, Motioner,
hos Riks-Stånden, öm förbättrade
366 Stats-Utskottets Betänkan deri.
aflöningsvilkor för Häradshöfdingarne i allmänhet,
hvaröfver Stats-Utskottet under den
18 Martil 1818 gemensamt med Lag-Utskottet,
afgaf yttrande förklarade Utskottet
att någon förändring eller förbättring
i Häradshöfdingarnes lönevilkor, som i
alla fall voro i ett jemförligt förhållande
med hvad Statens öfrige Ämbets- och Tjenstemän
innehade, då icke kunde i Statens
belägenhet påtänkas, utan syntes den tid
böra afvaklas, då genom indragning eller
besparing af öfverflödige syslor och löner,
tillgångar måga kunna yppas, att utan Statens
ytterligare betungande, tillvägabringa
ett annat löningssätt för Häradshöfdingarne,
om det af Riksens Ständer ansågs nödigt;
och uppå Häradshöfdingen uti Näs och Gillbergs
Härader af Wermland Nils Örtendahls
underdåniga ansökning, den Kongl.
Maj:t till Stats-Utskottet i Nåder öfverlemnat,
att antingen något tjenligt hemman
måtte inlösas till Boställe för honom , eller
ock lönförhöjning honom beviljas, emedan
han, såsom blott innehafvande R:drs
lön, men icke något Boställe, vore otillräckligt
lönad för egen utkomst och skrifvares
underhållande, yttrade Riksens Ständer
uti underdånig skrifvelse d. g Maji 1818,
till svar å den Nådiga Remissen, att då
vid 1815 års Riksdag, Riksens Ständer beviljade
löntillökning för Civile Ämbets- och
Tjenstemän i allmänhet Riksens Ständer
funno, att ej någon med indeld lön, bostäl
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 367
le, löningsjord eller ränta försedd löntagare,
skulle af samma tillökning blifva delngtig,
hvarföre och emedan HäradshÖfdingarne
i allmänhet åtnjuta någondera af berörde
lönförmåner och dessutom uppbära
expeditionslösen, som år 1812 förhöjdes
med 5o proCent, desse Ämbetsmän icke
upplogos till förhöjning å sine löner, på
hvilken grund och med afseende på Statens
förlägenhet, som icke medgålve nja utgifter
till förbättring i Häradshöfdingarnes
lönevillkor, Riksens Ständer funno sig icke
kunna bifalla hvad Häradshöfdingen Örtendahl
sökt.
Dessa af Riksens Ständer vid 1815 och
1818 årens Riksdagar anförde skäl, hvarföre
hvarken lönförhöjning blifvit Häradshöfdingarne
i allmänhet beviljad, eller Boställen
anslagne åt dem, som deraf äro i
saknad, finnas icke mindre nu, än då gällande,
enär Civile Ämbets- och Tjenstmanna
Staterna ej ännu undergått någon till besparing
ledande förändring, och Stats-Verket
äfven nu har behof af den största sparsamhet.
Stats-Utskottet kan derföre icke
tillstyrka bifall dertill, att Häradshöfdingen
i Kållands, Barne, Åre och Wiste Häraders
Domsaga af Skaraborgs Län må på Statens
bekostnad med Boställe förses, heldst sådant
utan tvifvel skulle berättiga de öfrige
Haradshöfdingarne, som deraf kunna vara
i saknad, att, såsom äfven någre RiksdagsFullmägtige
yrkat, tillgodonjuta enahanda
368 Stats-Utskottets Betänkandeti
förmån; hvarjemte Utskottet bör upplysa,
att de af Anders Juder sson, såsom från Adelsfane-Regementet
indragne uppgifne Boställen,
af hvilka han föreslagit, att någotdera måtte
till Häradshöfdinge Boställe användas,
äro, likasom alle öfrige Indelningar och Boställen
vid berörde Regemente, bestämda
att, i mån af ledighet, ingå och användas
för Invalid-fondens räkning, och således
icke eller äro till det uppgifne ändamålet
disponible. Detta varder Riksens Höglofl.
Ständers bepröfvande vördsamligen underställdt.
Stockholm d. 21 Martii 1823.
N:0 63.
Ankom den 25 Mars 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Riksdagsmannen Pehr Bengtssons
från Halland underdåniga
ansökning om Tulltåckts
upphörande af den Ved som
införes till Halmstad.
Sedan vid sista Urtima Riksdag Riksens
Ständer i anledning af derom väckt Motion
beslutit att den så kallade Tullveds-Intraden
som uttogs in natura då Ved till försälj-.
Stats- Utskottets Betänkanden. 369
säljning infördes uti en del Fästnings- och
Garnizons-orter, skulle upphöra uti Calmar»
Carlshamn» Jönköping, Malmö, Landskrona,
Carlskrona och Christianstad, samt deremot
anslogo medel, svarande emot den derigenom
ingångne Summan; men hvad beträffade
den af Riksdags-Fullm ägtigeh Pehr
Bengtsson yrkade enahanda åtgärd, i afseende
till Tullveds-Intäckten i Staden Halmstad,
förklarade» att då denna Stad hvarken
uti Kongl. Majvts Nådiga Resolution af d. 9
Jan. 1816, om afskaffande af denna ojemna
och tryckande beskattning eller uti den förteckning,
sorn Kongl, Krigs-Collegium, på
Nådig befallning, algifvit och Kongl» Majit
till Stats-Utskottet täckts öfverlemna» att
tjena till upplysning för handläggning af
detta ärende, funnes upptagen bland de
Städer der denna uppbörd egt rum, utan
Vedtägten i Halmstad» som Pehr Bengtssson
öfverklagat, alltså skulle vära ett missbruk,
hvilket ej kunde föranleda till någre
medels anslående till ersättning vid detsainmas
afskaffande, Finnér Riksens Ständer sig
icke kunna dermed taga någon befattning;
så har Pehr Bengtsson, uti till Kongl» Majit
sedermera ingifven skrift, med anmälan af
Allmogens i orten klagan öfver denna Tulltägt,
i underdånighet anhållit, att den äfven
för Vedinförseln till Halmstad måtte
afskaffas»
4tdt Samly
2|
370 Stats-Utskottets Betånkartden•
Då Kongl. Maj:t till Kongl. Krigs Collega
underdåniga utlåtande remitterat berörde
underdåniga Ansökning, har välbemäldte
Kongl. Collegium hört Landshöfdingen
i Hallands Län, som, efter infordrat
utlåtande från Magistraten anfört: Att
Tulltägten af den till Halmstad inkommande
Ved vore af så urminnes häfd, att ingen
Författning kunde uppgifvas, då den
tillkommit och att denna Tull ved senast
blifvit Staden försäkrad uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref till Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Contoiret af d. 8 Oct. 1783
och uppbäres med en stock af hvarje lass;
att deraf hvar Söknedag i 7 vintermånader,
3:ne stockar levereras till Kronohäcktet på
Halmstads Slott, hvilket vid de årstider,
då väglaget hindrar transporten, ofta Öfverstiger
Tullinkomsten samt att det ehuru
obetydliga öfverskottet, såsom en Stadens
inkomst, livart 3:dje år på offentlig Auction
till den mestbjudande upplåtes och under
närvarande arrendetid har uppgått till en
behållning för Staden af 55 R:dr 13:co,
hvilken Kongl. Majrt i Nåder faststäldt till
Magistratens löner, jemte Stadens publika
Byggnaders underhåll, i anseende hvartill
och i fall denna inkomst skulle upphöra,
Landshöfdingen förmente Staden berättigad
att få tillgodo beräkna en motsvarande ersättning,
för att icke sakna någon af dess
påräknade intrader, hvilka tillsammanstagne,
i Stadens närvarande förlägenhet för
Stats-Utskottets Betänkandetu $71
bestridandet äf dess allmänna behof* vörö
oundgänglige* äfvensom Kongh Maj:t och
Kröilail syntes böra vidkännas deil hittills
okände Utgift för bränsle till Länets häkte»
Kongh Krigs-Collegiuin * som förmält
Sig icke egt kännedom om denna Tullveds
Uppbörd* hvilken ej tillhört dess befattning*
Ilar för dess del i underdånighet anmält,
ätt då Koilgh Majit* enligt Kådig Skrifvelse
di g Järn i8iö* funitit Tullveds erläggande
i Städertie* der Garnisonen äro förlagde*
mindre lämplig Och missbruk Underkastad*
Samt såsom en tryckande och ojemn be*
skattning borde äfskäffas* Och sådant till
Riksens Ständer Vid sista Urtima Riksdagen
ofverlemhat* soin i stället å Riks-Stäteii aiislagit
medel till inköp äf Ved för Fäst*
ilings* och Garnizöiis*orter* der eh sådan
Tullveds-Iiikömst egt rum* KöilgL Colle*
gium ansåg sig böra i underdånighet hem*
ställa* huruvida eli dylik Tull veds-In täckt
i de Städer* som af delilia förmån fått sig
begagna* tillika skall upphöra* då likväl
Kronan årligen borde bekosta deli Vedbrand*
Som till Länshäktet i Halmstad erfordras* och
ätt i öfrigt Staden Halmstad synteS med
stod af åberopade Kongh Maj:ts Kådiga Bref*
di 8 Octi 1783, böra förunnas eli billig ersättning
för förlusteii af deii till 55 R:dr
Uppgifne Inkomsten af berörde Tullvedsa
intägt*
37a Stats-Utskottets Betänkandcn.
Sedan Kongl. Kammar-Collegium och’
Kongl. Stats-Contoiret, på Nådig befallning,
i frågan afgifvit underdånigt utlåtande, d.
s5 Au g. 18x9 och yttrat, att enär vid sista
Riksdag någre medel icke blifvit af Riksens
Ständer anslagne, till bestridande af de omkostnader
och ersättningar Kronan, genom
upphäfvande af Tullveds-Intägten i Halmstad,
skulle komma att vidkännas, kunde
iirdragning deraf då icke ske, utan borde
den fortfara intill nästa Riksdag, då frågan
kunde genom Nådig Proposition till Riksens
Ständers Stats-Utskott öfverlemnas,
för att nödige medel till ersättning för denna
indragning anslå, och till undanrödjande
af hinder för denna Tullveds-Intägts
upphäfvande, Landshöfdingen i Hallands
Län i Nåder anbefallas tillse, att samma
Intägt icke blefve vidare utarrenderad när
det då gällande Contractet derom upphörde;
Så har Kongl. Maj:t, som vid pröfningen
af detta mål, till alla delar i Nåder bifallit
hvad Kongl. Kammar-Collegium och Kongl.
Stats-Contoiret derutinnan i underdånighet
hemställt, af sådan anledning uti Remiss,
daterad d. 18 sistl. Januarii, detsamma till
Stats-Utskottet i Nåder öfverlemnat.
Af dessa Handlingar, har Stats-Utskottet
inhemtat, att Staden Halmstad eger en lika
rättighet till Tulltägt af den Ved allmogen
dit införer, som Städerne Jönköping, Christianstad,
Landskrona, Carlskrona, Calmar,
Stats-Utskottets Betänkanden. Z7Z
Carlshamn och Malmö innehaft, men Riksens
Ständer vid sista Urtima Riksdagen, i följd
af Kongl. Majrts Nådiga förklarande, uti Resolution
af den f):de Jan. 1816, funnit böra
såsom en ojemn och besvärlig tunga för Allmogen
afskaifas samt i ersättning för denVedIntrad,
som Fästnings- och Garnizons-orterna
härigenom frångick, anslagit nödige medel;
och då Utskottet anser lika skäl, i afseende
på Tullveds-Intägten i Halmstad sig
förete till dess upphäfvande, som föranledde
Riksens Ständer vid sista Riksdag, att i
underdånighet anhålla om inställande deraf i
de öfrige Städer, der sådan Tull,tägt egt
mm, hemställer Utskottet, om icke Riksens
Höglofl. Ständer skulle finna, att denna Tullveds-Uppbörd
i Staden Halmstad må med
nästa års början upphöra, samt underdånig
anhållan om verkställigheten deraf hos
Kongl. Maj;t göras; men enär Staden icke
synes kunna billigtvis, utan motsvarande ersättning,
frånkännas en inkomst, som från
urminnes tider egt rum och uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref till Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Contoiret af d. 8 Oct. 1788
blifvit erkändt för en Stadens tillhörighet,
lärer Stats-Utskottet tillåtas att, vid Regleringen
af Riks-Statens 8;de Hufvud-Tittel,
uppföra en emot den af Tullveds-Uppbörden
influtne och på de sednare tider erhållne
högsta frivillige anbud grundad Arrendeafgift
svarande Summa, eller 55 R:dr årligen,
för att Staden Halmstad i ersättning
$74 Stats- Utskottets Betiiukandeiu
tillflyta; äfvensom att taga i beräkning vid
anslaget för Fångars underhåll och vård,
det behof af Ved för Kronohäktet i Halm-*
stad, som genom upphäfva nde af denna.
T ull veds Jntägt uppkommer»
Hvilket allt hemställes till Riksena
Höglod, Ständers ompröfvande.
Slockholm den ar Marlii 1823»
N:0 64,
Aijkow, den, 2.5Mars, r8?3,»
Utlåtande, i anledning af Riks-*
dags-Fullmågtigen Anders Danielssons
Motion, om Tryckning
af Landshöfdingarnes
Fem-årg Berättelser
JJedervärda
Bonde-Ståndet bär till Stats-»
Utskottet remitterat Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielssons Motion, att som säkraste
grunden för nödig kunskap både i statistiskt
och oeconomiskt afseende, om ställ-*
ningen oell förhållandet i landet otvifvelaktigt
borde hemtas från Landshöfdingarnes
Fem-års Berättelser, hvilka, vid slutet af
sistlidet år, blifvit till Kongl* Maj:t i underdånighet
insände; och Kongl» Maj:t uti Dess
Egen Nådiga Berättelse, om hvad i Rikets.
Styrelse sedan sista Riksdag sig tilldragit,
täckts försäkra, att berörde Fem-års Berättelser
för Rikets nu församlade Ständer
blifva att tillgå, Stats-Utskottet måtte anmodas,
att så snart Kongl. Maj:t behagar
Stats-Utskottets Betänkanden. 3^5
meddela Riks-Stånden ifrågavarande Handlingar,
genast foga anstalt, att de samma
varda lill trycket befordrade, dertill kostnaden
syntes böra godtgöras af de till Riksdagsomkostnader
anslagne medel.
I anledning bäraf får Stats-Utskottet
vördsamt meddela, att som, enligt hvad
till Utskottets kunskap kommit, Kongl Majit
i Nåder låtit föranstalta, att Landshöfdingarnes
så kallade Fem-års Berättelser varda
tryckte, innan de till Riks-Stånden aflemnas
och en del af denna tryckning redan
lärer vara verkstäld, synes ingen åtgärd,
i följd af den gjorda Motionen, återstå
sedan på sådant sätt det dermed åsyftade
ändamålet vinnes.
Stockholm den 21 Martii 1823.
NiO 65.
Antom dea a5 Mars i8a3.
Utlåtande,! anledning af gjorde
anmärkningar vid StatsUtskottets
Betänkande öfver
Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
uppå Kyrko-Rådets i Calmar
underdåniga ansökning, om
Medels anslående för Reparation
af Kyrkobyggnaden derstädes
G
enom Protocolls-Utdrag af den 1 i denna
månad, har Iiögv.Preste-Ståndet till Stats
-
376 Stats- Utskottets Betänkanden.
Utskottet återremitterat den af Kongl. Majrt i
Nåder till Utskottet öfverlemnade fråga, om
Medels anslående» för att kunna verkställa
den reparation å Domkyrkan i Calmar» som
skall vara af högsta nödvändighet; och hafva
några Ledamöter yrkat att, i anseende till
angelägenheten af den ifrågastäUde reparationen»
så framt denna märkvärdiga byggnad
skall kunna bibehållas, Stats-Ver ket
måtte dertill' bestå kostnaden och, såsom
en Ledamot yrkat, den genom Utmarksdel
n ingar ne på Öland besparde Spannmål
anslås att af Domkyrko-Rådct i Calmar på
6 eller 8 år för detta ändamål användas.
Till svai' härå får Stats-Utskottet åberopa
dess, i detta ämne, den 22 nästlidns
Februasii afgifne yttrande» och då Utskottet
deruti, bland annat, anfört, att StatsVerkets
knappa tillgångar icke medgåfvo, att
deraf använda någre medel för ifrågavarande
ändamål, lärer sådant innefatta tillräckligt
svar på det gjorda förslaget, att använda
härtill den, genom Utmarksdelningarne
på Öland, Kronan tillflytande Spannmål»
såsom utgörande en tillgång, hvilken vid
förhanden varande Statsreglering behöfver
påräknas för förefallande oundgänglige behof.
— För öfrigt får Utskottet vördsamt
anmäla, att dess omförmälda Utlåtande blifvit
bifallet af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 5 i denna månad, samt af Vällofl.
Borgare-Ståndet och Hederv. Bonde
-
StaLs-Ut skottets Betänhanden. 377
Ståndet den 28 förlidne Februarii, hvarigenom
ärendet alltså, likmätigt 69 §. i Regerings-Formen,
är afgjordt.
Stockholm den 21 Martii 1823.
Utlåtande, I anledning af RiRsdags-Fullmågtigen
Longbergs
Memorial, om Äng-Fartygs
Byggande på allmän bekostnad,
till förskaffande af Bätsmans-Commenderingar.
Bonde‘-Ståndet till Stats-Utskottet remitterat
ett, af Riksdags-Fullmägtigen Johan Longberg
från Gestrikland, afgifvet Memorial,
deruti han anmält, att Norrlands Rote-Båtsmän
årligen commenderas till tjenstgöring
i Stockholm och måste då från sine Rotar
i Wester-Norrlands och Gefleborgs Län,
samt en del af Upland och Roslagen transporteras
med Kronoskjuts fram och åter;
och då kostnaden vore betydlig, så att den,
oberäknad Befälets och Gemenskapernes aflöning,
endast inom Gefleborgs Län under
fem år uppgått blott för Skjutslegan till
4,581 R:dr 11 sk. 9 rst. hvartill komme det
dryga besvär som Allmogen måste vidkän
-
N:0 66.
Ankom d. a5 Mars i8a3.
denna månad har Hederv.
378 Stats-Utskottets Betänhanden.
nas, ej blott medelst utgörande af Kronoskjutsen,
utan ock för inqvartering och förplägning,
hvilket allt betalas efter Taxa och
således icke på långt när till fulla värdet
godtgores. Till afhjelpande af desse olägenheter
har Riksdags-Fuilmägtigen Longberg,
föreslagit, att Båtsmans-Commenderingarne
kunde transporteras på Ångfartyg,, som
skulle byggas på Kronans bekostnad, derföre
Allmogen,, sorn nu vidkännes Skjutsnings-och
Inqvarteringshesväret, borde med
en fjerdedel ersätta Fartygets inköps-summa,
emot 2a års befrielse från nämnde besvär;
och hafva åtskillige bland Bonde-Ståndets
Ledamöter u.ti Motionen instämt, hvaremot
andra ansett den föreslagna inrättningen
icke för ändamålet, lämplig.
Häröfver har Stats- Utskottet skolat
vördsamt meddela det yttrande,, att den
af Riksdags-Fuilmägtigen Longberg föreslagne
utväg, att från Wester-Norrlands och
Gefleborgs Län på Ångfartyg transportera,
de ärlige Båtsmans-Commenderingarne till
Stockholm och derifrån åter till hemorten,
synes mindre lämplig och troligen, såsom
någre Ledamöter inom Bonde-Stånclet jemväl
yttrat, overkställbar, enär BåtsmausCommenderingarne
vanligen afgå till Stockholm
vid vårens början och derifrån till
hemorten återvända först i November månad,
vid hvilka tider Bottniska Viken och
Skärgården ofta äro belagde med is, eller
-
Stats-» Utskottets Jletänkandcn,
ock sjögången gör begagnandet af Ångfartyg
i detta farvatten, om ej omöjlig, åtminstone
ganska svår; hvarföre och då Allmogen
för Kronoskjntsningen njuter en i
sednare tider betydligen förhöjd skjutslega,
samt Commenderingens förplägning ersättes
elter Taxor, som årligen upprättas och
grunda sig på Markegångspriset, Stats-Utskottet
finnér det af Riksdags-Fullmägtigezr
Longberg föreslagne sätt för Båtsmans-Commenderingars
transporterande, icke kunna
tillstyrkas; men som Utskottet erinrat sig
att, i anledning af Riksens Ständers underdåniga
framställning, vid sista Riksdag,
Kongl, Majtt genom Nådigt Bref af den i
Junii 1820,hvarom Kongl, Krigs-Collegium
aflåtit Circulaire den 10 Augusti samma år,
förordnat att transporter af Kronans effecter
skola, så vidt sådant låter sig göra, verkställas
sjövägen, och Allmogen derigenom
vinna lättnad uti det tryckande Skjutsningshesväret,
tror Utskottet sig böra föreslå,
det Riksens Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att ett sådant stadgande
jemväl mätte i Nåder meddelas för så
väl Landt- som Sjö-Trouppers transporterande,
att till ofelbar efterrättelse iakttagas,
så ofta det med Kronans tjenst är
förenligt och kan åstadkommas.
Detta hemställes vördsamt till Riksens,
Höglofh Ständers pröfning.
Stockholm den 21 Martu iSaS,
38o Ståts-Utskottets Betänkanden.
N:0 67.
Ankom den a5 Mars i8a3..
Utlåtande ofver gjorde anmårlcningar
vid Utskottets Betånkande
i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition, angående
de så kallade Schlegelske
Kåpegodsen i Halland.
Sedan Stats-Utskottet under dea 22- nästlid
ne Februarii atgifvit yttrande , i anledning
af Kongl.. Maj:ts Nådiga Proposition,,,
angående de så kallade Schlege/ske Köpegodsen
i Halland och på anförde skäl tillstyrkt,
att, såsom Kongl. Majit i Nåder föreslagit,
ali fråga om inlösen af desse Gods.,
på grund af Kronans rätt dertill, måtte nu
och för alltid förfalla och innehafvarne deraf
i sin egande och besittnings-rätt åtnjuta
lika trygghet, sorn på ali annan jord i Riket;
så har Hederv. Bonde-StåncLet, genom
Protocolls-uldrag af den 28 nästlidne Februarii,
återremitterat frågan till Stats-Utskottet,
med de dervid gjorde anmärkningar.
Desse anmärkningar åsyfta den förändring
i Utskottets förslag, att enär Lösningsrätten
icke ansågs förmånlig för Staten
och således icke borde för Stats-Verkets
räkning begagnas, den kunde öfverlemnas
åt Åboerne och att den rätt deni 1.14
§. Regeringsform är, förvarad blifvit igenom
det tillstyrkte beslutet förnärmad; men som
Stat s-Vt skottets Betänkanden. 381
deremot Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition
innehåller, att Åboerne afsagt sig deras
förut gjorde begäran, om den förmån att få
begagna denna Lösningsrätt, har Utskottet
så väl i grund häraf, som på de skäl Utlåtandet
för öfrigt innehåller, ej egt anledning
att tillstyrka en sådan öfverlåtelse,
hvilken saknar allt stöd af åberopade 114-  i Regerings-Formen, som till denna fråga
icke är tillämplig; och får Utskottet derjemte
anmäla, att de 3:ne öfrige Riks-Stånden
bifallit berörde Utlåtande, nemligen
Höglofl. Ridderskapet oell Adeln, den 5:te
och H ög v. Preste-Ståndet den i i denna
Månad samt Vällofl. Borgare-Ståndet den 28
nästlidne Februarii, hvarigenom ärendet alltså,
likmätigt 69 §, i Regerings-Formen, är
afgjordt. Stockholm den 21 Martu i8a3.
N:0 68.
Ankom d. 25 Mars i8s3.
Utlåtande, i anledning af en hos
Hederv. Bonde-Ståndet gjord
anmärkning vid Stats-Utskottets
d. 14 sistl. Februarii afgifne
yttrande, angående den
inom Hederv. Bonde-Ståndet
våckte fråga, om publike
Byggnaders upplåtande, till
Sessionsrum för de 3 ofrälse
Stånden samt för Riksens
Högh Stånders Utskott, m. m.
38a Stats* Ut skottets Betänkanden.
Enligt frän TI edem Bolide-Ståndet ankommet
Prötocolls-Utdrag, af d» i sisth Martn,
liar Stats-Utskottets utlåtande, hvarigenom
Utskottet, af anförde orsaker, förklarat)det
tidell icke vore inne» att öfver den Väckta
frågail meddela hufvudsakligt yttrande, blifvit
från Hederv» Bonde-Ståndet återremitteradt
med anmärkning! alt Bohde-Ståndet,
utan behof af ny remiss, afvaktar Utskottets
bestämda utlåtande, sedan de hinder
upphört, hvilka för pröfliingeli af ärendet
nu legat 1 vägen»
Ståts-Utskottet, som af sitt förut fattade
Uppskofs-Beslut icke anser sig hilidradt,
att denna fråga åter företaga, sedan de omständigheter
inträffat, hvilka bordt pröfliingen
deraf föregå, får lin endast tillkännagifva,
att Betänkandet är vordet bifallet af
Höglofh Ridderskapet och Adelil d» 6 Märtii,
af' Högv» Preste-Ståndet d» 1 Martii och af
Vällofh Borgare-Ståndet, d» 6 Martil»
Stockholm den 24 Martil 1823»
N:o 6g.
Ånkoin deri i April iSa3»
Utlåtande, i anledning afHeri?
P» Lindqvists Memorial, om
Anslag af Stats-Medlen till
Hamnbyggnad vid Jönköping.
Stats*Utskottets Betänkandeti, 383
XJti Memorial, det Vällofh Borgare-Ståndet
till Stats-UIskottet remitterat, har Riksdags-Fullmägtigen
för Jönköpings Stad, H:r
P. Lindqvist; anfört, huruledes, genom Götha
Canal linies öppnande emellan Sjöarne
Wenern och Wettern, stora fördelar tillskyndas
Jönköping, medelst de underlättade
Yaru-transporterne, meli hvilket 1 ännu
Betydligare förhållande Verkade för nästgränsande
orters Possessionaten Bruksegare
och Allmoge, hvars effecter skola vinna
en skyndsammare och med mindre
kostnad förenad afsättning på aflä‘gsnare orter;
och då, för fullkomnande af Sjöfarten
på Wettern, vid hvars vik Jönköping är
Belägen, ansets nödvändigt, att vid Staden
anlägga en säker och Beqväm hamn för
Fartyg af den drägtighet, som genom Götha
Canal kunna komma att segla i dessa farvatten,
dertill, enligt den undersökning
Herr Stats-Rådet m. m. Grefve von Platen j
i anledning utaf dertill af Kongl. Maj:t i
Nåder erhållet uppdrag, låtit anställa, skall
erfordras en kostnad af 27,317 R:dr B:co,
hvars utgörande för Stadens Innevånare vore
en omöjlighet; meii angelägenheten och nyttan
af Hamnanläggningen vore väsendtlig, ej
Blott för enskildte, utan afvell för Kronan ,
som uti Jönköping eger Betydliga förråder af
Gevärs-, Utrednings- och Munderings-Persedlar,
och hvars Förrådshus äro anlagde
å ena sidan af der nuvarande hamn, samt
384 Stats-Utskottcts Betänkanden.
i följd deraf städse med Staden skall deltagit
till lika andel och beräkning uti Hamnens
och Brons underhåll; har RiksdagsFullmägtigen
anhållit, att Riksens Höglofl.
Ständer måtte bevilja årligt anslag af Statsmedlen
tili denna Hamnbyggnad, dertill
Stadens Innevånare skulle vara villige att
i någon mån bidraga.
Uti Memorialet är medgifvet, att så väl
Jönköpings Stads Innevånare, som kringliggande
orters Possessionater, Bruksegare
och Allmoge njuta stora fördelar af Götha
Canal-Liniens öppnande emellan Sjöarne
Wenern och Wettern, men att följden af
denna utvidgade Sjöfart äfven vore behofvet,
af en säker och beqväm Hamn för Fartyg
af den drägtighet, som genom Götha
Canal kunna komma att segla i Wettern.
Dessa orters Innevånare njuta således redan
förmåner af de uppoffringar, Staten för
Götha Canals anläggning måst vidkännas,
som icke delas af de ifrån denna Canal aflägsnare
Provincerne, och hvarifrån de icke
böra hemta anledning, att af Staten fordra
ytterligare understöd, för anläggningar, deraf
de enskildt draga nyttan; ty för det
mindre betydliga förråd Kronan eger i Jönköping,
synes Hamnbyggnaden icke mera
nu, än förr, vara af nöden. Cm ifrågaställde
Hamnbyggnad är af den stora nytta,
som Riksdags-Fullmägtigen uppgifvit,
lärer
Stats-Utskottets Betunkanden. 385
lärer det således skäligen kunna väntas, att
kostnaden bestrides af dera, som densamma
vilja begagna, och då Staden erbjudit
sig att i sin mån dertill bidraga, bör man
ej tvifla, att omkringliggande orters Innevånare,
hvilka transportera sina effecter till
Jönköping, skola uti kostnaden deltaga, på
sätt som skett uti flere andre Städer, hvilka
af angränsande Bergslager biträdas, att
anlägga och underhålla Hamnar till gemensamt
begagnande. På dessa skäl kan StatsUtskottet
icke tillstyrka, att till denna
Hamnbyggnad något bidrag må af StatsVerkets
knappa tillgångar beviljas.
Hvilket till Riksens Höglofl. Ständers
beprofvande vördsamligen hemställes, och
varda några Ledamöters härvid yttrade
särskilda tankar, på begäran, bilagde.
Stockholm den 24 Mardi 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos Riksens Högloft. Stånders
Stats-Utskott, vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den
24 Martii 1823.
bordet lagde fråga, om anslag af medel
till anläggande af en hamn vid Jönköping,
nu till afgörande förekom, yttrade Herr
sistlidne Sessions-dag på
\-.de
386 Stats- Utskottets Betänkanden
Commerce-Rådet Santesson: ”För ej många
dagar sedan har jag yttrat mig uti en dylik
fråga, angående bidrag till Hamnbyggnad
vid Lidköping, jag kan så mycket mindre
vara stillatigande i frågan om ett sådant,
för en vida betydligare, följakteligen
dyrare, hamnbyggnad vid Jönköping, från
hvilken punkt alla Landsorter Söder om
Yettern få cornmunication med och nytta
af den öppnade Sjöfarten emellan denna
sjö, samt Venern och Vesterhafvet, äfvensom
med den, som snart skall öppnas igenom
Boren och Roxen till Östersjön.
Jönköpings Stad lärer ej underlåta att
i sin mån härtill bidraga, men då det ostridigt
är i vida större Scala, som den omgifvande
Landsorten behöfver och drar fördel
af ifrågavarande anstalt, än den efter
hvilken Jönköpings Stads enskilda förmån
häraf kan beräknas, så måtte det ock vara
en sak af mera allmän än enskild art; och
således äfven fordra allmänt afseende.
Om några allmänna bidrag förtjena afseende
hos, och omfattande af Riksens Ständer,
så måtte det vara de, som utan deras
afsedda ändamål, productionens lättande
och med detsamma ökande, redan under
det de användas: i sig sjelfva äro productiva,
det äro desse Byggnader af Canaler,
Hamnar, Vägar o. s. v. och denna productiva
natur består ej blott deruti, att de
sprida penningar för användt arbete, rudimaterie!'
och producter, utan ock uti den
Stats-Utskottets Betänkanden.
lika vigtiga omständighet, att de sprida arbets-förmåga,
skicklighet, kunskap och öfning,
samt kännedom af arbets-methoder
och redskap, hvilka annars ej på långliga
tider skulle förvärfvas. Så bedömmas och
behandlas dylika företag i delander, hvilka
alltid komma alt nämnas såsom eftersyn,
och hvilkas kraft först derigenom blifvit
utvecklad, och så måste de äfven i Sverige
bedömmas, ty, hvad vi egentligen öfverklaga,
är brist på afsättning för producter
och effecter, samt saknad arbets-förtjenst.
Dessa kunna ej kraftigare uppmuntras
än igenom inrättningar, sorn lätta Transporter
och öppna Communicationer, till alla
Landsorter, för alla sbigs varor; Sveriges
Konung och Ständer hafva dock ådagalagt
sådan öfvertygelse, med de kraftiga åtgärder
och allmänna bidrag för dessa ändamål
, under vår tid, men i synnerhet dessa
sista 8 åren, dertill lemnats. Men det hörer
lill fullbordandet af dem, att ock göra
fördelarne deraf för omliggande orterna åtkomliga,
och i sådan egenskap är den ifrågavarande
Jönköpings Hamnbyggnad, framför
de fleste andre, en sak af största vigt
för Jönköpings, Södra delen af Skaraborgs
samt Kronobergs Läns exporter,
äfvensom för andra Provincers afsättning
dit af hvad nämnde Län behöfva. Att flere
Svenska orter ensamma bekostat deras Hamninrättningar,
som Utskottet säger, må jag
bekänna mig ej veta, men vågar tro mot
-
388 Stats- Utskottets Betänkanden.
satsen; erkändt och gifvet är i alla fall, att
till flere om ej alla vigtigare Hamnbj/ggnader,
allmänna bidrag blifvit lemnade. Men,
jag blir, allt detta oagtadt,dock af densamma
öfver ty gelsen, som jag yttrade i frågan
om Lidköpings Hamn, att Höglo!!. Statsutskottet
ej för närvarande kan göra annat
än, med erkännande af vigten af sådane arbeten,
förklara, det en speciell granskning
och bedömande utaf olika nyttan af, och behofvet
för hvarje sådan särskild Casus ej
ligger inom Stats-Utskottets Verkningskrets,
utan att, om Utskottet linner sig, uti den
slutliga Stats- och Finance-Regleringen, kunna
anslå något för dylika företags understödjande,
ett generelt anslag derföre skall
göras, med öfverlemnande åt Kongl. Maj:t
att vidare bestämma vigten af hvarje särskildt
sådant allmänt behof, likasom beloppet
ocb villkoren för det allmänna bidrag
som dertill kan af sådant anslag lemnäs.
Ocb för detta tillstyrkande har jag fått
en ökad anledning af Högh Utskottets behandling
utaf frågan om Halmstads Hamn,
hvilken fråga i min tanke har den aldranärmaste
likhet med den om Lidköpings
Hamn, utan att densamma för omliggande
ort har sådan vigt, som Lidköpings eller
Jönköpings grannskap bestämdt fästa vid
anläggningarne der.”
Hvarjemte Herr Prosten Doctor Almqvist
anförde:
Stals-Utskottets Betänkanden. 389
”Min mening är icke, att Högl. Utskottet
skall bifalla Motionairens önskan i bela
sin vidd. Jag respecterar den princip Högl.
Utskottet synes hafva fattat: att spara allt
hvad sparas kan. Jag delar fullkomligt
samma åsigt i anseende till Stats-Verkets
knappa tillgångar, likväl önskade jag, att
denna sparsamhet icke må sträckas derhän,
att lemna äfven de billigaste framställningar
utan uppmärksamhet. Här är fråga ,
om en Hamnanläggning, hvilken i synnerhet
sedan Canalen blifvit öppnad emellan
Vettern och Veneri!, är af högsta vigt och
angelägenhet; så väl för Staden Jönköping,
som för Tabergs Bergslag och hela Landsorten
deromkring. Kostnaden dertill är så
betydlig, att den enskilde förmågan är otillräcklig
att kunna d,en tillvägabringa. Mig
synes det vara lika obilligt, å ena sidan,
att belasta staten med hela kostnaden —
å andra sidan att lemna det enskildta bemödandet
utan allt biträde. Jag hemställer
derföre, om icke Högl. Utskottet skulle
täckas vidtaga den utväg, sorn förut vid
några tillfällen blifvit nyttjad, och om jag
mins rätt äfven vid fråga om uppmuddring
af Hamnen vid Landskrona, att nemi. tillstyrka
Rikets Högl. Ständer gå in med en
underdånig skrifvelse tili Kongl. Maj:t och
begära, att närmare undersökning må anställas,
dels öfver det kostnadsförslag, som
blifvit uppgjordt för Hamnbyggnaden i Jönköping,
dels öfver det bidrag som i enskildt
3g o Stats- Utskottets Betänkanden.
väg kan åstadkommas af Stadens och ortens
Innevånare, hvarefter åt Kongl. Maj:t kunde
öfverlemnas att bevilja det understöd,
som billigheten kräfver, antingen af tillgångarne
på egde Hufvudtitteln, eller af andra
medel, som blifvit ställde till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition för handelns och
näringarnes lifvande.
Hvad en värd Ledamot, Professor Fröberga
anmärkt, om de dryga kostnader Riket
fått vidkännas för Götha Canal, och
hvilka ännu mer ökades, om Staten äfven
skulle vidkännas kostnaden för alla Hamnanläggningar
omkring Venera och Yettern,
så delar jag fullkomligt Wsr? Professorns
öfvertygelse, att Götha danals anläggning
medfört för Riket högst betydliga utgifter.
Men sedan denna kostnad nu är gjord, och
sedan en del af Canalen blifvit färdig, så
bör man väl ej med förmycken noggrannhet,
afse de smärre utgifter, som erfordras
för att sätta landet i stånd att draga Partie
af de större kostnader, som åtföljt detta stora
företag.”
Det i förevarande ämne författade betänkande
upplästes nu å nyo, och blef af Utskottet
gilladt, med undantag af Herrar
Almqvist och Santesson ^ hvilka åberopade
deras här ofvan intagne yttranden, samt af
Herr Lagmannen Norceus som anförde:
Stats- Utskottets Bctänkanden. 391
”Jag kan icke förena mig uti ilet utlåtande
Stats-Utskottet nu afgifver, angående en af
Herr Borgmästaren Lindqvistsåsom Fullmägtig
för Jönköpings Stad, väckt Motion,
innefattande begäran om understöd för en
Hamnbyggnad derstädes. Mina skäl för en
annan öfvertygelse äro, att denna nya Hamn
för Segelfarten ifrån Jönköping är af högsta
nödvändighet, att, sedan genom Götha Canal
communicationen är öppnad emellan
Venern, Vettern och Vesterhafvet och äfven
efter hvad jag bör förmoda, kommer att
öppnas genom Boren och Roxen till Östersjön,
denna Hamn icke blott inskränkes till
begagnande af Jönköpings Stads innevånare
utan utsträckes till hela den Landsort,
sorn är belägen söder om Vettern; att de
nyttiga verkningarne, af Götha Canalbyggnad
egentligen böra .sökas uti utvidgade
näringsföretag; att således just uti dessa, ersättningen
bör säkrast uppsökas för den
uppoffring af allmänna medel, som denna
Canal-Inrättning åstadkommit, att ehuru utveckling
af närings-kraft icke kan uppställas
i Zifferberäkning eller bereda en gifven
afkomst, den dock uti Piikets ökade välstånd
och utvidgade styrka, på det mäst
varaktiga sätt återgäldar uppoffringen , i samma
mån som industrien icke fjettras af hinder,
som den enskilda förmågan icke nnigtar
att öfvervinna; att det skäl man ville
taga af den stora koslnad Götha Canal-byggnad
redan medfört, emot alla ytterligare
3cp Stats-Utskottets Betänkanden.
partielle bidrag, som leda till en större och
allmännare nytta af inrättningen, tvärtom
bör anses föra till en oafbruten uppmärksamhet
uppå de Landsorters förkofran, hvilka
kunna sig deraf begagna, samt att man,
långt ifrån att aflägsna eller återhålla utvecklingen
af näringskraften, på hvilket ställe
af Riket som lieldst, alltid måste ihågkomma,
att vi alla äro medlemmar i en
Stat och att det helas lycksalighet bör utgöra
föremålet för våra bemödanden. Denna
uppmärksamhet har jag ansett motionen,
om understöd för Jönköpings Hamn-byggnad,
förtjena, liksom hvarje annat dylikt
ämne, som kan åsyfta nya näringars uppkomst
och de redan inrättades förkofran. Riksens
Ständer synas mig åtminstone icke böra,
utan de mest gällande skäl och utan att
de mest ensidiga afsigter, beredt de förslag
som i sfidane ämnen uppkomma, neka att
till Kongl. Maj:t öfverlemna granskningen
af deras vigt, för att efter anställd jemförelse
emellan de flere dylika företag, som
hunna komma i fråga, bestämma huruvida
ett allmänt understöd bör bereda framgången
deraf och till hvad del enskildtes deltagande
kan finnas billigt och vara att förvänta.
