# ID: svediakorp-gov1843
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 45,945
# sentences: 1,482
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tin
Samtlige Riks-Ståndens
Protocoll y
Innehållande de Handlingar,
Hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar,
samt
Riks - Ståndens Protocolls - Utdrag
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
18*3.
Första Samlingen.
Konungens Nådiga Propositioner.
2:dra Bandet.
STOCKHOL M,
Tryckt hos Elmén och Granberg, J. P. Lindks Enka,
F. B. Nestius, Z. Haeggström, A. E. Ortman,
samt ä Echstcinsliu ock Marquard,ika,
Boktryckciiernc, 1823 och 1024.
BIHANG
till
Samtliga Riks-Ståndens
Protocoll.
Första Samlingen ,
innehållande
Konungens Nådiga Skrifvelser, Berättelser
och Propositioner.
Andra Bandet.
STOCKHOLM,
tryckt hos Fr, B. Nestius, i8a3.
N;o 38*
Utdrag af Protocollet, hållet inför Kongl.
Maj-t uti Stats - Rådet på Stockholms
Slott, vid Ecclesiastik - Expeditionens
föredragning, den 4 Junii
I823.
Närvarande:
Hans Excellence Justitiae • Stats-Ministern m. m.
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne m. m. Herr Grefve v. Engeström.
Stats-Råden,
Deras Excellencer: Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm.
Stats-Secreteraren af Kullberg.
Sedan Kongl. Maj:t beslutit, att till Rikets Ständer
aflåta Nådig Skrifvelse, angående beviljande
af ett Bancolån till fullbordande af nya Bi
Bih.
t. Rikt St, Prot, 1, Sami, itlj, a:a Band, |
4 Om Bibliothehbyggnaden i tUpsala.
bliotheksbyggnaden vid Upsala Universitet j
upplästes nu till justering berörde Skrifvelse,
hvilken, uppå Stats - Secreterarens och StatsRådets
underdåniga tillstyrkande , af Kongl.
Majit i Nåder gillades, och skulle till hvarje
Riks-Stånd , på vanligt sätt , öfverlemnas.
Ut supra.
Ex Protocollo
T/i. v. Baumgarten.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Riksens Ständer, angående ett Lene
b it rade till fullbordande af nya
Bibliotheks - byggnaden vid Upsala
Universitet; Gifven Stockholms Slott
den 4 Juni i 182 3-
tios Kongl. Maj:t har Consistorium Academicum
i Upsala, genom dess Canceller Hans
Kongl. Höghet Kron - Prinsen , i underdånighet
anmält , att den år 1817 derstädes påbörjade
nya Bibliotheks- och Akademi-byggnaden , på
hvars uppförande redan en kostnad af 105,005
R:dr blifvit använd, för det närvarande är i
saknad af de till dess fullföljande erforderliga
medel, hvilka till arbetets fullbordande på
2:ne år förmenas uppgå till ytterligare en Summa
af 50,000 R;dr.
Då ett afbrott i nämnde byggnad, hvilken
i mer än ett halft århundrade varit af behofvet
påkallad, och af Kongl. Majit, under Dess egen
särskilda Styrelse af Upsala Läroverk, beslu
-
Om Bibliotheksbygghadcn i Upsala. j
tad , skulle medföra oberäkneliga förluster, och
då förlägenheten, i afseende på utrymme för
Fäderneslandets dyrbaraste Bokförråd , som nu
mäste i enskildas hus förvaras , genom försvårad
tillgänglighet och ökad våda vid värden
deraf, årligen tilltager, har Consistorium anlitat
Hans Kongl. Höghet, om Dess Nådiga åtgärd
till beredande af de för behofvet saknade
tillgångar.
Af sådan anledning har Hans Kongl. Höghet,
under förutsättning, att Upsala Akademi,
genom en blott varsam anticipation på sina årliga
inkomster, skill kunna sättas i stånd att
sin Bibliotheksbyggnad fullborda , samt derjemte
under påräknad valvilja af Rikets Ständer , i
underdånighet anhållit, om Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning , om beviljande af ett räntefritt
Lån af 50,000 R:dr, med förbindelse till
år1 ig afbetalning af A procent och mot pantförskrifning
uti sä mycket af Akademiens fasta
egendom, som svarar mot lånesumman , samt *
med förbehållen rättighet, att lånet efter behag
få lyfta.
Kongl. Majit, som redan för sin de! erkänt
vigten och nödvändigheten af ifrågavarande
byggnad, då Kongl. Majit af egna medel,
till inredningen deraf, anslagit 30,000 R:dr ,
gör Sig förvissad , att äfven Riksens Ständer
med beredvillighet omfatta detta tillfälle , att ,
i likhet med Nationens högljudda önskan, understöda
och befrämja vetenskaper och konster,
och således bidraga till allt hvad dermed eger
gemenskap.
Med denna öfvertygelse om Ri
kets
Ständers benägenhet, att åt opinion och ef.
\
l
6
Om upphörandet af Kon. a 'ne röster
terverld lemna ett vedermäle , som är tjenligt
att vittna om Nationens tänkesätt i dettr afseende,
föreslår Kongl. Maj;t Riksens Ständer
att till fullföljande af Akademi- och Bi bl iotheksbyggnaden
i Upsala bevilja ett Bancolån af
60,000 R:dr , mot 3 procents ärlig ränta, samt
2 procents årlig afbetalning å Capitalet. Kongl,
Maj:t förblifver Riksens Ständer med all Kongl.
Nåd och ynnest välbevågen.
CARL JOHAN.
J. C. af Kullberg.
N:o 39.
Protocoll, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 5 Augusti I823.
Närvarand e:
Deras Excellencer , Justitia • Stats - Ministern
Herr Grefve Gyllenborg ,
och Stats • Ministern för Utrikes Ärenderne ,
Herr Grefve von Engeström.
H. E. Stats-Rädet Herr Grefve Rosenbladt
Undertecknad, Hof-Canceller.
i Högsta Domstolen.'
7
Stats-Råder :
H. E. Herr Grefve Cederström.
H. E. Herr Grefve Skjöldebrand.
Sedan undertecknad Hof-Canceller upplåst ett,
på Nådig befallning , författadt förslag till Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition, till Rikets Ständer,
om upphörandet af Konungens tvänne röster i
Högsta Domstolen -y yttrade sig i underdånighet
H. E. Justitis-Stats-Ministern Herr Grefve Gyllenborg
såsom följer :
Ifrån urminnestid har högsta rättigheten,
att skipa Lag i Sverige , varit uppdragen åt
Konungen eller utöfvad i Dess nama på det
sätt , att ett beslut, afsagdt af Högsta Dornaremagten,
blifvit ansedt vara utgånget från Konungen
Sjelf. Skälet dertill ledde sin grund
och hemtade sin styrka af den allmänna tankan
, att Konungen allena styrer Riket och således
måste vara Lagarnes högste Väktare och
Verkställare, en tanka , vacker till sitt ursprung,
införlifvad af form i Svenska Folkets begrepp,
jemte den föreställning, att Konungen, mera
än någon annan, är upphöjd öfver alla enskildta
interessen och intryck.
Då Gustaf II. Adolph fann, att den omsorg
, Han nödgades egna åt andra Regeringsärender,
ej lemnade Honom tid att sysselsätta
6ig med pröfoingen af alla de rättegångsmål ,
som blefvo hos Konungen fullföljde, samt i
stället till sådan åtgärd insticktade Svea HofRätt»
hvars domsrätt sträckte sig öfver hela
Riket, blef den äfven kallad Konungens Dom
g Örn upphörande af Kon. 2 ne riht er
och Nämnd: dock förbehöll Konungen Sig likväl
rättigheten att Sjelf kunna revidera dess
domar.
Under Carl XII:s långa bortovaro utöfvades
denna revision af Rådet i Konungens namn,
och ehuru , efter Dess död , genom den timade
Regementsförändringen , Konungamagten ansenligt
inskränktes, och utöfningen deraf begränsades
genom vissa bestämda former, ansåg
man likväl, öfvertygad om Samhällsordningens
fordringar , och af aktning för Svenska Folkets
vana , att i sin Monarks person äfven se sin
högste Domare, att det vore vådligt, att skilja
Konungen från all delaktighet i högsta lagskipningen
, och förordnade således , att juridiska
mål borde föredragas i Rådet , likasom
andra till Högsta Magtens handläggning hörande
ärender; men att Konungen i sådane mål
endast skulle hafva tvänne röster och den afgörande
rösten , der meningarne voro lika delade;
äfven bibehölls i den år 1734 utgifna
och ännu gällande allmänna Lagen det stadgande,
att det var hos Konungen man skulle söka
ändring i Hof-Rättens domar och Utslag ,
och att det var Konungen, som egde rätt att
pröfva de anförda klagomålen. Ud vår nu varande
Grundlag har man äfvenledes i helgd bibehållit
dessa åldriga grundsatser i förening
med de constitutionella , och man har icke tvekat,
att Domaremagten ken vara oberoende,
oaktadt Konungen är delaktig i dess utöfning.
Det är ej tänkbart, att en Svensk Konung,
på annat sätt, skulle vilja verka på andras öfvertygelse,
än genom på lag grundade eller
i Högsta Domstolen.
9
derifrån hemrade skäl; eller att Domaren, som
ej godtyckligt kan entledigas från sitt Ämbete,
och är underkastad ansvarighet, skulle kunna
glömma de skyldigheter, dem lag och samvete
ålägga honom. Man har insett , att om dylika
händelser vore möjlige , skulle de visse rligen
ej förekommas derigenom , att Konungen
utcslötes från delaktighet i högsta Domaremagtens
utöfning ; men man har deremot trott,
att denna Dess delaktighet borde fortfara som
en väsendteljg gren af Styrelsen, såsom beredande
Konungen ett lattadt tillfälle, att underrätta
sig, huru med lagskipningen tillgår, sorn
en ytterligare borgen för medborgares säkerhet,
som en tröstfull tillflykt för den lidande; sorn
det starkaste och käraste föreningsband emeli
lan Nationen och Regenten, och, slutligen,
som ett nödvändigt vilkor för att åt högsta Instantien
g ifva det anseende och värdighet, som
den ifrån urminnestider haft och bör hafva.
En förändring i detta afseende, sorn rörer in.
genting mindre än en del af Konungamagtens
verksamhet, skulle i betydlig mån rubba många
gamla förhållanden och stadganden i Lagen,
samt förflytta begreppet om Konungen och Dess
myndighet till något annat , som hvarken kunde
svara mot hvad dervid sålunda förlorades,
ej eller uppfylla Nationens tillfredsställelse.
Uti de tänkesätt Eders Majit uttryckt,
skall hvar och en med djupaste vördnad och
erkänsla se d* förnyade prof af Eders Maj:ts
omsorg för rättvisan; men de betänkligheter
jag i underdånighet framställt , äro , efter min
tanka, af så stor vigt, att jag ej kan annat än
\
]O Om upphörande af Koni isne röster
förnya mitt yttrande och min önskan , att Eders
Maj:t i Nåder täcktes afstå från Sin föresats,
att begära en förändring i hvad Grundlagen
i detta afseende stadgar, en öfvertygelse ,
som jag redan i underdånighet yttrat vid det
tillfälle, då Eders Maj:t behagade för StatsRådet
låta uppläsa Sitt Tal till Rikets Ständer
vid innevarande Riksdags öppnande.
Jag vet ganska väl, att tiden ej medgifver
Eders Majit, att med en ständigare närvaro
hedra Högste Domstolen under Dess vigtiga
öfverläggningar; men hura högtidligt och
uppmuntrande skulle det icke vara för Dess
Ledamöter, underkastade så olika omdömen ,
stundom utsatte för okunnighetens och illviljans
hemliga srämplingar och uppenbara anfall,
samt ofta sjelfve villrådige i sista tillämpningen
af bristfälliga eller otydliga Lagar, att, under Eders
Maj:ts eget och omedelbara skydd , kunna
ådagalägga deras nit för rättvisan och deras
outtröttliga sträfvande att träffa den j af huru
stor vigt är det ej för det allmänna så väl nu
som i framtiden , att den myndighet, som uti
sista instantien och utan appell skall dömma
Medborgare emellan öfver deras heligaste rättigheter,
eger ett sammanhang med Regeringens
Högste Chef? Jag vet väl, att uti flera Länder
högsta domare-magten utöfvas utan Regentens
personliga deltagande; men jag kan aldrig medgifva,
att Sverige hvarken i detta fall eller i
afseende på någon annan gren af Eders Maj:ts
styrelse, behöfver söka fremmande efterdömen.
Hvarje Land har sin nationalanda, sina seder,
sina inrättningar, som ärot införlifvade med Na
-
i Högsta Domstolen.
II
tionen, och hvilka, så tillsägandes, utgöra beståndsdelar
af dess politiska tillvarelse.
Äfven Sverige har, i afseende på ifrågavarande
ämnen och såsom jag förut haft nåden
anföra , sina sedvanor och sina uråldriga
inrättningar, hvilka det sannolikt ej önskar sig
förändrade , af det skäl , att de äro goda och
vunnit förtroendets häfd. En mera utsträckt
jemförelse i detta afseende skulle föra mig längre,
än som behöfs ; jag vill endast inskränka
mig till den anmärkning , att då fråga är om
en hufvudförändring uti någon af Styrelsens grenar,
böra äfven allmänna tänkesättet och andra
förhållanden inom Samhället komma i beräkning.
Den ifrågavarande förändringen har ännu
icke af allmänna rösten blifvit påkallad, och
ännu skall en dom , gifven under en annan
benämning och försedd med en eller flere af
Högste Domstolens Ledamöters underskrift, länge
sakna det anseende, som den Konungsliga
myndigheten deråt gifvit ; och om förändringen
kommer att ega rum , skall Eders Majit ännu
länge besväras med ständiga klagomål af dem,
som förlorat i sista Instantien, likasom erfarenheten
visat , att de beslut , som blifvit fattade
och underskrifne af den , under Eders
Majits frånvaro tillförordnade Regering , ehuru
utfärdade i Eders Majits namn , likväl ej förmått
utestänga förnyade ansökningar och besvär
hos Eders Maj;t i samma ämne.
Af alla dessa förenade skäl vågar jag i
underdånighet afstyrka den föreslagna Propositionen.
12 Om upphörande af Kon. i:ne röster
Uti detta yttrande instämde Stats-Rådets
samtlige närvarande Ledamöter jemte undertecknad
Hof-Canceller.
Kongl. Maj;t täcktes i Nåder befalla, att
det upplästa Förslaget, sådant det vid detta
Protocoll finnes bilagdt, skulle på vanligt sätt
till Riksens Ständer öfverlemnas. Ut supra.
In fidem
G. af /Vetterstedt.
Kongl. Maj-ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer, om upphörandet af
Konungens 2 me röster i Högsta
Domstolen; Gifven Stockholms Slott
den 5 Augusti 1823-
Kongl. Majit, som redan i Sitt Tal till Rikets
Ständer vid Riksdagens öppnande förklarat
Dess önskan , att den Konungen i 21 §.
Regerings-Formen förbehållne rätt af tvänne röster
i Högsta Domstolen måtte upphöra , går
nu , att, med uppfyllande af Dess då tillkännagifne
föresats, till Rikets Ständer öfverlemna
ett förslag till förändring af berörde §. jemte
de öfrige stadganden i Regerings - Formens y ,
17, 19, 23 och 88 §§• dermed hafva sammanhang.
Hvad 2ldra Mom. i 21 §. beträffar, angående
lagförklaringar, så har Kongl. Maj:t ansett
Rikets väl kräfva, att Konungen, i all sin
helgd, bibehåller samma magt emot Högste
i Högsta Domstolen,
Domstolen , som 88 §■ Regerings-Formen tillägger
Honom emot Rikets Ständer detvill säga,
att Konungens sa.ictionsrätt förblifver orubbad,
och att Högste Domstolen , i intet fall , kan
utöfva en vidsträcktare myndighet , än Rikets
Ständer i detta afseende.
Enär till Domares handläggning jemväl
höra flere ärender, hvarom Författningar utgå i
ceconomisk väg , och närvarande innehållet af
19 §. Regerings-Formen, i kraft hvaraf Högste
Domstolen eger , i anledning af inkomne förfrågningar,
gifva förklaring om Lagens rätta
mening, i sådana fall som till Domares åtgärd
höra, uti denaa dess allmänna och obestämda ordalydelse
, synes stå i någon motsägelse med
Konungens rätt, att sjelf stifta Lagar af ceconomisk
beskaffenhet, och således jemväl dem
förklara 3 har Kongl. Majit ansett denna §. böra
undergå den förändring , att Högste Domstolens
rätt , att gifva sådane Lagförklaringar ,
endast må sträcka sig till de lagfrågor, hvarom
87 och 88 §§• Regerings-Formen nämna.
Som det kan inträffa , att Högste Domstolen
vid förehafvande af särskildta ärender, i
anledning af befunnen olikhet uti meningarne
om någon lags rätta förstånd , anser sjelf all.
män förklaring nödig , utan att Domstolar eller
Ämbetsmän med förfrågningar till Konungen
inkommit ; så föreslår Kongl. Majit, att Högste
Domstolen , äfven i sådan händelse, må
förklaringar afgifva , och emedan , enligt 22 §.
Regerings-Formen , endast 8 af Högste Domstolens
Ledamöter få på en gång vara tjenstgörande,
och dej 12 Ledamöter, hvaraf deo2
14 Om upphörande af Kon. s Ine röster
efter förutgående 17 §. , består , således dela
tjenstgöringen sig emellan , men då fråga om
Lagförklaring uppstår, som är af annan beskaffenhet
, än Högste Domstolens vanliga göromål
, att utöfva Konungens domsrätt i domsaker
, som dit fullföljas , alla Högste Domstolens
Ledamöter synas böra vara tillstädes och
sina yttranden afgifva , utan att likväl uppehåll
borde ega rum deraf , att en eller annan
vore från Hufvudstaden afrest j så har ett härmed
öfverensstämmande tillägg i ofvanåberopade
19 §. Regerings-Formen af Kongl. Majit
blifvit föreslaget.
Kongl. Majit har det icke undfallit , att ,
enligt Förordningen den 3 April iS'10, Konungens
röster jemväl böra inhemtas, i frågor om
sådane ansökningar, hvilka utgöra föremålet för
nämnde Förordning j men som detta stadgande
tillhör den allmänna Lagstiftningen, och icke
Regeringsformen , har Kongl. Maj:t för det närvarande,
och innan Rikets Ständer fattat Deras
beslut, angående de nu väckta constitutionella
förhållanden, ansett förslag om ändring uti berörde
anmärkta del af samma Förordning icke
erfordras.
Kongl. Majit förblifver (Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.
i Högsta Domstolen. 15
Regerings-For men.
Nuvarande redaction. Föreslagen förändring.
Stte §.
--En Justitiae-Stats- - - En Justitia-StatsMinister,
som tillika all- Minister,som tillika alltid
skall vara Ledamot tid skall vara Ordföranaf
Konungens Högste de i Konungens Högste
Domstol j - - Domstol; - -
17 §•
Konungens domsrätt Konungens domsrätt
skall uppdragas Tolfat skall uppdragas Tolf af
Honom utnämnde lag- Honom utnämnde lagkunnige
män, Sex Fräl- kunnige män, Sex Frälse
och Sex Ofrälse, se och Sex Ofrälse ,
hvilka fullgjort hvad nemligen:Justitiae-StatsFörfattningarne
före- Ministern och Ellofva
skrifva dem, som uti andra, som kallas JuDomare
- Ämbeten må stitiae-Råd. Desse utnyttjas,
samt i sådane göra Konungens Högste
värf ådagalagt insigt, Domstol, och böra haferfarenhet
och redlig- va fullgjort hvad Förhet.
De kallas Justi- fattningarne föreskrifva
tiac-Råd och utgöra Ko- dem, som uti Domarenungens
Högste Dom- Ämbeten må nyttjas,
Stol. samt i sådane värf åda
galagt
insigt, erfarenhet
och redlighet.
l6 Om upphörande af Kun. 2:ne röstef
19 §•
Inkomma tilDKonungen
ifrån Domstolar
och Ämbetsman förfrågningar
om Lagens rätta
mening i sådane fall
som till Domares åtgärd
höra , ege ock
Högste Domstolen , att
det sålunda sökte förklaringar
gifva.
21
Konungen eger tvänne
röster i de mål,
hvilkas föredragning och
afgörande Han för godt
finner, att i Högste Domstolen
öfvervara. Alla
frågor om förklaringar
öfver Lagen skola hos
Konungen anmälas, och
Dess röster deruti inhämtas
och beräknas,
änskönt Han icke i Högste
Domstolens öfverläggningar
derom deltaga
-
Inkomma till Konungen
förfrågningar, om
Lagens rätta mening i
de frågor, som nämnas
i g? och 88 ?§• Regerings-Formen
, eller anser
Högste Domstolen
förklaring i dessa fall
nödig , ege ock Högste
Domstolen, att sådane
lörklarjngar gifva. Härvid
böra alla Högste
Domstolens i Hufvudstaden
närvarande Ledamöter,
som icke förfall
ega, komma tillstädes
och i öfverläggningarne
deltaga.
§-
Alla frågor om förklaringar
öfver Lagen
skola i Högste Domstolen
afgöras, men beslutet
derom hos Konungen
i Stats-Rådet anmälas.
Gillar Konungen
den gifna lagförklaringen,
utfärdas den
med Dess underskrift.
Om åter Konungen afslår,
förfalle den af
Högste Domstolen gifne
förklaring.
i Högsta Domstolen,
*7
23 §•
Alla Högste Domsto- Alla Högste Dorasfol;ns
Beslut utlärdas i lens Beslut utfärdas unKonungens
namn och der Konungens Secret ,
med Dess Höga under- undertecknas af Ordföskrift,
eller under Dess randen, eller, i händelSecret.
se af dess frånvaro ,
af den äldste närvarande
Ledamoten, och contrasigneras
af den Föredragande,
som ansvare
för Expeditionens
enlighet med Beslutet.
88 §•
- - De förklaringar, - - De förklaringar,
... . . som, till »var på in
som,
till svar pain- komncförfrågningar,om
komne förfrågningar, om Lagens rätta mening.
Högste Domstolen, med
Lagens rätta mening, Konungens bifall, emel
Konungen
, genom Dess ^an Riksdagarne gifver,
kunna af Riksens StänHögste
Domstol , e- <jer ogillas, hvarefter
mellan Riksdagarne gif. längre vare
gallande, eller af Dom*
ver, kunna af Riksens stolarne iakttagas eller
St«cr ogi„s , hvar
efter
de icke längre ra första månaderne af
Bih, t. Rikt.St, Brot, 1 Sami. 1(2}, l'.a Band, 2
SO Om Förklaring öfver 5 §. 55 Cap. Rätteg. B.
vare gällande, eller af den, efter dessa Jag„
. . . förklaringars utfärdande,
Domstolar^ takttagas påföljandSe Rlksdag, in
eller
åberopas må. tet beslut, i afseende
på deras upphäfvande
fattat , fortfare de allt
framgent att såsom allmän
Lag vara gällande.
N:o 40.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till
Riksens Stånder angående Förklaring
öfver 5 §. uti 25 Cap Råttegangs-Balken
samt 4 §. uti 3-dje
Cap♦ Missgernings - Balken; Gifven
Stockholms Slott den 9 Maji 1823.
U,i Skrifvelse af dea 12 Februarii innevarande
år bar Kongl. Maj:ts och Rikets Götha HofRätt
i underdånighet hemställt, att, i anseende
dertill att, så väl ibland de under Hof-Rätten
lydande Under-Domare , som äfven ibland HofRättens
Ledamöter , skiljaktiga meningar uppstått,
dels huruvida mål angående ansvar för
den, som kommer drucken i kyrka eller der
Gudstjenst hålles, eller eljest gör der oljud och
förargelse, böra underställas Hof.Rättens pröfning
, dels ock huruvida, jemte de i Lagen
för omförmälde förbrytelser utsatte böter af
25 Daler, särskild påföljd borde åläggas, för
samt 4 §• 3 Cap. Missg. B. 19
Sabbatsbrott, då förbrytelsen sker å Sön- eller
Helgedag , en förklaring öfver Lagens rätta
förstånd i dessa ämnen kunde till allmän efterrättelse
varda meddeld.
Vid öfvervägande häraf har Kongl. Majit,
hvad angår den första frågan eller huruvida
Under-Rätts Beslut i mål rörande den förbrytelse
, att någon kommer drucken i kyrka eller
der gör oljud och förargelse, böra HofRätts
pröfning underställas , funnit att , enär
omfonnälde förbrytelse icke är upptagen ibland
de uti 25 Cap 5 §. Rättegångs - Balken uppräknade
underställningsmål , deraf äfven bör
följa , art Utslag rörande så beskaffad förbrytelse
icke eller skola Hof - Rätts pröfning underställas;
och beträffande åter den andra frågan
eller huruvida särskilde Sabbatsbrotts böter
höra åläggas den, som begär nu ifrågavarande
förbrytelser, eller skola inbegripas i det
större ansvar, af Dalers böter, Lagen derföre
bestämmer ; sa har hos Kongl. Maj:t i betraktande
kommit, att ett i Lag utsatt mindre
ansvar ej kan anses inbegripet i det större,
utom i det fall , att det större är det högsta ,
som Lagen bestämmer: att den, som begår
brott å Helgedag, är, enligt Lag, skyldig till
särskildt ansvar för Sabbatsbrott: att den, som
är drucken å Söknedag under Gudstjenst, är
förfallen att böta 25 Daler, och att, om den,
som beträdes med enahanda förbrytelse å Helgedag
, pliktade endast nyssnämnde summa,
skulle förbrytaren ej komma att vidkännas något
ansvar för Sabbatens ohelgande; och har
Kongl. Majit på dessa skäl ansett med en rätt
20 Om fiirkl. öfter 5 §. 25 Cap. Rätt. B.
tolkning af Lagen öfverensstämma , att särskild*
te Sabbatsbrotts-böter böra tillämpas.
Då likväl vid Domstolarne skiljaktige meningar
uppstått i afseende å tillämpningen af
Lagen i dessa fall, viii Kongl. Maj:t i Nåder
föreslå Riksens Ständer, att en Förklaring öfver
y §. uti 25 Cap. Rättegångs-Balken samt
4 §. uti 3 Cap. Missgernings-Balken må , i
enlighet härmed, utfärdas.
De uti Högsta Domstolen och Stats-Rå.
det, vid förehafvande af detta ärende, förde
Protocoll bifogas; och Kongl. Maj:t förblifver
Riksens Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
G. Nordenstolpe.
Utdrag, af Protocollet öfver JustitiaAr
ender, hållet på Stockholms Slott
den 9 Maji 1823 inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats Rådet,
i närvaro af:
Hant Excellence Justitis-Stats-Ministern m. m.
Herr Grefve Gyllenborg.
samt 4 §. 3 Cap. Miss g. B.
SI
Hans Excellence Stats - Ministern för Utrike*
Ärenderne m. m. Herr Grefve von Engeström.
Hans Exc-ilence Stats - Rådet m. m. Herr
Grefve Rosenblad.
Hans Excellence Stats - Rådet m. m. Herr
Grefve Fleming.
Hans Excellence Stats - Rådet m. m. Herr
Grefve Skjöldebrand.
Haus Excellence Stats - Rådet m. m. Herr
Grefve Mörner.
Hans Excellence Hof-Cancelleren m. m. Herr
Grefve af Wetterstedt.
Stats-Rådet m. m. Herr Grefve Löwenhjelm.
Justitiae-Råderne : Torén.
JUannerstam.
Tillförordnade Justitia - Cancelleren , RevisionsSecreteraren
Bergensköld.
-Tillförordnade Föredraganden , ExpeditionsSecreteraren
Nordenstolpe anmälte i underdånighet:
Götha
Hof-Rätts underdåniga skrifvelse af
den 12 sistl. Februarii , hvaruti , under förmälande
, att icke allenast olika omdömen hos Domare
visat sig, huruvida mål, angående ansvar
för den , som kommer drucken i kyrkan
eller der Gudstjenst hålles, eller eljest gorder
oljud , böra underställas Hof-Rättens pröfning ,
samt huruvida jemte de i Lagen för omförmälde
förbrytelser utsatte 25 Dalers böter, särskild
påföljd bör åläggas för Sabbatsbrott, då
förbrytelsen sker å Söndag eller Helgedag ,
utan ock ibland Hof-Rättens Ledamöter olika
22 örn Förklaring öfver 5 §. 25 Cap. Rätteg, B.
tankar härom uppstått, i underdånighet h^mställes
, om icke till vinnande af likhet i domsluten
, i Nåder mätte lemnäs till allmän etterrättelse,
förklaring öfver Lagens rätta förstående
i dessa ämnen.
Öfver hvilken underdåniga hemställan Kongl.
Majit genom Nådig Remiss den 2r sistl. Martil,
täckts infordra Högsta Domstolens underdåniga
Utlåtande, hvilket nu blifvit afgifvet, deruti
Högste Domstolen, på anförde skäl, yttrat:
att Utslag rörande den förbrytelse, aft komma
drucken i kyrkan eller der göra oljud och
förargelse, icke borde Hof-Rättens pröfning
Underställas; samt hvad angick frågan , huruvida
särskilda Sabbatsbrottsböter böra åläggas
den , som begår ifrågaställde förbrytelse eller
skola inbegripas i det större ansvar af 25 Dalers
böter , Lagen härföre bestämmer , ansåg
Högste Domstolen sig böra i underdånighet
hemställa , att en förklaring måtte utgå , så att
de i 6§. 3 Cap. Missgernings-Balken föreskrefne
böter för Söndagens ohelgande må ådömas
den, som begår de i 4 §. nyssnämnde Capitel
och Balk omtaldte förbrytelser å Sön- eller
Högtidsdagar.
Hans ExcellenCe Herr Grefven och Justitiae-Stats-Ministern
yttrade sig: ”Uti i:sta Puncten
af Högste Domstolens utlåtande instämmer
jemväl jag , ehuru jag funnit af Kongl. Brefvet
den 17 Aug. 1738, att man redan den tiden,
endast några år efter den nya Lagens utfärdande
, vanligen understälde sådane mål Hof-Rättens
pröfning.
samt 4 §• 3 Cap. Missg. B
19
Deremot är jag af skiljaktig tanka i den
andra frågan, eller om de i 6 §. af 3 Cap. Missgernings
- Balken för Sabbatsbrott utsatte särskilde
böter böra tilläggas den i 4 §. af samma
Cap. stadgade plikt , enär de der Dämnde
förbrytelser inträffa på Sön- eller Högtidsdagar.
Jag tror det icke för min del. Mina skäl
äro:
1:0 Att 3 Cap. Missgernings-Balken, hvars
rubrik är om svordom och Sabbatsbrott, och hvars
egenteliga föremål är lika med den del af 18
Cap. samma Balk , som handlar angående Kyrkofred
, att stadga en särskild ansvarighet för
brott, hvilka strida mot helgden af Sabbaten
och den allmänna Gudstjensten , har, till vinnande
af detta föremål, gjort vissa gradationer
i bestraffningen , allt efter dessa brotts särskilda
beskaffenhet, och således i 1 §. stadgst 40
Daler S:mt böter för Eder och Svordomar vid
Gudstjensten ; i 4 §. stadgat 25 Dalers böter
för den som kommer drucken i Kyrka eller
der Gudstjenst hålles, eller annars gör der oIjud
och förargelse j i 5 §. stadgat 50 Dalers
böter för den , som går drucken eller oskriftad
till Nattvarden eller, då han af Presten är varnad
derifrån; samt änteligen i 6 §. , att den,
som begär brott å Sön- eller Högtidsdagar,
skall plikta 10 Daler och för gerningen särskildt
m. m.
Då desse Gradationer blifvit faststälde,
utan att i 1, 4 och 5 §§ skillnad blifvit gjord,
om det der nämnde ohelgande af Gudstjensten
skett på Söndag eller Söknedag , och utan anvisning
på den 6 §., anser jag Lagen 1 den
34 Om Förklaring öfver 5 §. »5 Cap. Ratt. B.
sistnämnde §. hafva endast afseende pä att,
för Sabbatens helgd skull , stadga en tillökning
i straffet för alla andra brott, som på sädane
dagar begås och icke i dessa Capitel nämnas.
2:0 Instämmer denna tolkning icke endast
med den, som Högste Domstolen i sednare tider
flere gånger antagit, utan ock med innehållet
utaf ofvan åberoprde 1738 års Kongl. Bref ,
deraf finnes, att personer, som för begge i 3
Cap. 4 §. Missgernings-Balken omtalte förbrytelser,
blifvit dömde, pliktat blott 50 Daler
S:mt, utan att fråga blifvit väckt om Sabbatsbrotts-böters
tilläggning efter 6 §. , men endest
om särskilta Fylleriböter, enligt Kongl.
Förordningen den 17 April 1733 borde ega rum.
3:0 Att Kongl. Förklaringen af den 33
Martii 1S07, 43 §. 16 Mom. innehåller, att,
med Gudstjenst, hvarom talas i 3 Cap. 4 §.,
begripes sjelfva den förrättning, då Församlingen
samt vederbörande Prest sammanträdt
6amt dervid med bön, sång eller predikan begå
sin andakt; begår åter någon omförmälde
förbrytelse i Kyrka vid något annat tillfälle eller
då Gudstjenst ej hålles, ligge i tväböte emot
hvad Lagen å slika förbrytelser eljest utsätter.
Har sistnämnde förbrytelse skett å
Sön- eller Helgedag , medan Sabbaten ännu är
inne, vare dessutom förfallen till böter för
Sabbatsbrott efter 1 §. i detta Capitel.
Detta stadgande synes mig tydligt ådagalägga
, att Sabbatsbrotts-böter endast ega rum
i sistnämnde händelse, eller då det svårare i 3
Cap. 4 §. utsatte ansvaret för Sabbatens ohelgande
ej inträffar.
tamt 4 §. 3 Cap. Missg. B.
25
4:0 Att Kongl. Förordningen mot fylleri
och dryckenskap af den 24 Augusti 1813, sed*n
den stadgat ansvar för fylleri i allmänhet
och itercrade sådane förbrytelser, vidare i 2 §.
3 Mom. väl innehåller, att 3 Cap. 4 §. Missgernings-Balken
bör tillämpas dessutom för fylleri
i Kyrkan, men ej att vid sådant tillfälle
de i 6 §. af samma Capitel stadgade S.<bbatsbrotts-böter
jemväl skola ega rum.
y:o Att i händelse Sabbatsbrott? böter borde
tilläggas det i 3 Cap. 4 §. MissgerningsBalken
utsatte ansvar, sådant afven borde iakttagas
både i anseende till förbrytelser , hvilka
äro, på sätt ofvan anfördt är, nämnde i 1, 4,
5 §§. af samma Capitel , utan äfven , da Prest
för fylleri i tjensten skall, enligt 1813 års
Förordning, mista ämbetet , eller då förbrytelser
mot kyrkofreden under Gudstjenst samt i
eller utom Kyrkan ske , som upptagas i 18
Cap. Missgernings-Balken och der med hårdare
bestraffning beläggas , än Lagen eljest för
enahanda brott utstakar; men, mig vetterligt,
har sådant icke blifvit satt i fråga.
I anseende till detta allt och då, efter
min tanka, förekommer, att Gudstjenst bör betraktas
lika helig, ehvad den hålles å Sabbatseller
Söknedag, samt brott emot dess helgd i
begge händelserne vore af enahanda beskaffenhet
, tillstyrker jag i underdånighet den förklaring
, att de i 6 § af 3 Cap. MissgerningsBalken
särskildt utsatte Sabbatsbrotts - böter
icke ega rum vid tillämpning af det i 4 §.
samma Cap. stadgade svårare ansvar’’.
Här
uti
instämde Stats-Rådets öfrige Ledamöter.
26 Om Förklaring öfver 5 §. s 5 Cap. Rätteg. B.
Justitiae-Rådet Tarén förklarade sig vara
af samma tanka, sorn Hans Excellcnce Herr
Grefven och Justitia Stats-Ministern
Justitiae-Rådet
Mannentam, som deltagit i
Högste Domstolens underdåniga yttrande , åberopade
detsamma.
Tillförordnade Justitia-Cancelleren instämde
så mycket heldre i det slut Hans Excellence
Herr Grefven och Justitise-Stats-Ministern
tillstyrkt , som den föreslagna Lagförklaringen
vore i likhet med det sätt, hvarpå tillförord.
nade Justitiae-Cancelleren , såsom Domare, tillämpat
Lagen och den, så vidt han kände, hittills
varit allmänt tillämpad.
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder bifalla hvad
Högste Domstolen i underdånighet härutinnan
yttrat och befallte, att, i enlighet dermed ,
Proposition till Rikets församlade Ständer skulle
afgå.
Ex protocollo
Rob. v. Langenberg.
Transumt af Frotocollet ofver Jus titiaArender^
uti Kongl. Maj-ts Hogsta
Domstol Fredagen den n April
1823.
Närvarande:
Justitis-Råden ; Poppius.
Blom.
samt 4 §. 3 Cap. M ssg B.
27
Grefve Hamilton.
Friherre Kurck.
Noréus.
Peterson.
JUanrierstam.
i *illförordnade Föredraganden Profocol!s-Secreteraren
Nordenstolpe löredrog i underdånighet
:
Götha Hof Rätts underdåniga Skrifvelse af
den 12 sistl Februarii, hvaruti , under fö målande
, att icke allenast olika omdömen hos
Under-Domare visat sig, huruvida mål angående
ansvar för den , sorn kommer drucken i
Kyrka eller der Gudstjenst hålles , eller eljest
gör der oljud , böra underställas Hof-Rättens
Pröfning , samt huruvida jemte de i Lagen för
ouiförmälde föibrytelser utsatte 25 Dalers böter,
särskild påföljd bör åläggas för Sabbatsbrott,
då föibrytelsen sker å Söndag ell.-r Helgedag,
utan ock ibland Hof-Rättens Ledamöter
olika tankar härom uppstått , i underdånighet
hemställes, om icke , till vinnande af likhet i
Domsluten , i Nåder måtte lemnäs, till allmän
efterrättelse, Förklaring öfver Lagens rätta förstånd
i dessa ämnen.
Föredraganden anmälte, att vid underdånig
föredragning af detta ärende i Stats- Rådet
den 21 nästlidne Martii, Kongl. Majit täcktes i
Nåder velat hafva häröfver inhemtat Högste
Domstolens underdåniga utlåtande.
Som den förbrytelse att komma drucken i
Kyrka eller der göra oljud och förargelse, icke
finnes ibland de uti 35 Cap. 5 §. Rättsg.
