# ID: svediakorp-gov1848
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 62,760
# sentences: 1,548
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till
Samtlige Riks-Ståndens
Protocollj
Innehållande de Handlingar,
hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar.
samt
Riksens .Ständers Protocolls-Utdrag
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
iS aj.
Andra Samlingen.
Revisorernes m. fl. Berättelser och Riks-Ståndens
Protocolls-Utdrag innehållande Remisser.
2‘.dra Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Elmén och Granberg, J. P. Lindks Enka,
F. B. Nestius, Z. H(eggström, A. E. Ortman,
samt å Ecksteinska och Marc/uardska
Boktryckerierne, i8a3 osli 1824.
Bihang
till
Riks - Ståndens Protocoll a
vid
Lagtima Riksdagen år 1835*
ANDRA SAMLINGEN
innehållande:
Riksens Ständers till Stats-j Banco- och Riks4
gälds-Verkens öfverseende förordnade Revi*
sorers Berättelser Justitice-Ombudsmannens
Ämbets-Berättelser med, flera dylika Hand*
Ungar j jämte de Ståndens ProtocollsUtdragj
som innefatta Remisser
till Utskotten.
Sednare Bandet4
STOCKHOLM,
Trycht hos Johan Hö eber o, i823»
Riks. Ständ. Renis. Berättelse. 761
N:o 9,
Rikets Höglofl. Ständers till Stats-,
Banco- och Riksgälds-Verkens öfverseende,
år J82° 5 församlade Revisorers
Berättelse till Rikets Högloll.
Ständer, angående Riksgälds-Contoirets
tillstånd och förvaltning*).
Undertecknade, valde och tillförordnade,
att, å Rikets Höglofl. Ständers vägnar, öfverse
Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken, hafva
, till underdånigste åtlydnad af Kongl.
Majrts den 3q Junii innevarande år utfärdade
Nådiga Kungörelse och kallelse, oss här
i Stockholm infunnit och den 15 sistlidne
September sammanträdt, så väl i Riksens
Ständers Bank, som i Riksgälcls-Contoiret och
emottagit de vid desse Verk till oss stälde
Berättelser. — Och är det nu, efter slutad
förrättning i Riksgälds-Contoiret, vi jemlikt
7 §. uti Kongl. Kungörelsen den 10 Junii
1812, som innefattar Instruction för Rikets
Ständers tillförordnade Revisorer öfver Stats-,
Banco- och Riksgälds-Verken, få Berättelse
och Betänkande härom till Rikets Höglofl.
Ständer vördsammeligen afgifva.
*) Denna Berättelse borde väl blifvit införd näst
efter N:o 4‘, men som den så sent kommit Utskottet
tillhanda, har den cj förr kunnat meddelas.
Riksens Ständers
Till grund och rättesnöre yid den ut?
Riksgälds-Contoiret åt oss uppdragne Revisions-förrättning,
håfve vi noga följt det för
samma Contoir, den 13 Julii 1818 utfärdade
Reglemente samt de flere viff sist hällne Urtima
Riksdag af Rikets Ilöglofl. Ständer, i
afseende på särskilda omständigheter meddeldte
och genom deras Stats-Utskott Herrar
Fullmägtige till iakttagande och verkställighet
kungjorde Beslut.
Sedan vi, af de Berättelser om RiksgäldsVerket,
hvilka för denna Revision blifvit
författade, aldraförst inhemtat en allmän kännedom
af Riksgälds-Gontoirets tillstånd, i>
anseende till dess Skulder, Fordringar och
Tillgångar, samt de hufvudsak]iga förvaltnings-,
åtgärder, hvilka sedan den år 1818 afslutade
Urtima Riksdag egt rum, och derefter, af
Ilöglofl. Siats-Utskottets, den 7 Maji samma
år, till Rikets Ständer afgifne Berättelse, om
Riksgälds-Verkets tillstånd och förvaltning,
erfarit, att Herrar Fullmägtigcs Prolocoll, till
och med slutet af år 1817, undergått granskning
och att, i anledning af Utskottets tillstyrkande,
Herrar Fullmägtige blifvit frikallade
från all ansvarighet för de af dem till
sistnämnde tid vidtagne Beslut och åtgärder ;
bafve vi ansett den osa tillkommande granskning
bora vidtaga med början af året 1818,
samt förthy låtit oss föreläsas alla ifrån berörde
tid, till och med den i5 September
detta år, hos Herrar Fullmägtige förde P10-  foeolf, med dertill hörande Expeditioner,
'Revisorers Berättelse
763
då alla derunder förekomne ämnen, hvilka
i något afseende ådragit sig vår uppmärksamliet,
blifvit närmare och på det nogasto
undersökte.
'På enahanda sätt håfve vi förfarit med
granskningen af de hos Commissarierne i
Riksgälds-Contoiret hällne Protocoll, ifrån
början af år 1818, likaledes Liil den i5 September,
Beträffande Räkenskaperne, så bafve vi
af Högloft. Stats-Utskottets här frammanföro
åberopade Berättelse och Utlåtande funnit,
att 1816 års vid Riksgälds-Contoiret afslutade
Hufvnd-Bok blifvit af de år 1817 förordnade
Herrar Revisorer ordentligen reviderad,
derom Herrar Revisorerne till de samma
år församlade Rikets Högloft. Ständer
Berättelse afgifvit, men att vid 1817 års
Hufvud-Bok något mera icke blifvit derefter
af Högloft. Stats-Utskottet tillgjordt, än att
tryckta Utdraget af Riksgälds-Contoirets Räkenskaper,
för samma år, mot Balancerne och
Special-Räkningarne uti Hufvud-Boken blifvit
jemförde och controllerade. Och håfve
vi, efter en sådan erhållen upplysning, till
ordentelig granskning förehaft så väl 1817
års Hufvnd-Bok, som de för 1818 och 1819
författade och afslutade samt vid RiksgäldsContoirets
Revisions-Contoir förut reviderade
Hufvud-Böcker; hvarvid vi befunnit desse
Hufvud-Böcker utmärkte af mycken redighet
och i alla afseenden så ordentelige, att
något icke varit dervid att anmärka,
7g4
Riksens Ständers
Uti 1817 års öfver Riksgälden afslutadc
Hufvud-Bok utbalauceras, under den
3i December, Riksgälds-Uontoirets Inrikes
Skuld, efter afdrag af Tillgångar och För-,
dringar . . B:o Rd. 6,020,888:34- 2,
samt Skuld utiUtländskeMynt«
slag, sorn af RiksgäldsnContoB
rot betalas bör, likaledes ef-*
ter afdrag af fordringar uti sådane
Myntslag, båda evaluerade
till Svenskt Banco efter
alpari courser , , . 1,682:16.10.
Tillhopa In- och Utrikes
Skulder, efter afdrag af för-,
dringar och tillgångar, den 1
Januarii 1818 Svenskt B:co 6,022,871: 3.—■.
Deremot utbalanceras den 3i December
1819 Inrikes Skulder, efter afdrag af fordringar
och tillgångar B:oRd, 6,476,804:13. 1.
samt större fordran än skuld
uti Utländske Myntslag, eva^
]nerad till Svenskt Banco efter
alpari cours , , 2288:87. 1.
så att, efter afdrag af sistnämnde
fordrings * belopp,
Total-Summan af Skuiderne,
sedan öfrige fordringar och
tillgångar jemväl blifvit till
afdrag beräknare, utgjorde
den 1 Januari! 1820 B:co R:dr 6,474,548:a3. iju
Revisorers Berättelse.
765
Oell deraf utelöpande
Gredil-Sedlar vid samma
tid . • • 6,068,817: 18. 3.
samt Koppar
Poletter
ii4>f)56: 2.3.
S:a R:d. 6,183,773: 20. 6.
utfördeiB:o 4*122,5i5: 29. 8*
samt Skuld
i Banco
Sedlar
. 2,352,o32: ^2. 3.
6,474,548: 2 3.11*
Och har således Skulden blifvit under åren
1818 och 19 ökad med 4^1*977 IRdr 20 sk.
11 r:st. B:co.
Såsom orsak till denna Skuldens tillväxt
må nämnas:
1:0 Att enligt Rikets Högloft. Ständers Beslut.
kostnaderne för 1818 års Riksdag blifvit
utbetalde med B:co R:dr i84>oöo. — —
2:0 Att förlusten pä General-Assistance-Contoiret
åren
1816, 1817 och 1818 blifvit
uti 1819 års Hufvud-Bok
afskrifven till ett belopp af 39,649: 33. icn
3:o Att, af det så kallade
mindre Creditivet, hvilket,
enligt Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den i5
Julii 1818 och 11 §. Riksdaes-Beslutet
den 21 i sam
O
-
Riksens Stäuclers
ma månad, bor, på Kongl.
Ma j:ts Nådiga tillkännagifvande,
vid utomordentlige tillfallen
och behof, tili Kongl.
Majit utbetalas, år 1819, till
förstärkning af Arméens förråder
utgått . . . Ridr ioo,ooö. — ■—i
tillhopa Ridr 323,649* 33. 10,
hvartill kommer, att å det Lån, hvilket enligt
8 Art. af det för Riksgälds-Contoiret utfärdade
'Reglemente, Fullmägtige egde att
mot Fem Procents Ränta upptaga, under loppet
af år 1818 och 1819 insättningar blifvit
gjorde till ett belopp, hvilket, sammanräkna^
med ofvanberörde 323,649 Rrdr 33 sk.
10’rist. fullt ut motsvarar den befintlige till*
växten i Contoirets Skuld.
Förhållandet med nyssnämnde Lån har*
i så måtto fästat vår uppmärksamhet, att,
ehuru uti ofvanåberopade 8 Art. af Reglementet
stadgas, att insättningarne å detta
Lån, så vidt möjligt är, icke skulle ökas utöfver
det belopp, samma Lån utgjQrde den
1 Januarii i8i5 elier en Summa af 1,498,376
Ridr 12 sk. 8 rist.; och sedan Commissarierne
vid Riksgäids-Verket, uti deras under den
27 October 1819 till Herrar Fullmägtige afgifne
Berättelse öfver Riksgälds-ContoiretS
tillstånd, vid slutet af September månad samma
år, bland annat anmält, att ofta nämn de
Lån redan då med 42j4;5 ILdr C sk. t\ rist.
Revisorers Berättelse.
7%
öfversteg den föreskrifne Summan af 1,498,376
R:dr 12 sk. 8 r:st., med hemställan tillika,
om icke samma Lån borde för' nja insättningar
tillslutas; så hafva Herrar Fullmägtige
infordrat förnyadt utlåtande från Commissarierne,
hvilka, under den ri derpå följde
November, sådant Utlåtande afgifvit och,
jemte bifogande af Calculer öfver RiksgäldsContoirets
förmodade Inkomster och Utgifter,
intill 1822 års slut, förmält, att, om Lånet
blefve tillslutet med rättighet likväl till
omsättning af de allt framgent, intill berörde
tid förfallande Obligationerne, desse aåterligen
skulle blifva så eftersökte, att någon utbetalning
derföre af betydenhet i alla fall
icke vore att förmoda, äfvensom att till inlösen
af Credit-Sedlar Fem-Procents-Lånets
vidare tillökande icke heller påkallades, enär
Contoiret egde att till sådant behof begagna
Discont-rättigheten i Banken: Och då Herrar
Fullmägtige derefter den 11 November
beslöto, att någre nya Lån-Capital emot Fern
Procents Ränta tills vidare icke emottogos,
utan att endast omsättningar af förut insatte
Capital tillätos, hade insättningarne å FemProcents-Lånet
uppgått ända till 1,647,152
R:dr 21 sk. 7 r:st. eller 148,776 R:dr 8 sk.
11 r:st. utöfver det belopp, samma Lån, enligt
Riksens Ständers föreskrift, högst bordt
utgöra.
Uti det Utlåtande vi, i anledning häraf
från Herrar Fullmägtige infordrat, hafva
48*
768
Riksens Ständers
Herrar Fullmägtige hufvudsakligen andragit:
Att 8 Art. uti Reglementet för Riksgälds- C011-  toiret tydligen utmärker, att Rikets Ständer
icke påräknat, det Fem-proCents Lånet skulle
kunna nedsättas under dess belopp den 1
Januarii 1815 och sådant af det skäl, att Fond
till en sådan Lånets förminskning icke blifvit
beräkna/i eller anslagen; så att föreskriften
uti berörde Artikel syftar endast deråt,
att Herrar Fullmägtige skulle, så vidt mÖjeligt
vore, tillse, det nya Summor icke upplåntes
till större belopp, än som erfordrades
till förfallne Obligationers infriande, enär någon
absolut förminskning uti sjelfva Skuldbeloppet
ej kunde åstadkommas i annan mån,
än Contoirets behållne Inkomster dertill lemnade
tillgång. Och hade det varit ett bland
de förvaltnings-ämnen, åt hvilka Herrar Fullmägtige
egnat en oafbruten uppmärksamhet,
att i möjeligaste måtto befrämja Rikets Ständers
ofvanberörde afsigt, men då all säker
grund saknades för de beräkningar, hvilka
kunde bestämma ett beslut om Lånets inställande
, så vida desse beräkningar skulle hemtas
från möjeligheten, att Obligationernes
belopp vid förfallotiden icke kornmo att uttagas,
samt, hvad beträffar Discont-rättigheten
i Banken, denna Räkning icke finge belastas
med inlösen af dc Obligationer, för
hvilka vid förfallotiden betalning kunde fordras,
hade Herrar Fullmägtige funnit frågan
om inställande af Lånet vara en sak af sådan
vigt, att den med yttersta varsamhet
Revisorers Berättelse,
769
börtie behandlas, och uti hvilken alla möjeliga
upplysningar borde sökas innan något
beslut fattades , hvilket åter föranledt dertill,
att under de få dagar, sorn de af Herrar Fullmägtige
infordrade ytterligare upplysningar
afbidades, ovänligen stora insättningar å FemproCents
Lånet gjordes.
I betraktande af desse och flere af Herrar
Fullmägtige andragne skäl och omständigheter,
håfve vi ansett den sålunda uppkomne
betydliga tillväxten af Fem-proCents
Länet utöfver det derföre faststäldte beloppet,
icke kunna Herrar Fullmägtige till last
förås, enär Herrar Fullmägtige, innan ett Beslut
om inställande af detta Lån vidtogs, haft
all anledning att, genom nödige upplysningars
infordrande, göra sig noga underrättade
om de tillgångar Herrar Fullmägtige haft
att påräkna, så väl till inlösen af de förfallande
Obligationerne, som till andre anslag,
hvilka Riksgäkls-Contoiret hade bestrida: Äfvensom
ej heller någon anmärkning förekommer
dervid, att Herrar Fullmägtige, med
hänseende till .de då tillgängelige Fonders
otillräcklighet för inlösen af Obligationerne
i Fem-proCents Lånet, tillåtit att sådane
Obligationer fingo omsättas,
Likväl och för att i möjeligaste måtto
förekomma, det Staten icke belastas med en
Gäld, som. tilläfventyrs nu mera skulle kunna
, om ej alldeles indragas, åtminstone till
någon del förminskas; håfve, med anledning
Riksens Ständers
af 8 Art. uti Reglementet för Riksgälds-Contoiret,
vi ansett Herrar Fullmägtige böra anmodas,
att af disponible Medel, genom vägran
till omsättning vid förfallotiden af de
utaf Riksgälds-Contoiret upptagne Lån, ej allenast
återföra Lånebeloppet till af Rikets
Ständer föreskrifvet förhållande, utan äfven,
så vidt möjeligt är, genom Lånens betalning,
minska den Gäld, som Staten nu med dryga
Räntor betungar.
'Utaf de Utrikes Lånen, hvilkas liqvidation
Kongl. Maj:t i Nåder behagat öfvertaga
, hafva ett stort antal inlöste och annnilerade
Partial-Obligationer tid efter annan
blifvit till Riksgälds -Contoiret aflevererade j
men, enligt de till oss från Vederbörande
inkomne Berättelser, återstodo ännu den i
September någre sådane Partial-Obligationer,
hvilka till Riksgälds-Contoiret icke blifvit
aflemnade, nemligen:
”7 stycken af Riksgälds-Contoirets utfärdade
Obligationer i Brabantske Lånet, å
Ett Tusende Florins Brabanskt Vexelmynt
hvardera, eller tillsammans för ett belopp
af Florins 7,000. - -
”56a stycken Obligationer i
Sachsiske Lånet, utfärdade af Banquiererne
Fre ge & Comp. å Femhundrade
R:dr Conventions-Mynt
hvardera, eller tillsammans Conventions-Mynt
.... R:dr 281,000. - »
Revisorers Berättelse. 771
”284 stycken af Contoirets
Commissionairer i Holland utfärdade
Obligationer af de Amalgamerade
Lånen i Holland, å
Ett Tusende Florins hvardera,
eller tillsammans C:t Florins 284*000 - ■»
och p3 stycken Lif-Ränte constitutioner, utgörande
tillsammans C:t. Fl. 90,100, utom
någre Säkerliets-Handlingar , hvilka icke kunna
återfås, innan alla Partial - Obligationerne
inkommit.
Med tillämpning af de uti 1818 Års Bevillnings-Stadga
faststälde grunder, bar, enligt
dc från Länen inkomne Sammandrag, det
taxerade beloppet af Allmänna Bevillningen
för nästlidet år 1819 uppgått:
Efter i:sta Artikeln, Per
sonel-afgift
till . . . 971,602: 18. *
Efter 2:dra Artikeln, Afgift
af Lön, Egendom
■ och Rörelse .... 1,423,544- 34* 6.
Efter 3:dje Artikeln, för
Consumtionoch Öfverflöd 156,915: 34- -  Efter Artikeln, Fyll
nads-afgift
i ersättning
för Landt-Tulls Be vinningen
113,14 o: 44- 7*
tillsammans taxerad Bevillning 2,665,2o3: 35. 1.
hvilken Summa med 85,2o3: 35. 1. öfverstiger
det belopp 2,58o,ooo R:dr, hvartill Bevillningen
blifvit beräknad. — Häraf äro,en
-
Riks elis Ständers
ligt (lc af oss från Riksgälds-Contoirets Commissarie!'
infordrade uppgifter, ultimo Septembris
hit influtne:
Taxerad Bevillning . , 3,521,291: S. -
Otaxerad Bevillning, såsom
af Testamenten och Spelkort
m. m » 76,205; 16. 2.
tillhopa Summa Bevilln. 2,597,496: 24. 2.
Hvilket resultat vi, vid en öfversigt af
Riksgälds-Contöirets tillstånd, samt då tillämpningen
af 1818 års Bevillnings-Förordning
nu första gången för 1819 blifvit gjord,
ansett oss icke böra underlåta att här anföra.
Commissarierne i Riksgälds - Contoiret
hafva i deras afgifne Berättelse anfört, att,
sedan, efter Rikets Högloft. Ständers föreskrift
vid 1815 års Riksdag, afskrifter af de
från Lands-Contoiren hit insände summariske
Räkningar för 1816 och 1817 öfver Uppbörden
i orterne af Riksgälds-Contoirets Fonder,
blifvit till Kongl. Kammar-Rätten öfverlemnade,
för att i behörig ordning granskning
undergå, har Kongl. Kammar-Rätten, efter
jemförelse af desse summariske Räkningar
med de till Kongl. K ammar-ColIegium ingående
Hufvucl-Räkenskaper, afgifvit anmärkningar
öfver de många skiljaktigheter, som
dervid befunnits, hvarjemte Kongl. Kammar-Rätten
tillkännagifvit, att sådane olikheter
alltid blifva oundvikelige, så länge de
Summariske Räkningarne, såsom föreskrifvet
Revisorers Berättelse.
773
är, skola afslutas med April månad, då deremot
Hufvud-Räkenskaperiie gå till den 1
September hvarje år: hvilken omständighet
af Lands-Contoiren, uti deras, öfver sådane
anmärkningar infordrade förklaringar, uppgifvits
såsom skäl till de befunne olikheterne
emellan de Sammariske- och Hufvud-Räkenskaperne.
I betraktande häraf: och då erfarenheten
sålunda visat, att olikheten i tiden för
afslutande af de summarisken Räkningarne,
samt Lands-Boken föranledt till sådane skiljaktigheter
emellan desse Räkenskaper, att
anmärkningar emot de först afslutade eller
summariske Räkningarne, samt i följd deraf
uppkommen vidlyftig skriftvexling, varit
oundvikelige, innan nödig rättelse kunnat
vinnas, samt desse olägenheter synas oss lättast
kunna förekommas derigenom, att samma
tid för afslutande af desse Räkenskaper
fastställdes, och likstämmighet i RedogörelseVerket
sålunda beredes; Alltså och med anledning
jemväl af hvad utaf vederbörande
•blifvit tillstyrkt, håfve vi ansett oss böra hos
Rikets Ständer vördsammeligen hemställa,
att samma tid, sora. för Hufvud-Räkenskapernes
afslutande är föreskrifven , eller den
1 September hvarje år, må äfven bestämmas
för afslutandet af de årlige till RiksgäldsContoiret,
afgifvande summariske Räkningarne.
I följd hvaraf, och då stadgandet uti
4 Artikeln 3 §. af Reglementet för RiksgäldsContoiret,
att de summariske Räkningarne
774
Riksens Ständers
skola inom tlcn i Julii hvarje år till Riksgälds-Contoiret
insändas, vid sådant förhållande
icke skulle kunna verkställas, likaledes
torde böra fastställas en annan tid, inom
hvilken desse Räkningarne skola, efter deras
afslutande, till Riksgälds-Contoiret aflemnas.
Under Revisionens fortgång håfve] vi erfarit,
hurusom en del Konungens Befallningshafvande
försummat, att inom den tid, sorn
nu är föreskrifven för insändande till Riksgälds-Contoiret
af de i 4 Art. 3, 4 och 5
§§. af Reglementet omförmälde Räkenskaper
samt andre Redogörelser, sine åligganden i
denna del fullgöra. — Väl hafva Commissarierne
genast, då Räkenskaperne från något
Lands-Contoir inom rätter tid icke inkommit,
derom till vederbörande Konungens Befallningshafvande
afgifvit påminnelser, hvilka
stundom flere gånger blifvit förnyade, innan
Räkenskaperne ändock inkommit: men
merendels hafva Commissarierne då låtit vid
sådane påminnelser bero, utom i någre särskildte
fall, då anmälan om förhållandet blifvit
hos Herrar Fullmägtige gjord.
I anseende hvartill, och då det är af
synnerlig vigt och angelägenhet för Räkenskapernes
uppgörande här vid Riksgälds-Contoiret,
att Lands-Contoirens Räkenskaper i
behörig tid hit inkomma, och det i Öfrigt
åligger oss tillse, det, genom kraftige anr
stal ter
Revisorers Berättelse.
fctalter till uteblifne Räkenskapers infordrande,
dröjsmål i denne del må, så vidt moje*
ligt är, förekommas, samt en noggrann efterlefnad
af Reglementets föreskrifter sålunda
beredas, bafve vi funnit lämpligt, att för en,
tillkommande tid i allmänhet stadga» att så.
snart försummelse vid något Landshöfdingen
Ämbete, att i föreskrifven tid insända Lands-,
Gontoirets Räkenskaper, förspörjes samt påminnelser
derom en gåhg från Commissarierne
afgått, utan att skyndsam rättelse ändock
följt, Commissarierne böra genast anmäla
förhållandet hos Herrar Fullmägtige*
på hvilka det derefter beror att vidtaga vidare
kraftiga åtgärder, så väl till Rakenskapernes
införskaffande, som försumlighetens
åtalande»
Efter upprättade och behörigen verifice*
rade Instrument och Liqvidatioiier, bafve vi
undersökt och inventerat så väl General-Cassan
af Credit-Sedlar > som de för vexling af
dylike Sedlar inrättade Tvänne Små-Sedels
Cassör, samt det från Banken emottagne Papper
till större och mindre Credit-Sedlar: äfvensom
vi genomsett och granskat RiksgäldsGontoirets
mest vigtiga Handlingar, af hvilka
en del äro under Herrar Fullmägtiges och
en del under Commissariernes vård, hvilket
allt befunnits uti behörig ordning. — Vidard
iiafve vi besökt alla vid Piiksgälds-Contoirek
£ Sami. 2 j
49
Riksens Ständers
varande Departemenler och dervid, efter Instructionernes
föranledande, inhemtat närmare
kännedom af de en hvar tilldelade göromål
, samt att de med drift och ordning
blifvit ombesörjde.
Och ehuru någre ämnen, hvilka under
läsningen af Protocollen fästat vår uppmärksamhet,
föranledt till de råd och tillstyrkanden,
hvilka uti en särskild till Herrar
Fullmägtige aflåten Expedition äro upptagne ;
håfve vi, emot Herrar Fullmägtiges förvaltning
af Riksgälds-Verket, så mycket mindre
haft något att anmärka, som vi med tillfredsställelse
funnit, det Herrar Fullmägtige
med särdeles omtanka, nit och sorgfällighet
i alla måtto vårdat Riksgälds-Contoirets rätt
och fördel, samt sålunda redeligen uppfyllt
det af Rikets Höglo Q. Ständer Herrar Fullmägtige
lemnade förtroende; såsom vi ock
ansett oss böra förklara, att äfven RiksgäldsContoirets
Ämbets- och Tjenstemän med drift
och ordning deras tjeustepligter uppfyllt och
iakttagit.
Beträffande det under Riksgälds-Contoiret
lydande Assistance-Contoir; så håfve vi
äfven eftersett nämnde Verk. Vi håfve genomläst
Öfver-Commissarierncs samt Ombudsmannens
Berättelser, samt de hos Herrar
Fullmägtige förde Protocoll, rörande på försök
vidtagne förändringar med Verkets Låne-rörelse:
äfvensom vi förrättat inventering
och undersökning inom General Assistance
-
Revisorers Berättelse. 777
■Contoirets samtelige Utlånings-Departement,
Cassa-Contoir, AuClions-Kammare och Förvarings-Magazin:
hvarvid vi icke funnit något
att anmärka.
Likväl och då Rikets HÖglofl. Ständer
vid sist hällne Urtima Riksdag åt Herrar
Fullmägtige öfverlemnat, att låta besörja Utlåningen
vid General Assistance-Contoiret ef~
de Reglementariska föreskrifter, som Herrar
Fullmägtige, med afseende på omständiglieterne,
kunna pröfva lämpelige och att det
sedermera skulle ankomma på Rikets Ständers
Revisorer, att nödige rättelser och förbättringar
härutinnan vidtaga; så håfve vi underrättat
oss om de af Herrar Fullmägtige
på försök föreskrifne förändringar med Contoirets
Låne-rörelse, samt i hvad måtto de
på Contoirets närvarande tillstånd haft inflytande.
Härvid håfve vi inliemtat, att RiksgäldsContoiret,
på detta Contoirs Låne-rörelse under
loppet af Två och ett halft år, fått vidkännas
en förlust af 34,983: i4* 6, hvilken
förlust hufvudsakligen härrört af den sedan
år 1816 förhöjde aflöningen till Contoirets
Betjening: och att denna Betjening, hvilken,
jemlikt Rikets Ständers ofvanberörde Beslut,
nu mera tillsättcs endast med provisionella
förordnanden, likväl icke kunnat hittills förminskas.
Då Rikets Ständer bestämt, att de intill
nästa Riksdag vid Assistance-Contoiret vid
-
Riksens Ständers
tagande åtgärder endast borde r-igtas på tvätt*
ne hufvudsakliga föremål, det ena, att ge«
liom en förändrad reglering vid Utlåningen
med hvad dertill hörer, söka vinna en jernvigt
emellan Inkomster och Utgifter, så att
Inrättningen i det närmaste mått? kunna bii-*
ra sin egen kostnad, och det andra, att bereda
och grundlägga Inrättningens framtida
upplösning på ett sätt, Sorn för Staten blir
minst betungande, i händelse denna upplösning
skulle beslutas, sedån resultatet af den
nya Regleringen med någorlunda tillförlitlighet
hunnit inhemtas: och då, för att kunna föreslå
någon förändring af hufvudsaklig egenskap,
erfordras en mera vidlyftig oell noggrann
undersökning oija Inrättningens beskaffenhet
och organisation, samt de dermed vidtagne
förändringar, än som vår af andre magtpåligga
nde göromål Upptagne tid medgifvrtj
bafve vi låtit vid den nu för Utlåningen
gällande ordning bero.,
Men då Rikets Ständer tydligen åsyftat
•Ctt framtida upphäfvande af detta Yerk, håfve
vi ansett oss böra vårt yttrande i denna
omständighet meddela.
Möjligheten af ett sådant uppliäfVanda
beror i synnerhet derpå, att Betjeningen efter
hand må kunna minskas; hvilken indragning
åter står i ett oskiljaktigt samband
med göromålens mängd. De anstalter, som
vidtagas, skola således till en början afse
minskning af desse sednare. Till bcfcdandu
Revisorers Berättelse.
119
liäraf och då de större Lån, livi 15a mot un*
derpant af Manufact.ur*fabricater m. m. med*
delas, på intet sätt ingå i planen för Gene*
rabAssistancc - Contoir et, och äfven af det
skäl höra upphöra, att Manufacturister och
Handtverkare hafva tillgång till en annan af
Staten äfven grundlagd Discont*Inrättning,;
håfve vi ansett oss böra föreslå den förän*
dring i Utlåningen vid; General-Assistance*
Gontoiret, att Lån ej få meddelas, på större
belopp, än Sextiosex R:dr 3a sk, Banco$ Det
}iar visserligen icke undfallit oss, att denna
förändring i början skulle ika Statens Kost*
liad, men den är likväl en förberedande åt*
gärd, hvilken, utom det att den ostridigfc
skulle leda till minskning af göromålen, äf*
ven återförde Assistance-Verket till hvad det
ursprungligen varit —* en barmhertigliets-an*
stalt till ookers afjiöjande. Desse väre tankar
bafve vi dock icke meddelat Herrar Fullmägtige
såsom en föreskrift, utan allenast till
dem öfverlemnat, om och! huruvida någon
verkställighet häraf bör ega rum,
Sluteligen håfve vi äfven’ till granskning
förehaft de vid General* Assistance-Contoiret
åren 1816, 1817 och 1818 förde Hufvud*
Röcker; under hvilken granskning väl icke
förekommit någre anmärkningar, de der verka
förändring i sjelfva Bokslutet; men der*
emot hafva desse Hufvud*Böcker befunnits
behäftade med hvarjehanda andra felaktighe*
fer: Och håfve vi fördenskull anmodat lier*
7 8o
Riksens Ständers
rar Fullmägtige, att vederbörande sådant förehålla
med förständigande» att hädanefter
iakttaga mera noggrannhet vid författandet
af de Hufvud-Böcker, hvilka skola framläggas
för Rikets Högloft. Ständer eller de af
dem tillförordnade Revisorer. Stockholm den
i4 December icS20.
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns vägnar:
Jo/t. Herm. Gyllenborg. G. F. Åkerhjelm.
P. Lagerhjelm. J. G. Gyllenkrok.
Carl F. Hammarhjelm. C. D. af Uhr.
På Högvördige Preste-Ståndets vägnar:
Sven Wijkman C:son. Erland Colliander.
J. Östberg. M. Hasselrot. H. Graffman.
På Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
Joh. Schön. C. L. Widmark. J. Sandegren.
L. Leksell. J. Wallström. C. Zetterberg.
På Hedervärda Bonde-Ståndets vägnar:
And. Joachimsson. Pehr Jonsson.
Hils Mänsson. Anders Jonsson.
Olof Håkansson. P. Pehrsson.
Fr. Bergstrom.
Revisorers Berättelse.
781
Rikets Ständers, till Stats-, Baneooch
Riksgälds-Verkens öfverseende,
förordnade Revisorers Berättelse,
angående Götha Canal-Bolags-, Götheborgs-
samt Malmö f. d. DiscontInrättningar,
från den tid RiksgäldsContoiret
med Förvaltningen af
nämnde Discont-Verk haft befattning;
till Rikets Högloft. Ständer
afgifven år 1820.
Sedan, vid sisthållne Urtima Riksdag här i
Stockholm, Rikets Höglofl. Ständer godtfunnit,
att för Statens räkning öfvertaga Götha
Canal-Bolags-, Götheborgs- samt Malmö f. d.
Discont-Inrättningars Skulder och Tillgångar,
samt uppdragit At Deras Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret,
att besörja utredningen af
desse Discont-Ver k, enligt de uti ett särskildt
Reglemente den xx Julii 1818 meddelde
föreskrifter, så håfve vi, jemte den
at oss uppdragne Revisionen af RiksgäldsVerket,
äfven låtit oss angeläget vai’a,' att
särskildt öfverse och granska denne del af
Herrar Fullmägtiges Förvaltning, öfver hvilken
Revisions-forrättning, såsom icke egande
samband med den verkställde granskningen
af det egentliga Riksgälds-'Verket, vi nu gå
att denna särskilda Berättelse vordsamligen
afgifva.
Utaf de fran Herrar Fullmägtige till oss
afgifne Berättelser, rörande Discont-Verkens
Riksens Ständers
Tillstånd och Förvaltning, håfve vi forntitn*
mit de många oförutsedda svårigheter, hvilla
, för verkställigheten af Rikets Höglofl.
Ständers Beslut, i afseende på Discont-Ver-»
lens första »{leverering från f. d. Directionerne
samt emottagande! deraf vid Riksgäkls-Contoiret,
genast i början mött Herrar
Fullmägtiges verksamhet. Det har fördenskull
varit med tillfredsställelse, som vi erfarit,
att dessa Svårigheter blifvit, genom
Herrar Fullmägtiges utmärkta rådighet och
tidiga omtanka , i hvad på Herrar Fullmägtige
ankommit, så alldeles håfne,' att ej allenast
aflcvereringexl till Riksgälds-Contoiret
af Discont-Inrättningarnes Lune-Handlingar,
Hypotheker, Cassa-behål lii ingar och Räkenskaper,
efter ens genom Herrar Fullmägtiges
försorg, så väl i Malmö sorn Göthebörg förrättad
Revision, med nödig Controll och säkerhet
för de afträdande och emottagande
Auctoritelerne, för sig gått, utan ock att de
af Herrar Fullmägtige vidtagne anstalter, lill
beredande af en oafbruten fortgång af de
Lane- och andre liqvidery för hvilka, enligt
Discont-Reglementet, Discont-Verken borde
hållas oppney varit så väl beräknade, att,
hvad beträffade Disconterncs Gäldenärer, desse,
allt ifrån den x October 1818, öller den
dag, då Discont-Verk ens Operationer skulle
öfvertagas för Riksgähls-Contoirets räkning,
haft för sig öppet, att så väl i Malmö och
Götheborg, vid dc deg, i öfverensstämmelse
med
Revisorers Berättelse.
med Reglementet , i god tid af Herrar Fullmäktige
inrättade Utrednings-Contoir, som
oek här i Stockholm, vid det i RiksgäldsContoiret
då redan i verksamhet varande
Räkenskaps- och Utrednings-Contoir, ombesörja
sine Discont-Liqvider; samt de personer
åter, hvilka, såsom Innehafvare af Verkens
Assignationer på Banken , och utelöpande
3 Procents Reverser, samt andre Fordrings-Bevis,
egt, att för de förre erhålla
Full betalning, samt för de sednare den afbetalning
af en femtedel contant och fyra
femtedelar i Riksgälds-Contoirets Obligationer,
som Reglementet utstakar, fått, så fort
Sådant varit verkställbar!, tillgodonjuta do
förmåner, sorn, genom Statens öfvertagande
af Discont-Verken, varit deras fordringsegareberedd.
Det speciella förhållandet af desse
Liqvider, samt i hvad måtto de på DiscontVerkens
närvarande tillstånd haft inflytande,
skall nedanföre, särskildt för hvardera
Disconten, utredas.
Innan vi likväl skride till dessa närmare
detailler, håfve vi ansett oss här böra betrakta
ett ämne, som rÖrer samtelige Discont*
Verken gemensamt och derom vi af Herrar
Fullmägtigés i Discont-ärender förde särskildte
Protocoll, hvilka vi låtit oss föreläsas
allt ifrån den 27 Juiii 1818, då sådane
ärenden första gången hos Herrar Fullmägtige
förcvoro, till och med Augusti månads
5o -
i
t
Riksens Ständers
, slut innevarande år, inhemtat den nogaste
kännedom.
Sedan, vid en kos Herrar Fullmägtige
förehafd öfverläggning, den 17 December 1818,
då Discont-Liqviderne här vid Riksgälds-Contoiret
redan öfver tvänne månader "varit i
jemn och oafbruten gång, Herrar' Fullmägtige
, med tillämpning af 3 §. i Mom. i första
afdelningen samt 2 §. 6 Morn. i andra
afdelningen uti Reglementet för f. d. FilialDisconternes
Utredning, enligt hvilket desse
Disconters alla oliqviderade Lån' skola ovilkorligen
infordras till fulla beloppet, såframt
de icke, sednast inom tvänne månader efter
förfallotiden, med föreskrifven afbetalning
anmälas till omsättning, redan förstberörde
tlag beslutit, att ej allenast de Lån, hvilka
clå varit till lagsökning, det vill säga, utöfver
2 månader förfallne, skulle till vederbörande
Ombudsmän utlemnas, för att genast
efter Lånhandlingarnes emottagande, anställa
Lagsöknings-kraf emot Gäldenärerne, utan
ock att enahanda förfarande skulle iakttagas
med dädanefter till lagsökning förfallande
Lån;‘så har likväl inträffat, att en stor del
sådane Gäklenärer, hvilka dels redan, dåderas
rätt. till omsättningsförmån försutit, dels
ock sedermera gjort sig denna rätt förlustige
, och mot hvilka stundom äfven Lagsökning
och Betalnings-Utslag ågått, sökt genom
särskilde, tid efter annan, hos Herrar
Fullmägtige gjorde Ansökningar bereda sig
Revisorers Berättelse.
Restitution af deras sålunda förlorade rätt.
Väl medgifves uti nyssnämnde 3 §. 3 Morn.,
att undantag ifrån livad sålunda, i afseende
på Lån-omsättningar, är stadgadt, får i de
fall ega rum, då omständigheterne äro så
beskaffade, att en annars sannolik förlust
genom ett sådant undantag må kunna förebyggas
, och hvilka skäl och omständigheter
då borde pröfvas och i Protoeollet noga utredas
; och håfve vi ansett åt denna §. ej
kunna gifvas annan tydning, än att, så vida
bifall till slika ansökningar skall kunna
lemiias, de omständigheter , hvilka såsom skäl
till vinnande af omsättnings-förmånen uppgifvas
, skola ej allenast vara till deras verklighet
lagligen styrkte, utan ock, efter en i
Protoeollet utredd noggrann pröfning, finnas
af den beskaffenhet Reglementet, såsom viLkor
för deras antagande, bestämt, eller alt,
genom omsättningens beviljande Discont-Ver-,
ken fredades från befarad förlust.
IckeVlestomindre håfve' vi af Protocollen
funnit,, att, i de fleste fall, då sådane
ansökningar hos Herrar Fullmäglige förevarit,
Ilerrar Fuilmägtiges pluralitet, ej, allenast
uppå Sökandes obestyrkta föregifvanden
,af omständigheter, hvilka skola hindrat deni,
att inom behörig tid sina lån ©»isätta, utan
ock i sådane fall, då Ansökninga.rnc varit
alldeles på skäl blottade, och utan att ej
heller i Herrar Fuilmägtiges Protocoll någre
särskilde bevekande omständigheter för hvarje
786
Riksens Ständers
fåll finnas anförde, beviljat omsättningsförmån
för sa dane till lagsökning förfallne Lån;
hvilken lättade omsättnings-utväg ock, efter
den tanka vi i detta ämne hysa, haft den
påföljd, att ansökningarne växt till den myckenhet
, hvarom Herrar Fullmägtiges Pro tocoll
vittna; i synnerhet sorn bland de Sökande
förekomma Personer, hvilkas soliditet
af oss varit särskildt känd, oell för hvilka
den eljest betungande öfverräntan således varit
af mindre betydenhet.
Vi håfve anmodat Herrar Fullmägtige,
alt med deras utlåtande deröfver till oss inkomma;
Och hafva Herrar Fullmägtige derutinnan
hufvudsakligen andragit, att vid de
fleste tillfallen, då omsättnings-förmån blifvit
beviljad för Lån, hvilka utöfver tvänne
månader varit till betalning förfallne, sådant
skett med hänsigt till Gäldenärerne, hvilkas
ofärd genom Lånens stränga utsökande på
en gång, i mer eller mindre måtto, troligen
skolat heredas, då ock säkerligen vid ganska
många tillfällen Discont-Inrä tillingarne skola
fått vidkännas ansenliga förluster: att ett
slikt behjertande af Gäldenärernes öde samt
afböjande af en ordentlig Coneoursmässig utredning
af Discont-Verken, skall, grundlagt
det fattade beslutet, att Staten skulle träda
emellan Discont-Borgenärer och Gäldenär er;
och hvilken Rikets Ständers särskilda välvilja
och skonsamhet mot Gäldenärerne äfven
skulle vara derigenom ådagalagd, att lindri
-
Revisorers Berättelse. 787
gare afbctalningar blifvit stadgade för omsättningar
i Filial-Disconterne, än som ära
föreskrifne för Lån-omsättningar i Banco-Disconten,
fastän på ena och andra stället lånen
erhållits emot enahanda förbindelse i
afseende på återbetalningen; i anseende hvartill
Herrar Fullmägtige hoppades, att äfven
den strängaste granskare måste medgifva, det
Rikets Ständers afsigter med Filial-Disconternes
öfvertagande blifvit i förening med
Statens sannskyldig^ fördel, genom ofvanbcrörde
tillåtne omsättningar i möjligaste måtto
befrämjande.
Detta ämne bar varit föremål för ganska
brydsamma öfverläggningar; ty när vi å
ena sidan icke kunnat för oss fördölja möjligheten
deraf, att genom den strängare åtgärden
mot försumlige Discont-Gäldenärer,
som i Reglementet antydes, många af dem,
soro nu genom successiva inbetalningar kunna
omsider rätt för sig göra, skolat alldeles
bringas på obestånd, om deras skulder på
en gång blifvit utsökte, och Discont-Verken
således kommit att vidkännas förluster, hvilka
nu tilläfventyrs blifvit förebyggde; hafva
å andra sidan mött oss Reglementets bestämda
föreskrifter, äfven för de händelser, då
till lagsökning förfallne Lån få omsättas; Och
då, jemlikt Rikets Högloft. Stärtders fastställde
Instruction för deras Revisorer, oss i allmänhet
tillhörer, att då något ”kommit i
olag; det samma med all sorgfällighet rälta
788
Riksens Ständers
och i behörigt skick och ordning återbringa,’*
och dymedelst befordra Författningar och
Stadganden till en jemn och orubbad .verkställighet,
samt således allt, som icke armed
sådana Författningar öfverensstämmande,
måste, enär desse äro till föreskrifterne
bestämde, vara föremål för vår granskning
och rättelse; så håfve vi trott oss böra lemna
möjligheternas obegränsade rymd, och
inskränka oss inom de gränsor, som för oss
utstakas i Reglementet, hvilket, enär andre
särskildte stadganden icke äro att tillgå, vi'
anse ej annorlunda kunna betraktas, än så->
som ett bestämdt uttryck af Rikets Ständers
vilja och afslgter.
Från denna här utmärkte synpunct bafve
vi således bedömt Herrar Fullmägtiges
åtgärd; och, ehvad vid ifrågavarande omsättningars
beviljande, Herrar Fullmägtige haft
till ögnamärke, att mot Disconternes Gäldenärer
visa en skonsamhet, som Herrar Fullmägtige
ansett Rikets Höglofl. Ständer hafva
åsyftat, eller att derigenom freda DiscontVerken
från förluster, hvilka, genom ett
strängare behandlingssätt emot Gäldenärerne,
förmodats skola hafva Discont-.Verken drabbat
; Så, enär hvad förstnämnde omständighet
beträffar, någon sådan särskild skonsamhet
mot Disconternes Gäldenärer, i frågor
angående Låne-omsättningar, icke finnes i
Reglementet af Rikets Höglofl. Ständer antydd
annorledes, än atl för desse Gäldenär
Revisorers Berättelse.
7%
rer blifvit medgifven en ringare Capital-afbetalning,
än som i Banco-Disconten erfordras,
samt, i afseende på de förluster, sorn,
genom en lättad omsättnings-utväg, forments
kunna förebyggas, Reglementets 3 §. 3 Mom.
bestämdt utmärker, att i de fall , då denna
consideration får komma i fråga, skälen till
Herrar Fullmägtiges beslut skola i Protocollet
noga utredas, hvilket dock sällan finnes
vara skedt, hafva vi ansett, att Herrar, Fullmägtige
åt Discont-Förvaltningen i denna del
gifvit en med Reglementet icke förenlig rigtning,
och att förthy rättelse härutinnan bör
till vägabringas.
Men då härvid förekommer, att genom
den lätthet, som sålunda varit för Disconternes
Gäldenärer beredd, att återfå försuten
tid till omsättning af deras till lagsökning
förfallne Lån, antalet af de sökande växt till
den myckenhet, att ett allt för hastigt hämmande
af dylike omsättningar kunde medföra
menliga följder för en stor del Gäldenärer,
hvilka, i förlitande derpå, att, utan
afseende på tiden, då de till omsättning sine
Lån anmäla, varda vid rättigheten dertill
bibehållne, om anskaffande af nödige medel
icke fogat någon anstalt och nu till äfventyrs
skulle vara utur stånd, att, till först
härefter inträffande omsättning, erforderlig
inbetalning åstadkomma, samt således, irrade
i föreställningen om en rätt, den de måhända
tro såg ega, blottställas för lagsökning
Riksens Ständers
och utmätning; håfve vi ansett återställandet
af den sålunda rubbade ordning, höra med
varsamhet beredas, i så måtto, att genom
en särskild påskrift å alla hädanefter afgående
Ajnmaningsbref, Gäldenärerne göras uppmärksamme
derpå, att en noggrann tillämpning
af Discont-Reglementet i frågor angående
omsättning af till lagsökning förfallne
Lån nu mera kommer att iakttagas; om verkställigheten
hvaraf vi särskildt anmodat Herrar
Fullmägtige, att vederbörande Ombudsmän
förständiga. Dock kommer detta beslut
icke att ega någon retroactiv verkan, eller
ovilkorligen tillämpas på de Gäldenärer, hvilka
redan undfått Anmaningsbref, men härefter
kunna om tillstånd till omsättning sig
anmäla. Lika sorn det i Allmänhet icke är
någon Gäldenär betaget, att, i den ordning
3 §. 3 Morn. i Discont-Reglementet medgifver,
söka bereda sig Herrar Fullmägtiges tillstånd
till omsättning, den Herrar Fullmägtige
då^ega, att, i öfverensstämmelse med nyssnämnde
§. och Moni., bevilja eller afslå.
I enlighet med de här ofvan framställde
grunder, som vi funnit oss böra, vid
granskningen af Discont-Förvaltningen, följa,
bafve vi äfven anmärkt flere särskildta
fall, rörande dels omsättning af till lagsökning
förfallne Lån, dels ock andre af Herrar
Fullmägtige tillåtne liqvidations-sätt af
Discont-skukler m. nn, hvilka synts oss icke
Revisorers Berättelse.
'med Reglementets föreskrifter stå väl tillsammans;
och håfve vi, sedan Herrar Fullmägtigé
deröfver blifvit hörde, för hvarje
särskild händelse meddelat Herrar Fiillmägtige
väre omdömen > hvilka äro innefattade
b ti vår särskildta Expedition till Herra?
Fullmägtige.
Vi öfvergå nu till framställningen af
det speciella förhållandet med hvardera Discont-
Verket särskildt och deribland
1:0 Götha Canal-Bolags f. d. Discont.
Den uti 2 §. af Discont-Reglementets r
Afdelning föreskrifne Liqvid af detta DiscontVerks
skulder, har således för sig gått, att
af hela summan utaf de på Banken dragné
Åssignatiohér; af hvilka den 1 October 1818
var utelöpande, häruti inbegripné de vid
Discont-Gontoiret uti Discoiit-Liqvider emottagne
, en summa af B:co R:dr 843,849: 20. 2i
hafva inom präescriptionstideii
blifvit inlöste ; ; ; : 833,269: 20. 2;
Så att till afskrifning ba
lanceras
; 1 ; . 1 ; io,58o.
För de Di seo niens skulder, hvilka med
contant och Riksgälds-Contoirets Obligationer
skulle liqvideras, nemligen:
1:0 Den i October 1818 utelöpande 3
Procents Reverser med derå beräknad räritä
till den i October 18171
2 SatriL 2 Bi § i
JRikseJis Ständers
2:0 På Afskrifnings-Räkning innestående
ined beräknad enahanda Ränta, och
3:o Banco-Attester, af enahanda egenskap
med 3 Procents-Reverserne, hafva, Sedan
en femtedel af det anmäldte beloppet
blifvit med contant liqvideradt, RiksgäldsContoirets
Obligationer från den 1 October
1818 till den 1 Januarii 1820 utgifvits, till
belopp af . , . . . B:co R:dr 1,856,700.
Af desse äro sedermera influtne
i Låne-liqvid för Utredningen af
Götha Canal-Bolags f. d. Discont
till samma tid . 398,412:24.—1
irdels Capital-af
betalning
. . 351,195.
Influtne i Lån-li
qvid
för Malmo
Discont .... 50,892: 24. —
Summa 800,000. •—• —
Således utestående
Obligationsbelopp
den 1 Januarii
1820 . 1,056,700. ——1
———»— — 1,856,700.
Till upplysning om Discont-Inrättningens
balancerade Skulder och Tillgångar deli
3o September 1818, då Inrättningen af Riksgälds-Contoiret
Öfvertogs, samt den 3i December
1819, få vi åberopa bilagde utdrag
ur Räkenskaperne Litt. Å.
Revisorers Berättelse.
7 93
Häraf befinues, att utestående fordringar
för lån, som den i October 1818 utgjorde
3,og5,241: 36. 5.
blifvit inom den 1 Januarii
1820 minskade tili . . 2,252,878:24- &
Och att således under loppet
af desse i5 månader influtit 842,363: 11. 11.
deraf genom
fullt inbetaldte
lån . , . 273,281:9. —«'
samt genom omsättningar
. 56q,582:2.ii.
ö ___ 842,863: 11. 11.
eller 5oo R:dr mera än som enligt nast ofvanstående
Calcul skulle vara influtet, hvilken
skillnad uppkommer derigenom, att, under
loppet af år 1819, blifvit, till bestridande
af påbuden inbetalning för vid C.
Bagges Lån hypothicerade Stenkols-GrufveActier,
utassignerad och Lånräkningen påförd
en summa af 5oo R:dr«
Ofvannämnde Calcul upptager, enligt
den vid Discont-Contoiret afslutade HufvudBok,
Disoontvinsten för de första Nio m;inaderne
af år 1818 tili 158,147: 3i. 4> oc^
således mycket större än den för ett belt år
förut utgjort, eller blifvit påräknad. I anledning
af detta förhållande, håfve vi ansett
oss höra anmärka, att Discontens skulder
icke lupit med Ränta längre än till den 1
October 1817, och att äfven den uti 1817
års liufyud-Bok för October, November och
Riksens Ständers.
December samma år debiterade ränta 3o,o.25$
36. ii. blifvit uti Discont-Contoirets Hufvud-,
Bok för år i8i8 upptagne såsom vinst, se-,
dan, enligt Rikets Ständers Beslut, all Rälin
teberäkning å skulderne med den i October
1817 skulle upphöra.
Vid den Revision, sorn, på Herrar Full-,
piägtiges föranstaltande, blifvit af Banco-,
(kommissarien, Kammar-Rådet Fvelins för-,
rättad vid Götha Canal JBolags f. d. Discont-,
Contoir i Götheborg, hafva åtskilliga an-,
märkningar emot förre Directionens förvaltning
blifvit af bemälde Kammar-Råd, uti dess
derom, afgifne berättelse, lios Herrar Fullmäg-,
tige anmälde; och, sedan, f, d, Directionen.
(itver desse anmärkningar sig förklarat, hafva
vid pröfningen deraf Herrar Fullmägtige
funnit en del af Anmärkningarne,, såsom af
förre, Directionen nöjaktigt förklarade, böra
för falla; hvaremot andre åter funnits vara
liindcrlige för meddelande af decharge åt
förre Directionen; och hafva Herrar .Full-,
mägtige derföre ofverl em nät frågan derom
till Rikets Höglofl. Ständers eget afgörande.
— Oss tillhörer väl icke någon pröfning om
och hvad verkan desse Anmärkningar må
kunna medföra, på frågan om meddelande
af den äskade decharge», hvilken, på sätt
berördt är, blifvit till Rikets Höglofl. Ständer
öfverlemnad; utan håfve vi inskränkt
oss till bedömande af sjelfva Anmärkningarpes
beskaffenhet, så vidt de kunna anses.
Revisorers berättelse,
795
grundlägga någre ersättningsanspråk å Riks-,
gälds-.Contoirets sida. Af sådan egenskap är:
1:0 Den Uppbördsbrist å tillhopa 40,788.
Ridr 89 sk. Banco, sorn Discont-,Verkets förre
Kamererare C. A. Iggeström sig åsamkat. Nå-,
gon del af denna
täckt derigenom,, att Herr General-Majoren
m. m. J. von Utfall, hvilken, jemte nu mera
fallierade Gommerce-Jlådet Malm, för Igge-.
Ströms Uppbörd gått i borgen, till Riksgälds-.
Contoiret aflemnat sin förbindelse å 16,894
Ridr 19 sk. 6 rist. för hvilka nöjaktig an-,
sedd säkerhet jemväl blifvit ställd; men för
allt hvad af Iggeströms balance af honom
eller hans förenämnde Löftesmän icke kan
erhållas, anse vi ersättning i laglig väg böra
af vederbörande sökas,
Bemälde Iggeström har iiti en till oss
ingifven skrift anhållit, att honom, måtte ej
allenast beviljas, afskrifning för de 7000 Ridr
af Balance-Summan,, hvilka skulle härleda
sig derifrån, att han i Räkenskaperne aine
gånger debiterat sig 3 Procents Reverser till
detta belopp, utan ock att yi ville meddela
honom vårt förord hos Rikets Hägloil, Stan-,
der till vinnande af eftergift å liela den del
af Cassa*bristen, som ännu k unde vara ogul-,
den; — Och håfve vi, sedan Vederbörande
hörde blifvit, och efter granskning af en utaf
Iggeström, redan i October månad 1818 till
Herrar Fullmägtige ingifven Förteckning öf-.
ycr sådane 3 Procents Reverser, sorn aldrig
Riksens Slänclers
skola blifvit utgifne, fastän de samma, genom
förseende, blifvit uti Utgifnings-Boken in
duplo införde, om denna sak inhemtat närmare
kännedom; och hvad beträffar 3 Procents-Rcverserne,
funnit, att de i Maji månad
1818 församlade Discont-Bolagets enskilde
Revisorer, i grund af skedd noggrann undersökning,
meddelt det yttrande, att Kamereraren
Iggeström påfört sig så kallade
Bianquettcr till 3 Procents-Sedlar, till ett belopp
af 7000 R:dr, som han icke emottagit,
samt att någon af de på Iggeströms ofvanberörde,
till Herrar Fullroägtigc långt före
prasscriptions-tidens utgång, inlemnade Förteckning,
såsom missförde upptägne 3 Procents
Reverser till enahanda belopp, icke
blifvit till inlösen presenterad; hvilket förhållande,
efter hvad Herrar Fullmägtige förmält,
hos dem stadgat den moraliska visshet,
att den ifrågavarande summan 3 Procents
Reverser, icke blifvit utgifven och satt
i omlopp; I anseende hvartill, och då ej någon
anledning sig visat, att denna Iggeströms
Balanee på annat sätt tillkommit, håfve vi
trott med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att hos Rikets Högloft. Ständer vördsamligen
tillstyrka, att, med afdrag af en
under prasscriptions-tiden inlöst Revers å 25o
IPdr, som icke varit uppförd å det Extracfc
öfver utelöpande 3 Procents Reverser, som
vid aflevereringen af Discont - Verket blef
Riksgälds - Contoiret tillställd och ej heller
finnes upptagen å Iggeströms Förteckning*
Revisorers 'Berättelse.
797
Iggeström må, för missförde 3 Procents Sedlar»
få till godo njuta afskrifning af Ö^öo R:dr
på den summa, hvilken nu uti Räkenskaper»
ne Iggeström till last föres»
Hvad åter angar Iggeström? ansökan, att
vi mätte hos Rikets Högloft» Ständer till afskrifning
föreslå äfven den öfrige delen af
Iggeströms Balance, sorn ännu är obetald;
så stro utaf Iggeström ej anförde någre så beskaffade
skäl, att vi anse oss kunna tillstyr»
ka någon eftergift af denna återstod utaf 13a»
lancén, i synnerhet som Riksgälds-Contoirct,
efter all sannolikhet, hör kunna påräkna full
ersättning af Iggeströms Löftesmän.