Jag yrkar icke eller något nytt anslag
för meranämnde Hamnbyggnad, men
jag skulle förebrå mig, om denna fråga utrönes,
alt vara af vigt, icke blott lör en
enda Stad, utan lör en landsort, hvars
näringstillfällen kunna utvidgas, den icke i
Stats-Utskottets Betänkanden. 3g3
medborgerligt afseende skulle väcka min
uppmärksamhet, utan blott bereda ett utan
möjlig pröfning af dess verkan och af locala
omständigheter, meddeladt afslag. Jag finner
ock en olikhet uti Stats-Utskottets behandling
af denna Motion och den som blifvit
väckt, angående understöd af allmänna
medel för Hamnbyggnaden i Halmstad, och
då den sednare egenteligen att säga, blott
rörer utvidgning af en enda Stads rörelse,
utan någon öppnad Communicalion och utan
uppgifvet sammanhang med den omkringliggande
Landsorter, så ehuru jag icke vill
bestrida att äfven deråt lemnäs uppmärksamhet,
kan jag icke, endast af det skäl,
att Kissa Strömmen vid Halmstad behofver
upprensas, för att bereda Staden en säkrare
Hamn, finna, att de 100,000 R:dr örn
året, hvilka Riksens Ständer vid 1818 års
Riksdag af Bankens medel anordnade till
Kongl. Maj:ts disposition för Strömrensningarne,
mera, men väl kanske mindre, tillhöra
denna än Jönköpings Hamn, enär egentliga
föremålet för detta anslag, är af Riksens
Ständer stadgadt att vara, jemte Strömrensningar,
lättade Transporters öppnande
med hvad mera, som kan leda till en ökad
framalstring och förkofran inom hufvudnäringarnes
område. Af alla dessa skäl ledes
jag till den slutsats, att Stats-Utskottet egt
fullkomlig anledning att till Kongl. Maj:t
i underdånighet öfverlemna granskningen
af de förhållanden, hvilka kunna föranleda
till bifall elier afslag af det allmän
-
3p4 Siats-Utskottets Betänkanden.
na understöd, som blifvit sökt, samt en deraf
sammanhängande pröfning af Stadens
och den omkringliggande Landsortens enskildte
bidrag, för att derefter i Nåder bestämma,
huruvida detta företag, lika med
andra, hvilka kunna leda till en ökad production,
och vidgad industrie, hör förtjena
alt blifva biträdt utaf de medel, hvilka Riksens
Ständer till näringarnes förkofran i
allmänhet anslå och hvilkas användande
Kongl. Maj: t säkrast i Nåder bedöm mer.
Och skulle desse särskilde yttranden åtfölja
Betänkandet till Resp. Riks-Stånden.
Som åfvan.
Ex Protocollo
V. Karström.
N:Q 70.
Ankom den 1 Ajn-il i8a3.
Utlåtande , angående nödige
medels anvisande till kostnadens
bestridande för tryckning
af visse Committerades
uppgifne Förslag, till en förändrad
organisation af åtskillige
Styrelse-Verk m. m.
U ti särskildte Protocolls-Uldrag af den
21 och 25 i denna månad, hafva Högloft
Stats-Utskottets Betänkanden. 3g5
Ridderskapet och Adeln, Högv. Preste-Ståndel
och Yällofl. Borgare-Ståndet, med tillkännagifvande
af deras heslut, att de af
visse Committerade uppgifne Förslag till
en förändrad organisation af åtskillige Rikets
Styrelse-Verk, ra. m., borde, genom
särskildta Utskottets föranstaltande, till
trycket befordras, uppdragas åt Slats-Utskottet
att till trycknings-kostnadens bestridande
utse nödige medel.
Då i följd häraf Stats-Utskottet endast
tillkommer att anvisa de medel, som härtill
kunna e.fordras, får Utskottet vördsamt
föreslå, att kostnaden i och för den beslutna
tryckningen, må bestridas af de till Riksdags-kostnaden
anslagne medel, samt underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t göras,
om Nådig befallning till vederbörande, som
besörjer Riksdags-utgifternes liqviderande,
att den, enligt behörig redovisning, uppgående
trycknings-kostnaden godtgöra.
Stockholm d. 29 Martii i8a3.
3g6 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:0 71.
Ankom den 1 April 1823.
Utlåtande, i anledning af åtskillige
inom Hederv. BondeStåndet
våckte Motioner, angående
Allmogens Arbets -  skyldigheter vid sårskildte
Kongsgårdar och Boställen.
Ifrån Hederv. Bonde-Ståndet hafva, i hågan
om arbets-skyldigheten till särskildte
Kongsgårdar och Boställen, åtskillige Memorialer
och yttranden blifvit till Stats-Utskottet
remitterade, deruti yrkas, dels Allmogens
befrielse helt och hållet från utgörande,
till visse Kongsgårdar och Militiae-Boställen
af de så kallade hjelpedagsverken,
eller der sådan befrielse icke kunde erhållas,
att de dagsverksskyldige måtte lä efter
Länets Markegång lösa de dagsverken, som
af dem holde utgöras, dels ock Kongsgårds
och Boställs-innehafvares förpligtande, att,
efter enahanda hetalningsgrund, godtgöra allmogen
för de dagsverken som in natura
presteras m. m.
Delta ämne har af Stats-Utskottet blifvit
närmare undersökt och hvarvid är befunnet,
att då Bonde-Ståndet vid 1809 och
i8ro Årens Riksdag, genom dess Taleman
i underdånighet anhöll, att i anseende till
Stats-Utskottets Betänkcinden. 097
den stada och förlust, som tillskyndades
Allmogens egne Hemman och Jordbruk,
genom skyldigheten att till Kongsgårdar och
Boställen eller Löntagare med Indelning,
och stundom till Rusthåll, som ega Augmenter,
ofta på flere mils afstånd utgöra
dagsverken, de dagsverksskyldig^ Hemmans
Egare måtte i Nåder förklaras berättigade,
att med penningar efter Markegångs-Taxan
få lösa sig fria från utgörandet af sådane
dagsverken, som andre bade'rättighet att
af dem fordra; så bar Kongl. Majrt, sedan
samtlige dess Befallningshafvande hörde blifvit,
uti Nådigt Bref den 3 Dec. 18ta förklarat,
hvad först angår de indeldte RänteDagsverken,
att dermed skulle förblifva vid
hvad genom i sednare tider vidtagne författningar
blifvit om dylika Dagsverken stadgadt,
att nemi, Indelningshafvarne ega rättighet,
att af de Räntegifvare, sorn bo 2.*ne
Mil nära Ränte tåg a rens Boställe och rätta
hemvist, utfordra de Indeldte Dagsverken
in natura, för hvilka Räntegifvare», i händelse
han efter behörig kallelse de samma
försummar att utgöra, är skyldig betala
hvad de efter gångbart pris gälla; dock att
Räntetagare» icke må utan Räntegifvarens
begifvande under den brådaste Åudetiden
affordra alla Räntegifvare» åliggande dagsverken,
utan böra de utgöras på de tider,
som genom Kongl. Brefvet den 4 Fehr.
1811 blifvit utstakade.
3q<8 Stats- Utskottets Betänkanden.
Vidkommande de Krono - dagsverken,
som blifvit Kongs-Ladugårdar anslagne; så
stadgar Riksdags-beslutet af den 2 Fifaji 1810
ocb Kongl. Kungörelsen den 3 December
samma år, att sådane dagsverken vid nya
Kongs-Gårds.Arrenden icke böra till de nya
Arrendatorerne under något villkor betingas,
utan få af hemmans-egarne sjelfve lösas
ock till Kronan betalas efter årliga
Markegången; med iagttagande likväl, att
så länge några äldre Arrende-Contracter
räcka, hvarmed rättighet till slike dagsverken
är förenad, de hemmans-egare af hvilka
de utgå, icke kunna undslippa, att dem
in natura utgöra, enligt de beting, som Contracterne
innehålla.
De så kallade hjelpe-dagsverken eller
sådane dagsverken, hvilka, utom de ordinarie
Ränte-dagsverken, allmogen på vissa
orter från längre tid tillbaka haft sig ålagt
alt utgöra vid Kongs- och Hof- och Stallängars
bergning, och för hvilka dagsverken
Allmogen dels icke åtnjutit någon ersättning
dels undfått understöd eller lindring i andra
onera, såsom Knekte- och Båtsmanshåll,
dels erhållit betalning* beräknad till
några öre Silfvermynt, har Kongl. Maj:t i
Nåder ansett böra upphöra, enär de ArrendeContracter,
som om i fråga varande Lägenheter
kunde vara ingångne, tilländaginge;
dock med förbehåll, att så framt en förändrad
hushållning vid åfvanberörde Lägen
-
Stats-Utskottets Betänkande?!. 399
heter, efter de derom ingångrie ArrendeContracters
slut skulle, sedan behörig undersökning
föregått, föranleda till Kronans
behof af dylika dagsverken, Allmogen i sådan
händelse skulle vara skyldig, alt de
samma utgöra, emot en sådan betalning,
efter hvarje Läns Markegång, som för Krono-dagsverken
åtnjötes; likväl härvid till
iakttagandes, att om Allmogen för sådane
lijelpe-dagsverken njutit någon eftergift och
lindring i andre mål, antingen i anseende till
Hemmans-Räntan eller andre med hemman
följande skyldigheter och besvär, eller der
Kronan, i afseende på dessa dagsverken bestått
något understöd i spannmål, sådane
förmåner ofelbart borde upphöra, och Kronan
i dessa mål återtaga sin fulla rätt, så
snart hjelpe-dagsverken försvunnit, samt att
i händelse på något ställe bjelpe-dagsverken
skulle utfordras, som icke af början
grunda sig på Resolutioner och Författningar,
men tvärtom utan behörigt tillstånd
tillkommit, vederbörande allmoge i sådant
fall egde öppet att derifrån genast i behörig
ordning söka befrielse; men vidkommande
sådane hjelpe-dagsverken, som blifvit
anslague till Kongsgårdar och Kronolägenheter
samt vissa Militaire och Civil—
boställen, så, emedan förhållandet med
desse hjelpe-dagsverken vore mycket olika,
hvarföre något allmänt stadgande rörande
dem icke vore lämpligt, förklarade Kongl.
Majrt sig vilja, uppå vederbörandes ansök
-
4oo Stats-Utskottest Betänkcmden,
ningar och hemställanden, om befrielse från
dessa dagsverken, uti hvarje mål särskildt,
efter de dervid sig företeende skäl och omständigheter,
i Nåder utlåta och hvarvid Ämbets
och Tjenstemäns under tiden skeende befordran
till sådane Boställen, hvartill hjel—
pe-dagsverken utgått, icke komme att lägga
något hinder i vägen för pröfningen huruvida
sådane dagsverken borde upphöra;
och hvad åter angår Dagsverks-skyldigheten
till Kongsgårdar och Boställen uti Skåne,
så, och då med denna skyldighet om
ett särskildt förhållande, funne Kongl. Maj:t
i Nåder bäst, att i afseende på denna dagsverksskyldighet
borde förblifva vid de särskildte
Resolutioner och Författningar, som
derom redan vore gifne eller hädanefter
kunna gifvas.
Enär sedan vid i8i5 års Urtima Riksdag
blef yrkadt, att de så kallade Kronohjelpe-dagsverken
måtte antingen helt och
hållet afskaffas eller ock de, som dem skulle
utgöra, anses berättigade, att för hvarje
dagsverke undfå betalning efter Länets Markegång,
yttrade Riksens Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 2 Augusti, att emedan
Krono-hjelpe-dagsverken, äfven så väl
som andre Krono-dagsverken, utgöra en
särskild Kronans Hemmans-Ränta och således
innebär en Krono-hemmanen tillkommande
skyldighet, grundad på lika bestämda
före
-
Stats- Ut sko t tet i Rot finkan deli* /fot
föreskrifter, som Hemmanens öfrige onela;
ansago Riksens Ständer sig icke ega skäl
att samtycka dertill, att dessa Krono-hjelpe-dagsverken
mätte afskaffas eller betalning
derföre efter Markegång kunna erhållas,
utan borde de utgöras efter de grundel’,
som dittills i delta afseende blifvit
iakttagne; mell då möjligen den öfverklagade
dagsverks-skyldigheten å vissa ställen
skulle kunna härleda sig från genom äldre
Stadganden tillkomne onera eiler träffade
öfverenskommelse!’, hvilka icke i Jorde-Boken,
såsom Ränte-persédlar finnas upptagne,
ansago Riksens Ständer undersökning
härom i behörig ordning bora företagas på
de ställen, der någon anledning till en sådan
förmodan kunde ega rum och blefve
yrkad, i hvilket läll dagsverken af sådan
natur borde helt och hållet upphöra.
De af Riksdags-Fullmagtige nu yrkade
befrielser och förmåner hafva sålunda tillförene
utgjort föremål för Riksens Ständers
Öfverläggningar och jemväl blifvit af Kongl,
Maj: t i Nåder pröfvade samt grin ider ne för
dagg verk s-skyldighetens fortfarande utgörande
eller upphörande på ett med rättvisa
och billighet öfverensstämmande sätt närmare
bestämde. Någon rubbning eller ändring
deruti linner Stats-Utskottet sig följakteligea
ej böra tillstyrka , enär de dagsverksskyldige,
uti Kongl, Maj:ts högst berörde
4'."ile Samli ät)
402 Stats-Utskottets Bétänkanden.
Nådiga skrifvelse, ega en tillfredsställande
försäkran, att deras underdåniga ansökningar
och hemställanden om ändring eller
befrielse härutinnan uti hvarje särskildt fall
varda i Nåder pröfvade och efter dervid
sig företeende skäl och omständigheter helland
lade med rättvisa och billighet: och Utskottet
hemtar ytterligare stöd för denna
tanka af det vid detta Riksmöte inträffade
förhållande, alt Kongl. Maj:t till Riksens
Ständers afgörande i Nåder öfverlemna! den
förut i administratif väg utredda frågan öm
Allmogens i någre Härader af Skåne dagsverksskyldighet
till Flyinge och Dahlby
Kongsgårdar, uti hvilket behandlingssätt Allmogen
för sig finner en banad väg hvarpå
del mål bör sökas, dit Riksdags-Fullmägtige
med sine Motioner syftat.
Till Riksens Höglofl. Ständers närmare
bepröfvande hemställes detta vördsamligen.
Stockholm den sg Martii i8a3.
N:0 72.
Ankom den 1 April itS23.
Utlåtande, i anledning af Herr
Prosten Grapes Memorial, om
aflöning för Uppbördsskrifvare
i Norra orterne eller Löntillökning
för Länsmän, till
Kronofogdarnes biträdande i
executionsm?1'
Stats-Ut sko t tets fletänkanclen. /{o3
TPill Högv. Preste-Ståndefc har Herr Prosten
J. Grape ingifvit ett Memorial, sorn
derefter blifvit till Stats-Utskottet remitterad
t, innehållande hufvudsakligen, att då
Herr Prosten haft tillfälle Öf vertygas om
billigheten af Kronofogdarnes i Westerbottens
Län deröfver förde klagan, att de icke
medhinna i vederbörlig ordning indrifva
Krono-Restantier och Kongl. Allmänna Marga
zins-Directionens fordringar, i anseende
till Fögderiernes vidsträckta läge och executionsmålens
i sednare tider tilltagande
mängd. Herr Prosten ansett det förenligt
med omtankan för allmänt och enskildt
väl, att till Riksens Ständers öfverläggning
och beslut hemställa nödvändigheten om
åtgärders vidtagande, till beredande af göromålens
obehindrade och tillbörliga gång,
och till den ändan föreslagit, det antingen
Uppbörds-eller Fogdeskrifvare, en i hvarje
Socken af Länet, måtte med bärgelig
lön försedde, Kronofogdarne till biträde
vid Krono-Restantiers och andre skulders
bedrifvande, anställas, eller ock, hvad Herr
Prosten för denna del ansåg lämpligare,
Länsmännen med sådane Lönevilkor förses,
att de utan förluster måga kunna bestrida
Utmätningsärenderne hvar och en i sitt
District, dervid nödigt skulle blifva att föreskrifva
viss tid, inom hvilken Uppbördsskrifvaren
eller Länsmannen borde verkställa
erhållne Utmätnings-ordrcs och för med
-
4o4 Stats-Utskottets Betänkande!!.
len redovisa, eller ock förbindas till betalnings
ansvar, på det icke, såsom nu skall
tillgå, Restantier af alla slag måga balanceras
från det ena året till det andra, och
förorsaka förblandning af clt löpande och
förflutet års medel.
Stats-Utskottet har väl funnit, det Herr
Prosten Grape egt anledning till dess ifrågavarande
framställning, enär Fögderierne
i Westerbotten äro ganska vidlyftiga och
Krono-betjeningens resor i förhållande dertill
besvärliga och kostsamma; men som
ämnen af denna beskaffenhet, deruti Utskottet
saknar fullkomlig upplysning, synas
böra ankomma på derom af Landshöfdingen
i orten skeende underdånig anmälan
hos Kongl. Maj:t, som, efter sig företeende
skäl och omständigheter i Nåder lärer täckas
deruti göra den framställning till Riksens
Ständers åtgärd, hvartill förhållandet
kan finnas föranleda; så bar Stats-Utskottet
ansett sig, i d^t skick frågan nu befinncs,
icke kunna tillstyrka någon handläggning
dervid af Riksens Högloft. Ständer.
Stockholm den 29 Marlii iS23.
Stats-Utskottets Betänkanden. 4°5
N:0 73.
Ankom elen 1 April 1823.
Betänkande, angående väckt
fråga om fordelningen utaf
afgifterne till WadstenaKrigsmanshus
och Amiralitets
Krigsmanshus-Cassorne.
JJederv. Bonde-Ståndet har, genom Protocolls-Utdrag
al’ den 7 i denne månad till
Stats-Utskottets åtgärd remitterat RiksdagsFullmägtigens
från Calmare Län Per Pehrssons
Memorial, deruti föreslås; det en sådan
förklaring af Kongl. Förordningen den
23 Januarii 181 r, angående ökade afgifter
till Wadstena Krigsmanshus-Cassa, kunde
meddelas, att Amiralitets Krigsmans-Cassan
måtte få uppbära den Centonal, som i följd
deraf hör utgå af arfvoden åt AmiralitetsConstructions-
och Lots-Slaterne, äfvensom
afgifterne dels utaf Presterskapets Löner i
Blekinge Län och SödermÖre Härad i Calmare
Län, der Båtsmans-indelning finnes,
dels ock för befordringar till Rikets högsta
värdighet och till Riddare inom ÖrlogsFlottan,
samt vid köp af fast egendom,
för besittning och skattelösen af Kronohemman,
äfvensom utaf Borgare uti nämnde
Landsort med tillhörande Städer. Bifogande
Riksdags-Fullmägtigen tili närmare upplysning
Kongl. Maj:ts, under den G Martil
4o6 Stats-Utskottets Betänkanden.
1814» uppå Directionens för AmiralitelsKrigsmanshus-Cassan
underdåniga hemställan
i detta ämne, aflåtne Nådiga svar, med
förklarande, det Kongl. Majrt icke funné
skäl bifalla Directionens i särskildta puncter
gjorda underdåniga anhållan.
I anledning häraf, jemte Pehr Pehrssons
för öfrigt yttrade tanka, det nödigt
vore, att bestämda stadganden meddelas
om de inkomster, hvilka höra tillfalla hvardera
utaf ofvanuämnde Krigsmanshus-Cassor,
får Utskottet upplysa, alt genom de
Författningar, som blifvit utfärdade, rörande
dessa vid slutet af i6oo:de-ta!et inrättade
Cassör till afskedade ålderstegne elier
blesserade Krigsmäns understödjande, linnes
bestämdt, huruledes och hvilke särskildte
afgifter skola, till den ena eller andra
Cassan, ingå i och för hvarderas föremål
och omfattning, samt att de ytterligare bidrag,
som genom Kongl. Förordningen den
23 Januarii 1811 faststäldes att tillsvidare
erläggas, egentligen hade afseende på beliofvet
af högre inkomst för Wadstena Krigsmanshus-Cassa,
till underhålls utdelande åt
den i sednare tid, i större förhållande än
Sjömagten, ökade Landt-Arméen; men hvarvid
likväl, enligt 3:dje och 6:te puncterne
i högstberörde författning, Amiralitets Krigsmanhus-Cassan
förbehölls den rättighet,
sorn i följd af Kongl. Förordningen den i i
Maji 1696, jemte senare stadganden, den
-
Stats-Utskottets Betänkan den. 4°7
samma tillkommer till de ifrågavarande eller
motsvarande afgifters uppbärande af
Cassans delägare eller uti visse orter.
Vid desse förhållanden, och då nu icke
eller är fråga om någon ny eller ökad algifts
anslående, utan endast om fördelningen
emellan Cassorne af redan fastställde
inkomster, hvilken fördelning, såsom innefattande
tillämpningen af gifne Författningar
, beror på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
anser Stats-Utskottet förevarande framställning
icke föranleda till någon Riksens
Ständers åtgärd. Hvilket vördsamt lu 111-  ställes lill Riksens Ständers bepröfvande.
Slockholm den. ey Marlii 1823.
NtO 74.
Ankom ilen i April 1S23.
Utlåtande, i anledning af Herr
Prosten Elfsbergs Memorial,
om förhöjning i den Pension
Registrator!! i f. d. Kongl.
Cancellie-Coliegium Ferdin.
Berndtson af Stats-Verket innehar.
X~£err Prosten Efsberg har uti, till Ilögv.
Preste-Ståndet ingifvel och derifrån lill
Stats-Ulskollet remitleradt Memorial, hem
-
4o8 Stats~Utskottets Betänkanden.
ställt, att Registratorn i f, d. Kongl. Cancellie-Collegium
Ferd. Berndtson j som vid
detta verks upplösning fick bibehålla sin
Gancellist-Lön och sedermera äfven kom i
åtnjutande af den Lönförhöjning, som vid
i8iq års Riksdag penninge-Löntagande,
Civile Ämbets- och Tjenstemanna-Slaterne
beviljades, men haft det missödet att ej.
blifva till tjenstgöring placerad eller befordrad,
mätte för sin nödiga bärgning jemväl
hugnas med den tillökning Riksens,
Ständer år »8(5 pröfvade skäligt tillägga
de med penninge-Löner försedde Ämbets.-  o.ch Tjenst ema un en.
I anledning häraf har Siats-Utskottet
skolat upplysa hvad härvid varit att inhemta,
att Registrator!! Berndtson vid Kongl,
Cancelli-Collegii upplösning år 1802, blifvit
tjenstfri med bibehållande af innehafvande
Lön 100 R:dr, hvarefter han år i8o5 förordnades
att förestå den då ledige CancelliBokhållare-Sysslan,
samt fortfor dermed
till 181 o års slut, på hvilken grund han
erhöll den af Riksens Ständer, vid 1809 och
18no årens Riksdag, beviljade allmänna Lönförhöjning
af 33| proCent, såsom sträckande
sig äfven till dem, som fortforo att göra
tjenst ehuru de blefvo på allmänna indragningsstaten
uppförde, och har han sedermera
af detta Statsanslag åtnjutit 133 R:dv
16 sk. B:co årligen; men den år 1815 ytterligare
anslagne Löntillökning har icke
Stats-Utskoltets Betciukandcn. /joy
kommit honom tillgodo, emedan han sedan
1810 års utgång, då Cancellic-Bokhållare
tjenstcn tillsattes, varit tjenstfri; och enär Registrator
n Berndtson sålunda redan erhållit
ali den vedergällning för dess tjenstgöring,
sorn slutligen kunnat honom tilläggas, anser
Utskottet sig icke höra tillstyrka något afseende
å den, om förbättring i hans Lönevilkor,
nu väckte Motionen, hälst sådant
skulle förorsaka rubbning i de för Lönförbättringars
meddelande stadgade grunder,
och berättiga många andra i lika förhållande,
att af en slik förmån komma i åtnjutande.
Hvilket till Riksens Högloft, Ständers
bepröfvande vördsamligen hemställes.
Stockholm den 3Q Martil i8a3,
N:0 75.
Ankom »ten i April 1823.
Utlåtande ofver Riksdags-Fullmågtigen
Joh. Longbergs Memorial,
om granskning af Besparingarnes
användande och
om Cours - Controlleurernes
arfvoden.
Uu Protocolls-Utdrag af den 3:dje i denna
månad, har Jlederv. Bonde-Ståndet lill
Stats-Utskottet remitterat ett Memorial af
Riksdags-Fullmägtigen Johan Longbergj frän
4io Stats-Utskottets Betänkandeti.
Gestrikland, hvaruti Iian lierastält, att StatsUtskottet
måtte erhålla uppdrag att noggrant
undersöka förhållandet med alla af
Besparingsfonden utgående löner, löntillökningar,
arfvoden, årligen förnyade anvisningar,
gratificationer och anslag samt bestämt
uppgifva dem till belopp och anledningar,
äfvensom huruvida desse ännu fortfara
eller om de redan upphört; till hvilken
hemställan Longberg skall hemtat anledning
från bilagan till Riksens Ständers
Revisorers vid 1820 års Revision författade
Tabell öfver Stats-Verkets förvaltning år
1818 samt Stats-Verkets utgifter af Besparingarne
samma år, deribland annat förekom,
att Cours öfver Controlleuren i Stockholm,
Skrifvarehjelpen inberäknad, det året
uppburit 1800 R:dr och Cours'Controlleuren
i Götheborg 800 R:dr och då nyttan
af denna inrättning icke motsvarade kostnaden
samt beSväret vöre ringa, förmodade
Longberg , att om dessa Cours Controlleures
befattningar icke skulle kunna indragas
och deras arbeten anförtros åt Mäklarne,
Riksens Höglotl. Ständer vidtaga sådane
åtgärder, att mödan och ersättningen,
derföre motsvarade hvarandra.
Hvad nu angår den af Riksdägs-Fullmägtigen
.Longberg nödiga ansedda undersökning,
om de på Besspariiigsfonden anviste
utbetalningar, har Stats-Utskottet skolat
upplysa, att någon sådan fond icke finnes,
Stats-Utskottets Betänkanden. 411
ntan lärer härmed afses de Besparingar, som
på Riks-Statens Nio Hufvudtitlar och allmänna
Indragnings-Staten kunnat uppkomma.
Om Kongl. Majrts dispositionsrätt öfver
dessa, har Siats-Utskottet sig yttrat uti
afgifvet utlåtande af den ia:te i denna månad
i anledning af Riksens Ständers Revisorers
Berättelser öfver Stats-Verkets förvaltning
och räkenskaper till 1820 års utgång,
samt uppgifvit hvad emot dessa Besparingars
användande under samma lid
förekommit att erindra; och då Utskottet
framdeles, efter verkstäld granskning af förvaltningen
och Räkenskaperne för år 1821,
hlifver i tillfälle att på grund af då erhållen
kännedom meddela utlåtande äfven öfver
Besparingarnes användande till samma
tid, anser Utskottet Motionen i denna del
icke föranleda till någon särskild åtgärd.
Den del af Motionen åter, som angår
heliofvet af Cours-Controlleurer och huruvida
deras aflöning är afpassad efter den
med befattningen förenade möda, skall Utskottet
besvara i sammanhang med det yttrande
Utskottet åligger afgifva öfver Motioner
i samma ämne, men hvartill handlingarne
ännu icke blifvit complette, hvartill
kommer att ämnets behandling heror
af andra dermed gemenskap egande frågor.
Hvilket Stats-Utskottet skolat hos Riksens
Högloft. Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 29 Martii i8a3.
/fia Stats-lJtskottets Betänkandea,
N:0 76.
Ankom Jen 1 April i8u3.
Vördsamt Memorial!
Sedan Riksens Höglofh Ständer, med föranledande
af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse
beslutit, att till ett särskildt Utskotts
förberedande åtgärd öfverlemna de yttranden
och förslag, som af i Nåder förordnade
Committerade blifvit afgifne till StyrelseYerkens
förändrade organisation; så har
Stats-Utskottet skolat vördsamt hemställa,
om icke följande, dels till Stats-Utskottet
allena, dels till gemensamt yttrande med
annat Utskott remitterade Motioner, som
med berörde ärende står i ett mer eller
mindre direct sammanhang, måge till det
särskildte Utskottet få öfverlemnas, nemligen:
1 roj) Herr Phintzénskölds Memorial om
tillökning i lönernas antal inom Stats-Expeditionerne
af Konungens Cancellie.
2:0) Herr M. Bagges Memorial, om
förbättring i arfvode! för Ledamöterne i
Rikets allmänna ärenders Beredning.
3:o) Herr Z. Danielssons Memorial, om
indragning och upphörande af Förvaltningen
af Sjöärenderne.
4:o) Riksdags -Fullmägtigen Anders
Hinricssonsj från Stora Kopparbergs Län,
Memorial, om indragning af BergmästareÄmbeten
och Bergs-Tings Rätter.
5:o) Riksdags- Fullmägtige Anders
foac/umssonSj från Östergöthlands- och Nils
Stats-Utskottets. Ii et änkan elen. 413
Håkanssons, från Kronobergs Lön, särsk ild Le
Memorialer om jemkning, förändring eller
indragning af Biskoppars och. Domprostars
Lönevillkor.
G:o) Herr Ambr. Bergmans Memorial,
angående indragning af öfverflödiga Ämbeten
och Tjenster; varandes alla dessa Motioner
remitterade endast till Stals-Utskoltetj
och
7:0) Herr Prosten, Doctor Stenhammars
till Stats- samt Allmänna BesvärsOeconomie-Utskotten
remitterade Memorial
om indragning af Ämbeten och Tjenster,
och afvaktar Stats-Utskottet härgm Biksens
Högloft. Ständers förordnande.
Stockholm den 2g Mais 18^3.
N:0 77.
Anköm elen i April 1823.
Utlåtande ofver af åtskillige Ledamöter
inom Högv- PresteStåndet
våckte Motioner om
Lönförbåttring för Krono-Beijeningen
på Gottland och i
Bohus Lån, samt om befrielse
för Krono-Betjeningen
i allmänhet från deltagande
i Tryckningskostnaden af
Landshöfdingarnes Kungörelser
-
/J14 Stats-Utskottets Betänkanden.
skottet fått emottaga anföranden af åtskilige
bland Ståndets ledamöter, afseende
förbättring i Krono-Beljeningens Lönevilkor,
innefattande desse anföranden hufvudsakligen:
af Herr Prosten Herlitz 3 att Krono-Betjeningen
på Gottland befunne sig
högst vanlottad, då Kronofogdarne derstädes
ej skulle ega i Lön mera an 5o R:dr
indelat, hvaremot deras vederlikar i andra
Provinser åtnjuta indelde Löner från 100
till och med i5o R:dr och som mängden
och vigten af de befattningar, hvilka åligga
Kronofogdarne ej voro mindre pä Gottland,
än annorstädes, har Herr Prosten
hemstält att enahanda Löningsförmåner
jemväl måtte förunnas dem , som deras Vederlikar
i öfriga delar af Riket ega sig till—
lagde; af Herr Prosten Linderotj att Lönförbättring
jemväl borde tilläggas Kronofogdarne
uti Götheborgs och Bohus Län på
de skäl, att de dem anslagne Löner vid
Indelningsverket upprättande väl blifvit anvisade
i Jordeboks- och Hemmans-räntor
till lika belopp i ziffran som för KronoBetjeningen
i andra orter eller det kallade
gamla Sverige, dock med den skillnad att
Lönerne i öfrige orter utgått in natura,
men i Bohus Län endast med penningar
utan förvandling genom Markegångsberäkning:
hvilken olikhet i början icke varit
menlig för Löntagarne, men i följande tider
Preste-Ståndet har Stats-Ut
-
Stats-Utskottets Betänkanden. f\ 15
undergått den väsendtliga förändring, att
Jordebokspersedlarne höjt sig mångdubbelt
mot de vid Indelningsverket dem åsatte priser,
och baft den påföljd, att Kronofogdarne
i Bohus Län ej njöto mera än 226 R:dr 32
sk. B:co samt Häradsskrifvare endast 142
R:dr 32 sk. Contant, då deremot desse
Tjenstemän i Elfsborgs Län erhöllo, de
förre omkring 1000 R:dr och de sednare
6‘oo R:dr, hvarföre Herr Prosten föreslagit
det Krono-Betjeningen i Bohus Län måtte
tillgodonjuta de dem såsom Lön an,slagne
persedlar förvandlade i penningar efter Länets
Markegång, och af Herr Prosten Doct.
Stenhammar : att då de nu föreslagne Lönförbättringar
troligen icke kunde beviljas
under Statsverkets nuvarande knappa tillgångar,
föreslog Herr Doctorn deremot, det
Krono-Betjeningen måtte befrias från allt
bidrag Lill tryckningen af Landshöfdingarnes
Ämbets-IiungÖrelser, hvilka, bestående
uti efterlysningar, underrättelser för Länens
Innevånare om Stämmor, Mantalsskrifningär
m. 'ra. mäste till flere hundrade
exemplar i Länen utgå, hvartill H:r Doctorn
ansåg kostnaden böra af Statens medel
bestridas.
Stats-TJtskottet har lemnat behörig uppmärksamhet
åt dessa frågor, och beträffande
den af Prostarne Herlitz och Linderot
föreslagna Lönförbättring för Krono-Betjeningen
på Gottland och i Bohus Län; så
/J i G Stats-Utskottets Bebänkatid&U'.
ehuruväl sadan olikhet i Krono-Betjeningens
aflöning tili serskilde orter sig företer,
att jemkning deruti synes nödig, kan
Stats-Utskottet innan förslag till en allmän
reglering blifvit upprättadt, i den ordning
frågan nu blifvit vackt, icke tillstyrka någon
åtgärd dervid af Riksens Högloft. Ständer,
utan lärer det bora ankomma på
Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande
att hos Kongl. Maj:t göra underdånig
anmälan om den jemkning i aflöningsvilkoren
som må finnas nödig, då Kongl.
Maj:t efter föregången pröfning afbehofvet
lärer täckas ärendet till Riksens Ständer
öfverlemna; Börandes Stats-Utskottet härvid
upplysa, att K f o ilo-Betje n ingen i Bohus
Län, såsom Herr Prosten Linderot uppgifvit,
uppbära sine indelde Löner utan
förvandling, att Krono-Betjeiiingen i Skåne
och Blekingen åtnjuta Contante Löner och
Kronofogdarne på Gottland, utom 5o R:dr
indeldt, jemväl 5o Rfdr i Contant, samt att
för öfrigt af dell indelte aflöliingen är till
beloppet olika i särskilda orter.
Hvad åter angår den af Herr Prosten
Doct. Stenhammar föreslägne befrielsen för
Krono-Betjeningen att bekosta tryckningen
af Laiidshöfdingarnes Ämbets-Kuiigörelser,
så får Stats-Utskottet deröfver meddela enahanda
yttrande* som det Stats-Utskottet.
vid sista Riksdag linder d. 17 Jan. 1818 i
anlett
-
Stats-Utskottets Betänkan den. 4*7
anledning af härom vacht fråga, afgaf, att
Utskottet väl inser, att ifrågavarande tryckningskostnad,
som i allmänhet vidkännes
af Krono-Betjeningen, medförer en känbar
utgift, derifrån befrielse skäligen kan önskas,
så vidt det angår de Kungörelser,
som uti egentliga Ämbetsärender utfärdas;
men Utskottet är ej i tillfälle att beräkna
det belopp af Statens medel, som för denna
kostnads bestridande kan erfordras och
anser frågan härom icke kunna lämpligen
i annan ordning komma till handläggning,
än efter Landshöfdingarnes derom tillgörande
underdåniga anmälan hos Kongl.
Maj:t, derigenom förhållandet i alla Länen
må varda uppgifvet och ett generellt förslag
upprättadt till grund för ärendets närmare
bedömande. Stockholm d. 29 Martii 18a3.
N:o 78.
Ankom den t April j8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
P. U. Huldbergs Memorial,
om Wadstena Kloster-Kyrkas
öfverlåtande åt Stads- och
Landsförsamlingen derstädes.
Mod åberopande af 25 §. uti Riksdagsbeslutet,
d. 21 Julii 1818, deruti Riksens
4.de Sami.
27
4i8 Stät s-Vt skottets Betänkan den.
Ständer förklarat deras önskan vara, att ett
ordentligt Contract måtte upprättas med
Wadstena Stads- och Landsförsamlingar
om öfvertagande af den så kallade KlosterKyrkan
i Wadstena, hvarefter frågan om
det bidrag af Staten Församlingarne äskat,
såsom vilkor för detta öfvertagande, skulle
till pröfning förekomma, har Riksdags-Fullmägtigen
för Wadstena Stad, Herr P. U.
Huldbergj uti Memorial, som Vällofl. Borgare-Ståndet
till Stats-Utskottet remitterat,
anhållit, att sådant Contract nu måtte uppgöras
i emedan Församlingarne voro benägne
att emottaga denna Kyrka på de af dem
förut i underdånighet uppgifne vilkor,
nemi. att de jemte Kyrkan erhålla de 5ooo
R:dr, som influtit för Kyrkans försålde Tak,
rättighet till en Collect och Stambok öfver
Riket, fri Disposition af Stadens Kyrka
samt tillstånd att i stället för uppbyggande
af ett kostsamt Torn få uppföra en Klockstapel.
Härvid har Stats-Utskottet inhämtat,
alt sedan, på Wadstena Stads och S:t Pehrs >
dermed förenade Landsförsamlingars underdåniga
ansökning, Kongl. Maj:t genom
Nådig Resolution d. 18 Febr. 1817 bifallit,
att Wadstena så kallade Kloster-Kyrka
skulle till dem öfverlåtas, dock i det skick
den befmnes, samt utan något anslag af
Kongl. Maj:ts och Kronans medel till dess
inredning och framtida underhåll, men
Stats-Utskottets Betänkanden. 4 !.9
Församlingarné sedermera uti en af Landshöfdingen
och Dom-Capitlet i Linköping
insänd och med förord beledsagad ytterligare
ansökning i underdånighet anhållit,
icke allenast att Stambok och Collect öfver
hela Riket måtte dem beviljas till insamlande
af understöd för Kyrkans iståndsättande
med inredning och Tornbyggnad,
utan ock att för sådant ändamål Nådig proposition
kunde göras Riksens Ständer, om
utbetalning till Församlingarné af den Summa
omkr. 5ooo R:dr B:co, som vid den å
Kyrkan företagne reparation, öfverblifvit
på de genom försäljning af hennes, fordna
Koppartak till Stats-Verket influtna medel,
hvaremot Församlingarné ville åtaga sig och
efterkommande Kloster-Kyrkans framgena
sorgfälliga vårdande och underhållande, så
beviljade Kongl. Maj:t under den io Dec.
berörde år, Församlingarné för Kyrkans
emottagande, med vilkor att ansvara för alla
reparationer och dess iståndsättande, den
begärde Collect och Stambok, samt beträffande
återstoden af de för Koppartaket influtne
medel, öfverlemnade frågan till Riksens
Ständers Stats-Utskotts åtgärd, hvarefter
Riksens Ständer, uti underdånig Skrifvelse,
af d. 9 Maji 18 r8, yttrat sig val hafva
funnit, att, då Wadstena Kloster-Kyrka
, såsom en märkvärdig fornlemning, framdeles
så väl som hittills borde af Staten
vårdas och hållas vid magt, skulle detta
åliggande lämpligen och med minsta tunga
420 Stats-Utskottets Bétänkanden»
för Stats-Verket kunna uppfyllas genom det
ofvannämnde Församlingar, på sätt Kongl.