28 Om Förklaring öfver 5 §. 2 5 Cap. Ratteg. B.
Balken uppräknade underställningsmål ; så fann
Högsta Domstolen deraf följa , att Utslag rörande
berörde förbrytelse icke eller borde HofRäitens
pröfning underställas.
Hvad åter angick frågor, huruvida sär
skilde Sabbatsbrotts-böter böra åläggas den ,
som begår nu ifrågastälde förbrytelse , eller
skola innebegripas i det större ansvar af 25
Dalers böter, Lagen härföre bestämmer; så ehuru
16 Mom. i 43 Puncten af Kongl. Förklaringen
den 23 Martii 1807, gåfve anledning
dertill, att särskilde Sabbatsbrotts-böter icke
borde ega rum , hvilken tolkning, såsom innefattande
en lindrigare mening, jemväl blifvit
tillämpad; likväl då nu fråga är om en förklaring
af sjelfva Lagen , fann Högsta Domstolen
böra komma i betraktande; att, enligt
Lagens grund , det mindre ansvaret icke kan
anses innebegripet i det större, utom i det
fall att det större är det högsta , som Lagen
bestämmer, såsom der den brottslige gjort sig
skyldig att mista lif vet eller undergå högsta
kroppsstraff, och således icke kan lämpas till
förevarande händelse, der förbrytelsen kan med
penningeböter försonas; att den, som begår
brott å Helgedag, är, enligt Lag, skyldig till
särskildt ansvar för Sabbatsbrott; att den, som
är drucken å Söcknedag under Gudstjenst, är
förfallen att böta 27 Daler och att, om den,
sorn beträdes med enahanda förbrytelse å Helgedag,
pliktade endast nyssnämnde summa ,
6kulle förbrytaren i sådant fall icke komma att
vidkännas något ansvar för ohelgande af Sabbaten
, som Lagen likväl särskildt bestraffar;
samt 4 §. 3 Cap. Missg. B
29
och ansåg Högsta Domstolen sig allt derföre
böra i underdånighet hemsiälla , att , i öfverensstämmelse
härmed, en förklaring måtte utgå
, så att de i 6 §. 3 Cap. Missg. Bclken föreskrifne
böter för Isöndagens ohelgande, må ådömmas
den , som begår de i 4 §. nyssnämnde
Capitel och Balk omtalte förbrytelser å
Sön- eiler Högtidsdagar.
Ex Protocollo
yl. II. II eli mun.
N;o 41.
-er
Kongl. Maj-ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, med förslag till
Förjattning, om fast Egendoms jörsäljning
å Lotteri; Gifven Stockholms
Slott den 14 Julii 1823,
I anledning af åtskillige till Kongl. Maj:t ingifne
aosökningar af enskilde personer, om Nådigt
tillstånd, att å Lotteri försälja dem tillhörige
fastigheter, har Kongl. Maj:t inhemtat ,
att inrättande af Lotterier till enskilde personers
förmån äro genom flere för längre tid tillbaka
utkomne och ännu ej upphäfne författning
gar förbudne.
Kongl. Majit, som i betraktande tagit,
att tillåtelse till fast egendoms försäljning å
Lotteri , skulle möjligen kunna bereda egare
af en fastighet lätthet, att utaH förlust afhända
sig densamma, samt derigenom sålunda förer
30 Om fast egendoms försäljning u Lotteri.
kommas, hvad som i sednare åren inträffat, att
en fastighetsegare, som varit nödsakad försalja
sin egendom , haft svårt att finna köpare, eller
ock måst låta egendomen bortgå för underpris,
har väl å ena sidan ansett de författningar ,
hvilka lör det närvarande förbjuda omförmalde
försäljningssätt, kunna af Kongl. Majit i ceconomisk
väg förändras eller upphäfvas , men å
andra sidan äter funnit, att en tillåtelse till
fast egendoms föryttrande på Lotteri, i verkstäl-
ligheten, innefattade omständigheter, som föranledde
till förklaring eller föiändring af allmän*
na Lagens stadganden , om sättet och vilkoren
för dylik egendoms öfverlåiande, och deribland
förnämligast, angående köpesummans bestämmande
och uppkommande frågor, om bördsoch
lösningsrätt, hvadan Kongl. Majrt, som ansett
sig, vid ett sådant förhållande, icke böra
bifalla förstnämnde ansökningar, vill i Nåder
öfverlemna till Riksens Ständer följande Förslag
till Författning, innefattande föreskrifter
och vilkor, under iakttagande hvaraf egare af
en fastighet mä vara tillåtet, att densamma ä
Lotteri försälja.
§. i.
Vill någon sälja sin fasta egendom genom
lottning, gifve derom en skriftlig och af 2:ne
vittnen bestyrkt ansökning till det ämbetsverk,
60m Konungen för sådaoe ärender förordnat ;
sätte ock deri ut de vilkor, hvarunder han vill
att egendomen utbjudas skall, och foge dervid
borgen till verkets säkerhet för kostnader, som
Säljare vare honom som vinner ansvarig
Om fast egendoms försäljning å Lotteri. 31
gäldas skola , der köpet ej i verkställighet går,
sä ock värdering å egendomen af Domaren i
orten.
§. 2.
Intilldess egendomen bortlottad blifvit, skall
eganderätten anses vara hos säljaren qvar, och
varde förthy , der egendomen förut tages i
mät eller säljes, lottningen instäld och till lottinnehafvaren
återgifvet hvad en hvar af dem
insatt. Afstår säljaren sitt gods till samtelige
Borgenärer, vare Lag samma.
3‘
För de medel , som genom Lotters försäljning
inflyta , stånde Ämbetsverket i fullt
ansvar.
§• 4-
Nu har dragning skett, då skall Ämbetsverket,
efter afdrag af kostnader och penningevinster,
der sådane tingade äro, sända öfverskottet
af lottmedlen till Konungens Befallningshafvande
i det Län , der egendomen belägen
är, för att, i enlighet med hvad i afseende
å fast egendoms försäljning å Utmätniogsauction
föreskrifvet är, om medlens fördelning
besörja.
§• S
3-3 Om fast egendoms försäljning ä Lotteri.
för betalning af all den gäld , hvaiföre egendo.
men häftar, och thy må säljaren ej lyfta lottmedlen
utan i den mån han vhar, att egendomen
ej för gäld häftar, der ej han och den
vinnande annorledes sämjas. Har säljaren förbehållit,
att den, som egendomen vinner, skall
viss dt 1 af gälden ä sig taga , vare det gildt.
§. 6.
Är ej full tillgäng att inteckningarne gälda
och förmår ej säljaren befria egendomen
från bristen, stånde då till honom, som vunnit,
ehvad han heldre vill taga egendomen eller
det öfverskott, som i 4 §. sägs; håfve
ock han rätt till öfverskottet , der egendomen
före dragningen blifvit såld eller till Borgenärer
afträdd , utan att anmälan derom skett hos
Ämbetsverket, så att lottningen kunnat inställas,
eller han för annan orsak ej kan egendomen
åtkomma. Svarar ej det öfverskott emot
egendomens värderingssumma , ege den , sora
vunnit, att söka fyllnaden af säljaren ut.
§ 7-
Anmäler sig ej hos Konungens Befallningshafvande
den , som egendomen vunnit, inom
ir och dag, sedan Kungörelsen angående utgången
af lottningen blifvit uti Post- och InrikesTidningen
första gången införd; vare han sin
vinst qvitt, och egendomen gånge å offentlig
Auction till förmån för någon allmän inrättning,
Om fast egendoms försäljning å Lotteri. 33
ning , efter thy som Konungen förordnar. Kan
ej egendomen från gäld befrias, eller kan den
för annan orsak ej åtkommas, träde inrättningen
i den vinnandes rätt , som i 6 §. sägs.
Täger ej den, å hvars lott penningevinst fallit
, vinsten hos Ämbetsverket ut , inom Sex
månader efter det ofvannämnde Kungörelse i
Post- och Inrikes-Tidningen skett , gånge ock
den vinst till någon allmän inrättning, som nu
sagdt är.
§• 8-
För den, som egendomen vunnit, utfärde
Konungens Befallningshafvande köpebref, och
varde såsom köpeskilling ansedt det belopp ,
hvartill egendomen värderad är.
§■ 9-
Om lagfart och börd af egendom, der
den genom lottning såld är, vare Lag, som
i Jorda-Balken om köp föreskrifves. Är viss
tid för tillträdet i lottningskungörelsen ej bestämd
, förhålles dermed , som angående försäljning
af hus och jord å Utmätnings-auction
stadgadt är.
§- 10.
Hvad i afseende på Kungörelser, spelsätt,
lottningens verkställighet, uppbörd af lotlmedlen
samt redovisning derföre iakttagas bör,
Bih. /, Riks St, Prat, i, Sami, igzj, 1:4 Rand, 3
34 Om fast egendoms försäljning å Lotten.
derom stadgas särskildt genom ett Reglemente,
som Kongl. Maj;t vill lära utfärda.
De uti Högste Domstolen och Stats-Rådet
förda Prctocoller vid de derstädes förefallne
öfverläggningar, ej mindre i frågan ofn införandet
af omförmäldte iörsäljningssätt , än i
afseende å uppgörandet af förslag till författning
i ämnet, varda härjemte bifogade ; Och
Kongl. Maj;t förblifver Riksens Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen
CARL
JOHAN.
G. Nordenstolpe,
Utdrag af Frotocollet öfver JustitiaAr
ender, hållet i Konungens Högsta
Domstol den 21 Junii I82I,
Närvarande :
Justitise-Ruderne ; Poppius,
Blom,
Friherre Kurck,
Noréus,
Peterson ,
Sylvander och
JM anner st am.
Tillförordnade Föredraganden, Protocolls - Secreteraren
Nordenstolpe anmälte i underdånighet,
Om fast egendoms försäljning å Lotteri. 35
att han, till åtlydnad af Högste Domstolens
förständigande, den 1 i denna månad, att anskaffa
åtskiilige för besvarandet af Kongl, Mai;ts
Remiss, huruvida under nuvarande omständigheter,
i allmänhet må kunna tillåtas, att å Lot.
teri försälja fast egendom , nödige ansedde
handlingar, samma handlingar ifrån Riks Archivet
infordrat, och derifrån erhållit så väl Conceptet
till Kongl Maj:ts Bref, af den 10 Julii
1739, till Öfver-Ståthäliaren här i Stockholm »
angående huru med Lotteriers inrättande derefter
skulle förhållas , jemte R. Ständers till
Kongl. Majit aflåtne Skrifvelse, af den ig April
nyssnämnde är, hvarpå berörde Kongl. Bref är
grundadt, som ock en underdånig Skrifvelse
från Öfver-Ståihållare-Ämbctet, af den 3 October
174S, samt Kongl. Majits i anledning deraf
till Öfver-Ståthållaren, den 7 Nov 17JO, aflåtne
skrifvelse , hvarigenom vid vite förböds att iarätta
andra Lotterier, än redan voro privilegierade
, tillika med R. Ständers underdåniga
Skrifvelse d. 30 Januarii 1770, hvilken är åberopad
uti Kongl. Kungörelsen den 16 April
1771 , angående inrättande af ett Genuesiskt
Lotteri , men någon annan R. Ständers Skrifvelse
än de här ofvannämnde , som kunnat
föranleda till Kongl. Förbudet den 18 Junii
1772 emot Meuble- och Varu - Lotteriers inrättande
, skulle i Riks-Archivet, efter hvad vederbörande
Tjensteman derstädes uppgifvit , ej
vara att tillgå.
Då nu Högste Domstolen företog till be.
svarande Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga
Remiss , ansåg Högste Domstolen sig böra un
-
36 Om fast egendoms försäljning å Lotteri,
dersöka beskaffenheten af de Lotteri-inrättningar,
hvilka förut varit här i Riket tillåme, samt
hvad i afseende å Lotteriers inrättande är vordet
stadgadt m. m.
Redan från äldre tider tillbaka hafva ,
med Kongl. Majits tillstånd , Lotterier ad pios
usus och det allmännas nytta funnits inrättade.
Ibland sådana inrättningar må egentligen nämnas,
dels den, som blifvit Capitainen Rosen•miiller
beviljad, emot förbindelse , att ifrån 1727
hvart tredje är afbetala å Rikets gäld 30,000Daler
S:rnt , hvilket Lotteri fortfarit till 1739, men
då , i anseende till Rosenmiillers underlåtenhet,
att uppfylla sitt ofvanberörde åtagande, upphört
; dels ock de Lotteri inrättningar, som till
Trollhätte Slussverks- byggnads iståndsättande ,
samt till förmån för åtskillige Städer, såsom
Halmstad , Strömstad och Askersund , och en
del Församlingar, till understöd vid kyrkobyggnader
och reparationer, blifvit beviljade.
Uppå af Kongl. Majit gjord framställning
till R. Ständer, vid 1769 års Riksdag, om inrättande
af ett Genuesiskt Lotteri, inkommo
R. Ständer till Kongl. Majit den 30 Januarii
1770, med underdånigt tillstyrkande, att en dylik
Lotteri-inrättning måtte gå i verkställighet
och taga sin början , då det för Trollhätte
Slussverks Lotteri interessenter utfärdade Privilegium
upphörde, hvarjemte R. Ständer anslogo
en Fond af 16,666 R:dr 32 sk. B:co , med vilkor,
att denna summa al inflytande Lotteri-inkomster
skaile , så snart ske kunde , Statsverket
ersättas ; och Kongl. Majit utfärdade derefter,
den 16 April 1771, Dess Kungörelse om
Om fast egendoms försäljning å Lotteri. 37
inrättandet af ett Genuesiskt Lotteri här i Riket.
Vid 1772 års Riksdag åter , då fråga
väcktes om förutnämnde fonds afsättancfe , förklarade
R. Ständer sig icke kunna bifalla berörde
Lotterisinrättning , och verkställigheten
deraf blef således inställd , till dess Kongl.
Maj:t, den 1 Dec. nyssnämnde år, beslöt , att
för Dess och Kronans räkning inrätta det nuvarande
Genuesiska Nummer-Lotteriet, hvarvid,
enligt träffad öfverenskommelse med Entrepreneureme
af Trollhätte Slussverks Lotteri , detsamma
upphörde, emot ett erhållet skadestånd
af 72,000 Daler K:mt; men öfrige här i Riket
privilegierads Lotterier lära hafva fortfarit till
dess privilegiiåren för hvart och ett Jupit
till ända.
Sedan, vid 1738 års Riksdag, R. Ständer
inhemtat kännedom om beskaffenheten af de
Lotteri-inrättningar, här i Riket dä funnos, och
dervid förnummit, att enskilde personer dels
med , och dels utan erhållne Kongl. Privilegier,
inrättat Lotterier, aflåto R. Ständer till Kongl.
Majit, den 7 g April 1739, underdånig skrifvelse,
med hemställan derom, att andra Lotteriinrättningar
, än ad pios usus och publici nytta
ej måtte tiilåtas, i anledning hvaraf Kongl.
Majit , med bifall till hvad R. Ständer sålunda
i underdånighet hemställt, genom skrifvelse af
den 10 Juli i 1739 anbefallt Öfver-Ståthållaren
här i Stockholm, att om verkställigheten af
Kongl. Maijts Beslut, i hvad pä honom kunde
ankomma, draga försorg; så har Öfver-Ståthållare-Ämbetet
, uti skrifvelse den 3 October
1748, i underdånighet anmält, att en vid namn
38 Om fast egendoms försäljning å Lotteri,
Norman låtit trycka en plan till ett Jouve!- ,
Silfver-, Meuble- och Varu-Lotteri , samt att
flere Lotterier af dylik beskaffenhet förut blifvit
dragne, och af sårfan anledning i underdånighet
tramstållt, att vid 200 Daler S;mts vite
mätte varda förbudet , att inrätta och verkställa
andra Lotterier, än sådana , som ad pios
usus, med Kongl. Majlts Privilegier, under vederböraudes
inseende fingo anläggas; till svar
hvarå Kongl. Maj:t, uti skrifvelss den 7 Nov,
jyyo, i Nåder förständigat Ofver - Ståthållaren ,
att utfärda en Kungörelse , sorn vid 200 Dalers
S;mt vite förböd inrättandet af Lotterier , af
hvad namn de vara måge , utom dem , som
redan voro privilegierade; i följd hvaraf Öfver-Stäthåilare-Ambetet,
genom Pubiication d.
2 Jan. 175 1 , Kongl. Maj:ts berörde beslut till
efterlefnad allmänneligen kungjort; hvarefter,
enär icke dessmindre enskildta Lotterier fortforo
, Kongl. Maj:t, uppå R. Ständers underdåniga
tillstyrkande, d. ig Junii 1772 låtit utfärda
Dess förbud mot alla Lotterier till enskild
förmån, ehvarest de heldst kunde inrättas
och hållas , vid ett vire af 400 D:r Sunt,
och derjemte i Nåder stadgat , att den eller
de, som antingen hos Kongl. Maj;t eller II.
Ständer vågade derom göra ansökning , skulle
böta 2000 D:r Sunt.
Genom Kongl. Brefvet den 11 December
1783, samt Commerce - Coliegii i anledning
deraf utfärdade Kungörelse den 28 Januarii 1784»
är äfven all försäljning bitr i Riket af Lotter
för utländske Lotteriers räkning förbjuden.
Med antagande deraf, att Lagar och För
-
Om fast egendoms försäljning ä Lotteris 39
fattningar, för det närvarande, icke authorisera
fast egendoms försäljning på Lotteri , vare sig
Svenskt eller utländskt , är föremålet för det
infordrade utlåtandet , om dispence deri bör beviljas
under nuvarande omständigheter. Dessa
omständigheter kunna betraktas antingen ur financiella
eller juridiska åsigter. De förre tillhöra
icke Högste Domstolens bedömande. I
juridiskt hänseende åter förekommer , att Sveriges,
likasom andra odlade Nationers Lagar,
visserligen omfatta eventuella händelser och
skydda förbindelser, ingångna på vinst och förlust,
sådane , som t. ex. försäkring till lands
och sjöss, bodmerier och, om man äfven vill
tillägga, lifstidsräntor m. m. Grunden för dessa
förbindelser visar sig likväl vara ett allmänt
eller inter-nationelt biträde för handelns och
sjöfartens lifligare oeh tryggare gäng, och för
egendomsvärjmng eller skadestånd. Deras natur
utesluter icke eller alltid och ovi.lkorligt
det förutseende menniskan är skyldig att fästa
vid sine handlingar. De hafva derföre , såsom
lofliga och nödvändiga, långt för detta, till
en stor del ingått antingen i d?n allmänna
folkrätten eller i hvarje lands enskildta Lagar ,
och skola der utan tvifvel bibehålla sig , så
länge folken fortfara att vara civiliserade. Deremot
förekomma eventuella händelser under egentcliga
namnet af spel. Dessa äro af flera
slag. De hvilkas utgång b-iodde af kroppsliga
öfningar och skicklighet, eiler fordrade
förståndets utveckling och beräkningar , hafva
alltid varit åtskiljde från sådane spel, uti hvilka
allt berodde af blotta slumpen, och hvil
-
40 Om fast egendoms försäljning ä Lotteri.
ka sistnämnde äro kände under namnet af HaZardspel.
Men äfven dessa hafva så till sina
grunder , som föiberedelser och följder blifvit
betraktade under olika synpuncter.
Nyare tiders Lagstiftare hafva ansett det
utgöra ett bland hufvudvilkoren för eganderätten
, att hvarje fri samhällsmedlem skall
•vara oföihindrad, att efter sin vilja och eget
godtfinnande sälja , bortbyta, skänka eller annorledes
afhända sig allt hvad honom tillhörer.
Det tillkom icke Lagen, att ikläda sig ett
alltid illa utfördt förmynderskap, för att i förväg
söka hindra enskilde personer från lättsinniga
beräkningar och okloka handlingar, hvarigenom
närmaste följderne hvilade mer eller
mindre tungt på dem sjelfve. Man insåg väl
att bszardspel , ehuru i och för sig sjelf innefattande
friviUige öfverenskommeiser emellan
enskilda , icke kunde hänföras till så beskaffade
contracter, som borde af Lagarne skyddas.
Hoppet på en möjlig hög vinst alstrade
hos hazardspelaren håglöshet och lättja. Detta
hopp, sviket, lemnade åter rum åt andra, än
mer förstörande passioner. All annan beräkning
på välstånd och dermed åtföljande njutningar,
än dem som grundade sig pä öfvertygelsen
, om skälig lön och vinst af omtanka och
mödor, voro satnhällsvidrige. Hazardspelaren
byggde sin lycka på sin motspelares fall. Den
ena fann anledningar till förnöjelse uti den andras
motgångar; och sålunda försvagades eller
lossades sluteligeo de band af inbördes välvilja
och deltagande, hvarigenom samhällslifvet för.
ljufvades. Eganderättens helgd 'och dess fria
Om fast egendoms försäljning a. Lotteri. dX
utöfning, desse förste grundpelare för all samhällsordning
y borde dock utestänga från Lagen
alla andra föreskrifter , äfven om hazardspel
, än de sorn lemnade skydd mot svek och
bedrägerier. Hazardspel voro således att räkna
bland sådana nödvändiga olägenheter, äfven uti
väl inrättade samhällen , hvilka det ej tillkom
Lagen att afhjelpa, men hvaraf de skadliga
följderne likväl borde mildras genom Regeringens
vaksamhet och en efter omständigheterne
lämpad pobce. Bland hazardspel intaga Nurnmer-Lotterierne
ett särskildt rum. De äro
bland annat i så måtto olik'3 alla andra, att dä,
uti de sistnämnde, spelaren ej sällan äfventyrar
hela sin timliga välfärd i ett enda tärningkast,
å ett enda kort , så äro hans insatser ä Lotteriet
gemenligen af så ringa betydenhet, att
förlusten deraf, enär den inträffar, vanligen ej
kan hafva inflytelse ä dess välstånd. Uti andra
hazardspel finna spelarens passioner, en gång
satte i rörelse, nya retelser under spelets oafbrutna
fortgång , hvilka utestänga från honom
all närmare eftersinning, intilldess han fullkomnat
sin olycka. Vid Lotterispelet inträffa
längre eller kortare mellantider , under hvilka
spelaren eger tillfälle att öfverlemna sig åt
lugnare öfvervägande af det äfventyr han, i
anseende till sin ställning, bör och vill underkasta
sig. Den möjligen blifvande behållna
vinsten å Lotterispelet är ej beräknad på hvarje
spelares större förlust, utan grundar sig fastmer
å det större, aldeles obegränsade antal
spelare , hvilka kunna på en gång deruti deltaga.
Behållna vinsten tillfaller icke någon
42 Om fast egendoms försäljning a Lotten.
enskild person , utan ingår, för att i sin ordning
användas till Statens behof eller andra
allmänna inrättningar. Sluteligen äro de tillfallen,
hvilka kunna lätteligen framställa sig
till list o'dt bedrägerier uti andra hasardspel ,
aldeles undanröjde vid Lotterispelet , som
verkstalies under nogaste offenteliga controll
af personer, hvilka äro så väl den enskilda ,
som ock Regeringen ansvarige , att allt må efter
sin natur tillgå ordentligen och rigtigt. Också
har , det gifvits och gifvas ännu Matsman af
förtjenst , hvilka , utur ofvannämnde och ännu
flera skal , som till undvikande af ytterligare
vidioffighet förbigås, yrka , att väl inrättade
Lotteri pel icke allenast böra fredas från klander,
utan fastmer anses såsom ett bland tjenliga
m*del att bereda inkomster för Stars-CasS3n
, hvart’11 frivilligare och mindre tryckande
bidrag al den Skattdragande fÖ£>a kan upptänkas
, än det som sker, då han för sitt nöje eller
för sysselsättning af sin inbillning, elier
ock iöi att försöka sin lycka , insätter å Lotteriet
något af hvad han linner sig kunna umbära
för sin* nödvändiga dagliga behof. Littsinnigheten
och'dårskapen, hvlka kunna fä tillfallen
till utsväfningar genom Lotterispel , uppfinna
nogsamt utvägar till sitt förderf , äfven der
Lotteri icke är. Lagen skal! skydda mot andras
ingrepp i enskildta rättigheter, men icke
genom sitt förmynderskap lägga hinder lör
verksamheten af den enskildes, förstånd och eftertanka.
Eijest skulle menskliga lifvet blifva
en fortsättning af ett nesligt omyndighatstillstånd,
och Lagens, utöfver sina giänsor ul
-
Om fast egendoms försäljning a Lotteri, 43
sträckta omvårdnad skulle snart kunna urarta
till inqvisitorisk i anstalter. Det nyttigaste
tidsfördrif, den oskyldigaste lek blind större
folksamlingar blefvo straffbare , om de betraktades
under den strängt uteslutande moraliska
synpunct , att -dit är klandervärdt , hvarigenom
blott tillfälle beredes till klandervärd handling
för den , som , vid utöfningen af hvarje
fri mans rättighet, att göra och låta efter välbehag
, ej sjelf vill sig förese. Meningarne
angående detta ämne kunna dock i sanning
vara delade. Emellertid är det bekant , att ,
oaktadt hvad man hört deremot anföras, Lotterispel
i denna stund äro tolererade äfven
hos de Europas folkslag , hvilka lemna efterdöme
åt andra Nationer af upplysning och god
Lagstiftning. Sverige? Lag af 1734 meddelar
ej rågot stadgande som bestämdt utmärker, antingen
den anser spel förbudet eller tillåtet i
allmänhet , och flere slags spel gifvas och utöfvas
i Fäderneslandet, hvilka i allmänna omdömet
anses oklanderliga. - Att af föreskrifterna
uti 1 §. 1 Cap. Jorda-Balken , om de der
uppräknade fem laga fång till fast egendom,
vilja sluta, som skulle något annat sättj ej
gifvas att förvärfva dylik egendom, än der
uppräknas, hvaraf följde, att spel vore uti
detta lagrum indirecte förbjudet, vore att gifva
Lagen den tolkning , sorn lade hinder i vägen
för Lagens hufvudändamål , skyddande af
de oberäkneliga och af mensklig förmåga i
förväg ej omfattlige, skiljaktige sätt , på hvilka
contracter och öfverenskomtnelser, äfven
om fast egendom, blifvit och kunde blifva
44 Om fast egendoms försäljning a Lotteri.
afslutade. Enskilde personer böra af Lag ej
kunna hindras att afsluta comracter i öfverensstämmelse
nied deras ömsesidiga behof och
de förhållanden , hvaruti de kunna sig befinna.
Fåfängt torde någon Lagstiftare söka bestämma
skiljaktighetsrne af de öfverenskorrsmelser,
hvilka endast vore att anses användbara uti
de under samhällslifvets fortgång förekommande
omvexlande händelser. Alla contracter oell
öfverenskommelser med alla deras olika ciausuler
och vilkor, måste anses lika berättigade
till La gens sanction , så länge de ej innehålla
något , som strider emot de allmänna rättsgrunder,
på hvilka sjelfva Lagen och samhällsinrättningen
hvila.
Att åter af Lagens föreskrifter, uti flere
dess stadgade olika bud, om ansvar och straff
för list , bedrägeri och svtdc , leda den slutföljd,
att, så vida spel kunna bereda tillfälle
til! svek och bedrägeri , sjelfva spelet derigenom
vore otillåtligt, uthärdar icke eller en
närmare granskning. Sjelfva spelet och spelsättet
kan derföre , att det är till sin natur äfventyrligt
, lika så litet sägas innefatta bedrägeri,
som något annat contract kan sägas utesluta
all list derföre, att det grur.dar sig på de
contraherendes säkrare beräkningar. List och
bedrägeri äro brott eller förbrytelser för sig ,
hvilka Lagen straffar, ehvar de finnas, och den
handling , under hvars utöfning bedrägeriet fått
ega rum , kan till sin verkan och sina följder
förfalla , utan att sjelfva handlingen till sin
natur derföre kaD elier bör vara föremål för
Lagens ogillande, Lagen , hvilken således är
Orri fast egendoms försäljning ä Lotteri. 45
t
stillatigande angående spel, har öfverlemnst åt
Regeringens vishet att förordna derom efter
sig företeende omständigheter. Också innefattar
Kongl. Förordningen af den 2 Augusti 1792
och Kongl. Brefvet den 23 Marfii 1795 , de
sist gällande i detta ämne, (utom de hvilka
angå Nummer Lotterispel särskildt) icke Lagar
i ordets egenteliga bemärkelse , utan så beskaffade
stadgar , som Konungen , vid utöfningen
af sin Höga Styrelsemagt , i Nåder later utgå
till befrämjande af god ordning. Det ankommer
på Kongl, Majrts Nådiga godtfinnande,
att uti dessa Stadgar och Förordnanden göra
de ändringar och rättelser, sorn af förändrade
tider och omständigheter kunna finnas vara påkallade.
Kongl. Maj:ts Nådiga vilja, att ingå
i pröfning af den ifrågavarande underdåniga ansökningen
, är således icke bunden genom den
form , som , enligt Grundlagen , är att iakttaga
, då fråga är cm stiftning af ny Lag eller
upphäfvacde eller ändring af en gammal. Om
derföre Kongl. Majit i Nåder skulle finna skäl
till bifall , att Kongl. Nummer-Lotteriet finge
af enskilda personer anlitas med biträde vid
försäljning af fast egendom , och i sjelfva Lotteri-inrättningen
icke funnes hinder för efterkommande
af Kongl. Majits Nådiga afsigt i
den delen, samt Kongl. Maj:t i öfrigt insag ,
det sådane omständigheter vore för handen,
att enskilde personer borde , antingen i vissa
fall , eller under bestämd tid , eller ock i allmänhet
ega frihet, att till försäljning af fast egendcm
begagna Kongl. Nummer - Lotteriets
omförmäldte biträde, så återstod blott att till
-
46 Om Jast egendoms försäljning a. Lotteri.
se, det fcreskrifterne om verkställigheten deraf
blefve så lämpade , att allt hvad Lagen stadgar
i afseende på 3:dje mans rätt, icke varder
satt å sido. I sådant ändamål kunde Kongl.
Nummer-Lotteriet åläggas , bland antm , att
ansvara för Lottförsäljningen och uppbörden
af de derföre inflytande medlen, och 'att, så
snart den dragning vore för sig gången , hvarvid
egendomen blifvit försåld, genast derom
underrätta vederbörande Konungens Befallningshafvande
, till hvilken de influtne medlen, med
afdrag af omkostnader, jemväl borde öfversändas,
hvarefter Kongl. Maj:t's Befallningshafvande
skulle ega att utfärda köpebref till den ,
som vunnit egendomen , och i afseende på liqviden
om behållna köpeskillingen , hvarå köpebrefvet
jemväl borde lyda, emellan säljaren
, inteckuingshafvare eller andra rättsegare ,
i allo föi‘ara i öfverensstämmelse med hvad
Lag och Författningar föreskrifva, då försäljning
af fast egendom sker å offentlig Auction.'
Fordringsegares rätt hos den, som vunnit tillstånd
till försäljning af sin egendom å Lotteriet
, borde äfven vara honom förbehållen , så
att han egde utsöka sin fordran antingen hos
Gäldenären, eller utur dess egendom, så länge
den ännu ej blifvit försåld , allt på sätt Lag
förmår, utan hinder deraf att anstalt till egendomens
försäljning å Lotteriet vore vidtagen.
Den åter som vunnit egendom och derå erhållit
köpebref, egde dermed lagfara, hvarvid
finge i allo tillgå i enlighet med hvad Lag
stadgar, då fast egendom genom köp å Auction
är förvärfvad- Allt hvad, allmänna Lagen i
Om fast egendoms försäljning å Lotteri, 47
dessa delar föreskrifver, skulle således förblifva
vid sin kraft och verkan.
Slutligen och på det inteckningshafvares
rätt icke kunde sägas blifva förnärmad derigenom
, att egendom bortgick till lägre pris, än
som svarade emot den summa penningar, hvarföre
samma egendom var intecknad, kunde jemväl
det vilkor fästas vid försäljningen å Lotteriet,
att dylik försäljning ej hnge ega rum,
derest inteckningshafvare dertill icke lemnat
samtycke.
Justitiae-Råderne Blom och Manner st am voro
härifrån i så måtto af skiljaktiga meningar,
att Justitiae-Rådet Mannerstam utlät sig :
’’Uti allmänna Lagen finnes icke något
stadgande om spel , och de flera särskilda Författningar
angående Lotterier och andre äfventyrliga
spel, som tid efter annan utkommit,
torde egentligen böra anses tillhöra Lagstiftningen
för Police- och Oeconomi-ärender. De
stadganden härom , som ännu aro gällande ,
innefatta förbud emot alla. äfventyiliga spel och
äfven bestämdt emot Lotteriers inrättande för
enskild räkning , så att försäljning af fastigheter
på Lotteri, enligt samma författningar,
icke lärer kunna anses tillåtet.
Utredande af frågan, om Lotteriers nytta
eller skadlighet, då de för Statens rakning
drifvas , lärer egentligen icke tillhöra besvarandet
af Kongl. Maj;ts Nådiga Remiss. Det
torde likväl bunna såsom säkert antagas, att
dessa inrättningar, antingen de skett för enskild
eller allmän räkning, haft för ändamål att bereda
vinst för den eller dem, som deruti del
-
48 Om fast egendoms försäljning å Lotteri.
tagit, utan beräkning af de olägenheter, sora
de för de spelande, i oeconomiskt eller moraliskt
hänseende, kunde medföra, och att de
Statsmän , hvilka ansett dem såsom tjenlige
medel att bereda en Statsinkomst, torde vid
detta , likasom vid många andra beskattningssätt,
mera hafva afsett detta ändamål , än det
inflytande, som en dylik inkomst kunde ega
på Nationernes sedlighet eller välstånd.
Jag instämmer för min del visserligen i
den allmänna grundsatsen, att Lagstiftaren och
Styrelsen icke böra inblanda sig uti enskilda
hushålls - företag, eller lägga hinder för ett
fritt användande af enskildas förmögenhet, genom
ett oftast skadligt förmynderskap; men
ibland den mängd afvikelser från denna grundsats
, som igenfinnas uti vår ceconomiska Lagstiftning
, torde sådane förbud, som åsyfta att
bevara lättsinnigheten och obetänksamheten ,
dels ifrån en säker förlust, dels ifrån bedrägliga
tillställningar, vara på de mest giltiga grunder
stadgade och sist böra upphäfvas. Lagstiftaren
synes mig åtminstone icke böra lemna
skydd ät inrättningar, hvilkas nytta är lika
osäker, som de menliga följderna säkra.
Af sådan art äro, efter mitt omdöme ,
alla äfventyrliga spel , och ibland dem således
äfv en Lotterier. Alltid beräknade på vinst för
ani äggaren och, i följd deraf, förlust för de
spelande, inbjuda de desse sednare genom utsigten
af en möjligen stor vinst. Vanliga så
kallade hazardspel, kunna väl för ett mindre
ant al spelande medföra större förluster ; men
Lo t'
Om fast egendoms försäljning ä Lotteri. 49
Lotterier skada mera allmänt. Uti dem deltaga
de mera talrika och vanligen mindre bemedlade
Folk Classeme, hvilka mera tryckta
af behofven och af omsorgen för utkomst ,
ofta tillgripa detta skenbara medel att bereda
sig en sorgfriare lefnad, genom användande af
en tillgång, som , då den påräknade vinsten
uteblifver, saknas för en bergning, som ds
med arbete och sparsamhet kunnat ega.
Hvadden egenteljgen nu förevarande frågan
angår, eller om Fastigheters försäljning på Lotteri,
är min öfvertygelse, att sådane speculationer,
om de lyckas, för Säljaren medföra
en vinst, beredd genom andras förlust, samt
att, om de, såsom jag anser mest sannolikt ,
sällan uppfylla Säljarens ändamål, skola de endast
leda till oredor och förluster för Löntagare.
På sätt jag förut i underdånighet nämnt,
lärer sjelfva tillåtelsen för Inrättningen af Lotterier,
äfven för Fastighets försäljning, egenteligen
tillhöra den ceconomiska Lagstiftningen,
och om ett sådant tillstånd skulle meddelas,
hvilket jag, på ofvan; anförde grunder, anser
mig icke böra i underdånighet tillstyrka , borde
alla emot Lotteriers inrättning för enskild
räkning gällande föreskrifter derjemte upphäfvas,
heldst det, i min tanka, är af vida mindre
vådlig påföljd och ledande till mindre oordningar
, och för enskilda vinnings- och spellystnaden
mindre lockande, om lösörens försäljning
genom Lotterier, eller dessas inrättning
till erhållande af vinster i penningar tillätes ,
Bik, t, RikiSt, Prat, 1 Sami. 18*3, Bani, 4
50 Om fast egendoms försäljning å Lotteri.
än om egare af jord och fastigheter begagna
detta försäljningssätt.
Härvid anser jag mig äfven böra fästa
Kongl. Maj;ts Nådiga uppmärksamhet derpå ,
att vid försäljning af fast egendom , allmänna
Lagen stadgar de föreskrifter, som dervid , i
afseende på köpeskillingens utsättande , lagfart,
börd, lösen, Inteckningsegares rätt med flere
omständigheter bora iakttagas , och att således
det rsya stadgande, som , åtminstone i afseende
på köpeskillingens bestämmande för en på
Lotteri försåld egendom, oundvikligen lärer erfordras
, torde innefatta en förändring eller tillägg
uti allmänna Lagen , hvilken icke upptager
Loiterivinst såsom laga fång på fast egendom
, ett åtkomstsätt, sorn icke eller förut
varit uti Sverige vanligt.’’
Justitiae-Rådet Blom yttrade; ”Med Högsta
Domstolen instämmer jag så väl deri, att
endast tro mig berättigad , att ur juridiska
synpuncfer besvara den Kongl. Remissen, som
i dess reflexioner öfver sådane eventuella händelser
, hvilka för allmänt väl äro skyddade
af alla odlade nationers Lagar. Hvad deremot
angår det slag af eVentuella händelser ,
som komma under namn af spel , så har jag
trott mig finna , att detta slag blifvit så till
sina grunder, som förbindelser och följder i
Nationernes Lagstiftningar betraktadt under ganska
skiljaktiga vilkor, och, der det icke blifvit
alldeles förbjudet, åtminstone förflyttade
inom temmeligen trånga gränsor.
Då Lotterier, hvilka böra hänföras under
denna Class , blifvit af Eegeringarnes myndig
-
Om fast egendoms försäljning d Lotteri. 51
het tillåtne , lärer sådant egenteljgen hafva skett
med påräknad fördel för Staten eller vissa Allmänna
Inrättningar, och förmodligen aldrig för
den enskilda spekulationen man och roan emellan.
Flere Länder än Sverige visa exempel
derpå.