Likväl och i anseende dertill att, efter
hvad de till oss ingifne Handlingar utvisa,
Discont»Verkets Åctie»Egare yttrat den öfvertygelse,
att Iggeströms Balance icke tillkom»
mit genom något oredligt förhållande , hvilken
deras öfvertygelse äfven synes vitsordad
genom den Iggeström, efter upptäckten af
Uppbördskbristeii beviljade årliga afskrifning
af 1 oöo R:dr Banco, den han dock aldrig
kommit att uppbära, hvartill må läggas , att
Iggeström med en, efter uppgift, mycket vidsträcktare
Tjenstebefattning och ansvarighet,
än Kamerer ar ne vid de andre Filial-Discon»
terne haft att ombesörja» likväl åtnjutit mindre
lön än desse; bafve vi skolat till Rikets
Högloft. Ständer vördsamligen hemställa om
och i hvad mån Iggeström någon särskild
798
Riksens Ständers
ersättning för sine vid Discont-Verk et bestrklde
mångfaldige göromål må kunna tilläggas.
2:0 Att förre Diréctionen, enligt ett af
densamma underskrifvet, den sista December
1818 dateradt Förslag, af Cassa-behållningen
den 3o September i8iä> söm då bordt till
Riksgälds-Contöiret allemnaSj innehållit 5ooö
R:dr, dels till aflöning och lönförbättringar
Saint smärre utgifter, och dels till arfvode
för Canal-Directionens till Götheborg förväntade
Revisonj
För desse medel bar förre Directioneii
Sedermera, medelst insände Verificationer, redovist,
och hvilken redovisning Herrar Full*
mägtige befunnit nöjaktig, utom hvad angår
200 R:dr* hvilka blifvit till bemäldé Revisor
utbétaide för den honom af Canal-DiscontBolaget
uppdragne Revision af Bolagets f. d.
Discont-Contoir i Götheborg, och hvilken utbetalning
varit så mycket nlér obehörig, som;
efter det Rikets Ständer fattat det Beslut,
hvilket af Kongl. Maj:t blifvit i Nåder sanctioneradt,
ätt Gotha Canal-Bolags f. d. Discont-Inrättning
nied dess Skulder och Tillgångar
skulle öfverlemnas till Rikets Ständers
fria Och fullkomliga Disposition, Bolagets rättighet,
att låta granska Discont-Inrättningen,
Såsom icke mera tillhörig Bolaget utan Sta=
ten, i Samma stund ock upphört, samt 1818
års Förvaltning följakteligen skolat redovisa^
för
i
Revisorers Berättelse.
för Rikets Ständer eller deras Ombud 5 I anseende
hvartill vi ock tillstyrkt Herrar Fullmägtige,
att söka detta till Bolagets enskilde
Revisor, af Discont-Verkets medel, utbetaldte
Arfvode återvinna.
3:o Hade mot f. d. Directionen blifvit
anmärkt, att uti 1818 års, vid Discont-Contoiret
i Götheborg, afslutade Hufvud-Bok balanceras
en Discont-Verkets fordran hos fallierade
Handelshuset i Götheborg, Low, Smith
& Comp., stor 2893 R:dr 9 sk. Banco, hvilken,
enligt Directionens förklaring skall härröra
från en för Discont-Verkets rakning
köpt, men med protest för nonbetalning
återkommen, af Low, Smith & Comp.
den 17 November 1817 på London dragen
Vexel, och hvilken Vexel skall varit ämnad
till Rembourse för eil del af de, genom Directionens
föranstaltande, här i Stockholm
indragne summor på London mot Banco-Sedlar,
hvilka blifvit tili Götheborg nedsände
uti Sedlar på 2 och 3 R:drs Valeur, för att
dermed invexla mindre Assignationer och
dymedelst afhjelpa den svåra penningebrist,
som särdeles för den arbetande fattigare Classen,
blef en följd af Discont-Verkets stoppade
utbetalningar.
Denna Anmärkning håfve vi funnit väl
grundad, samt derföre, och då till invexling
af Assignationer på 5 R;dr, någre Vexel
51*
-
8oo
Riksens Ständers
operationer icke synas hafva varit af nöden,
ansett ersättning för den förlust, som derigenom
kan Discont-Verket drabba , böra i
laga ordning sokas;— hvaremot och då vid
granskningen af de utgifter, hvilka blifvit
afförde uti f. d. Directionens öfver Götha
Canal-Bolags f. d. Discont-Contoir, här i Stockholm,
afgifne verifxcerade Redogörelse för den
utaf Cassa-behållningen, den 3o September
1818, innehållne Summa, 1177 R:dr 44 s^->
något det ringaste icke blifvit anmärkt, hvadan
Herrar Fullmägtige ock meddelt f. d.
Directionen öfver nämnde Discont-Contoir
ovillkorlig Decharge för 1818 års förvaltning,
vi ansett oss med detta ämne icke kunna taga
befattning.
2:0 Götheborgs f. d. Discont.
På sätt och i den ordning 2 §. uti 2
Afdelningen af DiScont-Reglementet, föreskrifver,
hafva denne Disconts Skulder blifvit betalde,
nämligen:
1:0 Discont-Verkets på Banken dragne Assignationer,
hvilka enligt Discont-Contoirets
Räkenskaper, den 1 October 1818, voro utelöpande
till ett belopp af B:co R:dr io3,9p4‘ '—1 —'
men hvaraf inom praöscriptions-tiden
blifvit anmälde till
inlösen endast ..... 96,695.
så att till Afskrifning balanceras
.... B:co R:dr 7,299. — —
Revisorers Berättelse. 801
3:0 3 Procents Reverser samt Banco-Attester
af enahanda egenskap med de förstnämnde,
hvilka med contant och Riksgälds-Contoirets
Obligationer skulle liqvideras, utgjorde med
derå beräknad ränta, enligt de grunder Reglementet
utstakar , B:o R:r 515,124* — •—•
häraf äro, inom praescriptionstiden
, till liqvid anmälde 5i3,p3p: 3o. 7.
Återstå alltså till Afskrifning 1,184-' 41- 5.
För de till liqvid anmälde 3 Procents
Reverser och Banco-Attester äro, sedan en
femtedel blifvit med contant liqviderad, utgifne
Riksgälds„Contoirets Obligationer till
belopp af ... . R:dr 422>25o. —- —•
deraf äro i
Discont - liqvid
sedermera i 11-
llutne . . . 116,620. — 1—'
samt en fjerdedel
Afbetalning
ytterligare
verkstäld med 74,325. — —•
S:a 190,945. —■ —
Således oliqvideradt
Obligationsbelopp
d,
3i Dec. 1819 23i,3o5. — —<
423,250. -
Hvad särskildt angar de för Liqviden
af detta Disconts-Yerks Skulder utgifne förenämnde
Obligationer, så finnes val, att Re
-
803
Riksens Ständers
glementet, i 2 §. 2 Mom. af 2:dra Afdelningen,
innehåller det ovillkorliga Stadgande,
Utt uti desse Obligationer borde förskrifvas
6 Procents ränta , så framt förre Directeurerne
öfver Discont-Vei’ket ville utfästa sig,
att, en för alla och alla för en, ansvara för
den förlust, sorn vid Utredningens slut, Riksgälds-Contoiret
skulle kunna komma att få
vidkännas, på en sådan uti Obligationerne
förskrifvcn ränta; Men sedan Directeurerne
bestämdt vägrat, att för ifrågavarande ränta
någon förbindelse sig ikläda, så bar ej heller
sådan ränta uti Obligationerne blifvit utfästad;
hvaremot egaren af dylike Obligationer
undfår ett vilkorligt räntefordringsbevis,
när Obligationerne till Riksgälds-Contoiret
åter ingå,
I öfrigt oeb för att visa förhållandet
med Diseont-Verkets Skulder och Tillgångar
den 1 October 18181 och den x Januarii 1820,
få vi vördsamligen bifoga ett af vederbörande
Kamererare upprättadt Utdrag ur de tillberörde
tid afslutade Räkenskaperne Litt. B,
sorn bland annat utvisar, att Discont-.Yerkets
fordringar för lån den 1 October 1818 utgjorde
...... R:dr i,o52,6xo; 38. -—
samt särskildt under
rubrik; Osäki'e Debitorer
,
62,131: 32. tp
Summa Il;dr B:co 1,114?742- 22, o.
Härafbar inom
1815 års
Revisorers Berättelse• 8o3
slut influtit,
genom till
fullo liqvide
rade
Lån, . 69,081: 32. •—i
uti Omsättnings
- Liqvi
der
. . 165,578: i4- 3. ,/» o
L I 234,659: 46- 3.
Så att återstående summan
var den 1 Januarii 1820 . 880,082: 24. 6.
Yid den af Kammar-Rådet Evelius verkst
alde Revision hade Kammar-Rådet vid f.
d. Directionens Förvaltning anmärkt åtskillige
omständigheter, hvilka Herrar Fullmägtige
ansett vara så beskaffade , att någon Decharge
icke kunde Directionen af Herrar Fullmägtige
meddelas; Och hafva Herrar Fullmägtige
derjemte särskildt tillkännagifvit, att
af de 29,676 R:dr, hvilka af Discont-Verkets
Cassa-behållning varit hos förre Directeuren
Commerce-Rådet och Commendeuren Björnberg
deponerade, blifvit utbetaldt aflöning
till Discont-Verkets Betjening för Januarii,
Februarii, Martii och April månader 1819,
samt att 2:ne på Commerce-Rådet och Riddaren
Broms stälde Mäklare - Räkningar, å
Courtage för slutade Vexlar i Pund Sterb,
den ena å 1 R:dr 32 sk. och den andre å
5 R:dr 16 sk. 11 r:st. Riksgälds-Sedlar, blifvit
af de innehållne Cassamedlen godtgjorde;
med hemställan tillika huruvida ersättning
8o4
Riksens Ständers
för desse anmärkte utbetalningar till aflöning
samt Mäldare-Courtage skulle Directionen
affordras.
Jemte det vi funnit oss böra till Rikets
Höglofl. Ständers eget bepröfvande hemställa
frågan, om Decharge för f. d. Directeurerne
i Götheborgs Discont, bafve vi, i afseende
på de af Herrar Fullmägtige oss understälde
ofvanberörde ämnen , anmodat Herrar Fullmägtige
, att så väl för den till Discont-Betjeningen
för de första 4 månaderne af år
i8k) ulbetalde aflöning, hvilken blifvit beräknad
för en tid, då Contoirets befattning
med Discont-göromåJ alldeles upphört, som
ock för omförmälde Mäklare-Courtage ersättning
bör vederbörande affordras och DisconfVerket
till godo komma.
Sedan i afseende på ofvanberörde hos
Commerce-Rådet Björnberg ilin estå ende Götheborgs
f. d. Discont-Ver k tillhörige medel,
den här vid Riksgälds - Contoiret anstälde
Kamereraren för utredningen af samma Discont-Verk
låtit, i öfverensstämmelse med de
grunder Herrar Fullmägtige föreskrifvit, upprätta
en Liqvid, enligt hvilken Liqvid, som
genom Herrar Fullmägtige blifvit CommerceRådet
tillstäld, Commerce-Rådets skuld till
Discont-Verket skulle bestiga sig till 5,858
R:dr 35 sk. 5 r.‘st., och Commerece-Rådet,
jemte öfrige Directeurerne i Götheborgs Discont,
hos Herrar Fullmägtige anmält Protest
Revisorers Berättelse. 8o5
Emot samma Liqvid, under yrkande, att Discont-Verkets
hos Commerce-Rådet innestående
medel endast utgjorde 4>S65 R:dr 35 sk.
8 r:st., hvilken summa Commerce-Rådet ock
skall erbjudit sig att betala , så vida den af
Herrar Fullmagtige, såsom siutliqvid, Erkändes;
Så hafva Herrar Ful Imägtige, under den
i4:de sistlidne Augusti, förklarat sig ej finna
skäl till ändring uti de förut af Herrar Fullmägtige
bestämde grunder , efter hvilka Liqvidationen
blifvit upprättad; hvadan det
uti samma Liqvidation Commerce-Rådet Björnberg
till last förde Saldo af R:dr 5,858: 35.
5. borde till Riksgälds-Contoiret inbetalas.
Emot detta Herrar Fullmagtiges Beslut
har Commerce-Rådet Björnberg, uti en till
oss ingifven skrift, fört klagan, samt på förmente
skäl påstått, att den af honom redan
erbjudne Summa R:dr 4>865 • 35. 8., utgjorde
bans rätta skuld till Discont-Verket.
Af de till oss inkomne Handlingar samt
Herrar Fullmagtiges afgifne utlåtande bafve
vi inhemtat, att sedan Discont-Verkets förre
Commissionair i Stockholm, Handelshuset Pehr
Falk & Comp. utaf de Handelshuset ombetrodde
3 Procents-Reverser, uti Drätsel-Commissionen,
hypothicerat dylike Pieverser till
ett Capital af 12,000 R:dr för ett derstädes
för egen räkning upptaget Lån, af 8,000 R:dr.
så har Commerce-Rådet Björnberg, å DiscontVerkets
vägnar, och för dess Räkning, inbe
-
8o 6
Riksens Ständers
tält detta Lån, hvartill Commerce-Rådet af
egne medel förskjutit 6,000 R:dr, hvaremot
Commerce-Rådet satt sig i besittning af de
utlöste 3 Procents Rcverserne, dem Commerce-Rådet
låtit uti Discont-Contoiret härstädes
till Liqvid ingifva, samt öfverlemnat de
uti Liqviden erhåilne Riksgälds - Contoirets
Obligationer till Banco-Commissarien och Riddaren
Kjellin, som derutaf mot 8 Procents
Rabatt förvexlat 4,600 R:dr, hvilket Agio,
utgörande 368 R:dr Banco, Banco-Commissarien,
uti dess under den 2 Marth 1819, till Directionen
afgifne Redogörelse för om händer
hafde Discont - Inrättningens medel, alfort;
äfven som Banco - Commissarien uti samma
Redogörelse alfort under Tittel: Återstående
arfvode j5o R:dr B:co, eller 6a5 R:drmera,
än hvartill Commissarien skall varit berättigad;
och är det desse 2:ne Poster, hvarom
nu är fråga.
Hvad således först beträffar frågan, angående
de såsom Agio afförde 368 R:dr, så
har Commerce-Rådet yrkat, a tt desamma böra
af Discont-Verket godtgöras, emedan ingen
annan utväg än nyssnämnde för vexling af
Riksgälds-Contoirets Obligationer sk dl funnits,
att återgälda Commerce-Rådet dess vid
infriande af de pantsatte 3 Procents-Reverserne
gjorde förskott, hvarigenom äfven skall
förekommits Discont-Verkets inblandande i
Falcks & Comp. Concours-Massa; men som,
efter
Revisorers Berättelse;
efter hvad upplyst blifvit, någon liqvid af
3 Procents-Reverserne icke kunnat erhållas,
förr ån en längre tid förflutit efter detHei’-  rar Fullmägtige emoltagit Discont-Yerkets utredning,
och Commerce-Rådet således kunnat
och bordt till Riksgälds-Contoiret aflemna
3 Procents Reverserne, samt hos Herrar
Fullmägtige begära ersättning för sitt
förskott, hvilken ersättning då icke lärer
blifvit förvägrad; så enär Commerce-Rådet,
i stället för att i sådan ordning bereda sig
ersättning, för de förskjutne 6,000 R:dr, disponerat
3 Procents-Reverserne och mot Rabatt
låtit förvexla de uti Liqvid erhållne
Obligationer, hvilkas förvexling för DiscontYerkets
räkning aldrig bordt kunna komma
i fråga; bafve vi ock ansett Discont-Verket
icke böra vidkännas något afdrag på Obligations-beloppet.
Vidkommande dernäst Årfvodet till Banco-Commissarien
Kjellin, såsom Discont-Verkets
Ombud i Banken, så bar CommerceRådet
Björnberg icke bordt befatta sig med
utbetalning af detta Arfvode, sedan förre
Directions förvaltning upphört, utan bade
Banco-Commissarien Kjellin, lika med alla
andra, som bos Discont-Verket egde fordringar,
hvilka vid dess öfverlemnande till Riksgälds-Contoiret
voro oliqviderade , bordt anmäla
sin pretention bos Herrar Fullmägtige;
2 Sami. 2 B.
52
8o8
Riksens Ständers
och då Banco-Commissarien dessutom icke
betingat sig uti det vanliga arfvodet af 5oo
R:dr, någon tillökning för 1818, emedan Directionen
ännu var i utöfningen af Förvaltningen,
samt Banco-Commissarien af detta
arfvode, för de första Sex månaderne af år
1818, uppburit a5o R:dr, hvartill kommer,
att Banco-Commissarien Kjellin icke, såsom
han uppgifvit, haft år 1818 mera besvär än
de förra åren med insättningarne uti Banken,
hel dst under loppet af år 1818 insättningarne
icke skett i annat ändamål, än att
derigenom bereda Fond till Assignationernes
inlösen; så håfve vi funnit Banco-Commissaricn
Kjellin böra åtnöjas med det vanliga
arfvodet, beräknadt för den tiel hans befattning,
såsom Discontens Ombud, fortfarit,
eller till slutet af September månad år 1818;
i följd hvaraf och då den ifrågavarande Liqvidationen
i de öfverklagade delar, finnes
vara på rigtiga grunder uppgjord, det deruti
Riksgälds-Contoiret till godo beräknade,
hos Commerce-Rådet Björnberg innestående
Saldo R:dr 5,858: 35 sk. 5 r:st., ock bör
Riksgälds-Contoiret till godo komma.
Likaledes hafva bemäldc Commerce-Råd
tillika med Sccreteraren C. W. Tranchell,
uti en tili oss ingifven skrift, klagat deröfver,
att Herrar Fullmägtige, genom Beslut
den 14 sistledne Augusti, förklarat, att Klaganderne,
såsom f. cl. Directeurer öfver Götheborgs
1. cl. Discont-Verk, icke kunde uncl
-
Revisorers Berättelse.
gå ansvara Staten och Actie-egarena för all
den förlust, sorn möjligen kan uppkomma
på de å särskilda Räkningar balancerade
nämnde Disconts fordringar hos fallierade
Handelshusen Low, Smith & Comp. samt
Scott & Gordon, såsom härledande sig från
Yexel-Trasserings-operationer, hvilka, loretagne
af hvad anledning sorn lieldst, sakna
ali grund uti det för Götheborgs Discont
utfärdade Reglemente.
Vid öfvervägande häraf, samt hvad Hei’-  rar Fullmägtige, uti afgifvet Utlåtande, andr
agit, håfve vi funnit, det någre skäl af
Klaganderne icke blifvit anförde, som kunna
föranleda till ändring uti Herrar Fullmägtiges
öfverklagade Beslut.
3:o Malmö f. d. Discont,
Vid inlösen af detta Discont-Verks Assignationer,
har i början det hinder mott,
att sedan Herrar Fullmägtige begärt, att f. d.
Directionen ville låta upprätta, och till Herrar
Fullmägtige insända Förteckningar, hvilka
till numer, data och valeur samt underskrifter,
i enlighet med Discontens Böcker
och Räkenskaper, upptogo alla DiscontInrättnirigens
på Banken dragne, och då ännu
utelöpande Assignationer; men Directionen
förmält, att, i anseende till det Bokföringssätt,
som vid Discont-Contoiret i Malmö
med Assignationerne iakttagits, så beskaffade
8io
Riksens Ständers
Förteckningar icke kunde derstädes uppgöras;
så liar genom Herrar Fullmägtiges föranstaltande,
af dertill särskildt tillförordnade
personer, och i grund af de till Banken
inkomne Advis-Listor öfver alla, från Discont-Verkets
första inrättning, på Banken utgifne
Assignationer samt Kamererarens i Vexel-Banken
under samma tid förde Böcker,
måst upprättas noggranna Extract öfver alla
utelöpande Assignationer. Och då, under
denna mödosamma förrättning, blifvit utrönt,
att Doupletter och Tripletter af Assignationer
blifvit ■, under förra Discont-Styrelsen,
uti Banken approberade och inlöste till
ett belopp af R:dr i3,180, var att befara,
det ett större Assignations-belopp, än som
uti Discontens till den 1 October 1818 afslutade
Räkenskaper utbalancerades , möjligen
skulle komma att till inlösen uppvisas ; hvarföre
ock förordnades, att särskild Förteckning
borde föras öfver de Doupletter och
Tripletter, hvilka till äfventyra kunde komma
att inlösas för Riksgälds-Contoirets räkning,
och hvilken förteckning äfven utvisar,
att Doupletter och Tripletter derefter blifvit
ytterligare inlöste för i,a5o R:dr eller tillsammans
i4,43o B -'dr i Doupletter och Tripletter
; men denna Discont-Verkets förlust
liar dock blifvit till en del minskad derigenom,
att 2,770 R:dr uti Assignationer icke
blifvit inom p r ars er i p (ion s-ti d en, den 3o November
1819, till inlösen presenterade, så
att af det Assignations-belopp, sorn, enligt
Revisorers Berättelse.
81 x
cle vid Discont-Contoiret förde Räkenskaper,
den i Februarii 1819, då inlösen deraf
omsider kunde, i anseende till ofvanbeskrifne
hinder, taga sin början, var utelöpande
.... R:dr B:co 106,420.—■—<
hvartill böra läggas de Doupletter
och Tripletter, som
derutöfver belasta Assignations-Räkningen
14,43o. —1 —*
S:a Assignationer R:dr i20,85o.
Hafva inom
praescriptions tiden
blifvit inlöste
.... 118,080.
så att förlusten
å Doupletterne
och Tripletterne
minskas med
beloppet af de
Assignationer ,
som icke blifvit
till inlösen presenterade
eller 2,770.- 120 S5o.' —*
Detta sålunda befunne förhållande med
Malmö f. d. Diseont-Verks på Banken dragne
Assignationer, bar förekommit oss i högsta
grad anmärkningsvärdt; och då genom det
utlåtande Herrar Fullmägtige låtit i detta
ämne affordra förra Kamereraren vid DiscontVerket,
någre tillfredsställande upplysningar
icke kunnat erhållas, enär detta utlåtande
innefalluL endast det förklarande, att alla
81 2
Riksens Ständers
från Discont-Contoiret utgifne Assignationer
äro bokförde, samt alla bokförde Assignationer
rigtige, men att de öfrige falske oell efterapade,
hvilket åter motsäges af den omständighet,
att vid Discont-Contoiret i Malmö,
der Assignationernes vigtighet bordt häst kunna
controlleras, blifvit af desse Doupletter
och Tripletter i Discont-Liqvider emottagne,
icke mindre än 85o R:dr; så bafve vi ansett
en noggrann undersökning böra i laga ordning
anställas, till utrönande deraf huru ofvannämnde
Doupletter och Tripletter tillkommit;
om hvilken undersöknings anställande
vid vederbörlig Domstol, vi anmodat Herrar
Fullmägtige, genom vederbörande Ombudsman,
draga försorg.
Af Discont-Verkets 3 Procents Reverser
samt Banco-Attester af enahanda egenskap,
hvilka voro den i October 1818 utelöpande,
till ett belopp af . R:dr i,i3i,545: io. 3.
hafva inom den stadgade
praescriptions - tiden blifvit
till Liqvid anmälde . . . 1,121,a3i: 19. 10.
Och balanceras således till
afskrifning R:dr io,3i3:38. 5.
Efter det den i Reglementet föreskrifne
contante afbetalning af ^ blifvit, för de
inom praescriptions-tiden presenterade 3 Procents-Sedlarne,
erlagd, äx'o Riksgälds-Gonloirets
Obligationer utfärdade för en Summa
af  R:dr gg5,110.-
Revisorers Berättelse. 813
deraf äro in~
flutne i Lån-Liqvid
vid Malmö
Discont . . . 146,132:24.—
Dito vid Götha
Canal Discont 3o8,852: 24.
samt i ytterligare
afbetalning
verkställd
med .... i36,q5o.
S:a 591,935.
Således oliqvideradt
Ohligationshelopp
d.
1 Januarii 1820 4°3,i75. —— „
' 995,110.—
I öfrigt utvisar närlagde Utdrag ur Räkenskaperne
Litt. C. det förändrade förhållandet
med Discont-Yerkets Fordringar och
Skulder ifrån den 1 October 1818 till den
1 Januarii 1820.
I anseende till förekomne Anmärkningar
emot förre Directionens, Öfver Malmo Discont-Verk,
förvaltning, hafva Herrar Fullmägtige
ansett sig icke höra meddela f. d.
Interims-Directionen Decharge, utan öfverlemnat
frågan härom till Rikets Höglofl. Ständers
eller de af dem tillförordnade Revisorers
afgörande; och bafve vi fördenskull ansett
oss höra derom vårt yttrande afgifva;
i sammanhang hvarmed vi till pröfning före
-
8i4
Rikstens Ständers
baft ej mindre den klagan Banco-Commissarien
G. A. Brakel hos oss anfört, öfver förment
otillbörligt förfarande, sorn Herrar Fullmägtige
skola tillåtit sig emot Malmö f. d.
Discont-Verks af Kongl. Maj:t tillförordnade
Interims-Direction, deruti Commissarien, såsom
Bankens Ombud, deltagit, i afseende på
den Directionen vägrade Decharge, än ock
de ytterligare klagoskrifter, hvarmed så väl
Banco-Commissarien Brakel, som Directionens
öfrige Ledamöter till oss inkommit,
och hvilka skrifter jemväl innehållit Klagandernes
förklaring öfver de af Herrar Fullmägtige
gjorde anmärkningar, hvilka Herrar
Fullmägtige ansett vara för Dechargens meddelande
hinderlige; hvilket allt vi uti noga
öfvervägande tagit; och hvad beträffar frågan
om den Directionen vägrade decharge,
bafve vi funnit skäligt, Herrar Fullmägtiges
derom fattade Beslut gilla och godkänna.
Äfvensom vi meddelat Herrar Vederböra’ide
särskilde Resolutioner öfver alla de ämnen,
hvilka uti de förenämnde klagoskrifterne innefattas.
Likaledes håfve vi, uppå den klagan Öfverste-Lieutenanten
A. F. Tornerhjelm hos
oss fört, öfver förment lidande , som vid Liqviden
af dess Skulder till Malmö f. d. Discont-Verk,
skall genom Herrar Fullmägtige
vara honom tillskyndadt, meddelat bemäkle
Öfverste-Lieutenant särskild Resolution.
För
Revisorers Berallelsei 815
För Lån-Liqvideriies emottagande och
Lokföi ring samt öfrige Räkénskaps-detaillerne,
vid samtelige f. d. Discont-Verken, hafva härstädes
Blifvit inrättade a:ne Räkenskaps- och
Utrednings-Contoir, af hvilka det ena omfattar
Utredningen af Götha Canal-Bolags f. d.
Discont-Verk och det andra Utredningen af
Götheborgs samt Malmö f. d. Discont-Verk;
äfvensom, enligt föreskriften 1 Discont-Reglementet,
så väl i Malmö som Götheborg, äro
för Låntagares beqvämlighet inrättade särskilde
Utrednings-Contoir, hvilka på stället
emottaga och hvarje vecka till Riksgalds-Contoiret
insända de Låiiehandlihgar och OmSättnings-medel,
sorn till desse Contoir irilemnas»
Och
håfve vi alltså till granskning föreliaft
de vid Riksgälds-Contöiret förde DisCont-Räkenskaper,
och deribland först Hufvud-Böckerne,
så väl för Götha Canal-Bolags-,
sorn Götheborgs Och Malmö f. d. DiscontInrättniiigar,
ifrån den tid redovisningen för
Disconteme är Riksgälds-Contoiret ålagd, eller
den 1 October 1 <S 18 till samina års slut;
inen då de för år 1819 förde Hufvud-Böcker
icke ännu hunnit att vid Riksgälds-Contoirets
ReVisions-Contoir undergå slutelig granskning,
håfve vi ej med desammas öfverseende
tagit någon befattning, i synnerhet som,
med den för våra arbeten utstakade tid,
hvilken varit delad emellan Revisionen af
fern särskildte Verk och Inrättningar, vi i
2 Sami. 2 B. 53
8i6
Riksens Ständers
alla fall ej skolat medhinna att bringa eit
sådan granskning till fullbordan.
Likväl, och för att vinna närmare kans
nedom, angående så väl den här frammanföre
omnämnde Liqviden af Discont-Verkens
Åssignationer samt 3 Procents Reverser och
Afskrifnings-xkssfgnationer, sorn ock den fortgående
liqviden af Disconternes utestående
fordringar, håfve vi äfven granskat de särskilde
deröfver förde Räkningar och Lånomsättnings-Böcker,
hvilka hvar för sig blifvit
med deras Yerificationer jcmförde.
Äfven håfve vi till särskild granskning förehaft
Låne-Documenten , samt Hypothek och
Öfrige Säkerhets-Handlingar * hvilka alla blifvit
skärskådade och till deras beskaffenhet
jemförde med Låne-Böckérne; och hvilket
allt befunnits i ett skick, som vittnar om
utmärkt ordning och redighet; men hvad
beträffar de i Malmö och Götheborg varande
Utrcdnings-Corttoir, så enär, i anseende till
deras inskränkta befattning med Lånhandlingarnes
och medlens emottagande och insändailde
till Riksgälds - Contoiret, så beskaffade
Handlingar vid dessa Contoir icke
qvarstanna, och således någre Räkenskaper
derstädes ej eller föras, hafva sistnämnde
Contoir icke lemilat något föremål för vår
handläggning, så vidt dervid i öfrigt vederbörli
g ordning befunnits vara iakttagen.
Hos f. d. Discont-Verkens Ombudsmän
bafve vi äfven anställt Inventering öfver de
Revisorers Berättelse.
817
under deras vård varande Lån-Document,
samt i öfrigt af Ombudsmännens Diarier inliemtat
kännedom, om Lagsö k n i 11 gs-Verkels
gång; Och håfve vi dervid funnit alle Handlingar
i behörigt skick, samt att Ombudsmännen
med skyndsamhet och drift utfört
och bevakat de på deras handläggning beroende
Lagsökningsärender.
Vi håfve gjort oss underrättade om göromålens
beskaffenhet och gång vid de bär
vid Riksgälds-Contoiret inrättade RäkenskapsDepartement
för Utredningen af f. d. FilialDisconterne;
och funnit, alt de dervid anstälde
Tjenstemän med ordning och drift
förrättat de en hvar anförtrodde göromål och
befattningar.
Med anledning af 9 §. uti den för oss
utfärdade Instruction, bafve vi ansett oss böra
hos Rikets Högloft. Ständer anmäla, hurusom
Commissarien uti Riksgälds - Contoiret,
Öfver-Commissarien D. Ek, sorn, under sin
långvariga tjenstetid inom Riksgälds-Verket,
alltid med särdeles skicklighet och oförtrutet
nit besörjt de åt honom uppdragne förrättningar
, äfven till Herrar Fullmägtiges nöje
biträdt vid f. d. Filial-Disconternes utredning;
hvarföre vi ock trott oss böra vördsamligcn
föreslå och tillstyrka, att Commissar.
ien Ek med någon särskild belöning varder
ihogk ommen.
Sluteligen håfve vi funnit de bär ofvan
anmärkte åtgärder , i omsättnings- och andre
Licjvidalionsfrågor, af den beskaffenhet, att,
8x8
Riksens Ständers
i anseende till det med desse åtgärder af
Herrar Fullmägtige åsyftade ändamål, att
derigenom freda Discont-Verk en från förluster,
dem Herrar Fullmägtige, med ett motsatt
behandlingssätt mot Gäldenärerne, ansett
oundviklige, och då vi icke kunnat misskänna
desse Herrar Fullmägtiges afsigter, vi
ej heller sakne anledning, att hos Rikets Höglofl.
Ständer tillstyrka det Herrar Fullmägtige
för deras Förvaltning af Discont-Verken
må undfå Decharge.
Och håfve vi för egen del velat härigenom
förklara, att vi i det hela funnit Herrar
Fullmägtiges ofvanherörde förvaltning utmärkt
af ett nit och en omtanka, hvarföre
vi horde betyga Herrar Fullmägtige vår erkänsla;
äfvensom vi anmodat Herrar Fullmägtige,
att förklara Tjenstemännen vid f. d.
Filial-Diseonternes Departement vårt nöje och
välbehag, öfver den ordning och drift, hvarmed
de uppfyllt de deni uppdragne befattningar.
Stockholm den 14 December 1820,
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns vägnar:
Joli. Henn. Gyllenborg. G. F. Åkerhjelm.
P. Lagerhjelm. J. G. Gyllenkrok.
Carl F. Hammarhjelm. C. D. af Uhr.
På Högvördige Preste-Ståndets vägnar:
Sven Wijkman C:son. Erland Colliander.
J. Östberg. M. Hasselrot. II. Graffman.
Revisorers Berättelse. 819
På Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
Joli. Schön. C. L. Widmark. Joli. Sandegren.
L. Leksell. J. Wallström. Christ. Zetterberg»
På Hedervärda Bonde-Ståndets vägnar:
And. Joachimsson. Pehr Jonsson.
Nils Månsson. Anders Jonsson.
Olof Håkansson. P. Pehrsson.
Fr. Bergstrom.
Litt. A. Utdrag af Rhensk, för åren 1818 och 1819, öfver
Skulder.
IJ. £ Oct.
£8
18.
Discont-r.Cpntoirets i Göthe-  borg Räkning öfver 3 Pro-  cents Reverserne . . •
146,649
2 3
Dito i Stockholm Dito. ,
739,456
M
11
Lfskrifnings-Räkn ingen . .
£ ,449,o83
2 9
7
Räkningen med Vexel-Ban-  ken, öfver Utredningen .
Räkningen öfver utfärdade
Obligationer till Discont-  Skulders liqviderande
Bankens Greditiv-Uordran .
f ,5oo,ooo
—
Intresset på DiscontRäknin-  gen i Vexel-Banken .
24,026
I
Utelöpande Vexel--Banco-  Attester . . . ,, • •
1,600
Discont-Contoirets i Gö-  theborg utelöpande As-  signationer, på Ban-  ken , , 842,208: 16. —
DiscontGont.
i Stockh.
Dito , '« 1,64.1: 1.4. 2.
843,849
70,427
>0
9.
Lån påLåneBanco-Gapitaler
. 15
6
Särskildte Hypotliek för Ec-  kermanske Lånen . . .
7>694
3
Räkenskaps-Cont. i Stock-  holm Exspence-Räkning
Utrednings-Gontoirets ute-  löpande Assignationer på
Banken ,
Dito dito. Banco-Attester .
Dito dito Riksgälds-Gontoi-  rets Attester Riksgälds-  Sedlar 423: i4 • • • •
Vinst- och Förlust-Räk-  ningen
t58,147
3i
4
S u m m a
É94vy34
15
3
I). Dec. 1819.
9,981 4.1 5
5o2 i 3 6
1,327,309 3o io
1,0,56,700
914,4i5
1,600
io,58o ■
9,867 44 8
208 46 7
19,8 £7 34 3
£,349 36 3
2S2 9 4
300,089 23 £0
£,652,704 3o 8
Stockholm den
02 I
Utredningen af Götha Canal-Bolags f. d. DiseontVerk.
Tillgångar.
Discont-Cöntoirets, i Stockholm,
Cassa-Behållning .
Dito i Götheborg Ditö . .
Discont-Cont, i Stockh, titian.
Räkn. 82,845: '•
Dito i Gotlieb.
D:o 3,0 12,396:36.5.
Malmö Disconts Utredning,
för infriade Obligationer
Inköpte Lane-B:co-Capi täler
Dito Dito hypotic.för erhåll.
Renovation å stulne Sedlar;
Inköpte Ganal-Verkéts Aeti
er
, Capital , 7,680.
Innéståétide Utdelning
i , 768.
Räkn. med Ranken öfver f. d.
Discont-Verkets Utredn.
Lagsökn. Omkostnåds-Corrto
Low, Smith & Comp. enskilda
Räkning . . . .
För högt heräknad Ränta på,
vid Götheborgs DiscoiitContoir,
i Lån-Liqvid, influtne
3 Procents Reverser'
Götha Gänal-Bolags afskrif-,
ne Skuld ......
C. A. Iggeströms Skuld
Behållning till 1820 på Räkning
för orätt insatte Medel
Utredn. Cont. i Götheb; Behållning
af ExspencéMedel
Ombudsm. Häradshöfd. Möllers
Beliålln. af Exspencer
Sia
Minskning i Tillgångarne,
härrörande från afskrifne
S u ni in a
l4 September 1820.
L. C.
J. Zengerlein.
D. i Oet.
18
1».
D.31Dee
18
•9-
2,198
38
5
I,I79
44
„
614)66 3
7
2
i57
U
3,095,241
36
5
2,252,878
24.
6
—
—
258,460
—
—
77,272,
21
2
8,44.8
7)947
20
9
6,582
■9
10
6,387
r9
—
2,893
9
—
2,218
9
—
1,020
25
4
38o
6
—
1,083,877.
38
2
40,788
59
—
40,788
?9
—
—
—
21
11
3
—
—
43
311
33
22
8
;
4,94o,9U.
i5
3
2,068,826
40
6
—
—
r,083,877
38
2
4,94o,934
i5
3
3,652,704
JO
8
IIX
528
Xitt.B. Utdrag af RakensL för åren 1818 och 1819 öfver
Skulder.
D. i Oct.
18
18.
D. 3i Dec. 18
*9-
3 Procents Reverser med
Ränta .......
5i4,324
24
—
1,184
4*
5
Banco-Attester. af lika egen-
skap med 3 pC.Reverserne
800
—
—
Bankens Creditiv-Fordran .
210,867
5
7
120,000
—
—
Banco-Discont-Verket . .
200,000
—
120,000
—
—
Allmänna Brandförsäkrings-
verket
94,610
26
8
10,100
—
—
Convoy-Commissariatet . .
40,000
—
—
Comm.-Rådet N. Björnberg
6,000
—
—-
Banco-Commisäar. P. Kjellin
414
36
7
4*4
36
7
Utelöpande förre Direetio-
nens Assignation, på Bank.
103,994
—
—
7>299
—
—
Obligationer, utfärdade för
Discont-Skulder . . .
—
—
a3i,3o5
—
—
Vexel-Banco-Räkningen,Ut-
redningens . . . . .
—
—
269,235
—
—
Utredningens utelöpande As-
signationer på Banken .
—
—
4,! 58
36
7
Dito Banco-Attester . . .
—
—
34
8
11
Lagsökn.-kostnad, influten
utöfver meddeldt förskott
—
—
672
4.0
7
Exspence-Medel, redoviste af
UtredningsContoiret i Gö-
theborg utöfver meddeldt
Förskott . . . ,1 . .
—
—
*9
i*
—
Bankens innestående andel
i 1817 års Discont-Vinst
—
—
6,426
—
—
Actie-Capitalet . . . .
200,000
—
—
200,000
—
—
Obetald Actie-Utdelning .
1,623
36
—
1,623
36
—
Öfverskott
72,424
i5
8
CO
C~j
O)
cs
8
2
S u m m a
1,445,059
10
~6
1,089,372
9
3
Stockholm deri
8a3
Utredningen af Götheborgs f. d. Discont-VerL
Tillgångar.
Utestående L ån * . k
Osäkre Debitorer « ,
P. Falk & Comp.
Low. Smith & Comp* . .
Scott & Gordon » . . .
G. A. Ahlberg . ... .
Deposition i Götheborgs
Ränteri . , . . . .
Deposition hos CommcrceRådet
Björnberg . . .
Cassa-Behållning i Contant
samt Gotha Oanals och
Malmö Discohters 3 Procents
Reverser . . . .
Commerce-Rådet N. Björnberg
.......
C. Bagge . . * . .
Räkningen öfver orätt insatte
Medel . . ; . .
Behållne E)cspeneeMedel,hos
Kamererare» 34: i. 7.
Dito hos Ombudsmannen
160: 36. 11.
Räkningen öfver Assignering
på orätt Förniulaire
S u m in a,
i4 September 1820,
-/. Wallmo.
D. i Oct.
18
18.
D.31Dec
18
19.
r,o52,tiiJO
Ö2,i3i
146,047
1,456
x,ooo
200
38
32
1
12
9
9
818,644
61,437.
142,144
i,456
1,000
2Ö0
39
33
[0
12
6
10
00
0
26
—
29,676
29
—
29,676
29
—
67,176
i5
—
24,945
*4
8
6,691
i-,5oo
i,23i
0?
9
*94
2ÖÖ
38
6
i,445,o59
10
6
1,089,372
9
3
53 *
824
Litt. C. Utdrag af Rälcenslc. för Aren i8t8 oell tStf>
Skulder.
D. i Oct.
1818.
D. 3i Dec. 1819.I
3 Procents Revers» nied Ränta;
1,124,72.9:
2 1
1
6,269
2
Banco-Attester, af lika egen-
skap ined 3 Procents Re-
verSerne jemte Ränta
6,815
3 7
2
4,o54
36
5
Bankens Greditiv-Fordran
299>992
31
1 r.
180,720
—
Banco-Discont-Yerket .
5o,ooo
—
3o,ooo
—
—
Allmänna Brand-FÖrsäk-
rings-Yerket .
24,510;
29
11
Herrar Gommitterade till
Allmänna Medels förvaltn.
74,i 35,
27
6
Stats-VerketS RänteF ordran
3o,t42
22;
8
Utelöpande Förra Directio-
nens Assignationer på Ban-
ken med inberäkning af
i Cassan varande .
106,420
—
—
Obligationer, utfärdade för
Discont-Skulder . . .
403,175
—
—
Utredningens Vexel-Banco-
Räkning . . . . . .
—
—
249,5/6
i3
10
Innehål Ine Medel för Öfver-
levereringar . . , . .
82
10
3
Nordlindhs disposition af
Auctions-Medel . . . .
3,946
36
10
Götha Canal-Discont-Utred-
ning för infriade Malmö
Obligationer . ... .
258,46o
—
—
Exspence-Medel,redoviste af
Utredn.-Cont. i Malmö, ut-
öfver erhållet Förskott .
113
44
—
Utredningens utelöpande As-
signationer på Banken
14,078
r4
10
Dito Banco-Attester . . .
—
1,009
38
2
Dito Riksgälds-Attester be-
räknade i Banco . » .
5
14
6
Actie-Capitalet . . . .
100,000
•—
—
100,000
—
—
Obetald Actie-Utdelning
588
—
—
588
—
—
Öfverskott .......
137,542
2
173,727
20
ro
S um in a
i,954^77
7
~5
I,425,8o6
39
"~8
Stockholm den
8a5
öfver Utredningen af Malmö f. d. Discont-Verk.
Tillgångar.
‘Utestående Lån . . . .
Björkmans m. fl. Cassa-Skuld
jVärdét af Egendomen Rönneholm.
. . .. ..
På Interims-Birectionens
Räkning i Banken innestående
. . . ... .
Cassa-Behållning i Contant'
och Assignationer .
Förskott till Lagsökningar
Förra Birectionens Assignationer
på Banken, Öfverassignering
. . . . .
Behållne Exspence-Medel:
! hos Kamere
raren
. . 9.?: 2.5.
lios Ombudsmannen
, 87: 25.6.
Summa
»4 September 1820.
J. Wallmo.
D. 1 Oet.
18
18.
B. 3i Bec.
18
‘9-
1,248,384
i5
11
969,139
'9
8
448,701
5
11
429,196
1
9
14)000
—
—
l4)000
—
—
190,932
8
5
51,820
4
i,°39
5
10
1,628
CJ
cc
4
182
27
11
C954 >ö77
7
5
1,425,806
39
8
826
Riksens Ständers
N:o 10.
Berättelse till Riksens Högloft. Ständer,
angående den å Riksens Ständers
vägnar verkstälde granskning
af. Allmänna Magazins-Inrättningens
Räkenskaper, för åren 1816, 1817
och 1818, samt Inrättningens Förvaltning
för åren 1813, 1319 och
1820.
• •
JVndamålet med Allmänna Magazins-Inrättningen
innefattas uti flere åligganden, för
hvilkas uppfyllande mångfaldige olägenheter
möta. Fonden för Inrättningens rörelse ökades
betydeligen, af Riksens Högloft. Ständer,
vid 1815 års Riksdag, med vilkor, att Inrättningen
genom upphandling af Spannmål
uti goda år, hör främja bibehållandet af skälige
pris och bereda lager af inhemsk säd
till nödlidandes understöd, då missväxt inträffar.
Denna spannmåls-upphandling, åsyftande
Landfbrukets förkofran, ligger nästan
alltid i strid med enskildes lxandéls-speculationer
och consnmenternes fordringar. Magazins-Inrättningens
skyldighet, att vid tillfällen
af missväxt inom Landet förse de behöfvande
med erforderlige undsättningar, är
till afsigten lika magtpåliggande, sorn i verkställigheten
svår. Om det vore möjligt att
förutse blifvande årsväxter, så vore det ock
för Inrättningens Styrelse latt att derefter
Revisorers Berättelse.
lämpa nödige åtgärder. Men i ett Land, der
stundom, ja äfven ofta genom vidrige naturhändelser
de bästa utsigter förändras till felslagne
skördar eller tvärtom, stadnar det ej
inom möjlighetens gräns, att på förhand träffa
de tjenligasté anstalter och motverka olägenheter,
som först blifva synlige i samma
stund de höra undanrödjas. Deraf följer, att
Allmänna Magazins-Inrättningens styrelse är
förenad med en ständig brydsam belägenhet,
hvars menliga verkningar endast genom den
strängaste uppmärksamhet å alla omgifvande
förhållanden möjligtvis kunna afböjas; och
denna förvaltning ingår dessutom uti så många
samt olika grenar af handel och landthushållning
, att betänkligheter vid hvarje
steg nödvändigt måste möta besluten, i synnerhet
då bestämde föreskrifter till ledning
af styrelsens åtgärder saknas. För att afhjelpa
denna sistnämnde olägenhet, hafva Riksens
Högloft. Ständer, under Riksdagen år 1818,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet uppgifvit
åtskillige bufvudgrunder för en Instruction,
hvarefter Allmänna Magazins-Inrättniugen heijde
förvaltas; och har. Kongl. Allmänna Magazins
- Direction , med tillämpning af hvad
Riksens Ständer föreslagit, sedermera uppgjort
ett underdånigt Förslag till Reglemente
för Inrättningens styrelse och åligganden,
hvilket Förslag redan är färdigt att till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemnas.
828
Riksens Ständers
Granskningen af Kongl. Directionens Räkenskaper
har sträckt sig till 1816, 1817 och
1818 årens afslutade Hufvudböcker. Under
desse åren har Magazins-Inrättningens vinst
eller förlust å Spannmåls-rörelsen så utfallit,
att
Vinst Förlust.
Förar 1816 uppkommit
. ,  —  29,872; 44. 2.,
Enligt utredning
för äldre åren
uti nämnde års,
Hufvud-Rok . —
33,8i 4* i5. 7..
För år 1817 . 25,914: 43* i» —■——
Enligt utredning
för äldre åren
— 6,669: 8.—1
För år 1818 . ——  4r>387: 5. 7.
Enligt utredning
för äldre åren  .——>  2,023: 21. 3.
S:a 25,914: 43* i. 113,266:46. 7.
Då den för år 1817 uppkomne vinst afräknas,
återstår således för den , egenteliga
Spannmåls-rörelsen en förlust af 87,352 R:dr
3 sk. 6 r:st. Banco, Deremot har Brännvinsbrännings-
och Destillerings-rättigheten uti
Stockholm och Götheborg tillskyndat Magazins-Inrättniugen
Vinst.
För år 1816 ..... 32,o4i: 20. 5.
För år 1817 26,247: 6. 11.
För år 1818 29,962: i5. 6.
Summa 88,25o: 42, I0-
Revisorers Berättelse. 829
så att efter Räk ensi aper nes föranledande vin»
sten å Brännvins-brännings-rattigheten ungefärligen
motsvarat förlusten å Spannmåls*
rörelsen. Utestående fordringar för Spannmål,
hvarmed Länen blifvit på Credit undsatte,
utgjorde
Vid 1817 års slut, enligt lluf
vudboken
.... . 756,149:23. i.
Vid 1818 års slut enligt, dito 953,643: 35. 6»
Vid September månads slut
1819, enligt infordrad upp
gift
. ... . . 1,624,800:—-
och vid samma tid inneVa
rande
år 987,005:44* 6-
För detta sistnämnde belopp kommer
endast någon del att i penningar inflyta, erne»
dan Kongl. Majit genom Nådigt Bref till Allmänna
Magazins-Directionen, af den i3 sisth
October, lemnat Låntagarne tillstånd , att med
Spannmål, tunna emot tunna, beräknad till
tvä tredjedelar af utborgnings priset, sine
skulder sig afbörda. Revisoreime bafva utaf
RäkeUskaperne tagit så fullständig kännedom
om Verkets ställning, som af den antagna
bokfÖringsniethöden varit möjlig samt med
en inskränkt tid förenlig, oell Ilar Hufvudböckernes
jemnförande ined dertill hörande verificationer
icke uti ett sammanhang utan endast
här och der kunnat medhinnas.
Betydelige balancer både uti penningar
och spannmål från många år tillbaka, finnas
löpande uti Läns-Mägazinens Redogörelser,
83o
Riksens Ständers
oell anse Revisorerne det vara angeläget, atti
desse balancer, så fort ske kan, må utredas
och antingen indrifva!?, eller öck efter före»
gången pröfning' och undersökning till afskrifning
utur Räkenskaperne befordras. I afseende
på de fordringar Magazins-Inrättningeil
eger uti Finland, efter 1818 års Hufvudbok,
uppgående till 507,294 R:dr. 7. sk. to r:st.
Råneo, deribland dock fastighets vården, samt
de af fienden under 1808 års krig borttagne
Magazins-beliållningär innefatta största belop»
pet, hafva Revisorerne gjort sig underrätta»
de, att.Kongl. Directionen, med anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, öfver ifrågavarande
fordringar upprättat en omständc»
lig utredning, hvilken till Kongl. Maj:t i underdånighet
blifvit ingifven, på det att förenämnde
ford rings-anspråk må kunna slutet i»
gen afgöras; och innehåller nyssnämnde utredning,
att Kongl. Directionen endastanser
139,079 R:dr. a3 sk. 2 r:st. Banco vara så
beskaffade fordringar, att ersättning för deni
kan komma i fråga. Efter nu britklige bokforingsmethod
evalveras alla persedel-behållningar
uti contant, och kan derföre den, som
saknar kännedom om beräknings- grund erne,
ej uträkna den verkliga förvandlingen, och
den, som mödosamt härom skaffar sig upplysning,
ej utan svårighet finna den controll
han åstundar. I saknad af särskildte Conto
för alla förekommande olika ämnen, hvilka uti
Räkenskaperne oftast träffas med hvarandra
sam»
Revisorers Berättelse.
Sammanblandade, är det vid en Revision
nästan omöjligt, åtminstone tidsödande, att
af Directionens Ilufvudböcker, uti deras nuvarande
skick , utröna Verkets rätta ställning
och erhålla en säker anvisning huruvida
hvarje rörelse för sig lenniat vinst eller förlust.
På desse med flere andre skäl, hafva
Revisorcrne ansett nödvändigt, att Directionens
Räkenskaper hädanefter må erhålla en med
ändamålet mera Öfverensstämmande form, och
har Kongl. Directionen äfven, uti häröfver infordradt
Utlåtande, i så måtto medgifvit nyttan
häraf, som Kongl. Directioileii erkällt, att
bokföringsmethoden uti visse delar Synes tarfva
förbättring, tili vinnande af redighet i
uppställningen och mera lättnad vid granskningen
, hvilket Kongl. Directionen, uti underdånigt
Förslag till Reglemente för Allmänna
Magazins-Inrättningen och deii dervid åtföljande
Förklaring, hos Kongl. Maj:t anmält utgöra
ett ämne, hvarom Kongl. Directionen
efter närmare vunnen kännedom, i afseende
på ett förenklad! bokforings-sätt, skall med
underdånigt Utlåtande och Formulaire inkomma,
Under granskningen af Allmänna Magasins
- Inrättningens förvaltning åren 1818,
1819 och 1820, hafva Revisörerne fästat uppmärksamhet
vid liedanbeskrifne ämnen och
åtgärder, hvilka dels i mer eller mindre mån
till förlust för Inrättningen bidragit, dels
orsakat utestående ersättningar och fordrin2
Sami. 2 B. 54
832
Riksens Ständers
gar, hvarigenom Magazins-Directioneh blifvit
satt utur tillfälle, att till sine ändamål begagna
de för Inrättningens omsorger och vidmagthållande
an slagne fonder, saint sluteligen
sådane, som till behandlingssätt och följder
äro af den beskaffenhet, att Revisorerne bordt
förhållandet dermed bos Riksens Högloft. Ständer
anmäla.
Skepparne A. Lundberg och N. Lilljedahl,
hvilka år 1818 med Kongl. Directionen
slutade befraktning, om Spannmåls bitförande
från Skåne, funno vid ankomsten
till lastnings-orterne dels ett ringa partie,
dels ock aldeles ingen Spannmål att tillgå,
hvarföre de med oförrättade ärender måste
derifrån afsegla, hvartill orsaken, enligt K.
Directionens meddelade upplysning, varit
den, att Konungens Befallningshafvande öfver
Malmöhus Län, utan Kongl. Directionens
vettskap, under tiden äfven låtit befrakta
fartyg för samma Spannmåls-afsändningar.
Genom denne af Konungens Befallningshafvande
vidtagne särskilde anstalt, har Magazins-Inrättningen
förlorat i frakt-ersättningar,
sorn blifvit Skepparne tilldömde, sammanlagde
875 R:dr 5 sk. 5 r:st. Banco.
Ibland åtskillige mer eller mindre betydelige
lägenheter och byggnader, som tid
efter annan, dels aldeles frångått Allmänna
Magazins-Inrättningen, genom Riksens Höglofl.
Ständers förordnanden, dels ock i följd af
Kongl. Maj:ts Nådiga befallningar blifvit öf
-
Revisorers Berättelse. 833
verlåtne på obestämd tid till disposition för
andro Verk och Inrättningar, utmärker sig
en på Kongl. Skeppsholmen härstädes belägen
Magazins-byggnad, hvilken af Kongl.
Krigs-Collegium till förvarande af Arnmens
Utrednings-persedlar begagnas. Denna Magazins-byggnad
, som, till sitt utrymme och
den mest fördelaktiga belägenhet, är att anse
såsom en af Allmänna Magazins-Inrättningens
dyrbaraste tillhörigheter, har allt sedan år
1795 varit för Kongl. Krigs-Collegii räkning
upptagen. Hos Kongl. Maj:t har Allmänna
Magazins-Directionen flere gånger i underdånighet
anmält Inrättningens stora behof af
Magazinets återfående, och har äfven Kongl.
Maj:t uti Nådig Skrifvelse till Directionen, af
den 16 December 1812, i Nåder försäkrat,
att derom skulle besörjas, så fort den tillämnade
regleringen med Krigsförråden liunne
verkställas. Efter hvad upplyst är och utaf
Kongl. Directionens Handlingar kunnat inhemtas,
har Allmänna Magazins-Inr ät liängen ,
under den tid af 25 år, som förenämnde
Magazin till Krigsförråd, utan ringaste ersättning,
varit begagnadt, till hyror för
Spannmåls-upplaget i Hufvudsladen samt uppkomneoundgängelige
transport-kostnader 111. m.
måst utbetala vida öfver ioo,qoo R:dr Banco.
