# ID: svediakorp-gov1855
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 60,117
# sentences: 1,439
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll,
Innehållande de Handlingar,
hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar,
samt
Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
1823.
Fjerde Samlingen.
Stats-Utskottets Betänkanden.
lista Bandet,
STOCKHOLM,
Tryckt hos Elmén ock Granberg, j.P. Lindks Enka,
F. B. Nestius, Z. Haeggström, A. E. Orlman,
samt å, Echsteinska och Marauardska
Boktryckerierne, 182$ och 1824-
Bihang
till samtliga
Riks - Ståndens Protokoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
år i8‘23,
innehållande
Stats - Utskottets Betänkanden
oell
\ '
Förklaringar.
Fjerde Sam/ingen.
ST OC K HOLM,
N:o i.
Ankom den 3 Febr. i8a3.
Vördsamt Memorial.
Anmälan om emottagandet
af Hans Majit Konungens
Nådiga Proposition
oin Stats-Verket.
J\iksens Högloft, Ständers Stats-Utskott,
som denna dag fått emottaga Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof, har, då enligt 27 §. i Riksdags-Ordningen
af den 10 Febr. 1810,
Riksdagens början räknas från den dag
Högstberörde Nådiga Proposition lill Riksens
Ständer eller deras Stats-Utskott aflemnas,
skolat sådant i nämnde afseende
anmäla, äfvensom att Utskottet, efter förra
vanligheten, nu låter till trycket särskildt
befordra denna Proposition, för att
hvarje Ledamot af Riks - Stånden meddelas;
och får Utskottet vördsamt till Riksens
Höglofl. Ständer hemställa, om underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t att vederbörande,
som besörjer Riksdags-Utgifterna,
må erhålla Nådig befallning,att denna trycknads
kostnad betala. Stockholm den 3i
Januarii 1823.
Stat s-Utskottets Betänkan elen.
På H8&’ofl. Ridderskapet och På Högy. Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters vägnar ; Ledamöters vägnar :
Gustaf af Ugglas. M. Wallenberg.
På Vällofl. Borgare-Ståndets På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar; Ledamöters vägnar;
Th. A. Aspelin. A. Sandsten.
L. G. af Sillén.
N:0 2.
Ani om den 3 Fehr. i8?3.
Vördsamt Memorial.
Om förökad Betjening.
Vid de föregående Riksdagarne liar Statsutskottet
i anseende till mängden och beskaffenheten
af de detta Utskott tillhörande
dels Stats-Verkets ärender dels ock Riksgälds-Contoiret
särskildt rörande frågor,
haft behof af och hegagnadt, utom den Secreterare
och 3:ne Cancellister en för hvardera
afdelningen, som enligt Riksdags-Ordningen
hestås, jemväl en person, hvilken i
egenskap af Secreterare biträdt vid Riksgälds
-Contoirets ärender, en Kamererare
för de till Utskottets handläggning hörande
Räkenskaps-göromål i afseende på StatsRegleringens
särskildta delar, arne Protocollsförande
eller Notarier samt minst arne
Cancellister; och då anledning är att de vid
Stats-Utskottets Betänkatiden. 5
innevarande Riksdag förekommande ärender
icke blifva af mindre antal och vidloftighet,
än de vid förra Riksdagar, har Utskottet
skolat med grund af 24 §• i Riksdags-Ordningen
till Riksens Högloft. Ständer
vördsamt hemställa, om icke för göromålens
behöriga och skyndsamma behandling
det må tillåtas Utskottet, att, utom det
i åberopade §. af Riksdags-Ordningen bestämda
biträde, som Utskottet nu antagit
med en Secreterare, a:ne Protocolls-förande
och i Cancellist, jemväl få antaga en
särskild Secreterare för Riksgälds-Ärenderne,
en Kamererare och till en början a:ne
Cancellisler. Stockholm den 3i Jan. i8^3.
N:0 3.
Ankom den ii Febr. 1823.
<c_ - .
Utlåtande, angående Tryckning
af Borgare- och BondeStåndens
Protocoll jemte Bihanget
till samtelige RiksStåndens
Protocoll vid innevarande,
samt utdelning
af nämnde Stånds Protocoll
och Bihan get för sistforfiutne
Riksdag.
Eid igt till Stats-Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag,
hafva Vällofl. Borgare-Ståndet
och Heder v. Bonde-Ståndet beslutat,
6 Stats-Utskottets Betänkanden.
att af dessa Stånds-Protocoll under innevarande
Riksdag skola genom Ståndens Secreterares
försorg tryckas, af det förra 3oo
t>ch af det senare 200 exemplar, samt kostnaden
dertill bestridas af de medel, som
till Riksdags utgifternes godtgörande kunna
anvisas, att af Bihanget till samtlige RiksStåndens
Protocoll 5oo exemplar böra på
allmän bekostnad, genom Expeditions-Utskottets
föranstaltande, till trycket befordras,
och Stats-Utskottet meddela yttrande,
om icke försäljningspriset å både det
ena och det andra må kunna nedsättas till
likhet med priset å Bihanget vid sistförflutne
Riksdag eller En Skilling B:co för
hvarje tryckt ark; uti hvilket beslut Högv.
Preste-Ståndet till alla delar jemväl instämt.
Stats-Utskottet får i anledning häraf
upplysa, att vid så väl 1815 som 1817 och
18x8 årens Urtima Riksdagar beslöto Riksens
Ständer, att tryckningskostnaden för
Ridderskapet och Adelns, Borgare - och Bonde-Ståndens
Protocoll äfven som för Bihanget
till samtlige Riks-Ståndens Protocoll
skulle godtgöras förskottsvis af de till Riksdags-kostnader
anslagne medel, efter Räkningar
verificerade af dem som erhållit uppdrag
att tryckningen besörja, dertill penningar
blefvo efter hand utbetalte, med afdrag
likväl för hvad som genom pramumeration
eller försäljning af dessa handlingar
inflöt och Riksdagskostnads anslaget således
endast graveras med återstoden, och då
Stats-Utskottets JBetänkanden,
afsättningen af Bihanget för i8i5 års Riksdag
varit ringa, besloto Riksens Ständer
vid sista Riksdagen alt nedsalta exemplarens
antal deraf ifrån den vanliga upplagan
2000 tili iooo Exemplar, samt hålla
dem allmänheten tillhanda till ett minskadt
försäljningspris af En Skilling B:co för
hvarje tryckt ark.
Då nu 3:ne Riks-Stånd beslutat, alt
kostnaden till så väl Borgare- som BondeStåndens
Protocoll och Bihanget till samtlige
Riks-Ståndens Protocoll skall bestridas
af Riksdagskostnads anslaget, samt jemväl
bestämt exemplarens antal, åligger StatsUtskottet
härvid intet annat än vördsamt
anmäla, att Utskottet anser den bestämda
nedsättningen i upplagans storlek desto lämpligare,
som enligt den uppgift nu erhållits,
ännu finnas hos Riksgälds-Contoiret förvarade
5a5 exemplar af Bihanget för sista
Riksdag, oagtadt försäljningspriset, såsom,
ofvanberördt är, då nedsattes till En Skilling
arket, hvaruti Utskottet jemväl finner
en ökad anledning till fastställande af ett
lika pris för de Protocoll och Bihang vid
denna Riksdag som komma att tryckas;
men härvid lärer böra iagttagas, att lill
afsättningens befordrande genom försäljning
eller praenumeration, tryckningen och lifgifvande!:
af Protocollen och Bihanget må
med. möjligaste skyndsamhet verkställas under
Riksdagens lopp och de genom försäljningen
inflytande medlen godtgöras Riks
-
8 Stats-Vtskottets Betänkanden.
dags-kostnads anslaget; och hemställer Utskottet
att hos Kongl. Maj:t må göras underdånig
anhållan om Nådig befallning till
Kongl. Stats-Contoiret, att efter Räkningar,
bestyrkte af Ståndens Secreterare, som erhållit
uppdrag ombesörja Protocollens tryckning,
äfvensom, för Bibangets lifgifvande af
trycket, hvilket, likmätigt 5g §. i Riksdagsordningen
tillhörer Expedilions-Utskottets
åtgärd, låta förskjuta erforderliga medel af
hvad till Riksdags-kostnader an vises, emot
redovisning för det som afyttras och jemväl
för de öfverblifvande exemplaren, hvilka
efter Riksdagens slut kunna till Riksgälds-Contoiret
aflemnas under enahanda
redovisnings skyldighet.
I sammanhang härmed får Stats-Utskottet
vördsamt anmäla, att jemlikt erhållne
Protocolls - Utdrag, Högvördige PresteStåndet
beslutit inbjuda Dess respective medStånd
att instämma uti anmodan till StalsUtskottet
om tjenlig anstalts fogande, att
hvar och en Ledamot inom Riksens Ständers
samtelige Utskott skyndsamlingen må
erhålla ett exemplar af det i Riksgälds-Contoiret
förvarade Bihang till x8iy och 1818
årens Riksdags-Protocoll; att Vällofl. Borgare-Ståndet
till Utskottet remittera t Herrar
Lindströms och U/ibergs motioner om
utdelning bland Ståndets Ledamöter utaf
Bihanget vid samma Riksdag ; och att Hederv.
Bonde-Ståndet äskat Stats-Utskotlets
utlåtande om icke de i Ståndets Archiv
Stats-Utskottets Betänkanden. g
qvarvarande exemplaren af Ståndets Protocoll
för nästförflutne Riksdag kunde till
Ståndets Ledamöter utdelas.
Hvad angår den önskade utdelningen
af Bihanget för sista Riksdag; så enar löga
anledning är att, efter så lång tid, sorn
från detta Biliangs utgifvande förflutit, erhålla
någon inkomst genom dess utbjudande
till försäljning, finnér Utskottet sig höra
tillstyrka utdelning deraf, likväl endast till
Ledamöterne i Riksens Ständers samtlige
Utskott, helst de qvarvarande exemplaren
skulle blifva otillräcklige tili utdelning bland
Riks-Stånden och någre exemplar dessutom
synas böra bibehållas för framtiden ; men
anser deremot intet hinder för bifall till
Borgare- och Bonde-Ståndens Protocollers
utdelning bland desse Stånds Ledamöter;
och lärer Stats-Utskottet tillåtas anmoda
fullmägtige i Riksgälds-Contoiret att om utdelning
af det i Dess förvar varande BondeStåndets
Protocoll äfvensom Bihanget föranstalta.
Stockholm den 5 Febr. 1823.
N:0 4.
Ankom den n Felir. 1823.
Vördsamt Memorial.
Om Riksdags-kostnaden.
I likhet med hvad vid föregående Riksdagar
skedt, har Stats-Utskottet skolat hos
Riksens Högloft Ständer föreslå den till
io Siats-Utskottets Betänkatiden.
Riksdags-kostnadernes bestridande vid innevarande
Riksdag erforderlig^ tillgång.
Vid sista Urtima Riksdagen, sorn påstod
fullaÅtta Månader, uppgingo utgifterne, bestående
uti Taffelpenningar,Arfvoden ochTrycknings-kostnader,
m. m. enligt den derföre
afgifne Rakning till 176,256 R:dr 2 sk. 2
r:st. enligt det särskildta sammandrag öfver
hvarje Hufvud-föremål, som härjemte
bifogas, och sedan till afdrag blifvit beräknadt,
hvad sorn åtgått till de under senare
tiden af Riksdagen upphörde Talemans TalFlarne,
samt Skjuts- och Tractamentskostnad
för Deputerade af Riks-Stånden, som
afreste till Norrige, att der bivista Hans
Majrt Konungens Höga Kröning, har Utskottet
nu skolat vördsamt föreslå, att för
sådane utgifter, som under denna Riksdag
böra af allmänna medel bestridas, må anvisas
att, efter hand, i den mån sådant kan
erfordras, utbetalas 17,000 R:dr B;eo i månaden
utaf Riksgälds-Contoirets medel, uppå
skeende reqvisition af Kongl. Majrts och
Rikets Stats-Contoir, der, till följd af hvad
Kongl. Maj:t i Nåder förordnat, utbetalningarne
besörjas och medlen redovisas.
Det beslut, som Riksens Högloft. Ständer
härom fatta, lärer hos Kongl. Majrt i underdånighet
anmälas, för att Kongl. Stats-Contoiret
meddelas, äfvensom Utskottet tillåtas, att
derom underrätta Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
till behörigt iagttagande. Stockholm
den 5 Febr. 1823.
Stats-Utskottets Betänkanden. u
Bilaga.
Sammandrag af Redogörelsen öfver de till kostnadernes
bestridande vid Riksdagen i Stockholm
åren 1817 och 1818 anslagne medel.
HVglofl. Riddersk. o. Adeln.
För Hr Landt-Marskalkens
Bords underhållande .
Diverse Utgifter , . .
riösv. Preste-Ståndet.
Till Talcmans-bordets underhållande
....
Hushyror och Expenser .
Vällojl. Borgare-Ståndet.
Till Talemans-Bordets underhållande
....
Klubbkostnader o. Expenser
Uederv. Bonde-Ståndet.
Till Talemans-Bordets underhållande
....
Hushyror, Bese- och Traktaments
- Penningar samt
Expenser
Arfvoden och Dagtraktamenten
för Riks-Ståndens
o.U tskottensCancelli-Betjening
, Skrifmaterialier
med (lere utgifter
Omkostnader vid Tryck ning
af Riks-StåndensProtocoIl,
med dertill hörande Bihang,
nemligen:
Riddersk. o. AdelnsProtocoll
Ytterligare till RiddarliusDircction
Borgare-Ståndets Protocoll
Bonde-Ståndets Dito . .
Bihanget till Protocollerne
Diverse Trycknings - Omkostnader
.....
Riksens Ständers Deputerade
vid Kongl- Maj:ts
Kröning i Norrige . .
Diverse Utgifter . . .
Summa
igia3
44:4
iG,4
JO
823
i5i3
534
•a5
7928
I22C
4
644
7520
3Gi.1
5248
1902
36
23597
9:49
gr55
10933 2
11732
7i5i
i9i3
1075
7038
1877
135167
19555
3i
12520
6
9012
38
176256
2
12 Stats-lJtskottets Betänkandetu
N:0 5.
Ankom den i5 Febr. i8a3.
Utlåtande, i anledning af
Kongl- Maj:ts Nådiga Proposition
till Riksens Stånder
om fortfarande af den utaf
Kongl. Maj:t inråttade provisoriska
Låns-Styielsen på
Öland.
Ti.i Stats-Utskottet hafva de resp. RiksStånden
remitterat följande af Kongl. Maj:t
till Riksens Ständer aflåtne Nådiga Proposition
angående fortfarande af den utaf
Kongl. Maj:t inrättade provisoriska Läns-Styrelsen
på Öland:
”Utdrag af Protocollet öfver Kammarärender,
hållet inför Hans Majrt Konungen
uti Stats-Rådet på Stockholms Slott den 18
Januarii 1828.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitiae Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence, Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer Stats-Råden :
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-CanzlerenHerr Grefve
af Wetterstedt.
Stats-Utskottets Betänkanderu i3
Deras Excellencer Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste
Expeditions-Secreteraren Danckwardt.
Af tillförordnade Stats-Secreteraren upplästes
i underdånighet till justering det på
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning författade
förslag till Proposition till Rikets Ständer,
angående fortfarande af den utaf Kongl.
Maj:t inrättade provisoriska Läns-Styrelsen
på Öland.
Kongl. Maj:t, som på Stats-Rådets nu
närvarande Ledamöters underdåniga tillstyrkande,
behagade detta förslag i Nåder
gilla, befallte, att Dess Nådiga Proposition,
i enlighet dermed skulle till Rikets Ständer,
på vanligt sätt, öfverlemnas.
Ex Protocollo
J. B. Berndes.
i/f Stats-Utskottets Betänkanden.
Kongl. Majits
Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående fortfarandet
af den af Kongl. Majit
inrättade provisoriska LåneStyrelse
på Öland: Gifven
Stockholms Slott den 8 Januarii
1823-
XJ"nder de allmänna omsorger, hvilka
Kongl. Majit oafbrutit egnat åt jordbruket,
såsom den hufvudnäring, hvars framsteg
eger på alla andra Näringars uppkomst och
trefnad en afgjord inflytelse, har Kongl.
Majits uppmärksamhet i detta afseende varit
särskild fästad på det i betydlig mon
af naturen gynnade Öland, der ej mindre
vidsträckta, Staten tillhörande, och till stor
del odlingsbara trakter, som hittills föga
begagnats, än äfven ett förmonligare användande
af den enskilda jorden länge påkallat
sådana verksamma anstalter, somför
framtiden kunde åt Innevånarne på denna
Ö bereda ett större välstånd i förening med
ökade inkomster för Statsverket.
För sådant ändamål hade redan år
1813, af Kongl. Majits Högstsalig Herr Fader,
Konung CARL XIII blifvit beslutet,
att den på Ön varande ansenliga Kronopark
af 122,000 Tunnland, hvilka genom
Kongl. Brefvet den 16 Mars 1802, såsom
Stats-Utskottets Betänkanden. i5
en öppen utmark, åt hemmanen derstädes
lill bete varit upplåten, skulle få dem
emellan, i mon af behofvet fördelas, samt
den dervid blifvande öfverloppsmark till
anläggning af liva hemman och lägenheter
användas; och verkställigheten af denna
anstalt blef åt visse utsedde Committerade
anförtrodd, hvarvid jemväl för en skyndsammare
handläggning af de oeconomiska
Styrelse-åtgärder som för Landets uppkomst
erfordrades, Committcens Ordförande erhöll
särskildt uppdrag att, i sammanhang
med en sådan delning, uti Kongl. Majrts
Befallningshafvandes ställe handlägga alla
Enskiftsärender samt de frågor dels om
hägnaders upprättande och dels om vattenafledningar
från sank och vattensjuk mark,
hvilka Öns Hemmansegare emellan kunde
uppkomma. Under en klok och nitisk Styrelse
verktälldes desse åt Committerade lemnade
befattningar med den drift ocb framgång,
att icke blott bela utmarksdelningen
år 1819 fullbordades och vann Kongl. Majrts
Nådiga fastställelse, hvarvid Staten, jemte
ränta af anlagde Nyhemman 12^ mantal,
erhållit en årlig inkomst af 1018 tunnor
Spannmål, ulan äfven flere hemman inom
fä år blefvo i Enskifte utbrutne; hvarjemte
åtskillige andre anstalter till Öns upphjelpande
i oeconomiskt hänseende af
Committerade under tiden blifvit vidtagne,
deribland i synnerhet må räknas befordrande
af uttolkning och odling utaf de på Ön
j 6 Stats-Utskottets Betänkanden.
varande kärr och måssar, deraf de fleste
tillhörde Slaten, och hvilka blifvit under
besittningsrätt mot ränta, efter skattläggning
vid de bestämde frihetsårens förlopp
åt enskilde upplåtne, utom den så kallade
Skjede-Måsse, som i anseende till dess vidd
och förmonliga beskaffenhet för Kronans
räkning odlats och sedermera efter å satte
sf mantal, med vanliga utskylder blifvit
till Skatte försåld.
Med fullbordandet af sjelfve utmarksdelningen
var dock Committerades hufvudsakliga
bestämmelse uppfyld och Kongl.
Maj:t fann derföre godt att dem då upplösa;
men på särskild framställning af Kongl.
Majrts Befallningshafvande i Calmar Län,
insåg Kongl. Maj:t tillika, att de flere ytterligare
åtgärder, som af Committerades befattning
blifvit en följd, såsom bland annat,
dels fullbordande af de flere beviljade
Nyhemmanens anläggning och af de
i gång bragte kärrs-och mossodlingar, dels
ock beredande af en formenlig försäljning
af de på On då ännu odisponerade Kronoparker,
dels i synnerhet Enskiftsdelningarnes
fortskyndande hemmanen emellan och
egentligen af den mark som vid utmarksdelningen
blifvit åt hvarje by gemensamt
anslagen och hvarigenom den hufvudsakliga
nyttiga följden af utmarksdelningen skulle
härflyta, att detta allt, med det mera, som
der
-
Stats-Utskottets ISetänkanden. 17
dermed egde eller kunde få en oskil jagtig
gemenskap, icke gerna kunde med framgång
påräknas, utan en speciell handläggning
af någon Auctoritet på stället, som
egde kännedom af alla locala förhållanden
och de vid utmarksdeiningen följde grunder,
de der ofta kunde fordra vidare tilllämpning,
och hvilken i öfrigt, intilldess
de började nyttige förändringarne hunnit
en fullkomlig stadga och utveckling, finge
handhafva Öns hela oeconomiska förvaltning,
särdeles som Öns afskiljda läge från fasta
landet medförde ännu större svårighet för
Läns-Styrelsen i Calmar, att följa alla dessa
ärender med jemn och odelad uppmärksamhet.
Kongl. Maj:t beslöt på sådan grund
under d. 3o Junii 1819, att en provisorisk
Läne-Styrelse, hvilken till undvikande af
alla hinder för dess verksamhet, borde vara
alldeles oafhängig af fasta landets, skulle
på Ön inrättas, under ledning af Committeens
förste Ordförande Landshöfdingen
och Riddaren af Kongl. Majrts Nordstjerneorden,
Axel Adlersparre, hvilken dervid
undanbad sig allt arfvode för en sådan befattning,
och hvarigenom hela kostnaden till
denna Styrelse, enligt den derföre faststälde
Stat, i början inskränkte sig till 200
tunnor spannemål, men sedermera då Landshöfdingen
Adlersparre, uppå egen underdånig
anhållan från en sådan Embets-Föryaltning,
under den 18 Dec. 1821 i Nåder
4:de Sami. 3
i8 Stats-Utskottets Betänkandeti.
entledigades, oell annor vice Landshöfding
således blifvit förordnad, försedd med lämpligt
årligt arfvode, och hvilket blifvit bestämdt
till 200 tunnor spannmål, såsom det
minsta, hvarmed en vice Landshöfding, särdeles
vid närvarande låga sädespris, kunde
vara belåten, från och med sistledit år utgjort
4^0 tunnor spannmål, hvilke blifvit anviste
att utgå af den Räntespannmål, som
genom utmarksdelningen Kronan tillfallit,
emot beviljandet af hvilket anslag åt ifråga
varande vigtiga föremål Kongl. Maj:t ansett
så mycket mindre betänklighet uppkomma,
sorn det samma icke utgått af sådana inkomster,
som vid sednaste Statsreglering.
blifvit till andra behof påräknade och derför
utan en icke obetydlig vinst genom utmarksdelningen
och de i sammanhang dermed
förordnade anstalter om nya skattlagde hemman
och lägenheter samt Kronoparkernes
försäljning dels redan kommit, dels än vidare
komma Statsverket tilleodo.
o
Att denna sålunda på Öland inrättade
provisoriska Län-Styrelse i betydlig nion
redan uppfyllt det vigtiga ändamål, hvarföre
den blifvit inrättad, derom vittna de
framsteg och den förkofran i oeconomiskt
afseende som denna Ö vunnit under den
tid samma Styrelse redan fortfarit hufvudsakligen
genom Enskiftsverkets skyndsamma
och ändamålsenliga gång, och hvilka fördelar
eljest ännu på många år uteblifvit,
Stats-Utskottets Betänkanden. ig
och i samma moa den nyttiga verkan af utmarksdeiningen
fördröjd.
Då Kongl. Maj:t således för sin del anser
angeläget att denna särskilda Styrelse
ännu några år oafbrutit fortfar, på det
Olands återstående oeconomiska reglering
må vinna den hastiga och säkra fullbordan,
som dermed varit åsyftad, och hvilken
sedan skulle gora samma Styrelse öfverflödig,
så vill Kongl. Maj:t till Piikets Ständer,
bifall nu föreslå, att, berörde särskilda
Län-Styrelse må, stäld på Indragnings-Stat,
med de af Kongl. Maj:t anordnade löneanslag
af 45o tunnor spannmål hälften Råg och
Korn, att på sätt förordnadt blifvit, årligen
utgå, intill nästa Riksdag bibehållas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut Supra.”
CARL JOHAN. '
M. G. Danckwardt.
Hvarjemte Hederv. Bondeståndet till Utskottet
öfverlemnat ett af Riksdags-Fullmägtige
från Öland Samuel Jansson och Samuel
Jönsson i ämnet afgifvet anförande, att ehuru
denna Styrelses inrättande varit för landet
af stor och väsendtlig nytta, vore den
likväl icke längre af nöden, då så väl ut
-
‘ao Stats- Utskottets Betänkanden.
marksdelningen, som äfven de fleste hemmans
utbrytning uti Enskifte, såsom egentliga
orsakerna till samma Läns Styrelses
särskildta organisation nu mera för sig gått
och de delningar, som ännu återstå, utan
olägenhet skulle kunna öfver lemnäs till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Calmare
Län granskning och bepröfvande,
samt den aflöning, som nu af Statens genom
utmarkerues fördelning ökade inkomst
till Embets- och Tjenstemännen vid den
särskildta Läns-Styrelsen utgår, utan att
vara för dessas bergning tillräcklig, endast
förorsakar en minskning i Statens inkomster,
af behofvet icke påkallad, och hvilken
framdeles kunde blifva än större, då Embetsmännen
till äfventyr» med fog begärde
löneförhöjning, funno Riksdags-Fullmägtige
anledning föreslå, att Öens särskildta Styrelse
mätte med första upphöra och endast
någon viss tillräcklig tid bestämmas för de
ärenders afslutande, som derstädes redan äro
eller under loppet af innevarande år blifva
anhängige, samt att Öland hädanefter
likaledes som hittills ställas under Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Calmar inseende;
dock med bibehållande af Borgholms
Stad och de å landet inrättade Köpingar
samt Magazins- och Curhus; äfvensom att,
då stundom inträffande menföre vintertiden
hindrar Ölands innevånare att öfverkomma
till fasta hindel, rättighet måtte
dem lemnäs, att, till bibehållande af fata
-
iStats-Utskottets Betänkanden. ar
lier, der sådane af nämnde orsak för rättsökande
möjligen kunde gå förlorade, få
med behöriga betyg styrka, att öfverfarten
varit omöjlig; uti hvilket anförande åtskillige
bland Ståndets Ledamöter instämdt.
Vid öfvervägande af detta ämne, har
Stats-Utskottet nogsamt funnit, huruledes
inrättandet af den provisoriska Läns-Styrelsen
på Öland verkat, att de derstädes genom
utmarkernes delning tillkomne ny hemmans
Enskiftning och odlande blifvit fortskyndad
och hvilket i följd af Kongl. Maj:ts
Landsfaderliga omsorg vidtagne verksamma
sätt att befordra Piikets hufvudnäring satt
Öland i oeconomiskt förhållande uti en betydlig
tillvext samt tillskyndat Staten en
ökad årlig inkomst af 1018 tunnor spannmål;
men då af hvad så väl Kongl. MajrtS
Nådiga Proposition innehåller, som RiksdagsFullmägtige
från Öland anfört, det synes,
att utmarksdelningen är fulländad och Enskiftsförrättningarne
nära sitt slut, hvarigenom
egentliga ändamålet med den särskildta
Läns-Styrelsens organisation skulle vara vunnet
samt endast återstå till afgörande de
från dessa förrättningar härflytande frågor
jemte befordrandet af sådane odlingar som
vidare kunna företagas och hvilka åtgärder
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar
kunna besörjas, har Utskottet trott
det den provisoriska Läne-Styrelsen kunde
till en korrtare tid än den af Kongl. Maj:t
i Nåder föreslagnc inskränkas.
22 Stats-Utskottets Betänkanden.
Utskottet föreslår derföre om icke utgången
af nästa år borde blifva den tid,
på hvilken denna Styrelse må kunna upphöra,
och hemställer om icke iempeligt vore
att en praescriptionstid af innevarande års
slut bestämmes, inom hvilken förekommande
ärender måga bos nu varande Läns-Styrelse
göras anhängige, hvarefter de samma
skola i behörig ordning handläggas inom
1824 års utgång, då de ännu ej afgjorde
målen skulle öfverlemnas till åtgärd af Kongl.
Majrts Befallningshafvande i Calmar.
Om Riksens Högloft. Ständer härtill bifalla
, lärer sådant med första hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas i afseende
på prasscriptionstidens kungörande, samt
Stats-Utskottet tillåtas, att vid Statsregleringen
fastställa anslag af de 45o tunnor spannmål,
som för år 1824 till den särskildta
Läns-Styrelsens allönande erfordras; och
anser Stats-Utskottet sig icke tillhöra, att
öfver hvad Riksdags-Fullmägtige från Öland
vidare andragit, såsom innefattande ämnen,
hvilka icke kunna blifva föremål för detta
Utskotts åtgärd, något yttrande meddela.
Blifvändes allt detta vördsamt öfverlemnadt
till Riksens Högloft. Ständers vidare
pröfning.
Stockholm d. i3 Febr. 1823.
Stats-Utskottets Betänkcinden. a3
Ankom den i5 Febr. i8a3.
N:o 6.
Utlåtande, angående de fleste
Lands-KamerCrares underdåniga
ansökning om tillökning
i Expenser och Skrifvarelön.
Kongl. Majit liar medelst remiss dat. d.
18 nasti. Januarii, i Nåder behagat till Riksens
Högloft Ständers Stats-Utskott öfverlemna
en af samtelige Lands-Kamererarne i
Riket med undantag af de i Götheborgs och
Röhus, Blekinge, Jemtlands och Norrbottens
Län, afgifven underdånig ansökning, att
Lands-Contoiren måtte i Nåder förses med
ökade anslag till biträde och Skrifmaterialier,
i hvilket afseende de i underdånighet, sökt
fästa Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet, ej
mindre uppå viglen och ansvarigheten af
deras åligganden, än otillräckligheten af deras
lönevilkor, i hvilken senare omständighet
sökanderne i underdånighet anfört hufvudsakligen
: att ehuru alla de Rikets Styrelseverk,
som vårda allmänna hushållningen,
Uppbördsverket och den oeconomiska detailien
af Krigsärenderne, äro hvar för sig
försedde med en hel Corps afEmbets-och
Tjenstemän, emellan hvilka goro målen och
ansvaren äro delade, uppbära dock LandsKamererarne,
som under Landshöfclingarnes
Styrelse skola draga nästan bela bördan af
de Lands-Gontoiren tillhörande mångfalldiga
och ansvarsfulla göromål, i stället för
24 Stats- Utskottets Betänkariden.
biträde på Stat af nödige Kammar-Contoirsskrifvare
med eget ansvar, endast ett anslag
till Skrifvarhjelp af omkring iooR:dr
B:co; och då de utan hufvudsakligt biträde
af Läne-Bokhållaren, för hvars göromål de
äfven stå i drygt ansvar, icke skola vara
betjente med mindre antal Skrifvare, än
trenne i Rikets större och t vänne i de mindre
Ljänen, hvilka hvar för sig under de
sistförflutne åren, i det minsta kostat 200
R:dr B:co årligen; och Lands-Kamererarne
dessutom måste af sin lön, som för flere i
sednare åren endast utgjort omkring 700 R:dr
B:co, använda betydliga Summor för anskaffandet
af Skrifmaterialier, Ljus och Ved,
Tryckningskostnad m. m., så hafva Sökanderne
i underdånighet anhållit, ej allenast
att Contoirskrifvares löner måtte i Nåder
regleras, efter den vägledning 1816 års RiksMarkegång
innefattar, till ena hälften uti
penningar och till den andra uti spannmål,
efter sådan årlig Markegång, utan ock, att
för behofvet af Skrifmaterialier, Ljus och
Ved m. m. Lands-Contoiren i allmänhet
måtte undfå en tillökning utöfver anslagen
på Läns-Staterne af 20 till 3o tunnor spannmål
efter Riks-Markegång, samt att för öfrigt
de Lands-Kamererare, hvilkas Expencemedel
och Resepenningar ännu icke blifvit
tillfullo indelte, mätte af en sådan förmån
komma i åtnjutande, eller, så vida hinder
för en slik reglering någorstädes skulle möta,
få desse artiklar till spannmål förvandlade
efter J ordebokspris.
Stats-Vtskottets Betärikanden. a5
Af det underdåniga utlåtande, som
Kongl. Kammar-Collegium och Kongl. StatsContoiret
öfver berörde ansökning afgifvit,
och jemväl blifvit Stats-Utskottet meddeladt,
inhemtas, livad desse Verk i underdånighet
anfört, att nemligen, de väl funnit
hvad om de för Lands-Contoirens i sednare
tider tillkomne göromål andragit blifvit,
vara med förhållandet alldeles öfverensstämmande,
äfvensom ock att behofvet af ytterligare
arbetsbiträde för Lands-Kamererarne
deraf vöre en naturlig följd; men att, vid
betraktandet af Statsverkets härvarande belägenhet,
Kongl. Collegium ojdi Kongl. StatsContoiret
för deras del likväl icke vågade
gifva anledning till någon7 gravation uti nu
anmäldte fall, enär Lands-Kamererarnes indelte
löner åtföljt varuvärdet medelst stigande
Markegångar, samt särskildte procenter
för vissa extra uppbörder, äfvensom
en förhöjd Expeditions-lösen blifvit dem
under tiden liliagde.
Stats-Utskottet har åt detta ämne lämnat
behörig uppmärksamhet, och medgifver
väl, att, såsom Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Contoiret äfven vitsordat,
Lands-Kamererares tjenstbefattning
är ansvarsfull och sysselsättande, samt genom
i sednare tider ökade göromål påfordrar
större arbetsbiträde nu än förr; men
då, såsom bemäldte Embetsverk jemväl yttrat,
största delen af Lands-Kamererarne
aö Stats-ZJtskottets Betänkanden.
innehafva indeldta löner, hvilka åtfölja varuvärdet
och af olika myntförhållanden äro
oberoende, alla njuta särskildte procenter
för vissa extra uppbörder och i sednare
tider fått sig tillagd en förhöjd Expeditionslösen,
samt dessutom uppbära Expencer
och Resepenningar, hvilka å en del Län äro
indel te, men i andra dels indeldte, dels
oindelte, dels ock till hela beloppet utgå i
Contant, hvarförutan Staten beslår lön för
en Lands-Contoirs-Skrifvare, anser StatsUtskottet,
det Lands-Kamrerarnes löneinkomster
fullt motsvara hvad deras vederlikar
åtnjuta och jemväl böra förse dem med
nödig utkomst, heldst i de Län, der Löneinkomsten
är mindre, deras behof af arbetsbiträde
synes stå i ett någorlunda motsvarande
förhållande; och kan på dessa grunder
samt i anseende till Statsverkets knappa
tillgångar, icke tillstyrka bifall till LandsKamererarnes
underdåniga ansökning om
förbättring i deras Lönevilkor.
Då likväl härvid förekommit, hvad Utskottet
icke kunnat med tillförlitlighet utröna,
att i några Län Ved till eldning uti
Embetsrummen icke skulle från Kronans
Parker och Allmänningar erhållas, utan måste
af Lands-Kamereraren anskaffas, men
billigheten synes påfordra, att de med någon
utgift härtill icke betungas, bör Utskottet
vördsamt föreslå Riksens Högloft. Ständer,
alt hos Kongl. Maj:L i underdånighet
Stcits-Utskottets Betänkanden. 27
hemställa, om de åtgärders vidtagande hvarigenom
Lands-Kamererare, som möjligen
konna hafva hittills måst för egne medel besörja
eldningen i Embetsrummen, måga från
en dylik utgift varda befriade.
Hvilket allt underställes Riksens Höglofl.
Ständers eget ompröfvande vördsamligen.
Stockholm den i3 Februarii 1823.
Ankom den i5 Febr. 1823.
N:0 7.
Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
, angående inrättande af
ett nytt Fögderi i Wermelands
Län.
I^Longl. Maj:t har i Nåder täckts till Riksens
Ständers Stats-Utskott alla ta Nådig
proposition af den 18 nästledne Januarii
om ett nytt Fögderis inrättande i Wermland
så lydande:
Hos Kongl. Maj:t har Hess Befallningshafvande
i Wérmelands Län i underdånighet
framställt de svårigheter, som dels vid
Krono-Utskylders indrifvande, dels för befordrande
af hushållningen och välståndet
i den Norra delen af berörde Län, skola
möta derigenom, att ett af de i Länet nu
varande fyra Fögderier eller det så kallade
5.8 Stats- Utskottets Betänkanden.
Mellan-Sysslets Fögderi, såsom sträckande
sig från Bro Socken i Näs Härad,
till Sandkälleforssen och Trysselskogen i
Norrige eller öfversta punkten af Elfdahls
Härad och utgörande en landsträcka af nära
3o mil, vore vida för stort för att med
den drift och verksamhet, som erfordrades,
möjligen kunna skötas af en enda KronFogde
och de honom till Biträde anstälde
fem Länsmän, af hvilka egentligen tvenne,
såsom egande Boställen, kunde sägas
vara lönte och den i öfra Tingslaget af Elfdahls
Härad varande Länsmannen hade ett
ganska befolkad! och vidsträckt District af
ungefärligen samma areal, som Malmöhus
Län, hvilket äfven nära vore förhållandet
med det öfra Länsmans-Districtet i VesterSj-sslets
Fögderi; af hvilka anledningar
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under
anförande de af flere skäl, som dertill skulle
föranleda i underdånighet föreslagit inrättandet
af ett nytt Fögderi i Länet, som under
namn af Norr-Sysslets Fögderi skulle
komma att utgöras af Elfdahls Härad eller
Ny, Dahlby, Ekshärads och Röda Socknar,
Gustaf Adolphs Församling och Sunnerbo
Capell uti Mellan-Sysslets Fögderi; samt
Fryksände, Östermarks och Lysviks Socknar
i Fryksdahls Härad af Vester-Sysslets
Fögderi; och att deremot Jernskogs- och
Skillingmarks Socknar af Köhla Pastorat
i Jösse Härad, hvilka nu lydde under Krono-Fogden
i Söder-Sysslets Fögderi, seder
-
Stats-Utskottets Betänkan den.
mera skulle läggas till Vester-Syslet, så att
alla tle Röhle Pastorat tillhörige Socknar
förblefvo inom ett Fögderi, och hvarigenom
hvarje af de på sådant sätt inom Länet blifvande
Fem Fögderier, komme att innefatta
en efter local, folkmängd och öfrige förhållanden
afpassad och lämplig verkningskrets
för Krono-Betjeningen; varandes tillika
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet uppgifvit, huru de för det
blifvande nya Fögderiet erforderlige Tjenstmän,
nemligen En Krono-Fogde, en Härads-skrifvare,
tvänne Fogde-tjenare samt
tvänne nya Länsmän, lämpligen kunde aflönas,
samt nödige Boställen för dem erhållas
; allt på sätt af Handlingarne i detta
mål närmare inhämtas, och hvilka i sådant
afseende till Riksens Ständers Stats-Utskott
särskildt varda öfverlemnade.
Kongl. Maj:t, som öfver hvad Dess Befallningshafvande
sålunda föreslagit, hört
Dess och Rikets Kammar-Collegium och StatsContoir
samt derefter från Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande infordrat flere närmare
upplysningar i ämnet, har för Dess del
funnitj att, ehuru för icke särdeles lång tid
sedan, eller år 1796, af de i Wermlands
Län då endast varande 3:ne Fögderier, nemligen
Öster- Vester- och Mellan-Sysslet, de
arne sistnämnde för deras vidsträckthet och
betydliga folkmängd, blifvit fördeldta uti
3:ne Fögderier, hvarigenom det fjerde eller
3o Stats-Utskettets Betänkanden.
Söder-Sysslets Fögderi uppkommit, en sådan
tillökning af Fögderierne i Länet likväl
blifvit otillräcklig i samma mon som odling,
folkmängd och rörelse vidare tilltagit
i de delar af samma Fögderier, som
haft större utrymme dertill, och der följaktligen
Krono-betjeningens, i allmänhet
många och mödosamma åligganden, likasom
Innevånarnes behof af dess biträden,
på sådant sätt, tid efter annan, betydligen
ökats. Det förhållande, som särdeles med
de Norra tillförene mindre befolkade delarne
af Meilan-Sysslets Fögderi, i detta afseende
inträffar, bar så mycket heldre fästat
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten
af den föreslagne ytterligare fördelningen
af detta Fögderi, som, om än detsamma
icke kan sägas för närvarande vara
till folkmängd och hemmantal större än
flere Fögderier i andra Län, berörde Fögderi
likväl, i anseende till dess betydliga
vidd och särdeles dess ovanliga längd af
nära 3o mil, måste för Krono-betjeningen
vid deras förrättningar vara till den grad
besvärligt, att göromålen, hvarken i afseende
på Krono-Utskyldernas behöriga indrifvande,
eller hvad tillsynen inom Fögderiet,
samt den handräkning och det biträde
Innevånarne kunna fordra och behöfva, i
öfrigt angår, med behörig skyndsamhet och
pålitlighet kunna skötas; och vid en ytterligare
tilltagande odling och befolkning inom
detta vidsträckta Fögderi, der nya vägar
Slats-Utskoltets Betänkcinden. 3i
blifvit i sednare tiden öppnade och rörelsen
utvidgad, skall möjligheten för Kronobetjeningen
att sina åligganden fullgöra ännu
mera aflägnas. Med afseende på vigten
så väl för Styrelsen, som Innevånarne
af en efter göromålen och localen i möjligaste
måtto afpassad fördelning af Districten
för Krono-betjeningars verksamhet, anser
Kongl. Majit således för sin del angelägenheten
fordra, att Mellan- och Vester -  Sysslets Fögderier vidare fördelas på sätt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgifvit,
så att af dessa tvenne Fögderier uppkomma
ett tredje under namn af Norr-Sysslets
Fögderi; och Kongl. Maj:t öfverlemnar derföre
till Riksens Ständers Stats-Utskott, att
hos Riksens Ständer föreslå, att, med bifall
till inrättande af berörde nya Fögderi, för
de af Kongl. Majlis Befallningshafvande
uppgifne behöflige Tjenstemännen derstädes,
anslå nödige Löner, samt förordna att de
böra med tjenliga Boställen varda försedde,
derest sådant på lämpligt sätt och utan allt
för stor kostnad för Kongl. Majit och Kronan
kunde tillvägabringas.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständers
Stats-Utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danckwardt.
3a Stats-Utskoltets lietänkanclen.
Och hafva de i denna Nådiga Proposition
åberopade handlingarne jemväl blifvit
Utskottet lillstälde, derutaf inhämtats:
att det nuvarande Mellan-Sysslets Fögderi
innehåller 4I0I hemman med en folkmängd,
enligt 1820 års mantals-längd, af
3o,of>4 personer: att Vester-Sysslets Fögderi
består af 824j hemman med 36,426
personer och att det föreslagne nya Fögderiet,
som genom fördelning af berörde a:ne
skulle inrättas under benämning af NorrSyssiets,
komme att innefatta 148x5 hemman
med i8,56o: varande för de härigenom
erforderlige nya Tjenstemännen, nemligen:
En Krono-Fogde, En Häradsskrifvare
och 2:ne Fogde-tjenare, projecterade indeldte
Löner af Kronans behållne räntor i
Orten, till belopp af 160 R:dr 5 r:st.,
hvilka, förvandlade efter markegång, finnas
hafva bestigit till 1,042 R:dr 46 sk. 9r:st.,
men hvarförutan Boställen skulle dem upplåtas
dels genom utbyte af en' Kronan tillhörig
skogstrakt mot ett Uddeholms BruksBolag
tillhörigt hemman, Rådan, dels af
Kronans mark.
Kongl. Kammar-Collegium och Kongl.
Stats-Contoiret, som häröfver afgifvit underdånigt
Utlåtande af den 6 April 1819,
hafva dervid upplyst, att tillökning af ett
Fögderi uti Wermland eller Söder-Sysslets,
skedt år 1796 genom fördelning af före
nämn
-
Stats- Ut sköttens Betänkanden. 33
närande Mellan- och Vester-Sysslets Fögderier,
samt i afseende på den nu ytterligare
ifrågakomne klyfning af Fögderierne
aiidragit: att om än, i anseende till deras
vidsträckta läge, Krono-betjeningens tjenstgöring
vore besvärlig, kunde Fögderierne
likväl icke, hvad göromålen anginge, anses
bland de större då i andra Län funnos Fögderier
med flere hemman och större folkmängd;
hvarförutan förekomme, att någon
tillgång för den projecterade nya aflöningen
icke finnes utan rubbning i den reglerade
Staten, emedan de dertill af Kongl.
Majrts Befallningshafvande uppgifne odisponerade
hemmans-räntorne, ehuru icke för
visst behof i Stat anslagne, likväl vore i
Riks-Staten påräknade bland Stats-Verkets
ordinarie inkomster, hvarmed bestämde Statsutgifter
måste bestridas och hvaruti all disposition
tili nya och främmande föremål
medförde en brist den Stats-Contoiret icke
kunde uppgifva andre utvägar att på något
sätt fylla.
Stats-Utskottet bar i anledning af hvad
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition upptager
och handlingarne för öfrigt innehålla väl
funnit, att då Mellan-Sysslets Fögderi, hvars
storlek egentligen skulle fordra ifrågavarande
fördelning, sträcker sig från Carlstad
tili Riksgränsen mot Norrige och sålunda
utgör i längd af omkring 3o mil, måste af sådan
orsak Krono-Fogdens och Härads-Skrif
4:de
Sami. 3
34 Stats-Utskottets Betänkandet!.
varens resor vid deras tjensters utöfning så viii
soan den öfriga Krono-Betjeningens förrättningar,
vara besvärligare oell kostsammare
samt fordra mera tid och omgång, än samina
tjenstbefattningars bestridande i de öfriga
Fögderierna i Länet erfordra; men i
anseende till Fögderiets obetydliga bredd,
förekommer deremot i afseende på hemmantal
och folkrikhet samt göromålens deraf
beroende mängd, ett annat förhållande i så
måtto, att, vid jemförelse mot det nu varande
Vester-Sysslets Fögderi, som väl eger
något mindre hemmantal, men omkring
6000 flere personer, och äfven efter fördelningen
skulle komma att innefatta 28,666
inbyggare elier nära lika antal, som nu i
Mellan-Sysslets finnes, visar sig följaktligen
en så ringa skillnad, att densamma icke
kan anses innefatta någon nödvändighet af
den föreslagne nya Fögderi-inrättningen och
tillökning af deremot svarande Tjenstemän,
utan synes i betraktande häraf, och enär
för icke längre tid sedan, än vid pass 25
år, ett nytt Fögderi med dertill hörande
Kxono-Betjening genom klyfning af de ifrågavarande
2:ne tillkommit, en ny reglering
af Fögderiernas indelning till gränsor
och storlek vara en utväg att lätta ofvanberÖrde
af Mellan-Sysslets Fögderiets oformliga
läge härflytande olägenheter för Krono-Betjeningen
derstädes, och åstadkomma
en jemkning mellan Rrono-Fogdars och llä—
radsskrifvares nu olika omfattning o.ch be
-
Stcits-Utskoltets Betänkanden. 35
svär vid tjenstgöringen, sorn lika verksamt
befordrar det åsyftade ändamålet, men icke
kräfver ökning i Tjenstemanna-anlalet och
Statens belastande med dess aflöning.
Då en sådan reglerings föreslående likväl
icke ankommer pä Riksens Ilöglofl. Ständer,
såsom en fråga af administratif beskaffenhet,
samt ärendet icke heller är i detta
hänseende utveckladt och beredt eller något
utlåtande infordradt från Stiftets Consistorium,
i hvad Fögderi-fördelningen kan
röra Ecclesiastique-Staten, har Utskottet
hvarken bordt eller kunnat ingå i någon närmare
undersökning om sättet för en sådan
ny indelning; men hämtar af förhållandet
i anförde delar hufvudsakligt stöd för det
yttrande, att Utskottet, enär Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Contoiret
pä ofvanupptagne skäl jämväl ansett den
föreslagne nya Fögderi-inrättningen ej vara
af behofvet påkallad, finner Sig dess mindre
kunna tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att anslå de projecterade nya Löner
och Boställen för de ifrågastallde ytterligare
Tjenstemännen i Vermeland, som Statens
knappa tillgångar fordra all deli inskränkning
i utgifterlie, hvilken, utan hinder
i ärendemes behöriga gång, må kunna
iakttagas; hvilket vördsamt öfverlemnas till
Riksens Höglofl, Ständers vidare beprölvalide,
och hvarom underdånig skrifvelse lärer
till svar å Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition
böra aflåtas. Stockholm den i3 Februarii
i823.
36 Siats-Utskottets Betänkanden.
N:0 8-
Ankom den i5 Febr. 1823,
Utlåtande, angående Trycknings-kostnaden
för Höglofliga
Ridderskapets och Adelns
samt Högv- Preste-Ståndets
Protocoll vid innevarande,
äfvensom utdelning af sistnämnde
Stånds Protocoll vid
nåstforflutne Riksdag.
Vw det utlåtande Riksens Högloft Ständers
Stats-Utskott, under den 5:te i denna
månad, afgifvit, i anledning af från Högvördige
Preste-Ståndet, Vällofl. Borgar-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet ankomne
Protocolls-utdrag, angående Tryckning
af Borgare- och Bonde-Ståndens Protocoll,
jemte Bihanget till samtlige Iliks-Ståndens
Protocoll vid innevarande, samt utdelning
af nämde Stånds Protocoll och Bihanget
för sistförflutne Riksdag, har Preste - Ståndet,
enligt Protocolls Utdrag af den 6:te
dennes anmärkt, att dess den a5:te sist—
ledne Januarii meddelte instämmande i
Borgare-Ståndets heslut om tryckning af
Ståndens Protocoll vid denna Riksdag, äfven
sträckte sig derhän, att också PresteStåndets
Protocoll genom Dess Secreterares
försorg ofördröjeligen skulle befordras till
trycket, och försäljas till enahanda pris,
som Borgare-Ståndets Protocoll, samt att åt
Stats-lJtskottets Betänkandm. 3~j
Stats-Utskottet updrogs att inkomma med
Förslag lill Trycknings-kostnadens bestridande
utaf de medel, hvilka till RiksdagsUtgifterne
i allmänhet kunde anslås; hvarjemte
största delen af Ståndet yttrat sig
anse billigt och rättvist, att om Borgare- och
Bonde-Ståndens, på Statens bekostnad tryckta,
Protocoll för sista Riksdag skulle till
nämnde Stånds nu varande Ledamöter utdelas,
de öfrige Ståndens Ledamöter äfven
borde erhålla hvar sitt exemplar af deras
Stånds Protocoll, samt då Preste-Ståndets
Protocoll, vid de fem föregående Riksdagarne,
utan all tunga för Staten genom Seci/eteravens
försorg och på dess eget förlag
blifvit tryckta, och det inneliggande lagret
af Ståndets Protocoll för sisla Riksdag, således
vore Secreterarens enskilda egendom,
det för Preste-Ståndets Ledamöter erforderliga
antal exemplar af samma Protocoll fördenskull
borde af Riksdags-kostnads-anslaget
inlösas.
Med anledning af det förklarande Högvördige
Preste-Ståndet sålunda gifvit öfver
dess åberopade Protocolls-Utdrag af den 23
nästledne Januarii, lärer kostnaden till
Tryckningen af 3oo Exemplar utaf dess
Protocoll vid innevarande Riksdag, hvars
besörjande uppdragits åt Ståndets Secreterare
, få tagas af Riksdags-kostnads-anslaget;
Och då jemväl blifvit yrkad t, att af Ståndets
Protocoll för sista Urtima Riksdagen
en lika utdelning till Dess Ledamöter måtto
38 Stats-Utskottets Betänkanden.
ske , sorn den Stats - Utskottet tillstyrkt
att verkställas inom Borgare- och BondeStånden
af dessa Stånds Protocoll vid samma
Riksdag, men Preste-Ståndets Protocoll
icke blifvit tryckt för allmän bekostnad, utan
enligt hvad nu är uppgifvit, utgör Ståndets
Secreterares enskilda egendom, hemställer
Stats-Utskottet, att, enligt hvad billigheten
synes fordra, så många exemplar deraf må
utaf Rikdags-kostnads Summan inlösas, som
lill utdelning bland Ståndets samtlige Ledamöter
erfordras; och får, i afseende på medels
utbetalande så väl härtill, som till
tryckning af 5oo exemplar utaf Ilöglofl.
Ridderskapets och Adelns Protocoll vid denna
Riksdag, derom beslut blifvit Stats-Utskottet
meddeldt, uti Protocolls Utdrag af
den 25:te sistledne Januarii, Utskottet vördsamt
åberopa dess utlåtande af den 5:te i
denna månad, äfvensom hvad angar försäljning
af och redovisning för exemplaren, samt
derjemte anmäla, att samma utlåtande blifvit
bifallet af Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Väliofl. Borgare-Ståndet den
io:de och af Heder v. Bonde-Ståndet den
6:te i denna månad. Stockholm den i3
Februarii 1.823,
N;o 9.
Ankom den 2.5 Febr, 182.3,
Vördsamt Memorial.
Det är anledning till anmärkning emot
Föredraganden i Krigs-Ärender, hvarom
L
Ståts-Utskottets Betänkanden. 3p
Ju miss begäres lii! Constitulions-Utskottet,
jnför hvilket anledningarne uppgifvas skola.
Stockholm den 22 Febr. 1823.
N:0 IO.
Ankom den 26 Fehr. i8'i3.
Vördsamt Memorial.
Det är anledning lill anmärkning emot
föredraganden i J landels- och Finance-Ärender,
hvarom Remiss begäres till Constilutions-Utskottet,
inför hvilket anledningarne
uppgifvas skola. Stockholm den 22 Februarii
1822.
NtO 11.
Ankom den 26 Fehr. 1823.
Vördsamt Memorial.
D t är anledning till anmärkning emot Föredraganden
i Handels- och Finance-A ren -  der, hvarom Remiss begäres till Constitutions-Utskottet,
iidor hvilket anledningarne
uppgifvas skola. Stockholm d. 22 Febr. 1823,
N:0 12.
Ankom den a5 Febr. iS?.3.
Vördsamt Memorial.
•Det är anledning lill anmärkning emot
Föredraganden i Krigs-Arender, hvarom
Stats- Utskottets JBetänkanden.
Remiss begäres till Constitutions-Utskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas skola.
Stockholm den 22 Februarii i8a3.
N:0 13. *
Ankom deli 25 Febr. 1823.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj: ts N ådiga Proposition, angående
Handlanden A. R. Lorents
ansökning om Skatteköp
af någre Lågenheter under
Elfsborgs Kungs-Ladugård.
Tiu Stats-Utskoltet har Kongl. Majit under
den 18 nästlidne Januarii täckts aflåta
följande Nådiga Proposition:
”IIos Kongl. Majit har Handlanden i
Götheborg A. R. Lorent som tid efter annan,
genom Upplåtclse-bref, blifvit innehafvare
af åtskillige, under den, Landshöfdingen
i Götheborgs- och Bohus-Län på lön
anslagne Elfsborgs Kungs-Ladugård, lydande
och bredvid Götha Eif belägne tomter,
utgörande, enligt en år 1814» Johan
Wessberg upprättad, af vederbörande godkänd
Charta, ett sammanräknadt Areal-innehåll
af 8 tunne- och 5f | kappland, eller
n4.485 qvadrat alnar, derföre 87! Mans
dagsverken årligen till Indelningshafvare!!