Maj:t i Nåder tillåtit, öfvertoge Kyrkan till
begagnande, med förbindelse, att på sin
egen bekostnad sätta henne i fullkomligt
Stånd och framgent behörigen underhålla,
emot det att Stats-Verket, i ett för allt,
utbetalte den äskade Summan af omkring
5ooo R:dr. Men som desse ÖfverskottsMedel
ingått och blifvit bland Stats-Verkets
tillgångar, år 1811, uppförde, så att nytt anslag
för en sådan utbetalning fordrades,
samt hvad Församlingarne i den delen begärt,
icke kunde å Statens sida vara någon
skyldighet, ansågo Riksens Ständer ett ordentligt
Contract, hvarigenom Församlingarne
åtaga sig Kyrkans försättande i fullkomligt
skick och dess framtida underhåll,
böra uppgöras och af Kongl. Maj:t i Nåder
gillas, förr än några Medel härtill beviljades,
heldst på antagligheten af Contractsvillkoren
berodde huruvida Summan måtte
anslås; i följd hvaraf Riksens Ständer icke
kunde åt detta ärende lemna någon åtgärd
innan ett slikt Contract vöre uppgjordt,
prÖfvadt och godkändt.
Enär ärendet nu hefinnes i samma skick,
som vid sistförflutne Riksdag, så att det
förbehåll Riksens Ständer då gjorde, om ett
ordentligt Contracts upprättande öfver Församlingarnes
åtaganden att försätta Kyrkan
i fullkomligt skick och den framdeles un
-
Stats- Utskottets Betänkanden. 4a i
derhålla, och hvilket borde hafva vunnit
Kongl. Majrts Nådiga sanction, förrän någre
Medel härtill kunde beviljas, icke ännu
vunnit verkställighet, lära Riksens Högh
Ständer ej eller för närvarande finna någon
åtgärd häråt bör lemnäs; men Stats-Utskottet
hör likväl yttra den förmodan, att, om
bland Contracts-vilkoren, deraf RiksdagsFullmägtigen
nu yrkade förmåner beviljas
Församlingarne, att i stället för en kostsam
Tornbyggnad, få uppföra Klockstapel, samt
att få fritt disponera den gamla Kyrkan,
deras begäran att af Stats-Verket utfå den
Summa eller omkring 5ooo R:dr, som för
Kyrkans sålde Koppartak öfverblifvit efter
verkställd Reparation, derigenom synes böra
förfalla. Hvilket vördsamt hemställes till
Riksens Högloft. Ständers bepröfvande.
Stockholm d. 29 Martii 1823.
N:0 79.
Ankom den 4 April i823.
Riksens Hoglofl. Ständers Statsoch
Banco-Utskotts Utlåtande,
i anledning af den del uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående ytterligare anslag
till fullbordande af Gotha
Canal, som rorer CanalDirectionens
anhållan, att nu
genast få uti Rikets Stånders
4?2 Stats-Utskottets Betänkanden.
Bank, å Bolagets vägnar lyfta
de af detta års förut anslagne
Byggnads biträde, återstående
200,000 Rd., utan att behöfva
förut hafva infordrat den sista
Actie-insåttningen, som
Rikets Stånders Beslut år 1815
utsätter inom utgången af innevarande
år 1823.
Uti den af Kongl. Maj:t till Rikets Ständer,
under den 27 sisth Febr. aflåtne och
af samtlige Riks-Slånden, till gemensamt utlåtande
af Stats- och Banco-Utskotten, remitterade,
Nådiga Proposition, angående
ytterligare anslag till fullbordande af Götha
Canal, har Kongl. Majit, som i afseende
på sjelfva Canal-arbetet föreslagit Rikets
Ständer, att anvisa nödige Medel till dess
fullbordan i en ordning, som jemförelsevis
förenade minsta kostnad med minsta tidsutdrägt,
derjemte till Rikets Ständers bepröfvande
och afseende öfverlemnat åtskilige
af Canal-Directionens, å Actie-egarnes
Tagnar, hos Kongl. Majit i underdånighet
gjorda framställningar; samt i afseende på
en af dessa, rörande vigten deraf att Directionen
berättigades, till högst nödiga förberedelser,
för det löpande årets arbete,
nu genast å Bolagets vägnar, i Rikets Ständers
Bank lyfta de af detta års förut anslagne
Bygguadsbiträde, återstående 200,000
Stats-Utskottets Betänkaiulen. 42^
R:dr, utan att Directionen förut Lehöfde
infordra den sista Åctie-insättning, som i8j5
års beslut inom detta års utgång föreskrifver,
men om hvilken betalnings-termins
förflyttning till nasta år Directionen, å Bolagets
vägnar, anhållit* särskildt i Nåder
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet uppå
angelägenheten, att denna fråga varder,
oberoende af hufvudsaken, skyndsamt företagen
och afgjord; så vida årets arbete skall
efter den föreslagna planen kunna utföras,
och en för hela återstående Byggnaden menlig
verkan icke uppkomma.
Stats- och Banco-Utskotten hafva väl
ansett sig, vid det första sammanträde,
som varit egnadt till öfverläggningar, i anledning
af, så väl den till Utskotten remitterade
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående de af en tillförordnad Committé
utarbetade Betänkande!! om reglering af Rikets
penningeverk m. m., som ock de, i
öfrigt till samfäldt behandlande af begge
Utskotten öfverlemnade frågor, dels rörande
enahanda ämnen, som den Högstberörde
Nådiga Skrifvelse omförmäler, dels om
understöd, genom anslag af Lån eller andre
biträden, för åtskilligc större företag
till industriens befrämjande, för visse näringsgrenar
i allmänhet, eller enskilda
vinstgifvande inrättningar, utaf fonder, om
hvilkas användande Rikets Ständer hittills
i sammanhang med besluten rörande Pen
-
4M Stats-Utskottets Betänkanden.
ningeväsendets reglering vid hvarje Riksdag
meddelt sine förordnanden; böra stadga
den ordning för fortgången af sine arbeten
till en fullständig och sammanhängande Utredning
af dessa på Utskottens handläggning
beroende ämnen att icke, utan särskilde
förekommande anledningar, förr än
efter det de väckta frågorne, om väsendtliga
förändringar i organisationen och bestämmelsen
af Rikets Penningeverk, hunnit,
att, åtminstone inom Utskotten, bestämdt
afgöras, till pröfning borde förekomma hvad
som blifvit begårdt eller föreslaget rörande
användandet af Medel, hvari tillgången så
hufvudsakligen berodde, på det, som i det
förstnämnda afseendet kunde blifva beslutadt;
och lära således Utskotten, i följd af
denna grund för ärendernas ordentliga behandling,
till hvilkens fastställande inom
sig Utskotten, utan egen fullkomlig öfvertygelse,
alt ett nöjaktigt resultat af öfverläggliingarne
dess förutan ej vore att ernå, ej heller
saknat anledning af åtskilige Utskotten till—
handakomne anföranden inom Riks-Stånden;
ännu icke på någon tid lomme i tillfälle , att
öfver den Kongl. Proposition om Götha Canal-arbetes
befrämjande, hvilken fråga , såsom
erfordrande de betydligaste Summorne,
ostridigt intager första rummet bland dem,
som beträffa de för Rikets Ständer möjligen
till anslags beviljande tillgänglige Fonder;
afgifva ett till alla delar fullständigt utlåtande;
Men Utskotten hafva icke destomindre
trott sig, så väl med tillbörligt under
-
Stats-LJtskottets Betänkanden. 4^5
dånigt afseende å den anmaning oftanämnde
Kongl. Majrts Nådiga Proposition innehåller,
som i hetragtande af ögonblickets
ovedersägliga kraf och ärendets särskilda
beskaffenhet höra utan uppehåll stadga,
och tili Rikets Ständers upplysta ompröfvande
särskildt öfverlemna, sina tankar öfver
Götha Canal-Directions härofvan berörde
anhållan, i hvad den rörer det för
innevarande år inträffade särskildta förhållande.
I detta afseende hafva Utskotten inhemtat,
att, genom Rikets Ständers åren
1815 och 1818 fattade Beslut, rörande
fortgången och befrämjandet af Götha Canal-arbete,
blifvit i egenskap af vilkor,
hvarförutan det såsom Byggnads-biträde
från Banken beviljade anslag af 3oo,ooo
R:dr årligen, till och med 1820, eller det
år, då nästa Riksdag derefter infölle, icke för
något år finge af Canal-Directionen, å Bolagets
vägnar, lyftas, stadgadt, att den förrättade
Revisionen dessförinnan skulle hafva
för det näst föregående året intygat
Byggnadens fortsättning med full drift efter
den faststälde planen, samt derjemte att
af det tecknade Actie-Capitalet blifvit, i
den ordning Reglementet föreskrifver, infordrade
de insättnings-proCent, hvilka för
hvarje år af Rikets Ständer blifvit bestämde,
på sätt, att sista io.‘de delen af ActieCapitalet
borde infordras år 1823.
Föremålet för den begäran af CanalDirectionen,
som nu särskildt Rikets Ständers
bepröfvande underställes, beträffar,
436 Stats-Utskottets Betänkanden.
då den från de i öfrigt gjorde, i sin enkelhet,
afskiljes, i enlighet med hvad som
blifvit närandt, endast frikallelse från det
sednare af ofvannämnde vilkor, i anseende
till det nu i år återstående sista lyftningstillfållet
af detta vid förra Riksdagar
anslagna Byggnads-biträde, på det att Directionen
må, utan saknad af nödige tillgångar
till de för arbetets fortsättning instundande
Sommar nödige förberedelser,
kunna afbida, hvad Rikets Ständer framdeles
kom me att besluta, i anledning af de
flera andragandenDirectionen trott sig i öfrigt
böra, å Bolagets vägnar, framställa; och
hvaribland äfven förekommer det om ändrad
inbetalnings-termin af Actie-Capitalets
sista ännu återstående andel. Och förenade
Utskotten tveka så mycket mindre att
tillstyrka, det, genom beviljande af en dylik
frikallelse, hela saken måtte bibehållas
uti sitt nuvarande fullkomligen oafgjorda
och på Rikets Ständers bepröfvande till bifall
eller afslag beroende skick, som, af de
föreskrifter, genom hvilkas bestämmande,
såsom vilkor för det årliga Byggnads-biträdets
utlemnande, Rikets Ständer velat, vid
ett äfventyr af icke mindre än hela CanalYerkets
afstadnande, tillförbinda Bolagets
Direction, att noga uppfylla hvad den fått
sig af Rikets Ständer förelagdt, för närvarande
ingen mera återstår ouppfylld, än
den, genast, om så skulle erfordras, lätt
åstadkomna, men, utan ändring af något
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 427
nuvarande förhållande, lika lätt uppskjutna,
Formaliteten af en allmän Kungörelse
i Tidningarne, angående upptagandet afen
Insättning, om hvars fullgörande, i behörig
ordning säkerhet i alla fall ej förr, än
efter en längre tids förlopp står att vinna.
Till Rikets Höglofl. Ständer hemställa
alltså förenade Utskotten, att det må vara
tillåtet för Götha Canal Directionen, att,
med uppskjutande af den till detta år utsatte
sista Actie-inhetalningens infordrande,
intill dess Rikets Ständer sig öfver CanalDirectionens,
i sammanhang med åtskillige
andre, till Kongl. Maj:t ingifne, och af
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers bepröfvande
öfverlemnade, framställning, rörande
ändring af terminen för berörde inbetalning,
slutligen utlåtit: likafullt, i mån
af hvad Directionen kan finna för Canalärbetets
bedrifvande, efter den fastställda
Planen, oundgängligt, å Bolagets vägnar,
uti Rikets Ständers Bank lyfta de af det
redan anslagna Byggnads-biträdet återstående,
Tvåhundrade Tusende R:dr B:co;
livarom, i händelse af Rikets Ständers bifall
dertill, Banco-Utskottet torde på Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken till deras
efterrättelse förständiga.
En Ledamots yttrade särskilda mening
varder uppå dess begäran bifogad.
Stockholm den 2 April 1823.
428 Stats-Utskottets Betänkanden.
Utdrag af Protocollet, hållet uti
Rikets Hogl. Stånders sammansatte
Stats- och BancoUtskott
den 2 April 1823.
S. D. Vid öfverläggningen i afseende på
det Utlåtande, som till Rikets Ständer kommer
att afgifvas,i anledning af den del af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
ytterligare anslag till fullbordande af Götha
Canal, som rör Canal-Directionens anhållan,
att nu genast få uti Rikets Ständers
Bank lyfta återstoden af redan anslaget
Byggnads-biträde för detta år, aflemnades
af Herr Jacob Linström följande
skriftliga yttrande:
”Då Rikets Ständer vid de 2:ne nästförutgångna
Riksdagarne stadgat, såsom ett
oeftergifligt vilkor för det beviljade penninge-bidraget,
att Actie-inbetalningen skulle
vara infordrad innan anslaget för innevarande
år får utbetalas, är och blir det min
tanka, om Rikets Ständers Beslut skall respecteras
i ena fallet, det också bör respecteras
i det andra. Vi hafva oss nogsamt
bekant, huru som Canal-Bolaget, eller må
hända rättare sagdt, dess ständige Representanter,
allt ifrån år i8i5 uppstegrat sina
anspråk , och äfven till en så hög grad
misskänt all Samhälls-Ordning, att, i Bolagets
namn, blifvit till Regeringen ingifven
Stats-Utskottets Betänkanden. 429
en formlig Protest emot Rikets Ständers
vid sista Riksdag fattade och af Kongl.
Maj:t i Nåder sanctionerade Beslut, i afseende
på Canal-Bolagets ramlade Discont.
För min del skulle jag tro det vara
ganska tillbörligt, att när Bolaget allt ifrån
1815 års Riksdag fört ett så högt språk och
beständigt pockat på rättigheter och förmåner,
som aldrig blifvit af Rikets Ständer
utlofvade, Bolaget en gång får begrepp derom,
att skyldigheter å Bolagets sida också
måste fullgöras. Jag vill härvid tillägga,
att om Actie-egarnes anhållan nu skulle
beviljas, hafva vi, fastän indirecte, medgifvit,
att den återstående Canalen skall
byggas icke med Actie-egarnes utan med
Bankens penningar; — enär på hvarje
Actie å 100 R:dr icke skulle komma att
utgå ur Actie-egarnas fickor mera än en
R:dr i St. f. 10 R:dr. Det yrkas väl, att
Staten skall hafva uti Privilegium garanterat
Actie-Egarne 5 proCents Ränta under
Byggnads-åren, men detta påstående saknar
all grund. Uti privilegierne säges endast,
att icke mera än 5 proCent af Discont-vinsten
skulle fu utdelas åt Aclie-egarne, och
hvarigenom man velat förekomma den möjliga
och icke otroliga händelse, att man annars
fastställt en så stor utdelning, att sjelfva
Canal-arbetet blifvit lemnadt åt sitt öde
och ej i manna-ålder kommit alt fullbordas.
43o Stats-Utskottets Betänkanden.
Man hör idkeligen upprepas, att icke
en förväntad Discont-vinst, utan ifren att
befrämja ett patriotiskt företag, skall föranledt
den stora och hastiga Actie-teckningen.
Må det förlåtas mig, om jag hyser
en annan öfvertygelse.
Det vore endast i vådans stund man
skulle kunna förvänta en så starkt lågande
Patriotism, att medborgare skulle på Fäderneslandets
Altare offra sista skarfven af
sin förmögenhet, och jag har således all anledning
tro att en hvar, som sträckt sin
Actie-teckning längre, än hans tillgångar
kunnat medgifva, endast speculerat på Discontvinst,
och att verkligen bemedlade,
som engagerat största delén af sin förmögenhet
uti Actier, äfven varit Speculanter,
icke allenast på Discont-vinsten, utan ock
på andra fördelar, som kunde skördas både
af Disconten och sjelfva Canal-anläggningen.
Emedlertid vill man framställa
desse Actie-egare såsom föremål för det
ömaste deltagande, och man vill att Landet
skall påläggas en ständig beskattning,
för att godtgöra deras misslyckade speculationer.
Om Canalen icke kan gifva någon behållen
afkastning, utan Actierne blifva nonvaleurer,
så kan jag icke finna, att sjelfva
National-förmögenhelen härigenom skulle
komma att förminskas.
Stats-Vtskottets Betänkanden. 431
Det var en tid då Actierne uti det så
kallade gamla Ostindiska Compagniet egde
fullt värde, men icke har man yrkat, att
Nätional-förmögenheten blifvit förminskad
derigenom, att desse Actier blifvit nonvaleurer.
Vid Redactionen af det projecterade
Betänkandet torde det tillåtas mig, att äfven
framställa en anmärkning. Der säges
på ett ställe, att Bolaget i allo uppfyllt sine
åligganden. Då Utskottet icke varit i
tillfälle att granska och undersöka förhållandet
härmed, torde ett sådant bedömande
vara allt för tidigt. Jag för min del
anser all varsamhet uti uttryck böra iakttagas,
särdeles uti Betänkanden, hvilka röra
Götha Canal, enär man erfarit, hurusom
vederbörande förstått, att begagna sig af
hvarje yttrande, som på något sätt kunnat
tydas till deras fördel.
Så har man t. ex. ibland annat åberopat
att 1817 års Revisorer af Stats- Banco-
och Riksgälds-Verken, skolat uti sin
Berättelse till Rikets Ständer, högtidligen
gillat Discontens förvaltning, fastän desse
Revisorer, hvilka hvarken granskat eller
möjligen kunnat granska Discont-förvaltningen,
endast anfört hvad Bolagets egna
Revisorer uti Berättelsen till Bolaget härom
yttrat. Om det nu efteråt skulle befinnas,
att den af Kongl. Majit för hvarje
432 Stats-Utskottets Betänkanden.
år i Nåder gillade arbetsplan icke skulle
hafva blifvit vederbörligen verkstäld, så kan
man vara förvissad, att till svar på en sådan
anmärkning åberopas, att Bolagets åtgärd
redan blifvit af Rikets Ständer godkänd,
i händelse det föreslagne Betänkandet,
sådant det nu är författadt, skulle af
Rikets Ständer gillas.”
Och skulle detta Herr Linströms yttrande,
såsom dess enskilda mening, åtfölja
det utlåtande till Rikets Ständer, som
derefter af Utskottets pluralitet gillades.
Ut Supra.
Ex Protocollo
J. M. Spens.
N:0 80.
Ankom ilen 7 April 1823.
Utlåtande, öfver gjorde Anmärkningar
vid Utskottets
yttrande omDagtractamente
för Magistrats-Personer och
Handtverkare vid Publike
Syner, Värderingar och Inventeringar.
X anledning af gjorde anmärkningar vid
Stats-Utskottets Utlåtande af den i3 förlid—
ne Martii, öfver Riksdags-Fullmägtigens från
Carls
-
Stats* Vt sko t tets Betänkanderik 433
Carlskrona Stad Herr Zach. Danielssons
Motion, om Dagtractatnenle för MagistratsPersoner
och Handtverkare vid publike Syner,
Värderingar och Inventeringar, har
Vällofl. Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterat
denna fråga. Men utom det Utskottet
icke funnit anmärkningarlie innefatta
någre sådana skäl, som kulina föranleda
till ändring i Utskottes berörde yttrande,
förekommer, att de Öfrige 3:ne Stånden
nemi. Högh Ridderskapet och Adelli, Högv.
Preste-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet,
den 25 i nasti. Månad detsamma bifallit,
hvadan Utskottet, emot 6g §. i Regeringsformen,
detta ärende till vidare handläggning
icke kan upptaga. Hvilket Utskottet
får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 3 April 1023.
N:0 8l
Ankom
den 7 April 1823.
Utlåtande ofver gjorde Anmärkningar
vid Utskottets yttrande,
i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss, angående
fortfarande af det understöd
utaf Stats - Medlen
Carlskrona Stads Fattigvårdsinrättning
hittills åtnjutit.
ttfdt Sami,
434 Slats-UtskoLtets Betänkanden.
Sedan Stats-Utskottet uti yttrande af den
6 nästlidne Martil, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss tillstyrkt, att det för
Fattigvårds-Inrättningen i Carlskrona beviljade
anslag af 3ooo R:dr årligen, matte än
vidare intill nästa Riksdag få, i sådant ändamål
utgå, men ansett sig ej kunna föreslå
bifall till Carlskrona Stads Riksdags-Fullmägtiges
tillika gjorde begäran, att detta anslag
måtte ökas med ytterligare 2000 R:dr,
liar Vällofl. Borgare-Ståndet genom Protocolls-Utdrag
af den 19 nästlidne Martii återremitterat
detta ärende till Stats-Utskottels
ytterligare åtgärd. Men som de Resp. Stånden,
nemi. Högloft. Ridderskapet och Adeln
den 21, Högv. Preste-Ståndet den 19 och
Hederv. Bonde-Ståndet den 25 förlidne
Martii bifallit Utskottets yttrande, samt frågan
alltså likmätigt 69 §. i Regeringsformen
är afgjord, så kan Utskottet deröfver
ej vidare Utlåtande meddela, utan endast,
med vördsam anmälan deraf, tillkännagifva,
att det uti anmärkningarne gjorde förslag,
att Amiralitets-Krigsmans-Cassan i Carlskrona
borde bidraga till dervarande Fattigvårds
- Inrättnings - kostnaders bestridande,
icke kan blifva föremål för Stats-Utskottets
åtgärd. Stockholm den 3 April 1823.
Stats-Utskottets Betänkanden. 4^5
N:0 82.
Ankom den 7 April 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorda
Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, uti den, genom
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
till Utskottet öfverlemnade
fråga, om inrättande
af ett nytt Fögderi i Vermlands
Lån.
Vid Stats-Utskottets, den i3 sistl. Februarii,
afgifne yttrande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om inrättande
af ett nytt Fögderi i Vermland, hafva anmärkningar
blifvit gjorde hos Högloft Ridderskapet
och Adeln, som i anledning deraf
återremitterat frågan till Utskottets åtgärd;
men då berörde yttrande är bifallet
af Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet
den 17 samt af Hederv. Bonde-Ståndet
den 18 förlidne Februarii, kan
Utskottet, emot 69 §. i Regeringsformen,
denna fråga till vidare åtgärd icke upptaga.
Likväl tror Utskottet sig icke böra obemäldt
lemna, att dess Utlåtande och Förslag,
om sättet att afhjelpa den uppgifna
olägenheten af det så kallade Mellan-Syslets
Fögderis oformlighet, grundar sig på en
noga åskådning af Chartaa öfver Verm
-
436 Ståts-Utskottets Betänkanden.
land, sora jemväl utvisar, att detta Fögderi
endast vid ena ändan är begränsadt af
Norrige och Stora Kopparbergs Län och
öfvertygas om Förslagets verkställbarhet
samt vederlägger anmärkningen; hvilket Utskottet
får vördsamligen anmäla.
Stockholm den 3 April i823.
N:0 83-
Ankom d. 7 April 1823.
Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om indragning af den
så kallade Proste-Tunnan.
.Riksdags -Fullmägtigen Pehr Andersson t
från Calmare Län, har uti till Hederv. Bonde-Ståndet
ingifvet och derifrån till Stats»
Utskottet remitteradt Memorial, anfört, att
då hvarje medlem af Samhället borde vara
betänkt på utvägar att lindra Statens
bördor, ansåg han sig skyldig föreslå, att
den så kallade Proste-Tunnan, som tilldelas
Contracts.Prostarne med en Tunna
Spannmål för hvarje Socken inom Contractet,
måtte till Staten indragas och Contracts-Prostarnes
befattning, i ambulatorisk
ordning, årsvis tillhöra Pastorerne i Contractet;
uti hvilket förslag åtskillige bland
Bonde-Ståndets Ledamöter instämt.
Stats-Utskottets Betånkanden, 437
I anledning häraf får Stats-Utskottet
upplysa, att Proste-Tunnorne härleda sig
från äldre tider och voro inbegripne under
Kloster-Tionden, samt hafva blifvit
tillagde Contracts-Prostarne med 1 Tunna
Säd af hvarje Kyrkoherhärge eller Församling
uti Prosteriet, tili ersättning för deras
besvär med resor och Brefvexling och
för deras åliggande att hålla undersökningar
med Kyrkoherdarne i Contractet, eller
så kallade Proste-Ting. Enär denna befattning,
hvarvid göroinåien blifvit de sednare
åren mycket ökade, leder till befrämjande
af ordning inom Församlingarne, hvilket
med lika säkerhet ej torde kunna vinnas
om den skulle vexelvis fördelas emellan Pastorerne
i Contractet, samt då Riksens Ständer
jemväl sjelfve, likmätigt 24 §. i Kongl.
Resolutionen på Presterskapets besvär af den
10 Marth 17 19, jemförd med Presterskapets
Privilegier, funnit Prostarne, i anseende
till de Ämbetet vidhängande hvarjehanda
besvär, correspondance och sysslor,
böra oförryckt bibehållas vid den deni
bestådde Spannmåls-Tunnan af hvarje tillydande
Församlings Kyrkoherhärge, anser
Stats-Utskottet sig icke hafva anledning att
tillstyrka någon indragning deraf; och bör
Utskottet anmäla, att vid 1809 och 1810
årens Riksdag, fråga jemväl väcktes om den
så kallade Proste-Tunnans indragning, men
att Riksens Ständer icke funno skäl att dertill
bifalla. Stockholm den 3 April 1823.
438 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:Ov 84-
Ankom d. 7 April i8a3.
Utlåtande, i anledning af Riksdags-Fullmågtigen
Pehr Ericssons,
från Kronobergs Län, Motion
om förhöjning i Rotehjelpen
för svaga Rotar inom
Kronobergs Lån
JJederv.
Bonde-Ståndet har uti Protocolls-TJtdrag
af den 28 sisth Febr. till StatsUtskottet
remitterat ett af Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Ericssoiij från Kronobergs
Län, gjordt anförande huruledes, genom
Kongl. Brefvet den 14 Maji i6g3, så kallad
Rotehjelp, blifvit beviljad de då ansedde
svaga Rotar och bland dem äfven roterade
hemman inom Kronobergs Län, hvilken
hittills utgått med endast 16 sk. B:co
årligen; men som det vore utan all fråga,
att detta bidrag i närvarande tider, då ensamt
Soldat-beklädnaden och Passevolanceafgiften
uppgingo till omkring 64 R:dr 7
sk. om året, är allt för ringa, lieldst flere
Hemman, ehuru endast utgörande tre fjerdedels
likväl erhållit Rotering för helt Mantal;
har Riksdags-Fullmägtigen hemställt,
om icke billigheten fordrar, att någon förhöjning
af ifrågavarande Rotehjelp borde
beviljas, samt medel dertill vid Stats-Regleringen
anslås.
Stats-Uts/iottets Betänkanden. 4^9
Vid efterseende huru denna Rotehjelp
tillkommit, har Stats-Utskottet funnit, att
sedan åtskillige Bytes-hemman inom Kronobergs
Län, efter föregången Refning och
Skattläggning, blifvit taxerade till mindre
Mantal än de vid första Kneckte-indelningen
varit i Rote uppförde, samt andre Krono-
och Skatte-hemman, till säkerhet nödvändigt
behöft någon penningelijelp, så vida
de icke skulle råka i ödesmål, så har
Kongl. Maj:t, medelst Nådiga Bref af den
i4 Maji i6g3 och den i3 Fehr. 1696, i
Nåder beviljat contant bidrag härtill af 372
D:r 2i| öre S:mt, som af Länets Mantalspenningar
borde utgöras och, enligt hvad
Riksdags-Fullmägtige uppgifvit, nu mera
lärer utgå med 16 sk. B:co, till hvarje af
de för svage ansedde Rotar i Länet, sorn
till Soldat-Rotering äro indeldte, dels vid
Kronobergs och dels vid Calmare Regemente.
Att detta bidrag nu mera föga uppfyller
det ändamål, för hvilket detsamma ifrån
början blifvit anslaget, synes väl utan tvifvel,
och Utskottet har jemväl inhemtat, att
Roterings-besväret inom Kronobergs Län
är tryckande och dessutom ojemnt fördeldt,
men då sådant inträffar i flere orter, hvarföre
ock fråga om jemnkning i så väl desse
sorn öfrige Hemmanen åtföljande onera vid
denna Riksdag blifvit väckt, anser StatsUtskottet
den af Riksdags-Fullmägtigen Pehr
Ericsson gjorde Motion icke föranleda till
4.jo Stats- Utskottets Betänkatiden.
särskild åtgärd, utan vara af en sådan jemkning
beroende, eller ock ärendet böra hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, som,
efter anbefalld undersökning om förhållandet,
lärer till Riksens Ständer i Nåder Proponera
den vidare åtgärd, hvilken derefter
kan finnas erforderlig och af Riksens Ständer
hero. Hvilket till Riksens Högh Ständers
bepröfvande vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm d. 3 April i8a3,
N:0 85*
Ankom den 7 April 1823.
Utlåtande, i anledning af Riksdags-Fullmågtigen
Eric Svenssons
Memorial, om belöning
till f. d. Riksdags-Fullmågtigen
Petter Andersson i Domvalla
för dess Cur-methode i
veneriska och andre sjukdomar.
JVIed framställning af den nytta, sorn det
allmänna tillskyndas genom f. d. Riksdagsmannen
Petter Anderssons j i Domvalla af
Södermanlands Län, sinnrika och approberade
uppfinning, att medelst rökning hota
Saltflussar af alla grader äfvensom de i
andre former veneriskt smittade, har Riks
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 441
da gs-F ull magli gen Eric Svensson från Bohus
Lån, uti Memorial, som Hederv. Bonde-Stundet,
i Protocolls Utdrag af den 6
i denna månad, till Stats-Utskottet remitterat,
föreslagit, att, utom något lämpligt
tecken af hela Nationens tacksamhet, en årlig
belöning under Petter Anderssons lifstid,
måtte honom af Curhus-Fonden tilldelas,
desto heldre, som den uppgifna Methoden,
för berörde fond, medförde en årlig vinst
medelst minskning i Patienternes antal, och
har Motionen blifvit understödd af Ståndets
samtlige Ledamöter.
Af allmänna Tidningarne har Stats-Utskottet
inhämtat, att förre Riksdagsmannen
Petter Andersson., i Domvalla, uppfunnit en
Röknings-methode för behandling af SaltHussar
och i andre former svårt besvärade
veneriske sjuke, hvarom undersökning varit
anställd på Stockholms Stads Curhus och
med framgång blifvit använd på åtskillige
personer, hvarföre och enär Petter Andersson
genom rökning till hälsa återställt flere
Personer, som i svårare grad varit af
venerisk sjukdom angripne och deremot
förut förgäfves nyttjat andre Mereurial-medel
och Dietcur, samt öfvertygelse vunnits
om denna Curmethods verksamhet, nyttan
deraf och den besparing, som i oeconomiskt
afseende jemväl möjligen kunde erhållas,
Direclionen öfver nämnde Curhus beslutit
erbjuda Petter Andersson^ såsom ersätt
-
44a Stats-Utskottets Betänkanden.
ning för hans härvid hafde moda och tidsspillan,
en Summa stor 333 R:dr 16 sk.
B:co, som af honom skulle få lyftas så snart,
under hans närvaro, utom de den 2 Julii
1822, då detta beslut vidtogs, redan botade,
ännu ytterligare 6 sjuke blifvit rökte
med de medel Assessoren Osbeck, enligt
Petter Anderssons uppgift, skulle låta hemta
från Apotheket, och de befunnits ega
samma beskaffenhet och verksamhet med
dem Petter Andersson under förra rökningen
sjelf nyttjat; hvarförutan Directionen
försäkrat Petter Anderson derom:
att, i händelse efter 2:ne års förlopp de
sjuke, som genom hans röknings-method
blifvit eller blifva botade, icke mera återfått
sjukdomen, eller, enär med säkerhet
blifvit utrönt, att Veneriske sjuke derigenom
med bestånd kunna botas, Petter Andersson
då skulle ytterligare af Direction
få uppbära en lika Summa eller 333 R:dr
16 sk. B:co.
Då häraf synes, att behörig uppmärksamhet
blifvit lemnad åt den af Pehr Andersson
uppgifne Cur-method och belöning
derföre honom redan tilldelad, samt han
erhållit försäkran om ytterligare vedergällning
i den händelse methoden medförde
en sådan fördelaktig verkan, som början af
dess användande syntes lofva, samt de goda
verkningarne funnos varaktige, tror Utskottet
motionen icke föranleda till någon
Stcits-Utskottets Betänkanden. 44^
åtgärd af Riksens Höglofl. Ständer, hvarken
tili anslående af någon Contant belöning,
eller till en sådan underdånig hemställan
hos Kongl. Maj:t, hvarom RiksdagsFullmägtigen
Eric Svensson egentligen anmodat
Hederv. Bonde-Ståndet, att Kongl.
Maj:t må i Nåder täckas tilldela Pehr Andersson
någon belöning, lämpad efter den
sanna förtjenst, hvartill han genom sin välgörande
uppfinning gjort sig värdig, hälst
Utskottet hyser den säkra öfvertygelse, att,
om Methoden finnes af verklig nytta Kongl.
Maj:t icke lemnar uppfinnaren utan uppmuntran.
Detta varder Riksens Höglofl.
Ständers pröfning vördsamligen understalldt.
Stockholm den 3 April 1823.
N:0 86.
Ankom den 7 April 1823,
Utlåtande, i anledning af Herr
Casper Ehrenborgs Motion,
om anslag å Stat till Ved
för Lands - Cancellierne och
Landt - Rånterierne.
Sedan Stats-Utskottet, uppå förekommen
fråga om förbättring i Lands-Kamererarnes
Löne vilkor, med afstyrkande af bifall till deras
ansökning derom, likväl föreslagit, att
444 Stats- Utskottets Betänkanden.
Ved till Lands-Contoiren måtte af Kronan
bestås, har Herr Casper Ehrenborg uti Memorial,
som Högloft. Ridderskapet och Adeln
till Stats-Utskottet remitterat, med anförande,
att anslag af Ved för Lands-Cancellien
och Landt-Ränterierne vore likabehöfligt,
som för Lands-Contoiren, föreslagit, att Riksens
Högloft. Ständer ville godkänna vederbörande
Ämbetsmäns rättighet,att lä desse sine
Ämbetsrum under vintermånaderna med Ved
försedde, utan någon sin enskilda kostnad,
antingen genom anslag af Kronans ränteved,
der sådan finnes, genom utsyning af
Kronans Parker och Allmänningar, der sådane
äro närbelägne, i hvilket fall likväl
Vedens upphuggning och transport borde
få af Kronans medel bekostas, eller i brist
af allt detta, genom uppköp af det erforderliga
Vedbeloppet å allmän Entreprenadauction,
sedan samma belopp förut blifvit
i vederbörlig ordning bestämdt till vissa
famnar för hvarje Ämbetsrum.
Uti Stats-Utskottets åberopade Utlåtande
af den i3 sisth Februarii, och hvilket
blifvit af samtlige Respective Riks-Stånden
bifallet, är yttradt, att uti någre Län, Ved
till eldning i Ämbetsrummen icke skall från
Kronans Parker och Allmänningar erhållas
utan måste af Lands-Kamereraren anskaffas
. men billigheten syntes påfordra, att de
med någon utgift härtill icke betungas, ansåg
Utskottet sig böra föreslå Riksens Stan
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 44^
eler, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa om de åtgärders vidtagande, hvar*
igenom Lands-Kamererarne, som möjligen
kunde hafva hittills måst för egne medel
besörja eldningen i Ämbetsrummen måga
från en dylik utgift varda befriade.
Af enahanda skäl anser ock Stats-Utskottet
sig höra, i anledning af den gjorde
Motionen, vördsamt tillstyrka Riksens Högh
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla den önskan, att med bibehållande
af alla fordna förhållanden, så att
der Ved för Ämbetsrummen hittills erhållits
från Kronans Parker och Allmänningar,
eller ock af någon dertill anslagen Ränteved,
sådant jemväl hädanefter måtte fortfara,
endast på de öfrige ställen, hvarest
tillgång till Ämbets-rummens förseende på
detta sätt med nödig Ved saknas och styrkas
kan, att Tjenstemännen dertill hafva
någon contant utgift, Kongl. Maj:t, sedan
Landshöfdingarne blifvit hörde och uppgifvit
det oundgängliga behofvet, må täckas i
Nåder bestämma det qvantum Ved, sona
för Läns-Cancellie- och Landt-Ränteri Ämbets-rummen
skall bestås, samt föreskrifva
sättet för anskaffning deraf, och då utgiften
här till är beroende af föregående undersökning
och pröfning, anser Stats-Utskottet
sig icke böra föreslå något särskildt Statsanslag
för detta ändamål, utan förmodar
att den mindre betydliga Summa, sorn detta
446 Stats- Utskottets Betänkanden.
Lehöf kan påkalla, varder af Kongl. Maj:t
allvist å redan varande anslag, hvartill denna
utgift kan hänföras, intill dessvid blifvande
Riksdag, den reglering, sorn i detta
hänseende må linnas nödig, kan varda på
rigtiga grunder företagen. Detta hemställes
till Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 3 April i8a3.
N:0 87*
Ankom den j April 1823.
Utlåtande, i anledning afRiksdags-Fullmägtigen
J. J. Rutbergs
Memorial, om Allmogens
ersättning för anskaffade
kläder till Vargerings -  Manskapet.
Tm Stats - Utskottets åtgärd har Hederv.
Donde-Ståndet, uti Protocolls-Utdrag af d. 7
nästl. Martii, remitterat ett Memorial af Riksdags-Fullmägtigen
J. J. Ruther g, från Norrbottens
Län, hvaruti, med anmälan attNeder-Torneå
och Carl Gustafs Socknemän,
under sista kriget med Ryssland, nödgats
bekosta beklädnad åt ortens Vargerings-Manskap
emot lofvad ersättning, yrkadt blifvit:
att sådan ersättning, hvaraf Länets öfrige
Socknars Innevånare skola kommit i
Stats- Utskottets Betänkanden. 447
åtnjutande, äfven måtte tilldelas de förstnämnde,
som deraf ännu voro i saknad;
och hafva de fleste af Ståndets Ledamöter
yrkat att Rotehållarne i allmänhet måtte
en slik ersättning tillgodo komma.
Huruvida det sålunda anmäldte anspråket
stödjer sig på någon erkänd rättighet
har Stats-Utskottet icke kunnat med tillförlitlighet
utröna. Frågan derom lärer finnas
vara af beskaffenhet, att böra i administratif
väg behandlas; och om, efter tillgörande
underdånig ansökning, Kongl. Maj:t,
sedan Kongl. Kammar-Rätten i ämnet blifvit
hörd, skulle i Nåder pröfva fordringsanspråket
grundadt, synes den ersättning, som
derefter kan blifva bestämd, bora liqvideras
i sammanhang med öfrige skulderne för
sista kriget och af de återstående Krigsfonds-medlen;
hvilket vördsamligen liemställes
till Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 3 April 1823.