Afven för det tillkommande blifva slike utgifter
nödvändige, så länge ifrågavarande Ma-,
gazin ej återfås, och innevarande år har Directionen
funnit sig nödsakad, att af private
personer förhyra flere Magazins-lägenheter till
834 Riksens Ständers
inrymmande af den Spannmål, som under
sommaren oell hösten hitkommit från orterne,
samt den Afrad, Kronotionde och Arrende-Spannmål,
som under vintren sannolikt
till Kronans Magazin af häromkring boende
Räntegifvare inlevereras. Utom hyreskostnaden
höra ock i betraktande tagas de olägenheter,
som äro förenade med Spannmålens
upplag uti flere fremmande, mindre och vidt
kringspridde Magazin. Hvarken kan Spannmålen
uti nyssnämnde Magazin med den säkerhet
förvaras oskadad, icke elier med så
noggrann tillsyn af Uppbördsmannen vårdas,
som i'fall omförmäldte, heqvämlige och med
alla tjenlige inredningar försedde Magazin på
Skeppsholmen vöre att anlita. Det är således
på nu anförde skäl af största vigt för
Allmänna Magazins-Inrättningen, att ju förr
dess heldre återbekomma meromnämnde Magazins-byggnad,
för att derigenom kunna undvika
de kostnader och förluster, som Inrättningen
i motsatt händelse har att ytterligare,
vidkännas,
Allmänna Magazins-Inrättningen saknar
ännu ersättning för 5oo tunnor Hafra, hvilka
år 1818 härifrån sjövägen hiefvo afsände
till Sundsvall, för att vidare öfverföras till
Norrige. Denna utleverering har blifvit verkstäld
i följd af Stats-Ministerns för Utrikes
Ärenderne m. m. Herr Grefve von Engeström^
Note af den 3o Augusti 1818 till Allmänna
Magazins-Directionens Ordförande, Herr Pre
-
Revisorers Berättelse. 835
sidenten Friherre Fock, af följande innehall:
”Tit. På Hans Maj:ts befallning får jag låta
Herr Baron veta, att ordres afgå till LandshöfdingenÄmbetet
i Jemtland, att aflåta till
Norrige Femhundrade tunnor Hafra. ‘ Konungen
önskar proviantera detta Land från
Sverige.” Nyssnämnde Skrifvelse föredrogs
hos Allmänna Magazins-Dircctionen den 7
September 1818, och blef då beslutadt, att
enär någon tillgång på Hafra hvarkefi fanns
inom Jemtlands eller närgränsande Län, sedan
detta sädesslag under loppet af våren
och sommaren blifvit till utsäde och brödföda
medtaget, 5oo tunnor Hafra skulle, till
fullgörande af Kongl. Majjts Nådiga befallning,
från Stockholm till Sundsvall ofördröjligen
afsändas, hvarifrån land-transporten genom
Jemtland till anvisande ställen uti Norrige
kunde vidare besörjas, Revisorerne hafva
ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
å förenämnde af Kongl, Directionen vidtagne
åtgärd, föranledd endast af en till dess Ordförande
adresserad Note och utan att afvakta
Kongl. Majrts Nådiga föreskrift härom på vanligt
sätt, genom vederbörlig Cancelli-Expedition
, hvarifrån Allmänna Magazins-Directionen,
i likhet med öfrige Civile Verk, eger
att emottaga Kongl, Maj:ts Nådiga befallningar,
ordcnteligen af vederbörande Stats-Secreterare
contrasignerade, och hvarvid hos
Allmänna Magazins-Directionen betänklighet
desto heldre bordt uppstå, som Kongl. Majit,
efter erhållen underrättelse det någon Hafra
836
Riksens Ständers
från Jemtland cj var att disponera, till äfyentyrs
kunnat finna Sig föranlåten, att vidtaga
andra utvägar för ändamålets vinnande,
då i sådan händelse, genom Kongl. Directionens
föranstaltande, Allmänna Magazius-Inrättningen
blifvit med onödige kostnader betungad
oell möjligtvis fått lida en ej obetydlig
förlust. Att likväl detta sednare förhållande
icke egt rum, inhemtas af Kongl. Maj:ts
genom Dess Handels- och Finance-Expedition
utfärdade Nådiga Skrifvelse till Allmänna Magaz-ins-Directionen.
af den a3 Januarii 18(9,
så lydande: ”Uti Skrifvelse af den 4 i denna
”månad håfven J underdånigst anmält, att
"sedan Yi förliden sommar anbefallt Lands"höfclinge-Ämbetet
i Jemtlands Län, att tili
”Norrige aflåta 5oo tunnor Hafra, hvarom
”Vi genom Vår Stats-Minister för Utrikes
”Ärenderne jemväl låtit Eder förständiga,
"men vid denna tiden ingen tillgång på Hafra
”funnits, hvarken uti Magazinen i Jemtlands
”eller nästgränsande Län, J, för verkställig”heten
af ofvanberörde Nådiga befallning lå”tit
härifrån till Sundsvall afsända ofvan»
"nämnde partie Hafra, för att vidare deri”från
genom Jemtland till Norrige landvågen
transporteras; hvilken ock, efter erhål”len
underrättelse från Vår Befallningshaf”vande
derstädes, skall blifvit intagen i Frössö
”Upplags-Magazin, för att, enligt träffad öfverenskommelse
med vederbörande Ämbets"män
i Norrige, under vintren vidare forslas
"Lill anvisande ställen; och länder Eder härå
Revisorers Berättelse.
837
”till Nådigt svar, det Vi, som vid föredrag”ningen
häraf gillat ofvannämnde af Eder
”vidtagne åtgärd, vilje särskildt i Nåder vid”taga
den anstalt, att berörde partie Ilafra,
”medelst återleverering till något af Läne”Magazinerne,
hlifver Allmänna Magazins-In”rättningen
godtgjord.” Men som priset å
Hafran, den tid då afsändningen skedde,
jemförelsevis var vida högre än nuvarande,
efter årets ymnigare skörd , samt då kostnaden
för sjö-transporten och andre utgifter äfvensom
skjutslegan från Sundsvall till Norrige,
för en väglängd af emellan 4o och 5o
mil, uppgå till ett betydligt belopp, hvartill
kommer att Allmänna Magazins-Inrättningen
för närvarande eger mer ' än öfverflöclige
Spannmåls-lager af alla slag, anse Revisorerne
att, till undvikande af förlust för Magazins-Inrättningen,
så väl Hafran efter 1818
års undsättnings-pris för Jemtlands Län, som
öfrige förskjutne omkostnader, efter afgifvande
Räkning contant höra godtgöras Inrättningen.
Till reparation å Lyckeby Krono-Qvai’-  nar vid Carlskrona, har Allmänna MagazinsInrättningen,
till underdånig följd af Kongl.
Majrts Nådiga befallning, i Bref den 24 November
1818, måst förskjuta en Summa af
11,000 R:dr Banco, hvilka, enligt Kongl.
Maj :ts Nådiga Bref den 2 Martii 1819, på frenne
års tid skola, jemte löpande 3 proCents
ränta, af Förvaltningen för Sjöärendcrnc All
-
838
Riksens Ständers
manna Magazins-Inrättningen återgäldas. Utaf
Lyckeby Qvarnar drager ej Allmänna Magazins-Inrättningen
någon enskild fördel eller
vinst, ty tullfriheten som Inrättningen å
desse Qvarnar för ett visst qvantum mäld
begagnar, kommer Statsverket till godo,
som i annat fall linge ersätta Inrättningen
de Ökade förmalnings-kostnader, som för Brödbakning
åt Staterne i Carlskrona egde rum;
hvadan oek, dä tillika upplyst ar, att desse
Qvarnars afkastning icke eller tillfaller Allmänna
Magazins-Inrättningen, det för Revisorerne
synes som ifrågavarande förskott blifvit
användt till ett för Magazins-Inrättningen
fremmande ändamål, samt inskränkning i
Directionens verknings - förmåga derigenom
förorsakad.
Vid tvänne särskilda tillfällen liar Kongl,
Majit, genom Dess Kammar-Expedition, först
uti Nådigt Bref till Allmänna Magazins-Directionen
af deli 27 Maji 1819 befallt att 5o
Skeppund Koppar borde från Allmänna Magazins-InrättningenS
Förråd, emot’ Riks-Marskalks-Ämbetets
disposition, utlemnas till taktäckning
å Kongl. Slottet i HufvuStaden, och
sedermera genom Nådigt Bref af den 1 1 Januarii
innevarande år, äfven meddelat Nådig
befallning att 4° Skeppund Koppar till
reparation å taket af Hennes Kongl. Höghet
Prinsessans Palais skulle Öfver -, Intendenten
på dess reqvisition tillhandahållas. Af
Revisorers Berättelse.
83g
förenämnde partier äro sammanlagde 62 Skeppund
8 Lispund till underdånig åtlydnad af
Kongl. Mapts Nådiga befallningar från Allmänna
Magazins-Inrättningens Koppar-förråd
utlevererade; Och ehuruväl Kongl. Majit uti
Dess siståberopade Nådiga Bref af den 11
sistlidne Januarii förklarat, ”att Kopparen
”skulle utlemnas emot framdeles ersättning,
”i fall Kongl. Maj:t, vid pröfning-deraf, fin”ner
Allmänna Magazins-Inrättningen dertill
”vara berättigad”, göra Revisorerne sig dock
förvissade, att denne ersättning ej uteblifver,
så fort beloppet af Kongl. Dircctionen bos
Kongl. Maj:t i underdånighet uppgifves, heldst
reparationer å Kongl. Slottet eller andre Kgl.
Byggnader är en angelägenhet , sorn med Alimanna
Magazins-Inrättningen icke eger någon
gemenskap, då Riksens Ständer tili bestridande
af dylike behof gjort särskilde
anslag.
Sedan Kongl'. Maj:t i Nåder förordhat,
att Föreståndaren för Yeterinair-Inrättningen
i Skara, Lectoren Norling, borde i samråd
med Konungens Förste Archiater m. m. von
Weigel utse tjenlig local och utarbeta fullständigt
Förslag till en Yeterinair-Inrättning i
Hufvudstaden, så hade bemälde Förste Archiater
hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt,
att för anläggandet af berörde Inrättning
måtte anvisas en vid Grefbron på Ladugårdslandet
belägen tomt, Billingska går
54
-
84»
Riksens Ständers
den kallad, så väl den del deraf, hvilken
varit begagnad till f. d. Koppympnings-Inrättningen,
som ock den vid sjön belägne
och Ladugårdslands Bränneri tillhörande
plats med derå belintelige trädbyggnader och
uthus, hvilken lägenhet ansetts för ändamålet
lämpeligast, dels i anseende dertill, att
tomten, såsom tillhörig Kongl. Maj:t och Kronan,
ej föranledde till Stats-Yerkets betungande
med någon inköps-summa, dels att
Inrättningen på detta ställe skulle icke allenast
genom granskapet med Kongl. Lif-Garclet
till Häst och Svea Artilleri-Regementes
stationer blifva lättare begagnelig för desse
Regementen, utan ock genom närheten till
Ladugårdsgärdet och Djurgården i framtiden
kunna', utan synnerlig kostnad förses med
erforderlig äng och betesmark; hvartill komme,
att läget vid saltsjön lemnade bästa tillfälle
för så väl Bad-Inrättningar sorn transport
af foder och andre förnödenheter, hvilket
allt skulle befordra Inrättningens utvidgande
och fullkomnande. Kongl. Allmänna
Magazins-Directionen, hvars underdåniga utlåtande
häröfver infordrades, ansåg sig på
den grund, att ifrågavarande eller så kallade
Biliingska tomten för Ladugårdslands Bränneri,
till upplag af ved och kohl samt andre
materialier, vore behöflig, och i synnerhet
af en väsendtelig nytta till uppförande af
nya Magazins-byggnader i förening med den
Tork-inrättning, som i följd af Riksens Högh
Ständers vid sednaste Riksdag yttrade ön
-
Revisorers Berättelse.
skan, viel Ladugårdslands Bränneri kommer
att anläggas, i underdånighet böra tillstyrka
bibehållandet af meranämnde lägenhet för
Allmänna Magazins-Inrättningens eget behof.
Derefter har Kongl. Maj:t genom Dess KrigsExpedition
uti Nådig Skrifvelse till Allmänna
Magazins-Directionen af den 3o sistlidne
Martii i Nåder täckts förordna, att, då Kongl.
Maj:t funnit af högsta angelägenhet, att en
Yeterinair-undervisnings-anstalt, hvaraf Riksens
Ständer jemväl insett nyttan för Landet,
borde utan uppskof i Hufvudstaden inrättas,
Kongl. Majit i Nåder ville tillåta, att
hela omförmälde tomt eller egendom vid
Grefbron på Ladugårdslandet, å hvilken någre
Magazin ej funnos anlagde, skulle för
den tilltänkte Inrättningen begagnas så hinge
och intill dess nödigt pröfvades alt der
låta uppföra Spannmåls-Magazin, och borde
alltså egendomen öfverlemnas till disposition
af Committeen för Garnisons-Sjukhusen, åt
hvilken Committé i Nåder blifvit uppdraget
att besörja verkställigheten af allt hvad som
till Veterinair-Inrättningens organisation hörer.
Förhållandet härmed hafva Revisorerne
trott sig till Riksens Höglofl. Ständers
kännedom böra anmäla,
Genom flere Nådige Bref från Kongl.
Majit år 1818, anbefalltes Allmänna Magazins-Directionen
att från dess Förråd till
Öfver-Ståthållare-Embetet förskjuta 1000 tunnor
Råg i månaden för att utlemna® till Ba
-
842
Riksens Ständers
gare-Embetct i Hufvudsta elen emot nedsatt
pris, med vilkor, att priset å groft bröd folden
obemedlade Folkklassen skulle bibehållas
oföränclradt. Betalning för denne Spannmål
erlades till Kongl. Directionens Gassa
efter 9 R:d. Banco för tunnan riad Råg oell
8 R:d. för den oriade, då i allmänna handeln
riad Råg gällde 12 å i3 R:d. och oriad
Råg 11 å 12 R:d. Banco tunnan. Ifrågavarande
förskotts utleverering fortgick G månader
af året och utgjorde 6000 tunnor, deraf
hälften riad. och hälften oriad Råg. ÖfverStåthållare-Embetet
egde rättighet, enligt ofvanåberopade
Kongl. Bref, att Spannmålen
in natura återlemna i den hamn, som af
Kongl. Directionen anvistes. Oaktadt skedde
påminnelser af Kongl. Directionen har en
slik återleverering allt hitintills uteblifvit.
Nu mera skulle den falla Allmänna Magazins
Inrättningen till last, ty alla dess Förråd
äro utöfver behofvet fyllde, och icke eller
kan det efter så lång tids dröjsmål medgifvas
Öfver-Ståthållare-Embetet att begagna en
förmån som i råttan tid blifvit åsidosatt.
Det återstår således efter Revisorernes tanka,
att Öfver-Ståthållare-Embetet bör ersätta
Magazinsfonden skillnaden emellan Bagare-Embetets
betalningspris och det medelvärde,
hvartill Rågen efter 1818 års afslutade
Räkenskaper i kostnad uppgår, utgörande
denne skillnad, enligt upprättad liqvid,
21,394 R:d. 33 sk. Banco.
Elaf Herr Presidenten m. m. Friherre
Revisorers Berättelse.
843
Focks anförande till Kgl. Directionens Protocoll
den 21 Januarii 1819 upplyses, att
Herr Baron och Presidenten, genom enskild
skrifvelse till Landshöfdingen öfver Skaraborgs
Län Hans Excellence m. m. Herr Grefve
Adlersparre, på grund af Hans Excellences derom
gjorde hemställan, beviljat förhöjning uti
upphandlingsprisen för nyssnämnde Län till 13
R:d. Banco för tunnan Råg, 8 R:d. 16 sk. för
Korn och 5 R:d. 16 sk. för Hafran. Sedan
kungörelser om denna tillökning i prisen
blifvit med anledning af Herr Presidenten
Friherre Focks nyss omförmälte bifall, till
allmäh kännedom i Länet utfärdade, föredrogs
målet hos Kongl. Directionen, hvars
Herrar Ledamöter, på de af Herr Baron och
Presidenten andragne skäl, för sin del äfven
instämde uti nyttan och nödvändigheten af
de åtgärder som redan då voro vidtagne,
med tillägg och uttryckeligt förbehåll att ej
större spannmåls-partier efter de ökade prisen
finge upphandlas, än som motsvarade
Länets undsättnings-behof till skörden 1819;
hvilket förhållande Revisorerne trodt sig höra
till Riksens Högloft. Ständer anmäla, med
den anmärkning att något särskildt förordnande
icke finnes, som berättigar Kongl.
Directionens Ordförande att meddela egne
beslut i de ärender, som röra Allmänna Magazins-Inrättningen.
Så väl år 1818 som åren 1819 och 1820
finnes Spannmål vara genom Kongl. Directionens
försorg upphandlad uti samipa Län,
844
Riksens Ständers
der äfven Konungens Befallningshafvande anmält
behof af undsättning till utsäde och
brödföda. Revisorerne anse all spannmålsupphandling
uti de Landsorter der skörden
felslagit och der afsättning vid ett sådant
förhållande enskildte personer emellan alltid
bör vara att påräkna, ej allenast öfverflödig
för prisens bibehållande inom billige gränsor,
utan deremot skadelig i så måtto att
spannmålsprisen utan att tillgångarne i Länen
ökas, genom en slik me Ilankommande
åtgärd uppstegras; hvarföre ock Revisorerne
för sin del finna tjenligast att någon spannmåls-upphandling
vid så beskaffade tillfällen
för Magazins-Inrättningens räkning icke bör
ega rum.
Uppå egarens af Robertforss Bruk Herr
Öfversten och Riddaren Åkerhjelms gjorde
ansökan har Kongl. Directionen under den 9
December 1819 bifalfit, att Herr Öfversten
skulle från Umeå Magazin såsom lån få uttaga
a5 tunnor Råg och 3oo tunnor Korn
eller så mycket, som vid Magazinet kunde
umbäras, sedan Westerbottens Läns undsättningsbehof
under vintren blifvit afhulpet,
einot det att ett lika stort spannmålsparti,
med derå beräknad afskrifning efter Reglementet,
vid första öppet vatten innevarande
år borde till Magazinet återlemnas. Härvid
hafva Revisorerne anmärkt, att ej någon ränta
eller uppgäld blifvit å detta spannmålslån
betingad, fastän Magazins-Inrättniiigen å
sitt rörelsc-capilal vidkännes ränta lill Rik
-
Revisorers Berättelse.
845
sens Höglofl. Ständers Bank, och anse Revisorerne
i öfrigt alla lån och utbyten af
spannmål, då fråga ej är om undsättning,
som beviljas med rättighet för Låntagaren
att säden in natura återlemna, vara motverkande
nyttan och nödvändigheten att så
vidt möjligt är kunna afsätta Magazins-Inrättningens
öfverflödige spannmålslager.
Då Revisorerne af Kongl. Directionens
Protocoll funnit, att en af Herr RevisionsSecreteraren
Forelius den iO sistlidne September
ingifven Ansökning, innehållande begäran,
att för Selets Bruks behof få göra
utbyte af ett visst qvantum Spannmål till
utlemnande från Magazinet uti Luleå samt
återleverering i Ystad eller annat Magazin
uti Skåne, af Kongl. Directionen blifvit såsom
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning ansedd,
hvilket så till form som lill ordalydelse icke
synes för Revisorerne vara med förhållandet
öfverensstämmande, så måste Revisorerne detta
anmärka; hvarjemte Revisorerne anse, att
då ersättning för alla slags omkostnader vid
berörde utbyte blifvit erbjuden, Kongl. Directionen
så mycket heldre hade bordt i
räkning upptaga skillnaden emellan de uti
Christianstads och de uti Norrbottens Län
gällande pris, som Directionen låtit utlemna
Spannmålen, från Kronans Magazin i det sednare,
och emottagit den tillby tte-i det förra,
der priserne alltid äro lägre.
Vid Uppbandlings-Contracters afslutande
har Kongl. Directionen, tid efter annan,
846 Riksens Ständers
i synnerhet åren 1817 och 1818, beviljat
Leveranteurerne större eller mindre förskott
i afräkning på betalningen för de levereringar,
som af dem borde verkställas. Härigenom
hafva, efter Protocollens innehåll, de
olägenheter förefallit, att då Leveranteurerne
ej godvilligt fullgjort sine skyldigheter,
Kongl. Directionen blifvit för längre tid satt
i mistning af Inrättningens tillgångar , och
dessutom ofta nödsakad att medelst lagsökning
hos vederbörande Contrahenter eller
deras Löftesmän låta utkräfva Magazins-Inrättningens
egande fordringar, hvilket medfört
tidsutdrägt och möjligtvis .äfven kunnat
leda till förluster. Kongl. Directionen har
uti afgifvit Utlåtande upplyst, att så beskaffade
fordringar, utestående hos Herr HofMarskalken
och Riddaren af Kongl. Svärdsorden
Lövensköld och Herr Majoren A. Coyet,
uppgå till <7,269 R:dr i4 sk. 1 r:st. Banco,
utom löpande ränta, om hvilkas in drifvande
Kongl. Directionen gjort flerfaldige påminnelser
lios Konungens Befallningshafvande
öfver Malmöhus Län, der Skuldenärerne och
deras Löftesmän äro boende, och förmodas
att ej någon förlust för Magazins-Tnrättningen
är att befara, emedan- Förskotts-tagarne
för sig ställt vederhäftig, af Konungens Befallningshafvande
godkänd, borgen.
Genom Kongl. Directionens beslut af d.
11 sisth April, har Herr Justitias-Ombudsmannen
m. m. Friherre Mannerheim, som år
1S18
Revisorers Berättelse.
847
i B18 erliöll tillstånd, att vid Westerås Krono
-Magazin köpa roo tunnor Korn, men
samma Spannmål ej förr än i början af påföljde
året 1819 låtit uttaga, blifvit frikänd
från högre betalnings erläggande, än efter
förstnämnde årets undsättnings-pris för Westmanlands
Län. Det förekommer först anmärkningsvärdt,
att Herr Baron och Justitieombudsmannen
kunnat anses ibland Länets
undsättnings-tagare, och sedan, att Kongl.
Directionen ej beräknat någon ränta vid betalningens
erläggande för den utlemnade
Spannmålen, hvilken betalning först den 10
Martii innevarande år till Kongl. Directionens
Gassa ingått.
Advocat-Fiscals-Ämbetet inom Kongl. Directionén
har, under den 8 Octoher 1818,
yrkat ansvar å Vice Magazins-Förvaltaren G.
Ringqvist, för det han uti ]Nönköpings Krono-Magazin,
i September månad, nyssnämnde
år, af Handelshuset Eberstein & Comp. till
upphandling emottagit 55o tunnor riad Råg,
hvarigenom Ringqvist, enligt Advocat-FiscalsÄmbetets
påstående , motverkat det med upphandlingen
af riad Spannmål till högre pris
än för otorrkad Säd af Kongl. Directionen
åsyftade, samt uti dess till Konungens Befallningshafvande
i Linköping, den 5 September
1818, aflåtne Skrifvelse tydeiigen bestämde
ändamål, som var att uppmuntra
Landtmannen till Tork-inrättningars anläg
-
2 Sami. 2 B.
55
848 Riksens Stunders
gande och ej att bereda vinningslystne’ speculanter
utvägar till fördelaktig afsättning å
Spannmål, som. från utrikes ort blifvit införskrifven;
öfver hvilket påstående Vice Magazins-FÖrvaltaren
Ringqvist med Förklaring
inkommit och genom bilagde Handlingar sökt
styrka, att berörde, af Advocat-Fiscals-Ämbetet
klandrade åtgärd varit en följd af de
föreskrifter * Konungens Befallningshafvande
1 emnat Ringqvist, rörande Spannmåls-upphandlingen
vid Norrköpings Magazin; hvarefter
Advocat-Fiscalem, sedan han af Förklaringen
undfått del, sitt Utlåtande till Kongl.
Directionen den 8 Martii i8it) afgifvit. Sedan
af Handlingarne blifvit ådagalagdt, att
Konungens Befallningshafvande uti de ordres,
som meddelades Vice Magazins-Förvaltaren
Ringqvist, om upphandlings-sättet vid Norrköpings
Magazin, uteglömt det hufvud sakel iga
vilkor, Directionen i dess förr åberopade
Skrifvelse fästat vid upphandlingen af liad
Råg, nemligen att Säden borde vara af inhemsk
växt, så har Kongl. Directionen, då
Ringqvist af sådan anledning blifvit frän ansvar
frikänd, den ao sistlidne November bos
Kongl. Majrt i underdånighet anmält det nu
uppg i Ine förhållandet, och afvaktas derom
Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande.
Det kan ej bestridas , att ju Kronest jutsskyldigheten
är att anse ibland de mest besvärliga
åligganden, som Landtmannen bär
att vidkännas. Derföre,är det ock af högsta
vigt , att denna utväg för Krono-persedlars
Revisorers Berättelse.
849
transporterande ej utan verkeligt behof oell
endast i nödfall må tillitas, samt att densamma
alltid, så vida möjligt är, genom klokt
beräknade anstalter bör lindras eller afböjas.
Regeringen, hvars Landsfaderliga bemödanden
för Jordbrukets tillväxt och trefnad egenteligen
de sednare åren varit utmärkte af
synnerlig framgång, har äfven med strängaste
uppmärksamhet låtit vaka deröfver, att
fordna missbruk vid Kronoskjutsers begagnande
blifvit afskaffade och der de egt rum,
till ansvar beifrade. Utom den tidsspillan
och kostnad, som Landtmannen af skjuts»
nings-besväret i allmänhet lider, yttrar äfven
denna skyldighet ett menligt inflytande på
sederna och gifver ofta anledningar till ett
oordentligt lefnadssätt för dem, som dertill
ega fallenhet. Ledde af öfvertygelsen härom,
hafva Riksens Ständers Revisorer anmärkt,
att Kongl. Allmänna Magazins-Directionen, i
följd af Konungens Befallningshafvande öfver
Nerikes Län till Kongl. Directionen, den 16
Februarii 1818, aflåtne Skrifvelse, den 21 i
j samma månad bifallit, det 2000 tunnor Korn
samt 240 tunnor Råg finge för berörde Läns
undsättnings-behof, då genast på vinterföret
hemtas från Krono »Magazinet i Wadstena.
Utaf 1818 års Räkenskaper och Magazins»
Rapporter ådagalägges, att 4f9 tunnor, 23
kgpnar Råg och 1,949 tunnor, 17 kappar Korn
efter hand på våren och sommaren den 17
Martia, den 1 April, den 5 och 29 Junii,
den 9 och 28 Julii samt den 24 Augusti
85ö
Riksens Ständers
blifvit från Wadstena till Örebro afsände,
hvaremot, under första hälften af året till
undsättnings-tagare i Länet endast 126 tunnor
Råg och 286 tunnor, 20 kappar Korn
utlemnades. När nu egne tillgångar uti Örebro
Magazin, från årets början till Junii månads
slut, utgjorde 3o3 tunnor, 29 kappar Plågsamt
157 tunnor, 19 kappar Korn och Blandsäd
, så vill deraf synas, som hade den ifrågaställa
transporten, landvågen från Wadstena
till Örebro, kunnat undvikas och Spannmål
för de längre fram på sommaren erforderlige
utlevercringar anskaffas från Stockholm,
Westerås, eller andre vid Mälaren belägne
Magazin, der tillgångar ej saknades,
hvilken åtgärd varit så mycket mera möjelig
att vidtaga, som utrönt blifvit, att en från
Stockholm till Örebro samma år afsänd Råglast
redan den 3 Julii derstädes inträffat.
Utaf Kongl. Allmänna Magazins-Directionen,
hvars Utlåtande häröfver blifvit infordradt,
är anfördt, att Spannmål s-transporten från
Wadstena till Örebro bifölls med vilkor, att
densamma genast på vinterföret borde verkställas,
derom Konungens befallningshafvande
ensam egde att besörja, samt att, i afseende
på det tidigare elier sednare beliofvet
af undsättningen, sådant icke låg inom gränsen
för Kongl. Direc tionens bedömande, utan
måste Kongl. Dircctionen, i detta som alia
dylika fall , taga Konungens Befallningsbafvandes
uppgifter till rättesnöre för sine beslut.
Revisorers Berättelse.
Revisorerne hafva af Räkenskaperne inhemtat,
att Herr Presidenten Friherre Fock,
i egenskap af Landshöfding öfver Upsala Län,
i slutet af år 1S16 och början af år 1817,
från Kongl. Directionens Gassa till Spannmåls
upphandling för Länets undsättning,
emottagit en Summa af 3o,ooo R:dr Banco,
för hvilka Herr Friherren och Presidenten
anskaffat och aflemna!, enligt Kongl. Dire
ctionens
uppgifter:
Riad Råg. Korn. Hafra.
T:r k:p. T:r k:p. T:r k:p.
År 1817 i,3<)8: 2. — 310: 8.
— 1818 851: 16.— — —
■— 1819 200: 146: 16. — 85: —
Tillhopa i,o5i: 16.—• l,544: 18* — 395:8.
Men att Räkning för denna Sädes-uppliandling
ej förr än den 21 sistl. Junii blifvit
till Kongl. Directionen inlemnad. Efter
Revisorernes tanka hade det ålegat Kongl.
Directionen, att för de uppburne medlen af
Herr Friherren och Presidenten, år ifrån år,
infordra behörig redovisning, och tillse att
den Spannmål, sorn levererats år 1819, blifvit,
i likhet med samma års gånghare pris,
beräknad.
Utaf Revisions-Conloiret inom Kongl. Directionen
har anmärkning blifvit, år 1818, utfärdad
emot Landshöfdingen öfver Götheborgs
och Bohus Län Herr Grefve von Rosen,
i anseende dertill, att Herr Grefven och Landshöfdingen
frän Länets Ränteri, utan Kongl.
853
Riksens Ständers
Directionens vettskap eller samtycke, elen 39
Maji 1816, till Spannmåls-upphandlings verkställande
uttagit 95o R:dr Banco, men desse
medel ej för det uppgifne ändamålet användt,
titan dem såsom lån till Beklädnads-Directionen
vid Bohus Läns Kongl. Regemente utlemnat
och ej förr än den 21 Januarii 1819
till Landt-Ränteriet återbetalt, hvilket förhållande
Revisorerne ansett sig böra anmärka.
Under den 5 Octoher 1818 lemnades,
från Kongl. Directionens Gassa, Herr Landshöfdingen
öfver Hallands Län m- m. L. Arnell,
till Spannmåls upphandling, ett förskott af
5ooo R:dr Banco, för hvilka redogörelse till
Kongl. Directionen den 4 sistlidne Augusti
blifvit, afgifven. Anledningen till förskottets
meddelande var den, att, enligt Herr L arnishöfdingens
hos Kongl. Directionen gjorde anmälan,
Spannmål inom Hallands Län och
nästgränsande orter af Skåne då skulle kunna
uppköpas, till lägre pris än de som vanligen
voro gällande, hvarföre Kongl. Directionen,
med hänseende till förevarande större
behof af Vårsäd, biföll berörde förskotts utbetalande
till upphandling af nyssnämnde
sädesslag, med vilkor, att upphandlingen
borde verkställas och Spannmålen ofelbart
Vara omkostnadsfritt inlevererad till Länets
Krono-Magazin, inom medlet af April månad
år 1819, att den Säd, sorn upphandlades,
borde vara fullkomligen god och Maeazins
o
o o
gild, samt fasta tunnan oriadt Korn i vigt
Revisorers Berättelse. 853
liålla minst ii Lisp. i o mart. och fasta tunnan
oriad Hafra minst 8 Lisp. i5 marker;
att upphandlings-prisen ej finge öfverstiga 7
Il:dr a4 sk. Banco för Kornet och 4 R-dr 24
sk. samma mynt för II a fr a 11, samt sluteligen
att denne upphandling vore att anse såsom
ett särskildt uppdrag, ej fÖranledt af nödvändigheten,
att upprätthålla Spannmåls-prisen
inom Länet, utan pakalladt af det för
följande året kände hehof af Korn och Hafra
till utsäde, ej mindre uti Hallands än nästgränsande
Jönköpings Län. Forst under loppet
af sistfÖrlidue April månad och således
ett år efter den i Gontractet hestämde tid,
har Herr Landshöfdingen Arnell fullgjort den
med ifrågavarande förskott åsyftade upphandling,
på det sätt, att Herr Landshöfdingen,
till Magazins-Förvaltarén Stockenbergs förvarande,
uti Halmstad för Allmänna MagazinsDirectionens
räkning öfverlemna! 55o tunnor
Korn och iG3 tunnor Hafra.
Vid granskningen af Herr Landshöfdingens
till Kongl. Directioneil ingifne Räkning,
har blifvit yrkadt, att då Spannmålen till
leverering erbjudits långt efter den i Gontractet
förelagde tid, Herr Landshöfdingen
på sådan grund måtte anses ej allenast oberättigad
till Spannmålens aflemnande, utan
deremot kännås skyldig, att till Kongl. Directionens
Gassa skyndsamt återbära det lyftade
förskottet af 5ooo R:dr Banco samt derå
erlägga 6 Procents ränta intill betalningsdagen.
Öfver detta påstående har Herr Lands
-
854
Riksens Ständers
höfdingen med Förklaring inkommit, och beror
numera målet på Kongl. Directionens afgörande.
Den granskningsrätt, som Riksens Höglofl.
Ständers förtroende medför, svues huf
_
7 ^ o
vudsakeligen innebära en utredning af följande
frågor:
1:0 Har Allmänna Magazins - Inrättningen
uppfyllt den vigtiga bestämmelse, sorn
Riksens Högloft. Ständer, uti underdåniga
Skrifve lser, af den a5 April och 17 October
1810 åsyftat, och som synes ligga till grund
för Kongl. Majrts Nådiga Bref till Dess Allmänna
Magazins-Direction, af den 7 November
18 r x, hvilken, enär Riksens Högloft.
Ständers hemställan, vid sistvarande Riksmöte,
angående Instructions utfärdande för bemälte
Direction ännu icke af Kongl. Maj:t
blifvit i Nåder pröfvad och afgjord, utgör,
jemte några andra stadganden, den enda grund
för Inrättningens förvaltning?” och
2:0 Har Allmänna Magazins - Inrättningens
förvaltning varit styrd efter gällande
föreskrifter?
Bland de föremål Riksens Högloft. Ständer
ansett ligga till grund för Allmänna Magazins
- Inrättningens bestämmelse, förekommer
först att till landtbrukets upphjelpande
och säkerhet både i bättre och sämre år bereda
ett någorlunda jemt pris å Spannmål.
Enligt
Revisorers Berättelse. 855
Enligt de från Krono Upplags-Magazinen,
intill den 2 sistl. November till Kongl. Allmänna
Magazins - Directionen inb omne Rapporter
(Bilagan Litt. A.), angående sädespriserne
i Riket, finnes, att en tunna Råg vid
Ystads Magazin, den 21 sistl. October sålts
för 4 R-‘dr 4° en tunna Korn för 3
R:dr 8 sk. samt en tunna Hafra för x R:dr
4o sk. Banco; då deremot nämnde sädeslag
i Stockholm gälde: Råg 8f R:dr, Korn 5jR:dr
och Hafra för 3-J- R:dr Banco, (Bilagan
Litt. B.); och enär den skiljnad i priset å
en tunna af dessa sädesslag, som af transport
heror, icke uppgår till högre belopp än för
en tunna Råg 33 sk., 3o sk. för en tunna
Korn och 27 sk. för en tunna Hafra (Bilagan
Litt. C.); så håfva icke prisen den jemnvigt
orterne emellan , som med Inrättningens
ändamål åsyftas. Till lika slutsats leder älven
jemnförelsen emellair priserne å Spannmål,
uti öfrige orter i Riket, sistlidet ock
innevarande år; de voro, till exempel i Malmöhus
Län, enligt 18x0 års der uppgjorda
Markegångs - taxor: för Råg 8 R:dr 3a sk.,
Korn 6 R:dr 10 sk. 8 r:st. och Hafra \ R:dr
16 sk., och hafva således från den tiden till
närvarande tid, inom detta Län fallit minst
5o proCent. Och sluteligen, om desse priser
uträknas i reelt mynt och jemnföras med de,
å Östersjöns handelsplatser i allmäixhet gängse,
finner man ingenstädes så låga priser, sora
856
Riksens Ständers
de här ofvan från Skåne uppgifne, ett förhållande,
sorn i mannaminne troligen icke
egt rum.
Huruvida Förvaltningen nu är i stånd,
att genom upphandling af Säd vidtaga mått
och steg till upprätthållande af Spannmålsprisen,
samt således använda Inrättningens
fonder på föreskrifvet sätt, eller i annan händelse
, med iakttagande eller Öfverskridande
af gällande föreskrifter, försatt den i vanmagt,
har dernäst fästat Revisorernes uppmärksamhet.
Dervid förekommer, att Inrättningens
contanta behållning i Banken och
Riksgälds-Contoirct, den 3o sisth September
(Bilagan Litt. D.) tillsammans utgjorde 37,292
R:dr 29 sk. 6 r:st. hvilken summa knappt synes
tillräckelig för Inrättningens dageliga Lehöf.
Uti samma ofördelaktiga penninge-ställning
var äfven Inrättningen den 3o Junii
1819 (Bilagan Litt. D), då Cassa-behållningen
utgjorde 27,696 R:dr 27 sk. 7 r:st. Emellan
dessa tider har Inrättningen uppburit
1,502,008 R:dr 12 sk. 8 r:st;, hvaraf, och
enär afdrages: Byggnader (49,954 R:dr 6 sk.
9 r:st.), Stenkohl för Krono - Brännerierne
(26,641 R:dr 20 sk. 4 löst.), generelle utgifter
vid Krono-Magazinerne och Brännerierne
(80,822 R:dr \o sk. 3 r:st.), Aflöningen
inom Kongl. Directionen (4o,835 R:dr 3 sk.
2 r:st.), 1818 och 1819 års obetaldte Räntemedel
i Banken (88,479 R:dr 3q sk. 11 r:st),
Afbetalningar å Silfver-Fonds-Lånet i Banken
(220,920 R:dr 2 sk. 9 r:st.), diverse Utgifter
Revisorers Berättelse.
ocli Cassa-behållningar, återstå R:dr
7 sk. 6 rist.), som till Spannmål och frakter
under nämnde tid blifvit använde. Yid detta
sednare förhållande, och enär Kongl. Directionen,
uti dess underdåniga Berättelse, om
årsväxten 1819, i allmänhet ansett nämnde
års gröda nära uppgå till hvad under medelgoda
år varit att påräkna, hafva väl Rcvisorerne
infordrat Kongl. Directionens Utlåtande,
på hvilka skäl och genom hvilka omständigheter
Inrättningens rörlige Medel blifvit sålunda
fästade; men deruppå emottagit den
Förklaring, att den nästan allmänna klagan,
det skulle Sparinmåls-priserne då till vanvärde
nedfalla, förmått Kongl, Directionen att
verkställa upphandling under hand och med
yttersta varsamhet, så att Inrättningen icke
skulle blifva belastad med öfverflödigt Spannmålslager
, hvilket ifrån skördetiden intill
October månads början år 1819 fortsattes,
då Kongl. Directionen ansåg sig nödsakad
att ingå med den underdåniga hemställan till
Kongl. Majit, sorn. Bilagan Litt. E utvisar;
hvarpå den 27 October följt Kongl. Majlis
Nådiga föreskrift, att Directionen skulle med
Spannmåls-upphandlingen fortfara till Sädesprisens
upprätthållande efter penninge-ti/Igången.
, Yid verkställigheten häraf ökades
ännu mera Spaiinmåls-intraden genom den,
Undsättningstagare i Nåder lemnade, rättighet
att få sine undsättningslån med Spannmål
in natura återgälda; Och enär influtne
medel jemte begagnandet al 200,000 R:dr
858
Riksens Ständers
utaf den så kallade Silfver-Fonden, icke på
långt när voro tillräcklige, att liqvidera all
den Spannmål som erbjöds, trodde Kongl.
Direetionen sig finna den rätta medelvägen
att fullgöra Kongl. Maj:ts ofvanåberopade Nådiga
befallning deruti, att uppköpen sålunda
inskränktes, att Magazins-Inrätthingens
sädes-behållning vid 1820 års skörd icke
skulle vara särdeles betydligare än vid samma
tid år 1819, till hvilket ändamåls så
mycket säkrare ernående Kongl. Direetionen,
uti de Län, såsom Skaraborgs, Elfsborgs,
Carlstads och Jönköpings, der upphandling
för Länens egne behof, uppå Konungens Befallningshafvandens
hemställanden om nödvändigheten
deraf, blifvit verkstäld af 1819
års gröda, dervid fästat det vilkor, att uppköpen
ej skulle utsträckas utöfver hvad sorn
till undsättning behöfde anskaffas. Såsom
orsak, hvarföre ett sådant förhållande icke
inträffadt, har Kongl. Direetionen vidare anfört,
att på sätt Bilagan Litt. F. närmare
upplyser, Konungens Befallningsliafvandes reqvisitioner
på Undsättnings-Spannmål, dels
uppgifne vid tredje Årsväxt-berättelsens afgifvande
1819, dels sedermera under vintren,
sagde år, och innevarande års början, med
65,735 tunnor Råg, Korn och Hafra öfverstigit
hvad verkeligen utgått; att de 700a tunnor
Spannmål, som för värfvade Trouppernes
underhåll i Stockholm af Kongl. Directionen
blifvit påräknade att in natura utgå,
till följe af Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
Revisorers Berättelse.
859
att Aflönirigs-Spannmålen bordt för innevarande
år af Inrättningen lösas, blifvit i Magazinen
liggande; att enär dessa 72,735 tunnor
dragas från Allmänna Magazins-Inrättningens
Spannmåls-behållningar, den 3o sistlidne
Junii, utgörande i85,58o tunnor, endast
ett belopp af 112,845 tunnor återstod,
sorn blott med 12,845 tunnor öfverstiger det
qvantum af 100,000 tunnor, hvarmed Magazins-Inrättningen,
efter Kongl. Directionens
hos Kongl. Maj:t gjorde underdåniga Förslag,
alltid bör vara försedd. Sluteligen har K.
Directionen härvid omförmält, att de fleste
Landshöfdingar icke uppgifvit orsaken, hvarföre
den reqvirerade Undsättnings-Spannmålen
icke utgått, men anser såsom allmänna
skäl, dels att 1819 års skörd befunnits till
afkastningen drygare än som förmodats, dels
äfven att måhända förfarandet vid undsättnings-beliofvens
utrönande jemväl bidragit
till öfverdrift; och dessutom att, särskildt för
Carlstads Län, af Konungens Befallningshafvande
de skäl blifvit uppgifne, att 8000 tunnor
Potatoes och 3ooo tunnor Spannmål blifvit
från Norrige införde, och för Elfsborgs
Län, att det för Konungens Befallningshafvande
varit alldeles omöjligt förutse de ovanliga
förhållanden, sorn med Spannmåls-handeln,
efter 1819 års skörd, inträffat.
För att ännu längre tillbaka söka de orsaker,
som till Inrättningens nuvarande oför
-
86o Jlikscns Ständers
måga kunnat medverka, hafva Revisorerne
jemnfört behållningarne af Spannmål uti Allmänna
Magazins-Inrättningens Förråd den 3o
Junii år 1818 och samma tid 1820, hvarvid
funnits en tillökning under nämnde tid, stor
5g,5oo tunnor; och enär Konungens Befallningshafvande
under denna tid, för Länens
påräknade undsättnings-behof af utsäde och
Brödföda, hos Kongl. Directionen (Bilagan
Litt. G.) anmält sig, att få disponera 195,700
tunnor, hvaraf Directionen till utlcmnande
Bifallit 161,460 tunnor Råg, Korn och Hafra,
samt de inkomster in natura, som härflyta
utaf Afrad, Kronotionde m. m., och de utgifter,
som till värfvade Regementernes, Bränneriers
m. fl. Behof synas hafva kunnat på
förband beräknas, hvadan så tillräckelig afsättning
af Spannmålen synes hafva egt rum,
att lagret kunnat nedsättas till hvad Belopp
som heldst; förekom hos Revisorerne den
förmodan, att lagret under nämnde tid af
tvänne år kunnat minskas med 60,000 tunnor
, i stället att ökas med detta belopp. Med
anledning häraf, hafva Revisorerne af Kongl.
Directionen infordrat, ej allenast ett Förslag,
som för meranämnde tiderymd utvisat all
Spannmål till sine tittlär och sädesslag samt
de levereringar som inträffat, utan äfven uppgift
uppå de orsaker, som till Spannmålslagrens
ökande i synnerhet Bidragit. Till
följe häraf har Kongl. Directionen, uti afgifvet
Utlåtande, anfört, att det varit för Direetionen
omöjligt att vid Junii månads slut
-Revisorers Berättelse. 861
ar 1818 kunna bedöma huru mycken Spannmål
bordt anskaffas under tvänne påföljande
år, hvarjemte, till bevis på osäkerheten af
ofvannämnde beräkningar, uppgifvits, att
ehuru åren 1817 och 1818 i Stockholms
Slotts- och Förråds-Magazin bordt i Afrad
och Kronotionde inflyta omkring 12,000 tunnor
hvarje år, blott 7,276 tunnor inflöto 1817
och 6,464 tunnor år 1S18. I öfrigt har Directionen
påkalladt minnet af de botande utsigter
i Maji och Junii månader 1818, hvaraf
Riksens Högloft. Ständer hemtat anledning
att öfverlemna 4 millioner R:dr Banco till
Kongl. Majrts Nådiga disposition för Spannmåls
upphandling både ut- och inrikes, till
följe hvaraf upphandlings-åtgärderne utvidgades
, ehuru Kongl. Directionen så lämpat
uppköpen af nämnde Fond , att endast 100,000
R:dr användes år 1818. Det förändrade utslag,
som 1818 års skörd gaf i förhållande
till utsigterne under våren och början af
sommaren, skall sluteligen hafva medfört den
följd, att då Directionens anskaffnings-åtgärder
under den föregående tiden af äret voro
grundade på en ansedd större och allmännare
brist, betydelige öfverskott i MagazinsInrättningens
förråd till det påföljande året
qvarfunnos.
Häraf visar sig, att flere orsaker medverkat
till den belägenhet, hvaruti Allmänna
Magazins-InräIlningen nu befinner sig, nemligen
först det mindre vidriga utslag, sorn
1818 års skörd gaf emot utsigterne; för det
86a
Riksens Ständers
andra: Directionens Öfvertygelse, att genom
uppköp af Spannmål, efter 1819 års skörd,
upprätthålla priserne, grundad på en allmän
klagan öfver Spannmålens vanvärde, hvilken
likväl, på sätt den blifvit utförd, synes i
ringa mån hafva medverkat; dernäst Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 27 October
1819, hvarigenom Kongl. Directionen erhöll
den föreskrift, att, efter penninge-tillgången,
med upphandling fortfara till sädes-prisens
upprätthållande; ytterligare Konungens Befallningshafvandes
öfverdrifna reqvisitioner,
och sluteligen Kongl. Majrts Nådiga medgifvanden,
att undsättning fick med säd gäldas,
samt att Aflönings-Spannmålen för värfvade
Troupperne i Stockholm skulle innevarande
år med penningar af Inrättningens Fond lösas.
Ehuru åtskillige delar af Förvaltningen,
på sätt här ofvan blifvit anfördt, ådragit sig
Revisorernes uppmärksamhet, anse de likväl
Directionen i det hela icke hafva kunnat förekomma
Inrättningens iråkade förlägenhet.
Hvad åter Konungens Befallningsliafvandes
öfverdrifna reqvisitioner angår, så finner Revisorerne
lika med Kongl. Directionen, att
det sätt, hvaruppå undsättnings-behofven i
allmänhet utrönas, möjligen dertill kunnat
lägga första grunden. Dernäst, och hvad angår
Konungens Befallningsliafvandes i Carlstads
Län (Bilagan Litt. H.) anförande i detta
hänseende, ledas Revisorerne deraf till den
enkla slutsats, att enskilde bättre besörja
sine
Revisorers Berättelse. 863
sine-angelägenheter och beräkna sine behof,
än då desse omsorger af Läns-styrelser skola
iakttagas, hvaruti äfven Konungens BefalD
ningshafvaildes i Elfsborgs Län uppgifnc orsak,
tili öfverdriflen i reqvisitionen öfverensstämmer
Denna
allmänna öfversigt af Allmänna
Magazins-Inrättningens tillstånd och förvaltning,
så A-äl som de flera särskildta mål,
hvilka under Revisionen derstädes förekommit,
utvisar: 1:0 Alt Kongl. Directionen icke
kunnat uppgöra någon så beskaffad beräkning,
hvarigenom Rikets verkeliga behof på
förhand och med säkerhet kunnat utrönas;
2:0 att i händelse någon grund kunnat finnas
till plan för Diréctionens åtgärder, skulle
likväl densamma genom tillfällige inflytelser
kunnat lida en sådan rubbning, att ingen
noggrann granskare uti verkställigheten skulle
igenfinna en princip-enlig förvaltning. Följden
häraf har varit, att Inrättningen, med
en Fond af 3 Millioner R:dr Banco, nu icke
kan vidtaga något steg att gå Allmänhetens
önskan och Riksens Höglofl. Ständers väntan
tili mötes. Vid sådant förhållande och då
denna Inrättnings inblandning uti allmänna
Spannmåls-handeln i Riket, eller såsom Handels-institut
betraktad, först genom 1815 och
sedan genom 1818 års Riksens Höglofl. Ständers
beviljade Creditiv på Banken erhöll en
större utvidgning, samt således är att anse
Såsom ett nytt egenteligen oförsökt sätt ,■ att
ä Sami. 2 B. §G
864
Riksetis Ständers
ernå de önskansvärda ändamål, dem Riksens
Höglofl. Ständer uti sine flere afgifne underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majrt åsyftat;
så hafva Revisorerne, enligt ordalydelsen i
Kongl. Maj:ts åberopade Nådiga Skrifvelse,
af den 7 November 1811, sökt förskaffa sig
sådan kännedom, hvarigenom Riksens Höglofl.
Ständer må kunna inhemta tillförlitlige
anledningar, att örn Magazins-Inrättningens
skick elier bestånd vidtaga de beslut, som
en vunnen erfarenhet gillat och omständiglieterne
kunna fordra. Men innan Revisorerne
fortgå till utvecklingen af de åsigter, hvartill
denna granskning föranledt, böra de icke
förbigå den naturliga första fråga, som med
afseende å Rikets verkeiiga, erkända behof,
härvid framställer sig: Huru mycket kostar
denna Stora Inrättning Riket?
Den belägenhet, hvaruti Jordbrukaren
måste befinna sig vid alltför låga Spannmålspris,
enär Stats-Verkets påräknade Inkomster,
endast till en del, men Bankens och
så väl allmänna som enskildta Lånebiträden,
Räntor m. m. aldeles icke rätta sig efter
Spannmålens vanvärde; gifver ytterligare vigt
åt denna fråga. Bilagan Litt. I, grundad
på afslutad Räkenskap, utvisar, att Allmänna
Magazins-Inrättningens under loppet af
åren i8i3 , x8i4» 1815, 1816, 1817 och 1818,
dels drifvit med förlust till
belopp 113,972: 45. 6.
Dito med vinst - - - 74,529: 1. 3.
eller i det hela med förlust 3g,443 •' 44- 3.
Revisorers Berättelse. 865
Dessutom har Inrättningen
under denna tid tillgodonjutit
all den fördel Staten tillkommer,
derigenom, att Brännvins-Brännings-
och Distillerings-rättigheten
i Stockholm,
Götheborg och Carlskrona alden
samma förbehållen, hvarigenom
en samlad vinst uppkommit,
stor (Bil. Litt. K.) 206,3o3: 27. 3.
eller per medium 34>ooo Riksdaler
årligen. Att denna vinst
likväl icke motsvarar all den
fordel, som skulle erhållas, om
denna, Staten förbehållna rättighet
genom arrende upplåtits
åt private personer i Stockholm,
såsom hittills skett i
Götheborg och Carlskrona,
kan sjuias deraf:
1:0 Att Brännvins-bränliings-
'och Distillerings-rättighetén
i Götheborg någon
gång uppgått till 29,000 Riksdaler
Banco;
2:0 Att Distillerings-rättigheten
i Stockholm blifvit
utarrenderad för 16,666 och
två tredjedels Riksd. Banco;
3:o Att Brännvins-brännings-handteringen
i allmän
-
Transport 245,747: 23. 6.
866
Riksens Ständers
Transport 245,747? ^3, 6,
het och då den drifves så i
stort, som vid Kronans Brån-,
nerier, anses vara den mest
lönande af alla näringar, till
bestyrkande hvaraf åberopas,
att Bränntunnan, sammansatt
af 14 Lispund af flera Sädesslag
, år 1818 gaf vid pass
22 och en half Kannor Brännvin
och rende;ade 22 och en
half Riksdaler Banco, hvaraf
likväl endast. 2 och en half
Riksd. Banco utgjorde vinst,
gmedan den kostade 20 Riksd.
2 sk. Banco, då deremot hvarje
enskild person, som nämnde
år befattat sig med Bränn-,
vins-bränning, later vitsorda,
att en så sammansatt
Bränntunna uti inköpspris
och till verknings - omkostnader,
veden inberäknad, icke
kunnat uppgå tili i5 Riksr
daler Banco, hvaraf åter synes
följa, att Bränneri,erne i
Stockholm, år 1818, bordt
gifva 7 och en half Riksdaler
Banco vinst per Bränntunna
, i stället för 2 och en
Jialf, eller en ökad vinst af 5
Transport 245,747: 23. 6,
Revisorers Berättelse.
867
Transport 23, 6,
Riksdaler per tunna, eller på
1 i,i4o Bränntunnor 55,700
Riksdaler Banco för ett år,
Att utreda, hvarifrån dessa
högre omkostnader härleda
sig, sorn atföljdt Allmänna
jVlagazins-r Inrättningens egen
Brännvins-tillverkning, i motsatts
till hvarje annan Brännvin
s-brännares i hela Riket,
dertill skulle icke Revisorernes
korrto tid förslå, samt
efter ali anledning Räkenskapen
icke lemna nöjaktig upplysning.
Likväl hafva Revisorerne
inhemtat, att Brannerierne
stundom fått emottaga
den dyrast inköpte Säden
, hvadan förluster, som
må hända med rätta och efter
en rigtig bokföring bordt
drabba Inrättningen i det hela,
fallit på Brännvins-tillyerkningen.
Emedlertid synes
häraf den slutföljd vara
obestridelig, att denna Staten
behållne rättighet skulle
hafva lemnat större vinst, om
densamma genom offentelig
Auction till den mestbjudan
-
Transport 245,747* ^3, 6,
868
Riksens Ständers
transport 245,747: 28. 6.
de blifvit öfverlemnad. Häraf
uppstår alltså en allmän
förlust, sorn torde kunna
uppskattas till omkring 25,000
Riksdaler Banco per år, (ehuru
den , på sätt anfördt är, utgjordt
55,700 Riksdaler Banco
ensamt för år 1818) eller på
6 år. ------ - i5o,ooo: *
I. 1818 års Hufvudbok
finnes under rubrik: Sam
mandrag
öfver värdet af behållne
Byggnader till är 181g,
total-summan af Allmänna Magazins-Inrättningens
Byggnader
i Sverige utgöra 326,551
R:d. 43 sk. 5 r:st. Banco,
hvarvid anmärkes, att fastiglieternes
värde verkeligen är
högre än det nu uppgifna,
emedan desamma till stor del
blifvit inköpte för en längre
tid tillbaka. En annan Räkning,
under rubrik: Sam
mandrag
öfver värdet af beliullne
Inventarier till år 181g,
uppgifver dessas summa till
Banco R:d. 138,187: 37. 10.
Då nu 6 procents ränta å
Transport 3^5,747: a3. 6.
Revisorers Berättelse. 869
Transport 395,747: 23: 6.
byggn ad erne utgör 19,593: —
samt å In yentarierne 8,288: —
skulle således minst
circa Banco R:d. 27,881: —
till Staten ingå, om Inrättningen
upplöstes, hvarigenom
densamma i motsatt händelse
verkeligen belastas med desse
27,881 R:d. årligen eller på
6 år ------- 167,286: .—i
Bilagan Litt. L. utvisar
O
det Ränte-helopp, sorn Banken
årligen åtnjutit, hvilket,
sedan Bankens Creditiv upphunnit
sin nuvarande storhet,
utgjort omkring 58,5oo R:d.
Banco. Enär Riksens Högloft.
Ständer faststält den grund,
att sedelstockens belopp skulle
bibehållas oförändradt,
samt det icke synes vara svårt
att använda dessa medel i
annan låneväg, emot lika säkerhet
samt 4 procents ränta
, uppkommer häraf en årlig
földust af 19,500 R:d. Banco,
sorn på 6 år, med nuvarande
Creditivs hela begagnande,
utföres med - - 117,000: •—
Transport 706,o33: 23. 6.
8^0 Riksens Ständers
Transport 67o,o33: 23.
Bilagan Litt. M. utvisar
ätt 1818 års Hufvudbok utbalancerar
ett Spannmålsbelopp
, som i Boken influtit
med 438,ooo R:d. Banco
högre v.ärde, än 1820 års
Markegång i Upsala Län,
hvilken ändock utfaller med
vida högre pris än i allmänhet
i Riket; samt att, enär
Behållningen vid 1818 års
slut upptages vid hvarje Magazin
efter de priser, som
Litt. A. utvisar, en skillnad
stor 52i,53i R:d. i3 sk. 3 rst.
(Se Bilagan Litt. N.j) uppkommer,
Inrättningen till last.
En Sådan händelse, af prisers
fall vid stora lager, synes sä
naturlig och vidlådande liela
ideen af denna anstalt, att
ofvannämnde förlust torde under
loppet af sex år någon
gång inträffa. Men i den
förmodan, att lagret genom
stigande priser kunde något
höjas, hvarigenom slutelig»
Afskrifningen icke torde uppgå
till hela nämnde belopp,
utföres endast - - - - 319,966: 24. &
så att Banko R:d. 900,000:
utgöra
Revisorers Berättelse■ Sr t
Utgöra den verk eliga kostnad, hvarmed Allmänna
Magazins-Inrätiningen hel astar Riket;
hvilket efter ett medium taget Utgör i5o,ooo
lt.‘d. Banco per är. Likväl hör härvid tilläggas:
att dessa förluster endast angå sådalie
år, då rörelsen pä långt nar icke varit
så utvidgad, Sorn nu; att de deremot blifva
större nu, Sedan fordringar ne för undsättning
i Landsorterne uppstigit till 937,oo5 R:d. 44 sk,
6 rist. fSe Bilagan Litt. O. den 3o September
1820} ifrån 626,2:28 R:d. i4 sk. 2 r:st. soni
de utgjorde vid 1814 &rs slut; Att samma
förhållande i ännu större mån eger rum vid
Spannmåls-lagret, ehuru tuan icke kan neka
ätt Inrättningens förlust för år 1814 var betyd
lig, då densamma enligt Protocollet folden
29 October 1818, endast i ett elida sädesslag,
nemligen Råg, utgjorde 3,334 tunnor.