Ståts-Utskottets Betänka!ulen. l\i
utgöras, i underdånighet anhållit, att, till
vinnande *if en tryggad besittningsrätt å
dessa tomter, hvarpå Sökanden, elter använde
betydliga kostnader till planering å
stället, som bestått af kärraglig och bergig
mark, anlagt dyrbara inrättningar af Sockerbruk
och Portcrbryggeri, samt uppfört
flere byggnader till verkstäder och boningsbus
för dervid erforderlige arbetare, få samma
tomter, med tillhörande strand, till
Skatte inlösa emot en derföre erbjuden köpeskilling
af io års grundlega, beräknad efter
1817 års Markegångspris å dagsverken,
eller en Summa af 333 R:dr 16 sk:r B:co,
och med åtaget villkor, att derefter till
Kungs-Ladugårdcns Innehafvare, i stallet för
ofvannämnde 57^ Mans dagsverken, årligen
utgöra 80 sådane dagsverken, antingen in
natura, eller i penningar, efter årligt Markegångspris.
Kongl. Maj:t, som, utom de intyganden
Vederbörande i detta ämne meddelat,
nogsamt känner de betydliga uppoffringar
Sökanden, med ett förtjenstfullt nit, användt
på anläggningen af ofvannämnde allmänt
gagneligc Verk och Inrättningar, hvars
bibehållande och drift i framtiden i hufvudsaklig
mon berodde på en säker och orubbad
egande och besittningsrätt till den jordrymd,
hvarå de finnas anlagde, och hvilken
hvarken vore af någon afsaknad, för
42 Stats-Utskottets Betänkanilen.
den Kungs-Ladugård, hvartill den hörer,
eller kunde inbringa högre skattelösen oell
ränta, än Sökanden erbjudit, har väl, på
sådane grunder, funnit allt skäl förekomma
till bifall å Handlanden Lorents ifrågavarande
underdåniga ansökning, men derjemte
ansett densamma, såsom innefattande
frågan om afhändandet af en Kronans Lägenhet,
jemnlikt 77 §. i Regeringsformen,
på Rikets Ständers tillstånd och samtycke
ankomma; Och Kongl. Maj:t vill derföre nu
föreslå Rikets Ständers Stats-Utskott, att till
Rikets Ständers bifall framställa, att de ifrågavarande
till Handlanden Lorent upplålne
tomter under Elfsborgs Kungs-Ladugård,
tillsammans utgörande Åtta Tunne kappland
eller 114,485 Qvadrat-alnar, måga under
Skattemanna-rätt, till Handlanden A.
B. Lorent och dess rätts innehafvare upplåtas
och försäljas, emot erläggande af den
af honom erbjudne köpeskilling Trehundrade
Trettio Tre R:dr 16 sk:r och med villkor,
att derefter årligen till Kungs-Ladugårdcn
utgöra Åttatio Mansdagsverken, antingen in
natura eller efter årligt Markegångspris,
hvilketdera innehafvaren för hvarje år kunde
fordra.
De i ämnet till Kongl. Majrt inkomne
Handlingar, med tillhörande Charta, varda,
för närmare upplysning derom, Rikets Ständers
Stats-Utskott tillställde; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständers Stals-Ut
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 4 3
skott med lill Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Dalum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Dajickwarclt.”
Efter livad Stats-Ut-skottet jemväl af de
öfverlemnade Handlingarne i frågan inhämtat,
hafva Landshöfdingen i Orten samt
Kongl. Maj:Is och Rikets Kammar-Collegium
uti den 4 Junii i S r 8 afgifvet underdånigt
utlåtande i ämnet, tillstyrkt den af
Handlanden Lorent sökte skattelösen af ofvanberörde
Lägenheter, såsom för Kongl.
Maj:t och Kronan förmånlig, i afseende på
den erbudne skatteköpeskillingen, 333 R:dr
16 sk. B:co, jemte den högre ränta af 8o,
i stället för dagsverken om året, som
till Kungs-Ladugården kom me att utgöras.
Och då för öfrigt en sådan upplåtelse af
desse Tomt-platser, hvilka för Kungs-Ladugården
icke äro behöflige, otvifvelagligt
skall för framtiden stadga och befordra den
allmänna nyttan af ökade närings-utvägar,
varu-afsättning och arbetsförtjenst vid de af
Lorent anlaggde Inrättningar, som desamma
redan medföra; anser Utskottet sig ock
böra vördsamligen tillstyrka Riksens Högloft.
Ständers bifall till dexr af Kongl. Maj:t
i Nåder, på ofvanupptagne grunder före
-
44 Stats-Utskottéts Betänkanden.
slagne SkattefÖrsäljning af ifrågavarande Lägenheter;
hvarom underdånig skrifvelse lalér
varda aflåteh. Stockholm den 22 Februarii
i8a3.
N:0 14.
Antom den a5 Febr. 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Landshöfdingen ra. m. Grefve
A. Rosens underdåniga ansökning
om befrielse från ansvars
- skyldighet, i aflidne
Kroi^o - Fogden Grönvalls I3alance.
IClongl. Maj:t har i Nåder till Stats-Utskottet
öfverlemnat Handlingarne, rörande
Landshöfdingen i Götheborgs- och BohusLän
Herr Grefve Axel von Rosens underdåniga
ansökning, att sedan, genom Kongl.
Maj:ts Utslag den \ Maji 1821, angående
den af förre Krono-Fogden Jacob Grönvall
till ett belopp af 58,709 lhdr 42 sk.
B:co åsamkade Balance, Herr Grefven, som
åsidosatt den honom åliggande tillsyn å
Kronans säkerhet hos Grönvalls Cautionister,
blifvit dömd att hålla Kronan skadeslös
för hvad Cautionisterne icke kunde gälda
af de i5oo R:dr för hvilka de borgat,
Kongl. Maj:t, enär Grönvall varit antagen
'Stats-Utskottels Betänkanden.
till Krono-Fogde inom Götheborgs- och Bolius-Län,
innan Herr Grefven der blef
Landshöfding, och, såsom Grönvalls Cautionister,
blifvit af hans Broder, Lands-Kamereraren
Johan Grönvall, uppgifne rnne
Personer, hvilkas vederhäftighet var allmänt
känd, så att icke någon vidare åtgärd, än
fästad uppmärksamhet på deras fortfarande
vederhäftighet, varit att iagttaga, täcktes
befria Sökanden från den honom ådömde
ansvarsskyldighet^!, hvilken skulle föranleda
dertill, att han kommer att betala hela
Summan, sedan upplyst vöre, att de af
Grönvall uppgifne Personer icke varit Löftesmän,
och de verklige Caulionisterne aflidit
förr än Krono-Fogden Grönvall erhöll
afsked och icke lemnat någon tillgång
efter sig.
Stats-Utskottet har härvid inhämtat, att
Herr Landshöfdingen Grefve von Rosens
underdåniga ansökning om befrielse af nåd
från det ansvar, Kongl. Kammar-Rättens
Utslag och Kongl. Majrts Nådiga Dom honom
ålagt, för den del af aflidne KronoFogden
Grönvalls Balance, som tillhörde
Grönvalls Cautionister att gälda, men hvartill
de kunde sakna tillgång, är stödd på
det förhållande, att Lands-Kamereraren vid
tillfrågan uppgifvit a:ne af Herr Grefven
för vederhäftige kände personer, att för
Grönvall hafva iklädt sig uppbördsborgen,
hvilket skall föranledt Herr Grefven att der
-
46 Stats-Utskottets Betänkanden.
om icke anställa vidare undersökning; men
att denna Lands-Kamererarens uppgift sedermera
funnits origtig, och a:ne andre varit
Grönvalls Löftesmän, efter hvilka ingen
tillgäng gifvits till godtgörande af den andel
uti Balance, derföre de Bordt ansvara.
Det synes således gifvet, att föreskrifterne
uti Kongl. Kammar-Collegii Circulaire
till Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande
af den 18 Mars 1G86, den i5
Oct. 1688, den 19 Oct. 1710 och 16 April
i8o5, angående Landshöfdingarnes skyldighet
att vaka deröfver, att de medel, som
Blifva Kronans UppBördsmän anförtrodde,
ej måga af dem oBehörigen förskingras, icke
Blifvit efterkomne, genom den af Herr Landshöfdingen
Grefve von Rosen vidtagne åtgärd,
som utmärker ett af honom fattadt
enskildt förtroende för Lands-Kamereraren,
så mycket mindre påkalladt af den uppgifne
omständighet, att Grönvall varit antagen
till Krono-Fogde förrän Herr Grefven
tillträdde Landshöfdinge-Ämbetet i Götheborgs-
och Bohus-Län, och således icke skall
kunnat erhålla kännedom af Borgensskriftens
beskaffenhet, sorn, enligt åberopade
Circulairer vid Lands-Contoiret bör förvaras
afskrifter af alla derunder hörande Cautions-skrifter,
och Herr Grefven deraf egt
förvissa sig om förhållandet, samt såmedelst
kunnat förekomma den förlust, som
uppkommit genom dell af Herr Grefven
Stats-UIskottets Betänkanden.
godkända, men ovigtig befunna uppgiften.
Domaren har fördenskull ålagt Herr Grefven
alt hålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös
för den emot Cautionsbeloppet svarande
Summa, och Konungens Högste Domstol
har afstyrkt bifall till den underdåniga
ansökningen att af Nåd vinna eftergift.
Stats-Utskottet anser vid detta förhållande
desto mindre anledning att tillstyrka
den sökta eftergiften, som sådant skulle utgöra
ett praejudicat, verkande till minskning
i Stats-Verkets inskränkta tillgångar;
hvilket dock vördsamt hemställes till Riksens
Högloft Ständers närmare bepröfvande.
Stockhom den 22 Februarii 1823.
N:0 15.
Antom (ten 25 Fehr. 1823.
Betänkande, angående Allmogens
i åtskillige Hårader af
Malmöhus - Lån dagsverksskyldighet
till Flyinge och
Dahlby Kungsgårdar.
Xjnder den 18 nästlidne Januarii har Kongl.
Maj:t täckts aflåta Nådig skrifvelse lill Riksens
Ständer, med underrättelse om de af
Kongl. Maj:t i Nåder infordrade upplysningar
och vidtagne beslut i den vid sista
48 Stats- Utskottets Betänkandeti.
Riksdag förekomne fråga, rörande Allmogens
i åtskillige Härader af Malmölius-Län
arbets-skyldigheter lill Dahlby och Flyinge
Kungsgårdar; och hvilken af samtlige
Riks-Stånden till Siats-Utskottet remitterade
Nådiga skrifvelse är af följande innehåll:
”Uti underdånig skrifvelse den 17 April
1818 hafva Rikets då församlade Ständer
förmält, att, sedan Rikets Ständer år 1812
vid upplåtandet till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition af Dahlby och Flyinge Kungsgårdar
i Malmöhus-Län, att till en Stuteriinrättning
användas, tillika yttrat den underdåniga
önskan, det Kongl. Maj:t efter
utrönande, genom vederbörlig undersökning,
af beskaffenheten utaf de till desse Kungsgårdar
af Allmogen utgjorde dagsverken,
hvilka skulle vara af tvenne slag, en del
grundande sig på Contracter, en del åter
tillkomne genom frivilligt åtagande, täcktes
från detta besvär i Nåder befria dem af
Allmogen, som icke funnos vara dertill förbundne,
samt derjemte förordna, att de icke
in natura för Kungsgårdarne erforderlige
Dagsverken jemväl måtte upphöra; så hade,
vid de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
med Allmogen i detta ämne år i8i3
hällne sammanträden, Allmogen förment sig
höra från ett sådant Arbets-besvär helt och
hållet befrias, ur det skäl, att detsamma
från början skulle genom frivilligt begifvande
tillkommit, men likväl på grund af Kongl.
Maj:ts
Stats-Utskottets Bctänkancletu 49
Majrts Befallningshafvandes framställning,
att sådant skett från uråldrig tid tillbaka,
och genom flere Kongl. Resolutioner blifvit
faststäldt, förklarat sig villig, att, under en
lid af3o år, för samma dagsverken utgöra
viss penninge-ersättning och endast in natura
tills vidare fortfara med en mot i£>
hofverier svarande arbetsskyldighct, under
förbehåll likväl af öppen rätt för Allmogen,
att emedlertid få söka fullkomlig befrielse
från desse dagsverken, i anledning hvaraf
ock Allmogen sedermera genom deras Fullmägtige
vid 1815 års Riksdag, hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit om befrielse
från desse dagsverkens utgörande, så väl in
natura, som i penningar, men hvarå Kongl.
Majit, genom Nådig Resolution den 26 September
samma år, förklarat, att Kongl.
Maj;t, med afseende å Allmogens frivilliga
öfverenskommelse, vid ofvanberörde sammanträden,
och när, genom dagsverksskyldighetens
upphörande, en betydlig inkomst
frånginge det vid nämnde Kungsgårdar inrättade
Stuteri, som utan motsvarande ersättning
ej skulle ega bestånd, funnit en
slik Allmogens ersättning icke kunna i Nåder
bifallas; då likväl Kongl. Majits nyssnämnde
Nådiga förklarande hufvudsakligen
grundade sig på Allmogens begifvande, att
utgöra dagsverksskyldigheten till Kungsgårgårdarne,
eller för densamma lemna ersättning
under viss tid, ett begifvande i så
4\de Sami. 4
5o Stats-Utskottets JBetänkanden.
måtto vilkorligt, som Allmogen dervid hade
fiistat det förbehåll, alt äfven inom berörde
tids förlopp vinna befrielse derifrån,
så framt rättigheten dertill kunde ådagaläggas,
samt enär dessutom en undersökning,
hvarigenom Allmogen blifvit beredd det tillfälle
att få utrönt, burn dagsverken från
början tillkommit, och om de Voro af den
beskaffenhet, som kunde berättiga till den
sökta befrielsen, icke vore skedd, helst
föremålet för de med Allmogen hällne sammanträden
inskränkt sig till dess hörande
om beloppet af penilinge-ersättningen, utan
att fråga dervid förevarit om sjelfva grunden
för) dagsverksbesväret, och huruvida
detsamma, såsom en hemmanen åtföljande
skyldighet må anses, hafva Rikets Ständer,
enär dessutom härvid inträffade, att Flyinge
Och Dahlby Kungsgårdar, med Stuteriets
fortfarande, komma att för Statens räkning
förvaltas, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att en fullständig undersökning
måtte i Nåder anbefallas, om beskaffenheten
af de dagsverken, som till förenämnde
Kungsgårdar blifvit utgjorde, och huruvida
Allmogen från dem lagligen borde vinna
befrielse, samt att, i sådant fall, All tn ogen,
utan hinder af det år i8i3 lemilade vilkorliga
begifvande, kunde få njuta befrielsen
tillgodo, särdeles som Rikets Ständer
ansågo, att Stuteriets bibehållande, vid dess
då varande Häst-antal, med åtföljande större
Statssumma, icke borde stödjas på be
-
Stats-Utskottets Betänkande11. 5i
räkning af ifrågavarande dagsverken, så
framt de icke utgjorde en Allmogens ovilkorliga
skyldighet.— Efter den åtgärd, sorn.
Kongl. Maj:t, till vinnande af den utaf Rikets
Ständer sålunda begärde närmare utredning
af detta ämne, i Nåder vidtagit,
har, genom de i följe deraf tili Kongl. Maj:t
från Dess Befallningshafvande och KammarCollegiuin
inkomne Handlingar och i öfrigt
meddelte upplysningar, blifvit utredt, att
den dagsverksskyldighet till Dahlby och
Flyinge Kungsgårdar, hvilken hittills ålegat
Allmogen uti åtskillige Socknar och Härader
af Malmöhus-Län, varit af tvänne slag,
dels sådane dagsverken, som, under namn
af hofveri, blifvit af de närmast intill Kungsgårdarne
belägne Dahlby och Sandby Socknar
utgjorde, mot afkortning af hemmansoch
halfva Termins-skatten,dels ock i sådane,
som endast mot vedergällning af förtäring
årligen utgjorts af den längre bort
boende Krono- och Kronoskatte Allmogen
i Torna, Bara, Harjagers, Rönnebergs, Onsjö,
Frosta och Färs Härader, och bestått
uti att afslå gräset på den största ängen till
Flyinge, Stuns-ängen kallad, eller Räften,
såsom den i sednare tider varit benämnd,
samt att liopräfsa och sammanlägga höet
derå, hvartill äfven kommit gärdesgårdarnes
vidmagthållande omkring samma äng:
att förstnämnde emot afkortning på skatten
utgjorde dagsverken grunda sig på ordentelige
Årbets-Contract, som åren 1688 och
5a Stats-Utskottets Betänkandetu
1689 blifvit upprättade med vissa i ofvanberörde
Dahlby och Sandby Socknar dertill
utsedde Krono- och Kronoskatte hemmans
Åboer, hvilka dagsverken, indelte i
3a stycken, så kallade, Hofverier, likväl
enligt den numera med Kongl. Majrts Nådiga
bifall förändrade Oeconomie vid Stuteriet,
utgå till ena hälften i penningar, efter årlig
Markegång, och till andra hälften in natura
till Arrendatorn af Flyinge Kungsgårds-egor,
emot det han erlägger den derå efter Markegång
belöpande årliga betalning i penningar
: Att, hvad åter beträffar det andra slags
arbetet af Allmogen i ofvannämnde Sju Härader,
det väl icke kunnat utrönas, när och
huru ett sådant arbete tillkommit, såsom
från äldre tid utgjordt, men att dels Krono
och Kronoskatte-Bönderne i Torna, Bara,
Harjagers, Frosta och Färs-Härader den 8
December 1782, då Dahlby och Flyinge
Kungsgårdar borlarrenderades för Kronans
räkning, blefvo skyldige förklarade, att likasom
förut hade skett, emot vedergällning
af vanlig förtäring, afbärga ängen Räften,
dels ock samma Allmoge i Onsjö och Rönnebergs
Härader, efter det denna äng sedermera
en tid varit särskildt, utan rättighet
till något arbete derå af denna Allmoge,
bortarrenderad, genom en Kongl. Resolution
af den 18 December 1760 ansetts böra
fortsätta den förut, sedan äldre tid tillbaka
förrättade höstnad å ängen, såsom då
mera till Kungsgården återkommen och af
Stats-Utskottets Bet änkai ulen. 53
ett slikt arbete i behof, men att en annan
ordentligare dagsverks-reglering och fördelning
emellan dem och öfrige arbetsskyldige
Allmogen skulle i detta afseende verkställas.
Att Kongl. Majit jemväl,genom tvänne andra
Resolutioner af samma dag i allmänhet
förklarat, det Prebende- och Hospitalshemman,
men icke Boställs- och Militie- eller
Domkyrko-Annexe och Mensal, Schole- och
Predikostolshemman, inom förenämnde Härader,
kunde, utan särskilde befrielse - Resolutioner,
från deras vanliga Sommar-arbeten
vid Kungsgårdarne undantagas: och
att, vid ett af Kongl. Majlis Befallningshafvande,
i alla vederbörandes närvaro, den 16
Mars 1780 hållet sammanträde, en öfverenskommelse
blifvit af den således arbetsskyldige
Allmogen träffad, i afseende på åtskilliga
omständigheters iakttagande vid verkställigheten
af höstnaden u ängen Räften;
varandes sedermera denna dagsverksskyldighet
på sådant sätt utgjord, till dess, i
följd af Kongl. Brefvet den 7 December
1813, ett Conlraet med samma Allmoge
om detta slags arbete blifvit upprättadt, i
likhet med hvad den vid det samma år haline
ofvanomförmälte sammanträde sig erbjudit
och åtagit, nemligen alt, i stället för
desse dagsverken utgöra betalning efter Markegång,
i Frosta Härad för hvarje mantal
3i dagsverke, i Törna, Bara och Harjagers
Härader, för hvarje mantal i Färs och
Onsjö 5, samt i Rönnebergs Häradej 6 dags
-
54 Stats-Utskottets Betänkanden.
verken af mantalet, efter den grund och beräkning,
enligt hvilken höbergningen af hvarje
hemman dittills blifvit bestridd, dock, med
de vilkor: 1:0) att förbindelsen dertill ej
sträckte sig längre än uti 3o år och om efter
den tidens förlopp, Allmogen ej funne
sig nöjd, att densamma prolongera, eller
annan öfverenskommelse ej kunde träffas,
utan arbetsskyldigheten vidare skulle in natura
komma ifråga, Allmogen då ej blefve
ålagd någon större, än den hittills utgjorde;
2:0) att under nämnde tid af 3o år,
något arbete in natura vid Kungsgårdavne
icke finge af Allmogen fordras, enär afgiften
behörigen erlades, och 3:o) att ett sådant
åtagande ej borde ligga Allmogen i
vägen, så vida, efter hvad de förmente,
skäl framdeles kunde finnas till befrielse
från detta arbetsbesvär, utan motsvarande
ersättning; och hade desse sålunda frivilligt
utfäste dagsverkspenningar, som för år 1817
utgjorde tillhopa 1,216 R:dr 9 sk. 4 rst>> likmätigt
förenämnde 1813 års Kongl. Bref, till
vidmagthållande af Stuteri-Inrättningen vid
Flyinge Kungsgård blifvit påräknade och anslagne,
att, på samma tid som Kronans
öfrige inkomster, till Stuteri-Inrättningen
ingå, i anseende hvartill ock Kongl. Maj:t
sedermera, genom ofvanåberopade Nådiga
Resolution af den 26 September i8i5, ansett
Sig icke kunna bifalla den underdåniga
ansökning, som en del af denne Allmoges
Fulimägtige vid samma års Riksdag in
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 55
gifvit, att från sådan dagsverksskyldighets
utgörande både i penningar och in natura
yarda befriade.
Då Kongl, Maj:t, efter inhändigande af
dessa upplysningar i ämnet, till Nådig pröfning
företagit hvad Riksens Ständer, i deras
ofvannämnda underdåniga Skrifvelse vidare
framstält, har Kongl. Maj:t, som ansett
något tvifvelsmål om behörigheten af
de till Dahlby och Flyinge Kungsgårdar af
vissa Krono- och Krono-Skattehemman i
Dahlby och Sandby Socknar, dels in natura,
dels i penningar mot afkortning på
Hemmans- och Ter mins-skatten, utgående
så kallade Hofverier, icke kunna eg a rum;
i afseende åter på det andra slags arbete,
som af Allmogen i ofvannämnde Sju Härader
blifvit utgjordt, i Nåder funnit det icke
hafva med säkerhet kunnat utredas, alt
detsamma genom frivilligt åtagande å Allmogens
sida tillkommit, och att icke eller
i öfrigt för närvarande några sådane skäl
till befrielse derifrån, utan motsvarande
ersättning, sig företett, hvilka 3:dje puncten
af förberörde med Allmogen afslutade
Contract, om betalning i penningar för sådant
arbete på 3o år förutsätter, derest,
utan hinder deraf, Allmogen under tiden
skulle denna befrielse tillgodonjuta, hvarföre
Kongl. Maj:t icke eller ansett sig kunna någon
ändring i hvad härutinnan förut blifvit
stadgadt vidtaga, dock att det, likmä
-
56 Stats-Utsfcottets Betärikanden.
tigt berörde Contracts 3:dje punct, vore
Allmogen obetaget, att, så vida den framdeles
kunde styrka sin rätt till befrielse från
sistnämnde arbetsskyldighet, sitt anspråk
derå i vederbörlig ordning gällande göra,
hvilket Nådiga beslut, tillika med de i ofvanberörde
måtto i ämnet vunne upplysningar,
Kongl. Maj;t velat härmed Rikets
Ständer i Nåder meddela. Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med ali Kongl,
Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN. '
M' G. Danchvardt?
Derjemte har Hederv. Bondeståndet, genom
Protocolls-Utdrag af den 6 i denne
månad, till Utskottet öfverlemnat RiksdagsFullmägtigens
från Frosta och Färs Härader
Nils Månssonsj i anledning af Högstberörde
Nådiga Skrifvelse, afgifne anförande,
hvaruti Riksdags-Fullmägtige Jöns
Pehrsson för Onsjö och Rönnebergs Härader
samt Anders Nilsson för Torna, Bara
och Harjagers Härader sig förenat: Åberopande
Nils Månsson dervid hufvudsakligen,
att Rikets Ständer, vid upplåtandet af desse
Kungsgårdar till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition, förklarat, det Allmogen i of
-
Stats-Utskottets Betunkanden. 67
vannämde Sju Härader borde från dagsverksskyldigheten
njuta förskoning, derest Allmogen
vid derom anställande undersökning,
icke funnes lagligen skyldig till densammas
utgörande; att Riksdags-Fullmägtigen sista
Riksdag fullständigt utvecklat skälen för den
äskade befrielsen derifrån, samt att Kongl.
Kammar-Collegium, uti dess den 19 October
1820, afgifne underdåniga utlåtande i
ämnet, upplyst, att denna dagsverksskyldighet,
elter all anledning, härledt sig från
frivilligt åtagande af Allmogen i en tid, då
så kallade hjelpedagsverken nästan olver
bela Riket utgjordes till Kungsgårdar och
enär Allmogen från sådane hjelpedagsverkens
utgörande, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref den 3 December 1812, blifvit befriad,
samt inge andre Häradsboer i Skåne,
än de ifrågavarande, vidkännas en dylik
arbetsskyldighet, på grund deraf och då
det icke heller syntes billigt, att desse Häradsboer,
mera än andre skola med arbete
eller ersättning derföre betungas, funnit sig
äga all anledning, att till Kongl. Maj:ts
Nådiga bepröfvande i underdånighet hemställa,
om icke Allmogen i förutnämnde Sju
Härader måtte från de densamma nu åliggande
dagsverks-penningars utgörande i Nåder
befrias; i följd hvaraf Nils Månsson,
med förklarande i öfrigt, att någon fråga
ej vore om de Räntedagsverken eller så kallade
Hofverier, hvilka af de närmast intill
Kungsgårdarne belägne Socknar utgöras efter
58 Stats-Utskottets Betänkanden.
derom slutade Contracter, yttrat den,
förhoppning, att Riksens Ständer skola linna
sig obehindrade och i tillfälle, att till
pröfning företaga Allmogens förevarande nu
för tredje gången framlagde anhållan om
befrielse från den, utan allt skäl, ålagde
dagsverksskyldigheten,
Då nu Stats-Utskottet åligger att i detta
ämne sig yttra, inskränker sig dess utlåtande
till den af Riksdags-Fullmägtige åter väckte
fråga om Allmogens i Torna, Bara, Harjagers,
Rönnebergs, Onsjö, Frosta och
Färs Härader skyldighet att utgöra de dagsverken,
ifrån hvilka denne Allmoge, vid
begifvandet år i8i3,att derföre i 3o år erlägga
lösen, likväl förbehållit sig att derförinnan
varda befriad, så vida skäl dertill
förekomme,
Genom de undersökningar om beskaffenheten
af desse dagsverken, och Allmogens
yrkade rätt till befrielse derifrån, som
blifvit verkställde, i anledning af Riksens
Ständers derom gjorde anhållan, ej mindre
då Kungsgårdarne Flyinge och Dahlby, vid
1812 års Urtima Riksdag, enligt underdånig
skrifvelse den 27 Julii, blefvo till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition upplåtne, än ock
uti underdånig skrifvelse sista Riksdag den
18 Api’il 1818, och h vilke undersökningar,
såsom, grundade på alla tillgänglige upplysningar,
så väl i orten, som i KammarArchivet,
måste anses innefatta ali den
iStats-Utskottets Betänkanden. 5_q
utveckling härutinnan, som står alt vinnas,
har, likmätigt Kongl. Kammar-Collegii deröfver
meddeldte och af Riksdags-Fullmägtige
bifogade underdåniga utlåtande den
19 October 1820, blifvit utrönt, att denne
dagsverksskyldighet, efter all anledning, härleder
sig från frivilligt åtagande af Allmogen,
i en tid då så kallade hjelpedagsverken
nästan öfver hela Riket utgjordes till
Kungsgårdarne; och beror alltså RiksdagsFullmägtiges
yrkande derpå, huruvida en
så beskaffad arbetsskyldighet bör upphöra,
i följd af hvad derom i allmänhet är stadgadt.
Uti det, i anledning af Bonde-Ståndets
underdåniga anhållan vid 1809 och 1810
årens Riksdag, samt de då vidtagne regleringar
om Kungsgårdarne, meddeldte Nådidiga
Bref af den 3 December 1812, har
Kongl. Maj:t, beträffande så kallade hjelpedagsverken,
som Allmogen på visse orter
ifrån längre tid tillbaka haft sig ålagdt alt
utgöra vid Kungs-Hof och Stallängars bärgning,
och för hvilka dagsverken Allmogen
dels icke åtnjutit någon ersättning, dels undfått
understöd eller lindring i onera, dels
erhållit någon betalning, i Nåder ansett det
desse hjelpedagsverken borde upphöra, när
de Arrende-Contract, som angående omförmälde
lägenheter, kunde vara ingångne, löpa
till ända. Men hvad anginge dagsverksskyldigheten
lill Kungsgårdar och Boställe^
6o Stats• Utskottets Betänkanden.
leii i Skåne; så och då med denne skyldighet
vore ett särskildt förhållande, hade
Kongl. Maj:t i Nåder funnit häst, alt i afseende
på densamma förhlefve vid de särskildte
Resolutioner och Författningar, som
redan vore gifne eller kunde gifvas.
Då ifrågavarande dagsverksskyldighet,
genom de i Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
åberopade åtgärder år Kongl. Reso
lutionen
af år 1760 samt öfverenskommelse
med Allmogen 1780 och 1813, jemte Kongl.
Resolutionen af den 26 September 1815,
blifvit bestämd på grund af enahanda behof
utaf dess utgörande till Kungsgårdarne,
som ifrån början dertill föranledi, samt
desse dagsverken, endast med den förändring,
att de få lösas med penningar efter
Markegång, blifvit påräknade bland inkomsterna
för det å Flyinge varande Stuteriets
underhåll uti den vid sista Riksdagen, enligt
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
af den 17 April 1818, reglerade Stat för
samma inrättning; linner väl Utskottet, i
följd af hvad Kongl. Maj:t nu i Nåder förklarat,
att lösen för desse dagsverken, hvilka
i berörde Stat äro upptagne till ett antal
af s^‘> *cke kan upphöra,
utan motsvarande ersättning. Men som, efter
hvad Kongl. Kammar-Collegium utredt,
ifrågavarande dagsverken måste, då annat
förhållande ej kunnat utrönas, anses hafva
tillkommit genom frivilligt åtagande
och alltså icke vara någon Allmogen ovill
-
Stats-Utskottets Betänkaiideiu Gi
korligt åliggande skyldighet, mer än andre
hjelpedagsverken, så och enär inga flere
Iläradsboer i Skåne, än de ofvannämnde,
vidkännas en dylik arbetsskyldighet, samt
det följagteligen förekommer obilligt, att
desse Sju Häraders Inbyggare skola med
denne aagsverksersättning betungas; hvarföre
ock Kongl. Kammar-Collegium ansett
dem derifrån höra befrias, emot det Stuteriet
af andre Statens medel blefve med
lika summa ersatt, så har. Utskottet funnit
sig böra föreslå, att den för desse dagsverken
belöpande lösen, utgörande, efter omförmäldte
beräkningsgrund, i584R:dr 8 sk.
B:co, årligen, må, vid nu pågående Statsregleringen,
uppföras bland Statsverkets utgifter,
på det Allmogen må njuta befrielse
från utbetalningen deraf; hvilket till Riksens
Höglofl. Ständers bepröfvande vördsamt
hemställes, och hvarom underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t lärer böra aflåtas.
Stockholm den 22 Februarii 1823.
N:0 16.
Antom d. a5 Febr. i8i3.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående
de så kallade Schlegelske
Kope-Godsen i Halland.
Un Riksens Ständer har Kongl. Maj:t aflåtit
följande af samtlige respective Riks
-
6a Stats-Utskottets Betänkanclen.
Stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga
Proposition af den 18 nasti. Januarii:
”Uti Skrifvelse den 29 Mars 1810, bade
Rikets då församlade Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmält, huruledes de
uti en deln meddelad uppgift å sådane Kronans
Jordegendomar och Lägenheter, som
under förpantningsrätt innehades, saknat all
upplysning om förhållandet med de i Halland
belägne Hemman, sorn i Drottning
Christinas tid blifvit till Kammar- och Oeconomie-Rådet
Daniel Schlegel under förpantningsrätt
upplåtne, hvarföre Riksens Ständer
i underdånighet anhållit, att Kammar.
Collegium måtte undfå Nådig Befallning alt
låta närmare undersöka och till en blifvande
Riksdag med en fullständig berättelse
inkomma, så väl om de redan uppgifne
förpantningar, som ock om berörde Schlege/ska
gods, samt de flere, som kunde finnas
lika beskaffade, och till hvilka Kronan
egde Rätt att förpantningen återlösa.
Vid fullgörandet af den Nådiga befallning,
som Kongl. Maj:t, under den g April
förenämnde år, i berörde afseende Kammar-Collegium
meddelt, blef den sålunda
väckte frågan om Schlegelska. Hemmanen
föremål för en särskild utredning och Kammar-Collegium
afgaf derom år i8i5, en underdånig
berättelse, hvilken såsom i åtskillige
delar ofullständig föranledt Kongl. Maj:t
att, den 28 Nov. samma år, från bemäldte
Stats- Utskottets Betänkanden. 63
Collegium i Nåder infordra flere ytterligare
nödige upplysningar i detta ämne; men
innan desse blefvo af Collegium i underdånighet
meddeldte, fick Kongl» Maj:t emottaga
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
af den 2 Jula 1818* hvaruti Riksens
Ständer, i anledning af hos dem vid det
årets Riksdag å nyo förekommen fråga om
återlöseir af de till Kammar- och Oeconomie-Rådet
Sehlegel upplåtne Hemman i Halland,
i underdånighet anhållit, att, derest,
vid Nådig pröfning, inlösen af samma Hemman
till Kronan skulle finnas fördelagtig,
Kongl. Majit täcktes om en sådan inlösen,
med de medel, som Riksens Ständer i sådant
ändamål då äfven anviste, i Nåder
föranstalta; i hvilken händelse Riksens Ständer
ansågo, att med de af desse Hemman,
som icke vore af Skatte-natur, horde förfaras,
i likhet med hvad Riksens Ständer
vid 1810 års Urtima Riksdag, rörande Kungsgårdars
och Krono-Lägenheters användande,
faststält; och hade jemväl sedermera
åtskillige Landtbonden och Åhoer å ifrågavarande
Hemman, uti särskildte till Kongl.
Majit, berörde år 1818, ingifne Ansökningar,
i underdånighet begärt, att få Hemmanen
för egen räkning inlösa, emot erläggande
af den på dera. belöpande andel
af Löse-skillingen derföre; bland hvilka
Sökande en del likväl sedermera samma begäran
återkallat.
64 Ståts-Utskottets Betänkanden.
Till följe af derefter erhållne förnyade
Nådiga Befallningar, har Kammar-Collegium
i underdånighet inkommit med de i förevarande
mål från Collegium infordrade
upplysningar, jemte dess vidare underdåniga
utlåtande i ämnet, hvaraf, så val som
af Collegii ofvannämnde första Berättelse,
med hvad dessutom särskildt kunnat inhämtas,
blifvit hufvudsakligen utredt, att, till
betalning af en underdånig fordran, som
ofvanhemäldte Kammar- och Oeconomie-Råd
i Pomern, Daniel Schlegelj egt för till
Svenska Kronan gjorde förskotter, Drottning
Christina, genom Öppet Salubref den 27
Oct. i65a, emot en å 3 proCent uträknad
Köpe-Summa, stor 100,000 R:dr 36 sk. 2*
p:gr S:mt till honom upplåtit och försållt
åtskillige i Halland belägne Skatte- Kronooch
Kloster-Hemman, som tillsammans utgjorde
211 Mantal, med 4>5oo D:r 1 sk. 2
p:gr godt gängse Smits ränta, och dem tillegna
t Schlegelj, hans hustru och arfvingar
att nyttja, bruka och behålla till everdelig
ego, såsom allodialt och oconditioneradt
Frälse, alldeles såsom andre sine arf- och
aflinge-gods, och flere af Ridderskapet och
Adeln uti Halland deras välfångna Egendom
och Frälsegods, efter Privilegiernes
lydelse och innehåll, innehade och besutto;
dock med villkor, att Hennes Maj:t och efterkommande
Konungar samt Sveriges Krona
skulle ega magt, att när lägligt vore, åter
inlö
-
Stats- Utskottets Betänkandm. 65
inlösa berörde gods, emot restitution till
Schlegel^ lians hustru och arfvingar afförenämnde
100,000 Riksdaler 36 sk» 3f p:gr
S:mt, samt att derefter undfängen nöjaktig
betalning, voro skyldige att godsen afstå
och afträda; äfvensom, hvad Skalte-Rätten
angick, de icke egde magt att tvinga Jord*
eganden från sin börd, utan hans vilja och
samtycke, såsom Lag förmådde. Utaf desse
sålunda till full Frälse-ego, och ingalunda
under vanlig förpantning, Kronan afhände
211 hela Hemman blefvo sedermera dels
år 1687, a3 Mantal med 588 D:r 24 s^-  12 ptgrs ränta af Reductions-Commissionen
till Kronan åter indragne, för så kallade
oköpte räntor, sorn icke funnits vara vid
köpet beräknade, och för hvilka Kronan således
icke åtnjutit någon betalning, dels ock,
med samma Commissions tillåtelse, Mantal
af Schlegels Arfvingar, enligt ett med
dem år 1700 afslutadt byte, afstådde till
en Grefvinna De la Gardie, mot vederlag,
af 8j Mantal gammalt Frälse och 1 Mantal
Krono-Skatte; äfvensom 1 Mantal, vid namn
Skeppsås, gått i byte från Arfvingarne, mot
ett Frälse-Hemman i Bållebo, hvilket sednare
likväl derefter med 1705 års ränta indragits
till Kronan, såsom ersättning för enskildt
persons gravationer, och nu befinnes
af Krono-natur, samt ett annat Mantal,
Öinge kalladt, återgått till Kronans disposition,
emedan det sedermera blifvit lem
4:rfe
Sami. 5
66 Stats-Utskottels Betänkunden.
nadt såsom vederlag till Handlanden Tripps
Arfvingar för tvänne dem tillhörige till
Post-hemman utbytte Hemman; hvarjemte
20 Mantal af ifrågavarande Hemman, som
troligen, tid efter annan, blifvit af Schlegelska
Arfvingarne till enskildte afhände, af
desse, i och för hvarjehanda ersättningar, till
Kronan blifvit afstådde, och derföre nu i
Jordböckerne dels som Krono och dels som
Skatte uppföras. På sådant sätt återstodo
af de till Schlegel försålde Hemman, utom
de c)i Mantal, som Grefvinnan De la Gardie
lemnade i Vederlag, endast 15ii Mantal,
hvilka sammanlagde i6o^:dels oförmedlade
Frälse- och Skatte-Frälse-hemman, som
ännu äro i orten kände under namn af
Schie ge k\i'd Köpegods, och de enda, sorn
följagtligen numera kunde vara ifråga att
återlösas, för närvarande egas icke vetterligen
af någon Schlegels Arfvinge, utan dels
af Allmoge, dels af Adels- och andre Ståndspersoner,
som alla äro Svenske män, deraf
någre innehafva desse Hemman under faststälde
Fidei-Commisser och de öfrige på
lagligen utlyste Utmätnings-Auctioner, eller
genom andre köp, som med Lagfart och
Fasta blifvit försäkrade, dem åtkommit, och
egarne till de af desse Hemman, sorn viel
upplåtelsen i65a varit Krono, disponera
sådane Hemman med lika fullkomlig rätt
och frihet, som andra Frälse-hémman, hvarföre
äfven å någre af dem besittningsrätten
blifvit till annan person afhänd, och flem
-
Stats- Utskottets Betänkanden.
månen på sådant sätt till Skalte-Frälsc-hemman
förvandlade. I afseende på frågan om
teloppet af den löseskilling, som för desse
Hemman, i händelse af deras inlösen till
Kronan, skulle komma att erläggas och
hvarpå förmånen af samma inlösen hufvudsakligen
heror, befiniies att Löseskillingen,
beräknad i samma mynt, som för Köpeskillingen
uti i652 års Salubref är utsatt,
eller Riksdaler S:mt, med 48 öre eller 6 Mark
S:mt på Riksdalern, enligt Kongl. Förordningen
om Myntet, af den 14 April 1653,
då Riksdalern hade enahanda Skrot beli
Korn, som nu, skulle för ofvannänlnde iBi—
Mantal, hvilkas Jordeboks-Räntor, efter
Kammar-Collegii uppgift, utgöra 3,629 D:r
29 sk. 2 p:gr S:mt, efter enahanda grund
sorn Köpe-Summan, eller efter 3 Procent,
nppgå till 80,887^5 R:dr B:co, och att de
ärliga räntorne af samma Hemman, förvandlade,
efter ett medium af 10 års Markegångspris,
från 180G till 1815, utgjorde
4,5oo R:dr 38 sk. 8 r:st, eller nära 6 proCent
på nämnde Köpe-skilling, hvarförutan
genom Skatteköp af sådane Hemman, som
vid försäljningen till Schlegel voro Krono,
skulle, då 10 års räntor dervid togos till
grund, åtminstone en Summa af omkring
11,900 R:dr kunna erhållas; men om åter,
i anledning af vederbörande Hemmans-egares
derom möjligtvis gjorde påstående, på
grund af Köpe-skillingens benämning i Salubrefvet
med R:dr S:mt, Löse-skillingen
68 Stats-Utskottets Betänkanden.
borde till berörde belopp betalas i Silfver
Riksdaler, eller efter deras förvandling till
R:dr B:co Sedlar, och hvilket, derest det
ej å Kronans sida medgåfves, på Domarens
bestämmande berodde, så komme Löse-skillingen
för nämnde i5ig Mantal, med deras
på omförmäldte sätt förvandlade 4>5oo
R:dr 38 sk. 8 r:st Räntor, att, efter nuvarande
tids Cours, blifva öfver 200,000 R:dr
B:cc Sedlar, och Räntorne således icke att
gifva mera, än omkring 2 proCent. Ett
lika förhållande inträffade ock i dessa lall
med Löse-skillingar för de öfrige från Grefvinnan
De la Gardie tillbytte q| Mantal
af SchlegelsVa godset, i den mon de icke i
Jordeböcker upptagne Räntor utaf de 85
Mantal deraf, som varit gammalt Frälse,
kunde genom behörig Skattläggning varda
bestämde.
Då Kongl. Maj:t tagit denna i flere afseenden
vigtiga fråga i öfvervägande, har
Kongl. Maj:t väl, å ena sidan, funnit Kronans
rätt till återlösen af i6o| Mantal utaf
de år i65a till Kammar- och OeconomieRådet
Schlegel Kronan afhände 111 Hemman
i Halland vara ostridig, men ock, å den
andra, att då, under en tiderymd af 170
år, derunder berörde i6o|; Mantal kommit
ur Schlegelska Arfvingarnes händer, och
gått i Köp andra personer emellan, hvilka
på Hemmanens förbättring användt möda
och kostnader, Kronan allt hitintills icke
Stats-Vtskottets Betänkanden. 6$
gjort en sådan rätt gällande, nuvarande
egare af samma Hemman således med skäl
böra anses i sin besittning deraf förblifva
tryggade, och icke, till åstadkommande af
oro samt en mängd långvariga och kostsamma
Rättegångar i Hemuls-väg, af Kronan
söka derifrån rubbas, desto häldre som
de aila, efter hvad upplyst blifvit, äro
Svenske Män. Och då jemväl ovisst är, om,
genom ifrågavarande Hemmans inlösen, någon
förmån skulle Kronan tillfalla, enär
dels Löse-skillingcn lärer böra utgå i samma
mynt-sort, som Köpe-summan, hvilken
bestått i Silfver, dels ock Kronan icke,
sätt Riksens Ständer ansett, öfver de af
desse Hemman, som i65a varit Krono, synes,
efter skedd inlösen deraf, emot sednare
Författningar och hvad, i afseende, på
T ripp iska Arfvingarnes dispositions-rätt till
dylika Hemman af de Trippiske Godsen,
blifvit förklaradt, kunna numera tillkomma
annan dispositions-rätt, än öfver vanlige
Krono-Hemman, samt sålunda, utom Räntan
, endast för dem erhålla en mindre betydlig
Skatte-köpeskilling, likasom för alla
Hemmanen Ordinarie Båtsmans-Rotering, i
stället för den nu varande Extra Rotering,
hvilka fördelar icke på långt när kunde
svara emot Räntan af den Köpe-summa,
som lill deras inlösen skulle erfordras; så
har Kongl. Maj:t ansett sig icke, i anledning
af hvad Riksens Ständer, uti deras vid 1818
års Riksdag aflåtne ofvannämnde underdå
-
•jo Stats-Utskottets Betänkanden.
niga skrifvelse, i detta ämne anhållit, kunna
uti några anstalter för ifrågakomne Hemmans
inlösen ingå, utan vill Kongl. Maj:t
derföre nu i Nåder hafva detta ärende till
Riksens Ständer öfverlemnadt, med den
framställning, om icke af ofvananförde skäl,
all fråga om inlösen utaf desse Hemman,
på grund af Kronans Rätt dertill, må nu
och i framtiden förfalla.
De i detta mål till Kongl. Maj:t inkomne
Handlingar vill Kongl. Maj:t, tili närmare
upplysning, låta tillställas det Riksens
Ständers Utskott, till hvars handläggning
detsamma kan blifva öfverlemnadt; och
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danckwardt.”
Hvarjemte Ilöglofl.' Ridderskapet och
Adeln till Utskottet öfverlemnat ett anförande
i frågan af Herr Landshöfdingen m.
m. Lars Arnellderuti visas velat, att den
i fråga ställde återlösen af de så kallade
SchlegelsVe Köpegodsen icke skulle vara någon
bestämd rättighet för Staten, utan beroende
af kostsamma Rättegångar, förorsaka
en våldsam rubbning i egande rätten,
Stats-Utskottets Betänkanclen. 71
åstadkomma mångfaldiga tviste-ämnen och
icke tillskynda Staten fördelar, motsvarande
Löse-skillingen och de med inlösningen
förknippade olägenheter, hvarföre Herr
Landshöfdingen tillstyrkt antagande af den
Nådiga Propositionen; deremot RiksdagsFullmägtigen
från Halland Pehr Bengtsson,
uti Memorial, som Hederv. Bonde-Ståndet
till Stats-Utskottet jemväl öfverlemnat, anfört,
att, efter sista Riksdag, en del Åboer
på de så kallade Schlegeldkd Godsen, erbjudit
sig att få lösa till Skatte de Hemman, som
af dem brukades, och ehuru sådane erbjudanden
sedermera torde vara återkallade,
fortfor dock Åböernes önskan att komma i
åtnjutande af Lösnings-förmånen, hvilken
rättighet borde få begagnas af Åboens Slägtingar,
om denne skulle vara oförmögen att
erlägga Löse-skillingen, som kunde ingå till
Banken, efter de för fastighets-lån stadgade
grunder; att, enligt 1722 och 1723 års Jordeböcker,
de Heste Hemmanen då ännu vore
i Schlegelshe Arfvingarnes händer, hvilket
ännu skall vara förhållandet med många,
att de fleste af desse Hemman tillhöra
Barnhuset i Götheborg, många, sorn år i652
varit Krono-Skatte, genom vedeibörandes efterlåtenhet,
förlorat Skatte-Rätten, utan någon
ersättning, och äro nu veckodags-hemraan
samt Åböerne städslade; att Grefvinnan
De la Gardie icke lärer erhållit fastställelse
på sine Schlegelå\e Hemmansbyten,
samt alt Hemmanen dessutom icke uti
73 Stats-Utskottets Bctänkanden.
Schlegel*,ka Köpe-brefven äro upplåtne till
någon Handels- eller Bytesvara, utan endast
till bruk och nyttjande,
Stats-Utskottet har, vid förehafvande af
denna fråga, inhämtat, att då vid sista Riksdag
detta ämne hos Riksens Ständer förevar,
befanns det i sådant skick, att, sedan
Kongl. Kammar-Collegium, på Nådig befallning
under den 12 Oct, i8i5, om ifrågavai’ande
Gods afgifvit omständlig Berättelse,
så har Kongl. Maj:t, uti Nådigt bref af
den 28 Dec. samma år, förklarat sig anse
åtskillige ytterligare upplysningar af nöden,
innan målet kunde vinna någon vidare
handläggning, och att I’ongl. Kammar-Collegium
derefter i sådant afseende, d. 9 Febr.
1816, låtit afgå Bref till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Hallands Län, derifrån
något svar då ännu icke till Collegium inkommit,
vid hvilket sakens sammanhang
Riksens Ständer, uti underdånig skrifvelse
af den a Julii 1818, anhöllo, ej allenast att
vederbörande måtte i Nåder förständigas
om skyndsam verkställighet af hvad Kongl.
Maj:t härutinnan då redan befallt, utan ock
att, om, efter Nådig pröfning, SchlegelsVe
Godsens inlösen till Kronan skulle finnas
fördelagtig, Kongl. Maj:t då måtte täckas i
Nåder om en sådan inlösen föranstalta, i
hvilken händelse med de af desse Kronans
behållna Hemman, som icke voro af Skatte
natur, komme att forfans, i likhet med hvad
Stats-Utskottets Betänkanden. ^3
Riksens Ständer vid 1810 års Urtima Riksdag,
rörande Kungsgårdars oell Krono-Lägenheters
användande, fastställt.
De saknade upplysningarne hafva sedermera
från Kongl. Kammar-Collegium
blifvit i underdånighet iugifne, och äro nu,
jemte flere frågan rörande Handlingar StatsUtskottet
i Nåder meddelde; och enär desse
gifva vid handen, hvad Kongl. Maj:t uti dess
Nådiga Proposition behagat framställa, att
Löse-skilliugen för de i Halland belägne så
kallade Schlegel*,ke Köpegodsen, utgörande
i6o| Mantal oförmedlade Frälse- och Skatte-frälse-hemman,
hvilka alla nu innehafvas
af Svenske Män, skulle uppgå till det
belopp,att, om den finge erläggas i Banco*
sedlar, till samma numeraire, som den år
i652 för Kammar- och Oeconomie-Rådet
Schlegel utsattes, de årliga Räntorne af samma
Hemman, förvandlade efter medium af
io års Markegångs-pris, skulle uppgå till
nära 6 proCent, men deremot, om, på grund
af Köpeskillingens benämning i Salu-Brefvet,
med Riksdaler S:mt, Löse-skillingen
efter pröfning af Domaren skulle fastställas
till samma belopp i Silfver Riksdaler, och
hvilket senare betalnings - vilkor troligen
komme att bestämmas, icke skulle gifva
mera ån omkring 2 proCent och följagtligen
denna Lösnings-rätts begagnande ej kunde
tillskynda Staten någon verklig fördel,
men deremot medföra för många enskildt*
Stats-Utskottets Betänkanden.
kostnader och olägenheter genom uppkommande
Rättegångar oeh osäkerhet samt rubbning
i deras egande- och besittnings-rätt;
hemställer, vid sådant förhållande och på
de i Kongl. Majrts Nådiga Proposition ytterligare
anförde skäl, Stats-Utskottet vördsamt
till Riksens Ständer, om icke, såsom
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, ali fråga
om inlösen utaf de i Halland belägne så
kallade Schlegehka Köpegodsen, på grund
af Kronans rätt dertill, må nu och för alltid
förfalla, och innehafvar ne deraf i sin
egande- och besittnings-rätt åtnjuta lika
trygghet sorn på all annan jord i Riket;
och lärer det beslut häröfver, hvaruti Riksens
Högloft. Ständer stadna, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas. Stockholm
den 22 Febr. 1820.
N:0 17.
Ankom elen 25 Fehr. i8a3.
Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
, angående framtida disposition
af Wendtholms HofStall-Ång.
Ifrån Kongl. Maj:t har Stats-Utskottet fått
emottaga följande Nådiga Proposition af
Stats-Utskottets Betänkanden. 75
elen 18 nasti. Januarii: ”Då Riksens Ständer
vid 1812 års Riksdag, i afseende på framtida
disposition af åtskillige Kungs-ängar,
hvarå de då gällande Arrende-Contracter
med år 1816 löpte till ända, på sätt Riksens
Ständers derom tili Kongl. Majit aflåtne
underdåniga skrifvelse innehåller, förordnat,
att i tid och minst ett år förut
försök borde anställas till samma . Kungsängars
vidare bortarrenderande, hade Riksens
Ständer tillika, såsom vilkor derföre,
föreskrifvit, att de Ängarne tillslagne dagsverken
borde försvinna, och åtminstone ett
lika belopp hö, som dil lills erlagts skulle
i arrende derföre in natura aflemnas, men
att derest sådane förmåner icke kunde erhållas,
de förre arrende-Contracterne på ett
års tid skulle förlängas, intill dess Riksens
Ständer vid den Lagtima Riksdag, som 1817
förmodades infalla, kunde vidare derom besluta.
Bland de Kungs-ängar, hvarom Riksens
Ständers berörde föreskrift blifvit meddelad,
var äfven den i Hellersjö Socken,
Färentuna Härad och Stockholms Län belägne
Wendtholms Hof-Stall-äng, för hvilken
det årliga arrendet då utgjordes med
3,240 L:pd Hö, som till Kongl. Maj:ts Hofstall
skulle lefvereras.