N:o 88-
Ankom ilen 7 April 1823.
Utlåtande,! anledning af Herr
Bernh. Rosenblads Motion, om
dkadt anslag å Stat för Kongl.
Bibliotheket.
Stats-Utskottets åtgärd har Högloft
Ridderskapet och Adeln remitterat ett af
448 Stats-Vtskottets Betänkan elern
Herr Bern/u Rosenb/ad afgifvet anförande»
om nyttan och nödvändigheten af tillökning
uti härvarande Kongl. Bibliothekets samlin»
gar, särdeles i Stats-Hushållningen, hvarföre
han föreslagit, att, utom de iooo R:dr,
som för Kongl. Bibliotheket redan äro på
Stat anviste, ytterligare måtte anslås 3ooo
R:dr årligen till inköp och iooo R:dr till
Utgifvande af allmänt nyttiga Böcker, livar»
vid, till en början, en kritisk Upplaga af de
gamla Landskaps-Lagarne syntes böra komma
i fråga.
Ehuru Stats-Utskottet erkänner det nit,
som Motionären häruti ådagalagt för Vetenskapernas
framsteg och befordran, ser Utskottet
sig likväl icke i tillfälle att, med säkerhet,
bedöma det i fråga varande hänseende
uppgifne behofvet, och då Kongl.
Maj:t, som pröfningen häraf synes egentligen
tillkomma och hvars omvårdnad erfarenheten
visat, äfven till denna angelägenhet
sträckas, utan tvifvel härtill i Nåder
utser Medel, af de tillgångar Kongl. Majit
eger disponera, derest sådant pröfvas nödigt,
anser Utskottet, på grund häraf samt
x anseende till nödvändigheten att med Statens
medel iakttaga all möjlig besparing,
sig ej böra härtill något särskildt anslag tillstyrka}
hvilket vördsamt öfverlemnas till
Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 3 April 182 3.
N:o
Siats-Utskottets Betunkunden. 449
N:o 8g
Ankom
den 7 April i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
Grefve P. Cronhjelms Memorial,
om en Militair-Lårares,
anställande vid Upsala Akademi.
Med framställande af nyttan och angelägenheten
deraf, att tillfälle leftmades den
Studerande Ungdomen, att vid Rikets Universiteter
inhemta det theoretiska lör en
militairisk hildning, har Herr Grefve P.
Cronhjelm, uti Memorial, som blifvit till
Stats-Utskottets åtgärd remitte rädt, föreslagit,
att Riksens Ständer måtte i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit ville, för
Upsala Akademi, lika sorn redan för omkring
ett år sedan skett med Universitetet
i Lund, utse en skicklig Lärare för den
Militaire Elementar-Undervisningen, till
hvars aflöliande nödige medel borde på
Stat anslås.
Utan att ingå i närmare undersökning
om den nytta, sorn den Studerande Ungdomen
kunde draga af en Lärare uti Theoretiska
Krigs-Vetenskapen, bör likväl StatsUtskottet
yttra den tanka, att, i betrag
-
4:de Sami.
45 o Stats- Utskottets Bctiinkanden.
tande af det mindre afståndet emellan Upsala
Akademi och Krigs-Akademien, behofvet
af särskild Lärare för den Elementaire
Militair-Undervisningen icke synes vara lika
stort för Akademien i Upsala, som vid
Akademien i Lund, der, enligt Motionärens
egen uppgift, detta behof redan är
afhjelpt, Och skulle Kongl, Majit i Nåder
finna, att en sådan Lärares anställande vid
Upsala Universitet medförde den nytta
och fördelagtiga inflytelse, som Herr Grefve
Cronhjelm förmodat, är Utskottet förvissadt,
att Kongl, Maj:t täckes vidtaga sådana
åtgärder, hvarigenom ändamålet vinnes,
utan att något särskildt Stats-anslag
dertill erfordras, heldst Universitetens Lärare-Stater
aflönas af de betydliga donationer,
som från äldre tider blifvit gjorde,
utan att något särskildt bidrag af Stats-Verket
allt hittills för sådant ändamål erfordrats.
Detta öfverlemnas vördsamligen till
Riksens Ständers bepröfvande.
Stockholm den 3 April i8a3.
N:0 go.
Ankom deu y April i8a3.
Utlåtande och Förslag, i frågan
om Aflöningen för Riks-Ståndens
och deras Utskotts-Secreterare,
Cancellier och VaktBetjening.
Stals-Utskottets Betänka/iden. l\r^\
Uti Protocolls-Utdrag, af d. 5 och n
nasti. Martii, hafva Högv. Preste-Ståndet och
Viillofl. Borgare-Ståndet anmodat StatsUtskottet,
att inkomma med Utlåtande öfver
Herr Landt-Marskalkens och Herrar
Talemäns samt Utskottens Herrar Ordförandes
Förslag, lill aflöning vid denna Riksdag
för Riks-Ståndens och deras Utskotts
Secreterare, Cancellier samt Vakl-Betjening,
hvarefter under åberopande af 24 §•
i Riksdags-Ordningen, ett sådant förslag
blifvit till Utskottet öfverlepinadt, hvarom,
efter öfvervägande af de grunder, som
vid sistförflutne Riksdag blifvit följde vid
bestämmandet af Arfvoden och Tractamenten
för de då tjenstgörande, Herr LandtMarskalken
och Herrar Talmän jemte Utskottens
Ordförande öfverenskomma och
funnits vara af följande innehåll:
rDå Riksdagen nu hålles å den egentliga
Riksdagsorten Stockholm, hvarest behof
ej möjligen synes inträffa, att från aflägsen
ort inkalla någon Tjensteman, till tjenstgöring
vid Riksdagen, lärer fråga ej heller
kunna uppstå, hvarken om resepenningar
eller inqvartering.
Hvad Bonde-Ståndets Secreterare särskildt
beträffar, och då dess tillsättande beror
af Kongl. Majrts Nådiga val, lärer ej
Kongl. Maj:t underlåta, att, om så nödigt
pröfvas, honom för desse kostnader ersättning
tilldela.
452 Stats-Utskottets Betänkanden.
Hittills hafva Tjenstemännens aflöning
utgått under 2:ne Rubriker: Arfvoden och
Tractamenten. Nu föreslås att hägge desse
rubriker måtte bibehållas, men så, att
hvarje Tjensteman, efter göromålens beskaffenhet,
må uppbära sin belöning, allenast
efter endera, i likhet med hvad vid
1809, 1815 och 1818 årens Riksdagar i
Stockholm egt rum; i följd hvaraf arfvoden
synes lämpligast för de Tjenstemän
hvilkas göromål i synnerhet fordra kunskap
och skicklighet samt Tractamenten för dem,
hvilkas befattningar hufvudsakligast fordra
möda, hvadan Secreterarne torde böra aflönas
genom arfvoden och den öfrige Cancel1
i-Betjeningen genom Tractamenten.
För att bibehålla en billig proportion,
så att icke de, som erhålla Tractamenten,
genom Riksdagens längd, må bekomma en
jemförelsevis större belöning, än de som
få arfvoden, hafva de sednare synts bora
beräknas efter månad.
Efter förutsättande af ofvannämnde
grunder, hafva vi öfverenskommit om följande
förslag till arfvoden och tractamenten,
nemligen:
Ilos Högloft. Ridderskapet och Adeln:
Arfvode för Riddarhus-Secretera
ren
i månaden . R:dr B:co 3oo. —
Stats-Utskottets Betänkanden.
Tractamente för:
3:ne alste Cancellister eller Notatarier
om dagen hvardera . 3:
Dito för 2 Ordinarie och 4 Extra
Ordinarie Cancellister om dagen
hvardera  a:
Dito för 4 Vaktmästare om dagen
hvardera  i:
Hos Högrör dige Preste-Ståndet:
Arfvode för Secreteraren i månaden
.... R:dr B:co 3oo.
Tractamente för:
i Notarie om dagen .... 3:
Dito för 2:ne Ordinarie och 3:ne
Extra Ordinarie Cancellister, om
dagen hvardera  2:
Dito för 4 Vaktmästare, om dagen
hvardera  1.
Tios Vällojl. Borgare-Ståndet:
Arfvode för Secreteraren i månaden
R:dr B:co 3oo.
Tractamente för:
1 Notarie om dagen .... 3:
Dito för 2:ne Ordinarie och 3:ne
Extra-Ordin. Cancellister, om
dagen hvardera  2:
Dito för 3:ne Vaktmästare, om
dagen hvardera  1.
45\ Stats-Utskottets Betänkanden.
Hos Hederv. Bonde-Stdndet:
Arfvode för Secreteraren i månaden
R:dr B:co 4oo. —
Tractamente för:
2 Notarier, om dagen hvardera 4- —
Dito för 4 Ordinarie och 8 Extra
Ordinarie Cancellister, om
dagen hvardera  2: 24.
Dito för 4 Vaktmästare, om dagen
hvardera  1. —
Ilos Constitutions-Utskottet:
Arfvode för Secreteraren i månaden
R:dr B:co 166: 32.
Tractamente för:
3:ne Notarier, om dagen hvardera 3. —
Dito för en Vaktmästare, om da
gen
« «••••••• 1 • ■1 ■■
Hos Stats-Utskottet:
Arfvode för Secreteraren för
Stats-Yerkets Ärénder i månaden
.... R:dr B:co 200. —
Dito för Secreteraren för Riksgälds-Verkets
Ärender i månaden
133: 16.
Dito för den i Stats-Utskottet Biträdande
Kamereraren i månaden 133: 16.
Tractamente för:
a:ne Notarier, om dagen hvardera 3. —
Dito för 5 Cancellister, om dagen
hvardera  2. —
Dito för 5 Vaktmästare, om dagen
hvardera  1. —
Stats-Utskottets Betunkanden. /J55
Hos BeviZZnings-Utskottet:
Arfvode för Secreteraren i månaden
R:dr B:co 1G6: 3a.
Tractamente för:
3:ne Notarier, om dagen hvardera 3. —■
Dito för 3:ne Cancellister, om dagen
hvardera  2. —
Dito för a:ne Vaktmästare, om
dagen hvardera  1. —
Hos Lag-Utskottet;
Arfvode för Secreteraren i månaden
. . . l\:dr B:co 1C6: 3a.
Tractamente för;
1 Notarie, om dagen .... 3; —
Dito för 1 Canceliist, om dagen 2: —
Dito för 1 Vaktmästare, om dagen 1. —
Hos A tini. Besvärs- och Ekonomie-Utskottet:
Arfvode för Secreteraren i månaden
R:dr B;co 166: 32.
Tractamente för:
3:ne Notarier, om dagen hvardera 3.
Dito för 4 Cancellister, om dagen
hvardera  a. —
Dito för a:ne Vaktmästare, om
dagen hvardera  1. —
Hos E.xp e dit i on s- Uts kottet:
Arfvode för Secreteraren i månaden
R:dr B:co 166: 3a.
Tractamente för:
1 Notarie, om dagen .... 3. —
Dito för 1 Canceliist, om dagen 2. —
Dito för 2:ne Vaktmästare, om
dagen hvardera  1, •—
456 Stats-Utskottets Betänkandeti.
Beräkningen af så väl arfvoden som tractamenten
synes oss efter vanligheten och
den verkliga arbetstiden, böra vid Ståndens
Cancellier begynnas ifrån och med
den 4;de dagen före Riksdagens uthlåsning
samt fortfara till och med 8:de dagen efter
Riksdagens slut, och vid Utskotten beräknas
ifrån antagningsdagen till och med 8:de
dagen efter Utskottets upplösning.
Huruvida den vid slutet af sistl. Riksdag
visse Tjenstemäir inom Rsks-Stånden
och Utskotten tillagde förhöjning uti deras
Tractamenten, må vid denna Riksdag jemväl
kunna beviljas, hafva vi för närvarande,
och innan det sig visat, om gÖromålens
mängd och Tjenstemännens nit påkalla en
dylik belöning, ansett oss icke nu böra deröfver
något utlåtande meddela.
Slutligen föreslås såsom billigt, att på
desse både Arfvoden och Tractamenten
förskott, beräknad t till och med d. 3i t
denna månad, måtte utbetalas; men återstoden
ej förrän efter Riksdagens slut komma
att uppbäras: Börande utbetalningen
ske i enlighet med särskilda specificationer
på Personalen,'undertecknade, i afseende
på Riks-Stånden, af hvarje Riks-Stånds Taleman,
och i afseende å Utskotten, af hvarje
Utskotts Ordförande, samt inlemnade till
det Verk, hvarifrån betalningen utgår.
Om vid något Utskott göronxålen skulle
blifva så öfverhopande, att den antagne
Cancellie-Betjeningen skulle behöfva hjelp
Stats-Vtskottets Betänkanden. 4^7
vid renskrifningen, förbehålla undertecknade
Utskotts Ordförande sig, att sådant
framdeles till ersättning få anmäla.”
Stockholm d. 2 Martii l823.;
Stats-Utskottet får nu afgifva det yttrande
till Riksens Högloft. Ständers bepröfvande,
hvartill ärendets beskaffenhet gifvit
anledning.
Då rättvisan brafver, att den vedergällning,
som livar en tjenstgörande bör
åtnjuta, varder bestämd olika, i förhållande
till den större eller mindre skicklighet,
som erfordras, samt den mer eller mindre
möda befattningen medförer, och hvarvid
Stats-Utskottet trott någon tvekan icke kunna
uppstå , att dess Cancellie-Betjening är
mera sysselsatt, än Betjeningen i något af
de öfrige Riksens Ständers Utskott; med
erkännande hvaraf Riksens Ständer ock,
vid föregående Riksdagar, beviljat Stats-Utskottets
Cancellie-Betjening högre belöning
än de öfrige; har Utskottet, med öfvertygelse
derjemte, att den sparsamhet med
H. N. Schwan ,
h. t. Bolg. St. Talman,
Carl De Geér ,
h. t. Landt-Marskalk
C. von Rosenstein,
Talman.
A. J:son Hyckert,
n. v. Talman.
B. von Platen.
Axel Lagerbjelke.
J. Cederström.
Gust. af Ugglas.
H. Wachtmeister,
L. Stjernstam.
458 Stats-Utskottets Betänkanden.
Statens Medel, som i närvarande tidpunct
är så högt påkallad, äfven i detta fall,icke
hör åsidosättas, så vidt det med de tjenstgörandes
hilliga fordringar står tillsammans,
ansett sig höra tillstyrka nedsättning uti
följande föreslagne Traetamenten, nemi.
För Cancellisterne inom Stånds-Cancellien,
med undantag af de 3:ne äldste
Cancellisterne eller Nota rieme hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, från 2 R;dr o.!\ sk.
till 2 R:dr 12 sk,; för Notarierne i samtlige
Utskotten, Siats-Utskottet allena undantaget,
från 3 R:dr till 2 R;dr 3a sk. och
För Utskottens Cancellister, undantagande
Cancellisterne i Stats-Utskottet, från
2 R:dr till x R:dr 32 sk, B:co om dagen,
I afseende på tiden under hvilken de
föreslagne Arfvoden och Traetamenten höra
hestås, så enär ingen lärer hafva inträtt i
tjenstgöring, innan han till befattningen
blifvit utnämnd, kan Stats-Utskottet ej tillstyrka
aflöningens beräknande för RiksStåndens
Secreterare och Cancellier, förrän
från antagningsdagen, med undantag
likväl af Riddarhus-Secrcteraren, med hvilken
är ett särskildt förhållande och som
synes höra få njuta arfvode från den dag
Riksdagen utblåses.
Till allt hvad Förslaget för öfrigt innehåller,
tillstyrker Stats-Utskottet bifall,
Stats-Utskottets Betänkanden. ^5g
äfvensom att Förskott på ifrågavarande Arfvoden
och Tractamenten må beviljas, att
utbetalas till och med d. 3i nasti. Martii;
och hemställer Stats-Utskottet, att, i likhet
med hvad förr skett, de till Skrifmaterialier
samt öfrige förnödenheter i och
för Ståndens och Utskottens Cancellier erforderlige
Medel, sorn vanligen bestridas af
Riksdagskostnads-Summan, måga ersättas
efter al Secreterarne afgifvande verificerade
räkningar, som af Herr Landt-Marskalken
och Herrar Talemännen, samt Ordförande
i Utskotten böra genom deras påskrift
godkännas.
Det beslut Riksens Högh Ständer häröfver
meddela, lärer i underdånighet anmälas
bos Kongl. Maj:t, i afseende på Nådig befallning
till Vederbörande, om utbetalningens
verkställande af Riksdagskostnads-Medlen.
Vid detta tillfälle har Utskottet ansett
det lämpligast, att afgifva utlåtande
öfver ett, från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln remitteradt och den 6:te sistl.
Febr. till Stats-Utskottet ankommet Memorial,
af Herr A. von Hartmans dorffhvaruti,
efter föregången uppgift på kostnaderne
i allmänhet vid sista Riksdag, och särskildt
för Riks-Ståndens samt Utskottens
Cancellier, till befordrande af minskning uti
de dryga utgifterne härtill, Motionären
hemställt till Högloft. Ridderskapet och
Adeln, att anmoda samtlige Utskotten på
460 Stats-Utskottets Betänkanden.
förhand öfverenskomma med de personer,
som till Secreterare antogos, om någon viss
vedergällning för hvarje månad, emot hvilken
Secreterarne ansvarade Utskotten för
gÖromålens ordentliga bestridande genom
Betjening, som Secreterarne sjelfve äntogo
och hvilken vedergällning borde föreslås
och bestämmas på sätt 24 §. i Riksdagsordningen
föreskrifver.
Enär denna Motion icke kommit Statsutskottet
tillhanda förrän de i 53 §. Regeringsformen
uppräknade Utskott redan voro
organiserade och de deras Secreterare
samt större delen .Betjening antagit, har
Stats-Utskottet ansett all fråga om Förslagets
antagande, för innevarande Riksdag
hafva förfallit; och då 24 §. i Riksdagsordningen
innehåller, att hvarje Utskott
förordnar dess Secreterare och Cancellister,
anser Stats-Utskottet sig icke eller kunna
lemna någon åtgärd vid Förslaget för framtiden,
såsom innefattande ändring uti ett
ännu gällande Grundlags-Stadgande. Men
Utskottet anser sig böra vid de af Herr <von
Hartmansdorff gjorde uppgifter öfver kostnaderne
vid sista Riksdag upplysa, att hela
Riksdagskostnads-Summan icke utgjort,
såsom angifvet blifvit, i84>ooo Rd:r utan
176,256 R:dr 2 sk. 3 rst. B:co,och att aflöningsbeloppet
för Stats-Utskottet derigenom
uppsteg till betydligt större Summa,
än vid något af de andre Utskotten, att,
Stat s- Utskottets Betänkatiden. 4^i
jemte det ärendernes mängd och beskaffenhet
nödgade Utskottet att då, likasom nu,
begagna en särskild Secreterare för Riksgälds-Contoirets
ärender, sorn äfven i sådan
egenskap biträdde de sammansatte
Stats- och Banco-Utskotlen, emot ett
ökadt arfvode, samt en Kamererare för
Stats-Regleringen m. m. aflönades äfven en
Kamererare, att gå Utskottet tillhanda vid
då förevarande granskning, af den Rikshufvud-Boks
methode, Herr Stats-Commissarien
Widegren uppgifvit, äfvensom arfvoden
tilldeltes dem, som biträdde vid Utskottets
arbeten rörande Allmänna Magazins-Inrättningen
och Manufactur-Discontcn.
Någre Ledamöters härvid yttrade särskilde
meningar varda uti Protocolls-Utdrag
bifogade. Stockholm d. 5 April 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Riksens Hogl. Ständers Statsutskott
vid sammanträde in
Pleno d. 5 April 1823.
S. D. Sedan Utskottet, uppå derom gjord
proposition, godkänt det nu uppläste Betänkandet
i anledning af Herr Landt-Marskalkens
och Herrar Talemäunens, samt
Utskottens Ordförandes förslag, till aflöning
för samtlige Respeetive Riks-Ståndens jemte
Utskottens Cancellie- och Vaktbetjening,
/[62 Stats-Utskottets Betänkande,m
förklarade Hrr Commerce-Rådet Santesson
sig icke kunna instämma i Utskottets tillstyrkan
om nedsättning af den aflöning,
som i förenämnde afseende, blifvit föreslagen;
hvarmed Ilrr Bruks-Patronen Ekelund,,
Herrar Grosshandlarne Eckhoff‘ och IVinberg
j Herr Lagmannen Norceus och Herr
Borgmästaren Ekstrand sig jemväl förenade.
Herr Linström deremot trodde sådan
nedsättning ytterligare böra ega rum med
ioo R:dr i månaden för hvardera af Ståndens
Secreterare, med 16 R:dr 32 sk. i
månaden för alla Utskottens Secreterare,
Stats-Utskottet undantagen, så vida ej desse
Secreterares aflöning skulle kunna bestämmas
olika, efter arbetens mängd och
vigt, samt med 24 sk. per dag för hvarje af
Ståndens Notarier och Cancellister, hvarigenom
denna aflöning sattes i ett någorlunda
jemförligt förhållande till den Statens
Tjenstemän i allmänhet åtnjuta. Och ansåge
Herr Linström för öfrigt, det Statens
knappa tillgångar påkallade all möjlig sparsamhet.
Kommandes desse Reservationer, att,
jemte det afgående Betänkandet, meddelas
Riksens Höglofl. Ständer.
Som ofvan.
Ex Protoeollo
J. C. Lorich.
Stats-Utskottets Betänkcinden. 463
N:0 gi.
Antom den 7 April 182X
Utlåtande, i anledning af våckte
Motioner, om Medels anslående
till kostnadernes
godtgörande för Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens förestående
Förmälning ochverkstålde
Utrikes resa.
Xfrån samtlige Resp. Riks-Stånden har StatsUtskottet
erhållit remiss på de Motioner,
som hos hvarje Stånd särskildt blifvit väckte
och sammanstämmande hufvudsakligen
innehålla t att då Riksens Ständer nyligen
af Hans Majit Konungen emottagit den af
Svenska folket lifligt efterlängtade underrättelsen,
om Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående Förmälning med Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Josephina af
Leuchtenberg och Eichstädt och inför Hans
Kongl. Majit och Hans Kongl. Höghet deröfver
i underdånighet förklarat folkets glädje,
Riksens Ständer, i fortsättningen af dessa
tänkesätt och likstämmigt med hvad tillförene
vid dylike tillfällen skett, borde vara
betänkte på anslående af nödige Medel
till bestridande af de kostnader, hvilka i
och för Högstberörde Förmälning, dels redan
inträffat, dels ännu måste uppkomma,
hvartill unsåges höra Hans Kongl. Höghet
464 Stat s-Ut skottets Betänkanden.
Kron-Prinsens sistl. är verkstälde Utrikes
resa, Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Josephinäs
ankomst till Riket och Hufvudstaden,
uppsättandet af Hans Kongl. Höghets
nja etablissement, inredningen af de runi
i Kongl. Slottet, hvilka af Hans Kongl.
Höghet och Dess blifvande Gemål komma
att bebos, samt de kostnader, som, i anledning
af den Höga FÖrmälnings-Acten,
på vanligt sätt erfordras; Till följe hvaraf,
och under ovisshet om den i sådant afseende
erforderliga Summans belopp, bemstäldt
blifvit, att Stats-Utskottet mätte anmodas,
att, efter sökt och vunnen underrättelse
om beloppet af de ifrågastälde Medlen och
på grund af anstäld jemförelse mot kostnaden
vid dylika,tillfällen tillförene, föreslå
och uppgifva den Summa, som erfordras
och anvisa de Medel, hvilka till ifrågavarande
ändamål må kunna användas.
I anledning af desse Motioner och hvad
dervid blifvit, utaf åtskillige Ledamöter,
yttradt, har Stats-Utskottet icke allenast
gjort sig underrättadt, huru kostnaderne
i dylika fall förut blifvit af Staten bestådde,
för att derutaf hemta den ledning, som
jemförelsevis härutinnan kunde vinnas; utan
ock, till iagttagande af behörig noggranhet
i det förslag, som nu bör afgifvas så väl å
ersättning för utgifterne vid Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens Utrikes resa, som
till
Siats-Utskottets Betänkandetu /|G5
lill de förestående kostnaderne i och för Dess
Höga Förmälning, förskaffat sig tillförlitlige
uppgifter och beräkningar häröfver; hvarvid
Utskottet funnit, att det belopp som, då
Rikets Kron-Prins år 1766 sig förmälde,
utbetalde, utbetaltes till bestridande af resekostnader,
rummens reparation och möblerande
jemte öfrige utgifterne, enär presenterne
till Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan
af Danmark, hvilka jemväl af
Stats-Vcrket ersattes, undantagas, emedan
någon sådan utgift nu icke kommer i fråga,
uppgick till en Summa af 876,894 D:r 26
öre S:mt, hvilken Summa, förvandlad i Hamburger
B:co och vidare i Svenskt B:co, efter
nuvarande Cours, skulle utgöra omkring
370,000 R:dr och sammanlagd med
kostnaderne vid Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
derefter, år 1771, företagne Utrikes
resa, 53,000 R:dr Hamburger B:co, öfverstiga
5oo,ooo R:dr Svenskt B:co, samt
att, vid f. d. Kon. Gustaf Adolphs Biläger
1797 utgifterne dertill, utan beräkning af
vidare resekostnad än för Dess Gemåls fotresa
och emottagande, uppgingo till 139,098
R:dr 11 rst. i då gångbart mynt, som,
jemnfördt med nuvarande myntvärde, uppgår
till circa 35o,ooo R:dr,
De, vid H. K. H. Kron-Prinsens förl.
år verkstälde Utrikes resa, uppgångne kostnader,
jemte de i förening dermed stående
\:tl* Sami. 3 O
466 Stats-Utskottets Betänkanden.
Ambassade, med flere utgifter, hafva åter,
i Svenskt B:co beräknade, utgjort 345,265:
26. 11. och då härtill lägges de för Hans
Kongl. Höghets förestående Förmälning förslagsvis
uppgifne kostnader> nemi. till Dess
tillkommande Gemåls hitresa, jemte reparation
och möblering af rum i Kongl. Slottet,
samt Deras Kongl. Högheters Biläger
och etablissement för Öfrigt* uppgår hela
den sammanräknade Summan till något öfver
600,000 R:dr Svenskt B:co.
Då nu Stats-Utskottet åligger, att med
föranledande af de sålunda erhållne upplysningar,
föreslå hvad Riksens Ständer måga
finna Nationen värdigt, att i underdånighet
erbjuda och anslå till ersättning för de redan
bestridde kostnader vid H. K. II. Kronprinsens
resa, i ofvannäinnde ändamål, och
de i följd deraf vidare uppkommande utgifterne,
har Utskottet, utaf Riksens Ständers
i underdånighet yttrade tillfredsställelse
öfver den glada och för Riket vigtiga underrättelsen,
om H. K. Höghets förestående
förmälning, hettitat den öfvertygelse, att
Riksens Stänc s heldre anslå en mot
Summa, som härvid utan tvifvel hör, jemte
hufvudsakliga föremålet för desse kostnader
tagas i betraktande, att Hans Kongl. Höghets
Utländska resa äfven i andra hänseenden
kan anses hafva varit af vigt för Riket;
och föreslår- alltså Utskottet, det en
kostnaderne
hela svarande, rund
Stats-Utskottets Betänkanden. 4^7
Summa af 600,000 R:dr Svenskt Banco nu
af Riksens Ständer anvisas, att af Kongl.
Maj:t, till Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen,
i Nåder disponeras, så väl för de redan
bestridde resekostnadernes ersättande,
som ock till alla de öfrige, i och för Hans
Kongl. Höghets Förmälning och Dess tillkommande
Gemåls emottagande, om förmälde
utgiflerne.
Hvad inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln blifvit yttradt, om Konunga-Riket
Norriges deltagande i nu ifrågavarande utgifter,
anser väl Stats-Utskottet vara ett
föremål, liggande utom gränsen af dess befattning,
men då de lyckliga händelser,
som påkalla dessa kostnader, hafva ett väsend
'igt inflytande på båda de förenade
Rikenas framtida sällhet och Stats-Utskottet
hyser den säkra öfvertygelse, att Norriges
nästkommande Stor-Thing icke lärer
undandraga sig att deltaga uti desse utgifter,
har Ut: kottet ansett sig bora tillstyrka Riksens
Ständer, att i underdånighet anhålla
hos Kongl. Maj:t, att den Summa, som Konunga-Riket
Norrige, i detta hänseende kan
komma att bevilja, måtte varda till Svenska
Stats-Verket, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
försorg öfverlemnad.
Beträffande Medlen härtill, så finner
väl Utskottet sig icke förr, än den difinitiva
Statsregleringen hunnit fullbordas, kunna
bestämdt uppgifva den tillgång, som
blifver att påräkna. Men Utskottet bör
468 Stats-lJtskottets Betänkcmden.
emedlertid upplysa, att någon särskild gärd,
hvilken vid dylika tillfällen oftast varit
vanlig, eller ökning af Bevillningen för
denna utgift icke kan komma att erfordras,
utan att densamma må kunna bestridas
af redan gifna tillgångar; i hvilket afseende
Utskottet får uppgifva, att, enligt
Räkenskaperna öfver den genom Saltpettergärden
samlade fond, uppgick dess tillgång
vid sistlidne års slut, inberäknadt, Inventarier
och utlånte Capitaler till 683,102 R:dr
10 sk., deraf 5oo 000 R:dr B:co äro för närvarande
disponible; äfvensom att, genom
den, sedan sista Riksdag skedde afbetalning
på Riksgälds-Contoirets, mot 5 och 6 proCents
ränta, upptagne Lån, en förminskning
i Contoirets behof för sudan räntebetalning
hädanefter uppkommer, som medgifver
utbetalning af den del utaf ifrågavarande
Summa, som å Riksgälds-Contoiret
kan anvisas; Och hemställer Stats-Utskottet,
vid dessa förhållanden, om icke de 1111
föreslagne 600,000 R:dr måga anslås att till
ena hälften, eller 3oo,ooo R:dr, utgå af
Saltpetter-fonden och den andra eller en
lika Summa förskjutas från Riksgälds-Contoiret,
som dessutom, enär det bidrag till
Statsbehofvens fyllande, hvilket derifrån
levereras, endast till någon del under ett löpande
år vanligen utgår, då deremot Bevillningen,
för året till en del under loppet
deraf och det öfriga hufvudsakligen vid
början af det påföljande inflyter, derige
-
Stats-Utskottets Betänkandeti. 4%
nom eger tillgång för ett sådant förskott;
Hvilket allt vördsamligen liemställes till
Riksens Ständers bepröfvande; och lära Riksens
Ständer deras härutinnan fattande beslut
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla.
— Någre Ledamöters i ämnet afgift
ne särskildte yttranden varda härjemte bifogade.
Stockholm den 5 April i8a3.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos Riksens Högloft. Stånders
Stats-Utskott, vid sammantråde
in Pleno den 5 April 1823-
S. D. Uppi ästes och godkändes det, i anledning
af väckte Motioner, om medel till
kostnadernes bestridande vid Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens Höga Förmälning och
verkstälde utrikes resa, uppsatte Betänkande;
hvarvid Herr Öfverste - Lieutenanten
Hjerta och Herr Commerce-Rådet Santesson
åberopade sine förut i ämnet afgifne
yttrande, så lydande:
Herr Öfverste-Lieutenant Hjertås:
I en Constitutionel Stat, der Regenten
och dess Hus af Staten, genom årliga anslag,
erhålla de medel, som till utgifter för
Thronens värdighet och Kronans glans
tarf vas, är det en naturlig följd, att alla
de tillfälliga utgifter, som fordra ovanliga
470 Stats-Utskottets Betänkanden.
kostnader, äfven böra af folket tillfälligt
betalas. Dit böra Kröningar, Bröllop, Begrafning.
Också har det varit ett alltid
iagttaget bruk, i det urgamla constitutionela
Sverige, att genom särskilda åtgärder
godtgöra desse kostnader. Härifrån gjorde
förre Rikets Ständer ett undantag, i anseende
till Utgifterne för Högstsalig Hans
Majit Cart. XIIIis och Dess Drottnings begrafning,
samt nu varande Hans Majits
Konungens Kröning. Desse logos af öfverskotten
på Stats-Intraderne, då ganska betydlige.
När nu HÖglofl. Stats-Utskottet
föreslår Riksens Ständer, alt genom till—
gripande af Saltpetterfonden och RiksgäldsContoirets
medel, b vilke medel eljest skulle
afbörda Rikets Gäld, bestrida de nödiga
kostnader för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Förmälning och Biläger, stadgas
det andra undantaget ifrån detta gamla goda
bruk, som jag anser böra vidmagthållas.
Jag anser, nemligen, detta bruk vara af
en stor nytta derigenom, att gärden, genom
sin natur, ålägger Regenten ett moraliskt
band: han ville ej lägga större börda
på sine undersåtare, än dess Företrädare
gjort och Gärden upptäcker i hvarje koja,
om det så är, eller ej. Folket åter, får
genom gärden tillfälle att uttrycka sin känsla,
sitt förtroende, sitt hopp eller sin tacksamhet.
Cari, Xllites lefnad och död, visar
Gärdens nytta: dess Begrafningshjelp
vittnar likaså väl Svenska Folkets varma
Stats- Utskottets Betänkanden. 47*
kärlek för Konungen, under ruinerne af
dess Rike, som dess Kröningskostnad, af
den rike Thronarfvingen sjelf bestridd, bevisar
bans ömhet att lätta folkets bördor:
och åt Veriden kan allenast Sverige framte
Exempel af så ren Furstlig dygd, så
orubblig, oskrymtad trohet hos Folket, under
lyckans mångfaldiga ytterliga skiften,
Det är dessutom en betydlig skillnad,
emellan begagnande af Fonder, Öfverskott
och Riksgälds-Contoirs medel, som finnas
ämnade dels till bestämda behof, dels till
begagnande vid nästa Bevillnings-Summans
bestämmande. Dessas disponerande beror
af tre Stånds beslut. En Gärd deremot,
tillåter hvarje Stånd, att sig sjelf beskatta.
När man så villigt bibehåller dessa olika
Ståndens brister, må man väl oek värdera
deras fördelar. En deribland anser jag vara
beskattningsrätten. Det vore i sanning,
för de Skattdragande af ett stånd ganska
hårdt, om de andra Stånden, genom beslut
örn Fondens och Skatters dragande till
andra ändamål än de, hvartill de äro gifne
och Ståndet en gång ansett sig böra bidraga,
bortslösa en del af deras egendom
och sedan nya bidrag fordras lör sjelfva
Riks-Statens nödvändiga underhåll. Den
stund man då lyckades, att öfvertala Representationen
till upprättande af Fonder,,
hvilka alltid genom de framtida lindringar
de erbjuda, hafva en lockande sida, eller
tfjz Stats-Utskottcts Betänkatiden.
sitt öfvertyga den samma, att Riksgälden
bör och kan ökas, hvilket äfven, såsom för
tillfället ej uppoffring fordrande, har en sådan;
den stunden behöfver man endast tre
Stånds bifall, för att, utan afseende på Folkets
framtida bördor, utan tanke på besparing
af en fåfäng pragt och ståt, utösa allmänna
medel för ögonblickliga utgifter.
Den stunden, ingriper man, obemärkt men
dock betydligt, på folkets rätt, att sig sjelf beskatta,
Och fast än man ej hittills betänkt
denna sak, fastän vårt Samhälls-fördrag ej
förutsett den, förtjenar den likväl, just
derföre så mycket större uppmärksamhet,
hälst under en tid, der man ser förhastade
opinioner begynna alt yrka Statsskuldsättnings-Systemets
inblandande i Statshushållnings-Systemet:
ett System, som våre
Grundlags-Stiftare behandlat såsom den Grekiske
Lagstiftaren, hvilken icke nämnde
Fadermord derföre, att det ej borde tänkas
möjligt; ty säkerligen skulle, de, om
de hade trott dess tillgripande ifrågasättas,
Utan i och för sjelfbeståndel, hafva fordrat
samma vilkor för des antagande, som för
åtagandet af Skatt, emedan denna är en
bestämd följd deraf.
Man synes utgå från den grundsatsen,
att Saltpetter-Fonden bör tillgripas, emedan
den eljest kunde dragas undan Ständernas
disposition. Jag kan ej inse huru
detta skulle blifva möjligt. Jag kan väl
Stats-Utskottets Betänka/iden. 47^
tillika mig en Styrelse, som felar: ty det
iir menskligt; men jag skall aldrig tänka '
mig Styrelsen, som omoralisk, likasom jag
ej vill, den så skall tänka sig någon af de
andre Statsmagterne. Jag dömer efter min
egen känsla. Den har ännu aldrig missledt
mig vid bedömandet af Svenskt och
Svenskar: jag kan, såsom Svensk representant,
falla, men ej frukta; och minst af
allt fruktar jag, att Sveriges Ständer skola
förglömma, att de äro Ständer. Denna Saltpetter-fonden
är af Jordbruket, till och med
tungt, uttagen för Saltpetter-näringarnes
upphjelpande. Den skatt, som bildar densamma,
bör derföre nedsättas, sedan hon
blifvit så betydlig att hon ej behöfver ökas
och Hans Maj:t Konungen har sjelf i Nåder
föreslagit det. Mig synes det snarare vara
att frukta Saltpeter-näringens återfall; om
den användes just nu, när den för första
gången skulle kunna börja motsvara ändamålet,
och jag kommer aldrig att rösta för
dess tillgripande, om ej Rikets sjelfständighet
fordrar denna uppoffring.
Dessutom företer sig, vid bedömandet
af ifrågavarande saken, ännu ett skäl, till
begagnande af en Gärd. T vänne förenade
Folk hafva den glädjen, att se sin framtid
tryggad, genom deras älskade Kron-Prins
och en älskvärd Prinsessas Förmälning.
Desse Folk, bägge grundslagsstyrde, bägge
sig sjelf beskattande, bägge varmt tillgifne
Stats-Utskottets Betänkanden,
ett, af dem sjelfva utkoradt Konungahus,
vilja naturligtvis hägge i sin mån bidraga
vid alla de utgifter , som på en gång tillhöra
Thronens och Folkens värdighet. Om
det; ena härvid går det andra i förväg, vöre
det lika orätt, som om det ena lemnade
det andra allena. Då vi nu, deremot,
enligt det förslag, jag vågat- framställa, lemna
en gärd af vår andel, hafva vi förenat
uppfyllandet af vår pligt, med bibehållandet
af möjlighet för Norrska Folket att fullgöra
sin.
Denna Gärd är äfven villkoret för möjlighet
att undvika Bevillningeus förhöjande,
för tiden till nästa Riksdag, en förhöjning,
hvaraf följden troligen blef som vanligt,
framdeles bibehållande: ty, Bevillningeus
nedsättande är ett sällsynt phenomen på
Na ti o n a 1 - b e s k a 11 lii n g e n s molndigra himmel,
Nu är Bevillningen ungefär 2,600,000 R:dr,
Enligt Konungens Propositioner, fordras
troligen ökning och ej minskning; sorn när
Saltpetter-gärden minskas och fastän Riksgälds-Contoirets
medel icke begagnas, äfven
derigenom ännu blifver troligare. Sorn den
förra Bevillningen gifvit Öfverskott, skulle
den tillkommande ungefär kunna blifva,
hvad den förre varit, om Gärden uttogs.