Sluteligen må äfven anföras, att Allmänna
Magaziiis-Tnrättningen, enligt Riksens Höglofl.
Ständers Beslut, uti liqvid med Stats-Verk et
årligen tillgodonjuter ersättning, för Bageritransport
m. fl. kostnader, till ett belopp af
55,ooo R:d. Banco, hvilka påföras Åttonde
Hufvud-titteliii
Om det å ena sidan är ett hufvudsakligt
ändamål, hvarföre en SpaUnmålsupphandlingsInrättning
bör finnas, att ined säd 1 nÖdenS
Stund undsätta de behöfvande inom Landet,
Sorn sakiia möjlighet, att genom egen omsorg
kunna fylla ett torftigt behof, torde man väl
56 •
jRiksejis Ständers
å den andra sidan böra medgifva, att uti
denna åtgärd ingår äfven den afsigten, att
genom ett klokt utförande deraf, bereda afsättning
för den inhemske sädesproducten,
och åtminstone bidraga dertill, att sädesprisen
i svåra år, ej för högt uppdrifvas, och i
ymniga ej för lågt nedsänkas. Med antagande
af dessa åsigter öfver ämnet, uppkommer
deraf den slutsatts, att naturen af en dylik
Inrättnings organisation, jemte beskaffenheten
af dess Styrelses åtgärder kunna vara
tvåfaldige: skadelige för Staten och det Allmänna
; Nyttige för Staten och det Allmänna.
I det ögonblick då en dylik anstalt,
framträder såsom Handels-Inrättning, sträckande
sin rörelse och sina operationer
utom Riket, uppkommer det förra af desse
förhållanden. En inträffad missväxt, mot
hvars vådliga inflytelse man tilläfventyrs,
genom brist på samlade lager af inhemsk
säd, ej är beredd, tvingar till så skyndsamma
i nförskrifningar af spannmål, att den, före
allt handels-företag nödvändiga lugna beräkning
af flere vigtige förhållanden, ej blifver
möjlig att iakttaga. Då man nu tillika
eftersinnar, att Styrelsen af en Inrättning,
som är egnad åt inhemsk verksamhet och är
inskränkt inom ett enda hufvudsakligt ändamål,
ej kan ega, och ej ens bör förmodas
kunna ega, vana och erfarenhet af handelsoperationer,
bekantskap med utländningar,
och kännedom af deras olika Iocal-förhållanden,
så bör man ej undra, om denna Sty
-
Re visor ers Berättelse.
reise, tvingad ur sitt naturliga skick, förlorar
på utöfningen af ett yrke, Sorn för den
samma är alldeles fremmande. Genom denna
gränslösa utsträckning af en slik Styrelses
verksamhet inträffar den ytterligare skadliga
följd, att Sädeslagren i dess Magaziner, genom
både införskrifningar och uppköp inom
Landet, jemte de ordinarie dit inflytande ej
obetydlige Spannmåls-intrader, uppstiga till
ett belopp, som aftynar Inrättningens fonder,
då desse lagers afsättning ej kan ernå något
lämpligt förhållande till deras obegränsade
tillväxt.
Erfarenheten har visat, att genom stora
lager af rå Säd upkommer äfven stora qvantiteter
af förskämd. Till förminskande af
den derifrån härflytande förlust, har Bränneri-rörelsen
till en del, under Spannmåls-Directionens
egen ledning, blifvit begagnad,
för att derigenom consumera det sädesbelopp
som tagit skada. Denna näringsgren, som dessutom
medtagit oskadad säd, erfordrar likasom
all annan, den enskildes närmare vård
och uppsigt, om den skall lemna de förmånliga
resultater, som deraf hör väntas. Men
då näringen af en allmän Inrättning bedrifves,
kan ej ett slikt förhållande inträffa.
Vinsten, om sådan erhålles, närmar sig ej
på i oo:de procent och deröfver, den vinst
sorn i enskilds hand, genom denna näringsgren,
skulle åtkommas. Emedlertid tvingas
en dylik Undsättnings-Inrättning, som den
ifrågavarande, på dessa sätt, ur sitt verk
-
Riksens Ständers
liga förhållande. Staten uppträder genom
den samma i dessa delar, som Handels-, och
Näringsidkare, och upphör således att skydda
dessa den enskilda omsorgens tillhöriga
heter, i samma stund den blifvit deras med.,
täflare, Ifrån dessa nu visade felaktiga grunder
för en dylik Styrelses verksamhet, hvarom
är fråga,'utgår ytterligare åtskillige skadlige
verkningar, hvaruppå uppmärksamheten
torde bqra fästas,
Genom ett brådstörtadt användande af
Inrättningens fonder, medtagas de inom korrt
tid, och Styrelsen förlorar derigenom icke
allenast alla medel att bidraga tili Spannmålsprisens
bibehållande, i ett, med Sädesproducentens,
och det allmännas nytta lämpligt
förhållande, utan åstadkommer, derigenom,
det alldeles motsatta, under svåra år
uppbringa prisen till ett skadligt högt värde,
och under ymniga, nedsätta dem till ett
skadligt lågt, Detta sednare, ehuru ej hufvudsakligen
hörande till Inrättningens ändamål,
torde likväl förtjena afseende, då man
eftersinr.ar, att Jordbrukaren, sorn troligen
är den högst beskattade, efter hans förmögenhet,
är synbarast och således beqvämäst
att beskatta, ej bör b er öfv as den billiga behållning
af en mödoshm och vamskelig näringsgren,
hvarförutan lian ej kan fortsätta
detta vigtiga yrke eiler deraf aflemna den
gärd till Staten, sorn denne påräknat,
Om Spannmåls-import är den enskilde
Handlanden tillåten, under samma tid Ma
-
Revisorers Berättelse,
875
gäzins-Directionen Spannmål importerar, bor
deraf följa, att ett öfverdrifvet qvantum Säd
inkommer i Landet, Då nu utan tvifvel kan
antagas, att den förres handelsoperationer i
detta afseende varit mindre betungande än
den sednares, följer också deraf, att den en»
skilde Handlanden kan med vinst afyttra
sin Spannmål lill lägre pris, än Magazins»
Direclionen. Härigenom försvåras afsättning
gen • för denna sednare, eller tvingas den,
att utborga Spannmål, för att under förhoppning
om betalning, bibehålla de höga
prisen, som kunna göra den samma skadeslös,
Är åter Spaniimåls-import endast Staten
tillåten, så uppträder den samma som
monopolist, lemnande den enskilde industrien
i detta afseende, utan verksamhet, då lik»
yäl dess fria rörelse synes med få undantag
yara ett vilkor för Statens och det Allmännas
förkofran, Genom en ökad import af
utländsk Säd, riktas utländningen, under det
den inhemske Sädesproducenten möter ökade
svårigheter för dess Spannmåls afsättning,
Yärdet på hans jordafkastiiing hlifver således
osäkert och vacklande, och i följe deraf skall
Yärdet på hans fastighet röna samma öde,
Men delina beskaffenhet af Inrättningens
tillvarelse och dess Styrelses verksamhet kunna
dessutom åstadkomma skadcliga verkningar
af annan art.' För stort tilltagne Sädesuppköp
och öfverflödige Sädcsqvantitcter uti
Inrättningens Magaziner, kunna möjligen
förvandla denna Inrättning ifrån en tillflykts
-
876
Riksens Ständers
ort för den verkeliga nöden till ett medel,
som qväfver den enskilda omtankan och uppmuntrar
den vinningslystne speculanten. Den
behöfvande, som af den enskilde Handlanden
icke erhåller mer, än denne tror sig kunna
återfå, utsträcker icke sitt behof utöfver hvad
nöden kräfver; ty han mäste betala. Samma
behöfvande, iklädd drägten af Undsättningstagare,
ser en offentelig Inrättning, sjelfmant
undersöka och utröna hans behofver,
och, genom deras uppfyllande, befria honom
från all omtanka på eget uppehälle och eget
sjelfbestånd. Statens directa biträden sålunda
meddelade den sädesbehöfvande, genom
en, till den ändan, på sätt visat är, organiserad
Inrättning, undanrödjer väl hungersnöden,
men utförer deremot denna välgörande
åtgärd , antingen på dess egen bekostnad
eller sluteligen på den undsattes, då
denne skall återgälda ett biträde, hvilket
genom sin ursprungliga behandling, nödvändigt
måste vara uppjagadt till ett öfverdrifvet
värde. Statens deltagande i den enskildes
hushållning, kan således lätt urarta, från
en välment afsigt till en skadlig verkan.
Denna enskildes omsorg för sig, kallnar i särorna
mån, som dess förhoppningar och anspråk
på Statens biträde stiga, och under
denna naturliga verkan af förfelade Sädesundsättnings
- åtgärder, växerj consumtionen
af Säd inom Landet, äfven under de år, då
nöden och bristerne borde tvinga till minskning
; Men månne ej en ytterligare skadlig
Revisorers Berättelse.
verkan uppkommer af Statens för vidsträckta
omfattning af de omsorger, som tillhöra den
enskilda omtankan. Uti Statshushållningen
måtte den grundsats vara gällande, att då
hvarje medborgare, som eger förmåga att bidraga
till samhällets bestånd, vare sig genom
skatter, själs-verksamhet eller kroppsarbete,
hör i samma mån han afgifver dessa gärder ,
åtnjuta Statens skydd och biträden; måste
deremot endast den, som till dessa bördors
uppfyllande genom ålder eller andra lika
gällande skäl, är oförmögen, af Staten faderligen
vårdas och underhållas, utan afseende
på något återgäldande. Om frihet lemnäs
den enskilde industrien, att under iakttagande
af vissa för samhället nyttiga vilkor,
få utveckla sin verksamhet, så skall
denne sjelfmant, öppna utsigten till förtjenst
för den arbetande, hvars håg till arbete
uppmuntras i samma mån tillfället till förtjensts
erhållande honom öppnas och behofvet
af bärgning endast derigenom kan fyllas.
Statens särskildta biträden i den fria gång
samhälls-machinen derigenom erhåller, påkallas
då ej, så länge den förmögnare icke
beröfvar den arbetande en förtjenst, svarande
mot hans arbete och en billig utkomst.
Men deremot kan i motsatt förhållande, motsatt
verkan uppkomma, hvilken, om ej under
samtiden upptäckt, skall likväl i den
kommande upptäckas, och på jordbruk och
näringar, kännbarligen erfaras, då Sädesproductionen
inom Landet aftager, i samma
878
Riksens Ständers
män, sorn armar saknas till Jordbrukets kraftiga
bedrifvande.
Då Revisorcrnc således visat de menliga
verkningar, som af en Spännmåls-MagazinsInrättning
kunna erfaras, återstår det att
äfven framställa, huru densamma skulle or- ,
ganiseras, för att åstadkomma mötsatte. '"!
Sedan längre tid tillbaka, var nödvändigheten
att förekomma vådan af missväxters
följder inom Landet , ett ämne för Svenske
Konungars uppmärksamhet och Nationens deltagande
och bidrag, och de sednare tfenne
årens, af Konung och Ständer vidtagne
skyndsamma anstalter, att förekomma hungersnöd
, efter ett af de svåraste missväxtsår
som drabbat detta Land, vittna om dessa
faderliga omsorgers fortfarande. Det förhållande
Sverige uppvisar, att ega några Provinser
med stör Sädespröduction, andre med
nästan ingen, fastän bägge uti befolkningens
Storlek ej så mycket åtskiljas, föranleder till
den partiella omtanka, att, med de förras
öfverflöd fylla de sednares behofver. Men
då en missväxt i dessa sädesrikare trakter
inträffar och icke genom någon föregående
Omsorg, insamlingar blifvit gjorde af de förflutne
gynsamma skördärS öfverskott, är valet
vid slika, olyckliga tillfällen, emellan
inköp af utländsk säd, en åtgärd, som efter
hvad man redan visat, utförd af en för andra
ändamål organiserad inhemsk Inrättning,
nödvändigt måste blifva känbar, eller liknöjd-»
-
Revisorers Berättelse.
iiöjdhet för mångå vanlottade medborgares
nöd. Det synes derföre alltid förblifva ett
ämne för Styrelsens omtanka, att vid inträffande
krig och missväxt, ett Sädeslager,
bildat af föregående gynnande skördars öfverskott
, måtte till Kongl. Majrts Nådiga
disposition vara att tillgå. Rikets Magazinsrum
för omkring 170,000 tunnor Säd skulle
i sådan händelse kunna utgöra maximi gränsen
för denna, det allmännas deltagande i
dess Spannmåls-rörelse, hvilken, genom en
förenad anstalts åtgärder, borde besörjas.
Med hänseende å föregående raisonnementj
och då Revisorerne hysa den öfvertygelse
, att naturen af en dylik Inrättnings
organisation, i förening med en vaksam och
stadig administration äro vilkoren för dess
nyttiga inflytelse på Staten och det allmänna
, förmoda de, att till bildande af den
förra, följande hufvudgrunder torde förtjena
något afseende:
1:0 Att Inrättningen aldrig sysselsättes
med annat, än Spannmåls uppköp och
utdelning deraf.
2:0 Att dessa uppköp endast verkställas
inom Landet och under ymniga Sädesår, då
prisen äro lindrige. Härvid anmärkes, att
om någon gång Utländningens Sädestillgång
borde, i nödens stund, anlitas, kunde sådant
ske genom Regeringens directa uppdrag till
Stapelstädernes Handlande.
2 Sami. 2 B.
S1
88o
Riksens Ständers
3:o Att dessa uppköpen, sfi mycket möjligt
vore, verkstäldes genom allmänna pålysningar,
lieldst i sädesrika Provinser, hvarvid
prisen och qvantiteten horde bestämmas.
Sädes-upphandling genom Entrepreneurer och
Commissionairer är sällan riktande för någon
annan än dem, men ofta skadelig för
Spannmåls - Inrättningen och den inhemske
Spannmåls-producenten. För att åstadkomma
allmän nytta genom dessa upphandlingar,
höra de således sträckas directe till hvarje
Landtman, och tillfälle lemnäs alla Jordbrukare,
de förmögnare som de fattigare, att
med förmån och beqvämlighet få afyttra sitt
Sädes-öfverskott.
/po Att Sädesbiträden utdeltes åt Tindsättnings-tagare
mot de lindrigare inköpsprisen,
utan annan förhöjning, än räntans
tilläggande på det till Sädes-lagrets upphandling
använde capital. Denna ränta bör beräknas
lika med den Inrättningen afgifver
till Banken.
5:o Att Sädes-torkinrättningar anlades,
på det de stora Sädes-lagrens förvarande mot
all förskämning kan blifva möjlig, och att
medel dertill anslogos. Denna åtgärd synes
så nödvändig och magtpåliggande, att skyndsamt
utrönande borde företagas, huruvida sådane
Inrättningar med minsta kostnad och
på det ändamålsenligaste sätt kunde på åtskilige
ställen i Riket anläggas.
6:0 Att Sädes-lagren på det sättet omsättas,
alt försäljning deraf äfven skedde till
Revisorers Berättelse.
881
andre än Undsättnings-tagare , likväl till högre
priser , än som för deése i /pde puncten bestämde
äro. Skiljnaden emellan desse priser
och de förstnämnde, utgjorde då en vinst,
som till Styrelsens aflöning kunde användas.
7:0 Att all afyttring utaf det utsatte maximi-beloppet
af Säd i Krono-Magazinen, bör
återfvllas, så fort prisens måttlighet sådant
tillåter.
8:0 Att Spannmåls - lagren under missväxtår,
så vidt beliöfligt är, afyttras emot den
återbetalnings-skyldighet, som rörelsens fortgång
erfordrar.
9:0 Att aflöningen för förvaltande minskas
i samma mån, som deras personal, genom
den förenklade Administationen, naturligen
bör förminskas; Och
10:0 Att de Fonder och de fordringar,
som Inrättningen nu bar, förvandlades till
den blifvande Inrättningens förenade Fond.
Beroendes det på Riksens Högloft. Ständer
att öka denna Fond med nya anslag, om
sådant anses nödigt.
Utvecklingen af dessa hufvudgrunder och
uppgörandet af det Reglementariske för Styrelsens
sålunda förenklade verksamhet, anse Revisorerne
ligga utom området af deras allmänna
sysselsättning. De hafva trott sin
pligt endast vara, att i en tafla visa frugten
af deras, under granskningen använda uppmärksamhet,
och lemna nu genom denna Berättelse,
resultatet deraf till Riksens Högloft»
Ständers eget upplysta eftersinnande.
88a Riksens Ständers
Tvänne Ledamöters särskildt afgifne ytU
randen, rörande Revisorernes framställning
om åtskillige föreslagne ändringar uti AIR
männa Magazins-Inrättningens organisation,
åtfölja denne Berättelse under Litt. P & Q,
Stockholm den i4 December 1820.
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar:
Joli. Hean. Gyllenborg. G. F. Åkerhjelm.
P. Lagerhjelm. J. G. Gyllenkrok.
Carl F. Hammarhielm. C. D. af Uhr.
På HögvÖrdige Preste-Ståndöts Ledamöters
vägnar;
Sven Wijkman C:son. Erland Colliander.
J. Östberg. M. Hasselrot. H. Graffman.
På VälloH. Borgare-Ståndets Ledamöters
vägnar:
Joh. Schön. C. L. Widmark. Joh. Sandegren.
L. Ecksell. J. Wallström. Christ. Zetterberg.
1
På Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöters
vägnar:
And. Joachimsson. Pehr Jonsson.
Nils Månsson. Anders Jonsson.
Olof Håkansson. P. Pehrsson.
Pehr Klint.
Revisorers Berättelse.
883
Bilaga Litt. J.
Uppgift på Spannmålspriserna i Sverige, efter de från
Krono Upplags-Magazinen till Kongl. Allmänna Magazins-Directionen
sednast inkomne Vecko-rapportej’,
Lin
Magazin.
Råg.
Korn.
Oriad
Det
Riad
Oriad
Riadt
Oriadt
Hafra
3i
Stockholms
Norrtelje
6
4°
5
8
3
24
16
28
Södermanlands
Nykopings
6
44
32
—
5
16
3
21
Östergöthlands
Linkopings
_
j
—
—
5
3 a
3
24
28
— —
Wadstena
—
n
8
—
—
5
8
28
— —
Norrköpings
—
-
8
8
—
—
5
34
3
16
21
Calmare
Calmare
—
—
6
32
—
—
4
3a
2
16
21
— —
Westerviks
—
7
—
—
—
6
—
3
16
21
Kronobergs
Wexio
—
_
xi
—
—
—
9
—
5
28
21
jönköpings
Jönköpings
—
_
6
32
—
—
6
—
3
32
26
—. —
Ekesjö
—
—
7
16
—
6
3a
3
16
i4
Gothlands
Wisby
—
—
C
4o
~
—
5
A
28
Westmanlands
Westerås
■—
—
7
32
5
3o
Nerikes
Örebro
—
— -
6
24
—
6
8
3
24
21
Wermelands
Carlstads
—
7
16
0
—
2
4o
29
Skaraborgs
Mariastads
—
—
6
32
5
16
3
16
28
— —
Lidköpings
—
6
24
4
3 a
2
2 4
16
— —
Hjo
■—
—
6
32
5
8
2
24
16
Elfsborgs
Wennersborgs
—
5
36
•
_
4
36
2
8
21
— —
Eds
—-
—
6
4o
5
A
3
—
21
Götheborgs
Götheborgs
—
—
6
32
—
4
32
2
32
■— —
Uddevalla
—
6
32
—
4
32
2
32
23
Hallands
Halmstads
—
—
8
—
—
—
5
16
2
32
*9
— —
Warbergs
—
—
8
16
—
—
5
4°
3
4o
1
21
Blekinge
Carlskrona
12
—
9
24
—
-T
6
—
—
— —
Carlshamns
—
—
7
—
—
—
5
—
—
21
Christianstads
Christianstads
—
—
6
32
—
4
32
2
32
21
Malmohus
Malmo
—
li
ca me c
Ystad
21
— —
Ystads
—
—
4
4°
—
3
8
1
4p
22
— —
Landskrona
—
—
5
16
—
—
3
.6
2
16
28
Upsala
Upsala
—
—
7
8
—
—
5
8
—
—
28
Kopparbergs
Fahlu
—
—
‘9
4°
—
—
7
A
4
8
3o
Gefleborgs
Gefle
—
—
10
16
—
—
6
—
5
— >
21
W esternorrlands
Hernosands
—
—
11
—
—
—
6
32
—
—
2.5
Jemtlands
FréssS
—
—
ti
—
—
—
8
A
5
—
21
Westerbottens
Umeå
lika med
Luleå
18
Norrbottens
Luleå
—
1-
i 10
1 3
1-
1-
1 7
1 8|-
-
Stockholm och Kongl. Allmänna Magazins-Directionens Kammar^
Contoir den a November 1820.
884 Riksens Ständers
Bilaga Litt. B.
Uti October månad innevarande år hafva
följande sorter Spannmål blifvit slutadt och
försåldt, nemligen:
Rå Råg å Åtta Riksdaler och Sexton
Skillingar Banco per Tunna.
Rädt Korn å Fem Riksdaler Sexton Skil-,
lingar Banco a Fem Riksdaler Åtta Skillingar
Banco.
Hvit Hafra å Tre Riksdaler & Tre Riksdaler
Sexton Skillingar Banco per Tunna.
Det varder härmedelst på begäran attesteradt,
Stockholm den 8 December 1820.
jFrans Gust. Carré ,
Stads- och IlandeIs-Mäk.lare,
(Sigill.)
Lika lydande med Original-Attesten, betygar
Pehr Klint.
Revisorers Berättelse. 885
Bilaga L i 11. C.
Omkostnader vid Spannmålsfragt från
Ystad till Stockholm. October IS20.
Råg.
Korn.
Hofra.
Fragt & Kapplake
Banco R:dr - -
29
4
■—’
26
8
2 4
Mätarepenningar i
*
-*
Ystad och Stockholm
2
-
—
2
2
3i
4
28
8
—
26
-
Vanligt under--!
mål - 2 proc. >4 p:c.
—•
1
8
•—
1
4
I
“
Assurance 2cl:o‘
Summa B:coR:dr
33
3o
-
27
-
Spannmålen gäller i
Ystad, enl. Rapport
_4
W
3
8
1
4o
Spannmålen kostar
vid Stockholms
Brygga - - -
5
25
-
3
38
-
2
l9
-
886 Riksens Ständers
Bilaga
Uppgift å beloppet af de till Kongl,
influtne, samt. derifrån utbetalde
1819 till och med den 50
In k o ms t er:
Contant tillgång å Discont-
Itiksd.
sk.
1*.
Räkningen den 1 Julii 1810
Banco 27,061: 43. 7.
Behålln. iRiksg,
sedi. 982 R:d. 634-' 3a.—
27,696
27
7
Uppburet ytterligare Lån af
den till myntbare metallers
anskaffande anslagne Fond
200,000
Influtet för försåld och ut-
borgad Spannmål - -
892,284
20
4
Bröd och proviant från
Skeppsholms- och Carls-
*
krona Magaziner - -
67,263
4i
2,
Bränn vins-medel - -
254,286
5
4
F örsåldelnventariepersedl.
29,598
a5
4
Influtne Arrenden och di-
verse ersättningar
1,821
13
11
Afbetalningar å Realisa-
tions-ocliDiscont-Obligat.
3,444
24
8
Förvaltningen afSjö-Ären-
derne för Lyckeby K10-
3,946
no-Qvarnar -
10
6
Inbetaide Skulder - -
21,666
35
10
Transport
i,5o2,oo8
12]
~8
Litt.
D'
Revisorers Berättelse
-
887
^ Litt. D.
Allmänna Magazins - Directionens Cassä
medel i från och med den 1 Julii
September år 1820.
Ut g ift ert
Banco
Remitterat till Spannmåls-upp-  hanelli 11g i nedaniiämnde Län :
Upsala Län - 84>ooo:— •—
Ritset
sk.
1*.
öLOCixIlUlJllo -iUjU
Södermanlands 3,000:—•—•
Östergöthlands 37,450: •—• 3.
Gothlands - - 48>ooo: — •—
UldllULo “ “ “ 2 JjUUU» ' '
J UllnUjllll^o 1 vU>
Malmöhus - - i87,300:—■ —•
Götheborgs och
Bohus - - 42>000- —•
*
Skaraborgs - 98,000:
Nerikes - - 3,000: — •—
Wermelands - 37,699: 35.6.
Westernorrlands 2,000: — —•
Jemtlands - 12,000:
^49’199- 35- 9-
Transport
9o5,ioo
3i
*
I I
888
Riksens Ständers
Transport
i,5o2,oo8
Transport i,5o2,oo8
11
12
Revisorers Berättelse. 889
Transp. 649,199:35.9.
3i
11
För Kyrkotionde
i Malmöhus och
Christianstads
Län - - - 54,394: a4* 7.
Hospitals Öfver-
skotts - Spann-
mål af Kongl,
Seraphimer-Or-
dens Gillet - 62,000:
Af Stockholms
Garnizons-Re-
gementer inlöst
Spannmål - 80,960: 38. 2.
För res Iskyldige
Räntegifvare
upphandladd:o 21,563: 5. 2.
Af di verse Perso-
ner d:o d:o - 36,982:24.3.
900,100
3i
11
Utbetaldte Spannmålsfragter
27,841
23
7
Byggnader och Reparationer
49>954
6
9
Upphand] ad Pro viant till Carls-
krona Magazin - - - -
4,223
20
10
Dito Stenkol till Krono-
Bränncrierne - - - -
26,641
20
4
Inventarie-persedlar
2,184
2
8
Rese- och Tractaments- pen-
ningar ------
1,319
18
8
Hyresmcdel - - - - -
i,685
—
—
Transport
1,018,950
—
9
Riksens Ständers
Transport
\
i,5o2,oq8
12
8
Simuna
i ,002,008
2 I
8
Revisorers Berättelse.
891
Transport
1,018,950
—
9
Arfvoden och Gratificationer
*>943
26
8
JYläklare-Courtage
»4o
12
7
Åtskillige behof -
4,515
6
10
Diverse ersättningar
3,109
i4
3
Generelle utgifter vid Krono-
Magazinerne och Bränneri-
erne, bestående uti aflöning,
magazinshyror, spannmåls-
förmalnings-kostnad, frag-
ter, mätare- bärare- och skyf-
lings-penningar, upphand-
lad ved och kohl m. m.
85,822
4.0
3
Aflöning inom Kongl. Dire-
ctionen - -
4o,835
3
2
Riksens Ständers Läne-Bank,
återstående Ränte-Medel >
förar 1818, 3o,ooo:
för år 1819, 58,479:3p. 11.
88,479
39
11
Afbetalningar å Silfverfonds-
Lånet iB:osedl.2o3,228:12.1
i Silfver ef-
ter Cours 17,691:38. 8.
220,920
2
9
Contant tillgång å Discont-
Räkningen den 3o Sept.
1820 - - 36,851:10.10.
Behållning i
Riksgälds-
sedl. 662: 4* - 44 g 18. 8.
37,292
29
6
Summa
i,5o2,oo8
12
8
Riksens Ständers
Bilagan Litt. E,
Den 8 October 1819,
Till Kongl. Majit underdånigst, angående
Magazins-Inrättningens tillstånd m. m,
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Sedan Eders Kongl. Majrts Allmänna Magazins-Direction,
utaf de från Eders Kongl.
Majrts Befallningshafvande]! inkomne tvänne
Årsväxt-Berättelser, blifvit i tillfälle att med
någorlunda tillförlitelighet kunna bedöma
årets skörd, och Directionen hunnit att öfver
Magazins-Inrättningens närvarande ungefärliga
tillstånd uppgöra ett provisionelt öfverslag,
får Direction, så väl med underdånig
anledning af Eders Kongl. Majrts Nådiga
Bref, daterat Herrevads Kloster den 19 sistl.
J unii, som ock af skyldig omtanka för framgången
af Magazins-Inrättningens företag och
åligganden, underdånigast utbedja sig, ej allenast
meddela de upplysningar, hvaraf förhållandet
i ofvanberörde delar inhemtas må ,
utan ock till Eders Kongl. Majrts Nådiga
pröfning hemställa, huru och på hvad sätt
Magazins-Inrättningens åligganden höra handläggas.
Årets skörd af Råg och Hvete har på
flere orter varit ymnig, och i allmänhet öfver
medelmåttan; Vårsädet och Gräsväxten deremot,
hafva mycket lidit af den långvariga
torrkan, så att afkastningcn deraf, ofver
Revisorers Berättelse.
893
liela Riket beräknad, icke kan anses utgöra två
tredjedelar af medelmåttig skörd. Ehuru årets
gröda visserligen lemnadt en förmånligare
äring än sistlidet år, torde dock skörden,
då Vårsädet och Gräsväxten så betydligen
felslagit, ej komma att uppgå till den afkomst,
som under medelgoda år varit att
påräkna. Det skulle alltså synas, som vid
ett sådant förhållande , någon väsendteligare
Spannmåls-upphandling af Magazins-Inrättningen
icke blefve nödvändig för Sädes-prisens
bibehållande vid ett skäligt medelvärde;
Men enär afkastningen af de förnämsta Sädesslagen
blifvit god, och dessa Sädesslag
lemna Landtbrukaren vida större öfverskott
till afsalu, detta än sednast förflutne år, är
för otvifvelaktigt att antaga, hvad jemväl
af redan gjorde försäljningar i de sädesrikare
Provinserne slutas kan , att Spannmåls-handeln
kommer att blifva af en särdeles betydlig
omfattning, dertill ock Landtbrukarens
i allmänhet gäldbundna tillstånd, förorsak
adt af sednare årens missför delaktiga
skördar, äfvenväl gifver anledning.
Denna åsigt har förän ledt Directioneu
att på det nogaste öfverväga huruledes Magazins-Inrättningens
mellankommaiule åtgärd
i afseende på Sädes-prisens upprätthållande,
borde behandlas, synnerligen under den tid
och intill dess aftröskningen hunnit i allmänhet
verkställas, och förhållanderne derefter
blifvit utvecklade, emedan det icke allenast
var att befara, det en afDirection på
894
Riksens -- Ständers
Vanligt sätt genast vidtagen Spannmåls-uppliandling,
möjligen skulle leda till hinder
och förfång för den enskilda handelns fortgång,
utan det ock förekom, att Directionens
knappa penninge-tillgång icke var tillräcklig
för en oinskränkt upphandling, hvaraf
dessutom den betänkliga följd efter sannolika
anledningar borde förmodas, att Magazins
- Inrättningen skulle blifva belastad
med bety dl i ge Spannmåls-lager innan ännu
den egenteliga Sädeshandeln tagit sin början,
då först, efter hvad erfarenheten visat,
Magazins - Inrättningens Spannmåls-upphandling
i synnerhet hör vara afgörande, för att
åstadkomma den verkan, som dermed åsyftas.
Af desse sammanlagde orsaker, fann
Directionen lämpeligast blifva, att i anledning
af de anmälanden, som af åtskillige
Eders Kongl. Majds Befallningshafvande!!
gjordes, om nödvändigheten, att straxt efter
skördetiden Verkställa upphandling, till förekommande
af Spannmålens vanvärde, väl
gifva förordnande om uppköp af Säd för
Magazins-InråItningenS räkning ; men att dessa
uppköp borde ske, mindre genom en i
vanlig ordning kungjord allmän upphandling,
än på ett sätt, hvarigenom Magazins-Inrättningens
åtgärd mera verkade till kännedom
derom, att den mindre bemedlade Landtbrukaren,
som äfventyrade icke allenast att
blifva missbjuden, utan äfven under omöjligheten
att afbida en förmånligare conjunctur,
nöd
-
Revisorers Berättelse. 895
nödsakad att i speculanters händer, emot
hvad pris som heldst, aflemna sin vara, egde
att till Magazins-Inrättningens förråd, emot
bestämde skyddspris inleverera det fÖrsäljnings-parti
han, för att erhålla penningar
till angelägne utgifters bestridande, måste
föryttra. Åfsigten med en så beskaffad upphandling
ansåg Directionen böra vinnas, om
i de Städer, der Upplags-Magazin äro anlagde,
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvanden
utsåge en eller flere pålitelige personer,
som dageligen togo kännedom om Spannmålsliandeln,
och då, när för Spannmålen i enskild
väg icke betaldtes hvad Dii-ection såsom
skyddpris bestämt, underrätta Säljaren,
att det stod honom öppet till Upplags-Magazinet
genast aflemna sin Säd, emot erhållande
contant betalning efter nämnde skyddspris.
I de orter der denna tillfälliga upphandlings-anstalt
blifvit vidtagen, hafva Spannmålsprisen
i enskilda handeln, enligt de till Directionen
ingångne Rapporter, bibehållit sig
till ungefärligen lika belopp med de af Directionen
utsatte skyddspris, hvilka skyddspris
utgöra för
Tunna Tunna Tunna
Oriad Oriadt Oriad
Råg. Korn. Hafra.
Ups ala Län . B:co R:dr 10: —< *—•—• •—-—
Westmanlands dito . .10:'—  — —•
Örebro dito . . . . 9:24. —<
2 Sami. 2 B.
58
Riksens Ständers
Om någon upphandling
af Korn och Hafva i dessa
Län, hafva Eders Kgl.
M a j: t s B e fa 11 n i 11 g s h a f v a n -  den ännu ieke anmälan
gjordt.
Södermanlands Län . i o: ■— 8:— — —
Goth lands. Län . . . 9:16- 7:—
Östergöthlands dito . . 9:16. 7:—
Calmare dito . . . . 9'16. ']'■—
Christianstads dito . . 9:16. 7:— —
Malmöhus dito . . 9:— 6:32. 3:16.
Götheborgs och Bohusd:o 9:16. 7:24. 4:—•
Elfsborgs dito . . . 9:16. 7:24'. 4*—
Skaraborgs dito . . . 9:16. 7:24. 3:16.
J emtlands dito . . . 9: —
Uti de öfrige Länen har ingen upphandling
till prisens upprätthållande blifvit af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande!! såsom
behöflig anmäld, hvaraf Direction egt
anledning till den slutföljd, att skyddpris i
dessa Län ej varit nödige.
Oaktadt ifrågavarande tillfälliga Spannmåls-upphandling,
å Allmänna Magazins-Inrättningens
sida haft ett förmånligt inflytande
på Spannmålsprisen, synes dock sättet hvarpå
upphandlingen af de i underdånighet anförde
skäl blifvit verkstäld, icke kunna medföra
enahanda yerkan, när den egenteliga
Spannmålshandeln tager sin början, samt
under hösten och vintern fortgår, hvarunder
förnämligast i de sädesrikare Landskapen,
Revisorers Berättelse.
8.07
Magazins-Inrättningens företag i upphandlingsväg
torde böra blifva af en mera afgörande
omfattning, eller såsom de föregående
åren tillgått, att upphandlingen verbställes
efter derom utgångne Allmänna Kungörelser,
så vida genom Inrättningens medverkande
åtgärd Spannmålens vanvärde kan förokommas.
Det är i sådant afseende som Direction
anser dess underdånigt pligt ferdia, att. framställa
en korrt provisionel öfversigt af Allmänna
Maga zins - Inrättningens närvarande
tillstånd, på det Eders Kongl. Maj:t deraf
må blifva i tillfälle att Nådigst inhemta, huruvida
och i hvad mån Magazins-Inrättningens
Penninge-Fond , kan för en oinskränkt
Spannmåls-upphandling blifva tillräckelig.
Magazins - Inrättningens skuld till
Riksens Ständers Bank:
1:0 Den af Riksens Ständer
anslagne ständige
Fond 2,000,000.
2:0 Det genom Eders
Kongl. Majfts Nådiga
Bref den 4 September
1818 beviljade utom
ordenteliga
anslag . 3oo,ooo. 2j300jq00.
3:o Verkets äldre Rörelse-Fond upptages
till det belopp, den af Riksens
Ständer under sednaste Riksdag
uppskattades eller . . . 7.38,000.
Summa B:co R:dr 3,008,000.
898
Riksefis Ständers
Magazins - Inrättningens tillgångar
och fordringar bestå för närvarande
i:
1:0 Behållning af Spannmål och
Proviant, uppgående enligt Förslaget
Litt. A. til] ett ungefärligt
värde af .... 1,168,200.
2:0 Inrättningens fordringar
för utborgad Undsättnings
- Spannmål,
enligt Sammandraget
Litt. B 1,624,800.
3:o I hvad som till Spannmåls
- upphandling af
detta års skörd redan
är disponeradt, enligt
Förteckningen Litt. C. 145,000. 0,p38 000
4:o Uti återstående Behållning att
assignera i Riksens Ständers Bank 100,000.
Summa B:eo R:dr 3,o38,ooo.
Af detta öfverslag utredes alltså , att Magazins-Inrättningens
contanta penninge-tillgång
nu endast uppgår till 100,000 R:dr B:co,
men att deremot Inrättningens fordringar
för utlemnad undsättnings - spannmål utgöra
1,624,800 R:dr, hvaraf detta års undsättning
belöper till 971,100 R:dr. Större delen af
denna betyliga fordran borde väl, jemligt så
väl Eders Kongl. Majrts Nådiga förordnanden,
som de frän Direction meddelade flerfaldige
föreskrifter, vara liqviderad vid första
Uppbördsstämman för innevarande års
ordinarie Uppbörd} men Undsättningstagar
-
Revisorers Berättelse. 899
nes i allmänhet skuldsatte tillstånd, synes
dock göra det tvifvelaktigt, att<så betydlig afbetalning
kan förväntas, att tillräckelige medel
för en obehindrad fortgång af MagazinsInrättningens
Spannmåls-upphandling, deraf
blifva att tillgå. I en sådan ställning, och
då Magazins-Inrättningen uppå dess ständige
Fond, till Riksens Ständers Bank måste betala
ett årligt Interesse af 60,000 R:dr, samt
dessutom till Uppbörds-Statens och Verkets
aflönande, tillika med Magazinens underhåll
får vidkännas en årlig utgift af omkring
55,ooo R:dr, oberäknadt förluster under Sädes-transporter
m. m., ser Direction sig i
verkelig förlägenhet.
Att genom ett j^tterligare i Nåder beviljadt
penninge-anslag, sätta Directionen i tillfälle,
medelst en kungjord upphandling, hufvudsakeligen
bidraga till Spannmåls-prisens
upprätthållande, förefaller så mycket mer
betänkligt, som genom ett sådant anslag möjligheten
att utan förlust redovisa de Fonder,
som i så betydlig mån måst användas till
Landets undsättning, skulle än vidare försvåras;
Vid öfvervägande hvaraf Kongl. Directionen
för sin underdåniga del icke vågar
tillstyrka denna utväg, ehuruväl det kan
vara alt befara, att en mindre vidtomfattande
och efter närvarande inskränkta penningetillgång,
lämpad Spannmåls-upphandling tilläfventyrs
kan verka till någon nedsättning
uti de, genom Magazins-Inrättningens mellankomne
åtgärd nu gångbara pris; hvilket
9oo
Riksens Ständers
allt dock Eders Kongl, Majrts Nådiga godtfinnahde
underställ es.
Antingen nu Eders Kongl. Maj:t täckes
i Nåder besluta, att Spannmåls-upphandlingen
må rättas efter Magazins-Inrättningens disponibla
penninge-tillgång, eller ock Eders Kongl.
Maj:t skulle finna det för Landets väl blifva
nödigt, att denne upphandling i vanlig ordning
bör fortgå, och dertill i Nåder besluta
ett y tterligare penninge-anslag, får dock Direetion,
enär Magazins-Inrättningens fortfarande
bestånd ovilkorligen påkallar en i möjligaste
måtto skyndsam indrifning af Inrättningens
utestående fordringar, i detta afseende
underdånigst hemställa: Att alla Ståndspersoner
, sorn erhållit Undsättnings-Spannmål
och densamma ej betalt vid nu instundande
första Uppbördsstämma, icke vidare
måtte undfå något anstånd, utan anses skyldige
att sine skulder vid äfventyr af utmätning,
genast liqvidera: och att de Undsättnings-tagare
af Allmogen, hvilka vid nyssnämnde
termin ej äro i stånd, att gälda sine
då till betalning förfallne skulder, måtte, på
sätt Eders Kongl. Maj:t uti Nådigt Bref den
22 sistl. April behagat för Gefleborgs Län
förordna, icke erhålla någon förlängd credit,
hvarom i sådant fall Kungörelser från Vederbörande
Eders Kongl. Maj:ts Befallningsliåfvanden
torde böra utgå, på det Undsättnings-tagarne
genom sådan alfvarlig anmaning
må se sig nödsakade, att använda ali
omtanka till sine skulders betalande; dock
Revisorers Berättelse. 901
att <let må varda Eders Kongl. Majrts Befallningshafvanden
medgifvet, att vid de tillfällen,
då någon Undsättningstagare genom en forcerad
inbetalning möjeiigen skulle råka i obestånd,
indrifningen då inställa och anstånd
emot fortfarande säkerhet bevilja; Direction
förmodar, att, då denna i underdånighet föreslagne
åtgärd allmänt vidtages, den samma.
skall hafva sådan påföljd, som står att
förena med nödvändigheten för MagazinsInrättningen
att inbekomma sine utestående
fordringar, utan det äfventyr, som en på
tiden utdragen betalning gemenligen medför,
och det billiga afseende, som hafvas bör å
de Undsättningstagare, hvilkas torftiga belägenhet
påkallar en mildare behandling. Så
vida Eders Kgl. Maj:t finnér denna Directions
hemställan förtjena afseende , torde Eders Kgl.
Majrt i Nåder täckas tillåta Directionen att i ämnet
få meddela Eders Kgl. Majrts Befallningsliafvanden
nödige föreskrifter, och att, sedan
Directionen vid detta års utgång inbekommit
specifique Restlängder öfver de då återstående
oliqviderade och till betalning förfallne Spannmålslån
, Direction må ega rättighet, att, efter
sig företeende förhållanden , gifva Eders Kgl.
Majrts Befallningshafvande!! tillkänna, huru
länge de af dem, vid ofvanberörde tillfällen
beviljade anstånd må fortfara, och inom
hvilka terminer skulderne, antingen på en gång
eiler successive böra vara till fullo betaldte.
Efter de förordnanden som meddelade,
blifvit , bör väl Banta å Spannmåls-lånen
från förfailotiderne af Undsättningstagare
O02
Riksens Ständers
betalas, med undantag fördelån, som Eders
Kongl. Maj:t i Nåder räntefritt beviljat; men
som denna ränte-beräkning i fortsättning medför
ett betungande arbete för Kronofogdarne,
och det dessutom icke möjligt blifver,
att vid Räkenskapernes revision kunna controllera
rigtigheten af den upplöpande Räntan;
Alltså föreslår Direction underdånigast,
att det hittills följde sättet för Räntans beräknande
må med detta års utgång upphöra,
och att derefter till lättnad oda redighet vid
medlens indrifvande och redovisande, och
äfven såsom ledande till säkerhet för Undsättningstagarne,
då de bestämdt veta hvad
af dem betalas bör, en uppgäld af 3 sk. B:co
på hvarje R:dr måtte få beräknas, och Undsättningstagare
vara skyldige denna uppgäld
erlägga, för alla Räntelöpande Spannmåls-lån,
hvilka icke vid lånens förfallotid blifva liqviderade,
på det sätt, att icke allenast sådan
uppgäld till 3 sk. på Riksdalern erlägges
för livarje helt år, som betalningen uteblifver,
utan ock en lika uppgäld oafkortadt
ega rum för den längre ellér kortare tid af
en eller flere månader som, liqviden utöfver
fulla år fördröjes.
Under sednare åren har utdelning af undsältnings-spannmål
blifvit allt för vida utsträckt.
Lika vådligt det för Magazins-Inrättningens
bestånd är och i fortsättning
skall blifva, då Inrättningen från hvad den
rätte
-
Revisorei's Berättelse. go3
rätieligen vara Lör, eller en skydclsanstalty
sorn vid inträffande nöd undsätter den verkligt
behöfvande, förvandlas till en obegränsad
Låne-Itirättning, lika betänkelige blifva
Ock följderne, då den fattige eller mindre
bemedlade Jordbrukaren lemnäs tillfälle, att,
liknöjd för eget väl, tro sig berättigad erhålla
de understöd, vanan gifvit honom anledning,
att med eller utan skäl från Magazins-Inrättningen
påräkna. Då fördenskull
det är nödvändigt, så till Jordbrukarens egen
båtnad, som till förekommande af MägazinsInrättningens
förlust, att Inrättningens undsättnings-biträden
inskränkas, får Directionen
så väl på grund deraf, som med föranledande
af Kongl. Brefven den 20 November
1798 och 8 November 1811, i afseende
på undsättnings-spannmåls utdelande hädanefter
till Eders Kongl. Majrts Nådiga skärskådande
hemställa: om icke Magazins-Inrättningén
endast må vid inträffande missväxter,
eller andra olyckshändelser blott hålla uncls
ä 1111 i n g s-s pan nm å 1 tillhanda åt de mest behöfvande,
eller de, sorn icke i enskild väg
kunna förskaffa sig nödig Spannmål, och att
vid sådane tillfällen ändock ingen credit må
beviljas, så vida ej missväxten eller olyckan
varit så stor, att hungersnöd är att befara,
Och att de nödstälde af sådan orsak sakna
all tillgång, att lånen betala då de från Magazinen
erhållas: Ätt Ståndspersoner oeli
58 *
Riksens Ständers
mera bemedlade Landtbrukare icke må hafva
rättighet att erhålla undsättnings-spannmål,
och att om någon gång Inrättningens tillgångar
skulle medgifva försäljning af Spannmål
till sådane personer, den då af dem vid afhemtningen
bör betalas, samt sluteligen att
Frelsebönder, Soldater, Torpare, InhysesBackstugu-
eller Fattighjon , hvilkas underhåll
dels vederbörande Husbönder och Rotehållare,
dels hvarje Sockens innevånare äro skyldige
att anskaffa, icke må till undsättningsspannmåls
erhållande vara berättigade.
Directionen framhärdar med djupaste
vördnad, nit och trohet
Sto rmägtigste Aliernådigste Konung
Eders Kongl. M a j: t s
underdlnigst® och tropllgtigste
tjenare och undersåtare
B. W. FOCK.
jP. G. Welin. J. Helin. A. Levin.
A. Hellichius. P. Klint.
Revisorers Berättelse.
9°5
Bilaga Litt. F.
Uppgift, som visar till hvad qvantitet UndsättningsSpannmål
blifvit af nedannämnde Läns Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande,efter iBtg års skörd, hos Kongl.
Allmänna Magazins-Directionen reqvirerad, af K.
Directionen i sådant ändamål dels anskaffad, dels
af äldre behållningar öfverlåten, men hvilken
Spannmål sedermera ej till de uppgilne behofven
åtgått.
Råg.
Korn.
Hafra
S: a
Spann-  mål.
Anteckningar.
X :r
T;r
T:r
T:r
Stockholms
Lin . .
c
394°
1900
4oo
6240
[Behofvet uppgifvet i
ISkrifvelfer d. 2iApr.,
/ d.12 och 25Maji 1820.
Se målen N:s 689 &
7S1 för famma år
Upsala . .
1940
'
34 a 5
i5o
55o5
,'Behofvet^ uppgifvet i
/Tredje Årsväxt-Be-  \ rittelfen år 1819. Se
målet N:o 1772 för
i lamma år.
Westmanl: s
IOOO
1000
1 Af Konungens Befall-  ningshafvande nödige
/anfedde till Lånets ut-  fldesbehof. Se målen
N:s?figi3 och 2o33
pro 1819 famtN:s 23i
och 535 pro 1820 ,
Calmare
^5o
64o
1390
lUti Tredje Arsvlxt-  Jderätt., år 1819 , (se
^/målet N:o 1-57 för
\famma
•Landshöfdingen und-  Ifåttnings-behofvet till
lemellan 3 å 4ooo T:r
'Spannmål: federmera
Transp.
5630
16955
55o
i4i35
Riksens Ständers
Transp.
563p
6955
55q
1413 5
infkrånktes behofyet
till 800 T:r Råg och
65o T:r Korn, hvaraf
endaft år uttaget circa
5o T:r Råg och 10 T:r
Korn. (Se målet N:o
^98 pro 1820.)
JonkiSpines
Un . .
200
—
1800
2000
Af de partier Spann-  mål , forn för Lånets
behof blifvit af Kon-  ungens Befallnings-  hafvande upphandla-  de , och i öfrigt af K,
D irectionen från V ad-  ftena och Halmftads
Magazin disponerade,
(fe målen N:o 2049
pro 1819 ochN:o 98
pro 1820) , hafva
emotftaende qvantite-  ter ej åtgått.
Kronobergs
5ooo
4oo
2000
O
O
C>»
i
f
Etnotftående Spann-  mål haf blifvit anikaf-  fad och affatt i Halm-  ftads, Calmar och
Carlshamns Magazin,
men ej uttagen. Se
målen N:o 1728 prq
1819 och 292 pro
Ii820.
Hallands
44»
770
14.20
2680
j
fUti Skrifvelfe den 8
Januarii 1820 (fe må-  let N:o 72 får famma
år), har Landshöf-  dingen reqvirerat 1000
T:r Hafra, famt begårt
Lånets Afrad och Ti-  onde. Af desfe Spann-  måls-partier, år emot-  flående qvantitet e|
pttagen.
Transp.
11270
8ia5
1770
jGiGo
Revisorers Berättelse.
Transp.
i rajo
8125
1770
26i65
/Uppå de framftållnin-
gar, forn af Konun-  gens Befallningshaf-  vande i Wennersborg
blifvit gjorde, om nod-  våndigheten af Spann-  måls upphandling i
Lånet för undfått-
Elfsborgs Län
1100
58o
8390
11070
ningS-behof (fe målen
'N:o 2121 pro 1819
och 57 famt 178 pro
1820), åro emotftåen-  de- qvantiteter Spann-  mål af Konungens Bes
fallnirfgshafvande up-  k<5pte, utan att de
för fagde behof blifvit
^använde.
/I ofverensftåmmelfe
med målen N:s 1498»
1569, i636 och 2 i 18,
pro 1819 och de i an-  ledning deraf fattade
beflut, år upphandlin-
Skaraborgs
5opo
4ooo
3ooq
12000
gen i Skaraborgs Lån
endaft och allenaft
medgifven för att er-  hålla Spannmål till
Lånets undfåttnings-  jbehof, och af hvilken
Spannmål emotftåen-  de ofverlkott i Maga-  Izinen qvarfinnes.
jfUtaf den endaft för
[Lånets behof upp-  Jhandlade Spannmål,
får emotftående öfver-
Carlstads
800
100
94oo
xo3oo
skott. (Se målen N:s
J1604» i665 och 1798,
Ipro 1819» famt N:s
\3S och 945, pro 1820).
iBehofvet uppgifvet i
5oo
JTredje Årsväxt-Be-
Kopparbergs
nOO
600
1800
"råttelfen 1819. Se må-  llet N:o 1793 för farn-  um a år.
Wester bott:s
2900
i5oo
—
4400
(Dito dito N:o 1788,
<pro 1819.
Summa
W !
1
c 1
14900
•27060
65735
Riksens Ständers
Bilaga
Uppgift, sora visar till hvad belopp UndsättningsSpannmål
blifvit af Konungens Befallningshafvande
i Lanen reqvirerad från och med Junii månad
1813 till samma månad år 1820.
Stockholms
Län . ,
Södermanls
Calmare
Kronobergs
JonkSpings
Gothlands
Westmanks
Nerikes . .
Wermelands
Skaraborgs
Elfsborgs
GStheborgs
Hallands
Upsala . .
Kopparbergs
Gefleborgs .
Jemtlands .
Westerbotts
Norrbottens
Råg.
T:r
9800
4400
2000
11250
190°
GOOO
36oo
55oo
7000
.^900
1600
4100
9000
700
1000
230
3lOO
i4oo
Korn.
T:r
65oo
2000
2000
665o
2o5o
5oo
4ooo
4ooo
1700
6100
7000
600
3ooo
1000
1600
io5o
Hafra
TTT
i35o
2000
235o
7100
4ooo
i63oo
1700
2600
325o
5oo
i5oo
l — 196700
fså val år 181S som 1819 har
'Konungens Befallningshafvande
reqvirerat och uppgifvit
ett betydligt undsattningsbehof,
men ej bestämt qvanititeterne,
utan har Kgl. Directionen,
i mån af tillgangarne,
|hållit motstående Spannmålspartier
Lånet tillhanda.
g Hårf5rutan har Konungens
jBefallningshafv. efter skörden
|iS 19 anmält, det Lånets und*såttnings-behof
vore ganska
betydligt; — qvantiteten upp:gafs
likväl icke, och sedan
säd var anskaftad blef den i
.Magazinen qvarliggande.
Revisorers Berättelse, gog
Litt. G.
Uppgift, som visar till hvad belopp UndsättningsSpannmål
blifvit af Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen
för Länen beviljad, från och med Junii
månad 1818 till samma månad år 1820.
Råg.
Korn.
Hafra
Stockholms
Lh n • 1
Södermanl:*
Calmare
Kronobergs
Jönköpings
T :r
8900
44oo
1000
95oo
2400
T:r
4200
17OO
3 i5o
2800
T:r
g5o
1200
235o
4700
Gothlands «
5oo
5oo
Vestmanl.'*
6000
2000
100
Nerikes . .
36oo
200
Wermeland*
55oo
2000
20000
Skaraborgs
7000
4ooo
2700
Elfsborgs
Götheborgs
Hallands
Upsala . .
Kopparbergs
Gefleborgs .
Jemtlands
Westerbotts
Norrbottens
5ooo
1600
4ioo
7700
700
1000
25o
3100
l4oO
860
i4oo
43oo
5ooo
600
1000
1000
1600
io5o
10800
900
2600
3ioo
5oo
5oo
Summa
7365o
374 m
5o4©o
161460
“7—
910
Riksens Ständers
Bilagan Litt. H.
Till Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen.
Med den kännedom sistlidet års skörd, hvil-»
ken jag på särskilde vägar med ali möjlig
omsorg samlat, och hvarom mine för förra
året aflemnade Berättelser förmäla, var det
icke tänkbart, att vid den vanliga tiden för
undsättning af Spannmål, se Kronans Upplags-Magaziner
i orten så betydligt tillitade
som innevarande år; och då jag använclt allt
mitt bemödande, att igenfinna orsakerne härtill,
anser jag mig vördsammeligen höra lemna
Kongl. Directionen del af hvad jag inliemtat.
Ehuru skörden så utfallit, sorn fdrlidnä
årets Berättelser utvisa, hvarpå uppgiften om
behof af undsättning med ledning af föregående
årens erfarenhet blifvit grundad, har
det likväl visat sig, att sjelfva kärnan af
den under den ovanliga starka torkan mognade
Säden varit mera dryg än under våta år.
Då hoppet att efter vanligheten få på
credit undsättning från Kronans Magaziner
slog felt, just vid den tid, då behofvet af
Utsädes-sad borde fyllas, vände de behöfvande,
som saknade tillgång att contant betala
den säd de behöfde, sig till enskilde personer,
hvilka dels på Auctioner med credity
dels utom Auction med credit i början till
Revisorers Berättelse. g i r
högt uppdrifne och sedermera till priser i
likhet med Kronans afyttrade deras sädes tillgångar,
hvilka, då fråga är om de Handlande,
liufvudsakligast varit i andra Län uppköpte:
det hände således hvad de förra åren icke inträffat,
att sedan sädesprisen på vår-sidan
börjat falla, den enskilda speculanten kunde
sälja säden äfven på credit under Kronans
pris, och under sistlidne Pehrsmässo marknad
såldes från Vestgöthabåtarne en tunna
Råg emot 9 R:dr 16 sk. a 9 R:dr och en
tunna Hafra emot 4 R;dr a 3 R:dr 32 sk.
Banco; det oagtadt, Säd, som till desse nedsatte
priser ej kunnat säljas, måst dels återföras
dels på stället uppläggas. Då det verkeliga
behofvet således för det mesta, genom
afhandling med enskilde under Våren
och Sommaren blef fyldt, hade likväl redan
sistlidet års Host samt under Vintern den
förr aldrig kända händelse inträffat, att efter
hvad Tulljournaler och särskilde Underrättelser
utvisa, Norrmännen till gränse-orternes
innevånare i detta Län infört omkring
8000 tunnor Potatoes och öfver 3ooo tunnor
Spannmål', det mesta Hafra, hvarigenom alltså
de vid gränsen boendes behof fullkomligen
blifvit upp fyldt. Väl hafva Norrmännen
de föregående åren köpt Säd från Sverige,
men aldrig än har förhållandet varit tvärt
om, så långt någon minnes, förr än nu.