Vid den arrende-auetion, som, i anledning
af hvad Riksens Ständer sålunda
förordnat, på Nådig befallning blifvit, den
3o Maji 1815, å nyssnämnde IIof-Stall-Ang
76 Stats-lJtskottets Betänkanden.
hållen, hade högsta Arrende-budet derå
uppgått till 4*333 L:pd Hö årligen, hvilket,
enär det således, oagtadt de indragne dagsverken,
med 1,093 L:pd öfverstigit förra
arrendet, Kongl. Maj:t i Nåder antagit för
de 3o påföljande åren, räknade ifrån midfastan
1817; i följe hvaraf denna Hof-StallÄng,
emot ett sådant arrende och derföre
ställd vanlig borgen, blifvit till en vid namn
Sven Jansson Engblom } såsom arrendator,
under nämnde tid öfverlåten. Efter Engbloms
några år derefter inträffade död,
hade hans Ellka, i början af år 1820, hos
Kammar-Collegium anmält, att, sedan ali
dess egendom, till gäldande af återstående
arrende för år 1819, blifvit medtagen,
hon sålunda blifvit oförmögen att kunna
med arrendet vidare fortfara, och begärde
alt derifrån blifva skiljd; hvarföre
ock då Engblom? Löftesmän äfven förklarat,
det de icke ville samma arrende öfvertaga,
Ängen blifvit genom Kammar-Collegii
försorg under nytt arrende på de åter»
stående 27 åren å auction utbjuden, först
den 6 Junii och sedan den 5 Joln 1820;
men som vid bägge desse tillfällen högsta
anbudet, det förra af 25oo och det sednare
2600 L:pd Hö, icke blott varit betydligen
mindre, än Engbloms arrende, utan
äfven den ena gången med 740 L:pd och
den andi a gången med 640 L:pd understigit
det intill år 1816, för Ängen erlagde
belopp af 3,24o L:pd, hvilket Riksens Stän
-
Stats-Utskottets Iietäiikcmden. 77
der såsom det minsta bestämt, och hvarunder
således Kongl. Maj:t ansett något anbud
icke kunna af Kongl. Maj:t antagas;
så hade Kongl. Maj:t enär frågan om förlängning
af förra Contractet om Ängen icke
eller då mera egde rum, under den 19 Julii
1820, beslutit, att samma äng skulle
å nyo på arrende-auction utbjudas, hvilket
ock blifvit verkställda dels den 10 påföljande
October, dels den 3 April 1821, utan
att något anbud dervid skett, hvarföre vidare
arrende-auctioner blifvit hällne först
i September månad sistnämnde år, då blott
ett anbud af 5oo L:pd utan borgen skett,
likasom korrt derefter en annan person,
utom auction, med borgen erbjudit 1,000
L.‘pd, och sedan den 26 Martil sisth år,
då blott i5oo L:pd utan borgen erbjudits,
och hvilka arrende-anbud således lika litet,
sora de föregående, af Kongl. Maj:t kunnat
antagas.
Enär liu de af Kongl. Maj:t särskildt
infordrade upplysningar om beskaffenheten
och afkastningeli af ifrågavarande Wendtholms
Hof-Stall-Äng, hvilken under tiden
måst för Kongl. Majtts och Kronans räkning
bergås, derjemte ådagalagt, att, sedan
de till ängens afbergning förut tillslagne
dagsverken upphört, icke blott det arrende,
hvari aflidne Engblom derom år 1815
ingått, utan äfven det arrende-belopp, Riksens
Ständer såsom det minsta fÖreskrifvit,
78 Stats-Utskottets Betänkanden.
vöre för högt och vida Öfver hvad, med en
Arrendators bestånd, för ängen kunde utgöras,
samt alt följagteligen hvad också vid
de flere haline Arrende-auctioner sig visat,
sistnämnde arrende-belopp icke kunde vinnas,
utan nedsättning deri höra ega rum,
den Kongl. Maj:t likväl, mot Riksens Ständers
ofvannämnde föreskrift, icke ansett Sig
kunna bifalla, så har Kongl. Majrt till Riksens
Ständers Stats-Utskott i Nåder velat
öfverlemna, att hos Riksens Ständer föreslå,
om icke ett mindre arrende, som vid anställande
ytterligare auction å ifrågavarande
Hof-Stall-Äng kunde erbjudas, och såsom
motsvarande hvad af ängen skäligen k Unde
påräknas, befunnes lämpligt, må antagas,
eller på hvad sätt i annat fall med dispo*
sitionen af denna Äng må förhållas; och
torde Riksens Ständers beslut härom blifva
Kongl. Majrt så skyndsamt meddeldt,
att verkställigheten deraf må, innevarande
år, före bergningstiden kunna för sig gå.
Kongl. Majrt förblifver Riksens Ständers
Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danchvardt'’
Vid Handläggningen af detta ämne har
Utskottet vidare inhämtat, att, under det den
-
Stats-Utskottets Betänkatiden. 79
ne Äng, af anförde orsaker, icke varit utarrenderad,
utan åren 1821 oell 1822 blifvit
bergad för Statens räkning, har afkasthingen
i Hö, sorn till Kongl. Hof-Stallet lefverera
ts, uppgått år 1821 till 4,525 L:pd,
och sålunda öfverstigit det derifrån påräknade
qvantum 4>333 L:pd, men år 1822,
deremot endast utgjort i,5oo L:pd; hvarvid
Bergningskostnaden bestigit, det förra
året till 376 R:dr 16 sk. 4 r;st, samt det
sednare, inberäknad verkställd reparation
å Ängs-Ladan, till 294 R:dr 25 sk. 4 rist.
Och blifver alltså angeläget, att någon förändring
vidtages i den af Riksens Ständer
Vid 1812 års Riksdag antagne grund för ut■arrenderingen
af denna Äng.
Då, efter livad Kongl. Maj:t i Nåder
tillkännagifvit , vid de i senare åren utsatte
auetioner, någre antaglige bud icke skett,
samt de sedermera gjorde anbud af endast
1000 L;pd Ho i årligt arrende mot borgen
för dess erläggande och i,5oo L:pd utan
sådan säkerhet, i jemförelse till Ängens afkastning
år 1821, synes vida understiga
hvad af denne Äng, utgörande 125. Tunnland
3 kappland, skäligen bör kunna erhållas,
liar Utskottet ansett den utväg till. erhållande
af en större inkomst böra försökas,
att Ängen upplåtes mot arrende i Spannmål
och med rättighet för Arrendatorn, att,
så vidt Ängen finnes tjenlig till åker, begagna
den dertill; och skulle vid en sådan
So Stats-Utskottets Betänkanden.
utarrendering följas de uti Kongl. Förordriingarne
af den 17 Dec. 1799 och 3 Dec.
1810 stadgade Allmänna grunder för Kungsgårds-arrenden,
samt Ängen, hvilken finnes
fördelad uti särskilde Lotter af 6 till 10
Tunnland, utbjudas i sådane Lotter, såsom
troligen förmånligast för Staten.
Det Hö-qvantum af 4,333 L:pd, som nu
finnes i Kongl. Hof-Stallets utfordrings-stat
anslaget att från Wendtholms Äng lefvereras,
skulle deremot i penningar utgå, lika
med den del af utfodringshÖet, som förut
finnes beräknad i Contant å 16 sk. B:co
L:pd; hvilket vid den skeende Stats-regleringen
skall iagttagas, om Riksens Höglofl.
Ständer bifalla hvad Stats-Utskottet sålunda
trott sig bora vördsamt föreslå. Och lärer
underdånig anmälan 0111 beslutet varda
allåten. Stockholm d. 22 Febr. i8a3.
N:0 18-
Anlora den 25 Febr. l8i3.
Utlåtande uppå Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, angående Minister-Residenten
i Francfurt
Hjorts underdåniga ansökning
om utbekommande af aflidne
Abbé Voglers Pension.
SedaivJms Kongl. Maj:t dess Minister-Resident
i Francfurt A. Hjort i underdånighet
an
-
Stats-Utskottets Betänhanden. 81
anmält det uppdrag han af Storhertigliga
Hessiska Ministern vid Tyska Förbundet von
Hander erhållit, att utsöka och remittera
återstoden af den pension, som jemlikt Contract
af den io October 1787 blifvit aflidne
Abbé Vogler til lagd, i egenskap af Hans
Kongl. Svenska Maj:ts Capell-Mästare och
efter det han genom Directeuren för de
Kongl. Spectaclerne uppburit 1000 R:dr,
utgörande innestående Pensionsbeloppet från
1808 års början till 180g års slut samt
det öfversändt, för att Abbé Vogler s Arfvingar
tillställas, och Minister-Residenten i
underdånighet anhållit , att för den öfriga
tiden intill Abbé Voglers död, eller från
1810 års början till och med Maj månad år
1814 utbekomma från Kongl. Stats-Contoiret
den innehållne Pensionen, utgörande
för 4 år och 5 månader, å 5oo R:dr om
året, tillsammans 2208 R:dr 16 sk. B:co;
Så har Kongl. Maj:t i Nåder öfverlemna!
Handlingarne härom till Stats-Utskottet,
med det yttrande, det Kongl. Maj:t ej funnit
skäl att, med undantag från de genom
Kongl. Förordningen den 9 December 1812
meddeldte föreskrifter tillåta utbetalningen
af en fordran, hvartill Abbé Vogler eller
hans Arfvingar försutit sin lagliga rätt, men
dock, velat hänskjuta till Riksens Ständers
pröfning, huruvida något särskildt anslag
för ifrågavarande innestående Pensions godtgörande
må beviljas.
4 .dt Sami. b
82 Stats-Utskottets Betänkatiden.
Af Handlingarne i detta ämne har Statsutskottet
inhämtat, att förre Capell-Mästaren
vid Konungens Hof-Capeil Abbé Vogler
vid den Stats-Reglering som under
1809 och 1810 årens Riksdag af Riksens
Ständer verkställdes och af Kongl. Maj:t i
Nåder gillades, blifvit uppförd på Rikets
Allmänna Indragnings-Stat, att åtnjuta 5oo
R:dr årligen, hvilken Pension han enligt ingånget
Contract med förra Theater-Directionen
egde rättighet att till sin död,, till fulla
beloppet, uppbära utan afseende på vistelseort;
men likmätigt Kongl. Kungörelsen af
den 9 December 1812, hade han lill utbekommande
deraf bordt sig hos Kongl. StatsContoiret
anmäla sist inom den lia Julii
årligen för det näst föregående året, vid påföljd
att fordringen ansåges förfalla intill
dess Riksens Ständer sammankomma och
efter tagen kännedom om densammas beskaffenhet,
pröfvat huruvida till godtgörande
deraf, särskildte medel kunde beviljas.
Vid öfvervägande af hvad härvid förekommit,
och enär Kongl. Förordningen af
den 9 December 1812 stadgar, att den som
hos Statsverket eger fordran skall ofelbart
om liquid, bos Kongl. Stats-Contoiret sig
anmäla inom den 7 Julii åren efter det
hvarunder fordran tillkommit, vidden påföljd
för uraktlåtenhet häraf, att all fråga
om betalningen anses förfalla; har Stats-Utskottet,
som ansett att ändamålet med denna
författning, nemligen att Stats-Verkets
utgifter måtte kunna inom viss tid berak
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 83
nas, skulle förfelas, derest försummelsen
utan giltiga skäl att till den föreskrifna tiden
sig om en gifven och känd fordrans
utbekommande anmäla, icke medförde annan
påföljd, än den, att afvakta Riksens
Ständers nästa sammankomst, och enär någre
sådane skäl härvid icke förekomma, att
nu mera aflidne Abbé Vogler i lifstiden
eller sedermera dess Arfvingar mött några
verkliga hinder för Pensionens uttagande i
rättan tid, destomindre trodt sig böra föreslå
att Abbé Voglers Arfvingar måga för
den innehållne och länge sedan jemte öfriga
besparingarne på Utgifts-Titlarne disponerade
Pensionen, tillerkännas ersättning,
som Stats-Verkets inskränkta tillgångar
icke medgifva något särskildt anslag härtill.
Hvilket Riksens Höglofl. Ständers eget
ompröfvande vördsamt underställes.
Stockholm den 22 Febr. 1822.
N:o 19.
Antom den a5 Febr. i8a3.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Kyrko-Rådets i Calmar gjorda
underdåniga ansökning
om medels anslående för reparation
af Kyrko-byggnaden
derstädes
Sedan
Calmare Stads Kyrko-Råd hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmält behofvet af
84 S tat s~Ut skottets Betänkancien.
understöd, för att kunna verkställa den reparation
å Domkyrkan derstädes, som skall
vara af högsta nödvändighet, men åstadkomma
en kostnad af a 0,623 R:dr 46 sk.
B:co, dertill Domkyrkans egne tillgångar
icke äro tillräcklige, och Stadens innevånare
ej eller skola kunna bestrida; så har Kongl.
Majrt, som funnit något allmänt anslag för
Calmare Domkyrkas iståndsättande hittills
icke varit att påräkna, till Stats-Utskottet
i Nåder öfverlemnat Kyrko-Rådets underdåniga
skrifvelse i detta ämne, på det Utskottet
deraf måtte hämta anledning att, i
mon af blifvande Statstillgångar hos Riksens
Ständer föreslå de medel, hvarigenom
denna för sin prydlighet och sitt konstvärde
utmärkta Kyrkobyggnad kunde räddas från
ett hotande förfall.
Härvid har hos Stats-Utskottet förekommit,
att då, vid 1815 års Urtima Riksdag,
Riksdagsfullmägtigen från Calmar Stad
anmält, huruledes Domkyrkan derstädes
skulle fordra en reparationskostnad, bestigande
enligt, förslag till i6,oq3 R:dr 4 6
sk., till hvars bestridande Stadens i medelmåttiga
vilkor stadde 400° innevånare ej
egde förmåga, samt Kyrkans egne tillgångar
funnos otillräcklige, heldst utaf de till
dess underhåll anslagne 98 Tunnor Kronotionde,
blott 44 Tunnor voro i behåll, efter
afdrag utaf Kyrkobetjeningens aflöning,
samt Kyrkans Capital endast utgjorde i,4°9
Stats-Utskottets Betänkanden. 85
46 sk. B:co; hvarföre, enär denna Kyrka,
sora blifvit byggd i Kon. CARL XI:s tid,
icke blott för Stadens behof, utan äfven
för Amiralitetet, hvilket Konungen amadé
deri Staden förlägga, skall blifvit uppförd
af allmänna medel, hvaraf syntes följa, att
denna Domkyrka primitivt blifvit betraktad
som en byggnad, hvilken mera tillhörde
Staten än Calmare Stadsförsamling, Riksdagsfullmägtigen
anhöll, att till densammas
reparation mätte beviljas understöd af allmänna
medel till ofvannämnde erforderliga
Summa; så medgåfvo väl Riksens Ständer,
medelst gillande af deras Stats-Utskotts
utlåtande af den 26 Maj 1815, att
Riksdagsfullmägtigen icke saknat all anledning
till den begäran, att af Statens medel
måtte lemnäs biträde till iståndsättande
af Calmare Stads vackra och kostbara Domkyrka;
men kunde, i anseende till Statsverkets
mångfaldiga behof, icke bifalla, att
med något anslag dertill öka de redan tryckande
allmänna bördor, då till Domkyrkans
underhåll och behof af Staten redan voro
anslagne 98 Tunnor Krono-tionde årligen,
hvilket bidrag utgjorde ett af de betydligaste,
som i sådant hänseende funnes bestådt
och hvarutaf de 44 tunnor, som återstode,
sedan Kyrkobetjeningens aflöning algått,
jemte Kyrkans Capital och de tillskott
Stadens innevånare, som begagnade Kyrkan,
borde vidkännas, syntes lemna tillgång
till de nödvändigaste förbättringar.
86 Stats-Utskottets Betänkanden.
Under enahanda åsigter af ämnet och
enär Statsverkets tillgångar icke mindre
nu, än år i8i5, påkalla sparsamhet, kan
Stats-Utskottet icke tillstyrka, att Staten
med något bidrag till Calmare Stads Domkyrkas
reparation må belastas., hvarken genom
direct anslag, eller, såsom Kyrko-Rådet
i underdånighet föreslagit, medelst tillökning
i Kyrko-tionden af Kronans behållne
Tionde spannemål, eller en del af Tullinkomsten
i Staden, utan synes Kyrko-Rådet
böra bos Kongl. Maj:t söka bereda sig
Nådigt tillstånd, att, på sätt vanligen sker,
för Kyrkors nybyggnad och reparation,
förskaffa nödig tillgång, och hvilken utväg
bör förmodas desto heldre befordra ändamålet
i förening med de tillgångar Kyrkan
förut eger, att dertill använda, som vid jemförelse
af det år i8i5 afgifne kostnadsförslaget,
emot det sedermera upprättade och
den Kongl. Remissen följagtige, det visar sig,
att, utan något allmänt bidrag, Kyrkans
Bristfälligheter ifrån sistberörde tid minskats
för ett värde af 5,470 R:dr B:co.
Hvilket vördsamt öfverlemnas till Riksens
Högloft. Ständers pröfning.
Slockholm d. 22 Febr, 18^3.
Stats-Utskottets Betänkanden. 87
Antom den a5 Febr. iöi3.
N:0 20.
Vördsamt Memorial.
Om Gottlands Allmoges
befrielse att bygga och
underhålla Sjö-Broar, Lastage-Bryggor
och Strandridare-Boställen.
Tin Stats-Utskottet liar Hederv. BondeStåndet
remitterat ett af Riksdagsfullmägtige
från Gottland Conrad Larsson och
Eric Detlofsson afgifvet Memorial, deruti
de tillstyrkt Riksens Ständer, att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, om Gottlands
Hemmans-egares befrielse från byggande och
underhållande af de särskildte Sjö-Broar och
Lastage-Bryggor, som äro anlagde uti de
kring hela Ön spridde landthamnar och inloppsställen,
äfvensom af åtskillige så kallade
Strandridare-Boställen, hvilka vid de
flesta hamnar äro inrättade till Sjötullsbevakning
och i förra tider till Landttullsupphörd;
men som med detta, den i8:de
i denna månad, till Stats-Utskottet ankomne
Memorial endast synes åsyftas en fördelning
emellan Borgerskapet i Wisby och Allmogen
af berörde extra onera, hvilka hittills
den sednare ensamt måst vidkännas, och
sådant icke är af egenskap att kunna blifva
föremål för detta Utskotts utlåtande; så
har Utskottet, med grund af 44 §• i Riks-'
dagsordningen och inom den deruti löre
-
88 Stats• Utskottets Belänkanden.
skrifne tid, skolat det remitterade Memorialet
till Hederv. Ståndet återlemna.
Stockholm d. 32 Febr, 1823,
N:o 21.
Ankom d«n a5 Febr. i8a3.
Vördsamt Memorial.
Öm ytterligare förökad
Cancellie-Betjening.
X anseende till mängden och beskaffenheten
af de Stats-Utskottet tillhörande ärender,
finner Utskottet sig behöfva begagna
3:ne Cancellister, utom de förut antagne
3:ne, sedan göromålen blifvit öfverhopande
och behofvet af denna tillökning gifvet, såvida
Expeditionerne ej skola blifva fördröjde,
heldst tryckningen af Stats-Utskottets
utlåtanden med Bilagor, innan de i RiksStånden
uppläsas, icke kan verkställas med
den skyndsamhet, som vinnes genom utskrifning
af ett exemplar till hvarje Stånd
jemte Expeditions-Utskottet, hvarföre Riksens
Höglofl. Ständer lära tillåta Utskottet
att de erforderlige ytterligare 2:ne Cancellister
nu mera antaga, och hvarigenom antalet
likväl ej blifver större än vid förra
Riksdagar.
Stockholm d. 22 Febr. 1823.
Siats-Utskottets Be t ankan den. 89
N:0 22.
Anborn d. 26 Fehr. 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss på
Landshöfdingens i Skaraborgs
Län underdåniga hemställan
onj Vakt vid Lands-Cancelliet
och Lands-Contoiret, till
säkerhet för contante Medel
och Handlingar.
Sedan Kongl. Majrts Befallningshafvande i
Skaraborgs-Län, uli underdånig skrifvelse af
den 32 Sept. 1821, hos Kongl. Maj:t hemställt,
om icke, till vinnande af trygghet för
både contante Medel och angelägne Handlingar,
som så väl uti Lands-Cancelliet,
som Lands-Contoiret förvaras, Kongl. Maj:t
skulle i Nåder täckas, genom Befälliafvarne
för de i Länet förlagde Regementen, vidtaga
den åtgärd, att militairisk Vakt om
nätterne eller den mörka tiden om dygnet,
alla tider af året, blefve att tillgå vid Ämbetshusen
derstädes, eller ock om Kongl.
Majrt skulle täckas i Nåder bestå ett årligt
arfvode af 133 R:dr 16 sk. för berörde
Vaktgöring, som, i sådant fall, kunde af
Kongl. Majrts Befallningshafvande, genom
någon eller någre dertill utsedde personer,
föranstaltas; så har Kongl. Majrt, medelst
Remiss, daterad den 18 nasti. Januarii, i
go Stats-Utskottets Betänkandeti.
anseende dertill, att den afskilde belägenheten
af de Byggnader, som innefatta Skaraborgs-Läns
Styrelses-Ämbetsrum icke utan
skäl syntes påkalla den särskildta Vakthållning
vid dessa Byggnader, hvarom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande hemställt, hvarföre
Kongl. Maj:t, för sistlidet år, af extra
Utgiftsmedlen, i Nåder beviljat den till bestridande
af en sådan Vakthållning begärda
Summa af 133 R:dr 16 sk., till Stats-Utskottet
i Nåder öfverlemnat frågan, om ett
sådant anslags fortfarande »och dess uppförande
å Stat.
Jemte den Nådiga Remissen, har Kongl.
Maj:t behagat meddela Stats-Utskottet det
underdåniga utlåtande, som Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Contoiret,
den 6 Dec. 1821, i ämnet afgifvit, enligt
hvilket Kongl. Collegium och Kongl. StatsContoiret
ansett sig icke kunna tillstyrka
Nådigt bifall till Kongl. Maj:ts Bcfallningshafvandes
underdåniga hemställan, om underhåll
för Vakt vid Lands-Cancelliet och
Lands-Contoiret i Skaraborgs-Län till trygghets
vinnande för contante Medel och angelägne
Handlingar, när vid LandshöfdingeResidencet
funnes Ränterihvalf och Cassakista;
och om de till Ränteriet börande
rum äro försedde med luckor för fönstren
jemte dörrar med bomar och lås, samt någon
af Vaktbetjeningen ofelbart der, som
på andre ställen, eger fria boningsrum uti
Stats-Utskottets Betänkanden. 91
Ämbetshuset, för att, jemte nödig uppassning
, hafva tillsyn och vård öfver Ämbetsrummen
, funnes redan enahanda säkerhet
vid detta, som vid de öfrige Landshöfdinge-Säten
der icke Fästnings- eller Garnizons-orter
lemna tillfälle till någon ytterligare
bevakning, men hvilken dock icke,
om den på stället nyttjas, medför någon
särskild utgift för Kongl. Maj:t och Kronan;
hvarförutan den föreslagne anstaltens
vidtagande i Skaraborgs-Län skulle gifva
anledning till begärande al en lika utväg i
de öfrige Länen, der militairisk eller särskild
bevakning saknas och någon annan
tillsyn, än den på stället boende Vaktbetjeningen
kan lemna, icke finnes, samt detta
i öfrigt blifva för Kongl. Maj:t och Kronan
kostsamma anstalter, dertill några medel
å Stat icke voro att disponera.
Stats-Utskottet har öfvervägat den till
dess åtgärd i Nåder remitterade frågan och
funnit, genom hvad af Kongl. KammarCollegium
och Kongl. Stats-Contoiret deröfver
anförd t blifvit, vara tillräckligen ådagalagdt,
att osäkerheten för contante Medel
och Handlingar icke böra vara större
vid Landshöfdinge-Embetet i SkaraborgsLän,
än i de öfrige Länen och således ej
eller påfordrar andre försigtighetsmått, än
sådane, som böra vidtagas å alla andre ställen,
der publike Medel och angelägne Handlingar
skola vårdas, samt att bevakningen
ga Stats-Utskottets Betänkanden.
ian och hör besörjas af den vid Landsbo?-  dinge-Ämbetet anställde Vaktbetjening, pä
sätt Kongl. Kamraar-Collegium och Kongl.
Stats-Contoiret yttrat, hvarföre Utskottet
ej eller kan, tillstyrka något anslag härtill
å Stat; hvilket vördsamligen öfverlemnas
till Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande,
som, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, lärer beslutet bos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmäla. Och varder en Ledamots
särskildt yttrade tanke härjemte
bilagd. Stockholm d. aa Febr. i8a3.
Bilaga.
Utdrag af Protocollet, hållet
hos Riksens Höglofl. Ständers
Stats-Utskott vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den
22 Febr. 1823.
S. D. V id justeringen af Stats-Utskottets
beslutna utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss å Landshöfdingens
uti Skaraborgs-Län underdåniga anhållan
om anslag af medel till särskildt bevakning
vid Lands-Cancellie- och Contoirs-byggiiader
derstädes, yttrade Herr Commerce-Rådet
Santesson: ”Enligt hvad jag har mig väl
”bekant och Konungens Befallningshafvande
i Skaraborgs-Län äfven anfört, äro
”Lands-Cancellie och Contoirs-rummen samt
”Landt-Ränteriet långt afskiljde från så
Stats- Utskottets Betänkanden. g3
wväl Staden igenom en lång Bro, som från
”Lanclshöfdinge-Residencet Marieholm, ige*nom
en stor Gårdsplats, så att något hulter
från Ämbetshusen der icke kan höras.
”Intill liggandeallmämia landsvägen och sjön
”Wenern öka osäkerheten och deal'Konungens
Befallningshafvande anmäldte flere
•inbrottsstölder eller försök till sådana uti
”dessa hus kunna icke annat än stadga min
”enskildta öfvertygelse, om nyttan och nöd”vändigheten
af en beständig Nattvakt der,
”på sätt Konungens Befallningshafvande det
”begärt. I det ena huset der Ränterikistan
”står bor en Vaktmästare, men lian kan in”tet
höra hvad i det andra, der lands-Can”celliet
och Contoiret äro, sig tilldrager och
”utom egentliga Ränteriets medel förvaras
”å nämnde Ämbetsrum beständigt betydli—
”ge dels contante Medel dels Documenter
”och Handlingar af både enskild och all”män
vigt, för längre eller kortare tid, till
”hvilkas säkerhet jag oagtadt önskan af och
”nitälskan för alla möjliga besparingar, ej
”kan annat än tillstyrka det af Konungens
”Befallningshafvande begärdte anslags beviljande,
såsom oundgängeligt för säkerheten
af allmän och enskild Egendom på ett
”sådant ställe.”
Och skulle detta Herr Commerce-Rådets
yttrande medfölja Utskottets Betänkande
till de Respective Riks-Stånden. Som
ofvan Ex Protocollo
IV. Karström.
94 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:0 23.
Ankom den 28 Febr. 1823.
Rikets Höglofl. Stånders Statsoch
Banco - Utskotts Betänkande,
i anledning af de så
vål från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, som Yållofl. Borgare
- Ståndet samt Hederv.
Bonde-Ståndet till Stats- och
Banco-Utskotten remitterade
Memorial, angående förändring
i tiden och såttet för
indrifningen af Götha - Canal-Bolags,
Götheborgs samt
Malmö f. d. Discont - Verks
ännu utestående fordringar.
Vid granskning och jemförelse af hvad de
ifrågavarande anföranden hvar för sig innehålla,
hafva Utskotten funnit de derutinnan
framstälde olika Förslag kunna hänföras
till följande hufvud-puncter, nemligen:
1:0 Angående förlängning af den uti
Rikets Ständers Reglemente stadgade, och
med förlidet år 1822 tilländalupne lid för
omsättning af Lån uti f. d.Filial-Disconterne.
2:0 Angående tillåtelse för Gäldenärerne
i allmänhet, att äfven hädanefter få
Siats-Utskottets Betänkanden. g5
begagna arne månaders anstånd innan deras
Lån till Lagsökning utlemnas.
3:o Angående eftergift af öfverräntan
å desse Discontens förfallne och än vidare
förfallande Lån.
4:o Angående återinförandet af de vid
nasti, års utgång indragne Utrednings-Contoiren
i Götheborg och Malmö; och
5:o Angående återkallandet af de äldre
Lagsökningar samt inställandet af nja.
Till en början hafva Utskotten häröfver
infordrat Utlåtande af Rikets Höglofl.
Ständers Fullmägtige uti deras Bank och
Riksgälds-Contoiret, hvilka utlåtande härlios
biläggas.
Utskotten anse sig derjemte först böra
upplysa till hvad belopp Filial - Disconternes
fordringar för meddeldte Lån voro hos
Gäldenärerne utestående den irsta Januarii
innevarande år, då, jemlikt Reglementets
föreskrift, alla omsättningar af Lån upphörde;
äfvensom i hvad mon större eller
mindre del deraf skulle kunna komma i fråga
att till omsättning anmälas: återstående
utlånings-summan utgjorde nemligen den 3i
December 1822:
c)6 StatSrLJIskottets Betänkanden.
För Götha Canal Bolags
f. d. Discont, B:co R:dr . 864*973:44*2*
För Götheborgs Discont . 4 10,462:44- 8.
För Malmö Discont . . 524.882:16.7.
Summa utestående LånCapitäl
d. 3i Dec. 1822 1,800,319: 9.5.
Enligt vederbörande Ombudsmäns uppgift
är af berörde utlånings-summa beroende
på Concourser:
För Götha Canals Bolags f.
d. Discont . . . . 3^ 1,714: 7* -
För Götheborgs Discont . 198,820: 3. -
För Malmö Discont . . 4°6,85o: - -
Summa R:dr 977,404:10. -
Om nu sistnämnde summa,
hvilken i omsättning icke bör
komma i beräkning, afdrages
från ofvanstående 1,800,319:
9. 5., utgör återstoden . . 822,914.*47- 5.
hvilket altså vore det belopp som aldrahögst
skulle kunna komma i fråga att hädanefter
till omsättning anmälas.
När Rikets Höglofl. Ständer, vid 1817
Och 1818 årens Riksdag beslöto, att öfvertaga
utredningen af f. d. Filial -Disconterne,
skedde sådant i afsigt att ej allenast i
någon
Stat s-Utsk ottel s Betänkande.
någon mon afhjelpa den genom desse Disconters
fall förorsakade allmänna oreda i
credit-förhållanden, utan ock att afböja det
enskildte lidande, som i annat fall skulle
träffat så väl Disconternes Gäldenärer som
Borgenärer; hvarvid likväl den svåra belägenhet
deruti Gäldenärerne genom Disconternes
försättande uti ordentligt Concourstillstånd
skolat blifvit bragte, bos Rikets
Höglofl. Ständer utgjorde den egentligaste
bevekelse-grunden lör detta beslut, enär i
fall Disconternes utestående fordringar genom
Borgenärernes Ombud kommit att indrifvas,
någon skonsamhet mot DiscontGäldenärerne
icke varit att förvänta. Till
afvärjande af desse olägenheter och på det
desse sistnämnde måtte lemnäs tillfälle, att
med eget bestånd kunna småningom sine
Discont-skulder godtgöra, faststäldes en tid
af 5 år, att räkna ifrån i October 1818,
inom hvilken desse Disconters utestående
fordringar för meddeldte Lån borde vara i
behörig ordning indrifne, eller ock, nödige
åtgärder härtill vidtagne; och skulle Gäldenärerne
ega, att genom skeende afbetalningar
hvarje sjette månad af T^:del af återstående
Capitalet den 1 October 1818, uti
Riksgälds-Contoiret, åt hvilket Verk utredningen
uppdrogs, afbörda sine skulder på sätt
och med villkor ett särskildt för Herrar Fullmägtige
i nämnde Contoir utfärdadt Reglemente
innehåller, deruti bland annat stadde/»
Sami. 7
98 Stats-Utskottets Bet&nkanden.
gades, att tinder de 9 sista månaderne af
utredningstiden, någre Lån-omsättningar icke
tillätos. Med tillämpning af sistberörde
stadgande, och för att i god tid väcka vederbörande
till omtanka, att iordningställa
sine Discont-skulder, hafva Herrar Fullmägtige
genom Kungörelse, som under sednare
hälften af fÖrlidet år flere gånger varit
i officiela Tidnings-bladet införd, lemnat
erinran derom, att någre Låne-omsättningar,
efter 1822 års utgång icke finge ega
rum. Och då det oaktadt vid berörde tid
ett så betydligt belopp af Disconternes fordringar
ännu var utestående, blefvo vederbörande
Ombudsmän anbefallde, att genom
Lagsökning desamma indrifva.
I sådant skick var utredningen af f. d.
Filial-Disconterne, då genast i början af nu
pågående Riksmöte, de ifrågavarande mo«
tionerne väcktes, och deruti, med åberopande
af ännu fortfarande allmän penninge-förlägenhet,
samt Discont-Gäldenärernes
oförmögenhet att på en gång afbörda sig
deras återstående skulder, Statens mellankomst
ånyo påkallades för att dymedelst
freda en stor del Gäldenärer från den undergång,
som genom ett brådstörtadt infordrande
af deras skulder skulle dem drabba,
och att i samma mon äfven för Staten
bereda minskning i förlusten på DiscontVerkets
öfvertagande.
Stats-Utskottets Betänkanden. gg
Med fästad uppmärksamhet på det högst
betydliga belopp, som vid 1822 års slut
af Discont-Verkets fordringar var i Landet
utestående; synes man kunna antaga, alt
den faststälde utredningstiden af 5 år varit
nog korrt beräknad; ty om ock en eller annan
af nu varande Gäldenärer kunnat utan
särdeles olägenhet, inom den faststälde tiden,
sine Discont-skulder gälda, men antingen
af mindre ordentlighet eller tilläfventyrs
för att undgå afhända sig en egande
faslighet, dermed fördröjt, i förhoppning
må hända på det anstånd han förmodat genom
Rikets Höglofl. Ständers mellankomst
kunna vinnas; så toi’de man i allmänhet
kunna taga för gifvet, att hos större delen
verklig oförmögenhet lill skuldcrnes gäldande
inom den föreskrifne tiden varit till
dröjsmålet vållande, och att, med andre
åter, det förhållande skall inträffa, att de
genom utmätning och försäljning af deras
egendom, ofia till så låga pris, att beloppet
blef till skuldens betäckande otillräckligt,
försättas alldeles ur stånd att utöfver
hvad derigenom för tillfället för DiscontVerken
vinnes, någon vidare afbetalning
åstadkomma.
I betraktande af så val desse allmänna
förhållanden, som hvad Herrar Fullmägtige
i ämnet utredt, samt ledde af enahanda
bevekelse-grunder, hvilka på sätt ofvanberördt
är förmått Rikets Höglofl. Stan
-
ioo Stats-Utskottets Betänkan den.
der vid förra Riksdagen, att oaktadt de
dermed förenade uppoffringar för det allmänna,
Disconterna förStatens räkning öfvertaga,
hafva alltså Utskotten äfven lör deras
del, nu trott allmänna ställningen, omvårdnaden
för betryckte medborgares belägenhet
påkalla Rikets Höglofb Ständers bifallande
uppmärksamhet, på hvad i detta ämne
framstäldt blifvit.
Utskotten hafva härvid mindre ansett
nödvändigt, att ingå i en närmare undersökning
huruvida utslaget af ett längre uppskof
med Discont-fordringarnes indrifvände
utfaller med vinst eller förlust för Staten,
ehuru hvad Riksgälds -Contoirets Herrar
Fullmägtige härutinnan anfört, utan tvifvel
är på goda skäl grundadt. Behofvet af anstånd
bör utgöra den egentliga bevekelsegrunden,
och då de ingående räntorne under
tiden synas kunna betacka omkostnaderna,
samt en del förluster, så lärer någon
synnerlig skiljaktighet i hvad som beräknadt
blifvit härigenom icke få anses uppkomma.
Att Banken under en något längre tid
ltomme att sakna ersättning för de gjorde
förskotter, hvilka långsammare än påräknadt
varit, successive komme att ingå, finna Utskotten
ej heller vara af hufvudsaklig vigt.
Utskotten hafva alltså ansett det ytterligare
anstånd med ifrågavarande liqvida
-
Stats-Utskottets Bttånkanden. 101
tioner kunna ega rum, på sätt här nedan
yördsamligen föreslås.
Hvad derefter angår den del af Motionerne,
som rörer tillåtelse för Gäldenärerne
att äfven hädanefter få tillgodonjuta
de så kallade Respit-månaderne, innan
deras Lån till lagsökning utlemnas, så
hafva Utskotten äfven derå fästat afseende,
likmätigt det tillstyrkande, som i denne del
här nedan förekommer.
Afven i fråga om öfverräntans eftergifvande
för den tid tillfälle till omsättning
icke kunnat ega rum, hafva Utskotten
med afseende på hvad i denna del anfördt
.blifvit, trott dermed böra förhållas i enlighet
med hvad längre fram omförmäles.
Beträffande de uti Götheborg och Malmö
med nasti, års slut indragne UtredningsContoirens
npplifvande, så hafva, uppå de
af Herrar Fullmäktige uti Riksgälds-Contoiret
uti deras bifogade utlåtande andragne
skäl och omständigheter , Utskotten ansett
sig icke kunna tillstyrka desse Contoirens
återupprättande.
Uppå desse i hvarje omständighet anförde
allmänna grunder, hafva Utskotten
uti denna liqvidations-fråga skolat vördsamligcn
till Rikets Högloft. Ständer föreslå följande,
nemligen:
103 Stats-Utskottets Betänkanden,
1:0 Att Filial-Disconternes samtlige Gäldenärer
som det åstunda, beviljas ett
ytterligare anstånd för omsättning af
deras skulder till den i:sta nästkommande
Julii.
2:o Att senast inom denna tid, omsättning
ofelbart bör vara verkstäld, med
afbetalning dervid utaf minst J:del af
det skuld-belopp, som för hvar och
en vid 1822 års slut utbalanceras, jemte
all till omsättnings-dagen upplupen
öfverränta.
3:o Omsättningen sker på Sex månader,
4:o Ifrån förenämnde tid den 1 Julii
1823, lemnäs tvänne års anstånd med
slutliqvidationen af derefter återstående
skulder, desse 2:ne år fördelade i 4
afbetalnings-Terminer, nemligen: 3 omsättnings-terminer
och en slutlig liqvidation,
med 6 månader emellan hvarje;
hvilka terminer infalla den första
senast inom den 1 Januarii 1824, den
andra likaledes inom den 1 Julii samma
år, den tredje inom den 1 Januarii
1825, och slut-liqvidationen inom den
första Julii samma år.
5:o Vid hvarje af dessa omsättningar skall
äfvenledes ovägeriigen afbetalas mindst
en femtedel af det skuldbelopp, som
ifrån 1822 års Räkenskap för hvar och
Stats-Utsköttets Betänkanden. io3
en Gäldenär inbalanceras till år 1823,
jemte all sedan sista omsättningsdagen
upplupen öfverränta.
6:0 Det Lån hvarå omsättning icke verkställes
inom den 1 nästkommande Julii,
anses med samma dag förfallet till
utsökning af hela Capitalet och Räntan,
utan afvaktan af de så kallade
Respit-månaderne.
7:0 För den öfriga tiden gäller väl äfven
hädanefter Reglementets stadgande, alt
z:ne månader efter hvarje omsättnings
förfallo-termin afvaktas, innan lånet
till lagsökning utlemnas; men då Gäldenären
efter förfallo-dagen, dock innan
de 60 Respit-dagarne, till omsättning
af Lånet sig anmäler, afkortas
omsättnings-tiden i samma mon, så att
nästa förfallo-termin infaller på dagen
af förflutne 6 månader från förra Reversalets
datum, hvarmedelst slutliga
liqvidationen icke må kunna öfverskrida
dell faststälde yttersta terminen af
den 1 Julii 1825, utan så vidt ett uppehåll
derutöfver genom Lagsökning
eller bevakning i Goncourser uppkommer.
8:0 I afseende på den pröfning af säkerheter
ne för Lånen, som på Herrar Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret ankommer,
äfven som på allt öfrigt som här
-
to4 Stats-Utskottets Be t änkan den.
medelst icke blifvit förändradt fortfar
Reglementet af den ii Julii 1818, att
vara i full kraft och verkan.
g:o Öfver-Räntan på förfallne och härefter
förfallande Lån-Capital kommer
fortfarande att beräknas till den dag,
då Rikets IJöglofl. Ständers Beslut i
afseende på Filial-Disconterne varder
expedieradt; hvarefter och intill den
1 Julii då första omsättningen senast
skall vara verkstäld, endast 6 proCents
ränta erlägges.
10:0 Men från den 1 Julii träder Reglementet
i full kraft och verkan, äfven
i fråga om öfver-Räutans beräknande,
då omsättning och liqvid uteblifva öfver
förfallodagen.
11:0 Någre särskilta Utrednings-Contoir
i Landsorterne anses för desse liqvidationer
icke erforderlige.
Slutligen få Utskotten tillkännagifva,
att Herrar Fullmägtige uti Riksgälds-Contoiret
anmält, att Herrar Fullmägtige med anledning
af Motionerne, och jjå det vederbörande
Gäldenärer desto säkrare måtte
komma i åtnjutande af de förmåner som af
Rikets Ständer möjligen torde dem beviljas,
förständigat vederbörande Ombudsmän),
Stats-Utskottets Betänkanden. io5
att tills vidare innehålla med alla nya Lagsökningars
expedierande, samt inhibera försäljningen
a*f för Riksgälds-Contoirets räkning
utmätt Egendom, dock med det förbehåll
i afseende på Lösören, att desamma
varda antingen i taka händer eller under
utmätningsmannens vård satte, såsom ock
att någre bysättningar tills vidare icke må
ega rum.
Och ehuru härvid skulle kunna erinras,
att desse Herrar Fullmägtiges åtgärder
voro nog tidigt vidtague, enär Rikets Höglon.
Ständer ännu icke rörande utredning
af f. d. Filial-Disconterne och huru dermed
förhållas bär, yttrande meddelt; likväl, och
som hvad Herrar Fullmägtige i nämnde
måtto tillgjort, skett i den öfvertygelse, att
Rikets Högloft. Ständer skulle i afseende på
Discont-Gäldenärerne vidtaga sådane utvägar,
hvarigenom en högt påkallad lättnad
för desse skulle beredas, och Herrar Fullmägtige
således synas hafva åsyftat, att gå
Rikets Högloft. Ständers afsigter i denne del
till mötes; hafva Utskotten funnit det böra
vid Herrar Fullmägtiges vidtagne anstalter
få bero.
Hvilket allt likväl Rikets Högloft. Ständers
Eget bepröfvande vördsamligen underställes.
Tvänne Ledamöters särskildta yttranden
bifogas. Stockholm den 25 Februarii
i8a3.
io6 Stats-Utskottets Betänkanden.
Till Rikets Ständers Stats-Utskott!
Medelst trenne särskildte Prolocolls -  Utdrag, ankomne den 6, 10 och 12 innevarande
Fehruarii månad, har Rikets Höglofl.
Ständers Stats-Utskott infordrat Fulimägtiges
i Riksgälds-Contoiret Utlåtande, i
anledning af de så väl hos Högloll, Ridderskapet
och Adeln, som hos Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hederv. Bonde-Ståndet gjorde
och härhos återföljande Motioner, dels om
förlängning af den uti Rikets Ständers Reglemente
stadgade, och med förlidet år
1822 lilländalupne tid för omsättning af
Lån uti f. d. Filial-Discont-Inrättnihgarne,
dels om eftergift af öfverränta å dylika Lån,
återkallande af äldre Lagsökningar, samt
inställande af nya, och slutligen om upplifvande
af de med nästlidet år indragne
Utrednings - Contoiren i Götheborg och
Malmö,
Enär allmänna Penninge-nöden och Discont
Gäldenärernes härifrån härrörande oförmåga
, att på en gång godtgöra sine återstående
skulder, blifvit åberopade till stöd för
Motionerne, torde något Fullmägtiges yttranden
härom vara alldeles öfverflödigt;
men då en Motionaire hos Vällofl, BorgareStåndet,
Herr B. II. Santesson, tillika anfört
en annan grund, hvarifrån han synes
villja härleda ett rätts-anspråk på eftergift
af öfverränta å de ifrån och med den irsla
Stats-Utskottets Betänkanden. 107
December 1822 till betalning förfallne Lån,
hafva Fullmägtige ansett sig icke kunna förbigå
att, i anledning häraf meddela de upplysningar,
hvilka ai' Handlingar kunna inhämtas.
Efter Herr Santessons förmenande,
skall det stadgairde, eller, såsom det af honom
benämnes, tillägg uti Rikets Ständers
Reglemente, som innehåller, att omsättningar
af Lån icke tillåtas under de nio
sista månaderne af den till fem år bestämde
Utrednings-tid, stå uti rak motsatts med
Stats- och Banco-Utskottens, af Rikets Höglofl.
Ständer gillade Betänkande, enär, enligt
samma Betänkande, hvarje Låntagare
skulle kunna räkna på att få inbetala sin
skuld uti Tio terminer med en tiondedel
hvarje gången.
Uti Stats- och Banco-Utskottens förenämnde,
af Rikets Ständer gillade Betänkande
föreslås, som orden lyda, ”att en tid
”af fem år, att räkna från den dag, då li”qviden
af Skulderne, genom Statens för”sorg
kan taga sin början, bestämmes, inom
”hvilken alla Götha-Canal Bolags, samt
”Malmö Disconters utestående Lån varda
”infordrade, och att, i följd häraf, någre
”Lån-omsättningar icke beviljas, under de
”sista nio månaderna af den till fem år beklämde
Utrednings-tid.”
irsta Mom. i 3 §. irsta afdelningen af
Rikets Ständers Reglemente innehåller mot
io8 Stats-Utskottets Betänkandeti.
slutet: "hvaremot under de sista IVio må”naderne
af den till fern år hestämda ut”redningstid
några Lån-omsättningar icke
”tillåtas."
Imellan Betänkandet och Reglementet
råder således den fullkomligaste öfverensstämmelse,
och någon motsägelse finnes icke
heller deri, att utredningstiden är faststäld
till fem år, fastän omsättningar få göras endast
under loppet af fyra och ett fjerdedels
år, enär de fem åren blifvit bestämde såsom
den tid, inom hvilken, i händelse alla
Låntagare förmått betala sine skulder, utredningen
kunnat i allo vara så fullbordad,
att något enda Discont-Reversal icke mera
funnits i Riksgälds-Contoiret.
Om en och annan Medlem af de Respective
Riks-Stånden framställt anmärkningar
emot det föreslagne Reglementet i den
del som angar omsättningstiden, så lärer
väl ingen Discont-Gäldenär, i fall ock dessa
anmärkningar kommit till hans kännedom,
häraf bordt kunna förvillas, och anse några
RIksdags-F ul 1 ruag tiges enskildta ås ig ter ,
böra gälla till efterrättelse framför ett af
Rikets Ständer fattadt och uti ett särskildt
Reglemente närmare uttryckt Beslut.
Troligast bör det således förekomma,
att de Discont-Gäldenärer, hvilka varit angelägne
att känna sine rättigheter och sine
åligganden,inhämtat kunskap härom, icke ur
Stats-Utskottets Betänkanden. 109
Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll, utan
ur cle från Riksgäldg-Contoiret utgångne, i
officiela Tidnings-Bladet införde Kungörelser,
samt de från Ombudsmännen till livarje
Låntagare expedierade Anmanings-Bref.
För att i god tid väcka Vederbörande
till omtanka, att iordningställa sine Discont-skulder,
hafva Fullmägtige, genom
Kungörelse, som, under senare hälften af
förlidet år, mångfalldige gånger varit uti
officiela Tidnings-Bladet införd, lemnat erinran
derom, att, emot Reglementets föreskrift
, inga Lån-omsättningar kunde tillåtas
efter 1832 års utgång.
Fullmägtige hafva också ali anledning
förmoda, det vederbörande icke satt ifråga,
att ju denna Kungörelse borde tjena till
efterrättelse, enär exempel finnes derpå,
att Lån, hvilka icke varit till betalning
förfallne, förr än innevarande år, blifvit
inom slutet af nästlidet år omsatte, oell att
äfven utaf de i December månad 1822 och
Januarii månad detta år förfallne Lån, hvarå
mera än två tionde-delar varit återstående,
blifvit till det antal och de belopp, som
Bilagan Lit. A. närmare utvisar, utan ågångjie
Lagsökningar tillfullo inbetaldta.
För öfrigt få Fullmägtige anmärka , att,
utom det lili Reglementet icke finnes någon
föreskrift om antalet af Låne-omsättningar,
som skulle få göras under utredningstiden,
iio Stats-Utskottets Betänkanden.
haele, i fall en sådan ovillkorlig rättighet
till 9 å io omsättningar, som Herr Santesson
yrkar, varit medgifven, Utrednings-liden
kommit att bestämmas, icke af Rikets
Ständer, utan af Discont-Gäldenärerne.
Om ett Lån, hvilket under de sista tre
månaderne af år 1818, blifvit omsatt, sedermera
alltid på förfalio-dagen kommit att
i oafbruten ordning omsättas, så hade detta
Lån kunnat inom nästlidet års slut undergå
omsättning Nio gånger; men helt annorlunda
måste förhållandet blifva med
Lån, hvilka icke kommit att första gången
omsättas uti Riksgälds-Contoiret förr än längre
fram på året 1819 samt med sådane
Lån, för hvilka imellan hvarje omsättning
de så kallade tvänné Respit-månaderile blifvit
mer elier mindre begagnade.
Till närmare upplysning härom är Bilagan
Lit. B. författad, och hvaraf belinnes,
att, ehuru, för de Irenne derå först
upptagne Lånen, Lagsökning icke någon enda
gång varit affärdad, samt ett bland dem
icke förfaller till betalning förr än i April
månad detta år, på desse trenne Lån likväl
ännu återstå T3s:delar och att på de å
nämnde Bilaga sist upptagne tvänne Lån
ännu återstå omkring 5o proCent.
Beträffande den hufvudsakliga fråga om
utredningstidens förlängning, så är uti en
del afMotionerne bestämdt yrkadt, att både
Stats-Utskottcts Betänkanden. ni
Staten och Discont - Gäldenärerne genom
denna förlängning skola vinna. Huruvida
ett sådant Resultat af en förlängd utrednings-tid,
med säkerhet må kunna påräknas,
derom tilltro Fullmägtige sig icke, att
fälla något bestämdt omdöme.
Å ena sidan förekommer det visserligen
ganska sannolikt, att om alla nu återstående
Lån, håde de, som redan äro förfallne,
och de öfrige i den ordning, de förfalla,
skulle, efter nu gällande Reglemente,
infordras, flere Gäldenärer, hvilka icke ega
andra penninge-resourser än afkastning af
Fastighets-egendom, eller annat Näringsyrke,
Lön eller Arhets-förtjenst, komma
att försättas uti en sådan förändrad ställning,
att de icke skulle magta åstadkomma
någon betalning, utöfver hvad som genom
utmätningen kunnat erhållas; till stöd för
en motsatt tanka, skulle icke utan all anledning
också kunna åberopas, att, då
vanligen säkerheten för Discont-Lån hvilar
blott på personer, både Låntagares och Löftesmäns
förmögenhets omständigheter kunna
under en längre utrednings-tid förändras,
samt genom inträffade dödsfall ett
sådant tillstånd, i anseende till en och annan
jemväl komma att uppdagas, att de utvägar
till penningars anskaffande, som den
aflidne i lifstiden kunnat sig bereda, icke
mera vore att påräkna, och hvilket, i händelse
han varit Låntagare, i sin ordning
ii2 Stats-Utskotlets Betänkanden.
skulle verka på hans Löftesmäns ställning
och Credit. Imedlertid och i händelse Rikets
Höglofl. Ständer skalle linna för godt,
att bereda Discont-Gäldenärerne något ytterligare
rådrum till deras återstående Skulders
afbördande, skulle Fullmägtige forsin
del anse lämpligast, att det nuvarande Reglementet
härvid i allo kommer att tjena
till efterrättelse; så alt deruti icke göras
andra förändringar, än sådane, som blifva
en nödvändig följd af en förlängd utredningstid;
och i hvilket hänseende Fullmägtige
alltså föreslå:
1:0 Ått Utredningstiden, som nu är
bestämd till den r:sta October i8a3, förlänges
på tvänne år, att rökna från den
i:sta Julii innevarande år.
2:0 Att alla Lån uti f. d. Filial-Discont-Inrättningarne,
för hvilka vanlige Discont-Reversal
äro afgifne, få, utan undantag
anmälas till omsättning sednast inom
den irsta nästkommande Julii, hvaremot
för alla sådane Lån, hvilka icke, inom sistberörde
tid den irsta Julii 1823.varda omsatte,
full betalning kommer att genast infordras.
3:o Vid hvarje Lån-omsättning, som
alltid måste göras på sex månader, och icke
på kortare tid, skall ovilkorligen afbelalas
på Capitalet minst en fjerdedel af det
be
-
Stats-Utskottets Betänkanden, ii3
belopp, som uti 1822 års Räkenskaper utbalanceras
till innevarande år 1828, men
alltid på jemt Tio Riksdalers-tal, på lika sätt,
som en tiondedel af Capital-beloppet den
lista October 1818 förut skolat beräknas
och erläggas.
4:o För Lån, hvilka ieke tvänne månader
efter förfa!lodagen liqvideras eller infrias,
skall Lagsökning genast derefter expedieras.
Till upplysning om antalet af utestående
Lån, hvilka möjligen kunna komma i
fråga att omsattas, ar Bilagan Lit. C. författad,
hvaraf befinnes, att hela antalet af
Lån uti samtlige Disconteriie, uppgcck d. 6
dennes till 2982 stycken 2982
men om härifrån afdragas sådaneLåne-Reversal,
för hvilka
betalningskulle kunna förväntas
endast utur Concourser
och således icke blifva
till omsättning anmälte . 906
så återstå ...... 2026 st. Lån;
hvilka skulle kunna komma ifråga att omsättas;
dock bör härvid erinras, att, ibland
sistnämnde Reversal finnas flere, hvilka väl
icke blifvit i Coneotirser bevakade, men enligt
anteckningarne uti Ombudsmännens
Diarier, skall all tillgång saknas både bos
Låntagarena och deras Löftesmän, så att
4:<le Samt. o
ix4 Stats-Utskottets Betärikandeh.
antalet af Lån, hvilka kunna förväntas till
omsättning, aldrahögst skulle komma att
uppgå till 17 å 1800 stycken, i synnerhet
när härvid tages i beräkning, att Lån, genom
frivilliga inbetalningar > efter band alldeles
försvinna.
Hvad angår eftergiften af öfverränta,
så finna Fullmägtige icke något skäl att densamma
tillstyrka, Rikets Ständer hafva öfvertagit
Filial-Disconterile, endast för att
härigenom åt Discont-Gäldeiläreina bereda
tid och utrymme, att successive få afbörda
sig skulder, hvilka i händelse Disconterne
blifvit försatte uti Concours-tillstånd, genast
och på eli gång kommit att infordras.
Och Fullmägtige kunna icke heller inse
någon gällande anledning hvarföre de nu
återstående Discoiit-Gäldenärer skulle med
någon så beskaffad förmån gynnas, framföre
den, hos hvilka öfverräntan genom execution
förut blifvit uttagen.
Vidkommande frågan om upplifvande
af Utrednings-Contoiren i Götheborg och
Malmö, så hafva Fullmägtige, uti sine afgifne
Berättelser till 1820 och 1822 årens
Revisioner, äfvensom nu sednast till Rikets
Högloft. Ständer, utredt, att, ä ena sidan
desse Utrednings-Contoirs endast varit gagnelige
för sådane, Gäldenärer hvilka personligen
kunnat vid Utrednings-Contoiren uppgöra
sine litjvider, och å den andra, att
Stats-Utskottets Betänkanden. 113
kostnaderne för Utrednings-Contoiren under
4a: år, uppgått till något utöfver 33ooo
R:dr Banco, utan att göromålen vid Contoiret
i Stockholm, genom Utrednings-Contoirens
tillvarelse, i ringaste måtto blifvit
mindskade, utan snarare ökade; hvarföre
också Fullmägtige ansett sig bora afstyrka
deras upplifvande.