För lagligen tillåtna Lotterier hafva också
endast penningar hittills utgjort spelets föremål,
och för sjclftagne och således otillåtne,
merendels varor och nipper. Mig vetterligen
bar fast Egendom ej kommit i fråga förf än
i sednaste tider , då ansökningar om tillstånd
att få bortspela sådane blifvit hos Konungen
gjorde och afslagne, Utan tvifvel är också
förhållandet med fast Egendom såsom ämne
för spel, af en särskild natur. Och om detta
försäljningssätt på något ställe annorstädes är
med behörig autorisatiön användt . så skulle
det deremot hos oss förmodeligen länge blifva
fremmande för våra begrepp, liksom det är det
för våra Lagar,
Detta sätt af Fastighetsförsäljning skulle
ofelbart, efter den närmaste juridiska analogi,
komma att antaga characteren af köp. Sveriges
jord , Inbyggarnes käraste redbarhet , har
från uråldriga tider genom köp , då lagliga,
köpt dr , öfverlåtirs och förvärfvats emot
jemngodt värde under vissa offentliga åtgärder,
hvilka , af Landers Lagar föreskrifne , betrygga
säljare och köpare, äfvensom inteckningsegare
och bördsmän, om deras ömsesidiga rättigheter
och lemna , om de åtföljas af redligheten
, sällan anledningar till intrasslade tvister,
Det är möjligt, att sättet, att genom
$2 Om fast egendoms försäljning å Lotteri.
Lotteri-spel afhända sig och förvärfva jord och
fastighet också kunde uppfylla sitt ändamål 5
Men för att göra detta sätt till ett laga fång,
och med detsamma befordra alla rättsegandes
säkerhet , skulle , om allmänna nyttan påkallade
dess antagande, fordras en ny och vidt
omfattande lagstiftning, som, jemte Inrättningens
reglementariska organisation och omsorgen
att förebygga de menliga följder , hvilka med
detta nya sätt kunde vara förenade, säkerligen
i alla fall , i afseende på ämnets beskaffenhet
, som är Fast Egendoms afhändande och
förvärfvande, samt proceduren dermed inför
Domare och Executorer, lärer komma att i
flere puocter på det närmaste röra gränsorne
af Allmänna Lagen i Jorda- och UtsökningsBalkarne,
med deröfver, tid efter annaD, gifne
Förklaringar.
För detta ändamål kan mera än ett Förslag
uppgöras; Men hvilka och huru som heldst
de må uppgöras , så blir det i detta ämne ,
efter mitt omdöme, alltid till vissa delar fråga
om stiftning af Civil lag.”’
Hvad Högsta Domstolens Ledamöter sålunda
, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Pvemiss yttrat, skulle genom Utdrag af Protokollet
till Handels- och Finance-Expeditionen
öfverlemnas.
Ex Protocollo
Carl An. Kock.
Rätteligen afskrifvet betygar
Falt. Edelstam.
Tjenstförråiunde Cancelli»,'
Om fast egendoms försäljning a. Lotteri, 53
Tran mint af Protocoll hållet vid Kongl.
Lag - Committéens allmänna sammanträde
den 1 Martu 1823,
Närvarande:
Hans Excellence Justius Sfats-Ministern, Herr
Grefve Gyllenborg,
Herr Justitia - Rådet Poppius,
Herr Justitia - Rådet Blom
Herr Tillförordnade Justitiae
Cancelleren
Bergenschöld,
Herr Tillförordnade Öfver-Ståt
hållaren,
Landshöfdingen Friherre Edelcrentz,
Herr Commerce - Rådet Zenius ,
Herr Lagman Lind',
Herr Advocat-Fiscalen Staaff.
Sedan —■ —-
— —
Herr Tillförordnade Justitia? - Cancelleren
Bsrgensch.iöld afgaf följande yttrande:
’’Lag • Committén har erhållit Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning , att uppgöra ett Förslag
till Lag otn fast egendoms bortspelande på
Lotteri. Frågan är således icke om nyttan och
nödvändigheten af ett sådant fång till eganderätts
förvärfvande, hvarföre jag ock nu innehåller
med min tanka derom, samt inskränker
mig till att endast föreslå en Lag; och som
jag i hufvudgrunderne icke kan förena mig
med hvad det af Lag-Committéns arbetande Ledamöter
uppgifna förslag innehåller, så föranlä
-
54 Om fast egendoms försäljning å Lotteri.
tes jag uppgöra ett nytt , efter att förut hafva,
j korthet redovisat grunderna , hvarpå jag anser
detsamma böra stödja sig Jag anser nem,
ligen, att den, sorn vill genom försäljning ä
Lotteri afhända sig sin egendom, har genom
sin i detta afseende tillkäntirgifna önskan afstått
ifrån allt annat dispositionssätt deraf, under
försäljningstiden , heldsf, i annat fall , det
stod i egarens magt att illudera hela Lottförsäljningen
genom verkligt och fingeradr köp ,
ja äfven genom återkallelse. Att de personers
rätt, hvilka vid anmälan till försäljning hafva
säkerhet i egendomen, skall vara oförkränkt,
är ett nödigt vilkor , och detföre fordras inteckningshafvares
åtnöjande med försäljning å
Lotteri , och förklarande art icke göra sin beiainingsrätt
genom executif försäljning gällande.
Då en gäldbunden eller hvilken annan icke
är betagen försäljningsrätt af sin egendom ,
enär hans Borgenärer icke gjort sine fordringsanspråk
den tiden i afseende på fastigheten
gällande, så synes icke heller deras rätt härigenom
vara för nära trädd. Den som köpt
lotten bör veta hvad han högst kan vinna ,
och värderingssumman bör vara detta maximum,
och då det är tänkbart, att egendomen
kunde bortspeias då mindre lotter voro sålde,
än hvarmed egendomen kunde befrias från derå
befintelige gravationcr , så bör borgen ställas.
Vid all slags spel ingår beräkning af vinst och
förlust. Alla fördelar af en lycklig dragning
böra således tillfalla egendomsegaren , likasom
han bör vidkännas förlusterna. Till de förra
räknar jag, om någon lott, hvarå vinst fallit t».
Om fast egendoms försäljning a Lotteri.
antingen egendomen eller penningevinst, förkommer,
så att ingen innehafvare inom utsättande
prsscriptionstid sig anmäler; och med
rättsbegrepp kan jag icke förena , att Staten
genom en sådan händelse skulle kunna något
vinna, då den, till hvad pris egendomen än
må bortspeias, ingen ting äfventyrar.
Detta förslag blifver sålunda:
§■ I.
Vill någon genom lottning sälja sin egendom,
det vare sig fastighet å Landet, hus i
Staden , eller någon inrättning af hvad slag
sorn heldst, lite det Ämbetsverk till, som för
sådane ärender är lagligen förordnad!, och gifve
de vilkor dervid tillkänna , hvarunder han
vill att lottning skall ske. Vid ansökningen
bifogas Vätderings-instrument , Gravationsbevis,
förklarande af inteckningshafvare genom
påteckning å skuldebrefvet, att de icke under
försäljningstiden göra sin rätt till egendomen
gällande , samt Borgensskrift af 2:ne vederhäftige
män för det åtagande , att egendomen
gravationsfri skall tillhanda hållas den vinnande
och att de bestämda penningevinsterne likaledes
utgå
§.
2.
Då lottning sökt är, meddele Ämbetsverket
intyg deröfver, hvilket sökanden bör i Staden
inom en månad och på Landet vid nästa
jS Om fast egendoms försäljning ä Lotteri.
Ting för Domstolen uppvisa , för att i dess
Jntecknings-Protocoll intagas.
§ 3-
Med Rättens bevis öfver en sådan anmälan
bör sökanden inom en månad derefter till
Ämbetsverket inkomma , hvarefter Ämbetsverket
utlåte sig, om allt är så iakttaget,
att Lottning må bifallas.
§ 4
Sedan om Lottning och dag dertill kungjordt
är, må den ej återkallas eller uppskjutas,
med mindre särskildt förbehåll derom är
gjordt och så väl i Kungörelsen sorn Lotcsedlarne
tillkännagifva.
S- 5.
Ej må egendom, som genom Kungörelse
till Lottning anslagen är, kunna säljas, infecknas
eller tagas i mst. Stånde dock en hvar
af egarens Borgenärer fritt , att söka säkerhet
i det öfverskott , som vid försäljningen kan
uppkomma , sedan alla vinster och kostnader
äro afdragne. Afstår egaren sin egendom till
Borgenärers förnöjande , gånge icke destomindre
Lottningen fort, utan att Concursen anses
röra de spelandes rätt. Varder egaren lagsökt
af någon Borgenär, då må honom tili befrielse
ifrån bysättning icke till godo beräknas den
tillgång, som genom Lottning kunde Uppkomma.
Om fast egendoms försäljning å Lotteri. 57
§, 6.
För alle genom Lottförsäljningen influtne
medel, svare det Ämbetsverk, som Lottnin.
gen verkställt. Detsamma ombesörjer äfven
liqvid af utfallne vinster äfvensom med inteckninghafvare,
hvarefter återstoden må tilldelas
d-n , som egendomen bortspelat.
§. 7.
För Lotthafvare , sorn egendomen vunnit,
utfärde detta Ämbetsverk köpebref, och varde
för köpeskilling ansedt det egendomen i
värderings-instrumentet åsatte värde.
§• 8.
Om lagfart och börd af egendom, såld
genom Lotteri , vare Lag samma , sorn i Jorda-Balken
om börd föreskrifves. Är viss tid
för tillträdet i Kungörelsen ej bestämd , då
föihålles dermed som angående försäljning af
hus och jord å Utmätnings-Auction stadgadt är.
§. 9.
Nu kan så hända , att egendom , som bortspelas
skulle, återfaller till egaren å Lott, som
oförsåld är. Då skall Ämbetsverkets intyg
öfver detta förhållande anmälas vid Domstolen
och i dess lagfarts - Protocoll intagas, så
att den eganderätt, som i viss del varit under
spelningstiden innehafyaren betagen, må
f8 Om fast egendoms försäljning a Lotteri.
genom ett sådant förklarande å nyo kunna
börja.
§ 10.
Skulle det inträffa , att den som egendomen
vunnit, icke inom år och dag efter dragning
, anmäler sig hos Ämbetsverket, som öfver
Lotteriet satt är, vare vinsten förlustig
och egendomen återfalle till egaren , som alltid
anses såsom förvaltare på god tro af egendomen
, tills Lottinnehafvaren anmäler sig att
den emottaga. Penningevinst vare äfven hem*
fallen till den , som bortspelt sin egendom ,
om anmälan om utbekommande hos Ämbetsverket
ej sker sex månader efter dragning.
Endast emot uppvisande af Lottsedel, må derå
Utfallen vinst kunna fordras.
§. ii.
Hvad i afseende på kungörelser, spelsätt,
Lottning och verkställighet, uppbörd af medlen
samt redovisning derföre iakttagas bör,
derom bör i utgifvande Reglemente stadgas.”
In fidem
A. J. IVahlstjerna.
Rätteligen transumeradt betygar
Fab. Edelstam,
Tjenstförrättande Cancelliet.
Hans Excellence Herr Grefve Lagerbring.
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Mörner.
Tillförordnade Hof-Cancelleren, Stats-Secreteraren
af Kullberg.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expeditions-Secreteraren
Skogman.
JL illförordnade Stats - Secreteraren föredrog i
Underdånighet Högsta Domstolens ProtccollsUtdrag
af den 21 sisth Junii, innehållande det
af Kongl. Majit Nådigst anbefalda underdåniga
Utlåtande , huruvida , under närvarande omständigheter,
i allmänhet må kunna tillåtas,
att å Lotteri försälja fast egendom.
Föredraganden yttrade i underdånighet:
Att detta mål, efter hans underdåniga
tanka Adelade sig i 2:ne hufvudfrågor, den ena,
Om fast egendoms försäljning å Lotteri. 59
Transumt af Protocoll ofver Handelsoch
Fin ance- Ar ender , hållet inför
Hans Majt Konungen i Stats-Rådet
å Stockholms Slott den II
Julli 1821.
När varand e :
Hans Excellence Justitias-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg,
Stats Råden;
Co Om fast egendoms försäljning ä Lotteri,
huruvida en allmän tillåtelse att på Lorteri föryttra
fast egendom , vore under närvarande
omständigheter i oeconomiskt afseende nyttig ;
den andre , om meddelandet af en sådan tillåtelse
vore endast en administrativ åtgärd , eller
ienefattande förändring eller förklaring af
X,ag och laga stadgar angående fast egendoms
afhändende och förvärfvande ; att han , för sin
underdåniga del , ansåg nyttan af en dylik anstalt
, under hvilka omständigheter sorn heldst,
mycket tvetydig , emedan den tillfälliga lättnad
, som derigenom möjligen kunde beredas
för någre enskilde .personer, motvägdes af flere
olägenheter vid verkställigheten och alltid erhölls
med en visserligen frivillig, men i många
fall illa öfverlagd uppoffring af tillgångar,
som bättre kunnat användas: att han på sådan
grund fann sig böra i underdånighet afstyrka
beviljandet af tillåtelse till fast egendoms bortspelande
på Lotteri, samt att han för öfrigt,
derest en sådan tillåtelse beviljades , ansåg beslutet
om dess verkställighet innefatta flere
omständigheter af så nära samband med Lagarne
om fast egendoms alh.indande och förvärfvande
, att desamma syr.tes böra behandlas såsom
frågor, om förändring eller förklaring af
allmänna Lagen.”
Uti detta underdåniga yttrande instämde
Stats-Rådets närvarande Ledamöter, utom Hans
Excellence Herr Justitia Stats Ministern , som,
utan att ingå i pröfning huruvida tillåtelse att
på Lotteri föryttra fast egendom vore nyttig
eller ej, ansåg en författning derom i vissa delar
komma att innefatta förändring ellet tillägg
Om fast egendoms försäljning a Lotteri. 6l
uti allmänna Lagens stadganden, om sättet för
fast egendoms afbändande och förvärfvande.
Kongl- Maj:t förklarade Sig vilja uppskjuta
sluteliga pröfningen af hufvudfrågorne, huruvida
det må vara nyttigt att tillåta fast egendoms
försäljning på Lotteri, samt i hvad form
beslutet derom borde fattas.
In fidem Protocolli
J. F. Normelin.
Rätteligen transumeradt, betygar
Fab. Edelstam
Tjenstförrättande Cancellist,
Frotocoll ofver Justitice-Årender, hållet
ä Stockh öhns Slott den 14 Julli
1823, inför Hans Maj-t Konungen
uti Stats-Rädet,
i närvaro af:
Hans Excellence, Justitia; - Stats - Ministern,'
Herr Grefve Gyllenborg,
Hans Excellence , Stats-Ministern för Utrikes
Ärcnderne, Herr Grofve von Engsström,
é~2 Om fast egendoms försäljning å Lotteri.
Hans Excellence , Stats - Rådet Herr Grefvé
Roten blad,
Haos Excellence, Hof-Cancelleren Herr Grefve
• af Wetterstedt ,
Hans Excellence, Stats - Rådet Herr Grefve
Skiöldebrand ,
Hans Excellence, Stats - Rådet Herr Grefve
Mörner,
Stats-Rådet, Grefve Löwenhjelm,
Justitias-Räderns ; Blom,
Sylvander, och
Tillförordnade Justitia-Cancelleren, Revisions*
Secreteraren Birgentcbuld
Sedan, vid underdånig anmälan uti Stats-Rådet,
den 27 sisth Junii, af Lag-Committéns på
Konungens Befallning uppgjorda förslag till författning
angående fast egendoms försäljning å
Lotteri , samt Högsta Domstolens deröfver afgifna
underdåniga Utlåtande , Kongl. A4aj:t
Uppskjutit detta ärende; så täcktes Kongl*
Maj;t nu i Nåder tillåta, att detsamma fick till
afgörande förekomma, då, efter det ej mindre
Lag-Committéns berörde förslag, än Högste
Domstolens u'i Protocollet för ofvannämnde
dag inragne Utlåtande blifvit uppläst, Tillförordnade
Justitiae-Cancelleren ansåg, då frågans
öfverlemnande till Riksens Ständer redan vore
afgjord, sig icke tillkomma att öfver nyttan
af Lagförslaget sig utlåta, utan åberopade, i
sådant skick, dst särskildta förslag, han i Corn*
Om fast egendoms försäljning ä Lotteri. 63
mittén utarbetat, hvilket finnes bibgdt handlingarne.
Justitiae-Råderne Blom och Sylvander jemte
Stats-Rådets samtelige Ledarr.öter tillstyrkte i
Underdånighet bifall å Högste Domstolens fleste
Ledamöters yttranden , så väl i afseende ä
det föreslagna tillägget uti 6 §. , som ock rörande
tiden för tillträdet af en å Lotteri försåld
fastighet; men i frågan åter hum förhållas
borde i det fall, hvarom 7 §. i den föreslagna
författningen handlar, eller art den, som
vunnit en å Lotteri försåld egendom eller penfiingevinst,
icke anmäler sig om emottagande!
deraf inom föreskrifven tid; så och daen person
, som upplåtit tin egendom till försäljning
å Lotteri , i samma stund dragningen gått i
verkställighet och vinst af egendomen utfallit
å försåld Lott } borde anses vara skiljd från
eganderätten till samma egendom , samt det
äfven syntes, som skulle , derest på sätt Högste
Domstolens fleste Ledamöter föieslagit, underlåtenheten
af en innehafvare utaf en Lottsedel
, hvarå vinst utfallit , att inom föreskrifven
tid anmäla sig om vinstens utbekommande
, borde lända säljaren till godo, en otillständig
fördel honom sålunda tillskyndas J
hvaremot en vinst , hvartill Lottinnehafvaren
förlorat all rätt, såsom dåmera en tillhörighet
för ingen, med större skäl borde tillkomma
Staten , hemstälde desse Högste Domstolens
och Stats-Rådets Ledamöter i underdånighet,
att Lag-Cotr.mitténs förslag i denna del måtte
Varda antaget , endast med den förändring ,
att tiden, inom hvilken anmälan om erhällan
-
64 Om fast egendoms försäljning a Lotttri.
de af en utfallen vinst skulle ske , borde räknas
från den dag kungörelse om förloppet af
Lottningen blifvit uti Post- och Inrikes-Tidningarne
första gången införd; och tillstyrktes
jemväl i underdånighet gillande af Lag - Comiténs
Förslag i öfrige delar.
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder bifalla den
af pluraliteten yttrade mening, och befallte,
att Proposition i enlighet dermed skulle till
Riksens Ständer afgå.
In fidem Protocolli.
Jac. Aocel Dahlström.
Rätteligen transumeradt, bestyrker
Fab. Edelstam,
Tjenstförrättande Cancelli»,
Protocoll ofver Justitice-Årender, hållet
i Konungens Högsta Domstol, Måndagen
den 2^ April 1823*
Närvarande:
Justitias-Råderne: Grefve Hamilton.
Friherre Kurck.
Noreus.
Peterson.
Manneritam.
Sedan
Om fast egendoms försäljning a Lotteri. 6j
Sedan Kongl. Maj:t, genom remiss af den 2i
sistl. Martii, infordrat Högsta Domstolens underdåniga
utlåtande öfver ett af Lag-Committén
afgifvet förslag till författning om fast Egendoms
försäljning å Lotteri, och handlingarna
rörande detta ärende, sorn den ii derpåföljde
April blifvit i Högsta Domstolen föredraget,
sedermera bland Högsta Domstolens nu närvarande
Ledamöter circulerat, så företog na
Högsta Domstolen granskningen af omförmäldte
förslag.
Enär i 2 §. af den föreslagna Författningen
stadgas, att, derest Egendom,, som till försäljning
å Lotteri blifvit upplåten, före lottningen
tages i mät eller säljes, eller ock säljaren
sitt gods till Borgenärer afstår, varde
lottningen inställd och till Lott-Innehafvame
återgifvet, hvad en hvar af dem insatt; men
6 §. åter innehåller, att, i den händelse Egendomen
blifvit före dragningen såld eller till
Borgenärer afträdd, den som vunnit Egendomen
å Lotteriet skall ega rätt att undfå det
öfverskott, af Lottmedlen uppkommit, sedan
kostnader och penninge-vinster blifvit afdragne,
ansågo Högsta Domstolens fleste Ledamöter,
Justitiae - Räderne Peterson > Noréus, Friherre
Kurck och Grefve Hamilton , desse stadganden
vara i så måtto i strid med hvarandra,
som, enligt 2 §., lottningen skulle, i den hänBih.
t. Kika St, Prat. J, Sami, 1823, 2ia fiandt 5
66 Om fast egendoms försäljning d Lotteri.
eleise Egendomen före dragningen blifvit såld
eller till Borgenärer afträdd, inställas , och 6
§. åter förutsätter, att, vid ett sådant förhållande
, lottningen skulle icke dessmindre gå i
verkställighet; men af de motiver Lag-Committen
anfört till grund lör dess förslag , och hvilka
upptagas uti det dervid bifogade underdåniga
utlåtande, inbemtades, att 2 §. hade afseende
å den händelse, att anmälan om den mellankomne
försäljningen eller Cessionen göres inom
den tid, att Lottningen kan verkställas,
samt 6 §• åter, att någon sådan anmälan icke
skett. I anledning hvaraf desse Högs a Domstolens
Ledamöter ansågo endast den rättelse
i redactionen af 6. §. nödig, att den skulle komma
att lyda sålunda ;
6 §.
Är ej full tillgång att Inteckningarne gälda
, och förmår ej säljaren befria Egendomen
från bristen, stånde då till honom som vunnit
, ehvad han heldre vill taga Egendomen
eller det öfverskott som i 4. §. sägs; håfve
ock han rätt till öfverskottet, der Egendomen
före dragningen blifvit såld eller till Borgenärer
afträdd, utan att anmälan derom skett hos
Ämbets- Verket, sä att lotmingen kunnat inställas ,
eller han för annan orsak ej kan Egendomen
åtkomma. Svarar ej det öfverskott emot Egendomens
värderings summa ; ege den som vunnit
att söka fyllnaden af säljiren ut.
Då, i den händelse nyssnämnd är, sälja»
fen är skyldig att ansvara för skillnaden emel
-
örn fast egendoms försäljning å Lotteri.
Ian öfverskottet af Lottmedlen samt Egendomens
värderings-summa; funno desse Högsta
Domstolens Ledamöter billigt, att den reciprocité
borde ega rum, att fördelen deraf, att
den som vunnit sjelfva Egendomen eller å hvars
lott penninge-vinst fallit, icke anmäler sig inom
föreskrifven tid om vinstens utbekommande,
skulle tillfalla säljaren. Högste Domstolens
fleste Ledamöter förestälde sig äfven deö
möjlighet, att vinst af Egendomen kunde utfalla
på en oförsåld lott, för hvilken händelse
nödigt vore att föreskrift meddelades; och sorn
egenskapen af ifrågavarande försäljningssätt vöre
så beskaffad, att all möjlig vinst, likaså väl
Som all förlust i bör drabba säljaren, ansågO
desse Högste Domstolens Ledamöter, att, derest
den lott, hvarå vinst af Egendomen utföll,
vore oförsåld , borde säljaren få behåll Egendomen
och tillika få uppbära behållningen af
Lottmedlen. 1 öfverensstämmelse härmed ahSågo
desse Högsta Domstolens Ledamöter sig
böra föreslå en sålunda förändrad redaction a£
7 §.
Anmäler sig ej hos Konungens Befallningshafvande
den som Egendomen vunnit, inom åf
och dag sedan dragningen verkstäld är, vare
han sin vinst qvitt och Egendomen återfalla
till egaren. Skulle åter så hända, att vinst af
Egendomen utfaller å Lott, som oförsåld är *
behålle säljaren likaledes egendomen. Tager ej
den, å hvars lott penningeVinst fallit, vinsten
hos Ämbets-Verket ut, inom sex månader ef®
6g Om fast egendoms försäljning a. Lotteri.
ter dragningen , vare ock samma vinst hemfallen
till säljaren.
Enär det syntes vara af särdeles vigt för
de: ., som vunnit en å Lotteri försåld egendom,
att så sn*<rt som möjligt få tillträda densamma,
heldst anledning vore att befara, det förre
egaren, i betraktande deraf, att den, som vunnit
Egendomen, åtkommit densamma för det
ringa priset af den för lotten bestämda insattsen,
skulle möjligen, till den således blefna
egarens skada, söka , på bekostnad af Egendomens
framtida bestånd, deraf draga egen
vinning, eller åtminstone ej vore synnerligen
mån om att vårda densamma, som således under
en längre förvaltningstid af förra egaren
kunde betydligen försämras, funno desse Högsta
Domstoiens Ledamöter sig böra i underdånighet
tillstyrka, att med tillträdet af egendom, som
blifvit å Lotteri försåld, bör förhållas på sätt
i afseende å Egendom, som å executiv Auction
föi sälj es, är vordet föreskrifvet, samt att redactiomn
af 9 §. skulle sålunda förändras,
att i stället för de orden: hjute säljaren laga
fardag, införes: förhålles dermed som angående
försäljning af hus och jord ä UtmätningsAuction
stadgadt år.
Justitiae-Radat Manner stam var härifrån
skiljaktig och, under åberopande af sin mening
i frågan, huruvida nu föresbgna försäljningssätt
må ega rum, förklarade, att, derest
Ko gl. Maj:t skulle finna skäligt låta Nådig
proposition i ämnet till Riksens Ständer afgå.
Om fast egendoms försäljning ä Lotteri. 69
bifölle Justitiae-Rådet Lag.Comiténs förslag i
alla delar.
In fidem Protocolli
P. Dari. Stenius.
Rätteligen transumeradt, betygar
Fah. Edelstam ,
Tjenstförrättande Cancellist;
Vvotocoll öfver Handels- och FinanceArenden,
hållet infot Hans Maj t
Konungen i Stats-Rädct å Stockholms
'Slott den 9 Maj 1822,
Närvarande :
Deras Excellencer Justitiae-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg och
Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne, Herr
Grefve von Engeström;
Stats-Råden;
Hans Excellence, Herr Grefve Rosenblad,
— — Herr Grefve Fleming,
_ — Herr Grefve Cederström,
Om fast egendoms försäljning ä Lotteri.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner.
■ Grefve Löwenhjelm.
Tillförordnade Hof-Cancelleren, Stats Secreteraren
af Kullberg och
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expe-,
ditions-Secreteraren Skogman.
Med Kongl. Majrts nådiga tillåtelse anmältes
åter i underdånighet frågan om fast Egendoms,
föryttrande på Lotteri, hvilken förut den ir
Julii och 14 November sistlidet år förevarit uti
Stats-Rådet, i sammanhang hvarmed tillförordnade
Stats-Secreteraren föredrog NummerLotteri-Directionens
på Nådig befallning afgifne
Och detta Protocoll bilagde underdåniga utlåtas
de, huruvida, i händelse fast egendoms försäljning
på Lotteri skulle i allmänhet tillåtas,
lottförsäljning , uppbörd och dragning kunde
genom Lotteri-Verket besörjas, samt hvad i
öfrigt, å Nummer-Lotteriets sida, vid verkställigheten
kunde förekomma.
Hans Excellence Herr Justitiae-Stats-Mini-.
stern uppläste följande underdåniga yttrande
till närmare utveckling af ale skäl, på hvilka
Hans Excellence ansåg förrberörde försäljningssätt
icke kunna beviljas utan förklaring eller
förändring af Allmänna Lagens stadganden i vissa
fall:
”Att Lotterier af hvad beskaffenhet sorn
heldst för enskild räkning, genom vidtagne
Författningar äro i Sverige redan förbudne, det
synes mig vara genom Högsta Domstolens yttrande
fullkomligen utredt. Det är ock naed^
Om fast egendoms försäljning å Lotteri. Ji
gifvet af Sökanden sjelf, som eljest icke behöft
om tillstånd dertill omedelbarligen vända sig till
Kongl. Maj:t i annat ändamål, än att få Kongl.
Maj:ts Nådiga authorisation för ett eller annat
Ämbets-Verk att taga ansvarig befattning med
uppbörd och nödiga förberedande anstalter.”
”Fråga är således nu om upphäfvande af
dessa förbud, tillkomne på Rikets Ständers
begäran.”
’’Att gifva tillstånd för en eller annan
medborgare till något, som i allmänhet är förbudet,
och att gifva vissa Possessionaten större
rättigheter och friheter att disponera sin egendom,
än andre, torde vara betänkligt, såsom ej
förenligt med lagstiftningsgiunderne i allmänhet,
och utgörande ett slags monopoljum, afven
förbudet i lagarne.”
”Huru egendom, vare sig fast eller lös,
kan afhändas från en till annan man, hvilka
former böra iakttagas vid egande rättens öfverlåtande,
och hvilka följder uppkomma då
dessa former ej iakttagas, kunna väl i alla
länder och äfven hos oss efter min tanka ej
anses annorlunda än såsom föremål, icke för
oeconomiska författningar , utan för den civila
lagstiftningen, ehuru den sednare ofta måste
rådfråga och grunda sig på de olika oeconomiska
omständigheter, som i olika Riken uppkommit;
men om ock de mot Lotterier utkomna
förbud, i det de röra sjelfva spelsättet,
böra anses såsom endast Police-föreskrifter,
de der , efter förekommande omständigheter
kunna när som heldst af Regeringen ändras,
finner man likväl snart vid anställd granskning,
*f% Om fast egendoms försäljning å Lotteri.
att, i synnerhet hvad fast egendom angår, då
sådan egendom skulle på det sättet försäljas,
flere brister uppstå i vår nu varande lagstiftning,
hvilka förut borde undanrödjas; brister,
som härflutit deraf, att Lotterier på fastigheter
aldrig förut varit satte i fråga eller i lagarne
nämnde."
"Om Lotterier på fast egendom skola tillåtas,
böra de och verkställigheten deraf antingen
helt och hållet öfverlemnas till den enskilda
omtankan och befattningen, såsom andra
enskilda afhandlingar, eller ock underkastas
Styrelsens medverkan och garanti."
"Följdeme af det förra skulle leda till
osäkerhet, missbruk och villervallor af desto
betänkligare art, som, då man ej kan föreställa
sig att lottförsäljningen kan stanna inom
landet, ali osäkerhet som drabbar utländningen
måste förorsaka en National misscredit.”
”Vidtages åter det andra alternativet, fordrar
värdigheten deraf 1:0 full säkerhet, att
sedan lottförsäljningen är kungjord, icke något
må kunna hindra verkställigheten af Lotteriet.
a:o full säkerhet att vilkoren uppfyllas.”
vFör att vinna allt detta och hvad mera
härtill hörer, fordras nya föreskrifter utöfver
dem, som lagen i anseende till köp nu innefattar.
’*
”Rättigheten till fast egendoms utmätning
borde icke ega rum , då den blifvit anslagen
till Lotteri och egaren borde, efter den tiden,
ej ega rätt försälja den till annor man, hvilket
ater ej kan stadgas utan ändring i lagaos sär
-
Om fast egendoms försäljning a. Lotteri. 73
skilde föreskrifter och tredje mans derpå grundade
rättigheter.”
"Enligt 1 Cap. 2 §. Jorda-Balken skola
alla köp ske skriftligen och med tvägge manna
vittnen. Ett köp kan ej anses fullbo:dadt eller
egande rätten öfverlåten innan så förfarit är.
Intet hinder möter således för fordringsägare,
att uti en redan till Lotteri anslagen egendom
söka och erhålla nya Inteckningar, så länge
dragningen icke ännu är verkställd. Det är en
möjlighet och äfven troligt, att beloppet af
dessa Inteckningar blifver under tiden mycket
större än värdet af egendomen eller hvad som
är caleuleradt att erhållas genom iottförsäljningen;
och då egendomen i slika händelser icke
kan lemnäs ograverad åt den som vinner, visar
det behofvet af en lag, som undanrödjer
sådant och förklarar dessa Inteckningar utan
verkan.”
J,Vidare stadgar 4 Cap. Jorda-Balken, ätt
köp skall lagfaras och att i alla uppbud skall
summan nämnas för hvilken jorden, huset eller
tomten uppbjudes, och 5 Cap. samma Balk
innehåller, att då börd eger rum, bördeman
skall i Rätten insätta fulla köpeskillingen, hvars
belopp äfven bör beedigas af köpare och säljare,
om bördemannen det äskar. Lagen förutsätter
således, att vidalia köp, köpeskillingen
skall vara bestämd emellan köpare och säljare
så redligt, att rigtigheren af aftalet i denna
del kan beedigas, och häruti finnes intet annat
undantag, än då egendomen säljes på Auction,
Och köpeskillingen der varder, i enlighet med
högsta anbudet, bestämd; ett särskildt sätt att
74 Om fast egendoms försäljning a Lotteri.
öfverlåta fastighet, som icke i allmänna lagen |
utan i sednare lagstiftning omnämnes.”
”Vid Egendoms öfverlatande genom Lotteri
gifves ingen sådan bestämd köpeskilling.
Den som vinner Egendomen får Egendomen
endast för hvad hanför lotten betalt, och förthy
för en ganska ringa del emot den summa
säljaren verkligen erhåller. Det behöfs dä en
lag, som föreskrifver efter hvad grund köpeskillingen
skall i köpebrefvet utsättas och en
bördeman beräknas, antingen efter thy säljaren
bekommit eller köparens lott kostat eller efter
laga värdering eller efter taxeringsvärdet , men
lätt finnes, att, åtminstone i anseende till bördeman
eller den som i Stad är berättigad till
lösen af hus och tomt, såsom viderboende
och nabo, ingendera af dessa summor äro
lämplige efter de principer, som nu råda i
lagstiftningen, der endast värderingssumman antages
i det fall sorn namnes i 9 Cap. JordaBalken
och 6 Cap, Utsök nings-Bal ken eller då
borgenär, efter vunnen införsel, lagfar med
pantsatt eller utmätt Egendom.”
’’Jag har hört det förslag, att från Lotteri
kunde undantagas sådan Egendom som vöre
börd underkastad. Det kunde visserligen min-?
ska de betänkligheter, som uppstå enligt näst*
föregående punct; men då skulle aldrig någon
fastighet i Stad få gå på Lotteri, emedan bör»
deman eger rätt till lösen af sådan Egendom
vid alla de tillfällen, då den säljes enligt y
Cap. 1 §. Jorda-Balken, och då skulle, hvad
angår fastigheter på landet, en pröfningsrätt,
Om Egendomen är underkastad börd eller ej,
Om fast egendoms försäljning d Lotteri.
uppstå hos någon authoritet, som ej eger i lag
en sådan rätt, eller ock hos Domaren, som det
åter enligt lag icke tillkommer att yttra sig
derom, utan då tvist efter stämning uppstått,
och ehuru bestämde förcskrifterne om börds*
rätten äro, visar dock erfarenheten, att förhåll3nderne
någon gäng varit sådane, att de
föranledt till verkliga stridigheter, äfven i den
frågan om Egendomen kunde bördas,’’
' Föreskrifter kunna visserligen i administrativ
väg af Kongl. Majit meddelas , om den
tillsyn och handläggning publike authoriteter
böra tillkomma; men authoriteterne kunna då
Oj annat än iklädas en ansvarighet, som törhända
någon gång blir vådlig, oaktadt mesurer
af cautioners presterande.”
"Borgen måste ställas af Egendoms-innehafvaren
för kostnaderne och af försaljningspiännen
för uppbörden, samt säkerhet gifvas
derföre, att den som vinner får ofelbart tillträda
egendomen ograverad. Svårigheter uppstå
härigenom af sådan beskaffenhet, att sällan
någon förmår att begagna sig af det ifrågavarande
tillståndet, hvilket också derföre icke
kan medföra den allmänna nytta, man förväntat
under nu varande förlägenhet, och här vidtager
åter lagstiftningen, som bör stadga, hvilken,
i händelse cautionister och uppbördsman
blifva insolvendo, må kännas vid förlusten
och hvilken skall bevaka de fordringar, hvarje
lottinnehafvare eger.”
”Jag kan af alla dessa skäl icke frångå
det underdåniga afstyrkande jag förut trott mig
7& Onl fast egendoms försäljning a. Loiten.
böra gifva i anseende till hvad som blifvit begärdt
och hemstäidt.”
Föredraganden åberopade i underdånighet
sitt till Protocollet för den ii Julii 1821 afgifne
yttrande.
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm ansåg i
underdånighet sig uti den juridiska delen af
frågan, eller huruvida fast Egendoms försäljning
på Lotteri kunde af Kongl. Maj;t i oeconomisk
väg beviljas , icke böra ega annan mening
än Högste Domstolens pluralitet: och
trodde det vara öfverflödigt att ingå i discussion
om nyttan eller skadan af en sådan tillåtelse,
innan Kongl. Maj:t i Nåder fattat sitt
Beslut, huruvida Kongl. Maj:t finner den kunna,
utan Rikets Ständers medverkan, gifvas.
Hans Excellence Stats-Rådet Herr Grefve
Monier, jemte de af Stats-Rådets Ledamöter,
som deltagit uti öfverläggningen härom den 11
Julli sistlidet är, åberopade i underdånighet
deras då ytrrade mening.
Deras Excellencer, Stats-Ministern för Utrikes
Årenderne Herr Grefve von Engeström
och Herrar Stats-Råden, Grefvarne Rosenblad
och Fleming, instämde uti hvad Hans Excellence
Herr Justitiae-Stats-Ministern anfört.
Ehuru K:gI. Maj.-t, lika med Högsta Domstolens
pluralitet, ansåg de Författningar, genom
hvilka Lotteriers inrättande till enskilda
personers nytta nu är förbudet, kunna af Kgl.
Maj:t i oeconomisk väg förändras eller upphäfvas,
fann Kongl. Maj:t likväl, att en tillåtelse
till fast Egendoms föryttrande på Lotteri i verkställigheten
innefattade omständigheter, som
Om fast egendoms försäljning a Lotteri, 77
föranledde till förklaring eller förändring af
Allmänna Lagens stadganden om villkoren och
sättet för dylik egendoms öfveriåtande, och
deribland förnämligast angående Summans be.
stämmande i köpebrefvet och uppkommande
frågor om börds- och lösnings-rätt.
Kongl. Majit fann alltså, att de af Commerce
Rådet Duwell, Assessor Westerling och
Handlanden Lindell i underdånighet gjorde ansökningar
icke kunna för det närvarande i Nå.
der bifallas; men med afseende å den lättnad,
som tillåtelse till fast egendoms försäljning på
Lotteri kunde bereda för fastighets-egare , behagade
Kongl. Maj:t i Nåder förordna , att ett
förslag tili Författning i detta ämne skall af
Lag-Committén utarbetas och till Kongl. Majits
Nådiga pröfning insändas, för att vid nästa
Riksdag öfverlemnas till Rikets Ständers afgörande,
i den ordning Grundlagarne i sådant fall
föreskrifva.