Dels har den från Norrige sålde Säden
och Potatoes galt vida mindre, än de gång2
Samt. 2 59
912
Riksens Ständers
tara priserne i orten, dels ock har handeln
dermed endast utgjort en byteshandel emellan
gränseorternas innevånare, hvilka i detta
Län i utbyte för Spannmål och Potatoes lemnat
åtskiliige Smides-artiklar, Lin, Linneyäfnader
och Åkerredskap, som i Norrige
varit begärligt, hvarigenom gräntseorternes
invånare alltså kommit i tillfälle, att, för
detta år, utan contant betalning och utan skuldsättning,
förse sig med Spannmål så väl till
utsäde som brödföda.
Dessa omständigheter, i förening med
hvarannan , utvisa orsakerne, hvarföre så
alldeles oväntädt, undsättningen blifvit så
obetydlig från Kronans Magaziner, och det
har i den stund behofvet af Spannmåls-understöd
uppgafs, icke kunnat förutses, att
från Norrige skulle inkomma öfver 8000 tunnor
Potatoes och öfver 3ooo tunnor Säd.
Då jag grundat min uppgift på sädane omständigheter
, som vanligen ingå i beräkning,
är jag tillfredsstäld, att hafva igenfunnit ett
sådant skäl för hvad som skedt, hvilket aldrig
kunnat förutses och har jag ansett min
pligt vara, att deraf vördsammeligen lemna
Kongl. Directionen del. Då Kronans Upplags-Magaziner
nu äro fylde med Säd, och
hyror måste för en del af Sädens förvarande
betalas, får jag till Högloft. Kongl. Directionens
bepröfvande vördsammeligen öfverlemna,
om icke Höglofl. Kongl. Directionen
skulle finna skäligt tillåta, att så väl det äldsta
partiet Råg, som nu finnes i Carlstads
Revisorers Berättelse. 913
Magazin upplagdt, hvilket här i Länet icke
kan afsättas, sorn den Säd, hvilken i hyrde
Magaziner förvaras, finge härifrån till annan
ort, under detta års Höst, transporteras, hvarom
jag ödmjukeligen anhåller såsom en utväg
nödig till förekommande af Sädesprisernes
för låga fall i orten; och torde jag härom
få emottaga benägen underrättelse. Carlstads
Läns Cancellie den 29 Julii 1820.
JOHAN af WINGÅRD.
G. B. Kleman.
Med Originalet lika, styrker
G. Forsell,
Regiftr. i Kgl. Allm. Mag. Direction.
oi4
Riksens Ständers
Bilaga Litt. 1.
Uppgift, utvisande den enligt afslutade
Räkenskaper uppkomne Vinst och
Förlust som Allmänna Magazins-Inrättningen
haft å hela rörelsen, med
Brännvins-bränningen inberäknad, för
nedanskrifne år.
För Sr 1813 . , ,
—— — 1814 . . .
— — i8i5 , , .
Enligt särskild utredning
vid i8i5 års Hufvudbok
för föregående åren .
För år 1816 , , .
Enligt särskild utredning
vid 1816 års Hufvudbok
för föregående åren
För år 1817
Enligt särskild utredning
vid 1817 års Hufvudbok
för föregående åren .
För
1818
vid 1818 års Hufvudbok
för föregående åren .
jSumma Bjco R;d.
Vinst.
Förlust.
80,847
5
19,698
23
10
11,047
43
4
18,146
r
a,668
24
3
9
0
33,8t4
i5
52,162
2
V
6,669
11,4.24
8
38-
1
2,023
21
3
■ ■
74,529
I
3
113,972
45
6
Revisorers Berättelse. <315
Bilaga Litt. K.
Uppgift, enligt Räkenskapernes föranledande,
öfver den Vinst sorn tillfallit
Allmänna Magazins - Inrättningen
genom Brännvinsbrännings- och distillerings-rättigheten
uti Stockholm,
Götheborg och Carlskrona, för nedannämnde
år.
Banco.
För år 1813
18,182
23
4
— -r- 1814 ....
67,912
46
5
— — i8i5 ....
3 i,757
10
8
—• — 1816 ....
32,041
20
5
— — 1817 ....
26,247
6
11
— — 1818 ....
29,962
i5
6
2o6?io3
27
~3
Bilaga Litt. L.
Uppgift å utbetaldte Ränte-Medel till
Riksens Höglofl. Ständers Läne-Bank
nedanskrefne år.
Banco.
För år 18 r 3 ....
6,826
34
9
— — i8>4 ....
7,485
l7
9
■— •— 181'5 ....
8,718
34
I I
— — 1816 ....
i4,3o3
i3
— — 1817 ....
17,609
16
4
■— — 1818 ....
42,3oo
58,479
28
I
— — 181g ....
39
i r
— 1820 är ej ännu någon Ränte-betalning
gjord. Den uppgår för hela året till omkring 5g,000
JUd. B;eo.
q 1G Riksens Ständers
Bilaga Litt. M.
Uti 1818 års Bok utbalance-  ras Rågen per tunna till - 11: 18.8.
Enligt den högsta Marke-  gång gäller den för år 1820 8: 18. 8.
Skiljer - - - B:eo R;dr 3; — —
som uppå hela nuvarande
Råg - Lagret , omkring
70,000 t;nor, verkar med B;co R:d.
Korn utbalanceras till ~ ~ T' 2^-  och gäller i ofvanstående
Markegång - - - - - 6: 4- 8.
210,000
—
Skiljer - - - - - 1; 24.—
som uppå 5o,ooo tunnor gör
Hafra utbalanceras till - - 4l *8- —
och gäller högst - - - 3; 18. —
75,000
—
hvilken skillnad - - - 1; — —
verkar på 35,000 tunnor - - -  Brännvin utbalanceras - - ij — —
och gäller högst - - - — 32. —
35,ooo
—
Skiljer - ------ 1(3. —
som på 234,000 kannor verkar -
78,000
—
298,000
4o,ooo
Upptages Afskrifnings-procent, m. m.,
afiiggning med flera förluster, samt
ett års ränta innan Lagret kan redu-  ceras , och sluteligen minderpris på
i45,ooo Lispund Gröpe, Mjöl och Bröd,
till - - - -------
B;co R;d.
438,ooo;
—
Revisorers Berättelse.
Bilaga Litt Äf.
Uträkning å värdet af Spannmål s-behållningarne
vid 1818 ärs slut, efter gångbare
prisen i October månad i8ao.
Banco
Borgholms
Magazin -
1,712 t:r Råg a
Rd.
6: 32.
1 r,413
l6
788 — Korn
—
4: 32,
3,677
l6
i3 — Häfta
—
2: 16.
3o
l6
Calmare -
2,328 — Råg
3og — Korn
—
6: 32.
15,520
1,4.42
—-
4i 32.
227 — Hafra
—
2: 16.
529
32
Carlskronas
5,336 — Råg
—
10: —
53,36o
—
2,o55 — Korn
—
6: —
i2,33o
—
Carlshamns
7 ” Råg
—
7: —
4-9
—
4 — Korn
—
5: —
20
—
12 — Hafra
—
3: —
36
—
Carlstads -
512 — Råg
—
7:16.
3,754
32
4o — Korn
—
6: —
240
—
4,763 — Hafra
—
2:40.
13,4g5
8
Carlstens -
293 — Råg
—
6: 32.
CfpS
63o
16
|35 — Korn
—
4: 32.
—
Christianstads
220 — Råg
—
6: 32.
1,466
32
114 —* Korn
—i
4.: 32.
798
—
9 — Hafra
—
2: 32.
24
—
Eds - -
22 ~ Råg
—
6: 40.
i5o
16
181 — Korn
—
5: 24.
995
24
1,114 — Hafra
—
3: —
3,342
—
Ekesjö
4i4 " båg
—
7: 16.
3,o36
—
1,374 — Korn
—
6: 32.
9>160
—
Fahlu
763 — Råg
—
9: 4o-
7,5o2
40
5i — Korn
—
7: 24.
382
24
438 — Hafra
—
4: 8.
1,825
2,4g5
F rössö
4.99 — Hafra
—*
5: —
—
17 — Korn
—
8: 24.
i44
24
Gefle -
6,262 -- Råg
—
10: 16.
64,707
16
161 — Korn
—
6: —
966
—
Götheborgs
11,694 — Råg
—
6: 32.
77,960
—
gi8 Riksens Ständers
Götheb.Mag.
284. t:r Korn
äRd.
4: 32.
i,325
16
5,499 — Hafi-a
—
2: 32.
14,664
—
Halmstads
277 - Råg
—
8: —
2,216
—
529 -- Korn
—i
5: 16.
2,821
16
2,114 Hafra
—
2: 32.
5,637
16
Hjo -
960 — Råg
—•
6: 32.
6,400
—
8 - Korn
—
5: 8.
41
16
Hernösands
4,681 — Råg
—
11: —
51,491
—
1,268 — Korn
—.
6: 32.
8,453
16
Helgevarma
520 — Råg
—
11: —
5,775
—
434 — Korn
—
9: —
3,906
—
3i5 — Hafra
—
5: 28.
i,758
36
Hudiksvalls
10 — Råg
—
10: 16.
io3
16
4 — Korn
—
6: —
24.
—
Jönköpings
711 — Råg
—i
6: 32.
4,74°
—
5i4 — Korn
—
6: —
3,084
—
96 — Hafra
—
3: 32.
352
—
Ladugårdsls
2,o38 — Råg
—
8: 32.
17,662
32
70 — Korn
—
5: 16.
77.3
16
Landskrona
3o3 — Råg
—
5: 16.
t,ö 16
—
i,74o — Korn
—
3: 16.
5,866
1,738
32
745 — Hafra
—i
2: 16.
16
Lidköpings
2,715 — Råg
—
6: 24.
17,647
24
3,4-65 — Korn
—
4: 32.
16,170
—
1,166 — Hafra
—
2: 2.4-
2,915
8,2q5
—
Linköpings
1,082 — Råg
—
7: 32.
16
98 — Korn
—
5: 32.
555
16
Luleå
102 — Råg
—
10: 8.
1,037
—
2.5g —“ Korn
—>
7: 8.
i,856
8
Mariestads
1,812 — Råg
—
6: 32.
1,208
—
i58 — Korn
—i
5: 16.
842
32
18 — Hafra
—
3: 16.
60
—
Mariae
200 — Råg
—
8: 32.
i,733
16
Malmö
83 —* Råg
—
4: 4°-
4oi
8
i,313 — Korn
—
3: 8.
4,157
782
4°
427 — Hafra
—
1:4»
4°
Norrtelje
800 — Korn
—
5: 8.
4,i33
16
200 — Hafra
—
3: 24.
700
—
Norrköpings
2,3o5 — Råg
—
8: 8.
18,824
8
i *
Revisorers Berättelse.
9T9
Norrk. Mag.
8 Ur Ilafra å Rd.
3: 16.
26
3?
Nyköpings
5,oio — Råg
—
6:44.
34,652
2,128 —• Korn
—
5: 16.
1 * >349
16
Skeppsholms
700 — Hafra
—
3: 16.
2,333
16
28,703 — Råg
—
8: 32.
248,759
16
2,374 — Korn
—
5: 16.
12,661
16
881 — Hafra
—
3: 16.
2,q36
32
Sundsvalls
i35 — Råg
—
11:
i,485
i83 — Korn
—-
6: 32.
1,220
Uddevalla
3,6io — Råg
6: 32.
2,406
32
217 — Korn
•
4: 32.
1,012
32
Umeå
971 — Hafra
2: 32,
2,58g
16
3,827 — Råg
10: 8.
38,907
4.0
Upsala
i,go5 — Korn
7: 8.
13,652
27,785
24
3,877 “
7: 8.
8
38g — Kor'n
—
5: 8.
2,009
4o
1 — Hafra
_
3
Wadstena
162 — Råg
7: 8.
1,161
__
Warbergs
579 — Korn
2,112 — Råg
5: 8.
8: 16.
3>991
17,600
24
835 — Korn
5: 4°-
4,870
4.0
Wennersbigs
1,741 — Hafra
—
3: 4°.
6,673
4.0
579 — Råg
5: 36.
3,329
[2
189 -- Korn
4: 36.
897
36
854 — Hafra
■
2: 8.
i,85o
16
Westerviks
282 — Råg
7: “
H974
—
r9 — Korn
—
6: —
114
—
7 — Hafra
3: 16.
23
16
Westerås
tu:
c 03
1
1
^f-
7: 32,
46,314
16
2,701 — Korn
5: ~
13,655
—
Wisby
i,512 — Hafra
—1
3: 16.
5,o4o
—
375 — Råg
—*
6: 40.
2,562
24
Ystads
49 — Korn
—
5: 24.
269
24.
337 — Råg
_
4: 4°-
1,628
1
4.0
610 — Korn
3: 8.
32
Örebro
2,081 — Hafra
•
1:4°.
3,8 [5
8
2,o85 — Råg
—.
6: 24.
13,55?.
24
260 — Korn
—
6: 8.
i,6o3
16
59 *
»
Riksens Ständers
Örebro Mag.
55 t:r Hafra äRd. 3: 24.
192
24
Tanto inst.
Bränneri
4io — Råg — 8:3a.
3o5 — Korn — 5: 16.
3,553
1,626
16
>2
Upsala Läns
undsättn.
10 — Råg — 7: 8.
23 — Korn — 5: 8.
71
118
32
40
Summa
i,o56,oi8
36
Revisorers Berättelse. 921
Bilaga Litt. O.
Allmänna Magazins-Inrättningens utestående fordringar
i Landsorterne vid September månads slut år 1820.
Medlen utelia
.K V
för lemnad
0.13 W
undsåttnings-
Spannmålen utlemnad från
p O OT
— — W
Spannmål,till
R:dal.
fk.
o5 2.
behöfvande i
nedannlmnde Magazin.
rft
g *>
O
nedannåmnde
tn
Lån.
1820
Sept.
a5
Stochholms
Skeppsholms 47,738: 26. 6.
26
Norrtelje - 12,989: S. 11.
60,697
79,829
35
25
5
n
23
Södermanlands
NykSpingS - - -
16
Calmar* -
Calmare - - - - -
io,345
38
y
23
Kronobergs
Wexi6 - 5,096: 3G. l.
11
16
Calmare - 4>545:44* —
16
Carlshamns 10,843: 8. j.
20,485
4o
23
Jönköpings
JonkSpings 43,297:29. 9.
2
21
Ekesjö - 6’894:22. —
50,192
2,095
3
0
16
Gothlands
Wisby ------
24
y
27
Wellmanlands
Westerås - - - - -
90 286
26
4
25
Nerikes
Orebro ------
8,376
6
7
27
Wermelands
Carlstads - - - - -
76,565
33
5
25
Skaraborgs
Mariestads 11,798: — 8.
23
Lidköpings 27,444: 2‘ to*
25
Hjo - - i,385:34- 3.
40,627
87
0
25
Elfsborgs -
Wennersbtgs21,453: 7. 5.
y
23
Eds - - 7,296: 8. 6.
28,749
i5
11
23
Götheborgs
G5theborgs 2,761: 18. 7.
25
Uddevalla - 1,087: i5. 6.
3,848
34
1
25
Hallands
Halmstads 20,434.’ 3. 5.
23
Warbergs 47,292:22.11.
67,726
129,263
3i
4
11
23
Upsala -
Upsala - - - - -
20
23
Kopparbergs
Fahlu
79,328
2
8
25
Gefleborgs
Gefle - - - - - -
100,080
35
3
16
Welle r-Norrl.
Hernosands - - - -
190
22
2
20
Jemtlands -
Frdsso -----
49,999
35
4
23
Wellerbottens
Umeå ------
28,2l5
38
9
20
Norrbottens
Luleå ------
10,100
16
—
Summa JJ:co. R:dr
937,006
44
~6
Riksens Ständers
Bilagan Litt. P.
Utdrag af Protocollet, hållet inför
Riksens Högloft. Ständers Herrar
Revisorer, under granskningen
af Allmänna Magjazins-Inrättningens
Räkenskaper och Förvaltning,
den December 1320.
S. D. O rdföranden, Herr Lagmannen Grefve
Gyllenborg aflemnade sitt särskildta yttrande,
i frågan om åtskilliga af Herrar Revisorer
föreslagne ändringar uti Allmänna Magazins-Inrättningens
nuvarande organisation,
hvilket yttrande, som kommer att biläggas
Herrar Revisorers Berättelse till Kongl. Maj: t
och Rikets Ständer, bär ordagrannt intages.
/införande till Ilerrar Revisorers Protokoll
den 14 December 1820.
”Sedan Riksens Högloft. Ständer, vid sist
förflutne Riksdagar, insett nyttan och angelägenheten
af, att med afseende å nu varande
förhållanden, vidtaga åtgärder, till upprätthållande
af Spannmålens medelvärde och i
sådant ändamål anslagit medel att ifrån Riksens
Ständers Bank kunna utgå, har det varit
oförmodadt, att i Riksens Ständers Revisorers
tili Riksens Ständer nu afgifvande Berättelse
, skulle innefattas tillstyrkanden, som ,
0111 ej bestämt vägrande till ali åtgärd i detta
afseende, åtminstone synas deri åsyfta sä
Revisorers Berättelse. 923
dane inskränkningar och förslag, som med
upprätthållande af Spannmålsprisen, icke synas
vara förenlige; och anser jag mig så
mycket mera föranlåten, att olfenteligen yttra
det jag i denna del af Revisorer nes Berättelse,
som angår förslag tili Allmänna Magasins
- Inrättningens åtgärder, i afseende på
Spannmålshandel, icke instämt, sorn jag vid
sista Riksdag till Ridderskapet och Adelns
Protocoll, den 2 Junii 1818, afgifvit ett, icke
dermed förenligt yttrande, hvilket då, på
anmodan af Ridderskapet och Adeln till
trycket befordrat, blifvit mera allmänt kändt.”
”Om nyttan af en allmän Magazins-Inrättning,
till upprätthållande af Spannmålsvärdet,
af flere icke varit insedd, och mägtigare
interessen äfven instämt i den tanke,
att en sådan inrättning icke behöflig, vore
deremot skadelig, har för en sådan menings
framställande, ingen epok kunnat vara mera
iämpelig, än den nu varande, då Allmänna
Magazins - I nrättningen saknar förmåga att
lenina Jordbrukaren det biträde , som af Riksens
Ständer varit åsyftadt och han förmodat
kunna påräkna och då denne i sina förhoppningar
bedragen, snart är benägen alt
äfven anse Allmänna Magazins-Inrättningen
onyttig blott derföre att den, för det närvarande,
af tillfällige orsaker, blifvit overksam.
Men om jag med Riksens Ständers
Revisorer instämmer i orsakerne, som till
Allma nna Magazins-Inrättningens nu varande
oförmåga till Spannmålsuppköp föranled t, kan
Riksens Ständers
jag deremot så mycket mindre instämma i
de slutföljder, hvilka derifrån blifvit ledde,
som orsakerne till denna vanmagt varit tillfällige,
icke af Inrättningens beskaffenhet
föranledde och hvilka genom i flera afseenren
bestämda föreskrifter, för framtiden kunna
och böra undanrödjas. Såsom orsaker till
Allmänna Magazins - Inrättningens nuvarande
stora behållningar af Spannmål och brist
af penningar tili Spannmåls-upphandling äro
i Berättelsen i synnerhet anmärkte: 1:0 Landshöfdingarnes
reqvisitioner af Spannmål utöfver
det verk eliga behöfvet. 2:0 För vidt
utsträckta Spannmåls-upphandlingar, 1819 och
1820, af 1819 års skörd, samt 3:o Lemnade
biträden åt Uixdsättningstagare; och hvad
först angår Landshöfdingarnes Spannmåls- '
reqvisitioner, så ehvad Allmänna MagazinsInrättningen
dermed skall ega befattning eller
icke, kan aldrig förekommas att desse
skola blifva opålitelige och sannolikt alltid
uppgå utöfver verkeliga beliofvet, varande
Allmänna Magazins-Directionen i sine åtgärder
i hänsigt till desse reqvisitioner utan all
skuld till Allmänna Magazins-Inrättningens
nu varande belägenhet liksom i nästan alle
andre åtgärder, som dertill medverkat, äfvensom
ock Landshöfdingarne ej i allmänhet
kan läggas något till last, i anseende till beloppet
af Undsättnings-reqvisitioner, heldst
de icke kunna erhålla bestämd upplysning
om verkeliga Spannmåls-behofvet i Länen och
deras egen ansvars-pfigt fordrar att de sna
-
Revisorers Berättelse.
rare äska större Spannmålsqvantum än sorn
tarfvas, än mindre qvantum än verkeligen
beliöfdes, då de äro i ansvar om brist uppkommer,
men icke om tillgången bebofvet
öfverskjuter. Någon rättelse till vinnande
af säkra upplysningar i detta afseende synes,
ej kunna till vägabringas, då ingen hushållare
så tidigt, som vanligen äskas, kan uppgifva
sitt behof af Spannmål, och vid sådant förhållande
vore det både lämpeligare och nyttigare
att i större Spannmåls-lager, af minst
200,000 tunnor hafva en trygghet för tidigare
behof, hvarom undersökningar, i sådant fall,
kunde någon längre tid på året uppskjutas,
för att derifrån då hemta en för nödige beräkningar
större pålitlighet, än att i saknad
deraf, nödgas vidtaga förhastade och sedermera
icke behöflige; befundne åtgärder, till
uppköp af större Spannm åls-partier. Hvad
dernäst, 2:0, angår anmärkningen vid de af
1819 års skörd verkstälde Spannmåls-upphandlingar,
till upprätthållande af Spannmålspriset,
som Allmänna Magazins-lnrättningens
tillgångar medtagit, så under medgifvande,
att vid då varande Spannmålspris, som bade
uppgått till i5 och 16 R:clr tunnan för
Råg, hvartill Allmänna Magazins-Inrättningen
verkställt upphandlingar, det torde hafva
varit mindre behöfligt, att någon allmän
Inrättning till Sädesprisets upprätthållande då
medverkat, enär Spannmålen i allmänhet
betaltes till skäligt medelvärde, samt att det
varit af större nytta, att de till Spannmåls
Riksens Ständers
uppköp då begagnade capitaler, nu vore bos
Allmänna Magazins-Inrättningen att tillgå,
inskränker jag mig, i afseende på Allmänna
Magazins-Directionens åtgärder, blott till anmärkning
vid Allmänna Magazins-Directionens
olika förhållanden, i anseende till uppköp af
Spannmål, då Directionen meddelt till Spannmålsuppköp
i Skaraborgs Län g8,ooo R:dr,
Upsala Län 84>ooo R:dr, samt i Malmöhus
Län 157,3oo R:dr, med rättighet'för flere
Possessionater att sälja större partier, hvaremot
enligt Räkenskapen, Södermanlands och
Nerikes blott erhållit 3ooo R:dr hvardera till
Spannmålsuppköp, med den inskränkning att
Spannmål icke af Possessionater upphandlades,
äfvensom vid anmärkningen om för vidt
utsträckt Spannmålshandel, jag anser mig
böra erindra, att om ock upphandling icke
skett, hade Allmänna Magazins-lnrättningens
Spannmåls-lager icke dess mindre, de sist
förflutne tvänne åren, blifvit ökade, samt dess
penninge - tillgångar betydeligen medtagne,
derigenom att Allmänna Magazins-Inrättningen,
jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga befallning,
ålegat att emottaga och betala , de sist förflutne
åren, cj mindre Kyrkotionde-Spannmål i Skåne
circa 6,5oo tunnor, samt Seraphimer-OrdensGillet
tillkommande Hospitals-Spannmål 7000
tunnor årligen än värfvade Trouppernes i
Stockholm årliga aflöning 8000 tunnor.”
”Men med ledning af nu vunnen erfarenhet
förekommer det mig, som skulle
före
-
Revisorers Berättelse. 927
föreskrifter för bestämmande af medelvärdet
å Spannmål, i jemnförelse till andra varuvärden
och beskattningstyngder kunna uppfattas
och föreskrifter, i öfverensstämmelse
dermed Allmänna Magazins-Directionen meddelas,
att blott i hänsigt till detta medelvärdets
bibehållande, genom Spannmålsuppköp
medverka; hörandes icke förflutne tiders misstag
, antagas såsom hinder för en planmässig,
med ansvar förenad åtgärd, till bibehållande af
Spannmålens skäliga medelvärde; beträffande
den tredje anmärkte orsaken till Allmänna
Magazins-Inrättningens nu varande ofördelaktiga
ställning, nemligen det Undsättningstagare
af Kongl. Majrt Nådigst lemnade tillstånd,
dels att erliållne låne-biträden med
Spannmål få återbetala, dels att längre tid
få med föreskrifven betalning i penningar
uppskjuta, så ehuru en tilltagande fattigdom
under flera svåra missväxtår stundom påkallat
credit, för betalning af erhållen UndsättningsSpannmål,
befarar jag likväl att missbruk,
ledande till menliga följder, skett, så att
många erhållit anstånd med betalning, som
kunnat finna utvägar till contant betalning,
om den varit föreskrifven, men, örn undsättnings
- spannmål icke medgåfvos annorlunda,
än emot lämpelig contant betalning, blef
icke Allmänna Magazins-Inrättningens Fond
medtagen som nu skett; de behöfvande icke
dess mindre vunno å ett nedsatt pris, och
2 Sami. 2 B.
60
Riksens Ständers
de sjelfva och det allmänna derigenom alt
Allmogen icke inleddes i skuldsättning, hvarigenom
jemte andre lättade utvägar till skuldsättning,
låntagare föras till obestånd och
fattigdom.”
”Under åberopande af hvad nu anfördt
är, förmodar jag mig hafva upplyst, att de
orsaker som beredt Allmänna Magazins-Inrättningens
nuvarande ställning och vanmagt,
att i spannmålsuppköp biträda, äro blott till—
fällige, som kunna för framtiden förekommas ;
Och ehuru jag för mili del tror, att förbud
till införsel af utländsk spannmål icke innefattade
orättvisa emot någon, men vore otvifvelaktigt
af en oberäknelig nytta för vårt
Land, som numera sannolikt kan föda sig
sjelft, äfven vid medelmåttiga skördar, som
har många behof ifrån utrikes orter, men få
export-artiklar och för hvilket utländsk spannmålsinförsel
alltid skall hafva en betydelig
mebnlig inflytelse pä handelsvågen, heldst
spannmålen, en gång hitkommen, här alltid
till allmän och enskild skada skall qvarstanna;
skulle jag likväl icke våga tillstyrka hinder
för införsel af utländsk spannmål, utan i förening
med större Magazins-Inrättningar, som
i flere afseenden väl inrättade, jag derföre
anser kunna blifva af oberäknelig nytta. Skulle
likväl oaktadt sådane Inrättningar, utländsk
spannmål, någon gång, emot förmodan, behöfva
införskrifvas, delar jag icke med Riksens Ständers
Revisorer den öfvertygelse, att utländsk
spannmål genom de Handlandes försorg er
-
Revisorers Berättelse.
9*9
hölles för lägre pris än genom en allmän Inrättning,
under en nitisk och omtänksam förvaltning,
och till styrka för hvilken mening
jag får åberopa den handel af Rysk spannmål,
sorn år 1817 verkstäldes af då varande Cliefyn
för Allmänna Magazins-Inrättningen, Presidenten
m. m. Baron Wirsen, hvarigenom
spannmål erhölts för betydeligt lägre pris än
Köpmännen kunde den anskaffa, och, i försäljningen
till ett, i förhållande dertill, lämpeligt
nedsatt pris, beredde en fördel för dem
som ifrån Magazins-Inrättningen biträden erhöllo;
Och med erkännande af den sats i allmänhet,
att en Stat ej bör såsom medtäflare
blanda sig i någon handelsrörelse, bör likväl
i detta Land mcdgifvas undantag i spannmålshandeln,
i afseende på Landets Geographiska
läge, och angelägenheten att spannmålsinköp
ifrån utrikes orter om det ej alldeles
kan förbjudas, åtminstone så försvåras, att det
må förekommas, heldst i annat fall köpmannen
alltid med större fördel handlar spannmål
ifrån kustländerne vid Östersjön än i
Sveriges aflägsnare Provinser, hvilka i täflan
med utländningen alltid måste sakna afsättning.
Nyttan af Statens deltagande i spannmålshandel
i vårt Land är dessutom bestyrkt
af den erfarenhet, som Krono-Bränneri-Inrättningen,
under Konung GUSTAF III:s Regering,
lemnade, då för Kronans räkning, efter
bestämda pris, spannmål till Brännvinsbränning
upphandlades, och om denna Inrättning
i andre afseenden var mindre nyt.
Riksens Ständers
tig, kanske skadelig, liar man likväl denna
Inrättning, genom beredde jämna och skäliga
sädespris, förbindelse för uppkomsten och
förkofran af Svenska Jordbruket, hvilket icke,
som andre näringar af Staten understödt, ej
begär annat biträde, än säker afsättning och
skälig, tili andre förhållanden lämpelig betalning
för sine producter. Statens mellankomst
i spannmålshandel blifver äfven för framtiden
förmånlig för alla, särdeles de mindre
förmögne Mcdborgare-classer, då den i en
allmän Inrättning bereder, genom i goda år
samlade förråd af Jordbrukets öfverskotter,
utvägar att vid knappare sädestillgångar försälja
spannmål till de mindre pris, hvartill
den icke skulle stadna, om denna handel berodde
på' Possessionaters, Köpmänners och
andre Säljares godtfinnande allena ; äfvensom
då spannmålen vore i vanvärde, det mäste medgifvas
vara allmänt nyttigt, att utväg då är
öppnad för Jordbrukaren till en säker och
skälig afsättning, heklst vid vacklande och
alltför låga Spannmålspriser jordbruket otvifvelaktigt
måste aftyna, och detta Land, sorn
nu mera föder sig sjelft, åter måste hos utländningen
söka sine Spannmålsbehof, som
jag befarar torde visa sig, om ej Hemmansbrukaren
på ett eller annat sätt, genom utväg
till säker och skälig afsättning snart understödjes.
De alltför mycket nedsatte Spannmålspriser,
som af en allmän större inrättning
allena, kunna till lämpeligt förhållande
bestäjnmas, hafva äfven i andre afseendeu
Revisorers Berättelse. g31
skaddige följder, sorn visa sig i arbetslöners
allmännare uppstegrande, hvilket förhållande,
mindre förmodadt, likväl af erfarenhet besannas,
och hvaraf bestyrkes nyttan deraf att
Spannmålspris, andre varuvärden, samt arbetslöner,
i jemnförelse till hvarannan, stå i
ett beräknadt sammanhang; äfven detta förhållande
försvårar Hemmansbruk arens ofördelaktiga
ställning; och desse omständigheter,
i ett sammanhang betraktade, torde gifva styrka
åt den förmodan, att det i vårt Land är
nyttigt att Staten mellankommer, att befordra
och upprätthålla Spannmålen vid ett skäligt
medelvärde. Men om detta är en fordran af
den allmänna nyttan, är det ock en rätt fordran
för Hemmansbrukaren, att i denna tidepunct
så sker, att Allmänna Magazins-Inrättningens
åliggande i detta afseende uppfylles;
samt att denna Inrättning , tili befordrande
af samma ändamål bibehålles, lieldst då egare
af fastigheter på Landet nu äro tungt beskattade,
till minst tre gånger högre belopp
än före år 1809, vid Spannmålspriser, som
flerstädes nu äro lägre än den tiden, och då
Egendomar, vid uppskattningar till Bevillningens
bestämmande, äro beräknade, efter högre
Spannmålspris till upphöjde värden; men Allmänna
Beviilningssummans belopp, är efter
sista Riksdags beslut, för hvarje Provins bestämd
och icke får nedsättas, blifver deraf
en nödvändig följd, att i mån af Landtmanna-producternes
fallande värde, och med afseende
, derjemte å alla andre varuvärdens
Riksens Ständers
och arbetslöners oförändrade förhållanden,
skall Allmänna Bevillningen dubbelt hårdare
träffa Hemmansbrukare än andre skattskyldige,
som ock bestyrkes af Egendomars långt
under uppskattningsvärdet, vid försäljning
nedfallne priser. Bekymmersamma följder
af desse förhållanden torde icke blifva aflägsna,
till förekommande hvaraf det blifver
nödvändigt, att Hemmansbrukarens betalningsförmåga
till Allmänna utskylders bestridande
underlättas, genom beredande af försäljnings-utvägar
för dess producter, så länge man
icke vill finna, hvad jag flere Riksdagar förgäfves
yrkat, att i en betydelig nedsättning
af de Allmänna utskylder, som i synnerhet
betunga Hemmansbrukare, bör sökas det enda
påliteliga botemedlet emot en i Landsorterne
tilltagande penningeförlägenhet, som har sin
grund i en origtig beräkning af Nationens
förmåga och utskyldernes utsträckning utöfver
förmågans gräns.”
J. II. Gyllenborg.
Från Protocollet rätteligen utskrifvet;
År och dag som ofvan.
in fidem
Pehr Klint.
Revisorers Berättelse.
933
Bilaga Litt. Q.
Utdrag af Protocollet, hållet inför
Riksens Höglofl. Ständers Herrar
Revisorer, under granskningen af Allmänna
Magazins-Inrättningens Räkenskaper
och Förvaltning, d. 14
December I820.
S. D. På begäran af Herr Assessoren P.
Lagerhjelm, skulle nedanskrefne anförande
till Protocollet, rörande åtskillige förändringar
uti Magazins-Inrättningens nuvarande organisation,
särskildt åtfölja den Berättelse,
som Revisorer ne till Kongl. Majit samt till
Riksens Höglofl. Ständer aflemna:
”Sedan Herrar Revisorer, under öfverläggningarne
angående en allmän MagazinsInrättnings
skick , Bestånd och förhållande
till det ändamål, som Riksens Höglofl. Ständer
dermed åsyftat, stannat i sådant slut, som
den till Riksens Höglofl. Ständer afgifvande
Berättelsen innehåller; har jag ansett mig
höra särskildt och för min del vidsträcktare
utföra hvad under dessa öfverläggningar mig
förekommit, emedan jag icke anser mig böra
tillhakahålla yttrandet af min öfvertygelse
inför Riksens Höglofl. Ständer, angående nödvändigheten
och verkställbarbeten af någon
åtgärd , hvarigenom de menlige följder jag
trott mig hafva insett af ett allmänt Spannmåls-Handels-Institut,
skulle kunna förekommas,
utan att upphäfva Statens deltagande
g34 ' Rikse/is Ständers
till beredande af ett inhemskt Spannmålslager,
vid inträffande missväxt-år eller krig.”
”Erfarenheten och det allmänna tänkesättet
hafva gemensamt stadgat det omdöme,
att den fria handeln säkrare och lyckligare
idkas af enskilde personer än allmänna myndigheter.
Den vara, som genom dessa sednare
köpes och säljes, belastas, till följe häraf,
med högre omkostnader ; Och fonden, hvarmed
sådan handel idkas, kan icke bibehållas
oskadad med mindre, än att försäljningspriset
kan uppehållas högre än det, hvartill
den fria handeln skulle utbjuda samma vara.
Den allmänna myndigheten måste alltså ega
förmåga att stadga Spannmålspriset, på det
att fonden måtte kunna hållas skadeslös, och
denna förmåga , förutsätter ett upphäfvande
af den fria handelns concurance, hvilket åter,
fullständigt utfört, leder till ett prohibitivsystem
, som ej allenast skulle fjättra utrikes,
men äfven inrikes handeln. I samma mån,
som detta system saknar fullständighet, skall
äfven det pris, som myndigheten stadgat, lida
rubbning eller motverka och sluteligen inställa
afsättningen af dess lager. Genom ett
import-förbud kan väl utrikes handeln utestängas
från all verkan uppå Spannmåls-priserne
; men sedan Kongl. Kungörelsen af den
22 Martii 1775 medgifvit en fri Spannmålshandel
inom Riket, har det prohibitivsystem,
som endast genom sin fullständighet
förmår gifva stadga åt det af myndigheten
Revisorers Berättelse.
forordnade pris, ändock i detta hänseende
lidit en rubbning, hvars verkan erfarenheten
redan lärt oss känna (^Se Bilagan Litt, H.Y;
Men om äfven detta stadgande skulle varda
upphafvet, fordrades likväl af ett sådant, conseqvent
utfört prohibitiv-system, hvarigenom
den enskilde skulle betagas all täflan uti Rikets
inre Spannmålshandel, tillräcklige allmänna
fonder för att upptaga allt öfverskott,
som en lycklig skörd kan medföra. Det härtill
erforderlige belopp måste uppgå till summan
af alla enskildes till denna handel disponible
capital, en fordran, som val icke
kan tänkas uppfyld annorlunda än derigenom,
att alla enskildes härtill disponible capital
till Styrelsen Öfverlemnades. Derhän
synes mig ett conseqvent prohibitiv-system.
leda , som måste förutsättas , på det att den
allmänna myndighetens till Spannmålshandel
disponibla fond skulle oförminskad kunna bibehållas.
Men detta system lider en rubbning
af vida betänkligare art, enär inhemske
Spannmåls-tillgångar icke kunna fylla Rikets
behof, ty då lärer väl, så vida ej den då
uppkommande Spannmåls-import skulle bli
ett monopolium uti berörde myndighets band,
den fria handeln med oemotståndelig magt
uppträda. Köpmannen, som genom den allmänna
myndighetens allt dittills vidtagne åtgärder
varit hindrad att inhemta en pålitelig
erfarenhet, och derigenom blifvit försatt i
60*
Riksens Ständers
osäkerhet, i afseende på handeln, med denna
vara, inlockas af de höga inrikes priserne
uti företag, som han icke noga kan Beräkna.
Deraf följer den öfverdrifna import sorn vid
sådana tillfällen visar sig, och sorn, tillika
med misstag i det allmännas beräkningar öfver
Rikets behof (misstag, som enligt Kongl.
Directionens eget utlåtande icke kunnat undvikas
år 1818), bildar ett lager, hvars uppkomst
medförde -uppmuntran åt utländske
Spannmåls-producenten och hvars närmaste
verkan består uti en, flere år fortfarande
tryckning på Spannmåls-priserne inom Riket;
en tryckning sorn deli fria handeln väl
kan lindra genom export, men icke undanrödja
, emedan omkostnader till dubbelt belopp
(nemligen för in- och utförsel) debitera
sådan speculation, oberäknadt det den
fria handeln sysselsätter sig med ett vida
lägre pris än det, hvartill dessa öfverdrifna
inköp blifvit verkstälde. Denna Ryckning
verkar Spannmålsprisers fall och motverkar
inrikes Spannmåls-productionen. Härvid
kan jag icke undgå att åberopa, hvad
Kongl. Majrts ofvanåberopade Nådiga Förordning,
af den 22 Martii 1775 innehåller,
nemligen att ”det i längden icke kan vara
”för Stats-Verket lämpeligt, att blanda sig
”i Spannmålshandeln, hvilken alltid bättre
”styres af en fri och obehindrad täflan emel”lan
enskilde köpare och säljare, jemte den
”naturliga begärelsen att vinna, och rädd”hogan
att förlora, äii af de Spannmålsupp
-
Revisorers Berättelse.
”handlingar och försäljningar, som för all"män
räkning skulle göras, i afsigt att hålla
”tillbaka sädesprisets antingen nedsättande
”eller uppstegrande.”
”Statens deltagande till beredande af ett
inhemskt Spannmåls-lager, som vid missväxt-år
eller inträffande krig kunde hållas
Kongl. Maj:t tillhanda, synes förutsätta de
vilkor, som uti Herrar Revisorers Berättelse
finnas anförde; till verkställighet hvaraf jag
vördsamt vågar uppgifva nedanstående förslag.
”
i. §.
”Allmänna Magazins - Inrättningen inskränkes
till att endast och allenast emottaga
och till Trouppernes underhåll disponera
Kronans behållne Spannmål, samt vårda
Inrättningens Magazin, nödige Tjenstemäns
aflöning uppföres på Stat och Inrättningen
fortfar att åtnjuta den ersättning, som kan
finnas nödig utaf anslaget, 55,ooo R;d. Banco,
på Åttonde Ilufvudtitteln.”
”Skulle Kongl. Maj:t uppå Riksens Högloft.
Ständers hemställan, i Nåder finna lämpeligt,
att all uppbörd på ett ställe hör uppbäras,
indrifvas, redovisas och tillhandahållas
för vederbörande Verks disposition; lärer
äfven Kronans behållne Spannmål genom
sådan myndighets försorg och under
dess ansvar böra uppbäras och redovisas.”
2; §•
”Brännvinsbrännings- och Distillcringsrättigheten
uti Stockholm, Götheborg och
938 Riksens Ständers
Carlskrona bibehålies, hädanefter som hittills,
uteslutande för Kongl. Majrts och Kronans
räkning,, men bör i Stockholm, så väl
som redan länge i Götheborg varit verkstäldt,
genom Auction till den mestbjudande,
emot ärligt Arrende , upplåtas. Afslutandet
af Contract, angående dessa Krono rättigheter
jemte medlens uppbärande och indrifvande,
torde böra tillkomma Riksens Höglofl.
Ständers till Riksgälds-Contoirets förvaltning
utsedde Herrar Fullmägtige; samt Kongl.
Allmänna Magazins-Directionen till dem öfverlemna
alla inventarier, behållningar, inrättningar
och byggnader, som till Brännvinsbränning
varit nyttjade eller inköpte.”
3. §,
”Inrättningens i Landet utestående fordringar,
jemte öfrige tillgångar, hvilka icke
kunna anses tillhöra Stats-Werket, böra genom
Kongl. Allmänna Magazins-Directionens
försorg indrifva? och i Riksens Ständers Bank,
för Riksgälds-Contoirets räkning insättas ; men
hvad sorn efter år och dag från utredningens
början'skulle oindrifvet återstå, torde böra
öfverlemnas jemte alla tillhörige Handlingar
till bemälde Fullmägtige, likväl icke till
större belopp, än att Inrättningens skuld
tili Banken derigenom, så till kapital sorn
ränta må varda till fullo betald,”
4-.S
”Förvaltningen
al den sålunda inskränkta
Magazins-Inrättningen torde i samman
-
Revisorers Berättelse.
hang med Stats-Verket böra af Riksens
Höglofl. Ständers Revisorer granskas.”
5. §.
”De medel som, på sätt 2 och 3 §. §.
föreslå, kunna blifva, i Riksens Höglofl. Ständers
Bank insatte på Riksgälds-Contoirets
räkning, böra efter Kongl. Maj:ts Nådiga
förordnande användas, på sätt Riksens Höglofl.
Ständer uti afgifvande Reglemente för Herrar
Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret föreskrifva,
på det att, under goda år, ett Spannmäls-lager
måtte kunna inköpas, som med
omsorg och klokhet omsatt och vårdadt, vore
att tillgå vid inträffande missväxt-år eller
krig. I detta hänseende lära beinälde Fullmägtige
af Kongl. Maj:t i Nåder tillerkännas
rätt, att erhålla det biträde till utförande af
deras värf, som af vederbörande Auctoriteter
kan meddelas.”
6- 5-.
”Enär Kongl, Majit i Nåder förordnat,
att Spannmål bör uppköpas, böra Herrar
Fullmägtige, sedan vederbörande Konungens
Befallningshafvande blifvit, rörande Skörd
samt Spannmåls öfverskott i särskilda orter,
hörde, öfverlägga och besluta uti hvilka Län
upphandling kommer att företagas, samt derom
underrätta Konungens Befallningshafvande.
Myndigheter, sammansatte af tvänne af
hvarje Riks-Stånd, under Ordförande af Konungens
Befallningshafvande eller den han i
sitt ställe förordnar, böra genom Herrar
Riksens Ständers
Fullmägtiges föranstaltande utses, eller i annan
händelse af den i hvarje Län utsedde
Allmänna Pröfnings-Committe' väljas, per Capita,
ibland Ridderskapet och Adeln, äfvensom
öfrige Riks-Ståndens samtelige, till Riksdagsmän
väljbare Ledamöter. Desse myndigheter
skola: 1:0 Qvittera nödige medel och
dem, så viii som förvaltningen deraf, inför
bemälde Herrar Full ant g lige eller deras Ombud
redovisa; Fullmägtige dessutom berättigade,
att när som heldst, på lämpeligt sätt
taga kännedom af förvaltningen i alla dess
delar och, på eget ansvar, förändra vidtagne
åtgärder eller dem alldeles inställa.”
2:0 ”Antaga nödig Betjening till uppköp,
vård m. m. af Spannmål. De bland nuvarande
Inrättningens Magazin, hvilka till emottagandet
och förvarandet af Kronans Spannmål
icke erfordras (till utrönande hvaraf en
särskild utredning lärer böra föregå), torde
böra anslås till förvaringsställen af sålunda
uppköpt Säd,” ■
3:o ”Tillse att Spannmålen icke tager
skada eller försnillas; hvilket på Betjeningens
ansvar torde böra hvila.”
4:o ”Draga försorg 0111 transport eller
utleverering, enär för undsättning till enskilde,
eller för Armeens eller Flottans behof
vid inträffande krig, Herrar Fullmägtige
derom förordna.”
5:o ”Ställa sig de af Herrar Fullmägtige
meddelande föreskrifter till noggrann efterlefnad,
årligen redovisa erno t tagne medel,
Revisorers Berättelse.
samt. derföre, sä väl som för undsättnings-*
Spannmåls återgäldande, ansvara.”
7- §•
”Det Spannmåls-lager, som sålunda uppå
Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande varder
uppköpt eller af Kronans behållne Räntesäd
bespardt och till berörde myndigheter öfverlemnadt,
skall, så vidt inga behof påkalla
dess användande, genom behörig vård och,
klok omsättning, bibehållas, men, enär Kongl.
Maj:t så nödigt pröfvar, genom Ilerrar Fullmägtige,
i enlighet med af Riksens Högloft.
Ständer utfärdande Reglemente, disponeras.”
”Om det å ena sidan med skäl anses
betänkeligt, att vidtaga nya, icke af någon
erfarenhet prÖfvade mått och steg; så lärer
det likväl å den andra böra medgifvas, att
om erfarenheten bestyrkt hvad reflexionen
uppdagat, nemligen att den existerande formen
till sitt väsende befinnes stridande emot
ändamålet för dess tillvarelse, samt vid utförandet
förenad med en kostnad, som vida
öfverstiger sjelfva den väntade effeeten och
som Riket i längden icke torde kunna bära;
denna form icke mera bör fortfara, för att
ytterligare, genom flere års kostsamma rön,
bestyrka hvad man redan vet. Försök hafva
sin gräns; och Rikets Historia vittnar om
utgången af de handels-företag, som af Corporationer,
för det Allmännas räkning , blifvit
utförde.”
Riksens Ständers
”Det vigtiga ändamålet, att vid inträffande
missväxt-år eller krig ega ett från lyckliga
år samladt, inhemskt Spannmåls-lager,
måste vinnas; detta är gifvet, men sättet sökes,
och linnes troligen icke utan i förening
med kostnad och förlust. Man söker då den
minsta; och det synes mig sannolikt, att
detta minimum närmast träffas, enär fonderne
hufvudsakligast förvältas af lönlöse, hland
Riks-Ståndens Ledamöter fritt valde myndigheter,
sammansatte af personer, hvilkas
yrke det är, att producera den vara, som
de vårda, och hvilkas tid torde Säkrare kunna
påräknas, än träget sysslosatte Ämbetsmäns,
och som kunna för ansvaret vid åtgärderne
ställa säkerhet. Skulle detta äfven
vara orätt, så står den sanning likväl fast,
att skatt och tunga lättast bäras af dem, sorn
sjelfve deltaga i medlens förvaltning.”
P. Lagerhjelm.
Från Protocollet rätteligen utskrifvet;
Ar och dag som ofvan.
In fidem
Pehr Klint.
Revisorers Berättelse. 943
Allmänna Magazins - Directions underdåniga
Utlåtande, i anledning af
Riksens Ständers Revisorers förestående
Anmärkningar.
Storm ä gtigsteAllernådigsteKon ung!
Uti Nådigt Bref af den 17 sistlidne
Januarii, har Eder Kongl. Majit, med öfverlemnande
af Riksens Ständers Revisorers
Berättelse, angående den af dem verkstälde
granskning af Allmänna Magazins-Inrättningens
Räkenskaper för åren 1816, 1817 och
1818 samt Inrättningens förvaltning för åren
1818, 1819 och 1820, anbefallt Dess Allmänna
Magazins-Dir edion, att afgifva underdånigt
Yttrande, i anledning af hvad Revisorerne
uti sagde Berättelse anmärkt och
hemstält. Till underdånigt fullgörande deraf,
får Direction i den ordning ämnena uti
meranämnde Berättelse förekomma, anföra
följande:
1:0 Angående Revisorernes anmälan, att
uti Läns-Magazins redogörelserne finnas betydlige
Balancer både af Penningar och
Spannmål, och den i anledning deraf framstälda
önskan, att desse Balancer, så fort
ske kan, må utredas och antingen indrifvas
eiler ock, efter föregången pröfning och undersökning,
till afskrifning utur Räkenskaperne
befordras, får Direction underdånigast
2 Sami. 2 B.
61
944
Riksens Ständers
tillkännagifva, att en betydlig del af sagde
Balancer redan, såsom dels liqviderade, dels
till afskrifning beviljade, från 1818, 1819
och 1820 årens Räkenskaper utgått, oell ytterligare
i detta och påföljande års Redogörelser
komma att afskrifvas och liqvideras,
samt att i öfrigt utredningen deraf på allt
sätt och i den mån fortskyndas, som möjligen
står att förena med deras egenskap och
de öfrige courante göromålens oafbrutna fortgång.
2:0. Genom Nådigt Bref den 7 sistlidne
Februarii har Eders Kongl. Majit behagat underrätta
Direction, att den utredning öfver
Allmänna Magazins-Inrättningens fordringar
och skulder i Finland, som Direction uppgjort
och till Eders Kongl. Majit under den
11 September 1820 i underdånighet insändt,
blifvit till Ståts-Ministern för Utrikes Ärenderne
öfverlemnad, för att tjena till grund
vid ersättningens fullföljande i Ministeriel väg.
3:o. Under 1815 års Riksdag, då Riksens
Ständers Stats-Utskott granskade Allmänna
Magazins-Inrättningens Förvaltning
och Räkenskaper, blef det förändrade formulaire
till Hufvudbok för Magazins-Inrättningen,
som Directions då varande Ledamot,
nu mera framlidne Stats-Commissarien och
Riddaren af Eders Kongl. Majits Nordstjerneorden
E. Widegren författade, af Stats-Utskottet
med särdeles välbehag godkändt, och
sedermera af Riksens Ständer gilladt; I anledning
hvaraf, och uppå gjord underdånig
Revisorers Berättelse.
945
anhållan om Kongl. Majlis Nådiga stadfästelse
derå, Kongl. Majit fann godt bifalla, att
Magazins-Inrättningens årliga Hufvudböcker
skulle efter nyssnämnde Formulaire afslutas.
Efter denna method har således MagazinsInrättningens
Hufvudböcker blifvit författade.
Direction har dock insett, att sagde method
i vissa delar tarfvar förändring; men att
förenkla en så beskaffad Räkenskap, som Allmänna
Magazins-Inrättningens , hvilken olik
nästan alla andra publike Verks Redogörelser,
visar alla persedle-behål Iningar och tillgångar
deraf med värden, på det att resultatet
af Inrättningens förvaltning, vare sig
vinst eller förlust, må för hvarje år utredas,
måste ske med en grundelig kunskap
om sjelfva Räkenskapsföringen, och tillförlitlig
erfarenhet att de förändringar, som vid
ett hastigare påseende synas nödige, möjligen
höra och kunna i verket ställas. Direction,
sorn bemödar sig om att härutinnan
vinna en fullständig kännedom, har fördenskull,
uti den underdåniga Förklaringen öfver
Förslaget till Reglemente för Allmänna
Magazins-Inrättningen, uthedt sig, att i sinom
tid få till Eders Kongl. Majit inkomma
med Förslag till de förändringar i Räkenskapssättet,
genom hvilka redovisningen i
möjligaste måtto må blifva enkel i uppställningen
och lätt begriplig hvad sjelfva redogörelsen
angår.
/po I afseende derpå, att Skepparne
And. Lundberg och N. Lilljedahl icke till
Cj/fi Riksens Ständers
liittransport från Krono-Magazincn i Malmöhus
Län, erhöllo de qvantiteter Spannmål,
som de med dem af Direction, härstädes afslutade
Gertepartien innehöllo, hör Direction
underdånigast upplysa, att de fragtslut, Direction
under den i3 April 1818 betingade,
grundade sig på den då för handen varande
tillgång i Malmö, Landskrona och Ystads
Magazin, men att jemlikt Eder Kongl. Maj:ts
B e fa 11 n i ngs li a f v a u d e s i nyssberörde Län Skrifvelse
af den 2 3 i saulina månad, orsaken
tili den sedermera uppstådde brist i lasterlie,
egentligen härrört deraf, att en del Possessionater
icke hade fullgjort de med dem
ingångne Upphand! ings-contract, med beräkning
af h vilka upphandlingar , någre på förhand
och till tidens vinnande af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ingångne fragtbeting
blifvit gjorde, till ernående af det
ändamål, Spannmålens skyndsamma hittransport
j som jag Fock åsyftade med ett af mig
förut Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i handbref gifvet förordnande, örn sagde befragtning,
hvilket förordnande af mig ansågs
så mycket angelägnare, som det om våren
1818 var af yttersta vigt, att med all möjlig
skyndsamhet på första öppet vatten bitbekomma
de partier Spannmål, som till utsäde
härifrån borde åt flere af de Norra Länen
och de vid Mälaren belägne, afgå; men
då ett sådant förordnande af skyldig omtanka,
att afhjelpa de trängande, behof ven
meddelades, skedde detta i den säkra öf
-
Revisorers Berättelse.
947
verl}*geise, att ali den Spannmål, som genom
behörigen afslutade Upphandlings-contract
var att påräkna, skulle i Magazinen ingå,
och att af sådan orsak ingen brist i de
sedermera till biltransport anordnade partier
Spannmål skulle uppstå.
5:o Om återfåendet af det Magazins-Inrättningen
tillhörige, på Skeppsholmen belägne
stora Magazinshus, som till Utredningsförråd
för Eders Kongl. Majrts och Rikets
Krigs-Collegii räkning begagnas, har Direction,
i följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss från Dess Krigs-Expedition, under
den 22 sistlidne Januarii, sitt underdåniga
Utlåtande afgifvit.
6:0 Då Direction genom Stats-Ministerns
för Utrikes Ärenderne, Herr Grefve von Engeströms,
på Eders Kongl. Majrts Nådiga befallning,
till mig Fock aflåtne Skrifvelse Klef
underrättad, att Eders Kongl. Majrt förständigat
Dess Befallningshafvande i Jemtlands
Län, att aflåta till Norrige Fem Hundrade
tunnor Hafra, och ingen tillgång på detta
Sädesslag fanns, hvarken i Magazinen inom
Jemtlands eller nästgränsande Län, ansåg
Directionen sig icke böra underlåta, att bereda
en möjlig verkställighet af Eders Kongl.
Majrts landsfaderliga afsigt, genom ifrågavarande
partie Hafras afsändande härifrån till
Sundsvall. Att denna Directions åtgärd instämde
med Eders Kongl. Majrts Nådiga vilja,
har Eders Kongl. Majrt täckts förklara,
genom den Nådiga Stadfästelse, som deråt i
Riksens Ständers
Kongl. Brefvet elen a3 Januarii 1819 blifvit
leranad. Frågan om Hafrans godtgörande oell
ersättning för de uppkomne kostnaderne för
densammas transport m. m., hvilka sednare
egentligen utgjort föremålet för Revisorernes
uppmärksamhet, har, oaktadt de flere Nådiga
påminnelser Eders Kongl. Maj:t derom
gjort mig Fock, icke kunnat i underdånighet
anmälas, förrän vederbörligt qvitto å
Hafrans afleverering i Norrige erhållits, hvilket
först kommit Directionen tillhanda den
a3 sistlidne Februarii, och innan alla Räkningar
i och för transporten inkommit, samt
de Anmärkningar, som dervid uppstått, hunnit
afgöras: skolandes Direction, örn det ena
och andra, underdånig hemställan ofördröjligen
göra.
7:0 Förskottet till Lyckeby Krono-Qvarnars
reparation är nu mera till två tredjedelar
med upplupen ränta Magazins-fonden
betaldt, hvarom Direction anmälan gjort, i
det underdåniga Utlåtande, som Direction
afgifvit, till följe af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss i ämnet, från Dess Krigs-Expedition.
8:0 Hemställan om ersättning för den
till taktäckning å Eder Kongl. Majrts Slott
samt å Hennes Kongl. Höghet Prinsessans
Palats ifrån Magazins-Inrättningens förråd
utlevererade Koppar, har Eder Kongl. Maj:t
uti Dess först åberopade Nådiga Bref af den
17 sistlidne Januarii förklarat, böra genom
Revisorers Berättelse.
Dess Kammar-Expedition i underdånighet
anmälas.
9:0 I sammanhang med de i 5 och 7
puncterne förekommande frågor, har Direction
afgifvit dess infordrade underdåniga yttrande,
i afseende på den så kallade Billingska
Tomtens öfverlåtande till Veterinaire-Inrätt11
ing.