Slutligen få Fullmägtige vid handen
gifva, att Fullmägtige, med anledning af
Motionerne och på det vederbörande Gäldenärer
desto säkrare måtte komma i åtnjutande
af de förmåner, som af Rikets
Ständer möjligen torde dem beviljas, förständigat
vederbörande Ombudsmän, att
tills vidare innehålla med alla nya Lagsökningars
expedierande, samt inhibera försäljningen
af utmätt egendom, dock med det
förbehåll i afseende på Lösören, att desamma
varda satte antingen i taka händer
eller under Utmätnings-männens vård; såsom
ock att några bysättningar tills vidare
icke må ega rum. Stockholm den i3
Februarii i8a3.
Stats-Utskottets Betärikmden.
Lit. B•
ö. P. M.
Ett Län
N:o
3409. förfallet d. 9 Fehr, 181g.
25)000.
Olas.
N:o
0)1']. den i5 Fehr. 1819 med
Capital afbet.
2000
N:o
3008. d.
6 Sept. 1819 på 6 mån.
2000
N:0
770. d.
6 Mars 1820 pä 3 mån.
I2J0
N:o
1747. d.
12 Jun. 1820 Dito
I25o
N:o
2914, <1.
16 Oct. 1820 Dito
1250
N:o
986. d.
16 Apr. 1821 på 6 mån.
2000
N:o
2G46. d.
10 Dcc. 1821 Dito
25oo
iST :o
1189, d
5 Aug. 1822 Dito
25oo
iG,25o.
Lånets nuvarande återstod
Rdr
8,750.
Ett Län
hvilket föreföll d. 5 Fehr. j823.
N:o
4249. förfallet d. i3 April 1819
45)000.
Oras,
N:o
i3q4. d.
i3 April 1819 med Ca-
pital afhet. , . ,
0000
N-o
36go. d.
18 Oct.
45oo
N:o
i2.r>5. d.
24 Apr. 1820 på 3 mån.
25oo
N:o
2235. d.
3t Julii 1820 Dito
22Ö0
N-o
38. d.
2 Jan. 1821 på G mån.
45oO
N:o
i63o. d.
9 Julii 1821 Dito
485o
N:o
351. d.
a5 Febr. 1822 Dito
4-5oo
N:o
i5ii. d.
28 Oct. 1822 Dito
4500
32.000.
Lånets nuvarande återstod
Rdr
12,400.
Ett Län
förfaller
d. 28 April 1823.
N:o
34ii- fö
fallet d. i3 Febr. 1819
lS.Ooo.
Oras.
N:o
G26. d.
i5 Febr. 1819 med Ca-
pital afhet
1800
N:o
3007. d.
G Sept
1800
N:o
769. d.
6 Mars 1820 på 3 mån.
900
N:o
1823, d.
iG Juni , . Dito
900
N:ö
29i5. d.
16 Oct. . . Did°rt
900
N:o
987. d.
16 April 1821 på 6 mån.
1800
N:0
2670. d.
17 Dcc. . . Dito
1800
N:o
1190. d.
5 Aug. 1822 Dito
1800
I 1,700.
Lånets nuvarande återstod
Rdr
6,3oo.
förfallet
d. 5 Febr. 1823.
Ett Lån
N:o
1097. förfallet d. 4 Sept. 1817.
1,800.
Oms*
N:o
l424- <*•
19 April i8i9pa6mån.
200
N:o
igi3. d.
3 Julii 1820 på 3 man.
180
N:o
2270. d.
3o Julii i82ipå6mån.
36o
N:o
28. d.
3o Dec. 1822 på Dito
180
920. t
Lånets nuvarande återstod
Rdr
880.
förfaller
d. 3o Junii r8a3.
1
%
Stats-Utskottets JBetänkanden.
Ett Lån N:o 7953. förfallet d. 25 Junxi 1817.
Oms. N:o 3522. d. 25 Oct. 1819 på öman.
N:o 042. d. 10 Jan. 1821 på 3 man.
N:o i4o3. d. 12 Junii 1821 pä 6 mån.
N:o 3o3. d. 18 Febr.1822 Dito
Linets nuvarande återstod
förfallet d. 18 Aug. 1822.
11J
R:d.
1800.
36o
180
180
180
900.
R:d.
900.
Stockholm den 8 Februarii i8a3.
/. Wallmo,
118 Stats-Utskottets Betänkanden.
Lit. C.
Uppgift öfver antalen af Lån uti f. d.
Filial - Disconterne d, x Oct. 1818 och
d. 6 Febr, 1823, samt det antal deraf
som sistnämnde dag var till Ombudsmännens
handläggning öfverlemnadt.
Antalet af Lån utgjorde
d. 1 October 1818
i Götha Canal Bolags f. d. Discont
i Götheborgs d:o d:o . ,
i Malmö d:o d;o . .
den 6 Februarii 1823
i Götha Canal Bolags f. d. Discont
i Götheborgs d:o d:o . .
i Malmö
d:o
d:o
Till Ombudsmännens handläggning
voro:
den 6 Februarii i8a3 äfverlemnade
för Götha Canal Bolags f. d. Discont
för Götheborgs d:o d:o , .
för Malmö d;o d;o . .
hvaraf
beroende endast pä Concourser
i Götha Canal Bolags f. d. Discont
i Götheborgs d:o d:o . ,
i Malmö ~ d:o d:o . .
och endast på Lagsökningar
i Götha Canal Bolags f. d. Discont
i Götheborgs d:o d:o . .
i Malmö d:o d:o . .
samt både på Lagsökningar oeh
Concourser
i Götha Canal Bolags f. d. Discont
i Götheborgs d:o d:o . .
i Malmö d;o d:o . .
Stockholm d. 12 Februarii 1823.
St.
St.
St.
431
340
35
385
162
5o
98
47
100
3^a3
1722
1697
i565
811
556
9>4
549
285
906
597
245
714a
2933
>748
1748
J. Wallmo.
Stats-Utskottets Betänkanden. 119
Till Rikets Högloft. Ständers
Banco-Utskott!
Under den 7 i denna månad har Rikets
Ständers Banco-Utskott till BuncoFullmägtiges
utlåtande behagat remitterade
Motioner, som af åtskillige Ledamöter inom
Riks-Stånden blifvit väckte, om fortfarande
af den orosättningsrättighet vid f. d. Filial—
Disconterne, som enligt det för utredningen
vid sista Riksdagen stadgade Reglemente,
upphört med förlidet års slut, inhibition
af påbegynde Lagsökningar, eftergift
af Öfverränta från innevarande års början,
intilldess beslut i ämnet hunnit fattas och
tillåtelse för Gäldenärerne i allmänhet att
äfven under återstående utredningstiden begagna
tväune månaders anstånd, innan deras
Lån lili Lagsökning utlemnas, hvarom
anföranden af Friherre Ludv. Boije bos
Högloft. Ridderskapet och Adeln, af Herrar
B. H. Santesson och C, Beckman i Välofl.
Borgare-Ståndet och af Banco-Fullmägtigen
Anders Danielsson m. fl. Ledamöter i Heder
v. Bonde-Ståndet, blifvit till Stats- och
Banco-Utskottens skyndsamma handläggning
öfverlemnade.
Då allt hvad till verkställigheten af Filial-Disconternes
utredning hörer, är af Rikets
Högloft. Ständer vid sista Riksdag till
Riksgälds-Contoiret öfverlemnadt och Banken
endast ålagd att erforderlige medel för
-
i20 Stats-Utskottets Betänkanden.
skjuta, sä kan något annat eller mera häraf
ej komma under Banco-Fullmägtiges pröfning
än den framstälda frågan om förlängd
omsättnings-tid och äfven den Mott så vida,
som samma fråga med Bankens egenskap
af Förlagsgifvare, hvilken de slutliga
afskrifningarne sannolikt komma att drabba,
visar sig stå i omedelbart sammanhang.
Enligt denna synpunkt böra BancoFullmägtige
ej fördölja den öfvertygelse de
hysa, att om under förutsättande af möjligaste
noggranhet vid Lane- och Säkerhetshandlingars
granskning tillfälle för FilialDisconternes
ännu öfrige Gäldenärer blefve
beredt, att genom fortfarande omsättningar
efter hand afbörda sina skulder,
många förluster torde kunna undvikas, sorn
deremot ofelbart skulle uppkomma af Lånens
forcerade indrifning, likväl skulle Banco-Fullmägtige
för deras del tro, att tiden
för en dylik förlängd omsättnings-rättighet
ingalunda borde vidare utsträckas, än till
högst 2:ne år från den dag Rikets Ständers
beslut i ämnet fattas, emedan det skäligen
lärer kunna antagas, att den Gäldenär som,
sedan han begagnat de förut medgifne omsättnings-terminerne
icke inom en sådan
ytterligare tidrymd förmår anskaffa utväg
för återstående skuldens successiva afbördande,
i alla fall slutligen måste blifva underkastad
Lagsökning, hvars uppskjutande
vid sådan händelse onekligen medför skada
Stats- Utskottets Betänhanden. 121
och förlust för Utrednings-fonden, utan att
Gäldenären ens deraf eger någon verklig
båtnad.
Hvad för öfrigt rörande detaillerne af
ämnet uti de remitterade Motionerne förekommer,
lärer Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
ej underlåta att till utredning
och besvarande upptaga. Stockholm
den 8 Februarii i8a3.
Transsumt af Protocollet, hållet
hos Rikets Högloft. Stånders
sammansatta Stats- och
Banco-Utskott vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den
25 Februarii 1823.
Sedan Utskotten beslutat att Herrar Fullmägtiges
i Banken och Riksgälds-Contoiret
Utlåtanden skola bifogas Utskottens Betänkande
till Rikets Högloft Ständer, anhöll
Herr Santesson att få beledsaga dessa Utlåtanden
med följande anmärkningar:
”Sedan Högloft Utskotten nu afgjort,
att Rikets Ständers Fullmägtiges för så väl
Bankens som Piiksgälds-Contoirets Utlåtande
i ämnet skola åtfölja Högloft Utskottens
Betänkande till Riks-Stånden, så får jag nu
anhålla, alt, såsom särskild anmärkning mot
Herrar Fullmägtiges i Riksgälds-Contoiret
123 Stats-Utskottets Betänkanden.
Utlåtande måtte få åtfölja hvad jag nu täger
mig friheten deremot anmärka och hvilket
i motsatt fall, eller att Fullmägtiges Betänkande
hade kommit att stadna hos Utskotten,
jag för min del visserligen hade åtnöjts
med att endast till Högloft, Utskottens
Protocoll anmärka.
Jag vill ej uppehålla mig med hvad mitt
Memorial på förhand besvarar, Herrar Fullmägtiges
Utlåtande i afseende på öfverensstäminelsen
eller stridigheten emellan senaste
Riksdags Ständers Beslut och Expeditioner
om för detta Filial-Disconternes utredning;
ej eller vid Herrar Fullmägtiges
hänvisning, att Disconternes Gäldenärer hafva
blott att hålla sig till Fullmägtiges för
Riksgälds-Contoiret Kungörelse och Anmanings-Bref,
och intet att göra med hvad
Riksens Ständer beslutat, och som igenfinnes
uti Bihanget till Ståndens Protocoll för
sista Riksdag. Hvad det förra beträffar blir
ordalydelsen af ena och andra beslutet outplånlig
, och deciderar för hvar och en som
förstår Språket om meningarne stå i stridigt
eller välförenligt sammanhang; och i
afseende på det senare bekänner jag det,
med all agtning för Herrar Fullmägtiges
Kungörelser och Anmaningar, dem Gäldenärerne
under desse år visserligen ej vågat i
alla fall underlåta att attendera, jag dock
ej kan som princip godkänna hänvisningar,
utan fortfar att hysa den öfvertygelse, att
Stats-Utskottets Betänkanden. la3
en Riksdagsmans både rättighet och skyldighet
är att tillse det Herrar Fullmägtiges
Kungörelser och tillämpningar af Riksens
Ständers Beslut varit i öfverensstämmelse
med desse sistnämnde, äfvensom att anmärka
om misstag eller afvikelse derifrån
egt rum.
Hvad jag emedlertid nu egentligen angående
förevarande ämne ej kan underlåta
anmärka, för att hvarken synas stillatigande
emottaga dementie till hvad jag i mitt Memorial
yttrat eller att godkänna i min tanke
olämplige framställningar, inskränker sig
till 2:ne punkter:
Den ena att Herrar Fullmägtige i deras
Utlåtande debiterat mig för att velat härleda
ett rätts anspråk på eftergift af öfverränta
å de ifrån och med i:ste December
1822 förfallne Lån,
Jag hade så mycket mindre väntat mig
cn anmärkning från Herrar Fullmägtige af
detta slag, och ej enlig förhållandet, som
jag tvärtom inskränkt min begäran i Memorialet
af den 29 Januarii till blott förlängd
omsättningsrätt under de felande 9
månader i fulla 5 år, hvartill förra Rikets
Ständer bestämde liqvidations-tiden, således
ij. år mindre än hvad Fullmägtige sjelfve
nu föreslagit, med anledning af andre
inom Riks-Stånden väckte Motioner, hvadan
jag o«k i dag under öfverläggningeu i Hög
-
124 Stats-Utskottets Betänkanclen.
lofl. Utskottens Session ej ansett mig Lehorig
att orda i frågorna om den längre
utsträckta tid och öfriga facilitation. Min
hemställan i afseende på lindring i öfverränta
var ock ej utsträckt längre än till begäran
om jemkning af densamme för den
tid från detta års början som omsättning
ej varit medgifven, och hvilket Höglofl.
Utskotten i deras Betänkande äfven nämnt
sig hafva fästat afseende på uti det uppgjorda
Förslaget, sorn dock ej innefattar
ett sådant afseende.
För det andra hafva Herrar Fullmägtige
vid sitt Utlåtande fogat bland annat
en Tabell under Lil. B. upptagande Fem
diverse Discont-Lån lill numer och storlek,
förfallo- och omsättnings-tider, af uppgifven
orsak att dermed sorn exempel bevisa för
Höglofl. Utskotten, huru enär Lån sorn primitivt
förföllo inom ultimo December 1818,
och blifvit accurat omsatte, redan fått njuta g
omsättningar, det deremot förhölle sig helt
annorlunda med dem, som förföllo efter den
tiden, äfvensom dem, hvilke emellan hvarje
omsättning, mer eller mindre begagnat
denna tid, hvilket allt ej är annat än hvad
livar och en kan räkna sig till, som inser
att 6 å 7 gånger begagnad 2 månaders Respit-lid
eftersätter ett Lån för helt år och
deröfver, och alltså, minst sagt, en högst
onödig redit af hvad jag uti Memorialet
sagt, der det heter:
Stats-Utskottets Betunkanden. 125
”Följden af detta stadgande är, att de
‘'som behöft begagna afbetalningsrätten med
”en tiondedel hvarje gång, och hvilkas pri”mitiva
Lån förföll o efter den 3i December
1818, saint således, med den minst
”ordentliga omsättning, ej till den 3i December
1822, hafva kunnat göra flere än
”8 omsättningar, nu, vid förfallande af den
”senast förnyade Reversen, icke ens få gö”ra
deli gide omsättningen, utan nödgas inbetala
de 2 sista en tiondedelar på en gång
”ända till 8 å 9 månader före den tid tili
”hvilken de enligt Reglementets har citera”de
1 §:s uttryckelig!! lydelse, tryggat sig
”få göra den sista liqviden; att för denna gång
”helt förtiga deras öde, hvilka varit olyck”lige
nog, att ej alltid kunnat fullgöra sina
”omsättningar accurat, utan nödgats begagna
”den dyrköpta rättighet af derföre prasscri”berade
högst 2:ne Respit-månader, och
”hvilka derigenom hafva ännu större andemar
eller 3o, 4°> ja kanske 5o proCent
”återstående obetalte af sine primitiva
”skulder.”
Emedlertid hafva Herrar Fullmägtige
till exempel härföre framstält som sagt 5
st. till numer, belopp och omsättningstider
uppgifne Lån, men förmodligen att visa
deficatesse ej utsatt namnen, men nämnt,
om de 3:ne första, att ehuru ingen enda
gång lagsökning för deln varit utfärdad (likasom
detta underlåtande Varit en grace,
iaG Stats-Ut skottets Betänkanden.
och ej en följd af gjord omsättning inom
praescriptionstiden) dock ännu tre tiondedelar
af desse Lån återstå (sorn vid närmare
efterseende likväl ej eller är fallet
ined ett bland dem), och att på de å samma
Bilaga sist upptagne arne Lån ännu
återstå omkring 5o proCent.
Jag lemnar derhän hvad egentliga afsigten
för desse meddelanden kunnat vara,
men då de skett, och någon viss persons beställsamhet
sträckt sig till att under hand låta
en och annan äfven troligen inom Höglofl.
Utskotten förstå, det de 3 förstnämnde Lånen
voro mina, så föranlåtes jag, antingen
yrka, att då den oftanämnde Lånlistan,
äfven namnen utsättas, eller att, om sådant
ej anses lämpligt, nu i stället sjelf
uppgifva, att af de 3:ne först uppräknade
Lån, det första är mitt egna Actie-Lån,
och de arne dernäst a andra mina nära anhörigas;
hvarföre jag ock för dem i borgen
gått; om detta enligt min Önskan kunde
föranleda till en närmare granskning af hela
sammanhanget med desse Lån, så skall dervid
oemotsägeligen ådagaläggas, att lika så
visst, som de ifrån början voro i fullkomlig
enlighet med Reglementet utlemnade,
likaså visst hafva de blifvit, inom i Reglementet
utsatte tider, omsatte; och om än
under de senare åren någon gång (ej som
af Herrar Fullmägtiges utlåtande snart skulle
kunna slutas hvarje gäng) med begå g
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 127
ilande af Respit-tiden, dock aldrig utöfver
densamma, som de i Betänkandet valde ordalag
, (ehuru för dem icke någon enda gång
lagsökning varit utfärdad), synes ämnade
att bibringa anledning till; och hvad säkerheten
beträffar, så ina ock sjelfva Hypothekerne,
samt Herrar Fullmägtiges Prolocoller
vittna, om ej den blifvit jemnt ökad,
genom dels ganska betydliga inbetalningar
å Actierne, dels genom frivilligt erbjuden
och aflemnad ytterligare Caution. Och må
sedan hvem som hälst bedöma syftningen
med desse Låns uppgifvande, på sätt som
skett, och med sammanställande jemte 2:ne
andre, hvars innehafvare jag ej kanner, men
hvilkas utsatte omsättningar bevisa, att vederbörande
ej varit nogräknade, att låta
någre personer få begagna omsättningsrätt
om än den, efter Reglementet helt ja halft,
annat år, varit förverkad. Det skall då troligen
förefalla hvar och en lika med mig
nog påtagligt, att denna uppställning, af
Bilagan Lit. B. med Herrar Fullmägtiges
utlåtande, ej tillkommit af slumpen, och
med detsamma att den varit lika olämplig,
som opassande vid en framställning till Riksens
Ständer eller deras Utskott.”
Herr Friherre Wirsén anförde följande:
”Anledning, hvarföre jag tillstyrker en
förlängd Termin för de återstående Dis
-
128 Stats-Utskottets Betänkanden.
contskuldernas liqvidation, är nu densamma,
som jag för 5 år sedan föreslog, att
utredningstiden skulle fastställas till io år.
Anledningen, hvarföre jag hemställer
öfverräntans upphörande mellan den i januarii
och den i Julii 1823, är den, att
rättigheten till vidare omsättning, af återstående
skulder i Disconterne, upphörde
med den 3i förlidne December; att bevekelse-grunden,
för den nu föreslagne ytterligare
anstånds-tiden, är föreställningen om
Gäldenärernes oförmögenhet, att på en gång
kunna inbetala den återstående skulden ratt
enär alltså, de hittills gällande föreskrifterne
anses böha rubbas till tiden, så borde
det blifva en slutföljd, att de äfven rubbades
till sättet: tj att erkänna nödvändigheten
af rådrum för de förlägne Gäldenärerne,
men dervid icke tillika erkänna nödvändigheten
för dem, att under detta rådrum
njuta befrielse från den så kallade straffräntan,
(hvars enda försvarliga ändamål
måtte vara att lägga ett band på den oordentliga
bctalaren) anser jag i principen
motsägande. Här är ej fråga om verkan af
skiljaktigheten blir större eller mindre; mig
har det blott förekommit, att fortfarandet
af 12 proCents ränta under den föreslagne
anståndstiden tills första omsättningen eller
för den del deraf som redan förflutit utan
rätt till omsättning i bägge fallen alldeles
rubbar den enda grund, hvaruppå tillstyrkan
-
Ståts-Utskottets Betänkanden. i sg
landet af sjelfva anståndet möjligen lan
sig stödja*
Anledningen hvarföre jag ovilkorligen
tillägger att, *om under loppet, af tiden Discont-Contoir
skulle, enligt Riksens Ständers
beslut, komma att , genom Bankens eller
Riksgälds-Contoir et i Landsorterne inrättas
vid desse nja Discont-Contoir vid
genom omsättning eller fult betalning kunna
likvideras , äfven de då ännu återstående
skulder uti förra Filial-Disconterne/*
är den, att som fråga om sådane inrättningar
i allmänhet blifvit väckt, har jag trott,
att de Ledamöter af Stånden, som särskildt
önskat desse Contoirs åter-upprättande för
Filial-Discont-Liqvidationerne, hvilka jag
för min del afstyrkt, emedan ändamålet
icke svarar emot den dermed förbundne
kostnaden, icke genom återremiss skulle
uppehålla det nu för handen varande hufvudsakliga
ärendets afgörande, enär denna
speciella del deraf stöde öppen till diseussion,
i sammanhang med den mera generella
frågan, om Discont-Contoirs inrättande
i Landsorterne.,,
Och skulle så väl Herr Santessons, sorn
Herr Friherre TVirséns ofvanintagne anföranden
medfölja Stats- och Banko-Utskottens
Betänkande till Rikets HÖglofl. Ständer.
4:cle Sami. g
i3o Stats-Utskottets B et ankan den.
Transsumt af Protocollet. hållet
i Rikets Högloft. Stånders
sammansatte Stats- och Banco-Utskott
vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm d. 25 Februarii
1823.
Herr Doctor Hedrén anförde!
Sedan Högloft Utskotten, genom ordentligt
Beslut afgjort hela den ifrån Rikets
Ständer remitterade frågan, rörande förlängd
utredningstid för f. d. Filial-Disconterne,
lärer ingen öfverläggning i ämnet
vidare ega rum. Herr Commerce-Rådet
Santessons nu gjorda anmärkning synes icke
heller sådant åsyfta, utan egentligen vara
stäld emot Riksgälds-Contoirets Fullmägtige,
dels i afseende på de i deras afgifne
utlåtande framstälde grunder för desse Disconters
utredning i allmänhet, dels i afseende
på en i Herr Commerce-Rådets tanka
öfverflödig granlagenhet vid sådane Discont-Låns
specificerande, för hvilka Herr
Commerce-Rådet står sjelf tecknad som Låntagare
eller Löftesman. I anledning häraf
vågar jag hemställa om icke en sådan anmärkning
bor uppskjutas, till dess Höglofl.
Stats-Utskottet behagar företaga sig till
granskning Riksgälds-Fullmägtiges åtgärder
Stats- Utskottets Betänkanden. 131
i deras liela vidd: hälst hvarken det sammansatta
Utskottet nu haft för afsigt att på
minsta sätt ingå i en sådan granskning, ej
heller Rikets Ständer lära på en ifrån hufvudfrågan
alldeles skiljd anmärkning kunna
fästa något omedelbart afseende. Såsom
Fullmägtig i Rikets Ständers Riksgälds-Contoir
skulle jag hälst önska få besvara denna
anmärkning i den ordning, alltid tillförene
varit af Högloft. Stats-Utskottet, likasom
af Rikets Ständers Herrar Revisorer,
iakttagen. Men då den värde Ledamoten
begärt att densamma, såsom dess särskildta
mening, måtte Betänkandet till Rikets Ständer
åtfölja, anhåller jag äfven dervid få göra
följande erinringar.
Frågan om en förlängd utredningstid för
f. d.Filial-Disconterne väcktes af flere särskildte
Ledamöter hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv.
Bonde-Ståndet samt blefgenast af samtlige Rikets
Ständer till Stats- och Banco-Utskotten
remitterad, hvilka behagade infordra deröfver
Banco och Riksgälds-Fullmägtiges utlåtanden.
De flere af Moventerne hade inskränkt
sig till föreslående af en förlängd utredningstid
i allmänhet, några medförslag till
öfverräntors eftergift och Utrednings-Contoirens
fortfarande. Omständligast ibland
alla hade Herr Commerce-Rådet Santesson_,
i sitt till Borgar-Ståndet ingifna memorial
äfven utsträckt sig till flera omdömen öfver
*32 Stats-Utskottets JBetänkatuletn
Rikets Ständers Reglemente för denna ut-*
redning, tillika med de, af detsammas tilllämpning
uppkomna opåräknade, förmenta
lidanden för Discont-Gäldenärerne. Ofelbart
hade Höglofl. Utskotten all anledning
och rättighet att af Fullmägtige vänta sig
i möjligaste målto fullständige upplysningar
öfver allt hvad i sådan afsigt remitterades.
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret hafva åtminstone
trott sig härutinnan fullgöra en
ovillkorlig pligt. Sålunda hafva Fullmägtige
yttrat sina tankar om deli af en förlängd
utredningstid förmodade möjliga vinst eller
förlust för Ranco-Verket; Öfver behofvet af
särskildte Utrednings-Contoir för den återstående
tiden samt öfver den så kallade
Straff-Räntans fortfarande: hvarigenom alla
de frågor, som af öfrige Riksdagsmän blifvit
väckte, erhållit all den upplysning, som
kunnat åstadkommas.
Herr Commerce-Rudct Santesson egde
äfven rättighet att vänta samma upplysning,
i afseende på de af honom framstälda egna
reflexioner. Herr Commerce-Rådet hade,
nemligen i dess omnämnda Memorial, behagat
nämna Rikets Ständers år 1818 utfärdade
Reglemente såsom rakt motsägande
samma Höglofl. Ständers Betänkande i frågan
om Filial-Disconterne: hvarföre Fullmägtige
tagit sig friheten visa, det nämnda
publika, af Ständerne utgifne, handlingar
äro med hvarandra i rak öf verensstämmelse.
Stats-Vtskottets Betänkanden. x 33
Herr Commerce - Rådet har trott DiscontGäldenärerne
icke hafva kommit i fullt
åtnjutande af den rätt, Rikets Ständers heslut
dem tillegnat: hvarföre Fullmägtige
vågat framställa en korrt öfversigt afsådane
Lån, som efter Reglementets föreskrift
blifvit omsatte och nu mera äro nära sin
fulla inbetalning, samt sådana Lån, hvaraf
omkring halfva primitiva beloppet ännu
återstår oliqvideradt, förmedelst försummande
af Reglementets iagttagande. Herr
Commerce-Rådet har vid Fullmägtiges utlåtande
gjort tvänne hufvudsaklige anmärkningar,
den ena innehåller, att Fullmägtige
skulle hafva påbördat Herr CommerceRådet
det påstående, att Öfver-Räntan borde
upphöra ifrån den i nästlidne December.
Deremot behagade Högloft. Utskotten,
af Fullmägtiges utlåtande inhemta, att Fullmägtige
endast yttrat, det Herr CommerceRådet
antagit en grund, derifrån han synes
‘vilja härleda en sådan påföljd. Jag öfverlemnar
äfven åt Högloft. Utskotten att afgöra,
huruvida, vid deductionen af Herr
Commerce-Rådets framställningar, så framt
något tydligt resultat deraf står att hämta,
något annat deraf kan utletas, om icke tilläfventyrs
det, att befrielse från öfverräntan
borde tillbakask jutås ännu nära en månad,
eller till och med den 3 November 1823,
således 29 dagar mera än hvaröfver klander
nu anföres.
i34 Stats-Utskottets Betänkanden.
Herr Commerce-Rådets Memorial är i
detta fall den bästa förklaring. Den andre
anmärkningen innehåller, att Fullmägtige,
som till exempel anfört några afHerrCommerce-Rådets
Discont-Lån, iagttagit en onödig
granlagenhet, då icke äfven Herr Låntagarens
namn blifvit i utlåtandet meddeladt.
Höglofl. Utskotten lära, utan all bevisning,
lätteligen inse, att en så högst obetydlig
sak, som ett enskildt namn, vore det ock
af den sielfständigaste och mest oberoende
person, likväl förtjenar intet afseende i en
allmän fråga, der saken sjelf talar. För att
meddela Höglofl. Utskotten all möjlig upplysning,
borde Fullmägtige styrka sine uppgifter
med facta, hvilka ifrån utredningens
Kamererare-Contoir måste infordras. Att
dessa facta råkat träffa Herr CommerceRådet
Santesson sjelf, lärer icke kunna
räknas Contoiret, och ännu mindre Fullmägtige
till last, så vida icke Herr Commerce-Rådet
ansett Riksgälds-Contoirets både
Kamererare, Cancellie och Fullmägtige
hafva bordt iakttaga den gran/agenhetatt
noga undvika angifvandet af alla Herr Cornmerce-Rådets
Discont-Lån, ehvad upplysning
de än kunde i saken medföra; hvilket
dock ingalunda är att förmoda af Herr
Commerce-Rådets allmänt kända och tillkäilnagifna
kärlek för ett öppet handlingssätt.
Om ock på desse anledningar Fullmägtige
kunnat hafva allt skäl att förmoda,
det Herr Commerce-Rådet önskat se
Stats-Utskottets Betänkanden. 135
sitt namn vid de anförde Lånen utsatt,
kunde likväl en sådan förmodan icke sträcka
sig till öfrige måhända mindre oberoende
Låntagare, hvilkas Lån äfven blifvit
uppgifne. Och då Herr Commerce-Rådet
synes göra sig ett nöje, att för Högloft. Utskotten
förkunna en nyhet, som helt säkert
för de fleste bland Ledamöterne är okänd,
som åtminstone är det för mig, hvilken vid
Discont-Utredningen haft den speciella tillsynen
öfver f. d. Malmö-Discont, der jag
icke en enda gång minnes mig hafva sett
Herr Commerce-Rådets namn; så är ingen
i bättre tillfälle, än Herr Commerce-Rådet
sjelf, såsom Ledamot af Höglofl. Stats-Utskottet,
att hvilken dag som hälst låta infordra
af Kamereraren vid Discont-utredningen,
förteckning på de i f. d. Götha Canal
Bolags och Götheborgs Disconter, under
Herr Commerce-Rådets namn såsom Låntagare
eller Löftesman, ännu återstående,
oliqviderade, temligen betydliga Lån, så
vida deras omedelbara kännedom skulle anses
för detta sammansatta Utskott lämplig
eller behöflig.
Huruvida för öfrigt Fullmägtige genom
eftergift af Reglementets föreskrifter, skulle
kunna anses vållande dertill, att flere Discontlån
ännu finnas till hälften oliqviderade
är en omständighet, som af Rikets
Ständers Revisorers Berättelse för år 1820
finnes tillräckligen utredd j och som aldra
-
136 Stats-Vtskottets Betänkanden.
minst torde tadlas af den, som yrkar, att
Låntagare icke ens fått njuta all sin lagliga
rätt tillgodo.
Då jag känner allt det obehagliga,
olämpliga och obehöriga, att, med enskillda,
mindre vigtiga frågor, upptaga en tid,
som af Högloft. Utskotten och Rikets Ständer
är påräknad till vigtigare angelägenheter,
upprepar jag ytterligare den önskan,
att denna till hufvudsakeu icke hörande fråga
måtte, i annan väg och i sammanhang
med den förestående Revisionen öfver Riksgälds-Contoiret
få företagas: då äfven Fullmägtige
kunna komma i tillfälle att afgifva
en officiell förklaring. Men i händelse Hr
Commerce-Rådet Santesson, hvilket jag hvarken
kan eller vill försöka att förhindra, yrkar
denna sin anmärknings åtföljande till
Högloft. Rikets Ständers Plena, så anhåller
jag äfven, att detta mitt anförande måtte
dermed följa; med full öfvertygelse och
förhoppning, att Fullmägtige icke varda af
sine Principaler dömda ohörde.
Ut supra.
Ex Protocolto
Fr. Bergström.
Stats-Utskottets Betänkandeiu i3y
N:o 24.
Ankom den 28 Febr. i8a3.
Utlåtande i anledning af Riksdags
-Fullmågtigens af Hederv-
Bonde-Ståndet NilsMånssons
frånMalmohus-Lån väckte
Motion att, för Statens
räkning, ett hus måtte inköpas
och inredas så vål med
tjenlige Sessionsrum för Rikets
Högloft. Ständers Utskott,
som Samlingsrum för HedervBonde-Ståndet,
jemte Cancellierum
och Archiver m. m.
I^rån Hederv. Bonde-Ståndet hafva till
Stats-Utskottet blifvit remitterade a:ne Protocolls-Utdrag
af den 3 och 6 i denna månad,
innehållande den öfverläggning som
inom Hederv. Bonde-Ståndet berörde dagar
i anledning af Nils Månssons Motion förefallit,
och hvarvid blifvit föreslagit, att äfven
för de andre a:ne Ofrälse-Stånden hus
borde inköpas eiler uppbyggas, så vida,
så väl för dem som för Hederv. BondeStåndet
samt Rikets Ständers Utskott, någre
publike Byggnader ieke skulle kunna
komma att upplåtas m. m.
Stats-Utskottet inser väl å ena sidan
ej allenast de många olägenheter, sorn otvif
-
i38 Stats- Utskottets Betänkanden.
velagtigt måste blifva en följd deraf att 3:ne
af de Resp. Riks-Stånden äro i saknad af
ständige rum för deras Sammanträden under
Riksdagarne, samt att för Rikets Höglofl.
Ständers Utskott jemte Cancellie och Archiver
bestämda lägenheter icke alltid äro att
med visshet påräkna, utan ock angelägenheten
deraf, att desse brister må kunna aflijelpas,
antingen genom inköp af hus eller
genom öfverlåtelse af sådane publike
byggnader, hvilka icke äro för andra ändamål
förut begagnade; men då å den andra
ej i förhand kan bedömas, huruvida i följd
af nu väckte frågor om indragning af visse
Verk och Inrättningar, eller ock på annat
sätt, afpassadt utrymme framdeles torde
beredas för Rikets Höglofl. Ständer och
deras Utskotts behof, anser Stats-Utskottet,
förrän desse frågor af Rikets Höglofl.
Ständer blifvit afgjorde, tiden icke vara inne
att meddela hufvudsakligt yttrande öfver
den väckte Motionen; äfvensom i öfrigt
Stats-Utskottet trott sig böra anmäla att
Utskottet icke är i tillfälle att föreslå någon
fond, deraf medel till inköp eller uppbyggande
af de nödige ansedde husen skulle
kunna anvisas.
Hvilket Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande
vördsamligen underställes.
Stockholm d. i4 Febr. 1823.
Stats-Utskottets Betänkanden. i3$
N:0 25.
Ankom den 3 Mars :8a3.
Utlåtande, i anledning af de
utaf afledne Commerce-Rådet
J. Sederholms i Finland bosatte
arfvingar våckte anspråk, att,
i likhet med hvad som blifvit
bemålde Commerce-Råds
inom Sverige boende arfvingar
vid 1815 års Riksdag beviljadt,
undfå ersättning af Svenska
Staten för den del, som
af Commerce-Rådets hos
Franska Regeringen egande
erkände fordringar, förstbemålde
arfvingar kan efter
Lag tillkomma.
Sedan i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
framställning, Rikets Högloft Ständer
vid Urtima Riksdagen i Örebro år 1812 ,
beviljat Svenska undersåtare indemnisation
för deras hos Franska Regeringen egde godkände
fordringar, sålunda: att efter det
genom Kongl. Maj:ts Nådiga föranstaltande,
fordringarne blifvit närmare utredde, skulle
det belopp i Svenskt mynt, efter faststäld
Cours af 8 skr. per Livres Tournois,
som af Kongl. Majit i Nåder godkändes,
lirjvideras med Riksgälds-Contoirets Obliga
-
i4o Stuts-Utskottets Betänkanden.
tioner på Tio år och med 5 proCents årlig
ränta, hvaraf fordringsegaren horde undfå
två tredjedelar, och den återstående tredjedelen
tillfalla Kongl. Landtbruks-Academien,
hvilka samtelige Obligationer, jemlikt
Kongl, Maj:ts till Herrar Fullmägtige
uti Riksgälds - Contoiret ankomne Nådiga
Bref af den 16, Bec. 1812 blifvit utfärdade
under den 1 Jan.. 1813; så har vid 1815
års Urtima Riksdag Kongl, Maj;t jemte Nådig
Proposition, angående upptagande och
erkännande af Atskillige Svenske undersåtares
fordringar, hland annat i Nåder till då
varande Stats-Utskottet, öfverlemnat Handlingar,
hvilka rörde en af aflidne Commerce-Rådet
Sederholms arfvingar ing i fven
underdånig ansökning, att för deras Faders
hos Franska Regeringen egande fordran
83,288 Livres 2 Sons 2 Denies erhålla samma
betalningsförmåner, som blifvit flere
andre Kongl. Majrts undersåtare, i följe af
det 1812 års Riksdag fattade Beslut i Nåder
tillerkände hvarvid Kongl. Maj:t tillika i Nåder
förklarat att Kongl. Maj:t väl önskat att
lemna dem af dessa arfvingar som äro
Svenske Medborgare samma förmåner, som,
uti enahanda fall blifvit andre Kongl. Majrts
undersåtare tillagde; men da det af Rikets
Ständer för dylika ersättningar fastslälde
belopp var användt, hade Kongl. Majrt icke
uti ifrågavarande ämne kunnat vidtaga någon
ytterligare åtgärd, utan ville Kongl.
Majrt samma fråga till Rikets Höglofl. Ständers
Stats-Utskolt öfverlemna, för att hos
Stats-Vtskottets Betänkanden. pAt
Rikets Höglofl. Ständer till det behjertande
anmälas sorn rättvisan och beskaffenheten
af ämnet förtjenade.
Med anledning häraf och Uppå StatsUtskottets
tillstyrkande, förordnade Rikets
församlade Ständer, att enär Rikets Höglofl.
Ständer, på förenämnde sätt genom deras
Riksgälds-Contoir låta liqvidera Svenska Medborgares
bos Franska Regeringen egde godkände
fordringar, och då Sederhöltoska arfvingarlies
lika beskaffade fordran, blifvit förbigången
och lemnad utan afseende icke af
något annat skäl än att desse arfvingar icke
ansetts vara Svenske undersåtare; så borde
ock de bland SederhoZmska arfvingariie,
hvilka bär i Sverige äro boende och Svenske
undersåtare, få för deras andelar uti
berörde fordran tillgodonjuta samma förmån,
sorn blifvit beviljad andre Svenska
undersåtare, hvilka egt lika beskaffade fordringar.
Och skulle i följd häraf, Rikets
Höglofl. Ständer bos Kongl. Maj:t x underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl* Maj:t
i likhet med hvad, som skedt med de öfrige
Franska fördringariie, i Nåder låta
närmare utreda SederholmsVa fordringen,
och tillika undersöka, hvilka bland arfvingarne
här i Sverige äro bosatte och Svenska
undersåtare; hvarefter och sedan en sådan
utredning och undersökning för sig
gått, samt de andelar, hvilka utaf hela
Stats- Ut skottets Betänkanden.
fordringsbeloppet, enligt Svensk Lag, men
icke i följd af någre särskilda öfverenskommelser,
hvilka tilläfventyrs arfvingarne emellan
kunna vara träffade, tillfallit dem hland
arfvingarne, hvilka anses höra åtnjuta
Svenskmanna rätt af Kongl. Maj:t i Nåder
blifvit godkände och den hvarje af desse
arfvingar häraf tillkommande Summa likaledes
bestämd, liqvidationen genom Riksgälds-Contoiret
verkställas efter ofvan omförmäldte
grunder, så att för Jldelar af de
till godtgörande i Nåder faststäIde Summor
i Svenskt mynt efter 8 sk. för en Livres
Tournois, meddelas vederbörande arfvingar,
Riksgälds - Contoirets Obligationer på tio
år och med fem proCents ränta, daterade
den i Jan. i8i3 emot qvittencer, hvilka
innefatta fullkomlig och ovillkorlig öfverlåtelse
på Svenska Staten af hela fordringen;
äfvensom för den återstående tredjedelen
i likhet med hvad som vidjiq viden af Franska
fordringarne blifvit föreskrifvit, skulle
till Kongl. Landtbruks-Academien aflemnas
Riksgälds-Contoirets Obligationer på enahanda
förfallotid och med samma ränta,
som de, hvilka till Sederholmskd arfvingarne
utfärdas.
Uti Nådig Skrifvelse den 19 Febr. 1817
har Kongl. Majit derefter, gifvit Herrar
Fullmägtige tillkänna, att efter det Kongl.
Majit, under den 24 Maj 1816, uppdragit åt
de ännu öfrige Ledamöterne af den för
Stats-Utskottets Betånkanden. 143
desse frågors utredande i Nåder tillförordnade
Committee att till nödigt förslags upprättande
granska och pröfva Sederholmska.
arfvingarnes fordran och deröfver inkomma
med underdånigt utlåtande, Committerade
uti Skrifvelse den 3 Fehr. 1817 i underdånighet
anmält, att merbemälte arfvingar
uppgifvit deras aflidne Faders ifrågavarande
fordran i Capital utgöra en Summa
af 83,288 Livres Tournois, till bestyrkande
hvaraf de in Original! företedt ett
af Kongl. Maj:ts Charge d’Affaires vid Franska
Hofvet E. Signeul den 3 Mars 1815
utgifvet betyg innehållande, att Johan Sederholms
fordran för Skeppet Rivolta blifvit
af Franska Regeringen erkänd, och fixerad
lill Åttatio Tre Tusende Tvåhundrade
Åttatio Åtta Francs hvarjemte till upplysning
i afseende på frågan, hvilka af SederAo/mska
arfvingarne borde anses berättigade,
att på de af Rikets Höglofl. Ständer
fastställde grunder komma i åtnjutande af
denna ersättning, förteckning å CommerceRådet
Johan Sederholms arftagare blifvit
aflemnad.
I anledning häraf, hade Committerade
i underdånighet andragit, alt då af ofvanberörde
Ämbels-hetyg inhämtades, att den
uppgifne fordningen af 83,288 Francs för
Skeppet Rivolta, blifvit af Franska Regeringen
erkänd, samt någon annan bevisning
häraf lika litet syntes af desse alfvin
-
144 Stats- Utskottets Betänkånden»
gar kunna åstadkommas eller böra fordras,
som den varit möjlig för de fleste Öfrige år
1812 sig anmälde fordringsegare hos Franska
Staten , hvilka mästadelen icke haft andre
Handlingare till bestyrkande af deras
rätt, än hemäldte Charge' d’Affaires derå
meddelade förteckning eller uppgift å beloppen;
så enär Kongl. Majrt under den 16
Dec. 1812 funnit skäl att i Nåder godkänna
och fastställa de på sådan grund uppgifna
flere dylika fordringar, hade Committerade
bos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställt, örn icke vid lika beskaffade omständigheter,
och i följd af Rikets Ständers
begifvande, Sederholmskn fordringen måtte,
i Nåder godkännas till ersättning på det
sätt och med de vilkor, sorn Rikets IlöglofL
Ständer anmält. Och skulle i sådant fall
af berörde Summa 83,288 Livres Tournais,
efter Åtta sk. B:co per Livres, utgörande
13,88i Rdr. 16 sk. enligt Committerades
yttrande, efter ofvanberörde grunder tillkomma
Sederholms\& arfvingarne |:delar,
sorn så vida alla vore Svenske undersåtare,
komma att utgå med 9264 R:dr 10 sk. 8 r.;
äfvensom vid ofvan upptagne förhållande
med aflidne Commerce-Rådet Sederholms
arfvingar samt efter den å dem gjorde uppgift,
hvars rigtighet, ehuru ej med Handlingar
verificerad, likväl icke kunde sättas
i fråga, enär arfvingarne och deras vistelseorter
äro kände, så väl som att flere arftagare
icke funnos, Committerade ansett
denna
Stats-ZJtskottets Betänkanden. 145
denna arfsfordran efter Stads-Rätt Lora fördelas
uti sju Hufvudlotter till i322 R:dr i
sk. 6 r. hvardera samt derefter med vidare
fördelning af första Hufvudlotten imellan
Handlanden J. E. Sederholms 4 Larn ,
följande belopp böra tillfalla och godtgöras
dem, som ärohäri Riket bosatte eller Svenske
undersåtare, nemi.
ira Lotten å i322 R:dr i sk. 6 r.
Grosshandlaren i Stockholm
J. F. Sederholm tulei deraf
eller af den utfallande betalningen
5j:del 33o:24.4‘
Handels-Bokhål laren härstädes
C. E. Sederholm likaledes 33o: 24. 4*
Maria Sederholm gift med
Öfverste-Lieutenant Funck 83o: 24. 4*
a:a Lotten Öfverste-Lieutenantcn
Daniel Sederholm full
Lott eller ^:del af den utfallande
Summan .... i3a2: 1.6.
4 .‘c Lotten Bruks-egaren A.M.Se
derholm
i Södermanland £:del 13 2 2 : 1.6.
5:e Lotten Protocolls-Secrete
raren
//. F. Sederholm ^:del i322: 1.6.
y:e Lotten Hedvig Magdalena
Sederholm gift med ÖfversteLieutenanten
Olander ^:del i322: 1:6.
samt till Landtbruks-Akademien
den motsvarande tredjedelen
i det utfallande beloppet 313p: 3g. 6.
Summa 94I9: 22* ^*
4.de Sami. 10
j 40 Stat#-Utskottets Betänkanden.
Hvaremot ieke komrae att utgå:.
Af x:a Lottem Handlanden i Helsin
gforss G. A. Sederholms
-‘gtdel  33o:24.4*
Hela 3:e Lotten eller i:del som
belöper för Commerce-Rådet
L. J. Sederholm i Helsingforss 1322: 1.6.
Hela 6:te Lotten eller ^-tdel för
aflidna Maria Sederholms Harn
i giftet med Professor Pipp ulfsköld
i322: 1.6.
R:dr 2974:27* 4*
Ej heller hvad Landtbruks
- Academien
deraf skulle tillkomma
med . 1487 : i3. 8.44^. ^ r
Summa lkdr 13,881: i5.6.
Hvad för öfrigt angick den bos Committerade
af arfvingarne anmälde fråga, att
i följd af Commerce-Rådet L. J. Sederholms
med Brödren Bruks-egaren Sederholm träffade
öfverenskommelse vid upplösningen af
deras Ilandels-Bolag, hvarvid den förre å
den sednare öfverlåtit sin arfs-andel uti ifråvarande
fordran, Bruks-egaren Sederholm
matte anses berättigad att få uppbära äfven
den på Commerce-Rådets arfslott belöpande
andel af ersättningen, eller 1Z22 R:dr
1 sk. 6 rst.; så emedan Rikets Höglofl.
Ständer fästat det uttryckelig^ vilkor vid
jStats-Utskottets Betänkanden. 147
hela fordringens godtgörande på förenämnde
sätt, att endast de i Sverige vistande
arfvingarne skulle efter deras andel i fordringsbeloppet
efter Svensk Lag; men icke
i följd af någre till äfventyra dem emellan,
».träffade,öfverenskommelse!', få åtnjuta denna
förmån, och Rikets Höglofl. Ständer sålunda,
med föreseende af möjligheten utaf
slike öfverlåtelser, i stället att lemna rum
för något afseende på orsakerne dertill, antingen
de af politiske eller andre förhållanden
kunde hafva berott, deremot förekommit
all pröfning utaf omständigheter, som
till sådane öfverlåtelser kunnat föranleda,
hade Committerade icke ansett någon anledning
förekomma till bifall å arfvingarnes
i denne del gjorde anhållan.
Och har Kongl. Maj:t till alla delar i
Nåder gillat och bifallit hvad Committerade
sålunda i underdånighet anfört och hemställt,
samt i följd deraf uppdragit åt Riksgälds-Contoiret,
att å de belopp, som efter
ofvannämnde beräkning tillkomme så väl
förbemälde till ersättning berättigade arfvingar
efter aflidne Commerce-Rådet Sederholm
som Kongl. Landtbruks-Academien utfärdade
behörige Obligationer Ställde på tio
år med fem proCents årlig ränta och daterade
den r Jan. i8i3, mot det att arfvingarne
afgåfve sine Qvittencer, innefattande
fullkomlig öfverlåtelse af hela den ifrågavarande
fordringen på Svenska Staten,
148 Stats-Utskottets Betänkan den.
hvarefter, enär tillfälle yppades, att för elen
Staten härigenom tillkommande fordran,
till större eller mindre del vinna ersättning
af Kongl. Franska Regeringen, Kongl. Maj:t
ville i Nåder låta besörja om samma ersättningssanspråks
behöriga bevakande.
Af de Lill Stats-Utskottet nu inkomne
Handlingar inhämtas vidare, att, sedan
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne under den i o Julii 1818 till då
varande Stats-Secreteraren för Finance-Ärenderne
Herr C. Klintberg aflemna t en af
Kejserlige Ryska Generalen m. m. Herr
Baron van Suchtelen, till Hans Excellence
aflåtne NoLe, af den 16 Junii rörande framlidne
Commerce-Rådet Sederholms i Finland
bosatte arfvingars anspråk att få tillgodonjuta
enahanda skade-ersättning, som beviljats
de Svenske arfvingarne för uppbringade
Skeppet Ilivolta, så har detta ärende
blifvit anmäldt hos den under Kongl. Majrts
frånvaro i Norrige, det året tillförordnade
Kongl. Regeringen, sorn likväl, den gjorde
Reclamationen afslagit, derom Herr Baron
van Suchtelen genom Note den a8 Augusti
är vorden underrättad; men Herr Baronen
liar det oagtadt, sedermera under den 12
Mars 1819 öfverlemna! till Hans Excellence
Stats-Ministern en till Herr Baron van Suchtelen
stöld Skrifvelse af den i5 Jan. samma
år, från Stats-Rådct d’Ouhril, hvilken Skrifvelse,
den Hans Excellence under den 19
Stats-Utskottets Betänkanden. j/\()
Mars tillställt forbemälde Herr Stats-Secreterare,
finnes innehålla förnyade 1 le elam ationer
af Cornmerce-Rådet Sederholms i
Finland boende arfvingar, att dem måtte
tillerkännas den på dem belöpande andel
uti förenämnde ersättning; hvilket Herr
d’Oubril ansett så mycket heldre böra beviljas,
som vägrandet deraf endast vore
grundadt på den omständighet, att sökanderne
icke äro Svenske undersåtare, hvarifrån
tillräckligt skäl icke skulle kunna hämtas,
för att undandraga dem en ersättning,
som dem i egenskap af erkände arfvingar,
efter Lag lillkomme, i synnerhet sorn liela
fordringen skall vara af Franska Regeringen
erkänd, och att Svenska Regeringen under
fortsatt vägran att godtgöra de Finska
arfvingarne, likväl icke skall underlåtit, att
affordra Franska Regeringen fulla ersättningsbeloppet;
Yarandes saken i detta skick
under den a5 sisth Januarii af Kongl. Maj:t
i Nåder hänskjuten till Rakets Ilöglofl. Ständers
pröfning och afgörande.
Hvad således nu angår Herr Stats-Rådet
d’Oubrils uppgift att hela fordringen
för Skeppet Rivolta, såsom af Franska Regeringen
erkänd, skall vara till fulla beloppet
af Svenska Regeringen infordrad, och
att, på grund deraf de nu ifrågavarande
Sederho/mske arfvingarne, äfven skulle vara
berättigade att sin andel af ersättningen ut
-
i5o Stats-Utskottet.i Betänkanden.
Lekomma; så enär de Liand Sederholmske
arfvingarne, hvilka en sådan ersättning blifvit
tillerkänd, vid liqviden i RiksgäldsContoiret
om de på den belöpande andelar
uti det qvitto, som Protocolls-Secreteraren
H. F. Sederholmj å egne och efter Fnllmagt,
äfven å de öfrige i Sverige boende
medarfvingars vägnar d. g Maj 1817 uthändigat,
och hvilket qvitto bland RiksgäldsContoirets
Handlingar förvaras, meddelt det
förklarande, att för den andel som till dem
blifvit utbetald, utgörande if .'delar af hela
fordringsbeloppet, de afsade sig allt anspråk
af hvad beskaffenhet, som heldst på deras
fordran, hvilken på Svenska Staten öfverläts
med all den rätt de den innehaft;
hvarutöfver någon öfverlåtelse af dem icke
heljer lagligen egt rum, samt Stats-Utskottet
i afseende på de Öfrige 59g:delar, hvilka
belöpa på de i Finland bosatte Sederholniske
arfvingarne, saknar all kännedom huruvida
desse andelar blifvit å Svenska Staten
öfverlåtne, än mindre om, i följd deraf,
någre anspråk å de samma , kunnat af Svenska
Regeringen hos den Franska göras gällande;
eler Lill ej heller den Kongl. Remissen
gifver minsta anledning; så lärer i så
fatta omständigheter, den rättsgrund som
för giltigheten af de Finska arfvingarnes
anspråk velat åberopas af sig sjelf förfalla.
Och då i Öfrigt Rikets Höglofl. Ständer
vid i8i5 års Urtima Riksdag, icke åla
-
Stats.-Utskottets Betänkanden. i5i
git sig att ansvara för större belopp af
Commerce-Rådet Sederholms hos Franska
Regeringen egde fordran, än som kunde belöpa
på dem af bans arfvingar, som voro
i Sverige boende och Svenska undersåtare;
i öfverensstämmelse hvarmed och de af hans
arfvingar, som äro Ryske undersåtare blifvit
genom Kongl. Maj:ts ofvanåberopade Nådiga
beslut den 19 Febr. 1817, från delagtighet
i ersättningsbeloppet uteslutne, anser
Stats-Utskottet vid detta förhållande skäl
ej vara för handen, att tillstyrka den begärde
ersättningen, för de andelar af Commerce-Rådet
Sederholms hos Franska Regeringen
egande omförmälde fordran, hvilka
såsom af Svenska Staten icke öfvertagne
eller å densamma öfverlåtne, ännu lära innehafvas
af hans i Finland bosatte arfvingar.
Hvilket Riksens Höglofl. Ständers beprÖfvande
vördsamligen underställes.
Stockholm den 22 Febr. i8a3.
t 5a Stats-Utskottets Betänkanden.