Om den till exempel utskrefs på 2 år, såg
hvarje Medborgare, att ökningen erfordrades
för det glada tillfälle, hvartill han
gerna bidrager, och att sjelfva Bevilinin
-
Stats-Utskottets Betänkanden.
gen cj var ökad: en ökning, på hvars nödvändighet
han är benägen, att tvifla. Skalle
nu Riksgälds-Contoirets medel begagnas
och Saltpetter-fonden, förstöras, lär Bevillningen
nödvändigt höra ökas, ty, gälden
skall ju förminskas och Saltpetter näringen ,
nyss upplifvad, skall väl ej förqväfvas. Jag
föreslår således: att Riksens Högloft. Ständer
bevilja en Bröllops Gärd af f 00,000
R:dr Svenskt Banco , till II. K. II. Kronprinsens
förmälning af Biläger; samt att
Riksens Ständer genom en underdånig skrifvelse
meddela Hans Maj:t Konungen detta
beslut, och underdånigst anmäla: att då
Riksens Ständer är o underrättade, att kostjiaderne
härtill lära erfordra 600,000 R:dr
Riksens Ständer anse sig böra förskottsvis
anvisa de 400,000 R.dr pä Sältpetter-fonden,
och underdånigt anhålla, att Hans
Maj:t Konungen täcktes låta till Hans
Kongl. Höghet Kron-P rinsen förskottsvis
utanordna de öfrige 200,000 R:dr, af de Öfver
skotts-meclel, hvilka af 1812 års Ständer
äro öfverlemnade till Hans Maj:t Konungens
disposition, intill dess nästkommande
JVorriges Rikes Stor-Thing beslutat,
om detta Konunga - Rikes andel i denna,
för bägge Brödra-Folken angenäma och
förhoppnings-bådande, utgift.
Herr Commerce-Rådet SantessonS i
På afdelningen har jag varit af olika
tanka med Pluraliteten, så vida, som jag
476 Stats-Utskottets Betänkan den.
väl ansett att ifrågavarande Summa måtte
förskottvis få tagas af hvad tillgångar vi
hafva uti ena eller andra Cassan, men att
deremot, och sedan ersättning derföre borde
uttänkas och föreslås af andre medel, i
fall förskottet tages af för särskildte ändamål
hesparde och samlade fonder.
Af denna artär Saltpetter-fondcn; den
är inom en tid af ej många] år samlad,
egentligen igenom Jordbrukarnes bidrag i
Saltpetter-Skatten, jemte de 58,000 R:dr
Stats-medel, som årligen från 3:dje HufvudTitteln
ditgått; den har af Rikets Ständer
alltjemt varit ansedd behöflig att orubbad
bibehållas för denna nya, men vigtiga närings
stadgande och förkofran, i det dermed
varit tillgång för inlösen af den öfverskotts
Saltpetter, som hemmans-egare aflenmat;
fondens tillväxt lill det betydliga belopp,
den nu utgör, har utan tvifvel ensamt kunnat
medgifva den Nådiga Proposition, Kongl.
Maj:t täckts göra örn nedsättning framdeles
af Saltpetter-skatten;— huru det vill slå
tillsammans, att nu tillgripa denna fond och
dermed dels möjligtvis omintetgöra denna
af Kongl. Maj:t Landtbruket ämnade lindring,
liksom ock en annan trolig besparing
framdeles af årliga anslaget 58,000
R:dr, dels bestämdt minska eller hindra helt
de bidrag af denna fond, annars borde få
påräknas för uppbringande af denna näring
till hvad den synes böra och redan egnat
Stats-Utskottets Betänkanden. 477
sig att blifva, nemligen en ganska vigtig
éxport-production.
Jag anhåller på desse skäl, att man ej
annorlunda, än förskottsvis, disponerar af
denna fond till ifrågavarande behof, utan
låter hvar sak vara för sig.
När frågan om nedsättning af Saltpetter-Skatten
i följd af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition hunnit blifva afgjord; — när,
vid Stats-regleringen, man likaledes hunnit
considerera behofvet och möjligheten att
framdeles bespara de årlige 58,ooo R:dr
från 3:dje Hufvud-Titteln till Satpetter-näringens
understödjande: — när man sålunda
ock fått fullkomligen undersöka och stadga
sin öfvertygelse om denna fonds behof
eller intet behof derefter af dess nu egande
Capital-fond; — då blir det, i min tanka,
tid att i sistnämnde fall disponera detta
öfverskott och — i så fall — lärer ej StatsUtskottet
underlåta föreslå dess användande
i en eller annan väg till minskning af
allmänna bördorna eller Bevillningen, men
dertills bör ock med all disposition af denna
fond, utom dess bestämda ändamål, anslå.
Jag instämmer för Öfrigt med Herr Öfverste-Lieutenant
Hjerta uti allt hvad han
yttrat, angående vigten i flere hänseenden
deraf, att sådane extra bidrag, hvarom nu
här är fråga, särskildt utgöras och ej igenom
inblandande uti Stats-Regleringen med
ordinarie anslag, än mindre genom liqvide
-
478 Stats-Utskottets Betänkajulen.
rande med, för helt andra ändamål bestämde,
medel underhållas den högtidligare och
allmännare kännedom samt deltagande, som
endast uttryckes genom en särskild afgift
för sådane extra Ordinarie och Momentela
behof. Jag anser det af största vigt, att hela
Nationen vet, hvartill de bidraga, likasom
ock att de vanlige Stats-medel, Riksgälds-Contoirets
öfverskott, eller till visse
behof samlade fonder, aldrig tillitas för sådane
särskilde anledningar, utan att allt får
disponeras i den ordning och för de ändamål,
som det blifvit samladt, eller, när de
ej vidare beliöfvas, directe användas till
nedsättning af allmänna Bevillningen.
Allmänheten har gjort sig hopp om en
sådan nedsättning vid.denna Riksdag; onekligen
skall dertill verksamt bidraga, om vi
kunna afse någre öfverskotter på ena eller
andra af Statens Fonder, och intet är angelägnare
än att desse då dertill användas.
Allt hvad Bevillningen nedsätt-es har anseende
af och bör blifva varaktigt, och bibringar
våra hemmavarande äfven förhoppning
att Riksens Ständer skola fortsätta
sådan minskning af Skatterne, der det låter
sig göra; hvaremot en extra ordinarie
afgift för ett så vigtigt extra ordinarie behof,
som det ifrågavarande, skall af Nationen
både utan obehag och med största villighet
frambäras; och Riksens Ständers åtagande
deraf för blott den gången j i följe
Stats-Utskottets Betänkanden. 479
deraf, ock aldrig kunna misskännes. Jag
kan ock ej dela dell farhåga * som någon
värd Ledamot yttrat* att om ej Saltpetterfonden
nu för denna angelägenhet användes*
skulle densamma på annat sätt blifva
disponerad* utali att komma i lika allmän väg
landet tillgodo} jag kan ej, till denna grad
misstro hvarken Styrelse* Riksens Sländei*
ellet* deras Utskott.
Jag anser slutligen en sådan särskild
Gärd eller Bröllopshjelp ej höra utgå efter
andra grunder* än den vanliga Be vinningen,
eller med viss proCent utaf dess Belopp}
då träffar den* utan tvifvel, efter allas
öfvertygelse* hvar och en i det mäst
rättvisa och hilliga förhållande, samt tror
derföre* att när Riksens Ständer faststält
Summan, som de anse sig kunna bevilja
och anslå, som Sveriges bidrag till bekostande
af Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens
resa och biläger, och hvilket belopp
jag anser böra bestämmas till 45°>ooo R:dr
böra de ock åt deras Bevillnings-Utskott
Uppdraga att inkomma med förslag till dess
fördelande och utgörande igenom en sådan
särskild Gärd eller Bröllopshjelp.”
Herr Biskopen Doctor Wallenberg instämde
med Herr Öfverste-Lieutenanten
Hjerta i afseende på de anförde skälen, för
Summans utgående genom särskild Gärd.
Herr Borgmästaren Ekstrand uppläste
följande skrifteliga anförande:
48o Stats- Utskottets Betänkande?!.
”För min del instämmer jag i Herr Öfverste-Lieutenant
Hjertås yttrade mening, alt
den erforderliga Summan,till så stort belopp,
sorn den af Sverige jemförelsevis till Norrige,
kan erbjudas, lämpligast bör utgå genom
en gärd, den man icke kan tvifla att
Nationen villigt utgör. Jag anser ej, huru
man ett ögonblick kan tveka om fördelen
deraf, då man så medelst får spara Saltpetter-medlen
för andra behof, samt åstadkomma
en både billig och behöflig nedsättning
i Bevillningen. —• Gärden upphör af sig
sjelf efter i eller a år,men Bevillningen fortfar
fem år, om Urtima Riksdag ej mellankommer,
Nationen ej allenast hoppas, utan lill
och med -fordrar Bevillningens nedsättning
och månne detta anspråk af oss kan anses
obilligt, då vi veta, huru tryckande Statsbördorne
de sednare åren varit, under en
hemmad rörelse och utomordentligt nedsatta
pris på landets alla producter? Vi vete
ock Rikets tillstånd efter flere års fred
med Utrikes Magter och någre års lycklige
skördar, vara sådant att, om någonsin,
allmänheten nu bör vänta en nedsättning
i utskylderne — skole vi då tillintetgöra
det hopp derom, som landets Skattdragande
Innevånare redan så säkert gjort sig,
föranledde dertill äfven af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Stats-Verkets behof?
Jag kan, för min del, aldrig samtycka
dertill, så vida jag mäste anse mig skyldig
att
Stats-Utskottets Betänkanden. 481
alt här bevaka Nationens sak framför allt
annat; utgiften är oundviklig och vanlig
att utgöras genom Gärd, en vana, från hvilken
jag ej inser något skäl att nu afvika,
då jag ej kan tänka mig att man skulle
vill ja för Nationen söka dölja, det man medgifvit
denna utgift, en åtgärd, som icke kan
instämma med någons hederskänsla, och som
alltid i en framtid skulle mera skada än
gagna, då upptäckten deraf tvifvelsutan ingåfvo
blott misstroende för Rikets Ständer
och deras beslut, ja! kanske äfven för Regén
ten sjelf. Ett öppet handlingssätt är alltid
det säkraste och då jag ej fruktar Nationens
missnöje med den utbetalning, som
är i fråga, fordrar jag blott, att den blir
känd under sitt rätta namn; hade jag åter
anledning till någon sådan fruktan, skulle
jag utan all tvekan för min del neka hela
utgiften.
Med desse åsigter, kan jag ej annat än
yrka Summans utgörande genom en Gärd,
och, om förskott dertill behöfs,hvarom dock
icke Kongl. Maj:ts Eget Nådiga yttrande ännu
är meddeladt, tror jag rättast, utan att
förrycka planen för Bevillningens nedsättande
, kunna tagas af de nu befintlige öfverskott
eller besparingar sedan sista Riksdag.
Jag kan icke dela farhågan, att den så
kallade begärliga Saitpetter-fonden, skulle
kunna tillitas för andre ändamål, än det
4ule Sami. 3 I
482 Stats-Utskottets Betänkanden.
påräknade, att vinna nedsättning i Bevillningen,
och jag har aldrig tänkt, att hvad
deraf kan användas, såsom ej behöfligt för
fondens rätta ändamål, skulle lemnäs obegagnadt
under denna Riksdag. Om nu
400.000 R:dr eller låt vara 5o,ooo R:dr
deröfver uppbäras genom Gärd, så mätte
vi med skäl kunna säga, att vi delat broderligt
med Brödra-folket i Norrige, då vi
erbjuda J:delar af den föreslagne Summan,
i det säkra hopp, att Norrige villigt betalar
^:del och kanske deröfver äfven de
31.000 R:dr, som räkningarne tillika innehålla,
hvarom vi dock icke kunna eller böra
gifva några bestämda föreskrifter för
Norrska Riket, utan det sjelf eger afgöra,
endast vi för vår del åtagit oss hvad högst
på oss kan belöpa; skulle ock för hvad sålunda
af oss lemnades obetaldt, något förskott
fordras, hvilket jag dock alltid betviflar, så
länge jag ej hört det begäras, så må detta
förskott anvisas uti Riksgälds-Contoiret, blott
det sker med bestämda villkor, att hela förskottet
fullt ersättes.
Summan i5o,ooo R:dr synes mig för
stor, att vi skulle kunna stå till ansvars med
dess utbetalande för Norrige, utan visshet
att få den åter, och må det förlåtas mig,
att jag icke eger denna visshet. Om man
låter det bero af Norrmännens godtycke att
gifva återbetalningen och att gifva den till
oss, som icke tillförne rönt något prof af
Stat s^Ut skottets Betänkanden. 483
deras välvilja. — Helt annat blir, om de
skola bevilja något för sin Kron-Prins, än
om det sker för oss.
Jag Önskar allt bestämdt och jag åberopar
ännu en gång min pligt, att här tala
för Nationens, en så högt beskattad och
skuldsatte Nations, sak, derföre jag ock anser
rättare att medgifva | af Summan, men
ej mera, än att medgifva allt på en blott
Apparence, att återfå kanske mer än J, men
kanske ock intet.
Vill man åter visa en liberalitet ulan
gräns och om, för Motioner, som desse, af
enskilde Riksdagsmän, man vill, utan att
ega visshet om hvad Konungen begär eller
af oss fordrar, förrycka hela det husliållnings-system
Stats.Utskottet förut troget
följt, då det afstyrkt nästan alla mindre bidrag
till antalter, som ansets enskilde,
men dock erkänts nyttige för hela provincer;
ja! kanske för liela Riket, då det föreslagit
en Besparing till omkring 3o,ooo
R:dr årligen, genom förändrad beräkning af
Riks-Markegåugen, till Löntagarens förlust
och Statens fördel, så ser jag icke eller,
huru med ett sådant nytt liberalitets-system
står tillsammans, att afpruta 3i,ooo
R:dr å de erhållne kostnads-räkningarne,
utan ina man då anvisa Summan oafkortad,
om hedern af anbudet mera skall afses,
än tillgångarne.*’
484 Stats-Vtskottets Betänkanden.
Herr Lindström förklarade, det han
ansåge ifrågavarande 600,000 R:dr, böra
till ena hälften tillvägahringas genom en
allmän Bilägers Gärd af 3 sk. på hvarje
Mantalsskrifven Person, hvarigenom då i
hela Riket, enligt 1820 års BevillningsSammandrag,
finnas i,386,ig5 Mantalsskrifne
Personer, denna hälft på 3:ne år kunde
inflyta; hvarjemte Riksens Höglofl. Ständer
borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att andra hälften, eller 3oo,ooo finge
anvisas på de 467,000 R:dr, hvilka, utgörande
återstoden af Öfverskotten och Besparingarne
till 1815 års slut, ännu finnas
å 3:dje Hufvud-Titteln uppförde till Kongl.
Maj:ts Nådiga Disposition ; tilläggande Herr
Lindströmj det han trodde en Gärd, i ofvannämnde
afseende, desto heldre böra cga
rum, som Riksens Ständer endast genom
beviljandet deraf, komme i tillfälle, att
uti verkligheten ådagalägga det allmänna
och Miga deltagande, hvarmed de emot»
tagit den fägnande underrättelsen om Hans
Höghet Kron-Prinsens Höga förmälning.
Och skulle dessa särskilde meningar,
uppå derom gjord begäran åtfölja det afgående
Betänkandet till Riksens Högl. Ständer,
Som ofvan.
Ex ProtocoIIo
J. C. Lorich.
Siats-Utskottets Betänkanden. 485
N:o 92.
Ankom den 7 April (823.
Utlåtande, i anledning af Riksdags
-Fullmågtigens för Hederv.
Bonde - Ståndet, Olof
Jonssons, från Elfsborgs Lån,
till Bonde-Ståndet ingifne Memorial,
angående belöning till
Herrar Fullmågtige i Riksgålds-Contoiret,
för deras hafde
möda vid utredningen af
f. d. Filial-Disconterne.
Tiu Stats-Utskottet har från Hederv. Bonde-Ståndet
blifvit remitteradt ett, af Riksdags-Fullmägtigen
Olof Jonsson „ från Elfsborgs
Län, ingifvet så lydande:
Vördsamt Memorial!
”Ibland de flere Motioner, som hittills
blifvit väckte, och deribland särdeles rörande
f. d. Filial-Disconterne, har jag ännu
icke hört någon afhandla frågan om det
Arfvode, hvartill Förvaltarne af sagde Disconters
Utredning, jag menar Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret, gjort sig berättigade
för den ökade möda, i deras förut
486 Stats-Utskottets Betänkanden.
nog ansvarige befattningar, hvilken nämnde
utredning för dem otvifvelagtigt medfört.
Hederv. Stånds-Bröderne torde derföre tilllåta,
att jag ett ögonblick uppehåller mig
vid detta ämne.
Då Ständerne år 1818 till förbeniäldte
Fullmägtige öfverlemnade bestyret med Discont-TJtredningen,
blef väl ett Reglemente
utfärdadt, enligt hvilket berörde utredning
borde verkställas; men samma Reglemente
var för ingen del bestämdt, utan blef deruti
åt Fullmägtige lemnad rättighet att vid
förekommande frågor, efter omständigheterne,
skärpa eller mildra det betalnings-ansvar
och de skyldigheter i öfrigt, som uti
berörde Reglemente blifvit för Låntagare i
allmänhet föreskrifne.
Att den åt Fullmägtige, sålunda uppdragne
magt, är till Statens förmån använd,
derom vittna Herrar Revisorers för åren
1820 och 1822 afgifne och hos oss redan
upplästa Berättelser; och då klagan öfver
Fullmägtiges åtgärder,mig vetterligen,icke
från någon Gäldenär försports, tyckes sådant
än närmare vittna, om den förljenstfulla
oväld, som Rikgälds-Contoirets Fullmägtige,
vid befattningen med Filial -Discont-Utredningen,
ådagalagt.
I följd häraf, samt med fästadt afseende
derå, att de af Banco-Fullmägtige,
hvilka förvalta Banco-Discont-Verket, der
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 487
före åtnjuta särskild vedergällning, ehuru
denna förvaltning, enligt min öfvertygelse,
icke är ansvarigare än den af Filial-Dis—
ccnterne varit, anser jag mig af rättvisan
påkallad yrka, det Fullmägtige uti Riksgälds-Contoiret
nu måtte tilläggas någon, deras
hittills nedlagde stora möda och visade
nit, motsvarande belöning för Förvaltningen
af Filial-Disconterne, — Och jag tror
att med denna belönings bestämmande minst
bör fördröjas nu, då fråga är om förlängning
uti Utredningstiden af Disconterne och
följagteligen om en utsträckt ansvarighet för
Riksgulds-Contoirets Fullmägtige,
Jag är förvissad, att Hederv, StåndsBröderne
inse billigheten uti mine framställningar
och förena sig uti desamma, äfvensom
örn Motionens remitterande till vederbörligt
Utskott. Stockholm d. 28 Februarii
1823.”
Olof Jonsson
ifrin Elfsborgs Län.
Onekligt är väl å ena sidan,attDiscontInrättningarnes
Utredning förorsakat Herrar
Fullmägtige ett vida större besvär och funnits
i allmänhet af en mera brydsam art,
än .Rikets Högloft. Ständer tilläfventyrs förmodat,
då denna Utredning ansågs böra
med Öfver-Styrelsen af Piiksgälds-Verket
förenas; men enär å den andra, Förvalt
-
488 Stats-LJtskottets Betänkanden.
ningen af sjelfva Riksgälds-Verket, sedan
de egentliga föremålen för dess verksamhet
blifvit vid föregående Riksdagar i så väsendtlig
mån inskränkte, vid ganska få tillfällen
påkallat Herrar Fullmägtiges åtgärder
i andra än mer eller mindre courante
ärender, skulle Stats-Utskottet, med kännedom
af Herrar Fullmägtiges tänkesätt och
att Herrar Fullmägtige säkerligen skola uti
Rikets Högloft. Ständers bifall och tillfredsställelse
öfver Herrar Fullmägtiges förvaltning,
förvänta sin högsta belöning, anse
Herrar Fullmägtiges grannlagenhet förnärmad,
genom ett förslag eller tillstyrkande
att medelst tillökning i det för Herrar Fullmägtige
fastställdte Honorarium eller genom
någon särskild gratification, nu efteråt godtgöra
den möda och det besvär DiscontUtredningen,
utöfver hvad Rikets Ständer
möjligen sig forestäilt, kunnat Herrar Fullmägtige
förorsaka, i synnerhet då fråga icke
är om någon egentlig Tjenstebefattning, utan
om ett Uppdrag, hvartill Herrar Fullmägtige
endast genom medborgerligt förtroende
blifvit kallade.
Hvilket dock Rikets Högloft. Ständers
eget bepröfvande vördsamligen underställes.
Stockholm den 29 Martii 1823.
Stats- Utskottets Betänkanden. 48g
N:0 93.
Ankom den 7 April 1823.
Utlåtande, i anledning af Rilcsdags-Fullmågtigens,
för Sodra
More Hårad i Calmare Lån,
Peter Pehrssons hos Hederv.
Bonde-Ståndet gjorde Motion,
angående anstånd med inbetalningen
af innevarande års
Allmånna Bevillning.
Jemlikt Protocolls-Utdrag af den 17 sisth
Februarii bar till Stats-Utskottet blifvit remitteradt
ett, af Riksdags-Fullmägtigen för
Södra Möre Härad af Calmare Län , Peter
Pehrsson, till Hederv. Bonde-Ståndet, ingifvet
Memorial, innefattande det Förslag, att
anstånd måtte lemnäs med inbetalningen af
innevarande års Allmänna Bevillning samt
den brist i Statens behof för året, hvilken
derigenom kunde uppkomma, afhjelpas genom
ett på korrt tid upptagande motsvarande
Stats-Lån.
I anledning häraf får Stats-Utskottet
andraga, att då, hvad beträffar den föreslagne
utvägen, att genom upptagande Lån
fylla den brist i Stats-behofven för året,
som genom anståndet med Be vi Ilningen kunde
uppkomma, frågan derom ingår i den
Allmänna Finance-Regleringen, som varder
vidtagen, samt det i alla fall är föga till
-
4po Stats-Utskottets Betänkanden.
förlitligt, att för bestämda anslag, som inom
året skola utgå, anvisa en så osäker
tillgång, sorn genom Lån möjligen kan beredas,
Stats-Utskottet icke heller anser sig
kunna tillstyrka uppskof med inbetalningen
af innevarande års Bevillning, hvilket uppskof
dessutom skulle för de Skatlskyldige
medföra den olägenhet, att de ett annat år nödgades
betala 2:ne års Bevillning. Hvilket
dock Rikets Höglofl, Ständers eget bepröfvande
vördsamligen underställes.
Stockholm den 29 Martii 1823,
N:0 94.
Ankom den n April i3a3.
Riksens Högl, Ständers Statsoch
Baneo-Uf skotts Utlåtande,
!. anledning af Herr Commerce-Rådet
B. H. Santessons
till Yålloh. Bergare-Ståndet
ingifne Memorial, angående
dels förment origtig tillämpning
af hvad uti Rikets Högl.
Stånders Reglemente för Utredningen
af f. d. Filial-Disconterne
stadgas, I. afseende
på Öfverråntan å förfallne Lån
i desse Disconter, dels ock
på grund deraf yrkad rått för
Gråldenårerne, att återfå hvad
de i Öfverrånta skola för mycket
utbetalt.
Stats-Utskottets Betänkanden. 491
Jemte Protocolls-Utdrag af den 12 sist!.
Februarii har Vallöf]. Borgare-Ståndet, till
Stats- och Banco-Utskotten, remitterat Herr
Commerce-Rådet Santessons ofvanberörde
Memorial, deruti, bland annat som rörer
Öfverräntan i Banco-Discont-Verket och de
vid sednaste Riksdagar derom vidtagne Författningar,
Herr Commerce-Rådet såsom
hufvudsakligt föremål för sin klagan framstält
beräkningssättet af Öfverräntan i f. d.
Filial-Diseonterne, hvarom uti Reglementet
något vidare ej voro förordnadt, än att
med beräkningen deraf skulle förhållas i
enlighet med hvad som för Banco-Disconten
komme att stadgas och dermed efter
allt utseende ej skall afsetts beräknings-sättet,
utan endast procentens storlek.
I anledning häraf få Utskotten erinra,
att då vid senaste Riksdag Reglementet för
utredningen af f. d. Filial-Disconterne, författades,
hade ännu ej blifvit af Rikets Höglo!].
Ständer beslutat huru med Öfverräntan uti
Banco-Disconten borde förhållas; men då
Rikets Högloft. Ständer ansågo, att öfverensstämmelse
i afseende på beräkningen af Ränta
och Öfverränta vid Banco-Disconten och
Filial-Disconterne borde ega rum, så har
derom uti Reglementet för Filial-Disconterne
influtit följande, icke otydliga, stadgande
: ”Med beräkningen så väl *af Lagliga
492 Stats- Utskottets Betänkanden.
räntan sorn af Straffräntan, förhålles i enlighet
med hvad, som för Banco-Disconten
kommer att stadgas.” — När nu något undantag
härifrån i öfrigt uti Reglementet icke
medgifves, anse Utskotten deraf vara en
påtaglig följd, att detta allmänna stadgande
måste tillämpas så väl i afseende på beräkningssättet,
som proCentens storlek efter
enahanda grunder, som i Banco-Disconten
äro gällande.
Herr Commerce - Rådet Santesson anför
vidare: ”Beräkningssättet har nemligen
varit det, att Öfverräntan efter 12 proCent
uträknats å hela beloppet af den förfallne
Reversen, till dess den med uti Reglementet
stadgad afbetalning, på nytt Document
omsattes. Så länge omsättnings-rättigheten
ej uti Discont-Reglementerne var medgifven,
utan det ensamt berodde på Direclionerne,
att, vid uppbärande af förfallne Länet, emottaga
för en del eller det hela ny Revers
eller intet annat än Contant, så hade denna
beräknings-inethode sin giltiga grund;
men enär vid sednaste Riksdag Rikets Höglofl.
Ständer funnit för godt att etablera en
verklig omsättnings-rättighet, samt bestämma
såsom villkor för densammas begagnande,
uti f. d. Filial-Disconterne, minst ^.‘dels
afbetalning, hvarje sjette månad, så vida
Fullmägtige eller Directionen pröfvade säkerheten
för Lånet fortfara, så har i ordets
enkla4bemärkelse ej iner än elen i^rdel
Stats-Utskottets Betänkanden. 4,93
af primitiva Lånet som ovägerligen borde
contant inbetalas, utgjort det belopp som
kunde förfallet anses: denna iVdel var således
ock allt hvarmed Gäldenårernes uteblifvande
å bestämd dag manquerade Discont-Verket
samt följaktligen denna /^:del
det enda belopp, hvarå Gäldenären borde
erlägga så kallad Öfverränta o. s. v."
Herr Commerce-Rådet synes således
hemta stöd för sin anmärkning af det förhållande,
att vid förre Discont-Directionerne
omsättningar fingo ega rum, fast än sådane
icke voro i Reglementen omförmälde ;
men ehuru efter sednare Författningar Gäldenärerne
nu mera är medgifven den rättighet,
att om de,det åstunda genom omsättningar
på Tö-del af Gapitalet, hvarje 6:te
månad, småningom få afbörda sine skulder;
likväl, och som Gäldenärs betalningsskyldighet
bör mätas efter skuld-förbindelsens
innehåll, och alla till Disconterne ut—
gifna Reversal äro stälde på inbetalning af
bela Gapitalet, så måste ock vid förfällotiden
hela Capital-beloppet anses vara förfallet
, så att omsättningsrätten egentligen
icke är annat än ett tillåtet medel, för Gäldenärerne,
att för tillfället inbetala hela förfallne
skuld-beloppet, hvilket de dock icke
äro pligtige att begagna, enär det ar för
en hvar Gäldenär öppet att genom full inbetalning
af sitt lån förekomma all beräkning
af Öfverränta. Vid hvilket förhållande
494 Stuts-Utskottets
något annat beräkningssätt af Öfverränta Jin
det hittills följda, nemligen 12 proCent på
hela förfallne Capitalet, med nu gällande
Författningar icke lärer kunna komma i
fråga.
Hvad Herr Commerce-Rådet i öfrigt
exempelvis anfört, angående en Gäldenärs
som fått låna 1000 R:dr med rättighet, att
slippa betala mera än 100 R:dr hvar 6:te
månad, lärer icke inträffa med någon af
Filial-Disconternes Gäldenärer, helst då utlåningarne
vid desse Disconter voro i gång,
någon sådan rättighet icke enligt Reglementet
egde rum.
Att en Discont-Gäldenär, om han försummade
den första inbetalningen af 100
R:dr, skulle efter förfallo-tiden komma att
erlägga, å desse 100 R:dr 120 proCent, då
de dernäst förfallne 100 R:dr 108 proCent
o. s. v. efter år räknadt, kunna Utskotten
icke heller inse, emedan om en DiscontGäldenär
öfverskrider förfallotiden, hela
Capitalet, efter hvad ofvanberördt är, anses
förfallet och det är då å detta Capital, som
Öfverräntan kommer att beräknas.
Efter denna pröfning af de grunder på
hvilka Herr Commerce-Rådet Santesson
byggt sitt derefter gjorde yrkande, att den
Öfverränta, som med tillämpning af det utaf
Herr Commerce-Rådet öfverklagade beräkningssätt
skall blifvit hit till Riksgälds
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 4o^
Contoiret för mycket inbetald, måtte återställas
de Gäldenärer, hvilka icke i följd af
ågångneUtslag densamma erlagt, torde någre
vidare skäl för att, bos Rikets Höglofl.
Ständer en sådan återbäring, afstyrka icke
vara af nöden. Och får B.anco-Utskottet
särskildt i frågan om förändrad beräknad
af Öfverräntan, uti Banco-Disconten, tillägga,
att enär flere framställningar i denne
del före detta inom Utskottet blifvit gjorde,
Utskottet icke kan annorlunda, än i
sammanhang dermed häröfver utlåtande
meddela.
Dock varder hvad Utskotten sålunda
andragit Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande
härigenom vördsamligen understäldt.
En Ledamots särskildta yttrande bifogas.
Stockholm den 29 Martii 1823.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos Riksens Höglofl. Stander
Stats - Utskott vid sammanträde
in Pleno den 3
April 1823.
S. D. V,d .justeringen af Protocollet för
den 29 sisth Martii, i hvad det samma rörer
den af Herr Commerce-Rådet Santesson
väckte fråga, angående förment felagtig
tillämpning af Författningarne, om Öfver
-
4o6 Stats-Utskottets Betänkanden.
räntans beräkning ä upptagne Län af f. d.
Filial-Disconterne m. m. åberopade Herr
Commerce-Rådet hvad han förut i ämnet
anfört, och hvilket innefattades uti följande
nu ingifne redigerade yttrande: ’’sedan
min Motion, $om remitteradts af YälloflBorgare-Ståndet
till både Stats- och Banco-Utskotten,
blifvit först handlagd endast
af Stats-Utskottets afdelning för RiksgäldsVerket,
och der uppsats förslag till det
svar som nu utgör betänkandet, och vid.
första föredragningen deraf den 8 Marlii i
Stats-Utskottet, af mig och flere Ledamöter
glindran gjordes, att Remissen synts fordra
åtgärd af en gemensam Beredning, beslutade
ock Högloft, Stats-Utskottet, att med
föredragningen i anledning deraf skulle anstå,
till dess saken blifvit anmäld hos Banco-Utskottet:
denna anmälan skedde emedlertid
i stället så, att Banco-Utskottet ansåg
saken redan af Stats-Utskottet afgjord,
och Betänkandet der justeradt, ehuru det
ännu ej varit öfverlaggnings-ämue, och utan
all tvifvel med särdeles afseende till ett sådant
förhållande, helst Stats-Utskottet varit
närmast i tillfälle bedömma hvad dess
egen afdelning ensam berett, genast uti
Stats-Utskottets Betänkande instämde. När
det, i en sålunda handlagd bakvänd ordning
till Stats-Utskottet återkom, och mot
denna behandling som, i min tanka, gifvet
skulle verka till en särdeles utgång af hufvud
saken,
Stats-Utskottets Betänkanden. 497
saken, af mig framställning gjordes, förklarades
vid sammanträde i Stats-Utskottet,
den 29 sistl. Martii nämnde behandling, som
ett misstag, och Stats-Utskottet beslöt, att,
oberoende af Banco-Utskottets redan fattade
Beslut, ensamt nu afgöra motionen.
Då ingaf jag följande skrifteliga anförande
till Stats-Utskottet:
”Då, nu enligt Höglofl. Utskottets Beslut,
till hufvudsakligt afgörande företages
det af Höglofl. Riksgälds-afdelningen föreslagna
svar på min motion, anhåller jag få
fästa Höglofl. Utskottets uppmärksamhet vid
detsamma Afdelningens Förslag, innefattande
besynnerlige och i min tanka alldeles
origtige både prasmisser och conclusion.
Bland de förre efter verbotim införande
af mina ord:
”Beräkningssättet har nemligen varit
det, att Öfverräntan efter 12 proCent uträknats
å hela beloppet af nu förfallne Reversen
, lill dess den med uti Reglementet
stadgad afbetalning, på nytt Document, omsattes.
Så länge omsättnings-rättigheten ej
uti Discont-Reglementerne var medgifven,
utan det ensamt berodde af Discont-Directionen,
att vid uppbärandet af förfallna
Lånet emottaga, för en del eller det hela,
ny Revers, eller intet annat än contant,
4\de Sami. 32
4f)S Stats-Utskottets Betänkanden.
så hade denna beräknings-method sin giltiga
grund, men, enär, vid sednaste Riksdag,
Riksens Höglofl. Ständer funnit för
godt, att etablera en verklig omsättningsrättighet,
samt bestämma, såsom vilkor för
densammas begagnande uti f. d. Fiiial-Discontjerne,
minst YTs:dels afbetalning hvar
6:te månad, så vida Fullmägtige eller Directionen
pröfvade säkerheten för Lånet
fortfara, så bar, i ordets enkla bemärkelse,
ej mera än den TT5:delen af primitiva
Lånet som oundgängeligen borde contant
inbetalas, utgjort det belopp, som kunde
förfallet anses; denna TT5:del var således
ock allt, hvarmed Gäldenärens uteblifvande,
å bestämd dag, manquerade Disconl-Verket;
samt följaktligen denna y^rdel det enda
rätta belopp, hvarå Gäldenär borde erlägga
så kallad Öfver- eller Straff-ränta, o.
s. v./' — hvarvid dock utelemnats den
slutrad, som hörde till beviset för mitt påstående,
”emedan Straffet eller plikten i
detta som i alla andra fall, väl bör motsvara
det fel som begås, och den skada
som göresHeter det i Afdelningens Betänkande:
”Commerce-Puldet
synes således hemta
stöd för sin anmärkning af det förhållandej
att vid förre Discont-Directionerne ornsättningar
fingo ega rum j fastän sådane
icke i Reglementet voro omf tirniäldeP
Stats-Utskottets Betänkanden. 4ö9
Jag hemställer om någon kan möjligen
fatta mitt yttrande så, att jag härifrån
hemtat stöd; jag har tvärtom sagt, att då
var förhållandet helt olika, men stödet för
min motion var och är det nyss citerade
ordalag ur detsamma mitt memorial, ”att
då Riksens Ständer stadgade vid sistlidna
Riksdag en verklig omsättnings-rättighet,
samt bestämde, såsom vilkor, för densammas
begagnande uti f d. Filial-Disconterne,
minst .dels afbetalning hvar 6de
månad, så vida Fullmägtige eller Directionen
pröfvade säkerheten för Lånet fortfara,
så har i ordets enkla bemärkelse, ej
mera än den f-:delen af primitiva Lånet,
som ov äger ligen borde contant inbetalas,
utgjort det belopp, som kunde förfallet
anses; denna f^.-del var således ock allt
hvarmed Gäldenärers uteblifvande pä bestämd
dag manquerade Discont- Verket;
samt följakteligen denna f^.del det enda
rätta belopp hvarå Gäldenär borde erlägga
så kallad Öfver- eller Straff-Ränta,
emedan straffet eller plikten i detta som i
alla andra fall väl bör motsvara det fel,
som begås och den skada som göres
Hvartill jag sedan vidare lade:
”1 alla fall måste det vara oförenligt
håde med Lagstiftarens mening och med
all billighets princip, att den som lånt iooo
R:dr, med rättighet att slippa betala mera
än ioo R:dr hvar 6:te månad, och under
5oo Stats-Utskottets Betänkanden.
löfte att äfven denna rättighet ej skulle vara
förverkad, .blott han kunde åstadkomma
denna afbetalning inom 2:ne ytterligare månader
utöfver de sex, för hvilken öfverskjutande
tid, likväl borde erläggas dubbel
ränta; — att denna Gäldenär till tooo
R:drs belopp skulle för de, vid första afbetalningstiden,
endast förfallne joo R:dr,
erlägga 120 proCents ränta, eller för de
dernäst förfallne 100 R:dr, 108 proCents,
för de sednare påföljande 100 R:dr, 96 proCents,
o. s. v. efter år räknadt, som det
ock onekligen gjorde, då den så kallade
Straff- eller Öfver-Räntan beräknades af
det 10, 9 eller 8 dubbla 0. s. v. belopp
af hvad för hvarje gång verkligen var förfallet.
Minst måtte ett sådant beräkningssätt
emot Medborgare, hvilka ganska gifvet
äro af de mest behöfvande i samhället,
och hvilket sätt visserligen förtjenar den
benämning af förstörande, som enligt hvad
ofvannämndl är, sednaste Riksens Ständers
Banco-Utskott sjelf gifvit den beräkningen
af Öfver-Ränta, anstå ett Allmänt Verk,
för hvars mellankomst till Reglerande af
de fallna Disconterne ju endast den ädla
afsigt, att förekomma Tusendetals nyttige
och trefne Medborgares ofärd och undergång,
uppgafs, och äfven verkeligen måste
hafva varit grunden.”
Härom yttrar åter Afdelningen:
Stats-Utskottets Betänkanden. 5oi
”Hvad Herr Corn mer ce-Rådet i öfrigt
exempelvis anfört angående en Gäldenär,
som fått låna iooo R:dr med rättighet att
slippa betala mera än rooRrdr hvar sjette
månad, lärer icke inträffa med någon af
Filial-Disconternes Gäldenärer, helst då Utlåningarne
vid desse Disconter voro i gång,
sådan rättighet icke enligt Reglementet egde
rum/’
Huru kan Afdelningen väl säga att sådant
ej inträffat med någon af f. d. FilialDisconternes
Gäldenärer? utan att just vilja
vanställa elier förtyda Motionairens mening,
måtte mina ord: ”Den som lant iooo
R:dr med rättighet o. s. v.” väl här kunna
och böra förstås så: att den som var skyldig
iooo R:dr och erhållit rättighet att
slippa betala mera än 100 R:dr hvar 6:ie
månad, ochj som det vidare heter, under
löfte att äfven denna rättighet ej skulle
vara förverkad, blott han kunde åstadkomma
denna afbetalning inom 2:11c ytterligare
månader utöfver de sex , för hvilken
öfver skjutande tid likväl borde erläggas
dubbel ränta, att denna Gäldenär till
1000 R.drs belopp, skulle, för de vid f örsta
afb stab ungstiden endast förfallne 100
R:dr erlägga 120 proCents ränta eller för
de dernäst förfallne 100 JR:dr 108proCent,
för de sedan påföljande 100 R:dr, g6 proCent
o. s. v. efter år räknadt, som det
dock onekligen gjorde, då den så kallade
5oa Stats-Utskottets Betänkanden.