10:0 Sedan efter gjorde påminnelser, dels
om ersättning in natura, då Magazins-Inrattningen
af en sådan ersättning var i behof,
samt sedermera om contant skadestånd för
de 6000 tunnor Råg, som under första hälften
af år 1818 blefvo till Öfver-StåthållareÄmbetets
disposition från Magazins- Inrättningens
härvarande förråd utlevererade, i
ändamål, att för Stockholms fattige Folkclasser
bibehålla det grofva brödet vid ett
nedsatt taxepris, Öfver-Ståthållare-Ämbetet,
vid slutet af sistlidet år, svarade, att den
äskade ersättningen icke kunde meddelas,
fann Direction sig föranlåten, att uti underdånig
Skrifvelse, af den i3 December sistlidet.
år, anmäla förhållandet inför Eder Kgl.
Majrts, deröfver Direction nu afvaktar Eder
Kongl. Majrts Nådiga beslut.
11:0 För att fullständigt upplysa orsakerne
till förhöjningen uti Spannmåls-uppliandlingsprisen
i Skaraborgs Län, uther sig
Direction Nåden få ord från ord underdånigast
upptaga, hvad Directionens Protocoll i
ämnet den 21 Januarii 1819 innehåller, då,
såsom anledning till Direclions beslut, af
ö5o
Riksens Ständers
mig Fock anfördes: ”Af Landshöfdingen i
”Skaraborgs Län, Hans Excellence m. m. Herr
”Grefve Adlersparre, erhöll jag för någon
”tid sedan en omstäncleiig berättelse, om förhållandet
med Spannmåls-tillgångarne i nämn”de
Län, deras redan utrönta otillräcklighet
"för Länets behof till nästa skörd, samt den
”totala brist deraf både till utsäde och brödföda,
som på flere trakter inom Provinsen
”sig beklageligen visade; hvarjemte Hans Ex”cellence
förklarat, att så vida icke genom
”skyndsamt förhöjda upphandiingspris, i lik—
”bet med de uti enskilda handeln gångba”ra,
någon del af den Spannmål, som i Lähets
bördigare delar ännu q var fin nes, blef”ve
för Magazins-Inrättningens räkning upp"köpt,
och sålunda för Länets behof bespa”racl,
denna tillgång äfven skulle genom enskilda
uppköpare från Wermland och an”clre
Län medtagas, och Skaraborgs Läns in”vånare
dymedelst blifva försatte i en ganska
känbar brist, och på flere magrare or”ter
af Länet i en ryslig hungersnöd. Til”läggancle
Hans Excellence slutligen, att om
”ej ett förordnande i ofvannämnde afseende
”från Direction med yttersta skyndsamhet
”meddelades, upphandlingen skulle äfven till
”de af Hans Excellence föreslagne pris, nemligen:
-i2 R:dr för tunnan Råg, 8 R:dr 16
”sk. för tunnan Korn och 5 R:dr 16 sk. för
”tunnan Hafra, allt Banco, om icke belt och
”hållet, dock i betydlig mån förfelas.”
Revisorers Berättelse.
”Jag ansåg denna af Hans Excellence
”Herr Grefve Adlersparre, med den nogaste
”sakkännedom gjorda framställning om Lä”nets
vådliga belägenhet, ofördröjeligen for”dra
en kraftig åtgärd å Allmänna Magazins”Directions
sida, och fann mig fördenskull
”skyldig, att samma dag, som Brefvet er”hölls,
derå på Directions vägnar lemna ett
”svar, som omständigheterne oundvikligen
”syntes påkalla.”
”Med ett noggrannt öfvervägande å enä
”sidan af den betydliga förhöjning i de fö”reslagne
upphandlings-prisen, emot de förut
”bestämda j hvartill under flere förutgångue
”veckor uppköpen alldeles afstannat vid Ma”riaestads,
Lidköpings och Hjo Magazin, och
”å den andra omöjligheten för Direction, att
”från nästgränsande Län kunna göra några
”försträckningar till Skaraborgs Län, enär
”undsättnings-reqvisitioncrne öfver allt, emot
”förmodan, i en högst betydlig grad tillta”git,
stadnade jag i deii öfvertygelse, att för
”Diréction icke gafs aniiat val, än att antili”gen
ingå på Hans Excellences Herr Grefve
”Adlersparres förslag, eller ock öfverlemna
”större delen af Skaraborgs Läns innevånare
”åt det hotande öde dem syntes förestå. Fa”ran
förekom mig för stor, att icke det förra
”alternativet borde föredragas, synnerligen
”sorn Allmänna Magazins-Inrättningens åtgär”der
måste blifva mest välgörande och nöd”vändige,
då hungersnöd och, hvad må hända
Riksens Ständers
”till sina följder än värre är, en annars oundviklig
brist på utsädes-spannmål kan före”kommas
och afhjelpas. På dessa i min tan”ke
lika Ömmande som gällande och med
”Magazins-Inrättningens ändamål enlige skäl,
”ansåg jag mig böra, äfven till vinnande af
”skyndsamhet, å Directionens vägnar bifalla
”Hans Excellence Herr Grefve Adlersparres
”förut omnämnda hemställan om upphandlings-prisens
förökande, såsom det enda
”medlet, att i Länets Krono-Magazin inbekomma
så mycken säd, som för de trängan”de
undsättnings-behöfven erfordrades.”
”Sedan jag uppå denna min skrifvelse
”nu undfått Hans Excellence Herr Grefve
"Adlersparres svar, tillika med. den Kungörelse
Hans Excellence om upphandlings”prisens
förhöjande till förut berörde be”lopp,
inom Skaraborgs Län utgifvit, anser
”jag mig böra sakens sammanhang till Direktionens
Protocoll officielt tillkännagifva, på
”det Directionens blifvande beslut må i vanlig
"ordning kunna Hans Excellence Herr Gref"ve
Adlersparre varda meddeldt.”
”Directions Ledamöter, som af (Jetta anförande
inliemtade hvad uti ifrågavarande
”ämne tillgjordt blifvit, funno äfven för sin
”del omständigheterna af den särdeles bekymrande
egenskap, att annan utväg till
”Skaraborgs Läns undsättning icke vore för
”handen, än den redan förordnade; Likväl
”och som spannm åls-uppköpen till de förkö
j da prisen nu mera endast äro att anse
Revisorers Berättelse.
”såsom en nödvändighetsåtgärd , hvarvid in”tet
annat afseende fästas kan, eller som
”grund för behandlingen följas, än att Maga”zins-Inrättningen
varder skadeslös , och att
”den säd, sorn till de förökade prisen blif”vit
och blifver uppköpt, varder till undsätt”ningstagarne
ovilkorligen utdelad, så att nå”gon
behållning deraf icke i Magazinen måtte
”komma att efter detta års skörd qvarblifva,
”hvarigenom en betydlig förlust icke skulle
”kunna undvikas , funno Ledamöterne , att
”detta uttryckeliga vilkor borde vid ifrågavarande
spannmåls-upphandling fästas , och
”utgöra ett hufvudsakligt skäl för dess fortfarande
; Uti hvilket tillägg jag Fock jcmn”väl
instämde ; Och blef i öfverensstäiiimelse
”med beslutet Bref till En af Rikets Ilerrar,
”f. d. Stats-Rådet, Landshöfdingen m. m. Herr
”Grefve Adlersparre, uppsatt och justeradt.”
Sedan Direction haft Nåden att ådagalägga
anledningen och skälen till de ifrågasatte
förhöjde upphåudlings-prisen inom Skaraborgs
Län, får Directionen underdånigast tiillägga,
att Direction den i Februarii 1819
instälde upphandlingen af Råg i sagde Län,
efter det en sådan qvantitet af detta sädesslag
uti Mariestads, Lidköpings och Hjo Magazin
influtit, att tillgången deraf ansågs vara
fullkomligt tillräcklig för de uppgifne undsättnings-behofven.
12:0 Jemlikt de grunder till Instruktion
för Allmänna Magazins-Inrättningen, som af
Riksens Ständer under 1818 års Riksdag
\ ' 3
Riksejis Ständers
föreslogos, skulle Inrättningens åliggande att
upphandla Spannmål ej vidare utsträckas,
än i den mån sådant till erhållande af nö*
dige undsättnings-la ger påkallades. Med stöd
af en sådan föreskrift, kan och hör Maga-,
zins-Inrättningens företag i upphandlings-,
väg, då de hafva för syftemål att erhålla
Spannmål till gifne behof, ej betraktas sorn
någon ovilkorlig skyddsanstalt att upprätt-,
hålla sädesprisen, synnerligen då uppköpen
efter omständigheternas föranledande mäst
och kunnat verkställas inom samma Län,
der undsättning till utsäde och brödföda
blifvit reqvirerad, Så beskaffade upphand-,
lingar hafva således icke blifvit anstälda i
den afsigt att bibehålla sädesprisen inom
vissa gränsor, utan såsom anfördt är endast
och allenast för att erhålla Spannmål till
undsättning, då sådan understundom från
audre orter icke så tidigt, sorn behofven
fordrat, kunnat anskaffas, I öfrigt må i underdånighet
nämnas, att åtskillige Län i Riket,
såsom Skaraborgs , Elfsborgs, Götheborgs
och Bohus samt Calmar med flere, hafva så
ojemn sädesproduction, att då afsättning på
öfverflödige tillgångar i en del trakter sak-,
lias, är i andra delar af ett och samma Län
åter verklig brist på Spannmål, och det ofta
till den grad, att öfverskottet i de förra
icke funnits tillräckligt för de senare.
i3:o Då Spannmåls--!)cha li ni agen i U-.
meå Magazin var flere år gammal och alls-,
jugen utsigt gafs, att hvarken i undsättnings*
Revisorers Berättelse.
Väg eller genom försäljning, kunna derå på»
räkna någon afsättning, ansåg Direction det
nied Magazins-Inrättningeiis »fördel instämma,
att bifalla Öfverste C. Åkerhjelm* ansökning,
då derigenom i stället för gammal och länge
magazinerad Säd, erhölls frisk och god
Spannmål; hvartill dessutom kom i betrak»
tande Öfverste Åkerhjelm® anmälan, att flere
hundrade personer, vid Öfversten? Bruksegendom,
skulle hafva äfventyrat nöd och elände
i saknad af brödföda, då det fartyg, som af
Öfversten örn hösten år 1819 härifrån hlef
afsändt med Spannmål, under vägen infrös.
Så beskaffade omsättnings»tillfällen, som
ifrågavarande, när afsättning helt och hållet
saknas, och, då de, som nu var händelsen,
kunna ske ytan riirgaste förlust för Ma ga zins»
Inrättningen, och utan förfång för undsättningstagares
rätt i allmänhet, böra efter Directions
öfvertygelse icke åsidosättas, enär
Inrättningens förmån derigenom heredes.
i/j-o Vid det här ifrågastälde utbyte
af Spannmål, beräknades i liqvid alla utgifter,
såsom Bärare» och Mätare-penningar,
Magazins-afskrifning m. m. , utom fragtkostnaden
, hvilken af Direction icke ansågs höra
ega rum, enär genom utlevereringen från
Boleå Magazin, den utväg bereddes, att från
Qefle Magazin kunna till Luleå afsända en
qvantitet Spannmål , sonr annars uti Gefle,
i anseende till Sädens långvariga magazine»
ring, hade i saknad af utrymme för lagrets
behöriga vård och omansning, s$mt för att
Riksens Ständers
lunna verkställa Magazinshuset nödige befundne
reparation , måst instundande vår
och sommar sannolikt till underpris afyttras,
hvarigenom en betydligare förlust för Magazins-Inrätlningen
hade uppstått, än hvartill
kostnaden för den i utbyte erhållne
Spannmålens transport från Christianstad till
Luleå kunde uppskattas.
i5:o Direction har på det sorgfälligaste
vakat och vakar deröfver, att de obetalde
förskotten varda indrifne; Och bör Direction
underdånigast upplysa, att nu mera endast
återstå omkring 6000 R:d., hvilka, efter hvad
af skuldfordringsmålens fortgång är att förmoda,
innan korrt blifva betaldte.
16:0 Enär tillgången i Westerås Magazin
sådant medgaf, erhöll Riksens Ständers
Justitise-Omhudsman m. m. Friherre Mannerheim,
vid slutet af år 1S18, tillåtelse, att från
sagde Magazin till brödföda åt arbetarne vid
den Bruksegendom, som Friherre Mannerheim
eger, och jemväl till utsäde derstädes,
köpa och på vinterföret afhemta Etthundrade
tunnor oriadt Korn efter nyssnämnde års
undsättnings-pris; Och då Spannmåls-uttagningen
från Magazinet, af Friherre Mannerheim
verkstäldes, enligt det medgifna förbehållet,
suceessive under 'vintren j, ansåg
Direction sig vid liqviden icke hafva skäl
att påfordra högre pris, än det förut bestämda,
ej heller yrka ränta, då den samma
vid försäljningstilifället icke kunde i
fråga komma.
Revisorers Berättelse.
17:0 Såsom Revisorerna uppgifvit, har
Directionen om förhållandet med de i Norrköping
upphandlade 55o tunnor utländsk
riad Råg, under den 20 sistlidxie November
gjort underdånig anmälan hos Eder Kongl.
Maj:t, på hvars Nådiga förordnande frågan
nu beror.
18:0 Uppå Eders Kongl. Majrts Befallningshafvand.
es
den 16 Februarii 1818, angående Spannmåls
transporterande landvågen från Wadstena
för Örebro Läns undsättningsbehof,
biföll Direction den 21 i samma månad sådan
transport, med uttryckligt vilkor att den
genast på vinterföret skulle verkställas; och
har det således berott på Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, att vaka öfver verkställigheten
af denna föreskrift. I frågan åter
om det tidigare eller sednare behofvet af
Spannmål, värdes Eders Kongl. Maj:t Nådigst
finna, att sådant icke låg inom gränsen
för Directions bedömande, utan måste
Directionen i detta, som alla dylika fall,
hvila vid Eders Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes
uppgift.
19:0 Revisorerne hafva fästat sin uppmärksamhet
dervid, att för den Spannmål,
som med då varande Eders Kongl. Maj:ts
Allmänna Magazins-Directions bifall af mig
Fock upphandlades, åren 1815, 18r6 och
1817, för Upsala Läns undsättnings-behof,
icke årliga redovisningar blifvit afgifna, samt
att den Spannmål, som först år 1819 till
958
Riksens Ständers
Upsala framkom och afleveferades, ej efter
samma Ars gångbara pris blifvit beräknad.
I afseende först å de i fråga satte årligä
redovisningarne för spannmåls-upphandlingen,
bör jag Fock underdånigast tillkännagifva,
att, för att i möjligaste måtto bespara
Magazins-afskrifning och öfrige kostnader, sorn
skulle hafva uppstått vid spannmålens intagande
i Upsala Magazin * densamma blef lill
större delen directe från fartyg* åt undsättningstagare
utiemnad. Af sådan orsak och
då upp-^ och afföringen af berörde spannmål
icke kunde uti Upsala Magazins - räkenskap
till ziffran Verkställas, förr an behörige verihcätiolier
dertill erhollos, hvaribland oundvikligen
fordrades restlängder öfver utborgningeli
* hvilka ej huiino af Krono-Betjeningen
författas och af vederbörande till rigtigbeten
bestyrkas förr än fjerde qvartalet år
1819* mäste Sagde upp^ och afföring, hvarpå
afslutningen af mina Räkningar helt och hållet
berodde* intilldess hvila , hvarefter och
sedan allt i ett sammanhang hunnit i LandsContoiret
granskas, jag först blef i tillfälle
att i Junii månad sistlidet år* Redogörelsen
till Direction ingifva. Sådant är förhållandet,
som vållade att icke årliga redovisningar
för den uppköpte och Successive utborgade
Spannmålen kunde afgifvas, och detta
har jag jemväl i Direction anmält* dels i anledning
af Directionens till mig i ämnet af-*
låtne skrifvelse den 12 Maji 1817, dels ock
Revisorers Berättelse.
vid yppad fråga derom af Ledamöterne i nuvarande
Eders Kongl. Maj:ts Allmänna Magazins-Direction.
Hvad dernäst priset på spannmålen angår,
så utgör detta netto spannmålens inköpskostnad
; tillika med Öfrige utgifter, såsom
Fragter, Bärare- oell Mätare-penningar, Mäklare-courtage
m. m. Denna grund måste ovilkorligen
följas ehvad kostnads-priset understeg
eller öfvergick det gångbara , emedan i
annat fall Eder Kongl. Majit och Kronan ej,
jemnlikt föreskriften i Kongl. Brefvet den 7
November 1811, blifvit för upphandlingen
skadeslös.
20:0. Då Landshöfdingen Grefve von
Bosén icke haft rättighet, att disponera Magazins-Inrättningens
medel till andra ändamål,
än hvarföre de aro anslagne , blef, såsom en
följd deraf, anmärkning gjord å de i denna
punct omnämnde g5o Ridr Banco, å hvilken
nu mera återstälda summa Grefve von Rosen
blifvit af Direction ålagd betala 6 procents
ränta, under den tid medlen voro Magazinsfonclen
frånskiljde.
21 io. Förhållandet med de af Landshöfdingen
m. m. Arnell den 5 Oetober 1818
erhållne 5ooo Ridr Banco till spannmåls upphandling,
är såsom Revisorerne anfört; Och
får Direction i underdånighet tillägga, att
detta mål nu är under afgörande i Directionen.
2 Samt. 2 B■
62
Riksens Ständers
Sedan Direction nu haft Nåden sig yttra
öfver de ämnen, som af Riksens Ständers
Revisorer blifvit, såsom egentlige anjnärkningspuncter,
utmärkte, återstår att tillägga
hvad i underdånighet, efter Directions
tanka, kan vara att anföra, med afseende på
Revisorernes afgifne omdömen, öfver Magazins-Inrättningens
förvaltning på det hela
och Inrättningens närvarande tillstånd, samt
de afRevisorerne framstälde betraktelsei’, om
rätta ändamålet med en Magazins-Inrättning,
och huruledes detta skall ernås efter de grunder,
som för en sådan Inrättning, blifvit af
dem föreslagne.
Efter den utveckling, sorn åt dessa åsigter
blifvit gifven, synes Revisorernes anförande
kunna uppfattas under Irenne särskildta
Hufvudämnen eller Af delningar j nemligen
:
Den första: Har Allmänna Magazins-Inrättningen
uppfyllt den vigtiga bestämmelse,
som Riksens Ständer uti deras underdåniga
skrifvelser af den a5 April och 17 October
181 o åsyftat, och som Revisorerne anse blifvit
lagd till grund för Kongl. Brefvet till
Allmänna Magazins - Direction af den 7 November
181 1, samt har Magazins-Inrättningens
förvaltning varit styrd efter gällande
föreskrifter ?
Den andra: Om de kostnader, som Revisorerne
ansett denna Inrättning hafva åbragt
Staten , och
Den tredje: Efter hvilka styrelsegrunder
Revisorers Berättelse.
Revisorerne förmoda att Magazins-Inrättningea
skall uppfylla dess bestämmelse.
Första Afdelningen.
I alla de fall då Direction icke begärt
eller undfått Eders Kongl. Maj:ts särskilde
JNådiga föreskrifter, elier tillfälliga stadganden
varit meddelade , har Direction till sin
efterrättelse iakttagit hvad uti Kongl. Brefvet
den 7 November 1811 förordnas, omspann*
måls-upphandling och om sättet att anskaffa
spannmål till nödstälda Provincers undsättning
i missväxtår.
Direction har i dessa hufvudsakliga delar
af Inrättningens ändamål med de tillgångar
, som tid efter annan varit för Direction
att disponera, till vägagått under ständig
hänsigt till de omständigheter, som den
ena eiler andra åtgärden påkallat. Riksens
Ständer hafva väl i deras förberörde skrifvelser,
samt vid Riksdagarne i3i5 och 1818
ansett, att Magazins-Inrättningen borde till
» Landtbrukets upphjelpande, genom upphandlingar
bereda ett någorlunda jemnt pris å
spannmål; men delta åliggande har alltid
varit vilkorligt och inskränkt inom Inrättningens
behof af spannmål. I de år då skörden
så olika utslagit, att den ena Provincen
haft att sälja, och en annan varit i behof af
undsättning, har Magazins-Inrättningen, sin
bestämmelse likmätigt, försett de nödstäldte
delarne i Riket genom upphandling från de
962
Riksens Ständers
sädesrikare, och i så måtto bidragit till spannmålsprisens
upprätthållande, der de möjligen
genom saknad afsättning hade kunnat falla
allt för lågt.
Uti det underdåniga Förslag till Reglemente
för Allmänna Magazins-Inrättningens
förvaltning, som Direction vid förlidet års
slut hade Nåden att till Eder Kongl. Maj:t
afgifva, äro grunderne och viikoren framstälde
för Magazins - Inrättningens spannmålsuppköp,
samt huruvidt desamma böra efter
Directions tanka sig sträcka, nemligen : Aldrig
utöfver gränsen af undsättnings- och
andre angelägne behof. Det beror på Eders
Kongl, Majit att efter pröfning al detta Förslag
i hela dess vidd i Nåder förändra eller
stadfästa det till framtida efterföljd, och Direction
kan således icke med de bestämmelser
, angående spannmåls-upphandling, som
Förslaget upptager, sammanbinda äldre, ännu
gällande, föreskrifter, hvarefter Direction har
att tills vidare rätta sig, ehuru de förre i
det väsendtligaste öfverensstämma med hvad
Riksens Ständer sjelfve vid i8i5 och 1818
årens Riksdagar derom i underdånighet hemstält
och önskat. Men då Revisorerne, genom
jämnförelsen af spannmålsprisen olika orter
emellan, draga den slutsats, att Inrättningen
icke beredt den jemnvigt derutinnan , som
med Magazins - Inrättningens ändamål skall
åsyftas; så bör Direction icke underlåta den
underdåniga förklaring, att Inrättningens syftemål
aldrig varit ovilkorligen egnal till jemn
-
Revisorers Berättelse, 96 3
vigtens bibehållande i spannmålsprisen, annorlunda
”än så vidt penningetillgå-ngår blifvit
af Riksens Ständer beredde”, såsom orden
i Kongl. 13refvet den 7 November 1811
lyda. Ätt Direction under vanliga år kunnat
tili Landtmannens förmån någorlunda upphjelpa
spannmåls-handeln, har härledt sig af
sådane tillfällige omständigheter, som Direction
här åfvan korrteligen i underdånighet
anfört, och någon klagan öfver bristande
spannmåls-afsättning eller vanpris kunde så
mycket mindre de sednare åren, intill 1820
års skörd, skäligen ega rum, som Direction
för nödig -spannmåls anskaffande måst understundom
erlägga en för undsättningslagaren
nog dryg betalning. Det af Revisorerne anförde
exempel på olikheten emellan spannmålsprisen
i Ystad och Stockholm, är hemtadt
från en tidpunet, då ingen spannmålsupphandiing
kunnat af Magazins-Inrätlningen
företagas ; men att sådane förhållanden blifvit
genom Magazins-Inrättningens medverkande
åtgärder i allmänhet förekomne, de föregående
åren, inhemtas af lika beskaffade rapporter
och uppgifter med dem, sorn legat till
grund för hvad Revisorerne i detta ämne nu
framstält.
Directionen har i flere underdåniga Betänkanden
af förlidet och detta år anmält
orsakerna till Magazins-Inrättningens overksamhet
i spannmålshandeln och förlägenhet
med dess betydliga spannmålslager. Ett ytterligare
återupprepande deraf, är visserligen
Riksens Ständers
inför Eder Kongl. Maj:t öfverflödigt, då Eder
Kongl. Maj:t af dessa Directions underdåniga
andraganden tillfyllest kunnat i Nåder pröfva
Verkets ställning på det hela och de oundvikliga
följder , hvartill förhållandena ledt;
Men ämnets vigt och den omständighet, att
Riksens Ständers Revisorer i deras bedömmande
om Magasins-Inrättningens gagnande
verksamhet, i synnerhet fästat sig vid Inrättningens
närvarande tillstånd och oförmögenhet,
att mera spannmål uppköpa, föranlåter
Direction att för sammanhangets skull något
uppehålla sig vid denna del af ämnet.
Om, såsom Revisorerne synas åsyfta, Allmänna
Magazins-Inrättningen skulle, medelst
spannmåls-uppbandlingar, i orubbad fortsättning
verka på spannmålsprisens upprätthållande,
vore vilkoren derföre en ständigt disponibel
fond och utvägar till spannmålslagréns
successiva omsättning. För tillfället är cj af
nöden att granska ett sådant system eller
beräkna dess inflytelse på andra näringsgrenar
och kostnaderne för sjelfva verkställigheten
m. m. Direction har endast velat i
förbigående omnämna de medel, genom hvilka
en sålunda beskaffad och i sina följder
för det Allmänna, sannolikt skadlig Inrättning,
synes kunnat existera, för att i motsatsen
framställa Inrättningen sådan den är
och måste blifva efter vidden af dess pen»
liingetillgångar och verksamhet.
När Inrättningens ena liufvudföremål
uppfylles, att undsätta nödstälda Provincer
Revisorers Berättelse.
965
•med spannmål, har sådant gemenligen skett
på bekostnad af contanta fonden, emedan under
flere på hvarandra följande års missväxter
, oell deraf uppkommen nöd, undsättningarne
måst meddelas på credit och i många
år blifvit hos Allmogen innestående, derom
Inrättningens än egande bety dl ige fordringar
bära vedermäle. Derigenom har naturligtvis
fonden blifvit fästad, och för de årliga upphandlingarne
icke att tillgå.
Det är obestridligt, att ett sådant förhållande
någon gång skulle inträffa vid förvaltningen
af en Inrättning, som till sina
operationer endast egde att tillita inskränkta
anslag. Att Inrättningen vid skördens
början sistlidet år hade uppnått så tillsägandes
måttet af dess overksamhet, i hänseende
till spannmålsliandeln, är visserligen att beklaga,
men utom det att otillräckligheten af
Inrättningens rörelse-capital, för så stora och
omfattande ändamål, i sig sjelf skulle leda
till denna påföljd, har Direction icke kunnat
förhindra, att Inrättningens medel, under
de sednare åren, blifvit använde efter
då varande behof, och följakteligen till nytta
i den tid, sorn nu är förfluten. Af dessa
skäl tror Direction för sin del, att MagazinsIn
rättningen, ehvad organisation den än må
erhålla, ej kan utsträckas till föremålet af
en så activ spannmåls-handel, att prisens
jämna vidmagthål lande under alla år blifver
möjligt, synnerligen vid en sådan ovanligt
ymnig skörd, som sistlidet års, då alla orter,
liiksens Ständers
utan undantag, i iner och mindre mån erhållit
säd utöfver egne behof.
Innan Påksens Ständer, vid 1809 och
1810 årens Riksdagar, upphäfde de dittils
gällande grunder för Kronans Brännvins-bränliing,
och faststälde vilkoren, hvarpå densamma
skulle i Stockholm och Götheborg
framdeles verkställas, hade Magazins-Inrättningen
inom desse städer ensamt tillverkningsoch
fÖrsäljnings-rättigheten, som, enligt Kgl.
Förordningen d. i5 Junii 1800, var beviljad
såsom ett för Inrättningens vidmakthållande
oumbärligt understöd. Spannmåls-rörelsen
grundades då på en oafbruten omsättning af
Inrättningens lager, befrämjad genom den
utvidgade Bränneri-rörelsen. Dessa detailler
voro med hvarandra förknippade och kunde,
i stort utförde, under en följd af år icke
annat, än gifva Inrättningen stadga och förmåga
till en nyttig verksamhet samt öka
dess tillgångar, hvilka ock i behofvets stund
under 1808 och 1809 årens krig till största
delen medtogos genom försträckningar åt Armeen
och Flottorna, hvilka försträckningar
Riksens Ständer sedermera vid påföljande
Riksdagen ej funno utvägar att ersätta. Ifrån
denna tidpunct är det som Inrättningen genom
Discont-biträden af Banken , emot ränta ,
understöddes på samma gång, sorn den skiljdes
från utöfvandet af den oinskränkta Brännvins-brännings-
och försäljnings-rättigheten i
åfvannämnde städer. Nu deremot då Brännvins
-
Revisorers Berättelse. gGy
vins-bränningen endast i Stockholm för Eders
Kongl. Maj:ts och Kronans räkning mycket
inskränkt verkställes, kan väl derigenom
skämd och skadad Spannmål användas, men
något väsenteligt inflytande på Inrättningens
Spannmålsrörelse i det hela, är deraf ej att
påräkna.
Om Magazins-Inrättningens gagnelighet
eller umbärlighet mates efter den overksamhet
i Spannmåls-handeln, hvaruti Inrättningen
sedan sista skörden sig befinlrer, så är ett
sådant bedömande gifvet, i mening att frånkänna
Inrättningen värdet af en nyttig oeconomisk
anstalt, väl afpassadt efter tiden,
emedan årsväxten utföll i ett så ovänligen
gynsamt resultat, att en sällan spord förlägenhet,
om brist på afsättning nästan i alla
trakter i Riket deraf uppkommit. Tider hafva
likväl varit, då Magazins-Inrättningens välgörande
inflytelse blifvit insedd och pröfvad,
och Eders Kongl. Maj:t har af tacksamma
undersåtare emottagit mångfaldiga bevis på
deras underdåniga erkänsla för Eders Kongl.
Maj:ts Landsfaderliga omsorger i denna del.
Beklagligtvis kan ock snart nog måhända
bekymret för öfverflödiga Spannmålstillgångar
och bristande afsättning förbytas i en
mera betänklig omsorg, huru heliofvet af
Spannmål skall afhjelpas, och hvar understödet
skall blifva till finnandes. Revisorerne
hafva väl erkänt, att Magazins-Inrättnin
62
*
jRiksens Ständers
gens styrelse ar förenad med en ständigt brydsam
belägenhet, att Inrättningen är underkastad
mångfaldiga olägenheter, och till sine
vigtigaste åligganden beroende af händelser,
som icke kunna förutses, samt vidgått, att
Direction i det hela icke kunnat förekomma
Inrättningens iråkade förlägenhet; men då
Revisorerne derjemte anföra, det deras allmänna
Öfversigt af Inrättningens tillstånd och
förvaltning utvisar, att följden af den sednare
varit, att Inrättningen icke kunnat vidtaga
något steg, att gå Allmänhetens och Riksens
Ständers väntan till mötes, i afseende på
Spannmålshandeln efter 1820 års skörd, bade
Direction förmodat, det icke kunna undfalla
så upplyste granskare, att någon upphandling
icke varit i verkställigheten möjlig,
enär Directionens Handlingar och Räkenskaper
fullständigt ådagalägga Inrättningens ställning
och orsakerne dertill.
För att vidare utreda förhållandet med
Allmänna Magazins - Inrättningen och dess
inflytande på det Allmänna, hafva Revisorerne
i
Andra Afdelningen
Sökt till ziffran bestämma, hvad kostnader
denna Inrättningen åbragt Staten, under
Sex på hvarandra följande år, eller från och
med år 1813 till och med år 1818. Dervid
förekommer först, att förlusten å Magazinsoch
Brännvius-rörelsen på det hela under dessa
år blifvit, enligt Räkenskapernes innehåll,
Revisorers Berättelse.
969
upptagen med 3q,443 R:dr 44 s^* 3 r:st Banco.
Om denne summa skall kunna anses hafva
frångått Stats-Cassan och det Allmänna, måste
den frågan först afgöras: Hade denna förlust
kunnat undvikas eller hade den icke
inträffat , om andra än nu gällande föreskrifter
legat till grund för Inrättningens
förvaltning? Svaret synes Direction icke tvifvelaktigt,
ty ehvad förvaltnings-grunder än
följes, hade bristen under missväxt-åren skolat
afhjelpas, och då hade inträffat, hvad
som handt, att förluster blifvit oundvikliga,
enär nöden på en del ställen nådde den höjd,
att till afböjande af hungvens rysliga lidanden
och följder, Nådigt tillstånd måtte meddelas,
att utdela Spannmål såsom nådegåfvor,
och derförutan afskrifning beviljas åt sådane
låntagare, hvilkas tillgångar under missväxterne
blefvo helt och hållet medtagne och
dymedelst försatte i det yttersta armod. I
allt fall, och utan att ingå i en vidlyftigare
utveckling af öfrige orsaker, som vållat förlust
å rörelsen, såsom Spannmåls, Mjöls och
Bröds behållningars öfvertagande från Krigsfonden
efter 1814 &rs fälttåg, derå betydlig
skada för Magazins-fonden uppstod > med flere
andre händelser, dem Direction uti de till
Eder Kongl. Maj:t i underdånighet afgifne och
från trycket utgångne årliga Tableauer uppgifvit,
lärer det rättvisligen hvarken höra
föras Direction eller egenskapen af MagazinsInrättningen
till last, att en sådan mindre
betydlig förlust under loppet af Sex år upp- •
Riksens Ständers
stått, då Riket blifvit med Spannmål till Brödföda
och utsäde undsatt för ett sa mman räknadt
contant belopp af 3,362,672 R:dr 12 sk,
11 r:st Banco..
Dernäst hafva Revisorerne ansett, att
den inkomst, som Magazins-Inrättningen åtnjutit
af Brännvinsbränningen och destilleringen
i Städerne Stockholm, Götheborg och
Carlskrona under förberörde Sex år, utgörande
tillhopa 206,3o3 R:dr 27 sk. 7 r:st,
för Staten utgjort en förlusti stället för
hvad den verkligen varit, en Staten tillfallen
'vinst. Sättet att omvända förhållandet,
f3dler visserligen i calculen, men tarfvar dock
till sina grunder en närmare undersökning.
Revisorerne antaga, att, om ej Allmänna
Magazins-Inrättningen existerat, ifrågavarande
inkomst hade varit för Staten behållen.
Sagde inkomst hade likväl aldrig kommit i
fråga, om framfarne Konungar och Rikets
Representanter ej funnit en Magazins-Inrättning
nödvändig, såsom följd hvaraf den åt
Eders Kongl. Maj:t och Kronan förbehållne
Brännvinsbränning tillkommit; och då, eller
om denna Inrättning icke varit till, hade de
kostnader, som blifvit oskiljaktige från en
anstalt till nödlidandes biträde, sannolikt
drabbat Staten. Så vidt detta förhållande
icke kan bestridas, måste det af Revisorerne
antagne Utslag förfalla. Dessutom, kan
väl en allmän Inrättning, sorn har för syftemål
att undsätta den hjelpbehöfvande, förvaltas
utan förlust, då så utomordentliga om
-
Revisorers Berättelse.
971
vexlingar inträffa, som under ifrågavarande
tid? Och skulle, icke det af Revisorerne fattade
omdöme, vara lika tillämpligt på alla
Rikets publike Verk och Inrättningar, i afseende
på den kostnad de åbringa Staten , då nyttan
af deras tillvarelse icke tages i beräkning.
Icke nog med den i Räkenskapen synliga
vinsts förvandlande till förlust, hafva Revisorerne
påstått, att sagde vinst icke motsvarar
ali den fördel, som skulle kunna erhållas,
om den Eders Kongl. Maj:t och Kronan,
i Stockholm förbehållne Brännvinsbränning
blef på Arrende åt private personer öfverlåten,
och såsom skäl derföre anfört:
1:0 Att för Brännvinsbränning och distillerings
- rättigheten i Götheborg, någon
gång betalts 29,600 R:dr i årligt Arrende.
2:0 Att distillerings-rättigheten i Stockholm
blifvit utarrenderad för 16,666 R:dr
32 sk.; och
3:o Att Brännvinsbränningen år 1818
vei’kstälts med en, efter Revisoreriies beräkning,
antagen förlust af 55,700 R:dr, deraf
såsom en medelförlust för hvarje år, uppföres
en jcmkad summa af a5,ooo R:dr, eller för
Sex år beräknadt i5o,ooo R:dr Banco.
Visserligen blef Brännvins - bränningen
och distilleringen i Götheborg år i8i3 utarrenderad
åt Commerce-Rådet och Commendeuren
af Eders Kongl. Maj:ts Wasa-Orden
N. Björnberg, för ett årligt Arrende af 29,600
R:dr; men Comraerce-Rådet erhöll redan i
Maji månad år 1816 Nådigt anstånd med erläg
-
Riksens Ständers
gandet af två tredjedelar deraf, i anseende
till de betydliga förluster detta Arrende ådragit
honom ; och huru ringa lönande denna
rättighet nu mera är, bevises deraf, att år
1818 då auction å ett förnyadt Arrende af
Brännvins - bränningen och distilleririgen i
Götheborg hölls , ingen enda speculant sig infann
; men enligt en sedermera med Commerce-Rådet
Björnberg träffad öfverenskommelse,
grundad på de förbindelser Gommerce-Rådet
i Arrende-contractet af år 1813 sig iklädt, betalas
nu derföre omkring 5,900 R:dr Banco
årligen i Tio år, räknade från 1820 års ingång.
Vid den år 1819 företagne utarrendering
af nämnde rättighet i Carlskrona, hvarföre
vid auction 1813 erhöllos 5,000 R:dr i årligt
Arrende, inträffade samina förhållande som
i Götheborg, nemligen att intet anbud gjordes;
men distillerings - rättigheten derstädes, har
sedermera blifvit åt ett privat Bolag öfversten
för en årlig afgift af 200 R:dr Banco.
Den utarrenderade distillerings-rättigheten
i Stockholm gifver väl för närvarande
Magazins-Inrättningen under 5 års tid i årligt
Arrende j6,666f R:dr; men Interessenternes
allmänna klagan öfver hinder i afsättningen
genom införsel från Landet, samt
öfver det obestånd, hvaruti flere af dem råkat,
ger föga hopp att denna inkomst-gren
efter Arrende-årens slut kan, i lika omständigheter
som nu, blifva lika indrägtig. Föröfrigt
vidtog detta Arrende först med November
månad år 1819, och synes således
Revisorers Berättelse.
icke hafva bordt åberopas såsom ledning för
ett öfverslag, hvilket har afseende på en föregående
tid.
Brännvins - bränningen i Stockholm år
1818 var mindre lönande af den orsak, att
den ovanligt dyra och ändock skadade Spannmål,
som i Danmark , genom Commerce-Rådet
Grams försorg , upphandlades, måste dertill
hufvudsakligen användas. Den gjorde jämnförelsen
emelian vinst på Brännvins-bränning,
verkstäld i privat väg, och för Eders Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning, lemnar Direction
i sitt värde; härvid bör dock, såsom redan
sagdt är, i betraktande tagas, att icke tillverknings-kostnaderne,
utan den dyra säden
år 1818, vållade den mindre vinsten , eller,
såsom Bevisorerne den kalla, förlusten pä
Brännvins-bränningen ; hvilken förlust till
ännu större belopp skolat drabba Spannmålsräkningen,
om ej den dyra och mindre goda
Danska Spannmålen kunnat vid Brännvins-bränningen
användas. Att af en på så
problematiska grunder uppgjort vinst- oell förlust-afräkning,
sorn den ifrågavarande, draga
ett ovilkorlig! resultat för Sex år, synes
i sin mån ledande till ett origtigt omdöme
om Magazins-Inrättningen. Men hvad inflytande
en sådan beräkning kan hafva på bedömandet
af inkomsten för Brännvins-bränning
i Stockholm, inser ej Direction, emeden
denna handtering der, för Eders Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning, eller af Arrendatorer
verkstäld, är underkastad aldeles
974
Riksens Ständers
olika kostnader, än Brännvins-bränning på
Landet. Vid Brännvins-bränningen, sådan
den nu i Stockholm för Eders Kongl. Maj:ts
och Kronans räkning verkställes, bar Magazins
- Inrättningen den hufvudsåkliga fördel,
att kunna använda skadad oell skämd Spannmål,
samt derigenom förekomma annars oundvikliga
förluster; oell synes det Directionen
icke möjligt, att för enskild räkning emot
Arrende kunna drifva denna handtering, då
från Rikets mest aflägsna delar Brännvin till
Hufvudstaden införes och försäljes till ovanlig
myckenhet, hvarpå såsom exempel må
nämnas, att sistlidet års Brännvins - import
till Stockholm utgjorde omkring i,3oo,ooo
kannor, hvadan således afsättningen på härstädes
tillverkadt Brännvin, som, i anseende
till uppstegrade arbetslöner och dyra brännämnen
, står till högre afverkningskostnad, skall
blifva mindre lönande, då inträffande missväxter
ej förändra förhållandet.
I Calculen förekommer ytterligare beräknad
Sex års ränta å värdet af MagazinsInrättningens
hus, byggnader och inventarier,
hvilken ränta utföres till 167,286 R:dr
Banco; men enär Revisorerne, uti deras Förslag
till grunder för en ny Magazins-Inrättning,
ej allenast medgifvit att en anstalt,
att förekomma vådan af missväxters följder
inom Landet varit nödvändig, utan äfven
allt framgent är det, för verkställigheten hvaraf
samma byggnader och effecter påräknas
till
Revisorers Berättelse. y~ 5
till begagnande, så synes på grund deraf,
denna ränteberäkning icke bordt i Calculen
inflyta.
Hvad slutligen den förmodade förlusten
å Spannmåls-lagret angår, som förslagsvis
blifvit ansedd tili 219,966 R:d. 24 sk. 6 y:st.
Banco; så, och då en så beskaffad förlust
nu hänföres till de kostnader Stateu fått
vidkännas för närvarande Magazins-Inrättning,
mäste såsom följd deraf jemväl rncdgifvas,
att hvarje Inrättning, den må för
sine företag hafva hvilka styrelse-former och
förvaltnings-grunder som lieldst, skall, så vida
den är försedd med ett ständigt Spannmåls-lager,
vara och blifva underkastad de förändringar,
som efter bättre eller sämre årgångar
inträffa, heklst när Spannmåks-beliållningen
, som en föregående tid är anskaffad,
uppskattas till värde i ett år då Sädesprisen
ovänligen fallit.
Stats-anslaget för bakningskostnader m.
m. 55,ooo R:d. har ej af Direction uttagits,
emedan bröd och mjöl, som till Regementen
och Corpser blifvit utdeladt, påföres
Stats-Verket efter fullt kostnadsvärde. Magazins-Inrättniugen
har af sagde anslag aldrig
haft något öfverskott, hvilket jemväl
vore stridande emot ändamålet dermed. Om
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contoir,
eller något annat Verk än Allmänna Magazins-Directionen,
haft eller hade befattning
2 Sami. 2 B.
63
Riksens Ständers
med Spannmåls och Bröds tillhandahållande
åt Eders Kongl. Mapts värfvade Armee och
Flottor, skulle kostnaderne för förmälning
och förbakning ega rum, och af Statens medel
i allt fall godt»örås. Uti
Tredje Afdelningen
Föreslå Revisorerne grunder för en ny
Allmän Magazins-Inrättning i Riket. Detta
Förslag är i afseende på Spannmåls-upphandling
och undsättning till sina liufvudgrunder
lika med det Direction vid slutet af sistlidet
år till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifvet, i anledning af hvad Riksens
Ständer, under senaste Riksdag, i detta ämne
anfört och hemställt; meni afseende på upphandling
af utländsk Spannmål, då behofvet
sådan upphandling påkallar, anse Revisorerne
den lämpligast kunna ske genom Regeringens
directa uppdrag åt Stapelstädernes
Handlande. Direction kan dock ej frångå sin
derutinnan fattade och i förrberörde dess
Förslag framstälda öfvertygelse, nemligen,
att sådane upphandlingar synas i alla händelser
bora bero på Eders Kongl. Majrts Nådiga
godtfinnande, att derom efter omständigheterna
förordna.
Revisorerne anse, att den nva MagazirisInrättningen
bör, såsom maximi-belopp, hafva
ett Spannmålslager af 1^0,000 tunnor och
att ändock aflöningen för förvaltande skall
kunna minskas. Direction har deremot i
dess Förslag endast antaget 100,000 tunnor
Revisorers Berättelse. g**]
ständigt lager, men funnit ingen möjlighet
vara, att inskränka Betjeningens antal, så
vida icke uppenbar våda för Eders Kongl.
Majrts och Kronans samt det Allmännas rätt
och säkerhet, skall genom bristande tillsyn,
vård och coiltroll äfventyras.
Remiss-handlingarne återställas härjemte
underdånigast och Direction framhärdar med
djupaste vördnad, trohet och nit
S tor m ä g ti gs te Allernådigste Konung
Eders Kongl. Majrts
. ’ ’ ... V . , , - '
underdånigste , tropligtigst®
tjenare och undersåtare
B. W. FOCK.
P. G. Welin. A. Levin. L. Neyber.
Stockholm den 5 Martii 1821.
A. Elfving. L. Östmark.
Riksens Ständers
Riksens Ständers Justitias-Ombudsmans
Ämbets-Berättelse för år
1819.
Både för nästlidet år iSiq och den kortare
tid af år 1818, som ifrån Riksdagens
slut förflutit, får jag nu afgifva den vanliga
Berättelsen , som af mitt Ämbete fordras.
Den skiljer sig ifrån de föregående, i synnerhet
derigenom,'att deruti främst förekommer
det mål, som Riksens Ständer sjelfve,
genom deras Constitutions-Utskott tili. mig
öfverlemnat att inför Riks-Rätt utföra. Ehuruväl
Handlingarne rörande detsamma redan
blifvit styckevis till trycket befordrade,
har jag dock trott att Allmänheten i min
Ämbets-Berättelse borde filina en omständlig
öfversigt af en Rättegång, som fästat dess
uppmärksamhet, och icke lärer blifva utan
interesse för den Medborgare som, af verkställigheten,
för första gången efter de nya
Styrelse-formernes införande, af Grundlagens
föreskrift i afseende på Riks-Rättens
organisationgenom kännedom om hos RiksRättens
Ledamöter sig yppade aldeles skiljaktiga
begrepp, om de frågors beskaffenhet
som Domstolens pröfning varit underkastade,
och ändteligen af Lagarnes gjorda tillämpning,
vill leda sig till stadgandet af ett omdöme
om kraften, värdet och bruket af det
skydd Lagstiftaren, genom införandet af RiksRätt,
velat uppställa emot Konungens Constitutionelle
Rådgifvare, i händelse en eller
Re visorers Berätt else.
919
flere af dem skulle tillåta sig afvikelser från
åliggande Ämbetspligter.
Hvad åter angår Lagskipningens tillstånd
i allmänhet, så vidt dess bedömande, af
de till min kunskap komne bär utredde facta,
eger rum, torde dervid fästad uppmärksamhet
säkrare vägleda allmänna omdömet i dessa
vigtiga delar af Statens administration,
än de enskilda anmärkningar, som dervid af
mig kunde göras.
Genom Remiss af den 2 April 1818 har
Riksens Högloft. Ständers Constitutions-Utskott
anmodat mig att inför Riks-Rätt tilltala
Konungens Tjenstgörande General-Adjutant
för Flottorne, Stats-Rådet, Amiralen,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Majrts
Orden, samt Riddaren af Kongl. Svärds Ordens
Stora Kors a:dra Classen, Högvälborne Herr
Friherre, numera Grefve Rudolph Gederström,
för det han icke , allenast skall underlåtit
att, med anledning af 15 §. i Regeringsformen,
göra underdåniga föreställningar mot
behandlingen i C o mm a nd omåls - fo rm af ett
Regeringsärende, rörande en Instruction för
Cheferne å den till bevakande af Rikets kuster
mot Lurendrägeri och Tullförsnillning
år 1817 utrustade och på flere kryssningsstationcr
fördelte Escadre, hvilken Instruction,
såsom innefattande ändring uti 1724
års Kongl. Sjö-Reglemente och 1774 års Seg
-
980 Riksens Ständers
lations-Ordning, bordt, enligt 7 och 8 §§.
uti ofvannämnde Grundlag, i Stats-Rådet
föredragas och afgöras; utan ock för det
Herr Friherren i underdånighet tillstyrkt
gillandet och utfärdandet af berörde Instruction,
som i sin tillämpning vore ledande till
äfventyr, oredor och förluster för Handlande
och Sjöfarande.
I anledning deraf har jag, efter vederbörligen
äskad kallelse å bemälte Herr Friherre
och General-Adjutant, uti till RiksRätten
ingifvet Memorial anmärkt, att uti
berörde Instruction, som, den 8 April 1817,
inför Kongl. Maj:t blifvit i underdånighet
föredragen, och hvarvid något Protocoll öfver
föredragningen ej blifvit fördt, bland annat
funnos sådane stadganden, att Bevaknings-Chefen
borde låta visitera alla anträffande
ifrån Utrikes orter kommande större
eller mindre Svenska Handels-fartyg eller
Båtar, som voro destinerade till Svenska
hamnar, och om derå funnes Contraband
eller sådane persedlar, hvilka icke blifvit
upptagne på Fartygets Märkrulla eller Certepartie
, eiler som kunde anses tillhöra Skeppets
provision, borde de^i beslag tagas: Att
å sådane i öppna Sjön anträffande Fartyg,
som voro destinerade till Svensk hamn, och
befunnos innehafva förbudna varor, egde be-,
vaknings-Chefen rättighet att försegla luckorne
och Fartyget med påliteligt folk bemanna
, samt till närmaste Stapelstad afsända.
och under behörig Domstol ställa: Ätt ut
-
Revisorers Berättelse. 981
ländska Handels-fartyg, som i Sjön anträffades
och till Svensk hamn voro destinerade,
fmgo Bevaknings-Chefen väl icke visitera
; men i alla fall borde sådane Fartygs
Handlingar undersökas, och om deraf utröntes,
att förbudna varor funnos om hord,
borde det utländska Fartyget äfven besättas
och till närmaste Tullkammare införas.
Sedan i följd af dessa ordres ett Svenskt
Fartyg, tillhörigt Handelshuset Jacob Skotte
& Son i Norrköping, på resan ifrån London
till Stockholm, vid Höganäs blifvit anträffadt
och af Bevaknings-Chefen på västra kusten
den 2 Junii 1817 till Landskrona inbragt,
hade under den 17 i samma månad, sådant
tillägg uti Instructionen blifvit BevakningsCheferne
meddcladt, att de borde använda
all försigtighet vid uppbringningar, så att
inga andra Fartyg upphragtes, än de som
bevisligen hade Contraband om bord och ämnade
sig till någon under Bevaknings-Chefens
inspection varande hamn; men på till annan
Svensk hamn destineradt Fartj^g, som anträffades
och bevisligen innehade Contrahand,
borde Bevaknings-Chefen låta försegla til 1-  gångarne tili lasten och, om så nödigt pröfvades,
på samma Fartyg låta embarquera en
pålitlig man af sin Besättning, för att efterse,
att det misstänkta Fartyget ej måtte inlöpa
uti förbudna farvatten, och hurde denna
person afgå,' antingen vid den Tullkammare
der Fartyget erhöll Tullbetjening om
hord, elier ock till den först anträffande af
Riksens Ständers
de öfriga Svensta kryssare, som då egde att
till bevakning i den afgångnas ställe lemna
en annan man.
Under den i3 näst förutgångne Maji
bade i afseende på fremmande Fartyg följande
ordres, såsom tillägg tili Instructionen,
blifvit expedierade, att endast inom
en Tysk Sjömil ifrån Svenska kusten oell uti
den Svenska hälften af Sundet borde sådane
Fartyg af Svenska kryssare kunna präjas;
men att i öfrigt sorgfälligt borde undvikas ,
att emot hvilken fremmande Magts flagga
som hälst göra styrkan gällande, och att då
främmande Fartyg, ämnadt till Sverige, träffades
inom Demarkations-linien för Rikets
kust-territorium, kunde Bevaknings - Chefen
skicka om bord derå en man af sin Besättning,
för att följa Fartyget till första hamn,
der Tullkammare funnes; men utan rättighet
att visitera Fartyget, eller undersöka dess
Papper.
Då nu Instructionens föreskrifter innehållit
helt annat än Militairiska ämnen, har
jag ej allenast ansett den hafva bordt i annan
ordning både beredas och utfärdas, utan
ock funnit densamma i flere delar uppenbart
strida emot 1724 års Reglemente, der
det i allmänhet är förbudet att uppehålla
Sjöfarande uti deras destination, eller lägga
hinder i vägen för fulländande af Skeppares
resa, hvarjemte sättet huru med Handelsfartyg
borde förfaras sålunda finnes deruti
före
-
Revisorers Berättelse. 983
föreskrifvit, att detsamma borde beledsagas,
antingen till behörigt inlopp, eller ock till
den Sjötullskammare, dit Fartyget vöre destinerad!:
, hvarvid, sedan Sjötulls-betjente
emottagit bevakningen derå, Jagt-Lieutenalitens
befattning borde upphöra; och om JagtLieutenanten
icke kunde följa Fartyget till
inloppet eller destinations-orten, egde han,
utan att fordra Märkrulla, lägga allt tullbart
gods under däck och försegla lasten samt
derefter låta Fartyget obehindradt fortsätta
resan, varande i öfrigt den af Herr GeneralAdjutanten
påbjudna visitation å Fartyg i
öppna Sjön både skadlig och utan ändamål,
emedan då Fartyg är full-lastadt, det icke
möjligen kan visiteras utan lastens rubbning
eller lossning, som å öppen Sjö ej kan verkställas,
och då FÖrfattningarne endast innehålla
förbud, att i Riket införa otillåtna varor,
hvilket icke kan sägas hafva skedt, clå
Fartyg , oaktadt de till Sverige äro destinerade,
finnas i Öppna Sjön innehafva förbudet
gods, och ännu icke hunnit uti Svensk
hamn, eller i Svenskt farvatten inlupit, hvadan
ock någon grund till åtal af sådan visitation
ej kunde hemtas. Om dessutom af
Skeppshandlingar skulle finnas, att till Sverige
destinerade Fartyg innehade varor, sorn
i allmänhet voro till införsel förbjudna, kunde
sådane varor icke dessmindre, efter särskildt
tillstånd, vara till införsel lofgifna,
63 *
\
9^4
Ril :sens Ständers
antingen till uppläggande på nederlag, hvilket
varit händelsen med en del af lasten
på Skottes ofvannämnde Fartyg, eller ock
till förtullning, utan att Skepparen, hvilken
endast tillhörer att uppgifva egaren till varorne,
förhållandet dermed kan upplysa, och
tillskyndas följakteligen genom Fartj^gs införande
till närmaste Stapelstad, i stället för
till destinations-orten, skada och uppehåll
ej mindre för Skepparen och för egaren af
såsom förbjudet ansedt gods, hvilken vanligen
vistas å den sednare orten, och således
ofta långt ifrån det ställe, dit Fartyget blifvit
inbragt, än äfven för öfrige lastegare på
samma Fartyg, hvilka utan anledning till
underslef ifrån deras sida, oförskyldt kunna
lida förluster, dels derigenom, att de icke
erhålla sina varor i rätt tid , då de med fördel
äro säljbara, dels ock genom lossning
å fremmande ort, åter-inlastning, transportkostnader,
m. m. På lika sätt förhölle det
sig med Märkrulla, den Skepparen ej vore
förbunden att i öppna Sjön aflemna, utan
först vid inlopps-ort, eller i Stapelstad, till
hvilken Inlopps-tullkammare icke finnes , och
der Skepparen, enligt Författningar ne, eger,
innan Märkrullan afgifves, tillägga hvad som
vore förglömdt, hvarefter Märkrullan på Fartyget
skall uppläsas och Skepparen derå
teckna, det innehållet af 5 Artikeln i Kongl.
Förordningen mot Lurendrägeri, af den 6
April 1799 blifvit honom kungjord, samt att
han ej liar något vidare att tillägga.
Revisorers Berättelse.
.985
Deraf skulle ock följa, att Märkrulla, soia
uppvises i öppen Sjö, ej kunde medföra någon
säkerhet, i afseende pä lastens beskaffenhet,
eller förbindelse för Skepparen, att
ansvara för hvad vid en för tidig lossning
kunde brista elier öfverstiga Märkrullans innehåll.
Innan desse mine anmärkningar blifvit
med Herr General-Adjutanten, Friherre Cederström
communicerade, har vid Riks-Rätten,
der en dess Ledamot, Herr Presidenten
m. m. Friherre Wirsén då aflagt Domare-ed,
fråga af mig blifvit vackt, örn Herr
General - Amiralen Friherre von Stedingks,
Herr Amiralitets Kammar-Rådet Carlbergs
och då varande Herr Stats - Commissarien,
sedermera vice Presidenten Haaks behörighet,
att såsom Ledamöter uti Riks-Rätten
deltaga, på de skäl, att Förvaltningen
af Sjö-ärenderne, ehuru egande lika anseende
och värdighet, sorn för detta AmiralitetsCollegium,
ändå icke vore ett Rikets Coilegium,
och att Presidium derstädes föres af
en Flaggman, med. titel af Chef för Sjöärenderne,
icke med Ämbete af President,
utan endast med lika värdighet, som Presidenterne
i Rikets Collegier, hvilken värdighet
flere Ämbetsmän dessutom innehafva :
Att den civile Ordinarie Ledamoten derstädes
icke är Råd i kraft af sitt Ämbete, utan
är Öfver-Commissarie med Amirali te ts-Kam~
mar-Råds namn och värdighet, samt att i
Kongl. Stats-Contoiret icke finnes någon Lc
-
g8G
Riksens Ständers
danrot med namn, ännu mindre med Ämbete
af Råd, hvarförutan Ledamöterne derstädes
icke ega någon rösträttighet, och sluteligen
att Grundlagens bokstafliga föreskrift,
enligt 83 §. i Regeringsformen, borde efter
dess ordalydelse vid hvarje särskildt fall tillämpas.