N:o 26.
Ankom den ix Mars 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss af den
25 sistledne Januarii och på
Konungens Befallningshafvandes
i Götheborgs och Bohus
Lån hos Kongl. Maj:ts
gjorde underdåniga hemställan,
angående afskrifning i
Landt-Rånteriets Räkenskaper
af åtskillige för Åren 1799?
1800, 1801,1802 och 1804 resterande
Bevillnings-medel.
Sedan, uppå anmälan af Regements-Skrifvaren
vid Bohus-Läns Regemente, Fält-Kammereraren
O. Möller, om handräkning af
Konungens Befallningshafvande i Götheborgs-
och Bohus-Län, till utbekommande
af resterande Bevillnings-medel hos Capitainen
von Utfall och Fältväbeln Norrlander
för Åren 1799, 1800, i8or, 1802
och 1804 till ett sammanräknat belopp af
4o R:dr B:co, ej mindre Norrlander än
Arfvingarne efter numera aflidne von Utfall
, vid anstäldt kraf, bestridt desse medels
erläggande, och Konungens Befallningshafvande
derföre uti Memorial af deu
Stats-Utskottets Betänkanden. 153
23 Mars 1820 hos Kongl. Krigs-Collcgium
hemstält, om icke berörde \0 R:dr mätte
få uti Räkenskaperne afskrifvas, dertill dock
Collegium ansett sig icke kunna bifalla;
så bar fråga om medlens uttagande hos förre
Regements-Skrifvaren, Fäit-Kamereraren
Bridingenom hvars försummelse de
förmodats icke hafva influtit, blifvit af
Lands-Contoiret väckt, derpå Bruhn förklarat,
att nämnde Utskylder verkeligen hos de
restskyldige af Krono-Betjeningen uttagits
och hos Konungens Befallningshafvande redovisats,
af då, varande Krono-Fogden uti
Norrvikens Fögderi J. Wettersten redan
åren i8o5, 1806 och 1807, till styrka hvarföre
Bruhn åberopat och uti Bevittnad afskrift
företett en utaf Wetterstén den i5
April 1811 upprättad Liqvid, deraf, äfvensom
af öfrige Handlingar, skulle upplysas,
att Wettersténj som blifvit beordrad uttaga
innestående Regements-medel hos Capitainen
von Utfall och Undcr-Ofiiceraren
Norrlander, med flere , skall derföre åstadkommit
redogörelse, utan att dock utredas
kunnat, huruvida sådane äldre årens medel
från Norrviken till Konungens Befallningshafvande
inkommit och derifrån afgått
eller icke; vid hvilket förhållande och då
såväl Redogörarne, Krono-Fogden Wetterstén
och Fält-Kamereraren Bruhn, som ock
förre Chefen för Bohus-Läns Regemente,
General-Majoren Belfrage och förre Landshöfdingen]
i Länet, General-Lieutenanten
154 Stats- Utskottets Betänkanden.
Friherre Carpelan med döden afgått, Wettersten
och Bruhn i gäldbundet tillstånd,
samt jämväl den Lands-Secreteräre och deli
Lands-Kamererare, sorn ända intill år 1808
varit tjenstgörande, blifvit från sine tjenster
entledigade, hvadan det vore alldeles
omöjligt att, enär Diarierne icke eller lemnade
nödig upplysning och ledning samt
Posl-Chartor och Post-Böcker för den tiden
ej eller vore i behåll, nu mera utreda om
ifrågavarande medel blifvit redovisade eller
icke eller hvilkendera Ämbetsmannen ansvaret
i sednare fallet bordt drabba, Landshöfdinge-Ämbetet
ytterligare under den 25
Julii 1821 hos Krigs-Collegium hemstält om
icke beloppet må ur Räkenskaperne afföras;
till svar hvarå Collegium under åberopande
af dess förra yttrande i ämnet förklarat
det Collegium ansåge sig icke tillhöra
att något vidare utlåtande härutinnan
meddela; hvarefter Konungens Befallningshafvamle
i underdånighet till Kongl. Maj:t
inberättat förhållandet med underdånig anhållan
om föreskrift huru med detta mål
förforas borde.
Genom Remiss af den 3 derpåföljde
September bar Kongl. Maj:t infordrat Fullmägtiges
i Riksgälds-Contoirets utlåtande,
hvilket Fullmägtige under den 25 October
i underdånighet afgifvit och deruti är vordet
anfördt att, om äfven ofvanomfärmäldle
af Krono-Fogden Wattersten upprättade
iitats-Utskottets Betänkanden. 155
samt af Fält-Kamereraren Z?ra/m företedde
Liqvid, och öfrige Handlingar som angingo
redovisningen af Regements-medel, som
lian skall varit beordrad, att hos 'von Utfall
och Norrlander uttaga, icke voro så
beskaffade, att en alldeles säker och tillförlitlig
upplysning deraf kunde vinnas, syntes
det dock som, efter den anvisning de
innefattade, förhållandet borde kunna närmare
utredas, om icke vid Lands-Contoiret,
åtminstone uti Kongl. Kammar-Rätten,
dit Räkenskaperne för de ifrågavarande åren
ofelbart ingått. Och då Balancer af allmänna
Bevillnings-medel icke kunna afskrifvas,
utan i följd af Rikets Ständers Beslut,
hafva Ilerrar Fullmägtige föreslagit och hemställt,
att Kongl. Kammar-Rätten kunde få
sig uppdragit att, genom dess Tjenstemän,
låta undersöka förhållandet med oftaberörde
Bevillnings-medel.
Uti det underdåniga utlåtande, som, på
Kongl. Maj:ts Kådiga befallning, Kongl.
Kammar-Rätten afgifvit, har Kongl. Kammar-Rätten
andragit, att sedan 2:dra Pvevisions-Contoiret,
der de Lands-Boks Räkenskaper
granskas, hvarutur möjligen den saknade
utredningen kunnat hämtas, genomsett
Räkenskaperne för Götheborgs-och Bohus
Län, ej mindre för de år, då medlen
uppgifvits vara redoviste än äfven , med anledning
af ofvanomförmäldte af Brulin företedde
afskrift af en utaf Wetterstén den
i56 Stats-Utskottels Betänkcinden.
i5 April 1811 upprättad Liqvid, Räkenskaperne
från och med samma år till och med
1819 års Räkenskaper, har likväl hvarken
sådan Liqvid eller någon annan redovisning
för de ifrågavarande medel kunnat igenfinnas
; att i sistnämde års Lands-Bok väl
halanceras Bevillnings-medel för Bohus-Läns
Regemente för 1799, 1800, 1801, 1802
och 1804, till ett sammanräknadt Belopp
af 78 R:dr i5 sk.; men att, då Restlängden
som skulle specificera posterne, icke
Blifvit Räkenskaperne Bilagde, deraf icke
eller utrönas kunde, huruvida ifrågavarande
Officerares Utskylder voro Bland samma
poster inbegripne; hvarförutan Kongl.
Kammar-Rätten infordrat yttrande i ämnet
af Advocat-Fiscalensom förmält, att han enär
ifrågasatte medel, i anledning af vederbörande
Regements-Skrifvares vid Bohus Läns
Regemente sökte handräkning, lärer tillhört
Krono-Betjeningen i Norrvikens Fögderi,
att infordra och redovisa, samt A. M.
Greiffe och J. TVetterstén varit IläradsFogdar
i samma Fögderi de ifrågavarande
åren, genomgått handlingarne angående ej
mindre Greffes Balance, än den i sammanhang
dermed emellan honom och TVetterstén
yppade tvist om indrifnings och ansvars-skyldighet
för Rest- och Handräknings-medel,
men hvarken i Rest- och Pantlängder
eller Handräknings-Förteckningar,
kunnat påfinna Namnen Utfall och Norrlander
eller annars Bana sig väg till någon
Stats-Utskottets Betankanden. 157
upplysning om förhållandet härmed, ehuruväl
af Handlingarne inhämtades, att Restlängder
å Bohus-Läns Regementesmedel skola
af Greiffe blifvit öfverlemnade till kV etter
stén; men huruvida eller i hvad mån ofvanberörde
Summa deri kunde vara inbegripen
har icke eller af Adyoeat-Fiscalen
kunnat utredas.
Vid sådant förhållande och då i detta
mål någon tillförlitlig upplysning nu mera
icke står att vinna, sedan alla de Ämbetsoch
Tjenstemän, hvilka med indrifningen,
redovisningen och uppbörden af de ifrågavarande
medel haft befattning, äro redan
dels med döden afgångne och dels för
längre tid tillbaka förafskedade, samt efter
hvad Kongl. Kammar-Rätten förmält, någre
Handlingar, de der upplysa verkliga
förhållandet, icke eller nu mera äro att tillgå,
anser Stats-Utskottet gällande skäl vara
förhanden, att tillstyrka afskrifning af
oftanämnde uti Götheborgs- och Bohus-Läns
Ränteri Räkenskaper balancerande Bevillnings-medel
4° R.'dr B:co. Hvilket såsom
svar å den Nådiga Remissen torde böra af
Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit i
underdånighet anmälas. Och varder detta
tili Rikets Höglofl. Ständers eget hepröfvande
vördsamligen hemstäldt. Stockholm d.
6 Mars 1823.
x 58 Stats-Utskottets Betänkanden.
N:0 27.
Ankom d. 11 Mars 1823.
Vördsamt Memorial!
Det är anledning till anmärkning emot
Föredraganden i Krigs-Ärender, hvarom
Remiss begäres till Constitutions-TJtskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas skola.
Slockholm den 6 Mars 1823.
N:0 28.
Ankom den n Mars i823.
Vördsamt Memorial!
Det är anledning till anmärkning emot
Föredraganden i Krigs-Ärender, hvarom
Remiss begäres till Constitutions-Utskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas skola.
Stockholm den 6 Mars 1823.
N:o 29.
Ankom den ii Mars 182’.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition,
angående de så kallade Trip/?/ske
Köpe-Godsen i Halland.
Tdongl. Maj:t har till Riksens Ständer aflåtit
Dess Nådiga Proposition af följande
innehåll:
Stat s-Utskottets Betänkanden. i?9
(Konungens Nådiga Proposition. Se i:sta Samlingen,
af Bihanget till Samtl. Kiks-Ståndens Protocoll N:o 8.).
Sedan denna Nådiga Proposition blifvit
af de PiespectiveRiks-Stånden till StåtsUtskottet
remitterad, har Kongl. Maj:t till
Ärendets vidare upplysande till Utskottet
låtit i Nåder aflemna åtsJcillige Handlingar,
hvarifrån det förhållande vidare är inhämtadt,
som Kongl. Majit uti den Nådiga Propositionen
framställt.
Med öfverlåtelsen af de så kallade Trippiske
Godsen företer sig i så måtto enahanda
förhållande, som med de Schlegelske,
hvarom Stats-Utskottet under den 23 nästlidne
Februarii afgifvit särskildt utlåtande,
att nemligen de blifvit Staten afhände, medelst
ordentligt Köpe-Bref af Högstsalig
Drottning Christina, under förbehåll af
Svenska Kronans rätt till deras återlösen ;
men då de Schlegelske Hemmanen innehafvas
af Svenske Medborgare, som till större
delen derå genom Köp och Lagfarter vunnit
en åtkomst, som icke kan dem frånkännas
utan Rättegång, innehafvas deremot de
Trippiske Hemmanen ännu af första Köparens
arfvingar, hvilka derå icke erhållit
någon Domstols Fastebref, med undantag
af de 3git Mantal, hvilka genom Arf kommit
i Svensk mans ego, och sedan öfvergått
från den ena till den andra, dermed
således enahanda förhållande inträffar, som
förekommit för de Schiege/ske Godsen, och
iOo Stats-Utskottets Betänkandeti.
hvilkas innehafvare följaktligen höra vid deras
egande och besittningsrätt framgent bibehållas,
samt allt Lösningsanspråk på dessa
Hemman förfalla. Kronans lösningsrätt till
de öfrige Hemmanen är i följd häraf ostridig.
De olägenheter, sorn beslutet om inlösen
af de Schlegelske Godsen skulle medföra,
åtfölja icke alla en sådan Lösen af
dessa Hemman; och det återstår således
endast att undersöka, huruvida begagnandet
af denna lösningsrätt kunde blifva för
Staten förmånlig. Skulle Löseskillingen få
erläggas i Banco-sedlar till samma numeraire,
som Köpe-Brefvet utsätter och i proportion
till de Hemman, som ännu äro i
Arfvingarnes ego, synes den utan tvifvel
blifva fördelaktig; men kom me den att bestämmas
i samma myntsort, som Köpeskillingen,
och till lika belopp, lärer intet tvifvel
uppstå, att Lösningsrättighetens begagnande
medförde förlust för Staten.
Af de Hemman, Trippiske Arfvingarne
innehafva, äro 68^ Mantal Skatte-Frälse,
hvilka, i händelse af återlösen, kommo
att ikläda sig naturen af Krono-Skatte, och
Staten skulle af dem icke hämta annan fördel,
än den andel af årliga Jordeboks-Räntan,
som nu af Trippiske Arfvingarne uppbäres,
emedan Skatte-Bönderne derå innehafva
egande rätt och således ej kunna drifvas
derifrån. De i5 Mantal, som kallas
K yr
-
Stats-Utskottcts Betänkande,iu 161
Ky rko-Hcmman, betala för närvai’ande en
större eller mindre del af J ordeboks-Räntan
till vissa Kyrkor i Halland, hvilkas
rätt dertill beror på särskild pröfning.
Men de Öfrige 55^ Mantal äro Frälse-Städje,
eller sådane, som vid Aboledighet städjas
lios Trippiske, Arfvingarne, och skulle,
vid skeende återlösen, förvandlas till Krono,
dertill Staten hade en ostridig egande
rätt, och af hvilka ersättning för löseskillingen
egentligen skulle erhållas, genom deras
försäljande till Skatte åt nuvarande Åboer,
hvilka besitta dem med lika rätt, sorn
andre Krono-Hemmans Åboer,
För att erhålla säker grund för ett be»
slut om de T ripp i fik c Godsens återlösen,
hvars verkställande bör blifva beroende a£
Löseskillingelis belopp, och den fördel Staten
genom deras inlösen kunde tillskyndas,
föreslår Stats^Utskottet fördenskull Riksens
Höglofl. Ständer, att i underdånighet anhålla,
det Kongl» Maj:t i Nåder täckes genom
vederbörande låta höra T ripp iska Ärfvingarne,
huruvida de, såsom anledning
förekommit, kunna finnas benägne att emot
en nedsatt Löseskilling afstå deras egande
rätt till Godsen, beloppet deraf bestämmas
och dervid det förbehåll uttryckligen fästas,
att de ovillkorligen afsäga sig all vidare
pretention för deras förmenta fordran
hos Svenska Kronan j och att derefter alla
4:cU Samti t *
i G 9. Stats-Utskottets Bet än k anden.
nuvarande Trippiske Frälse Städje-Hemmatt
måga ordentligen Skattevärderas, deraf må
utrönas, huru stor ersättning För Löseskillin
gen kan påräknas, samt Kongl. Majit derefter
till Riksens Ständer vid nästa Riksdag
öfverlemna Handlingarne, då den ledning,
som ar nödig för att fatta ett med
Statens fördel öfverensstämmande beslut,
derigenom må kunna erhållas; hvilket vördsamt
öfverlennes till Riksens Höglofk Ständers
bepröfvande. Stockholm den (i Marth
iSa3.
N:o 30.
Ankom d. ii Mais 1823.
Utlåtande, i anledning äf Kongl.
Maj.ts Nådiga Remiss, uppå
Handlanden Edelbergs underdåniga
ansökning, om understöd
af Allmänna medel för
uppmuddring af Landskrona
Hamn.
Sedan Riksdags-Fullmägtigen vid sista Riksdag
för Landskrona Stad, Handlanden L.
L. Edelberg, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anfört, att, uppå af honom väckt
fråga om förbättrande och underhållande
af Stadens hamn på Kronans bekostnad,
Stats* Utskottets Betänkatiden. 163
*
Riksens då församlade Ständers Statsutskott
ansett den af honom föreslagne anstalt,
såsom ett företag af allmännare nytta,
böra hänföras till de föremål, för hvilka
Riksens Ständer under gide Hufvud-Ti*
tuln anslagit en årlig summa, samt altså
hänvist Landskrona Stad, att om nödigt anslag,
i berörde ändamål, hos Kongl. Maj:t
göra underdånig ansökning} af hvilken anledning
Handlanden Edelberg 1 Underdånighet
anhållit, det Kongl» Majit till ofvannämnde
behof täcktes bevilja erforderlige
medel; så har Kongl. Majit till Stats-Utskottet
i Nåder remitterat handlingafne,
som här om blifvit samlade, med den påskrift,
att Kongl. Majit, som Val ansett
Landskrona Stads Hamn Vara af mycken
vigt både i militäriskt och mercantilt hänseende,
men tillika funnit, att kostnaden
för densammas Uppmuddring och vidmagthållande
hvarken borde af Kongl» Majit och
Kronan ensamt bestridas, eller hittills kunnat
af anslaget under ylde Hufvud-Tituln
förskjutas, till Stats-UIskottet Öfverlemnat
att utfinna och föreslå det allmänna bidrag,
hvilket, efter tillgångarna och omständigheterna,
till detta ändamål må användas.
Stats-Utskottet har jemväl fått emottaga
ett af Landscrona Stads Riksdags-Fullniägtig
vid denna Riksdag Herr CommerceRådet
J. Cronius, afgifvet och från Vällofl.
Borgare-Ståndet till Utskottet remitteradt
16/f Stats-Utskottets Betänkanden.
Memorial, deruti till Riksens Ständers förnyade
uppmärksamhet blifvit anmäld angelägenheten
deraf, att medel snart varda
utsedde och anvisade till ifrågavarande muddringsarhetes
företagande, innan, under tidens
vidare Ramskridande, de samlingar af
Sand, Sjötång och Gyttja, som från Hafvet
allt mer indrifvas i Hamnen, hunnit alldeles
igenfylla densamma och göra en af Rikets
vigtigaste och af naturen i öfrigt mäst
gynnade Hamnar för Sjöfarten obrukbar.
Af de Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss vidfogade
Handlingar, har Stats-Utskottet om
det ifrågaställde företagets nytta och angelägenhet
samt dertill erforderliga kostnad
sökt erhålla nödig kännedom; och ehuruväl
Utskottet anser uppmuddringen af Landskrona
Hamn vara ett företag af den allmännare
nytta, att något bidrag dertill å
Statens sida skäligen bör komma i fråga;
likväl, då, såsom Kongl. Maj:t jemväl i Nåder
förklarat, Stals-Verket ej ensamt hör
vidkännas kostnaden i och för denna uppmuddring,
och icke utredt finnes hvad bidrag
Landskrona Stad härtill vill lemna,
samt de vid Handlingarne befintlige kostnadsförslag,
det ena att verkställa arbetet
på 92 dagar, mot en kostnad ef 62,462
R:dr 32 sk. och det andra att för 46^27
R:dr B:co tillvägabringa uppmudringen på
Nio år, synas vara för högt tilltagne samt
sakna nödig fullständighet, och det senare,
Stats- Utskottets Betänkanden. 165.
efter Utskottets tanka, i verkställigheten
icke eller det lämpligaste, emedan arbetets
fördelning på-så många år skulle försvåra
utförandet oell motverka ändamålet; saknar
Utskottet anledning att tillstyrka Riksens
Höglofl. Ständer, att för närvarande och i
det skick frågan nu befinnes, anslå någre
medel till detta företag, som dessutom icke
lärer vara af nödvändigheten så högt påkalladt,
enär, efter den underrättelse Utskottet
erhållit, Hamnen ännu år 1814 skall
haft det djup, att Linie-Skepp der kunnat
inlöpa; utan lära Riksens Höglofl. Ständer
i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
täckes anbefalla upprättandet af ett nytt fullständigt
kostnadsförslag till arbetets utförande
på ett ändamålsenligt sätt, samt i
Nåder vidtaga de åtgärder, hvarigenom må
utrönas och säkerhet vinnas, hvad bidrag
härtill Landskrona Stad kan lemna, på det
Riksens Ständer, på tillförlitliga grunder,
må kunna fatta ett beslut om det anslag,
Staten kan finnas härtill böra bestå.
Detta varder dock vördsamt öfverlem-.
nadt till Riksens Höglofl. Ständers vidare
beprÖfvande. Stockholm d. 6 Mars 1823.
166 Stats-Utskotlets Betänkanden*
N:Q 31,
Antoni den u Mars 182?,
Utlåtande, öfver Riksdags-F ullmågtigen
Johan Longberg&
Motion, angående tryckning
af Kongl. Majds Nådiga Proposition
om Stats-Verkets tilltillstånd
och behof,
Tni Stats-Utskottet har Ilederv, Bonde-,
Ståndet remitterat ett af Riksdags-Fnllmägtigen
Johan Longberg afgifvet Memorial, in-,
Behållande de skäl, hvarpå Longberg grundat
dess förslag, att den Nådiga Proposition
Kongl, Majit vid början af hvarje Riksdag
afgifver till Riksens Ständer om StatsYerkets
tillstånd och behof, måtto före Riksdagens
början till trycket befordras, så att
den vid kommande Riksdagar må vara tryckt
att till hvarje Riksdagsman utdelas 1 samma
stund den till Riksens Ständer öfver1
emnås.
Då Stats-Utskottet, lika med RiksdagsFullmägtigen
Longberg, anser det vara af
Väsendtlig nytta för Riksdags-Ärendernes behandling,
att Riksens Ständer vid Riksdagens
början erhålla en närmare kännedom
om de ämnen, som Kongl. Majit uti Dess
Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof till deras öfverläggning och
afgörande framställer, än som möjligen kan
Stats~Utskottets Betänkanden. 167
vinnas nu, då endast ett exemplar deraf
hvarje Riks-Stånd meddelas; har Utskottet
ansett sig höra tillstyrka, Riksens Höglofl.
Ständer, att i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t hädanefter,, sedan Dess Kådiga
Proposition om Stats-Yerkets tillstånd
och behof blifvit i Stats-Rådet besluten,
täcktes anbefalla vederbörande att besörja
denna Nådiga Propositions lifgifvande på
trycket så tidigt, att hvarje Ledamot af
Riks-Ståliden må deraf kunna erhålla ett
exemplar på samma gång, sorn Kongl. Maj:t
densamma till Riksens Ständer, eller Deras
Stats-Utskott afla ter,. och att den till tryckningen
erforderliga kostnad förskjutes af
Stats-Verkets medel, emot ersättning af det
anslag, Riksens Ständer till Riksdagskostnaderne
sedermera anvisar; hvilket öfverlemnas
vördsam ligen till Riksens Höglofl.
Ständers bepröfvande.. Stockholm den 6
Marth 1823,
N:Q 32..
Ankom den u Mars 1,823..
Uflätande, öfver Herr C. F. Lund~
mans Memorial, om befrielse
för Magistraterne från all
befattning med Landt-Ränterierne.
u ti ett från Vällofl. Borgare-Ståndet till
Stats-Utskottet remitteradt Memorial, har
168 Stat.i-Utskottets Betänkandetu
Riksdags-Fullmägtigen för Linköpings Stad
Herr Claes Fredric Lundman yrkat, att
Städernas Magistrater måtte från all befattning
med Landt-Ränterierne befrias, såsom
ansvarsfull och vådlig, samt ej syntes åligga
personer, hvilka icke af Staten njuta
aflöning.
Vid sista Riksdag yttrade Stats-Utskottet,
i anledning af då i enahanda afseende,
ehuru mera vidsträckt, gjord motion af
Herr Lagmannen och Borgmästaren Kjellander,
att genom Kongl. Brefvet af den
i5 Maji 169.4 samt Kongl. Kammar-Collegii
derpå grundade Circulair-Bref af deu
i8:de i samma månad, 38 §. i Landshöfdinge
Instructionen af den 4 November
1734 och 6 §. i Kongl.. Uppbörds-Reglementet
af den i3 November 1789 är stadgadt,
att 3:ne Lås böra sättas för Ränteriernas
Kassa-Kistor, samt Lands-Kamereraren,
Landt-Räntmästaren och Slotts-Fogden,
eller, der sådan ej är, Borgmästaren
eller någon annan hederlig man, som Landshöfdingen
dertill skicklig finner, hafva hvar
sin nyckel till berörde Lås och således alla
tre vara tillstädes, när någre medel i Kistan
inläggas, eller derifrån uttagas; och
Stats-Utskottet ansåg sig icke kunna föreslå
någon ändring i desse Författningar,
hvilka afse nödig säkerhet om Kronans medel
, hälst då det icke i allmänhet och ovillkorligen
vore stadgadt, att den 3:dje Nyc
-
Stats-TJtskottets Betänkanden. 16g
kelli till Ränteri-Cassa-Kistan bör innehafvas
af Borgmästaren, eller någon Magistratens
Ledamot, utan att sådant förtroende
kan af Landshöfdingen lemnäs åt annan
dertill skicklig person, hvarigenom denne
befattning genom ombyte emellan dem, som
Landshöfdingen dertill eger utse, blifver
mindre besvärande; vid hvilket förhållande
Utskottet ansåg någon särskild Lön eller
vedergällning för de Magistrats-Personer,
som kunna erhålla ifrågavarande uppdrag,
desto mindre kunna tillstyrkas att af Staten
bestås, som Städernes åliggande att
löna sine Tjenstemän, syntes icke böra sålunda
betragtas, som skulle desse endast
vara till Städernes tjenst, då hvarje Stad
njuter donerade förmåner, fri- och rättigheter,
hvilka, med afseende äfven på Statens
gemensamma bästa, blifvit dem förundte.
Det är på dessa ännu gällande och af
Riksens Ständer vid 1818 års Riksdag gillade
skäl, som Stats-Utskottet icke eller nu
kan tillstyrka Riksens Högloft. Ständer, att
å den af Herr Lundman väckte Motionen
fästa det afseende, som må föranleda antingen
till ändring uti de i detta hänseende för säkerheten
om Statens medel utfärdade Författningar,
eller till någon särskild utgift för
besväret med den dermed förknippade vården.
Hvilket hemställes vördsamligen till
Riksens Höglofl. Ständers beprÖfvande.
Stockholm den 6 Martil 1823.
170 Scats-Utskotlets Betanhandan.
N:o 33,
Antom den 11 Mars i823..
Utlåtande, i anledning afgjord
anmärkning vid dess yttrande,
ofver Kongl. Majits Nådiga
Proposition om fortfarande
af den Provisoriska
Låns-Styrelsen på Öland, '
I anledning af gjord anmärkning vid Stats-.
Utskottets den. i3:de nästiidne Februarii afgifne
utlåtande öfver Kongl. Majits Nådiga
Proposition till Riksens Ständer,, angående
fortfarande till nästa Riksdag af den utaf
Kongl, Majit inrättade Provisoriska Länsstyrelsen
på Öland, Kar Vällofl. Borgareståndet
återremitterat ärendet,.samt meddelt
de deruti gjorde, erinringar.
Utskottet Kade, med erkännande af den
nytta inrättandet af den Provisoriska Länsstyrelsen
i Oeconomiskt afseende för Öland
medfört, yttrat, att då, af K vad så Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition innehåller, sorn.
Riksdags-Fullmägtige från. Öland anfört, det
syntes, att Utmarksdelningen är fulländad
ocK Enskiftes-förrättningarne nära sitt slut,
kunde de återstående åtgärderne af Kongl.
Majits Befallningshafvande i Calmar besörjas
ocK den Provisoriska Läns-Styrelsen till
en korrtare tid, än den af Kongl. Majit i
Stats->Utshottets Betänkandeti. 171
Nåder föreslagne, inskränkas; och Utskottet
föreslog derföre,. om icke utgången af
nästa år hurde blifva den tid, på hvilken
denna Styrelse må kunna upphöra, en praescriplionstid
af innevarande års slut bestämmas
, inom hvilken förekommande ärender
måga hos nuvarande Lans-Styr else göras
anhängige, hvarefter desamma skola i behörig
ordning handläggas inom 1824 års
utgång, då de ännu ej afgjorde målen skulle
öfve riem nas till åtgärd af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Calmar, och Utskottet
tillåtas alt vid Statsregleringen fastställa anslag
af de 45o Tunnor Spannmål, som för
år 1824 till den särskilda Läns-Styrelsens,
aflönande erfordras.
Häremot har blifvit erinradt,, alt Utskottet
icke nog tydligt uttryckt, att den
Provisoriska Läns-Styrelsen på öland borde
upphöra vid 1824 års slut och att, ifrån
den tiden, hvarken på Indragnings-Staten,
eller af andra allmänna medel, någon aflöning
för sådan Styrelse kommer att ega
rum; men enär Utskottet sökt visa, att ifrågavarande
Läns-Styrelse icke, vore behöflig
för längre tid än till 1824 års utgång, och
på den grund förbehållit sig, att vid Statsregieringen
fastställa det anslag, som för
år 1824 till den särskildta Läns-Styrelsens
aflönande erfordras, tror Utskottet deraf
tydligen följa, att sådan aflöning derefter
upphör, hälst det belopp, som förar 1824
i-]2 Stats-Utskottets Betänkanden.
dertill erfordras, icke blifver uppfördt på Indragnings-Staten,
utan för en gång särskildt
anvist, och att ett förslag till bestämdare
beslut om denna Läns-Styrelses fortfarande
eller upphörande, än så vidt det rörer frågan
om Statsanslag dertill, innefattar en
åtgärd, som ligger utom gränsen för Utskottets
befattning. Stats-Utskottet får derjemte
vördsamt tillkännagifva, att de öfrige
3:ne Respective Riks-Stånden, nemligen
Högloft Ridderskapet och Adeln den 24-’de,
Högv. Preste-Ståndet den iyrde och Hederv.
Bonde-Ståndet den i8:de nästlidne
Februarii, bifallit Utskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Stockholm den 6 Martii i8a3.
i i .
N:0 34.
Ankom den 11 Mars 1823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Remiss angående
fortfarande af det understöd
utaf Stats-medlen Carlskrona
Stads F attigvards-Inråttning
hittills åtnjutit.
åtskillige handlingar som Kongl. Majrfc
i Nåder öfverlemnat till Riksens Höglofl.
Ständers Stats-Utskott, har Utskottet in
-
Stats-Utskottets Betänkanden. *73
hämtat att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge Län i underdånighet anhållit
om Nådigt förord hos Riksens Ständer,
att det vid 1815 års Riksdag för Carlskrona
Fattigvårds-och Arbetshus-inrättning beviljade
och enligt Riksens Ständers beslut
vid sista Riksdag till näst derefter infallande
Riksdag fortfarande årliga anslag af 3ooo
R:dr B:co måtte än vidare få påräknas åtminstone
till följande Riksdag, hälst enligt
hvad jemväl med utdrag af räkenskaperne
är visadt, de öfrige dertill disponible till—
gångarne äro otillräcklige för den uppgifne
talrika fattig-personalen; hvarjemte RiksdagsFullmägtigen
för Carlskrona Stad Herr Zacharias
Danielsson uti ett från Yällofl. Borgare-Ståndet
till Stats-Utskottet remitteradt
anförande uppgifvit, att genom denna StadsFattigförsörjnings-anstalt,
som skall medföra
en kostnad af 13,800 R:dr B:co, 721 personer
njuta contant understöd och 84 erhålla
lius, kläder och föda, deraf blott 179
tillhöra Stads- och Tyska Församlingarne
då 626 finnas i Amiralitets-Församlingen,
samt tillika anmält, att han af sine committenter
blifvit ålagd för Riksens Höglofl.
Ständer frambära Stadens innevånares fasta
föresats, att så vida det till fattig-försörjnings-anstalten
för Carlskrona AmiralitetsFörsamling
gjorde anslag af 3ooo R:dr B:co
ej Ökas med ytterligare 2000 R:dr samma
mynt, de ej ville längre deltaga i denna
fattigvård.
174 Stats-Utskottets Bctänkaliden.
Stats-Utskottet bör härvid anmäla, att
Riksens Ständer, vid Urtima Riksdagen år
i8i5, uppå Riksdags-Fullmägligens förCarlskrona
Stad gjorde framställning, i aftseen*
de dertill att mängden af fattige i berörde
Stad vore så stor, att Stadens innevånare
icke kunde förmå deni alla underhålla, saint
enär de behöfvandes större antal der, än
annorstädes härledde sig derifrån, att vid
Örlogs-Flottan och Kronans Warf måste användas
Krigsmän och Arbetare, som efter
det de tjent med knapp utkomst, af ålder
eller olyckor dels sjelfva blifva utur stånd
satte att sig försörja dels ock vid sin afgång
efterlemna Enkor och Barn 1 Fattigdom,
funno skäligt att anslå ett bidrag af
3ooo R:dr årligen utaf Stats-Verkets medel
att till följande Riksdag utgå »såsom understöd
för den i Carlskrona gjorde fattigvårdsocli
arbetshus-inrättning och då, enligt Kongl.
Majrts Nådiga befallning deli 12 Julii 18 c5
Landshöfdingen i Länet aflemnade underdånig
berättelse om förhållandet med omförmälte
inrättnings förvaltning och belägenhet
år 1817 samt dervid anförde angelägenheten
af berörde understöds fortfarande,
blef denna underdåniga hemställan Öfverlemnad
till Riksens Ständers Stats-Utskotts
åtgärd, i följd hvaraf Riksens Ständer
uti underdånig skrifvelse af den 2 Febr.
1818 anmälte, att som behofvet af detta
anslag, oagtadt Directionens bemödande och
iagttagne hushållning med tillgångarne, lik
-
Stats--Utskottets Betänkanden. 175
Väl vore större än då det först beviljades,
emedan antalet af dem som fordrade hjelp
'och omvårdnad betydligen ökats, samt när
altså de skäl hvaruppå ifrågavarande bidrag
af Stats*Verkets medel beviljades, voro lika
om ej mera gällande, hade Riksens Ständer
beslutit att berörde Summa 3ooo R:dr
malte vidare fortfara att årligen utgå å Staten,
intill nästa Riksdag, för Carlskrona fattigvårds*
och arbetshus-inrättning,
Det bär ej Undfallit Stats-Utskottet att
Carlskrona Stads Borgerskap lelnnat ett kraftigt
och hedrande biträde till värden och
underhållet af de till Ämiralitets-Församlingen
hörande talrika fattige och Utskottet
medgifver att fattigvårds* och arbets-inrättningen,
med dess nu egande utsträckning,
medför större kostnad för Staden än om
denna besörjde en sådan inrättning, afskiljd
från Amiralitets*Församlingen; mell å andra
sidan lärer det icke kunna nekas, att
Stadens Borgerskap njuter icke obetydlig
fördel af Amiralitetets vistande derstädes,
medelst den liflighet, handel och näringar
derifrån otvifvelagtigt hämta; och då härtill
kommer, att uti de från Landshöfdingen
i Länet insände och till Utskottet i Nåder
Öfverlemnade handlingar i detta ämne, någon
tillökning utaf det redan varande anslaget
icke blifvit ifrågasatt utan endast anhållan
gjord, om dess fortfarande, anser Utskottet,
med afseende så väl derå, som på
inG Stats-Utskottets £ et änkan den.
Stats-Verkets knappa tillgångar, sig icke
kunna tillstyrka bifall till den af Herr Danielsson
föreslagne tillökning, men får, enär
de skäl som föranledt sednast församlade
Riksens Ständer, att för fattigvårds-inrättningen
i Carlskrona bevilja ett anslag intill
påföljande Riksdag af 3ooo R:dr årligen,
ännu fortfara, föreslå till Riksens Höglofl.
Ständers bifall att detta belopp må än
vidare intill nästa Riksdag få utgå för ifrågavarande
ändamål och sådant vid Statsregleringen
iagttagas; hvilket till Riksens
Högloft. Ständers bepröfvande vördsamt
liemställes. Stockholm den 6 Mars 1823.
N:0 35.
Ankom den n Mars x8a3.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:tsNådiga Proposition, rörande
Lon-förhöjning för Battaillons-Låkare
efter åtta års
tjenstgöring.
Under den iq:de nästi. Febr. har Kongl.
Maj:t i Nåder till Stats-Utskottet allåtit följande
Proposition, angående medels anslående
till 5o proCents Lön-förbättring åt
Bataillons-Läkare efter 8 års tjenstgöring.
”Vid den år 1817 med Militaire-Läkare
Staten
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 177
Staten vidtagna reglering förordnade Kongl.
Maj:t, i Nåder, att Bataillons-Läkarne vid
Regementerne, som då erhöllo 2Öo R:drs
årlig lön, skulle efter 8 års tjenstgöring i
sådan egenskap undfå 5o proCents tillökning
derå, och att, till detta behof, äfven
som till aflöningen, skulle jemte RegementsLäkarnes
fastställde årliga bidrag användas,
hvad af det vid 1812 års Urtima Riksdag
för en förbättrad Läkare-vård gjorde anslag
vöre bespardt; utgörande vid 1817 års slut
47,933 R:dr 16 sk., hvilka, tillika med det
som än vidare kunde besparas, borde i Riksens
Ständers Riksgäl ds-Contoir, såsom en
särskild fond för detta ändamål förräntas.
Men sorn vid den af Riksens Ständer under
sista Riksmötet verkställde Stats-reglering,
aflöningen för den nya Bataillons-och
Under-Läkare-Staten blifvit uppförd å Rikets
Stat under 3:dje Hufvud-titteln, till så
stor del densamma påräknades att utgå af
förrberörde besparde och i Riksgälds-Contoiret
insatte Summa, hvilken deremot, till
beviljade utgifter disponerad, för i frågavarande
ändamål försvunnit, utan att Rikets
Ständer till den Bataillons-Läkarne efter 8
års fortsatt tjenstgöring i samma grad Nådigst
iofvade Lön-förhöjning, några medel
särskildt anvisat, har Kongl. Maj:t nu härmed
denna angelägenhet till Rikets Ständers
Stats - Utskotts åtgärd velat öfverlemna.
4 dt Samt,
i "8 Stats-Utskottets Betänkanden.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stats-XJtskott nied all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
B. C. Qviding. '
I anledning häraf får Stats-Utskottet
upplysa, att sedan, uppå derom vid Urtima
Riksdagen i Örebro väckt fråga, en generell
reglering af den militaira Läkare-vården
blifvit företagen och, efter dertill af
särskildt förordnade Committerade afgifvit
förslag, utaf Kongl. Maj:t i Nåder faststäld
den 16 Sept. 1817, hvarvid bestämdes, att
den för då inrättade nya Bataillons-Läkare
Syslorne erforderlige aflöning i3,20o R:dr
skulle utgå, dels af ett dertill disponibelt
anslag på Medicinal-Verkets Stat, dels genom
förräntande af den fond 47>.933 R:dr
16 sk., som utaf besparingar å samma Stats
anslag ifrån år 1812 hade uppkommit och
dels genom påräknade bidrag af RegementsLäkarne
vid indelte Regementerne, som
deremot egde åtnjuta de förut bestådde
Fältskärs-Gesälls- eller Barberare-Lönerne,
så funno Riksens Ständer vid regleringen
af 3:dje Hufvud-tittelns Stater sista Riksdag,
enligt underdånig skrifvelse den 23 Maji
1818. lämpligare att uppföra tillräcklige
Stats-Utskottets Betänkanden. 179
medel för nämnde aflöning, till den del den
påräknades, medelst förräntande af berörde
fond, hvilken deremot skulle tillfalla Statsverket
samt äfven vid Stats-regleringen sedermera
disponerades, hvarutaf följde, att
den ytterligare tillgång upphörde, som var
beräknad att genom besparingar å fondens
ränta uppkomma och för framtiden kunna
användas till den vid Läkare-Statens ofvannämnde
reglering afsedde lönförbättring
åt Bataillons-Läkarne efter 8 års tjenstgöring;
och förklarade Riksens Ständer i afseende
derå, att sådane tillökningar eller
pensioner för dem af Läkarne, hvilka dertill
funnos berättigade, borde i stadgad ordning
af Statens medel dem tilldelas.
Då nu Kongl. Majit till Riksens Ständer
Öfverlemna! att anslå särskildte medel
till berörde lön-förbättring, har Utskottet
funnit att Kongl. Brefvet den 16 Sept. 1817,
angående Militair-Läkäre-Staten, i 2 punkten
innehåller det Kongl. Majit till uppmuntran
för de Bataillons-Läkare som längre
tid i tjensten fortfara, tillåtit Regementschefen,
att hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla den Bataillons-Läkare, som i 8
år nöjaktigt tjenstgjort, till erhållande af 5o
proCents lön-förhöjning, då Kongl. Majit
sedan Sundhets-Collegium sig deröfver i
underdånighet utlåtit, hvarje gång vill i Nåder
besluta huruvida Kongl. Majit finnér
skäl att tillägga den anmäldte Bataillons
-
180 Ståts-Utskottets Betcinkanden.
Läkaren en sådan lön-förbättring, hvilken
således icke må betraktas såsom en Bataillons-Läkare-tjensten
åtföljande rättighet, utan
endast såsom ett särskildt vedermäle af
Kongl. Maj:ts Nådiga afseende på en längre
och berömlig tjenstgöring. Och som
vid sådant förhållande något Stats-anslag
såsom ett bestämdt årligt utgifts-belopp,
icke kan beräknas eller synes ega rum , hälst
desse Läkare, hvilke vid indelta Armeen utgöra
ett antal af 4$ samt vid hvarje af de
Yärfvade Regementerne a högst 4 i allmänhet,
icke lära stanna vid denne lägre tjenstegrad,
samt de fall uti hvilka den sålunda
af särskild Nådig pröfning och flere omständigheter
beroende förhöjning skulle kunna
ifrågakomma, måste blifva ganska få; så
och enär dessutom beloppet, som dertill
för någre Läkare må erfordras, icke eller
kan blifva betydligt då Bataillons-LäkareLönerne
äro fastställde till a5o R:dr med
tillökning för derunder å 6 R:dr begripne
io Tunnor Spannmål, har Utskottet, med
den öfvertygelse för öfrigt, att sådan särskild
förmån icke är förenlig med principen
för aflöningen vid Ämbets- och Tjenstemanna-Staterne
i allmänhet, ansett sig
icke kunna tillstyrka något Stats-anslag för
detta behof, utan föreslår det Riksens Höglofl.
Ständer till svar å denna Nådiga Proposition
i underdånighet hemställa, om icke
Kongl. Maj:t i Nåder skulle finna lämpligt,
att när skäligt pröfvas, bevilja sådan extra
Stats-Utskottets Betänkanden. i8r
ordinarie lön-förliöjning af 5o proCent åt
Bataillons-Läkare, soln tjent 8 år, Beloppet
såsom en personel förmån, hvilken med
inneliafvarens afgång eller Befordran Bör
upphöra, må anvisas att utgå på allmänna
Indragnings-Staten; hvilket vördsamt Öfverlemnas
till Riksens Högloft. Ständers Bepröfvande.
Stockholm den 6 Mars 1823.
N:0 36.
Antom den 17 Mars i8a3.
Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss af den
25 sistl. Januarii, uppå de af
Provincial - Medicus Doctor
C. J. Kjellman hos Kongl. Maj:t
anförde underdåniga besvår
öfver Kongl. Kammar-Collegii
den 18 Maji 1821 meddeldte
Utslag, angående Kjellman till
gäldande ådömd Testamentsbevillning.
_A_f de till Stats-Utskottet öfverlemnade
Handlingar inhämtas, att sedan ProvincialMedicus
Doctor Kjellman hos sin Svägerska
Maria Salmo din, tid efter annan, så
väl under hennes första gifte med Handlanden
i Philipstad Billberg, som äfven
18a Ståts-Utskottets Betänkanden.
efter dennes död, under hennes Enkostånd
samt jemväl sedan hon trädt i annat gifte
med nu mera äfven afledne Handlanden P.
Norder 3 åsamkat sig, dels genom erhållne
contante försträckningar dels ock genom på
borgen undfångne varor, en sammanräknad
skuld af 4>ooo R:dr B:co; så har, enär
i följd af den emellan Norder i lifstiden
och hans förhemälde hustru träffade öfverenskommelse
att, i anseende till Kjellmans
meddellösa och olyckliga belägenhet, denna
hans skuld skulle honom efterskänkas,
Norder korrt före sin död, såsom sin yttersta
vilja den 5 Julii 1819, bland andra
dispositioner, äfven förordnat om eftergift
af Doctor Kjellmans skuld, Bevillnings-afgift
till 6 för hundrade, såsom för Testamente,
blifvit, jemlikt 1818 års BevillningsFörordning,
Kjellman debiterad för berörde
honom eftei’skänkte 4i°00 R:dr.
Genom Landshöfdinge-Ämbetets i Carlstads
Län den 8 Januarii 1821 meddeldte
Utslag, har väl Kjellman j uppå derom gjord
ansökan, blifvit, af anförde orsaker, från
erläggande af berörde Bevillnings-afgift befriad;
hvaremot Kongl. Kammar-Collegium,
der Kammar-Advocat-Fiscals-Ämbetet öfver
Landshöfdinge-Ämbetets Beslut fört klagan,
genom Utslag den 18 Maji nystnämnde
år, ansett den genom Norders Testamentariska
disposition Kjellman efterskänkta
skuld af 4>ooo R:dr utgöra en verklig
Stats-Vtskotlets Betänkanden. »83
gafva derå, enligt Bevillnings-förordningen,
Bevillning borde erläggas, samt derföre förklarat
Kjellman skyldig att sådan afgift efter
6 för hundrade med 240 R:dr Banco
gälda.
Öfver detta Kongl. Kammar -Collega
Utslag har Kjellman hos Kongl. Majit anfört
underdånige besvär och deruti jemväl
anhållit att, af förehragte bevekande skäl,
varda från den honom ådömde Bevillningsafgiften
förskonad; och har Kongl. Majit,
med Nådigt afseende å de härvid förekomlie
särskilde omständigheter, och i belragtande
af Sökandens olyckliga ställning till
Rikets Ständers hepröfvande i Nåder hänskjuta
detta mål, såsom innefattande fråga
om eftergift afBevillnings-medel, samt Harn -  lingarne fördenskull till Stats-Utskoltet öl
O
verlemnat.
Stats-Utskottet tillkommer väl ej att i
rätts väg meddela något utlåtande huruvida,
med tillämpning af Bevillnings-Förordningen,
Testaments Bevillnings-afgift för de
ifrågavarande Doctor Kjellman efterskänkte
4,ooo Ridr bordt honom påföras eller ej,
hvilken fråga blifvit under Kongl. Majlis
Nådiga pröfning dragen; men då i detta
mål förekommer, att Kjellman redan för
flere år tillbaka varit i så torftig belägenhet,
att han icke utom de bidrag han i
penningar och varor utur Enkan Salmodins
184 Stats- Utskottets Betänkanden.
hus tid efter annan åtnjutit, förmått underhålla
sig med hustru och flere harn: att
sedan den olycka derefter träffat Kjellman*
att han förlorat Synen, Kjettman blifvit
aldeles urståndsatt, att till egen och anhöriges
bergning bidraga, samt hehofvet af
andras understöd i samma mon ökadt: att
genom det den betydliga skuld, som han
hos Enkan Sahnodin på detta sätt sig åsamkat,
vid hennes sednare mans Handlanden
Norders frånfälle, enligt dennes förordnande
Kjettman efterskänktes, han i alla fall
icke kommit att uppbära några medel deraf
Bevillnings-afgiften kunnat innehållas,
hvilken altså skulle nu komma att utgå af
Kjettmans redan förut nog knappa tillgångar:
så har Stats-Utskottet, i betraktande
af desse ömmande omständigheter, skolat
hos Riksens Högloft. Ständer vördsammeligen
tillstyrka, att de ifrågavarande, Kjeltman
såsom Testaments-Bevillning påförde
24® R:dr B:co må varda honom eftergifne.
Derom, till svar å den Nådiga Remissen,
underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t torde
af Rikets Högloft. Ständer böra göras»
Hvilket dock Rikets Högloft. Ständers eget
ompröfvande vördsamligen underställes. En
Ledamots särskilda tanka bifogas. Stockholm
den 8 Mars 1823.
Siats-Utskottets Betänkanden. 185
Utdrag afProtocollet,hållethos
Riksens Högl. Stånders Statsutskott
vid Lagtima Riksdagen
i Stockholm den 8 Mars
1823.
S. D. Vid justeringen af Stats-Utskottets
nu beslutne Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Remiss å Provincial-Medicus,
Doctor Kjellmans underdåniga
ansökning, om eftergift af den honom
ådömde Testaments-Beviilning, afgaf Riksdagsmannen
Anders Sandstén följande yttrande:
”Jag kan ej instämma uti Utskottets
Beslut, som tillstyrker eftergift af den
”Doctor Kjellman ådömde Testaments-Be“villning.
— Jag anser en genom Testamente
efterskänkt skuld vara en förmon,
“som bör, lika med gåfvor, beläggas med
“Bevillnings - afgift. Dessutom skall detta
“Utskottets tillstyrkande, i fall det af Riksens
Ständer gillas, säkerligen grundlägga
“ett Prsejudicat, hvaraf månge framdeles
”skola hämta sig anledning, att söka enahanda
förmon. — Om Doctor Kjellman
“ar så utfattig, att han ej kan gälda den
“honom ådömde Bevillnings-afgiften, tror
"jag han i annan väg eger sig öppet att
“derifrån bereda sig förskoning; i allt fall
”böra ej Riksens Ständer, efter min tanke,
“bifalla denna eftergift, som skall orsaka
i86 Stats-Utskottets Betänkanden,
”missbruk och komma dem att ångra sin
”mildhet.”
Och skulle, på begäran, denna särskildta
tanka, uti hvilken samtlige Heder v.
Ståndets närvarande Ledamöter instämde,
medfölja Utskottets Betänkande till Respeclive
Riks.Stånden. Som ofvan.
Ex Protocollo
J/. Karström.
N:0 37.
Ankom den 17 Mars i8a3.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer af den 19 Februarii
innevarande år 1823
angående den af Husby Klosters
Krutbruks-egare hos
Kongl. Maj:t sokte restitution
af erlagd Bevillning för Krut ,
åren 1814 oell i8h5-
Hos Kongl. Maj:t hafva Interessentérne i
Husby Klosters Krutbruk i underdånighet
anhållit, att som uti det emellan Kongl.
Maj:t och Kronan samt förra egaren af
Bruket den 29 Mars 1809 afslutade Contract,
denne sednare icke allenast blifvit
Stats-Utskottets Betänkandeti. 187
försäkrad om ersättning för den då utgående
Bevillningsafgiften af 6 sk. å hvarje
Centner der tillverkadt Krut, medelst samma
afgifts inberäknande uti den fastställde
betalningen för tillverkningskostnaden 3
R:dr sk. 6T30 rst. per Centner, utan ock
förbehållit sig att undanslippa hvad högre
afgift för Kruttillverkningen, som kunde
åläggas; men Bevillnings-afgiften genom
1812 års Bevillnings-Förordning blifvit ökad
och bestämd till 16 sk. för Centnern, hvadan
Bruksegarne måst för åren 1814 oc^
1815 erlägga 10 sk. högre Bevillning per
Centnern, som för då tillverkade 47% Centner
skall bestigit sig till 993 R:dr 26 sk.
Banco, Kongl. Maj:t täcktes för denna afgift
ersättning dem bevilja.
Härvid har hos Kongl. Maj:t förekommit,
att Bevillningen för Kruttillverkningen
uti de sednare Bevillnings-Förordningarne
åter blifvit minskad till 6 sk. för Centnern,
och att ehuru ofvanberörde år 1809 utfärdade
Contract innefattar det åberopade förbehållet,
samma Contract likväl icke stadgar
att i händelse af högre Bevillning än
den då varande och i tillverknings-kostnaden
beräknade af 6 sk. per Centner, den
borde af Stats-Yerket Krutbruks-egaren ersättas;
hvarföre och då Kronan å sin sida
icke rubbat Contractet samt förhöjningen i
Bevillnings-afgiften är af Rikets Ständer
ålagd och det icke på Kongl. Maj:t ankom
-
188 Stats-Utskottets Betänkanden.
mer att derifrån befria Bruksegarne, utan
den sökte restitutionen så mycket bälldre
beror på Rikets Ständers åtgärd, sorn Statsverket
icke eger något anslag för restitution
af Bevillningsmedel, hvilka till RiksgäldsContoiret
ingå, Kongl. Maj:t funnit sig icke
kunna samma restitution i Nåder bevilja
utan öfverlemnat frågan derom till Rikets
Höglofl. Ständers Stats-Utskott,
Det åberopade Contractet, hvilket blifvit
i bevittnad afskrift hos Stats-Utskottet
företedt, och finnes vara dea 29 Mars 1809
på 25 år, räknade ifrån år iSo4> upprättadt
emellan Kongl. Maj:ts och Rikets KrigsCollegium
å ena, och då varande egaren
till Husby Klosters Krutbruk Brukspatronen
Anders Fredric Rosenborg å andra
sidan, lyder i 5:te punkten sålunda:
”1 ersättning för de omkostnader, sorn
”enligt upprättad och i Nåder fastställd cal”cul,
. erfordras till förfärdigande af en Cent”ner
Krut med allt hvad dertill hörer så*som
Svafvel, Kohl, Fastager, Arbetslön för
”Sallpeterns luttring och Krutets beredning,
”Krultorkved, samt nuvarande Bevillningen
wå 6 sk. per Centner, erhåller Bruksegaren
”under namn af tillverkningskostnad Två
”R:dr t\i sk. 6T3^ rst. Banco för hvarje förfärdigad,
samt efter föregången approbation
till Kronans Magazin inlefvererad
”Centner Krut, hvilken betalning, enligt be”hörigen
med Krutproberarens attest styrk
-
Stats-Utskottet s Betänkanden. 189
wte Månadsförslager utfaller. I anledning
”af den Nådigst medgifne ersättning ldr of”
vanna rande Bevillning har Bruksegaren
*förbehållit sig att framdeles undslippa
vhvad högre afgift i och för Kruttillverk®ningen
kunde åläggashvarigenom till—
”vefkningskostnaden utöfver nu fastställde
”grunder hlefve ökad.”
Uti 1812 års Bevillnings-Förordning
stadgas, att för hvarje tillverkad Centner
Krut, i Bevillning skulle erläggas 16 sk.
B:co, hvaremot uti den tillverkningskostnad
som jemlikt ofvanintagne Contract till ett
belopp af 2 R:dr 41 sk- 6T3^ rst. per Centner
är egaren af Husby Klosters Krutbruk
förbehållen, Bevillningsafgiften icke blifvit
upptagen till högre belopp än 6 sk. för
hvarje Centner. Och som Bruksegaren i
Contractet förbehållit sig att framdeles undslippa
hvad högre afgift som i och för Kruttillverkningen
kunde åläggas och hvarigenom
tillverkningskostnaden kora me att ökas
utöfver det i Contractet utstakade belopp,
hvilket dock otvifvelagtigt skolat inträffa
medelst erläggande af ofvannärande förhöjde
BeVillningsafgift; så enär Bruksegaren
således i denna del icke fått njuta Contractet
tillgodo, anser Stats-Utskottet Bruksegaren
vara till ersättning derföre berättigad.