In fidem Protocolli,
J. J. Afzelius.
Vidimeras af
Fab. Edelstam.
Tjenstförrättande Cancellist,
78 Äng. uppliäfvande af 8 §. i t Cap. Uts. B. m. tri.
N:o 42.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Rikets Stander, angående npphafvan
de af 8 §. 1' Cap. UtsökningsBdiken
samt ändring af 2 §. i 45
Cap. Missgerning!-Balken och öfver
skrift en till samma Capitel och
Balk; Gifven Stockholms Slott d.
14 jiilii 1823*
Hos Kongl. Majit har den till Lagarnes öfverseende
förordnade Committé i underdånighet
framställt ej allenast olämpligheton i flere delar
af de straffbestämmelser, sorn för Uppbördsman
, hvilka förskingra allmänna medel > i 45
Cap. a §. Missgernings-Balken blifvit utstakade
* utan cck, att då 8 Cap. 1 §. UtsökningSBalken
fastställer endast ett mindre ansvar för
de fall, när den, Sorn utsökning bjuder eller
i verket ställa bör , slår under sig någon del
af det som utmätt är, men andre Ämbets-och
Tjenstemän ock kunna i och för deras Ämbeten
eller tjenster vara berättigade eller pligtige
att emottaga eller vårda allmänna eller enskilde
tillhörige medel, hvarföre ansvaras bör, det
vore nödigt, att de brister, som härvid förekomma,
maga, genom ny Lagstiftning, afhjeipas
; och har Lag-Committén med underdånigt
förslag härtill inkommit.
Kongl. Majit, som, vid öfvervägande häraf,
lika med Lag-Committén funnit de af den^
Äng. upphåfvanile af 8 §• i I Cap. Uts. B. m. m. 79
Samma omnämnde Lagrum fordra rättelse, och
ätt, då till antalet af förbrytelser, hvilka icke
endast till sina verkningar äro af de mest menliga
följder, utan ock till deras natur innefatta
de grofsta missbruk, otvifvelaktigt måste
hänföras Ämbets- elier Tjenstemäns tillgrepp
och förskingring af medel, satte under deras
Vård, brottet till sin beskaffenhet ej förändras,
antingen den brottslige är Uppbördsman eller
icke, antingen medlen tillhört Kionan eller enskilde
, anser derföre sådane förändrade stadganden
i förevarande ämne böra vidtagas, de
der, å ena sidan, genom alfvarsam och skyndsam
bestraffning , verka till betryggande af
allmän och enskild säkerhet, men, å den andra
, lämpa samma bestraffning efter den större
eller ringare grad af brottslighet, som visar sig.
Med anledning af 87 §. i Regeringsformen
vill Kongl. Maj:t deiföre till Riksens Högh
Ständers antagande i Nåder föreslå att, jemte
upphäfvande af 8 Cap. 1 §. Utsöknings-Balken ,
45 Cap. Missgernings-Balken må till dess öfverskrift
och 2 §. erhålla följande fötändräde
lydelse:
Missgernings-Balken.
XLV. Cap.
Om den som svikligen drager till sig Kronans
ingäld; så ock om Uppbördsman, eller annan Ämbets-
eller Tjensteman, förskingrar medel, sorn han
i eller för Ämbete eller Tjenst emottagit.
80 Äng. upphiifvande fl/8 §. i I Cap. XJts. B. m. m.
Griper någon till medel , vare sig Kronans,
Städers, Menigheters eller Enskildes, dem
han, i eller för Ämbete eller Tjenst, till förvarande
, förvaltning eller 'redovisning mottagit
och dem förskingrar, miste Ämbete eller
Tjenst, förklares ovärdig att i Rikets tjenst
vidare nyttjas , och straffes med fängelse och
tjenligt arbete i ett till två år, då det tillgripna
är under eller till Ettusende Daler; med
arbete å Fästning i två till fem år, då till
greppet
är öfver Ettusende eiler till Tretusende
Daler; i fem till åtta år, om det går öfver
Tretusende eller till Sextusende Daler; i
åtta till Elfva år , om det går öfver Sextusende
eller till Adertontusende Daler; i Ellofva
till fjorton år, om det går öfver Adertontusende
eller till Sextiotusende Daler, i fjorton till
sexton år, om det går öfver Sextiotusende,
eller till Etthundrade Åttatiotusende Daler.
Rymmer någor med uppbörd eller andre
sådane medel, som förr sagde äro, straffes lian,
då han ertappas, med fem års arbete å Fästning,
utöfver hvad ofvan sagdt är.
Vid fängelse eller fästningsstraffs bestämmande
i de fall, då kortare eller längre tid
derföre satt är, pröfve Domaren om tillgreppet
af slöseri eller vårdslöshet föranledt varit
eller ej; så ock andra omständigheter till strafftidens
förkortande eller förlängande inom de
stadgade gränsorne verka kunna.
Hvad tillgripet är, skall återgäldas med
sex
Äng. upphäfvande af 8 §. i l Cap. XJts. B. m. m. 8r
sex af hundrade i ränta. Yppas brist deri, eger
den , från hvilken tiligreppet skett, sedan den
brottslige straffet undergått, samma rätt till
hans person, som Lagen i allmänhet tillägger
fordrmgsegare i afseende till deras gäldenärer.
De i Stats-Rådet och hos Högste Domstolen
i detta amre förde Protocoller varda härjemte
bifogade, äfvensom Kongl. Maj:t vill låta
till vederbörligt Utskott öfverlemna Lag-Committéens
underdåniga Betänkanden och Lagförslag.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum nt supra.
CARL JOHAN.
P. J. E. Junbeck.
Bl hi t. Riks.St. Prat. 1, Sani, 18a;. 2 :a Bani,
82 Ang. upphäfvande af 8 §. i I Cap. Uts. B m. m.
Utdrag af Protocollet öfver JustitiaAr
ender, hållet uti Kongl. Mårds
Högsta Domstol, Fredagen den 21
Martii 1823.
Närvarande:
Justitia-Råderne: Poppius
Grefve
Hamilton.
Friherre Knyck.
Noreus
Peterson.
Manner stam.
X iliförordnade Föredraganden, ExpeditionsSecreteraren
Thuring, föredrog i underdånighet:
1:0 Lag-Committéns underdåniga skrifvelse,
af den x i denna månad, hvaruti föimäles,
att vid tillämpningen af Lagens straff-bestämmelser
å Uppbördsmäns förskingring af allmänna
medel, flere olägenheter sig visat, som
påkalla Lagstiftande magtens synnerliga uppmärksamhet,
i thy att uti 45 Cap. 2 §. Missgernings-Baiken,
sorn innelattar dessa straffbestämmelser,
Uppbördsmäns ansvar, utom hvad
tjenstens mistande angar , är afmätt efter beloppet
af de medel han tillgripit och förskingrat,
och hans förmåga att gälda, så att det
öfriga ansvaret komme att stanna vid endast
böter, der han gitter skadan ersätta; att, i
brist af tillgång till böter, fängelse vid vatten
Äng. upphiifvande af 8 §. i l Cap Uts. B. m. m. 83
och bröd skulle åläggas, och att, der skadan
ej kan ersättas, arbete å Fästning eger rum till
tidslängd, modiiieradt efter samma residui, och
när denna öfverstigit ett visst belopp, dödsstraff
inträffa. Det öfverensstämde ej, efter
Coramitténs öfvertygelse, med rätta grunderne
för Brottmåls-Lagstiltr,ingen, att låta straffens
storlek så hufvudsakligen bero af endast brottens
objeetiva beskaffenhet: att tidslängden af
Fästnings-ai betet skulle ökas med ett år för
hvarje hundrade Daler : att ifrån tio år det
stora språnget gjordes till lifsrids-arbete för ett
enda öre, sorn öfversköte ett tusende Daler'
och att ett öre, utöfver två tusende Daler, medförde
dö isstraff. Lagstiftaren borde vid straffets
bestämmande ej endast afse det yttre af en
brottslig gerning. Uppsåtets större eller mindre
brottslighet, de driffjädrar, sorn verkat på förbrytarns,
och de omständigheter hvarmed brottet
varit bel. dsagadt, borde ock dervid komma
i öfvervägande. Likaledes syntes det stötande,
att i något fall oförmågan att gälda skadan
jemte böter, skulle medföra lifvets förlust. En
tillfällighet af arf, gåfv3 eller annat kunde
skänka d?n ene brottslingen medel att betala,
och hela hans egenteliga Criminal-ansvar bestode
då i mistning af tjenst, då den andra af
lyckan mindre gynnade måste tillsätta lifvet.
Visserligen tillädes i dessa fall den yttre förmögenheten
en allt för stor inflytelse på frågan
om menniskors lif eller död; och Committen
trodde, å ena sidan, att, för ifrågavarande
brott, böter vore ett alltför ringa, men,
a den andra, deremot lifstids-fängelse eller lif
-
84 Aug. upphäjvandt af 8 §. i I Cap. XJts. B, rn. m.
vets förlust ett allt för svårt straff. Vidare
medförde dessa, genom Kongl. Brefvet den 24
Martii I8O1 förklarade stadganden, i afdömandet
af mål, angående uppburds-brister och den
brottsliges bestraffning , en länge och med skäl
öfverklagad långsamhet, hvilken ej vore förenlig
med straffens ändamål; att ifrån brott afskräcka
genom föreställningen, att ansvaret ej
kunde på längre obestämd eiler behaglig tid
utdragas. Det mäste nu bero på utredning af
Uppbördsmans bo , på indrifvandet af hans fordringar,
på tvister om tillgångar som af honom,
till straffets aflägsnande, kunna vara diktade,
och på de lyckliga omständigheter som
under tiden kunna medföra ändring i hans förmögenhets-tillståod
, om eller hvad ytterligare
ansvar än böter skal! honom drabba. Under
denna långa utrednings-tid kemmer Staten, som
blifvit beröfvad sine på bestämde tider påräknade
inkomster , att vidkännas en ytterligare
förlust genom undeihållet för Uppbördsmannen,
som, efter Lag och Författningar, vid första
upptäckten af hans tillgrepp, i häkte inmanad,
der förblifver intill sakens slut vid Domstol,
derest icke döden förut gjort Domstolens utlåtande
om hans ansvar öfverflödigt. Dessutom
vore det i ofvanberörde Lagrum stadgade straff
för förskingring af mottagne medel inskränkt,
i afseende på personerne, endast till Kronans
eller Städernes egentlige Uppbördsman, och, i
afseende på det förskingrade, till Kronans, Stadens
eller andra allmänna medel. Särskildt och
i betydlig mån mindre ansvar vore i 8 §• I
Cap. Utsöknings-Balken faststäldt för de tall,
Äng. upphö/vande af 8 §. i 1 Cap. IJts. B. m. m. 8S
då den som utsökning bjuder eller i verket
ställa bör, slår under sig någon del af det som
utmätit blifvit, men andre Ämbets-eller Tjenstemän
kunde ock i och för deras Ämbeten
eller Tjenster vara pligtige eller berättigade
att mottaga och vårda antingen allmänna eller
enskilde tillhörige medel. I afseende härå kunde
Committéen ej frångå den öfvertygelse, att
ej allenast allmänna medels vård borde hållas
i samma helgd hos en hvar Ämbets- eller
Tjensteman, som dem i eller för sin Ambetseller
Tjenste - befattning emottagit, utan ock
enskilde kunna påräkna samma säkerhet och
skydd för deras egendom, när den, i följd af
Lagarne, måste anförtros åt Ämbets- eller Tjensteman,
eller af honora i sådan egenskap varit
emottagen; på hvilka skäl Committeen ansett
sig böra hos Kongl. Maj;t i underdånighet hemställa
, om icke Kongl. Majit skulle i Nåder
finna för godt, att föreslå Riksens Ständer, att,
med upphäfvande af 8 §. i x Cap. UtsökningsBalken,
antaga följande ändringar i öfverskriften
af 45 Capitlet Missgernings-Balken och i
dess 2 §.
Missgernings-Balken.
XLV. Cap.
Om den som svikligen drager till sig Kronans
ingäld ; så ock om Uppbördsman, eller annan Ämbets-
eller Tjensteman, förskingrar medel, sorn han
i eller för Ämbete eller Tjenst emottagit.
$6 Ang. upphäfvande af 8 §• i i Cap. Uts. B.m m.
2 §•
”Griper någon tili medel , vare sig Kronans,
Städers. Menigheters eller Enskildes, dem
han, i eller för Ämbete eller Tjenst, till förvarande,
förvaltning eller redovisning mortagit
och dem förskingrar, miste Ämbete eller
Tjenst; förklares ovärdig att i Rikets tjenst
vidare nyttjas och arbete å fästning i ett till
tio år, allt efter som gerningen och värdet af
det tillgripna äro; gallde ock det med ränta
åter.” Öfver hvilket underdåniga Lag-förslag
Kongl. Majrt, genom Nådig Remiss af den 12
likaledes i denne månad, infordrat Högsta Domstolens
underdåniga utlåtande.
Vid granskning af Lag-Committéns sålunda
afgifne förslag undföll icke Högsta Domstolens
uppmärksamhet, att en vidsträckt piöfningsrätt
i afseende på straff-bestämmelsen blifvit
uti förslaget åt Domaren öfverlemnad} men,
utom det Högsta Domstolen i allmänhet ansåg
en Brottmåls-Lag, i många fall, böra lemna
Domaren tillfälle, att, vid tillämpning af straff,
fästa afseende å de olika förhållanden, under
hvilka brottet kan hafva blifvit begånget, och
således innefatta flere alternativer eller gradationer
i bestraffningen, med bestämmande endast
af det lindrigaste och det svåraste ansvaret,
fann Högsta Domstolen denna grundsats
i synnerhet ega tillämplighet å frågan om ansvar
för förskingring af medel, som i och för
Ämbete eller Tjenst åro emottagne , heldst de
mångfaldiga olikheter i brottets beskaffenhet,
tom kunna uppkomma dels af olikartade tjern
Äng. upphäfvande af 8 §. i I Cap. Uts. B. Tn. m. 87
befattningar, dels af olika sätt, för brottets
utöfvande, samt dels af det förskingrades större
eller mindre belopp, icke borde sakna motsvarande
gradationer i straffet; och som Högsta
Domstolen lör öfrigt ansåg Lag-Committéens
förslag vara väl grundadt, tillstyrkte Högsta
Domstolen, att detsamma måtte af Kongl.
Maj:t till Rikets Ständers antagande i Nåder
föreslås.
Anmäles i underdånighet.
Ex Protocollo
Carl Sutthoff'.
Utdrag af Protocollet öfver Just it iaÄrenden,
hållet på Stockholms Slott
den IO April 1823 inför Hans
Maj-t Konungen i Stats-Rådet.
I närvaro af:
Hans Excellence Justitiae-Stats-Ministern m. m.
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne, m. m. Hr Grefve von Engeström,
Hans Excellence, Stats-Rådet m. m. Herr
Grefve Rosenblad.
Hans Excellence, Stats-Rådet m. m. Herr
Grefve Fleming,
8g Äng. upphilfvandt af 8 §. i I Cap. Uts. B. m. m.
Hans Excel lence, Stats-Rådet m. m. Hr Grefve
Cederström.
Hans Excellence, Stats-Rådet m. tn. Hr Grefve
Skjöldebrand.
Hans Excellence, Stats-Rådet m. m. Hr Grefve
Mörner.
Hans Excellence, Hof-Cancelleren m. m. Herr
Grefve af IVetter stedt.
Stats-Rådet m. m. Grefve Löwenhjelm.
Justitiae-Råderne: Blom.
Grefve Hamilton.
Tillförordnade Justitix-Cancelleren , Revisions
Secreteraren
Bergenschöld.
Tillförordnade föredraganden, ExpeditionsSecreteraren
Thuring anmälte i underdånighet:
i9:mo
1-ag-Commitiéns underdåniga Skrifvelse af den
i nästlidne Martii, hvaruti Committén på anförde
skäl i underdånighet hemställer, om icke
Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna för godt,
att föreslå Riksens Ständer, att med upphäfvande
af g §. i Cap, Utsöknings-Balken antaga
följande .ändringar i öfverskriften af 45
Cap. Missgernings-fialken och i dess 2 §.
Missgernings-Balken.
XLV. Cap.
Om den som svikeligen dräger till sig Kronant
ingäld, sd ock om Uppbördsman eller annan
Äng. upphörande af 8 §• i 1 Cap. Uts. B. m. m. 89
Ämbets- eller Tjensteman förskingrar medtl, som
han i eller för Ämbete eller Tjenst emotiacit.
2. §■
Griper någon till medel, vare sig Kronans,
Städers, Menigheters eller Enskildes, dem han
i eller för Ämbete eller Tjenst, till förvarande,
förvaltning eller redovisning emottagit, och
dem förskingrar, miste Ämbete eller Tjenst,
förklares ovärdig att i Rikets tjenst vidare
nyttj..s, och arbete å fästning i ett tili tio år,
allt efter som gerningen och värdet af det till™
gripne äro, gälde ock det med ränta åter. Öfver
hvilket underdåniga Lagförslag Kgl. Maj:t,
genom Nådig Remiss af den 12 1 födidne
Martii månad, täckts infordra Högsta Domstolens
underdåniga utlåtande, hvilket nu blifvit
afgifvet, af följande lydelse:
Vid granskning af Lag-Commirtéens sålunda
afgifne förslag undföll icke Högsta Domstolens
uppmärksamhet, att en vidsträckt pröfningsrätt,
i afseende på straffbestämmelser, blifvit
uti förslaget åt Domaren öfverlemnad; men
utom det Högsta Domstolen i allmänhet ansåg
en brottmålslag i många fall böra lemna Domaren
tillfälle, art, vid tillämpningen af straff,
fästa afseende å de olika förhållanden , under
hvilka brottet kan hafva blifvit begånget, och
således innefatta flere alternativer i bestraffningen,
med bestämmande endast af det lindrigaste
och det svåraste ansvaret, fann Högste
Domstolen denna grundsats i synnerhet
ega tillämpning å frågan om ansvar för för
-
90 Äng, upphäfvande af 8 § i I Cap. Uts. B. m m*
skildring af medel, som i och för Ämbete eller
Tjenst äro emottagne, heldst de mångfaldiga
olikheter i brottets beskaffenhet, sorn kunna
uppkomma, dels af olikartade Tjenstebefattningar,
dels af olika sätt för brottets utöfvande,
samt dels af det förskingrades större
eller mindre belopp , icke borde sakna motsvarande
gradationer i straffet ; och som Högste
Domstolen i öfrigt ansåg Lag-Committéns
förslag vara väl grundadt, tillstyrkte Högste
Domstolen, att detsamma måtte af Kongl.
Maj:t, till Rikets Ständers antagande, i Nåder
föreslås.
Under öfverläggningarne utbad sig Hans
Excellence Herr Grefven och Justitiae-StatsMinistern,
att härvid i underdånighet få anföra,
att det visserligen icke undfallit LagCommittén
, att ett närmare bestämmande af
flere gradationer i bestraffningen vore nyttigt ,
men flere svårigheter hade dervid uppstått ,
och af de skäl Högsta Domstolen i dess utlåtande
upptagit , hade Commitfén , understödd
af hvad man jemväl funnit antaget i nyare tiders
Lagstiftning, och deribland den Franska,
trott sig kunna upplåta åt Domaren en pröfningsrätt
efter omständigheterna, som jemväl
bill vit i Sveriges gamla Lag , vid flere tillfällen
honom gifven ; skulle dock Kongl. Majjt sjelf
finna betänkligt att gilla förslaget, ansåg Hans
Excellence Lag-Committén tillkomma att försöka,
så vidt möjligt är, genom utarbetande
af ett nytt förslag, gå Kongl. Majus Nådiga
afsigter till mötes,
Kongl. Maj;t behagade i Nåder förklara,
Äng upphäfvande af 8 § i I Cap. Uts B. m. m. 91
det Kongl, Majit väl gillade Lag-Committéens
omdöme, att det nu gällande stadgandet om
Ämbets och Tjenstemans ansvar för förskingring
af medel, fordrade förändring, äfvensom
huivudgrunderne för det af Committéen afgifne
förslag; men då Kongl. Maj:t deremot an^åg
betänkligt godkänna , det en sådan vidsträckt
pröfningsrätt, i afseende på straffbestämmelsen ,
blefve åt Domaren öfverlemnad, helst en Brottmäls-Lag
borde, så noga möjligt är, bestämdt
innefatta ansvaret för hvarje skeende förbrytelse
, och Domaren i annat fall genom Lagens
obestämdhet , skulle försättas i ovisshet , huru
Lagen , efter dess rätta mening, borde tillämpas
; så ville Kongl. Majit hafva uppdraget
Lag Committe'en att utarbeta ett ytterligare förslag
till Lag i detta ämne , som innefattade
serskilde gradationer i bestraffningen, och närmare
utvecklade grunderne för tillämpningen
deraf, samt de omständigheter hvarå vid Domslutet
afseende borde göras; hvarefter, och
sedan ett sådant förslag inkommit , Högste
Domstolen borde deröfver sig utlåta.
Ex Protncollo
Carl Sutthoff.
$2 Ång. upphafvande af S §. i I Cap. ZJts. B.m. m.
Utdrag af Frotocollet öfoer Justitia -  Är ender, ballet uti Kongl. Maj-ts
Högsta Domstol Thorsdagen d. 5
Junii 1823.
Närvarande:
Jiistitiae-Råden: Noreus.
Peterson.
Grefve Strömfeldt.
Sylvander.
Orbom.
Mannerstam.
Tillförordnade Föredraganden, Constituerade
Justitia-Cancellers -Secreteraren Junbeck
föredrog i underdånighet :
2:0 r öredraganden anmälte i underdånighet, att,
sedan Kongl. Majit, vid föredragning den 10
sistlidne April af Lag-Committéens underdåniga
skrifvelse den 1 förutgående Maitii angående
upphafvande af g §. i t Cap. Utsöknings-Balken
och förslag till ändring af 45 Cap. 2 §.
Missgernings-Balken, förklarat det Kgl. Majit
väl gillade Lag-Committéens omdöme, att det
nu gällande stadgandet om Ämbets- och Tjenstemäns
ansvar för förskingring af medel, fordrade
förändring, äfvensom hufvudgrunderne
för det af Committéen afgifne förslag; men då
KoDgl, Majit deremot ansåg betänkligt god
-
An g. upphof ande af S §• i i Cap, Uts. B, m. m. 93
känna, det en så vidsträckt pröfoingsrätt i afseende
på straffbestämmelsen blefve Domaren
öfverlemnad, heldst en brottmålslag borde, så
noga möjligt är, bestämdt innefatta ansvaret
för hvarje skeende förbrytelse, och Domaren
i annat fall, genom Lagens obestämdhet, skulle
försättas i ovisshet, huru Lagen, efter dess
rätta mening, borde tillämpas; ville Kongl.
Majit hafva uppdragit Lag-Committéen, att utarbeta
ett ytterligare förslag till Lag i detta
ämne, som innefattade särskilde gradationer i
bestraffningen och närmare utvecklade grunderne
för tillämpningen deraf, samt de omständigheter,
hvarå vid Domslutet afseende borde
göras; hvarefter, och sedan ett sådant förslag
inkommit, Högsta Domstolen borde sig häröfver
utlåta; så hade Lag-Committéen, jemte
skrifvelse af d. 24 sisth Maji, afgifvit ett nytt
förslag tiil förändrad Redaction af ofvannämnde
Lagens rum, så lydande:
Missgernings-Balken.
XLV. Cap.
Om den som sv: kli a a dräger till sig Kronans
ingäld, sä ock om Uppbördsman eller annan
Ämbets- eller Tjensteman förskingrar medel, som
han i eller Jår Ämbete eller Tjenst emottagit.
2. §.
Griper någon till medel, vare sig Kronans,
Städers, Menigheters eller Enskildes, dem
94 edng. iippluifvande af 8 §, i Cap. Uis. B. m. m.
han i eller för Ämbete eller tjenst, till förvarande,
förvaltning eller redovisning cmottagit,
och dem förskingrar, miste Ämbete eller Tjenst,
förklares ovärdig att i Rikets tjenst vidare
nyttjas, och straffes med fängelse eller tjenligt
arbete i ett till tvä år, då det tillgripa
är under, eller till ett tusende Daler ; med
arbete å fästning i två till fem år, om tillgreppet
är öfver ett tusende eller till tre tusende
Daler 5 i feni till åtta år, om det är öfver
tre tusende Daler; och i tio år om han
rymmer med uppbörd eller andra sådane medel,
som förr sagde äro, ehvad tillgreppet till
mer eller mindre går.
Vid fängelse eller fästningsstraffs bestämmande
i de fall, då kortare eller längre tid
derför satt är, pröfve Domaren, om tillgreppet
af slöseri eller vårdslöshet föranledt varit
eller ej, så ock andra omständigheter, s< m
tifl strafftidens förkortande eller förlängande
inom de stadgade gränsorne verka kunna. Hvad
tillgripet är skall åter gäldas med sex af hundrade
i Ränta.
Varande grunderne för denna förändrade
redaction uti Lag Committéens ofvanberörde
underdåniga skrifvelse närmare utvecklade.
Justitiae-Råderne Mnunerstam, Peterson o h
Noréus, som öfvervarit föredragningen af LagCommittéens
förra förslag , och deruti instämt ,
funno sig väl icke kunna frångå de grunder ,
hvarpå samma förslag i hela dess omfattning
hvilar; men då Kongl. Majit i Nåder anbefallt,
det ett nytt förslag, som innefattade särskilde
gradationer i bestraffning, skulle af Lag-Cora
-
Ang. vpphdfvande af 8 §. i l Cap. Uts. B. m.m. 9S
mittén utarbetas, hvaröfver Högste Domstolen,
före den underdåniga föredragningen hos K:gl.
Majrt ålåg dess yttrande afgifva, ansågo desse
Ledamöter, derest Kongl. Maj:t skulle i Nåder
pröfva så beskaffade gradationer böra ega rum,
sig böra instämma i Lag-Committéens afgifne
Betänkande och förnyade Lagförslag ; JustitiaeRåderne
Orbom, Sylvander och Grefve Strömjelt,
hvilka ej deltagit i förra öfverläggningen,
inskränkte sig till det underdåniga yttrande, att
tillstyrka gillande af Lag-Committéens nu i un.
detdånighet föredragne Batäokande.
Ex Protocollo,
Dan. Montelius.
Utdrag af Vrotocollet öfver JustitiaAv
ender, hållet A Stockholms Slott
d. 14 Julii 182 3 inför Hans Maj t
Honungen uti Stats-RAdet.
I närvaro af:
Hans Excellence Justitiae-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats - Ministern för Utrikes
Ärenderne Herr Grefve von Engeström.
Hans Excellence, Stats-Rådet Herr Grefve
Rosenblad.
Hans Excellence, Hof-Canselleren Herr Grefve
af Wetterstedt.
$6 Ang. upphö/vande af 8 §. i I Cap. Vts B.m. m.
Hans Excellence, Stats-Rådet Herr Grefve
Skjöldebrand.
Hans Exc. Stats-Rådet Hr Grefve Mörner.
Stats-Rådet Grefve Lowenhjelm.
Justitiac-Rådeme: Blom.
Sylvander och
Tillförordnade Justitiae-Cancelleren , RevisionsSecreteraren
Bergenschöld.
Sedan Justitiae-Expeditionen i underdånighet
företrädt och andre ärender förevarit, på sätt
det deröfver särskildt hällne Protocoll utvisar ,
anmälte tillförordnade Föredraganden, Secreteraren
vid Justitias-Cancellers-Ämbetet ffunbeck
i underdånighet, att, sedan Kongl. Maj:t vid
föredragning den io sistl. April af Lag-Committéens
underdåniga skrifvelse den i förutgångne
Martii, angående upphäfvande af 8 § i i
Cap. Utsöknings-Balken, och förslag till ändring
af 4j Cap. 2 § Missgernings-Balken ,
förklarat, det Kongl. Maj:t väl gillade LigCommittéens
omdöme , »tt nu gällande stadgande
om Ämbets- och Tj-nstemäns ansvar för
förskingring af medel , fordrade förändring, äfvensom
hufvudgrunderne för det af Committéen
afgifne förslag ; men Kongl. Majit ansett betänkligt
godkänna , det en så vidsträckt pröfningsrätt
i afseende på straffbestämmelsen åt
Domaren öfverlemnades, som Lag-Committéens
förslag upptoge, och af sådan anledning i Nåder
anbefallt Committéen att utarbeta ett ytterligare
förslag till Lag i detta ämne, som innefattade
-
Äng. upphäfvande af 8 §. i i Cap. XJts. B. m. m. 97
fattade särskildte gradationer i bestraffningen,
och närmare utvecklade grunderna för tillämpningen
deraf, samt de omständigheter, hvarå
vid Domslutet afseende borde göras, så hade
Lag-Committén, jemte skrifvelse af d. 25 sistl.
Maj, fgiivit ett nytt förslag till förändrad
redaction af 2 §. i förenämnde Cap. och Balk,
så lydande:
”Griper någon till medel, vare sig Kronans,
Städers, Menigheters eller enskildes,
dem lian i eller för Ämbete eller Tjenst till
förvarande, förvaltning eller redovisning emottaga
och dem förskingrar; miste Ämbete eller
tjenst, förklares ovärdig att i Rikets tjenst vidare
nyttjas, och rtraffeS med fängelse och
tjenligt arbete i ett till två är, då det tillgripna
är under eller till ett tusende Daler; med
arbete på fästning i två till fem år, om tillgreppet
är öfver ett tusende eller till tre tusende
Daler; i fem till åtta år, om det är öfver
tre tusende Daler; och i tio år, om han
rymmer med uppbörd eller andre sådane medel,
som förr sagde äro, ehvad tillgreppet till
mer eller mindre går/’
"Vid fängelse- eller fästnings-srraffs bestämmande
i de fall, då kortare eller längre tid
derföre satt är, pröfve Domaren, om tillgreppet
af slöseri eller vårdslöshet föranledt varit
eller ej; så ock andre omständigheter, som till
strafftidens förkortande eller förlängande inom
de stadgade gränsorne verka kunna. Hvad tillgripet
är, skall återgäldas med sex af hundrade
i Ränta.” Och hade Högsta Domstolen, pä
Bih, t. Bikt.St, Prot, 1 Sami, 18*3. Band, 7
§8 Ang. upphäfvandt af 8 §, i Cap. Urs. B. m, m.
sätt dess Protocoll för den 5 sistl. Junii innehåller,
å detta förslag tillstyrkt bifall.
Kongl. Maj:t yttrade sig finna Lagförslaget,
derigenom, att det stadnat vid tio års
fästningsarbete, vara för lindrigt, ej allenast i
afseende på den allmänna osäkerhet, som dylika
brott, hvilka nu voro i fråga, beredde
så väl för Kronan, sorn enskilde, utan ock i
anseende till naturen af sjelfva brottet, som
innefattade ett bland de största missbruk en
Ämbetsman kunde tillåta sig; och Kg 1. Majit
ansåg att, om den brottslige icke förmådde
ersätta hvad som blifvit tillgrip:t, borde någon
särskild påföljd för honom inträffa.
Hans Excellence Herr Grefven och Justitiae-Stats-Ministern
utbad sig i underdånighet
få upplysa, att, enligt nu gällande bag, bestraffningen
för en uppbördsman, när han slutligen
antingen sjelf eiler ger.om sine caut.onister
kunde återgälda det tillgripna, stannar vid
visse föreskrifne böter; trien att, om återgäldandet
ej kan ega rum, lian då bör, i mån af
bristens storlek, undergå ert eiler flere ars fästning,
eller ock , då tillgreppet gar öfver två
tusende Daler, varda hängd. Mar» hade ansett
denna Lag felaktig i flere afseendcn, och i
synnerhet deruti, att bestraffnings-gradationerne
ej blifvit tillämpade mindre efter det brottsliga
eller omoraliska i sjelfva gerningen , än efter
den tillfälliga omständighet, huruvida tillgång
funnits till skadans ersättning: att ansvar
endast af böter, i den händelse ersättning kunde
utfås, syntes för lindrigt, i afseende på
brottets beskaffenhet j att åter dödsstraff för
Äng. upphåfvande af 8 §• i I Cap. Uts. B. m. m. 99
saknad tillgång syntes än mera olämpligt, än
böters förvandling till spöstraff, som Lagen i
mångfaldiga andra fall utsätter, och att, enär
merendels inträffar, att den brottslige, vid upptäckten
af tillgreppet, gör Concurs , men bestraffningen
siutcligen beror på den tillgång i
Concurs-Massan kan finnas , och på hvad hos
Cautionistrrne erhålles, hvilket ej utredes, utan
de ofta långvariga processer, som deraf nödvändigt
uppkomma, kan den brottslige ej dömas,
efter hvad erfarenheten visat, förr än
flere år föibigätt. Detta allt har gifvit anledning
till den förändring, Lag-Committéen i underdånighet
hemställt, och dertill, att bland
annat, man trott sig icke höra i strafflagen fästa
afseende på elen omständighet, huruvida
den brottslige sluteligen har tillgång till ersättning
eller ej; Och då man insett nödvändigheten
af strängare straff för andre Ämbetsmän,
hvilka icke komma under namn af egentliga
Uppbördsman, än det af böter eller tjenstens
förlust, *0111 Lagen i 1 Cap. 8 §• Utsöknings-Balken
stadgar; så har, vid jemförelse
af de nu gällande bestraffningar efter nyssnämnde
Lagrum, san t 45 Cap. 2 §. Missgernings-Balken
, man trott sig i det underdåniga
förslaget böra föreslå tio års fästningsarbete,
såsom den högsta bestraffningsgraden, hvilken,
jemte förlust af tjensten och förklarande af
den brottsliges ovärdighet att vidare kunna i
Rikets tjenst nyttjas, hade synts innebära tillräcklig
varning för dylika förbrytelsers begående.
Man hade trott detta verkligen vara vida
strängare än Lagen nu är, när man undantager
IO O Äng. vpphtifvande af 8 §. i i Cap. Uts. B. m. m.
det olämpliga dödsstraffet genom hängning, då
ersättning brister. Man har trott, att bestraffningar
böra ega en viss gråns, och att för
stränga Lagar mindre befordra ändamålet, derigenom
att mångfaldiga omständigheter hindra
dess slutliga verkställighet ; gränsen för straffbestämmelserne
är emedlertid ett ganska Svårt
problem att upplösa och derigenom uppkomma
de största svårigheter vid stiftning af Criminal-lagar:
det är icke blott proportionen af
brotten och deras verkan på det allmänna, utan
ock erfarenheten af de särskildta straffens verkan,
som härvid måste rådfrågas; och den
Criminal-Lag, sorn med de mildaste straffen
verkar ändamålet, torde vara den, som bör
prefereras. Desse hafva varit Lag-Committéens
äsigter , och huruvida de äro rigtiga eller rätt
blifvit till nu varande fråga lämpade, det understälde
Hans Excellence Herr Grefven och
Justitiae-Stats-Ministsrn i underdånighet Kongl.
Majffs nådiga pröfning.
Justitiaä-Rädet Blom> som i Lag Committéen
öfvervarit förslagets utarbetande, förklarade
sig betrakta ämnet under samma synpuncter
som Hans Excellence, Herr Grefven
och Justitiae-Stats-Ministern framstält.
Justitiae-Rådet Sylvander anmärkte i underdånighet,
att Justitiae-Rådet, vid målets sed.
nare föredragning i Högsta Domstolen , inskränkt
sitt yttrande endast till de af LagCommitte'en
föreslagna gradationer, hvarom han
trodde frågan då egentligen hafva varit; men
då Kongl. Maj:t nu ansett den i Lag-Committeens
förslag utsatta högsta bestraffningsgrad
Äng. upphäfvande af 8 §. i I Cap. Uts. B. m. m. loi
af tio år vara för lindrig, fann Justitiae-Rådet,
vid jemnförelse af den påföljd Lagen utsätter å
andra brott, som härmed kunna jemnföras, äfven
för sin del, de ilråga varande gradationer
kunna längre utsträckas.
Stats-Råders öfrige Ledamöter instämde
med Justitiae-Rådet Sylvander; och tillförordnade
Justitiae-Cancelleren anförde, det lian, som deltagit
i det af Lag-Cominittéen utarbetade första
förslag, hvilket, lika med det sednare, utsatte
tio års fästnings arbete, såsom högsta bestraffning,
äfven delade den åsigt, att mildare straffbestämmelser
, om de kunna verka till varning
och förekommande af brott, äfven böra i Criminal-Lagstiftningen
framför en strängare påföljd
antagas. Någon bestämd grund för afmätande
af fängelsetiden funnes likväl icke och af sådan
anledning ansåg tillförordnade Justitim-Cancelleren
sig icke hindrad att nu, då fråga vore,
att, utöfver hvad L3g-Committéen föreslagit,
utsträcka den bestraffning, som skulle sättas i
stället för den i Lagen stadgade högsta påföljd
af dödsstraff för brott af ifrågavarande beskaffenhet,
sådant i underdånighet tillstyrka.
Kongl. Maj;t behagade i Nåder förklara,
att Brottmåls-Lagarne visserligen icke borde
öfverskrida en viss grad af stränghet, men att
nödvändigheten likväl fordrade, att de å andra
sidan så inrättades, att de tillräckligen afskräekte
från brotts utöfvande, under det Constitutiouen
öfverlemnade till Konungen att göra
nåd och mildra Domen, när omsfändigheterne
dertill gåfvo anledning. Kongl. Maj:t kunde ej
frångå sin tanka, att tio års fästningsarbete
102 Ang. upphörande af 8 §. t I Cap. Uts. B. m m.
vöre för lindrigt, då betydligare tillgrepp blifvit
gjordt, som på ett så betydligt sätt rubbade
den allmänna ordningen, och hade i flere
delar ett så olyckligt inflytande på förtroendet
och folket, oell Kongl. Maj:t fann en särskild
bestämmelse nödig för det fall , då ingen
tillgång till ersättning af tillgreppet hos
den brottslige kunde vinnas, dels emedan följ1
derne af förbrytelsen då vore svårare , dels
ock derföre att fordringsegaren ej vid sådant
tillfälle borde mista de rättigheter till den
brottsliges person, som lagarne tilläde alla andra
fordringsägare till sine gäldenärer.
I anledning häraf, och efter skedd vidare
öfverläggning, beslöt Kongl. Maj:t, att sådan
preposition skulle till Riksens Ständer i detta
ämne afgå, sorn vid detta Protocoll finnes
fogad.
Ex Protocollo
Jac. Axel Dahlström.