Sedan Herr General-Adjutanten Friherre
Cederström öfver denna jäfs fråga blifvit
hörd, och förklarat sig för egen del ej hafva
att erinra emot någon af Riks-Rättens
Ledamöter, fattade och afsade Riks-Rätten
deröfver det beslut, att efter granskning och
öfvervägande af hvad ej mindre Regeringsformen,
än de särskildta för Förvaltningen
af Sjö-ärenderne och Stats-Contoiret utfärdade
Instructioner innehålla, äfvensom med
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den
5 Maji 1818, deruti Kongl, Maj;t i Nåder
förklarat Herr General - Amiralen Friherre
von Stedink, i egenskap af Ordförande i Förvaltningen
af Sjö-ärenderne, tillhöra RiksRätten
j funno Riks-Rätten det af mig emot
bemälde Friherre samt Amiralitets-KammärRådet
Carlberg och Stats-Commissarien Haak
anförde jäf ej kunna bifallas.
Öfver mitt derefter föredragne Anmärknings-memorial,
hvilket till Herr GeneralAdjutanten
Friherre Cederström blifvit aflemnadt,
har Herr Friherren sig förklarat
och anfört, att enligt 7 §. af Regeringsformen
äro från föredragning i Stats-Rådet undantagne
Commando-mål, eller sådane, som
Revisorers Berättelse.
987
Konungen i egenskap af Högste Befälhafvare
öfver Krigsmagten till Lands och Sjös
omedelbarligen besörjer;» och då föranstaltandet
af Kust-Bevakningen genom en del
af Flottans beväpnade Fartyg samt nödiga
anordningar i afseende på Chefernes förhållande
tillhörer Konungen, stöde det i Hans
höga rätt, att utom Stats-Rådet befalla General-Adjutanten
att projectera och inför sig
föredraga Instructionen, lika klar och gifven,
sorn Herr General-Adjutantens underdåniga
pligt, att denna befallning åtlyda.
För sitt handlingssätt i detta fall egde Herr
General-Adjutanten ytterligare anvisning genom
Kongl, Brefvet den 19 Junii 181 o,
hvaruti förordnas, att under Commando-mål
i fredstid förstås ibland annat Officerares
Commenderingar uti extra förrättningar och
föreskrifter för dem, om sådane tarfvas, ordres
om Escadrers och Fartygs utrustande,
med deras Besättningars och Befäls Commenderingar,
jemte Instructioner, som vid
expeditionerne böra till efterrättelse tjena,
samt ordres till Befälhafvarne, om deras förhållande
vid de tillfällen, då Rikets säkerhet,
värdighet eller särskilde omständigheter
dem fordra.
I fråga varande Instruotion hade General-Adjutanten
erhållit Nådig befallning af
Konungen att upprätta, och att uppvisa Förslaget
dertill för då varande Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsén, såsom Generalissimus
för Krigsmagten till Lands och Sjös, och då
0SS
Riksens Stärlders
det första Förslaget efter undergången granskning,
ej funnits nog fullständigt, för att
svara emot det åsyftade ändamålet, att i
möjligaste måtto förhindra Lurendrägerier
och Tullförsnillningar, hade Herr GeneralAdjutanten
sökt uppfylla Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsens i detta afseende yttrade
Nådiga önskningar, medelst upprättande af
ett nytt Förslag, som blifvit gilhodt och af
General-Adjutanten inför Konungen föredraget,
af Honom i Nåder bifallet och genom
Hans Kongl. Majrts höga påskrift sanctioneradt.
Någon fråga om upphäfvande eller
ändring af gällande Författningar uppstod
dervid icke och derom ansåg Herr GeneralAdjutanten
sig ej heller åligga att göra någon
anmälan. Lagförändringar, hvilka icke
ens Amro tillämnade, kunde således i StatsRådet
hvarken projecteras eller beslutas.
I afseende åter på Instructionens innehåll
medgaf Herr General-Adjutanten, att
densamma utmärkte för Befälhafvarne vid
Kustbevakningen sådane åtgärder, som dels
voro af vidsträcktare omfattning än de, hvilka
i 1724 års Reglemente bestämmas för
Jagt-Lieutenanter, och dels inneburo skiljaktigheter,
så väl ifrån detta Reglemente,
som från Seglations-Ordningens föreskrifter;
men deremot påstod Herr General-Adjutanten,
att Instructionen haft ett af omständigheterna
föranled t både godt och redbart ändamål:
Att den varit för vinnandet af detta
ändamål nödvändis: Att fuliailtiga anled
-
Revisorers Berättelse.
989
ilin ga i’ varit till dess utfärdande: Ått den
icke innehållit andra skiljaktigheter från äldre
Författningar, än sådane som grunda sig
på nya lika gällande förordnanden och att
om de i tillämpningen medfört någon icke
åsyftad skada, sådant härrört af särskilde
opåräknade tillfälligheter.
I öfrigt hade Herr General-Adjutanten,
till sitt urskuldande, åberopat en af Kongl.
Maj:t den 8 Maji 1816 i Stats-Rådet faststäld
Instruction för Chefen på ett armeradt Fartyg,
som skulle nyttjas till kryssning i Götheborgs
och Bohus Läns Skärgård, för att
tili Känsö inbringa de Fartyg, hvilka horde
undergå Quarantaine; men hvilket Fartyg
tillika skulle begagnas, att utestänga Lurendrägeri
och Tullförsnillning, varande uti berörde
Instruction bland annat stadgadt, att
om Chefen, vid anstäld jemförelse af ett till
Svensk Stad destineradt Skepps documenter
med dess last, samt vid anstäld visitation
derå i kajuta, skans, Skeppares och Besättningens
kistor, anträffade förbjudet gods,
skulle sådant anhållas och under Chefens
samt Skepparens försegling, om han det åstundade,
till närmaste Sjötullskammare insändas:
Att om förbjudet eller oförpassadt
gods funnes vid visitation på Fartyg, som
gingo inrikes Städer emellan, borde äfven
sådant gods anhållas, och till nästa Sjötullskammare
insändas, och förmente Herr General-Adjutanten
sig häfva varit pligtig att ställa
sig denna Instruction till efterrättelse,
99°
lii k sems Ständers
ehuru äldre Författningar, i vissa delar,
derigenom blifvit ändrade, och samma In-'
struetion icke eller såsom Lag för Sjöfarande
varit promulgerad. Skiljaktigheten emellan
Seglations-ordningens föreskrift om Destinations
- Tullkammare och Instructionens om
närmaste Tullkammare horde äfvenväl försvinna,
då i betraktande togs, att på Svenska
kusten, ifrån Götheborgs Skärgård intill
Landsort, voro stationerade icke mindre än
Nio stycken kryssande Örlogsfartyg på deras
gifna stationer, med bemannade Bevakningsbåtar
uti intervallerna. Således kunde i de
flesta fall med närmaste Tullkammare icke
menas annat än Destinations-Tullkammare;
dessutom vore Seglations-ordningen egentligen
skrifven för Tullbevakningen i Skärgården
och ingalunda för sådan Bevakning i
öppna Sjön, hvilken ofelbart borde ega vidsträcktare
Instruction i dessa fall. Den af
mig anmärkte ordres af den 17 Junii har
Herr General-Adjutanten ej velat anse såsom
ett bevis för primitiva origtigheten af In*
struetionen, utan endast såsom ett tillägg
och förtydligande deraf, påkalladt af Bevaknings-Chefens
åtgärd alt till Landskrona
inbringa ett till Stockholm destineradt Fartyg,
och hvartill Herr General-Adjutanten
ansett honom af Instructionen icke hafva egt
anledning, så vida samma Fartyg icke löpt
an kusten inom hans station, eller satt på
strand inom densamma.
Den
Revisorers Berättelse. pr)i
Den anmärkte omständigheten, rörande
Märkrullors uppvisande, har Herr GeneralAdjutanten
sålunda förklarat, att dermed
icke bordt förstås sådan Märkrulla , som Skeppare
vid inloppsort skall uppgöra och sällan
i förväg författat, utan endast Lastningslista,
Manifest eller annat Document, som
Skepparen alltid bör hafva om hord, för att
vid prejningar eller visitationer kunna uppgifva
och styrka beskaffenheten af Fartygets last.
Af i fråga varande Instruction hade Afskrifter
blifvit tillsände både Hans Excellence
Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne
och General-Tull-Directionen; något annat
slags kungörande hade icke eller skett, när
Instructionen af den 8 Maji 1816, hvaremot
någon anmärkning af Constitutions-Utskottet
ej blifvit gjord, utfärdades. •
Slutligen hade Herr General-Adjutanten
anmärkt, att för behandlingen af de i
detta mål förekommande tvisteämnen skulle,
genom sammanhållning af Regeringsformen
med Ansvarighets-lagen, framställas sådane
åsigter, som ledde till grundade tvifvelsmål,
huruvida i öfverensstämmelse med Grundlagarne,
åtalet kunde af Riks-Rätt upptagas,
ifrån hvilken pröfning Riks-Rätten, såsom
Domstol, icke kunde känna sig hindrad genom
Högloft. Constitutions-Utskottets Remiss.
Sedan jag öfver denna Förklaring afgifvit
de påminnelser, som jag funnit densam
-
2 Sami. 2 B.
6 4
lii ksens Ständers
nia erfordra, och dervid i synnerhet söht
undanrödja det af Herr General-Adjutanten
framstälda tvifvelsmål, om Domstolens behörighet,
samt det stöd för Instructionens laglighet
Herr General-Adjutanten velat hemta
af Instructionen, dat. den 8 Maji 1816, hvarigenom
bevakningen enrot Lurendrägeri var
§t Chefen på det armerade Quarantains-fartyget
uppdragen, endast såsom bisak, så
midt denna Chefs Station j, tid och öfrige göromål
sådant medgåf vo , har jag under åberopande
af sednare mom. uti 5 §. jemförd
med den 8 uti Ansvarighets-lagen, samt det
på båda ställen citerade i Gap. Rättegångsbalk
en och dess 12 §:s 1 mom. påstått, att
Herr General-Adjutanten Friherre Cederström,
för det han vid utfärdandet i Kongl. Maj:ts
namn af en Instruction för Kust-BevakningsCliefer,
inför Konungen obehörigen föredragit
tillägg och ändringar uti 1724 års Kongl.
Reglemente, hvilka tillägg och ändringar funnits
af den lagstridiga beskaffenhet och skadliga
påföljd., att både utländska och inhemska
Fartyg, hvarå till införsel i Riket förbudna
varor befunnos, kunnat uppbringas
och till närmaste Stapelstad eller Tullkammare
utur deras sätta kosa föras, hvaraf ej
mindre anledning till olägenhet och missämja
med fremmande Magter kunnat uppstå,
än ock verklig skada, utan laga ransakning
och dom, blifvit tillfogad Svenska Medborgare,
Handelshuset Jacob Skotte & Son i
Norrköping, som efter hvad företedde Hand
-
Revisorers Berättelse.
lingar utvisade, genom sådan olaga uppbringning
förlorat Egendom till ett sammanraknadt
belopp af 2,^53 R:dr 32 sk. Banco, utan
att ersättning derföre i vanlig väg kunnat
erhållas, sedan både Sjötulls-Rätten ocb Kgl.
Commerce-Collegium , i afseende på det till
Landskrona inbragte Fartyg, förklarat Bevaknings-Ckefen,
som uppbringningen verkstält,
på grund af hans erliållne Instruction ej kunna
till något ansvar derföre fällas, ej allenast
dömmas att böta 1200 R:dr Banco, utgörande
ett års lön för Gener al-Adju ta
pet vid Flottorne, utan ock kännas skyldig
att gälda ali genom detta felaktiga förhållande
åstadkommen skada, om hvilken ersättnings
partiella utgörande och bestämmande
till ziffran Riks-Rättens pröfning ocb utlåtande
likväl icke äskades, enär ofvannämnde
Handelshus, som först anmodat mig 0111
bevakande af dess ersättningsanspråk, uti en
till mig sedermera insänd Skrift, förklarat sig
hafva erhållit full ersättning för det dem
åbragte lidande.
Öfver dessa mina påståenden bar Herr
General-Adjutanten afgifvit svar ocb erin dringar,
deruti lian vidare sökt bevisa både behörigheten
af sin föredragning ocb lagligbeten
af i frågavarande Instruction, hvarjemte
Herr General-Adjutanten bestämt deducerat
de skäl, han ansett sig ega till det förut blott
antydde tvifvelsmål, om Riks-Rättens doms-*
rätt i detta mål.
cjcjf Riksens Ständers
Uti särskild ingifven Skrift liar Herr
General-Adjutanten hos Riks-Rätten begärt,
att mitt ytrande om de olyckor, som kunnat
öfverdragas Fäderneslandet och den misssämja
med fremmande Magter, som kunnat
uppstå af den klandrade Instructionens verkställighet
emot utländska Skepp, måtte genom
formeligt beslut ogillas, såvida jag igenom
dessa uttryck skall hafva utsträckt min
åtals magt utöfver laglig gräns och denna
framställning, liksom påkallande ett omdöme
öfver möjeligheten, att under Konungens le 1-  ning ett politiskt steg kunde tagas, som motverkade
Fäderneslandets interesse i förhållande
till fremmande Magter, ej kunde anses
påfordrad af behofvet, att få skäl till Herr
General-Adjutantens fällande.
Sedan jag på denna Inlaga äfven skrifteligen
svarat och ytterligare förklarat, det
Konungens höga rätt aldrig af mig blifvit i
fråga stäld, att Konungens gerningar aldrig
borde sammanblandas med Ämbetsmannens
Friherre Cederströms och att då inga facta
kunna uppgifvas, förblifva verkningärne af
vidtagna beslut inom möjlighetens obestämda
gräns; men då en Konungens Rådgifvare,
genom uraktlåtet uppfyllande af åliggande pligter,
på flerehanda sätt kan motverka Fäderneslandets
interesse i förhållande till fremmande
Magter, kommer han först i tillfälle att
bedöma följderne deraf i hela deras vidd,
när han kan göra sig sjelf reda för lagligheten
af sina Handlingar.
Revisorers Berättelse.
9iP
För öfrigt hade Nationen uti Grundlagarne
åt sig förvarat rättigheten , att inom
Obestämda former kunna verka emot den Konungens
Rådgifvare, som genom underlåtna
skyldigheter gifvit eller kunde gifva anledning
tili skadeiiga förändringar uti Fäderneslandets
in- eller utrikes förhållanden, och
som massan af Nationen, oändligt mera än
individen, vöre med oupplösliga hand fästade
vid Fosterjorden, så vore ock allmänna
uppmärksamheten till allt, hvad som eger gemenskap
med så vigtiga interessen, både laglig
och naturlig.
Uti ytterligare ingifven Skrift har Herr
General-Adjutanten, på flere anförde skäl,
klandrat ofvannämnde, af mig nyttjade uttryck,
såsom innefattande politiska ämnen,
hvilka mig icke rörde, hvarpå jag munteligen
svarat med den anmärkning, att en Ämbetsman,
stäld under tilltal inför en så utomordentlig
Criminal-Domstol, som den höga
Riks-Rätten, kunde väl efter min tanka hafva
att följa sig närmare rörande föremål, än
anfall mot mig för politiska åsigter.
Med desse anföranden ansågs Aetionen
Parterne emellan vara slutad, under hvars
fortgång den förändring uti Domstolens personal
inträffat, att Herr Stats-Commissarien
Haak under tiden blifvit af Kongl. Maj:t i
Nåder utnämnd till vice President i Kongl.
Stats-Contoiret och af sådan anledning utur
Riks-Rätten afträdt; och som skriftvexlingen
i målet då redan hunnit slutas, ansåg Riks
-
99®
Riksens Ständers
Rätten, som ändå var domför, att någon ny
Ledmot i bemälde Herr Vice Presidents ställe
i detta mål ej borde tillkallas.
Sedan Riks-Rätten den 16 Julii genom
votering afgjort, att målet borde af RiksRätten
upptagas och afgöras, och Riks-Rätten
i sådant afseende, den 23 Julii, äter sammanträdt,
hade Herr General-Majoren Friherre
von Otter, uti en till Riks-Rätteh ingifven
Skrift, anmält, att han den 21 Julii
erhållit Kongl. Maj:ls Nådiga Ordres att uti
enskildt uppdrag afresa till Norrige, hvarigenom
Herr Friherren vöre hindrad, att såsom
Ledamot uti Riks-Rättens öfverläggningar
vidare deltaga, och ansåg Riks-Rätten,
såsom ändock domför, att sedan Herr Friherre
von Otter, upphört att vara Ledamot
af Riks-Rätten, borde icke eller den i Herr
Friherrens ställe tillförordnade Öfver-Commendanten
för de i Hfvudstaden förlagde
Troupper till Ledamot i Riks-Rätten nu mera
inkallas.
Då nu omröstning till Dom af Riks-Rättens
Herrar Ledamöter företogs, yttrade sig
Herr Bergs-Piådet Robsahm, sedermera adlad
under namnet Robson, det han funno Herr
General-Adjutanten i detta mål ligga till last,
att vid meddelandet af oftanämnde Instruction,
den honom, i egenskap af Konungens
Rådgifvare, i Coniin a 11 do-mål ålegat besörja,
föreskrifterne deruti blifvit utsträckta till ämnen,
hvilka legat utom icke otydligt bestämda
gränser för dess befattning och att han i
Revisorers Berättelse.
991
stället att hös Konungen i underdånighet anmäla
rätta förhållandet, fast mer igenom sin
föredragning af mål, som honom ej tillhörde,
beredt i sjelfva verket den följd, att ordres
i Commandoväg utkommit och blifvit
satta i verkställighet, hvarigenom Allmänna
Författningar, i afseende på Handel och Sjöfart,
blifvit i vissa delar till kraft och verkan
upphäfne och detta allt, utan att nödig
anstalt blifvit vidtagen till befordrande deraf,
att Handlande och Sjöfarande, igenom utfärdade
allmänna kungörelser, kunnat underrättas
om de nya och uti gällande Stadgar
ej omnämnde förhållanden, hvaruti de, i följd
af den åtalade Instructionen, kommo att sig
befinna, och, i följd deraf, har Herr BergsRådet,
i stöd af 106 §. Regeringsformen och
sednare Momentet af 5 §. i Ansvarighets-lagen,
samt med tillämpning af i Capitlet, 12
§. Rättegångs-Balken, hvars allmänna föreskrifter
borde vidtaga, der de särskilda uti
Ansvarighets-lagen sluta, dömt Herr General-Adjutanten
skyldig, att böta ett halft års
arfvode af dess innehafvande tjenst med 600
R:d. Banco till treskiftes emellan Kronan,
Actor och Stockholms Stad, hvarjemte Herr
Friherre Cederström ansågs skyldig, att ersätta
all kostnad och skada, som blifvit orsakad
genom den öfverklagade uppbringningen,
om närmare bestämmande hvaraf vidare
utlåtande likväl komrne att förfalla, sedan
å Skeppsegarens sida blifvit anmäldt,
att han, hvad denna skada angår, blifvit till
998
Riksens Stunders
fallo godtgjord; och vidkommande de af Friherre
Cederström gjorde anmärkningar vid
åtskilliga af mig uti slutpåståendet nyttjade
framställningar, så fann Herr Berr BergsRådet
de samma hvarken tillhöra mitt bedömande
eller Riks-Rättens pröfning.
Herr Kammar-Rätts-Rådet Osasngius förenade
sig med Herr Bergs-Rådet Robson i
de omständigheter, hvilka blifvit förde Herr
General-Adjntanten till last; men vid urskiljandet
af den påföljd, som Herr Herr General-Adjutantens
hegångne misstag borde medföra,
kunde Herr Kammar-Rätts-Rådet icke
antaga Ansvarighets-lagens 5 och 8 §§. till
norm för bedömandet deraf, utan sedan genom
Riks-Rättens pluralitet blifvit stadgadt,
att detta mål skulle efter Regeringsformens
106 §. af Riks-Rätt behandlas och samma §,
utom Ansvarighets-lagen, hänvisar på Allmänna
Lagen, borde i Cap. 12 §. Rättegångs-Balken,
jemnford med Kongl. Brefven
den 10 Decemb. i^56 och iaNovemb. 1761,
leda omdömet härutinnan; och emedan det
icke förekommit, att Herr General-Acljutantens
i fråga varande misstag härledt sig af
uppsåt, vårdslöshet eller oförstånd, utan af
mindre försigtighet vid tillämpningen af General-Adjutants
Instructionen den 19 Junii
1810, hvilken dock befunnits så tvåtydig,
att, i anledning af denna händelse, fråga
blifvit väckt, om ett mera noggrannt bestämmande
af de Civile och Militaire myndighe
ternes
-
Revisorers Berättelse.
999
ternes gränser; ty pröfVade Herr KammarRätts-Rådet,
att något vidsträcktare ansvar,
enligt åberopade Lagens rum, ej kunde Herr
General-Adjutanten åläggas, än att lian bordt
fylla all skada, om densamma icke redan
blifvit godtgjord, hvadan ock närmare utlåtande
derom ej egde rum; för Öfrigt ansåg
Herr Kammar-Rätls-Rådet Herr Friherre Cederströms
anmärkning emot mina sa kallade
politiska reflexioner ej förtjena något afseende.
Herr Amiralitets-Kamrnar-Rådét Carlberg
stadnade, efter flere vidlyftigt anförde skäl,
i hvad anginge Herr General-Adjutantens
ansvar och ersättnings-skyldighet, uti lika
beslut med Herr Bergs-Rådet Robson, och i
afseende på de politiska reflexionerna, med
Herr Kammar-Rätts-Rådet Osffingius.
Herr Kammar-Rådet Branting bade, på
flere anförde skäl, dömt Herr General-Adjutanten
skyldig , att under ett år mista det
honom anförtrodde General-Adjutants-Ämbete
med åtföljande lön eller arfvode; men då
Handelshuset Skotte & Son förklarat sig
hafva af Kongl. Majrt erhållit ersättning (hlen
Herr General-Adjutanten under skriftvexling
gen upplyst vara af Konungens egna medel
betald} för liden skada, ansåg Herr Kammar-Rådet
detta ämne i närvarande skick ej
kunna gifva anledning till Herr Friherre
Cederströms förpligtande, att denna skada
godtgöra, och hvad anginge de af Friherren
I ooo
Miksens Stunders
anmärkta uttrycken uti mitt slut-påstående,
så har Herr Kammar-Rådet funnit sig ej ega
skäl anse desamma af så otillständig beskaffenhet,
att de fordrade bestämt ogillande.
Herr Krigs-Rådet Askegren, sedermera
adlad med namnet Edelcrona, förenade sig
med Herr Bergs-Rådet Robson.
Herr Commerce-Rådet Ljunggren instämde
hufv udsakligen uti det af Herr KammarRätts-Rådet
Osaengius afgifne yttrande med
tillägg, det Herr Commerce-Rådet äfven torde
Herr General-Adjutanten till last, att han
'vid Instruclionens föredragning inför Konungen,
efter sitt eget tillkäiinagifvande, icke,
enligt Regeringsformens föreskrift i i5 §.,
fört något Protocoll, hvarigenom styrkas kunnat,
om han vid berörde tillfälle någon betänklighet
i ämnet yttrat och, i afseende på
crsättnings-skyldigheten, att densamma borde
åligga Herr General-Adjutanten för ali
skada och förlust, som i en eller annan måtto
genom hans anmärkte förvållande och såsom
följd deraf blifvit förorsakad; så att i
händelse någon annan Skeppsredare och Godsegare
skulle linnas, som vöre till ersättning
af enahanda beskaffenhet berättigad, sådan
ersättning då till det belopp i penningar,
hvartill förlusten , behörigen styrkt, blefve
skattad, borde af Herr General-Adjutanten
till fullo godtgöras.
Herr Hof-Rätts-Rådet Gråsten förklarade,
att han instämde med Herr Bergs-Rådet Robson,
endast med den skillnad, att Herr Hof
-
Revisorers Berättelse.
'fooi
Rätts-Rådet nedsatte bötes-beloppet till tre
månaders arfvode , eller 3oo R:d. Banco.
Herr Hof-Rätts-Rådet Sebenius förenade
sig ovilkorligen med Herr Bergs-Rådet Robson.
Herr Contre-Amiralen Cojet fann, att
General-Adjutantens intention med den öfverklagade
Instructionen varit i alla delar
öfverensstämmande med föremålet för den
af Konungen i Nåder anbefalde Expeditionen,
och då hvarken Ansvarighets-lagen eller
Regeringsformen bestämdt upptager något
sådant fall , sorn det emot Herr Friherre Cederström
anmärkte, men det icke tillkomme
Domaren att för tillfället stifta ny Lag, och
Riks-Rätten tillhörde att döma öfver hvad
som. verkeligen handt, utan afseende på möjligheter,
som icke inträffat, hvarförutan tredje
mans rätt icke mera vore i fråga, sedan
Handelshuset Skotte erkänt sig vara liqvideradt,
fann Herr Contre-Amiralen ingen anledning
till ansvar för Herr General-Adjutanten
i de mot honom anmärkte omständigheter.
I fråga åter om den af Herr Friherre
Cederström mot mig anmärkte politiska
reflexion, var Herr Contre-Amiralen af enahanda
mening med Herr Bergs-Råd et Robson.
Herrar Justitia’-Råderne, Friherre Kurk
och Grefve Hamilton instämde till alla delar
med bemäldte Bergs-Råd.
Herr Justitiae-Rådet Blom förklarade,
det Herr General-Adjutanten icke skäligen
borde föras till last de delar' af den klandrade
Instructionen, som hufvudsakligen öf
-
1003
Riksens Sländers
verensstämma med 1S16 års Instruclion ; men
för hvad Herr General-Adjutanten derifrån
afvikit, samt för den såsom Commando-måi
tillstyrkte föreskrift, rörande till Svensk hamn
destinerade Handels-fartygs uppbringande till
närmaste Stapelstad eller Tullkammare och
deras ställande under Domstol derstädes, ansåg
Herr Justitiae-Rådet, på de af Tit. Robson
anförde skäl, Herr General-Ydjutanten,
jemte ersättnings-skyldiåhet, förfallen till
förlust af tre månaders arfvode , och om de
anmärkte politiska åsigterne, var Herr J ustitiae-Rådet
äfven af samma tanka, som Tit,
Robson.
Herr Justitiae-Rådet Poppius förenade sig
i allo med Tit. Robson.
Herr Presidenten Friherre Wirsen fann
yäl, att Instructionen, ehuru tillstyrkt med
afseende på allmän nytta, icke tillkommit i
den ordning 8 §. i Regeringsformen föreskrifver
och sålunda äfven i stridighet med 7 och
i5 §§. i samma Grundlag, hvaraf ock den
Särskilda följrl uppstått, att behörigt kungörande
af Instructionen uteblifvit, samt att
dess innehåll i någor måtto rubbat de i sådant
ämne förut gällande Författningar, hvarförutan
Instructionens verkställighet vållat
skada för enskilda medborgare; men af 6 §.
jemförd med de 5 föregående uti Ansvarighets-lagen
ansåg Herr Presidenten sig destomera
hindrad, att upptaga frågan om Herr
Friherre Cederströms ansvar för Xmbets-förscclse
i vidare måtto, än hvad den anginges
Revisorers Berättelse,
ioo3
skade-ersättning, föi’ mätande hvaraf, All—
inanna Lagen borde blifva rättelse, soxn Herr
Presidenten laxin det oförenligt med Ansvarighetslagens
mening och med Lagstiftningexis
S}7fte för Riks-Rättens verksamhet, atti
detta eller aixdra lika eftertänkeliga mål ålägga
penningeböter till belopp af några
månaders arfvode; och förthy inskränkte sig
Herr Presidentexi, att, i lormågo af i Cap.
12 §. Rättegångs - Balken, döma Herr Friherre
Cederström skyldig fylla ali skada,
som för enskild man, i följd af den åtalade
Instructionen tillkommit, hvilket ansvar, hvad
anginge Handelshuset Skotte, gexiom den
skedda liqvidationen väl komme att förfalla;
men i öfrigt borde stå öppet, utan hixider
af 8 §. i Ansvarighets-Lagen, derest någon
annan, i följd af den nu åtalade Ämbetsåtgärden,
skulle anse sig hafva lagligt ersättnings-axispråk
att utföra, och instämde Herr
Presidenten i öfrigt med Tit. Robsoxi, i fråga
oxn Friherre Cederströms mot mig gjorde anmärkning.
Herr Presidenten Friherre Löfvexiskiöld
instäxnde tili alla delar med Herr Presidenten
Friherre Wirsen.
Herr Presidenten Friherre Edelcrantz’s
afgifne skrifteliga votuxn har jag funnit vara
af den utförlighet och särskilda beskaffenhet
, i afseende på deruti yttrade grundsatser,
att jag ej trott mig böra underlåta
att här införa detta votuxn ordagrant, lydande
det samma, som följer: Emedan Re
-
100-4
Riksens Stcinders
geringsformens io(5 §,, efter hvilken de der
uppräknade Ämbetsmän kunna för Riks-Rätt
till ansvar ställas, i allmänna termer föreskrifver,
att om någon af dem uppenbarligen
handlat emot Regeringsformens tydeliga
föreskrift, elier tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf och af andra Rikets gällande Lagar,
eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådane öfverträdelser, eller dem vållat och
befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af
någon upplysning, skall densamma af RiksRätt
dömas efter Allmän Lag och den särskilda
Författning, sorn, till bestämmande
af sådant ansvar, utaf Konungen och Riksens
Ständer faststäld varder; så är det af
sistnämde ordalydelse i min tanka ostridigt,
att denna Författning är den, hvarefter ansvaret
skall bestämmas; men att Allmänna
Lagens tillämpning eger rum uti de i samma
Författning uttryckligen uppgifna fall,
samt vid Rättegångs-ordningens och dess formers
iakttagande; så mycket mer, som, enligt
ingressen af Ansvarighets-lagen, ”desse
Ämbetsmän äro ej allenast såsom Medborgare
och för sine personer underkastade hvad
Allmän Lag och Laga Stadgar bjuda, utan
oek för sine rådslag och gerningar i och för
deras Ämbeten, Konungen och Riksens Ständer
ansvarige, på sätt Regerings-formen utstakar,
och här nedanföre (i Ansvarighetslagen)
stadgas.”
”Emedan dernäst denna Författning, eller,
enligt .ordalydelsen, den Lag, hvarefter
Revisorers Berättelse.
ioo5
Ledamot af Stats-Rådet, Föredragande, samt
den Ämbetsman Konungen allmänna befallningen
med Commandomål uppdragit, skola
för Ämbets-förseelser af Riks-Rätt dömas,
vid bestämmandet af dessa Ämbetsmäns ansvar
uttryckligen specielt nämner och uppräknar
vissa förseelser, och tillika uttryckligen
bestämmer det straff, sorn hvar och en
af dem bör åtfölja, men uti 6 §. stadgar,
att om Stats-Rådets Ledamot eller Konungens
Rådgifvare i Commandomål uraktlåter,
att de öfriga dem i Grundlagen uttryckligen
föreskrifna, men i denna Ånsvarighets-lag
icke särskildt uppräknade, pligter och föreskrifter
iakttaga och fullgöra, ankomme det
på Riksens Ständer, att hos Konungen göra
sådan anmälan, hvartill 107 §. af Regeringsformen
deni berättigar; så anser jag mig,
såsom Ledamot i Riks-Rätten, nu tillhöra,
att först pröfva, om Konungens General-Adjutant
för Flottorne, Herr Friherre Cederström
verjteligen begått någon af de af Riksens
Ständers Justitire-Ombvulsman åtalade,
samt uti Regeringsformens 106 §. i allmänhet,
eller uti Ansvarigliets-lagen specielt
uppräknade förbrytelser, och dernäst, i fall
så befmnes, hvad ansvar derföre Ansvarighets-lagen
bestämmer; hvaremot jag icke anser
något annat åtal emot Herr Friherre Cederström
för Ämhets-förseelse, hvarken i afseende
på skyldigheten dertill, eller ansvaret
derföre, kunna tillhöra min pröfning.”
ioo6
Riksens St midén;
”Det påstående om Ämbetsfel, som emot
Herr Friherre Cederström blifvit gjordt, innehåller
dels att han, vid utfärdandet i Konungens
Namn af en Instruction, den 8 April
1817, för Cheferne vid en KustbevakningsExpedition,
obehörigen inför Konungen föredragit
tillägg oell ändringar uti 1724 års
Kongl. Reglemente för Tull-Uppsyningsmän
och Jagt-Lieutenanter, samt uti 1774 års
Seglations-Ordning, hvarigenom han skulle
förbrutit sig emot 8 och i5 §§. uti Regeringsformen,
dels att dessa tillägg och ändringar
varit af lagstridig beskaffenhet och
skadelig påföljd.”
I det förra afseendet, eller förbrytelsen
emot 8 och i5 §§. i Regeringsformen, bör
det således profvas, om Friherre Cederström
vid detta tillfälle uppenbarligen handlat emot
Regeringsformens ty deli gaföreskrift, h vilket
genom slutet af 106 §. i samma Regeringsform
uttryckligen bestämmes såsom vilkor
för ansvars skyldigheten. 8 §. för esk r ifver,
att uti Stats-Rådet böra föredragas frågor och
förslag, om nya Allmänna Författningars vidtagande,
och om upphäfvande och förändring
af de förut gällande. Då nu en Instruction
för Irenne Kustbevaknings-Chefer
icke utan missbruk af ord kan kallas en Allmän
Författning, då icke eller en ändring
uti förut gifven Instruction, än mindre ett
tillägg deruti, kan, utan missbruk af ord,
kallas upphäfvande eller förändring af en
All
-
Revisorers Berättelse.
Allmän Författning * kan jag icke anse Herr
Friherre Cederström hafva i närvarande fall
Uppenbarligen handlat emot tydliga föreskriften
uti 8 §. af Regeringsformen, hyars 83
§. uttryckligen stadgar, att Grundlagarne
skola i hvarje särskildt fall, efter deras ordalydelse,
tillämpas.”
”Vidare stadgar väl i5 §. i Regeringsformen,
att den Ämbetsman, ät hvilken Konungen
allmän befattning med Commandomål
uppdragit, bör, då hans mening med
Konungens beslut icke öfverensstämmer, fota
sina yttranden och råd till ett Prolocoll;
men häraf, samt af hvad denna §. för öfrigt
innehåller , finner jag ingen laglig grund
till åtal emot Herr Friherre Cederström,
emedan hans tanka icke varit ifrån heslutet
skiljaktig.”
”Dernäst har åtalet blifvit grundad! derpå,
att de uti Instructionen införda ändringar
och tillägg varit lagstridiga och af skadlig påföljd.
Det återstår således, att i detta afseende
pröfva, om Friherre Cederström, genom
utfärdande af Instructionen, tillstyrkt
någon öfverträdelse af Regerings-Formen , eller
andra Rikets gällande Lagar, eller underlåtit
att gora föreställningar emot sådane
Öfverträdeiser, hvilket genom slutet af 10Ö
§. i Regerings-Formen uttryckligen bestämmes,
såsom vilkor för ans vars-skyIdigheteil
i detta fall.”
2 Sami. 2 B
-
65
ioo8
Riksens Ständers
”Om Jess påstådda stridighet emot Regerings-Formen,
har jag redan yttrat mig. I
afseende på andra Rikets gällande Lagar, har
det blifvit yrkadt, att denna Instruction innehåller
vissa omständigheter, sorn icke äro
enlige med 1724 ärs Reglemente och 1774
års Seglations-Ordning, och att således en
öfverträdelse af dessa Lagar blifvit vid dess
utfärdande tillstyrkt och begången. Om ett
beslut hos Konungen skulle tillstyrkas, sorn
stridde mot de Lagar, till hvilkas stiftande
Konungs och Ständers gemensamma bifall fordras,
hvilka Konungen således icke eger rätt
att ändra, då skulle man kunna sägas tillstyrka
en' öfverträdelse af Rikets gällande
Lagar; men att Konungen, då Hans Majrt
uppliäfver eller förändrar någon oeconomisk
Författning, som han eger rätt att ensam
stifta, skulle sägas Öfverträda den förut gällande
Författningen, strider emot allt vanligt
bruk af vårt språk, i anseende hvartill
icke eller Konungens Rådgifvares tillstyrkande
kan, i min tanka, kallas tillstyrkande af
en sådan öfverträdelse. Jag hyser således
den öfvertygelse, att ordalydelsens tillämpning
af 106 §. i Regerings-Formen, angående
öfverträdelser af Rikets gällande Lagar, icke
kan, utan missbruk af ord, utsträckas till.
upphäfvande eller förändring af sådane Oeconomiska
Stadgar, hvarom här är fråga.”
”Dernäst kan jag icke eller anse, att i
närvarande fall något upphäfvande, någon
verkelig förändring af gällande Oecouomiska
Revisorers Berättelse. i oo g
Författningar egt rum, emedan den nu åtalade
Instructionen föga skiljer sig ifrån den
i Stats-Rådet utfärdade, af Föredraganden för
Finance-ärenderne contrasignerade Instruction
af den 8 Maji 1816, genom hvilken redan
vissa omständigheter af 1724 års Reglemente
och 1774 års Seglations-Ordning blifvit förändrade,
och hvilken således Herr Friherre
Cederström egde rätt att anse som gällande.
Den liufvudsakliga skillnaden emellan dessa
tvänne Instructioner är den, att då löiöårs
Instruction föreskrifter, att anträifadt förbjudet
gods skall till närmaste Sjötullskamrnare
insändas, eger Befälhafvaren, enligt
den sednare, rättighet att i sådant fall dit
afsända Fartyget, och ställa det under behörig
Domstol. Som denna omständighet förnämligast
lagt grunden till det anstälda åtalet,
återstår nu att pröfva dels dess yrkade
Lågstridighet, dels dess uppgifne skaddige
följder.”
”Den Författning, att, då någon olaglighet
finnes begången, införa ett Fartyg till
närmaste Sjötullskammare, är icke ny, ejler
uti den åtalade Instructionen första gången
föreskrifven.”
”Redan uti 1774 års Reglemente Art. 1
och 3 Mom. stadgas, att om Jagt-Lieutenanten
finner något Fartyg utom rätta kosan,
utan att vara af nöd tvunget, eller uti en misstänkt
hamn, uppbringar han det till nästa
inlopp eller Tullkammare, der Skeppare, eller
Lots ställas för Sjötulls-Rätt. Att utsträcka
JOIO
Riksens Ständers
denna uppbringnings - rättighet till den ej
mindre vigtiga omständighet, då Contraband
der upptäckes , är i min tanka ingen stridig»
liet emot denna gamla Författning, icke en
gång en ändring deruti, det kan blott anses
sorn ett nödigt tillägg, föranledt af de utaf
Riksens Ständer sjelfve yrkade strängare Be»
vaknings-anstalt;er.!!
”Instructionen af den 8 Maji 1816, ehuru
densamma icke uti 1 §. nämner Fartyget,
utan blott det fÖrbudna godset, stadgarder»
näst uttryckeligen i 5 §. att, för samma förbrytelser,
Fartyget skall till närmaste Sjö»
tullskammare införas; uti 6 §., att samma
förhållande iakttages, då olaga lossning sker,
äfven af lofgifvet gods, och uti 4 §' attoni,
vid passens och godsets granskning, kistor
saknas eller sigill finnas brutna, skall Far»
tyget anhållas, och Skepparen för Sjötullsrätt
inställas. Att således genom denna nya In»
Struction, såsom ofyanföre anmärktes, sam»
ma stadgande blifvit utsträckt äfven till det
fall, då confiscabelt gods bland laddningen
ertappas, hvilket är en åtminstone lika stor
förbrytelse, sorn de föregående, kan jag så
mycket mindre anse vara en lagstridighet,
sorn denna föreskrift ej var gifven , sorn en
ovilkorlig skyldighet, att i alla fall iakttaga,
utan som en rättighet, nödvändig i det fall,
då, såsom i det närvarande, det förbudna
godset omöjeligen kunde på annat sätt, en»
ligt 1816 års gällande Instruction, till när»
mäste Sjötullskammare insändas.” .
Revisorers Berättelse, j o i1
”Seglations - Ordningen upptager endast
den händelse, då Fartyg anses misstänkte att
medföra Lurendrägeri-v a ror. Både den och
Reglementet af 1724 kunna således så mycket
mindre sägas vara stridande emot dessa
föreskrifter, som ingendera något stadgar om
det fall, då förbjudet gods på ett Fartyg i
sjön verkeligen anträffas, och tillika bådas
verkan blifvit undanröjd i alla de omständigheter,
som 1816 års Inslruction annorlunda
bestämt, Den anmärkning, att hvarje
förändring uti Oeconomiska Författningar hör
allmänt kungöras, är utan tvifvel grundad,
men 0111 ock ett tillägg, sådant sorn det närvarande
uti Instructionen för trenne Kustbevakning
s» C h e fe r kan kallas en ändring uti
Oeconomiska Författningarne, finnér jag dock
icke uti Regerings-Formen någon anledning,
att en sådan promulgation skulle genom Konungens
Rådgifvare i Coinmando-mål besörjas.”
”Äfvenså är i min tanka den anmärkning
öfverensstämmande med allmänna begrepp
om behörig ordning uti Administrationen,
att inga ärender böra föredragas, eller beslut
utfärdas, utan genom de personer, till
hvilkas Ämbets-krets de böra; men då en
föreskrift för Kust-Bevakningen om Fartygs
införande ej kan sägas vara utom GeneralAdjutantens
för Flottorne tjenstebefattning,
och jag tillika anser, samt äfveii Handlingarne
utvisa, att Constitutions-Utskottet förklarat
formerne rörande Commando-mål, ej
yara i Grundlagarne nog fullständigt bestäm
-
i o 12 Riksens Ständers
da, finner jag icke något på Regerings-Formens
eller A11 s va ri gh e ts-la ge lis ordalydelse
grundadt skäl, att i detta afseende uti RiksRätt
döma Herr Friherre Cederström till
ansvar.”
”Hvad slutligen de uppgifna skadliga påföljderna
af denna Instruction angår, nemligen
förlusterna genom uppehåll, förlorad
handelsvinst, rättegångs-kostnad, m. m., anser
jag dem icke hafva härrört af Instructioncn,
utan af Skepparens och Godsegarnes
uraktlåtande, att uppfylla tydliga föreskriften
af 1774 års Seglations-Ordning. Denna Författnings
3 §. stadgar följande: Skeppare meddele
Jagt-Lieutenanten och Tull-Betjente all
erforderlig underrättelse örn både resa och
laddning, och upp vise för dem de Handlingar
, ‘sorn Skepp och gods angå kunna. Ingen
underrättelse kan anses mer erforderlig,
än den, att en efter Förfilttningarne confiscabel
vara erhållit särskildt tillstånd, att i
Riket införas; inga Handlingar angående la~
sten mer angelägna, än de, som bevisa att
Ncderlags-frihet blifvit beviljad för förbjudet
gods, samt att sådant gods, som, enligt Documenterne,
var destineradt till Stocldiolm,
och således confiscabelt, verkeligen var destineradt
till utländsk ort; men erhållit tillstånd
att i Riket fritt in- och sedan utföras.
Dessa erforderliga underrättelser och handlingar,
angående lasten hade bordt., redan vid
inlastningen af det förbjudna godset, af Godsegaren
meddelas Skepparen, för att, enligt
Revisorers Berättelse.
ioi 3
Seglations-Ordningens tydelig» föreskrift, sedan
kunna meddelas Jagt-Lieutenanten elier
Bevaknings-Cliefen, som då icke sannolikt
låtit infora Fartyget. Detta har likväl icke
skett; de hafva icke blifvit meddelte förrän
vid Sjötulls-Rätten i närmaste Stapelstad,
sedan Fartyget blifvit dit infördi. Skepparen
och Godsegaren hafva följakteligen, genom
fördöljandet eller försummadt meddelande
af dessa upplysningar, sjelfve vållat
och befrämjat -den skada, som handt, och
äro, till följe deraf, i min tanka, äfven skyldige
att den samma ersätta, om fråga derom
ännu kan uppkomma.”
”På grund af nu anförde skäl oell då
Konungens Rådgifvare i Commando-mål endast
efter io5 §. i Regeringsformens ordalydelse
kan för Riks-Rätt till ansvar ställas,
anser jag min pligt vara förklara, att jag
icke finnér Friherre Cederström hafva, genom
utfärdandet af Instructionén för Kustbe
vaknings-Chefcrne den 8 April 1817, uppenbarligen
handlat emot Regeringsformens
tydeliga föreskrift, icke hafva tillstyrkt öfverträdelse!’
af Rikets gällande Lagar, och
således icke vara efter Regeringsformens 106
§. till ansvar skyldig. Jag frikallar honom
således ifrån erläggande af de böter, sorn
Riksens Ständers Ombudsman i sådant afseende
yrkat, äfvensom ifrån ersättnings-skyldigheten
för de enskilda förluster, hvilka
vid verkställandet af samma Instruction inträffat.
”
Riksens Ständers
”Beträffande den af Herr Friherre Cederström,
nti tillägget lill dess förklaring* emot
Justitias-Ombudsmannen, Herr Friherre Mannerheim
gjorde anmärkningar, så linner jag
hvarken Regeringsformens 106 §. eller Ånsvarighets-lageil
gifva anledning, att inför
Riks-Rätt ställa Konungens Rådgifvare i Commando-mäl
till ansvar för följder, sorn blott
kunnat inträffa, och således icke för blotta
möjligheten af en uppstående misssämja med
fremmande Magter.”
Herr Presidenten Friherre Lagerheim förenade
sig med de Herrar Ledamöter, hvilka
ansett Herr General-Adjutanten ej vara till
något ansvar skyldig och var i Öfrigt af lika
tanka med Tit. Robson, i fråga om de anmärkte
politiska åsigterne.
Riks-Rättens Ordförande Herr GeneralAmiralen
Friherre von Stedingk yttrade sig,
det han väl funne, att den åtalade Instructionens
beredande och utfärdande i Commando-väg
för de delar deraf, sorn röra andra,
än blott Militairiska ämnen, varit en
felaktighet af Herr General-Adjutanten, äfvensom
att de skiljaktigheter samma
ction innefattar, emot 1724 års Reglemente
och 1774 års Seglations-Ordning, samt utöfver
hvad 1816 års InstrUction i lika afseende
föreskrifter, ehuru för ändamålet nyttiga
oell nödiga, dock obehörigen tillkommit och
hvarigenom lidande för enskilda verkligen
inträffat; men i brist af tillämplig Lag och
då
Revisorers Berättelse.
tlå Grundlagen, jemförd med öfriga till ämnet
hörande Författningar, röjer den mening,
att icke hvarje Ämbets-felaktighet af mindre
betydenhet må vara underkastad Ämbets-ansvar,
hvarförutan ali fråga om ersättning i
detta mål redan förfallit, fann Herr Ordföranden
sig sakna laga grund, att ålägga Friherre
Cederström särskildt ansvar, och angående
den af Friherren mot mig gjorde anmärkning
, instämde Herr Ordföranden äfven
med Herr Bergs-Rådet Robson.
Då nu på grund af denna omröstning
och i Öfverensstämmelse med Riks-Rättens
ådagalagda pluralitet, Bom i målet skulle
uppsättas och Riks-Rättens nästa sammanträde
till den 27 Julii blifvit utsatt, anmälte
sig vid detta sednare sammanträde, då under
justeringen af Voterings-Protocollet deras
yttranden förekommo, Herr AmiralitetsKammar-Rådet
Carlberg och Herr Krigs-Rådet
Edelcrona, att få anföra något, utlåtande
sig den förre eller Amiralitcts-Kammar-Rådet
Carlberg, att som han förra gången ansett
Herr General-Adjutantens afsigt god och dess
.uppsåt redligt, vid uppgörandet af den för
Kust-Bevakningen i Nåder gillade, roen sedermera
i fråga stahla Instructioncn, hvilken
hade afseende på en vidsträcktare anstalt och
större omfattning, än vanlig SjÖtulls-Bevakning,
så hade ock Herr Amiralitets-KammarRådet
efteråt närmare funnit, huru som flere
65*
i ot6
Riksens Ständers
Riks-Rättens Herrar Ledamöter uppdragit åtskilliga
skäliga anledningar, hvilka förut hos
honom icke kommit i öfvervägande, och biträdde
han derföre nu mera den af Herr
Kammar-Rätts-Rådet Osasngius yttrade mening.
Likaledes tillkännagaf Herr Krigs-Rådet
Edelcrona, att han, vid närmare pröfning,
funnit sig böra i så måtto ändra sitt förr
gifne bifall till Herr Bergs-Rådet Robsons
votum, att han befriade Herr Friherre Cederström
från böter för felaktigt förhållande,
och ansåg den honom ålagde skade-ersättning
göra tillfyllest.
I följd af den sålunda ändrade pluraliteten,
uppsattes nu Dom ,\ justerades den följande
dagen och för parterne afkunnades den
3o Julii, varande denna Dom af följande
hufvudsakliga innehåll: Att Herr Friherre
Cederströms gjorde invändning emot Domstolens
behörighet, på grund af Regeringsformens
stadgande uti 106 §. jemförd med
föreskrifterne uti inledningen till den särskilda
Ansvarighets-lagen för Stats-Rådets
Ledamöter af den io Februarii 1810, samt
sista Momentet af 8 §. i samma Lag, ogillades.
Beträffande åter sjelfva saken, så befunnos
vid jcmförelsen af innehållet uti 1724
års Reglemente, hvilket åberopas och upplifvas
i Kongl. Förordningen mot Lurendrägeri
och Tullförsnillning af den 6 April 17pp,
med den af Herr General-Adjutanten Friherre
Cederström i sådan form, som för Commando-mål
är stadgad, utfärdade Instruction,
Revisorers Berättelse.
1017
att densamma innehölle föreskrifter, genom
hvilka nyssnämnde allmänna Påbud och Författningar
i vissa delar blifvit till kraft och
verkan upphäfna; Och som 7 §. i Regeringsformen
förmår, att alla Regerings-ärender
böra Konungen i underdånighet föredragas i
Stats-Rådet, utom de Ministeriella samt Commando-mål,
dem Konungen omedelbarligen
besörjer, och 8 §. i samma Lag föreskrifver,
huru mål, som röra Rikets allmänna
styrelse skola förekomma i Stats-Rådet, bland
hvilka allmänna mål uppräknas frågor och
förslag, om nya allmänna Författningars vidtagande,
samt om upphäfvande och förändring
af de förut gällande, hvarförutan Kongl.
Majit uti Circulaire af den 19 Juni i 1810 i
Nåder meddelt den förklaring, att Commando-mål
äro enkla Militairiska och sådane,
som ej leda till ändring, förklaring eller
rubbning uti allmänna Oeconomiska Författningar;
altså och enär de stadganden, hvilka
innefattas uti Instructionen af den 8 Maji
1816 för Chefen å ett i Götheborgs Skärgård
stationeradt Quarantains-fartyg, desto
mindre bordt tjena Herr Friherre Cederström
till ovilkorlig efterföljd, som berörde
Instruction , gifven för ett särskildt tillfälle,
icke upphäfde verkan af de föreskrifter, som
voro gifne i ofvannämde Rikets gällande Lagar,
ansåge Riks-Rätten det förekomma besvärande
emot Herr General-Adjutanten, att
föreskrifterne uti den af honom i egenskap
af Konungens Rådgifvare i Commando-mål
Riksens Ständers
utfärdade Instructiou blifvit utsträckte till
ämnen, hvilka legat utom gränsorne för Herr
General-Adjutantens befattning, och att han,
i stället att bos Konungen i underdånighet
anmäla rätta förhållandet, fast mera genom
föredragning af mål, som honom ej tillhörda,
boredt den följd, att ordres i Commando-väg
utkommit och blifvit satte i verkställighet,
hvarigenom allmänna Författningar,
i afseende på Handel och Sjöfart blifvit i
vissa delar till kraft och verkan uppliäfne,
och detta allt, utan att nödig anstalt blifvit
v idta gen till, befordrande deraf, att Handlande
och Sjöfarande genom utfärdade allmänna
Kungörelser kunnat underrättas om
de nya och i gällande Stadgar ej omnämnde
förhållanden, hvaruti de, genom den åtalade
Instructionen, kardmo sig att befinna.
I frågan åter om den påföljd, sorn dessa
Herr General-Adjutantens begångna misstag
lagligen skulle medföra, har Riks-Rätten funnit,
att de åberopade 5 och 8 §§. i Ansvarighets-lagen
ej voro hit lämplige, utan borde,
enär 106 §. i Regeringsformen hänvisade
äfven på Allmänna Lagen, i Gap. 12 §. RättegångsBalken,
jemförd med Kongl. Brefven
den 10 December 1706 och ia November
1761 härvid leda omdömet, och då det icke
ens förekommit, att Herr Friherre Cederström
begått i fråga varande misstag af uppsåt,
vårdslöshet eller oförstånd, utan af mindre
försigtighet vid tillämpning af General-Adjutants-Instructionen
den 19 Junii i8iö, hvil
-
Revisorers Berättelse. 1019
len dock funnits så tvåtydig, att, i anledning
af denna händelse, fråga blifvit väckt
om ett noggrannare bestämmande af gränsen
emellan Civila och Militaire myndigheter;
fann Riks-Rätten något vidsträcktare ansvar
icke kunna Herr General-Adjutanten åläggas,
än att lian förklarades skyldig ersätta all
kostnad och skada, som blifvit förorsakad
genom den öfver kla gade uppbringningen till
Landskrona af ett Handelshuset Skotte & Son
tillhörigt Skepp, hvarom här endast varit
fråga; men om närmare bestämmande hvaraf
vidare utlåtande komme att förfalla, sedan
Skeppsegaren anmält, att han för skadan
blifvit förnöjd.
Slutligen har ock Riks-Rätten funnit de
mot mig anmärkte omständigheter af Herr
Friherre Cederström, rörande olyckshändelser,
som icke inträffat, innefatta ämnen,
hvilka hvarken tillhörde Actors bedömande1,
eller Riks-Rättens pröfning.
Riksdags-Fullmägtige af Bonde-Ståndet
ifrån Wester- och Norrbottens Län, Joli. L.
Wiklund, O. P. Wikström, J. Ruthberg och
Eric Mörtberg, hafva den a Martii 1818 lias
mig fört klagan deröfver, att sedan Kongl.
Maj:t uti Dess den 4 Februarii 181 a utfärdande
Nådiga Förordning, om de Indelade Infanteri-Regementernes
beklädnadssätt, befallt,
det borde de af Rotehållarne, eller Solda térne
sjelfve, anskaffade släpkläderne i fred
-
1030
Riksens Si än ders
lig tid , i stället för Kronö-munderingen , nyttjas,
emot en årlig derföre bestämd slitningsersättning;
så har Chefen för Westerbottens
Regemente, Herr General-Adjutanten, Öfversten
och Riddaren Lars F. von Knorring, uti
en till tjenstgörande Majoren vid berörde
Regemente den 17 Februarii 1816 »flåten skrifvelse,
påbjudit, det ingen Recrut derefter finge
inskrifvas, innan han ställt en af sine
Rotbönder, eller andre vedcrhäftige män utgifven
borgensskrift, deruti de, en för alla
och alla för en, borga för fullgörandet af
Soldatens skyldighet, att hvart tredje år anskaffa
och inlemna en ny beklädnad, samt att
följderne af ett deremot stridande förhållande,
eller antagning af en icke lagligen stäld
och bestyrkt borgen, ensamt komme att drabba
Compagnie-Chefen, eller den som innehade
Compagnie-befälet, hvilket påbud klaganderne
ansett ej allenast försvåra recruteringen
vid nämnde Regemente, utan ock vara uppenbart
stridande mot Provinsens KneckteContract,
som stadgar, att Soldaten, efter
vid antagandet erhållen ny mundering, endast
hvart annat år skall af Roten erhålla
Fern Daler Kopparmynt till släpkläders underhåll
och anskaffande.
Öfver desse klagomål, har jag infordrat
Herr General- Adjutantens och Öfversten von
Knorrings förklaring, den jag likväl icke funnit
nöjaktig, hvarföre jag, den 6 April, remitterat
målet till Krigs-Fiscals-Ämbetet, för
Revisorers Berättelse.
1021
Landt-Arméeils Xrender, att vid Kongl. KrigsHof-Rätten
vidare utföras.