Och får alltså Stats-Utskottet hos
Riksens Högloft. Ständer vördsamligen tillstyrka,
att det Bevillningsbelopp, som med
jgo Stats-Utskottets Betärikandcn.
vederbörande Uppbördsmans qvittencer kan
visas vara åren 1814 och i8i5 för vid
Husby Klosters Bruk under berörde tid
tillverkadt samt approberadt och till Kronans
Magaziner inlefvereradt Krut, utbetaldt
utöfver den i Contractet fastställde Bevillningsafgift
af 6 sk. för hvarje Centner, må
få till då varande egaren af Bruket eller
hans rätts innehafvare restitueras. Derom
Rikets Höglofl. Ständer torde hos Kongl.
Maj:t böra i underdånighet anmälan göra.
Hvilket till Rikets Höglofl. Ständers
eget bepröfvande vördsamligen hemställes.
Stockholm den 8 Mars 1828.
N:0 38-
Ankom d. 17 Mars i823.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss af den
25:te sistledne Januarii, uppå
den af Konungens Befallningshafvande
i Norrbottens Lån
hos Kongl. Majit i underdånighet
gjorde hemställan, angående
särskildt anslag af Bevillningsmedlen
till kostnaders
bestridande, i och för Bevillnings-Taxeringarne
inom
nämnde Lån samt arfvoden
åt vederbörande Tjenstemän,
hvilke dervid biträda.
Stats-Utskottets Betiinkanden. lgi
de Stats-Utskottet tillhandakomne
Handlingar i detta mål inhämtas, att, sedan
hos Kongl. Majit Konungens Befallningshafvande
i Norrbottens Län i underdånighet
anhållit, att, då den proCent af
Länets Bevillnings-Summa, som, enligt 5
Art. 5 §. 11 Mom. af 1818 års BevillningsStadga,
får innehållas till kostnaders bestridande
i och för Bevillnings-Taxeringarne
samt arfvoden åt vederbörande Tjenstemän,
som dervid biträdt, och hvilken proCent
alltid tillförene, sedan öfrige kostnader blifvit
bestridde, lemnat ett ringa öfverskott
till fördelning emellan de Tjenstemän, hvilke
haft befattning med Taxeringsarbetet,
ehuru för år 1820 uppgående till högre belopp,
än de förre åren, eller 25x R:dr,
likväl knappast varit tillräcklige till skjuts
och Tractamentspenningar för PröfningsCommitte'ens
Ledamöter, enär desse utgifter
blifvit förökade genom förhöjd skjutslega,
samt de, efter Läne Residencets flyttning
6 mil Söderut i Länet, förorsakade
längre resor för vederbörande, och hvaraf
händt, hvad som äfven framdeles af samma
orsaker skulle inträffa, att ofvannämnde
Tjenstemän helt och hållit kommit i
saknad af den vedergällning för deras arbete,
som Rikets Ständer dem ämnat;
Kongl. Majit måtte i Nåder tillägga desse
Tjenstemän ersättning för mistniixgen af
ifrågavarande Bevillnings-Stadgan dem till
-
iq2 Stats-Utskotlets Betänkanden.
erkände arfvoden för år 1820 och följande
åren, så länge 1818 års Bevillnings-Stadga
är gällande, hvilken ersättning PröfningsCommitteen,
enligt upprättadt förslag uppfört
till 220 R:dr för året. Så har Kongl.
Maj:t, efter det så väl Kongl. Stats-Contoiret
och Kongl. Karnmar-Collegium som äfven
Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
Blifvit i ämnet hörde, under den 25:te
sistledne Januarii hänskjutit detta mål under
Rikets Ständers pröfning, samt förthy
Handlingarne till Stats-Utskottet öfverlemnat.
Och som, enligt 5 Art. 5 §. 11 Mom,
1 1818 års Bevillnings-Stadga, Bland andre
Taxeringskostnader, som skola Bestridas af
den i sådant afseende anslagne 1 pro-Cent
af hvarje Läns Bevillnings-Summa, jemväl
upptages skjuts och Tractaments-penningar
för Protocollsföranden vid PröfningsCommitteen,
äfvensom till uppmuntran för
Städernes IJppbördsmän, Häradsskrifvare
och öfrige Tjenstemän, hvilke genom Biträde
vid Mantalsskrifning och Taxering göra
sig deraf fÖrtjente; men hvad Beträffar
Norrbottens Län det visat sig, att, ehuru
Be vi Ilningen för år 1820 varit högre, an
de forre åren, nemligen 20,100 R:dr; deraf
1 proCent utgör 251 R:dr, denna summa
varit föi- Behofvet så otillräcklig, att sedan
rröfnings-Cominilteens Ledamöter deraf
-
Stats-Utskottets Betänkanden. ig3
af godtgjort sig den i Bevillnings-Stadgan
dem tillerkände ersättning för Resekostnader
och Dagtractamente, af hvilke de förre
i detta vidsträckta Län, i anseende till
den förhöjda skjutslegan, bestigit sig högre,
än åren förut, och jemte Tractamentskostliaden
för det ifrågavarande året, uppgått,
enligt Ledamöternes afgifne räkningar, till
n5o R:dr 6 sk. a rst., ej nugot öfverhlifvit
till skälig vedergällning för deras möda,
som vid Bevillnings-Taxeringen varit tjenstgörande;
Så enär billigheten fordrar, att
desse personer må njuta någon ersättning,
så väl för deras ofta långväga resor till
Taxeringsstället, som och för deras vid
Taxeringsarbetet gjorde biträde, hvartill den
i Bevillnings-Förordningen beräknade i proCent
af Länets Bevillnings-Summa icke
lernnat någon tillgång, då deremot i andre
Län, der Bevillningsbeloppet stiger mångdubbelt
högre, än i Norrbottens Län, för
Tjenstemännens aflöning ett betydligt öfverskott
varit att påräkna; Så har Statsutskottet
skolat vördsamligen tillstyrka bifall
till hvad Konungens Befallningshafvande
i förenämnde måtto begärt; och att således
till fördelning emellan de personer,
hvilka varit, vid 1820 års Pröfnings-Committee
i Norrbottens Län, tjenstgörande det
föreslagne arfvodet må få med 220 R:dr utgå
utaf de i Landt-Ränteriet influtile eller
inflytande Bevillningsmedel, och att för år,
4:de Sami, 13
ig4 Stats-Vtskottets Betänkanden.
1821 och följande åren, så länge de för
utgörande af Taxeringskostnaderne i 1818
års Bevillnings-Stadga fastställde grunder
äro gällande, ett lika belopp af Bevillningsmedlen
får i förenämnde ändamål disponeras;
hvilket, till svar å den Nådiga Remissen,
torde böra bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas.
Dock varder detta Rikets Höglofl. Ständers
Eget ompröfvande vördsamligen underställdt.
Stockholm den 8 Mars 1823.
N:o 39.
Antom den 17 Mars 1823.
Utlåtande, ofver Götheborgs
Stads Riksdags-Fullmågtiges
Memorial, om bidrag af Statsmedlen
till kostnaden för
Fångvården i nämnde Stad.
VällofL Borgare-Ståndet har till Stats-Utskottet
remitterat ett af Riksdags-Fullmägtige
för Götheborgs Stad Hefrar B. H. Santeson
j, G. R. Prytz och E. M. Leffler afgifvet
Memorial, deruti de anfört, huruledes
Riksens Ständer vid sistförflutne Riksdag
biföllo, att, derest ej Kongl. Maj:t skulle
i Nåder finna för godt, att åter inskränrgs
Police-inrättnings-district till
Stats- Utskottets Betänkanden. igS
sjelfva Stadens område, som det var förr,
än det genom Kongl, Förordningen af den
19 Aug. 1807 erhöll en vidsträcktare omfattning,
Staden Götheborg skulle, såsom
bidrag till den genom ett större antal fångars
underhållande uppkommande betydligare
kostnad, årligen erhålla i5ooPudr, antingen
af de på Riks-Statens 8:de liufvudtitei
till extra utgifter anslagne medel, eller
ock af den summa, som för fångars
skjuts och underhåll finnes å Stat uppförd;
i anledning hvaraf Kongl. Majit, uti Nådig
Skrifvelse till Landshöfdingen uti Götheborgs-och
Bohus-Län af den 23 Jan. 1819,
förklarat, det Kongl. Majit funnit för allmänna
säkerheten menligt, att inskränka
den omfattning, som blifvit Policeinrättningen
i Götheborg tillagd; meli eliar Riksens
Ständer icke anslagit någon särskild tillgång
för de beviljade i5oo R:dr och sådan icke
funnes på ofvannämnde anslags-summor,
hade Kongl. Maj.*t förklarat Sig ej kunna
fästa annat afseende å Riksens Ständers i
detta ämne gjorde underdånige hemställan,
ali att anbefalla Dess Befallningshafvande,
att, så .vidt rummet det tillät, uti Kronans
häkte emottaga och pä Kronans bekostnad
låta underhålla de arrestanter, som af Götheborgs
Stads Policeiiirättning från den
utom Stadens område belägne andel af dess
district kunde inbringas. Då likväl Götheborgs
Stad icke dessmindre, i anseende lill
dervarande Läns-och Slottshäktens inskränk
-
jg6 Stats-Utskottets Betcinkanden.
ta utrymme, måst allt sedan bekosta sådane
fångars underhåll, utan all ersättning,
hafva Riksdags-Fullmägtige anhållit, att nödige
medel måtte anslås, så väl till ersättning
för kostnaderne under den sedan sista
Riksdag förflutne tiden, som tillgång för de
kommande årens behof i denna del.
Enär nu, på sätt Riksdags-Fullmägtige
andragit, Kongl. Maj:t, uti Dess omförmälte
Nådige Skrifvelse af den 23 Jan. 1819,
förklarat, att Police-inrättningen i Götheborg
skulle bibehållas vid den vidsträcktare
omfattning, som den erhållit och då innehade,
samt ansågs ännu böra ega, fortfara
de orsaker, som grundade Riksens Ständers
beslut vid sista Riksdag om billigheten och
behofvet för Staden, att i detta afseende
understödjas af allmänna medel; och då
Stats-Utskottet fördenskull hos Riksens Högh
Ständer tillstyrker, att ett årligt bidrag härtill
af Statsmedlen må Götheborgs Stad beviljas,
anser Utskottet den vid sednaste
Riksdag fastställde Summa af i5oo R:dr E:co
årligen vara det maximum, hvarutöfver detta
bidrag ej må sträckas. I afseende åter
på villkoren för tillgodonjutandet häraf,
föreslår Utskottet, att Riksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Götheborgs- och Bohus-Län må erhålla
Nådig befallning noga tillse, att Stadens
fängelse icke förr må begagnas för perso
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 197
lier, sorn i häkte inmanas, från det Policeinrättningen
underlagde district utom Stadens
område, än Läns-och Slottsarresterne
dertill ej lemna utrymme, att kostnaden
för vården och underhållet af desse Staden
icke tillhörande, men i dess häkte intagne
fångar noga afskiljas från hvad Staden åligger
bekosta för dess egne arrestanter; samt
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid
hvarje års slut från Staden infordrar och ,
jemte den öfrige redogörelsen för fångars
påkostnader , insänder en behörigen styrkt
räkning öfver de utgifter, Staden under det
förflutne året måst i sådant hänseende vidkännas,
på grund hvaraf ersättning må Staden
tilldelas, men hvilken aldrig för något
år får öfverstiga i5oo R:dr B:co; och
skall för detta bidrag, som, i händelse
Kongl. Maj:t skulle finna godt att inskränka
Götheborgs Police-inrättnings omfattning
till sjelfva Stadens område, genast bör upphöra,
medel blifva anviste vid den Statsreglering,
som Utskottet åligger upprätta
och hos Riksens Höglofl. Ständer föreslå.
Hvad sedan angår den af RiksdagsFullmägtige
tillika yrkade ersättning till
Götheborgs Stad för hvad denna sedan sista
Riksdag i och för den Staden icke egentligen
tillhörande fångvården utgifvit; så enär
Riksens Ständer vid samma Riksdag erkänt
behofvet af anslag för dc ökade kostnader,
Staden i och för denna fångvård mäste vid
-
ig8 Stats-Vt skottets Betänkanden,
kännås, och dertill bestämdt anslagit i5oo
R:dr årligen, enligt deras underdåniga Skrifvelse
af den 27 April 1818; men Kongl,
Maj:t förklarat Sig icke kunna sådant meddela,
emedan de Titlar, hvarå anvisningen
skett, dertill icke lämnade tillgång, anser
Stats-Utskottet sig icke kunna undgå
föreslå, att sådan ersättning må Götheborgs
Stad beviljas och de dertill erforderlige
7Öoo R:dr få vid Stats-regleringen afsättas;
Hvilket allt Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande
vördsamt underställes.
Stockholm den 8 Mars. 1823,
N:0 40,
Anima den 17 Mars. 1823,
Utlåtande,! anledning af de till
Stats- Banco- och RiksgaldsVerkens
öfverseende, år 1820,
församlade Revisorers afgifne
Berättelse, angående Stats -  Verkets förvaltning och Räkenskaper,
Tofter erhållen Remiss från samtelige Kespective
Riks-Stånden uppå Riksens Högloft
Ständers till Stats-, Banco- och RiksgäldsVerkens
öfverseende, år 1820, församlade
Revisorers, under den i4 December samma
Stats-Utskottets Betänkanden. 199
år, afgifne Berättelse, angående granskningen
af Stats-Verkets förvaltning och Räkenskaper
åren 1817 och 1818, får Stats-Utskottet
härmedelst vördsamt meddela sitt
Utlåtande i samma ordning, de ämnen, uti
berättelsen, förekomma, som utaf Revisorerne
blifvit hos Riksens Höglofl. Ständer
anmälte.
Af denna berättelse inhämtas först, huruledes
Revisorerne, som i saknad afRiksliufvud-Böcker,
måst grunda sine uppgifter
om 1817 och 1818 årens inkomster uppå
de från Kongl. Stats-Contoiret erhållne och,
jemlikt infordrade Special-Räkenskaper, derstädes
uppgjorde sammandrag, förmält, alt
icke allenast de belopp, hvilka, vid i8i5
års Stats-rcglering, blifvit såsom inkomst,
beräknade, ingått, utan ock öfverskott derå
uppkommit, sorn, för år 1817 utgjort
363,897 R:dr 18 sk. 5 r:st och för år 1818
524,759 R:dr 37 sk. 5 r:st; hvaraf Kongl.
Majit, enligt Riksens Ständers medgifvande
vid 1815 års Riksdag egt att för 3:dje Hufvud-Titelns
samt löneförhöjningar i allmänhet,
disponera 200,000 R:dr om året;
och hade det öfriga blifvit användt dels,
efter Riksens Ständers anvisning, till bestridande
af Kröninge- och Begrafningskostnader,
samt accords ersättningar m. ni.,
dels ock till andre behof, så att återstoden
af desse öfverskotts-medel, som uti 1820
års Riks-Slat blifvit upptagne alt till Riks
-
300 Stats-Utskottets JBetänkanden.
Gälds-Contoiret lefvereras, sedan nödig reservation
skett för hvad då ännu vore oliqvideradt,
utgjort 66,23g R:dr 6 sk. 5 r:st
Banco.
Stats-Utskottet, som granskat de, i enlighet
med desse uppgifter om öfverskottens
belopp, uppgjorde, samt vid Revisorernes
Berättelse fogade Tabeller och funnit cle
samma i allo öfverensstämmande med de
Utskottet tillhandakomne Räkenskaper, har,
vid sådant förhållande, trott sig böra inskränka
sitt yttrande i denna omständighet
till den, under ifrågavarande granskning,
föranledde anmälan, att nämnde Tabeller
utvisa endast Summan af hvad för året å
de påräknade Inkomst-titlarne ingått, men
icke tillika restantierne å samma Titlar;
hvilkc restantier deremot i den mon de influtit,
uti de följande årens Tabeller kommit
till beräkning; utgörande till och med
den i September 1821, för år 1817
96,520 R:dr 1 r sk. 7 r:st och för 1818
89,545 R:dr 4i sk. 5 rist som altså borde
öka de, uti desse årens Tabeller, uppgifna
Öfverskott; och bör Utskottet i sammanhang
härmed, upplysa, att enahanda förhållande
inträffar med den vid 1822 års
Revisions Berättelse, åtföljande Tabell öfver
1819 års inkomster i så måtto, att deruti
icke upptagits de till den 1 September
1821 influtne Restantier 119,482 R:dr 9 sk.;
hvaremot, uti Tabellen öfver 1820 års In
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 201
komster, de restantier, hvilka för föregångne
åren influtit ifrån den 1 September 1820
till samma dag 1821 blifvit tillagde 1820
års öfverskott.
Hvad åter angår de af Revisorerne omnämnde
dispositioner å öfverskotts-medlen
i allmänhet, vill Stats-TJtskottet sig deröfver
utlåta i sammanhang med besvarandet
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof i hvad densamma
rörer afskrifning af desse utgifter.
Beträffande dernäst Revisorernes anmälan
i afseende på verkställigheten af Riksliufvud-Boks-Sluts-arbetet
och dermed gemenskap
egande frågor, så förekommer härvid,
att en Rikshufvud-Bok för år 1821 efter
den af Kongl. Stats-Contoiret uppgifna
method för närvarande är under arbete
samt troligen blifver färdig innan Riksdagens
slut; och som innehållet af denna Rikshufvud-Bok
torde lemna den säkraste ledning
för Stats-Utskottets bedömande af Revisorernes
åsigter i omförmälte ämne, har
Utskottet funnit sig böra uppskjuta all åtgärd
i detta hänseende tills nämnde Hufvudbok
blifvit Utskottet meddeld; hvarefter
Utskottet icke skall underlåta att härom
lemna det hufvudsakliga utlåtande, hvartill
omständigheterne kunna föranleda.
202 Stats-Utskottets Betänkande?!.
I fråga om utredningen af äldre årens
Ränteri - förskotter hafva Revisorerne med
vitsordande af Kongl. Stats-Contoirets- omsorg
och bemödande att bringa denne del
af Stats-förvaltningen i fullkomlig ordning
upplyst, att utaf hela den för till och
med år 1818 utbetalte Förskotts-Summa
3,595,437 R:dr a5 sk. 6 r:st blifvit,, efter
skedd granskning af utgifternes behörighet,,
afskrifvit eller contant ersatt 2,0.82,086 R:dr
i3 sk. 6 rist så att, vid Augusti månads
slut år 1820 , återstått till utredande och liqvidation
endast i,5i3,4oi Ridr 12 sk.,,
hvaraf de på Kongl. Stats-Contoirets åtgärd
beroende förskatts-utgifter utgjort 251,333
Ridr 32 sk. 3 rist samt det öfriga åter ankommit
på ersättning af andre förvaltande
Verk 1 hvarjemte Revisorerne tillkännägifvit,
att de, efter erhållen underrättelse,
det medel utur åtskiliige Landt-Ränterier
blifvit förskjutne till andre ändamål, än
Kongl. Circulair-Brefvet den 3o November
1810 medgifver, hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställt, att Dess Befallningshafvande
kunde förständigas om ett noggrant
iagttagande af Högstberörde författning, på
det Statens medel måtte i sin ordning hållas
oförryckle för sådane behof, hvartill de
äro anslagne.
Uti infordradt och Revisorernes Berättelse
bilagdt underdånigt Utlåtande af den
8 Februarii 1821; har Kongl. Stats-Conlo
-
Stats-Ut skottets Betänkandeii. 2o3
iret, i afseende på denna hemställan,bland
annat anfört, att, sedan de äldre anticipationerne
blifvit utredde, skall Kongl. StatsContoiret
kommit i närmare tillfälle, än dittills,
att månadtligen controllera Kongl.
Maj:ts Eefallningshafvandes dispositioner af
Stats-Verkets medel; hvarföre Kongl. StatsContoiret
äfven förmodat anledningarne till
erinran härutinnan blifva mera inskränkte,
än tillförene.
Vid sådant förhållande, och då efter
hvad Stats-Utskottet nu jemväl inhämtat,
Kongl. Maj:ts samtelige 13efallningshafvande,
genom Kongl. Kammar-Collegii och
Kongl. Stats-Contoirets, på Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning under den 20 December
1821 utfärdade Girculair-Bref, erhållit ytterligare
bestämda föreskrifter till hvilka utgifter
de i Landt-Ränterierne hefintelige
Stats-medel förskottsvis måga ålitas, har det
med Revisorernes ofvanberörde hemställan
åsyftade ändamål redan vunnits; och anser
Utskottet alltså all fråga om vidare åtgärd
i denna del desto häldre böra förfalla, som *
enligt 1822 års Revisorers Berättelse öfver
deras förrättning någon erinran om obehörige
dispositioner af Landt-Ränteri-medlen
emot Kongl. Maj:ts Befallningshafvande då
icke egt rum.
I anledning af Revisorernes anmälan
rörande dispositionerne, ej mindre af de
2o4 Stats-Utskottets Betänkandm.
medel som influtit för exporteradt krut än
af den Tull-afgift, hvilken uti Kongl. Kammar-Collegium
blifvit uppburen för åtskillige
från Ryssland införskrifne Spannemålsparlier,
har Stats-Utskottet, enligt föreskriften
uti 3o §. af Riksdags-Ordningen,
begärt Remiss af Handlingarne till Constitutions-Utskottet;
hvadan något Utlåtande i
desse ämnen nu icke kan meddelas.
I afseende på Revisorernes uppgift om
förhållandet med Svenska Stats-Verkets fordran
hos Norrska Stats-Cassan, för Postens
förskaffande genom Sverige till Norrige, får
Stats-Utskottet vördsamt åberopa hvad om
nämnde fordran blifvit anfördt vid besvarandet
af 1822 års Revisions-Berättelse.
I anledning af Revisorernes förslag att
till förekommande af proprie Balancer å
Charlas Sigillatae uppbörder, Inventeringar
af stämpladt Papper, böra hos försäljningsmännen
verkställas tvänne gånger om året,
i stället för en, på sätt uti 26 §. af Kongl.
Förordningen den 3i Julii 1818 stadgas;
hafva åtgärder blifvit vidtagne, hvarom Utskottet
skall meddela yttrande uti dess särskildte
Utlåtande öfver 1822 års Revisorers
Berättelse.
Ståts-Utskottets Betänkanden. 2o5
Vidare hafva Revisorerne förmält, huruledes
Riksens Ständer uti deras underdåniga
skrifvelse af den i o April 181 o, angående
den då verkställde och till sine grunder
ännu gällande Stats-reglering, ovilkorligen
stadgat, att de på den fastställde allmänna
indragnings-Staten uppförde Löner,
Arfvoden eller Pensioner skulle, vid inneliafvarnes
afgång indragas och Stats-Verket
besparas; och, fastän föreskrifter uti specielle
frågor blifvit meddeldte dels vid Urtima
Riksdagen i Örebro år 1810, dels ock
vid sednare Riksdagar, i afseende på de å
denna Stat först upptagne personers rättighet,
äfvensom angående sådane Ämbetsoch
Tjenstemäns ditflyttande från ordinarie
Staten, hvilka, efter uppnådde' 70 års
ålder, undfå afsked med Lönens bibehållande
såsom lifstids-pension, skall likväl någon
ändring i ofvannämnde stadgande icke
blifvit gjord; men då Revisorerne funnit,
att under åren 1817 och 18x8 någre Enkor
blifvit på denne Stat inflyttade och såsom
årlig pension, tillagcle en del utaf de
löne-belopp, deras män å samma Stat i sin
lifstid innehaft, samt en sådan disposition
af hvad som, vid männens afgång, bordt
besparas, alltså icke syntes Öfverensstämmande
med Indragnings-Statens ändamål af
dess successiva minskning, hafva Revisorerne
ansett sig böra härå fästa Riksens Högh
Ständers uppmärksamhet.
2o6 Stats-Utskottets Betänkandem
I anledning häraf, har Kongl. StatsContoiret,
uti dess öfver åberopade underdåniga
Utlåtande af den 8 Februarii 1821
yttrat, att de på Indragnings-Staten, åren
1817 och 1818, uppförde Enkor efter Generalen
m. m. Friherre af Klercker, vice
Presidenten Fahnehjelm, Landshöfdingen
Warberg, General-Majoren af Klercker, samt
Stats-Secreteraren Kökeritzi betraktande
af deras afledne mäns förtjehster och efterlemnade
knappa tillgångar, såsom pension,
erhållit en del af dessas på IndragningsStaten
innehafde Lone-belopp med undantag
af vice Presidenten Fahnehjelms Enka
som, utan afkortning, fortfarande fått åtnjuta
de Mannen i lifstiden tillagde 5oo
R:dr, samt att, efter Kongl. Stats-Contoirets
tanka, här sålunda inträffat hvad Revisorerne
ansett öfverensstämma med nämnde
Stats ändamål, eller dess successiva förminskning,
enär största delen af hvad Männen
uppburit, vid deras död, och återstoden
vid Enkornes afgång, upphör.
Stats-Utskottet anser deremot afsigten
med de af Riksens Ständer så väl vid 18ro
års Stats-reglering, som vid sednare Riksdagar
i afseende på Indragnings-Staten bestämde
grunder och meddeldte föreskrifter,
otvifvelagtigt hafva varit den, att de å samma
Stat redan uppförde eller likmätigt Författningarne
ytterligai’e upptagande pensionsbelopp
böra, vid innehafvarnes afgånd, be
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 207
stämdt försvinna. Då Riksens Ständer derjemte
så väl under Riks-Statens 7:de hufvud-Titel
till pensioner för Ämbets- och
Tjenstemäns i fattigdom efterlemnade Enkor
och Barn, anslagit en Summa af 36,000
R:dr, äfvensom under 8.‘de Hufvud-Titeln
beviljat 100,000 R:dr för att, efter Kongl.
Maj:ts Eget Nådiga godtfinnande, användas
till förefallande utgifter, som under RiksStatens
öfrige Titlar ej kunna hänföras;
samt härtill äfven kommer att Riksens Ständer
vid sednaste Riksdag, i anledning af de
år 1817 församlade Revisorers anmärkningar
om å origtige Titlar anviste Pensionsbelopp,
uti underdånig skrifvelse den 18
Junii 1818 anhållit, att Pensioner och Gratificationer
ej mätte under andre, än de
här ofvannämnde 2:ne Titlar, meddelas;
så finner Utskottet visserligen, lika med Revisorerne,
det ofvan anmärkte, åren 1817
och 1818, gjorde dispositioner å Allmänna
Indragnings-Staten icke bordt ega rum;
likväl och enär Riksens sist församlade Ständer,
på sätt nyss är anfordt, i enahanda
fråga inskränkt sin åtgärd till begäran af
rättelse för framtiden, samt öfverflyttningen
af ifrågavarande pensioner till behörig
Titel, skulle åstadkomma alltför mycken
rubbning i derå redan skedde anvisningar;
har Utskottet skolat tillstyrka, att vid hvad
härutinnan förordnadt blifvit för denna gång
må bero, men att Riksens Ständer derjemte
ytterligare hos Kongl. Maj:t i underdå
-
ao8 Stats-Utskottets JBetänkanden.
nighet anhålla, det utgifter af slik beskaffenhet
hädanefter ingalunda måga å andra,
än dertill bestämdt anslagne medel, anvisas.
Härnäst förekommer Revisorernes hemställan,
att Kongl. Stats-Contoirets Memorial-Böcker,
jemte Kongl. Ränte-Kammarens
Hufvud-Böcker, måtte den i November
hvarje år vara afslutade, för det nästföregångne
året samt vid denna tid för blifvande
Revisorer finnas att tillgå; men sorn
denna fråga står i oskiljagtigt sammanhang
med den om sättet för en Riks-Hufvud-Boks
uppgörande; i afseende hvarpå Stats-Utskottet
här ofvan förbehållit sig att utlåtande
framdeles afgifva, så komma dessa bägge
ärender på en gång till Riksens Ilöglofl.
Ständers pröfning och afgörande att af Utskottet
anmälas.
Enligt Revisorernes tillkännagifvande,
har det vid sista Urtima Riksdag, genom
samtelige Riks-Ståndens bifall till Stats-Utskottets
betänkande]! af den i3 Maji och i
Julii 1818 tagne beslut, att Riksens Ständers
Revisorers Berättelser om så väl Statsoch
Riksgälds-Verken, som öfrige Verk och
Inrättningar, h vilke af dem granskas, skola,
efter hvarje Revisions slut, genom Revisorernas
föranstaltande, till trycket befordras,
icke blifvit i afseende på denna åtgärd med
Berat
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 30g
Berältelserne om Revisionen af Stats-Verket,
Allmänna Magazins-Inrättningen och
de under Kongl. Commerce-Collegii Förvaltning
stående fonder, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmäldt; i anledning hvaraf
Stats-Utskottet nu får föreslå, det Riksens
Högloft. Ständer ville i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anmäla deras, vid sista
Riksdag, härom fattade heslut, med tillägg
af den underdåniga önskan, att Revisorernes
afgifvande Berättelser, då tiden sådant
medgifver, alltid måtte i afseende på deri
förekommande outredde frågor, communiceras
vederbörande förvaltande Verk så
tidigt, att deras Utlåtanden, på en gång
med sjelfva Berättelserne, kunna Riksens
Högloft. Ständer eller deras Utskott föreläggas.
Hvad Revisorerne för öfrigt anfört angående
Kongl. Slats-Contoirets förvaltnings
och redningssätt, samt om förhållandet med
de af särskildte Committerade uppgjorde
Räkenskaper, så väl för de medel, hvilka
genom Tractater med främmande Magter
Riket tillflutit, som ock för Saltpeterfonden,
har Stats-Utskottet funnit vara af den beskaffenhet,
att någon åtgärd, i anledning
deraf, icke erfordras. Hvilket allt Riksens
Högloft. Ständers närmare bepröfvande vördsamligen
underställes.
Stockholm den 12 Martii i8a3.
Sami. 14
2io Stats-Utskuttets Betänkanden.
N:0 41.
Ankom d. 17 Mars i8ä3.
Utlåtande, i anledning af den
Berättelse, som de till StatsBanco-
och Riksgälds-Verkens
öfverseende valde Revisorer
af Riks-Stånden år 1822
afgifvit ofver Stats-Verkets
Förvaltning och Räkenskaper
åren 1819 och 1820.
T^ill Stats-Utskottet hafva de Respective
Riks-Stånden remitterat den Berättelse,
som Riksens Högloft Ständers till StatsBanco-
och Riksgälds-Verkens öfverseende
valde Revisorer, den i4sistledne December,
afgifvit, om då förrättad granskning af StatsVerkets
Räkenskaper och Förvaltning, åren
1819 och 1820, i anledning hvaraf Utskottet
har förehaft till öfverläggning de i berörde
Berättelse förekommande ämnen och
får nu deröfver afgifva dess vördsamma
yttrande till Riksens Högloft Ständer.
Revisorerne hafva anmält, i afseende
på Stats-Verkets Inkomster, att de vid sista
Statsreglering från 1819 års början förslagsvis
beräknade ordinarie inlraderne i allmänhet
ingått till calculeradt belopp och
äfven gifvit öfverskott på det hela, samt att
likaledes de Extra-Ordinarie inkomsterne,
l 1
Stats- Utskottets Bet än ka n den. 211
sarnmantagne utgjort hvad deraf är påräknadt,
ehuru brister äfven under en del af
desse Titllar befunnits.
Sådant hade inträffat, bland de förra
eller Ordinarie Intraderne, med Mantalspenningarne,
hvilka äro beräknade att ingå
med 286,000 R:dr; men hvarå brustit
år 1819, 8537 R:dr 38 sk. 11 rst.
och 1820, 94o5 R:dr i3 sk. 11 rst., dertill
Revisorerne trott orsaken vara den, att
berörde Inkomst-Titul vid sista Statsregleringen
upptogs till 26,000 R:dr högre än
förut; och enär denna Stats-Intrad grundar
sig på folkmängden, utom i Stora Kopparbergs
Län, der den utgöres i Kohl efter
Markegångspris, samt alltså till sin beskaffenhet
är sådan, att den må kunna till
verkliga beloppet i det närmaste calculeras
efter resultatet för ett och annat år, hälst
förändringen i folknummern och afkortningarne
för fattigdom eller på andre i författningarne
medgifne grunder, icke skulle
kunna verka betydlig skiljagtighet under
loppet af tiden emellan Statsregleringarne,
hade Revisorerne, i afseende på angelägenheten
deraf, att Stats-Verkets för bestämda
utgifter anordnade inkomster icke må
upptagas högre, än hvartill de med visshet
kunna ingå, sådant till Riksens Höglofl.
Ständers uppmärksamhet anmält, till den
rättelse uti omförmälte förslagsberäkning,
sorn vid kommande Statsreglering dex-af föranleddes.
3 12 Stats-Utskottets Betänkanden.
Hvad Revisorerne sålunda yttrat, anser
Stats-Utskottet grundadt och skall å det
uppgifne förhållandet fästa behörig uppmärksamhet,
vid det förslag till beräkning
af Stats-Verkets inkomster, hvarmed Utskottet
nu är sysselsatt, för att till Riksens
Höglofl. Ständer öfverlemna.
Angående de af Revisorerne omförmälte
så kallade Stofferingspenningar, har Utskottet
inhämtat, att desse, som finnas inbegripne
uti de i Riks-Staterne till 7000
R:dr om året upptagne beklädnadsmedel
och varit i contant påräknade från "Westmanlands,
Dahl, Uplands och Förste LifGrenadier-Regementet,
under åren 1819 och
1820, till fullt belopp ingått från bägge
sistnämnde Regemente!', men deremot alldeles
uteblifvit från Westmanlands, och
från Dahl-Regementet erlagts endast för år
1819, utgörande bristen härå för bägge åren
3385 R:dr a3 sk. 4rst>5 Och hade sådant,
enligt hvad Revisorerne förmält sig kunnat
utröna, härledt sig ifrån ovisshet huruvida
med rätta tillämpningen af 2 §. uti Kongl,
Förordningen den 3o December 1819, angående
indeldta Armeens beklädnad, vore
instämmande, att Stofferingspenningarne vidare
ulgjordes eller ej, och i förra fallet,
antingen de till Beklädnads-Directionerne
eller Stats-Verkets Gassa borde lefvereras;
på grund hvaraf Revisorerne hemställt det
en viss föreskrift måtte till behörig efter
-
Stats-Utskottets Betcinkanden. 213
rättelse varda fastställd, så att, derest ifrågavarande
inkomst fanns fortfarande böra
utgå, Stats-Verket icke deraf komme i saknad,
eller, i annat fall beräkningen af Beklädnadsmedlen
såsom Stats-Intrad nedsattes,
hvarjemte Revisorerne ansett det på
Riksens Högloft. Ständers bepröfvande ankomma,
huruvida restitution må ega rum
af de SlofFeringsmedel, som emedlertid blifvit
utaf en del Regementers Rotehållare
erlagde.
Den åberopade 2 §. uti 1819 års Kongl.
Beklädnads-Förordning innehåller bland annat,
att de Rotehållare, som sig sådant åtagit,
komme att årligen till Beklädnads-Directionerne
erlägga |:del af en Soldat-Beklädnads
värde, uträknadt på sätt uti nästföregående
§. blifvit bestämdt; men att för
de Rotehållare åter, som ej velat, eller af
locale oell öfrige förhållanden ansett sig
icke kunna deruti ingå, utan önskade att
vid Knekte-Contracternes ordalydelse förblifva,
komme den penningeafgift, som,
enligt samma Contract skulle i och för Beklädnaden
utgöras, så väl som de så kallade
Stofferingspenningarne, der de egde
rum, att utgå, ej med deras primitiva belopp,
utan efter förhållandet af myntvärdet
den tid Contracten upprättades, sålunda,
att samma afgifter förvandlades i Spannemål
efter den tidens pris och Spannmålen
åter att erläggas in natura eller med penningar
efter Länets Markegång.
2i4 Stats-Utskottets Betänkanden.
Af detta Stadgande anser Stats-Utskottet
det vara en följd, att Stofferingspenningar
ej böra utgöras af de Rotehållare,
hvilke på |-‘dels bidraget till Soldatens
Beklädnad ingått; hvadan, och då enligt
hvad Utskottet erfarit, Rotehållarne vid
Dahl, Westmanlands och Uplands Regementer
förklarat sig nöjde, att slikt bidrag
utgöra, fngen vidare inkomst af Stofferingsmedel
från desse Regementer hör påräknas,
och icke heller från Första Lif-Grenadier
Regementet, der, såsom upplyst blifvit,
Rotehållarne med sine Soldater öfverenskommit,
att desse emot en viss afgift i
Spannmål, skola utgöra det bidrag, som enligt
1819 års Beklädnads-FÖrordning från
hvarje Rote hör till Beklädnadens underhållande
erläggas; vid hvilket förhållande
billigheten äfven kräfver, att hvad vid
nämnde Regementer är i Stofferingspenningar
erlagdt, sedan den tid det nya Beklädnadssättet
vidtagit eller från och med år
1819, bör vederbörande restitueras, så vida
de inom 1825 års utgång göra sin rätt
dertill gällande. Om Riksens Höglofl. Ständer
härtill bifalla, skall Stats-Utskottet ej
allenast iagttaga den minskning uti inkomstberäkningen
, som häraf hlifver en följd,
utan äfven vid regleringen af Stats-Verkets
utgifter föreslå nödige medel till ersättning
åt dem, som de erlagde Stofferingspenningarne
böra återfå och hvartill erfordras
4.234 R:dr 8 sk., samt dess beslut härom
Stats-Utskottets Betänkanden. 2i5
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
till den åtgärd, som deraf blifver en följd.
Hvad Revisorerne anmält, angående
förhållandet med de Exlra-Ordinarie elier
under namn Bevillning Stats-Verket tillhörande
inkomster, skall Stats-Utskoltet lemna
behörigt afseende vid Stats-regleringen;
oeh beträffande de till nedsättning i beräkningen
å Sjötulls-inkomsten verkande omständigheter,
dels att denna inkomst i Hamburger-Banco
eller Vexlar samt Silfver upptagits
al pari med Svenskt Banco eller å
48 skill ingar Riksdalern, emedan Kongl.
Maj:t i Nådigt Bref den 24 November 1819
förklarat sig icke hafva funnit skäl bifalla
Riksens Ständers i underdånig skrifvelse
den 26 Junii 1818 gjorde hemställan, att
Tulluppbörden i Hamburger-Banco målte
i Räkenskaperne uppföras, med tillägg af
gångbar Cours, dels ock att Coursförhöjningen
å hvad i denna myntsort influtit utöfver
det belopp, som efter enahanda beräkningsgrund
blifvit disponerad för Statsutgifter
och alltså återstått att i Svenskt
mynt förvandla, icke upptagits såsom inkomst
af Tullen, utan särskildt ingått bland
öfverskotten å intraderne i allmänhet; anser
Utskottet, med erkännande att den af
sednaste Riksens Ständer föreslagne uträkning
af hvarje pris tili den dagens Cours,
då den in- eller utgick, skulle, på sätt
Kongl. Maj:ts åberopade Skrifvelse!' afse,
216 Stais-Utskottets Betänkanden.
blifva alltför complicerad, den af Riksens
Ständer härmed åsyftade uti Statistiskt hänseende
ganska vigtiga upplysning om anslagens
mer eller mindre tillräcklighet och
möjligaste redighet i Räkenskaperne, kunna
derigenom erhållas, att Stats-Verkets alla,
så väl inkomster som utgifter i Hamburger
Banco i Riksstaterne och de till grund derföre
liggande räkenskaper debiteras och redovisas
efter en viss Cours, som vid hvarje
Riksdag bestämmes, samt elen uppkommande
skillnaden emellan samma Cours och
den Medel-Cours för året, som finnes gällande
då inkomsten eller utgiften inträffar,
iagttages uti den generella årliga liqviden
emellan Stals- och Riksgälds-Verken, medelst
Stats-Verkets godtgörande för hvad
Medel-Coursen öfverstiger den fastställda,
hvaremot Riksgälds-Verket tillkommer öfverskotlet,
som vinnes på den fastställde
Coursell utöfver Medel-Coursens belopp; och
lärer hos Kongl, göras underdånig anhållan,
att vederbörande måga anbefallas att sådant
ifrån nästa års böl jan behörigen iagttaga.
Hvad Revisorerne anmält, angående en
till Stals-Verket influten tillfällig inkomst,
som blifvit använd till understöd för Theatrarne
i Ilufvudstaden, har Stats-Utskotlet
i enlighet med föreskriften uti 3o §. af
Riksdags-Ordningen till Conslilutions-Utskoltets
åtgärd öfverlemnat.
Släta- Utskottets Betänkanden. 217
Vid 1822 års Revisions-förrättning har
jemväl förekommit, att en Summa af 5,574
R:dr 87 sk. 3 rst., som vid Tull-Verket
influtit genom en Finska Fartyg ålagd afgift
alt användas vid Åbo Akademi-Byggnader,
blifvit, af den anledning att den
icke kunnat påräknas bland Stats-Verkets
tillgångar, enligt Kongl. Brefvet d. 9 October
1811 afsatt till en Extra Pensionsfond
för fattiga Enkor samt uti Riksgälds-G011-  toiret förräntad, för att efter Kongl. Maj:ts
Nådiga föreskrifter disponeras, hvilket ock
sedermera skett, så alt medlen, utan att i
Kongl. Stats-Contoirets Räkenskaper upptagas,
förvaltats af Kongl. Räntekammaren,
samt åtskillige enkor och barn årligen fått
af den dit influtne räntan uppbära dem
beviljade Gratificationer; men som, enligt
grunderne för Stats-regleringen vid 1809
och 1810 årens Riksdag, Stats-Verkets alla
tillgångar utan undantag böra till redovisning
i dess räkenskaper upptagas, för att
under de fastställde Utgifts-Tittlarne, deribland
den 7:de innefattar anslag till Pensioner
för fattiga enkor och barn, i stadgad
ordning disponeras, samt någre särskildta
fonder af Statsmedlen icke måga
samlas, hafva Revisorerne yttrat den tanka,
att ifrågavarande särskildt förvaltade
medel, utgörande vid 1820 års slut 5,760
R:dr i Capital, jemte 24 R:dr 33 sk. 9 rst.
behållen ränta, borde bland Stats-Verkets
tillgångar ingå och redovisas, hvaremot de
218 Stats-Utskottets Betänkanden.
personer, som erhållit Kongl. Majrts Nådiga
försäkran, att utaf Räntemedlen njuta
årligt understöd och hvaraf beloppet utgjorde
282 R:dr 24 sk., i stället syntes böra
tillgodonjuta denna förmon uppå något af
redan varande Statsanslag.
Hvad af Revisorerne sålunda anfördt
och föreslagit blifvit, i afseende på denna
af Statsmedel samlade fond, anser Stats-Utskottet
på förenämnde grunder sig böra till
bifall föreslå, så att i följd häraf fondens
behållning må med Stats-Yerkets öfrige tillgångar
sammanslås och de derå anviste Pensions-beloppen
deremot öfverföras på Allmänna
Indragnings-Stater, för att vid innehafvarnes
afgång upphöra och Staten besparas
; och lära Riksens Höglofl. Ständer
dess beslut härom hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla , för att derå vinna behörig
verkställighet.
Hvad beträffar det af Revisorerne anmälte
förhållande med dispositionen af de
sedan 18 ig års början influtne medel för
Krut, som blifvit till export försåldt, så har
Utskottet trott sig ej böra något särskildt
yttrande häröfver meddela, utan får hänvisa
till hvad dess utlåtande öfver 1820 års
Revisions-Berättelse rörande der förekommande
enahanda fråga innehåller.
Angående Stats-Verkets utgifter i allmänhet,
om hvilke Revisorerne åberopat
Stats-Utskottets Betänkanclen. 219
särskildt upprättade och af trycket utgifne
Tabeller, såsom utvisande dispositionerne
under Riks-Statens Nio Hufvud-Tittlar och
Allmänna 1'ndragnings-Sta ten, jemte de för öfrigt
af hesparingarne under dessa Tittlar eller
ock af Öfverskottsmedlen förskjutne utgifter
samt Siats-Verkets skuld lill Riksens Ständers
Banque, hafva Revisorerne, med yttrande,
att de å Kongl. Räntkammaren anordnade
utbetalningar funnits i behörig ordning
verilicerade, anmält åtskillige omständigheter
vid dispositionen, som föranledt
att fästa deras närmare uppmärksamhet.
Dervid förekomma först användandet
af de 5oo,ooo R:dr B:co utaf den å Riksgälds
-Contoiret af Riksens Ständer sista
Riksdag, enligt deras underdåniga skrifvelse
den i5 Junii 1818 och 11 §. i RiksdagsBeslutet
den 21 i samma månad, ställde
Creditiv-Summa i sammanhang hvarmed
stöde den af Revisorerne gjorda anmälan,
att Kongl. Maj:t, vid reglering af militairutgifterne
för åren 1821 och 1822 funnit
Stats-anslagef för Försvars-Yerket och de
å Creditiv-medlen gjorde anvisningar vara
otillräcklige samt derföre anbefallt Kongl.
Krigs-Collegium och Förvaltningen af Sjö—
ärenderne så ställa betalningsvilkoren för
de upphandlingar, som under loppet af
nämnde år borde verkställas, att en mot
bristen i tillgångarne svarande erforderlig
Summa, utgörande, sedan 1821 års lefve
-
210 Stats-Utskottets TBetunkauden.
ranser voro godtgjorde, tillsammans för
Armeen och Flottorne 158,276 R:dr 6 sk.
5 rst. icke förr än år ioaö hehofde erläggas
och nödige medel dertill i det underdåniga
Stats-Projectet för samma år upptaga.
På sätt 3o §. i Riksdags-Ordningen föreskrifver,
har Stats-Utskottet desse frågor
till Constitutions-Utskottets åtgärd Öfverlemna!;
men Beträffande Revisorernes tillika
gjorde hemställan, om icke, då hädanefter,
likmätigt 63 §. i Regerings-Formen,
det mindre Credilivet bestämmes, dervid
tillika måtte fästas det vilkor, att, öfver
medlens användande, när sådant kan erfordras,
bör uppgöras särskild och speciel redovisning,
för att sedermera till Riksens
Ständers eller deras Revisorers granskning
öfverlemnas; så, enär Stats-Utskottet, vid
granskning af de å Creditiv-medlen gjorde
Dispositioner, funnit desse medel vara i ett
sammanhang med öfrige tillgångarne under
Riks-Statens 3:dje Hufvud-Tittel för försvars-Verket
till Lands och Sjös använde
och redovisade, så att ett urskiljande af de
behof, hvartill Creditiv-medlen egentligen
erfordrats, icke kan ega rum; hvilket likväl
synes angeläget, om med säkerhet skall
ku nna afgöras, huruvida de blifvit använde
till sådane ändamål, hvartill Riksens
Ständer anvist detta Creditiv, anser Utskottet
sig böra föreslå, det Riksens Höglofl.
Ständer hädanefter, vid bestämmandet af
Stats-Utskottets Betänkandeti. 221
det mindre Creditivet, må för dess tilli—
tande jemväl fästa det vilkor, att dervid
fullständigt uppgifvas de utomordentliga behof
och föremål, för hvilka de Summor,
som af samma Creditiv uttagas, anses erforderlige,
och uti hvilken Summariska redovisning
Riksens Ständer eller deras Revisorer
jemväl kunna erhålla en ledning för
den Speciella kännedom om desse medels
användande i hvarje särskildt fall, som må
finnas nödig.
Revisorerne hafva dernäst anmält, att
Kongl. Maj:t, enligt Nådig skrifvelse till
Kongl. Stats-Contoiret af den 14 Junii nästledet
år förordnat, att utaf den Tredjedel
af mindre Creditivet, som vid utomordentliga
tillfällen och behof borde till Kongl.
Maj:ts Nådiga Disposition af Riksgälds-Contoiret
utbetalas, Kongl. Stats-Contoiret skulle
ega uttaga 3o,ooo R:dr, till det användande
Kongl. Maj:t funne godt i Nåder föreskrifva,
hvarjemte Kongl. Stats-Contoiret
genom särskild te skrifvelser af berörde dag
anbefalltes, att deraf uttaga och till understöd
för Norrköpings samt Cimbrishamns
Städers innevånare, i anseende till de dem
öfvergångne brandskador, utbetala, åt de förre
10,000 R:dr och 4>°oo R:dr lill de sednare,
att genom vederbörande Landshöfdingar
och dertill utsedde Committerade dem
tilldelas, hvilke 14,000 R:dr ock åtgått. Och
ehuru Revisorerne yttrat sig icke kunnat
222 Stats-Utskottets Betänkanden.
misskänna föremålen för desse utbetalningar,
då åtgärderne innefattade ytterligare
bevis af Kongl. Majrts Nådiga omsorg för
nödställde undersåtare, bafva Revisorerne
trott det icke böra undfalla deras uppmärksamhet,
att, på sätt Riksens Ständer uti
skrifvelse den a3 Maji 1818 i underdånighet
yttrade, i frågan om bidrag af allmänna
medel till förekommande af Bröd-prisets
stegring för den fattiga delen af Hufvucl-Stadens
Innevånare, sådane partielle understöd
af Statens tillgångar syntes icke ega
rum, då Innebyggarne i visse Städer eller
orter billigen ej måga på det allmännas bekostnad
njuta en förmon, som icke kan
sträckas till alla, hvilka kunna komma i lika
olycklig belägenhet, samt att för öfrigt,
i beräkningen af de behof hvartill Statens
medel äro ämnade och utgöras, icke ingått
utgifter af denna beskaffenhet, hälst de
undsättningar, som kunna meddelas afbrände
Städers eller Orters Inbyggare, vanligen
bestå i befrielse från Bevillnings-afgifter
eller andra utskylder.
Stats-Utskottet bar väl ansett att berörde,
af mindre Creditiv-Summan lemnade,
understöd åt Norrköpings och Cimbritshamns
Städers Innevånare, häldre bordt
utgå af andre medel, såsom å anslaget för
Extra utgifter, så vida något Statens biträde
med contant undsättning, i anseende till
de härvid förekommande särskildte omstän
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 223
digheter, särdeles hvad Norrköping angår,
skäligen kunnat komma i fråga, såsom ett
undantag från det sätt på hvilket, enligt
hvad Revisorerne angifvit, afbrände Städer
eller af andre större oljckor hemsökte
orter eljest understödjas af det allmänna;
men Utskottet har likväl trott detta anmälte
förhållande icke till annan åtgärd föranleda,
än att Riksens Högloft. Ständer hos
Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan, att,
vid möjligen förekommande dylike olyckshändelser,
någre andre Statens medel till
understöd för de lidande ej måga användas,
än sådane, som enligt de för Statsmedlens
förvaltning stadgade grunder, dertill
kunna af Kongl. Maj:t disponeras.
Vid' granskning af dispositionerne å
Stats-medlen, hade jemväl ett på Riks-Statens
7:de Hufvud-Tittels anslags-Summa för
Civile Statens Ämbets- och Tjenstemän allvist
belopp fästat Revisorernes uppmärksamhet,
i så måtto, som Kongl. Maj:t uti
Nådig skrifvelse till Kongl. Stats-Contoiret
af den 23 Februarii 1820, uppå Kongl. Seraphimer
Ordens Gillets underdåniga anmälan
om Pension för afskedade Sysslomannen
vid Nyköpings Hospital Lands-Kamereraren
Daniel Myrénj med tillämpning
af Kongl. Kungörelsen den 29 Junii 1798
och på den grund, att Hospitals och Lazaretts-Inrättningarnes
fond, hvaraf Myrén
njutit aflöning, icke kunde, emot dess be
-
334 Stat s~Ut skottets Betånkanden.
stämmelse och ändamål, för elt så beskaffadt
behof användas, tillagt honom Pension
uppå herörde anslag, och då härvid förekommit,
att Myrénj så väl som andre Tjenstemän,
hvilke af nämnde Inrättningars fond
lönas, icke borde hänföras till ofvanberörde
Pensions-Stat, utan, då de pröfvas till
understöd berättigade, dermed förses af det
Verks medel, hvartill de höra, hälst RiksStatens
anslag, afpassadt efter Tjenstemanna-Personalen
på samma Stat och i alla fall
otillräckligt sedan Lön-tillökningarne tillkommit,
för sådan utgift icke lemnade någon
tillgång, utan med förfång för dem,
som egenteligen blifvit af Kongl. Maj:t hugnade
att derutaf njuta förmon, hade Revisorerne,
enär Siats-Verket sålunda blifvit
belastadt med en Pensionair, hvilken, efter
anförde grunder, icke bordt af dess medel
erhålla understöd, ansett sig dess hälldre
böra sådant hos Riksens Höglofl. Ständer
anmäla, som det icke heller syntes instämma
med det af Kongl. Maj:t i Nåder vidtagne
Beslut, att Räkenskaperne och redovisningen
för Hospitals- och Lazarelts-Inrättningarnes
fonder ej måga af Riksens
Ständer eller deras Revisorer granskas, på
den grund, att desse fonder icke skulle
tillhöra Statens allmänna medel.
Då Stats-Utskottet, lika med Revisorerne,
anser Hospitals-Sysslomannen Myrén,>
såsom
Stats-Utskottets Betänkan den. 3 35
såsom icke tillhörande den Tjenstemannapersoual,
för hvilken allmänna PensionsStaten
är inrättad och beräknad, ej hafva
bordt å denna Stat tilläggas Pension, hälst
andre berättigade derigenom möjligen kunna
blifva förnärmade genom deraf uppkommande
brist i tillgäng, har Utskottet skolat
tillstyrka, det Riksens Höglo!]. Ständer
bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Myrén måtte i JNåder förhjelpas till
Pension af de Inrättningars medel, hvarvid
han tjent och det Pensions-belopp han
nu uppå Riks-Statcns ^ide Hufvud-Jittel
innehafver, deremot återgå till dess lätta
ändamål.
Vidare hafva Revisorerne anmält, att
åtskillige Besparingar å 5:te Hufvud-Titteln
och Allmänna Indragnings-Staten blifvit öfverförde
tili 3:dje Hufvud-Titteln för att
till Militaire behof vara att tillgå ; Och skulle
denna öfverföring hafva grundat sig derpå,
att sedan Riksens Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 29 Junii 1812, tillagt
Kongl. Maj:t fri disposition af alla öfverskott
och Besparingar på Stats-medlen, hade,
i den underdåniga skrifvelse den a3
Junii i8i5, hvarigenom detta ändrades och
Dispositionen inskränktes till 200,000 R:dr,
likasom uti Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse den 23 Maji 1818, angående en
lijta dispositions-rätt till 233,333R:dr 16 sk.,
fylle Sami. 1 ^
3 26 Stats-Utskottets Betänkanden.
endast Öfverskotts- medlen blifvit nämnde;
Tillstyrkande fördenskull Revisorerne,
som ansett de för Stats-Verkets förvaltning
i allmänhet stadgade grunder icke medgifva
, det medel från en Hufvud-Titul måga
användas för ökade behof under en annan,
att en förklaring af rätta tillämpningen utaf
föreskrifterne härutinnan måtte till framtida
efterrättelse varda meddeld.