Ang. inr. ofett allm. Arb. ech Correctionth. m. m. 10J
N;o 43.
Kongl Maj-ts Nådiga Proposition till
Riksens Stander, angående inr åt t ande
af' ett Allmhnt Arbets- och Correct
iöns hus har i Staden, samt anslag
af löner och arfvoden för FångPredikanter
och Vakt betjente. Gifven
Stockholms Slott den 2 3 Julii
1823-
Sedan Kongl- Maj:t år r8i9 i Nåder anbefallt
numera aflidne Revisions-Secreteraren L. P.
af Risells, att å Justiiiae Cancellers-Ämbetets
vägnar ej allenast besöka alla fästningar i Riket,
för att efterse förhållandet med dervarande
fångar, utan ock att taga närmare kännedom
om arbetsinrättningarne i Carlskrona och
Wadstena, samt bemälde Revisions-Secreterare,
med Berättelse angående den, af honom i följd
deraf verkstälde Ämbetsresa inkommit, så har
Kongl. Majit i Nåder funnit nödigt förordna
en Committé, för att taga hela detta ämne
samt hvad Revisions-Secreteraren af Risells
yttrat och tillstyrkt, i öfvervägande, samt afgifva
underdånigt Betänkande angående sättet
att verkställa nödige befunne färbättringar.
Uti det Betänkande bemälde Committé af
sådan anledning afgifvit, har Committéen. bland
annat, i underdånighet tillstyrkt, att Arbetsinrättningen
i Wadstena, hvarest ständig arbets-tillgång
för (ängarne saknades, och hvilken
inrättning i ringa mån svarade emot den
104 -dug- inr. af elt /film. Arb. och Correciionsh. m. m.
billiga fordran af en dylik anstallt, att. jemte
det de derstädes förvarade personer hällas till
en för dem nyttig sysselsättning , de äfven
med sitt arbete böra till det mesta godtgöra
den kostnad Staten genom inrättningens underhållande
får vidkännas, måtte upphöra, och
ett arbetshus för 400 personer här i Staden
inrättas samt för detta ändamål lägenheten
Barnängen inköpas.
Kongl. Maj:t, som anser det vara af mycken
vigt, att en Arbets-inrättning bildas, hvilken
mera fullkomligt än de, hvilka förut i
Riket finnas, svarar emot fordringarrte af en
dylik Inrättning , och hvars fördelaktiga verkningar
redan voro allmänt erkända, innan den
förändring i vår nu gällande brottmåls-lag,
som af tidens kraf påkallas, kan hinna att
antagas; att, med afskaffande af spö och risstiafif
samt fängelse vid vatten och bröd, åtminstone
för en del brott, hvarföre Lagen bestämmer
en sådan bestraffning, arbete å Krono
Correctionshus varder i stället infördt, har af
desse skäl samt då de flere svårigheter, hvilka
visat sig, för att vid Arbets-inrättningen i
Wadstena förse fångarne med arbete, synas här
i Staden icke böra befaras, i Nåder funnit det
vara af mycken nytta, om, på sätt Committéen
föreslagit, ett Arbetshus här i Staden inrättas,
i stället för det i Wadstena nuvarande; dock
har Kongl. Maj:t, i frågan om bevakningens
besörjande af särskildt antagne Vaktkarlar, ansett
samma bevakning med mindre kostnad för
Staten kunna af det Garnizons-manskap, som
härstädes är att tillgå, lämpligare bestridas;
Äng- inr. af elt Allm. ari. och Correctionsh. m. m. 105
men då verkställigheten och underhållandet af
nämnde inrättning fordrar en större summa,
än lör ett sådant ändamål för de 'ä Stat anslsgne
medel är att tillgå; vill Kongl. Maj:t,
jemte meddelande af Committéens berörde förslag,
i Nåder öfverlemna till Riksens Ständer
att tillse, om och hvilka medel till ett så nyttigt
ändamål må anslås.
Committéen har äfven i underdånighet
hemställt, dels att en Classification af Rikets
fästningar må införas, så att en del utses för
lifstidsfångars förvarande, samt en del åter till
emottagande af personer, hvilka blifvit dömde
till fästning på vissa år, dels att Fång-Predikanter
ej mindre vid fästningarne än vid alla
Länshäkten, hvilka icke äro å fästningarne
belägna, måtte varda antagne, hvilka Prestmän
borde åtnjuta af Committéen föresingne löner
eller arfvoden, dels ock att en tillökning i antalet
af vaktbetjente vid Landsfängelserne i
Linköping och Hernösand måtte ega rum.
Kongl. som, lika med Committéen,
funnit det vara särdeles nyttigt, att en Classification
af fästnings-fångar verkställes, hvarom
Kongl. Maj:t vill framdeles förordna, anser,
vid betraktande deraf, att fångars moraliska
förbättring icke i ringa mån beror af den
undervisning i Christendomen samt den närmare
kännedom om sina pligter, en skicklig
Prestman kan dem bibringa, Committéens hemställan,
i afseende å Fäng-Predikanters antagande
vid hvarje fästning och en del Länshäkten,
samt de för dem föreslagna lönevilkor,
vara med behofvet och billigheten öt
-
106 Ang. inr. af ett allm, arb. och Correctionsh. m. m.
verens«tämmande; och Kongl. Maj:t vill således
i Nåder föreslå Riksens Ständer, att utse
nödige medel så väl till detta ändamål, sorn
ock till aflöning åt den Vaktbetjening, vid
Länsfängelserne i Linköping och Hernösand,
som, på#sätt nämndt är, finnes vara af nöden.
De uti Stats-Radet vid förehafvande af
detta ärende förda Protocoll bifogas; och Kgl.
Majrt förblifver Riksens Ständer med all Kongl.
Nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN.
G. Nordenstolpe,
Afsk rifr.
Storniäktigste Aller nådigs te Konung!
Stdan Eder Kongl. Maj;t i Nåder anbefallt numera
aflidne Revisions-Secreteraren af Risell t,
att, å Justitire-Cancellers-Ämbetets vägnar, ej
allenast besöka fästningarne i Riket, för att
efterse förhållandet med dervarande fångar,
utan ock att taga närmare kännedom om arbets-inrättningame
i Carlskrona och Wadstena,
och bemälde Revisions-Secreterare med underdånig
Perättelse om sin förrättning inkommit,
Äng. inr. af ett allm. arb och Correctionsh. m m. IOJ
har Eders Kongl. Majit täckts kalla undertecknade
till Ledamöter af en Committé, som hade
att taga berörde ämne samt hvad Revisioi sSecreteraren
yttrat och tillstyrkt i öfvervägande,
och utlåtande deröfver afgifva, i hvilket
ändamål Revisions - Secreterarens ofvannämnde
Berättelse blifvit till Committerade ölverJemnad,
tillika med en af Eders Kongl. M*j;t
lör Committérade utfärdad Instruction, deruti
Eder Kongl. Majit i Nåder behagat, att i afseende
pä 5;ne särskildta slag af langar, nemi.
i;o sådane, som (ör bristande näringsfång och
begifvenhet på vanart gjort sig af friheten
förlustige: 2:0 sådane , som för begårsgne brott
blifvit på lifstid eller på vissa år dömde till
arbete å fästning; och 3:0 sådane, hvilka såsom
anklagade lör brott blifvit inmanade i
Läns- eller Stads-fängelserne, och der afbida
ransakning och Dom , fästa Commilte'rades uppmärksamhet
på de flere brister, som vid dylika
fångars behandling och bevakning för närvarande
ega rum, och beskaffenheten af de
medel, som syntes kunna vidtagas till deras
afhjeipande; och utbedja sig Committérade nu
i underdånighet, att för Eder Kongl. Maj:t få
framlägga resultaten af deras öfverläggningar,
särskildt för hvarje Class af ofvannämnda arrestanter,
dervid Committérade anse sig böra i
underdånighet anmäla, att Committérade, såsom
en följd af det dem gifna Nådiga uppdrag,
trott sig böra utsträcka deras åtgärd äfven
derhän, att ingå i undersökning af de
grunder, hvarpå ett fängelse-systém, med hänsigt
till fångarnej moraliska förbäitiing, syn
-
108 Äng. inr. af ett allm. ari. acil Correctionsh. m. m.
tes, efter Committerades underd- tanka, förnämligast
böra hvila, och de medel, som säkrast
skulle befrämja uppnåendet af detta ändamål.
lista Classen eller försvarslöse personer.
I afseende på desse arrestanter torde ämnets
fullständiga utredande fordra besvarandet
af följande frågor: 1:0 Huruvida antalet af
brottslingar skulle i allmänhet kunna minskas,
derest Brottmåls - Hagarne förändrades? 2:0
Hvad ändamålet med en Corrections-anstalt
rätteligen är? och 3:0 om Sveriges Correctionsanstalter
äro sådane , som ändamålet fordrar?
Ofta höres klagan öfver brottslingarnes
djerfhet, och man har velat finna orsakerne
dertill uti ett tilltagande sedeförderf. Ehuru Sant
det är, att denna omständighet, såsom följd af
förakt eller kallsinnighet för den sanna Gudsfruktans
fordringar, i betydlig mån bidrager
till det öfverklagade onda, synas likväl andra
orsaker jemnväl förena sig till att öka de brottsliges
antal. Det kan icke nekas, att beskaffenheten
af det ansvar, som drabbar en brottsling,
måste ega ett skadligt inflytande på hans
sinnesstämning, då han, efter straffets undergående,
finner sig blifva ett mål för medbor.*
gares förakt. Erfarenheten har visat, att ett utsträckt
bruk af vanärande straff icke varit för
det allmänna nyttigt. Till denna Class af straff
hafva Committérade ansett spöslitning , som
ofta förekommer i Sveriges Brottmåls-Lagstiftning,
böra med skäl hänföras, i anseende till
Äng. inr. af ett allm. arb. och Correctionsh. m. m. IO9
V
det förnedrande, som åtföljer kroppens blottande
under bar himmel inför en samlad menighet
, och den afsky för egenskapen af detta
straff, som af ålder dermed varit förenad. Sällan
blifver en brottsling, som slitit spö, ansedd
ega mera något moraliskt värde; hans
fordna bekanta och vänner fly honom ; och
betagen sålunda det första villkoret för all nyttig
verksamhet, att understödjas af andras
valvilja, sättes han i nödvändighet, att lefva
skiljd från dem , hvilka kunna gifva honom
goda efterdömen , och hvarigenom han försättes
i ett nästan fiendtligt tillstånd emot det
samhälle, som synes förskjuta honom ur sitt
sköte; och då man härvid erinrar sig, att detta
slag af straff efter Lag bör följa, och icke
sällan följer på första resan stöld och andra
brott, å hvilka detta straff blifvit ovillkorligen
bestämdt, samt merendels alltid på stöld andra
gången och flere, kan man lätt föreställa
sig, att deras antal icke kan vara obetydligt,
som sålunda förlorat egen och andras aktning;
och som , sedan de en gång fallit offer för
Lagens stränghet , anse sig bragte till den
ytterlighet, att ej finna annan utväg för dem
öfrig , än fortfara på den lastfulla bana de börjat
, till dess de genom förnyade brott, dervid
de icke mera tillbakahållas af känsla för
Religionens bud eller det påföljande straffets
följder , omsider göra sig sakri att inneslutas
på en fästning för deras återstående lifstid.
Committérade hafva genom dessa betraktelser
kommit till den öfvertygelse, att spöstraffets afskaffande
skulle sannolikt i betydlig mån bi
-
110 Ang. inr. åfelt allm. Arb.oCh Corrcciionsh. m. n.
draga till minskning af brottslingars antal, hel dst
om , genom en förbättrad folk-undervisning ,
de lägre folk-classeme tillika kunde bibringas
nödig kunskap om sina plister emot Gud, sig
sjelfve och samhället, hvarom de nu oftast
sakna all kännedom, samt art emedlertid, om
spöslitning, såsom i vära brottsmalsiagar föreskrifven,
icke kan för närvarande undvikas,
den brottslige, som sådant stiaff undergått och
icke eger tillförlitlig utväg för sin bärgning,
af egne medel eller genom saker arbetsförtjenst,
åtminstone icke hör genast efter straffets
fullbordande frigifvas, utan deremot intagas
i sådane Corrections- anstalter, der ban
genom en lämplig bihandling kan småningom
återföras till känsla af moraliskt värde, och
icke förr derifrån enddcdigas, än han visat
sig vara nog förbättrad, att uran missbruk njuta
friheten , då han ock genom denna beredelse
och Currections-inrättningens omsorg säkerligen
skall vid sitt inträde i det allmänna sam
hällslifvet mötas af Medborgares välvilja och
förtroende i större grad, än han annars kunnat
Iros dem påräkna, och derigenom sättas
utur stånd, att behölva söka olofliga medel
för sitt uppehälle.
1 afseende på 2:dra frågan, har det synts
Committérade, att en Corrections - Inrättning ,
för att fullkomligen svara mot det dermed åsyftade
ändamål, måste vara så inrättad, att förståndet
hos den brottslige upplyses på samma
gång, som hans hjerta bevekes och afsky hos
honom väckes för hans förra lefnad, hvarigenom
angerg-känslan kan hos honom lif vas i
Äng. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsh, m. m. 111
förening med ett alfvarligt uppsåt, att bättra
sin vandel. Men då detta bättringens uppsåt
måste vara en följd icke blott af den öfvertygelse,
som förnuftet bibringar om hvad sorn
är rätt, utan af hjertats inre känsla, som ogillar
hvarje företag, stridande emot de moraliska
pligter, hvilkas uröfning menniskan icke
kan utan egna förebråelser åsidosätta, så måste
Corrections-Inrättningens första omsorg vara
, att bereda den brottslige tillräcklig undervisning
i Salighets-läran, såsom grunden för
all sedlighet och dygd; och för att lämpa den
brottsliges sinnesstämning att med den största
möjliga nytta emottaga denna undervisning;
hafva Committerade ansett honom böra, vid sitt
första inträde i en Corrections-anstalt, hållas i
enskildt rum, utan sysselsättning, endast öfverlemnad
åt sig sjelf och de oroande betraktelser,
som hans tillryggalaggda lefnad under
denna enslighet frivilligt hos honom framkalla.
Utan en sådan början skola alla CorrectionsImättningar
troligen förfela sitt ändamål, emedan
de ej förbättra fången, heldst aibete ensamt,
såsom Corrections.medel användt, kan
hos fången ej åstadkomma annat än en tillfällig
vana att vara nyttig, beredd genom yttre
tvång, men ej en fast öfvertygelse hos honom
sjelf om det företräde ett arbetsamt lif eger
framför ett lättjefullt och brottsligt. Att de
här ofvan uppgifne grunder för en Correctionsl
Inrättning icke blott hemta deras stöd från
i Theoretiska problemer, utan äfven i verkstälj
bgheten visat deras värde och medfört de goda
f följder Committerade af deras tillämpning för
-
112 Ang, inr, af ett allm. Ari. och Corrections/i. m.m.
' '
moda, ådagalägges på ett öfvertygande sätt genom
de försök, som i America blifvit anstälde
med dylika Corrections-Inrättningar, och
hvarest erfarenheten lemnat de ojäfaktigaste
bevis, tili hvad grad man kan lyckas, att till
Gudsfruktan, dygd och sannt mennjskovärde
återföra äfven de största missdådare. En nät -  mare utveckling af det behandlingssätt, som
derstädes följes, torde derföre icke vara otjenligt
att här framställa.
Med antagande af den grundsats: att hvar
och en, som af Lagen blifvit ansedd brottslig
och derföre i fängelse insatt, icke lenn, under
hvad villkor som heldst, återfå friheren förr,
än han genom förändrade tänkesätt och uppförande
lemnat en borgen för sin framtida vandel,
hänvises den brottslige vid första inträdet
inom Inrättningen till enskildt rum, utan sysselsättning,
hvarest han förblifver, intilldess
de personer, sorn öfver honom hafva uppsigt,
anse hans känslolöshet bruten och hans ånger
väckt. Under denna tid eger han tillfälle ransaka
sitt samvete, söka tröst och uppmuntran
i Guds ord, som lemnäs i hans händer, och
hvaruti han tillika särskildt undervises af en
Prestman, som tid efter annan besöker honom.
Har fången, utlder det. han sålunda sutit för sig
sjelf, visat ett ångerfullt sinne, tillätes honom
att sysselsätta sig med det arbete han sjelf
önskar, dock alltid i enslighet. Detta är första
steget till förbättring. Ådagalägger han dervid
arbetsamhet i förening med förbättrade tänkesätt,
lemnäs honom tillstånd, att aibeta i de
verkstäder,
dng. inr, af ett allm, Arb. och Correctionsh. m.m. 113
verkstäder, der andra fångar, som gjort lika
framsteg på sedlighetens bana , sysselsättas,
dock under förbud, att yttra ett enda ord ,
som icke nödvändigt erfordras för arbetets förrättande.
Dessa fångar äta tillsammans, under
det en af dem tourvis läser en religiös afhandling.
Morgon- och afton boner förrättas
samfällt. Detta är andra steget. Den af tångarne,
som missbrukar den vunna tillåtelsen,
att vara tillsammans, vare sig genom onödigt
tal, trätor och svordomar, eller genom annan
osedlighet och olydnad, varnas en gång af Vaktmästaren,
som har uppsigten öfver verkstaden,
men om något dermed icke uträttas, återföres
den felaktige först till ensligheten och , der
detta ej hjelper, till arrest i mörkt rum. Kroppsstraff
får ej under annat villkor användas, än
dä uppror eller grofva brott sådant oundvikligen
påkalla.
ar fången framhärdat i lydnad och arbetsamhet
i den 2:dra graden, lemnäs honom
inträde i verkstäder, der ett anständigt tal är
tillätet; men minsta afvikelse från föreskriften
härom straffas med återförande till ensligheten.
Detta är j:dje steget. För hvardera af dessa
grader är en särskild spisordning af mer eller
mindre starka födoämnen faststäld , hvilken
blifvit lämpad efter fångens behof deraf, såsom
sysselsatt med arbete, eller instängd i ensligt
rum utan sysselsättning, hvarigenom man äfven
låtit omständigheten af fångens underhåll
medverka till det gemensamma ändamålet: kufvandel
af fångens böjelser.
Eih. t. Riks St, Prot, l. Sartfl, JU* Enni, 8
M 4 Äng. inr. af ett allm. Arb, och Cofrectionsh m.m.
Ifrån denna sednare Class tillåtes fången ,
efter undergången tillräcklig pröfvotid , att arbeta
utomhus, med skyldighet, att om aftonen
inställa sig vid Inrättningen, och när hao äfven
uthållit denna pröfning, har fången att
vänta sig frihet, och samhället ingenting att
befara af en, efter så säkra prof förbättrad
varelse; och erfarenheten har äfven visat, att
de största ogerningsman, (ty äfven sådane vederfares
i America denna menskliga behandling)
hafva sålunda utgått från Corrections-Inrättningen
och blifvit nyttige Husfäder och
Medborgare.
Committérade skola nu undersöka, huruvida
Sveriges Corrections-anstalter äio sådane,
sorn ändamålet fordrar.
1 detta afseende torde, till en början, såsom
en allmän anmärkning böra gälla, att vid
inrättande af de hos oss nu befintlige anstalter
för försvarslöse personers sysselsättning man
mera haft till föremål , att bereda arbets-tillgång
för fången, än användande af en nödig
omvårdnad för hans moraliska bildning och
återförande till förbättrade tänkesätt; och dä,
enligt hvad Revisions-Secreteraren af Riselh't
Berättelse upplyser, tillfälle till tjenlig och
ständig sysselsättning, för fångaine pä de fleste
Rikets fästningar och i Wadstena äfven saknas;
kan man icke undgå, att finna, huru litet
det hittills följda system för fångarnes behandling
bidragit att förändra och iörbättra deras
lynnen och böjelser, heidst, enligt hvad Committérade
i det föregående anfört, ett tvunget
arbete icke åstadkommer den förbättring man
Ang. inr. af ett allm. Arb. oell Correctionsh.m.m. lif
deraf velat hoppas; Committérade hafva dessutom
funnit åt sk ill ige andra brister åtfölja den
nuvarande fångvården, i afseende på försvarslöse
och dömde fångar, såsom; i:o Att arrestanten
icke genast vid inträdet uti Inrättningen
sättes i ensligt rum, hvarigenom fångens
sinnesförfattning lättare kan utrönas samt hans
moraliska väsende, genom egen eftertanka och
religionens upplysningar, förädlas till begrepp
och grundsatser; 2:0 Att någon ordentlig classification
icke är införd emellan fångar, efter
olika grad af brottslighet, olika lynne och fallenhet
för förbättring. En sådan classification
skulle ock vara utan ändamål, så länge andre
arbeten vid Inrättningen ej äro att tillgå,
än sådane, som af tångarne gemensamt förrättas:
3:0 Att de hittills varande Arbets-Inrättningarne
i oeconomiskt afseende ega den
ofullkomligheten, att arrestanterne ej förmå genom
deias arbete ersätta Staten, hvad deras
föda kostar. Så väl vid Wadstena som i Carlskrona
uppgår fångens underhåll till 10 å ia
sk. B;co om dagen, hvilket i betydlig mån
öfverstiga hvad Kronan består den fria Soldaten,
sorn bevakar fången och icke åtnjuter mer
än yi sk. om dagen Det kan väl erinras, att
de försvarslöse personer, hvilka desse sednare
åren blifvit använde vid Vanäs Fästningsbyggnad,
genom deras arbete derstädes återguldit
deras underhålls - kostnad; men detta upphör
med sommar-månaderne, då de i Wadstena ega
ingen, åtminstone högst obetydlig sysselsättning;
och aibetena i Carlskrona synas icke
eller vara af den beskaffenhet, att man der
-
XI6 Ang. inr. af ett allm. Ari. och Correctionsh.m.m.
igenom kan anse Staten hafva blifvit skadeslös
för hvad fångarne derstädes kosta.
Efter att hafva sålunda framstält de åsigter,
hvilka ledt Committérade vid deras öfverläggningar,
rörande fångväsendets förbättrande,
få Committérade, med den öfvertygelse
de ega, att en lika framgång bör vara ait i
Sverige förvänta af en väl organiserad Corrections-Imättning,
som den i andra länder medfört;
att utan en sådan grundläggning allt ändamål
af desse Inrättningar förfelas, hvaraf
följer, att kostnaden dertill är fruktlöst använd,
och att Staten, derest ändamålet skall
vinnas, måste göra uppoffringar af allmänna
medel för införandet af ett förbättradt systérn,
intilldess detsamma kan vinna den stadga , att
några utomordentliga bidrag dertill icke mera
erfordras, i underdånighet tillstyrka;
i;o Att Wadstena Arbets Inrättning, der,
utom stenhuggning, som endast om sommaren
kan verkställas, och någon tids sysslosättning
vid Wanås, derifrån många rymningar, svårare
än annorstädes att förekomma, ega rum, all
arbetstillgång saknas , och såsom belägen på
en ort, der allmänna industrien är fer svag
att densamma underhjelpa, må förläggas till
Stockholm, dit alla de försvarslöse personer,
hvilka finnas i Wadstena och på Rikets fästningar
, böra förflyttas, och som icke uti allmänna
Arbets-Corpsen i Carlskrona kunna upptagas,
samt en egendom kallad Barnangen här
i Staden å Södermalm, försedd med betydliga
åbyggnader och vidsnäckt utrymme, utses såsom
ett lämpligt ställe för anläggande af en
& ng. inr. af ett Allm. ari. och Correctionsh. m. m. IIJ
Corrections-Inrättning för 400 man, och i sådant
afseende för Kronans räkning inköpas af
den enskilda person, som nu deraf är egare.
En särskild upprättad calcul öfver så väl inköpssumman,
sorn de Nybyggnader och reparationer,
hvilka för ändamålet äro vid Egendomen
nödige , bifogas härhos under Litt. y).
2:0 Att emedlertid och intilldess erfarenheten
närmare anvist de förbättringar, sorn
vid den blifvande Corrections - Inrättningen i
Stockholm möjligen kunna vara nödiga, Carlskrona
Arbets-Inrättning matte bibehållas i sitt
närvarande skick, men att, sedan en tillräcklig
erfarenhet blifvit vunnen, en ytterligare
Corrections - Inräitning, derest Corrections-hjonens
antal skulle sådant fordra, måtte förläggas
i Götheborg, der industrien näst Stockholm
är mest concentrerad, hvilken äfvensom
Arbets-Inrättningen i Carlskrona sedermera borde
organiseras efter enahanda grunder, sona
vid Stockholms Corrections-anstalt funnits vara
de mest ändamålsenlige.
3m Att såsom ett af de kraftigaste medel
till fångvårdens förbättrande, ett sällskap
för fattige fångars understöd, måtte, i likhet
med de i England och Frankrike redan befintlige
, bildas af redliga och för medborgerlig
dygd kände personer öfver hela Riket, samt
ställas under Eder Kongl. Maj:ts Eget Höga
beskydd och under ledning af Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen. Detta sällskap, hvars
Central-Committé borde vara i Stockholm, och
som tillika borde ega mindre Committéer i
Rikets öfrige Städer, skulle endast al menni
-
r 18 dngAnr.af en/film. Ari. och Corrtctionth. m. m.
skokärlek och nit för det goda åtaga sig uppsigten
öfver fångarnes behandling i aila fängelser,
dock utan att genom en sadan uppsigt
göra något ingrepp i de af Staten förordnade
Ämbetsmännens administrativa myndighet, den
Sällskapet endast borde controllera.
4:0 Att detta Sällskaps Central-Committé
i Hufvudstaden borde , utan någon Statens
kostnad , till en början få sig uppdraget öfverjnseendet
öfver den i Stockholm föreslagna
Corrections-Inrättning, samt i sammanhang dermed
upptaga och afgöra alla tilläfventyrs uppkommande
klagomål öfver dess Styrelse och
Ämbetsmän; äfvensom denna Committé borde
yttra sig öfver sådana fångars återgifvande till
Samhället, hvilka Inrättningarnes Ämbetsmän
ansågo vara dertill qvalilicerade, och borde det
slutligen åligga Committéen , att , med biträde
af Sällskapets alla medlemmar öfver hela Landet,
i möjligaste måtto söka bereda sådane
fångar, hvilka genom ett förbättradt uppförande
gjvrt sig fört jente , att på fri fot ställas ,
utväg att åter erhålla laga tjenst eller näringsfång.
5:0 Att ett särskildt Reglemente för Inrättningens
i Stockholm inre organisation samt
fångarnes arbeten derstädes kunde meddelas
efter det förslag dertill, som Committérade
härjemte få i underdånighet öfverlemna, och
vid hvars författande Committérade förnämligast
utgått från den princip, att Inrättningens
ändamål borde vara fångarm.s moraliska fär~
bdttrinsr.
6:0 Att de för Inrättningen erforderliga
Äng. inr.af ett allm. arh. och Correctionsli. m. m. 119
Ämbetsmän och betjente lönas så, att personer
med en fullkomligare uppfostran , med upplyst
förstånd och redlig vilja, kunde förmås
att åtaga sig det svåra kall , att uteslutande
sysselsätta sig med förbättring af samhällets mest
förderfvade medlemmar, och få Committérade
i underdånighet bifoga project till LöningsStat
för desse Ämbetsmän.
7:0 Att till beredande af erforderlige medel
för anläggningen af en CorrectionS-anstalt
i Hufvudstaden , ett årligt anslag på 8:de Hufvudtiteln
, kunde anordnas af 50,000 R;dr B.co,
eller i brist deraf, en Nådig proposition till
Rikets nu församlade Ständer aflåtas, om en
afgift af en skilling för hvarje person, som är
Mantalsskrifven, hvarigenom en icke obetydlig
summa skulle kunna erhållas; och ehuru detta
anslag måhända icke skulle blifva tillräckligt,
att genast sätta förslaget i fullbordan till hela
dess vidd, våga Committérade likväl hysa den
öfvertygelse, att ändamålet ändock skulle inom
kort tid ernås, helcfst erfarenheten visat,
att ingen god Inrättning, som haft till föremål
medmenniskors väl, sedan den en gång
blifvit grundad och godkänd, saknat enskilde
personers verksamma deltagande och understöd.
Såsom en möjlig tillgång, ehuru af mindre
betydenhet, anse Committérade sig jemnväl
böra nämna den Cassa, som, tillkommen
genom Westmanlands Läns innevånares gjorda
men besparda sammanskott för 1809 års Landt,
värns beklädnad, sedermera blifvit ämnad,
efter erhållen tillökning genom Eders Kongl.
120 Ang.inr. af ett allm. Arli. ocliCorrectionsh. m.m.
Maj:ts frikostighet, att användas till en fond
för en Arbets-anstallt i Westerås, och hvilken
fond nu skall uppgå till omkring 20,000 R:dr
B:co. Änskönt denna Cassa är att anse såsom
Länets Innevånares enskilda egendom , torde
man likväl bora förmoda, att de tilläfventyrs
skola finnas villige att öfverlemna densamma
till Corrections-Inrättningen i Slockholm, vid
öfvervägande af ändamålets välgörande beskaffenhet,
och då en särskild Arbets-anstalt i
Westerås skulle blifva öfverflödig, om den i
Stockholm kunde fullständigt organiseras. Sådane
tillgångar skulle troligen älven i andra
Län finnss och med vederbörandes begifvande
kunna hit disponeras.
2 :dra Classen, eller fästningsfångar.
Denna Class af fångar kan delas i tvänne
afdelningar, nemi.: 1:0 sädane, som äro dömde
till fästningsarbete på vissa år; och 2:0 sådane
som dertill dömmas på lifstid.
Hvad den första angår, så ehuru det å
ena sidan kan sägas, att en brottsling, som
utstått det mått af straff, Lagen honom ålagt
och sålunda fullgjort dess kraf, bör vara berättigad
att återfå friheten, så måste det likväl
å andra sidan medgifvas, att Samhället
eger rätt fordra, att en person, som genom si
ne
handlingar stört allmän frid och ordning,
och derigenom ådagalagt förderfvade böjelser,
bör, så Snart han blifvit om itererad vanart
och brottslighet öfvertygad och derföre till ansvar
skyldig känd, icke förr endtledigas från
Äng. inr. af ett allm. arli.ocli Correctionsh. m. m. 121
den allmänna uppsigt, hvarunder han såsom
arrestant varit stäld, an han g i f v i t tillförlitliga
prof af förbättrade tänkesätt, S3mt visat möjligheten
för honom att kunna redligen sig försörja;
och det är med anförande af denna
grundsats och under åberopande af hvad Committerade
här ofvan rörande försvarslöse personers
qvarhällande vid Corrections-Inrättningar
redan omständligen sig yttrat, som Committerade
för deras del i underdånighet anse,
att en fästningsfånge, sorn utgått den ådömde
aib.tstid-n, bör i alla de fall, då han för vanfräjdande
brott blifvit till ansvar fäld, förflyttas
till Corrections-lnrättning, derifrån han ej
förr får utgå, än han af vederbörande Styresmän
anses skicklig, att åter blifva fri medborgare,
saint erhållit laga försvar, som innefattar
ständigt näringsfång.
Erfarenheten har för ofta visat skadligheten
af den hittills följda utväg, att till tångens
bevakning nyttja manskap, tagne från
Regementerne, för att man ej omsider skall
lyssna till dess läror. Mången god soldat har
blifvit ett offer, dels genom en förslagen fånges
list, som han skolat bevaka, och som velat
begagna sig af hans godtrogenhet och ov -  na vid dylik befattning, för att komma på fri
fot, och dels genom den försämring i tänkesätt
som blifver en oundviklig följd af Soldatens
umgänge med de mest last fulle varelser.
Committeiade anse, för deras del, att all
bevakning af fångar, så väl de som äro dömde
på vissi år, som på lifstiden, bör hädanefter
verkställas afen säiskild Corps, som der;
122 Ang. inr. af ett allm, ari. och Correctionsli. m. m.
till antages och aflönas, och som ställes under
Fång-Vaktmästarens närmaste tillsyn. Denna
Corps5s storlek bestämmes i förhållande till
det aDtal fångar, som i hvarje ort efter medeltal
vanligen förvaras, så, att en Vaktkarl
beräknas för 3 å 4 arrestanter, hvilket synes
vara tillräckligt, da arrestanterne förrätta deras
arbeten inom fånggård; och den Stat, som en
sådan vaktkarl bör erhålla, tillstyrka Committeiade
må utsättas till full fältportion, i2R:dr
Banco i årlig lön, ordentlig beklädnad samt fri
Inqvartering och ved, hvarförutan desse VaktBetjente
böra förses med tillräcklige vapen,
hvarmed de kunna afböja våld, 0111 sådant af
fångarne skulle försökas.
Vidare hålla Committerade före, att ifra.
gavarande fångar böra undergå en särskild Classitication,
så att vissa fästningsorter anvisas
till deras emottagande, hvarest inga andra
slags fångar få förvaras, och för hvilket ändamål
Committerade föreslå Warbergs, Malmö
och Waxholms fästningar, såsom de orter,
hvilka ega största utrymmet och de bästa rummen,
samt att ofvanberörde fångar dessutom,
i mån af deras olika lynne och visade uppförande,
fördelas i särskildte rum inom samma
fästning, och desse Classer, så vidt omständigheterne
det medgirva, varda från hvarandra
skiljde i umgänge och arbete; om hvilken
Classification Commendanten i samråd med
Fång Predikanten borde förordna. I öfrigt böra
desse fångar njuta en likartad behandling i afseende
pä undervisning, arbete och bestraffningsgrunder,
som redan blifvit tillstyrkt i afe
jfng. inr, af ett allm, arb. och Corrlctionsh, m. m. I 23
seende pä försvarslöse personer, och skulle
såsom en följd deraf, för undervisningens bestridande
i Salighets-Läran , en särskild Prestman
å hvarje af de nu nämnde fästningsorter
antagas, hvilken Committerade hemställa måtte
dedore erhålla ett ärligt arfvode af 300 R:dr
B:co, utom dubbel tjensteårs-beräkning och fri
inqvartering i fästningen.
Rörande de på lifstid dömde fångar; så
bör, i samma mån Corrections-anstalterne utvidgas
och Corrections - fångarne flyttas ifrån
fästningarne, ett ökadt utrymme å sistnämnde
orter vinnas för det slag af fångar, som nu är
i fråga, och få Committerade, med stöd af de
uppgifter, som af Krigs-Collegii FortificationsContoir
blifvit aflemnade, angående tillgång på
rum å hvarje fästning, och hvilken uppgift
härjemte bifogas, i underdånighet föreslå: att
Carlstens och Elfsborgs fästningar måtte utses
till orter för grofva missdådares förvarande;
att till ett lika ändamål Wanås fästning måtte
bestämmas, af det skäl, att denna ort framför
någon annan erbjuder, under mångå år, ett
säkert tillfälle till full sysselsättning för arrestanterne,
och någon svårighet för deras förvarande
derstädes icke bör möta, då på anslaget
för Wanås fästningsbyggnad finnes medel
till uppförande af fäng-casserner, hvilka kunna
byggas af träd, såsom, efter hvad erfarenheten
visat, svårare att genombryta än fånghus
af sten, samt då den till Wanås fästning inköpta
mark lemnar tilliäcklig tillgång på moget
Byggnadsvirke; att på de öfriga fästningarne.
aemi. Carlskrona, Christianstad, Lands
-
a 24 Äng. inr. af ett atlin. Ärb.och Correclionsh. m. m,
krona och Götheborg, icke flere Arrestanter
måtte bibehållas, än som oundgängligen erfordras
för fästnings-verkens reparation och renhållning,
hvilkas antal Krigs-Collegium borde bestämma
efter locala omständigheter, genom
hvilken anstalt all vidare fråga om fångrummens
utvidgande i Christianstad och Carlskrona
förfaller, hvaremot de öfriga arrestanterne böra
förflyttas till ds här ofvannämnda hufvudstationer,
så snart allt derstädes blifvit i ordning
stäldt, atr de der kunna emottagas. Och borde
vid inträffade ledigheter bland de sålunda å
sistnämnde fästningar qvarblifvande arrestanter,
vederbörande ega atr, att från närmaste
hufvudstation , utbegära andra i de afgångnes
ställe; att till bevakning af arrestanterne så
väl vid Hufvud-stationerne , som de andre fästningarne,
särskilde fängknecktar till ett antal,
lämpadt efter den härofvan angifne beräkningsgrund,
mätte antagas och förses med de löner
och förmåner, som redan blifvit föreslagne,
så att den militaire styrka, som utgör Garnizonen
i Fästningen, må från fångarnes speciella
vård frikallas; att fängsel af Black elier
Jernbult icke måtte hvarken på nu ifrågavarande
eller andre slag af fångar användas, under
det de äro innestängda, hvilket icke eller
bör vara af nöden, om fängelserna alltid äro
i fullgodt stånd, och Vakt Betjäningen ti] 1 hålles
9 att uppfylla deras skyldighet, medelst en
noggrann och ofta förnyad visitation- Men utföres
fästnings-fånge till arbete utom fånggård,
anse Committérade nödigt, att en trepundig
kula bör genom cn smal jernkjed af 3 alnars
'Äng. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsh, m. m. 125
längd, fästas vid fångens ena smalben, till förekommande
af rymning.
I sammanhang med förevarande fråga, angående
fångars bevakning , ans» Committerade
sig icke böra underlåta fästa Eders Kongl.
Maj-'ts Nådiga uppmärksamhet på en brist i
detta afseende, hvars afhjelpande synes vara af
vigt för allmänna säkerhetens betryggande.
Det är de ofullkomliga medel, som blifvit
Jagde i Bevakningens händer att förhindra en
fånges flykt. Vår nu gällande Lag stadgar i 2y
Cap. 1 §. Missg. Balk., att om Dråpare eller
annan Ogerningsman, som ställer sig till värn
emot den, sorn honom gripa och långa vill,
eller från rymmande fö 1 hindra, blifver dräpen,
är sådant ogiidt; men man har ansett detta
Lagbud icke innefatta någon tillåtelse, att vid
Arrestants rymning, då denne dervid icke anfaller
sin bevakning, bruka något så beskaffad!
medel till densammas lös hindrande, hvarigenom
arrestanten äfventyrar, att till lif eller lem
skadas; och är i öfverensstämmelse med nämnde
Lagrum, och utan någon vidsträcktare rättigh-t,
d n för Fång-Geva digern af Eder Kgl,
Majit i Nåder gillade Instruction jemnväl författad.
De grofva våldsamheter och djerfva rymnings-företag,
som sednare tiders erfarenhet
visat hafva blifvit af fångar föröfvade, under
bevakningens ögon , utan att den förmått sådant
hindra, hafva likväl ovedersägligen ådagalagt,
att de hittills för bevakningen tillåtne
medel att förekomma slika tilltag, varit för
ändamålet otillräcklige, och att starkare utvä
-
126 Ang. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsli. m. m.
gar måste erfordras för ordningens vidmagthållande.