Af skriftvexlingen i delta mål är upplyst,
att sedan Herr Öfversten och GeneralAdjutanten
uti underdånigt Memorial den 20
Maji 1812, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
ej allenast anmält de inom XMesterbottens
Regemente mötande svårigheter emot verkställigheten
af ofvan högstberörde Kongl. Förordnings
föreskrifter, utan ock förslagit, att
Rotarne vid samma Regemente kunde åläggas,
alt i likhet med den vid andre Regementer,
emot befrielse af den i Contractet stadgade
penninge-afgiften, hvart tredje eller fjerde år
anskaffa en till alla delar fullgod mundering,
har Kongl. Maj:t uti Nådigt svar derå, deni
derpå följde December, förklarat, att då alla
Indelta Infanteri-Kegementer vore förbundne ,
att alltid vara försedde med fullgod släpmundering
och sättet till dess anskaffande icke
blifvit föreskrifvet, utan berodde än på Kneckte-Conti^acten
och än på särskildta Öfverenskommelser
inom Regementerne, borde ock,
utan ändring uti Förordningen , inom Westerbottens
Regemente dervid förblifva. Af
detta Nådiga Rescript, jemte Stats-Secreterarens
för Krigs-ärenderne Circulaire af den 4
April i8i5, deruti omförmäles Kongl. Majrts
Nådiga önskan, att Herr Öfversten med uppmärksamhet
måtte följa Kneckte-Contracternes
afslutande, så att å Soldatens sida väl
inga nya och obehöriga fordringar måtte göras,
men i synnerhet, att om, beklädnads
-
1022
Riksens Ständers
i. t j
bidraget Roten ocli Soldaten emellan Liefve
på säker fot regleradt, licldst så, att en tredjedel
af Lola beklädnad s-kostnaden årligen
bunde utgå, der Rotens skyldighet till släpkläders
hållande vore bestämd, hade Herr
General-Adjutanten Knorring tagit sig anledning,
att de öfverklagade Regements-Orderne
utfärda; men då denna hans åtgärd kommit
till Kongl. Maj:ts kunskap, har Kongl. Majrt
ej allenast genom General-Ordres den 15 Januarii
och ii Feruarii 1818 i IVådcr låtit befalla,
att berörde Regements- och deraf emanerade
Compagnie-Ordres, hvaröfver Kongl.
Majrt förklarat sitt höga missnöje , skulle återkallas
med ogillande af livad i anledning deraf
kunnat blifva tillgjordt, utan ock att sträng
undersökning borde anställas, till utrönande
genom hvars fel i frågavarande Ordres blifvit
utfärdade, och att ingen Rotehållare borde,
i anledning deraf, förmås till beklädnadens
utgörande, utöfver hvad Författningarne föreskrifva,
om ej genom frivillig öfverenskommelse;
hvarjemte Kongl. Majrt under den 20
i sistnämnde månad låtit genom Stats-Secreteraren
för Krigs-ärcndcrne infordra Herr
General-Adjutantens och Öfverstens underdåniga
förklaring i detta ämne, hvilken, den 3
derpå följande Martii afgifven, Kongl. Majrt
den 17 i samma månad i Nåder öfverlemnat
till Dess Justitiae-Cancellers-Ämbete, sorn efter
af Herr Öfversten ytterligare infordrad förklaring,
den 4 Maji, äfven remitterat målet till
Krigs-Fiscals-Ämbetets handläggning.
Under
Revisorers Berättelse.
1023
tinder Rättegångens lopp i Kongl. Krigs-*
IIof-Rättcn, liar Riksdagsmannen Ruthberg
derstädes muntligen och de öfrige trenne Klagaderne
skriftligen tillkännagifvit, att de med
förhoppning, att de öfverklagade Orderne
återkallades och verkan deraf för framtiden
upphörde, på samtlige Roteliållarnes i be»
nämnde Läns vägnar, afstodo från allt anspråk
på ersättning förden kostnad, som deraf
kunnat uppkomma. I anledning så väl
af desse förhallanden , sorn ock af den omständighet,
att Herr Öfversten och GeneralAdjutanten
icke återkallat sine i frågavarande
Ordres, af den 17 Februarii 1816, förr, än
Kongl. Maj:t, genom ytterligare Nådiga General-Ordres
den 27 Junii 1818, honom sådant
ålagt, samt att Herr General-Adjutanten,
uti dess till Justitias-Cancellercn afgifne
förklaring bestämt yttrat, det samma Ordres,
enligt deras innehåll, voro gifne i afsigt, att
vid Roten fästa ansvaret för Soldatens beklädnad
, har Krigs-Fiscals-Ämbetet, uti afgifVet
slutpåstående, yrkat, det Herr Öfversten
och General-Adjutanten von Knorring, som,
genom utfärdande af oftanämnde RegementsOrdres,
öfverträda Författningar och erhållne
särskilda föreskrifter, samt till andras förfång
missbrukat den magt oell myndighet,
som varit dess Ämbete tillstådd, och derjemte,
ehuru upplyst om det felaktiga i sin
åtgärd, densamma likväl ej sjelfviliigt rät»
2 Sami. 2 B.
66
t 004 Riksens Ständers
tat och Orderne återkallat, borde derföre, i
förmågo af 2 Gap. 13 och 33 §§. i 1798 års
Kongl. Krigs-Artiklar samt 1 §. i Kongl. Circulairet
flen 26 November 1812, på Ett år
suspenderas från den honom anförtrodde Öfverste-beställning
och thy åtföljande lön,
hvilken under tiden borde Wadstena Krigsmanshus
tillfalla; hvarjemte Herr Öfversten
borde, för vanvördeligt skrifsätt mot Justitiae-Cancelleren,
böta 16 Riksdaler 32 sk.
Sedan Herr Öfversten och General-Adjutanten
häröfver sig förklarat och af anförde
skäl påstått ej allenast befrielse ifrån åtalet,
utan ock ansvar, enligt 41 Gap. Missgernings-Balken,
på sine anklagare i allmänhet
och på Krigs-Fiscalen i synnerhet, har
Kongl. Krigs-Hof-Rätten, genom Utslag den
9 December 1818, sig utlåtit och i afseende
på innehållet och följden af de åtalade Orderne
af den 17 Febr. 1816, såsom skulle
beklädnads - skyldigheten derigenom velat
livälfvas på Rotehållarne och Recruteringsskyldiglieten
för dem äfven dymedelst försvåras,
förklarat, att då en sådan afsigt ej
funnes klart och obestridligen uti meranämnde
Ordres uttryckt, heldst de ej bestämdt innehöllo,
det skulle endast Rotehållarne vara
förpligtade till den anbefalde borgens ingående
, utan medgåfvo, det kunde andra vederhäftige
personer dertill äfven antagas,
och härvid borde i betraktande komma den
brydsamma belägenhet, hvaruti Herr Öfversten
och General-Adjutanten sig befunno, att
Revisorers Berättelse
-
ioa5
ä elia sidan, enligt Ämbets-ed oell föreskrifter
ansvara för Regementets tjenstbarhet och
fullkomliga beklädnad, hvilken å den andra
ej kunde erhållas, hvarken genom det uti
i5 §. af Kneckte-Contractet, den 3i Martii
1696 stadgade , genom förändradt mynt-värde
nu mera obetydliga pemiinge-bidrag af
Rotarne, till belopp af Fern Daler Kopparmynt,
hvart annat år, eller genom den sedermera
i Nåder an slagne så kallade slitnings
- ersättningen, li varförutan Solda terne
vid Westerbottens Regemente voro med så
svaga lönevilkor försedde, att de deraf ej
mägtade anskaffa sig släp-mundering, ansåg
Kongl. Krigs-Hof-Rätten sig destomindre ega
fog, att i ena eller andra afseendet fälla
Herr Öfversten och General-Adjutanten till
det å honom yrkade ansvar, sorn Allmogens
Fullmägtige ifrån ofvannämnde Län, å deras
Hufvudmäns vägnar, eftergifvit ersättningsskyldigheten
för den förlust, som genom vederbörande
Regements-Ordres möjligen kunnat
Rotehållarne tillskyndas.
Men hvad anginge Herr Öfverstens och
General-Adjutantens förhållande, att ej hafva
återkallat i fråga varande Ordres förr, än
Kongl. Maj:t genom Nådiga General-Ordres
den 27 Junii sådant Herr Öfversten uttryckligen
ålagt, ehuru Kongl. Majrt, redan den
i5 Januarii 1818, ej allenast förklarat sitt
höga missnöje öfver det sätt, hvarpå General-Orderna
af den Maji 1817, angående
beklädnads-skyldigheten, vid Westerbottens
I 02Ö
Riksens Ständers
Regemente blifvit tydde, utan ock i Nåder
befallt de, rörande samma beklädnad, utfärdade
Regements- och Compagnie-Ordres
återkallande, och derefter genom CirculaireOrdres,
den ii påföljande Februarii, i allmänhet
återkallat ofvannämnde General-Ordres
af den 24 Maji, hvarförutan Herr Öfversten
och General-Adjutanten till sådan
sine Ordres skyndsammare återkallande bordt
kunna sluta, af de åtgärder Justitiar-Cancelleren
och Riksens Ständers Justitias-Ombudsman
i målet vidtagit; så fann Kongl. Krigs-HofRätten,
det Herr Öfversten och General-Adjutanten
ej kunde undgå, att derföre, genom
Konungens General-Adjutant för Armeen,
erhålla en alfvarsam föreställning.
I öfrigt hade Kongl. Iirigs-Hof-Rätten
ogillat Her Öfverstens reconventions-anspråk,
och ålagt honom, i följd af 10 Gap. a5 §.
och 14 Gap. 7 §. Rättegångs-Balken , att för
jnissflrmligt skrifsätt böta 16 Riksdaler 32
sk. Banco.
Då jag med detta Utslag ej åtnöjts, har
jag anmodat Krigs-Fiscalen, att deremot anföra
underdåniga besvär; och har i anledning
deraf Kongl. Maj:t, genom Utslag den
18 Junii 1819, i Nåder förklarat, det Öfversten
von Knorring, på sätt Krigs-IIofRätten
sig utlåtit, icke ovilkorligen kunde
anses hafva genom oftanämnde Ordres, sökt
Rinda Rotehållarne vid skyldigheten, att anskaffa
Soldaternes beklädnad, emot hvad
Kneckte-Contractet och gällande Författning
Revisorers Berättelse.
gar stadgat, men att deremot Öfversten von
Knorrings Ordres, genom föreskrifvande af
vilkor, hvartill Författningarne ej gifvit anledning,
verkat tili hinder i Rotehållarnes
fria recruterings-rättighet, hvilket, äfvensom
att Öfversten underlåtit, att efter erhållandet
af General-Orderne, den i5 Januarii och ii
Februarii 1818, sine i fråga varande Regejnents-Ordres
återkalla , borde räknas Öfversten
till last, hvadan ock vid jemförelse
af de i Krigs-Hof-Rättens Utslag åberopade
lagrum, samt omständigheterne, som i målet
förekommit, deribland måste betraktas svårigheten
hvaruti Öfversten sig befunnit, att
hålla Regementet uti fullkomligen tjenstbart
skick, i afseende på beklädnaden, Kongl.
Maj:t pröfvat skäligt att, med ändring uti
Krigs-Hof-Rättens Utslag, ålägga Öfversten
von Knorring en månads suspension ifrån
tjenst och lön, hvilken sednare undertiden,
komme att Wadstena Krigsmanshus tillfalla.
I. anledning af Herr Öfverstens och General-Adjutantens
sedermera gjorde underdåniga
ansökning, har Kongl. Maj:t, genom Utslag
den 27 October 1819, förklarat sig vilja,
i anseende till särskilde härvid förekomne
omständigheter, af Nåd förskona Sökanden
från den honom ålagde suspension.
Guldsmeden Jacob Möller, i Malmö, har
bos mig klagat öfver Konungens Befallningshafvandes
derstädes förfarande mot honom,
1028 Riksens Ständers
1 anledning deraf, att lian köpt och innehaft
Silfver, som förments vara stulet, och
sedan jag deröfver infordrat välbemälde Befallningshafvandes
förklaring, har förhållandet
med detta mål befunnits vara sålunda:
AttMöller, den i4 Januarii 1817, afen okänd
person, som gifvit sig ut att vara Dansk
Handlande, köpt åtskillige Silfver-piecer till
sammanlagd vigt af 613 \ lod, för contant
erlagd betalning af 616 Riksdaler Banco : Att
Möller, sedan anledning förekommit, att misstänka
säljarens behörighet, korrt derefter anmält
händelsen hos Magistraten i Malmö, på
hvars begäran Konungens-Befallningshafvande
den 5 påföljde Februarii utfärdat Allmän
Kungörelse härom, med uppgift af Silfverpiecerne,
deras antal och vigt, samt tillkännagifvande,
att den, som kunde uppgifva
persedlarnes vidare kännetecken och bestyrka
sin egande rätt dertill, hade att derom
anmäla sig hos Borgmästare-Ämbetet: Att efter
något mera än ett års förlopp, eller den
2 Martii 1818, Konungens Befallningshafvande,
på Möllers anhållan, och då icke någon egare
anmält sig, tillåtit Möller att använda
Silfret, som honom godt syntes, dock med
förbehåll för egare, i händelse det skulle
vara stulet, att i laglig ordning göra sitt ersättnings-anspråk
gällande: Att Konungens
Befallningshafvande någon tid derefter från
Svenska Ministern i Danmark erhållit åtskillige
Handlingar, innehållande anledningar,
att Silfret blifvit stulet i Köpenhamn , utur
Revisorers Berättelse.
I02Q
en Packbod , försedd med Tullkammarens
lås, på hvilken grund och sedan de kännetecken
och bokstäfver, hvarmed någre af de
Stulne Silfver-piecerne varit försedde, blifvit
uppgifne , bemälde Minister anmodat Konungens
Befallningshafvande, att meddela upplysning
i åtskilliga omständigheter: Att Herr
Landshöfdingen, sedermera Presidenten Friherre
af Klinteberg , i följd deraf först sökt i
godo förmå Möller att uppgifva de märken,
hvarmed Silfver-piecerne, sorn han köpt,
varit försedde, men sedermera, då detta icke
medfört åsyftad verkan, förelagt Möller vid
vite af 16 Riksdaler 3a sk., att inför Magistraten
uppvisa berörde Silfver-persedlar, på
det märkena derå måtte kunna upptecknas
och meddelas Konungens Befallningshafvande
: Ätt Möller vägrat efterkomma detta fö
reläggande,
men erbudit, att genast i Magistratens
förvar aflemna Silfret med vilkor,
i att dess märken icke i någon måtto upptäcktes,
innan förment egare dertill sig anmält:
Att Konungens Befallningshafvande derefter
anmodat Magistraten emottaga Silfret af Möller,
samt enskildt låta efterse och lemna Konungens
Befallningshafvande underrättelse om
märkenas beskaffenhet: Att Möller, i anledning
deraf, förklarat sig beredd, att omedelbart
till Konungens Béfallningshafvande sjelf aflemna
de efterfrågade Silfver-piecerne, emot
försäkran, att märkena derå icke kommo till
någon annans än Konungens Befallningshafvandes
kännedom, innan egaren sig tillkän
-
io3o
Riksens Ständers
nagåfve, hvarjemte Möller yttrat, att om
märkena å det Silfver, sorn stulits utur Packhuset
i Köpenhamn, blefvo hos Magistraten
uppgifne och uti dess Protocoll anteknade,
ville han genast uppvisa det af honom köpta
Silfret till jemförelses anställande: Att Konungens
Befallningshafvande, som icke funnit
detta erbjudande antagligt eller verkande till
ändamålet, ej allenast fällt Moller till det utsatte
vitet 16 Riksdaler 3a sk., utan ock förelagt
honom vid dubbelt vite 33 Riksdaler 16 sk.
att fullgöra den förra föreskriften: Att,, när
Möller sådant oaktadt fortfarit i sitt vilkorliga
vägrande, Konungens Befallningshafvande
dels fällt honom till sednare vitet, dels
ock förelagt honom ett ytterligare af 66 Riksdaler
3a sk. och att Möller, sedan förstnämnde
tvänne vitén, tillsammans 5o Riksdaler
blifvit hos honom uttagne, anmält, det han,
ledsen vid de besvärligheter, sorn genom i
fråga varande Silfver-persedlar blifvit honom <
tillfogade, dem uppsmält och således vore
utur stånd, att det sista föreläggandet fullgöra.
Likväl har Moller uti sin tili mig ingifne
klagoskrift tillkännagifvit, att Silfret
ändå icke vore uppsmält, ehuru han derom
nödgats göra osann uppgift till Magistraten ,
i ändamål att förekomma ytterligare vitesbeslut,
hvarjemte Moller begärt att återbekomma
de hos honom uttagare vites-böter.
Detta mål har jag remitterat till vidare
handläggning af Advocat- Fiscals- Ämbetet i
Kongl.
Revisorers Berättelse. io3r
Kongl. Götha Hof-Rätt, der detsamma, efter
ytterligare skriftvexling, genom Utslag den
<) Martii 1819, blifvit sålunda afdömdt, att då
det ofelbart ålegat den, som kunnat visa sigena
bättre rätt, än Möller, till ifrågavarande
Silfver, att närmare uppgifva de marken och
kännetecken, som funnits å det stulna Silfret,
men det deremot lämpligen icke bordt åläggas
Möller, att i detta afseende gå en förment
egare till handa, funne Kongl. HofItätten,
på sätt Advocat-Fiscalen Herr Lagman
Hedenstierna, i sitt slutliga Memorial
anfört, att Herr Landshöfdingen, Presidenten
och Commendeuren Friherre af Klinteberg,
som förmält sig ensam tillhöra, att för de
anmärkte åtgärderne ansvara, icke hordt förelägga
i frågakomne vitén; hvarföre Herr
Friherren också borde draga försorg, att de
hos Möller uttagne Femtio Riksdaler Banco
varda till honom återstälde.
Då detta Utslag ej förr , än efter nära
Åtta manders förlopp, den 2 sisth November
tili mig blifvit insändt, har derföre någon
vidare åtgärd dervid af mig ej kunnat
vidtagas.
Uti en till mig ingifven skidft, hade
Audi teuren A. Wolmar till heifrande anmält,
att Konungens Befallningshafvande i Malmöhus
Län, vid afdömande af Lagsöknings-mål,
dels skall gjort origtig tillämpning af Kongl.
66*
io3a
Riksens Stunders
Förorclningarne elen 19 Maji ij56 och den
38 Junii 1798, rörande löpande Skuldsedlar,
dels ock underlåtit , att följa rigtiga och enahanda
grundsatser vid bestämmande af ersättning
föriåbragte LagsÖknings-kostnader,
samt i detta afseende uppgifvit åtskillige omständigheter
och företedt Handlingar till upplysning
derom.
Sedan jag deröfver infordrat Konungens
Befallningshafvandes förklaring och remitterat
målet till vidare åtgärd af Advocat-Fiscals-Ämbetet
i Kongl. Götha Hof-Rätt, har
Advocat-Fiscalen derstädes Herr Lagmannen
Hedenstjerna anmärkt
1:0. Att Konungens Befallningshafvande ,
i frågor örn löpande Förskrifningar icke,
likmätigt ofvannämnde Kongl. Förordningar,
dömt Gäldenären till bysättning, utan istället
förordnat, att sådan egde rum blott iden
händelse, Sedelutgifvaren vid anstäld utmätning
fanns sakna tillgång.
•2:0. Att ehuru Auditören Wolmar, vid
lagsökning mot Majoren och Riddaren Silfverskjöld
, yrkat ersättning ej mindre för Chartor
, än äfven för Utslags-iösen, samt en af
Auditören företedd afskrift af Gäldenärens
Förskrifning utvisade, att densamma blifvit
belagd med Sju Riksdaler 24 sk. Charta,
hafva likväl Lands-Kamereraren Herr Kammar-Rätts-Rådet
och Riddaren Cronsioe och
Lands-Secreteraren Herr Lagmannen Holfman,
uti en å Landshöfdinge-Ämbetets vägnar, den
Revisorers Berättelse.
io33
3o Julii 18x7 meddeld Resolution, icke tillagt
Auditören mera, än En Riksdaler 16 sk. såsom
ersättning i ett för allt; Och
3:o. Att Konungens Befallningshafvande
skall ålagt fordringsegare, att åtnöjas med
Discont-sedlar, hvilka Disconten sjelf i liqvider
icke godkände, hvarom blifvit företedd
afskrift af en den 1 December 18x7
daterad och med Herr Landshöfdingens, Presidentens
och Riddarens Friherre af Klintebergs
underskrift försedd Handling, deruti
Herr Friherren förklarat, att då för utsökte
skulden Discont-sedlar blifvit erbjudne, kunde
Auction ej utlysas, utan borde nämnde
Sedlar mottagas och tillbjudas fordringsegaren,
och om denne nekade mottagandet, egde
Krono - Betjeningen att anmäla förhållandet
och begära föreskrift.
Deröfver har Konungens Befallningshafvande
förklarat, att den först anmärkte åtgärd
varit föranledd dels af den förlägenhet,
som allmänna oredan i Rikets penningväsende
beredt, dels ock af ett Jxlstitias-CaiicellersÄmbctets
Circulair, deruti tillkännagifvits
Kongl. Majits Nådiga vilja, att Gäldcnärer
skulle, med hänsigt till nämnde förhållande,
njuta all den lindring, som med Lag vore
förexxlig; och uti tredje anmärkirings-ämnet,
att den deruti nämnde Handling icke innefattat
något Ämbets-beslut, utan endast ett
svar på gjord enskild förfrågan af någon Executions
- betjent, som varit villrådig, huru
-
Riksens Ständers
vida lian skulle utlysa Auction å i mät tagen
Egendom, då Gäldenären erbjudit Discont-sedlar
i betalning.
Öfver andra puncten liar Landshöfdinge-Ämbetet
förklarat, det Majoren Silfverskjöld
före lagsökningen, varit i tillfälle att
visa, genom ett Audi tören Wolmars till honom
aflåtet bref, att i frågastälde ersättning,
jemte annan kostnad, blifvit till Auditören
godtgjord.
Genom Utslag den 3i Martii 1819 bar
Kongl. Hof-Rätten deröfver dömt, i afseende
på första anmärkningen, att ehuru de af
Konungens Befallningshafvande nyttjade försvars-skäl
ej kunde anses fullgiltige, heldst
de åberopade Författningarne icke blifvit genom
sednare Lag uppliäfne eiler förklarade
till kraft och verkan hvilaude, hvaraf följde,
att Konungens Befallningshafvandes förfarande
ej kunde efter Lag gillas; Dock som detsamma
uppenbarligen varit föranledt af god
afsigt oell något lidande derigenom icke bevisligen
blifvit Auditören Wolmar tillskyndad
t; så fann Kongl. Hof-Rätten, att något
vidare yttrande i denna omständighet icke
erfordrades; äfvensom i afseende på hvad
Herr Landshöfdingen Friherre af Klinteberg,
rörande tredje anmärknings-puncten, anfört,
och då Herr Lagman Hedenstjerna påståendet
derom frånträdt, Kongl. Hof-Rätten ansåg
denna fråga icke böra föras Konungens
Befallningshafvande till last, utan komma
densamma att förfalla.
Revisorers Berättelse.
io35
Men beträffande andra puncten, så har
Kongl. Hof-Rätten, med tillämpning afl Gap.
12 §. Rättegångs-Balken oell under åberopande
af Kongl. Brefvet den 27 Maji 1801, jemfördt
med Lagens stadgande i 1 §. 29 Cap.
och 3 § 21 Cap. förstnämnde Balk, pröfvat
rättvist ålägga Herr Kammar-Rätts - Rådet
Cronsioe och Herr Lagmannen Hoffman att
hålla Auditören Wolmar tillhanda Sju Riksdaler
24 sk. hvilka han varit berättigad, att
få ersatte för tillagd Charta å ert till utsökning
företedd Skuldsedel.
Bruks - Patronen G. A. Hörstadius har
hos mig art fört klagan deröfver, att sedan
egaren af Carls- eller Mulltorps Alun-Verk,
Enkefru G. C. Lind, född Hammarhjelm, hos
Bergmästaren öfver Nora och Lindes Bergslag
, Hen • Bergs-R ådet och Riddaren af Kongl.
W asa-Orden S. Troilius anhållit, om besigtning
å dervarande Skifferbrott, till bestämmande
af den ersättning Fru Lind trodde
sig blifva föranlåten att fordra af Hörstadius,
såsom Arrendator af berörde Ver k jemte
dess tillhörigheter, för af honom under
arrendetiden obeliörigen och emot contractets
innehåll verkstäld Skifferbrytning , har Herr
Bergs-Rådet, med biträde af tvänne Härads
Nämndemän, samt Konst-Byggmästaren Norström,
den 18 och påföljande dagar i November
månad år 1816, i vederbörande Parters
närvaro, den begärde besigtningen verk
-
I o36 Riksens Ständers
ställt, hvarvid Herr Bergs-Rådet, efter att
hafva på ed hört flere å stället varande vittnen,
utan afseende på Hörstadii bestidande,
att i någon motto hafva emot contractet brutit,
förelagt honom vite af Tjugefem Riksdaler,
att inom utsatt tid hafva aliade i södra
eller nya Brottet liggande varp utförde
på vanligt afläggningsställe, samt särskildt
ett vite af En Riksdaler 3a sk. Banco för
hvarje sådant lass, som. han derefter kunde
qvarlemna i detta eller andra dervarande
Skifferbrott; hvarjemte Fru Lind fått rättighet
att ombestyra, vid föreskrefne tidens slut,
tilläfventyrs qvarvarande jords- och varpsutförsel,
emot förskjutande betalning, hvilken
sedermera skulle komma, att af BruksPatronen
Hörstadius återgäldas och jemte
böterne i laga ordning uttagas. Och har slutligen
Herr Bergs-Rådet, efter att hafva sökt
uppgöra beräkning öfver kostnaden för Grufvans
återställande i samma skick den emottogs,
hän vist den missnöjde, att uti desse
beslut hos Kongl, Bergs-Collegium söka ändring.
Efter infordrad förklaring deröfver af
Herr Bergs-Rådet och Riddaren Troilius,
har jag hänvist målet till vidare utförande
af Advocat-Fiscals-Ämbetet i högbemälde Collegium,
som, efter ytterligare skriftvexling
derstädes mellan parterne, genom Utslag den
a4 November 1817, förklarat Herr BergsRådet
hafva, på ett mot Lag och Författningar
stridande sätt samt parters deruti för
-
Revisorers Berättelse. loZq
parade rätt, derhän sträckt Bergmästare-Ämbetets
åtgärder, att utom Domstolen edeligen
afhöra vittnen , samt på grund af deras
intygande, i en sak af tvistig beskaffenhet,
förelägga vites-böter för fullgörandet af skyldigheter,
dem Bruks-Patronen Hörstadius påstått
sig, enligt contract, icke tillhöra och
hvilka således af behörig Domstol, i laga
ordning, endast bordt kunna honom åläggas;
Och förthy har Kongl. Collegium, med åberopande
af Kongl. Brefvet den 4 Augusti
1762, dömt Herr Bergs-Rådet, att mista en
månads lön, af den ban på Kongl. Maj:ts
och Kronans Stat innehafver, som med 4.9
R:d. 47 sk. 2 r:st. Banco kommo till treskiftes
att delas mellan Kronan, Rätten och
Actor, hvarjemte Kongl. Collegium, genom
särskildt Utslag under samma dag, Bergmästare
- Ämbetets ofvanomförmäldte beslut till
alla delar ogillat.
Sedan jag, på sätt min förra ÄmbetsBerättelse
innehåller, till laga åtal af Advocat-Fiscals-Ämbetet
i Kongl. Svea Hof-Rätt
remitterat målet emot Konungens Befallningshafvande
i Wermelands Län och Magistraten
i Carlstad, för uraktlåtenhet att verkställa
en Kongl. Maj:ts Dom af den 12 December
181Ö, hvarigenom Lands-Secreteraren Herr
Lagmannen Kleman blifvit ålagd, att till aflidne
Bonden Olof Jönssons i Glenne Arfvingar
utbetala ostridigt återstående Köpe
-
io38
Riksens Ständers
skilling för berörde Glenne Hemman med 56G6
Riksdaler 3a sk. Banco, samt emot Häradshöfdingen,
Herr Lagmannen And. Hjorth för
det lian, under sm erhållne tjenstledighet _,
befattat sig med utgifvande af ett Ämbetsbevis
, rörande besagde Hemmans Gravationer;
så liar, efter slutad skriftvexling, högbemälde
Kongl. Hof-Rätt, genom Utslag, den
8Aprili8i8, sig utlåtit ifråga, om den emot
Herr Landshöfdingen och Riddaren af Kongl.
Svärds - Orden af Wingård och Läns-Notarien
Lands-Secreteraren Larsson anstälde talan,
att som de af Konungens Befallningshafvande
den 29 Martil och 8 April 1817 vidtagne
åtgärder , hvarigenom den af Olof Jönssons
Arfvingar sökte verkställighet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Dom blifvit instäld, voro uppenbart
stridande emot de föreskrifter , hvilka
uti 1 Cap. 1 § och 3 Cap. 1 § Utsöknings-Balken,
samt 12 § uti Kongl. Förordningen
den 28 Junii 1798 Konungens Befallningshafvande
till behörig efterrättelse
meddelas; Alltså och då Olof Jönssons Arfvingar,
genom Konungens Befallningshafvandes
berörde åtgärder, utan laga skäl och anledning,
blifvit uppehållne uti deras ostridiga
samt med Konungens Nådiga Dom befästade
rätt, pröfvade i förmågo af 1 Cap.
12 §. Rättegångs-Balken Kongl. Hof-Rätten
rättvist, det skulle, för omförmälle lagstridiga
förhållanden, böta: Herr Landshöfdingen
af Wingård Ettusende Daler Silfvermynt med
Tre
-
Revisorers Berättelse. i(^3g
Trehundrade trettiotre Riksdaler 16 sk. och
Lands-Secreteraren Larsson, hvilken deltagit
uti de anmärkte hesluten och dem contrasignerat,
Tvåhundrade Daler, eller Sextiosex
Riksdaler 3a sk., allt Banco; Men enär Olof
Jönssons Sterbhusdelegare förklarat sig icke
vidare fullfölja deras klagan, öfver den instälde
verkställigheten af Konungens Nådiga
Dom, ansåg Kongl. Hof-Rätten frågan om den
af Actor dem förbehållne ersättning för skada
och förlust höra förfalla;
Vidkommande åter det emot Magistraten
stälde åtal; så emedan densamma icke
allenast genom infordrandet af nytt Gravationsbevis
öfver Glenne Hemman, utan ock
genom underlåtenhet, att förr än fjorton dagar
efter det nämnde bevis inkommit, meddela
beslut, om den sökte utmätnings-åtgärden,
vållat onödigt uppehåll i verkställigheten
af Konungens Nådiga Dom; ty pröfvades
Magistraten skyldig , att för detta sitt felaktiga
förhållande höta Etthundrade Daler
Silfvermynt med 33 Riksdaler 16 sk. Balico;
hvarjemte Magistraten , som uti sin till HofRätten
afgifne förklaring nyttjat niissiirmeligt
skrifsätt emot Advocat-Fiscals-Ämbetet, fäldes
att plikta > jemlikt 14 Cap. 7 §. Rättegångs-Balken,
Tjugo Daler Silfvermynt med
6 Riksdaler 32 sk.
Slutligen och hvad angick den emot Herr
Lagmannen Hjorth gjorde anmärkning, fann
2 Sami 2 B•
67
Riksens Stunders
Kongl. Hof-Rätten, det Herr Lagmannen, under
den tid han åtnjutit tjenstledighet, icke
egt att utöfva Häradshöfdinge - Ämbetet och
meddela Gravations-bevis, hvarföre ock en
sådan Herr Lagmannens förseelse blifvit honom
förehållen.
Efter hvad uti min förre Berättelse är
tillkännagifvet, hade jag hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anfört Besvär deröfver, att
Kongl. Götha Hof-Rätt, genom Utslag den 3o
Maji 1818, förklarat sig icke kunna taga befattning
med det af mig, i högbemälde HofRätt
anhängigt gjorde mål, i dét skick det
dittills förekommit, rörande upphäfvande af
Landshöfdinge - Ämbetets i Skaraborgs Län
den 29 Maji 1816 utfärdade Kungörelse,
hvarigenom det blifvit Länets invånare ej
allenast förbudet, vid Tio Riksdalers vite, att
på närmare afstånd, än Etthundrade alnar
ifrån landsvägen uppföra någon Väderqvarn,
utan ock ålagdt, de personer, som inom
nämnde afstånd ifrån landsväg redan uppfört
Väderqvarnar, att inom en månad ifrån Kungörelsens
uppläsande ifrån Predikostolarne, vid
lika vite och påföljd afQvarnens nedrifning,
hafva densamma på det ofvan bestämda afståndet
ifrån vägen afllyttad. Deröfver har
Kongl. Majit, genom Nådigt Utslag, behagat
förklara, att denna fråga skulle återförvisas
till Kongl. Hof-Rätten, som egde densamma
upptaga och deröfver Laglikmätig! utlåtande
Revisorers Berättelse.
meddela. Då jag , i anledning deraf, hos
Kongl. Hof-Rätten å nyo begärt, att merberorde
Kungörelse måtte i så måtto ändras,
att verkan deraf ej borde sträckas till sådane
Qvarnar, som före Kungörelsens utfärdande,
varit med vederbörligt tillstånd anlagde,
har Kongl. Hof-Rätten, genom Utslag den
21 Januarii 1S18, med bifall till mitt påstående,
förklarat Kungörelsen i nyssnämnde
afseende olämplig och derföre anmodat Konungens
Befallningshafvande i Skaraborgs Län,
ätt derom skyndsamt låta utfärda Kungörelse.
Öfver Advocat-Fiscals-Xmbetets i Kongl.
Götha Hof-Rätt, efter derom af mig erhållen
remiss, anstälde talan emot Rådstugu-Rätten
i Staden Lund, för beviljade inteckningar
uti Enkans A. B. Engströms derstädes egande
Gård, till säkerhet för hennes Mågs Handlanden
Olof Wallquist^ flere Borgenärers hos
honom innestående fordringar, ehuru Wallquist
hvarken då egt Gården, eiler kunnat
erhålla sådan egande rätt förr än efter Enkan
Engströms död, om hvilket måls beskaffenhet
min förra Berättelse vidare upplysning
innehåller, har högbemälde IIof-Rätt, genom
Utslag den 5 Junii 1817, som ej förr, än
den 2 NoV. 1819 kommit mig tillhanda, sig
utlåtit, oaktadt Enkan Engström uti särskild
skrift yrkat ersättning med Etthundrade
Sextiofyra Riksdaler för de genom berörde
inteckningars beviljande henne tillskyn
-
Riksens Ständers
dadé kostnader, och Actor likaledes påstått,
att Engströms umgälder, för ändrings sökande
uti de öfverklagade intecknings - åtgärderiie ,
borde heline af Rådstugu - Rätten godtgöras,
med Tjugofem Riksdaler Banco , att som ilrå-*
gavarande åtgärder, ehuru icke med Lag enlige
och derföre äfven genom Kongl, llofRättens
Utslag den 3i Majii8i6, redan upphäfne,
icke vöre sådane, att de skäligen kun-*
de medföra någon ersättningsskyldighet; så
bief också RådstugUwRätten derifrån befriad,
Under min nästlidne Sommar gjorde Im,
betsresa, genom Westerås, Örebro, Carlstads,
Wennersborgs och Nyköpings Län, liar jag
funnit Registratur och Dlarier vid Lands-,
Cancellier och LandsnContoir i dessa Län,
äfvensom Protocoller och Domböcker vid
Stads-Domstolarne i nämnde Län, uti bellö-,
rig ordning,
Yid Örebro Lands-, Contoir anmärktes
likväl, att Diarium öfver inkomne mål, vid
jemförelse deraf med Handlingarne, ej fanns,
fullständigt för det löpande året, hvarföre
Lands-Kamereraren derstädes, i Herr Lands-,
Jiöfdingeiis närvaro, erindrades om ett mera
noggrannt iakttagande af denna dess Ämbets-,
skyldighet,
I anledning af Herrar Fullmägtiges i
Riksgälds - Contoiret hos mig gjorde anmälan,
om efterlåtenhet hos Konungens Befallnings-,
hafvande i Carlstads Län, att befordra flere
Revisorers Berättelse. i o43
*
derstädes anhängig? utsökningsmål för Götha
Canal och Götheborgs Disconters räkning till
slutlig verkställighet, anstäldes uti LandsCancelliet
undersökning om förhållandet dervid
och befalis, att de fleste uti den ifrån
Riksgälds-Contoiret mig tillstäkle Förteckning
upptagne Discont-fordringar då nyligen blifvit
liquiderade ocb medlen till Disconternes
Ombudsmän öfversäll!1.e , men att någre sådane
utsökningsmål ändå hvilade under verkställighet,
af orsak, att Gäldenärernes i mät
tagne Egendom ej kunnat, i brist af köpare,
å deröfver anstälde Auctioner försäljas,
Vid Protocollernes genomseende på
Lands - Cancelliet i Wennersborg, anmärktes
den sällsamma föreskrift tjenstförrättande vice
Landshöfdingen derstädes meddelt, under
den 19 Martil 1819, att då vid något ärendes
förehafvande Lands - Secreteraren ville
reservera dess särskilda tankar till Protocollet,
borde sådant Protocoll samma dag uppsättas
och för Herr vice Landshöfdingen justeras,
Ifrån Justitiae - Expeditionen uti Kongl.
Maj:ts Cancelli, har till mig blifvit insänd en
af Kongl. Maj:t den 22 Januarii 1818 meddeld
Lag-förklaring uppå Bergs-Collegii underdåniga
förfrågan , huruvida böter för försummadt
upprop och förfallolöst uteblifvan»
de från Bergs-Tingen borde ådömas, enligt
Kongl. Brefvet den 10 November i6y3, till
Riksens Ständers
lika belopp med hvad för Lagmans-Rätterne
vo,ve stadgadt, eller denna Författning borde
anses genom sednare föreskrifter ändrad och
böter åläggas, enligt Lagens stadgande i 12
Gap. 2 §. Rättegångs-Balken , lika med hvad
för Härads-Rätterne blifvit utsatt; Deröfver
Kongl. Maj:t i Nåder yttrat, att som de stadganden,
hvilka enskildt röra Bergverken i
Riket innefatta ämnen, hvilka ej finnas intagne
i allmänna Lagen , och det i frågavarande
Brefvet af den 10 Növ. 1693, angående
beräkningen af böter för Parters uteblifvande
från Bergs - Tings - Rätter icke finnes
vara genom något sednare förordnande ändradt
eller upphäfvet; Alltså borde berörde
Bref tjena vederbörande till efterrättelse,
hvarom Bergs-Collegium hade att de under
detsamma lydande Domare föreständiga.
Följande Kongl. Mairts Nådiga Resolutioner
på vid Riksdag ingifne underdåniga Besvär
, äro ifrån vederbörande Expeditioner
vid Kongl. Maj:ts Cancelli till mig insände
och tili respective Stånds Cancellier vidare
aflemnade:
1:0 Af den 28 Maji 1816, uppå Riksdags-fullmägtiges
från Hallands Län ansökning,
om befrielse från Saltpettergärdens utgörande
in natura.
2:0. Af den 9 Julii 1816, uppå Anders
Carlssons från Gudhems Härad ansökning,
att Häradsboerne måtte befrias från
Revisorers Berättelse. *io45
Dagsverks- och Hägnads - skyldigheten till
Gudhems Kungsgård.
3:o Af den g September 1817, uppå
Frost Lars Anderssons ansökning, om jemkning
i Soldat-roteringen inom Stora Kopparbergs
Län.
4:o Af den 21 October,i8i7, uppå Pehr
Jönssons för Bjäre Härad ansökning, att
Boteringen derstädes måtte med Båtsmän få
utgöras.
5:o Dito dato, uppå Jöns Månssons ansökning
, om Arbetsböndernes under Flyinge
Kungsgård befrielse ifrån Rotering.
6:0 Af den 21 April 1818, uppå Bonde-Ståndets
ansökning, rörande Rust- och
Rotehållares fredande från affordrade utgifter
och biträden tili Ryttare och Soldater
i och för Möten.
7:0 Af den 2 Junii 1818, uppå Olof
Nilssons och Anders Mårtenssons från Jemtland
ansökning, att Öfningsmötet med Jemtlands
Regementes Ridande Jägare-Esquadron
måtte för året inställas.
8:0 Af den i4 Julii 1818, uppå Joa
Jönssons ansökning, om befrielse från det
Luggude, Onsjö och Rönnebergs Härader ålagde
skjutsnings-besvär.
g:o Af den 18 Augusti 1818, uppå Eric
Svenssons från Elfsborgs Län, samt Sven
Månssons från Calmar Län ansökning, angående
Planpenningars erläggande.
10:0 Af den 18 Augusti 1818, uppå J.
Abraliamssons å Ramsele och Resele Sockne
-
io4 6
Rikse?is Ständers
mäns vägnar gjorde ansökning, i afseende på
Beväringens Mönstringar.
11:0. Af den 18 Augusti 1818, uppå
Riksdags-fullmägtiges från Örebro Län ansökning,
att Nerikes Regementes Monderingspersedlar,
såsom tillförene, ‘mätte få förvaras
i Compagniernes Trossbodar och Rote
hållarne
såmedelst befrias från ansvar af
vårdnaden.
12:0 Af den 18 Augusti 1818, uppå J.
Nordstedts från Wästra Härad, å egne och öfrige
Rustandes vägnar , vid Wigstads Compagnie
af Smålands Dragon-Regemente, om
ersättning för slitnings-penningar &c.
t3:o Af den 21 Januarii 1818, uppå
Riksdags-fullmägtiges för Allmogen i Wermland
och Södermanlands Län, ansökning, att
Bruk, Sågar och Qvarnar måtte åläggas A^ägocli
Brobyggnad m. m.
i4‘ö Af den 3 Februarii 1818, uppå
Matts Perssons ansökning, att alla Hemman
måtte deltaga uti Fjerdingsmans-tjenstens
bestridande i Sjuhundra Härad.
i5:o Af den 16 April 1818, uppå Olof
Anderssons från Jemtlands Län ansökning,
att åtskilliga Hemman i några Socknaf af
Jemtland måtte undfå förmedling.
16:0 Af den 28 April 1818, uppå Eric
Svenssons för Allmogen i Wedbo och Tossebo
Härader i Elfsborgs Län ansökning, om
Lön-tillökning för Häradsskrifvare!! derstädes.
17:0 Af den 7 Julii 1818, uppå Pehr
Jönssons från Christianstads Län, ansökning
om
Revisorers Berättelse.
om en förändrad grund för delning af så
väl Incgor som Utmark i detta Län.
18:0 Af samma dag uppå Eric Andersson
Bångs, från Herjeådalen , ansökning, om
tillstånd för Allmogens Döttrar och Tjenstefolk,
att vintertiden utvandra till Helsingland
och der söka arbete.
icpo Af den 7 Julii 1818, uppå Eric
Ericsson Mörtbergs ansökning, att förbrytelser
angående Dryckenskap och Brännvinsminutering,
måtte i Norrbottens Län vid Härads-Rätterne
upptagas.
20:0 Af den 7 Julii 1818, uppå Johan
Larsson Wicklunds, från Westerbotten, ansökning,
angående Skatte-Allmogens rätt, att
begagna åtskillige Laxfisken.
21:0 Dito dato, uppå Riksdags-fullmägtiges
från Stockholms Län, ansökning, rörande
Nämndemäns i Länet befrielse från
Hållskjuts utgörande af dell Hemmansdel de
sjelfve bruka och bebo.
■22:0 Dito dato, uppå Riksdags-fullmägtiges,
från Öland, ansökning om upphäfvandet
af Enskiftes-Författningarne, i afseende
på deras tillämpning i denna ort,
23:o Dito dato, uppå Christianstads
Läns Riksdags-fullmägtiges ansökning om Hållskjutsens
upphörande inom Södra Åsbo Härad
af samma Län.
24:0 Af den 7 Julii 1818, uppå Jonas
Nordstedts, från Jönköpings Län, ansökning
Riksens Ständers
om Bro-afgiftens upphörande vid Wernamo
Bro, under marknaderne.
a5:o Dito dato, uppå Daniel Sellanders,
från Wester-Norrlands Län, ansökning om
upphäfvande af Förbudet för Gästgifvare , att
för andra hålla hästar till resandes fortskaffande.
26:0 Dito dato, uppå Talmannen Lars
Olssons ansökning, om biträde vid särskilda
tillfällen till Skjutsens utgörande för de i
Lane Härad till Heserve anslagne Hemman.
27:0 Af den i/f Julii 1818, uppå Samuel
Anderssons*, från Lysings och Dahls
Härader, ansökning om befrielse från skyldigheten
för förstnämnde Härad, att utgöra
Hållskjuts.
28:0 Af den 14 Julii 1818, uppå Johan
Ericssons från Näsgårds Fögderi, angående
Bergs-Nämndemännens rättighet till befrielse
från Skjutsnings-skyldigheten för deras Hemman.
29:0 Dito dato, uppå Matts Perssons,
från Stockholms Län, ansökning om Frälsehemmans
deltagande uti Fjerdingsmans-tjenstens
bestridande.
3o:o Af den 6 Augusti 18r8, uppå Gustaf
Larssons, från Stockholms Län, ansökning
om förbud för egaren af Allmare Stäke,
att få utsyning å Sollentuna Härads Allmänning.
31:0 Af den 25 Augusti 1818, uppå bemälde
Gustaf Larssons ansökning, om Frel
-
Revisorers Berättelse.
sehemmans egares deltagande i Fjerdingsmans
aflöning.
32:o Af den 6 October 1818, dppå Riksdags-fullmägtiges,
från Stockholms Län, ansökning,
angående rättigheten för Allmogen
att, hvad timma som heldst på dygnet, få
inträda på Tracteurs- och Krogställen i Hufvudstaden.
33:o Af den 8 December 1818, uppå
Eric Anderssons, från Nyköpings Län, ansökning,
om friare disposition af Daga Härads
Allmänningar.
34-0 Af den i5 December 1818, uppå
Jan Janssons , från Westmanland, ansökning ,
om ett nytt Gästgifveri i Grälsta By och
om understöd för Norrbro Ifäradsboer i Krono-sk
jutsnings-bes väret.
35:o Af den 23 Jänuarii 1819, uppå
Daniel Anderssons, från Upsala Län, ansökning,
om tillstånd för åtskilliga Härader till
utsyning från närmast belägne Allmänningar
och Kronoparker,
36:o Af den 27 Januarii 1819, uppå
Riksdags-fullmägtigens, från Östra och Wästra
Göinge Härader af Christianstads Län, Pehr
Nilssons ansökning, angående ändring i Skattläggning
å Sågqvarnar.
87:0 Af den 2 Februarii 1819, uppå
Riksdagsmannens från Åkers Skeppslag , Jacob
Ersson Elfstadii ansökning, rörande ändring
i Skjuts-regleringen derstädes.
38:o Af den 23 Februarii 1819, uppå
Pehr Jönssons, från Christianstads Län, an
-
io5o
Riksens Ständers
sökning, att Södra Åsbo Häradsboer måtte
erhålla anstånd med deras Tingshus-byggnad.
39:0 Af den 9 Martii 1819, uppå Eric
Mörtbergs, från Norrbottens Län, ansökning,
angående närmaste Kronoskogars upplåtande
åt vissa i Torneå Härad varande skoglösa
Hemman.
4o:o Af den 9 Martii 1819, uppå Stora
Kopparbergs Läns Riksdags-fullmägtiges
ansökning, 0111 öppnandet af en ny väg från
Höknäs till Oxberg i Mora Socken.
41:0 Af den 27 Martii 1819, uppå Stora
Kopparbergs Läns Fullmägtiges ansökning,
rörande Allmogens befrielse att, för Stora
Kopparbergs Bergslags Kolbebof, tillhanda
bålla sina Skogar,
4a:o Dito dato, uppå Abraham Pehrssons
från Stockholms Län, ansökning, om
tillstånd för skoglösa Hemman inom Erlinghundra
Härad, till utsyning från Häradets
Allmänning,
43:o Af den 22 April 1819, uppå Riksdags-fullmägtiges
från Christianstads och Malmöhus
Län ansökning, rörande ständiga Tionde-anslags
upprättande inom Länen,
44:o Af den 28 April 1819, uppå Joban
Oisson Longbergs, från Gestrikland, ansökning,
om Kolmätares afskaffande derstädes.
45:o Af den 21 Maji 1819, uppå Riksdags-fullmägtigens,
från Norrbottens Län, Joban
Jacob Rutbergs ansökning om anslag af
Boställen eiler Boställs-ersältning för Härads
-
Revisorers Berättelse.
io5i
fogden eller Iläradsskrifvaren i Torneå Fögderie.
46:o Af den 18 Junii 1819, uppå Christianstads
Läns Riksdags-fullmägtiges ansökning,
rörande Långebro Bros underhållande.
47:0 Af den 22 Junii 1819, uppå Nils
Erssons, från Olands Härad af Upsala Län,
ansökning, angående Skogtägt för nämnde
Härad ifrån Ramingshylte Kronopark.
48:o Af den 6 Jnlii 1819, uppå Jacob
Jacobssons, från Gothland, anhållan, rörande
uppförande af Husbehofs Yäder-Mjölqvarnar,
49:0 Af den 22 October 1819, uppå
Riksdags-fullmägtigens, från Wester- och Norrbottens
Län, ansökning, alt Hemmanen derstädes
måtte få fyllnad uti de vid afvittringen
uppkomne brist i deras utmål.
5o:o Af den 6 Maji 1818, uppå Anders
Mårtenssons ansökning, om anstånd med
återbetalning af ett i Jemtland undfånget
Spannemåls - lån,
51:0 Af den i5 Jnlii 1818, uppå Sven
Månssons, från Calmare Län, ansökning, angående
Kreaturs - marknaders hållande vid
Lillesjömo.
02:0 Dito dato, uppå Riksdags-fullmägliges,
från Blekinge Län, ansökning, om fri
Brämwins-bränning inom Länet.
53:o Dito dato , uppå Olof Carlssons och
Jonas Petterssons ansökning, attén nv Marknad
måtte beviljas vid Österby Mo i Linköpings
Län.
1033
'Riksens Ständers
54:o Dito dato, uppå Samuel Anderssons,
från Lysings- och Dahls Härader, ansökning,
om återställande af 2:ne indraghe Marknader
vid Stora Åby,
55:o Af den i5 Julii 1818, uppå Eric
Mörtbergs ansökning , om befrielse för ÖfverTorneå
Socken att sända Ombud till Markegångssättmiirgens
bivistande.
56:o Dito dato, uppå Riksdags-fullmägtiges,
för Stockholms Län, besvär öfver Öfverståthållare
- Ämbetets föreskrifna controll på
försäljningen af Brännkol i Hufvudstaden.
57:0 Af den 9 September 1818, uppå
C. F. Bergs, från Säfvedahls Härad af Bohus
Län, gjorde anhållan, att Allmogen derstädes
måtte få till Götheborgs Stad införa och
försälja så kallade Spil käril eller Tunnor.
5S:o Af den 16 September 1818, uppå
Lars Olssons och Peter Pehrssons, från Calmare
Län, ansökning om förändring af den
vid Calmar om hösten varande Frimarknad.
5q:o Af den 16 September 1818, uppå
Fullmägtiges från Säfvedes, Aspolands och
Tuna Läns Härader af Calmare Län ansökning
, att en Marknad årligen måtte få hållas
i Byn Södra Wi af Calmare Län.
60:0 Af den a5 November 1818, uppå
Hans Anderssons, från Qville och Tanums
Härader, anhållan, att en indragen Mai’knad
vid Fiskeläget Grebbestöd måtte åter upplifvas
61:0
Af den 17 Februarii 1819, uppå
Pehr Nilssons, från Stora Kopparbergs Län,
Revisorers Berättelse.
io 53
ansökning, om tillstånd för Malungs och Äppelbo
Socknemän i Vester dalarne , att in natura
utgöra dess Kronotionde.
62:0 Af den 24 Februarii 1819, uppå
Johan Ericssons, från Näsgårds Fögderi af
Stora Kopparbergs Län, ansökning om föryandling
af den till Avesta Bruk utaf Hedemora
Sockenmän utgörande Kolränta.
63:o Af den 3 Martii 1819, uppå Nils
Olofssons, från Fry ekdahls Härad af Carlstads
Län, anhållan, rörande anstånd med gäldandet
af Östmarks och Frycksände Socknars
Spannemåls-lån.
64:0 Af den 3 Martii 1819, uppå John
Jonssons, från Malmöhus Län, anhållan, om
bestämmande af högre Tull å inkommande
Engelska Stenkol.
65:o Af den 27 Martii 1819, uppå Riksdags-fullmägtigens
för Wätte och Bullarens
Härader af Götheborgs Län, ansökning om
rättighet för Åboerne å Ramsö och Kalfö, att
tullfritt till Norrige få utföra Fiskvaror.
66:0 Af den 28 April 1819, uppå. Pehr
Abrahamsson^, från Södra Ångermanland, ansökning
om befrielse för åtskilliga Socknar
i Södra Ångermanland, att utgöra Afradseller
Gärdessmöret in natura.
67:0 Af den 28 April 1819, uppå Talmannen
Lars Olssons anhållan om tillåtelse
till Vedtörsäljning från Frökne Härad till
Köpenhamn , m. m.
68:0 Af den 3o Junii 1819, uppå Pehr
Anderssons från Halland ansökning, om
io54
Riksens Ständers
Kreaturs-marknads hållande vid Sjönnevads
Gästgifvaregård.
6p:o Af den 16 September 1819, uppå
John Jönssons, från Malmöhus Län, ansökning,
i afseende å Marknaden vid Annelöfs By.
70:0 Af den 16 September 1819, uppå
Anders Christofferssons, från Kronobergs Län ,
ansökning angående, att de atlie Marknader
i Moheda Socken måtte ändras till Kreatursmarknader.
71:0 Af den 28 September 1819, uppå
Bonde-Ståndets Allmänna Besvär, angående
Räntegifvares skyldighet att till Räntetagare
när som påfordras, in natura utgöra Afradsocli
Tionde-Spannemålen , m. m.
72:0 Af den ra Augusti 1818, uppå
Riksdags - fullmägtlgen Anders Danielssons
för en del af Åslarps Församlingsboer gjorde
ansökning, om någon ändring uti sättet att
utgöra Kronotionden till Gymnasii-Staten i
Götheborg.
73:0 Af den 11 Augusti 1819, uppå
Riksdags-fullmägtigen Daniel Anderssons ansökning
, i afseende på den Gymnasii-Staten
i Gefle från Waxala och Danmarks Socknar
anslagna Lönings-Spanncmål.
Stockholm i Januarii 1820.
L. A. MANNERHEIM.
jon. Ullberg.
Revisorers Berättelse. «o55
N:o ir.
Rikets Höglofl. Ständers Justiti^e-Ombudsmans
Ämbets-Berättelse, för åren
1820 och 1821.
Den tryckfrihet, som genom 18oo års
Constitution vunnits och hittills, ehuru icke
titan betydliga modificationer i form och
jemkningar i sak, blifvit bibehållen , syntes
i sin början mera benägen, att omfatta litte—
raira ämnen, än att med något alvar syselsätta
sig med Statens angelägenheter. Det
Var tilläfventyrs tidens behof, att tänkesätten
skulle bildas i den ordning, som man
sedermera sett dem småningom utvecklas,
Dessa angelägenheter vidrördes icke, eller
åtminstone sällan, sannolikt af en genom
långvarigt tvång förorsakad ovana och undanhållen
kännedom. Deremot hafva efter
181 5 års Riksdag Domaremagtens och Administrationens
flere grenar oftare varit föremål
för den allmänna uppmärksamhet, som
genom begagnad tryckfrihet födes och underhålles.
Således hafva äfven de flesta mål,
som, sedan min sednaste Ämbets-berättelse
utgafs, kommit under min handläggning, redan
blifvit inför allmänheten genom offentligt
tryck föredragne, både i afseende på
deras ursprung, fortgång och slut. Det skulle
derföre synas, som det ändamål, hvilket ge
-
2 Sami. 2 B»
68
io56 Riksens Ständers
nom Instructionen blifvit mig ålagdt, i det
afseendet redan vore i förväg uppfyldt, och
att de personer, hvilka varit föremål för de
af mig anstäldte åtal, lika litet som allmänheten
voro .belåtne med åter upprepande af
händelser, som tillvägabragte, vare sig af
förhastande, med öfverläggning, eller ock af
missförstånd, merendels äro af den beskaffenhet
, att de af hvarje förordning och laglydnad
nitälskande medborgare, icke utan
obehag i minnet återkallas , heidst det icke
bör antagas, att täta erinringar, om afvikelser
ifrån sina pligtens bana kunna å ena sidan
anses såsom uppmuntran för den felande,
att dit återvända, och å den andra, såsom
glädjeämnen för kunskapsälskande läsare.
Då det likväl ovilkorligen tillhör mig ,
att på detta sätt redovisa för det mig uppdragne
Ämbetets förvaltning, har jag dess
mindre trott mig böra underlåta, att i sammanhang
framställa de förnämsta ärender ,
hvilka under ofvannämnde tid kommit till
min handläggning, som både beskaffenhet
och mängd af sådane mål, i jemförelse till
dem, hvarvid ej något varit atterindra, eller
hvaruti rätts-sökandet skedt på grund af
olika öfvertygelse, om mindre bestämda lagars
föreskrift, lemnar den tillfredsställande
upplysning, att lagskipningens tillstånd i
vårt land i allmänhet, icke är besväradt af
så manga och svåra brister, som enskildta
förhållanden någon gång kunde gifva anledning
att förmoda. Härvid bör jag icke hel
-