För bedömandet af denne Revisorernes
framställning har Stats-Utskottet tagit kännedom
af de beslut Riksens Ständer vid
särskildte Riksmöten vidtagit i afseende på
disposilions-rätten af de å Hufvud-Tittlarne
möjligen uppkommande Besparingar och deraf
inhämtat, att, sedan Riksens Ständer vid
1809 och i8xo årens Riksdag fastställt vissa
Hufvud-Tittlar, med bestämde anslagsSummor,
dem Kongl. Majrt egde, att inom
Tituln fritt och obehindradt disponera, beslöto
Riksens Ständer, att allt hvad på de
8 Hufvud-Tittlarne samt Allmänna Indragnings-Staten
kunde besparas, skulle till ett
belopp af 100,000 R:dr årligen antingen utgöra
en <yde Hufvud-Tittel, med vilkor,
att icke någre särskildte Summor deraf till
sådane föremål begagnades, hvilke ej med
Jordbruk, Handel och Näringar egde gemenskap,
äfvensom att allt hvad sedermera
utöfver de anslagne 100,000 R:dr uti Besparingar
inflöt, skulle användas till afbetalning
å Rikets gäld. Vid 1812 års Riks
-
Sta ts- Ut skot tets Betänkanden. 227
dag blefvo åter alla öfverskott på Statsverket,
så ständige som under benämning
af Bevillning inflytande inkomster, tillika
med alla blifvande Besparingar på RiksStatens
8:ta Hufvud-Tittlar, samt allmänna
Indragnings-Staten öfverflyttade på q:de
Hufvud-Titteln och, sedan 100,000 R:dr
deraf årligen blifvit afsatte öfverlemnades
öfverskottet till Kongl. Maj:t intill nästa
Riksdag till anskaffande af förråder för BeVärings-Manskapet,
med flere dylika förnödenheter.
Härvid förblef det till i8i5ärs
Riksdag, då Riksens Ständer väl i afseende
på Öfvcrskotten å Inkomst-Tittlarne förordnade,
att desamma borde, sedan 200,000
R:dr blifvit afsatte för försvars-Verkets behof,
lefverera? till Banquen för RiksgäldsContoirets
räkning för att, på sätt iSioårs
Riksdags-heslut antyder, användas till afbetalning
å Rikets gäld, men deremot i afseende
på Besparingarne å Utgifts-Tittlai ne
ej meddelte någon föreskrift, hvilket äfven
var fället vid 1818 års Riksdag, då likaledes
öfverskotten utgjorde enda föremålet
för Riksens Ständers förordnande i detta
hänseende.
Vid detta förhållande och då Riksens
Ständers år 1812 gjorde medgifvande att
Öfverskott och Besparingar skulle till Kongl.
Majrt öfver!emnås, sedermera hvad Besparingarne
beträffar icke blifvit återkalladt,
har väl den af Revisörerne anmälte Disposi
-
22<S Stats-Utskottets Betänkanden.
tionen af Besparingarne, medelst öfverföring
deraf från 5:te HufVud-Titteln och allmänna
Indragnings-Staten till den 3:dje, icke
kunnat anses afvika från de af Riksens Ständer
meddeldte föreskrifter; Men då Riksens
Höglofl. Ständer icke lära underlåta, att vid
Stats-regleringen å sine behörige Tittlar
anvisa nödige medel till derunder förefallande
oundgängliga utgifter, anser Stuts-Utskottet,
med stöd af stadgandet uti 3o §.
af Riksdags-Ordningen, enligt hvilken de af
Riksens Ständer å Hufvud-Tittlarne anviste
Summor icke måga dragas till andre ändamål,
än dem som undersamma Tittlar höra,
Revisorernes i denna del gjorde anmälan
föranleda Riksens Höglofl. Ständer till
det förklarande, att de å Utgifts-Tittlarne
uppkommande Besparingar, hädanefter måga
disponeras endast för de behof, som
inom Hufvud -Tittlarne kunna förefalla,
samt, att örn något återstår sedan alle sådane
utgifter blifvit bestridde, dermed bör
förhållas på lika sätt, som med Öfverskotter
å Inkomsl-Tittlarne och detsamma följ—
agtligen lefvereras till Riksgälds-Contoiret,
för att användas uti den af Riksens Ständer,
vid 1809 och 1810 årens Riksdag,
föreskrifne ordning.
Till den åtgärd Riksens Höglofl. Ständer
kunna finna lämplig hafva Revisorerne
anmält, att på 8:de HufviuRTituln innefattande
anslagen för allmänna och Extra ut
-
Stats-Utskottets Betäiikanden. 229
gifter, år 1819 en Summa af 8667 R:dr
12 sk. och år 1820, 3754 R:dr 4° sk. blifvit
utbetaldte i följd af Kongl. Majrts Nådiga
Befallningar till särskildte utgifter, såsom
arfvode åt Cours-Controlleurerne i
Stockholm och Götheborg m. m. samt uppförde
att utgå af Hufvud-Titulns Besparingar,
ehuru någre Besparingar å denna Hufvud-TituIs
anslags-Summa på det hela icke
uppkommit, utan Titulns utgifter sammanräknade
öfverstigit tillgången, så attÖfverskolten
å Inkomst-Tittlarne mast till bristernas
godtgörande anlitas, för 1819 med
104,459 R:dr 3i sk. 10 rst. och för 1820
till 1 35,ii5 R:dr 36 sk. 2 rst. i följd hvaraf
förenämnde utbetalningar å förmodade
Besparingar i sjelfva verket belastat Öfversko
tten.
Stats-Utskottet har väl lika med Revisorerne
funnit, att någre Besparingar å 8:de
Hufvud-Titulns anslags-Summa på flere år
icke varit att påräkna, utan deremot Titulns
sammanräknade utgifter betydligt öfverstigit
tillgångarne, så att Öfverskotten
måst anlitas,i följd hvaraf och nyssberörde
på Besparingarne anviste utgifter ökat den
Summa, som måst tagas af Öfverskotten;
men, emedan härvid förekommer, att vid
den tid eller år 1816 då de för CoursControlleurerne
i Stockholm och Götheborg
fastställde arfvoden å Besparingarne på 8:de
Hufvud-Tiluln anvisades, sådan tillgång un
-
a3o Stats-Utskottets Betänkandcn.
der Tituln verkligen fanns att disponera,
anser Utskottet Revisorernes gjorde anmälan
endast föranleda till den tillstyrkan, att
Riksens Högloft. Ständer måga i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t hädanefter
icke beviljar någre årlige utgifter å förmodade
Besparingar å en Hufvud-Titul, hvarå,
då dess auslags-Summor till större delen
äro bestämde för utgifter, som endast förslagsvis
måste beräknas, Besparingar följaktligen
icke kunna med visshet förutses.
Med anledning af de år 1817 församlade
Riksens Ständers Revisorers anmälan,
rörande dispositionen de föregående åren
af Nionde IIufvud-Titulns anslags-Summa
för Jordbrukets, Handelns och Näringarnes
understöd, yttrade Riksens Ständer uti
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af
den i3 Junii 1818 det Riksens Ständer ansågo
föremålet för nämnde anslag icke vara
att detsamma användes eller förräntades
till enskildte Lån eller åt Fastighets-egare,
utan att det deremot borde utgå till understöd
för utförandet af sådane ailmänne företag,
som kräfde uppmuntran och bidrag,
antingen såsom gåfvor eller räntefrie Lån,
allt elter som Kongl. Maj:t pröfvade omständigheterne
föranleda, samt att det Öfverskott,
som för ett löpande år kunde å
Tituln uppkomma, borde, enligt grunderne
för Stats-Verks-förvallningen, betragtas
såsom Besparing och dermed förfaras lika
-
Stats-Utskottets Betänkanden, a3i
Som med Besparingar å andra Hufvud-Titt]ar;
I anledning hvaraf Kongl. Majit, uti
Nådig skrifvelse till Dess och Rikets StatsContoir
den 23 Januarii 1819, förklarat,
det Kongl. Maj:t funnit hvad Riksens Ständer
i omförmäldte skrifvelse i underdånighet
anfört och hemställt icke kunna annorlunda
anses, än såsom underdånige önskningar
och ej föranleda till något beslut, medförande
rubbning eller inskränkning uti den
Kongl. Maj:t enligt 10 §. af Riksöags-Beslutet
den 2 Maji 181 o tillkommande rätt,
att inom nämnde Tituls föremål disponera
ifrågavarande medel, hvarjemte Kongl. Majit
funnit ändamålet af berörde Hufvud-Tituls
anslag fordra, att hvad af dess tillgång, så
väl genom inbetalningar å de utlånade medlen,
som på den årliga anslags-Summan för
ett år kunde vara odisponeradt, borde till
det följande året öfverfly ttas, för att mot
behörig redovisning kunna användas för de
behof, hvartill desse medel äro ämnade och
hvilken ordning i anseende till samma medels
förvaltning,, äfven för framtiden borde
iagttagas.
De år 1822 församlade Revisorer, som
ansett Riksens Ständers ofvanberörde underdåniga
yttrande och dervid fogade föreskrifter
om pide Hufvud-Titulns anslagssumma,
utgöra ett närmare bestämmande
af den i 1810 års Riksdags-Besluts 10 §.
stadgade generelle grund för desse Stals
-
a3a Stats-Ulskottets Betänkanden*
medels disposition, hafva derföre ansett sig
böra till Riksens Ständers vidare åtgärd anmäla,
hvad sålunda förekommit, och att, i
följd af Kongl, Majtts Nådiga förklarande,
Besparingarne å gide Hufvud-Tituln, för
åren i 8 lf) och 182.0 blifvit från det ena
året lill det andra reserverade.
Vid det här ofvan anförde förhållande,
att Riksens Ständer år 1812. till Kongl.
Majlis disposition öfverlemnat alla Öfverskott
och Besparingar, och hvilket, hvad Besparingarne
beträffar, icke sedermera blifvit
återkalladt, anser Stats-Utskottet Kongl.
Majit hittills hafva egt en grundad rättighet
att förordna om dispositionen af de pä
gide riufvud-Tituln uppkomne Besparingar ,
antingen till föremål inom Tituln eller att
dero till ett påföljande år reservera; men
enär Utskottet inhämtat,, att äfven de sednare
åren af gide Hufvud-Titulus anslagssumma,
emot egentliga ändamålet med dess
bestämmande, en del blifvit använd till
Lån åt enskildte emot ränta samt följden
häraf varit, att Kongl. Majrt och Kronan,
om ock friad från förlust genom vi dt agne
försigtighetsmått vid utlåningen, blifvit invecklad
i Concourser och dermed åtföljande
långvariga Rättegångar, hvilket afviker
från de allmänna grunderne för Stats-medlens
förvaltning och disposition, anser Utskottel
sig böra föreslå, cRt Riksens flöglofl.
Ständer hos Kongl. Majit förnya deras-lörr
Ståts-Utskottets JBetänkanden. 333
gjorde underdåniga anhållan, att de på egde
Hufvud-Tituln för Jordbrukets, Handelns
och Näringarnés förkofran anviste medel
måge disponeras till understöd endast för
sådane allmänna företag, sorn, öfverstigande
den enskildta förmågan, kräfva uppmuntran
eller bidrag af Staten.
Jemväl hafva Pievisorerne anmält, att,
sedan, utom den Summa af 90,000 R:dr
Hamburger Banco om året, som vid 1809
och 181 o årens Riksdag anslogs under aldra
Hufvud-Tituln till aflöning för Ministrarne
vid Utrikes Hof m. m. åtskillige utbetalningar
i samma myntsort under de andre
utgifts-Tittlarne blifvit gjorde, Revisorerne,
vid sökt underrättelse om grunderne för
sistnämnde disposition, inhämtat, att uti
2 Art. 3 §. af Reglementet för RiksgäldsContoiret
förordnats, det alla genom Sjö—
Tulls-uppbörden inflytande Vexlar borde
till Riksgälds-Contoiret aflemnas emot ersättning
efter den Cours, hvartill Vexlarne
i uppbörden blifvit emottagne, hvaremot
Riksgälds-Contoiret borde biträda Statsverket
med Vexlar till ett belopp af högst
l5o,ooo R:dr Hamburger Banco, emot ersättning
i Svenskt mynt efter samma Cours,
hvartill Vexlarne blifvit inlöstej att, vid
1812 års Riksdag, omfÖrmäldte förordnande
blifvit ändrad t, genom det i Reglementet
för Riksgälds-Contoirets Fullmägtige införde
stadgande, att hvad som öfverblefve
a34 Stats-Utskottets JBetänkanden.
på de genom uppbörden af Stora Sjötullen
för utgående varor inflytande Vexlar, sedan
Stats-Verkets behof af högst i5o,ooo
R:dr Hamburger Banco dermed blifvit fyllde,
komme att aflemnas till Riksgälds-Contoiret,
mot samma ersättning, som nyss är
omförmäld: att Kongl. Maj:t, i följd häraf,
i Nåder ansett, samt genom skrifvelse till
Kongl. Stats-Contoiret den 59 November
i8i5 förklarat, det af Kongl. Maj:ts godtfinnande
bero, att i Vexlar disponera ej mindre
90,000 R:dr Hamburger Banco för Minister
Statens aflöning än ock 60,000 R:dr
samma myntsort för de utbetalningar å
främmande ort eller i Utländskt mynt, som
för andre behof kunde erfordras samt att
Riksens Ständer uti deras underdåniga skrifvelse
den 26 Junii 1818 angående Statsregleringen,
. erinrat, det högre belopp än
90,000 R:dr icke bordt,utan tillägg af Coursförhöjning
i Räkenskaperne afföras; och hafva
Revisorerne af allt detta ansett följa,
att ofvanberörde uti 1810 och 1812 årens
Reglementer för Riksgälds-Contoirets Fullmägtige
införde , men i de, vid samma Riksdagar,
utfärdade Reglementen, uteslutne
föreskrifter om det. belopp i Vexlar, som
Kongl. Maj:t egt disponera, haft afseende
endast på tillgången af Utländskt mynt för
Stats-utgifterne å främmande orter, men
att, hvad utöfver de för Minister-Staten anslagne
90,000 R:dr Hamb. B:co anordnas,
borde beräknas med tillägg af gångbar Cours-.
Stats-Utskottets Betänkanden. a35
förhöjning, hälst ett annat förhållande skulle,
då alle öfrige utgifter endast i Svenskt
Banco finnas utsatte , verka derhän, att desse
utgifter komme att öfverstiga anslagen
och i samma nion minska Öfverskotten å
Stats-Intraden af Stora Sjö Tullen; hvilket
ock i så måtto inträffat, att skillnaden
emellan pari och medel-coursen å de under
loppet af åren 1819 och 1820, utöfver
Minister-anslaget, för andre Behof anordnade
Summor, utgjort tillsammans x08,689
R:dr 4 sk- 2 r:st Banco.
Med föranledande af detta utaf Revisorerne
uppgifne förhållande, anser välStatsUtskottet
angeläget, att föreskrifterne Blifva
så Bestämde att något missförstånd ej må
uppkomma om rätta Beloppet af hvad Kongl.
Maj:t må ega att i främmande myntsorter
disponera; och då Utskottet, i anledning
af hvad Kongl. Maj:t uli Dess Nådiga proposition
om Stats-Verkets tillstånd och Behof
äskat, framdeles vid Stats-regleringen
kommer att föreslå det Belopp i Hamburger
Banco, som för Minister-Statens aflöning
m. m. kan finnas erforderligt och Böra
Bestås, synes endast det förbehåll Böra
göras, att Bvad Kongl. Majrt utöfver det
Blifvande anslaget för Minister-Staten kan
Behöfva i Vexlar disponera, varder efter
den Cours som på sätt förut är föreslagit,
Bestämmes, påfördt den Tittel, till hvilken
utgiften hörer och sålunda minskar Ti
-
3 36 Stats- Utskottets Betänkatiden,
t«lns tillgång med det belopp, hvartill de
använde Vexlarne uti Svenskt Banco efter
samma Cours beräkning uppgå.
Sedan Riksens Ständer, uti underdånig
skrifvelse den i5 Julii 1818, till aflöning
och öfrige utgifter för den Commiitee som
lomme att företaga utarbetandet af ett förslag
till reglerande af Civile Ämhets-Vcrken
m. m., anvisade det vid 1812 års Riksdag
gjorda anslag af 3,000 R:dr på Allmänna
Indragnings-Staten, till kostnadernes be-»
stridande för en Committee till öfverseende af
Rikets Oeconomiske författningar, med rättighet
för Kongl. Maj:t att derutöfver af
Öfverskotterne på Stats-Inkomsterne förskjuta,
hvad som för ändamålet kunde erfordras
, så hafva Revisorerne anmärkt, att
Kongl. Maj:t, enligt skrifvelse till Kongl..
Stats-Contoiret af den 22 April 1819, i Nåder
tillåtit Kongl. Bergs-Collegium, att under
den tid, en af dess Ledamöter vore
sysselsatt i en af Kongl. Maj:t förordnad Committee
till granskande af Oeconomiske författningarne,
få till biträde adjungera Bergmästaren
Assessoren C. N. Arfvidsson och
dervid tillagt honom ett årligt Arfvode af
2Öo R:dr, att utgå af Öfverskotts-medlen på
Stats-Verkets Intrader, hvilken disposition,
som egt sammanhang med föremålet för omförmälte
anslag synts Revisorerne icke nödig
eller enlig med Riksens Ständers anförde
begifvande, enär af samma anslag va
-
Stats-Vtskottets Betänkanden. 287
rit en behållning till år 1819 — 3448 R:dr
16 sk. och till år 1821 — 1800 R:dr 4 sk.
Vid det uppgiftte förhållandet , att Besparingarne
å nämnde anslag lemnat tillgång
till bestridande af Assessoren Arfvidssons
ifrågavarande Arfvode, för en befattning,
sorn med samma anslag haft gemenskap,
hafva väl Revisorerne icke saknat anledning
till deras gjorde erindran emot anvisningen
å Öfverskottsmedlen; men då Besparingarne,
derigenom ökade, sedermera helt
och hållit åtgått till de ändamål, hvarföre
anslaget blifvit anvist, hvarigenom resultatet
i det hela är enahanda, anser Stats-Utskottet,
vid hvad, som är vordet tillgjordt,
böra förblifva, hälst en omföring i Räkenskaperne
icke leder till någon nytta och nu
mera ej eller lämpligen kan verkställas.
Angående den af Kongl. Maj;t i Nåder
beviljade upplåtelse af de vid Sundbyholms
och Ribbingslunds Kungsgårdar varande
Inventarier af kreatur, hafva Revisorerne förmält,
att desse Inventarier, enligt stadgandet
i 3:dje Momentet af Kongl. Förordningen
den 3 December 181 o, om hvad iagttagas
bör vid Kungsgårdars bortarrenderande,
egentligen bordt för Kronans räkning
försäljas, men att särskildte omständigheter
förekommit, hvilke synts Revisorerne
skäligen hafva föranledt till Kongl.
Maj:ts under den i5 Februarii 1819, meddeldte
Nådiga förordnande, att samma In
-
238 Stats-Utskottets Betänkanden.
ventarier skulle till begagnande afHerr Presidenten
ra. m. Friherre Löfvenskö/dj såsom
Arrendator af Sundbyholms och Ribbingslunds
Kungsgårdar, upplåtas emot en
årlig afgift af 8 Tunnor Spannmål, hälften
Råg och hälften Korn ; och enär, såsom Revisorerne
jemväl upplyst och Utskottet nu
vidare inhämtat, ifrågavarande Inventarier
blifvit af enskild person donerade till nämnde
Kungsgårdar, för att dervid evärdeligen
bibehållas, anser Utskottet, med afseende
å Testators vilja, icke något vara att erindra
i anledning af omförmälte undantag
från allmänna föreskrifter uti Högstberorde
Nådiga Förordning, om försäljning af de
vid Kungsgårdarne befintlige Inventarier,
desto mindre, som den för Inventarierne
vid Sundbyholm och Ribbingslund särskildt
betingade och med skyldighet af Inventariernes
återställande i lika samt snarare yngre
och bättre stånd än de emottogos, förenade
årliga hyres-afgift, i tidens längd,
ostridigt skall tillskynda Stats-Verket en
större fördel, än om en köpeskilling, som
troligen skulle utgöra ett ringa belopp, på
en gång erhölles.
Sorn den uti 1822 års Revisions-Berättelse
gjorde anmälan, af de dispositioner,
hvilke på allmänna Indragnings-Statens Besparingar
blifvit gjorde till framledne En
af Rikets Herrar Generalen m. m. Herr
Grefve Adlercreutz^ Enka, Fru Grefvinnan
Stats-Utskottets Betänkandeti. 23g
Adlercreutz i född von Engeström3 och
Vice Presidenten Walléns Enka, Fru A. C.
Beckman> är af lika beskaffenhet och star
i sammanhang med de af Riksens Ständers
Revisorer år 1820 anmälte anordningar, under
loppet af åren 1817 och 1818 å samma
Stat, har Utskottet trott något särskildt
yttrande här icke erfordras, utan åberopar
livad vid Utlåtandet öfver 1820 års Revivisions-Berättelse
i detta ämne är anfördt,
och bör endast anmäla, att Utskottet fått
emottaga Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
rörande en årlig pension för Fru Grefvinnan
Adlercreutz , deröfver Utskottet skall
med yttrande till Riksens Höglofl. Ständer
inkomma, sedan Stats-Verkets inkomster
blifvit bestämde och tillgångarne, som kunna
påräknas äro kände.
Då, i anledning af de år 1817 samlade
Revisorers derom gjorde hemställan,
Riksens Ständer, uti underdånig skrifvelse
den i3 Junii 1818, anhållit, att Kongl.
Maj :t, till ordning och säkerhet i förvaltningen
af Stats-Verkets tillgångar, täcktes
i de till Kongl. Stats-Contoiret allåtande
Bref om utbetalningar, föreskrifva å hvilken
Stat och Titul de skola utgå, men likväl
i någre, genom Kongl. Maj:ts KrigsExpedition,
sedermera afgångne Bref, sådan
föreskrift icke varit bestämdt meddelad,
hafva Revisorerne till Riksens Höglofl.
Ständer öfverlemnat, om icke förenämnde
a4« Stats-Utskottets Betänkanden.
underdåniga anhållan måtte, i afseende på
angelägenheten af berörde fullständighet i
föreskrifterne förn jas; Och har Stats-Utskottet
i denna hemställan skolat instämma.
Beträffande den, i 1822 års RevisionsBerättelse,
förekommande fråga om verkställigheten
af en Riks-Hufvud-Bok och
hvad dermed gemenskap eger, samt föreslagen
ändring i formen och tiden för Landsoch
Militiae-Räkenskapernes afslutande, vill
Stats-Utskottet deröfver framdeles afgifva
särskildt utlåtande, sedan Utskottet fått emottaga
den Riks-Hufvud-Bok för år 1821 efter
den af Kongl. Stats-Contoiret uppgifne
methode, som under Riksdagens lopp lärer
blifva fullbordad, och då jemväl meddela
yttrande öfver Revisorernas erinran vid
den uti Kongl. Kammar-Collegii AfräkningsContoir
emot Kongl. Räntekammaren förde
Controll-Bok öfver utgifterne; likasom,
hvad angår Revisorernas anmälan om det
hinder, dem mött för verkställigheten af
den granskning, Riksens Ständer, enligt deras
underdåniga skrifvelse af den 2 Julii
1818, beslulit, af ej mindre Tull-Verkets
Räkenskaper och förvaltning, än ock redovisningar
för de under Kongl. Krigs-Collegium
stående Cassör, samt Kongl. Seraphimer-Ordens
Gillets fonder, Utskottet skall
afgifva yttrande vid besvarandet af de i
detta ämne från alla fyra Respective JliksStånden
ankomne motioner.
Stats-Utskottets Betänkanden.
Enär Revisorerne hemställt* att Riksens
Högloft. Ständer* i likstämmighet ined hvad
ledan Vid i 8 i5 års Riksdag begärdes* måga
hös Kongl-. Majit i underdånighet anhålla
om Nådig befallning till Kongl* Kammar-Rätten
att företaga den på detta \erk
ankommande speciella Revisionen af Stats.»
Yerkets Räkenskaper , så tidigt , att densamma
må vara Verkställd innan Böckeriie aflemnas
till Riksens Ständers eller deras Revisorers
granskning, saint vederbörande ali»
befallas att hålla desse Räkenskaper Koligh
Kammar-Rätten tillhanda inom den* för
Verkställigheten häraf* erforderliga tid* har
Stats-Utskottel skolat uti delilia hemställan
instämma* såsom afseende deli ordning* att
den speciella granskningen * som Vederbö»
rande Ämbets-Verk åligger* må föregå dell
generella* hvarmed Riksens Ständer och de»
ras Revisorer skola taga befattning»
Något Utlåtande öfver hvad Revisorer*»
lie anmält och hemställt i anledning af
verkställd granskning utaf Saltpetter=»foii*
dens förvaltning* kail Stäts»Utskottet iiu
icke afgifva* emedan Utskottet i enlighet
med föreskriften uti 3o §» af Riksdags^Ord»
liingen* detta ämne till Constilutiolis-Utskottets
åtgärd öfverlemnat»
Under tilikännägifvailde * att Kongl»
Majit, medelst Nådige Bref deli 3 FebrUarii
1819 och 27 Junii 1821* tillåtit* att Svenska
4:»/* Sami. 1 ^
•j, /j 2 Stats-U t skottets Betänkan den.
Stats-Verkets hos Norrska Stats-Cassan, enligt
1820 års Revisions-Berättelse, egande
fordran af 123,119 R:dr 11 sk. finge
mot erläggande af 6 proCents ränta å beloppet,
på 8 Terminer med jj:del hvarje
tredje månad liqvideras, samt att derå blifvit
inbetaldt 12,869 R:dr 11 sk. så att endast
110,260 R:dr i Capital återstode, hafva
de sist församlade Revisorer anmält
huruledes, i afseende på Post-Verkets förvaltning
befunnits att, sedan angelägenheten
af Posthusets här i Staden snara reparation
blifvit, ådagalagd och då anslaget för
publike husens underhåll ej lemnade tillgång
till den erforderliga betydliga kostnaden,
Kongl. Maj:t, under den 28 Mars 1821,
i Nåder förordnat, det nämnde utgift skulle
utaf Postmedlen utom Stat utgå, eller
genom afdrag af den inflytande Inkomsten,
emot redovisning i vanlig ordning; och
hafva Revisorerne, vid den sålunda inträffade
brist, å allmänna Byggnads-anslaget,
val funnit annan utväg icke hafva återstått,
än att af andre befintlige och icke till någre
bestämde behof anslagne tillgångar anvisa
hvad till ifrågavarande nödvändiga arbete
kunde åtgå, utgörande, enligt upprättadt
Entreprenad-Contract, 70,000 R:dr, utom
hvad pålningen för grunden till huset komme
att kosta; likväl och enär Postmedlen
utgjorde en Bevillning, som till Stats-Verket
borde ingå och redovisas, samt hvad
denne Intrad kunde öfverstiga dess i Riks
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 243
Staten påräknade belopp skulle tilläggas öfverskotten
, hvilke följaktligen genom berörde
anvisning blifvit, i ett motsvarande förhållande,
minskade, hafva Revisorerne funnit
det mera skolat instämma med de för
Statsförvaltningen stadgade grunder, om utgiften
blifvit förskottsvis besörjd af öfverskottsmedlen,
för att sedermera hos Riksens
Ständer till afskrifning anmälas.
Då nu, enligt hvad ofvan nämndt är,
G proCents ränta å Norrska Stats-Cassans
Portoskuld kommer Stats-Verket tillgodo,
in Lill dess Capital-beloppet på föreskrifvit
sätt blifvit liqvideradt, har Stats-Utskottet
funnit ingen åtgärd härvid för Riksens
HöglofL Ständer vara att vidtaga; och ehuru
Utskottet instämmer uti Revisorernes
yttrande om lämpligaste sättet för nödige
medels anvisande till Posthusets ombyggnad,
tror Utskottet likväl, att, som i verkställigheten
af det ena eller andra anvisningssättet,
resultatet på det hela blefve
enahanda, det vid hvad härutinnan tillgjordt
blifvit må kunna bero,
Uti Berättelsen Öfver den af Riksens
Ständers Revisorer år 1820 förrättade
granskning af Stats-Verks förvaltningen, är,
angående Chartas-Sigillatee-medlen hemstäldt,
att, tillförekommande af proprie-Balancer,
sådan Inventering af stämplad t papper som,
enligt 26 §. i Kongl. Förordningen den 3i
Julii 1818 bör, en gång om året, hos för
-
244 Stats-Utskottets Betänkanderi.
säljningsmännen anställas, måtte komma att
ske 2:ne gånger årligen, nemligen vid Junii
och December månaders utgång, samt att
redovisningen för de under det då sist förflutne
halfåret uppburne medel inom den
i5:de i nästa månad derefter borde verkställas,
vid förut stadgade påföljd för underlåtenheten
häraf; och som detta Revisorernes
förslag, genom Kongl. Kammar-Collegii
och Kongl. Stats - Contoirets, uppå
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning den 16 Mars
1821, grundade Circulaire-Bref af den 9
April samma år, redan blifvit vederbörande
till verkställighet anbefaldt, så är i denna
del någon vidare åtgärd icke erforderlig;
men, med anledning af hvad uti 1822
års Revisions-Berättelse är omförmäldt, att
de vid 1820 års slut uti Finland innestående
Balancer å Charlas - Sigillatas-uppbörden
utgöra icke mindre än 27,908 R:dr i5 sk.
6 rst., anser Utskottet sig böra understödja
Revisorernes dervid gjorde hemställan,
att Riksens Högloft. Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att dessa betydliga
fordringar måga i Ministeriel väg
varda infordrade för att Stats-Verket, i behörig
ordning, tillgodokomma.
Stats-Utskottet har jemväl inhämtat af
hvad i följd af 1820 och 1822 årens Revisions-förättningar
är anmäldt i afseende på
särskildte Committerades förvaltning af sådane
medel, som efter Traetater med främ
-
Stats-Utskottets Betänkandev. 34 5
mande Makter influtit, att, utom Contänte
Cassa-behällningen, utgörande 1792 R:dr
2 sk. Silfver Specie, 11,014 R.‘dr 18 sk.
10 rst. Banco-Sedlar, samt 2,000 R:dr Hamburger-Baneofonden,
såsom balancerade lordringar,
skulle ega bos Kongl. Preusiske
Regeringen: återstod på köpeskillingen för
Pommern 1,200,000 R:dr i Preusisk Courant.
Andel i Krigs-Contributionerne under
Fåltloget i Tyskland 1,193,389 Francs 11
Centimer samt återstående återbäring af
Lösen för Armeens donerade Domainer i
Pommern 8,000 R:dr Svenskt Banco; hvaremot
Fondens skulder utgjorde tillsammans
60,469 R:dr 8 sk. Svenskt Banco, allt räknadt
till den 1 November nästlidet år; och
bade Revisorerne, enär fordringarne på Löseskillingen
för Pommern samt andelen i
Krigs-Contributionerne längesedan voro till
betalning förfallne och åtskillige förskotter,
bestående uti 700 R:dr Svenskt Banco, 2948
R:dr 14 sk., Preusiskt Courant, 4>028 R:dr
10 sk. Ilamburger-Banco, 2,798 Fredr. d’or,
552 Holländske Ducater, 7,200 Francs och
5oo P, Sterling en längre tid utan förändring
varit uti Räkenskaperue balancerade
hemställt, om icke hos Kongl. Maj:t borde
göras underdånig anhållan, det kunde sådane
lämplige åtgärder vidtagas, att Statsverket
snart koinme i åtnjutande af berörde
fordringar och förskotten blefve redoviste,
samt, efter behörig pröfning, antingen
återbetaldte, eller afskrifne.
a^G Stats-Vtskottets Betänkanden.
Utöfver desse af Revisorerne uppgifne
Förskotts-Summor hafva jemväl åtskillige
personer af seqvestrerade Varufonden upphurit
io,653 R:dr ag sk. 6 rst. Banco ; och,
sorn dessa, jemte de öfriga Förskotts-Posterne,
så väl som de balancerade fordringarne,
desto hälldre höra såsom Revisorerne föreslagit,
lill snar afskrifning eller inbetalning
befordras, som, enär hvad angår förskotten,
svårigheten att dem utreda ökas ju längre
med utredningen uppskjutes, och fordringarne
åter längesedan bordt vara liqviderade,
så lära Riksens Högloft, Ständer i
underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga de lämpliga åtgärder, hvarigenom
ett snart och fördelag tigt slut härutinnan
må kunna vinnas.
Slutligen hvad angår Revisorernas yttrande
angående användandet af och redovisningen
för den, enligt g §. i Riksdagsbeslutet
den 21 Julii 1818 fastställde afgift,
från 1819 års början, med 3 sk. årligen af
hvarje Mantalsskrifven person till Veneriska
smittans hämmande, Lazaretters anläggande
och Cur-anstallters utvidgande, skall
Utskottet sig deröfver framdeles utlåta i
sammanhang med den åtgärd, Utskottet
åligger vid Kongl. Majrts till Utskottet remitterade
Nådiga Proposition om fortfarande
och särskildt gjorda motioner rörande
upphörande af denne afgift samt efter det
granskningen af redovisningen för denna
Stats-Utskottets Betänkanden. 247
år 1821 influtne afgift hunnit af Utskottet
verkställa^.
Detta allt underställes Riksens Höglofl.
Ständer vördsamligen.
Stockholm den i2 Mars 182.3.
N:0 42.
Antom den 17 Mars 1823.
Utlåtande,! anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
General-Lieutenanten i Neapolitansk
tjenst, von Rosenheims
underdåniga ansökning
om utbekommande af innestå
ende lön.
Idongl. Maj:t har till Riksens Höglofl. Ständers
Stats-Utskott i Kader öfverlemnat Gelieral-Lieutenantens
och Inspecteurens vid
Konungens öfver båda Sicilierna tjenst, m.
ni. Herr Ludv. A. von Rosetdieims i underdånighet
gjorde ansökning, att, som lian
icke kunnat hos Kongl. Stats-Contoiret utbekomma
den extra lön af 128 R:dr årligen
, Högstsalig Konung Gustaf den Thed.te,
enligt företedd Resolution af den 27 Sept.
1791, honom tillagt, Kongl, Maj:t i Kader
täcktes förordna om utbetalningen deraf*
a48 Stats-Utskottets Betänkanden.
utan afseende på hans af dess utrikes vistande
föranledde uragtlåtenhet af de formaliteter,
som bardt iagttagas och verkat
hinder i lyftningen häraf.
Af handlingarne, sorn den Nådiga Remissen
åtföljt, har St.ats-Utsko.ttet funnit,
att Herr General-Ideutenanten von Rosen--  lieimj såsom han anfort, i följd af Kongl,
Maj:ts den 27 Sept, 1791 för honom utfärdade
Nådiga Resolution att vara Capitain
vid då varande Hennes Mai;t Enke-Drottningens
Lif-Regemente, med åtnjutande af
årlig lön på extra Stat, 125 lt:dr, intill dess.
han till annan motsvarande lön på ordinarie
Stat kunde varda förhulpen, låtit uti
Kongl, Stats-Contoiret uttaga detta lön-belopp
till och med för lörsta hälften af år
t8o5, Yid 1809 och 18 io. årens. Stats-reglering
blef derefter denna extra lön af
Riksens Ständer uppförd å den då inrättade
allmänna indragoiugs-Staten; men inneliafvaren,
som redan länge hade varit utrikes
vistande, afhördes hvarken sjelf, eller
genom Ombud till beloppets utbekommande;
och då emedlertid i anledning af Riksens
Ständers underdåniga hemställan vid
1812 års Riksdag, Kongl, Kungörelsen, den
9 December samma år utkom, som stadgar,
att hvar och en, hvilken hos Statsverket
eger fordran af hvad beskaffenhet som
hälst, bör ovillkorligen anmäla sig om lyftning
deraf inom Junii månads slut för den
Stats-Utskottets Betänkanden. 249
föregående tiden, vid påföljd att fordringen
eljest anses förfalla intill dess Riksens Ständer
komma tillsammans och efter erhållen
kännedom om fordringens Beskaffenhet,pröfyat
huruvida nytt anslag för utbetalningen
må beviljas; men Sökanden fortfarande
uteblef med anmälan om lyftning af den
extra lön tills år 1815 åter inträffade Riksdag
och Ståts-reglering, samt mer än 10 år
voro förflutrie sedan lönen sist anordnades,
uteslöts den samma från Staten och beloppet
ingeek följaktligen bland besparingarne
på allmänna indragnings-Staten. Vid sådant
förhållande, har Kongl. Stats-Contoiret,
som öfver den underdåniga ansökningen
blifvit bordt, till Kongl. Majrts Nådiga
bepröfvande öfverlemnat, huruvida Sökanden,
hvilken, som orsak till sin försummelse
att låta uttaga lönen, anfört de Politiske
hvälfningarne i Södra Europa der han
sig uppehållit, måtte, på grund deraf, kunna
anses ega sin forclringsrätt öppen, samt
för öfrigt anfort att, enligt hvad genom
Kongl, Brefvet, den 4 April 1797, angående
reglering af Minister-Staten förordnades
till efterrättelse i allmänhet, ega utrikes vistande
Pensionärer att blott åtnjuta hälften
af pensionen, så framt icke särskildt
Nådigt tillstånd varit lemnadt till uppbärande
af liela beloppet,
Stats-Utskottet, som uti afgifvet Utlåtande
af den 22 nasti. Februarii, i anled
-
2Do Stats-Utskottets Betänkanden.
ning af Kongl. Majrts Nådiga Remiss, uppå
gjord ansökning om utbekommande af afledne
Abbé Vohlers utestående Pension,
på den grund ansett sig icke kunna tillstyrka
pensionens utbetalande, att ändamålet
med Kongl. Kungörelsen den 9 December
18ra, att nemligen Stats-Verkets utgifter
måtte kunna inom viss tid beräknas,
skulle förfelas, derest försummelsen utan
giltiga skäl att inom den fÖreskrifna tiden
sig, om en gifven och känd fordrans utbekommande
anmäla, icke medförde annan
påföljd än den att afvakta Riksens Ständers
nästa sammankomst och att den innehållne
pensionen länge sedan vore disponerad jemte
öfrige Besparingar på utgifts-Tittlarne
samt Stats-Verkets inskränkta tillgångar icke
medgåfvo något särskildt anslag dertill, finner
på dessa skäl, och enär de Politiske
förludlanderne icke varit sådane att de under
bela tiden ifrån år i8o5, utan blott
korrta mellantider kunnat hindra Herr General-Lieutenant
von Rosenheim från communication
med Sverige, eller satt honom
utur tillfälle, hvarken att uttaga dess innestående
lön, eller vinna kännedom örn de
författningar Iian i sådant fall hade att iagltaga,
hvarigenom äfven föreskriften uti
Kongl, förordningen af den i3 Junii 1800,
sorn stadgar att alla fordringar hos det allmänna
,. eller af enskildte personer,, skola
vid, förlust af all rätt dertill utkräfvas inom
tio år, blifvit åsidosatt, icke anledning för
Stats-Utskottets Betänkandeti. 251
handen att tillstyrka det någre medel måga
till godtgörande af den utur Staten längesedan
afförda lönen beviljas.
Hvilket vördsamt öfverlemna» till Piik—
sens Höglofl. Ständers bepröfvande. Stockholm
den 12 Mars 182S.
N:0 43*
Ankom den 17 Mars i8j3.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Remiss uppå
Öfversten H. F. Reuterskölds
underdåniga ansökning, att
utbekomma innestående Expectance-Arfvode
Tu
Stals-Utskottet har Kongl. Maj:t i
Nåder öfverlemnat handlingarne, angående
Herr Öfversten m. 111. Henr. Fab. Reuterskjölds
underdåniga anhållan, att alldenstund
han, vid dess med Nådigt tillstånd
år 1816 verkställde resa till Frankrike,lemnat
vederbörlig Fullmagt åt sitt härvarande
Ombud, att i behörig" tid och ordning
reqvirera det expectance-Arfvode, utgörande
3oo R:dr årligen, som Herr Öfversten
vore i Nåder tillagdt; roen detta Arfvode
honom icke tillgodokommit för åren 1817
a52 Siats-Utskottets Betänkanden.
och 1818, detsamma måtte för berörde 2:11c år
af Kongl. Stats-Contoiret till honom utbetalas.
I anledning bäraf har Kongl. StatsContoiret
under den 29 Mars 1821 i underdånighet
anmält, att sedan Riksens Ständer
vid 1815 års Riksdag anslogo på allmänna
Indragnings-Staten 10,000 R:dr årligen
från samma års början, att användas
till aflöning för Officerare, som under sista
krig tjenstgjort, men voro i saknad af löner,
och Kongl. Majit uti Nådigt Bref af
den 23 Januarii 1816 derom förständigat
Kongl. Stats-Contoiret, med Nådig befallning,
att till de på en bilagd förteckning
upptagne Officerare, och deribland då varande
Öfverste -Lieutenanten Henr. Fab.
Reuterskjöld utbetala de expectance Arfvoden
dem efter hvarderas innehafvande tjenstegrad
tillkommo; så blef ett sådant Arfvode
derefter anordnadt till Öfverste-Lieutenanten
för åren i8i5 och 1816 med 3oo
R:dr för hvardera året; men då Herr Öfversten
icke anmälte sig till utbekommande
deraf för den följande tiden förr än den
16 Maji 1820, då han genom behörigen befullmägtigadt
Ombud reqvirerade det innestående
Arfvodet från 1817 års början till
och med Andra Qvartalet 1820, anordnade
Kongl. Stats-Contoiret beloppet för hela
året 1819 och de 2:ne Första Qvartalen
1820, men ansåg deremot Kongl. Kungörelsen
af den 9 December 1812 angående
Stats-Utskottets Setäiikanden. a53
en viss prsescriptions-tid för dem som hos
Stats-Verket ega fordran, vara hinderlig för
utbetalningen af det för åren 1817 och 1818
belöpande Expectance Arf vodet.
I enlighet med hvad Stats-Utskottet
yttrat uti särskildt Utlåtande af denna
dag i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
uppå Herr General-Lieutenanten von
Rosenheims underdåniga ansökning, att utbekomma
en extra lön, kan Utskottet icke
tillstyrka att Herr Öfverste Reuterskjöld må
utbekomma den ilinehållile Expectance Lönen
för årell 1816 och 1817, eliar ändamålet
med Kongl. Kungörelsen den g December
1812, att Stats-Verkets utgifter måtte
kunna inom viss tid beräknas, skulle förfelas,
derest försummelsen, utan giltiga skäl
att inom deli föreskrifne tiden sig om en
gifven och känd fordrans utbekommande
anmäla, icke medförde annan påföljd än
den, att afvakta Riksens Ständers nästa sammankomst
och Utskottet finner intet skäl
till bifall å Herr Öfversteils anhållan kunna
hämtas derifrån, att icke hail sjelf utan
hans Ombud försummat att Expectance Lönen
i rättan tid reqvirera, enär, enligt allmänna
Lagen,FullmägtigsfÖrsummelse drabbar
hufvudmannen, som derföre eger att hos
Ombudet söka sin skada åter.
Detta Öfverlemnas vördsamt till Riksens
Högloft. Ständers vidare pröfning.
Stockholm den 12 Mars i8a3.
a 54 Stats- Utskottets 'Betänkan den.
N:0 44.
Ankom den vj Mar» i8a3.
Utlåtande i anledning af väckt
fråga om de så kallade Talemåns-Tafflarnes
återställande
samt Herrar Talemåns Representations-kostnad.
Jemte Jet Högloft Ridderskapet och Adeln
samt Hög v. Preste-Ståndet till Stats-Utskottet
remitterat Herr Grefve B. B. von Platens
Motion, om återställande af de vid sista
Riksdag indragne Talemäns-Tafflarne
liar Utskottet fått emottaga åtskillige hos
förstnämnde Stånd dels för, dels emot Motionen
gjorde anföranden.
Herr Grefve von Platen har Sökt visa»
att vid en Representation, sådan som dell
Svenska, sammansatt af fyra särskildte Stånd»
hvilka skola förena sig om gemensamma be*
slut» vore ett ständigt meddelande samt en
ständig beröring och förening af tankar och
meningar nödvändig, och då detta ej vore
möjligt om man icke i förtrolighet träffades»
liar Herr Grefven föreslagit Talemäns-Tafflarnes
åter öppnande såsom härtill bidragande,
i ett öfvervägande förhållande emot
den dermed förenade kostnaden; uti hvilket
tillstyrkande Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt instämt, likväl med
Stats-Utskottets Betänkanden. 255
•den förändring, att då vid Taleman.s-Tafflarnes
upplösning beslöts, att åt Taleinännen
så mycket skulle bestås som till en anständig
Representation beböfdes och allt således
beror på hrad begrepp man fäster
vid en sådan Representation, kunde sparsamheten
bäst iagttagas, om en viss Månadtlig
Summa för Tafflarne bestämdes.
Häremot är af åtskillige Ledamöter anmärkt,
att det härmed åsyftade ändamålet
icke syntes kunna vinnas genom Tafflars
beviljande, att det icke val stöde tillsammans
med den sparsamhet, som i allmänhet
yrkas och af Riksens Ständer sjelfve
borde iagttagas, att nu åter besluta Talmäns-Tafflars
begagnande och attdencommunication
af tankar och meningar de särskildta
Riks-Ståndens Ledamöter emellan,
som åsyftades, egentligen borde och kunde
vinnas genom alla fyra Ståndens Ledamöters
sammanträffande i Utskotten och jemväl
uti Stånds-Klubbarne, samt att om någon
betalning skulle anordnas, Herrar Talmän
för den kostnad de kunna använda
vid deras så kallade representation den vid
Riksdagens början borde till belopp bestämmas.
Vid sista Riksdag yttrade Stats-Utskottet
i anledning af då väckt fråga om indragning
af Talmäns-Tafflarne, att, enär det
ankommer på Riksens Ständer, att vid hvarje
Riksdag särskildt anslå medel till Riks
-
356 Stats-Utskottets Betänkandetu
dags-kostnadernes bestridande, trodde Ut»
skottet sådan indragning af Tafflarne vid
följande Riksdagar böra öfverlemilas till
kommande Riksens Ständers Eget förordnande.
Mell som med slik indragning vid
det förhållande att Tafflarne vanligen anordnas
vid Riksdagens början innan Riksens
Ständer komina i verksamhet» syntes bero
på det förordnande och exempel» som Riksens
Ständer då kunde gifva» samt denna
besparing och eli Utgift både mindre nödig
och tillika icke obetydlig vid en tidpunkt
då all hushållning med Statens tillgångar
vore nödig Och i sin ordning» hälst det
syntes tillhöra Riksens Ständer att härutinnan
gifva ett efterdöme» som Ined tidens
fordringar öfverelisstämde; så hemställde
Utskottet öln icke Riksens Ständer» då Tafllarlles
indragning för framtiden ej kunde
annorlunda föreskrifvas än derigenom» att
en sådan inskränkning af Riksens Ständer
för sig sjelfve vidtogs» skulle» till befordrande
af det åsyftade Patriotiska andamålet»
finna för godt förordna att Tafflarne
vid då varande Riksdag borde upphöra, så
snart gemensamt beslut derom af Riksens
Ständer hunne fattas och hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmälas} och tillkännagåfvo
Riksens Ständer» uti underdånig skrifvelse
af den 23 Maji 1818» deras beslut att Talmäns-Tafflame
vid samma Riksdag skulle
indragas och endast godtgöras kostnaden till
Stånds
-
Stals-Utskottets Betänkande. 2J7
Klubbarne samt öfrige oundgänglige utgifter
för den representation,som af Herr LandtMarskalken
och Talmännen måste iagttagas.
Stats-Utskottet liar af det anförda icke
kunnat linna någre giltige skäl, föranledande
till återställande af de indragne Talin
iins-Tafflarne, då desse i Utskottets tanka
föga lära bidraga till det ändamål, som
dermed åsyftas och man bör hoppas derföru
tan skall vinnas, eller de särskildte StåndsLedamöternes
förening i tankar och meningar,
men deremot koramo att medföra en
kostnad, hvilken, enär den icke är af behofvet
oundvikligen påkallad, mindre öfverensstämmer
med den sparsamhet, som
ej mindre nu än vid sista Riksdag är nödvändig
och Nationen af dess representanter
med skäl kan fordra, hvilket ock instämmer
med Utskottets åsigt häraf vid Riksdagens
början, då en nedsatt måliadtlig
Summa till Riksdags-kostnadernes bestridande
föreslogs. Men då Stats-Utskottet således
icke kan tillstyrka, att Talmäns-Tafflarne
skola vid denna Riksdag återställas,
tror Utskottet deremot att, såsom Riksens
Ständer vid 1818 års Riksdag, jemväl heslöto,
kostnaden bör godtgöras för StåndsKlubbarne
samt oundgänglige utgifter för
den representation, som af Herr Landt-Marskalken
och Herrar Talmannen måste iakttagas;
och då Kongl. Majit i öfverensstäm
-
ma/* Samt.
I7
358 Stats-Utskottets Betänkanden.
melse härmed uli Nådigt. Bref lill Kongl.
Stats-Contoiret af den 20 nästledne Februarii
förordnat att kostnaderne afRiks-Slåndens
Klubbar äfvensom öfrige oundgänglige
utgifter för den representation, som af
Herr Landt-Marskalken och öfrige Talmännen
måste iakttagas, skola uppå Herr LandtMarskalkens
och Herrar Talmännens reqvisition,
eller efter af dem godkände räkningar,
betalas utaf de till Riksdags-omkostnadens
bestridande förskottsvis anvisade medel,
lära de kostnader, som för StåndsKlubbarne
erfordras och behörigen verificeras,
böra af Riksdags-kostnads Summan
godtgöras.
Såsom ledande till säkerhet vid beräkningen
af utgifter, anser Utskottet, hvad
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagit
blifvit, böra understödjas, att nemligen
representations-kostnaden bestämmes
till något visst; och då annan representations-kostnad
icke lärer äskas för Herr LandtMarskalken
, än hvad de så kallade LandtMarskalks
Soireerne kosta, synas deremot
de öfrige Herrar Talmännen böra erhålla
en från Riksdagens början beräknad Månadtlig
summa, den Utskottet efter noga öfverläggning
trott sig böra föreslå lill 600 R:dr
B:co för dem hvardera. Om Riksens Höglofl.
Ständer härtill bifalla, lärer det förbehåll
dervid fästas, att någon kostnad derutöfver,
samt sedan nödige utgifter för
Stats-Utskottets Betänkandett. 2 o g
Stånds-Klubbarne äfvensom hushyra för de
rum, sorn af Bonde-Ståndets Talman och
Secreterare begagnas, utgörande enligt erhållen
uppgift 2Öo R:dr B:co i Månaden,
blifvit besörjde, icke må af Riksdags-kostnads-medlen
godtgöras, och beslutet i afseende
på verkställigheten hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmälas.
Detta allt hemställes till Riksens Hoglofl.
Ständers bepröfvande vördsamligen.
Stockholm den i3 Martil 1823.
N:o 45-
Antora d. 17 Mars i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
Zach. Danielssons Motion om
Dagtractamente för Magistrats-Personer
och Handtverkare
vid Publike Syner, Värderingar
och Inventeringar.
H os Vällofl. Borgare-Ståndet har Riksdags-Fullmägtigen
för Carlskrona Stad, Herr
Zach. Danielsson uti ingifvet Memorial,
som blifvit till Stats-Utskottet remitteradt,
föreställt obilligheten af den Städernes Magistrats-Personer
och Borgerskap åliggande
skyldighet, att utan all vedergällning del
-
360 Stats- Utskottets Betänkanden.
taga i de för Kronans räkning skeende Syner,
Värderingar och Inventeringar; Och
enär desse förrättningar i Carlskrona inträffade
oftare än annorstädes samt ej sällan
fortforo i4 dagar och derutöfver, förmente
Herr Danielsson att då MagistratsPersonerne
och Handtverksmännen sålunda
hindrades uti sine göromål och yrken, med
billighet och rättvisa instämde, att sådane
Personer, vid Syner och Värderingar m. m.
för Kronans räkning uti Städer och på Fästningar
i allmänhet, undfå Dagtractamente,
de förre efter Rese-Reglementet och Handtverkarne
efter hvad lämpligt och skäligt
kunde pröfvas, hvilken vedergällning i synnerhet
borde tillerkännas Magistraten och
Borgerskapet i Carlskrona, i anseende till det
derstädes inträffande särskildte förhållande ;
och hafva Ståndets samtelige Ledamöter uti
Motionen instämt så vidt frågan rörer Tractamente
för Magistrats-personer och Borgerskapet
i allmänhet vid förrättningar för
Kronans räkning.
Stats-Utskottet har det remitterade
ärendet till öfverläggning förehaft och af de
remitterade handlingarne samt de upplysningar
Utskottet sig för öfrigt förskaffat,
funnit, att Kongl. Maj;t genom Nådig Resolution
uppå Städernes besvär af den 3
Februarii 1748 stadgat, att vederbörande
Magistrats-personer och Borgerskap i Städerne,
då de för Kronans räkning verkställa
Stats-Utskottets Betånkanden. 261
Syner och Värderingar ej kunna tillerkännas
någon vedergällning och än mindre från
slike förrättningar befrias; att i anledning
af åtskillige Handtverkares i Carlskrona gjorde
underdåniga ansökning, att med afseende
å långvarigheten af den förrättning,
hvarvid de i 40 dagar, efter förordnande,
Liträdt år 1821 vid Besigtning och Inventering
å alla Örlogs-Floltans Krono-Boställen,
de uppoffringar Sökanderne derföre
nödgats göra, samt deras bekymmersamma
och torftige omständigheter, Kongl. Maj:t i
Nåder måtte täckas tilldela dem antingen
det Tractamente af En R:dr 16 sk. B:co,
sorn Kongl. Maj:t den 3 September 1812
tillagt Bagare-Ämbetet i Carlskrona för verkställde
profinalningar å Lyckeby qvarn, eller
ock annan vedergällning; samt att Kongl.
Maj:t i anledning deraf uti Nådigt Bref af
den 17 December nästlidet år förordnat att
då de Besigtningar och Inventeringar, som
för Kronans räkning i Städer och å Fästningar
verkställas, äro af den vidlyftighet
att dertill åtgår flere dagars tid, vederbörande,
som ega att vid slike tillfällen tillkalla
Besigtningsman bland Städernes Borgerskap,
skola på det nogaste tillse det skyldigheten
att inställa sig vid nämnde förrättningar,
så vidt möjligt är, jemt fördelas
inom de Handels-Societeter och SkråÄmbeten,
hvilkas biträde erfordras och hvarigenom
det öfverklagade besväret varder
mindre betungande.
aöa Stats- Ut skuttets Betänhanden.