Dertill gifves ej mer an ett medel,
som alltid kan vara tillgängligt och hastigt användas,
och det är skarpa %kott. Men om ändamålet
skall vinnas, måste detta medel icke
blott få användas i det af Lagstiftaren hittills
förutsedda fall, då fängm sjelf begår våld
emot bevakningen, i hvilket fall det lemnade
vapnets bruk endast är ett af högsta nöd.n
påkalladt sjelf-forsvar, utan ock begagnas vid
andra tillfallen, då fängen, elter erhållen tillsägelse,
icke afstår ifrån försöket att o ofligen
bereda sig friheten. En sådan lagbudets utsträckning
synes så mycket mera behöflig, som
en rätt tillämpning deraf i. annat fall skulle
blifvit i högsta måtto svår, ty huru olta kan
man bestämma gränsen, då ett endast tillämnadt
våld öfvergår till verklig utöfning, hvilka
särskilde händelser oftast blott af ögonblicket
åtskiljas ?
I öfrigt skall blotta kännedomen derom,
att Bevakningen är försedd med skarpa skott,
som vid hvarje behof och hvarje ögonblick
kunna användas, medföra nytta och hos mängden
af arrestanter återhålla alla försök af rymning
Det är af desse anledningar samt då Committérade
icke tvekat , att i valet emellan det
äfventyr, som en fånge möjligen kunde löpa
genom omförmälie medels bruk, och den våda,
som för allmänna säkerheten kunde Gppstå,
genom det en öfvad och härdad brottsling
obehörigen satte sig sjelf i frihet, gifva ett
billigt företräde åt det Allmännas rätt till skydd
i detta afseende, enär fänge har att tillskrifva
Äng. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsli. m. m. ilty
sin egen olydnad d-m påföljd honom derföre
kan drabba; som Committerade tro, att vården
af allmänna säkerheten fordrar, så väl att
vid fångars forslande, som vid deras bevakning
i arrester och på arbeten , den commenderade
bevaknings styrkan bör vara försedd
med skarpladdade gevär, samt ega rätt att sig
deraf begagna, då fången icke, efter gifven
anmaning, afstår från rymnings försök eller andra
tilltag, hvarigenom allmän ordning på lika
sätt kan äfventyras; dock bör bevakningen tillika
påminnas, att Vid vapnets bruk i omförmäldte
fall iakttaga all möjlig varsamhet, så
att skottet ej rigtas åt de delarne af menniskokroppen,
hvilkas skadande medförde större äfventyr
för lifvet. .Skulle Eder Kongl. Maj;t i
Nåder finna betänkligt, att antaga detta lörslag,
hvars verkställighet synes bero af öfverläggning
derom med Rikets Ständer, anse Committerade
annan utväg till förekommande af
fångars flykt under forsling ej gifvas, än att de
så fängslas, att någon flykt icke blir dem möjlig,
heldst i annat fall Fång-Gevaldigern, som
ej eger lossa skott å en flyende, ej kan, för
att efterspana denna enda, lemna vården af flere
andra, som troligen då skulle begagna tillfället
att undkomma.
Vidare få Committerade, i fortsättning af
hvad här ofvan blifvit tillstyrkt , lörande lifstids
- arrestanter, i underdånighet föreslå: att
själavården för desse fångar, hvilken hittills
varit i hög grad försummad, må sättas på en
mera ändamålsenlig fot, och att till den ändan,
å hvarje hufvudstation måtte antagas en
128 Äng. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsh. m.m.
eller 2tne Fång-Predikanter, hvilka böra hvarje
Sön- och Högtidsdag hålla Gudstjenst för (ängarne,
samt hvarje Lördag Catechetiska förhör,
öfver hvilka Ambetsgöromål och framgången
deraf ordentlig Journal bör föras; och skulle
nämnde Fång-Predikanter för dessa befattningar,
utom förmånen af dubbel tjensteårs-beräkning,
erhålla 100 R;dr B;co i ärlig lön,
jemte inqvartering : att på de öfrige tästningarne
, der ett mindre antal fångar komma att
qvarblifva , det måtte uppdragas åt Commendanterne
att så föranstalta, det fångarns blifva
af någon nära intill stället boende skicklig
Prestman underviste i Salighetsläran, mot ett
proportionerlig! arlvode , som Commendanten
å hvarje ort har att föreslå och genom Eder
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande i Länet un.
derställa Eder Kongl. Majps Nådiga pröfning
och stadfästelse; att vid Wanås, under den strängare
arbetstiden, tångarne derstädes böra åtnjuta
en ful fält p-irtion, med undantag af
brännvin, som icke bör få utdelas oftare, än
Befäihalvarén finner att fång3rnes arbetsamhet
och flit kan förtjena en sådan uppmuntran: att
för den tid, då sådane arbeten af arrestantern:
vid Wanås icke förebafves, äfvensom för
fångarne på Rikets öfriga fästningar, då desse
endast mäste föda sig af fang-tract> nente, en
särskild provianteiings-stat kunde antagas, och
skulle det i allmänhet åligga Krigs-Collegium,
att förse samtelige fästnings fångarne med proviant
in natura efter faststälde Stater; att om
fånge genom olydnad och sturskhet gjort sig
skyldig
Äng. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsh. m.m. 129
skyldig till bestraffning, densamma endast måtte
bestå i fängelse i mörkt rum, på högst 14 dagar,
hvilken bestraffning Commendanten utsätter;
att för rymnings-försök, fånge bör, efter
af Commendanten anställd undersökning och
på dess befallning , beläggas med jern eller
black under en tid af högst 2 månader efter
omständigheteme; samt att fångens beklädnad
må, såsom hittills skett, verkställas genom
Krigs-Collegii försorg, i mån af behofvet, dervid
till beredande af fångens lättare igenkännande
, i synnerhet vid inträffande rymning,
det synes lämpligt att klädes-persedlarne förfärdigas
af olika färgor , såsom grått och grönt,
hvaijemte håret bör afklippas nära intill hufvudet
samt endast trädskor nyttjas.
Committerade få slutligen i underdånighet
anmäla, att Committerade icke för sig dolt,
att de förslag de nu i underdånighet afgifvit
rörande Corrections- samt Lifstids-fångar, i
flere delar fordra förändring och jemkning i de
nu gällande Lagar, för att kunna bringas till
verkställighet, äfvensom att deras utförande
kräfva betydliga Stats-anslag; af hvilka anledningar
Committerade i underdånighet öfverlemna
till Eder Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande,
huruvida berörde förslag måga förtjena
att understödjas af Eder Kongl. Maj;ts Proposition
till Rikets nu församlade Ständer, i afseende
på nödige medels utfinnande; och hysa
Committerade den öfvertygelse, att i samma
mån som allmänna eller enskilda industrien
hinner sysselsätta det antal fångar, som vid
Sik, t, Rikt-St, Prot, t Sdml, I$2J, 1:* Bani, 9
ijO dng. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsh. m.m'.
Corrections-Inrättningen arbeta, skall detta arbete
icke allenast godtgöra Staten dess hufvudsakiigaste
bidrag till Inrättningens iståndsättande
och underhällande, utan äfven bespara åt
fången en penning till den tid, då han pröfvas
skicklig att återgå till Samhället.
Beträffande åter 3:dje Classen af fångar
eller Läns-Arrestanter , hafva Committerade,
som erhållit Eder Kongl. Majds särskilde Nådiga
Remisser i frågor om förbättringar i åtskilliga
delar af Läns-fängelserne och dertill
hörande omsorger för fångarnes behandling,
och i anledning så väl deraf, som den, i Eder
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction, Committerade
gifne föreskrift, funnit nödigt frän Eder
KoDgl. Majrts samtelige Befallningshafvande
och Commendanterne ä Fästningarne infordra
uppgifter om utvägar, att, der Länshäkten finnas
å fästningarne, kunna skilja Läns-arrestanterne
från all gemenskap med fästnings-fångarne,
äfvensom angående beskaffenheten af
Läns-fängelserne och huruvida tillfälle är eller
kan gifvas, att inom desamma classificera tångarne
jemte hvad för öfrigt tillhörer deras behandling
och vård. Af de uppgifter, som i anledning
häraf blifvit aflemnade, hafva Committerade
inhemtat, att å en del fästningar särskildte
Häktens inrättande för Läns-Arrestanterne,
i andre åter fängelsernes utvidgande,
fordra Fång-Betjenters antagande, förhöjd aflöning
för cera och arfvodens anslående eller
tillökning för Fång-Predikanter blifvit yrkade;
hvaremot arrestanters underhåll, Läkarevård
och Bevakniogs-anstalter ansetts tillräckligo för
rJng. inr. af ett allm. arb. och Correctiomh. rri.m. 131
behofvet. Och hafva kostnaderne för tillbyggnad
af Länshäkten i nedannämnde Län efter
insände kostnads-förslag blifvit beräknade som
följer, nemligen:
I Stockholms Län, Smedje
gårds-Häktet
. . , 12,460: 28- —
Skaraborgs . 5 561: 5. 4.
4,239: 16. -L
0,514: 20. —
2,422: 32. —
i3 43ö:
3 o 12: 24. 10.
Östergöthlands
Elfsborgs
Gefleborgs .
Wermlands
Westerbottens
Summa 47,646: 30. 2.
Hvartill kommer nybyggnad af Läns-Häkten
i Carlskrona och Christianstad samt tillbyggnad
af Landsfängelset i Fahlun, derå förslag
ej äro upprättade.
Committerade, sorn anse af högsta vigt
för ändamålet af en väl inrättad fångvård i
allmänhet, att Länshäkten icke äro sammanblandade
med de förvaringsrum å Fästningar,
der missgerningsman inneslutas, och att anstalter
böra vidtagas, hvarigenom de personer,
som tillhöra förstnämnde Häkten, måge
fullkomligt afskiljas från all gemenskap med
fästningsfångar, som till arbete på bestämd
eller obestämd tid blifvit dömde, äro likväl af
den tanka, att besparing i kostnaderne för
Länshäktenas måhända både nybyggnad och
tillökning, skulle kunna vinnas,, i händelse eo
sådan classification af fästningarne, som Committerade
här ofvan i underdånighet föreslagit,
blifver af Eder Kongl. Maj:t i Nåder bifallen,
13* Ang. inr. af ett allm. Arb. oth Correctionsh. m.m.
och en förbättrad plan för Corrections-anstalterne
i Riket vidtagen.
Då, å ena sidan, Committerade funnit sig
böra, i följd sf Eders Kongl. Majrts Nådiga
Befallningar, afgifva ett fullständigt utlåtande
i denna gren af ämnet, men, å den andre,
dels åtskillige i sådant afseende nödiga upplysningar
ännu saknas, dels de förslag och
reglemcntariska föreskrifter, som Committeiade
komma att afgifva, bero på Eder Kongl.
Majus Nådiga pröfning af Committerades redan
yttrade äsigter i de vigtigaste detailler af
ämnets hela vidd, hvarföre ock Committerade
ansett sig icke böra fördröja öfverlemnandet
af sitt underdåniga yttrande deröfver; hafva
Committerade trott sig böra till Eder Kongl.
Maj-.ts Nådiga godtfinnande i underdånighet
hemställa, om icke med Committerades handläggning
vid allt hvad som rörer Länshäkten
och dit hörande arrestanters behandling, må,
sedan ännu bristande upplysningar inkommit,
anstå, intilldess Eder Kongl. Majus Nådiga
Beslut öfver hvad Committerades nu afgifne
underdåniga Betänkande, rörande de 2:ne öfrige
Classer af häktade personer innehåller, blifvit
i Nåder fattadt och Committerade meddeldt.
Imedlertid och som Religions - undervisningen
äfven för sådane arrestanter, som tillhöra
Länshäkten oeh vid långvariga ransaknin.
gars undergående, samt under afbidande af
slutlig Dom eller yttrande, kunna komma att
längre tid derstädes vistas, är af största angelägenhet,
tro Committerade sig böra i under
-
Ang. inr. af ett Allm. arb. och Correctionsh. m.m. 133
dånighet föreslå, att till detta ändamåls vinnande
arfvoden af 100 R;dr för en Fång-Predikant
vid hvarje Länshäkte, som ej är å fästningarne
beläget, må varda i Nåder anslagne,
under skyldighet för Predikanten att åt de pligter
honom i detta afseende åligger , lemna all
den omsorg hans kall och de häktades behof
under vistandet i Länshäktet, fordra; hvilket
anslag efter gjord beräkning skulle uppgå till
en summa af omkring 2,000 R:dr; äfvensom
enär de Ökade utgifter i öfrigt, hvilka äro af
nöden till aflöning åt Vaktbetjening, inskränka
sig till behofvet af ny lön för en Fångvaktmästare
vid Hernösands fängelse å 116 R:dr
32 sk. med tillökning för derunder beräknade
12 tunnor Spannmål samt löner för. Vaktkarlar,
en i Hernösand och 2tne i Linköping å
yB R:dr 16 sk., jemte förhöjning för deri inbegripne
6 tunnor Spannmål för hvardera, Commiterade
till Eder Kongl Maj;ts Nådiga välbehag
i underdånighet öfverlemna, om icke
desse utgifter, som uppgå till 291 R:dr 32 sk,
kunde anordnas.
Committerade, som nyligen emottagit Eder
Kongl. Majrts Nådiga Remisser å Dess KrigsCollegii
underdåniga andraganden i särskilde
skrifvelser, rörande utgifter för CorrectionsInrättnir.
gen i Wadstena, till Nybyggnad och
förändringar samt inköp af en Lastbrygga,
beräknade till ett sammanslaget belopp af
R:dr 13. 5. m. m., anhålla i underdånighet
att med särskildt ytcrande deröfver få
i underdånighet inkomma.
134 'Äng.Inr* afe<t allm. Arb.oCh Correciionsh rn. m.
Committerade framhärda med djupaste undersåtlig
vördnad , nit och trohet,
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Eder Kongl. Majus
underdånigste ech tropligtigste
undersåtare ,
Carl Axel Löwenhjelm.
M. Björnstjerna. J. Sylvander. B. Fr. Sparre.
med bifogad särskild med bifogad sår
tanka.
skild tanka.
Joli. Lagerbjelke. E. J. Bergenschöld.
sorn Protocollet utvisar.
C. Tunelius.
åberopar und. bilagde yttrande af
frami. Rev. Secret. af Risells
Stockholm
d. 5 Martil 1823.
N. Snoilshy'.
Afskriftens vigtighet bestyrker
Fab. Edelstam.
Tjenstförrättande Ctmcdlist.
'Äng. inr. åfelt allm. Arb. ochCoriectionsh. m. m. igy
Afskrift.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Herrar
Committerade för uppgörande af
Förslag till en förbättrad fångvård,
den 5 Martil 1823-
S. D. Sedan till justering blifvit uppläst Committerades
underdåniga Betänkande, angående
försvarslöse personers och fästningsfångars behandling,
yttrade Herr Justitiae Cancelleren och
Ridd. Bergenschöld sig skriftligen sålunda:
”Ledamot i den Committé, sorn K:gl. Majit
under den 3 Nov. 1820 i nåder förordnat för
att afgifva underdånigt förslag till förbättrande
af fängelse-anstalterne i Riket , får jag i detta
särskildta yttrande framställa de olika åsigter,
jag i vissa delar eger emot de värde Ledamöter,
hvilka om betänkandet varit ense.
Jag instämmer fullkomligt i d<? grunder
Committéen uppgifvit för inrättande af Correctionshus,
lör att sätta dem i det mest ändamålsenliga
skick. Dessa grunder äro, utom deras
erkända theoretiska värde, äfven bestyrkte
af erfarenheten, der de varit använde. Jag vill
endast tillägga, att efter den erfarenhet, sorn
är vunnen vid Norrköpings Spinnhus, en inrättning
häri Riket, der, så vida jag haft tillfälle
erfara, mesta omsorgen egnas, för att åt
samhället återgifva förut vilseförde medlemmar,
äro snygghet, arbetsamhet och tystlåtenhet första
kännetecknen till förbättring. I afseende
åter på den moraliska förbättringen, så erkänner
jag gerna vigten deraf, men hemställer
136 Ang. inr. af ttt allm. Arb. och Correctionsh, m. m.
om den förtjenar all den uppmärksamhet Corn*
mittéen deråt lemnat, innan Uppfostrings-anp
stalterne i Riket blifva satte i någorlunda j-mnförlighet
dermed, så att man icke må beskyllas,
att använda för mycken kostnad på brotts*
lingar, i stället för att , genom samma medels
användande j tid, förekomma deras tillvarelse.
Då jag likaledes emotser de svårigheter,
hvilka för planens verkställande möta, i an*
seende tili de större anslag dertill erfordras,
särdeles då all, i och för samma ändamål på
Arbets-Inrättningen i Wadstena nedlagd kostnad,
derigenom skulle gå förlorad , så vill jag
för detta fall föreslå, att Wadstena Arbets-Inrättning,
som, efter hvad jag i min till Kongl.
Maj:t afgifne underdåniga berättelse öfver den
af mig i Maj månad 1820 verkstälde Jnspection
visat, icke kommit i det skick, som ingått
i planen för inrättandet deraf, och hvarföre
man också synes sakna tillräckligt skäl
för det omdöme, att samma Inrättning, efter
de för densamma uppgjorde grunder , skulle
förfela sin bestämmelse, må, såsom förenadt
med mindre kostnad sättas i sådant skick, som
Committéens nu afgifvande, utarbetade förslag
jnnehåjler, med de modificationer, sora af saknade
anslag kunna blifva en följd, utan att
likväl hufvudändamålet förfelas : skulle utrymme
der saknas för så stor personal , som för
behofvet fordras, så anser jag, att arbets-compagnier,
inrättade på militairisk fot, och hvari
de mest förbättrade karlar skola insättas, böra
Och kunna med mindre kostnad användas och
j4ng. inr. af ett allm. Arb. och Correctionsh. m.m. 137
förläggas vid Wanäs, hvarest tillgång på arbete,
åtminstone en längre tid, icke saknas,
och bör i öfrigt till andra allmänna företag så
beskaffadt arbetsmanskap kunna , med Correctionshus-Styrelsens
das; och åberopas i detta afseende det af framlidne
Revisicns-Secreteraren oj Risells utarbetade
fullständiga förslag.
Att Arbets-Inrättningen i Carlskrona för—
blifver tills vidare j det skick, den nu är, föreslår
jag likaledes, särdeles då den i så måttosvarar
emot sin bestämmelse, att jemn sysselsättning
för Kronans räkning icke saknas år de
dit dömde personer. Visserligen st riri er det
emot princip, att personer, hvilka af enahanda
orsak ansetts förlustige sin personliga frihet,
skol3, under den tid de deraf äro i mistning,
olika behandlas, särdeles om genom det ena
sättet möjlighet för återgång tlil samhället lättare
beredes, än genom det andra. Men samma
stridighet finner äfven till någon del na
rum emellan Wadstena och Carlskrona, för
hvilka olika Reglementen äro, och i anseende
till de olika planer för deras inrättande, måste
yara gällande; och olägenheterna böra lättast
kunna hjelpas genom det Sällskap, om hvars
bildande är gjordt förslag, särdeles, som efter
den erfarenhet jag med besök i Fästningar
och vid Arbets-Inrättningar vunnit, desse förvaringsställen,
äfven i deras nu varande skick,
mer eller mindre svara emot sin bestämmelse,
allt efter det nit för saken, som finnes hos
Styresmannen. Till Committéen hörer det väl
endast, att föreslå behandlingssättet för sådane
138 Äng. inr. af ett allm. Arb. och Carrectionsh. m. m.
personer, som efter Lagarne anses hafva gjort
sig förlustige personliga friheten. Men då Commitiéen
trott sig böra i så måtto sörja för
den allmänna säkerheten, att den i underdånighet
föreslagit, att en fästningsfånge, sorn utgått
den ådömda arbetstiden, borde i alla de
fall, då han för vanfräjdande brott blifvit till
ansvar fälld, förflyttas till Corrections-Inrättningen,
derifrån han ej förr finge utgå, än han
af vederbörande styresmän ansågs skicklig, att
åter blifva fri medborgare, samt erhållit laga
försvar, som innefattade ständigt näringsfång;
så finner jag för min del intet hinder, att såsom
en tillstyrkt lag-förändring, deri instämma
med det förbehåll likväl, att sådan förflyttning
eger rum endast i de fall, då personen
vore för stöld straffad eller vore dömd förlustig
äran. Hvilket särskildta yttrande skulle
betänkandet åtfölja.’’ —
—
Slutligen och i anledning af derom väckt
fråga, skulle i Protocollet anmärkas, att Committerade
ansågo fästnings-fångarnes sysselsättning
böra i allmänhet blifva af enahanda beskaffenhet,
med hvad i det projecterade Reglementet
för försvarslöse personer vore föreslaget,
så vidt locala omständigheter sådant medgåfve,
hvarom vederbörande Commendanter
borde lemna upplysning. Ut supra.
Ex Protocollo
IV. Snoilsky.
Afskriftens vigtighet bestyrker
Fab. Edelstam ,
Tjenstförrättande Ca neel lise.'
Ang. inr, af ett allm. arb. och Corrlclionsh. rn. trt. 139
Afskrif'.
Ut. A.
Calcul öfver kostnaden för den föreslagna
Corrections-Inrättningen i Stockholm för 300
Man.
1:0 Capital-utgijter.
Inköp af fastigheten Barnängen 35.000. Rdr B:o
Nödiga reparationer enl förslag 43.000.
Inredning af rummen, m. m. xo,ooo. ggooo
2:0 Arli ge utgifter-.
Föda å 5 sk. Banco om dagen
för 300 man . . ii:8oo.
Beklädnad å 10 R;dr för d:o 3,000.
Ved, ljus, underhåll af sängkläder
m. m. . . - 4 000.
Aflöning enligt projecterad af
lönings-stat
.... 8,ooo- 26,Roo.
Hvarifrån bör afgå för fångarnes
arbetsförtjenst beräkriadt
efter minst 200 man uti 300
arbetsdagar å 9 sk. om dagen 11,250.
Besparing af till Wadstena an
slagne
22,000.
Dito för 30 mans vakt med
befäl derstädes . . . 3^500. 36,750,
Hvadan Staten årligen besparar 9,950 Ridr,
som inom 9 år godt utgöra Capital - utgiften
88,000 R;dr.
Härtill får vidare läggas, att de å Wad*
J40 Ang.inr. of ett Allm. Ari. oell Correctionsh. m. m.
stena Krigsmanshus föreslagne reparationer för
dervarande Corrections - Inrättnings behofver,
lära, enligt Högloft. Krigs - Collegii förslag,
uppgå till nära 20,000 R:dr B:co, oaktadt den
större Reparation, som år a818 derå verkställdes.
Vidimeras
Fab. Edelstam,
Tjenstförrättande Cancellist,
N:0 44.
Utdrag af Trotocollet, hållet inför Hans
Maj.t Konungen uti Stats-Rådet å
Stockholms Slott d. 13 Aug. 1823.
Närvarande:
Hr Justitiae*Stats-Ministern Grefve Gyllenborg.
Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärenderna
Grefve von Engeström.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr Grefve
Rosenblad.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr Grefve
Cederström.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr Grefve
Skjöldebrand.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expeditions.
Secreteraren Skogman.
Tillförordnade Stats-Secreteraren uppläste i
underdånighet ett af honom, på grund af K:gl.
Äng. anslag till uppköp af Spannmål m. m. 141
Maj:ts den 6 innevarande månad i Nåder gifne
befallning, uppsatt förslag till Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer, angående
utomordentligt anslag till uppköp af spannmål,
för att, i händelse af allmännare missväxt,
förekomma brist och hungersnöd.
Hvilket förslag, sådant det vid Protocollet
linnes bilagdt , Kongl. Maj;t, uppå underdånigt
tillstyrkande af Stats-Rådets samtlige
närvarande Ledamöter, behagade i Näder gilla ;
och i enlighet hvarmed alltså den Nådiga Skrifvélsen
komme att under denna dag, på vanligt
sätt till Riksens Ständer expedieras.
Ex Proiocollo
J. F. Fåhreeus,
Kongl Maj.ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående utomordentligt
anslag till uppköp af Spannmål,
för att, i händelse af allmännare
missväxt, förekomma brist
och hungersnöd, Gifven Stockholms
Slott den 13 Aug. I823.
Då Rikets Ständers förra sammankomst år
1818 nalkades sitt slut, voro utsigterne för
årsväxten ganska ofördelaktige, och Rikets Ständer
funno, uppå derom af Kongl, Maj:t gjord
142 Äng. anslag till uppköp af Spannmål m. ni.
nådig framställning, omständigheterna fordra,
att för upphandling af Spannmål , till förekommande
af brist och hungersnöd, icke allenast
bevilja ett utomordentligt anslag af två
millioner Riksdaler , utan ock autorisera K:gl.
Maj:t att, derest berörde anslag icke vore för
ändamålet tillräckligt, under Riksgälds-Contoirets
garanti och emot dess obligationer upptaga
ett lån i Silfver af Två millioner Riksdaler
på sätt och med de villkor, som Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af den 16 Julii
1818 innehåller. 18*8 års skörd utföll på det
hela mindre ofördelaktigt, än man hade skäl
att befara, och endast Trehundrade Tusende
Riksdaler, enligt föreskrift till Banken återbetalde,
behöfde af det utomordentliga anslaget
användas till Spannmåis-uppköp för allmän
räkning, i förening med de tillgångar, sorn Allmänna
MagazinsHnrättningen dels redan egde,
dels anskaffade, och dem enskilda omtankan
beredde. Under den sedermera förflutna tiden
har Riket varit välsignadt med goda skördar;
utsigterna för innevarande år å’ro äfven särdeles
lofvande, och all anledning är till det glädjefulla
hopp, att åkerbrukets tillväxt och förbättring,
som redan gjort tillförsel af utländsk
säd i vanliga år umbärlig, skola framgent
förekomma brist och hungersnöd till den grad,
som förr inträffade. Vår egen erfarenhet har
likväl visat, att goda år icke sällan efterföljas
af missväxt, och att en otjenlig väderlek kan
förstöra den vackraste gröda; andra länder,
mera bördiga och belägna under mildare luftstreck
än Sverige, halva Dyligen blifvit härja
-
Äng. anslag till uppköp af Spannmål m. m. 143
de af hungersnöd. De utomordentliga anstalter,
som i dylika fall böra vidtagas, måste
med största skyndsamhet utföras: och om Riket
af allmännare missväxt hemsöktes, skulle
omständigheterne ej medgifva , att till det ondas
afhjelpande afvakta Rikets Ständers sammankallande
och beslut. Kongl. Maj:t anser
derföre omsorgen för Rikets väl kräfva, att af
Rikets Ständer äska, det till upphandling af
Spannmål för allmän räkning, i de fall då vid
inträffande missväxt brist och hungersnöd icke
på annat sätt kunna förekommas, serskilde
penr.inge tillgångar må af Rikets Ständer ställas
till Kongl. Maj:ts disposition i likhet med
hvad år 1818 beviljades.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
ali Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. D, Skogman.
N:o 4y.
Protocolly hållet inför Hans Maj-t Konungen
i Stats-Råde t den 18 September
1823.
Närvarande:
Hans Excellence Justitia Stats-Ministern Hen?
Grefve Gyllenborg.
144 ^nS- förslag Ml en förb. Evangelii-BokHans
Excellence, Stats - Rådet Herr Giefve'
Rosenblad.
Hans Excellence, Hof-Caneelleren Herr Grefve
af Wetterstedt.
Deras Excellencer, Stats Raden Herr Grefve
Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm.
Stats-Secreterarert af Kullberg.
Stats-Secreteraren uppläste till justering K:gl,
Majrts i förlidet Stats - Råd beslutne Nådiga
Skrifvelse till Riksens Ständer, angående Preste-Ståndets
underdåniga hemställan, om de öfrige
Riks-Ståndens hörande, i anseende till
det af sistnämnde Stånd granskade och med
förändringar gillade förslag till en förbättrad
Evangelii-Bok, för att utröna om en sådan,
till bruk vid den offentliga Gudstjensten, af
Svenska Församlingen ännu önskas.
Och tillstyrkte Stats-Rådcts samtlige Ledamöter,
att berörde skrifvelse, sådan den vid
detta Protocoll finnes bifogad, måtte till Riksens
Ständer afgå.
In fidem
C. A. Backman.
Kongl.
Äng. förslag till en förb. Evan gelli-B ok. 14^
K:gl. May.ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Stander, angående en af Preste-St
lindet gjord underdånig framställning
om den nya Ev ange lii Bokens
antagande; Gif ven Stockholms
Slott den 18 Sept. 1823.
Sedan Kongl. Maj:t så väl under den 31 Oct.
förlidet år i Nåder bifallit, att förslaget till
en förbättrad Evangelii-Bok, hvilket den för
detta ändamål i Nåder förordnade Committé
utarbetat, skulle genom trycket allmängöras,
som ock, under den 4 sisth Februarii samma
Förslag till det nu församlade Preste Ståndets
granskning öfverieranat, innan Kongl. Maj t om
dess antagande ville fatta Nådigt beslut, har
Preste-Ståndet i underdånighet anmält, att efter
det samma granskning blifvit med sorgfällighet
och samvetsgranhet verkstäld, planen
tili berörde Förslag befunnits enlig med den
ordning, i hvilken det Gudomliga Ordet uppenbarat
sig, dess Epistlar och Evangelier så valda,
att de på en gång motsvara idéen om en
Evangelii-Bok, betraktad som ett sammandrag
af den heliga Skrift och tjenande till sitt hut
vudsakliga ändamål för Altaret och Predjksto.
len, dess Collecter och Böner föifattade i en
Biblisk anda och ton, samt dess beskaffenhet
sådan, att Ståndet anser den böra gillas och
antagas, med villkor af åtskilliga rättelser, som
torde få meddelas den i Nåder förordnade Committéen
, och hvilka inom loppet af nästkom
Blh•
f. Rikt St» Prott I» Sami, 182^. lia Band, IO
14 ö Ang. förslog -till en förb. Evangelii-Bok.
mande år kunna pröfvas, så att förslaget vid
den tiden må kunna vara fullbordadt och K:gl.
Maj:ts pröfning understäldt. Härjemte har Preste-Ståndet
i underdånighet hemsiällt, om Oss
skulle i Nåder täckas lemna de öfriga RiksStånden
vid denna Riksdag tillfälle att i detta
vigtiga, hela Riket rörande, ämne yttra sin
underdåniga tanka, på det derigenom utrönas
må, huruvida en förbättrad Evangelii-Bok ,
hvilken den allmänna rösten i flera är yrkat, i
synnerhet sedan den nya Psalmboken blifvit
stadfästad och antagen, ännu af Svenska Församlingen
till bruk vid den offentliga Gudstjensten
önskas.
Till följe af denna Preste-Ståndets underdåniga
framställning vill Kongl. Majit hafva
inhemtat de öfriga Riks-Ståndens utlåtande i förberörde
afseende, för att derefter, och sedan
förenämnde förslag blifvit Kongl. Majit understäldt,
om dess gillande och antagande fatta
sitt nådiga beslut Kongl. Majit förblifver Riksens
Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A, C. af Kullberg.
Ang. upph. af 103 §. Reg. F. m. m. J47
N:0 46.
Trut 0 coll, hållet inför Hant Maj-t Konungen
uti Stats -Rådet å Stockhols
Slott d. 16 Oct. 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitire-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Stats-Rådet, Hans Excellence, Herr Grefve
Rosenblad.
Undertecknad Hof-Canceller.
Stats-Råden:
Hans Excellence Hr Grefve Cederström.
Hans Excellence Hr Grefve Skjöldebrand.
Hans Excellence Hr Grefve Mörner.
Grefve Löwenhjelm.
Sedan undertecknad Hof Canceller uppläst ett,
på Nådigsie befallning, författadt förslag till
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, om upphäfvandet af 103 §. Regeringsformen
och 64 §. Riksdags-Ordningen ni. m. 3
så täcktes Kongl. Majit, på Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i Nader detsamma gilla,
med befallning, att nämnde Proposition, sådan
den vid detta Protocoll finnes bilagd, skulle,
af undertecknad Hof-Canceller contrasignerad,
på vanligt sätt till Rikets Ständer öfverlemnas.
In fidem
G. af Wetterstedt.
148 -Äng. upph. af I03 §. Reg. F. m, m.
Kongl Maj.ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer, om upphäfvandet
af lo3 §. Regeringsformen och 64
§. Riks dags-Ordningen m. vi. Gifven
Stockholms Slott den 16 October
I823.
De, utgör en af de vigtigaste fördelarne af det
Monarchisk-represt; ntativa Regeringssättet, att
det inom sig sjelf eger alla medel till sina inrättningars
förbättring, då en sådan af behofvet
påkallas. Genom denna lifgifvande förmåga
framskrider styrelseformen till en fullkomligare
utveckling och herntar derunder af tiden stadga
och varaktighet. Endast om oroliga sinnen
ensidigt skulle försöka att begagna den , eller
om Styrelsen folie i osäkra och kraftlösa händer,
kan denna i sig sjelf så oskattbara förmån
blifva för samhället vådlig. Blotta möjligheten
häraf böre vi önska städse vara långt
ifrån oss aflägsnad.
Bland de förbättringar, hvilka, enligt Kgl.
Majtts tanka, Samhälls-författningen synes böra
undergå, finnas några, dem försigtigheten bjuder
att uppskjuta, på det att tiden och erfarenheten
tydligare må ådagalägga deras nödvändighet
3 andra åter äro så högt af omständigheterna
påkallade, att hvarje uppskof endast
ännu mera skulle förstöra de olägenheter,
hvilka genom dem skola forekommas. Sa företer
sig uteslutandet af ro3 §. i Regeringsformen
såsom en oundgänglig förbättring, eller
snarare såsom en rättelse af ett misstag uti en
rÅng. upph. af 103 §. Reg. F. m. m. 149
af de mest magtpåliggande delar af Statsförfattningen,
den uppå hvilken Medborgares enskilda
säkerhet hufvudsakligen hvilar.
Föreskrifterna i denna §. äro ovedersägligen
stridande mot grunderne för en god organisation
af Domaremagten, och stå dessutom
i uppenbar motsägelse med samma Grundlags
bokstaf och anda, hvaraf den utgör en del;
1:0 De äro stridande emot en god organisation
af Domare-magten, emedan dess rätta
grundval är, domarens fullkomliga oberoende,
så att han, utan någon gunst att eftersträfva
eller något misstag att befara, inträder i utöfningen
af siit Ämbete, genast efter utnämnandet,
och ej kan derifrån skiljas utan efter
laga ransakning och dom.
Regeringsformens 103 §. föreskrifver, att
Riksens Ständer vid hvarje Riksdag skola utse
Tolf Ledamöter af hvarje Stånd till en Nämnd,
som eger rättighet att afgöra, ''huruvida Högesta
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig
”förtjente, att i deras vigriga kall bibehållas,
''eller om vissa bland dem kunde anses böra
Mrån utöfninaen af Konungens Domsrätt sldl^jas,
” och detta, såsom orden lyda,” utan beJ’gångna
fel och brott.”
Ett sådant stadgande i ett fritt Folks Grundlag
måste väcka förvåning, men denna ökas,
då man granskar de föreskrifter det innebär
för beredandet af denna, så tillsägande inqvisitoriska
Nämnds beslut. Hvad fordrar man
väl egentligen af hvarje Ledamot i Nämnden ?
Gifver man honom del af handlingar, som
upplysa Högsta Domstolens Ledamöters Åm
-
rjjO Ang. upph. fl/ I03 §. Reg. F. m. m.
betsmanna-åtgärder och hvarigenom han blir i
tillfälle, att sjelf bedöma hvars och ens moraliska
värde och förmåga att uppfylla de värf
Konungen dem anförtrott? Eller uppmanas han
att sjelf föietaga en sådan granskning, och att
inför annan Domstol framlägga de anledningar
han finner till åtal? Nej, — Man frågar honom
endast, om han anser att omröstning skall anställas
till uteslutande af någon bland Högste
Domstolens Ledamöter? Och, hvad härvid i
synnerhet är anmärkningsvärd!, beslutet deröfver
fattas icke, såsom man vid första påseendet
skulle förmoda, enligt de flesta rösterna
i afseende på någon viss af Högsta
Domstolens Ledamöter, utan är det tillfyllest,
att en sextondedel af de röstande har något
att påminna emot en af desse Domare, och
en tjugufjerdedel, emot hvar och en af de öfrige,
för att tillvägabringa den förklaring, att
omröstning till någons uteslutande skall anställas.
Så obestämd, ja till och med försåtlig,
är denna fråga.
Om man antager, att ibland de 48 personer,
som utgöra Nämnden, Tre finnas, som
ega anledning att önska det en af Högsta Domstolens
Tolf Ledamöter skall uteslutas, och för
hvar och en af de Ellofva öfrige, två och två
af Nämnden hysa enahanda önskan, så uppkommer
derigenom ett antal af Tjugufem personer,
hvilka med delade afsigter i afseende
på dem af Högsta Domstolens Ledamöter, som
de vilja se uteslutna, likväl sammanstämma deruti
att omröstning bör ske.
Beslutet är då visserligen fattadt enligt de
Äng, upph. af 103 §. Reg. F. m. m. iyi
flesta rösterna, men denna öfvervigt är likväl
blott skenbar , och frågan i sjelfva verket obesvarad
, ty uppenbart är, att om den blifvit
framstäld öfver hvarje Ledamot särskildt, så
skulle ej en gång fyra röster varit jakande.
Fortsätter man med samma noggranhet
denna undersökning, så skall man häpna öfver
den lätthet, hvarmed en eller flere af Högsta
Domstolens Ledamöter kunna komma att ställas
under omröstning till uteslutande; men äfven
om denna omröstning icke eger rum, är
icke sjelfva beslutet om dess anställande redan
ett tillräckligt ondt? Af någras enskilda godtycke
(öranledt, blir det så mycket mera orättvist
, som det, utan att utmärka någon viss af
Högsta Domstolens Ledamöter, tillfogar dem
alla en gemensam förolämpning. Ar det icke
skadligt att, genom en sådan förklaring, vända
Nationens misstroende och farhågor emot en
Domstol, hvaritrån likväl sedermera ingen Domare
uteslutes; och är det ej lika obetänksamt
som vådligt att, medelst en sådan åtgärd ,
säga åt Folken: Edra högsta Domare förtjena
ej mera edert förtroende, men j börén likväl
bibehålla dem! Hvilken oväld, hvilken sjelfständighet
kan med skäl fordras af en Domstol
, hvars Ledamöter äro underkastade dessa
skiften af ovilja och oförrätter, lika lätt framkallade
som svåra att undvika.