Öfver- eller Straff-Räntan beräknades af
det 10, g eller 8 dubbla o. s. v. belopp af
hvad för hvarje gäng verkeligen är forfallet,
och huru kan efter denna ordalydelse
afdelningen säga ”sig ej kunna inse det den
Discont - Gäldenär, som försummade första
inbetalningen af 100 R:dr, skulle för den
samma erlägga 120 proCents ränta, eller
för de dernäst förfallne iooR:dr, 108 proCent,
emedan” som Afdelningen vidare anför,
”om en Discont Gäldenär öfverskrider
förfalloliden, hela Capitalet, efter hvad ofvanberördt
är, anses förfallet, och det är
dä å detta Capital, som Öfverräntan kommer
att beräknas?” ■— Ehuru här aldrig
af mig var väckt fråga om sådane, som öfverskredo
Respitmånaderne, hvilket ju står
i ofta nämnde senast upprepade min mening:
blott han kunde åstadkomma denna
afbetalning inom aine ytterligare månader
utöfver de sex _, för hvilken öfver skjut ande
tid likväl borde erläggas dubbel ränta/’
och jag dessutom uti det motionen åtföljande
Borgare-Ståndets Protocoll, af den 12 Februarii,
ytterligare förklarat, att min Motion,
ingalunda rörde dem, som ej inom Respitmånaderna
omsattemedan då, efter tydlig
föreskrift, Lånet var helt förfallet,
hvarefter ock räntan ä det förfallna total
belopp , ej gjorde mera än 12 proCent; men
den som ej nekar att 2 gånger 2 är 4»kan
icke eller neka det af mig anförda exemplets
både vigtighet och oemotsäglighet, —
Stals-Ut skottets Betunkanden. 5od
emedan Tx5:del af iooo R:dr gör 100. —
Emedan den 2 månaders Öfverränta för
Respit-månaderne, sorn en sadan Låntagare,
vid första omsättningen till yoo R:dr,
till större eller mindre del begagnade, beräknades
honom efter 12 proCent per anno
på alla 1000, hvilket på de förfallne
blott 100 R:dr alltså måste göra 10 gånger
så mycket eller 120 proCent per anno,
— Emedan vidare den vid 2:dra omsättningen
upplupna Öfverränta, å begagnad Credit
af de två Respit-månaderne, beräknades
honom med 12 proCent per anno, å alla
yoo R:dr, sorn å dä blott förfallne iooR:dr
måste göra 108 proCent, emedan y gånger
12 gör detta belopp; o. s. v.
När Högloil. Utskottets Afdelning för
Riksgälds-Verket på sådan, i utlåtandet kallad,
pröfning af de utaf mig för Motionen
lagde grunderj byggt dess afslyrkan till min
motion, men jag vågar tro HöglofL Utskottet
utaf hvad jag nu anfört, blifvit öfvertygadt,
det dels de af mig åberopade verkliga
grunder undfallit Afdelningen, så att de
ej uti dess förslag till betänkandet fullständigt
eller rätt blifvit citerade, dels det,
som jag anfort såsom fordom gällande för
ett helt motsatt förhållande, nu af Högloil.
Afdelningen bedömts såsom af mig antagen
grund, och dels de af mig ariförde, sorn
ovedersägligen hit hörande och etter Quatuor
Species riglige befunne exempel, oell
5o4 Sta ts~ Utskottets Betänkanden,
uträkningar blifvit framstälde såsom ej hit
lämplige eller mecl förhållandet öfverensstämmande;
så hemställer jag ock Ödmjukligen,
om den på sålunda omöjligen mera
bestående pramisser uppförda conclusion
kan ega bestånd.
Jag vill derföre inte säga, att ju något
kunnat invändas mot min motion, ej
som rättvis och billig, men som för Riksgälds-Contoiret
obehaglig, emedan det alltid
är ledsamt återgifva, hvad man en gång
tillegna! sig och trott få behålla; i sådan
akt och mening kan jag ock medgifva, att
Afdelningen kan haft ett, i min tanka, dock
blott skenbart skäl för sitt afstyrkande, der
det säges, att enär uti Reglementet, som för
utredningen uppgjordes af senaste Riksens
Ständer, stadgas icke otydligen (desse två
ord nämnde utan tvifvel till min villfarelses
corrigerande tror jag dock äfven ej varit
behöflige, emedan jag sjelf i min motion
alldeles verbotim infört och åberopat
samma mening) det med beräkningen så väl
af lagliga räntan, som af Straff-räntan förhålles
i enlighet med hvad som för Banco-Disconten
kommer att stadgas, så, enär
något undantag härifrån i öfrigt uti Reglementet
icke medgifves, anse Utskotten deraf
vara en påtaglig följd, alt detta allmänna
stadgande måste tillämpas så väl i afseende
på beräkningssättet, som procentens
storlek efter enahanda grunder, sorn i Banco
-
Stat s^Ut skottets Betänkanden. 5o5
Disconten äro gällande. —• Och om detta
äfven blifvit Höglofl. Utskottets Pieni tanka
hade jag ej mera i detta än annat kunnat
förtänka en sådan olika åsigt mot den
jag yttrat, att, nemligen, rättvisa och billighet
mot Medborgare, bland hvilka en
stor del äro af de mest behöfvande i samhället,
och emot hvilka tillämpningen af det
utaf mig öfverlagda beräkningssätt för Öfverräntan
alltså visserligen förtjent det namn
af förstörande, som Riksens Ständers Banco-Utskott
vid förra Riksdagen gaf hela beräkningen
af Öfverräntan, — krafde det
afseende af ett allmänt Riksens Ständers
Verk, för hvars mellankomst till reglerande
af de fallne Disconterne ju endast den
ädla afsigt, att förekomma iooo:detals nyttige
och trefne Medborgares ofärd och undergång
, uppgafs, och äfVen verkligen måste
hafva varit grunden, —- att detta Verk
ej i sjelfva Verket borde profitera af dessas
förlägenhet.
Derjemte skulle jag, som sannerliga ej
vill väcka eller yrka det alidia minsta,
hvarken för enskildes eller allmän räkning,
som ej efter min öfvertygelse är stride rätt,
ingalunda kunnat bestrida om, mot det af
mig calculerade belopp, som till restituerande
kunde komma i fråga, eller troligen
^:delar af hela öfverräntans belopp 28^,600,
af Höglofl. Afdelningen blifvit anmärkt,
hvad jag dock saknar och nu anser mig
tt
5o6 Stats-Utskottets Betänhanden.
skyldig sjelf rätta, eller alt uti denna totala
Öfverrän te-Summa,
1:0 Ligger Ordinarie ränta,
som utgör hälften eller R:dr 142,800.--  livilket då ej i hast erinrades och
2:0 Att af den andra hälften, som utgör
den egentliga Straffräntan, väl i;del och
kanske hälften kan antagas hafva blifvit
erlagde af lagsökte och executivt uttagne
Lån, örn hvilkas considererande jag ej
väckt eller ansett mig kunna väcka fråga,
emedan de ej hetalt högre å'11 12
proCents ränta å deras skuld, som bestod
af hela beloppet.
Det belopp, hvarom fråga alltså kunde
blifva till följe af min Motion att återställas,
torde ej kunna uppskattas till mera
an omkring 70 å 80,000 R:dr. Och enär
på sätt jag tror mig hafva utredt, desse
70 å 80,000 R:dr eller hvad det samma belopp
efter en noga uträkning på uppgifne
grunder i sjelfva verket kommer att befinnas
utgöra, alltså äro uttagne, ej af de tredskande,
ej af de lagsökte, ej eller af defalliserades
massor, utan af dem, som med bästa
vill ja (ty huru kan man väl misskänna
hos dem, som inom de 2 respit-månaderne
med så dryg känning för hvarje dags
begagnande deraf fullgjort deras omsättningsskyldighef)
ej kunnat precist vid de
ordinarie sex månaders förlopp det åstadkomma,
så kan jag ej annat än, med å-be
-
Stats-Utskottets Betänkanden, 507
ropande af min Motion, ytterligare yrka
Höglofl. Utskottets afseende till den för mig
i denna sak sig så solklart framställande
billighet och rättvisa, att ej desse sist beskrifne
personer bordt eller böra belastas
med 120,108,96 o. s. v-. proCents ränta efter
år räknat, å hvad för dem var förfallit,
enär de tredskande och de lagsökte å deras
förfallna skuld ej kunnat debiteras mera
an 12 proCent.
Jag kan ock intet afhålla mig från att
nu meddela det ytterligare bevekande skäl
för min Motion, att, enär på sätt Riksens
Uögl. Ständer vid sednaste Riksdag beslutade,
och som finnes infördt uti io:de Bandet
af Bihanget till Protocollerne för sednaste
Riksdag pag. 622, sedan Götha Canal-Discont-
Verks skulder blifvit till fullo liquiderade,
derest något öfverskott för denna
Discont skulle uppkomma, sådant skall tillhanda
hållas i första rummet Borgenärerne
och derefter Actie-egarne i denna Discont,
så har jag trott, under full öfvertygelse,
att ett sådant öfverskott både redan
är synbart att blifva, och efter slut-utredning'äfven,
efter min oförgripliga tanke
måste blifva, men hvilken, af många måhända,
alldeles kätterskt ansedda öfvertygelses
utredande får höra till ett annat Capitel,
då det så påkallas, att äfven desse
Actie-egare ej borde profitera af den hos,
om ej olycklige, dock fattige och förlägnc
kr
5o8 Stats-Utskottets Betänkanden.
Gäldenärer uttagne fördubblade öfverräntn,
utan har jag fast mera ansett mig förut,
och innan i sin ordning Discontens Creditorers
obetalte räntefordringar, och derefter
Actie-egarnes rätt, i anledning af
nämnde Riksens Ständers Beslut göres gällande,
böra utverka till den considcration
för de nämnde Gäldenärer, som min Motion
afsett, och som, på sätt jag nu uppgifvit,
slutligen alltså ej blifver en förlust
för Staten eller Riksgälds-Conloiret; och
jag tror åtminstone dermed hafva ådagalagt,
att ej enskildt Intresse varit det bevekande
skälet för Motion.
Långt ifrån att villja begära, det mitt
anförande nu må genast verka hos Höglofl.
Utskottet till ett förändradt beslut, mot hvad
Afdelningen föreslagit, vågar jag dock tio,
att de af mig uppgifne förhållanden, äfvensom
anmärkningar vid Afd el ningens nyttjade
framställningssätt, få verka till en återremiss
åt Afdelningen, hvarom jag alltså
anhåller, såsom ett steg, hvilket jag yågar
på förhand vara öfvertygad skall föranleda
en förändrad åtminstone framställning af
ämnet.
Till hvilket skriftliga anförande jag, efter
yttrande i ämnet af en Riksgälds Afdelningens
Ledamot, muntligen tilläde:
Jag har i min Motion, lika så litet som
i det nu anförda, sagt, att Riksens Ständers
Stats-Utskottets Betänkanden. 5og
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret orätt eller
mot Riksens Ständers afsigt tillämpat
Reglementet; jag har fastmera haft till ändamål
att visa, det uti Reglementet en sådan
tillämpning, som den förr och nu vid
omsättningen använda, varit af senaste Riksens
Ständer förbisedd, och tror ännu, att
om då deras uppmärksamhet hade blifvit af
någon fästad vid de förhållanden, som jag
ådagalagt hafva utgjort följderne af en sådan
tillämpning, så skulle Riksens Ständer ej
hafva underlåtit att stadga en billigare beräkningsgrund,
med bibehållande af densamma
Öfverränte-proCent; och, då jag har
denna tro, har jag ock på den byggt min
Motion om billighet, att återställa, hvad i
så måtto utöfver billighet kommit de Gäldenärer,
som inom Ilespit-månaderne omsatt
sine Lån och erlaggt Öfverränta , alltför
känbart till last. Om denna tanke och
öfvertygelse ej delas af Höglofl. Utskottet,
får jag i detta, som i flere andra mål ej
misstycka; men den rättighet har jag trott
mig nu ega yrka, att sådant afslag då stödjes
på skäl, andre än de af mig emot Afdclningens
Betänkande anmärkte mindre
rigtigt gifne tydningar af mine yttranden
och åberopanden i Motionen; ty sådane
skola de samina vid ny oväldig granskning
©tvifvelaktigt befinnas; och jag kan ej förmoda,
att Herrar Ledamöter utaf Afdelningen
kunna vara emot att för sådant ändamål
påse förslaget ånyo, samt om anmärk
-
5 io Stats-Utskottets Betänkanden.
bingarne finnas ega grund, omarbeta Betänkandet,
äfvensom i motsatt fall, ådagalägga
, huru jag i dessa anmärkningar halt fullkomlig
orätt.
Men då, allt delta oaktadt, Högloft
Stats-Utskottet, pågjord proposition af Herr
Ordföranden, utan allt vidare antog Afdelningens
förslag, tili Betänkande åt Rikets
Högloft Ständer, anhåller jag att detta får,
som mitt särskilda yttrande åtfölja.”
Hvilken särskilda mening uppå begäran
skulle åtfölja det i detta ämne afgående Betänkande
till Riksens Höglofi. Ständer.
Som ofvan.
Ex Protocollo
V- Karström.
N:o 95*
Ankom (len 9 April i8a3.
Riksens Höglofi. Stånders StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts
Betänkande, rörande väckt
fråga om bestämmande af allmänna
grunder för ett Statshushållnings-System.
Grenom Protocolls-Utdrag af d. 5 Martii,
har Höglofi. Ridderskapet och Adeln till
Stats-Utskottets Betäukanden. 5ri
dessa Utskotts gemensamma handläggning
remitterat ett Memorial af Friherre Cederström
j Jacobf som, med fästad t afseende
derå, att, utan System för Statshushållningen,
dithörande detailler skola, efter små,
ensidiga eller tillfälliga anledningar blifva
bestämda, derigenom partiella förluster alstras,
och hvilket förhållande, efter Herr
Friherrens tanka, må anses hafva till stor
tiel, om icke helt och hållet förorsakat närvarande
penningeförlägenhet, föreslagit, att
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten må anmodas att, inom
fjorton dagar efter delfåendet, uppgöra och
för Rikets Ständer framlägga grunderne för
det Statshushållnings-System, som hädanefter
skall följas.
Vid öfvervägande af denna Motion, hafva
Utskotten ansett sig destomindre för
närvarande kunna uppgöra förslag lill ett
Statshushållnings-System, som Utskotten
icke tilltro sig nu ega erforderlig kännedom
af alla de detailler och särskildte grenar
af Hushållningen, hvilka löpa in i det hela,
och af de allmänna grunderna för Systemet
böra omfattas, samt tiden för Riksdagen
dessutom så framskridit, att ändamålet
med den skyndsamhet för ärendets
behandling, som Motionen åsyftar , helt och
hållet förfelades, enär Koungens sanction af
det antagande Systemet erfordrades, innan
besluten egde kraft och i detailler kunde
5ia Stats-Utskottets Betänkanden.
tillämpas af Riksens Ständers Utskott, hvilka
emedlertid voro försatte i overksamhet
i alla ämnen, som med de föreslague grunde
rne egde gemenskap.
Utskotten hafva dock, å andra sidan
med vitsord åt de brister, hvilka Herr Friherre
Cederström anmärkt, såsom följder af
ett saknadt Statshushållnings-System, icke
kunnat förbise så väl den allmänna nytta
och ledning, som för Ständer och enskildte
Medborgare vore att hemta från ett dylikt
System , som ock möjligheten att från verkställande
Magten eller Styrelsen det samma
åstadkomma, heldst denna magt är bäst i
tillfälle att öfverskåda, samla och ordna alla
de spridde delar af Statshushållningen
och ur deras sammanhang framdraga grunderne
för förvaltningen af det hela.
Genom fastställandet af sådane grunder
skola Riksens Ständer erhålla en tillförlitlig
ledning vid bearbetningen af Stats-Ekonomiska
mål, vare sig vid pröfningen af nya
frågor, eller upphäfvande eller förändring
af redan stadgade åtgärder. Derigenom
skola enahanda grundsatser kunna följas och
likstämmiga slutföljder beredas, både i de
mål, som bero af Konungs och Ständers
gemensamma beslut, och i sådane, sorn ensamme
ankomma på Ständernas åtgärder.
Och då Utskotten antaga, att Riksens Ständer
-
Stats-Vtskottets Retänkariden. 5i3
der icke hafva nog förtroende till egna in»
sigter, för att, utan svårighet, anse sig i
stånd, att inför Konungen önsknings vis
framlägga ett fullständigt System för Rikets
ekonomiska Styrelse, så kunna, efter Utskottens
tanka, Riksens Ständer våga hoppas,
det Kongl. Majit skall Nådigst upptaga
en ifrån Riksens Ständer i denna väg
underdånigst framstäld begäran, såsom ett
bevis, ej mindre af deras undersåtliga förtroende
för Kongl. Majits visa åtgärder, än
af den öfvertygelse de hysa: att hvarje Riksens
Ständers bemödande att uppfylla Konungens
afsigter och Nationens fordringar
skall blifva fruktlöst eller ofullkomligt, så
länge Regeringens åsigter af den inre förvaltningen
icke äro Lagstiftande Magten
bekante, och sålunda icke kunna gifva ledning
åt Ständernas beslut och folkets önskningar.
För att nu befordra ett ändamål af så
mycken vigt, få sammansatte Utskotten tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att hos
Hans Majit Konungen underdånigst anhålla:
det täcktes Kong/. Maj.t vid nästkommande
Riksmöte låta inför Riksens Ständer
framlägga grunderna för det Statshushållnings-Sjsteni,
som Kongl. Maj. t anser böra
följas. Stockholm d. a April i8a3.
4:dt Sunil.
33
514 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:o 96.
Ankom den 14 April 1823.
Utlåtande ofver gjorde anmärkningar
vid Utskottets yttrande
, angående Kronofogden
Assessor Hellbergs sökte ersättning
för liden förlust i
contraherad leverans af Artilleri-Håstar.
X anseende till gjorde anmärkningar vid
Stats-Utskottets, den 12 sistl. Martii, afgifne
utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående Kronofogden Assessor
Hellbergs underdåniga ansökning, om
ersättning för liden förlust å en contraherad
leverans af Artilleri-Hästar, har Hederv.
Bonde-Ståndet återremitterat ärendet
till Utskottets åtgärd; Till följd hvaraf Utskottet
får vördsammeligen upplysa, att
dess ofvanberörde Betänkande blifvit bifallet
utaf Högloft. Ridderskapet och Adeln
d. 21 och af Högv. Preste-Ståndet samt
Vällofl. Borgare-Ståndet den 25 i berörde
månad, hvadan frågan, likmätigt 69 §. i
Regerings-Formen, redan är afgjord; och
bar Utskottet för öfrigt skolat hänvisa till
jemförelse af de skäl, som äro anförde i
Utskottets uti anmärkningarne åberopade särskildte
yttranden af d. 12 och i3 förlidne
Sta ts- Utskottets Betänkan den, 515
Martii, det ena angående ifrågavarande ersättning
till Assessor Hellberg och det andra
om eftergift af en arrende-skuld, hvarföre
Capitaine Schough till Stats-Verket
häftar, deraf utan tvifvel skall finnas, att
icke olika principer, utan ett skiljagtigt förhållande
i sjelfva saken, verkat till motsatt
resultat. Stockholm d. io April 1823.
N:0 97.
Ankom den 14 April 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar,vid Utskottets
yttrande ofver frågan om
uppförande, på allmän bekostnad,
af en Bro öfver Färjesundet
vid Sigtuna.
Sedan Stats-Utskottet, den 2 x nasti. Martii
afgifvit dess Betänkande, angående Herr A.
Palms Motion, om uppförande, på StatsVerkets
bekostnad, af en Bro öfver Färjesundet
vid Sigtuna Stad, har Vällofl. Borgare-Ståndet,
uti Protocolls-Utdrag af den
1 i denna månad, återremitterat ärendet
till Utskottets ytterligare utlåtande, med
de anmärkningar, som dervid blifvit gjorde
; men som Utskottets Betänkande af de
öfrige respective Riks-Stånden blifvit bifal
-
5i6 Stats-Utskott^ts Betänkanden.
let, nemi. af Höglofl. Ridderskapetoch Adeln
d. 4;de, Högv. Preste-Ståndet d. i:ste och
Hederv. Bonde-Ståndet d. 3:dje i innevarande
månad, hvarigenom frågan, likmätigt
69 §, i Regerings-Formen redan är afgjord,
har Utskottet deråt nu icke kunnat lemna
någon vidare åtgärd; Hvilket Utskottet skolat
vördsamligen tillkännagifva.
Stockholm d. io April 1823.
N:o 98-
Ankom den 14 April i8a3.
Utlåtande öfver gjorde anmårkningar
vid Utskottes yttrande,
om sökt anslag till aflöning
för Kyrkoherden i Strömstad.
H os Vällofl. Borgare-Ståndet hafva anmärkningar
blifvit gjorde vid Stats-Utskottets
Utlåtande, af den 21 nasti. Marth, i
anledning af Herr J. Hegardts Memorial,
om anslag från Stats-Verket, till aflöning
för särskild Kyrkoherde i Strömstad, i så
måtto, som yrkadt blifvit, dels att StatsUtskottet,
vid slutlig Öfversigt af de utgifter,
Stats-Verket skall komma att vidkännas,
måtte taga denna sak å nyo i öfvervägande
och då pröfva, huruvida icke Statens
tillgångar skulle kunna medgifva det
Stats-Utskottets Betänkanden. SiJ
begärda anslaget af 5o Tunnor Spannmål till
nämnde ändamål, dels att, den förmån af
vederlags Spannmålens begagnande till enahanda
belopp, hvilken fordna Konungar åt
Strömstad anslagit, blifvit Staden, utan dess
hörande, fråntagen; men då Utskottets yttrande
i alla delar blifvit utaf 3:ne Riksstånd
bifallet, nemi. af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln och Högv. Preste-Ståndet den
ira samt af Hederv. Bonde-Ståndet den 3:e
i denna månad, kan något afseende å berörde
anmärkning, emot 69 §. i Reger in gsFormen,
icke göras; Hvilket Utskottet får
vördsam ligen anmäla.
Stockholm den 10 April i8a3.
N:o 99.
Ankom <1. 14 April i8a3.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående
bidrag af Stats-Medlen till
kostnadernes bestridande för
Fångvården i Götheborg.
Sedan Stats-Utskottet, uti afgifvit yttrande
af den 8:de förlidne Martii, ansett sig
böra tillstyrka, dels att det Stats-anslag af
i,5oo R:dr årligen, sorn Riksens Ständer
vid sisla Riksdag beviljade Götheborgs Stad,
518 Stats-Utskottets Betänkanden.
såsom bidrag till de större kostnader Staden
i och för der varande Police-Inrättning
måste för Fångvården vidkännas, dels ock,
att Staden skulle med 7,500 R:dr erhålla
detta för den förflutna tiden icke utbekomna
Statsbidrag, har Hederv. Bonde-Ståndet,
genom Protocolls-Utdrag af den s5:te i
nästlidne månad, återremitterat detta ärende
till Stats-Utskottets ytterligare åtgärd,
med anmärkning af någre Ledamöter, att
anslaget af Stats-Medlen till desse kostnader,
hädanefter borde upphöra. Men ntom
det Utskottet icke kan undgå erinra att,
såsom en Ledamot hos Ståndet jemväl uppgifvit,
Statsanslagets upphörande icke egentligen
skulle tillskynda Stats-Verket någon
verklig besparing, så vida deremot de Fångar,
som icke tillhöra Götheborgs Stads område,
skulle komma att i Länshäcktet intagas
, hvilket ej eller lärer dertill lemna
tillräckligt utrymme, får Utskottet anmäla,
att berörde yttrande är bifallet af Höglofl.
Bidderskapct och Adeln den 21 samt af
Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. BorgareStåndet
den iprde förlidne Martii, i följd
hvaraf frågan enligt 6g §. i Regerings-Formen
är afgjord.
Stockholm den 10 April i8a3.
Stats-Utskottets Betänkanden. 519
N:0 ioo.
Ankom den 14 April i8a3.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande rörande Lönförhöjning
åt Bataillons-Läkare
efter 8 års tjenstgöring.
Som Högv. Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet den 19, samt Hederv. Bonde-Ståndet
den a5 nästlidne Martii, bifallit
Stats-Utskottes Utlåtande af den 6 i samma
månad, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition rörande 5o proCents
Lönförhöjning för Bataillons-Läkare, efter
8 års berömlig tjenstgöring, och denna fråga
alltså, likmätigt 69 §. i Regerings-Formen,
är afgjord; så kan Utskottet ej till
handläggning upptaga de hos Högloft Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande; men får sådant
vördsam ligen tillkännagifva.
Stockholm den 10 April 1823.
5>o Stats-Utskottets Bctänkanden.
N:0 101.
Ankom dra i\ April i8a3.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets
Betänkande angående Capitaine
Schoughs i underdånighet
sökte eftergift, af den Kronan
tilldömde Immissionsrått
i hans extra Lön
X
anseende till gjorde anmärkningar vid
Stats-Utskottets den i3:de nästlidne Martii,
afgifne yttrande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Capitainen G. O. Schoughs
underdåniga ansökning, om eftergift af den
Kronan tilldömde Immissionsrått i hans
extra Lön, till ersättning för en Arrendebrist,
har Hederv. Bonde-Ståndet återremitterat
ärendet till Utskottets åtgärd; och
får Utskottet, i anledning deraf, vördsamligen
upplysa, att dess ofvanberörde utlåtande
blifvit bifallet af Högloft. Ridderskapet
och Ädeln den 21, samt af Högv. Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet den
25:te i förlidne månad; hvadan frågan, likmätigt
6g §. i Regerings-Formen redan är
afgjord och nugot ytterligare utlåtande derutinnan
således icke lärer erfordras; men
Utskottet tror sig likväl böra mot anmärkningarne
erinra, hvad uti särskilda yttran
-
Stats-Utskottets Betänka7iden. 021
den af denna dag är anfördt, vid en till Utskottet
jemväl återremitterad fråga, örn den
af Kronofogden Assessor Hellberg sökte ersättning
för liden förlust å en contraherad
leverans af Artilleri-Hästar, att nemligen
ett skiljaktigt förhållande emellan desse bägge
frågor, och icke olika principer vid deras
behandling, gifvit anledning Lill de deröfver
afgifne utlåtanden.
Stockholm den xo April 1823.
N:0 102.
Ankom den April 182I.
Utlåtande, i anledning af Herr
Tigerschölds Motion, angående
Medels anslående till befordrande
af Vexelundervisningen.
H err Carl TV. Tigerschöld har,uti ett af
Högloft Ridderskapet och Adeln till StatsUtskottet
remitteradt Memorial, sökt ådagalägga
nyttan och angelägenheten af det så
kallade Vexelundervisningssättets allmännare
och hastigare spridande; och då, i detta
ändamål, ett enskildt Sällskap af upplysningens
vänner bildat sig bär i Hufvudstaden,
hvilket hittills af egne tillskott på det
berönjligaste sätt befordrat Vexelundervis
-
522 Stats-Utskottets Betänkatiden.
ningens framsteg, har Herr Tigerschöld
föreslagit, att Riksens Ständer måtte anslå
en årlig Summa till detta ändamål, samt
att, då utgifterne ej kunna blifva betydliga,
Sällskapet berättigas, att, efter behörigen
godkände verificationer, 1‘å sine kostnader
ersatte, eller en rund Summa dertill
af Riksens Ständer bestämmas och anslås,
likväl under vilkor att förnämligast
användas till Vexelundervisningens befrämjande
på Landtbygden.
Det lärer ej tillhöra Stats-Utskottet att
ingå i undersökning, om den så kallade Vexelundervisnings-methodens
företräde framför
det hittills brukliga allmänna undervisningssättet.
Men om Yexelundervisningens användande
eger det företräde vid ungdomens
uppfostran ,som Herr Tigersköld sökt visa ,
hyser Stats-Utskottet den säkra öfvertygelse,
att Kongl. Majit, som åt UndervisningsVerket
i allmänhet lemnat Dess synnerliga
uppmärksamhet och omvårdnad, äfven i
JNåder befordrar Vexel-undervisningen och
anvisar nödige medel der Li 11 af det för Uppfostrifigs-Verket,
vid sista Riksdag, betydligt
ökade anslag, om vederbörande derom
göra undersökning och Kongl. Majit, efter
Uppfostrings-Commiteens hörande, i Nåder
pröfvar sådant nyttigt och nödigt, utan att
något särskildt Stats-anslag för detta ändamål
bör komma i fråga; hvilket Riksens
Högloft; Ständers bepröfvande vördsamligen
underställes. Stockholm d. io April i8a3.
Stats-Utskottets Betänkanden. 523
N:0 103.
Antom den 14 April 1823.
Utlåtande, i anledning af Lectorn,
Doctor Häggblads Motion,
om användandet af Djeknepenningarne
i Hernosands
Stift.
(jenom Protocolls-Utdrag af den 28 sist!.
Februarii hur Högv. Preste-Ståndet lill StatsUtskottet
remitterat, ett, af Herr Theologi®
Lectorn, Doctor Häggblad, ingifvet Memorial,
hvaruti han anmält, huruledes, i afseende
på användandet af den Matlags-afgift,
som under namn af Djeknepenningar,
erlägges, den olikhet uti Hernösands Stift
eger rum, att omkring 74 R'dr deraf årligen
till Kongl. Stats-Contoiret ingå, hvaremot
Rikets öfrige Dom-Capitel sjelfve disponera
hela denna, till den fattiga Schole-Ungdomens
understöd, anslagne afgift;
och har Herr Doctorn, af sådan orsak, och
på det ifrågavarande anslag måtte återföras
till sin primitiva bestämmelse, hemställ,
att beloppet af de Djeknepenningar, sorn
inom Hernösands Stift inflyta, kunde på
enahanda sätt, som härom för andre Stift
är förordnadt, af Stiftets Dom-Capitel disponeras.
Stats-Utskottet får i anledning häraf
upplysa, att Djeknepenningarne, likmätigt
524 Stats-Utskottets Betänkandem
Riksdags-Beslutet och Bi-afskedet den 7
April 1624, äro antagne, dels till fattige
Schole-Piltars hjelp, dels ock till ScholeLärares
understöd. Pä sätt Herr Doctor
Häggblad anfört, äro dock desse medel i
allmänhet stälde till vederbörande DomCapitels
disposition för nämnde ändamål,
samt böra till redovisning upptagas jemte
Läroverkens i Stiften andre inkomster, likmätigt
Kongl. Brefvet den 24 April 1788;
men, från längre tider tillbaka har en mindre
del af Djeknepenningarne i VesterNorrlands
samt Vesterbottens Län, blifvit levererad
till Stats-Verket, ibland hvars ordinarie
inkomster den ock vid Stats-regleringen
upptagits till 75 R:dr årligen.
Då nu billigheten fordrar, att Hernösands
Stift, i förevarande fall, icke må sakna
en inkomst, som andra Stift uteslutande
kunna påräkna, liar Stats-Utskottct, med
afseende jemväl å Kongl. Stats-Conloirets, i
denna del, lemnade tillstyrkan , uti dess, vid
Kongl. Majrts Nådiga Proposition: 0111 StatsVerkets
tillstånd och behof, fogade Berättelse,
trott sig böra föreslå, att den obetydliga
Inkomst, som hittills varit påräknad
af Djeknepenningar i VesterNorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens Län, må från
Riks-Staten, uteslutas och i stället upplåtas
Dom-Capitlet i Hernösand, till användande
i den ordning, som för dispositionen
af öfrige inom Stiftet inflytande dyli
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 5a5
ke medel, finnes föreskrifven; hvilket Riksens
Högloft. Ständers närmare bepröfvande
vördsamligen underställes.
Slockholm d. iO April iSaS.
N:0 104.
Aukom ilen 14 April 1823.
Utlåtande, i anledning af ett
utaf Riksdags - Fullmågtigen
för Hederv. Bonde - Ståndet,
Jöran Jönsson, från Malmöhus
Lån, till Stats-Utskottet ingifvet
Memorial, angående inlösen
vid Riksgålds-Contoiret
af 12 stycken skadade CreditSedlar.
u ti ett till Stats-Utskottet ingifvet Memorial,
har, med bifogande af 12 bitar utaf
Riksgälds-Contoirets Credit-Sedlar, hvilka
bitar vid en hos undantagsmannen Pehr
Johnsson i Allerydaf Säfvestads Socken timad
eldsvåda, skola blifvit från förstöring
räddade och, enligt uppgift, tillhört ett lika
antal Sedlar hvardera på 2 R:dr; Riksdags-Fullmägtigen
af Hederv. Bonde-Ståndet,
Jöran Jönsson från Malmöhus Lån, å
bemälde Pehr Johnssons vägnar anhållit,
att, i likhet med hvad som är Pehr Johnsson
af Högloft. Banco-Utskottct vid förra
526 Stats-Utskottets Betänkatiden,
Riksdagen beviljadt för på enahanda sätt
skadade Banco-Sedlar, nämnde Sedelbitar
måtte till det värde desamma förut innehaft,
eller 24 R:dr, af Riksgälds-Contoiret
inlösas. Af vederbörande vid RiksgäldsContoiret
är upplyst, att af det qvarvarande
å de företedde Credit-Sedlarne icke kan
utredas, till hvad valeur Sedlarne hört och
alltså icke heller att desamme, såsom uppgifvet
är, varit af 2 R:drs valeur: att det
som af Sedlarne finnes i behåll, saknar de
kännemärken, hvarå afseende vid CreditSedlars
inlösen vanligen fästes: att de nu
felande gällande delar af Sedlarne möjligen
kunde vara, Pehr Johnsson ovetande, bärgade
och ersättning derföre förut lemnad:
att någon fråga tillförene aldrig blifvit i
Riksgälds Contoiret väckt om ersättning för
slike Sedelbitar, sorn de nu ifrågastälde,
och att, af desse skäl, Pehr Johnsson icke
vore till ersättning för de skadade Sedlarna
berättigad.
Då Stats-Utskottet således icke eger någon
stadgad grund, hvarpå Stats-Utskottet
skulle kunna stadga ett tillstyrkande till
den sökte ersättningen, och, i afseende på
frågan, huruvida någon särskild ynnest må
i detta fall Pehr Johnsson vederfaras, det
förekommer ganska betänkligt, att genom
bifall härtill grundlägga ett praejudicat, som
emot Riksgälds-Contoiret skall kunna åberopas,
ej allenast i dylike fall som det,
Stats-Utskottets Betänkandeti. 527
hvilket nu är i fråga, utan ock vid andra
tillfällen begagnas, till vinnande af betalning
för Sedelbitar, på ett eller annat sätt
söndrade från sådane Sedlar, för hvilka
särskildt fulla värdet blifvit utgifvet, eller
vid uppvisandet måste utgifvas; så tror
Stats-Utskottet sig ej heller böra tillstyrka
ersättning af Riksgälds-Contoiret för de
ifrågavarande Sedelbitarne.
Hvilket dock Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt underställes.
Stockholm d. 10 April 1823.
N:0 105.
Ankom den 14 April 1823.
Utlåtande, i anledning af våckt
fråga, om forskotts anvisning
å den Summa Riksens
Ständer komma att anslå
till Kostnadernes godtgörande,
vid Hans Kongl. Höghet
Kron - Prinsens förestående
förmälning och verkstälde
Utrikes resa.
JVtedelst nu ankommet Prolocolls-Utdrag,
har Höglofl. Ridderskapet och Adeln till
Stats-Utskottet remitterat den af Herr Grefve
5a8 Stats-Utskottets Betänkanden.
B. von Platen väckte motion, att, som
Stats-Utskottets Betänkande af den 5:te
i denna månad och medels anvisande
till Kostnadernes godtgörande vid
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens förestående
förmälning och verkstälde utrikes
resa, blifvit till Utskottet återremitteradt
och sådant torde förorsaka
mycken tids utdrägt innan liufvudfrågan
slutligen kan pröfvas; men ej mindre
utrustningen af den Escadre, som
bör afgå för att afhemta Hennes Kongl.
Höghet Prinsessan Josephina, än ock
iståndsättandet och meubleringen af de
rum i Kongl. Slottet, der Deras Kongl.
Högheter komma att bo, måste ofördröjligen
taga sin början, Stats-Utskottet
måtte, så fort sig göra låter, anvisa
nödige tillgångar, hvaraf 3oo,ooo R:dr
kunna förskottsvis utbetalas,till de angelägnaste
utgifternas bestridande.
I anledning häraf och då Stats-Utskottet
nogsamt inser angelägenheten att
medel blifva att tillgå, för godtgörande
af sådana utgifter, hvilka skola bestridas
i och för Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Josephinas snart förestående
resa, Reparation af de rum inom
Kongl.
Stats-Utskottets Betänkanden. 5a9
Kongl. Slottet, som komma att af Deras
Kongl. Högheter bebos samt Desse
Höge Personers etablissement m. m.,
men den, till desse förberedande anstalter,
erforderlige tid förflyter, innan Riksens
Höglofi. Ständer hinna fatta beslut
i hufvudfrågan och de medel blifva att
disponera, som Riksens Ständer kunna
för nämnde ändamål i underdånighet
erbjuda, får Stats-Utskottet vördsamt
föreslå, att i afräkning på den Summa
Riksens Högloft. Ständer, till Kostnadernes
godtgörande för Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens förmälning och
utrikes resa,framdeles bestämma, 3oo,ooo
R;dr B:co genast måga anvisas att af
Riksgälds-Contoiret förskottsvis utbetalas,
för att af Kongl. Maj:t till Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen för ofvanförmäldte
ändamål, i Nåder disponeras; hvilket
till Riksens Högloft. Ständers bepröfvande
vördsamt hemställes; och lära Riksens
Ständer deras beslut hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmäla.
Stockholm den 12 April 1823.
fade Sand.
34
53o Stats-Utskottets JBetänkanden.
N:0 106.
Ankom ilen 14 April 1823.
Utlåtande, i anledning af Herr
C• G. Treffenbergs Motion, om
inköp för Stats-Verkets rakning
af åtskillige Trådhus i
Götheborg.
rp
X ill Stats-Utskottet har Högloft Ridderskapet
och Adeln remitterat en af
Herr C. G. Treffenberg gjord Motion, att
dl Kronan eger betydliga och dyrbara
Förrader i Götheborg, bestående afBevärings-
Utrednings- och SjukvårdsPersedlar,
m. m., men till de Byggnader
hvaruti desse förvaras, angränsar,
på 4o å 5o stegs afstånd, det så kallade
Qvarteret Lilla Berget, som är öfver
allt tätt bebyggdt med större och mindre
Trädhus, hvilket för Kronans förrader
och öfrige publike Byggnader skulle
vara ganska äfventyrligt, om eldsvåda
i detta qvarter uppkomme, Statsverket
måtte bidraga till inlösande och
bortförande af ofvannämnde Trädhus,
efter med egarne derom träffadt accord,
i händelse Götheborgs Stad och Allmänna
Brandförsäkrings-Verket skulle vilja
hvar för sig, efter en billig repartition
Stats-Utskottets Betänkanden. 531
äfven till ett sådant ändamål sammanskjuta
medel.