Enär häraf synes att Städernes Borgerskap
hafva en ifrån äldre tider dem ålagd
förbindelse, att utan serskild vedergällning
biträda vid Värderingar, Inventeringar och
Besigtningar för Kronans räkning, och Kongl.
Maj:t i Nåder meddelt sådane föreskrifter,
hvarigenom verkställigheten af detta åliggande
blifver mindre tryckande, kan Utskottet
icke tillstyrka det afseende å Motionen,
att Städernes Magistrats-Personer och
öfrige Borgerskap må vid slike förrättningar
inom de Städers eller Fästningars områden
der de äro boende, för ett sådant
deras Borgerliga rättigheter åtföljande onus
njuta någon vedergällning; men enär detta
i författningarne grundade åliggande icke
billigen bör medföra någon direct utgift,
hvarföre ock Kongl. Krigs-Collegium tillagt
Magistrats-Personer och Handtverkare Skjutsoch
Tractaments-penningar efter Rese-Reglementet
af den 27 October 1807, då de
biträda vid förrättningar utom Städerne;
anser Stats-Utskoltet, till undvikande af olikhet
och osäkerhet vid behandlingen af dylika
frågor, ett allmänt stadgande böra meddelas,
som tillägger Magistrats-Personer och
Borgerskapet rättighet att vid publike förrättningar
utom Städernes områden tillgodonjuta
Skjuts- och Tractamente efter Rese-Reglementet,
och om utfärdande hvaraf
Riksens Ständer lära hos Kongl. Majit göra
underdånig anhållan.
Stats-Utskottets JBetänkanden. a63
Hvilket vördsamt öfverlemnas till Riksens
Högiofl. Ständers pröfning.
Stockholm den i3 Martii i8a3.
N:0 46.
Ankom d. ly Mara i8a3.
Utlåtande , i anledning af de
från samtelige Respective
Riks - Stånden till Stats - Utskottet
remitterade Rikets
Högiofl. Stånders Revisorers
Berättelser, angående den så
väl år 1820 som sednast år
1822 förråttade granskning af
Riksgälds-Verket och General
- Assistance- Contoiret.
Jemlikt särskilde från samtelige Respective
Riks-Stånden Stats-Utskottet tillhandakomne
Remisser, uppå de vid 1820, samt
1822 årens Revisioner till Rikets Högiofl.
Ständer afgifne Berättelser, angående Riksgälds-Verket
och General-Assistance-Contoiret,
går Stats-Utskottet nu, att, öfver de
i ofvannämnde Berättelser förekommande
ämnen, hvilka Utskottet ansett dess åtgärd
tillhöra Betänkande till Rikets Högiofl. Ständer
vördsamligen afgifva.
264 Ståls-Utskottets Betänkandetu
Under läsningen af desse Berättelser
har förekommit:
Angående Riksgälds-Conloiret,
Uti 1820 års Revisions-Berättelse;
1:0) Den af Herrar Revisorer väckte
fråga, angående Riksgälds-Contoirets så kallade
5 proCents Rån. pag.
Uti 8 Art. af Reglementet för Riksgälds-Contoiret
stadgas, att insättningarna
å detta Lån, så vidt möjligt vore, icke
skulle få ökas utöfver det Belopp samma
Lån utgjorde den x Januarii i8i5, eller
en summa af 1,498,376: 12:8. Då likväl
Herrar Revisorerne erforo, att, när Herrar
Fullmägtige den 11 November 1819
beslöto, att någre nja Lån-Capital, emot
fem proCents ränta tills vidare icke emottogos,
utan att endast omsättningar af förut
insatte Capital tillätos, insättningarne å
detta Lån uppgingo ända till 1,647,152 R:dr
21 sk, 7 rst, eller 148,776 R:dr 8 sk. 11 rst,
utöfver det belopp Lånet, enligt Riksens
Ständers föreskrift, högst bordt utgöra,
hafva Herrar Revisorerne häröfver infordrat
Herrar Fullmägtiges utlåtande.
Stats-Utskottet har låtit sig föreläsas
de detta ämne rörande Handlingar och Protocoll,
tillika med Herrar Fullmägtiges utlåtande,
hvars innehåll, såsom upptaget uti
Stats-Utskottets Betänkanden. 265
Herrar Revisorernes berättelse, bär icke torde
behöfva upprepas; och, lika med Herrar
Revisorerne, samt på de af dem andragne
skäl, funnit samma utlåtande till alla
delar nöjaktigt; äfvensom, enär Herrar Revisorerne
i sammanhang härmed anmodat
Herrar Fullmägtige, att, genom vägran till
omsättning af förfallande Obligationer i detta
Lån, ej allenast återföra Lånebeloppet
till af Rikets Ständer föreskrifvit förhållande,
utan äfven, så vidt möjligt vore, genom
Lånens betalning minska denna räntebärande
gäld, Stats-Utskottet, i anledning
häraf får upplysa, att, på sätt Herrar Fullmägtiges
Protocoll den 29 Januarii iSar
innehåller, Herrar Fullmägtige, vid då företagen
öfverläggning, angående inställande,
äfven af omsättningar å fem proCents Lånet,
funnit, vid jemnförelse af det belopp,
som utaf de för samma Lån, utfärdade
Obligationer inom den 1 Januarii 1823
komme att till betalning förfalla och den
summa, som Riksgälds-Gontoiret under samma
tid till deras inlösen kunnat påräkna,
att Riksgälds-Conloiret, efter hvad då sig
visade, var i tillfälle, att med egne tillgångar.
besörja inlösen af de till 1822 års slut
förfallande Obligationerne; hvarföre ock Herrar
Fullmägtige beslöto, att omsättning af
Riksgälds -Contoirets Obligationer med 5
proCents ränta icke tills vidare komme att
ega rum.
306 Stats-Utskotlets Betänkanden.
2:0) Revisorernes hemställan till Rikets
Högloft. Ständer, att, i anseende till de
skiljaktigheter, som tid efter annan visat sig
imellan de till Riksgälds-Gontoiret inkommande
Summariska Räkningar öfver Riksgälds-Contoirets
Fonder och de till Kongl.
Kammar-Collegium ingående Hufvud-Räkenskaper,
och hvilken skiljaktighet skall
härleda sig derifrån, att Summariska redogörelserne
och Hufvud-Räkenskaperne till
olika tider på året afslutas; nemi. de förstnämnde
den 3o:de April och de sednare
med den sista Augusti, enahanda tid kunde
bestämmas för afslutanclet af Summariske
redogörelserne, samt Hufvud-Räkenskaperne.
pag. 7.
Enär uti Riks-Hufvud-Boken skola upptagas,
ej allenast så kallade Stats-medél,
utan äfven alla andra allmänna medel, och
deribland följakteligen sådane, hvilka tillhöra
Riksgälds-Contoiret och uti Landsböckerne
redovisas; samt Stats-Utskottet funnit
sig böra uppskjuta all åtgärd i afseende
på Riks-Hufvud-Boken och dermed gemenskap
egande frågor, intill dess Utskottet
erhållit del af den Riks-Hufvud-Bok,
som för närvarande är under arbete i Kongl.
Stats-Contoiret,; så kan Stats-Utskottet icke
eller nu meddela något Utlåtande i anledning
af Revisorernes berörde hemställan,
utan kommer yttrande derom att framdeles
afgifvas.
Stats-Utskottets Betänkanden. 267
Ut, i 1822 års Berättelse.
1:0) Sedan Herrar Revisorerne af Herrar
Fullmägliges Protocoll inhämtat, att
Herrar Fullrnägtige bifallit Commissariernes
hemställan, örn återbesättandet af en i Maji
vmånad 1821 genom dödsfall ledig blifven
Commissarié-Syssla uti Riksgälds-Contoiret
och Herrar Fullrnägtige, uti afgifvet utlåtande
förklarat, att sådant skett af det skäl,
att Herrar Fullrnägtige ansett de Commissarierne
åliggande göromål och förrättningar
icke kunnat bestridas af färre än Fyra
Commissårier; så bafra Herrar Revisorerne,
som vid den verkställde allmänna undersökningen,
till utrönande huru de åt en hvar
ibland Riksgälds - Contoirets Ämbets- och
Tjenstemän uppdragne göromål och förrättningar
blifvit skötte och handliafde, egt
tillfälle, att i afseende på Commissarierne,
inhämta en närmare kännedom af hvad dem
till besörjande åligger, funnit sig icke kunna
instämma uti Herrar Fullmägtiges åsigt
af Commissarie-göromålen, dem Herrar Revisorerne
ansett icke vara af större omfång
och annan beskaffenhet, än att desamma
år 1821 bordt kunna bestridas af endast 3:ne
Commissårier, utan att desse härigenom fått
vidkännas en trägnare tjenstgöring, än med
all billighet skulle kunna fordras, pag. 2.
Och som Herrar Revisorerne endast
lemnat Herrar Fullrnägtige del af sin åsigt
i ämnet, vill Stats-Utskottet framdeles uti
268 Ståts-Utskottets Betänkanden.
den allmänna Berättelse om Riksgälds-Contoiret,
som, enligt 38 §. i Riksdags-Ordningen,
skall till Rikets Ständer afgifvas,
meddela utlåtande i ett sammanhang med
den af 1822 års Herrar Revisorer väckta
allmänna fråga om Aflönings-Statens reglerande
vid Riksgälds-Contoiret, i afseende
på behöflige antalet af sysslor och befattningar.
2:0) Den bland Riksgälds - Contoirets
skulder i Utländska myntslag balancerade
så kallade Eckert^o. Obligationen, till ett
belopp i Capital och ränta af 3,244 R.'dr
32 sk. Hamburger-Banco, förfallen till betalning
den 3o September 1796; i afseende
på hvilken skuldpost Herrar Revisorerne
hemstält, om icke en viss Prtescriptionstid
af ett år kunde stadgas, inom hvilken fordringen,
vid förlust af ali rätt till betalning,
bor, till erhållande af liqvid, anmälas.
pag. 3.
Och då nu så många år äro förflutne
ifrån den dag Obligationen till betalning
förföll, anser Stats-Utskottet sig böra tillstyrka
bifall å denne Herrar Revisorernes
hemställan, i så måtto, att en Praescriptionstid,
beräknad till 1824 års slut må varda
faststäld, inom hvilken förenämnde Obligation
bör vara i Riksgälds-Contoiret till liqvid
anmäld, så vida betalning derföre
skall erhållas; hvarvid torde böra iakttagas,
att den Kungörelse, som Herrar Fullmäg
-
Stats-Utskottets Betiinkanderl. %Gg
tige, körom lomme att utfärda, införes så
val uti Svenska officiella Tidningen som
uti Hani burger-Corresponden ten och Lis te
der Beursen Halle.
3:o) Likaledes hafva Herrar Revisorerne
hemstält i afseende på den bland Riksgälds-ContoireLs
skulder balancerade så kallade
gamla Riksgälden, hvilken år 1789 till
ett belopp af 343,587 R:dr 3 sk. 3 rst. flyttades
tili Riksgälds-Contoiret och deraf,
sedan ifrån berörde tid till den 1 Januarii
1822, icke blifvit till liqvid anmälde mera
an 2,562 R:dr 32 sk. a rst., återstå 241,024
R:dr 19 sk. 1 rst,., att en Praescriptionstid af
Trenne år borde stadgas, inom hvilken
fordringsbevisen böra företes, vid förlust
af all betalningsrätt. pag.
Enär förenämnde till beloppet utredde
och bestämde fordringar efter så ganska
lång tids förlopp icke blifvit till betalnings
erhållande anmäld, har Stats-Utskottet
skolat tillstyrka, att jemväl för desse fordringar
enahanda Praescriptionstid den sista
December år 1824 fastställes, inom hvilken
Fordringsegarne, vid förlust af all rätt till
betalning, böra sine innehafvande fordringsbevis
till liqvid förete; dock torde, i fråga
om desse, på flere händer spridde fordringar,
Rikets Högloft. Ständer hos Kongl*
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t i Nåder täckes Kungörelse härom till
vederbörande* efterrättelse utfärda.
270 Stats-Utskottets Betiinkanden.
4:0) Bland de balancerade skuldevne
upptages i Herrar Revisorernes Berättelse
(pag. 5.) under Titel: ”Länet i Credit-Sedlar
att betalas med Banco" en ännu utelöpande
Obligation utgörande i Capital och
ränta i5i R:dr 45 sk. \ rst.
Och som berörde Obligation, allt sedan
år 1791, då detta Lån upptogs, icke blifvit
till betalning anmäld, bär Stats-Utskottet
skolat vördsammeligen hemställa, att
jemväl för denna Obligation kunde utsättas
en lika Prasscriptionstid som för de nyssnämnde
skuldposter blifvit föreslagen eller
den 3irsta December 1824, samt Herrar
Fullmägtige, i sådant fall, ega att derom
Kungörelse utfärda.
5:o) Under Titel: ”Öfverbetalning pä
Lånets som år 180g blifvit bevilja dt Westerbottens
Läns Innevånare” förekommer
(pag. 6.) huruledes vid 1809 års Riksdag i
Stockholm Innevånarne i Westerbottens Län,
(hvartill då äfven hörde nu varande Norrbottens
Län) ett räntefritt Lån beviljades af
5o,ooo R:dr. Ena hälften af detta Lån efterskänktes
vid 1815 års Riksdag och, i
anseende till den andra hälften eller 25,000
R:dr förordnades, att desamma skulle infordras
och inom 1817 års slut till Riksgälds-Contoiret
levereras.
Enligt från Konungens Befallningshafvande
öfver Norrbottens Län till Riksgälds
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 271
Contoiret inkommen uppgift, skulle, efter
den båda Länen emellan skedde fördelning, af
de till leverering faststälde R:dr 28,000--
erläggas:
Af Innevånarne i
NorrbottensLänRrd. 10,768. 27. 2*
D:o i Westerbottens
Län . . Pi:d. 14.2*31. 20.10. a5,000
Hvaremot frånNorrbottens
Län blifvit
levererade R:d. 1 i,o83.3. 2.
Från Westerbottens
Dito . . R:d.i4,232. - - 25,3,5:3.2.
Och således öfverlevereradt
Från NorrbottensLänR:d. 3x4- ~
— WesterbottensD:o ,, — 27. 2.
R:d. 3i5: 3. 2.
Nu och som således å ena sidan ostridigt
är att desse 3i5: 3.2., såsom Riksgäids-Contoiret
icke tillhörige, böra vederbörande
återställas och såmedelst ur Riksgälds-Contoirets
Räkenskaper försvinna; men
A den andra härstädes icke utrönas kan,
från hvilka personer öfverlevereringarne
skett, är Stats-Utskottets vördsamma tillstyrkan
att det ifrågavarande beloppet varder,
genom Herrar Fullmägtige, öfverlemnadt,
till Konungens vederbörande Befallningshafvande,
för att tillhanda hållas dem,
som må kunna hafva af berörde Lån för
mycket utbetalt.
*272 Stats-Utskottets Belänkandeh»
Gro) I afseende på den vid 1815 samt
1817 och 1818 årens Riksdagar RiksgäldsContoiret
förunnade utsträckte Discont-rättighet
i Banken, enligt hvilken på Banken
får Assigneras allt hvad sorn för CreditSedlars
inlösen erfordras, hafva Herrar Revisorerne
anmärkt (påg. 16.) att då något
anslag utaf allmänna Bevillningen icke är
beräknadt för Credit-Sedlars inlösen, skall,
så länge alla Riksgälds-Contoirets Assignationer
på Banken, utan afseende på bebofvet,
skola föras på Discont-räkningen,
Contoiret få vidkännas betalning af ränta
äfven för sådane Summor, hvilka assigneras
endast till Credit-Sedlars inlösen, hvarigenom
ett icke obetydligt belopp af Riksgälds-Contoirets
tillgångar årligen medtages
till Räntans godtgörande å sådane Sedlar,
som äro förklarade att utgöra en del af Rikets
Penningerörelse-Capital. I fall derföre de
nu gällande Författningar i afseende på Penninge-Sedeistocken
m. m. vid denna Riksdag
icke skulle komma att väsendtligen förändras,
hafva Herrar Revisorerne funnit det
böra komma under Öfvervägande, om icke
för Riksgälds-Contoiret böra öppnas arne
Räkningar i Banken, den ena med benämning
af: Räkning för Credit-Sedlars omsättande
till Banco-Sedlar j och på hvilken
Räkning alla Assignationer för Credit-Sedlars
inlösen utställas; och den andra med
benämning af: Discont-Räkning j då Ränte
beräk
-
Stats-Utskottets lietäukanden. 373
beräkning endast komme i fråga för livad
ä sistnämnde räkning assingneras och insattes,
Stats-TJtskottet finner väl, lika med
Herrar Revisorerne, att, derest RiksgäldsContoirets
förhållanden till Banquen komma
att förblifva enahanda som hittills, en
särskildt Räkning bör, på de af Herrar Revisorne
anförde skäl i Rikets Ständers Bank
för Riksgälds-Contoiret öppnas för inlösen
af Credit-Sedlar, och att, för hvad å denna
Räkning assigneras, ränta icke beräknas;
men då denna fråga torde böra förekomma
i sammanhang med en till äfventyra
förestående allmän Reglering af Rikets
Penningeväsende, så lärer något Stats-Utskottels
yttrande i denne del för närvarande
icke vara af nöden.
7:0) Bland Riksgälds-Colltoirets fordringar
och Tillgångar den x Januarii 182a
balanceras "Förskott till Hamnstängningskostnader
v/u nu9 Pag. a3.
Enligt Rikets Ständers Beslut vid Urtima
Riksdagen i Örebro 1810, äro från
Riksgälds-Contoiret utbetalde följande Förskotts-Suminor;
nemi.
ilo) Till Svenska Harn 11 arnes stängning
för Engelska Krigs- och Handels-Fartyg
4•de Samt.
374 Stats-Utskottets Betänkanden.
samt för lugnets återställande i Hufvudstaden:
. . R:dr 702,434* i4- 1U
2:0 TillRiksdags-kostnader: i5o,ooo: — —
3:o Till meublering al Hans
g* Kongl. Höghet Kronprinsens
rum: . . . 33,333: 16. —
Summa R:dr 885,767: So
-
li*.
Till ersättning för desse förskott anvistes
dels besparingarne å det vid 1809 års
Riksdag beräknade anslag af 720,000 R:dr
årligen, såsom Ränte- och Capital-afbetalning
å hvad Banken till Krigs-kostnader
förskjutit eller ytterligare komme att förskjuta
och dels öfverskotten på Stats-Verkets
Inkomster och förnämligast Tull- Post- och
Clia rtas-Sig illa taj samt Nummer-Lotteriemedlen.
Enligt Riksgälds-Contoirets Räkenskaper
har i afräkning influtit:
År 18 io, . . . R:dr 205,525: — —
- 1811, ... - 271,479: 22. 4*
- 1812, . . , - 69,278: 27. 8.
- 1813, ... - 29,604: 41. 6.
- 1814» ... - 24,933: 27. 8.
- 1815, . . . - 283: 18. 11.
Summa R:dr 661,104: 42* *•
Hvadan, såsom Riksgälds-Contoirets återstående
fordran hos Stats-Verket balanceras
R:dr 224,662: 36. 10., till godtgörande
hvaraf tillgång icke annorlunda skall kunna
Stats-Utskottets Betär\kanden. 275
beredas, än genom särskildt anslag, hvarföre
Herrar Revisorerne hemstält Summan
till afskrifning, så väl uti Stats-Contoirets,
som uti Riksgälds-Contoirets Räkenskaper.
Och alldenstund Rikets Höglofl. Ständer
vid 1812 och påföljande årens Riksdagar
annorlunda disponerat de Öfverskott,
som, till godtgörande af detta RiksgäldsContoirets
förskott, blifvit på Stats-Contoiret
anviste, som besparingarne å Ursprungliga
anslaget till Banken af 720,000 R:dr
årligen aldeles försvunnit, sedan Krigs-skulden
blifvit bestämd och efter berörde tid
till hela beloppet af Banken utbetald; hvarförutan
Rikets Höglofl. Ständer, vid sistförflutne
Riksdag, nedsatt Stats-Verkets afbetalningar
på Banken till Krigs-skuldens
amorterande, så att nu mera ingen annan
tillgång till betäckande af ifrågavarande brist,
kan beredas, än genom särskildt beräknadt
anslag vidBevillnings-Summans bestämmande,
hvilket Stats-Utskottet uti Rikets nu varande
tillstånd anser sig icke böra tillstyrka;
alltså får Utskottet vördsamligen till
Rikets Höglofl. Ständer hemställa, om ej
ifrågavarande Summa må, på sätt Herrar
Revisorerne föreslagit, utur så väl StatsContoirets
som Riksgälds-Contoirets Räkenskaper
afskrifvas, hälst deraf ingen annan
påföljd uppkommer, än att Riksgälds-Verkets
Capital-skuld kommer att, i händelse
denna hemställan varder bifallen, med meranämnde
belopp i Räkenskaperna ökas.
376 Stats-Utskottets Betånkaiiden.
810) I afseende på det vid 1817 och
j8j8 årens Riksdag, med anledning af 63
§. uti 1809 års Regeringsform, på Riksgälds-Contoiret
anviste så kallade mindre
Creditivet, hvilket lör oförutsedde händelser
skulle hållas Kongl. Majit tillhanda till
ett belopp af x och en half million R:dr
Banco värde, hvaraf eir tredjedel eller
5oo,ooo R:dr vid utomordenteliga tillfällen
och behof, uppå Kongl. Maj:ts Nådiga till—-  kännagifvande härom, från Contoiret utbetalas
, men de öfrige två tredjedelarne eller
exi million Riksdaler icke, utom i fall af
oundgängelige försvars-anstalter, hafva Herrer
Revisoi'erne, af förekomne och i deras
afgifne Berättelse åberopade anledningar,
ansett sig bora hemställa, att, i händelse
det omförmäldte Creditivet skulle på lika
sätt, som skett vid de 2ine sednast hällne
Riksdagarne, komma att utfärdas med särskilde
anordnings-rubriquer, hos Kongl.
Majit göres underdånig anhållan derom, att,
vid skeende Reqvisitioner, Kongl. Majit i
Nåder täckes bestämdt utmärka, på hvilken
af Creditivets Rubriker de reqvirerade
summonie skola utgå, på det allt hvad å
Creditivet uttages må kunna, under sine
behörige Rubiiker bokföras, vid det Verk
på hvilket Ci’editivet varder anvisadt.
Stats-Utskottet, som med anledning af
Ilerrar Revisorernes Berättelse angående
Stats-Verkets förvaltning och räkenskaper,
Stcits-Utskottets Betänkcinden. 277
nu genom särskildt Betänkande yttrat sig
rörande de på detta Creditiv disponerade
summor, anser sig här endast höra förklara,
att Utskottet uti Herrar Revisorernes
hemställan instämmer; så att hvad sorn på
den ena eller andra af desse Rubriqver anordnas,
må få i Räkenskaperne förblifva
oförändradt.
9:0) Hafva Herrar Revisorerne, utom
hvad i afseende på behöfliga antalet af Commissarie-Sysslor
vid Riksgälds-Verket, blifvit
anfördt, ansett de öfrige göromålen derstädes
äfven kunna behörigen skötas af en
mindre personal, så framt, med hänsigt
till göromålens nu varande beskaffenhet, de
samma varda på annat sätt än efter nu gällande
arbets-ordning fördeldte, p, 3g.
Och får Stats-Utskottet i denne del
åberopa hvad ofvanföre vid i:sta puncten
af 1822 års Revisions-Berättelse rörande
Commissarie-Sysslorne Blifvit yttradt, att
nemligen Utlåtande i denne del kommer
att afgifvas uti den Allmänna Berättelsen
om Riksgälds-Verket,
10:0) Under Läsningen af Herrar Banco
Fullmägtiges och Fullmägtiges i Riksgälds-Contoiret
Protoeoll, hafva Herrar Revisorerne
fästat sig vid den betydliga olikhet,
som egt rum vid bestämmande afDagTractamenten
för Tjenstemän, hvilka, i
desse Verks ärender varit till särskilde or
-
378 Stats-Utskottets Betänkanden.
ter inom Riket afskickade; hvarföre, ock
till beredande af likstämmighet härutinnan
vid Rikets Ständers enskildte Verk samt
förebyggande af godtycklig behandling, Herrar
Revisorerne trodt sig böra föreslå, att
vissa penninge-belopp måtte af Rikets Ständer
fastställas, hvartill sådane Dag-Tractajnenten,
med hänsigt till den utskickades,
vid någotdera af desse Verk innehafvande
Tjenstegrad eller ock den egenskap, i hvilken
någon utskickas, hädanefter skola utgå.
Men Stats-Utskottet tror för sin del,
det icke vara lämpligt, att för så olika förhållanden
som, i anseende till förrättningens
större eller mindre vigt, kunna härvid
sig förete, genom något allmänt stadgande,
betaga Herrar Fullmägtige den pröfning,
som Utskottet anser, för hvarje särskildt
fall böra på Herrar Fullmägtige ankomma,
hälst något godtyckligt béliandlings-sätt
af Herrar Fullmägtige, icke är att
befara, vid handhafvandet af dylika ärender
mera än i andre mål, enär alla Herrar Fullmägtiges
åtgärder äro underkastade Rikets
Höglofl. Ständers eller Deras Revisorers
granskning; hvarföre ock Stats-Utskottet ej
finner skäl, att hvad Herrar Revisorerne
sålunda i denne del hemstält och föreslagit,
hos Rikets Höglofl. Ständer understödja.
Stats-Utskottets Betänkanden. 27g
General - Assistance - Contoiret.
Stats-Utskottet liar ännu icke medhunnit,
att taga den närmare kännedom af detta
Verk, sorn erfordras, för att, i afseende
på den vid sistlidne Riksdag väckte fråga,
0111 General-Assistance-Conloirets upphörande
samt de tid efter annan af Herrar
Fullmägtige vidlagne förändringar med Låne-Rörelsen
derstädes och i hvad måtto de
på Contoirets närvarande tillstånd haft inflytande,
meddela fullständigt yttrande.
Och då dessutan hvarken 1820 elier 1822
årens Herrar Revisorer gjort någon anmärkning
mot General-Assistance-Contoirets förvaltning
eller någre förändringar uti Contoirets
Organisation blifvit uti Herrar Revisorernes
Berättelser till Rikets Högloft.
Ständer föreslagne, liar Stats-Utskottet endast
för närvarande skolat anmäla, att StatsUtskottet
framdeles viii uti ett särskildt
Betänkande afgifva Berättelse och Utlåtande,
, i afseende så väl på de vid senaste
Riksdag väckte, men då icke definitivt afgjorde
liufvudsakliga frågor rörande General-Assistance-Contoiret,
sorn äfven angående
de vid nu varande Riksmöte, i fråga om
detta Verks indragning, gjorde framställningar.
Till något vidare yttrande liar StatsUtskottet
icke funnit de remitterade Berättelserne,
rörande Riksgälds-Contoiret och
280 Stats-Utskottets Betänkanden.
General - Assistanee-Contoiret, föranleda;
XJtan varder hvad sålunda hos Stats-Utskottet
nu förekommit till Rikets Höglofl,
Ständers bedömande vördsamligen öfverlemnadt,
Stockholm den 13 Martii i8a3»
N:0 47.
Ankom den 19 Mars x82B.
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse, angående
Krono-Fogden, Assessor
Hellbergs underdåniga ansökning
om ersättning för liden
förlust å en contraherad
leverans af Artilleri-Hastar.
I^ongl. Maj:t har till Riksens Ständers
Stats-Utskott afla tit följande Nådiga skrifvelse,
angående Krono-Fogden Assessor
Hellbergs underdåniga ansökning, om ersättning
för liden förlust å en contraherad leverans
af Artilleri-Hästar:
”Hos Kongl. Maj:t har Krono-Fogden
uti Inlands Fögderi af Götheborgs och Bobus
Län, Assessoren A. Hellberg i underdånighet
anhållit, att ehuru de af honom
anförda underdåniga besvär deröfver, att
högste Befälhafvare!! för f. d. Vestra Ar
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 381
meen under den i3 Oct. 1808 fastställt
General-Krigs-Commissariatets vid nämnde
Armee af Hellberg öfverklagade Utslag, som
vägrat honom ersättning för lidna förluster
å en, efter anbud vid entreprenade Auction
den 18 Mai’tii samma år, skedd upphandling
af 60 st. Hästar för Götha ArtilleriRegementes
behof, blifvit af Kongl. Maj:t
den 34 April 1809 afslagne, Kongl. Maj:l
likväl täcktes, med afseende på särskildte
uppgifne omständigheter, som heredt Hellbergs
ofvannämnda förluster, af Gunst och
Nåd tillåta, att den uti en af honom, på
grund af företedde qvittencer och skriftliga
betyg, upprättad samt de underdåniga
besvären bifogad räkning, till ett belopp af
3,367 R:dr 38 sk. 8 r:st. Banco, utförda ersättning
för de kostnader, han, i följd af
omförmälda upphandling, fått vidkännas,
dels för Hästarnes utfodring, dels genom
afstådde handpenningar för 19 st. Hästar,
som af säljaren återtogos, dels slutligen
derigenom, att a5 st. Hästar å en sednare
auction blifvit sålde, vida under upphandlings-priset,
måtte honom af Allmänna medel
tilldelas.
Af de denna ersättnings-fråga rörande
Handlingar, inhemtas, att vid ofvannämnde
efter föranstaltande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Götheborgs och Bohus
Län anställde entreprenade Auction, till
Artilleri-Hästars upphandlande, kungjordt
a8a Stats-Utskottets Betänkanden.
blifvit, det dagen för deras levererande
icke kunde bestämdt utsättas, men att, sedan
förväntadt svar från General-KrigsCommissariatet
ankommit, Inroparne egde
Måndagen derefter å Lands-Cancelliet om
detsamma sig underrätta: att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, samma dag Auctionen
för sig gick, till General-Krigs-Commissariatet
rapporterat förloppet deraf och tillika
begärt dess yttrande, när Hästarne ofelbart
borde levereras, i händelse anbuden
antogos, på det underrättelse måtte kunna
lemnäs Inroparne den påföljande Måndagen;
att på denna rapport svar icke inom
den bestämda tiden följt, samt att Hellberg,
när han till beskeds erhållande å
Lands-Cancelliet sig infann, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande undfått tillsägelse att
afvakta General-Krigs-Commissariatets svar,
men emedlertid vara beredd att leverera
Hästarne, om och när de påfordrades, emedan
reqvisitioner å de Batteriers affärdande
från Götheborg, för hvilka Hästarne blifvit
upphandlade, redan vore till Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande inkomne.
Vid sådant förhållande och fastän ofvan
om förmälde tillsägelse icke i bokstafven
innebar någon försäkran, att Auctionsinropen
godkändes, hvarföre ock Kongl.
Maj:t den 24 April 1809 afslagit Sökandens
då väckta ersättnings-anspråk, har Kongl.
Maj:t likväl, då uti meningen låg en klar
Stats-Utskottets Betänkandeii. 283
föreskrift för Hellberg att genast gå i författning
om upphandlingen, hvarförutan han
icke kunnat leverera Hästar, om och när
de påfordrades, i Nåder funnit anledning
vara att till Rikets Ständers ompröfvande
öfverlemna, om icke till ersättning af de
honom genom nämnde upphandling åbragte
förluster, till ett belopp af 2,267 R:dr
38 sk. 8 r:st särskildte medel må varda anvisade.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers
Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
B. C. Qviding.
Jemte de upplysningar, som uti den
Nådiga skrifvelsen äro meddeldte, har Statsutskottet
af de Handlingar, hvilka vid frågans
behandling hos Kongl. Maj:t legat till
grund för det Nådiga beslut i detta ämne,
som blifvit fattadt, förskaffat sig vidare
underrättelser om förhållandet; och enär
deraf varit att inhemta, dels att vid Auctions-tillfället
den i8:de Marth 1808, då
upphandling af 34o st. Hästar, för Artilleriets
behof, verkställdes, Krono-Fogden Assessor
Hellberg > såsom Ombud för 5 Bön
-
284 Stats-Ulskottets Betänkanden.
der, erbjudit sig att leverera 5o st. Hästar
emot betalning af 135 R:dr R:gs för hvarje
Häst, och med villkor, att inom 14 dagar
dem successive få aflemna, samt sedermera
öfvertagit någre Bönders gjorde inrop
af ännu io st.,, så att han skolat leverera
tillsammans 60 Hästar, dels att vid Auctionen
blifvit kungjort, att de gjorde anbuden
skulle hemställas till General-Intendentens
pröfning och antagande, samt Bjudarne
om beslutet underrättas den 21, hvilket
likväl icke skett, förrän den n5 i samma
månad, så följa deraf ej allenast, att
Assessor Hellberg icke varit ovillkorligen
förbunden att genast anskaffa hela antalet
af Hästarne, och har således, på grund af
sitt gjorda förbehåll, satt sig i ett större
oberoende af General - Krigs-Commissariatets
beslut, än de fläste öfrige Entrepreneurerne,
hvilka genast bordt hafva Hästar
i beredskap, och likväl icke öfver någon,,
genom anbudens förkastande, dem tillskyndad
förlust fört klagan, utan äfven att i
det gjorda förbehållet, om General-KrigsCommissariatets
pröfningsrätt af anbudens
antagande, innefattats en ostridig rättighet
att dem förkasta.
Assessor Hellberg har således varit satt
i samma förhållande, som hvarje annan Entrepreneur,
hvilken gör ett af pröfning beroende
anbud, att nemligen deraf njuta antingen
vinst eller förlust, samt att antingen
Stats-Utskottets Betänkanden. a85
■se sitt anbud, antagas eller ogillas, och det
iir i följd af en sådan förbehållen pröfningsrätt,
sorn General-Krigs-Commissariatet,
General en Chef för Armeen, och slutligexr
Kongl. Maj:t ogillat det väckte ersättningsanspråket,
utan att likväl Hellberg synes
härigenom hindrad att emot den eller dem,
som kunna till förlusten hafva varit vållande,
i laga ordning göra sin rätt gällande,
om han dertill finner fog.
Vid sådant förhållande kan Utskottet
desto mindre tillstyrka, att Stats-Verket
små vidkännas någon utgift till ersättning
af den förlust, Assessor Hellberg på omförmäldte
sätt skall drabbat, som det skulle
föranleda många andre, hvilka, genom
misslyckade speculationer på leverancer till
Kronan, kunna blifva lidande, att söka en
slik förmån, och Stats-Verket för uppfyllandet
af enahanda förbindelser till dem,
sorn genom ett bifall till den nu i Nåder
gjorda framställningen blefvo erkände, komma
att vidkännas betydliga och obegränsade
utgifter ^ och lära Riksens Höglofi. Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
det beslut, som häröfver varder fattadt.
Detta allt hemställes vördsamt till Riksens
Höglofi. Ständers bepröfvande.
Stockholm den 12 Martii i8a3.
286 Stats-ZJtskottets Bctcinkanden.
N:0 48-
Ankom den ig Mars i8a3.
Utlåtande ,i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Capitaine G. O. Schoughs underdåniga
ansökning, om eftergift
af den Kronan tilldömde
Immissions-rått i hans
extra lön.
Sedan Kongl. Maj:t, vid föredragning af
Capitamen G. O. Schougfcs underdåniga
ansökning, om eftergift af hvad till godtgörande
af dess skuld till Kongl. Majit och
Kronan å hans extra-lön redan blifvit, eller
för framtiden kunde blifva för StatsYerkets
räkning innehållet, uppå de af Kongl.
Stats-Contoiret i underdånighet andragne
skäl, ej ansett sig kunna dertill bifalla; så
hade Kongl. Majit likväl velat till Riksens
Ständers eget vidare afgörande i Nåder öfverlemna
berörde underdåniga anhållan,
och i sådant afseende handlingarne i målet
Riksens Ständers Stats-Utskott meddela.
Dessa handlingar har Utskottet förehaft
och deraf funnit, att Riks-MarskalksÄmbetet
till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnat ansökning af f. d. Inspectoren
och Stuteri-Mästaren vid det indragne och
med Strömholms förenade Stuteriet på
Stats-Utskottets Betänkanden. 287
Kungsöhr, Capitainen Gust. Otto Schough,.
hvaruti är i underdånighet anfört, huruledes
han, som 28 års tid varit i Kongl.
Majrts och Kronans tjenst, och derutaf 14
vid berörde tjenstbefattning, då densamma år
1812, genom regleringen med Stuteriet, upphörde,
och Schough i ersättning för innehafde
Iönings-förmåner erhöll 600 R:dr extra lön,
intill dess annan tjenst kan fås, hade för
sin bättre utkomst med hustru och många
barn, arrenderat dels en Kungsäng, dels
någon del af Kungsöhr Södra Ladugård,
men dervid haft den olyckan, att de 2.*ne
första arrende-åren hela grödan blifvit af
hagel förderfvad, samt äfven höet skämdt,
hvarföre och enär han icke fått sig beviljad
den hos Committerade till hushållningens
Reglerande vid berörde Kungsgårdar
sökte eftergift i arrendet, utan detsamma
måste executive uttagas, Capitainen varit
föranlåten att afstå alla sine tillgångar till
Creditorernes förnöjande; och då fråga dervid
uppkommit om bättre rätt till betalning,
hade Kongl. Svea Hof-Rätt tilldömt
Kongl. Maj:t och Ktonan, för bristande arrende
under den återstående arrende-tiden,
förmånsrätt, och i följd deraf hälften, eller
3oo R:dr, af förenämnde extra-lön blifvit
innehållen, så att han allenast utbekommit
det öfriga, utgörande, efter afdrag afCentonalen,
294 R:dr, till sin bergning. Då
detta belopp vore, äfven med strängaste
hushållning, otillräckligt för de nödvändi
-
a88 Stats-Utskottets Betänkanden.
gaste behofven, funné Schoughj i sådan
olycklig belägenhet och saknad af annan
syssla, sig föranlåten i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t af Gunst och
Nåd hugna honom med eftergift utaf de
3oo R:dr betalning, som årligen af extra
lön innehålles, såsom ock tillåta, att hvad
som redan blifvit afdraget, honom återställes,
helst han eljest såge sin oundvikliga
undergång; och har Riks-Marskalks-Ämbetet,
med vitsordande af Schoughs nitiska
och berömliga förhållande under tjenstetiden,
samt, i anseende till hans beklagansvärda
belägenhet och behof, i underdånighet
hemställt, om icke de af Lönen hittills
innehållne och hädanefter belöpande 3oo
R:dr kunde efterskänkas, till uppehälle och
uppfostran af hans flere barn, tills de blifva
försörjde, eller han försatt i bättre villkor.
Enligt Kongl. Svea IIof-Rätts Dom af
den 24 Maji 1816, har Hof-Rätten, dit Capitaine
Schoughs Concoursmål genom vad
inkommit, beträffande den omtvistade betalning
och förmånsrätten uti hans ifrågavarande
exrra lön, uppå anförde skäl, förklarat,
att sedan Stallmästaren Vestfelt och HofSecreteraren
Lindj som för deras fordringar
erhållit införsel i nämnde lön, jemlikt
Härads-Rättens i denna del icke öfverklagade
Utlåtande,' blifvit till fullo förnöjde,
borde hälften af samma lön, då och framdeles
-
Stuts-Utskottets Betärikanden, 289
deles gå i betalning till de Borgenärer, hvilka
enligt Domen bestridt honom Cessionsförmån;
och skulle Kronan i bans tillgångar
njuta förmånsrätt, ej allenast för ersättningen
af elen husröta, som vid anställande
syn pröfvades hafva tillkommit under
den tid Capitainen efter Contract om arrende
på 3o år, innehaft en del utaf Kungsöhrs
Södra Ladugård samt för hvad efter ny
arrende-auction derå kunde komma att gifvas
mindre, under de återstående arrendeåren
, än hvartill han sig förbundit, utan
ock för arrendet af Stuteri-ängen Elg- Quigoch
Apolli-Hagen kallad.
Vidare finnes utredt, att det arrende
Capitaine Schough likmätigt Contract af år
1812, ålåg betala för f:delar af Kungsöhrs
Södra Ladugård, var i36‘ T:r 26J
k:pr Spannmål, som endast för åren 1812,
1813 och 1814 blifvit levererad, och att,
vid den, efter hans inträffade obestånd, hällne
nya auction år 1816, arrendet blifvit
nedsatt till 76 T:r, så att en minskning af
60 T:r 26J k:pr årligen uppkommit, hvilken
alltså, i följd af Kongl. Hof-Rättens
Dom, borde för de öfriga 25 arrende-åren
godtgöras, jemte husröte-ersättningen, som
icke är till beloppet känd; men för ängslägenheterna
har arrendet under de 5 första
åren, eller lill och med 181G, blifvit
till fullo erlagdt, hvarefter desamma blifvit
4:de Sami.
l9
ago Stats-Utskottets Betänkandeti.
bärgade för Stuteriets egen räkning och förjäfves
varit utbjudne på ny arrende-au~
ction; och är emedlertid hälften af Capitaine
Schough’s extra lön innehållen och
disponerad, derifrån Kongl. Stats-Contoiret,
som öfver hans underdåniga anhållan,
att af särskild Nåd och i anseende lill sin
olyckliga ställning, utbekomma Lönen oafkortad,
blifvit bordt, ansett sig i underdånighet
icke kunna tillstyrka befrielse, enär
den af Schough utfäste arrende-spannemål
för Kungsöhrs Ladugård vore ibland StatsYerkets
Inkomster i Riks-Staten upptagen,
äfvensom hvad angeck husrötan, bristande
ersättning derföre skulle medföra en kostnad,
som Arrendatorn bordt vidkännas och
följakteligen blefve en opåräknad utgift.
Hvad nu angår den sökta eftergiften af
skillnaden uti arrende-beloppet för Kungsöhrs
Kungs-Ladugård emellan hvad Capitaine
Schough enligt Contract utfast sig alt
erlägga, och det arrende, som sedermera,
efter förnyad arrende-auction, derföre erhållits;
så emedan kändt är, att alla de arrenden,
som vid den tidpunct, då Capitainén
ingeck detta, om Strömsholms Stuteri-Inrättning
underlydande Lägenheter afslutades,
blefvo uppdrifne till den höjd, att
Arrendatorernes obestånd deraf var en oundviklig
följd, hvarföre ock Kongl. Maj:t, efter
pröfning af förhållandet, genom Nådigt
bref af den 8 December 1820, nedsatt ar
-
Stats-Utskottets Betänkanden. 2g 1
rende-afgiften för åtskillige af dessa Lägenheter,
och det icke synes billigt, alt Staten
skall i tidens längd af en enskilds misslyckade
speeulation njuta fördel och dertill
medtaga en betydlig del af den enda
tillgång, en talrik kamille för sitt uppehälle
påräknadt, anser Stats-Utskottet sig höra
tillstyrka, att Capitainen Schough från
en sådan ersättnings-skyldighet hädanefter
må befrias, och af dess extra lön någon innehållning
för bristande arrende icke iakttagas
längre, än till innevarande års slut;
men den tillika sökte restitutionen af hvad
redan erlagdt blifvit, kan Utskottet ej föreslå,
äfvensom icke eller eftergift af ersättning
för husröte-bristeri, hälst detta sednare
skulle medföra en kostnad, som Arrendatorn
bordt vidkännas, och följakteligen
hlefve en för Stats-Verket opåräknad utgift.
Detta hem ställes vördsamt till Riksens Högloft.
Ständers eget bepröfvande. Stockholm
den i3 Mar lii 1823.
N:0 4g.
Anlom den 19 Mars i8a3.
Utlåtande, i anledning af Herr
C. G. Arfvidsons Memorial, om
understöd för Hamnbyggnaden
i Lidköping.
Ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet har StatsUtskottet
fått till dess åtgärd remitteradt
Stats- Utskottets Betänkanden.
ett af Riksdags-Fullmägtigen för Lidköpings
Stad Herr C. G. Arfvidsson afgifvet oc:h
Herrar Santesson och Nilsson understöd t
Memoria], deruti omförmäles, huruledes tid
efter annan mångfaldiga Skeppsbrott tima
på Redden af Sjön Wenern vid Lidköping
och Lida-Elfvens utlopp i samma Sjö, dertill
orsaken skall vara, att Redden ligger
alldeles öppen för Nordanväclret och eger
ingen säker Ankarbotten, utan Fartygen
måste oaktadt stormens häftighet, då det
blåser Nordan, söka arbeta sig upp i Elfven,
hvarvid dc ofta stöta på grund och
gå förlorade; till förekommande hvaraf uppförandet
af ett större Stenkar, i förmäten
Triangel, ett stycke utanför Elfvens utlopp
i Sjön, skulle erfordras, samt derförutan
för de Sjöfarande medföra stor fördel att
anlägga en så kallad Quai vid Elfven och
nya Stadens Torg, men hvartill Stadsboerlie
skulle sakna tillgång, hvarföre RiksdagsFullmägtigen
föreslagit, att af Statens medel
måtte lemnäs ett understöd af 3ooo R:dr
B:co att användas till kostnaden för ifrågavarande
Byggnaders uppförande, derom
Staden genast, efter erhållit åtnjutande af
ett sådant understöd, vill gå i författning.
Stats-Utskottet får i anledning häraf
anmäla, att, vid 1815 års Riksdag, ett fortfarande
anslag väl beviljades af allmänna
medel för den med sådant bidrag började
Hamnbyggnaden i Helsingborg; men sådant
Stcits-Utskottets Betänkcinden. 2f)3
föranleddes deraf, att sedan Helsingborgs
Hamn- och Strandbrygga, på befallning af
Regeringen och för att på i6oo:talet hindra
Danskarnes landstigning, blifvit uppbränd,
med löfte att den efter återvunnen
fred, skulle för Kronans räkning åter blifva
uppbyggd, hade Staden uti Kongl. Resolutioner
erhållit försäkringar derom, hvarefter
denna Ha mbyggnad slutligen år 1804 blifvit i
Nåder anbefalld till uppförande för Kronans
räkning och med bidrag å Stadens sida. För
en Hamnbyggnad vid Malmö anhöllo i underdånighet
Riksens Ständer, vid sista Riksdag,
att Kongl. Maj:l vilie i Nåder bevilja
ett räntefritt Lån af 3 a 4000 R-dr B:co
årligen, i fem år på Riks-Statens egde Hufvud-Tituls
anslag-summa, mot säkerhet och
lämpliga återbetalningsvillkor, och sådant
på den grund, att denna Hamnbyggnad
vöre af den allmänna nytta, att den icke
blott för Malmö Stad skulle hitta den tillförene
obeqvämliga last- och lossningen af
hvad som Sjöledes befragtas, utan ock i betydlig
mon för kringliggande sädesrika Provinser
kommer att befordra en fördelagtigare
afsättning på deras Spannmål med flere
produeter, samt en bättre tillförsel af Byggnadsämnen,
hvarutaf landet under de der
pågående Enskiften och utflyttningar funnes
i oundvikligt behof, hvarförutan i betraktande
borde komma de naturliga hinder,
och svårigheter, som mötte utförandet af
denna anläggning, samt den större kostnad
som alltså erfordrades.
3f)4 Stats-Utskottels Betänkanden.
Uppförandet af det nu ifrågaställde
större Stenkar vid Lidköping och Quaibyggnad
synes deremot vara ett sådan enskildt
företag, till hvars understödjande
Staten icke har någon förbindelse* och ej
heller af den större omfattning och allmännare
nytta, att, det kan sättas i jemförelse
med dem, hvartill Riksens Ständer vid föregående
Riksdagar anvist antingen Statsanslag
eller Lånbiträden. Ehuru något Förslag
deröfver icke blifvit Utskottet meddeldt,
hvaraf företagets egentliga beskaffenhet
kunnat bedömas och kostnadsbeloppet
utrönas, tror likväl Utskottet sig utan misstag
kunna yttra den tanka, att berörde arbete
är af den beskaffenhet, att det må
kunna efter hand och i mon tillgångarne
det medgifva, besörjas på deras bekostnad,
som deraf egentligen skulle komma att njuta
fördel; och Utskottet kan, i följd häraf,
samt då utan tvifvel många andra Städer
ej eller skulle sakna lika giltiga skäl att af det
allmänna begära understöd till Hamnbyggnader
och andre dylike företag, icke tillstyrka,
att Statsverket med någon utgift
för den vid Lidköping tillämnade anläggning
af ett större Stenkar och Quaibyggnad,
må belastas.
Detta öfverlemnas vördsamligen till
Riksens Högloft. Ständers ompröfvande;
och varder en Ledamots härvid yttrade
särskildta tanka på begäran bilagd.
Stockholm d. 12 Martu 1823.
Stats- Utskottets Betänkanden. ag5
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Riksens Hogl. Stånders Statsutskott
vid sammanträde in
Pleno den 12 Martii 1823.
S. D. J[3å nu till justering upplästes Utskottets
Utlåtande, i anledning afHrr^r/-  <vidssons Memorial, om anslag af allmänna
medel till Hamnbyggnad vid Lidköping,
anförde Herr Commerce-Rådet Santesson:
•”Till Afdelningens Protocoll hade jag äran
i detta ämne yttra mig på sätt som följer:
Lidköpings hamn är af alldeles lika vigt
för den betydande del af Skarahorgs-Läns
sädesrika Slättbygd, som nästan å alla sidor
eller från Wester, Söder och Öster omgifver
denna Stad, som Malmö hamn är för
den honom omgifvande del af Skåne; med
den skillnad apart talande för Lidköpings
hamn, ait uti den infaller ån Lidan, sorn
för närvarande är farbar för mindre Båtar
och Pråmar omkring mil in i landet,
och hvilken farled både förlängande och
fördjupande, igenom upprensning är ett
ämne, som redan väckt Kongl. Strömrensnings-Directionens
uppmärksamhet, så att
dertill blifvit i desse dagar med Kongl. Majrts
Nådigste tillstånd, nedsände 1,200 R:dr hvilka
för detta arbete i ån Lidan, och efter min
och flere grannars förmodan, redan skola
medföra ett ganska välgörande resultat, om
ock än ej fullkomligt svara emot liela behofvet
i den delen.
ac)G Stats- Utskottets Betänkanden.
Emedlertid blir äfven derigenom Lidköpings
hamn för alla de Härader, som
häråt hafva deras enda debouche, af desto
större vigt och efter fullkomlig öfvertygelse
samt kännedom , enär dertill lägges, dels
att Kronans betydligaste Spannmåls-Magaziner
uti Westergöthland finnas i Lidköping,
och hvilka till god del åtminstone
alltid lära få bibehållas för Kronans i denna
ort betydliga Sädes-ränlors emottagande;
dels att minst 5o,ooo Tunnor Spannmål
årligen derifrån böra beräknas till
skeppning åt Wermland och andra orter,
så må jag väl säga, att hamnens förbättrande
verkeligen är en oumbärlig sak för befrämjande
af just egentligen Landtmannens
producters afsättning och deremot åtkommande
med dräglig transportkostnad och
för drägligt pris af sina behofver utaf byggnads-
bränsle- och stängselämnen. Lidköpings
hamns tryggande samt förbättrande
är alltså ej blott, ja till allraminsta delen,
Staden Lidköpings enskilda angelägenhet,
utan en sak af den vigt, att få ställen i
denna del härmed kunna jemföras; deremot
anser jag Quai-byggnaderne, som äfven äro
af Motionairen omnämnde, enskildt tillhöra
Lidköpings Stad, de begagna sig ej , utan
vid tilläggning, följagteligen lossning och
lastning, deraf alltid inkomster i flera hänseenden
tillflyta Staden och dess husegare,
arbetare, handlande m. 11. Det af Lidköpings
Stad för båda bchofvcn uppgifna
Stats-Utskottets Betänkcinden. 297
belopp är, i min tanka, dock visserligen ej
mera, än sjelfva Hamnförbättringen val beliöfde
och medtoge, om det skall verkställas
med besked och säkerhet för ändamålets
vinnande samt framtida bestånd; jag
skulle dock för min del tro och våga tillstyrka,
att, jemte det Höglofl. Stats-Utskottet
för dess del, på nu af mig uppgifna
förhållanden, dem geographiska Chartor öfver
Länet, och vid Riksdagen tillstädesvarande
Landshöfdingen och flere Riksdagsmän
från den orten, skola i alla delar vitsorda,
medgifver vigten för det allmänna
den begärdta Hamnförbättringen, men anser
Quai-byggnaderne åter blifva Stadens
enskildte, likväl förklarar sig ej anse med
déss egentliga föremål förenligt att taga
befattning med pröfning af hvarje specielle
förekommande mindre fråga i sådan väg,
utan att det får ankomma på hvad tillgång
vid Statsregleringen, eller hela Financeplanens
uppgörande, kan blifva att till befrämjande
af sådana företag, anslå något
generelt belopp, som efter en scientifik och
sammanhängande pröfning och bedömande
af dertill behörig, antingen redan existerande,
eller framdeles förordnande Styrelse,
må fördelas och användas. Endast på
sådant sätt tror jag, i en sammanhängande
plan, dylika saker kunna med ordning
och hushållning beredas och till landets allmänna
väl verkställas.
298 Stats-Ulskottets Betänkanden.
Vore ej Lidköpings Stad så fattig, sorn
den nu verkeiigen är, så borde den visserligen
kunna bestrida en sådan kostnad sjelf
och igenom lämpelige afgifter återvinna sin
ersättning, men det låter nu ej tänka sig,
om icke, åtminstone i Låneväg, emot fullkomlig
säkerhet något biträde dertill af allmänna
medel kunde beredas; men äfven
detta anser jag få bero på blifvande utväg
för sådant uti den allmänna regleringen af
Staten och Financerne, och ej kunna af
Stats-Utskottet nu besvaras; men deremot
ock att denna af Herr Arfvidsson väckta
Motion måtte anses då få, lika med andra
i dylik väg, komma i åtanka, om utväg derföre
gifves.
Det oagtadt förenade sig båda Afdelningarne
uti det beslut tJtgifts-Afdelningen
föreslagit, och nu hörda Betänkandet innefattar.
Under discussionerne derom invändes
emot medgifvande! af vigten i allmänt
hänseende af den sökta Hamnförbättringen
vid Lidköping, det till jemnförelse
med sådan af Hamnbyggnaden vid Malmö
desto mindre kunde vara skäl, som der
äfven afsågs militaira försvarets behof af
hamn derstädes; och ehuru det medgafs,
att för Skaraborgs och Wermelands Län
Lidköpings hamn kunde vara af allmänt
värde, så vore dock äfven detta blott att
anse som en orts locala behof och enskild
angelägenhet, hvarföre det allmänna ej borde
besväras med något bidrag.