Det förtjenar ytterligare anmärkas , att
Nämndens Ledamöter, vid sin förklaring att
omröstning skall ske, ej äro förbundne att dertill
uppgifva några skäl. En sådan lag, påmin.
ner den ej om de tider, då en medborgare
IJ2 Äng. upph. af 103 §. Reg. F. m. m.
röstade för den andres förvisning, blott af missnöjs
öfver att höra honom kallas den rättvise?
Påtagligt är åtminstone, att den undergräfver
grundvalen för en god organisation af Domaremagten,
och endast derigenom vacker en g-undad
farhåga för den enskilda säkerheten.
2:o Föreskrifterne i 103 §. äro dessutom
i uppenbar motsägelse med sjelfva den Grundlags
bokstaf och anda, hvaraf denna §. utgör
en del.
För att ställa denna motsägelse i öppn
dag> behöfver man endast göra en jemnförelse
med 16 §., hvarest ordagrant stadgas, att’’Ko”nungen
bör rätt och sanning styrka och befordra,
vrång visa och orätt hindra och förbjuda,
ingen förderfva eller förderfva låta till
”lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan
”han lagligen förvunnen och dömd är, och in”gen
afhända eller afhända låta något gods,
■”löst eller fast, utan ransakning och dom;”
samt med 36 §. af samma Grundlag, som tydligen
innehåller, att de, som bekläda DomareÄmbeten,
så högre, som lägre, kunna ”icke,
’5utan medelst ransakning och dom, ifrån sine
”innehafvande sysslor af Konungen afsättas, ej
'"eller utan efter egna ansökningar, till andra
”tjenster befordras eller flyttas;” och likväl
måste Konungen, enligt 103 §. från Ämbetet
skilja en Ledamot af Högsta Domstolen, blott
i stöd af en på hemliga skäl grundad förklaring
af 32 Medlemmar af den utaf Riksens
Ständer utsedde Nämnd, utan att denne Ämbetsman
blifvit inför Lagen tilltalad och dömd,
An g. upph. af 103 §. Reg. F. m. m. 1^3
ja, ”utan bevisligen begångna fel och brott,”
såsom orden i §:n lyda.
Är det väl möjligt att ställa Konungen
emellan tvänne mera stridiga förbindelser , att
då Grundlägga j allt bjuder att Konungen skall
vara rättvis, genom ofvannämnde stadgande
likväl af honom kräfva en orättvisa, och kan
väl en Lagstiftning vidmagthållas, hvars föreskrifter
inbördes upphäfva hvarandra?
Det är otvifvelaktigt att Grundlagen åsyftar,
att omgifva Konungen med allt det anseende,
som sä väl för utöfningen af verkställande
roagten, som för dess andel i Lagskipningen
erfordras. Konungen allena eger myndigheten,
att, genom de ombud han sjelf väljer
och utnämner, styra Riket samt skipa Lag och
rätt. Men huru lätt skakas ej detta anseende,
då det ej behöfves mera att omintetgöra Konungens
val af ombud för utöfningen af sin
Domsrätt, än att 32 personer förklara, det
dessa Ombud ej ega deras förtroende, och Konungen
derigenom t il 1 för bi nd es att dem förafskeda,
äfven om de bibehålla Hans, och
oaktadt man ej kan gifva honom något bestämdt
bevis, att detta förtroende varit oförtjent
eller missbrukadt?
Lika otvifvelaktig är Grundlagens syftning
att främja och underhålla den största
enighet emellan den Lagstiftande magtens tvänne
fördelningar, samt att aflägsna allt som
skulle kunna lända till dess störande. Men
kan väl detta ändamål vinnas genom en lag,
som gifver 32 af Ständernas Ombud rättighet
att föreskrifva Konungen att förafskeda en del
*54 'Ans- uppli. af I03 §. Reg, F. m. m.
af Sina? Om man derjemte eftersinnar, att
dessa Ständernas 32 Ombud kunna fatta detta
beslut, endast i kraft af deras blotta vilja,
utan all undersökning, utan all formalitet, som
vore en borgen att det ej förestafvades af äre.
lystnad, personlig ovilja eller hemlig tillställning,
skulle man icke då kunna tro, att en
sådan §, vöre inkastad i Grundlagen, snarare
som ett tvädrägts-frö , än som ett medel att
underhålla sämjan emellan de båda Stats-Magterne?
Ty om Konungen upptäcker eller eger
anledning till den förmodan, att Nämndens
beslut härflutit af nyck, enskildt agg eller beräknad
anläggning, kan eller bör Han då öfvergifva
den eller de, som blifvit offer derför
? Ålägger honom icke 16 §:n att godtgöra
den oförrätt, som blifvit tillfogad en aktningsvärd
Medborgare, och beror det icke af Konungen
att i sådant fall kalla honom till andra
Statens högre Ämbeten? Hvad anseende
återstår väl då för Opinions-Nämndens åtgärd?
Och är det väl lämpligt att blottställa Riksens
Ständers beslut för ett så beskaffadt Konungamagtens
ogillande?
Till hvad redan blifvit anfördt kommer
ytterligare en vigtig omständighet. Lagstiftarne,
år I809, hafva ej beräknat den händelsen,
att Opinions-Nämnden möjligtvis kunde,
hel och hållen eller till en del, komma att
bestå af personer, hvilka vid Högsta Domstolen
haft Rättegångar anhängige och dem förlorat.
Dessa skola då i sin ordning döma
öfver sina Domare, De kunna törhända vara
ölvertygade, som vanligtvis i tvistemål, den
Äng. upph. af 103 §. Reg. F. m, m.
tappande Partén, att dessa Domare gjort dem
orätt, och denna öfvertygelse kan möjligen
väcka ovilja emot Högste Domstolens Ledamöter
, som dömt emot deras fördel och om
saken uppfattade åsigt, ty man beräknar illa
menniskohjertat, om man tror, att de, som
anse stg förorättade, ej lätteligen kunna omfatta
ett gynnande tillfälle att hämnas deras
förmenta lidande. Opinions-Nämndens Utslag
kan således tilläfventyrs endast blifva uttryckt
af den ovilja och det hämdebegär, som enskilda
rättsökande kunna hysa emot sina Domare.
Denna ovilja kan få en ännu större utsträckning,
ty utan att sjelf hafva varit invecklad
i någon Rättegångssak, kan man hysa
deltagande för en väns, eller ock genom falska
framställningar blifva ledd bakom ljuset.
Det är icke tänkbart, att alla Ledamöterne i
den Nämnd, som eger att fatta ett oåterkalleligt
beslut, kränkande för- en Medborgares heder
, kunna döma med sakkännedom, ty då
skulle helt andra villkor fordras för denna
Nämnds sammansättning. Den strängaste redlighet,
de renaste afsigter kunna ej alltid trygga
mot de misstag, som vid denna pröfning kunna
begås, om ej med grundliga kunskaper och
en öfvad blick förenas en djup kännedom af
Lagarne.
På grund af alla dessa skäl, samt i betraktande
deraf, att enskilda säkerheten hufvudsakligen
hvilar på Domare-magtens sjelfständighet:
att föreskrifterne i 96, 98, 99,
100 och 101 §§:ne tillräckligen förebygga, att
Ij6 Ang. upph. af I03 §. Reg. F. m. m.
ej denna Magts rättigheter ostraffadt kunna
öfverträdas och missbrukas: att 103 §:n, i
kraft hvaraf Högsta Domstolens Ledamöter
godtyckligt kunna från sina Ämbeten skiljas,
alldeles tillintetgör deras oberoende, samt ändteligen,
att alla föreskrifterne i denna § äro
orättvisa och menlige för Medborgares frihet,
egendom och heder, vill Kongl. Maj;t härmed
i Nåder föreslå Rikets Ständer, att berörde
103 §. i Regeringsformen samt, i följe deraf,
äfven 64 §;n i Riksdags-Ordningen, må till
hela deras innehåll , kraft och verkan , npphäfvas,
samt 104 §:n Regeringsformen i afseende
på hvad deruti förekommer om öfverläggning
i Nämnden, undergå en lämplig omarbetning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen,
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.
Äng. Granskning af Allm, Cassör m. m.
N:o 47.
Kongl Majds Nådiga Svar till Rikets
Stander, på deras underdåniga Skrifvelser
af den 18 September, io och
17 Nov., 07/1 Granskningen af all7/umna
Cassör, lnstructionen för
Riksens Ständers Revisorer af Statsverket
, Tullmedlens öfverlöt ande
till Riksgälds -Contoiret, och de,
enligt 63 §. Regerings Formen afsatte
summor. Gifvet Stockholms
Slott den 4 Dec. 18 2 3.
Kongl. Maj:t har emottagit Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelser, af den 18 September,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
af den 28 sisr 1. Februarii; af den 10 Nov. ,
med förslag till förnyad Instruction för Riksens
Ständers Revisorer, i hvad som rörer deras
befattning med Stats-Verket; af den 17
November, angående Tull-uppbördcns inleverering
till Riksgälds Comoiret och af samma
dag, angående de, enligt 63 §. Regerings-Formen
afsatte summor; och då flere, i dessa
Riksens Ständers Skrifvelser, förekomne omständigheter
. icke af Kongl. Majit kunnat gillas,
har Kongl Majit velat Rikets Ständer
derom, under en förenad Constitutionel åsigt,
underrätta.
Trogen väktare öfver helgden af Grundlagen,
skall Kongl. Majit, under utöfningen af
Sin lagliga rätt, vid alla förekommande fall,
endast vädja till dess bokstafliga innehåll. Då
iJ8 Ans,. Granskning af Allm. Cassör m. m.
detta handlingssätt mötes af Riksens Ständers
enahanda åtgärder och öfvertygelse, uppstår
för de begge Samhällsmagterne, som gemensamt
verka för Folkets frihet och sjelfbestånd,
en säkerhet, som upphör, då en af dessa magter
anser sig kunna tolka Grundlagens bokstaf,
efter egen uppfattad mening, och framställa
denna Lags anda, som stöd för en sådan
tolkning. Det vore vådligt för Fäderneslandet,
äfvensom för Rikets Ständer sjelfva,
om Konungen skulle vilja tillegna sig rättighet,
att ensam bestämma Grundlagens mening;
men denna våda skulle mångdubblas, om Rikets
Ständer, emot Konungens samtycke, skulle
kunna verkställa en sådan förklaring, emedan
i detta sednare fall, intet ansvar för öfverträdelsen
finnes. Allmänna säkerheten , och
den vördnad , som alla böra hysa för Statsförfattningen,
fordrar således, att den efter Bokstalven
tydes och följes, intilldess den, i laglig
ordning, genom Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut, blifvit förändrad; och
då skiljaktiga meningar uppstå om rätta förståndet
af något stadgande deruti , är det genom
en gemensam öfvertygelse, som denna
skiljaktighet bör afgöras. Intill dess ett sådant
afgörande tillkommit, bör verkställigheten förblifva
vid hvad förut varit iakttaget.
Sådan var äfven Kongl, Maj:ts afsigt med
Dess Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer af
den 28 sistl. Februarii, angående Granskningen,
å Rikets Ständers sida, af vissa deruti
uppnämnde allmänna Cassör och Räkenskaper.
De svar Rikets Ständer derå gifvit, det sed
-
Ang. Granskning af Allm. Cassör m. m. 159
nare åtföljdt af ett nytt förslag till Instruction
för Rikets Ständers Revisorer af Stats-Verket,
hvilket till Kongl. Majits utfärdande öfverlemnas,
hafva icke uppfyllt Kongl. Maj;ts ändamål
och afsigter.
Det har bort förefalla Kongl. Maj:t oväntadt»
att, endast under åberopande af en egen,
ens icke förut yrkad tolkning af Grundlagens
ord, Rikets Ständer förklara lör tydligt och
med Grundlagarnes både anda och mening öfverensstämmande,
det Kongl. Majit, med hänvisning
på dessa Lagars bokstaf, af flere grundade
skäl, hade ansett såsom tvätydigt. Då
en utsträckning sökes i förut icke bestämdt
åtnjutne, och ej en gång länge yrkade rättigheter,
hvilka ej heller förut kunnat yrkas eller
åtnjutas, emedan Lagens bestämda och ordagranna
lydelse ej medglfvit en sådan fordran,
vinnes ändamålet säkrast derigenom, om Lagen,
genom ömsesidig öfverenskommelse, förtydligas,
och den omtvistade rättigheten upphör
att vara ett föremål, vare sig för anspråk
eller begifvande. Men denna öfverenskommelse
tillvägabringes icke, genom ett enständigt fortfarande
i sådane fordringar, som å den andra
sidan bestridas, och som, långt ifrån att af begifvandcn
hemta efterdömen, snarare tillväxa
i mån af dem.
Det äro dessa allmänna grundsatser, som
Kongl. Majit hade önskat finna tillämpade vid
pröfningen af den vigtiga frågan, om gränsorna
och utöfningen af Rikets Ständers och
Deras Revisorers rätt till granskning af StatsVerkets
tillstånd, styrelse och förvaltning, se
-
l6o Äng. Granskning af Allm. Cassör m, m.
dan en sådan särskild pröfning blifvit påkallad
af senaste Revisorers åtgärder och K:gl. Majas
deraf föranledda Nådiga skrifvelse under den
28 sistl. Februarii. Regerings Formens 5.,
samt 30 och 68 §§• Riksdags-Ordningen innehålla
föreskrifter i denna del. Stats-Utskottets
befattning, gränsorna för dess anmärkningsrätt
och sättet att göra den gällande, finnas i nämnde
30 §. till stora, men bestämdt uttryckta
förhållanden, uppdragne, och längre än dessa
Rikets Ständers vid Riksdagarna granskande
Ombud, kunna icke heller de, emellan Riksdagarne
granskande ombuden, sträcka sina åtgärder.
Grundlagen anvisar tydligen den, för Samhällets
bestånd, så nödige skillnaden, emellan
sjelfskattande Ständer, som, på sätt Grundlagen
bjuder, ega att granska de medel de gifva,
samt en, inom bestämda Utgifts-Tittlar, till bestämda
stora ändamål fritt veikande Konungamagt.
Denna upphör att vara nyttig, om dess
verksamhet förlamas af sönderstyckade anmärkningar,
ingående pä Statsförvaltningens område,
i stället för att rigtas emot det hela af åtgärderne,
för hvilka en constitutionel ansvarighet
åligger Dess Ämbetsmän. I detta sednare
fall sicall pröfningen af hvad sorn kunde
anmärkas, uppstäld jemförelsevis emot det,
sorn bör gillas, gifva en nyttig och rättvis ledning
ät besluten.
Vid 1809 och 1810 årens Riksdag, då
desse Grundlags - stadgande» upprättades och
antogos, lörorunadcs tillika af Kigl. Majit och
Rikets
Äng. Granskning af Allm. Cassör m. m. 161
Rikets Ständer, om ordningen för Statsmedlens
Förvaltning och Redogörelsen derföre i
speciella delar, uti fullkomlig öfverensstämmelse
med ordalydelsen och meningen deraf. På
samma åsigter och hufvudgrund hvilar likaledes
den Instruction, som Rikets Ständer, med
den rätt 68 §■ Riksdags-Ordningen dertill lemnar,
lör deras Revisorer vid samma Riksdag
beslutade, ehuru någon expedition derå då icke
följde, utan först derefter, i anledning af Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse , under
Riksdagen i Örebro, af Kongl, Majit gillades
och utfärdades den 10 Juni 1812. Det var
alltså i den tidpunct, då Grundlagarnes anda
och ordalydelse borde vara lifljgast fattad, samt
fullkomligast förstådd och närmast i minnet,
som de, i hvad tillämpningen af det nu förevarande
ämnet angår, utvecklades och för första
gången gjordes gällande.
Nu finnes likväl ingen paragraph i denna
Instruction, för hvad den angår granskningen
af Stats-Verket, som talar om andre än StatsContoirets
Räkenskaper , Protocoller och Handlingar;
hvaremot allt deruti, såsom hufvudsakligt
föremål, syftar på en jemförelse mellan
de vid Riksdag gjorde beräkningar och anslag,
samt huru desse utfallit och blifvit disponerade.
Så innehåller ijsta §. att Stats-Contoir et
skall afgifva en berättelse om Stats - Verkets
tillstånd och förvaltning, för den tid, som dd
kommer att Revision undergå; så aldra §. att
Revisorerne skola ega tillgång till Stats-Contoiretr
Räkenskaper, och ega rätt att af Stats
Bih,
t Rikt-St, Prat, i Sami, I82J. l',a Band, *1
16a Ang. Granskning aj Allm. Caster m. m.
Contoiret undfå de upplysningar och handlingar,
som de i öfrigt finna nödige; så 3:dje §.
att om Revisorerna finna något af Rikets Ständer
faststäldt anslag vara öfverskridet, eller
något i öfrigt vid lörvaltningen att erindra,
böra Revisorerne sådant anmärka; och så 4:de
§. att Revisorerne böra sträcka sin åtgärd icke
blott tili efterseende, huruvida utgifterna med
Stat och författningar instämma, utan äfven
granska inkomst-titlarne o. s. v.
Det visar sig häraf alldeles klart och beStämdt,
att det varit Stats-Verkets tillstånd i
alla dess delar, sådant det, efter då gällande
ordningar, inom Stats-Contoiret redovisades,
som skulle utgöra föremålet och omfånget för
den constitutionelia granskningen , men intet
derutöfver; ty ingalunda kunde Stats-Contoiret
gifva någon berättelse om andra förvaltande
Verks tillstånd, ej heller upplysningar och
handlingar derom.
Det torde alltså vara tillräckligt att, jemte
åberopande af desse, från Rikets Ständer sjelfve
utgångne frivilliga stadganden , uppkalla
erfareuheten hos de Ledamöter af Riks-Stånden,
som den tiden deltogo i öfverläggnlngarne,
och hos dem, som sedermera, såsom ombud,
verkstälde de första Revisionerne; för
att på det fullkomligaste ådagalägga, att hvarje
utsträckning af granskning till andra Verks tillstånd,
Förvaltning och Räkenskaper, än StatsContoirets,
i sjelfva verket utgör en afvikelse
från Rikets Ständers , vid första grundläggningen
häraf, bestämdt uttryckta mening; och
alitsa innefattar ett begifvande, på hvilkendera
Äng. Granskning af Allm. Castor m. m. 16}
sidan som heldst, vare 6ig att åtaga sig ett
ytterligare arbete, vare sig att lemna tillfälle
dertill.
Rikets Ständer hafva nu deremot förklarat
granskningen af Stats-Verket, samt alla
genom allmänna bidrag samlade Cassör, af hvad
namn och beskaffenhet sorn heldst, icke kunna
Rikets Ständer eller deras Revisorer förvägras:
hafva anmält deras beslut, att alla andra
medel och Cassör, utan undantag, hvilka genom
allmänna bidrag tillkommit, hädanefter
skola af Rikets Ständer eller deras Revisorer
granskas. Då allt hvad i detta fall skulle utgöra
en constitutionell rättighet för Rikets
Ständer, i följd deraf äfven måste blifva deras
ovägerliga pligt, emedan det utan tvifvel
utgör ett af hulvudvilkoren för Samfunds fördragets
bestånd och ändamål, att det ej af
den ena eller andra magtens godtycke må bero,
att utföra eller icke utföra hvad som vore
bestämdt uttryckt böra ske, förekommer tillika,
med tillämpning häraf till ifrågavarande
ämne, att en så vidsträckt granskning i sjelfva
verket blefve en omöjlighet, då jemnförelse
sker mellan den för Revisions-förrättningen bestimda
tiden, (hvars otillräcklighet i det inskränktare
skick, granskningen hittills egt rum,
Rikets Ständer dessutom förut hafva anmält)
och en ändamålsenlig undersökning af Rikets
samtlige Penninge-förvaltande Verks och Inrättningars
tillstånd, förvaltning och räkenskaper.
Vid antagandet af en sådan rättighet och
pligt såsom Grundlagsenlig, kunde det seder.
I f>4 ^nE- Granskning af Allm. Cassör m. m.
mera icke af Rikets Ständer eiler deras Revisorer
få bero, att lemna någon enda del af
dessa mångfaldiga Förvaltningar, Cassör oell
Räkenskaper, utan en så beskaffad handläggning,
att ett derpå grundadt utlåtande olver
Redovisningens behörighet ansvarigt kunde afgifvas.
i sjelfva tidsbestämmelsen, likasom i
hvad öfrigt härvid förekommer, ligger således
dan fullkomligaste öfverensstämmelse för bevisningen
deraf, att det är den omedelbara utvecklingen
samt verkningarne af Riksens Ständers
vid hvarje Riksdag, inom den då upprättade,
och i vissa Hufvud-Titlar fördelade
Riks-Staten, gjorde beräkningar och anslag,
som Rikets Ständer sjelfva, eller genom sina
ombud, hafva att undersöka och granska; hvaremot
den special-förvaltning, hvaruti Riks-Styrelsens
utföring derefter sig fördelar och utgrenas,
på en helt annan väg, efter stadgade
ordningar och med laglig ansvarighet för de
redoskyldige under Kongl. Majits Egen vård
och högsta inseende, grundlagsenlig! har sin
controll och bevakning.
Till ofvanåberopade föreskrifter, samt deras
hittills följda tillämpning, i rak motsägelse
med hvad Rikets Ständer nu förklarat vara
gifvet och otvifvelaktigt, fogar sig således äfven,
i sjelfva verkställigheten, sådane omständigheter,
som af nödvändighet hindra medgifvande!
af den nu framstälda förändrade
tolkningen; för att icke all verkan och hela
ändamålet af denna vigtiga handläggning i denna
del, sorn i Grundlagen blifvit afsedd och
Äng. Granskning af Allm. Cassör m. m. IÖf
bestämd, samt äfven derföre lämpligen begränsad,
må alldeles tillintetgöras.
Utom detta förhållande i frågan, om hvilka
Verks tillstånd, förvaltning och redogörelser
rätteligen böra komma under Rikets Ständers
och deras Revisorers granskning, företer sig
vidare, i afseende på tiden, som hvarje sådan
Revisions-förrättning bör omfatta, att sedan
Kongl. Maj:t, uti högstberörde Nådiga
Skrifvelse, anmärkt att 1820 och Ig22 årens
Revisorer, oaktadt stadgandet i Riksdags-Ordningens
68 § , att hvarje Revision bör omfatta
2;ne års afslutade räkenskaper, utsträckt
sin granskning till en efterföljande tid, och
stundom ingått i tillstyrkanden och förslag,
som icke rätteligen bort utgöra föremål för
deras befattning, af hvilken anledning Kongl,
Maj:t äskat, att mera bestämda föreskrifter än
hittills, måtte Revisorerne meddelas; så hafva
Rikets Ständer icke allenast förklarat, att ofvanåberopade
stadgande innebär endast en skyldighet
för Revisorerne, att granska 2:ne års
afslutade Räkenskaper, utan inskränkning i
rättigheten, att till Stats-Verkets förvaltning i
allmänhet utsträcka granskningen, så vidt tiden
det medgifver; utan ock funnit, att bemälde
Revisorer i öfrigt handlat i fullkomlig öfverensstämmelse
med gifne föreskrifter.
Denna förklaring af Riksdags-Ordningens
6g § är lika ensidig, sorn stridande emot hvad
förut varit iakttaget. Att granska oafsiutade
Räkenskaper är i sig sjelf oformligt, heldstde,
efter afslutandet, komma art undergå ny Revision
af andra Revisorer eller Siats-Utskottet.
1Ö6 Ang. Granskning af Allm. Cassör m. m.
Att skilja granskningen af Stats-Verkets Förvaltning
ifrån den af dess Räkenskaper, hvilar
ej heller på någon rigiig grund. Ds paragrapher
af i$i2 års Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, som r.u åberopas, till stöd för
deras, i anseende till tiden, obegränsade granskningsrätt,
innehålla ej någon uttrycklig föreskrift
derom. Orden i 2:dra §. ’'att Revisorerne
skola ej allenast ega tillgång till alla Räkenskaper,
Protocoll och Handlingar för de år, till
hvilka Revisionen sträcker sig, utan ock ega
rätt} att af vederbörande undfå de upplysningar
och handlingar, sorn de för öfrigt nödige finna,
” innefatta endast, att Revisorerne må begära
och erhålla alla Handlingar, hvilka tjena
till upplysning af de 2:ne års Räkenskaper och
Förvaltning, som vid hvarje Revision, enligt
I §. utgöra granskningens föremål, destomera
uttryckligen bestämdt till viss tid, som StatsContoiret
i denna §. ålägges aflemna en Berättelse
om Stats-Verkets tillstånd och förvaltning
för den tid, som då kommer att revision
undergå* hvilket stadgande vore utan allt sam •
manhang och oförenligt med den tydning nu
vill gifvas, om Revisionen skulle kunna utsträckas
till hvilken tid som heldst. Den i 3 §.
Revisorerne ålagde skyldighet, att anmärka,
om de finna något af Rikets Ständer faststäldt
anslag vara öfverskridet, bevisar för öfrigt, att
fråga är om af slutade Räkenskaper; ty eljest
blefve det omöjligt att utröna, om anslagen
verkligen vore öfverskridna.
Om K:gl. Majit vägrat Sitt bifall till nya,
beständigt växande, anspråk på vidsträcktare
Äng. Granskning af Ålim. Cassör m. m, 367
Revision till både föremål och tid, än som
lörut egt rum, har det skett, icke för att undandraga
allmänna medels förvaltning hvad
slags controll som heldst, oell ej heller för att
misskänna sjelfva grundsatsen, att det ju icke
må blifva föremål för gemensamma omsorger,
att, på det fullkomligaste, utveckla och i dagen
lägga Utslagen af Kongl. Majrts och Riksens
Ständers gemensamma bemödanden för
Statens anseende och Folkets trefnad, uti hvilket
syftemål Kongl. Majit icke erkänner någon
annans företräde; utan af öfvertygelse och särskildt
vid detta tillfälle, utaf en af ämnets behandling
hos Riksens Ständer påkallad nödvändighet,
om erindran deraf, att Grundlagens
bokstafliga innehåll är lika bindande för Rikets
Ständer, som för Konungen, och att Folkets
fri- och rättigheter äro lika tryggade genom
upprätthållandet af Konungens constitutionella
magt, som genom Riksens Ständers
deltagande i Lagstiftning.
Nya former, som utan att medföra någon
redbar och väsendtlig nytta, endast skulle förlama
Styrelsens gång, borde af Kongl. Maj:t
med sorgfällighet undvikas, emedan endast en,
på förtroendet grundad, och derefter under,
hållen öfverensstämmelse emelian Regeringens
och den Lagstiftande magtens åtgärder, kan
bereda åt Samhället den stadga och varaktighet,
åt Medborgaren den säkra trefnad och
åt hans krafter den fria utveckling, utom hvilka
hvarje rättighet snart inskränker sig till en
död bokstaf.
Enligt Regeringsformens 64 §. äro så väl
IÖ8 Äng. Granskning af Ailm. Cassör m. m.
Rikets ordinarie Statsmedel och Inkomster,
8om hvad under namn af Extra-Ordinarie Utlagor
eller Beviliningar till Stars-Verket af Rikets
Sränder anslås, under Konungens disposition,
atc till de af Rikets Ständer pröfvade behof,
och efter den upprättade Staten anordnas.
Icke destomindre hafva Rikets Ständer nu fattat
det beslut, att Tullmedlen skola till Riksgälds-Contoiret
levereras.
Som Tullmedlen alltid varit i Riks-Staten
uppförde, och likasom de öfrige, under benäm.
ning af Bevillning uti 60 §. af Regerings-Formen
uppräknade Stats-intrader, uppbäras och
förvaltas af Kongl. Majit underlydande Verk
och Myndigheter, hvaremot den Bevillning
Rikets Ständer, vid hvarje Riksdag, sig särskilt
åtaga, emottages och redovises omedelbarligen
af Rikets Ständers Riksgälds-Contoir,
och förenämnde 64 §. af Regerings-Formen
står med detta förhållande uti nogaste
samband; har Kongl. Maj;t ansett ett så bebeskaffadt
beslut, att skilja en af Stats-inkomsterne
från den behandling i uppbörd och redovisning,
som för alla är föreskrifven , och
som för de öfriga af alldeles enahanda natur,
det oaktadt skulle fortfara, att iakttagas, vara
stridande emot Regerings - Formens bestämda
föreskrift, och de för Statsmedlens förvaltning
vid 1809 och iRro årens Riksdag lagrie grunder.
Det står för öfrigt i motsägelse med
hvad Rikets Ständer sjelfve, i afseende på
ordningen och ändamålet af Riks-Hufvudbokens
upprättande, vid denna Riksdag yttrat, äfven
-
Ang. Granskning af Allm, Cassör m. m. 169
sorn med den uppgjorde regleringen af InkomstTitlarne
och med Stats-slutet.
I sjelfva verket är det icke allenast otjenligt
och änd3målslöst, utan kan äfven blifva
skadligt. I förra afseendet må erindras , att
denna förändring skulle blott mångdubbla liquiderne,
samt att det måste anses oformligt,
om medel, som äro påräknade, anvisade och
oundgänglige för Stats-Verkets utgifter, och
hvilka, för sådant ändamål, uppbäras af en -  administrationsgren, som står i närmaste sammanhang
med Stats-Verkets förvaltning pä det
hela, först skulle derifrån afievereras till ett
Riksens Ständers Verk, som icke har att någon
controll på Tull-styrelsens levererjngar
iakttaga, och intet annat att med dessa medel
utföra, än att, så fort de ingå, till ett
annat Verk åter inlemna ; och i sednare tallet
åter förekommer, att då missväxt eller andre
inträffande händelser kunna verka, att ordinarie
räntor och utskylder icke på rätta tider
ingå, men de eventuela inkomsterne deremot,
hvaribland Stora Sjö-Tullen är den vigtigaste,
kunna på samma tid utfalla med öfverskott,
så blir derigenom ett tillfälle, att med det sednare
kunna uppehålla en tillfällig brist, under
det rådrum lemnäs de skattskyldige, att småningom
afbörda sina bidrag. I förening med
Stats-utgifternas behöriga gäng, skulle detta
blifva en omöjlighet, om, efter en dylik zifferafskärning,
som här åsyftas, ovillkorligen blott
den förslagsvis påräknade delen af denna Statsinkomst
skulle levereras till Stais-Contoiret,
I7O Äng. Granskning af Allm. Cassör m. m.
och öfverskottet, om något sådant inträffade,
genast stadna i Riksgälds-Contoiret,
Då Utslaget på det hela, af öfverskotter
och brister, icke kan utrönas och bestämmas
förr än andra året efter uppbörden, så saknades
i ena fallet, anledning, att utan behörig
utredning och verification, dessförinnan af Riksgälds-Contoiret
kunna äska fyllandet af möjlig
brist, ehuru de couranta utgifterne fordrade
det, och för Kongl. Maj:t återstode då blott,
att med ytterlig stränghet låta infordra resterne
eller att sammankalla Rikets Ständer. Uti
det andra fallet åter, eller då Utslaget blefve
ett öfverskott, som borie Riksgälds Contoiret
tillfalla, så är det af ingen påföljd och ingen
vigt, om detta öfverskott, först efter afslutet,
komme Riksgälds-Contoiret tillhanda; då detta
Verk, med inskränkta och, på allmänna förhållanden,
litet verkande föremål, men deremot
med ett illimiteradt Creditif på det Riksens
Ständers Verk, sorn, efter deras egna
beslut, bestämmer Rörelse-Capitalets qvantitet,
ej har något verkligt behof af dessa möjliga
öfverskotts-medel, i annan ordning än hittills;
äfvensom fåfängt ville ådagaläggas, att någon
verklig besparing eller förmån, i hvad fall som
heldst, häraf skulle blifva en följd.
Att Stats-Contoirets vexelbehof skulle, gerom
Riksgälds-Contoirets försorg, anskaffas,
är för öfrigt en i alla afseenden obehörig omgång,
och förslaget derom så mycket mera
oväntadt, som Riksgälds-Contoiret numera, ge«
nom utländska Skuldens godtgjorda belopp,
Äng. Granskning af Allm. Cassör m. m.
icke hm någon upphandling af vexlar, för sine
egne utgifter, af nöden.
För anslaget af de i 63 §. Regeringsformen
omförmalde summor, finnas inga andra
villkor föiesktifne, än att den ena skall vara
tillgänglig, då Konungen, till Rikets försvar
eller andra högst vigtign och angelägna ändamål,
sedan hela Stats-Rådets tankar deröfver
blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen
nödig; den andia, att ur Riksens Ständers
Bank, vid infallande krig, af Konungen lyftas,
sedan han Stats-Rådet in pleno hört, och
Riksens Ständer sammankallat. Likväl hafva
Riksens Ständer, i deras underdåniga Skrifvelse
af den 17 November, om dessa 2:ne Creditiver,
för det mindres begagnande tillagt
ett nytt, förut alldeles okändt, villkor, nemligen,
att de utomordentliga behof och föremål,
i och för hvilka de summor , som deraf tagas,
ansetts erforderliga, skola fullständigt uppgifvas,
och en summarisk redovisning deröfver
upprättas, på det, som orden lyda , Riksens
Ständer eller deras Revisorer må jemnväl kunna
deraf erhålla en ledning, till vinnande af
nödig speciel kännedom om dessa medels användande,
i hvarje särskildt fall.
Såsom villkor för sjelfva anslaget, kan
Kongl. Majit icke erkänna något annat, än det
Grundlagens 63 § innehåller; och hvad åter
vidkommer uppgiften af behofven och redovisningen
för medlens användande, så är något
särskildt stadgande, i detta afseende så
mycket mera öfverflödigt, som redovisningen
för alla utgifter af denna art, i förening med
172 Ang. Granskning af Ailm. Cassör m. m.
Stats-Verkets öfrige Räkenskaper, aldrig varit
undandragen Rikets Ständers eller deras Revisorers
fullständiga kännedom, hvartill likväl
det nu yrkade förbehållet lätteligen kunde gifva
en lör villande anledning.
Det är till följe af ofvan anförda skäl,
som Kongl. Maj;t härmedelst i Nåder vill förklara
Rikets Ständer:
Att Kongl. Maj-.t, under närvarande förhållanden
, icke medgifver Rikets Ständer eller
deras Revisorer någon gransknings-rätt öfver
andre Cassör och Räkenskaper, än hittills brukligt
varit, med tillägg af de, i Kongl. Majits
Nådiga Skrifvelse af den 28 Februarii (såsom
motsvarighet för de, af Riksens Ständer, äskade,
men uteblefne förtydligade föreskifter för
deras Revisorer), uppräknade Tullverkets, Militiae-Boställs,
Krigsmanshus- och SeraphimerGillets,
från allmänna bidrag härrörande, fonder
och räkenskaper:
Att Kongl. Majit, med stöd af 68 §:n
Riksdags-Ordningens ordagranna lydelse, ej
erkänner omfånget för denna granskning lagligen
kunna utsträckas, vid hvarje Revision, utöfver
2;ne års afslutade Räkenskaper:
Att Kongl. Majit icke kan gilla, och derföre
ej, till vederbörandes efterrättelse utfärda,
den af Rikets Ständer, i underdånig Skrifvelse
af den 10 November iöreslagne nya Instruction
för deras Revisorer af Stats-verket, men anser
Instructionen af den 10 Junii 1812, till sin
kraft och verkan, gällande;—Att med ändring
af hvad 5 §. af denna Instruction innehåller,
att Revisorernes Berättelse om Stats-Verket
Äng. Granskning af Allm. Cassör m. m. 173
skall i Iliddarbus-Cancelliets Archiv förseglad
förvaras, tili nästa Riksdag, för att då till
Riksens Ständer aflemnas, Kongl. Majit i så
måtto vill bifalla Rikets Ständers förslag, i afseende
på denna berättelses tryckning och allmängörande,
att detta, genom Kongl. Maj:ts
Nådiga försorg, kommer att ega rum i förening
med de Ämbetsverks svar och förklaringar,
emot hvilka Revisorernes anmärkningar
blifvit rigtade:
Att Kongl. Majit icke medgifver Tullmedlens
afleverering till Riksgälds-Contoiret, såsom
en i Dess administrerande myndighet ingripande
och för öfrigt till onödig omgång ledande
åtgärd; i följd hvaraf Riksgälds Contoirets
uppköp af vexlar, för Stats - Contoirets
behof, skulle förfalla;
Och slutligen, att Kongl. Majit, i afseende
på Creditivernes begagnande och redogörelsen
derföre, skall noga iakttaga hvad 63 och
Ö4§§. Regeringsformen, samt 30 och 68 §§• Riksdags-Ordningen
, i detta afseende, föreskrifva,
utan medgifvande af sådana villkor och föreskrifter,
som deremot kunna vara stridande.
Om hvilket allt Kongl. Majit skall låta
nödige befallningar till Vederbörande Ämbetsverk,
i hvad dem rörer, i Nåder utfärda.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt
174 Äng. förkl. ii/v- 5 §• uri a 5 Cap. IVlissz. B. m. m.
N:o 48*
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, angående förklaring
öfver 5 §. uti 25 Cap. Rättegångs-Balken
samt 4 $ nti 3:dje
Capitlet Missgernings-Balken ; Gifven
Stockholms Slott den 9 Ma/
1823-
Uti Skrifvelse af den 12 Februarii innevarande
år har Kongl. Majrts och Rikets Gotha
Hof-Rätt i underdånighet hemställt, att, i anseende
dertill, att så väl ibland de under HofRätten
lydande Under - Domare, som äfven
ibland Hof-Rättens Ledamöter skiljaktiga meningar
uppstått, dels huruvida mål angående
ansvar för den, som kommer drucken i Kyrka
eller der Gudstjenst hålles, eller eljest gör der
oljud och förargelse, böra underställas HofRättens
pröfning, dels ock huruvida, jemte de
i Lagen lör omförmälde förbryteser utsatte böter
af 25 Daler, särskild påföljd borde åläggas
för Sabbatsbrott, då förbrytelsen sker å
Sön- eller Helgedag, en förklaring öfver Lagens
rätta förstånd i dessa ämnen kunde till allmän
efterrättelse varda medddd.
Vid öfvervägande häraf, har Kongl. Majit,
hvad angår den första frågan eller huruvida
Under-Rätts Beslut i mål rörande den förbry.
telse, att någon kommer drucken i Kyrka eller
der gör oljud och förargelse, böra Hof Rätts
pröfning undersällas, fnnnit, att, enär omför.