I anledning häraf får Stats-Utskottet
vördsamt yttra, att om läget af Kronans
förråder i Götheborg är så äfventyrligt,
som Herr Treffenberg angifvit,
kan något tvifvel ej uppstå, att Kongl.
Maj:t äfven till detta föremål sträcker
sin omvårdnad oell vidtager sådana åtgärder,
som säkrast och lämpligast bidraga
till betryggande af den dyrbara
egendom Staten uti dess dervarande Förrådshus
eger förvarad och i detta afseende
jemväl, genom vederbörande Åmbets-verk,
söker träffa öfverenskommelse
med egarne af ifrågaställde Trädhus >
Götheborgs Stad och Allmänna Brandförsäkrings-Verket,
såsom Herr Treffenberg
föreslagit, till den befarade vådans
undanrödjande, med minsta kostnad
för Staten och af de tillgångar
Kongl. Maja för Försvars-verket eger
disponera; men någon åtgärd härvid af
Riksens Höglofl. Ständer eller beviljande
af särskildt anslag för detta ändamål,
anser Stats-Utskottet sig icke böra
tillstyrka. Stockholm den 12 April 1823.
53a Stais-Utskottets Betänkanden.
N:0 107.
Ankom <1. 14 April 1823.
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmårkningar vid Utskottets
Betänkande, angående de så
kallade T almåns - T afflarne.
Under den 4:de i denne månad har
Hederv. Bonde-Ståndet, till Stats-Utskottet,
återremitterat frågan om de så kallade
Talmäns-Tafflarne samt medel till
bestridande af Herr Landt-Marskalkens
och Herrar Talmäns representationskostnad
m. m., med anmärkning emot
Utskottets yttrande, af den i3:de nästlidne
Martii, att då Utskottet, på gil—
tige grunder, afstyrkt Tafflarnes återinförande
hade tillräcklige skäl saknats
för det tillika gjorde förslaget,
att 600 R:dr B:co i hvarje månad borde
bestås hvardera Talmannen för de
Ofrälse Stånden, till bestridande af oundgänglige
utgifter för den representation,
som af Herrar Talmän bör iagttagas,
äfven som ett obestämdt belopp för Herr
Bandt-Marskalkens så kallade Soiréer,
hvilket syntes endast vara en förändrad
benämning; och då representations-kostnad
för Herrar Talmännen ej skulle
vara oundviklig, hade Stats-Utskottet
icke iagtlagit behörig hushållning med
S'tat s-LJt skottet s Betänkanden. 533
Statens medel, enär Utskottet tillstyrkt
en sådan utgift; äfvensom Ståndet enhälligt
underslödl dess Seereterares gjorde
förbehåll, att de medel han, jemte
Ståndets Talman, på sätt Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref af den 20 sistl. Februarii
föreskrifver, i Kongl. Stats-Contoiret skall
uppburit, icke måtte förblandas med
den månadtliga representations - kostnaden,
eller verka till något afdrag på det
belopp, som beviljas Talmannen, utan
få särskildt redovisas.
Lika med hvad Stats-Utskottct, vid
1817 och 1818 årens Riksdag, hemstält
och Riksens Ständer då gillade, har
Stats-Utskottet vid pröfning af den uppstälde
frågan, huruvida de så kallade
Talinans-Tafflarne borde återupptagas
och kostnaden dertill af Riksdags-kostnads
Summan bestridas, ansett den ökade
kostnad, som för Riks-Ståndens Talmän
är oundviklig, utöfver hvad deras
Riksdagsmanna - befattning skulle dem
tillskynda, böra af allmänna medel ersättas;
och detta lärer icke böra bedömas
annorlunda, ari som ett rättvist erkännande,
å Statens sida, af dess skyldighet
alt vidkännas oundviklige kostnader
vid utförande af allmänna värf,
534 Stats-Vtskottets Betänkandeiu
men deremot ej skäligen kunna anses
såsom en afvikelse från det öenamärke,
O 7
Utskotten tagit för sine handlingar, att
utan kränkning af rättvisans och billighetens
fordringar, söka bereda besparing
i Statens dryga utgifter; hvarjemte Utskottet
med förslaget åsyftat säkerhet i
beräkningen, så väl å Stats-Verkets som
Herrar Talmäns sida.
Kongl. Maj:t har väl uti Nådigt bref
till Kongl. Stats - Contoiret af den 20
sisth Februarii förordnat, att kostnaderne
för Hiks-Ståndens Klubbar äfvensom
öfrige oundgänglige utgifter för den representation
, som af Herr Landt-Marskalken
och öfrige Talmännen måste
iagttagas, skulle, uppå Herr Landt-Marskalkens
och Herrar Talmännens reqvisition,
eller, efter af dem godkände räkningar,
betalas utaf de till Riksdagskostnadernes
bestridande förskottsvis anvisade
medel; men då detta synes stå i
fullkomlig öfverensståimmelse med Riksens
Ständers beslut vid sista Riksdag,
som erkänner Herr Landt-Marskalkens
och Herrar Talmäns rättighet, att få den
oundgänglige representations-kostnaden
ersatt, utan att hvarken ifrån berörde
beslut eller Kongl. Majus Högstberörde
Stats-Utskottets Betänkandeti. 535
Nådiga Bref kan hemtas anledning till
erkännande, att Bonde-Ståndets Secreterare
i denna befattning beliöfver iakttaga
någon representation eller vidkännas
så kallade representations-kostnader,
samt Talmannen uti den månadtliga ersättnings
- summan blifvit försäkrad om
godtgörelse för sine kostnader, lika med
de öfrige Herrar Talmännen, kunna de
förskott, som af Bonde-Ståndets Talmanf
och Secreterare blifvit i Kongl.
Stats-Contoiret uttagne, icke annorlunda
anses , fln såsom en Anticipation på
de månadtlige anslagen för Talmannens
representations-kostnad och Secreterarens
arfvode; och får Utskottet för öfrigt
anmäla, att dess i frågan afgifne yttrande
och förslag är bifallet af Högloft,
llidderskapet och Adeln samt Högvörd.
Preste-Ståndet den 2 5 och af Yällofl.
Borgare-Ståndet den x g:de nästl. Martii,
hvarigenom ärendet, likmätigt 69 {. i
Regerings-Formen, är afgjordt.
Stockholm den 12 April 1823.
536 Stats-Utskottets Betänkandén.
N:0 108. '
Antom tiel» »4 April 1823.
Utlåtande,! anledning af Herr
Aug. von dia riman sdo rffs Memorial,
om anslag å Stat till
inköp af Astron omiske Instrumenter
åt Observatorium
i Stockholm.
Med framställning af den brist på
Astronomiska Instrumenter, som skall förefinnas
vid det under Kongl. Vetenskaps-Akademien
stående Astronomiska
Observatorium i Stockholm, liar Herr
Aug. von Hartmansdorff, uti Memorial, som
Högloft. Ilidderskapet och Adeln till
Stats-Utskottets åtgärd remitterat, föreslagit,
att de för Vetenskapens befordran
nödige Instrumenter, h vilke
blifvit uppgifne och dem Akademien
skall sakna tillgång att inköpa, måga
anskaffas på Statens bekostnad och Riksens
Högloft. Ständer för detta ändamål
till Kongl. Vetenskaps-Akademien i ett
för allt anslå 5ooo R:dr B:co.
Stats-Utskottet har icke förbisett det
nit för Vetenskaperncs befordran, som
Stats-Utskottets Betänkanden. 53^
Herr von Hartmansdorff utmärkt med denna
Motion och bör ej sätta i fråga att
de uppgifne Instrumenterne äro för Observatorium
Astronomieuin af den angelägenhet,
som anfördt blifvit, ehuru Utskottet
tror det egentligen icke tillhöra dess
åtgärd, att uti någon närmare undersökning
derom ingå; men då förmodligen
Kongl. Vetenskaps- Akademien icke uraktlåtit
den utväg, som synes vara den
rätta, för att bereda och utveckla de frågor
om anslag af Staten, hvilka kunna
hos Riksens Ständer förekomma, att i underdånighet
inför Kongl. Maj:t anmäla
belrofvet,för att, efter föregången pröfning
deraf, i Nåder framställa frågan om
Stats-bidrag till Riksens Ständers afgörande,
så framt annan tillgång dertill
saknades, och detta styrker Utskottet i
den tanka, att Akademien af sine icke
obetydlige inkomster finnerutväg att bestrida
kostnaden för inköp af sådane Instrumenter,
som Akademien anser erfordras,
kan Stats-Utskottet icke tillstyrka
Riksens Högloft. Ständer, att för det uppgifna
ändamålet bevilja något anslag af
Stats-Verkets knappa tillgångar. Hvilket
vördsamligen hemställes till Riksens
Högloft. Ständers bepröfvande.
Stockholm den io April 1823.
538 Stats-Utskottets Betänkanden.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos Riksens Höglofl. Stånders
Stats-Utskott d. 12 April 1823.
S. D. fierr af Uhr, som vid skedd föredragning,
den 10 dennes, af Herr v. Hartmansdorff's
motion om anslag till uppköpande
af någre Instrumenter för härvarande
Observatorium Astronomicum,
anmält sin Reservation emot Utskottets
då fattade beslut, tillkännagaf nu, det
han skriftligen författat sine åsigter i detta
ämne, och afgaf ett så lydande anförande
: ”Stats-Utskottet liar afslagit den
af Herr Hartmansdorff väckte Motion, om
ett anslag till uppköpande af någre
Astronomiske Instrumenter, oumbärlige
för att sätta vårt Observatorium i tillfälle
att följa Vetenskapens framskridande,
och att bidraga dertill, så väl
directe, som genom deltagande i och
fullkommande af de Observationer, som
i andra länder anställas. Jag har dervid
att förebrå mig, att jag, ehuru närvarande
vid öfverläggningen, genom misstag
försummade att anföra mine åsigter
innan Utskottets beslut redan var
fattadt. Dels var migoväntadt, att den
frågan då skulle förekomma till öfverläggning,
dels hade jag föreställt mig
Stats-Utskottets Betänkanden. 539
att saken talade så mycket för sig sjelf,
samt att i en Klingenstjernas, en War gentius
fosterland, skulle bemödandet, att
bibehålla vår litteraira ryktbarhet i detta
ämne, tala så högt för bifall till motionen
, att dess understödjande af mig
vöre öfverflödigt. Utskottets afslag var
derföre för mig en verkelig öfverraskning.
Hvad Vetenskaps-Akademiens inkomster
och tillgångar beträffar, så torde dervid
noga böra anmärkas, att Akademien ej
egentligen kan sägas ega i inkomst hvad
den endast emottager för att, efter bestämd
föreskrift och till bestämde ändamål, använda.
Man kan till exempel ej säga,
att de Stipendier och Pensioner, som
Riddarhus-Directionen årligen uppbär,
och enligt föreskrift utdelar äro Directionens
Inkomster, då de af Directionen
ej få till andre ändamål användas,
och samma förhållande eger äfven rum
med Vetenskaps - Akademien och de
medel den uppbär, för att enligt de särskilte
Testamentens föreskrifter utdela
till Rese - Stipendier, tili visse föreläsningars
bestridande, till visse Vetenskapsgrenars
uppodlande o. s. v. Akademien
eger mig vetterligen ingen in
-
5/{o Stats-Utskottets Betänkanden.
komst af Stats-Verket, utan dess fonder
hafva uppkommit genom privata Donationer,
bestämde för vissa ändamål.
Den betydligaste inkomst Akademien
eger, är den af Almanachs-Arrendet,
oclr deraf måste äfven största delen af de
Utgifter bestridas, som oundgängligen
fordras för Akademiens bestånd. Akademien
måste deraf underhålla sine Instrument-Samlingar,
så väl för de Astronomiske
som dc Pliysiske Vetenskaperne.
Den måste deraf löna sin Secreterare,
sin Astronom, sin Bibliothekarie
oell öfrige Tjenstemän. Den måste
af desse medel bibehålla, complettera
och med nya skrifter öka sitt Bibliothek ,
hålla de bästa Vetenskapliga Journaler,
och dessutom underhålla och vårda
åtskilliga Samlingar, som tid efter annan
blifvit till Akademien öfverlemnade,
utan att deras gifvare låtit donationen
åtföljas af någon fond till deras underhåll,
hvarigenom de i längden verkeligen
blifvit onera. Allt detta måste
Akademien af de inflytande medlen besörja,
och tillika söka odla och understödja
flere olika Vetenskaper, så vida
den skall förtjena namnet af en Vetenskaps-Akademi
och ej blott af en Astronomisk
Akademi.
Stats-Utskottets Betänkande?!. 54*
Det är dessutom här ej fråga om
att lemna understöd till alla Observato
rii
bchöflige Instrumenter, det är fråga
om inköp af någre få , men vigtiga och
dyra, för att sätta vårt Observatorium
i tillfälle att följa den fortskyndande
Vetenskapens framsteg, för att hjelpa
vårt Observatorium att upphinna dem,
som nästan i alla andra länder, genom
betydliga bidrag framskridit till större
fullkomlighet. Vetenskapernes inflytelse
på Näringarne och på alla delar af
Statslifvet, äro kanske i allmänhet ej så
påtaglige; men den är likväl så mycket
säkrare, och ingriper allt för mycket,
för att frågor rörande dem ej skulle förtjena
all möjlig uppmärksamhet och jag
vågar tillägga, med all möjlig gynnsamhet
behandlas.
I ett land der man uppoffrar Millioner
för inrikes communicationer och
till lättande för handeln Provinserne
emellan, synes det väl ej vara inconsequcnt,
om man skulle bifalla understödet
af några tusende R:dr för Astronomien,
för en Vetenskap, som är Sjömannens
Vägvisare på det omätliga
Verldshafvet, och derigenom tillskyndar
54^ Stats-Utskottets Betänkanden.
den vidsträcktare utrikes handeln så mån-'
ga och ovärderliga fördelar.”
Och skulle denna särskilda tanke åtfölja
Utskottets Betänkande till Respective
Riks-Stånden. Som ofvan.
Ex Protocollo
V. Karström.
N:0 109.
Ankom den 16 April 1823.
Utlåtande, i anledning af en utaf
Casseurerne uti Credit-Sedels
Verkets Små-Sedels Cassör J.
Tingberg och F. Hellström gjord
ansökning, om förhöjning i
missräknings - penningar.
Hos Stats-Utskottet hafva Casseurerne
uti Credit-Sedel-Verkets Små-Sedels-Cassor,
J. Tingberg och F. Hellström, skriftligen
anhållit, om sådan förhöjning i
de dein hittills bestådde missräknings -  penningar, att de måtte uppgå till enahanda
belopp, som under den 12 October
1820 blifvit Bankens Casseurer beviljadt,
samt denna förhöjning äfven
lör den förflutna tiden beräknas.
Stats-Utskottets Betänkanden. 543
Och sorn, efter hvad vederbörande
här vid Riksgälds-Contoiret upplyst,
genom den in- och utvexling af Banco
mot Riksgälds-Sedlar, som i sednare tider,
till allmänhetens beqvämlighet,
blifvit af Casseurerne uti Riksgälds-Contoirets
Små-Sedel-Cassor verkstäld, desse
Tjenstemän mera än förr och lättare
än Bankens Casseurer, hvilke icke inoch
utvexla andra än Banco Små-Sedlar,
äro blottstälde för missräkningar;
hvarförutan göromålen och äfventyret
för Casseurerne uti Små-Sedels-Cassorne
härstädes, under sistförflutne åren, blifvit
ökade äfven derigenom, att Riksgälds-Sedlar
af io R:drs valeur, med
hvilke desse Casseurer förut icke egt
befattning, skola, såsom Små-Sedlar, i
Cassorna vexlas och der hållit allmänheten
tillhanda; så anser Stats-Utskottet
billigt och rättvist, att Riksgälds-Contoirets
Små-Sedels Casseurer, hvilka för
närvarande ega, att, såsom missräknings-penningar
å Stat årligen uppbära
5o R:dr, få, i likhet med Bankens Casseurer,
i missräknings-penningar å Stat
uppbära hvardera 100 Riksdaler Banco
årligen, ifrån innevarande års början
och så länge förstnämnde Casseurers
befattning med in- och utvex
-
544 Stats-Vtskottets Betänkanden.
ling af Banco-Sedlar kan komma att
fortfara; men enär Sökanderne hittills
hvarje år,utaf den på Stat uppförde Gratifications-Sunmian,
undfått discretioner
för ifrågavarande särskilde befattning
och desse discretioner, sammanlagde med
de uppburne missräkningarne, uppgått
till minst lika belopp med Banco-Casseurernes
missräknings-penningar, finner
Stats-Utskottct anledning ej vara, att tillstyrka
någon belöning för den före detta
år förflutne tiden.
Hvilket dock Riksens Högloft. Ständers
eget ompröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 12 April 1823.
N:0 ilo.
Antom den 16 April i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
Michael Gustaf Ankarsvärds, hos
Höglofl. Ridderskapet och
Adeln ingifne och derifrån till
Stats-Utskottet remitterade,
Memorial, innefattande förnyad
anhållan om ändring i
de vid 1815 års Urtima Riksdag
faststålde grunder forLi
qvi
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 545
qvide» af Svenske Ministern,
Herr Joli. Clas Lagersvärds fordran,
hårrorande från andelar
uti Riksgälds - Contoirets
fordna Lån i Genua.
Uti elt hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln ingifvet Memorial , hvilket blifvit
till Stats-Utskottet remitteradt, har
Herr Michael Gustaf Ankarsvärd uppgifvit,
att, genom de vid r8i5 ars Urtima
Riksdag faststälde mindre billiga
Liqvidations-grunder för Herr Ministern
Lagersvärds andelar uti det så kallade
Genuesiska Stats-Lånet, bemälde Herr
Lagersvärd skulle hos Kronan Sverige
ega en ännu innestående fordran, stor
57,932 Lires 8 Soldi 11 Denari fuori
di Banco; och då vid sistlidne eller 18x8
års Riksdag Herr Ministern Lagersvärds
anhållan om rättelse uti Liqvidationssättet
af hans andelar uti ofvanberörde
Lån blifvit afslagen, förnämligast på den
grund, att vid 1799 och 1801 årens
omsättning af Genuesiska Lånet, Herr
Ministern Lagersvärds namn icke funnits
uti Låne-Listorne samt att han således
ej skall hafva genom omedelbar insättning
uti Lånen, blifvit innehafvare af de
ifrågavarande Låne-andelarne, utan fast
4:cle Sami. 3 5
546 Stats-Utskottets Betänkanden.
mera vore att förmoda att, efter det Riksgålds-Contoiret
år 1808 instålt Interessebetalningarne
på detta I-ån och fordringarne
deruti ansenligen fallit i vårde, Herr
Ministern möjligen skall kunnat tillhandla
sig desse Lån-Actier till en lägre Cours
ån den, hvarefter han fordrat deras betalning,
så har Herr Ankarsvärd yrkat, att
enår, efter hvad en Memorialet bifogad
attest, af Notarien Pierre Marie Assoreto, utvisade,
Herr Ministern Lagersvärd redan
år 1800,eller före den senast år i8°i skedde
omsättningen af Lånet, varit deltagande
deri och derigenom han skall ingifvit
allmänheten förtroende för desse Statspapper
samt sålunda gjort omsättningen
af Länet möjlig; men Herr Ministern af
berörde sin fordran, som, efter hvad redan
blifvit utredt, utgjorde i Capital
Lires 75,687: 310.
samt upplupen ränta a
5 proCent från den 1
Oct. 1807 till den 3
Augusti 1816 . . . . 33,345: 5- 4.
Tillsammans Lires 109,032:9. 2,
efter det af Rikets Ständer
faststålde Liquidationssått
icke bekommit
mera ån ... . 51,100:'—3.
Skillnaden Lires 57,932: 8*H
-
Stats-Utskottets Betänkanden. ö^y
fuori di Banco måtte honom godtgoras i
enlighet med de grunder, som vid förra
Riksdagen blifvit af Herr Ministern Lagersvärd
uppgitne.
I anledning häraf får Stats-Utskottet
anmäla, att sedan i sammanhang med Rikets
Hoglofl. Ständers, md 1812 års Urtima
Riksdag fattade Beslut, om afskrifning
af Riksgålds-Contoirets Utländska
gäld, Rikets Hoglofl. Ständer tillika forordnat,
att de Obligationer uti Holländske
och Brabantske lånen, hvilka bevisligen
tillhörde Svenske Medborgare, skulle,
efter en af Rikets Ständer fastståld
Coursberåkning till Capital och Ränta
genom Riksgålds-Contoiret liquideras; så
hafva uppå Kongl. Majas vid 1 g 15 års
Urtima Riksdag gjorde Nådiga proposition,
angående upptagande och erkännande
af någre Svenske undersåtares fordringar,
hvilka vid 1812 års Riksdag icke
kommit att anmälas, och ibland dem
Herr Ministern Lagersvärds fordran för
åtskillige andelar i Genuesiske lånen, till
ett sammaqråknadt Capital - belopp af
75,687 Lires 3 Soldi 11 Denari fuori di
Banco, på hvilket belopp, såsom inbegripet
under hela Skuld-massan i Genua,
| delar, i följd af 1812 års Riksdags Beslut,
redan voro afskrifne uti RiksgåldsContoirets
Räkenskaper, Rikets Hoglofl.
548 Stats-Utskottets Betänkande?!.
Stånder, enår Herr Ministern Lagersvård
med Notariens i Genua Jean Antoine Gambaros
den 2 October i8!2, afgifnc attest
behörigen styrkt, det han redan år 1810
och således förr ån Beslutet om afskrifningen
på Utrikes gulden fattades, blifvit egare
af Låneandelarne, pröfvat skäligt bifalla,
att denna Herr Ministern Lagersvårds fordran
skulle få liquideras på lika sått och
efter enahanda grunder, som vid 1812
års Urtima Riksdag blifvit faststålde, i afseende
på ofvannåmnde Svenske Medborgare
tillhörige Obligationer i Holländske
och Brabantske lånen, nemligen: att sedan
Capitalet med derå till den 3 Augusti
1812 upplupne Interessen blifvit reduceradt
till Svenskt mynt sålunda, att
hela Summan i Genuesiskt mynt forst
förvandlades till Hollands Courant, efter
7J. styfver för 1 Lire fuori di Banco,
och 1 R:dr Hollands Courant sedermera
beräknades och ansågs i värde lika med
47 skillingar Svenskt Banco å beloppet i
Svenskt mynt utfärdades Riksgålds-Contoirets
Obligationer, under den 3 Augusti
r8i2 på 5 år och med 5 proCents ränta.
Uti detta af Rikets Hoglofl. Ständer
bestämde liquidationssått, har vid senaste
Urtima Riksdag, Herr Ministern Lagersvård
sokt den ändring, att Capita
-
Stats-Utskottets Betcinkanden. 5^<j
let Lires 75,687: 3. 10.
med den derå beräknade
ränta 3B»345: 5« 4*
Tillsammans Lires 109,032: 9. 2.
måtte förvandlas till Hamburger Banco,
efter sk. per Lire, hvaraf skulle uppkomma
ett belopp i Hamburger Banco
af R:dr 14,765. —
hvilken Summa efter antagen Cours af
104 sk. Svenskt Banco för 1 R:dr Hamburger
B:co skulle utgöra i förstnämnde
myntsort . . . R:dr 31,991. — —■*
samt då Herr Ministern
Lagersvård deraf endast
bekommit . ... 16,8 5 5‘- 22. 2.
hans återstående fordran
godtgoras honom med
Svenskt Banco . . . 15,135:25.10.
Men dåvarande Stats-Utskottet, hvars
härom afgifne utlåtande af Rikets Hoglofl.
Ständer gillades och hvilket hår vordsamligen
åberopas, har på anfårde skål och
då af Notarien Gambaros betyg vitsordades,
att icke förr ån 1810 något LånCapital
i Genuesiska lånen blifvit på Herr
Ministern Lagersvård ofverlåtit, samt han
således icke genom omedelbar insättning
uti lånen blifvit innehafvare af de ifrågastålde
Låneandelarne och han i öfrigt redan
då för de samma erhållit betalning
55o Stats-Utskottets Betänkanden.
af Riksgålds-Contoiret efter enahanda
grunder, som vid 1812 års Riksdag beviljades
andre Svenske Medborgare för
deras andelar i Hollåndske och Brabantske
lånen och vid 1815 års Urtima Riksdag
särskildt fastståldes för Herr Ministern
Lagersvårds andelar i Genuesiska lånet,
funnit sig ej kunna någon ytterligare
förmån för Herr Ministern tillstyrka.
Icke destomindre har vid innevarande
Riksdag Herr Ministern Lagersvård
förnyat sin anhållan, om ändring i Liquidationssättet
af hans egde andelar i Genuesiska
Lånet. Och då, efter Hr Lagersvårds
förmenande, genom det af Notarien
Assarela, den 3 Augusti 1822, utgifne ofvan
åberopade betyg, i afseende på tiden
då Låneandelarne blifvit på Herr Ministern
ofverlåtne, skulle ådagaläggas ett annat
förhållande ån det, som grundlagt afslaget
på hans vid förra Riksdagen, i detta
ämne, gjorde yrkande, går Stats-Utskottet
nu att yttra sig, huruvida samma
betyg må kunna föranleda till ett annat
bedommande af Herr Ministern Lagersvärds
pretention.
Herr Ministern har nemligen med
detta betyg velat styrka, att han redan år
1800, förr ån lånet sista gången omsattes,
egt andelar deruti, till ett samman
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 551
råknadt belopp af 25,250 Lires, hvilka
uppgifvas utgöra eu tredjedel af den fordran
han vid 1815 års Riksdag, anmält.
Val finnes ock detta betyg innehålla att
uti Herrar de La Rue Freres Bocker öfver
Svenske lånen
Lires 4000 afstådde den 2g Martii 1800
af Laurent Ant. Pareto.
4500 afstådde den 26 April 1800
af Etienne Pallavicini.
13,75° afstådde den 15 Augusti 1800
af Bröderne de la Rue och
3000 afstådde den 24 December
1800 af Gabriel Ruffinesgue.
uppföras uppå Herr Ministern Lagersvärds
namn; men då härmed jemföres nårlagde
af Notarien Gambaro utfärdade och vid
torra Riksdagen åberopade betyg, enligt
hvilket Herr Ministern Lagersvärd icke
förr ån år 18IO blifvit innehafvare af hela
fordringen, så synas bevisen stå i rak
motsägelse mot hvarannan, enär efter
hvad Motionen föranleder, Herr Ministern
Lagersvärd skall år I800 inköpt den
tredjedel af samma fordran, som i Notarien
Assoretos betyg år upptagen.
Enär nu betygens rigtighet icke får
såttas i fråga, så synes råtta förhållandet
härmed vara sådant, att Herr Minister Lagersvärd
vål kunnat år 1800 vara inne
-
55a Stats-Utskottets Betänkatiden.
hafvare af de i Assoretos betyg omformålde
Låneandelarne; men att då desse
hvarken till namn eller Summor igenfinnas
uti Gambaros betyg, hvilket likväl
upptager hela den fordran för hvilken
betalning blifvit såkt, förstnämnde Låneandelar
troligen blifvit af Herr Ministern
Lagersvärd, före år i g 10, försålde och således
varit helt andre ån de som nämnde
år å honom öfverlåtos, och i Gambaros
betyg om formålas. — Och då de
andelar i Genuesiska Lånet, som i Assoretos
betyg uppräknas, icke heller blifvit
nppgifne såsom någon, från det år 1815
väckte och beviljade fordringsanspråket,
afskiljd, förut icke anmäld fordran för
hvilken betalning nu sokes, och hvilket
då på sårskild pröfning ankommit, utan
fastmera i Motionen bestämdt yttras, att
desse Låneandelar skola vara inbegripne
uti de 75,687 Lires 3 Soldi 11 Denari,
hvilka år 1815 anmäldes, hvilket åter
motsåges af sjelfva innehållet utaf Gambaros
betyg, så finnes häraf hvarken den
förmodan vederlagd, att Herr Ministern
Lager svärd kunnat år 1810 för underpris
tillhandla sig andelar i Genuesiska lånen
eller någon styrka vunnen åt den uppgift,
att Herr Ministern, för att upprätthålla
Allmänhetens förtroende för länet, före
Stats-Utskotteti Betänkanden. 553
denna tid inköpt förstnämnde Låneandelar
dem han, enligt hvad Gambarcs betyg
utvisar, år igio icke mera innehaft.
Af hvad sålunda förekommit, har
Stats-Utskottet alltså endast kunnat hämta
ytterligare skål att instämma uti förra
Stats-Utskottets afgifne och af Rikets Högl.
Ständer bifallne yttrande, att utöfver hvad
vid 1815 års Riksdag blifvit Herr Ministern
Lagersvärd, i likhet med andre
Svenske Medborgare, som voro interesserade
i de Utländske lånen, i afseende på
liquiden af dess egda andelar i Genuesiske
Statslånen beviljadt, någon vidare
förmån icke kan, för Herr Ministern tillstyrkas.
Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers
eget bepröfvande vördsamligen understädes.
Stockholm d. 12 April 1823.
Afskrift.
Je Jean Antoine Gambaro Notaire Imperiale
et Certificateur ä la Residence de
Génes, Departement de ce nom, soussigné
certifie a tous ceux qu’il appartiendra,
que par les Actes ci-aprés enoncés, regu
par mon Collegue et moi, qui en ai les
xninutes dument enregistrées, Appert que
Monsieur le Chevalier Jean Claude de
Lagersvärd, demeurant a Florence, ä fait
554 Stats-Utskottets Betänkanclen.
les acquisitions suivantes des divers Capitaux
des Empruns de la Cour Royale
de Suéde, sous la direction de Mess:rs
De la Rue Frcres Banquiers de cette ville
savoir:
Livr.
10,000
2,160
Je dis dix mille Livres
monnoie de Génes hors de
Banque Capital cede au sudit
Chevalier de Lagersvärd par le
S:r Michel Ange Campi par aete
passé le trente avril mil huit
cent dix.
Je dis deux mille cent
soixante Livres dix sous,
six deniers monnoie de Géncs
hors de Banque, cedés
aux susdit.
Livi*. io5. 5.3. pär D.e Claire Bertoletto.
io5. 5.3. pär D ;e Benorte Boero.
200. pär D:C Anne Viviani.
i5o. — — par D:e Ange Sar moda.
i5o. parD:ei?o.se Rieca.
3oo. pär D:e Therese Lomel
lini.
25o, pär D:e Julie Pedemonte.
900. pär D:c Louise Giovo.
Liv. 2160. 10. 6. Suivant aete passe le
vingt trois Juiu dix
liuit cent dix.
Je dis deux mille Livres
cedés pär aete passé le trente
aöut dix huit cent dix par
Sieur Jean Jerome Spinola.
Stats- Utskottets Betånkanden. 555
Lirf.
49,432
5oo
1,722
1,331
67,346
5,000
1 8
Je dis quarante neuf mille
quatre cent trente deux
Livres, un sous, huit deniers
h:s B:que cedés par Dame
Jeanne Louise Catherine Spinola,
par aete passé le trente
Juillet mil huit cent dix.
Je dis cinq cent Livres
hors de Banque, cedés par
Dame Louise Seraphine Rapallo,
par aete du vingt huit
Juin dix huit cent dix.
Je dis mille sept cent vingt
deux Livres h:s de B:que
cedés par les heritiers de
Jean Baptiste Carepa par aete
du seize Aöut mil huit cent
dix.
Je dis quince cent trente
une Livres et dix sous hors
de Banque, cedés par Sieur
Francois Isola feit Jean Baptiste,
par aete du six Novembre
mil huit cent dix.
Tous ees divers Capitaux
provenant de l’Emprunt reconstitué
en mil sept cent
quatre vingt dix neuf.
Je dis cinq mille Livres
de Genes h:s B:que cedés
556
Stats-Utskottets Betänkanden.
Livr.
2341
75,687
pär les heritiers de feu Pierre
Augustin Solari pär aete du
deux Juillet dix huit cent
dix.
Je dis mille Livrés hors
de Banque cedés par Ange
Catherine Rati, par aete passé
le deux Juillet mil huit
cent dix.
Je dis deux mille trois cent
quarante une Livres, un
sous et huit deniers hors
banque cedés.
Livr. 1,832.3.— parD-.eLouise Giovo.
254.9. 4. par J):c Joseyhe Lagomar
c i ni.
254. 9. 4- rar D:e Louise Catherine
Federici.
Livr. 2,341. 1. 8. Par actcpasso levingt
trois Juin mil huit
ccut dix precipitcs.
Ces trois Capitaux provenant
de l’Emprunt reconstitué
en mil huit cent un.
Je dis soixante quince mille
six cent quatre vingt sept
Livres trois sous et dix deniers
hors de Banque.
En foi de quoi j’ai delivré
le present Certificat au
dit Monsieur Chevalier de La
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 55j
gersvard pour lui servir et valoir a tous
ce que droit.
Génes le deux Octobre mil huit cent
douze.
(L. S.) Jean Antoine Gambaro.
Not.
Att Jean Antoine Gambaro, som utfärdat och
tecknat ofvanstående Certificat, verkligen är Kejserlig
Notarie och Certificatcur, såsom han sig
förkunnar; samt att till dess underskrifter ali
tro sättes, både inom och utom rättegång, intygas
härmed å Ämbetes vägnar.
Genua d. 7 October 1822.
(L- SO
Jac. Gråberg af Hemsö.
Kongl. Vice Handels-Agen t.
N:0 lii»
Ankom dea 19 April i8a3.
Riksens Håglofl. Stånders Statssamt
Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande,
i anledning af de, hos Vållofl.
Borgare-Ståndet, ochHedervBonde-Ståndet
väckte Motioner,
om förhöjning i betalningen
för det underhåll, sorn
lemnäs tågande Trupper, om
Stådernes befrielse från Inqvarterings-skyldigheten
m. m.
558 Stats-Utskottets Betänkanden.
Från Vållofl. Borgare-Ståndet hafva
Stats- samt Ekonomi-Utskotten, under d.
24 sisth Febr. erhållit Remiss å ett, af Hr
E. W. Montan, afgifvit Memorial, deruti
han anfort, att ehuruväl Kongl. Förordningen
af d. 27 Aug. 1816, angående
betalning för det underhåll, som lemnäs
tågande trupper, uti Praemissen tydeligen
innehåller Riksens Hoglofl. Ständers underdåniga
önskan och förslag, att, vid de
årliga Markegångs-såttningarne, bestämdt
pris skulle stadgas, hvarigenom Inqvarteringsgifvarne
tillerkändes full betalning
får det underhåll, de lemna tågande trupper;
så skola dock, vid tillämpningen
deraf, Inqvarteringsgifvare, åtminstone i
Westmanlands Lån, blifvit ganska mycket
lidande, då vid bestämmandet af en
Mans dagportion, bestående af 2:ne mål,
betalningen sällan skall uppgått till 10 sk.
och för innevarande år år fastställd blott
till 6 sk. 7 rst., genom hvilken betalning Inqvarteringsgifvaren
icke ens får ersättning
för halfva värdet af maten och erhåller alldeles
ingen för kostnaden vid matens tillredning,
rums och sängkläders anskaffande,
m. m. Med afseende ej mindre å
den tunga, som härigenom uppkommer
för Inqvarteringsgifvare i allmänhet och
i synnerhet för Arboga Stad, hvilken, i
St.ats-Utskottets Betänkanden. 55c)
anseende till sitt lage vid tvånne stora
Landsvågar, år en af de Ståder, som mest
måste vidkännas Inqvarterings-besvårets
olågenheter, ån äfven på omöjligheten att,
i enskildt hushåll, forplåga Manskapet, efter
den Provianterings-Stat, som i Westmanlands
Låns Markegångs-Taxa vanligen
tages till grund för betalningens bestämmande,
och som skall vara alldeles
otillräcklig för Soldatens underhåll, i synnerhet
efter längre Marcher, har således
Hr Montan föreslagit, att, med ändring
uti Kongl. Förordningen af d. 27 Augusti
1816, Riksens Ständer, för att ej låta
denna sak bero på godtycke vid Markegångs-såttningarne,
måga fastställa betalningen,
efter nu varande låga pris på
födo-åmnen, till Sexton eller minst Tolf
sk. för en dagportion, som i Qvarter gifves
tågande trupper, och att denna betalning,
om varuprisen och födoämnen
stiga, derefter proportionaliter må ökas,
eller ock att de för Arméens behof, inrättade
Commissariater kunde undfå befallning,
att besörja mathållningen för
tågande trupper. Hvarförutan Hr Montan
hemställt, att då Kongl. Förordningen
d. 6 Julii 1720 stadgar, det Ståderne
böra befrias ifrån Inqvartering, särdeles
af Cavallen, de samma måtte ifrån
56o Stats-Utskottets Betänkanden.
Inqvarterings-skyldigheten befrias, samt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande undfå
befallning, att Inqvarterings-skyldigheten
å Landet, så ofta görligt år, billigt och
råttvist fördela.
«
Till Allmänna Besvårs- och Ekonomi-Utskottet
särskildt har Hederv. Bonde-Ståndet
dessutom remitterat ett, af RiksdagS-Fullmågtige
Anders Andersson och
Bengt Nilsson, från Örebro Lån, afgifvet
Memorial, deruti öfverklagas den ökade
tunga, som derigenom tillskyndas Inqvarteringsgifvare
i den ort, der Lif-Regements
Brigadens Husar-Corps marcherar
till och ifrån sine möten, att de ålåggas,
för Husarhåstarnes utfodring, anskaffa det
fourage, som för rastdagar eller nattläger
beståmmes, samt att, enår dessa möten
alltid inträffa sommartiden, då allmogen
år i brist på sådane Fourage-persedlar,
Inqvarteringsgifvaren nödgas derföre betala
dubbelt mer, ån hvad han sedermera
erhåller i ersättning af Truppen. I anledning
häraf hafva förbemålde RiksdagsFullmågtige
yrkat, att Regements-Skrifvaren
eller Proviantmästare vid berörde
Regemente måtte ålåggas, att förenämnde
Fourage-persedlar för Corpsens räkning,
vid ifrågavarande tillfälle, till qvarteren
■anskaffa. Re
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 56r
Redan vid 1815 års Riksdag utgjorde
detta åmne ett föremål för Riksens
Hoglofl. Stånders uppmärksamhet och
med Nådigt afseende å Riksens Stånders
då framförde underdånige önskningar, att
Inqvarterings-gifvare, för det underhåll
de lemnade tågande trupper, måtte tilläggas
full betalning efter ett visst, vid de
ärlige Markegångs-såttningarne, bestämdt
pris, tåcktes Kongl. Majit hårtill lemna
Nådigt bifall, genom Kongl. Förordningen
af d. 27 Augusti 1816; men oaktadt
de öfverklagade olågenheterne härigenom
syntes bora vara ur vågen roj de, våcktes
likväl vid 1817 och 1818 årens Riksdag
nya klagomål, i samma åmne, hvilka
hufvudsakligen grundade sig på den
omständighet, att den lindring uti Inqvarterings-besvåret,
som Kongl. Majit genom
Dess ofvannåmnde Nådiga Förordning
åsyftat, helt och hållet förfelat sitt ändamål
derigenom, att Kongl. Majits och
Rikets Kammar-Collegium, vid granskningen
af de från Lånen insände Markegångs-Taxor,
understundom nedsatt priset
på Portioner och Rationer i den
mån, att Inqvarteringsgifvare ej en gång
erhållit betalning derföre till hälften emot
det af Deputerade till Markegångs-såttningen
fastställde pris.
$:tU Sami. 36
56a Stats-Utskottets Betänkanden.