Äng. fiirkl. öfv. 5 §, uti 2 j Cap. Missg. B. m. m. 175
malde förbrytelse icke är upptagen ibland de
uti 25 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken uppräknade
Underställningsmål, deraf äfven bör följa,
att Utslag rörande så beskaffad förbrytelse icke
eller skola Hof-Rätts piöfning underställas; och
beträffande åter den andra frågan, eller huruvida
särskilde Sabbatsbrotts-böter böra åläggas
den, som begär nu ifrågavarande förbrytelser,
eller skola inbegripas i det srörre ansvar
af 25 Dalers böter, Lagen derföre bestämmer;
så har hos Kongl. Maj;t i betraktande
kommit, att ett i Lag utsatt mindre ansvar
ej kan anses inbegripet i det större, utom i
det fall, att det större är det högsta, som
Lagen bestämmer: att den, som begär brott å
Helgedag, är, enligt Lag, skyldig till särskildt
ansvar för Sabbatsbrott: att den, som är drucken
ä Söcknedag under Gudstjenst, är förfallen
att böta 25 Daler och att, om den , som berndes
med enahanda förbrytelse å Helgedag,
pliktade endast nyssnämnde summa , skulle förbrytaren
ej komma att vidkännas något ansvar
för Sabbatens ohelgande; och har Kongl. Majit
på dessa skäl ansett med en rätt tolkning af
Ligen öfverensstämma, att särskilde Sabbatsbrottsböter
böra tillämpas.
Dä likväl vid Domstolarne skiljaktige meningar
uppstått i afseende å tillämpningen af
Lagen i dessa fall, vill Kongl. Maj:t i Nåder
föreslå Riksens Ständer, att en förklaring öfver
5 § uti 25 Cap. Rättegångs-Balken samt
4 §. uti 3 Cap. Missgernings-Balken må, i enlighet
härmed, utfärdas.
De uti Högsta Domstolen och Stats-Rådet,
176 Ang. förkl. öfv 5 §. uti 25 Cap. Missg. B. m. m.
vid förehafvande af detta ärende, förde Protoco!l
bifogas och Kongl. Majit förblifver Riksens
Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL JOBAN.
G. Nordenstolpe.
Utdrag' af Protocollet öfver JustiticCÄrender,
hållet på Stockholms Slott
d. 9 Maj 1823 > inför Hans Maj-t
Konungen uti Stats-Rädet,
I N ä r v a ro af:
Hans Excellence , Justidae-Stats-Ministern m. m.
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence, Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne m. m. Hr Grefve von Engeström.
Hans Excellence, Stats - Rådet m. m. Herr
Grefve Rosenblad.
Hans Excellence, Stats-Rådet m. m. Herr
Grefve Fleming.
Hans Excellence, Stats - Rådet m. m. Herr
Grefve Skjöldebrand.
Hans Excellence, Stats-Rådet m, m. Heri
Grefve Mörner.
Hans
Äng. förkl. öfv. 5 §. uti 25 Cap. Rätteg. B.m. m. 177
Hans Excellence, Hof-Cancelleren m. m. Herr
Grefve af Wetterstedt.
Stats-Rådet m. m. Hr Grefve Löwenhjelm.
Justitias Råderne: Torén.
Mannerstam.
Tillförordnade Justitiae-Cancelleren, RevisionSSecreteraren
Bergenschöld.
Tillförordnade Föredraganden, Expeditions.Secreteraren
Nordenstolpe anmälte i underdånighet:
Götha Hof-Rätts underdåniga skrifvelse af
den 12 sistlidne Februarii, hvaruti, under förmälande,
att icke allenast olika omdömen hos
Domare visat sig, huruvida mål, angående
ansvar för den , som kommer drucken i Kyrkan
eller der Gudstjenst hålles, eller eljest
gör der oljud, böra underställas Hof-Rättens
pröfning samt huruvida, jemte de i Lagen för
omförmäldte förbrytelser utsatte Tjugufem Dalers
böter, särskild påföljd bör åläggas för
Sabbatsbrott, då förbrytelsen sker å Söndag
eller Helgedag, utan ock ibland Hof-Rättens
Ledamöter olika tankar härom uppstått, i underdånighet
hemställes, om icke, lill vinnande
af likhet i domsluten, i nåder måtte lemnäs
till allmän efterrättelse, förklaring öfver Lagens
rätta förstånd i dessa ämnen.
Öfver hvilken underdåniga hemställan
Kongl. Majit, genom Nådig Remiss den 21
sistlidne Martil, täckts infordra Högste Domstolens
underdåniga utlåtande, hvilket na blif-,
vit afgifvet, deruti Högste Domstolen, på ani
förda skål, yttrat: att Utslag, rörande den för
iBiA*
», Rikt. St. Pr »t, 1, Sand. *8*1, 2;a tftanä, **
178 Äng. förkl. öfv. 5 §. uti 15 Cap. Riilttg. B. m. m.
brytelse att komma drucken i Kyrkan eller der
göra oljud och förargelse, icke borde HofRättens
pröfning underställas j samt hvad angick
frågan , huruvida särskildte Sibbatsbrottsböter
böra åläggas den som begår ifrågastälde
förbrytelse elier skola inbegripas i det större
ansvar af Tjugufem Dalers böter, Lagen härföre
bestämmer, ansåg Högste Domstolen sig
böra i underdånighet hemställa, att en förklaring
måtte utgå, så att de i 6 §. 3 Cap. Missgernings-Balken
föreskrefne böter för Söndagens
ohelgande iua ådömas den, som begår
de i 4 §. nyssnämnde Cap och Balk omtaldte
förbrytelser å Sön- och Högtidsdagar.
Hans Excellence Herr Grefven och Justitiae-Stats-Ministern
yttrade sig: ”Uti i:sta puncten
af Högste Domstolens utlåtande instämmer
jemväl jag, ehuru jag funnit af Kongl. Brefvet
den 17 Augusti 1738 > att man redan den
tiden, endast några år efter den nya Lagens
utfärdande, vanligen understälde sådane mål
Hof-Rättens pröfning.
Deremot är jag af skiljaktig tanka i den
andra frågan eller om de i 6 §. af 3 Capitlet
Missg. Balken för Sabbatsbrott utsatte särskilde
böter böra tilläggas den i 4 §. af samma Cap.
stadgade plikt, enär de der nämnde förbrytelser
inträffa på Sön- eller Högtidsdagar. Jag
tror det icke för min del. Mina skäl äro:
1:0 Att 3 Cap. Missgemings-Balken, hvars
rubrique är om Svordom och Sabbatsbrott och
hvars egentliga föremål är lika med den del
af 18 Cap. samma Balk, som handlar angående
Kyrkofrid, att stadga eo särskild ans var jg
-
Ang. förkl. öfv. 5 §. uti 95 Cap Rättsg. B. m. m. I79
het för brott, hvilka strida emot helgden af
Sabbaten och den allmänna Gudstjensten, har,
till vinnande af detta föremål, gjort vissa gradationer
i bestraffningen, allt efter desse brotts
särskilda beskaff nhet och således i 1 §. stadgat
40 Daler Siifvermynt böter för Eder och
svordomar vid Gudstjensten, i 4 §. stadgat 25
Dalers böter för den, som kommer drucken i
Kyrka eller der Gudstjenst hålles eller eljest
gör der oljud och förargelse, — i 5 §. stadgat
50 Dalers böter för den, som går drucken
eller oskriftad till Nattvarden, eller då
han af Presten är varnad derifrån, samt ändtligen
i 6 §. att den, som begår brott å Söneller
Högtidsdagar, skall plikta 10 Daler och
för gerningen särskildt 111. m.
Då desse gradationer blifvit faststälda utan
att i 1,4 och y §§. skillnad blifvit gjord om
det der nämnde ohelgande af Gudstjensten skett
på Söndag eller Söcknedag, och utan anvisning
på den 6 §., anser jag Lagen, i den
sistnämnde §., hafva endast afseende på, att,
för Sabbatens helgd skull, stadga en tillökning
i straffet för alla andra brott, som på sådane
dagar begås och icke i dessa Capitel nämnas.
2:o Instämmer denna tolkning icke endast
med den, sorn Högste Domstolen i sednare
tider flere gånger antagit, utan ock med innehållet
af ofvanåberopade 1738 års Kongl. Bref,
deraf finnes, att personer som, för begge i 3
Cap. 4 §. Missgernings Balken omtalte förbrytelser,
blifvit dömde, pliktat blott 50 Daler
Siifvermynt, utan att fråga blifvit väckt
om Sabbatsbrotts-böters tilläggning efter C
I RO Äng, fork!, lifv. 5 §. uti 2 5 Cap. Riitttg, B. m. m.
men eodast om särskilda fylleri-böter, enligt
Kongl. Förordningen den 17 April 1733 borde
äga rum.
3:0 Atr Kongl. Förklaringen af den 23
Marrii 1807, 43 §. 16 Momentet innehåller,
att, med Gudstjenst, hvarom talas i 3 Cap. 4
§. begripes sjelfva den förrättning, då Församling
och vederbörande Frest sammaotrndt samt
dervid, med bön, sång eller predikan, begå sin
andakt; begår åter någon omförmälde förbrytelse
i Kyrka vid något annat tillfälle eller då
Gudstjenst ej hålles, figge i tväböte emot hvad
Lagen ä slika förbrytelser eljest utsätter; har
sistnämnde förbrytelse skett å Sön- eller Helgedag,
medan Sabbaten änru är inne, vare dessutom
förfallen till böter för Sabbatsbrott efter
1 §. i detta Capitel.
Detta stadgande synes mig tydligt ådagalägga,
att Sabbatsbrotts-böter endast ega rum i
sistnämnde händelse, eller då det svårare i 3
Cap. 4 §. utsatte ansvaret för Sabbatens ohelgande
ej inträffar.
4:0 Att Kongl. Förordningen mot fylleri
och dryckenskap af den 24 Augusti 1813, se.
dan den stadgat ansvar för fylleri i allmänhet
och itererade sådane förbrytelser, vidare i 2 §.
3 Mom. väl innehåller, att 3 Cap. 4 §. Missgeroings-Balken
bör tillämpas dessutom för
fylleri i Kyrkan, men ej, att vid sådant tillfälle
de i 6 §. af samma Cap. stadgade Sabbatsbrotts-böter
skola ega rum.
5:0 Att i händelse Sabbatsbrotts-böter borde
tilläggas det i 3 Cap. 4 §. MissgerningsBalken
utsatte ansvar, sådant äfven borde iakt
-
Äng, fark!, öfv. 5 §. uti 2 y Cap. Ratteg. B. m.m. igr
tagas både i anseende till förbrytelser, hvilka
äro, på sätt ofvan anfördt är, nämnde i 1 , 4,
y §§. af samma Cap. utan äfven, då Frest för
fylleri i tjensten skall, enligt 1813 års Förordning
, mista Ämbetet, eller dä förbrytelser
mot Kyrkofriden under Gudstjenst samt i eiler
utom Kyrkan ske, som upptages i ig Cap.
Missgernings-Balken och der med hårdare bestraffning
belägges, än Lagen eljest för enahanda
brott utstakar; men, mig vetterligt, har sådant
icke blifvit satt i fråga.
I anseende till detta allt och då efter min
tanka, förekommer, att Gudstjenst bör betraktas
lika helig, ehvad den hålles på Sabbat eller
Söcknedag samt brott mot dess helgd i begge
händelserne voro af enahanda beskaffenhet, tillstyrker
jag i underdånighet den Förklaring,
att de i 6 §. af 3 Cap. Missgernings-Balken
särskildt utsatte Sabbatsbrotts-böter icke ega
rum vid tillämpning af det i 4 §. samma Cap.
stadgade svårare ansvar.”
Häruti instämde
Stats-Rådets Öfrige Ledamöter.
Justitiae-Rädet Torén förklarade sig vara
af samma tanka som Hans Excellence Herr
Grefven och Justitiae-Stats-Ministern.
Justitiae-Rådet Manmrstam, som deltagit i
Högste Domstolens underdåniga yttrande, åberopade
detsamma.
Tillförordnade Justitiae-Cancelleren instämde
så mycket heldre i det slut Hans Excellence
Herr Grefven och Justitiae-Stats-Ministern
tillstyrkt, som den föreslagne Lagförklaringen
vöre i likhet med det sätt, hvarpå tillförordnade
Justitiae-Cancellerea, såsom Domars til
-
*82 Ang.förkl. öfv. 5 §. uti 35 Cap. Rätteg. B. m. m.
lämpat Lagenj och den, så vidt ban kände,
hittills varit allmänt tillämpad.
Kongl. Majrt täcktes i Nåder bifalla hvad
Högste Domstolen i underdånighet härutinnan
yttrat och befallte, att, i enlighet dermed, Pro.
position till Rikets församlade Ständer skulle
afgå.
Ex ProtocoIIo
R. von Langenberg.
Transwtit af Protocollet ofver JustititfAr
ender, hållet uti Kongl. Maj.ts
Högste Domstol d. II April 1823.
Närvarande:
Justitise-Råden: Poppius.
Blom.
Grefve Hamilton,
Friherre Kurck.
Noréus.
Pettersson.
JWannerstam.
Tillförordnade Föredraganden, Protocolls-Secreteraren
Nordenstolpe föredrog i underdånighet
:
Götha Hof-Rätts underdåniga Skrifvelse af
den 12 sistlidne Februarii, hvaruti, under förmälande,
att icke allenast olika omdömen hos
Under-Domare visat sig, huruvida mål angå
-
Ang. förkl. öfv. 5 §. uti 8 J Cap. Rätteg. B. m. m. 1 8j
ende ansvar för den, som kommer drucken i
Kyrka eller der Gudstjenst hålles, eller eljest
gör der oljud, böra underställas Hof.Rättens
pröfning, samt huruvida, jemte de i Lagen för
omförmalde förbrytelser utsatte Tjugufem Dalers
böter, särskild påföljd bör åläggas fcr
Sabbatsbrott då förbrytelser sker å Söndag eller
Helgedag, utan ock ibland Hof-Rättens Ledamöter
olika tankar härom uppstått, i underdånighet
hemställes, om icke, till vinnande af
likhet i Domsluten, i Nåder måtte lemnäs till
allmän efterrättelse, förklaring öfver Lagens
rätta förstånd i dessa ämnen.
Föredraganden anmälte, att vid underdånig
föredragning af detta ärende i Stats-Rådet
den 21 nästlidne Martii, Kongl. Majrt täckts i
Nåder velat hafva häröfver inhemtat Högsta
Domstolens underdåniga utlåtande.
Som den förbrytelse, att komma drucken
j Kyrka eller der göra oljud och förargelse,
icke finnes ibland de uti 25 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken
uppräknade underställningsmål;
så fann Högsta Domstolen deraf följa, att Utslag
rörande berörde förbrytelse icke elier borde
Hof-Rältens pröfning underställas.
Hvad åter angick frågan, huruvida särskilde
Sabbatsbrotts-böter böra åläggas den,
som begår nu ifrågavarande förbrytelse, eller
skola innebegripas i det större ansvar af ay
Dalers böter Lagen härföre bestämmer; så ehuru
16 Mom. i 43 puncten af Kongl. Förklaringen
den 23 Martii 1807, gåfve anledning
dertill, att särskilde Sabbatsbrotts-böter icke
borde ega rum, hvilken tolkning, såsom inne
-
184 Äng. föril, öfv. 5 §. uti 2 5 Cap. Rätteg. B. m. m.
fattande en lindrigare mening, jemväl blifvit
tillämpad, likväl då nu fråga är om en förklaring
af sjelfva Lagen, fann Högste Domstolen
böra komma i betraktande: att, enligt
Lagens grund, det mindre ansvaret icke kan
anses inbegripet i det större, utom i det fall
att det större är det högsta, som Lagen bestämmer,
såsom der den brottslige gjort sig
skyldig att mista lifvet eller undergå högsta
kroppsstraff, och således icke kan lämpas till
förevarande händelse, der förbrytelsen kan med
penninge-böter försonas: att den, som begår
brott å helgedag, är enligt Lag skyldig till
särskildt ansvar för Sabbatsbrott: att den, som
är drucken å Söknedag under Gudstjenst, är
förfallen att böta Daler; och att, om den,
som beträdes med enahanda förbrytelse å Helgedag,
pliktade endast nyssnämnde summa, skulle
förbrytaren i sådant fall icke komma att vidkännas
något ansvar för ohelgande af Sabbaten,
som Lagen likväl särskildt bestraffar;
Och ansåg Högste Domstolen sig allt derföre
böra i underdånighet hemställa, att i öfverensstämmelse
härmed en förklaring måtte utgå,
så att de i 6 §.3 Cap. Missgernings-Balken
föreskrifne böter för Söndagens ohelgande må
ådömmas den som begår de i 4 §, nyssnämnde
Capitel och Balk omtalte förbrytelser å Sönellcr
Högtidsdagar.
Ex Protocollo
A. H. Hellman.
Om den Allmänna Fångvården. l8f
N:O 49.
Kongl. May.ts Nådiga Proposition till
Rikets Stander, om den allmänna
Fångvården. Gifven Stockholms Slott
den 31 Julii 182.3-
Sedan Kongl. Majit funnit nödigt förordna en
Committé, som hade att föreslå hvilka förbättringar
uri Fångvården i allmänhet kunde
ega rum, så har bemälde Committé uti afgifvet
betänkande i underdånighet hemställt bland
annat, att till förekommande af ds våldsamheter
och djerfva rymmngs-företag, som i synnerhet
i senare tider blifvit af fångar föröfvade,
Vaktkarl eller fångförare, som har en fånge
under sin vård, i den händelse han söker be.
reda sig tillfälle att rymma och, efter erhållen
anmaning, icke afstår ifrån försöket, må lemnäs
rättighet att skjuta å honom.
Vid öfvervägande af detta vigtiga ämne
har hos Kongl. Majit i betraktande kommit,
hurusom, då erfarenheten visat, det rymningar
ofta blifvit verkstälde, ej blott genom föröfvadt
våld, utan merendels sålunda, att då
fångar varit på arbete under betäckning af en
tnan för 2:ne, eller vid fångtransporter, en person
fört fyra å fem fångar, samt en af dem
begifvit sig på flykten, bevakningen ej kunnat
lemna tillsynen å de öfrige, för att efterspana
den flyende, dot är af särdeles vigt, att den,
som har en fånge under sin vård, då han, ä
ena sidan, är underkastad ett svårt ansvar, om
fången rymmer, å andra sidan, må försättas i
186 Om den Allmänna Fängvärdeu.
tillfälle, att i alla möjliga fall kunna fullgöra
denna sin skyldighet. Hvar och en, ehvad
han är för brott redan dömd till ansvar, eller
endast tilltalad, som blifvit öfverlemnad i
fängslig! förvar, är äfven skyldig att underkasta
sig detta tvång, och med allmänna säkerhetens
fordran öfverensstämmer, att honom
betages tillfälle att undankomma samt begå
nya brott, hvilket merändels vid dylika händelser
plägar inträffa. Ibland de mest kraftiga
medel att förekomma rymningar skulle det onek.
ligen vara, om vaktkarl lemnades rättighet att
skjuta å en flyende, och det berodde likväl
alltid å fången att undvika eller blottställa sig
för detta äfventyr. Lagens stadgande i 29 Cap.
1 §. Missg. Balken, att den, som far efter att
fånga den, som lagligen gripas må, slår eller
skjuter åt honom eller dem honom värja vilja,
och annor kommer i misshugg samt får der
död af, och sådant pröfvas emot hans vilja
och uppsåt skedt vara, skall endast böta VådaBot
20 Daler, synes jemnväl gifva anledning
dertill, som skulle Lagstiftarens mening hafva
varit, att den rättighet för vaktkarl, hvarom
nu är fråga, vore honom medgifven, ehuru
sådant i Lagen icke är bestämdt uttryckt. Med
rättigheten för vaktkarl att skjuta ä fånge, sorn
vill rymma, kan äfven förenas en menskligare
behandling för fångar i afseende å deras fängslande,
än eljest till förekommande af rymning
kan vara af nöden. Kongl. Majit har dessutom
föreställt sig, att begagnandet af rättigheten
att skjuta, alltför sällan bör komma i fråga,
utan att blotta kännedomen derom, att denna
Om den Allmänna B ängvärden. 187
rättighet är vaktkarl lemnad , ofta skall afhålla
från rymnings-försök. Skulle åter missbruk någon
gång inträffa, böra de dock icke vara
mera att befara, än af den tillåtelse Allmänna
Lagen redan lemnar, då våld eller motvärn
sker; och om cn långe, med kännedom af den
menliga följd, som för honom kan uppstå då
han rymmer, derunder komme att förlora lifver,
synes i allmänhet den enskilda säkerheten
derigenom vara vida mindre blottstäld , än
att fredliga Medborgare försättas i oro och bekymmer
för den rymde missgerningsmannens
ytterligare öfverdåd och våldsamheter; om
förekommande hvaraf Lagstiftaren bör vara lika
sorgfällig, som att dem bestraffa.
Det är på alla dessa förenade skäl, som
Kongl. Majit härmed i Nåder föreslår Riksens
Ständer, att en förordning må utlärdas, hvarigenom
stadgas, att den vaktkarl, eller fångförare,
som har en fånge under sin vård, må
ega att skjuta å honom, derest han på flykten
sig begifver och efter 2ine anrop icke afstår
ifrån försöket; dock bör fången bevisligen
förut vara om äfventyret underrättad, och
så vidt ske kan, skottet rigtas å sådane delar
af kroppen, att fången icke skadas till lif.
vet; men om sådant sker, skall undersökning
om händelsen af behörig Domstol verkställas,
samt dervid noga utredas alla omständigheter;
finnes då vaktkarl eller fångförare hafva i
oträngd måtto skottet aflossat, kommer han att
efter allmän Lag straffas; börandes detta stadgande
äfven gälla för Militaire-poster, hvilka
i88 Om den Allmänna Fångvården.
äro satte att inom eller utom fängelser, inom
en viss krets bevaka fångar.
De uti Högsta Domstolen och Stats-Rådet
vid förehafvande af denna fråga förde Protocoll
bifogas *); och Kongl, Majit förblifver
Riksens Stander med all K:gl. Nåd och Ynnest
6tädse välbevågen.
CARL JOHAN.
G. Nordenstolpe.
*) De nämnda Protocolls-Utdragen kunna icke meddelas,
emedan de icke kommit Expeditiotis-Utskottet
tillhanda. För öfrigt, då ingen föreskrift
är gifven, huru de Kongl. Propositioner, dem det
åligger Expeditions-Utskottet ntt trycka, skola
blifva för Utskottet tillgänglige, utan Utskottets
Tjenstemän måste använda sina privata relationer
för att, från än det ena, än det andra Ståndets
Cancelli få låna dessa Propositioner, äro allehanda
felaktigheter i Redactionen af den Samling till
hvilka de böra höra, lika så möjliga (ja nästan
oundvikliga), som det vore obilligt att lägga dem
Expeditions-Utskottet eller dess Tjenstemän till
last.
189
Register
tili
Första Samlingen
a f
Bihang lill Samtlige Riks-Ståndens Prolocoll,
innehållande
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner.
•^dresse, Tacksägelse, kan af Kongl. Majit ej emottagas.
I. S. 160—163.
Afraden. Se Räntor, Ordinarie.
Alun-Tionde. I. S. 836.
Anhållande af Förbrytare i Sverige eller Norrige, som
afvika till det andra Riket, I. Sid. 681 692.
Ai bets_ och Correctionshus, om inrättande af ett allmänt.
II. S. 103 ioy.
Committerades underdåniga skrifvelse. II. S. 105—
134.
Utdrag ur Protocollet, med Bilaga. II. S, 13J—
140.
Arrenden af Kongsgårdar. I, S. 234, 83?.
B.
Barmhertigbets-Verk. Anstalter i afseende på dem. I.
S. 17, 18.
Beklädnadsmedel. I. S. S39-
Beredning, allmänna ärenders. Se Skrifvelse om Rikets
Styrelseverk.
Bergshandteringen, Anstalter med afsende derå. I. S.
20 33.
Besparingarne, om, frän 1816 till 1820. I. S. 819.
Bibliotheks-Byggnaden, om fullbordande af, i Upsala.
II. S. 3 _6.
Bomullsväfnader, utländska, förbudna, inhemska fullkomnade.
I. S. 58.
Boskapspenningar af Stockholms Stad. I. S. 83?*
Botanik, Svensk. Understöd för dess utgifning. I. S, r3«
Brännvins-Bränningsafgift. 1. S. 842.
Bytesverket , till ända bragt. I. S. 37.
Båk- och Lotsafgift. I. S. 840.
Bitsmans-Vacance-afgift. I. S. 839.
C.
Canal-Byggnad, Götha, befordrad. I. S. 59, <5o.
Om ytterligare onslag till dess befordran. I. S.
665 673.
—  Hjelmare, och Slussverk, nybyggdt I. S. 61.
Om vidare Bidrag till befordran af deras ombyggnad.
I. S. 692—702.
—— Strömsholms och Söderteljes. Rtglor och Taxa
för fart på dem. I, S. 6i.
Cassern » Skeppsholmen, hyra för. I. S. 841-  Cassör, om granskning af Rikenskaperne för de under
Krigs-Collegium och Seraphimer-Ordens Gillet
ställde. I. S. 479 484.
, af allmänna. II. S 157 173.
Cavalleri-Regementernes Häst-Vacance Spannmål. I. S,
838-
Chai tse-Sigillatse Recognition. I. S. 837.
medel. I. S. 842.
Clerici, se Hufvud-Titeln, fjerde.
Convoy-Commissariatet, om fortfarande at det detsamma
beviljade Creditif. I. S. 263—26y.
—— Ersättning af, för Turk. Beskickningens halfva
afgift. 1. S. 840.
Contoir, ett Handels- Låne- må inrättas i Götheborg.
I. S. 439—443.
CoiitroIl-Stämpel-medel, I. S, 839.
Dahlby, Allmogens Dagsverksskyldighet till Kungsgården,
I. S. 184 191.
Djekne-Penningar. I. S. 837*
Djur-Låkare i Ångermanland, anderd. Sktifvelse till
Hans Kongl. Majit derom I. S. 477, 4‘’8-  Drucken, om den som kommer i Kyrkan. Se Missg.
Balken 4 §. 3 Cap,
Dylta Svafvelbruks-Tionde. I. S. §36.
Dödsfalls-besparingsmedel, I, S. 838.
E.
Evangelii-Bok, om Förslag till en ny. II. S. I43_i46.
Extra Grufvuhjelpen, om upphörande af. 1. S. 319,
320.
F.
Fattigvård, Betänkande derom. I. S. 73—124.
Hof-Pred. Ruus särskildta Mening. I. S. 125, 126.
Förslag till Stadga. I. S. 126—158.
Flyinge, se Dahlby.
Fyrings-Medel, Danska, I. S. 84°-  Fångvården, om allmänna. II, S. 185—183*
H,
Hammarskatts-Jern. I. S. 836.
Handeln, underlättad. I. S. 63 70.
Handtverkares Gerningsören. I. S, 837.
Hemman, Kronans förpantade. I. S. 170—176.
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge, om tiden för
bevakande af mål, som der anhängige göras. I, S,
716—726.
Rätternes aflöning, Fond till I. S. 840*
I.
Jern. och Metallförädling uppmuntrad. 1. Si. 59,
Indragnings-Staten, Allmänna, !• S. 8co_go3. 856— 858»
192
Inkomst-Titlarne, Om. I, S. 832.
Instructionen, om, för Riksens Ständers Revisorer. Se
Cassör, om granskning af allmänna.
Interesse-medel. I. S. 841.
Jordbrukare, som genom Frost förlora Grödan, om
anslag till understöd för dem. I, S. 266.
K.
Kalkugns-afgift på Gothland. I. S. 836.
Kammar-Collegium, satt på 2 Divisioner. I. S. 36.
Rättens aflöning, Fond till 1. S. 84*.
Observations-medel. I. S. 841.
Kneckte-Rotefrihetsmedel. I. S. 838.
Konsterne, fria. Se Hufvud-Titteln, femte.
Koppar-Ränta. I. S. 83
■ Tull, Avesta. 1. S. 836.
Krigsmagten, anstalter i afseende pä den. 1. S. 39 52,-
Kron-Prinsen, H. K. H. mä, under Konungens resor
ät Norrige, utnämnas till Ordförande i Regeringen.
I. S. 338—341-  Krono-Tionden. Se Räntan, Ordinarie.
Krut-försäljningsmedel. I. S. 839-  Kungsgårdars försäljande under Skattemanna rätt. I.
S. 159—168-
L.
Lagmans-Räntan. I. S. 837-
Landtbushållningens uppkomst. Anstalter dertill, I. S.
21—29.
Linodling befrämjad. Sid. 57.
Lots- och Båkinrättningar, Författningar om dem. I,
S- 52, 53-
Lotteri, om, till fast Egendoms försäljande. II. S, 29
—77-
Högste Domstolens Prrotocoll, II. S. 34—5:2.
D:o D:o D:o II. S. 61—64.
Lag-Committéens Protocoll. II. S. 53—58.
Protocoll i §tats«Rädet II. S, 59—61.
Lurendrägeri
193
Lurendrägeri och Tullförsnillning, Förslag till Författ_
nine deremot, I. -S. 726 768.
Låne-Understöd för Städerne Norrköping och Borås.
I. S. 673—677.
Läkare-Värd. Vidtagne Anstalter derför. I. S. 13—16.
Provincial, anslag å Stat för en särskild i Herjeådalen.
I. S. 259, 260.
Läns-Styrelsen. Författningar med afseende derpå. I. S.
Lärot Verken. Se Hufvud-Titteln, fjerde.
Löfås Silfververk , proponeras att fortfara. I. S. 209 —
215.
M.
Magazins-AUmånna,Inrättningens åtgärder. I. S. 55—37.
Majestäts-Brott, straffet derför, bestämdt i 5 Cap. 1 §,
Missg. Balk. må förmildras. 1. S. 660—
Mantals-Penningar. I. S. 836.
Militiae-Boställs-Räntor, indragne och besparde, 1. S.
838.
Minnesvärd öfver Pr. Carl August föranstaltad, Sid. 39.
Missgernings-Balken , om ändring af 2 $. 45 Cap. uti,
Se Utsöknings.Balk. 8 g 1 Cap.
-— af 4 3 Cap. II. S, 174—176.
Utdrag af Stots-Rådets Protocoll. II. S- 176 182.
Utdrag af Protocollet hållet i Kongl. Maj:ts Högste
Domstol. II. 8. 182—r84‘
Mått, Mål och Vigt, ny Författning om. 1. S. 267—
269.
Kongl. Vetenskaps - Akademiens Betänkande. I. S.
269—
ir.
Nummer-Lotteri medel. I. S. 839-  Nämndemän, föreslagen ändring af Stadgandet 1 Cap.
1 & 10 5$. Rätteg. B. om Val af dem. I. S. 705—
716.
Näringsfrihet, förberedelser dertill. I. S. 63.
Hemställan derom. I, S, 443—44^-
»3
i?4
Offentlighet, om, vid Ståndens öfverläggningar. I'. S.
781—785-
Officers-Boställen, se Kungsgårdars försäljande.
Opinions-Nämniien, om upphäfvande af. Se Regeringsformen,
103 §.
P.
Penninge-Verk, Rikets, uppmaning till dess reglerande,
1. S, 343—347-
Finance-Committéens Betänkande derom. I. S. 347—
422. .
Särskildt yttrande af Grefve von Schwerin, I. S422—439.
Penstons-Staterne. Se Hufvud-Titeln, Sjunde.
Post.medel. I. S. 842-
Post-Verket, anstalter i afseende derå. I. S. 70, 71.
<?■
Qvarantaines Inrättning på Känsö. I. S. 70,
R.
Ratificarioner i det emellan H. K. H. Kron.Prinsen och
H. K. H. Prinsessan af Leuchtenberg afslutade Gifter
måls-Contmct , om utvexling afl. S. 321—324.
Recognitions-Skognr , om. i. S. 324—
Regeringsformen, om upphäfvandet af 103 §. II. S.
148—156.
Religionens helgd. Anstalter i det afseende!. I. S.
4—6.
Riksdags-Ordtiingen, om upphäfvande af 64 $■ Se
Regeringsformen.
Riks-Staten för år 182 r. I. S. 820—824.
för år 1822. I S. 825 851*
Rote-Vacance-afgift, Skånska Infanteri-Regeraenternes,
I. S. 818-
af Bergslagerne i Nerike. I. S. 838.
Roreringen, extra, förslag till jemfikmng alden. I, Sid,
702—705.
Räkenskapen, om, för 1821. I, S. §19.
Räntan, Ordinarie. I. S. 832—834
Rättegängs-Balken, angående förklaring öfver 5 §, 25
! Cap. Se Missg. Balk. 4 §. 3 Cap,
"ttvisans skipande. Anstalter i afseende derpå. I. S.
18—21. Sid. 33.
öster, om upphörande af Konungens 2:ne i Högsta
Domstolen. II. S. 6 17.
i1.
abbatsbrott, se 5 i 25 Cap. Rätteg. B. och 4
i 3 Cap. Missg. B.
Sakören, Krono. I. S. 837.
Saitpetter-Gärden, om nedsättning af den årliga, I, S.
677—681-
Schlegelske Köpegodsen, I. S. 193 200.
Schäfferier befordrade. I. S. 57,
Silluppköpare-afgift. I, S. 839-
Skogar, Krono-, om, i Riket. I. S. 447 464.
Skogsma!, Recognitions. Deras Behandling. I. S. 37.
Spannmål, Arrende, af Kungsgårdar &c. må erläggas
in Natura. I. S. 215 219.
om anslag till uppköp af, till understöd i
händelse af Missväxt. II. S. 140—143.
Spar-Banker, inrättade. I. S. 71.
St3ts-Inkomster, om utslaget af 1821 års. I. S. 831»
, 832.
Statistiska uppgifter. Anstalter till deras vinnande. I,
S. 35, 36.
Stats-Verkets tillstånd. I. S. 5-3 54.
—— och Behof, Proposition om. I. S. 787—804.
Stats-Contoirets underdåniga skrifvelse derom. 1. S.
804 _
Stenkolsgrufvorne vid Höganäs understödde I. S. 59.
Stiftelser, milda. Se Hufvud-Titteln sjette.
Strömmings- och Sillfisket uppmuntradt. I. S, 58»
Strömrensningar, befordrade. I. S. 61, 62.
Stubbören i Vesterbotten. I. S. 835.
Stuterier, Féi fattningar om dem.
195
Styrelse-Verk, ny organisation af dem, förberedelser
dertill. I. S. 37—59
Skrifvelse derom 1. S. 485—<192.
Committerades Betänkande derom. I. S. 492—660.
T.
Tionde- Silfver af Sala silfververk. I. S. 834.
Titeln, Hufvud, Första: Hof. och Slotts-Statersa, I. S.
789» 79° 1. 8. 843—846’
Andra: Civile- och Lands-Staterne. I. S. 790
795. 846—849.
Tredje: Militaire- och Försvars-Verken. I. S.
79f—804- 849-871-
Fjerde; Clereci- och Läro-Verken. I. S. 8°4>
805. 871 — 852. ^
—— Femte: de fria Konsteme. I. S. §05 852,
— Sjette: milda Stiftelser. 1, S. 806 852.
— Sjunde: Pensions-Staterne. I. S. go6. g^2 ,
85o3-
Åttonde: Allmänna och Extra Utgifter. I. S.
8o6_go9. 873 —854-
Nionde: Åkerbrukets, Handelns och Näringar
nes
befrämjande. I- S. 809, 810. 854 856.
Tre-Skillings Afgiften. Fortfarande af den. x. S. 133
—240.
Seraphimer-Ordens Gillets Berättelse. I, S. 241
258.
Trippiske Köpe godsen. I. S. 201 208.
Tull, Sjö- medel. I. S. 841» 842.
Landt- ersättning. I. S, 842,
Tullförsnillning, se Lurendrägeri.
Tullverkets Räkenskaper, Se Cassör.
medlens öfverlätande till Riksgälds-Contoiret, om.
Se Cassör, om granskning af alimlnna.
u.
Uppfostrings-Verker. Anstalter i afseende derpå. I, S.
6-13.
197
Utgifter, Allmänna och extra. Se Hufvud-Titeln
Åttonde.
Utskott, ett hemligt, äskas af Konungen. I. S. 342,
34.8-
särskildt. Se skrifvelse om Rikets Styrelseverk.
Utsöknings-Balken, om upphäfvnnde af 8 §• 1 CaP*
uti. II. S. 78 102.
r,;
Vedtillförsel från Norra Landskaperne, uppmuntrad.
I. S. 62.
Veterin3ir-Tmättning i Hufvudstaden, om anslag till
den. I- S. 465 - 475-,
Committéens årsberättelse. I. S. 475 477.
Veterinair-Schola inrättad i Stockholm. I. S. 17.
W.
Wattenverk, föreslagen ny Stadga i afseende på dem.
I. S. 225—233.
Excellencen Gr. Gyllenborgs Reservation ti'l Protocollet.
I. S. 220, 221.
Konungens Nådiga Proposition om en sådan stadga.
II. S. 221—224.
Wägarbeten, utförda. I. S. 63.
Y.
Ylleväfnader uppmuntrade. I. S. 57,
Z.
Zoologi, Svensk. Understöd för dess utgifning. I,
S. 13.
o
A.
Åkerbrukets befrämjande, Se Hufvud-Titeln» Nionde,
*98
ö.
öfverskotterne, om, från 1816 till 1820. I. S, 816—
. 819-
Oland, provisoriska Läne-Styrelsen pl. I. S. 177
382-
Rätt el s er
Sid,
12.
40.
47-
7S.
114.
163.
185.
ao8-  214.
217.
232.
2JJ.
321.
337-  70 5.
7i8-  787-
796-
796.
802.
809.
873-
836.
Till första Bandet.
rad. står; läs:
6. Skriftes- Skiftes
27.
Rikes Rikets.
28. commuaicatio. communicatio
12.
qvarje hvar- hvarje qvar
19.
voro vore
2. försörja, sig försörja sig.
3. skötas förvaltas skötas och förvaltas.
4. uppphöra upphöra.
25. förantalta föranstalta.
4. Collegie Collega.
8. likket likhet.
3 fr. slut. olägen- olägenhet.
5. före föra.
Sista densemma densamma.
2 fr. slut. nytta varit nytta de varit,
14. P. G. B. C.
8. förordnande förordnade.
17. ratsUtskottet StatsUtskottet.
14. HufvudTittelns HufvudTitteln.
12, Orden. Kunna Rikets - - - öfverlemna, gl bort.
4, af den beklädnad beklädnad.
16. följd af i i följd af.
20, utgöra utgöras.
12. förbindelser upp- förbindelsers uppfyllandet.
fyllande.
20. fölsäljning försäljning.