Efter denna öfversigt af hvad i afseende
på förevarande fråga förut blifvit
yrkadt och tillgjordt, gå Utskotten nu
att besvara de Motioner, ofver hvilka
det åligger Utskotten att afgifva yttrande,
och som åsyfta:
i:o) Förhöjning uti betalningen för
dagportioner till tågande trupper.
2:0) Åläggande för Regements-Skrifvaren
eller Proviantmåstaren vid Lif-Regementets
Husar-Corps, att anskaffa fouraget
vid Corpsens marcher till måten, samt
3:0) Stådernes befrielse från Inqvarterings-skyldigheten.
Enligt de upplysningar Utskotten inhemtat,
bestridas alla utgifter för indeldta
Regementernas vanliga måten, eller de,
som hållas i orten inom Regementets
stånd, af Passevolance-Cassans medel,
hvarvid så tillgår, att Soldaten får sitt
underhåll vid marcher till och ifrån måten
, erhåller lika mycket i Contante penningar
får hvarje dag, som hans underhåll
kostar vid måtet, enligt med Entrepreneuren
afslutadt Contract,då deremot
Fouraget anskaffas och uppkåpes, efter
gillande priser af Krono-Betjeningen,
Stats-Utskottets Betänkanden. 563
Qvartermästare eller Commissariatet. Underhållet
och Fourageringen för trupper
under sådane marcher bora således ej
kunna blifva betungande för Inqvärteringsgifvaren*
så vida missbruk ej möjligen
kunna ega rum, och låra icke heller utgöra
föremål för ifrågavarande motioner,
hvilka endast torde afse truppers under-»
hall och fouragering under marcher till
Större åfningslåger, utom Regementernes
Stånd, då det åligger Inqvarteringsgiivarert,
ätt, enligt gällande Forfattningar,
anskaffa både underhåll och fourage, hvil*
ket sedermera honom ersåttes efter Lä*
nets Markegångspris.
I afseende på den i i:a Punkten yf*
kade förhöjning i priset å dagportiöner
för tågande trupper, tro Utskotten sig
hafva funnit, att de grunder, som uti
Kongl. Maj:ts Och Rikets Kämmar-Collegii
Circulaire-Bref af den i Febr. i8ip,
stadgas för Markegångsprisets bestämmande
å bråd får tågande trupper, ej årö
lämplige för sådan hembakning af bråd,
sorn af Landtmannen i smått Verkstålles,
utan fastmera vara härledde ifrån beråk*
ningar, som endast vid stårre Bagerier
kunna gåras, der Inråttningarne åro vida
fullkomligare, och der Brådtill verknin
-
5G4 Stats-Utskottets Betänkatiden.
gen i stort alltid måste gifva förmånligare
Resultater. Utskotten anse sig derföre ega
anledning vördsammeligen tillstyrka, det
Committerade till Markegångs-såttningen
i Lånen måtte lemnäs öppet att, oberoende
af föreskrifterne uti sistberörde Circulair-Bref,
antaga de grunder för Brödprisets
utsättande, som finnas öfverensstämmande
med allmänna förhållandet vid
brödbakning i enskildta hushåll samt de
i orten gällande priser.
Till förekommande derjemte af de
förluster, som ytterligare tillskyndas Inqvarterings-gifvare
genom den i Kongl.
Kammar-Collegio skeende nedsättning af de
priser, som Deputerade i Lånen faststålt
för dagportioner, får Utskotten hemställa,
att Riksens Högl. Ständer hos Kongl.
Maj-.t förnya deras, vid sista Riksdag, gjorde
underdåniga anhållan, att ersättningen
till Inqvarterings-gifvare för dagportionerne,
hädanefter må bestämmas enligt de
Deputerade för Markegångs-såttningen i
hvarje Lån, derföre utsatte priser, hvilka
i sådant fall oförändrade och utan någon
slags jemkning borde tjena till rättelse;
i sammanhang hvarmed Stats-Utskottet
trott sig särskildt böra tillkännagifva,
det all anledning år, att det under
Stats-Utskottets Betänkanden. 565
Riks-Statens 8:de Hufvud-Tittel uppförde
anslag får durchmarcher, jemvål hädanefter,
med förutsättande af en högre betalning
för dagportionerne, blifver för
behofvet tillräckligt.
Beträffande dernäst den i 2:a Punkten
omnämnde skyldighet till fouragets anskaffande,
så förekommer dervid , att, enär
ifrågavarande möten ganska ofta inträffa
om sommaren, då Landtmannens egna
foder-tillgångar från förflutna året, merendels
åro åtgångna och höbergningen
ännu icke börjad, priset på fouraget uppstegras
till den höjd, att Inqvarteringsgifvaren,
som antingen sjelf måste anskaffa
detsamma eller ock ersätta Kronan,
hvad som heldst derföre blifvit betaldt,
derigenom tillskyndas det kånbaraste lidande.
Och har Ekonomi-Utskottet, till
hvars handläggning detta ärende särskildt
blifvit remitteradt, på sådan grund, trott
sig böra föreslå, att Inqvarterings-gifvaren
må ifrån skyldigheten till fouragets
anskaffande befrias och, med upplifvande
af 22 $. 4. Art. uti Kongl. Tåg-Ordningen
af d. 15 Sept. 1791, som icke genom
uttryckligt förordnande blifvit upphåfven,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ega på Kongl. Maj:ts och Kronans
566 Stats-Utäkottets Betänkanden,
bekostnad anskaffa foder och fourage får
(ägande trupper, på hvad sått det med
Kronans minsta kostnad och mesta fordel
kan ske,
Vidkommande den för Ståderne i
§;e Punkten yrkade befrielse ifrån Inqvarterings-besvåret,
så förekommer dervid
den anmärkning, att Ståderne icke genorn
Inqvarterings-Ordningen af den 6
Julii 1720, på sått Hr Montan uti dess
Memorial påstått, åro helt och hållet ifrån
Inqvarterings-skyldigheten befriade, enår
samma författning stadgar; ”att vid durch5,
marcher genom landet bora Ståderne efwter
möjligheten förskonas ifrån nattläger,
J5heldst af Cavalleriet, men når det an„norlunda
ej låter sig gora, kunna Stå?,
derne sig icke undandraga att understödda
Inqvarterings-besvåren.!, Med afseende
håra anse Utskotten sig vål ej kunna
tillstyrka, att Ståderne måtte från ali Inqvarterings-skyldighet
befrias, men sorn
erfarenheten visat, att, i anseende till beqvämlighet
för tågande trupper att förläggas
i Ståderne, der de kunna vara mera
concentrerade ån på Landet, Ståderne
icke alltid fått tillgodonjuta den lindring
i Inqvarteringen, som dem, enligt ofvanberörde,
ånnu gällande författning, tilL
Stats-Utskottets Betänkanden. 567
kommit, finna Utskotten anledning hemställa,
det måtte hos Kongl. Majit göras
anhållan, om vederbörandes förständigande,
att Ståderne, vid skeende Inqvarteringar,
måga hädanefter få samma förmån
tillgodonjuta.
Som Utskotten, vid handläggningen
af detta mål inhemtat, att de Stadganden,
hvilka rora underhålls-skyldigheten
för tågande trupper, innefattas uti flere
särskilde Författningar, nemi. Kongl. Resolutionen
uppå Stådernes besvär af 1678
10 §; Inqvarterings-Ordningen i Ståderne,
med undantag af Stockholm af den 6
Julii 1720; Kongl. Majits Nådiga TågOrdning
af den 15 Sept. 1791; Kongl.
Majits Nådiga Bref till Dess och Rikets
Krigs-Collegium af den 26 Sept. 1809;
Kongl. Majits Nådiga Kungörelse af d.
gide Martii 1813, om hvad i afseende
på truppers underhåll och Inqvartering
under tåg och marcher iakttagas bör,
samt Kongl. Förordningen af d, 27 Aug.
1816, hvilke Författningar, antingen helt
och hållet eller till vissa delar annu åro
gällande; så anse Utskotten sig, i anseende
till den oreda och osäkerhet, som vid
tillämpningen deraf måste uppkomma,
böra föreslå: att, med upphåfvande af
568 Stnts-Utskottets Betänkanden.
alla ofvannåmnde sårskilde Stadganden,
en enda Författning måtte utfårdas, som,
innefattande alla gällande föreskrifter, i
afseende på underhållet får tågande trupper
och dermed sammanhang egande ämnen,
tillika förenade den enhet och tydlighet
i föreskrifter, som åro nödige vilkor
för en god lagstiftning.
Detta allt varder dock till Riksens
Hogl. Stånders beprofvande ofverlemnadt
och medfölja de sårskilde tankar, som
en Ledamot inom Stats- samt en inom
Ekonomi-Utskottet afgifvit.
Stockholm d. 5 April 182.3*
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Riksens Hogl. Stånders Statsutskott
d. 3 April 1823.
S. D. Derefter upplåstes och justerades
forfattadt Project-Betånkande, i anledning
af de till Stats- samt Allmänna Besvårsoch
Ekonomi-Utskotten remitterade Motioner,
dels om förhöjning i den för dagportioner
till tågande trupper stadgade
betalning, dels om Stådernes befrielse från
Inqvarterings-besvåret m. m. hvarvid Hr
Friherre af Nordm yttrade:
;,Då jag
tager i betraktande, uppå hvilket sått Rikets
Stånclers Deputerade i allmänhet vål
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 56g
jas till förrättande af de årlige Markegångs-såttningarne,
äfvensom huru olika
Inqvarterings-tungan faller uppå de Håra.
der, Socknar och Byar, som åro belägne
vid de stårre vågarne, emot andre
mera aflågsne, och då jag, för min del,
anser det denna ojemt utgående tunga,
snarare ofver ån under till de Inqvarterings-skyldige
bor ersättas, föreslår jag
vördsamt, det Rikets Ständer, vid hvarje
Riksdag sjelfve bestämma till hvad belopp
tågande trupps dagportion bor för
de 5 påföljande åren, eller intill nästa
Riksdag, beräknas, eller ock att Rikets
Ständer bestämma en gång får alla, det
seidel, af Lånets Markegångspris a tunna
Råg, utgör beloppet af dagportion för
tågande trupper.,,
Och skulle denna
Hr Friherrens särskilda tanka, på begäran
åtfölja Betänkandet till resp. RiksStånden.
Stockholm, som ofvan.
Ex Protocollo
V. Karström.
Utdrag ur Protocollet, hållet
hos Riksens Högloft. Stånders
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott
d. 5 April 1823.
S. D. H r Rappe yttrade: Utskottets Pluralitet
har i 3:e Momentet af sitt Utlå
-
Syo Stals-Utskottets Betänkanden,
tande, rörande Stådernes befrielse från
Inqvartering, vål afslagit en sådan befrielse;
men dock funnit anledning, det
hos Kongl. Majt underdånig hemställan
gores, om vederbörandes förständigande,
att Ståderne vid skeende Inqvarteringar
på det möjligaste förskonas.
Jag kan ej dela denna tanke; Ståderne
kunna alltid med vida mindre möda
och kostnad emottaga en tågande
trupp, ån som kan ske af mindre bemedlade
Landsbygdens Innevånare i omkringliggande
nejd. I Ståderne finnas Marqvetentare,
Krögare, Hökerihandlande, så
att, då truppen år aflöndt med Contant,
kan den, utan att i och för underhållet
det ringaste betunga Inqvarteringsvårdarne,
finna sin bergning, och de fattigare
af den mindre Borgare-Classen hafva sällan
.så vidlyftiga byggnader eller tomter,
att de kunna få vidkännas något betydligt
Onus af Bonings-rummens öfverlåtande.
Ar åter händelsen, att en tågande
trupp genom Kronans eller Commissariaternes
försorg in Natura provianteras,
så sker sådant med en oåndligen större
ordning och kostnads-besparing, då en
hel Corps ligger tillsammans i en Stad,
ån då den år spridd hos l ä 200 Vårdar
i långt aflägse Byar.
Stats-Utskottets Betänkanden. 5"]i
Detta gåller alltid i afseende på Cavallen
eller Artillerie, hvars hästar skola
fourageras; och sluteligen anmårkes, att
utaf Befäl och Betjening vid en tågande
och i en Stad inqvarterad trupp depenseras
merendels ej obetydliga penninsummor
_ åter en förmån för Staden,
Då en sådan Corps inqvarteras å
Landet, träffar sådan Inqvartering oundvikeligen
och ofta mindre bemedlade Bönder,
som nödgas emottaga 8 a io Soldater
på en a två dagar, utan att i sine
hus ega, knappast några marker Såfvelvaror,
foga tillgång på Brod och nästan
aldrig Dricka eller Öl, Allt sådant måste
då till dubbelt pris köpas och hemtas
j den närmaste belägne Staden,
Jag har marcherat mycket med
truppar i Sverige, ofta med rörelse sett
huru välvillig Allmoge tillgripit den sista
brödbiten för att måtta den hungrige Soldaten,
Jag tror att en tågande troupp (om
lågenheten det möjligen medgifver) alltid
företrädesvis bör inqvarteras i Ståderne,
sorn alltid med mindre olägenhet kan
emottaga densamma ån Landsbygden.
Enligt Protocollct
A. Fryxell,
5^2 Stats-Utskottets Betänka!iden.
N:0 112.
Ankom den 19 April 1823.
Memorial, angående beräkningen
af Stats-Verkets Inkomster
till nåsta Riksdag.
Sedan Stats-Utskottet numera fulländat
den allmänna granskning af Stats-Verkets
Inkomster, som detsamma, enligt
Riksdags-Ordningen, åligger, liar Utskottet
uppgjort och får härmedelst till Riksens
Högloft. Ständers bepröfvande vördsamligen
öfverlemna följande
Förslag
till desse Inkomsters beräknande uti
Riks-Staten för 1824 och följande åren
intill nästa Riksdag.
Ordinarie eller Ständige Inkomster.
1:0 Ordinarie Reiman, utgörande,
jemte behållne Afrads-Spannemålen, som
särskildt upptages, den, efter Skattläggningar,
af Hemman och Lägenheter
utgående Jorde-Boks- och PersedelSkatten,
är dels indeld till Lands- och
och Militie med flere Staters aflöning
och dels i Stats-Yerket behållen.
Stats-ZJtskottets Betänkanden. 5^3
Den del deraf, som är indeld,oeh
hvilken uti Kronovärdi, eller det Ränte-Persedlarne
af ålder åsatte värde är
bestämd , beräknades uti Riks-Staten för
1819 och följande
åren till . . . R:dr 319,491:24-10.
hvarifrån afgå på Allmänna
Indragnings-Staten
uppförde, och, genom
Inneliafvarnes afgång,
numera besparade
Indelningar, till ett belopp
af . . . 535:4'. 11.
samt de på Riks-Statens
6:te Hufvud-Tittel
för Invalid-husfonden
orätt uppförde,
innan år 1812, indragne
Adelsfane Regementets
Indelningar
902: 5. 9.
i  1,437:47. 8.
återstå R:dr 3i8,o53:25. 2.
Härtill böra åter läggas
de Indelningar och Räntor,
hvilke, såsom från äldre
tider anslagne, under
namn af Anordningar utom
Stat förut endast i Räkenskaperne
varit utförde ,
574 *Stats-Utskottets Betärikanden*
men, till vinnande af fult-*
ständig öfversigt utaf Statens
alla både Inkomsters
och Utgifters totala belopp,
lika med andre StatsVerkets
Utgifter, böra i
Riks-Staten synas, utgörande,
enligt den i Kongl.
Stats-Contoiret för år i8i5
upprättade Riks - HufvudBok
följande, nemi.:
A z:e Hufvud-Titeln.
HäradsRätterne
. ii:43. -
Jägeri-Staten 7:21.4-  Lands-StatsBoställen
2:32. u
Diverse Civile
Löner 166:3o. 5.
Postbönders
Friheter i4--23. 6.
2o3: 6. 3,
Å j:e Hufvud-Titeln.
Militie - Boställen
. 279:2.-  Lotsars Friheter
. • 65=8- 344:IO<-
A 4--eHufvud-Titeln.
Clereciet 14,913: 3g.
Läro -  Verken 7,199:17.7.
Kyrkorne 3,028:19.8.
3s5,i4i: 28.3.
Stats-Utskottets Betutikanden. 5j5
Å6:e Hufvud-Titeln.
Hospitaler m. m. . 3,653: 35.6,
A 8:e Hufvud-Titeln.
Städers
Friheter 2,428: 10.-  Gästgifvares
Friheter
. 1,944=14- 5.
Färjor
och Färjkarlar
. 66: 31.-
Byggnader
och Reparationer
. 20:28. -
Kungsängars
bergning
. t,25t: 1-2.9. 5,711: — 2.
A <)\eHufvud-Titeln.
BergsBrukets
understöd
. 2,292:46. I.
Klädmakeriet
i
Norrköping
, 11:36. «
Hjelmare
Canal
och
Slussverk 23:46.6. *00.,
37,382:i6. 9.
Summa Krono-värdi 355,435:4-1.11.
576 Stats-Utskottets Betänkanden,
Hvaraf utgå i Skåne»
Blekinge oell Bohus Län,
utan Markegångs-förvandling
. . . g4>°40:24-IO>
Återstoden 261,395
R:dr 17 sk. 1 r:st.,
som är årliga Markegångar
underkastad,
utföres här,
till vinnande af
någorlunda likhet
med det blifvande
verkliga beloppet,
på förslag 5 gånger
tagen med i,3o6,976; 37.5.x ^ x>0 x 7. x 4.3.
Den öfrige delen, som
är Stats-Verket behållen
och inflyter i penningar
efter Markegång, beräknades
i Riks-Staten för
1819 och följande åren
till 378,619 R:dr och har
utgjort: för år
1817, — 388, i52: 5. 1.
1818, — 4-o5,834: 23. 7.
1819, — 429,165: 17. 1.
1820, .— 397,328: 3o. 1.
1821, — 3g5,o58: 12. g.
Då likväl Markegångarne
hittills varit i fallande
och
Stats- Utskottets Betänkanden. 577
ock än ytterligare kunna
falla, torde denna Statsinkomst,
oaktadt dess blifvande
tillökning, genom
ofvannämnde indragne Indelningar,
ej kunna här
utföras till högre belopp,
an ••••••«
varandes härunder äfven
inbegripne Stockholms
Stads Boskaps-Penningar och
Åkerskatt, i3o R:dr, hvilka
Utskottet på sätt Kongl.
Stats-Contoiret, uti dess
vid Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, om Stats-Verkets
tillstånd och behof,
fogade Berättelse jemväl
föreslagit, ansett hädanefter
böra, lika med dylik
afgift af andre Städer,
under Ordinarie Räntan
upptagas och såsom särskild
Inkomst-Tittel försvinna.
2:0 Afrads-Spanmndlen:
utgör, såsom ofvan är
3So,ooo: — -
t\:de Sami.
37
578 Stats-Utskottets Betänkande?!*
nämndt, en del af Ordinarie
Räntan, och utgår
efter enahanda grund, samt
levereras antingen in natura,
eller med penningar,
efter Markegång. — Uti
1819 års Riks-Stat beräknades
den till 32,200 Tunnor,
och har, i anseende
till den större eller mindre
noggranhet,hvarmed densamma
i Räkenskaperne
från Ordinarie Räntan blifvit
afskild, under de föregångne
åren mer eller
mindre öfverskjutit detta
belopp. — För år 1821,
då den, efter nya Räkenskaps
- methoden, blifvit
särskildt redovisad, har den
befunnits utgöra 34,022
Tunnor 2 Kappar; och
anses den alltså här kunna
upptagas till 34,000
Tunnor. .— Uti 1819 års
Riks-Stat är Statspriset å
Kronans behållne Spannemål
4 R:dr 24 sk. per
Tunna; men i jemförelse
med Spannmåls - prisen i
Stats-LJtskottets Betänkandeti.
allmänhet, och senare årensMarkegångar,
har Utskottet
ansett detta Statspris
tåla en förhöjning af
4-0 sk. per Tunna ; hvadan
berörde 34-,ooo Tunnor
efter 5 R:dr 16 sk. Tunnan,
här utföras med .
3:oKrono-Tionde Spannmålen,
som utgår antingen
efter räkning och proftröskning,
enligt i638 års
Tionde Placat, eller efter
viss Tionde-sättning och
öfverenskommelse, är likaledes,
dels indeld till
åtskillige Staters aflöning,
dels ock Stats-Yerket behållen.
.—. Den indelda
Krono - Spannmålen liar
likväl, lika med ordinarie
räntan, förut varit endast
till en del i Riks-Staten
upptagen; och, enligt 1815
års Riks - Hufvud - Bok,
uppgå de från äldre tider
anslagne, så kallade Anordningarne
utom Stat till nedannämnde
belopp,nemi.:
i8i,333:16.-
58q Stats-Utskottets Betärikanden.
z:a Hufvud-Titteln.
Lands - StatsBoställen
. . yT:r
Diverse Civile
Löner . . 36 „
Post - Bönders
Friheter . 4 „ ^
y.e Hufvud-Titteln.
Militaire - Boställen
ra. m. . . . 376;!.
4'.e Hufvud-Titteln.
Clereciet 19,063:20.
Läro-Ver
ken
. 17,401: 6|.
Kyrkorne 10,727: 21 g. ^ ^ l6|,
6:e Hufvud-Titteln.
Hospitaler m. m. . 12,100: i4£-
8:e Hufvud-Titteln.
Städers Friheter
. 57: 3.
Gästgifvares
Friheter — 2i|.
Färjor och
Färjekarlar 3: —
Tionde Profvare
. . 5: 3|.
Ramlösa Hälsobrunn
. I: g.
Byggnader och
reparationer 1: — gg. /1
Stats- Ut skottets Betänkanden.
p:e Hufvud-Titteln.
Bergsbrukets
understöd . 227:1 ii.
NybySSares dito 100: — 32;7. t ji_
Summa Tunnor 6o,iii: x6j kr
Till denna Spannmål,
hvilken nu föreslås att
bland Stats-Verkets Intrader
blifva upptagen, för att
sedan på behörige Tittlar
bland Utgifterne afföras,
kommer jemväl livad, vid
1818 års Stats-Reglering, i
Riks-Staten är uppfördt,
eller 29,033: 5*.
samt dessutom, med anledning
af Kongl. Stats-Contoirets
hemställan uti dess
ofvan åberopade Berättelse
, följande faststälde
Spannmåls-Löner, för hvillte
någon bestämd tillgång
förut icke uti Riks-Staten
varit an vist, utgörande å
z:dra Hufvud-Titteln.
för Landshöfdingen i Christianstad,
likmätigt Kongl.
Brefvet den 19 Julii
1815, 5oo:
58a Stats-Utskottets Betänkanden.
4tde Hufvud- Tit teln.
För Rector,Gymnasii i Götheborg,
till följe afKongl.
Brefvet dengAug. 1756. 70:
För Rector-Scholae i Calmar,
enligt Kongl. Brefvet
den a4 Martii 1757. 4^:
För dito i Wadstena, likmätigt
Kongl, Brefvet
den 10 Dec. 1787. . . 6:
621:
S:a indeldKr.-Tionde Spannmål 89,765 T:r 21 ‘ k:pr.
Å den indelde Spannmålen
liar af ålder ett Kronovärdi
af 36 sk. per Tunna
varit åsatt, hvilket väl,
inom Column uppfördt ,
synes uti Riks-Staten böra
bibehållas; men, då alla
så väl Ränte- som Spannmåls-Indelningar,
enligt
Kongl. Brefvet den 12
Dec. 1821, samt Kongl.
Kammar - Collegii och
Kongl. Stats - Contoirets
Circulaire - Bref den 20 i
samma månad, komma, efter
årlige Markegångarne
uträknade, att uti LandtRäkenskaperne
upptagas,
och således att till deras
Stats^Utskottets Betänkanden. 583
verkliga belopp uti RiksHufvudboken
igenfinnas,
utföras ofvansfående897 6 5
Tunnor 21I kpr efter det
förbehållne Spannmälen
föreslagne pris 5 R:dri6
sk. Tunnan, till . . 478,746:32.-
Den öfrige Krono-Tionden,
som är Stats-Verket
behållen, upptages i
1819 års Riks - Stat till
15,900 Tunnor. Den har
likväl endast utgjordt för år
1817, — 15,648:26£.
1818, — 15,826: 5»
1819, •— x5,812: 8|.'
1820, •— 15,731:16^.
1821, •—. i5,79i:3i.
Summa 78,8x0:234.
hvaraf medium eller |:del
gör . . . 15,762:41»
Då härifrån afgått
förenämnde öfverflyttning
till Indeld
Spannmålen 621:
samt de för
Landt - Räntmästarn
iGötheborg
väl i Riks-Slaten,
såsom indeldte
upptagne, men,
584 Stats-Utskottets Betänkanden.
enligt Kongl.
Stats -Contoirets
anmälan, i ofta åberopade
Berättelse
, ej ännu
verklige, Indel
-
Återsta. T:r i5,o6i:4f*
Hvadan denne Inkomst
här upptages till i5,o6o
som, å 5f R:dr Tunnan,
utföras till ....
4:0. Krono-Tionde-Losen,
efter bestämdt pris, erlägges
i Stora Kopparbergs
Län med 1 R:dr per Tunna,
dels för den Spannmål
Löfås Silfver-Verk disponerar,
dels ock för den
Krono-Tionde, Allmogen
i visse Socknar bör utgöra.
1—• Hittills har ifrågavarande
Lösen icke, under
särskild Tittel, blifvit,
uti Riks - Staterne upptagen,
utan inbegripits bland
Krono-Tionden i allmänhet,
hvilken ock då, i förhållande
härtill, varit liö
-
80,320:
Stats- C/tskottets Betunkanden.
gre, än nu, beräknad;
men,' som denna del deraf
utgår efter särskild låg
beräkningsgrund, har Utskottet
trott densamma böra
erhålla sin egenTittel;
och, i sådant afseende,
utföres här det belopp,
hvartill nämnde Lösen årligen
uppgått, eller . . 43o
5:o. Arrende- medel af
Bongs gardar och andre Krono-Lägenheter,
som enligt
afslutade Contracter utgöras
, och uti 181 g års Riksstat
äro beräknade till
5,523 Tunnor g| kappar
Spannmål, jemte 42,oo5
R:dr i Contant, hafva väl
utgjort
Spannmål. Penningar,
för år
1817,—43i7t:ri6‘kr—43373:23-4*
1818,—5673- 24| 61657: i4-a.
18ig,--5574- i| 4OI26: 5.5.
1820,--5g4i - 314 29466: g-4-
1821,-6356-29 -—31747:37.9.
utom de, vid Räkenskapstidens
slut, för år 1821,
586 Stats-Utskottets Betänkanden.
innestående Restantier i
Penningar, som till 4 ä
5,ooo R:dr torde ytterligare
kunna inflyta; men,
då i anseende tili de med
flere Arrenden inträffade
mindre förmånliga förhållanden,
en så betydlig inkomst
för framtiden ej är att
påräkna, och då grunderite
för hela denna Intrad
blifva föremål för särskild
undersökning och reglering
, utföres här emedlertid
i Penningar endast
.... 32,000
hvarunder Arrendet
för Ädelfors
Guld-Verk, nu som
förr äfven är inbegripet
och i Spannmål
6,ooo Tunnor
å 5 R:dr 16 sk. 32,ooo _
64>ooo:
6:o Stubboren i Westerbotten
, utgöra en afgift för
hyggen å Krono-Skogarne,
och äro uti 1819 års
Riks-Stat påräknade till 35o
R:dr. De hafva utgjort år
Stats- Utskottets Betänkanden.
1817, —1 1,032:44* 2.
1818, —• 523:36.io.
*819» — 619: 23.10.
1820, *—• 667: 5.10.
1S21, <—. 7i5:35. i.
I förhållande hvartill de
samme här utföres med
7:0 Silfver- Tionde, Myntare-Lori
och Slagskatt; upptagen
i 1819 års Riks-Stat
till 1600 R:dr, utgöres
i Silfver Specie och levereras
årligen ifrån Kongl.
Myntet i Stockholm, dit,
enligt Kongl. Brefvet den
19 September 17/iij Sala
Bergslag bör till myntning
insända allt det Silfver,
som vid Sala Grufva tillverkas,
hvaraf Kronan behåller
TVdel och Bergslagen
återfår T^:delar, med afdrag
af Myntare-Lön och
Slagskatt; hvarjemte Bergslagen
bör till ersättning för
Räntor och Dagsverken,
som till Konst-Statens underhållande
äro anslagne,
600:
588 Stats-Utskottets Betänkandetu
utom Tionden,samt Myntare-Lönen
och Slagskatten,
för hvarje Mark af
dess xVdel betala D:lr S:mt,
då årliga tillverkningen öfverstigit
2,000 Lödige Marker,
och 1 D:lr 16 öre per
Mark, då tillverkningen öfverstigit
2,5oo Marker.
Denna intrad har utgjort år
1817, —* 1716: 4--
1818, —- 1807:17.-
1819, — 1477:37--
1820, —• 2655:34--
1821, •—. 2446: 9.-
och torde således från den
förra beräkningen af 1600
R:dr böra förhöjas till
2000 R:dr Silfver Specie ,
hvilke af enahanda skäl,
som förut äro uppgifne vid
Krono-värdiets reducerande
till gångbara priset, böra
upptagas i Svenskt Banco,
efter den af Riksens
Ständer framdeles fastställande
grund för mynt-beräkningen,
och emedlertid
Stats-Utskottets Bctänkanden.
här förslagsvis utföras å
120 sk* till
hvarunder den obetydliga
Inkomsten af Löfås Silfververk,
hvilken hittills utgjort
högst 18 R:dr Silfver
årligen, äfven anses
inberäknad.
8:0- Koppar-Råntan och
Slagskatten beräknades i
Riks-Staten för 1819 och
följande åren till 3yoSk:pd
Koppar, men har utgjort
för år
1817, _ 353:3. ii|
1818, — 4o3: 6. 122.
1819, — 4-67:8.15/0
1820, .— 4-85:- 17I
samt för 1821,
af Fahlu Bergslag 435: g. i6|.
- Ljusnaberg . 2: i3. 4-
- Riddarhyttan . 8: 16. 16.
- Flögs forss och Hå
kansbo
. . . 6:17.16^0-.
453: 17. i3f.
hvilka levererats från de
3:ne förstnämnde ställen
å Avestads, men för det
5,ooo
5.90 Stats-Utskottets Betänkanden.
sistnämnde å Stockholms
våg —. Då Åtvidabergs
Koppar-Verks frihet från
råntas utgörande med år
1822 gått tillånda, hvarefter
derifrån afven blir
att påräkna leverering å
Norrköpings våg, synes
denna inkomst på det hela
kunna uppforas till 450
Sk:pd, hvarå det i 1819
års Riks-Stat antagne pris
af 100 R:dr per Sk:pd ytterligare
torde bora bibehållas,
emedan Kopparns
värde år i fallande, ehuru
den för närvarande gäller
omkring 110 R:dr Sk:pd;
och utföras således 450
Sk:pd ä 100 R:drj:ill . •
p:o Avesta Koppar- och
ManuJ'adur -Tull erlägges,
enligt Kongl. Brefven den
a7 Januarii i68o> och 3
Februarii 1695 i Avesta
får ali den Koppar, som
passerar vågen och ej formyntas,
med 2 R:dr för
hvarje Sk:pd, i stället för
. 45,000.
Stats-Utskottets Setänkanden. 5pi
den Tull, som likmätigt
Kongl. Patentet af år 1635,
bordt betalas i den hamn,
der Kopparen till utskeppning
inlastades. — Den år
uti 1819 års Riks-Stat beräknad
till 4,000 R:dr, men
har utgjort för år
1817, — 4855= 43- 8-
1818, — 576o: 28. 7-
1819, — 6207: 9. 5.
1820, —- 8021: 45. 1.
1821, — 6712: 9. -  och torde alltså hår kunna
utföras till . . .
70:0 Tionde och Harnmarskatts-Jernet.
Det förra,
eller Tionde Tack-Jernet,
bor antingen, enligt
den af Kongl. Kammaroch
Bergs-Collegierne, samt
Kongl. Stats-Contoiret årligen
utfärdande Taxa, losas
med penningar, eller
levereras in natura, i hvilket
sednare fall det genom
Auction forsåljes. •— Det
år i Riks-Staten för år 1819
påråknadt att utgöra 13,400
6000.
5ga Stats-Utskottets Betunkanden.
Sk:pd; men,sorn det verkligen
utgjort, för år
I8i7> — 15.021: 23. 6.
1818, — 15.891: 14- 8-
1819, — 16,319: 5- !•
1820, — 17.365: 24. 3-
1821, — i6,895: 12. 3.
anses beråkningen deraf hår
kunna forhojas till 15,000
Sk:pd; och ehuru de gångbara
prisen hittills betydligen
öfverstigit det uti 1819
års Riks-Stat antagne forslagspris
af4| Rd. per Sk:pd,
utfores likväl, i anseende till
det i senare åren började
och tilläfventyrs ytterligare
fortfarande prisernas fall,
desse 15,000 Sk:pd, endast
med 40 sk. förhöjning ä 5
R:dr 16 sk. till . . . .
Det sednare åter, eller
Hanjmarskatts- Stång- och
Åmnes-Jernet, låses likaledes
efter fastståld Taxa, eller
levereras in natura på
närmaste Stapelstads våg.
Uti 1819 års Riks-Stat år
den
-
. 80,000.
Stats-Utskottets Setänkanden. 5p3
denna Inträd upptagen till
4.000 Sk:pd., och som den
utgjort för år:
i8i?» 4*129: 4. 15.
1818, 4»ioi: 18- —
1819, — 4113: — 6.
1820, — 4,115: 2. 13.
1821', — 4*i79: 19- 4-
torde icke något utöfver
4.000 Sk:pd hår kunna påräknas;
men hvad priset
beträffar, hvilket vid 1819
års Statsreglering beräknades
till 10 R:dr Banco per
Sk:pd, anser Utskottet detsamma,
i förhållande till
ofvan föreslagne värde å
Tionde-Tackjernet, kunna
förhöjas till 10 R:drg2
sk. Sk:pd; på grund hvaraf
ifrågavarande 4000 Sk:pd
Stångjern nu utföras, a 10
R:dr 32 sk. Sk:pd, med 42,666: 32. —
11:0. Alun-Tionden, påräknad
uti 1819 års Riks-Stat,
att utgå af Andrarums
4 -de Sami.
38
594 Stats-Utskottets Betänkanden.
Bruk i Skåne med 40 T un.
LowertsBruk iCalmare
Lån . . 110 —•
och af Alun-Verken
i Skaraborgs
Lån .... 50 —•
Summa 20oTun.
år, a 16 R:dr Tunnan, utförd
till 3200 Rd.; den har
utgjort, för år :
1817,T:r227försålde till 5,i43: 7.-
1818,-248 . . . 5,333: 8.-
1819,— 311 . . . 5,919=47.6
1820,— 235 . . . 3,748: 7.1
1821,— 265 . . . 4,344= 6.11
och synes alltså kunna förhöjas
till
12:0. Dylta Svafvel-Bruks
Tionde: har i åldre tider utgått
dels in natura, öch dels
med penningar, men allt sedan
år 1677 blifvit betald
med penningar, efter följande
priser, nemligen, för
I Sk:pd Svafvel i iå;D:rS:mt
I Tun. Rödfärg 4 Dito.
I Sk:pd Victriol 6 Dito.
allt beråknadt efter 6 D:r
S:mt å Riksdalern, intill år
1793, då Kongl. Maj:t, likmätigt
Nådigt Bref till Kgl.
. 4,000.
Stats-Utskottets Betänkandeti. 695
Kammar-Collegium af den
5 Februarii, forordnade,
att denna Tionde, ifrån
hvars utgörande in natura
Bruks-egaren tillika frikallades,
borde erlåggas med
3 D:r S:mt å R:rn; i stod
hvaraf den ock sedermera
uti Krono-Råkenskaperne
blifvit beråknad, får
I Sk:pd Svafvel tillRd.3:36.
I Tun. Rådfårg *— 1:16.
I L:pd Victriol —2:*—<
Denna Intrad, sorni 1819
års Riks-Stat år upptagen till
340R:dr, har utgjort, för år:
I8i7> 218: 42. 6.
1818 > — 210: 33. 7.
1819, — 136: 27. 9.
1820, — 427: 4. 5.
1821, •— 172: 2. 6.
hvadan deraf nu ytterligare
anses kunna påråknas högst . .
ij-o. Kalhugns-afgiften på
Gottland erlågges för all derifrån
till In- eller Utrikes
ort utskeppad Kalk med
1 sk. för Låst osläckt och
6 rst. för Låst slåckt. —
. 200.
5<)6 Stats-Utskottets Betänkanden.
Den år uti 1819 års Riksstat
upptagen till 100 R:dr
och har utgjort, för år:
1817, — 191: 32. 10.
1818» — 185: 22. 6.
1819» — Ho: 14. 8.
1820, — 150:15. 1.
1821, — 143: 9- io.
samt synes alltså kunna hår
utföras till
iq:o. Mantalspenningar,
hafva tillkommit istället för
Qvarntullen, hvilken bestod
i en viss afgift till Kronan
för all Säd, som fördes till
Qvarn att malas, men vid
1627 års Riksdag förvandlades
till en af hvarje hjon
öfver 12 år, utgående personel-skatt,
som sedermera
fick namn af Mantals-Qvarntulls-penningar.
— Qvarntullen,
som likväl sedan åter
infördes i de större Ståderne,
bibehölls istockholm,
Götheborg och Carlskrona
ända till 1809 års Riksdag,
då, i dess ställe, äfven för
nämnde Städer, Mantals
-
Stats- Utskottets Betänkanden.
penningar påbjådos hvilka
derefter under Titteln:
Landtulls-ersdttning utiRiksStaterne
varit upptagne, och
till 15,000 R:dr beråknade.
Mantals-penningarne utgå
till olika belopp i olika
orter och erlågges med 12,
8, 6 och 4 sk. af hvarje
person ofver 15 år. De
åro, med undantag af hvad
som inflyter för Stockholm,
Götheborg och Carlskrona,
i 1819 års Riks-Stat påräknade
till 286,000 R:dr,
men hafva utgjort, för år:
1817» — 274,547: 7- 3*
1818» — 279,092:45. 3.
1819, — 277,462: 9. 1.
1820, — 276,594: 34- U
1821, — 279,378: 39- 11*
Orsaken till detta resultat har
hufvudsakligen varit det under
förra åren högt uppstigne
och till ett högt forslags
beräkning föranledande
Markegångspris på kol, dermed
Mantalspenningarne, intill
år 1820, utgjorts i Stora
Kopparbergs Lån, å hvilke
priset sedermera betyd
-
5()8 Stats-Utskottets Betänkanden.
ligen fallit. •—* Då likväl
Mantals-penningarne från
oell med nyssnämnde år,
äfven i Stora Kopparbergs
Lån, blifvit erlagde med
Contant och Rikets folkmängd
snarare är i till- ån
aftagande, anses, i enlighet
med hvad denna) Inkomst
för år 1821 utgjort, hår kunna
upptagas till 279,000.
hvartill komma
Stockholms, Götheborgs
och CarlskronaStåders
Mantalspenningar,
hvilke,
enligt sin natur
och på sått Kongl.
Stats - Contoiret,
jemväl erinrat, bora
häribland upptagas.
Desse hafva
uppgått, för år:
1817 till 15,100: 5.6.
1818 —'15,056:36. -
1819 — 14.511:36.-
1820 —14.136:24. -
1821—13,894:— -
samt utföras alltså
med .... 13,000
292,000.
